SOU 1967:9

Rikskonserter : Konsertbyråutredningens slutbetänkande

Sammanfattning av utredningens förslag

Göran Nylöf: Musikvanor i Sverige

120 123

137

165 165 173 179 185 190 194

199

AVDELNING 1

Inledning

1.1 Utredningsuppdraget

Med stöd av Kungl Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1962 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkun- niga för att verkställa utredning an- gående inrättande av en statlig konsert- byrå och därmed sammanhängande spörsmål. Departementschefen anförde därvid följande direktiv för utred- ningen.

l skrivelse den 26 april 1962, nr 167, har riksdagen i överensstämmelse med allmän- na beredningsutskottets utlåtande nr 16 i anledning av väckt motion (11: 625) anhål- lit om en utredning av frågan om inrättan— de med statligt stöd av en konsertbyrå och en därtill knuten riksorganisation för kon- sertverksamhet.

I nämnda motion erinrades om att 1947 års musikutredning i betänkandet Musik- liv i Sverige (SOU 1954z2) framlagt ett förslag om bildande av en offentlig arran- gemangs- och förmedlingsbyrå för tonkonst- närer och därvid karaktäriserat detta som ett av utredningens mest angelägna. Mo- tionärerna framhöll att musikutredningens krav på en statlig konsertbyrå motiverades dels med hänvisning till det dittillsvaran- de konsertväsendets bristfälliga och inef- fektiva uppbyggnad —— vilket enligt utred- ningen på intet sätt ansågs motsvara det svenska musiklivets behov —— dels med den rådande bristen på arbetsuppgifter och en- gagemangstillfällen för svenska, solistiskt utbildade tonkonstnärer. Liksom musikut- redningen fann motionärerna, att bristerna inom det svenska konsertväsend—et i hög grad orsakades av det förhållandet, att ar— rangeradet av solist- och kammarmusik- konserter huvudsakligen ombesörjes av pri- vata konsertarrangörer, som bedriver sin verksamhet i vinstsyfte. Detta medför en- ligt motionen en rad för musiklivet all— varliga olägenheter, som även utförligt på— talats av musikutredningen. Härom anför- des i motionen bl a följande.

Konsertväsendets utformning och plane- ring med sikte på mnsiklivets behov omöj- liggörs. Fördelningen av olika slags konser- ter är sålunda helt slumpartad. Stora delar av landet kommer överhuvudtaget aldrig i kontakt med levande musik, framförd av kvalificerade tonkonstnärer; samtidigt till- låts tidvis antalet konserter, särskilt i de större städerna, att vida överstiga vad som kan anses rimligt med hänsyn till publik- underlaget. — Otillbörlig uppreklamering av vissa, framförallt utländska tonkonst— närer förekommer för att öka publiktill- strömningen, vilket leder till stjärnkult hos publiken och därmed skymmer musikens egna värden. —— Endast ett ringa fåtal av de svenska tonkonstnärer, som _ med stat- liga. medel —— erhållit sin solistiska utbild- ning vid musikhögskolan, engageras av de nuvarande privata konsertarrangörerna.

För att råda bot på dessa för svenskt musikliv utomordentligt allvarliga olägen- heter och för att få till stånd en ändamåls— enlig och konstnärligt medveten uppbygg- nad av konsertväsendet, motsvarande vårt nuvarande musikodlingskrav, föreslogs i motionen att en central konsertbyrå med statligt stöd skulle inrättas. Enligt motio— nen borde en sådan statlig konsertbyrå få till uppgift att arrangera konserter av skil— da slag för såväl inhemska som utländska tonkonstnärer. I fråga om målet för verk- samheten framhölls i motionen, att detta i första rummet borde vara att i intimt sam- arbete med de stora folkrörelserna, fram— förallt bildningsrörelsen, söka bredda det nuvarande publikunderlaget för den levan— de seriösa musiken, främst solist- och kam- marmusiken. Detta kunde ske genom plan- mässigt utformad turnéverksamhet. En stat- lig konsertbyrås verksamhet borde inriktas på att på orter där så är möjligt, så små— ningom söka göra konsertturnéerna till en fast institution. I motionen föreslogs upp- byggande av en rikskonsertorganisation av samma art som den sedan 1934 verksamma Riksteatern, grundad på lokala organisa- tioner och med ett fast abonnemangssystem.

I ett remissyttrande över motionen un—

derströk Svenska tonkonstnärsförbundet, att en av motionärerna framförd tanke, att den avsedda rikskonsertverksamheten även skul- le omfatta konsertverksamhet i skolorna på lektionstid, syntes förbundet utomor- dentligt betydelsefull. Förbundet under- strök, att sådana skolkonserter på orter, som saknar fast konsertorganisation -— vil- ket gällde det övervägande antalet orter — skulle ge eleverna möjlighet att få kontakt med levande musik, framförd av högt kva- lificerade tonkonstnärer. En sådan direkt kontakt är enligt förbundet en förutsätt— ning för all musikfostran.

Allmänna beredningsutskottet (utl nr 16) anslöt sig i allt väsentligt till de synpunk- ter, s»om anfördes i motionen och som en- ligt utskottet låg helt i linje med musikut- redningens förslag. Utskottet framhöll som sin mening, att ökade möjligheter för vårt folk att få höra god, levande musik i olika former vore ett betydelsefullt led i den fostran till bättre förståelse för musikalis— ka värden som väl alla fann önskvärt. Ut- skottet framhöll att utvecklingen efter det musikutredningen avgivit sitt betänkande, såvitt utskottet kunnat bedöma, accentuerat behovet av åtgärder för att tillgodose dessa ändamål. Ett starkt ökat musikintresse kun— de iakttas, bl a inom fol'kbildningsorganisa- tionerna. Staten har, framhöll utskottet vi- dare, genom ökad stipendiegivning till mu— sikstuderande gjort det möjligt för ett vid- gat antal att erhålla högre musikalisk ut- bildning. Utskottet fann emellertid även att den kraftiga expansionen i fråga om radio, TV och grammofon medfört särskilda svå- righeter för många, även högt kvalificerade utövare av levande musik att få ge konser- ter, samtidigt som expansionen också sti— mulerat till ökat musikintresse. Utskottet fann det vara en angelägen kulturuppgift för det allmänna att med lämpliga medel söka få till stånd ett rikare konsertliv med en väsentligt större spridning till olika de— lar av landet än som hittills varit möjligt. Det borde enligt utskottet vara av värde att för detta syfte — liksom redan är fallet inom riksteatern —— äga tillgång till dels en på lokala publikorganisationer grundad riksorganisation, dels ett centralt förmed— lingsorgan.

Enligt min mening bör den av riksdagen begärda utredningen komma till stånd utan dröjsmål. Jag finner det lämpligt attutred- ningsuppdraget anförtros särskilda sakkun- niga.

Av min redogörelse för förarbetena till

riksdagens beslut i denna fråga framgår att flera samverkande omständigheter för— svårar en utveckling av musiklivet i den riktningen att så många människor som möjligt i tillräcklig utsträckning får upp- leva musik, förmedlad direkt av högt kva- lificerade tonkonstnärer. Några av dessa omständigheter är iögonenfallande. Den snabba utvecklingen av tekniska media —-— främst grammofon, radio och television — har i och för sig givit musiklivet enaståen- de breddningsmöjligheter men samtidigt skapat en olycklig dominans för den indi- rekta upplevelsen. Kommersialiseringen av musikproduktionen i dess skiftande led -—— delvis just betingad av den tekniska utveck- lingen och i viss mån en sida av denna — är en annan omständighet, särskilt allvarlig därför att den i så hög grad berör ungdomen och i så stor utsträckning ger spelrum för andra intressen än de konstnärliga och estetiskt fostrande. Ett tredje förhållande, som naturligtvis berör musiklivets utveck- ling inom ett flertal områden är den starka befolkningsströmmen från landsbygd till tätorter. Till de anförda omständigheterna vill jag i detta sammanhang naturligtvis lägga den faktor, som i förarbetena till— mätts så stor betydelse — även denna fak— t-or i och för sig en sida av musiklivets kom- mersialisering —— nämligen det förhållan- det att ton>konstnärens kontakter med publi— ken för närvarande på ett från allmän kulturell synpunkt helt otillfredsställande sätt förmedlas av institutioner med huvud— sakligen ekonomiska intressen.

Det är uppenbart att den av mig avsedda sakkunnigutredningen inte kan, i varje fall inte i ett sammanhang, angripa hela det här antydda problemkomplexet med dess många aspekter. Vissa av de drag jag nu pekat på tangerar frågor, som delvis prövats eller bör prövas i andra sammanhang, Jag vill här endast erinra om de riktlinjer rö- rande grundskolans estetiska fostran, som angivits i den för riksdagen nyligen fram- lagda propositionen om grundskolan (prop 1962: 54).

Det synes mig i hög grad sannolikt, att en ändamålsenligt konstruerad statlig konsert- byrå med en därtill knuten rikskonsertorga— nisation bör kunna utgöra ett verksamt red- skap för det centrala syftet, nämligen mu— siklivets allsidiga utveckling i vårt land på samma gång som den otvivelaktigt bör kun- na rationalisera konsertverksamheten och förmedlingen av tonkonstnärer till konsert— arrangörerna — arbetsgivarna. Jag vill i detta sammanhang understryka, att utred-

ningsarbetet bör bedrivas med utgångspunkt också i de motiveringar för det av riksdagen i fjol godkända handlingsprogrammet på kulturområdet, som jag redovisat i propo- sitionen 1961:56 (s 20—22).

Beträffande den tänkta konsertbyräns uppgifter vill jag här endast konstatera, att dessa i första hand bör vara arrangerande av konserter, förmedling av tonkonstnärer samt rådgivande och planläggande verk- samhet på konsertomrädet. Det bör ankom- ma på de sakkunniga att närmare penetrera hithörande spörsmål och framlägga erfor- derliga konkreta förslag. Vad gäller för- medlingsvcrksamheten får jag erinra om att arbetsmarknadsstyrelsen tillsatt en kom- mitté, kallad artistförmedlingsutredningen, som delvis berör problem av den art som de sakkunniga nu bör lösa. Det bör ankomma på de sakkunniga att under arbetets gång i berörda frågor samråda med arbetsmark- nadsstyrelsen.

I fråga om konserthyråns verksamhet i övrigt vill jag tillägga, att den hör förut— sättas ske i nära samarbete med bl a orga- nisationerna inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Jag får också erinra om att vissa regionala organisationer —— exempelvis de 5 k musikringarna -—- på musikens område numera vuxit fram, av- sedda att samordna turnéverksamhet m m. Självfallet bör en blivande konsertbyrå och dess rikskonsertorganisation samverka med och stödja sådana institutioner.

Musikutredningen byggde sina förslag på vissa statistiska undersökningar, som i dag inte längre är aktuella. För att en blivande rikskonscrtorganisation skall kunna basera sin verksamhet på en tillfredsställandc grund bör de sakkunniga därför utföra komplet- terande undersökningar rörande förutsätt- ningar i olika hänseenden för verksamhe— tens inriktning och utveckling. Bl a bör undersökas antalet disponibla tonkonst- närer och deras repertoarer, musikintres-set och den musikaliska aktiviteten på ett lämpligt antal representativa orter av olika karaktär och storlek samt antalet godtag- bara konsertlokaler i landet. Sistnämnda inventering bör lämpligen innefatta en un— dersökning av konsertlokalernas instru- ment, akustiska förhållanden m m. Utred- ningsarbetet i här berörda frågor bör även avse en planläggning av konkreta vägar att på kortare och längre sikt höja musikbild- ningen och bredda publikunderlaget. Vad jag här åsyftar är bl a sättet att starta publikorganisationer och metoderna för att bygga upp en verksamhet med konsertserier

Om möjligt bör de sakkunniga i sitt ar— bete även undersöka vilka anordningar som från svensk sida hör vidtagas för att på- skynda utvecklingen av ett nordiskt kon— sertområde. Önskemål om ett intensifierat nordiskt samarbete på detta fält har fram- förts av bl a det nu arbetande samarbetsor— ganet, Nordiskt solistråd för utövande ton- konstnärer.

En viktig uppgift för de sakkunniga bör vara att ange formen för den avsedda stat- liga konscrtbyråverksarnheten och riksor— ganisationen samt därmed sammanhängan- de finansieringsprinciper. Jag vill erinra om att musikutredningen närmast tänkte sig aktiebolagsformen med dess i vissa hän- seenden större möjligheter till frihet med avseende på skilda dispositioner. I en skri- velse till mig den 10 april i år har företrä- dare för Musikaliska akademin, för Sam— verkande bildningsförbundens kommitté för musikalisk folkbildning och för Svenska tonkonstnärsförbundet också funnit att aktiebolagsformen bäst motsvarar de upp— ställda kraven pä den önskade verksam— heten.

För egen del är jag inte övertygad om att aktieholagsformen är den närmast tänkba- ra verksamhetsramen. Det bör enligt min uppfattning övervägas, om inte exempelvis stiftelseformen skulle kunna utgöra en adekvat form för en statlig verksamhet av denna art.

I anslutning till prövningen av frågan om verksamhetens struktur och organisation bör de sakkunniga vara oförhindrade att upptaga överläggningar med befintliga före- tag inom förevarande område om villkoren för ett statligt övertagande helt eller delvis av ifrågavarande verksamhet.

Beträffande finansieringsfrågorna vill jag" endast framhålla, att verksamheten —— även utifrån den motivering som riksdagens be— slut om utredning kan sägas basera sig på — får betraktas som en samhällelig insats på kulturlivets område och följaktligen måste förutsättas fordra tillskott av stats- medel. Själva tonkonstnärsförmedlingen skall givetvis vara helt avgiftsfri; huruvida och i vad man vissa sidor av konsertbyråns och organisationens verksamhet i övrigt kan göras självfinansierande eller lämna skälig vinst bör närmare undersökas av de sakkunniga.

De sakkunniga bör genom noggranna kostnadskalkyler söka belysa konsekvenser- na av de statliga åtaganden, som jag här förutsatt.

1 .2 Arbetets bedrivande

Till sakkunniga kallades direktören i LKAB H A Nordmark, tillika ordföran- de, kapellmästare G Hahn, tillika sek- reterare åt de sakkunniga, studieom- budsmannen i ABF B A Malmgren, dåvarande tf hyråchefen i ecklesiastik- departementet H D Poppius, samt do- centen i musikforskning vid Stockholms universitet M Tegen. Att såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd tillkallades professorn i civilrätt vid Stockholms universitet K S B Ljungman och förste sekreteraren i Sveriges författarfond E G A Forsström.

De sakkunniga som antog namnet Konsertbyråutredningen (KBU) fram- lade den 6 december 1962 sitt första be- tänkande »Rikskonserter», (Ecklesia— stikdepartementet 196218, stencilerat). I detta betänkande föreslogs, att en rikskonsertverksamhet försöksvis skulle upptagas i fyra län samt att ett centralt kansli under försökstiden skulle orga- niseras för denna verksamhet såsom ett under ecklesiastikdepartementet ståen- de statligt organ.

Försöksverksamheten påbörjades bud- getåret 1963/64 i enlighet med Kungl Maj:ts förslag i proposition 103 till 1963 års riksdag och riksdagens i an— ledning härav fattade beslut (SU 126; rskr 299). Verksamheten anförtroddes ett särskilt organiserat kansli under led— ning av fil lic N L Wallin. Vid plane- ringen av verksamheten och i frågor av principiellt intresse skulle försöksled- ningen samråda med KBU.

Sedan KBU avlämnade sitt första be- tänkande har följande förändringar vid- tagits i utredningens sammansättning. Genom särskilda Kungl Maj:ts beslut utsågs förbundsordföranden i Svenska musikerförbundet Freddy Anderson från och med 5 april 1963 till ledamot av utredningen och tillkallades inten-

denten vid Sveriges Radio M Enhörning och lektorn B Wallner från och med den 1 augusti 1963 att såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande. Vi- dare förordnades från sistnämnda da- tum chefen för statens försöksverksam- het med rikskonserter N L Wallin till de sakkunnigas sekreterare, sedan ka— pellmästare G. Hahn knutits såsom pro- ducent till rikskonsertverksamheten. Samtidigt förordnades ombudsmannen jur kand T Johansson till biträdande sekreterare åt de sakkunniga. Förord- nandet upphörde med utgången av hud- getåret 1964/65.

Fr.o.m. 15 november 1965 kallades intendent K—G Wirén att såsom expert stå till de sakkunnigas förfogande. In- tendent Enhörning erhöll den 10 okto— ber 1966 begärt entledigande från sitt uppdrag såsom expert hos de sakkun- niga.

Jämlikt beslut i ecklesiastikdeparte- mentet den 16 augusti 1966 bemyndi- gades utredningen att låta utföra en un- dersökning med förslag till organisa- tion av den planerade statliga konsert— verksamheten. Undersökningen utför- des av konsultföretaget Hifab AB i nära samråd med KBU och försöksledningen.

En utförlig redogörelse för försöks— verksamheten med rikskonserter åter— gives i avd 3 av föreliggande betänkan- de (5 51 ff). KBU:s och försöksled- ningens samråd under försökstiden skildras nedan under avsnitt 1.5 (s 40 f).

Den 14 juli 1965 avlämnade KBU sitt betänkande II »Förmedling av ton- konstnärer» (Ecklesiastikdepartementet 1965: 1, stencilerat).

Genom beslut den 29 juni 1964 upp- drog Kungl. Maj:t åt KBU att företaga en sociologisk undersökning av musik- intresse och kännedom om musik inom olika befolkningsgrupper. Undersök- ningarna på fältet utfördes av statistis- ka centralbyrån, och bearbetningen av

det insamlade materialet har utförts av fil kand G Nylöf vid sociologiska insti- tutionen vid Uppsala universitet i sam- råd med fil lic J Asplund. Vissa data och sammanställningar, som hämtats ur dessa undersökningar, återgives i avd 4 i föreliggande betänkande (s 103 ff).

Utredningen har sammanträtt under 120 dagar vartill kommer ett flertal sammanträden i mindre arbetsgrupper och i samråd med experterna. Samråd i olika frågor har skett med organisa- tionsnämnden för militärmusiken, stats- kontoret, riksrevisionsverket, teater- och orkesterrådet, musikutbildningssakkun- niga, företrädare för orkestrar och ton- konstnärer mfl organisationer samt —— under arbetet med betänkande II —— med artistförmedlingsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen.

1.3 Betänkande I »Rikskonserter»

KBU vill i det följande ge en samman- fattning av sitt första betänkande, »Rikskonserter».

Sedan utredningen inledningsvis tecknat bakgrunden till beslutet om ut- redningsuppdraget och återgivit direk— tiven för dess arbete, (Avd I—II, s 1—16), gav KBU i avd Ill (5 17—65) en redogörelse för musiklivets organisa- tion från konsertlivets synpunkt. Utred- ningen uppehöll sig härvid vid den mu- sikbildande verksamheten (1.3.1.) och den arrangerande verksamheten (1.3.2.) och redogjorde för tillgången på ar- tister (1.3.3) och på lokaler och in- strument (1.3.4). Avdelningen avslu- tades med en kort redogörelse för den förmedlande verksamheten, till vilken KBU sedermera återkom i sitt betän— kande II.

Efter denna redovisning av nuvaran- de förhållanden anförde KBU exempel på arrangerande verksamhet på tea-

terns område (1.3.5), och framlade i ett avslutande avsnitt sina synpunkter på estetisk fostran (1.3.6) och en kul- turpolitisk målsättning (1.3.7). Sedan KBU framlagt vissa allmänna övervä- gande rörande en tänkt rikskonsertverk- samhet (1.3.8) presenterade utredning- en sina förslag (1.3.9).

I avd IV (s 66—74) framlade KBU sina synpunkter på en rikskonsertverk- samhet (1.3.10) och anförde sina kost- nadsberäkningar (1.3.11) och i avd V gjorde KBU motsvarande presentation av det centrala organet ——- i betänkande l ännu benämnt »en statlig konsertby- rå» — med därtill hörande kostnads- beräkningar (1.3.12).

I avd VI (s 80—81) framlade KBU sina synpunkter på den fortsatta ut— vecklingen (13.13) och upptog i avd VII (s 82—84) sammanfattningsvis an- slagsfrågorna (1.3.14).

Såsom bilaga till betänkandet fogades en redogörelse för Jeunesses Musicales, den internationellt präglade musikrörel- sen för ungdom, som tog sin början i Belgien är 1940 (1.3.15).

1.3.1 Den musikbildande verksamheten

Inom den musikbildande verksamheten, som förekommer i skolan, musikskolor- na, folkbildningsorganisationerna och annorledes, sker en allmän skolning och uppövning av mottagligheten för de musikaliska värdena i stor utsträck- ning. Det är från deltagarna i och ut- övarna av de många aktiviteter, som förekommer inom ramen för denna verksamhet som konsertbesökarna re- kryteras och framdeles i än större ut- sträckning skall kunna rekryteras. Det är helt i linje med verksamheten inom dessa organ att de skall verka för en vidareutveckling av konsertväsendet, då det kan betraktas som en angelägenhet av största vikt att deltagarna också be— redes rika tillfällen att stifta bekantskap

med en musik, förmedlad av skickliga tonkonstnärer.

Vad skolan beträffar anföres det re- sonemang, som framlagts av 1957 års skolberedning i betänkandet »Grund- skolan» ( SOU 1961:30, s 158 — 162 ), där beredningen framhållit att även om tyngdpunkten i den obligatoriska sko- lans kursinnehåll skall utgöra sådana kunskaper och färdigheter som var och en behöver för vidareutbildning och för att bemästra de livssituationer som man kommer att möta, och även om man all- tid måste sträva efter att människan skall uppfatta sitt arbete som ett cen— tralt livsvärde och en personlig ange— lägenhet, måste skolan se till att de unga inriktas och utrustas så, att de un- der den ökade fritiden både vill och kan göra aktiva insatser i samhället samt även i övrigt ge denna fritid ett utvecklande ooh värdefullt innehåll. Detta kräver betydande insatser av sko- lan på de allra flesta ämnesområden. Både i fråga om kursinnehåll och verk- samhetsformer bör skolan utgöra en grundval för folkbildningsarbetet och annan vidareutbildning.

Beredningen underströk kraftigt den åsikten att skolan genom att mer än hittills skett och i olika former verka för en estetisk fostran av sina elever skulle kunna göra väsentliga insatser för en fritidslivets omgestaltning. Just en fostran för fritiden erbjuder särskilt angelägnauppgifter och betydande möj— ligheter för skolan'att genom sin verk- samhet skapa en aktiv kulturmiljö i vårt land och göra livet rikare och me- ningsfullare för människorna.

Sinne för estetiska värden kan inte utvecklas utan inlevelse från individens sida. Detta medför, när det gäller un- dervisning på den obligatoriska skolans åldersstadium, att också där skapande verksamhet måste få ett större utrymme än hittills, framhöll beredningen vida-

re. Elevernas förutsättningar för estetisk fostrande verksamhet är emellertid inte endast åldersmässigt utan också indi— viduellt betingade. Det gäller för sko— lan att söka upptäcka och uppöva varje elevs anlag, att hjälpa honom finna de uttrycksformer, som bäst svarar mot dessa, oavsett inom vilket traditionellt ämnesområde de hör hemma.

Skolans estetiska fostran har också en konsumtionssida: denna har avse— ende på elevernas förmåga att tycka om, att personligt uppleva och tillägna sig det sköna i olika uttrycksformer. Skolan måste här sätta målet högt: dess verksamhet bör bidra till att göra kons- ten till en kulturell och social tillgång för alla. Elevens eget skapande utgör första steget mot detta mål. Men eleven skall också i skolan ledas till att iaktta skönheten i naturen, att uppskatta konst och konsthantverk, att lyssna till musik, att läsa olika slags litteratur, att glädjas åt allt som är vackert. Denna förmåga att se, lyssna, uppskatta och förstå bör på allt sätt uppövas i skolan.

Gemensamt för olika skolformer av sådan allmänbildande inriktning är emellertid enligt KBU att den egentliga undervisningen i konst och musik — teckning, sång och musik _ här karak— tären av undervisning i övningsämnen. Trängseln på schemat är stor, och kra- ven på ökade kunskaper i läroämnena stegras år från år. Övningsämnena kom- mer härigenom i ett ogynnsamt läge, då eleverna har möjlighet att utbyta dem mot läroämnen och även ofta gör detta.

Inom den undervisning, som medde- las i skolor med speciell yrkesinrikt— ning, lämnas knappast något utrymme alls åt sådana övningsämnen. Detta in- nebär enligt KBU:s uppfattning en -in- skränkning av de allmänbildande in- slagen som borde uppmärksammas.

Den fria musikbildningsverksamhet som etablerats inom eller utom det obli—

gatoriska skolväsendet kan till någon del neutralisera det ogynnsamma ut— gångsläget för musikundervisningens vidkommande. Utredningen anförde ef- ter Musikledarutredningens betänkande »Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet» (SOU 1962:51, s 23—42) vissa upp- gifter om dels den frivilliga skolmusi- ken, dels de kommunala musikskolorna. Frivillig skolmusik hade inrättats vid nära 50 % av landets skolkommuner och tillsammans deltog 63000 elever i någon form av frivillig skolmusik un- der verksamhetsåret 1959/60, svarande mot 8,2 % av de i skolorna befintliga skolpliktiga barnen. Ytterligare 26000 elever deltog i de kommunala musik- skolornas undervisning, varför det sam- manlagda elevantalet i de båda former- na av kommunal musikundervisning uppgick till inemot 90 000. I denna siffra ingick icke någon uppgift be- träffande Stockholms stad. En beräk- ning rörande utvecklingen av en här planerad kommunal musikskola visade att man uppskattade antalet skolbarn i Stockholm, som väntades deltaga i undervisningen, till mellan 11 000 och 20000. Härtill kom realskolans och gymnasiets elever, som deltog i den frivilliga musikundervisning, som an- ordnades inom dessa skolformer.

Till dessa båda former av kommu- nala åtaganden för musikbildning bor- de enligt KBU fogas en tredje, nämli- gen inrättande av de kommunala musik— ledarbefattningarna. Året 1959/60 hade 54 kommuner anställt sådana befatt- ningshavare, av vilka 11 var anställda inom Stockholms län och 5 i vardera Södermanlands, Västmanlands och Väs- ternorrlands län, medan fyra län — Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Hallands län — saknade sådana befatt- ningar.

Inom

folkbildningsorganisationerna

bedrevs musikbildning och musikutöv— ning i många olika former. Denna verk— samhet spelade en viss roll från smak- uppfostrande synpunkt och såsom en elementär skolning för musikalisk in— levelse. Folkbildningsarbetet hade sin förankring i stora folkgrupper och en vittutgrenad verksamhet.

KBU anförde vissa sifferuppgifter rörande bildningsverksamheten i stort och inriktningen på musikstudier och -utövning i synnerhet och fogade här— till den reflexionen, att den kulturella aktivitet, varom här var fråga, inte kun- de helt återges med statistiska siffror och jämförande uppgifter. Det fanns inom dessa organisationer många for— mer av kulturell verksamhet, som kom- pletterade studiearbetet i olika hänse— enden. Runt studiecirkelarbetet gruppe- rade sig sådant som konserter, filmaft- nar, litteraturaftnar, utställningar, tea- terföreställningar och liknande, som samlade fler deltagare än dem, som di- rekt deltog i cirkelarbetet. Årsmöten och högtidssammankomster inramades av musikframträdanden av ensembler och solister, ofta från organisationens egna led. Mera ovanligt var, att man an- litade yrkesverksamma tonkonstnärer. När så skedde, var det i samband med framföranden av större musikverk, där samarbetet med en professionell mu- siker gav amatörverksamheten en extra stimulans. Utöver detta kunde anföras, att de lokala studieorganisationerna ibland tecknade sig för ett antal abon- nemang till den på orten förekomman- de konsertverksamheten och sedan pla- cerade biljetterna bland sina medlem- mar.

Även som huvudmän för musikskolor i olika samhällen spelade folkbildnings- organisationerna en viss roll. Ofta hade denna verksamhet inletts av en studie- cirkel på platsen, för att sedermera övertagas av kommunen.

Utredningen avslutade detta avsnitt av sin redogörelse för nuvarande för— hållanden med en kortfattad redogörel- se för Musikfrämjandet och för körför- bunden. En omfattande amatörmusika- lisk verksamhet utövades inom de olika körförbunden. Musikutredningen hade i sitt betänkande ( SOU 1954:2, s 57 ) anfört, att kvaliteten på detta arbete icke har varit helt tillfredsställande, men KBU ansåg sig kunna konstatera, att förhållandena numera kunde anses vara väsentligt förbättrade, icke minst tack vare den omfattande efterutbild- ning som skett av körledare. Övergång- en till mindre körer hade också varit av betydelse i sammanhanget. Härtill kom, att körerna kunnat få anslag till studie- verksamhet över folkbildningsanslagen på så sätt att körerna anslutits till ett studieförbund och erhållit sina bidrag över detta eller fått anslag såsom fristå- ende studiecirkel genom skolöverstyrel- sen.

KBU uppskattade antalet personer som regelbundet och aktivt deltar i den- na verksamhet till inemot 60 000. Här— till kom en rad hembygdskörer och alla de sångcirklar, som redovisades under studieförbunden. Med hänsyn till att en viss dubbelräkning härigenom förekom- mer, avstod utredningen från att söka närmare precisera körverksamhetens totala omfattning.

1.3.2 Arrangerande verksamhet

KBU inledde sin redogörelse för kon- sertväsendet i vårt land med ett referat av Musikutredningens (MU) synpunkter (s 104—109; 115—118). MU framhöll att orkesterverksamheten var den kon— sertform, som obestridligen fångade det största intresset från publikens sida och som kommit i åtnjutande av större delen av de offentliga bidragen till ci— vila musikaliska ändamål. Endast sex

av de största städerna hade yrkesorkest- rar. Vissa av dessa konserterade, dock i mindre omfattning, även i kringlig- gande städer och större orter. Opera och lyrisk teater var konstformer, som förekom kontinuerligt uteslutande i de tre största städerna. Även här arrange- rades dock genom Riksteaterns försorg och annorledes vissa turnéer, som lät publiken på andra orter stifta bekant- skap med dessa konstformer. I mindre städer och andra tätorter fanns ama— törorkestrar. Många av dem var anslut— na till Sveriges Orkesterföreningars riks- förbund (SOB), och dessa svarade för ett antal konserter — i regel gav varje orkester fyra konserter per år. Även kammarmusik- och solistaftnar var före— trädesvis koncentrerade till städerna. Det omfattande frivilliga musikstudie— arbete, som bedrevs i landet i folkbild— ningsorganisationernas hägn, inneslöt även en del musikframföranden, ofta i förening med en inledande oriente— ring.

Ställde man det kravet på musiklivet, underströk MU, att det skall förena god kvalitativ standard med en relativt re— gelbunden konsertgivning och att pu- bliken skall beredas tillfälle att höra olika slags musik — symfoni-, kör- kammarmusik etc. — måste det sägas. att endast några av våra största städer hade ett utvecklat musikliv. På de flesta orter, där någon konsertverksamhet överhuvud taget bedrives, karakterise— ras denna av sporadiskt förekommande konserter. Konsertväsendet uppvisade— i detta hänseende ofta ett drag av en- sidighet och slumpmässighet.

Konsertförhållandena i landet — de- största städerna undantagna — var en- ligt MU sålunda föga tillfredsställande. Detta gällde inte minst Norrland med sina tidskrävande kommunikationer.

KBU konstaterade, att förhållandena icke har förändrats till det bättre under—

den tid, som förflutit sedan MU full- bordade sin utredning. Prisstegringar- na har lett till att konsertgivande insti- tutioner har fått väsentligt större eko- nomiska svårigheter att brottas med, eftersom stödet från det allmänna icke ens följt med i kostnadsutvecklingen. Antalet yrkesorkestrar, SCR-orkestrar och andra musiksammanslutningar, som anlitar tonkonstnärer som solister i sin verksamhet, har som en följd härav icke påtagligt ökat. De konsertgivande in- stitutionerna har ej heller lyckats bred- da det sociala underlaget. Åhörarna till- hör i stort sett samma socialgrupper som för 10—20 år sedan.

Vad yrkesorkestrarna beträffade ver- kade sådana med regelbunden konsert- givning i sex städer, nämligen Stock- holm (sedan 1902), Göteborg (sedan 1905), Malmö (sedan 1919), Norrkö- ping (sedan 1912) samt Gävle och Häl- singborg (båda sedan 1911).

KBU anförde vissa uppgifter rörande de sex orkestrarnas ekonomiska för- hållanden för året 1960/61, antalet or- kestermusiker, särskilt engagerade di— rigenter och solister och antalet kon- serter under nämnda spelår. Fem av orkestrarna redovisade underskott i sin verksamhet.

KBU konstaterade, att abonnemangs- och biljettintäkterna i intet fall var så stora, att de täckte mer än en ringa del av orkesterverksamhetens omkostnader. Här — liksom i fråga om opera- och teaterverksamhet i stort — var det på- tagligt att medel måste tillskjutas från det allmänna i mycket stor utsträckning för att konstnärlig verksamhet av dessa slag överhuvud taget skulle kunna be- drivas. Förhållandet var icke unikt för vårt land; det förekom ingen kulturellt syftande kontinuerlig musik— och tea- terverksamhet utan offentligt stöd nå- gonstädes i Europa.

I fråga om SCR—orkestrarna konstate-

rade KBU, att 54 sådana orkestrar ver- kade i städer och 5 i andra orter under verksamhetsåret 1960/61. Bidrag av lot- terimedel utgick till verksamheten lik- som kommunala anslag samt i viss ut- sträckning bidrag från enskilda. Riks- förbundets omslutning var nämnda år nära 1,5 miljoner kr och de enskilda orkestrarna var sinsemellan mycket oli- ka både till storlek och kapacitet.

I fråga om kammarmusikföreningar- na anförde KBU att det f. n. fanns ett ($O—tal sådana föreningar i vårt land. Dessa engagerade solister och ensembler av högsta kvalitet till sina konserter, som genomsnittligt uppgick till fyra per förening och säsong. Föreningarna var ideella sammanslutningar med upp- gift att ge ortens musikintresserade möjlighet att höra levande, förstklassigt utförd kammarmusik. Endast några få sådana föreningar åtnjöt kommunala anslag. Reguljära statsanslag saknades helt.

Kammarmusikföreningarnas verksam- het sköttes i regel av en styrelse be— stående av några kammarmusikentusi- aster. Verksamheten kämpade med stora ekonomiska svårigheter och kun— de på många orter hållas i gång endast tack vare tillskott från föreningsmed- lemmarna.

Ett samarbete mellan föreningar på olika orter hade etablerats redan 1920, då Sydsvenska kammarmusikförening— en bildades. Den kom att få stor bety- delse för föreningarna i södra och mel- lersta Sverige fram till 1928, då Mellers— ta Sveriges kammarmusikförening bil- dades. Södra Sveriges kammarmusik- förening förlade då sin verksamhet till Malmö, Lund och Ystad. Mellersta Sve- riges kammarmusikförening upphörde med sin samordnade verksamhet 1935. Fram till 1959 arbetade de lokala för— eningarna separat och tog ofta sina so- lister och ensembler genom Konsert-

bolaget.- Nämnda år bildades Västsvens— ka musikringen och 1961 grundades en motsvarande samarbetsorganisation un— der namnet Norrländska musikringen. De båda musikringarna samarbetade för att kunna erbjuda svenska och utländs- ka ensembler längre turnéer, och de kunde därigenom få artisterna för låg- re gager, samtidigt som artisterna er- bjöds fler möjligheter att framträda in- för publik.

Bland de institutioner i samhället, som distribuerar musik i olika former har Sveriges Radio kvantitativt sett en dominerande ställning, anförde KBU. Det var ogörligt att ens antydningsvis söka belysa den oerhört omfattande musikproduktion, som varje år utsän- des över det svenska radio- och tele— visionsnätet.

Det ingick icke i KBU:s uppdrag att närmare söka bedöma den program- politik, som förts under de senaste åren och som framför allt tagit sig uttryck i en påtaglig förstärkning av den popu— lära musikens position. Även den se— riösa musiken hade — framför allt ge— nom införandet av ett dubbelprogram för ljudradio — beretts vidgat utrym- me. Men proportionen mellan lätt och seriös musik hade genom Melodiradions tillkomst förskjutits till den lätta musi- kens fördel.

l.3.3 Tillgång på artister KBU anförde i fråga om tillgången på artister, att det var svårt att precisera antalet yrkesverksamma tonkonstnärer i vårt land. En beräkning härav måste taga hänsyn till de befintliga utbild- ningsanstalternas kapacitet. Men vid si- dan av dessa utbildningsanstalter ver- kade många kvalificerade privatlärare, som gav sina elever sådana färdigheter att de kunde mäta sig med dem, som genomgått musikhögskola eller -konser-

vatorium. Härtill kom en viss inflytt— ning av utländska tonkonstnärer, och ett visst tillskott erhöll musiklivet även från militärmusikens utbildningsanstal- ter.

Endast en ringa del av de nu färdig- utbildade tonkonstnärerna ägnade sig emellertid uteslutande åt solistisk verk- samhet. De flesta hade anställning som orkestermusiker eller utövade pedago- gisk verksamhet, inom eller utom skol— väsendet och det fria bildningsarbetet. Andra åter hade av brist på sysselsätt- nings- och förtjänstmöjligheter inom musiklivet — eller av fruktan för dess generellt sett otrygga ekonomiska be- tingelser — helt övergått till annan verksamhet. Det var därför enligt KBU :s uppfattning omöjligt att angiva hur många tonkonstnärer som f. n. kan be— räknas stå till förfogande för en kon— sertverksamhet av den art och omfatt- ning som nu planerades.

För att få en uppfattning om intresset bland tonkonstnärerna för enstaka en- gagemang, turnéer om 2—5 dagar och längre turnéer vände sig utredningen till ett antal kända och erkända ton- konstnärer inom musiklivets olika om- råden. Frågeformuläret utsändes till 267 personer, och t.o.m. 1 november 1962 hade svar inkommit från 157 av dem. Av dessa hade 108 fått sin utbild- ning vid musikhögskolan, 23 vid ut- ländsk musikhögskola och resten enbart privatstudier. Svaren har grupperats i tabell på nästa sida.

Av tabellen framgår, att praktiskt ta- get alla som svarat önskar ifrågakomma, då det gäller enstaka kvällskonserter, att 82 % är villiga att ta turnéer om 2—5 dagar, medan däremot endast 40 % kan åtaga sig längre turnéer. In- tresset för ungdomskonserter är något mindre, vilket sannolikt beror på att de tillfrågade känner sig ovissa om hur sådana konserter skall utformas.

Redovisar intresse för turnéer

Kvällskonserter Ungdomskonserter H ela

2—5

Enstaka dagar

antalet 2 — 5

Langre Enstaka dagar

Längre

Piano ................. 46 40 Stråkar ................ 36 37 Blåsare ................ 21 1 3 Sångare ............... 37 29 Övriga ................. 1 1 9

23 43 35 19 22 28 27 15 4 18 14 3 12 29 23 10 1 6 6 0

Summa 151 128 62 124 105 47

Skillnaden mellan tonkonstnärernas intresse för korta resp. långa turnéer belyser vad som ovan anförts om deras sysselsättningar. Orkesterarhete och pe- dagogisk verksamhet kan i regel ej läm— nas för längre tid än en vecka åt gång- en. Det kan dessutom innebära ett eko— nomiskt avbräck för vederbörande att taga längre konsertturnéer, då de själva måste avlöna vikarie i orkester eller göra uppehåll i lektionsgivningen.

1.3.4 Tillgång på lokaler

För att få en uppfattning om tillgången på lokaler, lämpade för konsertfram- trädanden, utsände KBU ett frågefor- mulär till samtliga kommuner i landet och dessutom till folkhögskolorna. Sam- tidigt inhämtades uppgifter om tillgång—, liga musikinstrument. Av materialet kun— de utläsas, att förhållandena i städerna var tämligen goda. Däremot var de på många mindre orter icke tillfredsstäl- lande. Ofta var lokalerna för små för ändamålet eller också hade de en mind- re god akustik. Många skolor saknade samlingslokaler. Folkets Hus-lokalerna var i allmänhet tillräckligt stora men användes som biograflokaler och hade en härför beräknad akustik, som ej all- tid passade för framföranden av levan- de musik. Landsbygdens bygdegårdar var i regel små.

Den allmänna tendensen beträffande instrumentbeståndet syntes vara, att städerna i regel hade moderna sådana (flyglar och pianon). I mindre samhäl— len var befintliga instrument, företrä- desvis pianon, ofta i mindre gott skick. I skolorna förslets instrumenten snabbt, då de användes som övningsinstrument av eleverna. Bygdegårdarna saknade ofta instrument.

Flertalet folkhögskolor hade ett be- tydligt överskott av sittplatser i sina samlingslokaler, vilket innebar att även ortsbefolkningen i stor utsträckning kunde beredas plats vid konserter. Hu— vuddelen av instrumentbeståndet var av god beskaffenhet vid folkhögsko- lorna.

Då KBU i sitt andra betänkande ut- förligt behandlade nu rådande förhål- landen på artistförmedlingens område, lämnas här icke något referat av de synpunkter, som utredningen framla- de i sitt första betänkande. Referatet av betänkande II återfinnes i ett senare sammanhang (1.4).

1.3.5 Arrangerande verksamhet på teaterns område

Då några försök att etablera ett sam- arbete mellan publikorganisationer på olika platser i landet i syfte att främja

en konsertverksamhet hittills icke före- kommit, anförde KBU Riksteatern så- som en motsvarighet på ett angränsan- de område. Denna organisation tillkom efter förslag av 1933 års teaterutred- ning om en riksverksamhet av statsun- derstödda och privatägda teaterföretag. Den publikorganisation som konstitue- rades i början av år 1934 i form av en ideell förening under namnet Rikstea- terns publikorganisation (RPO) över- tog den verksamhet som under namnet Skådebanan bedrivits alltsedan 1910 och som tagit form av omfattande lands- ortsturnéer. Efter detta år inskränkte sig Skådebanan till att verka i Stock- holm med omnejd.

I början av sin verksamhet valde det centrala kansliet från de fasta scenerna och från ännu kvarvarande privata säll- skap ett antal föreställningar, lämpliga för turnéer. Först på 1940-talet blev Riksteatern i högre grad ett självpro- ducerande företag, som själv utrustade turnéer och anställde regissörer och skådespelare. Numera var det endast i undantagsfall som någon turné- låna- des från de fasta scenerna.

Riksteaterns lokalavdelningar väljer vid teatersäsongens början av de från centralstyrelsens kansli erbjudna före— ställningar sådana program, som passar platsen, ordnar den lokala reklamen och tar emot turnéerna. Genom abonne- mangssystem med rabatter, teaterbuss- resor från kringliggande landsbygd in till teatercentra m.m. söker också 10- kalavdelningarna stimulera intresset för teatern. Föreställningarna köpes av 10- kalavdelningarna till fixa priser, som i sin tur avpassas efter teaterlokalens storlek.

1.3.6 Estetisk fostran

Utredningen avslutade sin redogörelse för nuvarande förhållanden med att framlägga sina egna synpunkter och in-

ledde dessa med att ge en skildring av den estetiska fostrans roll. KBU accep- terade MU:s uttalande, att musiken var en konstform och som sådan hade ett eget berättigande, som ej krävde sär- skilda motiveringar vare sig för sin existens eller för ett kultursamhälles förpliktande stöd. KBU tillfogade, att alltför många i vår tid stod mer eller mindre främmande inför konstmusi— kens budskap och uttryck. Stora grup— per i samhället hade föga intresse för konsertväsendet. Det blev i stället den musik som arbetade med förenklingar, förgrovade uttrycksmedel och standar- diseringar och som vädjade till ett mu- sikaliskt schablontänkande, 'som fick intaga konstmusikens plats i mångas medvetande och föreställningar. Popu— lärmusik, schlager och dansmusik kun- de kvantitativt sett uppskattas till över 4/5 — räknat i omsättning av grammo- fonskivor, musik i radio m.m. _— av den förekommande musiken, t.o.m. i länder som ville berömma sig av en högtstående musikkultur. .

Konstmusiken kunde inte leva vidare, om den undanträngdes från kontakten med de stora folkgrupperna. Isolerad från sin naturliga samhörighet med ett stort auditorium kunde den utvecklas till en konstyttring för ett försvinnande fåtal och kunde då av kultursociologis— ka skäl icke fortleva annat än som en extrem och exklusiv marginalförete- else.

Ändå förhöll det sig så, underströk KBU, att de allra flesta redan i barn- domen visade ett spontant och levande intresse för musik. Visan, ramsan och sångleken ingick som naturliga element i barnens aktivitet. Sinnet för musika- lisk kvalitet och originalitet kunde vara förbluffande tidigt utvecklat; ett barn som i sitt hem tidigt mötte konstmusik av äkta halt skyggade senare inför schlagervärldens produkter. Det förelåg

ett behov av en levande kontakt med god musik, när barnen så småningom kom i den s. k. jazzåldern. Den som då är utan upplevelser av konstmusik ris— kerar att stanna kvar i ett alltför en- sidigt musikval, när väl denna jazz- period tagit slut. De andra mötte då på nytt den seriösa musiken och utveckla- de sitt intresse till nya stilar och for— mer inom musiken.

Men det spontana intresset för musik tillvaratogs inte alltid. Den nyttobeto- ning, som av olika skäl kommit att prägla stora delar av vår skolundervis- ning, innebar stora svårigheter, när det gällde att bereda utrymme för de estetiska ämnena. Dessa hade alltjämt karaktär av övningsämnen och utgjorde även i den nya grundskolan sådana schematekniska element, som i vissa si- tuationer kunde utbytas sinsemellan el- ler ersättas med läsämnen.

Det skulle inte undanskymmas, att många elever valde att deltaga i skolans frivilliga musikundervisning eller i den kommunala musikskolan. Här övades de musikaliska färdigheterna, och åtmins- tone några element av musikhistoria och musikalisk stilkunskap stannade med säkerhet kvar efter skolans slut. Men den nära kontakten med den se- riösa musiken, sådan den framfördes av kvalificerade tonkonstnärer, kom sällan eller aldrig in i detta samman- hang. Musikskolorna och den ordinarie undervisningen i skolan saknade i re- gel resurser för sådana arrangemang, och därigenom blev deras insats icke så betydelsefull från den estetiska fostrans synpunkt, som om den seriösa levande musiken hade ingått som ett naturligt element i själva undervisningen.

Den seriösa musiken borde givetvis verka genom sin egen konstnärliga kraft. Men för att lyssnarna verkligen skulle kunna komma i kontakt med des- sa musikens kulturella och estetiska vår-

den krävdes åtminstone att han kunde åhöra musiken med ett visst mått av koncentration och ha en viss förståelse för den seriösa musikens speciella egen- art.

Denna koncentration främjades enligt KBU av vistelsen i en konsertsal, där lyssnaren utan störningar stod i en omedelbar kontakt med musikens exe- kutörer. Det var ett omvittnat förhål- lande att många barn och skolelever —— även många vuxna _— hade svårt att med uppmärksamhet följa ett seriöst musikverk. Man var van vid att ständigt omges med musik av lättillgänglig, okomplicerad art, som kom från radion och grammofonen. Den blandade mu- sikunderhållning dygnet runt som nu- mera förekom i Sverige och i andra länder finge anses som ett permanent inslag i radioverksamheten — på gott och ont. Det stod under alla förhållan- den klart att ett omfattande bruk av denna »bakgrundsmusik» inte främjade ett koncentrerat lyssnande till mer krä- vande musik.

Förståelsen för den seriösa musiken var delvis resultatet av en personlig ut— veckling hos lyssnaren. Denna utveck- ling kunde i sin tur främjas på olika sätt. Ett samhälleligt stöd åt konsert- väsendet och särskilt av skol— och ung- domskonserter var därför enligt KBU en kulturellt sett synnerligen värdefull och betydelsefull uppgift.

Men denna estetiska fostran hade också ett kunskapsinnehåll. Ett varak- tigt och djupgående intresse för en konstform måste byggas på kunskaper och insikter. En verksamhet med syfte att främja musiklivets utveckling och bringa allt fler människor i kontakt med den levande musikens värden måste därför se det som en viktig uppgift att planmässigt verka för en ökad musik- förståelse och en allt bättre allmän— musikalisk orientering.

En sådan förståelse och orientering hade i detta sammanhang betydelse sett från flera synpunkter. Förutsättningar- na för att uppleva en konsert på ett rikt och nyanserat sätt blev större. Möjligheterna att självständigt bedöm- ma och värdera tonkonstnärernas prestationer ökade. Samtal och me- ningsutbyten med andra musikintresse- rade om konserter och andra musik- arrangemang, musiker och tonsättare underlättades. förmåga att verbalisera faktiska förhållanden liksom egna in- tryck och upplevelser stimulerades. Därmed fick också intresset för musik näring och större mening.

1.3.7 Kulturpolitisk målsättning

I fråga om statens åtagande för den kulturella aktiviteten på skilda områ- den framhöll KBU att dessa under de senaste budgetåren ökat starkt. Stats- makterna hade i etapper byggt upp ett kulturpolitiskt handlingsprogram med stöd åt blivande utövare av konstnär- liga yrken under deras utbildning, för- stärkt stöd åt utövare av konstnärliga yrken och insatser för att öka den of- fentliga konsumtionen av konstnärlig produktion av olika slag. Riktlinjerna för denna kulturpolitik hade uppdragits i proposition 56 till 1961 års riksdag, där departementschefen vidare anförde: »Som en ytterligare central punkt i ett mera långsiktigt handlingsprogram på detta område ser jag naturligtvis en för- stärkning av de krafter, som syftar till en breddning av kulturmiljön och en effektiv kulturdistribution över huvud taget. I blickfältet kommer härvid sko— lans, det högre utbildningsväsendets och det fria bildningsarbetets utveck— ling, särskilt i fråga om initiativ för främjande av den estetiska fostran. Gi- vetvis är också strävandena att förbättra de instrument för kulturdistributionen,

Som utgöres av våra teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturförmedlande uppgifter, ett vik- tigt led i detta samhällsarbete på lång sikt. Har man inte även denna punkt i programmet klart i sikte, så riskerar den konstnärliga verksamheten att mer eller mindre isoleras och därmed bli ett självändamål.»

KBU såg direktiven till sitt arbete som ett led i de strävanden, som avsågs med kulturprogrammets fjärde och sista punkt. En utvidgad musikkonsumtion och ett utvidgat konsertliv ställde all— deles särskilda krav på en förbättring av musikens situation —- en förbättring, som skulle avse både dem som utövade denna musik och dem som förväntades taga del av musiken, när den uppfördes i konsertsalen. Tonkonstnärerna intog obestridligen en speciell ställning i för- hållande till utövare av andra konstnär- liga yrken. Deras konstform krävde etablerandet av ett konsertliv av hög kvalitet och effektivitet för att de skulle kunna nå ut till en publik och för att de skulle kunna existera på sin konst. Men publiken hade också behov av ett så- dant konsertliv för att få tillfälle att möta musik, utförd av tonkonstnärer, som stod i omedelbar kontakt med sitt auditorium. Kravet på hög kvalitet, både vad gällde själva utförandet och akustiken i konsertsalen, hade skärpts genom avlyssnandet av tekniskt sett högtstående musikutföranden i radio och på grammofon, men ingetdera me- diet kunde enligt KBU ersätta den di- rekta kontakten i konsertsalen; tele- visionen gav möjligen illusionen av en sådan närvaro, men den bröts i varje fall efter konsertens slut och stördes ej sällan av ovidkommande element under dess gång.

KBU underströk, att de stödinsatser som borde göras på detta område måste i hög grad ha en inriktning på ungdo-

men. Det förelåg såsom redan antytts stort behov bland skolungdomen i olika åldrar att få komma i kontakt med den konstnärligt syftande musiken från oli- ka tidsåldrar. Så som konsertväsendet f.n. var organiserat var alltför många av dessa ungdomar utestängda från praktiskt taget varje möjlighet att få höra levande musik, framförd av kva- lificerade tonkonstnärer och detta en- bart av den omständigheten att musik- livet aldrig hade nått ut till de orter, där de vara bosatta eller hade sin skol- gång.

Men även den vuxna befolkningen hade behov av en sådan kontakt. Den nuvarande mycket ofullständiga och en- sidiga distributionsapparaten måste suc- cessivt ersättas med en, som arbetade med en utvidgad målsättning. Först här— igenom kunde man nå fram till den er- forderliga breddning av kulturdistri- butionen på den konstnärligt syftande musikens område, som stod i samklang med de kulturpolitiska åtgärder stats- makterna vidtagit och planerade.

1.3.8 Allmänna överväganden

Musiklivet i vårt land, sådant KBU skildrat det i det föregående, uppvisade påtagliga svagheter och brister. Det gällde såväl planeringen av konsert- verksamheten och förmedlingen av ton— konstnärer till denna verksamhet som de ekonomiska förutsättningarna för en utveckling av musiklivet.

Utredningen fann grundad anledning antaga att ett på lämpligt sätt uppbyggt och effektivt arbetande centralt statligt organ skulle kunna i samverkan med lokala krafter uppnå en ändring av nu existerande otillfredsställande förhål— landen och verksamt bidraga till en ut- veckling av musiklivet.

Det rådde enligt KBU inget tvivel om att kommunala organ, skolor, folk-

högskolor och privata musiksamman- slutningar ,var beredda att lämna sin medverkan. Bland ungdomen var mu— sikintresset stort, och det kunde kon- stateras en stark önskan att bygga upp ett musikliv av god kvalitet. Att detta hittills på många håll icke skett i den omfattning, som motsvarade önske— målen, hade flera orsaker. Vad angick konsertverksamheten hade det nuva- rande läget emellertid i hög grad att göra med svårigheten att få kontakt med lämpliga tonkonstnärer, med det tidskrävande arbete, som var förenat med arrangerande av konserter, lokala förberedelser, reklam, diskussion om honorar etc, samt med ekonomiska pro- blem över huvud taget. Konserterna ställde sig nu ofta så dyra att det var svårt för de lokala arrangörerna att binda sig för mer än ett fåtal konserter. Den planläggande och arrangerande verksamheten var med andra ord så krävande, att den på många orter en- dast i undantagsfall kunde skötas av lokala krafter. Utredningen var med- veten om att flera orter hade ett rikt och väl utvecklat musikliv, men det hör- de i landet som helhet tyvärr till undan- tagen. När det förekom, var det resul- tatet av ett gott samarbete mellan kom- mun, skola, frivilligt bildningsarbete och eventuella musiksammanslutningar, tillkomna på privat initiativ och sam- manhållna av en stark känsla för de musikaliska värdena.

På vilket sätt ett centralt organs -— en konsertbyrå _ verksamhet på lång- re sikt borde utformas, hade utredning- en då ännu inte ansett sig böra preci— sera. Verksamheten torde såsom i det följande anfördes utvecklas successivt och blev i stor utsträckning beroende av kontakterna med de lokala organen. Det fick därför ankomma på en blivan- de konsertbyrås ledning att ge närmare anvisning för arbetets bedrivande. En

uppfattning om den framtida utveck- lingen borde kunna vinnas genom den försöksverksamhet, som KBU föreslog skulle komma till stånd från och med den 1 juli 1963.

Utredningen tänkte sig konsertbyråns verksamhet i stort på följande sätt.

Arrangerande verksamhet Byråns huvudsakliga uppgift blev att planera och arrangera konserter och konsertturnéer till stor del i samråd och samarbete med lokala och regionala organ.

För att rationalisera den administra- tiva sidan av konsertverksamheten och därmed skapa ett bättre ekonomiskt utgångsläge för densamma, borde större delen av konserterna anordnas såsom turnéer.

Det var enligt KBU:s mening viktigt att planeringen av flera olika turnéer gjordes på sådant sätt att konsertorter- na fick möjligheter att erhålla omväx— lande och varandra kompletterande program. Icke minst gällde detta skol- och ungdomskonserterna. Dessa måste med nödvändighet anordnas så, att de passade olika åldersgrupper och gav varje sådan grupp en konsertserie med väl genomtänkt omväxling i fråga om bl a stilar, instrumentala och vokala in- slag och ensemblens storlek.

I sin arrangerande verksamhet borde konsertbyrån icke favorisera någon speciell genre utan sträva efter en mång- sidig programsättning inom den seriösa musikens ram och med hänsynstagande till varje auditoriums receptionsförmä- ga. Även modern musik, »seriös jazz», folkmusik, utomeuropeisk musik och ovanligare verk skulle kunna tagas med på programmen. Nya konsertformer kunde också prövas, t ex samarbete med uppläsare, framförande av teaterscener, operascener, visning av konst.

Konsertbyrån borde tillhandahålla de lokala konsertarrangörerna program- material, studiematerial, artiklar etc. Vi- dare borde konsertbyrån ge arrangörer— na möjlighet att till billigt pris köpa affischer och annat propagandamate- rial, som framställts centralt men kunde ges tilltryck av lokal art.

Konsertverksamheten borde kombi- neras med en studieverksamhet med uppgift att förmedla kunskaper om mu- sik. Detta kunde ske på bla följande sätt:

Konserter och andra musikaliska ar- rangemang kunde i många fall kombine- ras med föreläsningar och muntliga in- troduktioner, som anknöt till den musik som presenterades. Musikprogram, ton- sättare och musiker kunde presenteras i enkla häften, som publiken i förväg gavs tillfälle att ta del av. Studiecirklar kunde anordnas i anslutning till pro- grammet under en musiksäsong med relativt fylligt studiematerial som un- derlag. Deltagarna i instrumentalcirk- lar, ensembler och körer hade redan ett intresse för musik, som kunde ka— naliseras till att också omfatta konti- nuerlig konsertverksamhet.

I sitt arbete borde konsertbyrån ha en viktig uppgift i att planera studie- material för en verksamhet på fältet av angivet slag. Då det gällde studieverk— samhet i musik med vuxna deltagare hade studieförbunden gamla traditio- ner, värdefulla erfarenheter och goda personkontakter, som konsertbyrån gi- vetvis borde utnyttja. Särskilt vad an- gick planering och utgivning av det material som var avsett för studiecirk- larna, var det angeläget att samarbete upptogs med studieförbunden.

Skolkonsertverksamheten kunde sti- muleras genom att man tillhandahöll ett informationsmaterial, som gjorde det möjligt för lärarna att dels förbereda eleverna inför en viss konsert och dels

följa upp en konsert med samtal och kompletterande redogörelser. Skolkon- sertverksamheten och därmed samman— hängande studieverksamhet måste kon- sertbyrån planera i samråd med skol- myndigheterna.

Konsertverksamheten i landsorten hade som KBU tidigare framhållit att kämpa med stora svårigheter, då det gällde arrangerandet av konserter. Del- vis var dessa svårigheter att hänföra till en bristande samordning på det 10— kala planet. Utredningen fann det syn- nerligen önskvärt, ja nödvändigt, att de organ som hade anknytning till musik- livet på en ort, såsom skolor, folkhög- skolor, kommunala musikskolor och musiknämnder, lokalavdelning av stu- dieförbund eller liknande organ, fö— reläsningsförening, särskilda musik- sammanslutningar, kommunalnämnder, kulturnämnder etc gick samman i nå- gon kommitté, vilkens uppgift skulle vara att representera ortens musikliv. Sådana kommittéer kunde inte få en ensartad sammansättning på de olika platserna. Skulle en musikkommitté av antydd art fylla den avsedda uppgiften, måste den ha överblick över ortens hela musikverksamhet för att kunna deltaga i det planerande och rådgivande arbetet kring verksamheten. Den fick inte företräda ensidiga musikintressen.

Det torde enligt KBU bli en av kon- sertbyråns viktigaste uppgifter att via kontakter på det lokala planet stimu- lera till bildande av sådana kommittéer, som här föreslagits.

Redan i inledningsskedet av konsert— byråns verksamhet var det enligt utred- ningen angeläget att man prövade för- utsättningarna för och behovet av ett mellanled i konsertbyråns kontakter med de lokala organen i form av regio- nala organ, tex i form av länskommit- téer med anknytning till redan befint- liga offentliga och andra organ -— läns-

skolnämnd, landsting, distriktsorgan av studieförbund, föreläsningsförbund, kammarmusikring. Detta mellanled bor- de ha till uppgift att medverka vid upp- tagandet av ett samarbete på det re- gionala planet —— länsskolnämnden i frå- ga om skolkonserter o s v — så att verk- samheten kunde systematiseras. Här- igenom erbjöd sig också möjligheten till en regional utjämning av vissa kost- nader, som sammanhängde med de 10- kala arrangemangen.

På vilket sätt en rikskonsertverksam- het i detalj borde byggas upp hade ut- redningen på detta stadium av sitt ar- bete ännu icke tagit slutlig ställning till. Utredningen ville endast erinra om att den arrangerande verksamheten —- särskilt vad beträffade konserter för en vuxen publik — i Riksteatern syntes ha en lämplig förebild i nätet av lokala organ.

Det var emellertid enligt KBU:s me- ning ännu för tidigt att diskutera frå- gan om bildandet av ett gemensamt or- gan, en riksorganisation för dessa loka- la och regionala sammanslutningar. Lokalföreningarna hos Riksteatern och dess samorganisation hade en viss ho- mogen struktur som bestod däri att både föreningarna och deras företrädare i Riksteaterns representantförsamling ut- gjordes av personer, som förenats i sitt intresse för teaterkonsten. Det lokala musiklivet var å sin sida avsevärt mer differentierat i en mängd organisatio- ner och sammanslutningar för musik- bildning, musikutövning och enbart lyssnande till musik, och det var därför svårt att på detta preliminära stadium förutsäga, huru dessa mångskiftande in- tressen skulle kunna förenas i en riks- omfattande organisation.

Likväl framstod det enligt KBU som ett önskemål, att någon form av orga- nisation framdeles bildades för att till- varataga de lokala och regionala in-

tressena i en tillämnad rikskonsertverk- samhet.

Inom ramen för en konsertverksam- het för vuxen publik kunde också en— ligt utredningens mening ungdomskon- serter —— skilda från skolkonserter -— anordnas. Det erbjöd sig flera olika alternativ för organiserandet av sådana konserter. De kunde tänkas arrangerade i samråd och samarbete med lokala skolinsatser och ungdomsorganisationer på samma sätt som skolkonserterna och med medverkande ensembler och solis— ter hämtade från tonkonstnärer, som för- klarat sig villiga att medverka vid så— dana konserter. Men de kunde också arrangeras av ungdomarna själva och således motsvara den konsertverksam- het som utövades av den internationella Jeunesses Musicales-rörelsen i skilda länder, såsom framgick av utredningens redogörelse i bilaga 1 för denna verk— samhet (1.3.15). Att en konsertverksam- het, som i vidaste mening hade en spe- ciell inriktning på ungdomen, borde kunna erhålla allt bistånd i fråga om hjälp med arrangemang och för- medling av tonkonstnärer samt rådgiv- ning i största allmänhet framstod som en självklarhet.

Att den arrangerande delen av kon- sertbyråns verksamhet fordrade ett be- tydande tillskott av statsmedel fann ut- redningen uppenbart. Som framgått av den föregående framställningen röran- de konsertlivet gick de flesta konserter med underskott.

I vilken utsträckning tillskott av stats- medel borde ske och hur finansieringen av verksamheten kunde tänkas ske i stort avsåg utredningen att återkomma till i sitt slutbetänkande. Utredningen ville dock redan här redovisa vissa riktlinjer för bidragsfrågan.

Bidrag av statsmedel utgick redan till en mängd musikändamål. Det framstod för utredningen som självklart, att inga

dubbleringar av statsbidrag skulle äga rum. Detta innebar tex att en SOR- orkester, som redan kom i åtnjutande av ett statsbidrag för sin ordinarie verksamhet, endast vid anordnandet av en extra konsert skulle kunna tiller- kännas bidrag från konsertbyrån enligt de regler, som skulle gälla härför. Som ett allmänt riktmärke borde gälla, att rikskonsertverksamheten i första hand skulle syfta till att skapa nya möjlig- heter för musiken att nå ett auditorium.

Rörande statsbidragsfrågorna ville utredningen framhålla följande. De konserter, som gavs i skolan och på skoltid, syntes böra hållas avgiftsfria för eleverna. Det föreföll rimligt, att tonkonstnärernas honorar bestreds un- gefär till hälften var av vederbörande huvudman och staten. Då kostnaderna för skilda konsertserier kunde variera genom olika sammansättning av ensem— bler och solister, torde det vara lämpligt att uppställa denna fördelning som en norm, som inte behövde fasthållas annat än i stora drag. Från rättvisesynpunkt kunde det nämligen visa sig nödvändigt att något mer stödja en serie än en an- nan.

Ungdomskonserter och kvällskonser- ter borde normalt betinga en entréav- gift. Som en ledande princip borde uppställas, att entréavgiften avpassades så, att icke någon otillbörlig konkurrens med annan motsvarande verksamhet uppstod.

Då konsertbyråns verksamhet måste hållas synnerligen elastisk och anpass- ningsbar, torde det enligt KBU vara olämpligt att fixera bestämda procent- satser för subventionering av olika kon- serter. Detta skulle innebära en form av statsbidrag, som dels kunde förorsaka många svårlösta gränsdragningsfrågor, dels möjligen innebära en frestelse att ersätta kvalitet med kvantitet. Det torde vara lämpligare att konsertbyrån fick en

bestämd anlagsram, inom vilken den borde hålla sin verksamhet, i huvudsak på samma sätt som Riksteatern.

Den här diskuterade arrangerande, rådgivande och planerande verksam- heten, som syftade till att stimulera musiklivet bl a i de delar av landet, där möjligheterna till konsertverksamhet var små, korn enligt KBU att medföra ökade utsikter för tonkonstnärer till engagemang och arbetstillfällen.

Av den enkät bland nu verksamma tonkonstnärer som KBU tidigare (1.3.3) redovisat, fann sig utredningen kunna räkna med att det icke kom att möta några hinder att erhålla kvalificerade tonkonstnärers medverkan i den för- söksverksamhet, som föreslogs i detta betänkande.

Icke heller borde de bristfälligheter som konstaterats beträffande tillgång- en på konsertlokaler och instrument (1.3.4) tillmätas någon större betydelse under den försöksverksamhet, som nu planerades.

Förmedlande verksamhet Utredningen anslöt sig till den uppfatt— ning som framlagts tidigare av musik- utredningen och senare av arbetsmark-

nadsstyrelsens artistförmedlingsutred- ning och som innebar, att en statlig för- medlingsverksamhet, vilken kunde er- sätta avgiftskrävande privata förmed- lingsorgan, skulle komma till stånd. Uppbyggnaden av förmedlingssidan i kOnsermyrans verksamhet fordrade emellertid överväganden, vilka utred- ningen på detta stadium icke kunnat göra. Utredningen fann sig därför icke nu kunna föreslå en definitiv organisa- tion av förmedlingsverksamheten. Under den rikskonsertverksamhet, som utredningen förordade och som i initialstadiet fick karaktär av försöks— verksamhet föreslog KBU, att förmed- lingen tills vidare skulle ombesörjas i

nära samarbete mellan konsertbyrån och den offentliga arbetsförmedlingen. Utredningen föreslog vidare att kon- sertbyrån icke skulle påtaga sig annan förmedlande verksamhet än den, som sammanhängde med arrangemang och planering av rikskonserterna.

Konsertbyråns företagsform

Utredningen hade, under den korta tid arbetet pågått, icke haft tillfälle att helt taga ställning till frågan om konsert- byråns företagsform. Enligt direktiven förutsattes konsertbyrån skola handha— va såväl arrangerande av konserter som förmedling av tonkonstnärer. Beträf- fande den förstnämnda delen av verk-' samheten _— rikskonserterna —- låg det utan tvivel nära till hands att anknyta till de erfarenheter, som vunnits under Riksteaterns verksamhet.

Vissa olikheter kunde dock konstate— ras. Sålunda bedrev ej Riksteatern nå- gon förmedlingsverksamhet beträffan- de enskilda eller grupper av skådespe- lare, och något behov av framträdan- den »på egen risk» förelåg icke beträf— fande denna konstnärsgrupp. Detta var emellertid fallet beträffande tonkonst— närerna. Därest både rikskonsertverk- samheten och tonkonstnärsförmedling- en — såsom i direktiven förutsatts -—— framdeles borde handhavas av samma administrativa organ, kunde det enligt KBU icke gärna komma ifråga, att en central publikorganisation liknande Riksteaterns skulle stå såsom ansvarig jämväl för förmedlingsverksamhet. All anledning saknades ju att låta en pu— blikorganisation öva inflytande på för- medlingsverksamhetens uppläggning i den del, som icke avsåg rikskonserter- na. För att skapa ett gemensamt organ var det enligt KBU nödvändigt att finna en annan företagsform än den Rikstea- tern företrädde, en form som kunde visa sig väl användbar för båda sidorna

Det var uppenbart, underströk KBU, att konsertbyrån tills vidare skulle kom- ma att till största delen bli beroende av statlig anslagsgivning. Under sådana omständigheter kunde det förefalla bäst återspegla den faktiska situationen, att konsertbyrån inrättades såsom ett stat— ligt organ, utan annan rättssubjektivitet än den som följer av ett statsorgans sed— vanliga offentligrättsliga ställning. Utan tvivel skulle på det sättet båda sidorna av byråns verksamhet smidigt kunna anpassas efter växlande målsättningar i det statliga kulturstödet och efter nya krav på byrån. Detta statliga organ kom emellertid att kräva betydande frihet med avseende på personalorganisation, lönesättning, resor, informationsverk— samhet, reklam etc, en frihet, som knap— past förekom inom statlig förvaltning av sedvanlig art. Några teoretiska hin- der förelåg dock enligt utredningens uppfattning icke att konstruera detta statliga organ på sådant sätt att dessa svårigheter kunde övervinnas. Därest statsmakterna hade för avsikt att verk- samt stödja rikskonsertverksamheten och tonkonstnärsförmedlingen, blev det också nödvändigt att skapa de erforder- liga garantierna för det statliga orga- nets befogenhet i nyssnämnda hänse- ende.

Huruvida den tänkta verksamheten skulle äga företagsformen stiftelse eller aktiebolag var en fråga som utredning- en lämnade öppen. Beaktansvärda skäl talade både för stiftelseformen och för aktiebolagsformen. Men utredningen an— såg det icke uteslutet att formen statlig myndighet under vissa bestämda förut- sättningar kunde visa sig användbar. Utredningen fann likväl att en definitiv lösning ännu icke var påkallad, då den försöksverksamhet som föreslogs i det- ta betänkande var av sådan begränsad omfattning, att den icke krävde en dy-

lik åtgärd. Med ledning av de erfaren- heter, som kunde vinnas under verk— samhetens begynnelseskede, var utred- ningen beredd att senare framlägga ett slutligt förslag till företagsform.

1.3.9 Utredningens förslag Utredningen framlade på detta stadium av sitt arbete icke några slutgiltiga för- slag till en konsertbyrås verksamhet, vare sig i fråga om den planerande, rådgivande och arrangerande delen el- ler den förmedlande delen. Som en följd härav gick utredningen i detta betän- kande ej heller in på konsertbyråns de- finitiva organisation.

Med stöd av vad KBU hittills funnit ansåg sig utredningen emellertid böra förorda att en rikskonsertverksamhet kom till stånd redan budgetåret 1963/64. Med hänsyn till att verksamheten var ny och endast successivt kunde byggas upp på ett rationellt sätt föreslog utred- ningen, att en rikskonsertverksamhet igångsattes i mindre omfattning under det första året. Erfarenheterna från ar- betet detta första år torde bli av stort värde för en fortsatt landsomfattande verksamhet.

Utredningen föreslog sålunda, att en rikskonsertverksamhet försöksvis igång- sattes i fyra län, nämligen Malmöhus län, Jönköpings län, Östergötlands län och Norrbottens län, samt att en statlig konsertbyrå under försöksåret organi— serades såsom ett under ecklesiastik- departementet stående statligt organ.

1.3.10 Försöksverksamhet med rikskonserter

Större delen av den konsertverksamhet som utredningen föreslog komma till stånd borde läggas upp i form av tur- néer inom ett län. Konsertverksamheten måste bygga på medverkan av både fri— villiga krafter och offentliga organ, och

båda dessa institutioner hade på läns- planet regionala organ, som kunde spe- la en viss roll vid verksamhetens pla- nering och genomförande.

En sådan försöksverksamhet kunde .ge erfarenheter av stort värde för en fullt utbyggd, landsomfattande konsert- verksamhet. Möjligheter erbjöd sig till kontakt och samverkan med alla de or- ganisationer och institutioner, som hade intresse av att medverka i strävandena .att åstadkomma ett rikare musikliv. Dessa organs beredvillighet att medver- ka i både organisatoriskt och ekono- miskt avseende hade enligt utredning- en en avgörande betydelse för möjlig- heterna att på längre sikt bygga upp och utveckla en riksomfattande kon- .sertverksamhet.

Ehuru förväntningarna på en sådan verksamhet var stora i de flesta lands- delar ansåg utredningen det lämpligt att begränsa verksamheten under det första året till några regioner. För en sådan begränsning talade dels kostnadsskäl, dels den omständigheten att man där- igenom fick bättre möjligheter att in- gående följa och analysera effekten av vidtagna åtgärder.

Valet av de fyra försökslänen betinga- des av följande omständigheter. Malmö- hus län hade några få, mycket starkt expanderande industriområden och samtidigt betydande utflyttningsområ- den med utpräglade glesbygdsproblem. Den kommunala musikundervisningen låg kvantitativt något under riksgenom- snittet, och så torde också vara fallet med studieorganisationernas aktivitet på musikområdet. I denna region er- bjöds också möjligheter att vinna er- farenheter av ett samarbete på musik- området med utlandet (Danmark) un- der förhållanden, som i många avseen- den var annorlunda än de, som präg- lade ett motsvarande samarbete i den nordligaste delen av landet.

Jönköpings län hade endast ett fåtal större industriorter men däremot många mindre. Länet överensstämde i fråga om befolkningsutveckling och urbanise- ringsgrad praktiskt taget helt med ge- nomsnitt för landet. Omfattningen av den kommunala musikundervisningen låg betydligt under riksgenomsnittet, medan däremot folkbildningsorganisa- tionernas aktivitet på musikområdet var utpräglat livaktig. Särskilt gällde detta de religiöst orienterade organisatio- nerna.

östergötlands län hade flera starkt expanderande industriorter och sam- tidigt stora landsbygdsområden med glesnande befolkning. Andelen skolplik- tiga barn, som deltog i någon form av kommunal musikundervisning, låg un- gefär vid riksgenomsnittet, medan folk- bildningsorganisationerna bedrev en mycket livaktig musikbildningsverk- samhet.

Norrbottens län var ett utpräglat gles- bygdsområde med några få större orter. Den kommunala musikverksamheten var mycket svagt utvecklad, medan där- emot folkbildningsorganisationerna be- drev en ganska livaktig musikbildnings- verksamhet. Länet erbjöd ett särskilt intresse därigenom att här redan etable— rats ett visst utbyte på kulturområdet med utlandet (Finland och Norge), vil- ket gav möjlighet till erfarenheter av värde för ett utbyggt nordiskt samarbete på konsertlivets område. Vikten av att påskynda ett sådant samarbete hade särskilt framhållits i utredningsdirek- tiven. Denna region hade också i sär- skilt hög grad avstånds- och kommuni- kationsproblem, som var mer eller mindre märkbara i hela norra delen av landet.

Underhandskontakter med företrä- dare för olika lokala och regionala or- gan inom de nämnda fyra länen visade enligt KBU:s uppfattning att man var

beredd till ett nära samarbete med kon- sertbyrån, så snart denna kunde börja sin verksamhet.

1.3.11 Kostnadsberäkningar Konsertverksamheten borde enligt KBU inriktas på konsertturnéer med såväl skol- och ungdomskonserter som kon- serter för vuxen publik, kvällskonserter. Den borde planeras i serier på genom— snittligt fem konserter per år i varje serie. Säkerligen skulle också längre och kortare serier liksom enstaka kon- serter förekomma, men detaljplane— ringen härav måste överlåtas åt kon— sertbyrån. Serierna borde planeras omfatta oli- ka konserttyper. En typ var kvällskon- serter av mer eller mindre hävdvunnen art. En annan var konserter i skolan och i allmänhet också på skoltid. En tredje typ som utredningen gärna ville anbefalla var ungdomskonserter, exem- pelvis organiserade i enlighet med den internationella Jeunesses-Musicales-rö- relsens principer. Kostnaderna för den föreslagna kon- sertverksamheten syntes höra till en del garanteras av de lokala arrangörerna. KBU förutsatte dock att konserterna också understöddes med statliga medel. Utredningen hade stannat för att hono— raren genomsnittligt borde garanteras av statliga medel med hälften i fråga om skol- och ungdomskonserter och med en fjärdedel i fråga om kvällskon- serter. Skol- och ungdomskonserter måste nämligen betraktas som estetiskt fostrande föranstaltningar, vilka knap- past kunde realiseras i någon nämn- värd omfattning utan ett betydande stat- ligt stöd. Det var därför rimligt att sta- ten svarade för ena hälften av honorar- kostnaden, medan den andra kunde till- skjutas av kommunala medel, såvida ej denna del helt eller delvis bekostades med elevavgifter. önskvärt var dock att

eleverna så litet som möjligt betungav des med kostnader för konserter i sko— lorna. Vid ungdomskonserter utanför skoltid borde entréavgifter utgå.

Vad kvällskonserterna beträffade ha- de utredningen såsom ett genomsnitt vid beräkningen stannat för att hälf- ten av kostnaderna betalades genom entréavgifter och att återstoden till lika delar bestreds från lokala respektive statliga anslag.

I kostnadsberäkningen uppdelades konstnärernas gage i tre delar, näm- ligen honorar, traktamente (som gav viss ersättning för enstaka »håldagar» utan konsert) samt reseersättning.

Utredningen framlade följande över— sikt över kostnaderna:

1. De lokala kostnaderna (lokalhyra, ersättning till vaktmästare, reklamkost— nader och andra förberedelsekostnader av lokal art) garanterades av lokala or- gan (musikförening, musiknämnd, skola eller annan huvudman);

2. Honorarkostnaderna fördelades på lokal arrangör och staten på så sätt att staten genomsnittligt betalade hälf- ten av honoraren vid skol- och ung- domskonserter samt en fjärdedel vid” kvällskonserter;

3. De centrala kostnaderna (konsert— byråns omkostnader, rese- och trakta— mentskostnader för turnerande ton- konstnärer) bestreds av statliga medel.

Utredningen framlade avslutningsvis en kalkyl över kostnaderna under vis-- sa antaganden rörande honorar och an- tal konserter för på olika sätt samman— satta ensembler, vilken kunde tjäna som en exemplifiering i den fortsatta be— räkningen av det erforderliga ansla- get till denna försöksverksamhet. Be— räkningen slutade med antagandet att kostnaderna skulle belöpa sig till' 370000 kr. för sammanlagt 100 kvälls- konserter och 500 skolkonserter jämte vissa kostnader för central reklam.

1.3.12 Konsertbyrån: uppgifter och organisation Den föreslagna konsertbyråns uppgif- ter i initialstadiet preciserades till föl- jande: att huvudsakligen inom de fyra ut- valda länen planera och arrangera kon- serter med in- och utländska tonkonst- närer, i första hand såsom turnéer,

att verka för bildande av lokala och regionala organ och musikkommittéer för att därigenom stimulera konsert- verksamheten,

att planera och ombesörja utgivning av studiematerial för skolkonserter och övriga konserter,

att tillhandahålla broschyrer, scher, program etc.

I övrigt skulle det gälla för konsert- byråns ledning att under hänsynsta- gande till erfarenheterna under detta första arbetsår planera verksamheten för de kommande, så att allt större de- lar av landet kunde komma att inne- fattas i konsertverksamheten. Även un— der det andra arbetsåret torde konsert- byråns verksamhet fortfarande ha ka- raktär av försöksverksamhet, enär den fullständiga utbyggnaden av rikskonser- terna och konsertbyrån måste ske suc- cessivt och med utnyttjande av de upp- nådda erfarenheterna.

Då det syntes önskvärt att erfarenhet och sakkunskap från verksamhetsfältet utanför konsertbyråns eget kunde till- föras byrån föreslog utredningen att en styrelse måtte tillsättas för konsertby- rån. KBU ville beträffande antalet sty- relseledamöter starkt understryka att behovet av en effektivt arbetande led- ning medförde begränsade möjligheter att tillgodose önskemål om att få olika intressen representerade i styrelsen. 'Med hänsyn härtill föreslog utredning- en att antalet styrelseledamöter måtte begränsas till minst åtta och högst elva

affi-

-—— byråns chef inräknad. Inom ramen för en styrelse av denna storlek borde eftersträvas att få olika erfarenhetsom- råden representerade. I den mån ytter- ligare sakkunskap i särskilda frågor behövde anlitas, föreslog utredningen, att styrelsen måtte få generellt tillstånd att anlita sådan sakkunskap såsom sty— relsens experter.

Utredningen anförde följande sam- mansättning av styrelsen:

en ordförande; två statliga ledamöter, föreslagna av respektive

arbetsmarknadsstyrelsen skolöverstyrelsen ;

två ledamöter, företrädande musik— livet, föreslagna av Musikaliska akade- mien respektive Samverkande bild- ningsförbunden ;

en ledamot, företrädande yrkesmusi— kerna (tonkonstnärerna);

en ledamot, företrädande orkesterför- eningarna i landet, samt konsertbyråns chef.

För att byrån skulle kunna fullgöra sina uppgifter erfordrades enligt KBU:

1. En chef som under styrelsen hand— hade konsertbyråns ledning, bl a plan- läggning av verksamheten på kortare och längre sikt, såväl konstnärligt som administrativt, viktigare överläggning- ar av principiell karaktär med lokala och regionala organ. Han skulle också ha ansvaret för rikskonserternas konst- närliga nivå. På chefen för byrån borde ställas stora krav på administrativ förmåga samt mångsidig erfarenhet från svenskt musikliv, speciellt vad gällde både ar- rangerande och förmedlande verksam- het.

2. En befattningshavare, som närmast under chefen svarade för det praktiska organisationsarbetet, sammansatte och förberedde turnéer, medverkade vid av- tal med artister och lokala arrangörer

liksom vid planering av studiematerial för skol- och kvällskonserter. Han bor- de också handhava den centrala rekla- men. Posten fordrade god kännedom bl a om musiklivet på olika orter och tonkonstnärernas repertoar.

3. En kanslist, som skulle handhava de ekonomiska göromålen såsom utbe- talning av gager, emottagande av artist- gager från lokala arrangörer, ombesör- jande av registratorsgöromål och i sam- band därmed statistikarbete.

4. Två kontorister, varav den ena lämpligen borde tjänstgöra bl a som chefens personliga sekreterare. Utredningen framhöll, att det på nu- varande stadium icke syntes möjligt att i detalj reglera konsertbyråns verksam- het. "Denna borde endast erhålla en så— dan organisatorisk ram, att den till form och innehåll snabbt kunde anpassas efter utvecklingen, dess möjligheter och krav.

Utredningens kostnadsberäkning för konsertbyrån upptog 149 000 kr till av- löningar och arvoden och 51 000 kr till omkostnader, varav 21000 kr. avsågs såsom engångsanslag för anskaffning av kontorsmöbler och -maskiner, summa 200 000 kr.

1.3.13 Den framtida utvecklingen Enligt utredningens förslag skulle kon- sertbyrån börja sin verksamhet den 1 juli 1963. KBU framhöll att uppgörelser om höstsäsongens konserter enligt all- män praxis träffas redan under våren. Därför avsåg utredningen att i sam- band med länskonferenser och under- sökningar av lokala förutsättningar även förbereda konsertbyråns första verksamhetsår. Under detta år kommer med största säkerhet en stor del av konsertbyråns arbete även vara inriktat på den fort-

satta utbyggnaden av rikskonserterna. Detta fordrade resor och konferenser, programplanering och artistkontrakte— ringar. Delvis av denna anledning hade utredningen föreslagit en relativt väl utbyggd konsertbyrå redan under det första året. Proportionen mellan byrå- kostnad och konsertstöd kom i fortsätt- ningen utan tvivel att ändras, så att. konsertbyrån tar en procentuellt mind-- re del av kostnaden under de följande åren. Sedan det grundläggande, lands— omfattande organisationsarbetet är gjort, syntes byråns personal icke be- höva förstärkas annat än i den mån de rent administrativa göromålen så krävde.

Redan nu kunde man emellertid säga, att verksamheten i utbyggt skick tor- de kräva en väsentligt större organisa— tion av konsertbyrån än vad som upp— tagits i initialstadiet. I ett slutskede kun— de man enligt utredningen vänta sig att verksamheten måste uppdelas på följande huvudavdelningar:

Arrangemangsavdelning för rikskon— serter

sektion för större kvällskonserter sektion för skolkonserter sektion för ungdomskonserter sektion för musikbildningsfrågor. Press—, reklam- och inspelningsavdel- ning.

Avdelning för tonkonstnärsförmed- ling.

Kameral och statistisk avdelning. Utredningen preciserade icke i detta betänkande personalbehovet för de nämnda avdelningarna och angav ej heller några organisationsplaner eller avlöningsstater. Till dessa frågor avsåg utredningen att återkomma i sitt slut- betänkande.

Resultaten från första årets arbete, vilka var av väsentlig betydelse för be— dömningen av den framtida verksam-

hetens möjligheter och utformning, kun- de enligt KBU inte analyseras förrän i mitten av år 1964. Med hänsyn härtill och då utredningen ej beräknade kunna avge sitt slutbetänkande förrän hösten 1964 syntes konsertbyråns första verk— samhetsperiod böra sträcka sig över budgetåren 1963/64 och 1964/65.

1.3.14 Anslagsfrågor På grundval av de överväganden och rekommendationer samt i anledning av därtill utförda kostnadskalkyler, som redovisats i det föregående, framlade utredningen följande anslagsberäkning- ar och statförslag, avseende det första verksamhetsåret. Inledningsvis önska- de utredningen göra vissa principiella kommentarer. Med utgångspunkt 'i en avsedd fort- satt verksamhet för en konsertbyrå hade utredningen funnit att verksamhetens omfattning borde avvägas mot andra motsvarande insatser via budgeten och alltså regleras inom en år för år maxi- merad anslagsram. Utredningen var alltså icke beredd att förorda ett stats- bidragssystem, som skulle medföra en bidragsgivning i takt med exempelvis tillväxten av kommunala och enskilda insatser på området.

Kalkylen för det första året — base- rad på en i huvudsak till fyra län be- gränsad verksamhet och inom en pro- duktionsram för sammanlagt 100 kvälls- konserter och 500 skolkonserter inom fyra län — kunde ge en viss föreställ- ning om storleken av de ungefärliga insatserna för en till hela riket utbyggd konsertverksamhet. Med angivna förut- sättningar skulle de statliga insatserna för denna kunna i utbyggt skick (d v s till 24' län och Stockholms stad ut- sträckt verksamhet) uppgå till (25 : 4 )( 370000 :) ca 2,3 miljoner kr för år.

En sådan beräkning skulle enligt KBU kunna komma att visa sig alltför statisk. Den förutsatte å ena sidan att de lokala och regionala publikorganisationernas utbyggnad icke nämnvärt skulle på- verka de statliga stödåtgärderna på längre sikt. Det kunde å andra sidan också förhålla sig så, att verksamheten fordrade en större insats i fråga om pro- paganda och samverkan mellan kon— sertbyrån samt regionala och lokala or— gan än vad som förutsatts vid bedöm- ningen av verksamheten under det förs- ta året. Det borde under alla förhållan- den vara en angelägen målsättning för en blivande konsertbyrå och dess led- ning att —- utan att ge avkall på det konstnärliga kvalitetskravet _— så pla- nera och stimulera verksamheten, att ett växande publikintresse om möjligt också kommer att medföra en förbätt- ring av de ekonomiska förutsättningar- na för konsertaktiviteten.

Utredningen ville tillmäta en sådan målsättning avsevärd vikt. Av tanke- gångarna bakom det kulturpolitiska handlingsprogram, som statsmakterna godtagit och utredningen tidigare cite- rat, framgick att ett viktigt syfte med statlig anslagsgivning på hithörande sektorer av kulturlivet var att genom skilda åtgärder stimulera de enskilda människornas behov av konstnärlig upplevelse. Det var icke uteslutet att denna behovsfaktor i framtiden —— na- turligtvis på mycket lång sikt —- verk- ligen skulle kunna med stöd av stat- liga stimulansåtgärder påverka struktu— ren av det avsnitt av kulturlivet, som åtgärderna gällde, och därmed leda till en växande grad av självfinansiering.

Det sammanlagda medelsbehovet för rikskonsertverksamheten och konsert- byråns verksamhet för det första bud- getåret hade i det föregående uppskat- tats till ca 570000 kr. Då slutlig ställ—

ning inte tagits till frågan om konsert- byråns organisationsform syntes det icke tillfredsställande, att särskilda av- lönings— och omkostnadsanslag för en sådan byrå anvisades på riksstaten. Ut— redningen föreslog därför att endast ett anslag anvisades och att i detta inrym— des kostnaderna för såväl själva stöd- åtgärderna som byråns förvaltning.

Då stödåtgärderna enligt utredning- ens förslag borde vara maximerade, föreslog utredningen att för budgetåret 1963/64 anvisades ett reservationsan- slag under åttonde huvudtiteln, benämnt Rikskonserter. Anslaget borde enligt utredningens förslag uppföras med 570000 kr, varav i förvaltningskostna— der för konsertbyrån 200 000 kr.

1.3.15 Jeunesses Musicales

I en särskild bilaga redovisade leda- möterna Hahn och Tegen hur den inter- nationella musikrörelsen Jeunesses Mu- sicales (J M) uppkommit och verkade.

Den tog sin början i Belgien år 1940, där M Cuvelier organiserade de första grupperna av J M. År 1942 började den i Frankrike med R Nicoly som initia- tivtagare. Efter kriget fick rörelsen in- ternationell prägel och har ett centralt organ, Fédération Internationale des Jeunesses Musicales. Federationen har nu 20 medlemsländer: Argentina, Bel- gien, Brasilien, Cuba, Danmark, Eng- land, Frankrike Holland, Israel, Ita- lien, Jugoslavien, Kanada, Luxemburg, Mexico, Monaco, Portugal, Schweiz, Uruguay, Väst—Tyskland och österrike. Anslutna som observatörer är tolv län— der: Chile, Cypern, Filippinerna, Fin- land, Grekland, Japan, Libanon, Nya Zeeland, Peru, Sydafrikanska unionen, Turkiet och USA.

I bilagan lämnades en redogörelse för J M i vissa av medlemsländerna jäm— te uppgifter om det statliga eller offent— liga bidraget till verksamheten, innan

de båda sakkunniga anförde sina syn- punkter på en eventuell anslutning från svensk sida till J M.

En viktig princip inom J M var att ungdomen själv skulle medverka vid arrangering och planering av konser- ter etc. Genom denna egna aktivitet blev J M inte bara en konsertarrange— rande institution i största allmänhet utan också en stimulerande och inspi— rerande faktor i ungdomens musikliv. Ungdom upp till 25 år (i Västtyskland 30 år) inkluderades.

En annan fördel var det internatio— nella utbytet av ensembler och artister, av tidskriftsmaterial, av erfarenheter, av ungdomliga studiegrupper och ung- domar, som önskade förkovra sig mu- sikaliskt. Känslan att kunna träffa lika- sinnade ungdomar i andra länder var också stimulerande och värdefull.

Villkor för anslutning av exempelvis en svensk rörelse till federationen var att denna fick ta del av ett års verk— samhet i landet. Om denna verksamhet gick efter J M:s principer, kunde rörel- sen vinna anslutning till federationen. Rörelsen kunde i olika detaljer avvika från den i andra länder, men de ledan— de principerna borde vara desamma.

Frågan huruvida en svensk J M-rö- relse kunde tänkas vara ansluten till en statlig konsertbyrå bedömdes på föl- jande sätt. Om en svensk J M arbetade som en avdelning av en statlig konsert— byrå och på detta sätt fick statlig sub- vention av sin verksamhet, fanns ingen- ting att invända, förutsatt att de förut nämnda principerna upprätthölls. En konsertbyrå av detta slag fanns icke i något av de anslutna länderna, varför någon direkt parallell inte kunde dra- gas. Närmast kunde man i så fall jäm- föra med Västtyskland, där J M arbe- tade i intimt samförstånd med tyska musikrådet, och Kanada, där Canada Council utdelade det statliga bidraget.

1.4 Betänkande II »Förmedling av tonkonstnärer»

1.4.1 Inledning

Förmedlingen av tonkonstnärer skedde till mycket stor del genom privata by- råers försorg. Av hävd hade förmed- ling av sådana engagemang ansetts va- ra en form av arbetsförmedling, och såsom sådan föll den under bestämmel- serna om arbetsförmedling (lag den 18 april 1935) med tillhörande tillämp- ningsföreskrifter. Då riksdagen på grundval av Kungl. Maj:ts i proposition 1962:3 anförda synpunkter beslutade, att avvecklingen av de ännu existerande privata förmedlingsbyråer som arbetade i vinstsyfte skulle vara slutförd med utgången av år 1967, var det angeläget att de problem, som var förknippade med förmedlingen av tonkonstnärer, kunde klarläggas i god tid dessförinnan. KBU hade därför utbrutit de med den- na förmedling sammanhängande frå- gorna och framlade dem separat i sitt betänkande II »Förmedling av ton— konstnärer» (Ecklesiastikdepartementet 1965: 1, stencilerat).

I sitt betänkande I »Rikskonserter» anförde KBU (s 58 ff) angående ton- konstnärsförmedlingen, att förmedling- en av engagemang till olika konsert- arrangemang syntes vara en uppgift, som väl lät sig förena med den tänkta konsertbyråns uppgifter i övrigt. (Se ovan 1.3.8) Uppbyggnaden av denna sida i konsertbyråns verksamhet ford- rade emellertid överväganden, vilka ut— redningen då icke kunnat göra. Utred- ningen fann sig därför icke kunna före- slå en definitiv organisation av för- medlingsverksamheten. Under den riks- konsertverksamhet, som utredningen föreslog skola komma till stånd från och med budgetåret 1963/64 avsågs för- medlingen tills vidare skola ombesörjas i nära samarbete mellan försöksverk-

samhetens kansli och den offentliga arbetsförmedlingen. Någon annan för- medlande verksamhet än den som sam- manhängde med arrangemang och pla— nering av rikskonserterna borde icke förekomma.

Ett flertal remissinstanser uttalade starka betänkligheter mot den av KBU förebådade samordningen av förmed- lingsverksamheten och rikskonsertverk- samheten i övrigt. Det kunde med fog riktas invändningar mot en sådan sam— ordning; rent principiellt borde arran- gerande och förmedlande verksamhet icke utövas av samma organ, anförde man. KBU fann synpunkterna överty- gande och förordade i sitt särskilda be- tänkande i förmedlingsfrågorna ej vi- dare någon sådan samordning. Då des— sa frågor således ej längre står på utred- ningens dagordning, har KBU i detta sammanhang blott redovisat betänkan- dets huvuddrag och får för ett närmare studium av utredningens synpunkter och tankegångar hänvisa till betänkan- det ifråga.

l.4.2 Lagen om arbetsförmedling

Lagen den 18 april 1935 med vissa be- stämmelser om arbetsförmedling äger tillämpning på alla slag av arbetsför- medling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är till- lämplig. Enligt lagen får arbetsförmed- ling icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella regel har emellertid i lagens övergångsbestämmelser uppta- gits vissa undantag beträffande dem, som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen gällde i detta hänseende att den, som den 1 januari 1936 i behö— rig ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, kunde erhålla tillstånd

att fortsätta verksamheten till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde till- synsmyndigheten att för högst ett år i sänder och längst till den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet såvitt angick särskilda yrkesgrupper, beträffande vilka Kungl Maj:t så be- stämt. Bland ifrågavarande yrkesgrup- per återfinnes musiker och sceniska ar- tister.

Några få privata företag inom artist- och musikerförmedlingsbranschen var ännu verksamma vid lagens tillkomst, däribland såsom det mest betydande Konsertbolaget. Detta företag ägde ge- nom sin anknytning till den internatio- nella impressariekedjan utmärkta för- bindelser med de europeiska konsert- byråerna och _agenturerna och spelade därigenom en avgörande roll i det svenska musiklivet såsom förmedlare av'tonkonstnärer. Även såsom arrangör av könserter var Konsertbolaget verk- samt.

Den" till den 1 januari 1950 fastställda tidsfristen förlängdes vid upprepade tillfällen och senast genom lag den 2 mars 1962 till den! 1 januari 1968.

1.4.3 Tidigare utredningar

Förmedlingen av musiker och artister har varit föremål för överväganden av sakkunniga vid flera tillfällen efter till- komsten av den nu gällande lagen rö- rande arbetsförmedling. Sålunda be— handlade 1947 års musikutredning (MU) förmedlingsfrågan och framlade i sitt betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2) en redogörelse för förmedlings— frågornas dåvarande situation samt vis- sa förslag rörande den framtida gestalt- ningen av tonkonstnärsförmedli'ngen. Förslagen föranledde icke några åtgär- der.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till- kallade i november 1961' tio sakkunniga

för att utreda frågan om de lämpli— gaste formerna för förmedling av ar- bete åt musiker och artister. Utred— ningsuppdraget omfattade hela artist- fältet och flera angränsande yrkesgrup- per. De sakkunniga, som benämnts »artistförmedlingsutredningen» (AFU), avlämnade den 17 februari 1965 sitt betänkande »Arbetsförmedling för artis— ter och musiker» (stencilerat) till AMS. Enligt direktiven för KBU (se ovan 1.1) skulle utredningen under arbetet med förevarande problemkomplex samråda med AMS".

1.4.3.1 Musikutredningen

MU fann det rådande tillståndet oför- enligt med musiklivets-krav och riktade stark kritik mot Konsertbolagets verk- samhet. MU fann ej skäl att överföra artist— 'och musikerförmedlingen till den offentliga arbetsförmedlingen utan fö- reslog att förmedlingen av tonkonstnä- rer framdeles skulle överföras till ett för ändamålet bildat statligt aktiebolag. Då bolaget icke kunde "beräknas till— föra staten. vinst, fick man räkna med att årligen ställa anslag till bolagets för- fogande.

Det statliga förmedlingsbolaget skulle avgiftsfritt förmedla svenska tonkonst- närer inom och utom riket. Vid för- medling 'av utländska tonkonstnärer kunde enligt MU så stor avgift uttagas, att de med denna verksamhet förbund- na högre kostnaderna kunde täckas, men ej heller i denna del skulle verk- samheten bedrivas i vinstsyfte.

Bolaget borde härutöver kunna arran- gera konserter för såväl inhemska som utländska tonkonstnärers räkning. Verk-— samheten, som icke berördes av lag— stiftningen om arbetsförmedling, borde kunna bedrivas så, att den lämnade skä— lig vinst.

Härutöver skulle enligt MU det stat— liga förmedlingsbolaget'lämna råd och

upplysningar till konsertgivare samt medverka till en ändamålsenlig plane- ring och utformning av konsertverk- samheten. Härför skulle enligt MU icke uttagas någon ersättning.

Det föreslagna statliga bolaget skulle icke erhålla någon monopolställning i fråga om rätt till musikerförmedling. Man borde, framhöll MU, räkna med att privata företagare även framdeles skulle komma att driva viss verksamhet inom konsertlivet. Förmedling kunde fortfa- rande bedrivas av dylika företag, men de ägde ej att därför upptaga avgift. Vidare kunde —— såsom dittills — speciella or- ganisationer driva förmedling utan för— värvssyfte. Den offentliga artist- och musikerförmedlingen skulle ej heller övertagas av bolaget.

