SOU 1962:31

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

N 4-0 Gc

oå (-

- Cija:

&( 4. loTe

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

z—m OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:31

Finansdepartementet

STAD SHYPOTEKS- OCH BOSTAD SKREDITIN STITUTION ERNA

ORGANISATION OCH VERKSAMHET

BETÄNKANDE AVGIVET AV BOSTADSLÅNEUTREDNINGEN

Stockholm 1 962

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Kronologisk förteckning

1. Skogstlllgångarna i Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikskarta. S.

2. Yrkesutbildningen å trådgårdsomrädet. Statens Reproduktionsansta t. 71 s. Jo.

8. Totallörsvarets personalfrågor. Beckman. 305 !. F6. 4. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjuk- vårdspersonal. Beckman. 165 s. 1. 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlström. 116 5. E. 6. Sgizatsbidmg till enskild väghållning, m. m. Idun. s. . 7. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. 1. 8. Finansplan för budgetåret 1962 63 samt Preliminär naämalbudget för år 1962. us. XXIII+ 61 s. . 9. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheten förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fl. 10. Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. 11. ågånsliqekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. s. . 12. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 !. U. 13. Skärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. Fl. 14. Atomansvarighet II. Idun. 205 s. Ju. 15. Den allmänna näringslagstii'tningen. Idun. 212 s. H. 16. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. ckeribolaget Värmlands Folkblad, Karlstad. 141

s. .

17. Arbetstidstörkortningens omfattning och utlägg- ning. Idun. 141 8. S. 18. Automatisk databehandling inom folkbokföringe- och uppbördsväscndet. Del II. Idun. 87 s. Fi. 19. Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. Idun. 50 s. Ju. 20. Nedre justitierevislonens arbetsorganlsation. Idun. 84 s. Ju. 21. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslän- derna. Kihlström. 35 s. 1. 22. Samhällsfarlig asocialitet. Idun. 232 s. 1. 23. Försvarets tandvård. Idun. 100 s. Fo. 24. Ex ropriation för sanering av historiskt eller kul- tur istoriskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. Ju. 25. Ragde??? nationalhudget för år 1962. Marcus. IV + s. . 26. Avgiftsbelagda trafikanläggningar. Idun. 70 s. K. 27. Radions juridiska ansvar. Idun. 131 s. Ju. 28. Skolväsendets centrala ledning. Idun. 408 5. E. 29. Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvag- nar. Kilström. 101 5. K. 30. Arbetstidsreglel ing för militär personal och civil- militär. Idun. 82 s. Fo. 31. Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionema. Norstedts & Söner. 153 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort e] angivas, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962: 31 F inansdepartementet

STADSHYPOTEKS- OCH BOSTAD SKREDITINSTITUTIONERNA

ORGANISATION OCH VERKSAMHET

Betänkande avgivet av Bostadslåneutredningen

STOCKHOLM 1962

P.A. NORSTEDT & SÖNER

STOCKHOLM 1962 KUNCL. BOKTRYCKERIET P.A.NORSTEDT & SÖNER

620761

INNEHÅLL Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.... 5 Kap. 1. Utredningsuppdraget ................................ ... ...... Kap. II. Bostadsbyggandets omfattning och finansiering ................ 11 Kap. III. Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas organisation och verksamhet ................................................ 18 Kap. IV. Utredningens överväganden och förslag 1. Föreningarnas verksamhetsområden ........................ 23 2. Belåningsorterna ......................... . .............. 27 3. Lånerörelsen a. Lånemedelsfördelningen ................................ 33 b. Belåningsgränser och värderingsprinciper ................ 39 c. Låneformerna ........................................ 45 4. Fondbildning samt förvaltnings— och fondbidrag ............ 50 5. Den solidariska ansvarigheten .......................... 58 6. Förhållandet mellan kassor och föreningar .................. 58 7. a. Kassastyrelserna ...................................... 60 b. .Iävsfrågan ........................................... 62 c. Övriga frågor ................ . . ...................... 69 Kap. V. Sammanfattning ........ . ................................... 73 Kap. VI. Författningsförslag A. Förslag till Kungl. Maj:ts förordningar och reglementen Förordning om stadshypotekskassan och -föreningarna. . . . 79 Reglemente för stadshypotekskassan och -föreningarna . . . . 89 Förordning om bostadskreditkassan och -föreningarna . . .. 103 Reglemente för bostadskreditkassan och -föreningarna .. . 112 Instruktion för av länsstyrelsen förordnat ombud ........ 126 B. Särskilda motiveringar till författningsförslagen .............. 127 Bilagor ............................................................ 140

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Genom beslut den 30 juni 1961 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för fi- nansdepartementet att tillkalla högst sju utredningsmän med uppdrag att i enlighet med av departementschefen till statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning rörande stadshypoteks- och bostads— kreditinstitutionernas organisation och verksamhet. Jämlikt detta bemyn— digande tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen E. A. Wester- lind, tillika ordförande, bankdirektören i riksbanken N. P. A. Callans, nu- mera byråchefen hos bostadsstyrelsen N. G. Å. Lundström, sekreteraren B. A. F. Löfberg, bankdirektören K. G. Månsson, direktören E. J. Severin samt hovrättsrådet J. G. Victor.

Till utredningens sekreterare förordnades den 11 september 1961 extra förste kanslisekreteraren Kerstin Bothén och till biträdande sekreterare den 21 juli 1961 inspektören Karl-Ivan Westergren. Som expert förordnades den 15 september 1961 direktören Olof Dagborn. Utredningen har antagit namnet Bostadslåneutredningen.

Utformningen av kapitel II Bostadsbyggandets omfattning och finan- siering har skett under medverkan av förste aktuarien Magnus Elison he- träffande bostadsproduktionens omfattning, inriktning och lokalisering samt av amanuensen Lars Hellström beträffande bostadsproduktionens finan- siering. För översynen av gällande författningsbeståmmelser och förslaget till nya författningstexter har ledamoten, hovrättsrådet J. G. Victor, svarat.

Sedan utredningsarbetet numera slutförts, får utredningen vördsamt över- lämna betänkande angående stadshypoteks- och bostadskrediiinstitutioner— nas organisation och verksamhet.

Stockholm den 20 juni 1962.

Erik Westerlind

Arne Callans Åke Lundström Bertil Löfberg Gunnar Månsson Erik Severin Jerker Victor

/ Kerstin Bothén

KAPITEL I

Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1961 yttrade chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, följande.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är organiserade efter i huvud- sak samma principer. De utgöres vardera av en central kassa och läneutlämnande lokala föreningar. Kassornas uppgift är att utlämna lån till föreningarna, medan dessa —— var och en inom sitt område —— i sin tur beviljar lån till de lånesökande fastighetsägarna. Lånemedlen anskaffas av kassorna genom utgivande av obligatio- ner. Som säkerhet för kassornas upplåning tjänar låntagarnas reverser till för- eningarna med tillhörande hypotek. Medlemmar i föreningarna är de fastighets- ägare inom respektive förenings verksamhetsområde, vilka erhåller lån från för- eningen. Föreningarna är i förhållande till oguldna beloppen av sina lån hos kassan solidariskt ansvariga för kassans förbindelser, och för förenings förbin- delser är låntagarna i sin tur solidariskt ansvariga i förhållande till oguldna be- loppen av erhållna lån. Till ytterligare trygghet finnes kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder. Som sista säkerhet för kassans förbindelser till obligationsinnehavarna står en av staten tillskjuten grundfond.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas utlåningsverksamhet avser huvudsakligen krediter mot säkerhet av inteckning i bostads- och affärsfastig- heter. Enligt nu gällande bestämmelser må stadshypoteks- och bostadskreditför- eningarna bevilja lån mot säkerhet av inteckningar liggande inom högst 60 pro- cent respektive mellan 60 och 75 procent av den belånade fastighetens taxerings- värde. Lånen är alltid bundna.

Stadshypoteksföreningarnas lån utgöres av såväl fasta lån med högst 20 års löptid som av amorteringslån, medan bostadskreditföreningarnas län har formen av amorteringslän med en löptid av högst 40 år. Den för stadshypoteksföreningar— nas lån stipulerade räntan är bunden under lånets hela löptid. Låntagaren kan dock efter 10 års förlopp, i händelse av en förändring av det allmänna ränteläget, päfordra konvertering till lägre ränta. För bostadskreditföreningarnas lån gäller att räntan i regel är hunden i 10 år.

Under senare år har stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna kommit att fylla en allt viktigare funktion med avseende på bottenkreditgivningen till fler- familjshus. ökade krav har härigenom ställts på föreningarnas kreditgivning. I samband härmed har i olika sammanhang viss kritik riktats mot stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas organisation och verksamhet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 januari 1959 har sålunda Svenska riks— byggen hemställt om en förutsättningslös utredning angående stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna i syfte att dessa bättre skall fylla sin funktion på bo— stadskreditmarknaden. I skrivelsen påtalades bl. a. att svårigheter uppkommer därigenom, att för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas långivning gäl— lande bestämmelser i åtskilliga fall medför att lån från föreningarna inte kan beviljas upp till den undre gränsen för beviljat tertiärlån. För att lösa detta pro- blem förordade Svenska riksbyggen, att av bostadsstyrelsen respektive länsbostads—

nämnd fastställt belåningsvärde även skulle bli bestämmande för den underlig- gande krediten och att denna skulle lämnas upp till 70 procent av det av bo- stadsstyrelsen beräknade avkastningsvärdet. I anslutning härtill ifrågasattes även om inte sekundärlånets inarbetning i primärlånet borde bli föremål för prövning. I skrivelsen påtalades vidare de olägenheter som är förknippade med att för- eningarnas verksamhetsområden inte sammanfaller med de regionala förvalt- ningsområden som länen utgör.

I yttrande över förenämnda framställning underströk styrelserna för stadshypo— teks- och bostadskreditkassorna bl. a. att ändrad områdesindelning samt anpass- ning av gränserna för de underliggande lånen till tertiärlånens undre gräns skulle medföra en rad svårlösta problem. Styrelserna ansåg att Svenska riksbyggen an— gripit problemen från felaktiga utgångspunkter och fann därför att en utredning på grundval av i framställningen angivna premisser icke vore motiverad. Bo- stadsstyrelsen tillstyrkte däremot Svenska riksbyggens framställning om en ut- redning angående stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas verksamhet.

Frågan om belåningsgränserna har vidare aktualiserats vid årets riksdag i två likalydande motioner (I: 434 och 11: 498), vari hemställdes att riksdagen i skri- velse måtte anhålla, att Kungl. Maj:t efter bostadsstyrelsens hörande skulle fram— lägga förslag i syfte att få bättre samstämmighet mellan bclåningsgränserna för å ena sidan primär- och sekundärlån och å andra sidan de statliga tertiärlånen. För att möjliggöra bättre anpassning anvisades i motionerna som en tänkbar väg höjning av gränserna för primär- och sekundärlån i kombination med statlig garanti för den lånedel som ligger över nu gällande gränser. Statsutskottet gav i sitt utlåtande (nr 53) uttryck åt den uppfattningen, att den av motionärerna an- visade vägen att undanröja ifrågavarande olägenheter syntes väl värd att pröva och att en utredning i ämnet borde komma till stånd. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 april 1961 (nr 175) har riksdagen anmält, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad utskottet i utlåtandet föreslagit.

Såsom framgått av det föregående har frågan om stadshypoteks_ och bostads- kreditinstitutionernas organisation och verksamhet aktualiserats i olika samman- hang. Uppenbart är att de förhållanden som rådde vid tidpunkterna för de båda institutionernas tillkomst numera är väsentligt förändrade och den i olika sam- manhang förordade utredningen angående verksamhetens anpassning till nu- varande förhållanden synes nu böra komma till stånd. Det bör ankomma på ut- redningen att undersöka, huruvida formerna för stadshypoteks- och bostadskre- ditinstitutionernas verksamhet är lämpligt anpassade för att kunna tjäna den expanderande byggnadsverksamheten. Därvid bör bl. a. uppmärksammas frågan om de centrala kassornas inflytande över låneverksamheten. I samband härmed bör undersökas möjligheterna att skapa förutsättningar för huvudkassorna att genomföra enhetligare värderingsprinciper samt en mer flexibel fördelning av lånemedlen på de olika föreningarna med beaktande av bostadsbyggandets ut- veckling i olika delar av landet.

Beträffande föreningarnas organisatoriska utformning har, såsom anförts i det föregående, också påtalats som en olägenhet att deras verksamhetsområden inte sammanfaller med de regionala förvaltningsområden som länen utgör. Utred- ningen bör undersöka omfattningen av dessa olägenheter. I den mån det på basis av dessa undersökningar bedöms erforderligt och möjligt att närmare an- sluta föreningarnas gränser till länsgränserna bör förslag härom utarbetas.

Såsom framhållits i olika sammanhang har svårigheter förelegat att åstadkom- ma anslutning mellan bostadskreditföreningarnas sekundärlån och de statliga ter- tiärlånen. Detta beror huvudsakligen på att den gällande övre belåningsgränsen för bostadskreditorganisationens lån och den normala undre gränsen för de stat- liga tertiärlånen till flerfamiljshus, grundar sig på olika värden. Enligt gällande bestämmelser äger sålunda bostadskreditföreningarna rätt att bevilja lån mot

inteckning i bostads- eller affärsfastighet, varvid inteckningarna skall vara belägna inom 75 procent av det vid föreningens värdering uppskattade värdet av fastig- heten, vilket värde högst får uppgå till gällande taxeringsvärde. Den statliga ter- tiärbelåningen har däremot utan anknytning till taxeringsvärdet _ som undre gräns normalt 70 procent av det avkastningsvärde som det lånebeviljande organet fastställt. Detta värde framräknas emellertid efter andra grunder än de som till- lämpas vid bostadskreditföreningarnas värderingar. Bostadsstyrelsens och läns- bostadsnämndcrnas beräkningssätt leder som regel till icke oväsentligt högre vär- dering. Att under sådana förhållanden svårigheter kan uppstå att åstadkomma anslutning mellan lånegränserna är uppenbart. Tidvis har anslutning uppnåtts genom sänkning av tertiärlånets undre gräns, s. k. fördjupning, intill 60 procent av avkastningsvärdet. Detta är dock en föga tillfredsställande lösning. Fördjup- ning av tertiärlån bör inte vara en normal företeelse, och för närvarande be- handlas också ansökningar härom restriktivt. De påtalade svårigheterna att få an- slutning mellan lånegränscrna bör nu närmare undersökas, och utredningen bör pröva möjligheterna att få till stånd bättre samstämmighet mellan dessa. En omständighet som gör förutsättningarna härför rätt gynnsamma är att det statliga länet, som har förmånsrätt efter sekundärlånet, grundar sig på en återhållsam värdering av statliga myndigheter samt att statens fordran bevakas vid en even- tuell exekutiv auktion. Riskmomenten i samband med bottenlångivningen torde härigenom ha minskat väsentligt sedan tidpunkterna för stadshypoteks- och bo- stadskreditinstitutionernas tillkomst.

I anslutning till prövningen av de i det föregående berörda frågorna har ut— redningen att beakta de särskilda problem som sammanhänger med att förenings- medlemmarna enligt nu gällande ordning i viss omfattning är solidariskt ansvariga för föreningens förbindelser. Utredningen bör föreslå de ändringar som härvidlag kan vara påkallade.

Utöver i det föregående angivna frågekomplex kan andra förhållanden i sam- manhanget vara värda beaktande. Utredningen bör därför vara oförhindrad att efter eget bedömande uppta sådana frågor till behandling.

Till utredningen har vidare av Kungl. Maj :t överlämnats en del skrivelser att tas i beaktande vid fullgörande av utredningsuppdraget, nämligen en skrivelse den 1 mars 1961 till chefen för socialdepartementet från Stock- holms förorters samarbetsnämnd, en skrivelse den 27 december 1958 till Kungl. Maj :t från Riksdagens justitieombudsman samt skrivelser till Kungl. Maj:t den 16 juni 1960 från stadshypoteks- och bostadskreditkassorna och den 24 september 1960 från bostadskreditkassan.

I skrivelsen från Stockholms förorters samarbetsnämnd, varöver inkomna yttranden från bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, stadshypo- tekskassan samt Upplands och Stockholms stadshypoteksföreningar också överlämnats till utredningen, hemställes om sådana åtgärder, att kapital- försörjningen för bostadsbyggandet inom förortskommunerna genom lån från Upplands stadshypoteksförening kunde ske i väsentligt större omfatt— ning. Justitieombudsmannens skrivelse, med vilken remissyttranden av statskontoret, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, Sveriges allmänna hypoteksbank samt stadshypotekskassan bilagts, aktualiserar frå- gan om utfärdande av skärpta jävsbestämmelser i vissa avseenden inom in- stitutionerna. Styrelserna för stadshypoteks— och bostadskreditkassorna hemställer i sin skrivelse den 16 juni 1960 om viss ändring i _17 å respek-

tive förordningar angående orter, där föreningarna utan inhämtande av sär- skilt tillstånd av Kungl. Maj:t äger uppta låneverksamhet. Bostadskredit- kassans styrelse anhåller i sin skrivelse den 24 september 1960 om ändring i 14 5 förordningen om minimirelationen för kassans reservfond. Över dessa båda framställningar avgivna yttranden av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt av bank- och fondinspektionen har också överläm- nats till utredningen.

KAPITEL II

Bostadsbyggandets omfattning och finansiering

Under den tid utredningen arbetat har läget på kapitalmarknaden känne- tecknats av knapphet på lånemedel, något som avspeglas i vissa formule- ringar och beskrivningar i betänkandet. Utredningens ställningstaganden har emellertid inte betingats av det aktuella kapitalmarknadsläget utan har giltighet oavsett de förändringar som senare inträffat på marknaden.

Som bakgrund till övervägandena och förslagen i det följande vill utred- ningen inledningsvis beröra vissa bedömningar som nyligen i andra sam- manhang gjorts om bostadsbyggandets omfattning och finansiering under de närmaste åren.

1. Bostadsproduktionens omfattning

En preliminär bedömning av bostadsbyggnadsbehovet under 1960-talet har nyligen utförts av bostadsbyggnadsutredningen (SOU 1961: 51). Den avser i första hand perioden 1961—65, men utredningen redovisar även vissa upp- gifter för de två närmast följande femårsperioderna.

Ökningen av den vuxna befolkningen beräknas under lång tid framåt bli betydligt större än under de senaste femårsperioderna. Förändringarna i ålders- och civilståndsfördelningen beräknas vidare gå i sådan riktning, att antalet hushåll ökar relativt sett mer än befolkningen. Vid god konjunk- tur och hög sysselsättningsgrad i stadsnäringarna väntas flyttningarna från landsbygd till tätorter fortgå. Utöver dessa rent demografiska faktorer kan fortsatt avveckling av det nuvarande lägenhetsunderskottet i tätorterna samt fortsatt reallöneförbättring och andra faktorer, som påverkar olika befolkningsgruppers lägenhetsefterfrågan, förväntas medföra en ytterligare ökning av lägenhetsbehovet.

För tätorterna beräknas att antalet hushåll kommer att öka med 240 000 åren 1961—65, med 260 000 åren 1966—70 och med 220 000 åren 1971—75. För 1960—talet innebär detta en årlig genomsnittlig ökning på 50 000 hus- håll.

Vid uppskattningen av det behövliga antalet lägenheter vid en framtida tidpunkt måste även behovet av en viss reserv av obebodda lägenheter be- aktas. Bostadsbyggnadsutredningen har ansett att det under 1960-talet be- höver byggas upp en reserv av lägenheter i tätorterna till ett antal av ca 50000, (1. v. s. i genomsnitt 5 000 lägenheter per år.

Bostadsbyggnadsutredningen har för närvarande inte ansett det möjligt att göra någon uppskattning av den behövliga ersättningsproduktionen med

utgångspunkt från efterfrågesynpunkter eller värderingar av de minimi— anspråk som bör ställas på bostäderna. I stället har gjorts en bedömning av ersättningsproduktionens storlek med stöd av uppgifter om rivningsverk- samhetens omfattning och uppskattningar av övrig lägenhetsavgång under senare år. Med hänsyn till de tydliga tendenserna till ökad rivning uppskat- tas ersättningsproduktionen i tätorterna till 15000 lägenheter om året i genomsnitt under femårsperioden 1961—65. Denna ersättningsproduktion anges som i och för sig låg med hänsyn till de långsiktiga behoven, och bo- stadsbyggnadsutredningen uttalar att det knappast finns några skäl att inte räkna med en fortgående ökning av denna produktion på längre sikt.

För att markera en sådan ökning antar bostadslåneutredningen för sin del att ersättningsproduktionen under perioden 1966—70 kommer att upp- gå till 25 000 lägenheter i genomsnitt per år. Det må här inskjutas, att bo- stadsbyggnadsutredningen i ett senare räkneexempel avseende produktio— nens inriktning har antagit en så stor produktion för denna period. För hela 1960-talet innebär sålunda detta en ersättningsproduktion av i ge- nomsnitt 20 000 lägenheter per år.

Bostadsbyggnadsutredningen anför att hushållsantalet på glesbygden även i fortsättningen kan förväntas minska starkt. Nyproduktionen kommer att avse dels ersättning av äldre lägenheter, dels omlokalisering av bebyggelsen. För åren 1961'—65 räknas med en årlig nyproduktion i glesbygden av 5 000 lägenheter. Några särskilda skäl att räkna med en produktion av an- nan storlek för åren 1966—70 synes ej föreligga.

De ovan redovisade posterna i en bostadsbyggnadskalkyl för 1960-talet kan sammanfattas på följande sätt.

Produktion i genomsnitt per år, antal lägenheter

Tätorterna Ökning av hushållsantalet .................. 50 000 Ökning av antalet obebodda lägenheter ...... 5000 Ersättningsproduktion ...................... 20 000 Glesbygden .................................. 5 000 Hela riket .................................... 80 000

Bostadsbyggnadsutredningens kalkyl för 1961—65 slutade på i genom— snitt 76 400 lägenheter per år. För att få detta tillskott skulle färdigställan- det behöva öka från drygt 68 000 lägenheter 1960 till drygt 82 000 år 1965.

Om 76400 lägenheter per år skulle byggas under åren 1961—65, skulle enligt den här gjorda kalkylen ca 84 000 lägenheter behöva byggas i ge— nomsnitt per år under 1960-talets senare hälft.

I en del av de remissyttranden som avgivits över bostadsbyggnadsutred- ningens betänkande framhölls, att utredningens bedömning av bostadsbygg— nadsbehovet innebar en underskattning. Denna hänförde sig till dels anta- gandena om olika befolkningsgruppers efterfrågan på egna lägenheter, dels behovet av ersättningsproduktion. Även långtidsutredningen (SOU 1962: 10) är av den uppfattningen, att bostadsbyggnadsutredningens prognos under- skattar den framtida efterfrågan.

Långtidsutredningen har därför räknat med ett årligt bostadsbyggande som från 1960 års nivå på ca 70000 lägenheter successivt stiger upp till 85 000 år 1965. Utifrån önskemålet att så snart som möjligt skapa balans på bostadsmarknaden anför långtidsutredningen att den skulle varit benä- gen att förorda en ännu snabbare ökning i byggnadsverksamheten. Att få en sådan till stånd har emellertid bedömts såsom förenat med stora svårig- heter på grund av förekommande tröghetsfaktorer av olika slag, bland annat en otillräcklig kapacitet att projektera nya bostadsområden.

De gjorda bedömningarna av bostadsbyggnadsbehovet visar således ange- lägenheten av ett successivt ökande bostadsbyggande under 1960-talet. Vid 1962 års vårriksdag fastställdes också medelsramar för den statliga långiv- ningen innebärande ett möjligt påbörjande av 73 000 lägenheter budgetåret 1961/62 och 75 000 lägenheter under budgetåret 1962/63. Senare under våren 1962 har av arbetsmarknadsskäl vidtagits vissa åtgärder som syftar till ett högre påbörjande än det av riksdagen fastställda programmet.

2. Bostadsp redaktionens inriktning

Bostadsbyggnadsutredningen har i sitt betänkande även redovisat vissa över- väganden angående produktionens inriktning på lägenhetstyper och husty— per. Enligt dessa måste en högst betydande förskjutning mot större lägen— heter ske i bostadsbeståndet, om en mera väsentlig förbättring av utrymmes— standarden skall komma till stånd under det närmaste decenniet. En sådan förändring av bostadsbeståndets sammansättning är behövlig, trots att sam- tidigt andelen småhushåll kommer att öka.

Den inriktning som produktionen måste ha för att beståndet skall få den önskvärda sammansättningen påverkas även av avgången av olika lägen- hetstyper. Det anses tänkbart att nettoavgången under ännu en tioårsperiod kan komma att vara koncentrerad till smålägenheter. I det långa loppet anses dock en sådan utveckling knappast kunna fortgå, eftersom även större lägenheter i ökad omfattning torde komma att ingå bland rivningarna. En kalkyl med en avgång i tätorterna under senare hälften av 1960-talet på 25 000 lägenheter per år och under antagande av ungefär samma förbättring av utrymmesstandarden som åren 1946—60 ger till resultat en bruttopro- duktion bestående av en tredjedel smålägenheter (högst 2 rum och kök) och två tredjedelar större lägenheter. Under de tre sista åren av 1950-talet upp- gick andelen smålägenheter i produktionen till ca 40 procent. Någon mera avsevärd förskjutning mot större lägenheter skulle sålunda inte erfordras. En något snabbare höjning av utrymmesstandarden och en relativt ökad av- gång av stora lägenheter antaganden som i och för sig inte är osanno- lika — skulle emellertid få till följd att andelen större lägenheter skulle be- höva ytterligare ökas i produktionen. Å andra sidan kan man under 1960- talet få ett starkt efterfrågetryck från de stora grupperna av småhushåll mot nybyggda smålägenheter och krav på ökad produktion av sådana.

Bostadsbyggnadsutredningen har antagit att produktionens fördelning på

lägenhetstyper är en primär faktor och att fördelningen på småhus och fler- familjshus kan härledas ur denna. Den möjliga nyproduktionen av småhus skulle sålunda kunna bestämmas inom ramen för den totala produktionen av lägenheter om minst tre rum och kök. Med de av nämnda utredning dis— kuterade förutsättningarna i fråga om produktionens fördelning på lägen- hetstyper skulle emellertid en stark ökning av småhusbyggandet endast kun- na komma till stånd i förening med en förskjutning mot större lägenheter inom gruppen lägenheter om minst tre rum och kök. På så kort sikt som en femårsperiod synes enligt bostadsbyggnadsutredningen såväl de ekonomiska förutsättningarna som förändringarna av hushållens storleksstruktur tyda på, att någon särskilt stark sådan förskjutning knappast är sannolik. För- utsättningarna i detta avseende anges emellertid kunna komma att radikalt förändras om man ser utvecklingen på längre sikt.

Långtidsutredningen har för sin del räknat med att inkomsthöjningarna under de närmaste åren kommer att medföra en förskjutning i efterfrågan mot större lägenheter, radhus och villor.

Den ovan angivna förskjutningen synes redan vara igång. Detta framgår såväl av uppgifterna om färdigställda och påbörjade lägenheter som i fre- kvensen av ansökningar om statligt egnahemslån. Från statsmakternas sida har under senare tid även vidtagits en rad åtgärder avsedda att stimulera småhusbyggandet. Sålunda är tilldelningen av lånemedel för småhus inte begränsad inom den totala ramen för den statliga bostadslånegivningen. Med verkan från den 1 januari 1962 har bestämmelserna om det 5. k. belå— ningstaket för småhus ändrats så att man får en bättre anpassning till före- liggande kostnadsvariationer. Innevarande års riksdag har beslutat om en enhetlig låneform för småhus och flerfamiljshus, vilket bland annat inne— bär vissa förbättringar beträffande småhusbelåningen och ökade möjlighe— ter för byggande av småhus avsedda att uthyras. Av uppgifter i en av bo- stadsstyrelsen gjord enkät framgår också, att andelen lägenheter i småhus förväntas öka i de närmaste årens produktion.

Bostadsbyggnadsutredningen har närmast som ett räkneexempel antagit en ökning av andelen lägenheter i småhus från en fjärdedel år 1960 till en tredjedel vid mitten av 1960-talet. Den för år 1965 förutsatta totalproduktio- nen av 82000 lägenheter skulle enligt detta antagande fördelas på 27 000 i småhus och 55 000 i flerfamiljshus.

3. Bostadsproduktionens lokalisering

Bostadsbyggnadsutredningen har även anfört vissa synpunkter på bostads- byggandets lokalisering i landet. Gjorda undersökningar har givit vid han- den att bostadsbyggandet skulle behöva öka Väsentligt mer i storstadsområ- dena än i landet i övrigt. Detta sammanhänger inte blott med att läg-enhets- underskottet är relativt större i dessa områden utan även med att man där kan förvänta en kraftigare befolkningsökning än i andra delar av landet.

Enligt en utredning av Odd Gulbrandsen1 skulle man även ha anledning att räkna med stora relativa befolkningsökningar i regionerna i Mälardalen, Karlstadsregionen och vissa regioner i Norrbotten. För hela landet beräknas gälla att de större tätorterna kommer att öka relativt sett mest — 23 pro- cent under perioden 1961—75 — medan de mindre tätorterna beräknas öka i ungefär samma takt som hela rikets befolkning — 13 respektive 11 pro- cent.

Kommer befolkningsomflyttningar av ovan angivet slag att äga rum, er- hålles som en följd härav även tendenser till omlokalisering av bostadsbyg- gandet i samma riktning. En viss tröghet har man väl härvid att räkna med liksom vissa lokala modifikationer med hänsyn till ett varierande behov av ersättningsproduktion och av produktion för att avveckla lägenhetsunder- skott.

Under 1960-talet torde saneringsverksamheten komma att öka i omfatt- ning. En sådan ökning är ett annat uttryck för den i det föregående antagna stora avgången av lägenheter och den därav föranledda ersättningsproduk— tionen. I tätorterna torde därför en större andel av flerfamiljshusbyggandet komma till stånd i mera centrala områden och ofta utgöra saneringsföretag.

4. Bostadsproduktionens finansiering

I bilaga II:1 presenteras en fördelning av bostadslångivningen i Sverige åren 1955 till 1961 på olika långivarkategorier samt vissa data rörande om- fattningen av hypoteksobligationsfinansieringen. Några intressanta drag i utvecklingen sådan den belyses av tabellen är dels bostadsstyrelsens absolut och relativt sjunkande andel av bostadsfinansieringen, dels hypoteksobliga- tionernas absolut och relativt kraftigt stigande andel av totala bostadskre- ditgivningen. Ända fram t. o. m. 1960 var det stadshypotekskassan och bo— stadskreditkassan som stod för praktiskt taget hela obligationsdelen, medan år 1961 flera andra hypoteksinstitut i större skala gjorde sitt intåg på mark- naden. Allmänna pensionsfondens snabba tillväxt belyses även av tabellen — en stor del av fondens tillgångar har placerats i bostadspapper.

Beträffande fördelningen av de olika kreditgivarnas placeringar mellan hypoteksobligationer och lån (kreditiv, inteckningslån) gäller att sparban- ker och postbanken alldeles övervägande placerar i lån, medan motsatsen på grund av gällande bestämmelser varit fallet för allmänna pensionsfonden. Försäkringsbolagens årliga placeringar är i stort tämligen jämnt fördelade mellan obligationer och lån; affärsbankerna föredrog under perioden obli— gationer men placerade även en hel del i lån. Riksbankens och allmänhetens placeringar avser endast obligationer och bostadsstyrelsens kreditgivning avser givetvis endast län.

I bilaga II: 2 har gjorts en sammanställning av data rörande bostadskre-

1 Sveriges befolkning 1975. En prognos för regioner och bebyggelsetyper. Stencil från Indu- striens utredningsinstitut. 1960:1 och 2.

diter och bostadsinvesteringar för perioden 1955—1961. Förutom att allmänt visa storleksordning och utvecklingstendenser hos totalsiffrorna har syftet varit att ge vissa indikationer på dels graden av kreditberoende hos bostads- byggandet, dels tendenser beträffande bostadskrediternas andel av kredit- marknaden. Beträffande kreditberoendet antyder utvecklingen såsom fram- går av rad C i tabellen, där totalsiffran för erhållna bostadskrediter relaterats till bostadsbyggnadsvolymen, att under den studerade perioden graden av kreditberoende något minskat.1 På rad E har de på kapitalmarknaden er- hållna bostadskrediterna satts i relation till den totala kapitalmarknadsut- låningen. Enligt tabellen skulle den långa bostadsupplåningens andel av to- tala utlåningen på kapitalmarknaden i stort sett ha varit oförändrad under perioden.

En kalkyl över bostadsinvesteringar, kreditbehov m. m. under åren fram till och med 1965 ges i bilaga 11: 3. För det sätt varpå siffrorna framräknats redogörs i anmärkningen till tabellen. Intresset knyter sig främst till ut— vecklingen? av relationstalen på rad E enligt det »optimistiska» respektive det »pessimistiska» alternativet (se anm. till tabellen).3

Som synes skulle såväl det »optimistiska» som (framför allt) det »pessi- mistiska» alternativet innebära att bostadssektorns behov av långa krediter i procent av kapitalmarknadens totala kalkylerade placeringsbehov efter att ha legat högt år 1962 (för det pessimistiska alternativet skulle nivån vara anmärkningsvärt hög åtminstone t. o. m. 1963), successivt och signifikant skulle nedgå fram t. o. m. 1965. Under antagande att övriga sektorers (sta- tens, kommunernas och näringslivets) relativa kapitalmarknadsberoende ej samtidigt ökar i motsvarande grad, skulle man således våga räkna med att ett successivt lättande bostadsfinansieringsläge kan komma att utveck- las. Ett allmänt lättande kapitalmarknadsläge var också en slutsats i det i not 3 nämnda Appendix B till 1959 års långtidsutrednings betänkande. Det föreföll när utredningen pågick att läget år 1962 kunde inge vissa far— hågor för finansieringssvårigheter, enär båda kalkylerna antydde en hög andel för bostäderna på kapitalmarknaden. Eftersom dock staten knappast i någon nämnvärd utsträckning komme att (netto) låna på kapitalmarkna- den och näringslivets behov av kapital totalt knappast torde växa jämfört med 1961, torde bostadssektorns behov av långakrediter år 1962 ändå komma

* En viss reservation måste göras rörande dels de använda statistikseriernas tillförlitlighet, dels möjligheterna att på sätt som här gjorts relatera dem till varandra.

2 Beträffande nivån kan i viss mån sägas att båda alternativen är pessimistiska; sålunda torde genomgående kapitalmarknadsinstitutens placeringsbehov ha räknats något i_ underkant, och man kan även, bl. a. med hänsyn till verkningarna av genomförda och väntade bostads- politiska åtgärder, säga sig att ett »kreditberoende» på 95 % i varje fall ej ligger för lågt. = Speciellt det pessimistiska alternativet (Alt. 2) kan, om man vill, till en del ges en politik- innebörd; den ekonomiska politiken kan tänkas vilja syfta till att undvika en fortsatt ansam- ling av kreditiv och tillfälliga bottenlån och i stället söka genomföra en kraftigare fondering av bostadssektorns skulder till dess man när ett läge där volymen i affärsbankerna kvarliggande kreditiv etc. är försvarbar med hänsyn till den tid som rent tekniskt måste förlöpa mellan projektens färdigställande och den tidpunkt då avlyft sker. Detta alternativ får också sitt be- rättigande genom den tendens till minskning av affärsbankernas likvida tillgångar och relativt minskad utlåningskapacitet som antyds kunna komma till stånd enligt långtidsutredningens Appendix B.

att kunna tillfredsställas relativt friktionsfritt. Utvecklingen under det första halvåret har sedermera bestyrkt detta antagande.

Hela denna diskussion har ju närmast haft formen av en enkel kvantitativ skiss; mer bestämda antaganden om offentlig politik etc. har ej gjorts. För att komplettera och nyansera den bild av bostadsfinansieringens problem som här antytts måste en mer preciserad modell konstrueras. En sådan åter— finns bland annat i tidigare nämnda appendix till långtidsutredningens be- tänkande.

5. Utredningens sammanfattning

Bostadsbyggnadsutredningens och långtidsutredningens bedömningar och den aktuella utvecklingen på bostadsbyggnadsområdet tyder på en successiv ökning av bostadsbyggandet från den nivå på i runt tal 70 000 lägenheter som gällde vid 1960-talets början. Här bör dock beaktas den hämmande faktor inom bostadsproduktionen, som planeringen för ianspråktagandet av byggmarken utgör och som i särskilt hög grad är kännbar i storstadsområ- dena samt vissa andra områden i landet med starkt expanderande näringsliv, dit en allt större del av det ökande bostadsbyggandet beräknas bli lokaliserat.

Det utrymme, som detta ökande bostadsbyggande kommer att kräva i kre— diter, beräknas år 1965 vid en produktion av 85 000 lägenheter vara av stor- leksordningen 3,0—3,3 miljarder kr. exklusive de statliga bostadslånen. För åren 1960 och 1961 har bostadskrediterna exklusive de statliga lånen utgjort 1,8 respektive 2,4 miljarder kr. Inom det totala bostadsbyggandet beräknas komma att inträffa en förskjutning från flerfamiljshus till småhus. Om så blir fallet, kommer kreditbehovet för flerfamiljshusen inte att öka i samma grad som för den totala produktionen.

De långsiktiga krediter, som kan ställas till förfogande genom kapitalan- skaffning mot hypoteksobligationer, har utgjort en betydande och under de senare åren allt större del av den totala bostadskreditgivningen. Den lättnad på kapitalmarknaden, som inträtt under våren 1962 och som medfört att svå— righeterna att anskaffa bostadslån minskat, kan man inte utan vidare räkna med som en bestående företeelse. Det synes realistiskt att räkna med att den ökade bostadsproduktionen under 1960-talet kommer att för sin kreditför- sörjning ställa stora krav på hypoteksinstitutionerna. Det är därför väsent- ligt att för långivningen till bostadsbyggandet utvecklas sådana former, att en smidig och rationell kreditförsörjning underlättas.

KAPITEL III

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionemas organisation och verksamhet

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är uppbyggda efter i hu- vudsak samma principer med en central kassa —— Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (bildad år 1909) och Svenska bostadskreditkassan (bil— dad år 1929) —— och lokalt verksamma föreningar. De centrala kassornas uppgift är att genom att utge obligationer anskaffa medel för utlåning till föreningarna, medan föreningarna handhar utlåningen till fastighetsägare. Stadshypoteksföreningarna utlämnar primärlån och bostadskreditförening- arna sekundärlån.1

Den totala summan av stadshypoteksföreningarnas utestående lån utgjor— de den 31 december 1941 1158 milj. kr. och den 31 december 1961 6 165 milj. kr., innebärande en utlåningsökning under perioden 1941—1961 av över 5 miljarder kr. Motsvarande siffror för bostadskreditföreningarna är 151, 1310 respektive 1 159 milj. kr. Av utlåningsökningen faller betydligt över hälften på de senaste fem åren.

Uppgifter om utlåningens omfattning inom de olika föreningarna lämnas i bilaga III: 1.

Genom att jämföra av bostadsstyrelsen beräknade sammanlagda belopp av under de statliga lånen liggande primär— och sekundärlån för flerfamilj s- hus med stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas sammanlagda net- toutlåningsökning under motsvarande tid har utredningen kommit fram till att institutionerna under de senaste åren svarat för mer än hälften av de underliggande krediterna i statsbelånade flerfamiljshus.

Förvaltningen

Kassornas styrelser består av sju ledamöter, av vilka ordföranden jämte suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t och vice ordföranden med supp- leant av fullmäktige i riksgäldskontoret. Övriga fem styrelseledamöter jäm- te tre suppleanter väljes av ombud för föreningarna på ordinarie ombuds- stämma. Verkställande direktör utses och entledigas av kassastyrelsen. Han kan men behöver inte vara ledamot av kassastyrelsen. Till ombudsstämma, som bland annat har att fastställa balansräkningen samt beslutai fråga om ansvarsfrihet för kassans styrelse, utser varje förening i visst förhållande till sin låneskuld hos kassan ombud jämte suppleanter. För att inte stämman

1 Gällande författningsbestämmelser återfinnes i SFS 1953:95-—99. Ändringar har vidtagits genom SFS 1954: 121, 196; 19552259—260; 1956: 145—146, 539—540; 1957: 8—9; 1958z21—22, 39——40, 149: 1960: 55—58.

skall kunna domineras av några få större föreningar har den spärregeln in- förts, att ingen förening får representeras av mer än fem ombud. Kassasty- relsens förvaltning och kassans räkenskaper granskas av fyra revisorer, var- av en — tillika revisionens ordförande utses av Kungl. Maj :t, en av full- mäktige i riksgäldskontoret och de två övriga av föreningarnas ombud vid ombudsstämman.

Förenings styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter. Kas- sans styrelse utser en av ledamöterna, under det att övriga ledamöter väljes på ordinarie föreningsstämma. Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande. Förenings verkställande direktör utses av föreningens styrelse, men beslut i sådan fråga skall underställas kassans styrelse för godkännande. Å föreningsstämma äger varje medlem, som ej är uppförd på restlängd, utöva rösträtt för sig själv och genom fullmakt för högst en an- nan medlems räkning. Medlem av förening är fastighetsägare eller tomt- rättshavare, som hos föreningen häftar för inteckningslån för vilka medel erhållits från kassan. Medlems röstetal bestämmes efter storleken av hans oguldna lånebelopp hos föreningen, men ingen får för egen eller annans räk- ning utöva rösträtt för mer än sammanlagt en tj ugondel av det vid stämman antecknade röstetalet. Den ordinarie föreningsstämmans uppgift är bland annat att fastställa balansräkningen, avgöra om ansvarsfrihet för styrelsen, bestämma om grunderna för utdebitering av förvaltningsbidrag samt att välja styrelse och revisorer jämte suppleanter samt ombud till ombudsstämma i kassan. För granskning av föreningsstyrelses förvaltning och förenings rä- kenskaper utser ordinarie föreningsstämma årligen minst två och högst fy- ra revisorer. Utöver de av föreningsstämman valda revisorerna utser kas— sans styrelse en revisor.

Samförvaltningen

Den på grundval av realkreditutredningens förslag är 1953 av statsmak- terna sanktionerade samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bostads— kreditinstitutionerna regleras inte genom författningsbestämmelser utan grundas på frivilliga överenskommelser mellan berörda förvaltningsenheter. Med ett par undantag _— inom södra Smålands och Jämtlands områden _— har samförvaltning numera genomförts över hela linjen. Detta innebär att de båda centralkassorna driver verksamheten under ledning av gemensam verkställande direktör, med samma personer i styrelserna och med gemen— samma lokaler och gemensam kontorspersonal. Detsamma är förhållandet på föreningsplanet, där stadshypoteksförening och bostadskreditförening med samma verksamhetsområde utgör en samförvaltningsenhet. Formellt är emellertid respektive kassor liksom anslutna föreningar fortfarande särskil- da juridiska personer.

Upplåningen

De av stadshypotekskassan utgivna obligationerna skall återbetalas inom viss i obligationsavtalet angiven tid endera genom amortering eller efter upp-

sågning utan fastställd amortering. Bostadskreditkassans obligationer åter- betalas genom amortering enligt i obligationsavtalet angiven plan.

För tillfälliga behov av medel har kassorna rätt till viss kortfristig upp- låning. Vid försäljning av obligationer med framskjuten likvid har denna upplåningsrätt utnyttjats för att tillhandahålla föreningarna medel för ut— betalning av beviljade lån i avbidan på att obligationslikviderna inflyter.

Såsom ett serviceåtagande gentemot obligationsköparna och utan kostna— der för dessa mottar kassorna utgivna egna obligationer för inskrivning i sina skuldböcker och förvaring i valv. För närvarande är ungefär 90 procent av försålda obligationer sålunda inskrivna och förvarade.

Obligationssäkerheten

Den väsentliga säkerheten för utgivna obligationer utgöres av låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek, som genom ett av ve- derbörande länsstyrelse förordnat ombud förvaras under offentlig vård. Dessa handlingar pantförskrives av föreningen till kassan i en förbindel- se, som tillika innefattar ett betalningsåtagande gentemot kassan för be- rörda lån. Fastighetshypoteken utgör pantsäkerhet för av kassan utgivna obligationer. Kassans styrelse är skyldig att kontrollera, att för av förening utlämnat lån föreskriven säkerhet ställts och vidmakthålles, samt att pant- säkerheten motsvarar utelöpande obligationers sammanlagda belopp.

Det andra ledet i den ansvarskedja, som skall trygga obligationsköparnas rätt, är föreningarnas säkerhetsfonder, bildade genom uppsamling av behåll— na årliga vinster och bidrag från låntagarna. Till ytterligare trygghet finns därefter inom de centrala kassorna uppbyggda reservfonder, vilka efter ytt- rande av föreningarnas ombud vid ombudsstämma intill högst halva belop- pet får tas i anspråk för att täcka förlust som förening lidit. I övrigt må kas- sas reservfond användas endast till täckande av förlust på kassans rörelse i dess helhet.

Nästa led i ansvarskedjan är den solidariska ansvarigheten inom institu- tionerna. Föreningarna är i förhållande till de oguldna beloppen av sina lån hos kassorna solidariskt ansvariga för kassornas förbindelser. För förening- arnas förbindelser är låntagarna i sin tur solidariskt ansvariga i förhållan— de till oguldna beloppen av erhållna lån. Ansvaret är i båda leden subsidiärt solidariskt och i princip obegränsat. Om kassan inte kan infria sina förbin- delser med egna medel, äger den infordra tillskott från föreningarna i för- hållande till deras under det senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapi- talbelopp av från kassan erhållna lån. På enahanda sätt kan förening avford- ra sina medlemmar tillskott.

Som säkerhet för utelöpande obligationer ligger i sista hand de av staten till förfogande ställda grundfonderna, som utgöres av statsobligationer. För närvarande uppgår respektive grundfonder till 725 milj. kr. i stadshypo- tekskassan och 160 milj. kr. i bostadskreditkassan. Grundfondsobligationer— na fortfar att tillhöra staten, varför kassan, om sådana obligationer tillfälligt tas i anspråk, måste lämna ersättning för den ränta staten eventuellt får ut-

giva. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer får inte upp- gå till mera än högst tio gånger beloppet av grundfonden.

Utlåningen

Föreningarna har till ändamål att utlämna lån mot säkerhet av inteck- ningar i bebyggd fast egendom eller tomträtt. Full korrespondens med avse- ende på belopp och villkor skall råda mellan de lån förening utlämnar och motsvarande hos kassan upptagna lån. Låneverksamheten är begränsad till att omfatta låneobjekt som huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål el- ler till affärslokaler. Lån hos stadshypoteksförening skall säkerställas av in- teckningar inom 50 procent eller, efter kassastyrelsens medgivande, 60 pro- cent av det uppskattningsvärde som av förening åsatts låneobjektet. Inteck- ningen skall därjämte vara belägen inom samma procentsatser av fastighe- tens taxeringsvärde. För lån från bostadskreditförening skall ligga inteck- ning inom 75 procent av såväl det av föreningen uppskattade värdet som taxeringsvärdet.

Värderingsförrättningen utföres av två av föreningens styrelse utsedda personer, vilka enligt av kassastyrelsen fastställd instruktion och fastställt formulär för värderingsinstrument besiktigar det till belåning anmälda ob- jektet och gör en värdering till ledning för föreningsstyrelsen vid bestäm- mande av uppskattningsvärdet.

