SOU 1962:51

Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet

Sammanfattningsvis kan sägas, att våra dagars musikintresse är uttryck för legitima behov hos individerna, men att det behövs åtgärder från sam- hällets sida för att dessa behov skall kunna få utvecklingsdugliga och ut- vecklingsbefrämjande medel för sin tillfredsställelse. Samtidigt är dagens växande musikliv ett uttryck för en växande social homogenisering, men där situationen inrymmer stora faror för att en ekonomisk och social ut- jämning också skall åtföljas av en regression mot en onödigt låg medelnivå ifråga om musiksmak och därmed försvårade möjligheter för den enskilde att finna glädje i livsberikande och traditionsanknytande musikformer. Ingen konstart har sådana stora sociala möjligheter som musiken. Inget samhälle har heller råd att försumma den musik, som är en bärare av samhällets och kulturkretsens bästa traditioner och värderingar.

KAPITEL III

Det frivilliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning

Musikledarutredningen (MLU) har enligt direktiven bl. a. att söka klar- lägga »det frivilliga musikbildningsarbetets» nuvarande omfattning och ut- vecklingstendenser för att utifrån detta söka fastställa behovet av lärare och handledare för denna verksamhet. Ett siande om utvecklingstendenser och framtida lärarbehov är alltid vanskligt, det har lärarprognoser för olika sta- dier av skolväsendet bevisat upprepade gånger. Uppgiften på den frivilliga musikbildningens område är än vanskligare inte minst med tanke på att man på detta område ännu har att räkna med en lång period av dynamisk utveckling. Men inte heller den första delen av uppgiften, en kartläggning av det frivilliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning, låter sig gö- ras exakt. 1947 års musikutredning (MU) fann det t. ex. helt ogörligt att få ens en ungefärlig uppfattning om detta.

Sedan dess har en viss strukturering av musikbildningsfältet ägt rum, och vissa områden därav .låter sig väl i dag med någorlunda exakthet kart— läggas. Det framgår av direktiven, att begreppet »det frivilliga musikbild- ningsarbetet» icke avser någon begränsning till den verksamhet, som sedan gammalt inryms i termen »det fria och frivilliga folkbildningsarbetet», utan jämväl avser den utbildningsverksamhet, som exempel-vis förekommer vid de 5. k. kommunala musikskolorna eller i andra frivilliga sammanslutningar samt den i kommunal regi bedrivna frivilliga skolmusiken. Däremot har direktiven icke gett anledning till att behandla den inom skolans ram bc- drivna obligatoriska musikundervisningen.

Det är icke lätt att dra någon skarp gräns mellan musikbildning och mu- sikutbildning. Utredningen menar dock, att det är möjligt och i vissa av- seenden nödvändigt att grovt indela musikbildningsfältet i två huvudsek— torer, den ena huvudsakligen sysslande med musikutbildning, den andra med musikbildning.

Det är vidare svårt att dra en bestämd gräns mellan ett sysslande med musik, som har studie- eller bildningskaraktär, och det som enbart syftar till att skänka förströelse, något som redan 1944 års folkbildningsutredning påpekade (SOU 1948: 30, s. 18).

En individ, som regelbundet deltager i någon musikalisk aktivitet, och dit räknas även konsumerandet av musik, kan knappast undgå att så småning- om få sin förståelse för de musikaliska värdena vidgad och fördjupad, även om det primära motivet till aktiviteten vore att erhålla förströelse. På samma

sätt förhåller det sig med musicerande i religösa sammanhang, där aktivi— teten primärt är inriktad på uppbyggelse. Det skulle därför finnas anled- ning, menar kommittén, att i en inventering av det frivilliga musikbildnings- arbetet inte bara ta med den verksamhet, som av utövarna eller bakomstå- ende organisationer direkt betecknas som studie- eller bildningsverksamhet, utan även all musikverksamhet, som bedrives någorlunda regelbundet och vars målsättning och arbetsformer icke alltför mycket skiljer sig från den målsättning och de arbetsformer, som är förhärskande i de mer studie- och bildningscentrerade verksamhetsformerna.

Då kommittén likväl avstår från detta, sker det med hänvisning till att befattningshavarna inom denna sektor som regel icke är att betrakta som musikpedagoger i egentlig mening. Inom organisationer som Sveriges kör- förbund, Svenska sångarförbundet, Sveriges kyrkosångarförbund, Sveriges orkesterföreningars riksförbund m. fl. föreligger icke direkt ett behov av musikpedagoger för verksamhetens bedrivande. Där ställs i första hand krav på framträdande konstnärliga och tekniska färdigheter hos ledaren. Ofta sker rekryteringen av ledare från den egna organisationen eller också anli- tas en skicklig fackmusiker utifrån. Några krav på pedagogisk utbildning ställes sällan på dessa personer, som till allra största delen har ledarsysslan som en bisyssla under en eller ett par kvällar i veckan. MLU menar därför, att det ledarbehov, som föreligger inom ovannämnda och liknande organisa— tioner icke direkt herörs av utredningsuppdraget. Detta hindrar naturligtvis icke att de musikpedagoger, som i andra sammanhang kan vara behövliga, i görligaste mån bör utbildas med tanke på att de som bisyssla skall kunna åtaga sig ledarbefattningar i körer och orkestrar av skilda slag.

Vid den inventering, som MLU företagit av den nuvarande studie- och hildningsverksamheten på musikens område, undantages sålunda den inom skolans ram bedrivna ordinarie musikundervisningen och ovannämnda ama- törmusikaliska verksamhet.

Dessutom har den verksamhet, som bedrives av privatpraktiserande mu- siklärare, undandragit sig utredningens kontroll. Många av dessa privat- praktiserande lärare har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till någon skola, musikskola eller bildningsförbund. Proportionerna mellan lärarnas undervisning i institutioner och privat växlar dock starkt. Eleverna dras i allt större utsträckning mot institutionsundervisning icke minst av ekono- miska skäl, då ju undervisningen i frivillig skolmusik, kommunala musik- skolor och studieförbundens musikcirklar oftast ställer sig avsevärt billigare än privatundervisning. Privatundervisning försiggår dock runt om i landet i icke ringa utsträckning på alla undervisningsnivåer. Mycket av den allra bästa undervisningen på kvalificerad nivå torde ske privat.

De privatpraktiserande musiklärarna har ibland slutit sig samman till fackorganisationer.

Svenska pianolärareförbundet är med sina drygt tvåhundra medlemmar en av de större av dessa. Förbundet har till uppgift att verka för höjandet av pianoundervisningens kvalitet och att söka skapa större förståelse för denna

undervisnings betydelse hos allmänheten. För inträde i pianolärarförhundet krävs pedago—gexamen från vissa läroanstalter med höga vitsord i metodik och solistspel. Erkänt framstående pedagoger blir medlemmar utan prov, övriga sökande utan fastställda examina, kan få inträde efter prov inför en av förbundet utsedd prövningsnämnd.

Svenska säng- och talpedagogförbundet med drygt hundra medlemmar utövar även kontroll över medlemmars kvalifikationer. Sångundervisningen bedrives i större utsträckning än instrumentalundervisningen privat.

Ett trettiotal yngre sång— och talröstpedagoger är sammanslutna till Sve- riges yngre sångpedagogers förbund, varav majoriteten är verksamma i Stockholmstrakten.

I Göteborg verkar Musikpedagogiska sällskapet i Göteborg med c:a 100 medlemmar.

Dessa organisationer och sammanslutningar bedriver viss kvalificerad kursverksamhet för medlemmarnas egen fortbildning.

Någon tillnärmelsevis fullständig och pålitlig statistik beträffande om— fattningen av studie- och hildningsverksamheten på musikens område i Sve- rige existerar icke för närvarande. De många olika typerna av huvudmän för musikbildningsverksamhet och den ovan påtalade svårigheten, då det gäller definition av vad som skall räknas in under studie- och hildningsverk— samhet, bidrar till svårigheterna, då det gäller att få ett grepp om den totala omfattningen av det frivilliga musikbildningsarbetet i landet. Inom vissa områden eller sektorer av denna verksamhet har det sedan länge funnits kontinuerlig statistik rörande den totala omfattningen av verksamheten. Så t. ex. har Skolöverstyrelsen årligen rapporterat antalet musikcirklar i de studieförbund som åtnjuter statsbidrag. Stadsförbundet har vidare i sam- band med löneförhandlingar o. d. sporadiskt insamlat uppgifter om den musikbildningsverksamhet, som åtnjutit kommunalt stöd.

Som utgångspunkt för en prognos av det framtida lärarbehovet för den frivilliga musikbildningsverksamheten, har kommittén sökt analysera det nuvarande tillståndet och utvecklingstendenserna inom de två huvudsek- torerna av musikbildningsfältet, den kommunala musikhildningsverksamhe- ten och studieförbundens musikci-rkelverksamhet.

Musikbildningsverksamhet i kommunernas regi

De enskilda kommunerna har sedan länge på många sätt visat intresse för musikverksamhet i olika former, ett intresse, som ofta resulterat i eko- nomiska bidrag till den frivilliga musikbildningsverksamheten. Storleken av denna »kommunala stöttning» av musikverksamheten beräknades 1957 till 13 miljoner kronor. De första kommunala bidragen utgick till folk- bildningsorganisationer för anordnande av musikcirklar, till körer och in- strumentalensembler för deras verksamhet etc. På senare tid finner man ofta, att kommunerna genom egna organ och institutioner tagit ledningen

av det frivilliga musikbildningsarbetet på orten. Man kan här urskilja två huvudformer av kommunernas egen musikbildningsverksamhet:

a) frivillig skolmusik

b) kommunala musikskolor På vissa orter förekommer en tredje form av kommunalt initiativ på musikbildningsområdet :

c) kommunala musikledare Frivillig musikbildningsverksamhet i kommunernas regi har tidigare varit föremål för 1944 års folkbildningsutrednings uppmärksamhet (SOU 1948: 30). Man hävdar där, att en förändrad syn på musikens värde och nya aspekter på dess plats i det folkliga bildningslivet, tillsammans med nya musikpedagogiska metoder, drivit fram lokala initiativ av annan art än tidigare existerande. De nya verksamhetsformer, som man syftar på, kallas i utredningen för »folkliga musikskolor» eller >>folkmusikskolor>>. Den fortsatta beskrivningen ger dock vid handen att man därmed avser dels den verksamhet, som vi här kallar a) frivillig skolmusik, dels den verksamhet, som bedrives i s. k. b) kommunala musikskolor, antingen de drivs i anknytning till något studieförbund ell-er de drivs i kommunens egen

regi. Frivillig skolmusik

Många kommuner har vid den obligatoriska skolan ordnat någon form av frivillig undervisning i sång eller instrumentalmusik eller skapat möjlig- heter för eleverna att frivilligt deltaga i körer och orkestrar. Frivillig skol— musik avser sådan verksamhet, som helt eller delvis bekostas av kommunen och där huvudmannaskapet åvilat någon kommunal instans. Hit hör således icke den frivilliga instrumentalundervisning, som sedan länge funnits vid realskolor och gymnasier. Den senare instrumentalundervisningen har be- drivits inom ramen för musiklärarens ordinarie tjänstgöringsskyldighet med en timme för varje fullbordat 50-tal elever. Undervisningen skall enligt de metodiska anvisningarna företrädesvis ges på violin, piano, orgel, orgel— harmonium, violoncell eller altviolin. I undervisningen kan elever med »stör- re musikaliska förutsättningar» deltaga. Uttagning till denna undervisning skall ske genom prövning, vars utformning icke närmare regleras. Varje elev, som deltage-r i denna instrumentalundervisning, skall ha minst 15 mi- nuters undervisning per vecka.

Denna form av musikbildningsverksamhet får naturligtvis icke förbises när det gäller en prognos av lärar- och instruktörsbehovet för den frivilliga musikbildningsverksamheten i Sverige. Skolberedningen har i sitt betänkan- de SOU 1961: 30 föreslagit, att bestämmelsen om en timme för varje fullbor- dat 50—ta1 elever skall gälla även för grundskolan från och med årskurs 4. I sitt remissyttrande på detta betänkande har SÖ föreslagit en timme per klass (1. v. s. ungefär en timme instrumentalmusik för varje 30-tal elever. Departementschefen stannade dock vid att föreslå, att den frivilliga instru- mentalundervisningen bör förekomma i grundskolan i samma omfattning

och efter väsentligen samma grunder, som för närvarande gäller för den treåriga realskolan. Detta blev även riksdagens beslut.

Även detta torde dock medföra, att man på många orter måste anlita lärare från en kommunal musikskola eller liknande för att täcka det ökade behov av speciallärare i instrumentalundervisningen, som beslutet kommer att medföra.

Kostnaderna för den frivilliga instrumentalundervisningen vid fullt ut- byggd nioårig skola beräknas till i runt tal 3,5 miljoner kr.

Kommunernas egen verksamhet på detta område, som vi alltså benämner »frivillig skolmusik» och som står under ledning av skolstyrelsen eller del därav, har, under i huvudsak de tre senaste decennierna, utvecklats i an— knytning till folkskolorna. Sådan frivillig skolmusik har på en del orter vuxit fram ur ett enskilt kantor-, lärar- eller skolledarinitiativ. På andra orter har privatpersoner eller sammanslutningar utanför skolan tagit initia— tivet.

I Stockholm startades exempelvis 1905 på privat initiativ och med blåsinstru- ment skänkta av en privatperson, musikundervisning för ett antal gossar i Katari- na södra folkskola. Verksamheten i folkskolornas egen regi har med början 1914 ständigt ökat i omfattning, och läsåret 1957/58 var icke mindre än 40 gossmusik- kårer i verksamhet i Stockholm. Skolornas frivilliga musikverksamhet utvidgades. 1941 till att omfatta även stråkinstrument, och 1958 fanns det möjlighet för elever- na i 49 av stadens skolor att deltaga i stråkundervisning. Då förhållandena på mu— sikbildningsområdet i Stockholm bedömts vara alltför speciella, ingår data för' Stockholm ej i beskrivningen av musikbildningsverksamheten i kommunernas regi.

I Malmö startades i början av 1940-talet i blygsam skala frivillig musikunder- visning av några intresserade folkskollärare. De samlade elever utanför ordinarie schematid till övningar på blockflöjt och tonett. Först i och med att musikkon- sulenten vid stadens folkskolor år 1949 tog initiativet till Malmö folkskolors mu- sikskola, fick den frivilliga musikundervisningen i Malmö större omfattning. Läs— året 1957—58 var elevantalet uppe i 3 118, varav 174 undervisades individuellt i piano-, flöjt-, violin-, violoncell- eller klarinett, och 1 528 elever undervisades i- grupp i piano-, violin-, klarinett-, mässingsinstrument-, mandolin -eller blockflöjt- spelning. Dessutom deltogi s. k. förberedande musikundervisning 1 216 elever, för- delade på 49 grupper. Det kommunala anslaget till verksamheten var detta år 27 000 kronor.

Den ort, där den frivilliga skolmusiken omfattar den största procenten av barn i den obligatoriska skolan, är Eskilstuna.

Där deltog i den frivilliga skolmusikverksamheten under verksamhetsåret 1959/60 drygt 60 % av hela antalet elever i folkskolans årskurser 1—9.

Verksamheten började i ABF:s regi, där den entusiastiske folkskolläraren och musikdirektören John Norrman redan i början på 1930-talet startade med grupp- undervisning i instrumentalmusik, först för vuxna elever och så småningom även för barn.

Målsättningen för verksamheten i Eskilstuna har varit en bred musikunder- visning, en strävan att ge alla, som så önskat, en musikalisk grund för fortsatta studier. I linje härmed eftersträvade man redan från början att göra all musik- undervisning kostnadsfri och att starta med ett billigt instrument, som låg inom var mans ekonomiska räckhåll. Man stannade i Eskilstuna för blockflöjten som första grundläggande hjälpmedel för inhämtandet av elementär musikkunskap och som instrument i ett enkelt sammusicerande.

Alla barn som så vill får från och med andra terminen i årskurs 1 börja spela blockflöjt och sedan fortsätta med detta instrument i 3 terminer. Övningarna om- fattar spelning av enkla melodier efter noter, notkunskap, takt, rytm- och gehörs- övningar. Vid den tredje terminens slut prövas varje elev och får välja instrument för fortsatt undervisning. Om färdigheten och gehöret nått tillräcklig utveckling, inordnas eleven från och med det tredje skolåret i den mera avancerade under- visningen. De clver, som ej bedömes mogna att börja i den ordinarie musikunder- visningen, hänvisas till ytterligare en termins blockflöjt eller rekommenderas att spela mandolin.

När eleverna nått tillräcklig instrumentell färdighet, får de tillfälle till sam- musicerande med andra ungdomar. Toppen på orkesterverksamheten är skol- symfoniorkestern och Eskilstuna ungdomsorkester, vilken framträtt i åtskilliga krävande sammanhang vid stadens festligheter och även företagit musikresor till Norge och Danmark.

Under 1930-talet bedrevs, som ovan sagts, verksamheten i ABF:s regi, men re— dan 1941/42 överfördes den till folkskolan och erhöll ett anslag på 3 000 kronor.

Under detta verksamhetsår omfattade undervisning 90 elever fördelade på 4 lärare. Läsåret 1946/47, alltså efter fem år, hade verksamheten vuxit till 40 grup- per med tillsammans ca 350 elever, och anslaget hade då ökat till 30 000 kronor.

Efter ytterligare en fem-års-period hade verksamheten 1951/52 en omfattning av 2 125 elever fördelade på 349 grupper för att vid slutet av nästföljande fem- årsperiod vara uppe i 4 171 elever i 926 grupper.

I de senaste årens siffror ingår även 450 521 500 elever från de högre skolorna i staden. Dessa elever har inte kunnat beredas instrumentalundervisning i sina nya skolor och därför fått fortsätta i folkskolans frivilliga musikundervisning, där de en gång börjat.

Verksamheten under redovisningsåret 1959/60 har omfattat 960 grupper med tillsammans 4085 elever, och därtill kom frivillig körsång med 252 elever upp— delade på 8 körer. Sistnämnda år deltog således sammanlagt icke mindre än 4337 elever i den frivilliga skolmusiken i Eskilstuna.

Fördelningen av de i instrumentalmusik deltagande eleverna framgår av ta- bell 1.

Tabell ]. Deltagare i Eskilstunas skolors frivilliga musikundervisning 1959/60

Antal Antal Instrument grupper elever Procent Fiol ...................................... 140 440 10,8 Violoncell .................................. 16 52 1,3 Kontrabas .................................. 7 22 0,5 Träblåsinstrument .......................... 100 354 8,7 Bleckblåsinstrument ........................ 52 194 4,8 Piano ...................................... 228 915 22,4 Gitarr ...................................... 32 118 2,9 Mandolin .................................. 61 315 7,7 Dragspel .................................. 81 341 8,3 Trummor & slagverk ...................... 10 42 1,0 Blockflöjt .................................. 187 1 292 31,6 Samspel .................................... 46 Summa 960 4 085

Den frivilliga skolmusiken började, som delvis framgått av ovanstående, ofta i blygsam skala som några timmars frivillig musikundervisning i an- slutning till skolans verksamhet i övrigt.

Under 1940- och 50-talen har denna typ av kommunal musikbildnings- verksamhet ökat. Någon samlad bild av utvecklingen under dessa år i lan- det i dess helhet har man tyvärr icke.

Ett landsomfattande enkätmaterial om den frivilliga skolmusiken insam- lades dock 1952 av skolöverstyrelsens musikkonsulent fil. lic. Arne Aulin. Materialet har sedermera bearbetats av kommitténs sekreterare och redo- visas här i tabell 2.

Denna enkät arbetade med skolkommunen som enhet (dåvarande över- lärardistrikt). Samtliga landets 1 035 skoldistrikt besvarade enkäten. Som framgår av tabell 2 förekom i början på 1950-talet frivillig skolmusik på enklare instrument i 25 % av landets 1 035 skoldistrikt, och mer kvalificerad frivillig skolmusik i 39 % av landets skoldistrikt. Materialet ger tyvärr icke någon belysning av frågan om hur många elever som är engagerade i frivillig skolmusik och ej heller hur många lärare som på heltid eller deltid sysselsätter sig inom denna sektor av det frivilliga musikbildningsarbetet.

Tabell 2 ger illustration av den kraftiga variation, som förelåg i kommu- nernas frivilliga skolmusikverksamhet. Så visar det sig t. ex., att nära 60 % av skoldistrikten i Södermanland hade en frivillig musikverksamhet på enk— lare instrument, under det att sådan verksamhet icke förekom i mer än 3 % av distrikten i Västerbotten och helt saknades i Norrbotten.

Tabell 2. Förekomsten av frivillig skolmusik läsåret 1951/52

Antal Spel av enk- Underv. på Distrikt Distrikt Distrikt Län överlä— la instr. på mer kvali- där kör— med med tack- rardi- barnens fri- fic. instru- sång musik lärarei sån , strikt tid1 ment1 finns1 konsulentn g B Stockholms ........ 55 25 56 47 2 6 C Uppsala .......... 25 16 48 36 0 1 D Södermanlands . . . . 39 59 51 49 3 2 E Östergötlands ...... 47 la' 31 40 3 2 F Jönköpings ........ 54 20 26 33 0 2 G Kronobergs ........ 43 14 16 37 1 0 H Kalmar ............ 50 14 16 32 2 1 I Gotlands ..... . . . 14 14 43 14 O 0 K Blekinge .......... 25 24 44 24 0 1 L Kristiansstads ...... 58 24 28 19 1 4 M Malmöhus ........ 72 25 35 22 1 8 N Hallands .......... 39 13 36 23 3 2 O Göteborgs o. Bohus 43 9 14 16 1 1 P Älvsborgs .......... 67 33 31 27 0 O R Skaraborgs ........ 55 13 31 18 0 2 S Värmlands ........ 51 49 66 35 5 2 T Örebro ...... . ..... 33 36 45 36 2 3 U Västmanlands ...... 28 57 79 54 5 0 W Kopparbergs ...... 49 51 51 41 2 1 X Gävleborgs ........ 45 27 40 58 2 0 Y Västernorrlands . . . . 43 23 53 21 4 3 Z Jämtlands ........ 35 26 60 29 2 0 AC Västerbottens ...... 35 3 17 20 0 0 BD Norrbottens ........ 30 0 33 30 0 1 Hela riket 1 035 25 38 32 39=3,8 % 42=4 %

1 Uttryckt i % skoldistrikt av 2 Uttryckt i absoluta tal.

hela antalet distrikt i länet.

Lika kraftig är variationen beträffande mer kvalificerad frivillig skolmu— sik, där hela 79 % av Västmanlands skoldistrikt har sådan verksamhet, me— dan endast 14 % av distrikten i Göteborgs o. Bohus län har sådan verk- samhet.

MU konstaterar i sitt betänkande (SOU 1954: 2): »Inom folkskolan har under senaste är med hjälp av kommunala anslag organiserats frivillig mu- sikundervisning i en redan avsevärd omfattning». Det är dock uppenbart i tabell 2 att tillgången till sådan musikundervisning var synnerligen ojämn i landet och att mer än 60 % av landets skolkommuner saknade sådan musik— undervisning i början av 1950-talet.

*Många bevis finnes för att denna sektor av musikbildningsarbetet vuxit mycket i omfattning under 1950-talet, och MLU menar, att mycket talade för nödvändigheten att medelst förnyade enkäter få ett säkrare grepp om nuläget, som utgångspunkt för beräkning av antalet lärartimmar och en prognos rörande antalet behövliga lärare och instruktörer för denna del av musikbildningsverksamheten.

Denna enkät skulle då i främsta rummet sikta till att ge MLU upplysning om antalet engagerade elever och lärare, om nuvarande och förväntade be— hov av lärartimmar.

MLU genomförde i oktober-november 1960 en enkät, som via länsskol- nämnderna tillställdes samtliga skolkommuner i landet, och som tog upp frågor rörande omfattning och organisationen av skolkommunens frivilliga skolmusikverksamhet jämte frågor rörande de i denna verksamhet enga— gerade lärarnas meriter.

Utformningen av frågeformuläret framgår av bilaga 1. Fullständiga uppgifter infordrades endast av de skolkommuner, där fri— villig, av Skolmyndighet organiserad och bekostad musikundervisning ägde rum under läsåret 1959/60. Beträffande kommuner, där annan typ av fri— villig musikbildning står ungdomar i skolåldern till buds, skulle detta an— märkas under rubriken »övriga upplysningar».

Ur denna undersökning har Stockholms stad uteslutits, eftersom för- hållandena på musikbildningsområdet där nyligen varit föremål för speciell utredning och i samband därmed beräkning av lärarbehovet verkställts. ( Sc bilaga 2.)

Tabell 3 utgör en sammanfattning av resultaten från MLU:s länsskol— nämnd-enkät 1960 med avseende på antal kommuner med frivillig musik— undervisning.

Frivillig skolmusik förekom 1959/60, som framgår av tabell 3, i nära 50 % av landets skolkommuner. Variationsvidden i %-tal engagerade kommuner i olika län är fortfarande rätt stor. Icke något län har dock mindre än 22 % av skolkommunerna inbegripna i en frivillig skolmusikalisk verksamhet. Den intensivaste verksamheten på denna sektor av musikbildningsverksam— heten bedrives i Södermanland, där icke mindre än 90 % av de 39 skol— kommunerna har frivillig skolmusik.

Län Kom. ansl. Antal skol- Antal d:o _ 0, per inv. kommuner med instr.m. _ ”'

8 Stockholms ............................ 0: 80 53 21 40 C Uppsala ................................ 1: 45 25 19 76 D Södermanlands .......................... 4: 18 39 35 90 E Östergötlands .......................... 0: 49 47 12 26 F Jönköpings ............................ 0: 49 54 16 30 G Kronobergs ............................ 0: 27 43 14 33 H Kalmars ................................ 0: 22 50 11 22 I Gotlands ................................ 1: 09 14 9 64 K Blekinge .......... ' ' .................... 0:45 25 11 44 L Kristianstads .......................... 0: 46 58 30 52 M Malmöhus .............................. 0: 22 71 24 34 N Hallands ................................ 0: 10 39 9 23 O Göteborgs o. Bohus .............. 0:10 44 10 23 P Älvsborgs .................... 0: 75 67 44 66 R Skaraborgs .................. 0: 18 56 12 21 S Värmlands .................. 1: 47 51 43 84 T Orebro ...................... 0:87 31 19 61 U Västmanlands .............. 0: 78 27 17 63 W Kopparbergs ................ 1: 94 49 38 78 X Gävleborgs .................. 0: 52 41 19 46 Y Västernorrlands ............ 1: 23 44 27 61 Z Jämtlands .................. 0: 78 35 16 46 AC Västerbottens ............ 0 19 33 10 30 BD Norrbottens .................. . . 0' 31 30 12 40

Hela riket 0:65 1 026 478 47

En jämförelse mellan tabellerna 2 och 3 visar alltså, att antalet skolkom- muner, som engagerar sig i frivillig skolmusikverksamhet, ökat under 1950- talet och att för närvarande omkring halva antalet skolkommuner ger möj- lighet för eleverna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning på fritiden.

En analys län för län ger intryck av att de regioner, som redan i början av 1950-talet hade frivillig skolmusik i någon större omfattning, ökat mer än de lån, som i 1952-års undersökningen kunde betecknas som torftiga i vad avser frivillig skolmusik. Så har exempelvis i Uppsala län antalet kom- muner med frivillig skolmusik ökat från 48 % 1952 till 76 % 1959/60, Sö- dermanland från 51 % till 90 %, Kopparbergs län från 51 % till 78 % me- dan Östergötlands län minskat från 31 % till 26 %, Skaraborgs från 31 % till 21 %.

Den procentuella nedgången i vissa län i antalet kommuner, där någon form av frivillig skolmusik bedrives, kan tänkas bero på att vissa skolkom- muner under tiden 1952—1959 i stället för frivillig skolmusik inrättat själv- ständig kommunal musikskola. En annan faktor, som försvårar tolkningen är sammanläggningen av två eller flera mindre skolkommuner till en större skolenhet. Huvudtendens tycks vara, att i län, som redan i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet visade ett påtagligt intresse för den frivilliga skol- musikverksamheten, där har detta intresse i regel vidmakthållits och har

Tabell 4. Länsskolenämndsenkäten angående

Antal elever som Folk- ååå? 121133? deltog i Lan Eåiggo kom. pliktiga 1 959 60 barn instr. / Sång musik Summa

B Stockholms ................ 446 101 53 55 030 575 2 578 3 153 C Uppsala .................... 166 834 25 19 455 242 1 916 2 158 D Södermanlands .............. 225 935 39 26 448 614 7 994 8 608 E Östergötlands .............. 358 458 47 42 757 643 1 583 2 226 F Jönköpings ................ 283 980 54 32 231 602 1 374 1 976 G Kronobergs ................ 159 311 43 17 989 529 509 1 038 H Kalmar .................... 236 606 50 25 408 422 521 943 I Gotlands .................... 55 051 14 6 634 60 522 582 K Blekinge .................... 144 568 25 15 170 203 592 795 L Kristianstads ................ 257 265 58 29 805 470 1 734 2 204 M Malmöhus .................. 622 081 71 67 472 2 022 3 889 5 911 N Hallands .................... 169 368 39 19 311 353 315 668 0 Göteborgs o. Bohusl. ........ 619 697 44 68 023 1 317 1 900 3 217 P Älvsborgs .................. 373 744 67 40 931 1 074 4 419 5 493 R Skaraborgs .................. 249 738 56 27 829 232 920 1 152 S Värmlands .................. 291 155 51 31 184 540 3 885 4 425 T Örebro ...................... 261 446 31 28 861 849 1 967 2 816 U Västmanlands .............. 229 960 27 28 456 554 1 456 2 010 W Kopparbergs ................ 286 215 49 31 553 523 4 672 5 195 X Gävleborgs .................. 294 038 41 34 411 536 1 528 2 064 Y Västernorrlands ............ 288 231 44 34 929 291 3 095 3 386 Z Jämtlands .................. 141 416 35 17 009 107 932 1 039 AC Västerbottens .............. 240 354 33 30 464 71 818 889 BD Norrbottens ................ 261 884 30 37 996 132 1 176 1 308

Hela riket 6 663 436 1 026 769 356 12 961 50 295 63 256

i de flesta fall resulterat i en ökning av antalet skolkommuner med frivillig skolmusik.

Om man till antalet kommuner med frivillig skolmusik i landet (478) lägger de 107 kommuner, som enligt tillgängliga uppgifter vid denna tid hade en kommunal musikskola, finner man således, att totala antalet kom- muner med frivillig musikbildningsverksamhet i kommunernas egen regi under läsåret 1959/60 var 585 eller 57 % av landets skolkommuner. Siffran 57 % får då betraktas som ett maximivärde, eftersom det i vissa skolkom— muner förekommer håde frivillig skolmusik och en kommunal musikskola.

Kolumn 2 i tabell 3 illustrerar de stora differenser som föreligger mellan olika län beträffande kommunalanslagens storlek. I Södermanland, som enligt ovanstående intar en särställning då det gäller musikutbildningsverk- samhet, satsar man icke mindre än kronor 4: 18 per innevånare till frivillig skolmusik. Inget annat län kommer över 2 kronor. Närmast kommer Kop- parbergs län med kronor 1: 94, Värmlands län kronor 1: 47 och Uppsala län kronor 1: 45 medan man i Hallands län och Göteborgs o. Bohus län endast satsar 10 öre per innevånare till frivillig skolmusik.

Svagheten med denna metod att ange omfattningen i musikbildningsverk- samheten ligger givetvis i den stora variationen i storlekshänseende mellan

31 frivillig skolmusik 1959/60

Lärare i länet Speciellt an- som på fritid s tällda musiklärare i undervisade i Elevav— Kommunalt Statligt __ sång1 musik1 gifter anslag anslag sång musxk a b a b 9 28 1 2 8 85 123 381 358 764 — 5 9 4 5 13 29 57 309 241 710 7 145 11 64 2 3 14 126 49 131 945 300 22 100 8 25 — 2 13 38 24 853 175 327 — 11 13 — 4 — 45 7 815 137 766 —— 9 11 — 3 1 15 5 802 42 605 1 172 8 10 3 2 2 19 10 024 51 888 6 835 1 5 — — — 19 845 59 820 260 6 15 — 2 — 13 3 135 65 280 — 10 35 — 10 1 48 21 732 119 274 2 256 30 43 11 12 1 93 53 615 137 625 1 771 2 4 — 1 1 6 2 460 16 357 500 2 8 — 1 2 13 14 476 62 024 2 349 27 66 —— 2 4 89 100 168 280 407 — 6 42 — 1 —— 17 10 770 45 861 4 549 7 18 — 3 20 65 69 329 428 061 13 991 12 38 -— 3 5 31 19 057 228 166 --— 13 29 1 5 3 46 55 309 179 055 600 18 54 — 4 12 145 111 216 555 510 87 700 7 24 1 2 4 40 26 181 152 621 2 368 3 12 1 4 9 52 49 476 354 761 1 250 2 5 -— — 4 21 42 249 110 224 600 2 22 1 1 1 19 15 253 46 260 8 953 2 6 — 1 1 31 15 110 80 587 4 497 211 586 25 73 119 1 105 888 696 4 875 253 168 896

1 Kolumnen a avser heltidsanställda befattningshavare. Kolumnen b avser timanställda bc— Jattningshavare

olika skolkommuner. Till allra största delen är det i första hand de större skolkommunerna i landet, som varit villiga att satsa på en musikbildnings- verksamhet i egen regi.

En bättre uppfattning av den frivilliga skolmusikens omfattning ger tabell 4, där kolumn 5 anger antal elev-er, som deltager i frivillig sång, och ko— lumn 6 antal elever i frivillig instrumentalmusik. Där framgår det, att, endast 1,7 % av landets 769 356 skolpliktiga barn (Stockholm ej medräknat) under året 1959/60 deltog i frivillig sång och 50 295 (6,5 %) deltog i fri- villig instrumentalundervisning. Tillsammans deltog sålunda 63 256 elever i någon form av frivillig skolmusik under verksamhetsåret 1959/60 eller- 8,2 % av de i skolorna befintliga skolpliktiga barnen.

Den frivilliga skolmusikverksamheten drog detta år en kostnad av 5 933 045 kronor, varav 4 875 453 kronor eller 82,2 % var anslag från kommu— nerna, 888 696 kronor eller 15 % var elevavgifter och endast 168 896 kronor eller 2,8 % var statsanslag för sådan musikundervisning som bedrevs i form. av fritidsgrupper.

En granskning av den frivilliga skolmusikverksamhetens omfattning län—.

för län, visar att den stora ojämnhet som kunde förmärkas i tabellerna 2 och 3 beträffande antalet skolkommuner med musikverksamhet, har sin mot- svarighet i stora fluktuationer i antalet deltagande elever. I Södermanlands län deltog 32,5 % av de skolpliktiga barnen i någon form av frivillig skol— musik. Det län, som därnäst har det högsta procenttalet elever engagerade i sådan verksamhet, är Kopparbergs län med 16,5 %, Värmlands län med 14,2 %, Älvsborgs län med 13,4 % och Uppsala län 11,4 %. De län, där denna verksamhet är sämst utvecklad, är Västerbotten (2,9 % ), Norrbotten (3,4 % ), Halland (3,5 %) och Skaraborgs län (4,1 %).

Vid tolkning av tabell 4 måste hänsyn tas till omfattningen av det kom- munala musikskolväsendet, studieförbundens musikverksamhet och privat- undervisningen. Den relativt blygsamma omfattningen av frivillig skolmu- sikverksamhet i Stockholms län (5,7 %) kan säkert tolkas som ett uttryck för, att vi här har de flesta kommunala musikskolorna i landet. Procenten deltagande barn i Göteborg, Malmö, Norrköping och andra större städer påverkas även av privatundervisningen, som har sin relativt sett största ut- bredning i större städer.

En analys av den frivilliga skolmusikverksamheten uppdelad på städer + köpingar och landsbygd redovisas i tabell 5. De 769 356 skolpliktiga barnen fördelar sig tämligen jämnt på dessa båda grupper. 51,5 % går i skolor i städer och köpingar och 48,5 % går i landsbygdsskolor. Ungefär samma pro- portioner återfinner man i den grupp på 50 295 elever, som deltager i fri— villig instrumentalundervisning. Städer och köpingar har 50,7 % av dessa och landsbygden 49,3 %. Detta kan dock icke tolkas så, att landsbygds- ungdomarna i lika hög grad som stads- och köpingsungdomarna skulle ha möjlighet till musikundervisning på sin fritid, eftersom Stockholm ej medtagits och eftersom majoriteten av de omkring 107 kommunala musikskolorna finnes i städer och köpingar och endast i mindre omfattning på landsbygden.

Frivillig sångundervisning förekommer till största delen i städerna och köpingarna, där icke mindre än 79,2 % av de 12 961 deltagarna i frivillig sång är bosatta, medan endast 20,8 % är bosatta på landsbygden.

I så gott som samtliga kommuner var den frivilliga musikundervisningen

Tabell 5. Antal elever i frivillig skolmusik 1959/60

Elever i den Elever som deltar i frivillig obligatoriska skolan Sång Instrumental musik Antal % Antal % Antal % Städer1 och köpingar ........ 396 480 51,5 10 266 79,2 25 491 50,7 _ Landsbygd ................ 372 876 48,5 2 695 20,8 24 804 49,3 Totalt 769 356 100,0 12 961 100,0 50 295 100,0

1 Stockholm ej inräknat.

från början avsedd uteslutande för elever i folkskolan och omfattade som regel endast gruppundervisning på blockflöjt, mandolin etc. och enkelt sam- spel på dessa instrument. Allteftersom verksamheten växte, breddades under- visningen till att omfatta allt fler instrument och allt större procent av de skolpliktiga barnen.

Snart anmälde sig problemet med de folkskoleelever, som vid övergången till högre skolor eller efter avslutad skolgång fortfarande önskade vara med i det frivilliga musikbildningsarbetet. På vissa orter löstes frågan så, att de förutvarande folkskoleeleverna även efter avslutad folkskola fick möjlig- het att fortfarande deltaga i den frivilliga skolmusiken. På andra orter kän- de man behov av en mer fristående organisationsform, som kunde säkra en kontinuitet i musikbildningsarbetet oberoende av ungdomarnas skolhem- vist.

Kommunala musikskolor Den frivilliga musikbildningsverksamheten i kommunens egen regi, under en speciell musiknämnd eller en särskild musikskolestyrelse har ofta mo- tiverats just med att ungdom, som redan slutat sina skolstudier, skall få en möjlighet att fortsätta och utveckla sitt musikaliska intresse och förkovra sig i den musikaliska verksamhet, som de eventuellt påbörjat under skol- åren.

Målsättningen för dessa kommunala musikskolor kan allmänt sägas vara: »att meddela skolungdom och vuxna bosatta i kommunen undervisning i musik samt att även på annat sätt verka för att främja musiklivet i kom- munen». Ofta förekommer, som ovan nämnts, en speciell styrelse för dessa kommunala musikskolor antingen i form av en musiknämnd, en musik- skolestyrelse eller så att hela eller delar av folkskolestyrelsen fungerar som styrelse även för musikskolan. I vissa kommuner förekommer det, att folk- bildningsorganisationer (i de flesta fall ABF) eller andra frivilliga samman- slutningar driver en kommunal musikskola.

En organisationsform, som ofta fått utgöra mönster för de kommunala musikskolorna i vårt land, är den som tillämpats i Nacka, en av de första orter i landet med en fastare organiserad kommunal musikbildningsverk- samhet. Den frivilliga musikbildningsverksamhetens framväxt i Nacka åter- ges här i korthet.

I början av 1930-talet stod den nystartade Nacka Amatörorkester utan cellist, och då en generalinventering bland kommunens 9000 innevånare avslöjade en skriande brist på amatörmusiker och för övrigt avslöjade ett mycket torftigt mu- sikliv i kommunen, fick den gamla tanken på en skolornas frivilliga musikunder- visning förnyad näring. 1934 gav folkskolestyrelsen tillstånd till att man försöks- vis fick starta frivillig musikundervisning vid en av kommunens skolor. Undervis- ning meddelades i violin, violoncell och piano. Försöket slog väl ut, och efter ett par år fanns sådan frivillig musikbildningsverksamhet vid kommunens samt- liga fem folkskolor. Från 1935 har verksamheten åtnjutit kommunalt stöd. Orga- nisationen och finansieringen i övrigt handhades mellan åren 1934—1945 av »För- cningen Nacka folkliga musikskola». Utöver årliga anslag till denna musikbild-

3—521059

Anslagets Anslagets År storlek År storlek

1935 ................ 200 1949 ................ 70 800 1936 ................ 200 1950 ................ 71 600 1937 ................ 860 1951 ................ 76 400 1938 ................ 1 400 1952 ................ 86 000 1939 ................ 1 200 1953 ................ 101 200 1940 ................ 1 400 1954 ................ 120 500 1941 ................ 1 500 1955 ................ 143 500 1942 ................ 3 600 1956 ................ 141 400 1943 ................ 5 400 1957 ................ 181 000 1944 ................ 7 600 1958 ................ 212 700 1945 ................ 22 600 1959 ................ 250 400 1946 ................ 30 175 1960 ................ 284 900 1947 ................ 33 000 1961 ................ 342 000 1948 ................ 48 535

ningsverksamhet vid skolorna, vi-lkas storlek framgår av tabell 6, har folksko- lestyrelsen kostnadsfritt upplåtit lokaler för musikundervisningen. 1942 inköpte folkskolestyrelsen instrument för blåsorkester och gav föreningen i uppdrag att meddela erforderlig undervisning.

Elevantalet i den frivilliga musikverksamheten i Nacka under de första tolv åren framgår av tabell 7.

Den kraftiga ökningen i elevantalet 1939 berodde på att instrumentalundervis- ningen vid kommunens mellanskola då övertogs av föreningen.

Med den ökning i elevantalet, som skedde år från år, blev det snart svårt att driva verksamheten med anlitande av endast frivilliga krafter. Styrelsen för För- eningen Nacka folkliga musikskola ingick därför till kommunalfullmäktige med förslag bl. a. om att musikverksamheten skulle ställas under kommunal styrelse samt att verksamheten skulle utvidgas till att omfatta även musikintresserade över skolåldern.

Tabell 7. Elevantal vid Nacka Musikskola 1934—1961

Elever i Elever i

År Förbere— Totalt År Förbere- Totalt

Musik— dande Musik— dande skolan mu51k' skolan musik—

underv. underv. 1934 ........ 8 —— 8 325 — 325 1935 ........ 17 —— 17 357 107 464 1936 ........ 29 — 29 469 205 674 1937 ........ 77 — 77 487 304 791 1938 ........ 86 —— 86 490 397 887 1939 ........ 161 — 161 497 384 881 1940 ........ 163 —— 163 549 392 941 1941 ........ 175 —- 175 1955 ........ 564 379 943 1942 ........ 193 — 193 1956 ........ 605 367 972 1943 ........ 232 — 232 1957 ........ 620 387 1 007 1944 ........ 267 -— 267 1958 ........ 625 328 953 1945 ........ 270 ——- 270 1959 ........ 649 349 998 1946 ........ 276 -— 276 1960 ........ 692 368 1 060 1947 ........ 298 — 298 1961 ........ 691 404 1 095

Kommunalfullmäktige erkände musikverksamhetens betydelse för kommunen och dess inbyggare och accepterade tanken på att musikundervisning liksom all annan undervisning borde tas om hand av det allmänna.

Från och med den 1 januari 1946 ombildades musikbildningsverksamheten i Nacka till Nacka folkliga musikskola under en styrelse av 7 ledamöter och under ledning av en studierektor, som handhar den administrativa och pedagogiska ledningen av musikskolan. Av styrelsens 7 ledamöter tillsättes 4 av Nacka stadsfull- mäktige för en tid av fyra år, och två av dessa skall representera den frivilliga kör— och orkesterverksamheten inom kommunen. Övriga ledamöter är: skoldirek- tören i Nacka, rektorn vid läroverket i Nacka samt musikskolans studierektor.

Den kommunala musikskolan fick sitt första verksamhetsår ett kommunalt bi- drag på drygt 30 000 kronor.

Musikskolan stod 1946 öppen för alla kommunens skolungdomar, men rekryte- ringen skedde i regel från folkskolans tredje klass. Efter avslutad skolgång fick eleverna, om de så önskade, stå kvar i musikskolan och deltaga i orkesterövningar- na. Eleverna får under sin musikskoletid låna instrument i stor utsträckning. Må- let för musikskolans verksamhet är, att så många som möjligt skall beredas till- träde till musiken såsom en värdig fritidssysselsättning och en källa till rekrea- tion och glädje i både enskildhet och gemenskap. För närvarande är musikskolan organiserad som en 1—2 årig förskola, en 5-årig egentlig musikskola och ett 2-årigt högstadium. Förskolans första år omfattar två terminer och är förlagd till barnens andra skolår. Denna förskola står öppen för alla barn i Nacka. Vid slutet av de två första terminerna gehörsprövas barnen, och de som visar tillräck- lig musikalisk mognad tas påföljande höst in i den egentliga musikskolan.

De barn, som icke tas in i den egentliga musikskolan men vars gehörsprov är godkända, tas in i förskolans andra årskurs, som omfattar undervisning i block- flöjt. Efter förskolans andra årskurs har eleverna åter möjlighet att söka in i den egentliga musikskolan. Även här sker en gallring på basis av testningar och utlåtande från musikläraren i förskolan.

Undervisning meddelas i samtliga orkesterinstrument samt i piano och i sång. Eleverna undervisas dels enskilt, dels i grupp. Undervisningsformerna är 20-, 30- och 40-minuterslektion per vecka. Flertalet elever har en lektion per vecka. Nybörjarna har genom sammanslagning till grupper två lektioner per vecka un- der några terminer.

Högstadiet omfattar 2 år och står öppet för elever, som arbetar bra och gör särskilt goda framsteg. Dispens till ytterligare fortsatta studier kan beviljas elever, som deltar i mer kvalificerad orkesterverksamhet inom skolan eller som siktar till yrkesutbildning i musik.

Orkester- och ensembleverksamhet är ett betydelsefullt komplement till under- visningen.

En något annorlunda prototyp för frivillig musikbildning är verksamhe- ten i Västerås.

Västerås musikskola år av ungefär samma storleksordning som Nackas men har en annorlunda tillkomsthistoria och organisation. Musikverksamheten i Väster- ås har delvis sina rötter i de musikcirklar, som godtemplarlogerna i Västmanland startade i början av 1930—talet. För att säkra bredast möjliga grundval för denna verksamhet startade man i Västerås en bildningsorganisationernas samarbetskom- mitté för musikundervisning (1934), där den drivande kraften blev rektor Ivar Andrén. Denna samarbetskommitté ordnade musikundervisning vid den s. k. Arosgården. Verksamheten, som i början helt finansierades med elevavgifter, in- riktades mestadels på vuxna. 1937—1945 lämnade dock stadsfullmäktige ett års- anslag på 1 000 kronor. Samarbetskommittén lyckades år 1943 intressera folk-- skolestyrelsen att ta upp undervisning i musik åt skolbarn på deras fritid. Från

och med detta år utgick ett anslag på 1 500 kronor, vilket räckte till avgiftsfri undervisning till mer än ett tjugutal blivande violinister. En utvidgning av denna skolornas frivilliga musikverksamhet kunde ske tack vare Arbetsmarknadskom- missionen, som ställde några flyktingmusiker till gratis förfogande.

Man var dock vid mitten av 1940-talet icke nöjd med den omfattning musik— undervisningen i staden hade. Samarbetskommittén beslöt sagda år att överlämna den i deras regi bedrivna musikundervisningen under namn av Västerås musik— skola till Västerås Musiksällskap. Anledningen till att man detta år ansåg att Musiksällskapet skulle vara en lämplig huvudman för musikhildningsverksamheten i Västerås var, att Musiksällskapet detta år breddat sin styrelse och där givit plats för personer från olika intresseorganisationer i staden.

I sin skrivelse till drätselkammaren angående anslag för musikundervisnings- verksamheten skrev styrelsen för Musiksällskapet, att syftet var, »att söka åstad— komma en kontroll över den enskilda musikundervisningen genom att skapa ga- rantier för att de lärarkrafter, som ägna sig åt denna undervisning, hållas på en så hög standard som möjligt.» Även folkskolestyrelsen beslöt låta musikskolan överta den av folkskolan bedrivna instrumentalundervisningen från vårterminen 1946. Före 1945 höll sig elevantalet — folkskolans egen frivilliga verksamhet oräknad — under 100. För verksamhetsåret 1945/46 beräknade musikskolans elev— antal till 400 men det blev 700. Den största posten på inkomstsidan måste fort- farande vara elevavgifter, men staden beviljade för år 1946 10 000 kronor, varav 3 000 kronor till nedsättning av avgifter. Lärararvodet var till en början 4 kronor per timme. Skolans utveckling medförde ständiga årsunderskott, som dock täck— tes av staden i följande årsbudget. Stads—anslaget för år 1959 uppgick till 300 000 kronor, medan den totala inkomsten från elevavgifter belöpte sig till 160 000 kro- nor. I samband med att man 1949 inrättade de första ordinarie tjänsterna ut- reddes frågan om musikskolans kommunalisering. Man kom dock till den slut- satsen, att en kommunalisering skulle kunna leda till en fördyring av driften. Sko- lan är alltså ej kommunal, men stadens fäder räknar den till 95 % som sådan.

Musikskolan är intimt knuten till stadens skolväsen genom de i styrelsen själv- skrivna två skolcheferna: skoldirektören, styrelsens vice ordförande, och rektorn för stadens läroverk. Skolorna ställer gratis lokaler till musikskolans förfogande och grundskolans lärare sköter detaljerna kring anmälningsförfarandet till musik- skolan. Det intima samarbete med skolväsendet i staden accentueras än mer i det att läroverkets frivilliga instrumentalmusik (se 5. 24—25) till stor del handhaves av musikskolans lärare.

Västerås musikskola hävdade redan från starten vikten av att ta hand om bar- nen för en musikalisk uppfostran så tidigt som möjligt. Man har därför »lek- och sångavdelningar för 4—7 åringar». I första eller andra årskursen ges så tillfälle till rytm-sångundervisning och i årskurs 2 eller 3 sker övergång på mandolin, blockflöjt eller piano. På samtliga dessa instrument sker den första undervisning- en i grupp. Detta första instrumentalåret får varje grupp 45 minuter två gånger i veckan. Andra året delas pianogrupperna på fyra elever upp i grupper om två ele- ver. Mandolinen användes som förinstrument till fiol. Eleverna börjar sina violin- studier efter två års mandolinspelning. Mandolineleverna har möjlighet att även sedan de börjat med fiol fortsätta i mandolinorkester kostnadsfritt. Man lägger stor vikt vid samspel och musikskolan har c:a 25 grupper med ungefär 259 del- tagare. Stora elevorkestern har symfonibesättning med omkring 40 man, en yngre stråkorkester har 30 elever.

Västerås musikskola har under 1961 flyttat in i egna ändamålsenliga lokaler.

En fastare organisation av denna kommunernas egen musikbildnings- verksamhet har tydligen funnits i vissa kommuner från början och mit- ten av 1940-talet. Någon totalöversikt av omfattningen hos denna verksam-

Tabell 8. Kommunala anslag till musikändamål 1953

Frivillig Kommunal Övrig skolmusik musikskola verksamhet Summa Städer .................. 1 388 547 824 817 592 082 2 805 446 Köpingar . . 176 562 140 915 94 175 411 652 Municipals. -— — 6 100 6 100 Landsting -—- —— 40 300 40 300 Summa 1 565 109 965 732 732 657 3 263 498

het har dock icke gjorts tidigare. 1944 års folkbildningsutredning säger ut- tryckligen, att de icke kunna eftersträva någon fullständig inventering av denna musikhildningsverksamhet, utan nämner endast i förbigående, att den nått sin fullständigaste utformning i vissa städer (t. ex. Arboga, Eskils- tuna, Jönköping, Katrineholm, Köping, Västerås) och att den dessutom förekom i åtskilliga landsortskommuner, speciellt i Stockholmstrakten. Apropå den totala omfattningen av verksamheten heter det helt allmänt, att musikhildningsverksamheten av här omnämnt slag »nu finnes på ett avse- värt antal platser i landet, i städer såväl som på landbygd» (SOU 1948: 30, s. 22). Musikutredningen av 1947 ger i en bilaga en förteckning över orter, som enligt vad som hösten 1952 inhämtats, har genomfört en fastare orga- nisation av det kommunala amatörmusiklivet. Förteckningen omfattar alltså orter, där kommunen inträtt såsom huvudman för musikverksamheten. Men icke heller denna förteckning är någon fullständig inventering av den kommunala musikbildningssektorn. Här finnes endast 27 städer, 2 köpingar och 8 landskommuner upptagna. Ett bättre mått på den totala omfattning- en aV den frivilliga musikbildningsverksamheten i kommunernas regi är väl då Svenska stadsförbundets uppgift om att de kommunala anslaget för andra musikaliska ändamål än sångundervisning i skolor är 1953 uppgick till c:a 3,3 miljoner kronor. Det är då att märka, att detta belopp inkluderar all kommunal stöttning till musikverksamhet utom skolans schemahundna undervisning, således även anslag till körer, ensemblegrupper etc.

I den framställning, som Riksförbundet Sveriges Musikpedagoger i juni 1953 gör om stödåtgärder för den frivilliga musikundervisningen, förekom— mer en tablå över fördelningen av de kommunala anslagen till musikända- mål i 131 städer, 80 köpingar, 5 municipalsamhällen och 18 landsting. Sam- manställningen redovisas här i tabell 8. Uppgifter om musikanslag saknas från 8 kommuner. I sammanställningen är ej medtaget kommunala anslag till musiklärare i skolorna, ej heller de ca 1 500 000 kronor, som utgör kom— munala anslag till de statsunderstödda orkestrarna.

Den kommunala stöttningen till musikbildningsverksamhet har ökat kraf- tigt under 1950-talet och uppskattades 1957 till 13 miljoner kronor.

Någon kontinuerlig statistik på antalet kommunala musikskolor, antalet elever, antal lärare och undervisningstimmar m. in. har icke förts. En ungefärlig uppfattning om antalet kommunala musikskolor i landet har ti—

38 Tabell 9. Kommunala musikskolor i riket 1959/60

Antal Antal Län kommunala Län kommunala musikskolor musikskolor Bj Stockholms .......... 22 P Älvsborgs ............ 5 C Uppsala .............. 4 R Skaraborgs .......... 4 D Södermanlands ........ 2 S Värmlands ............ 3 E Östergötlands ........ 5 T' Örebro ................ 2 F Jönköpings .......... 2 U Västmanlands ........ 7 G Kronobergs .......... 3 W Kopparbergs .......... 15 H Kalmar .............. 5 X Gävleborgs .......... 7 I Gotlands .............. 0 Y Västernorrlands ...... 4 K Blekinge .............. 0 2 Jämtlands ............ 1 L Kristianstads 0 AC Västerbottens ........ 0 11114 Malmöhus . . . 2 BD Norrbottens .......... 1 Hallands .............. 1 0 Göteborgs o. Bohus .. 3 Summa 98

digare erhållits från de uppgifter, som Stadsförbundet insamlat i samband med vissa avtalsförhandlingar.

1959 genomförde Stadsförbundet en enkät till rikets samtliga 133 städer rörande kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet under verk- samhetsåret 1958/59. Svar inkom från 117 städer (88 %), och av dessa angav 44, att de hade kommunala musikskolor.

Facklärarförbundet uppskattade samtidigt det totala antalet kommunala musikskolor i landet till ett 70-tal.

I syfte att om möjligt erhålla säkrare uppgifter om elevantal m. 111. vid existerande kommunala musikskolor genomförde MLU i februari 1961 en enkät till då kända musikskolor. Enkätens omfattning framgår av bilaga 3.

I MLU:s undersökning angående frivillig skolmusik ingick även en fråga rörande förekomsten av kommunal musikskola på orten. 98 kommuner an- gav där, att de hade kommunal musikskola (i några fall i samarbete med ABF). En sammanställning från Facklärarförbundet redovisade samtidigt 107 kommunala musikskolor. Skillnaden torde bero på att vissa institutio— ner, som i MLU:s definition av kommunal musikskola hamnat inom kate— gorien frivillig musikundervisning, i Facklärarförbundets lista uppförts som kommunal musikskola.

Av dessa 98 kommuner med kommunal musikskola är 43 städer, 9 kö- pingar, 2 municipalsamhällen och 44 landskommuner.

85 % av dessa 98 musikskolor besvarade det utsända frågeformuläret fullständigt. Elevantalet vid dessa 83 skolor har legat till grund för den sammanställning av elevantalet, som redovisas i tabell 10.

De län, som i första hand drabbats av bortfall, är Stockholms län och Kopparbergs län, där således elevsiffrorna är för låga. Det samma gäller, fast i mindre omfattning för Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Gävleborgs län.

Av dessa 26 127 elever är endast ett försvinnande fåtal över 18 år och

Tabell 10. Antal elever i de kommunala musikskolorna verksamhetsåret 1959/60

Antal Antal elever i Antal elever i Antal Län kommuna- skolor som Län kommuna- skolor som la musik- svarat la musik- svarat skolor skolor B Stockholms ...... 6 916 17 0 Göteborgs o. Bohus 275 2 0 Uppsala .......... 1 934 4 P Älvsborgs ........ 574 4 D Södermanlands . . 561 1 R Skaraborgs ........ 745 4 E Östergötlands . 2 137 3 S Värmlands ........ 364 2 F Jönköpings . 266 2 T Örebro ............ 2 032 2 G Kronobergs . . . . 209 3 U Västmanlands . . . . 2 606 7 H Kalmar .......... 829 5 W Kopparbergs ...... 3 351 12 I Gotlands .......... 0 0 X Gävleborgs ........ 1 803 6 K Blekinge .......... 0 0 Y Västernorrlands . . 612 4 L Kristianstads . . . . 0 0 Z Jämtlands ........ 518 1 M Malmöhus ........ 149 2 AC Västerbottens .. .. 0 0 N Hallands .......... 116 1 BD Norrbottens ...... 130 1 Summa 26 127 83

den övervägande majoriteten utgöres av elever i skolåldern. Till de 63 256 elever, som deltar i frivillig skolmusik, torde man sålunda kunna addera de 26 127 eleverna i de kommunala musikskolorna och därmed få en unge- färlig uppskattning av antalet elever i skolåldern, som deltager i kommu- nernas musikbildningsverksamhet. Summan 89 383 torde vara något för låg, eftersom icke alla kommunala musikskolor i landet givit uppgifter om sitt elevantal.

I stort sett torde alltså omkring 12 % av de i skolorna befintliga skol- pliktiga barnen under verksamhetsåret 1959/60 ha deltagit i någon form av kommunala musikhildningsverksamhet. Av dessa 12 % svarar de kom- munala musikskolorna endast för en mindre del (3,4 %), vilket framgår av tabell 11.

En granskning av procentsiffrorna för de olika länen visar, att det rela- tiva antalet musikskoleelever av samtliga skolpliktiga barn varierar starkt från län till län, något som redan tidigare konstaterats gälla för den frivil- liga skolmusiken. Gotlands-, Blekinge-, Kristianstads- och Västerbottens län saknar helt kommunala musikskolor, medan 12,4 % av de skolpliktiga barnen i skolorna i Stockholms län är elever i kommunala musikskolor. Som framgår av tabell 11 är det ofta de län, där den frivilliga skolmusiken är välutvecklad, som även har omfattande musikskoleverksamhet. Så är fallet i Kopparbergs- och Uppsala län och i viss mån i Västmanlands- och Gävleborgs län. Undantag är Stockholms län, där de talrika kommunala musikskolorna lett till en begränsning av den frivilliga skolmusiken, under det att förhållandet i Södermanlands län är det rakt motsatta. Ser man till det totala antalet elever i frivillig skolmusik och kommunala musikskolor, deltar hela 34,7 % av de skolpliktiga barnen i Södermanlands län i kom- munernas frivilliga musikbildningsverksamhet. Därnäst i relativ deltagar- frekvens kommer Kopparbergs län med 27,1 %, Uppsala län med 21,0 %,

Tabell 11. Antal elever i Irivillig skolmusik och kommunala musikskolor verksamhetsåret 1959/601

Antal Summa Antal Antal % av elev e r i % av elever 1 % av Folk- skol lik- elever i antal kommu- antal kommu- antal Län mängd tipa frivillig skolplik- nala skolplik- nal skolplik- 1/6—60 ha?" skol- tiga mmm tiga musik- tiga musik barn skolor barn verk- barn samhet B Stockholms . . . . 446 101 55 030 3 153 5,7 6 916 12,6 10 069 18,3 C Uppsala ........ 166 834 19 455 2 158 11,1 1 934 9,9 4 092 21,0 D Södermanlands . . 225 935 26 448 8 608 32,5 561 2,2 9 169 34,7 E Östergötlands . . 358 458 42 757 2 226 5,2 2 137 5,0 4363 102 F Jönköpings ...... 283 980 32 231 1 976 6,1 266 0,9 2 242 7,0 G Kronobergs . . . . 159 311 17 989 1 038 5,8 209 1,2 1 247 7,0 H Kalmar ........ 236 606 25 408 943 3,7 829 3,3 1 772 7,0 I Gotlands ........ 55 051 6 634 582 8,8 0 0 582 8,8 K Blekinge ........ 144 568 15 170 795 5,2 0 0 795 5,2 L Kristianstads. . . . 257 265 29 805 2 204 7,4 0 0 2 204 7,4 M Malmöhus ...... 622 081 67 472 5 911 8,8 149 0,2 6 060 9,0 N Hallands ........ 169 368 19 311 668 3,5 116 0,6 784 4,1 0 Göteb. o. Bohus 619 697 68 023 3 217 4,7 275 0,4 3 492 5,1 P Älvsborgs ...... 373 744 40 931 5 493 13,4 574 1,4 6 067 14,8 R Skaraborgs ...... 249 738 27 829 1 152 4,1 745 2,7 1 897 6,8 S Värmlands : . . . . 291 155 31 184 4 425 14,2 364 1,2 4 789 15,4 T Örebro .......... 261 446 28 861 2 816 9,8 2 032 7,0 4 848 16,8 U Västmanlands . . 229 960 28 456 2 010 7,1 2 606 9,1 4 616 16,2 W Kopparbergs . . . . 286 215 31 553 5 195 16,5 3 351 10,6 8 546 27,1 X Gävleborgs ...... 294 038 34 411 2 064 6,0 1 803 5,2 3 867 11,2 Y Västernorrlands 288 231 34 929 3 386 9,7 612 1,7 3 998 11,4 Z Jämtlands ...... 141 416 17 009 1 039 6,1 518 6,3 1 557 9,2 AC Västerbottens . . 240 354 30 464 889 2,9 0 0 889 2,9 BD Norrbottens . . . . 261 884 37 996 1 308 3,4 130 0,4 1 438 3,8 Summa 6 663 436 769 356 63 256 26 127 89 383 = 11,6 %

1 Stockholms stad ej medräknad.

Stockholms län med 18,3 % och Örebro och Västmanlands län med vardera 16,8 % och 16,2 %. I tre län deltar mindre än 5 % av de skolpliktiga barnen i kommunernas frivilliga musikhildningsverksamhet nämligen, Västerbot- tens (2,9 %), Norrbottens (3,8 %) och Hallands län (4,1 %).

Kommunala musikledare

I vissa kommuner började man i mitten av 1940-talet inrätta kommunala befattningar för musikledare.

Den första ort som anställde en kommunal musikledare, var Katrineholm, vars stadsfullmäktige i januari 1944 antog en instruktion för en kom- munal musikledare.

Under slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet inrättades på många orter med Katrineholm som mönster dylika kommunala musikledartjänster.

Svenska stadsförbundets och Landskommunernas förbunds tjänsteför- teckning 1959 upptog 26 respektive 9 kommunala musikledare, vars lokali- sering och lönegradsplacering framgår av tabellerna 12 och 13.

Tabell 1.2. Tjänste/örteckning avseende kommunala musikledare 1959 (Svenska stads/örbundet )

Tj änstgöringsort 12:25:55; Tj änstgöringsort Lågläåäfgs Borlänge .................... A21 Falköping .................... A19 Linköping .................... A21 Hagfors ...................... A19 Solna ........................ A21 Katrineholm .................. A19 Sundbyberg .................. A21 Karlskoga .................... A19 Södertälje .................... A21 Mölndal ...................... A19 Uppsala ................. A21 Sundsvall .................... A19 Kramfors .. .. A20 Västervik .................... A19 Lidingö . . . . . A20 Bollnäs ...................... A18 Lund ........ . A20 Hallstahammar .............. A18 Nacka ........ . . . A20 Kiruna ...................... A18 Nyköping ............. A20 Oxelösund A18 Östersund .................... A20 Sala .................... A18 Arboga ...................... A19 Tranås ................ . . . . A18

Tabell 13. Tjänste/örleckning avseende kommunala musikledare 1959 (Landskommunernas förbund)

Tj änstgö ringsort 131225??? gs Tj änstgöringsort 132253]ng Kolsva ...................... Ae 17 Boo .......................... Ae 19 Säbrå ........................ Ae 17 Grangärde .................... Ae 19 Botkyrka .................... Ae 18 Hofors ...................... Ae 19 Kolbäck ...................... Ae 18 Huddinge .................... Ae 19 Rättvik ...................... Ae 18

För att underlätta jämförelse med tidigare tabeller presenteras i tabell 14 en sammanställning länsvis av anställda kommunala musikledare 1959/ 60.

Den kommunala musikhildningsverksamheten, som helt och hållet vuxit fram under de senaste åren, utgör i dag som framgått av här redovisade tabeller en aktningsvärd del av den totala musikbildningsverksamheten i landet. Musikverksamheten i kommunernas regi har visserligen fått olika organisatorisk utformning på olika orter, men överallt har man lagt tyngd- punkten på en tidig musikalisk fostran. Man har klart insett nödvändig- heten av att lägga bredast möjliga grund för ett aktivt musikintresse. Man eftersträvar en planmässig och målmedveten musikfostran i de tidiga ung- domsåren med syfte att hos ungdomarna skapa ett musikintresse, som skall vara i efterskolåldern och vuxen ålder.

Den kvantitativa tillväxten av kommunala initiativ på musikbildnings- området under perioden 1930—1960 har varit påfallande kraftigt. Den kommunala musikverksamhet på 1930-talet, som förekom i Katrineholm, Nacka, Arboga, Västerås och Köping, fick under denna period talrika efter-

42 Tabell 14. Kommunala musikledare 1959—60

Antal Antal Län kommunala Län kommunala musikledare musikledare B Stockholms ................ 11 P Älvsborgs ................ 1 C Uppsala ................ 1 R Skaraborgs ................ 1 D Södermanlands. ......... 5 S Värmlands ................ 2 E Östergötlands . ......... 1 T Örebro .................. 1 F Jönköpings ................ 1 U Västmanlands ............ 5 G Kronobergs ................ 1 W Kopparbergs .............. 7 H Kalmar .................... 3 X Gävleborgs ................ 3 I Gotlands .................... 0 Y Västernorrlands .......... 5 K Blekinge .................... 0 Z Jämtlands ........... 1 L Kristianstads . . . . . , . . . . : . . 0 AC Västerbottens ....... . . . 1 M Malmöhus .................. (]). BD Norrbottens .............. 1 N Hallands .................. O Göteborgs- och Bohus ...... 2 Totalt 54

följare, och för närvarande torde mellan 50 och 60 % av landets kommuner ha en eller annan form av musikbildningsverksamhet i egen regi.

Utvecklingen kännetecknas icke enbart av att ett större antal orter ger möjlighet för sina barn och ungdomar till ordnad musikundervisning på fritid, utan därtill kommer, att ett allt större antal ungdomar på varje ort deltar i denna undervisning. Enligt tillgängliga uppgifter deltog läsåret 1959/ 60 omkring 11 % av de skolpliktiga barnen i riket i kommunernas mu- sikbildningsverksamhet.

Den kraftiga fluktuationen i procenten deltagande skolbarn från ort till ort och från län till län talar för att vi har att förvänta en synnerligen kraf- tig ansvällning av den kommunala musikverksamheten, därest de spärrar, som för närvarande existerar i form av knappheten på lärare och på vissa orter brist på ekonomiska resurser, avlägsnas.

Det finns många tecken, som tyder på att den kommunala musikverksam- heten alltfort befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede. Bl. a. har ett stort antal kommuner igångsatt utredningar för att undersöka förutsättning- arna för inrättandet av kommunala musikskolor i en eller annan form. På centralt håll, inom Svenska Stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund, har man på sista tiden uppmärksammat behovet av ett centralt or- gan för den ständigt växande kommunala musikverksamheten..

På en konferens i april 1962 med representanter för en rad inbjudna kom- muner med kommunal musikverksamhet beslöt man, att den för kommun- förbunden gemensamma skoldelegationen skulle fungera som centralorgan för den kommunala musikverksamheten.

Delegationen skall ta initiativ i och bevaka frågor av allmänt intresse på musikbildningsfronten.

Som första resultat av denna centralisering av den kommunala musik- verksamheten arrangerades i augusti 1962 en kurs för kommunala musik- ledare i Sigtuna.

Musikbildningsverksamhet inom studieförbunden

En mycket stor del av det frivilliga musikbildningsarbetet bedrives i stu- dieförbundens regi i form av musikcirkelverksamhet. Med musikcirkel för— stås sådan grupp för musikutövning (vokal eller instrumental), för in- hämtande av musikens teoretiska element eller för musiklyssnande, som är organiserad och bedriver sin verksamhet enligt bestämmelserna för studie- cirklar (kungl. kungörelserna den 30 juni 1947 och den 5 juni 1953). För att komma i åtnjutande av statsbidrag är de flesta musikcirklar rapporterade genom riksförbund för studiecirkelverksamhet, men även 5. k. fristående musikcirklar förekommer, vilka rapporterar sin verksamhet direkt till skol- överstyrelsen. Inför en prognos av lärar- och instruktörsbehovet för det fri— villiga musikbildningsarbetet är det av vikt att söka klarlägga utvecklings- tendenser och nuläge beträffande musikcirkelarbetet, som utgör en betydan- de del av den totala frivilliga musikbildningsverksamheten.

1944 års folkbildningsutredning har i sitt första betänkande sökt skildra den historiskt-sociologiska bakgrunden till de estetiska inslagen i svenskt folkbildningsarbete. Man hävdar där, att de estetiska bildningstraditionerna har sina rötter i den borgerliga kulturen omkring år 1800. Den borgerliga 1800-talsbildningen skulle enligt samma källa karakteriseras av starka in- tressen för målarkonst men även för hemmusik, konserter och teater. Dessa bildningstraditioner har levat kvar trots den kraftiga omdaningen av det svenska samhället under senare hälften av 1800-ta1et, sekelskiftet och de första decennierna av 1900-ta1et, och dagens konstutställnings-, konsert— och teaterverksamhet kan ses som ett utlopp för samma obrutna tradition.

En kultur, som däremot icke undgick att drabbas av samhällsomvälv- ningen under denna tid var den, som hade sin förankring i det svenska bondesamhället, folkmusiken och den folkliga konsten. Denna försvinnande tradition fick ej omedelbart någon ersättning. Det skulle också dröja rela- tivt länge, innan folkrörelserna uppmärksammade de negativa resultaten av detta; den smakförsämring och den allmänna estetiska nivåsänkning som präglade tiden.

Problemen påtalades av många kulturpersonligheter under senare hälften av 1800-talet. I samband med stiftandet av Stockholms arbetarinstitut (1880) talade t. ex. Anton Nyström om den »estetiska skolningen». Man kan hävda, att det estetiska inslaget i kulturdebatten, även i slutet på 1800-talet, var en angelägenhet för ett exklusivt fåtal. Så småningom började dock kravet på »konsten åt folket» tack vare Arthur Hazelius, Ellen Key och Carl G. Laurin m fl. att ge resultat i form av ökade möjligheter för folk i gemen till konsthildning.

Det estetiska folkbildningsarbetet under den första perioden var dock uteslutande inriktat på den bildande konsten. Det dröjde ett par decennier in på 1900-ta1et, innan vi finner någon musikalisk folkbildningsaktivitet.

Arbetarnas bildningsförbund (ABF) redovisar cirklar i musik så tidigt

Tabell 15. Studiecirklar i sång

Arhets_ ABF FU FS år Al BI CB Al B! C! Al B! CS

1949/50 ........ 1 842 13 369 13,8 20 1 410 1,4 297 651 45,6 1953/54 ........ 3 508 17 889 19,6 39 2 330 1.7 1 315 2 286 57,5 1954/55 ........ 4 177 20 420 20,5 42 2 543 1,7 1 426 2 867 49,7 1955 /56 ........ 5 027 21 641 23,2 30 3 275 0,9 1 772 3 796 46,7 1956/57 ........ 6 279 25 461 24,7 30 3 851 0,8 1 938 4 232 45,8 ' 1957/58 ........ 7 154 28 193 25,4 31 4 895 0,6 1 165 4 646 25,1 1958/59 ........ 7 909 30 118 26,3 21 5 660 0,4 2 150 4 928 43,6 1959/60 ........ 7 482 31 029 24,1 30 5 686 0,5 2 551 5 787 44,1 1960/61 ........ 7 689 30 022 25,6 37 5 296 0,7 2 672 6 395 41,8

Tabell 15 (forts.) Studiecirklar i sång

Arbets_ NTO SFM SLS år Al BS Ca AS BB | C! Al BZ ca

1949/59 ........ 178 1 188 15,0 51 1 078 4,7 143 4 368 3,3 1953/ 54 ........ 159 1 102 14,4 95 2 365 4,0 321 4 434 7,2 1954/ 55 ........ 261 1 253 20,8 142 3 354 4,2 341 4 470 7,6 1955 /56 ........ 241 1 344 17,9 _ 4 619 — 320 4 581 7,0 1956/57 ........ 308 1 603 19,2 412 5 927 7,0 345 4 956 7,0 1957/58 ........ 326 1 764 18,5 414 6 232 6,6 413 5 224 7,9 1958/59 ........ 435 1 837 23,7 364 6 287 5,8 551 5 749 9,6 1959/ 60 ........ 467 1 824 25,6 330 7 137 4,6 668 6 368 10,5 1960/61 ........ 360 1 481 24,3 329 6 545 5,0 626 6 490 9,6

1 Antal cirklar i sång och musik. ' Totala antalet cirklar i alla ämnen. 3 Säng- och musikcirklar i procent av samtliga cirklar.

som 1920. Antalet cirklar var detta år och de närmast följande åren endast 2, men under 1930- och 40-talen har musikverksamheten vuxit jämnt och has- tigt, och ABF svarar idag för nära hälften av det totala antalet musikcirklar i studieförbundens regi.

I vissa sammanhang har man hävdat Studieförbundet inom Godtemplar- orden (IOGT) som föregångare på musikbildningsområdet. Ett visst fog för detta har man i att d-et första initiativet till en mer målmedveten musik- cirkelverksamhet ute i länen får tillskrivas IOGT. Man startade i Värmland 1928, där man anknöt till den 1923 grundade Folkliga Musikskolan i Arvika, vars lärare utnyttjades i den musikverksamhet, som redan tidigare i mer oorganiserad form ägt rum i distriktet.

Redan påföljande år, 1929, startade IOGT musikcirkelverksamhet i Upp- land, där den under den energiska och entusiastiske ledaren, folkskollära- ren Hugo Fredriksson i Alunda, snart växt sig stark och fick stor spridning.

Behovet av en central studieledning för denna bildningsverksamhet gjor-

IOGT KFUM—KFUK JUF LiS

A1 | B” | ca Al 33 ca Al B* C” Ai B” C” 325 2 092 15,5 27 190 14,2 1 852 8 445 1,8 572 2 336 24,5 47 363 12,9 125 961 13,0 157 985 15,9 688 2 403 28,6 48 420 13,2 112 1 074 10,4 63 1 042 6,0 521 2 304 22,6 67 535 12,5 117 1 180 9,9 126 1 381 9,1 685 2 965 23,1 75 606 12,4 158 1 402 11,3 152 1 511 10,1 644 3 189 20,2 204 702 29,1 255 1 720 14,8 216 1 821 11,9 593 3 139 18,9 214 929 23,0 316 2 097 15,1 158 1 548 10,2 723 3 262 22,2 236 949 24,9 686 2 695 25,5 286 1 775 16,1 746 3 568 20,9 262 965 27,2 983 3 147 31,2 275 2 044 13,5

och musik 1949/50, 1953/54—1959/60 BFS SKS TBV Summa

Al [ B= | C3 A1 | B= | C8 A1 B” G= A1 | B3 | (:* 16 170 9,4 335 2 928 11,4 59 2 002 2,9 3 598 30 743 11,7 37 267 13,6 353 4 234 8,3 117 3 219 3,6 6 845 42 771 16,0 85 303 28,1 492 4 383 11,2 162 3 620 4,5 8 039 48 152 16,7 93 328 28,4 836 5 518 15,2 202 4 246 4,8 9 587 54 748 17,5 -— 416 -— — 7 463 —— 296 5 481 5,4 10 678 65 874 16,2 155 599 25,9 — 8 372 — 420 6 256 6,7 11 397 73 613 15,5 183 581 31,5 2 254 9 090 24,8 432 6 514 6,6 15 580 78 477 19,9 174 602 28,9 2 334 9 145 25,5 523 7 301 7,2 16 490 83 560 19,7 203 609 33,3 2 329 10 460 22,3 567 7 268 7,8 17 078 84 290 20,3

1 Antal cirklar i sång och musik. ” Totala antalet cirklar i alla ämnen. & Sång- och musikcirklar i procent av samtliga cirklar.

de sig tidigt påmind inom IOGT och man tillsatte redan 1930 en särskild musikstudiekommitté. I dag svarar IOGT för c:a 4 % av samtliga musik- cirklar.

Av de 7 studieförbund, som var verksamma före mitten av 1930-talet: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Godtemplarordens studieförbund (IOGT), Jordbrukare-ungdomens förbund (JUF), Nationaltemplarordens studieförbund (NTO), Sveriges blåbandsförening, numera Blåbandsrörel- sens studieförbund (BSF), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) och Sveriges Kristliga bildningsförbund (SKB), var musikverksamheten i bör- jan på 1930-talet mycket blygsam och i några förbund existerade ingen som helst cirkelverksamhet på musikens område. För närvarande utgöres de statsbidragsberättigade studieförbunden av de sex första av ovannämnda stu- dieförbund och det 1935 bildade Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), Studieförbundet Medborgarskolan (SFM) bildat 1940, KFUK/M:s studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet (FS) samt Sveriges kyrkliga

1954/55

; _ _ _ _ _ _ _ _ - |

1957/58 ||.

.SKS . IOGT © SLS O JUF

1958/59 1959/60

||. ||.

A _ _ _

_ _ _ _

_

_ _ _ - - - - - |||"

Ovriga ( FU. KFUM— KFUK. us. nro. sm, SBFSJBV)

studieförbund (SKS), som 1947 ersatte SKB, Liberala studieförbundet (LiS), som tillkom 1948 och Folkuniversitetet (FU). Musikbildningsverksamhe- iens omfattning i dessa 13 studieförbund under åren 1949/50 och perioden 1953—1960 framgår av tabell 15 och figur 1.

Verksamhetsåret 1949/ 50 var det sammanlagda antalet musikcirklar inom de 13 statsbidragsberättigade studieförbunden 3 598. 1960/61 hade totalantalet studiecirklar ökat till 17 078, en nära nog femdubbling.

De olika studieförbundens relativa andel i totalantalet musikcirklar un- der den undersökta perioden framgår tydligast i figur 1, där dock de, med avseende på antalet studiecirklar, minsta förbunden sammanslagits.

ABF har ända sedan 1949/50 varit det dominerande studieförbundet vad musikverksamheten anbelangar. Av övriga förbund har FS och SKS hört till de mer aktiva musikbildningsförbunden om man ser till antalet cirklar, un- der det att FU under hela perioden 1949—1960 bedrivit musikcirkelverk- samhet i mycket blygsam skala.

Ser man på den totala studiecirkelverksamheten i studieförbunden, så hör sång- och musik jämte modersmål, samhälls- och rättsvetenskap, teknologi samt ekonomi till de mest förekommande ämnena vid slutet av 1950—talet. Man har anledning förmoda, att bilden skiftar något från studieförbund till studieförbund, eftersom en ämnesgrupps attraktionsvärde i viss mån måste bli beroende på hur mycket studieförbundet är villigt att satsa just på det ämnet. Man vet t. ex., att förbund med kristet huvudmannaskap 1959 hade 95 % av alla cirklar i religion och livsåskådning och att förbund med politisk anknytning svarade för drygt 83 % av cirklarna i samhällsvetenskapliga ämnen.

Tabell 15 visar att ämnesgruppen sång och musik för verksamhetsåret 1960/ 61 upptar i stort mellan 1/5 och 1/3 av den totala cirkelverksamheten i ett flertal förbund. ABF 25,6 %, BSF 33,3 %, IOGT 20,9 %, JUF 31,2 %, SKS 22,3 %. KFUK 27,2 % och NTO 24,3 %. Undantag utgör FS, där hela 41,8 % av den totala verksamheten bedrives i form av sång- och musikcirk- lar, och SFM och FU, där endast 5 % respektive 0,7 % av verksamheten be- står av cirklar i sång och musik.

Utvecklingen beträffande antalet musikcirklar tillåter inga direkta slut- satser beträffande antalet i musikbildningsverksamheten engagerade indi- vider. Av tabell 16, som visar antalet studiecirklar totalt och antalet deltagare totalt under perioden 1949/50—1959/60, framgår, att det under perioden in- träffat en minskning av antalet medlemmar per cirkel.

Under denna period har totalantalet studiecirklar fördubblats, medan an- talet musikcirklar nästan femdubblats. Det är ett rimligt antagande, att nedgången i antalet deltagare per cirkel, som kan förmärkas i totalmate- rialet, även gäller för musikcirklarna.

Gällande statsbidragsbestämmelser (KK 1947: 508 med ändringar 1952: 602, 1953: 392, 1956: 251 och 1959: 310) medger bidrag till två huvudtyper av cirklar, dels allmän cirkel, d. v. s. studiecirkel, som behandlar elementärt ämne av grundläggande karaktär eller ämne av allmänt bildande karaktär,

Tabell 16. Antalet medlemmar i samtliga av studieförbunden rapporterade studiecirklar budgetåren 1949/50—1959/60

Antal medlemmar Antal medlemmar Budgetår P r Budgctår P e er Tomlt cirkel Tom” cirkel 1949/50 ................ 375 008 11,8 1955/56 ................ 591 470 10,8 1950/51 . . 384 810 12,1 1956/57 ................ 687 231 10,4 1951/52 . . 396 177 11,8 1957/58 ................ 763 249 10,4 1952/53 . . 435 798 11,5 1958/59 ................ 816 541 10,4 1953/54 . . 475 839 11,1 1959/60 ................ 821 063 10,1 1954/55 ................ 530 959 11,0

dels till ungdomscirkel, där övervägande antal deltagare, och minst det an- tal, som är minimum för en cirkel (5), skall vara i åldern 14—18 år och där studiecirkelns ämne skall behandlas på ett för ungdomen särskilt tillrätta- lagt sätt. Musikcirklar, som är organiserade som ungdomscirklar, får även ha medlemmar i lägre ålder än 14 år.

Ur MLU:s synpunkt är frågan om proportionerna mellan ungdomar (d. v. s. 18 år och yngre) och vuxna i musikcirklarna av speciellt intresse. Visserligen ger en sådan analys inget entydigt svar på problemet, hur myc- ket av musikcirklarnas verksamhet som är att hänföra till mer elementär musikutbildning, eftersom många av de vuxna deltagarna säkerligen sysslar med instrumentalutbildning på mycket elementär nivå, medan vissa ung- domar har nått en ganska hög kunskaps- och färdighetsnivå i sitt ämne,

I tabell 17 redovisas antalet ungdomscirklar i förhållande till samtliga studiecirklar. Man finner där, att under perioden 1950—1960 ungdomscirk- larnas relativa andel har ökat från 10,2 % till 22,8 %. Dessa siffror är dock för låga, eftersom antalet ungdomscirklar icke rapporterats från JUF och eftersom fyra av förbunden endast angivit statsbidragsberättigade cirklar.

Tabell 17. Antalet ungdomscirklar budgetåren 1950/51—1959/60

Antal cirklar Å % ungdoms- r Ungdoms— cirklar Totalt cirklar 1950/51 .................. 31 886 3 246 10,2 1951/52 .................. 33 482 4 028 12.0 1952/53 .................. 37 920 5 123 13,5 1953/54 .................. 42 755 6 397 15,0 1954/55 .................. 48 096 7 211 15,0 1955/56 .................. 54 750 8 907 16,3 1956/57 .................. 65 811 12 159 18,5 1957/58 .................. 73 306 14 393 19,6 1958/59 .................. 78 477 15 873 20,2 1959/ 60 .................. 81 063 18 471 22,8

Denna relativa ökning av ungdomscirklar varierar för olika ämnen. Ett av de ämnen, där denna förskjutning varit kraftigast märkbar, har varit sång och musik. Som framgår av tabell 18 redovisande en sammanställning av antalet studiecirklar i sång och musik och antalet ungdomscirklar med samma ämnesval för perioden 1953/54—1958/59.

Tabell 18. Antalet studiecirklar i sång och musik samt antalet ungdomscirklar med samma ämnesval under perioden 1953/54—1958/59

År 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Totala antalet musik- cirklar. . : ............ 6 845 8 039 9 587 10 678 11 397 15 580 Antalet ungdomscirklar i musik ................ 2 343 2 979 3 782 8 810 6 186 6 912 % ungdomscirklar ...... 34,2 37,1 39,4 45,0 54,3 44,4

Den relativa andelen av ungdomscirklar har alltså ökat från att år 1953/54 ha utgjort omkring en tredjedel till att 1957/58 utgöra drygt hälften av samtliga musikcirklar. Den nedgång, som spåras 1958/59 i det relativa an- talet ungdomscirklar, kan eventuellt tänkas bero på en ökad konkurrens från den kommunala musikbildningssektorn. Den kan även tänkas vara en åter- verkning av de försök, som av skolöverstyrelsen .i samarbete med studieför- bunden gjorde för att avgränsa studiecirkelverksamheten från hobbyverk- samhet och yrkesutbildning.

Budgetåren 1951/52 respektive 1958/59 fördelade sig ungdomscirklarna på de fem populäraste ungdomscirkelämnena, musik, praktiska ämnen, språk, teater, samhällskunskap enligt tabell 19.

Musiken har nära nog fördubblat sin relativa andel i totalantalet ung- domscirklar under denna period. Den synnerligen kraftiga reduktionen vad cirklar i praktiska ämnen anbelangar får väl till stor del ses som en funk- tion av den ovannämnda strängare avgränsning av hobbyverksamhet och yr— kesutbildning från studiecirkelverksamheten, som genomförts under perio- den. Den konstaterade förskjutningen i proportionen ungdom/vuxna i mu-

Tabell 19. Den procentuella fördelningen av ungdomscirklar på vissa studieämnen budgetåren 1951/52 och 1958/59

% av samtliga ungdomscirklar Ämnen

1951/52 1958/59 Musik ........................ 28,9 45,3 Praktiska ämnen .............. 20,2 7,6 Språk ........ : .............. 17,3 7,8 Teater ........................ 8,4 6,8 Samhällskunskap .............. 5,6 9,4

Tabell 20. Antalet deltagare i ABF.-s musikverksamhet totalt i landet ochi

Stockholm År Antal deltagare % i Totalt i landet I Stockholm Stockholm

1950/51 .......................... 25 542 2 678 10,5 1951/52 .......................... 26 712 3 454 12,9 1952/53 .......................... 29 662 2 866 9,7 1953/54 .......................... 34 756 2 877 8,3 1954/55 .......................... 39 486 3 330 8,4 1955/56 .......................... 46 361 3 795 8,2 1956/57 .......................... 56 333 6 159 10,9 1957/58 .......................... 63 850 7 450 11,7 1958/59 .......................... 69 650 9 400 13,5 1959/60 .......................... 67 495 8 750 13,0 1960/61 .......................... 70 887 8 359 11,8

sikcirklarna pekar på möjligheten av att den numerära tillväxten på musik- cirkelsidan kan ha åtföljts av en strukturell omvandling och en skridning i målsättning från de första musikcirklarna på 1920- och 1930-talen till majo- riteten av våra dagars musikcirklar. En bekräftelse på detta ger bl. a. föl- jande analys av musikverksamheten inom ABF i Stockholm.