MU framlade icke något detaljerat förslag rörande förmedlingsbolagets or- ganisation eller någon beräkning av de med bolagets drift förenade kostnader- na utan förväntade att; frågan skulle prövas av den år 1953 tillsatta utred- ningen rörande de statliga företagsfor- merna. Denna utredning tog dock icke upp detta förslag.

1.4.3.2 Artistförmedlingsutredningen , Enligt AFU borde arbetsförmedling i förvärvssyfte icke förekomma inom ar- tistbranschen. När de företag som. 'nu verkade i förvärvssyfte på artisternas arbetsmarknad försvann, måste den of— fentliga artist- och musikerförmedling- en och avgiftskrävande men ej vinst- givande organisationsförmedlingar va- ra beredda att täcka hela marknaden. Skulle emellertid av olika orsaker des- sa organ inte kunna fylla denna upp- gift, måste frågan om de privata före— tagens vara eller icke vara tagas upp till omprövning. AFU var benägen att under vissa vill- kor ge sanktion åt artistombudens — impressariers och managers — verk-

samhet. Obestridligen borde det vara till stor fördel, om ombudsverksamheten kunde bli föremål för sådan insyn från det offentligas sida som kunde åväga- bringas genom att ombudets förmed- lingsarbete skedde över offentlig eller organisationsförmedling. Mot en om— budsverksamhet så upplagd, att ombu— det huvudsakligen i egen regi ordnade artistens uppträdanden eller skötte hans affärer och »byggde upp» artis— ten, syntes från allmän synpunkt intet vara att erinra, anförde AFU. Ett ar- rangemang, varigenom ombuden under angivna förutsättningar bereddes möj- ligheter att utan risk för överträdelse av lagens särskilda föreskrifter rörande impressarier och manager utföra för- medlingsarbete, syntes AFU innebära ett gott stöd för det i stadgandets mening lojala ombudet.

Det var även önskvärt att arbetstagar- organisationerna i samarbete med till- synsmyndigheten. och artistombuden utarbetade en »hederskodex», som kun— de vinna allmän spridning och tillämp- ning. En noggrann övervakning över att en dylik hederskodex följdes borde enligt AFU kunna etableras. Skulle emellertid de förslag till åtgärder som AFU sålunda framlagt ej leda till resul- tat, borde enlagskärpning i syfte att helt förhindra dessa ombud att utföra ar- betsförmedlingsuppdrag övervägas.

Rörande den förmedlingsverksamhet på den svenska artistmarknaden, som bedrevs av privatombud från utlandet, framhöll AFU att en svensk arbetsgi- vare icke borde hindras att taga kon- takt med ett i utlandet bosatt ombud för att engagera en utländsk artist, som befann sig i utlandet. Däremot kunde det icke accepteras, att det i utlandet bosatta ombudet förmedlade en artist, som befann sig i Sverige, till en svensk arbetsgivare. Dylik förmedling borde vara förbehållen svenska förmedlare.

AFU framhöll, att det var svårt att kom- ma tillrätta med detta problem. Även om lagstiftningsvägen möjligen inte skulle vara helt ofrånkomlig, borde man emellertid främst söka andra lösningar för att sanera marknaden. Härför ford- rades en upprustning av den offentliga artist- och musikerförmedlingen.

AFU föreslog slutligen, att en rådgi- vande delegation i artistarbetsmark- nadsfrågor inrättades. I denna borde ingå representanter för arbetsgivare och arbetstagare. AFU förutsatte, att såväl frågan om den offentliga artist- och musikerförmedlingens organisation som frågan om ett eventuellt statligt förmed- lingsbolag blev föremål för utredning i särskild ordning.

1.4.4 Konsenbyråutredningen

Genom de många komplicerade reg- ler och föreskrifter, som fanns på artist- och musikerförmedlingens område, ha- de myndigheter, artister och förmedlare upprepade gånger ställts inför svårbe- mästrade problem, framhöll KBU. An- ledningen härtill var uppenbart, att det- ta slags förmedling i så många hänseen- den avvek från eljest förekommande ar— betsförmedling att en annan praxis hade måst utvecklas. I artist- och musikerför- medlingen förelåg nämligen en mängd krav och önskemål från såväl arbets— givarnas som arbetstagarnas sida på sär- skilda tjänster, som också krävde spe- ciella insikter hos dem som skulle verkställa förmedlingsuppdragen. För- söken att åstadkomma en offentlig ar- tist- och musikerförmedling, som på en gång överensstämde med gängse ar- betsförmedling och ändå lämnade möj- ligheter öppna för tillvaratagande av de speciella önskemålen inom denna form av förmedling hade enligt KBU inte krönts med framgång.

Sedvanlig arbetsförmedling syftade i

regel till anställningar av längre var- aktighet; arbetsuppgifterna kunde i för- väg definieras och klassificeras efter relativt enkla regler och normer. På artist- och musikerområdet var emel— lertid förhållandena helt annorlunda. Vid förmedling av seriösa tonkonstnä- rer ställdes förmedlingsorganet inför problem av stor räckvidd; de insatser, som dessa artister skulle fullgöra, måste nämligen vägas med utgångspunkt i de- ras konstnärliga skicklighet och lämp- lighet för de aktuella uppgifterna. En sådan insikt översteg väsentligt de krav, som rimligtvis kunde ställas på den offentliga förmedlingens tjänstemän. Men det var just denna insikt som en konsertarrangör många gånger krävde som en »service» av en förmedlare. Härtill kom, att artistens ombud måste skaffa sig egna erfarenheter av såväl artistens kvalifikationer som de olika konsertinstitutionernas kvalitet och sär- drag för att kunna erbjuda de artister, som i hans mening passade bäst för framträdanden på de olika estraderna.

Från tonkonstnärernas synpunkt fö- relåg ett påtagligt behov av artistom- bud. Vidmakthållandet och utökandet av den konstnärliga repertoaren ställde stora krav på den utövande musikern, medan möjligheterna att få framträda inför en publik måste skapas på ett eller annat sätt. Detta senare tillhörde emel- lertid ett helt annat verksamhetsom- råde — ett merkantilt betonat fält — där andra kvalifikationer blev utslags- givande än de konstnärliga. Behovet av ett ombud var lika stort för en artist, som befann sig i början av sin konst- närliga bana, som för en, som redan befann sig på höjden av sin karriär. Synpunkterna underströks i den fram- ställning, som inlämnades till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen- tet den 15 november 1963 av ett antal framstående svenska tonkonstnärer och

som överlämnades till KBU. Skrivel- sen refererades utförligt i KBU:s be- tänkande 11 (s 50 ff).

Sett från konsertarrangörens syn- punkt förelåg likaledes ett uttalat be- hov av förmedlare på detta område. Förekomsten av förmedlare innebar en lättnad i deras strävanden att över- blicka tillgången på tonkonstnärer, in- hemska såväl som utländska, och att få kännedom om deras kvalitet, reper- toar och övriga i konsertsammanhang nödvändiga uppgifter. Allt detta tillhan- dahöll konsertagenturerna såsom ett självklart element i den service, som uträttades åt tonkonstnärerna. Förmed- larnas verksamhet innebar för konsert- arrangörerna över lag ett både tids- och arbetsbesparande led i deras pla- nering för konsertsäsongcrna och de däri ingående konserterna. Utan för- medlarens medverkan skulle denna pla- nering kräva åtskilligt större insatser på kontaktsidan visavi tonkonstnärer- na. Förekomsten av ett flertal sins- emellan oberoende ombud medförde en- ligt KBU en väsentlig ökning av arran- görernas valmöjligheter.

KBU kunde av flera skäl icke dela AFU:s förslag till en framtida lösning av förmedlingsfrågorna. Den erbjöd icke någon praktisk lösning av proble- met, speciellt icke för de seriösa ton- konstnärerna. Den offentliga förmed- lingen hade långtifrån tillräckliga re- surser för att tillåta ett övertagande av privatagenternas förmedlingsverksam— het. Något förslag om en utbyggnad av den offentliga förmedlingen framlades icke, utan AFU förutsatte att frågan om denna nyorganisation skulle prövas i särskild ordning. Förmedlingsfrågorna för de seriösa tonkonstnärerna måste emellertid enligt KBU:s uppfattning lö- sas snabbt. Hänskjutandet till en ny utredning av dessa frågor skulle med- föra ytterligare tidsutdräkt. Så länge

inte frågan lösts effektivt, riskerade man att släppa fältet fritt för en okontrolle- rad och okontrollerhar agentverksam- het, som kunde bedrivas av utländska och svenska agenter från kontor i ut- landet. Härtill kom, att den föreslagna omläggningen av förmedlingsverksam- heten kunde lägga stora hinder i vägen för engagemang utomlands av svenska tonkonstnärer.

KBU ställde sig tvekande till tanken på organisationsförmedlingar på den seriösa musikens område. En organisa- tionsförmedling berörande tonkonstnä— rer hade tidigare ej existerat, men i juni månad 1965 upprättades en sådan av Svenska musikerförbundet. Vid tidpunk- ten för avlämnandet av KBU:s betän- kande —— juli 1965 — kunde utredning- en blott giva uttryck för uppfattningen att denna organisationsförmedling kun— de komma att visa sig fylla ett verk- ligt behov, men den hade dock den be- gränsningen att endast kunna förmedla medlemmar av musikerförbundet.

Likaledes vore det tänkbart med en organisationsförmedling som omfattade tonkonstnärernas huvudsakliga arbets- givare —— dvs orkester- och kammar- musikföreningar, SOR-orkestrar, riks- konsertverksamheten, Sveriges Radio jämte kung] teatern och övriga lyriska scener. Obestridligen förelåg risken att de mindre avnämarna skulle kunna få svårt att få gehör för sina önskemål och synpunkter, när dessa kunde kol- lidera med de mera inflytelserikas. Hu- vudinvändningen mot organisationsför- medling på den seriösa musikens om- råde —— vare sig den inrättades på ar- tist- eller arrangörssidan _ var att den komplicerade handläggningen av för- medlingsfrågorna och inte utgjorde nå- gon förbättring av det nuvarande läget. Förmedlingsfrågorna för tonkonstnä— rerna skulle inte lösas med dagens pro- blem inför ögonen. Lösningen skulle

enligt KBU:s uppfattning ske på lång sikt.

Härvid återstod enligt vad KBU kun- de finna att realisera MU:s och AFU:s förslag om inrättande av ett statligt aktiebolag för tonkonstnärsförmedling och att vid sidan härav tillåta väl fun- gerande privata förmedlare att arbeta på marknaden. Utvecklingen fick visa, hur många sådana förmedlare som be- hövs; några i förväg uppställda hinder för etablering i branschen borde såle- des icke förekomma. Det väsentliga i sammanhanget var, att dessa företag bereddes möjlighet att arbeta under samma villkor och driva sin verksamhet i förvärvssyfte (vinstsyfte). Den avgift, som tidigare uttagits i artistens gage- summor och som alltsedan år 1962 er- lades av konsertarrangören för förmed- lings- och serviceuppdragen, fick en- ligt KBU numera snarare uppfattas som en i konsertarrangörens rörelse ingå- ende normal kostnadspost än som en exploatering av tonkonstnären; några principiella argument mot en avgifts- belagd förmedling kunde numera icke anföras. De tjänster, som dessa för- medlingsföretag framdeles skulle utfö- ra, skilde sig icke i några avgörande hänseenden från den verksamhet, som bedrevs av andra företagare inom ser- vicebranscherna.

KBU var medveten om att det sär- skilt inom den hittills okontrollerade gruppen av artistombud förekom affärs- metoder, som icke var tillfredsställande och som därför måste motarbetas. Detta torde emellertid bäst ske genom att låta några väl etablerade och fungerande byråer syssla med artistförmedling. Här- igenom skulle också den från vissa syn- punkter mindre tilltalande verksamhet, som bedrevs från utlandet av utländska agenter på den svenska marknaden, kunna hållas inom lämpliga gränser.

Det förslag, som KBU angivit och

som öppnade möjlighet för statlig, av organisation och privat bedriven för— medling att jämsides verka på detta område, skulle komma att överensstäm- ma med den praxis, som nu tillämpades i många europeiska länder. Ett sådant system hade visat sig vara en praktisk och lämplig lösning, och erfarenheterna härav var goda. Verksamhetens inter- nationella karaktär gjorde, att en iso- lationism fick skadliga verkningar för utbytet av tonkonstnärer över grän— serna. Det borde också framhållas, att man i länder — där man prövat andra lösningar av förmedlingsfrågorna (t ex med enbart statligt bedriven tonkonst- närsförmedling) -— icke hade lyckats ernå en smidigt arbetande förmedlings- organisation.

En privat bedriven förmedlingsverk- samhet i förvärvssyfte på den seriösa musikens område kunde emellertid —— framhöll KBU — icke upptagas med mindre lagen om arbetsförmedling änd- rades. Enligt internationella arbetsorga- nisationens konvention nr 96, artikel 5, kunde vårt land begagna sig av möj- ligheten att undantaga tonkonstnärerna från arbetsförmedlingslagens tillämp- ningsområde genom att förklara dem utgöra en personkategori »för vilken arbetsförmedling icke lämpligen kan ordnas inom den offentliga arbetsför— medlingens ram». KBU föreslog, att en särskild lag utfärdades rörande för- medling av tonkonstnärer.

Innebörden i de föreskrifter, som skulle utfärdas, borde vara att tillstånd att bedriva förmedling av engagemang i förvärvssyfte (vinstsyfte) åt tonkonst- närer skulle efter prövning kunna be- viljas privata förmedlingsbyråer och jämväl andra inom området verksamma företagare, vilka ansökt härom.

Enligt konventionen skulle avgifts- krävande förmedlingsbyrå stå under tillsyn av vederbörande myndighet.

KBU föreslog, att inspektionsrätt och tillsyn liksom hittills skulle anförtros arbetsmarknadsstyrelsen. KBU förut- satte, att denna tillsyn framdeles ut- övades effektivt. Utredningen biträdde därför AFU:s förslag om en permanent rådgivande delegation, knuten till ar- betsmarknadsstyrelsen och med repre- sentanter för såväl artist- som arran- görssidan.

Vad beträffar den offentliga artist- och musikerförmedlingens organisation, föreslog KBU, dels att den av AF U före- slagna utredningen om förmedlingens i fråga framtida organisation och arbets- metoder kom till stånd, dels att förmed- lingens befattning med tonkonstnärer och konsertmusiker framdeles upphör- de, så snart det särskilda statliga för- medlingsbolaget etablerats och börjat fungera. Endast när det blev fråga om omskolning och inplacering i andra yrkesgrupper av tonkonstnärer, som ej kunde beredas engagemang som kon- sertmusiker, borde den reguljära ar- betsförmedlingens resurser tagas i an- språk.

I fråga om det statliga förmedlings- aktiebolaget föreslog KBU, att aktieka- pitalet helt tecknades av staten. KBU föreslog en styrelse på högst fem per- soner. Under aktiebolagets första verk- samhetstid borde erforderliga medel ställas till förfogande av staten. Fram- deles borde bolaget i görligaste mån vara självfinansierande; de avgifter som bolaget skulle äga uppbära för förmed- lings- och serviceuppdragen borde en— ligt utredningens mening vara den eko- nomiska grundvalen för bolagets verk— samhet. Denna skulle kunna bedrivas med samma handlingsfrihet, som kun- de ådagaläggas av motsvarande privata företagare. Den konkurrens, som det statliga förmedlingsaktiebolaget skulle erbjuda de privata företagen, skulle inte grundas på någon preferensställning

eller på statliga anslag till verksamhe- ten. Den statligt bedrivna förmedlings- verksamheten borde etableras som ett komplement till övriga förmedlingars; skulle den statligt bedrivna verksam- heten framstå som gynnad i det ena eller andra avseendet, förelåg ej längre den fria konkurrens mellan de olika företagsformerna, som KBU ansåg vara av stor betydelse.

En lösning av förmedlingsfrågorna för tonkonstnärerna enligt de angivna riktlinjerna skulle enligt KBU:s me- ning bäst tillgodose musiklivets,artister- nas och konsertarrangörernas intressen. KBU föreställde sig, att man härigenom också lättare kunde organisera det in— ternationella samarbetet, som särskilt på det seriösa området framstod som synnerligen betydelsefullt.

Den framtida gestaltningen av ton- konstnärsförmedlingen fick bli bero- ende av vilken organisationsform, som i längden visade sig mest effektiv.

Mycket angeläget var att det inte be- hövde uppstå något vakuum i förmed- lingssituationen för de seriösa artis- terna, då nu gällande tillstånd med ut- gången av år 1967 upphörde. Den for- mella ramen för att genomföra den föreslagna lösningen borde enligt KBU:s uppfattning kunna skapas utan större svårighet.

1.4.5 Särskilt yttrande av ledamoten Freddy Anderson Mot utredningens förslag rörande änd- ring i gällande lagstiftning så att möj- lighet öppnades för inrättande av i för- värvssyfte arbetande privata förmed— lingsbyråer reserverade sig ledamoten Freddy Anderson. Utredningens förslag om sådan lag- ändring byggde enligt reservantens upp- fattning närmast på den hitintills rå-

dande situationen med avsaknad av or- ganisationsförmedling för tonkonstnä- rerna och den då till synes förelig- gande svårigheten för någon av dessas organisationer att etablera en dylik. Tyvärr endast kort tid före betänkan- dets överlämnande hade emellertid ton- konstnärerna beslutat uppgå i Svenska musikerförbundet och där tillsammans med en del övriga konstnärliga grup- per bilda en Musikerförbundets kultur- avdelning. Med anledning därav hade förbundet som en alldeles självklar upp- gift funnit att någonting måste göras inom förbundets ram för att främja ton— konstnärernas villkor, innefattande bla att på ett tillfredsställande sätt ordna upp dessas förmedlingssituation. Be- slut hade därför fattats att med början senast den 1 januari 1966 utöka för- bundets nuvarande organisationsför- medling med en stor avdelning för för- medling av tonkonstnärer. Denna skulle givetvis arbeta just på sådant sätt som med beaktande av de i sammanhanget framförda synpunkterna erfordrades för att bli verkligt effektiv. Bl a hade i detta syfte två tjänstemän anställts i ledande befattningar och dessa hade bå- da medlemskap i den s k Europa-asso- ciationen. Därmed fick förbundets or- ganisationsförmedling redan från den nya avdelningens start möjlighet att arbeta utan de begränsningar som en icke-medlem i Associationen fick vid- kännas i det internationella samarbetet. Ytterligare kunde betonas, att de tjäns- temän i ledande ställning, som förbun- det anställt, hade mångåriga och goda förbindelser inom »den seriösa musi- ken» såväl med arrangörer som ton- konstnärer.

Allt ovannämnda kom enligt reservan- tens och Musikerförbundets uppfatt- ning att innebära att förmedlingssitua- tionen för tonkonstnärerna blev för- bättrad i stället för tvärtom och någon

som helst risk för att ett vakuum skulle uppstå i de seriösa artisternas förmed- lingsarbete torde icke föreligga. Möjlig- het att etablera en organisationsförmed- ling också på arrangörssidan kom gi- vetvis även i fortsättningen att före- ligga, helt eliminerande riskerna för monopolställning för någon förmed- lingsbyrå.

Beträffande den begränsning för en organisationsförmedling, som låg i att endast egna medlemmar får förmedlas, torde denna icke behöva få någon häm- mande inverkan, då överenskommelse kunde träffas med vederbörandes or- ganisation om överföring av medlem- skapet till den svenska organisationen under tiden för vistelsen i Sverige.

Slutligen ville reservanten endast be- klaga att Musikerförbundets beslut om inrättandet av en förmedling för ton- konstnärer tillkommit vid en från ut— redningens synpunkt så sen tidpunkt.

1.5 Färsöksledningens samråd med KB U

I direktiven för den försöksverksam— het med rikskonserter som påbörjades under budgetåret 1963/64 föreskrev Kungl Maj:t att försöksledningen vid planeringen av verksamheten och i frå- gor av principiellt intresse skulle sam- råda med KBU. Detta samråd fick sitt organisatoriska uttryck i att försöks- ledaren samtidigt erhöll uppdraget att vara utredningens sekreterare. Utred- ningen har härigenom fortlöpande kun— nat följa verksamheten genom de före- dragningar, som sekreteraren lämnat vid utredningens sammanträden. Frågor av principiellt intresse berörande för- söksverksamheten har likaledes regel- bundet diskuterats i utredningen eller med dess ledamöter.

AVDELNING 2

Bakgrund och utblick

Innan KBU övergår till att redogöra för den försöksverksamhet med riks- konserter som igångsattes under bud- getåret 1963/64 finner utredningen det angeläget att söka precisera utgångs- läget och angiva de kulturpolitiska mo- tiveringarna bakom förslaget och be- slutet, sådana de framstått för utred- ningen.

En bred, uttömmande redogörelse för begreppen »kultur» och »kulturpolitik» är givetvis omöjlig att lämna i ett så begränsat sammanhang som detta. Rikskonsertverksamheten är ett av många led i det kulturpolitiska hand- lingsprogram som antagits av statsmak- terna. Det är närmast mot den hak- grunden som utredningen vill sätta in sitt resonemang.

Även KBU:s föregångare, 1947 års Musikutredning (MU) ville inlednings- vis anlägga vissa principiella synpunk- ter på sitt utredningsuppdrag och lägga de värderingar och slutsatser, som var resultatet av dessa synpunkter, till grund för sina fortsatta överväganden och förslag. MU rubricerade denna av- delning av betänkandet »Samhället, människan, musiken». Musiken som en samhällsangelägenhet var den ena av de två poler, efter vilka MU:s resone- mang inriktades; musiken som indivi- duell upplevelse var den andra.

MU underströk föränderligheten så- som ett av nutidens mest framträdande drag. Också musiken och musiklivet hade djupt påverkats av denna föränd-

rade situation, och i sitt sökande efter nya uttrycksmedel stod tonsättarna all- tid i relation till tidsutvecklingen. Men att närmare ange sambandet mellan den musikaliska utvecklingen och den all- männa tidsutvecklingen var enligt MU omöjligt. Musiken hade liksom all annan konst egna inre lagar för sin tillblivelse. Den kunde inte tvingas fram och den kunde inte skapas enligt på förhand uppställda anvisningar och program. Hurudana villkoren än var för det mänskliga och samhälleliga livet i öv- rigt —— konsten kunde enligt den i väs- terlandet förhärskande uppfattningen blomstra endast under förutsättning att den gavs friheten att utifrån sina egna lagar och villkor gestalta och förnya sig själv. Enligt denna uppfattning måste varje dirigering av det konstnärliga skapandet avvisas.

Den musikaliska verksamheten i sam- hället hade alltmer kommit att utövas yrkesmässigt. Ännu i början av detta sekel kunde det offentliga musiklivet till viss grad lita till mecenater och dona- torer för att trygga sin existens. Den ekonomiska demokratiseringen hade här i grunden förändrat bilden. Det allmänna — främst staten, landstingen och kommunerna —— hade alltmer fått övertaga det ekonomiska ansvaret för musiklivet.

Den västerländska demokratin hade även en kulturell innebörd och för mu- sikens del innebar detta att alla med- borgare borde ha möjlighet att taga del

av tonkonstens värden — som lyssnare eller som amatörmässiga utövare av musik.

Musiken i vårt land drog redan he- tydande kostnader för det allmänna. Det stöd som på detta sätt skänktes mu- siken visade att denna konstart be- traktades som ett värde för människor- na. MU motiverade ett ökat stöd från det allmännas sida genom att fram- hålla att den samhällsförändring som nyss berörts bland annat resulterat i en kulturell demokratisering, varigenom nya och stora medborgargrupper nu kommit i åtnjutande av kulturella vär- den som dittills varit förbehållna ett fåtal. Detta innebar för musiklivets vid- kommande att omfattningen och där- med omkostnaderna för den musik- kulturella verksamheten måste stiga.

Denna samhällsförändring hade många aspekter. Den tekniska utveck- lingen hade möjliggjort en materiell standardhöjning utan motsvarighet i mänsklighetens historia. Medborgarnas fritid hade ökat och den hade öppnat möjligheter för de breda befolknings- lagren till kulturell aktivitet av olika slag.

Mot dessa gynnsamma verkningar av samhällsförändringen ställde MU de ogynnsamma: en fortskridande urbani- sering avlägsnade människan från den omedelbara naturkontakten. Tekniken hade lett till ej blott en sönderdelning av arbetsprocessen utan även till att människans rent manuella insatser på många håll minskats genom maskinens standardfabrikat. Det kunde enligt MU ej fördöljas att det moderna industri- samhället lett till en emotionell och estetisk förflackning.

En mer eller mindre aktiv estetisk verksamhet gav den mest fullödiga er- sättningen för det som nutidsmänniskan förlorat, anförde MU. Härvidlag intog musikutövningen en rangplats. Musiken

hade även en funktion i mera social mening. Samhällsutvecklingen hade ra- serat mycket av gammal gemenskap och hade icke ersatt denna med nya gemen- skapsbindningar människor emellan. Från samhällets synpunkt innebar det- ta en förpliktelse att se till att nya möjligheter till samvaro och gemenskap ersatte dem som gått förlorade.

Musiken hade en samlande kraft och genom dess förmåga att sammanföra stora människoskaror både till gemen- samt utövande och till lyssnande kunde musiken fylla ett behov som från sam- hällelig synpunkt var utomordentligt värdefullt: att få uppleva mänsklig sam- hörighet.

Musiken var, framhöll MU avslut- ningsvis, en konstform, och som sådan hade den ett eget berättigande, som ej krävde särskilda motiveringar vare sig för dess existens eller för ett kultur— samhälles förpliktande stöd. Detta var det centrala, och detta hade också varit huvudsynpunkten i MU:s arbete. Men utredningens arbete och förslag var också burna av övertygelsen att ingen mänsklig verksamhetsform ägde förmå- gan att som musiken på en gång utveck- la den enskilda individen och skänka människorna, höjda över vardagens be- kymmer, en berikande gemenskap.

KBU har återgivit MU:s synpunkter så utförligt, därför att de i utredningens uppfattning fäster uppmärksamheten vid många alltjämt viktiga och giltiga faktorer. KBU vill emellertid vidare- utveckla och komplettera MU:s fram- ställning och sätta in resonemanget i ett allmännare kulturpolitiskt samman- hang.

Musiken har —— nu som förr _— en social funktion och ingår i det stora all- mänbegreppet »kultur», detta mång- skiftande och sammansatta begrepp. Ordets ursprungliga innebörd är »od- ling», och det används i överförd be—

itydelse både om en individs utbildning -och förfining av dennes själsliga och kroppsliga egenskaper och om mänsk- lighetens, ett visst folks eller en folk- grupps utvecklingsståndpunkt. Mellan de sociala, ekonomiska och kulturella förhållandena i samhället råder ett på- tagligt beroende. Ändras samhällets ekonomiska och sociala villkor, så på- verkas också kulturmönstren.

I kulturhistoriska sammanhang har man ofta givit ordet »kultur» olika be- stämningar; man talar allmänt om en »hovkultur», en »feodal kultur», en -»bondekultur» och — jämförelsevis _sent _ en »arbetarkultur», för att näm— na några av dessa bestämningar. De har införts i syfte att sammanföra kultur- yttringarna —— dessa mönster av vanor, traditioner, beteenden och värderingar —— efter deras förekomst och frekvens inom olika samhällsgrupper. Föreställ- ningen har då varit den, att inom en på visst sätt definierad samhällsgrupp har vissa sådana mönster varit förhärskan- de och präglat gruppen på sådant sätt, att dess kulturella standard kunnat be- stämmas utifrån vissa allmänna nor- mer. Det har emellertid aldrig gått vat- tentäta skott mellan dessa samhälls-

grupper; vanor och värderingar —— också inom kulturmönstrens ram — har alltid förmedlats mellan grupperna. Sedan de en gång övertagits kan de omvandlas och infogas i den mottagan— de gruppens allmänna uppfattningar, och de kan efter någon tid framstå som tillhörande gruppen ifråga. Men ur- sprungliga är de inte — de utgör lån och gåvor mellan samhällsgrupperna och nationerna.

»Hovkulturen», den »feodala kultu- ren» och »bondekulturen» — sådan den utformades under självhushållets era —- tillhör i sina mer renodlade former re— dan kulturhistorien. Kvar finnes ännu begreppen »borgerlig kultur» —— stund-

om spaltad i »överklasskultur» (: sfin- kultur») och »medelklasskultur» —— samt »arbetarkultur». Det är dessa begrepp som för närvarande står i cent- rum för vissa aktuella kulturpolitiska resonemang. Det kan emellertid enligt KBU starkt ifrågasättas, om dessa be- grepp i realiteten återspeglar artskill- nader; i alla tre socialgrupperna läser man böcker, lyssnar man på musik och intresserar man sig för konst — låt vara olika slags böcker, musik och konst och i olika utsträckning och omfatt- ning. Med den starka bindningen till utbildning som kulturkonsumtionen rent generellt företer skulle det snarare vara uppseendeväckande, om inte valet av kulturstoff och frekvensen av sådant val företedde stora skillnader inom de nämnda tre grupperna.

Utbildningen har fram till våra dagar varit nära nog ett monopol för de bättre situerade. I en befolkning som vår har för närvarande % av den vuxna befolk- ningen endast folkskola som grundut- bildning. Denna situation kommer emellertid att snabbt förändras; in- förandet av den obligatoriska nioåriga grundskolan med dess påbyggnader i fackskola och gymnasium vidgar snabbt kretsen av medborgare med en bättre och gedignare utbildning. Starka in- vändningar kan visserligen riktas gent- emot den inriktning på »nyttiga» kun— skaper och färdigheter som den nu— varande skolans kursplaner erhållit, men de estetiskt bildande ämnena hål- ler på att ändra karaktär. Redan förtro- genheten med ett eller flera främmande språk och en mer omfattande undervis- ning i ämnen, som förutsätter förmåga till abstrakta resonemang och nyanse— ring i omdömen och värderingar, ska- par enligt KBU förutsättningar för ett vidare anammande av kulturyttringar efter skoltiden. Detta vidgar självfallet referensramarna på kulturområdet och

kommer att minska klyftorna i kultu- rellt hänseende mellan olika individer. Den tekniska och industriella utveck- lingen kommer att resultera i ett alltmer »klasslöst» samhälle. Dessa båda ten- denser i samverkan — skolundervis- ningens breddning och den tekniskt- industriella utvecklingen — kommer att utplåna skillnaden mellan »borgerlig kultur» och »arbetarkultur».

På varje område av kulturlivet och under alla former av politiskt och eko- nomiskt system har de styrande och makthavande sökt stödja och vidare- utveckla den kulturella verksamhet, som tagit sig uttryck i konst, litteratur, musik m. in. Till stor del sammanhänger detta med att kulturyttringarna också har en statusfunktion. Länge stod ut- övarna av konstnärliga yrken i direkt sold hos sina uppdragsgivare. Produk- terna de skapade var beställningsverk, gestaltade så, som uppdragsgivarna vil— le ha dem. Men egenskapen av beställ- ningsverk utgör från kvalitetssynpunkt ingen värderingsnorm; byggnadsverk, museernas konstsamlingar, världslitte- raturen, teatrarnas och konsertsalarnas repertoar bär fortfarande vittnesbörd om den konstnärligt höga halt, som dessa beställda verk kunde förlänas. Gi- vetvis skapades under dessa förhållan— den också många verk, som så små- ningom sållats bort som mindre värde- fulla.

En konst skapad efter konstnärens eget fria val är en sen företeelse i kul- turhistorien. Den förebådades under de nya ekonomiska förhållanden som var en betingelse för borgarklassens upp- trädande som en maktfaktor i de euro- peiska städerna. I och med denna för- ändring i den ekonomiska och sociala strukturen kunde konstnären (här fat- tat i ordets vidaste betydelse) frigöra sig från ett direkt beroendeförhållande till en bestämd uppdragsgivare och upp-

träda som producent eller utövare på en ekonomisk marknad. De som efter- frågade hans prestationer var i allmän- het okända för konstnären — det var hans verk de efterfrågade. Tidpunkten för denna förändring av konstnärens marknad har växlat för olika kultur-- yttringar; inträdet har starkt samband med den tekniska och industriella ut- vecklingen. Med boktryckarkonstens ut— veckling och läskunnighetens utbredan- de kom en efterfrågan på lektyr och litteratur från en långt större allmänhet än tidigare. Därnäst i tiden kom bild— konsten och i ett långt senare samman— hang musiken.

Det vore emellertid ett misstag att föreställa sig att konstnären ännu kunde uppträda som en »fri» företagare som kunde gestalta sina ingivelser helt efter eget skön. Den sammantagna efterfrå- gan, som kom från ett stort antal indi— vider och som gav ett uttryck åt deras föreställningar och önskemål om vad de ville förvärva av kulturyttringar kunde med visshet vara lika tyrannisk och nyckfull som någonsin en furstes, en- feodalherres eller kardinals. Konstnä- ren var ännu i beroendeställning i för- hållande till kretsen av avnämare.

Det är först i vår egen tid som efter- frågan har kunnat breddas så starkt att kulturmarknaden också har kunnat om- fatta de helt fria konst- och kulturska- pelserna. Men inte ens nu finns det en sådan marknadsstruktur att konstut— Övaren-kulturskaparen har en garanti för att han verkligen når ut till en mot- taglig publik med sitt verk, sitt bud— skap. Kanske är ett sådant tillstånd en utopisk föreställning, men det förtjänar ändå att uppsättas som mål för våra samfällda strävanden att föra kulturen och människorna närmare varandra.

Än så länge finns det mera närliggan- de uppgifter att lösa; ett studium av produktions-, distributions— och kon-

sumtionsleden visar på snart sagt alla kulturområden att det finns påtag- liga hinder för en fri kommunikation av idéer och visioner.

Det är här en kulturpolitik måste sät- ta in med åtgärder i samtliga tre led. För musikens vidkommande innebär kulturpolitiska stödåtgärder i produk- tionsledet att tonsättare och tonkonst- närer måste givas tryggade arbetsför- hållanden. I distributionsledet innebär de i princip att musiken skall bringas ut till alla de platser, där det finns tek- niska och organisatoriska möjligheter att framföra musik. I konsumtionsledet, slutligen, innebär de att alla som över huvud är mottagliga för musikens bud- skap också skall beredas möjlighet att få taga del av det.

Men en kulturpolitik värd namnet kan inte utövas uteslutande inom det ena eller andra eller det tredje ledet. Den förutsätter en integrering av stöd- åtgärder, stimulansbidrag och reformer över hela fältet. Genomföres inte en sådan samordnad insats, riskerar man ett misslyckande. Kanske når man i bästa fall en framgång som kunde blivit större, om helhetstanken blivit beaktad.

Kulturpolitiska insatser i produk- tionsledet har som anförts till syfte att ge tonsättare och tonkonstnärer trygga- de arbetsförhållanden. Tesen är okom- plicerad, men dess realiserande kräver en mängd insatser —— mer eller mindre kostsamma och organisatoriskt intrika- ta — på olika plan. I och för sig är det ingen krävande uppgift att bereda lan- dets tonsättare arbetsstipendier och ål- derspensioner. Urvalet av tonsättare som kommer i fråga för sådana ekono- miska stödåtgärder kan alltid bedömas bli rätt begränsat, och de samlade ut- gifterna för sådana ändamål blir inte särskilt betungande. Tonsättarbegåv- ningarna är alltid få till antalet, sär- skilt i jämförelse med litterära och

konstnärliga begåvningar. Inte heller erbjuder det större svårigheter att be- reda tonkonstnärer ekonomiskt stöd av liknande art; den ram för stipendier och pensioner som fastställes för ett sådant ändamål kan alltid anpassas efter det behov som yppar sig.

Svårigheterna kommer till uttryck först i det ögonblick, då man i kravet på »tryggade arbetsförhållanden» också infogar önskemålet om en bättre funk- tion hos den distributionsapparat, som måste finnas för att tonsättares verk och tonkonstnärers tolkningar och pre- sentationer av dessa verk skall kunna nå fram till en publik. Musiken jämte scenkonsten kräver medverkan av ut- övande konstnärer för att komma till uttryck. Komponerandet av musik och inövandet av en repertoar är inte ett självändamål; kompositören och ton— konstnärerna strävar efter att få denna musik att klinga inför en publik, de vill påverka lyssnarna och få sina prestationer bedömda i relation till and— ras produktion och tolkningar.

Den distributionsapparat som står till förfogande har hittills gestaltats efter mönster från 1800-talets konsertliv ute på kontinenten -— i sin tur ett arv från furste- och adelshovens konsertliv. I vårt land fungerar i några av de större städerna orkesterföreningar som mot- tagare av solister och dirigenter, vilka i samarbete med en fast anställd musik- ensemble utför en repertoar som med hänsyn till erfarenheterna kan bedömas som angelägen eller gångbar. I mindre städer och samhällen svarar SOR-orkest- rar, bestående av amatörer och profes- sionella musiker, efter måttet av sin förmåga för samma uppgifter. De större institutionerna är sedan lång tid till- baka för sin existens hänvisade till att begära och få betydande bidrag från det allmänna. Det uppfattas med all rätt som en samhällelig uppgift att sörja

för deras fortbestånd. SDR-orkestrarna kommer däremot endast i åtnjutande av ett skäligen blygsamt ekonomiskt stöd från staten. Samhällets stöd kommer här i stället företrädesvis från kommu- nerna.

För tonkonstnärer, som inte i första hand uppträder tillsammans med or- kestrar utan som företrädesvis konser- terar som sång- eller instrumentalsolis- ter eller i mindre ensembler, har villko- ren fram till nu varit ännu ogynnsam- mare. De har varit hänvisade till kam- marmusikföreningar och liknande pri- vata sammanslutningar för att få möj- lighet att utöva sin konst. Men dessa sammanslutningar har varit avsevärt mer ekonomiskt utsatta och socialt iso- lerade än de större städernas orkestrar och har endast i begränsad utsträck- ning fungerat som konsertinstitutioner. Ekonomiskt stöd från det allmänna har nästan helt saknats. -

Gemensamt för dessa båda distribu- tionsnät för musik — orkestrarna och kammarmusikföreningarna —— är—att de endast i ringa omfattning kan bereda tonsättare och tonkonstnärer en ekono- miskt betryggande ersättning för att de tar deras tjänster i anspråk.

Kulturpolitiska insatser i produk- tionsledet förutsätter således att distri- butionsledet ägnas stor uppmärksamhet och särskilda omsorger. Som ovan an- förts företer denna sektor av musik- livet stora organisatoriska svagheter. De professionella orkestrarna är få till antalet, och den komplettering de kan få genom SDR-orkestrarna måste be— dömas som en föga verkningsfull sådan. Kammarmusikföreningarna slutligen har för liten räckvidd och för små resurser.

I varje resonemang om distributions- förhållandena måste utgångspunkten vara frågorna, om de nuvarande en- heterna för distributiva uppgifter _— i musiksammanhang främst orkestrar- na — har en ändamålsenlig utformning

och en marknadsmässigt sett lämplig lokalisering. Svaret på båda frågorna» måste för närvarande bli nekande. Av de statsunderstödda symfoniorkestrar— na är endast den i Stockholm fullt ut- rustad för den stora orkesterrepertoa- ren. De i Göteborg och Malmö svarar inte fullt mot de krav, som kan ställas i sådana sammanhang. För malmöorkes— terns vidkommande tillkommer den krä- vande dubbeltjänstgöringen för de an- ställda hos stadsteatern. De återstående tre orkestrarna — de i Hälsingborg, Norrköping och Gävle — kan i än mind— re utsträckning sägas motsvara dessa krav. De måste betecknas som kata-- strofalt underbemannade. Också från lokaliseringssynpunkt råder en ytterst vansklig situation; den egentliga orkes— terverksamheten är koncentrerad till några få städer, och större delen av lan- det lämnas utan tillgång till musik av detta slag. Den ersättning som kan er- bjudas av de mindre SCR-orkestrarna — bestående av amatörer och tillfälligt anlitade yrkesmusiker — kan endast i begränsad omfattning fylla rimliga anspråk på musikaliska prestationer. Bland de kvalitativt bäst rustade SOR— orkestrarna bör nämnas de i Västerås ech' örebro, som på senare tid kunnat kompletteras med yrkesmusiker i stråk— stämmorna.

Utvecklingen på orkesterområdet sy- nes ha avstannat i och med att de sex statsunderstödda symfoniorkestrar— na etablerades och SGB-verksamheten bringades att fungera. Den enda reella organisatoriska förändring, som skett sedan slutet av 1920-talet, är att Sve- riges radio i början av 1950-talet upp- rättade en egen orkester av symfoni- format och ett antal specialensembler. Dessa aktningsvärda insatser i musik- livet har inte bekostats med statsan— slag av eljest-förekommande slag utan med licensmedel. Inrättandet av radio- orkestern medförde emellertid att Sve-

riges radio minskade sitt utnyttjande av de tidigare berörda orkestrarna i pro- gramverksamheten, och det inkomst- bortfall som detta medförde måste täckas med ökade anslag från stat och kommun. Detta var en nödtvungen an- passning till en förändrad ekonomisk situation.

På detta område har inga nya statliga kulturpolitiska insatser gjorts under en lång följd av år. Anledningen härtill är förvisso inte svår att angiva. Etab- lerandet av nya yrkesorkestrar mås- te bedömas som kostnadskrävande före- tag med få eller snarare inga ekono- miska vinstutsikter. De kommunala för- samlingar, som till äventyrs övervägt sådana åtgärder under 1930-talet och framåt, måste ha kunnat iakttaga hur de redan etablerade orkestrarna käm- pade med stora ekonomiska svårigheter. Det skulle ha varit ett vågspel att inrätta nya yrkesorkestrar _— även om behovet av dem förelegat —— så länge den statliga bidragsgivningen till kulturella ända— mål var så restriktiv. ' Konsekvensen av detta stillestånd i utvecklingen är —— nödgas KBU kon- statera —— att det sedan länge råder en markerad ojämnhet i utbudet av orkes— termusik och konsertver-kamhet över huvud taget mellan olika landsdelar och regioner. Varje försök att komma till rätta med detta förhållande medför att de anspråk som kommer att riktas till de bidragsgivande instanserna —- staten, landstingen och kommunerna —— nödvändigtvis blir av betydande stor- lek. Ty det är inte längre nödlösningar av de gängse SOR-orkestrarnas modell, som i längden kommer att tillfredsställa den musikintresserade publiken. Den har redan kunna göra jämförelser med vad de tonkonstnärer, ensembler och orkestrar som medverkar i radio och TV erbjuder snart sagt varje dag.

Det tom—rum som de nuvarande orkes- terinstitutionerna lämnar obeaktat, där-

för att deras resurser inte räcker till för annat än en begränsad turnéverksam- het, är således mycket betydande. Det är inte för mycket sagt om man konsta— terar att det föreligger ett uppdämt be- hov av orkesterkonserter i många stä- der och samhällen. Det vore nämligen orimligt att föreställa sig, att just de sex städer, som råkat få och kunnat be- hålla sina orkesterar, skulle vara de enda städer, där en musikintresserad publik står att uppbringa. Orkestrarna i dessa städer tillkom i stort sett i början av detta sekel, därigenom att enskilda personer och sammanslutningar ställde sig som garanter för en offentligt be- driven konsertverksamhet. Denna in- lemmades så småningom i ett kommu- nalt och statligt bidragssystem, när det blev uppenbart att privata resurser ej längre var tillräckliga för att driva verksamheten. De uppkom på samma sätt som de kungliga teatrarna under Gustav III:s regeringstid -— genom per- sonligt initiativ och med stora bidrag från initiativtagarens sida. Snart nog visade det sig, att också i detta sam— manhang det allmänna måste lämna be— tydande tillskott, vilket skedde i med— vetandet att det gällde ett påtagligt na- tionellt och konstnärligt intresse. Hur denna utveckling skall gestaltas och vilka resurser inom det svenska musiklivet, som måste tagas i anspråk, är föremål för utredningens fortsatta framställning. Hithörande frågor berör i påtaglig grad rikskonsertverksamhe- tens inriktning och utformning. Förverkligandet av målsättningen att bereda möjlighet åt alla som över huvud taget är mottagliga för musikens bud- skap att få taga del av den är inte ett helt utopiskt företag. Samma målsätt- ning finnes t.ex. inom det allmänna biblioteksväsendet, där boklånarens geografiska hemvist blivit ovidkomman- d'e; genom.»interurbana» lån anskaffas utan större tidsutdräkt de böcker han

efterfrågar. Folkbibliotek och veten- skapliga bibliotek samarbetar i sådana uppdrag. Men böcker är döda föremål — musiken skall förmedlas av levande människor, som förvisso inte kan hante- ras på samma sätt.

För många framstår vägen över gram- mofonskivan och radio-TV som en lös- ning av kommunikationsproblemet. KBU tillmäter dessa distributionsme- dier en mycket hög angelägenhetsgrad men kan inte uppfatta dem som den slutliga lösningen på problemet. De är oväderliga som hjälpmedel, men huvud- vikten i all konsertverksamhet måste ligga i den personliga kontakten med tonkonstnärer och ensembler av musiker.

De kulturpolitiska insatser, som kan och bör företagas i konsumtionsledet, är att skapa en stimulans till konsum- tionsbenägenhet, d.v.s. lust att gå på konserter, att köpa grammofonskivor och att i övrigt anamma musiken som en självklar beståndsdel i de personliga kulturupplevelserna. Här framstår de kulturella inslagen i skolundervisning- en på alla stadier som de viktigaste in- satserna — jämte en skolkonsertverk- samhet, som breddar informationens omfång långt utöver kursplaner och undervisningsmoment. Som en påbygg- nad på en hittills försummad skolun- dervisning får man betrakta de fria folkbildningsorganisationerna. Också här kommer en statligt och kommunalt stödd konsertverksamhet in i bilden som ett väsentligt hjälpmedel.

Bakom de kulturpolitiska resone- mangen ligger hela tiden mer eller mindre klart uttalat ett rättvisekrav. På de sociala, ekonomiska och allmänt materiella planen har man lyckats nå en påtaglig utjämning mellan olika folk- grupper i samhället. Detta är emeller- tid långtifrån fallet med de kulturella värdena och företeelserna. De utnyttjas i betydligt mindre utsträckning av ar-

betare och jordbrukare än av tjänste- män och företagare. Redan befintliga konsertinstitutioner besökes företrädes- vis av de sistnämnda, och det var i sek- lets början just dessa kretsar som ställde sig bakom inrättandet av orkesterför- eningar och musikföreningar av olika slag. Personer i blygsammare ekono- misk ställning har av olika skäl endast i ringa omfattning känt sig »hemma» på operan eller konserthusen eller i kam- marmusikföreningarna _— även om de haft samma förutsättningar som den re- guljära publiken att uppskatta de musi- kaliska prestationerna. Det är antagligt att just denna känsla av främlingskap in- för ett ceremoniel, som utvecklas kring opera- och konsertbesök inom ett högre- ståndssamhälle och senare övertagits av det borgerliga samhället, också har ska- pat föreställningarna om att de på detta sätt manifesterade kulturyttringarna inte angår de stora folkgrupperna i samhället. Kanske ligger de också bakom föreställningarna om en »arbe- tarkultur» som skulle vara på något sätt art- och gradskild från den »borgerliga» kulturen. Så länge de »högre klasserna» i samhället med egna bidrag svarade för finansieringen av dessa institutio- ner kunde det måhända vara ett för- ståeligt resonemang. Numera förhåller det sig så, att genom de statliga och kommunala bidragen till dessa insti- tutioner varje medborgare —— vilken samhällsgrupp han än tillhör —— kommer att få en direkt delaktighet i deras fi- nansiering; biljettintäkterna täcker som bekant endast en begränsad del av in- stitutionernas årliga omkostnader. Där- med borde också den verksamhet som bedrives innanför institutionernas mu- rar vara en angelägenhet för alla som bidrar till deras fortbestånd. Men den uppleves ännu inte på detta sätt, och det är därför som de konsumtionssti- mulerande åtgärderna är så viktiga.

Utredningen har tidigare i denna av- delning betonat, att det inte går vatten- täta skott mellan samhällsgrupperna och att den kultur vi är omgivna av inte är något en gång för alla fixerat och slutgiltigt. Ramen vidgas i olika riktningar — nya element tillföres stän- digt genom kulturellt nyskapande verk- samhet; kontakter med andra kultur- kretsar förmedlar för oss tidigare okän- da eller mindre kända musikverk. Ser man kulturpolitikens främsta uppgift i strävandena att göra kulturarvet till en angelägenhet för alla, så kan dessa strä- vanden inte göras klass- eller grupp- bundna. Givet är att insatserna i kon- sumtionsstimulerande riktning måste anpassas till de förhållanden som råder _- de fördomar och föreställningar som etablerats och som synes ha en märklig livskraft. De aktiva insatser som måste göras' utifrån rent företagsekonomiska principer får därför tänkas arbeta med många alternativ för att bryta ned det motstånd som nu finns mer eller mind- re starkt uttalat — antingen som över- lagd avoghet eller som markerad likgil- tighet inför kulturyttringarna.

I de kulturpolitiska program som sär- skilt under tiden efter det andra världs- kriget framlagts i olika demokratiska stater återkommer kraven på ett samhäl- leligt stöd åt kulturlivet i varierande utformning. Konstens frihet understry- kes ständigt. I Förenta Staternas lag om Nationella stiftelsen för kultur och hu- maniora av år 1965 framhålles, »att konstutövning och humanistiska stu- dier kräver hängivelse och uppmärk- samhet, och att det är nödvändigt och lämpligt att den federala regeringen bi- drar till att skapa och vidmakthålla in- te bara ett klimat, som uppmuntrar till tankefrihet, fantasi och uppfinningsri- kedom utan också materiella förhållan- den, som underlättar att sådana ska- pande krafter frigöres.»

I den engelska vitboken av år 1965 »En kulturpolitik. De första stegen» konstateras inledningsvis att »förhål- landet mellan konstnären och staten i ett modernt demokratiskt samhälle icke är lätt att definiera. Ingen skulle vilja att ett statligt stöd ges i sådan form, att det bestämmer den allmänna smakin- riktningen eller på något sätt inskrän- ker ens den mest oortodoxe eller expe- rimenterande konstnärens frihet.» Längre fram i samma vitbok heter det: »I varje civiliserat samhälle är kulturen och de glädjeämnen som ansluter sig därtill av central betydelse, vare sig de är allvarliga eller glada, lätta eller krä- vande. Att få glädjas åt dessa värden bör bli något som naturligen hör var- dagen till. I bilden ingår också främ- jandet och uppskattningen av en hög standard inom arkitektur, industriell formgivning, stadsplanering Och natur- vård. Med början inom skolan och se- dan inom alla former av mänsklig ak- tivitet, i staden och på landet, i hem- met, på arbetsplatsen och på fritiden finns oerhört mycket att göra för att förbättra det moderna livets kvalitet.»

Vitboken talar här i termer av allmän syftning; kulturpolitiken blir en del av miljöpolitiken. Detta var något som re- dan underströks mycket kraftigt i den socialdemokratiska kulturkommitténs programskrift »Människan och nutiden» av år 1952. Men miljöpolitik är ett ännu vidare begrepp än kulturpolitik, och ut- redningen vill fördenskull söka föra resonemangen åter till kulturpolitiska frågor i mera begränsad mening —— de som gäller konst, litteratur och musik och liknande former av mänskligt ska- pande. '

Kulturpolitiken är sammansatt av fle- ra olika komponenter, framhåller den danske museimannen Knud W Jensen i sin nyligen (hösten 1966) utgivna bok »Slaraffenland eller Utopia». Där åter-

finnes de bevarande och statiska ele- menten, tillvaratagandet av kulturar- vet och det allmänt erkända — »the establishment» —— i kulturlivet. Där fin- nes vidare de officiella och represen- tativa ingredienserna, som ingår i häv— dandet av vår nationella prestige, och slutligen de engagerande och dynamis- ka elementen som just i denna egenskap borde tillerkännas långt större betydel- se än vad man hittills har gjort på grund av den politiska och administra- tiva trögheten. Det pågår alltid en till- växt och förändring i ett lands kultur- liv; nytt bryter fram med olika mellan- rum; gammalt omvärderas eller får för- nyad aktualitet, och tyngdpunkterna för— skjutes mellan konstarterna. Kulturpoli- tiken bör vara smidig, pluralistisk, klar- vaken och får inte förlamas av risken för »felinvesteringara — en risk som man för länge sedan accepterat inom ett kulturpolitiken så näraliggande om- råde som forskningspolitiken.

En svårighet är, framhåller Jensen, att ingen kan överskåda det starkt för- grenade kulturlivet. Varken politikerna, tjänstemännen eller kulturförmedlarna är i stånd att orientera sig utanför sina fackområden. Den människa är inte född som förmår befatta sig med alla konstarter; det skulle kräva ett encyklo- pediskt kunnande och en mottaglighet och upplevelseförmåga som ingen be— sitter. En annan svårighet är, att me- dan det efter hand har skapats en an- vändbar terminologi på många områden — tex samhällsvetenskapernas —— så har man ännu inte en uppsättning be- grepp, ett ordförråd, som svarar mot behoven, när man skall beskriva och behandla kulturpolitikens problem.

Men även om uppgiften att definiera kulturpolitiken är svår, så måste den

likväl ständigt tagas upp på nytt. Ty man för varje dag en kulturpolitik, och dess fel och förtjänster måste värderas och dess grundtankar diskuteras.

Nya former för kulturförmedling kan blott skapas på en grundval av vetande om det samhälle, som kulturlivet är en del av, fortsätter Jensen. Problemen måste skärskådas i sammanhang med samhällets struktur som helhet — urba- niseringen, fritiden och den sociala rörligheten måste tagas med i beräk- ningen, liksom studier av sådana »ri— valiserande» faktorer som masskultu- ren. Vad som därutöver är nödvändigt är att utvidga kulturpolitiken till att om- fatta de områden som ligger utanför de traditionella konstarterna — tex till stadsplanering, skolan och vetenska- perna om människan och om samhället. Först när man gjort klart för sig räck- vidden av dessa problem kommer nya perspektiv in i kulturpolitiken. Det skulle vara till skada om den skulle stel- na i en gång vedertagna formulering- ar. Det motstånd och den kritik som' den nya (i Danmark under 1960-talet) påbörjade kulturpolitiken har mött, bör snarare stimulera till en mera medveten, både teoretisk och praktisk insats. Men det måste finnas en klar uppfattning till grund för det fortsatta arbetet, en inställning, som är baserad på lika de- lar sakligt vetande, förståelse för kons- tens villkor och tillit till det skapande hos människan, slutar Jensen sin sam- manfattande betraktelse över kulturpo- litiken i Danmark.

Utredningen kan till alla delar instäm- ma i dessa synpunkter och har här ve— lat anföra dem som en klarsynt analys av den mångfald av problem som kul- turpolitiken i en välfärdsstat reser.

AVDELNING 3

Försöksverksamhet med rikskonserter

3.1 Organisation åren 1963/66

KBU vill i det följande framlägga en översikt över den försöksverksamhet med rikskonserter, som efter utred— ningens förslag i betänkande I och Kungl. Maj:ts proposition nr 103 be- slöts av' 1963 års riksdag.

Översikten bygger på sammanställ- ningar, som lämnats av försöksledning- en 'och uppdelas i ett flertal underavdel- ningar, vari dels organisationen (cen- tral, regional och lokal), dels verksam- hetens inriktning och omfattning, upp- läggning och utformning behandlas.

För försöksverksamheten utfärdade Kungl. Maj :t i brev den 11 juli 1963 till statskontoret följande bestämmel- ser: 1. En av Kungl. Maj:t utsedd chef skall självständigt svara för försöks- verksamhetens ledning. Vid planering- en av verksamheten och i frågor av principiellt intresse skall försöksled- ningen samråda med konsertbyråutred- ningen.

2. Vid utformningen av försöksverk- samheten skall iakttagas, att verksam- heten i största möjliga utsträckning bör ge erfarenheter av olika typer av kon- sertserier och konsertarrangemang samt material för bedömning bland an- nat av dessas musikbildande effekt. - 3. Försöksledningen har att tillse att planeringen av försöksverksamheten i görligaste mån samordnas med plane- ringsverksamheten vid berörda avdel- ningar inom Sveriges radio aktiebolag,

Riksteatern och Svenska teatern aktie- bolag,

att tidsplan för konsertverksamheten föreligger i god tid före-varje säsong- start . .

samt att möjligheterna till vetenskap- lig undersökning _av rikskonserternas effekt och metoder underlättas.

Kungl. Maj :t_a_nvisade medel till för- söksverksamhetens igångsättande med 250 000 kr. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t 'att verksamheten Musik för Ung- dom (MfU) skulle organisatoriskt in- ordnas i försöksverksamheten med rikskonserter, dock med iakttagande att det särskilda bidraget till denna verk- samhet — 20000 kr — skulle använ- das för utveckling av denna verksam— hets speciella former.

Försöksverksamheten med rikskon- serter hade förberetts av KBU, som i enlighet med vad ovan anförts-under våren 1963 vid besök i försökslänen informerade företrädare för läns— och kommunala myndigheter, länsskol- nämn-der, länsbildningsförbund, studie- organisationer, folkrörelser och musik- sammanslutningar om den kommande verksamheten. Vid dessa konferenser bildades länskommittéer med uppgift att tillsammans med försöksledningen organisera verksamheten i respektive län.

3.1.1 Central organisation

Försöksverksamheten började den 15 augusti 1963, då ett centralt kansli öpp- nades. Under hösten 1963 bestod kans—

liet av verksamhetens chef, en produ- cent, en kamrer samt en sekreterare, vartill kom en halvtidsanställd produ- cent med likaledes halvtidsanställd sek- reterare för Musik för Ungdom. I janu- ari 1964 anställdes ytterligare en pro- ducent. Under det* första verksamhets- året ombesörjdes såväl programmerings— som turnéläggningsarbetet av de tre producenterna, således en för kvälls-, en för Skol- och en för MfU-konserter.

Det huvudsakliga arbetet inom det centrala kansliet bestod i inlednings— skedet — förutom av att organisera kansliets arbete — av att programme- ra konsertverksamheten för budgetårets andra hälft (januari—juni 1964), att anordna konferenser och etablera kon— takter med studieorganisationernas riks- ledningar, skolöverstyrelsen, Sveriges radio AB, främst radioskolan, de mu- sikpedagogiska förbunden och tonkonst- närernas organisationer. Vid dessa kon- ferenser diskuterades frågor rörande skolkonserternas utformning, deras funktion inom det obligatoriska skolvä- sendet, studieorganisationernas behov av studiematerial för kommande lyssnar- cirklar i anslutning till kvällskonsert- verksamheten samt därutöver bla prin— ciper vid urval av tonkonstnärer, pro- portionen mellan svenska och utländska tonkonstnärer såsom medverkande i konsertverksamheten.

För skolkonserternas vidkommande ägde en förberedande konferens rum i KBU:s regi redan i mars 1963, varvid huvudprinciperna för verksamheten inom skolorna skisserades. Under som- maren 1963 uppgjorde en skolmusik- expert på KBU:s uppdrag ett program- förslag för samtliga skolstadier. Sam- ma höst vidtalades ett antal tonkonst- närer att genomföra de turnéer, som nu kunde erbjudas skolkommunerna i försökslänen. Denna första offert avsåg vårterminen och höstterminen 1964. Se-

nare överfördes tidsplanen till att gälla skolornas arbetsår, vilket sammanfal- ler med det statliga budgetåret.

I producenternas arbetsuppgifter in- gick bla följande. Skolproducenten hade att av specialister beställa studie- material för lärarna; något studiema- terial för eleverna var vid denna tid- punkt inte möjligt att sammanställa. Lärarnas studiematerial var tämligen summariskt och kan beskrivas som no— tisartade informationer om de kom- m-ande konserterna. Producenten skulle även tillställa pressen notiser och bild- material rörande turnéerna. Hans hu- vudsakliga arbete bredvid kontrakte- randet av artisterna bestod emellertid av turnéläggning, däri inbegripet be— ställningskontakter med skolorna, in- hämtande av uppgifter från dessa, när en turné kunde tagas emot, samordning av tiderna, utsändning av definitiva turnéplaner, sammanställande av trak- taments—, gage- och reseuppgifter för tonkonstnärerna samt bokning av bil- jetter och hotellrum.

Producenten av kvällskonserter hade i stort sett samma arbetsprogram. För denna gren av verksamheten, vilken under året 1963/64 hade betydligt mind- re omfattning än skolkonsertverksam- heten, hade något systematiskt förar- bete inte kunnat göras. Under våren 1964 skapades vissa lokalkommittéer för rikskonserter samt etablerades kon- takt med redan existerande arrangö- rer av konserter, bla föreningarna in- om Västsvenska och Norrländska kam- marmusikringarna. Inom denna ännu mycket snäva ram utlades ett antal kon— serter som igångsättande verksamhet. Försök gjordes även med olika typer av programtryck med utifrån beställda kommentarer samt med artiklar och 110- tiser till pressen.

Under budgetåret 1964/65 utvidgad-es det centrala kansliet — förutom med

sekreterare— och skrivpersonal _ dels med en studiesektion, dels med en informationssektion. Studiesektionen övertog från producenterna ansvaret för framställning av studiematerial till såväl skolkonserterna som kvällskon- serterna; även ansvaret för utformning av programkommentarer lades på stu— diesektionen. Informationssektionen be— mannades med en sektionschef, en sek- reterare och en lay-outman på halvtid. De primära arbetsuppgifterna var re- daktionella, dvs produktion av pro- gramblad, affischer, notiser, bilder, an- nonser och artikelmaterial, samt distri- butionsmässiga. Då arbetsresultatet emellertid inte motsvarade förvänt- ningarna, slöt försöksledningen från hösten 1965 ett avtal med ett större tryckeri angående i första hand distri- butions- och arkivservice; sekreterar— tjänsten behölls men förändrades till en teknisk redaktörtjänst. Även lay- outtjänsten behölls.

Inför budgetåret 1965/66 företogs med stöd av vunna erfarenheter en yt- terligare funktionsuppdelning och spe- cialisering inom det centrala kansliet. En intendent anställdes för att närmast under försöksledaren såsom ekonomisk och administrativ chef uppgöra förslag till budget, göra kostnadsuppföljningar samt rationalisera och skapa rutin i både den centrala administrationen och dess kontakter med den regionala or- ganisationen.

Försöksledaren, chefen för studie- sektionen och intendenten har i grupp fungerat som försöksverksamhetens di- rektion, under vilken ställts en pro— gramsektion med uppgift att i första hand för kvällskonserterna uppgöra förslag till program samt en turnések— tion med uppgift att lägga turnéer och svara för upprättande av kontrakt med artister och lokalarrangörer. Den tek- niske redaktören och lay—outtjänsten

placerades under turnésektionen. Som ett resultat av omorganisationen kunde varje försökslän erhålla sin egen pro- ducent, som i nära samarbete med läns- kommittéerna utformade program in— om en långtidsplan om två budgetår. Planen anpassades till såväl det stat- liga budgetåret som kommunernas och landstingens redovisningsår (="kalen- derår).

Organisationen Musik för Ungdom (MfU) hade redan innan den anslöts till försöksverksamheten igångsatt en verksamhet främst i Kopparbergs, J ämt- lands och Värmlands län i samarbete med folkhögskolor och länsbildnings— förhund. Denna verksamhet bestod dels av konserter givna av studerande vid musikhögskolan, dels av konserter giv- na av unga utländska musiker som för- medlats av den internationella samman- slutningen Jeunesses Musicales (JM) (se ovan 1.3.15). Det syntes inte för- söksledningen lämpligt att förorda en nedläggning av denna verksamhet under motivering att den inte ägde rum i försökslänen. Något stöd för en dylik åtgärd fanns ej heller i det kungl brevet av den 11 juli 1963. MfU-konserter ut- bjöds därför dels inom de län, där organisationen tidigare varit verksam, dels inom försökslänen, varvid kon- serterna inlemmades i det totala ut- budet såsom ett mellanled mellan skol- och kvällskonserter med samma ekono- miska stöd som för skolkonserter. Den- na form bibehölls tom budgetåret 1964/65, varefter vissa förändringar vid- togs med ledning av vunna erfarenhe- ter. Till dessa återkommer KBU i ett senare sammanhang (se nedan 3.2.3).

3.1.2 Regional organisation

Såsom redan nämnts tillkom vid KBU:s besök i försökslänen under våren 1963 s k länskommittéer med uppgift att

inom respektive län organisera lokala mottagar- eller arrangörsinstanser, för- medla programsynpunkter, utverka an- slag från landsting och kommuner m. 111. Då länskommittéerna trots likartade uppgifter utvecklats olika, vill KBU lämna en redogörelse län för län.

I Malmöhus län beslöt man att interi- mistiskt skapa en länskommitté med uppgift att tillsammans med det centrala kansliet ekonomiskt stödja lokalkom- mittéer, understödja skolkonsertverk- samhet, komplettera kvällskonserterna med musiklyssningscirklar i studieför- bundens regi, stödja ungdomsverksam— het i enlighet med riktlinjerna från Jeunesses Musicales, påverka kommu- nerna att tillsätta kultur- eller musik- nämnder, varigenom musikverksamhet kunde stödjas, ansöka om medel till musikverksamheten hos landstinget samt tillse att biljettpriserna till kon- serterna hölls på en för publiken lämp- lig nivå. En interimskommitté tillsattes med 21 ledamöter, av vilka 5 utgjorde ett arbetsutskott. Under den första ti- den åtog sig den i Lund verksamma Centralbyrån för populärvetenskap- liga föreläsningar uppgiften att vara kontaktorgan med kansliet i Stockholm. Under år 1964 arvoderades en funk- tionär för uppdraget att fungera som länsombud under länskommittén. Un- der hösten 1965 tillsatte det sedan de- cember 1963 verksamma, för båda Skå- nelänen gemensamma, bildningsförbun- det en bildningskonsulent, som över- tog den verkställande uppgiften. Läns- kommittén ansökte år 1964 hos Mal- möhus läns landsting om ett anslag, vilket kunde användas till stöd åt eko- nomiskt svaga lokalarrangörer och ut- göra bidrag till den administrations- kostnad som verksamheten medförde. Landstinget beviljade 20000 kr i an- slag.

I Jönköpings län beslöt man uppdra-

ga åt bildningsförbundets musikutskott att med viss förstärkning representera försöksverksamheten inom länet. Mu- sikutskottet skulle hos landstinget an- söka om bidnag till skapandet av en länsfond samt till administrationen av verksamheten, uppmana kommunerna att stimulera bildandet av lokalkom- mittéer, innefattande representanter för både studie- och musikorganisationer, samt att ekonomiskt stödja dessa, re- kommendera lokalarrangörerna att ska- pa abonnemangssystem mm. Bland önskemålen inför den nya verksamhe- ten märktes bla att försöksverksam- heten skulle utnyttja länets amatörmu- sikgrupper samt i länet verksamma yr- kesmusiker.

Bildningsförbundet i länet tillsatte under år 1964 en särskild funktionär med uppdrag att jämte bildningskon- sulenten ägna sig åt den nya verksam- heten. Landstinget anvisade 20000 kr i anslag till länsfonden, ur vilken det nya länsombudet delvis arvoderades.

Även i östergötlands län överlämna- des den verkställande funktionen åt bildningsförbunxdets musikutskott och en deltidsanställd funktionär. Musik- utskottet erhöll uppdraget att ansvara för skapandet av lokala organ, där så— dana inte redau fanns, att hos lands- tinget ansöka om anslag till en garanti- fond för stöd åt ekonomiskt svaga kom- muner och lokala arrangörer, samt att skapa underlag framför allt för skol— konserter inte minst i små kommuner, som kunde sammanföras till konsert- regioner. Även här framfördes önske- mål om att länets egna artister skulle givas tillfälle att medverka i konsert- verksamheten.

Östergötlands läns landsting anvisa-de vid höstens landstingssammanträde år 1964 10 000 kr till garantifonden.

Liksom fallet var i Jönköpings och Östergötlands län uppdrogs även i Norr-

bottens län åt bildningsförbundet att svara för de regionala åtagandena i samband med försöksverksamheten. Ett musikutskott tillsattes inom länsbild- ningsförbundet. Man framhöll vid KBU:s besök i Luleå bl a att de anslag till försöksverksamheten, vilka kom- munerna borde ställa till förfogande, inte borde få påverka dittills utgående anslag till musik inom kommunerna. Även här skulle man söka skapa en g-a- rantifond. Man underströk vikten av att skolkonsertverksamheten gavs priori- tet, att länets egna musiker gavs till- fälle att medverka, att konsertverksam- heten borde koncentreras till höstsä- songen, att riksteaterns programsätt- ning bord-e ske tidigare för att möjlig- göra en samordning av utbuden samt att ett nordiskt samarbete på Nordka- lotten borde inledas.

Norrbottens läns landsting anvisade vid höstens landstingssammanträde år 1964 15 000 kr till länsfonden.

Det framgår av ovanstående löversikt att försöksverksamheten redan från början knöts mycket nära till bildnings- verksamheten i de fyra försökslänen, varvid man genomgående sökte kom-

plettera länsbildningsförbunden med representanter för det regionala och det lokala musiklivet, där sådana re- presentanter inte redan deltog i bild- ningsförbundens arbete.

Genom anknytning till länsbildnings- förbunden erhöll det regionala arbetet en organisatorisk fasthet, vilken eljest icke torde ha kunnat skapas så snabbt. Denna har framför allt präglat försöks- arbetet inom Jönköpings och Norrbot- tens län, där bildningsförbunden visat synnerligen stor effektivitet som regio- nala distributionsorgan för kulturutbu- den inom studieverksamhet, konst, tea- ter och musik och där dessutom kon- takterna med skolväsendet och den re- gionala radioverksamheten blivit star—

ka. östergötlands län har avvikit från detta mönster bla genom att bild- ningsförbundet hittills inte ägt någon länsbil-dningskonsulent. Den samord- nade överblicken hos ett regionalt or- gan har härigenom saknats, vilket utan tvivel påverkat försöksverksamhetens resultat och försvårat arbetet för det verkställande länsombudet, som i detta län varit verksam på fritid. Situationen har delvis varit densamma inom Mal- möhus län men har genom anställning- en av en bildningskonsulent under år 1965 förbättrats mycket snabbt.

Ända från försöksverksamhetens bör- jan har länskommittéerna varje år vid flena tillfällen varit samlade på det cen- trala kansliet i Stockholm för gemen- samma överläggningar och informa- tion. Dessa konferenser har varit av utomordentligt stor betydelse för såväl försöksledningen som länsrepresentan- terna. Den ovan skisserade organisa- tionsform som nu gäller för kansliets ar- bete har i huvudsak tillkommit efter samråd mellan centrala och regionala instanser och med hänsynstagande till de regionala instansernas speciella ar- betssätt och arbetsuppgifter. Försöks- ledningen har vid dessa konferenser även kunnat informera länskommittéer- na om allmänna frågeställningar inom musiklivet, till vilka försöksverksamhe- ten givetvis borde taga hänsyn. Man har även haft tillfälle att diskutera och söka lösa kontroversiella frågor av pro- grammässig, ekonomisk och organisa- torisk art. Utvecklingen av försöksverk- samheten under åren 1963—1966 har inte minst genom dessa konferenser lett till' en begynnande arbetsfördelning, inom vilken det centrala kansliet skall svara för allmän budgetering och program- sättning, medan länskommittéerna skall åtaga sig i huvudsak distributiva upp- gifter. Till dessa uppgifter kommer också produktion av konsertprogram

i regional regi under medverkan avi regionen bosatta artister och ensemb- ler, körer och liknande. Denna konsert- verksamhet utgör inslag i regionens eget musikliv, till vilket försöksverk- samhetens konserter kommer såsom ett komplement.,

3.1.3 Lokal organisation

Någon enhetlig form för organisatio- nen på det lokala planet har under för— sökstiden icke uppstått och någon så- dan har ej heller eftersträvats, då en fixering till ett bestämt mönster utan tvivel skulle ha medfört att många re- dan existerande och väl fungerande grupper måste splittras. Detta skulle därtill måhända ha rubbat förtroendet för rikskonsertverksamheten. Där kul- turnämnder, musiknämnder eller lik- nande institutioner av kommunal ka- raktär redan funnits, har dessa i all- mänhet mottagit uppgiften att lokalt svara för rikskonserterna. Där ett stu- dieförbund haft en stark förankring hos ortsbefolkningen har detta i många fall åtagit sig ansvaret. Även kammar- musikföreningar, orkesterföreningar och kommunala musikskolor har med varierande framgång fungerat som för- söksverksamhetens lokala instanser. Un- der år 1965 har framför allt i Jönkö- pings län även företagsledningar och fackföreningar uppträtt som målsmän för verksamheten, i allmänhet som ar- rangörer av konserter inom ett företag eller en förening.

Från början och ännu under bud- getåret 1964/65 etablerades ofta direkta kontakter mellan det centrala kansliet och den lokala gruppen. Det visade sig emellertid, att detta i allmänhet var en olämplig kontaktväg, varför informa- tioner etc. numera alltid går över läns- kommittéerna, dvs verksamhetens re- gionala instanser.

3.2 Verksamhetens inriktning och om- fattning

Som framgår av 3.1 ovan rekommen- derade KBU i sitt-första betänkande, att försöksverksamheten skulle omfatta skolkonserter, ungdomskonserter och kvällskonserter. Försöksledningen har genomfört detta program med huvud- vikten lagd i första hand på skolkon- serter, i andra hand på kvällskonserter och i tredje hand på ungdomskonserter.

3.2.1 Skolkonserter

Verksamheten med skolkonserter har till syfte att giva barn och ungdom i skolpliktig ålder musikaliska upplevel- ser i form av för varje åldersstadium lämpade konserter. Skolkonserterna av- ses således vara ett komplement till den musikundervisning, som bedrives inom skolan men de skall icke ersätta denna. Genom skolkonserterna skall eleverna givas en träning att lyssna till skilda musikstilar och -genrer. Med denna målsättning blir det naturligt, att kon- serten förberedes med ett visst peda- gogiskt material och att man inom klas- sen diskuterar intrycken även efter konserten. Själva konserten innehåller inga andra pedagogiska moment än att den gästande musikern (ensemblen) eller i vissa fall en särskild kommen— tator lämnar några upplysningar om konsertnumren.

Skolkonserterna har som nämnts or- ganiserats och programmerats för sko- lans olika stadier. Skolkommunerna er- bjudes att beställa en serie om tre kon- serter per stadium och läsår. En kom- mun med fullt utbyggd grundskola och gymnasium beställer i regel fyra se- rier, dv s tolv konserter. Skolkom— muner äger rätt 'att med hänsyn till barnantalet ge repris på varje konsert. Är barnantalet inom skolkommunen så

stort, att reprisförfarandet inte ger till- fredsställande resultat, kan skolkom— munen beställa fler serier inom varje stadium, varvid reprisrätten beträffan- de varje serie givetvis kvarstår. Detta system har av naturliga skäl gynnat de större skolkommunerna, medan de barn— fattiga kommunerna inte haft möjlig- het att tillgodogöra sig reprisrätten, ef- ter vilken grundavgiften beräknats.

Som ett komplement till skolkonser- terna inom grundskolan har i Malmö- hus län ett särskilt försök gjorts med konserter för förskolebarn. Försöket har utförts i samarbete med förskole- seminariet i Malmö. I vissa fall har även folkhögskolor och yrkesskolor till- godogjort sig skolkonserterna.

För att bättre kunna kontrollera kon- serternas musikaliska kvalitet samt lämplighet för det avsedd-a stadiet ge- nomföres samtliga program från och med vårterminen 1966 först inom Stock- holms grundskolor, varvid såväl peda- goger inom dessa som försöksverksam— hetens studiesektionschef och hans konsultgrupp har tillfälle att med ar- tisterna diskutera uppläggning och ge- nomförande. Från såväl pedagogiskt som konstnärligt håll har man fram- fört önskemål att försöksverksamheten måtte anordna viss utbildning i meto- diken att kommentera programmen, i muntlig framställningskonst m.m. Så- dana lektioner och föredrag har på- börjats från och med sommaren 1966. Ett annat förstärkande komplement till verksamheten utgör de skolradiopro- gram, som sammanställs och sänds fyra veckor före konsertturnéns början re- gionalt inom varje län. Dessa program kan dels direkt avlyssnas i klassrum- met, dels beställas för ett avlyssnande vid annan tidpunkt från länets central för audivisuella hjälpmedel, Vilken cen- tral i allmänhet är knuten till länsskol- nämnden.

För att kontinuerligt erhålla en såväl konstnärlig som pedagogisk. bedömning av skolkonsertverksamheten har för- söksledningen sammankallat en kan— sultgrupp, i vilken skolöverstyrelsen, skolradion och musikernas organisatio- ner är företrädda. Denna grupp har se- dan hösten 1965 sammanträtt i genom- snitt varannan vecka under skolåret och företagit ett antal resor för samråd med försökslänens länsskolnämnder och företrädare för skolkommunerna.

Oaktat försöksverksamheten började vid en tidpunkt, då kommunerna redan fastställt sina budgetplaner för år 1964, inflöt ett stort antal beställningar för vår- och höstterminerna 1964. Omkring 750 skolkonserter genomfördes våren 1964 såsom framgår av nedanstående tabell. En viss tendens att börja verk- samheten med serier för mellanstadiet kunde spåras. Även i fortsättningen har man i första hand tillgodosett barnen i låg- och mellanstadierna, medan hög- stadiet stått något tillbaka. Gymnasiet har av förklarliga skäl utgjort det minst omfattande verksamhetsområdet. För högstadiet har speciella omständigheter tillstött genom att musiken som skol- ämne är frivillig; i denna situation har förberedelsearbetet i hög grad för- svårats eller i många fall omintetgjorts.

Omfattningen av skolkonsertverksam- heten våren 1964 framgår av nedanstå- ende tabell.

Skolkonsertverksamheten under läs-

Tabell 3.1 Skolkonserter våren 1964

Antal orter

Antal

Län konserter

Malmöhus ............ 11 84 Jönköpings ........... 29 246 Östergötlands ......... 24 141 Norrbottens .......... 26 276

Summa 90 747

året 1964/65 framgår av följande tabell som också anger antalet åhörare.

I följande tabellariska uppställning

verkat i skolkonserter läsåret 1964/65. Redovisningen har uppdelats på skolans

redovisas de tonkonstnärer som med-

fyra stadier.

Antalet skolkonserter per stadium

Tabell 3.2 Skolkonserter läsåret 1964/65

Speldagar per stadium Län Antal Antal

speldagar låg- mellan- hög- gzimuga- åhorare

Malmöhus .............. 48 15 19 6 8 19 380 Jönköpings ............. 211 60 96 37 18 71 365 Östergötlands ........... 82 35 20 16 11 42 784 Norrbottens ............ 181 49 51 60 21 91 694 Summa 522 159 186 119 58 225 223

Tabell 3.3 I skolkonserter medverkande artister och ensembler läsåret 1964/65

Antal speldagar

Artister/Ensembler Malmöhus Jönköpings Östergöt- Norrbottens län län lands län län Lågstadiet (L) dans: Birgit Åkesson .............. 6 6 piano: Solveig Hultén ............. 18 Iréne Mannheimer .............. 12 Sixten Nordström .............. 6 Alva Rydström ................ 6 (M) 6 Staffan Scheja ................. 6 Greta Westfelt ................. 6 violin: Elis Bergström ............. 6 Felix Cruce .................... 3 6 Matts Häggström ............... 5 Orff-grupp, ledare Daniel Helldén . . . 6 duo: Lars Fresk, Kurt Appelgren, Violiner ........................ 17 trio: Oscar Rundqvists trio ........ 6 18 12 14 Summa 15 60 +6 (M) 35 49 Mellanstadiet (M) flöjt: Sanfrid Schön ............... 16 gitarr: Per Olof Johnson ........... 7 harpa: Jan Håkan Åberg .......... 2 luta: Abd Rahman el Khatib ....... 7 piano: Herta Fischer .............. 17 Elisif Lundén-Bergfelt .......... 9 Lars Sellergren ................. 9 trios: Eichenholz-trion ............ 9 5 (H) 16 Gitarr-kammartrion ............. 4 Knut Hultbergs trio ............ 9 kvintett: Bertil Melanders blåskvin- tett ........................... 7 grupper: Gunnar Sjöqvists barn- grupp ......................... 5 36 Lunnevad-gruppen ............. 9 3 Framnäs-grupper ............. 13 Summa 19 96 20 +5 (H) 51

Antal speldagar

Artister/Ensembler

Malmöhus län

Jönköpings Östergöt— Norrbottens län lands län län

Högstadiet (H)

sång: Sven—Eric Jacobsson ......... ' Karl Sjunnesson ................ sång till gitarr:

Olle Adolphson ................. Karl-Olof Johansson ............ , sång till luta:

Folke Sällström] Roland Bengtsson

Gösta Granér .................. sång till piano:

Karen Heerup/Bengt Johnson. .. . trios: Hjort-trion .................

Nilsson-trion ................... Roos-trion .....................

5+4(G)

Summa

Gymnasiet (G)

gitarr: Rolf la Fleur ............... sång: John Fleming ............... Dorrit Kleimert/Berit Hallqvist] Åke Nygren ................... ensembler: Nuovo su vecchio ....... Praetoriusgruppen .............. SR kammarensemble ............ Åhslund-gruppen ...............

16 +4 (G)

13

Summa

18 11 21

Totalt 211 82 181

och län under läsåret 1965/66 framgår av tabell 3: 4.

Tabell 3.4 Skolkonserter läsåret 1965/66

Skolstadium

mel- lan hög

Malmöhus. . . 33 54 18 Jönköpings. . 108 183 75 Östergötlands 78 72 39 Norrbottens . 102 114

Summa 321 423

Totalantalet konserter under detta läsår utgjorde 1 119. Siffran är ej di- rekt jämförbar med uppgiften om an- talet speldagar under föregående läsår, som utgjorde 522. Under en och sam-

ma speldag kan det förekomma 1, 2 ,och i undantagsfall 3 skolkonserter; siffran 522 bör med hänsyn härtill upp- räknas med faktorn 11/2 till ca 780— 800.

Under läsåret 1966/67 har skolkonser- terna fått den omfattning som framgår av tabell 3: 5.

Tabell 3.5 Skolkonserter läsåret 1966/67

Skolstadium

mel-

låg lan hög

Malmöhus1 . . 48 26 1 1 7 Jönköpings . . 168 246 111 42 Östergötlands 90 114 99 15 Norrbottens . 114 120 132 36

Summa 420 506 353 100

1 Inkluderar 5 orter i Kristianstads län.

Totalantalet konserter utgör inneva- rande läsår 1379 eller en ökning med 260; den största ökningen faller på mel- lanstadiets konserter och den minsta på gymnasiets.

En uppfattning om hur långt skol- konsertverksamheten nått under inne- varande läsår får man av följande upp- ställning.

I Jönköpings län saknas skolkonsert- verksamhet i följande sju kommuner: Byarum, Ingatorp, Månsarp, Norra Mo, Norra Sandsjö, Tenhult och Vetlanda landskommun.

I östergötlan-ds län har skolkonsert- verksamhet ännu ej upptagits i följande sexton kommuner: Askeby, Aspveden, Borensberg, Folkunga, Godegård, Gryt, Hällestad, Landeryd, Norsholm, Norra Kinda, Stegeborg, Södra Gästring, Söd- ra Valkebo, Vårdnäs, Västra Vikbolan- det och Östgöta Dal.

I Norrbottens län saknas sådan verk- samhet i fem kommuner, nämligen: Gäl- livare, Karesuando, Karl Gustav, Neder- torneå och överluleå.

I Malmöhus län har skolkonsertverk— samhet hittills blott upptagits i 16 av länets 72 kommuner. Anledningen här- till är att den regionala verksamheten under de två första försöksåren varit organisatoriskt mindre väl utvecklad och att skolmyndigheterna intagit en

avvaktande hållning till skolkonserter- na. Utredningen redogör närmare för dessa omständigheter i ett senare av- snitt av redovisningen för försöksverk- samheten (se 3.6.2 nedan) men vill redan här anföra, att utbudet från det centrala kansliet för läsåret 1967/68 mötts med ett synnerligen stort in- tresse från skolkommunernas och skol- ledarnas sida i Malmöhus län. Detta innebär att den tidigare bilden av detta försökslän i grunden har förändrats.

3.2.2 Kvällskonserter

Försöksverksamheten skall ge en grund för bedömning av möjligheterna att giva konserter åt nya publikgrupper och på nya orter. Försöksledningen har sökt efter en gradvis stegrad differen— tiering av programsättning och kon— serttyp samt en koncentration av kon- sertlivet såväl ekonomiskt som organi- satoriskt. Med hänsyn till bla att en sådan försöksverksamhet tidigare sak- nat varje motsvarighet inom musiklivet i vårt land, har försöksledningen varit hänvisad till att tillgodogöra sig erfa- renheter av relativt allmän natur om konsertverksamhet. Nära sammankopp- lad med uppgiften att locka fram och kvarhålla nya publikgrupper är nödvän- digheten att utnyttja olika slag av musi-

Tabell 3.6 Antal kommuner med skolkonsertverksamhet 1966/67

Län Städer Köpingar Laågåäm' Summa Malmöhus län ................... 9 8 55 72 därav med skolkonserter ........ 4 2 10 16 Kristianstads län ................. 4 9 45 58 därav med skolkonserter ........ 1 2 2 5 Jönköpings län ................... 9 4 40 53 därav med skolkonserter ........ 9 4 33 46 Östergötlands län ................ 7 4 36 47 därav med skolkonserter ........ 7 4 20 31 Norrbottens län ................. 5 1 24 30 därav med skolkonserter ........ 5 1 18 24

Tabell 3.7 Kvällskonserter våren 1964

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/ Ensemble Programslag

Malmöhus län: Hälsingborg (ABF) (Muséet)

Stråkkvartetter Modern musik på gamla instrument

Kyndelkvartetten Nuovo su Vecchio—ensemblen

Höganäs (Musikfrämjandet Kul— Sveriges Radios (SR) kammarensemb- labygden) le och sångsolister

Landskrona (ABF) » Lund (Studentaftonut- skottet) » (Salomon Smiths kam- Wolf-trion marmusikförening)

Barockmusik och operan Pimpinone

Pianotrios

Den nye danske strygekvartet Stråkkvartetter Brita Hjort, piano/ Konvicka-kvartetten Kyndelkvartetten Nuovo su vecchio-ensemblen SR kammarensemble och solister Wolf-trion Den nye danske strygekvartet Hjort/Konvicka—kvartetten SR kammarensemble Wolf-trion Den nye danske strygekvartet SR kammarensemble och solister

Pianokvintetter Malmö (Muséet och kon- serthusstiftelsen) (Salomon Smith) Trelleborg (ABF) (Salomon Smith)

Ystad (ABF)

Jönköpings län:

Jazzkonsert, Mussorgsky: Tavlor på en utställning

Eje Thelins Quintet samt Janos Soly- om, piano

Bankeryd (Länsmuseet och bildningsförbun-

dets vandringsutställ- ning) Bredaryd (lokalkommitté) Gislaved (Musiknämnden)

Gnosjö (lokalkommitté) Hestra (lokalkommitté)

Huskvarna (Länsmuseet etc) Jönköping (Intim mu— sik)

Malmbäck (lokalkom- mitté) Norrahammar (Länsmu— séet etc) Nässjö (lokalkommitté)

(Länsmuseet etc) Smålandsstenar (lokal- kommitté) Vetlanda (Länsmuseet etc)

Ferdinand Conrads kammarensemble Arne Domnerus orkester Dorothy Irving, sång Kyndel-kvartetten Conrads kammarensemble Irene Mannheimer, piano Conrads kammarensemble Eje Thelins Quintet samt Janos Solyom, piano Thelins Quintet samt Solyom

Irving Göteborgs-trion Kyndel-kvartetten

Conrads kammarensemble Göteborgs—trion Conrads kammarensemble Thelins Quintet samt Solyom

Ulla Britt Edbergs ensemble Conrads kammarensemble Thelins Quintet samt Solyom Göteborgs-trion Conrads kammarensemble Thelins Quintet samt Solyom

Barockmusik J azzkonsert Romanser

Pianoafton

Program kring Debussy

Kopparbergs län:

Västernorrlands län:

Karlstad (d:o) Torsby (d:o)

Mora (Västsvenska mu- sikringen)

Sollefteå (Norrländska musikringen) Sundsvall (d:o)

)) i) ) !)

Conrads kammarensemble

SR ungdomsorkester )

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/Ensemble Programslag Värnamo (lokalkommit- Mannheimer té) Domnerus orkester Edbergs ensemble (Länsmuseet etc) Thelins Quintet samt Solyom Östergötlands län: Boxholm (Orkester- Edbergs ensemble fören.) Bruno Eichenholz, violin] Violinafton Jan Eyron, piano Finspång (Musikstyrel- Kyndel-kvartetten sen) Edbergs ensemble Gusum (Musikskoleför- Eichenholz/Eyron bundet) Linköping(Intimmusik) Kyndel-kvartetten (Linköpings ungdoms— Domnerus orkester och hemgårdar) Tjällmo (Musikskolan) Eichenholz/Eyron Edbergs ensemble Vadstena (musiknämn- Edbergs ensemble den) Valdemarsvik (Musik- skoleförhundet) Edbergs ensemble Norrbottens län Harads (lokalkommitté) Saulesco-kvartetten Stråkkvartetter Jokkmokk (lokalkom- Kyndel-kvartetten mitté) SR ungdomsorkester Kammarkonsert Kalix (folkhögskola) SR ungdomsorkester Saulesco-kvartetten Luleå (lokalkommitté) . Kyndel-kvartetten SR ungdomsorkester Malmberget (lokalkom- -4 mitté) Saulesco-kvartetten Älvsbyn (lokalkommit- té) Saulesco-kvartetten Öjebyn (folkhögskola) SR ungdomsorkester Kristianstads län: . Kristianstad (Kammar- Hans Leygraf, piano Pianoafton musikförening) SR Kammarensemble och solister Älvsborgs län: Borås (Västsvenska mu- sikringen) Conrads kammarensemble Värmlands län: Arvika (länsbildnings— förbundet Göteborgs orkesterförening Orkesterkonsert

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/ Ensem ble

Programslag

Västerbottens län: Lycksele (Norrländska

musikringen) Skellefteå (d:o) » Umeå (d:o) »

SR ungdomsorkester

ker och ensembler, dels för 'att erhålla variation i programsättningen, dels för att inventera befintliga resurser samt för att utröna, var kompletteringar bör göras i framtiden.

Under våren 1964 ordnades 82 kon— serter inom ramen för 12 olika produk- tioner. För dessas lokalisering, för de olika arrangörerna och medverkande hänvisas till länssammanställningarna i tabell 3.7. Programsättningen följde inte någon särskild linje men speglade rela- tivt väl vad som brukar äga rum under en traditionell konsertsäsong: stråk- kvartett, romansafton, gitarrafton, kam- marmusik från barocken, spelad av en specialensemble, pianoafton, symfoni- konsert samt konsert av kammaren- semble, sammansatt av ungdomar. Ett mindre traditionellt inslag var det pro- gram som byggts kring tonsättaren Claude Debussy och som presenterades med sång, pianomusik och kammarmu- sik, sammanhållet av uppläsningar och ' ljussättning inom en enhetlig regi. De flesta av dessa konserter ägde rum på smärre platser utan organiserat kon- sertliv. Redan under denna första så- song inleddes ett samarbete mellan för- söksverksamheten och vissa etablerade kammarmusikföreningar, tex Salomon Smiths kammarmusikförening i Skåne (Malmö, Trelleborg och Lund) samt — utanför försökslänen —— föreningar- na inom de tidigare nämnda Västsvens- ka och Norrländska kammarmusikring- arna.

Säsongen 1964/65 uppvisade en fasta- re inriktning. Traditionella konserter av solistaftontyp erbjöds fortfarande

och mottogs huvudsakligen av kammar- musikföreningarna. En nyhet var de regionala symfonikonserter som inom Östergötlands län arrangerades i sam- arbete med Norrköpings orkesterför- ening. Sådana konserter hade orkes— terföreningen redan tidigare givit un- der ett antal år. Nu infogades de inom ramen för försöksverksamheten i ett bredare sammanhang.

Ett försök gjordes denna säsong att inom varje län presentera en större kammarmusikproduktion i samarbete med Stockholms konsertförening och Stockholms filharmoniska orkester (SFO). Musiker ur denna orkester, vil- ka eljest inte ingått i fast etablerade kammarmusikensembler, slöt sig sam— man i fyra grupper, kammarmusiken- sembler I—IV, som var och en presen- terade större kammarmusikverk ur den repertoar som ytterst sällan kunnat framföras utanför de största städerna. Såväl klassiska och romantiska verk som nutida verk för stämbesättningar från kvintett till nonett framfördes vid dessa konserter. SFRK svarade för hela konsertkostnaden, och biljettintäkterna inkasserades av försöksverksamheten. Samarbetet med orkesterns ledning re- sulterade i att ett relativt stort antal mycket kompetenta musiker, som an- nars huvudsakligen var bundna till arbetet inom orkestern, nu fick tillfälle att verka som kammarmusiker, utan att den tid som åtgått för instudering av repertoaren för dessa turnéer behövde tagas från orkesterarbetet.

Sedan SFRK inköpt en fyr-kanalig bandspelare kunde även ny, i vissa

Tabell 3.8 Kvällskonserter säsongen 1964/65

Län Ort (Arrangör)

Artist(er)/Ensemble Programslag

Malmöhus län: Eslöv (SFRK)

Hälsingborg (SFRK)

Lund

(SFRK) Malmö (SFRK)

(Ars nova) Svalöv (SFRK)

Svalöv (folkhögskola) Ystad (SFRK)

Jönköpings län:

Bodafors Gislaved (förening)

Gnosjö

Jönköping (SFRK) (SFRK)

Malmbäck

(folkhögskola) Norrahammar Nässjö

Smålandsstenar (SFRK) (SFRK) Tranås (SFRK) Vetlanda

(SFRK)

Värnamo (SFRK)

Kammarmusikensemble II Sten Pettersson, klarinett] Göteborgs symfoniorkester Kammarmusikensemble II Gérard Schaub, flöjt] Göteborgs symfoniorkester Fou Ts'ong, piano Wahl-kvartetten Kammarmusikensemble II Kammarmusikensemble 11 Göteborgs symfoniorkester Yuji Takahashi, piano] elektronisk ensemble Guido Vecchi, violoncell] Göteborgs symfoniorkester Ann Sofi Rosenberg/Birgit Sommer Guido Vecchi, violoncell] Göteborgs symfoniorkester

Per-Olof Johnson, gitarr Ingemar Bergfelt, piano Leo Berlin, violin] Janos Solyom, piano Göteborgs radiokör Åke Olofsson, violoncell] José Ribera, piano Wahl-kvartetten Kammarmusikensemble I

Stockholms filharmoniska orkester (SFO) Collegium musicum Takahashi/elektron ensemble Johnson Wohl—kvartetten Wohl-kvartetten José Ribera, piano Bergfelt, Johnson

Kyndel-kvartetten Göteborgs radiokör Mirko Donner, violoncell] Malmö symfoniorkester Bergfeit SFO kammarensemble Kammarmusikensembie I

SFO kammarensemble Johnson

Bergfelt Wohl-kvartetten Endré Wolf, violin/ Malmö symfoniorkester Takahashi/elektron ensemble

Kammarmusikensemble I Kammarmusikensemble IV

Malmö symfoniorkester

Arnold Schönberg

orkesterkonsert

Pianoafton stråkkvartetter

modern pianomusik, elektronisk musik

Sångprogram

Gitarrafton Pianoafton Kammarmusikprogram

Körprogram Kammarmusikprogram

Gustav Mahler, Anton Bruckner

orkesterkonsert äldre ensemblemusik

Pianoafton |

orkesterkonsert

Kammarmusik

Bela Bartok, Maurice Ra— vel, Franz Schubert

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/Ensemble Programslag

Östergötlands län: Boxholm (SFRK) Kammarmusikensembie IV Folke Sällström, sång] Visafton Roland Bengtsson, gitarr Harry Axelsson, Norrköpings orkesterförening orkesterkonsert Finspång (förening) Norrköpings orkesterförening Gusum (SFRK) Boel Loholm, violin] SFO kammarensemble kammarmusik Kisa (V Kindakommun) Gert Crafoord, violin Norrköpings orkesterförening Norrköpings-kvartetten kammarmusik Linköping (förening) Fou Ts'ong Kyndel-kvartetten Collegium musicum Mjölby (SFRK) Malmö symfoniorkester Rhea Jackson och Georg Goodman sång/Norrköpings orkesterförening Porgy and Bess Motala Hans Leygraf, piano/SFO Gert Crafoord, violin] Norrköpings orkesterförening Norrköping SFO Ringarum (SFRK) Malmö symfoniorkester Skänninge Rolf Björling, sång] Norrköpings orkesterförening Söderköping (Lions' club) Norrköpings orkesterförening Tjällmo (musikskola) Olofsson/Ribera Sällström/Bengtsson (SFRK) Kammarmusikensemble IV Ingemar Berg, violoncell] Norrköpings orkesterförening Vadstena Karl Sjunnesson, sång] Bo Waldemar Lundqvist, gitarr (SFRK) SFO kammarensemble Dag Achatz, piano] Norrköpings orkesterförening Åtvidaberg (förening) Fou Ts'ong/ Norrköpings orkesterförening Sjunnesson/Lundqvist Norrköpings orkesterförening

Ödeshög (kulturnämn— den) Norrköpings orkesterförening

Norrbottens län: Framnäs (Musikskolan) Leygraf Gällivare (musiksäll-

skap) Alfred Brendel, piano Pianoafton Haparanda (Kultur- Brendel vårdsnämnden) Berlin/Solyom (SFP-K) Kammarmusikensemble 111 Igor Stravinskij, Ludwig Spohr ' SFO kammarensemble Kalix (SFRK) Kammarmusikensemble III (SFRK) SFO kammarensemble Kiruna (Orkesterföre- August Wenzinger, viola da gamba] ning) Elfriede Otto, cembalo Kammarmusik

Berlin/Solyom

Luleå (kammarmusik Wenzinger/Otto fören) Brendel

Berlin/Solyom

Län Ort (Arrangör) Artlst(er)/Ensemble 'Programslag (SFRK) Kammarmusikensemble III » SFO kammarensemble Kvällskonserter utanför försökslänen säsongen 1964/65 Stockholm (SFRK/Intim musik) Kammarmusikensemble I (SFRK) Kammarmusikensemble II (SFRK/Intim musik) Kammarmusikensemble III (SFRK/Fylkingen) Takahashi/elektron ensemble (SFRK) Alfons och Aloys Kontarski, National- musei kammarorkester Mozart Södermanlands län: Katrineholm (Västsven- ska musikringen) Johnson Kalmar län Bergfelt Vimmerby (d:o) Kristianstads län: Kristianstad (d:o) Wold-kvartetten (SFRK) SFO Hallands län: Falkenberg (Västsvenska Johnson musikringen) (d:o och Kyndelkvartetten Falkenbergs sparbank) Sven Bertil Taube, sång] Stockholms barockensemble barockmusik Jan Johanssons trio jazzkonsert Göteborgs symfoniorkester Göteborgs och Bohus län: Göteborg (SFRK) SFO Älvsborgs län: Alingsås (Västsvenska Greta Erikson, piano Pianoafton musikringen) Olofsson/Ribera Herrljunga (d:o) Sjunnesson/Lundqvist- Värmlands län: Karlstad (Bildningsför- bundet och SFRK) SFO_ Kopparbergs län: Borlänge (förening) Leygraf Falun (SFRK)

(Norrländska kam- marmusikringen och muséet) (SFRK) Mora (Muséet och Väst- svenska musikringen)

Gävleborgs län: Gävle (Orkesterföre-

ningen) Hudiksvall (Norrländ- kammarmusikringen)

Västernorrlands län: Domsjö (förening och Norrländska kammarmusikringen)

Gävleborgs läns orkesterförening, Mal- mö stadsteater och balettensemble

Studio der friihen Musik Takahashi/elektron ensemble Wenzinger/Otto

Studio der friihen Musik Kyndel-kvartetten

Leygraf

Leygraf Johnson

konsert, dans, skådespel

äldre ensemblemusik

Län Ort (Arrangör) Artist(er) / Ensemble

Programslag

Junsele (förening och Norrländska kammarmusikringen) Kapellsberg (musikskola och Norrländska kammarmusikringen) Sollefteå (förening och Norrländska kammarmusikringen) Sundsvall (förening) och Norrländska kammarmusikringen)

Berlin/Solyom Leygraf Johnsson Berlin/Solyom Wenzinger] Otto

Leygraf Johnson

Leygraf

Jämtlands län: Östersund (förening och Norrländska kammarmusikringen)

Leygraf

Västerbottens län: Lycksele (förening och Norrländska kammarmusikringen) Skellefteå (Norrländska kammarmusikringen) Umeå (förening och Norrländska kammarmusikringen)

Leygraf

Leygraf Berlin/Solyom Leygraf Johnson

Helsingfors (SFRK)

Köpenhamn (SFRK) » » Oslo (SFRK) » » (Filharmonisk selskap) SFO

Studio der friihen Musik

Studio der frtihen Musik

Studio der friihen Musik

Konserter utanför Sverige, säsongen 1964/65 Takahashi/elektron musik

| .

fall experimentell musik presenteras i olika konsertsammanhang. En turné genomfördes i samarbete med förening— en Fylkingen. Konserterna upptog elek- trofonisk musik samt modern piano- musik, utförd av den japanske pianisten Yuji Takahashi. Konsertturnén utsträck- tes till Helsingfors, Köpenhamn och Oslo.