Det ankommer på förenings styrelse att besluta om lånets storlek och om hypotekets läge, men kassans styrelse är oförhindrad att vid sin behandling av förenings ansökan om motsvarande lån från kassan pröva den erbjudna inteckningssåkerheten.

Stadshypoteksföreningarna utlämnar antingen amorteringslån eller fasta lån med en löptid av högst 20 år, bostadskreditföreningarna enbart amorte- ringslån med högst 40 års löptid.

Förvaltnings- och fondbidrag

För sin utlåning till föreningarna betingar sig kassorna i princip samma ränta som belöper på motsvarande upplåning och föreningarna av låntagar- na samma ränta som de har att erlägga till kassan. Erforderliga medel för bestridande av kostnaderna för förvaltningen och för fondering anskaf— fas genom att låntagarna erlägger bidrag till föreningarna och föreningarna till kassorna.

Till stadshypotekskassan har ej behövt erläggas några bidrag sedan år 1917, utan kassan har kunnat finansiera såväl sina administrationskostna- der som sin fondbildning med andra ur rörelsen härflytande inkomster. Stadshypoteksföreningarna debiterar i allmänhet sina medlemmar förvalt— ningsbidrag med 0,1 procent av lånebeloppet i några undantagsfall upp- går bidraget till 0,15 procent. Särskilda fondbidrag debiteras inte utan för- valtningsbidraget får tillgodose även fondbildningsbehovet.

Inom bostadskreditinstitutionen, som är av yngre datum och där fond- bildningsbehovet till följd av sekundärkreditgivningens högre riskläge be—

dömts större än inom stadshypoteksinstitutionen, erlägger föreningarna ett kombinerat förvaltnings- och fondbidrag till kassan motsvarande 0,1 procent av det ursprungliga lånebeloppet. Till bostadskreditföreningarna inbetalar medlemmarna ett årligt förvaltningsbidrag under hela lånetiden med _ va- rierande från förening till förening — mellan 0,1 och 0,25 procent och ett fondbidrag av 0,2 procent per år under tio år på det ursprungliga lånebelop- pet. De bidrag som föreningarna enligt vad nyss sagts har att erlägga till kassan debiteras låntagarna.

Föreningarnas verksamhetsområden

Inom stadshypoteksinstitutionen är tjugo och inom bostadskreditinstitu- tionen likaledes tjugo föreningar verksamma. Förening utövar verksamhet inom den del av riket som Kungl. Maj:t bestämmer för föreningen. Hela lan- det är sålunda indelat i distrikt, där verksamhet utövas av båda institutio- nerna. Inom sina respektive verksamhetsområden äger föreningarna utöva låneverksamhet i alla städer, köpingar och andra stadsliknande samhällen enligt särskilda bestämmelser. För utövande av låneverksamhet i samhällen av annat slag fordras särskilt medgivande av Kungl. Maj:t.

l ?

KAPITEL IV

Utredningens överväganden och förslag

1. Föreningarnas verksamhetsområden

Vid fullgörandet av sitt uppdrag att överse formerna för institutionernas verksamhet har utredningen först undersökt i vad mån en ändrad områdes- indelning för den regionala administrationen av låneverksamheten och en bättre anpassning av områdena till länsgränserna bör genomföras. Därvid har studerats de fortgående omändringar av verksamhetsområdena som vidtagits med anledning av realkreditutredningens förslag om samförvalt- ning mellan de båda institutionerna.

Det framhålles i bostadslåneutredningens direktiv, att Svenska riksbyggen påtalat som en olägenhet att föreningarnas verksamhetsområden inte alltid sammanfaller med de regionala förvaltningsområden som länen utgör. Det har därvid framhållits, att bostadsbyggaren i alla andra bostadsspörsmål tvingas tänka i administrativa länsgränser kontakt erfordras med läns- bostadsnämnd, länsarbetsnämnd, länsbrandinspektör, länsarkitekt och and- ra länsinstitutioner. Det borde därför med utgångspunkt från denna syn- punkt övervägas en ändring såtillvida, att föreningarnas verksamhetsområ- den sammanfölle med länsindelningen.

I yttrande över denna skrivelse uttalade bostadsstyrelsen, att kritiken i detta hänseende icke syntes betydelsefull även om den kunde vara beaktans- värd. Styrelserna för stadshypoteks- och bostadskreditkassorna framhöll, att en ändrad områdesindelning medförde en rad svårlösta problem. Lånta— gare med fastigheter inom orter, som vid en ändrad områdesindelning skulle komma att överflyttas till annan förenings verksamhetsområde, kunde inte tvingas att överflytta sitt medlemskap till sistnämnda förening. Vid en änd- rad områdesindelning uppstode också frågan i vad mån säkerhetsfonden skulle överföras från en förening till annan, och tämligen komplicerade över- gångsbestämmelser i olika avseenden bleve under lång tid erforderliga. Sty- relserna, till vilka tidigare icke framförts missnöje med den nuvarande om- rådesindelningen, hade svårt att tro, att några få föreningsområdens bris- tande överensstämmelse med länsindelningen kunde innebära olägenheter av sådan styrka, att en ändrad områdesindelning med beaktande av därav upp- kommande problem kunde anses motiverad.

De justeringar som under årens lopp har vidtagits i den ursprungliga om— rådesindelningen har successivt lett fram till att föreningsområdena i bety- dande utsträckning numera sammanfaller med länsindelningen. De avvikel—

ser som förekommer har i några fall betingats därav att respektive län inte befunnits erbjuda tillräckligt belåningsunderlag för en bärkraftig förvalt— ningsenhet. I andra fall har länsgränserna inte framstått som de mest natur— liga för den verksamhet som bedrives av institutionerna.

I landet är för närvarande verksamma 20 stadshypoteksföreningar och li— ka många bostadskreditföreningar. I bilaga IV: 1 redovisas föreningarnas verksamhetsområden i förhållande till länsindelningen.

Sedan realkreditutredningens förslag om samförvaltning antagits av stats- makterna år 1953 inleddes en serie områdesjusteringar. Realkreditutred- ningens förslag till ändrad områdesindelning syftade i första hand till att åstadkomma överensstämmelse mellan stadshypoteksföreningarnas och bo— stadskreditföreningarnas distrikt. Emellertid avsågs dessutom att åstadkom— ma så stora verksamhetsområden, att föreningarna ekonomiskt skulle kunna bära en effektiv organisation.

Det synes vara på sin plats att här lämna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits under 1950-talet och som lett fram till den nuvarande områ- desindelningen. Alla de vidtagna, av Kungl. Maj :t godkända åtgärderna har baserats på frivilliga överenskommelser föreningarna emellan.

Göteborgs stadshypoteksförening, som tidigare omfattade endast Göteborgs stad, utvidgade år 1953 sin verksamhet till att inbegripa även Göteborgs och Bohus län. I motsvarande mån beskars därvid verksamhetsområdet för hy- poteksföreningen för Västkustens städer, vars firma samtidigt ändrades till Hallands stadshypoteksförening. Vid samma tidpunkt trädde Göteborgs och Bohus läns bostadskreditförening i likvidation. Dess verksamhet jämte till— gångar och skulder överlämnades till Göteborgs bostadskreditförening, vilken med samma namn som den övertagna föreningens fick befogenhet att utöva verksamhet i hela länet. I och med dessa åtgärder ernåddcs full kongruens i fråga om verksamhetsområdena för de inom Hallands län och Göteborgs och Bohus län arbetande föreningarna.

I Älvsborgs och Skaraborgs län sammanfördes år 1954 de två där verkan— de stadshypoteksföreningarna till en enda, kallad Västgöta-Dals stadshypo— teksförening. En liknande fusion genomfördes, då stadshypoteksföreningen i Dalarna samma år trädde i likvidation och dess verksamhet överläts på Gävleborgs läns stadshypoteksförening under den nya beteckningen Gävle— Dala stadshypoteksförcning. I båda dessa fall skedde en anpassning till över— ensstämmelse med respektive bostadskreditföreningars distrikt.

I norra Sverige bildades år 1954 en ny stadshypoteksförening för Väster- bottens län. I motsvarande mån reducerades Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförenings verksamhetsområde, vilket föranledde en ändring av dess namn till Norrbottens läns stadshypoteksförening. Samtidigt övertog sistnämnda förening den av Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshypo- teksförening bedrivna rörelsen. Inom nu berörda del av landet hade bostads- kreditinstitutionens distriktsindelning från början följt länsgränserna och förblev sålunda orubbad.

Östra Svealands bostadskreditförening utövade sedan år 1930 verksamhet

inom Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. En första ändring här- uti kom till stånd år 1956, då Södermanlands bostadskreditförening inrätta- des med samma verksamhetsområde som det för Södermanlands stadshypo- teksförening fastställda. Därvid ändrades förstnämnda förenings beteckning till Upplands bostadskreditförening. Realkreditutredningen hade visserligen tänkt sig, att Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening såsom va- rande en mindre bärkraftig förvaltningsenhet skulle inlemmas i Upplands stadshypoteksförening, men motiven härför förlorade efter hand i styrka till följd av den allt livligare byggnadsverksamheten i Uppsalaregionen. Slutre- sultatet blev i stället att den i Uppsalaområdet bedrivna primärlåneverksam— heten från år 1958 kompletterades genom en därstädes nyinrättad bostads— kreditförening. I samband därmed överfördes Enköping till Uppsalaförening— arnas område, vilket innebar en jämkning till överensstämmelse med läns» gränserna på detta avsnitt.

Slutligen kom år 1958 en uppdelning av Västra Svealands bostadskredit- förenings verksamhetsområde till stånd genom att en bostadskreditförening för vartdera av Värmlands och Västmanlands län inrättad—es. I anslutning till att den ursprungliga bostadskreditföreningens verksamhetsområde be- gränsades till Örebro län ändrades firman till Örebro läns bostadskreditför- ening.

Genom de sålunda redovisade genomgripande ändringarna i områdesindel- ningen är arbetet att åstadkomma samförvaltning över hela linjen i det när— maste avslutad. På ett par håll i landet är samförvaltningen emellertid än- nu inte helt genomförd. Undantagen utgöres dels av södra Smålands och Blekinge områden, som ingår i en och samma bostadskreditförenings verk- samhetsområde men är uppdelade på två stadshypoteksföreningar, och dels av Västernorrlands och Jämtlands län, som var för sig utgör underlag för en bostadskreditförenings verksamhet men tillsammans ingår i en stadshy- poteksförenings verksamhetsområde. Enligt vad utredningen inhämtat pågår emellertid förhandlingar mellan representanter för kassorna och berörda föreningar i syfte att åstadkomma fullständig samförvaltning även inom här ifrågavarande områden. Enligt utredningens uppfattning bör Blekinge län utgöra gemensamt verksamhetsområde för en stadshypoteks- och en bo— stadskreditförening i samförvaltning. För återstoden av den nuvarande bo- stadskreditföreningens verksamhetsområde bör bildas en ny bostadskredit- förening, som bör administreras i samförvaltning med stadshypoteksför- eningen i Kalmar. De nuvarande föreningarnas rcdovisade omslutningssiff- ror utvisar, att de sålunda föreslagna verksamhetsområdena erbjuder till- räckligt belåningsunderlag för bärkraftiga förvaltningsenheter. Det synes utredningen önskvärt, att Oskarshamns stad i detta sammanhang överföres från norra Smålands till Kalmarföreningarnas verksamhetsområde.

Vad därefter angår verksamheten inom Västernorrlands och Jämtlands. län synes det klart att belåningsunderlaget enbart inom Jämtlands län utestående lån från bostadskreditföreningen var vid slutet av år 1961 18 milj. kr. _ inte är tillfyllest som verksamhetsobjekt för en stadshypoteks-

och bostadskreditförening i samförvaltning. Enligt utredningens uppfattning bör därför de båda länen — såsom redan är förhållandet beträffande pri- märlångivningen lämpligen utgöra gemensamt verksamhetsområde även i fråga om sekundärlångivningen. Jämtlands läns bostadskreditförening tor— de sålunda böra träda i likvidation och dess verksamhet övertagas av den nuvarande bostadskreditföreningen i Sundsvall.

Med hänvisning till det nu anförda vill utredningen rekommendera, att de pågående förhandlingarna intensifieras i syfte att åstadkomma en lösning enligt de här angivna riktlinjerna.

Utredningen vill beträffande områdesindelningen fästa uppmärksamhe- ten på ytterligare en punkt, där vägande skäl kan anföras för ändrad indel- ning. Den del av Stockholms län som ligger väster om Södertälje kanal Södertälje stad, Järna och Turinge kommuner samt del av Östertälje kom- mun tillhör Södermanlands—föreningarnas verksamhetsfält, ehuru områ- det även ur kommunikations- och andra synpunkter har närmare anknyt- ning till Stockholm än till Nyköping. Realkreditutredningen diskuterade frå- gan om ett överförande av Södertälje till det område inom vilket Upplands— föreningarna utövar verksamhet. Realkreditutredningen fann visserligen ett sådant överförande önskvärt men ansåg sig likväl böra avvisa tanken härpå under hänvisning till att ett frånskiljande av Södertälje från Södermanlands .stadshypoteksförenings verksamhetsområde skulle i alltför väsentlig grad reducera föreningens belåningsunderlag. Denna ståndpunkt var otvivelak- tigt välgrundad med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då realkre- ditutredningen avgav sitt betänkande. Med beaktande av den utveckling, som Södermanlands-föreningarna därefter undergått, kan emellertid Södertälje numera inte tillmätas avgörande betydelse som belåningsort för nämnda föreningar. Starka skäl synes sålunda föreligga att nu upptaga frågan till förnyad prövning. Förhandlingar torde därför enligt utredningens mening böra upptagas mellan kassorna och berörda föreningar om en justering av _områdesgränserna i angivna avseende.

Den norra delen av Stockholms län — bland annat innefattande orter som Norrtälje, Östhammar, Öregrund, Hallstavik och Rimbo tillhör för när- varande Norra Roslags och Upsala stadshypoteks- och bostadskreditförening- ars i Uppsala verksamhetsområde. Även om vägavstånden inom vissa delar .av den norra länsdelen är kortare till Uppsala än till Stockholm, har huvud- delen av området dock en fast anknytning till Stockholm och Stor-Stock- holmsregionen, där bebyggelsens utbredning och industriernas utflyttning från regioncentrum börjat sträcka sig in i Roslagen. Norrtäljes snabba ut- veckling under senare år är en påtaglig följd av utbredningen av Stor-Stock- holmsområdet, och enligt vad utredningen erfarit inriktar sig länsmyndig- heterna på att skapa förutsättningar för en kommande expansion även i länets nordligaste delar —— Östhammar—Öregrunds-området. Ett överförande nu av dessa områden till Upplands-föreningarna skulle emellertid uppenbar— ligen medföra, att underlaget för Norra Roslags och Upsala stadshypoteks- och bostadskreditföreningar inte skulle bli tillräckligt för en förvaltnings-

enhet. Utredningen har därför i nuvarande läge inte ansett sig böra fram- lägga någon rekommendation i detta avseende.

I fråga om avgränsningen av föreningarnas verksamhetsområden i övrigt har utredningen kommit till den uppfattningen, att en områdesindelning efter länsgränserna inte genomgående kan betecknas som den mest rationel- la. Sålunda måste även kravet att samförvaltade föreningar skall utgöra tillräckligt bärkraftiga förvaltningsenheter beaktas. En anslutning av om- rådesindelningen till länsgränserna kunde vidare —— även om härigenom en bärkraftig förvaltningsenhet skulle skapas —— med hänsyn till kommunika- tions- och andra synpunkter i vissa fall te sig mindre praktisk. Därtill kom- mer de problem som enligt kassastyrelsernas förut berörda yttrande sam- manhänger med ändringar i områdesindelningen. Dessa problem torde fram- träda med särskild styrka i fall, där vederbörande intressenter inte finner sig övertygade om att verkligt påtagliga skäl för en ändrad områdesindel- ning föreligger. Med hänsyn härtill och då utredningen inte kunnat finna, att de nuvarande avvikelserna från länsindelningen medfört några mera på- tagliga olägenheter, har utredningen inte ansett skäl föreligga att framläg— ga förslag om en allmän anslutning av gränserna för föreningsområdena till länsgränserna. Det torde emellertid ligga i sakens natur att frågan om om- rådesindelningen fortlöpande blir föremål för kassornas uppmärksamhet.

2. Belåningsorterna

I syfte att minska riskerna vid föreningarnas utlåning har, såsom tidigare berörts, föreningarnas verksamhet begränsats till att gälla städer och vissa stadsliknande samhällen. Stadshypoteks- och bostadskreditförening äger så— lunda enligt förordningarnas 17 51 inom den del av riket som Konungen bestämmer utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen, för vilka de för stad med- delade bestämmelserna i byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan äro gällande, så

ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt om- råde, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet.

Sedan ovanstående författningsrum infördes har med verkan från den 1 januari 1960 hälsovårdsstadgan ersatts av en ny stadga, som inte innehåller särskilda bestämmelser för stad. I stället har i stadgan införts begreppet hälsovårdstätort, varmed avses område, för vilket fastställts stads— eller byggnadsplan. I övergångsbestämmelserna har bland annat föreskrivits, att vad i allmän författning sägs om område, där den gamla stadgans bestäm— melser för stad gällt, skall avse område där den nya stadgans" särskilda be- stämmelser för hälsovårdstätort äger tillämpning.

Även den tidigare gällande byggnadsstadgan har utbytts mot en ny, från och med den 1 juli 1960 gällande stadga och inte heller denna innehåller några särskilda bestämmelser för stad. Utfärdade övergångsbestämmelser

1 Enligt lydelse SFS 1955: 259—60.

ger i detta fall inte något besked om hur man efter den 1 juli 1960 skall uppfatta hänvisningen i förordningarnas 17 5 till för stad gällande bestäm- melser i byggnadsstadgan.

Till följd av den oklarhet som sålunda uppkommit i fråga om tolkningen av i förordningarna intagna hänvisningar till ej längre gällande stadgor — särskilt i vad gäller byggnadsstadgan —- har kassornas styrelser i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 juni 1960 hemställt om ändring i förordningarnas 17 5. Enligt kassornas uppfattning bör i den ändrade paragrafen begreppet hälsovårdstätort införas. Eftersom härmed avses ett område, för vilket stads— plan eller byggnadsplan fastställts, och då härtill kommer, att hälsovårds- stadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort äger tillämpning för området, föreligger enligt kassorna tillräckliga garantier för att området har en sådan tätortskaraktär att låneverksamhet inom området lämpligen bör få utövas av föreningarna. Kassorna har därför föreslagit följande ändrade ly- delse av paragrafens relevanta del:

Inom den del av riket, som Konungen bestämmer för föreningen, äger denna utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen eller delar av samhällen, för vilka hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårds- tätort äga tillämpning, så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksam- hetsområdet.

I avvaktan på ställningstagande till ny utformning av författningen har Kungl. Maj:t medgivit föreningarna att även efter den 30 juni 1960 utöva låneverksamhet i sådana samhällen för vilka den nya hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort äger tillämpning, under förut- sättning att de för stad meddelade bestämmelserna i den äldre byggnads— stadgan varit gällande fram till den 1 juli 1960.

Kassastyrelsernas framställning jämte avgivna remissyttranden av bank— och fondinspektionen samt av fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksban- ken har överlämnats till bostadslåneutredningen för att tagas i övervägan- de vid utredningsuppdragets fullgörande.

Bank- och fondinspektionen föreslog i sitt yttrande, att området för för- eningarnas belåningsverksamhet skulle begränsas genom två skilda bestäm- ningar, så att begreppet hälsovårdstätort kombinerades med en hänvisning till byggnadslagens bestämmelser för stad. Härigenom skulle man enligt in- spektionens mening nå fram till en sådan avgränsning av belåningsrätten, som närmast skulle motsvara den hittills tillämpade ordningen. Utan den föreslagna begränsningen kunde en del relativt obetydliga tätortsområden med byggnadsplan bli uppflyttade i den generellt medgivna gruppen av sam- hällen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anslöt sig i sitt yttrande till det av bank- och fondinspektionen avgivna förslaget. Fullmäktige underströk att anled- ningen till författningsändringen var formellt betingad och att någon änd— ring i sak inte åsyftades.

Fullmäktige i riksbanken erinrade om den utjämning som ägt rum inom

byggnadslagstiftningen när det gäller skillnaden i regleringsalternativ för land och stad. Med hänsyn härtill syntes enligt fullmäktiges mening en an- knytning till denna lagstiftning numera få anses mindre tjänlig för särskil- jande av de samhällen som skall anses ha speciell tätortskaraktär. Fullmäk- tige noterade vidare, att en ändring enligt kassastyrelsernas förslag even- tuellt kunde få till följd en utvidgning av den generellt medgivna gruppen av samhällen. Enligt fullmäktiges uppfattning vore detta inte någon nack- del, utan det finge i stället anses önskvärt att en del orter, som hittills fallit utanför föreningarnas verksamhetsområden och till följd härav blivit missgynnade vid bostadskreditförsörjningen, bleve låneorter för förening- arna. Om utvidgningen såsom föreslagits begränsades till orter, som är häl- sovårdstätorter, borde kraven ur säkerhetssynpunkt på att låneort skall vara en tätortsbildning av viss kvalitet anses rimligen tillgodosedda. Fullmäk- tige tillstyrkte därför den av kassastyrelserna föreslagna författningsänd- ringen.

Bostadslåneutredningen vill för sin del understryka angelägenheten av att en sådan ändring i författningsbestämmelserna vidtages, att någon oklarhet inte uppstår i fråga om arten av de samhällen, där föreningarna äger rätt att utan inhämtande av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bedriva låne- verksamhet. Utredningen, som funnit att institutionernas utlåning bedrives med nödig omsorg ur säkerhetssynpunkt, vill förorda att utformningen av författningarna göres sådan att institutionernas rörelsefrihet inte i onö- dan begränsas. Realkreditutredningen ansåg det på sin tid med hänsyn till den alltmer accentuerade tätbebyggelsen ej vara lämpligt, att institutionernas verksamhet författningsmässigt snävt skulle bindas till samhällen som fått en viss kommunal organisation. Sedan detta uttalande gjordes, har den för- fattningsmässiga skillnaden mellan stad, köping och andra kommuner ytter- ligare uttunnats. Det gäller enligt bostadslåneutredningens mening alltså att finna ett såväl klart och entydigt som ej allt för snävt begrepp för den struk- tur ett samhälle eller tätbebyggelse rimligen bör ha för att låneverksamhet där skall få utövas utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Utredningen har under sina överväganden kommit fram till att begreppet hälsovårdstät- ort, varmed avses område för vilket fastställts stads- eller byggnadsplan, är ett lämpligt och ur säkerhetssynpunkt fullt betryggande kriterium för kva- liteten hos en tätortsbildning, där föreningarna allmänt skall ha rätt att ut— lämna lån. Begreppet i fråga användes också i motsvarande bestämmelser i de av Kungl. Maj :t under 1961 och 1962 fastställda bolagsordningarna för vissa obligationsutgivande inteckningsbolag. Utredningen föreslår således, att den berörda paragrafen i förordningarna för stadshypoteks- och bostads- kreditinstitutionerna ges den av kassastyrelserna föreslagna ändrade lydel— sen.

I den skrivelse från Stockholms förorters samarbetsnämnd till chefen för socialdepartementet, som enligt vad tidigare nämnts av Kungl. Maj:t över-

lämnats till utredningen, har samarbetsnämnden anfört, att ett flertal för- ortskommuner för närvarande inte accepteras som belåningsorter av stads- hypoteks- och bostadskreditinstitutionerna på grund av att dessa inte an- sett vissa krav rörande kommunernas struktur tillgodosedda. Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt yttrande över samarbetsnämndens skrivelse un- derstrukit, att vissa av länets starkt expanderande kommuner med av insti- tutionerna ställda säkerhetskrav som motiv ställts utanför deras långiv- ning, och att därigenom också långivningen från andra kreditinstitut för- svårats. Som exempel på den försiktighet, varmed institutionerna velat av- vakta utvecklingen, anförde länsstyrelsen Upplands stadshypoteksförenings obenägenhet att medverka i långivningen vid den av statsmakterna initie- rade utbyggnaden av Märsta. Inte ens i ett läge, då frågan om storflygplat- sen Arlandas användning klarlagts hade bostadsbyggandet i Märsta accep- terats som objekt för föreningens långivning. Med en så tveksam inställ- ning var det enligt länsstyrelsens åsikt stor risk för att institutionerna kom- me att bromsa en samhällsutveckling, som av det allmänna ansetts lämp- lig och nödvändig. Det vore angeläget, att hypoteksorganisationen uppmärk- samt följde utvecklingen och i tid accepterade betydelsefulla tätortsbild- ningar.

Upplands s'tadshypoteksförening framhöll i anledning av vad Stockholms förorters samarbetsnämnd påtalat, att det ofta var mycket vanskligt att rätt bedöma en bebyggelses kreditvärdighet, särskilt då i ytterdelarna av en re— gion med stark central dominans såsom i Stor-Stockholm. Huruvida en viss bostadsproduktion var rätt lokaliserad eller ej, om den fått för sin trakt riktig struktur o. s. v., komme enligt föreningen till synes först i ett läge på bostadsmarknaden med möjligheter till friare bostadsval än nu. En spe- ciell omständighet var här, att hyresnivån i de perifera områdena inte —— såsom förr var fallet nämnvärt understege den i de centrala områdena. Med hänsyn till den särskilda omsorg i fråga om kreditvärdesbedömning och riskspridning, med vilken låneverksamheten till följd av den solidariska ansvarigheten och andra för institutionerna speciella betingelser måste bedri— vas, var det för föreningen nödvändigt att vid prövning av frågor om be- låning i förorterna beakta sådana omständigheter som om företagsamhet, ägnad att förstärka bosättningsmotiven, etablerats eller planerats på orten, kommunikationerna med regioncentrum etc. Föreningen ville också fästa uppmärksamheten på en i förorterna under senare år framträdande tendens att bygga allt större bostadskomplex, som —— förutom att de med hänsyn till läge och utformning ibland måste bedömas innebära särskilda risker för en långivare var för sig krävde så stor del av tillgänglig utlåningskapaci- tet, att en skälig fördelning olika samhällen och olika lånesökande emel- lan av de totalt alldeles otillräckliga lånemedlen i hög grad försvårades. Föreningen framhöll slutligen, att den under årens lopp utverkat rätt att ut- öva låneverksamhet inom åtskilliga av förortskommunerna, även sådana utanför den inre förortskretsen, att under år 1961 ansökan komme att in- ges till Kungl. Maj:t om belåningsrätt i ytterligare ett par kommuner samt

att föreningen med stor uppmärksamhet och under fortlöpande kontakt med vederbörande kommunala organ följde den fortsatta utvecklingen i förortskommunerna.

I sitt remissyttrande framhöll stadshypotekskassans styrelse, att stadshy— poteksinstitutionen i syfte att i rimlig omfattning tillgodose bostadsproduk- tionens expansion och inriktning under senare år hos Kungl. Maj:t gjort framställningar om att i verksamheten få införliva samhällen och områden, där det varit tveksamt om i författningarna angivna förutsättningar för lå— neverksamhet varit för handen. Som belysning av styrelsens liberala inställ- ning i detta avseende anfördes, att det förekommit att av kassastyrelsen bi- trädda framställningar avslagits av Kungl. Maj:t. Styrelsen hade således va— rit medveten om att den nu pågående expansionen av bostadsbyggandet —— såväl inom Stor-Stockholmsområdet som inom andra delar av landet —— kun— de framtvinga en sådan utvidgning av föreningarnas verksamhetsområden som måhända inte var förutsedd vid institutionernas tillkomst. En utvidg- ning av verksamheten att omfatta flera belåningsorter måste emellertid prövas från fall till fall med beaktande av sådana olika omständigheter, som av Upplandsföreningen anförts, och utifrån att hypoteksinstitutionen lika litet som andra kreditinstitut — kunde engagera sig i bostadsbyggande inom områden, där kreditriskerna måste bedömas som uppenbart onormala. Inom Stockholmsregionen liksom inom vissa andra delar av landet förekomme så— dana områden. Finansieringsproblemet för ett på sådant sätt lokaliserat bo- stadsbyggande måste enligt sakens natur oberoende av kapitalmedelstill— gången bli svårlöst.

Bostadslåneutredningen har vid ett sammanträde berett representanter" för samarbetsnämnden tillfälle att ytterligare utveckla sina synpunkter på frågan om låneengagemang från institutionernas sida i alla de i Stor-Stock— holms utbyggnad deltagande kommunerna.

Enligt bostadslåneutredningens uppfattning är den fråga som samarbets- nämnden tagit upp i sin skrivelse — kreditinstitutens medverkan vid kapi— talförsörjningen till nya bostadsområden —- av utomordentligt stor vikt. Utredningen har också ägnat denna fråga stor uppmärksamhet. Dess över- väganden har visserligen härvid i första hand skett mot bakgrund av för-- hållandena i Stor-Stockholm, men de får givetvis sin giltighet även i fråga om andra starkt expanderande områden i landet. Några problem i likhet med' dem som angivits för Stockholmsområdet synes emellertid inte ha uppträtt på andra håll, utan de berörda kommunerna och föreningarna har hittills varit överens om den lämpliga tidpunkten för nya orters inlemmande i verk- samheten. Exempel på områden där nya samhällsbildningar aktualiserat institutionernas medverkan har i synnerhet förekommit i delar av Norr- land och i Blekinge.

Enligt nu gällande ordning fordras Kungl. Maj:ts medgivande om för- eningarna önskar uppta låneverksamhet utanför de generellt medgivna or-- terna. I allmänhet initieras en framställning till Kungl. Maj:t på så sätt att.

kommunen i fråga vänder sig till föreningen, vars styrelse sedan beslutar 0111 framställning skall göras. En eventuell framställning från föreningen överlämnas därefter av kassastyrelsen med eget yttrande till Kungl. Maj:t. I botten på ett beslut om utvidgad låneverksamhet ligger således ett ställ- ningstagande från den berörda föreningen. Möjligheten att dispensvägen föra in nya orter i verksamheten utnyttjas successivt av institutionerna.

Därest utredningens i det föregående redovisade förslag till ändrad ly- delse av författningarna rörande den generella utlåningsrätten vinner stats- makternas bifall, torde detta komma att leda till att kretsen av samhällen vidgas, där institutionerna utan föregående medgivande av Kungl. Maj:t kan uppta låneverksamhet. Detta innebär att i fråga om vissa nya, tillfreds- ställande planerade tätbebyggelser Kungl. Maj:ts tillstånd inte behöver in- väntas, varför formella förutsättningar kommer att föreligga för institutio- nerna att snabbare än hittills kunna påbörja sin låneverksamhet.

Enligt uttalanden av Stockholms förorters samarbetsnämnd och länssty- relsen i Stockholms län har i en del fall exempelvis i fråga om Märsta Upplandsföreningarna visat tveksamhet att ta initiativ till att införliva nya orter i sin lånerörelse. Denna inställning torde enligt utredningens mening bland annat få anses vara en konsekvens av de nu gällande bestämmelserna. Utredningen är också medveten om att den rådande knappheten på lånemedel i hög grad accentuerar problemställningen och gör förhållandena svårbemäst- rade. Så länge föreningarnas utlåningskapacitet är otillräcklig för de fullgo- da låneobjekt som befinner sig i redan etablerade låneorter kan det te sig na- turligt om föreningsstyrelserna tvekar att ytterligare öka låneköerna genom att införliva nya låneorter i verksamheten. Utredningen anser dock att bris— ten på lånemedel inte bör tillmätas relevans i detta sammanhang. Vid den ransonering av tillgängliga lånemedel som för närvarande måste tillämpas bör de nya bostadsområdena om de i övrigt uppfyller kvalifikationerna som belåningsorter _ inte ställas i sämre läge än de traditionella låneorter- na. Med den dominerande ställning som institutionerna har när det gäller primär- och sekundärlångivningen till bostadshus är det av avgörande be- tydelse, att de _ utan att göra avkall på normal kreditvärdesbedömning — är beredda att i tid acceptera nya tätbebyggelser som underlag för sin kre- ditgivning.

Kassastyrelsen säger sig enligt förut refererade uttalande vara medveten om att den pågående expansionen av bostadsbyggandet kan framtvinga en utökning av föreningarnas belåningsorter, som vid stadshypoteksinstitu- tionens tillkomst måhända inte var förutsedd. I anslutning härtill kan för Stockholms-områdets del konstateras, att under åren 1961 och 1962 ytterligare några förortskommuner eller framställning från föreningarna an— slutits till institutionerna i belåningshänseende, nämligen Västerhaninge, Österhaninge, Upplands-Väsby och Märsta. Genom dessa framställningar mås- te institutionerna anses ha givit uttryck för en strävan att söka anpassa sin långivning till bostadsbyggandets förläggning till nya områden. Den av utredningen förordade författningsändringen i fråga om belåningsorterna skulle avsevärt underlätta denna utveckling.

33 3. Lånerörelsen

a. Lånemedelsfördelningen

I sitt uppdrag att undersöka om formerna för institutionernas verksamhet är lämpligt anpassade för att kunna tjäna den expanderande byggnads— verksamheten har utredningen enligt direktiven bland annat haft att upp- märksamma frågan om möjligheterna att genomföra en mer flexibel fördel- ning av lånemedlen på de olika föreningarna med beaktande av bostadsbyg- gandets utveckling i olika delar av landet. Frågan om fördelningen av till- gängliga lånemedel har också berörts av Stockholms förorters samarbets- nämnd i den förut nämnda skrivelsen till chefen för socialdepartementet den 1 mars 1961.

I denna skrivelse erinrade samarbetsnämnden om den överenskommelse som träffats mellan Stockholms stad och förortskommunerna om ett ge— mensamt aktionsprogram för hostadsförsörjningen inom Stor-Stockholm, och påtalade de stora svårigheter som därvid förelegat och alltjämt förelåg i fråga om att tillgodose bostadsbyggandets behov av bottenkrediter. Under hänvisning till att aktionsprogrammet innebar en förskjutning i bostads- produktionen inom området från Stockholms stad till förortskommunerna och med hänsyn till stadshypoteksorganisationens framträdande ställning som primärkreditgivare, hade nämnden ansett det motiverat att göra vissa jämförelser mellan den årliga utlåningen från Stockholms respektive Upp— lands stadshypoteksföreningar och antalet färdigställda lägenheter i Stock— holms stad och i förortskommunerna under åren 1951 till 1960. Enligt dessa sammanställningar hade nämnden funnit en inte oväsentlig disproportion föreligga mellan de två föreningarnas utlåning och antalet färdigställda lä- genheter. Den totala utlåningen utslagen per färdigställd lägenhet hade så- lunda i Stockholms stad Ökat från 7 022 kr. år 1951 till 22 619 kr. år 1960 men inom förortskommunerna minskat från 8 472 kr. år 1951 till 7 682 kr. år 1960. Härav ansåg sig nämnden kunna konstatera, att hypoteksinstitu— tionens utlåning inte anpassats efter den inträffade förskjutningen av bo- stadsbyggandet. Nämnden hemställde slutligen om sådana åtgärder, att ka- pitalförsörjningen för bostadsbyggandet inom förortskommunerna genom lån från Upplands stadshypoteksförening kunde ske i väsentligt större om- fattning.

I sitt yttrande över framställningen uttalade bostadsstyrelsen, att det ur bostadspolitisk synpunkt vore synnerligen angeläget att effektiva åtgärder vidtoges för att den förväntade utökningen av bostadsbyggandet i Stock- holms förortskommuner främjades genom en ökad kreditgivning från den allmänna lånemarknaden och tillstyrkte framställningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrade i sitt yttrande om att förorts- kommunerna, sedan genom den i samarbete med Stockholms stad utförda regionplaneringen grunden lagts för markanvändning, kommunikationer etc., inriktat sina resurser på att skapa förutsättningar för en starkt ökad insats inom bostadsproduktionen. Under år 1960 hade bostadsbyggandet i

3——620 761

de inre förorterna börjat överstiga det i Stockholms stad. Anpassningen av sådana produktionsmedel som organisation och byggarbetskraft hade kun- nat ske på i stort sett tillfredsställande sätt, under det att de besvärligaste problemen ofta uppstått i det skede av bostadsproduktionen, då behov av lång- fristigt kapital inträtt. Onormalt stora arbetsprestationer hade krävts och lånekombinationer av alla möjliga typer hade fått tillgripas för att säkra kapitalförsörjningen. Svårigheterna härvidlag hade _— såsom samarbets- nämnden framhållit — i icke ringa mån förstärkts genom att lånemöjlig- heterna hos hypoteksorganisationen inte anpassats till den nya situationen. För att trygga kapitalförsörjningen åt bostadsbyggandet inom länsdelen av Stor-Stockholm vore det enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att fördelningen av de medel som ställdes till den totala hypoteksorganisatio- nens förfogande skedde på sådant sätt, att inom området verkande stads- hypoteksföreningar finge tillräcklig utlåningskapacitet.

I Över samarbetsnämndens framställning avgivet yttrande uttalade sty- relsen för stadshypotekskassan med överlämnande av yttranden i ärendet från styrelserna för Stockholms och Upplands stadshypoteksföreningar in— ledningsvis, att Stor-Stockholmsområdet ur bostadsbyggnads— och hyres- marknadssynpunkt måste betraktas som en enhet och att detta betraktelse- sätt uppenbarligen också måste påverka kreditinstitutens utlåningspolitik. En redovisning av stadshypoteksinstitutionens utlåning under åren 1952 till 1960 inom Stor-Stockholm och övriga delar av landet i förhållande till anta— let lägenheter i nybyggda hus' visade enligt kassastyrelsen, att lägenhetstill- skottet i Stor-Stockholm under den angivna perioden varierat mellan 20 och 25 procent av det totala antalet lägenheter i nybyggda hus i sådana delar av landet där institutionen utövade låneverksamhet, under det att Stor-Stock— holms andel i den totala årliga låneökningen hos institutionen varierat mellan 26 och 56 procent. Andelen i lånetilldelningen hade således under hela perio- den väsentligt överstigit den andel, som skulle följa av enbart ett hänsyns- tagande till lägenhetstillskottet.

Angående fördelningen av de lånemedel som kassan kunnat ställa till för- fogande för utlåning inom Stor-Stockholmsområdet framhöll styrelsen, att den varit väl medveten om att bostadsproduktionen successivt komme att koncentreras till förortskommunerna, och att den därför sedan lång tid till- baka varit inställd på att i mån av möjlighet öka medelstilldelningen till Upplands stadshypoteksförening. Denna inställning hade fastslagits i pro- tokollfört beslut den 23 september 1959 och jämväl kommit till uttryck i ut- låningsstatistiken. Produktionen av lägenheter inom förorterna hade ökat från 2 800 år 1955 till 6 800 år 1960 och i Stockholms stad minskat från 6 800 år 1955 till 5 500 år 1960. Under samma tid hade tilldelningen av lånemedel till Upplands stadshypoteksförening i förhållande till stadshypoteksinstitu- tionens årliga nettoökningar ökat från 6 procent år 1955 till 8 procent år 1960, medan tilldelningen till Stockholms stadshypoteksförening minskat från 29 procent år 1955 till 18 procent år 1960. De anförda siffrorna gåve enligt kassastyrelsens mening ett otvetydigt belägg för att stadshypoteks-

kassan anpassat sin utlåningsverksamhet inom Stor-Stackholmsområdet till bostadsproduktionens ändrade inriktning. Denna uppfattning fann styrel- sen ytterligare bestyrkt av de siffror, som föreningarna redovisat vid tid- punkten för styrelsens yttrande som mått på sina då samlade lånebalanser. Upplandsföreningen redovisade sålunda beviljade men på grund av brist på lånemedel ej utbetalda lån intill ett belopp av 112 milj. kr. Motsvarande siffror för Stockholmsföreningen vore 160 milj. kr., vartill komme ett be- lopp av minst 100 milj. kr., som avsåge ännu inte behandlade låneansök- ningar. Inte heller dessa siffror vore enligt styrelsens uppfattning förenliga med samarbetsnämndens påstående, att en disproportion med avseende på lånemedlens fördelning mellan de båda föreningarna skulle föreligga till Upplandsföreningens nackdel.

Kassastyrelsen underströk slutligen, att institutionens tillgång på läne- medel under senare år varit helt otillräcklig för att möta de till följd av bostadsbyggandets omfattning ständigt ökade låneanspråken. Samarbets- nämndens hemställan om åtgärder till tryggande av kapitalförsörjningen för bostadsbyggandet inom förortskommunerna måste därför enligt styrelsens mening ges en generellare syftning och utmynna i ett konstaterande att fi- nansieringsfrågan därest icke kapitalmarknadsläget förändrades dithän att bostadssektorn kunde beredas ökat utrymme — hotade att äventyra det uppgjorda bostadsbyggnadsprogrammet inte endast inom Stor-Stockholms- området utan även inom andra delar av landet.

Av de upplysningar utredningen inhämtat från kassorna rörande princi- perna vid fördelningen mellan föreningarna av för utlåning tillgängliga me- del har framgått, att kassorna före år 1956 i stort sett kunnat tillgodose de mot föreningarna riktade låneanspråken. Fördelningsproblemet aktualisera- des först under år 1956, då kassornas kapitalanskaffning började möta väx- ande svårigheter och balansen av beviljade men på grund av medelsbrist ej effektuerade låneansökningar började visa en växande tendens. Då en ran- sonering av tillgängliga lånemedel på så sätt blev nödvändig, fördelade kas— sorna i ett inledande skede medlen i relation till storleken av respektive för— eningars låncomslutning. Med växande låneefterfrågan och därav följande köbildning av lånesökande har kassorna släppt föreningarnas omslutnings— siffror som norm för lånemedelsfördelningen. I stället har storleken av för- eningarnas lånebalanser d. v. s. beviljade ansökningar om lån — under hänsynstagande till övriga kreditinstituts verksamhet samt bostadsbyggan- dets omfattning inom respektive föreningsområden blivit utslagsgivande fak- torer vid fördelningen. Att inte enbart bostadsbyggandets omfattning utan också föreningarnas lånehalanser beaktas vid kassornas fördelning sam- manhänger med att andra kreditinstitut i varierande omfattning uppträder inom de olika föreningsområdena. Där behovet av långsiktig fastighetskre- dit enbart eller endast under obetydlig medverkan från andra kreditinstitut tillgodoses av stadshypoteks— och bostadskreditföreningarna, föreligger gi- vetvis relativt större krav på institutionernas medverkan. Det har vidare

upplysts, att som undantag från huvudnormerna har kassorna vid fördel- ningen av lånemedlen också sökt ta särskild hänsyn till områden med ex- panderande exportindustrier —— områden där ett ökat bostadsbyggande va- rit en förutsättning för att tillgodose industriens arbetskraftsbehov. Slutli- gen har kassorna — kanske dock mera på ett tidigare stadium —— i viss ut- sträckning sökt tillföra de till omslutningen minsta föreningarna lånemedel, så att de successivt skulle få ett tillräckligt belåningsunderlag för en här- kraftig förvaltningsenhet. Det kan också tilläggas, att kassorna tidvis, bland annat till följd av läget på kapitalmarknaden, sett sig nödsakade att i viss utsträckning basera sina obligationsförsäljningar på basis av s. k. punkt- avlyftningar —— innebärande att kassorna som villkor för obligationsförsälj- ningen fått förbinda sig att använda obligationslikviden för avlyft av visst eller vissa hyggnadskreditiv med därav följande avvikelser från eljest tillämpade fördelningsprinciper.

Utredningen har sökt bilda sig en uppfattning om det praktiska utfallet av kassornas fördelningsnormer genom jämförelser mellan från kassorna inhämtade uppgifter om stadshypoteksföreningarnas utlåningsökning och bostadsstyrelsens statistik rörande antalet inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus inom olika delar av landet. Sådana jämförelser är emellertid av flera skäl vanskliga. Föreningarna får enligt gällande bestämmelser en- dast bedriva utlåning i städer och vissa andra stadsliknande samhällen. Den fastighetsbelåningsverksamhet, som utövas av andra kreditinstitut och som påverkar låneefterfrågan hos föreningarna, varierar såväl i tid som rum. Ett förhållande som gör jämförelser av denna art särskilt svåra att anställa är vidare, att bostadsstyrelsens redovisningsområden i betydande utsträck— ning inte sammanfaller med föreningarnas verksamhetsområden. I den gjor- da sammanställningen bilaga IV 3 a: 1 _— har således för att nå kon- gruens mellan redovisnings- och föreningsområden flera län respektive för— eningsområden måst föras ihop, innebärande att relationen mellan utlåning och bostadsbyggande i exempelvis Stor-Stockholm och Stor—Göteborg inte kunnat särbelysas. Upplandsföreningens verksamhetsområde omfattar näm- ligen några kommuner utöver dem som ingår i bostadsstyrelsens Stor-Stock- holmsområde. Upplands- och Stockholmsföreningarnas sammanlagda utlå- ningsökning har dock i tablån ställts samman mot lägenhetstillskottet i Stor- Stockholm och utlåningsökningen i Upplandsföreningen mot antalet nya lä- genheter i Stor-Stockholm exklusive Stockholms stad. Stor—Göteborgsbegrep- pet i bostadsstyrelsens redovisning omfattar delar av såväl Göteborgs och Bohus län som Hallands län och Älvsborgs län. För enkelhetens skull har som jämförelsetal för utlåningsökningen endast medtagits stadshypoteksför- eningarna.

Sammanställningen bekräftar att en mycket betydande del av den totala lånestocken koncentrerats till Stockholms stad, men att utlåningsökningen i Stockholmsföreningen i relation till den totala utlåningsökningen i landet under de senare åren minskat. Siffrorna verifierar vidare kassastyrelsens uppgift om att medelstilldelningen till Upplandsföreningen successivt ökats

men också förortsnämndens att ökningen i lånemedelstilldelningen inte skett i proportion till ökningen i bostadsbyggandet inom förortskommuner- na. En omdisposition vid tilldelningen av nya lånemedel till de båda för- eningarna har således genomförts men ännu inte hunnit bli sådan att den svarat mot den starka förskjutningen i bostadsproduktionen det sista redo- visningsåret mellan Stockholms stad och förortskommunerna. Förklaringen härtill torde främst vara att söka i det förhållandet, att snabbare sväng- ningar i bostadsbyggandets inriktning på grund av lånebalanserna först i efterhand ger motsvarande utslag i kassornas utlåningssiffror. Avverkandet av dessa lånebalanser medför naturligen en viss eftersläpning i kassornas följsamhet i fråga om bostadsbyggandets inriktning.

Av sammanställningen framgår vidare, att de båda nordligaste förenings- områdena och Örebroföreningen genomsnittligt synes ha fått en i förhållan- de till bostadsproduktionen relativt god medelsförsörjning från stadshypo- tekskassan, medan relationstalen för Skåneföreningen visat motsatt förhål- lande. Denna sistnämnda omständighet får enligt kassans uppgift ses som ett uttryck för att flera andra kreditinstitut bland annat sparbankerna i särskilt stor omfattning utövat fastighetsbelåning i Skåne och att kassa— styrelsen beaktat detta vid sin tilldelning av lånemedel. Denna synes i öv— rigt i stort sett ha anslutit sig ganska väl till bostadsbyggandets omfattning inom respektive områden.