Som framgått av tidigare framställning är nära hälften av musikcirklar- na ABF-cirklar, och går man till de musikcirklar, som arbetar som ungdoms— cirklar, svaa'ar ABF för icke mindre än 2/3 av dessa. Det kan mot bakgrun-

Tabell 2]. Antal deltagare i instrumentalcirklar, ookalcirklar och musikteoricirklar i Stockholms ABF-avdelningar åren 1949—1959

Antal deltagare i År Insätgäåntal Vokalmusik Teori a b c a b c a b c 1948—49 ...................... 258 118 376 681 3 684 26 0 26 1949—50 ...................... 966 163 1 129 744 1 745 59 0 59 1950—51 ...................... 1 218 194 1 412 625 0 625 46 0 46 1951—52 ...................... 1 812 545 2 357 771 0 771 0 0 0 1952—53 ...................... 1 496 500 1 996 504 28 532 39 0 39 1953—54 ...................... 1 412 674 2 086 643 6 649 40 0 40 1954—55 ...................... 1 362 897 2 259 863 11 874 47 0 47 1955—56 ...................... 1 320 1 060 2 380 810 10 820 49 0 49 1956—57 ...................... 1 737 2 643 4 380 1 336 21 1 357 44 0 44 1957—58 ...................... 2 046 3 754 5 800 1 488 48 1 536 52 19 71 1958—59 ...................... 1 908 3 976 5 884 1 529 36 1 565 177 32 209

Kolumn a avser vuxna Kolumn b avser ungdom Kolumn c avser totalt

%

100

0

Antal del!.i gggm ' 570 1.129 |.4l2 2.357 Lees 2.086 2.259 2.000 4.000 5.000 5.004 cirklar,

[] Vuxna . Ungdom

Fig. 2. Proportion vuxna/ungdomar i instrumentalcirklar i ABF:s Stockholmsavdelning åren 1949/59

1945/49 1949/50 [95.0/51 195ll52 |952/55 I955/54 1954/55 l955/56 l956/57 I957/58 I958/55

den av ABF:s dominerande ställning i detta avseende vara befogat att något närmare granska verksamheten inom detta studieförbund. I tabell 20 ko- lumn 2 redovisas en sammanställning av antalet deltagare i ABF:s musik- bildningsverksamhet under perioden 1950/51—1960/61.

En detaljerad analys av musikverksamheten vid ABF i Stockholm ha] nyligen publicerats av George Varcoe. Den numerära utvecklingen av verk— samhet i ABF i Stockholm och totalt i ABF framgår av tabell 20.

Stockholmsavdelningens andel av totalantalet musikcirkeldeltagare i ABF i landet svarar som synes rätt väl mot proportionen innevånare i Stockholm/ totala folkmängden i landet. Varcoes undersökning hänför sig till Stock- holmsförhållanden, och många av hans slutsatser måste begränsas till att gälla för Stockholm, men man kan dock få Vissa allmängiltiga utvecklings- tendenser belysta i hans uppsats.

I Varcoes framställning finner man bland annat stoff till en analys av problemet om vad ökningen av antalet ungdomscirklar betyder för musik- bildningsverksamheten innehållsmässigt.

Av tabell 21 och figur 2 framgår, att det ungdomliga inslaget i vokalmusik-

Tabell 22. Antal deltagare i ABF :s musikcirklar

1948/49 1949/50 Amne

Vuxna (ååå; Totalt Vuxna [ååå Totalt Piano .............................. -— — — 168 43 211 Stråk .............................. — — —— 27 10 37 Blås ................................ — — — —— — — Mandolin .......................... 12 81 93 27 75 102 Gitarr .............................. 208 19 227 661 20 681 Cittra .............................. — -— _— —— — —— Dragspel .......................... -——— _ — 18 0 18 Ense'mbler .......................... 38 18 56 65 5 70 Musiklekstuga, rytmisk orkester, orff. -— — — 0 10 10 Kör ................................ 302 2 302 362 2 362 Sång .............................. 405 3 408 427 1 428 Musikhistoria, harmoni, musikteori .. -— —- — 14 0 14

Rytmisk dans, rytmisk gymn, dans + folkdans ......V ............... 32 38 70 0 40 40 Lyssnargrupp'er ..... ' ....... .' ....... —- — — — — — Föreläsningar ....... . 214 — 214 78 0 78 .Summa 1 211 ._ 159 1 370 1 847 204 2 051

Tabell 22 (/orts.) Antal deltagare i ABF:s musikcirklar

1954/55 1955/56 Ämne

Vuxna [ååå- Totalt Vuxna 325; Totalt Piano .............................. 301 330 631 349 407 756 Stråk .............................. 9 8 17 16 0 16 Blås ................................ 2 76 78 3 128 131 Mandolin .......................... 14 0 14 0 6 6 Gitarr .............................. 877 165 1 042 685 178 863 Cittra .............................. 0 42 42 0 24 24 Dragspel 84 127 211 133 201 334 Ensembler .......................... 75 13 88 134 1 185 Musiklekstuga, rytmisk orkester, orff. 0 136 136 0 115 115 Kör ................................ 409 0 409 595 7 602 Sång .............................. 486 11 497 264 3 267 Musikhistorla, harmoni, musikteori .. 15 0 15 — — —

Rytmisk dans, rytmisk gymn., dans + folkdans ...................... 49 881 930 28 765 793 Lyssnargrupper .................... 10 0 10 11 6 17 Föreläsningar ...................... 52 0 52 51 0 51 Summa 2 383 1 789 4 172 2 269 1 841 4 110

i Stockholm under perioden 1948/49—1958/59

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 Vuxna lååå- Totalt Vuxna rågå- Totalt Vuxna lååå- Totalt Vuxna [ååå- Totalt 276 12 288 445 51 496 364 154 518 396 148 544 28 2 30 48 4 52 38 5 43 24 6 30 — — —— 27 5 32 30 35 65 23 67 90 1 50 51 24 39 63 0 11 11 20 6 26 808 49 851 1 157 79 1 236 899 68 967 8021) 12% 93% % _0 £ & 29 5? 37 37; 5 45 61 106 80 8 88 83 3 86 128 26 154 100 19 119 0 73 73 0 335 335 0 165 165 0 181 181 412 0 412 321 0 321 197 0 197 232 232 259 0 259 450 0 450 338 28 366 451 6 457 — — — — — — 8 0 8 — — — 0 55 55 — — — 56 15 71 12 310 322 45 0 45 41 5 46 63 35 98 —— — — 254 0 254 56 0 56 60 0 60 — — — 2 188 249 2 437 2 680 550 3 230 2 218 578 2 796 2 107 990 3 097 i Stockholm under perioden 1948/49—1958/59 1956/57 1957/58 1958/59

Vuxna [ååå Totalt Vuxna lååå— Totalt Vuxna lååå— Total

411 1 012 1 423 565 1 524 2 089 709 1 561 2 270

16 29 45 29 15 44 23 16 39

4 426 430 7 548 555 28 367 395 2 24 26 4 49 53 5 12 17 819 341 1 160 1 018 727 1 745 759 1 282 2 041

9 34 43 2 29 31 0 8 8 214 450 664 183 563 746 135 603 738 262 76 338 234 92 326 222 53 275

0 251 251 4 207 211 27 14 41

1 198 21 1 219 1 093 36 1 129 1 258 32 1 290

182 0 182 441 12 453 316 4 320

— —— — 6 19 25 132 32 164

34 1 323 1 357 77 1 657 1 734 2 1 610 1 612 71 37 108 39 20 59 54 0 54 76 35 111 25 0 25 28 0 28

3 298 4 059 7 357 3 727 5 498 9 225 3 698 5 654 9 352

Antal 2.500

_ Totalt — _ '- Ungdomar

0

. i 1 1 1 1 | 1 1 l 1 |9418/49 49/50 50/5! 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 55/57 57/58 55/59

Fig. 3. Antal elever i piano i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

cirklar och teoricirklar är försvinnande litet. Det är således inom kategorien instrumentalmusikcirklar, som den stora proportionsförskjutningen mot majoritet för ungdomsdeltagare skett. Här var 1948/49 69 % att hänföra till kategorien vuxna och 31 % till ungdom, d. v. s. 18 år och yngre. Budget- året 1958/59 var proportionerna i det närmaste omkastade: 32 % vuxna och 68 % ungdom.

Kategorien instrumentalcirklar innehåller ett stort antal underavdel- ningar, av vilka naturligtvis icke alla är attraktiva för ungdom i samma ut- sträckning. En sammanställning av antal deltagare i de olika ämnena under ämnesgruppen sång och musik med en uppdelning i vuxna och ungdom

Antal 1.000

" _- Totalt

— '- — Ungdomar 500— J _ _ " " ' 0 _

11F'11111111 1948/49 40/50 50/51 51/52 52/55 53/54 54/55 55/55 55/57 57/58 511/59

Fig. 4. Antal elever i dragspel i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

Antal 6110

_ Totalt 500_ — — — Unqdomor

400 *

500 .-.

200*

1004

0

_, 1 1 F 1 1 | 1 ' 1 | 1 1948/49 119/50 50/51 5I/52 52/55 53/54 54/55 55l56 56/57 57/58 Stl/59

Fig. 5. Antal elever i blåsinstrument i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—50

under perioden 1948/49——1958/59 redovisas i tabell 22 och figurerna 3—9. Av de sju förekommande underavdelningarna 1948/49 dominerade totalt sett sång, som hade 29,9 % av cirkeldeltagarna detta år. Därnäst kom kör- sången med 22,0 % och gitarr med 16,1 %. I föreläsningar deltog 15,6 % av de 1 370 personer, som var inbegripna i någon form av musikbildnings- verksamhet i Stockholm ABF:s under detta verksamhetsår.

Antal 6011

—Totalt 500_ '- — — Ungdomar

401] —

500—1

2011—

100—

*— 0 ———_ 4” ___—___ ___——

| 1 : 1 | 1 1 1 1 [%&/49 119/50 511/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 511/59

Fig. 6. Antal elever i sång i ABF:s Stockholmsavdelning under åren

1949—1.959 Ania! 1.500 — —Toialt _ _ _ _ Ungdomar 1.000— 500— 0 _________

1 1 1 1 1 1 1— 1 T 1 1 19418/49 119/511 511/51 51/52 52/55 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 7. Antal elever i körsång i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

Antal 2.500 .

—Toto|t - _ — Ungdomar

I a_- _»

_. & ___—_,

___- 0 _

1 ' 1 | I | 1 7 1 1 1 1948/49 149/50 50/51 51/52 52/55 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/53

Fig. 8. Antal elever i gitarr i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

Av totalantalet var endast 159 (11,6 %) ungdomar under 19 år, och av dem deltog ungefär hälften i mandolincirklar (50,9 %) och nära 1/4 i un— deravdelningen »dans-rytmisk dans». 1958/59 var 5 654 (60,5 %) av delta- garna i musikhildningsarhetet ungdom. Det populäraste ämnet under detta verksamhetsår var piano. Där deltog nära 1/4 av totalantalet cirkeldeltagare. Nästan lika populärt var gitarr, som lockat 21,8 %. Dans, rytmisk dans och folkdans hade lockat 17,2 %, och 13,8 % deltog i körsång.

Den verksamhet, som ursprungligen startats med målsättningen att föra in musiken i relativt oskolade arbetares liv, har under åren i hög grad för-

Antal 2.000

_ _ Totalt

_. _ - - Ungdomar 1.500— 1.000—

500 —— _. 0 »

| 1 1 T I | 1 1 1 1 1 19118/49 149/50 511/51 51/52 52/55 5.1/54 511/55 55/56 55/57 57/58 58/59

Fig. 9. Antal elever i dans i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

vandlats till en musikskola för barn. Man har inom ABF-kretsar och även inom övriga folkbildningskretsar menat, att det stora behovet av musikun- dervisning för barn inte blivit tillfredsställt av det allmänna skolsystemet, utan att studieförbunden blivit mer eller mindre »tvungna» att organisera musikundervisning för barn och ungdom.

Den starka övervikten av ungdom i förhållande till vuxna, som klart framgår av figurerna 3—9, beträffande instrumenten piano, dragspel, blås— instrument och i viss mån gitarr, gör prognosen av musikcirkelverksamhe- tens framtida omfattning ytterst osäker mot bakgrunden av den ökade kon- kurrensen från den frivilliga skolmusiken, de kommunala musikskolorna och den ökade omfattningen av skolornas frivilliga instrumentalundervis— ning.

Man torde därför ha att räkna med en relativt sett lugnare utveckling på musikcirkelsidan under en kommande 10-årsperiod än under den närmaste

förflutna. Den breddning av underlaget, som den alltmer ökade musik- undervisningen för barn i skolåldrarna innebär i förening med en total be— folkningsökning i de åldersgrupper, som är aktuella i cirkelsammanhang, bör dock under alla förhållanden garantera en fortsatt ökning av antalet musikcirklar i landet.

KAPITEL IV

Lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet

Befattningshavare i den kommunala musikbildningsverksamheten

Den snabba expansion, som det frivilliga musikbildningsarbetet genomgått under de närmast förflutna två-tre decennierna, har, som framgått av tidi- gare framställning, lett till att musikbildningsarbetet i studieförbundens och kommunernas regi i dag nått en betydande omfattning. Denna utveckling är givetvis i och för sig glädjande, men den leder med oundgänglighet till att problemen med utbildningen av pedagoger för detta frivilliga musikbild- ningsarbete måste skjutas i förgrunden.

Man kan konstatera en ständigt tilltagande brist på kvalificerade och lämpliga lärare och instruktörer, en brist som var påtaglig redan i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet, då den frivilliga musikbildningsverk— samheten ännu var av tämligen blygsam omfattning.

1944 års folkbildningsutredning, som tidigare behandlat detta problem i vad avser musikcirkelverksamheten, anger, att flertalet organisationer, som var verksamma på det musikaliska folkbildningsarbetets område i början av 1940-ta1et, deklarerat svårigheter att finna kvalificerade och lämpliga lä- rare. Även om tillgången på yrkesverksamma musikpedagoger vore tillräck- lig, vore därmed icke svårigheterna övervunna, eftersom, hävdar man, många yrkesmän saknar intresse för musikverksamhet med den breda uppläggning och i de former, som studieförbunden bedriver. Man pekar även på det fak- tum, att många av dem saknar utbildning i den speciella metodik, som cir- kelformen kräver. Därtill kommer, att välkvalificerade musiklärare sällan finnes på utpräglad landsbygd.

SLS undersökte arbetsåret 1945/46, hu-r lärar— och instruktörsfrågan hade ordnats inom 35 av förbundets musikcirklar, och man fann då, att icke mindre än 18 av lärarna huvudsakligen hade självstudier att bygga på, me- dan 7 hade fackutbildning (5 musikdirektörer och 2 kantorer), 2 hade ge- nomgått folkhögskola med särskild musikundervisning och 2 hade erhållit mera omfattande privat musikundervisning. De återstående 6 angåvos vara folkskollärare eller folkhögskolelärare.

Man tvingades således av brist på ledare under 1940-ta1et att pressa ned pretentionerna på lärarnas formella kompetens, och det var ett uppenbart faktum, att man trots detta icke överallt kunnat få fram någon acceptabel ledare, som kunde ta hand om ett existerande musikintresse.

De enda folkbildningsorganisationer, som icke angav några lärarproblem

för sina musikcirklar, var sådana som uteslutande var verksamma i större städer. Dit hörde FU, vars musikverksamhet var begränsad till Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg, där __befintliga experter med anknytning till universiteten utnyttjades, En förutsättning var den inriktning på musik- historia och musikteori, som FU hade på sina musikcirklar.. TBV angav till 1944 års folkbildningsutredning, att inga svårigheter förelegat för deras del att anskaffa kvalificerade lärare. Men även för detta förbund gäller det, att »musikbildningsverksamheten i regel var förlagd till städer och större bruks- samhällen.

1947 års musikutredning har givetvis också behandlat detta problem i samband med det vidare problemet om ledare och konsulenter för den ama- törmusikaliska verksamheten i stort i landet. Man gör i detta sammanhang ingen direkt undersökning av det faktiska tillståndet beträffande lärartill- gång och lärarkvalitet, men understryker den rådande bristen på kvalifice— rade instruktörer och efterlyser åtgärder för utbildningsfrågornas snara lö- sande. Man menade i betänkandet, att det var uppenbart, att med den has- tiga framväxt, som amatörmusikverksamheten under det sista årtiondet kunnat uppvisa, antalet kvalificerade ledare långt ifrån var tillräckligt. Man kan kategorisera de kvalitativa bristerna i två huvudgrupper: dels otillräck- liga musikaliska kvaliteter, dels bristande pedagogisk utbildning, i synner- het bristande förtrogenhet med den speciella pedagogik, som allt folkbild- ningsarbete kräver. Vikten av att musikbildningen från början handhas av kompetent ledare, underströks. Riskerna för att arbetet stagnerar, reper- toaren icke förnyas, ensemblen ej förkovras och verksamhetens värde ur musikalisk synpunkt blir tvivelaktig, är eljest stora.

Under påpekande av den mångfald olikartade uppgifter, som möter inom amatörmusikfältet, redovisar MU behovet av följande ledar- och instruk- törstyper:

1. Heltidsanställd kommunal musikledare och heltidsanställd konsulent. Förste instruktör. Andre instruktör. Ensembleledare. Körledare.

6. Instruktör med särskild kompetens. Utöver sådana allmänna krav på dessa hefattningshavare, som att de skall vara fria från sjukdom och lyte, vara kända för hedrande vandel, äga god förmåga att undervisa etc., uppställer MU vissa speciella behörighetsvillkor:

1. Kommunal musikledare och konsulent. Musikledarexamen KMH, musiklärarexamen KMH eller på annat sätt in- hämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften.

2. Förste instruktör.

Musiklärarexamen KMH, kyrkomusikerexamen KMH i förening med lägre musiklärarexamen, militärmusikdirektörsexamen, speciell instruk- törsuthildning vid musikkonservatorium eller på annat sätt inhämtade

Pitt—9959

motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för upp- giften.

3. Andre instruktör. Genom praktisk verksamhet ådagalagd förmåga att verka som instruktör i sång eller instrumentalspel.

4. Ensembleledare. Godkänt vitsord i orkesterdirigering från musikkonservatorium eller mu- sikhögskolan, speciell instruktörskurs i ensembleledning vid musikkonser- vatorium eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdighe- ter, som gör honom skickad för uppgiften.

5. Körledare. Godkänt vitsord i kördirigering från musikkonservatorium eller musik- högskolan, speciell instruktörskurs i körledning vid musikkonservatorium eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften.

6. Instruktör med särskild kompetens. Solistdiplom i förening med musikpedagogisk examen eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. Ehuru vissa av dessa förslag påverkat utformningen av undervisningen vid vissa musikutbildningsanstalter, har MU:s förslag på denna punkt en- dast i mycket begränsad omfattning föranlett statliga åtgärder (se avsnittet Musikaliska utbildningsanstalter.) Eftersom det uppenbart är så att ledarnas och instruktörernas kvalifika- tioner är avgörande för musikbildningsarbetets kvalitet, ansåg MU, att frå- gan om statsbidrag till det frivilliga musikbildningsarbetet skulle direkt an- knytas till kompetensfrågorna. Ett uppfyllande av ovannämnda kompetens- krav skulle enligt utredningen medföra statsanslag till ledarnas och instruk- törernas löner och arvoden. MU föreslog här en halvering av kostnaderna mellan stat och kommun. Som förutsättning för statsbidragets utbetalande borde dock gälla, att ersättningarna utgår med vissa minimibelopp, olika för olika tjänstegrupper. Detta förslag vann dock inte statsmakternas gillande och föranledde icke någon åtgärd. Följaktligen har vi i dag icke heller några gällande kompetensbestämmelser för de ledare och instruktörer, som enga- geras i kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet. Centrala löne- förhandlingar mellan facklärarförbundet och berörda parter på kommun- sidan har visserligen lett fram till en förteckning över den kompetens som kräves för att bli placerad i viss lönegrad. Enligt dessa bestämmelser hänföres musikpedagogen till en av tre kom- petensgrupper enligt nedanstående:

Grupp I

a) Högre musiklärarexamen KMH, b) Pedagogexamen KMH jämte solistutbild- ning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö, 0) Solistutbildning vid KMH eller något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö jämte minst 4 års pedagogisk erfarenhet, (i) Militär musikdirektörs-

examen med minst 2 års pedagogisk erfarenhet, e) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med minst 4 års pedagogisk erfarenhet.

Grupp II

&) Solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göte— borg eller Malmö, b) Militär musikdirektörsexamen med mindre än 2 års peda- gogisk erfarenhet, c) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med mindre än 4 års pedagogisk erfarenhet, d) Pedagogexamen från Stockholms Bor- garskola, e) Pedagogexamen från Folkliga musikskolan, Ingesund, Arvika, f) Pe- dagogexamen vid Framnäs folkhögskola, g) Militärmusiker av lägst musikfurirs grad med längre pedagogisk erfarenhet, h) Lägre organist- och kantorsexamen, i) Lärarexamen från Richard Anderssons musikskola.

Grupp III Annan kompetens än som angivits under I—II.

De centrala löneavtalen har även lett till en precisering av de meritkrav som skall ställas på en kommunal musikledare.

I reglementet för den första kommunala musikledartjänsten i landet (Kat— rineholm 1944), fixerades arbetsuppgifterna enligt följande:

A. att verka för musiklivets höjande inom staden samt skapandet av kännedom och intresse för god och bildande sång och musik,

B. att i den utsträckning musiknämnden bestämmer biträda Katrineholms Mu- siksällskap i följande hänseende:

1) att på uppdrag av musiksällskapet vara dess konstnärliga ledare och i sam- råd med styrelsen för sällskapet planlägga dess verksamhet och uppgöra kon— sertprogram, helst för helt spelår på en gång, så att SCB:s villkor så långt sig göra låter bliva uppfyllda,

2) att i egenskap av kapellmästare leda symfoniorkesterns övningar, repetitio- ner och offentliga framträdanden,

3) att i egenskap av lärare leda utbildningen av ungdoms- och elevorkestern med uppmäksamhet riktad även därpå, att den skall tjäna den större orkesterns nyrekrytering,

4) att samla bygdens därav intresserade sångare till en större blandad kör och leda den vid instuderandet och utförandet av värdefulla körverk,

5) att i egenskap av sekreterare i musiksällskapet ombesörja dess skriftväxling och statistik, vid sammanträdena föra protokoll samt i behörig tid till SOR, dess inspektör eller vem saken gäller, insända föreskrivna uppgifter samt tillse, att fattade beslut verkställas,

6) att övervaka skötseln av musiksällskapets tillhörigheter, 7) att med hänsyn till orkesters eller körs beskaffenhet genom lämplig bearbet— ning av musikaliska verk eller medelst egna arrangemang, upplysande kommen- tarer och föredrag tillrättalägga och berika musicerandet för deltagarna.

C. att i egenskap av föreståndare för Folkliga Musikskolan och i samråd med dess styrelse uppgöra schema, ordna Speltider och i övrigt övervaka musikskolans intressen,

D. att på anmodan av ABF:s lokalavdelning i Katrineholm och i samarbete med dess styrelse planlägga och leda dess sång- musikverksamhet.

E. att stå folkskolestyrelsen och i mån av tillfälle även andra institutioner till tjänst med råd och upplysningar i musikaliska angelägenheter.

F. att årligen till musiknämnden upprätta berättelse över sin verksamhet under föregående år.

G. att vara sekreterare i Katrineholms musiknämnd.

I de centrala löneavtalen träffades även vissa överenskommelser rörande definitionen av begreppet kommunal musikledare.

Med kommunal musikledare avses befattningshavare, som direkt under musiknämnd eller motsvarande kommunalt organ utövar _den pedagogiska och organisatoriska ledningen för inom kommunen bedriven frivillig musik- undervisning (kommunal musikskola) samt i övrigt har att verka för mu- siklivets främjande inom kommunen. I detta inbegripes, att han skall leda kör— och orkesterverksamheten inom kommunen samt i förekommande fall tjänstgöra som konsulent'för musikundervisning-en inom det reglerade skol- väsendet.

Betydande administrativa uppgifter kommer även att åvila musikledaren. Han skall bl. a. vara föredragande och sekreterare i ärenden rörande den fri- villiga musikverksamheten.

I löneöverenskommelserna sägs det, att kommunala musikledare skall ha förvärvat utbildning enligt något av nedanstående alternativ:

a) Högre musiklärarexamen KMH. b) Pedagogexamen KMH jämte solist- utbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö. c)Solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonser- vatorierna i Göteborg eller Malmö jämte minst 4 års pedagogisk erfarenhet. d) Militär musikdirektörsexamen med minst 2 års pedagogisk erfarenhet. e) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med minst 4 års p-eda- gogisk erfarenhet.

Från dessa bestämmelser kan dock undantag göras för aspirant, som de centrala parterna samstämmigt anser ha en mot detta svarande utbildning.

Musikledarinstitutionen blev föremål för en allsidig diskussion vid en konferens rörande musikledarexamina 1957 på Kungl. Musikaliska akade— mien. Där menade man, att man kunde utskilja tre olika typfall då det gällde den kommunala musikledarens uppgifter:

1. Kommunal musikledares arbetsuppgifter i städer med möjligheter till ett rikt utvecklat musikliv.

a) Samordna och på eget initiativ främja musiklivet på orten.

b) Leda kommunal musikskola, resp. skolornas frivilliga musikundervis- ning och i anslutning härtill själv i viss utsträckning undervisa.

c) Leda större kör (elitkör) och orkester (ev. SCR-ansluten) och i mån av behov göra goda arrangemang för dessa ensembler.

d) Ev. organisera och leda musikcirklar och hålla kontakt med bildnings- förbunden.

e) Vara folkskolans musikkonsulent.

f) Ev. vara sekreterare i förefintlig musiknämnd.

2. Kommunal musikledares arbetsuppgifter i städer och stadsliknande orter med mindre möjligheter för musiklivets utveckling än under 1.

a) = 1: a.

b) = 1: b.

c) = 1: c, dock med något mindre krav på dirigerings- och arrangemangs- förmågan, t. ex. endast orkesterdirigering och -arrangemang.

(I) = 1: (1; med något större vikt lagd vid denna verksamhet. 9) = 1: e. f) = 1: f.

3. Kommunal musikledares (motsv.) arbetsuppgifter på landsbygden.

a,) = 1: a.

b) = 1: b.

c) Organisera och leda instrumentala och vokala ensembler och i mån av behov göra goda arrangemang för dem.

(1) = 1: d. Dessa uppgifter äro här särskilt betydelsefulla. 9) Vid behov stå folkskolan till tjänst som musikkonsulent, ev. även meddela musikundervisning i folkskolan.

Dessa försök att närmare precisera meritkraven och arbetsuppgifterna för ledare, lärare och instruktörer i den kommunala musikverksamheten, speglar en önskan från arbetsgivarsidan att komma till rätta med den svår- överskådliga mångfald av olika utbildningsformer, som förekommer på det musikpedagogiska fältet.

Vid den enkät, som MLU hösten 1960 företog, med länsskolnämnder— nas benägna bistånd, infordrades även uppgifter om lärarnas formella me- riter, som framgår av frågeformuläret bil. 1.

En sammanställning av resultaten från denna rundfråga har gjorts i tabell 23. För 34,4 % av de 2 001 lärare, som enligt de inkomna svaren är engagerade i frivillig skolmusik, saknas uppgifter beträffande deras musi- kaliska meriter. Det är rimligt att antaga, att de allra flesta av dessa saknar formella meriter. De har väl dock någon form av privata studier bakom sig och skulle i så fall räknas in i kategori 10, och i några fall kan givet- vis bland dessa dölja sig personer med höga formella meriter. Osäkerheten i tolkningen av orsaken till ett utlämnande av uppgifter angående meriter gör, att denna grupp har utelämnats i den fortsatta bearbetningen. Procen— ten av musikdirektörer osv. är alltså beräknade på de 1 313 lärare, för vilka uppgifter om meriter finnas. Det ligger väl i sakens natur, att den vanligaste

Tabell 23. Formella musikaliska meriter hos lärare engagerade i frivillig skolmusik

. . % av alla med

Utbildning Antal angiven utbildn. 1 KMH musiklärare (musikdirektörsexamen) .............. 119 9,1 2 KMH högre organist— och kantorsexamen ........ 79 6,0 3 KMH militär musikdirektörsexamen .................... 4 0,3 4 KMH musikpedagogisk examen ........................ 3 0,2 5 KMH solistutbildning .................................. 80 6,1 6 Lägre organist- och kantorsexamen .................... 442 33,7 7 Musikinstruktörsutbildning Ingesund .................... 25 1,9 8 Musikinstruktörsuthildning Framnäs .................... 15 1,1 9 Militärmusiker ........................................ 155 11,8 10 Privata studier (inkl. studier vid ej namngiven musikskola) 391 29,8

Ej angiven utbildning .................................. 688

Summa 1 313+ 688 = 2 001

Tabell 24. Formella meriter hos lärare engagerade [

skolornas frivilliga musikundervisning

Musikuthildning

B C D E F G H K L M

NO

P R T U X Y

AC

BD

Sum- ma

KMH: musiklärare- el. musik- direktörsexamen .......... KMH: enbart högre organist— o. kantorsexamen KMH: militär musikdirektörs— examen .................. KMH: musikpedagogexamen . KMH: solistutbildning ...... Organist— och kantorsexa- men ...................... Ingesunds folkliga musik— skola .................... Framnäs folkhögskola ...... Militär musikutbildning Privata studier ........ . . . . Ej angiven utbildning ......

Allmän skalniuå

Folkskollärarexamen ........ Småskollärarexamen ........ Studentexamen Gymnasienivå .............. Realskolenivå .............. Folkskolenivå .............. Ej angiven skolnivå ........

Fortbildn ingskurser

3 eller flera fortbildnings— kurser .................... 1—2 fortbildningskurser .. Ej angivna fortbildningskur- ser ......................

13

37 29 20 41 44 25 24 95

wv—d

198

llN llmwäå

LÖH

56

18 32 23 45 55 17 39 42 17

_19

x:)

li"q urea

r—i

183

ll” '&' H*”Nä

com

56

(Kl

31

v—ICO

jNv—l | | ! ICDIFD- v—nQv-t

oHv—l !” H m l l.-. NCO

32

CO

camel:

N I

23

Gill

COQ—| v—1 H

10

N

31

v—l

97

äbvlwlä

63%

84

03 in

liliNm

(NCO v—h—t

14 22

16 20

140

(NCO

45

16 24 12 20

10 74

10 73

CDCO

81

G= 10

20

II"” 23

B*”

477

[N' N v—tv—tv—i [&

llbä'i *S*”!

blod') f.”

H

84

Horace H

CYJv—1

26

_uo ('N

llml

32

oo Hime—meo v—t

Meysam

"h!”

32

119 79

80 442 25 155

391 688 638 142

87 217

841 121 94

1 786

lärarkategorien vid denna typ av frivillig musikundervisning, med sin nära anknytning till skolornas verksamhet, är folkskollärare med lägre organist- och kantorsexamen. Drygt 33 % av de 1 313 lärarna är att hänföra till denna grupp. Icke långt efter kommer gruppen »privatutbildade», som sva- rar för nära 30 % av hela antalet. Även i denna grupp torde en hel del in- tresserade lärare, såväl små- som folkskollärare, dölja sig. Sammanlagt drygt 21 % av Iärarkadern i frivillig skolmusik är KMH-utbildad därav 9,1 % med musikdirektörsexamen, 6,1 % med solistutbildning, 6 % med högre organist— och kantorsexamen, 0,3 % militär musikdirektörsexamen och 0,2 % musikpedagogisk examen. Militärmusiker utgör 11,8 % av samt- liga med angivna meriter, och Ingesunds- och Framnäs elever förekommer till ett antal av 40 eller c:a 3 %.

En undersökning av den allmänna skolunderbyggnaden bland lärare in- begripna i frivillig skolmusik resulterade i att av 1 160 svarande icke mindre än 638 eller 55 % visade sig vara folkskollärare, 142 eller 12,2 % små- skollärare. Tillsammans var alltså drygt 2/3 av lärarna i den frivilliga skol— musiken lärare i den obligatoriska skolan.

Under enkätens rubrik »fortbildningskurser» svarade endast 215 lärare eller drygt 10 %, att de bevistat en eller flera fortbildningskurser, och av dessa hade nära 60 % besökt tre eller flera kurser.

I tabell 24 redovisas fördelningen av de olika merit-kategorierna på de olika länen. Endast Stockholms län och Södermanlands län har mer än 10 % av de KMH-utbildade 285 lärarna. Stockholms län har hela 34 % av denna kategori. Lärare med lägre organist- och kantorsexamen finns däremot täm- ligen jämnt fördelade över alla län med en liten topp på 10 % i Skaraborgs län. Ingesundseleverna är helt koncentrerade till Värmlands län och torde till stor utsträckning vara elever i Folkliga musikskolans pedagoglinje, me- dan Framnäs-eleverna 100-procentigt är att finna i Norrbotten. Militärmusi- kerna finns i större utsträckning i Stockholms-, Södermanlands- och Kop— parbergs län.

En jämförelse mellan Stockholms—, Södermanlands- och Kopparbergs län, vilka samtliga har drygt 200 lärare engagerade i frivillig skolmusik, visar att Stockholms län har drygt 33 % KMH-utbildade lärare, 17 % med lägre or- ganist— och kantorsexamen, 11 % med militär musikutbildning, 16 % som uppgivit privata studier och 23 % som ej angivit någon utbildning. Söder- manland har 15 % KMH-utbildade, 15 % skolkantorer, 11 % militärmusi- ker, 37 % privatutbildade och 22 % utan angiven utbildning, medan siff— rorna för Kopparbergs län är 10 %, 12 %, 9 %, 32 %, 37 %.

Motsvarande undersökning av lärarmeriter för de kommunala musiksko- lornas del utfördes under början av 1961. Resultaten från en rundfråga till 128 orter, där enligt »länsskolenämndsenkäten» kommunal musikskola skul— le förekomma, har sammanställts i tabell 25.

96 skolor svarade omedelbart på enkäten, och ytterligare 18 skolor svara— de efter påstötning. I dessa 114 skolor funnos enligt enkäten sammanlagt 710 lärare. För 122 eller 17 % saknas meritförteckning. Liksom fallet var

Tabell 25. Formella musikaliska meriter hos lärare engagerade i kommunala

musikskolor

. . % "av alla med

Utbildning Antal angiven utbildn. 1 KMH musiklärare (musikdirektörsexamen) .............. 59 100 2 KMH högre organist— och kantorsexamen .............. 9 1,5 3 KMH militär musikdirektörsexamen .................... 16 2,7 4 KMH musikpedagogisk examen ........................ 36 6,1 5 KMH solistutbildning .................................. 84 14,3 6 Lägre organist— och kantorsexamen .................... 85 14,5 7 Musikinstruktörsutbildning Ingesund .................... 11 1,9 8 Musikinstruktörsutbildning Framnäs .................... 2 0,3 9 Militärmusiker ........................................ 80 13,6 10 Privata studier (inkl. studier vid ej namngiven musikskola) 206 35,1

Ej angiven utbildning .................................. 132

Summa 588 + 122 = 710

med lärare i frivillig skolmusik, har vi även här valt att utesluta dessa 122 lärare ur den fortsatta bearbetningen.

Av de 588 lärare, för vilka meriter angivits, var summa 204 KMH-utbil— dade, dvs 34,7 %. 10 % av de kommunala musikskolornas lärarkrafter hade musikdirektörsexamen på KMH, 14,3 % hade genomgått solistutbildning på KMH, 6,1 % var musikpedagoger med examen från KMH, 2,7 % militär musikdirektörsexamen och 1,5 % högre organist- och kantorsexamen. Den största gruppen lärare, 206 stycken eller 35,1 %, hade angivit privata mu- sikstudier som enda formella meriter i musikaliskt hänseende. Gruppen lägre organist- och kantorsexamen samlade 14,5 % av de 588 lärarna, och nästan lika många, 13,6 %, hade militärmusikalisk utbildning. Ingesunds folkliga musikskola svarade för 1,9 % av lärarkåren och Framnäs för 0,3 %. Vid bedömning av de två senaste uppgifterna måste hänsyn tas till att såväl Ingesund som i synnerhet Framnäs endast haft fullständig instruktörsut- bildning ett fåtal år.

Gruppen folkskollärare var i de kommunala musikskolorna omkring 20 %, och över hälften av lärarna (52,1 %) hade angivit realexamen som allmän skolnivå.

Av de 710 lärarna hade endast 456 eller 64,2 % angivit huruvida de be— vistat någon fortbildningskurs eller ej. Av dessa 456 hade 157 eller 34,4 % deltagit i kurser, under det att alltså hela 65,6 % aldrig deltagit i någon fort- bildningskurs. Denna siffra är med all säkerhet för liten, eftersom gruppen 254 »ej svarande» till största delen torde bestå av personer, som ej bevistat någon fortbildningskurs.

Stockholms läns relativt sett stora andel av de formellt kompetenta lärar- na framgår i högre grad för de kommunala musikskolorna än vad fallet var för frivillig skolmusik (tabell 26).

Stockholms län har visserligen den rikast utvecklade verksamheten vad kommunala musikskolor beträffar och svarar för drygt en fjärdedel av to-

Tabell 26. Formella meriter hos lärare engagerade vid kommunala musikskolor

Musikutbildning

B D E F G H M O R U W

5 um- ma

KMH: musiklärare- el. musik- direktörsexamen .......... KMH: enbart högre organist- o. kantorsexamen KMH: militär musikdirektörs- examen .................. KMH: musikpedagogexamen . KMH: solistutbildning ...... Organist— och kantorsexa- men Ingesunds folkliga musik- skola Framnäs folkhögskola Militär musikutbildning Privata studier ............ Ej angiven utbildning ......

Allmän skolnivå

Folkskollärarexamen ........ Småskollärarexamen ........ Studentexamen Gymnasienivå .............. Realskolenivå .............. Folkskolenivå .............. Ej angiven skolnivå ........

Ii'orlbildliingslcurser

3 eller flera fortbildnings- kurser .................... 1—2 fortbildningskurser Ingen fortbildningskurs ...... Ej angivna

l v—nfbb N

II”"!

"."me vuxna—4

*” l MNNOF (SON

13 28

"'ll Henan.»

1 010170 =! w—(l

ftir-lh v—i

b'l'"'l

01300 v—O

N

Hiv—( v—C

llel Il"l*mm lmhl

LOCDCD v—4

IILQNCON lm 1—4 v—I

10 35

CD

Who IQ

GTQONv—(b-PO CQ '»!

10 36

iQ (Sh—chock? H v—d

11 37

] Nv—lN

S*] HHHFLQQI NH INWPI Noon

171

m NIISIZO

HHS

122

69

299 254

lala antalet lärare (26 %), men länet har icke mindre än 44,6 % av de KMH-utbildade lärarna, 42,4 % av musikdirektörerna, 66,7 % av de med högre organist- och kantorsexamen, 58,3 % av musikpedagogerna med KMH— utbildning och 41,7 % av de KMH—utbildade solisterna. Däremot har länet icke mer än sin beskärda del av lärare med militär musikdirektörsexamen (25 %), och av skolkantorer (21,2 %).

En jämförelse mellan lärarkvaliteten i de två former av kommunernas musikbildningsverksamhet, som här kallas frivillig skolmusik och kommu- nala musikskolor, visar således, att hela 34,4 % av det totala antalet lärare i frivillig skolmusik saknar angivna formella musikaliska meriter, medan samma siffra hos de kommunala musikskolorna är 17,2 %. Drygt 14 % av de 2 001 lärarna i den frivilliga skolmusikverksamheten är KMH-utbildade, under det att drygt 28 % av de kommunala musikskolornas 710 lärare har denna utbildning. Man torde alltså kunna konstatera, att de kommunala musikskolornas lärarkrafter är de relativt sett bäst utbildade vad rent mu- sikaliska meriter beträffar.

Handledare i musikcirklar

Studieförbundens verksamhet är i huvudsak inriktad på att tillgodose vux- na människors studiebehov. Studiecirkelns sätt att arbeta har också redan från början utformats med hänsyn härtill. I princip är det deltagarna själva. som kommer överens om cirkelns studiemål och bestämmer hur arbetet skall bedrivas, för att detta mål skall uppnås. Det är således inte cirkelledarens —— lärarens — uppgift att fastställa och söka påtvinga cirkeldeltagarna stu- diemål och arbetsformer, som dessa inte själva önskar, men väl att ge råd och presentera förslag och alternativ. Detta sätt att se på studiecirkeln som ett sätt att tillfredsställa vuxna människors studie- och bildningsstråvan har alltid hävdats inom studieförbunden och utgör ett karakteristiskt drag i ut- formningen av verksamheten. Värdet och betydelsen av studiecirkelns ak- tivitetsfrämjande arbetsmetoder har också verifierats av den moderna vuxenpedagogiska forskningens rön.

En konsekvent tillämpning av studieförbundens fria arbetssätt måste rim- ligtvis medföra, att olika cirklar har olika studiemål och använder olika stu- diematerial, skiftande arbetsmetoder och att de har varierande studietakt. Kraven på cirkelledarens ämneskunskaper blir givetvis beroende av vilket studiemål cirkeln uppställt och i viss mån även av det studiematerial som cirkeln använder. Vilja och förmåga att tillämpa studiecirkelns arbetsfor— mer är emellertid ett allmängiltigt krav ifråga om alla cirkelledare.

Studieförbundens allmänna synsätt och värdesättning av studiecirkeln som studiemiljö och arbetsgemenskap gäller självfallet också ifråga om mu— sikcirklarna. I princip är det heller ingen skillnad mellan en musikcirkel och exempelvis studiecirklar i ämnen med anknytning till andra konst- arter.

Verksamheten på musikbildningsområdet inom studieförbunden har som allmän målsättning att skapa förutsättningar för ett högt utvecklat musik-

liv, ökad förståelse för de musikaliska värdena och en rikare musikalisk upplevelse för dem som deltar i verksamheten.

Alla människor har inte samma utrustning och de har olika förmåga att tillägna sig kunskaper och färdigheter. De har därför inte samma förutsätt- ningar att utöva och uppleva musik och heller inte lika möjligheter att ägna tid och krafter åt att utveckla sitt musikintresse. Studieförbunden har en naturlig strävan att bereda plats för alla, som har en medveten önskan att odla musikintresset, och vill så långt möjligt göra detta på ett sätt, som motsvarar de olika behoven. Musikcirklarnas verksamhet måste därför ha ett brett register, olika nivåer och en vid ram att verka inom.

Musikcirkelverksamhetens uppgift och målsättning får därför inte för- växlas med de mål, som yrkesmässig utbildning och professionell verksam— het på musikområdet naturligen måste ha. Studieförbunden och studiecirk— larna är på det hela taget inte jämförbara med exempelvis en skola i dess vedertagna bemärkelse. En sådan har som regel ett entydigt, i olika etapper klart utstakat studiemål och som en följd därav också fastlagda kompetens- regler för dem som skall undervisa.

Denna skillnad i målsättningen ger emellertid inte underlag för antagan— det, att studieförbunden skulle vara mindre måna om att upprätthålla en god kvalitet på studiearbetet. Det förhåller sig tvärtom så, att studieförbun- den i den mån ekonomiska resurser står till förfogande ständigt har upp- märksamheten riktad på åtgärder, som syftar till att förbättra studiernas kvalitet. Detta har tagit sig uttryck i att det dels gjorts stora insatser ifråga om utgivning av för studiecirklarna väl avpassat studiematerial och dels däri att förbunden satsat på en omfattande ledareuthildning.

Inom studieförbunden har frågan om lämpliga och intresserade handle- dare i musikcirklarna sedan länge varit ett problem. Många av de handleda- re, som studieförbunden anlitat för att leda arbetet i musikcirklar, är ama- törer utan särskild vare sig fackmusikalisk eller pedagogisk utbildning. Man har länge haft klart för sig, att den centrala och helt dominerande frågan, då det gäller det fria och frivilliga musikbildningsarbetet, har varit att få fram bättre handledare. Visserligen finns det fackmässigt och pedagogiskt väl kvalificerade handledare inom många studieförbund, men man har utan egentliga empiriska belägg klart deklarerat, att de är i klar minoritet och att kompetensen hos handledarna är högst varierande från cirkel till cirkel. Man har i diskussionen hävdat, att det i dagens läge knappast torde finnas någon ämnesgrupp med i genomsnitt sämre kvalificerade handledare. Det är då så mycket mer ägnat att förvåna, att denna sektor av det frivilliga musikbildningsarbetet är den enda, som för närvarande åtnj uter statsbidrag, och således är underkastad inspektion. Att så är fallet beror på att gällande bestämmelser för bedömning av musikcirklarnas handledare ännu ej fått en enhetlig tolkning över hela fältet.

Nu gällande bestämmelser för lärares kompetens (KK 1947 5 26 mom 0) har följande lydelse: »Som lärare må riksförbund för studiecirkelverksam- het endast godkänna den, som genom avlagda kunskapsprov, genom delta-

gande i bildningskurser eller genom vunnen praktisk erfarenhet kan styrka sig besitta för läraruppgiftens fullgörande erforderliga kunskaper inom den ämnesgrupp, som studiecirkelarhetet omfattar, och som i övrigt äger lämp- lighet för uppgiften.»

Då det gäller att bedöma kompetensen hos de lärare, som skall användas i musikcirkelarbetet, torde det vara angeläget att först klargöra innebörden av orden »styrka sig besitta för läraruppgiftens fullgörande erforderliga kunskaper inom den ämnesgrupp, som studiecirkelarhetet omfattar». Lärar— uppgiften i en musikcirkel måste innebära undervisning på instrument, i musikteori och i musikens historia men också orientering om lämplig reper- toar för cirkeln. Tre möjligheter anvisas för meritering, nämligen avlagda kunskapsprov, deltagande i bildningskurser eller vunnen praktisk erfaren- het.

Vid en av skolöverstyrelsen företagen stickprovsundersökning i början av 1950-talet visade det sig, att många handledare i musikcirklar godkänts av studieförbunden på en meritering, som måste anses vara ganska otillfreds- slällande med tanke på i författningen angivet syfte med verksamheten. De- finitionen på en musikcirkel skall enligt författningen vara: »en kamrat— krets för inövande av musikaliska kompositioner i samband med studium av musikens teori och historia». Det torde vara förenat med en hel del svå- righeter att förverkliga detta, om handledarnas kvalifikationer endast be— står i »praktiska erfarenheter av körarbete i 9 år», »utpräglad musikalisk förmåga», »medlem i sångkör», »stått i musikaffär», vilket utgör stickprov på svaren från den företagna undersökningen beträffande handledaremeri- ler i musikcirklar, som omnämnts ovan.

Då 1944 års folkbildningsutredning i sitt andra betänkande föreslog åtgär- der till stöd för musikbildningsarbetet, ansåg man det möjligt att komma till rätta med problemet om repertoarens standard, lämpliga instrument och lämpliga metoder för musikcirkelarbetet genom att kräva lärarkompetens av samtliga handledare. Detta krav har uppenbarligen icke kunnat fasthål- las vare sig av studieförbunden eller av tillsynsmyndigheten. Resultaten från ovannämnda stickprovsundersökning ledde dock fram till en bestämmelse om, att studieförbundens rektorer vid sin sida bör ha fackmän för gransk- ning av rapporterna från musikcirklarna. Man fann även i anslutning till denna undersökning anledning att söka tillskapa riktlinjer för bedömningen av vilka musikcirklar som skall anses statsbidragsberättigade.

För att en musikcirkel skall anses vara berättigad till statsbidrag bör krävas, att dess arbete har karaktären av planmässigt bedrivna musikstu- dier i avsikt att hos medlemmarna skapa bättre förutsättningar för rikare musikupplevelse. Arbetet i cirkeln bör vara så organiserat, att medlem— marna

a) beredes möjlighet att förvärva ökad instrumentalteknisk eller sång— teknisk färdighet,

b) förberedes för deltagande i samspel eller samsjungning och, där så är möjligt, beredes tillfälle att deltaga i ensemblemusicerande,

c) genom arbetet i cirkeln får möjlighet att uppleva musikens Värden,

d) jämsides med det praktiska musikutövandet och som en grund för detta bibringas åtminstone elementära musikteoretiska kunskaper och får någon musikhistorisk och allmänmusikalisk orientering.

Vid bedömning av en cirkels arbete måste hänsyn givetvis tagas till de lokala förutsättningar, under vilka cirkeln arbetar.

Övnings- och studierepertoaren i en musikcirkel skall utgöras av musik, som är >>ägnad att hos medlemmarna skapa bättre förutsättningar för ri- kare musikupplevelse». Med tanke på att det finns tillgång till god musik, som ställer ytterst ringa krav på de utövandes tekniska förmåga, kan kvali- tetskravet mycket väl upprätthållas även beträffande cirklar, vars medlem- mar befinner sig på nybörjarstadiet.

Fordringarna på de instrument, som cirkeldeltagarna spelar, bör vara, att instrumenten

a) kan ingå i en ensemble,

b) förmår svara mot det ökade kunnande, som medlemmarna förväntas förvärva, samt att

e) det för instrumentet i fråga finns tillgång till en musikaliskt sett god— tagbar originalrepertoar av varierande svårighetsgrad.

Handledaren i en musik- eller sångcirkel bör som regel ha lärarkompe- tens. Vid bedömandet av en handledares lämplighet bör den reella kompe- tensen vara avgörande. Krav på avlagda examina skulle endast innebära, att många dugliga handledare ej skulle kunna godkännas.

Ovanstående riktlinjer för bedömning av musikcirklar avser endast cirk- lar för musikutövning. Lyssnarcirklar torde utan svårighet kunna bedömas efter samma grunder som ämnescirklar i övrigt. För lyssnar-cirklar av typen »att spisa jazz» bör gälla, att arbetet i dessa cirklar skall avse ett studium av jazzmusiken som musikart, ställd i relation till musiken i övrigt.

För att belysa det aktuella läget beträffande kvaliteten hos studieförbun- dens musikcirkelledare hade det varit önskvärt med en undersökning av det slag, som genomförts beträffande lärarna och instruktörerna i kommu- nernas musikbildningsverksamhet. Det visade sig dock snart, att en rund- fråga till studieförbunden icke kunde ge underlag för en redovisning analog med den som gjorts i tabellerna 23 och 25 beträffande lärare och instruk- törer vid skolornas frivilliga musikverksamhet och de kommunala musik- skolorna. De uppgifter beträffande cirkelledarnas meriter, som finnes på centralt förbundshåll, inskränker sig ofta till ett bedömande av vederböran- (les lämplighet och utgöres mera sällan av en förteckning över vederböran- des formella meriter. Detta ligger helt i linje med den inställning man hyser på folkbildarhåll och som även finnes utsagd i ovannämnda »riktlinjer för beviljande av statsbidrag», att det är den reella kompetensen snarare än av- lagda examina, som skall vara avgörande för om cirkelledaren skall godkän- nas eller icke.

Ett stickprov på några studieförbund visar, att kategorien »ej angiven utbildning» är stor. Så redovisar exempelvis SFM 156 cirkelledare i musik.

Av dessa sakna-r 60 % meritförteckning. Av de återstående 62 musikcirkel- ledarna tillhör 26 % gruppen »privata studier», 26 % betecknas som »mu— siklärare utan närmare angivande av utbildning», 24 % »1ägre organist- och kantorsexamen», 16 % »musikdirektörer KMH», 3 % »solistutbildning KMH», 3 % »militär musikutbildning» och 2 % »Ingesunds folkliga musik— skola».

Hos SLS utgör gruppen »ej angiven utbildning» 33 % av 122 musikcir- kelledare. 32 % av handledare med angivna meriter har »privata studier», 30 % har lägre organist— och kantorsexamen, 25 % är examinerade från Ingesund och Framnäs, 7 % har KMH-utbildning och 6 % har militär mu- sikutbildning. Osäkerheten beträffande gruppen »ej angiven utbildning» invalidiserar undersökningen beträffande studieförbundens verksamhet i större utsträckning än vad fallet var beträffande kommunernas musikbild- ningsverksamhet. I studieförbunden torde denna grupp innesluta många per- soner med utmärkta formella meriter, personer, som sedan länge varit verk- samma inom studieförbundet och som därför på de aktuella rapporterna cn- dast haft anteckningen »tidigare godkända» eller »helt saknat anteckning om lämplighet». Antalet handledare med beteckningen »tidigare godkända» eller helt utan anteckningar torde relativt sett vara störst i de studieförbund. som har den mest omfattande musikbildningsverksamheten.

En undersökning av handledarnas formella meriter, som vill göra an— språk på allmängiltighet och säkerhet, måste inkludera tidsödande och kost- samma följdundersökningar på tveksamma punkter, MLU har därför funnit sig nödsakad att avstå från ett kartläggande av musikcirkelledarnas formel— la meriter.

En meritförteckning över handledarna för 1 750 cirklar inom ett av de större studieförbunden, där meritförteckningen var mer fullständig, redovi— sas dock i tabell 27. Man bör observera, att det är fråga om antalet cirklar, icke om antalet handledare. Samme handledare kan således undervisa i två

Tabell 27. Formella musikaliska meriter hos handledarna i ell av de större

studie/örbunden

. . % av alla med

Utblldnmg Antal angiven utbildn. 1 Musiklärarexamen KMH .............................. 55 4,0 2 Högre organist- och kantorsex. KMH .................. 6 0,4 3 Militär musikdir.—examen KMH ........................ 20 1,4 4 Musikpedagogisk examen KMH ........................ 1 0,1 5 Solistutbildning KMH .................................. 36 2,6 6 Lägre organist— ock kantorsexamen .................... 199 14,3 7 Folkliga musikskolan, Ingesund ........................ 21 1,5 8 Framnäs folkhögskola .................................. 3 0,2 9 Militär musikutbildning ................................ 111 8,0 10 Privata studier ........................................ 935 67,5

Ej angiven utbildning .................................. 363

Summa 1 387 +363 = 1 750

eller flera cirklar. Under rubriken »privata studier» inryms i denna tabell ett ($O-tal musikstuderande, företrädesvis från KMH och Malmö Musikkonser— vatorium samt studerande vid olika seminarietyper.

Även med reduktion för dessa individer, vars studier är av mer formell karaktär, än vad rubriken »privata studier» avser, måste man konstatera, att gruppen »privata studier» här, liksom i tidigare omnämnda stickprov, utgör en betydande del av studieförbundens musikcirkelhandledare. Visser— ligen varierar det relativa antalet musikcirkelledare med »privata studier» starkt från studiförbund till studieförbund, från omkring 10 % i något eller några av de mindre studieförbunden upp till omkring 70 %. Handledare med lägre organist- och kantorsexamen utgör ett rätt betydande inslag i de flesta studieförbund, medan gruppen KMH-utbildat folk endast i undantagsfall utgör något mer betydande inslag i handledarkadern.

De gjorda stickproven och uttalanden från erfarna folkbildare pekar så- ledes mot att drygt hälften av studiecirklarna i musik har handledare hem- mahörande i kategorien »privata studier». I runt tal torde det röra sig om 4—5 000 personer, huvudsakligen musikamatörer utan pedagogisk utbild— ning eller i allra bästa fall med en kortare pedagogisk fortbildningskurs.

Problemet med denna kategori av musikpedagoger är ju ingalunda unikt för studieförbunden. Som framgått av tabellerna 23——26 finns samma pro- blem inom kommunernas musikbildningsverksamhet. Det ligger i sakens natur, att problemet blir mer accentuerat i studieförbunden. Så gott som samtliga studieförbund bedriver sin verksamhet till stor del på landsbygden, under det att huvuddelen av kommunernas frivilliga musikbildningsverk— samhet är koncentrerad till städer och större orter, där lärarkrafter med goda formella meriter i regel finnes. Därtill kommer, att den helt övervägan— de delen av den formella musikpedagogiska utbildningen i dag icke är an- passad för studieförbundens speciella arbetsformer. Det tycks förefinnas ett visst motstånd från den formellt meriterade musikpedagogen att engagera sig i studieförbundens musikbildningsverksamhet, därför att han står främ- mande för den speciella pedagogik och metodik, som cirkelarbetet kräver.

KAPITEL V

Nuvarande utbildningsanstalter för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet

Det är uppenbart att frågan om ledarnas, lärarnas och instruktörernas kvalifikationer är en central angelägenhet för det frivilliga musikbildnings- arbetet i landet. Mot bakgrund av den föreliggande bristen på kvalificerade lärare och det stora behovet av ledare och instruktörer av olika slag är frå- gan om en snar lösning av ledarutbildningsproblemen för det frivilliga mu- sikbildningsarbetet brådskande.

I detta avsnitt redovisas existerande musikaliska utbildningsanstalter och diskuteras, i vilken utsträckning de täcker och svarar mot det behov, som föreligger inom musikbildningsarbetet i kommuner och studieförbund.

Kungl. Musikhögskolan

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, i fortsättningen betecknad KMH, har anor från det >>unde1'visningsverk», varom det talas redan i de Grund- Regler, som fogades till stadfästelsebrevet för Kongl. Svensk Musicalisk Academie år 1771. I det reglemente, som Kungl. Maj:t utfärdade hundra år senare, 1881, i anslutning till Kungl. Musikaliska Akademiens (KMA) nya stadgar av år 1880, bestämdes det, att konservatoriet, som dittills varit en del av akademien, nu skulle vara en särskild institution benämnd musik- konservatorium och vara underställd akademien. Nya reglementen tillkom 1930, 1940 och 1945.

År 1940 ändrade musikkonservatoriet nanm och kallas nu musikhögsko- lan. I samband därmed ändrades även organisationen, så att den tidigare läroverksstyrelsen ersattes av ett lärarråd.

Undervisningen vid KMH regleras för närvarande av Kungl. Maj:ts regle- mente av den 22 nov. 1940 (nr 960), ändrat den 29 juni 1945 (nr 576). Ett förslag till nytt reglemente utarbetat av KMst direktör, professor Ber- til Carlberg, är för närvarande föremål för bearbetning inom ecklesiastik- departementet.

Målsättningen för KMH är »att bibringa eleverna konstnärlig utbildning i musik samt att examinera den, som önskar vinna behörighet för anställ- ning såsom kyrkomusiker (organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär musikdirektör».

Undervisning meddelas i en rad läroämnen fördelade i grupper, dels för

specialstudier och dels för studier avsedda att leda fram till någon examen, allt enligt nedanstående förtecknine.

Avdelning I Grupper av ämnen för specialstudier. a)

h)

d)

Orgel,

harmonilära, kontrapunkt, musik— och gehörslära, musikens historia och estetik.

Piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Solosång, piano,

harmonilära, musik- och gehörslära, talteknik,

välläsning,

levande språk, musikens historia och estetik.

Stråkinstrument, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Avdelning II

Grupper av ämnen för examensstudier.

3)

b)

till högre organistexamen: orgel, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

till högre kantorsexamen: sång, piano jämte någon kunskap i orgel- spelning, harmonilära,

liturgik, kördirigering, kontrapunkt, formlära,

musik- och gehörslära, talteknik,

välläsning,

musikens historia och estetik.

e)

f)

11)

i)

6)

Harpa, piano,

harmonilä "a,

musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Blåsinstrument av trä,

piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Blåsinstrument av mässing, piano,

harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Kontrapunkt, komposition och instru- mentation,

partiturstudium, dirigering, välläsning,

musikens historia och estetik. Partiturstudium,

dirigering.

till musiklärarexamen:

sång, piano jämte någon kunskap i orgel- spelning, violin jämte någon kunskap i violon- cellspelning, orgelns stämning och skötsel, liturgik, kontrapunkt, formlära, harmonilära,

musikens historia och estetik,

pedagogik, övningsundervisning, metodik, dirigering, kontrapunkt, formlära, instrumentation,

musik- och gehörslära, talteknik,

välläsning.

(1) till militär musikdirektörsexamen: harmonilära, ett blåsinstrument av trä, instrumentation för militärorkester, ett blåsinstrument av mässing, orkesterdirigering, violin eller violoncell, musik- och gehörslära, piano, musikens historia och estetik.

Avdelning III I pianostämning meddelas undervisning. Examen må även avläggas i detta ämne

Avdelning IV Grupp av ämnen för elever i högskolans operaklass Scenisk—dramatisk sång (rollinstudering, välläsning och rolläsning, scenisk framställning, ensemblesång), piano, talteknik, harmonilära, musik- och gehörslära, levande språk, musikens historia och estetik, teaterhistoria, plastik och dans (sminkning och maske-

ring).

Verksamheten vid KMH, vårt lands högsta musikaliska utbildningsanstalt, är alltså framförallt inriktad på att utbilda musiklärare för de reguljära sko- lorna, gymnasierna, realskolorna och grundskolans högstadium, kyrkomu- siker, militärmusikdirektörer, tonsättare och instrumentalister-solister på hög nivå.

All undervisning är kostnadsfri, men eleverna erlägger en inträdesavgift av 10 kronor och en terminsavgift av 5 kronor, vilka dock oavkortade går till stipendiefonder. De examina, som enligt reglementet kan avläggas vid KMH, är:

Högre organistexamen, Högre kantorsexamen, Musiklärarexamen, Militär- musikdirektörsexamen, Pianostämmarexamen, med de ingående ämnen, som framgår av förteckningen ovan. Sedan 1949 kan även en musikpedagogisk examen avläggas i vissa ämnen. Till denna examen liksom till den 1958 inrättade musikledarexamen får vi anledning återkomma.

Operaskolan, som i olika etapper varit anknuten till musikkonservatoriet och till Kungl. Teatern, är sedan 1942 underställd akademiens och Kungl. Teaterns gemensamma ledning.

För att bli antagen till elev vid KMH fordras att ha musikalisk begåv- ning och tillräcklig vokal, instrumental eller musikteoretisk utbildning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen inom den avdelning och grupp, i vilken inträde söks. För blivande högre organister, högre kantorer och mu- siklärare krävs avlagd realexamen eller folkskollärarexamen eller avgångs— betyg från kommunal flickskola eller enskild skola med rätt att meddela s. k. normalskolekompetens eller, efter skolöverstyrelsens beprövande, hava genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt

styrkt sig äga motsvarande kunskaper. I intet fall får inträdessökande vara under 15 år och som regel är den tillåtna maximiåldern 25 år med undantag för inträdessökande till operaklassen, där maximiåldern är 27 år.

De sökande genomgår ett inträdesprov, som avser att kontrollera den ovannämnda vokala, instrumentala eller musikteoretiska utbildningen och den musikaliska begåvningen. På grundval av resultaten från dessa inträdes- prov, som bedömes för varje ämne av en särskild nämnd, beslutas, i vilken ordning de sökande skola vinna inträde vid KMH. Antalet elever, som intas bestämmes av tillgången på lärarkrafter. Bland de sökande, som förklarats kompetenta men som av brist på lediga platser icke kan tas in, antas ett lämpligt antal som aspiranter, vilka ingår som elever, därest vakanser upp- står under året.

Det har i inventeringsavsnittet kunnat konstateras, att ett flertal personer med examen från KMH är verksamma i kommunernas och studieförbun- dens musikbildningsverksamhet. Utredningen har dock icke funnit anled- ning att närmare behandla de utbildnings— och examenslinjer vid KMH, vars primära syfte varit utbildning av utövande musiker, tonsättare, kyrkomu- siker, militärmusikdirektörer, operaartister eller musiklärare avsedda att verka i gymnasier och på grundskolans högstadium.

MU:s betänkande(SOU 1954z2) innehåller bland annat ett avsnitt om Musikaliska utbildningsanstalter, där KMH och dess verksamhet görs till föremål för en väl genomarbetad framställning, som utmynnar i många Vär- defulla förslag till omorganisering och komplettering (s. 197—301). Utgåen- de från en analys av behovet av utbildningsformer och under påpekande av att KMH i Stockholm intar en nyckelposition i vårt musikliv och att de elever, som utbildas där, kommer att utforma och på olika sätt verka bestäm— mande på hela vår framtida musikkultur, föreslår MU vissa förändringar i musikhögskolans organisation och planläggning av själva undervisningen. De utbildningsbehov man därvid räknar med är följande:

1. Utbildning av utövande musiker (orkestermusiker, vokal- och instru- mentalsolister samt dirigenter).

2. Utbildning av tonsättare.

3. Utbildning av musikpedagoger. Denna utbildning bör differentieras i fyra linjer: en för skolmusiklärare vid gymnasier (och enhetsskolans högs- ta klasser), en för mellanskollärare m. fl. för erhållande av musiklärarkom— petens, en för musikledare samt en för övriga musikpedagoger.

4. Utbildning av kyrkomusiker (högre och lägre utbildning).

5. Utbildning av militärmusikdirektörer.

6. Specialstudier i gammal musik.

7. Utbildning av operaartister. För att effektivt kunna svara mot all högre musikutbildnings dubbla upp— gift: att bibringa de studerande »gedigna, specialiserade praktiska färdigheter, både av konstnärlig-solistisk art och av sådan art, att den gör dem skickade för en musikalisk befattning som skolmusiklärare, kyrkomusiker etc».

att bibringa samtliga kategorier av studerande »den fond av musikalisk bildning, de perspektiv och den vidsyn, som är nödvändiga för att de skall kunna taga personligt och medvetet ansvar för sina framtida insatser i mu— sikkulturens tjänst»,

borde KMH, enligt MU:s uppfattning, klyvas i en lägre och en högre av- delning, benämnda musikkonservatorium och musikhögskola. MU anför därvid följande: »Ett vägande skäl för en klyvning i konservatorium- högskola är, att man därigenom vinner en större planmässighet i studierna för vissa examina. För närvarande går den praktisk-musikaliska utbild- ningen och specialutbildningen för kyrkomusikaliska eller skolpedagogiska tjänster hand i hand under hela studietiden med svåröverskädliga studie- schemata som resultat. Enligt MU:s uppfattning bör den praktisk-musi- kaliska grundutbildningen och den högre specialutbildningen i stället i all den utsträckning, det kan vara pedagogiskt lämpligt och motiverat, separe- ras så, att den förra förlägges till konservatoriet och bildar grundvalen för den senare, som förlägges till musikhögskolans linjer.» (SOU 1954: 2 s. 206.) Musikhögskolans linjer, som samtliga föreslås leda fram antingen till en exa- men eller till ett diplom, grupperas i åtta sektioner på följ ande sätt:

A. Diplomlinjer

1. Högskolesektion för utbildning av orkestermusiker och dirigenter.

a) Linje för orkestermusiker; normalt ettårig, leder till orkesterdiplom.

b) Linje för dirigenter; i genomsnitt treårig, leder till dirigentdiplom.

2. Högskolesektion för utbildning av vokal- och instrumentalsolister;

3. Högskolesektion för utbildning av tonsättare; i genomsnitt treårig ut- bildning, leder till tonsättardiplom.

4. Högskolesektion för utbildning av musikdramatiska artister (Operasko- la); normalt treårig utbildning, leder till operadiplom.

B. Examenslinjer

1. Högskolesektion för utbildning av skolmusiklärare och musikledare.

a) Linje för utbildning av skolmusiklärare. Normalt tvåårig. Studentexa- men kräves. Leder till musiklärarexamen KMH:

b) Linje för utbildning av högre musikledare. Kurserna inom denna lin- je bör valfritt kunna fullgöras på ett eller två är, allt efter den studerandes förkunskaper eller eventuellt tidigare avlagda examina. Leder till musikle— darexamen KMH.

2. Högskolesektion för utbildning av musikpedagoger. Normalt tvåårig ut- bildning, leder till musikpedagogexamen.

3. Högskolesektion för utbildning av kyrkomusiker. (Kyrkomusikaliskt institut); normalt tvåårig utbildning, leder till kyrkomusikerexamen KMH.

4. Högskolesektion för utbildning av militärmusikdirektörer. Normalt tre— årig utbildning; förutbildning vid konservatoriet beräknas till i genomsnitt två år. Leder till militärmusikdirektörsexamen.

1. Sektion för studium av gammal musik. Studierna inom denna linje bör betraktas som fakultativa komplement till övriga högskolelinjer. Studietiden beräknas till två år. För mer ingående upplysningar om de olika linjerna och studieplanerna hänvisas till SOU 1945: 2 s. 299 ff. ] sin remiss på MU:s betänkande föreslår Musikaliska akademiens styrel- se med instämmande i lärarrådets synpunkter bland annat: att åt särskilt tillsatta sakkunniga anförtros uppgiften att utreda och för- bereda en småningom skeende omläggning av musikhögskolans organisation och verksamhet; att försöksverksamhet snarast igångsättes avseende utbildning för högre musiklärarexamen och för kyrkomusikerexamen enligt de av MU och lärar- rådet uppdragna riktlinjer och att i samband därmed den föreslagna klyv— ningen av KMH i konservatorium och högskola prövas på dessa utbildnings- områden; att utbildning och examinering av kommunala musikledare försöksvis in— föres, dock utan bindande av ifrågavarande tjänster vid den genom avläg- gande av dylik examen förvärvade kompetensen. De delar av förslaget, som direkt berör MLU, är de under B.1 b) och B.2 omnämnda linjerna för högre musikledare och musikpedagoger.

illusikpedagogiska examina vid KMH Under de tider, då skolutbildningen var tillgänglig endast för ett fåtal och huvudsakligen tillgodosåg tidigast kyrkans och sedermera även borgarklas— sens behov, var privatundervisning vanlig i de högre stånden inom alla bild— ningens områden. I samma mån som skolans resurser växte kvalitativt och kvantitativt, minskades omfattningen av den privata individuella undervis— ningen och det bildningsbehov i den framväxande arbetarklassen, som sko- lan ej kunde tillgodose, möttes av gruppundervisningsformer, som vuxit till den nuvarande rika studieförbundsverksamheten. Privat, individuell under- visning har nu beträffande skolans s. k. läsämnen huvudsakligen karaktä— ren av viss, i enskilda fall, behövlig förstärkning av skolans undervisning. Denna krympning av privatlärarsystemet gäller dock ej för musiken. In- om detta område verkade skolans utveckling snarast åt andra hållet. Genom 1807 års skolordning blev musiken från att ha varit ett av skolans huvud- ämnen degraderad till ett timfattigt övningsämne. Orsaken låg i hög grad däri, att kyrkans behov av sång och sångare för gudstjänsten vid den tiden var ringa och att staten inte ansåg sig ha anledning att befatta sig med den instrumentalmusik, som särskilt under 1700—talet vuxit sig livskraftig inom skolan. Men behovet att lära sig spela fanns, och med det stigande välstån- det under 1800-ta1et och vårt århundrade följde att allt fler människor fick ökade ekonomiska möjligheter att tillgodose detta behov. Intresset var länge i hög grad koncentrerat till pianot. Särskilt under de sista tre decennierna

har dock stråk- och framför allt blåsinstrumenten börjat intressera allt fle- ra ungdomar. Sångpedagogiken har alltid varit en rätt exklusiv undervis— ningsform, som har metodiska traditioner från barocktiden. Under 1800-ta- let började kvinnor ur välsituerade familjer i allt större utsträckning att »ta sånglektioner», och under vårt århundrade har av allt att döma omfattning- en av privatundervisningen i sång ökat ytterligare.

Långt in på 1900-ta1et fanns det ingen ordnad statlig utbildning, som sär— skilt syftade till att förbereda för privatmusiklärarverksamhet. Inte heller fanns det någon kontroll över privatundervisningens kvalitet. Eftersom pia— nolärarna var de flesta till antalet, blev olägenheterna med mindre goda medlemmar i yrkesgruppen tidigast märkbar där. I början av 1940—ta1et star— tades av Folkuniversitetet, på initiativ av dåvarande läraren vid musikhög- skolan i pianospelning Gottfrid Boon, en pedagogisk kurs för pianolärare. Denna verksamhet pågick åren 1942—45. Avsikten var i första hand att på» börja en utbildningsverksamhet, som så småningom kunde ge möjligheter till någon sorts auktorisation som pianopedagog. Detta skulle verka saneran- de ifråga om undervisningens kvalitet på det pianopedagogiska fältet. Boons initiativ fördes vidare av musikhögskolan, som från och med höstterminen 1949 inrättade en musikpedagogisk klass för ämnena piano, sång och violin. Undervisningen i klassen var tvåårig och ledde fram till en s. k. musikpe- dagogisk examen.

MU menade, att KMH genom inrättandet av musikpedagogisk examen och särskilda kurser med sikte på denna examen företagit en mycket betydelse- full och välbehövlig utvidgning av sin undervisningsplan. Man hävdade i betänkandet, att utbildningen och examinationen av musikpedagoger ytterli- gare borde utvidgas. Betyget i musikpedagogisk examen borde omfatta fyra olika huvudmoment:

1. Undervisningsskicklighet i huvudämnet.

2. Skicklighet i huvudämnet.

3. Kunskaper i musikteoretiska ämnen (musik- och gehörslära, musika- lisk satslära etc.)

4. Kunskaper i musikhistoriska ämnen (musikhistoria, stillära och upp— förandepraxis etc.) För inträde i högskolelinjen för musikpedagoger ville man kräva en viss mognad som utövande musiker och satte för den skull undre åldersgränsen för inträde till 20 år. Normalt räknade man med en studietid av två år men förutspådde, att musikpedagogisk examen i sång i allmänhet kommer att kräva längre tid än två år. De elever, som tidigare erhållit orkester— eller solistdiplom, föreslogs få detta överfört till betyg i musikpedagogexamen. För de elever, som ännu icke nått fram till en färdighet på huvudinstrumentet, som betraktades som tillräcklig för slutprov, skulle tillfälle finnas till undervisning av en till högskolan knuten lärare. MU föreslog att musikpedagogisk examen borde kunna avläggas i ett an— tal ämnen utöver de tidigare omnämnda, nämligen i:

2. Övriga stråkinstrument, främst violoncell och kontrabas. Viola kan eventuellt falla under violinpedagogutbildningen, varvid viola bör redovisas särskilt på betyget.

3. Träblåsinstrument: flöjt, oboe, klarinett, fagott.

4. Mässingsinstrument: valthorn, trumpet, basun.

5. Musikteori, innefattande musik- och gehörslära, musikalisk satslära inkluderande harmonilära och kontrapunkt, formlära, instrumentation.

6. Kördirigering och körinstruktion.

7. Utöver ovannämnda huvudämnen vore det önskvärt att även få till stånd musikpedagogutbildning på knäppinstrument främst luta och gitarr. Den musikpedagogiska utbildningen vid KMH utökades under 1950-talet med cello år 1957, klarinett år 1958 och musikteori från och med hösttermi— nen 1960. I det förslag till reglemente för musikhögskolan, som direktören för KMH i egenskap av enmansutredare upprättade 1957 och som seder- mera reviderats av särskilt kommitterade, behandlar & 29 utbildningen av musikpedagoger. Där säges om »Musikpedagoginstitutet»: Vid musikpedagoginstitutet utbildas och examineras lärare i ett bestämt musikaliskt ämne, vilket må vara sång, piano, något av de allmännast före- kommande stråk- och blåsinstrumenten eller musikteori (d. v. 5. musik- och gehörslära, musikalisk satslära och instrumentation). Till denna paragraf gjordes i oktober 1958 ett tillägg beträffande huvud- ämnen. Till ovannämnda huvudämnen fogades dä saxofon, gitarr jämte and- ra knäppinstrument.

Omfattningen av den musikpedagogiska utbildningen vid KMH framgår av tabell 28.

Tabell 28. Sökande och antagna vid den musikpedagogiska utbildningen på KMH

1949—1961

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 19601961 Summa

Piano al 9 5 16 13 8 15 9 9 13 18 20 21 18 174 .......... ha 6 4 11 10 3 6 5 3 5 4 5 Ö 4 71

a1 5 7 1 1 2 1 6 5 4 3 5 4 3 47

Sång ---------- ha 3 3 1 1 1 1 4 1 3 2 2 2 3 27 . . al 3 4 5 5 3 4 4 4 7 5 2 6 3 55 VM" --------- DE 1 3 2 3 1 3 2 2 2 2 2 3 1 27 ,. __ _ _ _ _ _ _ _— 5 4 1 2 1 13

Cello .......... bg _ __ _ _ _ __ __ _ 2 3 1 1 _ 7 Klarinett ...... g: : : : : : : : : : å : å % & 1_.—_————————891 18 Teorl .......... ge __ __ _ _ _ _ 1 1 1 3 Summa a1 17 13 22 19 13 20 19 18 29 33 36 44 27 313

ha 10 10 14 14 5 10 12 13 11 14 10 140

1 Rad a avser antalet sökande. ” Rad 1) avser antalet antagna.

Musikpedagogisk examen på KMH omfattar följande ämnen: Huvudämne med vitsord i examen

Något av följande ämnen: sång, piano, violoncell, flöjt, oboe, klarinett, trumpet, musikteori (d. v. 8. musik- och gehörslära, musikalisk satslära, formlära, instrumentation).

Examensämne

Metodik och övningsundervisning (med i allmänhet skilda vitsord för låg— och högstadium).

Studieämnen

Piano och musikteori (för alla som icke ha något av dessa ämnen som hu- vudämne), repertoarkännedom i huvudämnet, musikhistoria, fritt ackom— panjemang och improvisation (vid piano som huvudämne), pedagogik, tal- vård och välläsning.

För inträde på musikpedagogisk linje erfordras, utöver insikter och får- digheter motsvarande genomgången huvudskola, framstående skicklighet i huvudämnet och lämplighet som pedagog.

Elev vid musikpedagoginstitutet skall beredas tillfälle att erhålla under— visning i sång eller instrumentalt huvudämne vid högskolan. Elev må dock för studier i motsvarande ämne anlita annan pedagog än lärare vid högsko- lan.

Den normala studietiden vid musikpedagoginstitutet är fyra terminer. Karakteristiskt för dessa musikpedagogiska kurser är således, att de in- riktar utbildningen enbart på pedagogisk skicklighet i ett ämne. Därutöver innehåller kursen endast teoretiska studier, vilka vid musikhögskolans ut- formning av utbildningen innebär: harmonisk analys, formlära, musik- och gehörslära samt pedagogik och psykologi.

Erfarenheterna från c:a 10 års verksamhet med dessa pedagogklasser vid musikhögskolan ger vid handen, att undervisningen tyngs av att eleverna musikaliskt och tekniskt befinner sig på så skilda nivåer. Det är troligt, att dessa förhållanden är särskilt kännbara just vid KMH, där det av natur— liga skäl finns fler begåvningstoppar bland eleverna i jämförelse med de andra utbildningsanstalterna med musikpedagogisk kurs. Möjligheterna att med ett så växlande elevklientel driva en pedagogutbildning på solistisk ni— vå och integrera de pedagogiska synpunkterna med avancerade konstnärli— ga och tekniska aspekter, ägnade att utbilda till lärarverksamhet av exklu- siv karaktär, är ganska små.

En jämförelse mellan antalet musikpedagoger under perioden 1949—1961 och antalet musikpedagoger med examen från KMH som är engagerade i kommunernas musikbildningsverksamhet, ger vid handen, att KMH-musik- pedagogerna i rätt stor utsträckning söker sig till andra verksamhetsfält.

Det faktum, att de flesta eleverna i pedagoglinjerna samtidigt är elever i någon solistklass, underlättar deras möjligheter att söka sig en syssel— sättning av icke pedagogisk karaktär. Många av musikpedagogerna, un-

dantagandes pianopedagogerna, söker efter avslutade studier plats i någon av våra större orkestrar. Många kombinerar dock orkestermusikeryrket med privatpedagogisk verksamhet och många av pianopedagogerna ägnar sig ute- slutande åt privatelever.

Det antal musikpedagoger KMH som årligen tillföres det frivilliga musik- bildningsarbetet torde uppskattningsvis vara c:a 20.

Musikledarutbildningen vid KMH Mot bakgrunden av amatörmusikens växande omfattning och ökade behov av kompetenta ledarkrafter föreslog MU inrättandet av en särskild utbild- ningslinje inom KMH för musikledare, främst blivande kommunala musik— ledare samt ledare för den musikaliska verksamheten inom de fria folkbild— ningsorganisationerna. Den föreslagna examen, musikledarexamen KMH, innefattade betyg i:

1. Kördirigering.

2. Orkesterdirigering och instrumentalensembleinstruktion. Ett stråk- eller blåsinstrument, inkl. deltagande i orkesterövningar. Sång, inkl. deltagande i mindre kör eller vokalensemble. Piano. Fortsättningskurs i musikalisk satslära. .Stillära och uppförandepraxis. Dessutom skulle utbildningen inrymma en rad obligatoriska kurser' 1: 1. lnstrumentkännedom. Arrangemang och instrumentation.

Psykologi och pedagogik. Repertoarkännedom. Föreläsningar i organisationsfrågor (kort föreläsningsserie).

ö. Övningsundervisning i piano och ett stråk- eller blåsinstrument (mot- svarande detta ämne för musiklärarexamen KMH).

7. Rytmik (obligatoriskt endast för dem som icke haft undervisning däri i konservatoriet). Som frivilliga ämnen rekommenderade utredningen: musikestetik, akus— tik kurs II och avancerad gehörskurs. Undervisningen föreslogs bli tvåårig, men för de elever, som tidigare ge- nomgått diplom— eller examenslinje vid KMH, borde utbildningen kunna fullgöras på relativt kort tid, eventuellt till vissa delar samtidigt med stu- dierna för annan examen eller för diplom. I sitt remiss-svar på utredningens betänkande uttalade lärarrådet vid KMH som sin mening, att kompetensen för en tjänst med ett så skiftande arbets- fält som kommunale musikledarens icke bör fastlåsas enbart vid denna mu- sikledarexamen. Akademiens styrelse hemställde som tidigare sagts, »att utbildning och examinering av kommunala musikledare försöksvis införes, dock utan bin— dande av ifrågavarande tjänster vid den genom avläggande av dylika exa- men förvärvade kompetensen.»

:*?”

HPC)!

Hule

Qi

l direktörens reglementsförslag föreslås utbildningen för avläggande av musikledarexamen omfatta följande ämnen:

Betygsämnen: sång, piano, stråkinstrument (violin med violoncell som fyllnadsinstrument, eller viola med violoncell som fyllnadsinstrument, eller violoncell med violin eller viola som fyllnadsinstrument) el le r (alterna— tivt till stråkinstrument), ett av den moderna symfoniorkesterns blåsinstru- ment, musik- och gehörslära, musikalisk satslära (med improvisation och fritt ackompanjemang), musikhistoria, pedagogik, metodik med övningsun— dervisning i sång och instrument i skolklass (betyg i undervisningsskick- lighet), kördirigering, orkester- (ensemble-) dirigering.

Frivilligt betygsämne: blåsinstrument eller stråkinstrument (jfr. ovan).

Studieämnen: stråkinstrument eller blåsinstrument (d. v. 5. det av dessa ämnen som eventuellt icke medtages som betygsämne), blockflöjt och knäpp— instrument, vokal- och instrumentalensemble, repertoarkännedom, formlä— ra, inst-rumentkännedom och instrumentation, rytmik, talvård och deklama- tion, kommunalkunskap och föreningsteknik.

Den normala studietiden föreslås bli åtta terminer, men man menade, att vid kombination med andra studier vid högskolan, framför allt vissa delar av musiklärarexamen och musikledarexamen, skulle denna studietid väsent— ligt kunna nedbringas.

I mars 1958 gjordes en underdånig framställning till Kungl. Maj:t om att på försök få inrätta en musikledarlinje vid KMH från höstterminen 1958. Kungl. Maj:t medgav en försöksvis anordnad utbildning av musikledare från och med ht. 1958 inom ramen för tillgängliga anslagsmedel.

Verksamheten har bedrivits i mycket måttlig omfattning och har hittills omfattat:

1958/59 2 elever 1959/60 6 » 1960/61 9 » 1961/62 9 »

Så gott som samtliga elever i musikledarklassen har samtidigt varit elever i någon annan klass, mestadels musiklärarklassen.

Hitintills har det frivilliga musikutbildningsarbetet endast tillförts några få musikledare med examen från KMst musikledarlinje.

Som redovisats i föregående avsnitt, förordade 1947 års musikutredning en klyvning av den högre musikundervisningen i en konservatorieuibildning och en musikhögskoleuibildning.

Konservatoriestudierna skulle enligt förslaget ha karaktären av en enhet- lig grundläggande yrkesutbildning, omfattande såväl praktiska studier i sång eller på ett instrument som studier i musikaliskt allmänbildande och teoretiska ämnen. Man räknade med en genomsnittlig studietid på tre år, men givetvis med möjligheter i olika studieämnen att fullgöra dem på korta- re tid. Med hänsyn till att undervisningen bör vara kostnadsfri för eleverna, föreslogs en maximistudietid på fyra år vid själva konservatoriet. Det första

konservatorieåret skulle vara ett provår, och lärarrådet eller lärarkollegiet skulle efter detta år kunna skilja elev, som icke visat sig lämplig för högre musikstudier, från vidare undervisning vid konservatoriet.

Musikutredningen räknade med att högskolelinjer endast skulle finnas vid KMH i Stockholm. Däremot borde den konservatoriemässiga förutbildning- cn samt utbildningen för vissa lägre examina med fördel kunna fördelas på flera läroanstalter. Man pekade på det principiellt oriktiga i att sammanföra all yrkesutbildning i musik till Stockholm och hävdade önskvärdheten av en geografisk spridning av studie— och utbildningsmöjligheterna på musikens område. Den 3- eller 4-åriga konservatorieutbildningen borde kunna bedri— vas på flera platser i landet. Vid en prövning av föreliggande möjligheter fann MU, att tydliga förutsättningar för inrättande av nya statliga musik- konservatorier fanns i Göteborg och Malmö eller Lund. Däremot måste man med beklagande konstatera, att förutsättningar icke förelåge för ett konser- vatorium i Norrland.

MU föreslog vidare att de föreslagna konservatorierna i Göteborg respekti- ve Malmö eller Lund skulle ha följande uppgifter:

1. En allmän konservatorieutbildning, likvärdig med utbildningen vid konservatoriet i Stockholm.

2. Utbildning till musiklärarkompetens för mellanskollärare m. fl. (i sam— arbete med lärarhögskolor).

3. Utbildning av instruktörer för amatörmusikalisk verksamhet. Storleken på dessa nya konservatorier måste bestämmas under hänsyns- tagande till att kör- och orkesterövningar skulle ingå i utbildningen. Varje konservatorium måste således få ett så stort elevantal, att det bleve möjligt att av dem sammanställa såväl en kör som en symfoniorkester. MU föreslog därför ett elevantal på c:a 75. Kostnaderna för vardera av dessa nya konser— vatorier beräknades till omkring 310 000 kronor.

Göteborgs M usikkonservatorium

Sedan 1917 existerade i Göteborg Orkesterföreningens orkesterskola, där ele- verna fick undervisning i symfoniorkesterns instrument. Denna verksamhet utbyggdes i enlighet med det förslag till studieplan för de föreslagna stat- liga musikkonservatorierna, som MU skisserat (se ovan). Ekonomiska resur- ser saknades för en fullständig utbyggnad enligt planerna, varför en begräns— ning gjordes till elever, som avsågo att utbilda sig till orkestermusiker eller musikpedagoger.