Antalet produktioner uppgick till 55. En redovisning av konserternas lokali— sering, arrangörer och medverkande återfinnes i tabell 3.8.

I tabell 3.9 redovisas publikfrekven- sen totalt och inom försökslänen.

Det bör framhållas, att publiksiffror- na endast tillåter begränsade slutsat- ser och iakttagelser. Sålunda framgår bla att pianoaftnar som gives av ton-

konstnärer som nått ut till en betydan— de publik genom massmedier' samlar större publik än en romansafton, att orkesterkonserter lockar fler besökare än kammarmusikaftnar men också att nutida musik i goda framföranden inte verkar framstå som avskräckande ens för otränade lyssnargrupper. Ordnandet av abonnemangsserier samt arrangerandet av vad SFRK kal— lar »interna konserter», dvs konserter inom”, företag, institutioner och för- eningar till vilka allmänheten ej ägt inträde, inleddes under säsongen 1965/ 66. Större delen av dessa konserter har utförts av Kyndel-kvartetten som hösten 1965 heltidsanställdes av SFRK för en tid av två år. Verksamheten inleddes i Jönköpings län, där den

Tabell 3:9 Kvällskonserter säsongen 1964/65

Totalt Därav i försökslänen Konsertglvare Antal Antal Antal Antal konserter besökare konserter besökare a) hösten 1964 Solister: gitarr Per Olof Johnson ......... 7 781 6 633 piano Ingemar Bergfelt ......... 4 345 3 198 Alfred Brendel ........... 3 337 3 337 Greta Erikson ............ 2 213 1 92 Fou Ts'ong .............. 2 352 2 352 Hans Leygraf ............ 11 5 459 1 258 José Ribera .............. 1 90 1 90 Duo: cello/piano Åke Olofsson/José Ribera . . 4 135 3 51 sång/gitarr Karl Sjunnesson/Bo Walde- mar Lundqvist .......... 4 235 3 171 säng/piano Ann Sofi Rosenberg/Birgit Sommer ................ 1 86 1 86 viola da gamba/cembalo August Wenzinger/Elfriede Otto ................... 4 320 2 141 Ensembler: Collegium musicum ............. 2 198 2 198 Kammarmusikensemble I ...... 4 639 3 508 Kammarmusikensemble II ..... 5 564 4 433 Kyndelkvartetten .............. 2 331 — —— SFO kammarensemble .......... 4 327 4 327 Orkestrar: Gävleborgs läns orkesterförening . 1 1 503 —— —— Göteborgs symfoniorkester ....... 5 1 809 4 1 700 Malmö konsertförenings- symfoniorkester .............. 5 1 951 5 1 951 Stockholms filharmoniska orkester (SFO) ....................... 6 5 278 3 2 202 Summa 77 20 953 51 9 728 Genomsnitt per konsert 272 191 b) våren 1965 Solister: gitarr Per Olof Johnson ....... 4 359 — _ piano Ingemar Bergfelt ....... 1 89 1 89 Duo: sång/gitarr Folke Sällström/Roland Bengtsson 2 129 2 129 Trio: Jan Johanssons trio ............. 1 575 ——- _— Ensembler: Ensemble för kammarkonsert III . 5 303 4 251 Ensemble för kammarkonsert IV . 4 160 4 160 Kyndelkvartetten .............. 2 . -— —— Nationalmusei Kammarorkester. . 1 249 —— —— Norrköpings-kvartetten ......... 1 52 1 52 SFO kammarensemble .......... 4 384 4 384 Studio der friihen Musik ......... 5 756 — —— Wahl-kvartetten ............... 3 579 2 499

Totalt Därav i försökslänen

Konsertgivare

_ _ Antal konserter

Antal besökare

Antal besökare

Antal konserter

Ensemble/pianist

Elektrofoni/Yuji Takahashi ...... Ensemble/sång

Barockensemblen/ Sven Bertil

Taube .......................

Kör:

Göteborgs radiokör ............. Orkestrar:

Göteborgs symfoniorkester .......

Norrköpings orkesterförening. . . .

4381 228

600 213

525 1 854

Summa

Genomsnitt per konsert

7 265 132

1 Vid 5 konserter.

vunnit stor anslutning, och har där- efter upptagits även i de övriga för- sökslänen. Inom sju kommuner i Jön- köpings län ordnades billiga abonne- mangsserier, som omfattade såväl kon- serter av ortens egna krafter som riks- konserter av gästande artister. Härige- nom breddades det totala puhlikunder— laget för de olika konsertgivarna. En enhetlig tidsplan i orternas musikverk- samhet kunde åstadkommas. Skolkon- serterna har här också på många orter upprepats under kvällstid som föräldra- konserter.

En särskild konsertform, som utgjor- de ett mellanting mellan de interna konserterna och de helt offentliga, ut- gör de konserter, som under 1965/66 givits i samband med dels Frikyrkliga studieförbundet, dels ABF. Framför allt har den abonnemangsserie varit fram- gångsrik som omfattade fyra konserter, upptagande ett program med blåskvin- tett, en körkonsert, en stråkkvartettaf— ton samt en konsert med arabisk mu— sik, som anordnats av Frikyrkliga stu— dieförbundet. Denna serie har i sam- förstånd med länskommittéer och 10- kalarrangörer även ordnats på orter, där SFRK haft en egen lokalavdelning.

Denna har i sådant fall inskränkt sin egen verksamhet till två konserter men samarbetat med Frikyrkliga studieför- bundet beträffande dess fyra arrange- mang.

Vidare skall i detta sammanhang nämnas de abonnem-angskonserter, vil- ka anordnades i Blekinge län såsom ett särskilt försök under säsongen 1965/66 av det sk karlskronablocket, dvs tre landskommuner samt Karlskrona stad. I detta fall ställde sig sålunda kommunerna direkt såsom arrangörer och överlät åt olika studieförbund att ordna en studieverksamhet omkring konserterna.

Ett nytt inslag i försöksverksamheten i Norrbottens län var det samarbete som SFRK inledde med olika bibliotek. Fyra konserter under rubriken »Musik på bibliotek» arrangerades i biblioteks- lokalerna, och konserterna hade en sär- skild inriktning på orternas biblioteks- kunder. I samband med dessa konser— ter anordnades utställningar av littera- tur, grammofonskivor mm i anslut- ning till konsertprogrammen. Dessa konserttyper har senare vidareutveck- lats i försöksverksamheten.

Under säsongen 1965/66 utvecklades

Jönköpings län:

Aneby Bankeryd

Bodafors Bredaryd

Eksjö (Frikyrkl. studie— förb)

Gislaved Gnosjö Gränna Hestra Hillerstorp Huskvarna (Frikyrkl. studieförbundet)

Hyltebruk Jönköping

Malmbäck

Kyndel-kvartetten Anja Thauer, violoncell] Carl Tillius, piano Gotthard Arnér, orgel Kyndelkvartetten Kyndel-kvartetten

Arnér Emanons storband, Ander Neufeld, violin] Rainer Mledel, violoncell] Janos Solyom Musica Halmia Kammarkören SFO blåsarkvintett Abdu Rahman el Khatib Kyndelkvartetten Neufeld/Miedel/Solyom Musica Holmia Arnér Emanons storband Neufeld/Mledel/Solyom Zosso

Kyndelkvartetten Kyndel-kvartetten Kammarkören

SFO blåsarkvintett Abdu Rahman el Khatib Kyndel-kvartetten Kyndel-kvartetten Sven—Erik Bäck m ensemble Kyndelkvartetten (3 framtr) Ann Sofi Rosenberg, sång] Hans Leygraf, piano Tage Swärds kvartett Kyndelkvartetten Irene Mannheimer, piano Greta Erikson, piano

Län Ort (Arrangör) Artlst(er)]Ensemble Programslag Malmöhus län: Frenninge Joachim Grubich, orgel Hälsingborg Trio di Trieste kammarmusik Landskrona Saulesco-kvartetten George Russells sextett jazzkonsert Emanons storband, led George Russell » Lund René Zosso sång till vielle (lira) Agustin Léon Ara, violin] Miguel Zanetti, piano Schöns kammartrio English Chamber orchestra/Mtislav Rostropovitj, violoncell Malmö Grubich Zosso Leon Spierer, violin] Ottomar Borwitzky, violoncell SF 0, solist Berit Lindholm, sång Råå Ara/Zanetti Trelleborg Saulesco-kvartetten Ö. Grevie Ara/Zanetti

Musik från vår tid

Län Ort (Arrangör) Artist(er)] Ensemble Programslag

Mariannelund

Norrahammar

Nye Nässjö

Smålands Rydaholm Smålandsstenar

Tjällmo

Tranås (Frikyrkl. stu-

dieförbundet)

Vetlanda

Värnamo (Frikyrkl. stu- dieförbundet

(SFRK)

Östergötlands län:

Boxholm

Finspång

Gusum Kisa Linköping

Lunnevad Mjölby Motala

Arnér Grubich

Erikson/Nygren Rosenberg/Leygraf ThauerlTillius Thauer/Tillius Kyndelkvartetten Kyndelkvartetten Erikson/Nygren Kyndel-kvartetten

Bäck m ensemble Emanons storband Örebro kammarorkester Rosenberg/Leygraf Arnér Neufeld/Miedel/Solyom Rosenberg/Leygraf SFO blåsarkvintett Kyndelkvartetten Mannheimer

György Pauk, violin] Ingemar Bergfelt, piano Baseler Gamben Quartett Kammarkören SFO bläsarkvintett Abdu Rahman el Khatib Kyndel-kvartetten (2 framtr) Erikson/Nygren Rosenberg/Leygraf Schöns kammartrio

Trio di Trieste Kyndel-kvartetten Kammarkören SFO blåsarkvintett Kammarkören Abdu Rahman el Khatlb Kyndel-kvartetten SFO, solist Berit Lindholm, sång Emanons storband Trio di Trieste

Tage Swärds kvartett Norrköpings orkesterförening Pank/Bergfelt Baseler Gamben Quartett Norrköpings orkesterförening Pauk]Bergfelt » Swärds kvartett Norrköpings orkesterförening Tage Swärds kvartett Mannheimer Kammarkören Kyndelkvartetten Norrköpings orkesterförening TublinlAhlmark Norrköpings orkesterförening Baseler Gamben Quartett Bäck m ensemble Norrköpings orkesterförening

(5 framtr)

Län Ort (Arrangör) Artist(er)]Ensemble Programslag (SFRK) SFO Norrköping Swärds kvartett Kammarkören Tublin]Ahlmark Rimforsa Tublin/Ahlmark Skänninge Norrköpings orkesterförening Söderköping Norrköpings orkesterförening Vadstena Norrköpings orkesterförening, körer L van Beethoven symfoni och solister nr 9 Norrköpings orkesterförening Kyndel-kvartetten Valdemarsvik Norrköpings orkesterförening Vikingstad Zosso Åtvidaberg Norrköpings orkesterförening (2 framtr)

Norrbottens län: Arvidsjaur (bibliotek)

Boden (SFRK)

Haparanda (SFRK)

Jokkmokk (bibliotek) Kalix (SFRK) Kiruna

(bibliotek)

Luleå

(bibliotek)

Malmberget

(SFRK) Piteå Övertorneå (bibliotek)

Mannheimer Bäck m ensemble Grubich

Erland Hagegård, sång] Gunnar Ahlmark, piano Berit Hallqvist, sång] Anders Öhrwall, piano Gunnar Svensson] Putte Wickmans kvartett Norrköpings-kvartetten SFO Gävleborgs läns orkesterförening Neufeld/Solyom Gävleborgs läns orkesterförening Carmen Piazzini, piano Hagegård/Ahlmark Hallqvist/Öhrwall Svensson/Wickmans kvartett Norrköpings-kvartetten Neufeld/Solyom Piazzini Kyndel-kvartetten Gävleborgs läns orkesterförening Aase Nordmo—Lövberg, sång] Käbi Laretei, piano Neufeld/Solyom Kyndel-kvartetten Piazzini Hagegård/Ahlmark Hallqvist/Öhrwall Svensson/Wickmans kvartett Norrköpings-kvartetten Neufeld/Solyom Kyndel-kvartetten Piazzini

HagegårdlAhlmark Hallqvist/Öhrwall Svensson/Wickmans kvartett Norrköpings—kvartetten Piazzini Kyndelkvartetten

SFO

Neufeld/Solyom Hagegård/Ahlmark Hallqvist] Öhrwall

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/Ensemble

Programslag

Stockholm

Stockholms län: Järna, Sorunda, Sköndal

Stora

, Södermanlands län: Nyköping

Kronobergs län: Alvesta Växjö

Kalmar län: Gärdslösa Hultsfred

Kalmar Nybro Vimmerby

Åby

Blekinge län: Holmsjö, Jämjö

Kallinge Karlskrona

(SFRK) Ronneby

Kristianstads län: Glimåkra Kristianstad

Osby

Göteborgs och Bohus län: Göteborg

Morlanda Torsby

Svensson/Wickmans kvartett Norrköpings-kvartetten

Zosso

Spierer/Borwitzky Thauer]Tillius Pauk/Bergfelt TublinlAhlmark Kyndel-kvartetten Baseler Gamben Quartett Göteborgs symfoniorkester

Grubich

Tublin/Ahlmark

Grubich Grubich Musica Holmia

Grubich Schöns kammartrio Baseler Gamben Quartett Baseler Gamben Quartett Grubich

Pauk/Bergfelt

Lars Sellergren, piano Grubich

Claude Genetay, violoncell] Greta Eriksson, piano Margareta Hallin, sång/Käbi Laretei Saulesco-kvartetten Saulesco-kvartetten Genetay/Erikson Hallin/Laretei Saulesco-kvartettcn SFO

Genetay/Erikson Hallin/Laretei

Ara/Zanetti Sellergren Genetay/ Erikson Hallin ] Laretei

Bäck m ensemble Werner och Manfred Heutling, violin och piano

Herbert Konvicka, violin] Gideon Roehr, viola] Rene Forest, violoncell Grubich Ara/Zanetti

2 konservatoriekonserter

Värmlands län:

Örebro län:

Västmanlands län:

Kopparbergs län:

Gävleborgs län:

Arvika

Filipstad Hagfors Ingesund Karlstad Kristinehamn

Säffle

Hallsberg, Karlskoga, Kumla (ABF) Örebro (ABF)

Hallstahammar, Kol— bäck, Kolsva, Köping, Skinnskatteberg, Skogslunda, Suraham— mar, Tärna, Virsbo, Västerås (ABF)

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora Smedjebacken Tunabro, Vansbro

Gävle (SFRK)

Bollnäs Hudiksvall, Söderhamn

Kyndel-kvartetten

Spierer/Berwitzky Enrico Mainardi, violoncell] Carlo Zecchi, piano Ara/Zanetti Kjell Baekkelund, piano Baekkelund Baekkelund, Mainardi/Zecchi Baskkelund Pauk/Bergfelt Dorothy Irving, sång] Carl Rune Larsson, piano Mainardi]Zecchi Bsekkelund

Kyndel-kvartetten Kyndelkvartetten Duo Heutling

Kyndel-kvartetten

Mainardi/Zecchi Irving/Larsson Mainardi/Zecchi Irving/Larsson John Ogden, piano Loewenguth-kvartetten Trio di Trieste Klari Baranyi, piano Baranyi Mainardi/Zecchi Baranyi

SFO Loewenguth—kvartetten Per Olof Johnson, gitarr Johnson

Län Ort (Arrangör) Artist(er)]Ensemble Programslag Älvsborgs län:

Alingsås Sellergren Herrljunga Schöns kammartrio

Sellergren

Åmål Konvicka/Roehr/Forest Skaraborgs län:

Falköping, Hjo, Lidkö-

ping, Mariestad,Skarai Kyndelkvartetten Skövde Trio di Trieste

2 konservatoriekonserter

Län Ort (Arrangör)

Artist(er)/Ensemble Programslag

Västernorrlands län: Alfredshem Härnösand, Ramsele Sollefteå

Sundsvall

Tynderö

Jämtlands län: Birka, Hoting, Sveg, Ås

Östersund, (Expo Norr SFRK)

Östersund (förening och Norrländska Karn— marmusikringen)

Västerbottens län: Hömeiors, Lycksele,

Rundvik Skellefteå

Umeå

Vilhelmina

Köpenhamn Narvik

Slovakiska kammarorkestern Kyndel-kvartetten Irving/Larsson Slovakiska kammarorkestern Ogdon Irving/Larsson Kyndelkvartetten Loewenguth-kvartetten Slovakiska kammarorkestern Kyndel-kvartetten

Agnes Gåal, piano Gåal Konvicka/Roehr/Forest SFO/Comissiona/Hallin Bel-Canto kören/Lilian Sjöstrand, sång/Lars Blohm, cembalo/Jan Cra- foord, viola da gamba Kyndel—kvartetten/Axel Herjö, viola/ Elisabeth Tholin-Sellergren, violon- cell/Ingemar Bergfelt, piano Edith Thallaug, sång/Salmo Sahlin, violin/ Ingemar Bergfelt, piano Emanons storband Gävleborgs läns orkesterförening, Ka- rin Langebo, sång, Bo Teddy Ladberg, conferencier

Slovakiska kammarorkestern Gaal

Kyndelkvartetten Slovakiska kammarorkestern Loewenguth-kvartetten Kyndel—kvartetten Ogdon Mannheimer Ogdon Loewenguth-kvartetten Kyndel-kvartetten Kyndelkvartetten

Utomlands SFO Aase Nordmo-Lövberg, sång] Käbi Laretei, piano

(2 framtr)

de regionala orkesterkonserterna till en modell för hur de statsunderstödda mindre orkestrarna kunde utnyttjas på platser utanför sina stationeringsorter. Verksamheten inleddes under det före- gående budgetåret i östergötlands län i samarbete med Norrköpings orkester- förening och fortsattes såväl med denna orkester som med de i Gävle, Hälsing- borg och Malmö stationerade orkstrar- na. Den orkestertyp som företrädes av dessa orkestrar var på grund av sin begränsade storlek mycket gynnsam; även efter en utbyggnad till 45—50 man skulle en sådan orkester kunna rymmas i mindre samlingssalar och gynmastikhallar, där den stora symfoni- orkestern inte kan användas.

En uppställning över kvällskonserter- na under säsongen 1965/66 återfinnes i tabell 3: 10.

Under innevarande verksamhetsår, 1966/67, har försöksverksamheten nått följande omfattning.

I Malmöhus län har 7 av länets 9 städer på ett eller annat sätt blivit hem- vist för SFRKzs kvällskonserter; un- dantagen är Skanör med Falsterbo och Trelleborg. Endast 2 av länets 8 kö- pingar beröres av densamma, nämligen Bjuv och Lomma, och i likaledes 2 av länets 55 landskommuner, nämligen Långaröd och Svalöv, anordnas kvälls- konserter. Såsom tidigare anfördes i fråga om skolkonserter kommer situa- tionen att snabbt ändras.

I Jönköpings län är motsvarande siffror för städernas vidkommande 7 av 9 — de som saknas är Gränna och Sävsjö —— och för köpingarnas 2 av 4. Här saknas Bodafors och Norrahammar, vilka tidigare dock varit represente— rade i kvällskonsertsammanhang. I 4 av länets 40 landskommuner anordnas kvällskonserter, nämligen i Bankeryd, Gnosjö, Malmbäck och Villstad (Små- landsstenar) .

I Östergötlands län är motsvarande siffror för städernas vidkommande 5 av 7 — de som saknas är Skänninge och Söderköping —— och för köpingar- nas 2 av 4. Här saknas Finspång och Valdemarsvik, vilka båda tidigare re- presenterats. I 3 av länets landskom- muner anordnas kvällskonserter, näm- ligen i Norra Valkebo (Lunnevads folk- högskola), Västra Kinda (Kisa) och Ödeshög.

I Norrbottens län anordnas kvälls- konserter i samtliga länets 5 städer, i köpingen Älvsbyn samt i 5 av länets 24 landskommuner, nämligen i Arvidsjaur, Gällivare-Malmberget, Jokkmokk (Jokk- mokk och Vuollerim) Nederkalix (Ka- lix) och Övertorneå (Hedenäset och övertorneå) .

Kvällskonserterna säsongen 1966/67 framgår av tabell 3:11.

3.2.3 Ungdomskouserter

Som ovan nämnts (3.1.1.) inordnades genom det kungl. brevet den 11 juli 1963 organisationen Musik för Ungdom (MfU) under försöksverksamheten med rikskonserter. Organisationen hade ti- digare varit anknuten till Musikfräm- jandet och hade bedrivit en sporadisk konsertverksamhet, främst i Koppar- bergs, Jämtlands och Värmlands län men även i städerna Malmö och Göte- borg.

MfU hade ännu icke antagits som en del av det internationella Jeunesses Musicales (JM). Enligt statuterna för denna musikrörelse skall en medlem kunna styrka, att han står självständig gentemot såväl stat som andra offent— liga, allmänna huvudmän. Intet hindrar emellertid att stat eller statlig institution lämnar visst ekonomiskt stöd. JM arbe- tar på bred bas för att stimulera ung— domens musikintresse. Konserter an- ordnas, där unga tonkonstnärer fram—

Tabell 3.11 Kvällskonserter säsongen 1966/67

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/ Ensemble Programslag

Malmöhus län: Bjuv Eslöv

Hälsingborg Höganäs Landskrona

Lomma Lund

Långaröd Malmö

(SFRK) Svalöv

Ystad

Olika orter i länet:

' Jönköpings län:

Bankeryd Eksjö (Frikyrkl. studie- förbundet)

Gislaved

Gnosjö

Nomus-kvartett II Unga musiker: Miklos Kundler, sång/ Marianne Moberger, piano Alexander Migdal, violin/ Tore Wiberg, piano Teater 23/ Malmö konservatorium Gustav Schmal, violin/ Nordv. Skånes orkesterförening Teater 23] Malmö konservatorium

Unga musiker: Kundler/Moberger Unga musiker: Migdal/Wiberg Bruno Eichenholz, violino grande/ Herta Fischer, piano Elaine Skorodin, violin/ Brita Hjort, piano Kyndel-kvartetten LaSalle-kvartetten Teater 23/Malmö konservatorium Eichenholz/Fischer Gabor Gabos, piano Kyndel—kvartetten

Borodin-kvartetten Unga musiker: Kundler/Moberger » » Migdal/Wiberg

Skorodin/Hjort Nomus-kvartett II Sibelius—akademien Teater 213/Malmö konservatorium

Musica nova

LaSalle—kvartetten Jeanne Héricard, sång/ Carl Rune Larsson, piano Grete Wehmeyer Gustav Schmal/Malmö konserthus symfoniorkester SFO, dir Antal Dorati Unga musiker: Migdal/Wiberg Teater 23/Malmö konservatorium Unga musiker: Kundler/Moberger » » Migdal/Wiberg Thomas Birth: Musik för renässansluta och spansk gitarr (SFRK isamar- bete med ABF)

Kyndelkvartetten Tage Swärds kvartett

John Fleming, sång/ Carl Rune Larsson Mogens Ellegaard, accordion/ Gérard Schaub, flöjt/Gunnar Lif/piano

Collegium musicum, Halmstad

Dorothy Irving, sång/Brita Hjort, pia- no/Eva Lisa Lennartsson, recitation Kyndel-kvartetten Jönköpings kammarorkester

Litterär musikalisk soaré

Konservatoriekonsert Atonala skolan i Wien

Musik från medeltid och renässans

Romanser och folksånger

Musik och lyrik

Län Ort (Arrangör)

Artist(er)/Ensemble Programslag

Östergötlands län:

Huskvarna (Frikyrkl. studieförbundet)

Jönköping

(SFRK) Malmbäck Mariannelund

Nässjö

Smålandsstenar

Tranås (Frikyrkl. stu-

dieförbundet) Vetlanda Värnamo (Frikyrkl. studieför- bundet)

Boxholm

Kisa Linköping

Lunnevad Mjölby Motala

Norrköping

Marieborgs folkhögskola

Vadstena

Swärds kvartett Fleming/Larsson Ellegaard/Schaub/Lif Borodin-kvartetten Kyndel-kvartetten SFO, dir Antal Dorati Irving/Hjort/Lennartsson Jönköpings kammarorkester Kyndel-kvartetten Irving/Hjort/Lennartsson Bengt Hallbergs trio; dansare Irving/Hjort/Lennartsson Kyndel-kvartetten Teater 23/Malmö konservatorium Kyndel-kvartetten

Jönköpings kammarorkester Teater 23/Malmö konservatorium Swärds kvartett Fleming/Larsson Ellegaard/Schaub/Lif Teater 23/Malmö konservatorium Kyndel-kvartetten Jönköpings kammarorkester Hallbergs trio/dansare Teater 213/Malmö konservatorium Irving/Hjort/Lennartsson Jönköpings kammarorkester Swärds kvartett Fleming/Larsson Ellegaard/Schaub/Lif

Unga musiker: Rainer Miedel, violon- cell/Bo Lindholm, piano Kyndelkvartetten Norrköpings orkesterförening Norrköpings orkesterförening Unga musiker: Miedel/Lindholm Eichenholz/Fischer Kyndel-kvartetten Rolf Ekelunds kvintett Elektrofonisk konsert SFO Kyndel-kvartetten Unga musiker: Miedel/Lindholm Ekelunds kvintett Norrköpings orkesterförening

Musica nova Elektrofonisk konsert

Mattiwilda Dobbs/Norrköpings orkes- teriörening Ekelunds kvintett Borodin-kvartetten

Kyndel-kvartetten Elektrofonisk konsert

Musica nova

Unga musiker: Miedel/Lindholm

Norrköpings orkesterförening

Balett och jazz

L(2 framtr)

Län Ort (Arrangör) Artist(er) / Ensemble

Programslag

Åtvidaberg

Ödeshög

Norrbottens län: Arvidsjaur (bibliotek)

ESRO (Kiruna)

Haparanda

Hedenäset (bibliotek) Jokkmokk (bibliotek)

Kiruna (bibliotek)

Luleå (bibliotek)

Malmberget

Vuollerim __ (bibliotek) Alvsbyn

Ekelunds kvintett Norrköpings orkesterförening Norrköpings kammarorkester

Ömulf Boye Hansen, violin Tage Swärd, blockflöjt, klarinett krumhorn/Olle Almé, uppläsning Ulf Åhslund, gitarr, blockflöjt/Ulla Blom; sång, trumma, blockflöjt/Sune Östman, flöjt, violin/Curth Forsberg, blockflöjt Dorrit Kleimert, sång/Åke Nygren, uppläsning

Boye Hansen] Karin Gullberg, piano Musica nova Dag Achatz, piano/Bodens orkester- förening Kyndel—kvartetten Karl-Erik Welin Elektrofonisk konsert Boye Hansen/Gullberg Achatz Kyndel-kvartetten Kleimert/Nygren Boye Hansen

Swärds kvartett Åhslunds kvartett Kleimert/Nygren Achatz

Boye Hansen/Gullberg Kyndel-kvartetten Framnäs kammarorkester Boye Hansen

Swärds kvartett Åhslunds kvartett Kleimert/Nygren Boye Hansen/Gullberg Elektrofonisk konsert LaSalle-kvartetten Framnäs kammarorkester Boye Hansen Swärds kvartett Åhslunds kvartett _. Kleimert/Nygren Lars Lystedts kvintett Elektrofonisk konsert LaSalle-kvartetten Achatz

Boye Hansen/Gullberg Kyndel-kvartetten Lystedts kvintett Boye Hansen/Gullberg Lystedts kvintett Elektrofonisk konsert Musica nova Boye Hansen/Gullberg Kleimert/Nygren Achatz

Renässans och barock

En'afton med H G Ander— sen

Minos palats (Olle Bonnier)

Jazz i norr

Värmlands län: Arvika, Filipstad Ingesund

Järnskog Karlstad

Schmal/Göteborgs symfoniorkester

Kyndelkvartetten Héricard/Larsson Wehmeyer Sibelius-akademien Unga musiker: Kundler Ivan Ericson-kvartetten Unga musiker: Kundler » » Olsson/Hellman/Ahl- mark

Län Ort (Arrangör) Artist(er)/Ensemble Programslag Kyndelkvartetten Framnäs kammarorkester (bibliotek) Kleimert/Nygren Övertorneå Boye Hansen/Gullberg Stockholm Unga musiker: Anna Kundler, piano » » Bo-Armand Olsson, sång,/ Claes Hellman flöjt/ Gunnar Ahlmark, piano ' » » Migdal/Wiberg » » Kundler/Moberger » » Miedel/Lindholm Sibelius-akademien Welin Héricard/Larsson Konservatoriekonsert Wehmeyer » Blekinge län: Holmsjö, Jämjö Gabos Kyndel-kvartetten Karlskrona SFO Gabos Kyndel-kvartetten Ronneby Gabos Kyndel-kvartetten Kristianstads län: Kristianstad Skorodin/Hjort Osby Nomus-kvartett I Tomelilla Borodin-kvartetten Åstorp Teater 23/Malmökonservatorium Ängelholm Nomus-kvartett I Teater 213/Malmö konservatorium Unga musiker: Kundler/Moberger Göteborgs och Bohus län: Göteborg Eichenholz/Fischer , Unga musiker: Olsson/Hellman/Ahl- mark Elektrofonisk konsert Sibelius-akademien Héricard/Larsson Konservatoriekonsert Wehmeyer »

Konservatoriekonsert )

Län Ort (Arrangör)

Artist(er)/Ensemble Programslag

Kristinehamn

Säffle Torsby

Örebro län: Örebro

Kopparbergs län: Borlänge

Edsbyn Falun

Leksand Ludvika

Mora Rättvik Älvdalen

_ Gävleborgs län: Bollnäs

Söderhamn

Västernorrlands län: Junsele, Sollefteå

Jämtlands län: Strömsund, Sveg, Öster- sund Östersund (Expo Norr SFRK)

Västerbottens län: Lycksele Skellefteå Folkhögskolor: Birka, Brunnsvik, Bäckedal, Fornby, Malung, Mora, Sjövik

Jelinek/Solyom

Unga musiker: Kundler

Kyndel-kvartetten Unga musiker: Olsson/Hellman/Ahl- mark

Sibelius-akademien Héricard / Larsson Wehmeyer

Unga musiker: Olsson/Hellman/Ahl- mark J elinek/Solyom Unga musiker: Kundler

Musica nova

Sibelius-akademien Jelinek/Solyom Unga musiker: Kundler Jelinek/Solyom Kyndel—kvartetten

Kyndel—kvartetten

Unga musiker: Kundler

Jelinek/Solyom

Unga musiker: Olsson/Hellman/Ahl— mark

Eichenholz/Fischer Jelinek/Solyom

Achatz

Ivan Ericson-kvartetten

SFO/Jan Krentz/Leon Spierer/Jörg Demus

Musica nova . Bengt Hallbergs trio/dansare" Madrigalkören

Arnér

Achatz Musica nova

Birth

Konservatoriekonsert !)

Musik på renässansluta

träder för ett ungt forum, utbyten av ar- tister mellan medlemsländerna efter- strävas, lyssnar- och spelkurser ordnas såväl för amatörer som för unga profes- sionella och ett antal musiktidskrifter utges i form av medlemsblad. Det bör

emellertid anmärkas, att denna ung- domsrörelse huvudsakligen förekommer i länder, där någon motsvarighet till våra kommunala musikskolor eller stu- dieförbundens musikcirklar helt saknas eller endast finnes i mycket outvecklad

form. Av detta skäl riktar JM sina am- bitioner inte minst till en verksamhet inom skolan, dock som en frivillig ak- tivitet efter skoltid. En sådan verksam- het motsvaras i Sverige dels av skolans egna frivilliga musikverksamhet, dels av det komplement, som numera ges genom försöksverksamhetens skolkonserter vil- ka dock inte är frivilliga.

Under våren 1964 genomfördes MfU- turnéer i tre av försökslänen _— Malmö- hus, Östergötlands och Norrbottens län och dessutom i Kopparbergs, Gävle- borgs, Värmlands, Hallands, Göteborgs och Bohus', Örebro och Stockholms län samt i Stockholms stad. Antalet produk— tioner uppgick till 12.

Under säsongen 1964/65 föranstalta- de försöksledningen om juryprov för unga musiker, som önskade genomföra en turné av debutkaraktär. Debutkon- serten förlades till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Fyra ungdomar genomför- de varsin hel debutkonsert, medan sex andra parvis fick dela på debutkonser— ten. Flera av dessa framträdanden be- dömdes väl. Det var möjligt att under säsongen 1965/66 placera flera av debu- tanterna som solister hos de statsunder- stödda symfoniorkestrarna. Antalet kon— serter och besökare återfinnes i tabell 3: 12.

Under säsongen 1965/66 arrangerades i allt 18 turnéer med 122 konserter. För-

Tabcll 3.12 Musik för ungdom — konserter säsongen 1964/65

. Antal Antal 5 Konsertgivare konserter besökare Anm. Solister: piano Ewa Engström ........................ 6 496 debutantkonserter Gabriel Tacchino ...................... 9 1 170 Duos: dans/föredrag Lilavati/Bengt Häger .............. 4 807 piano/violin Salmo Sahlin/Kerstin Hindart ..... 7 1 266 sång/gitarr Rosa Barbany/Renata Tarrago . . . . 11 1 205 sång/orgel John Fleming/Per Rydén ......... 10 1 928 sång/orgel el cembalo John Fleming/Andris Vitolins 12 1 927 sång/piano * Erland Hagegård/Gunnar Ahlmark 6 819 debutantkonserter * Moa Tublin/Gunnar Ahlmark1 ..... 1 23 * violin/piano * Mikulås J elinek/Rudolf Macudzinski 9 735 ! violoncell/piano ] Nagi el Habashi/Max Felix ........ 9 885 . Bo Lindholm/Rainer Miedel ....... 5 475 Trios: sång/violin/piano Ann Cathrin Palme/Sven Ole Svarf- var/Jan Eyron .................. 7 923 debutantkonserter : sång/klarinett/piano Karin Mang/Leif Hellman/Gunnar Ahlmark ........................ flöjt/violin/violoncell Trio Orpheus .................... Ensemble: luta/Slaginstrument Abdu Rahman el Khatib m ensemble. . . . Summa Genomsnitt per konsert —

utom de nyssnämnda unga svenska de- butanterna presenterades unga musiker från kontinenten genom förmedling av JM i Bryssel och Paris. En ung dirigent gavs tillfälle att framträda med två större SOR-orkestrar. I Östersund ar- rangerades i juli månad 1964 en orkes- terkurs under ledning av professor Tor Mann, där unga musiker från Danmark, Finland, Norge och Sverige trimmades för planerad turné, vilken dock av olika skäl inte kunde genomföras. Kursen upprepades under sommaren 1965 med deltagare även från Tjeckoslovakien. Under denna säsong har ungdomskon- serterna inräknats bland kvällskonser- terna.

Försöksledningen har under detta år sökt finna en slutgiltig form för MfU. Denna innebär att SFRK åtager sig att fortfarande vara huvudman för MfU i Sverige och upprätthålla alla kontakter med JM internationellt. Som medlem- mar i MfU kan varje sammanslutning av ungdom i åldern 12—25 år ingå: föreningar, musikcirklar, klubbar etc. förutsatt att verksamheten inom dessa sammanslutningar fyller de krav på in- nehåll och kvalitet som stadgas. SFRK blir service-organ för dessa ungdoms- grupper i den utsträckning som över- enskommes. I övrigt har ungdomsgrup- perna full handlingsfrihet att självstän- digt utforma sin egen verksamhet inom ramen för JM:s stadgar. Rikskonsert- verksamheten erbjuder sina MfU-med- lemmar underlag för aktiv musikalisk verksamhet i form av konserter med tillhörande studiematerial, annat ma— terial för studieverksamhet samt ev. tid— skrift och står allmänt till tjänst för råd- och idégivning. Dessa aktiviteter kan för ungdomsgruppernas del med fördel ingå som komplement till aktiviteter av annat slag i enlighet med det program som respektive ungdomsgrupper anvi- sar. För att organisatoriskt möta de krav som verksamheten kommer att ställa

bildas inom SFRK en speciell avdelning inom skolsektorn med uppgift att leda och planera MfU-verksamheten samt upprätthålla de internationella kontak- terna. SFRK ämnar slutligen inrätta en arbetsgrupp såsom rådgivande kommitté med representanter för skolöverstyrel- sen, statens ungdomsråd, samverkande bildningsförbunden, folkbildningsför- bundet, Sveriges körförbund, förening- en Skådebanan samt de kommunala musikskolorna.

3.3 Verksamhetens uppläggning och ut- formning

Under de två första arbetsåren sökte sig försöksledningen fram efter olika vägar beträffande metodiken för programsätt- ning, turnéläggning och studieverksam- het. Rikskonsertverksamheten var som tidigare anförts en ny och förut oprö— vad aktivitet för en statlig myndighet, och man måste därför i många hänse- enden arbeta mera på känn än efter er- farenhet. Först under arbetsåret 1965/66 blev det möjligt att sammanföra de gjor— da rönen till en enhetlig bild. Då börja- de en arbetsfördelning mellan det cen- trala kansliet och länskommittéerna taga form. Härvid svarade det centrala kansliet i samarbete med de regionala instanserna för budgetering och pro— grammering, medan länskommittéerna i stigande grad övertog de distribueran- de uppgifterna, beställningsarbetet och samordningen med utbud inom bla teater och utställningsverksamhet. Inom det centrala kansliet bibehölls — i an- slutning till programarbetet — invente— ringen av artisttillgången, såväl regio- nalt och nationellt som internationellt.

Bakom denna organisationsform, som under verksamhetsåret 1965/66 redan hunnit få en viss stadga, låg en ingåen- de analys av verksamhetens olika funk- tioner. Resultaten av denna analys sam- manfördes under hösten 1965 till en nät-

verksplan som lades till grund för det närmast kommande arbetsåret 1966/67. Funktionsanalyserna har utgått från förutsättningen att programmeringsar- betet skall uppgöras centralt men i nära kontakt med såväl regional som lokal instans.

En förklaring till den nätverksplan som utarbetats för säsongen 1967/68 på motst sida lämnas här.

För kvällskonserternas vidkommande inleddes den förberedande program- meringen inom det centrala kansliet re— dan i december 1965.

Kvällskonsertavdelningens kontakt med fältet för diskussion kring pro- gramidéerna säsongen 1967/68 inleddes i april 1966 och kunde i stort sett anses avslutade vid månadsskiftet juli/augusti. Samtidigt (i april 1966) var SFRK:S budgetram för 1967/68 klar i stora "drag, varefter programidéerna kunde kon- kretiseras. I maj 1966 gavs en oriente- ring härom för lånsombuden på SFRKts kansli, varvid en principöverenskom- melse träffades om utläggning och ge— nomförande. Denna överenskommelse har byggt på den förutsättningen, att statsmakterna inte skulle komma- att ändra på preliminärt given budgetram; i annat fall måste givetvis även verk- samhetens omfattning ändras.

Turnéavdelningens artistanskaffning, säljning och utläggning av de olika tur- néerna vidtog under medverkan av re- gional instans och beräknades vara av- slutad vid månadsskiftet februari/mars 1967. Under mars 1967 kommer general- programmet att sammanställas med sik- te på utgivning den 1 juni 1967. Den på så sätt planerade verksamheten tar sin början hösten 1967 och fortsätter under våren 1968. Samtidigt skall i december 1966/januari 1967 programarhetet för säsongen 1968/69 påbörjas enligt nät— verksplanen.

För skolkonserternas del lämnades i

januari 1966 en första orientering till skoldistrikten om serierna läsåret 1967/ 68. Resultaten från föregående verk- samhetsår inarbetades i skolkonsult- gruppens förarbeten. Konsultgruppen diskuterade programförslagen, de regio- nala skolinstanserna orienterades och gav i gengäld rekommendationer fram till mitten av april månad, då budget- ramen förelåg. Fram till mitten av maj månad utarbetas en generalplan för skolkonserterna med antal, serier och konsertrubriker angivna. Skolkonsert- avdelningens utbud till skoldistrikten skedde därefter, och i avvaktan på skol— distriktens svar på utbudet, som väntas i januari 1967, utformas programmen av skolavdelningen. I december 1966 upptar turnéavdelningen kontakter med artister och ensembler och lägger under våren 1967 i samråd med länsskol- nämnder och skolstyrelser de lokala turnéerna.

3.3.1 Programval och programsättning 3.3.1 .1 Skolkonserter

Planeringen av programmen sker inom konéultgruppen. På det första idéstadiet formuleras programruhriker med angié vande av ungefärligt innehåll. Efter samråd med olika instanser konkreti- seras dessa planer till fasta program,- som slutgiltigt erbjudes skolorna. Under försökstiden har programmen inom var- je skolstadium gjorts fristående från varandra. Det har varit nödvändigt men kan ändras i och med att långtidsplanen vunnit stadga. Programmen är som tidigare nämnts av- passade till resp. skolstadiers åldersni- våer. Var som främst är viktigt därvid- lag är inte arten av musik utan det sätt varpå den föres fram till eleverna. Erfa- renheten har visat att man mycket väl kan spela nyare musik för elever på låg- stadiet under förutsättning att kom-

Kvällskmtserter Tabell 3:13 Nätverksplan för 1967/68

SFRK budgetram 67/68 Generalprogram klart klar i stora drag _Putges

Förberedande K idéarbete på T artistanskaffning, programmering inom fältet ( säljning och utläggning SFRK samt kontakter (göres till huvuddelen på det regionala planet regionalt) . 66 66 67 € 68 68 1.1 1.7 1.1 ? 1.1 1.7 IAI .FEllll . MAHSI APRIL. till . lllll . llLl MIG .SE". OKT . lov . BEG . lll .FEllt Illis APRIL . nu JllLI , nus . 85". OKT . IW . BEG . IAI . Fill .IMIS . APRIL . IA] . lllll

' Konsertsäsong Regional 1967/68

orientering vid SFRK

Skolkonserler

Förarb. S, exp. S + S leder programutformningen ' _— S 0. T bevakar. K skaffar erfarenheter. K och regional K. T 4 T kontaktar Pedagogiskt material distribueras.

Sö orienterar, G— _ . .. . rekommenderar plan artister och lagågde r ' Fältarb. antal regionalt samr '

se- Faltarbete.

rier o. be- näm- ning

S förhandsgeneralplan enl erfarenh. fr föreg. år

läsåret 1967/68

Orientering S utbud till skoldistr. Skoldistr. svar på Definitiva turné- Anm: K= Kvällskonsertavdelningen till skoldistrikt genom regional instans, utbud. Köp av serier planer ut för 67/68 S =Skolkonsertavdelningen om serier för för 67/68, regional T =Turnéavdelningen

67/68 redovisning.

mentarerna utformas på ett för eleverna begripligt sätt, att de olika numren tids- mässigt är korta m. m. Härvidlag är det viktigt, att artisterna informeras om och tränas för de speciella situationer som de kommer att möta under sina turné- er.

Som exempel på programtyper kan nämnas följande, hämtade från general- programmet för läsåret 1966/67.

Lägstadiets tre program handlar om a) en visstund, där såväl själva konsert- kommentarerna som det kringliggande pedagogiska materialet aktiverar till konkreta lyssnarövningar, som sedan föres över till exempel från den gängse konsertrepertoaren, b) en arabisk lut- spelare och sångare med den för ho- nom typiska musiken och miljön samt c) musik av militärmusikkårer. Mellan- stadiets konserter innehåller a) ett pro- gram med pianomusik från olika länder, b) en spännande musikalisk resa med Oscar Rundqvists trio, e) ett möte med finsk folkmusik. I anslutning till detta sistnämnda program, som ingår inom ramen för den finsk-svenska aktionen Finn Finland, har det pedagogiska ma- terialet kompletterats med en EP-skiva, upptagande folkmusikinspelningar, gjorda av professor Erkki Ala-Könni vid Tammerfors universitet. Högstadiets konserter innehåller a) pianomusik, b) en presentation av orgeln och e) ett program med Bengt Hallbergs trio. Gymnasiets konserter slutligen innehål- ler a) ett möte med tonsättaren Sven- Erik Bäck —- det första programmet i en serie med nordiska tonsättarprofiler — b) ett körprogram under medverkan av läroverkskörer samt e) en konsert med musik från medeltid och renässans, framförd av den internationellt kända ensemblen Studio der friihen Musik.. Några platser har som extra program fått besök av den tyske tonsättaren Karlheinz Stockhausen.

Mottagandet av dessa konsertprogram har genomgående varit positivt och man har på många skolor såväl förbe- rett som följt upp programmen med en rik aktivitet.

Programmen har hittills varit enhet- liga för samtliga försökslän, vilket ur såväl administrativ som pedagogisk synpunkt ansetts lämpligt. Vid en even— tuell framtida geografisk utvidgning av verksamheten har försöksledningen be- dömt att en differentiering av program- men blir nödvändig att göra mellan resp. län med avsikt att efterhand få fram en serie programpaket av konser- ter och material, vilka från år till år kan flyttas mellan de olika länen. Som resultat av detta kan man också tänka sig att skolorna länsvis erbjuds möjlig— het till valfrihet mellan existerande pro— duktioner.

3.312 K vällskonserter

Följande avsnitt är en redogörelse för försöksledningens erfarenheter och överväganden i anslutning till experi- ment med olika typer av kvällskonser- ter.

Programsättningen för en kvällskon— sert innehåller en mängd faktorer av olika slag som måste beaktas. En turné inom rikskonsertverksamheten berör inte endast större, väletablerade konsert- orter, utan även småorter, där publiken ibland —— men ej alltid —- har begrän- sade erfarenheter av konsertmusik. Kan programsättaren genomföra ett enhet- ligt program under en hel turné, är detta en fördel inte bara från ekonomisk utan även från konstnärlig synpunkt. Skiftar publiken för starkt, kan han nödgas införa variationer i programmet från plats till plats.

I enlighet med förslag och övervägan- den rörande försök med olika program och konserttyper i KBU:s betänkande I har försöksledningen prövat olika for-

mer av konsertverksamhet. Det har där- vid visat sig, att i vedertagen mening populära program inte utan vidare är eftersökta, medan sk exklusiva pro- gram kan nå en stark publikeffekt, även inom grupper som inte i andra samman- hang sökt sig till sådana program. Kvar- tettsatser av Anton Webern eller Ingvar Lidholms »Poesis» har visat sig kunna anammas utan motstånd, särskilt om musikerna förberett sina lyssnare. Här har exempelvis Kyndel-kvartettens in— terna konserter givit intressanta erfa- renheter. Svårigheterna för den oträna- de publiken synes inte bara bero på musikens svårighetsgrad utan även på sociala fördomar, som förhindrar den presumtive lyssnaren att infinna sig i konsertlokalen. I det mera intima sam- manhang, som kunde skapas vid dessa tillfällen, då en enhetlig grupp med väl- etablerade relationer individerna emel- lan lyssnade på så komplicerad musik som stråkkvartetten utgör, fick ton- konstnärerna tillfälle att komma lyss- naren närmare genom kommentarer, ofta direkta samtal med åhörarskaran och med möjlighet att repetera ett styc- ke etc. Lyssnaren å sin sida befann sig i en »trygg» miljö, där han utan känsla av främlingskap kunde lyssna och rea- gera mer fritt.

Musikveckorna i östersund under Expo Norr 1965 och 1966 har givit and- ra intressanta belysningar åt dessa frå- gor. Under dessa veckor spelade Stock- holms filharmoniska orkester i en van- lig flyghangar. Den publik som infann sig bestod till betydande del av perso- ner som annars inte uppsöker konser- ter.

Motsvarande erfarenheter har vunnits vid de symfonikonserter som givits i Sporthallar och andra liknande lokaler. Orkesterns massverkan i en välkänd lokal och frånvaron av statusbetonade arrangemang omkring konserten har

skapat en positiv atmosfär, som tillåtit även nutida musik av mer avancerad karaktär att direkt nå publiken.

En central tanke i programarbetet har varit att konsertprogrammet, oberoende av vilken konserttyp det skall ge prov på, skall förverkliga en konstnärlig idé. Den bästa metoden har visat sig vara att producenten tillsammans med ton- konstnärerna har lyssnat sig fram till de lämpligaste kombinationerna, där musikverkens emotionella och struktu— rella spänningar — oberoende av stil och ålder — kompletterar varandra på ett konstnärligt sätt.

I programsättningen har man sökt be- vaka den svenska musikens intressen samt informera om den nutida musiken. I fråga om den sistnämnda har man ef- tersträvat att infoga en stor del av 1900- talets musik i repertoaren. En fortlö— pande information om den avantgar- distiska tonkonsten gives i stigande utsträckning.

För bibliotek, studieförbund och vid speciella tillfällen har försök gjorts med sammanställningar av olika konstarter till ett gemensamt programutbud. Vida- re har teckningstävlingar kring eldfå— gelssagan föregått framföranden av Igor Stravinskijs »Eldfågeln». Lyrisk-musi- kaliska program förekommer allt ofta- re; beställningar av nya kompositioner till minnesvärda utställningar har i ett par fall gjorts, bla till Picasso-utställ- ningen i Kiruna hösten 1965, varvid Bengt Hambraeus* »Tetragon, Homme- naje a Picasso» uruppfördes. Konserter där tonkonstnärer och amatörer delar programmen äger rum under säsongen 1966/67.

Tidigare (3.2.2 ovan) berördes den skiftande publikfrekvensen på olika konserttyper. Därvid framhölls att pia- noaftnar, som gives av tonkonstnärer som nått ut till en betydande publik genom massmedier, samlar större pu-

blik än en romansafton etc. Sådana iakttagelser får givetvis inte föranleda att romansaftnarna skall uteslutas från programsättningen och ersättas med pianoaftnar utan snarare att ytterligare försök bör göras med romansaftnar — men med olika stödåtgärder, såväl konstnärliga som organisatoriska och reklammässiga.

Rent allmänt kan anföras att det inte kan sägas motsvara försöksverksamhe- tens syften att upphöra med en konsert- verksamhet på en mindre ort, där man saknat traditioner i musikavseende, om publiksiffrorna är låga. I vissa fall _— framför allt då siffrorna klart visar en enhetlig tendens —- bör det givetvis övervägas om rationaliseringar i någon form, tex såsom en samverkan mellan flera närliggande orter, kan företagas. I andra fall kan en konstant publik- siffra om 40—50 personer vara ett myc- ket positivt tecken, varför en redan på- börjad konsertverksamhet bör fort- sätta.

3.3.1.3 Ungdomskonserter

Programmeringen av ungdomskonser- terna har i stort sett följt samma linjer som uppdragits för kvällskonserterna.

3.3.2 Pedagoäskt material Med ingången av budgetåret 1964/65 ökades det centrala kansliet för försöks- verksamheten med bl.a. en studiesek- tion, vilken från producenterna övertog ansvaret för framställning av studie- material till såväl skolkonserter som kvällskonserter samt även ansvaret för utformningen av programkommenta- rerna. Studiesektionens uppgift inom SFRK var att på olika sätt komplettera kon- sertverksamheten i syfte att stärka kon— takten mellan musik och publik. Ge- nom regelbundna kontakter med in—

stitutioner och organisationer har för— utsättningar skapats för en samverkan mellan konsertgivande och andra for- mer av kulturell aktivitet. Ett praktiskt genomförande av en sådan samverkan kräver material av olika slag. Denna utåtriktade verksamhet har utgjort hu- vuddelen av studiesektionens arbete.

Av givna skäl har studiesektionens verksamhet under inledningsskedet till stor del bestått i kontaktskapande akti- vitet; kontakter har etablerats med skol- överstyrelsen, Sveriges radio, studie- förbunden, länsskolnämnder, föreläs- ningshyrån, artistorganisationerna m fl.

Samtidigt med denna planering för löpande och kommande arbetsår har det varit studiesektionens uppgift att förse planerade och aktuella konserter med material av olika slag.

Erfarenheterna har lett fram till en målsättning för det pedagogiska mate- rialets utformning, som kan samman- fattas på följande sätt.

Materialet bör vara

a) självverkande. Det skall var helt fristående från andra hjälpmedel. I ma- terialet bör sålunda finnas alla fakta och anvisningar, som kan behövas för att det skall kunna utnyttjas av lärarna och eleverna. Inga hänvisningar bör förekomma till facklitteratur eller sång- böcker.

b) differentierat. Redan i program- valet finns en strävan att ge varje sta- dium inom skolan musik, som lämpar sig för respektive åldersnivåer. Denna differentiering bör givetvis prägla även det pedagogiska materialet liksom artis- ternas muntliga kommentarer. Lågsta- diets elever är relativt ovana vid lästext och betydligt mer mottagliga för bilder av olika slag. Likaså måste faktamed- delandet ske med stor förståelse för de aktuella åldersnivåerna. Gymnasister-

nas vana att möta relativt komplicerade problem och frågeställningar ger för

deras del möjlighet till ett mer avance— rat material, som till sin utformning gärna kan närma sig den vuxnes krav på möjligheter till personligt ställnings- tagande. Mellan dessa pedagogiska mot- poler bör material för mellanliggande stadier utformas.

Anknytning till aktuella kursplaner är väsentlig. Dock bör man iaktta att konsertprogrammen läggs upp för skol- stadier per tre årskurser medan kurs- planerna gäller per årskurs.

c) stimulerande. Pedagogiska anvis- ningar är icke liktydiga med »tråkiga» genomgångar av visst material. Det är väsentligt att elevmaterialet blir sådant att det skapar förväntan vid förberedel- serna respektive i minnet återkallar upplevelser från konserterna vid ef- terbearbetningarna. Kan man fylla ett material med för eleverna väsentliga upplysningar, skapar detta stimulans och intresse.

d) faktagivande. Även om musiken inom skolan är ett övningsämne måste man förutsätta, att vissa fakta skall ges inom detta likaväl som inom undervis- ningen i svenska, historia eller mate- matik. Fakta och kännedom om musi- kaliska termer ger eleverna ett språk som de kan använda för att uttrycka sig om musik; utan detta kan ingen levande debatt uppstå.

Det pedagogiska materialet består av elevmaterial, som utformats enligt ovan. Det innehåller fakta om programmen samt vissa övningsmoment och arbets- uppgifter. Härtill kommer det regionala skolradio-programmet (se 3.3.3 nedan) samt lärarkommentarer, studieplaner för användandet av elevmaterial och skolradioprogram med kompletterande faktauppgifter.

Även om det i planeringen av en skol- konsert ligger en strävan att låta själva

konserten vara en så rent konstnärlig- estetisk upplevelse som möjligt utan överdrivet pedagogiserande, är det av stort värde att artisterna muntligen kommenterar sin musik under konser— ten. DeSSa kommentarer skall inte i första hand vara faktagivande utan främst tjäna till att—skapa kontakt. Fram- gången med en konsert kan bero på hur artisterna inleder den, hur de in— troducerar sig själva och sin musik. Det är därför väsentligt att man för skol- konserter väljer tonkonstnärer med god kontaktförmåga och förståelse för de speciella konsertsituationerna. För att möjliggöra en kontroll innan turnéerna går ut till försöksregionerna har SFRK avtalat med Stockholms skoldirektion att flertalet program genomföres i stock- holmsskolor, innan de sänds ut. Detta samarbete påbörjades i januari 1966 och innefattar 8 framföranden per pro- gram av 4 serier per stadium (= 96 skolkonserter) .

3.3.3 Samarbete med regionalradion Under säsongen 1965/66 prövades för första gången en samverkan mellan re- gional skolradio och SFRK genom att skolradion sände ett 20 minuter långt radioprogram per skolkonsertprogram och län såsom ett komplement till öv- rigt pedagogiskt material. Tidsmässigt distribuerades material och radioprogram enligt följande sche- ma. Elevmaterial och lärarkommenta- rer utsändes i fjärde veckan och de regionala radioprogrammen i tredje veckan före första konserten per pro- gram inom länet. SFRK utformade och bekostade elev- blad, lärarkommentarer samt manu- skript. Sveriges Radio (SR) verkställde centralt inspelning av musikinslagen i samarbete med representanter för SFRK samt senare regionalt den slutliga in-

spelningen med tal och musik samt re— digering.

Erfarenheterna av denna samverkan mellan elevhlad-radioprogram och lä- rarkommentarer har varit goda. Den kan ge ett rikt differentierat material, där elevbladen ger möjlighet till akti— vitet i klassundervisningen. Radiopro- grammen ger ljudande exemplifiering, och lärarkommentaren efter en genom- arbetad studieplan utgör en hjälp för en icke-facklärare.

Via länsbildningsförbundet i Jämt- lands län distribuerades i samband med Expo Norr 1965 och 1966 studiematerial till några verk, som framfördes vid konserterna. Distributionen skedde till cirklar, föreningar, skolor och privat- personer. Kontakt togs med SR:s di- striktskontor för X-Y-Z-området (Gävle- borgs, Västernorrlands och Jämtlands län), som lagt in 5 informationspro- gram kring musikveckan i regionalra— dioprogrammen. Dessa sändes varje fre- dag kl. 18—18.15 från den 15 april och 5 veckor framåt samt dessutom i repris i veckan före musikveckan.

Innehållsmässigt anslöt sig icke stu- diematerial och radioprogram till var- andra; snarare var det en strävan att i radioprogrammen ge en komplettering med information om musik, som icke kunnat belysas med studiematerial.

Samverkan med regionalradion har kunnat utvecklas till en form av regio- nal radioskola. Kombinationen radio — regional (lokal) konsertverksamhet bi- drar till att öka publikens intresse för båda formerna av aktivitet.

Ett samarbete har kunnat etableras på följande sätt:

a) separata regionala radioprogram + konserter.

Turnéer inom en region presenteras genom radioprogram med mer eller mindre detaljerad genomgång av ver-

ken, presentation av medverkande ar- tister, turnéplan, tider, etc. b) separata regionala radioprogram + tryckt informationsmaterial + kon- serter. Turnéer inom en region presen- teras genom radioprogram som under a), konsertprogram utformas och distri- bueras i så god tid och med sådan spridning att de kan bilda underlag för både radioprogram och konsert. Pro- grammen kan då tryckas i en upplaga för samtliga berörda orter inom re- gionen.

c) tryckt informationsmaterial + tryckt (stencilerat) studiematerial + se- parata radioprogram.

Som underlag vid direktavlyssning iordningställes ett enkelt och till om- fånget litet informationsmaterial, som samtidigt får tjäna som information för den kommande konserten. Detta mate- rial kan punktvis distribueras som gruppkorsband eller till större befolk- ningsgrupper. Radioprogrammen sam- ordnas med detta material men utfor— mas samtidigt så, att det kan bilda lju- dande illustrationer till ett utförligare studiematerial avsett för skolor, cirklar etc. Detta distribueras via bildnings— förbunden och tryckes eller stencileras.

d) serie av radioprogram + informa- tionsmaterial + studiematerial.

Ett antal konsertprogram under sä- songen inom en region utväljes och bildar ett underlag för en pedagogisk informationsverksamhet. Varje turné (programmen förutsättes bli upprepade på flera platser inom regionen) före- gås av ett radioprogram. För direkt- avlyssning av dessa program finnes ett enkelt informationsmaterial, som sam- tidigt tjänar som generalprogram —— eventuellt också som konsertprogram vid varje konsert. Vid sidan av detta material framställes dessutom ett mer

detaljerat studiematerial, som belyses .med radioprogrammet som ljudande il- lustration. Vid cirkelarbete förutsättes att radioprogrammen finnes tillgängliga i bandinspelat skick.

Denna kombination av information och konserter har utnyttjats på orter med abonnemangsserier. Det är också möjligt att framställningen av sådant studiematerial kan ge upphov till abon— nemangsserier på ett antal platser inom regionen.

3.4 Andra uppgifter för SFRK

'Under försökstiden har SFRK av flera skäl i första hand inriktat sin verk- samhet på att organisera och planera konserter för skolelever, ungdom och vuxen publik i försökslänen. Till dessa "uppgifter har på vissa områden kom- mit andra projekt, vilka stått i ett mer eller mindre direkt samband med upp- gifterna inom försökslänen. Sålunda har —— såsom framgått av de ovan givna tabellariska förteckningarna över kon- sertverksamheten under de olika verk- ,samhetsåren (tabellerna 3: 7—3: 11 ovan) åtskilliga av konsertturnéerna utsträckts utöver försökslänen. I vissa fall har sådana turnéer berört endast andra län än försökslänen och anord- nats av redan förefintliga konsertarran— görer, t. ex. Västsvenska och Norrländs- ka kammarmusikringarna, i samarbete med SFRK.

3.4.1 Speciella turnéer och program

Till de större åtaganden som SFRK fullgjort under försökstiden måste räk— nas de båda konsertserier i samband med EXPO Norr i Östersund som an- ordnats i början av juli månad åren 1965 och 1966. De har innefattat kon-

serter av olika slag och omfattning — från kammarmusikaliska framträdan- den till symfonikonserter för stor orkes- ter — och de har utgjort kostnadskrä- vande men också musiksociologiskt gi- vande experiment i SFRK:s verksam- het.

Två-årsanställningen av Kyndel-kvar- tetten har möjliggjort för försöksled- ningen att använda en kvalitativt högt- stående kammarmusikalisk ensemble i en mångfald av sammanhang. Till des- sa hör de i det föregående ofta om— nämnda interna konserterna, där en dittills föga konserterfaren publik givits möjlighet att på nära håll möta musik av ofta krävande art. Också dessa för- sök har mottagits med stort intresse och har givit resultat som borde beaktas i det forsatta arbetet.

Ytterligare ett försök av mer särpräg- lad art förtjänar att omnämnas. Det är det s.k. »tvärabonnemanget» i Malmö under säsongen 1966/67 som etablerats i samarbete med olika konsertinstitutio- ner i staden och som innebär åtta mu- sikevenemang till ett pris av 15 kr. Abonnemanget omfattar opera, orkes- termusik, kammarmusik av både tra- ditionell och radikalt ny musik, musi- kalisk salong och kyrkomusik. Delta- gande institutioner är Malmö stadstea- ter, stiftelsen Malmö konserthus, Salo- mon Smiths kammarmusikförening, Malmö musikkonservatorium, Ars nova och SFRK.

3.4.2 Grammofonskivor

Frågan om framställning av grammo- fonskivor i försöksverksamhetens egen regi berördes endast perifert i KBU:s första betänkande. Det anfördes på s. 80 under rubriken »Den fortsatta ut- vecklingen», att utredningen i ett slut-

skede av rikskonsertverksamhetens ut- byggnad väntade sig att verksamheten måste uppdelas på vissa huvudavdel- ningar, varibland återfanns en press-, reklam- och inspelningsavdelning. Nå- gon närmare beskrivning av nämnda avdelnings arbetsuppgifter lämnades ej i sammanhanget.

Redan under försöksverksamhetens andra år uppkom emellertid förslaget att SFRK skulle åtaga sig huvudmanna- skapet för framställning av grammofon— skivor. År 1964 skapades en särskild nämnd under ordförandeskap av för- söksledaren och med representanter för föreningen Svenska tonsättare, Gram- mofonleverantörernas förening, säll- skapet Svenska kompositörer av popu- lärmusik, Sveriges tonsättares interna- tionella musikbyrå och Sveriges Radio. För budgetåret 1964/65 erhöll SFRK ett särskilt anslag för ändamålet på 100 000 kronor, och avsikten var att SF RK skul- le samordna sina inspelningsprogram med Sveriges Radios utgivning av grammofoninspelningar, vilken inletts med svensk musik från 1600-talet och som framdeles skulle nalkas den nu- tida musiken.

Den särskilda nämnden har seder- mera upplösts, varvid SFRK erhållit ecklesiastikdepartementets uppdrag att inom ramen för försöksverksamheten även företaga vissa försök med produce- ring och marknadsföring av grammofon- skivor.

Under hösten 1965 producerade SFRK fyra långspelande grammofon— skivor (Lp-skivor), varav en i samar- bete med Nordiska musikförlaget, och under hösten 1966 utkom ytterligare fyra Lp-skivor. Den första grammofon- skivan upptog en inspelning av Igor Stravinskijs »Våroffer», gjord i Göte— borgs konserthus under rikskonsert— turnén hösten 1964 av SFO med Herbert Blomstedt som dirigent. Skivan, som nu

är slutsåld, kan betecknas som ett do- kument från den första försökstiden.

Svenska och utländska bedömare har samstämmrigt lovordat de grammofon— skivor, som inspelats med civilingenjör Stig Carlsson som teknisk producent.

Den försäljningsmetodik som SFRK tillämpade fram till hösten 1966 gick ut på att grammofonskivorna skulle till- handahållas till det låga priset av 15 kr (inkl. oms) på rikskonserterna och vid rekvisition från SFRK:s kansli. Den i samarbete med Nordiska musikförla- get framställda grammofonskivan för- såldes även genom den reguljära gram- mofonhandeln till det högre pris — ca 30 kr — som sådana konsertskivor brukar betinga i handeln.

Försäljningen i SFRK:s regi — di- rekt och efter rekvisition — har varit utan motstycke; under tiden december 1965—september 1966 har inemot 3 000 exemplar av de fyra första inspelning- arna försålts till konsertbesökare i de fyra försökslänen och vid Expo Norr- konserterna samt per post. Detta är siff- ror som vida överstiger de upplagor som svenska grammofoninspelningar av seriös musik eljest brukar uppnå. För— klaringen härtill torde vara att ett lågt pris i förening med en gynnsam in- köpssituation lockat avgjort fler kö- pare än den eljest gängse försäljnings- metoden.

Försöksledningen bedömde denna distributionsväg, som tidigare icke prö- vats metodiskt i vårt land, vara den, som först borde prövas. Försäljnings- vägen genom detaljhandeln är ju väl känd sedan åratal, likaså dess resultat vad beträffar svensk repertoar av det slag, det här är fråga om. Denna sena— re försäljningsväg framstod för för— söksledningen som intressant att pröva efter det att experiment gjorts med nya distributionstyper. Endast härigenom kan så småningom resultaten av de båda

distributionssätten var för sig och i förening värderas.

För att kunna göra en sådan värde- ring beslöt försöksledningen att låta saluföra skivorna i den reguljära gram- mofonhandeln från och med december 1966. En viss kritik har riktats mot försöksledningen för att denna distri- butionskanal icke tidigare öppnats. Or- saken härtill ligger dels i försökssitua- tionen enligt ovan, dels i den tveksam- het soni försöksledningen intagit i den principiella frågan om en grammofon- skiva, som framställts med kraftig stat- lig subvention och därtill kan försäljas till kunden utan mellanled, också skall förekomma — betydligt högre prisklass —- i den reguljära grammofonhandelns sortiment. Den överenskommelse, som träffats med grammofonhandelns före- trädare, kommer att ge vissa riktlinjer för prissättningen.

Det bör framhållas tatt distribution direkt till köparen av grammonfonski- vor inte är någon ovanlig försäljnings- metod. Den tillämpas bla av vissa skiv- klubbar med internationella förgrening- ar och den har också upptagits av för- eningen Fylkingen för de speciella in- spelningar som denna förening låtit framställa.

Följande inspelningar har to m hös- ten 1966 gjorts av SFRK:

Riks Lp 1 Igor Stravinskij: Våroffer Stockholms filharmoniska orkester, di- rigent Herbert Blomstedt

Riks Lp 2

Karl Birger Blomdahl: Forma ferrito- nans Zoltan Kodåly: Danser från Galanta Stockholms filharmoniska orkester, di- rigent Sergio Comissiona

Riks Lp 3 Sven Erik Bäck: Favola Thore Janson, klarinett. Ensemble un- der tonsättarens ledning Carl Nielsen: Blåskvintett, op 43 Stockholms filharmoniska blåsarkvin- tett

Artist AIp 102 (i samarbete med Nordiska musikför- laget) Sven Erik Bäck: Stråkkvartett nr 3 Frydén-kvartetten Bengt Hambraeus: Transit II

J—an Bark ——- Folke Rabe: Bolos medv bla tonsättarna

Bo Nilsson: Stenogram Jan Morthenson: Some of these Karl-Erik Welin, orgel

Riks Lp 4 Benjamin Britten: Les illuminations Stockholms filharmoniska orkester, Margareta Hallin, sopran, dirigent Sergio Comissiona Edgar Varese: Octandre Siegfried Naumann: Cadenze per Strumenti

Karl-Erik Welin: warum nicht? Musica nova, dirigent Siegfried Nau- mann-

Riks Lp 5 Åke Malmfors: Månsken

» Hans und Grethe Karl—Erik Welin: Fyra kinesiska sånger Sven-Erik Johansson: Fyra visor om årstider Zoltan Kodåly: Jesus und die Krämer Claude Debussy: Trois chansons Krzysztof Penderecki: Stabat mater Kammarkören, dirigent Eric Ericson

Riks Lp 6 (i samarbete med Sveriges Radio och konsertföreningen i Stockholm)

Karl Birger Blomdahl: I speglarnas sal Margareta Hallin, sopran; Barbro Eric- son, alt; Sven-Erik Vikström, tenor; An- ders Näslund, baryton och berättare; Bengt Rundgren, bas. Radiokören. Eric Ericson körinstudering. Stockholms fil- harmoniska orkester, dirigent Sixten Ehrling.

Riks Lp 7 Bengt Hambraeus: Rota II; Tetragon Stereoskiva med elektrofonisk musik framställd i Siemens studie, Mönchen, och vid Sveriges Radio.

3.5 Verksamhetens jinansien'ng

l KBU:s första betänkande om rikskon- serter föreslogs att kostnaderna för den planerade konsertverksamheten till en del skulle garanteras av de lokala ar- rangörerna och att konserterna också skulle untderstödjas med statliga medel. Bakom detta senare förslag låg KBU:s konstaterande att knappast någon mu- sikalisk verksamhet på det seriösa om- rådet hittills kunnat bedrivas utan eko- nomiskt stöd från det allmänna. Un- dantag måste givetvis göras för ett litet antal kammarmusikföreningar, där un- derskottet i verksamheten täcktes av föreningens medlemmar. Vinstgivande var — såvitt utredningen kunnat kon- statera —— ingen seriös konsertverksam- het.

Huvudprinciperna i utredningens förslag var att de lokala kostnaderna (lokalhyra, ersättning till vaktmästare, lokala reklamkostnader och andra lik- nande förberedelsekostnader) skulle garanteras av de lokala organen (mu- siknämnd, förening, skola eller annan huvudman); att de centrala kostnader- na (det centrala kansliets omkostna- der, kostnader för central reklam och för resor och traktamenten åt medver- kande tonkonstnärer) skulle bestridas

av statliga medel, medan honorarkost— naderna till dessa tonkonstnärer skulle fördelas på lokal arrangör och staten enligt följande:

a) skol- och ungdomskonserter: Då dessa konserter enligt utredningen mås— te betraktas som estetiskt uppfostrande- föranstaltningar och skolans elever bor— de betungas så litet som möjligt med kostnader för konserter i skolan, bor-- de stat och skolkommun svara för lika stor del —— dvs hälften — av hono— rarkostnaden. Vid ungdomskonserter borde visserligen entréavgifter princi— piellt förekomma, men de borde å and- ra sidan sättas så lågt att de inte ver— kade hämmande för musikintresset. Subventionsgraden borde därför vara lika för skol- och ungdomskonserter.

b) kvällskonserter: Hälften av hono— rarkostnaderna och de lokala kostna- derna i sin helhet borde enligt KBU tagas ut av biljettintäkterna. Återstoden av tonkonstnärsgagerna borde i enlig— het härmed till lika delar — dvs med en fjärdedel _ bestridas från lokala respektive statliga anslag.

Anföras bör, att utredningen under- strök att fördelningen av honorarkost- naderna genomsnittligt skulle följa den ovan angivna mallen; avvikelser i den ena eller andra riktningen kunde där- för tänkas förekomma.

Anledningen till att KBU föreslog att rese- och tnaktamentskostnader för medverkande tonkonstnärer uteslutan— de skulle täckas med statliga bidrag var att dessa kostnader ogynnsamt kunde påverka möjligheterna att geografiskt utbreda rikskonsertverksamheten, om de skulle åläggas konsertarrangörerna.

Utredningens förslag till kostnader- nas fördelning antogs av statsmakterna och har varit vägledande för försöks- verksamheten alltsedan denna inleddes hösten 1963.

De anslag som Kungl Maj:t anvisat försöksledningen för rikskonserter och angränsande ändamål uppgår för de olika budgetåren till följande belopp.

Budgetår Anslag kronor 1963/64 610 000 1964/65 ........................ 1 585 950 1965/66 ........................ 2 712 400 1966/67 ........................ 3 015 000

För budgetåret 1966/67 har till verk- samhetens förfogande stått medel enligt följande:

Kronor

Reservat-ion från föregående bud-

getår ........................ Arrangörsavgifter

Statsanslaget för budgetåret 1966/ 67 .......................... 3 015 000

Summa 3 969 000

454 000 500 000

Dessa medel har disponerats på föl— jande sätt:

Kronor SFRK:s kansli, handläggande per- sonal, övrig personal, Kyn- delkvartetten samt omkostna- der ........................ 1 722 000 produktion .................... 2 247 000

Summa 3 969 000

Produktionskostnaderna har fördelats sålunda :

Kronor ................ 1 017 000 225 000

Kvällskonserter Reklam för d:o Skolkonserter med studiematerial 870000 Grammofonproduktion .......... 135 000

Summa 2 247 000

För de tidigare budgetåren utgjorde SFRK:s inkomster av arrangörsavgifter följande belopp: 1963/64 totalt 132000 kronor; 1964/65 för skolkonserter 174 000 och för kvällskonserter 178 000

kronor; 1965/66 för skolkonserter 166 000 och för kvällskonserter 314 000 kronor.

3.6 Sammanfattning av erfarenheterna

När en försöksverksamhet av detta slag igångsättes är det givet att vissa initialsvårigheter måste komma till ut— tryck. En del av dessa svårigheter har uppkommit genom bristfälliga kommu- nikationer på idéplanet, andra genom ofullkomliga instruktioner i praktiska frågor, och sådant kan utan försök till bortförklaringar hänföras till verksam- hetens »barnsjukdomar». Det tar en av- sevärd tid, innan en ny administrativ rutin hinner utvecklas och genomtränga en på kort varsel sammansatt tjänste- mannastab som hämtat sina erfaren- heter från väsentligen andra verksam— hetsområden.

Försöksverksamheten etablerades på KBU:s förslag i fyra regioner, som från många synpunkter förväntades erbjuda SFRK olika uppgifter att lösa, vilka även skulle resultera i olika lösningar. På detta sätt skulle det erfarenhetsmaterial som successivt samlades inom försöks- ledningen kunna bli vägledande för den fortsatta utvecklingen av rikskonsert- verksamheten. Förväntningarna på oli- ka problem och arbetsuppgifter besan- nades i hög grad _— måhända högre än vad KBU ursprungligen föreställde sig. De fyra försökslänen visade sig ha indi- viduella attityder gentemot försöksverk- samheten som gjorde att konsertntbud, turnéläggning, information och liknan- de åtgärder måste följa delvis olika ru- tiner från SFRK:s sida. Särskilt käns- ligt var det givetvis med de friktioner som uppkom när försöksverksamheten började arbeta i de områden, där ett re- dan tidigare organiserat musikliv fanns

etablerat. Föreställningarna att sådana ortens egna musikinstitutioner skulle ställas på avskrivning, därför att en ny organisationsform för musikutbudet skapats, framkom i många sammanhang. Farhågorna framstår som psykologiskt förklarliga.

KBU framlägger i det följande en re- dogörelse för de erfarenheter som SFRK kunnat göra under försökstiden och in- leder redogörelsen med en sammanfatt- ning av iakttagelser, som avser kansliets organisation (3.6.1), för att senare när- mare ingå på en redovisning av sam- spelet mellan kansliet och länsorganen (3.6.2). Kapitlet avslutas med några synpunkter på kontakterna mellan ar- tister och publik (3.6.3).

3.6.1 Kansliets organisation

Såsom framgår av redogörelsen ovan (3.3.1) har försöksledningen prövat olika organisationsplaner för kansliets verksamhet. Erfarenheter som gjorts under försökstiden har på detta sätt kommit organisationen till godo.

En stor brist i verksamheten har va— rit, att någon särskild befattning som presskommissarie eller PR-man inte in— rättats. Erfarenheterna av den informa- tionssektion som infördes under arbets— året 1964/65 var mindre goda; sektio- nen arbetade med alltför smal ekono— misk marginal och lade för många disparata arbetsuppgifter på en enda tjänsteman. Även rent praktiska arbe— ten med tryckförfaranden och lay-out etc låg tex på denne tjänsteman. Den provisoriska lösningen med en teknisk redaktör och en artist på halvtid och kollationering varje vecka med det an- litade tryckeriets faktor visade sig vara en god kompromiss. Under året 1965/66 fick de olika producenterna i mån av tid skriva tidningsnotiser, medan program- kommentarer till stor del författades av

studiesektionens personal eller utlades som beställningsarbeten. Endast i un- dantagsfall har det varit möjligt att be- ställa särskilda tidningsartiklar som för- handsmaterial till konsertturnéerna. Denna lösning av problemen med in- formationen innebar en positiv utveck- ling på den tekniska sidan, dvs be— träffande försöksverksamhetens pro- gramtryck, affischer etc samt leveran- ser därav. De kontinuerliga kontakter- na 1ned tryckeriet var av största värde. Däremot framstod det som en stor brist att informationsmaterial i artikelform icke i tillräcklig mängd hade kunnat framställas eller att vissa gynnsamma situationer (t ex SFO-framgångarna i Värnamo och turnén med Sven-Erik Bäcks »Favolva») icke hade kunnat ut- nyttjas -i PR-syfte. Det har också visat sig nödvändigt att någon direkt under chefen kan åtaga sig att lämna infoma- tioner till pressen angående det löpan- de arbetet, svara på kritik osv. En presskommissarie med sådana uppgif- t-er hade varit av behov-et påkallad.

Under arbetsåret 1965/66 tilldelades varje försökslän en producent. Avsikten härmed har varit att lämna denne pro- ducent tillfälle att sätta sig in i länets speciella problematik, förstå dess behov och på ett riktigt sätt tillmötesgå önske- mål av olika slag. Ytterst stora krav måste ställas på dessa befattningshava- re, inte blott på musikalisk sakkunskap utan även på allmänna samhällsinsikter, diplomati och samarbetsförmåga. Er- farenheterna har visat, att den genom- förda arbetsnppdelningen har varit rik- tig.

Samma arbetsår lades grunden för det fortlöpande programplaneringsarbetet genom de tidigare nämnda nätverks- planerna. Erfarenheterna av den revi- derade tidsplan från 1966/67, i vilken samtliga arbetsmoment starkt kompri- merats, är emellertid ganska blandade.

Programavdelningen och dess enskilda medlemmar har visat svårigheter att trots upprepad information förstå, hur tidsplanen skulle användas i samarbete med kolleger inom avdelningen —— inte minst på turnésektionen — och med en- gagerade artister och länsombud. Även länskommittéerna har ibland negligerat gjorda överenskommelser att hålla tids- planen. Givetvis har försöksledningen i detta senare hänseende varit tvungen att visa en viss tolerans, eftersom läns— kommittéerna ännu arbetar inom en mycket fri organisationsram, där för- söksverksamhetens anspråk på arbets- insatser stundom varit mycket stora. Trots dessa negativa erfarenheter får införandet av dessa långtidsplaner be— traktas som gynnsamt för en god arbets- rutin.

Under försökstiden har vidare produ- centernas arbete försvårats av att kans- liet inte utrustats tillräckligt med tek- niska hjälpmedel. Sålunda saknas av förklarliga skäl centrala register med angivande av bibliografiskt korrekta uppgifter om tonsättarverk, opusnum- mer, satsbeteckningar etc, liksom även bildarkiv och kliehéförråd.

3.6.2 Centralt — regionalt samarbete

Länsorganen i de fyra försökslänen har i samtliga fall knutits till länsbildnings- förbunden. När försöksverksamheten inleddes hade endast två av bildnings- förbunden fast anställda konsulenter, nämligen Jönköpings län och Norrbot- tens län. Endast Jönköpings län hade från början anställt en särskild musik- konsulent för försöksverksamheten med rikskonserter. I Malmöhus län tillkom bildningsförbundet först ett år efter försöksverksamhetens inledande, och en bildningskonsulent anställdes inte förr-

än år 1965. I Östergötlands län saknas ännu bildningskonsulent; det effektu- erande arbetet lades på ett musikut- skott med en verkställande ledamot an- ställd på fritid.

Utfallet av arbetet inom de fyra läns- kommittéerna ter sig mycket olika. I Jönköpings län hade organisationen re- dan från början stabiliserats genom att den särskilde musikkonsulenten kunnat arbeta på ett effektivt sätt med person- liga besök hos lokalarrangörer och skol- rektorer, vartill kom att han även ord- nat ett stort antal sammanträden med samtliga lokalarrangörer inom länet, med länsskolnämnden, med represen- tanter för näringslivet, företrädare för de politiska partierna och representan- ter för länets övriga kulturella verk- samhet. Han stod i så gott som daglig kontakt med det centrala kansliet. Re— sultatet av arbetet i detta län har blivit dels ett synnerligen högt antal konser- ter, som stegrats för varje verksamhets-' är, dels en mycket differentierad kon— sertverksamhet med såväl traditionella som hittills oprövade former av kon- serterande. Här synes en situation växa fram, där man på ett demokratisk sätt åstadkommit en musikalisk medveten- het hos ett stort antal olika konsument- grupper och där man redan ställer höga musikaliska krav på det centrala pro- gramutbudet. Det förtjänar anmärkas, att bildningsförbundet i Jönköpings län redan nu fungerar som en allmänt an- litad clearingscentral för det totala kulturutbudet inom länet. Bildningsför- bundet svarar sålunda också för teater- verksamheten inom länet och för en stor del av utställningsverksamheten. Samarbetet med länsskolnämnden är också väl etablerat.

I Norrbottens län är förhållandena väsentligen annorlunda. Bildningsför- bundet intar också här en mycket cen- tral ställning. På grund av länets spe-

ciella förutsättningar har här utveck- lats en särskild ideologi, den s k »nord- kalott-tanken», som kommit att prägla samarbetet med det centrala kansliet påfallande intensivt. I detta län har man rest starka krav på en vittgående dele- gering av arbetsuppgifterna på länsor- ganet, varvid man önskat att från bild- ningsförbundets sida svara för beställ- ning och utläggning av såväl kvällskon- serter som skolkonserter, medan man i övriga län åtar sig att utlägga skolkon- serterna, dock först efter samråd med de enskilda skolstyrelserna. I stort sett iir-situationen den, att man i Norrbot- tens län understrukit vikten av att kans- liet i Stockholm direkt skall underordna sig det regionala kulturlivets behov, så- dana de formulerats av länsbildnings- förbundet.

I .Malmöhus län har svårigheter av annat slag förekommit. Den länskom- mitté, som bildades vid KBU:s besök i Malmö i juni månad 1963, sammanträd- de inte in pleno förrän i maj 1966. Kom- mitténs musikutskott har handhaft de löpande arbetsuppgifterna, varvid ord- föranden, som tillika _är intendent vid konserthusstiftelsen i Malmö, under det första arbetsåret själv svarat för utlägg- ningen av konserter i länet. Först un- der hösten 1965 tillsattes en för båda skånelänen gemensam bildningskonsu- lent, som omedelbart försökte att i sam- arbete med lokalkommittéer och skol- styrelser bredda konsertutbudet. Normaliseringen under arbetsåret 1965/66 har även inneburit att ledning- arna för de båda statsunderstödda sym- foniorkestrarna i Malmöhus län accep- terat anbudet att de båda orkestrarna och enskilda musiker i desamma skall medverka i försöksverksamheten. Pro- ducenterna har för att möjliggöra detta lyckats finna en form för att den hårt belastade Malmö-orkesterns musiker, skall kunna utläggas.i smärre grupper,

med kortare varsel än vad som tidigare tillämpats.

Försöksledningen har sålunda här ställts inför stora problem, som först under det tredje arbetsåret har börjat lösas på ett tillfredsställande sätt.

Länsskolnämnden i Malmöhus län har länge ställt sig avvaktande till rikskon- serttanken. Den viktigaste kritiken mot uppläggningen av skolkonserterna har här varit, att rektorerna önskat att re- dan vid beställningen av skolkonserter- na få veta inte blott programmens all- männa innehåll utan även en detalje- rad redogörelse samt uppgifter om en- gagerade artister. Detta har av tekniska skäl inte varit möjligt att göra förrän under förberedelserna inför arbetsåret 1966/67. Rektorernas uppfattning måste emellertid betecknas som helt korrekt, varför studiesektionen i samarbete med sin expertgrupp inom ramen för den givna tidsplanen till innevarande ar- betsår har kunnat informera om detalj- program och artistval i samtliga för- sökslän. Ökningen av skolkonsertbe- ställningar i Skåne har inför läsåret 1967/68 skett från drygt 100 till drygt 300.

Sammanfattningsvis kan man således framhålla att situationen i Malmöhus län nu kommit in i ett normalare skede än tidigare.

Som redan framhållits saknar man i östergötlands lån ännu en bildningskon- sulent. Orsaken till att en sådan be- fattningshavare ej har tillsatts har utan tvivel varit, att man icke varit helt över- tygad om fördelen med en centralt ver- kande bildningskonsulent. Försöksverk- samheten har med stor sannolikhetmött speciella svårigheter genom denna si— tuation. Producenterna i det centrala kansliet har här saknat en regional in- stans, som kunnat. effektivt föra ut ,in- formationer och erbjudanden till lokal- arrangörerna.. Producenterna har mer

eller mindre tvingats att taga direkt kontakt med dessa, vilket givetvis från samordningssynpunkt varit mycket ris- kabelt.

Hösten 1965 erhöll det tidigare läns- ombudet en ersättare, vilken ställts till länsverksamhetens förfogande på del- tid. Situationen har härigenom starkt förbättrats. En positiv förändring har varit, att Norrköpings orkesterförening fått en särskild representant i länskom- mittén.

De fyra länskommittéerna har som ovan nämnts (3.1.1) arbetat med ett visst ekonomiskt stöd från försöksverk- samheten. Det'största stödet'har här- vidlag tilldelats Jönköpings län,'där man varje år gjort synnerligen starka och samordnade framställningar om ekonomiskt stöd såväl hos försöksled- ningen som hos landstinget. Försöksled-' ningen har emellertid undvikit att söka påtvinga länskommittéerna " någon en- hetlig arbetsform, dels med tanke på att verksamheten har en experimentell ut- formning, dels för att undvika att läns- kommittéerna skall finna fog för en känsla av central dirigering. Undcr länskonferensen i Stockholm i maj 1966 framställdes emellertid från länskom- mittéerna oväntade 'önskemål om star- ka organisationsdirektiv rörande kom- mittéernas arbete.

3.6.3 Mottagande av artister och program

Försöksverksamheten med rikskonserter har många gånger ställt de uppträdan- de artisterna inför oväntade och svår-- lösta uppgifter. De flesta av dem har utbildats för en konsertgivning av tra- ditionell art, där publikkontakter har ansetts föreligga som en självklar förut- sättning och där artistens medel att nå kontakt med publiken enbart har be- stått av ett kvalificerat konstnärsskap.

Givetvis har många av SFRK:s konser— ter också haft denna innebörd, men åt- skilliga konserter har också givits för en publik som saknat erfarenheter av den traditionella konsertformen. I så- dana fall har ibland konserten endast bekräftat den otränade lyssnarens upp- fattning att konserter är »tråkiga», att de inte »passar honom» och att klas- sisk musik bara är något som är avsett för en utvald skara. Musikerna har ofta återvänt från sådana turnéer, som ofta innehållit kammarmusikaliska verk, med en känsla av att den nya verksamhe- tens strävan attnå nya publikgrupper är överambitiös och missriktad. Av giv- na skäl spelar i detta'fall programvalet en stor roll. Ett traditionellt uppbyggt program kan både'genom sin längd och genom den passiva lyssnarsituationen verka tröttande på en otränad lyssnare. Denna i och för sig negativa situation kan ibland vändas till något positivt, särskilt då artisterna förmår att med sin'personliglie't fängsla sitt auditorium.

Det'är svårt att utan närmare under- sökningar uttala sig om hur publikkon- takterna har förbättrats under försöks- tiden. Framför allt förefaller det, som om de s.k. interna konserterna, som alltsedan arbetsåret 1965/66 anordnats i de fyra försökslänen, kunde giva vär- defulla anvisningar om hur den fram- tida programverksamheten skall upp- läggas. Det bör också framhållas, att de gångna tre åren har inneburit ett gradvis tilltagande intresse hos ton- konstnärerna att komma till rätta med problemet i insikt om att försöksverk- samheten innebär en förändrad, aktiv attityd gentemot publiken. Producen— terna inom SFRK:s kansli kan rappor- tera om ett antal artister av utomor- dentlig klass, som finner en stor glädje just i de nya uppgifterna att nå kontakt med publiken — inte uteslutande med konsertprogrammet utan också genom

kommentarer, samtal och diskussioner som ett komplement till musikframträ- dandet.

De nyss anförda reflexionerna gäller i första hand solistkonserter och kam- marmusikaftnar. Symfonikonserter av verkligt stort format —- huvudsakligen utförda av SFO —— har genomgående slagit an på ett helt annat sätt. Anled- ningarna härtill är intressanta att här- leda. Sannolikt verkar en stor orkester som kollektiv med en enorm kraft — inte minst på en otränad lyssnarskara som aldrig tidigare bevittnat ett orkes— terframträdande. Frågan om program- innehållet förefaller vara sekundär — Beethoven eller Ligeti synes i samman- hanget vara av mindre betydelse. Or- kesterns rikt differentierade klangspel, den minutiösa precisionen i insatserna och de omedelbart avläsbara reaktioner- na efter dirigentens anvisningar kan skapa en känsla av »närvaro» i musik— skapandet.

Andra problem i kontakten mellan konstnär och publik hänger samman med nya arrangörsgruppers tveksam,— ma inställning gentemot konstnärer av olika slag. Man kan ha förutfattade me- ningar om hur en artist är beskaffad också som privatperson, och man hy- ser ofta ett visst främlingskap inför honom. Något liknande finner man inte inom de kretsar som länge ägnat sig åt kammarmusik, t.ex. inom kammarmu- sikföreningarna. Den traditionella kam- marmusikföreningens medlemmar vill gärna avrunda en konsert med en stunds sällskaplig samvaro, medan de nya grup- perna hellre ser artisternas besök och deras konsert som en information om nya tänkesätt och nya attityder. Artis- terna får vara beredda på båda slagen av krav och önskemål från publikgrup- perna.

Man kan ännu inte utläsa några håll—

bara synpunkter på programmetodiken genom att studera publikanslutningen. Det finns alltför många omkringliggan- de faktorer som spelar in och som inte är möjliga att kontrollera. En sakta stigande tendens kan emellertid spåras i samtliga försökslän. Kraftigast marke- rad är tendensen på vissa orter i Jön- köpings län. Orsaken tycks dels vara en ökad insikt om att rikskonserterna finns, dels en ökad »försöksaktiviteto från lokalarrangörernas sida. Det är också svårt att med bestämdhet uttala sig om programvalet. Det finns anled- ning att misstänka att problemet tradi- tionell musik contra nutida musik där- vidlag är av större betydelse i lands- orten än i städerna —— utom hos etable— rade publikgrupper, som genomgående förefaller ha starkt konservativ förank- ring. En turné som den med Sven-Erik Bäcks »Favola», Siegfried Naumanns »Risposte» och Bela Bartoks »Dubbel- sonat» hade utomordentliga framgångar också på smärre orter. En turné med Bela Bartoks »Kontraster» och Franz Schuberts »Oktett» möttes däremot av mycket små publikgrupper på samma platser, utan att man kan påvisa några rationella skäl för skillnaderna.

Det står fast. att åtskilligt ännu åter- står att göra för att förbereda lokal- arrangörerna för deras uppgifter i kon- sertsammanhang. Bl.a. vill utredning- en framhålla att de behöver fortlöpan- de »trimning» när det gäller att taga hand om artisterna och att de likaledes behöver träning i Pii-verksamhet på lokalplanet. Turnerande artister behö- ver också upplysningar om vad de nya publikgrupperna förväntar sig av dem och vad konsertverksamhetens avsikt och innebörd egentligen är.

Till dessa och angränsande frågor återkommer KBU närmare i de följan- de avdelningarna.

AVDELNING 4

Musik och publik

4.1 Inledande synpunkter

En fortsatt utbyggnad av rikskonser- terna till en riksomfattande verksamhet innebär en stor satsning på det kultu- rella området. Inför denna breda sats- ning anser KBU det viktigt att också något djupare tränga in i problemati- ken kring publikens förhållande till mu- siken. Det är önskvärt att så objektivt som möjligt söka formulera de relatio- ner som råder mellan musiken och pu- bliken,

Om dessa relationer betraktas ur so- ciologisk synvinkel, så är det lämpligt att behandla musiken som ett slags vara, som produceras, distribueras och kon- sumeras. Publiken blir då allmänt sett en grupp av musikkonsumenter, varvid de två viktigaste aktiviteterna utgörs av eget musicerande och av lyssnande. En fjärdedel av svenska folket trakterar något instrument — naturligtvis i va- rierande grader av skicklighet —— och praktiskt taget alla är i olika samman- hang musiklyssnare. Lyssnarna kan so- ciologiskt sett grupperas i olika lyssnar- typer allt efter de arter av musik man lyssnar till.

Men samtidigt består publiken av in- divider. Varje individ genomgår en ut- veckling och deltar vid olika tillfällen i olika musikaliska grupperingar. Vill man tränga närmare individens musi- kaliska upplevelser, måste man anlägga psykologiska synpunkter och undersök-

ningsmetoder. De sociologiska och de psykologiska metoderna kan komplet- tera varandra men inte ersätta var"- andra. Detta är av en viss vikt att kom- ma ihåg vid bedömning av sociologiska data. *

Tonsättare och musiker'arbetar och verkar inom samhällets ram. Den musik de skapar har först och främst mening för dem själva men också för den sam- hällsgrupp de representerar. Men mu- siken i dagens samhälle består av många skiftande musiktyper från de enklare formerna, som appellerar till en bredare publik, till de mera kompli— cerade formerna, som uppskattas av en mindre publik. Det råder här som på så många andra områden en specialise- ring, som går ända därhän att vissa musikverk och musiktyper uppskattas endast av en mycket liten krets känna- re. Den resonans som ett verk får hos publiken beror således på i hur hög grad det för tonsättaren meningsfyllda också blir meningsfyllt för publiken.

Den musik som är föremål för riks— konserternas intresse är endast en del av musikens område. Denna del karak- teriseras främst av två egenskaper, näm- ligen dels en relativ frihet från schablo- ner i kompositionellt avseende, dels en hög kvalitativ standard i framförandet. Hit hör främst den europeiska konst— musiken (seriös musik), men också utomeuropeisk konstmusik och vissa typer av folklig musik.

Under de flesta av musikhistoriens epoker har den seriöse tonsättaren ska- pat för en tämligen liten publik, vars värderingar han i stort sett accepterat. Ofta har dock musiken trängt långt utanför de centra där den skapats. Man kunde ge åtskilliga exempel på hur vissa musikformer alltifrån medeltiden upp- skattats i förhållandevis breda kretsar. Vissa delar av det som senare kallats folkmusik har sitt ursprung i den se- riösa musikodlingen. Konstmusiken tor- de ha nått den bredaste publiken under 1800-talet, den tid då det moderna kon- sertväsendet byggdes upp. Ett stort an- tal konsertorkestrar och ensembler bil- dades, och konserterande artister spe- lade en allt större roll i de europeiska städernas konsertliv. Repertoaren var också under 1800-talet till stor del av samtida tonsättare. Under 1900-talet har konsertväsendet ytterligare utveck- lats, men repertoaren har i viss mån konserverat det bästa ur 1800-talets mu- sikproduktion, liksom också från tidi- gare seklers musik. Den samtida musi- ken har minskat i betydelse på konsert— programmen jämfört med tidigare.

Det sistnämnda förhållandet torde delvis kunna återföras på strukturella drag i musiken. Vissa egenskaper gör musik mera lättillgänglig, slagkraftig, intressant, medan andra egenskaper verkar i motsatt riktning. Det är emel- lertid inte lättillgängligheten som av- gör ett verks konstnärliga nivå. Ibland har konstnärligt fullödiga verk egen- skaper som samtidigt gör dem relativt lättillgängliga, ibland inträffar motsat- sen.

Allmänt sett —— och även med hänsyn till den europeiska musikaliska tradi— tionen -— kan man säga att musik är lättillgänglig när den har en relativt en- kel och regelbunden rytmisk puls, en enkel harmonik och melodik och en klar och okomplicerad form. Lättill-

gängligheten befrämjas också av en re- lativt stabil ljudkvalitet eller tonfärg eller »klang», som det i fortsättningen kommer att kallas. De musikaliska ele— menten kan här sägas hålla sig inom en krets av enkelhet och »normalitet». Konstmusik uppstår genom nyanse- ringar, förskjutningar och komplice- ringar av dessa musikaliska element. Men bakom denna komplicering av de musikaliska smådelarna ligger i regel en förhållandevis enkel konstnärlig- musikalisk idé. Kompliceringen och nyanseringen ställs i tjänst hos en ny typ av enkelhet, som dock ligger på ett något mer abstrakt plan. För den erfar- ne lyssnaren eller musikern kan ett mu- sikverk förefalla »enkelt», fastän det objektivt sett är tämligen komplice- rat. Konstmusiken fordrar också en me- ra nyanserad upplevelse från lyssna- rens sida. Ju längre bort från det en- kelt rytmiska och tonala som ett mu- sikverk befinner sig, desto mer av till- vänjning och »skolning» behövs för att riktigt uppfatta dess konstnärliga kva- liteter. Graden av komplikation kan i viss mån mätas med objektiva mått. Denna beskrivning skiljer sig något från en uppfattning som man ibland möter, nämligen att varje äkta konst- verk har en inneboende kraft att över- tyga lyssnaren, även den oerfarne lyss- naren, om sin kvalitet. Det sista är i och för sig riktigt och nödvändigt, men för att ett musikverk skall kunna övertyga krävs också en mottaglighet hos lyss- naren, som ibland måste uppnås genom speciell »träning» och önskan att förstå.