De lånebalanser som institutionerna har att arbeta med _ de senaste åren i allmänhet överstigande en miljard kr. komplicerar i hög grad handha- vandet av medelsfördelningen. Det torde över huvud taget inte vara möj— ligt att genomföra en medelsransonering, som helt kan tillgodose alla de önskemål och synpunkter man från olika håll och med olika utgångspunk- ter kan lägga på fördelningsfrågan. Det har beträffande de hos föreningar- na uppmätta lånebalanserna upplysts, att ansökningar hos föreningarna om lån behandlas av föreningsstyrelserna på ett tidigt stadium, att ansökningar om belåning av annat än bostadsobjekt inte ligger med i låneköerna samt att föreningarna fortlöpande söker hålla låneköerna aktuella genom att ex- empelvis rensa ut sådana ansökningar om lån som blivit tillgodosedda av andra kreditgivare. Föreningarnas lånebalanser torde således ge en rättvi- sande bild av det föreliggande lånetrycket på institutionerna. Att bortse från de bildade låneköerna och fördela lånemedlen enbart med hänsynstagande till bostadsbyggandets omfattning inom respektive föreningsområden kun- de såsom förut antytts medföra, att områden där föreningarna i huvudsak ensamma är kreditgivare bleve missgynnade i förhållande till andra, som kunde bli bättre försörjda med lånemedel. Hänsynstagandet till lånebalan- serna måste också ses som ett uttryck för en strävan från kassornas sida att söka begränsa låneköernas längd och tillgodose en någorlunda rättvis tur- ordning.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att den fördelning mel- lan föreningarna av tillgängliga lånemedel, som kassorna i nuvarande knapp- hetsläge på kapitalmarknaden har att fullgöra, huvudsakligen bör grunda

sig på de hos föreningarna uppmätta balanserna av beviljade lån och bo- stadsbyggandets omfattning inom respektive föreningsområden med hänsyn samtidigt tagen till andra kreditinstituts medverkan. Någon principiell änd- ring i de fördelningsnormer som kassorna enligt uppgift under senare år tillämpat ifrågasättes följaktligen inte. Utredningen vill emellertid under- stryka betydelsen av att kassorna inom ramen för sina resurser vid fördel- ningen intensifierar ansträngningarna att anpassa utlåningen till de snabbt ökande kreditbehov, som uppkommer i kraftigt expanderande områden av landet. Såsom framgår av kapitel II anses bostadsbyggandet under 1960-ta- let komma att i väsentlig grad koncentreras just till vissa sådana områden med expanderande näringsliv och starkt ökande befolkning och inom dessa områden ibland också förskjutas från redan fullt utbyggda orter till nya. I anslutning härtill har utredningen konstaterat, att kassorna strävar efter att nå en snabbare anpassning och en ökad flexibilitet i lånemedelsfördelningen. Man synes därför kunna räkna med att kassorna tillvaratar alla möjlighe- ter att på ett tidigt stadium lämna sin medverkan i bostadsbyggandets ovan antydda utveckling till nya orter med tätbebyggelse.

Utredningen har diskuterat möjligheterna för kassorna att omdisponera sin lånemedelsfördelning på ett tidigare stadium än vad nu är fallet att således i förväg söka bereda en anpassning till en kommande känd utveck- ling. Det måste konstateras, att dessa möjligheter emellertid är mycket be- gränsade så länge kassornas upplåning inte tillnärmelsevis kan svara mot hos föreningarna anmälda lånebehov och så länge nuvarande betydande lå- neköer kvarstår. Frågan om att genom en snabbare anpassning till inträf- fande förändringar i bostadsproduktionens inriktning söka ytterligare un- derlätta bostadsförsörjningen i de starkt expanderande områdena av landet är emellertid enligt utredningens mening av stor betydelse. En väg att un- derlätta kassornas medverkan att lösa här uppkommande problem vore om låneansökningarna komme in till föreningarna tidigare än som nu sker helst redan på planeringsstadiet. En rationell lösning synes därvid vara, att institutionerna beredes möjlighet att inträda som byggnadskreditivgivare för att, sedan husen färdigställts, omlägga kreditiven till sedvanliga fastighets- lån. Bland annat av denna anledning återkommer utredningen i ett senare avsnitt av betänkandet med förslag om rätt för institutionerna att i viss om- fattning lämna hyggnadskreditiv.

I anslutning till direktiven vill utredningen slutligen beröra de formella förutsättningarna för kassorna att genomföra en flexibel fördelning av till- gängliga lånemedel. Det kan då konstateras, att för institutionerna gällan- de författningsbestämmelser inte innehåller några föreskrifter eller normer för hur lånemedel i en bristsituation skall fördelas mellan de olika förening- arna. Det torde emellertid ha ansetts ligga i sakens natur och följa av de allmänna grunderna för institutionernas uppbyggnad, att beslutanderätten i förevarande avseende tillkommer kassorna. Såvitt utredningen kunnat fin- na har kassornas befogenheter härvidlag inte heller ifrågasatts vare sig från föreningarnas sida eller från annat håll. I och för sig synes sålunda nå-

gon särskild bestämmelse, som tillförsäkrar kassorna dessa befogenheter, inte erforderlig. Utredningen återkommer emellertid av andra skäl och i ett annat sammanhang till frågan om en bestämmelse i författningarna, som även formellt tillförsäkrar kassorna inflytande över verksamheten inom insti- tutionerna.

Det synes enligt utredningens mening inte föreligga skäl för att i författ- ningsbestämmelser låsa fast principerna för fördelningen av tillgängliga lå- nemedel. Den önskvärda flexibiliteten i medelsfördelningen torde bättre kun- na tillgodoses, om kassorna obundna av formella bestämmelser har möjlig— heter att anpassa fördelningen och normerna härför till vid varje särskilt tillfälle rådande förhållanden.

b. Belåningsgränser och värderingsprinciper

I utredningsdirektiven påtalas de svårigheter som uppkommer därigenom att för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas långivning gällande bestämmelser i åtskilliga fall medför, att lån av föreningarna inte kan be- viljas upp till den undre gränsen för beviljat tertiärlån. Vid fastställandet av föreningarnas belåningsgränser kommer enligt 24 å i respektive förord- ningar två olika värden under beaktande, nämligen dels taxeringsvärdet å den till belåning ifrågasatta egendomen och dels det uppskattningsvärde som förening enligt 16 å i respektive reglementen har att åsätta belåningsobjek— tet. Lån från stadshypoteksförening får beviljas mot inteckningssåkerhet lig— gande inom högst 60 procent av det lägsta av dessa båda värden. För bostads- kreditförening är belåningsgränsen högst 75 procent av samma värden. Be- låningsgränserna för det statliga tertiärlånet fastställes däremot i relation till ett av det lånebeviljande organet efter särskilda normer framräknat av- kastningsvärde. Tertiärlånet har i allmänhet som undre gräns 70 procent av sistnämnda värde, vilket regelmässigt är väsentligt högre än taxeringsvär- det och ofta även överstiger det av föreningarna beräknade uppskattnings- värdet. Dessa omständigheter utgör anledningen till förenämnda svårigheter.

I utredningsdirektiven antydes olika utvägar att komma till rätta med svå- righeterna. Sålunda erinras om den lösning som Svenska riksbyggen ifråga- satt i sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 januari 1959. Svenska riksbyggen tänkte sig, att av bostadsstyrelsen respektive av länsbostadsnämnd framräk- nat avkastningsvärde även skulle bli bestämmande för den underliggande krediten, som skulle lämnas upp till 70 procent av det statliga låneorganets avkastningsvärde. En annan i direktiven berörd lösning avser den utväg som anvisades i motioner till 1961 års riksdag (I: 434 och II: 498), nämligen en höjning av belåningsgränserna för botten- och sekundärlån i kombination med statlig garanti för den lånedel som ligger över nu gällande gränser. I direktiven beröres vidare en tredje utväg, som tidvis tillämpats, nämligen att uppnå anslutning med underliggande kredit genom sänkning av tertiär— länets undre gräns, s. k. fördjupning, intill 60 procent av avkastningsvär- det. Denna lösning betecknas dock som föga tillfredsställande under hänvis-

ning till att fördjupning av tertiärlån inte bör vara en normal företeelse. I direktiven förklaras slutligen, att de påtalade svårigheterna att nå anslut— ning mellan lånegränserna bör närmare undersökas och att utredningen bör pröva möjligheterna att få till stånd en bättre samstämmighet. I anslutning härtill uttalas det, att förutsättningarna för en sådan samstämmighet är rätt gynnsamma med hänsyn till att det statliga lånet förklaras grunda sig på en återhållsam värdering av statliga myndigheter samt att statens fordran bevakas vid en eventuell exekutiv auktion. Enligt direktiven torde riskmo- menten i samband med bottenlångivningen härigenom ha minskat väsent— ligt sedan tidpunkterna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas tillkomst.

Utredningen har närmare övervägt de olika förslag som berörts i direkti- ven. Den lösning som förordats i de ovan nämnda motionerna, nämligen införandet av en statlig kreditgaranti som säkerhet för de ökade risker som sammanhänger med en automatisk anslutning i samtliga fall av underlig- gande krediter till det statliga tertiärlånets nedre gräns, kan synas innebära en enkel och rationell lösning av det föreliggande problemet. Skillnaden mel- lan en statlig kreditgaranti och en fördjupning av tertiärlånet synes emeller- tid i realiteten obetydlig. I båda fallen påtar sig staten helt ansvaret för de ökade riskerna. Vid en statlig kreditgaranti blir stadshypoteks- och bostads- kreditinstitutionerna hänvisade till att tillgodose det ökade medelsbehovet för sin utlåning genom motsvarande upplåning på kapitalmarknaden. Om i stället utvägen med en fördjupning av tertiärlånegränsen väljes, torde sta- tens upplåningsbehov i stort sett och i vart fall på längre sikt ökas i mot— svarande grad. Ur kapitalmarknadssynpunkt synes därför dessa båda alter— nativ vara att bedöma från i huvudsak samma utgångspunkter. De invänd- ningar, som enligt vad som antytts i utredningsdirektiven kan resas mot en mera allmän fördjupning av tertiärlånets nedre gräns, synes sålunda äga giltighet även beträffande ett statligt kreditgarantisystem i förevarande av- seende. Utredningen har också funnit det angeläget att om möjligt komma fram till en ordning som inte förutsätter ett ökat statligt engagemang i fi- nansiellt hänseende. Av dessa anledningar har utredningen inte velat föreslå en lösning efter här antydda linjer.

Den av Svenska riksbyggen ifrågasatta lösningen skulle innebära, att stadshypoteks— och bostadskreditinstitutionerna, utan att vidta någon egen bedömning av kreditohjektets värde och utan att vara bundna av taxerings- värdet, skulle acceptera 70 procent av det statliga lånebeviljande organets avkastningsvärde som övre belåningsgräns. Denna metod skulle givetvis i och för sig innebära ett enkelt och effektivt sätt att komma till rätta med differenserna mellan sekundärlånen och de statliga tertiärlånen. Det torde också vara en fördel, inte minst ur låntagarens synpunkt, att vid fastighets— belåningen få till stånd en sådan förenkling i handläggningen som skulle följa av att endast en värdering, nämligen det statliga låneorganets, bleve normgivande i stället för som för närvarande tre olika institutioners bedöm- ningar, d. v. s. även taxeringsmyndigheternas och föreningarnas. Enligt ut-

redningens mening måste emellertid vägande invändningar resas mot en så- dan lösning. Sålunda bör ett kreditinstitut ha både rätt och skyldighet att på eget ansvar inom ramen för givna bestämmelser självständigt pröva de så- kerheter som bjuds. Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna som i sin verksamhet jämväl har att ta hänsyn till det ansvarighetssystem som institutionerna bygger på och till den säkerhet som tillförsäkrats obligations- innehavarna — bör i likhet med andra långivare ha frihet att vägra högre lån än de från sina utgångspunkter anser försvarligt. Utredningen har så- ledes inte ansett sig böra föreslå en lösning, som innebär att stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas egen värdering av kreditohjektet upphör, utan har sökt finna en lösning efter andra linjer än de här ovan diskuterade.

I angivet syfte har utredningen sökt utröna de grundläggande orsakerna till förekommande svårigheter att uppnå anslutning mellan tertiärlån och underliggande krediter. Från stadshypoteks- och bostadskreditkassornas si- da har därvid under hand upplysts, att vunna erfarenheter tyder på att svå- righeterna i främsta rummet förorsakas av belåningsgränsernas relation till taxeringsvärdena och endast i undantagsfall av belåningsgränsernas bun— denhet vid föreningarnas egna uppskattningsvärden. Kassorna har också an- sett sig ha stöd för denna uppfattning bland annat genom den omständig- heten, att anslutningsproblemen förekommit huvudsakligen vid belåning inom sådana delar av landet, där taxeringsvärdena relativt sett är särskilt låga. Redan med stöd av dessa upplysningar har det synts utredningen san- nolikt, att en belåningsgräns motsvarande 75 procent av föreningarnas upp- skattningsvärden i allmänhet skulle nå upp till tertiärlånets nedre gräns el- ler sålunda 70 procent av de statliga låneorganens avkastningsvärde. För- eningarnas uppskattningsvärde skulle med andra ord i regel kunna antagas uppgå till åtminstone ca 93 procent av nämnda avkastningsvärde. Anslut- ningsproblemen skulle således i de flesta fall bli undanröjda, därest bind- ningen vid taxeringsvärdena slopades.

I syfte att införskaffa ytterligare material för bedömandet av framkomlig- heten av den här skisserade utvägen har utredningen låtit delgiva samtliga verkställande direktörer i stadshypoteks- och bostadskreditförcningarna ut- redningens här angivna tankegångar med hemställan, att föreningsdirektö- rerna ville meddela sina synpunkter på frågan och därvid särskilt uttala sig huruvida de med stöd av vunna erfarenheter kunde ansluta sig till utred- ningens inställning.

I de med anledning av utredningens förfrågan inkomna svaren har samt- liga föreningsdirektörer efter närmare utredning i flera fall av tämligen omfattande natur — enhälligt anslutit sig till utredningens tanke att slopa taxeringsvärdena som norm för föreningarnas långivning. Det framhålles i svaren, att de uppkommande differenserna mellan de underliggande kredi- terna och de statliga tertiärlånen — lånegapen —— med få undantag beror på hundenheten vid taxeringsvärdena. Om denna bundenhet upphörde, skulle— nuvarande svårigheter att uppnå anslutning till tertiärlånets undre gräns praktiskt taget komma att elimineras.

Med stöd av det här anförda har utredningen kommit till den uppfatt- ningen, att det föreliggande anslutningsproblemet skulle kunna lösas genom en ändring av nuvarande regler för belåningsgränserna dithän, att förening- arna vid fastställandet av gränserna endast bleve beroende av sina egna upp- skattningsvärden. Utredningen har därvid, bland annat på grund av vad som uttalats i enkätsvaren, ansett sig ha anledning räkna med en positiv medverkan och strävan från institutionernas sida att i möjligaste utsträck- ning och utan att ge avkall på tillbörliga säkerhetskrav söka nå den erfor- derliga belåningsgränsen. I det avseendet har utredningen —— i likhet med vad som framhålles i utredningsdirektiven förmenat, att förekomsten av det statliga tertiärlånet och den omständigheten att staten bevakar sina enga— gemang vid exekutiv auktion får anses innebära en extra trygghet för un- derliggande kreditgivare utöver ställd inteckningssåkerhet.

När undantagsvis full anslutning till tertiärlånets nedre gräns inte upp- nås, torde några nämnvärda svårigheter inte behöva uppstå att lösa anslut- ningsproblemet antingen genom en kompletterande kredit, vilket för när- varande är vanligt förekommande, eller medelst en fördjupning av tertiärlå- net. En fördjupning i så begränsad omfattning som det här kan bli fråga om torde inte behöva strida mot den restriktiva praxis som för närvarande tillämpas av bostadsstyrelsen.

Det återstår under sådana förhållanden att undersöka i vad mån ett slo— pande av hundenheten vid taxeringsvärdena kan anses innebära ökade ris- ker för kreditgivningen och minskad säkerhet för obligationsinnehavarna i sådan grad, att en lösning efter nu angivna riktlinjer kan anses kräva sär- skilda åtgärder med hänsyn till låntagarnas och obligationsinnehavarnas intressen. Utredningen vill då till en början erinra om den ojämnhet som taxeringsvärdena uppvisar inom olika delar av landet. Belysande i detta av- seende är den analys, som Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostads— företag (GAKO) nyligen utfört i fråga om förhållandet mellan taxeringsvär- de och produktionskostnad i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Ud- devalla. Analysen, som tillställts utredningen, utmynnar i ett förslag om »sanering över hela landet av taxeringsprinciperna och taxeringsvärderingen kombinerat med en separat, av belåningsinstituten utförd, noggrann belå— ningsvärdering, så att begreppen taxeringsvärde och belåningsvärde bliva oavhängiga från varandra och erhålla den innebörd som respektive begrepp rätteligen skola tillmätas».

Såsom ovan framhållits uppstår här ifrågavarande anslutningssvårigheter huvudsakligen inom sådana delar av landet, där taxeringsvärdena är sär- skilt låga. Det ter sig föga rationellt att belåningsgränserna skall vara knut— na till värden som uppvisar betydande variationer bland annat beroende av taxeringsmyndigheternas olika praxis. I åtskilliga fall lägger taxeringsvär- det hinder i vägen för en väl avvägd belåning, som eljest skulle kunna be- tecknas som riskfri, medan i andra fall en belåning, som i och för sig inte överstiger den tillåtna relationen till taxeringsvärdet, måste avvisas såsom alltför riskbetonad. Det torde under sådana förhållanden kunna ifrågasät-

"tas, huruvida bestämmelserna om belåningsgränsernas anknytning till taxe— ringsvärdena numera i realiteten medför det skydd för obligationsinnehava— re och låntagare som bestämmelserna ursprungligen torde ha åsyftat. Det bör framhållas, att den värderingsteknik som tillämpas av institutionerna successivt utvecklats och bygger på en under åtskilliga decennier vunnen er- farenhet. Därtill kommer att föreningarnas värderingar _ såsom utredning- en framhåller senare i detta avsnitt _ över hela landet sker efter enhetliga principer och detaljerade anvisningar. Det torde sålunda föreligga fog för den meningen, att föreningarnas uppskattningsvärden vid säkerhetsbedöm- ningen måste tillmätas större betydelse än taxeringsvärdena, vilka tillkom- mit i andra syften än att tjäna som underlag för fastighetsbelåning.

De här anförda synpunkterna har lett utredningen fram till den slutsat- sen, att institutionernas bundenhet vid taxeringsvärdena kan slopas utan att obligationsinnehavarnas eller låntagarnas intressen därigenom trädes för nä- ra. En sådan åtgärd ter sig snarast som en naturlig konsekvens av de senas- te årens utveckling på fastighetskreditmarknaden. Det torde härvid också böra framhållas, att landshypoteksinstitutionen, som arbetar parallellt med och efter samma riktlinjer som stadshypoteks- och bostadskreditinstitutio— nerna, i sin långivning inte är bunden vid taxeringsvärdena utan äger full frihet att fastställa belåningsgränserna i relation till sina egna värderingar. Detta system har, såvitt utredningen kunnat finna, inte mött några betänk- ligheter ur säkerhetssynpunkt. Några bärande skäl varför andra regler skul- le behöva gälla för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna synes in- te kunna åberopas.

Mot den ståndpunkt utredningen här intagit skulle möjligen invändningar kunna resas ur strängt formell synpunkt. Teoretiskt sett skulle det måhän- da kunna hävdas, att varje ändring av hittills gällande regler _ låt vara att några reella risker till följd av ändringen inte behöver befaras _ är ägnad att rubba de allmänna förutsättningar, som förelåg då nuvarande låntagare inträdde som föreningsmedlemmar eller då nu utelöpande obligationer för- såldes. Sådana eventuella invändningar anser emellertid utredningen kunna bemötas med en hänvisning till de förslag om fortsatt fondförstärlming, som utredningen framlägger i ett annat avsnitt av betänkandet. Såsom framgår därav förordar utredningen, att institutionerna skall inrikta sig på en star- kare fondställning än vad nu gällande regler syftar till. En sådan ökad kon- solidering kommer obligationsinnehavare och låntagare till godo genom in- stitutionernas i motsvarande grad ökade möjligheter att möta eventuella för- luster.

Under åberopande av det ovan anförda föreslår utredningen, att institu— tionernas nuvarande bundenhet vid taxeringsvärdena slopas och att belå- ningsgränserna sålunda i fortsättningen fastställes enbart i relation till för- eningarnas egna uppskattningsvärden. Utredningen har i anslutning härtill utarbetat förslag till härav föranledda författningsändringar.

I detta sammanhang torde också böra redovisas utredningens undersök- ningar beträffande förutsättningarna för kassorna att genomföra enhetliga— re värderingsprinciper.

Utredningen har med anledning härav till en början granskat de bestäm- melser och principer, som ligger till grund för föreningarnas värderingar. Enligt likalydande bestämmelser i 16 å i de för respektive institutioner gäl- lande reglementena skall, innan lån må beviljas, det till belåning ifrågasatta objektet besiktigas och värderas av ojäviga värderingsmän, som för sådant ändamål utsetts av vederbörande förenings styrelse. Enligt samma bestäm- melser skall värderingsmännen vid sin värdering följa instruktion som fast- ställts av respektive kassastyrelse. Vidare skall resultatet av värderingen re- dovisas i värderingsinstrument, vartill formulär likaledes fastställts av kas- sastyrelsen. Den vikt, som tillmätes beslut om fastställande av värderings- instruktion och formulär till värderingsinstrument, framgår därav, att så- dant beslut icke är giltigt med mindre styrelsen är fulltalig och beslutet bi- trätts av den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden eller den av fullmäk- tige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Det må tilläggas, att de här åbe- ropade stadgandena härutöver innehåller bestämmelser om vissa grundläg- gande principer för värderingen. Det må slutligen framhållas, att det av vår- deringsmännen redovisade värderingsresultatet inte innebär ett definitivt be- låningsvärde. Enligt bestämmelserna i fråga avser nämligen värderingen en- dast att utgöra ledning för föreningsstyrelsen vid bestämmandet av det var— aktiga värdet _ uppskattningsvärdet _ å belåningsobjektet.

Utredningen har tagit del av de instruktioner för föreningarnas värde- ringsmän och de formulär till värderingsinstrument, som med föranledande av ovannämnda bestämmelser fastställts av kassastyrelserna, och funnit dem vara påfallande utförliga. De torde få uppfattas som uttryck för en strävan att i möjligaste utsträckning inrikta värderingsmännens uppmärksamhet på samtliga omständigheter, som kan anses relevanta för värderingen.

Beträffande det praktiska handhavandet av värderingsfrågorna har utred- ningen inhämtat, att dessa frågor är föremål för fortlöpande uppmärksam- het inom institutionerna såväl på förenings- som på kassaplanet. Sålunda är med värderingen sammanhängande problem ofta återkommande överlägg- ningsämnen i den förening mellan tjänstemän som verkar inom institutio- nerna ävensom vid sammankomster mellan värderingsmän hos föreningarna. Också den samarbetsnämnd som tillskapats inom institutionerna för sam- verkan i gemensamma frågor har ofta värderingsspörsmålen på sitt arbets- program. Slutligen innefattar kassastyrelsernas prövning av föreningarnas låneansökningar en kontinuerlig kontroll av tillämpade värderingsprinciper. Av naturliga skäl är denna kontroll särskilt ingående inom bostadskredit- kassan men kommer därmed i allmänhet också att automatiskt inriktas mot låneansökningar hos stadshypotekskassan, eftersom fråga oftast är om samtidig behandling av såväl primär- som sekundärlån å samma låneobjekt. Kontrollen ingår som ett led i ärendenas beredning för föredragning inför kassastyrelsen och handhas av en för ändamålet särskilt anställd byggnads- sakkunnig expert. Dennes befattning med låneärendena innefattar genom- gång av samtliga värderingsinstrument som upprättats med anledning av ansökningar om sekundärlån och därmed, såsom nyss antytts, i allmänhet

också primärlån. Detta arrangemang tillgodoser i nu förevarande avseende ett dubbelt syfte, nämligen dels en granskning av hållbarheten i värderings- männens beräkningar och föreningsstyrelsernas därpå grundade uppskatt- ningsvärden och dels skapandet av förutsättningar för tillämpning av en- hetliga värderingsprinciper inom de olika föreningarna.

Vid den undersökning som utredningen sålunda verkställt för besvaran- det av den i direktiven uppställda frågan angående möjligheterna att skapa förutsättningar för kassorna att genomföra enhetligare värderingsprinciper, har utredningen kommit till det resultatet, att de här ovan berörda bestäm- melserna i 16 å i respektive reglementen utgör en tillfredsställande författ- ningsmässig grundval för sådana förutsättningar. Genom att kassastyrelser- na har att fastställa såväl instruktion för värderingsmännen som formulär till värderingsinstrument torde erforderliga formella garantier för enhetliga normer få anses föreligga. Undersökningen har vidare gett vid handen, att värderingsfrågorna i den praktiska verksamheten intar en central ställning och betraktas av både föreningarna och kassorna som synnerligen viktiga angelägenheter, vilka ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Utredningen har också ansett sig kunna konstatera, att institutionerna är inriktade på att i möjligaste utsträckning tillgodose önskemålet om enhetliga värderingsprin- ciper och en enhetlig tillämpning av dem. Utredningen har således icke fun- nit anledning att i här förevarande avseende föreslå några ändrade bestäm— melser.

c. Låneformerna

Sekundärlånets inarbetning

De av stadshypoteksföreningarna utlämnade lånen _ primärlån _ skall vara säkerställda av inteckningar i fast egendom eller tomträtt, liggande inom högst 60 procent av såväl det av föreningen uppskattade belåningsvär— det som det åsatta taxeringsvärdet. Lånen kan dels vara fasta med en löp- tid av högst 20 är, dels amorteringslån. Bostadskreditföreningarnas lån sekundärlån _ är alltid amorteringslån med högst 40 års löptid, säkerställ- da av inteckningar inom högst 75 procent av samma värden som för primär- lånen. Beträffande såväl primär— som sekundärlånen gäller, att full korres- pondens med avseende på belopp och villkor skall råda mellan av förening- arna utlämnade lån och deras hos kassan upptagna län. De lån kassorna lämnar föreningarna skall i sin tur i princip till sammanlagda belopp och villkor motsvara av kassorna upptagna obligationslån.

I den skrivelse till Kungl. Maj:t från Svenska riksbyggen, som åberopas i utredningsdirektiven, ifrågasattes bland annat om inte sekundärlånets in— arbetning i primärlånet borde bli föremål för prövning. I sitt yttrande över skrivelsen framförde bostadsstyrelsen som sin uppfattning, att det vore en fördel om de underliggande krediterna kunde vara samlade i ett lån med ett gemensamt inteckningsunderlag och lämnas från ett och samma kredit— institut.

Frågan behandlades senast av 1952 års realkreditutredning mot bakgrun— den av 1945 års bankkommittés uttalande, att något behov av en särskild or- ganisation för sekundär kreditgivning inte längre skulle föreligga. I direkti- ven för realkreditutredningen hade också angivits, att en rationalisering av fastighetskrediten i hög grad vore önskvärd och att stor vikt borde tillmätas fördelarna för låntagarna av ett förenklat låneförfarande. Realkreditutred- ningen fann emellertid i sitt arbete, att ett behov av sekundär långivning skulle kvarstå, även om såsom bankkommittén förordat ett system med statlig lånegaranti skulle införas. I fråga om en rationalisering av fastighets- kreditgivningen fann realkreditutredningen, att en allmän effektivisering kunde genomföras på två sätt endera genom att stadshypoteksorganisa- tionens befogenheter utvidgades till att avse såväl primär— som sekundär- kreditgivning eller, om nuvarande två organisationer skulle bibehållas, genom att en i största möjliga utsträckning gemensam förvaltning genomfördes. Vid valet mellan dessa två alternativ fann utredningen, att en sekundärkredit- givning inom stadshypoteksorganisationens ram kunde komma att åter- speglas i en förändrad uppfattning om Obligationernas värde som place- ringsobjekt med försämring av obligationskurserna och därmed även av lå- nevillkoren som följd. Det ansågs vidare mindre tilltalande för en lånta- gare, som endast sökte primärkredit, att få äta sig solidarisk ansvarighet också för sekundärkreditgivning. En samförvaltning skulle däremot ge de fördelar man eftersträvat utan att medföra de nackdelar en sammanslag- ning befarades innebära.

Bland remissinstanserna ansåg statskontoret, att en sammanslagning av de båda organisationerna bort föreslås. Övriga remissinstanser tillstyrkte sam- förvaltningsalternativet, men riksgäldskontoret och Svenska bankföreningen framhöll därvid, att det på längre sikt mest rationella vore, att bostadskre- ditorganisationen ginge upp i stadshypoteksorganisationen. Departements— chefen konstaterade, att berörda parter under utredningsarbetets gång anslu— tit sig till förslaget om samförvaltning, medan möjligheterna att på frivil— lig väg åstadkomma en fullständig sammanslagning syntes ovissa. Han till- styrkte därför i princip realkreditutredningens förslag om samförvaltning men uttalade, att de svårigheter, som skulle vara förknippade med en ome- delbar sammanslagning, längre fram kanske komme att framträda med mindre styrka, sedan de båda organisationerna genom samförvaltning vuxit samman.

Bostadslåneutredningcn har vid sina överväganden konstaterat, att den år 1953 beslutade samförvaltningen nu praktiskt taget helt genomförts. Det har emellertid uppmärksammats, att det på två orter fortfarande finns skilda direktörer i de båda föreningarna och att respektive styrelser i något fall inte är helt identiska. Utredningen vill rekommendera institutionernas ledning att verka för att samförvaltningen också i dessa hänseenden blir fullt genomförd. Erfarenheterna av samförvaltningen synes ha varit myc- ket goda. Sålunda må framhållas, att institutionerna trots den starkt ökade

omslutningen kunnat administreras utan personalökningar. De fördelar realkreditutredningen väntade sig följa av samförvaltningen i detta avse- ende kan således anses uppnådda. En sammanslagning av de båda institu- tionerna kunde givetvis till synes innebära en ytterligare rationaliserings- vinst. Utredningen har emellertid inte blivit övertygad om att några påtag- liga fördelar vore att vinna vare sig för låntagarna eller för institutionerna själva. Däremot kan en del olägenheter av en sammanslagning anföras. Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna har en gemensam blankett för låneansökan, och ansökningar om primär— och sekundärlån behandlas sam- tidigt; ett gemensamt lån med gemensam jämkad ränta och med viss amor- tering kunde givetvis innebära en förenkling för låntagare, som önskar såväl primär— som sekundärlån och som vill ha båda lånen i samma kreditinsti— tut. Alla låntagare söker emellertid inte både primär— och sekundärlån hos. institutionerna. Man skulle då behöva röra sig med såväl primärlån som sekundärlån och sammansatta primär- och sekundärlån med olika ränte— satser, förutsättande tre olika obligationstyper. Utredningen har också be— aktat risken för att en gemensam obligationsutgivning — även om den skedde i olika serier —— kan tänkas inverka menligt på obligationskurser- na med en dragning uppåt av primärlåneräntan som följd. Mot bakgrund härav och då några reella fördelar vare sig av en sammanslagning av de båda institutionerna eller av en sammanslagning av primär- och sekundär-— lånen till ett gemensamt bottenlån inte kunnat påvisas, har utredningen inte funnit skäl föreslå några sådana ändringar i institutionernas organisa- tion och långivning.

A morteringslån

Som redan angivits utlämnar bostadskreditföreningarna enbart amorte— ringslån, medan stadshypoteksföreningarnas lån dels kan vara amorte- ringslån, dels fasta län. Under senare år har stadshypotekskassan av olika anledningar tvingats att regelmässigt lägga upp sin obligationsupplåning som fasta och relativt kortfristiga lån, och upplåningen har därför lämp- ligen inte kunnat utgöra underlag för utlämnande av amorteringslån. Bland annat till följd härav har stadshypoteksföreningarnas utlåning under senare år — trots att hypoteksinstitutionens ledning principiellt varit inställd på att även primärlån borde amorteras i hög grad kommit att utgöras av fasta lån.

Förslag om amortering jämväl av primärlån framlades av 1957 års kredit-- marknadsutredning i en promemoria den 9 april 1959 angående amortering av lån. Frågan är enligt vad som upplysts för närvarande föremål för bered- ning inom finansdepartementet och torde så småningom komma att tas upp i ett annat sammanhang. Utredningen, som för sin del rent principiellt vill ansluta sig till tanken på en allmän amortering av primärlån, har undersökt de formella aspekterna för stadshypoteksinstitutionens vidkommande vid en allmän övergång till amorteringslån. Enligt utredningens uppfattning före— ligger redan nu i stort sett de författningsmässiga möjligheterna, men ut-

redningen anser dock att för undvikande av missförstånd vissa omformule— ringar av författningstexten bör vidtagas. Dessa förslag redovisas i kap. VI.

Konsortielån

Tendensen under senare år bland byggnadsföretagare att uppföra bostads- fastigheter i mycket stora enheter har ställt kreditinstituten inför speciella problem. Dessa stora fastighetskomplex år var för sig mycket kapitalkrä- vande och försvårar därigenom fördelningen av de disponibla lånemedlen. De får därtill anses vara ganska svårsålda och därmed heller inte särskilt begärliga som belåningsobjekt, särskilt då det är fråga om objekt i ytter— områdena till en tätort. I denna situation har metoden att bilda konsortier mellan flera kreditgivare kommit till användning, i första hand bland för— såkringsbolag men också hos andra kreditföretag. Denna långivning är van- ligen organiserad så att en av deltagarna för allas gemensamma räkning tar vård om hela inteckningssåkerheten och förbinder sig att gentemot övriga intressenter på begäran tillhandahålla dem deras andelar i hypoteket. Där alla i långivningen engagerade tillämpar enhetliga lånevillkor, kan konsor- tieledaren dessutom ombesörja utskrift av omslagsreverser till övriga lån- givare inom konsortiet. Tekniskt sett kan fördelningen av en stor kredit genomföras även på annat sätt exempelvis genom uppdelning av hypoteket i särinteckningar med inbördes lika förmånsrättsläge eller andra åtgärder i inskrivningsrättslig väg — så att varje långivare får ett mot låneandelen avpassat hypotek. Ett sådant förfaringssätt ger de i långivningen deltagande större handlingsfrihet när det gäller länens konstruktion etc., men föror- sakar fastighetsägaren olägenheter av ekonomisk art genom tvånget till om— dispositioner av inteckningarna.

Kassastyrelserna har enligt vad som uppgivits _— ehuru med viss tvekan —— hittills i förekommande fall med hänvisning till grunderna för 17 5 i respektive reglementen anvisat föreningarna metoden att spjälka upp hypo- teket. När bestämmelserna i berörda paragraf infördes, torde frågan om konsortiesamverkan inte ha haft aktualitet. Rent sakligt synes emellertid ingen invändning kunna göras, om en förening i stället för att ta hela ris- ken av ett engagemang träffar överenskommelse med andra långivare om att dela upp ansvaret med en i proportion till uppdelningen minskad kredit- risk.

Eftersom en ökad förekomst av konsortielån torde vara att förvänta och med hänsyn till låntagarnas intresse av ett så långt möjligt förenklat låne- förfarande, har det synts utredningen angeläget, att även metoden att sam- arbeta med andra långivare på grundval av sidoordnad delaktighet i inteck— ningssåkerheten borde stå öppen för institutionerna. Då tveksamhet synes ha rått, om sådan medverkan ur formell synpunkt varit förenlig med gällande författningsbestämmelser, har utredningen föreslagit ett tillägg 'till gällande bestämmelser varigenom denna tveksamhet undanröjes.

Byggnadskreditiv

Såsom utvecklades i avsnittet om lånemedelsfördelningen begränsas för- utsättningarna för föreningarna att tillgodose den ökande byggnadsverksam- hetens behov av krediter till kassornas möjligheter att genom upplåning till- föra föreningarna nya medel för utlåning. Som också förut sagts fattar för- eningarnas styrelser, sedan vederbörande värderingar verkställts, tämligen omgående beslut rörande ingivna låneansökningar. Under senare år har för- eningarna även i betydande omfattning, redan då till belåning ifrågasatta byggnadsprojekt befinner sig på planeringsstadiet, lämnat förhandsbesked rörande de formella möjligheterna att erhålla lån hos institutionerna. Ett jakande besked innefattar ett uttalande, att lån kommer att utbetalas när byggnaden uppförts och värderats men med reservation beträffande tid- punkten för utbetalningen och de kreditrestriktioner som då kan gälla. Be— sked om att lån i princip kan påräknas är nämligen ofta en förutsättning för att byggherren skall kunna erhålla hyggnadskreditiv hos bank eller an— nan kreditinrättning för att finansiera byggnadens uppförande.

Sedan byggnaden blivit färdigställd, skall byggnadskreditivet normalt lyf- tas av och ersättas av en fast och långsiktig belåning av fastigheten. Även i fall där föreningarna lämnat förhandsbesked kan de emellertid till följd av knappheten på lånemedel inte omedelbart verkställa sådan avlyftning. Den kö av redan beviljade lån, som inte kunnat effektueras', har som förut sagts de senaste åren i allmänhet överstigit 1 miljard kr., motsvarande en väntetid på låneutbetalningen av omkring ett och ett halvt år. Förutom att denna länga tidsutdräkt mellan byggnadens färdigställande och utbetal- ningen av beviljade långsiktiga bottenlån för byggherren medför högre räntekostnader, ökar den också svårigheterna att erhålla nya hyggnadskre- ditiv. Bristen på kapital har gjort, att alla ansökningar om kreditiv inte kunnat tillgodoses, utan banker och andra kreditivförmedlande kreditin- rättningar har tvingats göra avvägningar mellan ansökningarna och mellan hostadsbyggnadskreditiv och andra kreditanspråk. Risken för att kreditiven kan bli bundna under en onormalt lång tid har i många fall gjort kredit— instituten mindre benägna att vid denna avvägning lämna kreditiv för bo- stadsbyggandet.

Utredningen har funnit, att en rätt för stadshypoteks— och bostadskredit- institutionerna att i likhet med postbanken, Svenska Intecknings Garanti AB och andra kreditinstitut, som förmedlar bostadslån, i viss utsträckning få lämna hyggnadskreditiv skulle vara förenad med uppenbara fördelar såväl för institutionerna själva som för bostadskreditmarknaden i stort. Det komp- lement till institutionernas verksamhet, som byggnadskreditivgivning skulle innebära, skulle enligt utredningens mening stärka institutionernas kon- kurrensförmåga gentemot andra kreditinstitut genom att de fick möjlig- heter att arbeta på mer jämställd bas och skulle på så sätt ge dem bättre förutsättningar att fylla sin viktiga (funktion i fråga om kreditstödet åt bostadsbyggandet. Uppträdandet av flera kreditinstitut på denna sektor av kreditmarknaden skulle medföra att en ökad konkurrens när det gäller

byggnadskreditivgivningen komme till stånd —— en konkurrens som kun- de stimulera övriga kreditinstitut att inom ramen för sina resurser göra en för bostadsbyggandet gynnsam avvägning mellan olika kreditanspråk och därmed åstadkomma en jämnare fördelning av kreditstödet för bostads— produktionen. En breddad konkurrens i fråga om byggnadskreditivgivning- en skulle i synnerhet vara till fördel för orter, där näringslivets utbyggnad förutsätter tillförsel av arbetskraft från andra områden av landet eller där en stark ökning i bostadsbyggandet av andra skäl bedömes särskilt ange- lägen och där följaktligen koncentrerad byggnadsverksamhet är planerad.

En rätt för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna att bedriva supplementär byggnadskreditivgivning skulle dessutom kunna ge institutio— nerna en möjlighet att vid fördelningen av tillgängliga lånemedel mellan föreningarna få en något snabbare anpassning till inträffande geografiska förskjutningar i bostadsbyggandets omfattning till stånd. Angelägenheten av en sådan ökad flexibilitet har närmare utvecklats i föregående avsnitt.

Utredningen får mot bakgrunden av vad här anförts således föreslå, att institutionerna författningsenligt ges möjlighet att såsom komplement till sin ordinarie verksamhet även tillhandahålla hyggnadskreditiv. För att motväga de ökade risker _ bland annat med hänsyn till utformningen av förmånsrätten i handelsbalken 17: 4 —— som kan vara förbundna med sådana krediter, för vilka för institutionerna eljest fastställda belåningsgränser inte kan tillämpas, bör därvid förutom inteckningar kommunal borgen erford- ras som säkerhet, intill dess kreditiven omlagts till långsiktiga lån. Kreditiv- givningen bör ske inom ramen för den ordinarie upplåningen. Det bör där- vid erinras om kassornas möjligheter att enligt bestämmelserna i 7 5 i res— pektive förordningar verkställa kort upplåning, vilket kan ske antingen i form av kredit i checkräkning eller mot särskilt skuldebrev. För att öka smi- digheten i kassornas upplåning torde det kunna vara lämpligt att kassorna i vissa lägen utnyttjar dessa möjligheter för att finansiera hyggnadskreditiv— givning. Kreditiven bör omfatta endast en viss del av kassornas omslutning, men utredningen anser inte att kreditivgivningsmöjligheterna bör begränsas till visst en gång för alla fastställt belopp eller till viss bunden relation till kassornas totala omslutning eller fonder. Utredningen föreslår, att kassastyrel- serna själva skall ha rätt att i olika lägen besluta om kreditivgivningens totala omfattning med hänsynstagande till bland annat sådana omständig- heter som reservfondernas storlek. Likaså bör kassastyrelserna från fall till fall bestämma, vilka metoder som skall tillämpas vid handhavandet av verk- samheten.

4. Fondbildning samt förvaltnings- och fondbidrag

Enligt gällande författningshestämmelser skall en viss fondbildning ske inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna i såväl kassaledet som föreningsledet. Beträffande kassorna är bestämmelser härom intagna i 8 och 14 55 i respektive förordningar samt 29 5 i respektive reglementen. I

fråga om föreningarna återfinnes bestämmelserna i 20 och 27 55 i förord- ningarna samt 15 och 30 55 i reglementena.

Beträffande kassorna innebär bestämmelserna, att respektive kassas be- hållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Om reservfonden uppgår till för stadshypotekskassan 2 procent och för bostadskreditkassan 3 procent av kassans skulder, må dock uppkommande vinst enligt kassastyrelsens be- prövande användas till att främja något med kassans ändamål samman- hängande syfte. Till underlättande av fondbildningen mä det förvaltnings- bidrag som förening har att erlägga enligt kassastyrelsens bestämmande även innefatta belopp avsett för avsättning till kassans reservfond. Förvalt- ningsbidrag må dock icke bestämmas till högre belopp än som beräknas vara erforderligt för att kassans reservfond skall, genom att densamma på föreskrivet sätt tillföres vinst, komma att inom skälig tid uppgå till be— träffande stadshypotekskassan 1 procent och beträffande bostadskreditkas- san 1,5 procent av kassans skulder.

För stadshypoteksföreningarna gäller att förenings behållna årliga vinst skall avsättas till en säkerhetsfond. I analogi med vad som stadgats beträf- fande kassorna är det bidrag till bestridande av stadshypoteksförenings förvaltningskostnader, som låntagarna har att erlägga, i realiteten ett kom— binerat förvaltnings- och fondbidrag. Bidragen skall vara så bestämda, att säkerhetsfonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst 1 procent av föreningens skuld till kassan. Avkastning av säkerhetsfonden må icke användas till bestridande av förvaltningskostnader med mindre säkerhets- fonden vid senaste bokslut uppgått till minst 2 procent av föreningens skuld till kassan.

Vad bostadskreditföreningarna beträffar föreskrives, att förening såsom säkerhet för fullgörande av sina förbindelser skall avsätta en säkerhets- fond. Låntagarnas bidragsskyldighet är här uppdelad på ett särskilt fond- bidrag och ett särskilt förvaltningsbidrag. Såsom bidrag till säkerhetsfon- den skall låntagare under tio år räknat från lånets utlämnande erlägga en avgift motsvarande 0,2 procent av erhållet lån. Bidraget kan dock nedsättas till 0,1 procent och ytterligare minskas eller helt upphöra, då säkerhetsfon- den överstiger 6 procent av föreningens skulder. Överskott å rörelsen samt säkerhetsfondens avkastning skall läggas till fonden. Då fonden överstiger 6 procent av föreningens skulder, må dock avkastningen kunna användas till bestridande av föreningens förvaltningskostnader eller, till den del av— kastningen ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan lättnad i lånevillkoren för föreningens medlemmar.

Bestämmelserna om fondbildning hos institutionerna har tillkommit främst som ett skydd mot ett ianspråktagande av låntagarnas solidariska ansvar. Bestämmelsernas utformning kan sägas utgöra ett resultat av en avvägning mellan å ena sidan omsorgen om en tillfredsställande fondtillväxt i angivet syfte och å andra sidan önskemålet att låntagarna inte betungas med större bidrag än som kan betecknas som nödvändigt för att uppbringa fonderna till en i förhållande till skulderna lämplig minimirelation. Denna tankegång

har i författningsbeståmmelserna kommit till uttryck bland annat därige- nom att i fråga om fondrelationen anvisas såväl en undre som en övre gräns. För stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna har den undre gränsen satts vid en fondstorlek motsvarande 1 procent av skulderna och den övre gränsen angivits till 2 procent. För bostadskreditkassan är motsvarande procentsatser 1,5 respektive 3. För bostadskreditföreningarna är procentsatsen för den övre gränsen 6, medan någon särskild undre gräns inte angivits. Fondbidragens storlek har som anförts i stället direkt fixerats i författningsbestämmelserna, varvid bidragsskyldigheten torde ha avvägts i syfte att även för dessa föreningar skapa garantier för en rimlig minimi- relation beträffande fonder och skulder.

Det må i detta sammanhang erinras om för institutionerna gällande be— stämmelser om rätt att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag för avsättningar till reservfonder och säkerhetsfonder. Enligt 29 5 3 mom. kommunalskatte— lagen äger stadshypotekskassan och stadshypoteksförening åtnjuta avdrag för belopp som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsätt- ningen är nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp motsvarande 2 procent av kassans respektive föreningens skulder. Motsvarande procent— sats är för bostadskreditkassan 3 och för bostadskreditförening 6. Bestäm- melserna om avdragsrätten korresponderar sålunda med vad som här be- tecknats som de övre gränserna för fondrelationerna.

I underdånig skrivelse den 24 september 1960, vilken jämte däröver av— givna yttranden överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande, har styrelsen för bostadskreditkassan aktualiserat frågan om fondrelationen. Styrelsen erinrade därvid om be- stämmelsen, att förvaltningsbidraget till bostadskreditkassan inte må be- stämmas till högre belopp än som beräknas erforderligt för att reservfon- den genom att densamma på föreskrivet sätt tillföres vinst skall komma att inom skälig tid uppgå till 1,5 procent av kassans skulder. Kassans re- servfond hade emellertid uppnått en storlek som översteg den nyss angiv- na minimirelationen, och det syntes sannolikt, att fondrelationen vid oför- ändrat förvaltningsbidrag skulle komma att ytterligare stiga. Under hänvis- ning till i ärendet verkställd utredning uttalade styrelsen, att det i syfte att ytterligare stärka fondställningen vore motiverat att tills vidare låta förvalt- ningsbidraget utgå med oförändrat belopp och hemställde, att minimirela- tionen mellan bostadskreditkassans reservfond och kassans skulder måtte höjas till 3 procent.

I yttranden över framställningen förklarade sig fullmäktige i riksban- ken och fullmäktige i riksgäldskontoret icke ha något att erinra mot bifall till densamma. Bank- och fondinspektionen fann det välbetänkt, att kassan finge möjlighet till fortsatt konsolidering och tillstyrkte därför bifall.