Antalet elever vid Göteborgs musikkonservatorium under perioden 1954— 1961 framgår av nedanstående uppställning.

1954/55 uppgick elevantalet till 25

1955/56 » » » 36 1956/57 » » » 42 1957/58 » » » 42 1958/59 » » » 52 1959/60 » » » 54 1960/61 » » » 56

Av de 56 eleverna, som studerade vid musikkonservatoriet 1960/61, avsåg 23 att avlägga musiklärarexamen och 11 kyrkomusikerexamen. Övriga elever deltog i solistutbildning på olika instrument enligt nedanstående förteckning.

Instrument Antal elever Piano ........................ 5 Orgel ........................ 1 Harpa ........................ 1 Violin ........................ 3 Viola ........................ 1 Violoncell .................... 2 Kontrabas .................... 1 Klarinett .................... 2 Valthorn ...................... 1 Trombone .................... 2 Sång ........................ 3

De 56 elevernas allmänna skolutbildning framgår av följande sammanställ- ning

Allmän skolutbildning Examenselever Solistelever studentex. ...................................... 12 4 normalskol. .................................... 5 1 realex. ........................................ 12 4 folkskollärarex. ................................ 1 — div. pågående stud. .............................. 4 2 folkskola, yrkes-, handels- eller annan skola ........ —— 11 Summa elever 34 22

Man arbetade under de första verksamhetsåren under tämligen blygsam— ma ekonomiska förhållanden utan statligt stöd.

För att utreda konservatoriets framtida förutsättningar kallades direktö— ren för KMH professor Bertil Carlberg av Kungl. Maj:t som enmans- utredare och avgav den 13 maj 1957 sitt betänkande. Utredningsmannen fö- reslår där, att Göteborgs musikkonservatorium utbygges till en läroanstalt med rätt att utexaminera kyrkomusiker, musiklärare och musikpedagoger. Statskontoret, vilket yttrat sig över direktör Carlbergs förslag i juli 1957, menar, att ökad utbildning av musikstuderande bör åstadkommas främst genom ytterligare intagning vid KMH i Stockholm. Däremot har icke statskontoret något att invända mot att därest ett landsortskonservatorium skulle inrättas, detta förlades till Göteborg och att undervisning förde fram till kyrkomusiker-, musiklärar— och musikpedagogiska examina.

Musikaliska akademiens styrelse, som hade några smärre ändringsförslag beträffande styrelsen för konservatoriet och lärarrådet, föreståndarskapet för konservatoriet och inspektion av konservatoriet, tillstyrkte, att Göte- borgs musikkonservatorium utan uppehåll i den pågående verksamheten omorganiserades i huvudsaklig överensstämmelse med det av direktören för musikhögskolan framlagda förslaget.

Skolöverstyrelsen noterar med tillfredsställelse den föreslagna decentra- liseringen av musiklärarutbildningen och tillstyrker förslaget om statens övertagande av musikkonservatoriet i Göteborg.

Riksräkenskapsverket hade icke heller något att invända mot att musik- konservatoriet i Göteborg utbyggdes i huvudsaklig överensstämmelse med de i utredningen angivna riktlinjerna, förutsatt att kostnaderna fördelades mellan stat och kommun enligt de principer, som gäller beträffande de all- männa läroverken. Man föreslår i remissen ett bidragsanslag för budgetåret 1958/59 å 200 000 kronor under förutsättning: att verksamheten erhåller minst den omfattning, som angivits i utredning, att avtal träffas med Göte- borgs stad om åtagande för staden att tillhandahålla erforderliga lokaler jämte inredning och möbelutrustning ävensom att bestrida kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning.

I juli 1958 beslöt riksdagen att anslå 100 000 kronor till driftskostnader för läsåret 1958/59. Samma summa beviljades som statsanslag på ecklesia- stikdepartementets stat för läsåret 1959/60. För läsåret 1960/61 erhölls ett belopp på 135 000 kronor, och samma belopp beviljades för 1961/62, trots att man äskat en höjning till 205 000 kronor. Man försökte då motionsvägen få de felande 70 000 kronorna.

Från och med innevarande budgetår utgår statsanslag till Göteborgs mu- sikkonservatorium med 185 000 kronor.

Undervisningen vid Göteborgs musikkonservatorium är för närvarande uppdelad på följande huvudområden:

1. Specialstudier för utbildning på ett instrument eller i solosång. Undervisningen omfattar, utöver huvudämnet, följande obligatoriska äm- nen: musik- och gehörslära, harmoni, formlära, musikhistoria, piano samt deltagande i körsång, ensemblespel och rytmik, Studietiden varierar i förhållande till elevens begåvning och färdighet.

2. Grupper av ämnen för examensstudier.

a) högre organistexamen. Undervisningen omfattar orgel, piano, harmo- nilära, orgelns skötsel, liturgik, kontrapunkt, formlära, musik- och gehörs- lära, musikhistoria. Studietiden normalt 3———4 år.

b) högre kantorsexamen. Undervisningen omfattar sång, piano, orgel, har- monilära, liturgik, kördirigering, kontrapunkt, formlära, musik- och gehörs— lära, talteknik och välläsning, musikhistoria.

Studietiden normalt 3—4 år.

c) musiklärarexamen. Undervisningen omfattar sång, piano jämte något orgel, violin eller viola eller violoncell, alltid med kompletterande stråkin- strument som fyllnad, harmonilära, musikhistoria, pedagogik, metodik, öv-

ningsundervisning, dirigering, kontrapunkt, formlära, instrumentation, mu- sik- och gehörslära, talteknik och välläsning.

Studietiden normalt 4 år.

3. Musikpedagogisk examen i sång eller visst instrument (undervisning ordnas i mån av utrymme och resurser). Det sistnämnda huvudområdet har dock hitintills endast existerat på pap- peret, och man tillsatte 1961 en kommitté med uppgift att framlägga ett förslag om hur en musikpedagogexamen i Göteborg skulle utformas. Så vitt MLU har sig bekant har något förslag ännu icke framlagts. Däremot star— tades 1961 en utbildning i blygsam omfattning i piano helt i överensstäm- melse med den utformning, som den pianopedagogiska utbildningen fått vid KMH i Stockholm. Man kan alltså sammanfattningsvis konstatera, att så gott som ingenting av den lärarutbildningsverksamhet, som bedrivits och för närvarande be- drives vid Göteborgs musikkonservatorium, är direkt avsett att tillföra den frivilliga musikbildningsverksamheten musikpedagoger.

Alalmö illusikkonser'vatorium

Malmö Musikkonservatorium grundades 1907. Redan följande år beviljades ett kommunalt anslag på 1 000 kronor, och Malmö stad har sedan årligen gett ekonomiskt understöd i form av studiestipendier för musikbegåvade, behövande Malmö-ungdomar. Sedan 1958 utgår anslag till frielevplatser med 4 950 kronor.

Verksamheten hade från början en ganska blygsam omfattning, men cf- terhand blev elevtillströmningen allt större och lokalfrågan blev alltmer brännande. Dröjsmålet med dess lösning blev till viss del hämmande för ut- vecklingen. Sedan staden 1948 välvilligt upplåtit lokaler hyresfritt, fick kon- servatoriet möjligheter att på ett bättre sätt än tidigare tillgodose behovet av högre musikutbildning.

Situationen förbättrades ytterligare år 1958, då ledningen av Malmö Mu- sikkonservatorium övertogs av en stiftelse med skeppsredare Einar Hansen som ordförande. När denne t. v. hyresfritt ställde för ändamålet väl avpas— sade lokaler till förfogande i Villa Fridhemsborg vid Limhamnsvägen, kun- de verksamheten differentieras. Undervisningen vid examenslinjerna för- flyttades dit från de ovan nämnda lokalerna, där trångboddheten genom den stora elevtillströmningen småningom blivit högst besvärande. Villa F rid- hemsborg inrymmer ett trettiotal rum, av vilka hittills 22 tagits i anspråk för konservatoriets verksamhet, därav 15 som lektionsrum, 1 såsom orgel- sal, 1 som konsertsal med plats för 200 åhörare och återstoden som expedi- tionslokaler, lärarrum och lunchrum för lärare och elever. Till stiftelsens förfogande står 5 flyglar, 10 pianon, 1 piporgel samt 2 pedalharmonier. Av dessa disponeras 2 flyglar och 7 pianon av musikskolan i de gamla lokaler- na i fd Borgarskolan, medan övriga instrument flyttats till Villa Fridhems— borg.

Av stiftelsens årsredogörelser för arbetsåren 1959—60 och 1960—(il fram- går att den inspekterande myndigheten, Kungl. Musikaliska Akademien, an- sett vcrksamheten vara av så hög kvalitet och av så stor betydelse för Syd— sverige — 33 av de 49 eleverna var icke hemmahörande i Malmö vid studier— nas början — att akademiens styrelse den 15 mars 1960 medgivit stiftelsen rätt att anordna de skriftliga proven för musiklärar-, högre organist- och kantorsexamina. Akademien har även hänvisat privatister från Sydsverige till Malmö-konservatoriet för att där fullgöra dylika prov.

Kungl. Maj:t biföll den 10 juni 1960 stiftelsens anhållan att få anordna den provårskurs, som ingår i musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning. Därigenom kunde Malmö-konservatoriets elever få hela sin utbildning i Malmö. Tidigare måste provårskursen genomgås vid Musikhögskolan. Sam- ma är den 28 oktober medgav Kungl. Maj:t, att elever vid Malmö-konserva- toriet vid anmälan till examen vid Musikhögskolan medelst intyg av god- kända lärare vid Malmö—konservatoriet fick styrka, att de besitter god— kända kunskaper i de 5. k. studieämnena. Tentamen i dessa ämnen kan allt— så numera ske vid konservatoriet. Tidigare hade eleverna att styrka dessa kunskaper för lärare vid Musikhögskolan. Slutexamen måste dock liksom förut avläggas vid Musikhögskolan. Beträffande tidpunkten för påbörjandet av denna examen har även vissa lättnader inträtt, i det att Kungl. Maj :t den 13 januari 1961 bemyndigat Musikhögskolans styrelse att pröva och avgöra frågor om rätt för elev vid Musikkonservatoriet i Malmö att anmäla sig till examen vid Musikhögskolan utan hinder av att han vid anmälan icke styrkt sig äga godkända kunskaper i samtliga till examen hörande studieämnen.

Av vad som ovan anförts framgår, att Malmö Musikkonservatorium såsom institution för högre musikutbildning erhållit samma ställning som Göte— borgs Musikkonservatorium beträffande organisationen av undervisning och därmed sammanhängande kursplaner. I ett viktigt avseende arbetar emel— lertid de båda för övrigt likställda institutionerna med helt skilda utgångs- punkter. Medan Göteborgs-konservatoriet kan räkna med statligt ekonomiskt stöd till driftskostnaderna, måste Malmö-konservatoriet i främsta rummet lita till elevavgifter. Dessa uppgår f. 11. till 1 620 kr pr år och elev.

Malmö stad har som tidigare nämnts ställt lokaler till förfogande (mot- svarande en hyreskostnad av 13500 kronor) och därjämte anslagit 4950 kronor till frielevplatser. Till föreläsningsverksamheten under arbetsåret 1960—öl har staden vidare anslagit 15 600 kronor som tillfälligt stöd i den brydsamma situation som konservatoriet råkat i, därigenom att föreläsnings- verksamheten, som tidigare varit organiserad i studiecirkelform med av Skolöverstyrelsen genom Sveriges Kyrkliga Studieförbund utanordnat stats- bidrag, fått så utpräglad karaktär av yrkesutbildning, att ifrågavarande stats— bidrag inte längre kunde påräknas.

Efter framställning hos Kungl. Maj:t, i vilken bl. a. framhölls, att kon- servatoriets ekonomiska ställning var ohållbar och att verksamheten dit- tills endast kunnat hållas igång genom lärarkårens ideella inställning och genom privat understöd, har Kungl. Maj:t den 15 december 1961 beviljat

konservatoriet ett anslag ur lotterimedelsfonden å 20 000 kronor för arbets- året 1961—62. I 1962 års statsverksproposition har för Malmö Musikkonser- vatorium upptagits ett belopp av 120 000 kronor. Undervisningen skulle här- igenom göras avgiftsfri för eleverna, och dessa skulle dessutom komma i åtnjutande av samma studiesociala förmåner som eleverna vid KMH och vid Göteborgs Musikkonservatorium.

Verksamheten vid Musikkonservatoriet i Malmö har under vårterminen 1962 omfattat:

23 elever i musiklärarklassen

19 elever i kyrkomusikerklassen

6 elever i musikinstruktörsklassen 9 elever i solist- och pedagogklassen (5 i piano, 3 i sång och 1 vardera cello och klarinett).

Den utbildning, som direkt har relevans för det frivilliga musikbildnings- arbetet, har således varit av mycket ringa omfattning vid konservatoriet i Malmö. Den existerande utbildningen av musikinstruktörer planeras att nedläggas i och med utgången av vårterminen 1962.

Stockholms Borgarskolas musiklinje

Efter mönster från KMH har musikpedagogiska linjer inrättats vid Borgar— skolan i Stockholm. Denna skola med mer än hundraårig tradition, inrättade en musiklinje år 1943 med violin, violoncell, flöjt, klarinett, trumpet, basun, piano, solosång, mandolin, musikhistoria, musikalisk formlära, allmän mu- siklära, elementar- och körsång samt orkester som undervisningsämnen. Mål- sättningen för denna Borgarskolans musiklinje är att bereda tillfälle för mu- sikintresserade i huvudstaden, företrädesvis ungdom med begränsade tillgångar, att under sin fritid förvärva praktisk och teoretisk musik- utbildning samt att i övrigt verka för amatörmusikens höjande. Sedan star- ten har nya undervisningsälnnen successivt tillkommit så att undervisning- en f. n. omfattar c:a 45 läroämnen och sträcker sig från nybörjarkurser till mycket kvalificerad instrumentalundervisning på högsta nivå. Verksam— heten omfattade första verksamhetsåret 306 elever och 16 lärare och läs- året 1959/60 hade musiklinjen 1 773 elever fördelade på 45 lärare.

Vid Musiklinjen inrättades från mitten av 1950-talet vissa examens- och diplomlinjer. Sålunda tillkom år 1954 en pianopedagogisk linje (Professor Gottfrid Boon), 1955 en dirigentkurs (Kapellmästare Siegfried Naumann), 1956 en lärarkurs i blockflöjt (Musikpedagog Ilse Hedlund-Mohri), 1957 en violinpedagogisk linje (Professor Charles Barkel) och 1960 en violon- cellpedagogisk linje (Konsertmästare Helmer Martsell).

Pedagogkurserna, som är två-treåriga, avslutas med en examen enligt i huvudsak samma fordringar, som gäller för motsvarande vid KMH. Diri- gentlinjen, som också är två-treårig, avslutas med en liknande examen i samband med omfattande praktiska dirigentuppgifter.

Lärarkursen i blockflöjt, som är ettårig och bl. a. omfattar undervis—

ning i blockflöjt, formlära med repertoarkännedom, uppförandepraxis samt musikpsykologi och pedagogik, avslutas ej med examen men deltagarna tilldelas diplom. Bland övriga kurser på högnivå kan nämnas Seminarium för interpretation, Formanalytiskt seminarium och Stilanalytiskt semina- rium.

Pianopedagoglinjen Undervisningen på pianopedagoglinjen omfattar:

Ämne Antal veckotimmar l:a året 2:a året

högstadiets metodik ............................ 2 2 lågstadiets metodik .............................. 2 21/2 gehörsutbildning ................................ 1 1 harmonilära .................................... 2 _— musikhistoria .......... , .......................... 2 2 formlära och repertoarkännedom ................. 1 ——- formanalys ...................................... _— 2 harmonisk analys ................................ _ 1 musikpsykologi och pedagogik .................... —— 1

Härtill kommer övningsundervisning med 2 objekt å högstadiet och 2 å lågstadiet, sammanlagt 4 objekt för varje pedagog under kontroll av me- todiklärarna.

Individuell pianospelning för pedagogeleverna själva ingår inte i kursen, men i praktiken har det visat sig nödvändigt att bereda elever, som så öns- kar, tillfälle till enskild undervisning i piano. Praktiskt taget samtliga elever har tillvaratagit denna möjlighet.

Ytterligare förstärkningar av utbildningen har genomförts i form av gruppundervisning för pedagogeleverna i pianospelets teknik samt handled— ning i gruppmetodik för barn. Även dessa studiegrenar omfattas med all- mänt intresse.

Andra året bedrives övningsundervisning, pianospelning, pianoteknik och gruppuudervisningsmetodik i samma utsträckning som under första året.

Tredje året: Elever, som önskar genomgå pianopedagogiska linjen på tre år, studerar den speciella ämnesmetodiken alla tre åren men kan i sam- råd med lärarna antingen avsluta övriga ämnen efter andra året eller upp- skjuta någon ämneskurs till sista året.

En kurs i Orff-metodik har anordnats från och med vt. 1960 under mu- sikdirektör Daniel Helldéns ledning. Kursen är avsedd för samtliga abitu— rienter i pedagog- (även blockflöjtped.-) och dirigentklasser.

Övriga pedagoglin jer Pedagogkurserna i violin och violoncell är utformade analogt med pedagog-

kursen i piano både med hänsyn till övningsundervisning och övrig utbild- ning.

Tabell 2.9. Linjeval och

tidigare skolunderbyggnad för eleverna på Borgarskolans musiklinje 1960/61

Piano- Violin— Violoncell . . .. _ Skolunderhyggnad peledagog- pedagog- pedagog— 131215;th Lballafllöljlfs mjen linjen linjen

Folkskollärarcxamen — — _ — 1 Studentexamen .......... 2 1 —- 1 — Påbörjade gymnasiestudier 4 — — 1 2 Folkhögskola ............ 3 — — 1 1 Normalskolekompetens . . 5 _ — 1 — Realexamen ............ 11 4 1 _— 9 Påbörjade realskolestudier 1 2 — 1 1 Övrig utbildning ........ — 1 — 1 2 Ej angiven utbildning. . . . 1 1 — 1 _- Summa 27 9 1 7 16

Under läsåret 1960/61 undervisades 60 elever i examens- och diplomklas— serna vid Stockholms Borgarskolas Musiklinje. Genomsnittsåldern för dessa elever var omkring 26—27 år. Deras allmänna skolunderbyggnad och fördel- ning på olika examens— och diplomklasser framgår av tabell 29.

Av den pedagogiska linjens elever var 20 kvinnor och 7 män. I violinpeda— gogiska linjen var samtliga 9 elever män, medan den enda eleven i violoncell- pedagogiska linjen var en kvinna. En enda kvinna och 6 män var elever i di- rigentkursen detta år, medan könsproportionerna i lärarkursen i blockflöjt var 13 kvinnor och 3 män.

Sedan 1955 har 63 elever utexaminerats från pianopedagoglinjen. 8 från violinpedagoglinjen och 14 från dirigentkursen. 51 personer har tilldelats diplom efter genomgången lärarkurs i blockflöjt.

Praktiskt taget samtliga utexaminerade och diplomerade har ägnat sig åt musikalisk, företrädesvis pedagogisk verksamhet. Enligt uppgift har bland pianopedagogerna 44 erhållit anställning som lärare vid musikskolor, andra skolor och studieförbund i Blackeberg, Borlänge, Brotorp, Djursholm, Far- sta, Grödinge, Hammarby, Hallstavik, Hägersten, Härnösand, Hässelby, Hä- verö, Huddinge, Järfälla, Järla, Lidingö, Luleå, Nyköping, Saltsjöbaden, Salt- sjö-Duvnäs, Sandviken, Skarpnäck, Skuru, Sköndal, Sollentuna, Spånga, Stockholm, Södertälje, Tallkrogen, Täby, Viggbyholm, Vällingby, Västertorp, Årsta, Älta; 12 bedriver privatundervisning i Djursholm, Härnösand och Stockholm; 2 är kyrkomusiker, 1 konsertpianist och 1 restaurangmusiker; 2 bedriver fortsatta studier; beträffande 1 utexaminerad föreligger inga upp- gifter.

Av de utexaminerade violinpedagogerna tjänstgör 5 som violinlärare i musikskolor i Bromma, Danderyd, Göteborg, Stockholm och Överum; 1 fort— sätter å tidigare anställning som violinist i radioorkestern, 1 har erhållit an- ställning som altviolinist i Göteborgs orkesterförening och 1 som violinist i Sverges Radios underhållningsorkester.

Efter dirigentexamen hade 6 fått anställningar som ledare eller lärare vid

kommunala musikskolor i Järfälla, Kolbäck, Nacka, Stockholm och Säter; :! verkar som ledare för orkestrar och körer i Nacka, Saltsjöbaden och Stockholm; 1 är flöjtist i Norrköpings orkesterförening; 4 bedriver fortsatta studier.

Samtliga 51 diplomerade blockflöjtlärare har på ett eller annat sätt kom- mit musikskolor eller frivillig musikundervisning vid det allmänna skol- väsendet inom Stor-Stockholm till godo.

Folkliga Musikskolan i Ingesund

Skolan grundades 1923 på initiativ av Valdemar Dahlgren, dåvarande rektor för Västra Värmlands folkhögskola, numera Ingesunds folkhögskola utan— för Arvika.

Huvudman för skolan är »Föreningen för det folkliga musiklivets befräm— jande», vilken bildades främst för just detta ändamål.

Verksamheten startades med mycket små tillgångar, nämligen med ett bi— drag ä 2 000 kronor från enskild givare.

Folkliga musikskolan i Arvika beviljades från år 1925 årliga anslag å riks— staten och dessutom vid skilda tillfällen anslag av lotterimedel. För att ge skolan en säkrare ekonomisk ställning föreslog emellertid överstyrelsen, att folkliga musikskolan i statsbidragshänseende skulle jämställas med folkhög— skolorna. Inom ecklesiastikdepartementet upprättades 1952 en promemo- ria om utvidgat statligt stöd till skolan. I denna promemoria uttalades bland annat följande: »Med hänsyn till folkliga musikskolans målsättning och verksamhet torde den kunna betraktas som en folkbildningsanstalt. Den skolform, med vilken skolan närmast skulle kunna jämföras, synes vara folkhögskolan. Visserligen är musikskolans verksamhet särskilt inriktad på undervisningen inom ett speciellt ämnesområde, nämligen musikens, och har på grund härav en från folkhögskolorna avvikande målsättning.» I den pro— position (1952: 156), som på grundval av nämnda promemoria framlades, yttrade departementschefen bland annat följande: »Skillnaden mellan mu- sikskolan och de vanliga folkhögskolorna ligger framför allt däri, att musik- skolan har en speciell målsättning _ undervisning i musik och sång samt utbildning av ledare för det folkliga musikarbetet _— med därav följ ande sär- skilda undervisningsformer.»

Efter riksdagens beslut infördes genom kungl. kungörelse den 30 juni 1952 (nr 573) särskilda bestämmelser för Folkliga musikskolan i Arvika under kap. 13 i gällande folkhögskolestadga (se bilaga 4). Denna stadga skall äga tillämpning på Folkliga musikskolan, såvida ej annat stadgas i nyss- nämnda kapitel. I den andra paragrafen (& 52 av detta kapitel) anges sko- lans ändamål vara »att verka till det folkliga musiklivets gagn genom at-t be- reda musikintresserad ungdom god, fackmässig undervisning i instrumen- talmusik och sång jämte därav betingade teoretiska ämnen samt att utbilda studieledare för de folkliga musiksammanslutningarnas behov.» Här ställes sålunda för verksamheten vid skolan den dubbla uppgift, som Folkliga mu-

sikskolan haft alltifrån tillkomsten 1923. Något företräde för den ena eller andra uppgiften ges inte. I 5 54 säges däremot, att undervisningen vid vin— terkurs »bör så planläggas, att utbildningen av musikstudieledare på bästa sätt tillgodoses.» I fråga om sommarkursen, som skall omfatta 4 veckor, ges dock en klar anvisning. Den är »företrädesvis avsedd för utbildningen av musikstudieledare», och som villkor för att bli antagen som elev vid som- markursen föreskrives genomgången vinterkurs vid skolan eller motsvaran- de färdigheter och insikter, förvärvade på annat sätt.

Den 28 januari 1954 anhöll styrelsen för Folkliga musikskolan om skol- överstyrelsens granskning av ett förslag om inrättande vid skolan av sär- skild kurs för blivande musikpedagoger. Efter yttrande av musikaliska aka- demien och överstyrelsens musikkonsulent fann överstyrelsen det önskvärt, att under arbetsåret 1954/ 55 möjligheterna prövades att framdeles genomfö- ra det framlagda förslaget. På grundval av detta beslut inrättades vid Folk— liga musikskolan hösten 1954 en särskild pedagoglinje. Denna anslöts som en parallellavdelning till andra årskursen vid skolan. Vid fastställandet av den statsbidragsberättigade undervisningen vid skolan under arbetsåret 1954/ 55 godkände överstyrelsen detta arrangemang. Studiehjälp beviljades där— med de elever, som deltog i pedagoglinjens undervisning. Sex av eleverna be- vistade under detta arbetsår sin tredje årskurs vid skolan. Genom överstyrel- sens beslut den 17 augusti 1955 och den 3 maj 1956 har skolan erhållit till- stånd att till andra årskursen ansluta två parallellkurser, vilket gjort det möjligt att organisera verksamheten vid skolan på en allmän linje om två årskurser och en lika omfattande pedagoglinje. Därtill kommer en fyra vec- kors sommarkurs. Några av de elever, som deltagit i pedagoglinjens under- visning, har dessförinnan bevistat den allmänna linjens två årskurser. De har under hela tiden —— alltså fyra årskurser —- erhållit studiehjälp.

Då Folkliga musikskolan började sin verksamhet är 1923, fanns det i stort sett icke några möjligheter för musikintresserad ungdom att utanför de stör- re städerna kunna fördjupa sitt intresse genom regelrätta studier. Det visa- de sig också redan från början, att musikskolan i Arvika fyllde ett stort be- hov. Skolans första kurs besöktes av 35 elever, representerande 10 landskap. 1959/60 hade skolan 64 elever representerande 22 län.

Elevernas geografiska hemvist för årskullarna 1953/54—1959/60 framgår av tabell 30.

I juni 1956 lämnade den första kullen musikstudieledare Folkliga Musik— skolan. Kollegiets erfarenhet av de första åren är, att den uppgjorda studie- planen i stort sett visat sig vara effektiv. De allmänorienterande inslagen har kommit att värderas alltmer, i samma mån som eleverna insett vikten av att instruktören förmår inplacera sin verksamhet i ett vidare fält för att undvi- ka negativ specialisering och isolering. Konfrontationen med levande pro- blem inom ramen av seminarierna i samhällsorientering torde ha kommit att betyda mycket. Arbetet inom Arvika kommunala musikskola har givetvis medfört en viss träning i undervisning på nybörjar- och lågstadiet, men vär- defullare torde likväl arbetet vid Ingesunds folkhögskola ha varit, där de bli-

97 Tabell 30. Elever vid Folkliga musikskolan, Ingesund åren 1953—60

. . .. 1953—54 1954—55 1955—56 1956—57 1957—58 1958—59 1959—60 Elevernas hemortslan Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Summa A Stockholms stad —— 1 2 4 4 2 2 15 B Stockholms ...... —— _ — — — 3 2 5 C Uppsala ........ 1 —— — 1 1 1 2 6 D Södermanlands . . 3 3 2 3 3 2 3 19 E Östergötlands 1 —— — — 2 — 2 5 F Jönköpings — 1 — 1 1 1 1 5 G Kronobergs 3 2 2 2 —— —— 1 10 H Kalmar ........ 2 3 2 — 1 1 1 10 [ Gotlands ........ — — -— — — _ —— — K Blekinge ........ 1 1 1 1 —- 1 2 7 L Kristianstads. . . . — — 1 1 2 1 1 6 M Malmöhus ...... — 1 — — —— — — 1 N Hallands ........ — — 1 _ — 1 1 3 0 Göteb.- o. Bohus 4 5 3 6 5 4 3 30 P Alvsborgs ...... 3 3 4 2 4 5 6 27 R Skaraborgs ...... 3 3 5 2 1 1 1 16 S Värmlands ...... 8 10 12 11 8 6 11 66 T Örebro .......... —— —— 1 5 5 4 4 19 U Västmanlands . . 3 1 2 3 — 3 3 15 W Kopparbergs . . . . 5 8 4 3 2 4 5 31 X Gävleborgs ...... 3 3 4 2 3 1 2 18 Y Västernorrlands 1 1 — 2 4 5 4 16 Z Jämtlands ...... 6 7 3 3 4 3 5 31 AC Västerbottens . . 7 3 3 3 2 2 24 BD Norrbottens . . . . — — 1 — — — —- 1 Utländska .......... — — — 1 3 1 -— 5

Summa 50 60 53 56 56 52 64 391 vande instruktörerna mött direkta framställningsproblem — hur skall man i ett så abstrakt ämnesområde möta en relativt oskolad publik, vilka teknis- ka hjälpmedel kan man använda, vilken terminologi är användbar, vilka an- gränsande ämnesområden kan bli till nytta etc.

Det har dock visat sig, att denna tvååriga utbildning, från vars studie- plan kollegiet inte anser sig kunna skära bort något inslag, alltför mycket pressar de studerande. Vid en undersökning har det framkommit, att deras arbetsbörda under årskurs två ligger vid ca 70 vt, däri inräknade övnings- undervisningen i Arvika och vid folkhögskolan, medan den första årskursen har ca 64 vt, däri inräknade auskultationerna.

Vid genomförande av prov etc. har nyare metoder prövats, vilka i stort sett motsvarar de arbetssätt, vilka möter eleverna ute i arbetslivet, dvs. biblio— teksarbete, praktiska arrangemangsarheten, sammanställande av konsertpro- gram med kommentarer för skilda miljöer etc.

Med stöd i detta har kollegiet till styrelsen för skolan lämnat en plan över en treårig arbetsform, vilken skulle gälla hela skolan, således både den kon- servatoriebetonade och den seminariebetonade.

I stort sett skulle denna uppläggning endast medföra en annan tidsfördel- ning samt på vissa punkter en fördjupning, en bättre balans mellan teoretis— ka — allmänna studier och praktiska — musikaliska studier.

Framställningen utmynnar i en hemställan om tillstånd för en tredje års- kurs från arh-etsåret 1956/57 eller, om detta ej går, tillstånd för ordnande av tredje årskurs för utbildning av musikstudieledare utöver skolans allmänna tvååriga kursverksamhet, varvid parallellavdelning för instruktörsuthildning skulle få ordnas under andra årskursen med fortsättning i den tredje.

I en skrivelse augusti 1955 anhåller skolan om att SÖ måtte pröva frågan om möjligheterna att vid Folkliga musikskolan inrätta en tredje årskurs med hänsyn särskilt tagen till skolans utbildning av musikstudieledare samt att — tills medgivande lämnats skolan att inrätta tredje årskurs — den påbör- jade försöksundervisningen finge fortsätta, dels i form av en ny första paral- lellavdelning, dels i form av ett slutförande av den hösten 1954 intagna elev— gruppens studier, samt att de elever inom den planerade andra parallellav- delningen, vilka då av det föregående studiearbetets längd ej vore formellt berättigade att söka statlig studiehjälp, lämnades dispens att söka sådant även under sitt sista studieår. Denna skrivelse föranledde dock ingen åtgärd.

I skrivelse den 3 april 1958 gjorde skolan en förnyad framställning om in- rättande av en tredje årskurs vid Folkliga musikskolan. Trots positivt ytt- rande från musikaliska akademien föranledde framställningen icke någon överstyrelsens åtgärd.

Den nya folkhögskolestadgan trädde i kraft den 1 oktober 1958 men Kungl. Maj:t säger samtidigt att »ifråga om Folkliga musikskolan i Arvika skall de bestämmelser som hittills gällt fortfarande äga tillämpning till dess annor— lunda förordnas, — — _». Personlig kontakt mellan departementet och in- spektor professor Stig Walin togs under 1958, varvid frågan om en tredje års- kurs och de graderade betygen diskuterades, och detta ledde till en skrivelse till Konungen den 19 dec. 1958, där det framhölls, att det var av stor vikt för musikskolan att kunna bereda eleverna i instruktörslinjen en god utbildning, varför skolans styr-else hemställde att Kungl. Maj:t måtte taga ställning till frågan om inrättande av 3:e årskurs vid skolans instruktörslinje eller om tillstånd för de elever vilka nu genomgick instruktörslinjens 2:a avdelning, att med bibehållande av rätt till statlig studiehjälp studera under ett 3:e läsår vid skolan.

Förhållandena vid Folkliga musikskolan blev även föremål för en inter- pellation av herr Cassel, som den 20 mars 1959 frågade: 1. »Avser Herr Stats- rådet att inom den närmaste tiden ge Folkliga musikskolan besked om rätt till tredje årskurs för nu befintliga elever?» och 2. »Har herr Statsrådet för aVSikt att medverka till att skolan erhåller examinationsrätt?»

Innan interpellationssvaret kom i maj 1959 hade skolan den 24/4 1959 fått Kungl. Maj:t medgivande att försöksvis anordna en tredje årskurs.

Undervisningen bedrives för närvarande i huvudsak enligt det förslag till »Särskilda bestämmelser för Musikfackskolan på Ingesund» (se bil. 4) som skolan varje år får medgivande att tillämpa.

Elevantalet, som 1960/61 var 59, fördelar sig på en allmänlinje om tre klasser och en pedagoglinje om tre klasser enligt tabell 31.

Tabell 3]. Elevernas fördelning på linje och klass 1960/61 vid Folkliga .Musikskolan, Ingesund

Allmänna linjen Pedagoglinjen Klass Antal elever Klass Antal elever A 1 ................ 19 P 1 ................ 14 A 2 ................ 5 P 2 ................ 9 A 3 ................ 2 P 3 ................ 10 Summa 26 Summa 33

Under de senaste åren har antalet sökande hållit sig kring 50. 1959 sökte 54 och efter inträdesprov intogs 8 elever till P-linjen och 12 till A—linjen.

Proven omfattade dels ett skriftligt gehörsprov samt ett å-vistaprov, dels ett praktiskt prov i instrumentalspel eller solosång, varvid varje sökande ha- de att framföra tre verk, ett från vardera barocken, 1800-talet och modern tid.

Det finns en genomgående tendens genom åren till en höjning av elever- nas allmänbildningsnivå. Den föregående skolutbildningen hos eleverna i vinterkursen 1959/60 fördelade sig enligt följande: yrkesskola 1, folks—kola 21, folkhögskola 6, furirskola 1, realskola utan examen 7, realexamen 17, normalskola 2, organist- och kantorsexamen 3, gymnasium 1, studentexa- men 5.

Under den tid, som Folkliga musikskolan haft pedagoglinje vid skolan, har sammanlagt 57 musikpedagoger examinerats t.. o. m. läsåret 1960/61. Av des- sa har 24 en tvåårig utbildning bakom sig och 33 en fullständig treårig ut- bildning. De allra flesta, som examinerats från Folkliga musikskolan, har på ett eller annat sätt kommit det frivilliga musikbildningsarbetet till godo.

M usiklinjen vid Framnäs folkhögskola

Framnäs folkhögskola startades 1952 på initiativ av Arbetarnas Bildnings- förbund. Påföljande år beviljades skolan genom Kungl. Maj :ts beslut statsbi- drag för sin verksamhet, och Norrbottens landsting satsade även betydande belopp till skolans utbyggnad. Genom särskild proposition till 1953 års riks- dag fick skolan ett byggnadsanslag, som gjorde det möjligt att fullfölja ut- byggnadsplanerna. Vissa industrier, företag och organisationer har också kraftigt bidragit till finansieringen av skolan.

Skolans huvudman, Stiftelsen Framnäs Folkhögskola, har representanter för Pitebygdens kommuner, ABF och arbetarrörelsens organisationer.

Skolan har från början varit organiserad på två huvudlinjer:

100 Tabell 32. Elever vid Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola åren 1952—1960

Antal elever från År . Norrbotten Övriga Sverige 1952—53 ...................... 7 5 1953—54 ...................... 10 4 1954—55 ...................... 14 (i 1955—56 ...................... 19 9 1956—57 ...................... 21 11 1957—58 ...................... 16 15 1958—59 ...................... 16 20 1 959—60 ...................... 18 22 Summa clever 1952—1960 121 92

1. En allmän linje, som bygger på de för folkhögskolan obligatoriska äm- nena men. därutöver söker anknytning till bygdens industriförhållanden. Skogen och skogsvården har fått ett särskilt utrymme, och som nya ämnen har upptagits träkemi och cellullosateknik med trämateriallära. Därigenom menar sig skolan kunna tillmötesgå framträdande önskemål från skogsbru- kets och skogsindustriens folk om grundläggande utbildning i sådant som rör deras dagliga gärning.

2. En musiklinje, som på grundval av en god allmänbildning vill med- verka till en utveckling och odling av det folkliga musiklivet, till skapan- de av en god musikkultur och till odling av den enskildes musikintresse. Undervisningen vid musiklinjen i Framnäs började verksamhetsåret 1952/53 med 12 elever varav 7 var från Norrbottens län. Rekryteringens geografiska omfattning under åren framgår av tabell 32. Som framgår vid jämförelse mellan tabell 30 och tabell 32 är Musiklinjen i Framnäs vad elevrekryteringen beträffar i högre grad en provinsiell skola, än vad fallet är med Folkliga musikskolan i Ingesund. I Framnäs kommer 60 % av samtliga elever under perioden 1952—1960 från Norrbottens län. Målsättningen för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola har ända från starten i likhet med vad fallet var i Ingesund, varit en dubbel målsättning. Den vill, som inledningsvis påpekats, medverka till en utveckling och od- ling av det folkliga musiklivet och skapande av en god musikkultur genom att bereda musikintresserad ungdom tillfälle till god och gedigen musikun- dervisning för lägsta möjliga kostnad, men den vill även utbilda musikstu- dieledare och instruktörer för den folkliga musikundervisningen och musik- verksamhetens behov. Både i fråga om undervisningens uppläggning och målsättning eftersträvades redan från starten i Framnäs en nära anslutning till målsättning och lärogång vid Folkliga musikskolan i Ingesund. Man an- höll också 1954, att kungl. kungörelse av den 30 juni 1952 nr 573 (13 kap. Särskilda bestämmelser för folkliga musikskolan i Arvika) skulle äga till- lämpning även för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Försöksverksamhet med utbildning av musikinstruktörer startades 1956/

57 med 5 elever och utbyggdes under åren 1958, 1959 till att omfatta två klasser med sammanlagt 12 elever. Genom nådigt beslut av Konungen den 15 maj 1959 beviljades Framnässkolan rätt att driva pedagogisk utbildning i tre årskurser, och 1959/60 deltog sammanlagt 19 personer i instruktörsut- bildningen fördelade på P:1 7 elever, P: 2 7 och P: 3 5 elever.

Den treåriga musikpedagoglinjen vid Framnäs folkhögskola har hittills utexaminerat 18 elever. Så gott som samtliga dessa elever har kommit det frivilliga musikbildningsarbetet till godo.

Framnässkolans verksamhet har under 1961/62 utvidgats. I juni 1961 gjordes en framställan om rätt att för musiklinjen upprätta en filialskola i Härnösand. Som skäl för denna anordning åberopades bl. a., att antalet sö- kande ökat väsentligt under de senaste åren och eftersom Framnässkolans kapacitet icke ökat i motsvarande grad, har ett allt större antal sökande måst avvisas. Vidare synes Framnässkolans rekryteringsområde i stort sett kunna begränsas i söder av en linje genom södra Gästrikland och Dalarna. Några elever kommer visserligen från platser söder om denna linje, men det rör sig mera om enstaka fall. Norrlandslänen dominerar avgjort.

Redan när Framnäs Folkhögskola startade sin musiklinje 1952, var frå- gan Lippe om ytterligare en musikskola för motsvarande stadium i södra el- ler mellersta Norrland. Lokalt har detta varit föremål för utredning och även centrala myndigheter har därvid kontaktats. Under senare år har Här- nösand kommit att träda i förgrunden i detta sammanhang.

Bakgrunden därtill är, att Stiftelsen J. C. Kempes minne ställt till Väster- norrlands Läns Musikförbunds förfogande en i Stiftelsens ägo befintlig egen- dom, Kapellsberg i Härnösand, i syfte att där inrätta en musikskola.

Kapellsberg, vars huvudbyggnad och två flygelbyggnader omsorgsfullt re- noverats och moderniserats, representerar i sitt nuvarande skick ett värde, som närmar sig en halv miljon. I samråd med byggnadrådet D. Dahl och professor B. Carlberg har lokalerna vid renoveringen givits en utformning, som gör dem väl lämpade för en musikskola.

Styrelsen för Stiftelsen J. C. Kempes minne synes vara beredd att företa de tillbyggnader, som kan visa sig nödvändiga vid en eventuell utvidgning av verksamheten, och ledningen för Västernorrlands Läns Landsting har förklarat sig vara positiv till ett stöd för verksamheten, därest statsbidrag till driften kan påräknas.

I detta läge har det befunnits motiverat att undersöka, vilka vägar som skulle vara framkomliga. Därvid har följande fakta kommit under övervä- gande:

De iordningställda lokalerna, där ombyggnad och renovering varit grund- lig och genomgripande, synes i sitt nuvarande skick bekvämt kunna rymma två årskurser med 12 a 15 elever i vardera.

Efter ingående överläggning mellan intressenterna i Västernorrland _ Västernorrlands Läns Musikförhund och Stiftelsen C. J. Kempes minne, fö- reträdd av direktör Ragnar Kempe, Örnsköldsvik och ledningen för Fram- näs folkhögskola, varvid kontakt också hållits med musikledarutredningen,

har förslag framkommit om att nyttiggöra egendomen Kapellsberg i Härnö- sand genom att där upprätta en filialskola till Framnäs.

Planerna förverkligades från och med höstterminen 1961. Undervisningen har begränsats till att omfatta de två första årskurserna i enlighet med kurs- planerna för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. De elever, som avser att utbilda sig till musikinstruktörer, fortsätter sina studier vid musikpeda- goglinjen i Framnäs.

Lunds stads M usikkonservatorium

I Lund inrättades enligt beslut av musiknämnden den 29 november 1955 konservatorielinjer vid den kommunala musikskolan. Verksamheten inom Lunds stads Musikkonservatorium har differentierats på en musiklärarav- delning, en kyrkomusikeravdelning och en musikpedagogavdelning.

Konservatoriet har inrättats för att bereda tillfälle till förberedande stu- dier för avläggande av organist- och kantorsexamen samt musiklärarexa- men och för att skapa möjligheter till annan professionell musikerutbild- ning.

Eleverna antages till konservatorielinjen av musiknämnden på förslag av en intagningskommitté, bestående av lärarna i de ämnen, som har största betydelsen för den åsyftade utbildningen. vIntagningskommittén grundar sitt förslag på den kännedom, den har om eleven från den Kommunala Musik- skolan. Sökande som ej åtnjutit undervisning vid den Kommunala Musik— skolan i Lund genomgår särskilda intagningsprov.

Utbildningstidens längd är helt beroende av förkunskaper och studieef— fektivitet. 1959 inrättades en musikpedagogisk klass.

Omfattningen av konservatorielinjerna vid Lunds stads musikskola synes ha varit av tämligen blygsam omfattning och har icke tillfört den frivilliga musikundervisningen något nämvärt tillskott av pedagoger.

I januari 1962 uppdrog musiknämnden åt director musices Sten—Åke Axel- son och tillförordnade kommunale musikledaren, musikdirektör Inge Lind- holm, att utreda frågan om konservatorielinjernas framtida organisation.

I mars 1962 förelåg ett organisationsförslag, som omfattade följande lin- jer:

1. Kyrkomusikalisk utbildning för kompetens till skolkantors-, kyrko- kantors- eller orgelspelarbefattningar.

2. Musikpedagog-(instruktörs-)utbildning.

3. Kommunal musikledarutbildning.

4. Solistutbildning m. in. För linjerna 1—3 räknade man med ett sammanlagt elevantal på 30, var- av 15 elever på en kyrkomusikeravdelning, 10 elever på en musikpedagogisk avdelning, och 5 elever på en musikledaravdelning.

Såvitt musikledarutredningen har sig bekant, har de kommunala myn— digheterna ännu icke tagit ställning till förslaget.

Musiknämnden i Lund har tagit många initiativ till kursverksamhet för musikinstruktörer, skolmusikkurser, kyrkomusikkurser och kammarmusik- kurser. Viss intern kursverksamhet för musikskolans egna lärare såsom gi- tarrpedagogisk kurs och skolsångs- och blockflöjtskurser och musikpeda- gogiska konferenser och liknande har även kommit till stånd med musik- nämnden som initiativtagare och arrangör.

Örebro Musikpedagagiska institut

Tanken på att skapa ett institut för utbildning av musikpedagoger uppkom 1959. En kommitté, bestående av ledamöter från Örebro läns landsting och Örebro stad tillsattes att utreda frågan, och på vårvintern 1960 framlades ett förslag att inrätta ett musikpedagogiskt institut med start av verksamhe- ten hösten samma år.

Kommitténs första planer gick ut på att söka få en utbildning av mu- sikpedagogisk allroundkaraktär. Det tycktes vara värdefullt, att en musik- pedagog hade ett så vidsträckt användningsområde som möjligt. Men föl- jande krav ansågs böra uppfyllas beträffande den nya utbildningen:

1. Den utbildade läraren skulle inneha verklig kompetens att undervisa i de ämnen för vilka han utbildats.

2. Utbildningen skulle göra läraren användbar inom flera ämnesområ— den, utan att fordringarna enligt punkt 1 finge uppges.

3. Utbildningen skulle med hänsyn till liknande utbildning på andra håll omfatta högst 3 år och ha motsvarande inträdeskrav. Kommittén menade, att kravet på musikpedagogens mångsidighet blir större, ju mindre hans verksamhetsområde är. Problemet skulle alltså vara att anpassa »musikledarområdena» så, att den musikpedagogiska verksam- heten kunde delas upp mellan lärare med olika ämneskombinationer. Där- vid utgick kommittén från de planerade högstadieområdena för den obliga- toriska skolan och konstaterade, att dess befolkningsunderlag vid en jäm- förelse med musikskolor på olika orter skulle vara tillräckligt för att sys- selsätta 1 musikledare, assisterad av 2 heltidsarbetande timlärare. Många av de planerade högstadieområdena i länet skulle på grund av befolknings- underlaget ha behov av ännu flera ämneslärare. Dessa ämneslärare skulle mellan sig dela de väsentligaste ämnena i en musikskolas undervisning. I såväl Tyskland som de skandinaviska länderna har blockflöjten fått en vik- tig funktion i instrumentalundervisningen vid skolorna som förinstrument. Det ansågs synnerligen viktigt, att de vid institutet utexaminerade pedago- gerna skulle få utbildning i blockflöjt och blockflöjtmetodik. Det vore av stort värde, om läraren personligen kunde välja lämpliga blockflöjtselever till fortsatta studier på något annat av sina undervisningsinstrument. Den tre år långa utbildningstiden ansågs dock inte ge plats för mer än ett ämne förutom blockflöjt, om kompetenskraven skulle kunna uppfyllas. Kommittén gjorde utkast till två linjer vid institutet, en pianopedagogisk och en violinpedagogisk, båda med blockflöjt som andra instrument. Sedan

utformades dessa planer närmare efter modell av den statliga tyska Privat- musiklehrerausbildung, med vissa förändringar.

Kommitténs förslag till musikpedagogiskt institut i Örebro godkändes av både stad och landsting, sedan Kungl. Musikaliska Akademien yttrat sig positivt om planerna. Hösten 1960 startade undervisningen med 9 elever i den pianopedagogiska och 3 elev-er i den violinpedagogiska linjen. Hösten 1961 intogs 7 blivande pianopedagoger och 2 violin'pedagoger.

De ursprungliga undervisningsplanerna och kursplanerna har under den gångna verksamhetstiden blivit föremål för diverse ändringar, och fortfa- rande föreligger inga definitiva undervisnings- och kursplaner. Timplanen är för närvarande (december 1961) följande:

Årskurs 1 Antal vt Huvudinstrument ................ 1 Enskilt Blockflöjt med blockflöjtmetodik . . 2 Grupp på 4—6 Musikteori ........................ 2 » Metodik i huvudinstrument ........ 2 Hela årskursen Rytmik .......................... 2 » Psykologi ........................ 1 » Musikhistoria .................... 2 Alla årskurser Svenska språket .................. 1 Frivilligt Undervisningsövningar blockflöjt . . 2 Endast vårterminen Stråkensemble .................... 2 Endast violinlinjen Summa 17 Årskurs 2 Huvudinstrument ................ 1 Enskilt Blockflöjt med teoretisk metodik . . . . 2 Grupp på 4—6 Blockflöjtensemble ................ 2 Hela årskursen Musikteori ........................ 2 Grupp på 4—6 Rytmik .......................... 2 Hela årskursen Musikhistoria .................... 2 Alla årskurser Undervisningsövningar huvudinstru- ment .......................... 4 blockflöjt ...................... 2 Stråkenseinble .................... 2 Endast violinlinjen Summa 19 Årskurs 3 Huvudinstrument ................ 1 Enskilt Musikteori ........................ 2 Grupp på 4—6 Musikhistoria .................... 2 Alla årskurser Undervisningsövningar blockflöjt .. 2 Endast höstterminen huvudinstrument ................ 4 Hela läsåret Stråkensemble .................... 2 Endast violinlinjen

Summa 13

Beträffande det tredje utbildningsåret föreligger planer på två frivilliga tilläggskurser. Den ena skulle omfatta utbildning att handha förberedande

musilmndervisning och bygga på den under l:a och 2:a utbildningsåret erhållna rytmikundervisningen, den andra skulle omfatta en form av kör- ledarutbildning. I samband därmed skulle samtliga elever vid institutet få ] veckotimme körsång på schemat under hela utbildningstiden. I övrigt pla- neras ingen utvidgning av undervisningen. En framtida utvidgning av verk- samheten kan tänkas, men skolans ledning menar, att det begränsade anta- let elever i institutet innebär möjligheter till värdefull personlig kontakt mel- lan lärare och elever, som inte får gå förlorad.

Svenska Dalcroze-Seminariet

Rytmik-undervisningen infördes i Sverige 1907 av Anna Behle, som gav kur— ser för gymnastik—, musik- och förskollärare. Hon undervisade även i rytmik och solfége vid KMH och ett flertal skolor. År 1926 grundade Karin Fredga Svenska Dalcroze—institutet, som 1945 erhöll ett årligt statsbidrag å 10 000 kronor. 1960 ombildades Institutet till Stiftelsen Svenska Dalcroze- Seminariet med ändamål att bedriva undervisning och utbilda lärare en- ligt Dalcrozemetoden. Stiftelsen förvaltas och företrädes av ett förtroende- råd på 20 personer och den direkta tillsynen och värden av institutets ange- lägenheter handhaves av en styrelse på 6 personer.

Institutet bedriver sin verksamhet efter tre huvudlinjer: A. en treårig högre utbildningskurs, som leder till rytmiklårarexamen. B. en sexmånaders lägre kurs för lärare inom den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium.

C. kurser för barn och vuxna i rytmik, plastik och gehörsutbildning. För inträde i linje A fordras minst normalskolekompetens, respektive realskoleexamen eller godkänd genomgång av 9-årig grundskola. Dessutom bör sökande besitta fysiska förutsättningar, viss färdighet i piano samt bra gehör. Huvudänmen på denna linje är: rytmik, kroppsteknik, plastik, mu- sikteori, gehörsutbildning samt improvisation på piano m. fl. instrument.

I linje B förutsätter man, att sökande besitter kroppslig fallenhet, behöv- liga musikaliska förutsättningar och förkunskaper. Undervisningen omfat- tar i stort sett samma ämnen som på linje A.

Hittills har endast 3 lärare utexaminerats från linje A under det att un— der studieåret 1961—62 7 lärare deltagit i undervisningen på linje B.

För verksamhetsåret 1962—63 har antagits 14 elever till den 3-åriga ut- bildningen och 8 elever till 6-månaders kursen.

Dalcroze-seminariet erhöll 1961 ett bidrag ur Kungafonden med 5000 kronor och för studieåret 1961f62 beviljades ett anslag ur Lotterimedel på 14 000 kronor. I november 1960 gjorde Stiftelsen en framställan om statsbidrag för verksamheten vid seminariet.

Skolöverstyrelsen underströk i sin remiss behovet av rytmikutbildning för lärare för såväl musik- som gymnastikundervisningen, liksom rytmi- kens stora betydelse främst i förskolan, där den har till uppgift att, sam- tidigt som den tillvaratar och utvecklar barnens spontanitet, förbereda dem

för skolgången genom att via musik och rörelser öva koordinationen, lära dem en viss grad av koncentration samt utveckla deras sinne för takt och rytm.

Man redovisar även den gynnsamma effekt, som rytmikundervisningen haft på tonårsflickor i den pågående försöksverksamhet som SÖ bedri- ver på högstadiet.

Framställan resulterade i ett statsbidrag till verksamheten vid Dalcroze- seminariet på 15 000 kronor från och med verksamhetsåret 1962/63.

För närvarande undervisas rytmik av examinerade Dalcroze-lärare en- dast Vid ett fåtal lärarutbildningsanstalter, nämligen Kungl. musikhögsko- lan, Musikkonservatorierna i Malmö och Göteborg, Musikpedagogiska insti- tutet i Örebro, F örskoleseminariet i Örebro samt Sociala Barnavårdssemi- nariet.

I övrigt är utbildade rytmiklärare verksamma vid ett mycket begränsat antal kommunala musikskolor, i vissa specialskolor såsom Slagsta skolhem, Manilla och Kristinagården, i några få fall i grundskolan och dess påbygg- nader och i enstaka barnträdgårdar, daghem och studieförbund.

KAPITEL VI

Den frivilliga musikbildningsverksamhetens framtida organisation

En prognos av det framtida musikpedagogbehovet för den frivilliga mu- sikbildningsverksamheten som helhet måste med nödvändighet bygga på kännedom om de organisatoriska former, i vilka musikbildningsarbetet i landet kommer att bedrivas.

För närvarande kännetecknas verksamheten av ett intrikat samspel mel- lan i första hand tvenne huvudsektorer, studieförbundens musikcirkelverk- samhet och kommunernas musikbildningsverksamhet. Till detta kommer den frivilliga instrumentalundervisningen, som förekommer inom den ordi- narie skolans ram, samt den verksamhet, som bedrives vid privata musik- skolor och av privatlärare. Det vore enligt kommitténs mening högst olyck— ligt, om ett rivalitetsförhållande skulle uppstå mellan olika huvudmän på musikbildningsfältet. Ett sådant förhållande kan enbart verka hämmande på musikbildningsarbetets framtida utveckling.

Bakom den kraftiga expansionen av kommunernas musikbildningsverk- samhet, som vi kunnat konstatera speciellt under de två senaste årtiondena, ligger ett accepterande av tesen, att den musikbildningsverksamhet, som är av undervis'ningskaraktär och som vänder sig till barn och ungdom i skolåldrarna, i första hand är en kommunernas angelägenhet. Så framhöll Samverkande Bildningsförbunden redan i sitt remissyttrande över Musik- utredningens betänkande 1954, att folkbildningsorganisationerna finner det >>naturligt och i princip riktigt, att musikundervisningen för barn i skol- åldern som regel omhänderhas av [kommunala organ . . .» och »att utvidgad musikverksamhet i kommunal regi i form av kommunala musikskolor är ett önskemål, som även folkbildningsorganisationerna oresereverat vill un- derstryka, då ju amatörmusikverksamheten härigenom skulle erhålla ett be— tydligt gynnsammare utgångsläge än hittills.» Folkbildningsförbundet häv- dade vid samma tillfälle, att: »Det måste anses vara riktigt och rimligt, att kommunen tar ansvaret för skolbarnens musikaliska fostran både i skolan och på fritiden.» Utvecklingen från 1954 har visat, att allt fler kommuner har tagit på sig uppgiften att svara för den del av det frivilliga musikbild- ningsarbetet, som är av utbildningskaraktär och som huvudsakligen Vänder sig till barn i skolåldern.

Det finns all anledning att förmoda, att denna utveckling kommer att fortsätta, och kommittén håller det för troligt, att kommunal >>musikskole—

verksamhet» i en framtid kommer att handha den allt övervägande delen av det frivilliga musikbildningsarbetet av ovannämnda slag.

För undvikande av rivalitetsförhållanden och för ett maximalt utnytt— jande av till buds stående lärarkrafter och ekonomiska resurser, bör dock endast en huvudman för >>musikskoleverksamheten» förekomma inom varje kommun. Huruvida denna skall vara ortens skolstyrelse, en speciell mu— sikskolestyrelse eller musiknämnd eller en bildningsorganisation, måste få ankomma på den enskilda kommunen att besluta. Med tanke bl. a. på den nödvändiga kontinuiteten och samverkan mellan grundskolans musikun- dervisning och den frivilliga musikundervisningen synes det dock vara funktionellt, att ortens skolstyrelsen även står som huvudman för den kommunala musikverksamheten.

Utvecklingen inom den obligatoriska musikundervisningen, vars arbets- former hittills företrädesvis utgjorts av klassbunden vokal och musikhisto- risk undervisning, går nämligen mot ett allt starkare betonande av de in- strumentala momenten. Den idealiska undervisningsformen blir därför >>klassensemblen>>, i vilken klassens spelande elever samverka med hu- vudgruppen av sjungande elever. Detta förutsätter emellertid en intim samverkan mellan den obligatoriska undervisningens lärare och instrumen- talmusiklärarna. För skolstyrelserna som huvudmän talar även den om- ständigheten, att grundskolans frivilliga avgiftsfria instrumentalundervis- ning i årskurserna 7—9 rimligtvis bör samordnas med den kommunala musikskolans verksamhet. En nära anknytning av den frivilliga kommu- nala musikverksamheten till ortens allmänna skolväsen i form av ett ge- mensamt huvudmannaskap skulle även ge goda möjligheter att erbjuda instrumentalmusiklärarna drägliga arbets- och anställningsvillkor, under- lätta samarbetet med den obligatoriska skolans lärarkår, ge tillfälle och anledning till gemensamma studiedagar och planeringsveckor samt därtill erbjuda stora fördelar i administrativt hänseende. Verksamheten i en kom- munal musikskola får betraktas som ett komplement till den obligatoriska skolans undervisning.

I skolberedningens betänkande understrykes kraftigt skolans personlig- hetsdanande uppgifter. Utvecklingen av elevens känsloliv framstår som en av huvuduppgifterna på personlighetsfostrans område, och där tillerkän- ner skolberedningen den estetiska fostran stor betydelse. En musikskola har således en väsentlig uppgift att fylla som ett komplement till den all- mänbildning och den personlighetsfostran, som meddelas i den obligato- riska skolan.

Musikskoleverksamheten syftar till att ge eleverna sådana insikter och färdigheter i musik, att musiken under hela individens liv blir en värde- full berikande och personlighetsfostrande del av tillvaron.

Utvecklingen har gått mot ett allt tidigare införande av eleverna i ett musikaliskt sammanhang. Icke minst med tanke på den personlighetsda— nande effekten av musikundervisningen bör denna taga sin början så tidigt som möjligt i individens liv.

På många håll sker den första musikaliska utbildningen i musikaliska

förskolor, där eleverna tas in, samtidigt med att de börjar sin första års- kurs i grundskolan. I de musikaliska förskolorna förekommer i regel un- dervisningsgrupper på 10—20 barn. Denna förberedande musikundervis— ning vill söka utveckla den personliga musikupplevelsen hos barnen. Genom avspännings- och koneentrationsövningar söker man få barnen att lyssna och spontant >>känna» musikens fraser, nyanser och tempoförändringar. Undervisningen på detta stadium måste med nödvändighet vara lekbetonad för att hos barnen väcka ett intresse för fortsatt kontakt med musik, men samtidigt skall den på ett åskådligt och levande sätt bibringa eleverna kun- skaper om musikens elementa. Undervisningen i förskolan kommer som regel att omfatta sånger, rytmiska och melodiska övningar, gehörsträning, orkesterspel med enkla instrument (Slaginstrument, stavspel, enkla melodi- instrument som blockflöjt m. fl.). Tyngdpunkten i förskolornas musicerande kommer att ligga på motoriskt—rytmiska och vokala aktiviteter.

Speciellt värt att beakta är rytmikens roll i den grundläggande musik— undervisningen. Den grundläggande rytmiska träningen har länge varit ett försummat kapitel i svensk musikbildningsverksamhet. Behärskning av olika musikaliska former förutsätter en naturlig behärskning av rytmiska fraser och utgör en oundgänglig grund för allt slags aktivt musicerande. Den rytmiska träningen, som har ett naturligt samband med kroppslig träning över huvud taget, kan med fördel börja redan på förskolestadiet. På några få platser i landet har man inrättat speciella musikaliska leksko- Ior i anslutning till den kommunala musikverksamheten. Denna typ av undervisning borde dock ingå som obligatorisk i förskolor och daghem och icke förbehållas de barn, vilkas föräldrar haft ett vaket intresse för barnens musikaliska grundutbildning. En förutsättning för att denna grundläggande musikundervisning skall ge en god grund för fortsatt musikundervisning och musikförståelse är dock, att de blivande förskollärarinnorna får en ge- digen, grundläggande allmänmusikalisk utbildning, i vilken även rytmik bör ingå. Därest förskolelärarinnan saknar förutsättningar att bedriva mu- sikundervisning själv, borde möjligheter finnas att anlita kompetent och lämplig musikpedagog.

Rytmik och rytmiska övningar bör således intaga en viktig plats inom för- skolor, daghem och i den förberedande musikundervisningen.

Ordet eller termen rytmik kan emellertid inrymma många betydelser. Det man i första hand kommer att tänka på är den rytmiska gymnastik, som är förknippad med namnet Emile Jaques-Dalcroze. I det system, som denne schweiziske pedagog och tonsättare utbildade, spelar rörelser till musik en stor roll, men hans metod har det vidare syftet att ge en allmän musikalisk och gehörsmässig utbildning och uppfostran. Det är dock den rytmiska delen av metoden, som blivit mest känd och tillämpad i Sverige, och då huvudsak- ligen i den tradition, som går direkt tillbaka till Jaques-Dalcroze. Modifika- tioner av metoden har dock gjorts. Framför allt bör nämnas den rytmik- skola, som utbildats vid Hannovers musikkonservatorium och som också in- troducerats i Danmark.

Ordet rytmisk har också förknippats med den musikaliska uppfostrings—

metod, som skapats av den tyske tonsättaren Carl Orff och som han. benäm- ner >>Schulwerk>>. Även här är det dock främst fråga om ett allmänt gehörs- och musikalitetsutvecklande system. Till skillnad från Jaques-Dalcrozes me- tod, som i stor utsträckning överlämnar åt läraren att improvisera fram det material som behövs, har Orff sammanställt ett rikhaltigt stoff för musice- rande och övande och framför allt givit riktlinjer för den insiktsfulle lära- rens eget nyskapande. Orff har även konstruerat ett specifikt instrumenta- rium. Men även .i detta system kan man mer eller mindre betona momentet rörelser till musik och så som metoden introducerats i vårt land har den si- dan blivit mindre framträdande än vad fallet är i den tyska tillämpningen av Orff-Schulwerk.

Innan övergången till den egentliga kommunala musikskolan sker, före- kommer på många orter en eller två terminers undervisning i blockflöjt eller, om eleven har förutsättningar härtill, i mandolin. Undervisningen bedrives i grupper om 5—-15 elever. Vad som här sker är en fortsatt gehörs— och rytmträning och ett inhämtande av musikteoretiska kunskaper och färdigheter i notläsning.

Till den egentliga musikskolan antages i regel i första hand de elever, som lärarna i den förberedande musikundervisningen anser ha förutsättningar att tillgodogöra sig vidare utbildning och som anses besitta, eller i prov visar sig ha, tillräcklig musikbegåvning. Undervisningen i den egentliga musik- skolan meddelas huvudsakligen individuellt men kan i ämnen, som är läm- pade för detta, givas i form av grupplektioner. Utöver den individuella in- strumentalundervisningen ges på många platser tillfälle till undervisning i musik— och gehörslära samt ensemblespelning.

På de platser, där högstadium finnes inrättat, ges här i de flesta fall en kvalificerad undervisning på ett instrument. På några orter ges dessutom undervisning i några musikteoretiska ämnen, såsom harmonilära, gehörs— och musiklära och musikhistoria.

I en framtida musikskoleverksamhet torde man sannolikt ha att räkna med en differentiering enligt ovan i förskola, egentlig musikskola och hög- stadium eller konservatorium. Detta torde åtminstone bli fallet i de större kommunerna och säkerligen även i många av de medelstora kommunerna.

Musikskoleverksamhetens målsättning är och bör i första hand vara att ge alla skolungdomar med håg och fallenhet tillfälle att utveckla sin musi— kaliska begåvning på det vokala och instrumentala området och därmed hos dem, som har intresse därav, skapa förutsättningarna för ett deltagande i någon form av sammusicerande både under studietiden och senare i livet. Musikskoleverksamheten är alltså icke i första hand avsedd för blivande yrkesmusiker. De elever, som visar intresse och fallenhet för musikeryrket, har varit hänvisade till privatundervisning eller till någon annan musikut- bildningsinstitution. På de allra flesta orter i landet saknas helt möjligheter till en sådan musikutbildning, och där tillgång på lämpliga lärare och in- stitutioner finnes, blir en sådan utbildning ofta mycket kostsam för den en- skilde eleven. På de flesta yrkesområden svarar staten och kommunerna för

den yrkesförberedande undervisningen. Det vore därför rimligt, att det all- männa i större utsträckning än hittills svarade för musikers och musikpe- dagogers förberedande yrkesutbildning. På orter med tillräckligt elevunder- lag och med tillgång på lämpliga lärare borde därför den kommunala mu- sikverksamheten även inrymma en linje för de ungdomar, som har för av— sikt att yrkesmässigt ägna sig åt musik i en eller annan form.

En fullt utbyggd kommunal musikverksamhet borde sålunda organiseras efter två linjer:

A. en allmän linje, som syftar till att ge intresserade ungdomar färdighet på ett eller flera instrument, jämsides med att de inhämtar allmänmusika- liska kunskaper.

B. en yrkeslinje, avsedd för dem som yrkesmässigt skall ägna sig åt mu- sik i en eller annan form.

En koncentration av den skolmässiga och utbildningsmässiga delen av den frivilliga musikbildningsverksamheten till den kommunala musikverksam- heten påverkar givetvis den musikverksamhet, som för närvarande bedrives inom studieförbunden. Den föreslagna organisationsformen av musikskole- verksamheten borde, menar kommittén, vara till fördel även för bildnings- organisationernas arbete på musikens område. Genom ovan skisserade or- ganisation har den kommunala musikverksamheten goda möjligheter att i hög grad kunna integreras med den obligatoriska skolans ordinarie musik- undervisning, vilket i sin tur skulle få till följd, att musikbildningsarbetet bland vuxna skulle kunna starta från helt andra och bättre utgångspunkter än för närvarande. Studieförbunden skulle därmed få bättre möjligheter att förverkliga sin målsättning att skapa förutsättningar för en rikare musik- upplevelse under former, som deltagarna själva har ett avgörande inflytan- de över.

Studieförbunden arbetar utifrån den förutsättningen, att det i all studie- och undervisningsverksamhet finns betydande olikheter mellan barn och vuxna, även i de fall verksamheten har frivillig karaktär. Till skillnad från barn har vuxna människor större erfarenhet och mognad, egna åsikter och meningar, en ofta klar uppfattning om de egna studiemålen och förmåga att diskutera och överväga, hur dessa mål skall uppnås.

I bestämmelserna om statsbidrag till studiecirkelverksamhet anges, att >>en musikcirkel är en kamratkrets för inövande av musikaliska komposi- tioner i samband med studium av musikens teori och historia.» Denna inriktning på sammusicerande understrykes ytterligare i de av skolöver- styrelsen utfärdade riktlinjerna för musikcirklarnas arbete, där det bl. a. framhålles, att arbetet i cirkeln bör vara så organiserat, »att medlemmar- na förberedes för deltagande i samspel eller samsjungning och, där så är möjligt, beredes tillfälle att deltaga i ensemblemusicerande».

I den musikverksamhet, som redovisas av studieförbunden, intar emel- lertid de instrumentala samspelsgrupperma en relativt blygsam plats. De flesta cirkeldeltagarna kommer för att lära sig spela ett visst instrument utan ambitioner att senare, när tillräcklig färdighet förvärvats, ingå i en

ensemble. Det oproportionellt stora antalet deltagare i studiecirklar i piano i förhållande till deltagarantalet i cirklar för andra instrument ger klara anvisningar härom.

Som tidigare redovisats har studieförbundens musikcirkelverksamhet ett stort antal mycket unga deltagare. Många av dessa kommer av allt att döma till musikcirklarna för att förvärva färdighet på ett instrument, pä- verkade av mer eller mindre klart medvetna föräldraambitioner och utan förmåga att bedöma sina egna förutsättningar.

Med utgångspunkt från detta och från analyser och bedömningar i öv- rigt anser sig utredningen kunna konstatera:

att cirkeldeltagarnas intresse för musik oftast tar sig uttryck i en önskan att lära sig spela ett visst instrument och att studieförbunden i stort sett låtit denna önskan fritt få komma till uttryck utan att dirigera valet av instrument, till förmån för vissa utpräglade ensembleinstrument,

att barn och ungdomar utan den mognad och det omdöme, som vuxna normalt äger, utgör en mycket stor procent av antalet musikcirkeldel- tagare,

att en betydande del av studieverksamheten i musikcirklarna bedrives på elementär nivå, där notkunskap och inövande av instrumentaltekniska färdigheter upptar större delen av studietiden.

Det förhållandet, att studieförbunden i så hög grad kommit att svara för den musikaliska grundskolningen, har medfört problem ifråga om anpassningen till studiecirkelns normala arbetsformer och metoder. I gäl— lande statsbidragsbestämmelser har i viss mån hänsyn tagits härtill genom särbestämmelser för musikcirklar. Dels medges, att en musikcirkel får använda 1/3 av studietiden för handledning av enskilda deltagare eller grupper om mindre än fem personer och dels, att ungdomscirklar i musik får ha deltagare under 14 år, under förutsättning att cirkeln har minst fem deltagare i åldern 14——18 år.

Studiecirkeln är i första hand en arbetsform för vuxna deltagare med erfarenhet och moget omdöme och med förmåga att själva vara med om att bestämma om cirkelns studiemål och det arbetssätt och den studie— takt, som skall tillämpas, för att detta mål skall uppnås. Att förverkliga denna allmänna syn på studiecirkelns arbete är förenat med uppenbara svårigheter i de många fall, då deltagarna består av oerfarna barn och ungdomar, som, då studierna i cirkeln börjar, helt saknar elementära musikaliska kunskaper och färdigheter.

Sett ur studieförbundens synpunkt vore det därför en given fördel, om den obligatoriska skolan, den frivilliga skolmusiken och de kommunala mu- sikskolorna kunde ge en bättre grundläggande musikundervisning.

Kommittén räknar med att de elever i den kommunala musikverksamhe- ten, som ick-e har för avsikt att ägna sig åt yrkesinriktad musikutbildning, efter hand kommer att söka sig till studieförbundens studiecirklar och en- semblegrupper för att där få utlopp för sina musikaliska intressen.

Övergången från musikskolan till de olika musikcirklarna bör underlät-

tas genom ett aktivt samarbete mellan företrädare för den kommunala mu- sikbildningsverksamheten och företrädare för studieförbundens musikcirkel- verksamhet på orten. Ett samarbete mellan dessa två sektorer på musikbild- ningsfältet synes nödvändigt av flera skäl. Icke minst betydelsefullt synes detta vara beträffande frågan om lärare-cirkelledare. Man kan nämligen ie- ke räkna med att studieförbunden i någon större omfattning kommer att kunna heltidsanställa väl kvalificerade cirkelledare. Däremot torde man vå- ga räkna med att heltidsanställda lärare och ledare i allt större omfattning kommer att knytas till de kommunala musikskolorna. Om dessa lärarkraf- ter ges anställningsformer och undervisningsskyldighet, som medger möj- lighet för dem att medverka som ledare för musikcirklar, skulle detta utgö— ra en stor tillgång för studieförbundens musikverksamhet.

Den nuvarande kommunala musikverksamheten och än mer en komman- de verksamhet, organiserad enligt ovanstående, har stor betydelse som ung- domsfostrande faktor, och genom dess verksamhet får ungdomarna ett var- aktigt och rikt fritidsintresse. Tillsammans med bildningsorganisationernas verksamhet bidrar de kommunala musikskolorna till att göra allt större de- lar av vårt folk delaktiga av musikens estetiska och kulturella värden, och de- ras verksamhet utgör en förutsättning för den framtida musikkulturen i landet. Det finns därför alla skäl till att kommunerna kommer i åtnjutande av statsbidrag för sin musikbildningsverksamhet. För närvarande är det främst de stora och ekonomiskt bärkraftiga kommunerna, som orkar med att ensamma bära kostnaderna för en musikbildningsverksamhet. På andra orter tvingas man ta ut så dryga elevavgifter, att många barn på grund där— av utestånges från musikundervisning. Ett statsbidragssystem med syfte att möjliggöra även för ekonomiskt svaga kommuner att verka för musiklivets främjande och att uppmuntra sådana kommuner, som redan stöder musik- utbildningen, borde därför snarast komma till stånd. Därmed skulle även garantier kunna skapas för en hög och jämn kvalitet på den frivilliga mu- sikundervisningen i landet.

Frågan om statsbidrag till kommunal musikbildningsverksamhet har ti— digare behandlats bl. a. av Musikutredningen, som i sitt betänkande SOU 1954: 2 föreslår, att kommunerna skall animeras till att bedriva musikbild- ningsverksamhet genom väl avvägda statsbidrag. Staten borde enligt MU bidra med hälften av kommunernas kostnader för löner och arvoden till ledare, konsulenter, lärare och instruktörer, vilka fyller vissa angivna kom- petenskrav. Vidare föreslog MU, att statsbidrag även skulle utgå till kost— nader för noter och instrument.

Förslaget föranledde inga åtgärder från statsmakternas sida, och förnyad framställning om statsbidrag gjordes 1959 i en skrivelse från Folkbildnings- förbundets musiknämnd, Samverkande bildningsförbundets centralkommitté för musikalisk folkbildning, Musikfrämjandet och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Eric Peterson och den andra inom andra kammaren av herr Carlsson 1 Hus-

kvarna 111. fl., har riksdagen 1962 förelagts förslag om att statsbidrag skulle utgå till kommunala musikskolor. Statsutskottet delade motionernas upp— fattning, att musikskolorna fyller en mycket viktig uppgift inom landets kultur- och musikliv, och föreslog, att frågan om statsbidrag till kommunala musikskolor skulle bli föremål för en utredning.

Trots att det icke ingår i MLU:s uppgift att närmare utreda och kostnads- heräkna en statlig bidragsgivning till den frivilliga kommunala musikverk— samheten, har allmänna frågeställningar och regler för en sådan bidragsgiv- ning diskuterats. Detta framförallt därför, att införandet av statsbidrag till denna kommunala verksamhet och de former, under vilka sådana eventuellt kan komma att utgå, torde komma att få betydelsefulla konsekvenser i frå- ga om det framtida lärarbehovet.

Utredningen förutsätter, att det sker ett samarbete mellan kommunernas och studieförbundens musikverksamhet och att detta samarbete i första hand inriktas på ett rationellt utnyttjande av kvalificerade lärare-cirkelle- dare samt att det skapas förutsättningar för en naturlig övergång från sko- lans undervisningsformer till de studieformer och arbetsmetoder för vuxna, som utvecklats inom studieförbunden. Ett statsbidragssystem bör därför ut- formas med hänsyn tagen till såväl de kommunala musikskolornas som stu- dieförbundens målsättning. Medan de förra i stor utsträckning tagit till upp- gift att utveckla ungdomarnas individuella, speltekniska kunnande, sysslar de senare mer med arbete i grupp, exempelvis i form av ensemblespel. En viss avgränsning i målsättningen för såväl musikskolornas som studieför- bundens musikverksamhet har sålunda efter hand utkristalliserats. Musik— skolorna ger i allmänhet en god grundläggande individuell skolning, som under stundom utvecklas till en aktningsvärd teknisk nivå. Denna färdig- het kommer väl till pass i det betydelsefulla, musikaliskt och socialt fost- rande ensemhlespelet, som också förekommer redan på ett tidigt stadium i musikskolorna och som naturligen för över till studieförbundens mera vux- enhetonade former för musikalisk samverkan. Under diskussionerna i kom- mittén har skilda åsikter framförts på frågan om när ungdomarna lämpli— gen bör övergå från musikskola till studieförbund, vilket är en fråga av vikt vid utformningen av statsbidrag till kommunal musikverksamhet, särskilt i vad avser övre åldersgräns för sådana bidrag. Med utgångspunkt från den nuvarande åldersgränsen »för statligt bidrag till »studiecirkelverksamhet, 14 år, har hävdats, att en flytande övergång från musikskola till studieförbund bör ske i perioden 14—16 år. Å andra sidan har skäl framförts för att den— na övergångsperiod bör utsträckas till 19 år.

Motiven för den lägre maximiåldern för statliga bidrag till kommunal musikskoleverksamhet bygger på det rimliga i att statligt stöd till kommu- nernas allmänmusikaliska undervisning ges fram till den ålder, då elever- na lämnar den obligatoriska skolan. Därigenom ges nämligen betydelsefulla möjligheter att åstadkomma en tidig och mjuk övergång till studieförbun- dens friare ämnesval och studieformer.

Kommunernas ådagalagda intresse för musikundervisning under skolti—

den och en lösning av frågan om statsbidrag till denna verksamhet, kan till- sammans med den pågående omdaningen av grundskolan, antagas medföra en betydande förbättring av det musikaliska kunskaps- och färdighetsunder— laget vid skoltidens slut, jämfört med vad som tidigare varit fallet. Vidare kan man våga räkna med att statsbidrag till kommunal musikverksamhet under barnens skolpliktiga ålder kan verka stimulerande på kommunerna, då det gäller att göra nya och ökade insatser för en musikfostrande verk- samhet både före och efter skolpliktstiden. '

Insatserna i förskoleåldern är främst aktuella i samband med verksam- heten vid lekskolor och daghem. Behovet av sådana visar också en klar ten- dens att öka i takt med husmödrarnas allt vanligare engagemang på arbets- marknaden.

Kommunerna har sedan länge ansett det naturligt att stödja de vuxnas studier även på musikområdet genom att ge anslag till studieförbundens verksamhet. En upprustning av musikundervisningen under skol- och för- skoleåldern bör rimligtvis utlösa en strävan att på motsvarande sätt förbättra kommunernas stöd och ge stimulans åt det frivilliga musikbildningsarbetet bland de vuxna. Studieförbunden har hittills i stor utsträckning fått inrikta sig på att utöver annan studieverksamhet även tillgodose elementära under- visningsbehov. Detta har i utpräglad grad varit fallet också på musikområdet, vilket medfört problem icke minst i fråga om anpassningen till studiecirkelns arbetsformer och gällande statsbidragsbestämmelser. Med en samordning av den obligatoriska och frivilliga musikundervisningen i framtiden och däref- ter en naturlig övergång till studieförbunden, skulle dessa problem säkerligen bli betydligt mindre.

De elever, som i en framtid kommer att lämna grundskolan, kan i gynn- samma fall, i förskolan, grundskolan och den kommunala musikskolan ha haft 10—12 års obligatorisk och frivillig musikundervisning, varav ca 5—7 år kan beräknas inrymma en instrumental och vokal undervisning av bety- delse för ett sammusicerande. Detta kommer uppenbarligen att ge ett ut- gångsläge för fortsatt musikalisk aktivitet, som väl stämmer överens med studieförbundens målsättningar och strävanden.

För ett utsträckande av övergångsperioden till 19 år, under vilken stats— bidrag skulle kunna utgå både till den ena och den andra huvudmannen, talar den omständigheten, att den individuella handledningen på ett instru- ment enligt erfar—enheten bör få fortgå så länge som möjligt. Ett för tidigt avbrytande av den speltekniska utvecklingen återverkar nämligen negativt på kvaliteten hos det ensemblespel mot vilket undervisningen syftar. En hög- re övergångsålder bidrar till att bevara kontinuiteten i den individuella ut— vecklingen och minskar sannolikt risken för ett bortfall av musicerande ungdomar. Vida bidragsgränser möjliggör en smidig övergång från den kom- munala musikverksamhetens i huvudsak individuella undervisningsform till de olika former av sammusicerande, som studieförbunden erbjuder. Stats- bidrag skulle enligt detta alternativ kunna utgå till kommunal musikskole- verksamhet upp till 19 års ålder för företrädesvis individuell undervisning

medan statsbidrag till ensembler, där huvudparten av deltagarna är lägst 17 år, skall utgå till studieförbunden.

För yrkesinriktade musikstudier på de kommunala musikskolorna bör enligt kommitténs mening statsbidrag kunna utgå oberoende av åldersgrän— ser. Kommittén vill slutligen understryka vikten av att enkla och klara reg- ler skapas för samarbetet mellan studieförbunden och den kommunala mu- sikverksamheten.

Enligt kommitténs mening borde ett principiellt ställningstagande till frå- gan om statsbidrag till den kommunala musikverksamheten vara möjlig utan någon mer omfattande utredning. De bidragstekniska frågorna bör lämpligast lösas i samband med det pågående arbetet med studiebidrag till bildningsorganisationerna. Kommittén menar nämligen, att frågan om stats— bidrag till kommunernas musikbildningsverksamhet och statsbidragen till studieförbundens musikcirkelverksamhet bör lösas samtidigt och att därvid de synpunkter, som kommittén ovan utvecklat, tillbörligen beaktas. Det måste anses vara väsentligt, att såväl kommunernas som studieförbundens musikbildningsverksamhet ges sådana villkor, att de blir i stånd att effek- tivt fylla sina olika uppgifter och att en smidig övergång och fruktbart sam— arbete dem emellan befrämjas.

Även frågan om eventuellt statsbidrag till lön och omkostnader för musik- konsulenter anställda av länsbildningsförbunden, varom hemställan gjorts av Folkbildningsförbundets musiknämnd, bör enligt kommitténs mening lö- sas i samband med att de nya bidragsbestämmelserna för folkbildningsverk- samhet utarbetas.

Behövliga lärarkategorier

Utifrån den i föregående avsnitt skisserade organisationen av det frivil- liga musikbildningsarbetet i landet har kommittén diskuterat vilka lärarka- tegorier, som är behövliga för musikbildningsarbetets effektiva bedrivande. MLU har genom besök på ett antal orter med väl utvecklad musikverksam— het och genom överläggningar och intervjuer med företrädare för såväl kom— munernas som studieförbundens musikbildningsverksamhet kunnat konsta- tera, att de lärarkategorier, som i första hand synes vara behövliga är:

1. Musikledare.

2. Musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.)

3. Musikinstruktörer.

4. Pedagoger för den förberedande musikundervisningen.

5. Cirkelledare i musik. Den kommunala musikledarens arbetsuppgifter har tidigare varit föremål för analys och diskussioner bl. a. i samband med centrala löneförhandlingar och vid 1957 års konferens, anordnad av KMA (se 5. 64—65). Den vid den nämnda konferensen gjorda analysen av musikledarens uppgifter finner kommittén i stort sett riktig. Dock menar MLU, att uppgiften att vara grund- skolans musikkonsulent icke bör sammankopplas med en kommunal musik- ledares verksamhet. Den obligatoriska skolans behov av musikkonsulenter har utan minsta

tvivel ökats genom den organisation, som musikundervisningen kommer att få i grundskolan. Den ansvarsfulla och svåra uppgiften att vara konsu- lent i musik bör i första hand anförtros välmeriterade musiklärare eller grundskollärare med särskild utbildning och fallenhet för pedagogisk hand- ledning. De övriga nämnda fyra uppgifterna, och bland dem särskilt upp- giften att vara chef och rektor för musikskolan, torde även på mindre orter bli så omfattande och arbetskrävande, att konsulentverksamheten endast i undantagsfall kommer att kunna ägnas den tid och den uppmärksamhet, som den oundgängligen kräver.

Utvecklingen sedan 1957 på de orter, som har en väletablerad musikverk— samhet, har visat, att musikledarens tid i allt större utsträckning tas i an- språk av uppgiften att vara administratör och pedagogisk ledare för musik- skolan. Därutöver synes han på de flesta orter ha fått sig tilldelad uppgif- ten som kör— och orkesterledare. Under hänvisning till det i föregående av— snitt nämnda samarbetet mellan studieförbundens musikcirkelverksamhet och den kommunala musikverksamheten, torde i framtiden sådana samar- betsuppgifter komma att inta en avsevärd plats på musikledarens arbetspro- gram.

.llusikpedagogerna (piano-, fiol-, klarinett- etc.) skall i första hand vara verksamma på de kommunala musikskolornas högstadier och mellanstadier och där ha som arbetsuppgift att handha den individuella instrumentalun- dervisningen på högre nivå. Musikpedagogen skall vara konstnärligt och tekniskt högtstående specialist på ett instrument. Utöver sin undervisning som utbildare av kvalificerade instrumentalister skall dessa pedagoger ha att leda och instruera smärre ensembler av olika slag i såväl den kom- munala musikverksamheten som studieförbundens musikcirkelverksamhet. Dessa musikpedagoger får antas i första hand få sin verksamhet förlagd till de större och medelstora musikskolorna. Ett antal dylika musikpedagoger kan även tänkas ha sin verksamhet förlagd till en region, där varje enskild ort är för liten för att kunna bära en tillräcklig uppsättning av specialister. Dessa regioner skulle kunna tänkas sammanfalla med ett högstadieområde för den 9-åriga grundskolan. Musikpedagogerna kommer även i viss ut- sträckning att tillgodose den privatpedagogiska sektorn och den obligato- riska skolans instrumentalundervisning.

.lIusikinstruktörerna skall i första hand tillgodose musikpedagogbehovet på mindre orter och på landsbygden och där svara för undervisningen i sång och instrumentalmusik, individuellt och i grupp i kommunala musikskolor och i studieförbundens studiecirkelverksamhet. I större och medelstora orter med väl differentierad musikskoleverksamhet blir musikinstruktörernas na- turliga arbetsfält låg- och mellanstadiet vid den kommunala musikskolan. I förekommande fall torde de även få arbetsuppgifter i den förberedande mu- sikskoleundervisningen och på musikskolans högstadium. Vid sidan av sin tjänst inom musikskolan förutsättes musikinstruktörerna kunna tjänstgöra som ledare för ensembler och instrumentalcirklar i studieförbundens musik- bildningsverksamhet.

Med hänsyn till vikten av en ändamålsenlig och effektiv integration mel-

lan den obligatoriska skolans första musikundervisning och den förberedan- de musikundervisningen i en kommunal musikskola, synes det kommittén lämpligast, att pedagoger för den förberedande musikundervisningen i första hand rekryteras bland ortens små— och folkskollärare. Den verksamhet, som kommer att anförtros pedagogerna för den förberedande musikundervis- ningen vid kommunala musikskolor, kommer att omfatta dels undervisning i större grupper med tonvikten lagd på enkla lekbetonade moment, enkla gehörsfrämjande övningar, lyssnaruppgifter o. dyl. och med en instrumen- tal utbildning på enkla rytminstrument, klangspel etc. dels undervisning på blockflöjt i grupp.