4.2 Sociologisk undersökning

För att få en konkret uppfattning om hur musikpubliken i realiteten ser ut har KBU beslutat genomföra en relativt brett upplagd sociologisk undersökning.

En närmare presentation av metoder och resultat i denna undersökning göres i bilagan »Musikvanor i Sverige». Ma— terialet är av den omfattningen att yt- terligare resultat kommer att publice- ras längre fram. Undersökningarna vi— sar sig äga stort både vetenskapligt och praktiskt intresse, och rikskonserterna kommer i en fortsatt verksamhet att ha stor nytta av dem. Nyttan gäller i första hand det förhållandet, att under- sökningen ger en noggrann kännedom om svenska folkets musikvanor och atti- tyder till musik nu. Detta kan vara av praktisk betydelse vid planeringsarbe— tet, vid sammansättningen av program— men och även för presentationen av programmen. Däremot bör naturligtvis inte de sociologiska resultaten få på- verka rikskonserternas grundtanke att förmedla alla typer av seriös musik till lyssnarna. Rikskonserternas målsätt— ning bör förbli densamma, men meto- derna att förverkliga den bör anpassas efter den sociala och musikaliska verk- ligheten.

I fortsättningen göres en kortfattad sammanställning av resultaten angåen— de attityderna till olika musikformer. Därtill fogas reflexioner angående mu— sikformernas natur och relationerna mellan publiken och de olika typerna av musik. Attityderna undersöktes bland annat i den första frågan i den första etappen av den sociologiska undersök- ningen. Denna etapp omfattade en post— enkät riktad till ett representativt ur- val av svenska folket i åldrarna 16— 70 år. Antalet intervjuade var ca 2 800 personer. I den andra etappen inter- vjuades 600 av dessa vid personliga be- sök. Därvid hade man framför allt in- riktat sig på att närmare behandla de personer som uttryckt intresse för klas- sisk musik och för jazz.

Postenkätens första fråga gällde in- ställningen till elva slag av musik och

svaren skulle ges enligt något av föl- jande fem alternativ:

/4 poäng] /3 Poänsl /2 pOäns/ /1 poäng/ IO pOäns/

tycker mycket bra om ........... tycker ganska bra om ........... tycker varken bra eller illa om. . . . tycker ganska illa om ............ tycker mycket illa om ...........

Om svaren ges de poäng som anges till höger, får man vid en sammanräk- ning följande poängtabell för de elva slagen av musik, således en tabell som — fastän givetvis i högst relativa siff— ror — uttrycker de olika musikslagens popularitet hos svenska folket.

3,16 2,94 2,75 2,68 2,65 2,63 2,18 2,09 2,07

Gammal dansmusik ................. visor och ballader ................... modern dansmusik .................. spelmansmusik ..................... andliga sånger ...................... operettmusik ....................... klassisk musik ...................... popmusik .......................... jazzmusik .......................... operamusik ......................... 1,77 modern klassisk musik ............... 1,63

De sex första musikslagen utgör den populära gruppen med relativt höga poängtal. Mellan operettmusik och klas- sisk musik är ett ganska stort språng till den mindre populära gruppen, som omfattar de fem senare musikslagen. Det bör här kanske ännu en gång fram— hävas, att en tabell av detta slag inte bör påverka rikskonserternas allmänna målsättning att öka befolkningens möj- ligheter att lyssna till och förstå seriös musik. Svaren anger endast vad man tycker om respektive musiksorter. De säger däremot inte hur mycket eller hur ofta man önskar höra dem. Gammal dansmusik är den populäraste musik- sorten, vilket innebär att man tycker bäst om denna musiksort när man hör den, däremot inte att man oftast vill höra den. Svaren uttrycker en musi- kalisk tillhörighet, en känsla av gemen- skap med en viss musiksort. Eller rät- tare sagt, eftersom fem olika svarsalter- nativ finns, olika grader av musikalisk samhörighetskänsla.

Speciellt intressant är det nu att se hur värderingen av olika musikslag skiftar inom olika grupper i samhället. I bilagans tabeller kan man avläsa sva- ren uppdelade enligt följande befolk- ningskategorier:

uppdelning efter kön: män kvinnor

uppdelning efter ålder:

16—30 år 31—50 år 51—70 år

uppdelning efter yrke:

jordbrukare tjänstemän _ arbetare

uppdelning efter utbildning:

ej utöver folkskola över folkskola men ej studentexamen studentexamen eller motsvarande

uppdelning efter ort:

städer över 100 000 invånare städer med 30—100 000 invånare städer/köpingar med 10—30 000 invånare städer/köpingar med 3 000—10 000 invånare landskommuner över 3 000 invånare städer/köpingar/landskomm. under 3 000 invånare

I tabell 4:1 återges popularitetspo- ängen för gammal dansmusik hos dessa olika befolkningsgrupper. Siffran för »rangordning» anger på vilken plats bland de elva musikslagen som gam- mal dansmusik förekommer i popula- ritetstabellen för vederbörande befolk- ningsgrupp. Gammal dansmusik intar som synes första platsen för de fles- ta grupperna. Men i storstäderna, bland tjänstemän och yngre, liksom bland högre utbildade intar andra musik- sorter främsta rummet. Genomsnittet ligger över siffran 3, som ju motsva- rar svarsalternativet »tycker ganska bra om». I själva verket har 46 % sva- rat att »de tycker mycket bra om» gam- mal dansmusik och 33 % att de »tycker ganska bra om» den. Om båda dessa grupper tillsanm1antagna kallas för de

Tabell 4:1. Popularilelspoäng för gammal dansmusik i olika befolkningsgrupper samt rangordning 3,44 Städer/köpingar/landskomm.

under 3 000 ..................... 51—70 år ....................... Arbetare ....................... Jordbrukare .................... Utb. folkskola ................... Landskommuner över 3 000 ....... 31—50 år ....................... Kvinnor ........................ Städer/köpingar 3—10 000 ........ Genomsnitt ..................... Städer/köpingar 10—30 000 ....... Män ........................... Städer 30—100 000 .............. Städer över 100 000 .............. Tjänstemän ..................... 16—30 år ....................... Utb. över folkskola .............. Studenter ......................

3,43 3,39 3,38 3,36 3,25 3,21 3,19 3,17 3,16 3,13 3,12 3,11 3,00 2,90 2,82 2,75 2,20

positivt inställda, får man således en Överväldigande positiv attityd på 79 % gentemot en minoritet på 7 % negativt inställda. De 14 % som har svarat styc- ker varken bra eller illa om» kan an- tas vara antingen likgiltiga inför mu- sikformen eller också tvekande mellan positiv och negativ inställning. Alla befolkningsgrupper ligger över siffran 2, vilket innebär att den positiva in- ställningen genomgående är större än den negativa. Gruppen studenter, dvs de högst utbildade, omfattar den största delen likgiltiga/tveksamma (37 %). Den största uppskattningen möter den gam— la dansmusiken bland befolkningen på småorter, bland äldre, jordbrukare och arbetare.

Den gamla dansmusikens stora popu- laritet hänger säkerligen samman både med dess funktion av dansmusik och med dess musikaliska struktur. Den ka— rakteriseras av rytmisk enkelhet, fast puls, en jämn och föga nyanserad klang, melodisk regelbundenhet. Allt detta gör musikformen lättillgänglig. Att vissa grupper ändå inte uppskattar den så mycket beror på att den undanträngts av andra musiktyper. Grupperna tjäns-

Tabell 4:2. Popularitefspoäng för visor och ballader i olika befolkningsgrupper samt rangordning

Studenter ...................... 1 Utb. över folkskola .............. 1 Tjänstemän ..................... 1 Städer över 100 000 .............. 1 Kvinnor ........................ 2 51—70 år ....................... 4 Städer 30—100 000 .............. 2 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 ........................... 3 31—50 år ....................... 2 Genomsnitt ..................... 2 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 2 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 3 Utb. folkskola ................... 3 Arbetare ....................... 3 16—30 år ....................... 3 Män ........................... 2 Jordbrukare .................... 4 Landskommuner över 3 000 ....... 4

3,25 3,09 3,06 3,05 3,04 3,02 3,00 2,95

2,95 2,94 2,94 2,91 2,86 2,85 2,85 2,84 2,78 2,78

temän och yngre föredrar modernare typer av dansmusik och gruppen stu- denter föredrar dessutom vissa mera komplicerade musikformer.

Näst gammal dansmusik utgör visor och ballader den populäraste musikfor- men. Tabell 4:2 visar emellertid att po- pulariteten är förankrad i helt andra befolkningsgrupper. De mest positiva finner man här bland de högre utbil- dade, bland tjänstemän och i större stä- der. Emellertid är siffrorna här myc- ket mera samlade kring genomsnitts- värdet än i förra tabellen, och i själva verket finns det ingen musikform som är så enhetligt bedömd genom hela svenska folket. Alla befolkningsgrupper är i hög grad positivt inställda till visor och ballader och alla uppvisar relativt få likgiltiga/tveksamma och negativt in— ställda. De yngre är något mindre posi- tiva än de äldre, men skillnaden är obe- tydlig.

Delvis torde denna allmänna upp- skattning bero på att olika personer ger benämningen visor och ballader ett olikartat innehåll. Repertoaren är

Tabell 4:3. Popularitetspoäng för modern dansmusik i olika befolkningsgrupper samt rangordning

16—30 år ....................... 1 Städer/köpingar 3—10 000 ....... 2 31—50 år ....................... 3 Utb. över folkskola .............. 3 Städer över 100 000 .............. 4 Arbetare ....................... 4 Kvinnor ........................ 4 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 3 Tjänstemän ..................... 4 Städer 30—100 000 .............. 4 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 .......................... Genomsnitt ..................... 3 Utb. folkskola ................... 5 Män ........................... 3 Studenter ...................... 5 Landskommuner över 3 000 ....... 5 Jordbrukare .................... 5 51—70 år ....................... 7

3,22 2,93 2,88 2,85 2,83 2,81 2,81 2,79 2,77 2,76 2,75

2,75 2,74 2,68 2,57 2,52 2,15 2,13

mångsidig i synnerhet när det gäller texterna, medan däremot melodi och ackompanjemang i allmänhet följer en enkel och musikaliskt lättillgänglig form. Svaren på frågorna torde lika mycket eller kanske mera gälla texterna än musiken.

Innebörden i benämningen modern dansmusik torde däremot vara mera en- tydig. Det är den tredje musikformen i fråga om popularitet och även här — liksom för visor och ballader—samlas det största antalet svar kring alterna- tivet »tycker ganska bra om». Den störs- ta uppskattningen råder bland de yngre, den enda gruppen som sätter modern dansmusik på första plats i fråga om popularitet (se tabell 4:3). Bland de äldre är uppskattningen däremot be- tydligt mindre och gruppen 51—70 år placerar musikformen på sjunde plats, men de positivt inställda är dock fort— farande fler än de negativa (41 % posi- tiva, 28 % negativa och således 31 % likgiltiga/tveksamma — den största pro- centen för någon grupp). Detta är den första bland de hittills behandla—

de musikformerna som har en någor— lunda stor grupp av negativt inställ- da, särskilt bland äldre och bland jordbrukare, men i någon mån ock— så i landskommunerna och bland de högst utbildade. Att männen här lig- ger på en lägre popularitetssiffra än kvinnorna återspeglar endast det fak- tum att män överhuvud tycks vara nå— got mer försiktiga eller negativa i sina svar — deras poäng ligger lägre för tio av de elva musikformerna. Vad studen- terna beträffar är det visserligen få som stycker mycket bra om» modern dans- musik (15 %), men ovanligt många — mest för någon grupp — som »tycker ganska bra om» den (44 %). De högst utbildade tycker mera om andra musik- former, varför den moderna dansmusi— ken får nöja sig med en lägre placering på femte plats. Ett märkligt faktum är att både de minst och de mest utbil— dade är ljummare i sin uppskattning än mellankategorin (utbildning över folkskola), som har en relativt hög po- pularitetspoäng.

Strukturellt utmärks den moderna dansmusiken av en fast puls, men jäm- fört med den gamla dansmusiken är me— lodiken mera orolig och klangen ofta tränare. Beteckningen »frän» används här för att ange en avvikelse från en relativt jämn, inte för stark, likformig »normal» klang i riktning mot mindre jämnhet, större tonstyrka och flera klangskiftningar. En sådan musik bry- ter, kan man säga, mot ordningen och regelbundenheten i den gamla dans- musiken men bibehåller ändå sin ka— raktär av dansmusik, och den tilltalar därigenom de yngre. De äldre uppfattar däremot denna inbrytning» som något hotande och reagerar med ökad negativ attityd. Det bör observeras att de yngre däremot inte är negativa mot gammal dansmusik.

Den fjärde formen är spelmansmusi—

Tabell 4:4. Popularitetspoa'ng för spel- mansmusik i olika befolkningsgrupper samt rangordning

3,04 51—70 år ....................... 3 3,04 Jordbrukare .................... 3 2,99 Städer/köpingar/landskomm. under

3 000 .......................... 2 2,87 Utb. folkskola ................... 2 2,86 Arbetare ....................... 2 2,86 Landskommuner över 3 000 ....... 3 2,72 Kvinnor ........................ 6 2,68 Genomsnitt ..................... 4 2,64 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 5 2,64 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 4 2,64 Män ....................... . . 4 2,62 31—50 år ....................... 6 2,60 Städer 30—100 000 .............. 6 2,47 Städer över 100 000 .............. 5 2,46 Tjänstemän ..................... 6 2,38 16—30 år ....................... 6 2,29 Utb. över folkskola .............. 8 1,89 Studenter ...................... 10 ken. Popularitetspoängen visas i tabell

4:4. På det hela taget överensstämmer bilden med den som visas av gammal danmusik (se tabell 4:1). Siffrorna är här dock något lägre men visar unge- fär samma fördelning i fråga on de olika befolkningsgrupperna. Även spel- mansmusiken är framför allt omtyckt av landsortens befolkning och särskilt av äldre och av jordbrukare men också av arbetare och personer med folk- skoleutbildning. Alla dessa placerar Spelmansmusiken på andra eller tredje plats, och då närmast efter gammal dansmusik och endera visor och halla- der eller andliga sånger. Den mest mar- kanta skillnaden gentemot tabell 4:1 är att gruppen studenter visar en på— fallande liten uppskattning av spel- mansmusiken. Det är i själva verket första gången vi i dessa tabeller stöter på en andel negativt inställda (31 %) som är större än andelen positivt in- ställda (30 %) inom samma befolk- ningskategori. Även gruppen yngre. lik— som tjänstemän och storstadsbefolk- ningen, är förhållandevis kallsirniga mot spelmansmusik.

Spelmansmusiken uppvisar vissa lik-

heter med den gamla dansmusiken från renodlat musikalisk synpunkt. Skillna- derna ligger främst i en något fränare klang, en ibland något otydligare rytm och en ålderdomlig, ornamenterad me- lodibildning. Den sista skulle i och för sig kunna närma Spelmansmusiken till 1700—talets klassiska musik, som upp— skattas högt av gruppen med högre ut- bildning, men »allmogedragen», främst kanske den »sträva» fiolklangen, står i motsättning till de ideal av finslipad, nyanserad klang, som råder i denna grupp. Å andra sidan accepterar grup- pen den moderna dansmusiken, som inte heller utmärker sig för någon sär— skilt nyanserad klang. Men den mo- derna dansmusiken associeras till den moderna dansen, som ju är en socialt viktig form av samvaro, medan spel- mansmusiken representerar en numera icke aktuell kultur, sett ur de högre utbildades och ur de större städernas synvinkel.

Den femte musikformen i populari- tetslistan är andliga sånger, och attity- derna inför denna redovisas i tabell

Tabell 4:5. Popularitetspoäng för andliga sånger i olika befolkningsgrupper samt rangordning

Jordbrukare .................... 2 51—70 år ....................... 2 Kvinnor ........................ 3 Landskommuner över 3 000 ....... 2 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 .......................... 31—50 år ....................... 5 Utb. folkskola ................... 4 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 4 Genomsnitt ..................... 5 Arbetare ....................... 5 Städer 30—100 000 .............. 5 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 6 Städer över 100 000 .............. 7 Tjänstemän .................... 7 Män ........................... 6 Utb. över folkskola .............. 7 Studenter ...................... 8 16—30 år ....................... 8

3,26 3,18 2,93 2,93 2,92

2,78 2,78 2,69 2,65 2,65 2,61 2,52 2,37 2,36 2,36 2,33 2,08 1,94

4:5. Här gäller säkerligen samma för- behåll som i fråga om visor och balla- der, nämligen att texterna är i ganska hög grad avgörande för inställningen. En jämförelse med förhållandena i fråga om visor (tabell 4:2) visar intressanta olikheter. Andliga sånger uppskattas främst av befolkningen i landsorten och av jordbrukare, liksom av äldre, medan visorna i första hand är omtyckta av de högre utbildade och av storstädernas befolkning, men även här av äldre. Alla kategorier är dock starkt positiva gent- emot visor, medan likgiltigheten/tvek- samheten inför andliga sånger är stor hos alla med utbildning över folkskola — hos studentgruppen är det rentav 49 % som »tycker varken bra eller illa om» andliga sånger. Den enda grupp som visar relativt stor negativ attityd är de yngre. Här är de negativa (31 %) rentav fler än de positiva (30 %).

Inställningen till operettmusiken vi- sas i tabell 4:6. Det är den sista av de sex musikformer som kan räknas till de mera populära. Anhängarna till den— na musikform finns framför allt i de

Tabell 4:6. Popularitetspoäng för operett- musik i olika befolkningsgrupper samt rangordning

Städer över 100 000 .............. 2 Studenter ...................... 3 Tjänstemän ..................... 2 Städer 30—100 000 .............. 3 Utb. över folkskola .............. 2 31—50 år ....................... 4 Kvinnor ........................ 5 51—70 år ....................... 5 Genomsnitt ..................... 6 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 5 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 6 Utb. folkskola ................... 6 Män ........................... 5 Arbetare ....................... 6 16—30 år ....................... 7 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 .......................... Jordbrukare .................... 6 Landskommuner över 3 000 ....... 6

».

mmmwbowo qomwmmm—

'.

mma: OMG:

större städerna, bland tjänstemän och bland personer med utbildning över folkskola inklusive studenter. Ett märk- ligt drag är att både äldre och yngre uppskattar operettmusik mindre än de medelålders. Alla dessa drag framträder ännu tydligare när man undersöker vil- ka som besvarat alternativet »tycker mycket om». Storstadsbefolkningen kommer här främst med 43 %, tätt följd av städer med 30 000—100 000 invånare (42 %), tjänstemän (39 %), gruppen 31 —50 år (37 %) och gruppen med ut- bildning över folkskola men ej student- examen (37 %). Flera av dessa grupper placerar operettmusiken på andra plats i fråga om popularitet (se tabellen), en- dast föregången av visor och ballader. Både när det gäller ålder och utbild- ning är det mellangruppen som upp- skattar musikformen mest. Landsbyg- dens befolkning, liksom de yngre, är däremot inga anhängare av operettmu- siken. De uttrycker till och med en märkbar negativ attityd (31 % i lands- kommuner och 28 % för de yngre),

Operettmusiken är den enda av de hittills berörda sex musikformerna som uppvisar bestämda likheter med den klassiska musiken (närmast av 1800- talstyp). Den använder sig av orkester av klassisk typ och sångare med kon- sertmässig skolning, och även de musi- kaliska formerna ligger ofta nära den seriösa musikens. Skillnaden är närmast den att formerna är enklare, rösterna mindre voluminösa, orkesterbehand— lingen mera schablonmässig. Musiken är således lättillgänglig och dess om- tyckthet kräver ingen speciell annan förklaring. Däremot är det av intresse att försöka komma underfund med var- för vissa grupper tycker mindre om operettmusik. I fråga om de yngre är deras intresse för dansmusik, både mo-

dern och gammal, liksom för popmusik och jazzmusik och även visor, så pass stort att det undantränger operettmu— siken, som kommer först på sjunde plats» för denna befolkningsgrupp. De yngre föredrar musikformer med utpräglad rytm, något som ju ofta saknas i ope— rettmusik. Landsbygden visar en lägre- uppskattning av musikformen än de yngre, men de placerar den dock på sjätte plats liksom genomsnittet av be- folkningen. Troligen är operettexterna, med deras lätt frivola eller sentimen- tala ton, av en viss betydelse för den ringa uppskattningen av själva musik- formen.

Den andra gruppen av musikformer, som omfattar de fem mindre populära musikformerna, inleds med klassisk mu- sik, som har den högsta popularitets- poängen inom gruppen. Siffrorna för de olika befolkningsgrupperna skiftar ganska kraftigt, som framgår av tabell 4:7. De flesta siffrorna håller sig om- kring siffran 2, och en detaljgransk- ning visar att majoriteten av befolk- ningen tycker »ganska bra» eller »gans- ka illa» eller »varken bra eller illa» om klassisk musik. Inte mindre än 77 %

Tabell 4:7. Popularitelspoäng för klassisk musik i olika befolkningsgrupper samt

rangordning

3,10 Studenter ...................... 2 2,53 Utb. över folkskola .............. 5 2,48 Tjänstemän ..................... 5 2,44 Städer över 100 000 .............. 6- 2,39 51—70 år ............... 6 2,34 Städer 30—100 000 .............. 7 2,32 Kvinnor ........................ 7 2,28 31—50 år ....................... 7 2,18 Genomsnitt ..................... 7 2,13 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 8 2,10 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 9' 2,07 Jordbrukare .................... 7 2,05 Män ........................... 9' 1,98 Landskommuner över 3 000 ....... 8 1,95 Utb. folkskola ................... 8 1,95 Städer/köpingar/landskomm. under

3 000 .......................... 9 1,90 Arbetare ........ 9 1,87 16—30 år ....................... 9

tillhör dessa »ljumma». Endast 9 % av befolkningen »tycker mycket illa om» klassisk musik medan 14 % »tycker mycket bra om» den. Ett mycket mar- kant undantag från genomsnittet och från alla andra befolkningsgrupper ut- gör de högst utbildade. Studenterna pla- cerar klassisk musik på andra plats bland musikarterna, de övriga grup- perna på femte till nionde. 45 % av stu- denterna »tycker mycket bra om» denna musik och endast 1/2 % »tycker mycket illa om» den, Om man ser till övriga delar av befolkningen visar det sig att klassisk musik mest uppskattas i större städer, av personer med utbildning över folkskola, av tjänstemän och äldre och medelålders. När man kommer till landsbygdens befolkning, arbetare och personer med endast folkskoleutbild- ning överväger den negativa inställ- ningen något över den positiva, hos arbetare tex 36 % negativa mot 30 % positiva. Ännu tydligare framträder den negativa inställningen hos de yngre (38 % negativa mot 29 % positiva). Bå— de arbetare och yngre placerar den klas- siska musiken på nionde plats och en- dast modern klassisk musik och opera- musik är ännu mer negativt bedömd.

Den klassiska musiken bygger —— om man ser det ur allmänt strukturell syn- punkt —- på en grund av förhållande- vis regelbunden och jämn rytm, melodi och klang. Men därtill kommer en rik differentiering och nyansering, som be- står i rytmiska, melodiska och klang- liga förändringar bort från det enkla och okomplicerade »normalläget». För- ståelsen av klassisk musik grundar sig inte minst på en förståelse av den konst- närliga avsikten med dessa avvikelser och dessa nyanseringar. Förståelsen lig- ger inte i första hand på det rent för- ståndsmässiga planet utan på det intui- tiva och känslomässiga. Man kan således .säga att den klassiska musiken ytligt

sett är relativt lättillgänglig, men att en djupare och mera varaktig förståelse innebär en viss skolning, en viss kon- centration på musikens nyanser, en viss anspänning eller ansträngning från lyss- narens sida. »Förståelse» av klassisk musik innebär då att denna anspän- ning ger någon form av »utdelning», någon form av tillfredsställelse över åhörandet.

Att gruppen studenter avviker så mar- kant från övriga grupper i sin upp- skattning av klassisk musik torde bero på att denna grupp har fått en skolning som gör den särskilt mottaglig för musi- kens differentierade uttrycksmedel. Ut- trycket »skolning» bör därvid inte upp- fattas så att gruppen med högre utbild- ning skulle vara speciellt skolad i fråga om musikteori eller musikhistoria eller ens musiklyssnande. Med den obetyd- liga utbildning på detta område som förefunnits i skolorna torde detta inte vara fallet. Skolningen ligger i stället i en större vana till koncentration, en större vana att observera nyansskillna- der och en större förmåga att uppfatta den i viss mån abstrakta konstnärliga

Tabell 4:8. Popularitetspoäng för popmu— sik i olika befolkningsgrupper samt rang- ordning

16—30 år ....................... 2 Arbetare ....................... 7 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 7 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 7 Utb. över folkskola .............. 9 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 .......................... 7 Utb. folkskola ................... 7 Kvinnor ........................ 8 Genomsnitt ..................... 8 Män ........................... 8 Landskommuner över 3 000 ....... 7 Städer över 100 000 .............. 10 Tjänstemän ..................... 10 Städer 30—100 000 .............. 9 31—50 år ....................... 9 Studenter ...................... Jordbrukare .................... 51—70 år .......................

3,00 2,26 2,25 2,22 2,21 2,17

2,12 2,12 2,09 2,06 2,05 2,03 2,00 1,99 1,93 1,66 1,56 1,42

idé som ligger bakom ett musikverk. Denna allmänna skolning kommer ock- så till användning vid musiklyssnandet.

Man torde också kunna anta att för- ståelsen för klassisk musik i viss ut— sträckning är ett resultat av en mognad och erfarenhet som kommer med åren. Hos de yngre, som ju visar den minsta uppskattningen, framträder en stark förkärlek för rytmiska och föga nyan— serade musikformer, vilket undanträng- er den klassiska musiken. Redan'i grup— pen medelålders har de mest extrema rytmiska musikformerna —- jazzmusik" och popmusik — förvisats till åttonde och nionde plats, således efter klassisk musik, som intar sjunde plats.

Inställningen till popmusiken visas i tabell 4:8. Genomsnittligt uppskattas musikformen mindre än'klassisk musik, men variationerna i attityd är de största som förekommer för någon musikform. Framför allt uppvisar åldersgrupperna mycket stora skillnader. De yngre är överväldigande positiva (74 %), och de äldre är nästan lika tydligt nega- tiva (53 %), medan de medelålders vä— ger mera jämnt mellan positiva och

Tabell 4:9. Popularitelspoäng för jazzma- sik» i olika befolkningsgrupper samt rang-'

ordning

2,67 Studenter ...................... 4 2,48 16—30 år ....................... 5 2,38 Utb. över folkskola .............. 6 2,26 Tjänstemän ..................... 8 2,21 Städer över 100 000 .............. 8 2,17 31—50 år ....................... 8 2,16 Städer 30—100 000 .............. 8 2,14 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 8 2,09 Män ........................... 7 2,07 Genomsnitt ..................... 9 2,05 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 9 2,04 Kvinnor ........................ 9 1,98 Städer/köpingar/landskomm. under

3 000 .......................... 8 1,96 Arbetare ....................... 8 1,90 Utb. folkskola ................... 9 1,83 Landskommuner över 3 000 ....... 9 1,60 Jordbrukare .................... 10 1,56 51—70 år ....................... 10

en något mindre andel negativa (37 %. positiva, 36 % negativa). De yngre pla— cerar popmusiken på andra plats, efter modern dansmusik, medan de äldre stäl- ler den på sista plats, liksom grupperna studenter och jordbrukare. Musikfor- men lämnar relativt få likgiltiga eller tveksamma (endast 22,5 % i genom- snitt) och i de flesta befolkningsgrup— perna finns en ganska stor grupp med positiv inställning men också en näs— tan lika stor grupp med negativ in- ställning.

Förklaringen till popmusikens starka förmåga att engagera i positiv eller ne- gativ riktning torde ligga i att denna musikform förenar en enkel melodi och en enkel, nästan primitiv rytm, med en relativt från och oslipad klang. Enkel-' heten gör musiken lättillgänglig, men fränheten utgör ett —— om man så vill ——- aggressivt drag, som tilltalar ungdo- mar men stöter bort äldre. Därtill kom- mer säkerligen också de sociala mönster som hör till popmusiken — idoldyrkan, extravagant klädsel, prägeln av eng- elskt-amerikanskt importgods.

Den tredje musikformen i gruppen av mindre populära musikformer är jazz- musiken (se tabell 4: 9). I de flesta be- folkningsgrupperna är andelen som »tycker varken bra eller illa om» den- na musik ganska stor (genomsnittligt 34,5 %). Även andelarna som tycker »ganska bra» och »ganska illa» om jazzmusik är rätt stora och tillsam— mans utgör dessa tre »ljumma» svars- alternativ 78 % av befolkningen, vilket påminner om situationen för klassisk musik (med 77 % ljumma). Även i fråga om utbildningsgrupperna påminner de båda musikformerna om varandra, eftersom studenterna i båda fallen är de mest entusiastiska och de folkskole— utbildade de minst uppskattande. Där- emot är åldersgrupperna- helt omkasta-'

de. Jazzmusiken uppskattas mest av de yngre, medan de äldre tvärtom är starkt negativa (44 %). Liksom jordbrukarna placerar de musikformen på näst sista plats. Jazzmusiken är för övrigt den enda musikform där männen uppvisar en högre popularitetspoäng än kvin- norna. Skillnaden är siffermässigt inte så stor, men eftersom männen alltid annars har lägre poängsiffror än kvin- nor innebär dock detta relativt sett att jazzmusiken uppskattas i ovanligt hög grad av män, som ju också sätter den på sjunde plats, medan kvinnorna pla- cerar den på nionde.

Jazzmusiken har något av samma ihärdiga rytm och fräna klang som popmusiken, vilket torde förklara att den främst uppskattas av de yngre. Men den har också ofta en melodisk och rytmisk komplikation som närmar den till den seriösa musiken, vilket bidrar att göra den uppskattad av de högre ut- bildade (se det tidigare resonemanget angående klassisk musik). För de sist- nämnda kommer jazzen som fjärde mu- sikform i fråga om popularitet (efter visor, klassisk musik och operettmusik, alltså före både gammal och modern

Tabell 4:10. Popularitelspoäng för opera— musik i olika befolkningsgrupper samt rangordning

Studenter ...................... 6 Städer över 100 000 ............. 9 Utb. över folkskola .............. 10 * Tjänstemän .................... 9 51—70 år ...................... 8 Städer 30—100 000 .............. 10 Kvinnor. ...................... 10 31—50 år ...................... 10 Genomsnitt ..................... 10 Städel/köpingaå 3—10 000 ....... 10 Jordbrukaie .................... 8 Städer/köpingar 10—30 000 ....... Män ........................... Utb. folkskola .................. 10 Städer/köpingar/landskomm. under 3 000 .......................... 10 Arbetare ....................... 11 Landskommuner över 3 000 ...... 11 16#30 år ...................... 11

2,52 2.14 2.08 2,07 1,99 1,98 1,93 1,88 1,77 1,70

dansmusik), medan popmusiken har förvisats till sista plats. Även för de äldre är popmusiken den minst popu- lära musikformen, men då i sällskap just med jazzmusiken.

Den näst impopuläraste musikformen bland de elva undersökta är operamu- sik, för vilken redogöres i tabell 4:10. Det är den första för vilken genomsnit- tet ligger under siffran 2, dvs. där den negativa inställningen (42 %) är betyd— ligt starkare uttalad än den positiva (28 %) för riksgenomsnittet. I fråga om klassisk musik var förhållandet omvänt (27 % negativa, 40 % positiva). Särskilt impopulär är operamusiken hos yngre, hos folkskolebildade och hos befolk- ningen i landsorten, jordbrukare och arbetare. Flera av dessa grupper place- rar musikformen på sista plats. Tvärtom är den förhållandevis omtyckt av grup- perna med mera utbildning, särskilt studenterna, som sätter den på sjätte plats, samt i någon mån av storstäder- nas befolkning och av tjänstemän, för vilka andelen positiva något överstiger andelen negativa. En intressant detalj framträder om man närmare skärskå- dar svaren på svarsalternativet »tycker mycket illa om» för de olika musikfor— merna. Det visar sig att operamusiken här uppnår den högsta procenten (18 %), varvid yngre och arbetare tycks ha särskilt utpräglad motvilja. Strax efter följer popmusiken (17 %), avskydd främst av äldre, samt modern klassisk musik (16 %).

Operamusik karakteriseras bland an- nat av en utpräglad strävan efter stark musikalisk effekt, vilket inte minst in- nebär en rik klanglig differentiering. Särskilt den starka vokalklangen har mycket av vad som här har kallats frän klang. Operamusiken kräver förståelse för de rika nyanserna i denna vokal-

klang. Men den kräver också att man accepterar och även uppskattar den spe- ciella teaterform som den representerar — med sång i stället för tal, en ytterst stiliserad aktion och en handling som lätt verkar karikatyrmässig. En förstå- else för den dramatiska och teatermäs- siga riktigheten i operaformen kräver en viss grad av abstraktion från van— liga naturalistiska föreställningar. Den sjungna teatern med sina recitativ, arior, ensembler och orkesterbeledsag- ningar har en egen konstnärlig logik, som i viss mån måste »läras». Operamu- siken kan naturligtvis också framföras separat och utan direkt samband med den sceniska handlingen. Då framträ— der dess likhet med den klassiska mu- siken i flera avseenden. Men den dju- paste motiveringen till operamusiken ligger i själva teaterformen med dess krav på starkt utspel. Den gör därför full effekt endast i teatersalongen. Dessa egenskaper hos operamusiken torde förklara varför de högre utbildade visar den största uppskattningen. De har lärt sig att behärska den grad av abstraktion som krävs för en riktig för- ståelse, och de uppskattar också de

Tabell 4:11. Popularitetspoäng för modern klassisk musik i olika befolkningsgrupper samt rangordning

1,97 Studenter ...................... 9 1,77 Städer över 100 000 .............. 11 1,74 Tjänstemän ..................... 11 1,73 51—70 år ....................... 9 1,73 Utb. över folkskola .............. 11 1,71 Kvinnor ........................ 11 1,67 Städer 30—100 000 .............. 11 1,65 Jordbrukare .................... 9 1,63 Genomsnitt ..................... 11 1,60 31—50 år ....................... 11 1,60 Städer/köpingar 3—10 000 ........ 11 1,57 Städer/köpingar 10—30 000 ....... 11 1,55 Utb. folkskola ................... 11 1,54 16—30 år ....................... 10 1,54 Landskommuner över 3 000 ....... 10 1,53 Städer/köpingar/landskomm. under

3 000 .......................... 11 1,51 Män ........................... 11 1,50 Arbetare ....................... 10

nyanseringar som operamusiken före- ter. Operamusik och klassisk musik har som nämnts åtskilliga gemensamma egenskaper, men operamusiken har ge— nerellt sett en något fränare klang och en något högre grad av abstraktion i sin konstnärliga motivering. Detta tor- de vara orsaken till att de högst utbil- dade visar en lägre uppskattning av operamusik än av klassisk musik. Och ändå är denna befolkningsgrupp den enda som visar en verklig uppskattning av dessa två musikformer, fastän man i fråga om klassisk musik kan iaktta en relativt god uppskattning också i andra kretsar. Att arbetare och yngre är så pass negativa gentemot Operamusik tor- de inte så mycket bero på det klangliga, eftersom man i andra musikformer tvärtom uppskattar en viss grad av från- het. I stället torde man sakna förståelse för motiveringen bakom och meningen med de starka musikaliska effekterna och det teatermässiga i operamusiken. Man kan också säga, att denna musik saknar det som dessa befolkningsgrup— per uppskattar, nämligen rytmisk fast- het, melodisk enkelhet och klanglig lik- formighet, egenskaper som man kun— de sammanfatta i begreppet stabilitet. Dansmusik och popmusik är — enligt denna definition —— stabil, medan ope- ramusik är fluktuerande, orolig, insta- bil. Så länge man inte förstår och upp- skattar orsaken till denna instabilitet, måste den uppfattas som något främ- mande, störande, motbjudande.

Den minst populära bland de elva musikformerna är »modern klassisk mu- sik», en term som använts i stället för de kanske riktigare »modern seriös mu- sik» eller »nutida konstmusik» e dyl, vilka visat sig vara svårare att förstå vid enkäter. Popularitetspoängen åter- ges i tabell 4. 11. Av svenska folket stäl-

ler sig 44 % negativa och endast 19 % positiva, och opinionen är förhållande- vis enhetlig, eftersom alla befolknings- grupper placerar musikformen på nå- gon av de tre sista platserna. En lika enhetlig bedömning, fast i positiv rikt- ning, kan bara visor och ballader upp- visa. Vissa befolkningsgrupper har en ganska stor andel som tycker »varken bra eller illa om» modern klassisk mu- sik. Särskilt gäller detta landsbygdens befolkning, jordhrukare och äldre. Del- vis får man kanske tolka detta som ett tecken på att musikformen inte är särskilt välbekant, varvid man i stället uttrycker sin neutralitet genom att välja det nämnda svarsalternativet. De båda grupperna _ jordbrukare och äldre — har däremot större kunskap om popmu- sik och jazz, inför vilka de intar en tydligare negativ inställning. De mest positiva gentemot modern klassisk mu- sik är de högre utbildade, även om an- delen positiva (34 %) inte överstiger andelen negativa (36 %).

Den moderna klassiska musiken skil- jer sig från äldre klassisk musik genom att den uppvisar en större melodisk, rytmisk, harmonisk och klanglig kom- plikation, om därmed —— som tidigare nämnts — avses avvikelse från enkla och regelbundna traditionella mönster. Ibland uppnår denna musik rentav vad man kunde kalla frånvaron av rytm, melodi eller harmonik, varvid således endast det klangliga och formella ele- mentet återstår. Ibland uppnås också en ganska hög grad av klanglig frän- het. Emellertid är den moderna klas- siska musiken ingen enhetlig företeelse. Hos vissa tonsättare finner man exem- pelvis en utpräglad motorisk rytm, som på ett elementärt sätt appellerar till känslan för rytm. Men ofta fordrar den- na musik -— liksom operamusiken —— en viss skolning och en viss abstrak- tionsförmåga. Lyssnaren måste bland

annat abstrahera från de elementära traditionella musikaliska tankebanorna, han måste förstå att denna musikform syftar mot nya typer av musikupplevel- ser. En skolning av detta slag är natur- ligtvis inte — som redan påpekats — detsamma som en musikteoretisk skol- ning, utan en successiv tillvänjning till nya typer av upplevelser på det este- tiska området.

Kanske framför allt genom detta krav på abstraktion och skolning visar sig den moderna klassiska musiken vara lättast tillgänglig för de högre utbil- dade. Det tycks också vara så att mil— jön i de stora städerna befrämjar sma- ken för denna musikform, vilket kanske inte bara beror på att de högre utbil- dade dras till storstäderna utan också på vissa andra faktorer, som torde vara svåra att analysera. Märkligt är i detta sammanhang att det inte föreligger nå- gon större skillnad mellan åldersgrup- perna, något som annars förekommer i fråga om alla de övriga musikfor- merna.

4.3 Utredningen

De anförda popularitetspoängen, som i det föregående samlats i elva tabel— ler, anger på sitt sätt ett slags relation mellan en befolkningsgrupp och en mu— sikform. Man skulle också grafiskt kun— na presentera musikformerna i förhål- lande till en bestämd befolkningsgrupp, så att man angav formernas avstånd i proportion till gruppens uppskattning: ju större uppskattning, dess kortare av- stånd, och vice versa ju mindre upp- skattning, dess längre avstånd. Detta kan göras för varje befolkningsgrupp. Man frågar sig sedan om det är möjligt att sammanfoga alla dessa diagram till ett enda diagram, till ett slags karta över

endl. sånger

__ 51 - 70 ÄR UTB. FOLKSK.

UTB . ÖV. FSK

16-50ÅR

POP- musik

_— klass. opera.- J ORDBRUK. musik musik KVINNOR * visor och STUDENTER : ball. 31 - 50 ÅR TJANSTEMAN

jazz- musik

de olika musikformerna, så konstrue- rad att man kan lägga in de olika under- sökta befolkningsgrupperna. Det visar sig nu, vilket ingalunda är något själv- klart, att det faktiskt går att konstruera ett sådant tvådimensionellt diagram, åt— minstone om man företar en del juste- ringar och kompromisser. Det återgivna diagrammet visar i de flesta avseen- den någorlunda riktiga relativa positio— ner för befolkningsgrupper och musik- former. Naturligtvis får man inte ta det för mer än vad det är: en grafisk sam- manfattning av de förut redovisade atti- tyderna.

I diagrammet har inte gruppering- arna enligt ortsstorlek tagits med, för att inte onödigtvis ytterligare kompli— cera bilden. De införda grupperna är kvinnor och mån, de tre åldersgrup- perna, socialgrupperna arbetare, tjäns- temän och jordbrukare samt de tre utbildningsgrupperna. Att diagrammet över huvud går att inrätta med bibehål- lande av någorlunda riktiga relationer mellan samtliga befolkningsgrupper och musikformer tyder på att det bör fin- nas ett reellt samband mellan musik- formernas musikaliska struktur och be- folkningens sociala struktur.

Den mest framträdande lodräta di- mensionen i befolkningens gruppering är åldern med de yngsta nertill och de äldsta upptill i diagrammet. Den tyd- ligaste vågräta dimensionen är bunden till utbildningen med de lägst utbildade till vänster och de högst utbildade till höger. Indelningen i arbetare, jordbru- kare och tjänstemän torde i rätt stor utsträckning betingas av de redan nämn- da dimensionerna. Jordbrukare har en högre genomsnittsålder än tjänstemän- nen, arbetare har i regel lägre utbild- ning än tjänstemän.

Vad musikformerna beträffar kan man iaktta en tydlig vågrät dimension i diagrammet. Graden av nyansrikedom och komplikation i den musikaliska strukturen växer ju längre åt höger man kommer, medan de enklare och regel- bundnare formerna återfinns till väns— ter. De båda musikformerna andliga sånger samt visor och ballader utgör dock undantag, eftersom de som regel har en tämligen enkel struktur men ändå vid diagrammets konstruktion in- tagit positionen mellan de fyra dans- musikbetonade formerna till vänster och de mera konstmusikaliska formerna till höger. Visor och ballader måste nämligen — enligt popularitetspoängen —— inta en central position, eftersom alla befolkningsgrupper har en ganska utpräglad positiv inställning till musik- formen. Men man måste också säga att visor och ballader, liksom andliga sång- er, intar en särställning genom att tex- ten har större betydelse än i några andra musikformer. De är i själva ver- ket inte renodlade musikformer utan snarare en stor repertoar av lättillgäng- liga dikter med melodi, där var och en kan hitta något som passar hans smak.

Något svårare är att precisera en lod- rät musikalisk dimension i diagrammet. Huvudsakligen tycks den innebära gra- den av modernitet, med de modernaste

formerna nertill. Detta sammanfaller i viss män med en accentuering av ryt- men, varvid den mest accentuerade, hårdaste rytmen återfinns nertill — i popmusiken i enklare form och i jazz och modern klassisk musik i mera kom- plicerad form.

En jämförelse mellan de två syste- men visar ett klart och tydligt samband särskilt på följande punkter.

När man går från lägre till högre åldersgrupper, kan man iaktta en allt- mer positiv inställning mot äldre, tra- ditionella musikformer och en alltmer negativ inställning gentemot moderna, rytmiskt accentuerade musikformer. El- ler uttryckt på annorlunda sätt: när man går från högre till lägre ålders- grupper möter man en alltmer positiv inställning till moderna musikformer och en alltmer negativ inställning till äldre musikformer. Detta gäller särskilt markant i fråga om de fyra dansmusi- kaliska formerna till vänster i diagram- met.

Om man går från grupper med lägre till sådana med högre utbildning, visar sig en alltmer positiv inställning till de mera komplicerade musikformerna och en mer negativ inställning till de mindre komplicerade. Likaså visar sig, om man går från högre till lägre utbild- ning, en alltmer positiv inställning till de mindre komplicerade, dansmusika- liska formerna, och en mer negativ in- ställning till de mera komplicerade, konstmusikaliska formerna.

Här har endast ett urval av materia- let i den sociologiska undersökningen presenterats. En utförligare och veten- skapligt mera stringent framställning finns i bilagan »Musikvanor i Sverige».

I det ovanstående har också, vilket inte sker i bilagan, vissa resonemang angående musikformernas musikaliska

struktur genomförts, och i anslutning därtill har också det sist anförda dia— grammet tolkats så att det ger uttryck för ett visst samband mellan musika- lisk och social struktur. Diagrammet uppvisar endast det faktiska nuläget i fråga om attityder och säger egentligen ingenting om individens musikaliska utveckling. I den sociologiska under- sökningens andra etapp (se avd. 2.3 i bilagan) kommer uppmärksamheten att riktas mot detta problem. Resultaten av denna del av undersökningen kom- mer utan tvekan att bliva av stort in- tresse för den fortsatta rikskonsertverk- samheten.

De faktorer som bestämmer indivi- dens musikaliska utveckling torde hu- vudsakligen vara av fyra olika slag.

1. För det första genomgår varje in- divid olika åldersstadier, som vart och ett kan antas ha en naturlig motsvarig- het i vissa musiktyper. Den enkla ram- san fordrar ingen större grad av mog- nad, vilket däremot de dansmusikaliska formerna och ännu mer den klassiska musiken och andra mera komplicerade musikformer gör.

2. Varje individ växer upp i sin spe- ciella miljö, som befrämjar smaken för vissa musiktyper och kanske hindrar vissa andra att göra sig gällande. Byte av miljö kan också medföra en föränd- ring i musiksmaken.

3. Olika människor har olika anlag. I de flesta människors begåvning lig-. ger också en »normal» mottaglighet för rytm och melodi, dvs en mottaglighet för de musikaliska uttrycksmedlen i de- ras enklare och inte alltför nyanserade utformning. Hos en del är den musika- liska känsligheten större, hos vissa finns en utpräglad »musikalitet» och hos någ- ra få en fullt utbildad specialbegåvning.

4. Högre utbildning tycks befrämja förståelsen för de mera komplicerade musikformerna. Detta torde, som förut

antytts, kunna återföras på det förhål- landet att dessa musikformer innehåller moment av abstrakt natur, och att det därför fordras en speciell träning för att komma fram till en riktig uppskatt- ning av dem. Denna träning ligger fram- för allt på det allmänkulturella området och innebär ett uppövande av sinnet för nyanser och för suggestionen i en konst- närlig idé. Detta estetiska sinne finns kanske latent i lika mån inom alla be- folkningsgrupper, men dess utveckling befrämjas troligtvis kraftigt både av en gynnsam miljö och av en högre utbild- ning.

I dagens svenska samhälle är det för- hållandevis väl sörjt för den högre ut- bildningen, även om i och för sig många förbättringar skulle kunna göras. Den estetiska sidan är visserligen inte så väl tillgodosedd i praktiken som man kun- de önska, men å andra sidan är just den allmänkulturella träningen också av stor betydelse som befrämjare av estetiska upplevelser. Omräknat i reella befolk- ningssiffror är det mycket stora grup- per som har intresse för de olika mu- sikformerna. Till och med den minst populära musikformen, modern klassisk musik, har en grupp på 19 % positivt inställda bland befolkningen, d v s cirka 1 miljon människor i Sverige (över 15 år).

Men latent intresse är naturligtvis inte detsamma som aktivt konsertbesök. Hos varje människa finns många latenta in- tressen, och vilket som blir bestäm- mande i ett givet tillfälle beror på en rad olika faktorer.

Rikskonserterna har framför allt möj- lighet att göra insatser som berör punk- terna 1 och 2 ovan. De kan på olika sätt befrämja en gynnsam musikalisk »miljö» genom konsertarrangemang av olika slag. En viktig tanke är därvid också att anknyta dessa arrangemang till lokala och regionala organisationer

av olika slag, så att konserterna fram- står som samhällelig angelägenhet. Skolkonserterna ger en särskild möj— lighet att också knyta an till olika ål- dersstadier. Här kan kanske den allra största insatsen göras inte bara att ska-

pa en gynnsam och åldersanpassad mu- sikalisk »miljö» utan också på ett tidigt stadium väcka intresse för en mångsi- dig repertoar, för goda konstnärliga prestationer och överhuvud för kultu- rell aktivitet.

AVDELNING 5

Rikskonsertverksamhetens utbyggnad och framtida gestaltning

Utredningen har under avd. 2 i detta betänkande (s. 41—50) ovan angivit den allmänna kulturpolitiska motive- ringen för ett ökat samhälleligt stöd till kulturlivet. De ekonomiska, geografiska och sociala hinder som hitintills fun- nits för ett allmännare deltagande från allmänhetens sida i de kulturella akti- viteterna bör brytas, på samma sätt som hindren för en ändamålsenlig och efter individernas förutsättningar tillpassad skolundervisning har kunnat undan- röjas genom grundskolan och dess på- hyggnader. Kulturvärdena är och mås- te vara en tillgång för alla medborgare. Det är samhällets uppgift att underlätta för medborgarna att tillägna sig dessa värden, så långt detta är möjligt. Detta kräver en mängd olika insatser från samhällets sida, vilka kommer att berö- ra såväl de organisatoriska förutsätt- ningarna för redan befintliga kulturin— stitutioner som innehållet och inrikt- ningen i den verksamhet de bedriver.

5.1. Mål

Genom olika sociologiska undersök- ningar, som företagits under de senare åren, har man kunna bekräfta, att olika befolkningsgrupper uppvisar vä- sentligt olika attityder till musiken som konstart. I stor utsträckning kan dessa skillnader hänföras till rådande olik-

heter i utbildningshänseende; en kort- varig skolutbildning ger utslag i ett bristande eller obefintligt intresse för musiken som konstart. Vanan att bo- söka konsertevenemang av olika slag har i vårt land _— liksom i flertalet and— ra länder — i huvudsak utbildats och upprätthållits inom ett socialt, ekono- miskt och utbildningsmässigt elitskikt, medan övriga befolkningsgrupper intar en neutral eller rentav avvisande atti- tyd till sådana musikaliska föranstalt- ningar. Ändå visar det fria och frivil- liga studiearbetet att det finns ett be- tydande intresse för musiken som ma- nifesterar sig i ett hängivet och upp- offrande amatörarbete. Mängden av kö— rer och sångsällskap som verkar i stora och små samhällen är också ett tecken på att musiken — trots allt _— är en konstform, som omfattas med intresse av stora befolkningsskikt. Men mellan den professionellt bedrivna och utövade musiken och amatörverksamheten fram- står det som om det fanns en djupgåen- de motsättning, som det är angeläget att överbrygga.

Erfarenheterna av den försöksverk- samhet med rikskonserter, som bedrivits sedan budgetåret 1963/64 och för vilken utredningen under avd. 3 (s. 51—102) ovan givit en sammanfattning, ger emel- lertid vid handen, att det finns en på- taglig receptivitet för konstmusiken in- om alla befolkningsgrupper och på alla

åldersstadier. Förutsättningen synes va- ra den att konserterna skall komma till medborgarna på andra villkor än dem som man i allmänhet föreställer sig uppställda i samband med de kon- serttillfällen, som eljest förekommer. KBU finner därför, att denna försöks- verksamhet, som hittills bedrivits i fyra län och på ett antal orter utanför för- sökslänen, successivt skall utbyggas till en landsomfattande, permanent verk- samhet i syfte att bereda flertalet med- borgare möjlighet att taga del av den musik, den kommer att erbjuda. Med den omfattning som skol- och kvälls- konserterna fått i försökslänen har ut- redningen kunnat uppskatta den an— tagliga omfattningen av konsertverk- samheten i ett fullt utbyggt system för skol-, kvälls- och ungdomskonserter till cirka 20 000 konsertillfällen per år, var- av 15000 skolkonserter. En så kraftig ökning av konsertntbudet i vårt land förutsätter självfallet en gradvis före- tagen utbyggnad av rikskonsertverk- samheten. I nuvarande situation sak- nas uppenbart såväl de organisatoriska förutsättningarna som tillgången på kvalificerade tonkonstnärer och en- sembler för en omedelbar utbyggnad av denna verksamhet. Det ligger i ut- redningens bedömning även med ut- ökade utbildningsresurser utanför möj- ligheternas gräns att ens inom 1970— talets ram förverkliga en sådan pro-duk- tionsökning.

Under en långsam och gradvis skeen- de uppbyggnad av rikskonsertverksam- heten skulle det därför komma att dröja avsevärd tid, innan skolkonserterna når ut till flertalet elever i våra skolor och innan kvälls- och ungdomskons-erterna blir ett för flertalet medborgare till- gängligt kulturinslag. Detta skulle en- ligt utredningen resultera i en från många synpunkter föga önskvärd skill-

nad mellan de regioner, som nu har eller kanske snart får en rikskonsert- verksamhet, och de regioner som får vänta ännu ett decennium eller mer, innan konsertverksamheten kan etable- ras.

Detta skapar ett dilemma, sett från kulturpolitisk synpunkt. Att lösa detta dilemma genom att endast sprida ut ett något eller till äventyrs väsentligt ökat konsertntbud i form av punktinsatser över hela lan-det skulle enligt utred- ningens mening innebära ett förfus- kande av en av rikskonsertverksamhe- tens bärande principer — de återkom- mande konserterna för barn, ungdom och vuxna. Dessa punktinsatser skulle bl. a. för statsverket medföra väsentligen ökade rese— och traktamentskostnader för medverkande tonkonstnärer och en- sembler. Sporadiskt förekommande skol- konserter skulle inte kunna förberedas med det pedagogiskt utformade lärar- och elevmaterial som tillhandahålles i den reguljära verksamheten. De resultat man vill ernå med skolkonserterna skul-— le med stor sannolikhet utebli.

Utredningen finner det därför ange- läget att föreslå åtgärder, som på ett bättre sätt än hittills tar i anspråk före- fintliga regionalt bosatta tonkonstnärers (ensemblers) kapacitet och musikaliska kunnande och infogar dem i ett riks- sammanhang. Endast härigenom blir det nämligen enligt KBU:s uppfattning möjligt att snabbare utveckla rikskon- sertverksamheten och samtidigt ge den en lokal och regional förankring. Till de olika förslagen återkommer utred- ningen i det följande.

5.2. Medel

Utredningen har med stöd av erfaren- heterna från försöksverksamheten fun- nit, .att den erforderliga kontakten med

musiken som konstform lättast skapas genom konserter, som gives en speciell inriktning på olika deltagargrupper. För skolungdomen utgöres dessa konserter av musikframträdanden under skoltid, varvi-d ett pedagogiskt utformat lärar- och elevmaterial jämte regionalradiopro- gram ger bakgrund och sammanhang åt musikupplevelsen. För ungdom i all- mänhet innebär de särskilda konserter, där ungdomen själv medverkar med egna insatser och som ansvarig med- part inom ramen för en riksomfattande Musik för ungdom-verksamhet. För den vuxna publiken åter är de kvällskon- serter av olika slag, offentliga konser- ter av sedvanligt utförande likaväl som slutna framträdanden av tonkonstnärer och ensembler i form av föreningskou— serter och föräldrakonserter m. m. Till dessa konsertformer erfordras ett stu- diematerial, som kan utnyttjas grupp- vis och enskilt. Anknytningen av den- na konsertverksamhet till det fria och frivilliga studiearbetet framstår som synnerligen angelägen. Konsertbegreppet är emellertid vid- sträckt och omfattar allt från solist- framträdanden till symfonikonserter. Rikskonsertverksamheten bör i utred- ningens uppfattning omfatta hela den— na verksamhet. De i landet tillgängliga resurserna bör tagas i anspråk härför. De resurser, som utredningen åsyftar, är dels enskilda tonkonstnärer, som uppträder i konsertsammanhang an— tingen som solister eller i ensembler från duo upp till oktett-nonett, dels be— fintliga orkestrar, vilka antingen utnytt- jas med hel besättning eller i form av mindre ensembler, som lösgjorts för en- staka turnéer varje konsertsäsong. Till resurserna hör —— såsom ovan framhål- lits _— även lokala och regionala en- sembler och körer som sammansatts av professionella krafter och de amatörer och som nått en sådan kvalitet i sin

musikutövning att de kan anförtros uppgiften att konsertera i ett större sammanhang.

5.2.1. Tonkonstnärer

Vad de enskilda tonkonstnärerna beträf- far har utredningen kunnat konstatera att flertalet medlemmar i Tonkonstnärs- förbundet redan har anlitats i försöks- verksamheten. Beredvilligheten att stäl- la sig till förfogande för de uppngter, som försöksledningen erbjudit dem, har alltsedan försöksverksamheten in- leddes varit mycket påtaglig. Så vansk- lig som konsertartistbanan tett sig i vårt land är det emellertid självklart att många av tonkonstnärerna sökt sig till näraliggande arbetsområden för att erhålla en dräglig utkomst. Detta har i viss utsträckning skapat svårigheter för dem, när det gällt att taga engagemang i försöksverksamheten som sträckt sig över en något längre period. Erforder— lig tjänstledighet har inte alltid kun- nat utverkas. Sådana svårigheter 'som- mer att i än större utsträckning göra sig gällande, när rikskonsertverksamhe- ten får större omfattning och önske- mål om längre konsertturnéer som en följd härav kommer att uppställas Ut- redningen finner att den blivande riks- konsertverksamheten bör äga möjlzghet att erbjuda ett antal tonkonstnärer fast anställning som konsertgivare i riks- konsertsammanhang, på samma sätt som försöksledningen under två år kun— de anställa Kyndelkvartetten på heltid.

En fortsatt utveckling av rikskonsert— verksamheten måste förutsätta engage- rande av ett ökat antal tonkonstnärer. Vid en fullt utbyggd verksamhet i samt— liga regioner kan man, som nyss anförts räkna med att cirka 20000 konsert- tillfällen kommer att arrangeras per år. Siffran skall jämföras med antalet

konserter under verksamhetsåret 1966/ 67 som var drygt 1 600. Det är därför av betydelse att undersöka, om det blir möjligt att genomföra ett så stort kon- sertntbud inom ramen för tillgängliga resurser på artistsidan, samt att under- kasta utbildningsanstalternas kapacitet och inriktning en granskning, om till— gången på tonkonstnärer visar sig vara otillräcklig.

Antalet i Sverige yrkesmässigt verk- samma tonkonstnärer kan uppskattas till omkring 1 500, om alla professionel- la eller halvprofessionellt aktiva med- räknas. Av dessa år cirka 600 fast an- ställda i de statsunderstödda symfoni- orkestrarna samt hos Sveriges radio. Ytterligare cirka 500 är fast anställda i militärmusikkårerna. De återstående 400 utgöres av fast anställda vid de ly- riska scenerna, fritt verksamma ton- konstnärer mfl kategorier. Till de nämnda grupperna kommer en stor ska- ra personer, som genomgått en långva- rig och kvalificerande musikerutbild- ning, men som med hänsyn till konst- närsbanans allmänt vanskliga utsikter föredragit att taga anställningar som musiklärare, som kyrkomusiker eller liknande.

Inte alla de nämnda artisterna kan ta- gas i anspråk för rikskonsertverksamhe- ten. Som framgår av grupperingen ovan är flertalet av dem anställda vid nå- gon musikinstitution och kan därför en- dast undantagsvis taga engagemang för konsertturnéer hos Rikskonserter. Från planerings- och kostnadssynpunkt är det nämligen angeläget att flertalet kon- serter får ingå i på förhand uppgjorda och kontrakterade turnéer, som under en relativt begränsad tidsperiod fullgö- res av de konsertgivande artisterna. Om det gäller orkestermusiker, som skall er- bjudas tillfälle att konsertera som solis- ter eller tillsammans i en ensemble, är det befogat att ett samarbete på ett tidigt

stadium inledes mellan Rikskonserter och ifrågavarande orkesters ledning, så att konsertturnén kan genomföras med minsta möjliga omak för båda parter. Utredningen återkommer till denna och hithörande frågor i ett senare avsnitt av detta kapitel.

En annan Omständighet som bör framhållas är, att konsertturnéerna stäl- ler vissa speciella krav på de musiker, som skall genomföra dem. De kan många gånger komma att möta en publik, som tidigare aldrig bevistat en konsert och som därför kan få sin känsla av »främ- lingskap» ytterligare stärkt, om inte ar- tisten kan etablera en riktig kontakt med sitt auditorium. I engagemanget måste man därför — åtminstone till en början _ räkna med en viss förberedel- setid för de tonkonstnärer, som ej tidi- gare deltagit i verksamhetens turnéer. En artist som trots en sådan förbere- delse ändå känner med sig att han inte kan möta de särskilda krav som ställes på honom bör givetvis avstå från att medverka i konsertturnéerna.

Från verksamhetens synpunkt är det angeläget att engagera så goda artister som möjligt. Härvidlag är kvalitetskra- vet utslagsgivande. Det gör sig i främsta rummet gällande för kvällskonserternas del men också i någon utsträckning för skolkonserternas vidkommande. I det sistnämnda fallet finnes emellertid möj— lighet att engagera mindre kända artis- ter och yngre musiker, som på detta sätt kan få utmärkta tillfällen att förvärva den i konsertsammanhang nödvändiga estradvanan.

Det ligger vidare i rikskonsertverk- samhetens idé att planera konsertgiv- ningen över flera år. En bestämd om— växling i fråga om program och pro- gramtyper måste göras. Rikskonserter bör välja programmen från musikens utgångspunkter i första hand och från artistens i andra hand. Detta kan — åt-

minstone så länge konsertntbudet är re- .lativt begränsat — leda till att i och för sig utmärkta artister och ensembler måste vänta någon säsong eller kanske ett spelår, innan deras tjänster på nytt kan tagas i anspråk. Men långtidsplane- ringen erbjuder också vissa fördelar för artisterna och ensemblerna; om under- handlingarna rörande engagemang på- börjas i god tid, blir det lättare för båda parter att nå en överenskommelse och förbereda en nödvändig tjänstledighet från anställningen.

De erfarenheter som SFRK haft under försökstiden av långtidsengagemanget av Kyndel-kvartetten och för något kor— tare tid av andra artister och artist- grupper har visat att sådana anställning- ar är såväl konstnärligt som ekonomiskt riktiga. Inför rikskonsertverksamhe- tens växande uppgifter torde det där- för vara både lämpligt och nödvändigt att utöka dessa långtidsengagemang. Dessa bör beröra såväl solister som duogrupper, trios och kvartetter. Även större ensembler än de anförda kan tän- kas komma ifråga för sådana arrange- mang. Sålunda kan det visa sig att verk- samheten kan behöva blåsarkvintetter, madrigalsånggrupper på fem personer, stråkkvintetter, jazzmusikergrupper, för att nämna några i ensemblesamman- hang ofta förekommande artistgrup- per. I vilken utsträckning sådana en- gagemang kan göras måste dock bli en avvägningsfråga. Det är dock ange- läget att dessa långtidsengagerade ar- tister inte utnyttjas i övermått i turné- sammanhang, då ständiga resor och många uppträdanden verkar tröttande och i längden kan verka menligt för de konstnärliga prestationerna. Mellan var— je turné bör därför viss tid avsättas för konstnärligt arbete, instudering av nya verk osv. Den vidsträckta erfaren- het, som dessa långtidsengagerade grup- per förvärvar, kan med fördel tagas till

vara vid instruktionsdagar för nybilda- de turnégrupper och liknande.

På längre sikt blir rikskonsertverk— samheten beroende av att utbildningen av tonkonstnärer bedrives med tillräck- lig intensitet. Det stora utbudet av kon- serttillfällen i en fullt utbyggd riks- konsertverksamhet kommer att ställa mycket stora krav på de nuvarande ut- bildningsanstalternas kapacitet. Det är därför nödvändigt att musikhögskolan i Stockholm, konservatorierna i Malmö och Göteborg, musikskolorna i Framnäs, Ingesund, Edsberg och Kapellsberg ef- ter den nu pågående utredningen om utbildningen av musiker göres rustade för att mottaga ett väsentligt större an— tal studerande.

Det allmänna intrycket är att musiker- yrket under senare år påtagligt minskat i attraktivitet, något som bla visat sig både vid intagningarna till musikhög- skolan — där särskilt de stråkmusikstu- derande är fåtaliga — och vid anställ— ningar av musiker vid symfoniorkest- rarna. Detta kan ha flera orsaker. Dels är musikeryrket relativt påfrestande ge- nom de ständiga offentliga framträdan— dena, dels är löneläget sådant, att många hellre söker sig till andra, angränsande yrkesområden. Löneläget har dock på senare tid förbättrats, även om en på- taglig eftersläpning ännu kvarstår. Om därtill rikskonserterna kan ge ökade möjligheter till konserterande för både solister och småensembler, kan detta så småningom leda till en förbättring av artisternas situation.

Det är dock angeläget att understryka, att de enskilda tonkonstnärerna av många skäl inte kan återkomma till samma platser alltför ofta; ett intervall på ett eller två år mellan konserttillfäl- lena framstår som önskvärt i en fram- tida rikskonsertverksamhet. Detta kom- mer att ställa stora krav på turnépla- neringen. Förhållandet leder enligt ut-

retdningens uppfattning fram till önske- måilet att vidga den nationella konsert- veirksamheten till en nordisk sådan. Försöksverksamheten har redan inne- håillit vissa inslag av ett nordiskt sam— .arlbete. Svenska orkestrar och ensemb- ler? har sålunda gästspelat i Danmark, Fimland och Norge, och nordiska en- .selmbler och solister har engagerats för föirsöksverksamheten i Sverige. Ett sam- arlbete har etablerats med Norsk Kul- tuirråds Rikskonsertutvalg, som föresla- gitt en försöksverksamhet med rikskon— serrter i Norge. Den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna gör en så- dain utveckling till ett följdriktigt led i dett nordiska kultursamarbetet.

lPå skilda sätt bör också de svenska tomkonstnärernas möjligheter att erhål- la engagemang i andra, utomnordiska lämder främjas. Det samarbete, som för- :sölksledningen i detta syfte inlett med Svrenska institutet har lett till vissa övrerenskommelser, som kommer att bli av stor betydelse för svenska konsert- mtusiker och ensembler.

]I KBU:s första betänkande redovisa- dess resultatet av en enkät rörande lo- kall- och instrumenttillgången på olika platser i landet. Undersökningen av 10- kallfrågorna som inte var fullständig vid tidlpunkten för betänkandets avlämnan- de;, har under mellantiden fullföljts av arlbetsmarknadsstyrelsen i samband med ent undersökning av kulturarbetarnas villlkor, som styrelsen företagit. Enligt vad KBU under hand inhämtat från styvrelsen föreligger nu en fullständig inwentering av lokaler, lämpade för oli— ka kulturella aktiviteter, däribland komsertgivning. KBU finner ej anledning attt i detta sammanhang redovisa om unldersökningens resultat. Det synes lämpligt att ledningen för den förordade rikskonsertverksamheten efter behov in- häimtar uppgifter från arbetsmarknads- styyrelsens register.

Instrumentfrågorna har under för- sökstiden inneburit vissa komplikatio- ner. Av KBU:s enkät framgick, att det i viss utsträckning fanns möjlighet att disponera pianinon på en mängd plat— ser i landet; antalet konsertflyglar var däremot ringa, och instrumentens kon- dition har i många fall varit rätt brist- fällig. Detta har medfört, att program- sättningen stundom måst begränsas, ef- tersom konsertartisterna ibland vägrat att spela på pianinon. SFRK har även haft svårigheter att uppbringa cembalos för barockprogram, och det kan vara befogat att rikskonsertverksamheten så småningom får disponera över ett antal sådana instrument, som kan placeras hos ensemblerna.

5.2.2. Orkestrar

För orkestrarnas vidkommande åter— står åtskilliga problem att lösa, innan de på ett smidigt sätt kan infogas i en blivande rikskonsertverksamhet. I den totalplanering för det framtida musikli— vets behov, som KBU eftersträvar med sina förslag, intar orkesterfrågorna en framskjuten plats. De berör såväl de statsunderstödda symfoniorkestrarna. som SCR-orkestrarna och militärmusik- kårerna.

Förslag av tidigare sakkunniga måste härvidlag beaktas, och nytillkomna om- ständigheter måste likaledes tagas med i beräkningen. Utredningens redogörel- se för orkesterfrågorna måste av den- na anledning bli utförlig, innan den kan redovisa sina egna förslag och syn- punkter. Rent alhnänt kan sägas, att utanför Stockholm finnes ingen enda symfoniorkester med sådan besättning att repertoaren för mycket stor orkes- ter kan givas ett fullgott utförande. De befintliga orkestrarna har vidare för liten numerär och för knappa ekono- miska resurser för att kunna taga upp

en väsentligt större programverksam- het än de nu kan genomföra. Med den utveckling av rikskonsertverksam- heten, som KBU förutsätter komma till stånd, innebär de statsunderstödda or- kestrarnas nuvarande belägenhet ett all- varligt hinder. Det är därför angeläget att frågorna om dessa orkestrar på nytt aktualiseras, så att en mer mångsidig planering omgående kan genomföras på denna viktiga sektor av vårt musikliv.

Tidigare utredningar Musikutredningen

MU framhöll i sitt betänkande avd. IV att konsertlivets geografiska och sociala bredd behövde vidgas. Större mångsi- dighet beträffande konsertformer och större frihet att gestalta konsertpro- grammen efter konstnärliga synpunkter borde eftersträvas.

MU föreslog att respektive städer skulle inträda som huvudman för sym- foniorkestrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle och i sista hand svara för kost— naderna för verksamheten. I de fall då orkestrar regelbundet konserterade på andra orter än i hemstaden, borde be— rörda kommuner lämna bidrag.

Statsbidrag borde på vissa villkor utgå av anslag under åttonde huvud- titeln till kommun, som inträtt som hu— vudman för helårsanställd symfonior- kester. Bidraget borde utgå med belopp uppgående till viss efter behovsgrade- ring beräknad del av fastställd löne- stat.

Antalet orkestermusiker, för vilka statsbidrag skulle få beräknas, borde utgöra i Stockholm 80, Göteborg 63, Malmö 55 och i de tre Övriga vardera 44 man. I lönestat borde konsertmästar- arvode och avlöning till fast anställd kapellmästare få inräknas. Tjänstgö- ringen skulle omfatta ett så stort antal

'normera

konserter som kunde motsvara 1100 timmar per år. För Malmöorkesterns vidkommande skulle tjänstgöringen vid stadsteatern inräknas. För de mindre orkestrarna måste man enligt MU räkna med att dels ett antal konserter måste givas på annan ort än i hemstaden, dels annan tjänstgöring blev nödvändig: sommarspelning, kammarmusikkonser- ter (i skolor, sjukhus etc.), pedagogisk verksamhet, medverkan vid samman- komster av olika slag. Kunde full tjänst- göring likväl ej uppnås, skulle inom viss gräns statsbidraget reduceras.

De angivna reglerna avsåg endast att statsbidragets storlek. Det skulle vara kommun obetaget att anstäl— la ett större antal orkestermusiker, ge högre avlöningar etc.

Antalet yrkesorkestrar med rätt till statsbidrag efter dessa regler skulle ej betraktas som bestämt en gång för alla. MU:s förslag gav rum för utökning av detta antal.

Hults utredning

Den 29 mars 1963 uppdrog Kungl. Maj:t åt intendenten vid stiftelsen Malmö kon- serthus Olof Hult att dels kartlägga den med statligt understöd bedrivna orkes- terkonsertverksamheten inom landet så- väl med hänsyn till dess omfattning som dess effektivitet i förhållande till kost- naderna, dels på grundval av gjorda er- farenheter framlägga förslag, lämpliga att tjäna som underlag vid utformning- en av en blivande eventuell omorganisa— tion av ifrågavarande verksamhet och dels undersöka möjligheterna och for- merna för ett samarbete mellan orkes- terinstitutioner och lyriska scener i Stockholm och Göteborg. Hults utred- ning (nedan citerad »Hult») avlämna— des i stencilerat skick till ecklesiastik- departementet den 20 februari 1964. Förslaget utsändes på remiss till berör-

da institutioner, musiklivets organisa- tioner och andra instanser. KBU av- lämnade sitt yttrande den 30 juni 1964.

Hult föreslog i sitt betänkande följan- de:

Orkestrarnas numerär. Slutmålet an- gavs för de mindre symfoniorkestrarna till 55 man; men en första utbyggnad borde vidtagas till 46 man enligt föl- jande stämbesättning:

8 primfioler, 6 sekundfioler, 4 alt- fioler, 4 violonceller, 3 kontrabasar (av vilken en borde ha tuba som biinstru- ment) 2 flöjter, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, 4 valthorn, 2 trumpeter, 3 ha- suner, 1 harpist, 1 pukslagare och 2 slagverksmän.

För närvarande hade orkestrarna i Hälsingborg, Norrköping och Gävle en- dast 30—32 mans besättning, vilket ut- gjorde en katastrofal underbemanning.

Avlöningsfrågor. Hult föreslog en be- tydande lönelyftning för landsortsor- kestrarnas vidkommande och anförde lönegraderna 19—22 för tuttimusiker och 20—23 för stämledare. För konsert- mästare föreslogs lönesättning ett steg ovanför tuttimusiker jämte lönetillägg på 3 000 kr. i Stockholm, 2 500 i Göte- borg och Malmö samt 2 000 kr. i övriga orkestrar.

Huvudmannaskap och administration. Huvudman för orkesterinstitution bor- de vara den kommun, där orkestern var förlagd. Orkesterinstitutionens an- gelägenheter borde handhavas av en styrelse på förslagsvis nio personer, i vilken Kungl. Maj :t skulle utse ordfö- rande och tre ledamöter, stadsfullmäk- tige fem (vid delat huvudmannaskap tre resp. två eller två, två, en från be- rörda städer).

Inom styrelsen skulle utses ett arbets- utskott med orkesterinstitutionens di- rektör jämte chefskapellmästare som självskrivna ledamöter. Vid sin sida skulle styrelsen ha ett programråd till

vilket kunde knytas olika experter, så- som tonsättare och musikhistoriker. Även lokala representanter för högre musikutbildningsanstalt samt för sko- lan borde kunna ingå i programrådet. Orkestrar med regionverksamhet bor- de på varje ort, där regelbunden kon- sertverksamhet bedrevs, ha en kontakt- man, utsedd av stads- eller kommunal- fullmäktige. Dessa kontaktmän före- slogs ingå i ett representantskap, som borde inkallas minst två gånger per år, varav det ena sammanträdet borde hål- las, då programrådets repertoarplan förelåg i preliminärt skick. Represen- tantskapet fick då möjlighet att fram-_ föra önskemål om program och konsert- dagar, som kunde beaktas vid utarbe- tandet av den definitiva säsongplanen. Varje statsunderstödd orkester borde ha en fast administration. Hult föreslog för de minsta orkestrarna: en direktör, en kassör, en kanslist, en orkestervakt- mästare, tillika bibliotekarie, en reklam- man och biljettkassörska (de båda sist- nämnda deltidsanställda). För de stör- re institutionerna (Stockholm, Göte- borg, Malmö) borde tillkomma en kam- rer och en sekreterare och eventuellt andra personalförstärkningar. Bidragsgivningen. Liksom MU ansåg Hult att en anslagsgivning över riks- staten var att föredraga framför den dittills tillämpade medelstill-delningen över lotterimedelsanslaget. (En sådan omläggning ägde rum redan innan be- tänkandet avlämnades.) Visserligen medförde en sådan anslagsberäkning att anslagsbehoven måste redovisas när— mare ett år innan det budgetår börja- de, för vilket anslaget var avsett. Det kunde vara förenat med vissa svårig- heter att någorlunda exakt beräkna me- delsbehovet på så lång sikt, speciellt för en verksamhet som konsertgivning, vil- ken till följd av sådana oberäkneliga faktorer som omsvängning i publikin-

tresset, publiksmak beträffande artist- val, repertoar m.m. måste anses vara av synnerligen flexibel natur. Men den- na svårighet skulle kunna elimineras genom att i riksstaten upptogs ett re- servationsanslag av betryggande stor- lek för oförutsedda kostnader.

Bidraget från det allmänna borde be- räknas på det underskott som förelåg sedan utgifternas slutsumma minskats med summan av samtliga inkomster (från konserter, teatertjänstgöring, even- tuella radioengagemang samt program- försäljning).

Central instans. Liksom MU föreslog Hult inrättandet av ett statens mu- sikråd för central översyn och sam- ordning av konsertverksamheten i lan- det. (Förslaget har delvis blivit inak- tuellt sedan teater- och orkesterrådct inrättades den 1 juli 1964). I förslaget ingick även kravet på en mer ända- målsenlig och effektiv organisation av den inspektion av yrkesorkestrarnas verksamhet som nu förekom. Inspektö- ren skulle tjänstgöra som remissinstans beträffande anslagsäskanden och frå- gor, som hade med musiklivets organi- sation att göra; han skulle vidare med hjälp av särskilda anslag, som ställts till musikrådets förfogande, taga initia- tiv till beställning av ny musik av in- hemska tonsättare, samt pröva och be- sluta om särskilda anslag för frigöran- de av enskilda musiker eller grupper av musiker från orkesterarbetet i syfte att bereda dem möjlighet till fortsatta stu- dier.

I fråga om de enskilda orkestrarna an- förde Hult följande.

Hovkapellet och Stockholms filhar- moniska orkester (SFO); Alltsedan sin tillkomst 1914 hade SFO intagit en do- minerande position i Stockholms mu- sikliv. Sedan hovkapellet på 1920-talet upphört med sina symfonikonserter ha- de SFO varit ensam om att ge offent- liga symfonikonserter i huvudstaden.

Situationen hade emellertid ändrats: radioorkestern hade funnit det nödvän— digt att söka sig ut i det offentliga korn— sertlivet för att tillgodogöra sig den stimulans, som det direkta mötet med en publik kunde ge. Härtill kom att hovkapellet också prövade att upptaga sin konsertverksamhet.

Alla tre orkestrarna strävade efter en utvidgning av sin numerär. Hult fram- höll, att denna samfällda strävan att utöka Stockholmsorkestrarna måste l-e— då till kaos på andra håll, d.v.s. i landsorten, där man icke hade möjlig-' het att bjuda löner och arbetsvillkor, som kunde konkurrera med vad man i huvudstaden kunde ställa i utsikt. Om inte snara åtgärder vidtogs för att få till stånd en ändring av denna sedan. lång tid pågående åderlåtning av lands- ortsorkestrarna på deras bästa krafter. blev dessa orkestrars verksamhet dömd att föra en tynande tillvaro, oavsett vil— ka andra i och för sig än så betydelse- fulla åtgärder som kom att vidtagas.

Hult kunde inte finna att huvudsta— den på ett rationellt sätt kunde utnyttja tre stora orkestrar med tillhopa cirka 300 mans besättning _ d. v. 5. fler mu- siker än vad samtliga yrkesorkestrar utanför Stockholm förfogade över. Hult anförde exempel från det kontinentala musiklivet, där man bl.a. i Västtysk- lands musikstävder sammanslagit opera— och konsertorkestrar. Detta innebar ska— pandet av jätteorkestrar, varigenom det blev möjligt att införliva verk med re- pertoaren såväl för den musikdramatis— ka som den symfoniska verksamheten. vilka krävde en mycket stor orkester- apparat för att komma till sin rätt.

Hult föreslog en sådan sammanslag— ning av hovkapellet och SFO. Detta skulle förutsätta ett intimt samarbete mellan de båda institutionerna, särskilt vid utarbetandet av generalprogram- men, så att man kunde undvika att samtidigt på operan och i konserthuset

framföra verk, som krävde exceptionellt stor orkesterapparat. Den gemensamma orkestern borde enligt Hult få en be- sättning på 156 man, d.v.s. 36 man mindre än de båda nuvarande orkest- rarnas sammanlagda numerär. Några avskedanden skulle ej förekomma; i den mån radioorkestern kom att utvidgas borde dock självklart och utan svårighet överenskommelse kunna träffas med övertaliga musiker att flytta dit; dess- utom kunde man räkna med en viss åter- eller utflyttning till landsorten, särskilt om dess orkestrar kunde erbjuda så- dana löneförmåner, som hittills varit förbehållna huvudstaden. F.ö. måste man räkna med en lång övergångstid. innan de föreslagna åtgärderna kunde träda i kraft.

Göteborgs orkesterförening. I Göte- borg var två yrkesorkestrar verksamma, Göteborgs orkesterförening och Stora teaterns orkester.

Orkesterföreningen gav varje säsong ett 60-tal offentliga konserter, av vilka 43 var symfonikonserter, 7 folkkonser- ter, anordnande i samarbete med Gö- teborgs arbetsinstitut, och 10 skolkon- serter. Orkestern hade f. n. 65 mans be- sättning.

Därutöver hade orkestern f. 11. ett om- fattande samarbete med Sveriges radio, vilket dock under senaste åren fått mindre omfattning. Härigenom minska- des också lden årliga ersättning, som Sveriges radio erlagt till orkesterför- eningen, 5/12 av orkesterpersonalens to— tala lönekostnader. Staten och Göte— borgs stad hade tilldelat orkesterför- eningen tilläggsanslag för att kompen- sera inkomstbortfallet.

Huvudman för institutionen var en sammanslagning, Göteborgs orkester- förening, bestående av konsertabonnen- terna. Denna förening valde en för- samling om 15 personer, benämnd full- mäktige i Göteborgs orkesterförening, som sedan utsåg sju av föreningens nio-

mannastyrelse; de övriga två ledamö— terna utsågs av stadsfullmäktige.

Den andra yrkesorkestern på 32 man var knuten till Stora teatern. Musiker— na var helårsanställda och hade i stort sett samma löneförmåner som orkester- musikerna i Malmö, Norrköping, Häl- singborg och Gävle. Hela orkestern el- ler delar av denna medverkade vid cir- ka 240 föreställningar varje verksam- hetsår. Härtill kom under sommarmå- naderna ett 20-tal friluftskonserter.

För att motverka de vikande publik- siffrorna vid orkesterföreningens kon- serter borde antalet offentliga konser- ter nedbringas och längre repetitionstid användas. Främst borde emellertid stör- re konstnärlig slagkraft skapas genom en utökad orkesternumerär. För Stora teatern var den nuvarande orkesterstyr- kan helt otillräcklig för större delen av operarepertoaren. En svårighet er- bjöd utrymmet i teaterns orkesterdiket' det 60-tal musiker, som fick anses vara ett minimum för exempelvis Verdi-re- pertoaren, kunde under inga förhållan- den beredas plats här. Teaterns lokal- frågor stod emellertid under debatt och torde inom en snar framtid bringas till en lösning. Orkesterfrågan måste plane- ras med hänsyn till en eventuell ny- byggnad.

Hult fann det rationellt att i första hand sammanslå de musikerstyrkor som orkesterföreningen och Stora tea- tern förfogade över. Därigenom skulle en numerär på 97 musiker erhållas. Denna kunde anses vara tillräcklig för symfonikonsertverksamheten, medan 'det för operaverksamheten praktiskt ta- get aldrig kom ifråga med en så stor orkesterstyrka. En samordning av verk— samheterna skulle emellertid kunna leda till vissa svårigheter. Hult ansåg därför att en ytterligare utökning av orkesternumerären —— förslagsvis till 111 musiker -— borde övervägas. Göteborgs stad borde såsom tidigare

anförts inträda som huvudman för den nya orkesterinstitutionen. Den samla- de musikerstyrkan borde anställas och administreras av institutionens styrelse, vilken såsom tidigare anförts skulle er- hålla statliga och kommunala anslag. Stora Teatern skulle i framtiden köpa erforderliga musikertjänster av orkes- terinstitutionen enligt det system, som tillämpades mellan stadsteatern och konserthusstiftelsen i Malmö. Orkester- institutionen och Stora Teatern borde ha varsin chefskapellmästare. Orkester- institutionen borde ge en huvudserie om 20—26 symfonikonserter per år.

Hult föreslog att dessa borde förläg- gas så, att orkestern under vissa perio- der huvudsakligen kunde ägna sig åt symfonikonserter. Stora teatern borde under dessa tider koncentrera sig på operett- och musicalföreställningar, som krävde en mindre orkester. Under den egentliga operaverksamheten skul- le konsertverksamheten i huvudsak in- riktas på kammarmusik i varierande en— sembler eller symfonisk musik med be- gräsad orkesterapparat.

Orkesterverksamheten i Skåne. Stif- telsen Malmö konserthus, som inledde sin verksamhet 1925, fick med stads- teaterns tillblivelse en lokal för sin verksamhet. De gångna årens erfaren- het hade tydligt visat vilka olägenhe- ter detta hälftenbruk inneburit för så- väl teater- som konsertverksamheten. Under säsongen medverkade orkestern vid cirka 35 offentliga konserter, ett 10-tal skolkonserter samt vid något över 200 teaterföreställningar. Under som— marmånaderna spelade hela orkestern eller delar därav vid ett 40—tal frilufts— konserter, och dessutom gjorde orkes— tern minst 13 inspelningar per år för Sveriges radio. Orkestern räknade 58 fast anställda musiker.

Huvudman för orkesterinstitutionen i Malmö var stiftelsen Malmö konsert-

hus, vars reglemente fastställts av Kungl. Maj:t. Ordförande och två ledamöter tillsattes av Kungl. Maj:t och övriga fyra ledamöter av stadsfullmäktige.

Enligt kollektivavtal mellan stiftelsen och svenska musikerförbundet var mu- sikerna skyldiga att tjänstgöra vid dels av stiftelsen och av stadsteatern an- ordnade konserter och föreställningar, dels av stiftelsen anordnade utsänd- ningar och inspelningar för Sveriges radio, dels ock erforderliga repetitio- ner.

Förutom orkestern i Malmö fanns i Skåne Nordvästra Skånes orkesterför- ening, som utövade regelbunden kon- sertverksamhet i Hälsingborg samt på orter i närheten. Orkestern omfattade 30 man och gav varje säsong något över 70 offentliga konserter, däri inräknat 18 skolkonserter samt ett 30-tal fri- luftskonserter. Av spelplanens konser- ter ägde ett 40-tal rum i Hälsingborg, 12 i Landskrona, 6 i Höganäs, 5 i Ängel- holm, 4 i Örkelljunga, 2 i respektive Hässleholm och Åstorp samt 1 i respek- tive Laholm och Osby.

Huvudman för orkestern var en ideell förening, bestående av konsertabonnen- terna. Föreningens angelägenheter hand— hades av en styrelse om 11 personer, av vilka sex valdes av den ideella för- eningen, tre av stadsfullmäktige och två av orkesterns ordinarie musiker.

Hult anförde att båda skåneorkestrar- nas numerär för närvarande var otill- räcklig. Hälsingborgsorkestern skulle behöva utökas till 55 man för att mot- svara de minimikrav, som större delen av symfonirepertoaren ställde på or- kestern. Också Malmö-orkestern var för liten med hänsyn till arbetsuppgifter— nas omfattning dels inom stiftelsen Malmö konserthus, dels inom Malmö stadsteater. Det var dock ingalunda rimligt att utöka båda dessa orkester- grupper var för sig, när man kunde

uppnå en avsevärt högre kvalitet och rationellare arbetsförhållanden genom att slå samman de båda orkestrarna till en enda, vilken med någon utökning av den sammanlagda numerären (nu 58 +30 : 88) förslagsvis borde få 97 musiker.

Hult fann en rad skäl tala för en sådan sammanslagning. De geografiska förhållandena i det tätbefolkade Skåne erbjöd bättre förutsättningar för en re— gionverksamhet än någon annan del av landet. En skånsk orkester kunde utan svårigheter ge regelbundna konserter inte bara i Malmö och Hälsingborg utan även i en rad andra städer, såsom Kri- stianstad, Hässleholm, Ängelholm, Landskrona, Eslöv och Ystad.

För en dylik sammanslagning talade jämväl det faktum att publikfrekvensen vid hälsingborgskonserterna var påfal- lande läg.

Genom den föreslagna skånska sym- foniorkestern skulle alla de nämnda städerna och eventuellt ytterligare nå- gon stad eller annan tätort kunna få konserter av storstadskvalitet.

Utslagsgivande var framför allt den kvalitet, som det skulle bli möjligt att ge konserterna med en 97-mannaorkes- ter. Detta skulle utan tvekan vara det bästa sättet att motverka den nuvarande vikande besöksfrekvensen. En gransk- ning av de senaste årens generalpro- gram visade att 1/4 av repertoaren icke kunnat spelas i den utformning som föreskrivits i partituren.

En stor symfoniorkester skulle även visa sig attraktiv för solister och diri- genter. Det skulle bli lättare att få gäst- spel av dirigenter och solister av inter- nationell elitklass, så mycket mer som det med den utvidgade regionverksam- heten skulle bli möjligt att engagera dem för flera konserter i följd. Fram- för allt kom ett sådant arrangemang publiken till godo.

Den skånska symfoniorkesterns verk- samhet borde liksom göteborgsorkes- terns disponeras så, att vissa perioder koncentrerades på symfoniverksamhe— ten. Under dessa perioder borde enligt Hult givas en huvudserie med ett 20-tal konserter. Detta skulle innebära en ganska kraftig nedskärning för Malmös vidkommande, där antalet konserter spelåret 1963/64 utgjorde 37. För Häl- singborg torde antalet konserter av det- ta slag lämpligen kunna sättas vid 16 mot (1963/64) 28. Totalt skulle antalet konserter icke komma att minska, då orkestern vid sidan av de stora sym- fonikonserterna skulle bereda plats för konserter av annan typ. Under opera- perioderna kunde sålunda konserter med mindre spelgrupper ges i såväl Malmö som Hälsingborg och i andra orter i Skåne.

Orkesterverksamheten i Örebroregio- nen. I mellersta Sverige var — vid si- dan av Stockholmsorkestrarna _ två yrkesorkestrar verksamma, norrköpings- respektive örebroorkestern.

Norrköpingsorkestern räknade 30 or- dinarie musiker och gav (spelåret 1962/ 63) totalt 100 konserter, varav 72 i Norrköping, 15 i Linköping, 2 i Vad- stena och 1 i respektive Finspång, Kisa, Kolmårdssanatoriet, Mjölby, Motala och Åtvidaberg. (Siffrorna inkluderade ock— så skolkonserter). För Sveriges radio gjorde orkesterföreningen enligt avtal 13 inspelningar.

Huvudmannaskapet för norrköpings- orkestern utövades av en ideell för- ening, vars medlemmar bestod av kon- sertabonnenterna och orkestermedlem- marna. Föreningens styrelse på 11 per- soner utsågs av orkesterföreningen (7), av orkesterns kamratförening (2) och stadsfullmäktige (2).

Örebroorkestern hade från och med den 1 september 1962 11 fast anställda stråkmusiker, vilka dels konserterade

som kammarorkester, dels utgjorde stommen i 'den i övrigt av amatörer och militärmusiker bestående 60-mannaor- kester, som verksamhetens huvudman Örebro orkesterstiftelse förfogade över. Stiftelsens styrelse bestod av 8 ledamö- ter, av vilka 7 utsågs av Örebro stad och 1 av Örebro läns landsting.

Hult föreslog att de båda orkestrarna tillsammans skulle bilda en orkester, mellansvenska symfoniorkestern, med en besättning på 46 man. Orkestern skulle avses för konsertverksamhet i såväl Norrköping och örebro som på ett antal andra platser. Verksamheten borde inte uteslutande inriktas på sym- fonikonsertprogram utan även på kam- marmusik, varigenom repertoaren skul- le få en viss bredd och omväxling.

Örebro föreslogs bli förläggningsort för denna orkester. Geografiska skäl talade härför. Med utgångspunkt i Öre- bro fanns det möjlighet att ge regel- bundna konserter i en rad mellansvens- ka städer: Eskilstuna, Katrineholm, Mo- tala, Kumla, Mariestad, Karlstad, Kristi- nehamn, Filipstad, Nora, Lindesberg, Arboga och Köping.

Från b'efolkningssynpunkt var för närvarande Norrköpings- och Örebro- regionerna varandra likvärdiga. Inom ett område med 25 km radie från respek- tive städer bodde 115 000—120 000 män- niskor. Ett i sammanhanget betydande försteg borde Örebro ha genom de möj- ligheter staden hade att bli ett kultur- centrum för denna del av mellansve— rige.

Ett avgörande skäl för orkesterns för- läggning till Örebro fann Hult vara att Norrköping saknade lämplig konsert- lokal. Den hörsal, som nu användes för konsertändamål, saknade erforderliga utrymmen för administration. Likale- des saknades personalutrymmen, som var oundgängliga för en orkester av den storleksordning som här föreslogs.

Regelbundna större konsertserier med symfoniorkester skulle givas i såväl Norrköping som Örebro. En serie om minst 16 abonnemangskonserter borde givas varje spelår i Örebro, och kon- serterna skulle sedan dubbleras i Norr- köping. Därtill kom på bägge platserna ett lämpligt antal skolkonserter. Anta— let konserter på övriga orter borde vara 3 ä 6 per spelår, skolkonserter inräk- nade. '

Gävleborgs läns orkesterförening. Den- na orkester hade för närvarande 30 fast anställda musiker. Under spelåret med- verkade orkestern vid cirka 75 offent- liga' konserter, varav 24 skolkonserter. Under sommarmånaderna gav orkestern friluftskonserter. Förutom i Gävle kon- serterade orkestern i Hudiksvall, Igge- sund, Sandviken, Söderhamn och Upp- sala och mera oregelbundet även på en del mindre orter.

Huvudman för gävleorkestern var en ideell förening, vars medlemmar ut- gjordes av konsertabonnenterna och or- kesterns medlemmar. Styrelsen på 7 ledamöter valdes" av föreningen (2), av länsstyrelsen och landstingets förvalt- ningsutskott (1 + 1), av drätselkamma- ren i staden (2) och av orkestern (1).

Hult föreslog att Gävle fortfarande skulle vara orkesterns stationeringsort och att den hittillsVarande regionverk- samheten skulle" bibehållas. Orkestern borde såsom tidigare anförts utökas till 46 man. * '

Förutom Gävle borde orkestern i första hand förse Uppsala med regel- bundet återkommande konserter. Mel- lan dessa två städer hade tidigare sam- arbete etablerats i fråga om en stads- teater, och även tidigare hade ett visst samarbete på musikens område ägt rum. Utom Uppsala borde gävleorkes- tern också regelbundet förse Falun med konserter. Avståndet mellan Gävle och Falun var ungefär lika stort som mel-

lan Gävle och Uppsala, och Falun hade hittills saknat regelbunden konsertverk- samhet av yrkesorkestrar.

Konsertverksamheten i Sandviken, Hudiksvall och Söderhamn borde bibe- hållas liksom i de övriga större orter inom Gävleborgs län, där orkestern ti- digare givit konserter.

Verksamheten i Gävle borde omfatta 16 konserter per spelår —— ej huvud- sakligen symfonikonserter utan även program för mindre besättning. Kon- serterna kunde dubbleras i Falun och Uppsala. På övriga orter borde orkes- tern ge ett antal konserter — 3 å 6 — som svarade mot efterfrågan och mot orkesterns praktiska resurser. Även skolkonsertverksamhet borde ingå i orkesterns uppgifter. Om möjligt borde denna orkester också kunna genomföra gästspel i Östersund och på andra orter längre upp i Norrland,

Kostnadernas fördelning. Efter-den— na genomgång av de statsunderstöd- da symfoniorkestrarnas dåvarande be- lägenhet och föreslagna kommande or- ganisation m.m. övergick Hult till att diskutera formerna för den regionala konsertverksamheten, särskilt beträf— fande orkestrarna i Malmö, Örebro och Gävle. *

Hult föreslog med hänsyn till det varierande antal konserter, som ifråga- varande orkestrar skulle komma att ge utanför sina förläggningsorter, att de kommunala bidragen från orterna inom orkestrarnas regioner måtte beräknas per konsert, varvid hänsyn fick tagas till om det gällde en solist-, en kammar- eller en symfonikonsert. Bidragens storlek fick även avvägas med hänsyn till kommunens skatteunderlag och eko- nomiska situation i övrigt. I den för- handlingsdelegation, som behövde in- rättas för att besluta i sådana frågor, borde lämpligen ingå representanter för icke endast de berörda kommunerna

utan även den av Hult föreslagna cen- trala instansen, musikrådet.

När det gällde städer inom de olika räjongerna, som föreslagits få i stort sett lika många konserter som orkes- terns förläggningsort, borde större reci- procitet eftersträvas. I dessa fall — som gällde Hälsingborg, Norrköping och Falun — kun-de det lämpligen ske ge- nom ett avtal om hur stor del av de kommunala anslagen som var och en av städerna skulle svara för, sedan de konsertköpande kommunernas bidrag frånräknats.

SCR-orkestrarna. Med den nuvaran- de omfattningen av de statsunderstöd- d-a symfoniorkestrarnas verksamhet och även efter en utvidgning i enlighet med de av Hult väckta förslagen låg fortfa- rande två tredjedelar av Sveriges yta utanför de områden, som kom att beröm, r-as av dessa orkestrars verksamhet.

Det fanns därför anledning att beakta de insatser som gjordes av orkestrar anslutna till Sveriges orkesterförening- ars riksförbund (SOR), vilka enbart eller till övervägande delen bestod av amatörmusiker.

Hult föreslog att dessa orkestrar i . viss utsträckning skulle erhålla stats- bidrag —— förslagsvis 500 kr — till sin verksamhet, under förutsättning att or- kestrarna arbetade regelbundet och med allvar, vilket torde kunna garanteras genom kravet att kommunen som vill- kor för statsbidragets utgående skulle skjuta till minst samma belopp. För orkestrar, som utövade regelbunden konsertverksamhet av en kvalitet som kunde godkännas av den statliga in- spektionen, föreslog Hult ett fortsatt statligt stöd i den form som för närva- rande tillämpades. Beloppet per kon- sert kunde dock varieras, så att det så långt möjligt avpassades till överens— stämmelse med de olika SCR-orkest- rarnas konstnärliga kapacitet.

SCR-verksamheten borde enligt Hult vidareutvecklas, dels på angivet sätt, dels genom att nya SDR—orkestrar upp— rättades på platser, där förutsättningar härför kunde föreligga.

Hult föreslog vidare att ett antal av de större och livskraftigare SOR-or- kestrarna utvidgades till verkliga sym- foniorkestrar, kapabla att utföra musik av mera krävande art. Detta behövde ej innebära att amatörinslaget i dessa or- kestrar skulle försvinna. Tvärtom borde man kunna räkna med ett ökat intresse bland amatörerna inför en sådan ut- veckling.