Såsom redan antytts i avsnittet angående belåningsgränsernas bunden— het vid taxeringsvärdena hySer utredningen den uppfattningen, att institu- tionerna bör inrikta sig på en starkare fondställning än vad nu gällande

regler syftar till. En fortsatt konsolidering kommer obligationsinnehavare och låntagare till godo genom institutionernas i motsvarande grad ökade möjligheter att genom uppsamlade fondmedel möta eventuella förluster. Den ovan relaterade framställningen om en höjning av minimum för fondrela— tionen beträffande bostadskreditkassan är sålunda helt i överensstämmelse med utredningens i frågan intagna ståndpunkt. En fondrelation av 3 procent synes utredningen vara ett lämpligt avvägt minimum.

Utredningen har i detta sammanhang ansett sig böra verkställa en allmän översyn av bestämmelserna om fondrelationerna inom institutionerna lik- som också beträffande konstruktioncn av låntagarnas bidragsskyldighet. I detta syfte har utredningen till en början undersökt utvecklingen av institu- tionernas fonder under tiden den 31 december 1951 till den 31 december 1961. Resultatet av undersökningen redovisas i bilagorna IV 4: 1—4.

Av tabellerna framgår beträffande stadshypoteksinstitutionen, att fond— relationen inom såväl kassan som föreningarna —— beträffande föreningarna dock med två undantag —— visar en sjunkande tendens under den redovisade tioårsperioden. Sammanlagda beloppet av föreningarnas säkerhetsfonder ut- gjorde sålunda vid utgången av år 1951 1,16 procent av föreningarnas låneomslutning, medan relationstalet vid utgången av år 1961 sjunkit till 0,85 procent. För stadshypotekskassan hade fondrelationen under sam- ma tid nedgått från 1,0 till 0,72 procent. Samtidigt hade emellertid såväl sammanlagda beloppet av föreningarnas säkerhetsfonder som kassans re- servfond mer än fördubblats. Institutionens fonder hade sålunda ökat från 45 milj. kr. till 96,7 milj. kr.

Att fondrelationerna oaktat de i absoluta tal betydande fondökningarna visat en sjunkande tendens under den redovisade tioårsperioden samman- hänger med den samtidiga expansionen av stadshypoteksinstitutionens utlå- ningsverksamhet. Utlåningen uppgick den 31 december 1951 till 2 miljarder kr. och hade den 31 december 1961 stigit till 6,2 miljarder kr. Utlåningen har sålunda under perioden i fråga mer än tredubblats. Det ligger i sakens natur, att de senare årens utlåningsexpansion starkt negativt påverkat fond- relationerna, medan däremot de från samma utlåning härrörande förvalt- ningsbidragen först i efterhand och endast successivt påverkar relationerna i positiv riktning. När effekten av dessa förvaltningsbidrag i större utsträck— ning börjar slå igenom, kan den sjunkande tendensen hos fondrelationerna väntas bli bruten och förbytas i sin motsats.

Tabellerna ger belägg för riktigheten av denna uppfattning. De visar be— träffande föreningarna, som för sin fondutveckling är beroende av infly- tande förvaltningsbidrag, att den under åren fram till 1959 sjunkande ten- densen under år 1960 praktiskt taget upphört för att under år 1961 avlösas av en stigande tendens. Det bör därvid anmärkas, att denna ändrade ten- dens i positiv riktning kunnat registreras oaktat stadshypoteksinstitutio— nen under år 1961 redovisat sin hittills största "nettolåneökning, omkring 608 milj. kr.

Såsom torde framgå av det anförda synes man på goda grunder kunna

antaga, att stadshypoteksföreningarnas fondrelationer, som för närvarande med undantag för Stockholmsföreningen understiger de som minimum på längre sikt angivna nämligen 1 procent av skulderna relativt snart skall uppnå denna nivå utan att särskilda åtgärder behöver vidtagas. Med hänsyn härtill och med beaktande av önskvärdheten att undvika ökade kostnader för bostadsbyggandet synes tillräckliga skäl inte föreligga att i nu- varande läge förorda någon höjning av förvaltningsbidragen. Utredningen förutsätter givetvis därvid, att institutionen med uppmärksamhet följer ut- vecklingen och därest förändrade förhållanden så skulle påkalla, vidtar eventuellt erforderliga åtgärder i fondförstärkande riktning.

Vad angår stadshypotekskassan uttages sedan år 1917 inte något förvalt- ningsbidrag. Kassan erhåller täckning för sina förvaltningskostnader och möjligheter till fondavsättningar genom andra inkomster, främst avkast- ningen av kassans reservfond, kursvinster vid obligationsaffärer och under årens lopp uppkomna räntedifferenser mellan kassans upplåning och utlå- ning i huvudsak härrörande från omsättningar av utelöpande hypotekslån. Sistnämnda inkomstkälla har kassan under senare år använt som en regu- lator i syfte att successivt öka sina möjligheter att göra fondavsättningar i takt med expansionen av utlåningsverksamheten. I överensstämmelse här- med har räntan vid omsättning av lågprocentiga hypotekslån, vilka ur- sprungligen utgivits på grundval av obligationslån med längre löptid, suc- cessivt höjts. Omsättningsräntan har avvägts på grundval av noggranna beräkningar i fråga om kassans behov av inkomster för att på längre sikt åter uppbringa reservfonden till 1 procent av skulderna. De senaste omsätt- ningarna har emellertid skett till en ränta motsvarande vid omsättningstill- fället rådande marknadsränta.

Såsom framgår av tabellerna utvisar utvecklingen av stadshypotekskas- sans reservfond i stort sett samma bild, som är fallet beträffande förening- arna. Den sjunkande tendensen har sålunda brutits under 1959 och 1960, varefter fondrelationen under 1961 visat en stigande tendens. Vad förut anförts beträffande den förutsebara utvecklingen av fondrelationerna i fråga om föreningarna är således tillämpligt även beträffande stadshypotekskas- san. Från denna utgångspunkt skulle särskilda åtgärder i fondförstärkan- de riktning därför inte te sig påkallade. Såsom utredningen tidigare fram- hållit framstår emellertid en starkare fondställning än vad nuvarande reg— ler syftar till som önskvärd. De möjligheter som kan stå till buds att stärka kassans inkomster utan att samtidigt öka kostnaderna för nyproduktionen av bostäder bör därför enligt utredningens mening utnyttjas. I detta syfte vill utredningen förorda, att kassan framdeles vid omsättning av till betal- ning förfallande hypotekslån, löpande med lägre ränta än den aktuella marknadsräntan och grundande sig på fortfarande utelöpande obligations- lån, som princip tillämpar gällande marknadsränta. Verkställda utredning- ar har givit vid handen, 'att kassan därigenom —— under förutsättning att det allmänna ränteläget inom de närmaste åren inte mera permanent stan- nar vid en väsentligt lägre nivå än den nuvarande kan tillföras betydande

inkomstförstärkningar och därmed ökade möjligheter till fondavsättning— ar. Mot den av utredningen sålunda rekommenderade metoden synes prin- cipiella invändningar inte kunna resas. Omsättning av ett till betalning för- fallande hypotekslån innebär i realiteten, att lånet inbetalas och att ett nytt lån i stället utlämnas. Någon anledning att för det nya lånet tillämpa annan ränta än den vid lånets utlämnande aktuella synes inte föreligga.

Vad därefter angår bostadskreditinstitutionen utvisar tabellerna i vad av— ser bostadskreditföreningarna i huvudsak samma tendens beträffande ut- vecklingen av fondrelationerna som i fråga om stadshypoteksinstitutionen. Den fallande tendensen har emellertid här varit något mindre framträdan- de och vändpunkten kan sägas ha inträtt 1959. Utvecklingen efter år 1960 tyder på en stigande tendens för fondrelationerna. Sett i absoluta tal har sammanlagda beloppet av föreningarnas säkerhetsfonder under tioårsperio— den ökat från 9,9 milj. till 30,3 milj. kr. Fonderna har sålunda mer än tre- dubblats samtidigt som utlåningen ökat från 354,6 milj. kr. till 1,3 miljar- der kr. eller sålunda i det närmaste fyrdubblats. Med beaktande av den betydande utlåningsexpansionen måste fondutvecklingen betecknas som till— fredsställande, särskilt som den nu stigande tendensen kan väntas öka allt eftersom bidragen från de senare årens utlåning i ökad grad kommer att på— verka föreningarnas inkomster.

Utvecklingen av bostadskreditkassans reservfond uppvisar en avgjort positiv tendens. Fondrelationen har stigit från 1,57 procent den 31 decem- ber 1951 till 1,91 procent vid utgången av 1961. I absoluta tal har fonden under tidsperioden ökat från 5,5 milj. kr. till 25 milj. kr. eller sålunda mer än fyrdubblats.

Med stöd av det anförda har utredningen kommit till den uppfattningen, att det inte heller beträffande bostadskreditinstitutionen kan anses påkallat med sådana åtgärder i fondförstärkande riktning som medför ökade bidrag från låntagarna och därmed ökade kostnader för bostadsbyggandet. I över- ensstämmelse med utredningens tidigare uttalade ståndpunkt beträffande önskvärdheten av en fortsatt konsolidering synes det emellertid å andra sidan inte heller välbetänkt att hindra institutionerna från att fortsättningsvis ut- taga nu utgående bidrag genom att fasthålla anknytningen av bidragsrätten till vissa relationstal i fråga om fondernas förhållande till skulderna.

Med detta vill utredningen återknyta till bostadskreditkassans förut refe— rerade framställning om rätt att fortsättningsvis utta förvaltningsbidrag med oförändrat belopp, oaktat relationen mellan kassans reservfond och kas- sans skulder överstiger 1,5 procent. I enlighet med den ståndpunkt utred- ningen intagit vill den förorda, att bestämmelserna om fondbildningen be— träffande såväl kassorna som föreningarna utformas på det sättet, att skyl- dighet åvilar institutionerna att inom skälig tid uppbringa fonderna till en viss minimirelation i förhållande till skulderna men att institutionerna, även sedan minimirelationen uppnåtts, i ytterligare fondförstärkande syfte fort— farande skall äga uppbära bidrag. Med hänsyn till att kassorna arbetar utan enskilt vinstintresse och med beaktande av styrelsernas och revisionens sam-

mansättning föreligger enligt utredningens mening ingen anledning befara, att kassorna kommer att belasta låntagarna med större bidrag än som kan bedömas rimliga i syfte att i låntagarnas eget intresse uppbygga en god fondställning.

Någon ändring av den för stadshypotekskassan och stadshypoteksförening- arna nu gällande minimirelationen _ 1 procent av skulderna _— synes inte vara påkallad. Beträffande bostadskreditkassan synes en fondrelation av 3 procent vara ett lämpligt minimum.

Med hänsyn till den nuvarande konstruktionen av låntagarnas bidrags- skyldighet i fråga om bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder finnes så- som tidigare framhållits någon viss minimirelation för närvarande inte stadgad för dessa föreningar. I anslutning till det förslag till omläggning av bidragsskyldighetens fullgörande, som utredningen i det följande framläg- ger, föreslås en bestämmelse om viss minimirelation även för bostadskredit- föreningarna. Denna minimirelation synes lämpligen böra fixeras till sam- ma nivå som avses gälla för bostadskreditkassan, eller således 3 procent.

För närvarande tillämpas olika principer för bidragsskyldighetens fullgö- rande inom de båda institutionerna. Bidrag till bestridande av stadshypoteks» kassans förvaltningskostnader, vilket bidrag jämväl må innefatta belopp för avsättning till kassans reservfond, skall gäldas av stadshypoteksförening i enlighet med vad kassans styrelse bestämmer. Såsom tidigare framhållits utgår för närvarande inte något sådant bidrag. I stadshypoteksförening skal] låntagare i mån av behov erlägga bidrag till bestridande av föreningens för— valtningskostnader. Även i detta fall är bidraget ett kombinerat förvalt- nings- och fondbidrag. Bidraget skall utgå med viss procent för år räknat å låntagares nominella eller oguldna lånebelopp. För närvarande utgår bidra— get till stadshypoteksföreningarna med viss procent å det återstående låne- beloppet och utgör med undantag för några få föreningar 0,1 procent per år. Nu utgående förvaltningsbidrag redovisas i bilaga IV 4: 5.

För bostadskreditkassan gäller i fråga om bidragsskyldigheten liknande bestämmelser som för stadshypotekskassan. För närvarande uttages ett bi- drag med 0,1 procent per är å ursprungligt lånebelopp. Till bostadskredit— föreningarna utgår dels under de första tio åren av länets löptid ett särskilt fondbidrag å 0,2 procent å ursprungligt lånebelopp och dels under lånets hela löptid ett särskilt förvaltningsbidrag, som enligt gällande författnings- bestämmelser kan beräknas antingen å ursprungligt eller återstående låne- belopp. Med undantag för tre föreningar beräknas bidraget å ursprungligt lånebelopp. Inom de tre föreningar, som utgör undantag från denna regel, beräknas bidraget å återstående belopp. Inom flertalet föreningar utgår bi- draget med 0,20 eller 0,25 procent per år.

Bidragen utgår således för närvarande efter varierande grunder. Stadshy- poteksföreningarna uttar ett kombinerat förvaltnings— och fondbidrag utgå- ende under lånets hela löptid och beräknat å återstående lånebelopp. Bo- stadskreditkassan uttar likaledes ett kombinerat bidrag utgående under lå- nets hela löptid men beräknat å ursprungligt belopp. Bostadskreditförening-

arna slutligen uttar dels ett förvaltningsbidrag under lånets hela löptid, be- räknat i allmänhet å lånets ursprungliga belopp men inom tre föreningar å återstående belopp, och dels därutöver ett särskilt fondbidrag under tio är å lånets ursprungliga belopp.

Förekomsten av dessa varierande grunder för bidragsskyldighetens be- stämmande har för utredningen tett sig föga rationell. Det synes önskvärt, att bidragen inom de båda institutionerna och inom de olika leden av de— samma fastställes efter enhetliga principer. Någon anledning att därvid labo- rera med särskilda bidrag utöver den fastställda utlåningsräntan synes hel- ler inte föreligga, utan utredningen anser, att institutionerna liksom andra kreditinstitut bör skaffa sig täckning för sina kostnader inklusive möjlig— heter till erforderliga fondavsättningar genom en i förhållande till upplå- ningsräntan lämpligt avvägd utlåningsränta.

Ett realiserande av utredningens här framlagda förslag kräver beträf— fande stadshypoteksinstitutionen ingen saklig omläggning. De inom denna institution nu utgående bidragen, vilka liksom räntan beräknas å återståen- de kapitalbelopp, behöver endast betraktas som ett tillägg till utlåningsräntan. Inom bostadskreditinstitutionen utgående bidrag måste däremot omräknas till ett särskilt räntetillägg utöver den nu utgående utlåningsräntan. Med ut- gångspunkt från att institutionen efter en sådan omläggning skall tillföras inkomster med i stort sett samma belopp som härrör från de nu utgående bi- dragen, har utredningen låtit verkställa en sådan omräkning, vars resultat innefattas i bilaga IV 4: 6.

Med hänvisning till det anförda vill utredningen sammanfattningsvis före— slå författningsbestämmelser, som ålägger institutionerna att inom skälig tid uppbringa fonderna till en viss minimirelation i förhållande till skulder- na. Som lämplig minimirelation föreslås för stadshypoteksinstitutionen 1 procent och för bostadskreditinstitutionen 3 procent. Något författnings- mässigt hinder att även med hjälp av räntetillägg därutöver öka fonderna skall inte finnas, samtidigt som även andra inkomstmöjligheter bör utnytt- jas i fondförstärkande syfte. Det nuvarande systemet med särskilda fond- och förvaltningsbidrag slopas och ersättes med tillägg till utlåningsräntan. Bestämmelserna härom föreslås likformigt utformade för såväl kassorna som föreningarna och gives den innebörden, att räntetillägg skall uttas av sådan storlek, som erfordras för att tillsammans med andra i rörelsen upp- kommande inkomster täcka förvaltningskostnader och möjliggöra sådana avsättningar till reservfond respektive säkerhetsfond, att fonden kan be- räknas inom skälig tid uppgå beträffande stadshypotekskassan och stads- hypoteksföreningarna till 1 procent och beträffande bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna till 3 procent av skulderna.

Det nya systemet med särskilt räntetillägg som ersättning för nu utgående förvaltnings- och fondbidrag kan givetvis endast tillämpas å lån, som utläm- nas efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Detta förhållande har kom- mit till uttryck i en särskild övergångsbestämmelse till utredningens för- fattningsförslag.

58 5. Den solidariska ansvarigheten

Den i institutionerna inbyggda solidariska ansvarigheten låntagarnas/ medlemmarnas gentemot föreningen och föreningarnas gentemot respektive centrala kassor —— infördes vid institutionernas tillkomst och betingas av den samverkan på kooperativ basis som var, och fortfarande är, ett av grunddragen i verksamheten. Ansvarigheten inom institutionernas båda led ansågs ägnad att hos obligationsköparna inge sådant förtroende till kassor- nas obligationer, att de kunde säljas till förmånlig kurs och därmed ge med- lemmarna fördelaktiga lån.

Ianspråktagande av denna ansvarighet genom utdebitering av bidrag till täckande av förluster har hitintills aldrig aktualiserats. Några nämnvärda förluster i samband med utlåningen har heller inte drabbat föreningarna. Å andra sidan kan inte bortses ifrån att vid all fastighetsbelåning ett riskmo- ment ändå föreligger och att de obetydliga förlusterna hittills kan vara en t'öljdvcrkan av den på de flesta håll i landet rådande bostadsbristen, som inte möjliggör ett fritt bostadsval och därmed också motverkar variationer i hyresnivån och i fastighetsbeståndets räntabilitet.

Förluster i samband med utlåningen kan således inträffa, men dessa skall enligt utredningens mening kunna mötas av inom institutionerna uppbygg- da säkerhets- och reservfonder. En viss förstärkning av fondbildningen fö- reslås också i annat sammanhang. Mera betydande förluster i låneverksam- heten av sådan storleksordning, att de skulle överstiga säkerhets- och re- servfondernas kapacitet, kan såvitt utredningen föreställer sig inträffa endast vid en allvarlig rubbning på bostadsmarknaden, lokalt eller för lan- det i dess helhet, och då i ett läge där ingripanden från statsmakternas sida — också av andra skäl _ torde komma att aktualiseras.

Ett faktiskt ianspråktagande av den solidariska ansvarigheten inom in- stitutionerna torde således knappast behöva ske. Den utgör emellertid trots detta ett viktigt led i ansvarskedjan för säkerställande av obligationsinne- havarnas rätt och torde vid sidan av den statliga grundfonden medverka till Obligationernas ställning som guldkantade papper och därmed också till deras privilegierade ställning som objekt vid placering av omyndigs och kommuns medel. Ett borttagande av den solidariska ansvarigheten utan att ökad säkerhet i någon annan form sättes i stället kunde även få till följd ogynnsammare kurs för obligationerna och därigenom medföra en höjning av räntan. Utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå någon ändring i nu gällande ordning.

6. Förhållandet mellan kassor och föreningar

I direktiven anges, att utredningen i samband med sin undersökning om formerna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas verksamhet bland annat bör uppmärksamma frågan om de centrala kassornas inflytande

över låneverksamheten. Beträffande denna generellt ställda fråga kan in- ledningsvis fastslås, att kassorna genom olika föreskrifter i förordningar och reglementen tillagts överinseende och kontroll rörande föreningarnas låneverksamhet. Enligt föreskrifterna i 23 5 respektive förordningar »skall för förenings utlåning i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestäm— melser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under vilka för- eningen erhåller motsvarande lån hos kassan». Bestämmelserna innebär med andra ord, att kassorna vid fastställandet av villkoren för sin utlåning till föreningarna i realiteten också bestämmer villkoren för föreningarnas ut- låning. Bestämmelserna i 3 och 17 55 i reglementena — att lån inte må beviljas förening, förrän uppgift föreligger från föreningen beträffande såväl beloppen av sökta lån som belägg för att gällande föreskrifter blivit iakttagna respektive att det är kassans styrelse obetaget att vid behandling av förenings ansökan pröva den erbjudna inteckningssåkerheten —— får också uppfattas som ett uttryck för kassornas ledning och överinseende.

Såsom i ett tidigare avsnitt om låneverksamheten redovisats, har kassor- na beslutanderätten beträffande riktlinjerna för värderingen av låneobjek- ten. I samma kapitel konstaterar utredningen, att kassornas beslutanderätt vid fördelningen mellan föreningarna av tillgängliga lånemedel inte ifråga- satts. Helt allmänt torde kunna sägas, att institutionernas uppbyggnad vilar på principen att ledningen och utformningen av verksamheten i stort ankom- mer på kassorna. I reglementenas 35 5 punkt 14 ålägges föreningsstyrelse att >>verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas». Denna bestämmel- se måste uppenbarligen vila på grundsatsen, att kassornas befogenheter att utfärda för föreningarna bindande direktiv principiellt inte kan ifrågasättas.

På vissa punkter har kassornas inflytande och kontroll över föreningar— nas förvaltning också kommit till konkreta uttryck i gällande bestämmel- ser. Enligt 25 5 respektive förordningar utser kassastyrelsen en ledamot jämte suppleant i varje föreningsstyrelse. Enligt samma stadgande är för- eningsstyrelses val av verkställande direktör inte gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse. Stadgandet innehåller också den föreskriften, att en av föreningsrevisorerna jämte suppleant skall utses av kassastyrelsen. I 39 & reglementena slutligen stadgas, att »om kassans styrelse prövar nö- digt anställa särskild granskning av förenings förvaltning, skola alla hand— lingar, räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan granskning».

Vad här anförts ger vid handen, att kassornas inflytande över låneverk- samheten genom refererade hänvisningar i förordningar och reglementen inte gärna kan bestridas. Det har vidare upplysts, att lånesökande, även om formell besvärsrätt inte finns _— och till följd av föreningarnas egna an- svarighet för sin förvaltning för övrigt inte torde vara genomförbar _ un- der hand kan vända sig till kassornas ledning, om han anser att hans an- sökan inte handlagts av föreningen på rätt sätt, samt att kassornas ledning är oförhindrad att ta och ofta också tar initiativ till överläggningar med

föreningsstyrelser i lånefrågor såväl principiellt som i särskilda fall. Fram— ställningar om att få uppta utlåningsverksamhet i andra samhällen än ge- nerellt medgivna har _— såsom redovisats i avsnittet om belåningsorterna _— oftast initierats av vederbörande kommuner genom föreningarna. Det har emellertid upplysts, att kassorna anser sig oförhindrade att utan att förening tagit upp frågan själva inge framställning till Kungl. Maj:t.

I praktiken torde således kassastyrelserna ha erforderlig direktivrätt. Det författningsmässiga stödet härför är emellertid enligt utredningens mening mera av indirekt art och har inte fått klart uttryck i förordningar eller regle- menten. Mot bestämmelserna i 14:e stycket reglementenas 35 5 om att för- eningsstyrelse skall verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas finns sålunda ingen motsvarande bestämmelse om att kassan har sådan direktiv- rätt. Utredningen föreslår därför, att som ett uttryck för kassornas ledande ställning inom institutionerna en dylik bestämmelse införes.

7 a. Kassastyrelserna

Såsom uttalats i direktiven har stadshypoteks— och bostadskreditinstitu- tionerna under senare år kommit att fylla en allt viktigare funktion med avseende på kreditgivningen till flerfamiljshus. Institutionernas utveckling har närmare belysts i redogörelsen för deras nuvarande organisation och verksamhet (kapitel lll). Genom olika i det föregående redovisade förslag har utredningen velat underbygga den framträdande ställning på bostads- kreditmarknaden, som institutionerna kommit att inta, stärka deras posi- tioner på marknaden och underlätta för dem att ytterligare öka sin andel i kreditgivningen till den expanderande bostadsproduktionen.

Mot bakgrund härav har utredningen tagit upp frågan om kassastyrel- sernas storlek och sammansättning till övervägande. Sedan år 1953 är an— talet ledamöter i respektive kassors styrelser sju, av vilka Kungl. Maj:t utser en ledamot _ tillika ordförande _ jämte suppleant och fullmäktige i riksgäldskontoret en _— tillika vice ordförande jämte suppleant. Om- budsstämman utser övriga fem ledamöter jämte tre suppleanter.

Vid slutet av år 1953 uppgick den totala utlåningen inom stadshypoteks- institutionen till 2 403 och inom bostadskreditinstitutionen till 431 milj. kr. De av staten tillskjutna grundfonderna belöpte sig till 275 milj. kr. i stads- hypotekskassan och 45 milj. kr. i bostadskreditkassan. Vid 1961 års ut- gång hade den totala utlåningen inom institutionerna stigit till 6 165 respek- tive 1 310 milj. kr. och de statliga grundfonds'engagemangen till 725 respek- tive 160 milj. kr.

Här anförda siffror ger ett yttre mått på den starka utveckling insti- tutionerna undergått, sedan för dem gällande författningsbestämmelser se- nast blev föremål för genomgång. Siffrorna bör också i någon mån kunna antyda det starkt ökade ansvar och de ständigt växande arbetsuppgifter som kommit att åvila kassastyrelserna. Till följd av här antydda utveckling

och med hänsyn till kassornas allt viktigare roll i fråga om bostadsfinansie- ringen har utredningen funnit det motiverat att föreslå en ökning av an- talet ledamöter i kassastyrelserna från för närvarande sju till nio ledamö- ter. Genom en sådan ökning skulle förutsättningar skapas för att stärka kassastyrelsernas förankring såväl allmänt som hos föreningarna.

Beträffande de två nya mandaten föreslår utredningen, att en av ledamö— terna utses av Kungl. Maj:t och en av ombudsstämman. AV de nio kassa— styrelseledamöterna skulle därigenom tre utses av staten och sex av om- budsstämman. Den förstärkta föreningsrepresentationen i kassastyrelserna kan vara naturlig med hänsyn till den ökade ansvarighet, som följt av den starka utlåningsökningen, och kan också underlätta en strävan att låta olika landsändar bli företrädda i de ledande organen. Med hänsyn till insti- tutionernas offentligrättsliga karaktär, som väsentligen beror på den av sta- ten tillskjutna grundfonden, och med tanke på att detta statliga engage- mang i och med den starka utlåningsökningen inom institutionerna suc- cessivt ökar, är enligt utredningens uppfattning ett breddat offentligt in- flytande i kassastyrelserna väl motiverat och ägnat att stärka institutionernas position på bostadskreditmarknaden.

Utredningen har funnit, att de av ombudsstämman valda suppleanterna för ledamöterna i kassornas styrelser i likhet med de av Kungl. Maj:t och riksgäldsfullmäktige utsedda bör vara personliga och föreslår härav be- tingade ändringar i respektive förordningar. Under utredningens överlägg— ningar har vidare diskuterats, huruvida suppleanterna i kassastyrelserna regelmässigt bör kallas till eller beredas tillfälle närvara vid respektive sty- relsers sammanträden för att därigenom beredas fortlöpande möjligheter att sätta sig in i förekommande frågor och på så sätt bli bättre skickade att vid förfall ersätta ordinarie ledamot. Denna diskussion har delvis förts som ett alternativ till förslaget om en utökning av antalet styrelseledamö- ter. Sedan utredningen stannat för att förorda en ökning av styrelserna från sju till nio ledamöter, har den inte funnit tillräckliga skäl före- ligga att jämväl föreslå en ordning, som skulle syfta till att även supp- leanterna regelmässigt skulle närvara vid sammanträdena. Enligt utred— ningens mening bör därför kassastyrelserna själva avgöra, om och i vad mån suppleanterna bör kallas till eller beredas tillfälle närvara vid styrel- sernas sammanträden.

62 7 b. Jävsfrågan

Utöver sin uppgift att mot bakgrunden av framförda förslag överse i gällande förordningar och reglementen givna bestämmelser för institutio— nernas organisation och verksamhet har utredningen haft att särskilt upp— ta till övervägande den fråga om skärpta jävsbestämmelser för institutio- nerna, som i skrivelse den 28 december 1958 till Kungl. Maj:t framförts av Riksdagens justitieombudsman.

I skrivelsen påtalar justitieombudsmannen i anledning av en till honom ingiven anmälan, att beträffande föreningsombuden endast bristfälliga och beträffande revisorerna inga jävsbestämmelser funnes intagna i för insti- tutionerna fastställda förordningar och reglementen, och anför vidare:

Med hänsyn till den offentligrättsliga ställning, som tillagts stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna och som sammanhänger med deras handhavande av en omfattande och ur samhällets synpunkt mycket viktig kreditgivning, är det ett allmänt intresse av betydande styrka att den föreskrivna kontrollen av kassa- styrelsernas och föreningsstyrelsernas förvaltning verkställes av personer, vilka i förhållande till styrelseledamöterna intaga en såvitt möjligt fri och obunden ställning. Detta är givetvis i första hand påkallat ur synpunkten av att denna kontroll sker utan ovidkommande hänsynstaganden och i övrigt med all tillbör- lig objektivitet. Men därutöver erfordras för att förtroendet för dessa allmän- nyttiga anstalter skall bibehållas orubbat att sådana omständigheter icke före- komma med avseende å representationen inom kontrollorganen att misstankar låt vara sakligt ogrundade om bristande objektivitet lätteligen få näring. Det synes fasthellre angeläget, att misstankar i angiven riktning så långt möj- ligt är förebyggas, och att inskränkningar härutinnan icke sker med mindre tungt vägande skäl av praktisk natur därför tala.

Nu berörda spörsmål är författningsmässigt icke i vidare mån reglerat än att det i fråga om de ombud, vilka ha att besluta rörande ansvarsfrihet för kassa- styrelserna, finnes en bestämmelse av innehåll, att till ombud icke må utses leda- mot av kassastyrelsen eller verkställande direktör eller tjänsteman hos kassan. Något undantag från denna föreskrift har enligt vad handlingarna utvisa icke förekommit.

De i ärendet framställda anmärkningarna avse i stället vad först ombuden angår _ att till ombud utses, bland andra, dels de av föreningsstyrelserna med kassastyrelsens godkännande valda verkställande direktörerna, dels ock vis- sa av de utav kassastyrelsen utsedda ledamöterna av föreningsstyrelser. Beträf- fande sistnämnda kategori ombud är i jävshänseende att märka, att de äro inne— havare av arvodesuppdrag, som givits dem av just den styrelse, rörande vars ansvarsfrihet de ha att besluta. I förhållande till den förstnämnda gruppen om- bud -— föreningsdirektörerna —— framstår däremot kassastyrelsen icke på sam- ma sätt som uppdragsgivare, då dessa tjänstemän utsetts av vederbörande för- eningsstyrelse, låt vara att valet godkänts av kassastyrelsen. Å andra sidan är här att beakta, att föreningarnas direktörer i sitt dagliga arbete ofta torde ha anledning att samråda med kassastyrelsen och särskilt med dess verkställande direktör. Det synes därför icke kunna bortses från att det för dessa tjänstemän, då de ha att fungera som ombud, kan föreligga en viss personlig bundenhet be- träffande av kassastyrelsen vidtagna åtgärder.

Den risk för bristande objektivitet hos ombuden, som har sin grund i nu an— tydda omständigheter, framträder måhända i och för sig icke såsom avsevärd. Den förstärkes emellertid av det förhållandet att de föreningsdirektörer och leda-

möter av föreningsstyrelser, varom här är fråga, i sin tur äro underkastade revi- sion, vari enligt tillämpad ordning deltager en styrelseledamot eller tjänsteman hos kassan. Sistnämnda förhållande innebär sålunda, att de ifrågavarande om- buden ha att besluta om ansvarsfrihet för dem, vilka utsetts att revidera ombu- dens egen verksamhet i föreningarna.

Det framstår för mig som uppenbart, att ombuden under nu angivna omstän— digheter icke kunna sägas intaga den obundna ställning, som är önskvärd och påkallad. Även om jag saknar anledning antaga, att ombuden låtit sig härav fak- tiskt påverkas i sina bedömanden, måste rådande ordning i fråga om ombudens ställning i jäVShänseende i allt fall anses principiellt olämplig och ägnad att giva näring åt framkastade misstankar om obehöriga hänsynstaganden från om- budens sida. Den omständigheten att nu ifrågavarande ombud icke representera majoriteten på ombudsstämman synes mig icke vara av beskaffenhet att kunna inverka på detta bedömande, så mycket mindre som dessa ombud på grund av sin ställning inom föreningarna torde kunna utöva ett icke oväsentligt inflytande å ombudsstämman.

Vad härefter angår revisorerna —— beträffande vilka jävsbestämmelser över- huvud saknas -— har i ärendet påtalats, att som revisor hos en av kassastyrel- serna fungerar en föreningsdirektör, oaktat kassastyrelsen medverkat vid till- sättandet av direktörsbefattningen och denne direktör därjämte i sin tur vore underkastad revision av en ledamot i kassastyrelsen. Vad här ovan anförts rö- rande det principiellt olämpliga i att föreningsdirektör med rådande system i fråga om kassastyrelsernas val av föreningsrevisorer utses till ombud för att besluta angående ansvarsfrihet för kassastyrelse äger motsvarande tillämp- ning med avseende å föreningsdirektör såsom revisor i kassan. Mot den ifråga- varande föreningsdirektörens revisorsskap resa sig för övrigt ytterligare betänk- ligheter i förevarande hänseende, sammanhängande därmed att ordföranden i vederbörande föreningsstyrelse ingår som ledamot även i kassastyrelsen. Såsom revisor i sistnämnda styrelse har följaktligen föreningsdirektören att granska sin egen styrelseordförandes åtgärder såsom ledamot av kassastyrelsen.

Såsom av det sagda framgår kunna enligt min mening vissa principiellt be- tingade jävsanmärkningar otvivelaktigt riktas mot rådande förhållanden i fråga om representationen av ombud och revisorer hos berörda kreditanstalter. Det har i ärendet hävdats, att den tillämpade ordningen härutinnan likväl skulle vara praktiSk och ändamålsenlig. Vad sålunda anförts synes mig dock, vägt mot angivna olägenheter, knappast övertygande. Föreningarnas behov av kontroll över kassastyrelserna, liksom de senares önskemål att erhålla insyn i föreningarnas verksamhet lärer höra och kunna tillgodoses på annat sätt.

På grund härav och med hänsyn till vad jag inledningsvis anfört rörande vik- ten av att misstankar om bristande objektivitet i fråga om kontrollen av före- nämnda anstalter såvitt möjligt förebyggas, synes det mig ur allmän synpunkt påkallat att frågan om utfärdande av skärpta jävsbestämmelser i förevarande hänseende tages under övervägande.

Bland de instanser, som yttrat sig över justitieombudsmannens skrivelse, ansåg statskontoret skäl för författningsändringar inte föreligga och Sveri— ges allmänna hypoteksbank, att vederbörande institutioner själva borde anförtros att avgöra uppkommande jävsfrågor från fall till fall med led- ning av lagen om ekonomiska föreningar. Bank- och fondinspektionen före- slog bland annat bestämmelser om dels att av kassan utsedd styrelseleda- mot i förening, som utsetts till ombud vid ombudsstämma, ej måtte få delta i beslut om ansvarsfrihet för kassans styrelse, dels att till revisor hos för-

ening ej måtte utses styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan och dels en ny paragraf med en efter mönster av 107 5 1 mom. 3:e stycket aktiebolagslagen utformad jävsbestämmelse. Sparbanksinspektionen före- slog, att avgörande i frågan om ansvarsfrihet för kassornas förvaltning skulle återföras från ombudsstämmorna till Kungl. Maj:t, att till ombud vid ombudsstämma ej måtte få utses av kassan tillsatt styrelseledamot i för- ening samt att till revisor ej finge utses verkställande direktör i förening, då ledamot av denna förenings styrelse jämväl är ledamot av kassans styrelse.

Stadshypotekskassans styrelse anförde i sitt till justitieombudsmannen avgivna yttrande beträffande revisorerna vid kassastyrelserna, att förenings- ombuden ansåge, att den av ombudsstämman valde ej auktoriserade revi- sorn borde representera föreningarna samt äga sådan ställning och sådana kvalifikationer, att han kunde utöva ur föreningarnas och därmed även ur medlemmarnas synpunkt effektiv kontroll över kassastyrelsernas verk- samhet —— en önskan som med hänsyn till medlemmarnas solidariska an- svarighet finge anses naturlig. Att föreningarna såsom denne revisor önska— de en rutinerad och i verksamheten väl insatt föreningsdirektör finge an- ses ligga nära till hands. Något subordinationsförhållande till kassornas ledning kunde här inte anses föreligga. Den ifrågasatte revisorn hade ock- så bara varit en av fyra. Oavsett vilka formella synpunkter man ville lägga på jävsfrågorna hade de olika funktionärernas ståndpunktstaganden i oli- ka sammanhang endast dikterats av sakliga och objektiva skäl.

Innan utredningen övergår till att framlägga sina förslag till utform- ningen av nya jävsbestämmelser för kassorna och föreningarna, vill den lämna en summarisk redogörelse för regleringen av jävsförhållandena på vissa andra områden samt för de för institutionerna nu gällande jävsbe— stämmelserna.

I fråga om jävsförhållandena inom vissa andra områden återfinns den mest klarläggande jävsbestämmelsen i rättegångsbalkens föreskrifter om jäv mot domare. Härom föreskrives i 4 kap. 13 % rättegångsbalken:

Domare vare jävig att handlägga mål:

1. om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är trolovad eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i den släktskap, att den ena är avkomling till den andres syskon eller att de äro syskonbarn, eller i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon eller syskons avkomling eller med någon, från vilkens syskon den andre härstammar, eller om han står i adoptivförhållande till part;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta syn- nerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare eller god man för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet ror;

5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhål- lande, som avses i 4;

6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

9. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtro- endet till hans opartiskhet i målet.

Med den utformning, som domarjäven erhållit, kan man generellt säga, att en domare är jävig i alla fall, där någon omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Inom andra områden kan man inte genom samma stränga regler upp- rätthålla kraven på objektivitet vid behandlingen av alla ärenden. Inom kommunallagstiftningen samt förenings- och aktiebolagslagstiftningen har man därför ej kunnat kopiera rättegångsbalkens bestämmelser, men man har dock, särskilt såvitt gäller bestämmelserna om kontrollen över verk- samheten d. v. s. valet av revisorer och beviljandet av ansvarsfrihet _ genom särskilda jävsbestämmelser sökt tillgodose kravet på att vid behand- lingen av dessa frågor objektivitet föreligger hos de beslutande. Även vissa andra jävsbestämmelser har ansetts erforderliga.

Följande jävsbestämmelser gäller. A. Vid fullmäktige- och föreningssammantråde samt vid bolagsstämma:

Vid fullmäktige— sammanträde 16 5 kommunallagen

Fullmäktige må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 Q 2. rättegångsbalken om jäv emot domare. Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i be- slut med anledning av revi— sorernas granskning stadgas i 63 å andra stycket.

63 å, andra stycket, kom- munallagen

Den, vilken såsom leda- mot eller suppleant i kom— munens styrelse eller eljest är redovisningsskyldig till kommunen eller sådan den

5—620761

Vid förenings- sammanträde

54 & lagen om ekonomiska föreningar

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å för- eningsstämma deltaga i be- handling av fråga rörande avtal mellan honom och för- eningen. ij heller må han deltaga i behandling av frå- ga om avtal mellan för- eningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsent- ligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning be— träffande gåva från för- eningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej

Vid bolags- stämma

117 ä aktiebolagslagen

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å bolags- stämma deltaga i behand— ling av fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om av- tal mellan bolaget och tred- je man där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda stad- gats äge motsvarande till- lämpning beträffande gåva från bolagets sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man. Styrelse- ledamot eller verkställande

redovisningsskyldige närstå— ende, som sägs i 16 &, må icke vara revisor eller re- visorssuppleant för gransk- ning av förvaltning, som omfattas av redovisnings- skyldigheten, ej heller del- taga i val av revisor eller re- visorssuppleant för gransk- ning av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

deltaga i beslut om an- svarsfrihet för förvaltnings- åtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av re- visor.

direktör må ej deltaga i be- slut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vil- ken han är ansvarig, eller i val av revisor.

B. För ledamot av kommuns styrelse, respektive ledamot av förenings— eller bolagsstyrelse: Ledamot av kommuns styrelse

Hänvisning till bestäm- melserna i 16 å.

Ledamot av förenings- styrelse

27 5 lagen om ekonomiska föreningar

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i be- handling av fråga om avtal mellan föreningen och tred— je man, såframt han i frå— gan äger ett väsentligt in- tresse, som kan vara stri— dande mot föreningens. Vad sålunda är stadgat äge mot- svarande tillämpning be- träffande gåva från för- eningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

Ledamot av bolags— styrelse 86 å aktiebolagslagen

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bo— laget. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bo- lagets. Vad sålunda är stad- gat äge motsvarande till- lämpning beträffande gåva från bolaget, så ock beträf- fande rättegång eller annan talan mot styrelseledamo- ten, verkställande direktö- ren eller tredje man.

C. För revisorer i kommun, förening och aktiebolag:

I kommun Jämför 63 5, andra styc- ket, citerad under A.

I förening

46 5 lagen om ekonomiska föreningar

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos föreningen eller under det sistförflutna året hand- haft bokföring eller medels- förvaltning för föreningen eller som intager en under— ordnad eller beroende ställ- ning till styrelseledamot el- ler till befattningshavare

I aktiebolag 107 & aktiebolagslagen

Till revisor må ej utses den, som är befattningsha- vare i bolaget eller eljest intager en underordnad el- ler beroende ställning till styrelseledamot eller verk— ställande direktör eller till befattningshavare i bolaget, åt vilken uppdragits att om- besörja bokföringen eller

hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsför- valtningen eller kontrollen däröver, ej heller styrelse- ledamots eller sådan befatt— ningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp— eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svåger- lag, att den ene är gift med

medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, ej hel- ler styrelseledamots, verk- ställande direktörs eller så- dan hefattningshavares ma- ke eller den, som med ho- nom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans sys- kon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres sys- kon.

den andres syskon.

För stadshypoteks— och bostadskreditkassorna samt för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna gäller för närvarande följande jävsbestäm- melser: 35

För kassorna

I 26 & förordningarna om kassorna stadgas i detta hänseende, att till ombud vid ombudsstämma icke må utses ledamot av kassans styrelse eller verkställande direktör eller annan tjänsteman hos kassan, och i 5 5 fjärde stycket av reglementena, att ledamot av kassans styrelse ej äger deltaga i avgörande av fråga, som rör hans enskilda rått.

Några jäv för revisorer finns inte.

För föreningarna

I 34 & femte stycket reglementena finns en föreskrift om att ledamot av förenings styrelse icke äger deltaga i avgörande av fråga, som rör hans enskilda rätt.

I övrigt saknas jävsbestämmelser.

I likhet med justitieombudsmannen anser utredningen, att det med hän- syn till den offentligrättsliga ställning, som tillagts stadshypoteks- och bo- stadskreditinstitutionerna och som sammanhänger med deras handhavan- de av en omfattande och från samhällets synpunkt mycket viktig kredit- givning, är ett allmänt intresse av betydande styrka, att förtroendet för dessa institutioner skall behållas orubbat. Härför är det av väsentlig be- tydelse, att kontrollen över kassastyrelsernas och föreningsstyrelsernas för- valtning verkställes med all tillbörlig objektivitet samt att sådana omstän- digheter inte förekommer, att misstankar —— låt vara sakligt ogrundade om bristande objektivitet rimligen kan uppstå.

Med hänsyn härtill har utredningen funnit en modernisering av jävsbe- stämmelserna inom institutionerna erforderlig. Enighet har i utredningen rått om att mönster till jävsbestämmelserna huvudsakligen hör hämtas från förenings- och aktiebolagslagarna.

I fråga om föreningarna föreslås således, att på föreningsstämma ingen

själv eller genom ombud får delta i behandling av frågor, som rör honom själv eller i vilka han kan ha ett väsentligt intresse, som kan vara stridan— de mot föreningens, samt att styrelseledamot eller verkställande direktör i förening på föreningsstämma inte får delta i beslut om ansvarsfrihet eller i val av revisor (23 å reglementena). Ledamot av föreningsstyrelse eller verk— ställande direktör i förening föreslås vidare ej få handlägga frågor om av- tal mellan honom och föreningen eller mellan föreningen och tredje man, där ledamoten eller direktören kan ha ett väsentligt intresse, som kan va- ra stridande mot föreningens, ej heller beträffande gåva från förening- en, om rättegång eller annan talan (15 å reglementena). Vad gäller för- eningsrevisorerna föreslås införandet av en bestämmelse om att till revi- sor ej må utses person, som är befattningshavare hos föreningen eller eljest intar en underordnad ställning till eller står i visst släktskap till styrelse- ledamot, verkställande direktör eller sådan befattningshavare i föreningen, som ombesörjer bokföringen eller kontrollen däröver (24 5 förordningarna).

Eftersom kassorna -— såsom utredningen i tidigare avsnitt av betänkan- det utvecklat —— intar ett huvudmannaskap gentemot föreningarna, har det synts utredningen naturligt och stå väl i överensstämmelse med den kas— sorna tillagda rätten att anställa särskild granskning av förenings förvalt- ning, att kassastyrelserna såsom hittills skall äga att till revisor hos för— ening utse styrelseledamot eller tjänsteman hos kassan. Genom denna an- ordning får kassastyrelserna möjlighet att genom sina egna i rörelsen väl insatta representanter på ett effektivt sätt följa de olika föreningarnas verk— samhet och tillse, att särskilda av kassastyrelserna utfärdade bestämmelser följes. Utredningen föreslår därför att i bestämmelserna införes en rätt för kassorna att till revisor i förening utse styrelseledamot, verkställande direk- tör eller befattningshavare hos kassa (24 5 förordningarna).

Beträffande kassorna _— ombudsstämman, kassornas styrelser och revi- sorer har utredningen med hänsyn till kassornas ställning som huvud- män inom institutionerna funnit kraven på en fullständig objektivitet hos kontrollorganen leda till mer vittgående jävsbestämmelser än som av rent praktiska hänsyn kan förefalla motiverat. Hänsyn till föreningarnas inbör- des solidariska ansvarighet kan, såsom styrelsen för stadshypotekskassan framhållit, göra det naturligt att föreningsombuden som revisor i kassor- na gärna vill välja en erfaren och allmänt känd föreningsdirektör, som kan anses besitta särskilda kvalifikationer för uppdraget. Samma hänsyn kan också anses tala för att föreningarna bör ha full frihet att till ombud vid ombudsstämma utse dem som har medlemmarnas förtroende, och att de sålunda utsedda också bör få utöva alla de befogenheter, som eljest till— kommer stämmoomhuden. Utredningen har emellertid funnit, att dessa praktiska hänsyn måste få vika för kravet på att alla misstankar om bris— tande objektivitet i möjligaste mån bör vara helt uteslutna. Det är mot bak- grunden härav som utredningens i denna del relativt långt gående förslag till jävsbestämmelser bör ses. Verkställande direktör eller annan befatt- ningshavare hos förening samt av kassa utsedd styrelseledamot av förening

föreslås sålunda ej få väljas till revisor i kassa (5 & förordningarna) och de— ras befogenheter som ombud vid ombudsstämma bli begränsade. Utred- ningen har på denna punkt stannat för att föreslå, att de ej får delta i be- slut om ansvarsfrihet men har inte ansett sig böra förvägra dem rätt att delta i val av revisor (7 5 förordningarna).