Studieförbundens musikcirkelarbete är av så varierande art, att hela den skala av ovannämnda pedagoger är behövliga inom denna verksamhet. De har där att fungera som ledare för ensemblegrupper, körer, instrumental- cirklar, sångcirklar, lyssnargrupper, cirklar av musikteoretisk och musik- historisk karaktär på olika nivåer.

1. Musikledare

Mot bakgrunden av de på s. 117 antydda arbetsuppgifterna för musik- ledarna, anser MLU det nödvändigt, att dessa dels ges en bred musikalisk och pedagogisk grundutbildning, i huvudsak överensstämmande med den musikinstruktörsuthildning som kommittén i annat sammanhang vill före- slå, dels en konstnärlig specialisering både på ett valfritt instrument och som orkester- och körledare. Därtill erfordras viss skolledaruthildning av— seende kommunal musikskola, som sätter musikledarna i stånd att bestrida skoladministrativa göromål. Denna ledarutbildning bör även omfatta studie— förbundens organisations- och arbetsformer.

Med tanke på den högt kvalificerade instrumental- och dirigentutbildning, som avses, bör musikledarutbildningen förläggas till musikhögskolan och där utformas som en två— eller treterminers påbyggnadskurs ovanpå musik- instruktörsexamen. Självfallet bör även vid KMH examinerade musiklärare äga tillträde till musikledaruthildningen.

Med hänsyn till utredningsuppdragets begränsning och till det pågående arbetet med utformningen av ett nytt reglemente för musikhögskolan, avser MLU icke att här framlägga mera detaljerade förslag till utformningen av denna musikledaruthildning. Kommittén vill dock i sammanhanget framhål- la följande.

Det synes kommittén angeläget, att musikledaren erhåller en fortsatt ut— bildning på ett huvudinstrument, som för honom upp till hög konstnärlig nivå. Beträffande dirigeringsutbildningen är det nödvändigt, att de blivande musikledarna får rikliga tillfällen att instruera och leda en fullständig sym- foniorkester och en kör, som ger möjligheter till en allsidig erfarenhet be- träffande repertoar och teknik. Därtill bör utbildningen innehålla möjlighet till orientering beträffande sådana instrument, som musikledaren icke sj älv grundligt behärskar. Den administrativa utbildningen bör omfatta föreläs— ningar och seminarieövningar i kommunalkunskap i den omfattning som

kan bedömas vara av värde för en kommunal musikledare. Därtill bör kom- ma en icke alltför ytlig kurs beträffande begåvnings-, urval— och intagnings- tekniska problem, med auskultation och praktiska övningar, allt i förening med provtjänstgöring vid kommunal musikskola.

2. Musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.) Som tidigare påpekats tillkom musikpedagogutbildningen vid KMH i första hand för att söka sanera det privatpedagogiska fältet. Även om sedermera dessa pedagogers verksamhetsområde i betyda-nde utsträckning förskju- tits mot offentligt anordnad undervisning i kommunernas och studieför- bundens regi, kommer dessa musikpedagoger med all säkerhet även i en framtid att till viss del vara verksamma som privatpedagoger. I rätt stor utsträckning kommer väl denna kategorien att tas i anspråk för det ökade behovet av instrumentallärare i skolornas frivilliga instrumentalmusik. Med tanke på musikpedagogernas användning som lärare på högstadiet och mel- lanstadiet i en kommunal musikskola, finner kommittén anledning att be- röra frågan om denna kategoris utbildning, utan att dock framlägga ett i detalj utarbetat förslag till hur denna utbildning bör organiseras. Sedan höstterminen 1949 bedrives vid KMH, (jfr s. 81 ff.), försöksvis anordnad utbildning av musikpedagoger i piano, sång och violin och sedan slutet av 1950-ta1et även i cello, klarinett och musikteori. Vid Stockholms Borgarskola startades likaledes under 1950-ta1et en musikpedagogutbildning, som i allt väsentligt organiserades med musikhögskolans musikpedagogut- bildning som förebild. Efter modell av KMst musikpedagogutbildning har Göteborg startar utbildning av musikpedagoger, dock ännu i mycket blyg- sam omfattning. Även vid Örebro musikpedagogiska institut och vid Lunds musikkonservatorium bedriver man eller har planer på att starta musikpe- dagogutbildning av liknande art. Kommittén har tagit del av undervisningen på nämnda institutioner och konfererat med företrädare för musikhögskolan och Stockholms Borgarsko- la i frågor som rör musikpedagogutbildningen. I dessa överläggningar, lik— som vid konferenser med arbetsgivare på kommunsidan och studieförbunds- sidan, har det visat sig, att erfarenheterna från denna försöksvis anordnade musikpedagogutbildning vid KMH, som bildat skola för olika pedagogutbil— dande institutioner ute i landet, icke varit enbart positiva. Från arbetsgivarhåll har framhållits nödvändigheten av en breddning av musikpedagogens utbildning. Visserligen måste man i första hand kräva ett högt tekniskt och konstnärligt kunnande på instrumentet jämte en pe- dagogisk och metodisk skolning, som gör musikpedagogen lämpad att hand— ha den individuella musikundervisningen på en musikskolas hög- och mel- lanstadium. Men till detta borde fogas utbildning för att handha enklare en- semblespel och undervisning på vissa andra aktivitetsformer, som förekom- mer i kommunala musikskolor och studieförbundens musikcirklar. Det vi— sar sig nämligen ofta, att instrumentalpedagogerna i stor utsträckning får sig anförtrodd viss gruppundervisning, exempelvis inom den förberedande

musikundervisningen med Orff-metodik och blockflöjtsgrupper, eller att de på hög- och mellanstadiet eller inom en musikcirkel får leda och instruera ensembler av skilda slag.

Från utbildarsidan hävdas med kraft, att musikpedagogerna måste få ut- bildning på sitt instruments metodik på alla stadier. Även om musikpeda- gogen endast eller till övervägande del kommer att utnyttjas på högstadiet och mellanstadiet, måste han vara väl förtrogen med vad som metodiskt och pedagogiskt sker på lågstadiet.

Enligt MLU vore det därför synnerligen önskvärt, att en grundlig översyn av musikpedagogutbildningen vid KMH äger rum i samband med den omar- betning av reglementet som för närvarande pågår. Därvid bör särskilt beak- tas den förskjutning av musikpedagogernas arbetsfält från enbart privatpe- dagogisk verksamhet till ett ständigt ökat engagemang inom den av kommu- ner och studieförbund bedrivna frivilliga musikbildningsverksamheten och därav betingade förändringar av musikpedagogutbildningens innehåll.

Den undervisningsplan och utbildningsgång, som därvid kan komma att fastställas för musikpedagogutbildningen på KMH, hör även bli normeran- de för andra institutioner ute i landet. Därest tillräckliga garantier förelig- ger för musikpedagogutbildningens kvalitet vid dessa institutioner, förut- sätter kommittén, att dessa anstalter kommer i åtnjutande av statsbidrag för sin musikpedagogutbildning. En sådan statsunderstödd musikpedagogutbild- ning bör vara underkastad inspektion av musikaliska akademien.

Det finns enligt MLU inga skäl som talar för att en musikpedagogutbild- ning av ovannämnda slag skall koncentreras till KMH. Här borde i stället konservatorierna i Malmö och Göteborg och andra därför lämpade institu- tioner i landsorten kunna fylla en uppgift. Däremot vill kommittén i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att man i samband med regle— mentsbearhetningen även överväger inrättandet av en solistpedagogisk exa- men på hög nivå vid KMH. Denna utbildning skulle avse att täcka lärarbe- hovet vid läraruthildningsinstitutioner som konservatorier, musikinstruk- törsskolor etc.

3. Musikinstruktörer

Beträffande utbildningsformer och utbildningsinstitutioner för musikin— struktörerna hänvisas till kapitel VIII.

4. Pedagoger för den förberedande undervisningen

I den förberedande musikundervisning, som sker i förhållandevis stora grup— per av klasskaraktär, kan flera lärarkategorier förekomma: musikpedago— ger, musikinstruktörer, för uppgiften intresserade och lämpade små- och folkskollärare samt rytmiklärare.

De båda förstnämnda kategorierna, musikpedagoger och musikinstruktö- rer, kan på vissa orter tänkas få viss del av sin undervisning förlagd till den förberedande musikundervisningen. Den ordinarie utbildningen för des- sa kategorier föreslås därför, som nämnts i annat sammanhang, inkludera

den metodiska och pedagogiska utbildning, som erfordras för den förbere- dande undervisningen. Med tanke på den önskvärda integration, som bör ef- tersträvas mellan skolans ordinarie musikundervisning och den frivilliga musikundervisningen, synes det utredningen. mycket önskvärt att den förbe- redande musikundervisningen handhaves av intresserade och lämpade små- och folkskollärare. I allmänhet torde dock dessa små- och folkskollärare behöva viss komplettering av sina fackmusikaliska färdigheter och speciell träning i den metodik och pedagogik, som blir aktuell i den förberedande musikundervisningen.

Kommittén föreslår därför, att årligen förekommande utbildningskurser anordnas för de små- och folkskollärare, som ämnar engagera sig i den för- beredande musikskoleundervisningen. Kurserna bör omfatta tre veckor och förläggas till sommartid. Sådana kurser bör lämpligen kunna förläggas till de i kapitel VIII omnämnda musikinstruktörsskolorna eller till någon lärar- högskola eller något seminarium. Som huvudman för denna kursverksamhet föreslår MLU skolöverstyrelsen. Kostnaderna för dessa kurser bör täckas med anslag ur det i annat sammanhang föreslagna anslaget för kompetens— kurser och fortbildningsverksamhet.

Kommittén förutsätter, att deltagarna i dessa kurser erhåller de ekono- miska förmåner, som normalt brukar tillkomma lärare som deltager i fort- bildningskurser, eftersom även den obligatoriska undervisningen drar avse- värd nytta av en kursverksamhet av föreslagen art.

Utbildningskurserna för små— och folkskollärare, som skall verka i kom- munernas förberedande musikundervisning, bör omfatta utbildning på block- flöjt med tillhörande metodik, grundläggande musikteori samt rytm- och gehörsträning med tillhörande metodik. I sistnämnda ämnesgruppen bör även inkluderas undervisning i Orff-metodik.

Det bör ankomma på de enskilda kursarrangörerna att utforma en detal- jerad kursplan, som skall underställas skolöverstyrelsens musikkonsulent för frivillig musikbildningsverksamhet för godkännande.

För att antas till kurs av ovan nämnt slag bör krävas kvalificerat betyg i sång och musik från seminariet eller lärarhögskolan.

Enligt kommitténs mening skulle den förberedande musikundervisningen ha mycket att vinna på, om utbildade rytmiklärare, i större utsträckning än vad nu är fallet, kunde knytas till denna verksamhet. Tyvärr nödgas man konstatera, att samtidigt som insikten om vikten av avspänning och rörelse— aktivitet i all uppfostran och särskilt i musikuppfostran blivit allt klarare i Våra dagar och metodik med lek- och rörelsevisor och ansatser till drama- tisk framställning är självklar särskilt i de yngre åldrarnas musikuppfost- ran, lider vi stor brist på utbildade lärare i såväl Jaques-Dalcrozes system som i Orffs. Det är vidare uppenbart, att ännu mycket återstår, då det gäl- ler att ge klasslärarna och musikpedagogerna möjligheter att undervisa i dessa specifika aktivitetsformer. Det är inte bara en fråga om utbildning utan även om framställning av material och utprovning av metodiska modi- fikationer, som kan underlätta för musikpedagogerna att utvidga och för-

bättra de rytmiska momenten i undervisningen. Kommittén finner det där- för angeläget, att ett rytmikinstitut inrättas, där inte bara utbildning av lä- rare i de redan kända systemen kan ske utan även en försöksverksamhet kunde bedrivas med sådana former av lärarutbildning och kurser, material— framställningar, metodmodifikationer och metodsynteser, att den rytmiska skolningen kunde bli vanligare och effektivare i såväl grundskolans musik— undervisning som i andra former av musikundervisning. Ett sådant institut kunde lämpligen knytas till musikhögskolan och dess pedagogiska institu- tion. Den av musikaliska akademien tillsatta nämnden för musikpedagogisk och musikpsykologisk forskning erbjuder goda möjlighet-er till hjälp med den del av rytmikinstitutets verksamhet, som kräver vetenskaplig planering och kontroll.

I väntan på att ett dylikt rytmikinstitut skall komma till stånd och utan att vilja fixera rytmikundervisningen till ett eller annat m-etodiskt system, förefaller det MLU ändamålsenligt att ge Svenska Dalcroze-Seminariet öka— de resurser.

Det vore högst önskvärt, att de vid seminariet anordnade ö—mänaders ut- bildningskurser, som syftar till att ge intresserade och lämpade små— och folkskollärare en för den förberedande musikundervisningen avpassad ryt- mikuthildning, ges möjlighet att öka intagningen.

Under hänvisning till vad som tidigare sagts om rytmikens betydelse för verksamheten på lekskolor och på barndaghem, vore det också angeläget att den 3-åriga utbildningen till rytmiklärare vid seminariet kunde ges ökade resurser, så att varje förskoleseminarium i landet kunde få tillgång till utbildade rytmiklärare för sin musikundervisning. Den 3-åriga rytmik- lärarutbildningen borde vidare dimensioneras så, att även det stora behovet av rytmiklärare vid utbildningsanstalter för musik- och gymnastiklärare och musikpedagoger av olika slag kunde täckas inom en snar framtid.

Utan att nu vara beredda att på denna punkt lägga fram definitiva för— slag vill kommittén rekommendera, att Svenska Dalcroze-Seminariet ges möjligheter till en väsentligt ökad omfattning av sin verksamhet.

5. Cirkelledare i musik

Utöver vad som tidigare sagts om önskvärdheten och nödvändigheten av att utnyttja samtliga ovannämnda lärarkategorier i studieförbundens mu— sikcirkelverksamhet, hänvisas till avsnittet om kompetenskurser för cirkel- ledare i musik.

KAPITEL VII

Behovet av ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet

Vid beräkningar av tillgång och efterfrågan på någon yrkeskategori måste man, så snart det rör en tidsperiod, som icke bara omfattar de allra närmaste åren, arbeta med ett mycket stort antal antaganden. Det har också visat sig på snart sagt alla områden av vårt skolväsende, där man sökt ställa progno- ser på ett framtida lärarbehov, att upprepade beräkningar givit vitt skilda re- sultat, även om beräkningarna legat nära varandra i tiden. En förändring i något eller några av alla de antaganden, som en lärarprognos bygger på, förändrar resultaten, och för vissa antaganden åstadkommer en mycket måttlig variation kraftiga och kanska avgörande förändringar av slutbilden. Endast om förhållandena på det aktuella området vid tidpunkten för prog— nosen är tillfredsställande, så att lärartillgång och lärarefterfrågan balanse- rar varandra, har prognosen möjlighet att bli fullt säker och hållfast. Om däremot behovet och efterfrågan icke balanserar varandra, kan icke heller den prognos, som tar sin utgångspunkt i dessa förhållanden, förväntas hål— la. Det är vidare känt och konstaterat, att en prognos i sig själv påverkar de antaganden den bygger på. Det finns alltså all anledning att alltid betrak- ta en prognos som en länk i en kedja av beräkningar och icke som en slut- produkt.

Beträffande den här aktuella yrkeskategorien, eller rättare sagt yrkes- kategorierna, ledare, lärare och instruktörer för den frivilliga musikbild- ningsverksamheten, är det uppenbart, att utbudet och efterfrågan icke på långt när väger jämnt. Man har välgrundad anledning förmoda, att ett acku- mulerat latent behov av dessa yrkeskategorier existerar och att detta kan bryta fram vid ökad tillgång på lärare eller vid en föreslagen ökning av exa- minationen av dessa lärarkategorier.

Vidare kan statsmakternas och de olika huvudmännens eventuella beslut i organisationsfrågor på musikutbildningsområdet göra, att prognoser för le- dare—, lärare— och instruktörsbehoven snabbt riskerar att föråldras.

Då det gäller omfattningen av verksamheten, föreligger här problem, som icke är aktuella i en prognos rörande lärarbehovet för den obligatoriska sko- lan, där omfattningsfaktorn i stort sett kan anses som en funktion av anta- let barn i skolåldern. I det aktuella fallet är det fråga om en frivillig aktivi— tet, där man har att räkna med en större eller mindre procent av åldersgrup—

perna som deltagare. Den primära variationskällan torde vara olikheter i målsättningen. I dagens situation maskeras detta ofta av ekonomiska fakto- rer och bristen på lärare. Det föreligger för närvarande icke tillräcklig erfa- renhet och forskning på målsättningsområdet, för att man skall kunna ut- tala sig om hur stor del av årskursernas barn som bör deltaga i frivillig mu- sikundervisning.

En målsättning, där den frivilliga musikbildningsverksamhetcns sociala och ungdomsvårdande aspekter betonas, måste leda till en omfattning av en helt annan storleksordning än som skulle bli fallet med en verksamhet, som främst syftar till ett högkvalificerat konstnärligt musicerande.

Även om full enighet skulle råda mellan musikbildningsverksamhetens hu- vudmän beträffande målet för verksamheten, skulle osäkerheten beträffan- de omfattningen av verksamheten kvarstå. Det råder nämligen i dag olika uppfattningar om fördelningen i populationen av de psykiska och fysiska faktorer, som är en förutsättning för att nå fram till de mål, som kan upp- sättas för en frivillig musikbildningsverksamhet. I dagens situation kan man alltså endast diskutera en framtida omfattning av denna verksamhet utifrån förhållandet på orter med väl etablerad musikverksamhet, där icke ekono— miska faktorer eller brist på lärare lagt hinder i vägen för utvecklingen. Det kan alltså förefalla tvivelaktigt, om hållbara prognoser över huvud taget är möjliga inom den typ av undervisning, som det här är fråga om. Icke minst är detta tvivel berättigat i nuläget med tanke på den dynamiska utveckling, som kännetecknar vissa sektorer av musikbildningsfältet.

Som en utgångspunkt för diskussionen rörande dimensionen på en utbild- ningsorganisation för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga mu- sikbildningsarbetet presenterar kommittén en beräkning av lärarbehovet för perioden 1963—1973 enligt vissa alternativ.

Det är uppenbart att de beräkningar rörande det framtida ledare-, lärare- och instruktörsbehovet, som här kommer att göras, icke kan vara exakta. Speciellt gäller detta periodens senare del, men även prognoserna för den närmaste tiden är givetvis osäkra i detaljerna.

Med alla sina brister måste dessa prognoser dock kunna ge synpunkter på organisationen och omfattningen av ledare—, lärare- och instruktörsut- bildningen för den frivilliga musikverksamheten i landet.

Med tanke på det behov, som föreligger av en kontinuerlig prognosverk— samhet på detta område, liksom även för musiklärarbehovet i grundskolan och dess överhyggnader, föreslår MLU, att Arbetsmarknadsstyrelsens prog- nosinstitut får i uppgift att infoga sådana beräkningar som ett led i den se- rie lärarprognoser, som där utföres.

Behovet av studiecirkelledare för studieförbundens musikbildningsverksamhet

[ det totala rekryteringsbehovet urskiljes tre komponenter: 1. Utvidgnings- behovet. 2. Ersättningsbehovet och 3. Utbytesbehovet.

I. L'iuidgningsbehovet Omfattningsfaktorn kommer först att betraktas som en funktion av rekry- leringsunderlaget.

Om man som rekryteringsbas för musikcirklarna räknar samtliga inne- vånare i landet över 16 år, finner man1 en ökning i detta underlag från 1960 till 1975 på 651 380 individer. Den procentuella ökningen från 1960 till 1965 av rekryteringsunderlaget uppgår till ca 5 %, från 1965 till 1970 ca 3 %, från 1970 till 1975 ca 2,5 % som framgår av tabell 33. Denna fortgående ök- ning av rekryteringsunderlaget talar i och för sig om ett utvidgningsbehov.

Omfattningen av det fria och frivilliga musikbildningsarbetet kan dock inte ses som en enkel funktion av rekryteringsunderlagets storlek. Den re- lativa omfattningen av musikcirkelverksamheten varierar starkt från ort till ort och från region till region. Ur den synpunkten måste rekryterings- underlagets lokalisering till ur musikbildningssynpunkt starkt, respektive svagt, utvecklade regioner vara av betydelse för omfattningen av musikcir- kelverksamheten. Intressant i det sammanhanget är Doc. Godlunds prognos, som avser att visa folkmängdsutvecklingen i de olika länen fram till 1975. Han räknar med den största ökningen i Stockholms stad och län (index 128)2, Södermanlands län (125), Västmanlands län (124), Göteborgs- och Bohuslän (121), Uppsala län (116), Norrbottens län (116) och Kopparbergs län (115), vilka alla med undantag för Norrbottens hör till de län, som har den rikast utvecklade frivilliga musikverksamheten. Däremot räknar God- lund med en minskning i följande län: Kalmar (99), Gotland (84), Ble- kinge (97), Kristianstads (96), Hallands (99) och Jämtlands län (94), vilka samtliga ur musikbildningssynpunkt måste betecknas som relativt svagt ut- vecklade län.

Genom skolornas frivilliga instrumentalundervisning och de kommunala musikskolornas växande omfattning har allt fler individer i det totala rek-

Tabell 33. Totala folkmängden 1960—1975

Antal personer i År åldersgruppen 16 Ökning i % år och äldre

1960 .................... 5 738 260 1965 .................... 6 026 760 5,0 % 1970 .................... 6 231 980 3,4 % 1975 .................... 6 389 640 2,5 %

' SOU 1961:9. * Index 1955 = 100.

Tabell 34. Den årliga ökningen av studiecirklar i musik under perioden 1953—1961

Verksamhetsår Anåillsiiålåkiåidc Årlig oknlng Indexl 1953/54 ................ 6 845 100 1954/55 ................ 8 039 1 194 117 1955/56 ................ 9 587 1 548 140 1956/57 ................ 10 678 1 091 156 1957/58 ................ 11 397 719 167 1958/59 ................ 15 580 4 183 228 1959/60 ................ 16 490 910 241 1960/61 ................ 17 078 588 249

1 Index 1953/54 = 100.

ryteringsunderlaget kommit i kontakt med musiken redan under sin skoltid. Detta kommer säkerligen att leda till en ökning av procenten cirkeldeltagare i det totala rekryteringsunderlaget. Det förefaller i hög grad sannolikt, att den absoluta ökningen av rekryteringsunderlaget i förening med omfördel- ningen av befolkningen mot mer musiktäta regioner och den ovannämnda ökningen av musikundervisningen för ungdom i skolåldern måste leda till en ökning av antalet musikcirklar under perioden 1963—1973.

För att få en uppfattning av hur kraftig denna ökning kan förväntas bli måste vi ta vår utgångspunkt i utvecklingen under 1950-ta1et.

En granskning av utvecklingen under 1950-ta1et visar en kraftig expan- sion av antalet musikcirklar. Medan totalantalet studiecirklar 1960/61 upp- gick till 197 % av antalet studiecirklar 1953/54, var antalet musikcirklar 1960/61 250 % av antalet musikcirklar 1953/54. Musikcirkelantalet hade alltså ökat med 150 % under perioden 1953—1961 medan totalökningen för samtliga studiecirklar under samma period stannade vid 97 %.

Analysen bygger på den statistik, som SÖ sammanställer över antalet stu- diecirklar med statsbidrag och som redovisats i tabell 15. Den årliga ök- ningen av antalet redovisade studiecirklar i musik framgår av tabell 34 och figur 10.

Som synes företer utvecklingen under perioden 1953—1961 icke någon enhetlig bild. En del av oregelbundenheterna i kurvan över antalet redovi- sade studiecirklar kan dock hänföras till brister i det statistiska materialet. Så saknas exempelvis för året 1955/56 rapporter från SFM, som året innan rapporterat 142 studiecirklar i musik. Den ökning på 1 548 cirklar, som re- dovisas för detta år, är således för låg. På samma sätt förhåller det sig med siffrorna för 1956/57, där uppgifter från SBFS och SKS saknas. Likaledes saknas uppgifter från SKS för verksamhetsåret 1957/58, vilket nämnvärt påverkat den årliga ökningens storlek i sänkande riktning. Bekräftelse på detta ger siffrorna för 1958/59, där icke mindre än 2 254 cirklar rapporterats från SKS.

Om hänsyn tages till dessa brister i materialet, så kännetecknas utveck-

Antal 20.000ff -' " Ahf—w—m '

1 100001

* 15 5.000— ' J

*I'__I'DT**|" ' TW "&_I— [953/54 54/55 55/56 58/57 57/56 58/59 59/60 60/8! Verksamhetsör

Fig. 10. Antal studiecirklar i sång och instrumentalmusik under åren 1953—1960

lingen under perioden 1953 1961 framförallt av en avtagande expensions— hastighet under periodens två sista år. Någon motsvarighet till den kraf- tiga ökning av musikcirkelverksamheten, som skedde under början och mitten av perioden 1953—1961, kan man sannolikt icke förvänta under 1960—talet. Det vore dock förhastat att tolka den ringa tillväxt, som kunnat konstateras från verksamhetsåret 1959/60 till verksamhetsåret 1960/61, som indicerande en avstannande tillväxt av antalet musikcirklar.

Enligt MLU:s uppfattning kommer utvecklingen på musikcirkelsidan un- der 1960-ta1et att till stor utsträckning påverkas av två faktorer. Dels kom— mer en utveckling av den kommunala musikverksamhet, som riktar sig till elever i skolåldrarna i förening med förlängningen av skolplikten, att på— verka antalet cirklar i sänkande riktning, eftersom en del verksamhet av ut- bildningskaraktär för deltagare i skolåldern för närvarande torde redovisas som musikcirklar. Dels kommer den ökning av hela rekryteringsunderlaget (se tabell 33), som kommer att äga rum under 1960-talet, och ökningen av antalet redan musikaliskt engagerade i detta rekryteringsunderlag, liksom den fortgående omfördelningen av befolkningsunderlaget i landet, i förening med det stigande välståndet och den ökade fritiden, säkerligen att medföra

en icke oväsentlig ökning av antalet studiecirklar i musik under ytterligare ett antal år.

Siffrorna från 1959/60 och 1960/61 torde delvis få ses som en effekt av en ökad övergång till musikskoleorganisation, samtidigt som breddningen av rekryteringsunderlaget ännu icke gjort sig gällande.

Den främsta orsaken till den avtagande expansionstakten under de se— naste åren är dock förmodligen att söka i den tilltagande bristen på lämp- liga instruktörer. Därest tillgången på ledare för musikcirklar ökar, och det utvecklingsbehov, som nu tvingas bli latent, tillåtes bryta fram, torde det vara realistiskt att räkna med en fortsatt årlig ökning av antalet studiecirk— lar i musik under perioden 1962—1973.

Som en absolut minimiuppskattning av utvidgningsbehovet på musikcir— kelsidan räknar kommittén med en 1 %-ig tillväxt från 1960/61 till 1961/62 och från 1961/62 till 1962/63 och därefter en 3 %-ig årlig ökning under perioden 1963—1973.

Som ett alternativ till detta räknar man med en 6 %-ig årlig ökning un- der perioden 1963—1973 och i övrigt samma utveckling som ovan.

Antalet cirklar under perioden 1961—1973 enligt dessa två alternativ re- dovisas i tabell 35.

Den officiella statistik, som ligger till grund för dessa beräkningar byg— ger på antalet rapporterade cirklar per år. Vissa cirklar, vilkas verksamhet spänner över hela året, kommer av redovisningstekniska skäl att rapporteras som två cirklar: en på hösten och en på våren. För att få fram antalet iu- struktörsavdelningar per år måste antalet rapporterade cirklar reduceras med ca 30 %. Det beräknade antalet instruktörsavdelningar redovisas i ta- bell 37.

Antalet behövliga instruktörer motsvarar icke antalet instruktörsavdel—

Tabell 35. Det beräknade antalet musikcirklar under perioden 1961—1973

. Antal . Antal År Alternativ musikcirklar År Alternativ musikcirklar

1961—62 .......... I 17 300 1967—68 .......... I 20 200 II 17 300 11 23 300

1962—63 .......... I 17 400 1968—69 .......... I 20 800 II 17 400 11 24 700

1963—64 .......... I 17 900 1969—70 .......... I 21 400 II 18 500 11 26 200

1964—65 .......... I 18 500 1970—71 .......... I 22 000 II 19 600 II 27 800

1965—66 .......... I 19 000 1971—72 .......... I 22 700 II 20 700 II 29 400

1966—67 .......... I 19 600 1972—73 .......... I 23 400 II 22 000 II 31 200

1 Alternativ I ($%—ig årlig ökning under tiden 1963—73. * Alternativ II (S%-ig årl g ökning under tiden 1963—73.

Antal cirklar Antal cirklar Område per ledare Område per ledare

A Stockholms stad .......... 4,7 N Hallands län .............. 70 B Stockholms län ............ 3,3 0 Göteborgs o. Bohus län. . .. 3,9 C Uppsala län .............. 4,6 Göteborg ................ 5,2 D Södermanlands län ........ 2,6 P Älvsborgs län, södra ...... 3,4 E Östergötlands län ........ 5,2 » » norra ...... 4,0 Norrköping ................ 4,6 R Skaraborgs län ............ 1,8 F Jönköpings län ............ 4,0 S Värmlands län ............ 4,1 G Kronobergs län ............ 3,2 T Örebro län ................ 3,2 H Kalmar län .............. 3,5 U Västmanlands län ........ 4,9 I Gotlands län .............. 3,8 W Kopparbergs län .......... 3,1 K Blekinge län .............. 4,9 X Gävleborgs län ............ 3,5 L Kristianstads län .......... 3,4 Y Västernorrlands län ........ 4,7 M Malmöhus län ............ 3,2 Z Jämtlands län ............ 2,7 Malmö .................... 7,7 AC Västerbottens län ........ 2,7 Hälsingborg .............. 4,5 BD Norrbottens län .......... 4,2 Hela riket ................ 4,2

ningar. Antalet cirklar per instruktör varierar från region till region mellan olika studieförbund.

För att få en riktpunkt för fixerandet av ett lämpligt delningstal har mu- sikledarutredningen företagit vissa stickprov beträffande hur många mu— sikcirklar varje instruktör har.

I LIS undervisade varje instruktör i genomsnitt 3,1 cirklar och i studie- förbundet Medborgarskolan var likaledes genomsnittet cirklar per ledare ca 3. En mer fullständig undersökning genomfördes i samverkan med ABF. Resultaten från denna undersökning redovisas i tabell 36.

ABF—undersökningen räknar dock med redovisade cirklar, varför de i tabell 36 angivna talen är för höga. En 30 %-ig reducering av de i tabellen angivna siffrorna ger ett riksmedeltal av 3,2 cirklar per cirkelledare.

Med utgångspunkt från dessa stickprovsundersökningar har utredningen vid beräkning av antalet behövliga musikcirkelledare för perioden 1963— 1973 stannat för ett delningstal på 3.

Det beräknade antalet behövliga musikcirkelledare för perioden 1963— 1973 enligt de båda alternativen redovisas i tabell 38.

Tabell 37. Det beräknade antalet instruktörsavdelningar för perioden 1961—1973

Å Antal musikinstruktörsavdelningar Å Antal musikinstruktörsavdelningar r r Alternativ I Alternativ II Alternativ I Alternativ II

1961—62 12 070 12 070 1967—68 14 140 16 310 1962—63 12 180 12 180 1968—69 14 560 17 290 1963—64 12 530 12 950 1969—70 14 980 18 340 1964—65 12 950 13 720 1970—71 15 400 19 460 1965—66 13 300 14 490 1971—72 15 890 20 580 1966—67 13 720 15 400 1972—73 16 380 21 840

Tabell 38. Det beräknade antalet behövliga instruktörer för perioden 1961—1973

(avrundade tal)

Å Antal musikinstruktörer Å Antal musikinstruktörer r r Alternativ I Alternativ II Alternativ I Alternativ 11

1961—62 4 020 4 020 1967—68 4 710 5 440 1962—63 4 060 4 060 1968—69 4 850 5 760 1963—64 4 180 4 310 1969—70 4 990 6 110 1964—65 4 320 . 4 570 1970—71 5 130 6 490 1965—66 4 430 4 830 1971—72 5 300 6 860 1966—67 4 570 5 130 1972—73 5 460 7 280

Utvidgningsbehovet på musikcirkelsidan, definierat som skillnaden mellan ledarbehovet ett år och ledarbehovet året närmast dessförinnan, redovisas i tabell 39. Tabell 39. Utvidgningsbehovet för perioden 1962—1973 Å Antal musikcirkelledare Å Antal musikcirkelledare r r Alternativ I Alternativ 11 Alternativ I Alternativ II

1962—63 40 120 1968—69 140 320 1963—64 120 250 1969—70 140 350 1964—65 140 260 1970—71 140 380 1965—66 110 260 1971—72 170 370 1966—67 140 300 1972—73 160 420 1967—68 140 310

2. Ersättningsbehovet

Med ersättningsbehovet avses det nytillskott, som erfordras för att er— sätta de cirkelledare, som avgår på grund av död, pension eller andra or— saker. Några uppgifter om åldersläget beträffande musikcirkelledarna i landet föreligger icke. Man torde icke heller ha att räkna med att en mus sikcirkelledare, som inträder i verksamheten vid omkring 20—25 års ålder, kommer att stå kvar som cirkelledare, till dess han uppnår »pensionsål-

Tabell 40. Beräknat ersättningsbehov av musikcirkelledare för perioden 1962—1973

Antal musikcirkelledare Antal musikcirkelledare

År År Alternativ I Alternativ II Alternativ I Alternativ 11

1962—63 200 200 1968—69 240 290 1963—64 200 200 1969—70 250 310 1964—65 210 220 1970—71 260 320 1965—66 220 240 1971—72 260 340 1966—67 230 260 1972—73 270 360 1967—68 240 270

dern». Den konventionella tekniken för beräkning av ersättningsbehovet synes således icke kunna tillämpas här. Kommittén har i avsaknad av exakta uppgifter på vilken en beräkning av ersättningsbehovet skulle kun- na göras, uppskattat det årliga ersättningsbehovet till 1/20 av det årliga behovet. Det sålunda beräknade årliga ersättningsbehovet av musikcirkel- ledare redovisas i tabell 40.

3. Utbytesbehovet

Utbytesbehovet utgöres av det engångstillskott av befattningshavare, som erfordras, för att kåren skall få en sammansättning, vilken svarar mot gäl- lande merit- och kompetensbestämmelser. I det här aktuella fallet saknas fastslagna bestämmelser om kompetens och meriter. Skulle man som nor- malkrav för musikcirkelledarna fordra formella musikaliska meriter av det slag, som angives i rubrikerna i 1—9 i tabell 23, måste man räkna med att mellan 30—70 % av antalet cirkelledare 1961/62 skulle behöva ut- bytas'. '

En grov uppskattning av detta utbytesbehov ger vid handen, att omkring 2 000 av de i studieförbunden verksamma cirkelledarna i musik skulle be- höva få en lämplig utbildning eller behöva utbytas mot andra ledare med adekvat utbildning.

Kommittén räknar med en 10-årig övergångsperiod för att fylla detta utbytesbehov, vilket leder till ett årligt utbytesbehov under perioden 1962 —1973 på omkring 200 cirkelledare.

Det totala rekryteringsbehovet, som är summan av utvidgningsbehovet, ersättningsbehovet och utbytesbehovet, för perioden 1962—1973 redovisas i tabell 41.

Tabell 4]. Beräknat rekryteringsbehov av musikcirkelledare för perioden 1962—1973

Å Antal musikcirkelledare Å Antal musikcirkelledare r r Alternativ I Alternativ 11 Alternativ I Alternativ II

1962—63 440 440 1968—69 580 810 1963—64 520 650 1969—70 590 860 1964—65 550 680 1970—71 600 900 1965—66 530 700 1971—72 630 910 1966—67 570 760 1972—73 630 980 1967—68 580 780

Det genomsnittliga årliga rekryteringsbehovet enligt alternativ I för pe- rioden 1962—1973 uppgår till ca 560 och för alternativ II till 770 cirkel- ledare. Kommittén räknar med (jfr s. 113) att en viss mindre del av det totala rekryteringsbehovet på musikcirkelsidan täckes genom att välmerite- rade och lämpade ledare, musikpedagoger och instruktörer i den kommu- nala musikverksamheten i ökad omfattning engagerar sig även i studie-

förbundens musikcirkelverksamhet. Det kvarstående rekryteringsbehovet av musikcirkelledare bör enligt kommitténs mening täckas genom kompetens— kurser, varom förslag framlägges i kapitel X.

Behovet av ledare, lärare och instruktörer för kommunernas musikbildningsverksamhet

Utan att kunna göra anspråk på någon större exakthet undersökes i det följande det sammanlagda behovet av ledare, lärare och instruktörer för den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973. Kommittén presenterar här två alternativ.

Alternativ I är ett minimi-alternativ, och alternativ II, det 5. k. Stock— holmsalternativet, räknar med att den totala omfattningen av den kom- munala musikverksamheten i landet skall utvecklas i paritet med den för Stockholm föreslagna omfattningen. Kommittén är angelägen att i detta sammanhang understryka att Stockholmsalternativet icke är att betrakta som ett maximialternativ.

För kommunernas musikbildningsverksamhet föreligger, som tidigare sagts, ingen kontinuerlig statistik. De undersökningar, som utredningen gjort och som redovisats i kap. III ger dock vissa riktpunkter för en pro— gnos av utvecklingen inom denna sektor. En jämförelse mellan tabellerna 2 och 3 på sidorna 27 och 29 ger vid handen, att antalet skolkommuner, som engagerat sig i frivillig skolmusikverksamhet, ökat under 1950-talet, och att 1960 omkring hälften av landets skolkommuner gav möjlighet för ele— verna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning eller körsång på fritiden.

Den obligatoriska skolans insatser då det gäller frivillig instrumental— musik och frivillig körsång, som beslutats i samband med införandet av grundskolan, skulle eventuellt kunna leda till ett minskat behov av lärare för den frivilliga musikundervisningen. Detta torde dock icke behöva in- träffa, eftersom man på de flesta platser med redan väletablerade musiksko- lor säkerligen kommer att bli tvungen att utnyttja musikskolornas personal även till denna undervisning. På andra orter, där frivillig musikundervis- ning för närvarande saknas, är det troligt, att den ordinarie skolans åt— gärder på musikutbildningens område snarast kommer att verka stimule- rande och påskynda en utveckling av en frivillig musikundervisning som komplement till skolornas frivilliga instrumentalmusik, eftersom denna sannolikt icke kommer att svara mot det latenta behovet. Utredningen har därför icke haft anledning att i sitt minimi-alternativ räkna med någon sänkande effekt från en ökning av den obligatoriska skolans frivilliga in- strumentalmusik och frivilliga körsång. Omfattningen av kommunernas musikbildningsverksamhet blir beroende av hur stor procent av årskul- larna som kommer att engagera sig i musikskoleverksamhet. Eftersom på de allra flesta orter ekonomiska och administrativa spärrar hindrat en full—

ständigt fri expansion, har man icke för närvarande underlag för ett he- dömande av hur stor procent skolpliktiga barn som maximalt kan förvän- tas delta i den kommunala musikverksamheten. Till detta kommer proble- men med målsättningen för denna form av musikbildning, som beröres i inledning till detta kapitel. '

En viss ledning ger dock statistiken från regioner och orter med lång- varig verksamhet på detta område. 1 Södermanland, där ca 95 % av kom- munerna har ordnat med frivillig musikundervisning för barnen i skol- åldrarna, deltar omkring 35 % av de skolpliktiga barnen. I Kopparbergs län, där samtliga kommuner ger möjlighet för barnen till frivilligt musi- cerande, deltar i genomsnitt 27 % av barnen.

Går man till enstaka orter, finner man, att Eskilstuna för läsåret 19'59/ 60 redovisar drygt 60 % av hela antalet elever i årskurserna 1—9 som ele- ver i frivillig musikverksamhet, medan motsvarande siffra i Nacka uppgår till 22 %. Medelprocenten engagerade elever i hela riket för verksamhets— året 1959/60 uppgick till ca 12 %.

Den pågående utvecklingen mot ett allt större antal kommuner, som en- gagerar sig i frivillig musikbildningsverksamhet, kommer med största san- nolikhet att fortsätta under 1960-talet. Utredningen håller det icke för otroligt, att denna expansion under de närmaste 5—10 åren kommer att accelerera.

Utgångspunkt för beräkningarna av undervisningsbehovet har varit skol- beredningens beräkningar av elevantalet i folkskolan och grundskolans låg-, mellan- och högstadier för perioden 1962/73, vilka redovisas i tabell 42.

Tabell 4.2. Beräknat antal elever i folk— och grundskolans årskurser 1—9 läsåren 1962/63—1972/731

Årskurs Årskurs År __ År

1—2 | 3—6 | 7—9 1—2 3—6 7—9 1962—63 ........ 206986 433 988 200 050 1968—69 ........ 203379 415492 281737 1963—64 ........ 209 776 423944 217601 1969—70 ........ 206646 411832 294277 1964—65 ........ 209 642 421160 223203 1970—71 ........ 207082 409237 306433 1965—66 ........ 207310 418 989 232562 1971—72 ........ 210396 409173 309078 1966—67 ........ 206385 416093 250933 1972—73 ........ 214489 409936 309915 1967—68 ........ 205 051 416549 266160

1 SOU 1961:30 s. 872.

Som ett modest grundantagande för minimi-alternativet, förutsättes att det ständigt ökade antalet kommuner med frivillig musikbildningsverksam- het i kommunens regi leder till att inom kort icke något län har en deltagar- procent, som understiger nuvarande riksmedeltalet 12 %. Däremot antages ingen expansion inom län, som för närvarande ligger över detta riksmedel- tal. Detta skulle medföra, att det framtida riksprocenttalet deltagande ele- ver stannar vid ca 15 %.

Denna omfattning förutsättes uppnådd 1962/63 med en 1 %-ig ökning under vartdera av verksamhetsåren 1960/61, 1961/62 och 1962/63. Under förutsättning att ökningen drabbar homogent över hela gruppen skolplik- tiga barn, skulle dessa antaganden leda till de i tabell 43 redovisade elev- antalen i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973.

Därest den nuvarande bristen på ledare och lärare i kommunernas fri- villiga musikbildningsverksamhet kunde hävas eller åtminstone kraftigt re— duceras, måste alternativ I betraktas, som föga realistiskt. Det latenta be— hov, som för närvarande erfarenhetsmässigt föreligger, i förening med den tidigare påtalade folkomflyttningen mot större tätorter med välutvecklad kommunal musikverksamhet ävensom den ökade fritiden och det stigande välståndet, kommer då sannolikt att leda till ett betydligt större utvidg- ningsbehov. Utredningen räknar i alternativ II med det utvidgningsbehov, som uppstår, om den kommunala musikverksamheten totalt i landet skulle utvecklas i paritet med den som för närvarande genomföres i Stockholm.

Som utgångspunkt tas de förslag och beräkningar, som redovisas i skol- direktörens i Stockholm utredning angående »lDen frivilliga instrumental- undervisningen för skolungdom» (bil. 2). Där föreslås p. 8. 220 ff, att verk- samheten vid full utbyggnad skall omfatta 50 % av barnen i årskurserna ] och 2 samt 20 % av eleverna i årskurserna 3—9. Den senare siffran tar då hänsyn till att antalet deltagare i lägre årskurser blir högre och antalet i högre årskurser med all sannolikhet något lägre.

Det har visat sig, att inom städer och större tätorter med välutvecklad frivillig musikverksamhet ofta nog 50—60 % av årskullarna i årskurserna 1—2 anmäler sig till förberedande musikundervisning. Främst på grund av lårarbrist måste man dock på många orter för närvarande begränsa anta- let deltagare. Ur många synpunkter vore det naturligtvis önskvärt, att samt— liga harn, som anmäler sig till denna förberedande musikundervisning, gi- ves möjlighet att deltaga. Det finns för närvarande icke någon möjlighet att med hjälp av test avgöra, vilka barn som vid viss fixerad målsättning för verksamheten bör avvisas eller vilka som bör antagas till sådan under- visning. Icke minst med tanke på en rådgivning och vägledning rörande fortsatt deltagande i mer kvalificerade musikundervisningssammanhang, borde samtliga hågade barn få tillfälle att under goda lärarkrafter stifta en första bekantskap med musikens elementa. Utlåtande från läraren i den för- beredande musikundervisningen tillsammans med resultaten från testningar bör sedan läggas till grund för rådgivning beträffande deltagande i den fort- satta undervisningen.

Erfarenheterna visar, att även till den fortsatta musikundervisningen an— mäler sig stora delar av årskullarna, på vissa platser 50 % eller mer. På alla håll, med något enstaka undantag, måste dock kraftig reduktion av än- talet deltagare göras. Någon rekommendation om hur stor omfattning den— na del av verksamheten idealt bör ha, kan dock icke göras. För närvarande omfattar denna del av kommunernas frivilliga musikverksamhet i genom- snitt mellan 20 och 30 % av de skolpliktiga barnen i dessa åldersgrupper.

Vad slutligen högstadiet beträffar saknas ännu mer omfattande erfaren- heter.

Utredningens alternativ II räknar med att den frivilliga musikverksam— heten i kommunernas regi nått upp till Stockholms nivå verksamhetsåret 1969/70 och att den årliga ökningen under perioden 1962—1969 upgår till 1-5 % av verksamheten 1959/60.

Det totala elevantalet i den kommunala musikverksamheten under perio- den 1962—19'73 enligt alternativ II redovisas i tabell 43.

Tabell 43. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under peri— oden 1962—1973 enligt alternativ I och alternativ II.

(Avrundade tal)

Antal elever Antal elever År År Alternativ I Alternativ II Alternativ I Alternativ II

1962—63 117 700 230 300 1968—69 135 100 241 100 1963—64 127 700 233 200 1969—70 136 600 243 500 1964—65 128 100 233 700 1970—71 138 400 246 700 1965—66 128 800 234 000 1971—72 139 300 248 800 1866—67 131 000 236 600 1972—73 140 200 251 200 1967—68 133 200 239 100

Det undervisningsbehov, som svarar mot elevkullarnas storlek, måste beräknas med hänsyn tagen till elevernas fördelning på olika undervis— ningsnivåer och i viss mån även på deras fördelning på olika aktiviteter.

Den frivilliga musikbildningsverksamhet, som riktar sig till elever i grund- skolans årskurser 1 och 2, lämpar sig väl för undervisning i grupp. Stor- leken på dessa undervisningsgrupper varierar starkt från ort till ort. Mesta- dels torde grupperna bestå av 10—20 elever, men exempel på andra del- ningstal finnes i undantagsfall. Med hänsyn till att kontakten med det nya ämnet bör ske under maximalt gynnsamma förhållanden och att en av förutsättningarna för detta otvivelaktigt är, att undervisningsgrupperna kan hållas små, kommer utredningen att räkna med en undervisningsgrupp omfattande 12 elever på dessa åldersstadier.

Beträffande mellan- och högstadiets elever uppstår stora vanskligheter vid fixerandet av en lämplig gruppstorlek. Vissa instrument eller instru- mentgrupper kräver med nödvändighet små grupper, medan andra instru- ment kan tillåta något större grupper. Utredningen har stannat för ett ge- nomsnittligt delningstal på 3, medveten om att detta tal enligt mångas me- ning torde vara för högt. Erfarenhetsmässigt torde delningstalet ligga lägre, ehuru det finns exempel på vida högre delningstal. På de orter, där del- ningstalet är högre, synes dock elevantalet som regel vara mindre än på de orter som tillämpar ett lägre delningstal. För den del av elevkullen, som deltager i körer och större ensembler, bör givetvis ett högre delningstal kom-

ma till användningen. Här har utredningen räknat med grupper på 40 elever.

Det beräknade antalet elever i den kommunala musikverksamheten un- der perioden 1962—1973 för de båda alternativen I och II redovisas" i ta- bellerna 44 och 45 uppspjälkade på elever i årskurs 1—2, elever i årskurs 3—9 exklusive deltagare i körsång och större ensembler, samt deltagare i körsång och större ensembler.

Tabel 44. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ I) (Avrundade tal)

Antal elever i Antal elever i År Kör 0. År Kör 0. Årskurs Årskurs Ensemble Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9 1—2 —

1962—63 ........ 29 400 64 800 23 500 1968—69 ...... 32 400 75 700 27 000 1963—64 ........ 31 900 70 200 25 600 1969—70 ...... 30 100 79 200 27 300 1964—65 ........ 32 000 70 500 25 600 1970—71 ...... 30 400 80 300 27 700 1965—66 ........ 30 900 72 100 25 800 1971—72 ...... 32 000 79 400 27 900 1966—67 ........ 31 400 73 400 26 200 1972—73 ...... 32 300 79 900 28 000 1967—68 ........ 32 000 74 600 26 600

Tabell 45. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ II ) (Avrundade tal)

Antal elever 1 Antal elever i År Kör 0. Å _— Kör 0. Årskurs Årskurs Ensamble r Årskurs Årskurs Ensemlc 1—2 3—9 1—2 3—9 1962—63 ........ 103 500 80 700 46 100 1968—69 ...... 101 700 91 200 48 200 1963—64 ........ 104 900 813700 46 600 1969—70 ...... 102 300 92 500 48 700 1964—65 ........ 104 800 82100 46 800 1070—71 ...... 103 600 93 800 49 300 1965—66 ........ 103 700 83 500 46 800 1971—72 ...... 105 200 93 900 49 700 1966—67 ........ 103 200 86 100 47 300 1972—73 ...... 107 300 93 700 50 200 1967—68 ........ 102 500 88 800 47 800

Det vore dock orealistiskt att räkna med en utökning av verksamheten till alternativ II redan från och med 1962/63.

Kommittén kalkylerar med en relativt lång övergångstid, så att omfatt- ningen av den kommunala musikverksamheten först 1969/70 når den i al- ternativ II beräknade storleken. Under perioden 1961—1969 antas det år— liga undervisningsbehovet enligt alternativ II stiga med 12 % av omfatt- ningen 1959/60.

Det undervisningsbehov som svarar mot de båda alternativens beräknade elevkullar (med ovan gjorda inskränkning) framräknas med användande

av de delningstal, som diskuterats på sidorna 135 och 136 och redovisas i tabellerna 46 och 47.

Tabell 46. Beräknat undervisningsbehov ( veckotimmar) i den kommunala musik— verksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ I )

(Avrundade tal)

Antal Antal År veckotimmar i Kör & År veckotimmar i Kör & Årskurs Årskurs Ensemble Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—8 1—2 3—9

1962—63 ........ 2 450 21 600 5 880 1968—69 ...... 2 700 25 230 6 750 1963—64 ........ 2 660 23 400 6 400 1969—70 ...... 2 510 26 400 6 830 1964—65 ........ 2 670 23 500 6 400 1970—71 ...... 2 530 26 770 6 920 1965—66 ........ 2 580 24 030 6 450 1971—72 ...... 2 670 26 470 6 970 1966—67 ........ 2 620 24 470 6 550 1972—73 ...... 2 690 26 630 7 000 1967—68 ........ 2 670 24 860 6 650

Tabell 47. Beräknat undervisningsbehov (veckotimmar) i den kommunala musik— verksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ II).

(Avrundade tal)

Antal Antal År veckotimmar 1 Kör 0. År veckotimmar i Kör & Årskurs Årskurs Ensemble Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9 1—2 3—9 '

1962—63 ........ 6 010 18 790 8 050 1968—69 ...... 8 340 30 000 11 910 1963—64 ........ 6 580 20 450 8 720 1969—70 ...... 8 530 30 840 12 180 1964—65 ........ 7 070 22 150 9 430 1970—71 ...... 8 630 31 270 12 330 1965—66 ........ 7 440 24 020 10 100 1971—72 ...... 8 770 31 300 12 440 1966—67 ........ 7 780 25 960 10 710 1972—73 ...... 8 940 31 240 12 560 1967—68 ........ 8 100 30 000 11 910 ]

Som utgångspunkt för en beräkning av lärarätgången för ovan redovi- sade alternativ tages verksamhetens omfattning 1959/60. Enligt av utred— ningen företagen undersökning var nämnda år 94103 elever engagerade i kommunernas frivilliga musikundervisning. Med hänsyn till att detta an- tal bl. a. icke inkluderar de barn i skolåldern, som under året deltog i mu- sikcirklar eller i den undervisning, som framförallt i Stockholm, Göteborg och Malmö bedrevs av privata musikskolor och privatlärare, har totalanta- let elever approximerats till 96 000.

Under förutsättning av, att dessa 96 000 elever sprider sig proportionellt över alla årskurser, skulle fördelningen av eleverna i kommunernas fri- villiga musikverksamhet bli enligt nedanstående uppställning.

Beräknad fördelning av elever i den kommunala musikverksamheten verksamhetsåret 1959/60

Årskurs Elever 1—2 ca 24960 3—9 ca 51840 Kör+ ensemble ca 19200

Enligt tidigare diskuterade delningstal skulle detta motsvara ett under- visningsbehov av sammanlagt 24160 veckotimmar fördelade enligt följande.

Årskurs Veckotimmar 3—9. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. . 17 280 Kör+ ensemble 4800

Summa 24160

Detta undervisningsbehov på 24160 veckotimmar täcktes av omkring 2 770 befattningshavare. Några uppgifter på hur många av dessa, som un- dervisade på heltid i kommunernas" musikverksamhet, föreligger icke. Av de 2 119 lärarna, som var verksamma i skolornas friviliga musikbildnings- verksamhet, var endast 144 heltidsanställda. Procenten heltidsanställda i denna del av kommunernas musikverksamhet, 6,8 %, kan dock icke tas som ett genomsnitt för hela den kommunala musiksektorn. I de kommunala mu— sikskolorna ligger procenten heltidsanställda betydligt högre. I Västerås mu— sikskola är inemot 40 % av musiklärarna sysselsatta på heltid, (mellan 25 och 30 veckotimmar), och i Nacka musikskola har mer än 27 % av lärarna mer än 20 veckotimmar. Med hänsyn till detta har MLU, trots att de kom- munala musikskolornas andel i kommunernas totala musikverksamhet året 1959/60 endast utgjort omkring 28 %, uppskattat procenten fulltidssyssel— satta befattningshavare i kommunernas musikverksamhet till ca 10 %. De 24 160 veckotimmarna täcktes sålunda till ca 30 % av heltidsarbetande be- fattningshavare.

Behovet av en mångfald specialister på områden med relativt liten om- fattning talar för att proportionen deltidsanställda måste hållas högre i denna typ av pedagogisk verksamhet än i andra skolsammanhang. För detta talar också ett behov, speciellt på högstadiet, av lärare, som samtidigt genom ett aktivt musicerande som solist eller orkestermusiker kan hålla sitt eget tekniska och konstnärliga kunnande på en hög nivå.

Ovan sagda talar således för ett större antal deltidssysselsatta pedagoger inom denna verksamhet än inom andra utbildningsverksamheter. Å andra sidan måste givetvis tillbörlig hänsyn tas till de enskilda befattningshavarnas berättigade krav på tryggade anställningsförhållanden.

Därtill kommer, att det uppenbarligen är fördelaktigare, ju större del av kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet, som inom vissa gränser kan skötas av pedagoger med heltidsanställning, vilka helhjärtat kan ägna sig åt sin pedagogiska verksamhet, utan att samtidigt behöva splittra sig på andra uppgifter eller söka extrainkomster på annat håll.

Kommittén menar det därför vara önskvärt med en successiv ökning av

Tabell 48. Beräknat behov av fulllidsundervisande lärare för den kommunala musik- verksamheten under perioden 1962—1973

(Avrundade tal)

Antal lärare Antal lärare

År 30 veckotim. 25 veckotim. År 30 veckotim. 25 veckotim.

Alt. I Alt. II Alt. I Alt. 11 Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II

1962—63 ........ 360 390 430 470 1968—69 ........ 700 1 000 840 1 210 1963—64 ........ 450 500 550 600 1969—70 ........ 710 1 030 860 1 240 1964—65 ........ 520 620 630 740 1970—71 ........ 720 1 040 870 1 250 1965—66 ........ 600 750 710 900 1971—72 ........ 720 1 050 870 1 260 1966—67 ........ 670 900 810 1 070 1972—73 ........ 730 1 060 870 1 270 1967—68 ........ 680 950 820 1 140

antalet fulltidsarbetande musikpedagoger inom kommunernas frivilliga mu— sikverksamhet, så att i en framtid minst 60 % av undervisningsbehovet täckes av fulltidsundervisande pedagoger. I den beräkning av lärarbehovet, som redovisas i tabell 48 beräknas, att 36 % av undervisningsbehovet 1962/ 63 skall täckas av heltidsarbetande befattningshavare, och att under perio- den 1962—1966 årligen ytterligare 6 % av undervisningsbehovet täckes av fulltidsundervisande pedagoger, men att därefter ingen ytterligare ökning av proportionen fulltidsundervis'ande äger rum.

Lärarbehovet kommer givetvis att påverkas av vilket veckotimtal som skall anses utgöra full tjänst. Med hänsyn till det tidigare föreslagna sam- arbetet mellan studieförbundens och kommunernas musikverksamhet och önskvärdheten av att lärarna i den kommunala musikverksamheten ges så- dana tjänstgöringsvillkor, att de har möjlighet att engagera sig i studie- förbundens musikcirkelverksamhet, bör lärarnas undervisningsskyldighet i kommunens musikverksamhet begränsas. Därtill kommer nödvändigheten av att musikpedagogerna får tillfälle till egen övning och aktivt musikutövan— de för att garantera, att deras tekniska och konstnärliga kunnande hålles på tillräckligt hög nivå. Ur dessa synpunkter anser MLU det skäligt, att lä-

Tabell 49. Beräknat behov av dellidsundervisande musikpedagoger för den kommu- nala musikverksamheten under perioden 1962—1973

(Avrundade tal)

Deltidsunderv. Deltidsunderv.

År musikpedagoger År musikpedagoger

Alt. I Alt. II. Alt. I Alt II.

1962—63 ............ 3 830 4 210 1968—69 ............ 2 800 4 020 1963—64 ............ 3 760 4 150 1969—70 ............ 2 860 4 120 1964—65 ............ 3 390 4 020 1970—71 ............ 2 900 4 180 1965—66 ............ 3 040 3 820 1971—72 ............ 2 890 4 200 1966—67 ............ 2 690 3 560 1972—73 ............ 2 910 4 220 1967—68 ............ 2 730 3 790

rarnas undervisningsskyldighet icke överstiger 25 veckotimmar i den kom- munala musikverksamheten. Vid framräkning av lärarbehovet redovisas de båda alternativen I och II med det nu vanligaste veckotimantalet 30 och det rekommenderade veckotimantalet 25.

Vid beräkning av antalet deltidsanställda lärare har utredningen antagit samma genomsnittliga timantal per lärare, som gällde 1959/60. Vid den un- dersökning, som utredningen företog, visade sig, att de timanställda befatt- ningshavarna i skolornas frivilliga musikverksamhet i genomsnitt hade ca 5 veckotimmar.

Utvidgningsbehovet för perioden 1962—1973 kommer enligt beräkningar att uppgå för alternativ I vid ett veckotimantal på 30 till 370 och vid ett vecko- timantal på 25 till 440. Motsvarande behov enligt alternativ II är 670 och 800 fulltidsundervisande befattningshavare.

Utgående från att antalet befattningshavare 1961/62 i den kommunala musikverksamheten uppgår till ca 3 000, varav 10 % är fulltidsundervisan- de, redovisas det årliga utvidgningsbehovet under periden 1962—1973 i ta— bell 50.

Tabell 50. Beräknat årligt utvidgningsbehov av fulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

(Avrundade tal)

Fulltidsunderv. Fulltidsund e rv. musikpedagoger musikpedagoger År 30 veckotim. 25 veckotim. År 30 veckotim. 25 veckotim. Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II Alt. I Alt. 11 1962—63 ........ 60 130 90 170 1968—69 ........ 20 20 50 70 1963—64 ........ 90 120 110 130 1969—70 ........ 10 20 30 30 1964—65 ........ 70 80 120 140 1970—71 ........ 10 10 10 10 1965—66 ........ 80 80 130 160 1971—72 ........ 0 0 10 10 1966—67 ........ 70 100 150 170 1972—73 ........ 10 0 10 10 1967—68 ........ 10 10 50 70

Alternativ I leder enligt utredningens antaganden och beräkningar till en reduktion av antalet behövliga deltidsundervisande befattningshavare, un— der det att alternativ II skulle medföra en ökning på 13 befattningshavare under perioden.

Ersättningsbehovet *

Inga uppgifter om åldersläget beträffande befattningshavare i den frivil- liga musikbildningsverksamheten föreligger för närvarande. Erfarenhets— mässigt kan man dock konstatera, att de lärare, som är verksamma i musik- bildningsarbetet, kommer ut i verksamheten vid relativt unga år jämfört med vad fallet är med övriga lärark'ategorier. Som ett approximativt ge— nomsnitt på åldern vid inträde i yrke har satts 25 år, och som genomsnitt— lig pensionsålder antas 65 år. Utgående från en yrkesverksam tid på 40 år

Tabell 51. Beräknat ersättningsbehov av fulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

Fulltidsunderv. Fulltidsunderv. musikpedagoger musikpedagoger År _ _ År _ _ 30 veckotim. 25 veckotim. 30 veckotim. 25 veckotim. Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II 1962—63 ........ 10 11 12 13 1968—69 ........ 19 29 23 33 1963—64 ........ 12 16 16 17 1969—70 ........ 20 29 23 35 1964—65 ........ 15 21 18 21 1970—71 ........ 20 29 24 35 1965—66 ........ 17 24 20 25 1971—72 ........ 20 29 25 36 1966—67 ........ 19 27 22 30 1972—73 ........ 20 29 25 36 1967—68 ........ 19 28 23 31

beräknas det ersättningsbehov, som förorsakas av befattningshavarnas pen- sionering. Dessförinan frånräknas det ersättningsbehov, som beror av lä— rarnas frånfälle. I avsaknad av uppgifter rörande åldersfördelningen i den- na grupp har dödstalet i gruppen som helhet uppskattats till 2.81. (= det aritmetiska medeltalet av dödstalet för åldersgruppen 40—44 och 45—49 för år 1958).

Det ersättningsbehov, som beror av andra faktorer än dödlighet och pen- sionering, är synnerligen svårt att få något grepp om. Vad beträffar studie— förbundens cirkelverksamhet har man viss anledning förmoda, att rörlig- heten här är relativt stor. Detta torde även gälla för den kommunala mu— sikbildningsverksamhetens deltidsundervisande befattningshavare. Eftersom de ersättningsbehov, som kan tänkas påverkas av rörlighetsfaktorn, icke i någon högre grad kan väntas beröra de heltidsanställda befattningshavarna och sålunda icke heller behovet av reguljär utbildning, har icke något för- sök till beräkning av detta ersättningsbehov gjorts. Viss hänsyn kommer dock att tas till rörlighetsfaktorn i samband med diskussionen av kursbe- hovct för deltidsanställda befattningshavare i den frivilliga musikbildnings- verksamheten. Det beräknade ersättningsbehovet för perioden 1962—1973

Tabell 5.2. Beräknat ersättningsbehov av deltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

Deltidsunderv. Deltidsunderv. År musikpedagoger År musikpedagoger Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II 1962—63 ............ 107 117 1968—69 ............ 78 112 1963—64 ............ 104 116 1969—70 ............ 80 115 1964—65 ............ 95 112 1970—71 ............ 81 116 1965—66 ............ 85 107 1971—72 .......... : 80 117 1966—67 ............ 75 99 1972—73 ............ 81 117 1967—68 ............ 76 106

redovisas för de fulltidsundervisande musikpedagogerna i tabell 51 och för de deltidsundervisande i tabell 52.

Utbytesbehovet

Utbytesbehovet har definierats som »det engångstillskott av lärare av visst slag, som erfordras, för att lärarkårerna skall få den sammansättning, som i gällande bestämmelser förutsättes som normal» (SOU 1958: 21 s. 45). Be- träffande den frivilliga musikbildningsverksamheten föreligger icke några generella bestämmelser rörande den formella kompetensen. Som anförts i annat sammanhang, anser musikledarutredningen, att alla personer som är engagerade i musikbildningsverksamhet, minst bör ha en färdighets- och kunskapsnivå motsvarande den, som de föreslagna kompetenskurserna är avsedd att ge. Om dessa i och för sig mycket rimliga minimikompetenskrav skulle fastställas för alla sektorer av den frivilliga musikbildningsverksam- heten, skulle ett rätt avsevärt utbytesbehov uppstå (c:a 50 %). Det utby- tesbehov, som uppstår med ovannämnda kompetenskrav som riktpunkt, be- rör uteslutande studieförbundens cirkelledare och deltidsundervisande pe- dagoger inom den kommunala musikbildningsverksamheten. Detta utbytes- behov kommer således icke att påverka dimensioneringen av den reguljära utbildningen av ledare, lärare och instruktörer utan måste snarast betraktas som ett fortbildningsproblem och kommer som sådant att påverka omfatt- ningen av kursverksamheten.

Icke heller för de heltidsanställda befattningshavarna, främst i kommu- nernas musikskoleverksamhet, finnes fastslagna kompetensförordningar, som skulle kunna utgöra underlag för en beräkning av utbytesbehovet. Ge- nom utredningens undersökning av meriter hos befattningshavare i den kommunala musikverksamheten, som redovisats i tabell 23 och 25 känner vi de ungefärliga frekvenserna av de olika meritgrupperna. Om man,i brist på fastslagna bestämmelser, anser att meritgrupperna 1—8 i tabell 23 och tabell 25 fyller minimikompetenskraven för fulltidsundervisande i den frivilliga musikbildningsverksamheten, föreligger ett utbytesbehov av i runt tal 1550 befattningshavare. Någon bestämd slutsats om hur stort utbytes— behov, som föreligger i gruppen fulltidsundervisande kan dock icke dragas Med all sannolikhet är det procentuella utbytesbehovet i den gruppen myc- ket mindre än i gruppen som helhet. Utbytesbehovet i den totala gruppen utgjorde c:a 56 %. Erfarenhetsmässigt torde det procentuella utbytesbeho- vet i gruppen fulltidsundervisande musikpedagoger ligga omkring 25 %. I runt tal torde alltså utbytesbehovet för den kommunala musiksektorn full- tidsundervisande befattningshavare uppgå till c:a 80 individer.

Med en årlig ökning av rekryteringen på 10 personer, skulle utbytesbeho- vet för fulltidsundervisande pedagoger vara fyllt 1970.

För att kunna fylla utbytesbehovet av deltidsundervisande räknar utred- ningen med en 10-årig övergångstid och en årlig utbildning av 150 pedago— ger.

Det totala rekryteringsbehovet av fulltidsundervisande pedagoger i den

kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973 redovisas för al- ternativ I och alternativ II i tabell 53.

Tabell 53. Beräknat totalt rekryteringsbehov av fulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

Antal fulltidsunderv. Antal fulltidsunderv. musikpedagoger musikpedagoger År 30 veckotim. 25 veckotim. År 30 veckotim_ 25 veckotim., Alt. 1 Alt. Il Alt. I Alt. 11 Alt. 1 Alt. II Alt. I Alt. II. 1962—63 ........ 89 115 153 196 1968—69 ........ 45 97 53 113 1963—64. . . . . . 117 133 140 155 1969—70 ........ 45 65 51 76 1964—65. . . . . . 92 149 108 172 1970—71 ........ 30 43 36 51 1865—66 ........ 101 163 119 191 1971—72. . Z . . . . 17 34 21 43 1966—67 ........ 107 178 125 209 1972—73 ........ 24 34 31 42 1967—68 ........ 40 96 45 110

Rekryteringsbehovet 1962/63 utgår då från det antagandet, att antalet be- fattningshavare 1961/62 i den kommunala musikverksamheten uppgick till c:a 3 000, varav omkring 10 % antas vara fulltidsundervisande.

Det totala rekryteringsbehovet av deltidsundervisande befattningshavare i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 redovisas i tabell 54.

Tabell 54. Beräknat totalt rekryteringsbehov av deltidsundervisande musikpedagoger iden kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

Antal deltidsunderv. Antal deltidsunderv. År musikpedagoger År musikpedagoger Alt. I Alt. II Alt. I Alt. 11

1962—63 ............ 1 088 1 473 1968—69 ............ 295 494 1963—64 ............ 198 208 1969—70 ............ 289 344 1964—65 ............ —134 134 1970—71 ............ 272 368 1965—66 ............ —109 60 1971—72 ............ 217 321 1966—67 ............ —127 —18 1972—73 ............ 99 136 1967—68 ............ +270 488

Rekryteringsbehovets fördelning på olika kategorier

Kommittén räknar med att den kommunala musikverksamheten i en fram- tid huvudsakligen kommer att kräva fyra olika kategorier lärare: musikle— dare, musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.), musikinstruktörer och pedagoger för den förberedande musikundervisningen.

Av dessa kategorier kommer musikledarna att endast i mindre omfatt- ning bidrag till täckandet av här beräknade undervisningsbehov. På mindre orter, där musikledaren huvudsakligen handhar undervisning, räknar kom-

mittén med att musikledarbefattningarna till allra största del måste fyllas med musikinstruktörer. Det framräknade totala rekryteringsbehovet av full- tidsundervisande befattningshavare i kommunernas musikbildningsverksam- het kommer sannolikt endast i mycket ringa utsträckning att kunna täckas av kategorien musikpedagoger. I stor utsträckning kommer dessa sannolikt att fortfarande vara sysselsatta som privatpedagoger, som musiker i större orkestrar eller liknande och kommer endast som deltidsundervisande tim- lärare den kommunala musikverksamheten till del. Skäliga möjligheter till fulltidstjänster för denna kategori måste dock beredas inom den kommu- nala musikverksamheten. Kommittén räknar med att utrymme för ett be- tryggande antal fulltidstjänster för musikpedagogerna finnes utöver ovan redovisade undervisningsbehov, dels i den frivilliga instrumentalmusiken på grundskolans högstadium och dess överbyggnader, dels i den föreslagna linje B i de kommunala musikskolorna, vars undervisningsbehov icke med- tagits i de gjorda beräkningarna.

Pedagoger för den förberedande musikundervisningen bör i görligaste mån rekryteras från den ordinarie skolans små- och folkskollärare för att där— med säkra den nödvändiga integrationen mellan skolans ordinarie musik- undervisning och den frivilliga musikundervisningen. Denna kategori måste således till allra största del vara deltidsundervisande.

Det framräknade rekryteringsbehovet av fulltidsundervisande pedagoger i den kommunala musikverksamheten bör därför enligt kommitténs mening till allra största delen täckas genom en ökad utbildning och examination av kategorien musikinstruktörer.

KAPITEL VIII

Kommitténs förslag rörande utbildningsanstalter för musikinstruktörer

Det är förut konstaterat, att den frivilliga musikbildningsverksamhetens mu- sikaliska kvalitet står och faller med dess lärare. Det i kapitel VII redovisa- de lärarbehovet och den redogörelse, som lämnats beträffande verksamheten vid nu arbetande utbildningsanstalter för musikpedagoger, visar klart på det katastrofala i situationen. Den rådande bristen på kvalificerade ledare, lärare och instruktörer för den frivilliga musikbildningsverksamheten för- värras för varje år. Detta torde utan tvekan leda till att alla andra tänkbara åtgärder till främjande av denna verksamhet, som kan föreslås, hotar att bli illusoriska.

Bristen på kompetenta lärarkrafter tilltar med avståndet från storstä- derna och kommer i allt mer ökad omfattning att lägga hinder i vägen för barn och ungdom i de små tätorterna och på landsbygden att komma i åt- njutande av god musikundervisning till överkomligt pris.

Snara och effektiva åtgärder för en ökad utbildning och examination av pedagoger med speciell utbildning och metodisk träning för verksamhet i den frivilliga musikbildningsverksamheten måste därför enligt MLU:s me- ning vidtagas.

Målsättningen för det frivilliga musikbildningsarbetet är icke enbart att lära människor musicera, så att de kan deltaga i någon form av sammusi— cerande, utan i minst lika hög grad att forma människor med musikaliskt omdöme och musikkulturell vidsyn, skapa förutsättningar för ett högt ut- vecklat musikliv, ökad förståelse för de musikaliska värdena och en rikare musikalisk upplevelse för dem som deltar i verksamheten. Med tanke på denna målsättning måste höga krav ställas på befattningshavarna och spe- ciellt då på dem som på heltid skall ägna sig åt denna verksamhet och som därmed kommer att vara de, som svarar för kontinuiteten i verksamheten och som mer eller mindre sätter sin prägel på den.

Avsaknaden av enhetliga kompetenskrav för befattningshavare i den fri- villiga musikbildningsverksamheten gör, att utbildning och meriter är syn— lerligen mångskiftande hos de personer, som för närvarande är sysselsatta som ledare, lärare och instruktörer i denna verksamhet.

Avtalsvägen har man dock försökt fastställa de olika utbildningslinjernas värde sinsemellan.

10—621039

Ur arbetsgivarnas synpunkt är detta försök att ordna upp förhållande- na på den brokiga musikpedagogiska marknaden icke tillfredsställande, bl. a. därför att terminologien icke är enhetlig och de olika ämnenas inne- håll och betygsgradernas innebörd icke är entydiga. Mycket värdefullt vore det att direkt ur sökandes examina och deras vitsord i dessa examina kun— na avläsa omfattningen av vederbörandes fackstudier och pedagogiska ut- bildning, oavsett var i landet examen är avlagd. En möjlighet härtill erbju- der en begränsning av antalet utbildningstyper och en formalisering av in- tagningsfordringar, undervisningsinnehåll, examinationsfordringar och be- tyg.

Den utveckling, som den frivilliga musikbildningsverksamheten genom- gått, har icke enbart inneburit en kvantitativ tillväxt, som skapat problem på ledare-, lärare- och instruktörssidan. De senaste årens utveckling har även medfört en differentiering, så att det frivilliga musikbildningsfältet i dag omsluter en mängd varierande former på olika undervisningsnivåer. Detta har lett till ett behov av olika kategorier lärare för den frivilliga mu- sikverksamheten i landet i enlighet med vad kommittén angivit på sidor— na 116—122.

Som framgått av kapitel V om utbildningsanstalter för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet i landet, svarar staten för närvarande för en mycket obetydlig del av denna utbildning.

De kommunala och enskilda initiativ, som under de senare 10—15 åren tagits på detta område, är av stor betydelse. Även om några utbildningsin- stitutioner, som tillkommit ute i landet, erhåller statsbidrag, måste de dock som regel bygga sin ekonomi på elevavgifter, vilket blir betungande för ele- verna. Svårigheterna för en utbildningsanstalt utan tillräckligt statligt stöd att bjuda sina befattningshavare tillräckligt goda anställningsvillkor liksom att anskaffa tidsenliga lokaler och moderna inventarier och modern under— visningsmateriel, måste menligt inverka på den pedagogiska standarden.

De konservatorier och pedagogutbildningsinstitutioner, som tillkommit på initiativ av kommuner, organisationer eller enskilda, har i många fall ut— fört en banbrytande gärning på området. Utan tvivel har dock de ekono— miska faktorerna inverkat menligt på verksamheten, utom i något enstaka fall, där huvudmannens ekonomiska resurser varit mycket goda. De lokala initiativen, då det gäller utbildning av ledare, lärare och instruktörer för mu— sikbildningsarbetet i landet, har oftast tillkommit för att i första hand till- godose ett lokalt eller regionalt behov. Tillgänglig elevstatistik från Inge- sunds folkliga musikskola, musiklinjen vid Framnäs folkhögskola eller kon— servatorierna i Göteborg och Malmö visar dock på en tydlig tendens till att elever söker sig till dessa institutioner från hela landet. De uppgifter, som föreligger rörande f. d. elevers bosättningsorter efter utbildningen, pe- kar också på att dessa institutioner i allt större utsträckning tillgodoser ett riksbehov.

I princip bör ett demokratiskt utbildningssamhälle sträva efter att undan»

röja ekonomiska hinder för studiebegåvade elever att få den utbildning, för vilken de är lämpade. En generell garanti för att så skall bli fallet beträf- fande musikpedagogutbildningen synes endast kunna erhållas, om staten i tillräcklig utsträckning ger ekonomiskt stöd till en sådan utbildning. Där- med skapas också förutsättningar för en hög och jämn kvalitet beträffande lärarkrafter, pedagogiska hjälpmedel och ändamålsenliga lokaler. Den stat- liga kontroll, som därmed måste utövas, skulle bidra till en önskvärd lik— formighet i utbildning och examination.

De erfarenheter som gjorts i Ingesund, Framnäs, Göteborg och Malmö, visar dock på stora fördelar med en lokal medverkan och lokala insatser och initiativ beträffande utbildningen av ledare, lärare och instruktörer, som är avsedda för kommunernas och studieförbundens musikbildnings— verksamhet. De olika huvudmännen för ovannämnda och andra institu- tioner har omfattat verksamheten med mycket stort intresse och anslagit betydande belopp till verksamheten vid dessa skolor. Det finns, menar mu- sikledarutredningen, anledning förmoda, att även andra huvudmän på olika platser i landet, (landsting, städer, stiftelser och organisationer) skulle va- ra villiga att ställa sig som huvudmän för nyinrättade utbildningsinstitu- tioner för pedagoger avsedda för den frivilliga musikbildningsverksamhe- ten. En förläggning av sådana utbildningsanstalter till en landsdel, som nu icke äger någon dylik, skulle icke blott vara till stor gagn för verksamheten i riket i stort utan även medföra stora fördelar för landsdelen ifråga. Man torde därför med stor säkerhet kunna påräkna ett lokalt intresse för att lämna medverkan härtill. De stora olägenheter, som uppstår, därest huvud- mannen icke förfogar över tillräckliga ekonomiska resurser, utgör vägande argument mot privata huvudmän. Däremot borde enligt utredningen ett landsting, enskilt eller i förening med andra, kommuner och ekonomiskt bärkraftiga stiftelser och organisationer, kunna tänkas som huvudmän för institutioner med syfte att utbilda ledare, lärare och instruktörer för mu- sikbildningsverksamheten i kommuner och studieförbund.

Fördelen med olika lokala huvudmän synes även vara, att vissa special- intressen, som dock icke menligt får inverka på standarden elläi den all- männa användbarheten av de utbildade, lättare kan komma till tals, än om institutionerna vore helt statliga.

Det är givetvis ingenting i och för sig, som talar mot ett förstatligande av utbildningsinstitutioner av detta slag. Det synes dock utredningen, som om ett helstatligt utbildningsystem för samtliga kategorier ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet av ekonomiska skäl skulle fördröja de nödvändiga åtgärderna och att endast en relativt långsam utbyggnadstakt vore möjlig av budgettekniska skäl. Detta i förening med ovan sagda talar enligt utredningens mening för att frågan om huvudman— naskapet för olika utbildningsanstalter för utbildning av befattningshavare för den friviliga musikbildningsverksamheten borde lösas så, att kommuner, landsting, stiftelser och ekonomiskt bärkraftiga. organisationer, efter Kungl.

Maj:ts prövning, skall kunna inträda som huvudman för dylika institutio- ner. ,

Förutsättningen för att en hög och enhetlig kvalitet skall kunna upp- rätthållas på de utbildade musikpedagogerna, _ är dock enligt utredning- ens mening, att statsbidrag skall utgå till verksamheten vid dessa insti- tutioner.

Utredningen vill därför föreslå inrättandet. av statsunderstödda institu- ioner för utbildning av befattningshavare i kommunernas och studieförbun- dens musikbildningsverksamhet.

Som tidigare redovisats torde det ökade behovet av heltidsanställda be- fattningshavare så gott som helt vara att hänföra till den kommunala sek- torns musikbildningsverksamhet. Här förutsättes en stor del av den för— väntade expansionen komma att bero på att kommuner, som för närvaran- de helt saknar musikbildningsverksamhet, startar sådan och att en ökning kommer till stånd på de orter, där verksamheten ännu är av mycket blyg- sam omfattning. För att kunna knyta kompetenta krafter till verksamheten på dessa orter med nystartad eller expanderande musikbildningsverksamhet, torde man vara tvungen att erbjuda heltidstjänster. Omfattningen av verk— samheten, de ekonomiska resurserna och orternas geografiska belägenhet torde dock på många ställen nödvändiggöra, att vederbörande befattningsha- vare handhar all eller så gott som all förekommande musikpedagogisk verk- samhet på platsen.

På orter med redan välutvecklad musikbildningsverksamhet i kommuner- nas regi kommer det största undervisningsbehovet att föreligga på låg- och mellanstadiet. -

Mot bakgrunden av detta synes det uppenbart, att ett behov av en lärar- typ med bred och allsidig utbildning föreligger. Denna utbildning bör syfta till att ge en god förmåga att traktera de inom det frivilliga musikbildnings- arbetet vanligast förekommande instrumenten, färdighet i att leda ensem- bler och körer, gedigen pedagogisk utbildning med sikte på individual-, grupp- och cirkelmetodik, en relativt grundlig orientering i samhälls- och kultur- liv, och att därmed göra vederbörande väl skickad att uppehålla heltidsbe- fattning som lärare på kommunala musikskolors låg- och mellanstadium, men även göra dem lämpade att på egen hand organisera, leda och handha musikbildningsarbetet på smärre orter med föga differentierad musikbild— ningsverksamhet och att göra dem väl skickade att medverka i studieför- bundens musikcirkelverksamhet.

För denna typ av befattningshavare föreslår musikledarutredningen be- teckningen musikinstruktör. Utbildningen av dessa musikinstruktörer bör enligt utredningens mening ske vid statsunderstödda musikinstruktörsskolor.

Musikinstruktörsskolan skall ha till uppgift att meddela undervisning i avsikt att göra eleverna fackmässigt, konstnärligt och pedagogiskt väl för- beredda att verka som instruktörer i den av kommuner och studieförbund bedrivna frivilliga musikverksamheten.

Kommittén föreslår, att statsbidrag skall utgå till kostnader för anlägg-

ning och drift av musikinstruktörsskolor enligt de grunder, som finnas an- givna i bilagda förslag till Kungl. Maj :ts kungörelse om statsbidrag till mu- sikinstruktörsskolor (bil. 5). Sålunda föreslås statsbidrag till kostnader för permanenta lokaler utgå med högst 75 % av bidragsunderlaget, med 90 % av kostnaderna för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel, med 90 % av lärarlönerna, vartill kommer ett all- mänt driftsbidrag med 264 kronor per undervisningsvecka (grundbidrag) och 14 kronor per elevvecka, i båda fallen under 39 veckor.

Med hänsyn till det vida arbetsområde, som musikinstruktörerna har att betjäna, har utredningen ansett det vara nödvändigt, att eleverna i musik- instruktörsskolan erhåller en så allsidig musikalisk utbildning som möjligt. Den bör sålunda omfatta både instrumentala och vokala färdigheter och musikhistoriska- och musikteoretiska kunskaper liksom även ingående för- trogenhet med pedagogiska och metodiska frågor, avseende individuell och gruppundervisning, vuxen- och cirkelmetodik m. m. Eleverna vid denna typ av undervisning, som inkluderar praktiskt-musikaliska ämnen, måste även— ledes i tillräcklig utsträckning beredas tillfällen till enskilda övningar och samspel. Erfarenheten från folkliga musikskolan i Ingesund och musiklin- jen vid Framnäs folkhögskola visar, att elevernas arbetsbörda vid en tvåårig musikpedagogutbildning blir orimligt stor, samtidigt som vissa i och för sig önskvärda moment måste skäras bort från utbildningen.

Om icke utbildningens kvalitet skall äventyras, måste musikinstruktörs— utbildningen omfatta mer än två års studier. Ekonomiska skäl talar dock för att utbildningen icke göres längre än treårig. Kommittén vill således föreslå, att utbildningstiden vid de statsunderstödda musikinstruktörssko- lorna blir tre år. Detta har» också varit utgångspunkten för kursplaneexper- terna vid utarbetandet av de bifogade tim- och kursplanerna. Detta måste leda till högt ställda inträdeskrav både vad beträffar elevernas allmänna mognad och allmänna förkunskaper och deras musikaliska begåvning och instrumentala och vokala färdigheter.

Utredningen vill därför föreslå, att som krav för inträde i musikinstruk- törsskolan sättes allmänna förkunskaper motsvarande examen från två—årig humanistisk fackskola, eller två årskurser vid folkhögskola eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunskaper. För inträde skall därjämte fordras att ha uppnått 19 års ålder och blivit godkänd i de inträdesprov, som kom- mittén föreslår skola äga ram enligt särskilda bestämmelser i reglementet.

Som framgår av bifogade timplan och läroplan för musikinstruktörsskolor (bil. 6) är samtliga ämnen av musikalisk eller musikpedagogisk art från- sett gymnastiken. Även om elevernas förkunskaper i allmänna ämnen förut- sättes motsvara den av skolberedningen föreslagna facksko'lekompetensen, vore det i och för sig önskvärt, att allmänorienterande ämnen kunnat inrym— mas på musikinstruktörs'skolans timplan. När utredningen likväl avstått från att föreslå timplaner inkluderande allmänorienterande ämnen, har detta skett av omsorg om elevernas övningstid och deras möjligheter att ägna er- forderlig uppmärksamhet åt den pedagogiska utbildningen. Ämnet musik-

historia bör emellertid ge goda möjligheter till kulturhistoriska anknytning— ar och översikter.

Utredningen föreslår, att eleverna under sommaren mellan näst högsta och högsta årskursen på pedagoglinjen, gives tillfälle till deltagande i en frivil— lig 6—8 veckors orienteringskurs innehållande bl. a.:

1. samhällsstudier i teori och praktik med huvudsyfte att orientera ele— verna i det kommunala livet och i förenings- och bildningsarbetet

2. kulturhistoria

3. aktuella kulturöversikter med utgångspunkt från press, radio och TV

4. naturvetenskaplig orienteringskurs. En dylik 6—8 veckors kurs borde enligt utredningen göra eleverna mer lämpade att ute i mindre kommunerna ha ansvaret för musikbildningsarbe- tet och fylla ut de luckor av administrativ och organisatorisk utbildning, som musikinstruktörsskolorna av tidsskäl måste lämna öppna.

Ovannämnda kurs bör utgöra en lämplig förutbildning för de musik- instruktörer, som ämnar vidareutbilda sig till kommunala musikledare vid KMH. Utredningen menar, att denna orienteringskurs borde vara ett obliga— toriskt komplement till musikinstruktörsexamen för inträde till musikle— darutbildning på KMH. Även för dem som söker till musikledarutbildning- en utan föregående musikinstruktörsutbildning, borde en dylik kurs vara obligatorisk. Dessa orienteringskurser föreslås förlagda till någon därför lämpad folkhögskola. De villkor och bestämmelser, som gäller för ämnes- kurser vid folkhögskolor, bör tillämpas även på dessa kurser.

Undervisningens innehåll och uppläggning

Som framgår av timplanerna, är ämnena på musikinstruktörsskolan upp- delade i två grupper, förslagsvis benämnda huvud- och studieämnen. Hu- vudämnena omfattar praktiskt musikaliska ämnen, musikteoretiska äm— nen, pedagogik med pedagogisk psykologi, vuxenpedagogik samt praktisk lärarutbildning. Beträffande den praktiskt-musikaliska utbildningen synes det angeläget att de blivande musikinstruktörerna dels förvärvar god per- sonlig färdighet på minst ett valfritt orkesterinstrument, dels någorlunda behärskar pianospel samt äger kännedom om röstvårds- och tonbildnings- arbete. Kommittén föreslår att piano blir ett obligatoriskt huvudämne för samtliga elever på musikinstruktörsskolan. Därtill skall eleverna som prak- tiskt-musikaliskt huvudämne ha två ämnen av sång, stråk- och knäppinstru— ment och blåsinstrument. Dock icke så att två blåsinstrument eller två stråk- eller knäppinstrument förekommer som huvudämnen.