Dessa utvidgade SOR-orkestrar bor- de förläggas till städer, där tillgång fanns på militärmusiker, som kunde svara för behovet av blås- och slag- verksinstrumentalister. I stråkstämmor- na var det alltid lättare att få fram amatörer, som kunde användas direkt eller läras upp att spela med i en or- kester. Men även i dessa stämmor torde det krävas en kärna av yrkesmusiker som stämledare och förebilder och eventuellt handledare för deltagande amatörer. Hult föreslog att dessa yr- kesmusiker skulle uppgå till 14 man per orkester, fördelade med fyra man i vardera violinstämman och två i respek- tive alt-, violoncell- och kontrabasstäm- morna.

Hult föreslog att nio sådana »orkes- terkärnor» skulle upprättas och för- läggas till följande städer: Karlskrona, Halmstad, Jönköping, Linköping, Udde- valla, Västerås, Sundsvall, Umeå och Boden. Den enda av de nämnda städer- na som saknade militärmusikkår var Sundsvall. Den där befintliga SOR-or- kestern hade hittills utan olägenhet ef- ter behov kunnat anskaffa militärmu- siker från Sollefteå, trots att avståndet mellan de båda städerna var relativt stort.

Inrättandet av nio sådana större SOR-

orkestrar förutsatte ett organisatoriskt samarbete mellan militärmusikväsendet och SOK-orkestrarna. Direktiv från cen- tral militär myndighet rörande rikt- linjerna för detta samarbete ansågs vara av värde vid förhandlingarna.

Såsom villkor för att statsbidrag till en heltidsanställd musiker skulle kunna utgå föreslog Hult en fullgjord årlig tjänstgöring omfattande minst 900 tim- mar. Enligt en beräkning —— baserad på 6 symfonikonserter (stor orkester), 6 kammarkonserter, 13 skolkonserter och 30 frilufts- och sjukhuskonserter (kammarorkester) samt konserter utan- för förläggningsorten, 8 konserter och 12 skolkonserter och 12 skolkonserter i centralskolor (alla med kammarorkes- tern), res- och väntetider —— skulle tjänstgöringen per år uppgå till 1 056 timmar, vilket väsentligen översteg de 900 timmar, som uppställts som mini- mum för statsbidrag.

I sin kostnadsberäkning för statsun- derstödd SCR-orkester med 14 yrkesmu- siker i stråkstämmorna upptog Hult för- slagsvis lönegraderna 18—21 och 19— 22 för dessa samt dirigentarvode enligt lönegrad 22—25. Vidare beräknades ar- voden för deltagande militärmusiker med 150 kr per konserttillfälle och för deltagande amatörer med 50 kr per kon- serttillfälle.

Inspektionen av SCR-orkestrarnas verksamhet borde enligt Hult anförtros en heltidsanställd inspektor med upp- gift att jämväl utbygga repertoarbiblio- teket och medverka vid engagemang av solister och gästdirigenter.

KBU:s remissyttrande

Utredningen tillstyrkte oreserverat Hults hemställan om en förstärkning av de små orkestrarna men ville samtidigt understryka, att en orkester på 45—60 man dels kunde framföra en stor del

av den klassiska repertoaren utan för- vanskning, dels med fördel vara avpas- sad till en inte så ringa del av den nu- tida musiken med dess differentierade besättningstyper.

Men härtill kom, vilket utredaren för- bigått, att utvecklingen av de audivi- suella hjälpmedlens roll i det allmänna skolväsendet skett med explosionsartad hastighet under de allra sista åren. In- om få år torde varje stad med länsskol- nämnd besitta en audivisuell central av yppersta kvalitet, där det blev möjligt att snabbt och till relativt låga kost- nader framställa även musikaliskt stoff för undervisningen. Här kunde de mind- re orkestrarna finna nya kompletteran- de uppgifter av stort intresse. KBU vil- le även i sammanhanget understryka att både grammofonskivan och ljudbandet torde komma att spela en väsentlig roll i utbyggnaden av vårt konsertliv utan- för städer och tätorter. I framställandet av en sådan bruksrepertoar borde det finnas plats för ett rationellt utnyttjan- de av dessa orkestrar.

Hult har hävdat att likalönsprincipen måste genomföras dels mellan lands- ortsorkestrarna för sig, dels mellan landsortens och huvudstadens orkest- rar. Enligt KBU var likalönsprincipen riktig i den meningen, att enhetliga nor- mer för lönesättning av olika arbets- uppgifter måste verka befordrande på både kvalitet och arbetsro. Men KBU ansåg sig böra framhålla, att tillämp— ningen av likalönsprincipen borde inbe- gripa en värdering av arbetsuppgifter- nas omfång och svårighetsgrad. I dagens läge framförde SFO och radioorkestern en repertoar, som till stora delar var tekniskt mer svårspelad än den, som framfördes i landsorten. Ändrades re— pertoarpolitiken enligt vad som anförts ovan, borde detta föra till en annan till- lämpning av löneprinciperna. KBU an- såg inte, att likalöneprincipen skulle

medföra att de nu kvalitativt högtstå- ende huvudstadsorkestrarna skulle ris- kera att förlora sina värdefullare med- arbetare, då man ändå generellt kunde räkna med att Stockholm skulle bli det naturliga slutmålet i karriären.

I ett särskilt avsnitt behandlade Hult möjligheterna att utvidga orkestrarnas regionverksamhet. En kontinuerlig så- dan upprätthölls för närvarande av or- kestrarna i Gävle, Hälsingborg och Norr- köping, om än inte så fast organiserad som önskvärt vore. KBU anslöt sig till Hults åsikt, att en sådan regional verk- samhet måste betraktas som både konst- närligt och ekonomiskt riktig. Vissa de- lar av landet hade ingen kontakt med ett professionellt orkesterspel, samti- digt som publikunderlaget i orkestrar- nas stationeringsorter var för litet för att ge ensemblerna full sysselsättning in- för välfyllda salonger. En minskning av antalet konserter inte bara i Gävle, Hälsingborg och Norrköping utan ock- så i Göteborg och Stockholm, ersatta av viss regional och turnémässig verk- samhet, torde vara att rekommendera. Hult skisserade en sådan verksamhet inte endast i form av orkesterverksam- het utan även som en kammarmusika- lisk produktion i smärre grupper. En sådan utveckling skulle kunna skapa förutsättningar för en naturlig anknyt- ning till rikskonsertverksamheten.

KBU framhöll, att man inom ramen för försöksverksamheten med rikskon- serter också förutsett att en sådan ut- veckling måste stimuleras. De större or- kestrarna i Stockholm och Göteborg borde i likhet med radioorkestern pre- senteras i landsorten med en repertoar, som annars inte kunde framföras där. De mindre orkestrarna kunde kontinuer- ligt under säsongen göra repriskonser— ter i tätorter runt stationeringsorten och i samband härmed erbjuda skolorna kammarmusikgrupper för skolkonserter.

Hults synpunkter på kostnadsfördel- ningen mellan berörda kommuner i frå- ga om en regional orkesterverksamhet borde enligt KBU prövas i samband med slutbehandlingen av utredningens gene- rella förslag om en rikskonsertverksam- het. Ett differentierat bruk av orkester- ter, kammarmusikkonserter och orkes- terkonserter inom såväl kvälls- som skolkonsertverksamhetens ram torde eniigt KBU vara en av de viktigaste förutsättningarna för en ekonomisk sund utveckling av rikskonsertverk- samheten, samtidigt som en sådan or- ganisation kom att verka stärkande på konsertinstitutionernas funktion inom hemortens musikliv.

KBU ansåg sig vid remissvarets av- lämnande inte kunna taga ställning till Hults förslag rörande formen för or- kestrarnas ledning, administration och skapandet av särskilda representant- skap. Samtliga frågor torde på ett eller annat sätt komma att beröras i utred- ningens slutbetänkande. Däremot fann KBU ingen anledning att invända mot Hults förslag om kommunalt huvudman- naskap för orkesterinstitutionerna men ville icke då taga ställning till anslags- fördelningen mellan stat och kommun.

I Hults betänkande framlades i ett huvudavsnitt många radikala förslag om rationaliseringsåtgärder av orkester- verksamheten. KBU ville sammanfatt- ningsvis konstatera, att nationaliserings- förslagen tyvärr framförts med så otill- räckligt underbyggda motiveringar att ytterligare utredningar var nödvändiga. KBU har därför endast översiktligt kun- nat taga ställning till förslagen.

Förslaget om sammanslagning av olika orkestrar avsåg 1) SFO och kungl hov- kapellet; 2) Göteborgs symfoniorkester och Stora teaterns orkester; 3) Konsert- husstiftelsens i Malmö orkester och Nordvästra Skånes orkesterförenings or- kester; och 4) orkestrarna i Örebro och Norrköping med förläggning till Örebro.

Sammanslagningarna var enligt KBU inte helt likartade. I Stockholm respek- tive Göteborg var det fråga om två or- kestrar med skilda funktioner, nännli- gen en konsertorkester och en teater- orkester. I Malmö—Hälsingborg respek- tive Örebro—Norrköping tillkom att ensemblerna hade olika hemorter.

De jämförelser som Hult gjort mellan västtyska förhållanden och de i Stock- holm fann KBU mycket ofullständiga, och de kunde inte användas som ar- gument för en sammanslagning. Ut- redningen erinrade om att man under 1950-talet undersökte möjligheterna att sammanslå SFO med radioorkestern. Planerna skrinlades, då huvudmanna- frågan ej kunde lösas. KBU ifrågasatte, om möjligheterna att på ett praktiskt sätt lösa huvudmannaskapet var större vid en fusion mellan hovkapellet och SFO. Då institutionernas arbetssätt var väsentligen olika, och teaterns känslig- het som arbetsform troligen måste leda till viss prioritet vid förfogandet över den samlade musikerskaran, kunde en nedskärning av symfoniverksamheten förväntas bli resultatet av sammanslag- ningen. Därest sammanslagningen dess- utom medförde en sänkning av symfo- nikonserternas kvalitet, vilket enligt ex- perter kunde befaras, då dels arbetssät- tet inom dessa två ensembletyper var alltför olika för att med framgång kun- na förenas hos en musiker, dels den aktuella repertoaren blev för stor för att fortlöpande kunna hållas på hög kvalitetsnivå, skulle Stockholms musik- liv vållas en obotlig skada.

Att KBU för sin del önskade avstyrka sammanslagningen av dessa båda or- kestrar berodde emellertid till stor del på att samordningen mellan orkestrarna och rikskonsertverksamheten skulle bli svår att genomföra. Den sammanlagda orkesterns 156 medlemmar skulle enligt KBU ständigt vara så hårt låsta av tjänstgöring i Stockholm eller på opera-

! I I 1 |

"turnéer, att någon friställning för andra uppgifter ej blev möjlig. Härtill kom att programläggningen i rikskonserterna inte kunde göras i så god tid som denna verksamhet kom att kräva. Sårbarheten å ömse sidor skulle bli för stor. Dess- utom skulle turnéer med stor symfoni- orkester omöjliggöras.

Likväl borde de tre stockholmsorkest- rarna söka en samarbetsform, och KBU anförde härvid tanken på en slags mu- sikerpool, vilken tanke tidigare fram- förts och som syntes vara ett uppslag värt att närmare pröva.

En sammanslagning av Göteborgs bå- da orkestrar kunde enligt KBU motive- ras därmed, att orkesterföreningen för närvarande kämpade med ett dåligt publikunderlag, som kanske kunde för- klaras av att verksamheten omfattade för många konserter i proportion till stadens folkmängd. En sammanslagning skulle i detta fall kunna medföra den önskvärda minskningen av antalet sym- fonikonserter, då musikerna förutsattes erhålla fyllnadstjänstgöring vid teatern. En sådan sammanslagning förutsatte dock, att konsert- och operaverksamhet var för sig genomfördes ci längre, sam— manhängande perioder.

Å andra sidan utgjorde i KBU:s me- ning städerna i Bohuslän och Halland samt i Västergötland upp mot Vänern och mot smålandsgränsen ett naturligt uppland för symfoniorkesterns verksam- het. Denna regionala orkesterverksam— het kunde i likhet med vad som skisse— rats för stockholmsorkesterns del kompletteras av regionala skolkonserter och riksomfattande kammarmusiktur- néer. KBU Ville inte avstyrka förslaget men förordade, att förutsättningarna för en sammanslagning ytterligare måt- te utredas med hänsyn tagen till möjlig- heterna att ordna en regional konsert- verksamhet i Halland, Västergötland och Bohuslän.

Samma tveksamhet hyste KBU beträf-

fande sammanslagningen av de båda skåneorkestrarna. Risk förelåg enligt utredningen att den kombinerade kon- sert- och teaterverksamheten i Malmö i och för sig krävde en sådan utbyggnad som en sammanslagning skulle resulte- ra i, varvid inte endast den föreslagna regionala verksamheten skulle kunna skadas utan även den sedan årtionden etablerade symfoni- och skolkonsert- verksamheten ci nordvästra Skåne. KBU föreslog därför, att såväl konserthusstif- telsens i Malmö orkester som nordvästra Skånes orkesterförenings orkester gavs ökad numerär, samt att ett partiellt sam- arbete mellan orkestrarna inleddes.

KBU avstyrkte vidare en sammanslag- ning av orkestrarna i Norrköping och Örebro. Båda städerna var centralorter i tätbefolkade distrikt med utvecklat näringsliv. Befolkningsprognoserna för dessa distrikt förutsade att båda kom- mer att draga ytterligare människor och institutioner till sig med viss beräknad övervikt för örebrodistriktet. Utan tvi- vel förelåg såväl i Norrköping—Linkö- ping-regionen som i Örebro-regionen ett behov av en egen orkesterverksamhet. Att betjäna båda regionerna med alla deras betydande tätorter med endast en orkester skulle enligt KBU innebära en påtaglig utarmning av redan påbörjade och väl mottagna länsturnéverksamhe- ter.

Utredningen fann i förslagen rörande upprustning och komplettering av SOR- verksamheten de värdefullaste förslagen i Hults betänkande. SCR-verksamheten utgjorde en betydande och omistlig del av landsortens musikliv, men det kunde inte undanskymmas, att kvaliteten ty- värr inte alltid kunnat hållas på avsedd nivå. I enstaka fall hade det därför varit önskvärt, att en orkester kunde erhålla ett visst stöd utan att tvingas framträda med konserter, vartill den inte var mo- gen. Även repertoarvalet hade i många fall utsatts för stark kritik. Trots dessa

invändningar utgjorde likväl dessa or- kestrars verksamhet ett positivt och nöd- vändigt lekmannamässigt komplement till den yrkesmässiga musikutövningen. KBU tillstyrkte Hults förslag att varje SCR-orkester borde kunna erhålla ett generellt grundbidrag till sin verksam- het, oberoende om den konserterade el- ler ej. Det skulle giva mänga konstnär- ligt svaga ensembler möjlighet att på ett mer konstruktivt sätt bedriva sitt studie- arbete fram till någon enstaka konsert. Dock borde grundbeloppet höj-as till 1 000 kronor per år och orkester. Ut- redningen fann Hults förslag mer svår- bedömt i vad det avsåg att konserteran- de orkestrar utöver grundbeloppet kun- de tillerkännas bidrag enligt nu gällande bestämmelser. KBU ville dock tillstyrka förslaget med understrykande av att så- dana bidrag förutsatte en förbättrad inspektionsinstitution inom SOR. Hults förslag om inrättandet av nio förstärkta SCR-orkestrar gav KBU an- ledning till vissa erinringar. Utredning- en reserverade sig beträffande städerna Uddevalla, Linköping, Sundsvall och Umeå. Mellersta och övre Norrland hade för närvarande ingen professionell or- kester, och Hult hade helt förbigått det- ta problem. Umeå framstod för KBU som en självklar förläggningsort för en yr- kesorkester. En sådan kunde åstadkom- mas genom att anslagen till de i Udde- valla och Linköping planerade orkes- terkärnorna i stället överfördes till Umeå, där Hult föreslagit en sådan för- stärkning av SOK-orkestern. Dessa 42 yrkesmusiker skulle i samverkan med stadens militärmusikkår kunna ge övre Norrland den regionsorkester, som landsdelen behövde. Uddevalla läg inom Göteborgs-orkesterns verksamhetsområ- de liksom Linköping givetvis tillhörde Norrköpingsregionen. Dessutom borde enligt KBU den i Sundsvall planerade orkestern förläggas till Östersund, vars

läge i förhållande till Tröndelagen möj- liggjorde ett svenskt-norskt samarbete. I Östersund fanns dels en större kommu— nal musikskola och ett flertal offentliga kulturella institutioner.

Organisationsnämndens remissyttrande

över Hults betänkande avlämnade or- ganisationsnämnden för militärmusiken (OfM) sitt yttrande den 31 augusti 1964. Nämnden fram-höll att en utbygg- nad av den civila musikorganisationen självfallet måste hälsas med tillfreds- ställelse. En sådan utbyggnad kunde nämligen förutses medföra minskade krav från det allmänna musiklivets sida på medverkan från militärmusiken som sådan och från enskilda militärmusiker. Härigenom kunde vinnas dels att den genom arbetstidsreglering m in något krympta ramen för egentlig musikverk- samhet för försvaret kunde vidgas, dels att organisationen, som i sådant fall endast behövde beräknas för försvarets behov, kunde minskas.

Nämnden underströk, att militärmu- sikens huvuduppgift var och borde vara att tillgodose försvarets behov, låt vara att dess nuvarande organisation var så uppbyggd, att den i viss — icke oväsent- lig —— utsträckning skulle kunna vara musiklivet i övrigt till hjälp. Mera vä- sentliga förändringar i den civila orga- nisationen —— och såsom sådana måste man betrakta förändringar av det slag Hult förordade — måste leda till nya förutsättningar för militärmusikens verksamhet och till ändringar i dess organisation och uppgifter. Omvänt mås-te vid utformningen av det allmän- na musiklivets uppgifter och organisa- tion hänsyn tagas till militärmusiken, dess system, organisation och speciella karaktär. Enligt nämndens åsikt borde reformer på detta område givetvis syfta till att totalt sett vinna största möjliga effekt men även åstadkomma en från

ekonomiska och andra synpunkter lämpligt avvägd organisation.

Av anförda skäl kunde nämnden biträ- da tankegången att skapa stora region- orkestrar. Regionidén stämde väl med vad som sedan flera år med gott resul- tat tillämpats beträffande militärmusi- ken. Införandet av regionorkestrar måste emellertid leda till en ompröv- ning av frågan, om man i framtiden be- hövde militärmusikkårer till nuvarande antal inom föreslagna regioner.

Förslaget att skapa nio SDR-orkestrar av ny typ innebar, att åtta sådana or- kestrar förlades till orter, där militär- musikkår redan var förlagd. Dessa orter skulle alltså — framhöll OfM — få två fasta statliga orkestrar med olika hu- vudmän men så organiserade, att de kunde verka såsom en orkester. Från olika synpunkter —— .icke minst musi— kaliska, ekonomiska och organisatoriska _ syntes en sådan dubbelorganisation orimlig. En hopkoppling av civil och militär musikverksamhet på föreslaget sätt i syfte att få till stånd SOR-orkest- rar av utvidgad och fastare typ borde av detta skäl icke s-ke utan en allvarlig prövning av det sammanlagda musik- behovet inom varje region. Vikten härav accentuerades ytterligare genom för- slaget att förlägga en fast SOR-orkester till ort (Sundsvall), som saknade mili- tärmusikkår. Nämnden var icke främ- mande för att en sådan prövning kunde komma att leda till väsentliga ändring— ar »av militärmusikorganisationen.

Utöver angivna aspekter på SOR-or- kestrar av ny typ önskade nämnden framhålla, att medverkan av militärmu— siker i sådana orkestrar enligt förslaget skulle erfordras i ungefär tre gånger så stor utsträckning som för närvarande. Självfallet kunde en så utökad medver- kan icke komma till stånd utan den av nämnden ovan förutsatta omprövningen av militärmusikorganisationen. En så-

dan omprövning måste uppenbarligen omfatta såväl berörda kårers allmänna uppgifter som deras stämbesättning och personalbesättning, ävensom arbetsti- der och ersättningsvillkor m. m.

Åt övriga SCR-orkestrar, som enligt förslaget icke skulle förändras, kunde medverkan av militärmusiker lämnas :i ungefär samma utsträckning som för närvarande.

Nämnden delade i princip Hults upp- fattning om behovet av en god löneställ- ning för musiker. Nämnden ville dock framhålla, att största möjliga enhetlig- het vad avsåg anställningsform och lö- nesättning borde skapas för musiker i _offentlig tjänst. Förslaget innebar bl a

att man dels för två samverkande orga- nisationer skulle få helt olika lönesätt- ning, dels inom dessa organisationer skulle få olika möjligheter till ekono— misk ersättning. En sådan situation skulle medföra betydande rekryterings- och placeringssvårigheter, vartill kom psykologiskt ogynnsamma följder. Nämnden ville i sammanhanget fram- hålla, att militärmusiken på sistone hårt drabbats av konkurrensen från det civi- la musiklivet.

5.2.3 Konsertbyråutredningeu De statsunderstödda yrkesorkestrarna KBU har i sin behandling av frågor som sammanhänger med de statsunder- stödda symfoniorkestrarna kompletterat och värderat Hults utredning i huvud- sak med utgångspunkt i en tänkt riks- konsertverksamhet. Flera av de frågor, som aktualiserats av Hult är av sådan beskaffenhet att de lämpligen bör hänskjutas till teater- och orkesterrådet (TOR) för en skynd- sam närmare beredning och handlägg— ning. Hit hör frågorna om orkestrarnas huvudmannaskap, vilka aktualiserades redan av MU men som ännu inte fått en

slutgiltig lösning. Härvidlag framstår en anknytning till respektive landsting som en följdriktig utveckling, då de .statsunderstödda symfoniorkestrarna är avsedda att i betydligt större ut- .sträckning än tidigare tagas i anspråk för turnéverksamhet inom länen. Av de sex orkestrar, varom här är fråga, är det för närvarande endast två _ Gävle- borgs läns orkesterförening och Norr- köpings orkesterförening -— som har anknytning till landstingen.

Vidare synes TOR böra handlägga de frågor som står i samband med ett utbyggande av orkestrarnas administra— tion. De av Hult angivna organisatoris- ka ramarna synes härvidlag vara en lämplig utgångspunkt. Orkestermusiker- nas anställnings- och avlöningsförhål- landen kräver likaså enligt utredningen en grundlig översyn. Olikheterna i an- .ställningsvillkor orkestrarna emellan ut- gör nu bla ett hinder för orkestrarnas utveckling.

KBU:s huvudsynpunkter på orkester- frågorna sammanhänger av förklarliga skäl med den turnéverksamhet, som ut- redningen ser såsom ett av de vikti- gaste inslagen i en kommande rikskon- sertverksamhet. Orkesterturnéerna samt turnéer med smärre ensembler ur or- kestrarna förutsätter en utbyggnad av de enskilda orkestrarna.

Vad angår de enskilda orkestrarna vill utredningen anföra följande.

Stockholms filharmoniska orkester

KBU finner det angeläget att denna orkester kan behålla sin roll såsom Stockholms egen orkester. Därtill bör .den, numerärt något utökad, synnerli- gen väl lämpa sig som den nationella symfoniorkestern, turnerande inom och utom landet.

1 SFO ingår för närvarande tre en— sembler — SFO kammarorkester, SFO

blåsarkvintett och Musica nova-ensem- blen, vari även ingår några medlemmar från övriga stockholmsorkestrar — vilka kommer att kunna bli till stor nytta inom rikskonsertverksamheten.

Erfarenheterna av dessa ensemblers konserter under rikskonserternas för- söksperiod styrker detta. Inte minst ensemblernas höga kvalitet gör dem sär- skilt ägnade att bedriva en landsom- fattande konsertverksamhet. Om det skall vara möjligt att i önskvärd om- fattning ta ensemblerna i anspråk i rikskonsertsammanhang utan att för- svåra symfoniorkesterns arbete, måste emellertid symfoniorkesterns numerär ökas. KBU föreslår därför att orkestern utökas med 12 stråkmusiker, motsvaran- de numerären hos kammarorkestern, samt 5 alternativa blåsare. Denna ut- .vidgning skulle innebära att de nämnda ensemblerna tidvis kan lösgöras ur or- kestern utan att denna försvagas, sam- tidigt som den totala numerären mot- svarar vad man måste förfoga över vid internationella turnéer.

För rikskonserterna skulle hela sym- foniorkestern enligt rikskonsertledning- ens överväganden ställas till förfogande under cirka 4 veckor per år, dispone- rade för turnéer inom landet, utomlands eller såsom en kombination av dessa turnétyper. Den nuvarande kammaror- kestern och blåsarkvintetten kan väl in- placeras i rikskonserternas generalpro— gram under vardera 4 veckor per år. De bör kunna uttagas samtidigt med att SFO turnerar i andra regioner eller vid annan tidpunkt under året, varvid i det senare fallet SFO tjänstgör med nuvarande numerär i Stockholms kon— serthus. Båda de nämnda ensemblerna bör kunna disponeras under angiven tid av Rikskonserter för turnéer såväl inom som utom landet.

Också ensemblen Musica nova bör ställas till rikskonsertorganisationens

förfogande under fyra veckor per år för "turnéer inom och utom landet. Utred- ningen vill dock understryka att detta förutsätter ett fast inordnande av en- semblen i SFO. Dessa turnéer bör i tiden ej sammanfalla med kammaror- kesterns eller blåsarkvintettens turnéer.

Kostnaden för statsverket blir under angivna förutsättningar 600000 kronor per år, räknat i nuvarande löneläge. .Anslagsförstärkningen bör enligt KBU upptagas på orkesterns ordinarie stat under rubriken »Bidrag till yrkesor- kestrar». Ett speciellt turnékonto för dessa fyra ensembler — hela symfoni- orkestern, kammarorkestern, Musica no- va och blåsarkvintetten _— bör uppläg- gas i rikskonsertverksamhetens stat för .att enligt planerna varje år fördelas på inhemska och utländska turnéer. Denna post hör till en början beräknas till 700 000 kronor per år.

Att på detta preliminära stadium sö- ka angiva vilka städer och orter som kan komma ifråga för turnéer med SFO teller ensembler ur denna orkester före- faller inte vara befogat. Det kommer även i en framtida rikskonsertverksam- het att röra sig om punktinsatser och .speciella evenemang för den stora or- kesterns vidkommande, medan de tidiga- re nämnda mindre ensemblerna ur or- kestern kommer att tjänstgöra inom den reguljära turnéverksamheten.

Samarbetet mellan rikskonsertverk- samheten och SFO blir enligt detta förslag relativt omfattande. Med hänsyn till SFO:s ställning i huvudstaden och i landets musikliv är det enligt utredning- en mycket önskvärt att orkestern och dess ensembler kommer landets musik- liv till godo. Därtill kommer att orkes- tern till sin art är en ren konsertorkes- ter, vilket underlättar en långtidsplane- ring. Detta bör icke hindra turnéer med tex radioorkestern och kungl hovka- pellet i rikskonsertverksamhetens regi.

Göteborgs orkesterförenings orkester Orkesterns nuvarande numerär _— cir- ka 70 man — är från flera synpunkter otillräcklig. Hult föreslog i sin utred- ni—ng (s 127 ovan) att orkesterförening- ens orkester och Stora teaterns orkester skulle sammanslås till en kombinerad symfoni- och teaterorkester på 97 man. Enligt förslaget skulle ytterligare 14 musiker anställas för att möjliggöra den samordning av konsert- och teaterverk- samheten som eftersträvades.

KBU ville i sitt remissyttrande (s 135 ovan) inte avstyrka förslaget men för- ord-ade att förutsättningarna för en sam— manslagning måtte utredas ytterligare med hänsyn till behovet frå-n rikskon- sertsynpunkt av att etablera en regional konsertverksamhet i Hall-and, Bohuslän och Västergötland.

Frågan om en sammanslagning av de båda nämnda orkestrarna har under mellantiden kommit i ett nytt läge, se- dan en särskild utredning härom utförts på uppdrag av Göteborgs stadskolle- gium. Förslaget som innebär en sådan sammanslagning och en utökning av den totala orkesternumerären till 139 man, har i princip antagits av stadskollegiet, men några åtgärder torde ej vara att för- vänta, förrän Stora teatern fått sina lokalförhållanden ordnade.

Intill så skett räknar KBU med att symfoniorkestern i Göteborg skall kun- na tagas i anspråk för turnéverksamhet i rikskonsertorganisationens regi såväl inom som utom länet, på samma sätt som skett under försökstiden och även tidigare i orkesterföreningens egen regi.

En förstärkning av orkesternumerä- ren bör enligt utredningen under alla förhållanden äga rum och torde kunna hålla sig inom ramen för ett anslag av 300 000 kronor per år. Ett så- dant belopp skulle möjliggöra anstäl- landet av ett tiotal musiker, och valet av vilka stämmor de skall representera får

träffas med hänsyn till i första hand rikskonsertverksamhetens önskemål att kunna för turnéänd—amål utnyttja även mindre ensembler ur den samlade or— kesterstyrkan. Anslagsförstärkningen bör enligt KBU upptagas på orkesterns ordinarie stat.

Orkestrama i Skåne

De båda i Skåne befintliga yrkesorkest- rarna — stiftelsen Malmö konserthus or- kester och Nordvästra Skånes orkester i Hälsingborg — har båda för liten numerär. Malmöorkestern skulle enligt Hults utredning (s 128 ovan) behöva utbyggas till 97 man. Orkesterns nume- rär är nu 65 man. Hälsingborgsorkestern skulle i och för sig behöva utbyggas till 55 man, eller i en första etapp till 46 man. Nuvarande numerär är 30 man. Hult föreslog en sammanslagning av bå- da orkestrarna till en orkester med sta- tionering i Malmö. Orkesterns turné- verksamhet skulle beröra ett flertal skånska städer, däribland också Häl- singborg. Hult förutsatte att det hittills- varande samarbetet med Malmö stads- teater skulle fortsätta.

KBU ställde sig i sitt remissvar (s 135 ovan) tvekande till en sådan samman— slagning och föreslog i stället, att de båda orkestrarna skulle utbyggas var för sig, samtidigt som ett partiellt samar- bete dem emellan etablerades. Utred- ningen har i den fortsatta behandling- en av denna fråga styrkts i sin uppfatt- ning att orkester bör finnas i både Mal- mö och Hälsingborg. Malmöorkestern, något utbyggd, borde därvid svara för symfonirepertoaren samtidigt som den skulle stå till Malmö stadsteaters förfo- gande. Hälsinghorgsorkestern skulle med bibehållande av nuvarande nume- rär omdanas till en större kammaror- kester med blåsare och slagverk. Utred-

ningen anser att en sådan avvägning av orkesterverksamheten bäst skulle svara mot kraven i detta hänseende på ett väl tillgodosett musikliv inom landets sydligaste del.

Orkestrarnas stationära konsertverk— samhet synes i anslutning till vad Hult anfört böra bättre anpassas till det rå- dande publikintresset. Antalet konser- ter i Hälsingborg förefaller vara större än publiken förmår bära upp. Sanno— likt föreligger även ett överutbud i Malmö.

Utredningen förutsätter att Malmöor— kesterns verksamhet koncentreras till vissa perioder för symfoniverksamhet' och andra perioder för teaterverksam- het på sätt Hult i sin utredning föresla—- gi-t. Sker detta, torde en orkesternume-v rär om 75—80 man kunna täcka reper- toaren för en stor symfoniorkester och möjliggöra en önskvärt hög kvalitet. Den skulle sannolikt ge utrymme för turné-- verksamhet med orkester och mindre spelgrupper, t ex i rikskonsertsamman-v hang.

För att bl a i den framtida rikskonsert- verksamheten underlätta medverkan av Malmöorkestern föreslår KBU att ett an— slag av minst 300 000 kronor ställes- till förfogande för anställandet i första hand av minst 10 musiker enligt sam-- ma grunder som förutsättes för de ti-— digare nämnda orkestrarnas vidkom- mande.

Vad Hälsingborgsorkestern beträffar vill KBU såsom nämnts föreslå att or- kestern inom ramen för nuvarande nu- merär omdanas till en större kammaror- kester på 30 man med blåsare och slag—- verk. Ensemblen bör specialisera sig på en repertoar som svarar mot en sådan besättning. Utredningen bedömer be-v hovet av en sådan specialensemble vara- stort i den kommande rikskonsertorga- nisationen, och den föreslagna oznda—

ningen av denna orkester skulle inne- bära en från många utgångspunkter gynnsam lösning av de speciella or— kesterproblemen i vårt lands musikliv. Förslaget innebär inte att Hälsingborgs- publiken härigenom skulle gå miste om den stora orkesterns repertoar vid sina konsertbesök; i det tidigare berörda samarbete som enligt utredningens för- slag skulle etableras mellan de båda Skåneorkestrarna skulle det komma på Malmöorkesterns lott att svara för den- na repertoar.

Norrköpings orkesterförening Denna orkester har för närvarande en numerär på 37 man, och den är i lik- het med flertalet orkestrar i hög grad i behov av en utbyggnad. Norrköpings stad har från och med årsskiftet 1965/ '66 ingått i Östergötlands läns landsting. Som en följd härav har en utredning påbörjats i syfte att införa ett delat huvudmannaskap för orkestern. Redan tidigare har landstinget bidragit med årliga anslag till orkesterverksamheten. I Hults utredning föreslogs att Norr- köpings-orkestern skulle sammanslås med örebro-orkestern (s 129 ovan), vil- ket emellertid KBU i sitt remissvar ej kunde tillstyrka. Båda orkestrarna är enligt utredningen nödvändiga inom sina regioner, och det vore föga önsk- värt att genomföra en sådan förändring. Turnéverksamheten i Östergötlands län har på ett påtagligt sätt stimulerat intresset för orkestermusik i länet. Ut- redningen finner det befogat att för- stärka numerären med 9 man till 46 man, vilket beräknas kunna ske inom ramen för ett med 270 000 kronor ökat anslag, som bör ställas till förfogande på enahanda villkor som ovan.

Gävleborgs läns orkesterförening Denna orkester, som för närvarande har en numerär på 32 man, är sedan längre

tid tillbaka en regionsorkester, som er- håller bidrag från såväl Gävle stad som Gävleborgs läns landsting. Orkestern har redan en omfattande konsertverk— samhet utanför stationeringsorten, och den har under försökstiden kunnat en- gageras f'ör turnéer i bl a övre Norrland. Utanför länet framträder orkestern i bl a Falun och Uppsala, och det finnes anledning antaga att särskilt samarbetet mellan Gävle och Uppsala framdeles skall få fastare form.

Även denna orkester är i hög grad i behov av en utbyggnad. Som en första etapp i en sådan förstärkning av orkes- ternumerären föreslår KBU att Gävle- orkestern liksom de tidigare anförda orkestrarna i Göteborg och Malmö och på enahanda villkor tillföres en anslags- förstärkning på 300000 kronor per år. Härigenom skulle Gävle-orkestern i större utsträckning än nu kunna deltaga i den blivande rikskonsertverksamhe- ten.

Sammanfattningsvis vill utredningen anföra, att fem av de nuvarande sex statsunderstödda symfoniorkestrarna genom de föreslagna anslagsförstärk- ningarna beredes tillfälle att påtagligt utöka sin numerär. Detta gör dem av- sevärt bättre rustade att möta de an- språk på god och balanserad orkester- klang i deras stationära verksamhet, samtidigt som den numerära utökning- en kommer att underlätta för den bli- vande rikskonsertorganisationen att dis- ponera olika ensembler ur orkestrarna för turnéverksamhet i närliggande re- gioner. Den sjätte orkestern i samman- hanget —— den i Hälsingborg — för- ändras vid bifall till utredningens förslag till en specialensemble som kun— de bli av stor betydelse för det samlade svenska musiklivet.

Förstärkningsanordningarna får en- ligt förslaget följande omfattning:

Antal Kostnad, Orkester man kronor Stockholms filharmoniska orkester ............... 17 600 000 Göteborgs symfoniorkester 10 300 000 Malmö symfoniorkester . . . 10 300 000 Norrköpings orkester- förening ............... 9 270 000 Gävleborgs läns orkester- förening ............... 10 300 000 Summa 56 1 770 000

Det ovan anförda antalet musiker — 56 st — motsvarar tämligen exakt vad Hult uppsatt som den önskvärda nume- rären hos en mindre symfoniorkester. KBU skulle gärna ha sett, att en sådan orkester etablerades i Umeå — eller över huvud taget i någon lämplig stad norr om Gävle — men har vid närmare övervägande beslutat sig för att föreslå de nämnda förstärkningarna av redan etablerade orkestrar.

Anslagssumman är betydande i för- hållande till de anslag som nu utgår av statsmedel till de olika orkestrarna. Den kunde nedbringas därest respek- tive städer och landsting förklarade sig beredda att på samma villkor som hit- tills tillämpats i anslagsgivningen till orkestrar dela kostnaderna med staten. Förhandlingar härom bör enligt utred- ningens uppfattning upptagas med ve- derbörande intressenter genom TOst försorg.

Slutligen vill utredningen söka när- mare ange de regioner i vilka de olika statsunderstödda symfoniorkestrarna samt ensembler ur desamma företrä- desvis kommer att turnera inom ramen för rikskonsertverksamheten. Turnéer med stor orkester kan av givna skäl endast utsträckas till platser, som för- fogar över tillräckliga lokaler som till- lika är någorlunda avpassade från akus- tisk synpunkt till konsertmusik. Erfa- renheterna från försökstiden visar dock

att också sådana lokaler som man i all— mänhet inte sätter i förbindelse med orkesterverksamhet —— flyghangar i ös— tersund, gymnastiksalar i åtskilliga mel—» lansvenska städer —— stundom med gott resultat kan tagas i anspråk. Turnéer med mindre orkestrar, ensembler och- instrumentgrupper är i detta hänseende lättare att sprida; lokalfrågorna blir här inte av samma utslagsgivande ka— raktär.

Med utgångspunkt i vad ovan anförts. kan utredningen konstatera, att turnéer med Stockholms filharmoniska orkes— ter i sin helhet torde komma att bli evenemang som oftast kommer att be— röra orter med tillräckliga lokalresur— ser. Det blir företrädesvis fråga om gästspel i de konserthus som eljest dis— poneras av större eller medelstora or— kestrar. För de tre ovannämnda en— sembler som ingår i Stockholms filhar— moniska orkester är läget annorlunda; de kommer att kunna användas i en mångfald av konsertsammanhang över hela landet.

Göteborgsorkestern förutsättes tills vidare och intill dess frågan om en sammanslagning med Stora teaterns or- kester i Göteborg blivit genomförd kun-- na verka i stora delar av västra Sve- rige: Halland, Bohuslän, Västergötland, delar av Småland (Jönköping och Näs— sjö) och en stor region av Värmland utgör ett naturligt uppland för denna orkester.

Malmöorkestern bör förutom sin sta— tionära verksamhet kunna upptaga en turnéverksamhet som berör i stort sett hela Skåne, delar av Småland (Kalmar och Växjö) och Blekinge samt — un- der sommartiden — vissa konserter i Kullabygden, vilka hittills utförts av Hälsingborgsorkestern.

Hälsingborgsorkestern som enligt ut— redningens förslag skall omdanas till en större kammarorkester förutsättes att

utanför sin stationära verksamhet i Hälsingborg användas i turnésamman- hang företrädesvis inom hela Götaland.

Norrköpingsorkestern har genom för- söksverksamheten med rikskonserter re— dan etablerat en vidsträckt turnéverk— samhet inom landskapet och i viss ut- sträckning utanför detsamma. Utred- ningen föreställer sig att dessa turnéer framdeles också kommer att beröra ett stort antal platser i Södermanland samt i Småland (Tranås, Västervik och Vim- merby) och Gotland.

Gävleorkestern slutligen har såsom landstingsorkester redan upptagit en omfattande turnéverksamhet inom lä- net, och denna verksamhet förutsätts fortsätta och öka i omfattning. Utan- för länet kommer Gävleorkestern att ha ett vidsträckt arbetsområde i Uppland, Dalarna och över huvud taget i Norr- land.

SDR-orkestrarna

KBU har funnit anledning att närmare granska SCR-orkestrarnas verksamhet och har i detta syfte genomgått de re- dovisningar, som lämnats för spelåren 1963/64 och 1965/66. En samlad fram- ställning av orkestrarnas ekonomiska förhållanden och repertoar har tidigare ej framlagts.

Under den förstnämnda säsongen upptog redovisningen 56 sådana orkest- rar, och under den sistnämnda uppgick antalet till 57, sedan Ronneby musik- sällskap detta år upptagit sin tidigare nedlagda verksamhet.

Två av dessa orkestrar intar en sär- ställning i förhållande till de övriga, nämligen de i Västerås och örebro. Med stöd av väsentligt större kommunala och statliga bidrag har man nämligen i dessa städer kunnat anställa ett antal musiker för orkesterverksamheten, och man kan härigenom erbjuda konsert-

publiken både en mer kvalificerad re- pertoar och fler konserter per spelår.

De båda orkestrarnas ekonomiska för-v håll-anden framgår av följande. Spelåret 1963/64 redovisade västeråsorkestern inkomster på 141 500 kr och örebroor- kestern 636200 kr. Härav utgjorde de kommunala bidragen 59000 kr resp 303 200 kr, statsbidragen 36 600 kr resp 138600 kr och biljettintäkterna 20100 kr resp 27 000 kr. För spelåret 1965/66 redovisade västeråsorkestern inkomster på 343 000 kr och örebroorkestern 786000 kr. Härav utgjorde de kommu- nala bidragen 158000 resp 438000 kr, statsbidragen 93 900 resp 187 350 kr samt biljettintäkterna 62 000 resp 35 000 kr. Mellanskillnaderna mellan redovi- sade inkomstposter och totalinkomsten utgjordes under de båda redovisnings- åren av tillfälliga inkomster och en- skilda bidrag. '

Slutsummorna ovan får jämföras med följande redovisning av de övriga SOR- orkestrarnas omslutningssiffror, beräk- nade på enahanda sätt. En fördelning efter inkomstklasser i jämna 10 OOO-tal kr ger följande resultat:

Spelåret Spelåret 1963/64 1965/66 —10 000 kr ........... 8 6 —20 000 » ........... 22 17 —30 000 » ........... 14 14 —40 000 » ........... 5 9 ——50 000 » ........... 3 3 över 50 000 kr ........ 2 6 Summa 54 | 55

I dessa inkomstberäkningar har hän- syn tagits till samma poster som ovan redovisats för västerås- och örebroor— kestrarna; orkestrarnas behållning från tidigare verksamhetsår eller uppkom— men brist'har således ej ansetts böra påverka inplaceringen ijovanstående. inkomstklasser.

Redan en flyktig jämförelse mellan

de båda förutnämnda större orkestrar- nas ekonomi och de övriga orkestrarnas ger vid handen att de förra står i sär- klass, varför utredningen undantagit dem från den fortsatta redovisningen av SCR-orkestrarnas ekonomi m m.

I det följande ger utredningen vissa sammanfattningar av de mindre SOR— orkestrarnas ekonomi.

Kommunala bidrag utgick under spel- året 1963/64 med sammanlagt 590 910 kr, d v s i genomsnitt 10 940 kr. Mot- svarande siffror för spelåret 1965/66 var 840 298 kr och 15 275 kr.

I statliga bidrag erhöll orkestrarna sammanlagt 150 160 kr, d v s i genom- snitt 2 780 kr. Motsvarande siffror för spelåret 1965/66 var 175 798 kr och 3 200 kr.

De enskilda bidragen utgjorde under spelåret 1963/64 sammanlagt 75 315 kr eller i genomsnitt för de 30 orkestrar, som upptagit sådana inkomster i sin redovisning, 2 510 kr. Beloppen variera- de mellan 225 och 9 000 kr per orkester och härrörde från föreningar, samman- slutningar samt företag på orkesteror- ten. Under spelåret 1965/66 var summan av enskilda bidrag, som kom 34 SOR- orkestrar till del, 105 947 kr eller i ge— nomsnitt 3104 kr. Beloppen varierade detta år mellan 100 och 10 000 kr per or- kester.

Biljettintäkterna kan antagas utgöra ett mått på den anslutning, som kon— sertverksamheten röner på orkesterns förläggningsort. De uppgick för spel- året 1963/64 till sammanlagt 241 638 kr eller i genomsnitt 4 475 kr per orkester. Det lägsta beloppet redovisades av Möln- dals musiksällskap —— 135 kr — och det högsta av Jönköpings orkesterförening _ 22 733 kr. Under spelåret 1965/66 var den sammanlagda biljettintäkten 257 303 kr eller i genomsnitt för 54 orkestrar 4765 kr. En orkester, sydöstra Skånes orkesterförening, redovisade detta år

över huvud taget ingen inkomst av bil- jettförsäljning; orkestern i Mölndal en- dast 78 kr, Huddinge orkesterförening 120 kr, och ytterligare 8 orkesterför- eningar uppvisade biljettintäkter på mindre än 1 000 kr. Under spelåret 1965/66 liksom tidigare var det Jön- köpings orkesterförening som hade den största inkomsten av biljettförsäljning- en -— detta år 33 866 kr. Endast 5 or- kestrar redovisade biljettintäkter på över 10 000 kr.

Under rubriken tillfälliga inkomster redovisas intäkter från bl a andra of- fentliga framträdanden än konserter så- som sommarkonserter och liknande. De uppgick för spelåret 1963/64 till 91 490 kr för 50 orkestrar, d v s 1 830 kr per orkester. För Mölndals musiksällskaps vidkommande innebar den tillfälliga inkomsten detta spelår 2 950 kr, vilket ökade »recetten» till 3085 kr. Under spelåret 1965/66 uppgick de tillfälliga inkomsterna till sammanlagt 115 031 kr för de 48 orkestrar, som redovisade så— dan inkomst, eller till i genomsnitt 2 400 kr. Mölndals musiksällskap uppvisade 1 200 kr och sydöstra Skånes orkester— förening 1 227 kr.

De 55 SCR-orkestrarnas inkomster —— beräknade på ovan angivet sätt — åter- gives i tabellen på s 145.

Sammanställningen nedan ger enligt KBU klara belägg för SCR-orkestrarnas utomordentligt utsatta ekonomiska läge. De kommunala bidragen, som svarar för den största delen av orkesterförening- arnas inkomster, är långtifrån tillräck- liga för att skapa grundvalen för en full- god .kon-sertverksamhet. Statsbidragen utges efter normer, som sedan länge är föråldrade, och verkningarna härav är påtagliga; bidragen per konsert på 600 —700 kr blir ett skenstöd. Orkesterför- eningarnas ringa möjlighet att bära upp — eller åtminstone underlätta —— verksamhetens ekonomi med biljettin—

Län Orkesterort 1 dåljåäsir Län Orkesterort lägg/12234" B Botkyrka ........... 19 650 Uddevalla .......... 31 700 Huddinge .......... 9 150 P Borås .............. 82 150 Sundbyberg ......... 26 050 Trollhättan ......... 16 600 Södertälje .......... 23 100 R Falköping .......... 23 500 D Eskilstuna .......... 92 900 Skövde ............. 34 900 Katrineholm ........ 37 350 S Hagfors ............ 9 350 Nyköping .......... 36 100 Karlstad ........... 37 150 Strängnäs .......... 11 900 T Karlskoga .......... 50 550 Linköping .......... 51 100 U Köping ............. 11 300 Motala ............. 32 300 W Avesta ............. 21 300 F Eksjö .............. 17 400 Borlänge ........... 28 600 Gislaved ............ 15 950 Falun .............. 22 150 Huskvarna ......... 19 150 Grängesberg ........ 21 450 Jönköping .......... 96 300 Hedemora .......... 10 600 Tranås ............. 11 500 K Hofors ............. 16 100 G Växjö .............. 33 700 Sandviken .......... 24 000 H Kalmar ............ 21 550 Söderhamn ......... 1 450 Västervik ........... 19 650 Y Härnösand ......... 16 100 I Visby .............. 26 050 Kramfors ........... 11 900 K Karlskrona ......... 35 900 Sundsvall ........... 46 025 Ronneby ........... 7 300 Örnsköldsvik ........ 24 850 L Kristianstad ........ 31 850 Z Östersund .......... 22 950 M Lund .............. 8 200 AC Skellefteå ........... 22 500 Malmö ............. 12 500 Umeå .............. 49 200 Trelleborg .......... 10 100 BD Boden ............. 47 200 Ystad .............. 5 600 Gällivare ........... 26 250 N Halmstad .......... 54 500 Luleå .............. 16 650 0 Molndal ............ 11 085 Summa 1 504 360 komster och tillfälliga inkomster är li- SDR-orkestrarna. Militärmusiker kan

kaledes ett markant drag.

Att det över huvud taget är möjligt att genomföra en konsertverksamhet un- der dylika betingelser beror på speciel— la omständigheter. Militärmusikernas medverkan i SDR-orkestrarna utgör en betydande insats. De enskilda militär- musikernas medverkan i SCR-orkestrar uppgick under år 1966 till sammanlagt närmare 27000 timmar. Av detta tim- antal var omkring 15 000 timmar sche- malagda såsom arbetstid, d v s musi- kerna hade under denna tid betalt från försvaret. (15 000 timmar kan också så- gas vara det arbetstiduttag som repre- senteras av ett 10—tal heltidsanställda musiker.) Antalet konserttimmar för år 1966 — inräknade i de 27 000 timmarna — var ca 4 000. Under 1966 har mili- tärmusiker i större eller mindre ut- sträckning medverkat i 41 av de 57

sägas bilda kärnan i SCR-orkestrarna i Karlstad, Örebro, Kristianstad, Sträng- näs, Växjö, Eksjö, Borås, Uddevalla, Visby, Boden, Umeå, Skövde, Jönköping, Karlskrona, Västerås och Halmstad (minst 15 militärmusiker brukar deltaga i dessa orkestrar). Hösten 1966 medver- kade i runt tal 360 militärmusiker i 36 SDR-orkestrar under tillhopa 11 750 timmar.

Antal orkestrar Gagesummor

1963/64 1965/66 _ 1 000 kr ........... 1 1 — 5 000 » ........... 8 4 ———10 000 » ........... 16 15 —20 000 » ........... 18 17 —30 000 » ........... 8 10 —40 000 » ........... 1 4 ——50 000 » ........... 1 2 —60 000 » ........... 1 2

I stråkstämmorna medverkar amatör- musiker av ofta mycket varierande kva- litet och med växlande rutin. För de musikaliskt sett värdefullare insatserna svarar ofta militärmusikerna.

Till stor del åtgår orkesterföreningar- nas inkomster till arvoden av olika slag åt medverkande i kon-serterna. I tabel- len s 145 (n) har utredningen fördelat SCR-orkestrarna efter klasser av gage— summor. I dessa ingår även arvoden till dirigenter, solister m m.

Skillnaden mellan de båda spelåren är inte stor —— utgifterna har stigit men inte påfallande mycket.

De flesta SDR-orkestrarna har måttliga utgifter för dirigenter; 15 respektive 17 har inga gager alls och ytterligare 32 respektive 30 under 20 % av gagesum- mans totala belopp. Gager till egna mu- siker visar en betydligt större spridning; halva antalet orkestrar redovisar mellan 11 och 50 % av gagesummorna för detta ändamål under det förstnämnda spel- året. Gränsen nedåt är för samma sta- tistiska mått något lägre —— cirka 8 % — men gränsen uppåt ligger oförändrad under spelåret 1965/66. Gager till lejda musiker är spridda över hela fältet un- der spelåret 1963/64; 7 orkestrar företer inga utgifter för detta ändamål, medan två orkestrar (de i Motala och Hofors) har så höga utgifter som 86 respektive 88 %. Under spelåret 1965/66 var 5 or- kestrar självförsörjande», och ingen or- kester hade så höga värden som 80 % för detta ändamål. De som uppvisade de högsta värdena var orkestrarna i Fal- köping (71 %), Hagfors (77 %), Hede- mora (73 %), Hofors (75 %) och Mota- la (76 %). Gager till solister förekom under spelåret 1963/64 ej i Malmö — medverkande solister uppträdde gratis. Under spelåret 1965/66 saknades upp- gift om solistgager från orkestrarna i Gällivare-Malmberget, Ronneby och

Örnsköldsvik. Under båda redovisnings- åren låg majoriteten av orkestrarna i detta hänseende inom gränserna 11-—- 30 %.

Kombinationen av gager till lejda musiker och till solister erbjuder möj- lighet till en närmare redovisning av de orkestrar, som är mest beroende av hjälp utifrån för att kunna genomföra sina konserter.

De var för spelåret 1963/64 följande SCR-orkestrar :

100 % Borlänge, Hedemora, Hofors, Motala, Köping och Tranås 90— 99 % Falköping, Kramfors 80— 89 % Hagfors-Uddeholm, Katrine- holm, Luleå, Söderhamn och Västervik 70— 79 % Huskvarna och Trelleborg 60— 69 % Gislaved, Gällivare-Malmber- get och Sundsvall 50— 59 % Sandviken. summa 19 orkestrar Under spelåret 1965/66 uppvisade föl- jande orkestrar motsvarande siffror 100 % Falköping, Hagfors-Udde- holm, Hedemora, Hofors, Kö- ping och Motala 90_— 99 % Borlänge och Västervik 80— 89 % Grängesberg och Tranås 70— 79 % Huskvarna, Kramfors, Luleå, Söderhamn och Södertälje 60— 69 % Avesta, Boden, Eksjö, Gisle- ved, Härnösand, Kristian- stad och Ronneby 50— 59 % Botkyrka, Halmstad, Katrine- holm, Lund, Nyköping, Sand- viken, Skövde, Strängnäs, Sundbyberg, Sundsvall, Trel— leborg och Ystad summa 34 orkestrar

Antalet orkestrar med höga utgifter för lejda musiker och solister har son synes ökat väsentligt under det senasie spelåret i förhållande till det tidigare. Ökningen ligger företrädesvis på de lel-

Tonsättares födelseår

Antal tonsättare Antal framföranden

Före 1680

1680—99

1700—19 1720—39 1740—59 1760—79

1780—99

1 800—1 9

1820—39

1 840—59

1860—79

1880—99

1900—19

1 920—39 1 940— obekant anonyma verk schlagermelodier

Summa därav namngivna

1963/64 1965/66 1963/64 1965/66

15 10 45 18 därav Purcell 13 — Corelli 5 6 7 11 65 74 därav J S Bach 29 30 Händel 20 18 Roman 11 11 6 4 17 13 därav Gluck 11 9 4 3 47 50 därav .] Haydn 39 48 8 8 103 131 därav Mozart 91 119 4 4 69 59 därav Beethoven 65 55 8 8 89 78 därav Berwald 8 12 Rossini 17 17 Schubert 42 36 Weber 13 5 18 17 107 104 därav Mendelssohn 26 15 Schumann 11 8 Wagner 16 7 Verdi 23 24 13 14 118 118 därav Bizet 19 11 Brahms 27 15 Smetana 12 4 J Strauss d y 25 53 Söderman 12 5 16 13 97 70 därav Grieg 31 24 Dvorak 18 12 Puccini 6 13 Tjajkovskij 20 9 30 27 127 146 därav Alfvén 19 7 Lehar 10 7 Nielsen 10 18 Sibelius 19 57 Stenhammar 12 2 45 28 119 82 därav Atterberg 8 8 Gershwin 4 13 Rangström 9 4 Rosenberg 8 9 30 28 92 98 därav Lars Erik Larsson 35 28 5 7 11 9 2 2 20 38 25 47 4 1 3 _ 229 222 1 131 1 100

86 36 744

da musikernas konto; antalet tonkonst- närer och instrumentalsolister, som en- gagerats för olika uppgifter, företer nämligen en minskning under spelåret.

SOR-orkestrarnas repertoarval är nå- got som redan MU fann anledning att kritisera. Resonemangen kring dessa spörsmål har hittills rört sig med all- männa talesätt om att repertoaren ofta överstiger orkestrarnas prestationsför- måga o s v. Någon systematisk genom- gång av konsertprogrammen har inte tidigare framlagts. KBU anser, att en presentation av SOR-orkestrarnas re- pertoarval under två spelår kan ge en värdefull belysning av musiklivet i ett antal städer och samhällen under 1960- talet och återger därför på föreg. sida antalet framföranden av verk, ordnade efter kompositörernas födelseår. Förut- skickas bör, att ett framförande kan innebära en operaaria och en symfoni eller en instrumentalkonsert. Någon in- delning efter dessa grunder har inte an- setts påkallad.

Den äldsta musiken i sammanhanget representeras av en madrigal av de la Halle (f ca 1230) och en sång av Pa- lestrina (f 1525); den allra nyaste mu- siken företrädes av ett intermezzo av S.-G. Schönberg (f 1933) och en orgel- koral av Ingemar Fridell (f 1949). Mel- lan de la Halle och Fridell ligger i runt tal sju seklers musik ur vars enormt rika omfattning SOR—orkestrarna före- trädesvis valt att framföra verk från ba- rockepoken, wienklassicismen, roman- tiken och nationalromantiken. Tonvik- ten ligger vid J Haydn, Mozart och Beet- hoven. Av den senares nio symfonier har de åtta första uppförts sammanlagt 28 gånger under spelåret 1963/64 och 18 gånger under spelåret 1965/66. In- strumentalkonserterna är ofta förekom- mande, och här sträcker sig urvalet tidsmässigt från Vivaldi till Sjostakovitj och Lars Erik Larsson men med stän—

digt samma övervikt för Mozart, Beet- hoven, Schumann, Brahms, Tjajkovskij, Dvoråk och Grieg. Framförandet av dessa verk förutsätter nästan undan- tagslöst att orkesterföreningen måste engagera en solist, bosatt i Stockholm eller någon annan större ort. För mind- re omfattande insatser hämtas solisten ofta från konsertorten eller dess grann- skap.

Till stor del kan repertoarvalet till- skrivas den omständigheten att det ge- mensamma notmaterial, som SOR-or— kestrarna disponerar och till vilket de av ekonomiska skäl är hänvisade, inte har fortlöpande reviderats och förnyats. Lars Erik Larssons instrumentalkonser- ter är härvidlag det nästan enda posi- tiva tillskottet under de senare åren.

För att kunna belysa graden och om- fattningen av engagemangen av konsert- musiker—solister i SOR-orkestrarnas konserter har utredningen också bearbe- tat årsredovisningarna idetta hänseende. Under säsongen 1963/64 engagerades 40 violinister för 52 framträdanden, 14 violoncellister för 20 framträdanden, 27 pianister för 56 framträdanden och 12 flöjtister för 12 framträdanden. An- talet anlitade vokalartister uppgick till 60 mera kända sådana, vilka framträd- de i 76 konsertsammanhang.

Största antalet engagemang (7 kon- serter) redovisades för envar av de båda pianisterna Sylvi Lin och Inger Wikström; därnäst kom med 6 framträ- danden violoncellisten Guido Vecchi och med 5 framträdanden pianisten Greta Erikson. Någon gång låg två fram- trädanden för ifrågavarande tonkonst- närer så nära varandra i tid och rum att de båda framträdandena kunde be- dömas som samordnade, men mestadels rörde det sig om ströengagemang, som tvingade solisterna att göra långa resor för enstaka framträdanden. Någon på- taglig betydelse för deras ekonomi och

försörjning kunde dessa glesa engage- mang knappast ha.

En motsvarande genomgång av års- redovisningen för spelåret 1965/66 ger en bild, som överensstämmer med för- hållandena 1963/64. Största antalet en- gagemang hade pianisten Hans Leygraf med 6 framträdanden, därnäst kom med 5 framträdanden pianisterna Sylvi Lin, Janos Solyom och Inger Wikström samt sångerskan Mattiwilda Dobbs och med 4 framträdanden violinisterna Jennifer Nuttal och Endre Wolf samt violoncel- listen Guido Vecchi.

Utredningen har slutligen tagit del av de rapporter som de av musikaliska akademien utsända inspektörerna upp- rättat under åren 1962—1965. Såsom in— spektörer har tjänstgjort director mu- sices i Lund Sten Åke Axelsson och ka— pellmästaren Sten Frykberg. Deras rap- porter ger en mycket livlig bild av upp- levelserna på fältet: Axelsson ger i exakta. siffror belägg för orkestrarnas sammansättning, medan Frykberg på ett synnerligen personligt sätt skildrar repetionsarbetet och konsertframföran- det, karakteriserar dirigenter och mu— siker på ett ofta mycket drastiskt sätt och ger uttryck för hopp eller förtviv- lan om ifrågavarande orkesters fram- tid. Utredningen återger nedan (utan namns och orkesters nämnande) i ut- drag några av inspektionsrapporterna.

Utdrag 1

Orkestern består av 25 man, av vilka man lånat tre yrkesmusiker från X och Y. Be— sättningen var alltför liten för Auber- uvertyren, som förresten saklöst hade kun— nat utgå ur programmet. Besättningen var dessutom för liten även för Haydn—sym— fonien; det är inte så roligt att höra en amatörbasunis-t försöka så diskret som möj— ligt anpassa sig i 2.-fagottstämman eller en klarinett i 2.-oboestämman. Pukor sak— nades, ett allvarligt och dystert faktum, som i framtiden icke får tolereras.

Min reaktion under repetition och delvis även under konsert: Är det vettigt att upp-

muntra en orkestersammanslutning av så sekunda kvalitet, där nyanser och intona- tion är tämligen okända begrepp, där man på grund av klena ekonomiska resurser helt enkelt ger en vrångbild av musik, som var och en dagligen kan få höra perfekt fram— förd i våra radioprogram?

Efter konserten gjorde jag dock följande reflektion: Här uppe tycks intresset för ak- tivt musicerande vara så starkt, att man helt enkelt känner sig tvungen att pruta på rent elementära kvalitetskrav. Man går med entusiasm och glädje in för sina ty— värr ofta alltför svåra uppgifter, och hela SCR-idén är ju till en del baserad just på att stödja intresset för aktivt musicerande. När så den snälla publiken är nöjd med sakernas tillstånd, vad skall man då in- vända mot det hela? Man tycks nämligen inte alls lyssna med krav på att ett verk skall klinga ens ungefär riktigt, och det är ju lyckligt för många SCR—orkestrar, men det måste vara betänkligt för musiklivet i längden.

Utdrag 2 X orkesterförening är utan tvekan en av de bättre SOR-orkestrarna i . . . så långt jag ännu kan bedöma saken. Man ar- betar ambitiöst och med en våldsam en- tusiasm, vilket gör att jag är beredd att utan samvetsbetänkligheter överse med en del förbryllande förhållanden, när det gäl- ler orkestern-s kvalitet. Man saknar ännu en 1.-k1arinettist och 1.-hornist . . . Den andre hornisten i orkestern är ordinarie . . . bjuder olfta på häpnadsväckande över- raskningar i sina försök att fånga in vilsegångna toner. Han hade emellertid förstånd att pausera vid kritiska ställen, vilket nog var en god sak, även om diri- genten saknade stämman som sådan. Man håller på att söka ersättare för honom, och jag vill inte »bråka» på denna punkt av mänskliga hänsyn . . .

Utdrag 3 Som bekant har man i denna orkester som stomme i stråkarna en kammarorkester, bestående av yrkesmusiker. En del äldre herrar i violinstämmorna har medverkat under något 30-tal år i orkestern, och man har inte samvete riktigt att be dem sluta och tacka dem för deras troligen mycket he- dersvärd'a insatser under decenniernas lopp. Givet är att de i och för sig inte ut- gör ett positivt inslag i orkesterns samman-

sättning: å andra sidan måste jag erkänna att de rutinerat och påpassligt pauserade vid de mest kritiska passagerna.

Utdrag 4 Jag känner X som en fin musiker, kunnig, ambitiös och i besittning av sådana per- sonliga egenskaper, att ett gott samarbete bör kunna komma till stånd. Hans »slag» är distinkt, han har musik i blodet och hans tempi i allmänhet väl valda. Dock verkar han på något sätt hämmad inför or- kestern. Trots alla hans goda egenskaper gick hans instruktioner i den suddiga och oklara stilen med avbrott för att meddela orkestern, att »ni får inte gröta ihop det här», »sforzatot skall komma som en skälv- ning, det skall skälva riktigt i alla strå- karna», »det här får vi nog öva på» (vilket sistnämnda dock icke skedde). Uppenbara felspelningar och grova intonationssynder förbigicks med tystnad, någon som helst instruktion beträffande stråkarter, frase— rimgar, d-eklamation eller allmänt musika- liskt uttrycksfullt spel gavs inte.

Utdrag 5 Jag vet att denna orkesterförening söker inträde i SOR-gemenskapen och att den arbetar under mycket tryckta ekonomiska förhållanden med stor entusiasm. Dess verksamhet är mycket angelägen och sti- mulerande för de medverkande och i viss män för kommunen. Är den riktigt ange- lägen för ett samhälle, från vilket man be- höver en halvtimme för att resa till X kon- serthus? Angelägenheten är väl inte jäm- förbar med (den hos) en orkesterförening av motsvarande typ i ett litet norrländskt samhälle.

Utdrag 6 Stråkbesättning: 8 I, 14 II, 4 altar, 2 celli, 4 kontrabasar. Denna underliga uppsjö av 2.-violiner berodde på att många var kal- lade men ytterligare få utvalda. Man pla- cerade intresserade (och i vissa fall pen- ningstarka) amatörer i violinstämman, även om vederbörande som enda merit kun— de hänvisa till innehavet av instrument. Det odeciderade surret från denna stämma och rätt ynkliga soloinsatser. . . Intonatio— nen var ofta mycket märklig. Orkestern har en säregen förmåga att lyfta sig själv i hå- ret vid själva konserten . . .

Utdrag 7 Orkesterföreningens stora problem är att (en av de sex statsunderstödda yrkesorkest— rarna) sedan åtskilliga decennier tillbaka inmutat X i sin verksamhetsräjong. Denna utmärkta yrkesorkester ger under säsongen 6 konserter i X. Naturligtvis av annan och högre kvalitet men med sämre publikan- wslutning enligt uppgift. Här ligger en yrkes- orkester på x km avstånd och konkurrerar med en habil men kvalitetsmässigt under- lägsen halvprofessionell orkester. Är detta rimligt? Att båda orkestrarna har sin verk- samhet förlagd till X är icke fruktbart för musiklivet där över huvud taget . . . Snart måste man nog taga ställning till fallet, ty situationen blir i längden ohållbar för båda företagen . . . Jag är ännu inte i stånd att se en lösning på problemet.

Utdrag 8 Stommen i orkestern är kanske inte så då- lig, men liksom fallet är i många SCR-or- kestrar blir helhetsintrycket lidande av den ojämna kvaliteten; det vimlade av smärre missljud och felspeln-invgar, oprecisa insat- ser och intonationsöverraskningar. Kan man inte lära sig att det bara behövs en falsk- spelare för att förstöra trettio musikanters habila prestationer? . . . Solisten parerade de mest svårartade tillbud på ett beundrans- värt sätt.

Utdrag 9 Men Brahms” andra symfoni är inte lättspe- lad, ens för en ren; yrkesorkester. Trots alla enskilda positiva insatser blev de båda första repetitionerna något av en mardröm. Man bör nog helst undvika Brahms” sym- fonier i X, om man bara har tre repetitioner till sitt förfogande.

Utdrag 10 Orkesterns sammansättning: 6 I, 7 II, 2 al— tar, 2 celli, 3 kontrabasar, 3 flöjter, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, 3 horn, 2 trumpeter, ] timpani.

Följande musiker hade engagerats från närliggande orter X, Y, Z: 5 I, 7 II, 1 alt, 1 cello, 1 oboe, 1 horn.

Av ekonomiska skäl kunde ovannämnda musiker komma först till generalrepetitio— nen, och orkestern var följaktligen samlad först på konsertdagcn. Följaktligen fanns ingen möjlighet för dirigenten att göra nå— got nämnvärt instrmktionsarbete, då tiden endast medgav en genomspelning av de båda verken.

Utdrag 11 Slutnumret, vals ur Rosenkavaljeren av R Strauss (inte sviten, inte heller den förr i tiden så vanliga konsertversionen) var ett ohyggligt mischma-sch, som egentligen inte borde få förekomma på ett SCR-program. Men publikens reaktion var hundraprocen- tigt positiv, och med hänsyn till att pro- grammet i övrigt var sammanställt och ge— nomfört med ambition och till och med med en viss finess, så förlåter man denna eftergift åt publiksmaken. I synnerhet som även slutnumret spelades bra.

Utdrag 12 Påföljande dag hade jag i Stockholm en konferens med 60st ordförande, för att dryfta aktuella SCR—frågor. Problematiskt är fortfarande vissa orkesterföreningens programval, som ofta strider direkt mot SOst stadgar med avseende på kravet »god och värdefull musik». Då vissa or- kestrar dessutom uralktlåter att inom före- skriven tid — en månad före konserten -— anmäla de 4 obligatoriska konserterna per spelår, försvåras möjligheten att utöva ef— fektiv kontroll över verksamheten och hjälpa dessa föreningar till rätta med pro- gramval, anskaffning av erforderligt not- material osv.

Slutligen återges i detta sammanhang sammanfattningen av den inspektions- rapport, som upprättats av den konst- närlige ledaren för Gävleborgs orkester- förening, Carl Rune Larsson, rörande orkesterinspektionen vårsäsongen 1966.

Ser man objektivt på de flesta SOR-or- kestrarnas prestationer kan man inte undgå att känna en viss olust. Intonations- och precisionsproblemen är svåra att komma till rätta med. Veckorepetitionsarhetet kan inte alltid ge varaktigt resultat. Närvaro- procenten vid repetitionerna är inte alltid tillfredsställande. Industriorterna-s skiftes- arbete ställer till med en rad olägenheter. Dirigenterna, ofta »orutinerade, ställs inför olösliga problem, vilkas lösning omöjlig- göres av de kommunala myndigheternas brist på förståelse och samarbetsvilja. Det är måhända inte heller riktigt, att yrkes- musiker engageras till generalrepetition och konsert för att inför åhörarna bilda en slags musikalist Potemkin-kuliss. Detta trots att en vis ovilja i andra sammanhang kan skönjas hos vederbörande orkestrar

gentemot inblandning av väl kvalificerade orkestrala inslag av professionell natur i ortens musikliv. Trots alla dessa negativa sidor går det inte att förringa värdet av amatörmusicerandet. SCR-orkestrarna bör fortleva därför att de utgör en utomordent- lig glädjekälla och samlande faktor för många musikälskare i landet. En naturliga— re kanalisering av alla amatörmusikers längtan efter ensemblespel kan inte tänkas. Men arbetet måste ledas in på rationellare vägar för att kunna motsvara tidens sti- gande krav. Större anslag bör ges till de kvalificerade orkestrarna och för ändamål som passa varje orkesters speciella situa- tion. SOR bör i ännu högre grad än hittills verka för att väl kvalificerade ledare och lärare utbildas och engageras. Samarbete över kommungränserna rekommenderas bå- de vid val av ledare och lärare på olika nivåer. Sammusicerandet måste också ske över kommungränserna. Varje liten plats kan orimligen ha en egen orkester. En syste- matisk utbyggnad av ensemblespelet i alla dess former måste förorda-s av SOR. Att stirra sig blind på en symfoniorkesterbe- sättning och en programsättning i enlighet med denna är en konstnärlig orimlighet. SOR måste mer än vad nu är fallet verka för att landets musikskolor lär sina elever att LYSSNA till musik. Varför går bara ett försvinnande fåtal bland gitarrhorderna på konsert? SOK-konserterna bör ingå i musikskolornas undervisningsplan. För framtiden måste alltså SOR enligt min mening ompröva sin målsättning. En för- höjning av kvaliteten kan nås genom att påverka kommunerna och kommunblocken vid valet av kommunala musikledare och -lärare och vid bestämmandet av deras ar- betsuppgifter. För den enskilde musikern gäller det att i kraft av sin videalitet ägna mera tid åt sin egen instrumentala ut— veckling för att bättre kunna förstå att underkasta sig de musikaliskt-disciplinä- ra krav, som är oundvikliga för allt kva- lificerat ensemblespel.

Den genomgång av SCR-verksamhe- ten som utredningen ovan framlagt kan av givna skäl inte göra anspråk på full- ständighet. Därtill hade krävts samtal och överläggningar med de olika or- kestrarnas ekonomiska och konstnärli— ga ledare för att med ledning härav kunna framlägga en konkret bedömning

av de villkor, under vilka SOR-orkest- rarna arbetar. Vissa allmänna slutsatser kan dock dragas av de framlagda upp- gifterna.

Sålunda framstår det för utredningen att SDR-verksamheten endast i undan- tagsfall representerar en livskraftig och utvecklingsbar konsertverksamhet. De enskilda orkestrarnas ekonomiska för- utsättningar är över lag för knappt tilltagna för att kunna möjliggöra en konstnärligt fullgod musikverksamhet. Ambitionen att presentera krävande och omfattande orkesterverk går ofta högt över orkestrarnas prestationsförmåga. Programplaneringen har fått domineras av symfonitänkandet. De ovan citerade utdragen ur inspektionsrapporterna vi- sar att denna form för konsertverksam- het inte motsvarar de anspråk man i dag bör ställa.

Lokaliseringen av SCR-orkestrarna ger anledning till några reflexioner. Där de har förlagts till eller i närheten av orter med militärmusikkår, har de kunnat motivera sin existens med att en samverkan mellan amatörmusiker och militärmusiker varit till gagn och båtnad för båda parter och för en mu- sikintresserad publik på orten. Men när de förlagts till orter, som numera sak- nar eller tidigare aldrig haft tillgång till militärmusiker, visar det sig, att kostnaderna för resor och traktamen- ten blivit besvärande höga. Ofta har orkesterledningen "inte kunnat svara för andra kostnader än dem som stått i samband med själva konserten; re— petitionsarbetet har fått bedrivas med vakanser i flera viktiga stämmor, vilket har gått ut över resultatet, konsertfram- trädandet.

SCR-orkestrar som förlagts i omedel- bar närhet av en större stad med rikt utvecklat musikliv ter sig för utred— ning helt omotiverade — helst om de för sitt fortbestånd kräver förhållande-

vis stora kommunala och andra bi- drag.

Utredningen föreställer sig att en SCR-verksamhet utan ambition och skyldighet att framträda offentligt i många fall bättre skulle svara mot or- kestrarnas prestationsförmåga. En ama- törbetonad orkesterverksamhet utan andra pretentioner än på att represen— tera ortens eller bygdens musikliv skul- le med fördel kunna utövas av dessa sammanslutningar. Villkoret om offent- liga konserter, som uppställts för att statsbidrag skall kunna utgå, bör sna- rast slopas och nya bidragsregler in- föras; utredningen vill här åter-anföra de synpunkter, som anlades på motsva- rande förslag i Hults utredning (s. 136 ovan), och framhålla att ett generellt statsbidrag med förslagsvis 1 000 kr. per år bör kunna utgå till SOR-orkester, förutsatt att anslag med samma belopp utverkas från annat håll, samt att dessa amatärensembler i övrigt inrangeras i den fria och frivilliga studieverksam— heten såsom musikcirklar.

Dessa förändringar i SOR-verksam— heten bör emellertid enligt utredning- ens uppfattning inte avse samtliga or- kestrar; ett antal av dem framstår för utredningen som utvecklingsbara enheter i det större sammanhanget som rikskonsertverksamheten utgör. I ett se- nare avsnitt av denna avdelning kom- mer utredningen att framlägga förslag rörande militärmusikkårerna och deras ianspråktagande för det civila musik— livets behov. I samband härmed åter- kommer utredningen till ett tänkt sam- arbete lokalt och regionalt mellan des- sa ensembler och vissa av SOR-orkest- rarna.

Militärmusikkårerna

Den svenska militärmusiken, som kan räkna sina anor från Gustav Vasas dagar, erhöll först i början av detta

sekel en rent statlig ställning. Antalet musikkårer uppgick 1905 till 60 st. Ge- nom 1925 års härordning reducerades militärmusikkårerna till 31 st., och där- jämte minskades numerären vid samtli- ga musikkårer avsevärt. Musikkårerna vid infanteriregementena, som tidigare haft en numerär på 35—40 man, ned- skars nu till 26 man. Genom 1942 års försvarsbeslut ökades visserligen an- talet kårer med 13 —— till 44 _ men kårernas otillfredsställande personal- sammansättning, som på grund av re— kryteringssvårigheter ofta hade även- tyrat spelbarheten, blev icke föremål för någon nämnvärd ändring till det bättre. De militära musikkårerna fast- ställdes genom detta beslut till i stort sett tre olika typer: typ I med 40 man, typ II med 26 man- och typ III med 20 man. 1948 infördes efter riksdags— beslut en provisorisk ökning av antalet musikfurirsbeställningar, samtidigt som kårernas numerär minskades med en man.

MU anförde i sitt betänkande att mi- litärmusikkårernas ställning och orga- nisation hade diskuterats sedan decen- nier; somliga hade önskat en utökning _av militärmusiken för att sätta den i

stånd att utföra bättre och musikaliskt sett mera tillfredsställande prestationer. Andra hade av sparsamhetsskäl föror- dat vissa indragningar, och det hade inte heller saknats röster för ett full- ständigt avskaffande av den traditionel- la militärmusiken. I denna diskussion kolliderade traditionsmättade och käns- loladdade föreställningar med krav på effektivitet och rationalisering, och här konfronterades en rent militär syn och militära behov med civila önskemål och krav. Vid varje debatt om militärmusi- ken aktualiserades dessa motsättningar, och enighet hade icke kunnat uppnås ens om blygsamma reformförslag. För MU var det uppenbart, att mili-

tärmusikens organisation måste i grun- den omprövas. MU ville emellertid be- trakta detta problem som en försvarets inre angelägenhet. För sin del ansåg MU, att en militärmusiks uppgift i för- svarsmaktens tjänst borde kunna fyllas av ett mindre antal välutrustade större representationskårer. En sådan orga- nisation skulle medföra möjligheter till betydande besparingar av anslag un— der fjärde huvudtiteln, och MU fann det naturligt att därigenom sparade belopp åtminstone till en del överfördes till åttonde huvudtiteln för att komma det civila musiklivet, i första hand amatör- verksamheten och den musikaliska yr- kesutbildningen tillgodo.

MU:s betänkande remitterades till överbefälhavaren, som tillsatte en ut- redningsgrupp med uppdrag att fram- lägga förslag om en ny militärmusik— organisation. För enskildheterna i den- na hänvisas till utredningsgruppens den 7 september 1954 dagtecknade prome- moria. KBU återger här endast kort- fattat utredningsgruppens synpunkter på militärmusikkårernas och de enskil- da militärmusikernas medverkan i det civila musiklivet.

Utredningsgruppen anförde att den

.nuvarande organisationen kunde vä-

sentligt nedskäras, om hänsyn uteslu- tande togs till de militära minimibeho— ven. Det var sålunda möjligt att i större utsträckning än dittills låta varje musik- kår betjäna flera förband. Denna prin- cip hade renodlats i det förslag till or— ganisation som utredningsgruppen be- nämnt alternativ 1. Detta innebar från militära utgångspunkter ett minimiför— slag, som likväl gav militärmusiken möj— lighet att även för framtiden göra en betydelsefull insats inom försvaret. Skulle emellertid det civila musiklivet för sin fortvaro kräva en större militär— musikorganisation, kunde merkostna- derna för en sådan organisation enligt

utredningsgruppen icke rimligen belasta fjärde huvudtiteln. Gruppen hade i sitt alternativ lI framlagt ett förslag som dels tillgodosåg de militära behoven, .dels också tog hänsyn till det civila musiklivets behov av militärmusiker. Det förutsattes, att de merkostnader i förhållande till alternativ I som skulle följa om alternativ II genomfördes skul— le belasta åttonde huvudtiteln. Utredningsgruppen förordade följan- de omfattning och placering av militär- musikkårerna enligt alternativ II Kårer av typ I: Stockholm (3 kårer, 1 för vardera armé, marin, flygvapen) Göteborg (2 kårer, 1 för vardera marin och flygvapen) 5 kårer

Kårer av typ II: Boden, Umeå, Öster- sund, Sollefteå, Sundsvall, Gävle, Falun, Uppsala, Västerås, Visby, Karlstad, öre- bro. Skövde, Uddevalla, Borås, Linkö- ping, Jönköping, Eksjö, Halmstad, Kris— tianstad, Ystad, Växjö och Karlskrona.

22 kårer

(Kursiverade kårer ovan avser mini- mialternativet I, enligt vilket Stock- holm-Uppsala-området skulle betjänas av de tre kårerna i Stockholm, och mu- sikkåren i Sollefteå alternativt kunde förläggas till Östersund.)

Frågorna om militärmusikens orga- nisation hänsköts jämlikt beslut den 3 juni 1955 till förnyad utredning. Be- tänkande härom framlades i november månad samma år av 1955 års militär- musikutredning.

Utredningen, vars förslag utförligt refereras i Kungl Maj:ts proposition 1956:110 påpekade ett flertal brister i instrumentsammansättningen m. 111. inom militärmusikkårerna. Denna an- sågs icke motsvara nuvarande krav i fråga om klangfärger m. m. Enligt utred- ningen saknade den också motsvarig— het inom andra kulturländers militär- musik, vilket medförde att den rikhal—

tiga internationella repertoar, som fanns i tryck, inte kunde användas av de svenska militärmusikkårerna.

Utredningen anslöt sig till den nyss- nämnda utredningsgruppens av år 1954 förslag om förbättringar i stam-besätt— ningen och räknade med kårer endast av typ I och II (38 resp 27 man) i orga- nisationen.

Utrymme kunde emellertid endast be- redas 4 kårer av typ I och 18 kårer av typ II, tillsammans 22 kårer.

Vid 1956 års riksdag beslöts en ge- nomgripande omorganisation av mili- tärmusiken. Musikkårernas stämbesätt— ningar moderniserades med nya instru- menttyper. Antalet underofficersbeställ- ningar ökades och befordringsförhållan- dena förbättrades. Det ekonomiska ut- rymmet härför erhölls genom minsk- ning av antalet musikkårer till 26. Or- ganisationen utformades i stor utsträck- ning med hänsyn till det civila musik- livets behov. Bla föranledde hänsyns- taganden till civila önskemål att anta- let kårer utökades med 4 i förhållande till militärmusikutredningens förslag och därigenom kom att bli det dubbla i förhållande till vad som ansetts erfor- derligt för att tillgodose militära behov.

År 1960 aktualiserades frågan om in- dragning av ytterligare tre musikkårer (de i Jönköping och Västerås och en av tre kårer i Stockholm). Konsekven- serna för det civila musiklivet av en indragning av de två förstnämnda kå— rerna bedömdes emellertid bli så all- varliga, att något förslag härom icke framlades. Däremot beslöts att den nyssnämnda kåren i Stockholm skulle indragas. Vidare förutsattes att en un- dersökning skulle göras rörande möj- ligheterna att utan kårindragning be- gränsa det totala antalet militärmusiker.

Denna undersökning utfördes av OfM, som i sin skrivelse uttalade, att varje ytterligare minskning av nuvarande kårnumerär på 24 man skulle medföra

allvarliga konsekvenser för landets mu- sikliv. Chefen för försvarsdepartemen- tet framlade i proposition 55 till 1962 års riksdag vissa förslag rörande mili- tärmusikorganisationen och personalens befordringsförhållanden samt pensions- ålder. Enligt propositionen skulle den till Svea livgarde förlagda första mili- tärmusikkåren minskas från 37 till 24 man och härigenom mista sin särställ- ning som landets enda militärmusikkår av typ I. I gengäld skulle de båda kårer- na i Stockholm framdeles samverka, när det i större representationssammanhang syntes önskvärt med en större kår.

Statsutskottet ifrågasatte i sitt utlå- tande om icke en sammanslagning av de båda stockholmskårerna skulle inne- bära en lämpligare lösning än som fö- reslagits i propositionen och hemställde vom förnyad prövning av förslaget. Ut- .skottet biträdde förslaget om förvaltar- beställningar, om höjd pensionsålder för militärmusiker samt personliga vi- kariatlöneförordnanden.

Riksdagen beslöt i enlighet med ut- skottets förslag. Genom brev den 6 juni 1962 uppdrog Kungl Maj :t åt om att in- komma med förslag rörande uppgifter och organisation avseende militärmusi- jken i stockholmsområdet. Nämndens förslag överlämnades den 15 september 1964 (Försvarsdepartementet, stenc be— tänkande 1964: 5). I förslaget beräkna- de nämnden att anspråken på 'sta-tlig och militär representationsmusik, förhan- vdens och allmänhetens behov av en mi- litärmusikkår osv endast kunde till- godoses inom ramen för en musikkår på 62 man. Detta motsvarade en ökning med 14 man i förhållande till en av två normalkårer sammansatt kår. Med en kår på 62 man kom man dock enligt nämnden att sakna förutsättningar för .att inom arbetstidsramen ställa perso- nal till förfogande för medverkan i det civila musiklivet i nämnvärd utsträck- ning. Kåren måste ha en numerär som

möjliggjorde, att personalen kunde be- viljas erforderlig tjänstledighet för med- verkan i det civila musiklivet. Detta önskemål skulle kunna tillgodoses ge- nom en ökning av den ovan beräknade besättningen med ytterligare fem man, summa 67 man. Förslaget har ännu inte (jan 1967) blivit föremål för riksdagens prövning.

OfM gjorde i skrivelse den 19 novem- ber 1965 framställning till Kungl Maj:t om visst uppdrag. I skrivelsen framhöll nämnden att av de arbetsuppgifter den ålagts lösa återstod endast uppgiften att avge förslag till nytt militärmusikregle— mente jämte vissa därtill hörande frå— gor. Nämnden ansåg det i och för sig vara möjligt att avge förslaget under första halvåret 1966. På grund av vissa omständigheter fann nämnden emeller- tid detta inte vara lämpligt. Nämnden erinrade sålunda om att konsertbyrå- utredningen skulle framlägga ett be- tänkande om en rikskonsertorganisa- tion. Skulle det vid ett införande av en statligt stödd rikskonsertverksamhet an- ses, att de militära musikkårerna alltfort skulle stödja det civila musiklivet, fann OM det vara nödvändigt att på ett eller annat sätt integrera dem med en dylik konsertverksamhet. Skulle däremot det framtida statliga stödet åt den civila orkesterverksamhet anses böra organi- seras utan militärmusikens medverkan, måste detta enligt nämnden medföra en betydande förändring av militärmu- sikens funktion. Nämnden erinrade vi- dare om att utredningen om vissa ut- bildningsfrågor på musikområdet m. ni. fått i uppdrag att i samråd med veder- börande militära myndigheter och om pröva förutsättningarna för att förlägga den del av musikunderofficersutbild- ningen, som fn bedrivs vid musikhög- skolan, till andra uthildningsanstalter. Enligt Oszs uppfattning syntes nämn- da utredningsarbete även i andra hän- seenden ha betydelse för militärmusi-

ken. Bla kunde utbildningsorganisa- tionen på det civila musikområdet tän- kas få en sådan utformning att mili- tärmusikkårernas utbildningsfunktion ej längre erfordrades. Ett sådant resul- tat skulle enligt nämnden påkalla en ändring av underofficersutbildningens innehåll. Frågorna om rikskonsertverk- samheten och om musikutbildningen medförde enligt OfM behov av översyn av målsättningen för militärmusiken i syfte att ställa den i relation till musik- livet i samhället. OfM fann vidare, att personalläget inom militärmusiken kun- de komma att ställa reglementsfrågan i ny dager. Nämnden erinrade härvid om att flera musikkårer på grund av vakanser knappast var spelbara. Det borde enligt nämnden övervägas vilka åtgärder som med anledning därav kun- de behöva vidtagas. OfM föreslog där- för, att nämnden skulle få i uppdrag att före avgivande av förslag till definitivt militärmusikreglemente överse dels mål- sättningen för militärmusiken, dels mi- litärmusikens organisation, rekrytering och utbildning, varvid hänsyn skulle tagas till pågående utredningar rörande det allmänna musiklivet.

Kungl Maj:t uppdrog den 21 januari 1966 åt OfM att efter samråd med teater- och orkesterrådet samt med i övrigt berörda utredningar, myndigheter och institutioner dels företaga översyn av militärmusikens målsättning och orga- nisation m. m. i huvudsak i överenstäm- melse med vad nämnden anfört, dels därefter inkomma med förslag till mi- litärmusikreglemente och till de åt- gärder nämnden på grund av under- sökningsresultatet eljest fann påkallade.

KBU har i sina allmänna övervägan- den rörande orkesterfrågorna kunnat konstatera, att den professionella orkes- terverksamheten i vårt land har kon- centrerats till några få, mycket begrän-

sade regioner. Den orkesterverksamhet som bedrives av SOK-orkestrarna mot» svarar i många fall inte de krav som, numera måste upprätthållas. En ut— byggnad av rikskonsertverksamheten med hjälp av yrkesorkestrarna och en— sembler ur dessa samt övriga tillgängli— ga tonkonstnärer i landet måste med nödvändighet bli en både kostnadskrä- vande och långvarig process. Utred- ningen har med hänsyn härtill och till de krav och önskemål som framställts från olika regioner om en snabbare ut- veckling av rikskonsertverksamheten sökt angripa problemet från andra ut— gångspunkter. KBU har funnit att en regional orkesterverksamhet, som även öppnar möjligheter för insatser från mindre ensembler i en skol- och riks— konsertverksamhet, kan etableras om militärmusikkårerna i större utsträck—- ning får tagas i anspråk för det civila. musiklivets behov.

Det är angeläget att understryka, att. militärmusikerna numera genomgår en utbildning på flera instrument. Detta. gör att dessa kårer kan uppdelas i. ett flertal olika ensembletyper, som kom-- mer väl till pass för en varierad kon-A sertverksamhet.

Förslag om ett vidsträcktare ianspråk- tagande av militärmusikernas tjänster inom det civila musiklivet har — så— som tidigare anförts i redogörelsen för Hults utredning — tagit sikte på en— skilda musikers engagerande i civila. orkestrar. Enligt Hults förslag skulle- ett antal SCR-orkestrar förses med hel- tidsanställda stråkmusiker; förslaget väckte viss erinran från OfM som bla framhöll, att en nära samverkan mel— lan två fasta orkestrar med olika hu-- vudmän innebar en dubbelorganisation som från olika synpunkter —— inte minst musikaliska, ekonomiska och organisa— toriska —— syntes orimlig.

Det är sålunda angeläget, att en på

nya grunder etablerad samverkan mel- lan civilt och militärt musikliv kom- mer till stånd. I syfte att ernå en sådan upptogs under sommaren 1966 över- läggningar mellan KBU och OfM som resulterat i vissa gemensamma synpunk- ter. De återgives i den promemoria som nämnden tillställde utredningen den 19 december 1966. Den hade följande ly- delse.

OfM:s promemoria

Nuvarande militärmusikorganisation, som i princip fastställdes 1956, har i stor "utsträckning utformats med hänsyn till det civila musiklivets intressen. Sålun— da har bla hänsynstagande till det ci— vila musiklivets önskemål föranlett att antalet kårer blivit ungefär det dubbla i förhållande till vad som ansetts er- forderligt för att tillgodose militära behov. En ej obetydlig del av musik- kårernas framträdanden utgörs fn av konserter eller andra musikframföran- den till vilka allmänheten äger till- träde. Militärmusiken stöder även det allmänna musiklivet genom att militär musikpersonal i stor utsträckning del- tager som utövande musiker i civila orkestrar och då framför allt SDR-or- kestrar. Tillgång-en till militärmusikper- sonal är på många orter avgörande för att SCR-verksamhet skall kunna be- drivas. Slutligen verkar också ofta mi- litärmusiker som lärare i kommunala musikskolor och andra skolor.

Under förutsättning att ett system för rikskonserter skapas i enlighet med av konsertbyråutredningen (KBU) skis- serade riktlinjer innebärande bla att en rikt varierad musikproduktion skall komma till stånd inom ramen för en rikskonsertverksamhet samt att militär- musikkårer skall utgöra en väsentlig del i denna rikskonsertverksamhets or-

kesterorganisation bör förändringar av- seende militärmusikens uppgifter och organisation mm enligt OfM:s bedöm- ning kunna göras enligt i huvudsak följande skiss. Det är angeläget under- stryka att OfM icke har anledning pröva behov eller lämplighet av förutsatt riks- konsertverksamhet som sådan utan ut- går från ett underlag som bygger på KBU:s överväganden.

De militära musikkårerna tillgodoser fn —- med utnyttjande av ungefär hälf- ten av sina resurser —— det militära be- hovet av parad- och tjänstemusik (inkl musik för statliga representativa ända- mål för vilka krigsmakten — stundom enbart militärmusiken —— tages i an- språk) samt vissa likartade musikalis- ka framträdanden som ingår i försva- rets kontaktverksamhet med samhället i övrigt. Detta militära musikbehov, som visserligen i vart fall delvis kan hän- föras till det allmänna musiklivet, fal— ler utanför det samhälleliga musikbe- hov som för KBU har ansetts kunna utgöra underlag för en rikskonsertverk- samhet. OfM måste emellertid för mili- tärmusikens del hävda att detta militära behov av musik (i det följande benämnt det militära musikbehovet) blir tillgo- dosett i rimlig utsträckning inom en statligt st-ödd musikorganisation, i vil- ken militärmusiken ingår som en inte- grerande del. Återstoden av militärmu- sikens kapacitet utnyttjas nu för att täcka behov av underhållningsmusik dels vid de militära förbanden, dels för allmänheten och speciella kategorier (musikframträdanden på sjukhus, pen- sionärshem etc). Sistnämnda musikbe— hov kan enligt KBU hänföras till det allmänna musikbehov som rikskonsert- verksamheten i och för sig bör täcka. Detta behov av underhållningsmusik hänförs i det följande —— i motsats till förenämnda militära musikbehov _— till det allmänna musiklivet.

Det militära musikbehovet är avgjort störst inom Stockholmsområdet. Om- fattningen är där sådan att det militära behovet bör vara styrande när det gäl- ler orkesterorganisationens utformning. OfM anser därför att inom Stockholms- området bör finnas en för i första hand det militära musikbehovet avsedd mili- tärmusikkår. En sådan kår kommer gi- vetvis också att kunna fylla en uppgift för det allmänna musiklivet inom riks- konsertverksamhetens ram genom att svara för en väsentlig del av det till den militära sektorn hänförliga allmän- na musikbehovet liksom också att i viss utsträckning kunna ge konserter av oli- ka slag för allmänheten mfl. En mili- tärmusikkår enligt OfM:s förslag i be- tänkandet Militärmusiken i Stockholm (Fö stenc bet 1964: 5) är alltjämt lämp- ligt avpassad för Stockholmsområdets behov. KBU har i detta sammanhang framhållit att det i OfM:s förslag fram— lagda alternativet med en numerär på 67 man, vilket något även tillmötesgår det allmänna musiklivets önskemål om medverkan från enskilda militärmusi- kers sida i statsunderstödda symfonior- kestrar, är att föredraga.

Det militära musikbehovet är bort- sett från Stockholmsområdet relativt jämnt fördelat över landet. Detta gör det möjligt att de militära musikkårer som i övrigt erfordras i organisationen väl synes kunna ges omfattande upp- gifter inom det allmänna musiklivet un- der förutsättning att de regioner de skall betjäna ej görs avsevärt större än fn. Från OfM:s sida kan principiellt med angiven förutsättning accepteras att övriga militärmusikkårer ingår som en integrerande del i rikskonsertverk- samhetens orkesterorganisation. Mili- tärmusikkårerna synes sålunda kunna utgöra regionsensembler som även kan bilda stommen i symfoniorkestrar, i vil-

ka även kan ingå andra yrkesmusiker, musiklärare m fl på orkestrarnas statio- neringsorter samt goda amatörer. Vi- dare bör militärmusikkårernas perso— nal kunna bilda eller medverka i kam- marmusik- och blåsensembler av olika slag. Förutom uppgiften att tillgodose det militära musikbehovet bör militär- musikkårerna i viss utsträckning —— bla med militärmusikkårs stämbesätt— ning — svara för underhållsmusik för både förbandens personal och allmän- heten. Främst med hänsyn till att det militära musikbehovet i allt väsentligt är koncentrerat till sommarhalvåret, då. det allmänna musiklivet av traditionella och institutionella skäl är avsevärt be- gränsat, torde här skisserat utnyttjande av militärmusikkårerna kunna säker- ställas. Den till det allmänna musikli- vet hänförliga delen av förbandens be- hov av musik för underhållning som inte tillgodoses med militärmusikkårer förutsätts skola inom rikskonsertverk- samhetens ram täckas av andra ensemb- ler och artistgrupper.

Ledningen av militärmusiken bör även framdeles utövas av militära myn- digheter, vilka också i princip bör sva- ra för militärmusikens administration, lokalbehov mm. Härvid förutsättes att det allmänna musiklivets företrädare får ett inflytande i fråga om musikkå— rernas utnyttjande och musikpersona- lens rekrytering och utbildning. Den centrala ledningen för militärmusiken bör liksom hittills åvila en militär myn— dighet, till vilken en militärmusikin- spektör bör vara knuten.

Militärmusikkårerna bör vara förlag- da till militära förband (motsv). Un- der hänsynstagande såväl till kravet att det militära musikbehovet skall kunna tillgodoses i rimlig omfattning som till det allmänna musiklivets behov, såsom detta är redovisat av KBU, föreslår OM

att 18 kårer —— förutom militärmusikkå- ren i Stockholm — bibehålls och för- läggs till följande orter:

Uppsala Uddevalla Strängnäs Skövde Linköping Karlstad Jönköping Örebro Karlskrona Falun Visby Härnösand Kristianstad Östersund Halmstad Umeå Borås Boden

Den ovan angivna placeringen är pre- liminär i så måtto, att ev organisations- förändringar inom försvaret och när- mare granskning av faktiskt allmänt musikbehov kan påverka lokalisering- en. Detta synes kunna klarläggas un— der det närmaste året.

Kårerna bör svara för att det mili- tära musikbehovet tillgodoses vid de militära förbanden inom regioner, som är lämpligt avpassade i förhållande till kårernas stationeringsorter. I princip bör kårerna utnyttjas för det allmänna musiklivet inom samma regioner. Det bör framhållas, att den förordade lokaliseringen medför ojämnt utnytt- jande av kårerna för tillgodoseende av det militära musikbehovet. Då Kristian- stadskåren blir mest belastad har OfM förutsatt, att Halmstadskåren skall be- tjäna vissa förband i Skåne. För det militära musikbehovet inom Uppsala- regionen synes det erforderligt med en kår i Uppsala, medan det från civila synpunkter är angelägnare med en kår i Västerås. En lokalisering av kårer till både Örebro och Västerås medför dock att örebrokåren i ringa utsträck- ning erfordras för militära förband. Förslaget om en kår på Gotland bör slutligen ses mot bakgrund av att för- banden där till följd av tjänstgörings-

förhållandena bör få musik i något. större omfattning än genomsnittligt.

Såsom framgått av det föregående- skall militärmusikkåren utgöra stom— me i en symfoniorkester samt bilda el— ler medverka i bla kammarmusiken— sembler av olika slag. Vidare skall kå- ren uppträda som militärkår. För att tillgodose det militära musikbehovet vid alla krigsmaktens förband synes militärkåren liksom f n böra vara del- bar. Det förutsatta utnyttjandet av mili- tärmu-sikkårerna torde kräva att huvud- stämbesättningen ändras och numerären ökas. Bla måste kårerna tillföras be- fattningar för stråkstämledare. Med be- aktande av de kvalitativa och stämbe- sättningsmässiga krav som synes böra ställas på de nya militärmusikkårerna bedömer OfM att numerären bör öka-s från 24 till minst 30.