Vidare föreslås, att såsom hittills till ombud å ombudsstämma ej må ut- ses ledamot av kassastyrelse, verkställande direktör eller annan befattnings- havare hos kassan samt att såsom föreslagits beträffande föreningsstäm- ma — ingen själv eller genom ombud får delta i behandlingen av frågor, som rör honom själv eller i vilka han kan ha ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans (7 5 förordningarna). Slutligen föreslås för kas- sarevisor liksom för föreningsrvevisor en bestämmelse att till revisor ej må utscs person, som är befattningshavare hos kassan eller eljest intar en un- derordnad ställning eller står i visst släktskap till styrelseledamot, verk- ställande direktör eller sådan befattningshavare i kassan, som ombesörjer bokföringen eller kontrollen däröver (5 5 förordningarna).

7 0. Övriga frågor

Vid sin genomgång av de förordningar och reglementen som gäller för in- stitutionerna har utredningen funnit anledning att på några punkter föreslå tillägg, förtydliganden eller uteslutningar.

I reglementenas 13 & stadgas, att varje förening äger att av kassan upp- bära ersättning för ett ombuds kostnader för resa till och från ombudsstäm— ma. Bestämmelsen tillkom på sin tid för att möjliggöra för förening med be- gränsade ekonomiska resurser att låta sig företrädas på ombudsstämman med i varje fall ett ombud. Frågan saknar numera aktualitet, och utred- ningen föreslår att bestämmelsen utgår.

Enligt nu gällande bestämmelser (förordningarnas 23 5, första stycket, och reglementenas, 18 å, andra stycket) måste föreningarna fortlöpande hålla kontroll över att för varje enskilt låneobjekt giltig ansvarsförhindelse finns till betryggande belopp. Genom att ändringar och annulleringar av brandförsäkringsavtal förekommer i betydande antal varje år är detta arbete ganska betungande. För några år sedan tillskapades av vissa försäkringsbo- lag i samarbete en specialförsäkring, genom vilken det är möjligt för långi- vare att i generell form bereda sig samma skydd som separata ansvarsförhin- delser erbjuder. Denna specialförsäkring, där långivaren själv står som för- säkringstagare, är begränsad till högst 200 000 kronor för varje helånad egen- dom. För större .läneengagemang är därför separata ansvarsförhindelser fort- farande erforderliga.

Även med denna begränsade räckvidd skulle en sådan försäkringsform emellertid vara av värde för föreningarna genom att avlasta en hel del arbe— te. Bland annat bostadsstyrelsen har fått tillstånd att teckna sådan långivar-

försäkring och har därigenom kunnat inbespara åtskillig arbetskraft. Avfatt- ningen av nuvarande bestämmelser har emellertid hittills hindrat institutio- nerna att ersätta ansvarsförhindelserna beträffande de mindre låneobjekten med en sådan garantiförsäkring.

Utredningen har funnit angeläget att undanröja de hinder av formell na— tur, som gör att institutionerna inte i likhet med andra kreditinstitut kan anlita den möjlighet till arbetsförenkling, som garantiförsäkring av nämnt slag kan innebära. Den föreslår därför, att en sådan möjlighet öppnas ge- nom ett tillägg i bestämmelserna.

I 41 å i nu gällande reglementen finns bestämmelser om bland annat röst- värde och rösträttsbegränsning å föreningsstämma. Däremot saknas he— stämmelser om hur juridisk person må utöva sin rösträtt, Vilket givit upp- hov till viss osäkerhet.

I lagen om ekonomiska föreningar finns i 56 & vissa bestämmelser i hithö- rande frågor. Bestämmelserna, som ej är tvingande, har följande lydelse:

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och fattande av beslut å föreningsstämma gälle, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

1. att varje medlem äger en röst;

2. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud;

3. att ingen må som ombud företräda mer än en medlem;

4. att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas; samt

5. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den me- ning gäller som biträdes av ordföranden.

Juridisk person företrädes, förutom av sin styrelse eller annan ställföreträdare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare sig denne är medlem i föreningen eller ej; dock att rätten att såsom ombud utöva rösträtt må i stadgarna inskränkas till den som är medlem eller enligt 22 å andra stycket ändock kan utses till leda- mot av föreningens styrelse.

Vad först angår frågan om formerna för juridisk persons utövande av rösträtt finner utredningen anledning inte föreligga att frångå de i förenings- lagen meddelade bestämmelserna. Utredningen föreslår därför, att juridisk person å föreningsstämma må företrädas, förutom av sin styrelse eller an- nan ställföreträdare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare sig den- ne är medlem i föreningen eller ej.

Vad därefter beträffar frågan om röstvärde och rösträttsbegränsning var denna fråga föremål för speciell uppmärksamhet under den utredning, som ledde till nu gällande lag om ekonomiska föreningar. Utredningen anförde härom bland annat följande:

Föreskrifterna i nu gällande föreningslag angående medlems rösträtt m. m. äro ej tvingande; avvikelser kunna förty med laga verkan intagas i stadgarna, i såväl skärpande som mildrande riktning. Genom bestämmelser i stadgarna är det såle- des möjligt att helt betaga vissa medlemskategorier deras rösträtt liksom ock att gradera rösträtten efter antalet insatser eller annan grund. I föreningsstadgar äro föreskrifter av båda dessa typer vanligt förekommande, t. ex. att den som ej varit medlem viss minimitid eller ej betalt insatser eller avgifter icke äger rösta, att

medlem i elektrisk distributionsförening äger rösträtt i förhållande till antalet ta- riffenheter e. d. eller att underförenings rösträtt i huvudförening står i proportion till antalet medlemmar i underföreningen. Liksom enligt gällande föreningslag var enligt 1895 års lag om registrerade föreningar (18 %) regeln att varje medlem äger en röst dispositiv. I det förslag, som låg till grund för sistnämnda lag, hade emel— lertid upptagits en tvingande regel att varje medlem å föreningssammanträde skulle ha en röst, vilket enligt motiven betingats av en önskan att från föreningsformen utestänga kapitalets övermakt (se 1890 års kommittébetänkande s. 143). Vid granskningen av lagförslaget hemställde Högsta domstolen, att ifrågavarande regel ej måtte göras ovillkorlig. Detta blev ock den slutliga ståndpunkten.

Den nu berörda frågan har varit föremål för uppmärksamhet även efter till- komsten av gällande föreningslag. I en skrivelse till Kungl. Maj:t av den 30 de- cember 1936 hemställde Malmöhus läns småbrukareförbund, att föreskrifterna om rösträtt i lagen om ekonomiska föreningar måtte ändras därhän att rösträtten ble— ve efter huvudtal, ej efter antalet andelar, samt att val inom de ekonomiska för— eningarna kunde ske efter proportionella grunder. Framställningen har ej föran- lett åtgärd. I motion vid 1937 års riksdag (I: 125) anhölls vidare om utredning av frågan om lämpligheten av att genom införande av tvingande bestämmelser av in- nehåll, att medlem i ekonomisk förening ej må äga mer än en röst samt att val av styrelse och revisorer skall äga rum med anlitande av proportionell valmetod, el- ler genom införande av andra bestämmelser skapa större garantier för att de mindre andelsägarnas intressen bleve bättre tillgodosedda. — — —

Efter hemställan av första lagutskottet, som i sitt utlåtande (nr 20) bl. a. hän- visade till det då pågående arbetet för en revision av aktiebolagslagen , blev mo— tionen avslagen.

Såväl i vårt land som annorstädes har med större eller mindre styrka gjorts gällande att det stode mest i överensstämmelse med kooperativa principer att göra regeln en man _ en röst tvingande och således ej tillåta gradering efter kapitalinne- hav e. d. Den tyska och schweiziska lagstiftningen har gått denna väg, den schweiz- iska dock icke såvitt angår fullmäktigsammanträde eller förening, som består av föreningar. Den svenska konsumentkooperationen har som bekant sedan gammalt genomfört grundsatsen om lika rösträtt och man lärer inom denna gren av koope— rationen allmänt finna en sådan ståndpunkt principiellt riktig, utom vad beträffar föreningar, vilkas medlemmar äro föreningar. Enligt vad utredningen inhämtat torde man dock på detta håll icke påyrka ett 'lagfästande av sagda princip, efter- som detta genomförande skulle ställa sig svårt för vissa grupper av föreningar, främst inom jordbrukskooperationen. Förhållandena inom jordbrukets produk- tionsföreningar äro ock otvivelaktigt väsentligt annorlunda än inom konsument- kooperationen. Man bygger där ej på hushållen såsom grundvalen för föreningar- na utan på jordbruken med deras mycket skiftande omfattning och art. Det synes i fråga om jordbrukskooperationen vara ekonomiskt motiverat och i överensstäm- melse med föreningsrättsliga principer att möjliggöra en differentiering beträf- fande medlemmarnas inflytande över föreningen alltefter medlemmarnas intresse i föreningens verksamhet.

På grund av det anförda och med hänsyn särskilt till att den allmänna förenings- lagens bestämmelser böra avfattas så att de passa för alla de slag av föreningar som rymmas under lagen, har principen om att varje medlem äger en röst ansetts icke böra lagfästas som generell tvingande regel.

Med större skäl synes det i så fall kunna ifrågasättas, om icke likaröstregeln borde göras tvingande i vissa fall, främst vid revisorsval, eventuellt också vid val av styrelse. Om en sådan regel infördes, skulle bestämmanderätten vid utseende av styrelse och revisorer icke längre kunna tillkomma en minoritet bland med- lemmarna som äger flertalet andelar i föreningen, och syftet med 1937 års motion skulle i stor utsträckning tillgodoses. De sakkunniga hava emellertid uttalat sig

emot att göra likaröstprincipen tvingande ens i dessa fall och förslaget upptager icke stadgande i denna riktning.

Likaröstprincipen röstning efter huvudtal — är således huvudregeln i gällande föreningslag. Den ansluter sig till vad som allmänt tillämpas i för- eningar, exempelvis inom konsumentkooperationen, bostadskooperationen och i bostadsrättsföreningar. Huvudregeln i föreningslagen är emellertid dispositiv och en del föreningar —— företrädesvis inom jordbruket _— har låtit införa bestämmelser i stadgarna om gradering av medlemsinflytandet genom röstning efter antalet andelar, kapitalins'atsens storlek etc. Å andra sidan tillämpas likaröstprincipen i jordbrukskassorna och inom sambruks- föreningar.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas uppbyggnad är i vissa avseenden mycket speciell. Medlemskapet i föreningarna erhålles således genom lån hos föreningen och består så länge lånet inte är slutbetalt. Med- lemskapet är inte bundet vid någon form av kapitalinsats eller avgift, men å andra sidan följer med medlemskapet solidariskt ekonomiskt ansvar för föreningens förbindelser.

Gällande föreskrifter i 41 å i respektive reglementen innebär en viss be- gränsning i rösträttshänseende å föreningsstämma så till vida att ingen för egen eller annans räkning får utöva rösträtt för mer än sammanlagt en tjugondel av det vid stämman antecknade röstetalet. Bestämmelserna före- slogs av realkreditutredningen år 1952 och tillkom dels för att få stämmorna livligare besökta än, förut och dels för att stämmorna ej skulle domineras av ensidiga intressen. Någon hänvisning till den solidariska ansvarigheten inom institutionerna gjordes inte i sammanhanget.

Denna ansvarighet kan måhända annars i viss mån anses tala för att man inom föreningarna såsom hittills borde ha en efter lånebeloppen grade— rad röstskala; det kan kanske framstå som naturligt att en medlem med en mycket stor låneskuld och därav följande omfattande ansvarighet borde ha ett större inflytande än en medlem med endast ringa låneskuld. Å andra si- dan måste uppmärksammas, att medlemmarnas solidariska ansvarighet i princip är obegränsad och att varje låntagare ytterst ansvarar med hela sin förmögenhet.

Utredningen har kommit 'fram till att den solidariska ansvarigheten inte motiverar ett frångående av den i föreningslagen intagna huvudregeln om lika rösträtt. För tillämpningen av huvudregeln talar enligt utredningens mening önskemålet att få föreningsstämmorna mera talrikt besökta och en starkare medlemsaktivitet utvecklad. Likaröstprincipen tillgodoser också på ett bättre sätt än med nuvarande bestämmelser önskemålet att bereda alla medlemmar inflytande. Med hänsyn slutligen till institutionernas offentlig- rättsliga karaktär och det offentliga inslaget i deras ledning föreslår utred— ningen, att rösträttsreglerna å föreningsstämma utformas enligt den i för- eningslagen intagna huvudregeln eller så att varje medlem tillerkännes en röst.

KAPITEL V

Sammanfattning

Enligt de beräkningar som gjorts av bland andra bostadsbyggnadsutredning- en och långtidsutredningen kommer bostadsproduktionen under 1960-talet att successivt öka. Andelen av småhus i den totala bostadsproduktionen an- tas komma att stiga. En allt större del av bostadsbyggandet beräknas falla på storstadsområdena samt andra områden i landet med starkt expanderan- de näringsliv. Det utrymme på kapitalmarknaden, som det ökande bostads- byggandet kommer att kräva, beräknas år 1965 exklusive tertiärlånen röra sig om 3,0—3,3 miljarder kr. jämfört med 1,8 miljarder år 1960. Kapital- anskaffningen mot hypoteksobligationer har utgjort en betydande och un- der de senare åren allt större del av den totala bostadskreditgivningen, och bostadsproduktionen under 1960-talet kommer att för sin kreditförsörjning ställa stora krav på hypoteksinstitutionerna (kapitel II).

Efter den s. k. realkreditutredningens förslag är 1952 om samförvaltning mellan stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna har relativt genom- gripande ändringar efter hand vidtagits i områdesindelningen för de olika föreningarna. På ett par håll i landet är samförvaltningen emellertid inte helt genomförd, och utredningen rekommenderar här att pågående förhand— lingar i syfte att åstadkomma en lösning efter angivna riktlinjer intensifieras. Vad det gäller avgränsningen av föreningarnas verksamhetsområden i övrigt har utredningen av olika skäl inte ansett sig böra framlägga något förslag om en allmän anslutning av gränserna för föreningsområdena till länsgrän— serna. Utredningen har emellertid förutsatt att frågan om områdesindelningen fortlöpande blir föremål för kassornas uppmärksamhet och har i detta av- seende bland annat framhållit vissa omständigheter, som kan tänkas aktua- lisera en ändrad indelning i Stockholms län, som för närvarande är uppde- lat på tre föreningsområden (Kapitel IVJ).

De andra orter än städer och köpingar där stadshypoteks- och bostadskre- ditföreningarna äger rätt att utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd bedriva låneverksamhet skall enligt nu gällande bestämmelser uppfylla vissa krav. Då de stadgor som därvidlag hänvisas till (de äldre byggnads- och hälso- vårdsstadgorna) numera har upphört att gälla, har kassastyrelserna hem- ställt om sådan ändring i förordningarna, att hänvisning i stället ges till den nya hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser om hälsovårdstätort. Då hälsovårdstätort enligt utredningens mening synes vara ett såväl klart- och entydigt som ej alltför snävt begrepp för den struktur ett samhälle eller en tätbebyggelse rimligen bör ha för att föreningarna där skall ha rätt att

lämna ut län, har utredningen föreslagit ändrad lydelse i respektive förord— ningar i enlighet med kassastyrelsernas hemställan.

Detta förslag torde —— om det vinner bifall komma att leda till en viss utökning av den generella utlåningsrätten och framför allt innebära, att for- mella förutsättningar kommer att föreligga för institutionerna att snabbare än hittills kunna påbörja låneverksamhet i nya, tillfredsställande planerade tätbebyggelser. Frågan om en snabbare medverkan från institutionernas sida vid kapitalförsörjningen till nya bostadsområden har särskilt tagits upp av Stockholms förorters samarbetsnämnd men har sin giltighet även för andra starkt expanderande områden i landet, där en förskjutning i bostadsbyg- gandet från redan utbyggda samhällen till nya orter pågår. Att tveksamhet från föreningsstyrelsernas sida att införliva nya orter i låneverksamheten ibland förekommit, torde bland annat ha varit en konsekvens av nu gällande bestämmelser jämte rådande knapphet på lånemedel. Det är emellertid en- ligt utredningens mening av väsentlig betydelse, att de nya bostadsområ- dena —— om de i övrigt uppfyller kvalifikationerna som belåningsorter —— inte ställes i sämre läge i kredithänseende än de traditionella låneorterna och att institutionerna snabbt kan acceptera nya tätbebyggelser som underlag för sin kreditgivning. Utredningen har också funnit att inom institutionerna föreligger en strävan att söka anpassa långivningen till bostadsbyggandets förläggning till nya områden, och att denna utveckling avsevärt skulle un- derlättas genom den av utredningen förordade författningsändringen i fråga om belåningsorterna (Kapitel IV. 2).

I och med att kassornas kapitalanskaffning under år 1956 började möta växande svårigheter och balanserna av beviljade men på grund av medels- brist ej effektuerade låneansökningar härigenom ökade, blev en ransonering av lånemedlen till föreningarna nödvändig. Kassorna har vid denna fördel- ning av tillgängliga lånemedel under senare år som utslagsgivande fakto— rer tagit hänsyn till storleken av föreningarnas lånebalanser, övriga kredit- instituts verksamhet samt bostadsbyggandets omfattning inom respektive föreningsområden. Den av kassorna på dessa grunder tillämpade fördelning- en synes utredningen i stort sett ganska väl ha anslutit sig till bostadsbyg— gandets omfattning inom föreningsområdena, men en viss eftersläpning i följsamheten till bostadsbyggandets förskjutningar har till följd av låne- balanserna inte kunnat undvikas. Utredningen har genom Stockholms för- orters samarbetsnämnds framställning till Kungl. Maj:t haft särskild an- ledning beakta utfallet av kassornas fördelning av lånemedel mellan Stock- holms- och Upplandsföreningarna. Härvid har kunnat konstateras, att en omdisposition vid tilldelningen av nya lånemedel till de båda föreningarna visserligen genomförts men att den till följd av eftersläpningen i utbe- talningen av redan beviljade lån — ännu inte hunnit bli sådan att den sva— rat mot den starka förskjutningen i bostadsproduktionen under de senaste åren från Stockholms stad till förortskommunerna. Trots en strävan från kassornas sida att nå en ökad flexibilitet i lånemedelsfördelningen måste således konstateras, att svängningarna i bostadsbyggandets inriktning, så

länge betydande lånebalanser hos föreningarna kvarstår, först i efterhand ger utslag i kassornas utlåningssiffror.

Utredningen har emellertid velat understryka betydelsen av att kassorna utan principiell ändring i de under senare år tillämpade fördelningsnor- merna och inom ramen för sina resurser på olika sätt söker intensifiera an- strängningarna att anpassa utlåningen till de snabbt ökande kreditbehov, som uppkommer i kraftigt expanderande områden av landet. En väg att under- lätta kassornas medverkan i en snabbare anpassning av utlåningen har synts utredningen vara att ge institutionerna möjlighet att i viss omfattning få lämna hyggnadskreditiv.

Några bestämmelser angående kassornas handhavande av lånemedelsför- delningen eller som reglerar hur denna fördelning skall ske, finns inte in- tagna i nu gällande författningar. Enligt utredningens mening föreligger inte heller behov av att införa sådana bestämmelser (Kapitel IV. 3a).

Efter företagna undersökningar har utredningen funnit, att förekomman- de svårigheter att vid föreningarnas långivning uppnå anslutning till tertiär- lånen i främsta rummet förorsakas av belåningsgränsernas relation till taxe— ringsvärdena och endast i undantagsfall av belåningsgränsernas bundenhet vid föreningarnas egna uppskattningsvärden. Det har härigenom synts utred- ningen sannolikt, att en belåningsgräns motsvarande 75 procent av för- eningarnas uppskattningsvärden i allmänhet skulle nå upp till tertiärlånets nedre gräns och att anslutningsproblemen således i de flesta fall skulle un- danröjas, därest bestämmelserna för föreningarna om bindningen vid taxe- ringsvärdena slopades. Härtill kommer att det tett sig föga rationellt att belåningsgränserna skall vara knutna till värden, som bland annat till följd av taxeringsmyndigheternas olika praxis uppvisar betydande variationer. Dessa variationer gör också att det enligt utredningens mening starkt kan ifrågasättas, huruvida bestämmelserna om belåningsgränsernas anknyt- ning till taxeringsvärdena numera i realiteten medför det skydd för obliga- tionsinnehavare och låntagare, som bestämmelserna ursprungligen torde ha åsyftat, medan den värderingsteknik som tillämpas inom institutionerna successivt utvecklats och bygger på en under decennier vunnen erfarenhet.

Utredningen föreslår således, att hundenheten vid taxeringsvärdena slo- pas och att belåningsgränserna i fortsättningen fastställes enbart i relation till föreningarnas egna uppskattningsvärden. Då utredningen ansett sig ha anledning räkna med en strävan från institutionernas sida att i möjligaste utsträckning och utan att ge avkall på tillbörliga säkerhetskrav söka i sin långivning nå upp till tertiärlånen-s nedre gräns, torde problemet med »glapp» mellan tertiärlånen och de underliggande krediterna i framtiden uppkomma endast i undantagsfall. I dessa få fall får —— såsom nu är vanligt en kom- pletterande kredit anskaffas eller en fördjupning av tertiärlånet ske.

De i respektive reglementen intagna bestämmelserna om hur värdering av kreditohjekten skall ske inom föreningarna ger enligt utredningens åsikt en tillfredsställande författningsmässig grundval för enhetlighet i värde- ringsprinciperna. Då också tillämpningen av dessa principer ägnas fort-

löpande uppmärksamhet inom såväl kassor som föreningar, har utredningen inte funnit anledning föreslå några ändrade bestämmelser rörande värde- ringsprinciperna inom institutionerna (Kapitel IV. 3 b).

Realkreditutredningen stannade i sitt är 1952 avgivna betänkande för att föreslå en samförvaltning mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisa- tionerna i såväl kassa- som föreningsledet. Denna samförvaltning, som hit- tills har gett goda erfarenheter, är nu i det närmaste helt genomförd. En formlig sammanslagning av de båda organisationerna skulle till synes kunna leda till ytterligare rationaliseringsvinster. Utredningen har emellertid inte blivit övertygad om att några verkligt påtagliga fördelar härigenom är att vinna vare sig för låntagarna eller institutionerna själva. Möjligheterna att sammanföra de båda institutionernas långivning —— d. v. s. primär— och sekundärlånen _ till ett gemensamt lån har också diskuterats; utredningen har emellertid inte heller på denna punkt funnit, att några reella fördelar för låntagarna är att vinna, medan däremot vissa olägenheter av en sådan sammanslagning varit uppenbara.

Samverkan mellan olika kreditgivare vid belåningen av större fastighets- komplex har blivit allt vanligare. Med hänsyn till låntagarnas intresse av ett så långt möjligt förenklat låneförfarande, har det synts utredningen angeläget, att stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna får medverka i dessa lånekonsortier utan att behöva begära uppspjälkning av intecknings- säkerheten i ett mot låneandelen avpassat särhypotek. Utredningen har därför föreslagit ett tillägg i nu gällande författningsbestämmelser.

Som tidigare nämnts har utredningen funnit att en rätt för institutio- nerna att i likhet med en del andra kreditinstitut i viss utsträckning få lämna hyggnadskreditiv skulle vara förenad med fördelar såväl för institu— tionerna själva som för bostadskreditmarknaden i stort. En sådan kreditiv- givning skulle enligt utredningens förslag få omfatta endast viss —— dock ej en gång för alla fixerad del av kassornas totala omslutning. Förutom inteckningar bör kommunal borgen erfordras som säkerhet för utlämnat hyggnadskreditiv (Kapitel IV. 3 0).

I vad avser fondbildningen anser utredningen, att institutionerna bör inrikta sig på en starkare fondställning än vad nu gällande bestämmelser syftar till. Den starka expansionen i utlåningsverksamheten har nämligen, trots att institutionernas fonder i absoluta tal under de senaste tio åren mer än fördubblats, medfört att fondernas relation till utlåningen i varje fall fram till år 1959 visat en sjunkande tendens. Med hänsyn till att gjorda beräkningar visar, att de från den ökade utlåningen härrörande för— valtningsbidragen på något längre sikt kommer att påverka fondrelatio- nerna i positiv riktning, och med beaktande av önskemålet att undvika ökade kostnader för bostadsbyggandet, har utredningen inte ansett sig böra rekommendera höjningar i nu utgående förvaltnings— och fondbidrag. Där- emot föreslår utredningen vad det gäller bostadskreditkassan i enlighet med kassastyrelsens framställning härom till Kungl. Maj:t, att förvaltningsbi- drag tills vidare måtte få uttas med oförändrat belopp och att minimirela-

tionen mellan kassans reservfond och dess skulder i samband härmed måtte höjas från 1,5 till 3 procent. Även när det gäller bostadskreditföreningarna har utredningen ansett en minimirelation mellan föreningarnas säkerhets- fonder och deras skulder om 3 procent böra fastställas. Stadshypoteks- kassan uttar sedan år 1917 inte något förvaltnings- eller fondbidrag utan erhåller täckning för sina omkostnader och möjligheter till fondavsättningar genom andra inkomster. De ytterligare möjligheter som här står till buds att öka fondbildningen utan att öka kostnaderna för nyproduktionen av bostäder bör enligt utredningens mening utnyttjas. Den föreslår därför, att kassan framdeles vid omsättning av vissa till betalning förfallande hypo- tekslån som princip tillämpar gällande marknadsränta. Någon ändring i nu gällande bestämmelser för stadshypoteksföreningarna föreslås inte.

Däremot föreslås den tekniska omläggningen, att för nya lån det rådande systemet med särskilda fond- och förvaltningsbidrag slopas och ersättes med tillägg till utlåningsräntan. Dessa tillägg föreslås fastställda efter en- hetliga principer inom de båda institutionerna och inom deras båda led. Bestämmelsen föreslås få den innebörden, att räntetillägg skall uttas av en storlek som möjliggör sådan avsättning till reservfond respektive säkerhets- fond att fonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till inom stadshypo— teksinstitutionen 1 och inom bostadskreditinstitutionen 3 procent av skul- derna (Kapitel IV. 4).

Den i institutionerna inbyggda solidariska ansvarigheten är ett av grund- dragen i den på kooperativ bas drivna verksamheten och utgör enligt ut— redningens förmenande alltfort ett viktigt led i ansvarskedjan för säker- ställande av obligationernas ställning på marknaden (Kapitel IV. 5).

Rörande förhållandet mellan de centrala kassorna och föreningarna kon- staterar utredningen, att kassorna i gällande bestämmelser tillagts rätt _ och skyldighet —— att övervaka föreningarnas långivning och i övrigt utöva viss kontroll och visst inflytande rörande föreningarnas förvaltning. I prak- tiken torde också kassastyrelserna få anses ha rätt att utfärda direktiv för föreningarna. Då det författningsmässiga stödet för denna direktivrätt en- ligt utredningens mening mera är av indirekt art, föreslås införande av en bestämmelse, som klart fastslår kassornas ledande ställning och funktion inom institutionerna (Kapitel IV. 6).

Till följd av den starka utveckling institutionerna genomgått och med hänsyn till deras allt viktigare roll i fråga om bostadsfinansieringen har ut- redningen funnit motiverat föreslå en utökning av antalet ledamöter i kassa- styrelserna från för närvarande sju till nio ledamöter. Av dessa nio leda- möter skall sex utses av ombudsstämman, två av Kungl. Maj:t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret. Utredningen föreslår vidare, att samtliga suppleanter för kassastyrelseledamöterna skall vara personliga (Kapitel IV. 7 a).

I likhet med Riksdagens justitieombudsman har utredningen ansett, att det med hänsyn till den offentligrättsliga ställning som tillagts institutio- nerna är ett starkt intresse att kontrollen över kassastyrelsernas och för-

eningsstyrelsernas förvaltning ordnas på sådant sätt, att inga misstankar om bristande objektivitet skall kunna uppstå. Med hänsyn härtill har ut— redningen föreslagit införande av skärpta jävsbestämmelser (Kapitel IV. 7 b).

Utredningen har slutligen verkställt en genomgång av de för institutio- nerna gällande författningarna och därvid föreslagit en del ändringar och förtydliganden. Bland annat har föreslagits, att reglerna för utövande av rösträtt å föreningsstämma ändras dithän, att juridisk person må före- trädas av den som därtill bemyndigats, vare sig denne är medlem i för- eningen eller ej, och att varje medlem skall äga endast en röst (kapitel IV. 7 0).

I syfte att göra författningstexterna mera överskådliga har vidare gjorts en ganska genomgripande förändring i dispositionen av bestämmelserna i förordningar och reglementen. De av staten tillskjutna grundfondsbeloppen i kassorna föreslås på grund av den beräknade ökningen i kassornas utlå- ning höjda från 725 respektive 160 milj. kr. till 1 miljard respektive 250 milj. kr. i stadshypoteks- respektive bostadskreditkassorna (kapitel VI).

KAPITEL VI

Författningsförslag

I samband med utformningen av de av utredningens olika förslag betingade ändringarna i för institutionerna gällande författningar har utredningen gjort en ganska genomgripande förändring i dispositionen av bestämmelser- na i förordningar och reglementen. Syftet har härvid främst varit att göra författningstexterna mera överskådliga inbördes”. Samma disposition har följts i de olika författningsförslagen. Vidare har en del smärre ändringar — tillägg, strykningar och förtydligande omformuleringar vidtagits.

A. Förslag till Kungl. Maj:ts förordningar och reglementen

Kungl. Maj:ts förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Kapitel I. Stadshypotekskassan

Om kassans ändamål

1 5.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas" av Konungen, driva lånerörelse genom att lämna lån åt stadshypoteksförening- ar, varom i kap. II stadgas.

Om styrelse, verkställande direktör och revision

2 &.

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av nio ledamöter.

Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, två ledamöter och två per- sonliga suppleanter för dem. Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Övriga sex ledamöter jämte sex personliga suppleanter för dem väljas å den i 7 & omförmälda ordinarie ombudsstämman. Av dem väljas två ledamöter och deras suppleanter varje år för en tid av tre år. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades.

Avgår vald ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie ombudsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå.

Konungen förordnar en av de av honom utsedda ledamöterna att vara styrelsens ordförande. Den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten skall vara styrelsens vice ordförande.

Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret ut- sedda ledamöterna bestämmas av Konungen.

3 &. Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen.

4 5.

Beslut om utseende eller entledigande av verkställande direktör, beslut om uppläggande av obligationslån eller om tillfällig upplåning för anskaffande av rörelsemedel ävensom beslut om instruktion för värderingsmän samt for- mulär för värderingsinstrument må icke av styrelsen fattas med mindre styrelsen är fulltalig. För beslutets giltighet erfordras därjämte, att detsam- ma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av full— mäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Beträffande styrelsens be- slutförhet i övrigt stadgas i reglementet.

För behandling av frågor, som enligt bestämmelserna i första stycket för beslut förutsätta fulltalig styrelse, må, vid förfall för personlig suppleant, annan suppleant inkallas. Sådan suppleant inträder i ordning efter tidpunk- ten för hans väljande till suppleant.

5 5.

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola är- ligen utses fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av Konungen, en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt två å ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal suppleanter. Av de å ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktori— serad revisor och den andre revisorn och hans suppleant äga insikt och erfa- renhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Till revisor och suppleant må ombudsstämma ej utse verkställande direk- tör eller befattningshavare hos förening och ej heller av kassastyrelsen ut— sedd ledamot av föreningsstyrelse. Ej heller må till revisor utses den, som är befattningshavare hos kassan eller eljest intager en underordnad ställ- ning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till befattnings— havare, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvalt- ningen eller kontrollen däröver, ej heller styrelseledamots, verkställande di— rektörs eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom äri det svågerlag, att den ene är gift med den andres sys- kon.

Om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer 6 5.

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrifterna i denna för- ordning eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och alla för en.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i hand- ling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat vårds- löshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot kassan ansva- riga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om ombudsstämma

7 5.

Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad sam- las till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i kassans sty- relse och revisorer jämte suppleanter för dessa, fastställer balansräkningen samt beslutar angående ansvarsfrihet för styrelsen.

Extra ombudsstämma skall av styrelsen utlysas, då revisorerna sådant påyrka eller styrelsen finner omständi-gheterna därtill föranleda.

Varje förening utser till ombudsstämma ett ombud jämte en suppleant för varje påbörjat tjugufemtal miljoner kronor av föreningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt föreningens senaste bokslut; förening må dock ej representeras av flera ombud än fem.

Till ombud må icke utses ledamot av kassans styrelse eller verkställande direktör eller befattningshavare hos kassan.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan del- taga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och kassan. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan kassan och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffan- de gåva från kassans sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Verkställande direktör eller befattningshavare hos förening eller av kas- san utsedd styrelseledamot hos förening må, där de utsetts till ombud vid ombudsstämma, ej deltaga i beslutet om ansvarsfrihet.

Om kassans upplåning 8 5.

För sin lånerörelse utfärdar kassan obligationer, ställda till innehavaren. Samnianlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av den i 15 5 omförmälda grundfonden.

Därest grundfonden skulle genom förluster, som uppkommit på kassans

rörelse i dess helhet, nedgå med femton miljoner kronor, må kassan icke upptaga nytt lån med mindre Konungen lämnar tillstånd därtill. Om grund- fonden av sådan anledning skulle nedgå med tjugufem miljoner kronor, må nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på Konungens framställ- ning det medgiver.

Därest grundfonden tages i anspråk för täckande av förluster, har kassan att därom göra anmälan hos Konungen.

9 5. De obligationer, som utfärdas av kassan, skola återbetalas inom viss i obli- gationsavtalet angiven tid. Återbetalningen skall ske genom amortering, å bestämd förfallodag eller efter uppsägning. 10 5.

De reverser med tillhörande hypotek, som lämnats till föreningarna för av dessa utlämnade lån, skola utan onödig tidsutdräkt ställas under offent- lig vård på sätt i reglementet närmare föreskrives. Sålunda förvarade hand— lingar utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas. Så- som säkerhet tjäna jämväl de förbindelser, som föreningar för erhållna lån utfärda till kassan, ävensom det borgensåtagande, som kommun må hava iklätt sig för av föreningarna utlämnade lån.

Reverserna jämte hypoteken skola pantförskrivas till kassan för förenings län hos densamma.

Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid makt samt att pantsäkerheten motsvarar utelöpande obliga- tioners sammanlagda belopp.

11 5. För tillfälliga, av förut ingångna förbindelser föranledda behov må kassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande av rörelsemedel.

Om kassans utlåning 12 å.

Kassan må till föreningarna utlämna lån att återbetalas på något av föl— jande sätt: 1. Genom viss årlig amortering (amorteringslån); 2. Utan amortering efter förloppet av viss tid, högst tjugu år (fasta län);

samt 3. Genom ärlig amortering under viss tid, högst tjugu år, och genom betal-

ning av återstoden vid denna tids utgång (blandade lån).

Förfallotiden för fasta och blandade lån skall så bestämmas, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Utöver dessa lån må kassan till föreningarna under förutsättning att vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånet —— utlämna lån för kost- nader under byggnadstiden (hyggnadskreditiv).

Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldförbindel- sen eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föranledas. Dock må, där kassans styrelse finner det vara av förhållandena påkallat eller lånesökande det begär och kassans styrelse prövar hinder däremot ej möta, lånesumman utlämnas i kassans obligationer, beräknade till parikurs, därvid lånesökanden äger påfordra sådana tillgängliga obligationer, att det belopp, som vid försäljning av samtliga till honom utlämnade obligationer kan påräknas, så nära som möjligt överensstämmer med lånesumman.

Till förening utlämnat län kan, därest kassans styrelse icke finner vill- koren för kassans förbindelser utgöra hinder däremot, sedan tio år förflutit från länets utlämnande, av föreningen uppsägas till inbetalning efter ett år ; föreningen har därvid att gälda ersättning på det sätt och med det belopp, som bestämmes av kassans styrelse, för den ränteförlust, som må föran- ledas av inbetalningen (ränteskillnadsersättning).

Kassans styrelse må, när det med hänsyn till kassan åliggande förplik— telser finnes kunna ske, medgiva förening att inbetala lån tidigare än nu är sagt; styrelsen äger i sådant fall föreskriva _ förutom att ränteskill- nadsersättning skall gäldas —— även andra villkor för inbetalningen.

Angående gäldande av kapitalrabatt och andra kostnader, som kassan vid läns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i reglementet.

Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen skyldig att å det förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en halv pro- cent i månaden.

Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas för att infria dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra så- dana medel räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypo- teksbanks, Svenska bostadskreditkassans eller kassans egna obligationer eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt.

Om föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser

13 5.

För kassans förbindelser äro föreningarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger kassan, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från föreningarna.

Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av föreskrifterna i nästföregående stycke åligger föreningen, vare övriga för- eningar efter där angiven grund ansvariga för bristen.

Om bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader 14 5.

Bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader, vilket skall inne- fatta jämväl belopp avsett för avsättning till kassans reservfond, skall i form av ett särskilt räntetillägg av förening gäldas i enlighet med vad kas- sans styrelse bestämmer.

Räntetillägget skall så bestämmas, att kassans reservfond, genom att den- samma på föreskrivet sätt tillföres vinst, kommer att inom skälig tid uppgå till minst en procent av kassans skulder.

Om kassans fonder

15 å.

Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgälds- kontoret till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av en miljard kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger förfoga över dem för annat ändamål, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

16 &.

Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret, tagas i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, då kassan för tillfället saknar användbara medel därtill samt, i den ordning som i 18 & sägs, vid kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer tagits i anspråk annorledes än vid kassans likvidation, åligger det kassan att gottgöra staten den obligationsränta, som staten till följd härav nödgas utgiva, och så snart ske kan, tillföra grund- fonden obligationer, som svara mot de i anspråk tagna.

17 &.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Uppgår re— servfonden till två procent av kassans skulder, må dock uppkommande vinst enligt styrelsens beprövande användas till att främja något med kas— sans ändamål sammanhängande syfte.

Kassans styrelse må, utan hinder av bestämmelsen i första stycket, av kassans årsvinst bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

Har förening lidit förluster, som icke kunna täckas med föreningens sä- kerhetsfond eller eljest utan att medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser anlitas, må kassans styrelse bevilja föreningen bidrag utan återbetalningsskyldighet ur kassans reservfond med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden. Sådant bidrag må dock icke lämnas med mindre ombud för föreningarna beretts tillfälle att yttra sig i frågan å om- budsstämma.

I övrigt må kassans reservfond användas endast till gäldande av förlus- ter, som uppkommit å kassans rörelse i dess helhet.

I den mån reservfonden icke erfordras i själva rörelsen, må den på annat betryggande sätt göras räntebärande.

Om kassans likvidation 18 5.

Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk alle- nast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser.

Vad som vid likvidationen återstår av kassans egna tillgångar efter det skulderna blivit guldna skall användas för ändamål, som Konungen efter hörande av föreningarna bestämmer.

Kapitel 11. Stadshypoteksföreningarna

Om föreningarnas ändamål 19 &.

Stadshypoteksföreningarna hava till ändamål att, i enlighet med bestäm- melserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, tillhandahålla lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomt- rätt.

Om förenings bildande och verksamhetsområde 20 5.

Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen. Inom den del av riket, som Konungen bestämmer för föreningen, äger denna utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra sam- hällen eller delar av samhällen, för vilka hälsovårdsstadgans särskilda be— stämmelser för hälsovårdstätort äga tillämpning, så ock i annat inom sam- ma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Ko- nungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet.

Ej må förening börja sin verksamhet, innan den hos kassan anmält sig vilja erhålla lån till visst, av Konungen bestämt minimibelopp.

Om medlemskap i förening

21 5.

Medlem av förening är fastighetsägare eller tomträttshavare, som hos för- eningen häftar för inteckningslån, för vilka medel erhållits från kassan.

86 Om styrelse, verkställande direktör och revision

22 å.

Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestäm- mer. Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse även- som suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses per- soner med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets— och tomträttsbelåning.

23 5.

Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse. 24 5.

För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenska- per skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare hos föreningen eller eljest intager en underordnad ställning till styrelseledamot eller verk- ställande direktör eller till befattningshavare hos föreningen, åt vilken upp- dragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrol- len däröver, ej heller styrelseledamots, verkställande direktörs eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Den av kassan utsedde revisorn bör äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Till revisor må kassan utse ledamot eller suppleant i kassans styrelse eller verkställande direktör eller befattningshavare hos kassan.

Om föreningsstämma 25 5. Ordinarie föreningsstämma med föreningens medlemmar skall hållas år- ligen. Extra föreningsstämma hålles i de fall, som i reglementet bestämmes.

Om lånerörelsen 26 &.

Förening må, bortsett från placeringen av den i 30 & omförmälda säker— hetsfonden, meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. Härvid skall tillika iakttagas, att den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna tomten är belägen inom föreningens verksam- hetsområde, att dårå finnes uppförd byggnad, som är nöjaktigt brandför- säkrad och som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till af- färslokaler, samt att, då fråga är om lån mot säkerhet av inteckning i tomt- rätt, kassans styrelse godkänt det avtal, varigenom tomträtten upplåtits.

I fråga om lån till kommun må i den omfattning och på de villkor Ko- nungen bestämmer kravet på brandförsåkring eftergivas.

Utan hinder av att å den fasta egendomen eller den med tomträtt upp- låtna tomten icke finnes uppförd byggnad må förening meddela lån i form av hyggnadskreditiv. För sådant lån skall i övrigt vad i första stycket före- skrivits äga motsvarande tillämpning, dock att sådant lån må utlämnas allenast om vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånebeloppet.

Inteckningssäkerhet, som i första stycket avses, skall gälla för samtliga låntagarens förpliktelser till föreningen.

För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de be- stämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Föreningens utlånings— ränta skall dock överskjuta kostnaderna för föreningens motsvarande lån hos kassan med ett särskilt räntetillägg, varom i 29 5 föreskrives.

Alla till förening inflytande medel, som icke utgöra avkastning av för- eningens säkerhetsfond eller av föreningen betingat räntetillägg eller ersätt- ning för förlorade sådana tillägg eller vinst vid avyttring av tillgångar, som föreningen förvärvat, eller ersättning för av föreningen havda särskilda kost- nader, skola redovisas till kassan.

27 5.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt, som utgör säkerhet för amorte- ringslån, skall lyda å minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom hälften av det vid föreningens värdering uppskattade värdet å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upp- låtna tomten, dock att om kassans styrelse det särskilt medgiver sådan inteckning må ligga inom sex tiondelar av uppskattningsvärdet. Inteckning skall alltid vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde, där ej en- ligt vad i 26 5 första stycket stadgas kravet på brandförsäkring eftergivits.

För fasta eller blandade lån med högst tio års löptid och för blandade lån med längre löptid, där amorteringsdelen av lånet under den första tio- årsperioden av lånets löptid uppgår till lägst en tredjedel av länets belopp, skall vad sålunda i första stycket föreskrivits äga tillämpning.

För andra blandade lån och fasta lån å längre tid än tio år eller — om beträffande visst lån bestämmelserna i 12 5 andra stycket föranleda en minimitid av mer än tio år —— å längre tid än denna minimitid skola be- stämmelserna i första stycket jämväl äga tillämpning, där huvudbyggnaden å den fasta egendomen eller å den mot tomträtt upplåtna tomten är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne. I annat fall må sådant lån meddelas endast mot inteckning liggande inom två tredjedelar av eljest tillåtna andelar av uppskattningsvärdet.

Inteckning, som utgör säkerhet för hyggnadskreditiv, skall lyda å minst det belopp, varmed kreditivet tagits i anspråk.

88. Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser

28 5.

För förenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger föreningen, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna.

Kan medlen icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av före- skrifterna i nästföregående stycke åligger honom, vare övriga medlemmar efter där angiven grund ansvariga för bristen.

Om bidrag till bestridande av föreningarnas förvaltningskostnader

29 å.

Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader, vilket skall innefatta jämväl belopp avsett för avsättning till förenings säkerhetsfond, skall av låntagarna gäldas i form av ett särskilt räntetillägg på sätt i regle- mentet närmare stadgas.

Räntetilläggen skola vara så bestämda, att, enligt beprövande av kassans styrelse, säkerhetsfonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst en procent av föreningens hela skuld till kassan.

Om säkerhetsfond

30 5. Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond. I den mån säkerhetsfonden icke erfordras i själva rörelsen må den på annat betryggande sätt göras räntebärande.

31 5.

I samband med beslut, varigenom del av en förenings verksamhetsom- råde överföres till annan förenings, må Konungen efter hörande av kassan och de berörda föreningarna meddela bestämmelser om i vilken utsträck— ning och under vilka villkor jämväl säkerhetsfonden skall överföras.

Om förenings likvidation

32 5.

Om förenings trädande i likvidation och om förfarandet därvid förord- nar Konungen. Innan förordnande meddelas, skall föreningen höras.

Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan; dock må medel, som härröra från förening, vars verksamhetsområde övertagits av annan förening, efter Konungens bestämmande i varje särskilt fall överlämnas till sistnämnda förening.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963, då förordningen den 27 mars 1953 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads— hypoteksföreningar (SFS nr 95) skall upphöra att gälla, dock att vad som tidigare föreskrivits om förvaltningsbidrag fortfarande skall gälla för lån, som utlämnats före den 1 juli 1963. Å den ombudsstämma, som skall hållas före utgången av juni månad 1963, skola väljas ledamöter och suppleanter i kassans styrelse till sådant antal, att ombudsstämman för tiden från och med den 1 juli 1963 utsett sex ledamöter och personliga suppleanter för dem.

I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna meddelar Konungen förutom erforderliga övergångsbestämmelser de när- mare föreskrifter, som finnas behövliga med avseende å förenings bildande, och äger Konungen därvid bestämma, att interimsstyrelse för förening skall förutom av kassan utsedd ledamot och suppleant utgöras av personer, ut- sedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer för förening skola, ut- över av kassan utsedd, för den första tiden av förenings verksamhet utses av sådan myndighet.

Kungl. Maj:ts reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar

Kapitel 1. Stadshypotekskassan

Om styrelsen

1 &.

Kassans styrelse sammanträder så ofta sådant av föreliggande ärende pä- fordras. Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter el- ler, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direk— tören. Även om denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i överlägg- ningarna och framställa förs'lag samt få sin mening antecknad till proto- kollet men ej deltaga i besluten.

Styrelsen är beslutför, då minst sju ledamöter äro tillstädes; dock må, ändå att allenast tern ledamöter, bland dem ordföranden eller den av full- mäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten, äro närvarande, beslut kun- na fattas där dessa fem äro om beslutet ense. Såsom styrelsens beslut gäl— ler i övrigt den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röste— tal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

Angående särskild ordning för vissa beslut stadgas i 4 5 förordningen om kassan och om föreningarna.

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och kassan. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan kassan och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad sålunda är stadgat age motsvarande tillämpning beträffande gåva från kassan, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten, verkställande direktören eller tredje man.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst två i förening, att teckna kassans firma. Firman må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämnda personer med kontrasignation av därtill utsedd befattningshavare hos kas- san. Därest styrelsen finner särskilt behov därtill föranleda må styrelsen jämväl bemyndiga särskild befattningshavare hos kassan att med kontra- signation som nyss sagts teckna firman.

2 5.

Kassans styrelse tillsätter tjänstemän och övriga biträden, bestämmer de- ras avlöning samt äger entlediga sådan personal.

Styrelsen äger att uppgöra arbetsordning för egen del samt instruktion för verkställande direktören och tjänstemännen, upptagande närmare före- skrifter angående kassans förvaltning, ävensom instruktion för av kassans styrelse utsedd ledamot av förenings styrelse och för av kassans styrelse utsedd revisor hos förening samt att bestämma arvode åt verkställande di- rektören, åt nyss nämnd revisor samt åt suppleanterna i kassans styrelse.