Sången bör alltså enligt kommitténs förslag förekomma som obligatoriskt studieämne för samtliga elever men med möjlighet för eleverna att välja sång som huvudämne.

Det måste anses vara ett rimligt krav, att varje musikinstruktör kan trak- tera piano, icke endast med den motiveringen, att pianospelning givetvis

Timplaner för musikinstruktörsskolan

Ämnen

Antal veckotimmar i årskurs

1|2|3

Summa vecko- timmar

H uvudämnen

Instrumentll : ...... a II .............................. » III .............................. Orkesterdirigering .......................... Kördirigering .............................. (ichörs-musiklära ........................ : Satslära .................................... Musikhistoria .............................. Pedagogik med pedagogisk psykologi ........ Praktisk lärarutbildning: Instrument Imetodik .................... » auskultation ................ » övn.underv. ................ Grupp- och cirkelmetodik (inkl. blockflöjt).. Grupp och cirkel auskult.-övn.underv ....... Cirkel och klass, auskultation .............. Klass, övningsundervisning ................ Vuxenpedagogikllo ........................

Studieämnen

Sångm .................................... Blockflöjt.11 .............. Enseinblrspelning .......................... Orkesterspelning” .......................... Körsång .................................... Instrumentation ............................ Rytmik .................................... Gymnastik” ................................

Summa veckotimmar

Iv—u—i—n—A

»: DJ »:

u

ml ml HHHHH

HCB? .:.

lHI-cr-p—t i—amngwl D—H—lHH .. lx3 le p

., .— H I aug.-- m

_. | zijn—Hidm— [

(1) 11! 213

lm» H—Hwhwlc V HHHmam

en HD—

2 %

x.,»— m QD

|:..-

HHMwaHH nama—wwww

A x_f

)— mantimmar—w

&) O is,»-

1Med instrument avses här även sång och gehörslära; i det senare fallet, se särskilda bestämmelser. De tre instrumenten kan förekomma i följande kombinationer:

a) stråk-, blås- eller knäppinstrument Sång piano b) sång piano stråk-, blås- eller knäppinstrument; c) piano sång stråk-, blås- eller knäppinstrument; ett stråk- eller knäppinstrument ett blåsinstrument piano; e) ett blåsinstrument ett stråk- eller knäppinstrument piano. d v

I ovanstående kombinationer förutsättes det första instrumentet vara elevens inträ- desinstrument. Betygsskalan är dock gemensam för de tre ämnena.

2varav 1 vt. med delad klass. :, grupper om 2 elever. 41 vt. gemensam föreläsning, 2 vtr. seminarieövning med delad klass. 5indiv. underv. lågstadium i kommunal musikskola el. motsvarande. 61 vt. grupp lågstadium i kommunal musikskola el. motsvarande. 1/2 vt. indiv. mellanstadium i kommunal musikskola el. motsvarande. 1/2 vt. indiv. högstadium i kommunal musikskola el. motsvarande.

underlättar studiet av de teoretiska ämnena. En pedagog, verksam inom den kommunala musikverksamheten eller inom det fria och frivilliga bildnings- arbetet, får ej sällan till uppgift att leda kör och instrumentalensembler. En viss färdighet på piano är i sådana fall önskvärd, som ett underlättande tek— niskt hjälpmedel att snabbt studera ett orkester- och/eller körpartitur. Men Viss färdighet på pianot är även önskvärd ur de studieförbunds och kom- muners synpunkt, vilka ej kan anställa speciallärare utan måste vänta av musikinstruktören en utbildningsbredd, som tillåter honom att, ehuru spe— cialiserad på annat instrument, likväl på ett acceptabelt sätt leda pianoele- verna, i varje fall inom ett låg- och mellanstadium.

Det har även synts vara riktigt, att av varje elev i musikinstruktörssko- lan kräva en viss grundläggande röstutbildning samt kännedom om röst- vård, dels med tanke på körarbete men även med hänsyn till att musikin- struktören kan behöva anlitas för viss deltjänstgöring inom grundskolan på orter, som ej lyckats förvärva formellt kompetenta musiklärare.

De »instrument»-kombinationer som sålunda enligt kommittén bör före- komma som huvudämnen på musikinstruktörsskolan är följ ande, varvid in— strument I är att betrakta som elevens personliga huvudinstrument:

a) I ett stråk-, blås— eller knäppinstrument

II sång III piano

b) I sång II piano III ett stråk-, blås- eller knäppinstrument c) I piano

II sång

111 ett stråk-, blås- eller knäppinstrument d) I ett stråk— eller knäppinstrument

II ett blåsinstrument

III piano e) I ett blåsinstrument

11 ett stråk- eller knäppinstrument III piano.

Som framgår av timplanen föreslås samtliga »instrument» I, II och III bli helt jämställda vad den praktiskt-musikaliska utbildningen beträffar. Någon formell uppdelning i huvud- och biinstrument förutsättes alltså icke

7 2 serier om vardera 7 a 8 vtr. fördelade på låg- och mellanstadium. "3 serier om vardera 10—12 vtr. fördelade på låg-, mellan- och högstadium. 93 serier om 10 a 12 uvtr. på låg- och mellanstadium. 10 Därtill en serie om minst 5 övningslektioner i musikcirklar för vuxna och/eller i musikinstruktörsskolans förskola.

” Kan förekomma som frivilligt huvudämne med indiv. undervisning 1 vt. 12 Grupper om 2 elever. 13 För pianister vokal ackompanjemangskurs. " Bör organiseras i 2 ensembler på olika nivåer. 15 Uppdelning i kvinnlig och manlig avdelning. " Därest ämnet icke förekommer som huvudämne.

ske vare sig i undervisningen eller i examen. Utöver den önsk-ade bredden i musikinstruktörsutbildningen vinner man därmed även en större jämför- barhet beträffande vitsorden i de olika »instrumenten». Har en platssökan- de musikinstruktör exempelvis a i violin, Ab i sång och B i piano, kan den presumtive arbetsgivaren lätt utläsa vederbörandes faktiska musikaliska kvalifikationer. Skulle däremot instrument II och III bedömas efter en sär- skild, lägre betygsskala i egenskap av biämnen, bleve relationerna mellan betygen strax svårbedömbara. Instrument I torde dock, som ovan sagts, re- ellt vara att anse som elevens huvudinstrument och det instrument, på vil- ket inträdesprov som regel skett.

Det är också på instrument I som den praktiska lärarutbildningen sker. En viss praktiskt lärarutbildning kommer dock att äga rum även på instru- menten II och III vid auskultationer och övningsundervisning i grupper och cirklar, ensembler och körer.

En elev, som söker in med ett visst instrument som instrument I men som under sin studietid kommer att intressera sig mer för instrument II eller III, bör få möjlighet att övergå till detta nya instrument som instrument I. Detta kräver en viss elasticitet i den praktiska lärarutbildningen och för- utsätter, att elevens beslut om ändring sker senast vårterminen i årskurs 2.

Utöver instrument I, II och III ingår även blockflöjt som ett obligatoriskt instrument, vilket dock föreslås som studieämne med möjlighet för eleven att medtaga instrumentet som frivilligt huvudämne i examen. Särskild stu- dieplan för det senare alternativet framlägges i bilaga. Det har även synts utredningen motiverat, att ämnet gehörslära liksom i Danmark och i fler- talet andra mer betydande musikländer skall kunna studeras som instru- ment I med åtföljande metodik och praktisk lärarutbildning. Det är dock nödvändigt, att för denna utbildningsgång utfärda särskilda bestämmelser. Tjänster av detta slag torde nämligen under ett antal är ännu få anses vara relativt exklusiva, även om tendensen att ge plats åt en ökad gehörsunder- visning redan nu är klart uttalad. Det förefaller dock lämpligt, att gehörs- lära s'om instrument I kombineras med metodik och praktisk lärarutbildning även inom ämnet piano.

Vid sammansättningen av varje elevs instrumentala studiegrupp bör indi- viduell studierådgivning lämnas på basis av elevernas olika fysiska och psy— kiska lämplighet för skilda instrument. Även om således de enskilda elever- nas personliga lämplighet är det primära, kan dock musikinstruktörssko- lans organisation komma att nödvändiggöra vissa fördelningsprinciper vid valet av instrument II—III för att skolan skall kunna utgöra en funktionell, musikalisk arbetsform.

För att göra den praktiskt-musikaliska undervisningen så effektiv som möjligt föreslår utredningen uteslutande individuell undervisning på samt- liga tre instrument, omfattande en veckotimme per instrument under hela studietiden.

Beträffande övriga huvudämnen och studieämnen kan undervisningen or- ganiseras i större eller mindre grupper, stundom som klassundervisning.

Att den instrumentala utbildningen av praktiska skäl föreslås bli individuell, innebär icke, att de för den fria och frivilliga musikbildningsverksamheten väsentliga grupp- och cirkelmässiga arbetssätten skjutes i bakgrunden. Tvärtom bör största vikt läggas" vid dessa moment under den praktiska lärarutbildningen. Utredningen anser det emellertid angeläget, att den rent musikaliska utbildningen blir så gedigen på alla tre »instrumenten», att den kritik, som stundom riktats mot både musikcirkelledare i studieförbunden och lärare i kommunernas musikbildningsverksamhet i gle-sbygdsområden för okvalificerat ledarskap i musikaliskt avseende, i framtiden blir obe- fogad.

Timantalen för de tre huvudämnena: gehörs- och musiklära, satslära och musikhistoria, har angivits var för sig i timplanen. Detta utesluter emel— lertid icke en önskvärd, långt gående integration ämnena emellan.

Det är utomordentligt betydelsefullt, att de blivande musikinstruktörer— na själva besitter en avsevärd vana vid ensemblemusicerande av olika slag. För samtliga årskurser har det dock varit nödvändigt att begränsa kammar— musik-, orkester- och körmusicerandet till 8 veckotimmar. Utredningen hål— ler emellertid för sannolikt, att eleverna i hög grad kommer att använda sin fritid till ytterligare samspel i självvalda eller av lärarna inspirerade ensembleformer. De elever, som har ett orkesterinstrument som instrument II eller III och därför i många fall ej hunnit så långt, att de kan deltaga i »stora orkesterns» övningar, hänvisas till en »nybörjarorkester». För pia- nisterna anordnas så långt möjligt dessutom vokal ackompanjemangsövning under hela studietiden och i varje fall under en obligatorisk kurs första stu- dieåret.

Undervisningen i instrumentation avser dels att bibringa eleverna kunska- per om orkesterinstrumentens' omfång och spelsätt, dels -# företrädesvis under tredje årskursen -— ge tillfälle till praktiska instrumentationsövning- ar. De senare bedrives lämpligen i anslutning till undervisningen i sats- lära.

Tiden för fysisk fostran, 1 veckotimme i samtliga årskurser, kan synas kort. Kommittén har emellertid ansett det önskvärt att den för just dessa ungdomar så viktiga rytmiken beredes någon plats på schemat.

Som redan ovan antytts måste den praktiska lärarutbildningen intaga en framskjuten plats bland musikinstruktörsskolans uppgifter. Den ideala ut- bildningen borde därvid omfatta dels metodik på Instrument I—III och blockflöjt, dels orkester— och ensembleinstruktion utöver det rent dirige— ringsmässiga, dels ock cirkel-, grupp- och klassmetodik för undervisnings- situationer i studiecirklar men även i klass. En så allsidig utbildning är emellertid omöjlig att genomföra inom den angivna tidsramen. Beträffande den instrumentala metodiken har utredningen stannat för att föreslå obliga— torisk auskultation, metodik och övningsundervisning på olika stadier, en- skilt och i grupp, endast för Instrument I. Under sina auskultationer i grupp- situationer kommer emellertid samtliga elever i kontakt med metodiken på

andra instrument. Eftersom musikundervisningen i grundskolan tenderar att alltmer i sig upptaga olika instrumentala inslag och en långt gående integration mellan obligatoriska och frivilliga arbetsformer i musiken blir allt vanligare, föreslår utredningen även en begränsad utbildning i klass- undervisning. Avsikten med denna är att dels ge de blivande musikinstruk- törerna en viss kännedom om den obligatoriska skolans musikundervisning genom auskultation och praktiska undervisningsövningar, dels att göra det möjligt för dem att bestrida obligatorisk musikundervisning i grundskolan, då musiklärare KMH ej kan anskaffas. Musikinstruktörernas undervisning i den obligatoriska musikundervisningen på låg- och mellanstadierna kan visserligen förutses bli av mycket begränsad omfattning, enär denna under— visning normalt skall handhas av små- resp. folkskollärare. Detsamma gäl- ler också högstadiet, vars musikundervisning skall ombesörjas av vid mu- sikhögskolan examinerade lärare. Bristen på musiklärare av sistnämnda typ är dock så besvärande, att åtminstone glesbygdernas skolor sannolikt icke inom en avsevärd tidsrymd kommer att kunna förvärva lärarkrafter i musik med musikakademisk kompetens. Utredningen är i detta samman- hang angelägen att understryka, att den föreslagna orienteringen i klassunder- visning icke skall uppfattas som ett otillbörligt intrång på de vid musikhög- skolan examinerade musiklärarnas arbetsfält. Med kännedom om de nyare arbetssätten inom den reguljära skolan betraktar dock utredningen den antydda, klassmässiga delen av musikinstruktörernas praktiska lärarutbild- ning som en värdefull grundutbildning även för deras verksamhet i det fria musikbildningsarbetet. Arbetssätten i klassituationen går nämligen numera mot ett allt starkare betonande av grupparbetet, i vilket läraren mera in- går som den erfarne ledaren än som den pekpinneutrustade kunskapsmed- delaren. Som ledare för grupp— och cirkelverksamhet i det fria folkbildnings— arbetets rikt facetterade musikliv torde musikinstruktören därför vara syn- nerligen betjänt av att ta del av moderna former av klassmetodik och grupp— ledning, samtidigt som de under sin utbildning måste göras väl förtrogna med de speciella problemen i en heterogent sammansatt vuxengrupp. Mo- ment av denna senare typ förutsättes ingå både i den föreslagna grupp—, cirkel— och klassmetodiken, i övningsundervisningen i grupp och i vuxen— pedagogiken. Den senare beräknas bland annat omfatta praktisk övning i gruppledarskap, dels inledningsvis i den egna klassen med kamrater ingå— ende i gruppen, dels i kursverksamhet för allmänheten med olika slags mu- sikaliska aktiviteter, anordnad under en lärares ledning av musikinstruk- törsskolan på förläggningsorten eller i angränsande kommuner.

Utredningen vill i detta sammanhang slutligen nämna, att förslagen be- träffande musikinstruktörsskolans tim- och läroplaner bygger på erfaren- heterna från bl. a. Folkliga musikskolan i Ingesund.

De läroplansförslag, som bifogas timplanen (bilaga 6) tar sikte dels på att ge riktlinjer för en så allsidig musikalisk och pedagogisk utbildning som tidsramen medger, dels på att möjliggöra en någorlunda objektiv värdering

av elevernas prestationer vid betygssättningen. I båda dessa syften har stu- dieplanerna för instrumenten utformats som repertoarlistor med stigande svårighets- och kvantitetsprov för högre betyg.

Den treåriga utbildningen på musikinstruktörsskolan föreslås avslutad med examen benämnd musikinstruktörsexamen. 1947 års musikutredning fann det icke möjligt förorda, att högskolemässiga studier med statliga exa— mina som mål förlades till annan plats än Stockholm. Som skäl för detta anfördes nödvändigheten av examinas likvärdighet och knappheten på lärar- krafter. Musikledarutredningen menar dock, att likvärdighet mellan examina å respektive order torde kunna åstadkommas genom en censorsinstitution, i likhet med vad bl. a. SÖ anförde i remissyttrandet över MU:s betänkande.

Musikledarutredningen vill därför föreslå, att musikinstruktörsexamen skall äga rum inför tre av skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska aka- demien utsedda censorer.

Examensprövningarna föreslås omfatta: instrument I, instrument II, in- strument III, orkesterdirigering, kördirigering, satslära och undervisnings- skicklighet. De tre censorerna, rektor och två ämnesrepresentanter bör enligt utredningens mening utgöra den examensnämnd, som bedömer examens- proven.

De huvudämnen, som icke förekommer i examen, föreslås avslutade med ett för alla musikinstruktörsskolor gemensamt skriftligt prov. Elevernas re— sultat på detta prov i förening med lärarens omdöme om deras prestationer i ämnet under hela studietiden bör läggas till grund för de vitsord eleverna kommer att erhålla i dessa ämnen. -

I examensbetyget för musikinstruktörsexamen skall, förutom de särskilda vitsorden i de ämnen, vari eleven undergått examensprövning, även införas betygen i övriga huvudämnen och studieämnen vari betyg ges.

Det torde ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda närmare instruktio- ner för censorerna vid musikinstruktörsexamen.

Tillsynsmyndighet och styrelser

I sina omfattande förslag rörande organisationen av musiklivet i Sverige räknar MU med ett statligt musikråd som centralorgan. Musikrådet bör en— ligt deras förslag vara topporgan för musikhögskolan och övriga musika- liska utbildningsanstalter. I denna uppgift skulle även ingå att fungera som inspekterande myndighet och att utse inspektor, som genom besök i de olika anstalterna skulle utöva den direkta tillsynen. Musikutredningens för- slag har dock icke föranlett någon statsmakternas åtgärd och något central- organ för svenskt musikliv, som vore en självklar tillsyningsmyndighet för de föreslagna musikinstruktörsskolorna, föreligger icke i dag.

I musikaliska akademien finnes den yppersta musikaliska sakkunskapen i landet representerad. I denna äreförsamling inväljes personer, in- och ut- ländska, som gjort sig synnerligen förtjänta om tonkonsten. Vid sidan av sina egentliga uppgifter, att i egenskap av akademi vårda och främja ton-

konsten i riket samt ha överinseende över den högre musikutbildningen vid en till akademien knuten musikalisk läroanstalt, har musikaliska akademien tagits i anspråk som sakkunnig- och remissinstans och tillagts vissa admi- nistrativa uppgifter. Med undantag för sekreteraren, som är heltidanställd, har varken akademiens eller akademistyrelsens ledamöter någon ersättning för sitt arbete i akademien, styrelsen, förvaltningssutskott och särskilda nämnder. Musikaliska akademiens nuvarande organisation och funktion, lik- som begränsningen av dess resurser, lägger enligt utredningen hinder i vä- gen för den i och för sig mycket rimliga tanken, att musikaliska akademien skulle bli tillsynsmyndighet för musikinstruktörsskolorna. Därmed skulle landets statsunderstödda musikpedagogiska utbildning ligga under en gemen— sam tillsyn. De uppenbara fördelar, som är förknippade härmed synes icke uppnåeliga med tanke på den genomgripande omorganisation av musika- liska akademien, som detta skulle kräva och den kostsamma administrativa upprustning, som skulle erfordras. Musikledarutredningen vill i stället före- slå att tillsynen av de föreslagna musikinstruktörsskolorna skall omhänder- has av skolöverstyrelsen. För detta talar musikinstruktörsskolornas ställning som lärarutbildningsanstalter, vars närmaste motsvarighet får anses vara seminarierna. De »lärare» som skall utbildas vid musikinstruktörsskolorna skall vidare vara befattningshavare inom det frivilliga musikbildningsarbe- tet. Ett nära samband mellan den myndighet som har att handlägga frågor rörande det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och tillsynsmyndigheten för musikinstruktörsskolorna synes därför eftersträvansvärt. Musikinstruk- törsskolorna f-öreslås även fungera som institutioner för kompetenskurser och fortbildningskurser, till vilka statsanslag förutsättes utgå via skolöver— styrelsen.

Den expertis i lärarutbildningsfrågor, som skolöverstyrelsen redan för- fogar över, hör även kunna utnyttjas för musikinstruktörsskolornas vidkom- mande. Beträffande skolöverstyrelsens musikaliska expertis har utredning- en i annat sammanhang föreslagit en förstärkning med en heltidskonsulent för frågor rörande den frivilliga musikbildningsverksamheten. På denne be- fattningshavare föreslås även frågor rörande musikinstruktörsskolorna kom- ma att ligga. En sådan förstärkning av skolöverstyrelsens musikaliska ex- pertis utesluter icke behovet av en nära kontakt och samråd med landets högsta fackmusikaliska expertis. Utredningen föreslår därför, att skolöver- styrelsen skall samråda med musikaliska akademien i frågor rörande musik- instruktörsskolorna. Detta samråd finns närmare reglerat i det förslag till stadga för statsunderstödda musikinstruktörsskolor, som utredningen utar— betat (bil. 7).

Med ovan föreslagna åtgärder syftar utredningen till att säkra den sam- ordning av all högre musikalisk utbildning i landet, som är önskvärd och nödvändig för ett maximalt utnyttjande av till buds stående medel.

Som ett led i strävandet att garantera en hög och jämn kvalitet på under— visningen vid alla musikinstruktörsskolor, föreslår musikledarutredningen, att skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien, utser en inspek-

tor för varje musikinstruktörsskola. Därmed kommer de nu existerande landsortskonservatorierna och de föreslagna instruktörsskolorna samtliga att få inspektorer utsedda på förslag av musikaliska akademien. Inspektorerna, som skall utöva allmän tillsyn över musikinstruktörsskolorna och på alla sätt söka främja deras intressen, bör i förekommande fall söka eftersträva ett enhetligt handlingsprogram och bör därför ges tillfälle till samråd i frå— gor av gemensamt intresse. Musikledarutredningen förutsätter, att tillsyns- myndigheten kallar inspektorerna till gemensam konferens minst en gång årligen.

Till dessa konferenser bör vid behov kunna kallas experter inom de om- råden, som från gång till annan befinnes vara i särskilt stort behov av över- läggning.

För att garantera ekvivalens mellan musikinstruktörsexamina och däri avgivna vitsord måste dock elevklientelet vid de olika musikinstruktörs- skolorna vara av jämngod kvalitet. Utredningen vill därför kraftigt förorda, att de föreslagna inträdesproven blir identiska vid samtliga skolor av detta slag och att resultaten bedömes efter samma normer. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att i samråd med representanter för musikinstruktörs- skolorna och med anlitande av psykologisk—pedagogisk expertis utarbeta dessa inträdesprov och närmare reglera prövningsförfarandet.

Den omedelbara ledningen av musikinstruktörsskolan skall handhas av en styrelse, ett lärarkollegium och en rektor.

Utredningen räknar, som tidigare redovisats, med olika lokala huvudmän för verksamheten. Styrelsen skall följa arbetet i skolan och på'alla sätt främ- ja dess verksamhet och tillvarata dess intressen samt tillse att arbetet bedrives enligt gällande föreskrifter.

Med hänsyn till de rätt vida befogenheter, som utredningen föreslår att styrelse för musikinstruktörsskola skall ha, är det av vikt, att styrelsen be— står av lämpliga personer med god kännedom om musikinstruktörsutbild— ningen och med intresse för musikbildningsfrågor över huvud. Av styrelsens sju ledamöter bör enligt MLU två utses av Kungl. Maj:t. Den ena av dessa båda ledamöter bör utses på förslag av skolöverstyrelsen och den andre på förslag av musikaliska akademien. Huvudmannen bör få utse fyra av sty- relsens ledamöter och som sjunde styrelseledamot föreslås rektor ingå som självskriven ledamot, tillika styrelsens sekreterare. Om bland de fyra lokalt valda styrelseledamöterna finns personer sakkunniga inom olika delar av den frivilliga musikverksamheten, skulle enligt utredningens mening de bästa garantier kunna erhållas" för en gynnsam utveckling av verksamheten vid musikinstruktörsskolan.

MLU har icke ansett sig ha anledning att föreslå, hur befogenheterna i de- talj skall fördelas mellan den centrala tillsynsmyndigheten och den lokala styrelsen, utöver vad som finnes intaget i kommitténs förslag till stadga för musikinstruktörsskolorna.

Lärarpersonal

Liksom vid alla lärarutbildningsanstalter är det ytterst angeläget, att rektor och lärarpersonal vid musikinstruktörsskolor fyller mycket högt ställda an- språk på lämplighet och kunnighet såväl fackmässigt som pedagogiskt— metodiskt. En väl vitsordad lärartjänst under minst två år vid någon läro— anstalt som är underkastad offentlig kontroll, bör i princip fordras av alla lärare på musikinstruktörsskolan.

För lärare i vokala och instrumentala undervisningsfack är det självklart att en mycket god teknisk och konstnärlig färdighet kräves. Ur många synpunkter synes det önskvärt med en fixering av lärarbehörigheten i dessa undervisningsfack till viss examen och då med krav på kvalificerat betyg, som fallet är vid flertalet andra lärarutbildningsanstalter. Utredningen me— nar dock, att knappheten på lämpliga och intresserade krafter för lärar— tjänster av detta slag, gör det angeläget, att icke någon lämpad sökande utestänges på grund av krav på en formell examen. Till detta kommer att möjligheterna att vitsorda den tekniska och konstnärliga färdigheten inom vokala och instrumentala ämnen på annat sätt än via en formell examen, är mycket goda. Utredningen föreslår därför, att behörighet för lärartjänst vid musikinstruktörsskola prövas av skolöverstyrelsen, som därvid skall ha att inhämta yttrande från musikaliska akademien. För detta system talar även den praxis, som tillämpas vid landets högsta musikaliska utbildnings- anstalt, där lärarbehörighet icke är knuten till viss examen, utan där sökan— des behörighet prövas av särskilda sakkunniga.

Vad beträffar huvudämnet pedagogik med pedagogisk psykologi och all- män metodik föreslår dock utredningen, att musiklärarexamen KMH jäm— te betyg i ämnet pedagogik med pedagogisk psykologi eller motsvarande kunskaper skall krävas för lärarbehörighet. Formella meritkrav föreslås även för lärarbehörighet i musikteori, där kunskaper i musikalisk fack— lära bör vitsordas genom betyg från musikhögskola eller genom eget kva- lificerat tOUSättarskap eller musikteoretiskt författarskap.

Lärartjänsterna vid musikinstruktörsskola bör i undervisningsskyldighet och löneförmåner jämställas med tjänster vid lärarutbildningsanstalter av jämförbar karaktär. Samtliga lärartjänster på musikinstruktörskolan, med undantag för gymnastiklärartjänster, förutsättes bli ämneslärartjänster.

Lärarna i vokala och instrumentala ämnen har att fylla en dubbel uppgift dels som handledare och me-todiklärare och dels som lärare i sitt speciella ämne. Enligt utredningens mening är dessa lärartjänster vid musikinstruk- törsskola närmast att jämföra med metodiklektoraten i övningsämnen vid lärarhögskolor.

Det är oundgängligen nödvändigt att lärarna i dessa ämnen genom till— räcklig övning håller sitt eget tekniska och konstnärliga kunnande aktuellt och ges tillfälle att följa utvecklingen inom sitt fack. Lärarna i vokala och instrumentala undervisningsämnen bör därför ha en normaltjänstgöring ej överstigande 26 veckotimmar.

Med hänsyn till att ämnet psykologi och pedagogik med allmän metodik utgör ett synnerligen betydelsefullt ämne vid all lärarutbildning, och då därtill krav på musiklärarexamen och akademiska betyg föreligger för lärar- behörighet i detta ämne, föreslår utredningen, att befattningshavaren i löne- hänseende jämställes med lärare i metodik vid slöjdlärarseminariet och vid Gymnastiska centralinstitutet och att hans undervisningsskyldighet sättas till högst 26 veckotimmar. Trots de höga kompetenskrav, som kommittén menar vara nödvändiga för dessa tjänster, torde det icke föreligga någon svårighet att få kompetenta sökanden till metodiklärartjänsterna vid musikinstruk- törsskolorna. Det finns åtskiliga musiklärare med universitetsutbildning i ämnet pedagogik och ännu fler med studentexamen eller folkskollärarexa- men, som har förutsättningar att skaffa sig kompetens för tjänsterna.

För övrig undervisning bör engageras special- eller timlärare, som erhål- ler arvode för sin tjänstgöring enligt bestämmelser i timlärarkungörelsen.

Den omedelbara ledningen av musikinstruktörsskolan, såväl den pedago- giska som den administrativa, bör givetvis utövas av en rektor. Med hän- syn till läroanstaltens uppgifter är det nödvändigt, att denne fyller mycket höga krav i fråga om pedagogisk och administrativ skicklighet. Utöver sina uppgifter som ledare av musikinstruktörsskolans verksamhet hör han vara skyldig att meddela undervisning. Rektor bör därför, enligt utredningens mening, vara behörig till ordinarie lärartjänst vid skolan.

Med hänsyn till musikinstruktörskolornas karaktär av lärarutbildningsan— stalter bör rektors undervisningskyldighet icke överstiga 10 veckotimmar.

Vid de musikinstruktörsskolor, som knutits till andra utbildningsinsti- tutioner och där de administrativa göromålen handlägges av chefen för denna institution, föreslås inrättandet av speciella studierektorat för musik- instruktörsskolans pedagogiska ledning. För studierektor bör gälla vad ovan sagts om rektor. Studierektors undervisningsskyldighet bör enligt kommit- téns mening vara större än rektors, dock icke överstigande 20 veckotimmar.

I lönegradshänseende bör rektorerna vid musikinstruktörsskolorna icke placeras lägre än rektor för slöjdseminariet eller rektorerna för semina- rierna för huslig utbildning.

Samtliga befattningshavare vid musikinstruktörsskolan föreslås tillsättas av den lokala styrelsen, efter det att skolöverstyrelsen prövat de sökandes behörighet och lämplighet för tjänsten.

Läsåret vid musikinstruktörsskolan föreslås omfatta 39 veckor, däri in- beräknat den tid som examen och inträdesprövningar erfordrar.

Musikinstruktörsskoleorganisationen

Bedömningen av hur många musikinstruktörsskolor, som bör inrättas och var de bör förläggas, måste göras med utgångspunkt från behovsanalysen, men också med hänsyn tagen till de erfarenheter man haft vid liknande institutioner vad beträffar elevrekryteringen. Negativa erfarenheter beträf- fande möjligheten till att rekrytera elever i någon region får dock icke till—

mätas alltför stor betydelse. Med all sannolikhet kommer ett betydligt större antal ungdomar att söka sig till en utbildning av detta slag, om den leder fram till en bestämd examen erkänd av statsmakterna och arbetsgivarsidan, om undervisningen blir avgiftsfri och om studiesociala bidrag av olika slag finnes tillgängliga för eleverna.

De anstalter som för närvarande närmast motsvarar de föreslagna musik- instruktörsskolorna är, som tidigare nämnts, Folkliga musikskolan i Inge- sund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola.

Det har bl. a. av 1947 års musikutredning framförts många principiella synpunkter på det oriktiga i att sammanföra all yrkesutbildning i musik till Stockholm. Musikledarutredningen är helt ense med musikutredningen på den punkten och menar, att musikinstruktörsskolorna bör få en geografisk spridning. Den ledande principen för utredningen har därvid varit, att alla landsdelar bör ha tillgång till minst en musikinstruktörsskola. Icke minst är detta önskvärt med tanke på skolornas roll i den kursorganisation, som ut— redningen i annat sammanhang vill föreslå. De två förutsättningar, som oundgängligen måste finnas på orten för att en förläggning av en musikin- struktörsskola dit skall anses lämplig, är dels att en ekonomiskt solvent hu- vudman finnes, och dels att goda differentierade möjligheter för övnings- undervisning och auskultation föreligger på orten eller i dess närmaste om— givning. Utredningen har dock icke funnit anledning att i detalj föreslå hur frågan om övningsundervisning skall lösas. Den förutsätter dock, att endast i de fall där huvudmannen kan lämna fullgoda garantier för att lämplig musikskola ställes till förfogande som övningsskola, kan ansökan om stats- bidrag till musikinstruktörsskola bli föremål för prövning. Musikledarutred- ningen anser icke det nödvändigt, att orten har ett utvecklat musikliv, ehuru det givetvis vore önskvärt. Musikinstruktörsskolan måste själv kunna fun- gera som musikalisk enhet av tillräcklig omfattning för att tillsammans med de moderna audi-visuella hjälpmedlen ge eleverna en allsidig erfaren— het av den aktuella tonkonsten, och ge möjligheter till den ensemble- och orkestel'övning, som kanske saknas på orten i övrigt. Omfattningen och dif- t'erenticringen av förläggningsortens musikaliska liv måste även påverka (diskuSSionen om storleken på den enskilda musikinstruktörsskolan.

Det synes icke vara välbetänkt att göra skolor av denna typ alltför stora, då detta med hänsyn till utrustning och lokaler ställer mycket höga krav samtidigt som svårigheterna på lärarsidan och övningsundervisningssidan ökar.

Med hänsyn till den uppläggning, som undervisningen vid de föreslagna musikinstruktörsskolorna är ämnad att få, och med stöd av de erfarenheter, som vunnits i Ingesund och Framnäs, föreslår utredningen, att varje årskurs i musikinstruktörsskolan maximalt uppgår till 16 elever. Ur den synpunkten att lärare och materiel bör utnyttjas så effektivt som möjligt, finner utred- ningen, att antalet elever icke bör underskrida 12.

Det maximala antalet elever i en fullständig musikinstruktörsskola bör så- ledes, enligt utredningens förslag, uppgå till 48 elever. Med hänsyn till vad

11—621039

tidigare sagts om variationer i ortens musikaliska liv och tillgången på möj- ligheter till övningsundervisning, menar utredningen, att någon eller några musikinstruktörsskolor skulle kunna organiseras med parallellavdelningar. Där elevunderlaget är tillräckligt för att rekrytera två parallellavdelningar och där övriga omständigheter synes tala för detta, bör en »dubbel» musik— instruktörsskola kunna inrättas, dock att därmed icke någon landsdel blir helt utan musikinstruktörsutbildning.

Med hänsyn till vad ovan sagts har utredningen funnit, att musikinstruk- törss'koleorganisationen lämpligen bör omfatta ser musikinstruktörsskolor, varav två »dubbla». På två undantag när har utredningen icke funnit an- ledning i detalj föreslå den exakta lokalisationen av de föreslagna musik- instruktörsskolorna. De två undantagen utgör den folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Båda institutionerna har, som framgått av tidigare framställning, tradition som utbildningsanstal- ter för befattningshavare i kommuners och studieförbunds musikbildnings- arbete.

Folkliga musikskolans i Ingesund framtida organisation

Den folkliga musikskolan i Ingesund, som existerat sedan början av tjugo— talet, fick sin funktion av utbildningsanstalt stadgad i k.k. 573/1952 där det sägs, att skolan skall ge eleverna »möjlighet att utbilda sig i instrumen— talmusik och sång eller till studieledare inom det folkliga musikbildnings— arbetet». Först i och med k. br. av den 24. 4. 59 får skolans pedagogutbil- dande verksamhet en mer tillfredsställande lösning i och med att statsbidrag beviljas för en tredje årskurs, anordnad i huvudsak i enlighet med »Sär- skilda bestämmelser för Musikfackskolan på Ingesund» (se bil. 4).

Den verksamhet, som ägt rum vid Ingesundskolan, och som beskrivits i ett tidigare avsnitt (se 5. 95 ff), har varit en banbrytande gärning på områ- det och det utbildningsarbete som där bedrivits, den frivilliga musikbild— ningsverksamheten till fromma, kan icke skattas nog högt.

1947 års musikutredning var visserligen icke beredd att föreslå, att kur- ser och prov för kompetens som förste instruktör skulle förläggas till Inge- sundskolan. Denna tvekan baserade sig framför allt på frånvaron av fast— ställda inträdesfordringar vid skolan. Skolöverstyrelsen gav i sitt remissytt- rande över MU:s betänkande uttryck för en positivare syn på Folkliga mu— sikskolan: och var »övertygad om att Folkliga Musikskolan i Arvika och eventuella nya skolor av liknande typ skulle kunna bli lämpliga för instruk- törsuthildning. Detta förutsätter givetvis en viss gallring av eleverna, om— läggning av kurserna och anställande av välkvalificerade lärare.»

Dessa villkor kan i dag i alla väsentligheter sägas vara uppfyllda. Ingesundskolan har för närvarande en lärarstab som besitter utmärkt sakkunskap och erfarenhet från de undervisningsområden, som är aktuella i de föreslagna musikinstruktörsskolorna. Varje lärares kompetens har va— rit föremål för en dubbel prövning dels” av skolöverstyrelsen, dels av mu-

sikaliska akademien. Under de senaste åren har skolan haft mycket goda rekryteringsmöjligheter med sökanden från hela landet. 1959 var antalet sö- kande 54, varav 8 antogs till pedagoglinjen och 12 till den allmänna linjen. I genomsnitt har man under senare åren endast kunna ta emot omkring 25 % av de sökande trots att många fler klarat inträdesproven. Ur rekryte— ring5synpunkt synes Ingesund—skolan ha goda förutsättningar att fördubbla sin omfattning utan risk för att någon påtaglig standardsänkning skall be— höva bli följden.

Tack vare att Arvika stad ställt sin kommunala musikskola till Ingesund- skolans disposition som övningsskola för de blivande musikpedagogerna, finnes där goda möjligheter beträffande övningsundervisning på låg- och mellanstadiet.

För auskultationer och övningsundervisning av detta slag har man även till- gång till den kommunala musikverksamheten inom landskommuner i Arvikas närhet. För den mer vuxenpedagogiska träningen har man utnyttjat Inge- sunds folkhögskola, där musikskolans elever lett klasser i musikhistoria och musiklyssnande. Under vissa år har man förlagt viss auskultation och Övningsundervisning till seminariet i Karlstad. De undervisningsmöjligheter som i dag står folkliga musikskolan till buds inom Värmlands läns musik- cirkelförbund, inom grundskola och folkskola i Arvika, inom kommunal musikbildningsverksamhet i Arvikas omedelbara närhet och sist men icke minst i folkliga musikskolans egen övningsskola, Arvika kommunala musik— skola, förefaller väl räcka till även för en »dubbel» musikinstruktörsskolas behov.

Den nuvarande huvudmannen för folkliga musikskolan i Ingesund, För- eningen för det folkliga musiklivets befrämjande, har tyvärr icke ekono- miska möjligheter att som huvudman trygga verksamheten vid folkliga mu- sikskolan. Enligt förljudande från musikskolans ledning föreligger goda möjligheter för att Värmlands läns landsting skall ställa sig som huvudman för en musikinstruktörsskola förlagd till Arvika-trakten.

Kommittén har genom besök å Ingesundskolan kunnat konstatera, att de nuvarande lokalerna redan vid nu gällande elevantal är helt otillräckliga.

En oundgänglig förutsättning för att Ingesundskolan skall kunna fylla en uppgift som utbildningsanstalt för musikinstruktörer är således att 10- kalfrågor—na bringas till en lycklig lösning. Musikskolans nuvarande lokaler invigdes 1933. Det nuvarande skolhuset var då menad som en kärna i ett större byggnadskomplex, vartill skulle anslutas två flyglar med utrymmen för matsalar, ekonomiutrymmen och elevbostäder. Redan med nuvarande storlek, 50—60 elever, saknas det bostadsrum inom elevhemmet för ca 25 —30 elever, övningsutrymmen saknas så gott som fullständigt och även undervisningslokalerna är otillfredsställande och matsalsutrymmena är otill— räckliga. Bil. 8, som omfattar en P.M. rörande behovet av lokaler för folkliga musikskolan i Ingesund, vilket bygger på uppgifter från skolans ledning, visar på det prekära i situationen. Musikledarutredningen menar, att även om utredningens förslag rörande folkliga musikskolan icke skulle leda

till någon åtgärd, borde medel ur byggnadsanslaget för folkhögskolor sna- rast anvisas för om- oeh tillbyggnad av Ingesundskolan, så att dess för det folkliga musikbildningsarbetet i landet så värdefulla arbete icke äventyras.

Med hänsyn till de utomordentligt goda insatser som den folkliga musik— skolan i Ingesund gjort för lärarutbildningen för den frivilliga musikbild- ningsverksamhetens behov, och med hänvisning till ovan angivna fakta, föreslår musikledarutredningen, att den folkliga musikskolan i Ingesund snarast ombildas till en statsunderstödd musikinstruktörsskola. Utredningen anser vidare, att mycket talar för att Ingesundskolan bör organiseras som »dubbel» musikinstruktörsskola med två parallella avdelningar i varje års- kurs.

Musiklinjens vid Framnässkolan framtida organisation

Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola skiljer sig i organisatoriskt hänse- ende från folkliga musikskolan i Ingesund såtillvida som den senare utgör en fristående enhet med särskild styrelse och rektor, under det att musik- linjen i Framnäs utgör en integrerad del av folkhögskolan och underställd samma ledning som denna. I fråga om undervisningens uppläggning efter- strävas i Framnäs en målsättning och lärogång, som nära ansluter sig till förhållandena vid folkliga musikskolan i Ingesund.

Som huvudman för verksamheten i Framnäs står en stiftelse, där Pite- bygdens kommuner, ABF och arbetarrörelsens organisationer är represen— terade. Som framgått av tidigare framställning (jfr s. 499) är verksamheten i Framnäs av en blygsammare kvantitativ omfattning än i Ingesund. Musik- linjen vid Framnäs har endast haft en treårig musikpedagoglinje från läs- året 1959/60, varför några mer omfattande erfarenheter från denna verk- samhet ännu icke föreligger.

Våren 1962 ansökte skolan att som beredskapsarbete under 1962 få ut- föra en tillbyggnad omfattande 3 lärosalar för individuella lektioner och kammarmusikgrupper, 2 lärosalar för teoretisk undervisning och gruppunder— visning och 4 överspelningsrum samt utbyggnad av nuvarande matsalsut- rymme.

Kostnadsberäkningen för dessa utbyggnader inklusive köks-, mark- och terrasseringsarbeten stannar vid 430 000 kronor.

Efter denna utbyggnad skulle musiklinjen lokalmässigt vara väl rustad att ta emot 50 elever per år.

De lokalmässiga förutsättningarna för den nuvarande musikpedagogut- bildning (40—42 elever) är mycket goda. Den nybyggda folkhögskolebygg- naden inrymmer en förhållandevis stor aula, som är en ändamålsenlig kon- sert- och teatersalong med utmärkta akustiska förhållanden. Dessutom finnes en rymlig teorisal, tre för musikundervisning avsedda lektionsrum och sammanlagt elva överspelningsrum. Förutom en i aulan placerad, först- klassig större Steinway—flygel äger skolan sju pianon vilka dock snart be-

höver utbytas. Därjämte finnes uppspelningsaggregat och bandinspelnings- apparat, stort grammofonarkiv och notbibliotek.

Med hänsyn till de svårigheter, som speciellt övre Norrland har, när det gäller att förvärva goda lärarkrafter på alla undervisningsområden, har musiklinjen vid Framnäs folkhögskola lyckats lösa sina lärarproblem på ett lyckligt sätt. Framnässkolans ledning har härvidlag visat stort förut- seende genom att ställa goda bostäder till lärarnas förfogande. Övnings- undervisningen för de blivande musikpedagogerna har ordnats tillfreds- ställande med generöst stöd från Piteå landskommun, som ställt den kom- munala musikskolan i Öjebyn till musiklinjens disposition som övnings- skola. Framnäseleverna har också rikliga tilfällen till övning i cirkelunder- visning i ett drygt 50-ta1 musikcirklar i och omkring Framnäs.

Beträffande rekryteringsunderlaget nödgas man konstatera, att detta icke på långt när är så stort som Ingesunds-skolans. Skolan har dock icke haft några mera betydande rekryteringssvårigheter och antalet sökande har un- der de senaste åren ökat. Skolans klientel kommer till största delen från Norrbotten och andra delar av övre Norrland, vilka för närvarande hör till de mest musiksvaga delarna av landet. Med en tilltagande musikalisk akti- vitet på kommunsidan och i studieförbunden i övre Norrland, torde man även ha att räkna med ett större antal sökande till musiklinjen vid Fram- näs folkhögskola.

Under alla förhållanden måste det på lång sikt vara mycket angeläget och värdefullt, att eleverna kan förvärva en grundlig musikalisk utbildning i sin egen landsdel. Skulle de vara tvungna att söka sin utbildning längre söderut, finns det stora risker för att de även skulle söka sin yrkesverk- samhet i södra och mellersta Sverige, något som med tanke på övre Norr- lands kulturella utveckling vore mycket olyckligt.

Med hänsyn till de goda materiella och personella resurser som musik- linjen vid Framnäs folkhögskola förfogar över och beaktande det angelägna i att någon utbildningsanstalt för musikinstruktörer förlägges till denna del av landet, föreslår musikledarutredningen, att musiklinjen vid Framnäs folkhögskola omändras till en statsunderstödd musikinstruktörsskola.

Med hänsyn till de generella svårigheter som övre Norrland har, då det gäller att förvärva kompetenta lärare på hög nivå, och med beaktande av rekryteringsunderlagets begränsning, vill utredningen förorda, att verksam— heten i Framnäs skall omfatta en enkel musikinstruktörsskola.

Med utgångspunkt från den kännedom, som kommittén fått om musik- linjen vid Framnäs vid personligt besök på skolan och de synpunkter, som framkommit vid upprepade konferenser med företrädare för skolans led- ning, vill kommittén rekommendera en successiv utbyggnad av Framnässko- lan till fullständig musikinstruktörsskola. Därmed skulle man vinna en lämplig kostnadsmässig fördelning, större möjligheter att få kvalificerade lärare och bättre möjligheter att hålla en god standard på elevmaterialet.

Beträffande den filialverksamheten, som musiklinjen vid Framnäs för närvarande bedriver i Härnösand, föreligger ännu icke tillräckliga erfaren-

heter för ett ställningstagande. Därest erfarenheterna blir gynnsamma och övriga villkor beträffande huvudmannaskap och övningsmöjligheter uppfyl- les, synes icke något hinder föreligga för en förläggning av en enkel mu- sikinstruktörsskola till Kapellsberg i Härnösand.

Beträffande återstående föreslagna musikinstruktörsskolor bör dessa, en- ligt utredningen, förläggas: en till södra Sverige, en till västra Sverige och den återstående till mellersta Sverige.

Mycket talar för att den sistnämnda bör vara en dubbel musikinstruktörs- skola och att den bör förläggas till Stockholms-trakten. Östra Mellan-sverige utgör ju den folkrikaste och den mest expanderande regionen. Därtill kom- mer att den musikaliska aktiviteten i kommuner och studieförbund är högre där än i någon annan region. Ur rekryteringssynpunkt och lärarsynpunkt synes också allt tala för en förläggning av en dubbel musikskola till Stock- holm eller dess närhet.

I och för sig skulle alla orter, som fyller tidigare uppställda krav på lämplig huvudman och goda möjligheter för övningsundervisning på alla stadier, vara möjliga förläggningsorter för musikinstruktörsskolor. Många skäl skulle dock kunna andragas för att musikinstruktörsskolorna i första hand bör knytas till några av de i kapitel III omnämnda nu existerande musikaliska utbildningsanstalterna.

KAPITEL IX

Kommitténs förslag rörande förskolor till musikinstruktörsskolorna

Om utbildningstiden vid de föreslagna musikinstruktörsskolorna skall kun- na hållas inom rimliga gränser, utan att avkall skall behöva göras på kvali- teten av musikinstruktörernas utbildning, måste man kräva en hög standard både vad beträffar de rent praktiskt-musikaliska förkunskaperna och be— träffande allmänbildningsnivån hos de sökande. Med utgångspunkt från detta faktum, och med de erfarenheter man haft i Arvika och Framnäs, har utredningen ingående diskuterat problemen om anknytning av en förskola till musikinstruktörsskolorna. Ett förslag har varit att till musikinstruk- törsskolan anknyta en 2-årig förskola, som i princip skulle konstrueras som den av skolberedningen föreslagna humanistiska fackskolan. Syftet med denna skulle vara att bereda elever, som redan efter avslutad nioårig grund- skola är inriktade mot musikinstruktörsbanan, en studiegång speciellt av- sedd att förbereda för musikinstruktörsskolan.

Förutsättningen är, att denna förskola kan ge en allmänbildningsnivå, som kan jämställas med den, som en humanistisk fackskola, enligt skolbe- redningens förslag, är ämnad att ge. Detta leder med nödvändighet till att förskolans timantal blir mycket stort och att undervisning måste ges i ett stort antal ämnen. Med tanke på att stabiliteten beträffande yrkesval och yr— kesintressen icke är påtagligt stor i 16-årsåldern, får icke en dylik förskola alltför snävt sikta mot musikinstruktörsskolans utbildning. Den måste även öppna andra utbildningsvägar för de elever, som efter sina två år på för- skolan ändrat yrkesinriktning, eller för de elever, som icke kommer in på musikinstruktörsskolan. Undervisningens omfång och utformning borde där- för i allt väsentligt sammanfalla med den, som blir gällande för en framtida humanistisk fackskola. Dock måste viss utvidgning av timtalet i musik ske, om förskolan skall bli avpassad för sitt ändamål att förbereda eleverna för inträde i musikinstruktörsskolan. Därest elevernas arbetsbörda icke skall bli orimligt stor, måste samtidigt en minskning av det sammanlagda timantalet för orienteringsämnena ske.

Kommittén ställer sig dock tvivlande till om detta dubbla mål, att ge all- männa förskunskaper fullt jämförbara med den humanistiska fackskolans, och att ge en praktiskt-musikalisk utbildning, som är tillräcklig för inträde på en musikinstruktörsskola, kan förverkligas med en studietid av två år. Även med en utökning av antalet undervisningstimmar i musik och en redu—

cering av orienteringsämnenas timmar, skulle veckotimantalet i en sådan förskola bli så högt, att eleverna får alltför liten tid över till enskild övning och samspel. Därtill kommer att sådana förskolor med sitt relativt sett låga elevantal måste ställa sig dyrbara, samtidigt som tillvalsmöjlighelerna måste bli mycket begränsade.

Utredningen har därför avstått från att föreslå 2-å1'iga förskolor anknutna till musikinstruktörsskolorna och med syfte att förbereda eleverna såväl ur allmänbildningssynpunkt som praktiskt-musikalisk synpunkt för inträde i musikinstruktörsskolan.

Kommittén vill dock peka på de möjligheter, som den tvååriga humanis- tiska fackskolans estetiska alternativ öppnar för de elever, vilka ämnar ut- bilda sig till musikinstruktörer och som nått en tillfredsställande nivå i praktiskt-musikaliskt hänseende. En lämplig förutbildning för musikinstruk- törsskolorna ges även i de redan existerande folkhögskolorna med utvidgad musikundervisning. Dock menar kommittén, att den tvååriga utbildnings- gången i dessa skolor kräver, att eleverna har en relativt hög nivå i prak- tiskt-musikaliskt avseende redan vid inträde vid dessa folkhögskolor. I annat fall torde de icke bli väl förberedda för musikinstruktörsskolan både ur all— mänbildningssynpunkt och ur instrumentell, vokal och musikteoretisk syn- punkt med en 2—årig studiegång.

Den allmänbildningsnivå, som kommittén menar vara nödvändig för in- träde på musikinstruktörsskolor, kan förvärvas i folkhögskolor och fack- skolor, som efter en övergångsperiod säkerligen kommer att finnas i alla de— lar av vårt land, varför tillräckligt bärande skäl icke föreligger för att in- rätta speciella förskolor med syfte att i allmänbildningshänseende förbereda eleverna för inträde i musikinstruktörsskolan. Helt annorlunda ställer det sig med möjligheterna att erhålla den förutbildning i praktiskt musikaliskt avseende, som måste krävas av de sökande till musikinstruktörsskolan. Spe- ciellt i de norra delarna av landet och i vissa områden av de sydöstra och Västra delarna av landet, med undantag för Göteborg, erbjudes relativt sett små möjligheter till en musikundervisning, som är lämpad att förbereda för en musikinstruktörsskola.

Utredningen vill därför föreslå, att en 1-årig förskola med syfte att prak- tiskt—musikaliskt förbereda eleverna för mus-ikinstruktörsutbildning, må kunna anknytas till musikinstruktörsskolan. Undervisningen i denna skall i första hand vara avsedd för elever, som fyller kraven på allmänbildning och allmän mognad för inträde i musikinstruktörsskola, men vars prak- tiskt-musikaliska skolning icke fört dem fram till en nivå, som är godtagbar för inträde i musikinstruktörsskolan.

Timplanen för en dylik konservatoriemässig förskola bör enligt utredning- ens mening förutom gymnastik i huvudsak icke upptaga andra ämnen än praktiskt-musikaliska och musikteoretiska. Samtidigt som man därmed ger eleverna en allsidig förberedelse för musikinstruktörsskolans undervisning, kan antalet veckotimmar hållas så lågt, att eleverna beredes goda möjlighe- ter till individuellt övningsspel och samspel. 1 nedan redovisade timplan

räknar utredningen med en schemabunden undervisning omfattande 20 veckotimmar.

Förslag till timplan för den I-åriga förskolan

Valfritt instrument1 ............ 1 vt. (enskild undervisning) Piano ........................ 1 vt. (grupper om 2 elever) Sång .......................... 1 vt. d:o Gehörs- och musiklära .......... 3 vt. (grupper om 3—5 elever) Förberedande ensembleundervis- ning ......................... 2 vt. (grupper om 2—4 elever) Förberedande orkesterundervis- ning .......................... 4 vt. Körsång ...................... 2 vt. Rytmik ...................... 2 vt. Gymnastik och idrott .......... 2 vt. (delat på en manlig och en

kvinnlig avdelning) Valfritt ämne i studiecirkelform. 2 vt. (grupp om minstå deltagare)

20 vt.

Beträffande det valfria ämnet menar kommittén, att detta i första hand bör vara av allmänorienterande eller samhällsorienterande art. Kommittén föreslår, att dessa studier sker i studiecirkelform, dels för att deltagarna därigenom skall komma i kontakt med den i studieförbunden vanliga arbets- formen, dels för att cirkelformen utgör ett lämpligt forum för en studie- befrämjande social anpassning till kamrater och lärare.

Kontakten med studiecirkelns metodik synes så mycket angelägnare, som en stor del av eleverna sannolikt icke tidigare kommit i kontakt med denna arbetsform.

Kommittén föreslår, att inga speciella studieplaner utfärdas, utan lärarna bör få tillfälle att pröva lämpliga undervisningsformer alltefter elevernas förkunskaper. Där gruppindelning skall ske, bör homogena undervisnings- grupper eftersträvas.

Förskolan föreslås i förekommande fall följa de stadgor, reglementen och statsbidragsbestämmelser, som kan komma att fastställas för musik- instruktörsskolan. Rektor eller studierektor för musikinstruktörsskolan före- slås jämväl vara rektor respektive studierektor för förskolan. Ett elevantal på mellan 18 och 24 förefaller med tanke på ett funktionellt och ekonomiskt utnyttjande av materiel och lärarkrafter, vara att rekommendera.

Det relativt högre elevantalet i förskolan får icke ses som ett uttryck för att en studiegång genom förskola skall betraktas som en säkrare eller mer önskvärd väg till musikinstruktörsskolan än andra tänkbara vägar. Anled- ningen till kommitténs förslag rörande elevantalet i förskolan grundar sig främst på ekonomiska överväganden. Vidare menar kommittén, att försko- lorna kommer att locka en del sökanden, som efter ett års musikstudier ändrar håg och yrkesinriktning eller som redan vid inträde till musikin-

1 Om det valfria instrumentet är piano bör den föreslagna gruppundervisningen i piano er- sättas av gruppundervisning på annat instrument.

struktörsskolan är fast beslutade att söka sin utkomst inom musikhandels- branschen, radion eller orkesterverksamheten. En avgång av de mest avance- rade eleverna till musikhögskolan, konservatorierna eller andra utbildnings- anstalter är erfarenhetsmässigt ett alternativ att räkna med liksom den möjligheten att mindre begåvade elever avrådes från vidare studier på mu- sikinstruktörsskolorna.

Vid 18 elever beräknas antalet lärartimmar bli 65 per vecka, och med ett elevantal på 24 elever 82 lärartimmar per vecka, fördelade enligt nedanstå- ende plan.

Valfritt instrument eller sång I ............................ 18 vt 24 vt Piano (därest ej detta valts som instrument I) ............... 9 >> 12 » Sång (därest ej detta valts som instrument I) ................ 9 >> 12 >> Gehörs- och musiklära .................................... 5 >> 6 » Ensemble ................................................ 6 >> 8 >> Orkester .................................................. 4 >> 4 >> Körsång .................................................. 2 >> 2 » Rytmik . . . . . ............................................. 2 >> 2 » Gymnastik ................................................ 4 >> 4 » Valfritt ämne .............................................. 6 >> 8 »

Summa 65 vt 82 vt

Ur musikinstruktörsskolornas synvinkel förefaller en dylik förskola vara mycket önskvärd. Därmed ökar möjligheterna till auskultations- och övningsundervisning för musikinstruktörsskolornas elever, varjämte möj- ligheterna att organisera funktionsdugliga ensembler och körer för övnings- ändamål blir bättre.

Kommittén föreslår, att för inträde i förskolan skall krävas, att eleven uppnått 18 års ålder och har genomgått två årskurser på folkhögskola eller 2-årig humanistisk fackskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper. Under en övergångsperiod, vars längd närmare bestämmes av skolöverstyrelsen, bör realexamen, normalskolekompetens eller motsvarande gälla för inträde till såväl förskolan som pedagoglinjen.

Vidare vill kommittén föreslå, att de sökande till förskolan skall genomgå inträdesprov omfattande instrumentalt/vokalt prov, gehörsprov och i före- kommande fall röstprov och pianoprov. Dessa prov liksom inträdesproven till den egentliga musikinstruktörsskolan bör utformas lika Över hela lan- det. Kommittén föreslår, att tillsynsmyndigheten fastställer provens omfatt— ning och innehå'll centralt efter hörande av berörda lärare vid musikinstruk— törsskolorna. För konstruktionen och utformningen av proven bör peda- gogisk-psykologisk expertis anlitas.

Förskolan i Ingesund och Framnäs

Som framgått av tidigare framställning har man såväl vid den folkliga musikskolan i Ingesund som vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola pa- rallella linjer till de linjer, som utbildar musikpedagoger. Undervisningen vid dessa parallell-linjer siktar främst till att utveckla elevernas talanger och färdigheter i instrumentellt och vokalt hänseende. Stor vikt lägges även vid att eleverna redan tidigt övas i samspel i större och mindre grupper. Sam- spelet bedrives ofta i form av en elevorkester eller i form av mindre kam- marmusikaliska grupper. Ämnena musikhistoria, musikalisk uppförande- praxis och improvisation och harmonilära, som även förekommer på tim— planen, avser att ge en vidgad inblick i musikens klang- och formvärld. Ele- verna får här tillfälle att dels själva framföra kompositioner från olika tids- epoker och i olika stilarter, dels att med grammofonens hjälp lära känna musik, som de inte har möjlighet att själva spela. Härvid diskuteras även musikförståelse och olika sätt att lyssna till musik.

De allmänna musiklinj erna i Arvika och Framnäs vill bereda musikintres- serad ungdom tillfälle till god och gedigen musikundervisning för lägsta möjliga kostnad. Målet har varit att medverka till en utveckling och odling av det folkliga musiklivet, till skapande av god musikkultur och till odling av den enskildes musikintresse. Sedan den treåriga musikpedagogiska ut- bildningen etablerats vid dessa båda utbildningsanstalter, har de parallella linjerna i viss utsträckning kommit att utnyttjas av elever, som önskat förbereda sig för inträde i den musikpedagogiska linjen. Speciellt har detta varit fallet i Framnäs. Dessa parallellinjer till musikpedagoglinjerna har fått olika utformning och innehåll i Ingesund och Framnäs. Den 5. k. allmänna linjen vid folkliga musikskolan i Ingesund är en rent konservatoriemässig linje, där eleverna har möjlighet till utbildning under tre år i praktiskt-mu— sikaliska ämnen. I Framnäs är parallell-linjen tvåårig och benämnes grund- kurs. Timplanen på den tvååriga grundkursen i Framnäs omfattar förutom praktiskt-musikaliska och musikteoretiska ämnen även allmänbildande äm— nen: modersmålet, litteraturhistoria, historia och samhällslära varjämte eleverna beredes tillfälle att deltaga i undervisning i moderna språk, före- trädesvis engelska.

Eleverna i grundkursen i Framnäs antas utan inträdesprov, medan intag— ningsprov förekommer vid den allmänna linjen i Ingesund.

Den 3-åriga konservatoriemässiga musikundervisningen på den allmänna linjen i Ingesund har mångåriga traditioner och den 2-åriga grundkursen i Framäs är likaså väl etablerad.

En omorganisation av musikpedagogutbildningen vid folkliga musiksko— lan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola till statsunder- stödda musikinstruktörsskolor nödvändiggör även ett ställningstagande till de parallella musiklinjerna vid dessa skolor.

Behovet av dessa typer av undervisning har enstämmigt vitsordats från

båda orterna, och rekryteringen visar på ett utbrett behov av denna form av musikundervisning. Dessa allmänna musiklinjer har också visat sig vara till stort gagn för ortens musikkulturella liv. Det har därför synts utredning- en högst angeläget, att den verksamhet, som bedrives i den 3-åriga allmänna musiklinjen i Ingesund och den 2-åriga grundutbildningen i musik i Fram- näs, icke inskränkes.

Med hänvisning till den särställning, som folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola för närvarande intar i landet, och med stöd av de erfarenheter man gjort av den allmänna linjen respektive grundkursen på dessa orter, är utredningen beredd att förorda en annan organisation beträffande förskolan i Ingesund och Framnäs än ovan före— slagna. Den folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola ligger för närvarande under folkhögskolestadgan med de sär- bestämmelser som stadgas i k. br. 24. 4. 59. Målsättningen för den allmänna linjen i Ingesund och grundkursen i Framnäs är »att verka till musiklivets gagn genom att bereda musikintresserad ungdom god, fackmässig under- visning i instrumentalmusik och sång jämte därav betingade teoretiska ämnen». De är öppna för ungdomar som fyllt 16 år.

Kommittén föreslår att förskolorna till musikinstruktörsskolorna i'Inge- sund och Framnäs utformas som 3-åriga skolor med syfte att såväl all- mänbildningsmässigt som praktiskt-musikaliskt föra eleverna fram till en nivå, som kan godtagas för inträde i musikinstruktörsskolan. Enligt kom- mitténs mening föreligger inget hinder för att dessa 3-åriga förskolor får en målsättning och organisation, som överensstämmer med folkhögskolans. Icke heller synes det nödvändigt att anordna särskilda inträdesprov annat än som en nödfallsutväg, då antalet sökade överskrider antalet tillgängliga elevplat- ser, och någon annan rättvis grund för ett gallringsförfarande icke står till buds.

Enligt kommitténs mening finnes icke heller några vägande skäl för att betyg och examination skall förekomma vid dessa linjer i annan ordning än som förekommer på vanliga folkhögskolor.

Det föreligger alltså enligt kommitténs mening icke något hinder för att de föreslagna 3-åriga förskolorna i Ingesund och Framnäs ligger kvar under folkhögskolestadgan och får en ställning som folkhögskolor med kraftigt ut- vidgad musikundervisning. En förutsättning för detta är dock en utökning av möjligheterna till enskild undervisning inom ramen för folkhögskole- stadgan liksom utvidgade befogenheter för tillsynsmyndigheten att med— dela tillstånd till uppdelning i relativt små grupper i vissa ämnen, där så erfordras.

Den föreslagna ordningen medför modifikationer i både den allmänna linjen vid folkliga musikskolan i Ingesund och grundkursen i Framnäs. l Framnäs sker en utökning från 2-årig til'l 3-årig utbildning, och på båda or- terna måste tim- och kursplaner ändras. Fastställandet av dessa tim— och kursplaner bör i vanlig ordning åvila skolöverstyrelsens folkbildningsrotel.

l !

Kommittén är dock beredd att föreslå följande principskiss till den S—åriga förskolans timplan i vad avser de allmänbildande ämnena.

Modersmål ...................... 20 vt. Litteraturhistoria ................ 20 vt. Kulturhistoria .................. 40 vt. Tredje årskurs Psykologi ...................... 30 vt. Engelska ...................... 60 vt. Tyska .......................... 60 vt.

Summa 230 vt.

Modersmål ...................... 50 vt Litteraturhistoria ................ 50 vt Historia ........................ 30 vt

Andra årskurs Allm. Kulturhistoria ............ 30 vt. Psykologi ...................... 30 vt. Engelska ...................... 60 vt Tyska .......................... 60 vt

Summa 310 vt

Modersmål ...................... 180 vt. Litteraturhistoria ................ 50 vt. Historia ........................ 90 vt. Psykologi ...................... 60 vt.

Första årskurs Natuikunskap .................. 60 vt. Engelska ...................... 60 vt. Tyska .......................... 60 vt. Matematik ...................... 60 vt.

Summa 620 vt.

Timplanens 1 160 timmar har fördelats med 620 timmar under första års- kursen, 310 timmar under andra årskursen och 230 timmar under tredje årskursen. Utgående ifrån en lästid på 39 veck01 motsvarar det ungefär 17 veckotimmar, 8 veckotimmar och 6 veckotimmar i årskurs ett, två och tre. De praktiskt-musikaliska och musikteoretiska delarna av förskolans tim— plan skulle då erhålla motsvarande successiva ökning i veckotimantal. Med hänsyn till att eleverna under hela sin 3- å1iga utbildningstid 1 förskolan mås— te tillförsäkras tillräcklig tid för enskilt övningsspel liksom för övningar i ensembler, bör enligt kommitténs mening de i folkhögskolestadgan föie— skrivna bestämmelserna om veckotimmarnas minimiantal icke gälla i folk- liga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Kommittén föreslår att antalet veckotimma1 icke bör överskrida 24 1 årskurs ett och 20 1 årskurselna två och tre. Därmed kommer antalet schemahundna veckotimmar i årskurserna två och tre att motsvara veckotimantalet i de tidigare föreslagna 1- -åriga förskolorna.

Enligt kommitténs mening bör den föreslagna timplanen beträffande de allmänbildande ämnena mycket väl svara mot vad en 2-årig folkhögskole- kurs innehåller vid flertalet skolor. De praktiskt-musikaliska och musikteo-

retiska studierna bör innehållsmässigt svara mot den timplan, som föresla- gits för de 1-åriga förskolorna vid musikinstruktörsskolor i allmänhet.

De föreslagna 3—åriga förskolorna i Ingesund och Framnäs föreslås få statsbidrag enligt samma normer, som gäller för folkhögskolor, dock att grundbidrag ej bör utgå med hänvisning till det grundbidrag, som redan tilldelats musikinstruktörsskolan.

Beträffande den filial till musiklinjen vid Framnässkolan, som sedan ht 1961 existerar på Kapellsberg i Härnösand, synes den ovan föreslagna ord— ningen kunna tillämpas även där. Den breddning av rekryteringsbascn för en musikinstruktörsskola i Framnäs, som existensen av 3-årig musikfolkhög— skola i Härnösands-trakten skulle medföra är högst önskvärd. Samtidigt ta— lar knappheten på lärare och nödvändigheten av att utnyttja Framnäs' erfa- renheter även i Härnösand emot att för närvarande ge Kapellsberg en mer självständig status. För den nuvarande ordningen talar även en rad ekono- miska skäl, bl.a. besparingar på administrationssidan.

Samtidigt som dessa 3-åriga musiklinjer skapar förutsättningar för de fö— reslagna musikinstruktörsskolorna i Ingesund och Framnäs att på ett bätt— re sätt fungera som musikalisk miljö för blivande musikinstruktörer och ge rikligare tillfällen till övnings- och auskultationsundervisning, kommer de med sin 3-åriga lärogång att ha goda förutsättningar att både allmänbild- ningsmässigt och praktiskt-musikaliskt vara utmärkta förskolor för mu- sikinstruktörsskolorna.

Det synes utredningen ovisst, vilken form av förskola som kan visa sig mest ändamålsenlig. Med hänsyn till det aktuella förhållandet på de orter, som har diskuterats, vill kommittén föreslå ovanstående organisation i vän- tan på ett slutgiltigt ställningstagande i ljuset av de erfarenheter, som ovannämnda förskoleformer kan komma att ge. Utredningen är dock ange— lägen att understryka, att förskolorna och de 3-åriga musiklinjerna i Inge- sund och Framnäs icke får anses utgöra en säkrare väg till musikinstruk- törsskolorna än andra. De får endast betraktas som en av många tänkbara förutbildningar för 111usikinstruktörsskolan närmast avsedd för ungdomar från de delar av landet, där möjligheterna till praktiskt-musikaliska studier på mer avancerad nivå är mindre goda, eller de ungdomar, som trots goda utbildningsmöjligheter på hemorten är i behov av kompletterande studier.

KAPITEL X

Utbildningskurser och fortbildningsverksamhet för deltidsunder- visande lärare och cirkelledare i den frivilliga musikbildningsverksamheten

De musikinstruktörsskolor, som kommittén föreslår skola inrättas, syftar till att förse den frivilliga musikbildningsverksamheten med heltidsanställ- da musikpedagoger. Den successiva utbyggnaden av dessa skolor, som torde bli nödvändig bl. a. av ekonomiska skäl, liksom den treåriga lärogången leder till att dessa skolor icke kommer att nämnvärt påverka lärartillgång- en inom den frivilliga musikbildningsverksamheten förrän i slutet av 1960— talet. Under övergångstiden kommer man alltfort att även för heltidsan- ställda befattningshavare få lita till yrkesmusiker och musikpedagoger, vil- kas utbildning icke skänkt dem tillräcklig förtrogenhet med det frivilliga musikbildningsarbetets förutsättningar, vare sig i fråga om mångsidigt in- strumentalt kunnande eller pedagogisk-metodisk skolning. I viss utsträck- ning kommer man att liksom hittills få utnyttja kunniga ehuru icke fack- utbildade personer. För det stora behovet av timlärare inom studieförbun— den och kommunernas musikbildningsverksamhet torde man under över— skådlig framtid i stor utsträckning vara tvungen att lita till den senare kategorien.

Detta faktum i förening med den nuvarande bristen på lämpliga lärare och cirkelledare, som på sina håll lett till en beklagligt låg lärarkvalitet i kom- munernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet, kräver snara åtgärder. Risken för att kvaliteten på det omfattande musikaliska folkbild- ningsarbetet snabbt skall sjunka, är eljest uppenbar. Utöver de i kapitel VIII föreslagna statsunderstödda musikinstruktörsskolorna måste åtgärder om- gående vidtagas för att ge lämpliga och intresserade amatörmusiker och fackmuSiker en metodisk och pedagogisk utbildning med sikte på att göra dem lämpliga som cirkelledare i musik i studieförbundens musikbildnings- verksamhet och under en Övergångsperiod som timlärare i kommunala mu- sikskolor o. (1.

En kraftigt utökad statsunderstödd kurs- och fortbildningsverksamhet bör därför enligt kommitténs mening snarast etableras.

Tidigare kursverksamhet

Man har inom studieförbunden länge varit medveten om det faktum, att ett rätt stort antal cirkelledare varit i olika avseenden okvalificerade. Det var också på folkbildarhåll, som man tidigast tog initiativ till utbildnings- och fortbildningskurser för lärare och handledare i musikcirklar. lnitiativen kom främst från de riksomfattande organisationerna, men det förekom även lokala initiativ. Till största delen har dessa kurser syftat till att göra fack- utbildade musiker förtrogna med det folkliga musikbildningsarbetets spe- ciella problem och arbetsformer, men många kurser har också syftat till att bibringa skickliga amatörer ökade förutsättningar för lärarverksamhet.

Centrala intitiativtagare till utbildningskurser och fortbildningskurser på musikbildningens område har varit bl. a. Centralkommittén för musikalisk folkbildning, Folkbildningsförbundet, Musikfrämjandet, Skolöverstyrelsen och de olika studieförbunden separat.

På det regionala och lokala planet har framför allt de olika bildningsför— bunden organiserat och genomfört musikkurser. På senare tid har även en— skilda folkhögskolor, musikkonservatorlet i Malmö och musiknämnden i Lund arrangerat musikkurser för ledare och instruktörer i den frivilliga musikbildningsverksamheten.

Centralkommittén för musikalisk folkbildning

Centralkommittén för musikalisk folkbildning konstituerade sig för första gången 1944. Den står under Samverkande Bildningsförbundens administra— tion och fungerar närmast som dess särskilda musiksektion. Centralkommit— tén är sammansatt av två ledamöter från varje studieförbund, och därjämte kan representanter för organisationer och institutioner, vilkas intressen på ett eller annat sätt sammanfaller med kommitténs, adjungeras. Centralkom— mittén föreslogs vid starten få följande uppgifter:

1. Vidtaga åtgärder för att skaffa en ekonomisk basis för den kommande verksamheten.

2. Upprätta en repertoarförteckning för olika instrumentalsammansätt- ningar till skolors och musikcirklars tjänst.

3. Bedriva konsulterande verksamhet.

4. Bedriva kursverksamhet.

5. Vidtaga åtgärder för främjande av instrumentalundervisning i folk- skolan.

6. Diskutera utgivandet av en tidskrift, som kunde tjäna som ett organ för kontakt mellan musikcirklarna och den centrala "ledningen. Kursverksamheten var således redan från början en viktig del av central- kommitténs arbetsuppgifter. Denna del av verksamheten går tillbaka på det gamla samarbete, som redan i början av 1930-talet förekom mellan ABF och IOGT. Från en konferens 1933 kan man notera, att bland gemensamma arbetsuppgifter även upptogs anordnandet av sång- och musikledarkurser

för utbildning av ledare samt försök med »en ordnad och regelbunden kon- sulentverksamhet för sång— och musikcirklar».

1934 arrangerade Uppsala Musikskola på uppdrag av ABF, IOGT och NTO en kurs för musikledare inom studiecirklar. Kursen omfattade en musik- historisk föreläsningsserie jämte praktiska övningar i musikalisk stil- och formlära, lektioner i undervisningsmetodik jämte instrumentvård och diri- gerings- och instuderingsteknik samt föreläsningar om musikcirklarnas organisation. 1936 inbjöd Samverkande Bildningsförbunden till en special- kurs för utbildning av ledare i unison sång och 1937 arrangerades i samma regi en kurs å Viggbyholmsskolan.

Centralkommittén för musikalisk folkbildning har sedan sin tillblivelse 1944 bedrivit följande kursverksamhet:

1945 en två veckors musikledarkurs. 1947#19'61 en två veckors musikledarkurs årligen med sammanlagt 523 deltagare.

1952—1961 en två veckors gitarrkurs årligen med sammanlagt 106 del- tagare.

1955—1961 en veckokurs i kammarmusik årligen med sammanlagt 159 deltagare.

Förutom dessa årliga kurser har centralkommittén anordnat 10—dagars instrumentalkurser åren 1957, 1958 och 1959 med sammanlagt 84 deltagare. 1950 anordnades en 3-dagars musikpedagogisk kurs med 22 deltagare. To- talt har således 8911 personer deltagit i kurser anordnade av Centralkommit- tén för musikalisk folkbildning.

De ekonomiska resurser, som ställts till Centralkommitténs förfogande, har icke varit av den storleksordning, att kursverksamheten kunnat fylla de behov, som förelegat med hänsyn till cirkelverksamhetens omfattning och differentierade karaktär. Man hävdar inom Centralkommittén, att svårig- heter såväl i fråga om ekonomi som egna personella resurser medfört, att kursverksamheten icke kommit att få den betydelse och inriktning, som vore önskvärd ur studieförbundens synpunkt. Man beslöt därför 1961 att tills vidare upphöra med denna form av kursverksamhet.

Frågan om den fortsatta kursverksamheten har ingående debatterats inom Centralkommittén, och förslag väcktes om ett närmare samarbete med folk— högskolorna. En konferens med representanter för skolöverstyrelsen, ett an- tal folkhögskolor och studieförbunden anordnades i november 1961 i syfte att närmare undersöka förutsättningarna för ett sådant samarbete. Överlägg— ningarna gav positivt resultat, och man planerar att under sommaren 1962 anordna tre musikkurser i samarbete med folkshögskolorna i Framnäs", Wendelsherg och Lunnevad. Kurserna kommer att läggas upp som s. k. ämneskurser med statliga bidrag. De ekonomiska problemen för denna kurs- verksamhet kan emellertid icke i och med detta anses lösta. Statsanslagets dimensionering nödvändiggör så höga kursavgifter, att rekryteringen till kurserna kan äventyras. Till detta kommer, att musikcirkelledarna i myc— ket ringa utsträckning är fackföreningsanslutna och därför icke kan påräk-

na de relativt frikostiga stipendier, som står fackförbundsanslutna studie- cirkelledare i andra ämnen till buds.

Musikfrämjandet

Då det gäller vidareutbildning av ledare, lärare och instruktörer i den fri- viliga musikbildningsverksamheten, har Musikfrämjandet spelat en betydan- de roll. Framför allt bör i det sammanhanget uppmärksammas de kurser, som sedan sommaren 1948 anordnats i främjandets regi. Dessa kurser var i första hand avsedda för fackmusiker _— ofta med musiklärarexamen — som velat meritera sig för tjänster som kommunala musikledare i städer och andra större tätorter. Så småningom delades dessa kommunala musik- ledarkurser upp i ämneskurser, representerande de områden en kommunal musikledare har att arbeta inom. Musikfrämjandet har bedrivit kursverk— samhet inom en rad områden, exempelvis: instrumentalistkurser (piano, violin, violoncell, blockflöjt), Orff-pedagogik och kördirigering. I begränsad omfattning har även kurser anordnats i »gammal musik», gitarrspelning, trä- och bleckblås, kammarmusik, och dessutom har speciella ungdomskur- ser organiserats.

Målsättningen för Musikfrämjandets kurser har framför allt varit att göra dem till ett komplement till Musikhögskolans och »niusil—zfolkhögsko- lornas utbildningsverksamhet och att belägga de områden, som övriga kurs- organisatörer i landet icke har tagit upp i sin verksamhet, eller områden, där man har anledning förmoda, att verksamheten icke har en medveten målsättning.

Det är att beklaga att de ekonomiska resurser, som för närvarande ställes till Musikfrämjandets disposition under reservationsanslaget »Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder», icke möjliggör en kursverksamhet, som svarar mot det föreliggande behovet. Så anordnades under sommaren 1961 endast en kurs i orkesterdirigering, tre ensemblekurser, en kammarmusik— kurs, en kurs' för bleck- och trählåsare, två kyrkomusikaliska kurser samt fyra ungdomskurser.

De flesta av de kurser, som för närvarande anordnas i Musikfrämjandets regi, kan icke sägas vara huvudsakligen inriktade mot att utbilda personer för pedagogisk verksamhet inom det frivilliga musikbildningsarbetet.

Kursverksamhet i bildningsförbundens regi

Vid sidan av studieförbunden, men i samverkan med dessas distriktsorgani— sationer, har de 5. k. folkbildningsförbunden tagit vissa initiativ på musik- bildningens område. De läns— eller landskapsvis uppbyggda folkbildnings- förbunden, där bildningsorganisationer av olika slag ingår, har en från län till län skiftande organisation och verksamhet. Föregångare till folkbild— ningsförbunden var de s. k. folkhögskolekursföreningarna. Dylika finns ännu kvar inom vissa områden, men de flesta ombildades under perioden 1945—60 och antog då namnen bildningsförbund eller folkbildningsförbund. Ombildningarna innebar oftast en breddning av organisationsunderlaget och

Tabell 55. Förteckning över Bildningsförbundens musikkurser 1948/49, 1955/56—1959/60.

Antal musikkurser under verksamhetsåret

Bildningsförbund 1948/49l1955/561956/57 1957/58 1958/59I1959/60| Summa

50

Stockholms läns bildningsförbund . . 7 Uppsala läns » .......... Södermanlands läns » .......... Östergötlands läns » .......... Bildningsförbundet för Jönköpings län ........... _ ................. Gotlands folkbildningsförbund ...... Blekinge läns folkbildningsförbund Hallands folkbildningsförbund . .. Göteborg 0. Bohus folkbildningsför— bund .......................... Södra Älvsborgs bildningsförbund .. Norra Älvsborgs » .......... Skaraborgs läns Värmlands bildningsförbund ...... Örebro läns allm. bildningsförbund Västmanlands läns » ...... Dalarnas bildningsförbund ........ Gävleborgs läns bildningsförbund .. Medelpads folkbildningsförbund . . . . Jämtlands läns bildningsförbund .. Härjedalens 0. södra Jämtlands folk— b.kursförbund .................. Västerbottens läns bildningsförbund Norrbottens folkbildningsförbund ..

Summa

llll IHH! Hal » lu—l en inCD ID.?ODE HB

__lll ...lll Illl

H

&

iilwmi IHI ll minnen-li lp—lt—H lel Leh—ESI l.——l | || lll—alu! Ioall iHquww—u—Hi

www mHWåO—DQQIWCDNH Oil—HÅR?

% l iH miHäleImil n—u-u—L

qlll Epil äp—Il ål.—sl %

183

därmed ökade möjligheter till mera differentierade verksamhetsformer än tidigare. Folkhögskoleföreningarnas gamla arbetsuppgifter, nämligen att be— driva kursverksamhet, bibehölls, men därtill fogades nya. I samband med denna differentiering av hildningsverksamheten i bildningsförbundens regi tillkom 1960 i de flesta förbund särskilda utskott och sektioner.

1960 års folkbildningsutredning konstaterar (s. 111), att anordnandet av s. k. längre folkbildningskurser och ämneskurser fortfarande är en central uppgift för folkbildningsförbunden, men att antalet kortare ämneskurser ökat på bekostnad av antalet längre folkbildningskurser, och att detta del- Vis kan anses som en funktion av ett närmande av studieförbunden och folk- bildningsförbunden till varandra. Man kan alltså konstatera, att folkbild— ningsförbunden i många delar av landet i ökad grad understödjer studie- förbundens bildningsverksamhet inom ämnesområden, där de enskilda stu- dieförbunden, i ett eller annat avseende, har problem med att organisera och upprätthålla verksamheten. 1948/49 organiserade fyra bildningsför— bund och en folkhögskolekursförening tillsammans sju musikkurser. 1959/ 60 var antalet musikkurser 52, fördelade på 16 bildningsförbund och 1 folk- högskolekursförening. En sammanställning av musikkurser i bildningsför- bunds och folkhögskolekursföreningars regi har redovisats i tabell 55.

Många, för att icke säga de flesta, av dessa kurser har riktat sig till lärare och instruktörer i det fria och frivilliga musikbildningsarbetet. De ämnen, som behandlats på dessa kurser har varierat: »Violinspelets metodik», »Me- todik, mandolin och blockflöjt.» »Violoncell-instruktion och övning» är någ- ra av de ämnen som förekommit. Kursernas längd har varierat mellan 10 och 60 timmar.

Kursverksamhet inom de enskilda studieförbunden

Med det starkt växande behovet av studieledare under de senaste decennier— na har följt en ökad omfattning av studieförbundens egen kursverksamhet med syfte att ge handledare en viss utbildning för arbete i musikcirklarna. När det gäller studieledarutbildningen i allmänhet, kan man konstatera, att denna förändrats under 1950-ta1et. Det är framför allt debatten om vuxen— undervisningens metodik, som här satt sina spår. Detta konstaterades i en enkät till studieförbunden, som företogs av 1960 års folkbildningsutredning. Programmen vid studieledarkurserna har mer och mer kommit att inriktas på metodfrågor.

För musikcirkelledarutbildningen är denna tendens icke lika skönjbar. Överhuvudtaget verkar de enskilda studieförbundens intresse för ledarkur- ser på musikens område föga påtaglig. En av orsakerna till detta synes vara, den av Samverkande Bildningsförbunden tillsatta centralkommittén för mu— sikalisk folkbildning med bl. a. kursverksamheten på sitt program. Situa- tionen på musikområdet diskuterades ingående vid en konferens den 6—7 maj 1961 med representanter för studieförbunden inom Samverkande Bild- ningsförbunden. Det konstaterades då, att Centralkommittén för musika— lisk folkbildning med nuvarande resurser inte kan beräknas göra några större insatser för att lösa gemensamma problem, och att de enskilda stu— dieförbunden var för sig måste ta ett större ansvar för utvecklingen på musikområdet. Olika studieförbund har också redan förut gjort sporadiska insatser för att täcka de mest påtagliga behoven genom att utge eget studie- material och anordna olika slag av kurser. För denna verksamhet finns inga sammanställda uppgifter, den torde dock i allmänhet ha varit av förhållan— devis blygsam omfattning. Studieförbund med speciella intressen på musi- kens område har dock engagerat sig flitigare i kursverksamhet. Dit hör SKS, som under verksamhetsåret 1961 anordnat följande kurser: Kurs för bleck- och träblåsare, gitarrpedagogisk kurs, kurs i pianopedagogik, kurs i musikteori, sångpedagogikkurs och tillsammans med andra medarrangö— rer, en dirigent- och röstvårdskurs. FS arrangerade under samma tid en kör- ledarkurs och en s. k. »spela-sjung-kurs». Utöver den kurs för musikcirkel- ledare och musikledare, som SLS SLU gemensamt anordnade under tiden 1—8 augusti på Mems slott, förekom inga studieförbundskurser i Musik— främjandets samlingsprogram för 1961.

I detta sammanhang bör även nämnas de veckolånga ledarkurser, som FS arrangerade under ett antal år, och som avsåg leda fram till ett musikledar- diplom. Kurser av denna typ förekommer dock icke längre. Någon fullstän—

dig statistik över hur många som avlagt prov för detta diplom föreligger icke. Uppskattningsvis torde det röra sig om 150-tal ledare. För närvarande finnes ett bordlagt förslag till en ny typ av diplom för musikcirkelledare inom FS. För att avlägga prov för detta diplom skall aspiranten deltaga i två internatkurser om 7—10 dagar vardera samt däremellan bedriva enskilda studier. De ämnen, som föreslås ingå i detta diplom, är sammanförda till en grundkurs, omfattande musiklära, gehörslära, sång, piano/orgel, block- flöjt, ensemblelära, repertoarkännedom, instrumentkännedom, musikhisto- ria, musiken inom den kristna verksamheten, folkbildningsarbetets målsätt- ning och metodik, pedagogik, metodik och en specialkurs i: A. Sång, B. Blås— instrument, C. Stråkinstrument, D. Gitarr med tillhörande repertoarkänne- dom och instrumentkännedom. Förutom detta bordlagda förslag föreligger ett »Förslag till bestämmelser för frikyrkliga studieförbundets diplom för musikstudieledare» utarbetat av ämneslärare Rolf Davidson, Arvika. Här föreslås två typer av diplom: I Diplom för ledare av vokala ensembler och II Diplom för ledare av instrumentala ensembler. Man avser, att fordring- arna för dessa två diplom så långt som möjligt skall sammanfalla. De in- gående ämnena grupperas i tre avdelningar.

Teoretiska ämnen: Musiklära-Gehörslära, Musikhistoria. Praktiska ämnen: Sång, Huvudinstrument, Biinstrument, Blockflöjt, En- semblelära, Repertoarkännedom, lnstrumentkännedom.

Kurser: Musiken inom den kristna verksamheten. Folkbildningsarbetets målsättning och metodik.

Kurserna avslutas med prov. Såvitt utredningen har sig bekant, har dock dessa förslag ännu icke för- verkligats.

Kommitténs överväganden

Utöver det långsiktiga reguljära utbildningsprogram för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet, som musikledarutred- ningen behandlar i kap. VIII, föreligger ett stort behov av åtgärder med ome— delbar effekt. Den aktuella situationen beträffande kvaliteten på de krafter, som för närvarande är verksamma i musikbildningsarbetet, måste beteck- nas som mycket ojämn och till vissa delar prekär.