Den nu skisserade militärmusikorga- nisationen skulle således omfatta 19 musikkårer, varav en med 67 och 18 med omkring 30 man. Antalet musik- direktörer beräknar OfM till 20, där- vid musikkåren i Stockholm bedömts ha jämväl en biträdande musikdirektör. Det totala personalbehovet för musik— kår-erna beräknas alltså till (67 + /18 )( 30/+20 :) 627 man. Nuvarande per— sonalstyrka för militärmusikkårerna ut— gör en] gällande personalförteckning 638 man, varav 25 musikdirektörer. Perso- nalbehovet kan således beräknas mins- ka med ca 11 man, varav 5 musikdirek- törer och 6 underofficerare eller fu- rirer.

Såvitt avser musikpersonalens anställ- ningsform räknar OfM t v med nuvaran- de ordinarie tjänstemannaställning. Nå— got skäl att bibehålla nuvarande mili- tära anställningsform synes ej föreligga. Med beaktande av att musikkårerna skall knytas till försvaret och att tjänstgöring- en till ej obetydlig del omfattar mili-

tär tjänste- och paradmusik torde en civilmilitär anställningsform vara lämp— lig. Då musikpersonalen skall ingå i rikskonsertverksamhetens orkesterorga- nisation synes vidare avlöningsförmå- ner, Aarbetstidsförhållanden etc böra så långt som möjligt med hän-syn till de militära tjänstgöringsförhållandena an— passas efter vad som gäller för musiker vid statsunderstödda symfoniorkestrar.

Militärmusikkårerna _- bortsett från kåren i Stockholm -— skall som förut sagts användas regionalt med uppgift att tillgodose både ett .allmänt musik- behov och ett specifikt militärt musik- behov. Riktlinjer för hur militärmusik- kårernas tjänstgöring skall fördelas mel- lan dessa båda ändamål synes böra fastställas centralt. En viss central rega lering torde även vara erforderlig be- träffande frågan hur det allmänna mu- sikbehov som är hänförligt till den mi- litära sektorn skall täckas. Det synes lämplig-t att nämnda spörsmål avgöres av en central nämnd med lika antal representanter å ena sidan för rikskon- sertverksamhetens ledning och det all- männa musiklivet i övrigt och å andra sidan för försvaret. För försvarets de] bör företrädare för främst utbildnings- och personalvårdsfunktionerna ingå i denna nämnd. Den centrala musik- nämnden bör besluta om den princi- piella fördelningen av kårernas använd— ning i civila och militära sammanhang liksom pröva den omfattning .i vilken anmälda musikbehov inom den mili- tära sektorn bör tillgodoses inom ramen för landets samlade resurser för »mu— sikproduktion». Den centrala musik- nämnden torde även böra ha principiel— la uppgifter i fråga om rekrytering och utbildning samt icke minst betydelse- fullt i fråga om ekonomisk förvalt— ning o (1.

På grundval av centrala riktlinjer bör regionalt ske en detaljplanering av mu-

sikkårernas utnyttjande. Denna plane- ring synes lämpligen böra anförtros åt den regionala funktionär _ länsinten— dent _— in-om rikskonsertverksamheten som enligt KBU erfordras även för and- ra uppgifter. Detaljplaneri'ngen, som även bör avse försvarets musikbehov inom regionen, bör utföras efter samråd med företrädare för militär myndighet.

Beslut om musikkårernas tjänstgöring fattas av chefen för det förband till vil- ket kåren är förlagd. Denne har därvid att tillse att de på sätt ovan sagts plan- lagda musikframträdandena kommer till stånd. Det måste förutsättas att dessa planer lämnar utrymme för vissa im- provisationer så att möjligheter finnes att tillgodose även angelägna oförutsed- da musikbehov.

Kostnaderna för militärmusiken be- strids f n nästan helt från anslag under IV. huvudtiteln. Undantaget utgörs av musikhögskol-ans kostnader för den dit förlagd-a musikunderofficers- och mu- sikdirektörsutbildningen. För inneva- rande budgetår har uppförts anslag till vavlöningar, omkostnader och materiel för militärmusiken om tillhopa (14 100 000 + 640 000 + 245 000 =) 14 985000 kronor. På grund av löne- reglering torde dock ytterligare medel för avlöningskostnader bli erforderliga redan detta budgetår. T-ill ovan angivna kostnader kommer vidare en del icke särredovisade kostnader, exempelvis lo- kalkostnader, vissa transport— och ad- ministrationskostnader etc.

Kostnaderna för en militärmusikorga- nisation som utgör en integrerande del av samhällets allmänna musikorganisa— tion »bör inte belasta försvarshuvudti- teln i större mån än militärmusiken kommer försvaret tillgodo. OfM föreslår därför att den del av kostnaderna för militärmusiken som belöper sig på ut- nyttjande av militärmusikkårerna utan- för den militära sektorn betalas av ve-

derbörande avnämare eller i förekom- mande fall med anlitande av andra riks- statsanslag än de under IV. huvudtiteln. I den utsträckning försvaret inom riks- konsertverksamhetens ram för musik- framträdanden tar i anspråk andra än militärmusiker skall givetvis kostnader- na härför bestridas från IV. huvudti- teln. Nämnden är icke främmande för att varje förband (motsv) erhåller ett anslag för musikverksamhet o d, från vilket bl a kostnaderna för använd mil-i- tärmusik liksom för annan musikmed- verkan får bestridas.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning om vissa utbildningsfrågor på musikområdet m m räknar OfM med en principiellt sett oförändrad utbild— ningsorganisation inom militärmusiken. En del förenklingar kan dock ev ske oberoende av andra utredningar. Det bör emellertid framhållas att ett bortfall av utbildningsverksamheten vid musik— kårerna genom en utbyggnad av den allmänna musikutbildningsorganisatio- nen skulle medföra en icke oväsentlig ökning av militärmusikkårernas kapaci- tet i fråga om musikproduktioner.

Sedan principbeslut fattats om riks- konsertorganisationens utformning och militärmusikens roll inom denna orga- nisation bör ett preciserat och detalje- rat förslag rörande militärmusikens uppgifter och organisation m m kunna utarbetas inom ett år. Att utarbeta ett sådant förslag torde ligga inom ramen för det uppdrag OfM erhållit av Kungl Maj:t den 21 januari 1966. Detta förslag bör även innehålla riktlinjer för ett ge- nomförande av ny organisation. För de nuvarande militärmusikernas del torde en omorganisation av i stort sett här skisserat utseende efter statsmakternas beslut kunna genomföras inom ett par år. Härvid har icke beaktats den tid för vidareutbildning på framförallt stråk- instrument som blir erforderlig för att

militärmusikerna skall kunna fylla de uppgifter som den nya organsit-ationen kräver. Denna utbildning synes såsom KBU framhållit huvudsakligen kunna ske inom rikskonsertverksamhetens ram.

KBU:s synpunkter

KBU vill till denna PM anföra följan- de synpunkter. Vad den av OfM fö- reslagna lokaliseringen beträffar vill KBU framhålla, att vissa modifieringar kan vara befogade. Sålunda bör den till Uppsala föreslagna ensemblen statione- ras i Västerås, där ett vittgående samar- bete med den redan nu förstärkta SOR- orkestern etablerats. Den till Visby för- lagda ensemblen synes helt kunna utgå; behovet av militärmusik och av civila ensemblers och orkestrars konsertverk- samhet kan täckas från fastlandet.

Med utredningens anförda modifie- ringar kan personalbehovet beräknas minska till 596 man, varav 19 militär- musikdirektörer.

Den framtida orkester- och ensemble- verksamheten får efter KBU:s förslag följande geografiska lokalisering (s 162) :

Endast en av de anförda regionerna saknar egen regionsensemble, nämligen Gävleregionen, medan tre regioner till- delats vardera två ensembler, nämligen Göteborgsregionen, Skaraborgsregionen och Härnösandsregionen. Inom Gävle— regionen har Gävleborgs läns orkester- förening redan inlett en omfattande turnéverksamhet utanför förläggnings- orten. I Göteborgsregionen blir behovet av turnerande orkesterensembler på— tagligt, då en sammanslagning av Göte- borgs orkesterförenings orkester med Stora teaterns orkester kommer att in- verka menligt på en tillämnad turné- verksamhet med denna orkester. I Ska- raborgsregionen är dubbleringen moti-

Region Symfoniorkester Regionsensemble(r) Stockholmsregionen Stockholm Stockholm,1 Strängnäs Göteborgsregionen Göteborg Uddevalla, Halmstad Skaraborgsregionen Skövde, Borås Skåneregionen Malmö, Hälsingborg Kristianstad Kalmarregionen Karlskrona Jönköpingsregionen Jönköping Linköpingsregionen Norrköping Linköping Mälardalsregionen Västerås Örebroregionen örebro Värmlandsregionen Karlstad Faluregionen Falun Gävleregionen Härnösandsregionen Gävle Härnösand, Östersund Västerbottensregionen Umeå Norrbottensregioneu Boden

1 Representationskåren i Stockholm avses väsentligen för militära och statsceremoniella ändamål men har viss kapacitet såsom »musi-kbank» för de till stockholmsregionen för-

lagda orkestrarna.

verad av hänsynen till de militära be- hoven av tjänstemusik, men även det civila musiklivet kommer i utredning- ens bedömning att kunna tillgodogöra sig båda ensemblernas insatser. Samma resonemang kan för övrigt föras beträf- fande Härnösandsregionen, där ensem- blen i Härnösand får svara för musik- behovet inom nuvarande Västernorr- lands län, och östersundsensemblen av- ses för Jämtlands län samt för ett kom- mande samarbete med norskt musikliv i Tröndelagen.

I tre regioner kommer det att finnas både symfoniorkester och "regionsen- sembler, nämligen i Stockholmsregio- nen, Skåneregionen och Linköpings- regionen. Alla de nämnda regionerna är emellertid synnerligen tättbefolkade, och det finns anledning att förmoda, att både symfoniorkestrarna och re- gionsensemblerna kommer att tagas i anspråk för den kommande rikskonsert- verksamheten. Rörande Malmöorkes- terns insatser i turnésammanhang har utredningen tidigare uttalat viss tvek— samhet. Den dubbla tjänstgöringen bin-

der orkestermedlemmarna vid statione- ringsorten, så att en turnéverksamhet praktiskt taget omöjliggöres. Behovet av såväl Hälsingborgsorkestern som Kristianstadsensemblen blir av denna anledning mycket påtagligt.

En samverkan mellan befintliga SOR— orkestrar och de blivande regionsen- semblerna kan anordnas, när de senare konserterar på sina stationeringsorter. I turnésammanhang är en sådan sam- verkan sannolikt svår att etablera, då orkesterns amatörmusiker endast un- dantagsvis kan taga ledighet från ordi- narie arbetsuppgifter. Utredningen vill understryka, att SCR-orkestrar — låt vara av varierande kvalitet -— finnes på samtliga föreslagna stationeringsorter. Utöver de angivna SOR-orkestrarna fin- nes ytterligare ett antal sådana orkest— rar, som kan samverka med regions— ensemblerna under deras turnéer, bla de i Växjö, Motala, Nyköping, Katrine— holm, Eskilstuna, Karlskoga och Sunds- vall. En sådan samverkan skulle i utred- ningens mening bli av stor betydelse för båda parter. Rikskonsertverksamhe-

ten får härigenom en naturlig anknyt- ning till amatörmusicerandet på dessa orter, och den tidigare av stat, kommun och enskilda understödda orkesterverk- samheten får en lika naturlig fortsätt- ning. Men det är angeläget att framhålla, att tonvikten och tyngdpunkten i detta musicerande kommer att ligga på re- gionsensemblen och att de från SOR- orkestern hämtade musikerna utgör ett komplement i denna. Mycket av den kritik som kunnat riktas mot SOR-or- kestrarna som konsertgivare beror på att amatörmusikerna inte kunnat be- mästra de konstnärliga krav, som re- pertoaren ställt på dem. Utredningen föreställer sig att de SCR-orkestrar som under angivna villkor önskar fortsätta sin verksamhet skall pröva sina med- lemmars förutsättningar att kunna göra en god musikalisk insats i regionsen- semblens konserter. De, som inte fyller de anspråk som den nya konsertverk— samheten ställer på dem, måste stå till- baka för musiker som är bättre rustade för uppgiften.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att regionsensemblerna i framtiden torde kunna bilda stommen i en turnéverksamhet med kammar- operor.

Både militärmusikkårernas omvand- ling till regionsensembler och de spe- ciella uppgifter de enligt utredningens åsikt bör tilldelas inom vederbörlig sta- tioneringsregion kräver en snabb om- prövning av den nuvarande militär— musikaliska utbildningen, såväl den del därav, som traditionellt förlagts till respektive förband som den, vilken för- lagts till den till musikhögskolan knutna musikunderofficerskola, från vilken 1967 de första musikunderofficerarna med denna nya utbildning utexamineras. Gi- vetvis innebär denna skola med den so- listiska utbildning på de olika blåsinstru- menten och den pedagogiska oriente-

ring, som varje studerande får, en av förutsättningarna för att övergångstiden skall löpa på ett acceptabelt sätt. Inte minst torde den stråkutbildning, som numer ges inom denna examenslinje, bli av stor betydelse för genomförandet av militärmusikens strukturella om— vandling till en viktig faktor inom riks- konsertverksamheten.

Likväl måste enligt utredningens åsikt omprövningen av den totala utbildning- en börja mycket snart. KBU förutsätter att under en övergångstid, innan beslut fattats rörande denna utbildning, stråk- instrumentutbildningen såväl inom kå- rerna som på KMH förstärkes samt att möjligheter till utbildning på vissa val- fria specialinstrument beredes de stu- derande, från äldre instrument fram till de moderna slagsverksinstrumenten. Framför allt blir det emellertid nödvän- digt att ytterligare bredda den_.pedago- giska utbildningenbåde för den nuva- rande musikunderofficersaspiranten vid KMH som musikdirektörsaspiranten, så att den betydande och i konsekvens med ovan givetvis breddade utbildningsverk- samheten inom .regionsensemblerna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Dessa regionsensembler bör musikaliskt skolas såväl orkestermässigt (både som civil större kammarorkester och som militärkår) som ensembletekniskt, upp- delade på större och mindre grupper av varandra kompletterande slag. Så små- ningom skall inom ensemblerna såväl olika stilar inom den äldre västerländs- ka musiken som nutida stilar kunna presenteras inom ramen för den till-

gängliga besättningens kombinations- möjligheter.

. De uppgifter, som kommer att tillde- las regionsensemblerna, blir således synnerligen variationsrika både musi- kaliskt och musiksocialt. Under upp-

,byggnadstiden kommer dessa musiker

till stor del att svara för andra konsert-

typer med propagandamässiga inslag. Ensemblerna utgör för såväl den cen- trala som den regionala ledningen ett viktigt instrument att inom ramen för långtidsplanering söka kontakt med ny publik i nya regioner. Utredningen öns- kar betona vikten av att musikerna av detta skäl även ges en ordentlig oriente- ring i samhällslära med viss tyngdpunkt lagd på folkrörelsernas uppgift och ar- betssätt. Av samma skäl hör de skolas i sättet att skapa kontakt med skilda typer av publik.

En vidareutbildning med motsvaran- de innehåll bör enligt utredningens me- ning omedelbart erbjudas de musiker, som nu bemannar musikkårerna. Denna utbildning bör under de två första åren vara mycket intensiv särskilt beträf- fande repertoarorientering och skol- ning i de nya arbetsuppgifterna och de- ras musiksociala innebörd. Det är givet- vis av vikt, att musikerna snarast möj- ligt kan identifiera sig .med sina nya utökade arbetsuppgifter. Efter två år torde denna intensivutbildning kunna minska för att mer och mer övergå till fortlöpande instrumental och ensemble- mässig träning förlagd till statione- ringsorterna. Redan från första året bör speciellt valda instruktörer av hög konstnärlig klass fast knytas till riks- konsertverksamheten. Huruvida denna vidareutbildning bör till viss del kon- centreras till en fast utbildningsanstalt, bör ytterligare diskuteras; utredningen anser emellertid, att i varje fall må- nadskurserna med fördel skulle kunna förläggas till sådant institut och vill då peka på det förhållandet, att musik- skolan i Ingesund påbörjat en genom- gripande utbyggnad, som torde synner- ligen väl komma att svara mot de tek- niska och lokalmässiga krav, som måste ställas på denna utbildning. Kostnaden för denna vidareutbildning har för de första två åren preliminärt beräknats

till kr 500 000 per år, varefter kostna- den tredje året torde uppgå till 250 000 kronor för att i fortsättningen kunna uppskattas till 200 000 kronor.

Utredningen föreslår en kursplan en- ligt följande:

A. Månadskurs 2 ggr per ensemble 1) Kursen läggs centralt och om- fattar varje månad 34 deltagare, rekry- terade med 2 man från varje kår.

2) Vid upprepningen av kursen bör de sammanhållna kårerna genomgå må- nadskursen tillsammans med sin re— gionsintendent och resp bildningsför— bunds musikkonsulent.

Kursplanerna bör innefatta:

a) repertoarkännedom

b) orkester- och ensemblespel

c) instrumentalundervisning, fr a stråkinstrument samt vissa specialin- strument

d) samhällslära

e) Rikskonserters målsättning och

organisation Kursplan månadskurser År 1 12 enl. 1) 408 delt. » 2 3 » 1) 102 » =510deltagare » 2(forts) 9 » 2) 9kårer » 3 8 » 2) 8 =17kårer Lärarbehov: a) 1 st b) 1 + 1 c) ca 5 d) 1 e) 1

d) och e) kräver ensta- ka föreläsningar

B. Kursverksamhet vid regionsen- semblerna i deras förläggningsorter, omfattande 1 veckas arbete under led- ning av en grupp lärare, som besöker varje kår 1 gång var fjärde månad. så- ledes 3 ggr per år. Uppgifter ges för re— dovisning under kommande arbetspe- riod.

Lärargruppen består förslagsvis av violinist altfiolist cellist

kontrabasist

specialist på äldre blåsinstrument slagverkare.

Hink—HH—

5.3 Verksamhetens genomförande

Den målsättning, för vilken utred- ningen ovan (5.1) redogjort, kräver för sitt förverkligande och gestaltande att de resurser i form av musikaliskt kun- nande och yrkesskicklighet, som är till- gängliga hos enskilda personer och olika orkestrar och ensembler också kan ta- gas i anspråk för konsertverksamheten. Utredningen har i närmast föregående avsnitt (5.2) framlagt sina synpunkter på bla de organisatoriska förutsätt- ningarna för landets orkestrar, deras numerär osv och därtill fogat sina förslag om vissa förstärkningsanord- ningar, utbyggnader och förändringar av deras nuvarande verksamhet. Härut- över kräver detta genomförande av kon- sertverksamheten att en organisation uppbygges för att handha verksamheten centralt, regionalt och lokalt. Utmär- kande för vårt hittillsvarande musikliv har nämligen varit en påtaglig organisa- torisk splittring, som omöjliggjort alla eventuella försök att få till stånd ett allmänt utbrett konsertväsen. Det är mot denna bakgrund som utredningen i detta kapitel framlägger sina förslag om en samlande organisation för den kommande rikskonsertverksamheten.

5.3.1 Företagsform

Såsom framgått av referatet av KBU:s första betänkande ovan (1.3.9) lämnade utredningen frågan om en blivande rikskonsertbyrås företagsform öppen. I de preliminära övervägandena och mot

bakgrunden av att den föreslagna kon— sertbyrån enligt direktiven förutsattes handha såväl arrangerande uppgifter som förmedling av tonkonstnärer fann KBU beaktansvärda skäl tala för både stiftelseform och aktiebolagsform, men ansåg icke uteslutet att formen statlig myndighet under vissa bestämda förut- sättningar kunde vara lämplig. Några huvuddrag i övervägandena återges nedan.

Angående aktiebolagsformen har ut- redningen bla anfört,

att MU år 1954 efter ingående moti- vering stannat för att verksamheten bor- de ha denna form; huvudmotivet var att verksamheten därmed skulle tillför- säkras en ekonomisk rörelsefrihet av annan art än som är förenlig med stats- förvaltning i allmänhet.

att också utredningsmannen i det år 1961 avgivna betänkandet angående kungl. teaterns verksamhet och ekonomi (SOU 1961: 28) framhållit, att en stat- lig förvaltningsform icke skulle ge för den konstnärliga verksamheten erfor- derlig frihet i personal- och organisa- tionshänseende samt att i valet mellan aktiebolag, stiftelse och förening aktie- bolagsformen erbjöd de största garan- tierna för stadga och fasthet i verk- samheten, inte minst i ekonomiskt av- seende.

att representanter för Musikaliska akademien, Samverkande bildningsför- bunden och Svenska tonkonstnärsför- bundet i skrivelse till departementsche- fen den 10 april 1962 med i stort sett samma motivering som ovan förordat aktiebolagsformen.

samt att aktiebolagsformen — inte minst vid kontakter med utlandet på ett bättre sätt än andra företagsformer kunde ge upplysning om den ansvarig- het en avtalspartner hade att räkna med.

Till stöd för stiftelseformen som ett

alternativ till aktiebolag angav KBU i det första betänkandet bla

att den beträffande ekonomi, perso- nalfrågor och organisation kunde ges samma frihet i jämförelse med statlig förvaltning som ett aktiebolag,

att en stiftelse icke på samma sätt som ett aktiebolag inriktade tanken på nå- gon vinstgivande verksamhet,

att det var möjligt att i en stiftelses stadgar föreskriva samma garantier med avseende på styrelseform, reservfond, revision, likvidation etc, som gäller en- ligt aktiebolagslagen ,

att vid jämförelse mellan kungl. teat- rarnas verksamhet och rikskonsert- verksamheten de förra skilde sig från rikskonsertverksamheten bla i fråga om omkostnadernas osäkerhet, något som talade till förmån för bolagsformen vid de kungl. teatrarna,

att departementschefen i direktiven antytt stiftelseformen såsom den kanske lämpliga företagsformen för en riks- konsertbyrå.

Till stöd för formen statlig myndighet talade bl.a.

att verksamheten skulle komma att till största delen bli beroende av stat- lig anslagsgivning, varvid den faktiska situationen bäst skulle återspeglas ge- nom att verksamheten bedrevs i formen statlig myndighet utan annan rätts- subjektivitet än den som följer av ett statsorgans sedvanliga offentligrättsliga ställning,

att verksamheten därvid smidigt skulle kunna anpassas efter växlande målsättningar i det statliga kulturstödet och efter nya krav på verksamheten,

men att det statliga organet skulle komma att kräva en betydande frihet med avseende på ekonomi och admi- nistration, en frihet som endast undan— tagsvis förekom inom statlig förvaltning av sedvanlig art,

att några hinder emellertid icke syn-

tes föreligga att konstruera det statliga organet, så att dessa svårigheter kunde övervinnas

samt att därest statsmakterna hade för avsikt att verksamt stödja rikskonsert- verksamheten, det också blev nödvän- digt att skapa de erforderliga garantier- na för det statliga organets rörelsefrihet i nyssnämnda hänseende.

Såsom antyddes i det första betän- kandet ville utredningen icke utesluta möjligheterna av en publikorganisation för rikskonserternas del, liknande då- varande Riksteaterns. Bl. a. med hänsyn till att eventuellt både rikskonsertverk- samheten och tonkonstnärsförmedling- en — såsom i direktiven hade förutsatts — framdeles skulle handhavas av sam- ma administrativa organ, fann emeller- tid utredningen att det icke gärna kunde komma ifråga att en central publikor- ganisation liknande Riksteaterns skulle stå såsom ansvarig jämväl för förmed- lingsverksamheten: »All anledning sak- nas ju att låta en publikorganisation öva inflytande på förmedlingsverksamhetens uppläggning i den del som icke avser rikskonserterna.» Därmed inriktade ut- redningen sina vidare överväganden på de andra former för verksamheten, för vilka ovan redogjorts. Den föreslagna försöksverksamheten kunde förväntas ge erfarenheter av intresse för det slut- liga ställningstagandet också i fråga om företagsformen och verksamhetens or- ganisation i övrigt.

Utredningen övergår nu till en redo- görelse för dessa erfarenheter i vad de kan beröra valet av företagsform.

Som tidigare i utredningen angivits anförtroddes försöksverksamheten ett särskilt organiserat kansli.

I Kungl. Maj:ts beslut av den 11 juli 1963 angående försöksverksamhetens inrättande angavs såsom tidigare an— förts bl. a.

att en av Kungl. Maj:t utsedd chef

självständigt skulle svara för försöks- verksamhetens ledning samt att samråd skulle ske med KBU vid planeringen av verksamheten och i frågor av princi- piellt intresse.

Verksamheten har bl.a. i fråga om disponering av anslag, organisation, personalfrågor och resor kunnat handla med relativt stor frihet.

Det första medelsbidraget för 1963/64 ställdes till förfogande utan angivande av generella eller särskilda direktiv med avseende på verksamhetens upplägg- ning. Denna har dock bedrivits i huvud- saklig överensstämmelse med de prin- ciper som angavs i delbetänkandet I sid. 66 ff. Riktlinjerna för utnyttjande av tilldelade medel formulerade KBU på följande sätt:

»Utredningen anser, att en stat av den ka- raktär KBU angivit... bör utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas endast i den mån det belopp, varmed en post överskri- des, inbesparas under någon eller några av de övriga posterna. I den mån styrel- sen kan under verksamhetsåret anföra spe- ciella skäl för ett totalt överskridande av de nämnda delposterna, synes anslagsvill- koren böra vara så utformade att Kungl. Maj :t kan medge, att medel för ändamålet får anvisas ur återstoden av reservations- anslaget.»

Under såväl hösten 1963 som våren 1964 ägde samråd rum med riksrevi- sionsverket (RRV) rörande tillämp- ningen av de ovan angivna riktlinjerna i förhållande till generella och princi- piella statliga bestämmelser. Sådant samråd har skett också senare under försökstiden.

Medelsbehovet har för varje budgetår framräknats med hänsyn till verksam- hetens art och omfattning. Anslagsfram- ställningarna har därvid uppdelats i poster för respektive kostnadsslag, var- vid skilts på utgifter för löner, kansliets omkostnader samt den egentliga pro-

duktionen (skol— och kvällskonserter samt inspelningsverksamhet) .

Medel har för varje budgetår tilldelats försöksverksamheten såsom en ospeci- ficerad summa för »fortsatt försöks- verksamhet». Tilldelade medel har rekvirerats successivt från statskontoret över Musikaliska akademien.

Bokföring och kostnadsuppföljning har skett på SFRK:s kansli. Vid för- söksverksamheten betalade fakturor och andra redovisningshandlingar har var- annan månad översänts till RRV för kontroll och förvaring. Månadsavslut har uppgjorts och överlämnats såsom orientering till KBU och ecklesiastik- departementet, likaså årsbokslut, vilka redovisats ti-ll RRV och såsom oriente- ring översänts till KBU och ecklesiastik- departementet.

Under försökstiden har av naturliga skäl erfarenheterna från tid till annan krävt en förändrad organisation av det centrala kansliet. Dessa organisations- förändringar har om åsyftat resultat skulle kunna uppnås måst genomföras utan tidsutdräkt. Detta har också med tillämpning av givna direktiv kunnat ske. Personaladministrationen har i an- slutning till vidtagna organisationsför- ändringar likaså kunnat handhavas på samma smidiga sätt. I en verksamhet, som den här aktuella, är det av stor be- tydelse att chefen har möjligheter att med kort varsel beordra sina medar- betare till såväl inrikes som utrikes resor. Också detta har varit möjligt under försökstiden. Det hör understry- kas att ett inom statsförvaltningen ofta tillämpat förfarande i vad gäller utri- kes resor med framställan om tillstånd till och medel för viss resa skulle varit mycket svårt att följa i detta fall. Vad här sagts om resor kan i tillämpliga de- lar också anföras om representation inom och utom landet. Försöksledningen har sålunda haft

stor frihet att inom ramen för tilldelat totalanslag bedriva verksamheten enligt angiven målsättning.

Vid utredningens överväganden rö- rande lämplig företagsform, har under- sökts huruvida hittillsvarande praxis i fråga om de organisatoriska formerna för statlig verksamhet skulle kunna vara till ledning för bedömningen av i detta fall lämplig företagsform.

Utredningen vill i korthet redovisa vad därvid framkommit och uppehåller sig i första hand vid övervägandena rö- rande aktiebolagsformen. De organisa- toriska formerna för den i statlig regi bedrivna affärsmässigt inriktade verk- samheten har uppenbarligen utgjort ett problem under praktiskt taget hela den tid dylik verksamhet förekommit. Till stor del synes detta sammanhänga med svårigheten att avgränsa de rent affärs- mässiga aspekterna på verksamheten inom ett statligt företag från de mera allmänt samhällsbetonade. Den debatt som förekommit har sålunda i stor ut- sträckning gällt frågan hur en organisa- tionsform borde vara beskaffad för att kunna tillgodose de affärsmässiga as- pekterna i önskvärd grad utan att de mera samhällsbetonade aspekterna där- för eftersattes.

Debatten har i huvudsak förts 1 an- slutning till något eller några statliga företags inrättande eller fortsatta verk- samhet. Däremot är debatten rörande de statliga företagens ställning och or- ganisation i allmänhet relativt begrän- sad. Detta är föga överraskande, efter- som de affärsmässiga aspekternas be- tydelse i förhållande till andra målsätt- ningar varierar från företag till företag på ett sätt, som gör det tveksamt, om en enda organisationsform kan tänkas till- godose behoven i samtliga fall.

Utmärkande för den diskussionen som förts är vidare, att man till en bör- jan ansett att det av de affärsmässiga

aspekterna på verksamheten föranledda kravet på större effektivitet bäst skulle kunna tillgodoses genom partiella re- former av de berörda företagens ställ- ning och organisation. De affärsdrivan- de verken har exempelvis successivt ge- nom partiella reformer givits en friare ställning inom förvaltningen än den, som tillkommer andra förvaltnings- organ.

I och för sig skulle dylika reformer väl kunna ges en sådan utformning och omfattning, att de tillgodoser uppkom- mande och med hänsyn till de avväg- ningar, som nyss sagts godtagbara behov av ökad rörelsefrihet för berörda före- tag. I praktiken har dock önskvärda reformer i vissa fall visat sig svåra att genomföra bl.a. på grund av de åter- verkningar, som befarats gentemot för- valtningen i övrigt. Man har då fått söka sig fram på andra vägar.

Ett betydelsefullt försök i detta av- seende utgjorde socialiseringsnämndens förslag till ny organisationsform för statens järnvägar och domänverket. Hu- vudtanken i dessa förslag var, att för- valtningen skulle ske enligt särskilda för varje företag stiftade lagar.

Socialiseringsnämndens förslag blev ju dock aldrig praktiskt förverkligade. Det på effektivitetskravet grundade be- hovet av större frihet har emellertid kvarstått för de affärsdrivande verken. I någon mån har detta behov tillgodo— setts genom fortsatta partiella reformer. För nytillkommande statliga verksam- hetsgrenar med affärsmässig inriktning har emellertid detta så gott som undan- tagslöst skett genom att man till orga— nisationsform för verksamheten valt den från det enskilda näringslivet häm- tade aktiebolagsformen. Detta har icke enbart skett för att tillgodose behovet av ökad rörelsefrihet utan i viss mån även för att tillgodose andra behov, så- som för att bereda enskilda personer

och företag möjlighet att deltaga i verk- samheten eller i syfte att markera en organisatorisk gräns mellan ifrågava- rande verksamhet och statsförvaltning- en i övrigt.

Vill man söka komma fram till en bedömning av aktiebolagsformens än- damålsenlighet som organisationsform för statlig affärsinriktad verksamhet har man att utgå från de grunder enligt vilka statsmakternas inflytande gent- emot bolagen gör sig gällande. De vikti- gaste av dessa grunder är innehav av aktier samt finansiella bidrag. Däremot är bolagen i motsats till exempelvis de affärsdrivande verken icke skyldiga att utan vidare följa de direktiv som Kungl. Maj:t kan lämna och ej heller att un- derkasta sig kontroll från statsmakter- nas sida på sätt som gäller för förvalt- ningen i övrigt.

När staten upptagit en affärsmässigt inriktad verksamhet, har man i stort sett varit inställd på att sådan verksam- het kräver delvis andra betingelser be- träffande organisation och rörelsefrihet i ekonomiskt avseende än statens övriga verksamhet. Ett betydelsefullt erkän- nande fick detta förhållande genom 1911 års budgetreform. Den fullmäktige- institution, som kom att införas i vissa av verken, ävensom den sammansätt- ning som vattenfallsstyrelsen fick med utanför verket hämtade ledamöter, är även ett uttryck för att ledningen av statens affärsinriktade verksamhet an— sågs kräva andra organisatoriska be- tingelser, än vad den vanliga ämbets- mannastyrelsen kunde tillgodose.

Utvecklingen mot större frihet för de affärsdrivande verken är alltjämt en fortgående företeelse. Karakteristiskt för tiden efter 1911 års budgetreform är emellertid, att man till övervägande grad valt att organisera nytillkomna statliga företag i aktiebolagsformen. Ett uttryck för denna tendens är även

på senare tid framställda förslag att omorganisera vissa affärsdrivande verk till aktiebolag.

Denna utveckling, som i första hand sammanhänger med att aktiebolagsfor— men i allmänhet ansetts medge större möjligheter till ett affärsmässigt hand- lande för företagsledningen, än vad for- men som affärsdrivande verk kunnat medge, har kommit till stånd till följd av ställningstaganden i varje särskilt fall.

Några generella ställningstaganden rörande bolagsformens ändamålsenlig- het som statlig företagsform kan så- lunda hittills knappast sägas ha före- kommit. Om man närmare vill under- söka de skäl, som föranlett valet av aktiebolagsformen som statlig företags- form, är man därför i första hand hän— visad till de utredningar, vilka föregått inrättandet av de nuvarande statliga ak- tiebolagen, eller som rört större om— organisationer av dessa.

I första hand är därvid de övervägan- den av intresse, som föregick inrättan- det av det första helstatliga aktiebola- get, AB Svenska tobaksmonopolet. Före- dragande departementschefen uttalade därvid bl.a. i propositionen, att åt- skilliga olägenheter var förenade med statsdrift av en stor industri. Staten kunde i sin verksamhet icke begagna sig av lika fria former som den en- skilde näringsutövaren och knappast lika smidigt som denne heller anpassa sig efter konsumenternas krav. De an- tydda olägenheterna skulle kunna und— vikas genom att man använde sig av aktiebolagsformen som även medgav deltagande av enskilda intressenter, vilket var av betydelse ur kapitalan- skaffningssynpunkt samt för att till sta- tens bästa utnyttja det privata initia- tivet och det personliga affärsintresset.

I varierande grad har synpunkter av liknande art spelat in vid tillkomsten av

de senare inrättade bolagen. Ofta har emellertid några mera ingående över- väganden rörande bolagsformens ända- målsenlighet icke förekommit. I flera fall har sålunda statliga aktiebolag till- kommit genom förvärv från enskilda ägare, och det har då tett sig naturligt, att verksamheten fått fortsätta i den gamla organisationsformen. Även då statliga aktiebolag tillkommit genom omorganisation av äldre sådana, har liknande synpunkter spelat in. I åtskil- liga fall har vidare aktiebolagsformen förordats på grund av att den mera all- mänt ansetts kunna tillgodose ett önsk- värt mått av ekonomisk rörelsefrihet.

De möjligheter aktiebolagsformen medger till ekonomiskt samarbete mel- lan staten och enskilda har givetvis varit av avgörande betydelse vid de flesta halvstatliga bolagens tillkomst.

Man kan sålunda knappast säga att det vid något statligt bolags tillkomst gjorts någon mera inträngande analys rörande bolagsformens ändamålsenlig— het jämfört med andra alternativ. Be— lysande är den förklaring till att staten använder sig av bolagsformen för vissa delar av sin verksamhet, som gavs av 1948 års budgetutredning: »Att statlig verksamhet utövas i bolagsform sam- manhänger med att verksamheten oftast av praktiska skäl anses på ett för staten fördelaktigare sätt kunna omhänderhas av ett bolag än av en statlig myndig— het.»

I handelsdepartementets redogörelse 1966 för statliga företag anföres vidare: Valet av företagsform har inte alltid skett eller kunnat ske systematiskt. Det har bestämts dels av rådande förvalt- ningssystem och praxis, dels av bedöm- ningen av vad som varit lämpligt och/ eller praktiskt möjligt när det gällt att i en given situation snabbt finna en ändamålsenlig företagsform. Under äld- re tider stod i stort sett endast alterna-

tivet ämbetsverk till buds. Genom suc- cessiva förändringar i reglerna för verksamheten har en speciell form, af- färsverksformen utbildats. Efter sekel- skiftet har denna form endast tilläm— pats för vattenfallsverket (1908), sta— tens reproduktionsanstalt (1926), för- svarets fabriksverk (1943) och luft— fartsverket (1945). Man har i stället funnit aktiebolagsformen vara så myc- ket lämpligare för de nya uppgifter som staten påtagit sig inom industri, handel och bankväsende. Antalet statliga bolag är nu 34 jämte ett 50-tal dotterbolag till dessa och till vissa affärsverk, främst SJ och vattenfallsverket.

Valet av företagsform har sålunda under 1900-talet i stort sett kunnat utgå från syftet med verksamheten. En fort- gående anpassning till uppkomna krav på större handlingsfrihet för företagen har också ägt rum. Detta har skett dels genom att reglerna för affärsverksfor— men ändrats till att omfatta ökade be- fogenheter för styrelserna på de eko- nomiska och personpolitiska område— na, lättnader i offentlighetsreglerna samt inrättandet av ansvariga och be- slutande lekmannastyrelser, dels genom att aktiebolagsformen kommit till an- vändning i ökad utsträckning, vilket innebär, att verksamheten i sådana fall lagts i en företagsform, som automa- tiskt medger ett självständigt handlan- de från företagsstyrelsens sida. Vissa verksamheter som tidigare drivits i verksform (eller inom statsförvalt- ningen) har också överförts till aktie- bolagsformen (t.ex. Statens skogsindu- strier, Svenska reproduktionsaktiebola- get och Karlskronavarvet). Dessa om- ställningar får betraktas som utslag av statsmakternas bedömning vid val av företagsform.

Genomförda reformer har alltså skett inom ramen för de existerande före— tagsformerna. De förslag till nya före-

ftagsformer som framlagts av olika ut- redningar har hittills inte resulterat i något beslut av statsmakterna.

De förslag som senast väckts i dessa frågor omfattar olika former av grupp- -och koncernbildningar, bl.a. holding- bolag och investmentbolag. Dessa för- .slag är föremål för vidarebehandling av Kungl. Maj:t.

Även om någon direkt ledning vid bedömningen av val av företagsform för rikskonsertverksamheten inte kan erhållas av här redovisad praxis som huvudsakligen härför sig till den helt affärsmässigt inriktade verksamheten, kan dock konstateras:

att bolagsformen eller affärsverks— formen valts för att anpassa verksam- heten till uppkomna krav på en större handlingsfrihet, större effektivitet, än i ordinarie verksform,

att det därmed gällt att tillgodose även andra behov såsom att bereda en- skilda personer och företag möjlighet att deltaga i verksamheten eller i syfte att markera en organisatorisk gräns mellan ifrågavarande verksamhet och statsförvaltningar i övrigt.

att det därvid —- i den mån ej aktie- bolagsformen valts -—— ansetts nödvän- digt med ökade befogenheter för ver— kens styrelser på de ekonomiska och personalpolitiska områdena och lättna- der i offentlighetsreglerna.

Praktiska hänsyn med tanke på affärsmässighet, effektivitet och kon- kurrensmöjligheter har uppenbarligen varit vägledande vid valet av företags- form.

För nytillkomna statliga verksam— hetsgrenar har under senare är ofta stiftelseformen i stället för aktiebolags— formen kommit till användning. Detta har skett i fråga om verksamhet, till vilken staten helt eller till övervägande delen tillskjutit rörelsekapitalet och som staten önskat bedriva genom organ

med självständig ställning och i former med i stort sett samma fasthet och stad— ga och den frihet med avseende på eko— nomi och administration, som aktiebo- lagsformen innebär. Exempel på såda- na organ är fredsforskningsinstitutet och filminstitutet.

Formen ordinarie statlig myndighet har uppenbarligen vid inrättanden av nya statliga verksamheter kommit att mer och mer överges. För verksformen talar framför allt att den såsom den grundläggande formen för statlig verk— samhet om möjligt bör användas, dvs om syftet med den aktuella verksamhe- ten kan tillfredsställande uppnås. Mot verksformen kan anföras, att den under en följd av år fått stå tillbaka för andra organisationsformer Och därvid med motivering, att den är för stel och utan tillräckliga möjligheter att i effektivi- tet hävda det statliga intresset. Varje försök att i effektivitetssyfte lätta på de regler, som gäller för de statliga äm- betsverken eller affärsverken, har av vad som framgått bjudit hårt motstånd och endast långsamt lett till mera verk- samma ändringar.

Mot bakgrunden av vad här återgivits har utredningen närmare övervägt riks— konsertverksamhetens rättsliga ställ- ning.

Utredningen vill då först erinra om sina i det första delbetänkandet gjorda överväganden, vilka bl a sammanhäng- de med frågan om tonkonstnärsförmed- lingen och dess inlemmande i en bli- vande rikskonsertbyrå.

Utredningen uteslöt sålunda möjlig— heterna av en publikorganisation för rikskonserterna liknande dåvarande Riksteaterns, med den då aktuella hu- vudmotiveringen, att det icke gärna kunde komma i fråga att en sådan cen- tral publikorganisation skulle stå såsom

ansvarig jämväl för förmedlingsverk- samheten. I sitt andra betänkande har utredningen särskilt behandlat förmed- lingen av tonkonstnärer. Därvid har så- som anförts ovan föreslagits, att sådan förmedling skulle ske bl a genom ett statligt förmedlingsorgan i aktiebola- gets form, helt skilt från rikskonsert- verksamhetens organisation i övrigt och i konkurrens med privata förmed- lingsorgan enligt närmare angivna be- tingelser. I och för sig skulle enligt ut- redningen sålunda numera den arrange- rande och övriga verksamheten kunna tänkas bedriven efter mönster av nu- varande turnéteatern, d v s som en cen- tral publikorganisation.

Utredningen finner emellertid vid förnyat övervägande ändock icke en sådan form för verksamheten i varje fall för närvarande lämplig. Skälen här- för är bl a följande:

Det lokala musiklivets organisation är oenhetlig. Det omhuldas av en mång- fald olika föreningar och sammanslut- ningar med icke oväsentliga skillnader i målsättning och ve-rksamhetsformer.

Den konstnärliga ambitionen och medvetenheten, liksom verksamhetens omfattning och inriktning, varierar i hög grad.

De flesta lokalt verksamma musikor- ganisationer bygger på traditioner, vil- ka utbildats i ett samhälle som ifråga om utbildningsgrad och befolknings- struktur, sociala och ekonomiska för- hållanden, starkt avviker från dagens och morgondagens. Frågan om huru- vida den ena eller andra typen av mu— siksammanslutning skall kunna fortleva och bidraga till musikkulturens utveck- ling synes böra göras beroende av de olika formernas inneboende styrka och förmåga att vinna anslutning och stöd för sina strävanden och inte framkom- ma som resultatet av en värdering, som syftar till att prioritera eller slå ut 'nå—

gon eller några av de nu verksamma musiksammanslutningarna. De lokala musikorganisationerna bör därför be- redas utrymme att bedriva sin verksam- het med möjligheter till en frivillig an- passning och anknytning till de nya». former av musikutbud som bl a den statsunderstödda rikskonsertverksam— heten representerar. Samordningen av de lokala musikorganisationernas in- tressen kan enligt utredningen ske inom ramen för den lokala organisation utredningen nedan föreslår (s 190).

Utredningen vill sålunda icke föreslå en ny organisation med personlig lokal' anslutning, utmynnande i en central! ombudsförsamling enligt former som tillämpas av exempelvis Riksteatern. Det främsta skälet härtill är den ovan redovisade mångfalden av lokalt verk-- samma musikorganisationer, som före— ter en helt annan bild än vad som nor— malt gäller för teaterområdet. Utred-- nin-gen bedömer det inte som möjligt att bland de musikintresserade männi- skor som nu är anslutna till olika kate-- gorier av sammanslutningar, vinna enighet och uppslutning kring en helt ny musikorganisation, som bygger på enskilt medlemskap.

Då den föreslagna konsertbyrån en— ligt direktiven förutsattes såväl arrange— ra konserter som förmedla tonkonstnä— rer fann utredningen i sina preliminära överväganden vidare starka skäl tala för aktiebolagsformen såsom lämplig" organisationsform för den samlade- verksamheten.

Det rörde sig i detta fall bla om- verksamhet inom ett område, där kon- kurrenskrafte-n i det långa loppet blev utslagsgivande för företagets förmåga att fylla sin funktion.

Sedan utredningen i sitt betänkande II, »För-m-edling av tonkonstnärer», fö— reslagit inrättandet av ett särskilt stat— ligt förmedlingsaktiebolag och sålunda

skilt denna verksamhet från rikskon- sertverksamheten, har utredningen an- sett sig kun-na utvärdera aktiebolagsfor- men för denna sistnämnda verksamhet. Denna kommer enligt utredningens uppfattning icke att i egentlig mening konkurrera med annan, liknande verk- samhet.

Vid övervägandena rörande formen stiftelse eller statlig myndighet har ut- redningen funnit starka skäl tala för att rikskonsertverksamheten lämpligen skall bedrivas i form av en av staten inrättad stiftelse.

De erfarenheter från försökstiden med rikskonserter, som grundats på de tidigare angivna av Kungl Maj:t beslu- tade förutsättningarna och som fram— kommit i nära kontakt med RRV ger emellertid utredningen anledning tro att verksamheten skall kunna bedrivas både smidigt och effektivt också såsom statlig myndighet. En betydande grad av ekonomisk och administrativ rörel- sefrihet är härvid av största betydelse. I detta hänseende har såväl statskontoret som RRV under han—d förklarat att det under försökstiden utövade arbetssättet och tillämpningen av givna föreskrifter i full omfattning synes vara möjliga att applicera på en permanent verksamhet såsom statlig myndighet.

Då under angivna betingelser såväl formen stiftelse som statlig myndighet kan komma i fråga för verksamheten, föreslår utredningen att rikskonsert— verksamheten centralt ställs under led- ning av ett särskilt institut _ institutet för rikskonserter, benämnt Rikskonser- ter —— organiserat såsom stiftelse, alter- nativt såsom statlig myndighet.

5.3.2 Organisation Riksk—onsertverksamheten fordrar en väl fungerande organisation såväl cen- tralt som regionalt och lokalt. Erfaren-

heterna från försökstiden har starkt understrukit detta. Givetvis bör och måste organisationen vara flexibel bå- de med hänsyn till förhållandena i oli- ka regioner och på olika orter och med hänsyn till verksamhetens omfattning. Den får aldrig vara statisk. En organi— satoriskt fast stomme för verksamheten är dock ett oeftergivligt villkor för dess existens. Det är i annat fall icke möj- ligt att arbeta på ett så planmässigt och rationelt sätt som den stora ekonomiska satsningen från det allmännas sida fordrar. Verksamheten ställer stora krav på bl a planering, samordning och upp- följning, på de turnerande artisterna, på de regionala och lokala arrangörer- na. Kompetensbrister får på intet sätt ge sig till känna vid planläggning och genomförande av programmen.

Det ligger nära till hands att antaga att en verksamhet som denna ledes en- ligt speciella lagar, eftersom den produ- cerar konstverk, vilka i sig själva är oli- ka de flesta andra produkter eller —- eftersom den vänder sig till en mycket speciell konsumentgrupp, som fordrar särskild behandling. Ett konstverk är visserligen en särpräglad produkt. Den administrativa form inom vilken konst— verket skall föras fram till sin publik synes dock i sina huvuddrag kunna följa vedertagna'distributionsformer. Pu- blikens egenart — radikal, konservativ, erfaren, oerfaren, olika socialgrupper etc. — påverkar inte i nämnvärd grad dis-tributionsorganens administrativa uppbyggnad.

I anslutning till erfarenheterna under försökstiden har en ingående organisa- tionsanalys gjorts för att finna en rim— lig organisationsmodell —— en princip- lösning —— central, regional och lokal. I analysen använder utredningen stun— dom termer, som kan föra tanken till marknadsföring och distribution av vå- ra dagliga förnödenheter. Med beaktan-

de av vad ovan sagts om konstverkets egenart har utredningen dock vågat välja detta framställningssätt enbart för att lättare åskådliggöra de rent organi- satoriska sammanhangen.

Såsom förutsättning vid analysen har gällt:

1. Den statliga konsertverksamheten skall vara så organiserad och tilldelad sådana resurser, att landets musikliv kan hållas på en hög konstnärlig nivå. Organisationen skall kunna förmedla god musik till så många som möjligt, samtidigt som den skall verka för att intresset för musik stimuleras och att förmågan att förstå musik ökas.

2. Musiklivet är i dag djupt förankrat i det allmänna och i en rad organisatio- ner —— främst av frivillig karaktär. Det är både nödvändigt och önskvärt att så långt möjligt till—godose dessa organisa- tioners krav och önskemål och att den nya statliga organisationen kan stimu- lera dessa grupper till ytterligare insat- ser.

3. Finansieringen av konsertverksam- heten förutsättes ske enligt samma grundprinciper som under försöksti- den, dvs med betydande bidrag från det allmänna. De funktionella kraven i den organi- satoriska bilden har analyserats liksom intresse-nternas krav och de speciella krav som härrör från rent organisa- tionsteoretiska synpunkter. (Bild 1.)

Allmänt

Marknaden för seriös musik består av en behovs- och en tillgångssida (konsu- menter — producenter). (Bild 2.) Av- ståndet mellan konsumenter och pro- ducenter är stort. Konsumenter och producenter är inte heller organiserade på sådant sätt att ett direkt samband utan vidare kan upprätthållas. Tillverk- ningssidans »produkter» är inte heller anpassade för direkt konsumtion. En

konsertorganisation som den planerade bör därför kunna fylla uppgiften såsom det mellanled, vilket skapar och tillhan— dahåller konsertprodukter.

Tillgångssidan är svår att överblicka. Konstnärlig kunnighet, omfattande in— och utländska kontakter, administrativa och planeringstekniska funktioner är nödvändiga beståndsdelar i en organi- sation, som skall ha kontakter och sam- arbeta med denna del av marknaden. Konsumentsidan är också komplicerad, från både konstnärlig och organisato— risk—teknisk synpunkt. En betydande efterfrågan skall tillgodoses, men därut— över finnes ett allmänt samhälleligt önskemål om konsumentupplysning och smakutveckling så att ett av marknaden ännu ej uttryckt behov successivt kan: bli tillgodosett.

Funktionella krav

Sammanfattningsvis gäller om de fun-k— tionella kraven på verksamheten föl- jande.

Mot bakgrunden av marknadsstruk- turen måste rikskonsertverksamheten inrymma en fortlöpande analys av marknaden för seriös musik. Denna analys är grunden för urvalsproeedu- rén, dvs sammanställningen av de musikverk som från skilda utgångs- punkter anses böra förekomma i kon- sertprogrammen. När urvalet ägt rum kan den egentliga produktionsplane— ringen påbörjas, liksom planeringen av marknadsföringen (information, för- säljning, reklam, osv).

Produktionsplaneringen leder till en anskaffning av de musikverk som skall ingå i programmen och de artister som skall medverka i desamma. Produk- tionsplaneringen kan även innebära ett utbud av dels artister och ensembler på turnéer, dels den repertoar de företrä- der. När denna anskaffning är klar, kan

Marknaden

Rikskonsert- verksamhet

Marknaden

Bild 1 . Funktionsanalys

Ej uttryckt behov

Efterfrågan

Tillgång

— artister

— musikverk — lokaler

— instrument

Marknads- analys

Anskaffning — artister — musikverk

Produktions- .

planering

Marknads- planering

Produktion

Marknads- föring

Färdiga Produkter

Konsert- givning

Planering

Uppfölj- ning

Kontroll

(Exempel på intressenter)

Staten

Lands- Kom- ting mun

Sveriges Radio/TV

' Lokalägare

Musik för ungdom

Tonkonst- närer

Yrkes- orkestrar

Körer

S. O. R.- orkestrar

Bild 2. Marknadsanalys

Konsertverksamheten

Funktionella krav

(Funktionsuppdelning)

Förmedlings- organ

Musikföre- ningar o. dyl.

Press

Skola

Folkhög- skolor

Kommunala musikskolor

Folkbild- ningsorgan

Allmänheten

Intressen- ternas krav

Förslag till principorga- nisation (Central, regional lokal)

Speciella krav

Grunder, Förutsättningar

Erfaren- heter från iörsöks— verksam- heten

Organisa- tionsteori

produktionen ske. Den resulterar i »produkter» färdiga att levereras i en- lighet med föreliggande beställningar från avnämarsidan, dvs de lokala ar- rangörer som utgör marknadens kun- der.

Den ovan angivna processen måste påverkas av funktioner för samman-håll- landc planering, samordning och upp- följning.

Sammanfattningsvis erfordras sålun- da inom den totala organisationen för konsertverksamheten funktioner för

planering samordning uppföljning marknadsanalys anskaffning produktion marknadsföring konsertgivning.

Vid organisationens utformaude mås- te — förutom ett tillgodose—ende av de angivna funktionerna _ hänsyn givet- vis tagas till de myndigheter, samman— slutningar och organisationer o dyl som är intressenter i konsertverksamhe— ten. Erfarenheterna från försöksverk- samheten skall tillvaratagas och veder- tagna organisationsteoretiska principer bör tillämpas.

En grov uppskattning av funktioner- nas fördelning på organisatoriska nivå— er —— central, regional och lokal _ ger vid handen, att planering, samordning och uppföljning av verksamheten som helhet bör ske på central nivå, viss samordning och uppföljning också på regional nivå men i ringare omfattning på lokal nivå. Marknadsanalys, urval, anskaffning och produktion måste i stor utsträckning åvila central instans dock i nära samarbete med regional instans. Detta gäller också om mark- nadsföringen. Endast begränsade in- satser i detta avseende göres på lokal nivå, där man i stället beträffande

funktionen konsertgivning har en hu- vuduppgift, som utövas i starkare sam- arbete med den regionala instansen än med den centrala.

Det föreligger ett starkt krav på sam- ordning av konsertverksamheten med annan verksamhet av motsvarande typ, t ex teater och utställningsverksamhet. Denna samordning i sidled behöver tillgodoses såväl centralt som regionalt och lokalt. —— Ett stort antal mer eller mindre fast organiserade gruppers in- tressen av konsertverksamheten, t ex kammarmusikföreningarna och andra lokalt verksamma musiksammanslut- ningar m fl, bör likaledes i möjligaste mån samordnas. Eftersom det av flera skäl icke syn-es lämpligt att skapa sär- skilda statliga organ på alla tre nivå- erna, eventuellt sammanförda i en lin— jeorganisation _— vilket i och för sig skulle säkerställa kravet på samordning _— måste samordningsfrågan lösas på annat sätt. Det har härvidlag bedömts såsom lämpligt att i en fast organisa— tion av konsertverksamheten i den cen— trala instansen tillgodose högt ställda krav på planering, samordning och uppföljning. Dessa funktioner är det därför särskilt viktigt att beakta vid organisationens utformning.

Genom att på central instans bygga in en väl utvecklad planeringsfunktion kan man också förutsätta, att samord- ningsfrågorna inte bara löses på bred- den i denna instans utan att en sam- ordningse-ffekt även kan uppnås på djupet i den totala organisationen, dvs nå fram till och verka både i regio- nal och lokal instans.

En annan grupp funktioner, som måste givas avgörande inverkan på or- ganisationen är urval, anskaffning och produktion. Organisation—en måste vara utformad på sådant sätt att det skapas möjligheter till en effektiv produktion av konsertarrangemang.

Bild 3. Organisationsplan

Rikekoneertor Stetene råd. för _ ______ Institutet för _____-__ Central nueiknännd för Rikekoneertez regioneeneenb ler

Regionintendent- _____ _ Länenkol-______ Länebildninge- ______ Regional kultur- produoent nämnd. förbund delegation : ' 1 r —————————————— I '— —————————————— 'I I I I 1 I I ,' Lokal kultur- ,' delegation

I I | III Styrelse

Verket . ledamot

Produktionen förutsättes bli mycket omfattande. En konsert skapas genom en lång rad tidskrävande delprocesser. Varje produkt är individuell; »långa serier» existerar inte. Av erfarenheter- na undier försökstiden framgår, att an- svaret för urval, anskaffning och pro- duktion av en viss konsert inte bör vara uppdelat på flera organisations- enheter. Det torde därför vara ända- målsenligt att göra en indelning i pro- duktgrupper. En gruppindelning efter huvudprodukterna kvällskonserter och skolkonserter synes därvidlag vara än- damålsenlig.

Intressenternas krav

Det framstår som ett mycket betydelse- fullt krav att intressenternas berätti-

gade intressen såvitt möjligt får påver- ka organisationen. Intressena hänger på ett omfattande och komplicerat sätt samman med de funktioner som skall tillgodoses på olika organisatoriska ni- våer. Med utgångspunkt i försökstidens erfarenheter har konsertverksamhetens intressenter och deras speciella intres- seområden analyserats. Analysen har bekräftat att staten, landstingen och kommunerna har betydande intressen att bevaka centralt, regionalt och 10- kalt, liksom skolan och folkbildnings- organisationerna. Körer, yrkesorkest- rar och SOR-orkestrar, musiksamman- slutningar har en i jämförelse med ti- digare nämnda intressenter något mind- re intressesfär att bevaka i de tre in- stanserna. Övriga intressenter har i fal-

lande skala speciella önskemål att be- vaka.

Organisatoriska krav I en organisation med primär uppgift att tillgodose en omfattande produktion har det erfarenhetsmässigt visat sig ha stor betydelse att undvika ansvars- splittring under produktionsprocesser- na. Av detta skäl bör de producerande enheterna givas en vertikal organisa- torisk indelning, dvs produktionspro- cessens alla faser skall ansvarsmässigt ligga inom en och samma organisatoris— ka enhet. Detta medför ett odelat an— svar för produkten. Även mot bakgrun- den av de krav på stadga i djupled, som nyss framförts, bör en sådan produkt- inriktad organisation bidraga till att ge stadga åt den totala konsertorganisa- tionen. Det blir möjligt att låta det cen- trala ansvaret för produkterna nå fram till konsumenterna.

Tidsfaktorn för genomförande och vidareutveckling av den totala organi- sationen för konsertverksamheten är ännu icke fixerad. Med hänsyn härtill bör den organisation som primärt skall upp-byggas göras flexibel, dvs organisa- tionen skall utan genomgripande för- ändringar kunna ta emot en utveckling. Slutligen bör eftersträvas att organisa- tionen skall kunna träda i funktion utan störande inverkan på nuvarande verksamhet och till en rimlig kostnad.

Konsertverksamhetens organisation i central, regional och lokal instans en- ligt KBU framgår av följande bild 3.

KBU:s närmare överväganden och förslag beträffande organisationen föl- jer nedan.

Dct bör givetvis vara en uppgift för styrelsen och institutets administrativa ledning att i detalj utforma organisa- tionen.

Utredningen anser att vittgående be- fogenheter måste ges institutets led- ning att besluta om verksamhetens ut- formning. En betydande flexibilitet måste prägla institutets uppgifter, or- ganisation och personuppsättning. In- om en given budgetram och allmänna riktlinjer bör möjlighet finnas till om- disponeringar för att nå bästa resultat i relation till målsättningen. Med hän- syn såväl till de organisatoriska erfa- renheter, som redan inhämtats under försökstiden som till det oeftergivliga kravet på stadga och fasthet i det cen— trala kansliets organisation har emel- lertid KBU ansett sig böra ange några huvudprinciper för organisationen i central instans. Den stora ekonomiska satsningen utgör ett starkt argument för att verksamheten skall bedrivas med administrativ effektivitet. Det centrala kansliets organisation påverkar också helt naturligt organisationen i regional och lokal instans.

5.3.3 Central instans

Såsom högsta ledning för institutet bör finnas en styrelse. Utredningen har vid sina överväganden rörande styrel- sens storlek och sammansättning disku- terat två olika alternativ. Enligt det ena alternativet skulle styrelsen med hänsyn till den stora grupp intressen- ter, som bör beredas tillfälle att på— verka konsertverksamheten, omfatta ett relativt stort antal ledamöter. Styrelsen föreslås enligt detta alternativ få föl- jande sammansättning: Ordförande ut- sedd av Kungl Maj:t, 2 ledamöter ut- sedda av Kungl Maj:t efter förslag av skolöv-erstyrelsen respektive Musikalis— ka akademien, 6 ledamöter utsedda av Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunför- bundet, Samverkande bildningsförbun-

den och Svenska musikerförbundet, samt institutets direktör, utsedd av Kungl Maj:t, inalles 10 ledamöter. På enahanda sätt skulle suppleanter utses för styrelsens ledamöter.

Enligt det andra alternativet, vilket utredningen vill förorda, skulle led- ningen för institutet utgöras av en sty- relse, ett råd och en direktör. Styrelsen, bestående av endast 5 ledamöter, inklu- sive institutets direktör, skulle bära an- svaret för viktigare beslut rörande pla- neringen av institutets arbete och dess administrativa skötsel. Vid sidan här- av föreslår utredningen ett rådgivande organ vid såväl värderingen som plane- ringen av rikskonsertverksamheten, be- nämnt statens råd för Rikskonserter. Det framstår nämligen som ett alltmer accentuerat krav att åstadkomma en samordning på det centrala planet. Det är utredningens uppfattning att erfor- derliga samordningsåtgärder bör kunna ske i det föreslagna rådet.

Utredningen föreslår en sådan sam- mansättning av rådet att arbetsgivar- parten, arbetstagarna, skolväsendet, det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, turistnäringen, kommun- och lands- tingsförbunden, den högre musikutbild- ningen, tonkonstnärerna, tonsättarna och institutioner såsom Sveriges Radio, Svenska institutet och NOMUS blir re- presenterade.

Hos rådet bör enligt utredningens me- ning finnas en sekreterare, för vilken särskild instruktion utfärdas.

Ledningen av rikskonsertverksamhe- ten skall åvila den av Kungl Maj:t ut- sedde direktören. Denne föreslås till- satt på förordnande om 5 år.

Styrelsens ledamöter bör förordnas av Kungl Maj:t på 3 år med beaktande av att såväl konstnärliga som admini- strativa erfarenheter tillföres styrelsen.

Utredningen föreslår, att Kungl Maj:t utser de organisationer och samman-

slutningar enligt ovan, som skall äga tillsätta ledamöter i rådet. I fortsätt- ningen bör respektive organisationer tillsätta nya ledamöter, då sådana avgår från rådet. Ledamot bör utses för högst 6 år. Första gången rådet utses bör ge- nom lottning 1/3 av antalet rådsledamö— ter utses på 2 är, 1/:a på 4 år och 1/s på (i år i avsikt att erhålla förnyelse inom detta för rikskonsertverksamheten be- tydelsefulla organ.

Det bör stå institutets ledning fritt att utnyttja rådgivare och experter sär- skilt i frågor som gäller konstnärligt ur- val, bildnings- och skolfrågor.

Inom ramen för rikskonsertverksam- hetens målsättning och planering skall denna styras med en budget. Den totala organisationens budget bör i första hand uppdelas i tre avdelningsbudge- tar, för vilkas innehållande avdelnings- cheferna bör vara ansvariga. Allt efter- som verksamheten ökar i omfattning bör det övervägas om sektionschef kan till- delas budgetansvar. Verksamheten över- vakas ekonomiskt och kvalitetsmässigt med hjälp av ett med budgetsystemet integrerat system för uppföljning och kontroll.

KBU vill åskådliggöra organisations- planen genom här återgiven organisa- tionsskiss, som avser verksamhetens uppdelning på olika avdelningar i ett fullt utbyggt skede. (Bild 4.)

Beträffande uppgifter och resursbe- hov kan följande tjäna som ledning.

Det centrala kansliets verksamhet bör _— som tidigare motiverats —— omfatta följande fem avdelningar.

1. Planeringsavdeln-ing,

2. administrativ avdelning,

3. produktionsavdelningl (kvällskon- sertavdelningen) ,

4. produktionsavdelning II (skolkon- sertavdelningen) ,

5. produktionsavdelning III (regions- avdelningen).

Institutets råd

Bild 4. Statens institut för rikskonserter

______ | Styrelsen

Direktör |

Planerings- avdelningen

_ Administrativ

avdelning

Produktions- avd. I kvälls- avdelning

Produktions- avd. II skolavdelning

Produktions- avd. III regions- avdelning

Central sektionen

Ekonomi- sektion

_ Kvällskonsert-

sektion

Skolkonsert- sektion

Stockholms- sektion

informations sektion

Service- sektion

MfU-sektion Intendent- sektion

Förlags- sektion

Dessa avdelningar kan på grundval av försöksverksamhetens erfarenheter enligt utredningen tilldelas noggrant specificerade uppgifter. Det är därvid nödvändigt att uppdela avdelningarna på sektioner, men i princip bör inte dessa sektioner ha särskilda förestånda- te eller chefer, medan däremot varje av- delning bör ha en chef. I det följande anges också den personalstyrka som de olika avdelningarna och sektionerna kan beräknas behöva från år 1970, under förutsättning att regionsensemblerna då kan börja sin verksamhet.

Rikskonsertchef

skrivb'iträde summa 2

1. Planeringsavdelningen

a) Centrala sektionen

Uppgifter:

Totalpl—anering av verksamheten, så- väl beträffande de allmänna riktlinjerna som de olika sektionernas uppgifter och

Studie- sektion

arbetsordning, samt kontroll och upp- följning av den inre och yttre verksam- hetens effekt och effektivitet. Ständig samverkan, internt med de olika av- delningarna och externt med centrala organisationer för teater, radio, utställ- ningsverksamhet etc.

Nuläge-t:

De nämnda uppgifterna har under försökstiden fördelats mellan flera ej specialiserade befattningshavare. Sam- verkan med andra centrala organisatio- ner har huvudsakligen skett via för- söksledaren, som också i vissa princi- piella ärenden rådgjort med utredning- en.

b) Informationssektionen

Uppgifter:

Anskaffande och formulering av in- formation åt olika intressenter, bl & pressen.

Under försökstiden har någon samlad instans för information lic-ke funnits. Sådan har i mån av tid lämnats av när- mast berörd tjänsteman.

Avdelningens personvalbehov 1970: avdelningschef, tillika planeringschef

informationschef

2 skrivbiträden summa 4 (senare kan uppkomma behov av sär- skild utredare eller sociolog).

2. Administrativa avdelningen

a) Ekonomisektionen

Uppgifter:

Planering av budget, ekonomisk re- dovisning, utbetalningar av löner, ar- voden och andra kostnader, fakturering, ekonomisk uppföljning.

Nuläget:

Funktionerna har funnits under för— söks—tiden.

b) Servicesektionen

Uppgifter:

Att utforma avtal med personal, ar- tister, orkestrar etc med beaktande av juridiska problem. Inköp av materiel o dyl. Resebyrå för turnéverksamheten. Skötsel av bibliotek, arkiv och registra- tur. Vaktmästare och telefonväxel.

Nuläget:

Funktioner har under försökstiden funnits för inköp, personal, registratur, vaktmästare och telefonväxel. Övrigt har köpts utifrån vid behov.

c) Förlagssektionen

Uppgifter:

Slutredigering av manuskrift samt framställning av tryckta konsertpro- gram, affischer, generalprogram och lik- nande.

Under försökstiden har lay-out samt teknisk redaktion av konsertprogram etc utförts internt. I övrigt har samar- bete med tryckerier ägt rum, huvudsak- ligen genom ekonomichefen.

Avdelningens personalbehov 1970: avdelningschef, tillika personalchef 1 skrivbiträde kamrer, tillika expeditionsförestånda- re

kassör

biträdande kassör bokförare

biträdande bokförare 1 skrivbiträde arkivarie-bibliotekarie

receptionist

telefonist 2 vaktmästare (ovanstående gäller om Rikskonserter har verksform; vid stiftelseform tillkom- mer ytterligare funktioner som betingar ytterligare 2 tjänstemän)

förlagschef

teknisk redaktör skrivbiträde tekniskt biträde konstnär (lay-out) summa 18

3. Produktionsavdelning I (kvällsav- delningen)

a) Kvällskonsertsektionen

Uppgifter:

Planering och produktion av konser- ter huvudsakligen för vuxen publik på kvällstid. Kontakt med regionala organ och konsertarrangörer.

Nuläget:

Under försökstiden har en producent haft hand om varje försökslän. Dessa producenter har samarbetat vid plane- ringen med representanter för respek- tive län, vilka haft som huvuduppgift att intressera konsertarrangörerna för engagemang.

Avdelningens personxalbehov 1970: avdelningschef programsekreterare 2 skrivbiträden 4 producenter 2 skrivbiträden

turnéläggare

2 skrivbiträden (senare kan tillkomma behov av sär- skild artist manager, främst för ut- ländska artister, varvid även övriga produktionsav-delningar kan betjänas)

summa 13

4. Produktionsavdelning II (skolav— delningen) a) Skolkonsertsektionen

Uppgifter:

Planering och produktion av konser- ter för skolungdom, huvudsakligen giv- na på dagtid i grundskolan, gymnasiet och folkhögskolan. Kontakt med centra- la, regionala och lokala skolmyndighe- ter samt Sveriges Radio.

Nuläget: Under försökstiden har dessa uppgif- ter lösts av skolkonsertavdelningen i samråd med en konsultgrupp med repre- sentanter från skolöverstyrelsen, Sve- riges Radio och Svenska tonkonstnärs- förbundet. Samarbete har ägt rum med länsskolnämnderna och även med läns— bildningsförbunden och lokala skolsty- relser.

b) MfU-sektionen dom)

(Musik för ung-

Uppgifter:

Planering och produktion av konser- ter för ungdom i nära anslutning till de riktlinjer som uppdragits av den inter- nationella Jeunesses Musicales-organi- sationen, vilka också innebär en stimu- lans -av ungdomens intresse för musik. Kontakt med ungdoms- och studieorga-

nisationer samt med Jeunesses Musi- cales.

Nuläge-t:

Under försökstiden har viss verksam- het med MfU-konserter ägt rum i S-, W- och Z—länen. Samarbete har etablerats med Jeunesses Musicales i Frankrike, Belgien, Västtyskland och Danmark. Kontakt har hållits med organisationens centralledning.

c) Studiesektionen

Uppgifter:

Framställning av studiematerial i anslutning till konsertverksamheten inom alla produktionsavdelningarna. Kontakt med studieförbund, skolöver- styrelsen, Sveriges Radio m fl institutio- ner.

Nuläget:

Under försökstiden har studiematerial främst iordningsställts för skolkonser- terna, men även i viss utsträckning för kvällskonserter. Ibland har sådant ma- terial beställts från författare utanför den egna personalen.

Avdelningens personalbehov 1970: avdelningschef programsekreterare 2 skrivbiträden 4 producenter

1 sekreterare

turnélägg—are

2 skrivbiträden

producent (studiematerial) producent (MfU)

2 skrivbiträden summa 16

5. Produktionsavdelning III (regions- avdelningen)

a) Stockholmssektionen (central pla- cering)

Uppgifter:

Central planering av de regionala ensemblernas och intendenternas verk-

samhetsområden. Kontakt med central militär instans för utarbetande av orga- nisationsmodell och utnyttjande av des- sa ensembler. Förmedling av kontakter mellan intendenter och produktionsav— delningarna. Centrala kontakter med andra instanser av betydelse för inten- denternas arbete.

Nuläget:

Dessa funktioner har ej funnits under försökstiden.

b) Intendentsektionen (regional pla- cering)

Uppgifter:

Att i de olika regionerna planera re— gionensemblernas konsertverksamhet och tjänstgöring i nära samråd med res- pektive militära chefer. Att penetrera konsertmöjligheterna inom regionen i nära samråd med länsbildningsförbund och länsskolnämnd. Att inom en viss budgetram planera och producera kon— serter i samförstånd med övriga pro—

duktionsavdelningar. Att vara kontakt- man mellan Rikskonserters centrala kansli och regionen.

Nuläget:

Dessa funktioner har ej funnits under försökstiden. I viss utsträckning har länsbildningsförbunden tillhandahållit kontaktmän med viktiga distributiva uppgifter.

Avdelningens personalbehov 1970: Centralt: avdelningschef assistent 2 skrivbiträden

Regionalt:

17 intendenter

17 skrivbiträden summa 38

summa totalt 91

I ett framtida läge kommer organisa- tionen att behöva kompletteras med en grammofonsektion med följande upp- gifter:

Bild 5. Personalorganisation och funktionsuppdelning

Kval. 150?! stnär hg/ Kval. administrativ adnzglåtreitiv personal Övrig personal i Summa p na servicefunktioner Handläggande | Övrig Handläggande | Övrig 1 | 1 2 chef+biträde 1 1 2 4 planering o. information 1 1 4 12 18 ekonomi 0. administration 1 7 1 7 16 skol MfU studie 1 5 ] 1 6 | 13 kväll I 1 | 1 | 2 | 4 regional förvaltning 3 13 3 8 30 57 17 17 34 regional personal 3 30 | 3 | 8 47 91

Produktion av grammofonskivor och tonband; varvid initiativ till inspelning- ar normalt tas av andra sektioner.

Nuläget:

Uppgifterna har utförts under för- sökstiden. Huvuddelen av de tekniska tjänsterna har köpts utifrån.

Personalbehov:

grammofonproducent

Verksamheten fordrar att cheferna besitter kunnande och erfarenhet inom flera från varandra vitt skilda områ- den. Utan inbördes gradering kan föl- jande kompetensområden anses erfor— derlig—a:

det konstnärliga området det pedagogiska området det administrativa området det ekonomiska området.

Härutöver. krävs givetvis —— liksom inom alla företagsorgan _ att che-fs- personal besitter goda ledaregenskaper.

Kunskaper och färdigheter, som in- hämtats genom teoretiska studier eller praktiskt arbete, kan givetvis vara mer eller mindre omfattande. Det kan ibland vara ändamålsenligt att för en befattning ange kompetensnivån inom ett område med viss examen, visst an- tal års praktik etc. Sannolikt är den metoden mindre lämplig, när det gäl- ler chefsbefattningarna inom rikskon- sertverksamheten. Det finns exempel- vis ingen utbildningslinje vid universi- teten eller andra utbildningsanstalter, som syftar till att utbilda musikprodu- center.

Det torde därför bli nödvändigt att i stor utsträckning välja chefspersonalen utan hänsyn till formella examina eller andra formella meriter. Det är emeller- tid önskvärt att cheferna i stort sett har samma utbildnings- och erfaren- hetsnivå. I betraktande av att uppgif- terna för sektor- och avdelningschefer

allmänt sett kan bedömas bli synnerli- gen krävande, synes man som grund- krav behöva angiva den allmänna kom- petensnivän till »akademisk examen eller annan, likvärdig utbildning».

Ett villkor när det gäller att besätta framför allt chefsbefattningarna och producentbefattningarna inom den cen- trala administrativa enheten, rikskon- serternas kansli, är att marknadsmäs- siga löner kan erbjudas. Beslutsrätten vad gäller anställning av chefspersonal bör ligga hos styrelsen.

KBU vill understryka vikten av att all i rikskonsertverksamheten anställd personal specialutbildas för sina ser- viceuppgifter, vilka inom detta område är lika grannlaga som inom andra or- ganisationer av liknande slag. Det är också nödvändigt att de regionala och lokala organ, som verkar inom denna del av kulturlivet, erhåller instruktio— ner och informationer om hur uppgif- terna bör lösas administrativt och idé- mässigt. Den administrativa »trimning- en» är väsentlig, men lika stort avseen- de måste fästas vid informationsverk— samheten. Denna måste präglas av den allmänna målsättning, som uppställts för rikskonsertverksamheten.

5.3.4 Regional instans De mest framträdande arbetsuppgifter- na på det regionala planet är —- såsom framgått tidigare _— att dels åstadkom- ma en samordning av kulturutbudet in- om regionen, dels marknadsföra kon- sertverksamhetens produkter. Härut- över måste vissa uppgifter rörande en- gagemang kunna lösas. Det synes inte vara lämpligt att skapa ett särskilt regionalt organ för att lösa dessa uppgifter. Kravet på samordning, som torde vara det viktigaste, kan i be- tydande utsträckning tillgodoses ge- nom den kraftiga planeringskapacitet,

som skapats i central instans. Viss or- ganisatorisk form för samordning på det regionala planet bör dock komma till stånd. För övriga uppgifter bör be- fintliga regionala organ efter viss för- stärkning kunna utnyttjas.

Den produktgruppsindelning i skol- ooh kvällskonserter som lagts till grund för central instans bör även ligga till grund för organisationen i regional in- stans. När det gäller val av lämpliga re- gionala organ bör intressefrågan givas stort inflytande. Mot denna bakgrund föreslås länsskolnämnd och länsbild- ningsförbund. I instruktioner och stad- gar för dessa organisationsenheter bör inskrivas ett regionalt ansvar för kon- sertverksamhetens bedrivande.

Som ovan anförts skall i regionin- tendenternas arbetsuppgifter också in- gå att svara för vissa producentuppgif— ter, främst sådana som hör samman med verksamheten inom respektive re- gionensembler, men också sådana som kan bli aktuella i fråga om andra ton- konstnärers verksamhet inom regionen. Den produktion det här är fråga om skall ske i nära samverkan mellan riks- konserternas centrala ledning och av- nämarna inom regionen, dvs länsbild- ningsförbunden i vad gäller verksam— heten bland vuxna och ungdom samt lä—nsskolnämnderna i fråga om skolkon— serterna. Distributionen av konserter som erbjudes från rikskonserterna vare sig de producerats centralt eller regio- nalt bör, då det är fråga om vuxenkon- serter, administreras av länsbildnings— förbunden, som skall ha att svara för utläggningen av konserterna till de 10- kala arrangörerna. Detta under förut- sättning att länsbildningsförbunden förklarar sig beredda att avdela erfor- derliga resurser för att handha dessa arbetsuppgifter. Å andra sidan synes det KBU vara ett villkor för rikskon- sertverksamheten i en region att läns-

bildningsförbunden ställer sin organi- sation till förfogande. Något länsanknu- tet organ vid sidan av länsbildningsför- bunden, som skulle vara lämplig orga- nisatorisk instans inom regionen torde icke finnas, i varje fall icke sett mot målsättningen med rikskonsertverksam- heten.

De nya uppgifter som militärmusi- ken enligt utredningens förslag kom- mer att få medför att det vid var och en av de regionala ensemblerna anstäl— les en civil intendent som har att svara för ledningen och fördelningen av en- semblens arbete men som därutöver också avses utgöra en betydande del av de producentuppgifter som blir aktu- ella inom resp. ensemblers regioner. Den anpassning till de olika regioner- nas behov och förutsättningar som där- igenom möjliggöres bedömes av utred- ningen vara av stort värde.

Utredningens förslag beträffande mi- litärmusiken innebär som tidigare an- givits inrättandet av 17 regionsensem- bler. Dessa ensemblers antal och place- ring överensstämmer således inte med den nuvarande länsindelningen, vilket medför att regionsensemblernas och därmed också intendenternas arbets- område kommer att omfatta flera län.

Intendenternas uppgifter som produ- cent avses inte vara begränsade till en- bart den musikaliska produktion som kan ske med insatser av regionsen- semblernas musiker, uppmärksamheten bör också ständigt vara inriktad på att ta till vara och i Rikskonserters verk- samhet föra ut en produktion som kan åstadkommas genom att ta i anspråk andra musiker, tonkonstnärer, körer och instrumentensembler som finns till- gängliga inom regionen. Det kan där— vid i många -fall bli aktuellt att distri- b-uera produktioner från en region ock— så till andra regioners arbetsområden.

Intendenterna bör inte belastas med

distributiva uppgifter dels av arbets- mässiga skäl dels och framförallt av det skälet att det är angeläget att åstad- komma en klar arbets- och ansvarsför- delning mellan olika regionala instan- ser. I intendenternas instruktion bör det klart framgå att det ingår i arbets- uppgifterna att följa upp och kontrol- lera de musikprodukter som framföres inom regionen och att upprätthålla de direktkontakter med regionala och 10- kala organ som är nödvändiga för att u-tbudet så långt möjligt skall kunna an- passas till arrangörernas behov och önskemål.

Vad det gäller den fältorganisation som skall ta emot och till så många som möjligt föra ut den centralt och regio- nalt producerade konsertmusiken har olika alternativ diskuterats inom utred- ningen. På en sådan fältorganisation hör ställas bl. a. följande krav:

Den bör nå ut till så många män-ni- skor som möjligt till lägsta möjliga or- ganisationskostnader.

Den bör innebära möjligheter till samordning med utbud av andra sam- hällsunderstödda konst- och kulturytt- ringar.

Den bör åstadkomma en nära kon- takt med organisationer och institutio- ner som har till uppgift att bedriva studie- och upplysningsverksamhet på de estetiska ämnesområdena bland barn och vuxna.

Den bör skapa utrymme för och sti- mulera till insatser från samhällsorgan, enskilda och grupper som redan har ett utpräglat musikintresse samt det fria föreningslivet i allmänhet.

Utredningen" anser det med hänsyn härtill inte vara en framkomlig väg att föreslå inrättandet av en ny lands- omfattande musikorganisation som byg- ger på enskilt medlemskap. Svårigheten att vinna allmän anslutning till en så- dan, och den strävan att för-a ut verk-

samheten till nya grupper konsertbesö- kare som bör känneteckna verksamhe— ten, gör att utredningen anser det vara en bättre lösning att eftersträva en ka- nalisering av musikutbudet via organ som förankras i redan etablerade och verksamma organisationer och sam— hällsinstitutioner.

Utredningen har i annat samman- hang anfört att skolkonserterna bör be- traktas som en naturlig och samordnad del av skolans totala verksamhet. Kon- serterna bör kunna ge stimulans och berikande musikupplevelser som för- stärker en med denna verksamhet sam- planerad undervisning. Det framstår därför som naturligt att skolmyndighe- terna tar ansvaret för att en sådan pla- nering av skolkonserterna förverkligas. På det regionala planet bör denna upp- gift åvila länsskolnämnderna som där- vid också kan åstadkomma den nöd- vändiga regionala samordningen av ut- budet inom skolan vad det gäller andra konstarter och kulturyttringar. Läns- skolnämndernas befattning med detta kulturutbud bör inte inskränkas till rent distributiva uppgifter. Strävande- na att förverkliga en målmedveten in- tegration av konsertverksamheten och skolarbetet bör bl. a. ta sig uttryck i information och rådgivning till de 10— kala skolenheterna, anordnandet av lä- rardagar, konsulentverksamhet och and- ra liknande åtgärder.

Erfarenheterna från den hittillsva- rande verksamheten har enligt försöks- ledningen visat, att det på det centrala planet från många synpunkter är för— delaktigt att från administrativ, ekono- misk oc—h konstnärligt—pedagogisk syn- punkt hålla isär produktionen av skol- och kvällsprogram. För själva produk- tionen är såväl målsättningen som idé- givningen, programmeringen, valet av artister m m annorlunda inom skolpro- gramfunktionen än inom kvällspro-

gramfunktionen. Detta utesluter inte en tänkbar samordning de båda sek- tionerna emellan.

På länsplanet framstår det såsom mest rationellt och i överensstämmelse med en önskvärd ansvars- och arbets— fördelning att göra en motsvarande uppdelning av de distributiva uppgif- terna. Hittills har såväl skol- som kvällsprogramverksamheten kanalise- rats genom bildningsförbunden i för— sökslänen. I uppbyggnadsskedet har dessa länsorganisationer gjort förnäm- liga insatser. Inte desto mindre har er- farenheterna visat att en fortsatt ka- nalisering av skolprogramverksamhe- ten via länsbildningsförbunden har olä- genheter, framförallt därför att den di- rekta kontakten mellan Rikskonserters centrala kansli och länens ordinarie skolinstitutioner därigenom går förlo— rad.

Utredningen förutsätter att ett f-unk- tionellt samspel genomföres mellan det centrala kansliet å ena sidan och den regionala officiella skolmyndigheten samt regionsensemblernas intendenter å den andra i alla frågor, som rör skol- programverksamheten. Det medför ock- så möjligheter till nära samarbete med länens rektorer och lärare som därvid kan ge erfarenheter från arbetet med Rikskonserters program och pedago- giska material i praktisk funktion. Sam- planeringen av utbudet av konsertserier för skolans olika stadier kan därige- nom göras bättre. Härvidlag är det ock- så viktigt, att det sker en kontinuerlig samverkan mellan konsertplaneringen för skolan och det utbud som via länets bildningsförbund göres till den vuxna publiken. Likaså är det viktigt att ut- buden även ifråga om skolteater och utställningsverksamhet inom skolan ka- naliseras över länskolnämnderna och på det sättet garanteras en funktionell samordning vad det gäller tider och

platser. Väsentligt är också att hela denna turnéverksamhet kan inordnas i övriga aktiviteter inom länets skolliv, något som endast länsskolnämnderna kan bevaka på ett effektivt sätt.

En kanalisering via länsskolnämn- derna av skolprogramverksamheten har sin betydelse också däri att det inne- bär en klar auktorisering av hela verk- samheten med de möjligheter som er- bjudes att inordna denna verksamhet i nämndernas ordinarie arbete med 10- kala skolenheter, rektorer och lärare. Försöksverksamheten har gett klara be- lägg för att många av momenten i ar- betet med skolprogrammen kunde ha genomförts betydligt bättre och smidi- gare, om ett intimt samarbete kunnat upprätthållas med länsskolnämnderna. Det finns också andra praktiska ange- lägenheter som gör att länsskolnämn- derna fra-mstår som det naturliga re- gionala organet för verksamheten inom skolan. Det gäller bl a insamlande av uppgifter om lovdagar, skrivdagar och liknande från de enskilda skolorna, auktoritativa ingripanden i kontrover- siella frågor, samordning av arbetsupp- gifter som rör konsertverksamheten med länets övriga pedagogiska verk- samhet osv. Ett framtida samarbete mellan skolprogramsektionen och läns— skolnämnderna kan säkerligen ge yt- terligare möjligheter till samverkan och öppna nya vägar för verksamheten inom de olika skolformerna.

Det främlingskap som många män- niskor känner inför den musik som bjuds vid seriösa konserter har uppen- barligen till stor del sin grund i brist på tradition och frånvaron av na- turliga konltaktvägar. Ökade kunskaper. större förståelse och breddad oriente- ring om musiken som konstart och som en källa till rika och nyanserade upp- levelser kan i hög grad medverka till att öka intresset för konsertlivet. Ut-

redningen anser det därför vara viktigt att konsertverksamheten bland vuxna på i princip samma sätt som skolkon- serterna till en betydande del samord- nas med studier och upplysningsverk- samhet.

Försöksverksamheten med rikskon- serter har på det region-ala planet i samtliga försökslän knutits till läns- bildningsförbunden. Erfarenheterna har i stort sett varit positiva. Utredningen föreslår därför att detta samarbete per- manentas och fastlägges i former som görs likartade för hela landet.

Länsbildningsförbunden är att be- trakta som länsorgan för folkbildnings- organisationerna, vilka i sin tur har bakom sig en mycket betydande del av svenskt föreningsliv. Till bildnings- förbunden är också länets folkhögsko- lor anslutna jämte vissa andra för- eningar och organ inom respektive län med intresse för folkbildnings- och kulturfrågor. Som centralt organ för länsbildningsförbunden fungerar Folk- bildningsförbundet.

Ekonomiskt är länsbildningsförbun- dens verksamhet beroende av anslag från landstingen och staten. Skolöver- styrelsen fungerar som tillsynsmyndig- het och förmedlar de statliga bidragen till länsbildningsförbundens organisa- tion och verksamhet. I fråga om verk- samhetens inriktning och omfattning samt ekonomiska och personella resur- ser uppvisar de olika länsbildningsför- bunden stora skillnader. Handhavandet av den regionala verksamheten med rikskonserter för vuxna och samord- ningen med andra former av statligt understött kulturutbud gör det nöd- vändigt att alla länsbildningsförbund utrustas med behövlig kapacitet.

Utredningen vill erinra om att det statliga bidraget till länsbildningsför- bunden för budgetåret 1966/67 uppgår till 240 000 kronor. Landstingets bidrag

varierar i hög grad mellan olika län; totalt uppgick bidragen från samtliga landsting till omkring 1 150 000 kronor under verksamhetsåret 1965/66. Det fö- rekommer att länsbildningsförbunden utöver ordinarie årsbidrag erhåller an- slag från landstingen för särskilda än- damål.

I slutet av år 1966 tillsattes en utred- ning bestående av representanter för det nyssnämnda Folkbildningsförbun- det och för Samverkande bildningsför— bunden som fungerar som samrådsor— gan för de statsunderstödda studieför- bunden. Denna utredning har till upp- gift att framlägga förslag om ett ökat samarbete eller eventuellt en samman- slagning av dessa båda enheter. Utred- ningen kan komma att få betydelsefulla konsekvenser för länsbildningsförbun- dens framtida ställning och är att be- trakta som ett led i folkbildningsorga- nisationernas strävan att anpassa orga- nisationsformer och verksamhet till för- ändrade förhållanden och nya arbets- uppgifter.

Om länsbildningsförbundens under försökstiden visade ambitioner att. gö- ra en insats för att föra ut det statligt understödda kulturutbudet skall kunna fullföljas, är det nödvändigt att de ut- rustas med erforderliga resurser. Detta kan ske genom att statens ekonomiska stöd avsevärt förstärkes. Skolöversty- relsens uppgift som bidragsförmedla- re och statlig tillsynsmyndighet kan därvid bibehållas, men anslagsfram- ställningarna med avseende på kostna- derna för den regionala rikskonsert-

verksamheten bör underställas institu— tet för rikskonserter för godkännande. Enligt KBU:s mening bör det emellertid framförallt ske genom att landstingens anslag ökas i en takt som anpassas till utvecklingen av de kulturutbud, som staten engagerar sig för. Det bör an- komma på Rikskonserters centrala led-

ning att överlägga med representanter för länsbildningsförbundens centrala organisation om utvecklingen på detta område.

En förankring av de regionala dis- tributiva uppgifterna till länsbild- ningsförbunden skapar förutsättningar för goda kontakter med studieförbun- den och andra folkbildninvgsorganisa- tioner, föreningslivet i sin helhet och med de lokala organ som enligt utred— ningens förslag skall fungera som ar- rangörer av olika former av musikut- bud, samordnat med utbudet av andra kulturyttringar såsom teater, konstut- ställningar, konstnärlig film m m. Den studie- och upplysningsverksamhet som bedrives i anslutning till olika konst- yttringar bör så långt möjligt samord- nas och integreras med de olika for- merna av kulturutbud.

KBU föreslår vidare att det också inom varje län tillsättes en kultur-dele- gation. I delegationen skulle förslagsvis ingå representanter för länsstyrelse. landsting, länsbildningsförbund, cen- tralbibliotek, Sveriges Radios regionala kontor, länsskolnämnd, länsmuseum, kultur- och fornminnesvård, landskaps- vård och turistväsende. Kulturdelega- tionens uppgift bör i första hand vara att svara för samråd och allmän plane- ring, inventering av behov och resur- ser inom länet, att ta initiativ till ut- redningar och undersökningar, att ef- tersträva en uppföljning på kulturom- rådet vid näringslivets lokalisering och att ge rekommendationer till olika or— gan att var för sig eller flera i sam- verkan vidta vissa åtgärder inom kul— tursektorn.

5.3.5 Lokal instans

Den lokala verksamheten är av natur- liga skäl mycket heterogen. Det är där- för svårt att föreslå någon mall för en kommande organisation. Verksamheten

på lokal nivå kännetecknas ju av ett omfattande frivilligt arbete. Detta är en mycket positiv faktor, som bör till— varatagas och stimuleras i ett nytt sy- stem. Principiellt bör denna kunna sti- muleras genom medelstilldelning från regionsfonder, liknande dem som in— rättades av de fyra landstingen i för- sökslänen, och ett ökat samarbete med de centrala och regionala instanserna, som genom ovan anförda organisations- förslag ges möjlighet att verka ut till lokal instans. En ökad aktivitet på det lokala planet bör direkt resultera i en förbättrad konsertverksamhet. Medve— tandet hos de lokala företrädarna om att det hela tiden finns en kommunika— tionsled till regional och central in- stans bör kunna skapa en känsla av att aktivt medskapa i uppgiften att ge in— nehåll åt rikskonserttanken. Den tidiga— re nämnda stimulansen av den frivilliga aktiviteten bör ges sådan form, att de frivilliga organisationerna går samman i lokala samarbetsorgan. I dessa bör in— gå inte bara företrädare för de nämn- da organisationerna utan även repre— sentanter för det allmänna. Det är givet— vis också önskvärt att en sådan samord- ning kommer att innefatta med kon- sertverksamheten likartad eller besläk- tad verksamhet, tex teater och utställ- ningar.

Rent praktiskt bör samordningsorgan kunna skapas på kommunernas initia— tiv. Men det skall också föreligga möj- ligheter för studieorganisationer, sam-- manslutningar med ideell prägel och liknande att stå som huvudmän för den lokala konsertverksamheten.

Eftersom den lokala förankringen och aktiviteten är en förutsättning för- rikskonsertverksamheten vill utredning— en här något utförligare uppehålla sig vid den lokala instansen.

Konsertverksamheten har hittills byggt på en relativt liten publikgrupp,

som är intresserad av musiken som konstart och som därför velat medverka till att skapa förutsättningar för en 10- kal konsertverksamhet. Detta har fått till följd att enskilda personer anslutit sig till orkesterföreningar och musik- sällskap. Ledningen och inflytandet i sådana sammanslutningar utövas oftast av intresserade och kunniga personer med ambition att få till stånd ett mu- sikliv på orten. Sammanslutningarnas förmåga att intressera en stor allmän- het har i de flesta fall visat sig vara begränsad. Orsaken härtill har inte när- mare undersökts av utredningen. Det finns dock skäl anta att det kan bero på exempelvis en viss slutenhet i dessa specialsammanslutningars verksamhet, en fortlöpande utveckling av förenings- medlemmarnas musiksmak, som med- fört ett slags exklusivitet, kanske stun- dom också på sociala attityder, som verkat hämmande på anslutning från en bredare medlemskader. Till detta kommer det förhållandet att dessa för- eningar i allmänhet arbetar med otill- räckliga ekonomiska resurser.

Andra grupper, fackliga och politiska sammanslutningar, studieförbund, för- eningar och sällskap har endast spora- diskt visat något intresse för anordnan- det av konserter och musikinslag i egen regi. Mera sällan har detta dessutom varit uttryck för en medveten strävan att bidra till medlemmarnas kulturkon- takter och kulturorientering. Det finns emellertid undantag. Främst gäller det- ta studieförbunden, som i en del fall tagit beaktansvärda initiativ att kom- binera en omfattande musikstudieverk- samhet med möjligheter att uppleva mu- siken i den kvalificerade form en kon- sertverksamhet med framstående ton- konstnärer kan ge. De ekonomiska re- surserna för en sådan verksamhet har dock oftast varit synnerligen knappt till- mätta. Detta har medfört att man i för-

hållandevis stor utsträckning för kon- sertframträdanden anlitat cirkelledare och musikamatörer, som deltagit i stu- dieverksamheten. Även om studieför- bunden också i framtiden vill slå vakt om amatörmusicerandet finns det ett uppenbart behov av att professionella tonkonstnärer medverkar i ökad ut- sträckning.

Kommunerna har i många fall gjort aktningsvärda insatser för att skapa möjligheter för en god konsertverksam- het. Detta gäller både de kommuner, som påtagit sig stora kostnader för ex- empelvis yrkesorkestrarna, och andra som genom byggandet av för ändamålet lämpade lokaler och genom anslag läm- nar stöd till lokala konserter. Många kommuner har på olika sätt visat bered- villighet att ta ansvar för innevånarnas kulturservice, vilket inte minst den för- hållandevis stora satsningen på biblio- teken utvisar. Det finns emellertid ock- så många exempel på kommuner, som visat en nära nog total brist på förstå- else för innevånarnas kulturbehov.

Det lokala kulturutbudet bör emel— lertid inte vara ett resultat av tillfällig- heter, beroende av enskilda personers eller sammanslutningars specialintresse för en viss konstart. Det är generellt sett önskvärt att satsningen på olika kulturaktiviteter sker med större plan- mässighet och mer samordnat än som på så många orter är fallet. Musikför— eningar, konst- och teaterföreningar, det övriga föreningslivets arrangemang och ibland också kommunala kulturin— stitutioner strävar ofta var för sig för att vinna intresse och anslutning till sin verksamhet. Resultatet blir ofta då— lig anslutning på alla händer. Det fram- står därför som önskvärt att en ökad statlig satsning på olika former av seriöst kulturutbud förbindes med en strävan till lokal samordning och kraft— samling.

'Repre sentant skap

En lokal organisation med uppgift att samordna kulturaktiviteterna bör därför så långt möjligt byggas upp så att alla lokala intressenter ges ett rim- ligt mått av inflytande och medansvar samtidigt som ett sådant organ beredes möjlighet att verka med kraft och ef- fektivitet för att samordna och till en betydande del också ansvara för olika arrangemang.

Staten bör inte föreskriva hur kom- muner och fria organisationer och sam- manslutningar skall fungera i ett sam- manhang som detta. En organisations- plan bör därför ges formen av en re- kommendation.

Utredningens ovan angivna organi- sationsskiss är en sådan rekommenda- tion. (Bild 6.)

En lokal instans skulle sålunda kun- na byggas upp kring en kulturdelega- tion eller ett representantskap, till vil- ket olika intressentgrupper ges rätt att utse ombud exempelvis enligt följande:

a) musikföreningar, konstföreningar, teaterföreningar och eventuellt andra

specialföreningar för olika konstarter, 3 ombud vardera

b) föreningar av annat slag som inte är. att hänföra till specialföreningar men som vill medverka i strävandena att föra så många människor som möj- ligt i kontakt med kulturyttringarna, 1 ombud vardera

c) kommunen, som bör vara intres— serad av att den lokala skolmyndighe- ten, eventuellt kulturnämnd eller andra kommunala kulturinstitutioner är re- presenterade, 3 ombud.

Antalet ombud i en sådan delegation kan givetvis komma att variera avse- värt beroende på ortens struktur och intresset från organisationerna. Den- na lokala kulturinstans bör vara det 10- kalt ansvariga organet för det statligt understödda utbudet av olika kulturytt- ringar och söka kommunalt anslag för verksamheten på grundval av en årlig budget. Den sammanträder lämpligen minst två gånger årligen för att sam- råda om verksamheten. Ett av dessa sammanträden bör ha karaktären av

årsmöte, där förvaltningen granskas på sedvanligt sätt och styrelse och revisorer för organet utses.

Styrelsen synes böra ha en sådan storlek och sammansättas så att det be- redes utrymme för representanter för de olika intressentkategorierna.

Styrelsen utser inom eller utom sig en verkställande ledamot som beroende på ortens storlek kan vara engagerad på fritid, på deltid eller heltid. Huvud- man för sådana anställningar är den lokala styrelsen.

Det förefaller rimligt att kommunen också beredes tillfälle att genom revi- sorer granska den ekonomiska förvalt- ningen.