Kassans styrelse äger härjämte lämna föreningarnas styrelser de anvis— ningar angående föreningarnas verksamhet, som kassans styrelse finner vara erforderliga.

Årligen senast den 15 mars skall styrelsen avgiva berättelse över kassans förvaltning och verksamhet under näst föregående år. Berättelsen skall tryc- kas.

Om revisionen

3 5.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans böcker, räkenskaper och andra handlingar.

Styrelsen skall årligen låta inventera hos kassan inskrivna obligationer. Inventeringen skall åtminstone vart femte år omfatta samtliga sådana obli- gationer och däremellan varje gång minst ett helt obligationslån.

Styrelsens årsberättelse skall överlämnas till revisorerna ofördröjligen efter dess avgivande. '

Den revisorerna åvilande inventeringsskyldigheten må i fråga om inskriv- na obligationer anses fullgjord genom kontroll av sådan inventering, som verkställts enligt andra stycket.

Revisorerna skola senast den 15 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Berät- telsen skall tryckas.

Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret ut— sedda revisorerna bestämmas av Konungen.

4 &.

Styrelse- och revisionsberättelserna skola ofördröjligen efter revisions— berättelsens avgivande genom styrelsens försorg i tryck överlämnas till ve- derbörande statsdepartement och fullmäktige i riksgäldskontoret samt till- ställas föreningarnas styrelser.

Om ombudsstämman m. m.

5 5. Ärende, som skall behandlas å ombudsstämma, skall i mån av behov be- redas av kassans styrelse. Kassans styrelse uppgör föredragningslista för stämman. Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreningarnas styrelser minst fjorton dagar före ombudsstämma erhålla underrättelse om dagen för stämman samt undfå del av föredragningslistan.

65.

Vid ombudsstämma, vilken öppnas av den som kassans styrelse därtill inom sig utsett, välja ombuden inom sig ordförande för stämman.

Beslut fattas genom omröstning efter huvudtal med enkel pluralitet. Om- röstning sker öppet. Där ombud så begär, skall dock val ske med slutna sed- lar. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men i andra frågor gäller den mening, som biträdes av stämmans ordförande.

Ledamöterna av kassans styrelse ävensom verkställande direktören, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, äga närvara vid stämman och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer ock revisor.

7 5. Vid ordinarie ombudsstämma skola följande ärenden behandlas: granskning av föreningsombudcns behörighetshandlingar; val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet; . föredragning av styrelse— och revisionsberättelserna; . fastställande av balansräkningen; fråga om ansvarsfrihet för kassans styrelse; . bestämmande av arvoden för styrelsens valda ledamöter och för de valda revisorerna; val av ledamöter av kassans styrelse jämte suppleanter; . val av revisorer för kassan jämte suppleanter; samt 9. framställning, som må föreligga från kassans styrelse eller ock från för-

ening eller från föreningsombud i enlighet med vad i detta reglemente stadgas.

Nv—l

msn.-lao:

mx'l

8 5.

Vill förening eller föreningsombud göra framställning till ordinarie om- budsstämma, skall sådan framställning, skriftligen avfattad, insändas till kassans styrelse så tidigt, att den är styrelsen tillhanda senast den 30 april.

Vid stämman må ärende utom föredragningslistan kunna upptagas till behandling allenast på förslag av kassans styrelse, eller om minst en tiondel av de närvarande ombuden därom väcker förslag och styrelsen tillstyrker ärendets behandling vid stämman.

95.

Å extra ombudsstämma må handläggas allenast ärende, som upptagits å l'öredragningslistan för stämman.

Om säkerheten för kassans obligationslån

10 5. Kassans styrelse åligger att noggrant tillse att vid utgivande av obligatio- ner tillräcklig säkerhet för dem finnes och att sådan säkerhet hålles vid makt under hela den tid obligationerna äro utelöpande.

11 5.

Den i 10 5 första stycket förordningen om kassan och om föreningarna stadgade offentliga vården av pantförskrivna reverser med hypotek utövas av ett ombud, som förordnas av länsstyrelsen i det län, inom vilket veder— börande förenings styrelse har sitt säte, dock att länsstyrelsen i Stockholms län förordnar ombud hos Upplands stadshypoteksförening.

Handlingarna skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande för— varingsrum under tre särskilda lås med olika nycklar. Nämnda ombud samt två av föreningens styrelse utsedda personer skola innehava var sin av dessa nycklar.

Arvode åt det av länsstyrelsen förordnade ombudet bestämmes av läns- styrelsen.

Om kassans utlåning

12 &.

Lån till förening må icke beviljas av kassans styrelse, med mindre för- eningen företer bestyrkt protokollsutdrag utvisande föreningens beslut an- gående lånet samt de övriga handlingar, som styrka, att föreningen iakt- tagit gällande föreskrifter.

13 &. Kapitalrabatt och övriga kostnader vid kassans upplåning, beräknade så- som styrelsen bestämmer, skola, såvitt å varje utlämnat lån belöper, gäldas av föreningarna antingen vid uppbärande av lånebeloppet eller genom det i 14 5 förordningen om kassan och om föreningarna omförmälda räntetill- lågget.

Kapitel II. Stadshypoteksföreningarna

Om styrelsen

14 &.

Förenings styrelse skall bestå av, förutom den av kassastyrelsen utsedde ledamoten, minst fyra och högst sex ledamöter, valda å ordinarie förenings— stämma. Å sådan stämma väljes jämväl högst samma antal suppleanter för de valda ledamöterna.

Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie föreningsstämma som hålles under tredje året efter det, då valet förrät- tades.

Avgår ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie föreningsstämma ny ledamot eller supp- leant väljas för den tid, som för den avgående mä återstå.

Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande.

Anmälan om de i denna paragraf omförmälda val och om alla inträffade förändringar i styrelsens sammansättning skall genom styrelsens försorg ofördröjligen ske hos kassan.

15 &.

Förenings styrelse sammanträder så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde äger rum å tid och ort, som ordfö- randen bestämmer. Sammanträdesorten bör i regel vara den ort, där sty- relsen har sitt säte.

Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direktören. Även om denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i överläggning- arna och framställa förslag samt få sin mening antecknad till protokollet men ej deltaga i besluten.

Styrelsen är beslutför, då, förutom den vid sammanträdet tjänstgörande ordföranden, minst hälften av styrelsens övriga ledamöter är tillstädes. Så— som styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna av— givas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid samman- trädet.

Ledamot av styrelse eller verkställande direktör må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad så- lunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från för- eningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseleda— moten, verkställande direktören eller tredje man.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer.

16 5. Styrelsen åligger att

1. i alla angelägenheter, som röra föreningen, själv eller genom ombud föra föreningens talan;

2. pröva ansökningar om län;

3. övervaka, att hos föreningen belånad fast egendom eller tomträtt allt- jämt erbjuder betryggande säkerhet;

4. tillse, att föreningens böcker och räkenskaper föras i föreskriven ord- ning samt att erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas;

5. bestämma arvode åt suppleanterna i föreningens styrelse, antaga tjäns— temän och övriga biträden samt bestämma lönevillkoren för dem och, när så finnes erforderligt, entlediga sådan personal; skolande bland tjänstemännen finnas en kamrerare och en ombudsman, dock att dessa två befattningar må kunna förenas hos en person eller ock någondera befattningen förenas med befattningen som verkställande direktör;

6. utfärda instruktion för verkställande direktören och övriga befattnings- havare, i den mån så erfordras, samt bestämma den säkerhet tjänste- man kan anses böra ställa med avseende å upphörd, som av honom omhänderhaves ;

7. tillse, att föreningens medlemmar i rätt tid fullgöra sina skyldigheter mot föreningen, och, därest så ej är fallet, låta vidtaga nödiga åtgärder;

8. hos kassan göra anmälan om antagande och entledigande av kamrerare eller ombudsman hos föreningen samt om eventuellt förordnande av vikarie för sådan tjänsteman eller för verkställande direktören även- som till kassan insända instruktioner, som av styrelsen fastställts för verkställande direktören eller annan befattningshavare ;

9. årligen före den 1 mars avgiva berättelse över förvaltningen under näst föregående år; 10. efter avgivande av styrelse- och revisionsberättelserna ofördröjligen in- sända desamma till kassan; 11. till kassan insända bestyrkt avskrift av vid föreningsstämma fört pro- tokoll; 12. lämna kassans styrelse alla de upplysningar, som av densamma äskas; samt 13. verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas eller av föreningen å föreningsstämma beslutas ävensom slutligen i övrigt ombesörja vad detta reglemente eller annan författning må för särskilda fall före- skriva.

17 5.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst två i förening, att teckna föreningens fir- ma. Firman må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämn- da personer med kontrasignation av därtill utsedd befattningshavare hos föreningen. Därest styrelsen finner särskilt behov därtill föranleda må

styrelsen jämväl bemyndiga särskild befattningshavare hos föreningen att med kontrasignation som nyss sagts teckna firman.

Om revisionen 18 g.

Förutom den revisor jämte suppleant, som utses av kassans styrelse, sko- la för förening finnas minst två och högst fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Dessa revisorer och suppleanter väljas å ordinarie förenings- stämma. Av de valda revisorerna bör en, så ock hans suppleant, vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktori- serad revisor.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera för- eningens tillgångar samt granska föreningens böcker, räkenskaper och andra handlingar.

Styrelsens årsberättelse skall ofördröjligen efter dess avgivande över- lämnas till revisorerna.

Revisorerna skola senast den 1 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter.

Revisionsberättelsen skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse minst åtta dagar före ordinarie föreningsstämma föreligga i tryck och hållas till- gänglig för föreningens medlemmar. Vid berättelsen skall fogas den för- klaring styrelsen må hava avgivit över av revisorerna framställda anmärk- nmgar.

19 5. Om kassans styrelse prövar nödigt att anställa särskild granskning av förenings förvaltning, skola alla handlingar, räkenskaper och kontanta till— gångar hållas tillgängliga för sådan granskning.

Om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer 20 5.

Styrelseledamöter, som uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda för- eningen skada, svare för skadan en för alla och alla för en.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig upp- gift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag vi- sat värdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot föreningen ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningsstämma 21 &. Ordinarie föreningsstämma skall hållas årligen före utgången av april

månad å tid, som styrelsen bestämmer. Extra föreningsstämma skall utlysas, när styrelsen finner sådant er-

forderligt eller kassans styrelse det begär eller minst tiondelen av antalet

medlemmar i föreningen därom hos styrelsen gör skriftlig framställning

med angivande av orsaken.

Stämma hålles å den ort, där styrelsen har sitt säte. Kungörelse om stämma skall minst fjorton dagar förut införas i minst två inom föreningens verksamhetsområde utkommande tidningar. Kungö- relse om extra stämma skall innehålla uppgift å samtliga ä stämman före- kommande ärenden.

Under en vecka närmast före ordinarie föreningsstämma skall förteck- ning över de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens för- sorg hållas tillgänglig för föreningens medlemmar å föreningens kontor.

Vid extra föreningsstämma må icke till behandling upptagas ärende, som icke varit i kallelsen till stämman angivet.

Ärende, som skall behandlas å föreningsstämma, skall av föreningens styrelse i mån av behov beredas.

22 5.

Rösträtt å föreningsstämma tillkommer envar föreningsmedlem, som icke häftar för förfallna oguldna avgifter till föreningen.

För utövande av rösträtt å föreningsstämma skall härjämte gälla följan- de:

1. varje medlem äger en röst;

2. medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem eller make såsom ombud;

3. ingen må såsom ombud företräda mer än en medlem;

4. juridisk person företrädes, förutom av sin styrelse eller annan ställföre- trädare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare sig denne är medlem i föreningen eller ej.

Senast kl. 15 å näst sista söckendagen före föreningsstämma skall den, som vill utöva sin rösträtt å stämman, å föreningens kontor göra anmälan därom och, om så erfordras, styrka sin behörighet.

23 5.

Över förhandlingarna å föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll.

Å stämman gäller såsom föreningens beslut den mening, för vilken de flesta rösterna utfallit. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av stämmans ordförande.

Omröstning sker öppet; men om någon medlem det begär, skola val för- rättas med slutna sedlar.

Föreningens styrelseledamöter, verkställande direktör och revisorer äga, även om de ej äro medlemmar av föreningen, deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma men ej i besluten.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å föreningsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan ho- nom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om

avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsent- ligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stad- gats äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktör må, även om han är med- lem i föreningen, ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåt- gärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

24 5.

Vill medlem framställa förslag till behandling vid ordinarie förenings- stämma, skall han före februari månads utgång skriftligen anmäla ärendet hos styrelsen.

25 5.

Föreningsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller vid förfall för denne av annan medlem av styrelsen, inför vilken röstlängden justeras och de röstberättigade efter huvudtalet välja ordförande för stämman.

Vid ordinarie föreningsstämma skola i övrigt följande ärenden före- komma:

1. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet; föredragning av styrelsens och revisorernas berättelser jämte därvid fogade handlingar; . fråga om fastställande av balansräkning; . fråga om ansvarsfrihet för styrelsen; . förslag om ändring i grunderna för räntetilläggets gäldande; . bestämmande av arvoden till styrelsens ledamöter och de vid stämman valda revisorerna; . val av ledamöter i styrelsen och suppleanter för dem; . val av revisorer och suppleanter för dem;

9. val av ombud att å föreningens vägnar deltaga i sådan ombudsstämma, som omförmäles i 7 5 förordningen om kassan och om föreningarna, ävensom suppleanter för dem; samt 10. ärenden som av styrelsen eller av medlem hänskjutits till stämmans av- görande.

m=new go

OOxl

Om Iånerörelsen

26 &.

Brandförsäkring, som i 26 5 förordningen om kassan och om föreningar- na avses, skall vara meddelad av inländsk försäkringsinrättning eller ut- ländsk försäkringsanstalt med rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.

Föreningen skall ofördröjligen från försäkringsgivaren införskaffa med- givande, att dennes ansvarighet gentemot föreningen såsom innehavare av inteckning i fast egendom eller tomträtt skall, därest försäkringen ändras, uppsäges eller eljest upphör eller om premie ej i rätt tid erlägges, fortfa-

7—620761

rande gälla intill dess sex veckor förflutit från den tidpunkt, då föreningen bevisligen från försäkringsgivaren mottagit skriftlig underrättelse om det inträffade förhållandet.

Dylikt medgivande vare dock ej erforderligt, därest föreningen tecknat särskild försäkring beträffande den förlustrisk, som på grund av nämnda förhållanden kan inträda.

27 5.

Innan annat län än hyggnadskreditiv mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt beviljas, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, besiktigas och värderas av ojäviga värderingsmän, som för sådant ändamål utsetts av föreningens styrelse. Värderingsmännen åtnjuta för förrättningen ersättning enligt taxa, fastställd av styrelsen. Ersättningen skall gäldas av lånesökanden men må, efter styrelsens prövning, återbetalas till denne.

För värderingsmännen skall gälla instruktion, som tillika med formulär för värderingsinstrument fastställes av kassans styrelse.

Vid värderingen, som avser att utgöra ledning för styrelsen vid bestäm- mandet av det varaktiga värdet (uppskattningsvärdet) å den fasta egendo- men eller å byggnad som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall hänsyn tagas till alla föreliggande och beräkneliga omständigheter, som kunna påverka detta värde. Är byggnad huvudsakligen avsedd till andra affärslokaler än kontor eller butiker, eller till sådana bostäder, kontor eller butiker, som icke kunna förutses svara mot ortens förhållanden, eller är byggnad av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin belägenhet eller stor— lek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda byggnader i orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats för visst speciellt ändamål eller av annan liknande anledning, mä uppskattnings- värdet icke sättas högre än till det värde, som, med hänsyn tagen även till kostnad för erforderlig omändring eller ombyggnad, kan beräknas för det fall att byggnaden skall användas endast till sedvanliga bostäder, kontor eller butiker.

Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande hyggnadskreditiv, dock att värderingen skall verkställas med ledning av upprättade byggnadsritningar.

28 5.

Det tillkommer förenings styrelse att, med iakttagande av vad i 27 5 för- ordningen om kassan och om föreningarna stadgas, efter omständigheterna i varje särskilt fall avgöra, huruvida erbjuden inteckning kan med hänsyn till sitt förmånsrättsläge anses utgöra betryggande säkerhet; kassans sty- relse obetaget att vid behandling av föreningens ansökan om motsvarande lån från kassan pröva den erbjudna inteckningssåkerheten.

Lån må i allmänhet beviljas endast mot första inteckningssåkerhet. Därest lånesökanden ej kan tillhandahålla inteckningar med förmånsrätt i oavbruten följd efter varandra från och med den, som med bästa för-

mänsrätt intecknats i den fasta egendomen eller tomträtten, äger föreningen bevilja lån endast under förutsättning att lån, som lämnats mot säkerhet av de med bättre förmånsrätt gällande inteckningarna, finnes vara på be- tryggande sätt ordnat och att jämväl dessa inteckningar pantförskrivas för lån, som föreningen beviljar.

Vad sålunda föreskrivits utgör icke hinder för förening att gemensamt med annan långivare bevilja lånesökanden lån (konsortielån). Vid utbetal- ning av konsortielån skall föreningen för långivarnas gemensamma räk- ning taga vård om hela inteckningssåkerheten.

29 5.

Senast då lånesökande erhåller beviljat lånebelopp skall han, därest icke kassans styrelse annorlunda bestämmer, avlämna följande handlingar:

1. handlingar, som bestyrka länesökandens fång till den fasta egendomen eller tomträtten;

2. gravationsbevis rörande den fasta egendomen eller tomträtten, vilket be- träffande den fasta egendomen skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som erbjudes föreningen;

3. bevis angående senast åsatt taxeringsvärde å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten;

4. handlingar, som utvisa det belopp, till vilket byggnad är brandförsäkrad;

. skuldebrev, avfattat enligt av kassans styrelse fastställt formulär, även-

som i skuldebrevet förtecknad inteckningssåkerhet.

Sökes lån av förmyndare för omyndigs räkning, skall företes' bevis om överförmyndarens samtycke till lånet, därest sådant samtycke enligt lag er- fordras.

För utbetalning å hyggnadskreditiv erfordras att vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånebeloppet.

Underskrift å skuldebrevet bör vara bevittnad av två vittnen, vilka böra utsätta hemvist och titel eller yrke.

30 å. Förenings räkenskapsår skall utgöras av kalenderår. Kapitalavbetalningar, räntelikvider och övriga inbetalningar för lån skola verkställas halvårsvis å tid, som av föreningens styrelse bestämmes.

31 &.

Vart femte år eller oftare, om kassans eller föreningens styrelse så prövar nödigt, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, genom föreningens försorg besiktigas till över— vakande av att vanvård icke äger rum.

32 &. Försummar låntagare att erlägga föreskriven inbetalning, skall han efter styrelsens beslut å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter högst en procent i månaden. Har likvid ej skett inom trettio dagar från förfalloda-

UI

gen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen prövar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående kapitalet med ränta. 33 5.

Har byggnad å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten skadats av eld, ankommer det på föreningens styrelse att bestäm- ma, huruvida det lånebelopp, för vilket inteckning i den fasta egendo- men eller tomträtten utgör säkerhet, skall inbetalas eller helt eller delvis kvarstå.

Har panten under lånetiden eljest, genom vanvård eller annorledes, för- lorat i värde, så att den icke anses utgöra betryggande säkerhet, äger sty- relsen, därest gäldenären ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lå- net att helt eller delvis inbetalas efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidigare.

Föreligger ej längre för föreningen betryggande brandförsäkring av bygg- naden och har kravet på sådan försäkring icke eftergivits enligt vad i 26 5 första stycket i förordningen om kassan och om föreningarna stadgas, varde länet ofördröjligen uppsagt att genast inbetalas. Vad nu sagts skall ock gälla, därest villkor, som föreskrivits i samband med eftergift av kravet på brandförsäkring, åsidosättes.

34 5.

Har belånad fast egendom blivit delad, må lånet, efter prövning av för- eningens styrelse, kunna fördelas på egendomens särskilda delar, i den mån dessa var för sig utgöra full säkerhet enligt för föreningens rörelse gällande grunder, eller ock under enahanda förutsättning kvarstå i allenast en del av egendomen.

35 5.

I den mån amortering av lån äger rum, skall, där ej annat i lag föreskri- ves, låntagarens rätt att förfoga över motsvarande del av den för lånet ställ- da inteckningssäkerheten vara beroende av medgivande av föreningens sty- relse.

36 &.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträtts— havare, skall denne, om han vill övertaga lånet, inom sex månader från den dag, då han blev ägare av den fasta egendomen eller tomträtten övergick till honom, hos föreningens styrelse göra ansökan därom och för sådant ändamål avlämna förbindelse enligt formulär, som fastställes av kassans styrelse. Göres ej sådan ansökning eller avslås densamma eller underlåter tomträttshavaren att inom sex månader efter därom erhållen anmodan från föreningens styrelse söka inskrivning av sitt fång till tomträtten, äger sty- relsen uppsäga lånet att inbetalas efter ett år.

37 5.

Där till följd av exekutiv auktion eller i fall, som avses i 12 5 femte och sjätte styckena jämförda med 26 & fjärde stycket förordningen om kassan

och om föreningarna eller i 32, 33 och 36 åå i detta reglemente, lån inbe- talas till förening i förtid, äger föreningen att av låntagaren på det sätt och med det belopp, som av kassans styrelse bestämmes, uppbära ränteskill- nadsersättning. Utom i det fall, som avses i 12 & femte stycket förordningen om kassan och om föreningarna, äger föreningen jämväl uppbära ersättning för förlorade räntetillägg. Dylik ersättning bestämmes av kassans styrelse och erlägges av låntagaren, såvida kassans styrelse ej annorlunda beslutar.

38 5.

Kostnader för bevakning, lagsökning, inteckningsåtgärd, anmälan för anteckning om inteckningsinnehav m. m. förskjutas av föreningen men skola ersättas av vederbörande låntagare; dock att anmälan om inteckningsinne- hav må bekostas av föreningen.

39 5.

Där förening för skyddande av sin fordran funnit sig nödsakad att inköpa för fordringen pantsatt eller utmätt egendom eller tomträtt, skall sådan egendom eller tomträtt åter överlåtas, så snart lämpligen kan ske, och se- nast då överlåtelsen kan äga rum utan förlust för föreningen. I övrigt må föreningen ej förvärva fast egendom eller tomträtt annat än för beredande av erforderliga lokaler åt föreningen. För sådant förvärv erfordras medgi- vande av kassans styrelse.

40 å.

Förenings egna värdehandlingar skola förvaras i brandsäkert och i öv- rigt betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar. Nycklarna skola omhänderhavas av särskilda av föreningens sty— relse därtill utsedda personer.

Om ansvarighet vid slutbetalning av lån m. m.

41 5.

Medlem av förening, som genom att inbetala erhållet lån utgår ur för- eningen, fritages från den ansvarighet, som enligt vad i 28 5 förordningen om kassan och om föreningarna angivits åvilar honom, först sedan han gul- dit vad på grund därav å honom belöper av brist, som må föreligga enligt fastställd balansräkning för det år inbetalningen skedde, eller ock för gäl- dandet av sådan brist ställt säkerhet, som godkänts av föreningens styrelse.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträtts- havare, som med styrelsens medgivande övertager lånet, gälla enahanda be- stämmelser i fråga om förutvarande ägaren eller tomträttshavaren, dock att denna ansvarighet endast skall tagas i anspråk i den mån den nye ägaren eller tomträttshavaren icke äger tillgång till fullgörande av sina förpliktel- ser till föreningen.

Om bidrag till bestridande av föreningarnas förvaltningskostnader 42 5. De i 29 5 förordningen om kassan och om föreningarna omförmälda rän- tetilläggen skola efter förslag av styrelsen bestämmas å ordinarie förenings- stämma. Så länge säkerhetsfonden icke upp-går till en procent av förening- ens hela skuld till kassan, skall föreningsstämmans beslut underställas kas- sans styrelse för godkännande.

Om säkerhetsfonden 43 5. Avkastning av säkerhetsfonden må icke användas till bestridande av för- valtningskostnader, med mindre säkerhetsfonden vid senaste bokslut upp— gått till minst två procent av föreningens hela skuld till kassan.

Bestämmelser rörande föreningars bildande

]. Då Konungen meddelat tillstånd att bilda viss förening, skall underrät- telse därom lämnas länsstyrelsen i det län, inom vilket föreningens styrelse skall hava sitt säte, ävensom kassans styrelse. För föreningen utser länssty- relsen fyra personer, därav en ordförande, jämte erforderligt antal supplean- ter, att tillsammans med den av kassastyrelsen utsedde ledamoten i för- eningens styrelse fungera såsom interimsstyrelse för föreningen intill dess styrelseledamöter första gången valts å ordinarie föreningsstämma. AV läns- styrelsen utses även två personer, jämte suppleanter för dessa, att tillika med den revisor, som utses av kassans styrelse, i avbidan å val av revisorer å ordi- narie föreningsstämma vara föreningens revisorer. Arvoden till interimssty- relsens ordförande och övriga ledamöter samt till de av länsstyrelsen ut— sedda interim'srevisorerna bestämmas av länsstyrelsen.

2. Förenings interimsstyrelse skall inom tre veckor efter det att den blivit utsedd, genom annons, som införes i Post- och Inrikes Tidningar och i minst två av ortens tidningar, uppmana dem, som önska erhålla lån av föreningen, att ansöka därom och därvid lämna de upplysningar, som erfordras för be- dömande av lånens reglementsenlighet i vad angår lånesökandenas fång till den fasta egendomen eller tomträtten, brandförsäkrings- och taxeringsvär- den å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomt- rätt upplåtna tomten, samt de mot sökta lån svarande inteckningarnas be- lägenhet inom dessa värden. Fråga, varom enligt gällande bestämmelser föreningsstämma beslutar, må, intill dess ordinarie föreningsstämma första gången hålles, i stället, där frå- gans avgörande icke utan olägenhet kan anstå, avgöras av föreningens inte- rimsstyrelse. Denna må dock icke utse föreningsombud till ombudsstämma.

3. Då ledamöter i förenings styrelse första gång-en väljas å ordinarie för- eningsstämma, utses en tredjedel för tiden till och med den ordinarie för- eningsstämma, som skall hållas året näst efter det år då valet förrättas, och en tredjedel för tiden till och med ordinarie föreningsstämma under andra

året efter det år då valet företages. Är hela antalet valda ledamöter ic—ke jämnt delbart med tre, skall den först avgående gruppen ledamöter, och, om så er- fordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den återstående gruppen. På enahanda sätt förfares vid första val av suppleanter.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1963, då reglementet den 27 mars 1953 (SFS nr 96) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Kapitel 1. Bostadskreditkassan

Om kassans ändamål

1 5.

Svenska bostadskreditkassan har till ändamål att i enlighet med bestäm- melserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, driva lånerörelse genom att lämna lån åt bostadskreditföreningar, varom i kap. II stadgas.

Om styrelse, verkställande direktör och revision 2 5.

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av nio ledamöter. . .

Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, två ledamöter och två per- sonliga suppleanter för dem. Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Övriga sex ledamöter jämte sex personliga suppleanter för dem väljas å den i 7 5 omförmälda ordinarie ombudsstämman. Av dem väljas två ledamöter och deras suppleanter varje år 'för en tid av tre år. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades.

Avgår vald ledamot eller suppleant innan. den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie ombudsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå.

Konungen förordnar en av de av hon-om utsedda ledamöterna att vara sty— relsens ordförande. Den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten skall vara styrelsens vice ordförande.

Arvoden för de av Konungen och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen.

3 5. Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen.

4 5.

Beslut om. utseende eller entledigande av verkställande direktör, beslut om uppläggande av obligationslån eller om tillfällig upplåning för anskaffande av rörelsemedel ävensom beslut om instruktion för värderingsmän samt formulär för värderingsinstrument må icke av styrelsen fattas med mindre styrelsen är fulltalig. För beslutets giltighet erfordras därjämte, att detsam- ma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av full- mäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Beträffande styrelsens he- slutförhet i övrigt stadgas i reglementet.

För behandling av frågor, som enligt bestämmelserna i första stycket för beslut förutsätta fulltalig styrelse, må, vid förfall för personlig suppleant, annan suppleant inkallas. Sådan suppleant inträder i ordning efter tidpunk- ten för hans väljande till suppleant.

5 5.

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola är— ligen utses -fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ord- förande, av Konungen, en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt två å or- dinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal suppleanter. Av de å ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara av handelskammare i rik-et eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktori— serad revisor och den andre revisorn och hans suppleant äga insikt och er- farenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Till revisor och suppleant må ombudsstämma ej utse verkställande direk- tör eller befattningshavare hos förening och ej heller av kassastyrelsen ut- sedd ledamot av föreningsstyrelse. Ej heller må till revisor utses den, som är befattningshavare hos kassan eller eljest int—ager en underordnad ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till befattningshavare, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, ej heller styrelseledamots, verkställande direktörs eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer 6 &.

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrifterna i denna förord- ning eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest upp- såtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och alla för en.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i hand—

ling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat vårds- löshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot kassan ansva- riga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om ombudsstämma

7 5.

Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad sam- las till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i kassans sty- relse och revisorer jämte suppleanter för dessa, fastställer balansräkningen samt beslutar angående ansvarsfrihet för styrelsen.

Extra ombudsstämma skall av styrelsen utlysas, då revisorerna sådant påyrka eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda.

Varje förening utser till ombudsstämma ett ombud jämte en suppleant för varje påbörjat tiotal miljoner kronor av föreningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt föreningens senaste bokslut; förening må dock ej representeras av flera ombud än fem.

Till ombud må icke utses ledamot av kassans styrelse eller verkställande direktör eller befattningshavare hos kassan.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan del- taga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och kassan. Ej hel- ler må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan kassan och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffan- de gåva från kassans sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Verkställande direktör eller befattningshavare hos förening eller av kas— san utsedd styrelseledamot hos förening må, där de utsetts till ombud vid ombudsstämma, ej deltaga i beslutet om ansvarsfrihet.

Om kassans upplåning 8 5.

För sin lånerörelse utfärdar kassan obligationer ställda till innehavaren. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av den i 15 & omförmälda grundfonden.

Därest grundfonden skulle genom förluster, som uppkommit på kassans rörelse i dess helhet, nedgå med två miljoner kronor, må kassan icke upp- taga nytt lån med mindre Konungen lämnar tillstånd därtill. Om grundfon- den av sådan anledning skulle nedgå med fem miljoner kronor, må nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på Konungens framställning det med— giver.

Därest grundfonden tages i anspråk för täckande av förluster, har kassan att därom göra anmälan hos Konungen.

9 5. De obligationer, som utfärdas av kassan, skola återbetalas genom amorte- ring enligt plan, som angives i obligationsavtalet. Obligationslån skall kunna av kassan uppsägas till inbetalning å den för- fallotid, som i sådant avseende må vara i låneavtalet bestämd.

10 5.

De reverser med tillhörande hypotek, som lämnats till föreningarna för av dessa utlämnade lån, skola utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård på sätt i reglementet närmare föreskrives. Sålunda förvarade handling— ar utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas. Såsom säkerhet tjäna jämväl de förbindelser, som föreningar för erhållna lån ut— färda till kassan, ävensom det borgensåtagande, som kommun må hava iklätt sig för av föreningarna utlämnade lån.

Reverserna jämte hypoteken skola pantförskrivas till kassan för förenings lån hos densamma.

Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreskriven säkerhet är ställd och håll-es vid makt samt att pantsäkerheten motsvarar utelöpande obligatio- ners sammanlagda belopp.

11 5. För tillfälliga, av förut ingångna förbindelser föranledda behov må kassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande av rörelsemedel.

Om kassans utlåning

12 5.

Kassan må till föreningarna utlämna lån, som skola förräntas och amor— teras genom kontant erlagd annuitet enligt fastställd plan. Amorteringsti- den må ej överstiga fyrtio år.

Utöver dessa lån må kassan till föreningarna —— under förutsättning att vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånet — utlämna lån för kost- nader under byggnadstiden (byggnadskreditiv).

Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldförbin- delsen eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föran- ledas. Dock må, där kassans styrelse finner det vara av förhållandena på- kallat eller lånesökande det begär och kassans styrelse prövar hinder där- emot ej möta, lånesumman utlämnas i kassans obligationer, beräknade till parikurs, därvid lånesökanden äger påfordra sådana tillgängliga obligatio- ner, att det belopp, som vid försäljning av samtliga till honom utlämnade obligationer kan påräknas, så nära som möjligt överensstämmer med låne- summan.

Till förening utlämnat län kan, därest kassans styrelse icke finner vill- koren för kassans förbindelser utgöra hinder däremot, sedan tio år för- flutit från lånets utlämnande, av föreningen uppsägas till inbetalning efter ett år; föreningen har därvid att gälda ersättning på det sätt och med det

belopp, som bestämmes av kassans styrelse, för den ränteförlust, som må föranledas av inbetalningen (ränteskillnadsersättning).

Kassans styrelse må, när det med hänsyn till kassan åliggande förplik- telser finnes kunna ske, medgiva förening att inbetala lån tidigare än nu är sagt; styrelsen äger i sådant fall föreskriva —— förutom att ränteskill— nadsersättning skall gäldas _ även andra villkor för inbetalningen.

Angående gäldande av kapitalrabatt och andra kostnader, som kassan vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i reglementet.

Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen skyldig att å det förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en halv procent i månaden.

Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas för att infria dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra sådana medel räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svens- ka statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligatio- ner eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt.

Om föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser 13 5.

För kassans förbindelser äro föreningarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger kassan, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från föreningarna.

Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av föreskrifterna i nästföregående stycke åligger föreningen, vare övriga för- eningar efter där angiven grund ansvariga för bristen.

Om bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader 14 5.

Bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader, vilket skall in- nefatta jämväl belopp avsett för avsättning till kassans reservfond, skall i form av ett särskilt räntetillägg av föreningen gäldas i enlighet med vad kassans styrelse bestämmer.

Räntetillägget skall så bestämmas, att kassans reservfond, genom att densamma på föreskrivet sätt tillföres vinst, kommer att inom skälig tid uppgå till minst tre procent av kassans skulder.

Om kassans fonder 15 &.

Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgälds- kontoret till förfogande svenska statens fyra och en halv procent obliga-

tioner, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger förfoga över dem för annat ändamål, så länge kassans samtliga förbindel— ser icke äro fullgjorda.

16 5.

Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret, tagas i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, då kassan för tillfället sak- nar användbara medel därtill samt, i den ordning som i 18 5 sägs, vid kas- sans likvidation.

Då grundfondsobligationer tagits i anspråk annorledes än vid kassans likvidation, åligger det kassan att gottgöra staten den obligationsränta, som staten till följd härav nödgas utgiva, och så snart ske kan, tillföra grund- fonden obligationer, som svara mot de i anspråk tagna.

17 &.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Uppgår reserv- fonden till tre procent av kassans skulder, må dock uppkommande vinst enligt styrelsens beprövande användas till att främja något med kassans ändamål sammanhängande syfte.

Kassans styrelse må, utan hinder av bestämmelsen i första stycket, av kassans årsvinst bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

Har förening lidit förluster, som icke kunna täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan att medlemmarnas ansvarighet för förening- ens förbindelser anlitas, må kassans styrelse bevilja föreningen bidrag utan återbetalningsskyldighet ur kassans reservfond med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden. Sådant bidrag må dock icke lämnas med mindre ombud för föreningarna beretts tillfälle att yttra sig i frågan å om— budsstämma.

I övrigt må kassans reservfond användas endast till gäldande av för- luster, som uppkommit å kassans rörelse i dess helhet.

I den mån reservfonden icke erfordras i själva rörelsen, må den på an- nat betryggande sätt göras räntebärande.

Om kassans likvidation 18 5.

Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans för- bindelser.

Vad som vid likvidationen återstår av kassans egna tillgångar efter det skulderna blivit guldna skall användas för ändamål, som Konungen efter hörande av föreningarna bestämmer.

109 Kapitel II. Bostadskreditföreningarna

Om föreningarnas ändamål 19 &. Bostadskreditföreningarna hava till ändamål att, i enlighet med bestäm— melserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, tillhandahålla lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomt- rätt. Om förenings bildande och verksamhetsområde 20 5.

Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen. Inom den del av riket, som Konungen bestämmer för föreningen, äger denna utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen eller delar av samhällen, för vilka hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort äga tillämpning, så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Konungen för- klarats skola tillhöra verksamhetsområdet.

Ej må förening börja sin verksamhet, innan den hos kassan anmält sig vilja erhålla lån till visst, av Konungen bestämt minimibelopp.

Om medlemskap i förening 21 5.

Medlem av förening är fastighetsägare eller tomträttshavare, som hos föreningen häftar för inteckningslån, för vilka medel erhållits från kassan.

Om styrelse, verkställande direktör och revision 22 5.

Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestäm- mer. Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse även- som suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses per- soner mcd insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

_ 23 5. Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej gäl- lande med mindre det godkänts av kassans styrelse.

24 5.

För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räken- skaper skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare hos föreningen eller eljest intager en underordnad ställning till styrelseledamot eller verk- ställande direktör eller till befattningshavare hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kon—

trollen däröver, ej heller styrelseledamots, verkställande direktörs eller så- dan befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Den av kassan utsedde revisorn bör äga insikt och erfarenhet beträffan- de rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Till revisor må kassan at- se ledamot eller suppleant i kassans styrelse eller verkställande direktör eller befattningshavare hos kassan.

Om föreningsstämma 25 &. Ordinarie föreningsstämma med föreningens medlemmar skall hållas år- ligen. Extra föreningsstämma hålles i de fall, som i reglementet bestäm- mes. Om lånerörelsen 26 g.

Förening må, bortsett från placeringen av den i 30 5 omförmälda säker- hetsfonden, meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. Härvid skall tillika iakttagas, att den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna tomten är belägen inom föreningens verksam- hetsområde, att därå finnes uppförd byggnad, som är nöjaktigt brandförsäk- rad och som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till affärs- lokaler, samt att, då fråga är om lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt, kassans styrelse godkänt det avtal, varigenom tomträtten upplåtits. I fråga om lån till kommun må i den omfattning och på de villkor Konungen be- stämmer kravet på brandförsäkring eftergivas.

Utan hinder av att å den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna tomten icke finnes uppförd byggnad må för-ening meddela lån i form av hyggnadskreditiv. För sådant lån skall i övrigt vad i första stycket föreskri, vits äga motsvarande tillämpning, dock att sådant lån må utlämnas allenast om vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånebeloppet.

Inteckningssäkerhet, som i första stycket avses, skall gälla för samtliga låntagarens förpliktelser till föreningen.

För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de be— stämmelser, som gälla för utlåning från kassan till för-eningarna, och skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Föreningens utlåningsränta skall dock överskjuta kostnaderna för föreningens motsvarande lån hos kas- san med ett särskilt räntetillägg, varom i 29 & föreskrives.

Alla till förening inflytande medel, som icke utgöra avkastning av förening- ens säkerhetsfond eller av föreningen betingat räntetillägg eller ersättning för förlorade sådana tillägg eller vinst vid avyttring av tillgångar, som för- eningen förvärvat, eller ersättning för av föreningen havda särskilda kost- nader, skola redovisas till kassan.

27 &.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt, som utgör säkerhet för amorte— ringslån, skall lyda ä minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom tre fjärdedelar av det vid föreningens värdering uppskattade värdet å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten. Inteckning skall jämväl vara belägen inom gällande brandförsäk- ringsvärde, där ej enligt vad i 26 5 första stycket stadgas kravet på brand- försäkring eftergivits.

Lån må ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt i samma fastighet eller tomträtt prövas vara på betryg- gande sätt ordnat. Det åligger föreningen att vid bedömandet härav iakttaga de närmare föreskrifter, som meddelas av kassans styrelse.

Inteckning, som utgör säkerhet för hyggnadskreditiv, skall lyda å minst det belopp, varmed kreditivet tagits i anspråk.

Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser 28 &. För förenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger för-eningen, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna.

Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av före- skrifterna i nästföregående stycke åligger honom, vare övriga medlemmar efter där angiven grund ansvariga för bristen.

Om bidrag till bestridande av föreningarnas förvaltningskostnader 29 5. Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader, vilket skall in— nefatta jämväl belopp avsett för avsättning till förenings säkerhetsfond, skall av låntagarna gäldas .i form av ett särskilt räntetillägg på sätt i regle— mentet närmare stadgas.

Räntetilläggen skola vara så bestämda, att, enligt beprövande av kassans styrelse, säkerhetsfonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst tre procent av föreningens hela skuld till kassan.

Om säkerhetsfond 30 5. Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond.

I den mån säkerhetsfonden icke erfordras i sj älva rörelsen må den på an- nat betryggande sätt göras räntebärande.

31 5. I samband med beslut, varigenom del av en förenings verksamhetsområde överföres till annan förenings, må Konungen efter hörande av kassan och

de berörda föreningarna meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under vilka villkor jämväl säkerhetsfonden skall överföras.

Om förenings likvidation 32 5.

Om förenings trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan förordnande meddelas, skall föreningen höras.

Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan; dock må medel, som härröra från förening, vars verksamhetsområde övertagits av annan förening, efter Konungens bestämmande i varje särskilt fall överlämnas till sistnämnda förening.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963, då förordningen den 27 mars 1953 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar (SFS nr 97) skall upphöra att gälla. Vad som tidigare föreskrivits om för— valtningsbidrag och bidrag till säkerhetsfond skall dock fortfarande gälla för lån, som utlämnats före den 1 juli 1963. Å den ombudsstämma, som skall hållas före utgången av juni månad 1963, skola väljas ledamöter och suppleanter i kassans styrelse till sådant antal, att ombudsstämman för ti— den från och med den 1 juli 1963 utsett sex ledamöter och personliga supp- leanter för dem.

I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna meddelar Konungen förutom erforderliga övergångsbestämmelser de när— mare föreskrifter, som finnas behövliga med avseende å förenings bildande, och äger Konungen därvid bestämma, att interimsstyrelse för förening skall förutom av kassan utsedd ledamot och suppleant utgöras av personer, ut- sedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer för förening skola, ut- över av kassan utsedd, för den första tiden av förenings verksamhet utses av sådan myndighet.

Kungl. Maj:ts reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar

Kapitel 1. Bostadskreditkassan

Om styrelsen

1 5.

Kassans styrelse sammanträder så ofta säd-ant av föreliggande ärende på- fordras. Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter el- ler, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direk- tören. Även om- denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i över- läggningarna och framställa förslag samt få sin mening antecknad till pro- tokollet men ej deltaga i besluten.

Styrelsen är beslutför, då minst sju ledamöter äro tillstädes; dock må, ändå att allenast fem ledamöter, bland dem ordföranden eller den av full- mäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten, äro närvarande, beslut kun- na fattas, där dessa fem äro om beslutet ense. Såsom styrelsens beslut gäller i övrigt den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den me- ning som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

Angående särskild ordning för vissa beslut stadgas i 4 5 förordningen om kassan och om föreningarna.

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och kassan. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan kassan och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan vara strid-ande mot kassans. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från kassan, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten, verkställande direktören eller tredje man.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst tvåi förening, att teckna kassans firma. Fir— man må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämnda perso- ner med kontrasignation av därtill utsedd befattningshavare hos kassan. Därest styrelsen finner särskilt behov därtill föranleda må styrelsen jämväl bemyndiga särskild befattningshavare hos kassan att med kontrasignation som nyss sagts teckna firman.

2 5.

Kassans styrelse tillsätter tjänstemän och övriga biträden, bestämmer de- ras avlöning samt äger entlediga sådan personal.

Styrelsen äger att uppgöra arbetsordning för egen del samt instruktion för verkställa-nde direktören och tjänstemännen, upptagande närmare föreskrif- ter angående kassans förvaltning, ävensom instruktion för av kassans sty- relse utsedd ledamot av förenings styrelse och för av kassans styrelse ut— sedd revisor hos förening samt att bestämma arvode åt verkställande direk- tören, åt nyss nämnd revisor samt åt suppleanterna i kassans styrelse.

Kassans styrelse äger härjämte lämna föreningarnas styrelser de anvis- ningar angående föreningarnas verksamhet, som kassans styrelse finner vara erforderliga.

Årligen senast den 15 mars skall styrelsen avgiva berättelse över kassans förvaltning och verksamhet under näst föregående år. Berättelsen skall tryckas.

Om revisionen

35.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans böcker, räkenskaper och andra handlingar.

8—620761

Styrelsen skall årligen låta inventera hos kassan inskrivna obligationer. Inventeringen skall åtminstone vart femte år omfatta samtliga sådana obli- gationer och däremellan varje gång minst ett helt obligationslån.

Styrelsens årsberättelse skall överlämnas till revisorerna ofördröjligen efter dess avgivande.

Den revisorerna åvilande inventeringsskyldigheten må i fråga om inskriv- na obligationer anses fullgjord genom kontroll av sådan inventering, som verkställts enligt andra stycket.

Revisorerna skola senast den 15 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Berättel- sen skall tryckas.

Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret ut- sedda revisorerna bestämmas av Konungen.

4 &.

Styrelse- och revisionsberättelserna skola ofördröjligen efter revisions- berättelsens avgivande genom styrelsens försorg i tryck överlämnas till ve- derbörande statsdepartement och fullmäktige i riksgäldskontoret samt till- ställas föreningarnas styrelser.

Om ombudsstämman m. m. 5 5.

Ärende, som skall behandlas å ombudsstämma, skall i mån av behov be- reda-s av kassans styrelse.

Kassans styrelse uppgör föredragningslista för stämman. Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreningarnas styrelser minst fjorton dagar före ombudsstämma erhålla underrättelse om dagen för stämman samt undfå del av föredragningslistan.

6 5.

Vid ombudsstämma, vilken öppnas av den som kassans styrelse därtill inom sig utsett, välja ombuden inom sig ordförande för stämman.

Beslut fattas genom omröstning efter huvudtal med enkel pluralitet. Om— röstning sker öppet. Där ombud sä begär, skall dock val ske med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men i andra frågor gäller den mening, som biträdes av stämmans ordförande.

Ledamöterna av kassans styrelse ävensom verkställande direktören, än- då att han icke är ledamot av styrelsen, äga närvara vid stämman och del- taga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer ock re- visor. '

7 5. Vid ordinarie ombudsstämma skola följande ärenden behandlas: 1. granskning av föreningsombudens behörighetshandlingar; 2. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet; 3. föredragning av styrelse— och revisionsberättelserna;

4. fastställande av balansräkningen;

. fråga om ansvarsfrihet för kassans styrelse;

6. bestämmande av arvoden för styrelsens valda ledamöter och för de valda revisorerna; . val av ledamöter av kassans styrelse jämte suppleanter;

val av revisorer för kassan jämte suppleanter; samt

9. framställning, som mä föreligga från kassans styrelse eller ock från för-

ening eller från föreningsombud i enlighet med vad i detta reglemente stadgas. 01

50%

8 5.

Vill förening eller föreningsombud göra framställning till ordinarie om- budsstämma, skall sådan framställning, skriftligen avfattad, insändas till kassans styrelse så tidigt, att den är styrelsen tillhanda senast den 30 april.

Vid stämman må ärende utom föredragningslistan kunna upptagas till behandling allenast på förslag av kassans styrelse, eller om minst en tiondel av de närvarande ombuden därom väcker förslag och styrelsen tillstyrker ärendets behandling vid stämman.

9 5. Å extra ombudsstämma må handläggas allenast ärende, som upptagits å föredragningslistan för stämman.