Den kursverksamhet som för närvarande bedrives på såväl centralt som regionalt och lokalt håll, täcker icke på långt när behovet. Icke heller före- faller existerande kurser i allmänhet att innehållsmässigt svara mot de mest aktuella kraven.

MLU anser det därför ytterst angeläget, att snara åtgärder vidtages för en omfattande kursverksamhet, i syfte att utbilda och fortbilda de lärare och instruktörer, som för närvarande arbetar i den friviliga musikbildnings- verksamheten utan att vara kvalificerade för denna verksamhet. Medel måste snarast ställas till förfogande för en betydande kursverksamhet på detta område, om icke kvaliteten på det omfattande musikaliska folkbildnings-

arbetet skall äventyras. Man har ibland velat hävda, att kvalitetsgarantier skulle kunna erhållas genom auktorisering av repertoar och instrumentupp— sättning etc. Detta har dock icke vunnit gehör, och MLU vill understryka, att endast via kravet på ledarkompetens kan tillräckligt säkra garantier er- nås för en tillfredsställande kvalitet i det frivilliga musikbildningsarbetet. Det kan visserligen ur många aspekter anses mindre önskvärt med central- dirigerade åtgärder, då det gäller det fria- och frivilliga bildningsarbetet, men MLU vill dock hävda, att situationen på musikbildningsfältet kräver omedelbara krafttag från centralt håll.

Kurs- och fortbildningsverksamhetens omfattning Det kursbehov, som omedelbart aktualiseras och till vilket medel snarast borde anvisas, är kurser i pedagogik och metodik för cirkelledare och för lärare och instruktörer inom kommunernas musikbildningsverksamhet. Dessutom föreligger ett behov av pedagogiska konferenser (studiedagar) och fortbildningskurser för redan kompetenta lärare.

De förstnämnda kurserna bör enligt MLU:s mening vara kompetenskurser, d. v. s. deltagande i kursen skall leda till kompetensbevis, som utfärdas, se— dan kursledaren vitsordat, att kursen är väl inhämtad. Kompetensbeviset skall gälla för viss specialicerad form av cirkelverksamhet eller instruktörs- verksamhet inom den kommunala sektorn. Utredningen har dock icke funnit tillräckliga skäl tala för att kompetensbevisen skulle begränsas till tiden. Man får dock förutsätta, att de kompetensförklarade bygger på sina kunska- per och håller sig informerade om nya rön inom musikpedagogiken genom deltagande i ovannämnda pedagogiska konferenser och fortbildningskurser.

Kunskaper och färdigheter motsvarande dem, som dessa kompetenskur- ser är avsedda att ge, bör vara minimikrav för befattningshavare i musik- bildningsverksamhet, som skall komma i åtnjutande av statligt stöd för sin verksamhet.

Innehav av kompetensintyg förutsättes för den kommunala sektorns be— fattningshavare leda till inplacering i lönegrupp 111 enligt den löneöverens- kommelse, som slutits mellan facklärarförbunden och kommunförbunden.

För att kompetenskurserna skall kunna föra fram till ett godtagbart re- sultat, måste höga krav ställas på deltagarnas förkunskaper och allmänna mognad. MLU anser det dock mindre välbetänkt med formella inträdesprov till kompetenskurser utan förordar, att deltagarna antages på basis av vits- ordad lämplighet. Det skall ankomma på de olika studieförbunden och mu- sikskolornas rektorer att vitsorda denna lämplighet. Därvid bör hänsyn ta- gas såväl till sökandes tekniska färdighet på instrumentet som personliga lämplighet som cirkelledare eller instruktör. Vid platsbrist bör lämpligen tillgången på kompetenta pedagoger inom det frivilliga musikbildningsarbe- tet på sökandes hemort få avgöra, vilka som skall antas till kursen.

Kurserna avser alltså i första hand att utbilda tekniskt kunniga och erfar— na musiker till pedagogiskt och metodiskt medvetna handledare. Tyngd- punkten i kursverksamheten bör därför läggas på vuxenpedagogik, instru-

mentalmetodik, repertoarkännedom, stilhistoria, musikalisk estetik och mål— sättningsfrågor.

De pedagogiska konferenserna (studiedagar) är avsedda som kontinuer- liga informations- och diskussionstillfällen av aktuella pedagogiska-psyko— logiska och metodiska problem.

Det är musikledarutredningens uppfattning, att kompetenskurserna helst borde omfatta minst en termins studier. Detta torde dock stöta på oöver- stigliga praktiska hinder, eftersom de aktuella kursdeltagarna torde ha an- nan yrkesverksamhet. Möjligheter till deltagande i kurser föreligger således för dem endast under semestrar eller tjänstledigheter.

Musikledarutredningen finner det därför nödvändigt att organisera kompe- tenskurserna i form av s. k. intervallkurser omfattande två sommarkurser om vardera 14 dagar och 2 veckoslutskurser under det mellanliggande stu— dieåret, 14-dagarskurserna föreslås förlagda till de i kapitel VIII föreslagna musikinstruktörsskolorna. Kompetenskurserna kan ävenledes förläggas till folkhögskolor med utvidgad musikundervisning eller efter särskild pröv- ning till kommunala musikskolor med därför lämpade lärarkrafter.

En grundförutsättning för att dessa kompetenskurser skall kunna fylla sin uppgift och svara mot det differentierade behov, som föreligger bl. a. inom de skilda studieförbunden och inom andra sektorer av den frivilliga musikbildningsverksamheten är, att stort utrymme lämnas för olika huvud— mäns speciella intressen och önskemål beträffande uppläggningen av kur- serna och innehållet i dessa. Nedanstående utkast till kursplanet får alltså endast ses som en principskiss.

Principskiss till kursplan för kompetenskurser

Musikbildningsarbetets målsättning .............................. 5 timmar Pedagogik med särskild tonvikt på vuxenpedagogik .............. 10 timmar Repertoarkännedom .......................................... 10 timmar Musikteori, musikalisk stilhistoria och estetik .................... 15 timmar Instrumentalmetodik .......................................... 20 timmar Samspel och körsång inklusive ensembleledning .................. 18 timmar

Summa 78 timmar

Vid de 2 veckoslutskurserna mellan de två sommarkurserna penetreras valda delar av kurslitteraturen i föreläsningsform och under grupparbeten och diskussioner. Veckoslutskurserna, som anordnas i form av internatkur— ser, bör omfatta ca 10 timmar. Det totala antalet undervisningstimmar i kompetenskurserna skulle således bli 176 timmar. Eftersom deltagarna för- utsättes ha god allmän mognad, pedagogisk erfarenhet och vissa förkunska— per, torde dessa kompetenskurser med mellanliggande studier av anvisad kurslitteratur kunna göra dem skickade för sina uppgifter i studieförbun— dens- och kommunernas musikbildningsverksamhet.

Med hänvisning till den tidigare omnämnda starka differentieringen av organisation och målsättning, som karakteriserar olika sektorer av den

frivilliga musikbildningsverksamheten, vore det oklokt att binda utform- ningen av kompetenskurserna med en rad detaljföreskrifter. Den närmare utformningen av kompetenskursernas innehåll liksom fixerandet av kurs- litteraturen torde få ankomma på kursledning och tillsynsmyndighet.

All fortbildningsverksamhet kräver ett visst mått av personlig uppoffring hos den enskilde läraren, och det finns ingen anledning förmoda, att här aktuella kategorier skulle sakna vilja till personliga uppoffringar för att bli i stånd att bättre utöva sin verksamhet. Med tanke på omfattningen av här föreslagna kompetenskurser och de arbetsinsatser, som kommer att krävas av kursdeltagarna, menar utredningen dock, att rekryteringen kan äventy— ras, därest icke speciella stipendier kommer till stånd. Utredningen före- slår därför, att kursanslaget beräknas så, att kursdeltagarnas kostnader för uppehållet under kursen och resorna till och från kursen kan täckas med sti- pendium ur kursanslaget.

Kompetenskurser av ovannämnda slag torde närmast utgöra en mellan- form mellan vidareutbildning och fortbildning. De innebär utbildning av en person för tjänstgöring på ett område, för vilket han tidigare icke erhållit någon utbildning, och torde som sådana närmast böra rubriceras som vi- dareutbildningskurser. Å andra sidan är personen i fråga redan engagerad i en verksamhet, och kompetenskursen syftar till att göra honom bättre skickad att fullgöra sina åligganden i denna verksamhet, varför kompetens- kurserna ur den aspekten bör rubriceras som fortbildningskurser.

Utöver behovet av kompetenskurser förefinnes inom alla sektorer av mu- sikbildningsfältet behov av fortbildningsverksamhet i egentlig mening. Lik- som fallet är med befattningshavare i den obligatoriska skolan, torde icke några ledare, lärare eller instruktörer inom den frivilliga musikbildnings- verksamheten kunna utbildas så, att vederbörande blir tillräckligt kompe- tent för hela sin aktiva tid som pedagog. Utvecklingen inom pedagogiken i allmänhet och musikpedagogiken i synnerhet och det ständiga nytillskot- tet av undervisningsstoff omöjliggör detta. För att tillfredsställande kunna fylla sina uppgifter måste musikpedagogerna kontinuerligt tillgodogöra sig nya metoder och de nya fakta, som tillföres ämnesområdet. En fortbildning av de olika pedagogkategorierna inom den frivilliga musikbildningsverksam- heten måste betraktas som en oundgänglig förutsättning för att individerna och samhället skall få full nytta av de utgifter, som görs för den frivilliga musikbildningsverksamheten.

Musikledarutredningen finner det angeläget, att fortbildningsverksamhet med det snaraste kommer till stånd för befattningshavare inom den fri- villiga musikbildningsverksamheten. Sådan fortbildning bör organiseras dels som studiedagar under pågående arbetstermin, dels som fortbildnings- kurser under ferie— eller semestertid.

Med tanke på den tidigare omnämnda variationen i målsättning och orga- nisation, som icke minst kännetecknar studieförbundens musikbildnings— verksamhet, vore det oklokt att i detalj söka föreslå fortbildningsverksam- hetens innehåll och organisation. Det torde få ankomma på de olika huvud-

männen och tillsynsmyndigheten att närmare utforma denna verksam- het. Med hänsyn till nödvändigheten av att de icke kompetenta befattnings- havarna snabbt erhåller en grundutbildning, vill musikledarutredningen fö— reslå, att större delen och lägst 2/3 av nedan omnämnda årliga anslag för kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet under de närmaste fem åren reserveras för kompetenskurser.

Kurs- och fortbildningsverksamhetens administration och ledning Den kursverksamhet, som för närvarande förekommer för ledare, lärare och instruktörer i den frivilliga musikbildningsverksamheten, kännetecknas av en uppsplittring på ett relativt stort antal kursgivare på såväl centralt som regionalt och lokalt håll. De medel, som måste ställas till förfogande för en nödvändig utökning av denna kursverksamhet, kunde tänkas fördelade di- rekt på de olika centralorganen för kursverksamhet av detta slag: Musik- främjandet, Centralkommittén för folklig musikhildning, Folkbildningsför- bundets musiknämnd, Kommunförbundens skoldelegation etc. En sådan upp- splittring av de ekonomiska och personella resurserna anser MLU dock mindre lämplig och föga ägnad att leda till ett rationellt och effektivt fort- bildningssystem. Här föreligger enligt utredningens mening behov av centrala åtgärder för att säkra en sådan samordning och rådgivning i fortbildnings- frågor, att tillgängliga resurser utnyttjas så rationellt som möjligt. Det synes musikledarutredningen lämpligt, att skolöverstyrelsen fungerar som cen- tralorgan för kompetenskursverksamheten och den övriga fortbildningsverk- samheten på detta område. Ansvaret för denna verksamhet föreslås vila på den rotel inom skolöverstyrelsen, som har att handlägga ärenden rörande det allmänna folkbildningsarbetet (folkbildningsroteln). De statsanslag, som föreslås utgå till kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet för befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten, föreslås för- delade av skolöverstyrelsen, som således föreslås vara tillsynsmyndighet för denna kurs- och fortbildningsverksamhet. Det bör också åvila skolöver- styrelsen att utfärda kompetensbevis till deltagare, som tillfredsställande genomgått kompetenskurs.

Denna utvidgning av Sözs verksamhet liksom de arbetsuppgifter, som föreslås åvila SÖ i samband med de i kapitel II omnämnda musikinstruk— törsskolorna, nödvändiggör, enligt utredningens uppfattning, inrättandet av en heltidstjänst för en musikkonsulent för den frivilliga musikbildnings- verksamheten. Detta bör dock icke menligt få inverka på inrättandet av en tjänst som heltidskonsulent för musikundervisningen i grundskolan med påbyggnader.

Den föreslagna musikkonsulenten för den frivilliga musikbildningsverk— samheten föreslås bl. a. få till uppgift:

att granska förelagda kursplaner för kompetenskurser och hos SÖ till- styrka eller avstyrka, att de godkännes som statsbidragsberättigade.

att granska uppläggningen och innehållet i övrig fortbildningsverksam- het, som avses anordnad med statligt stöd.

att inspektera verksamheten vid godkända kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet.

att stimulera till anordnande av kompetenskurser, studiedagar och fort- bildningskurser.

att samordna fortbildningsverksamheten samt att rådgiva i kursfrågor. För att säkra, att kompetenskursverksamheten och fortbildningsverk- samheten når ut Över hela musikbildningsfältet och svarar mot det differen- tierade behovet av fortbildning, samt för att skapa garantier för att de mest angelägna behoven först tillgodoses oavsett de olika huvudmännens egna initiativ, synes det angeläget, att tillsynsmyndigheten upprätthåller en fortgående kontakt med olika huvudmän och intressenter inom musikbild— ningsfältet. Ett lämpligt kontaktorgan i detta avseende utgör Musikfräm- jandet. Den löpande kontakten föreslås ordnad så, att musikkonsulenten för den frivilliga musikbildningsverksamheten ingår i Musikfrämjandets styrelse. Därutöver föreslås årliga konferenser med rektorer och lärare vid de institutioner, till vilka kompetenskurser, studiedagar och fortbildnings- kurser förlägges, och representanter för de olika studieförbunden och den kommunala musikbildningsverksamheten m. fl. Dessa konferenser föreslås anordnade i samråd mellan Sözs musikkonsulent för frivillig musikbild— ningsverksamhet och Musikfrämjandet.

Den omedelbara ledningen av kurs- och fortbildningsverksamheten torde få åvila de olika huvudmännen inom den frivilliga musikbildningsverksam- heten (studieförbunden, enskilt eller i samverkan, och kommunförbunden) i samarbete och samråd med lärare och ledning för den institution, till vil- ken verksamheten förlägges. Kursledningen skall till skolöverstyrelsens folkbildningsrotel för godkännande inge kursplaner för kompetenskurser och fortbildningskurser över vilka musikkonsulenten enligt ovan skall ha att yttra sig. Kursplaneförslag skall inges i så god tid, att ett samlings— program över samtliga godkända kompetenskurser och fortbildningskurser kan föreligga före januari månads utgång varje år.

Omfattningen av de enskilda kompetenskurserna och fortbildningskurser— na torde i viss mån komma att variera allt efter de enskilda kursledningar— nas uppfattning. För att mot bakgrunden av det behov, som redovisats i kapitel VII, kunna beräkna antalet behövliga kompetenskurser har MLU räk- nat med ett kursdeltagarantal av 30 i denna typ av kurser. Ur vissa aspekter är det visserligen önskvärt med få kursdeltagare, men med tanke på att kompetenskurserna skall innehålla moment med övningar i ensemble/kör- ledning, bör antalet kursdeltagare icke vara för litet. Med den föreslagna storleken på kompetenskurserna är det uppenbart, att samtliga institutioner, som det kan anses lämpligt att förlägga kompetenskurser till, måste ut- nyttjas, om man inom rimlig tid skall komma till rätta med det stora ut- bytesbehov, som uppenbarligen föreligger inom alla delar av den frivilliga musikbildningsverksamheten. Även om man räknar med att samtliga mu- sikinstruktörsskolor, som föreslås, kommer till stånd och att kompetens-

kurser anordnas vid dessa skolor, svarar detta uppenbarligen icke mot be— hovet. Utredning föreslår därför, att folkhögskolor med speciella förutsätt- ningar, i vad avser lärare och utrustning, tas i anspråk för kompetenskur- ser. Därest behov skulle föreligga av ytterligare institutioner för kompetens— kurser eller fortbildningskurser, borde i första hand välutvecklade kommu— nala musikskolor med därför lämpade lärarkrafter ifrågakomma. Det bör ankomma på SÖ att i varje enskilt fall pröva institutionens lämplighet som förläggningsort för kompetenskurser.

Musikledarutredningen föreslår, att skolöverstyrelsen utrustas med ett årligt anslag å kr. 250 000: — för anordnande av kompetenskurser, studie- dagar och fortbildningskurser för befattningshavare i den frivilliga musik— bildningsverksamheten. Som underlag för detta äskande ligger bl. a. kost- nadsberäkningar utförda i samverkan med skolöverstyrelsens folkbildnings- rotel.

Kostnaderna för en fullständig kompetenskurs omfattande två sommar— kurser om 14 dagar vardera och två veckoslutskurser beräknas sålunda till omkring 33 000 kronor enligt nedanstående:

Lärararvoden ................................................ ca 10 500 kr Kost och logiför 30 elever ca 16000 » Resekostnader föreleverna ca 5500 » Not-materiel m. m ca 1000 »

Summa 33 000 kl

Kurskostnaderna för en hel kompetenskurs föreslås” fördelade på två år med omkring 18 000 kronor det budgetår kursen startar och 15 000 kronor under det budgetår kursen avslutas. Kommittén räknar med att i runt tal 10 kompetenskurser per år ryms inom ramen för det föreslagna kurs- och t'ortbildningsanslaget. Den närmare fördelningen av anslaget bör visserligen ankomma på skolöverstyrelsen efter framställan från de enskilda kursled- ningarna eller de olika huvudmännen inom den frivilliga musikbildningsverk- samheten. De sakkunniga vill dock med tanke på den prekära situationen beträffande musikcirklarnas studieledare och timanställda befattningshavare inom kommunernas musikbildningsverksamhet föreslå, att minst 2/3 av an- slaget till kurs- och fortbildningsverksamhet reserveras för kompetenskurser under den närmaste femårsperioden.

Musikfrämjandet

Musikfrämjandet har för sin verksamhet erhållit statligt stöd ur reserva- tionsanslaget »Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder». Bidraget till Mu- sikfrämjandet uppstod genom utbrytning ur reservationsanslaget till Utbild- ning av studieledare för folkbildningsarbete m. m.

I k.br. den 1 juni 1956 säges, att nämnda anslag skall användas till av Musikfrämjandet anordnad kursverksamhet för kommunala musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker inom det folkliga musikbildningsar— betet. Med hänvisning till att den utbildnings- och kursverksamhet, som

direkt skall sikta till att förse den frivilliga musikbildningsverksamheten med ledare, lärare och instruktörer, föreslås ligga under SÖ, synes icke läng- re bärande skäl föreligga för nämnda anslag till Musikfrämjandet. Däremot anser MLU, att ett särskilt bidrag bör anvisas till Musikfrämjandet för dess övriga verksamhet.

Musikfrämjandet borde även i fortsättningen ges möjlighet att fylla sin funktion som allmänt stimulans- och debattorgan utanför alla institutioner och av skilda hänsyn bundna organisationer.

Även som organisatör av viss kursverksamhet ex.vis dirigentkurser och vissa speciella metodikkurser, Orff-kurser, rytmik—kurser etc. bör Musikfräm- jandet även i framtiden ha en angelägen arbetsuppgift. Kurser av allmänt musicerande karaktär förutsättes även i fortsättningen vara en angelägen— het för Musikfrämjandet.

En viktig uppgift, som främjandet även i framtiden synes böra sköta, är »Musik för Ungdom»-rörelsen. Den internationella Jeunesses Musicales-rörel- sen, som föddes i Belgien 1940, har även nått vårt land genom bildande av en svensk sektion. Detta skedde 1961. Efter framställning från medlemmar i denna sektion, studie- och bildningsförbund, musikskolor, konsertorgani- sationer, pedagogförbund o.s.v. har denna verksamhet inordnats i Musik- främjandets verksamhet. Det är utredningens uppfattning, att denna verk- samhet med ungdomskonserter, med unga artister musicerande för unga åhörare, har ett synnerligen stort berättigande i dagens samhälle. För denna verksamhet bör ekonomiska resurser ställas till Musikfrämjandets förfo- gande.

Som informations- och rådgivningsorgan bör Musikfrämjandet även i framtiden kunna utgöra ett välbehövligt komplement till skolöverstyrelsens musikkonsulent för frivillig musikbildningsverksamhet. Musikfrämjandet har för närvarande planerat iordningställande av repertoarförteckning för instrumentalensembler. Detta sker i samarbete med FST och musikförlagen. De gängse katalogerna ger inte ensembleledaren tillräckliga uppgifter om ett styckes svårighetsgrad, besättning o. s. v. Det måste anses vara ange- läget att upplysa instrumentalensemblerna och körerna i landet om vilken musik som i olika avseenden är den för respektive ensembles fortbildning mest lämpliga.

Den mest angelägna uppgiften, som Musikfrämjandet även framdeles kommer att ha, är ur MLU:s synpunkt att fungera som diskussions— och kon- taktforum för alla intressenter, som är verksamma på musikbildningsfäl- tet. Här föreslår således utredningen, att främjandet ges ekonomiska möj- ligheter att stå skolöverstyrelsens folkbildningsrotel till tjänst med en nödvändig kontakt med alla sektorer av den frivilliga musikbildningsverk— samheten. Genom fortgående diskussioner inom Musikfrämjandet och ge- nom konferenser, som till innehåll och organisation anpassas till föreliggan— de behov, förutsättes att Musikfrämjandet verksamt skall kunna bidraga till en koordination av fortbildningsverksamheten och därmed till ett ratio- nellt utnyttjande av till buds stående resurser. Därtill synes Musikfrämj an-

det ha en stor uppgift att fylla som allmänt informationsorgan i musikkul- turella frågor.

I korthet torde Musikfrämjandets framtida arbetsuppgifter komma att bli:

1. Utgöra ett allmänt informations- och kontaktforum för alla de in- tressenter, som är verksamma på musikområdet.

2. Utgöra kontaktpunkt mellan SÖ och olika huvudmän inom den frivil- liga musikbildningsverksamheten.

3. Arrangera behövliga konferenser av varierande form och innehåll.

4. Vara huvudman för »Musik för Ungdom»-rörelsen.

5. Arrangera kurser av allmänt musicerande karaktär och vissa special- kurser.

6. Utgöra ett bevaknings- och stimulansorgan såväl på det nationella planet som på det internationella. För att Musikfrämjandet skall kunna fullgöra sina uppgifter, bör enligt MLU:s mening styrelsen förses med representanter för de olika sektorerna av musikbildningsfältet liksom med företrädare för utbildarsidan. En änd— ring av Musikfrämjandets stadgar synes" därför önskvärd, så att garantier erhålles för att styrelsen bl. a. kommer att innehålla: skolöverstyrelsens konsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten, en representant för Musikaliska akadmien, en representant för Musikhögskolan, två represen- tanter för studieförbundens musikbildningsverksamhet samt två represen— tanter för kommunernas musikbildningsverksamhet. Med denna komplettering av Musikfrämjandets styrelse och med den nu— varande anslutningen förefaller Musikfrämjandet ha goda förutsättningar att kunna fylla ovan skisserade funktioner och utgöra ett värdefullt kom- plement till den föreslagna förstärkningen av skolöverstyrelsens folkbild— ningsrotel. För verksamhetsåret 1962—63 ansöker Musikfrämjandet om ett statsbi— drag på 45 000: — och räknar dessutom med landstingsbidrag på tillsam- mans 3 000: — och inkomster i form av medlemsavgifter på 2 000: —. Den preliminära kalkylen över Musikfrämjandets utgifter under budgetåret 1963—64 som ansökan om statsanslag baserar sig på redovisas nedan.

1. Kursverksamhet .............................................. 13 000 kr 2. Sammanställning av program över musikkurser .................... 2 000 » 3. Arvoden till sekreterare, kontorist, arbetsutskott, sakkunniga. studie- råd. resekostnader för i landsorten boende styrelseledamöter ........ 16 000 » 4. a) Lokalhyra ................................................ 3000 »

b) Inköp av kontorsutensalier .................................. 3 000 » 5. Porto, trycksaker ............................................ 8 000 » 5. Övrig verksamet

a) Iordningsställande av repertoarförteckning .............. 1 000

b) Organisation av skolkonserter .......................... 1 000

e) Recensionstidskrift .................................. 2 000

d) Internationell information ............................ 1 000 5 000 »

Summa 50 000 kr

Utöver denna statsanslagsansökan föreligger hos skolöverstyrelsen en sär- skild framställan från Musik för Ungdom (MfU) om ett anslag för verk— samheten under 1963——64 på 100000 kronor. Den senare framställningen har Musikledarutredningen icke funnit anledning befatta sig med. Det torde snarare vara en angelägenhet för den nu arbetande konsertbyråutredningen. I väntan på konserthyråutredningens betänkande bör MfU ges ekonomiska möjligheter att utvecklas inom ramen för Musikfrämjandets verksamhet.

Musikledarutredningen anser det angeläget, att Musikfrämjandet får eko— nomiska förutsättningar att fullgöra sina för svenskt musikliv viktiga upp- gifter, och föreslår att Musikfrämjandet erhåller ett årligt statsbidrag för sin verksamhet å 50 000 kronor.

KAPITEL XI

Kostnadsberäkningar för musikinstruktörsskolorna

Lokalbehov

Det erforderliga ny- och tillbyggnadsbehov, som kan komma att föreligga vid de fyra musikinstruktörsskolor, vars lokalisering kommittén icke närmare fixerat, kommer sannolikt att variera starkt. Därest den förordade förlägg— ningen av dessa musikinstruktörsskolor till institutioner, där musikpedagog- utbildning i någon form redan bedrives, kommer till stånd, torde byggnads- behovet sannolikt bli mindre än för helt nya och fristående musikinstruktörs— skolor. På de flesta tänkbara förläggningsorter kommer troligen befintliga lo- kaler att kunna utgöra en icke oväsentlig del av behövliga utrymmen.

Utredningen räknar med, att det under den närmaste tiden uteslutande blir aktuellt med utbyggnad och ombyggnad av redan existerande institu- tioner. De angelägna utbyggnadsbehoven vid Ingesund och Framnäs är re- dan omnämnda, och på många andra tänkbara förläggningsorter torde till- byggnader av redan befintliga lokaler komma att aktualiseras. Även om mu— sikinstruktörsskolorna icke skulle förläggas till redan existerande musik— utbildningsinstitutioner, räknar utredningen med, att en kombination av musikinstruktörsskolor med institutioner för annan undervisning kan visa sig ändamålsenlig. Lokalbehovsfrågorna och därmed byggkostnadsfrågorna torde därför komma att bli uppgifter för skolplanerare och arkitekter, som måste lösa problemen med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna. Det är således icke möjligt att här framlägga några detaljutformade förslag rörande byggbehoven.

Nedan presenterade beräkningar får således ses som mått på den allmänna storleksordning och lokalfördelning, som de sakkunniga anser vara minimi- behov för en enkel respektive dubbel musikinstruktörsskola med anknuten förskola.

Lokalbehovet vid musikaliska utbildningsanstalter av detta slag blir rela- tivt stort jämfört med många andra slag av skolor. Framför allt är det nöd- iändigt, att tillräckligt många övningsrum står till elevernas förfogande. Målsättningen för musikinstruktörsskolorna och uppläggningen av undervis— ningen vid dessa nödvändiggör, att eleverna har möjlighet att ägna en stor del av sin arbetsdag åt individuella övningar på sina instrument, och även att de ges goda tillfällen att öva samman i större eller mindre ensemble- grupper. Kommittén har därför sina beräkningar av lokalbehovet kalkylerat

med ett övningsrum per tre elever. I det sammanhanget har man inom MLU diskuterat möjligheten av att kombinera elevrum-övningsrum. I väntan på att byggteknisk expertis slutgiltigt yttrat sig om möjligheten av att erhålla en fullständig ljudisolering mellan de olika elevrummen till en rimlig kost- nad, räknar dock de sakkunniga med elevrum och övningsrum som skilda enheter.

Även behovet av undervisningslokaler torde i denna typ av utbildnings- anstalter bli relativt stort. I många ämnen torde det nämligen vara nödvän- digt att arbeta med tämligen små undervisningsgrupper för att erhålla ett fullgott resultat. Det schemahundna arbetet och därmed lokalbehovet kom- mer dock att variera högst väsentligt under olika perioder i utbildningen.

Samtliga musikinstruktörsskolor bör enligt kommitténs mening utrustas med en större hörsal, vilken kan fylla funktionen som undervisningssal för orkesterdirigering och kördirigering, och vilken Vid behov kan fungera som skrivsal.

Med hänsyn till den roll som musikinstruktörsskolorna bör spela i ortens musikkulturella liv, är det synnerligen angeläget, att hörsalen dimensioneras med tanke på en konsertpublik. Det är vidare nödvändigt, att salen utrustas med ett podium, tillräckligt rymligt för en större orkester, och att den förses med biutrymmen för diverse orkestermateriel.

Musikinstruktörsskolornas hörsal bör även kunna utgöra ett behövligt tillskott till ortens behov av samlingssalar och utnyttjas till andra ändamål än för konserter och dylikt.

När det gäller utrymme för biblioteket, vill utredningen fästa uppmärk- samhet på det faktum, att notbibliotek erfarenhetsmässigt visat sig vara re- lativt utrymmeskrävande. I biblioteket beräknas även utrymme för ett antal studieplatser.

Beträffande elevhem vill kommittén framhålla det önskvärda i att samt- liga elevrum utgöres av enkelrum. Under alla förhållanden måste ett antal rum, motsvarande elevantalet i musikinstruktörsskolans sista årskurs, inrät- tas som enkelrum. Det dryga förberedelsearbete, som eleverna i sista års- kursen har i samband med undervisningsseri'er och avslutningsprov i skilda ämnen, kräver en avskildhet och en arbetsro, som endast kan garanteras om eleverna har eget rum till sitt förfogande.

Kommittén vill även understryka önskvärdheten av att behovet av gym- nastiksal beaktas utöver det lokalbehov som redovisas här.

Vid beräkning av lokalernas dimensioner har kommittén i tillämpliga fall följt anvisningarna i den av SÖ utgivna skriften »Skolbyggnader». Enligt föreskrift i kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag till bygg- nadsarbeten inom allmänna skolväsendet anges antal kvadratmeter netto- golvyta, d. v. s. golvytan av lokaler för undervisning, förvaring av skolmate- riel, administration och Skolmåltidsverksamhet samt uppehållsrum för ele- ver, som må ligga till grund vid beräkning av statsbidragsunderlaget. Med den statsbidragsberäkning som föreslås, kommer därvid bidrag att utgå även till övriga erforderliga utrymmen, såsom förbindelseleder, kapprum och om-

klädningsrum samt lokaler för sanitära ändamål (toaletter, duschrum, tork- rum, städrum m. m.) och panncentral. Expeditionslokaler samt läkaravdel- ning och läraravdelning räknas till administrationslokaler.

Vid en enkel musikinstruktörsskola med maximalt 48 elever räknar de sakkunniga med följande lokalbehov.

Undervisningslokaler

1 hörsal tillika orkestersal, körsångssal, föreläsnings- och skrivsal .. c:a 300 m2 1 sal för grnppspelning inklusive utrymmen för instrument och

noter .............................................. å 75 m2 75 m2

2 klassrum för teoretisk undervisning .................... a 40 m? 80 m2 5 rum för enskild undervisning .......................... år 20 m? 100 m2 3 rum för enskild undervisning .......................... a 15 m2 45 m2 16 övningsrum .......................................... ä 7 m2 112 rn2 Bibliotek med anslutande rum för bibliotekarien .................... 100 1112 Summa undervisningslokaler 812 in2

Administrationslokaler

Rektor .............................................................. 20 m2 Sekreterare ........................................................ 12 In2 Biträde ............................................................ 12 m2 Kurator ............................................................ 12 m2 Läraravdelning ...................................................... 60 m2 Läkaravdelning, mottagning .......................................... 20 m2

laboratorium ........................................ 6 mg Sköterskerum ...................................................... 10 m2 Vaktmästarrum ...................................................... 15 1112 Arkiv .............................................................. 30 1112

Summa administrationslokaler 197 m2

Skolmåltidslokaler

Matsal .............................................................. 100 m2 Diskkök ............................................................ 20 mg Kökslokaler ........................................................ 35 m” Husmors expedition ................................................ 12 m2 Diverse personalutrymmen .......................................... 15 1112 Summa Skolmåltidslokaler 182 rn2

Elevbostäder

48 enkelrum .............................................. ä 7 rn2 336 m2

2 dagrum ................................................ a 30 m2 60 m2

Summa elevbostäder 396 1112 Totalt lokalbehov 1 587 rn2

Är musikinstruktörsskolan försedd med en 1-årig förskola i enlighet med kommitténs förslag, ökas lokalbehovet enligt nedanstående:

(1) med 24 elever i förskolan: Undervisningslokaler

1 sal för gruppspelning .............................................. 75 2 klassrum för teoretisk undervisning ........................ a 40 m2 80 8 övningsrum .............................................. ä 7 m2 56

Summa undervisningslokaler 211

Skolmåltidslokaler Ökning av matsalen med ............................................ 20 Summa Skolmåltidslokaler 20 Elevbostäder 24 enkelrum ................................................ ä 7 in2 168 1 dagrum .......................................................... 30 Summa elevhostäder 198 Totalt 428 b) med 18 elever i förskolan: Undervisningslokaler Samma som ovan .................................................... 211 Skolmåltidslokaler Samma som ovan .................................................... 20 Elevbostäder 18 enkelrum + dagrum .............................................. 156 Totalt 386

1112 m2

mz

m2

1112

m2 rn2

m2

o

m.. :> m-

mZ

mZ

Vid en dubbel musikinstruktörsskola med maximalt 96 elever räknar kom- mittén med följande lokalbehov:

Undervisningslokaler

1 hörsal tillika orkestersal, körsångssal, föreläsnings- och skrivsal c:a 300 3 salar för gruppspelning inkl. utrymmen för instrument

och noter ........................................ än 75 m2 225

3 klassrum för teoretisk undervisning .................. a 40 In2 120 5 rum för enskild undervisning ........................ a 20 m2 100 7 rum för enskild undervisning ........................ ä 15 m2 105 32 övningsrum ........................................ ä 7 m2 224 Bibliotek med anslutande rum för bibliotekarien .................... 100

Summa undervisningslokaler 1 174

Administrationslokaler

Samma som för den enkla musikinstruktörsskolan .................... 197 Skolmåltidslokaler Matsal ............................................................ 150 Diskkök .......................................................... 20 Kökslokaler ...................................................... 50

m2

1112 1 2 m? m? m2 1112

m?

m2

m2 m2 m2

Husmors expedition .............................................. 12 m2 Diverse personalutrymmen .......................................... 15 m2

Summa skolmältidslokaler 247 rn”

Elevbostäder 96 enkelrum .......................................... ä 7 m2 672 m2 4 dagrum ............................................ a 30 m'—' 120 m2

Summa elevbostäder 792 1112 Totalt lokalbehov 2 213 rn2

Skulle en förskola anknytas till en dubbel musikinstruktörsskola, blir mer- behovet av lokaler enligt tidigare redovisning: a) förskola med 24 elever Totalt 428 m2 b) förskola med 18 elever Totalt 386 in2

För den föreslagna musikinstruktörsskolan i Framnäs, omfattande max. 48 elever och en 3—årig förskola med c:a 30 elever, kräves, förutom nu existe— rande lokaler:

Undervisningslokaler

3 klassrum för teoretisk undervisning ...................... a 40 m2 120 m2 4 rum för individuell undervisning (tillika användbar för kam- marmusikgrupper) .................................... a 20 m2 80 m2 12 övningsrum ............................................ ä 7 m2 84 m2

Summa undervisningslokal 284 rn2

Skolmåltidslokaler Viss utbyggnad av matsalen och tillhörande ekonomiutrymmen

Elevbostäder

30 enkelrum .............................................. ä 7 m2 210 m2 1 dagrum ................................................ år 30 m2 30 1112

Summa skolmältidslokaler 240 1112 Totalt lokalbehov 560 in2

För den föreslagna dubbla musikinstruktörsskolan i Ingesund med maxi- malt 96 elever och den föreslagna 3-åriga förskolan med samma omfattning, som den allmänna linjen för närvarande har, kräves, utöver nu existerande utrymmen, följande lokaler.

Undervisningslokaler

3 salar för gruppspelning ................................ å 75 rn2 225 m2 3 klassrum för teoretisk undervisning ...................... a 40 m2 120 m2 4 rum för enskild undervisning ............................ a 20 m2 80 m2 0 rum för enskild undervisning ............................ å 15 m2 90 m” 32 övningsrum ............................................ ä 7 m2 224 m2 Bibliotek med anslutande rum för bibliotekarien .................... 100 1112

Summa undervisningslokaler 839 m2

Skolmåltidslokaler Matsal

Elevbostäder

64 enkelrum .............................................. a 7 m? 448 m2 3 dagrum ................................................ a 30 m2 90 1112

Summa elevbostäder 538 in2 Totala lokalbehovet 1 537 in2

Byggkostnader

De sakkunniga har i nedanstående kostnadsberäkningar utgått från kostna— derna för uppförande av skolbyggnader av god standard i Malmö, Göteborg, Stockholm och Härnösand. I kostnadsberäkningarna ingår icke i något fall kostnader för anskaffning av tomt, ej heller för planeringsarbeten, utvändiga ledningar o.d., vilka kostnader enligt de föreslagna bidragsbestämmelserna kommer att åvila huvudmannen.

Kommitténs beräkningar redovisas i nedanstående sammanställning som ett exempel på sannolika engångskostnader för byggnadsarbeten.

Lokaler för Elevhem Lokaler för . . undervisning Skolmåltids— Summa Förskola med Utbudnmgsm o. adminis- lokaler a+b 24 elever 13 elever tration b 3.

Ingesund ................ 1 190 000 kr 1 030 000 kr 2 220 000 kr

Framnäs ................ 500 000 » Södra Sverige ............ 1 000 000 | 790 000 » 1 790 000 » 540 000 kr 460 000 kr Stockholmstrakten ........ 1 680 000 » 1 530 000 » 3 110 000 » 590 000 » 510 000 » Södra el. mellersta Norrland 1 240 000 » 830 000 » 2 070 000 » 590 000 » 510 000 »

(Beloppen avrundade till närmaste 10 OOO-tal)

I Framnäs och Ingesund rör det sig om tillbyggnader av redan existeran- de skollokaler. Utöver den redovisade tillbyggnadskostnaden på 2 220 000 i Ingesund tillkommer vissa kostnader för ändringar av befintliga lokaler.

Undervisningsmaterial

Enligt kommitténs förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor skall statsbidrag kunna utgå till en första uppsätt- ning stadigvarande undervisningsmateriel med 90 % av anskaffningskost- naden. Kommittén förutsätter att tillsyningsmyndigheten upprättar en för- teckning över det stadigvarande undervisningsmateriel, som erfordras för undervisningens effektiva bedrivande. De sakkunniga vill dock i detta sam— manhang påpeka nödvändigheten av att i hörsalen finns en konsertflygel och en cembalo, att i pianolärarnas undervisningsrum finns undervisningsflyg— lar samt i övriga lektions- och övningsrum finns goda pianon. Vidare behövs

en uppsättning av den klassiska symfoniorkesterns instrument, ett Orff- instrumentarium och klassuppsättning av rytminstrument och blockflöjter (sopran, alt, tenor, bas) samt ett tillräckligt antal notställ. Ytterligare be- höver en musikinstruktörsskola ett notbibliotek, omfattande den vanliga undervisningslitteraturen på olika instrument, litteratur för orkester— och ensemblespel, klassuppsättning av studiepartitur samt ett allmänt referens— hibliotek med tyngdpunkten lagd på gängse musikhistorisk, musikteoretisk och musikpedagogisk litteratur samt litteratur i samhällslära och allmän pedagogik och psykologi. Till sist måste skolan utrustas med grammofon och bandspelare (stereo), projektor med duk, ett grunddiskotek samt ett bandarkiv. För anskaffning av behövlig undervisningsmaterie'l räknar kom- mittén med nedan redovisade engångskostnader.

Materielkostnader Utbildningsort Mus1kågäguktors— Förskola Summa Ingesund ......................... 210 000 kr 40 000 kr 250 000 kr Framnäs ....................... 100 000 o 40 000 » 140 000 » Södra Sverige ............... 150000 » 40000 » 190000 » Västra Sverige .................. 150000 » 40000 » 190 000 » Stockholmstrakten .......................... 230 000 » 40 000 » 270 000 » Södra e]. mellersta Norrland ................ 150000 » 40000 » 190 000 »

Beträffande Framnäs och Ingesund vill kommittén påpeka, att den in- strumentuppsättning, som för närvarande finnes vid den Folkliga musik— skolan i Ingesund och Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, är synnerligen nedsliten och behöver förnyas.

Personalbehov

Med hänsyn till den valfrihet, som eleverna på musikinstruktörsskolan har beträffande instrument, föreligger stora svårigheter då det gäller att be- döma behovet av lärare på olika instrument. Dock anser utredningen på basis av experternas beräkning av lärartimmar (se bil. 6), att nedanstående lärarbehov kan komma att föreligga vid en enkel musikinstruktörsskola med i genomsnitt 14 elever per årskurs:

1 rektor 1 lärare i metodik 2 ämneslärare i violin med något biämne 2 ämneslärare i piano med något biämne 1 ämneslärare i sång, ev. i kombination med satslära och gehörslära. Lokala förhållanden och hänsyn till lärarnas biinstrument kan föranleda avsteg från ovanstående.

Det sammanlagda antalet ordinarie eller extra ordinarie lärare vid en enkel musikinstruktörsskola föreslås således komma att uppgå till 7. Här- tlll kommer speciallärare i de ämnen, i vilka undervisningen icke ombesörjes

av fast anställda lärare. I mån av behov bör också timlärare få anställas för undervisning i ämnen för vilka fasta lärartjänster är inrättade. Det sammanlagda behovet av timlärartimmar skulle enligt utredningens förslag komma att uppgå till 62 veckotimmar. På de föreslagna dubbla musikinstruktörsskolorna blir lärarbehovet en- ligt kommitténs förslag: 1 rektor 1 lärare i metodik 12 ämneslärare Därtill kommer ett timlärarhehov på 139 veckotimmar.

Beträffande lärarbehovet i anknutna l-åriga förskolor räknar icke kom- mittén med någon speciell lärartjänst för undervisning enbart inom för- skolan utan föreslår att musikinstruktörsskolans lärarpersonal skall kunna få viss del av sin undervisning förlagd till förskolan. Det torde få ankomma på Skolöverstyrelsen att närmare utforma bestämmelserna härom. I övrigt föreslår kommittén, att förskolans behov av lärartimmar täckes genom tj änst- göring av timlärare och speciallärare. Timlärarbehovet i en förskola om 24 elever beräknas till 82 veckotimmar och i en förskola med 18 elever till 65 veckotimmar.

Lönekostnaderna för övrig personal belastar visserligen icke direkt stats— kassan utöver det årliga statliga driftbidraget. Kommittén vill dock under- stryka vikten av att huvudmannen förser skolan med tillräckligt antal be- hövliga befattningshavare. Därvid måste hänsyn tas till musikinstruktörs- skolornas karaktär av internatskolor.

Följande personal torde utgöra minimibehovet vid de musikinstruktörs- skolor där elevhem finnes:

kurator husmor kontorist vaktmästare ekonomibiträden städerskor. Vid de musikinstruktörsskolor, där elevhem icke finnes erfordras ej ku— rator, husmor och ekonomibiträden.

Kommittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader. För att kunna göra en uppskattning av de samlade lönekostnaderna har dock kommittén utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande arbets— uppgifter och kompetenskrav inom andra statliga lärarutbildningsanstalter, såsom slöjdlärarseminariet, konstfackskolan, seminarierna för huslig utbild- ning etc. För viss personal räknar kommittén med att nuvarande lönesätt—

ning för personal vid Folkliga musikskolan i Ingesund blir normgivande för lönegradsplaceringar på musikinstruktörsskolorna. Vid beräkning av de år— liga lönekostnaderna har kommittén räknat med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden i ortsgrupp 4 enligt 1962 års lönevillkor för stats- och kommunaltj änstemän.

En beräkning av kostnaderna för timlärare och speciallärare måste med nödvändighet bli osäker. Kommittén har i nedanstående kostnadskalkyl räk— nat med ett genomsnittligt timarvode för timlärare med ämneslärarkompe— tens och för övriga speciallärare och därvid utgått från AT 14, vilken för närvarande är det näst högsta timarvode för timlärare i läroämnen på slöjdlärarseminariet. Lärarkostnaderna för förskolan beräknas i konsekvens med vad ovan andragits om lärarbehovet vid förskolan, enligt en timtaxa motsvarande AT 14 i ortsgrupp 4.

Vid beräkningarna av kostnaderna har kommittén utgått från ett genom- snittligt elevantal på 14 i varje årskurs på en enkel musikinstruktörsskola och 28 i varje årskurs av en dubbel musikinstruktörsskola.

Lärarkostnader för en enkel musikinstruktörsskola med en anknuten I-årig förskola om 24 respektive 18 elever framgår av nedanstående sam- manställning.

Musikinstruktörs- Förskola med skolan 24 elever 18 elever 1 rektor (ABp 26) .......................... 40 692 kr 1 lärare i metodik (23) ............... . 32 784 » 6 ämneslärare (21) ..................... 176760 » Timlärararvoden ....................... . 46 748 » 61 828 kr 49 010 kr Summa lärarlöner .......................... 296 984 » 61 828 » 49 010 »

För en dubbel musikinstruktörsskola med anknuten förskola blir lärar- kostnaderna i enlighet med nedanstående.

Musikinstruktörs- Förskola med skolan 24 elever 18 elever 1 rektor . .................................... 40 698 kr 1 lärare 1 metodik . ..................... 32 784 » 12 ämneslärare ...................... 353520 » Timlärararvoden ............................ 104 806 » 61 828 kr 49 010 kr Summa lärarlöner _, .......................... 531 808 » 61 828 » 49 010 »

Enligt det förslag till statsbidragsbestämmelser för musikinstruktörssko- lor, som kommittén har redovisat i bilaga, skall statsbidrag till lärarlö- nerna utgå med 90 % av kostnaderna enligt gällande avlöningsbestämmel- ser. Statsverkets årliga kostnader för lärarlöner skulle därvid stanna vid ca 267 000 kronor för en enkel musikinstruktörsskola och ca 479000 kronor för en dubbel musikinstruktörsskola. Därest en ettårig förskola med 24 elever anknöts, skulle lärarlönekostnaderna öka med ca 56 000 kronor och för en förskola med 18 elever med ca 44 000 kronor.

Eftersom storleken av driftbidraget icke påverkas av skolans omkostna— der för övrig personal, kostnader för administration, undervisningsmateriel,

socialpedagogiska anordningar m. in., har kommittén icke funnit anledning att beräkna de olika delposterna av driftutgifterna. Kommittén förutsätter, att tillsynsmyndigheten övervakar, att huvudmannen tillför de medel, som kan komma att krävas utöver det årliga statliga driftbidraget, för att be- hövlig personal och tillräckligt materiel skall finnas för skolans funktio- nella drift.

Statens andel av driftskostnaderna för musikinstruktörsskolorna kommer enligt de föreslagna bidragsbestämmelserna att uppgå till de belopp, som redovisas nedan:

Musikinstruktörs- Förskola med skolan 24 elever 18 elever Ingesund .......................... 62 700 kr enligt bidragsbest. för folkhögskolor Framnas .......................... 36500 » enligt bidragsbest. för folkhögskolor Södra Sverige ...................... 36 500 » 13 100 kr 9 800 kr Västra Sverige .................... 36 500 » 13 100 » 9 800 » Stockholmstrakten .................. 62 700 » 13 100 » 9 800 » Södra el. mellersta Norrland ........ 36500 » 13 100 » 9 800 » Summa 271 400 kr 52400 kr 39200 kr

(Avrundade belopp)

De sammanlagda årliga omkostnaderna för statsverket skulle således vid en fullt utbyggd musikskoleorganisation enligt kommitténs förslag stanna vid ca 2,3 miljoner kronor och för en fullt utbyggd förskoleverksamhet med 24 elever respektive 18 elever kommer statsverkets årliga kostnader att uppgå till 275 000 kronor respektive 235 000 kronor.

Den verkliga utgiftsökningen för statsverket stannar dock vid ett lägre belopp, eftersom utredningen samtidigt föreslår indragning av pedagogut— bildningen vid Ingesund och Framnäs, som för närvarande bedrives med statsbidrag. Under det närmaste budgetåret räknar dock utredningen med att verksamhet i mer betydande utsträckning endast kommer igång vid mu- sikinstruktörsskolorna i Ingesund och Framnäs, varför statsverkets kost- nader under budgetåret 1963/64 beträffande lärarlöner och driftbidrag för musikinstruktörsskolor beräknas uppgå till ca 850 000 kronor.

KAPITEL XII

Sammanfattning och hemställan

Den frivilliga musikbildningsverksamheten i landet, i detta betänkande lik- tydigt med studieförbundens musikcirkelverksamhet och kommunernas mu- sikbildningsverksamhet i form av frivillig skolmusik och kommunala mu— sikskolor, har under de senaste årtiondena ökat kraftigt i omfattning. Stu- dieförbundens statsbidragsberättigade musikcirklar har ökat med 153 % från 1953 till 1961, och den kommunala musikbildningsverksamheten, som för ett par decennier sedan var så gott som obefintlig, omfattar i dag om- kring 100—talet kommunala musikskolor, och i ungefär 50 % av landets skolkommuner finnes i dag möjligheter för eleverna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning eller körsång på fritiden.

Detta i och för sig utomordentligt glädjande intresse för musikbildnings- verksamheten har medfört en ständigt ökande brist på lämpliga lärare och handledare, en brist som varken enskilda eller organisationer trots lovvärda försök kunnat komma till rätta med.

I stort sett saknar vi i landet musikpedagoger med en medveten utbildning för en verksamhet i den frivilliga musikbildningsverksamheten och en me— todisk—pedagogisk träning med direkt inriktning på de undervisningspro- blem, som förekommer inom studieförbundens och kommunernas musik— bildningsverksamhet.

På musikcirkelsidan tyder företagna stickprov på att 2/3 av handledarna saknar formell musikpedagogisk utbildning, och inom kommunernas musik- bildningsverksamhet ger företagna undersökningar vid handen, att omkring halva antalet verksamma lärare saknar formell utbildning för sin pedagog- gärning. Man nödgas alltså konstatera, att även med den nuvarande om- fattningen av musikbildningsarbetet i landet situationen beträffande lärare och handledare på sina håll är mycket prekär, och det torde vara berättigat att hysa allvarliga farhågor för möjligheten att upprätthålla kvaliteten på musikbildningsarbetet.

Den stora bristen på kompetenta och välutbildade ledare, lärare och in- struktörer för hel- och deltidstj änstgöring inom det frivilliga musikbildnings- arbetet verkar även hämmande på den fortsatta kvantitativa tillväxten av denna verksamhet. Särskilt påtagliga blir svårigheterna för vissa från större tätorter avlägset belägna kommuner att förvärva välutbildade och lämpliga lärare och handledare. Det legitima behov hos den enskilde individen att syssla med musik i en eller annan form, som visar sig i det tilltagande musik-

intresset och önskan hos allt större delar av befolkningen att engagera sig i musikbildningsverksamhet på sin fritid, kan på många håll i vårt land icke tillfredsställas på grund av brist på lärare och handledare. Den kulturella och sociala homogeniseringen på musikens område omöjliggöres således, därest icke fler lärare och handledare för det frivilliga musikbildningsar- betet utbildas.

De påtagligt kraftiga variationerna i omfattningen av den frivilliga mu- sikbildningsverksamheten i olika regioner och på olika orter, som kom- mittén kunnat konstatera, måste till stor del ses som en funktion av svå- righeten att få lämpliga och kompetenta lärare och handledare för denna verksamhet. Det är de välbelägna orterna i mellersta Sverige, som har den mest omfattande musikhildningsverksamheten. I Södermanlands län är drygt 34 % av de skolpliktiga barnen engagerade i någon form av frivillig musikbildningsverksamhet, under det att i Norrbotten och i Västerbotten endast knappa 4 % respektive 3 % av skolpliktiga barn deltar i sådan verk- samhet.

Även om omfattningen av den frivilliga musikverksamheten på olika or- ter måste ses som en funktion av flera faktorer, utgör tillgången på lärare och handledare ett grundläggande villkor. Det är ett demokratiskt rättvise- krav att individerna skall ha möjlighet att ta del av musikens värden obe- roende av bostadsort. Den musikaliska hildningsverksamheten har även stort värde för samhället som sådant. Den sammanhållande effekten av en gemen- sam musikskatt, det socialt fostrande värdet av ett sammusicerande i grupp och de möjligheter, som musiken ger till ett lösande av ungdomens fritids— . problem, är värden, som inget samhälle har råd att försumma. Kommittén har kunnat konstatera, att man på många håll i landet tvingats engagera lärare och handledare, som saknar relevant utbildning för denna verksamhet. Om individernas musikaliska behov skall kunna få utvecklings- dugliga och utvecklingsbefrämjande medel för sin tillfredsställelse, om man icke skall behöva befara en regression mot en onödigt låg medelnivå i fråga om musiksmak och därmed försvåra för den enskilde att finna glädje i livsberikande och traditionsanknytande musikformer, måste snara åtgärder vidtagas för att tillföra den frivilliga musikbildningsverksamheten välutbil- dade och lämpliga lärare och handledare.

Det är mot bakgrunden av ovan sagda, som musikledarutredningen vill föreslå kraftigt ökat stöd från statens sida för utbildning och fortbildning av lärare och handledare i den frivilliga musikbildningsverksamheten. Utveck- lingen under de senaste decennierna inom den frivilliga musikbildnings- verksamheten har icke enbart inneburit en kvantitativ tillväxt utan jämväl en ökad differentiering av verksamheten. Den mångsidighet som i dag kän- netecknar musikbildningsverksamheten i landet, kräver enligt kommitténs mening olika lärarkategorier för verksamhetens effektiva bedrivande. De , befattningshavare som i första hand synes vara behövliga är: 1. musikledare

2. musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.)

4. pedagoger för den förberedande musikundervisningen

5. cirkelledare i musik. Utbildningen av musikledare bör enligt kommitténs mening förläggas till KHM och bygga på avlagd musikinstruktörsexamen eller musiklärarexamen. Som ett obligatoriskt komplement till musikinstruktörsexamen för de mu— sikinstruktörer, som skall vidareutbilda sig till kommunala musikledare på KMH, föreslår kommittén en 6—8 veckors orienteringskurs med tonvikten lagd på samhällsorienterande ämnen. Även för de musiklärare KMH, som ämnar söka till musikledarutbildningen, vore en dylik orienteringskurs ett önskvärt komplement. Det synes angeläget, att musikledaren erhåller en utbildning på ett huvudinstrument, som för honom upp till hög konstnärlig nivå och en kvalificerad utbildning i dirigering. Utöver den rent musikaliska utbildningen bör musikledaren ges en administrativ skolning. Musikledar- utbildningen synes därför behöva omfatta två till tre terminers studier. Kommittén har dock icke velat föreslå kursplaner för denna musikledar- utbildning vid KMH bl. a. med hänsyn till den omarbetning av reglemen- tet för KMH som pågår. Kommittén räknar dock med att de synpunkter, som framförts i detta betänkande beträffande musikledarnas utbildning, beaktas vid utformandet av det nya reglementet.

För den kvalificerade undervisningen på de kommunala musikskolornas hög- och mellanstadium kräves konstnärligt och tekniskt högtstående spe- cialister (ovan benämnda musikpedagoger). Utbildningen av dessa befatt- ningshavare synes rätt väl svara emot den verksamhet, som med KMH:s musikpedagogutbildning som mönster, har vuxit upp vid en rad musikut- bildningsinstitutioner i landsorten. Det torde dock enligt kommittén vara nödvändigt, att även musikpedagogutbildningen vid KMH ägnas uppmärk- samhet vid den omarbetning av reglementet som pågår. Därvid bör särskilt beaktas de speciella utbildningskrav, som sammanhänger med verksam- heten inom kommunernas musikskolor och studieförbundens musikcirkel- verksamhet. Den undervisningsplan och utbildningsgång, som därvid kan komma att fastställas för musikpedagogutbildningen på KMH, bör ävenle- des bli normerande för de institutioner ute i landet, som ämnar bedriva mu- sikpedagogisk utbildning. Kommittén förutsätter, att till de institutioner som bedriver sådan utbildning, och där tillräckliga garantier föreligger för utbildningens kvalitet och likställdhet med den på KMH bedrivna, kommer statsbidrag att utgå efter prövning i varje särskilt fall. En sådan statsun- derstödd musikpedagogutbildning bör enligt kommitténs mening vara un- derkastad inspektion av musikaliska akademien. Kommittén vill även fram- hålla önskvärdheten av att en solistpedagogisk examen på hög nivå inrättas vid KMH. Denna utbildning skall närmast avse att täcka lärarbehovet vid olika musikaliska utbildningsinstitutioner.

Enligt MLU:s undersökningar och analys av det nuvarande frivilliga musikbildningsarbetet i landet och den prognos som redovisats i kapitel VII föreligger det ett stort och omedelbart behov av en lärarkategori med en

bred och allsidig utbildning. Denna utbildning bör syfta till att ge pedago— ! gerna en god förmåga att traktera de inom det frivilliga musikbildningsar- betet vanligaste förekommande instrumenten, färdighet i att leda ensembler och körer, gedigen pedagogisk utbildning med sikte på individual-, grupp- och cirkelmetodik samt en relativt grundlig orientering i samhälls- och kulturliv. En musikpedagog med en sådan utbildning skulle, enligt kom— mittén, bli väl skickad att uppehålla heltidsbefattning som lärare på kom— munala musikskolor men även att på smärre orter leda hela den kom- munala musikbildningsverksamheten, samtidigt som de skulle bli väl skic— kade att medverka i studieförbundens musikcirkelverksamhet.

Beträffande utbildningen av musikinstruktörer föreslår därför de sak- kunniga,

att den skall omfatta tre läsår, att som inträdesfordringar skall gälla att ha uppnått 19 års ålder och bli- vit godkänd i ett inträdesprov samt att ha allmänna förkunskaper motsva- rande examen från 2-årig humanistisk fackskola eller två årskurser vid folkhögskola eller på annat sätt inhämtat motsvarande kunskaper,

att musikinstruktörsexamen skall avläggas inför tre av skolöverstyrel- ' sen på förslag av musikaliska akademien utsedda censorer,

att för godkänd examen skall fordras, att elev undergått godkänd exa— mensprövning i: Instrument I, instrument II, instrument III, orkesterdiri— gering, kördirigering, satslära och undervisningsskicklighet samt ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga övriga på timplanen upptagna huvudämnen och studieämnen i vilka vitsord gives.

I de utarbetade undervisningsplanerna har de sakkunniga sökt ange ut- , bildningens huvudinnehåll och den tid, som ungefärligen kan disponeras % för skilda kursavsnitt.

Pedagoger för den förberedande musikundervisningen bör enligt kommit- ' téns förslag till största delen rekryteras bland grundskolans lärare på låg- och mellanstadiet. Därmed menar de sakkunniga, att önskvärd integration mel— lan den frivilliga musikundervisningen och den obligatoriska skolans or- dinarie musikundervisning på låg- och mellanstadiet möjliggöres.

För komplettering av dessa lärares fackmusikaliska färdigheter och för speciell träning i den metodik och pedagogik, som blir aktuell i den förbe- redande musikundervisningen, föreslår kommittén årliga utbildnings- och fortbildningskurser. Dessa kurser föreslås förlagda till musikinstruktörs- skolor, till folkhögskolor med utvidgad musikundervisning eller till större kommunala musikskolor med därför lämpliga lärare.

I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten på betydel— sen av rytmiska övningar i den grundläggande musikundervisningen. Sam- tidigt som insikten om betydelsen av rörelseaktivitet och avspänningsöv- ' ningar i all uppfostran och särskilt i musikuppfostran blir allt klarare, nöd- gas man konstatera en skriande brist på utbildade rytmiklärare. Det synes vara en angelägen uppgift, att ett rytmikinstitut för lärarutbildning och för- söksverksamhet kommer till stånd. Ett dylikt rytmikinstitut borde enligt

kommitténs mening upprättas vid KMH:s pedagogiska institution. I avvak- tan på att ett rytmikinstitut skall komma till stånd är det högst änskvärt, att de G—månaders utbildningskurser för små- och folkskollärare, som ges vid Svenska Dalcrozeseminariet och som vill ge en rytmikutbildning avpas- sad för den förberedande musikundervisningen, ges ekonomiska förutsätt- ningar för en ökad intagning. Speciella utbildnings- och fortbildningskurser i Orff-metodik bör vidare anordnas med statsanslag.

Studieförbundens musikcirkelverksamhet spänner över ett mycket brett register från elementära studier i vokal- och instrumentalmusik till mycket avancerade studier i grupper och ensembler. Bedömningen av musikcirkel- ledarnas kvalifikationer och utbildningsbehov måste därför göras mot bak- grunden av de stora variationerna i fråga om cirkeldeltagarnas förkunska- per och studiemål. Kraven på cirkelledarnas musikaliska kunnande varierar således högst avsevärt, vilket gör, att det knappast är möjligt att uppställa entydiga och allmängiltiga kvalifikationsregler beträffande ämneskunska- per och tekniska färdigheter.

I studieförbundens målsättning för musikverksamheten ingår som ett viktigt led att skapa förutsättningar för en rikare musikupplevelse och att så långt möjligt ge deltagarna musikteoretiska kunskaper samt musikhisto— risk och allmänmusikalisk orientering. Det är därför angeläget, att musik— cirklarnas ledare även på elementära stadier kan förmedla sådana kunska- per. På alla nivåer och ifråga om alla kategorier av musikcirkelledare är det också önskvärt, att kraven på förtrogenhet med studiecirkeln som ar- ' betsform kan ställas högt. Allmänna kunskaper om gruppmetodik och om de

speciella pedagogiska och organisatoriska problem, som sammanhänger med verksamheten i olika slag av musikcirklar, körer och ensembler, är därför nödvändiga.

En mycket stor del av deltagarna i studieförbundens musikcirklar är ung- dOmar, som inte på annat sätt fåt-t någon grundläggande musikalisk skol- ning. Detta gäller också många av de vuxna deltagare, som söker sig till musikcirklarna. Först på längre sikt kan detta förhållande komma att änd— ras genom ökad musikundervisning i den obligatoriska skolan och genom den pågående utbyggnaden av den kommunala musikverksamheten. Med hänsyn till att en betydande del av studieförbundens musikcirkelverksamhet, som en följd härav, bedrives på elementär nivå är det särskilt angeläget, att tillgången på ledarkrafter med en utbildning, som är lämpad för dessa upp- gifter, göres avsevärt större, än vad som nu är fallet.

Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka önskvärdheten av att samtliga lärarkategorier inom den kommunala musikverksamheten genom lämpliga åtgärder i ökad omfattning ges möjligheter att engagera sig som cirkelledare i studieförbundens musikcirkelverksamhet.

För det stora behovet av handledare för studieförbundens musikcirklar liksom för behovet av timlärare inom den kommunala musikverksamheten kommer man dock allt framgent att i stor utsträckning få lita till fackmu- siker utan pedagogisk och metodisk utbildning och till kunniga och in-

tresserade men icke fackutbildade amatörer. För dessa och för alla dem som idag är engagerade i musikbildningsarbetet utan att ha någon speciell ut- bildning för denna lärargärning, måste en omfattande utbildnings- och fort- bildningsverksamhet ordnas. I första hand bör kompetenskurser för cirkel— ledare och för lärare och instruktörer inom kommunernas musikbildnings- verksamhet anordnas. Dessa kompetenskurser hör i första hand syfta till att utbilda tekniskt kunniga och erfarna musiker till pedagogiskt och nie- todiskt medvetna handledare och lärare. Tyngdpunkten i utbildningen bör därför läggas på vuxenpedagogik, instrumentalmetodik, repertoarkänne- dom, stilhistoria, musikalisk estetik och målsättningsfrågor.

Kompetenskurserna föreslås anordnade som s. k. intervallskurser omfat— tande två sommarkurser om vardera 14 dagar och två veckoslutskurser under det mellanliggande studieåret. Sommarkurserna bör i första hand förläggas till musikinstruktörsskolor eller till lämplig folkhögskola med ut- vidgad musikundervisning. Efter särskild prövning bör kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet även kunna förekomma vid större kom- munala musikskolor med därför lämpliga lärarkrafter.

Kommittén föreslår, att skolöverstyrelsen blir centralorgan för kurs- och fortbildningsverksamheten på detta område. Det synes lämpligt att ansva- ret för denna verksamhet vilar på folkbildningsroteln, som således skall ha att fördela anslag till ovannämnda kursverksamhet liksom till fortbild- ningskurser av olika slag. Det bör åvila skolöverstyrelsen att utfärda kom— petensintyg för deltagare, som med godkännande genomgått kompetens- kurs.

Utöver behovet av ovannämnda kompetenskurser förefinnes inom alla sektorer av musikbildningsfältet ett behov av fortbildningsverksamhet. Ut- vecklingen inom pedagogiken i allmänhet och musikpedagogiken i synner- het liksom det ständiga nytillskottet av undervisningsstoff gör, att även en musikpedagog med en gedigen grundutbildning inom kort har behov av fortbildning. Musikledarutredningen finner det angeläget, att en systematisk fortbildningsverksamhet snarast kommer till stånd för ledare, lärare och handledare inom den frivilliga musikbildningsverksamheten. Sådan fort- bildning bör enligt kommitténs mening organiseras dels som studiedagar under pågående arbetstermin, dels som fortbildningskurser under ferie- eller semestertid.

Den föreslagna fortbildningsverksamheten bör liksom kompetenskurs- verksamheten ha skolöverstyrelsen som tillsynsmyndighet. Denna utvidgning av S-Ö :s verksamhet liksom de arbetsuppgifter, som är förknippade med upp- giften att vara tillsynsmyndighet för de föreslagna musikinstruktörsskolor- na, nödvändiggör, enligt utredningens uppfattning, inrättandet av heltids- tjänst som musikkonsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten.

I samband med kurs- och fortbildningsverksamheten skall den föreslagna musikkonsulenten ha:

att granska förelagda kursplaner för kompetenskurser och hos SÖ till- styrka eller avstyrka, att de godkännes som statsbidragsberättigade;

att granska uppläggningen och innehållet i övrig fortbildningsverksamhet, som avses anordnad med statligt stöd;

att inspektera verksamheten vid godkända kompetenskurser och övrig forthildningsverksamhet;

att stimulera till anordnande av kompetenskurser, studiedagar och fort- bildningskurser;

att samordna fortbildningsverksamheten samt att rådgiva i kursfrågor. En fortlöpande kontakt mellan tillsynsmyndigheten och olika huvudmän och intressenter inom musikbildningsfältet måste eftersträvas. I detta sam- manhang borde Musikfrämjandet kunna fylla en uppgift.

Musikfrämjandets övriga arbetsuppgifter synes i första hand bli: som informations- och rådgivningsorgan som kontaktorgan för olika intressenter inom musikbildningsfältet som stimulans och bevakningsorgan såväl på det nationella som på det internationella planet och

som huvudman för Musik för Ungdom—rörelsen i vårt land. För att effektivt fungera i ovannämnda sammanhang borde Musikfräm- jandets styrelse ha representanter för de olika sektorerna av musikbild- ningsfältet och företrädare för musikaliska utbildningsinstitutioner. Kom- mittén menar, att det vore högst befrämjande för Musikfrämjandets arbets- uppgifter om styrelsen regelmässigt bestod av bl. a. skolöverstyrelsens kon- sulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten, en representant för Musikaliska akademien, en representant för Musikhögskolan, två represen- tanter för studieförbundens musikbildningsverksamhet samt två represen- tanter för kommunernas musikbildningsverksamhet.

En långsiktig reguljär organisation för utbildning av heltidsanställda be- fattningshavare inom den frivilliga musikbildningsverksamheten föreslås, utöver nu verksamma utbildningsorganisationer för musikpedagoger och mu- sikledare, omfatta musikinstruktörsskolor för en 3-årig utbildning av mu- sikinstruktörer i enlighet med vad tidigare anförts. För att erhålla en ut- gångspunkt för bedömningen av hur många utbildningsanstalter för musik— instruktörer, som är behövliga, har kommittén gjort vissa beräkningar be- träffande det förväntade behovet av musikpedagoger för den frivilliga mu- sikbildningsverksamheten i landet. Det har därvid varit nödvändigt att nå— got beröra verksamhetens framtida organisation samt ävenledes diskutera frågan om statsanslag till frivillig musikhildningsverksamhet. Kommittén vill därvid kraftigt understryka önskvärdheten av att de motsättningar, som på vissa håll existerar mellan studieförbundens musikcirkelverksamhet å ena sidan och kommunernas musikbildningsverksamhet å den andra, med alla medel utjämnas. Ett rivalitetsförhållande mellan olika huvudmän inom musikbildningsfältet inverkar enbart hämmande på utvecklingen. Det vore mycket att vinna på en koncentration av den skolmässiga och utbildnings- mässiga delen av den frivilliga musikbildningsverksamheten till den kom- munala musikverksamheten. En fullt utbyggd kommunal musikverksamhet borde omfatta:

A. en allmän linje, där barn och ungdom i skolåldern ges tillfälle till in— strumentalundervisning, kör- och solosång jämsides med att de inhämtar allmänmusikaliska kunskaper.

B. en yrkeslinje, för de ungdomar som efter avslutad obligatorisk skola avser förbereda sig för yrkesmässigt utövande av musik i en eller annan form. De ungdomar som ej har för avsikt att ägna sig åt yrkesinriktad mu— sikutbildning, bör i studieförbundens studiecirklar och ensemblegrupper bc- redas tillfälle att odla sina musikaliska intressen.

Övergången från musikskola till de olika musikcirklarna bör underlättas genom ett aktivt samarbete mellan företrädare för den kommunala musik- bildningsverksamheten och företrädare för studieförbundens musikcirkel- verksamhet. Icke minst angeläget är det, att ett samarbete mellan kommu- nernas och studieförbundens musikverksamhet inriktas på ett rationellt ut- nyttjande av kvalificerade lärare och cirkelledare, samt att det skapas för- utsättningar för en naturlig övergång från skolans undervisningsformer till de studieformer och arbetsmetoder för vuxna, som utvecklats inom studie- förbunden.

Kommittén anser det angeläget, att den segslitna frågan om statsbidrag till den kommunala musikbildningsverksamheten nu bringas till en positiv lös- ning. Ett statsbidragssystem till kommunernas musikbildningsverksamhet bör därvid utformas under hänsynstagande till såväl de kommunala musik- skolornas som studieförbundens målsättning så att båda sektorerna inom det frivilliga musikbildningsfältet ges sådana villkor, att de blir i stånd att effektivt fylla sina olika uppgifter och att en smidig övergång och ett frukt- bart samarbete dem emellan befrämjas. Enligt kommitténs mening borde således ett principiellt ställningstagande till frågan om statsbidrag till den kommunala musikverksamheten vara möjligt nu utan vidare utredning. De bidragstekniska frågorna bör lämpligen kunna lösas i samband med det på- gående arbetet med studiebidrag till bildningsorganisationerna.

Utförda beräkningar och diskussioner inom kommittén rörande musik- instruktörsbehovet i landet pekar på ett genomsnittligt årligt utbildnings- behov av omkring 100—130 musikinstruktörer för den närmaste 10-ä1's- perioden. Utredningen har därvid räknat med att den totala omfattningen av den kommunala musikverksamheten i landet skall komma att omfatta ca 20 % av eleverna i årsklasserna 3—9 och ca 50 % av eleverna i års- kurserna 1 och 2.

För att täcka behovet av musikinstruktörer föreslår utredningen inrättan- det av statsunderstödda musikinstruktörsskolor. Enligt sakkunnigas upp— fattning bör dessa skolor i görligaste mån vara av internatkaraktär. Erfaren- heter från Ingesunds folkliga musikskola och musiklinjen vid Framnäs folk- högskola talar för att antalet elever per årskurs, och därmed elevantalet i hela skolan, bör begränsas. Under hänvisning därtill och till de svårigheter som uppstår på lärarsidan och beträffande organiserandet av en effektiv och allsidig övningsundervisning, föreslår utredningen, att varje årskurs uppgår till lägst 12 högst 16 elever per årskurs. För ett flertal mindre musikinstruk-

lörsskolor talar även önskvärdheten av en geografisk spridning av dessa ut- bildningsmöjligheter. Den ledande principen för utredningen har därför va- rit, att alla landsdelar bör ha tillgång till minst en musikinstruktörsskola. Icke minst önskvärt är detta med tanke på dessa skolors roll i ovan föreslag- na kurs— och fortbildningsverksamhet. I vissa fall bör dock musikinstruk- törsskolan kunna organiseras som en dubbel skola med två parallellavdel- ningar i varje årskurs.

För att täcka det stadigvarande utbildningsbehovet av musikinstruktörer föreslår kommittén inrättandet av två dubbla och fyra enkla statsunderstöd- da musikinstruktörsskolor i landet. En av de dubbla musikinstruktörssko- lorna föreslår de sakkunniga skall bli förlagd till Folkliga musikskolan i Ingesund, med Värmlands läns landsting som huvudman. Därvid bör nuva- rande pedagoglinjen vid Folkliga musikskolan i Ingesund nedläggas. Vidare föreslås, att pedagoglinjen vid Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola ersät- tes med en enkel musikinstruktörsskola med samma huvudman som för Framnäs folkhögskola. Den återstående dubbla musikinstruktörsskolan bör enligt kommitténs mening förläggas till stockholmstrakten. Av de enkla musikinstruktörsskolorna bör en förläggas till västra Sverige, en till södra Sverige, varjämte ytterligare en musikinstruktörsskola i Norrland bör in- rättas, efter det att tillräckliga erfarenheter vunnits av verksamheten vid musikinstruktörsskolan i Framnäs och dess filial i Härnösand.

Utöver den rekommendation att förlägga musikinstruktörsskolorna till in- stitutioner, som redan är verksamma som musikpedagogiska utbildningsan- stalter, har utredningen icke funnit anledning att yttra sig om lokalisationen av andra musikinstruktörsskolor än de i Ingesund och Framnäs, utan räk- nar med att lokala initiativ kommer att tagas.

Med hänsyn till de höga krav, som måste ställas på heltidsanställda befatt- ningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten, menar utredning- en, att en 3-årig musikinstruktörsutbildning måste medföra högt ställda in- trädeskrav vad beträffar elevernas allmänna mognad och allmänna förkun- skaper liksom på deras musikaliska begåvning och instrumentala och vokala färdigheter. I syfte att praktiskt-musikaliskt förbereda eleverna för musik- instruktörsskolorna föreslår kommittén inrättandet av l-åriga förskolor vid musikinstruktörsskolorna. Beträffande Ingesund och Framnäs vill dock MLU med hänsyn till där rådande praxis föreslå, att den s. k. allmänna lin- jen vid folkliga musikskolan i Ingesund och grundkursen vid Musiklinjen i Framnäs får bibehålla sin 3—åriga utbildningsgång med de förändringar i kursplanerna, som föreslagits i betänkandet. De 3-åriga förskolorna i Inge- sund och Framnäs bör därvid ha till målsättning att förbereda eleverna så— väl med avseende på allmänkunskaper som i praktiskt musikaliskt avse— ende.

Den målsättning, som dessa S—åriga förskolor kommer att ha vid Ingesund och Framnäs, synes icke lägga hinder i vägen för ett kvarliggande under folkhögskolestadgan. MLU vill därför i avvaktan på att vunna erfarenheter skall kunna läggas till grund för en enhetligare ordning, föreslå att 3-åriga

»musikfolkhögskolor» förlägges till Ingesund och Framnäs för att ersätta nuvarande allmänna kursen respektive grundkursen vid dessa skolor och med uppgift att tjäna som förskolor till där befintliga musikinstruktörssko— lor.

Med hänvisning till vad som anförts i detta betänkande hemställer musik- ledarutredningen :

att förslag förelägges riksdagen om upprättande av en musikinstruktörs- skoleorganisation enligt de riktlinjer, som uppdragits i betänkandet och det reglementsförslag som fogats till betänkandet;

att kungörelse om statsbidrag till statsunderstödda musikinstruktörssko- lor utfärdas på grundval av det till betänkandet fogade förslaget;

att pedagoglinjerna vid Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola från och med budgetåret 1963/64 omorganiseras till statsunderstödda musikinstruktörsskolor ;

att verksamheten vid den allmänna linjen vid Folkliga musikskolan i Inge- sund och grundkursen vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola omändras till 3—åriga förskolor för där belägna musikinstruktörsskolor i enlighet med vad i betänkandet angivits;

att ytterligare statsunderstödda musikinstruktörsskolor inrättas, en i söd- ra Sverige, en i västra Sverige, en i stockholmstrakten och en i mellersta el- ler södra Norrland;

att för det frivilliga musikbildningsarbetet för budgetåret 1963/64 följan- de anslag beviljas, nämligen

ett anslag till kurs- och fortbildningsverksamhet om 250 000 kronor; ett anslag till Musikfrämjandets verksamhet om 50 000 kronor; att i personalförteckningen för skolöverstyrelsen upptages en ny musik- konsulenttjänst i Ae 23 för den frivilliga musikbildningsverksamheten.

BILAGA 1

Insändes till Länsskolenämnden snarast och senast

den 15. 10. 1960

Fullständiga uppgifter skall endast lämnas av de skoldistrikt där frivillig — av Skolmyndighet organiserad och bekostad —— musikundervisning äger rum.

Uppgifterna skall avse läsåret 1959/60. Skoldistrikt som ej har dylik undervisning skall återsända blanketten med an- teckning under Ev. övriga upplysningar, som anger om någon annan form av organiserad frivillig musikundervisning står de skolpliktiga barnen till buds (ex.vis kommunal musikskola, musikcirklar eller musikskola inom något studieförbund etc.)

Skoldistriktets namn:

Antal skolpliktiga barn i distriktet

Antal skolpliktiga barn som 1959/60 deltogi a) frivillig sång

b) frivillig instru- mentalmusik

Antal inom skoldistriktet anställda små— och a) frivillig sång folkskollärare, som 1959/60 undervisade i b) frivillig instru-

mentalmusik Antal övriga lärare som 1959/ 60 undervisade i &) frivillig sång Heltidsanst. Timlär. b) frivillig instru- mentalmusik Summa elevavgifter 1959/60 kr. Anslag från kommunen 1959/60 kr. Statsbidrag 1959/60 kr. Anslag från annat håll ( ............................ ) kr.

Ev. övriga upplysningar: ..................................................................

Förteckning över de lärare som under läsåret 1959/60 undervisade i frivillig sång och/eller frivillig

instrumentalmusik Undervisningens art

.. Tjänstens art . . . Individuell Lärarens . Fortbildnings— Musrk- Skolutbildn. Musikutbildning kurser i pedagogisk (isiga, 121523" Grupp Ensemble

namn . . .. (initialer) ”få? (T;m%?' Examina sång/musik erfarenhet Klass körledare

Lägre organist- Musikfrämj. -54 10 år som 2 o. 3 violin Individ. o. ensemble

Ex. A. A. T stud.-ex.,fskex. examen Vendelsbergk.-55 violinped. grupp

Il

förskolestadiet (rytminstr., klangspel o. dyl.) ” = nybörjarstadiet ” = mer avancerade elever

BILAGA 2

Utdrag ur Stadskollegiets utlåtande och memorial nr 91 1959

»Den frivilliga instrumentalundervisningen för skolungdom.» Utredning avgiven av skoldirektören i Stockholm.

Nuläget. (Avser alltså 1959.)

Nuläge:

lnstrumentalundervisningen i Stockholms folkskolor startade på privat initiativ och med blåsinstrument, skänkta av en privatperson år 1905, då ett antal gossar i Katarina södra folkskola fingo sina första musiklektioner. Orkestern framträdde redan 1906. Sedan 1914 har undervisning i blåsinstrument i folkskolornas regi bedrivits i allt större utsträckning och omfattar läsåret 1957/1958 40 gossmusik- kårer. De första försöken med undervisning i stråkinstrument i syfte att små- ningom skapa stråkorkestrar i skolorna inleddes år 1941. Denna undervisnings- gren omfattade likaså redan från början med stort intresse från målsmännens och barnens sida.'Innevarande år förekommer stråkundervisning i 49 skolor.

Undervisningen i blåsinstrument inriktas från första början på att snarast möj— ligt ge eleverna en för ensemblespelet tillräcklig musikalisk kunskap och teknisk färdighet. Gossorkestrarnas medverkan utgör ett uppskattat inslag både vid sko- lornas egna högtider och i olika offentliga sammanhang, t.ex. Svenska Flaggans Dag och Barnens Dag. Det är givetvis meningen, att även undervisningen i stråk— instrument skall resultera i orkestrar. Så har också skett, dock endast i viss ut— sträckning, enär de tekniska färdighetskraven på stråkinstrumenten äro betydligt större än på blåsinstrumenten. Stråkundervisningen har dessutom haft och har alltjämt ett lägre antal veckotimmar till sitt förfogande.

F.n. beräknas för varje rektorsområde 8 veckotimmar för blås— och 6 vecko— timmar för stråkundervisningen. Vissa lokala variationer förekomma dock. Sko- lorna inom f.d. Spånga kommun tilldelas fortfarande enligt överenskommelse vid inkorporationen 100 veckotimmar för frivillig musikundervisning, vilket medför att man inom dessa stadsdelar kan ge skolungdomarna helt andra möjligheter till instrumentalutbildning än i övriga områden i staden. Undervisningen är upplagd i stort sett efter samma principer som i de numera vanliga, kommunala musik- skolorna i förorterna och landsortsstäderna. — Sex rektorsområden utnyttja hela tilldelningen av instrumentaltimmar (alltså 14 veckotimmar) till stråkundervis— ning. Elevantalet i blåskårerna varierar från 20—50 och i stråkundervisningen från 10—40 flickor och pojkar. Den tillmätta individuella undervisningstiden är i allmänhet anmärkningsvärt kort.

Man kan särskilja fyra olika typer av instrumentalundervisning inom Stockholms folkskolors lokaler. Förutom den ovan nämnda blås— och stråkundervisningen, i fortsättningen kallad folkskolans frivilliga instrumentalundervisning, omfattande 786 veckotimmar och 2 292 elever höstterminen 1957, förekomma även inom fri-

tidsverksamheten ett betydande antal musikgrupper, sammanlagt c:a 393 vecko- timmar och 1544 elever (höstterminen 1957), några körgrupper oräknade. Av dessa sistnämnda åtnjuta dock 510 sin huvudsakliga undervisning i folkskolans fri- villiga instrumentalundervisning. Att de likväl redovisas även bland fritidsverk— samhetens musikelever beror på att viss orkesterspelning på grund av tidsbrist lagts på »fritidstimmar». I folkskolans frivilliga instrumentalundervisning och i fritidsverksamhetens musikgrupper undervisas sålunda sammanlagt 3326 elever höstterminen 1957. En tredje grupp bildar den verksamhet, som bedrives av de av staden (socialroteln) understödda Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor (sam- manlagt c:a 290 veckotimmar). Slutligen förekommer även den av privatprakti- serande musikpedagoger eller av olika bildningsförbund bedrivna musikundervis- ningen (»musikkurser» och dylikt), i fortsättningen kallad privat musikundervis- ning, för vilken lokaler upplåtits, uppskattningsvis med 700—800 veckotimmar.

Lärarna inom den» frivilliga instrumentalundervisningen antagas av skoldirek- tioncn. Deras kompetens är i allmänhet godtagbar, i vissa fall mycket god. Lärarna i blåsinstrument äro på några undantag när anställda vid i staden förekommande civila eller militära orkestrar. Stråklärarna däremot försörja sig vanligen som vio— linpedagoger. Samtliga äro timanställda. Arvodet utgår efter CT 12. Inom fritids- verksamheten, som visserligen i någon utsträckning även lyckats engagera den frivilliga instrumentalundervisningens lärare trots det låga timarvodet (7 eller 9 kronor), är lärarnas kompetens dock synnerligen skiftande. Undervisningen i Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor är av hög kvalitet. Den privata verk- samheten slutligen, som i stort sett undandrager sig kontroll, präglas av stora dif- ferenser beträffande såväl undervisningsformer som lärarnas utbildning och till- lämpade elevavgifter. Folkskolorn—a ställa lokal och i vissa fall även piano till för- fogande gratis för denna privata undervisning.

Den frivilliga instrumentalundervisningen liksom fritidsverksamhetens under- visning är avgiftsfri. Till majoriteten av eleverna låna skolorna även ut instrument. Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor tillämpa terminsavgifter. Instrument få eleverna hålla själva. Inom den särskilda musikundervisningen i Spånga erlägga eleverna en låg terminsavgift. Eleverna inom den privata musikundervisningen betala vad undervisningen kostar. Privatlärarna betinga sig ofta 5—6 kronor per enskild lektion om 30 minuter. Gruppundervisning med därmed proportionsvis lägge avgifter är dock vanlig. Enligt ekonominämndens beslut får privat musik- lärare, verksam i skolornas lokaler, betinga sig elevavgifter, som motsvara högst timarvode efter CT 12.

Behovet av en utökad kommunal musikundervisning

Av den stora tillströmningen av elever även till den rent privata, avgiftsbelagda musikundervisningen att döma är intresset för och behovet av instrumentalun- dervisning mycket stort, för övrigt en genomgående tendens i hela landet. (År 1955 uppgingo de sammanlagda, kommunala anslagen till frivillig musikundervis- ning i hela landet till c:a 6 miljoner kronor.) I Stockholms folkskolors frivilliga och fritidsverksamhetens musikundervisning har trots stora grupper och kort individuell undervisningstid endast c:a 4,2 % av elevantalet i folkskolorna kunnat mottagas eller c:a 3,3 % av antalet skolpliktiga barn. Andra kommuner med låg er- farenhet av kommunalt bedriven instrumentalundervisning räkna emellertid med 15—30 % deltagande (undantagsvis ännu högre) från elever i de skolpliktiga åld- rarna — den förberedande undervisningen ej inräknad. I grannkommunernas mu- sikskolor omfattar lektionstiden dessutom i allmänhet 20—30 minuter per elev och vecka, ehuru eleverna vanligen undervisas i grupper med motsvarande, för- längd lektionstid. Stockholmsbarnen ha sålunda väsentligen sämre möjligheter till

instrumentalundervisning än grannkommunernas ungdomar. I läroverken bedri— ves viss begränsad, frivillig instrumentalundervisning (1 veckotimme per varje 50-tal elever som regel). I och med att enhetsskolan övertar realskolestadiet för- svinner denna möjlighet, därest staden ej övertar kostnaderna. Statsbidrag till fri- villig instrumentalmusik förekommer nämligen icke i enhetsskolan.

Som redan nämnts har den frivilliga instrumentalundervisningens starkt be— gränsade kapacitet givit den privata musikundervisningen ett rikt verksamhets- fält i folkskolorna. Även om kvaliteten på denna undervisning i många fall är god- tagbar, kvarstår dock att skolans möjligheter att utöva någon kontroll över verk- samheten äro ytterst begränsade. Det säger sig dessutom självt, att privatundervis- ning inte heller kan medverka till en sådan bred och samlande uppbyggnad av den frivilliga musikundervisningen, att alla barn kunna deltaga av ekonomiska skäl eller med sina skilda musikaliska begåvningstyper kunna erhålla en under- visning, som kan lämpas efter deras olika instrumentala förutsättningar och som dessutom ger möjlighet till samspel.