Styrelsen för det lokala organet bör ha rätt att delegera viss verksamhet el- ler vissa arrangemang till andra organ eller föreningar. Det bör också finnas utrymme för initiativ av specialför- eningar, studieförbund och andra fria föreningar. Att helt och hållet med tvingande bestämmelser binda kultur- utbudet på en ort till en enda organi- sationsbildning kan inte vara önskvärt. Möjligheten till initiativ från olika håll kan innebära en vitalisering som i hög grad kan vara ägnad att befrämja verk- samheten. Sådana initiativ kan ha be- tydelse bla sett från geografiska syn- punkter, eftersom det torde vara rea- listiskt att räkna med att lokala kul- turorgan av här avsett slag i första hand kommer att finnas i-tätorterna, medan det finns andra organisationer som driver verksamhet även i gles- bygderna. Dessutom kan specialför- eningarna ha behov av särskilda ar- rangemang i strävandena att vinna ökad anslutning, likaså kan studieförbunden ha behov av både interna och offent- liga arrangemang för att väcka intres- se för verksamheten och samordna stu- dieverksamheten med utåtriktade kul-

turaktiviteter. En spridning av arran- görskap och initiativmöjligheter på ovan antytt sätt bör dock inte få med- föra att behovet av samordning efter- sättes.

Det är ju en samordning av den 10- kala kulturaktiviteten som måste efter- strävas. Att utan samordning söka byg- ga upp särskilda ombudsorgan för varje slag av kulturutbud förefaller inte ra- tionellt och torde vara dömt att miss— lyckas. Det kan tyckas att den ovan skisserade organisationen verkar tung- rodd och onödigt komplicerad. Den ger emellertid utrymme för olika intressen att komma till tals och känna sin del av ansvaret för verksamheten. Detta är vä- sentligt från flera synpunkter bla den att det inte torde vara möjligt att åstad- komma något engagemang från de fria organisationerna med mindre än att ett sådant medansvar möjliggöres. Ett di- rekt engagemang från föreningslivet med allt vad det betyder av nära kon- takter till medlemmarna kan också komma att innebära att föreningarna betraktar också kulturaktiviteterna så- som ett område, där de kan vara med och styra utvecklingen. Detta är viktigt inte minst för föreningarnas ledare. De- ras inställning har naturligtvis stor be- tydelse för medlemsopinionen. Ett lo- kalt samordnande organ är också av vikt för kommunerna som därigenom lättare kan överblicka anslagsgivningen samtidigt som de ges möjlighet till insyn i och inflytande på verksamheten. En lokal samordning med möjligheter till initiativ från olika organisationer in- rymmer också möjligheter för studieför- bundens lokala avdelningar att sam- ordna studieaktiviteten på de estetiska ämnesområdena med olika slag av kul- turutbud. Denna stora och växande stu- dieverksamhet omfattade under verk- samhetsåret 1964/65 över 40 000 studie- cirklar med omkring 400 000 deltagare.

Ett viktigt syfte med dessa studier är att förmedla kunskaper, orientering och insikt som ökar förståelsen och för- bättrar förutsättningarna för rikare och mera nyanserade upplevelser av olika konstarter. På det sättet blir studierna samtidigt en förberedelse för deltagan- de i kvalificerade kulturarrangemang, som för de stora grupper, som nu kän— ner främlingskap inför kulturyttring- arna, kan få stor betydelse.

Det blir naturligen inom denna lokala instans som samordningen också mel- lan skolkonserter och vuxenkonserter kommer att äga rum i syfte att på bästa möjliga sätt utnyttja tillgängliga ton- konstnärer för såväl skolkonserter som exempelvis förenings- och föräldrakon- serter.

Inom ramen för ett organ som det här ovan skisserade finns möjlighet att bedriva en abonnemangs- och ackvisi- tionsverksamhet som planmässigt kan sättas in för att öka anslutningen till de lokala arrangemangen. Den kontakt- apparat till sina medlemmar som de olika organisationerna förfogar över har i andra sammanhang visat sig vara utomordentligt effektiv bla därför att den har förbindelselinjer till medlem- marna både på arbetsplatserna och på fritiden.

Organisationsidéerna enligt ovan föl- jer ett organisatoriskt mönster, som kan tillämpas i produktion, marknads- föring och försäljning av snart sagt vilka varor, nyttigheter och tjänster som helst. Men produktionen av konser- ter och musikprogram för skolbarn, ung- domar och vuxen publik har vissa sär- drag, som bör vinna beaktande inom en organisation, som tillhandahåller så- dana »varor». KBU har redan under- strukit, att de kanaler för information som skall öppnas från central till regio- nal och lokal nivå skall underlätta kom- munikationer i båda riktningar. Upp- slag, idéer och initiativ i de regionala

och lokala instanserna skall friktions- fritt kunna föras fram till den centrala instansen, för att där bearbetas och kommuniceras till motsvarande instan- ser i andra geografiska områden och på andra skolstadier, för att nämna ett par av kommunikationsleden i verksam- heten. Saknas denna informationsmöj- lighet inåt kan den regionala eller 10— kala instansen komma att uppfatta sin roll i verksamheten som uteslutande eller åtminstone företrädesvis passiv- mottagande i stället för att vara aktiv- medskapande. En sådan inställning skulle förvisso komma att verka häm- mande i rikskonserternas utveckling. KBU finner därför att den konferens- vcrksamhet som i utpräglad grad ingått i den hittillsvarande försöksverksam- hetens arbete bör fortsätta, även sedan en mera slutgiltig organisation för riks- konserterna skapats. Dessa konferenser synes vara rätt forum för debatt och diskussion kring verksamhetens utform- ning och inriktning. Det bör för den skull uttryckligen inskrivas i instruk- tionerna för rikskonsertverksamhetens souschefer att de skall förbereda, del- taga i och bearbeta resultaten av kon- ferenser med företrädare för regionala och lokala instanser. Dessa instanser skall å sin sida givetvis också upplysas om vilka möjligheter de har och vilka kontaktvägar de kan utnyttja för att framföra förslag och iakttagelser av värde för konsertverksamheten. Even— tuellt kan också föreskrivas att det cen- trala kansliet vart annat eller vart tred- je år bör sammankalla företrädare för de regionala och lokala instanserna till ett allmänt riksmöte, där aktuella frå- gor och ärenden berörande rikskonsert- verksamheten kan diskuteras.

5.4. Verksamhetens ekonomi

Som framgår av redogörelsen för ut- redningens betänkande I ovan (1.3.11)

föreslog utredningen följande principer för verksamhetens finansiering under försökstiden :

1. De lokala kostnaderna (lokalhyra, ersättning till vaktmästare, reklamkost- nader och andra förberedelsekostnader av lokal art) skulle garanteras av lokala (musikförening, musiknämnd, skola eller annan huvudman); organ

2. Ilonorarkoslnaderna skulle fördelas på lokal arrangör och staten på så sätt att staten genomsnittligt betalade hälf- ten av honoraren vid skol- och ungdoms- konserter samt en fjärdedel vid kvälls- konserter;

3. De centrala kostnaderna (konsert- byråns omkostnader, rese- och trakta- mentskostnader för turnerande ton- konstnärer) skulle bestridas av statliga medel.

4. Med utgångspunkt i en avsedd fort- satt verksamhet för en konsertbyrå ha- de utredningen vidare funnit, att verk- samhetens omfattning borde avvägas mot andra motsvarande insatser via budgeten och alltså regleras inom en år för år maximerad anslagsram. Utred- ningen var alltså icke beredd att för- orda ett statsbidragssystem, som skulle medföra en bidragsgivning i takt med exempelvis tillväxten av kommunala och enskilda insatser på området. Det borde vara en angelägen målsättning för en blivande konsertbyrå att — utan att ge avkall på det konstnärliga kvali- tetskravet — så planera och stimulera verksamheten, att ett växande publik- intresse om möjligt också kom att med- föra en förbättring av de ekonomiska förutsättningarna för konsertaktivite- ten. Med utgångspunkt i bla försöksverk- samhetens erfarenheter vill utredningen föreslå, att de under denna tid tilläm— pade riktlinjerna, punkterna 1—4 ovan, för det statliga stödet får ligga till grund för kostnadsfördelningen mellan staten och de lokala arrangörerna ock-

så i den fortsatta rikskonsertverksam- heten.

Utredningen anser emellertid mot bakgrunden av den ovan relaterade målsättningen för verksamheten, att riktlinjerna inte bör låsas för framtiden utan göres till föremål för förnyade överväganden, förslagsvis vart femte år och på basis av erfarenheterna under närmast föregående period. Utredning- en vill understryka vikten härav, inte minst med tanke på den snabba utveck— ling vårt land genomgår på olika om- råden, vilken med nödvändighet kom- mer att återverka också på vårt musik- liv.

Rikskonsertverksamheten har under den hittillsvarande försöksperioden er- hållit ett mycket positivt mottagande och gensvar inom försökslänen. I Kungl Maj:ts proposition rörande försöksverk- samheten förutsågs att försöksledning- en skulle i görligaste mån tillmötesgå önskemål om konserter från bla Norr— ländska kammarmusikringen, även om huvuddelen av organisationens verk- samhet låg utanför försökslänen. Även andra arrangörer, som önskat genom- föra från försökssynpunkt intressanta projekt, har erhållit sådant stöd; här kan särskilt nämnas Expo Norr i Öster- sund, där näringslivet tillsammans med landsting, kommuner och folkrörelser- na i anslutning till en varumässa ar- rangerat en musikvecka, samt Karls- kronablockets samarbetsnämnd, d v 5 de i den kommande storkommunen om- kring Karlskrona ingående nuvarande kommuner, vilka gemensamt arrangerat ett antal konsertserier.

Det statliga anslaget uppgår för verk— samheten under budgetåret 1966/67 till 3 015000 kronor och avser verksamhe- ten i fyra försökslän samt punktverk- samhet inom Musik för Ungdom-orga- nisationen.

Den föreslagna första utbyggnadsetap- pen skulle enligt den till ecklesiastikde-

partementet i februari 1966 ingivna 5- årsplanen omfatta Jämtlands, Koppar— bergs och Gävleborgs län utöver nuva— rande försöksplan jämte viss punktverk- .samhet.

Den framtida utbyggnadstakten blir givetvis beroende av de statliga ansla- gens storlek. Utredningen vill emeller— tid framhålla, att rikskonsertverksam- heten från rättvisesynpunkt bör utsträc— kas över hela landet så snart som möj- ligt. Med det förslag till militärmusik- kårernas omgestaltning till regionsen- sembler som utredningen ovan (s 152 —165) skisserat torde detta kunna för- verkligas redan före år 1970. Tidigare syntes en så snabb utveckling av flera skäl icke realistisk. Den möjlighet som nu erbjuder sig bör därför också tagas till vara. De regionala ensemblerna skul— le härvid komma att bilda den hela landet omfattande stomme, på vilken rikskonsertverksamheten i övrigt, dvs i form av sådana konsert- och turné— typer, som under försökstiden organi- serats för försökslänen, kunde bygga vidare efter hand och i den takt som ekonomiska och andra förutsättningar medger.

Utredningen har utifrån de förutsätt- ningar, som grundar sig på de tidigare ,redovisade förslagen, sökt beräkna kost- naderna i dagens penningvärde för tre successiva utbyggnadsetapper för riks- konsertverksamheten. Inom ramen för de i det följande anförda kostnaderna för etapperna 1—3 ingår kostnaderna för ianspråktagande av de regionala ensemblerna med i den första etappen 5000 000 kronor och i de båda senare etapperna 10000 000 kronor, dvs. en tredjedel respektive två tredjedelar av det anslag till militärmusikernas avlö— ningar, som nu utgår under IV huvud- titeln.

Etapp 1: Hälften av de regionala en- semblerna och samtliga statsunderstöd-

da yrkesorkestrar i verksamhet samt därtill övrig rikskonsertverksamhet i 7 regioner, nämligen Norrbottens, Jämt- lands, Kopparbergs, Gävleborgs, Öster- götlands och Jönköpings län samt Skåne: 14 500 000 kronor.

Etapp 2: Samtliga regionsensembler och de statsunderstödda yrkesorkestrar- na i verksamhet samt rikskonsertverk- samhet i regioner enligt etapp 1 och i 5 nya regioner, nämligen Västerbottens, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro och Kalmar län: 23 950 000 kronor.

Etapp 3: Samma förutsättningar som i etapp 1 + 2 samt rikskonsertverksamhet i återstående 13 regioner, dvs. fullt ut- byggd verksamhet: 28 700 000 kronor.

En specifikation av kostnaderna åter- gives i tabellen på nästa sida. Av denna framgår, att utredningen uppskattat kostnaderna för vidareutbildning av mi- litärmusikerna till 500 000 kronor under de båda första åren, till 250 000 kronor det tredje året och till 200000 kronor under ett fjärde år. Medelsbehovet ned- gär successivt i samma mån som nuva— rande underofficersskola vid KMH om- gestaltas för att tillfredsställa de utbild- ningskrav, som den nya musikorganisa- tionen kommer att ställa. Vidareutbild- ningen bör taga sin början under bud- getåret 1968/69.

En stor del av regionsensemblernas verksamhet kommer att omfatta skol- konserter. Utredningen har beräknat att i den fullständigt utbyggda verksamhe- ten ungefär hälften av skolkonserterna kommer att utföras av dessa ensembler och deras medlemmar. För dessa konser- ter bör liksom för övriga skolkonserter avnämaravgift utgå med 50 %.

Utredningen har diskuterat, huruvida de föreslagna normalprinciperna för statsbidrag skall gälla för lokala kon- sertarrangörer, då konserterna utföres av de regionala ensemblerna, eller huru- vida sådana konserter utan avgift skall

|| | ,

ställas till lokalarrangörernas förfogan- de. Förutsättningen i det senare fallet borde vara, att intäkterna skulle till- föras en regional fond för stimulans av övrig rikskonsertverksamhet inom re- gionen. Utredningen anser, att detta sistnämnda alternativ bör prövas under förslagsvis 3 år och i takt med utbygg- naden. Det är troligt att en medveten satsning av detta slag, framför allt inom ramen för föreningskonserter etc skulle verka stimulerande under uppbyggnads— tiden och medverka till att relativt snabbt förankra rikskonsertverksamhe- ten i dess helhet inom olika samhälls- sektorer. Det bör även framhållas, att

amatörmusikerna 1 tillkommande re-l gioner får sin första kontakt med riks- konserttanken genom de nya ensembler-' na, i vilka de i viss utsträckning kom- mer att kunna medverka i sina hem- orter. Det är slutligen i anknytning till dessa ensemblers verksamhet som ton- konstnärerna både som solister och in- struktörer först kommer att utöva sin konst, sålunda i en spridning, som sker i snabbare takt än vad som gäller för rikskonsertverksamheten i övrigt.

Utredningen beräknar för de närmas- te budgetåren de totala kostnaderna för rikskonsertverksamheten till följande belopp:

Kostnader i miljoner kronor

Ändamål

1969/ 1970

1970/ 1971

1971/ 1972

(slut- skedet)

Institutets kansli, löner centrala pro— duktionskostnader och omkostnader i övrigt .......................... producenter ...................... Regionala produktionskostnader: 6 regionintendenter m bitr ....... + 11 » »

Summa centrala och regionala admini- strations- och produktionskostnader. .

Verksamheten: Artister och kostnader för produktion 1: 4 regioner (försökslänen) .......... + 3 regioner (= etapp 1) ........... + 5 regioner (= etapp 2) ............ + 13 regioner (= etapp 3) ............ Vidareutbildning av militärmusiker. . Regionsensemblernas konsert- verksamhet ..................... Punktinsatser och grammofonskivo- produktion ..................... Turnéanslag för SFO m fl ..........

Summa verksamheten ................

Totalt ..............................

Avgår: arrangörsavgifter ............. Omföringsanslag under VIII huvud- titeln att gottskrivas IV huvudtiteln

Nettoutglft ..........................

1) preliminärt belopp

Härtill kommer under anslagsrubri- ken Bidrag till yrkesorkestrar under ett- vart av de fyra budgetåren och i slut— skedet det förstärkningsanslag på 1 770 000 kronor, som utredningen före- slagit.

Ovan angivna belopp har framräknats utifrån den förutsättningen att verk- samheten organiseras såsom statlig myn- dighet. Om stiftelseformen väljes, till- kommer i slutskedet 2 miljoner kronor, motsvarande indirekta lönekostnader, som man i fallet statligt verk ej upptar inom den egna budgeten.

Med hänvisning till den redogörelse för kostnaderna under budgetåret 1968/ 69, som utredningen lämnat i tabellen ovan, hemställer utredningen att ansla- get till rikskonsertverksamheten för budgetåret 1968/69 upptages med 7100 000 kronor, samt att anslaget från och med detta budgetår utbrytes ur anslaget »Bidrag till särskilda kulturella ändamål» och upptages såsom ett reser— vationsanslag under VIII huvudtiteln un- der motivering att verksamheten lämnat försöksstadiet. Anslaget bör rubriceras »Rikskonserter». Härutöver hemställer utredningen att anslaget Bidrag till yr— kesorkestrar från och med budgetåret 1968/69 uppräknas med anfört belopp, 1 770 000 kronor.

Utredningen förutsätter att landsting- en kommer att för den regionala verk- samheten inrätta stödfonder för sådana arrangörer, som endast med orimliga insatser förmår åtaga sig arrangerandet

av konserter. Under försökstiden har berörda landsting inrättat sådana fon— der, vilka förvaltats av länsbildningsför- bunden.

Ett oavvisligt villkor för statsbidrag till en regional konsertverksamhet är enligt utredningens åsikt, att regionen ifråga kan uppvisa ett distributions- organ med sådan styrka såväl organi- satoriskt som personellt, att de uppgif— ter, som skall läggas på den regionala instansen, kan genomföras effektivt. Un- der försökstiden har särskilda stimu- lansbidrag utgått till länsbildningsför- bunden såsom i första hand en kompen- sation för ökade administrations- och lönekostnader. Då utredningen föresla- git inrättandet av en intendents—pro- ducenttjänst vid varje regionsensemble — vilket innebär en decentralisering av vissa funktioner inom det centrala kansliet —— synes det inte längre moti- verat med särskilda, direkt från insti- tutet utgående stimulansbidrag. Då man emellertid såsom redan framhållits även i fortsättningen måste ställa stora orga— nisatoriska krav på de regionala instan- serna och dessa ofrånkomligt kommer att få ökade arbetsuppgifter, vill utred- ningen föreslå en generell ökning av de statsanslag till länsbildningsförbun- den som utgår via skolöverstyrelsen.

Utredningen förutsätter, att skolöver- styrelsen i detta ärende varje år inhäm- tar institutsstyrelsens yttrande angåen- de anslagets storlek och användning.

AVDELNING 6

Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen föreslår att den alltsedan budgetåret 1963/64 bedrivna försöks- verksamheten med rikskonserter från och med den 1 juli 1968 övergår i en permanent rikskonsertverksamhet med huvudsaklig inriktning på produk- tion av kvällskonserter, ungdomskon- serter och skolkonserter samt av gram- mofonskivor och ljudband.

Utredningen finner inte osannolikt att rikskonsertverksamheten i fullt utbyggt skick kan komma att omfatta cirka 20000 konserttillfällen per år, varav 15 000 skolkonserter.

Ett sådant utbud av konserter kan enligt utredningens uppfattning endast komma till stånd om de personella re- surserna _ konsertmusiker, ensembler och orkestrar — disponeras bättre än hittills varit fallet.

För de enskilda tonkonstnärernas vidkommande kommer en ökad omfatt- ning av konsertverksamheten i vårt land att innebära möjligheter till fler engagemang och ett större ekonomiskt utbyte av deras konstnärliga verksam- het. Utredningen finner det angeläget att den nu pågående utredningen om den högre musikutbildningen beaktar den väsentligt större efterfrågan på så- dan utbildning, som blir följden av ett genomförande av KBU:s förslag. De nu verksamma utbildningsanstalterna bör beredas resurser att i väsentlig grad öka sin utbildningskapacitet. Dessutom bör närmare utredas huruvida ytter- ligare skolor bör öppnas, eventuellt i

form av filialer till de nu verksamma. De framskridna planerna på en filial till Ingesundsskolan i Östersund hör till dem, som närmast borde behandlas.

För landets yrkesorkestrar föreslår utredningen en viss utbyggnad, som skall möjliggöra för rikskonsertverk- samheten att i ökad utsträckning taga dessa orkestrar eller ensembler ur de- samma i anspråk för turnéverksamhet. Utbyggnaden kommer orkestrarna till gagn också i deras stationära verksam- het, då den hittillsvarande underbeman- ningen i många orkesterstämmor där- med i viss mån avhjälpwes.

Förslaget innebär för Stockholms fil- harmoniska orkesters vidkommande en ökning med 12 stråkmusiker och 5 blås- musiker, motsvarande numerären hos filharmonikernas kammarorkester och blåsarkvintett, vilka ensembler — jämte Musica nova-ensemblen, som även till största delen ingår i denna orkester, _— föreslås kunna disponeras av rikskon- sertorganisationen för turnéer.

Utredningen föreslår att Nordvästra Skånes orkester ombildas till stor kam- marorkester med bibehållande av hit- tillsvarande numerär, 30 man, vilken i betydande utsträckning skall kunna ta- gas i anspråk för turnéverksamhet. Or- kestern bör i anslutning härtill föränd- ra sin repertoarinriktning. Genom sam- arbete med Malmö konserthusstiftelses orkester skall konsertpubliken i Häl- singborg framdeles garanteras uppfö- rande av den symfonirepertoar, som ej

vidare kommer att ingå i Hälsingborgs— orkes—terns spelplaner.

För de fyra övriga statsunderstödda symfoniorkestrarna, de i Malmö, Göte- borg, Norrköping och Gävle, föreslår utredningen en omedelbar numerär ut- ökning med i första hand 10 man per orkester.

Kostnaderna för den föreslagna ut- ökningen beräknas uppgå till samman— lagt 1 770 000 kronor i 1966 års kost- nadsläge, vilket belopp bör garanteras av staten. Kommunala bidrag och landstingsbidrag förutsättes kunna ut- verkas i samma relation som hittills.

Härutöver bör uppläggas ett särskilt turnékonto hos rikskonsertorganisatio- nen på 700000 kronor årligen, avsett bla för den omfattande turnéverksam— het, som lämpligen skall komma på Stockholms filharmoniska orkesters del att genomföra. I denna post ingår även de utlandsturnéer, som denna och andra ensembler beräknas göra i samplane- ring mellan rikskonsertorganisationen och Svenska institutet.

Frågor rörande huvudmannaskapet för de statsunderstödda symfoniorkest- rarna bör, liksom rörande en förstärk- ning av orkesterföreningarnas kansli- organisation, skyndsamt upptagas av teater- och orkesterrådet. Vidare bör de orkesteranställda musikernas löne- och anställningsförhållanden underkastas en översyn.

Efter samråd med organisationsnämn- den för militärmusiken föreslår utred- ningen, att militärmusikkårerna — med undantag för de två som är förlagda till Stockholmsområdet — framdeles ingår som en integrerande del i rikskonsert- verksamhetens orkesterorganisation. Mi- litärmusikkårerna skall enligt detta för- slag utökas från 24 till 30 man och utgöra regionala ensembler. Kårernas personal skall i ökad omfattning med- verka i det civila musiklivet, dels så-

som orkestrar, dels såsom kammarmu— sik— och blåsarensembler av olika slag. Förutom uppgiften att tillgodose det rent militära musikbehovet bör militär- musikkårerna i viss utsträckning —— bla med militärmusikkårs stämbesätt- ning även forsättningsvis svara för underhållningsmusik för både förban- dens personal och allmänheten. Främst med hänsyn till att det militära musik- behovet i allt väsentligt är koncentre- rat till sommarhalvåret, då det allmän- na musiklivet av traditionella och in- stitutionella skäl är avsevärt begränsat, torde här skisserat utnyttjande av mi- litärmusikkårerna kunna säkerställas. Den till det allmänna musiklivet hän- förliga delen av förbandens behov av musik för underhållning, som inte till- godoses med militärmusikkårer, förut- sätts skola inom rikskonsertverksamhe- tens ram täckas av andra ensembler och artistgrupper.

Även med den ökade verksamheten inom det civila musiklivet bör ledning- en av militärmusiken framdeles utövas av militära myndigheter, vilka också i princip bör svara för militärmusikens administration, lokalbehov m m. Härvid förutsättes emellertid att det allmänna musiklivets företrädare får ett inflytan- de i fråga om musikkårernas utnyttjan- de och musikpersonalens rekrytering och utbildning.

Militärmusikkårerna bör vara förlag- da till militära förband (motsv). Under hänsynstagande såväl till kravet att det militära musikbehovet skall kunna till- godoses i rimlig omfattning som till det allmänna musiklivets behov föreslår organisationsnämnden att 18 militär- musikkårer bibehålls och förläggs till följande orter: Uppsala, Strängnäs, Lin- köping, Jönköping, Karlskrona, Visby, Kristianstad, Halmstad, Borås, Udde- valla, Skövde, Karlstad, Örebro, Falun, Härnösand, östersund, Umeå och Bo-

den. Konsertbyråutredningen å sin sida föreslår att kåren i Uppsala förlägges till Västerås och att kåren i Visby ut- går.

Såvitt angår musikpersonalens an- ställningsform räknar organisations— nämnden och utredningen tills vidare med nuvarande ordinarie tjänsteman- naställning. Något skäl att bibehålla nuvarande militära anställningsform synes emellertid ej föreligga. Med be- aktande av att musikkårerna är knutna till försvaret och att tjänstgöringen till ej obetydlig del omfattar militär tjänste- och paradmusik, torde en civilmilitär anställningsform vara lämplig. Då mu- sikpersonalen skall ingå i rikskonsert- verksamhetens orkesterorganisation sy- nes vidare avlöningsförmåner, arbets- tidsförhållanden etc böra så långt möj- ligt — med hänsyn till de militära tjänst- göringsförhållandena — anpassas efter gällande villkor för musiker vid de stats- understödda symfoniorkestrarna.

Riktlinjerna för fördelningen av mi- litärmusikkårernas tjänstgöring mel- lan de båda uppgifterna att tillgodose ett allmänt musikbehov och ett speci- fikt militärt musikbehov synes böra fastställas centralt. En central hand- läggning torde även vara erforderlig be- träffande frågan om hur det allmänna musikbehov som är hänförligt till den militära sektorn skall täckas. Det synes lämpligt att sådana spörsmål avgöres av en central nämnd med representanter å ena sidan för rikskonsertverksamhe- tens ledning och det allmänna musik- livet i övrigt och å andra sidan för för— svaret. Från försvarets sida: bör före- trädare för främst utbildnings- och per- sonalvårdsfunktionerna utses. Musik- nämnden bör fatta beslut om den prin- cipiella fördelningen av kårernas an- vändning i civila och militära samman- hang liksom pröva den omfattning, i vilken anmälda musikbehov inom den

militära sektorn bör tillgodoses inom ramen för landets samlade resurser för »musikproduktion». Musiknämnden tor- de även böra ha principiella uppgifter i fråga om rekrytering och utbildning samt om ekonomisk förvaltning 0. d.

På grundval av centralt beslutade rikt— linjer bör inom de olika regionerna ske en detaljplanering av musikkårer- nas utnyttjande. Denna planering an- förtros lämpligen åt den regionale funktionär —- regionsintendent —— inom rikskonsertverksamheten, som enligt utredningen erfordras även för andra uppgifter, nämligen producentuppgifter. Detaljplaneringen, som således även bör avse försvarets musikbehov inom regionen, bör utföras efter samråd med företrädare för vederbörlig militärmyn- dighet.

Beslut om musikkårernas tjänstgöring fattas av chefen för det förband, till vil- ket kåren är förlagd.

Kostnaderna för militärmusiken be- strides för närvarande nästan helt från anslag und-er IV huvudtiteln. Undantaget utgörs av musikhögskolans kostnader för den dllt förlagda musikunderofficers- och musikdirektörsutbildningen. För in- nevarande budgetår har uppförts anslag till avlöningar, omkostnader och ma- teriel för militärmusiken om tillhopa 14 985000 kronor. Härtill kommer vi- dare en del icke särredovi'sade kostna- der, exempelvis lokalkostnader, vissa transport- och administrati—onskostna- der etc.

Kostnaderna för en militärmusikorga- nisation som utgör en integrerande del av samhällets allmänna musikorganisa- tion bör inte belasta försvarshuvudtiteln i större mån än militärmusiken kommer försvaret tillgodo. Den del av .kostna- derna för militärmusiken som belöper sig på utnyttjande av militärmusikkå- rerna utanför den militära sektorn bör därför belasta vederbörande avnäma-

re eller i förekommande fall betalas med anlitande av andra riksstatsanslag än de under IV huvudtiteln. I den ut- sträckning försvaret inom rikskonsert- verksamhetens ram för musikframträ- danden tar i anspråk andra än militär- musiker, skall dock kostnaderna härför bestridas från IV huvudtiteln.

I avvaktan på resultatet av nu pågåen- de utredning om vissa utbildningsfrågor på musikområdet föreslår utredningen icke någon förändring av utbildnings- organisationen inom militärmusiken.

Ett preciserat och detaljerat förslag rörande militärmusikens uppgifter och organisation mm bör, sedan princip- beslut fattats om rikskonsertverksam- hetens utformning och militärmusikens roll inom denna organisation, kunna utarbetas inom ett år. För de nuvarande militärmusikernas del torde en omorga- nisation enligt det skisserade förslaget kunna genomföras inom ett par år efter statsmakternas beslut.

Utredningen beräknar att proportio- nerna mellan lmilitärt och civilt ian- språkstagande av militärmusikkårerna _regionsensemblerna i slutskedet i eko- nomiskt avseende kommer att bli 1:2, d v 5 att nuvarande avlöningsanslag på inemot 15 miljoner kronor kommer att fördelas med 5 miljoner kronor på den militära organisationen och 10 miljoner kronor på den civila. Utredningen fö— reslår med hänsyn härtill att ett förslags— anslag på 10 miljoner kronor upptages under VIII huvudtiteln, från vilket vid varje budgetårs slut till IV huvudtiteln överföres det belopp, vartill det civila utnyttjandet av ifrågavarande ensembler kostnadsmässigt kan beräknas uppgå.

Den planerade omläggningen av mi- litärmusikkårernas insatser i det all- männa musiklivet kommer i hög grad att påverka den orkesterverksamhet som alltsedan år 1928 bedrivits av

Sveriges orkesterföreningars riksföir— bund (SOR). Utredningen har av orga- nisatoriska och konstnärliga skäl fum— nit sig böra föreslå att en stor del av SCR-verksamheten ges en annan inrikt- ning. Utredningen anser, att de riktlinjer för statsbidrag som hittills tillämpats bla om ett visst antal offentliga kom- sertframträdanden från orkestrarnas sida framdeles bör ändras och att ozr- kestrarna i stället erhåller ett årligt s—tatsanslag på förslagsvis 1 000 kronor per orkester, förutsatt att ett lika stort bel-opp ställes till förfogande från annat håll, samt att verksamheten i princip in- riktas på ren amatörverksamhet. För vis- sa SCR-orkestrar föreslår utredningen dock ett samarbete med de föreslagna regionsensemblerna, ersättande det som sedan länge pågått mellan SOR-or- kestrarna och militärmusikkårerna. För dessa orkestrars vidkommande förut— sättes ett väsentligt större statsbidrag.

I fråga om militärmusikkårerna fö- reslår utredningen slutligen att en om- fattande vidareutbildning av medlem- marna insättes i syfte att komplettera deras färdigheter i ensemblespel och deras insikter i en allmän musikreper- toar mm. Kostnaderna för denna vi- dareutbildning uppskattas av utredning- en till 500000 kronor under de två första åren. Under de följande åren kan kostnaderna beräknas till väsent— ligt lägre belopp. Genom denna åtgärd göres kårernas personal beredd för den mångfald av uppgifter, som kom- mer att åläggas den i rikskonsertverk- samheten.

Genom de sålunda föreslagna åtgär- derna: en successiv utbyggnad av den högre musikutbildningen, en upprust- ning av de statsunderstödda symfoni— orkestrarna och ett ökat ianspråkta- gande för det civila musiklivet av mili- tärmusikkårerna anser utredningen att

behovet av tonkonstnärers och ensemb- lers medverkan i skilda sammanhang i stort sett kan tillgodoses i en blivande rikskonsertverksamhet. Varje minsk- ning av de föreslagna åtgärderna kan komma att äventyra hela denna verk- samhet.

Rikskonsertverksam-lietens organisa- tion föreslås av utredningen få följande utformning.

I valet mellan olika företagsformer har utredningen utmönstrat aktiebo- lagsformen och anför såsom alternativ stiftelse eller statlig myndighet med förord för stiftelseformen.

Utredningen föreslår att verksamhe- ten organiseras såsom ett institut be- nämnt statens institut för rikskonser- ter, under ledning av en direktör och en styrelse på 5 personer, som vid sin sida har ett råd, benämnt statens råd för rikskonserter, valda av skilda organisa- tioner och sammanslutningar, åt vilka Kungl. Maj:t uppdragit att företaga ett sådant val. Utredningen föreslår att di- rektören av Kungl. Maj:t utses för en tid av 5 år och att styrelsen utses av Kungl. Maj:t för en tid av 3 år bland personer med administrativa och konst— närliga erfarenheter. Hos statens råd för rikskonserter föreslår utredningen att en sekreterarebefattning inrättas.

Institutets kansli föreslås organiserat på fem avdelningar: planeringsavdel- ningen, med sektioner för planering och information, administrativa avdelning- en, med sektioner för ekonomi och för- lagsverksamhet, skolkonsertavdelning- en, med sektioner för produktion av skolkonserter respektive av Musik för Ungdom-konserter och för studieverk- samhet, kvällskonsertavdelningen samt regionavdelningen. Hos den sistnämnda avdelningen samordnas de i det före— gående omnämnda regionsintendenter— nas arbetsuppgifter på central nivå.

Till det centrala kansliet kan i en framtida utby-ggnad fogas en sektion för produktion av grammofonskivor och ljudband.

Kansliet har till uppgift att inom ramen för av staten tilldelade medel pro- ducera konserter för skola, ung-dom och vuxen publik. Denna produktion skall ske i nära kontakt med skolmyndighe- terna och folkbildningsorganisationerna.

Till skolkonserterna, som gives stadie- inriktade för låg-, mellan-, högstadium och gymnasium, tillhandahålles peda- gogiskt utformat elev- och lärarmaterial. Genom samarbete med Sveriges radios regionala kontor produceras radiopro- gram före de enskilda konserterna som kan beställas av de enskilda skolorna från länets AV-central.

Till vuxenkonserterna tillhan-dahålles studiematerial, programmaterial och centralt framställt affischm—aterial. I samarbete med folkbildningsorganisa- tionerna utarbetas nämnda studiemate— riel som stöd i en strävan att skapa ökad förståelse och kontakt mellan publiken och konstverket (konserten, kompositio- nen, exekutören).

Utredningen föreslår att skolkonser- terna distribueras i samråd med läns- skolnämnderna från det centrala kans- liet direkt till skolorna men i nära sam- verkan på planeringsstadiet med såväl regional som lokal instans. Vidare ut- går utredningen från att länsbildnings- förbunden blir distributionsorgan be— träffande vuxen- och ungdomskonser- terna.

Musiken är ett av. många olika kultur- utbud, som det ankommer på samhället att främja. Utredningen förutsätter att samordnande kulturdelegationer inrät- tas för olika kulturaktiviteter såsom tea- ter, konst, film och musik på såväl central, och regional som lokal nivå. I dessa kulturdelegationer, förutsätter ut-

redningen att såväl samhälleliga som en- skilda organ kommer att samverka.

Det framstår som mycket angeläget att en fast organisation för de lokala kulturaktiviteterna etableras med möj— lighet att stimulera de lokala intressena för bl a det statliga utbudet av konserter, konstutställningar, teaterföreställningar mm. Denna lokala instans åvilar att på ett rationellt sätt svara för den 10- kala administrationen och distributio- nen i sammanhanget.

Kostnaderna för den konsertverksam- het, som utredningen föreslår komma till stånd, skall till någon del bäras av om skolkonserter av skolkommunerna, i fråga om ungdoms- och kvällskonser- ter av föreningar, sammanslutningar och samhälleliga organ o s v. Kostnader- na ifråga utgöres dels av utgifter för själva konsertarrangemanget — lokal- hyra, vaktmästare, lokal affischering etc. — samt viss del av konsertgivarnas gager. Härvidlag har utredningen stan- nat för samma fördelning som tilläm- pats under försökstiden, d v s 1/2 av nämnda kostnadspost ifråga om skol- och ungdomskonserter och % ifråga om kvällskonserter.

Kanslilkostnader, återstående delar av gagerna och artisternas rese- och trakta- mentskostnader samt kostnader för cen- tralt framställt studie- och programmå- terial skall enligt utredningen betalas med statsmedel.

Skolkonserterna erbjudes skolkom— munerna till ett i förväg fixerat pris för tre konserter, oberoende av program- »paketets» sammansättning. Konserter- na får enligt överenskommelser med ve— derbörande Skolmyndighet upprepas yt- terligare en gång utan extra kostnad för arrangören. Priset har hittills varit 1 200 kronor, men måste enligt vad ut— redningen inhämtat för nästkommande verksamhetsår höjas till 1400 kronor för varje sådan omgång om tre konser-

ter — i realiteten sex konserter. En stor del av skolkonserterna _— omkring hälf— ten enligt utredningens uppskattning _ kommer framdeles att utföras av de re- gionala ensemblerna eller medlemmar i dessa ensembler. För dessa konserter bör liksom för övriga skolkonserter, kostnaderna uttagas av skolkommuner— na enligt vad ovan anförts.

Ifråga om ungdoms- och kvällskonser- terna föreslår utredningen att under en prövotid på 3 år de regionala ensembler— na skall ställas till lokalarrangörernas förfogande utan avgift. Intäkterna från konserterna skall enligt utredningens förslag överföras till en regional fond för stimulans av övrig rikskonsertverk- samhet inom regionen. En medveten satsning av detta slag, framför allt inom ramen för föreningskonserter etc skulle verka stimulerande under uppbyggnads- tiden och medverka till att relativt snabbt förankra rikskonsertverksamhe- ten i dess helhet inom olika samhälls- sektorer.

Utredningen vill även framhålla, att amatörmusikerna i de tillkommande re- gionerna får sin första kontakt med rikskonserttanken genom de nya en— semblerna, i vilka de i viss utsträck- ning kommer att kunna medverka i sina hemorter. Det är slutligen i anslutning till dessa ensemblers verksamhet, som tonkonstnärer såväl som solister och instruktörer först kommer att utöva sin konst, sålunda i en spridning som sker i snabbare takt än vad som gäl- ler för rikskonsertverksamheten i öv- rigt.

Den av utredningen föreslagna riks- konsertverksamheten kommer att i kost- nadshänseende ställa stora anspråk på stat och kommun. Utbyggnaden av den- na verksamhet måste givetvis anpassas till det statsfinansiella läget. Utredning- en kan med hänsyn härtill och då någ- ra riktlinjer för verksamhetens succes-

siva utbyggnad inte kan preciseras, en- dast angiva de beräknade slutliga kost- naderna för en fullt utbyggd rikskon- sertverksamhet.

Kostnadsberäkningarna följer härne- :lan.

Rikskonserter (reservationsanslag)

Centrala och regionala administrations- och produktionskostnader ......... Artister och produktionskostnader för:

Kvällskonserter ........................ Skol— och ungdomskonserter ............. Punktinsatser och grammofonskiveproduktion ........................ Turnéanslag för SFO m fl ...............

22 900000 kronor ingår de i tidigare sammanhang anförda medel på beräk- nat 10 000 000 kronor, vilka skulle upp- tagas såsom ett omföringsanslag under VIII huvudtiteln för att efter varje bud- getårs slut gottskrivas IV huvudtiteln

kronor 7 700 000

10 000 000 10 000 000 300 000 700 000

Summa för kansli, omkostnader och produktion ....................... 28 700 000

Avgår: arrangörsavgifter ....................

5 800 000

Nettoutgift för staten .......................

22 900 000

Under anslagsrubriken Bidrag till yr- kesorkestrar tillkommer enligt utred— ningens förslag för utbyggnad av dessa orkestrar 1 770000 kronor. Det nu ut- gående anslaget till SOR-orkestrarnas verksamhet på 250000 kronor föreslås bibehållet till belopp men uppdelat på bidrag till amatörverksamhet med för— slagsvis 30000 kronor och bidrag för medverkan i regionalensembleverk- samhet med förslagsvis 220 000 kronor.

I de centrala administrationskostna- derna enligt ovan ingår de arvodesbe- lopp, som framdeles enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bör disponeras för det fö- reslagna institutets råd och sekreterare, för styrelsens arvoden och ersättningar i övrigt. Löner och arvoden för hos in- stitutet anställd personal blir enligt ut- redningens mening föremål för vissa förhandlingar och kan ej i förhand be- räknas.

Institutets styrelse bör inom ramen för det totala anslaget kunna överskrida någon av posterna endast i den mån det belopp, varmed en post överskrides, in— besparas under någon eller några av övriga ifrågavarande poster.

I summan nettoutgift för staten på

för det civila musiklivets ianspråkta— gande av militärmusikkårerna. Kostna- den har sålunda tidigare funnits under IV huvudtitelns anslag till militärmusi- ken och innebär icke någon merutgift för statsverket.

Anmärkas bör slutligen, att kostnads- beräkningen ovan utförts under anta- gandet att verksamheten organiserats såsom statlig myndighet; i händelse stif- telseformen väljes för institutets verk- samhetsform måste de tillkommande indirekta lönekostnaderna på cirka 2 000 000 kronor redovisas öppet, vilka man i fallet statlig myndighet eljest ej upptar inom den egna budgeten.

Utredningen förutsätter, att landsting- en kommer att till den regionala verk- samheten inrätta stödfonder för sådana arrangörer, som endast med stora egna insatser förmår åtaga sig arrangeran- det av konserter. Under försökstiden har som tidigare nämnts berörda lands- ting inrättat sådana stödfonder.

Ett oavvisligt villkor för statsbidrag till en regional konsertverksamhet är att regionen kan uppvisa ett distributions- organ med sådan styrka såväl organisa- toriskt som personellt att de uppgifter,

som skall läggas på den regionala in- stansen, kan genomföras effektivt. Un- der försökstiden har till länsbildnings- förbunden särskilda stimulansbidrag ut- gått, vilka i första hand varit kom- pensation för ökade administrations- och lönekostnader. Då utredningen fö- reslagit en decentralisering av det cen- trala kansliet med till regionerna ut- flyttade intendenter-producenter, synes det utredningen inte längre motiverat med särskilda, direkt från institutet utgående stimulansbidrag. Med hänsyn

till de stora organisatoriska krav, som även fortsättningsvis måste ställas på de regionala instanserna, och dessa ofrån- komligt kommer att få ökade arbetsupp— gifter, föreslår utredningen en generell ökning av de statsanslag till länsbild- ningsförbunden, som utgår via skolöver— styrelsen.

Utredningen förutsätter, att skolöver— styrelsen i detta ärende varje år inhäm- tar institutsstyrelsens yttrande angåen— de anslagets storlek och användning.

MUSIKVANOR I SVERIGE

Av Göran Nylöf

1. En sociologisk syn på musikkultur

Sociologi är studiet av människan som grupp- och samhällsvarel'se. Inom so- ciologin vill man förklara det sociala beteendet, dvs den del av det totala be- teendet, som är ett resultat av att män- niskan inte lever som en isolerad indi— vid, utan påverkas av andra människor i sin omgivning. Den närmaste sociala omgivningen kan definieras som de grupper, vilka individen är medlem av. De beteenden som enbart betingas av biologiska faktorer eller av den fysiska miljön är således ej sociala.

Det är framför allt två fenomen i det sociala beteendet som intresserar en so- ciolog. För det första kan man konsta- tera att en viss individ i en given defi- nierad situation eller inför ett givet de- finierat objekt beter sig på samma sätt vid olika tillfällen. Man kan iaktta en tendens till att socialt beteende uppre- pas. För det andra kan man finna att olika människor beter sig likadant i givna situationer eller inför givna ob- jekt. Man kan även konstatera en ten- dens till att det sociala beteendet är lik- formigt. Att individen A handlar på ett visst sätt i en viss situation är inte i och för sig så intressant för en sociolog, som iakttagelsen att A handlar på sam- ma sätt varje gång han befinner sig i denna situation och att även B handlar på samma sätt som A. Det är det likfor— miga och upprepade sociala beteendet, som är sociologins främsta studieobjekt. (Vi utgår här från Torgny T Segerstedts betraktelsesätt; se Segerstedt 19561 och 1966!)

Även inom det specialområde av so- ciologin som musiksociologin utgör mås- te det upprepade och likformiga bete- endet studeras i första hand. Inom mu- siksociologi kan man givetvis inte in- tressera sig för vilka sociala beteenden som helst utan begränsar sig till sådana som har direkt eller indirekt anknyt— ning till fenomenet musik. För att om- fattningen av musiksociologin skall kun- na belysas måste således innebörden av termen »musik» klarläggas. Vi kommer dock inte att här ange någon fixerad definition på fenomenet musik utan i stället påtala att man som musiksociolog får vara beredd att acceptera varje fe- nomen, som någon grupp eller minoritet i samhället vill beteckna med termen »musik» som en intressant utgångs— punkt för musiksociologiska studier. Enligt detta synsätt blir definition-en av fenomenet musik en empirisk fråga, som måste besvaras med empirisk forskning.

Den exakta innebörden av termerna »musik» och »direkt och indirekt an- knytning till musik» lämnas tills vidare åt sidan. Låt oss bara anta att man på samma sätt som man kan tänka sig fö- rekomsten av en social verklighet kan tänka sig existensen av en musiksocial verklighet. I och för sig skulle en indi- vids beteende inför denna verklighet kunna ta sig ett mycket stort antal ut- tryck. I själva verket är det endast in-

1 Segerstedt, T. T. (1956) Symbolmiljö, me- ning och attityd, Uppsala. ” Segerstedt, T. T. (1966) The Nalare of So- cial Reality, Lund.

dividens fysiska och biologiska kapaci- tet som sätter en gräns för de möjliga uttryck som en individs beteende kan anta. Trots detta är det bara ett litet ur— val av möjliga beteenden, som faktiskt kommer till uttryck, dvs kan observeras bland det stora antal, som är möjliga för en given individ. På samma sätt kan man finna stora begränsningar i faktis- ka beteenden på det kollektiva planet. För att kunna förklara dessa begräns— ningar måste vi anknyta till vad som tidigare nämnts om upprepat och lik- formigt beteende.

Om det vore en ren tillfällighet att A vid upprepade tillfällen handlar på sam- ma sätt i en given situation eller om samstämmigheten i A:s och B:s hand- lande vore rent slumpmässig skulle vi inte fästa så stort avseende vid dessa överensstämmelser. Om däremot både A och B har en disposition att handla just på ett visst likartat sätt i en given si— tuation kan man säga att A och B har samma sociala vana.

Med kännedom om sociala vanor kan man med större eller mindre säkerhet förutsäga framtida beteende. Rent de- finitionsmässigt måste de sociala vanor- na vara inlärda och om inte direkt så åtminstone på lång sikt kunna återföras till ett gemensamt ursprung. Det är så- ledes ingen tillfällighet att två individer har samma sociala vana, utan det förut- sätter att de båda uppfattar och tolkar den givna situationen likartat. I en ge- mensam social vana ingår även ett ge- mensamt sätt att uppfatta och definiera situationen. Individer med gemensam- ma sociala vanor har ofta en gemensam symbolmiljö. (Se Segerstedt 1956.)

Man kan uppdela beteenden i fysiska aktiviteter och symboliska aktiviteter. Till symboliska aktiviteter kan räknas beskrivningar av verkligheten, uttalade värderingar och verbala känslouttryck samt påståenden om rätt och orätt, om

vad man bör och ej bör göra. Till dessa symboliska aktiviteter hör en motsva- rande inlärd disposition eller handlings- beredskap. Till den sociala vanan räk- nas alltså såväl symboliska och fysiska aktiviteter med tillhörande beteende- disposition eller handlingsberedskap.

För att anknyta till musiksociologin kan vi betrakta musikvanor som de slag av sociala vanor, som kommer till ut- tryck i en musiksituation. Rent fysiolo- giska reaktioner på musik må vara ald- rig så vanemässiga, med den givna de- finitionen på musikvana ligger de ändå utanför detta begrepp. På samma sätt som övriga sociala vanor inte är begrän— sade till fysiskt beteende, innefattar även musikvanor olika slag av symbo- liska beteenden samt en disposition el- ler beteendeberedskap för såväl symbo- liskt som fysiskt beteende. Musikvanor innebär således inte bara faktiskt hand- lande av typen att gå på konsert, att spela fiol, att spela grammofonskivor. Till musikvanorna hör även den upp- sättning av värderingar som en individ har av olika slag av musik, hans sätt att uppfatta och beskriva ett musikstyc- ke, de känslor han upplever och ger ut- tryck för och hans åsikter om hur man bör bete sig i en musiksituation.

Givetvis begränsas omfattningen av musikvanorna inte till faktiska musik- situationer med fenomenet musik kon— kret närvarande utan musikvanor kan iakttas även i sådana situationer, där musik endast förekommer symboliskt. Exempel på dessa situationer med in- direkt anknytning till musik är diskus- sioner om musik, notläsning, läsning av musiklitteratur och musikrecensioner och motsvarande skrivande samt affärs- verksamhet i musik m.m. Musikvanor- na kommer att innesluta dessa beteen- den med tillhörande beteendedisposi- tioner.

Om vi bryter ut dispositionselementet

och beteendeelementet ur musikvanan erhålles två begrepp som skulle kunna benämnas musikalisk attityd respektive musikaliskt beteende. Den musikaliska attityden består av flera sektorer, som står i en viss relation till varandra. Man kan tex urskilja en intressesektor, en värderingssektor och en kunskaps- sektor. Till var och en av dessa attityd- sektorer hör en motsvarande beteende- sektor. Mot musikintresse svarar musi- kalisk aktivitet, mot musikaliska värde- föreställningar, dvs värderingssektorn i den musikaliska attityden, svarar ut- talade värderingar, mot kunskap om musik svarar faktiska beskrivningar etc. Varje sektor i det musikaliska beteendet utgör ett kriterium på motsvarande sek- tor i den musikaliska attityden. Musi- kaliska attityder kan aldrig observeras direkt. Vi drar slutsatser om musikaliska attityder genom att studera regelbun- denheter och överensstämmelser i mu- sikaliskt beteende.

Musikintresse är alltså en disposition för musikalisk aktivitet eller enklare ut- tryckt en aktivitetsberedskap. Den all- männa tendensen är att stort musikin- tresse förenas med stor musikalisk ak- tivitet, litet musikintresse med liten mu- sikalisk aktivitet. Dock är musikintresse och musikalisk aktivitet inte absolut kongruenta. Det finns individer som har stort musikintresse och liten akti- vitet och andra som har litet intresse och stor aktivitet. På motsvarande sätt råder en viss men inte absolut överens- stämmelse mellan musikaliska värde- föreställningar och uttalade värderingar av musik samt mellan kunskap om mu- sik och beskrivningar av musik.

Det kan också förväntas en viss över- ensstämmelse mellan olika sektorer av den musikaliska attityden respektive det musikaliska beteendet. »Ju mera positiv musikalisk värdeföreställning desto större musikintresse och större

kunskap om musik» är en rimlig allmän grundsats, som med all säkerhet inrym- mer många intressanta undantag. Mu- siksociologisk forskning skall inte i första hand bekräfta eller förkasta den- na grundsats och låta sig nöja med detta. Det gäller att visa under vilka omständigheter som satsen gäller och under vilka omständigheter den inte gäller.

Givetvis kan även hög intensitet (t ex hög aktivitet, positiva värderingar, stor kunskap) på vissa musikvanor vara förenligt med låg intensitet (t ex låg aktivitet, negativa värderingar, liten kunskap) på andra musikvanor. Den enskilda individens musikaliska inten- sitet behöver inte vara generellt hög eller låg. Den kan vara hög i vissa av- seenden och låg i andra. Då man anger vilka musikvanor eller vilken kombina- tion av musikvanor som har hög inten- sitet för en individ redovisar man den- nes musikaliska orientering. Den totala mängden av musikvanor hos en individ och relationen mellan dessa betecknar individens musikaliska vanemönster el- ler hans musikaliska personlighet.

På samma sätt som sociologen söker efter likformiga sociala vanor letar musiksociologen efter likformiga mu- sikvanor. Om två individer har exakt likadana musikaliska vanemönster bil- dar de en total musikalisk gemenskap. Det är osannolikt att vi hittar två indi- vider i en total musikalisk gemenskap, men man kan även urskilja olika gra- der av musikalisk gemenskap eller ge- menskap på vissa områden men inte andra. Att konstatera att individerna A och B till en del har likadana musika- liska vanor och alltså ingår i samma musikaliska delgemenskap medan C inte hör dit därför att hans musikvanor avviker från de båda förstnämndas kommer dock att bli intressant som stu- dieobjekt bara om vi samtidigt kan kon-

statera att A och B är lika eller har samma vanor i något annat avseende medan C skiljer sig från dem även här. Ett första arbetsfält för musiksociologin skulle kunna vara att studera samban- det mellan skilda sociala vanor och oli- ka slag av musikvanor eller att konsta- tera eventuella skillnader mellan olika sociala gemenskaper eller grupper i frå- ga om musikalisk gemenskapstillhörig— het.

Två skolbarn, som går och tar spel— lektioner samtidigt för samma musik- lärare ingår åtminstone i ett avseende i samma musikaliska gemenskap. Om de två eleverna dessutom har samma entusiasm för lektionerna och kanske övar tillsammans bildar de i än högre grad en musikalisk gemenskap. Läraren ingår däremot inte i just denna musi- kaliska gemenskap. Han har ju i det viktigaste avseendet en totalt avvikande musikvana —- han går inte och tar lek- tioner för samma musiklärare och han övar inte heller tillsammans med elever- na. Man kan säga att eleverna och lära- ren bildar ett musikaliskt system eller en musikgrupp. Ett musikaliskt system eller en musikgrupp har en uttalad el- ler underförstådd målsättning ——'— i det- ta fall att eleverna skall bli goda in- strumentalister _— som delas av alla medlemmar i gruppen. Skillnaden mel- lan en musikgrupp och ett musikaliskt system kan uttryckas så att musikgrup- pen är ett musikaliskt system, där di— rekt kontakt råder mellan samtliga med— lemmar.

Det finns ingen anledning att anta att målsättningar i olika grupper och system skall vara helt oberoende av var- andra. Den mera omedelbara, konkreta målsättningen i en musikgrupp — att lära elever att spela dragspel — kan in- gå i en avlägsnare målsättning — att skapa en god grund för en traditionellt inriktad musikalisk inställning. Flera

till synes skilda musikgrupper eller mu- sikaliska system kan ingå i en och sam— ma målhierarki eller med andra ord ha samma musikaliska orientering.

I nära anknytning till dessa målsätt- ningar och till den allmänna musika- liska orienteringen existerar i varje grupp musikaliska normer, vilka även kan vara ordnade i en hierarki inom ett större system. Dessa normer kan ses som språkligt utformade påbud eller uttryck med imperativ funktion (se Se— gerstedt 1956) och kan gälla såväl de musikaliska attityderna som de musika— liska beteendena. Det är dessa normer, som förväntas influera de musikaliska vanorna bland medlemmarna i en grupp eller i ett större system.

I ett givet samhälle existerar flera grupper och flera system. Det existerar också rimligen flera skilda musikaliska orienteringar, som kan vara oberoende av varandra och till och med motstri- dande. På samma sätt finns i ett sam— hälle flera motstridande musikaliska normer och normhierarkier. Den totala uppsättningen av sådana musikaliska orienteringar eller målhierarkier och den totala uppsättningen av normhierar- kier karakteriserar samhällets musika— liska struktur. I ett samhälle med en en- hetlig musikalisk struktur existerar få sådana musikaliska orienteringar och få normhierarkier och det råder en viss överensstämmelse mellan dem som fak- tiskt existerar. En rikt differentierad musikalisk struktur råder då flera så— dana musikaliska orienteringar och normhierarkier existerar och om de strider mot varandra. En musikalisk målhierarki med tillhörande norm- hierarki kan också betraktas som en musikalisk delkultur. Den totala upp— sättningen av sådana delkulturer och relationerna mellan dessa konstituerar då samhällets totala musikkultur.

Att som sociolog studera ett samhäl-

les musikaliska struktur eller dess mu- sikkultur innebär att identifiera olika typer av musikaliska gemenskaper, att beskriva sammansättningen av skilda musikaliska grupper och system samt att ange hur dessa är hierarkiskt ord- nade i musikaliska delkulturer.

Till musiksociologins uppgifter hör givetvis inte endast att göra sådana strukturanalyser av musikkulturen vid ett givet tillfälle. Strukturförändringar, dess orsaker och effekterna av sådana strukturförändringar för samhället mås- te också vara ett viktigt fält för musik- sociologiska studier.

I denna redogörelse har det framkom- mit att musikvanor betraktas som exem- pel på sociala vanor. De sociologiska teorier, som gäller för generella sociala vanor bör därför kunna tillämpas på de speciella musikvanorna. Utan att närmare ange på vilket sätt har vi in— ledningsvis hävdat att socialt beteende och därmed sammanhängande sociala vanor får sin utformning bestämd av

den sociala omgivningen. På motsva- rande sätt kan förutsättas att musikva- nor — musikaliska attityder och mu- sikaliska aktiviteter — inte existerar i ett vacuum utan bildas och förän-dras i samspel med den sociala omgivningen. Den sociala omgivningen för en indi- vid kan ses som de grupper och sociala system som han är medlem av. Ur mu— siksociologens synvinkel är givetvis musikgrupper och musikaliska system av speciellt intresse men detta hindrar inte att andra sociala gruppbildningar kan formulera musikvanorna. I nära anknytning till detta blir de enskilda individernas faktiska och upplevda grupptillhörighet, deras samhörighet med vissa andra individer, ett angeläget studieobjekt. Hur formella och infor- mella musikaliska gruppbildningar upp- står och stabiliseras, deras kontakter med andra motsvarigheter, hur med- lemmarna rekryteras, är några av de problem, som musiksociologen måste kunna ta itu med.

2. Musikvaneundersökningen

2.1 Presentation av musikvaneundersök- ningen

Musikvaneundersökningens målsättning En musikkultur kan översiktligt liknas vid ett ekonomiskt system uppbyggt av producenter, distributörer och konsu- menter. På samma sätt som Lennart Holm talar om kulturproducenter, kul- turdistributörer och kulturkonsumen- ter1 kan man i en musiksociologisk översikt betrakta positionerna musik- producent, musikdistributör och mu- sikkonsument. Som musikproducenter kan man se skaparna av musik —— kom- positörer, visdiktare etc —- men även musiker, sångare, dirigenter _ uttol- karna av musiken kan således återfin- nas bland dessa. I en mera detaljerad beskrivning kan man mycket väl vilja skilja dessa positioner åt. Som musik- konsumenter finner man musiklyssna- re eller köparna av varan musik —— skivköpare, konsertbesökare, danspub- lik, musikelever. De musikutövare som enbart spelar för sitt eget nöjes skull ligger det också nära till hands att uppfatta som musikkonsumenter. I den mån som musikutövandet är professio- nellt eller sker inför publik är det mera att betrakta som en producentverksam— het. En och samma individ kan vara musikkonsument i ett sammanhang och i en viss gruppbildning men i en annan situation vara musikproducent.

Det ekonomiska systemet består inte enbart av producenter och konsumen- ter, utan även av distributörer —- gross-

handlare, försäljare, reklammän, men även positioner, som är förknippade med själva förflyttningen av en vara från producent till konsument —— har en plats i detta system. På samma sätt innehar musikdistributörerna en vä- sentlig position i ett musikaliskt sy- stem. Här finner vi att massmedia för närvarande har en kanske domineran- de ställning. Bland övriga innehavare av distributionspositioner kan nämnas konsertarrangörer, grammofonindu- strins och musikförlagens representan— ter. Radions, televisionens och även pressens betydelse för musikalisk smak- bildning kan inte underskattas, men frågan är om inte alla verksamma inom den musikaliska smakbildningens om- råde i likhet med reklammännen på varudistributionens område bör tillde- las en position bland musikdistributö- rerna. I så fall kommer representanter för skolan, för föräldrar, för kamrat— gruppen och umgänget att tidvis fun- gera som musikdistributörer eller mu— sikförmedlare.

Det är inte en allsidig bild av samt- liga dessa väsentliga positioner i det musikaliska livet, som föreliggande mu— sikvaneundersökning vill ge, åtmins- tone inte i sin första etapp. Det är i första hand en kartläggning av musik- konsumenterna som åsyftas. Givetvis kan inte dessa belysas helt separat från övriga positioner, utan relationen mellan konsumenter och producenter

1 Holm Lennart (1964) Strategi för kultur, Stockholm

och konsumenter och distributörer ut- gör en angelägen del av hela projektet. Dock bör framhållas att mycket av vad som presenteras av musikproducenter och musikförmedlare är den bild som musikkonsumenterna upplever av des- sa. Det är inte enbart den aktive musik- konsumenten som är föremål för stu- dium utan även den inaktive, men kan- ske blivande musikkonsumenten är av intresse. Helt isolerad från alla slag av musik kan knappast någon individ stå i dagens samhälle. Även den musika- liskt ointresserade har uppfattats som ett angeläget forskningsobjekt och det finns ingen anledning att helt uteslu- ta denna kategori i en omfattande analys av det musikaliska livet i Sve- rige sett ur musikkonsumenternas spe- ciella synvinkel.

Redan på ett tidigt stadium av pla- neringen av musikvaneundersökningen stod det klart att de frågeställningar, som borde belysas, inte kunde besvaras i en enda undersökningsetapp, därtill var målsättningen med projektet inte tillräckligt enhetligt. Snarare kom flera målsättningar att utkristalliseras, som krävde olika angreppspunkter. Dels vil- le man ha en överblick över hela fältet dvs en översiktlig studie av musikkon- sumtionen i vårt land och dels ville man veta mera detaljerat varför vissa i förväg definierade musikkonsumenter tyckte så eller så och hur de betedde sig i skilda situationer. Bland annat av den anledningen att man knappast kan använda samma frågemetod till den ringa musikintresserade som till spe- cialisten på något visst slag av musik beslöts att musikvaneundersökningen skulle genomföras i två etapper.

I den första etappen syftade man till att ge en bred men översiktlig bild av den svenska musikkonsumenten. Man ville i detta steg nå så många skilda kategorier av individer som möjligt,

varför någon geografisk begränsning knappast var möjlig. Ett begränsat an- tal frågor om inställning till musik och vissa former av musik samt om uttryck för musikalisk aktivitet utgjorde kärn- punkten i denna etapp och frågorna skickades per post till de utvalda för att åter-sändas besvarade till frågestäl- laren (postenkäten). I den andra etap- pen utvaldes vissa individer med ut- gångspunkt från svaren på dessa frå— gor, som mera intensivt utfrågades av för tillfället utbildade intervjuare, som besökte de utvalda i hemmen (intervju- undersökningen). I denna etapp, som omfattade personer med en mera utta— lad musikalisk intresseinriktning, del- tog således ett jämförelsevis litet antal personer, som i gengäld mera detalje- rat fick redovisa sina synpunkter på musik och faktiska beteenden i musi- kaliskt avseende.

Med detta förfaringssätt erhålles dels en allmän, översiktlig information om musiklivet i Sverige ur musikkonsu- mentens synvinkel och dels en på vis- sa punkter mera djupgående analys av hur musikaliska attityder och vanor grundlägges, bibehålles och förändras. Planer finns även på att genomföra vissa experimentella, kausalt syftande punktundersökningar, vars närmare utformning kommer att bestämmas av de resultat, som dessa inledande etap- per kommer att uppvisa.

Musikvaneundersökningens genomförande

Musikvaneundersökningen har förbe- retts vid Sociologiska Institutionen i Uppsala i samråd med uppdragsgivar- na vid Statens Försöksverksamhet med Rikskonserter. Eftersom institutionen i Uppsala inte har någon utbyggd lands- omfattande intervjuorganisation och en tillfällig sådan knappast kunde eko-

nomiskt motiveras, kontaktades Statis- tiska Centralbyråns Utredningsinstitut, som på beställning åtog sig att genom- föra själva datainsamlandet. Utred- ningsinstitntet svarar för viss planering i samband med undersökningens all— männa uppläggning, för urval av för- sökspersoner samt för fältarbetet i så— väl postenkätdelen som intervjudelen.

Som tidigare påpekats har undersök- ningen genomförts i två etapper. Den första etappen omfattar ca 2800 per- soner, som tillsammans avser att ge en representativ bild av ett Sverige i mi- niatyr med vissa inskränkningar. På grund av att man vid sociologiska eller statistiska undersökningar av denna— typ inte gärna belastar äldre personer med frågor har en maximiålder för del- tagande satts vid 70 år. På motsvaran- de sätt finns en undre åldersgräns vid 16 år. De resultat som undersökningen kommer fram till kan aldrig generali- seras utanför detta åldersintervall. Spe- ciellt personer under 16 år torde dock utgöra en viktig del i musikkulturen som helhet och kompletterande studier av dessa ungdomar kommer att stå högt på önskelistan för kommande un- dersökningsprojekt på detta område. Vid urvalsförfarandet har Utrednings- institutet använt 1964 års mantalsläng- der och försökspersonerna är dragna inom Utredningsinstitutets basurval, som avser att ge en representativ bild av Sveriges befolkning.

I etapp II genomfördes personliga intervjuer med cirka 600 personer av dem som besvarat postenkäten i etapp I. Dessa intervjuer utfördes av Statis- tiska Centralbyråns lokalombud och omfattade två skilda grupper av mn- siklyssnare. Ungefär hälften av inter- vjuobjekten var personer, som i posten- käten kunnat betecknas som vänner av »seriös musik» och den andra hälften

bestod av personer med positiv in- ställning till jazzmusik. Två skilda frå- geformulär användes för de två grup- perna. Eftersom intervjuobjekten val— des bland dem som deltagit i posten- käten —- postenkäten fungerade alltså även som urvalsram för intervjuunder- sökningen -— är även dessa begränsa- de åldersmässigt på samma sätt som i etapp 1.

Innan formulär för postenkät och in- tervjuer definitivt bestämdes testades de i särskilda provundersökningar. Tre olika typer av postenkätformulär prö- vades, nämligen en första version i ok- taber 1964, som utskickades till 300 personer och ytterligare två olika långa versioner i december 1964, vilka tillsändes 200 personer vardera. Med ledning av svarsprocenten och resul- taten på enskilda frågor vid dessa tre versioner bestämdes det slutliga formu- lärets omfattning och utformning. De viktigaste resultaten av dessa provun- dersökningar och de överväganden som gjordes på grundval av dem pre— senterades i en första arbetsrapport — Rapport nr 1, Provundersökningarna — som utkom i maj 1965. I augusti 1965 prövades på motsvarande sätt de båda intervjuformulären på 50 för- sökspersoner. Efter denna prövning redigerades de slutliga intervjuformu— lären.

Den egentliga postenkäten påbörja- des i april 1965 och avslutades under kommande månad. Eftersom svarspro- centen inte ansågs tillfredsställande vid svarstidens utgång gjordes uppfölj- ningar dels med telefonintervjuer un— der maj och dels med besöksintervju— er under augusti. Dessa utfördes av Ut- redningsinstitutets lokalombud.

Intervjuundersökningarna i etapp II genomfördes under september—okto— ber 1965.

2-2 Postenkäten

I den första etappen av detta projekt var målsättningen att nå skilda katego- rier av individer för att utröna deras musikvanor. För att inte alltför stora minoriteter av befolkningen skall bli orepresenterade fordras ett förhållande- vis stort urval av försökspersoner. I en landsomfattande studie är då postenkät— metoden avsevärt billigare än intervju— metoden. Samtidigt gäller att möjlighe- terna att ställa frågor beskäres av den- na datainsamliugsmetod. Man ställs ofta inför valet att erhålla tämligen litet in- formation från många personer och rätt mycket information från ett mindre an- tal individer. I detta fall har några syn- nerligen elementära fakta om musikva- nor, musikintressen och attityder till musik i kombination med uppgifter om personlig bakgrund och miljö varit fullt tillfredsställande som första steg, om bara de nyansskillnader, som föreligger hos olika grupper och kategorier av in- divider, kommer till synes.

I det standardiserade frågeformulär, som användes i postenkäten kan följan- de huvudområden urskiljas: a) musika- lisk aktivitet, vilket kommer till uttryck i musikutövande, i konsertbesökande och besök på musikaliska evenemang, i lyssnande på reproducerad musik i form av skivor eller tonband, i lyssnande på specificerade musikprogram i radio, b) inställning till olika slag av musik, som tar sig uttryck i preferenser och värde— ringar av musikformer och olika artister och kompositörer, vilka kan associeras med olika musikformer, c) uppgifter om personlig bakgrund såsom ålder, ut- bildning, yrke, inkomst mm, som kan tänkas vara av relevans för musikintres- set och inställningen till musik. Fråge- formulärets utseende framgår av bi— hang 1.

Förutom en individs rent personliga bakgrund spelar även den geografiska miljö i vilken han lever en väsentlig roll för hans musikuppfattning. Vissa ort-er har ett väl utvecklat musikliv med konserter, kurser och egna orkestrar mm. Andra orter kan inte erbjuda en sådan gynnsam musikalisk miljö. Den musikaliska situationen i den svarandes hemort har bedömts som en synnerli- gen viktig faktor för hans musikaliska konsumtion. Hans möjligheter att akti- vera sig musikaliskt kan ju begränsas av en ogynnsam musikalisk miljö på samma sätt som den musikaliska aktivi- teten och intresset kan expandera, då den musikaliska miljön är gynnsam.

Av två skäl har det betraktats som olämpligt att direkt fråga om denmu— sikaliska situationen på hemorten. För det första skulle ett redan tidigare för postenkät omfångsrikt frågeformulär bli alltför omfattande. För det andra skulle enbart svarspersonernas synnerligen subjektiva upplevelse av situationen komma till uttryck. För att erhålla en mera objektiv bild av olika orters mu- sikaliska miljö har en annan informa- tionskälla utnyttjats.

I samband med Statens Försöksverk- samhet med Rikskonserters verksamhet insamlades under höst-en 1962 från var- je kommun i landet vissa uppgifter som skulle kunna ligga till grund för en be- stämning av kommunens musikaliska miljö. Även om den ursprungliga mål- sättningen med denna information var en annan finns i dessa kommunrappor— ter tillräckligt med data för att ge under— lag för en sådan miljöbestämning. Bland de upplysningar, som dessa kommun- rapporter ger, kan nämnas förekomsten av lokaler lämpade för musikaliska kon- serter, förekomsten av musikalisk bild- ningsverksamhet, förekomsten av lokala orkestrar och körer mm. Det frågefor-

mulär, som användes i denna rapport återfinnes i bihang 2.

Urvaleförfarande

Musikvaneundersökningens första etapp har genomförts som en stickprovsmäs- sig frågeundersökning. Vid sådana un- dersökningar strävar man att göra ur- valet av frågepersoner så att det kan representera även sådana som inte di- rekt tillfrågas. Populationen — dvs den grupp till vilken man vill kunna genera- lisera undersökningens resultat _ be- står i denna undersökning av samtliga personer bosatta i Sverige och i ålders- intervallet 16—70 år. Detta innebär i praktiken att samtliga i 1964 års man- talslängder upptagna personer födda 1895 tom 1949 ingår i populationen. Stickprovet i postenkätdelen uppgår till 2 806 personer och är draget inom Ut- redningsinstitutets basurval med använ- dande av 1964 års mantalslängder.

Datainsamlingsförfarande

Postenkäten utsändes den 9 april 1965. Den uppföljdes med påminnelsebrev den 21 april, den 28 april och den 6 maj. Inkomna svar fördelade sig enligt föl— jande tidtabell.

12/4—22/4 1965 ........... 809 23/4—29/4 1965 ........... 707 (1 516) 30/4—7/5 1965 ............ 317 (1 833) 8/5—17/5 1965 ........... 201 (2 034) 18/5 eller senare .......... 48 (2 082) Sammanlagt 2 082 personer eller

74,2 % av hela urvalet har alltså åter-

Utsända postenkätformulär .................. varav återskickade till utsändaren ............ varav besvarade .......................... varav ej besvarade ....................... varav ej återskickade till utsändaren .......... varav med telefon ........................ som kontaktats för intervju .............

och besvarat intervjun ................ men ej besvarat intervjun ............. som ej kontaktats för intervju ........... varav utan telefon ........................

sänt formuläret, dock mer eller mindre fullständigt besvarat. Bland de 724 åter- stående, som ej svarat, drogs två sub- urval för uppföljning medelst intervjuer. Bortfallet i postenkäten indelades i två grupper bestående dels av 435 personer, som kunde nås per telefon, och dels 289, som inte kunde nås per telefon. Ur den första av dessa grupper drogs ett sub- urval om 75 %, alltså 322 personer, som intervjuades per telefon. Ur det andra drogs ett suburval om 50 %, alltså 144 personer, som intervjuades vid person- liga besök. Med detta förfaringssätt blir varje svarande vid uppföljningen repre- sentant för mer än en person. Endast genom att tilldela personerna olika re- lativa vikttal kommer suburvalens sned- vridande inverkan på resultaten att eli- mineras. Vikttalen framgår av nedan- stående översikt.

Postenkät ............... 1,0 Telefonintervju .......... 1,35 ( =435/322) Besöksintervju ........... 2,0 ( =289/ 144)

Intervjuerna utfördes av 59 av Utred- ningsinstitutets lokalombud dels under tiden 15/5—30/5 (telefonintervjuer) och dels under tiden 15/8—21/8 (besöksin- tervjuer). För att minska intervjutiden vid telefonintervjuerna eliminerades fråga 13, upptagande hela sidan 4 i en- kätformuläret. Vid besöksintervjuerna gjordes inga inskränkningar i formulä- rets omfattning. Nedanstående samman— fattning visar de 2806 utvalda perso- nernas fördelning på olika svarande- kategorier.

2 806 2 082 2 016 66 724 435 322 240 82 113 289

som kontaktats för intervju .............. och besvarat intervjun ................ men ej besvarat intervjun ............. som ej kontaktats för intervju ...........

totalt antal enkätformulär ................... totalt antal ej återskickade enkätformulär ..... totalt antal kontaktade för uppföljningsintervju totalt antal ej kontaktade för uppföljnings- intervju ................................. totalt antal besvarade formulär .............. totalt antal ej besvarade formulär ............

Nedanstående tabellsammanställning visar de 2 806 personernas fördelning i olika kategorier, sedan uppräkning skett med de relativa Vikttalen. Tabellen skil— jer också mellan egentligt bortfall, väg- rare, oanträffbara, sjuka etc och natur- ligt bortfall dvs personer, som mellan upprättandet av mantalslängden för 1964 och intervjutillfället avlidit eller flyttat utomlands. Dessa personer hör i egentlig mening inte till populationen.

258 2 366 182

Efter det att det naturliga bortfallet fråndragits populationen kan svarande- procenten efter uppräkning sägas vara 91,7 och bort-fallsprocenten 8,3.

Bland bortfallsorsakerna dominerar vägran (se tabell 2.2). Det vanligaste skälet för vägran var att intervjuper— sonen uttryckte total avsaknad av in- tresse för musik. I några fall har väg— ran motiverats med oförmåga att för- stå frågorna.

Tabell 2.1: Resultat av postenkäten och bortfallsuppföliningen av denna. Antal perso- ner uppräknade efter relativa vikttal. Procent av 2 806.

Observationsmetod

Formulär besvarat

Egentligt bortfall

Naturligt bortfall

Summa Procent

Postenkät .......... Telefonintervju ...... Besöksintervj u ......

Totalt Procent

2 016 324 220

42 103 65

24 8 4

2 082 435 289

74,2 15,5 10,3

2 560 91,2

210

7,5

36 1,3

2 806 100,0

100,0

Tabell 2.2: Egentligt bortfall fördelat efter frågemelod och bortfallsorsak. Antal perso- ner uppräknade efter relativa vikttal. Procent av 2 806.

Bortfallsorsak

Frågemetod

Postenkät

Telefon- intervj u

Besöks— intervju

Vägran ............. Ej anträffbar ....... Sjuk, på anstalt ..... Förstår ej svenska. . .

Övriga orsaker ...... Besvarad av fel person .......

........

25 2 11 0 2 2

47 38 5 0 0 13

24 26 6 4 0 5

Totalt Procent

42

1,5

3,7

65 2,3

Representativitet Eftersom stickprovsmässiga frågeunder- sökningar syftar till att beskriva den to- tala populationen och inte bara de fak- tiska svarande är det väsentligt att nå- gon form av kontroll på svarandegrup- pens representativitet kan göras. Vissa av de upplysningar som inhämtats vid denna enkät återfinnes i officiella sta— tistiska publikationer om den totala po- pulationen eller om grupper med nära anknytning till denna population. Om urvalsförfarandet varit korrekt och bort- fallsprocenten inte snedvrider resulta- ten bör man finna överensstämmelser i fråga om procentuella fördelningar mel— lan kända befolkningskarakteristika och och upplysningar erhållna ur frågefor- muläret. Sådana jämförelser föreligger dels med avseende på sådana person— liga faktorer som kön, ålder, civilstånd, yrke och utbildning och dels med av— seende på geografiska faktorer som län, ortsstorlek samt kommuners närings- karaktär och tätortsgrad (se bihang 3).

En ingående analys av representativi- teten redovisas i en speciell metodrap- port, som tillhandahållits uppdragsgi- varna.1 Här skall endast de viktigaste resultaten av denna analys kommente- ras. Svarandegruppen visar god överens— stämmelse med population—en i fördel- ningen av kön, åldersgrupper, civil- stånd, geografisk spridning över landet och hemortens näringskaraktär. En svag tendens att högre utbildade och stads- bor är överrepresenterade på de lågut- bildade och landsortsbornas bekostnad kan iakttas men differenserna mellan population och svarandegrupp är inte större än cirka 3—5 %. Jordbruksbe- folkningens andel i svarandegruppen understiger dock klart populationens. Hur stor skillnaden är kan inte exakt anges eftersom jämförelsen grundar sig på folkräkningarna år 1960. Sedan dess

har ju en omfattande omstrukturering ägt rum. I motsvarande mån är tjänste- mannakategorierna överrepresentera de.

2.3. Intervjuundersökningarna

I postenkäten var en översiktlig kart- läggning av det svenska folkets musik- vanor och musikintressen den främsta målsättningen. Vilka kategorier av män- niskor, som har ett större musikintresse än andra och vilka personliga faktorer och vilka miljöfaktorer, som är gynn— samma för uppkomsten av ett musik- intresse, är några av de frågor, som denna postenkät kan ge svar på. Den dynamiska aspekten på musikintresse och musikvanor, dvs hur förändring sker, har bara i förbigående kunnat be- handlas. Ett annat viktigt område, som inte heller uttömmande kunnat redovi- sas ur postenkäten, är betydelsen av den personliga påverkan från föräldrar, lä- rare, kamrater och övrigt umgänge. För att ge en mera grundlig bild av hur musikintresse uppstår, hur det för- ändras under tidens lopp och vilken betydelse som olika faktorer har för detta beslöts på ett tidigt stadium av undersökningens planläggning att post- enkäten skulle kompletteras med mera detaljerade uppgifter hämtade från val— da grupper av musikintressenter. Till skillnad från postenkäten var det nu angeläget att få tag på just sådana per- soner, vars musikintresse är större än genomsnittet eller vars inställning till musik eller någon form av musik är mera positiv än genomsnittet. Informa- tion om detta erhölls ur postenkätens svarsformulär. Postenkätens uppgift var även att bilda urvalsram för en intervju—

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, Musikvaneundersökning— en, utförande och metodologiska problem, (Uppsala Universitet, Sociologiska institutio- nen 1966, stencil), se sid. 21—30.

undersökning. Bland de svarande på postenkäten utvaldes 600 personer, till vilka Utredningsinstitutets lokalombud skickades med ett nytt frågeformulär för att inhämta mera detaljerade upp- lysningar om musikvanor och musikin- tressen.

Varför jazz och seriös musik?

I samråd med uppdragsgivarna beslöts att de ekonomiska resurserna för inter- vjudelen av musikvaneundersökningen skulle fördelas lika mellan två skilda specialstudier av sinsemellan olika mu- sikintresserade. För 300 intervjuobjekt representerande sk seriös musik pre- senterades en frågeformulärversion med huvudsaklig inriktning på klassisk mu- sik och modern klassisk musik. Lika många intervjuobjekt representerande jazzmusik erhöll en annan formulärver- sion, där frågorna till största delen be- rörde jazzmusik och intresse för jazz- musik.

Anledningen till att just dessa musik- intresserade blev föremål för fördjupat studium kan lätt återfinnas i den för- söksverksamhet, som bedrives vid Riks- konserter, som ju har i första hand se- riös musik men även jazzmusik på sina program. Det finns dock även andra mera vetenskapliga motiv för att i ett projekt, där förändringar i intressein- riktning är en viktig punkt, belysa just dessa musikintresserade, nämligen att de kan förväntas ha genomgått en viss utveckling under tidens lopp. Det är knappast troligt att vare sig jazzmusik, klassisk musik eller i än mindre grad modern klassisk musik är ett första sta- dium i en persons musikaliska utveck- lingskedja. Det kan misstänkas att se- riös musik är ett Slutstadium och jazz- musik ett övergångsstadium, men just sådana påståenden är viktiga att få be— kräftade eller falsifierade med hjälp av

empiriska data. Jazzintresserade kan dessutom förväntas utgöra en liten mi- noritet av speciellt yngre personer me- dan intresserade av klassisk musik kan vara äldre och inte fullt så få. I många avseenden kan dessa två typer av mu- sikintresserade vara varandras kon- traster.

Givetvis är det också viktigt att bena upp ett allmänt uttalat intresse för jazz- musik och klassisk musik i specialist- intressen och speciella preferenser för mer eller mindre unika former av mu— sik. För detta finns det goda möjlighe- ter vid en längre intervju, som inte fö— religger vid en postenkät.

Översikt över frågeområdena i KL-formuläret

Det frågeformulär, som använts vid in- tervjuer med anhängare av seriös mu- sik — mera preciserat anhängare av an- tingen klassisk musik eller modern klas- sisk musik — innehåller sammanlagt 180 frågor eller frågekomplex. Inte i något fall skall dock intervjuobjektet besvara samtliga dessa. Formuläret (KL-formuläret) innehåller alternativa frågor, vars besvarande är beroende av svaren på tidigare i formuläret fram— ställda nyckelfrågor. Vissa frågor är så- ledes relevanta endast under speciella omständigheter. Frågorna är koncentre- rade på intervjuobjektets positiva in- ställning till klassisk musik alternativt modern klassisk musik, vilken framgått av postenkäten.

Inledningsvis belyses i frågeformulä- ret intervjupersonens (IP) uppfattning om innebörden av sådana termer som »klassisk musik», »modern klassisk mu- sik», »seriös musik» etc. Vidare utredes vilka perioder i musikhistorien, som IP är speciellt intressera—d eller tycker mycket bra om, men även motsvarande negativa sida efterfrågas. Närmare får

IP även ange sin inställning till ett an- tal uppräknade kompositörer från skil- da musikaliska epoker och stilarter. Han får i ett antal enkla frågor beskriva hur han vill att god musik skall vara beskaffad och hur den skall utföras, han får också ange ungefär hur han upplever musik i vissa sammanhang. Samtliga dessa frågor är mycket stan- dardiserade och kräver rätt liten be- rättarförmåga av IP själv. Förutom sin egen inställning får IP även ange sin uppfattning av vad han tror att andra människor tycker om skilda slag av mu- sik. Mera i detalj belyses också omstän- digheterna omkring IP:s egna musika- liska preferenser av klassisk musik, hur och när ett eventuellt musikintresse uppstått, vilka personer i hans liv, som påverkat intresseinriktningen m m. Stor vikt fästes vid föräldrars och andra nära släktingars musikintresse och mu- sikaliska inställning. Musikutövande och musiklyssnan-de i olika former beröres i detta frågeformulär på ett mera in- gående sätt än i enkätformuläret. Möj- ligheterna till musikalisk utbildning, både praktisk och teoretisk, samt IP:s beredskap att skaffa sig sådan utbild- ning ägnas några frågor i formuläret.

Avslutningsvis beröres IP:s intresse- sfär utanför det musikaliska området. Hans musikaliska rigiditet, hans mot- stånd mot förändringar i allmänhet och hans sociala anpassning mätes med ett antal kategoriska påståenden, som IP får ta ställning till.

Översikt över frågeområdena i JZ-formuläret

Det frågeformulär, som användes vid intervju med jazzvänner (JZ—formulä- ret) innehöll tom flera frågor än KL— formuläret, närmare bestämt 225. Givet- vis skall en och samma person inte hel- ler i detta fall besvara alla, utan vissa

nyckelfrågor fungerar som fördelare av andra frågor. Detta frågeformulär in- nehåller i första hand frågor som i de- talj belyser IP:s redan i postenkäten dokumenterade positiva syn på jazz- musiken.

De inledande frågorna berör lP:s upp- fattning av termen jazzmusik, hans de- finition av jazz och hur han vill av- gränsa denna terms innebörd, men även hur han tror att andra vill definiera jazzmusik. Dessutom efterfrågas hans nuvarande och hans tidigare intresse för jazzmusik samt vad som uppfattas som mest resp minst angeläget i denna musikform. Omständigheterna vid jazz- intressets uppvaknande belyses med ett antal retrospektiva frågor med speciell inriktning på personlig påverkan. Även intresseinriktningens glidning från ett musikområde till ett annat under olika åldrar beröres med några frågor.

Det finns flera olika slag av jazzmu- sik och jazzmusiken har också haft olika karaktär under olika tidsepoker. Vilken inställning har IP till olika former av jazz, vad tycker han mest om, vad tycker han inte om? Föräldrars och kamrat- gruppens musikintresse och musikalis— ka preferenser men även allmänna äsiktsdifferenser mellan barn och för- äldrar utgör ett viktigt frågeområde. På vilket sätt tar sig jazzintresset uttryck, genom aktivt musikutövande, genom skivlyssning, genom konsertbesök, ge— nom att lyssna på jazzprogram i radio eller på tv? Skolans musikundervisning, möjligheterna att erhålla musikalisk skolning och hur dessa möjligheter fak- tiskt utnyttja's utredes med ett antal frågor.

På samma sätt som i KL-formuläret avslutas JZ—formuläret med frågor om IP:s allmänna intresseinriktning, hans musikaliska rigiditet, hans motstånd mot förändringar och hans allmänna sociala anpassning.

Urvalsförfarande

Urvalsramen till den »seriöst» oriente- rade intervjuundersökningen bestod av personer, som på frågan »Vad tycker Ni om klassisk musik» (fråga 1 b i post- enkätformuläret) svarade »mycket bra» eller på frågan »Vad tycker Ni om mo- dern klassisk musik» (fråga 1 c) svara- de »mycket bra». Sammanlagt 375 per- soner uppfyllde dessa krav varav 300 uttogs att intervjuas med KL-formulär. Till den jazzorienterade intervjuunder- sökningen utgjordes urvalsramen av personer, som på frågan »Vad tycker Ni om jazzmusik» (fråga 1 a -i postenkät— formuläret) svarade »mycket bra» eller »ganska bra». Sammanlagt 866 personer kom därvid att ingå i denna urvalsram, varav 300 utvaldes att intervjuas med JZ-formulär. Hur de 600 intervjuobjek- ten valdes framgår av tabell 2.3. Sammanlagt 171 personer finns med i urvalsramen för båda intervjuunder- sökningarna. Av dessa har 49 inter- vjuats med JZ-formulär och 96 med KL-formulär. Inte något intervjuobjekt har intervjuats med båda formulären. Av de 64 personer, som tycker mycket bra om såväl jazzmusik som klassisk el- ler modern klassisk musik har ena häl-f-

ten erhållit JZ—formulär och andra hälf— ten KL-formulär. I jazzundersökningen har samtliga som tycker mycket bra om jazzmusik uttagits, med undantag av 32, som även tycker mycket bra om klas- sisk eller modern klassisk musik och som intervjuats med KL-formulär. Bland dem som tycker ganska bra om jazzmu- sik har endast en mindre del inter- vjuats med JZ-formulär.

De relativa Vikttalen utgör kvoten mellan antalet personer i urvalsramen med angivet svarsmönster och antalet uttagna för intervju med samma svars- mönster tex enligt andra raden i ta- bellen 527/83 : 6,35. För att man skall få det slutliga vikttalet för en viss in- tervjuad person måste ovan redovisade vikttal multipliceras med hans relativa vikt i postenkäten dvs 1,0, 1,35 eller 2,0. Exempel: En intervjuperson, som enligt postenkätdelen tyckt ganska bra om jazzmusik och som besvarat postenkäten per telefon erhåller den slutliga vikten 1,35 )( 6,35 : 8,45.

Ovanstående vikttal användes vid skattningar av den »seriösa» gruppen resp jazzgruppen som helhet. Den »se- riösa» gruppen omfattar individer, som kan betraktas som mycket positiva till antingen »klassisk» musik eller »mo—

Tabell 2.3: Översikt över urvalet för etapp II i musikvaneundersökningen

Svar på frågan om inställ-

Urvals—

Urvals- ram J Z-in- tervj u

Urval J Z—in- tervj u

Urval KL-in- tervj u

ning till ram

KL-in— tervju

Relativa vikttal

Relativa

Klassisk viktt al

och/eller modern klas- sisk musik

J azzmus1k (ant.

pers.)

(ant. pers)

(ant. pers)

(ant. pers)

168 527

64 107

168 0 0 83 0 0 32 64 32 17 64

mycket bra ganska bra mycket bra ganska bra ej mycket ej ganska bra ........

ej mycket bra ej mycket bra mycket bra mycket bra mycket bra

Summa

Tabell 2.4: Relativa vikttal för jazzentusiasler och jazzmoderata vid interna skattningar

J azzentusiaster ( =tycker myc- J azzmoderata ( = tycker ganska

Inställning till klassisk ket bra om jazz) bra om jazz)

och/eller modern klassisk musik

Urvals- ram ant pers

Urval ant. pers

Rel vikttal

Urvals- ram ant pers

Urval ant pers

Rel vikttal

Tycker ej »mycket bra» ..... Tycker »mycket bra» .......

168 64

168 32

1 2

527 107

83 17

" Den obetydliga skillnaden mellan 527/83 och 107/17 har försummats.

dern klassisk» musik eller båda. Jazz- gruppen täcker individer, som är posi- tiva till jazz dvs antingen mycket po- sitiva eller ganska positiva. I vissa fall är det enbart de mycket positiva jazz- vännerna — jazzentusiasterna —— som skall studeras eller dessa skall jämföras med de ganska positiva jazzvännerna — de jazzmoderata. Under dessa omstän- digheter kommer andra relativa vikttal att användas (se tabell 2.4).

Datainsamlingsförfarande

Intervjuerna genomfördes av 56 av Ut— redningsinstitutets lokalombud under tiden den 15 sept till 15 okt 1965. Vid första vägran tillställdes intervjuperso- nen ett s k vägrarbrev och samma eller annat lokalombud gjorde ett nytt för- sök att övertala person-en att deltaga.

Det egentliga bortfallet var 17,1 % — varav 9,7 % vägran — på KL-formulä- ret och 10,4 % på JZ-formuläret -— var- av 6,7 % vägran. Det vanligaste skälet för vägran var bristande tid samt allt- för litet intresse för musikfrågor. Att bortfallsprocenten blev större på KL— formuläret än på JZ-formuläret kan åt- minstone till en del förklaras med de båda urvalens olika ålderssammansätt— ning.

Intervjutiden var beräknad till 11/2 timme men blev i själva verket något längre. Den genomsnittliga intervjutiden på KL-formuläret var för 243 tidsbe- stämdavintervjuer 1 timme och 43 min och på JZ-formuläret för 263 tidsbe— stämda intervjuer 1 timme och 37 min. På KL-formuläret tog den längsta in— tervjun 3 timmar och 15 minuter i an- språk medan den kortaste avklarades

Tabell 2.5: Resultat av fältarbete vid intervjuundersökningarna (etapp II)

KL-formulär J Z-formulär

Resultat av fältarbete

antal procent antal procent

Genomförd intervju ............... Egentligt bortfall ................. varav vägran ....................... ej anträffbar ................... sjuk, på anstalt ................ Naturligt bortfall ................. varav avlidna, utomlands ............. felaktigt tillförd urvalsramen .....

Summa

246 50

29 15 6 4

263 31

20 9 2 6

på 55 min. Två intervjuer varade i tre timmar och sammanlagt 67 i två tim- mar eller mera. Av de 243 intervjuerna överskreds ej den beräknade intervju- tiden på 11/2 timme i 97 fall. Den längsta intervjun på JZ-formuläret varade i 3 timmar och 30 minuter, ytterligare en överskred 3 timmar och sammanlagt 42 tog 2 timmar eller längre tid. Den kor- taste intervjutiden var 35 minuter, i 9 fall klarades intervjun av på 1 timme eller mindre. Sammanlagt 138 av de 263 intervjuerna — alltså mer än 50 % — var färdiga innan eller vid den beräk- nade tiden på 11/2 timme. En viktig or- sak till de stora variationerna i inter- vjutid var det olika antal frågor, som intervjuobjekten skulle besvara beroen- de på omständigheterna.

Även vid intervjuundersökningarna gjordes vid Utredningsinstitutet en granskning av inkomna formulär. Syf- tet var i första hand att se att rätt per- son intervjuats och att samtliga frågor, som skulle ställas, var besvarade. Om så ej var fallet återsändes formuläret till lokalombudet för rättelser.

I nedanstående tabell redovisas resul- tatet av fältarbetet vid intervjuunder- sökningarna efter det att uppvägning skett med relativa vikttal. Svarsprocent och bortfallsprocent har beräknats se- dan det naturliga bortfallet frånräknats. Vid uppräkningen har vikttalet för post- enkäten multiplicerats med vikttalet för

intervjuundersökningarna. För den se- riösa gruppen och för jazzvännerna som helhet har således de relativa vikttal, som framgår av sidan 14 multiplice— rats med motsvarande i tabell 2.3. För delgrupperna jazzentusiaster och jazz- moderata har Vikttalen på sidan 14 multiplicerats med Vikttalen i tabell 2.4.

Representativitet

En viss uppfattning av bortfallets bety- delse kan man få om man jämför de in- tervjuade med samtliga som var avsed- da att intervjuas och alltså ingick i ur- valsramen i fråga om kända karakteris- tika. Följande karakteristi-ka har an- vänts: kön, ålder, sysselsättning, social- grupp, utbildning och hemortsstorlek. Uppgifter om dessa faktorer för bort- fallet har ju inhämtats vid postenkäten. Vid intervju med Klf-formulär är stor- stadsbor underrepresenterade med cirka 5 % och arbetare med cirka 3 %. Vid intervju med JZ-formulär är personer över cirka 40 år något underrepresen- terade till de yngres förmån. I alla övriga avseenden avviker inte den fak- tiska svarandegruppen från den avsed— da. Ytterligare upplysningar om bort- fallet kan inhämtas i den speciella me- todrapport, som tillsänts uppdragsgi- varna.1

1 Nylöf, Göran: M usikvanor och allilyder till musik, Rapport nr 2, sid. 72—78.

Tabell 2.6: Resultat av fältarbete vid intervjuer. Antal personer har uppräknats efter relativa vikttal.

KL—formulär J azzvänner, totalt J azzentusiaster J azzmoderata

Antal Procent Antal Procent Antal Procent. Antal Procent

Genomförda intervjuer . . . Bortfall .......

319 67

82,6 17,4

86,2 13,8

214 22

90,7 9,3

91 16

85,0 15,0

Totalt 386 100,0 100,0 236 100,0 107 1 00,0

3. Resultatredovisning

Musikvanor består, som inledningsvis påpekats, av såväl musikaliska attityder som musikaliska aktiviteter. Vid redo— visningen av de resultat, som musik- vaneundersökningen kan uppvisa, skall vi ägna ett parti åt de musikaliska atti- tyderna och ett annat åt de musikaliska aktiviteterna. Det kommer dock inte här att bli någon total genomlysning av allt som kan innefattas i dessa båda begrepp, därtill är utrymmet alltför litet. I det första partiet skall vi kon- centrera oss på det svenska folkets in- ställning till olika slag av musik — totalt och för skilda kategorier. I det andra partiet skall vi endast beröra den del av de musikaliska aktiviteterna, som kan benämnas musikkonsumtion. Musikskapandet och distributionen av musik ligger utanför denna undersök— nings verksamhetsfält.

All information, som presenteras i kommande avsnitt bygger på uppgifter

som inhämtats vid musikvaneundersök- ningens första etapp —- postenkäten. Målsättningen med denna var ju i första band att göra en översiktlig kartlägg- ning av de rådande musikvanorna i landet som helhet och att jämföra mu- sikvanorna i olika skikt av befolkning- en. I stor utsträckning kommer resultat— redovisningen endast att belysa de fak- tiska förhållandena. Någon mera ingå- ende analys av situationen eller några försök att förklara det existerande lä- get med avseende på musikaliska atti— tyder och musikaliska aktiviteter kom- mer inte att ske inom ramen för den här föreliggande rapporteringen. Såda- na analyser genomföres dock vid so- ciologiska institutionen i Uppsala och kommer, tillika med resultaten av inter- vjuundersökningarna, att efter hand publiceras i form av mera vetenskapligt orienterade avhandlingar och rappor- ter. -

4. Musikaliska värderingar

4.1. Inställningen till olika slag av musik

I detta avsnitt kommer det svenska folkets inställning till några valda mu- sikformer att redovisas. Här skall en- dast viss översiktlig information om musikformers popularitet samt inten- sitet, neutralitet, entusiasm och aversion i värderingar av dessa musikformer tillhandahållas, vilket utgör den grund på vilken mera omfattande och spe- cialiserade teorier om musikalisk at- titydbildning kommer att byggas.

Inställningen till olika former av musik har i första hand registrerats av fråga 1 i enkätformuläret (se bihang 1). I denna fråga uppmanades de sva- rande att värdesätta elva listade slag av musik efter en femgradig skala. På detta sätt kommer endast subjektivt ut- talade värderingar av vissa musika- liska etiketter att belysas. Givetvis kan en fullständigt korrekt bild av inställ- ningen till musik och olika slag av musik endast enhällas om man kom- pletterar detta frågeförfarande med mätningar av reaktionen på uppspelade musikstycken. En sådan undersökning är dock möjlig att genomföra endast i begränsad omfattning på en specifik grupp och är i varje fall omöjlig vid en landsomfattande postenkät.

Denna undersökning har dock aldrig syftat till att mäta musikupplevelsen och kan inte heller göra anspråk på att pendla någon djupare emotionell upplevelse av olika musikformer. På-

verkan av de musikaliska attityderna sker på många sätt, varav de erfaren- hetsmässigt samlade musikupplevelser— na bara är en faktor, som sedan kom- pletteras av olika utommusikaliska fak- torer.

Man får ha klart för sig att detta frågeförfarande endast vill ge en för- hållandevis yttlig bild men 'av hela fältet på en gång. Det kan på detta inledande stadium betraktas som fullt tillfredsställande att den svarande får uttala sina eventuella sympatier och antipatier i form av sammanfattningar och generaliseringar. Det är snarare en subjektivt upplevd värdegemenskap i stället för kompromissartad samman- fattning av en mängd musikaliska upp— levelser, som återspeglas i ett generellt uttalat värdeomdöme om jazzmusik, operettmusik etc. Helt säkert är dock den subjektiva musikaliska gemenskaps- tillhörigheten och den musikaliska upp- levelsen sammanflätade i varandra och påverkade av varandra på något sätt utan att helt sammanfalla. Mycket av en persons verklighetsuppfattning brukar färgas av de symboler han använder för att beskriva denna verklighet. Hans musikupplevelse kommer med andra ord att till en del bestämmas av den rubrik han vill åsätta musiken. I en sociologisk analys av musikvanorna är det i stor utsträckning sådana begrepp som musikalisk gemenskap och subjek- tiv musikalisk gemenskapstillhörighet, som skall vara viktiga grundstenar.