Om säkerheten för kassans obligationslån 10 å. Kassans styrelse åligger att noggrant tillse att vid utgivande av obliga— tioner tillräcklig säkerhet för dem finnes och att sådan säkerhet hålles vid makt under hela den tid obligationerna äro utelöpande.

11 5.

Den i 10 5 första stycket förordningen om kassan och om föreningarna stadgade offentliga vården av pantförskrivna reverser med hypotek ut- övas av ett ombud, som förordnas av länsstyrelsen i det län, inom vilket vederbörande förenings styrelse har sitt säte, dock att länsstyrelsen i Stock— holms län förordnar ombud hos Upplands bostadskreditförening.

Handlingarna skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande för- varingsrum under tre särskilda lås med olika nycklar. Nämnda ombud samt två av föreningens styrelse utsedda personer skola innehava var sin av dessa nycklar.

Arvode åt det av länsstyrelsen förordnade ombudet bestämmes av läns- styrelsen.

Om kassans utlåning

12 å. Lån till förening må icke beviljas av kassans styrelse, med mindre för- eningen företer bestyrkt protokollsutdrag utvisande föreningens beslut an- gående lånet samt de övriga handlingar, som styrka, att föreningen iakt- tagit gällande föreskrifter.

13 å.

Kapitalrabatt och övriga kostnader vid kassans upplåning, beräknade såsom styrelsen bestämmer, skola, såvitt å varje utlämnat lån belöper, gäl— das av föreningarna antingen vid uppbärande av lånebeloppet eller genom det i 14 5 förordningen om kassan och om föreningarna omförmälda rän- tetillägget.

Kapitel 11. Bostadskreditföreningarna

Om styrelsen 14 &.

Förenings styrelse skall bestå av, förutom den av kassastyrelsen utsed— de ledamoten, minst fyra och högst sex ledamöter, valda å ordinarie för- eningsstämma. Å sådan stämma väljes jämväl högst samma antal supple- anter för de valda ledamöterna.

Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie föreningsstämma som hälles under tredje året efter det, då valet förrät- tades.

Avgår ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie föreningsstämma ny ledamot eller supp- leant väljas för den tid, som för den avgående må återstå.

Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande. Anmälan om de i denna paragraf omförmälda val och om alla inträffade förändringar i styrelsens sammansättning skall genom styrelsens försorg ofördröjligen ske hos kassan.

15 &.

Förenings styrelse sammanträder så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde äger rum å tid och ort, som ord— föranden bestämmer. Sammanträdesorten bör i regel vara den ort, där styrelsen har sitt säte.

Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direktören. Även om denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i överläggning- arna och framställa förslag samt få sin mening antecknad till protokollet men ej deltaga i besluten.

Styrelsen är beslutför, då, förutom den vid sammanträdet tjänstgörande ordföranden, minst hälften av styrelsens övriga ledamöter är tillstädes. Så- som styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna av- givas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid samman- trädet.

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han handlägga

fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad så- lunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från för- eningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseleda- moten, verkställande direktören eller tredje man.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer.

16 5.

Styrelsen åligger att

1. i alla angelägenheter, som röra föreningen, själv eller genom ombud föra föreningens talan;

2. pröva ansökningar om lån ;

3. övervaka, att hos föreningen belånad fast egendom eller tomträtt allt- jämt erbjuder betryggande säkerhet;

4. tillse, att föreningens böcker och räkenskaper föras i föreskriven ord- ning samt att erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas; &. bestämma arvode åt suppleanterna i föreningens styrelse, antaga tjäns- temän och övriga biträden samt bestämma lönevillkoren för dem och, när så finnes erforderligt, entlediga sådan personal; skolande bland tjänstemännen finnas en kamrerare och en ombudsman, dock att des- sa två befattningar må kunna förenas hos en person eller ock någon- dera befattningen förenas med befattningen som verkställande direk— tör;

6. utfärda instruktion för verkställande direktören och övriga befattnings— havare, i den mån så erfordras, samt bestämma den säkerhet tjänste- man kan anses böra ställa med avseende å upphörd, som av honom om- händerhaves ;

7. tillse, att föreningens medlemmar i rätt tid fullgöra sina skyldigheter mot föreningen, och, därest så ej är fallet, låta vidtaga nödiga åtgärder;

8. hos kassan göra anmälan om antagande och entledigande av kamrerare eller ombudsman hos föreningen samt om eventuellt förordnande av vikarie för sådan tjänsteman eller för verkställande direktören även- som till kassan insända instruktion, som av styrelsen fastställts för verkställande direktören eller annan befattningshavare;

9. årligen före den 1 mars avgiva berättelse över förvaltningen under näst föregående år; 10. efter avgivandet av styrelse- och revisionsberättelserna ofördröjligen in- sända desamma till kassan; 11. till kassan insända bestyrkt avskrift av vid föreningsstämma fört pro- tokoll; 12. lämna kassans styrelse alla de upplysningar, som av densamma äskas; samt 13. verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas eller av föreningen å föreningsstämma beslutas ävensom slutligen i övrigt ombesörja vad detta reglemente eller annan författning må för särskilda fall föreskriva.

17 5.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst två i förening, att teckna föreningens fir- ma. Firman må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämn- da personer med kontrasignation av därtill utsedd befattningshavare hos föreningen. Därest styrelsen finner särskilt behov därtill föranleda må styrelsen jämväl bemyndiga särskild befattningshavare hos föreningen att med kontrasignation som nyss sagts teckna firman.

Om revisionen 18 5.

Förutom den revisor jämte suppleant, som utses av kassans styrelse, sko- la för förening finnas minst två och högst fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Dessa revisorer och suppleanter väljas å ordinarie förenings- stämma. Av de valda revisorerna bör en, så ock hans suppleant, vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt aukto— riserad revisor.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera för- eningens tillgångar samt granska föreningens böcker, räkenskaper och and- ra handlingar.

Styrelsens årsberättelse skall ofördröjligen efter dess avgivande över- lämnas till revisorerna.

Revisorerna skola senast den 1 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter.

Revisionsberättelsen skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse minst åtta dagar före ordinarie föreningsstämma föreligga i tryck och hållas till- gänglig för föreningens medlemmar. Vid berättelsen skall fogas den för— klaring styrelsen må hava avgivit över av revisorerna framställda anmärk- ningar.

19 5.

Om kassans styrelse prövar nödigt att anställa särskild granskning av förenings förvaltning, skola alla handlingar, räkenskaper och kontanta till- gångar hållas tillgängliga för sådan granskning.

Om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer 20 &.

Styrelseledamöter, som uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda för- eningen skada, svare för skadan en för alla och alla för en.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig upp- gift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot föreningen ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningsstämma 21 å.

Ordinarie föreningsstämma skall hållas årligen före utgången av april månad å tid, som styrelsen bestämmer.

Extra föreningsstämma skall utlysas, när styrelsen finner sådant erfor- derligt eller kassans styrelse det begär eller minst tiondelen av antalet med- lemmar i föreningen därom hos styrelsen gör skriftlig framställning med an- givande av orsaken.

Stämma hålles å den ort, där styrelsen har sitt säte. Kungörelse om stämma skall minst fjorton dagar förut införas i minst två inom föreningens verksamhetsområde utkommande tidningar. Kungö- relse om extra stämma skall innehålla uppgift å samtliga å stämman före— kommande ärenden.

Under en vecka närmast före ordinarie föreningsstämma skall förteck- ning över de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens för- sorg hållas tillgänglig för föreningens medlemmar å föreningens kontor.

Vid extra föreningsstämma må icke till behandling upptagas ärende, som icke varit i kallelsen till stämman angivet.

Ärende, som skall behandlas å föreningsstämma, skall av föreningens styrelse i mån av behov beredas.

22 &.

Rösträtt å föreningsstämma tillkommer envar föreningsmedlem, som icke häftar för förfallna oguldna avgifter till föreningen.

För utövande av rösträtt ä föreningsstämma skall härjämte gälla följande:

1. varje medlem äger en röst;

2. medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem eller make såsom ombud;

3. ingen må såsom ombud företräda mer än en medlem;

4. juridisk person företrädes, förutom av sin styrelse eller annan ställ- företrädare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare sig denne är medlem i föreningen eller ej. Senast kl. 15 å näst sista söckendagen före föreningsstämma skall den, som vill utöva sin rösträtt å stämman, å föreningens kontor göra anmälan därom och, om så erfordras, styrka sin behörighet.

23 &.

Över förhandlingarna å föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll.

Ä stämman gäller såsom föreningens beslut den mening, för vilken de flesta rösterna utfallit. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av stämmans ordförande.

Omröstning sker öppet; men om någon medlem det begär, skola val för- rättas med slutna sedlar.

Föreningens styrelseledamöter, verkställande direktör och revisorer äga,

även om de ej äro medlemmar av föreningen, deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma men ej i besluten.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å föreningsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens sida, så ock be- träffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktör må, även om han är medlem i föreningen, ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

24 5.

Vill medlem framställa förslag till behandling vid ordinarie förenings- stämma, skall han före februari månads utgång skriftligen anmäla ärendet hos styrelsen.

25 &.

Föreningsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller vid förfall för denne av annan medlem av styrelsen, inför vilken röstlängden justeras och de röstberättigade efter huvudtalet välja ordförande för stämman.

Vid ordinarie föreningsstämma skola i övrigt följande ärenden före- komma:

1. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman för-

da protokollet;

2. föredragning av styrelsens och revisorernas berättelser jämte därvid

fogade handlingar;

fråga om fastställande av balansräkning; fråga om ansvarsfrihet för styrelsen; förslag om ändring i grunderna för räntetilläggets gäldande; bestämmande av arvoden till styrelsens ledamöter och de vid stämman valda revisorerna; val av ledamöter i styrelsen och suppleanter för dem; . val av revisorer och suppleanter för dem;

9. val av ombud att å föreningens vägnar deltaga i sådan ombudsstäm- ma, som omförmäles i 7 5 förordningen om kassan och om föreningar- na, ävensom suppleanter för dem; samt 10. ärenden som av styrelsen eller av medlem hänskjutits till stämmans avgörande.

??”???

00.”

Om lånerörelsen 26 å. Brandförsäkring, som i 26 5 förordningen om kassan och om föreningar— na avses, skall vara meddelad av inländsk försäkringsinrättning eller ut- ländsk försäkringsanstalt med rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.

Föreningen skall ofördröjligen från försäkringsgivaren införskaffa med- givande, att dennes ansvarighet gentemot föreningen såsom innehavare av inteckning i fast egendom eller tomträtt skall, därest försäkringen ändras, uppsäges eller eljest upphör eller om premie ej i rätt tid erlägges, fortfaran- de gälla intill dess sex veckor förflutit från den tidpunkt, då föreningen be- visligen från försäkringsgivaren mottagit skriftlig underrättelse om det inträffade förhållandet.

Dylikt medgivande vare dock ej erforderligt, därest föreningen tecknat särskild försäkring beträffande den förlustrisk, som på grund av nämnda förhållanden kan inträda.

27 5.

Innan annat län än hyggnadskreditiv mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt beviljas, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, besiktigas och värderas av ojäviga värderingsmän, som för sådant ändamål utsetts av föreningens styrelse. Värderingsmännen åtnjuta för förrättningen ersättning enligt taxa, fastställd av styrelsen. Ersättningen skall gäldas av lånesökanden men må, efter styrelsens prövning, återbetalas till denne.

För värderingsmännen skall gälla instruktion, som tillika med formulär för värderingsinstrument fastställes av kassans styrelse.

Vid värderingen, som avser att utgöra ledning för styrelsen vid bestäm- mandet av det varaktiga värdet (uppskattningsvärdet) å den fasta egendo- men eller å byggnad som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall hänsyn tagas till alla föreliggande och beräkneliga omständigheter, som kunna påverka detta värde. Är byggnad huvudsakligen avsedd till andra af- färslokaler än kontor eller butiker, eller till sådana bostäder, kontor eller butiker, som icke kunna förutses svara mot ortens förhållanden, eller är byggnad av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin belägenhet eller storlek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda byggnader i orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats för visst spe- ciellt ändamål eller av annan liknande anledning, må uppskattningsvärdet icke sättas högre än till det värde, som, med hänsyn tagen även till kostnad för erforderlig omändring eller ombyggnad, kan beräknas för det fall att byggnaden skall användas endast till sedvanliga bostäder, kontor eller bu- tiker.

Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf— fande hyggnadskreditiv, dock att värderingen skall verkställas med ledning av upprättade byggnadsritningar.

28 5.

Det tillkommer förenings styrelse att, med iakttagande av vad i 27 5 för- ordningen om kassan och om föreningarna stadgas, efter omständigheterna i varje särskilt fall avgöra, huruvida erbjuden inteckning kan med hänsyn till sitt förmånsrättsläge anses utgöra betryggande säkerhet; kassans sty- relse obetaget att vid behandling av föreningens ansökan om motsvarande lån från kassan pröva den erbjudna inteckningssåkerheten.

Vad sålunda föreskrivits utgör icke hinder för förening att gemensamt med annan långivare bevilja lånesökanden lån (konsortielån). Vid utbetal- ning av konsortielån skall föreningen för långivarnas gemensamma räkning taga vård om hela inteckningssåkerheten.

29 5.

Senast då lånesökande erhåller beviljat lånebelopp skall han, därest icke kassans styrelse annorlunda bestämmer, avlämna följande handlingar:

1. handlingar, som bestyrka lånesökandens fång till den fasta egendomen eller tomträtten;

2. gravationsbevis rörande den fasta egendomen eller tomträtten, vilket be— träffande den fasta egendomen skall vara utfärdat så sent efter senast be- viljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som erbjudes föreningen;

3. bevis angående senast åsatt taxeringsvärde å den fasta egendomen eller

å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten; . handlingar, som utvisa det belopp, till vilket byggnad är brandförsäkrad;

5. skuldebrev, avfattat enligt av kassans styrelse fastställt formulär, även— som i skuldebrevet förtecknad inteckningssåkerhet.

Sökes lån av förmyndare för omyndigs räkning, skall företes bevis om överförmyndarens samtycke till lånet, därest sådant samtycke enligt lag er— fordras.

För utbetalning å hyggnadskreditiv erfordras att vederbörande kommun iklätt sig borgen för lånebeloppet.

Underskrift å skuldebrevet bör vara bevittnad av två vittnen, vilka böra utsätta hemvist och titel eller yrke.

30 &.

Förenings räkenskapsår skall utgöras av kalenderår. Kapitalavbetalningar, räntelikvider och övriga inbetalningar för lån skola verkställas halvårsvis å tid, som av föreningens styrelse bestämmes.

31 5.

Vart femte år eller oftare, om kassans eller föreningens styrelse så prö- var nödigt, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, genom föreningens försorg besiktigas till övervakande av att vanvård icke äger rum.

32 å.

Försummar låntagare att erlägga föreskriven inbetalning, skall han efter styrelsens beslut å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter högst en procent i månaden. Har likvid ej skett inom trettio dagar från förfalloda— gen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen prövar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående kapitalet med ränta.

33 5.

Har byggnad å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten skadats av eld, ankommer det på föreningens styrelse att bestäm-

.,;s

ma, huruvida det lånebelopp, för vilket inteckning i den fasta egendomen eller tomträtten utgör säkerhet, skall inbetalas eller helt eller delvis kvarstå.

Har panten under lånetiden eljest, genom vanvård eller annorledes, förlo- rat i värde, så att den icke anses utgöra betryggande säkerhet, äger styrel- sen, därest gäldenären ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidigare.

Föreligger ej längre för föreningen betryggande brandförsäkring av bygg— naden och har kravet på sådan försäkring icke eftergivits enligt vad i 26 5 första stycket i förordningen om kassan och om föreningarna stadgas, varde lånet ofördröjligen uppsagt att genast inbetalas. Vad nu sagts skall ock gälla, därest villkor, som föreskrivits i samband med eftergift av kravet på brandförsäkring, åsidosättes.

34 5.

Har belånad fast egendom blivit delad, må lånet, efter prövning av för- eningens styrelse, kunna fördelas på egendomens särskilda delar i den mån dessa var för sig utgöra full säkerhet enligt för föreningens rörelse gällande grunder, eller ock under enahanda förutsättning kvarstå i allenast en del av egendomen.

35 5.

I den mån amortering av lån äger rum, skall, där ej annat i lag föreskri— ves, låntagarens rätt att förfoga över motsvarande del av den för lånet ställ- da inteckningssåkerheten vara beroende av medgivande av föreningens sty— relse.

36 &.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträtts- havare, skall denne, om han vill övertaga lånet, inom sex månader från den dag, då han blev ägare av den fasta egendomen eller tomträtten övergick till honom, hos föreningens styrelse göra ansökan därom och för sådant ändamål avlämna förbindelse enligt formulär, som fastställes av kassans styrelse. Gö- res ej sådan ansökning eller avslås densamma eller underlåter tomträttsha- varen att inom sex månader efter därom erhållen anmodan från förening— ens styrelse söka inskrivning av sitt fång till tomträtten, äger styrelsen upp- säga lånet att inbetalas efter ett år.

37 5.

Där till följd av exekutiv auktion eller i fall, som avses i 12 & fjärde och femte styckena jämförda med 26 å fjärde stycket förordningen om kassan och om föreningarna eller i 32, 33 och 36 55 i detta reglemente, lån inbetalas till förening i förtid, äger föreningen att av låntagaren på det sätt och med det belopp, som av kassans styrelse bestämmes, uppbära ränteskillnadser— sättning. Utom i det fall, som avses i 12 å fjärde stycket förordningen om kassan och om föreningarna, äger föreningen jämväl uppbära ersättning för förlorade räntetillägg. Dylik ersättning bestämmes av kassans styrelse och erlägges av låntagaren, såvida kassans styrelse ej annorlunda beslutar.

38 &.

Kostnader för bevakning, lagsökning, inteckningsåtgärd, anmälan för an- teckning om inteckningsinnehav m. m. förskjutas av föreningen men skola ersättas av vederbörande låntagare; dock att anmälan om inteckningsinne- hav må bekostas av föreningen.

39 5.

Där förening för skyddande av sin fordran funnit sig nödsakad att in- köpa för fordringen pantsatt eller utmätt egendom eller tomträtt, skall så- dan egendom eller tomträtt åter överlåtas, så snart lämpligen kan ske, och senast då överlåtelsen kan äga rum utan förlust för föreningen. I övrigt må föreningen ej förvärva fast egendom eller tomträtt annat än för beredande av erforderliga lokaler åt föreningen. För sådant förvärv erfordras medgi— vande av kassans styrelse.

40 å.

Förenings egna värdehandlingar skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nyck— lar. Nycklarna skola omhänderhavas av särskilda av föreningens styrelse därtill utsedda personer.

Om ansvarighet vid slutbetalning av län 111. m.

41 5.

Medlem av förening, som genom att inbetala erhållet lån utgår ur för- eningen, fritages från den ansvarighet, som enligt vad i 28 5 förordningen om kassan och om föreningarna angivits åvilar honom, först sedan han gul— dit vad på grund därav å honom belöper av brist, som må föreligga enligt fastställd balansräkning för det år inbetalningen skedde, eller ock för gäl- dandet av sådan brist ställt säkerhet, som godkänts av föreningens styrelse.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträtts— havare, som med styrelsens medgivande övertager lånet, gälla enahanda bestämmelser i fråga om förutvarande ägaren eller tomträttshavaren, dock att denna ansvarighet endast skall tagas i anspråk i den mån den nye ägaren eller tomträttshavaren icke äger tillgång till fullgörande av sina förpliktelser till föreningen.

Om bidrag till bestridande av föreningarnas förvaltningskostnader

42 5.

De i 29 5 förordningen om kassan och om föreningarna omförmälda rän- tetilläggen skola efter förslag av styrelsen bestämmas å ordinarie förenings— stämma. Så länge säkerhetsfonden icke uppgår till tre procent av förening- ens hela skuld till kassan, skall föreningsstämmans beslut underställas kas- sans styrelse för godkännande.

Om säkerhetsfonden 43 å.

Säkerhetsfondens avkastning lägges till fonden; dock mä avkastningen, då fonden överstiger sex procent av föreningens skulder, kunna, efter medgi- vande av kassans styrelse, användas till bestridande av föreningens förvalt- ningskostnader eller, till den del avkastningen ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan lättnad i lånevillkoren för föreningens medlemmar.

Bestämmelser rörande föreningars bildande

1. Då Konungen meddelat tillstånd att bilda viss förening, skall under- rättelse därom lämnas länsstyrelsen i det län, inom vilket föreningens sty- relse skall hava sitt säte, ävensom kassans styrelse. För föreningen utser länsstyrelsen fyra personer, därav en ordförande, jämte erforderligt antal suppleanter, att tillsammans med den av kassastyrelsen utsedde ledamoten i föreningens styrelse fungera såsom interimsstyrelse för föreningen intill dess styrelseledamöter första gången valts å ordinarie föreningsstämma. Av länsstyrelsen utses även två personer, jämte suppleanter för dessa, att tillika med den revisor, som utses av kassans styrelse, i avbidan å val av revisorer å ordinarie föreningsstämma vara föreningens revisorer. Arvoden till in- terimsstyrelsens ordförande och övriga ledamöter samt till de av länsstyrel- sen utsedda interimsrevisorerna bestämmas av länsstyrelsen.

2. Förenings interimsstyrelse skall inom tre veckor efter det att den blivit utsedd, genom annons, som införes i Post- och Inrikes Tidningar och i minst två av ortens tidningar, uppmana dem, som önska erhålla lån av föreningen, att ansöka därom och därvid lämna de upplysningar, som erfordras för be- dömande av lånens reglemensenlighet i vad angår lånesökandenas fång till den fasta egendomen eller tomträtten, brandförsäkrings- och taxeringsvär— den å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomt- rätt upplåtna tomten, samt de mot sökta lån svarande inteckningarnas be— lägenhet inom dessa värden.

Fråga, varom enligt gällande bestämmelser föreningsstämma beslutar, må, intill dess ordinarie föreningsstämma första gången hålles, i stället, där frå— gans avgörande icke utan olägenhet kan anstå, avgöras av föreningens in— terimsstyrelse. Denna må dock icke utse föreningsombud till ombudsstäm- ma.

3. Då ledamöter i förenings styrelse första gången väljas å ordinarie för- eningsstämma, utses en tredjedel för tiden till och med den ordinarie för- eningsstämma, som skall hållas året näst efter det år då valet förrättas, och en tredjedel för tiden till och med ordinarie föreningsstämma under andra året efter det år då valet företages. Är hela antalet valda ledamöter icke jämnt delbart med tre, skall den först avgående gruppen ledamöter, och, om så erfordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den åter- stående gruppen. På enahanda sätt förfares vid första val av suppleanter.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1963, då reglementet den 27 mars 1953 (SFS nr 98) för Svenska bostadskreditkassan och för bostads- kreditföreningar upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts instruktion för av länsstyrelsen förordnat ombud hos stads- hypoteks- eller bostadskreditförening

1 &.

Ombud, som jämlikt 11 å reglementet för Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa och för stadshypoteksföreningar eller jämlikt 11 å reglemen— let för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar förord- nats att beträffande sådan förening utöva offentlig vård å av förening pant- förskrivna reverser och hypotek och i denna egenskap skall innehava nyc- kel till ett av de tre lås, under vilka sådana säkerhetshandlingar skola för- varas, har att å den förbindelse för erhållna lån, som det åligger förening att, enligt av kassans styrelse fastställt formulär, till kassan insända, med- dela intyg därom, att förbindelsen med därå antecknade hypotek överens- stämmer med de till ombudet överlämnade säkerhetshandlingarna samt att dessa blivit inlagda uti det för dem avsedda förvaringsrummet.

2 5.

Ombudet har att övervaka, att förening fullgör föreskrift, som må av kas— sans styrelse hava utfärdats, angående skyldighet för förening att hos in- skrivningsdomaren göra anmälan för anteckning om innehav av intecknings- handling.

Ombudet har dessutom att tillse, att alla erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas.

Det åligger ombudet att med ledning av från kassan erhållna uppgifter om till föreningen utbetalda lån tillse, att mot lånen svarande reverser med tillhörande hypotek utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård.

Ombudet har att kontrollera och med sin signatur eller på annat ända- målsenligt sätt bestyrka riktigheten av de uppgifter angående reverser och pantförskrivna inteckningar, som enligt av kassans styrelse utfärdade be— stämmelser skola antecknas i hos föreningen fört inteckningsregister.

3 5.

Göres av föreningen eller dess ombudsman framställning att utbekom— ma under ombudets nyckel förvarad säkerhetshandling för annat ändamål än anmälan hos inskrivningsdomare av inteckningsinnehav, konkursbevak- ning, lagsökning, exekutiv försäljning eller köpeskillingslikvid, må sådan framställning av ombudet bifallas allenast där det visas, att den ifrågasatta åtgärden i behörig ordning beslutats, och dess vidtagande icke uppenbarli— gen strider mot gällande bestämmelser.

Vill förening utbekomma till föreningen utställt skuldebrev för att ut- bytas mot av vederbörande låntagare utgiven ny förbindelse, genom vilken

lånet omsättes, skall jämväl styrkas, att kassans styrelse samtyckt till så- dant utbyte.

Då tillgång till säkerhetshandlingarna påfordras vid slutbetalning av län eller för vidtagande av relaxations- eller annan åtgärd, skall ombudet ut- lämna handlingarna till behörig tjänsteman hos föreningen mot kvitto, som inlägges i vederbörande låneakt.

4 &.

Över uttagna handlingar skall ombudet föra förteckning enligt av kassans styrelse fastställt formulär, vilken förteckning skall förvaras bland säker- hetshandlingarna.

5 5.

Skall uttagen handling åter inläggas men dröjes därmed längre än ombu- det anser erforderligt, skall ombudet hos föreningsstyrelsen göra påminnelse i saken. Lämnas denna obeaktad, anmäles förhållandet hos kassans sty- relse.

Vid återinläggning av uttagen handling skall ombudet tillse, att ej annan åtgärd därmed vidtagits än den, för vilken handling uttagits.

Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1963, från och med vilken dag instruktionen den 27 mars 1953 (nr 99) för av länsstyrelsen förordnat om- bud hos stadshypoteks— eller bostadskreditförening upphör att gälla.

B. Särskilda motiveringar till författningsförslagen

Förslaget till förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

1 €. Paragrafen överensstämmer helt med 1 5 i den nu gällande förord— ningen.

2 5. Ersätter 11 5, första till femte styckena, i den nuvarande förord- ningen. Beträffande antalet ledamöter i kassastyrelsen och att för samtliga ledamöter i styrelsen personliga suppleanter skall finnas, hänvisas till ut- redningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 a. Utredningen anser, att såsom hittills ordföranden i kassastyrelsen skall utses av Konungen och den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten av styrelsen vara styrel— sens vice ordförande.

3 5. Paragrafen motsvarar 11 &, sjätte stycket, första punkten, i nu gäl- lande förordning.

4 5. Paragrafen motsvarar 7 5, andra stycket, och 11 å, sjätte stycket, andra och tredje punkterna, i nuvarande förordning samt 16 å, andra styc- ket, andra punkten, i nuvarande reglemente.

Med hänsyn till vikten av att värderingsmännens verksamhet utövas efter enhetliga normer och då värderingarna om utredningens förslag om att belåningsgränserna skall vara oberoende av taxeringsvärdena genomföres

får ännu större betydelse än tidigare, har utredningen ansett det lämpligt att överflytta bestämmelsen om instruktion för värderingsmän och om for- mulär till värderingsinstrument från reglementet till förordningen. Härige- nom ernås även den fördelen, att samtliga bestämmelser om särskilda be- slutsvillkor kommer att återfinnas på samma författningsställe.

5 S. Motsvarar 12 5, första stycket, i nuvarande förordning. I paragrafen har också intagits särskilda jävsbestämmelser för revisor, till vilka bestäm— melser motsvarighet tidigare saknats i förordningen. I fråga om jävsbestäm- melserna hänvisas till utredningens framställning i kapitel IV, avsnittet 7 b. 6 &. Motsvarar 11 &, sista stycket, och 12 5, sista stycket, i nuvarande förordning. 7 5. Motsvarar 13 och 26 55 i nuvarande förordning. Jävs'bestämmelserna för ombud har väsentligt skärpts (kapitel IV _ avsnittet 7 b). 8 &. Motsvarar 3 5 och 5 5, tredje och fjärde styckena, i nuvarande för- ordning. Utredningen har ansett det onödigt att begränsa kassans rätt att utfärda obligationer till allenast räntebärande sådana. I övrigt har bestämmelserna omformulerats så att ändringar i texten inte blir erforderliga vid varje änd— ring av grundfondens belopp. Utredningen har ansett sig böra skärpa skyldigheten för kassans styrelse att underrätta Konungen så snart grundfonden tas i anspråk för täckande av förluster. 9 &. Motsvarar 5 5, första och andra styckena, i nuvarande förordning. En viss omformulering har gjorts för att undanröja den tveksamhet som hittills rått angående kassans rätt att —— utöver amorteringslån och fasta lån —- uppta s. k. blandade län, där viss del av obligationslånets belopp åter- betalas genom amortering och återstoden på en gång. 10 &. Motsvarar 6 5 i nuvarande förordning. En viss omformulering har gjorts för att antyda, att närmare bestämmelser om den offentliga vården återfinns i reglementet. Dessutom har i lagtexten med hänsyn till att enligt förslaget föreningarna skall kunna lämna hyggnadskreditiv inta- gits en erinran om att för byggnadskreditiven en extra säkerhet finns i form av kommunal borgen. 11 &. Överensstämmer med 7 &, första stycket, i nuvarande förordning. 12 å. Motsvarar 10 5 i nu gällande förordning. Lydelsen har ändrats, dels för att undanröja den tveksamhet som hittills rått angående kassans rätt att utlämna blandade lån, dels i anledning av utredningens förslag angående byggnadskreditivgivning. 13 å. Överensstämmer med 9 5 i nu gällande förordning. 14 &. Motsvarar i nu gällande förordning 14 5. I texten har vidtagits de förändringar, som varit betingade av de överväganden utredningen gjort i kapitel IV, avsnittet 4, beträffande fondbildning samt förvaltnings- och fondbidrag. 15 %. Motsvarar 2 5 i nuvarande förordning. Med hänsyn till beloppet av

kassans utelöpande obligationer och den fortsatta expansion, som kassans låneverksamhet enligt utredningens bedömande kan väntas undergå, har utredningen ansett befogat, att grundfondens storlek ökas från nuvarande 725 milj. kr. till 1 miljard kr.

16 5. Motsvarar 4 5 i nuvarande förordning; endast en mindre formell ändring har vidtagits i texten.

17 5. Överensstämmer med 8 5 i nu gällande förordning. 18 5. Överensstämmer med 15 5 i nu gällande förordning. 19 5. Överensstämmer med 16 5 i nu gällande förordning. 20 5. Motsvarar 17 5 i nu gällande förordning. I andra stycket har vid- tagits de ändringar, som föranletts av utredningens överväganden och för- slag i kapitel IV, avsnittet 2.

21 5. Överensstämmer med 18 5 i nuvarande förordning. 22 5. Överensstämmer med 25 5, första stycket, i nuvarande förordning. 23 5. Överensslämmer med 25 5, andra stycket, i nuvarande förordning. 24 5. Motsvarar 25 5, tredje stycket, i nuvarande förordning. ] texten har utredningen tillagt vissa jävsbestämmelser för revisor enligt förslagen i kapitlet IV, avsnittet 7 b.

25 5. Motsvarar 25 5, fjärde stycket, i nuvarande förordning. 26 5. Motsvarar 23 5 i nu gällande förordning. I andra stycket har inta- gits en bestämmelse om byggnadskreditiven. Fjärde stycket innehåller vissa förändringar, föranledda av utredningens förslag i kapitel IV, avsnitt 4, om det särskilda räntetillägget. I den nuvarande förordningen finns en bestäm— melse om att lån ej må meddelas till lägre belopp än 1000 kr. Denna be- stämmelse har ansetts obehövlig och borttagits. I sista stycket har vissa formella ändringar vidtagits med anledning av de nya bestämmelserna om det särskilda räntetillägget. Slutligen har ett visst förtydligande gjorts be- träffande vissa särskilda kostnader, som föreningarna kan ha (jämför 28 5 i nu gällande reglemente).

27 5. Motsvarar 24 5 i nu gällande förordning. Viss omskrivning har skett med anledning av utredningens förslag om belåningsgränserna (kapitel IV, avsnittet 3 b). I förtydligande syfte har visst tillägg gjorts beträffande de blandade lånen. De i 24 5 i nu gällande förordning intagna minimibestäm- melserna för amortering har uteslutits såsom obehövliga.

28 5. Överensstämmer med 19 5 i nuvarande förordning. Såsom av 8 5 i denna förordning (17 5 i förslaget till ny förordning) framgår, må kassans styrelse bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet för täckande av förlust, som icke kan täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan att medlemmarnas ansvarighet för föreningens" förbindelser anlitas, med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden.

29 5. Motsvarar 27 5 i nuvarande förordning. Lagtexten har omskrivits i enlighet med utredningens under kapitel IV, avsnitt 4, framförda förslag.

30 5. Motsvarar 20 och 21 55 i nuvarande förordning. De särskilda vill— kor för fondens placering, som ges i 21 5 nuvarande förordning, har ansetts obehövliga och ersatts med en allmän bestämmelse om att säkerhetsfonden

9—620761

—— i den mån den icke erfordras i rörelsen -— må på annat betryggande sätt göras räntebärande. Det förutsättes härvid, att placeringen sker med beak- tande av vederbörliga likviditetssynpunkter.

31 5. Överensstämmer med 22 5 i nuvarande förordning. 32 5. Överensstämmer med 28 5 i nuvarande förordning.

Som framgår av förslaget till övergångsbestämmelser är avsikten inte att rubba giltigheten av nuvarande styrelsemandat utan endast att 'anbefalla kompletterande val vid 1963 års ordinarie ombudsstämma, så att därvid utöver de två styrelseledamöter, vilka enligt nuvarande ordning skall utses för en tid av tre år, väljes ytterligare en ledamot för en tid av två år. Här- igenom ernås att av de valda ledamöterna en tredjedel årligen avgår. Vid ombudsstämman väljes i samma ordning suppleanter, vilka enligt förslaget skall vara personliga och sålunda utökas från nuvarande tre till sex. Från och med den 1 juli 1963 skall dessutom tillkomma en av Konungen utsedd styrelseledamot jämte suppleant.

Förslaget till reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar

1 5. Motsvarar 5 5 i nu gällande reglemente. I texten har vidtagits vissa förändringar, föranledda av utredningens förslag om utökning av antalet kassastyrelseledamöter (kapitel IV, avsnittet 7 a). Utredningens förslag om utvidgade jävsbestämmelser (kapitel IV, avsnittet 7 b) har föranlett om- skrivning av paragrafens fjärde stycke. Slutligen föreslår utredningen, att kassastyrelsen beredes möjlighet att bemyndiga särskild befattningshavare hos kassan att med kontrasignation av annan befattningshavare teckna kas- sans firma, varför ett tillägg gjorts till paragrafens sista stycke.

2 5. Motsvarar 6 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utredningens i kapitel IV. 6 framförda förslag om att kassans direktivrätt till föreningar- na bör komma till klart uttryck, har i näst sista stycket av paragrafen in- tagits en föreskrift om denna direktivrätt.

3 5. Överensstämmer med 7 5 i nu gällande reglemente. 4 5. Överensstämmer med 12 5 första stycket i nu gällande reglemente. 5 5. Paragrafen motsvarar 8 5 sista stycket och 12 5 andra stycket i nu gällande reglemente. I sak har inga förändringar vidtagits.

6 5. Innehållet överensstämmer med 8 5 första till tredje styckena i nu gällande reglemente.

7 5. Överensstämmer med 9 5 i nu gällande reglemente. 8 5. Överensstämmer med 10 5 i nu gällande reglemente. 9 5. Överensstämmer med 11 5 i nu gällande reglemente. 10 5. Överensstämmer med 1 5 i nu gällande reglemente. 11 5. Motsvarar 2 5 i nu gällande reglemente. Då Upplands stadshypo— teksförening, vars styrelse har sitt säte i Stockholm, uteslutande bedriver

verksamhet inom Stockholms län, föreslår utredningen att länsstyrelsen i sagda län skall förordna ombud hos föreningen.

12 5. Motsvarar 3 5 i nu gällande reglemente. En viss omskrivning har gjorts för att den i 35 5, punkt 3, nuvarande reglemente intagna bestäm- melsen om åliggande för styrelsen att fatta beslut rörande framställning om lån från kassan samt den i 36 5 intagna föreskriften om att framställ- ning om lån från kassan skall vara åtföljd av bestyrkt protokollsutdrag, ut- visande att styrelsen beslutat framställningen, skall kunna utgå. Den sist- nämnda bestämmelsen har tolkats så, att två beslut betläffande lånen skulle vara erforderliga från föreningarnas sida, nämligen ett 0111 beviljan- de av länet och ett om framställning till kassan om lån. Med den föreslagna formuleringen har utredningen velat ge uttryck åt att det räcker med ett beslut, nämligen det som avser lånets beviljande.

13 5. Motsvarar 4 5 i nu gällande reglemente. 14 5. Överensstämmer med 33 5 i nu gällande reglemente. 15 5. Motsvarar 34 5 i nu gällande reglemente. Jävsbestämmelserna för styrelseledamot och verkställande direktör har enligt utredningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 b, moderniserats. Sista stycket av den nu gällande paragrafen 34 har överförts till 20 5 i utredningens förslag. Föreningsdirek- tör har, även om han ej är ledamot av styrelsen, tillerkänts rätt att delta i överläggningarna men ej i besluten.

16 5. Motsvarar 35 5 i nu gällande reglemente, dock har, såsom under motiveringen för den föreslagna 12 5 amnärkts, punkten 3 i nu gällande 35 5 uteslutits.

17 5. Motsvarar 37 5 i nu gällande reglemente. Firmateckningsbestäm- melserna har utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits be— träffande motsvarande bestämmelser för kassornas styrelser (1 5 i förslaget till nytt reglemente). I nuvarande 37 5 reglementet finns en föreskrift om att kontrollen över handhavandet av förenings kassa skall utövas av ord— föranden eller, om styrelsen så förordnar, av annan dess ledamot. Detta åliggande synes böra tillkomma föreningens revisorer, varför någon motsva- righet till bestämmelsen inte medtagits i författningsförslaget.

18 5. Motsvarar 38 5 första till femte styckena i nu gällande reglemente. 19 5. Överensstämmer med 39 5 i nu gällande reglemente. 20 5. Motsvarar innehållet i 34 5 sista stycket och 38 5 sista stycket i nu gällande reglemente.

21 5. Överensstämmer med 40 5 i nu gällande reglemente. 22 5. Motsvarar 41 5 i nu gällande reglemente. Såsom av utredningen anförts i kapitel IV, avsnittet 7 c, föreslås, att nu gällande regler för ut- övande av rösträtt å föreningsstämma ändras så, att de i 56 5 föreningsla- gen intagna dispositiva reglerna förklaras skola gälla beträffande förening- arna. I förhållande till tidigare bestämmelser har den ändringen också vid- tagits, att make tillerkännes rätt att uppträda som ombud för medlem å föreningsstämma.

23 5. Motsvarar 42 5 i nu gällande reglemente. Skärpta jävsbestämmel-

ser i enlighet med utredningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 b, föreslås. l bestämmelserna har vidare intagits föreskrift 0111 rätt för föreningsdirek- tör att, även 0111 han ej är föreningsmedlem, närvara vid föreningsstämma och detta i överläggningarna men ej i besluten.

24 5. Överensstämmer med 43 5 i nu gällande reglemente. 25 5. Motsvarar 44 5 i nu gällande reglemente. I punkten 5 har en mind- re formell ändring vidtagits.

26 5. Motsvarar 18 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utred— ningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 c, har ett stycke tillagts, innebä- rande möjlighet för föreningarna att utnyttja en speciell garantiförsäk- ring för långivare.

27 5. Motsvarar 16 5 i nu gällande reglemente. Ett tillägg har föreslagits beträffande hyggnadskreditiv.

28 5. Motsvarar 17 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utred- ningens förslag i kapitel IV, avsnittet 3 c, har tillagts ett sista stycke för att undanröja den tveksamhet som hittills rätt i fråga om föreningarnas möjligheter att delta i lånekonsortier.

29 5. Motsvarar 19 5 i nu gällande reglemente. Punkten 5, som innefattar skyldighet för lånesökanden att i vissa fall förete bevis att byggnaden bli- vit av vederbörande byggnadsnämnd slutgiltigt besiktigad och godkänd, har uteslutits såsom obehövlig. Föreskriften om företeende av taxeringsbevis har bibehållits för attkassans styrelse och revisorerna skall bli i tillfälle att jämföra föreningarnas värderingar med taxeringsvärdena. Kravet att bevis om åsatt taxeringsvärde skall företes redan vid utbetalningstillfället bör dock ej tillämpas kategoriskt. En viss uppmjukning av kravet på be- vittning å skuldebreven har vidtagits.

30 5. Överensstämmer med 20 5 i nu gällande reglemente. 31 5. Överensstämmer med 21 5 i nu gällande reglemente. 32 5. Överensstämmer med 22 5 i nu gällande reglemente. 33 5. Motsvarar 23 5 i nu gällande reglemente. En i den nuvarande lag- texten intagen bestämmelse om inverkan av nedsättning av taxeringsvärdet har uteslutits.

34 5. Överensstämmer med 24 5 i nu gällande reglemente. 35 5. Överensstämmer med 25 5 i 1111 gällande reglemente. 36 5. Överensstämmer med 26 5 i nu gällande reglemente. 37 5. Motsvarar 27 5 i nu gällande reglemente. Vissa ändringar i hän— visningarna har vidtagits i anledning av lagtextens omredigering.

38 5. Överensstämmer med 28 5 i nu gällande reglemente. 39 5. Överensstämmer med 31 5 i nu gällande reglemente. 40 5. Överensstämmer med 32 5 i nu gällande reglemente. 41 5. Motsvarar 14 5 i nu gällande reglemente. 42 5. Motsvarar 30 5 i nu gällande reglemente. I texten har vidtagits vissa ändringar, föranledda av att förvaltningsbidraget enligt utredningens för- slag i kapitel IV, avsnittet 4, ersättes av ett särskilt räntetillägg.

43 5. Överensstämmer med 15 5 i nu gällande reglemente.

Förslaget till förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostads- kreditföreningar

Förslaget överensstämmer i stort med förslaget till förordning om stads- hypotekskassan och -fö1'eningarna. Paragraferna i båda förslagen motsva- rar varandra och överensstämmer i regel helt eller i allt väsentligt.

1 5. Paragrafen överensstämmer helt med 1 5 i den nu gällande förord- ningen. .

2 5. Ersätter 11 5, första till femte styckena, i den nuvarande förord- ningen. Beträffande antalet ledamöter i kassastyrelsen och att för samtliga ledamöter i styrelsen personliga suppleanter skall finnas, hänvisas till ut- redningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 a. Utredningen anser, att såsom hittills ordföranden i kassastyrelsen skall utses av Konungen och den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten av styrelsen vara styrel— sens vice ordförande.

3 5. Paragrafen motsvarar 11 5, sjätte stycket, första punkten, i nu gäl- lande förordning.

4 5. Paragrafen motsvarar 7 5, andra stycket, och 11 5, sjätte stycket, andra och tredje punkterna, i nuvarande förordning samt 16 5, andra styc- ket, andra punkten, i nuvarande reglemente.

Med hänsyn till vikten av att värderingsmännens verksamhet utövas efter enhetliga normer och då värderingarna -— om utredningens förslag om att belåningsgränserna skall vara oberoende av taxeringsvärdena genomföres —— får ännu större betydelse än tidigare, har utredningen ansett det lämpligt att överflytta bestämmelsen om instruktion för värderingsmän och om for- mulär till värderingsinstrument från reglementet till förordningen. Härige- nom ernås även den fördelen, att samtliga bestämmelser 0111 särskilda be- slutsvillkor kommer att återfinnas på samma författningsställe.

5 5. Motsvarar 12 5, första stycket, i nuvarande förordning. I paragrafen har också intagits särskilda jävsbestämmelser för revisor, till vilka bestäm- melser motsvarighet tidigare saknats i förordningen. I fråga om jävsbestäm- melscrna hänvisas till utredningens framställning i kapitel IV, avsnittet 7 b.

6 5. Motsvarar 11 5, sista stycket, och 12 5, sista stycket, i nuvarande förordning.

7 5. Motsvarar 13 och 26 55 i nuvarande förordning. Jävsbestämmelserna för ombud har väsentligt skärpts (kapitel IV —— avsnittet 7 b).

8 5. Motsvarar 3 och i viss mån 5 55 i nuvarande förordning. Utredningen har ansett det onödigt att begränsa kassans rätt att utfärda obligationer till allenast räntebärande sådana. I övrigt har bestämmelser- na omformulerats så att ändringar i texten inte blir erforderliga vid varje ändring av grundfondens belopp.

Utredningen har ansett sig böra skärpa skyldigheten för kassans styrelse att underrätta Konungen så snart grundfonden tas i anspråk för täckande av förluster.

9 5. Överensstämmer med 5 5, första och andra styckena, i nuvarande

förordning. Enär bostadskreditkassans obligationer alltid skall återbetalas genom amortering, kommer vissa skiljaktigheter att föreligga i förhållan- de till 9 5 i förslaget till förordning för stadshypotekskassan och stadshypo- teksföreningar.

10 5. Motsvarar 6 5 i nuvarande förordning. En viss omformulering har gjorts för att antyda, att närmare bestämmelser om den offentliga vården återfinns i reglementet. Dessutom har i lagtexten med hänsyn till att enligt förslaget föreningarna skall kunna lämna hyggnadskreditiv —— inta- gits en erinran om att för byggnadskreditiven en extra säkerhet finns i form av kommunal borgen.

11 5. Överensstämmer med 7 5, första stycket, i nuvarande förordning. 12 5. Motsvarar 10 5 i nu gällande förordning. Ett tillägg har gjorts i an- ledning av utredningens förslag angående byggnadskreditivgivning.

13 5. Överensstämmer med 9 5 i nu gällande förordning. 14 5. Motsvarar i nu gällande förordning 14 5. I texten har vidtagits de förändringar, som varit betingade av de överväganden utredningen gjort i kapitel IV, avsnittet 4, beträffande fondbildning samt förvaltnings- och fondbidrag.

15 5. Motsvarar 2 5 i nuvarande förordning. Med hänsyn till beloppet av kassans utelöpande obligationer och den fortsatta expansion, som kassans låneverksamhet enligt utredningens bedömande kan väntas undergå, har utredningen ansett befogat, att grundfondens storlek ökas från nuvarande 160 till 250 milj. kr.

16 5. Motsvarar 4 5 i nuvarande förordning; utredningen har utformat be- stämmelserna på samma sätt som skett i fråga om stadshypotekskassan.

17 5. Överensstämmer med 8 5 i nu gällande förordning. Beträffande re— servfondens placering föreslår utredningen samma bestämmelser som be- träffande stadshypotekskassans reservfond och stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder. Även här förutsättes, att placeringen sker med beaktande av vederbörliga likviditetssynpunkter.

18 5. Överensstämmer med 15 5 i nu gällande förordning. 19 5. Överensstämmer med 16 5 i nu gällande förordning. 20 5. Motsvarar 17 5 i nu gällande förordning. I andra stycket har vidta- gits de ändringar, som föranletts av utredningens överväganden och förslag i kapitel IV, avsnittet 2.