En sanering och kvalitativ förbättring såväl som en mot behovet svarande, tids- enlig utbyggnad av den frivilliga instrumentalundervisningen i Stockholms folk- skolor är sålunda av nöden. Medan ett stort antal landsortsstäder och förortskom— muner på ett föredömligt sätt organiserat den frivilliga instrumentalundervisning— en, framstå förhållandena på detta område i Stockholm som helt otillräckliga. Detta landsortsstädernas stora intresse får icke betraktas som enbart ett uttryck för det sista kvartseklets popularisering av musiken i största allmänhet eller den stigande aktningen för musiken som bildningsämne utan är tvivelsutan ett led i den rent ungdomsvårdande verksamheten på dessa orter.

Alternativa möjligheter till organisation

Det kan givetvis diskuteras, vilka åtgärder som i detta läge böra företagas i Stockholm med hänsyn till det stora befolkningsunderlaget, den vida geografiska utsträckningen, de ekonomiska konsekvenserna m.m. Bland de vägar, som synas ligga närmast till hands, märkas främst följande tre alternativ:

A. En förstärkning av den nuvarande frivilliga instrumentalundervisningen i folkskolan, kvalitativt och kvantitativt med bibehållande av befintlig organisation.

B. Inrättande av en huvudlärartjänst i musik i varje rektorsområde, i vilken be- fattning förutom vanlig skolsångsundervisning även ingår uppgiften att organisera och (med hjälp av biträdande lärare) leda instrumeutalundervisningen inom rek— torsområdet.

C. Inrättande av en skoldirektion underställd, kommunal musikskola, verksam inom alla rektorsområden och av så stor kapacitet, att den så småningom kan ersätta alla de nuvarande, splittrade formerna av instrumentalundervisning, så- lunda även den privata musikundervisningen i skolornas lokaler.

Kommunal musikskola i Stockholm

Undervisningens målsättning och innehåll Vid en eventuell omorganisation av den frivilliga musikundervisningen i Stock- holm till en kommunal musikskola bör detta ske med hänsynstagande dels till andra orters erfarenheter, dels till storstadens speciella betingelser, vilka senare innebära både svårigheter och betydande fördelar.

Som redan tidigare sagts, bör en kommunal musikskola i Stockholm i fullt utbyggt skick meddela undervisning i alla rektorsområden. Dess kapacitet bör vara så stor, att den kan ersätta dels den nu förekommande undervisningen i stråk- och

blåsinstrument inom folkskolan samt fritidsverksamhetens musikgrupper, som allt— så överföras till musikskolan, dels ock all den skiftande undervisning i olika in— strument, som meddelas till skolungdom av privatlärare i skolornas lokaler. Slut- ligen bör musikskolan kunna möta en väntad, kraftigt ökad tillströmning av elever.

Målsättningen bör vara att ge alla skolungdomar med håg och fallenhet tillfälle att utveckla sin musikaliska begåvning även på det instrumentala området på ett för den enskilde individen lyckligt sätt. Musikskolan skall icke sträva efter att vara en plantskola för blivande yrkesmusiker utan i första hand tillgodose de i musikaliskt avseende normalbegåvade barnens behov av instrumentalundervis— ning i syfte att föra fram eleverna till sådan musikalisk kunskap och färdighet, att de kunna deltaga i någon form av sammusicerande, dels under studietiden, dels som vuxna. Musikskolan bör också kunna erbjuda speciellt röstbegåvade ungdo— mar möjlighet till viss sångutbildning.

Den första, förberedande musikundervisningen sättes in redan i småskolcåldern. I första klassen får den om möjligt formen av en enkel kurs i rytmik m.m. (en veckotimme i nära anslutning till skoldagen), där huvudvikten» lägges vid de spänningslösande, lekbetonade momenten, sång och enkla lyssnaruppgifter, ut- trycksrörelser och liknande, allt väsentliga inslag i en personlighetsdanand-e fost— ran. De rent instrumentala inslagen bestå i spel på rytminstrument och s.k. klang— spel. Barnen kunna sammanföras i grupper om c:a 25 elever. En värdefull för- söksverksamhet på detta område har redan bedrivits i Bagarmossen och Sofia folkskolor under ledning av rektor E. Styrenius.

Under andra året begynner den första instrumentalundervisningen —— fortfa- rande av förberedande typ _— i form av blockflöjtspel. Gruppernas storlek bör därvid ej överstiga 15 barn. Undervisningen förlänas redan från början en så musicerande karaktär som möjligt. Det teoretiska kunskapsstoffet inhämtas jäm- sides med spelningen i den takt så är nödvändigt. Blockflöjterna få barnen an- skaffa på egen bekostnad. Det finns numera acceptabla nybörjarinstrument för c:a 10 kronor. Med hänsyn till barnens olika utveckling och mognad bör års- kurs II utformas så att ett deltagande i årskurs I ej är en oundgänglig förutsättning.

I klass 3 begynner den egentliga instrumentalundervisningen för de barn, som befinnas mogna för en sådan, varvid alla de vanliga orkesterinstrumenten samt piano, gitarr, mandolin och blockflöjt (fortsättningskurs) böra ingå bland val— möjligheterna. Som tidigare framhållits är instrumentvalet emellertid ingen lätt sak. Den musikaliska begåvningens struktur är så mångskiftande, att förutsätt— ningarna för ett visst instrument låta sig bedömas någorlunda säkert först sedan barnets musikalitet aktiverats på något sätt, vilket bl.a. är avsikten med de båda förberedande åren. Vid andra årskursens slut bör därför en för alla grupper lik- artad musikalitetstestning äga rum (t.ex. enligt det på band inspelade L. Holm- ströms testbatteri, som prövats med gott resultat). _— Testningens värde begrän- sas dock alltid av vissa faktorer utanför det musikaliska området. Vid bedömning av ett barns troliga förutsättningar för ett visst instrument måste bl.a. barnets fysiska utveckling, uthållighet och naturligtvis barnets egna uttalade önskemål, ehuru dessa ofta färgas av kamraternas påverkan, komma med i bilden. Övnings- möjligheter hemma är en annan viktig faktor speciellt för pianister och ej minst blåsare. Sedan själva testningen verkställts, måste därför särskild kontakt tagas med klassföreståndaren och föräldrarna i alla tveksamma fall. — Den förberedan- de undervisningens årskurs 11 blir alltså både en naturlig musikalisk sållnings- process och ett organ för att placera »rätt man på rätt plats».

Barn, som ej befinnas mogna att fortsätta i instrumentalgrupper, ehuru de visa intresse för musik, böra beredas möjlighet till ytterligare ett års undervisning av förberedande typ för att kanske sedan kunna fortsätta med något mera krävande instrument än förberedande blockflöjtspel. Att som nu sker låta barnen börja di- rekt i instrumentalundervisningen utan någon egentlig förberedelse och oftast

utan anlagsprövningar är —— som tidigare sagts —— en dyrbar misshushållning med kvalificerad arbetskraft, som bör undvikas. _ Den skisserade intagningsprocedu- ren till instrumentalundervisningen kan synas omständlig och tidsödande, även om själva testningen sker i grupper. Detta är sant, men i de musikskolor tillväga- gångssättet prövats, har det visat sig, att den vanligen höga felprocenten vid in— strumentvalet kunnat nedbringas till ett minimum. Tiden har visat sig vara väl använd.

Även den förberedande undervisningen, vars stora grupper sannolikt visa sig vara i det närmaste identiska med motsvarande småskoleklasser, måste förläggas till tid utanför det ordinarie skolschemat. Det vore emellertid önskvärt, att mu- sikintresset kunde aktiveras också hos de barn, som ej på eget initiativ eller ge- nom föräldrarnas inflytande söka sig till musikskolan. Sedan viss erfarenhet vun- nits av den förberedande undervisningens utformning, dels beträffande kursin- nehåll, gruppernas storlek m.m., dels beträffande småskollärarnas intresse för en sådan förstärkt musikundervisning, bör en framställning göras hos kungl. majzt om tillstånd att i ett antal försöksklasser inom den obligatoriska skolan inarbeta den förberedande undervisningen.

Om än musikskolans främsta uppgift blir att ge de musikaliskt normalbegåvade barnen tillfälle att utveckla sina talanger, kan musikskolan också ha en uppgift att fylla för i musikaliskt avseende handikappade barn, närmast s.k. tonsvaga barn (»brummare»). Ett angeläget röstvårdsbehov skulle därvid kunna tillgodoses genom några vid musikskolan anställda röstspecialister. En sådan stödundervis- ning, insatt under de första skolåren, kan tänkas få betydelse inte bara ur musi- kalisk synpunkt utan också rent allmänt. Det kan diskuteras huruvida uppgiften bör åvila musikskolan eller den obligatoriska skolan. I båda fallen måste emeller- tid kostnaderna bestridas av kommunen. Jag hemställer, att skoldirektionen måtte ge berörda skolor tillstånd att enligt timplanernas allmänna anvisningar, punkt 2, utnyttja högst 20 timmar per år till individuellt eller i smågrupper bedriven specialundervisning för tonsvaga barn. Med hänsyn dels till verksamhetens för- sökskaraktär, dels till ovissheten om tillgången på kompetenta lärare bör dock denna stödundervisning tills vidare begränsas till i genomsnitt två veckotimmar per rektorsområde, d.v.s. för musikskolans första område — Västerort — högst 22 veckotimmar.

Av ekonomiska och även pedagogiskt-sociala skäl bör gruppundervisning till- lämpas även inom den egentliga instrumentalundervisningen, ehuru endast små- grupper kunna förekomma av naturliga skäl. I stråkinstrumenten böra sålunda endast 2 elever undervisas samtidigt på en lektion om 50 minuter, i piano på ny- börjarstadiet 3, efter ett år 2 elever, i blåsinstrument 3 elever (Slaginstrument 5—7 elever), i gitarr och mandolin 4—5 elever och blockflöjt, fortsättningskurs, 6—9 elever. I ensemblespelet, som anordnas så snart en viss minimifärdighet uppnåtts och i varje fall redan efter något års studier, undervisas såväl i smärre kammar- musikaliska grupper som i större orkestrar, varvid eleverna med stigande musi- kaliska kunskaper och färdigheter få avancera från enklare till mera krävande ensembletyper. Varje elev bör få sig anvisad ett lektionstillfälle i veckan och i förekommande fall en ensemblelektion var eller varannan vecka.

Redan från första början skall undervisningen inriktas på en tekniskt lättill- gänglig men musikaliskt värdefull litteratur. Föråldrade metoders finger- och greppexercis måste vara bannlyst. På de sista 10 åren har en stor mängd lämplig undervisningslitteratur utgivits till i allmänhet förmånliga priser. Situationen är därför numera avgjort gynnsammare för en individuellt avpassad, lustbetonad mu— sikundervisning.

All musikundervisning är beroende av elevernas tid och möjligheter att öva sina uppgifter. Lärarnas uppmärksamhet bör således inriktas på att bibringa ele— verna en tidsbesparande och effektiv övningsteknik samt god a vista-låsnings-

förmåga. Det visar sig att 15—30 minuters koncentrerad, daglig övning under skol- året är fullt tillräcklig för att normalt musikaliska barn skola göra tillfredsställande framsteg.

Den frivilliga instrumentalmusiken kan icke som den obligatoriska skolmusiken ges ett bestämt kursinnehåll per år. Målsättningen blir i stället individuellt be- tingad av vederbörande elevs förutsättningar. För den förberedande undervis- ningen, som sker i stora grupper, utarbetas dock en gemensam läroplan.

Elev, som visar tillfredsställande intresse och framsteg, bör få möjlighet att åt- njuta undervisning i musikskolan i första hand under hela skoltiden i enhets- skolan. Det musikintresse, som stimulerats och varit en tillgång under dessa år, tynar emellertid stundom bort i brist på lämpliga möjligheter att deltaga i ensem— blespel m.m. vid övergången till yrkesutbildning eller gymnasium. Att kontinuiteten i ungdomarnas musikaliska fostran och möjligheterna till stimulerande samvaro i en bekant miljö med likasinnade kamrater bevaras är såväl ett socialt som ett mu- sikaliskt intresse. Det ligger närmast till hands, att de elever, som så önska, få fortsätta i musikskolan antingen med direkta studier på sitt instrument (in- klusive ensemblespel) eller endast som medlemmar i ungdomsorkestrar eller kam- marmusikaliska ensembler, förslagsvis t.o.m. det år vederbörande fyller 19 år. I vissa fall torde folkbildningsorganisationerna dock äga bättre förutsättningar än musikskolan att stimulera ungdomarna till fortsatt musicerande även som vuxna och brygga över det avbrott i kontakten med tidigare undervisningsformer, som värnplikten medför för de manliga eleverna. Tidpunkten för elevernas övergång från musikskola till andra organisationers musikverksamhet bör därför ej låsas fast. Det' bör i stället ankomma på musikskolans styrelse att söka finna lämpliga former för ett samarbete på denna punkt med folkbildningsorganisationerna.

Musikskolans undervisning kan äga rum i de olika skolornas lokaler efter skol- dagens slut. Det är önskvärt, att musikskolans undervisning decentraliseras så att småningom alla undervisningsformer och instrument finnas representerade inom varje rektorsområde. Likaså bör ensemblearbetet organiseras så att spelbara or- kesterenheter liksom smärre kammarmusikgrupper finnas tillgängliga inom varje rektorsområde för skolornas högtider och festligheter.

Utöver lokalupplåtelser och viss medverkan vid distribution av cirkulär till elever och målsmän i begränsad omfattning skola skolornas rektorer ej behöva be— lastas med organisatoriskt arbete för den frivilliga musikundervisningen. Att i samråd med musikskoleledaren föranstalta om lämpliga uppspelningstillfällen i skolorna torde ej komma att bereda skolledarna nämnvärda besvär.

Som inledningsvis nämndes har Stockholms stad hittills utrustat i det närmaste alla rektorsområden med en uppsättning stråk- och blåsinstrument. Detta vittnar om intresse och förutseende. Ehuru det givetvis alltid kommer att vara nödvän- digt att kunna erbjuda nybörjare och mindre bemedlade låneinstrument, böra dock eleverna anskaffa egna instrument i långt större omfattning än vad som nu sker. Detta gäller särskilt de vanligaste solistiska instrumenten. Det visar sig vara en sporre till flitig övning och god vård om eleven äger sitt instrument. Genom den stora omsättningen och en hårdnande konkurrens kunna goda musikinstrument också erhållas till förhållandevis låga priser. Även vid en kraftig stegring av elev- antalet i den frivilliga instrumentalundervisningen böra stadens kostnader för nyaiäskaffning och underhåll av instrument alltså ej stiga i samma takt som elev- anta et.

Musikskolans arbetsår bör sammanfalla med enhetsskolans. Av praktiska skäl torde det emellertid vara omöjligt att börja musikundervisningen förrän under den andra arbetsveckan på höstterminen. Likaså bruka vårterminens sista dagar vara föga effektiva för den individuella instrumentalundervisningen, medan däremot orkesterrepetitionerna inför avslutningshögtidligheterna måste fortgå. Under vår- terminens sista vecka utnyttjas därför musikskolans lärare i största möjliga ut-

sträckning till testningen av eleverna i den förberedande undervisningens årskurs II och bearbetningen av proven, föräldrakontakt m. m., vilket i stort sett löser denna eljest organisatoriskt besvärliga och tidskrävande detalj. Under höstter- minens första vecka krävs viss komplettering av nyssnämnda intagning i de olika instrumentklasscrna. Därutöver har varje lärare att göra en lämplig gruppindelning och en arbetsordning för året. Det senare är en omständlig och besvärlig uppgift, eftersom hänsyn måste tagas dels till elevernas olika musikaliska nivå, ålder och skolväg, dels till skoldagens slut de olika veckodagarna.

Musikskolans arbetsår föreslås alltså komma att omfatta 39 veckor för lärarna och 37 veckor för eleverna. Under vårterminens sista vecka kan viss ensemble- spelning dock väntas förekomma.

Lärarbehov

lnstrumentallärarna i Stockholm äro som tidigare sagts endast timanställda (CT 12). Detta medför att de lärare, som ej ha en ordinarie orkesteranställning, d.v.s. vissa lärare i blås- och nästan alla i stråkinstrument, måste söka sig extrainkomster på annat håll för att kunna existera. Det är uppenbart, att en välkvalificerad mu— siker och pedagog icke helhjärtat kan gå in för sin pedagogiska uppgift, om han samtidigt måste snegla efter biinkomster eller en fastare anställning i landsortens kommunala musikskolor. Det stora och alltjämt växande musikintresset är gläd— jande men lägger ett stort ansvar på dem som ha att ansvara för att detta musik- intresse länkas in i sunda banor. Sedan numera en tvåårig pedagogisk utbildning utöver den fackliga införts för stråk-, piano- och solosångspedagoger vid Kungl. Musikhögskolan och vid Stockholms Borgarskola och Musikskolan i Ingesund, Ar- vika, böra examinerade instrumentallärare kunna beredas fast anställning i viss utsträckning. Under en övergångstid bör detta även gälla i tjänst varande in— strumentallärare utan formell examen, vilka dock dokumenterat sig som skickliga lärare. För blåsare finns den s.k. militära musikdirektörsexamen, som även kan avläggas av civil person; vidare förekommer vid musikhögskolan en kommunal musikledarexamen med såväl pedagogisk stråk— som blåsarutbildning. —— Ett sys— tem, där å ena sidan kvalitetskrav ställas på en lärare medan det å andra sidan helt bortses från att en god utbildning måste skänka möjligheter till normal bärg- ning, kan ej vara försvarbart. Vilken utformning den frivilliga instrumentalunder— visningen än kan komma att få i Stockholm, är verksamhetens framgång obestrid- ligen beroende av lärarnas intresse och skicklighet _— detta så mycket mera som det är fråga om en frivillig undervisningsgren. Utan i princip samma anställ— ningsvillkor, som beredas andra lärarkategorier, kunna goda instrumentallärare i framtiden ej påräknas. Även om ekonomiska skäl kan göra det nödvändigt just nu med återhållsamhet med nyinrättande av ordinarie befattningar i önskvärd ut- sträckning, bör under alla omständigheter dock viss ordinarieanställning av in- strumentallärare komma till stånd. -— Givetvis kommer likväl alltid en stor del av undervisningen att behöva bestridas av timlärare, särskilt beträffande mindre van- liga instrument. Arvodet till dessa lärare bör utgå efter lägst CT 12.

Musikskolans ledning

Musikskolan ledes av en särskild styrelse. Med hänsyn till att den skall samarbeta och stå i intim kontakt med den obligatoriska skolan, synes det lämpligt att mu- sikskolestyrelsen utses av skoldirektionen. Det är emellertid också angeläget, att musikskolan ges en så bred förankring som möjligt i samhället, varför folkbild- ningsorganisationerna böra vara representerade i styrelsen. Frågan om styrelsens storlek och sammansättning torde emellertid lämpligen kunna överlämnas till skolgirlektionen för avgörande, sedan stadsfullmäktige fattat beslut om inrättande av s 0 an.

Verksamhetens omfattning och organisation Att bedöma den framtida omfattningen av en verksamhetsgren, som bygger på frivilligt deltagande, stöter på många ovissa faktorer. En approximativ beräkning med stöd dels av elevantalen i de nuvarande undervisningsformer-na i instrumen- talmusik, dels av erfarenheterna från städer med kommunala musikskolor, som anses fullt utbyggda, ger uppskattningsvis följande siffror, tillämpbara vid en fram- tida tidpunkt, då alla stockholmsungdomar kunna tänkas få samma möjligheter till frivillig musikundervisning, som föreligga för ungdomarna i grannkommu- nerna och i ett stort antal landsortsstäder. Till grund för beräkningarna ligger elev- antalet i Stockholms folkskolor 1957—1958. Den beräknade minskningen i barn- antalet kommer inte till uttryck i nedanstående siffror men kompenseras sannolikt av ett ytterligare stegrat intresse i samband med att verksamheten vinner erfa— renhet och stadga.

Förberedande undervisning (årskurserna I och II) Årskurs 1: C:a 50 % av barnen beräknas deltaga, d.v.s. 4 700 elever, vilket mot— svarar 190 grupper (= veckotimmar) om vardera c:a 25 elever. Årskurs 2: Drygt 50 % beräknas deltaga, d. v. s. 5 000 elever, fördelade på 335 grupper (= veckotimmar) om vardera c:a 15 elever.

Egentlig instrumentalundervisning

Årskurserna 3——9: Om man räknar med genomsnittligen 20 % deltagande (i lägre årskurser ett högre procenttal och i de högre årskurserna ett något lägre) samt inkluderar ett antal elever ovanför den egentliga skolpliktsåldern, kommer man fram till att c:a 11 000—12 000 ungdomar skulle kunna komma att deltaga. Re- dan nu deltaga som tidigare redovisats 2 292 elever i folkskolans frivilliga in- strumentalundervisning, 1 034 i fritidsverksamhetens musikgrupper samt upp- skattningsvis 3000 barn i av bildningsorganisationer, Brännkyrka och Skarp- näcks musikskolor och privatpersoner anordnad instrumentalundervisning inom Stockholms folkskolors lokaler, inalles sålunda 6000—7000 elever. Det bör framhållas, att dessa siffror inte äro liktydiga med hela antalet skolelever i Stockholm, som ägna sig åt musik på fritid. I brist på tillfredsställande möjlig- heter inom skolan vända sig ett stort antal skolungdomar till privata lärare i staden. Dessutom meddelas som bekant frivillig instrumentalundervisning i viss utsträckning vid läroverken.

I fullt utbyggt skick kommer musikskolan sålunda att bli en i olika avseenden omfattande undervisningsgren. På grund av det stora elevantalet och tungt vä- gande pedagogiska skäl måste man också finna en organisatoriskt smidig form för verksamheten. Skolan bör därför uppdelas i ett antal distrikt, förslagsvis fem. Om den egentliga instrumentalundervisningen småningom kan komma att om— fatta c:a 11 000—12 000 elever — den förberedande undervisningens nära 10 000 elever (uppskattningsvis) alltså oräknade — skulle varje musikdistrikt få c:a 2 000—2 500 elever, vilket skulle möjliggöra alla olika former av ensemblearbete inom distriktet. Som en biprodukt följer också att de enskilda rektorsområdena inom enhetsskolan kunna förses med orkester— och kammarmusik till skolans hög— tider, fester, föräldramöten och liknande i betydligt större omfattning än vad som f.n. kan ske.

Med hänsyn till att vissa stadsdelar kunna väntas avsevärt öka sin befolkning, medan andra åter minska, får följande förslag till distriktsindelning betraktas som en principskiss. Förslaget bygger på folkskolans nuvarande regionindelning som innefattar alla skolor, som efter 1 juli 1958 sortera under skoldirektionen. Därvid bör dock observeras, att koncentrationen av skolor i innerstaden inte behöver innebära, att elever, boende i andra stadsdelar, nödvändigtvis måste resa tillbaka

Wax—m....nw. . ......

till sin skola på eftermiddagen för att deltaga i den frivilliga musikundervisningen. Deccntraliseringen av den senare till alla rektorsområden gör det möjligt för samtliga ungdomar, som så önska, att utnyttja möjligheterna till instrumentalun- dervisning utan att behöva offra tid på resor. Preliminär distriktsindelning:

I. innerstaden (Regionerna A, B, C och D). 14 rektorsområden; c:a 20 000 barn

i folkskolan läsåret 1957/1958.

II. Regionerna E och F av Söderort. 12 rektorsområden; c:a 20 000 barn i folk- skolan läsåret 1957/1958. lll. Regionerna G och H av Söderort. 6 rektorsområden; c:a 7000 barn i folk— skolan läsåret 1957/1958. IV. Regionerna K och J av Söderort. 10 rektorsområden; c:a 16 000 barn i folk- skolan läsåret 1957/1958.

V. Västerort (Regionerna L och M). 11 rektorsområden; c:a 15 000 barn i folk- skolan läsåret 1957/1958.

Barnunderlaget i det föreslagna distrikt III (Regioner G och H av Söderort) kan synas anmärkningsvärt litet i jämförelse med de övriga distrikten. Det bör emellertid observeras att dessa stadsdel-ar inkludera områden, som under de när- maste åren komma att öka sitt befolkningsunderlag kraftigt genom utbyggande av bl.a. Farsta och Rågsved.

Vart och ett av de fem distrikten bör organisatoriskt och pedagogiskt ledas av en studierektor. Därjämte erfordras ett antal lärare samt viss biträdeshjälp på expeditionen. Ehuru studierektorernas arbetsuppgifter lika litet som övriga skol- ledares låta sig inordnas i ett antal punkter i en instruktion, kunna dock följande huvuduppgifter anföras:

l. Pedagogisk ledning av och allmän tillsyn över verksamheten. Lärarplacering. Arbetsordningar. Organisation av ensemble- och orkestergrupper.

2. Bearbetning av testresultaten tillsammans med vederbörande lärare. Beräk- ningar över tillgången av elevplatser. Föräldrakontakt angående instrumentval (tillsammans med lärarna). Intagning av elever.

3. Förande av nödiga journaler över elever och lärare. Statistiska uppgifter. Uppgifter rörande lärarlöner respektive -arvoden. Kontroll över elevernas inbe- talning av terminsavgifter och liknande.

4. Lokalfrågor.

5. Instrument- och notmaterielfrågor. Organisation av uppspelningar i skolorna.

6. Regelbunden mottagningstid för allmänheten.

7. Egen undervisning, beräknad till 10 veckotimmar.

Studierektorerna i musikskolan komma att intaga en nyckelposition. På deras sätt att organisera och leda arbetet och ej mindre på deras förmåga att stimulera elever och lärare hänger en stor del av verksamhetens framgång. Det är därför av avgörande betydelse, att allsidigt kunniga krafter förvärvas. Hänsyn bör därvid tagas icke blott till formella meriter utan minst lika mycket till dokumenterad praktisk duglighet. Det är således nödvändigt, att studierektorsbefattningarna gö— ras lönemäSSigt konkurrenskraftiga. Musiklärare vid folkskolan, realskolan och enhetsskolans högstadium äro placerade i A 16, vid högre allmänna läroverk i A 18, vid seminarierna i A 20 och vid lärarhögskolan (metodiklektorat) i A 21. Musikkonsulenten i Stockholms skoldistrikt är fr.o.m. 1 juli 1958 placerad i löne- grad 20. De kommunala musikledarna i Borlänge, Solna, Sundbyberg och Söder- tälje ha nyligen erhållit lönegrad 21; i Nacka, Lidingö och Uppsala lönegrad 20. _ En inplacering av studierektorsbefattningarna i lönegrad 21 förefaller skälig med hänsyn till de mångsidiga arbetsuppgifterna.

I vilken utsträckning det kan anses nödvändigt att inrätta ordinarie lärartjäns- ter kan avgöras definitivt först sedan verksamheten funnit sin form och stabili-

serat sig. Med det elevantal, som beräknats, skulle ett tiotal tjänster per distrikt inom musikskolan motsvara c:a 1/3 av undervisningstiden. Av ekonomiska och andra skäl föreslår jag dock inrättande av tills vidare endast 5 ordinarie lärar- tjänster per distrikt, d.v.s. sammanlagt 25 tjänster, studierektorsbefattningarna oräknade.

Beträffande anställningsförhållanden för instrumentallärare har ett avtal nyli- gen träffats mellan Svenska Stadsförbundet och personalorganisationerna. Med ledning av detta föreslår jag, att de ordinarie tjänsterna placeras i lönegrad 15 med en tjänstgöringsskyldighet om 30 veckotimmar a 50 minuter.

Förslag och hemställan

Som framgått av det hittills sagda föreligga inom alternativ C de bästa möjlig— heterna till en tidsenlig, pedagogiskt lämplig och ekonomiskt försvarbar omorga- nisation av den frivilliga undervisningen i instrumentalmusik för skolungdom i Stockholm. Jag förordar därför att alternativ C förverkligas, d.v.s. att de nuva- rande, starkt splittrade och helt otillräckliga undervisningsformerna ersättas med en kommunal musikskola.

BILAGA 3

Till Föreståndaren för den Kommunala Musikskolan

Musikledarutredningen, som chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigas till- kalla den 29 april 1960, har till uppgift att utreda frågan om utbildning av lärare och handledare för olika typer av frivilligt musikbildningsarbete. För fullgörandet av sitt uppdrag är utredningen beroende av vissa upplysningar rörande verksam— heten vid existerande kommunala musikskolor.

På utredningens uppdrag får undertecknad anhålla om att nedanstående hand- lingar, så vitt möjligt, tillställes utredningen snarast och senast den 15/3, adr.: Institutionen för Pedagogik, Järnbrogatan 12, Uppsala.

1. Årsredogörelser för åren 1958/59 och 1959/60.

2. Förteckning över vid skolan verksamma lärare med angivande av vederböran- des meriter. Angiv lärarens allmänna skolnivå (realexamen, studentex. etc.), hans musikaliska examina (ex.vis organist och kantorsex., KMH solistutbildning), even- tuella fortbildningskurser (ex.vis Musikfrämjandet Vendelsberg 1958) samt peda- gogiska erfarenheter (ex.vis 10 år som violinpedagog etc.).

3. Utredningen vore vidare tacksam för en uppskattning av elevantal och lärar- behov för den kommande 5-årsperioden.

4. Därest Ni har några synpunkter på vilken utbildning lärarna i Er skola helst borde ha, vore utredningen tacksam att få del av dessa synpunkter. Även andra upplysningar, som Ni bedömer skulle vara av värde för utredningen, emottages med tacksamhet. Vi tackar på förband för Edert benägna bistånd. Uppsala den 13/2 1961.

L.-G. Holmström Sekreterare i musikledarutredningen

BILAGA 4

Förslag till särskilda bestämmelser för musikfackskolan på Ingesund

KAPITEL . . . .

5 1. Folkhögskolestadgans bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning beträf— fande musikfackskolan på Ingesund, där ej nedan annat stadgas.

& 2.

Musikfackskolans ändamål är att i anslutning till tonkonstens ställning inom den allmänna kulturodlingen meddela sina elever fackmässig och konstnärlig un- dervisning i musik, dels i en allmän linje för utbildning av instrumentalister och sångare, dels i en musikinstruktörslinje för utbildning och examinering av musik- instruktörer till musikverksamheten i kommuner och bildningsförbund.

% 3. Utöver i den allmänna folkhögskolestadgans 3 & omförmälda tillsyn av skolöver- styrelsen skall musikfackskolan vara underkastad inspektion av musikaliska aka- demien genom en av akademien förordnad inspektor.

& 4. Utöver vad som i den allmänna folkhögskolestadgans 4 & fastställts beträffande styrelsens sammansättning gäller att Kungl. Maj:t och musikaliska akademien skall vardera för en tid av fyra år förordna en ordinarie ledamot jämte suppleant.

& 5.

1 mom. Musikfackskolans arbetsår omfattar tiden den 1 juli—den 30 juni. På framställning av skolans styrelse må skolöverstyrelsen dock medgiva jämkning här- utinnan.

2 mom. Musikfackskolans årliga lästid skall omfatta en vinterkurs om 37 veckor, fördelade på en höst- och en vårtermin. Sådan vinterkurs skall inom vardera stu- dielinjen anordnas med tre årskurser.

3 mom. Utanför lästiden men ingående i lärarnas tjänstgöringsskyldighet skall under högst 6 dagar i omedelbar anslutning till höstterminens början inträdesprov anställas med sökande till skolan.

% 6.

I den allmänna linjen skall för alla elever undervisning meddelas i musik- och gehörslära, satslära, formlära, repertoarkännedom, musikhistoria, kulturhistoria, svenska språket och elementärt klaverspel samt efter fritt val något av följande ämnen: klaver, violin, viola, violoncell, kontrabas, viola da gamba, flöjt, blockflöjt, oboe, klarinett, fagott, valthorn, trumpet, dragbasun, gitarr, luta och solosång. Elev, som så önskar, bör erhålla undervisning i främmande språk.

Undervisning må med skolöverstyrelsens medgivande meddelas i andra än nu nämnda ämnen.

% 7.

1 IllOIIl. I instruktörslinjen skall undervisning meddelas i en grupp betygsämnen, bestående av sång, klaver, ett stråkinstrument eller ett i symfoniorkestern allmänt förekommande blåsinstrument eller ett knäppinstrument, dirigering, metodik med hospitering och övningsundervisning, musik- och gehörslära, satslära samt mu- sikhistoria, samt i en grupp övriga ämnen, bestående av formlära, repertoarkänne- dom, kulturhistoria, svenska, psykologi, samhällslära samt de vanligaste Skolinstru- menten såsom blockflöjt, mandolin och gitarr. Inom betygsämnesgruppen skall vid inträdet i skolan ett vokalt eller instrumen- talt ämne väljas till huvudämne. Grupp, vari ett knäppinstrument ingår som hu- vudämne skall förutom sång och klaver jämväl omfatta ett stråkinstrument. 2 mom. I ämnet metodik skall inbegripas såväl de undervisningsformer, som fö- rekomma inom enhetsskolans obligatoriska sång- och musikundervisning, som ock de verksamhetsgrenar, vilka äro grundläggande för det kommunala och fria mu- sikbildningsarbetets barn-, ungdoms- och vuxenundervisning individuellt och i grupp. Som en följd härav skall undervisningen i psykologi omfatta ej endast en allmän grundkurs utan även en kurs i utvecklings- resp. socialpsykologi. 3 mom. Elev, som så önskar, må med lärarrådets medgivande i betygsämnes- gruppen medtaga såväl ett stråk- som ett blåsinstrument.

% 8.

1 mom. Gemensam för båda linjernas andra läsår skall ordnas en elementär kurs i akustik samt en kurs i instrumentkännedom. Även skall för samtliga elever varje läsår regelbundna övningar ordnas i ensemble- och körsång samt ensemble- och orkesterspel.

2 mom. Efter godkänd genomgång av tvåårig grundkurs i satslära skall elev under det tredje studieåret i samråd med vederbörande ämneslärare välja någon av följande grupper i satslära, utvidgad kurs: generalbaslära, traditionell harmoni- lära, modern tonalitetslära, klassisk kontrapunkt, satsanalys, fri komposition, in- strumentation samt övning i arrangering av musik för skola, cirklar och mindre ensembler. Ett villkor för att sådan grupp må ordnas är att minst fem elever an- mäla sig. Undervisningen i fri komposition skall dock ske individuellt. I samband med det tredje årets undervisning i satslära må även grupp ordnas enligt ovan, vilken huvudsakligen ägnar sig åt problemen omkring insamling av musikalisk folklore samt nedteckning av folkmusik.

% 9. Vid skolan skall kroppsvården främjas genom gymnastik i första hand i form av rytmik och avspänningsövningar samt friluftsgymnastik.

% 10.

Eleverna skola erhålla undervisning individuellt eller i grupp det antal vecko- timmar, som styrelsen efter lärarrådets hörande fastställer, i den allmänna linjen dock lägst 15 veckotimmar, i instruktörslinjen lägst 23 och högst 29 veckotimmar, vari inräknat hospitering och övningsundervisning.

& 11.

För att antagas till elev vid musikfackskolan fordras: 1) musikalisk begåvning och tillräcklig instrumental eller vokal färdighet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen inom den linje, till vilken inträde önskas;

2) a) för sökande till den allmänna linjen att hava genomgått folkskola eller på annat sätt hava förvärvat kunskaper, motsvarande klass 9 g inom enhetsskolan;

b) för sökande till instruktörslinjen att hava bevistat minst två årskurser vid folkhögskola eller hava genomgått skola, som lämnar s. k. normalskolekompetens eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper;

3) a) för sökande till den allmänna linjen att under det kalenderår kursen bör- jar hava uppnått 16 års ålder;

b) för sökande till instruktörslinjen att under det kalenderår kursen börjar hava uppnått 20 års ålder;

4) åldersbetyg; 5) för omyndig sökande tillståndsbevis från målsman.

& 12.

Lärarrådet äger bevilja undantag dels från vad i 5 11 punkt 3) föreskrives om inträdessökandes ålder, då särskilt skäl därtill finnes, dels ock från i 5 11 punkt 2) b) givna bestämmelser om visst kunskapsmått, då ovanlig musikalitet och lämp— lighet för utbildningslinjen ådagalagts av sökanden.

5 13.

Inträdesprov förrättas i anslutning till höstterminens början enligt plan, vars innehåll och omfattning på förslag av lärarrådet fastställdes av styrelsen.

Vid övergång från den allmänna linjen till instruktörslinjen åligger det elev att avlägga inträdesprov. För sådant fall gälla de för instruktörslinjen meddelade ål- dersbestämmelserna.

€ 14.

1 mom. Sökande till den allmänna linjen skall undergå prov i musik- och ge- hörslära samt i det praktiska ämne, vari undervisning företrädesvis önskas.

2 mom. Sökande till instruktörslinjen skall undergå prov i musik- och gehörs- lära samt i ett av i betygsämnesgruppen ingående vokalt eller instrumentalt ämne; dock är röstprov samt prov i elementärt klaverspel obligatoriska för samtliga till instruktörslinjen sökande.

3 mom. Med sökande till instruktörslinjen skall särskilt lämplighetsprov an- ställas.

5 15.

Inträdesproven bedömas av en av styrelsen utsedd nämnd bestående av skolans rektor som ordförande samt så många av skolans ämneslärare, att samtliga vid pro- vet förekommande ämnen äga sin egen representant. Vid inträdesprovet skall nämnden avgiva ett graderat utlåtande över varje sökande. Efter sammanräkning av resultaten skall nämnden förelägga lärarrådet i dess helhet ett intagningsför- slag för var och en av de båda linjerna, i vilket de sökande skall uppsättas i den ordning, vilken nämnden anser bör gälla vid elevantagandet. Lärarrådet äger be—

sluta.

5 16.

Av sådana sökande, vilka enligt proven äga kompetens för inträde i skolan men som på grund av platsbrist ej kunna antagas, kan lärarrådet på prövningsnämn- dens förslag antaga ett lämpligt antal till aspiranter. Aspirant äger, därest elev- plats blir ledig under kursen och rektor anser denna böra fyllas, inträda som ordi— narie elev i den ordning, som provet utvisat.

5 17. Efter genomgången treårig kurs i den allmänna linjen har elev rätt att av rektor erhålla intyg, avfattat enligt de i folkhögskolestadgans & 18 utfärdade bestämmel- serna.

5 18.

1 mom. Utbildningen inom instruktörslinjen avslutas med examen inför tre av skolöverstyrelsen efter musikaliska akademiens hörande utsedda censorer. Över avlagd examen utfärdas betyg med graderade vitsord i de ämnen, vilka nedan nämns i mom. 2—3.

2 mom. Censorerna skall före examen föreläggas resultaten av elevernas skriftliga slutprov i ämnena musikhistoria, gehörslära och satslära.

3 mom. Examen omfattar särskild slutprövning i följande betygsämnen: sång, klaver, violin (alt, viola, violoncell, kontrabas, viola da gamba), flöjt, (alternativt något av följande instrument: oboe, klarinett, fagott, horn, trumpet, dragbasun), dirigering av såväl vokal som instrumental ensemble samt metodik och undervis- ningsskicklighet enligt den utformning, som angivits för ämnet i % 8 mom. 2.

4 mom. I betyget må följande vitsord användas: Mindre tillfredsställande, till- fredsställande, mycket tillfredsställande, utmärkt tillfredsställande.

I betyget skall angivas att den mot varje vitsord svarande poängsiffran beträf- fande ämnet undervisningsskicklighet skall multipliceras med fem samt beträffan- de huvudämnet skall multipliceras med två. De mot de olika vitsorden svarande poängsiffrorna överensstämma med vid tjänstetillsättning inom folkskolan an- vända siffrorna.

5 mom. Betyget undertecknas av skolstyrelsens ordförande samt kontrasigneras av skolans rektor, vilken sistnämnde ombesörjer deras utlämnande.

& 19.

1 mom. För rektor och ordinarie ämneslärare skall gälla följande behörighets- villkor:

1) rektor vid musikfackskolan skall besitta god praktisk och teoretisk utbild— ning i musik, den senare vitsordad genom akademisk examen omfattande bl. a. ämnet musikforskning, samt hava förvärvat de pedagogiska och organisatoriska in- sikter, som prövas nödiga för tjänstens rätta skötande;

2) ordinarie ämneslärare, vilken har till uppgift att leda instruktörslinjens un- dervisning i allmän, icke till speciellt instrumentalt ämne eller solosång knuten metodik för individuell och gruppsmässig undervisning av förskolebarn, skolbarn, ungdom och vuxna samt organisera motsvarande hospitering och övningsunder- visning bör äga god praktisk utbildning i musik och hava avlagt akademisk exa- men omfattande bl. a. ämnena musikforskning och psykologi-pedagogik eller på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskaper samt hava under minst fyra år med goda vitsord tjänstgjort som musiklärare vid allmän skola eller institution.

3) ordinarie ämneslärare, vilken har till uppgift att undervisa i musikteoretiska fack skall besitta goda insikter i musikalisk facklära, vitsordade genom examen från universitet eller musikhögskola eller genom eget kvalificerat tonsättarskap eller musikteoretiskt författarskap samt skall hava tjänstgjort med goda vitsord minst fyra år vid musikinstitut eller annan institution, vilkens undervisning i mu- sikteori motsvarar musikfackskolans eller kunna dokumentera privatpedagogisk verksamhet av motsvarande omfattning;

4) ordinarie ämneslärare i praktiska vokala eller instrumentala undervisnings- fack samt dirigering skall kunna uppvisa god teknisk och konstnärlig färdighet genom fyra års väl vitsordad tjänstgöring vid skola, musikinstitut eller annan in- stitution med musikundervisning eller genom väl dokumenterad privatpedagogisk. verksamhet av motsvarande omfattning.

2 mom. Innan skolöverstyrelsen prövar sökandes behörighet till rektorstjänst eller ordinarie ämneslärartjånst skall överstyrelsen inhämta yttrande av musika- liska akademien.

3 mom. Om musikfackskolans styrelse så finner lämpligt, äger den kalla de av skolöverstyrelsen behörigförklarade sökande till provlektion. Denna skall bedö- mas av en nämnd om tre ledamöter, av vilka den av musikaliska akademien för- ordnade styrelseledamoten samt skolans rektor äro självskrivna, medan den tredje ledamoten av musikhögskolans lärarråd väljes ur samma råd. Nämnden skall till styrelsen inlämna skriftligt utlåtande, i vilket de sökande uppförs i viss ordning med hänsyn till deras vid undervisningsprovet ådagalagda lämplighet. Styrelsen är ej bunden av nämndens utlåtande.

& 20.

1 mom. Extra ordinarie ämneslärare skall fylla samma behörighetsvillkor som ordinarie ämneslärare samt av skolöverstyrelsen hava förklarats behörig till extra ordinarie tjänst vid musikfackskolan. För extra ordinarie ämneslärare i Ae 15 er- fordras dock endast två års sådan tjänstgöring, som i 5 19, 1 mom. under 2)—4) avses.

2 mom. Extra ämneslärare skall fylla i folkhögskolestadgans & 27 1 mom. a) och b) angivna behörighetsvillkor samt av skolöverstyrelsen hava förklarats behörig till dylik anställning vid musikfackskolan.

3 mom. Ansökan om behörighet .......... musikaliska akademien.

Kommentarer till författningsförslaget

5 1. Namnet »musikfackskolan» svarar nu bättre mot skolans karaktär än det gamla namnet »folkliga musikskolan». »Musikfackskola» har även en motsvarig- het inom ett annat undervisningsområde, konstens, där »Konstfackskolan» dels ut— bildar artister av skilda slag, dels teckningslärare. Å den andra sidan är namnet »musikfackskolan» mjukare och allmännare än »konservatorium» samt förstås som en mer allmänbetonad institution, vilken lämnar en lägre kompetens än mu- sikhögskolan.

Q' 4. I skolans nuvarande reglemente föreskrives att Kungl. Maj:t och musikaliska akademien vardera skall utse en styrelseledamot. Detta är av stor betydelse för musikskolan, dels på grund av dess rikskaraktär, dels emedan den som special- skola måste anses behöva fackmän i styrelsen. Under förutsättning att skolan skall lämna en fast kompetens, understrykes vikten av denna paragraf ytterligare.

5 5, 2 mom. Sommarkurserna är administrativt och pedagogiskt synnerligen pro- blematiska. Kurser av den friare karaktär, vilken bildningsorganisationerna kan medgiva, synas bättre ägnade att motsvara de undervisningskrav, som en grupp sommarelever med fortbildningsintresse kan ställa. En stor vinst vore att kunna utöka vinterkursen med minst det antal veckor, som sommarkursen har. Bättre vore dock att ge musikskolan ett läsår, som motsvarar de allmänna skolornas, inte minst med tanke på pedagoglinjens övningsundervisning.

En treårig utbildningslinje är nödvändig för båda studielinjerna. Som en all- män erfarenhet kan påstås, att den musikstuderande först under det andra studie- året börjar utvecklas och arbeta medvetet. För instruktörslinjen är en tvåårig kurs för kort, såvida den inte komprimeras så starkt, att antalet lektionstimmar per vecka närmar sig 60 vt. Se vidare kommentar under 5 10.

ä' 6. Under beteckningen »klavér» ingår piano, cembalo, klavikord och orgel som alternativa möjligheter. I denna linje bör Specialstudier kunna bedrivas även i äldre instrument som viola da gamba, blockflöjt och luta, vilka numer är repre— senterade vid de flesta konservatorier i Europa samt givetvis gitarr.

Möjligheten att erhålla undervisning i främmande språk är viktig för de elever, vilka studera solosång.

5 7, 1 mom. I denna paragraf skiljes mellan »betygsämnen» och »övriga» ämnen. Bland betygsämnena är sång och klaverspel obligatoriska ämnen, vilka måste kom- bineras med ett tredje instrument: antingen ett stråkinstrument eller ett blåsinstru- ment eller ett knäppinstrument (gitarr-luta), det sistnämnda dock med tilläggsbe- stämmelsen, att även ett stråkinstrument då måste ingå i gruppen. Styrelsen har vid formuleringen av denna paragraf velat skapa garantier för att den blivande in- struktören på ett acceptabelt sätt skall kunna leda musiklivet på en mindre ort i dess olika manifestationer. Sång och elementärt klaverspel är ofrånkomliga ämnen även för en stråk- eller blåsinstrumentalist, om han skall arbeta som ensemblele— dare; å andra sidan måste en sångspecialist eller pianist ofrånkomligen besitta goda kunskaper antingen på ett stråk- eller ett blåsinstrument, om han skall kunna användas på ett allsidigt sätt.

Styrelsen har ansett det realistiskt, att ett ämne, i de flesta fall det, på vilket sö- kande vunnit inträde i skolan, får betecknas som »huvudämne» med särskilda fordringar och en särskild betygsskala, vilket framgår av & 18, 4 mom. Det är orea- listiskt, att anta, att en studerande under en treårig utbildning skall kunna föra såväl sång, piano, som ett stråk- eller blåsinstrument lika långt. Inom varje sådant ämne bör därför uppställas specificerade listor, vilka anger dels vissa obligato- riska studiemoment, dels viss instuderad repertoar såväl för ifrågavarande ämne som huvudämne som obligatoriskt andra och tredje ämne inom betygsämnesgrup- pen. Sker inte detta kommer ett »Utmärkt tillfredsställande» inom ett andra eller tredje ämne att kunna tolkas som värdefullare än ett »Tillfredsställande» eller »Mycket tillfredsställande» inom »huvudämnet».

5 7, 2 mom. En allmän psykologikurs räcker ej vid utbildningen av pedagoger. F. 11. läses vid skolan under den första årskursen G. Ekmans Allmän psykologi och under det andra året Jersilds Barnpsykologi samt valda delar ur Boalts Social- psykologi.

.? 9. Erfarenheten har visat, att eleverna vid musikskolan bör erhålla en gymna- stikundervisning, vilken dels upprätthåller deras allmänna kroppskondition, dels fungerar som rörelse- och rytmikterapi. Redskaps- och bollgymnastik är olämplig både med tanke på risken att elevernas muskler blir för hårda och med tanke på de vid hårdare gymnastik så vanliga stukningsskadorna.

&” 10. Denna paragraf är synnerligen viktig. Folkhögskolan—s bestämmelser angå- ende minimiantal vt. i de olika årskurserna kan inte användas för musikeleverna. För det första ingår i deras studier instrumentala och vokala övningar utanför lek- tionsschemat, vilka kräver betydligt större tid än vanlig läxläsning, dels har dessa studerande dessutom vanliga uppgifter i de teoretiska och allmänbildande ämnena. Inom den allmänna linjen bör eleven ges möjlighet att öva 4—5 timmar per dag, inom instruktörslinjen i varje fall 3 timmar per dag.

Paragrafen är vidare viktig ur den synpunkten, att den förhindrar ett fastlåsan- de av undervisningen i klassavdelningar eller större grupper, vilka ej kan komma ifråga vid musikundervisning. Inte ens i ett ämne som musikhistoria kan större grupper användas om arbetet skall komma att ge eleven ett praktiskt utbyte. Den instrumentala och vokala utbildningen måste givetvis ske individuellt, varför även antalet lärartimmar vid en musikskola nödvändigtvis måste bli högre än vid en annan läroanstalt.

5 13. Inträdesprov är nödvändiga inte endast för att möjliggöra en rättvis intag- ning bland de sökande. Redan de fasta kursplanerna nödvändiggör prov, vartill kommer, att arbetet vid en musikskola kräver en jämn nivå bland eleverna för att arbetet skall kunna bedrivas på ett acceptabelt sätt. Möjligheterna att i de teore- tiska ämnena överhuvudtaget kunna arbeta i grupper beror helt av denna jämn- het, vilket således innebär, att proven är önskvärda för att i någon mån kunna verka reglerande på antalet lärartimmar i förhållande till antalet elevtimmar.

5 19. Hittillsvarande behörighetsbestämmelser har varit ur vissa synpunkter opraktiska. De ämneslärare, som i första hand böra komma ifråga vid tillsättning av tjänst vid musikskolan, bör i allmänhet vad beträffar den instrumentala och vokala undervisningen ej ha avlagt högre musiklärarexamen utan vara konstnär- ligt-solistiskt utbildade samt ha erfarenhet av undervisning på de stadium, som här komma ifråga. Ofta är det emellertid svårt för sådana musiker att kunna be- lägga pedagogiskt arbete vid skola.

Motsvarande gäller lärarna i musikteori, av vilka skolan måste begära större all- sidighet i kännedomen om musikteorien-s olika frågor än vad de traditionella mu- siklärarexamina i allmänhet ger. Fyra års tjänstgöring i skola är i och för sig inte heller för dessa ämneslärare en garanti för pedagogisk erfarenhet, som svarar mot musikskolans behov.

En gedigen skolmusiklärarutbildning tillsammans med akademisk utbildning i psykologi-pedagogik samt musikforskning bör däremot krävas av den ämneslärare, vilken har till uppgift att leda instruktörslinjens utbildning i pedagogik-metodik för skolmusik och gruppundervisning av ungdom och vuxna. I detta fall är dess- utom erfarenhet dels av skolmusikundervisning, dels av cirkelverksamhet från det frivilliga folkbildningsarbetet värdefull och nödvändig.

Styrelsen anser utifrån ovan givna synpunkter, att musikskolans tjänster bör fixeras som ämneslärartjänster i visst angivet ämne samt att behörighetskraven fixeras för varje ämnesgrupp för sig.

I förbigående vill styrelsen påpeka, att ämnet musikhistoria vid Uppsala univer— sitet numer är utbytt mot ämnet musikforskning.

5 20. I de förslag till stadgar för Folkliga musikskolan, vilka skolöverstyrelsen gjorde 1951, gavs ämneslärarna vid musikskolan samma löneställning som ämnes- lärare vid folkhögskola. Dåvarande departementschef föreslog emellertid i sin statsrådsproposition, att musikskolans lärare skulle placeras två lönegrader lägre under motivering, dels att de visserligen är utbildade musikstudieledare men inte pedagoger i den mening, som sker vid seminarierna, vilkas musiklärare äro place- rade en lönegrad under folkhögskolans lärare, dels att bestämd examen ej kräves av musikskolans lärare i motsats till seminariernas.

Situationen torde nu vara den, att man av musikskolans lärare kräver minst samma pedagogiska insikter som av seminarielärarna. Det är också av vikt att poängtera, att en viss examen inte längre med nödvändighet innebär längre eller dyrbarare eller gedignare utbildning inom detta område vad beträffar de lärare, vilka undervisa inom instrumentala eller vokala ämnen. Generellt kan sägas, att en musiker, vilken lyckats erhålla en tjänst i de stora orkestrarna i Stockholm, i all- mänhet har en studietid, vilken motsvarar minst en licentiatutbildning, och vilken dessutom kostat stora summor på grund av utlandsstudier, dyrbara instrument etc.

Tjänsterna i dessa orkestrar har tidigare lönemässigt legat lågt. Under de se- noste åren har dock en ändring skett, varvid tjänsterna reglerats och blivit begär- ligare. Man kan räkna med att de konstnärliga och pedagogiska krafter, vilka mu- sikskolan skulle ha nytta av, ej finner ämneslärartjänsterna så begärliga, om löne- ställningen inte är sådan, att de ekonomiska villkoren motsvarar m-inst dem, som råda i huvudstaden och Göteborg. Inte minst med tanke på att det i vårt land finns så relativt få kompetenta musiker och musikpedagoger torde detta bli ett problem för skolan.

Slutligen vill styrelsen understryka, att ämneslärarna vid ett musikinstitut ej innehar tjänster vilka medgiver ett rutinartat upprepande av lektioner och kurser. Den individuella undervisningen ställer stora krav på läraren både under lektio- nen och i förberedelsearbetet. En likställighet med folkhögskolelärarna synes även ur denna synpunkt vara önskvärd.

BILAGA 5

Förslag till Kungl Maj:ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor

Allmänna bestämmelser 5 1 .

Huvudman för musikinstruktörsskola, som Kungl. Maj:t förklarat berättigad till statsunderstöd, äger enligt de grunder och i den ordning som nedan stadgas er- hålla statsbidrag till kostnader för anläggning och drift av musikinstruktörsskolor.

% 2. Det ankommer på skolöverstyrelsen att fastställa de anvisningar och formulär som erfordras för kungörelsens tillämpning.

& 3. För musikinstruktörsskolor må statsbidrag utgå a) till kostnader för anskaffande av lokaler (5—16 55), b) till kostnader för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande under- visningsmateriel (17—21 55), samt c) till årliga kostnader för undervisningen (22—29 55).

5 4.

Som allmänna villkor för statsbidrag till musikinstruktörsskola gäller att

a) skolan är anordnad och undervisningen bedrives i enlighet med musikin- struktörsskolestadgan,

b) skolan skall vara underkastad den tillsyn Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva,

c) skolans huvudman skall tillskjuta vad som utöver statsbidrag erfordras för skolverksamheten,

d) skolan fyller ett behov, som står i skäligt förhållande till kostnaderna för skolans verksamhet. Finner skolöverstyrelsen, att så icke är fallet eller att verk- samheten vid skolan icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall skolöverstyrel- sen underställa Kungl. Maj:t frågan, huruvida statsbidrag alltjämt må utgå.

Anskaffande av lokaler Inledande bestämmelser

5 5. Statsbidrag må utgå till kostnader för anskaffande av permanenta skollokaler och bostäder åt lärare och elever genom nybyggnad, tillbyggnad eller ombyggnad eller genom förvärv och iordningställande av befintlig byggnad.

Statsbidrag må utgå jämväl till kostnaderna för uppförande av provisoriska lokaler.

Statsbidrag utgår ej till kostnader för anskaffande, iordningställande eller in- hägnande av tomt, anordnande av brunn eller framdragande av ledningar till byggnad.

5 6.

Innan ansökning om statsbidrag enligt denna kungörelse göres och ritningar till byggnadsföretag upprättas, skall utredningen rörande behovet av lokaler un— derställas skolöverstyrelsen. Efter prövning av lokalbehovet skall skolöverstyrel- sen tillika angiva det antal kvadratmeter nettogolvyta, som må ligga till grund för statsbidragsberäkningen.

Statsbidrag utgår endast för sådana lokaler som vid lokalbehovsprövning för- klarats erforderliga.

Beträffande förhandsgranskning av skissritningar äger skolöverstyrelsen med- dela närmare föreskrifter.

S 7. Beslut om statsbidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Byggnadsarbete, för vilket statsbidrag avses skola utgå, må icke igångsättas, innan Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger.

Permanenta lokaler

% 8.

1 mom. Statsbidrag till kostnader för permanenta lokaler må utgå med högst 75 % av ett bidragsunderlag, beräknat enligt följande grunder.

2 mom. Vid nybyggnad och tillbyggnad av skollokaler bestämmes bidragsun- derlaget med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kronor per kvadratmeter nettogolvyta av lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel och administ- ration samt måltidslokaler och dagrum. Grundbeloppet omräknas med hänsyn till dels den ändring av byggnadskostnaderna i allmänhet, som må ha inträtt under tiden från den 1 januari 1956 till den 1 januari det år, då statsbidragsbeslutet meddelas, dels ock de särskilda olikheter i fråga om byggnadskostnader, som fin- nas mellan skilda orter. Till ledning skola därvid tjäna byggnadsstyrelsens bygg- nadskostnadsindex och bostadsstyrelsens ortsindex, det senare omräknat med ute- slutande av tomtkostnad.

Då särskilda skäl äro därtill, må dock bidragsunderlaget för byggnadsarbeten, som avses i första stycket, fastställas på sätt i 3 mom. stadgas för övriga bygg- nadsarbeten.

3 mom. Vid övriga byggnadsarbeten bestämmes bidragsunderlaget i varje sär- skilt fall på grundval av de beräknade kostnader för byggnadsföretaget, till vilka statsbidrag prövas böra utgå.

4 mom. Sker byggnadsarbetet för att ersätta äldre lokaler, skall bidragsunder- laget minskas med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Har ersättning uppburits på grund av att dylika lokaler förstörts eller skadats, skall avdrag ske på motsvarande sätt.

5 mom. Vid förvärv av byggnad för skolas behov bestämmes bidragsunderlaget med hänsyn till kostnaderna för förvärvet samt de ändrings- och reparationsar— beten, som erfordras för att iordningställa byggnaden för det avsedda ändamålet.

& 9. Ansökan om statsbidrag skall ställas till Kungl. Maj :t och ingivas till skolöver- styrelsen. Ansökningen skall åtföljas av a) utredning angående behovet av de planerade byggnadsarbetena,

b) handling utvisande den rätt, varmed sökanden innehar för byggnadsföretaget avsedd tomt,

c) huvudritningar jämte situationsplan,

d) därest byggnadsföretaget avser anskaffande av nya lokaler, uppgift, huru- vida dessa äro avsedda att ersätta äldre sådana, samt utredning angående sist- nämnda lokalers disposition och värde,

d) redogörelse för hur kontroll över arbetet är avsedd att utövas, t') uppgifter angående sökandens ekonomiska förhållanden och de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget.

Skall bidragsunderlaget enligt 8 5 2 eller 3 mom. bestämmas på grundval av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget, skola vid ansökningen fogas även arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning.

& 10.

Beviljat statsbidrag må av sökanden lyftas hos skolöverstyrelsen

a) i fråga om ny- eller tillbyggnad med hälften vid arbetets påbörjande och med en fjärdedel, då byggnaden är under tak;

b) i fråga om ombyggnad med tre fjärdedelar vid arbetets påbörjande;

c) i fråga om förvärv och iordningställande av byggnad med tre fjärdedelar, då förvärvet skett.

Återstående bidragsbelopp skall innehållas, till dess byggnadsföretaget blivit genom skolöverstyrelsens försorg avsynat och godkänt.

Provisoriska lokaler

& 11. Till kostnaderna för uppförande av provisoriska lokaler utgår statsbidrag med 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Omräkning av bidragsbelopp med hän- syn till byggnadskostnads- eller ortsindex skall icke ske.

5 12. Ansökan om statsbidrag skall ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till skolöver— styrelsen. Ansökningen skall vara åtföljd av sådana handlingar som avses i 9 5.

5 13.

Beviljat statsbidrag må av sökanden lyftas hos skolöverstyrelsen med hälften vid arbetets påbörjande. I övrigt skall vad i 10 % sista stycket sägs äga motsva- rande tillämpning.

Tillsynsbestämmelser m. m.

& 14.

1 mom. Huvudman, som tillerkänts statsbidrag enligt denna kungörelse, är för åt— njutande av bidraget skyldig att

a) låta utföra byggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med de vid statsbidragsbeslutet godkända ritningarna samt under kontroll av byggnadssak- kunnig person, som godkänts av skolöverstyrelsen;

b) bestrida kostnaderna för avsyning av de byggnadsarbeten, för vilka stats- bidrag beviljats;

c) ha de byggnader, för vilka bidrag utgått, brandförsäkrade till belopp, som skolöverstyrelsen godkänner;

d) upplåta lokalerna för frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen enligt vad därom stadgas i 2 mom.;

0.) i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må ha meddelats vid bidragets beviljande; samt

1") därest något av nu nämnda villkor icke uppfylles helt eller delvis återbetala uppburet statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

2 mom. Skyldighet att upplåta lokaler för ändamål, som avses i 1 mom. under d), skall föreligga under förutsättning att större olägenhet icke vållas undervis- ningen eller inom skolan boende lärare eller annan personal samt utfästelse om aktsamt begagnande av skolans lokaler och inventarier erhålles.

För upplåtelsen må icke fordras ersättning med högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av musikinstruktörsskolans omkostnader för lokaler.

5 15.

Har statsbidrag jämlikt 3 g 2 eller 3 mom. bestämts på grundval av de beräk- nade kostnaderna för byggnadsföretaget och bliva de verkliga kostnaderna lägre, skall skolöverstyrelsen i samband med beslut rörande byggnadsföretagets godkän- nande fastställa, att statsbidraget skall nedsättas i motsvarande mån.

5 16.

Säljer huvudman för musikinstruktörsskola lokal, för vilken statsbidrag utgått enligt denna kungörelse, eller upphör huvudmannen att använda lokalen för av- sett ändamål, skall han anmäla detta hos skolöverstyrelsen, som har att med eget utlåtande till Kungl. Maj:t hänskjuta frågan, i vad mån statsbidraget skall åter- gäldas.

Undervisningsmateriel

% 17.

För musikinstruktörsskola utgår statsbidrag till anskaffande av första uppsätt- ningen stadigvarande undervisningsmateriel med nio tiondelar av kostnaderna.

5 18.

Som särskilda förutsättningar för statsbidrag gäller att

a) undervisningsmaterialen prövas erforderlig och att anskaffningen sker efter en av skolöverstyrelsen godkänd förteckning eller plan, samt att

b) materiel, för vilken statsbidrag utgått, endast efter medgivande av skolöver- styrelsen och under iakttagande av därvid angivna villkor må avyttras eller eljest användas för annat ändamål än som avsetts vid bidragets beviljande.

Med anskaffning av första uppsättningen undervisningsmateriel jämställes an- skaffning, som föranledes av att undervisningen omlägges eller utvidgas.

% 19. Beslut om statsbidrag meddelas av skolöverstyrelsen.

& 20. Ansökan om statsbidrag skall upprättas enligt skolöverstyrelsens anvisningar samt ingivas till skolöverstyrelsen. Ansökan skall vara åtföljd av a) utredning om behovet av stadigvarande undervisningsmateriel samt för- teckning eller plan beträffande anskaffningen,

b) specificerad uppgift om de beräknade anskaffnings- och monteringskostna- dern—a för materielen, samt,

0) därest kostnaderna skola fördelas på olika budgetår, uppgift härom. Under- rättelse om skolöverstyrelsens beslut skall snarast möjligt tillställas sökanden och riksräkenskapsverket.

& 21.

Beviljat statsbidrag må lyftas hos skolöverstyrelsen, sedan anskaffning skett. Rekvisition avseende huvudmannens utbetalningar under löpande budgetår må göras i envar av månaderna oktober, januari och april, om det rekvirerade be- loppet varje gång uppgår till minst 100 kronor. I övrigt rekvireras statsbidraget i samband med rekvisition av statsbidrag till årliga kostnader enligt 25 %.

Rekvisition skall upprättas enligt fastställt formulär.

Årliga kostnader för undervisningen

% 22. För musikinstruktörsskola utgår statsbidrag dels till kostnaderna för avlönande av rektor och övriga lärare (avlöningsbi- drag), dels till vissa pensionsavgifter för dessa befattningshavare (pensionsavgiftsbi- drag), dels ock till övriga kostnader för skolans drift (allmänt driftbidrag).

Avlöningsbidrag

& 23.

För läsåret skall skolöverstyrelsen bestämma det antal icke-ordinarie ämnes— lärartjänster med full tjänstgöring utöver ordinarie sådana tjänster och rektors- tjänsten, för vilka statsbidrag må utgå. Därvid skall undervisningsskyldigheten för rektorstjänst beräknas till lägst 5 högst 10 veckotimmar med hänsyn till skolans storlek och rektorsgöromålens omfattning samt för varje ordinarie och icke-ordi- narie ämneslärartjänst med full tjänstgöring till 26 veckotimmar.

Skall undervisning i övningsämne ingå i dylik tjänst, må dock undervisnings- skyldigheten för rektorstjänst kunna beräknas till högst 12 veckotimmar och för ämneslärartjänst till högst 28 veckotimmar.

Vidare skall skolöverstyrelsen för sådan kurs fastställa dels det antal undervis- ningstimmar i läroämnen, för vilket statsbidrag må utgå utöver den undervisning, som beräknats falla å nämnda rektors- och ämneslärartjänster, dels det antal un- dervisningstimmar i varje övningsämne, för vilket statsbidrag må utgå utöver de timtal, som i förekommande fall inräknats i rektors- och ämneslärartjänst.

3 mom. Inkommer icke framställning enligt 1 mom., verkställes prövningen en- ligt denna paragraf i samband med bestämmandet av statsbidrag enligt 28 ä 2 mom.

5 24.

1 mom. Avlöningsbidrag utgår med 90 procent av musikinstruktörsskolans kost- nader enligt gällande avlöningsreglemente.

Är ordinarie eller extra ordinarie lärare tillika husmor vid skolan, utgår stats- bidrag endast för den del av lönekostnaden, som belöper på tjänstgöringen som lärare.

2 mom. Avlöningsbidrag skall minskas med belopp, som skolan ägt uppbära i sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller däremot svarande äldre

lag på grund av yrkesskada, som lärare ådragit sig i tjänsten. Motsvarande avdrag skall göras, då skolan står självrisk för utgivande av sjukpenning.

5 25.

1 mom. Har ordinarie eller extra ordinarie lärare uppnått den levnadsålder som motsvarar den för honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns, utgår statsbidrag till hans avlönande endast om han erhållit vederbörligt tillstånd att kvarstå i tjänst eller avlöning utgår på sätt om pensionsavgångna lärare föreskrives.

2 mom. Har rektor, ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare eller sådan extra lärare, som i fråga om löneavdrag vid tjänstledighet tillhör avdragsgrupp 3, under sammanlagt mer än 6 veckor av arbetsåret med full tjänstgöring uppehållit eller innehaft annan tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmel— ser eller varit tjänstledig för enskild angelägenhet, utgår statsbidrag till vikariens avlönande endast efter skolöverstyrelsens medgivande. Vad nu sagts äger mot- svarande tillämpning beträffande vikarie för ordinarie eller extra ordinarie öv- ningslärare, som under arbetsåret åtnjutit tjänstledighet mer än 160 undervisnings- timmar.

Pensionsavgiftsbidrag

5 26. Pensionsavgiftsbidrag utgår med 90 procent av musikinstruktörsskolans kostna- der för fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för rektor och lärare, i den mån statsbidrag utgår till deras avlönande.

Allmänt driftbidrag

% 27.

Allmänt driftbidrag utgår med dels 264 kronor per undervisningsvecka under 39 veckor (grundbidrag), dels ock 14 kronor per elevvecka under 39 veckor (till- läggsbidrag) .

Driftsbidrag må dock för arbetsår icke överstiga tre fjärdedelar av skolans av skolöverstyrelsen godkända driftskostnader under samma tid, sedan avdrag gjorts för influtna hyror för lokaler tillhörande skolan. I driftkostnaderna må icke in- räknas kostnader för rektors och lärares avlönande och pensionering.

Ansökan, utbetalning m. m.

5 28.

1 mom. Ansökningar om avlöningsbidrag och allmänt driftbidrag skola avse arbetsår och av skolans styrelse ingivas till skolöverstyrelsen inom en månad efter arbetsårets slut.

Ansökan om avlöningsbidrag skall vara åtföljd av berättelse över skolans verk- samhet under arbetsåret och ansökan om allmänt driftbidrag av särskild ekono- misk redogörelse för verksamheten under samma tid. Ansökningar skola avfattas enligt av skolöverstyrelsen fastställda formulär.

Ansökan om pensionsavgiftsbidrag skall av skolstyrelsen ingivas till skolöver- styrelsen, så snart skolan inbetalat avgifterna till statens pensionsanstalt.

2 mom. Beslut om statsbidrag meddelas. av skolöverstyrelsen. Har undervis- ningen anordnats på annat sätt än som förutsatts i godkänd ämnesplan, må stats- bidraget jämkas med hänsyn härtill.

€ 29.

Utan särskild rekvisition skall skolöverstyrelsen utbetala förskott å avlönings- bidrag och allmänt driftbidrag för löpande arbetsår i följande ordning.

I början av oktober, januari och april utbetalas förskott med så stora belopp, att det sammanlagda förskottsbeloppet uppgår till högst 90 procent av det statsbi- dragsbelopp, som kan beräknas komma att utgå till skolan för arbetsåret. Utbe— talning av förskott må i förekommande fall uppskjutas, intill dess de i 28 5 1 mom. första stycket avsedda ansökningarna om statsbidrag för föregående arbetsår in- givits till överstyrelsen.

Förskottsbeloppet avrundas till närmast tusental kronor. Beviljat statsbidrag och förskott å statsbidrag skall skolöverstyrelsen, så snart ske kan, utbetala till skolan genom insättande å dess postgirokonto.

BILAGA 6

Timplaner för Musikinstruktörsskolan

Årskurs Summa

Ämnen vecko- 1 2 3 timmar

H uvudämnen

Instrument 11 ................................ » II ................................ » III .............................. Orkesterdirigering ............................ Kördirigering Gehörs-musiklära .............................. Satslära ...................................... Musikhistoria ................................ Pedagogik med pedagogisk psykologi .......... Praktisk lärarutbildning: ...................... Instrument I metodik .................... » auskultation .................. » övn.underv. .................. Grupp- cirkel- och klassmetodik (inkl. block- flöjt) ...................................... Auskult.-övn.underv. i grupp 0. cirkel ........ Auskultation i cirkel 0. klass ................ Övningsundervisning i klass .................. Vuxenpedagogikm ..........................

|| ul HHHI—l

www . N N)] ul t—u—Ay—AHH

H

I

..II

l let-H lefcfl HHr-lt—l

H

.eu- eg.-

HE HHMHW wHH pummwwwww

H lut-:hu— | ...M ... =..

till

St udieämnen Sångla ........................................ (1) Blockflöjtu .................................. 17'1 Ensemblespelning ............................ la2 Orkesterspelnin g” ............................ Körsång ...................................... Instrumentation .............................. Rytmik ...................................... Gymnastik15 ..................................

Summa veckotimmar

A H V A H v V

v—u—n—twuäml HHprml

... wwwmmmi-na

& ] pip-n— man; 7. .. N) co m c:» 00 o n»-

Anmärkningar 1Med instrument avses även sång och gehörslära; i det senare fallet, se särskilda be- stämmelser. De tre instrumenten kan förekomma i följande kombinationer: a) I stråk-, blås- eller knäppinstrument II sång III piano; b) I sång II piano III stråk-, blås— eller knäppinstrument; c) I piano II sång III stråk—, blås- eller knäppinstrument; (I) I stråk— eller knäppinstrument II blåsinstrument III piano; e) I blåsinstrument II stråk- eller knäppinstrument III piano.

239. Beräkning av lärartimmar per vecka genom 3 årskurser

Alt. I = 3x14 elever. Alt. II = 3x28 elever

Alterna— Ämnen th Anmärkningar I II Huvudämnen Instrument I .................. 42 84 1 vt. per elev och årskurs. » II .................. 42 84 1 vt. per elev och årskurs. » III ................ 42 84 1 vt. per elev och årskurs. Orkesterdirigering .............. 3 6 1 vt. per klass och årskurs. Kördirigering .................. 1 2 1 vt. årskurs 3. Gehörs- och musiklära .......... 8 16 2 gemensamma och 1 delad vt. per klass och årskurs 1—2. Satsl'a'ra ........................ 13 26 Årskurserna 1 och 2 vardera 1 gemensam och 1 delad vt.; årskurs 3 7 grupper om 2 elever. Musikhistoria .................. 7 11 Årskurs 1 gemensamma föreläsningar 2 vt.;

årskurs 2 gemensam föreläsning 1 vt. samt 2 vt. delade: alt. I —2+1+4. alt. II—2+1+8. Pedagogik med pedagogisk psyko- logi .......................... 4 6 Alt. I 1+1+2, odelade vt. Alt. II 1+1+4 (årskurs 3 två parallellgrup- per om 2 vt.) Praktisk lärarutbildning;

Instr. I, metodik .............. 5 5 Approximativ beräkning. , ausk. ................ — _— Se Övningsskolan. , övn.underv ........... — — Övervakning, se Individuell Handledning. Grupp-, cirkel- och klassmetodik 7 14 Alt. I; varje årskurs 2 grupper om 7 elever. (inkl. blockflöjt) .............. Alt. II; varje årskurs 4 grupper om 7 elever. Auskultation och övningsunderv. i grupp 0. cirkel .............. Se Övningsskolan. Auskultation i klass ............ Förutsättes ske externt mot handledararvode enl. praktiska lärarkursen vid KMH. Övningsunderv. i klass .......... — _— Dito. Vuxenpedagogik ................ 1 2 1 grupp om 14 elever. Sludieämnen Sång .......................... 3 6 Approximativ beräkning med hänsyn till att Blockflöjt ...................... 7 14 instrumentet även kan förekomma som be— tygsämne. Enscmhlespelning .............. 30 60 Klass om 14 elever appr. i5 grupper med var-

dera 2 vt. = 10 vt. per årsk.

I ovanstående kombinationer förutsättes det första instrumentet vara elevens inträdes— instrument. Betygsskalan är dock gemensam för de tre instrumenten. 2varav 1 vt. med delad klass. 3grupper om 2 elever. 4 1 vt. gemensam föreläsning, 2 vtr. seminarieövning med delad klass. 5indiv. underv., lågstadium i kommunal musikskola eller motsvarande. &1 vt. grupp, lågstadium i kommunal musikskola eller motsvarande. 1/2 vt. indiv., mellanstadium i kommunal musikskola eller motsvarande. 1/2 vt. indiv., högstadium i kommunal musikskola eller motsvarande. 72 serier om vardera 7 a 8 uvtr. fördelade på låg-, mellan- och högstadium. 3 3 serier om 10 a 12 uvtr. på låg-, mellan— och högstadium. ” 3 serier om 10 å 12 uvtr. på låg- och mellanstadium. 10 Därtill en serie om minst 5 övningslektioner i musikcirklar för vuxna eller i musik— instruktörsskolans förskola. 11 Kan förekomma som frivilligt huvudämne med indiv. undervisning 1 vt. 12 Grupper om 2 elever. 13 För pianister vokal ackompanjemangskurs. 14 Bör organiseras i 2 ensembler på olika nivåer. 15 Uppdelning i kvinnlig och manlig avdelning. "* Därest ämnet icke förekommer som huvudämne.

Anterna- Ämnen tw Anmärkningar I II

Orkesterspelning ................ 8 8 4 vt. ork. A, 4 vt. ork. B. Rekrytering sker ur samtliga årskurser. Körsång ........................ 2 2 Instrumentation ................ 7 14 Årskurs 2: 2 elevgrupper om 7 elever med var- dera 1 vt.; Årskurs 3: 5 elevgrupper om 2—3 elever med vardera 1 vt. Rytmik ........................ 3 6 Gymnastik .................... 2 4 Approximativ beräkning. 1 manlig, 1 kvinnlig grupp. Individuell handledning ........ 20 30 Approximativ beräkning. Häri ingår handled- ning och övervakning av övningsundervisning på instrument, diskussionstimmar och erfor- derlig förstärkning inom olika ämnen, se se- minariernas individuella undervisning

Summa lärartimmar 257 474

Lärartimmar i övningsskolan, ingående i tjänstgöringsskyldigheten för vissa be- fattningshavare vid Musikinstruktörsskolan. Antalet vtr. beräknas lika för Musik- instruktörsskolans två alternativ (14 resp. 28 elever).

Ämne vtr Anmärkningar

Auskultation å skilda instrument 60 Approximativ beräkningsgrund:

För årskurs 1—2 imusikinstruktörsskolan erfordras per instrumentgrupp (10 a 11 st.) i vt. per stadium (3 st.): årskurs I 3 x 10 = 30, årskurs 2 dito, samman- lagt 60 vtr.

Övningsundervisning å instrument I _ Erfordras endast övervakningstimmar. Se individuell handledning, lärartimmar vid Musikinstruktörsskolan.

Gruppundervisning

Askultation—övningsundervisning i ämnet 10 Approximativ beräkning. gruppundervisning (Orff, blockflöjt; kam— marmusik, olika barnensembler, gehörs- grupper etc.)

Auskultation och övningsundervisning i — Förutsättes ske externt. klass

Summa lärartimmar 70

Kursplaner för instrumentalspel och sång

Inledning

I musikinstruktörsskolan skall varje elev studera tre instrument parallellt, av vilka ämnena sång och pianospelning är obligatoriska. Det fritt valda instrumentet kan utgöras av ett stråkinstrument, ett allmänt förekommande blåsinstrument (de van- liga orkesterinstrumenten samt blockflöjt) eller ett knäppinstrument, d. v. s. gi- tarr och barockluta. Ämnet pianospelning förekommer dels som s. k. inträdesin- strument, d. v. 5. det instrument på vilket eleven gör ett fullständigt inträdesprov

(i timplanerna betecknat som instrument I), dels som ett av de två obligatoriska tilläggsinstrumenten. Även sång kan förekomma både som inträdesinstrument och som tilläggsinstrument.

Det måste anses vara ett rimligt krav, att varje musiklärare trakterar piano inte endast med den motiveringen, att pianospelning givetvis underlättar studiet av de teoretiska ämnena. En pedagog, verksam inom den kommunala musikverksamheten eller inom det fria och frivilliga bildningsarbetet, får ej sällan till uppgift att leda kör och instrumentalensembler; i sådana fall är viss färdighet på pianot önskvärd som ett underlättande tekniskt hjälpmedel att snabbt studera ett orkester- och kör- partitur. Men denna färdighet är även önskvärd ur de kommuners synpunkt, vilka ej kan anställa speciallärare inom den kommunala musikskolan utan måste vänta av instruktören en utbildningsbredd, vilken tillåter honom att, ehuru specialiserad inom stråk— eller blåsinstrumentområdena, likväl på ett acceptabelt sätt leda piano- eleverna i varje fall inom ett låg- och mellanstadium.

Det har även synts vara riktigt att av varje studerande kräva en viss grundläg- gande röstuthildning samt känn-edom om röstvård dels med tanke på körarbete men i första hand därför att musikledaren ofta får viss deltjänstgöring inom den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium.

De elever, vilka har ett stråk-, blås- eller knäppinstrument som inträdesinstru- ment, kan således inte fritt välja de två tilläggsinstrumenten, då pianospelning i dessa fall är obligatorisk. För en elev, vilken som inträdesinstrument har piano eller sång, är det andra instrumentet givet, medan det tredje instrumentet är val- fritt, d. v. s. antingen ett stråk-, ett blås- eller ett knäppinstrument. Vid samman- sättningen av varje elevs instrumentala studiegrupp bör- individuell studierådgiv- ning lämnas med hänsyn till elevernas olika fysiska och psykiska lämplighet för skilda instrument, vartill kommer att musikledarskolans organisation för att ut- göra en funktionell musikalisk arbetsform kan komma att nödvändiggöra vissa fördelningsprinciper vid valet av instrument II—III. Härtill bör läggas, att ämnes- kombinationerna inom den kommunala musikverksamheten växlar från den ena ytterligheten i vissa tätorters musikskolor, där starkt specialiserade tjänster är möjliga att inrätta, till den andra ytterligheten i många glesorter, där den samlade musikverksamheten skall bäras upp av en enda lärare. Det är denna sist nämnda tjänstetyp samt arbetet inom det fria och frivilliga bildningsarbetet, som slutgil- tigt fått oss att stanna inför den här föreslagna trippelkombinationen.

Utbildningens bredd inom musikinstruktörsskolan ställer stora krav på de stu- derandes allmänna och musikaliska begåvning men även på deras arbetsförmåga. Det är därför viktigt, att eleven vid antagandet i skolan äger en god teknisk grund i åtminstone ett instrument (inträdesinstrumentet), vilket även i den fortsatta studiegången i allmänhet kan förmodas förbli det ämne, där eleven erövrar högre vitsord än i de två andra instrumentala facken. I vissa fall kan det emellertid visa sig, att eleven gör snabbare framsteg i ett av de två tilläggsinstrumenten än i stu- diet av inträdesinstrumentet. Av detta skäl har här beteckningar som »huvudin— strument» och »biinstrument» undvikits och ersatts av de neutrala beteckningarna »instrument» resp. »I», »II» och 19111».

Denna tankegång är även en av orsakerna till att de tre instrumenten har en gemensam betygsskala. En sådan har även framstått som önskvärd för att göra betygen lätt jämförbara vid arbetsgivarnas kompetensgranskning av tjänstesökan- de. Slutligen är det möjligt att med en gemensam betygsskala normalisera kraven inom de olika instrumentgrupperna, vilket innebär dels, att arbetsgivaren får inn-e- hållsligt klart fixerade nivåer att utgå från vid jämförelser, dels att läraren vid musikinstruktörsskolan tillsammans med sin elev lättare kan uppgöra en hållbar studieplan såväl inom varje ämne som mellan dem.

Betygsskalan är indelad i tre huvudgrupper — 1 resp. 2 och 3 betyg — vilka med undantag för vitsordet 3 betyg var och en delas i en lägre och en högre nivå: 1 = B——Ba, 2 = AB—a, 3 = A. Då konstnärliga prestationer är svåra att en-

tydigt bedöma, måste viss frihet givetvis lämnas betygssättaren och ämneskonfe— rensen. Men det är utan tvivel möjligt även inom den konstnärliga värderingen att uppställa vissa grundfaktorer för värderingen, vilka bör återkomma genom de olika betygsnivåerna med fördjupat innehåll. En sådan objektiverande mall har här uppbyggts omkring ett antal delmoment, vilka således gäller för samtliga be- tygsgrader: teknisk färdighet (uttryckt i ämnets egen terminologi, i vissa fall pre- ciserad till ett visst angivet omfång av ett allmänt erkänt studieverk), instuderad repertoar (varvid instrumentets hela repertoar på ett eller annat sätt skall vara representerat på varje stadium) samt stilkännedom (uppförandepraxis) med all- män repertoarkännedom för ifrågavarande instrument. I enlighet med erfarenhe- ter från Folkliga musikskolan i Arvika anser kommittén, att repertoarredovisning- en för varje elev dels garanterar hans kännedom om instrumentets och genrens omfång och utveckling samt vidgar hans pedagogiska kapacitet, dels fördjupar hans allmänna musikaliska vidsyn. Här angivna repertoar är utdrag ur större repertoarförteckningar, ur vilka lärare och elev gemensamt kan välja verk och därmed uppbygga en studiegång, vilken på en gång motsvarar ovan angivna all- männa krav och elevens egen individualitet.

Blockflöjt kan dels förekomma som instrument I, II och III, dels som frivilligt betygsämne inom en obligatorisk ettårskurs. Av detta skäl framlägges särskild stu- dieplan för det senare alternativ-et. Det har även synts oss motiverat att ämnet gehörslära skall, liksom i Danm-ark och i flertalet andra mer betydande musik- länder, kunna studeras som instrument I med åtföljande metodik och praktisk lärarutbildning. Dock synes det oss vara nödvändigt att för denna utbildningsgång utfärda särskilda bestämmelser, enär tjänster av detta slag under ett antal år ännu får anses vara relativt exklusiva, även om tendensen att stärka den kom- munala musikskolan med ökad gehörsundervisning redan nu är klart uttalad. Det synes oss lämpligt, att gehörslära som instrument I kombineras med praktisk lärar- utbildningen även inom ämnet piano.

Exempel på lärokurser

Violin Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Den föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk syn- punkt tillfredsställande instrumental färdighet. Det tillkommer läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba

1. Teknis-k färdighet a) Insikt i vanligen förekommande stråkarter, nyansering m. m. b) Insikt i vänsterhandens teknik: intonation, lägespel, lägeväxlingar, vibrato, drillar. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande Kaysers etyder eller urval av där- med likvärdig repertoar.

2. Repertoar, instuderad Svårighetsgrad motsvarande enklare sonat av Händel, Mozart eller Schubert, medelsvår duo av Bartok. Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande:

a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid.

b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder.

c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock, men även senare tid.

d) Sonater och sonatiner från barock till nutid.

e) Konserter från barock till nutid.

f) Etyder, typiska för olika stilar och fiolskolor.

g) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovan nämnda grupper a——f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista.

3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän känne- dom om sitt instruments repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteratur-en av mindre format, som inte hän- förs till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enl. följande:

1. Teknisk färdighet

a) utveckling av den stråktekniska färdigh—eten. b) utveckling av vänsterhandens teknik, högre lägen, dubbelgrepp. c) tillämpad teknisk färdighet motsvarande flertalet av Kreutzers etyder.

2. Repertoar, instuderad

Svårighetsgrad motsvarande konsert av Bach, medelsvår sonat av Mozart, Aulin: Akvareller.

I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av. eleven studeras in helt självständigt.

3.: Se under betyget B—Ba.

Betyg A Fordringarna för betyget AB samt fördjupand-e insikter enligt följande:

I. Teknisk färdighet a) God insikt i hela stråktekniken. b) God insikt i vänsterhandens hela teknik. c) Tillämpad teknisk färdighet, motsvarande Kreutzers etyder samt urval ur b) God insikt i vänsterhandens hela teknik. Donts etyder.

2. Repertoar, instuderad Svårighetsgrad motsvarande solosonat av Bach, konsert av Mozart, Spohr, Bruch (sats 1—2), sonat av Grieg, Hindemith. Se vidare under fordringarna för betyget AB. 3.: Se under betyget B—Ba.

B—Ba G. Ph. Telemann. 6 Duos för 2 Violiner eller flöjter; 6 sonater V. 0. piano. A. Vivaldi. Konsert a-moll eller G-dur. G. Fr. Händel. Sonater D-dur eller F-dur. J. H. Roman. Konsert i d-moll. E. Doflein. Altfranzösische Duette (Schott). P. Bormann. Violinduette der Friihklassik (Schott). W. A. Mozart. Wiener Sonatinen. J. Pleyel. Duos op. 8. F. Schubert. Sonatin D-dur. A. Dvorak. Sonatin opus 100. B. Bartök. 44 Duos I—II, medelsvåra. B. Martinu. Etudes faciles p. 2 Violins I—II. H. F. Micheelsen. Sonat (1938).

AB—a J. S. Bach. Konsert E-dur.

Veracini. Sonat E-dur op. 1 nr. 7. G. Ph. Telemann. 12 fantasier f. soloviolin.

J. H. Roman. Assaggi. J. Haydn. Konsert nr. 2 G-dur. W. A. Mozart. Sonat F-dur, B-dur. L. v. Beethoven: Romanser i G- och F-dur; sonater op. 12 nr. I D-dur; op. 24 F—dur; op. 96 G-dur. E. Grieg. Sonat op. 8 F-dur. W. Seymer. Sonata pastorale. B. Bartök-Szekely. Rumänska folkdanser. P. Hindemith. Sonat E-dur.

A

A. Vivaldi. Årstiderna. J. S. Bach. Partita E-dur, Sonat g—moll. W. A. Mozart. Konserter D-, G-, A-dur. L. Spohr. Duos f. 2 Violiner, konsert nr. 8 a-moll. H. Wieniavski. Konsert nr. 2 d-moll. J. Brahms. Sonater d-moll; G-dur. E. Grieg. Sonat c—moll. E. Sjögren. Sonat nr. 2 e-moll. P. Hindemith. Solosonat op. 31 nr. 1; sonat för V. 0. piano Ess.

Lärokurs i violoncell

Lärogången överensstämmer i stort med den för violin.

Betyg B—Ba

1. Teknisk färdighet a) Sevcik op 3, 1—20. b) » op 8, 1—22. c) Lee, etyder op 31. d) Continuo-studier motsv. Telemann. e) Kammarmusik-studier motsv. Haydn-kvartett. f) Orkesterstudier motsv. Haydn-symfoni.

2.

Repertoar, instuderad

a) Bach, suite nr 1 G-dur (cello solo).

b) Vivaldi, konserter.

c) Marcello, Vivaldi, Breval, Beethoven op 5 (sonaté).

d) Fauré, elegi; Hindemith, 3 leichte Stiicke (andra komp.). e) Bartök, Boismortier (duetter).

Betyg AB—a 1. Teknisk färdighet

a) Sevcik, op 3, 1—30.

b) » Op 8, 1—37.

c) Duport, 21 etyder.

d) Continuostudier motsv. Bach.

e) Kammarmusikstudier motsv. Beethoven op 18. f) Orkesterstudier motsv. Beethoven-symfoni.

. Repertoar, instuderad

a) Bach, suite nr 3.

b) Tartini, konsert D-dur; Bruch, Kol Nidrei.

c) Brahms, sonat e-moll op 38.

d) Beethoven, variationer; Reger, 2 Stiicke op 79 e. e) Mozart, sonate B-dur (vc & fg).

Betyg A

1.

Teknisk färdighet

a) Sevcik op 3, 1—40.

b) » op 8, 1—56. 0) Piatti, 12 capricer.

d) ——

e) Kammarmusikstudier motsv. Beethoven op 59. f) Orkesterstudier motsv. Brahms-symfoni.

. Repertoar, instuderad

a) Bach, suite 2 och 4.

b) Boccherni, konsert B—dur, Saint—Saéns, konsert a-moll.

c) Beethoven, op 69; Brahms, op 99; Debussy, sonat; Prokofiev, sonat op 119.

d) Schumann, 5 Stiicke im Volkston; Hindemith, »A frog he went a-courting»; Webern, 3 kleine Stiicke op 11.

e) Bäck, sonat f. 2 celli.

Lärokurs i Viola da gamba Betyg B—Ba

1.

2.

Teknisk färdighet

a) Wenzinger, Gambeniibung I, 3 gamber, diskant — alt -- bas. ' b) Continuo-studier motsv. Telemann.

Repertoar, instuderad Händel, sonat C-dur. Abel, sonater. Ortiz, från »Tratado».

Betyg AB—a

1. Teknisk färdighet

a) Wenzinger, Gambeniibung II, 3 gamber, diskant —- alt — bas. b) Continue-studier motsv. Bach. 2. Repertoar, instuderad Bach, sonat nr. 2 D-dur. Fux, sonat f. 2 gamber. d'Hervelois piece de viole.

Betyg A

1. Teknisk färdighet Simpson, the division-viole.

2. Repertoar, instuderad Schenk, suite f. gambe solo. Marais, la Folia.

Llrokurs i kontrabas

Betyg B—Ba

1. Teknisk färdighet Sevcik op 3, 1—10. Etuder motsv. Gullbranssons kb.-skola. Orkesterstudier motsv. Haydn-symfoni.

2. Repertoar, instuderad Marcello, sonater. Dittersdorf, concertante D-dur.

Betyg AB—a

1. Teknisk färdighet Sevcik op 3, 1—20. Etuder motsv. Hrabé. Orkesterstudier motsv. Beethoven-symfoni.

2. Repertoar, instuderad Dittersdorf, konsert Ess-dur. Larsson, concertino.

Betyg A 1. Teknisk färdighet

Sevcik op 3, 1—30. Orkesterstudier motsv. Brahms-symfoni. 2. Repertoar, instuderad

Hindemith, sonat.

Plano

Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III.

Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestalt- ningsförmåga.

Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Ur- val och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande.

Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studie— plan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba

1. Teknisk färdighet a) Kännedom om den traditionella fingersättningen för skalor och treklanger- pedalstudier-artikulation-ornamentik—nyansering m. 111.

b) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande svårighetsgraden i Czernys etyder för mellanstadiet eller liknande.

2. Repertoar, instuderad Svårighetsgrad motsvarande tvåstämmig invention av J. S. Bach, Wienersonati- nerna av Mozart, medelsvårt stycke ur Schumans Kinderszenen, och ur H. Rosen- bergs 11 små föredragsstycken. Repertoaren väljes så att eleven får god känne- dom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande:

a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid.

b) Karaktärsstycken, spelmusik och liknande från samma perioder. 0) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock, men även från senare tid.

(1) Sonater och sonatiner från barock till nutid.

e) Konserter från barock till nutid.

f) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värd-e.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovan nämnda grupper a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Elev skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar från skilda perioder en]. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen av mindre format, som inte kan räknas till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba, samt fördjupade insikter enl. följande:

1. Teknisk färdighet a) God kännedom om brutna treklanger, insikt i ters-sext- och okt-avspel-utveck— lingen av pedalstudiet.

b) Insikt i avista-spel.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande svårighetsgraden i Brahms Finger- iibungen eller liknande.

2. Repertoar, instuderad

Svårighetsgrad motsvarande ett medelsvårt Preludium & Fuga ur »Das Wohl— temperierte Klavier» av J. S. Bach —- medelsvår sonat av Mozart eller Beethoven- Schubert: Moment musicaux _ medelsvåra Preluder av C. Debussy.

I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av elev studeras in helt självständigt.

3. Se under betyget B—Ba Betyg A Fordringarna för betyget AB—a, samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet

a) God insikt i hela dubbelgreppstekniken — fördjupat pedalstudium. b) God förmåga i avista-spel. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande ett urval av Chopins etyder.

2. Repertoar, instuderad

Svårighetsgrad motsvarande Partita av J. S. Bach — konsert av Mozart eller Beet- hoven — sonat av Schubert — Brahms op 118 _ Prokofiev sonat nr 3.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt.

3. Se under betyget B—Ba.

Betyg B—Ba

Danser: Beethoven, L. v.: Ecossaise Ess-dur. Karaktärsstycken: Bach, J. S.: Invention nr 8 F-dur. Sviter: Grieg, E.: Holbergsviten sats 2 och 3. Sonat-Sonatiner: Bartok, B.: Sonatin sats 1 och 2. Betyg AB—a Danser: Chopin, F.: Vals nr 7 ciss-moll. Karaktärsstycken: Bach, J. S.: Preludium och Fuga c-moll (Band 1) nr Das Wohltemperierte Klavie.r Sviter: Purcell, H.: Suite nr III (ur Early Keyboard Music). Sonat-Sonatiner: Bavel: Sonatin. Konserter: Haydn, J. . Konsert D— dur.

Betyg A Danser: Bartok, B.: Bulgariska danser (ur Mokrokosmos VI). Karaktärsstycken: Brahms, J.: Klavierstiicke op 118. Sviter: Bach, J. S.: Partita B-dur. Sonat-Sonatiner: Prokofiev, S.: Sonat nr 3 a-moll. Konserter: Mozart, W. A.: Konsert A-dur KV 488.

Sång

Nedanstående kursplan gäller oavs-ett om studierna avser instrument I, II eller III.

Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande vokal färdighet och god gestaltningsför- måga.

Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande.

Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studie- plan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba

1. Teknisk färdighet

a) kännedom om och förmåga att på ett elem-entärt plan kunna tillämpa en för sång gynnsam andningsteknik.

b) egaliserad tonbildning inom omfånget av en decima.

c) förmåga att utföra vokaliser och rösttekniska övningar enl. nedanstående exempel eller annat övningsmaterial av motsvarande svårighetsgrad.

Sångtonen, (Sven Lizell, John Norrman), övn. 1—5. Vaccaj, Metodo pratico, lektion I—III. J. J. Masset, Sångövningar, 1——3.

2. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så, att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker i enlighet med följande:

a) Andlig visa och konsert.

b) Barnvisor, skråvisor, sällskaps- och andra visor.

c) Dikt-sång. (Romans, Lied).

d) Folksånger.

e) Generalbas-aria.

f) Kantat.

g) Opera.

h) Oratorium, motett, mässa, passion.

Förbehåll måste göras för, att kanske icke alla ovanstående grupper kan ex- emplifieras inom—alla tre svårighetsgraderna.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—h skal] av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista.

3. Repertoar- och stilkännedom Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän känne- dom om sitt instruments repertoar från skilda perioder en]. 2 a—h samt dessutom andra vokala former såsom t. ex. trubadur-, trovär- och minnesång. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen av mindre format, som inte hän- förs till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader.

Betyg Ab—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enl. följande:

1. Teknisk färdighet a) God behärskning av andningst-ekniken.

b) Egaliserad tonbildning inom omfånget av en duodecima.

c) Fordringarna enl. föregående betyg med följande utökning av där nämnda exempel:

Sångtonen, övn. 6—51. Vaccaj, Metodo pratico, lektion IV—XV. J. J. Masset, Sångövningar, 4—14.

2. lnstuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a—h, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—h skall av eleven studeras in helt självständigt.

3: Se under betyget B—Ba.

Betyg A Fordringarna för betyget Ab—a samt fördjupad-e insikter enl. följande:

1. Teknisk färdighet

a) Mycket god behärskning av andningstekniken. b) Egaliserad tonbildning inom röstens hela omfång.

e) Fordringarna enl. föregående betyg med följande utökning av där nämnda exempel:

Sångton-en, övn. 52—60. J. J. Masset, Sångövningar, 15—18. W. A. Mozart (Hans Swarowsky) : Esercizio per il canto ur Solfeggi.

2. Instaderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för föregående betyg nämnda grupperna 2 a—h, ytterligare utvidgade med hänsyn till svårig— h-etsgraden.

3. Se under betyget B—Ba.

Exempel på repertoar enligt 2 a—h

a) Andlig visa och konsert Betyg B—Ba Bach, J. S. Gott lebet noch. Gud lever än. (Schem. Gesangb.) (Joh. Fr. Zinn.) ty. sv. d'—f”. (äv. låg sättn.) Geistl. Lieder u. Arien. Wöldike-Adell. N. M. S. (Äv. Ed. Breitkopf, hög och låg.)

Betyg AB—a Roman, J. H. Dav. psalm 59:17—18. Men jag vill sjunga om Din makt. sv. h—f”. Tre andliga sånger. P. Vretblad. Elk. o. Schildkn. Stlm.

b) Barnvisor, skråvisor, sällskaps- och andra visor Betyg B—Ba O scholares discite. O skolarer lär-en Er. lat. sv. a—c". Så. gm. tid. Tegnér, A. A-e-i—o-u-y-å-ä-ö. sv. h—e”. Sjung med oss, mamma! bd. III. NMS.

Betyg Ab—a

Bellman, C. M. Märk, hur vår skugga. Fredmans epistel nr. 81. sv. c'—f". Sveriges melodibok, bd. 1. A. 0. Assar. Otto Olsson. NMS. Sjöberg, B. Bleka död-ens minut ur »Fridas visor» sv. ciss'—f". Så. gm. tid.

c) Dikt-sång. (Romans, Lied.) Betyg B—Ba Schubert, F. An die Laute. (Fr. Rochlitz.) ty. d'—fiss". (äv. låg sättn.) Schubert Lieder. D. 0. H. Sigurdsson. NMS. (äv. Peters, Sämtl. Lieder, 7 band). Lidholm, I. Jungfrulin. (E. Härninge) sv. d'—d”. Sex sånger. NMS.

Betyg Ab—a Schubert, F. Geheimes. (Goethe). ty. ess'-—-ass”.

Lindblad, A. F. En sommardag, sv. c'—f”. Sv. Ro. A. Lizell-Norrman. Sv. Körförb. Schumann, R. Der Nussbaum, (Mos-en.) ty. d'—fiss". (äv. låg. sättn.) Sämtl. Lieder, bd. I. Peters. Sjögren, E. Du schaust mich an mit stummen Fragen, op. 12. (J. Wolff.)

ty. c'—g". (ass”.) Tannhäuser. Elk. o. Schildkn. Stlm.

Wolf, H.

Peterson-Berger, W.

Stenhammar, W.

Betyg A Schubert, F. Brahms, J.

Rangström, T.

d) Folksånger Betyg B—Ba

Betyg Ab—a Shield, W.

e) Generalbas-aria

Betyg B—Ba Caccini, G.

Betyg Ab—a Purcell, H.

f) Kantat Betyg B—Ba Bach, J. S.

Betyg Ab—a Marcello, E.

Betyg A Burkhard, W.

g) Opera Betyg E_Ba Cavalli (Caletti- Bruni), F.

Betyg Ab—a Handel, G. F.

Nun lass uns Frieden schli-essen. (P. Heyse.) ty. ess'—ess". Ital. Liederbuch. nr. 8. Peters. Längtan heter min arvedel. (E. A. Karlfeldt.) sv. c'—fess". Ur Fridolins Lustgård. Abr. Lu. S. Vandraren, op. 261. (Vilhelm Ekelund.) sv. ty. c'—f". Visor och stämningar. 10 sånger op. 26. NMS.

Gretchen am Spinnrade. (Goethe.) ty. e'—a". Meine Liebe is griin. op. 635. (Felix Schumann.) ty. eiss'— a”. (äv. låg sättn.) Joh. Brahms songs. vol. I. Edw. F. Kalmus. N. Y. Även Peters. Sköldmön. (K. Boye.) sv. Samling red. av M. Pergament, NMS.

Du har låtit din kärlek få försvinna. sv. eng. d'——-e". Svenska folkvisor. Gunnar Hahn. Ed. Od. S.

The plough boy. eng. c'—f”. (äv. a—d".) Folksong arrange- ments volume III, British isles. B. Britten B. H.

Udite amanti. (0. Rinuccini.) it. g'—f”. L. F. I. K. Jeppesen. W. H. K.

lf music be the food of love. eng. d'—g". Orpheus Britanni- cus. Six songs. B. Britten. B. H.

Siehe, siehe, ich komme. Rec. ur kantat nr. 182. Himmels- könig, sei Willkommen, B. ty. G—h. Studiepart. Eulenburg.

Dopo tante e tante pene. Nach dem Leid, dem vielen, Schwe- ren, it. ty. e'—gess". Cäc. II. Ferd. Sieber. Ed. André.

Die Versuchung Jesu, op. 44. Kantat för bas (eller alt.) och orgel. (unis. kör. ad. lib.) ty. Fiss—g' (f'.) Bärenreiter-Aus- gabe. 1948.

(Utgåvorna syftar på klaverutdrag, där ej annat angives.) Vaghe Stelle. Aria ur op. »Erismena». (Aurelio Aureli) it. d'—g”. L. F. I. Knud Jeppesen. W. H. K.

Verdi Prati. Verdant meadows. Aria ur op. »Alcina». Con-

tralto(bar.). It. eng. ciss'—e". Händel Opera Songs. W. T. Best. B. H. äv. L. F. I. Knud Jeppesen. Poesia: Antonio Marchi. äv. Cäc. II. d'——f". it. ty.

Mozart, W. A. »Le Nozze di Figaro». Aria: Non so piu cosa son, cosa faccio. Cherubino, mz. it. ess'—g". Celebre arie d'opera, sopr. Ri- cordi.

Betyg A Verdi, G. »Aida»: Scena ed aria: »Ritorna vincitor.» Aida, sopr. it.

c'-——b". Celebre arie d'opera, sopr. Ricordi.

h) Oratorium, motett, mässa, passion Betyg B—Ba

Haydn, J. Den muntre herden ur Årstiderna. bar.

Betyg Ab—a

Händel, G. F. What's sweeter than a new-blown rose? eng. s. Aria ur orat.

. »Joseph». d'—-a". Handel oratorio songs. W. T. Best. B. H.

Mozart, W. A. Benedictus ur Missa brevis B-dur. K. V. 275. s. lat. d'—f". Geistl. Arien f. hohe Stimme. Walter Braunfels. Un.

Betyg A Bach, J. S. Gebt mir meinem Jesum wieder ur Matteuspassionen. b. ty. G—e'. Br. 0. Hä. Mozart, W. A. Tu virginum corona ur Mot-etten Exsultate. K. V. 165. s. lat.

ciss'—a”. Geistl. Arien f. hohe Stimme. Walter Braunfels. Un.

Förklaringar till repertoarförteckning

Uppgifter vid varje komposition Kompositörens namn.

Kompositionens namn, ev. opustal, K. V. e. d. I förek. fall för vilken röstkategori komp. är skriven. (exempelvis vid opera, oratorium, kantat.)

Inom parentes textförfattarens namn. De språk på vilka texten finns tillgänglig i den aktuella utgåvan, originaltextens språk understruket. Uppgift inom parentes anger originalspråk, ej tillgängligt i den akt. utgåvan.

G. h. om besiffring finnes. Sångens omfång. (Anges i regel i den noterade klaven, oavsett om oktavtrans- ponering förekommer vid utf. för man]. stämma.)

Om sången finns i en samling, dennas namn. I förekommande fall namn på bearbetare. Uppgift om förlag.

Förkortningar

sv = svensk. ty = tysk. no = norsk. fi = finländsk. da = dansk. eng = engelsk. it = italiensk. fr = fransk. öst = österrikisk. ry = rysk. lat = latin.

gb = generalbasbesiffring finnes. Abr. Lu. S = Abr. Lundquist Musikförlag, Stockholm. Ca. Ge. S = Carl Gehrmans Musikförlag, Stockholm. NMS = Nord. Musikförlaget, Stockholm. Br. 0. Hä = Breitkopf och Härtel. W. H. K. = Wilh. Hansen, Köpenhamn. B. H. = Boosey a. Hawkes. Aug = Augen-er (eng.) Un = Universal ed. Wien el. London. Ed. Od. S. = Edition Odeon, Sthlm. He så I el. II = Hemmets sånger, band I resp. II. D. L. i U = Das Lie-d im Unter- richt. Utgiven för hög och låg stämma med likartat innehåll. T. N. 1. E = The

new imperial edition. (finns 6 band, f. olika röstkategorier.) Sv. Ro A el. B = Svensk Romanssång, ed. A (hög) resp. B (låg), olikartat innehåll. Sv. Såly I el. II = Svensk Sånglyrik, bd I resp. 11. L. F. I, II, III = La Flora, bd. I resp. II och III. bearb. Knud Jeppesen. WHK. Cäc. I, II = Cäcilia-album bd. I resp. II. (I:be- arb. Ad. Schimon & Ferd. Gumberg. II: Ferd. Sieber. Finnes för tre olika röstlägen, med samma innehåll.) Så. gm tid = Aulin-Lewander: Sången genom tiderna, Na- tur och Kultur.

ten = tenor. Mz = mezzo. bar = baryton. b = bas. s = sopran. a = alt.

Klarinett

Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III.

Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestalt- ningsförmåga.

Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång sker efter lärarens bedömande.

Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studie- plan, som är avPassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet &) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning, ansats, nyansering och egalisering. b) Insikt i de vanligast förekommande artikulationsformerna.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande första delen ur en av de stora »klassiska» klarinettskolorna. A vista läsning.

2. Ins-tuderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande.

a) Duetter, karaktärstycken och spelmusik från tidigt 1700-tal till nutid.

b) Sviter, sonatiner och sonater.

c) Konserter.

d) Etyder, typiska för olika stilar och klarinettskolor.

e) Kammarmusik.

f) Ann-an repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—e skal] av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista.

3. Repertoar— och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän känne- dom om instrumentets repertoar från skilda perioder enligt 2 a—e. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupande insikter enligt följande:

1 . Teknisk färdighet

a) Utvecklande av tonbildningsmomenten. b) Utvecklande av artikulation. Skalor, sekund och tersetyder.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande andra delen ur en av de stora »klassiska» klarinettskolorna samt medelsvåra nutida etyder. A vista läsning.

2. Ins-tuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under betyget B—Ba nämnda grup- perna a——f. utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt.

3. Se under betyget B—Ba.

Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet 3) Mycket god insikt tekniskt och klangenligt.

b) Mycket god insikt i artikulation, skalor, kvart-, kvint- och oktavetyder. Dril- lar, dubbelslag o. a. utsmyckningar.

Tillämpad teknisk färdighet motsvarande tredje delen ur en av de stora »klas- siska» klarinettskolorna samt svåra nutida etyder. Mycket god a vista läsning.

2. Instuderad repertoar Se 2 under betyget AB—a.

3. Se under betyget B—Ba.

Gitarr Kursplanen gäller oavsett om studierna avser instrument I, 11 eller III.

Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet

Höger hand:

Handställning, anslag (stöd) (fritt) växelanslag (olika kombinationer t.ex. mimi/mama/iaia) m. m. Tumanslag:

Tumanslag i samband med växelanslag. Ackordanslag, areggio, tremolo. I samband med ackordanslag tre (fyr)-stämmiga kadenser i de vanligaste »gi- tarrtonarterna». (C, G, D, A och E dnr med parallelltonarter.)

Dämpteknik (höger hand).

Vänster hand:

Handställning Tonbildning

Första läget, enklare lägespel. Samtliga dur- och mollskalor, tran-sponering en- stämmigt.

Legato, vibrato, ornament (enklare). Dämpteknik (vänster hand).

Registrering: Mjuk, normal och nasal (hård) ton. Naturliga och konstlade flageoletter, staccato, pizzicato och rasqueado. Teknisk färdighet motsvarande Fernando Sor. Opus 60 = Tolv nlätta» etyder U. E. 11843 eller urval av därmed likvärdig litteratur.

Beträffande teknisk färdighet se (Per Olof Johnson) »Gitarrskola» E. A. 666 Anderssons Musikförlag, Malmö.

2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad (tekniskt) motsvarande enklare gitarrstycken av Sor, Giuliani, Tarrega (ex. Lagrima), Uhl, m. fl. (ex. Malinconia ur heft II U. E. 11181) och enklare lutstycken (ex. »Tänze der Renaissance» U. E. (13070). Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande.

a) Danser och folkmusik från olika länder och epoker (renässans — nutid).

b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma epoker. 0) Ett urval svitsatser, från renässans och barock och senare tid. (1) Sonater och sonatiner från barock (t. ex. generalbasstämma till några flöjt, blockflöjt eller filosonater) ev. någon sats ur en solosonat (senare tid).

e) Etyder, typiska för olika stilar och gitarrskolor.

f) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper (a—f) skall av eleven instuderas självständigt.

3. Repertoar och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar, såväl solo som ensemblelitteratur i alla svårighetsgrader.

4. Tabulatur Någon kännedom om förekommande lut och gitarrtabulaturer. Tysk, italiensk, fransk och spansk. (Se: tabulatur) I samband härmed studier i knäppinstrumentfabrik.

5. Studielitteraturkännedom Genomgång av de mest betydande gitarrskolorna och etydsamlingarna.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt följande.

1. Teknisk färdighet

a) Utveckling av högerhandstekniken. b) Utveckling av vänsterhandstekniken (högre lägen). c) Teknisk färdighet motsvarande Matteo Caccassi Op. 60. (U. E. 12248). d) Kadenser i samtliga dur och molltonarter.

2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad motsvarande Robert de Visee svit i d-moll (U. E. 11322). Medelsvårt stycke av Sor t. ex. Andante Largo. (U. E. 11960) Josef Lechtaler variationensvit op. 49 nr 2 (U. E. 11321). I olika stilarter valda verk motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Självständig instudering se betyg B—Ba.

4. Grundligare kännedom om olika lat och gitarrtabulaturer Eleven skall självständigt översätta och transkribera för gitarr lutstycken eller gi- tarrstycken (5-strängad) noterade i spansk, italiensk och fransk tabulatur.

Betyg A Fordringarna för betyget AB samt följande.

a) God insikt i hela högerhandstekniken.

b) God insikt i hela vänsterhandstekniken.

c) Teknisk färdighet motsvarande 20 studier Fernando Sor (A. Segovia). Ett urval av Costes etyder samt Tarregas Preludjer.

2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad motsvarande E-moll partitan av J. S. Bach Mozartvariationerna, Sor Leyenda. Albeniz. 3 och 5. Se under betyg B-—Ba. 4. Ingå-ende kännedom om samtliga Tabulaturer. Eleven skall stjävständigt översätta och bearbeta för gitarr, lut och gitarrstycken (5 str) noterade i fransk, tysk, spansk och italiensk tabulatur. Han bör även kunna skriva eng-basstämma för gitarr. Dessutom skall eleven självständigt utarbeta ett kompendium för gitarrunder- visning på alla stadier.

Satellit-a

Första årskursen Genomgång av musikläran med definition och exemplifiering av musikaliska ter- mer, omfattande stamtonerna och deras inledning, notskriften med historisk över- sikt, intervalläran, de olika tonalitetsbegreppen (kyrkotoner, pentatonik, dur-moll, moderna tonaliteter m. m.), rytm och tempo med tillhörande termer (tactus, tak- tarter, den nyare musikens oregelbundna kombinationer av betonade och obeto— nade delar, synkop, hemiol, polyrytmiska fenomen, m. m.), olika satstekniska be- grepp (homofoni, polyfoni, heterofoni, ackord, såväl treklanger som andra ackord- bildningar, kadenser från olika tidsepoker, dissonansbegreppet m. m.) samt ter— minologin kring det musikaliska föredraget (beteckningar för tempo, dynamik, agogik, allmänna uttrycksanvisningar m. m.).

Denna genomgång belyses genomgående med exempel från skilda epok-er inom den musikhistoriska utvecklingen liksom också från olika arter av folkmusik. I anslutning till den analytiska och gehörsmässiga genomgången också enklare skriv- och spelexemp-el.

Kurs i akustik.

Andra årskursen Fullständig satsanalys av ett antal verk från olika epoker: 1400—1500-ta1ens poly- foni, stilövergången vid 1600, den schiitzska stilepoken, högbarocken, scnba- rocken, övergången mellan barock och klassicism, wienklassicismen, romantikens olika faser, det senare 1800-ta1ets upplösning av dur-mollbegreppet, impressionis- men samt den moderna musikens olika tonalitetst'ormer, den seriella musiken.

Under vårterminen slutprov i den analytiska delen: 1) självständigt arbete, be- stående av fullständig satsanalys av ett verk från valfri epok, 2) skriftligt slut- prov, omfattande större uppgifter kring definitioner, speciella analysproblem samt vissa pedagogiska aspekter på ämnet satslära.

Tredje årskursen Praktisk skrivkurs med utgångspunkt från den harmoniska stilperioden: exempel skrivning, arrangemang för mindre besättningar (ej instrumentation i egentlig mening).

Lärolmrs i ämnet gehörslära Ögats träning: a vista-läsning och a vista—sång av melodiska, rytmiska och fler- stämmiga (harmoniska) uppgifter.

Ömts träning: diktat av olika slag: melodiska, rytmiska och harmoniska.

Den 2-åriga kursen hör i möjligaste mån följa och stödja kursen i satslära genom att i exempel (a vista—exempel och diktat) belysa samtidigt genomgångna avsnitt i satsläran.

De tre veckotimmarna fördelas lämpligen enligt följande: 1 vt diktat i större grupper, 2 vt i mindre grupper (omfattande huvudsakligen rytmiska studier och a vista-uppgifter, dessutom anvisningar på förfarande vid nedteckning av diktat, träning av minnet m. m.). Den gemensamma diktattimman indelad efter svårig— hetsgrad på diktaten, där eleverna har möjlighet att följa med den grupp, som bäst motsvarar deras kunnande. De båda övriga lektionerna bundna till be- stämd årskurs.

Huvuduppgiften för ämnet gehörsläran blir en]. ovanstående att främja kon- takten mellan notbild och upplevd klang hos eleverna.

Ämnet musiklära ingår naturligt i gehörsövningarna, men får samtidigt sin teoretiska huvudvikt i ämnet satslära. Enligt den gjorda uppdelningen kommer melodiläran naturligt in i satslärestudierna och återkommer i gehörsläran i form av diktat och a vista-uppgifter.

Blockflöjt

Nedanstående kursplan gäller för studier med blockflöjt som instrument I. Kurs- planen avser i första hand altblockflöjt, men även soprantenor- och basblockflöjt.

Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en från såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestalt- ningsförmåga.

Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande.

Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studie— plan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning och anblåsning. b) Insikt i de olika artikulationsformerna, tunggestaltning och tumteknik.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare sonater eller etyder ur blockflöjtskolor för fortsättningsstadict, oktavering- och a vista läsning.

2. lnstaderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande:

3) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid.

b) Karaktärstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder.

c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för— och högbarock men även senare tid.

(1) Sonater och sonatiner från barock och nutid.

e) Konserter från barock och nutid.

f) Etyder, typiska för olika stilar och blockflöjtskolor.

g) annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde.

Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista.

3. Repertoar— och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän känne— dom om instrumentets repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller så- väl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet 2) God insikt i tonbildning, tonträffning, artikulation och greppteknik.

b) God insikt i de båda utsmyckningsarterna.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande medelsvåra danser, sonater och konserter, eller etyder ur blockflöjtskalor för högstadiet.

2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a——f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och reper- toarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt.

3. Se under betyget B—Ba.

Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet a) Mycket goda insikter i tonbildning, tonträffning, artikulation, greppteknik, ny- ansering, frasering och vibrato.

b) God insikt i utsmyckningskonsten under de olika perioderna samt improvi- sation.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande konserter och sonater från ba- rocken eller nutida etyder för högstadiet.

?. Instuderad repertoar Se 2 under betyget AB—a. 3. Se under betyget B—Ba.

Blockflöjt (studieämne) Nedanstående kursplan gäller för instruktörslinjens obligatoriska kurs i blockflöjt. Kursplanen avser sopran— och altblockflöjt med huvudvikt på altblockflöjten.

Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestalt- ningsförmåga.

Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång sker efter lärarens bedömande.

Likaså tillkommer det lärare att för den enskilde eleven lägga upp en studie- plan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar.

Betyg B—Ba

1. Teknisk färdighet

a) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning och anblåsning.

b) Insikt i artikulationsgrundformerna.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare danser ur barocklitteratu— ren samt förmåga till enklare a vista läsning.

?. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande.

a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid.

b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder. 0) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock men även senare tid.

(I) Sonater och sonatiner från barock och nutid.

e) Konserter (endast för betyg A).

i) Etyder, typiska för olika stilar och blockflöjtskolor.

g) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde.

Slutprovet för instruktörslinjens obligatoriska kurs i blockflöjt omfattar:

a) 2 obligatoriska solostycken.

b) 2 a vista stycken (långsam och snabb sats ur barocken).

c) En av läraren föreslagen sonat att instuderas självständigt och att spelas med generalbas.

3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om instrumentets repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader.

Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet a) God insikt i tonbildning och greppteknik.

b) God insikt i artikulation samt kännedom om de vanligaste fasta (wesent- lichen) utsmyckningarna.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare sonat ur barocklitteraturen samt förhållandevis god förmåga till a vista läsning.

2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba, nämnda grupperna 2 a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och reper- toarens omfång. Se vidare 2, ang. slutprovets omfattning, under betyget B—Ba. 3. Se under betyget B—Ba.

Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande:

1. Teknisk färdighet a) Mycket god insikt i tonbildning, greppteknik och artikulation.

b) God insikt i de båda utsmyckningsarterna.

c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande medelsvår sonat eller konsert från barock och nutid samt förmåga till god a vista läsning.

2. Instuderad repertoar Se 2, under betyget Ab—a. Se vidare 2, ang. slutprovets omfattning under betyget B—Ba. 3. Se under betyget B—Ba.

Undervisning med speciell inriktning på vokal dirigering lämnas endast 1 års- kurs 3. Beträffande den grundläggande dirigeringsundervisningen i årskurs 1 och 2, se lärokurs i orkesterdirigering.

Studiemoment i kördirigering:

a) klargörande av skillnader mellan vokal och instrumental dirigering;

b) dirigentens förberedelse. Eleverna få anteckna olika arbetsmoment, syftande till att skaffa dirigenten tillräcklig förtrogenhet med en körsats för instudering med körensemble. Dessa moment genomgås även praktiskt med enklare körsats som arbetsmaterial;

c) elementära dirigeringsövningar, vid vilka årskursens elever tjänstgöra som övningsensemble. Arbetsmaterial huvudsakligen enstämmiga melodier och kanon;

(1) under senare delen av höstterminen dirigeringsövningar med hela elevkören omfattande stycken, som tidigare instuderats under körsångtimmarna. Härvid läg- ges huvudvikten vid själva dirigeringcn. Mindre avseende fästes vid körens pres— tationer, i den mån dessa icke äro direkt avhängiga av dirigentens slagteknik;

c) vårterminen ägnas åt självständiga instuderingsuppgifter, även omfattande de kompositioner, som dirigeringseleverna skola framföra vid examensprov i ämnet. Härvid ställes allsidiga krav på elevens instuderingsarbete t. ex. beträffande effek- tiv repetitionsteknik, tonbildning och intonation, textbehandling och deklamation, frasering och artikulation samt stämbalans och körklang;

1") vid examensprovet i kördirigering framför dirigeringseleven med elevkören en körsats, som under vårterminen instuderats, och vidare fullgöres instuderings- arbete med en för kören okänd komposition, som utdelats till examinanden några dagar före provet.

Ett nödvändigt komplement till själva kördirigentutbildningen utgör praktisk erfarenhet som körsångare. Varje elev på instruktörslinjen deltager därför under någon eller några årskurser i skolans elevkör.

Orkesterdirigering Årskurs 1

övningar i att dirigera enkla småstycken i 2/4, 3/4 och 4/4 legato- och markato- slag. Upptakten. Övningar i att slå den musikaliska frasen.

God kännedom om stråkinstrumenten, deras omfång och olika stråkarter (med ingående praktiska demonstrationer).

God kännedom om altklaven; övningar, såväl under lektionerna som i form av hemuppgifter i att skriva koraler, där andra stämman noterats i altklav.

Instrumenteringsövningar; kortare avsnitt ur klassiska pianosonater (t. ex. Clementi) sättas för stråkorkester.

Årskurs 2 övningar i att dirigera smärre stycken för stråkorkester och några blås—are; takt— arterna 1 (vals), 2 (marsch och halvtakt), 3, 4, 5 (3 + 2, 2 + 3), 6, 9, 12. Övningar i orkesterinstruktion. God kännedom om träblåsinstrumenten, deras konstruktion och omfång. Övningar i att läsa A- och B-klarinett. God kännedom om tenorklaven; övningar liksom under årskurs 1 i skrivning av koraler, där andra och tredje stämmorna noterats i alt- resp. tenorklav. övningar i att instrumentera för stråkar med enkla och dubbla träblåsare.

Samtliga taktarter väl behärskade. Dirigera och instruera orkester.

God kännedom om samtliga mässingsinstrument, deras konstruktion och om- fång.

övningar att läsa olika horntransponeringar samt kännedom om bakgrunden till de olika stämningarna.

Övningar i instrumentering för orkester, gärna korta avsnitt i olika besättnings- förslag.

I samtliga årskurser ingår repertoarkännedom, såväl beträffande den centrala orkesterrepertoaren genom tiderna som den repertoar, som lämpar sig för amatör- och skolorkestern.

BILAGA 7

Förslag till

Stadga för statsunderstödda musikinstruktörsskolor

1 kap. Inledande bestämmelser

1 &. Musikinstruktörsskolorna ha till uppgift att utbilda lärare och instruktörer till det frivilliga musikbildningsarbetet inom kommuner och studieförbund.

2 5. Vid musikinstruktörsskola skall finnas en treårig musikpedagoglinje. Denna av- slutas med musikinstruktörsexamen. Därjämte må vid musikinstruktörsskola anordnas en ett-årig förskola såsom för- beredelse till pedagoglinjen.

3 .S. Musikinstruktörsskola skall stå under inseende av skolöverstyrelsen. Skolöver- styrelsen har härvid att samråda med musikaliska akademien. Det ankommer på skolöverstyrelsen att utfärda de anvisningar och fastställa de formulär, vilka erfordras för tillämpning av denna stadga.

45.

Ledningen av musikinstruktörsskola utövas av en styrelse, ett lärarkollegium ()L'il en rektor.

5 &. För varje inusikinstruktörsskola utser skolöverstyrelsen på förslag av musika- liska akademien en inspektor. lnspektor har att utöva allmän tillsyn över musikinstruktörsskolan samt främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen. För sådant ändamål skall han skaffa sig kännedom om skolans undervisning, ordning och övriga förhållanden.

6 &. Undervisningen vid musikinstruktörsskolan är avgiftsfri.

7 5.

1 mom. Skolöverstyrelsen skall fastställa reglemente för varje musikinstruk- törsskola. Förslag till reglemente skall avgivas av skolans styrelse. Vid förslaget skall fogas yttrande av skolans lärarkollegium.

2 m 0 m. Reglementet skall innehålla

a) närmare bestämmelser angående förhållandet mellan skolan och dess huvud- man,

b) regler angående styrelsens sammansättning samt huru och för vilken tid de valda styrelseledamöterna skall utses,

e) bestämmelser angående antalet revisorer samt huru och för vilken tid de skola utses,

d) närmare bestämmelser angående skolans allmänna anordning, och admini- stration, lokaler och undervisningsmateriel,

e) instruktioner för rektor och lärare, dessa lärares tillsättande och entledi- gande,

f) huvudregler för undervisningstidens förläggning,

g) den tidsperiod räkenskapsåret omfattar, därest skolans räkenskaper avslu- tas för annan tid än arbetsår,

h) den tid inom vilken revisorerna skola granska räkenskaperna,

i) de bestämmelser i övrigt, som enligt denna stadga eller skolöverstyrelsens beprövande må vara påkallade.

2 kap. Undervisningens anordning

Studieplaner m. m.

8 &. 1 mom. Undervisningen vid musikinstruktörsskolans pedagoglinje är uppde- lad i huvudämnen och studieämnen enligt nedanstående uppställning:

Huvudämnen: en av följande kombinationer a—e

a) I ett stråk-, blås- eller knäppinstrument (= gitarr eller luta) ll sång III piano b) I sång Il piano 111 ett stråk-, blås- eller knäppinstrument c) I piano II sång 111 ett stråk-, blås- eller knäppinstrument d) I ett stråk- eller knäppinstrument II ett blåsinstrument III piano e) 1 ett blåsinstrument

11 ett stråk- eller knäppinstrument lII piano samt orkesterdirigering kördirigering gehörs—musiklära satslära musikhistoria pedagogik med pedagogisk psykologi praktisk lärarutbildning omfattande metodik, auskultations- och övningsunder- visning i instrument I i den valda kombinationen a—e ovan grupp och cirkelmetodik auskultations- och övningsundervisning [i grupp och klass] vuxenpedagogik.

Studieämnen: sång blockflöjt en semblespelning orkesterspelning instrumentation

körsång rytmik.

2 mom. Undervisningen vid musikinstruktörsskolans förskola omfattar föl— jande ämnen:

valfritt instrument

piano sång gehörs- och musiklära förberedande ensemblenndervisning förberedande orkesterundervisning körsång rytmik gymnastik

valfritt ämne i studiecirkelform. Undervisningsplanerna fastställas av skolöverstyrelsen i samråd med musika- liska akademien.

9 &.

Styrker studerande genom betyg eller intyg från universitet, högskola eller an- nan utbildningsanstalt eller från statlig eller under statlig tillsyn stående läroan- stalt att han i ämne inhämtat insikter, vilka motsvara musikinstruktörsskolans kurs i ämnet, må han av rektor befrias från att deltaga i undervisningen i ämnet, dock ej såvitt avser undervisningsövningar och ämnets metodik.

Ansökan om befrielse som nu sagts göres vid läsårets början.

10 &. Rektor skall, efter hörande av lärarkollegiet samt med ledning av undervisnings- planer och i övrigt givna bestämmelser för varje läsår uppgöra plan för arbetets fördelning mellan lärarna ävensom schema.

11 %. Eleverna höra i mån av möjlighet beredas tillfälle till regelbundna gymnastik- och idrottsövningar.

Övningsundervisning m. m.

12 5.

övningsundervisning förlägges till läroanstalter på platsen och, efter skolöver- styrelsens medgivande, till läroanstalt på annat ort.

Lärare vid musikinstruktörsskola må, i den utsträckning överstyrelsen det med- giver, undervisa vid läroanstalt, som avses i första stycket, och där handleda de studerande.

Erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig övningsundervisning vid mu- sikinstruktörsskolan samverkan med statsunderstödd läroanstalt, åligger det huvud- mannen för denna att deltaga i sådan samverkan, såvida ej läroanstalten oskäligt betungas eller hindras därav.

Om samverkan böra träffas erforderliga överenskommelser mellan överstyrelsen eller efter dess bemyndiganden, musikinstruktörsskolans rektor och vederbörande huvudman. Kan enighet ej nås, skall ärendet hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Undervisningsmedel m. m.

13 %. Läro- och handböcker bestämmas av skolöverstyrelsen i samråd med musika- liska akademien efter förslag av rektor.

I fråga om undervisningsmateriel, till vilket statsbidrag sökes eller erhållits, gäl- ler vad därom särskilt föreskrives.

Lärotider m. ln.

14 &.

Musikinstruktörsskolans arbetsår räknas, om ej skolöverstyrelsen medgiver an- nat, från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år.

15 å.

Läsåret omfattar 39 veckor, däri inberäknat den tid som vid början och slutet av varje termin oundgängligen erfordras för arbetets påbörjande och avslutning ävensom för inträdesprov.

övriga delar av året utgöra ferier.

16 %. Läsårets fördelning på höst- och vårtermin samt dagarna för terminernas början och slut fastställas av styrelsen.

17 &. Eleverna skola erhålla lov under läsåret med högst fjorton (14) dagar. Lovdagarna bestämmas av rektor.

18 &.

För att bereda lärare tillfälle att deltaga i studiedagar eller göra studiebesök i andra skolor må rektor inställa undervisningen under högst tre dagar för varje lärare och läsår.

19 &.

Rektor må inställa undervisningen på grund av smittsam sjukdom eller med stöd av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. 1 förstnämnda fall skall yttrande inhämtas av skolläkaren.

Undervisning, som inställts enligt första stycket, skall återläsas i den utsträck- ning skolöverstyrelsen bestämmer.

20 %.

Undervisningstiden indelas i lektioner. Lektionerna skola, där skolöverstyrelsen ej annorlunda bestämmer, omfatta 45 minuter.

Mellan två lektioner lämnas rast med 10 minuter. Senast efter dagens fjärde lek- tion förlägges måltidsrast, omfattande minst en timme.

Rektor må, om undervisningens art det kräver eller eljest särskilda skäl äro där- till, medgiva undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena.

21 %. Antalet elever i varje klass skall uppgå till lägst 12 högst 16.

18—621039

3 kap. Elever Intagning m. m.

22 &.

För att bli antagen till elev vid musikinstruktörsskola fordras att hava musika- lisk begåvning, tillräcklig musikteoretisk utbildning samt tillräcklig instrumen- tal eller vokal färdighet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Därjämte fordras

a) att sökande till förskolan genomgått grundskolans klass 9 eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper;

b) att sökande till musikinstruktörsskolan därjämte antingen genomgått två års— kurser vid folkhögskola eller 2-årig humanistisk fackskola eller på annat sätt för- värvat motsvarande kunskaper.

23 &. Sökande till musikinstruktörsskola skall under det kalenderår undervisningen börjar uppnå a) vid inträde i förskolan 18 år och b) vid inträde å pedagoglinjen 19 år. Skolans styrelse må om särskilda skäl i visst fall föreligga medgiva inträde i för- skolan vid 17 och å pedagoglinjen vid 18 år.

24 5. Ansökan om inträde skall ingivas till rektor senast den 1 maj. Vid ansökningen skall fogas åldersbetyg, läkarintyg, utvisande att sökanden icke lider av sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom musikinstruktör eller musikledare, samt vederbörande avgångsbetyg eller intyg från de läroanstalter sö- kande bevistat.

25 5. Samtliga sökande till förskolan och pedagoglinjen skola avlägga inträdesprov omfattande a) vid inträde till förskolan: instrumentalt/vokalt prov, gehörsprov och i före- kommande fall röstprov och pianoprov, b) vid inträde till pedagoglinjen: förutom under a) omnämnda prov även psyko- logiska prov i syfte att utröna de sökandes lårarlämplighet.

26 %.

Inträdesproven bedömas av en av styrelsen utsedd nämnd bestående av skolans rektor som ordförande samt så många av skolans ämneslärare, att samtliga vid provet förekommande ämnen äga sin egen representant.

Suppleanter i nämnden utses till erforderligt antal av styrelsen.

27 5.

Vid inträdesprov avgiver nämnden ett graderat utlåtande över varje sökande. Efter sammanräkning av resultaten skall nämnden förelägga kollegiet i dess hel- het ett intagningsförslag för var och en av förskolan och pedagoglinjen, i vilket de sökande skall uppsättas i den ordning, vilken nämnden anser bör gälla vid elev- antagandet.

28 5. Beslut om antagning av elever meddelas av lärarkollegiet. Bland kompetenta sökande, som av brist på lediga platser icke vinna inträde,

kan kollegiet på prövningsnämndens förslag, antaga ett lämpligt antal till aspi- ranter. Dessa må därefter i den ordning lärarkollegiet bestämmer vinna inträde, i den mån elevplats blir ledig, dock ej senare än fyra veckor efter läsårets början det år inträdesprovet ägt rum.

29 &. Elev skall i och utom skolan iakttaga gott uppförande och efterleva skolans ord- ningsstadga samt de föreskrifter som eljest må givas.

Vitsord, betyg och uppflyttning

30 &. Vid slutet av vårterminen i årskurs 1 och därefter i slutet av varje termin av- giver kollegiet vitsord över elevernas uppförande och ordning. Elevs uppförande bedömes med vitsorden: mycket gott (A), gott (B), mindre gott (C) och klandervärt (D), ordning med vitsorden: mycket god (A), god (B), mindre god (C).

31 &.

1 m om. Elevs insikter och färdigheter i undervisningsämnen vitsordas vid slutet av vårterminen i årskurs 1 och därefter i slutet av varje termin av veder- börande lärare. Vitsorden skall därvid vara: berömlig (A = 6), med utmärkt be- röm godkänd (a = 5), med beröm godkänd (AB = 4), icke utan beröm godkänd (Ba : 3), godkänd (B = 2), icke fullt godkänd (BC = 1) samt otillräcklig (C = 0).

Har elev jämlikt 9 & varit befriad från undervisning i ämne, skall han icke er- hålla vitsord däri.

2 m 0 111. Vid slutet av varje termin i högsta årskursen av pedagoglinjen bestäm- mas i kollegium av rektor och de lärare, som under de två senaste läsåren hand- lett elev, vitsord över undervisningsskicklighet. Härvid användas de i 1 mom. an- givna betygsgraderna; dock skall, då vitsordet med beröm godkänd (AB) använ- des, ett av följande tre numeriska värden angivas, nämligen 4,2 eller 4 eller 3,8.

3 m 0 m. Är vitsord beroende av två eller flera lärares bedömande och äro de icke ense, bestämmes vitsord genom omröstning mellan lärarna. I händelse av lika röstetal beslutar rektor om vitsord.

4 m 0 m. Beträffande ämne, vari elev icke är skyldig att avlägga kunskapsprov skall användas uttrycket »deltagit».

32 &. Vitsord skola införas i betygslängd. Vid slutet av varje läsår utom i högsta årskursen av pedagoglinjen och vid slutet av höstterminen i pedagoglinjens högsta årskurs erhåller elev ett av klassföre- ståndaren undertecknat betyg upprättat enligt fastställt formulär.

33 5.

Det ankommer på kollegiet att efter hörande av vederbörande lärare vid läs- årets slut besluta om elevernas uppflyttning i årskurs.

34 &.

Elev, som vid läsårets slut icke vunnit uppflyttning, må vid början av påföl- jande läsår undergå prövning, respektive uppvisa arbetsresultat i det eller de äm— nen, vari han icke blivit godkänd, såframt han av sjukdom eller annat giltigt för- fall under en längre tid av läsåret varit förhindrad att deltaga i undervisningen

eller lärarkollegiet av annat skäl anser sådan prövning eller fullgörande av arbete böra tillåtas honom.

35 å.

Elev som icke blivit uppflyttad från lägre till högre klass, må äga rätt att kvar- stå i klassen ännu ett år, därest ej styrelsen efter lärarkollegiets och skolläkarens hörande anser skälig anledning föreligga till antagande, att han ej skall kunna tillbörligt tillgodogöra sig undervisningen. Har han efter denna tids förlopp icke gjort tillräckliga framsteg, skall han, med utdrag ur betygskatalog, som i reglemen- tet föreskrives, skiljas från skolan.

4 kap. Examen

36 &. Musikiustruktörsexamen avlägges inför tre av skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien utsedda censorer. Vid fullgörandet av sitt uppdrag ha censorerna att ställa sig till efterrättelse den av Kungl. Maj:t för dem utfärdade instruktionen. Censorerna åtnjuta den ersättning som av Kungl. Maj:t bestämmes.

37 &.

För att examen skall godkännas fordras, att elev undergått godkänd examens- prövning i: instrument I, instrument II, instrument III, orkesterdirigering, kördi- rigering, satslära, musikhistoria och undervisningsskicklighet samt ådagalagt god- kända insikter och färdigheter i samtliga övriga pä timplanen upptagna betygs- ämnen och studieämnen i vilka vitsord givas.

I ämne, som icke förekommer på timplanen för sista terminen under högsta års- kursen gives det vitsord den studerande erhållit den termin, då undervisning i ämnet senast meddelats.

Elev äger erhålla befrielse från examensprövning i ämne, beträffande vilket han jämlikt 9 % ägt bli befriad från undervisning.

38 5.

Examensprövningen bedömes av en examensnämnd bestående av rektor, två äm- nesrepresentanter och de tre censorerna. Vitsorden sätts av nämnden på förslag av vederbörande lärare. Vitsorden i övriga betygsämnen och studieämnen vari vits- ord givas, sättes av vederbörande lärare i enlighet med 31 %.

över behörigen avlagd examen skall utfärdas examensbevis. I beviset skall angivas särskilda vitsord i vart och ett av de ämnen, vari eleven undergått examensprövning samt Vitsorden i övriga betygsämnen och studieäm- nen vari vitsord givas.

Vitsorden införas i särskild examenslängd enligt fastställt formulär. Avskrift av examenslängden insändes till skolöverstyrelsen inom en månad efter terminens slut.

För studeranden, som enligt 9 & varit befriad från undervisning i ämne och på grund därav icke erhållit vitsord däri i examen, skall i examenslängden och exa- mensbeviset göras anteckning om anledningen till befrielsen.

39 ä. 1 mom. Den som avlagt examen enligt denna stadga äger rätt att undergå efterprövning i de ämnen som ingår i examen. 2 mo m. Efterprövning i läroämnen må avläggas tidigast ett år efter examen. Rätt att undergå efterprövning i undervisningsskicklighet tillkommer den peda—

gog, som efter avlagd examen sammanlagt minst tre läsår bestritt full tjänstgöring, vid läroanstalt med offentlig insyn. Tjänstgöring av mindre omfattning må god— tagas efter beslut av skolöverstyrelsen.

3 inom. Anmälan till efterprövning skall göras hos rektor vid musikinstruk- törsskola. Vid anmälan skall fogas behörigen styrkt avskrift av sökandens exa- mensbetyg. Har sökande förut undergått efterprövning, skall behörigen styrkt av- skrift av betyg över sådan prövning bifogas. Det åligger rektor inom två veckor till skolöverstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande.

40 ä.

1 m 0 m. Efterprövning skall ske vid den musikinstruktörsskola, som skolöver— styrelsen anvisar, och, enligt rektors bestämmande, äga rum före utgången av ka- lenderåret näst efter det, varunder anvisning av överstyrelsen meddelats.

2 m 0 m. Prövning i läroämne förrättas av den lärare vid musikinstruktörssko- lan, som rektor utser. Vid prövningen skall rektor eller annan av rektor utsedd lärare närvara. Är rektor prövningsförrättare, skall den lärare närvara, som kol- legiet utser.

3 m om. Efterprövning i undervisningsskicklighet sker i minst två ämnen på olika undervisningsnivåer. Prov i varje ämne bedömes av rektor jämte minst två av musikinstruktörsskolans lärare, som utses av rektor.

»l m 0 m. Vitsord över efterprövning skall antecknas i särskild liggare. Vid bestämmande av vitsord över efterprövning i undervisningsskicklighet skall dock särskilt protokoll föras. Den prövande meddelas betyg enligt fastställt for- mulär. Anteckning om efterprövning skall av rektor göras på den examinerades examensbetyg.

5 m om. Vid prövningen närvarande lärare äger efter prövningens slut fram- ställa erinringar, vartill han kan finna anledning. Framställes erinran, skall an- teckning därom av rektor göras i liggaren eller, vid prövning i undervisnings- skicklighet, i särskilt protokoll.

41 &.

Av avgifter, som skola erläggas vid anmälan till efterprövning, och om återbe- talning av sådana avgifter, därest efterprövning icke äger rum inom fastställd tid, meddelas särskilda bestämmelser.

Sådana avgifter, som avses i första stycket, skola redovisas i musikinstruktörs- skolans räkenskaper.

Kap. 5. Styrelse ach lärarkollegium

Styrelse

42 &.

För 111usikiustruktörsskola skall finnas en styrelse bestående av sex ledamöter jämte lika många suppleanter, samt av tjänstgörande rektor såsom självskriven le- damot.

Av styrelsens ledamöter skola två utses av Kungl. Maj:t efter förslag av, beträf- fande den ene skolöverstyrelsn och beträffande den andre musikaliska akade- mien. Övriga ledamöter väljas av skolans huvudman.

Ledamot må icke utses eller väljas för längre tid än fyra år. Styrelsen utser för varje arbetsår bland styrelsens valda ledamöter ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare.

Tjänstgörande rektor skall vara styrelsens sekreterare.

1 mo m. Styrelsen sammanträder minst 3 gånger per arbetsår på kallelse av ordföranden, när denne finner det påkallat eller när rektor eller minst två leda— möter för uppgivet ändamål göra framställning därom.

2 mo m. En av lärarkollegiet för varje arbetsår utsedd lärare vid skolan eller suppleant för denne, äger som lärarnas representant närvara vid styrelsens sam- manträden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Lärarrepre- sentant skall kallas till sammanträde.

3 mom. Till styrelsesammanträde för behandling av frågor, som röra lärjung- arnas hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan, skall även kallas skol- läkaren, där sådan är anställd, och äger han därvid att deltaga i styrelsens över- läggningar och beslut.

4 mom. Minst en gång årligen skall styrelsen hålla sammanträde gemensamt med lärarkollegiet.

44 &.

Styrelseledamot eller lärarrepresentant må ej närvara vid behandling av ärende, som personligen rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 ä 2 rättegångsbalken.

Lärarrepresentant må ej heller närvara vid behandling av ärende om tillsättning av rektor eller lärare eller disciplinär åtgärd mot sådan befattningshavare.

45 5.

1 mom. Styrelsen är beslutmässig, därest minst hälften av dess medlemmar äro tillstädes. Dock skola minst två tredjedelar av antalet ledamöter närvara vid beslut om tillsättande av rektor eller ordinarie lärare eller om disciplinär åtgärd mot rektor eller lärare.

2 mom. Omröstning skall ske öppet; dock skall vid val eller tillsättande av befattningshavare omröstning verkställas med slutna sedlar, därest ledamot så be- gär. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom flertalet förenat sig. Vid lika röstetal skiljer vid val eller tillsättande av befattning lotten medan i övriga fall den mening gäller, som ordförande biträder.

46 %.

1 m 0 m. Styrelsen skall ha sorgfällig vård om skolan, främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen samt tillse, att arbetet bedrives enligt gällande före- skrifter.

2 mom. Styrelsens ledamöter böra besöka skolan och åhöra undervisningen för att skaffa sig kännedom om skolans verksamhet och behov. Finnes anledning till anmärkning, bör detta allt efter omständigheterna anmälas till rektor eller styrelsen.

47 5.

Styrelsen skall svara för skolans ekonomiska förvaltning och därvid årligen inom föreskriven tid till skolöverstyrelsen avlämna förslag till utgifts- och inkomststat samt förslag till anslagsäskanden ävensom meddela erforderliga föreskrifter om rä- kenskapsföring, kassavård och kontroll därpå, i den mån dylika föreskrifter ej meddelas av riksräkenskapsverket eller skolöverstyrelsen.

48 &. Styrelsen eller, om styrelsen så beslutar, rektor skall avgiva årsredogörelse se- nast två månader efter arbetsårets slut. Anvisningarna angående årsredogörelser utfärdas av skolöverstyrelsen.

Utöver vad denna stadga, skolans reglemente och övriga bestämmelser eljest föreskriva, åligger det styrelsen särskilt:

a) att efter förslag av rektor fastställa allmänna riktlinjer för undervisningen vid skolan,

h) att efter lärarkollegiets hörande fastställa ordningsstadga för skolan,

e) att antaga och entlediga rektor och lärare, (1) att bevilja rektor semester och rektor och lärare sökt tjänstledighet, om ej annat av Kungl. Maj:t föreskrives.

e) att förordna om befattnings uppehållande under ledighet, om så erfordras,

f) att utfärda tjänstgöringsbetyg för rektor enligt av skolöverstyrelsen fast- ställt formulär,

g) att om så prövas nödigt, efter förslag av rektor och sedan lärarkollegiets mening inhämtats, skilja elev från skolan; dock att styrelsen må uppdraga åt rek— tor att efter lärarkollegiets hörande tills vidare skilja elev från skolan,

11) att årligen uppgöra och inom föreskriven tid till skolöverstyrelsen avläm- na förslag till utgifts- och inkomststat för skolan samt förslag till anslagsäskan- den.

Lärarkollegiet

50 &. Lärarkollegiet utgöres av rektor såsom ordförande och samtliga lärare vid sko- lan. Där skolläkare är anställd, skall han deltaga i de kollegiets överläggningar och beslut, som avse elevernas och skolans hygieniska förhållanden och hälsovården.

51 &.

Läran—kollegiet tillkommer att

a) överlägga om arbete och fritidsförhållanden vid skolan,

b) minst en gång årligen deltaga i gemensam överläggning med skolans sty- relse,

c) yttra sig om förslag till reglemente för skolan, (1) yttra sig om rektors förslag till arbetsplan och schema,

e) antaga elever,

f) vid lämpliga tidpunkter överlägga om eleverna och deras förhållanden,

g) handlägga frågor om annan studiehjälp än sådan, som utgår av statsmedel,

h) vid slutet av varje läsår eller eljest, då så påkallas, avgiva vitsord över ele- vernas ordning och uppförande samt

i) i övrigt handlägga ärenden, som skolans styrelse eller rektor hänvisar till lärarkollegiet.

52 &.

Lärarkollegiet sammanträder på kallelse av rektor minst två gånger varje ter- min och i övrigt så ofta ärendena det påkalla eller då sammanträde begäres av minst två ledamöter.

Lärarkollegiet är beslutmässigt där mer än halva antalet ledamöter är tillstädes. Vid lika röstetal för skilda meningar gäller den, som omfattas av rektor.

Vid sammanträde skall föras protokoll av rektor eller den lärare rektor därtill utser. Protokollet skall justeras av särskilt utsedd lärare.

6 kap. Befattningshavare

Allmänna bestämmelser

53 5.

Vid musikinstruktörsskola skola finnas en rektor och erforderligt antal ordina- rie lärare. Dessutom må i mån av behov och tillgång på medel anställas icke-or- dinarie lärare.

54 &.

Befattningshavare, som vet sig lida eller ha lidit av tuberkulos, är skyldig att snarast underrätta skolans läkare härom. Vid misstanke om tuberkulos bör befatt- ningshavare hänvisa sig till tjänsteläkare för att av honom undersökas eller hän- visas till undersökning. Befattningshavare är därvid skyldig att snarast meddela skolans läkare undersökningsresultatet, som bör föreligga i form av skriftligt in- tyg. Skulle han till följd av befarad smittrisk på grund av tuberkulos av skolans läkare tillrådas avbryta sin tjänstgöring men dock önska kvarbliva i tjänst, är han skyldig att omedelbart delgiva rektor och skolans läkare detta.

Befattningshavare, som reagerar negativt för tuberkulin, bör tillrådas låta vac- cinera sig emot tuberkulos.

Åligganden Rektor

55 &.

Rektor utövar den omedelbara ledningen och tillsynen av skolan. Det åvilar här- vid rektor särskilt att

a) öva tillsyn över undervisning och ordning inom skolan,

b) där elevhem finnes inrättat, ansvara för skötseln och ledningen av detsam- ma,

c) tillse, att i vederbörlig ordning givna bestämmelser angående arbetet och ordningen inom skolan iakttagas,

d) sammankalla skolans lärare för att med dem överlägga om skolans ange- lägenheter,

e) till skolans styrelse göra de framställningar, som erfordras för främjande av skolans verksamhet,

f) tillse, att skolans fastigheter, undervisningsmateriel och inventarier väl vår- das och att nödiga anteckningar föras över dessa,

g) svara för att skolans dagböcker, liggare över vid skolan anställda lärare, jämte deras meriter och tjänstgöring ävensom övriga anteckningsböcker föras efter av överstyrelsen fastställt formulär,

h) svara för skötseln av skolans expedition och vara anträffbar för allmänheten på bestämda tider,

i) svara för att förteckning över inkommande och avgående handlingar föras ävensom att inkomna handlingar och koncept till avgående skrivelser förvaras,

j) där ej annorlunda föreskrives i skolans reglemente, föra och förvara skolsty- relsens protokoll och därtill hörande handlingar,

k) svara för att avlöningslistor upprättas, ]) i den mån skolans huvudman så bestämt, handhava för skolan anvisade eller eljest till skolans förfogande ställda medel samt ansvara för och föra räkning över sådana medel ävensom rekvirera för avlöningar och för skolans drift i övrigt er- forderliga medel och verkställa de utbetalningar, för vilka sålunda rekvirerade medel äro avsedda,

m) bereda och utarbeta de framställningar, berättelser, redogörelser och ytt- randen, som för skolans räkning skola avgivas till vederbörande myndigheter, samt

n) i förekommande fall efter styrelsens bestämmande företräda styrelsen.

56 %. Rektor är skyldig meddela undervisning lägst 5 och högst 10 veckotimmar. An- talet veckotimmar bestämmes av skolöverstyrelsen.

Lärare

57 5.

Det åligger lärare att

a) efter anmodan av rektor vara klassföreståndare,

b) deltaga i lärarkollegiets sammanträden, konferenser och övriga i vederbörlig ordning föreskrivna sammanträden och möten,

c) granska elevernas skriftliga arbeten, (l) medverka vid anordnande och bedömande av prov och examina,

e) vaka över elevernas uppförande och ordning under lektioner och raster samt då de eljest stå under hans tillsyn,

f) efter förordnande av skolans styrelse vara föreståndare för viss eller vissa kurser,

g) i den mån han av rektor därtill förordnas svara för vården av undervisnings- materiel och dess förteckning,

h) föra vederbörliga anteckningar i dagbok och de övriga anteckningar som rektor kan finna erforderliga samt

i) i den mån elevhem finnes inrättat vid skolan på skolstyrelsens uppdrag bi- träda rektor vid övervakandet av ordningen inom elevhemmet.

Tjänstetillsättning m. m. 58 5. Samtliga tjänster tillsättas av skolans styrelse.

59 5.

Då rektorstjänst eller ordinarie ämneslärartjänst blivit ledig eller, när så ske kan, i god tid dessförinnan, skall rektor avgiva skriftligt motiverat förslag, huruvida tjänsten bör omfatta företrädesvis särskilt angivna ämnen eller ämnesgrupper eller, beträffande rektorstjänst, icke omfatta viss ämnesgrupp. Styrelsen beslutar därefter, vilket ämne eller vilken ämnesgrupp tjänsten företrädesvis skall omfatta, eller, beträffande rektorstjänst, att den ej skall hänföras till visst ämne eller äm- nesgrupp. Beslut av innebörd att tjänsten skall omfatta företrädesvis särskilt an- givna ämnen, må dock fattas endast om skolöverstyrelsen lämnat medgivande därtill. Styrelsens beslut jämte rektors förslag skall intagas i protokollet.

Senast tre månader efter det tjänst som rektor eller ordinarie ämneslärare bli— vit ledig, skall skolans styrelse, om skolöverstyrelsen ej medgivit uppskov, i Post- och Inrikes tidningar utfärda kungörelse om ledigheten med förläggandc av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för kungörandet.

I kungörelse skola angivas ämne eller ämnesgrupp, som tjänsten enligt 1 mom. företrädesvis skall omfatta, löneförmåner och övriga anställningsvillkor samt tillträdesdag.

Ansökan till ordinarie tjänst

60 5.

1 m om. Den som vill komma i fråga till ledigförklarad tjänst som rektor eller ordinarie ämneslärare skall före ansökningstidens utgång till skolans expedition inkomma med sin till styrelsen ställda ansökan.

2 mom. Sökande skall vid ansökan foga behörigen styrkt meritförteckning enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär samt

a) betyg över examina, prov och kurser eller andra motsvarande handlingar;

b) betyg eller intyg över sådan lärartjänstgöring, som sökande önskar åbe- ropa;

c) om betyg och intyg, som under b) sägs, icke till någon del avse de senaste åtta månaderna före ansökningstidens utgång, annat vederbörligt intyg om sö- kandens verksamhet och vandel under nämnda tid;

d) om skolöverstyrelsen tidigare förklarat sökande behörig som extra ordi- narie eller extra ämneslärare vid musikinstruktörsskola, överstyrelsens beslut här- om; samt

e) uppgift om de övriga omständigheter sökande vill åberopa som meriter. Efter anmodan skall sökande därjämte inkomma med åldersbetyg, läkarintyg samt övriga handlingar, som skolans styrelse finner skäl infordra.

Läkarintyg skall vara utfärdat tidigast sex månader före ansökningstidens ut- gång och utvisa, huruvida sökande är fri från sjukdom eller lyte, som medför olämplighet för läraryrket.

Betyg och intyg skola företes i behörigen styrkt avskrift. Sökande är skyldig att efter anfordran ingiva original.

Tillsättning av ordinarie tjänst

61 %.

1 mom. Musikinstruktörsskolans styrelse skall skyndsamt till skolöverstyrel- sen insända inkomna ansökningshandlingar samt dessutom

a) utdrag av styrelsens protokoll över beslut enligt 59 å och

b) förteckning över sökandes meriter enligt av skolöverstyrelsen fastställt for- mulär.

2 mo m. Skolöverstyrelsen skall pröva sökandes behörighet och lämplighet för tjänsten med hänsyn till insikter, erfarenhet som lärare och för tjänsten erfor- derliga egenskaper. Skolöverstyrelsen har därvid att inhämta musikaliska akade- miens yttrande.

överstyrelsen må, om den finner skäl därtill, uppföra de sökande i viss ord- ning med hänsyn till graden av deras lämplighet.

3 mom. Skolans styrelse skall till tjänstens innehavare utse en av de sökande som förklarats behörig och lämplig för tjänsten. Vid tillsättning av lärartjänst skall dock rektors yttrande först ha inhämtats.

I skolstyrelsens protokoll skall angivas bestämd uppsägningstid. Tillkännagivande om styrelsens beslut skall ofördröjligen införas i Post- och Inrikes tidningar. Den utsedde skall underrättas genom utdrag av protokollet. Protokollsutdrag skall jämväl tillställas skolöverstyrelsen.

Nytt ledigförklarande av ordinarie tjänst

62 %. Om ingen sökande anmält sig eller av skolöverstyrelsen förklarats behörig och lämplig, skall tjänsten, så snart ske kan, ånyo kungöras ledig. Om endast en eller två sökande förklarats behöriga och lämpliga, må tjänsten om styrelsen så finner lämpligt ånyo kungöras ledig.

Efter medgivande av skolöverstyrelsen må jämväl eljest nytt ledigförklarande äga rum.

Har tjänst ledigförklarats utan iakttagande av gällande föreskrifter, må skol- överstyrelsen förordna, att tjänsten skall ånyo kungöras ledig.

63 &. Vid anställning av icke-ordinarie lärare skall i skolstyrelsens protokoll angivas vilken tid anställningen omfattar. Den utsedde skall underrättas genom utdrag av protokollet.

64 5.

För behörighet till ordinarie och extra ordinarie lärartjänst fordras att

a) vara känd för hedrande vandel,

b) vara fri från sjukdom och lyte, som medför olämplighet för tjänsten,

c) äga god förmåga att undervisa, gott sätt att behandla eleverna och grundlig insikt i det eller de ämnen, som ingå i tjänsten,

d) hava under minst två år med goda vitsord tjänstgjort som lärare vid läroan- stalt under offentlig kontroll, eller ha annan lärartjänstgöring som av musikaliska akademien därmed jämställes,

c) hava, såvitt avser allmän metodik, musiklärarexamen och hava akademiska betyg i ämnet pedagogik med pedagogisk psykologi eller hava förvärvat motsva_ rande kunskaper,

f) besitta, såvitt avser musikteori, goda insikter i musikalisk facklära, vits- ordade genom betyg från musikhögskola eller genom eget kvalificerat tonsättar- skap eller musikteoretiskt författarskap,

g) kunna uppvisa, såvitt avser praktiska vokala eller instrumentala undervis- ningsfack samt dirigering, god teknisk och konstnärlig färdighet inom sitt om- råde,

h) hava antingen genomgått utbildning, som enligt skolöverstyrelsens beslut medför behörighet för ifrågvarande undervisningsämne, eller blivit av skolöver- styrelsen förklarad behörig att undervisa i det eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar.

Vid prövning av sökandes behörighet har skolöverstyrelsen därvid att inhämta yttranden från musikaliska akademien.

65 5. För behörighet till rektor fordras utöver vad i 64 % stadgas väl vitsordad orga- nisationsförmåga och administrativ erfarenhet.

Ledighet, vikariat och avsked

66 &.

1 m om. Rektor äger bestämma tiden för uttagande av honom tillkommande semester, såvitt avser ferietid och förordna vikarie för sålunda bestämd tid. Se- mester i övrigt och annan ledighet för rektor beviljas av skolans styrelse, som i dylikt fall jämväl förordnar vikarie.

Behöver rektor längre ledighet än sex månader må den beviljas av skolöver- styrelsen.

2 m om. Beslut om semester och annan ledighet för rektor ävensom om för- ordnande av vikarie skall omedelbart anmälas till skolöverstyrelsen.

67 %. Annan ledighet än ferier mä beviljas lärare av rektor under högst en vecka per läsår och eljest av skolans styrelse.

Vikarie förordnas —— i mån av behov _— av den som beviljat ledigheten. Anm.: Vid längre ledighet kan behörighetsprövning genom skolöverstyrelsens försorg bliva erforderlig.

7 kap. Disiplinära åtgärder

68 5.

1 mom. Ådagalägger rektor eller lärare försumlighet, oskicklighet eller klan— dervärt uppförande, äger styrelsen tilldela honom varning. Har han gjort sig skyl- dig till fel av svårare beskaffenhet eller har han icke låtit sig råtta av tilldelad varning, må styrelsen skilja honom från befattningen.

Beslut, varigenom rektor eller ordinarie lärare skiljes från tjänsten, skall under- ställas skolöverstyrelsen för prövning och godkännande.

Innan styrelsen prövar fråga om disciplinär åtgärd mot rektor eller lärare, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför styrelsen, uttala sig om vad som anföres mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare.

2 m om. Inledes disciplinärt förfarande mot rektor eller lärare eller vidtages åtgärd för att anställa åtal mot honom äger styrelsen, om särskilda skäl äro därtill, med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock ej längre än till dess lagakraftägande beslut eller dom föreligger.

8 kap. Besvär

69 5.

Över beslut av skolans styrelse på grund av föreskrift i denna stadga mä be- svär anföras hos skolöverstyrelsen, då beslut rör tillsättning av rektor eller ordi- narie lärare, disciplinär åtgärd enligt 68 & eller skiljande av elev från skolan. Be- svären skola ha inkommit till skolöverstyrelsen inom tre veckor, räknat beträf- fande beslut om tjänstetillsättning från den dag, då beslutet kungjordes i Post och Inrikes tidningar, och eljest från den dag, klaganden fick del av beslutet.

Över avgivet betyg eller vitsord må klagan ej föras.

BILAGA 8 PM

rörande behovet av lokaler för F olkliga musikskolan, Ingesund, Arvika

Nuvarande lokaler Musikskolans nuvarande lokaler består av skolhuset, till skolhuset anslutet elev- hem samt fristående lärarbostad, inrymmande två lärarbostäder, varav en sedan husets tillkomst disponerats av elevhushållet för matsalar. Skolhuset invigdes 1933, medan övriga fastigheter togs i bruk 1951—52.

Skolhnset Denna fastighet avsågs att ingå som kärna i ett större byggnadskomplex, omfattan- de undervisningslokaler, aula (med gymnastiksal), bibliotek, övningsrum, expedi- tioner och kollegierum, vaktmästarekontor samt diverse förvaringsutrymmen, vår- mccentral och bränsleupplag. Anslutna till denna fastighet skulle i två flyglar matsalar och ekonomiutrymmen respektive elevbostäder inrymmas.

Av dessa planer förverkligades endast byggandet av kärnan. Musikskolans lo- kaler för undervisningsändamål och administration bestod 1953 av: aula, rektors- expedition och lärarrum, ett mindre rum för bibliotek, en större sal för sångkörens arbete, ett dagrum för eleverna samt ett förvaringsrum. Genom rationaliseringar har scenen i aulan avstängts och ombyggts till tre smärre rum för expeditioner, en foyer har blivit undervisningsrum för en av pianolärarna, ett pentry bredvid aulan till undervisningsrum för den andra pianoläraren, sångsalen har omgjorts till bib- liotek, det gamla biblioteket samt dagrummet till två undervisningssalar för grupp- undervisning i teori. Lärarna i sång, stråkinstrument och blåsinstrument har be- retts undervisningsrum genom inredning av diverse vindsutrymmen och förva- ringsutrymmen i andra plan av skolhuset. Därtill användes aulan för kör, orkester och kammarmusik, varvid salen nu möjliggör fristående gymnastik men ej red- skapsgymnastik.

Skolan saknar för närvarande speciella övningsrum för eleverna. Det är med vanlig byggnadsteknik otänkbart, att de skall kunna öva på sina rum, då de däri- genom omintetgör alla möjligheter för kamrater att finna den ro, som är önsk— värd inom ett elevhem, samt möjlighet att lösa läsuppgifter i musikteoretiska och allmänna ämnen.

I samband med rationaliseringarna har skolhuset även restaurerats, så att det nu med undantag för foyéer och trappuppgångar är i gott skick.

Elevhemmet

Elevhemmet är en modern tegelbyggnad i två plan med källarutrymmen. I varje bostadsplan finnes 7 rum, disponerade som 4 dubbelrum och 3 enkelrum. Här- till kommer ett gästrum samt ett isoleringsrum. I andra våningsplanet finns ett pentry med kokplatta och kylskåp samt diskbänk och förvaringsskåp. Till varje våning hör tre toaletter. Badrum för flickor är inrymt i källaren, medan pojkarnas

badrum ligger i skolhusets källare. Elevhemmets källare innehåller dessutom stryk- och tvättrum, förvaringsrum för väskor och koffertar, cykelrum samt ett rum med ping-pong-spel. I våning 1 finnes ett ljust dagrum, ovanför vilket finnes en stor altan.

l elevhemmet har skolledningen under en rad år inhyst 38 elever i stället för planerade 22 eleverna. Sedan ett år tillbaka har dock möjlighet erbjudits att hyra en flygel i pensionat Skönvik, beläget mellan skolan och Arvika, vilket tillåtit en begränsning av antalet hyresgäster i elevhemmet till 28. Sålunda har dubbelrummen nu kunnat utnyttjas som rum för två personer, medan en- kelrummen fortfarande inhyser två personer. Denna situation måste i nuva- rande situation såväl ur hygienisk som ur allmän trivsels- och arbetssynpunkt be- traktas sem tillfredsställande och har godkänts av skolläkaren. Genom att unge— fär halva elevkadern bor utanför skolan poängteras emellertid problemet med bristande övningsutrymmen ytterligare, då de elever, vilka bo utanför skolan, under håltimmar etc. sakna lokaler för läxläsning och övningsspel. För att i någon mån råda bot för detta har skolans styrelse hyrt Dotteviks folkskola, belägen bredvid Skönvik, att av berörda elever användas till övningsändamål efter kl. 16.

Elevhnshållet Matsalar för elever och lärare är 'inhysta i en ombyggd lärarbostad, där även ett till ytan otillräckligt men beträffande utrustning acceptabelt kök kunnat åstad- kommas. I källaren ligger tvätt-, tork- och strykrum samt grovkök. Såväl elevhus- hållet som den med denna fastighet sammanbyggda lärarbostaden erhåller värme via en kulvert från skolhusets värmecentral.

I elevhushållets vindsvåning ligger två rum samt toalett för ekonomipersonalen, som f. n. utgöres av kokerska samt tre serverings—köksbiträden. Kokerskan har dock egen bostad i Arvika liksom vaktmästaren och skolhusets och elevhemmets städerska.

Lärarbostaden

Lärarbostaden utgöres av en med föregående fastighet sammanbyggd bostad om fyra rum och kök med hall, badrum, toalett samt särskilt matrum i direkt anslut- ning till vardagsrum. Bostaden är rymlig och modern. I vindsvåningen har in- retts två mindre sovrum. Matkällare finnes, medan tvätt- stryk- och torkutryminen är gemensamma med elevhushållets.

Hektorsbostaden

Rektorsbostaden utgöres av en äldre villa om fem rum, hall, bibliotek, jungfrukam- mare och kök samt toaletter och badrum, tillsammans c:a 190 m2. Denna fastighet äges dock inte av musikskolans huvudman utan har ställts till skolans förfogande av Värmlands läns landsting.

Sammanfattning Utgående från det elevantal, vilket nu utgör skolans kapacitet (50—60 elever), kan följande fastslås:

1) bostadsrum inom elevhem saknas för c:a 25—30 elever; 2) övningsutrymmen saknas till 90 % av behovet; skulle nuvarande utrymmen, vilka i intet fall byggts med tanke på elevernas enskilda arbete, underkännas av hygieniska skäl, uppstår en lokalbrist på 100 %;

3) på grund av skolbyggnadens bristfälliga isolering och dåliga planläggning måste flera undervisningsrum inom skolhuset betecknas som otillfredsställande; detta gäller i främsta hand de lokaler, där instrumental eller vokal undervisning äger rum;

l) matsalsutrymmena äro otillräckliga för nuvarande elev- och lärarkader samt ej praktiska ur arbetssynpunkt.

Av ovanstående punkter måste nr 2) anses ha prioritetsrätt vid ett utbyggnads- program. Under överskådlig tid kommer bostäder utanför skolan att stå till för- fogande, under förutsättning att elevantalet inte ökas. Under samma förutsätt- ning är det möjligt att även i fortsättningen bruka de lokaler, vilka behandlas i punkterna 3)—4). övningsutrymmen är däremot skolans största problem. På grund av att en så stor del av undervisningen är individuell måste övningsutrymmen med god isolering åstadkommas, varefter allt sådant arbete, vilket åstadkommer störande ljud, förbjudes i elevhemmet. Vid en ev. om- och tillbyggnad av skolan kan detta problem även lösas så, att samtliga de elevrum, vilka beräknas för en person, inredas och byggas så, att de dessutom kunna fungera som övningsrum för vederbörande elev. Även i detta fall blir dock ett antal specialrum nödvändiga för pianospel samt för spel av blåsinstrument.

Möjligheten att f. n. mottaga endast 50—60 elever har medfört, att skolan varje år måste avvisa ett mycket stort antal lämpliga sökande. Enligt den utredning, vilken Samarbetsnämnden för yrkesutbildning och arbetsförmedling gjorde 1955/56 är antalet sökande till musikskolan på Ingesund dubbelt så stort som till Kungl. Musikhögskolan resp. konservatoriet i Göteborg, medan intagningssiffran är av- sevärt mycket lägre än i dessa nämnda läroanstalter (mindre än 25 % antagna mot mellan 28—33 % i Stockholm-Göteborg). Ur utbildningssynpunkt skulle det vara lämpligt med ett elevantal om c:a 80—90 elever.

I det följande redovisas två alternativa utbyggnadsprogram, det första utifrån oförändrat antal elever, det andra utifrån ett ökat antal elever.

Utbyggnadshehov Alternativ 1: elevantal lika med nuvarande, max. 60

Bostäder för 48 personer, varvid så många som möjligt av rummen ut- formas som enkelrum, lämpliga för musikstudier .................. c:a 500 rn2 20 st. övningsrum av min. 3 x 3 m. storlek ....................... 180 m2 4 st. lektionssalar för gruppundervisning år 40 m2 .................. 160 m2 Matsal med kök, kapprum + toalett (90 pers.) .................... c:a 120 m'—' Personalbostäder, 5 enkelrum .................................... 90 m? Vaktmästarbostad .............................................. 85 1112

Summa 1 185 m2

Alternativ 2: elevantalet ökat till 86 elever Det bör understrykas, att enär en stor del av musikskolans arbete nödvändigtvis måste organiseras som individuell undervisning och arbete i smärre grupper, lokal- behovet blir avsevärt mycket större per elev än vid skola med normal klassunder- visning. Undervisningsformerna medför även ökat behov av lärartimmar, vilket medför större lärarpersonal.

I detta alternativ har det befintliga skolhuset omdisponerats att förutom den stora salen omfatta panncentral, förvaringsutrymmen, nuvarande utrymmen för individuell undervisning tagna i bruk som övningsrum, nuvarande bibliotek ut- ökat med angränsande rum, nu använda som teorirum. Nuvarande administrations- utrymmen tas i bruk för instrumentförvaring etc. I nytillkommande byggnader inrymmas:

administrationslokaler, arkiv etc. .................................. 70 m2 lärarrum och sammanträdesrum (25 pers.) ........................ 56 1112 tillkommer toaletter, kommunikationer etc.

matsal (120 pers.) ................................................ 160,40 m= tillkommer diskutrymmen, serveringsrum, kapprum, toaletter etc.; samarbete med grannen, Ingesunds folkhögskola, beräknas kunna etab- leras för tillredning av mat, vilken i vagn förs över till musikskolan; om möjligt bör i anslutning till matsalen ett dagrum inredas; vaktmästarbostad ................................................ 85 m! personalbostäder, 5 enkelrum ...................................... 90 mf kökspersonalen behöver ej bli större än i alt. 1, om mathållningen or- ganiseras enl. ovan; elevbostäder för 64 elever; rummen fördelade på 32 enkelrum (inredda med tanke på instrumentalt övningsarbete) 10,4 mg, och 16 dubbelrum a 14,4 m2 ...................................................... 5632 mf Om ovanstående elevbostäder fördelas på 2 elevhem, föreslås 1 dagrum om c:a 30 m2 i varje våningshalva. Våningshalvorna spegelvända .................................. 120 mg tillkommer kommunikationer, bad- och tvättrum etc.; undervisningslokaler

3 salar för gruppspelning a 40 rn2 ................................ 120 m2 1 sal för gruppspelning a 100 m? .................................. 100 m2 7 salar för teoriundervisning a 25 m2 ............................ 175 m= 3 rum för indiv. instr.underv. å 21,6 m2 .......................... 64,8 m2 3 rum för indiv. instr.underv. ä 16,20 m2 ........................ 48,6 m2 5 rum för indiv. instr.underv. å 7,68 m2 .......................... 38,4 rn2 vartill kommer kommunikationer, toaletter etc.

Summa nytillkommande utrymmen enligt ovan 1 691,4 1112

1. Helsetleneste for safarende.

2. Nordiskt samarbete inom radlo' och television.

3. Vattenkraften ! Torne och Kalfxåt var.

4. Nordisk bogmarked.

5. Sommartid.

6. Nordisk arbetsmarknad för tandläkare.

7. Beretnlng om insamling af materiale til forhånds- orientering af eksperter, der tra de nordiska lande sendes til udvlklingslandene.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna; nummer i den kronologiska förteckningen)

Jnstitiedepartementet

Atomausvarl et II.[14] Utlandssvens ars deltagandet allmänna val. [19] Nedre justitierevlsionens arbetsorganisation. [20] Ex ropnation för sanering av historiskt eller kultur- torlskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27]

Ulrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiständet. [12]

Försvarsdeparfementet

Totalförsvarets personalfrågor. [3] Försvarets tandvård.. [23] Aliggänldsreglerlng för militär personal och clvilmilitär.

Socialdepartcmentet

Skogstlllgångnrna i Jämtlands län. [1] Arbetstidsförkortningcns omfattning och utläggning. [17] Ny semesterlag. [44]

Kommunikationsdepartcmentet

Statsbidrag till enskild väghållning, m.m. [6] Avgiftsbelasda trafikanläggnlngar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29] Svensk trafikpolltik III. [35] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalorganisa-

on. [37] Vägväsendets dlstriktsorganisation. [46]

Finansdopartemontet

Flnansplan för bud etAret 1962] 63 samt Preliminär nntionalbudget för 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhal- lande ttll staten. [OI 1959 års längttdsutr g. 1. Svensk ekonomi 1960—1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och upp- bördsväsendet. Del II. [18] Reviderad nationalhudget för år 1962. [25]

Stadshypoteks- och bostadshedltinstitutionemn. [31] Automatisk databehandling. [32]

Mål ocllålrpedel i stabiliseringspolitiken — Remissyttran-

en.

Avdrag för representationskostnader, m. m. [42] Beskattning av traktamenten m. m. [4 ]

Bevalågiig, avskrivning och eftergift av kronans fordring- er.

Ecklesinsnkdepartemontet

Vldgad vuxenutbildning på gymnasiestedtet. [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolvåsendets centrala ledning. [28 Försvarsmediclnsk forskning i t örsvaret. [34] Socionomutbildningen. [43] Utbildning av arbetsterapeuter. [50] Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbild-

ningsarbetet. [511

Jordbruksdeparfomontot

Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2] Veterinär-medicinsk forskning och undervisning. [33] Naturen och samhället. [36]

J ordbrukstekniska institutet och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. [45]

Handelsdepartemenfet

Den allmänna närlngslagstiftningen. [151 Beredskapslagrlng av olja 1963—1969. [40]

Inrikesdepartcmentot

Arbetsup [tår och utbildning för viss sjukvårds- erson . Kgmmunalråttskommitten. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslön- derna. l[21lj

Samhälls ar g asocislliet. [22] Utbildning av sjukvårdsadministmtörer. [38] Rasriskemai Götaälvdalen. [48]

Civildepartcmentet Ortsprisindex. [39]

STOCKHOLM 1562. KUNGL. BOKYRYCKERIEY P. A. NORSTEDT & SöNER