21 5. Överensstämmer med 18 5 i nuvarande förordning. 22 5. Överensstämmer med 25 5, första stycket, i nuvarande förordning. 23 5. Överensstämmer med 25 5, andra stycket, i nuvarande förordning. 24 5. Motsvarar 25 5, tredje stycket, i nuvarande förordning. I texten har utredningen tillagt vissa jävsbestämmelser för revisor enligt förslagen i ka- pitlet IV, avsnittet 7 b.

25 5. Motsvarar 25 5, fjärde stycket, i nuvarande förordning. 26 5. Motsvarar 23 5 i nu gällande förordning. I andra stycket har inta- gits en bestämmelse om byggnadskreditiven. Fjärde stycket innehåller vissa förändringar, föranledda av utredningens förslag i kapitel IV, avsnitt 4, om

det särskilda räntetillägget. I den nuvarande förordningen finns en bestäm- melse om att lån ej må meddelas till lägre belopp än 1 000 kr. Denna be- stämmelse har ansetts obehövlig och borttagits. I sista stycket har vissa formella ändringar vidtagits med anledning av de nya bestämmelserna om det särskilda räntetillägget. Slutligen har ett visst förtydligande gjorts be- träffande vissa särskilda kostnader, som föreningarna kan ha (jämför 28 5 i nu gällande reglemente).

27 5. Motsvarar 24 5 i nu gällande förordning. Viss omskrivning har skett med anledning av utredningens förslag om belåningsgränserna (kapitel IV, avsnittet 3 b).

28 5. Överensstämmer med 19 5 i nuvarande förordning. Såsom framgår av 8 5 i denna förordning (17 5 i förslaget till ny förordning) må kassans styrelse bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet för täckande av förlust, som icke kan täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan att medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser anlitas, med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden.

29 5. Motsvarar 27 5 i nuvarande förordning. Lagtexten har omskrivits i enlighet med utredningens under kapitel IV, avsnitt 4, framförda förslag.

30 5. Motsvarar 20 och 21 55 i nuvarande förordning. De särskilda villkor för fondens placering, som ges i 21 5 nuvarande förordning, har ansetts obehövliga och ersatts med en allmän bestämmelse om att säkerhetsfonden _ i den mån den icke erfordras i rörelsen _— må på annat betryggande sätt göras räntebärande. Det förutsättes härvid, att placeringen sker med beak- tande av vederbörliga likviditetssynpunkter.

31 5. Överensstämmer med 22 5 i nuvarande förordning. 32 5. Överensstämmer med 28 5 i nuvarande förordning.

Som framgår av förslaget till övergångsbestämmelser är avsikten inte att rubba giltigheten av nuvarande styrelsemandat utan endast att anbefalla kompletterande val vid 1963 års ordinarie ombudsstämma, så att därvid ut- över de två styrelseledamöter, vilka enligt nuvarande ordning skall utses för en tid av tre år, väljes ytterligare en ledamot för en tid av två år. Härigenom ernås att av de valda ledamöterna en tredjedel årligen avgår. Vid ombuds- stämman väljes i samma ordning suppleanter, vilka enligt förslaget skall vara personliga och sålunda utökas från nuvarande tre till sex. Från och med den 1 juli 1963 skall dessutom tillkomma en av Konungen utsedd sty- relseledamot jämte suppleant.

Förslaget till reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostads- kreditföreningar

Förslaget överensstämmer i stort med förslaget till reglemente för stads- hypotekskassan och -föreningarna. Paragraferna i de båda förslagen mot- svarar varandra och överensstämmer helt eller i allt väsentligt.

1 5. Motsvarar 5 5 i nu gällande reglemente. I texten har vidtagits vissa

förändringar, föranledda av utredningens förslag om utökning av antalet kassastyrelseledamöter (kapitel IV, avsnittet 7 a). Utredningens förslag om utvidgade jävsbestämmelser (kapitel IV, avsnittet 7 b) har föranlett om- skrivning av paragrafens fjärde stycke. Slutligen föreslår utredningen, att kassastyrelsen beredes möjlighet att bemyndiga särskild befattningshavare hos kassan att med kontrasignation av annan befattningshavare teckna kas— sans firma, varför ett tillägg gjorts till paragrafens sista stycke.

2 5. Motsvarar (i 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utredningens i kapitel IV. 6 framförda förslag om att kassans direktivrätt till föreningar- na bör komma till klart uttryck, har i näst sista stycket av paragrafen in- tagits en föreskrift om denna direktivrätt.

3 5. Överensstämmer med 7 5 i nu gällande reglemente. 4 5. Överensstämmer med 12 5 första stycket i nu gällande reglemente. 5 5. Paragrafen motsvarar 8 5 sista stycket och 12 5 andra stycket i nu gällande reglemente. I sak har inga förändringar vidtagits.

6 5. Innehållet överensstämmer med 8 5 första till tredje styckena i nu gällande reglemente.

7 5. Överensstämmer med 9 5 i nu gällande reglemente. S 5. Överensstämmer med 10 5 i nu gällande reglemente. 9 5. Överensstämmer med 11 5 i nu gällande reglemente. 10 5. Överensstämmer med 1 5 i nu gällande reglemente. 11 5. Motsvarar 2 5 i nu gällande reglemente. Då Upplands bostadskredit- förening, vars styrelse har sitt säte i Stockholm, uteslutande bedriver verk- samhet inom Stockholms län, föreslår utredningen att länsstyrelsen i sagda län skall förordna ombud hos föreningen.

12 5. Motsvarar 3 5 i nu gällande reglemente. En viss omskrivning har gjorts för att den i 35 5, punkt 3, nuvarande reglemente intagna bestäm- melsen om åliggande för styrelsen att fatta beslut rörande framställning om lån från kassan samt den i 36 5 intagna föreskriften om att framställning om lån från kassan skall vara åtföljd av bestyrkt protokollsutdrag, utvi- sande att styrelsen beslutat framställningen, skall kunna utgå. Den sist- nämnda bestämmelsen har tolkats så, att två beslut beträffande lånen skulle vara erforderliga från föreningarnas sida, nämligen ett om beviljande av lå— net och ett om framställning till kassan om lån. Med den föreslagna formu- leringen har utredningen velat ge uttryck åt att det räcker med ett beslut, nämligen det som avser lånets beviljande.

13 5. Motsvarar 4 5 i nu gällande reglemente. 14 5. Överensstämmer med 33 5 i nu gällande reglemente. 15 5. Motsvarar 34 5 i nu gällande reglemente. Jävsbestämmelserna för styrelseledamot och verkställande direktör har enligt utredningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 b, moderniserats. Sista stycket av den nu gällande paragrafen 34 har överförts till 20 5 i utredningens förslag. Föreningsdirek- tör har, även om han ej är ledamot av styrelsen, tillerkänts rätt att delta i överläggningarna men ej i besluten.

16 5. Motsvarar 35 5 i nu gällande reglemente; dock har, såsom under 1110-

tiveringen för den föreslagna 12 5 anmärkts, punkten 3 i nu gällande 35 5 uteslutits.

17 5. Motsvarar 37 5 i nu gällande reglemente. Firmateckningsbestäm— melserna har utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits beträf- fande motsvarande bestämmelser för kassornas styrelser (1 5 i förslaget till nytt reglemente). I nuvarande 37 5 reglementet finns en föreskrift om att kontrollen över handhavandet av föreningens kassa skall utövas av ordfö- randen eller, om styrelsen så förordnar, av annan dess ledamot. Detta ålig- gande synes böra tillkomma föreningens revisorer, varför någon motsvarig- het till bestämmelsen inte medtagits i författningsförslaget.

18 5. Motsvarar 38 5 första till femte styckena i nu gällande reglemente. 19 5. Överensstämmer med 39 5 i nu gällande reglemente. 20 5. Motsvarar innehållet i 34 5 sista stycket och 38 5 sista stycket i nu gällande reglemente.

21 5. Överensstämmer med 40 5 i nu gällande reglemente. 22 5. Motsvarar 41 5 i nu gällande reglemente. Såsom av utredningen an- förts i kapitel IV, avsnittet 7 c, föreslås, att nu gällande regler för utövande av rösträtt å föreningsstämma ändras så, att de i 56 5 föreningslagen intagna dispositiva reglerna förklaras skola gälla beträffande föreningarna. I förhål- lande till tidigare bestämmelser har den ändringen också vidtagits, att make tillerkännes rätt att uppträda som ombud för medlem å föreningsstämma.

23 5. Motsvarar 42 5 i nu gällande reglemente. Skärpta jävsbestämmelser i enlighet med utredningens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 b, föreslås. I bestämmelserna har vidare intagits föreskrift om rätt för föreningsdirek- tör att, även om han ej är föreningsmedlem, närvara vid föreningsstämma och delta i överläggningarna men ej i besluten.

24 5. Överensstämmer med 43 5 i nu gällande reglemente. 25 5. Motsvarar 44 5 i nu gällande reglemente. I punkten 5 har en mindre formell ändring vidtagits.

26 5. Motsvarar 18 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utredning- ens förslag i kapitel IV, avsnittet 7 C, har ett stycke tillagts, innebärande möjlighet för föreningarna att utnyttja en speciell garantiförsäkring för lån- givare.

27 5. Motsvarar 16 5 i nu gällande reglemente. Ett tillägg har föreslagits beträffande hyggnadskreditiv.

28 5. Motsvarar 17 5 i nu gällande reglemente. I enlighet med utredning- ens förslag i kapitel IV, avsnittet 3 c, har tillagts ett sista stycke för att undanröja den tveksamhet som hittills rätt i fråga om föreningarnas möj- ligheter att delta i lånekonsortier.

29 5. Motsvarar 19 5 i nu gällande reglemente. Punkten 5, som innefattar skyldighet för lånesökanden att i vissa fall förete bevis att byggnaden blivit av vederbörande byggnadsnämnd slutgiltigt besiktigad och godkänd, har uteslutits såsom obehövlig. Föreskriften om företeende av taxeringsbevis har bibehållits för att kassans styrelse och revisorerna skall bli i tillfälle att jämföra föreningarnas värderingar med taxeringsvärdena. Kravet att bevis

om åsatt taxeringsvärde skall företes redan vid utbetalningstillfället bör dock ej tillämpas kategoriskt. En viss uppmjukning av kravet på bevittning ä skuldebreven har vidtagits.

30 5. Överensstämmer med 20 5 i nu gällande reglemente. 31 5. Överensstämmer med 21 5 i nu gällande reglemente. 32 5. Överensstämmer med 22 5 i nu gällande reglemente. 33 5. Motsvarar 23 5 i nu gällande reglemente. En i den nuvarande lag- texten intagen bestämmelse om inverkan av nedsättning av taxeringsvärdet har uteslutits.

34 5. Överensstämmer med 24 5 i nu gällande reglemente. 35 5. Överensstämmer med 25 5 i nu gällande reglemente. 36 5. Överensstämmer med 26 5 i nu gällande reglemente. 37 5. Motsvarar 27 5 i nu gällande reglemente. Vissa ändringar i hänvis- ningarna har vidtagits i anledning av lagtextens omredigering.

38 5. Överensstämmer med 28 5 i nu gällande reglemente. 39 5. Överensstämmer med 31 5 i nu gällande reglemente. 40 5. Överensstämmer med 32 5 i nu gällande reglemente. 41 5. Motsvarar 14 5 i nu gällande reglemente. 42 5. Motsvarar 30 5 i nu gällande reglemente. I texten har vidtagits vissa ändringar, föranledda av attkftiirvaltningsbidraget enligt utredningens förslag i kapitel IV, avsnittet 4, ersättes av ett särskilt räntetillägg.

43 5. Överensstämmer med 15 5 i nu gällande reglemente.

Förslaget till instruktion för av länsstyrelsen förordnat ombud hos stads- hypoteks- eller bostadskreditförening

1 5. Överensstämmer med undantag för ändrade paragrafhänvisningar med nu gällande instruktions 1 5.

2 5. Överensstämmer med 2 5 i nu gällande instruktion. 3 5. I förtydligande syfte har tredje stycket i 3 5 i nu gällande instruk- tion givits en ändrad lydelse.

4 5. Överensstämmer med 4 5 i nu gällande instruktion. 5 5. Överensstämmer med 5 5 i nu gällande instruktion. ' »...

BILAGOR

Bilaga 11: ]

Bostadskreditgivningcn 1955—1961 fördelad på långivare

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1

Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr %

Sparbanker . . . . . . . ....... 582 24 656 26 773 30 787 30 858 28 679 23 810 25 Försäkringsbolag ....... . 306 12 345 14 352 14 542 21 453 15 333 11 527 16 Postbanken .. . . . . . . . . . 428 17 157 6 161 6 174 G 368 12 567 19 564 17 Allmänna pensionsfonden. . _— —— — —- Affärsbanker. . . . . . . . . . . . . . 145 6 543 22 348 13 239 455 15 308 11 123 4 Riksbanken ........ . . . 36 1 57 2 40 1 — 22 868 29 716 25 740 22 J 40 1 68 2 92 3 *

. Bostadsstyrelsen . . . . . . . . . . 950 39 838 33 852 33 874 1. Summa .................. 2 463 100 2 521 100 2 598 100 2 641 100 3 038 100 2 934 100 3 305 100

cmudmac

QHCOCW CO

H. Allmänheten . . . . . . . . . . . . 16 1 39 1 72 3 47

K. Varav: hypoteksobliga- tioner, mkr. . . . . . 424 404 703 657 692 792 1 159

L. — » —, % ...... 17 16 27 25 23 27 35 M. Stadshypotekskassan och bostadskreditkassan, netto- låneökning. ....... . . . . . . . . 430

! Preliminära siffror. Källa: Sveriges riksbank

Bilaga II: 2

Bostadsinvesteringama och kreditmarknaden 1955—1961. Milj. kr. 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 A. Bostadsinvesteringar, exkl. underhåll, i löpande priser .................. 2 340 2 560 2 685 2 890 3 035 3 200 3 556 B. 1. Erhållna bostadskrediter, totalt (enl. bil. 11: 1) . . . . 2 463 2 521 2 598 2 641 3 038 2 934 3 305

2. varav på kapitalmarkna- den (exkl. bostadsstyrel- sen) .................... 1 332 1 197 1 358 1, 550 1 719 1 825 2 429 C. B. 1 i % av A. (»kreditbe-

roendet») .............. 105,3 98,5 96,8 91,4 100,1 91,6 92,9 Kapitalmarknaden, total utlåning ................ 2 425 2 365 2 555 2 715 3 575 3 750 4 050

E. B. 2 i % av D. (bostads- krediternas kapitalmark- nadsandel) ............. 54,9 50,6 53,2 57,1 48,1 48,7 60,0

Anm.: Rad A, sifferserien över bostadsinvesteringarna i löpande priser, och rad B 1, siffer- serien över erhållna bostadskrediter, är inte fullt jämförbara. Rad A utgör en bruttoserie; några avskrivningar har ej gjorts. Rad B 1 är en nettoserie; från bruttoutlåningen har åter- betalningar av lån dragits. Serierna är olika även i annan mening. Rad A exkluderari princip helt investeringar i kommersiella lokaler. Rad B 1 inkluderar krediter för byggande av kontors- oeh affärslokaler i den mån sådana lokaler förekommit i fastigheter, som av kreditgivarna klassi— ficerats som bostadsfastigheter, bostads— och kontorsfastighet eller bostads- och affärsfastighet. I »Kapitalmarknaden» ingår allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, sparbanker, post- banken samt de hypoteksobligationer som förvärvas av företag, hushåll och diverse fonder och kassor (restpost). Affärsbankerna är normalt nettoköpare av hypoteksobligationer och kan således i viss mening sägas tillhöra kapitalmarknaden. Det »nivåfel» som begås då dessa attärsbankstransaktioner ej inkluderas i »kapitalmarknaden», kan dock motvägas av det för- hållandet att vissa av de egentliga kapitalmarknadsinstituten beviljar korta krediter i form av kreditiv vilka ingår i siffrorna under D. Riksbanken har vissa år givit nettofinansierings— bidrag till bostadsbyggandet i form av förvärv av hypoteksobligationer; beloppen är dock vanligen relativt små och motverkas på längre sikt av försäljningar av sådana finansobjekt, vilket motiverar att riksbanken ej inkluderas på rad D. Uppgifterna för år 1961 är prelimi- nara.

Källor: Konjunkturinstitutet, Svensk ekonomi 1960—65 (SOU 1962:11, bilaga 5, tabell C) och Sveriges riksbank.

10—620761

Bilaga II.-3 Bostadsinvesteringarna och kreditmarknaden 1962—1965 Milj. kr. 1962 1963 1964 1965 A. Bostadsinvesteringar, exkl. under- håll, i 1962 års priser ............ 3850 3975 4160 4350 B. 1. Beräknat bostadskredithehov, totalt 3 660 3 775 3 950 4135 2. varav på kapitalmarkn. (exkl. bo- stadsstyrelsen), alt. 1 ............ 2 660 2 775 2 950 3 035 alt. 2 ............ 2 860 2 975 3 150 3 335 C. B. 1 i % av A (»kreditberoendet»).. 95,0 95,0 95,0 95,0 D. Kapitalmarknaden, kalkylerat totalt placeringsbehov, alt. 1 ............ 4 550 5 400 6 350 7 100 alt. 2 ............ 4 300 4 200 5 600 6 100 E. Bostadskrediternas kapitalmark- nadsandel: 1. B. 2 alt. 1 i % av D alt. 1 57,4 51,4 46,5 42,7 2. B. 2 alt. 2 i % av D alt. 2 65,3 60,7 56,3 54,7

Anm.: Siffran för 1965 på rad A är långtidsutredningens »målsiffra» för detta är (vilken gavs i 1960 års priser) omräknad med hänsyn till beräknad byggnadskostnadsökning mellan 1960 och 1962 (approx. 6 procent). Siffrorna för 1962—1964 utgör tal som med utgångspunkt från den (preliminärt) kända siffran för 1961 och med en konstant volymmässig ökningstakt (ca 4,6 procent) leder fram till den för 1965 givna siffran. Uppgifterna på rad B. 1 har kal- kylerats som 95 % (det genomsnittliga »kreditberoendet» 1959—1961) av motsvarande upp- gifter på rad A. Rad B. 2 ger 2 alternativ; enligt det första (det »optimistiska») alternativet antas affärsbankerna varje år ge ett finansieringsbidrag på 200 mkr (1965 300 mkr ienlighet med vad som antogs i långtidsutredningens Appendix B om de finansiella långtidsperspek- tiven) och bostadsstyrelsen ett på 800 mkr (genomsnittet för senare år). Enligt det andra (det »pessimistiska») alternativet skulle affärshankerna ej ge något nettotillskott till bostads- finansieringen (men bostadsstyrelsen fortfarande 800 mkr per år). På rad C anges det ovan nämnda, antagna kreditberoendetalet 95 %. Rad D ger två alternativa kalkyler för kapital- marknadens utveckling (angående redogörelse för och kommentar till vad som avses med detta begrepp, se anmärkning till bilaga II: 2) under åren fram t. o. m. 1965. Skillnaden mellan alternativen består endast däri, att enligt det första —- det »optimistiska» _ alternativet, marknaden utanför kreditinstituten antages öka placeringarna i obligationer, förlagsbevis och aktier från 750 mkr 1962 till 1500 mkr 1965 (vilken senare siffra antages i ovan nämnda appendix till långtidsutredningen), medan i det »pessimistiska» alternativet en oförändrad siffra på 500 mkr har antagits. Marknadens utanför kreditinstituten ökade placeringari obligationer och aktier kan exempelvis tänkas som en funktion av ett ökat hushållssparande. Placerings- behoven för de institut som ingår på rad D har kalkylerats på ett schematiskt sätt (All- männa pensionsfondens placeringsbehov under antagande av en ca 4-procentig lönesummeök- ning per år). På rad E slutligen ges relationstalen för det »optimistiska» resp. det »pessimis- tiska» alternativet.

Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas utestående lån den 31 december åren 1956 och 1961 i milj. kr.

Bilaga III: ]

Förening Stadshypoteksförening Bostadskreditförening 1956 1961 1956 1961

Stockholms ............................ 1 155 1 721 169 292 Upplands .............................. 237 472 106 1 72 Norra Roslags o. Upsala ................ 47 124 13 Södermanlands .......................... 108 257 3 38 Östgöta ................................ 97 170 22 41 Norrköpings ............................ 1 68 271 27 49 Norra Smålands ........................ 96 195 17 38 Södra Smålands ........................ 37 105 17 45 Blekinge ................................ 66 116 — — Skånes ................................ 341 556 53 90 Hallands ................................ 88 139 10 19 Göteborgs .............................. 212 468 44 118 Västgöta-Dals .......................... 120 274 21 58 Wermlands ............................ 78 162 — 18 Örebro ................................ 125 262 28 78 Västmanlands .......................... 53 152 —— 25 Gävle—Dala ............................ 57 198 11 51 Västernorrlands ........................ 86 197 1 8 41 Jämtlands .............................. —— 7 18 Västerbottens .......................... 52 135 19 44 Norrbottens ............................ 79 191 26 62

Hela riket 3 302 6 165 598 1 310

Föreningarnas verksamhetsområden

Bilaga IV: 1

Föreningar (»S» betecknar Kontorsort Verksamhetsområden vid utgången av samförvaltade föreningar) år 1961 * Stockholms stadshypoteksför- Stockholm Stockholms stad ening Stockholms stads bostadskre- ditförening S Upplands stadshypoteks- och Stockholm Stockholms län med undantag av Norra och bostadskreditföreningar Mellersta Roslags domsagor samt den del av länet som ligger väster om Södertälje kanal S Norra Roslags och Upsala Uppsala Uppsala län samt Norra och Mellersta Ros- stadshypoteks— och bostads- lags domsagor av Stockholms län kreditföreningar S Södermanlands stadshypoteks- Nyköping Södermanlands län samt den del av Stock- och bostadskreditföreningar holms län som ligger väster om Södertälje kanal 5 Östgöta stadshypoteks- och Linköping Östergötlands län med undantag av Norrkö- bostadskreditföreningar pings stad, Finspångs köping samt vissai närheten därav belägna kommuner S Norrköpings stadshypoteks- Norrköping Norrköpings stad, Finspångs köping samt och bostadskreditföreningar Kvillinge kommun S Norra Smålands stadshypo- Jönköping Jönköpings län, Kalmar läns norra lands- teks- och bostadskreditför— tingsområde jämte staden Oskarshamn samt eningar Gotlands län Södra Smålands stadshypo- Kalmar Kronobergs län samt Kalmar läns södra teksförening landstingsområde med undantag av Oskars- hamns stad S Blekinge stadshypoteksför— Karlskrona Blekinge län ening och Södra Smålands och Blekinge Kronobergs och Blekinge län samt Kalmar bostadskreditförening läns södra landstingsområde med undantag av Oskarshamns stad S Skånes stadshypoteks- och Malmö Malmöhus och Kristianstads län bostadskreditföreningar S Hallands stadshypoteks- och Halmstad Hallands län bostadskreditföreningar " Göteborgs och Bohus läns Göteborg Göteborgs och Bohus län stadshypoteks- och bostads- kreditföreningar S Västgöta-Dals stadshypoteks- Vänersborg Älvsborgs och Skaraborgs län och bostadskreditföreningar S Wermlands stadshypoteks— Karlstad Värmlands län och bostadskreditföreningar S Örebro läns stadshypoteks- och Örebro Örebro län bostadskreditföreningar S Västmanlands läns stadshypo— Västerås Västmanlands län

teks— och bostadskreditför—

eningar

* Föreningar med identiska verksamhetsområden, gemensamma eller till varandra gränsande kontorslokaler men tills vidare icke enhetlig ledning.

Föreningar (»S» betecknar Kontorsort Verksamhetsområden vid utgången av samförvaltadc föreningar) år 1961 S Gävle-Dala stadshypoteks— och Gävle Gävleborgs och Kopparbergs län bostadskreditföreningar S Västernorrlands och Jämt- Sundsvall Västernorrlands och Jämtlands län lands läns stadshypoteksför— ening och Västernorrlands läns hostads- Västernorrlands län kreditförening Jämtlands bostadskreditför— Östersund Jämtlands län ening S Västerbottens läns stadshypo- Umeå Västerbottens län teks- och bostadskreditför- eningar S Norrbottens läns stadshypo- Luleå Norrbottens län

tcks- och bostadskreditför- eningar

Tablå utvisande den relativa fördelningen av inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus och stads-

Område 1956 1957 1958 Andel i procent av Andel i procent av Andel i procent av Förening Län Lägenhets- Utlånings- Lägenhets- Utlånings- Lägenhets- Utlånings- tillskott ökning tillskott ökning tillskott ökning Stockholms ....... 4 12,2 33,8 12,5 22,5 14,6 22,7 Upplands, N. Ros-

lags, Söderman- lands .......... B, C, D 17,4 11,6 16,4 13,9 17,5 14,6 Östgöta, Norrkö-

pings .......... E 3.9 4,7 5,3 5,0 4,2 6,7 N. Smålands, S.

Smålands ...... F, G, H, I 6,6 5,3 7,3 5.7 6.9 5,9 Blekinge ........ K 1.4 1,8 1.9 1,5 1,2 2,4 Skånes .......... L, M 11,3 8,6 11,8 7,2 11,4 8,1 Hallands, Göte-

borgs, Västgöta- Dals .......... N, O, P,R 19,9 13,3 18,5 18,3 19,5 16,8 Wermlands ...... 3,2 3,6 3,1 3,8 2,9 3.0 Örebro .......... T 33 4.1 2.7 5.7 3,2 4.2 Västmanlands . . . . U 4,2 3,0 4,7 2,7 3,7 2,0 Gävle—Dala ...... XV, X 6,6 1,8 7,4 2,7 6,3 39 Västernorrlands o.

Jämtlands ...... Y, Z 4,5 3,3 3,8 3,8 4,2 4,1 Västerbottens . . . . AC 3,2 2,4 2,1 3,8 1,8 2,6 Norrbottens ...... BD 2,3 2,7 2, 3,4 2,6 3,0 Alla föreningar . Hela 41 043 337 47 335 583 44 841 506

riket lägenheter mkr lägenheter mkr lägenheter mkr Stockholms, Upp-

lands .......... »Stor—

Stock— holm» 19,0 40,4 19,6 28,3 21.6 31.0 Upplands ........ d:o exkl.

Sthlms stad 6,8 6,5 7,1 5,8 7,1 8,3

Bilaga IV 3a: ]

hypoteksföreningamas nettoutlåningsökning åren 1956—1961 inom de särskilda föreningsområdena

1959 1960 1961 1956—1961

Andel i procent av Andel i procent av Andel i procent av Andel i procent av Lägenhets— Utlånlngs- Lägenhets- Utlånings- Lägenhets- Utlånings- Lägenhets- Utlånings-

tillskott ökning tillskott ökning tillskott ökning tillskott ökning

10,1 19.6 9,5 18,0 6,8 16,8 10,8 21,3

18.1 16.0 24.0 164 25,2 19,1 19,9 15,6

5,0 6,2 48 5.6 5,2 7,1 4,8 6,0

6,6 6,6 5,8 5,6 7,7 5,4 6,9 5,8 1.1 2.0 1,4 1,0 1,5 1,8 1,4 1,7 13.4 5,9 11,3 6,9 11,0 9,5 11,7 7,7

18.1 15.7 18.1 15,5 19.0 14,5 18.8 15,8

3,7 2.9 3,0 2,7 2,2 2,3 3,0 3,0 3,5 5,0 4,1 5,1 3.7 4,0 3,4 4,7 4.9 3 4 4.0 4.5 3,6 4,4 4,2 3,4 7,0 5,5 6,2 6,6 5.8 5,6 6,5 4,6

3,2 3.7 3,5 4,3 3,1 3,6 3,7 3,8 2.6 3,4 1,7 3,0 2,3 2,0 2,3 2,9 2.7 4,1 2,6 4,8 2 9 3.9 2,6 3,7 51 372 561 50 959 605 52 505 608 288 055 3 200 lägenheter mkr lägenheter mkr lägenheter mkr lägenheter mkr

17,9 27,6 21,8 26,0 19,8 27,6 20,0 29,3

7,8 8,0 12,4 7,9 13,0 10,9 9,2 8,0

Stadshypoteksinetitutionens fonder Bilaga I V 4 : ]

Stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder och stadshypotekskassans reservfond i % av låneomslutningen vid slutet av åren 1951/1961 samt nämnda fonders belopp i tusental kronor "],, 1951 och 31/1, 1961.

”ln 1951 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 "I” 1961 1 000 kr- % % % % % % % % % % % 1000 kr.

Stockholms stadshyp. förening . . . . 10 631 Upplands » . . . . 1 648 Norra Roslags o. Upsala . . . . 416 Södermanlands . . . . 607

1 3 1,34 1,33 1,30 1,27 1,22 1,21 1,19 1 2 1 3 1 1 Östgöta . . . . 871 1,3 0 8 0 9 0 9

1,06 0,99 0,98 0,99 0,95 0,92 0,91 1,32 1,28 1,28 1,21 1,02 0,91 0,81 0,96 0,91 0,84 0,80 0,67 0,66 0,65 1,33 1,22 1,18 1,16 1,06 1,01 0,97 0,88 0,92 0,95 0,97 0,95 0,93 0,94 0,92 0.90 0,84 0,80 0,71 0,68 0,65 0,74 0,65 0,54 0,50 0,42 0,39 0,37 0,68 0,69 0,67 0,69 0,69 0,66 0,65 1,01 1,00 0,95 0,93 0,85 0,81 0,79 0,66 0,66 0,64 0,62 0,62 0,61 0,61 1,23 1,16 0,95 ,92 0,78 0,72 0,69

0,74 — — — — — 0,89 0,82 ,78 0,64 0,63 0,63 1,87.— _ _ _ _ _ 0,84 0,78 0,67 0,52 0,50 0,48

0 0 0 61 0,71 0,64 0,55 0,51 0,44 0,43 0,43 0,60 0

21 142 4 001 966

1 633 1 673 2 537 1 275 431

Noooocoomocmxoooo QQ Q'." xo IN '#'

| | | Norrköpings » . . . . 1 141 Norra Smålands » . . . . 543 Södra Smålands » Blekinge » . . . . 275 0,74 Skånes » . . . . 2 581 1,07 Hallands » . . . . 412 0,70

)) » » » ) D )! »

135

minoomoo—Mn—ccuoooh owOMBQQwv—(Hmh

Göteborgs o. Bohus läns . . . . 1 513 1,29 Älvsborgs läns . . . . 437 0,75 Västgöta-Dals — Skaraborgs läns . . . . 215 Wermlands . . . . 390 Örebro läns . . . . 506 Västmanlands läns . . . . 245 Dalarnes . . . . 68 Gävle-Dala » . . . . Geflcborgs » . . . . 343 Västernorrl. o. Jämtl. ]. » 631 Västerb. o. Norrb. läns » . . . . 553

omr—m—l—vooov-(omm

QNMOMWQPQOQNP v—lr—iHv—GHOOQOHOHO

IQ 00 00 * [blä!—ålwlwlmlCh Noor—oomowhoooo sq 115510 =” [» rn o

'swqqmlwwpl

blrv—(CDG Hmmm—=”

0,88 0,8 0,68 0,50 0,52 0,49 0,50 0,4 — — — — — — 0,99 ,96 0,81 0,69 0,58 1,94 — — — — 1,02 0,94 0,81 0,76 0,75

0,77 —

1

1,14 1, Västerbottens läns » . . . . —— 0,52 0,49 0,45 0,37 0,40 0,43 Kiruna » . . . . 56 2,46 — _ _ _ _ _ Norrbottens läns » . . . . — — 0,82 0,71 0,72 0,65 0,64 0,64 0,65

Samtliga föreningar . . . . . . . . . . . . . . 24 217 1,11 1,08 1,02 0,99 0,91 0,88 0,85 0,84 0 85 52 207 Stadshypotekskassan . . . . . . . . . . . . 20 805 0,93 0,90 0,83 0,79 0,72 0,69 0,71 0,70 0,72 44 455 Summa 45 022 2,04 1,98 1,85 1,78 1,63 1.57 1,56 1,54 1,57 96 662

Hooooooodooo o ooo o w-coooooooo'ooo o ooo o 6

o" mot» ooooo

o” o" Aco—o" v-n—co (N

Hoomo" HHC (N

o lwwmoolboh|o|

o"

[*]?”

"Ä "i. v—1 3.8.9 HF!

PH Q'"! ON

of

" Preliminär uppgift, varvid hänsyn tagits till av föreningens V.D. föreslagen nedskrivning å fastighet med kr. 50000: —.

Bilaga IV 4: 2 Stadshypoteksinstitutionens fonder

Stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder och stadshypotekskassans reservfond. Årlig fondökning (= årsvinsten) i 1000 kr. vart och ett av åren 1952—1961.

"I” 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 u/u 1961

Stockholms stadshyp. fören. . . . . . . . . . . 10 631 544 560 778 990 1 180 1 046 1 199 1 110 1 404 1 700 21 142 Upplands » . ......... 1 648 75 89 105 , 197 226 231 307 370 322 431 4 001 Norra Roslags o. Upsala » . . . . . . . . . . 416 22 24 30 35 40 46 62 73 104 114 966 Södermanlands » . . . . . . . . . . 607 35 51 53 56 60 85 116 150 193 227 1 633 Östgöta » . . . . . . . . . . 871 37 47 47 57 68 41 78 104 127 196 1 673 Norrköpings » . . . . . . . . . . 1 141 77 86 102 105 118 129 163 188 193 235 2 537 Norra Smålands » . . . . . . . . . . 543 34 35 39 48 64 56 86 98 108 164 1 275 Södra Smålands » . . . . . . . . . . 135 7 7 8 12 15 25 33 46 64 79 431 Blekinge » . . . . . . . . . . 275 27 30 33 37 5? 63 60 69 92 93 834 Skånes . . . . . . . . . . 2 581 55 89 109 131 188 101 187 175 418 428 4 462 Hallands . . . . . . . . . . 412 16 23 31 30 39 54 66 76 91 100 938 Göteborgs o. Bohus läns 1513 51 54 55 133 149 137 186 204 301 374 3157 Älvsborgs läns 437 29 35 —- — — — — —— — — Västgöta—Dals — — -— 44 69 84 84 139 182 222 273 1 835 Skaraborgs läns 215 11 11 # -— — -— —— Wermlands 390 13 11 13 19 33 41 55 62 91 *157 *885 Örebro läns 506 26 24 27 33 20 59 81 119 152 181 1 228 Västmanlands läns 245 9 11 11 14 25 33 63 68 90 114 683 Dalarnes 68 3 2 2 —— — —— —- — — _ Gävle-Dala 16 31 45 37 55 75 110 121 944 Gefleborgs 343 17 19 —- — — — — — —— _ Västernorrl. o. Jämtl. ]. . . 631 34 34 35 28 48 61 106 144 214 159 1 494 Västerb. o. Norrb. läns . . . . . . . . . . 553 53 60 Västerbottens läns . . . . . . . —41 9 19 39 75 107 142 163 761 Kiruna . . . . . . . 56 —5 —4 Norrbottens läns . . . . . . . . . . 37 70 75 84 155 201 241 1 328

Samtliga föreningar .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24 217 1170 1298 1 497 2 071 2 546 2 443 3 201 3 575 4 639 5 550 52 207 Stadshypotekskassan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 805 732 786 1 163 1 233 1 489 1 617 2 658 4 599 4 044 5 329 44 455 Summa 45 022 1 902 2 084 2 660 3 304 4 035 4 060 5 859 8 174 8 683 10 879 96 662

aegz—ageeasaggeagea

" Preliminär uppgift, varvid hänsyn tagits till av föreningens V. D. föreslagen nedskrivning å fastighet med kr. 50000: —.

Bilaga IV 4:3' Bostadskreditinstitutionens fonder

Bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder och bostadskreditkassans reservfond i % av låneomslutningen vid slutet av åren 1951/1961 samt nämnda fonders belopp i tusental kronor ”l,, 1951 och '1/12 1961.

31/121951 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 ”1/121961 1000 kr. % % % % % % % % % % % 1 000 kr.

Sthlms stads bostadskred.fören.. . . . 2 944 3,14 3,39 Upplands » . . . . 1 626 2,52 Norra Roslags o. Upsala . — Södermanlands Norrköpings

Östgöta Norra Smålands

oo 5? cu oo **. oo o "! m

2.57 2.56 2,62 2,67 7 798 2,57 2,62 2,69 2,72 4 675 0.03 0.22 0.44 0,62 78 0,37 057 0,69 0,90 344 3,20 3,13 3,08 3,06 1 511 3,07 311 3,05 3,30 1 352 2,50 2,47 2.43 2,51 955 1.93 860 2.51 2 264 2,68 500

2 757 1 284 79 1 432 99 808 880 379 865 1 377

0010 cxfoi om

NCM ** sq N © 19. N LG ”& N (» ”I. N

COWOIHLQCECO

» » . '— » . . . . 592 2,75 » . 426 3,31 » . . . . 250 2,58 Södra Smålands o. Blek. » . . .. 257 2,73 Skånes » . . . . 1 048 2,79 Hallands » . . . . 138 2,40

)) )) » » » ))

| OBOECQIEODQDNQCO |

v—HOGDCDIQNCQ

v—d Q m ooo—aom LOGIN—thc?

v—lw

OO| cq

av

H

cq m oolwq_pqu|mowl

ommmmmm NHv—t

Göteborgs . . . . 873 4,60 Göteborgs o. Bohus läns 273 3,10 Västgöta—Dals . . . . 291 2,43 Västra Svealands . . . . 288 2.06 Wermlands -— Örebro läns Västmanlands läns » . . . . Gävle-Dala » . . . . 84 2 Västernorrlands läns » . . . . 223 2 Jämtlands läns » . . . . 112 2 Västerbottens läns » . . . . 242 1,85 2,03 Norrbottens läns » . . .. 272 1,84 2,12

Samtliga föreningar . . . . . . . . . . . . . . 9 939 2,80 2,87 2,44 2,25 2,24 2,25 2,31 30 297 Svenska bostadskreditkassan . . . . . 5 549 1,57 1,63 1,67 1,86 1,82 , 1,71 1,69 1,79 1,83 1,91 25 022 Summa 15 488 4,37 4,50 4,54 4,90 4.68 4,62 4,15 3,94 4 03 4,08 4,22 55 319

0101 Qom "103 suv—4 o—c N_CQ (Nv—c mao

tft—4 mot:

NLQCDDCOBQDHCDG) mmmmmdwmmw

| COD—1 o b". 81 ramo CDLQN

COCQNCONN WWW

| m,m—400300 |namn | mmmmmm www

mal—mquwmlwmol ommmmmm com—1 m CQ en

I | D-CDv—t mm summan—goawai

Ihml 0.00. OH [ | | |

v—l 1 L» oomxo|cx1c= ergo—wacom Hmm cav—4 OHOHG'IHv—l

cooooo mixo v—Iv—4v—4

("LOOP-"T' asatron-now concooo wwqwa OHDHv—l CNIv—l

m "71 N

Lo

"i

rn men NNL— llm ocqccoo

o—o—mcu—ZN weit-60101 mma—gm v—JNNNN m cc: . 00. m =” o_ m m"

1

(: r—4

nu

cu

'—

(N

[_

03.

v—4

CO

_Q

cu 1101-11me co =”

v—ihw

v—c

Bilaga IV 4: 4 Bostadskreditinstitutionens fonder

Bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder och bostadskreditkassans reservfond. Årlig fomlökning (= årsvinstcn) i 1 000 kr. under vart och ett av åren 1952—1961.

”71; 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 =”ln 1961

Sthlms stads bostadskred. fören. . . . . . . . . 2 944 343 347 376 424 457 419 487 563 684 754 7 798 Upplands » ........ 1 626 211 243 227 248 329 260 317 317 385 512 4 675 Norra Roslags o. Upsala » ..... —— _ 1 12 27 38 78 Södermanlands » . . . . . . . . —— — 4 19 48 66 90 117 344 Norrköpings » . . . . . . . . 592 71 73 80 71 72 72 92 113 123 152 1 511 Östgöta » . . . . . . . . 426 53 68 66 68 86 57 87 117 129 195 1 352 Norra Smålands » . . . . . . . . 250 39 49 43 44 57 56 75 93 105 144 955 Södra Smålands 0. Blek. » . . . ..... 257 31 32 30 30 36 53 46 89 118 138 860 Skånes » .. . . . . . . 1 048 77 105 77 101 121 76 108 121 182 248 2 264 Hallands » . . . . . . . . 138 19 23 21 23 32 33 42 48 57 64 500 Göteborgs » . . . . . . . . 873 Göteborgs o. Bohus läns » . . ...... 273 67 74 71 71 93 99 145 262 326 403 2 757 Västgöta-Dals » . . . . . . . . 291 38 45 46 54 69 61 116 154 185 225 1 284 Västra Svealands » . . . . . . . . 288 35 40 52 46 72 95 Wermlands » . . . . . . . . — — — — _ — 2 16 2.1 37 79 Örebro läns » . . . . . . . . _ Å — — 134 183 226 261 1 432 Västmanlands läns » ........ _ _— _ — — — — —— 6 24 69 99 Gävle-Dala » . . . . . . . . 84 15 21 23 27 44 47 82 113 154 198 808 Västernorrlands läns » . . . . . . . . 223 38 43 40 23 46 50 82 100 131 104 880 Jämtlands läns » . . . . . . . . 112 16 17 14 16 23 13 25 34 49 60 379 Västerbottens läns » . . . . . . . . 242 47 50 44 45 53 39 61 73 94 117 865 Norrbottens läns » ........ 272 54 50 49 53 87 86 120 169 209 228 1 377

Samtliga föreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 939 1 154 1 280 1 259 1 344 1 681 1 535 2 070 2 649 3 322 4 064 30 297 Svenska bostadskreditkassan . . . . . . . . . . . . 5 549 747 898 1 163 1 188 1 443 1 718 2 507 3 046 3 101 3 662 25 022 Summa 15 488 1 901 2 178 2 422 2 532 3 124 3 253 4 577 5 695 6 423 7 726 55 319

Bilaga IV 4: 5

Nu utgående förvaltningsbidrag inom stadshypoteksinstitutionen

Stadshypoteksförening Bidrag i procent av oguldet lånebelopp till föreningen kassan

Stockholms:

Under tio år .......................................... 0,10 _ Därefter .............................................. 0,07 _ Upplands:

Lån å nom. minst 100000 kr. ........................ 0,10 Övriga lån ............................................ 0,15 N. Roslags ............................................ 0,10 _— Södermanlands .......................................... 0,10 — Östgöta ................................................ 0,10 Norrköpings ............................................ 0,10 _ N. Smålands ............................................ 0,10 S. Smålands ............................................ 0,10 _ Blekinge .............................................. 0,10 _ Skånes ................................................ 0,10 Hallands .............................................. 0,10 Göteborgs o. Bohus läns ................................ 0.10 Västgöta-Dals .......................................... 0,10 —— Wermlands ............................................ 0,15 Örebro läns ............................................ 0,10 — Västmanlands läns ...................................... 0,10 — Gävle—Dala ............................................ 0,10 Västernorrlands o. Jämtlands läns ...................... 0,15 —— Västerbottens läns ...................................... 0.15 —— Norrbottens läns ........................................ 0,15 ——

Bilaga IV 4:6

Bostadskreditiustitutionen

Bidrag beträffande nyutlämnade lån

Nu utgående bidrag till Förening Omräkning av bidragen till ett särskilt ränte— kassan föreningen tillägg å oguldet belopp Förv.-bidr. Fondbidrag Förvaltn. bidr. Till Till Summa kassan fören.

. o,. ' under 10 år i % av i % av

Lei) ;” nom. i % av nom. nom. oguldet ! [) belopp belopp belopp

Stockholms stads 0.10 0,20 0,15 är 1—20 .......... 0,13 0,29 0,42 0.10 0,10 därefter .......... 0,10 0,20 0,15 Upplands .......... 0,13 0,30 0,43 0,10 0,20 0,25 N. Roslags .......... 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,15 Södermanlands ...... 0,13 0,30 0,43 0,10 0,20 0,20 Norrköpings ........ 0,13 0,36 0,49 0,10 0,20 0,20 Östgöta ............ 0,13 0,36 0,49 0,10 0,20 0,25 N. Smålands ........ 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,20 S. Smålands 0. Blek. 0,13 0,36 0,49 Skånes 0,10 0,20 0,20 är 1—10 .......... 0,13 0,33 0,46 0,10 0,15 därefter .......... 0,10 0,20 0,20 Hallands ............ 0,13 0,31 0,44 0,10 0,20 0,25 Göteborgs o. Bohus 1. 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 1 0,20 Västgöta-Dals ...... 0,13 3 0,36 0,49 0,10 0,20 0,25 Wermlands ........ 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,15 Örebro läns ........ 0,13 0,26 0,39 0.10 0,20 0,25 Västmanlands läns .. 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,25 Gävle-Dala ........ 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,25 Västernorrlands läns 0,13 0,43 0,56 0,10 0,20 0,20 Jämtlands läns ...... 0,13 0,36 0,49 0,10 0,20 0,20 Västerbottens läns .. 0,13 0,31 0,44 0,10 0,20 0,25 Norrbottens läns . . . . 0,13 0,43 0,56

' Sedan lån löpt i fem år och därefter med fcmårsintervaller äger föreningens styrelse ned- sätta bidraget så att det uttages å kapitalskulden i avrundade hundratal kronor vid början av varje femårsperiod.

? Vid omräkningen har hänsyn ej tagits till föreningsstyrelsens möjlighet att låta beräkna förvaltningsbidraget till föreningen enligt 1.

KUNGL BIBL. 2 & JUL ...,.L'

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962

1. Helsetjeneste for sotarende.

2. Nordiskt samarbete inom radio och television. 3. Vattenkraftenl Torne och Kalix älvar.

4. Nordisk bogmarked.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utreds-ringa rna. nummer i den kronologiska förteckningen)

Justmedepartementet Atomansvarl het II. [14] Utlandssvens ars deltagande i allmänna val. 19 Nedre justiticrevisionens arbetsorganisation. 20 Expropriation för sanering av historiskt eller" kultur- historiskt värdefull bebyRRelse. [ 24] Radions juridiska ansvar. [27]

Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarets personalfrågor. [3] Försvarets tandvård.. [23| Arilågåstidsreglering för militär personal och clvilrnllitär.

Socialdepartementet

Skogstillgängarna i Jämtlands län. [1I Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17]

Kommunikationsdepartementcl

Statsbidrag till enskild väghållning. m.m. [6] Avgiftsbelagda tratikanläggrungar. [26] Säkerhetsinspektion av motortordon och släpvagnar. [29]

Finansdepartementet

Flnansplan för budgetåret 1962/63 samt; Preliminar nationalbudget för år 1962. [8] Städemas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhål- lande tlll staten. [9 1959 års långtidsut g. 1. Svensk ekonomi 1960—1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och upp- bördsväsendet .Del II. [18] Reviderad nationnlbudget för år 1962. [25] Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. [31]

Ecklesiaslikdepartementet

Vidgud vuxenutbildning på gymnasiestudiet. [5] Korrospondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolvåsendets centrala ledning. [28]

Jordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2]

Handelsdepartementet Den allmänna nårlngslagstiftningen. [15]

Inrikesdepartementet

Arbetsupsgiiter och utbildning för viss sjukvårds-

person . [4]

Kommunalråttskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslän— derna. [2:11 Samhalls g asocialitet. [22]

SYOCKHOLI I'll. KUIGL. IOKTIIGKIIIII '. !. IOISTIDI I sönu