Innebörden av musikaliska etiketter

När urvalet består av personer med olika ordförråd på det musikaliska om- rådet måste de musikaliska termer- na skapa svårigheter vid frågekon- struktionen. Ett viktigt problem är hur pass specificerade de musikaliska eti- ketterna skall vara. Musikkunniga per- soner med en nyanserad och differen- tierad musikalisk uppfattning irriteras av alltför generella termer, eftersom de avkrävs en viss kategorisk bedöm- ning. Å andra sidan leder mera speci- ficerade etiketter till att dessa kommer att sakna innebörd för personer utan differentierad uppfattning av musik. I denna översiktliga studie som ju inte vänder sig enbart till musikvänner har generella etiketter av typen »klassisk musik» föredragits framför mena nyan- serade av typen »barockmusik», »wien- klassicism» etc. I intervjuundersökning- arna har mera specificerade termer kunnat användas, då ju dessa under- sökningar riktar sig till musikvänner. Ordvalet i den första frågan har testats på skilda försökspersoner, varvid tex den något motsägelsefulla termen »mo- dern klassisk musik» bättre än bla »nutida musik» och »modern seriös musik» uppfattades i överensstämmelse med dess avsedda betydelse.

Någon fullständig enhetlighet i be- tydelsen av de utnyttjade termerna rå- der med säkerhet inte bland de sva- rande men är inte heller absolut nöd- vändig. Inom ramen för denna posten- kät har någon semantisk forskning vid sidan av själva huvudundersökningen ej kunnat bedrivas. Endast genom jäm- förelser av värderingar av skilda musik- former med värderingar av kända kom- positörers, musikers och sångartisters prestationer (se fråga 13 i enkätformu- lär) kan man få en viss uppfattning av termemas innebörd. I intervjuunder-

sökningarna kommer däremot betydel- sen av åtminstone vissa av termerna att klarläggas.

Om en individ uppfattar två objekt som identiskt lika, hör han också upp- visa samma inställning till dem. Om han således kan konstateras bedöma två objekt olika, är det troligt att han även uppfattar dem olika. Ju större differens i bedömningen, desto mera olika måste han uppfatta de två objek- ten. Däremot är det inte säkert att lika inställning till två objekt behöver betyda att de uppfattas som identiska, men det är en viss sannolikhet att de betraktas som besläktade med varandra. Dessa resonemang ligger till grund för ett studium av sambanden mellan värde- ringarna av musikaliska etiketter och värderingarna av artist- och komposi- törsnamn för att klargöra den ungefär- liga omfattningen av viss musikalisk etikett.

Dessa sambandsanalyser har utförligt presenterats i en speciell metodrap- portl. Här kommer endast de väsentli— gaste resulta-ten ett redovisas. Dessa vi- sar att omfattningen av termerna »klas- sisk musik», »operamusik», »popmusik», »spelmancsmusik», »gammal dansmusik» och »andliga sånger» är tillfredsställan- de enhetlig, medan den varierar något för »jazzmusik», »operettmusik», »viso-r och ballader», »modern klassisk musik» och »modern dansmusik».

Schubert och Mozart kan stå som exempel på kompositörer, med vilka man förknippar den klassiska musiken, medan Operamusik i stort sett tycks ge associationer till klassisk opera. Grän- sen mellan innebörden av »klassisk mu- sik» och »operamnsik» är inte alldeles knivskarp för befolkningen.

Data visar tydligt att »popmusik» för det svenska folket betylder sådan mu—

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 32—46.

sik, som Elvis Presley och The Beatles åstadkommer. Däremot tycks popmusik inte innebär all slags schlagermusik, varken svensk eller amerikansk, och inte heller vara detsamma som modern dansmusik.

Ett starkt samband mellan värdering- en av spelmansmusik och värdering av Skansens Spelmanslag visar på ett över- tygande sätt vad spelmansmusik för- knippas med. Likaså tycks »gammal dansmusik» vara nästan helt likvärdigt med dragspelsmusik av modell Carl Ju- larbo och »andliga sånger» med Einar Ekbergs prestationer.

Termen »visor och ballader» kan förväntas ha en mycket omfattande in- nebörd. Uppenbarligen har även sva- randegruppen-s medlemmar haft olika typer av sång i åtanke vid värderingar- na. I första hand synes dock trubadur- sång av typ Evert Taube och Olle Adolphson ha avsetts. Den exakta inne- börden av termen »operettmusik» är ganska svår att avläsa, men det finns klart belägg för att moderna musicals som regel inte innefattas i denna etikett.

Omfattningen av jazzmusiken varie- rar något för olika individer. Vissa kan uppfatta schlagermusik som nära iden- tisk med jazzmusik, medan andra tän- ker på moderna former av dansmusik. Vissa tendenser framstår dock. Ju högre utbildning, desto mera enhetlig och be- gränsad innebörd av termen »jazzmusik medan framför allt personer med ar- betarstatus har en vidare syn.

Det finns ingenting som tyder på att »modern klassisk musik» på ett kon- sekvent sätt skulle betyda något annat nutida konsertbetonad musik. Högre ut- bildade håller klart isär klassisk musik och modern klassisk musik medan lägre utbildade ibland kan sammanblanda dessa eller i varje fall värdera dem på ett likartat sätt. Det finns viss informa- tion, som tyder på att det inte är ter-

men, som är diffus utan att den nutida musiken helt enkelt är anonym och okänd för ett stort flertal.

Modern dansmusik synes kunna in- nebära såväl jazzpåverkad dansmusik, latin-amerikansk dansmusik som schla- gerbetonad musik av typ Frank Sinatra och Doris Day och för vissa individer även rytmisk svensk schlagersång. Däremot avses inte popmusik. Studen- ter och yngre personer har en mera av- gränsad uppfattning av den moderna dansmusiken, medan framför allt jord- brukare tycks ha en mera diffus och mindre enhetlig uppfattning om ter- mens räckvidd.

Musikformers popularitet

I nesultatredovisningen kommer dels den procentuella fördelningen av ut- tryckta vändeomdömen om resp slag av musik och dels en approximativ popularitetspoäng för vart och ett av de olika musikslagen att presenteras i tabellform. Popularitetspoängen är i viss mån godtycklig så till vida att om- dömet »mycket bra» belönas med fyra poäng, omdömet »ganska bra» med tre, »varken bra eller illa» erhåller två och »ganska dålig» får ett poäng. »Mycket dålig» ges noll poäng. Popularitetspo- ängen för varje slag av musik uttryckes sedan som medelvärdet av samtliga in- dividuellt utdelade poäng. Det måste betonas att detta poängsystem endast kan ge en ungefärlig bild av olika mu- sikformers popularitet eftersom ju ing- en garanti finns att intervallstorleken mellan olika svarsalternativ är lika, vil- ket detta förfarande egentligen förut- sätter. Om man inte försöker ge varje liten differens en reell innebörd utan nöjer sig med de stora skillnaderna-, torde dock denna poäng kunna an- vändas som en sammanfattning på ta- bellens övriga innehåll.

I tabell 4.1 redovisas fördelningen av olika värderingar i procent av samtliga avgivna värdeomdömen för de elva oli- ka former av musik, som ingår i fråga 1 i postenkätenl. (Procenttalen uttryc- kes med en decimal, men har en fel- marginal på knappt 12 % på grund av sticksprovförfaranudet).

I tabellen kan man också utläsa den genomsnittliga popularitetspoängen för nämnda slag av musik. En rangordning av de olika musikformerna efter popu- laritet ger följande resultat:

1) gammal dansmusik .............. 3,16 2) visor och ballader ............... 2,94 3) modern dansmusik ............... 2,75 4) spelmansmusik .................. 2,68 5) andliga sånger .................. 2,65 6) operettmusik ................... 2,63 7) klassisk musik .................. 2,18 8) popmusik ...................... 2,09 9) jazzmusik ...................... 2,07 10) Operamusik ..................... 1,77 11) nutida musik ................... 1,63

Som framgått av tidigare framställ- ning finus i postenkätdelen av denna undersökning ett svarsbortfall på cirka 8 % (se tabell 2.1). Till vilken grad kommer detta bortfall att påverka för- delningen av svar på olika svarsalter— nativ i fråga ett? Det finns ju ingen garanti för att de individer, som egent— ligen skulle han deltagit i denna under- sökning men av olika skäl ej kommit att ingå i svarandegruppen fördelar sig på svarsalternativen enligt samma mönster, som de som faktiskt besvarat formuläret. Däremot finns det som re- gel anledning att misstänka att denna bortfallskategori skall vara på något sätt säregen i sin inställning till musik.

Ovanstående sammanställning anger den genomsnittliga popularitetspoängen för de olika slagen av musik utan kor- rigering för svarsbortfall. I samband med en omfattande genomgång av de metodologiska problemen i musikvane- undersökningen granskades även bort-

fallets effekt. En närmare redogörelse för detta och vilka antaganden, som ligger till grund för en korrigering av popularitetspoängen för svarsbortfallets inverkan framgår av den speciella me- todrapportenl. Då sådan korrigering vidtagits erhålles i stället följande ge— nomsnittliga popularitetspoäng:

1) gammal dansmusik .............. 3,19 2) visor och ballader ............... 2,91 3) spelmansmusik .................. 2,73 4) modern dansmusik .............. 2,70 5) andliga sånger .................. 2,68 6) operettmusik ................... 2,57 7) klassisk musik .................. 2,15 8) popmusik ...................... 2,05 9) jazzmusik ...................... 2,02 10) Operamusik ..................... 1,74 11) nutida musik ................... 1,61

Som framgår vid en jämförelse mel— lan de två sammanställningarna torde bortfallets inverkan på den genomsnitt- liga popularitetspoängen vara tämligen obetydlig. övriga data som redovisas om de musikaliska attityderna kommer av denna anledning att presenteras utan korrigering för svarsbortfall.

Resultaten av popularitetsskattningar- na kan sammanfattas på följande sätt:

ta) Gammal dansmusik är den utan tvekan mest populära musikformen

b) Visor, modern dansmusik, spet- mansmusik, andliga sånger och operett- musik erhålter klart övervägande po- sitiva värderingar

c) Popmusik, klassisk musik och jazzmusik erhåller endast med knapp marginal positiva värderingar i större utsträckning än negativa värderingar

d) Operamusik och nutida musik är impopulära musikformer med negativa värderingar i större utsträckning än positiva värderingar

1 Termen »nutida musik» föredras i datare— dovisningen framför den något motsägelsfulla men i frågesammanhang mera förståeliga ter- men »modern klassisk musik». 1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 46—48.

Tabell 4.1 : Procentuell fördelning på skilda värdeomdömen och popularitetspoäng för elva slag av musik. Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen ör resp. slag av musik

Gammal dans- musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans- musik

Operett Visor och Andliga

P0pmus1k musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 14,2 3,7 9,0 23,5 46,0 30,8 32,9 tycker ganska bra om. . . 25,9 38,7 32,7 28,5 39,8 tycker varken bra eller

illa om. . . . . . ... . . . .. 33,1 24,6 14,7 21,4 18,4 tycker ganska illa om. . . 17,7 8,9 4,6 11,6 6,6 tycker mycket illa om.. . 9,2 4,4 2,1 7,7 2,3

Summa % 100,1 100,1 100,1 100,0 100,0 Popularitetspoäng . . . . . . . 2,18 2,68 3,16 2,63 2,94 N 2 499 2 521 2 545 2 511 2 520

Det är tämligen tydligt att det finns ett samband mellan popularitet och lättillgänglighet. Gammal dansmusik, modern dansmusik och andliga sånger är populära i Sverige, vilket man knap- past kan säga om t ex nutida musik, Operamusik och jazzmusik.

En annan iakttagelse som kan göras är att de slag av musik, där någon form av medverkan från musikkonsumentens sida i stor utsträckning är möjlig — gammal och modern dansmusik samt spelmansmusik att dansa till, visor och andliga sånger att sjunga själv _— ligger högt upp på listan, medan musik, som kräver mera av utövaren och för ge- nomsnittskonsumenten i huvudsak en- dast kan avlyssnas är mindre populära.

Att klassisk musik är något mera populärt än nutida musik kan möjligen förklaras av skillnader i lättillgänglig- het, men att gammal dansmusik är mera omtyckt än modern är inte lika lätt- förklarligt. Föreligger ett motstånd eller en tröghet, som gynnar det gamla och invanda på moderniteternas bekostnad? Bland övriga iakttagelser som pekar i samma riktning kan nämnas att spel- mansmusik är klart mera populärt än såväl jazzmusik som popmusik.

Till sist kan framhållas det oväntat ringa samband, som synes föreligga mellan exponeringst i massmedia och popularitet. Här finns inte plats för någon ingående analys av detta.

Det får räcka med några systematiskt utvalda påpekanden, som strider mot den [allmänna uppfattningen om ett en- tydigt samband mellan popularitet och förekomst i radioprogram. Klassisk mu- sik och popmusik har stort utrymme i radio och tv men har ändå förhållande- vis liten popularitet i varje fall i järn- förelse med gammal dansmusik, som är betydligt mera sällsynt i radions program. Spelmansmusik och andliga sånger förekommer inte särskilt ofta

i massmedia men åtnjuter stor popula- ritet. Ovanstående får absolut inte fattas som något inlägg i debatten om radions programpolitik. Det är i stället frågan om effekrterna av radion-s och televi- sionens roll för smakbildningen som härmed kan få ställas under ompröv- ning. I varje fall är det inte självklart att massmedias inverkan är direkt pro- portionell mot sändningstiden. Denna fråga kräver givetvis betydligt mera in- gående dataanalys än vad som hittills bestätts den. I detta avsnitt har vi bara dragit fram problematiken.

Anhängare, positiva, negativa och motståndare

För att underlätta möjligheten att över- blicka all den information, som kan finnas i en tahellsammanställning skall vi även presentera och kommentera vis— sa utdrag av tabeller. I tabell 4.2 redo- visas följande utdrag:

»a) den procentuella andelen anhäng- are av varje slag av musik, vilket inne- bär den andel som anger värdeomdö— met »tycker mycket bra om»,

b) den procentuella andelen positiva totalt till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värdeom- dömet »tycker mycket bra om» plus den andel som anger värdeomdömet »tycker ganska bra om».

e) den procentuella andelen negativa totalt till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värde— omdömet »tycker mycket illa om» plus den andel som anger värdeomdömet »tycker mycket illa om».

(1) den procentuella andelen mot— ståndare till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värde— omdömet »tycker mycket illa om».

Andelen anhängare

]. Nära 50% av Sveriges befolkning i åldern 16—70 år betecknas som anhängare

av gammal dansmusik, d v s anger värde- omdömet »mycket bra» om denna musik.

2. Omkring en tredjedel av befolkningen i samma åldersgrupp är på motsvarande sätt anhängare av visor resp operettmusik.

3. Modern dansmusik har en klart mindre andel anhängare än gammal dansmusik. Jämför procenttalet 28 för modern med 46 för gammal dansmusik.

4. Omkring 15 % är anhängare av pop- musik, vilket är ungefär lika mycket som andelen anhängare av klassisk musik. Dock är åldrarna under 15 år, där en stor del popvänner återfinnes ej medräknade, efter- som deuna åldersgrupp ej deltagit i den undersökning, som resultaten är hämtade ifrån.

5. Andliga sånger och spelmansmusik har klart flera anhängare än popmusik.

6. Jazzmusik och Operamusik har med cirka 10 % anhängare en klar minoritets- karaktär.

7. Detta gäller i än högre grad nutida mu— sik, som endast kan tillräkna sig ungefär 4 % anhängare.

Andelen positiva

]. Cirka 80 % av landets befolkning i ovan angivna åldersgrupp har en övervägande po- sitiv inställning till gammal dansmusik, d v s värderar »mycket bra» eller »ganska bra».

2. Nära 75 % har en övervägande positiv inställning till visor och ballader.

3. Modern dansmusik (65 %), spelmans- musik (62 %), operettmusik (59 %) och andliga sånger (58 %) kan förutom gam- mal dansmusik och visor hänföras till ma- joritetens musik, eftersom mera än 50 % år övervägande positiva.

4. Mindre än 50 % positiva finner man för popmusik (44%), klassisk musik (40%), jazzmusik (37 %), operamusik (28 %) och nutida musik (endast 19 %).

Andelen negativa

1. Inte något slag av musik har mer än 50 %, som är övervägande negativa, d v s värderar »mycket illa» eller »ganska illa», men nutida musik och opera har dock en procentsiffra överstigande 40.

2. Visor och gammal dansmusik uppvisar mindre än 10 %, som är övervägande nega- tiv-a.

3. Ungefär 35 % är övervägande negativt inställda till popmusik.

4. Något över 25 % har en övervägande

negativ inställning till jazzmusik och klas- sisk musik.

5. För övriga slag av musik är andelen övervägande negativa mindre än 20 % men större än 10 %.

Andelen motståndare

1. Den procentuella andel, som beteck- nas swom motståndare till någ-ot slag av musik, (1 v s »tycker mycket illa om», är störst för Operamusik (18 %), popmusik (17 %) och nutida musik (16 %).

2. Bland övriga musikformer uppvisar en- dast jazzmusik (12 %) en större andel mot- ståndare än 10 %.

3. Den minsta andelen motståndare fin- ner man [för visor och gammal dansmusik där procentsiffran är så liten som 2.

4. Även spelmansmusik med 4% mot- ståndare har en — överraskande? —— låg siffra.

Ovanstående information sammafat- tas i tabell 4.2, där den procentuella andelen i skilda värderingskategorier redovisas för de elva olika slagen av musik med musikslagen i rangordning.

Rangordningen för andelen positiva enligt ovanstående tabell är i stort sett spegelbilden av rangordningen för an- delen negativa. Ett viktigt undantag kan dock uppmärksammas. Popmusik kom- mer på sjunde plats bland andelen posi— tiva dv s på femte plats från slutet men uppnår tredje platsen i den negativa rangordningen. Trots detta är andelen positiva till popmusik större än andelen negativa. Endast nutida musik och ope— rettmusik har större andel negativa än positiva.

Graden av intensitet i värderingarna

Med utgångspunkt från fördelningen av uttryckta värderingar inför skilda slag av musik (se tabell 4.1) kommer ytter- ligare en del information vid sidan av populariteten att presenteras. Popula— riteten är ju egentligen ett mycket sam- manfattande mått. Bakom till synes lika popularitet för två musikformer kan ligga avsevärda skillnader i detaljer.

Tabell 4.2: Procentuell andel anhängare, positiva, negativa och motståndare lör elva slag av musik. Anhängare1 1) gammal dansmusik ................. 2) visor och ballader .................. 3) operettmusik ...................... 4) modern dansmusik ................. 5) andliga sånger .................... 6) spelmansmusik ................... : 7) popmusik ......................... 8) klassisk musik ..................... 9) jazzmusik ......................... 10) Operamusik ....................... 11) nutida musik ......................

Negativaa 1) nutida musik ...................... 2) Operamusik ....................... 3) popmusik ......................... 4) jazzmusik ......................... 5) klassisk musik ..................... 6) operettmusik ...................... 7) andliga sånger ..................... 8) modern dansmusik ................. spelmansmusik .................... 10) visor och ballader .................. 9 11) gammal dansmusik ................. 7

Positiva2 1) gammal dansmusik ................ 2) visor och ballader ................. 3) modern dansmusik ................ 4) spelmansmusik ................... 5) operettmusik ..................... 6) andliga sånger .................... 7) popmusik ........................ 8) klassisk musik .................... 9) jazzmusik ........................ 10) Operamusik ...................... 11) nutida musik .....................

Motståndare4 1) Operamusik ...................... 2) popmusik ........................ 3) nutida musik ..................... 4) jazzmusik ........................ 5) klassisk musik .................... 6) operettmusik ..................... 7) andliga sånger .................... 8) modern dansmusik ................ 9) spelmansmusik ................... 10) visor och ballader ................. gammal dansmusik ................

1 Andelen anhängare =andelen som värderar »tycker mycket bra om». 3 Andelen positiva=summan av andelen som värderar »tycker mycket bra om» och andelen »tycker ganska bra om». ' Andelen negativa=summan av andelen som värderar »tycker mycket illa om» och »tycker ganska illa om». * Andelen motståndare =andelen som värderar »tycker mycket illa om».

Popularitetspoängen i föregående av- snitt har ju beräknats så att positiva och negativa värderingar tenderar att utjämna varandra. En medelhög popu- laritetspoäng kan erhållas dels genom många extremt positiva och extremt ne- gativa värderingar men förhållandevis få mellanliggande värderingar. I det första fallet föreligger en hög intensi- tetsvärdering av musiken, i det andra fallet en låg trots att populariteten är lika i båda fallen.

I olika sammanhang har man funnit att personer med extrema åsikter är mena intensiva i sina ställningstaganden än personer med mera måttliga och kompromissartade värderingar. Vissa slag av musik uppvisar ett större antal extrema värderingar, både positiva och negativa, än andra. Man kan tänka sig

att en del musikformer är så beskaffade att de framkallar extrema värderingar, medan andra inte har just dessa egen- skaper. Vilka faktorer i själva musiken, som är gynnsamma för extrema värde- ringar har vi inte belyst i denna under- sökning.

Genom att beräkna andelen extrema värderingar, som varierar för skilda slag av musik erhåller vi ett mått på graden av intensiteten i värderingarna av dessa slag av musik. Den procentuel- la andelen intensiva värderare kan ock- så definieras som summan :av andelen anhängare och andelen motståndare. Tabell 4.3 anger hur andelen intensiva dv s andelen som »tycker mycket bra om» plus andelen som »tycker mycket illa om» varierar med skilda slag av musik.

Tabell 4.3: Procentuell andel intensiva i värderingarna av elva slag av musik.

1) gammal dansmusik ................ 2) operettmusik ..................... 3) visor och ballader ................. 4) popmusik ........................ modern dansmusik ................ andliga sånger .................... 7) spelmansmusik .................... 8) Operamusik ....................... 9) klassisk musik .................... 10) jazzmusik ........................ 11) nutida musik .....................

1. På grund av den stora andelen an- hängare har gammal dansmusik den i sär- klass största andelen intensiva.

2. Nära 40 % är antingen anhängare av eller motståndare till operettmusik. Denna musikform erhåller alltså en stor mängd extrema värderingar.

3. Mer än 30 % intensiva föreligger för visor, andliga sånger, modern dansmusik och popmusik.

4. Den minsta andelen intensiva återfin- nes för nutida musik, jazzmusik och klas- sisk musik. Vid värderingen av dessa mu- sikformer undvikes alltså extrema värde- ringar.

Det finns en viss överenstämmelse mellan popularitet och andelen inten- siva beroende på att benägenheten för extremt positiva värderingar är betyd- ligt större än benägenheten för extremt negativa värderingar. De intressanta un- dantagen är operettmusik och popmu— sik, som båda har i jämförelse med andra musikformer en stor andel in— tensiva i förhållande till populariteten, samt spelmansmusik som har en liten andel intensiva i förhållande till popu- lariteten.

Förutom graden av intensitet, som uttryckes inför visst slag av musik kom— mer följande karakteristika att utvinnas ur fördelningen (av värderingar för de olika slagen av musik:

1. Intensitetsbalansen

2. Graden av neutralitet i värderingarna 3. Graden av entusiasm i värderingarna 4. Graden av aversion i värderingarna

Var och en av dessa kvarakteristika uttryckes som ett relationstal och kan beräknas för given musikform.

Intensitctebalans

Relationen mellan andelen anhängare av en musikform och andelen mot- ståndare till den anger intensitetsba- lansen som är ett alternativt sätt att uttrycka populariteten. Skillnaden är att man här endast tar hänsyn till de extrema och utesluter alla med mellanliggande värderingar. Detta kan motiveras med att det är just de inten— siva, som är mest engagerade i musiken och därför möjligen också dominerar i fråga om attitydbildningen inför den. Anhängare och motståndare förväntas utöva större inflytande än övriga och därmed ha större betydelse för själva musiken och dess möjligheter att hävda sig i musiklivet.

Kvoten mellan andelen som tycker mycket bra om och andelen som tycker mycket illa om ett visst slag av musik användes som kriterium på dess inten- sitetsbalans. Dennla kvot kan vara stör- re än ett, vilket betyder att positiv övervikt föreligger och den kan vara mindre än ett då negativ övervikt före- ligger. Kvoten kan också vara ett, vilket innebär att andelen anhängare är lika stor som andelen motståndare och att jämvikt råder. Ju mera kvoten avviker från ett desto större övervikt råder åt endera hållet, ju närmare ett den ligger desto närmare ett jämviktstillstånd rå— der. Speciellt intressant är det att stu- dera musikformer, som har jämvikt el- ler nästan jämvikt.

Musikformerna presenteras i nedan- stående uppställning efter intensitets- halausens storlek och riktning med musik med stort positivt överskott nämnt först och musik med stort nega- tivt överskott nämnt sist.

Tabell 4.4: Intensitetsbalans för elva slag av musik.

1) gammal dansmusik ............. 2 2) visor och ballader .............. 1 3) modern dansmusik ............. 4) spelmansmusik ................. 5) andliga sånger .................. 6) operettmusik .................. 7) klassisk musik ................. 8) popmusik ..................... 9) jazzmusik ..................... 10) Operamusik .................... 11) nutida musik ..................

». ..

».

" "mio”mooxboeowco man

POOOHyåUwåH MU! WH

Följande fakta ur ovanstående tabell kan framhållas.

1. Rangordningen av musikformer med avseende på intensitetsbalans är exakt den- samma som rangordningen av musikformer med avseende på popularitet (jfr sid 26).

2. Följande musikformer har en klar po- sitiv övervikt: gammal dansmusik, visor, modern dansmusik, spelmansmusik, andli- ga sånger och operettmusik.

3. Operamusik och nutida musik har en klar negativ övervikt.

4. Nära jämvikt råder för klassisk mu- sik, som dock har ett knappt överskott av anhängare över motståndare.

5. Nära jämvikt råder även för popmu- sik och jazzmusik, som dock har ett knappt överskott av motståndare över anhängare trots att andelen positiva totalt är större än andelen negativa totalt för dessa slag av musik (jfr tabell 4.2).

Det är givet att intensitetsbalansen har olika innebörd om intensiteten är

hög än. då den är låg. Speciellt ett jäm- viktstillstånd får en annan betydelse vid hög intensitet än vid låg. Musik- former nära jämviktstillstånd torde bli i hög grad omstridda, då intensiteten är hög, dvs då andelen intensiva är stor. För att ytterligare belysa situa- tionen för olika slag av musik har i nedanstående tabelluppställning graden av intensitet sammankopplats med in- tensitetsbalanscn.

Tabellen visar bland annat följande:

1. De flesta musikformer med positiv övervikt framkallar hög intensitet, medan båda musikformerna med negativ övervikt framkallar låg intensitet.

2. Spelmansmusik har trots positiv över- vikt en låg intensitet och avviker därmed från övriga musikformer.

3. Popmusik har alla möjligheter att vara en omstridd musikform, vilket dess jäm- viktstillstånd i förening med hög intensitet ger påtagligt stöd för.

4. Jazzmusik befinner sig nära jämvikts- tillstånd men framkallar lägre grad av in- tensitet än popmusik.

Graden av neutralitet i värderingarna

Svarsalternativet »varken särskilt bra eller särskilt dåligt» kan faktiskt väljas av två skilda skäl ur den svarandes syn- vinkel. Det kan användas som kompro— missvärdering av individer, som egent— ligen tycker att det finns både bra och dåliga egenskaper i musiken. Det kan

Tabell 4.5 : Inlensitetsbalans och graden av intensitet i värderingarna

Hög intensitetl Låg intensitet1

Positiv övervikt

gammal dansmusik modern dansmusik visor och ballader spelmansmusik andliga sånger operettmusik

Jämvikta popmusik jazzmusik

klassisk musik

Negativ övervikt nutida musik operamusik

1 Hög intensitet innebär att andelen intensiva överstiger genomsnittet för de elva musikformerna (31%), låg intensitet innebär att andelen intensiva är mindre än genomsnittet. ” Jämvikt råder då intensitetsbalansen ligger i intervallet 0,67—1,50. (0,67 =1/1,5).

också användas som ett uttryck för bris- tande erfarenhet eller intresse. De första individerna kan betraktas som ambi- valenta. Individer av det andra slaget är mera att betrakta som neutrala inför musiken.

Det är naturligtvis av ett visst intresse att hålla dessa kategorier isär. Det kan t ex tänkas att neutrala värderingar är svårare att påverka än ambivalenta. Neutrala värderingar är mera fast för- ankrade i mitten medan ambivalenta lätt kan svänga åt det ena eller det andra hållet. Det finns olika frågemetoder att separera neutrala från ambivalenta men dessa har inte utnyttjats i postenkäten, då de ofta medför vissa instruktioner, som kan vara utrymmeskrävande.

Som ersättning för dessa metoder an- vänds här ett mått på graden av neutra- litet som möjliggör rangordning av mu- sikformerna men inte anger den abso- luta storleken andelen neutrala resp. an- delen ambivalenta. Man kan förvänta sig att- andelen med kompromissvärde- ringar är proportionell mot andelen av- vaktande positiva och negativa värde- ringar. Ju flera personer, som svarar »ganska bra» eller »ganska dålig», desto större mängd kompromissvärderingar kan tänkas finnas.

Omvänt gäller att om andelen som värderar »varken bra eller dålig» är stor i relation till andelarna, som vår- derar nganska», så torde mängden av neutrala värderingar vara förhållande- vis stor. Detta i sin tur är förknippat med bristande intresse, litet engage- mang eller liten kännedom om musiken.

Som mått på graden av neutralitet an— vänds följande kvot:

I nedanstående tabell presenteras den— na kvot för de olika slagen av musik med de musikformer, som har den högsta graden av neutralitet, nämnda först och de med den lägsta graden nämnda sist.

Tabell 4.6: Grad av neutralitet i värde— ringarna av elva slag av musik

1) nutida musik ................... 1,67 2) jazzmusik ...................... 1,57 3) klassisk musik .................. 1,52 4) andliga sånger .................. 1,49 5) Operamusik ..................... 1,34 6) operettmusik ................... 1,07 7) spelmansmusik .................. 1,03 8) popmusik ...................... 1,02 9) modern dansmusik .............. 0,95- 10) gammal dansmusik .............. 0,79 visor och ballader ............... 0,79

1. Nutida musik, jazzmusik, klassisk mu— sik, andliga sånger och i något mindre grad operamusik framkallar betydligt högre grad av neutralitet än övriga musikformer.

2. Bland dessa utmärker sig gammal dansmusik och visor med lägre grad av neutralitet än de övriga återstående.

Man kan märka en tendens till att mu— sikformer (med låg popularitet har en större neutralitet än övriga (jfr sid 26). Det föreligger dock några undan— tag och nedanstående uppställning an— ger musikformer med likartad popula— ritet skiljer sig åt med avseende på neutraliteten.

1. De mest populära gammal dansmusik och visor, har den lägsta neutraliteten. Skillnaden i neutralitet är obefintlig trots att gammal dansmusik är klart mera po— pulärt.

2. Spelmansmusik, modern dansmusik, andliga sånger och operettmusik är unge— fär lika populära. Av dessa har andliga sånger en klart större grad av neutralitet än de övriga.

3. Klassisk musik, jazzmusik och pop-

2 X (andelen »varken bra eller dålig»)

(andelen »ganska bra») + (andelen »ganska dålig»)

Graden av neutralitet är som tidigare påpekats ett relativmått, som endast kan användas vid jämförelser.

musik har nästan samma popularitet men graden av neutralitet för popmusik är be- tydligt mindre än för de båda andra mu- sikformerna.

4. Nutida musik och Operamusik år de mest impopulära musikformerna. Av dessa har nutida musik de största graden av neutralitet medan Operamusik har en något mindre.

Låg popularitet och hög neutralitet är en intressant kombination. Likgiltig- het och bristande intresse färgar i hög grad inställningen till i första hand nu- tida musik, jazzmusik och klassisk mu- sik. På kort sikt torde inställningen till dessa former av musik vara svår att på- verka. Det behövs åtgärder i kontakt- främjande syfte för att höja dessa musik- .formers popularitet. För popmusik är situationen något annorlunda. Dess re- lativt sett låga popularitet kan inte för- klaras med brist på erfarenhet eller engagemang.

Det måste påpekas att graden av neu- tralitet inte är den definitionsmässiga motsatsen till graden av intensitet i vär- deringarna, men ett negativt samband förväntas mellan de två. Det kan dock förekomma att hög neutralitet är för- knippad med hög intensitet och låg neutralitet med relativt låg intensitet. Detta framgår av tabell 4.7.

Andliga sånger och. spelmansmusik avviker från mönstret om 'ett motsats- förhållande mellan grad av intensitet och grad av neutralitet i värderingarna.

Andliga sånger är en form av musik, som man antingen är intensivt engage- rad i (positivt eller negativt) eller också är helt likgiltig för. Spelmansmusik är man sällan helt engagerad i men inte heller helt likgiltig för.

Graden av entusiasm i värderingarna

Man kan tänka sig att individer bör- jar med neutrala värderingar inför mu- sik och påverkas under tidens lopp mot den ena eller den andra extremen på värdeskalan. Ibland går det förhål— landevis snabbt att uppnå extremvär— den, i andra fall går det långsammare och mera trögt. Vissa musikformer kan lätt framkalla entusiasm d v s har egen- skaper, som är gynnsamma för en snabb förflyttning till den positiva extremen. Dessa musikformer har en tämligen li- ten andel måttligt positiva, eftersom ju detta tillstånd på skalan är instabilt. Graden av entusiasm (i värderingarna berör —-— som det här definieras __ en- dast de positivt inställda. Som kriterium på detta begrepp användes nämligen kvoten av andelen som »tycker mycket bra om» och andelen som »tycker gans- ka bra om». Ju högre värde på denna kvot desto större grad av entusiasm

Tabell 4. 7: Graden av intensitet och graden av neutralitet i värderingarna av elva slag av musik

Hög intensitet1 Låg intensitet1

Hög neutralitetz andliga sånger

jazzmusik klassisk musik nutida musik

operettmusik

visor och ballader

Operamusik popmusik gammal dansmusik Låg neutralitet2 modern dansmusik spelmansmusik

1 Hög intensitet innebär att andelen intensiva överstiger genomsnittet för de elva musikfor- merna, låg intensitet att andelen intensiva är mindre än genomsnittet. 2 Hög neutralitet innebär att graden av neutralitet är större än genomsnittet för de elva musik- formerna, låg neutralitet att den är mindre än genomsnittet.

in.—___.

föreligger. Därmed uttrycks alltså be- nägenheten att anta en extremt positiv värdering bland de positiva.

Graden av entusiasm redovisa i rang- ordning efter storlek för de elva mu- sikformerna i tabell 4.8.

Tabell 4.8: Grad av entusiasm i värde— ringarna av elva slag av musik

1) gammal dansmusik .............. 1,41 2) operettmusik ................... 1,08 3) andliga sånger .................. 0,86 4) visor och ballader ............... 0,83 5) modern dansmusik .............. 0,76 6) spelmansmusik .................. 0,61 7) popmusik ...................... 0,58 8) klassisk musik .................. 0,55 9) Operamusik ..................... 0,47 10) jazzmusik ...................... 0,35 11) nutida musik ................... 0,24

Genomsnittlig entusiasmkvot ='0,70

Ur tabellen erhålles bland annat föl- jande information: '

1. Operettmusik har en entusiasmkvot som är större än ett, d v s andelen som tycker mycket om operettmusik är större än andelen som tycker ganska bra om denna musikform. Förutom gammal dansmusik är detta det enda exemplet på denna ten— dens.

2. Andliga sånger framkallar större grad av entusiasm än t ex spelmansmusik trots att dessa två musikformer har samma po- pularitet. .

3. Popmusik uppvisar en entusiasm i värderingarna som bara obetydligt över- stiger den klassiska musikens men är klart mindre än t ex den moderna dansmusikens.

4. Låg grad av entusiasm gäller för såväl jazzmusik som Operamusik men den är faktiskt lägre för jazz än för opera.

Graden av aversion i värderingarna

Graden av entusiasm i värderingarna har en direkt motsvarighet på den ne- gativa sidan. Andelen som »tycker mycket illa om» i relation till andelen som »tycker ganska illa om» utgör kri- terium på aversionsgraden. Ett högt värde på denna kvot anger att musik- formen i fråga i stor utsträckning vär-

deras extremt negativt och att måttligt negativa värderingar är förhållandevis sällsynta.

Man kan också beteckna aversions- graden som benägenheten att anta extremt negativ värdering om man är övervägande negativ. Aversionskvo- tens storlek framgår av tabell 4.9, där musikformerna rangordnats.

Tabell 4.9: Grad av aversion i värdering- arna av elva slag av musik

1) popmusik ...................... 1,04 2) andliga sånger .................. 0,78 3) jazzmusik ...................... 0,73 4) Operamusik ..................... 0,72 5) operettmusik ................... 0,66 6) nutida musik ................... 0,58 7) modern dansmusik .............. 0,56 8) klassisk musik .................. 0,52 9) spelmansmusik .................. 0,49 10) gammal dansmusik .............. 0,46 11) visor och ballader ............... 0,35 Genomsnittlig aversionskvot =0,63

Följande information må framhållas:

1. Man skulle kunna vänta sig en viss överensstämmelse mellan aversionsgrad och och omvänd popularitet. Detta är dock inte särskilt påtagligt (Jfr sid 26).

2. Rangordningen för aversionskvot 'är inte heller spegelbilden av rangordningen av entusiasmkvot (Jfr tabell 4.8). 3: Popmusik är den enda musikform med en aversionskvot som är större än ett (1 v 3 med en större andel extremt negativa vär- deringar än andelen måttligt negativa.

4. Andliga sånger har en relativt sett hög aversionsgrad.

5. Klassisk musik har en klart lägre aversionsgrad i värderingarna än jazzmu— sik och Operamusik.

6. Nutida musik har en aversionsgrad som ligger nära genomsnittet för de elva musikformerna.

"Sambandet mellan grad av entusiasm i värderingarna och grad av aversion i värderingarna belyses i nedanstående fyrfältstablå, där de elva musikformerna redovisas dels efter om de ligger över eller under genomsnittet av entusiasm- kvoten och dels efter motsvarande för aversionskvoten.

Tabell 4.10: Grad av entusiasm och grad av aversion i värderingarna av elva slag av musik

Hög aversion1 Låg aversion1

gammal dansmusik visor och ballader modern dansmusik

Hög entusiasm2 operettmusik

andliga sånger

popmusik Operamusik jazzmusik

Låg entusiasm2

spelmansmusik klassisk musik nutida musik

1 Hög aversion innebär en aversionskvot som är större än genomsnittet för de elva musik- formerna, låg aversion en aversionskvot som är mindre än genomsnittet. ” Hög entusiasm innebär en entusiasmkvot som är större än genomsnittet, låg entusiasm em entusiasmkvot som är mindre än genomsnittet.

1. Följande musikformer kan betecknas som affektframrkallande: operettmusik och andliga sånger. Värderingarna är lättrör- liga i båda riktningarna för dessa slag av musik.

2. Följande musikformer kan betecknas som entusiasmframkallade: gammal dans- musik visor och modern-, dansmusik. Vär- deringarna av dessa- slag av musik är lätt- rörliga i positiv riktning men trögrörliga i negativ riktning.

3. Följande musikformer kan betecknas som aversionsframkallande: popmusik, ope- ramusik och jazzmusik. Värderingarna är lättrörliga i negativ riktning.

4. Spelmansmusik, klassisk musik och nutida musik skiljer sig från övriga slag av musik så till vida att de relativt sett har både låg aversionsgrad och låg grad av entusiasm i värderingarna. Värdering- arna är med andra ord trögrörliga inför dessa slag av musik.

4.2. Inställning till olika slag av musik — jämförelser mellan olika befolkning- skategvrier

I föregående kapitel behandlades mu- sikformers popularitet, intensiteten i värderingar m m enbart som totalresul- tat för Sveriges befolkning i åldersinter- vallet 16—70 år. Vi har inte där när- mare berört hur värderingarna till mu— sik varierar under olika omständighe- ter. Olika faktorer påverkar den musi- kaliska attitydbildningen. Vi kan inte här göra anspråk på att fånga in alla

de faktorer, som är verksamma vid den- na process. Innan man kan gå in i de- taljerna måste de stora linjerna kart- läggas. För att ha någon grund att stå på skall vi i detta kapitel undersöka hur inställningen till olika musikfor- mer varierar mellan olika individkate- gorier samt under skilda geografiska betingelser.

Jämförelser med avseende på inställ- ningen till de elva tidigare redovisade formerna av musik kommer att göras mellan:

a) män och kvinnor

b) skilda åldersgrupper

c) olika, sociala grupper (1) olika u-tbildningskategorier

e) personer bosatta i städer Och' på lands- bygd

f) personer bosatta i olika delarpå landet

I stor utstäckning kommer endast fakta att presenteras. Ingående kommen— tarer och analyser av resultaten kom— mer som regel inte att tillhandahållas.

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan män och kvinnor

Föreligger det faktiska skillnader mel- lan manliga och kvinnliga personer i fråga om musikalisk inställning? Givet- vis existerar det många spekulationer om mäns musikaliska attidyder och om kvinnors. Det utnämns typiskt kvinnli-

Mån 1) gammal dansmusik ................ 3,12 2) visor och ballader ................. 2,84 3) modern dansmusik ................ 2,68 4) spelmansmusik ................... 2,64 5) operettmusik ..................... 2,46 6) andliga sånger .................... 2,36 7) jazzmusik ........................ 2,09 8) popmusik ........................ 2,06 9) klassisk musik .................... 2,05 10) operamusik ...................... 1,61 11) nutida musik ..................... 1,54

ga musikformer i press, radio och i van- liga diskussioner om musik, det fram- hävs också att vissa slag av musik mera attraherar män. Jazzmusik är väl ett exempel på en sådan utpekad manlig musikform. I vilken utsträckning är sådana påståenden i överensstämmelse med verkligheten? I föreliggande av- snitt kommer män och kvinnor att systematiskt jämföras med avseende på musikaliska attityder.

I tabellerna 4.12 och 4.13 ges infor- mation om den procentuella svarsför- delningen för olika fasta svarsalternativ på fråga 1 i postenkäten för dels män- och dels kvinnor. Av tabellerna fram- går även direkt popularitetspoängen för de elva redan nämnda musikformerna för de båda könen var för sig. Samman— fattningsvis presenteras här nedan mu- sikformerna i rangordning efter popu- laritet.

Ur denna uppställning kan bl a följan- de framhållas:

1. Kvinnor uttrycker mera positiv inställ- ning än män för samtliga musikformer utom jazzmusik, där skillnaden dock är obetydlig.

2. Den största skillnaden mellan män och kvinnor gäller inställningen till andliga sånger, där kvinnor är betydligt mera po- sitiva än män.

3. Klart mera populära musikformer bland kvinnor än bland män är också ope- rettmusik, operamusik och klassisk musik.

4. Något mera populära bland kvinnor är visor, nutida musik och modern dansmusik.

5. Obetydligt mera populära är spelmans— musik, gammal dansmusik oeh popmusik.

Kvinnor

1) gammal dansmusik ............... 3,19 2) visor och ballader ................ 3,04 3) andliga sånger ................... 2,93 4) modern dansmusik ............... 2,81 5) operettmusik .................... 2,80 6) spelmansmusik .................. 2,72 7) klassisk musik ................... 2,32 8) popmusik ....................... 2,12 9) jazzmusik ....................... 2,04 10) operamusik ..................... 1,93 11) nutida musik .................... 1,71

6. I jämförelse med övriga musikformer har andliga sånger och klassisk musik en högre rangordning bland kvinnor än bland män.

7. Vid en motsvarande relativ jämförelse har jazzmusik och spelmansmusik en hög- re rangordning bland män än bland kvin- nor.

8. Såväl bland män som bland kvinnor gäller att operamusik och nutida musik er— håller övervägande negativa värderingar medan övriga musikformer erhåller över— vägande positiva värderingar.

Det måste betonas att ovanstående in- formation enbart avser uttalade värde- ringar, vilket inte nödvändigtvis måste sammanfalla med andra uttryck för mu- sikintresse eller faktisk emotionell upp- levelse.

Andelen intensiva

Den procentuella andelen intensiva värderingar d v s summan av andelen anhängare och andelen motståndare re- dovisas i tabell 4.14 för män och kvin- nor.

Tabellen innehåller bland annat föl- jande information:

1. Intensiteten i värderingarna är större bland kvinnor än bland män för följande slag av musik: gammal dansmusik, operett- musik, visor, andliga sånger, modern dans- musik, spelmansmusik.

2. Skillnaden i intensitet mellan män och kvinnor är liten eller obefintlig för följande slag av musik: popmusik, operamusik, klas- sisk musik och jazzmusik.

3. Intensiteten i värderingarna tycks vara något större för män än för kvinnor inför nutida musik.

Tabell 4.12: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen för resp. slag

Män

Modern dans- musik

Klassisk- Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procenluell andel som: tycker mycket bra om. . . . 10,2 11,4 3,2 15,2 20,8 43,1 24,4 26,0 28,3 tycker ganska bra om. . . . 27,8 24,7 15,0 16,9 27,5 39,9 33,9 38,7 27,4 39,9 tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34,5 32,2 33,5 29,5 22,8 25,6 16,8 22,2 22,4 21,5 tycker ganska illa om . . . . 15,8 20,5 29,4 26,4 17,4 9,5 4,8 10,1 14,3 7,9 9,3 tycker mycket illa om. . . . 11,6 11,2 18,9 21,1 17,1 4,1 1,5 4,6 9,8 2,3 9,1

Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0 100,0 99,9 100,1 100,0 99,9 99,9 100,0

Popularitetspoäng . . . . . . . 2,09 2,05 1,54 1,61 2,06 2,64 3,12 2,68 2,46 2,84 2,36 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,88 1,0 0,17 0,29 0,89 5,1 28,7 5,3 2,7 12,3 1,8

N 1 226 1 223 1 218 1 222 1 232 1 232 1 248 1 229 1 228 1 232 1 234

Tabell 4.13: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen ör resp slag av musik

Kvinnor

Modern dans— musik

Klassisk Opera- musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . 37,3 36,4 tycker ganska bra om. . 39,7 32,2 tycker varken bra eller llla

om 15,5 22,5 tycker ganska illa om. . . . 5,3 5,9 tycker mycket illa om . . 2,3 2,9

Summa % 100,1 99,9

Popularitetspoäng . . . . . . 3,04 2,93 Intensitetsbalans. . . . . . . . 16,2 12,6

1 289 1 298

Män Kvinnor 1) gammal dansmusik ................. 45 1) gammal dansmusik ................ 52 2) operettmusik ...................... 36 2) operettmusik ..................... 41 3) popmusik ......................... 32 3) visor och ballader ................. 40 4) visor och ballader .................. 31 4) andliga sånger .................... 39 5) modern dansmusik ................. 29 5) modern dansmusik ................ 37 6) operamusik ....................... 27 6) popmusik ........................ 34 7) andliga sånger ..................... 26 7) spelmansmusik ................... 31 8) spelmansmusik .................... 25 8) operamusik ...................... 26 9) klassisk musik ..................... 23 9) klassisk musik .................... 24 10) jazzmusik ......................... 22 10) jazzmusik ........................ 22 nutida musik ...................... 22 11) nutida musik ..................... 18

4. Den relativt sett största skillnaden kombinerade med förhållandevis låg in- mellan män och kvinnor i detta avseende tensitet. Det viktigaste undantaget är pop- torde upptäckas för andliga sånger. musik för båda könen samt i mindre ut—

sträckning operamusik för kvinnor. Intensiletsbalans

Nedanstående uppställning visar inten- Inställning till olika slag av musik _ skillna- 'v sitetsbalansen för olika musikformer det mellan olika åldersgrupper med särhållande av män OCh kvinnor. Det finns två betydelsefulla förkla-

_-1_ Fuöll'anfie muSikaPmel' har en klar PO' ringar till att personer i olika åldrar Sitiv overvxkt for såval man som kvmnor: kan uppvisa olika inställning till skilda

! i

gammal dansmusik, visor, modern dansmu- . .. ..

sik, spelmansmusik och operettmusik. former av muSik. For det forsta kan en i

2. Andliga sånger har en klar positiv över- PePSOD Hilde? årens lopp och med till— vikt för kvinnor men en betydligt mindre tagande ålder ändra sina åsikter om posmv overwkt för man. musik och sina preferenser inför olika

3. Klassisk musik har en positiv över- . vikt för kvinnor medan fullständig jämvikt sorters mu51k. Det sker med andra ord råder för män. en musikalisk anpassning till för resp. 4. Nära jämvikt men med en svag negativ ålderskategori »lämplig» form av mu—

övervikturåder för popmusik och jazzmusik sik. Således kan möjligen inställningen bland man," . till dansmusik förändras med avtagan- 5. Nara Jamwkt men med en svag nega— _ " _

tiv övervikt råder för popmusik, opcramu- de intresse for det faktiska dansandet. sik och i någon mån jazzmusik bland kvin- För det andra har äldre personer fått nor. en helt annan musikalisk uppfostran 6. Klar negativ övervikt råder för opera- under sin ungdom än vad yngre per-

musik bland män samt för nutida musik . . . för båda könen. soner får 1 dag. Olika tidsepoker har

7. De flesta exempel, som redovisats år haft sina separata musikaliska värde—

Tabell 4.15 : Intensitetsbalans bland män och kvinnor för elva slag av musik

Män Kvinnor

1) gammal dansmusik ............... 28,7 1) gammal dansmusik .............. 18,1 2) visor och ballader ................ 12,3 2) visor och ballader ............... 16,2 3) modern dansmusik ............... 5,3 3) andliga sånger .................. 12,6 4) spelmansmusik .................. 5,1 4) operettmusik ................... 6,2

5) operettmusik .............. . ..... 2,7 modern dansmusik .............. 6,2

6) andliga sånger ................... 1,8 6) spelmansmusik ................. 5,8 7) klassisk musik ................... 1,0 7) klassisk musik .................. 2,4 8) popmusik ....................... 0,89 8) popmusik ...................... 0,98 9) jazzmusik ....................... 0,88 9) operamusik .................... 0,81 10) operamusik ..................... 0,29 10) jazzmusik ...................... 0,75 11) nutida musik .................... 0,17 11) nutida musik ................... 0,30

Tabell 4.16: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Pro— cent av antalet avgivna värdeomdömen-

Åldersgruppen 16—30 år.

Modern dans- musik

Klassisk Opera- musik musik

Spelmans- musik

Operettv Visor och

POPmUSlk musik ballader

Procentuell andel som: tycker mycket bra om.. . . 44,2 tycker ganska bra om.. . . 38,0 tycker varken bra eller illa 14,4

om tycker ganska illa om. . . . 2,6 tycker mycket illa om. . . . 0,9

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

N

Tabell 4.1? : Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva s ag av mus . 'fl- cent av antalet avgivna värdsomdömen.

Åldersgruppen 31—50 år.

ProeentueII andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om . . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om . . .

Summa-%

Popularitetspoäng . . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

N

J azz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera-

musik Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern Dans— musik

Operett— musik

Visor och ballader

Andliga sånger

14,7 27,4 35,5 15,7 6,7

2,5 16,

36,1 29,4 15,8

8,3 8, 22,0 8

32,2 24,0 13,5 15,3 20,4 40,2 25,8

8,4 5,1

29,7 41,2 19,4 6,6 3,2 37,4 30,0 18,6 9,1 4,9 31,8 40,8 20,1 5,2 2,0 26,1 33,9 33,8 3,6 2,5

1 00,0

2,28 2,2

954

100,0

1,60 0,16

947

100,0

1 ,88 0,61

952

99,9 2,62 4,0

955

100,1

2,88 9,3

958

100,0

2,86 7,6

956

99,9 2,95 15,9

959

99,9 2,78 10,4

958

Tabell 4.18: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intentitetsbalans för elva slag av musik. Pro- cent av antalet avgivna värdeomdomen Åldersgruppen 51—70 år

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om . . . . tycker varken bra eller illa om.............. tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

N

Jazz- musik

Klassisk

musik

Nutida musik

Opera-

musik Popmus1k

Spelmans— musik

Modern dans— musik

Operett- musik

Visor och

ballader

Andliga sånger

4,5 18,

38,2 23,8 15,2 14,7 20,2 1

29,7 2 20,5 2 14,9 3

10,3 31,0 30,9 16,8 10,9 32,9 26,0 24,3 9,3 7,6

36,0 41,3

13,7 6,4 2,5 45,2 36,1 13,1 3,1 2,5

100,0

1,73 0,30

100,0 100,0

1,99 0,99

99,9 2,13 0,94

100,1

2,67 4,3

99,9 3,02 14,4

100,0

3,18 18,1

system, vilka satt olika prägel på mu- siklivet som helhet. Detta kan förväntas återkomma i form av olika värdeom- dömen om olika slag av musik i skilda åldersgrupper.

I detta avsnitt skall inget försök göras att utreda vilken av ovanstående för- klaringar som har den största relevan— sen utan här kommer endast sakliga fakta om de rådande åsiktsdifferenser- na i musikalisk avseende mellan skilda åldersgrupper att presenteras.

I tabellerna 4.16, 4.17 och 4.18 redo— visas den procentuella fördelningen av värdeomdömen om de elva förut om- nämnda slagen av musik för tre skilda åldersklasser, 16—30 är (födda 1935— 1949), 31—50 är (födda 1915—1934) samt 51 år och däröver (födda 1914 eller tidigare dock ej före 1895). I sam- ma tabeller kan även de olika musik- formernas popularitetspoäng enl. tidi- gare redovisad heräkningsmetod utlä- sas.

För översiktens skull presenteras ne- danstående tabellsammanställning, där musikformerna rangordnats efter po- pularitet i de tre skilda åldersklasserna.

Skillnaderna mellan de tre ålders— grupperna i fråga om musikalisk in- ställning är mycket påtagliga. I den lägsta åldersgruppen är modern dans- musik och popmusik mest populära men även visor och gammal dansmusik åtnjuter en hel del popularitet. Jazz- musik, spelmansmusik och operettmu-

sik erhåller övervägande positiv värde- ring medan däremot andliga sånger, klassisk musik, nutida musik och ope- ramusik får övervägande negativ värde- ring. Förvisso föreligger en tendens till att moderna och aktuella former av musik kommer högt i fråga om popu- laritet medan äldre, traditionella mu- sikformer inte är lika attraktiva. Dock finns här många intressanta undantag. Gammal dansmusik är faktiskt mera po- pulärt än jazzmusik, spelmansmusik och andliga sånger får en högre populari- tetspoäng än nutida musik. Även klas- sisk musik är i denna åldersgrupp hög- re positivt värderat än nutida musik.

I medelåldern (31—50 år) är gammal dansmusik mest populärt men även vi- sor, modern dansmusik, operettmusik, andliga sånger och spelmansmusik åter- speglar en klart positiv inställning i genomsnitt. En något övervägande po— sitiv inställning i denna åldersgrupp kan klassisk musik och jazzmuSik till— godoräknas medan popmusik, operamu- sik och nutida musik erhåller övervä- gande negativa värdeomdömen. Redan i dessa åldrar finns en tydlig dragning mot äldre former av musik. Gammal dansmusik är mera populärt än mo- dern, nutida musik är helt underlägsen klassisk musik och, för att ta ett bely- sande exempel, spelmansmusik erhål- ler en tydligt högre popularitetspoäng än popmusik.

I den högsta åldersgruppen har gam-

Tabell 4.19: Popularitetspoäng i skilda åldersgrupper för elva slag av musik

[6—30 år 31—50 år 51—70 år

1) modern dansmusik 3,22 1) gammal dansmusik 3,21 1) gammal dansmusik 3,43 2) popmusik ........ 3,00 2) visor och ballader. 2,95 2) andliga sånger . . . . 3,18 3) visor och ballader. 2,85 3) modern dansmusik 2,88 3) spelmansmusik. . .. 3,04 4) gammal dansmusik 2,82 4) operettmusik ..... 2,86 4) visor och ballader. 3,02 5) jazzmusik ........ 2,48 5) andliga sånger. . . . 2,78 5) operettmusik ..... 2,67 6) spelmansmusik. . . . 2,38 6) spelmansmusik. . . . 2,62 6) klassisk musik . . . . 2,39 7) operettmusik ..... 2,33 7) klassisk musik. . . . 2,28 7) modern dansmusik 2,13 8) andliga sånger. . . . 1,94 8) jazzmusik ........ 2,17 8) operamusik ....... 1,99 9) klassisk musik. . . . 1,87 9) popmusik ........ 1,93 9) nutida musik ..... 1,73 10) nutida musik ..... 1,54 10) operamusik ....... 1,88 10) jazzmusik ........ 1,56

11) operamusik ....... 1,43 11) nutida musik ..... 1,60 11) popmusik ........ 1,42

mal dansmusik en ännu bättre befäst topplats. Andliga sånger, spelmansmusik och visor erhåller popularitetspoäng överstigande 3. En tämligen klart över- vägande positiv inställning åtnjuter ope- rettmusik och klassisk musik medan den moderna dansmusiken mera knappt lig— ger på den positiva sidan om värdet två. De mest tidsaktuella musikformerna nutida musik, jazzmusik och popmusik får tydligt övervägande negativa värde— omdömen. Det är alltså uppenbart att personer över 50 år är starkt förankrade i traditionella musikformer.

För tio av de elva musikformerna rå- der ett monotont samband mellan ålder och musikalisk inställning. Detta inne- bär att antingen är de yngsta mest po- sitiva och de äldsta mest negativa — popmusik, modern dansmusik och jazz- musik — eller också är de äldsta mest positiva och de yngsta mest negativa — gammal dansmusik, andliga sånger, spelmansmusik, visor, klassisk musik, operamusik och nutida musik. I ett vik- tigt undantagsfall är den mellersta ål— dersgruppen mest positiv. För operett- musik uppvisar både yngre och äldre en mera negativ inställning än medel- åldern, i alla andra fall ligger medel- ålderns popularitetspoäng mellan de båda extrema åldrarnas.

I ovanstående kommentar har inga hänsyn tagits till eventuella avvikelser inom någon av dessa åldersklasser. Som ett komplement till den ovan redovisade åldersgrupperingen i tre intervall kom- mer nedan en mera detaljerad redogö- relse för sambanden mellan ålder och inställning till olika slag av musik. Ta- bell 4.20 på sidan 44 presenterar ge— nomsnittliga värderingar för tio-årsin- tervall av de elva musikformerna. Den information, som lämnas i tabellerna 4.16—4.18 och 4.20 sammanfattas nedan i elva punkter, där samband mellan ål- der och inställning till olika slag av

musik kommenteras för varje musik- form för sig.

I kommentarerna användes uttrycken pensionärer (födda 1899 eller tidigare), 60-åringar, (födda 1900—1909 : 60 1— 5 år), 50-åringar (födda 1910—1919 : 50 15 år), 40-åringar (födda 1920—1929 : 40 i 5 år), 30-åringar (födda 1930— 1939 = 30 i 5 år), samt 20—åringar (föd- da 1940—1949 : 20 i 5 är).

1. 30—åringar är något mera positivt in— ställda till jazzmusik än 20—åringar. Från och med 30-årså1dern och därutöver gäller: ju lägre ålder desto mera positiv inställning till jazzmusik. Denna tendens är tydligt märkbar.

2. 20-åringar är klart mera negativa till klassisk musik än övriga åldersgrupper. 60- åringar och 50-åringar är mest positiva, pensionärer och 40-åringar bara något mindre positiva. Med undantag för ovan— nämnda pensionärer föreligger en viss ten- dens att högre åldrar är mera positivt in- ställda till klassisk musik än lägre.

3. Det finns en mycket svag tendens att äldre är mera positivt inställda till nutida musik än yngre.

4. Sambandet mellan ålder och inställ- ningen till operamusik påminner i stor ut- sträckning om motsvarande samband för klassisk musik. 20-åringar är mera nega- tiva till operamusik än övriga åldersgrup— per. 60-åringar och 50-åringar är mest po- sitiva, pensionärer och 40-åringar bara aningen mindre positiva, 30-åringar ytter- ligare något mindre positiva.

5. Ju lägre ålder, desto mera positiv in- ställning till popmusik. Denna tendens är utomordentligt väl fastställd. 40-åringar och äldre är övervägande negativa, 30- åringar övervägande positiva och 20—åring- är mycket positiva. Skillnaden mellan de mest positiva (20-åringar) och de mest ne- gativa (pensionärerna) är större än för någon annan musikform.

6. I stort sett gäller ju högre ålder, desto mera positiv inställning till spelmansmu- sik. Som undantag från denna regel fram- skymtar att 650-åringar är aningen mera positiva än de äldre pensionärerna.

7. Det finns en klar tendens att äldre är mera positivt inställda till gammal dans— musik än yngre. Även för denna musikform tycks dock undantaget gälla att (io-åringar är mera positiva än pensionärer.

8. Ju lägre ålder, desto mera positiv in- ställning till modern dansmusik. Det finns dock inga skillnader mellan de två yngsta grupperna -—— ($O-åringar är i stort sett lika positiva som 20-åringar. I övrigt är skill— naderna mellan de olika åldersgruppern—a klart synliga. Endast pensionärer är över— vägande negativa.

9. 20-åringar är klart mindre positiva till operettmusik än övriga åldersgrupper. I övrigt gäller en svag tendens att yngre är mera positiva än äldre — 30-åringar är mest positiva, pensionärer minst positiva (bortsett från 20-åringar).

10. Skillnaden mellan olika åldersgrup- per med avseende på inställningen till visor och ballader är tämligen obetydliga. 20- åringar är något mindre positiva än övriga, 50- och (SO-åringar aningen mera positiva än de övriga. 11. Ju högre ålder, desto mera positiv in- ställning till andliga sånger. Denna tendens är tydligt märkbar. 20-åringar är övervä- gande negativa, 30- och 40-åringar övervä- gande positiva, 50-åringar och äldre över- vägande mycket positiva.

sånger

ballader

Operett- Visor och Andliga musik

musik

Modern dans-

Gammal dans- musik

Spelmans- musik

Andelen intensiva

Popmusik

Andelen intensiva redovisas i tabell 4.21 för skilda åldersgrupper med musik— formerna i rangordning efter procent- siffror. Följande kommentarer till ba- bellen kan formuleras.

Opera- musik

]. Andelen intensiva är störst i den lägsta åldersgruppen för följande slag av musik: modern dansmusik, popmusik och nutida musik.

2. Andelen intensiva är störst i den mel- lersta åldersgruppen för operettmusik. Skillnaden mellan denna grupp och högsta åldersgruppen är dock obetydlig.

3. Andelen intensiva är störst i den högsta åldersgruppen för följande slag av musik: gammal dansmusik, andliga sånger, visor, klassisk musik, spelmansmusik samt för jazzmusik och operamusik, där dock diffe- rensen till lägsta ålderskategorin är obe- tydlig.

4. Andelen intensiva ökar med ökad ålder för spelmansmusik, gammal dansmusik, andliga sånger och mindre påtagligt för vi— sor.

5. Andelen intensiva minskar med ökad ålder för modern dansmusik.

6. Andelen intensiva är minst för den mellersta åldersgruppen för följande slag

musik

Klassisk Nutida musik

Jazz- musik

å % E = U 55 U

N v; 5 = _. &) '— =O & i. U V) u; U N

få &. 9.)

'U N ”U U

:54 : 0 U; = == 8. & &) .": 5 : Q. Q Q. .b; = 23 'N % 8 U U a' N så N N M .a U &

födda 1910—1919. . . . . . . födda 1920—1929 . . . . . . . födda 1930—1939. . . . . . . födda 1940—1949 . . . . . . .

fodda 1899 el t1d födda 1900—1909. . . . . . .

av musik: jazzmusik, klassisk musik, nu- tida musik, operamusik och popmusik.

7. De största skillnaderna med avseende på intensiteten i värderingarna mellan ål- dersgrupperna finner man för popmusik, spelmansmusik, gammal dansmusik, mo— dern dansmusik och andliga sånger.

8. Små skillnader mellan åldersgrupper— na med avseende på intensiteten i värde— ringarna föreligger för nutida musik.

Intensitetsbalans

Intensitetsbalansen för de elva slagen av musik framgår av tabell 4.22, där mu- sikformerna rangordnats för de tre ål- dersgrupperna var för sig. Det mest väsentliga som denna tabell innehåller. torde vara följande:

]. Klar positiv övervikt råder i samtliga åldersgrupper för gammal dansmusik, vi- sor och spelmansmusik. För operettmusik är den positiva övervikten. inte fullt så klar bland de yngsta.

2. Klar negativ övervikt råder i samtliga åldersgrupper endast för nutida musik. 3; För popmusik är övervikten klart po- sitiv i den. lägsta åldersgruppen och klart negativ i de båda övriga åldersgrupperna.

4. För jazzmusik råder klart positiv över- vikt bland de yngsta och klart negativ över- vikt bland de äldsta. I den mellersta ålders- gruppen råder nästan absolut jämvikt för jazzmusik.

5. För andliga sånger råder negativ över- vikt bland de yngsta och klar positiv över- vikt i de båda högsta åldersgrupperna.

6. För klassisk musik råder också negativ övervikt bland de yngsta och positiv över— vikt i de båda äldsta åldersgrupperna. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är be- tydligt mindre än för andliga sånger.

7. För operamusik råder negativ övervikt i de båda lägsta åldersgrupperna medan jämvikt råder bland de äldsta.

8. För modern dansmusik råder klar po- sitiv övervikt i de båda lägsta åldersgrup- perna medan nära jämvikt råder bland de äldsta.

Den tidigare redovisade jämvikten för popmusik har alltså upplösts i klara övervikter åt båda hållen vid konstant- hållande av ålder. I likhet med jazzmu- sik, andliga sånger och klassisk musik råder för popmusik således tydliga mot- satsförhållanden mellan åldersgrupper- na. Till skillnad från jazz, klassisk mu-

Tabell 4.21 Andelen intensiva i skilda åldersgrupper för elva. slag av musik

16—30 år 31—50 år 51—70 år 1) modern dansmusik. . 45 1) gammal dansmusik. . 47 1) gammalvdansmusik. . 65 2) popmusik .......... 42 2) operettmusik ....... 42 2) andliga sånger ...... 48 3) visor och ballader. . . 33 3) visor'och ballader. . . 34 3) spelmansmusik ...... 42 4) operettmusik ....... 32 4) modern dansmusik. . 33 4) operettmusik ....... 41 5) gammal dansmusik. . 31 5) andliga sånger ...... 29 5) visor och ballader. . . 39 6) operamusik ......... 29 6) spelmansmusik ...... 26 6) popmusik .......... 37 7) jazzmusik .......... 23 7) popmusik .......... 23 7) operamusik ......... 30 klassisk musik ...... 23 8) operamusik ......... 22 8) klassisk musik ...... 26 9) nutida musik ....... 22 9) klassisk musik ...... 21 9) jazzmusik .......... 24 andliga sånger ...... 22 10) jazzmusik .......... 18 10) modern dansmusik. . 21 11) spelmansmusik ...... 16 nutida musik ....... 18 11) nutida musik ....... 20

Tabell 4.22: Intensitelsbalans i skilda åldersgrupper för elva slag av musik

16—30 år 1) modern dansmusik 49,1

31—50 år

1) gammal dansmusik 30,5

51—70 år 1) gammal dansmusik 30,0

2) visor och ballader. 12,8 2) visor och ballader. 15,9 2) andliga sånger. . . . 18,1 3) popmusik ........ 10,4 3) andliga sånger. . . . 10,4 3) visor och ballader . 14,4 4) gammal dansmusik 9,4 4) modern dansmusik 9,3 4) spelmansmusik. . . . 12,5 5) jazzmusik ........ 3,6 5) operettmusik ..... 7,6 5) operettmusik ..... 4,3 6) spelmansmusik. . . . 2,3 6) spelmansmusik. . . . 4,0 6) klassisk musik. . . . 2,4 7) operettmusik ..... 1,8 7) klassisk musik. . . . 2,2 7) operamusik ....... 0,99 8) klassisk musik. . . . 0,73 8) jazzmusik ........ 0,98 8) modern dansmusik 0,94 9) andliga sånger. . . . 0,60 9) operamusik ....... 0,61 9) nutida musik ..... 0,30 10) nutida musik ..... 0,22 10) popmusik ........ 0,53 10) popmusik ........ 0,12 11) operamusik ....... 0,15 11) nutida musik ..... 0,16 11) jazzmusik ........ 0,11

sik och andliga sånger är generations- motsättningarna accentuerade för pop- musik av dess högre intensitet i värde- ringarna.

Instlllning till olika slag av musik — skillna- der mellan olika sociala grupper I jämförelse med tex amerikanare lever vi svenskar kanske i ett tämligen en- hetligt samhälle. Vi har inga speciella rasproblem, vi har över huvud taget förhållandevis få etniska minoriteter i vårt land. Ändå torde det vara ogenom- tänkt att generaliserande tala om någon enhetlig svensk kulturtradition lika li- tet som man kan göra anspråk på att sammanfatta en amerikansk kulturtradi- tion i något enkelt mönster. Sett ur ett historiskt perspektiv måste vårt land indelas i åtminstone tre skilda delkul- turer. Det har existerat en allmogekul- tur *med rötter i bondemiljö, en högre- ståndskultur med nära förankring i en allmän europeisk kulturtradition och en speciell arbetarkultur.1

Rester av en gammal allmogekultur kan möjligen förekomma bland dagens jordbrukarbefolkning, kan-ske framför allt bland de äldre. Högreståndskultu- ren har förändrats och kan nu spåras i vad som i dagligt tal brukar benämnas »borgerlig» livsstil. Samtidigt har detta mönster brett ut sig så att det nu om- fattar kanske majoriteten av befolkning— en efter att tidigare ha varit en ange- lägenhet enbart för en liten minoritet. Det speciella arbetarkulturmönstret har på samma sätt som allmogekulturmönst- ret fått bereda plats för det »borgerliga» kulturmönstrct. Det är inte bara så att jordbrukarbefolkning och arbetarbe- folkning minskar i sammanlagd andel av den totala befolkningen. Inom jord- brukar- och arbetarmiljöerna har det sk »borgerliga» levnadsmönstret upp- tagits.1 »Den segrande högreståndskul-

turen tränger emellertid ytterst sakta in i landsbygdsmiljön och arbetargrup- pernas.”

Vi har ovan mycket översiktligt talat om kultur, kulturmönster och livsstil och antytt att det under ytan på dessa generaliserande begrepp skall finnas specifika aktiviteter och attityder, där olika sociala klasser visar markanta skillnader. I vilken utsträckning, som dessa tre skilda kulturmönster har ak- tualitet i dag, då massmedia når en allt större publik, då urbanisering och in- dustrialisering fortsätter i accelereran- de takt är det svårt att yttra sig om generellt.

Finns det några kvardröjande effekter av dessa tre separata system på' ett så ytterst specifikt fenomen som inställ- ningen till musik?

I kommande avsnitt gör vi inte an- språk på att kunna finna några klart av— gränsade kultursystem, vi kommer en- bart att beskriva eventuella skillnader mellan olika sociala klasser med avse- ende på värderingarna av skilda slag av musik. De sociala grupper vi studerar är jordbrukarbefolkningen, arbetarbe- folkningen och vad man skulle kunna kalla tjänstemannagrupperna. Till de senare har även förts företagare och de servicebetonade yrkeskategorier som uppstått på senare tid. I stort sett över- ensstämmer denna indelning med all- mänt gängse uppdelning i socialgrupper, där socialgrupperna I och II bildar tjänstemannagruppen, socialgrupp III arbetargruppen, medan jordbrukarebe- folkning av alla kategorier — godsägare, hemmansägare, arrendatorer, jordbruks— arbetare och skogsarbetare — tillförts jordbrukargruppen. (En närmare redo—

1 Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Sommaruniversitet, nr 3 1965. * Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Sommaruniversitet, nr 3 1965, sid. 132.

görelse för denna indelning återfinnes i bihang 3.)

Påvisade skillnader mellan jordbru- kare, arbetare och tjänstemän i fråga om inställningen till musik kan inte omedelbart förklaras med skilda kultur- mönster. Det finns även andra möjlig- heter till förklaringar. En viktig skill- nad mellan dessa tre grupper utgör ut- bildningsmöjligheterna. Det kan tänkas att en stor del av skillnaderna kan för- klaras utifrån olika u-tbildningsnivåer. I nästa avsnitt kommer därför skillna- derna mellan olika utbildningsnivåer med avseende på inställningen till mu- sik att behandlas. En annan viktig fak— tor är hemortskaraktären. Det enkla faktum att jordbrukare bor på lands- bygd och att tjänstemän i stor utsträck- ni'ng är koncentrerade i storstäderna kan förklara mycket av de skillnader som eventuellt existerar mellan de olika sociala klasserna. Då det finns olika musikaliska möjligheter kommer man också att finna olika musikaliska värde- ringar. Av denna anledning kommer i ett senare avsnitt även skillnader mel- lan olika ortstyper och geografiskt läge att belysas.

I tabellerna 4.24 4.26 redovisas den procentuella fördelningen värdeomdö- men om de elva musikformerna bland jordbrukare, tjänstemän och arbetare var för sig. I dessa tabeller kan även ut- läsas de olika musikformerna—s popula-

ritets-p—oäng enligt tidigare redovisad be— räkningsmetod.

En sammanställning av popularitets- poängen för de olika musikformerna i skilda sociala klasser presenteras här nedan.

Utifrån denna tabellsammanställning kan följande kommentarer göras i urval:

1. Det finns tydliga skillnader i fråga om inställningen till olika former av musik mellan de tre sociala grupperna. Dessa skill— nader låter sig inte bortförklaras som slumpskillnader eller tillfälliga åsiktsdisze- renser. .

2. Bland jordbrukare är gammal dans- musik och andliga sångenmest populärt. Spelmansmusik och visor åtnjuter även hög popularitet. Modern dansmusik, operettmu- sik och klassisk musik visar en knapp över- vägande positiv värdering, medan opera- musik, nutida musik och i än högre grad jazzmusik och. popmusik erhåller överväf gande negativa värderingar. * _

3. Bland tjänstemän är visor, operettmu- sik samtlförst i tredje hand gammal dans- musik mest populärt. Modern dansmusik, klassisk musik, spelmansmusik, andliga sånger samt i viss mån även jazzmusik er- håller klart övervägande positiva värde- ringar. Operamusi—k och popmusik erhåller i det närmaste lika mycket positiva som negativa värderingar medan endast nutida musik får övervägande negativa värdering— ar.

4. Bland arbetare är gammal dansmusik i särklass mest populärt. Klart övervägande positiva värderingar erhåller i tur "och ordning spelmansmusik, visor, modern dansmusik, andliga 'sånger, operettmusik och i viss mån popmusik. Jazzmusik har en obetydlighet flera negativa värderingar

Tabell 4.23: Popularitetspoäng i skilda sociala grupper för elva slag av musik

Jordbrukare Tjänstemän - Arbetare . , 1) gammal dansmusik 3,38 1) visor ochballader . 3,06 1) gammal dansmusik 3,39 2) andliga sånger. . . . 3,26 2) operettmusik ..... 2,95 2) spelmansmusik. . . . 2,86 3) spelmansmusik. . . . 3,04 3) gammal dansmusik 2,90 3) visor och ballader. 2,85 4) visor och ballader. 2,78 4) modern dansmusik 2,77 4) modern dansmusik 2,81 5) modern dansmusik 2,15 5) klassisk musik . . . . 2,48 5) andliga sånger. . . . 2,65 6) operettmusik ..... 2,12 6) spelmansmusik. . .. 2,46 6) operettmusik ..... 2,41 7) klassisk musik. . . . 2,07 7) andliga sånger. . . . 2,36 7) popmusik ........ 2,26 8) operamusik ....... 1,67 8) jazzmusik ........ 2,26 8) jazzmusik ........ 1,96 9) nutida musik ..... 1,65 9) operamusik ....... 2,07 9) klassisk musik. . . . 1,90

10) jazzmusik ........ 1,60 10) popmusik ........ 2,00 10) nutida musik ..... 1,50 11) popmusik ........ 1,56 11) nutida musik ..... 1,74 11) operamusik ....... 1,48

medan klassisk musik har en något större andel negativa värderingar. Nutida musik och operamusik är mycket impopulära bland arbetare.

Jämförelser mellan de tre sociala gruppernas relativa värdering av de elva musikformerna ger oss följande klassificering av de olika musikfor- merna.

1. Musikformer inför vilka tjänstemän är mest. positiva och arbetare mest nega- tiva: Till denna klass hör klassisk musik, nutida musik och operamusik. Skillnader- na är mest uppenbara för klassisk musik och operamusik.

2. Musikformer inför vilka tjänstemän är mest positiva och jordbrukare mest ne- gativa: Till denna klass hör jazzmusik, ope- rettmusik och visor. I fråga om inställning- en till operettmusik skiljer sig de tre grup— perna klart, i fråga om jazz avviker jord- brukarna åtskilligt från de båda andra grup— perna.

3. Musikformer inför vilka jordbrukare är mest positiva och tjänstemän mest ne- gativa: Till denna klass hör i första hand spelmansmusik och andliga sånger. Möjli- gen skulle även gammal dansmusik. kunna räknas dit men arbetare. och jordbrukare skiljer sig inte åt med avseende på inställ- ningen till denna form av musik, genom- snittligt sett. I fråga om andliga sånger av- viker jordbrukarna mest från de båda and- ra, i fråga om spelmansmusik är det sna- rare de mest negativa tjänstemännen som avviker.

4. Musikformer inför vilka arbetare är mest positiva och jordbrukare mest nega- tiva: Till denna klass hör popmusik och mo- dern dansmusik. Här finner man att jord- brukarna avviker mera från tjänstemännen än vad arbetarna gör.

Det finns vissa likheter mellan de slag av musik, som ingår i en och sam- ma kla'ss efter ovanstående klassifice- ring. Klassisk musik, nutida musik och operamusik har en viss grad av »se- riös» association gemensam. Spelmans- musik och gammal dansmusik har röt- ter i den svenska allmogens musik. And- liga sånger är inte heller frikopplad från en traditionsmättad karaktär.

NL.

2.90 cava 0 h .-cun ..... . _q: arc—m :: av ===! H 0 H 4” "'

55

Oct *Q'QQC”. se 1.3 zoom ca v 0_. v-lv— aa H .25

>.Q

| Q.)

åå vac: same. N gå men vena o w & N cov— O F! oE "'

:

så-"ä var. ameo. o på: vie coca 0 av 0,55 _a NN o _. 2 H '&'

5:25 n :o— ! :: ,,, =., .. ..... .. Eng " genom 0 Q' N'UE CD 0 H C H

.

& a-"ä om mao-.c. :— E: our mha % = -1 Q'm _ se " m

Popmusik 8,3 1 6,7

24,2 24,2 26,5

Jordbrukare

musik 2,3 18,9

Opera-

35,6 30,3 12,9

0,8

cent av antalet avgivna värdeomdömen 12,9

musik

47,7 28,0 10,6

4,5 30,3

Klassisk Nutida musik

40,2 17,4 7,6 100,0

J azz—

musik 3,8 17,3

36,1 21,1 21,8

Praceniuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musi . Pro-

Procentuell andel som

tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om . . . . tycker varken bra eller illa

W N V = &) & = &

om.............. tycker ganska illa om...

tycker mycket illa om. .. .

99,9 Ana

100,0

1 ,65 0,08

100,0

2,07 0,59

1,60 0,17

100,1

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . ..

are ,_ : 'rocen ue *är—idé! ävgivna värdeom omen sam popu ar espo ng och ihTensHetsöa ans av antalet avgivna värdeomdömen

Tjanstemän

irevisaiai :

Procentuell andel som: tycker mycket bra om.. . . tycker ganska bra om . . . . tycker varken bra eller illa om....... tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik

Opera- musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

14,2 29,9 31,8 15,5 8,5 20,9 29,5 31,4 12,8 5,4

5,1 19,2

35,5 25,3 14,9 13,9 23,3 29,3 22,7 1 0,8 12,6 28,9 22,5 18,1 17,9 17,3 35,6 23,5 12,8 5,9 33,8 35,9 20,2 6,9 3,2 26,8 39,6 21,9 7,4 4,3 38,3 38,2 16,2 5,3 1,9 32,8 8,6 5,5

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

N

99,9 2,26 1,7

1 175

100,0

2,48 3,9

1 173

100,0

1,74 0,34

1 167

100,0

2,07 1,3

1 175

100,0

2,00 0,70

1 176

100,1

2,46 2,9

1 181

100,0

2,90 10,6

1186

1 00,0

2,77 6,2

1 175

99,9 3,06 20,2

1 180

99 ,9

2,36 4,3

1 181

Tabell 4.26 : Procentuell andel avgivna värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen

Arbetare

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. .. .

Summa %

Popularitetspoäng . Intensitetsbalans. . . . . . . .

N

Jazz- musik

Klassisk

musik

Nutida musik

Opera musik

Popmusik

Spelmans-

musik

Gammal

dans- musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

6,0 27,0

37,1 16,5 13,5 20,4 28,7 22,5 13,5 14,9 31,6 35,4 20,1 7,9 5,0 25,5 25,1 24,6 14,1 10,7 28,4 40,9 20,7 7,4 2,6

25, 33,4

0)

26,9 7,0 6,7

100,1

1,96 0,44

1 127

100,0

2,26 1,4

1 131

100,0

2,86 8,6

1 132

100,0

2,81 6,3

1 131

100,0

2,41 2,4

1 131

100,0

2,85 10,9

1 138

99,9 2,65 3,9

1 140

Det gemensamma för dessa tre låter sig väl sammanfattas i traditionell icke »seriös» musik eller åtminstone i icke modern, »seriös» musik. Det gemen- samma för pop och modern dansmusik är väl just det moderna från ursvensk tradition avvikande. Samtidigt kan knappast dessa betecknas med termen »seriösa». Svårast är det att finna den gemensamma nämnaren för jazz, ope- rettmusik och visor. Det finns modern och traditionell jazzmusik, det finns klassiska och moderna operetter och det finns traditionella och moderna vi- sor. Dessa kan inte heller entydigt be- traktas 'som underhållningsmusik eller som »seriös» musik. De står mellan el- ler griper över alla dessa kategorier.

Möjligen finner vi i denna klassifice— ring ett första spår av några mera ge- nerella underliggande faktorer, som be- stämmer musikaliska värdeoriente- ringar.

Andelen intensiva

Andelen intensiva i skilda sociala klas- ser för elva slag av musik presenteras i tabell 4.27. De mest påtagliga resultaten kan sammanfattas på följande sätt:

1. Andelen intensiva är störst bland jord— brukarna för gammal dansmusik, spelmans- musik, jazzmusik och andliga sånger.

2. Andelen intensiva är störst bland tjänstemän för klassisk musik, operett— musik och visor.

3. Andelen intensiva är störst bland ar-

betare för operamusik och modern dans- musik.

4. För nutida musik är andelen intensiva klart mindre bland jordbrukare än bland arbetare och tjänstemän.

5. Skillnaderna är »små mellan de tre so- ciala grupperna i fråga om andelen inten— siva för popmusik.

6. Skillnaderna är stora mellan de tre sociala grupperna i detta avseende för klas— sisk musik, operamusik, spelmansmusik, gammal och modern dansmusik, operett— musik, visor och andliga sånger.

Intensitetsbalans

I tabell 4.28 presenteras kvoten för in— tensitetsbalansen för jordbrukare, tjäns— temän och arbetare med de elva musik— formerna i rangordning. Följande kom- mentarer till tabellen kan göras:

1. Det råder klar positiv övervikt i samt— _ liga sociala grupper för gammal dansmusik, visor, andliga sånger och spelmansmusik.

2. För modern dansmusik är den positiva övervikten klar för arbetare och tjänstemän men mera knapp för jordbrukare.

3. Det råder klar negativ övervikt i samt- liga sociala grupper för nutida musik.

4. Operettmusik har jämvikt bland jord- brukare men positiv övervikt bland övriga.

5. Klassisk musik och jazzmusik har ne- gativ övervikt bland jordbrukare och ar- betare men positiv övervikt bland tjänste- män.

6. Popmusik har negativ övervikt bland jordbrukare och tjänstemän och positiv övervikt bland arbetare. Dock är denna ten— dens endast klart markerad bland jordbru- karna. 'llämligen nära jä—mviktstillstånd kan sägas råda i de övriga grupperna.

7. Operamusik har mycket klar negativ övervikt bland jordbrukare och arbetare medan tjänstemän uppvisar nära jämvikt.

Tabell 4.27: Andelen intensiva i skilda sociala grupper för elva slag av musik

Jordbrukare Tjänstemän Arbetare 1) gammal dansmusik. . 64 1) operettmusik ....... 43 1) gammal dansmusik. . 57 2) andliga sånger ...... 55 2) visor och ballader. . . 40 2) modern dansmusik. . 37 3) spelmansmusik ...... 43 3) gammal dansmusik. . 37 3) operettmusik ....... 36 4) popmusik .......... 35 4) popmusik .......... 31 4) popmusik .......... 35— 5) Visor och ballader. . . 28 modern dansmusik. . 31 5) andliga sånger ...... 33- 6) jazzmusik .......... 26 6) andliga sånger ...... 29 6) spelmansmusik. . . .. . . 31 7) modern dansmusik. . 24 7) klassisk musik ...... 26 visor och ballader. . . 31 8) operettmusik ....... 20 8) operamusik ......... 25 8) operamusik. . .. ..... 30 9) operamusik ......... 15 9) jazzmusik .......... 23 9) klassisk musik ....... 21

10) klassisk musik ...... 12 spelmansmusik ...... 23 nutida musik ........ 21 11) nutida musik ....... 11 11) nutida musik ....... 20 11) jazzmusik ........... 20—

_ _' ana.—.,.

Tabell 4.28: Intensitetsbalans i skilda sociala grupper [är elva slag av musik

Jordbrukare Tjänstemän Arbetare 1) gammal dansmusik 27,9 1) visor och ballader. 20,2 1) gammal dansmusik 62,3 2) andliga sånger. . . . 23,9 2) gammal dansmusik 10,6 2) visor och ballader. 10,9 3) spelmansmusik. . .. 18,6 3) operettmusik ..... 10,0 3) spelmansmusik. . . . 8,6 4) visor och ballader. 8,3 4) modern dansmusik 6,2 4) modern dansmusik 6,3 5) modern dansmusik 1,5 5) andliga sånger. . . . 4,3 5) andliga sånger. . . . 3,9 6) operettmusik ..... 1,0 6) klassisk musik. . . . 3,9 6) operettmusik ..... 2,4 7) klassisk musik. . . . 0,59 7) spelmansmusik. . .. 2,9 7) popmusik ........ 1,4 8) popmusik ........ 0,31 8) jazzmusik ........ 1,7 8) klassisk musik. . . . 0,65 9) operamusik ....... 0,18 9) operamusik ....... 1,3 9) jazzmusik ........ 0,44

10) jazzmusik ........ 0,17 10) popmusik ........ 0,70 10) operamusik ....... 0,14 11) nutida musik ..... 0,08 11) nutida musik ..... 0,34 11) nutida musik ..... 0,12

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan olika utbildningskategorier

Vi har i föregående avsnitt visat att jordbruksbefolkning, arbetarbefolkning och tjänstemannabefolkning har stora differenser med avseende på inställ- ningen till olika former av musik. Vi har också tidigare antytt att olika ut- bildningsmöjligheter i olika sociala grupper kan bidra med förklaringar till dessa differenser. "Graden av formell grund- eller yrkesutbildning kan påver- ka den musikaliska inställningen på skil- da vägar. Eftersom musikalisk oriente- ring och musikalisk uppfostran före- kommer inom skolutbildningens ram är det sannolikt att högre formell utbild- ning inneburit större möjligheter till sådan musikalisk skolning. För det and- ra kan den närmare kontakten med konst, litteratur o d som man inom hög- re undervisning brukar erhålla med- föra en konst- och kulturmedvetenhet, som sätter sina spår även på den musi- kaliska värdeorienteringen. Harald Swedner har i olika sammanhang påta- lat förekomsten av en sk »finkultur»,1 som kan ha en motsvarighet även på det musikaliska planet. Det finns större möj- ligheter att personer med hög utbild- ning har utsatts för påverkan -i annan riktning än personer med låg utbild- ning, både direkt i samband med un- dervisning och indirekt via umgänge. Till sist kan även nämnas att olika slag

av musik anses ha olika svårighetsgra- der. Vissa former av musik är lättill- gängliga, talar så att säga direkt till känslan, andra typer av musik kräver större intellektuell förmåga, de talar via förnuftet. Hur mycket av detta som kan påvisas reellt och hur mycket som är en inlärd konvention är det svårt att yttra sig om utan faktiska undersök- ningar på området. Under alla omstän- digheter torde denna faktor —— musika- lisk svårighetsgrad -—— vara förknippad med utbildningsstatus.

I föreliggande avsnitt'kommer skill- naderna i musikalisk inställning mellan tre olika utbildningsnivåer att belysas. En stor del av det svenska folket har

ingen skolutbildning utöver folkskolans

sista klass. Dessa individer kommer att bilda den lägsta utbildningskategorin. Personer, som har realskola, yrkesskola, folkhögskola odyl men ej studentexa— men ej heller handelsstudenten eller examen vid tekniskt gymnasium bildar den mellersta utbildningskategorin. Slut- ligen personer med studentexamen eller folkskollärarexamen utgör den högsta utbildningskategorin. Skillnaderna mel— lan dessa tre slag av utbildning i fråga om värdering av de elva musikformerna som tidigare berörts presenteras i tabel— lerna 4.30—4.32.

1 Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Som— meruniversitet, nr 3 1965.

Tabell 4.29: Popularitetspoäng för skilda utbildningskategorier för elva slag av musik

Ingen utbildning utöver folkskola

1) gammal dansmusik ............ . . 3,36 2) spelmansmusik ................. 2,87 3) visor & ballader ................ 2,86 4) andliga sånger .................. 2,78 5) modern dansmusik .............. 2,74 6) operettmusik ....... . . . . . . . . . . . . 2,49 7) popmusik ...................... 2,12 8) klassisk musik .................. 1,95 9) jazzmusik ...................... 1,90 10) operamusik .................... 1,58 11) nutida musik ................... 1,55 Studentexamen eller motsvarande 1) visor & ballader ................ 3,25 2) klassisk musik .................. 3,10 3) operettmusik .................. . 2,96 4) jazzmusik ........ . ............. 2,67 5) modern dansmusik .............. 2,57 6) operamusik .................... 2,52

Den popularitetspoäng som tilldelas var och en av de elva olika formerna av musik och som framgår av dessa tabeller sammanfattas nedan för de tre utbild- ningskategorierna.

Denna tabellsammanställning leder fram till följande kommentar.

1. Det finns klara skillnader mellan olika utbildningskategorier med avseende på in- ställningen till olika slag av musik.

2. Bland personer med endast obligatorisk grundutbildning är gammal dansmusik i särklass mest populärt. Spelmansmusik, vi- ser, andliga sånger, modern dansmusik och operettmusik erhåller tydligt övervä- gande positiva värderingar, popmusik knappt övervägande positiva värderingar, klassisk musik och jazzmusik knappt över- vägande negativa. Operamu-sik och nutida musik är uppenbart impopulära musik- former.

3. Visor är mest populära bland personer med någon utbildning utöver folkskola, men faktiskt alla slag av musik utom operamu- sik och nutida musik erhåller övertygande positiva värderingar. Operamusik har knapp positiv övervikt och nutida musik en tämligen klar negativ övervikt.

4. Bland studenter är i första hand visor, i andra hand klassisk musik och i tredje hand operettmusik mycket populära. Jazz- musiuk, modern dansmusik och operamusik är klart övervägande positivt värderade,

Utbildning utöver folkskola men ej studentexamen

1) visor & ballader. . . . . . . . ......... 3,09 2) operettmusik .................... 2,93 3) modern dansmusik ............... 2,85 4) gammal dansmusik ............... 2,75 5) klassisk musik ................... 2,53 6) jazzmusik ....................... 2,38 7) andliga sånger ......... . ......... 2,33 8) spelmansmusik. ................. 2,29 9) popmusik ....................... 2,21 10) operamusik ..................... 2,08 11) nutida musik .................... 1,73 7) gammal dansmusik ............... 2,20 8) andliga sånger ............. . ..... 2,08 9) nutida musik ................. . . . 1,97 10) spelmansmusik ............... . . . 1,89 11) popmusik .............. . ........ 1,66

gammal dansmusik i någon mån mindre klart. Andliga sånger erhåller endast knapp positiv övervikt medan nutida musik er- håller en knapp negativ övervikt. Spelmans— musik och i högsta grad popmusik är im- populära musikformer bland studenter.

Jämförelser mellan de tre utbildnings- kategoriernas relativa värdering av de elva musikformerna ger följande grup- peringar.

1. Ju högre utbildning, desto mera po- sitiv inställning till följande slag av musik: jazzmusik, klassisk musik, nutida musik, operamusik, operettmusik och visor. Skill- naderna kan betecknas som mycket stora för jazzmusik, klassisk musik och opera- musik. De är påtagliga även för visor och nutida musik. För operettmusik är skillna— derna obetydliga mellan de två högsta ut- bildningskategorierna medan den lägsta av- viker i negativ riktning.

2. Ju lägre utbildning, desto mera positiv inställning till följande slag av musik: gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger. Skillnaderna är störst för spelmansmusik men tydliga även för de båda övriga musikformerna.

3. Personer med utbildning utöver folk- skola är mest positiva och studenter är mest negativa till popmusik och modern dansmusik. Skillnaderna mellan de två lägsta utbildningskategorierna är inte så stor men studenter avviker något från de övriga i negativ riktning.

TS;—

- =- I:”

Tabell 4.30: Pracentuell En? med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng ac

av antalet avgivna värdeomdömen. Utan utbildning utöver folkskola

h intensitetsbalans för elva slaglav musik. Procent

Procenluell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om............... tycker ganska illa om . . . . tycket mycket illa om. . . .

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik

Opera— musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

5,8 25,2

36,6 18,0 14,4

2,7 12,9

38,1 28,7 17,5

5,6 16,5

29,4 27,0 21,6 16,5 29,0 21,7 15,6 17,2

NY”

8, 1,

DM

1 I" N

54,1 32,4 10,0 2,3 1,2 28,4 36,3 21,2 9,0 5,2 28,2 26,0 21,7 14,4 9,7 30,8 33,2 24,4 6,2 5,4

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

100,0

1,90 0,40

1 542

100,0

1,95 0,64

1 537

99,9 1,55 0,15

1 532

100,1

1,58 0,26

1 539

100,0

2,12 0,96

1 542

.) 3 100 7

QN? 0 00%

2 8

1 1 ! : > 7

1 548

100,0

3,36 45,1

1 557

100,1

2,74 5,5

1 543

100,0

2,49 2,9

1 542

100,0

2,78 5,7

1 553

Tabell 4.31: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

av antalet avgivna värdeomdomen.

Med utbildning utöver folkskola dock ej studentexamen

Procentuell andel som: tycket mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

J azz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera-

musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

16,4 32,5 30,0 15,2 6,0 23,8 28,4 30,7 1 1 ,3 5,8

4,4 19,

34,8 27,0 14,1 14,0 24,5 28,8 20,6 12,0 19,2 28,7 21,9 14,5 15,7 12,2 32,5 33,4 15,1 6,7 26,2 38,3 23,7 7,8 4,0 37,3 31,9 20,5 6,5 3,7 40,4 36,3 16,3 6,0 1,0 16,8 25,8 38,4 11,9 7,1

100,1

2,38 2,7

100,0

2,53 4,1

100,0

1,73 0,31

99,9 2,08 1,2

100,0

2,21 1,2

99,9 2,29 1,8

100,0

2,75 6,6

v—lCO FHQO 0003

xo (*I—h

100,1

2,93 10,1

100,0

3,09 40,4

100,0

2,33 2,4

av antalet avgivna värdeomdömen. Studentexamen eller motsvarande

Tabell 4.32: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

cu ooeo Fä N:". __ 0.11... åå” ooo! :— NO m Goa N 2 1-1 cm .: oå LD cw - "L 0111 ha :: coca h a: Q R ur: så! vi 1-1 Jag & Ev. vw. cmqqa Ov— HQDQ o N h åå m=:— N o ] no 0 H H Er.-td ” om"; ”EN. 319109". "io. 'Gå: mq- woco o mer rx O'UE Hv NH o m 2 1-4 v-c Tål-2 Ewa - italiana så: cor—m 0 H oo w'cE ”"' o *” O H 1—1 &: ca.-( 595 lieman”. Eg xavio :: wo h r—l GGN?-l o I!) && H H U) .:: T,; co.-|

: ”."”. ”i.".cåa'iqq. & mo v—ttob :D Ho =D & N mol.-4 cw m 0 H Gu ' N sä m=. noen—'. "ao. 0: NO beem :: Nb > n.

E Neo NH 0 m O H H & hm E% 9.00. ”meandi 44: HN own-c o no nn =E HN mol.-c o in Z F! F! &

o

%% =D.—=O. namna. ww. g: sro mace :: nu” 5 ...g vm H :: h m x "! H

h

41% cava den. == se % .... :s "45 v-c _ :'S . | . o . u . . .7-1 . . . ox . . . .,_ .- .. . -- . N . . . 5552 .SE & .. . 0003 .00 E . . . man, . gg m. . s.. a: _:v _ 5955 .55 % åå . gäss-sä äs - "ämm :a” .fi-D .

'— :: =” ” Ähaä 'en» 3” ' =Etm> ZuoE ”'$ $ Ehn—t.. -:4r-4 E'G ' susse; === : Eeaooea %% ' nu.-1.423 H-o-l De'—' Z

Andelen intensiva redovisas i tabell 4.33 för samtliga elva musikformer. Denna tabell ger upphov till följande kommen- tarer.

1. Andelen intensiva är störst bland låg- utbildade för spelmansmusik, gammal dans— musik och andliga sånger.

2. Andelen intensiva är störst bland per- soner med medelhög utbildning för ope- rettmusik.

3. Andelen intensiva är störst bland stu- denter för jazzmusik, klassisk musik, nu- tida musik och visor.

4. För operamusik förekommer inga skillnader mellan utbildningskategorierna med avseende på andelen intensiva.

5. För popmusik och modern dansmusik är andelen intensiva minst bland studen— terna och lika stor i de båda övriga utbild- ningskategorierna.

6. De största skillnaderna med avseende på andelen intensiva mellan utbildnings— kategorierna finner man för gammal dans— musik och spelmansmusik.

7. Förutom operamusik är skillnaderna i detta avseende små även för nutida musik.

Intensitetsbalans

Intensitetsbalansen för de tre utbild— ningsk-ategonierna finner man redovisad i tabell 4.34. Denna rtabell ger upphov till följande kommentarer.

1. Klar positiv övervikt i samtliga ut- bildningskategorier råder för visor, ope— rettmusik och modern dansmusik.

2. Det finns inte någon musikform, där klar negativ övervikt råder i samtliga ut- bildningskategorier. Dock har nutida mu- wsik klar negativ övervikt i två men har nästan jämvikt bland studenter.

3. Spelmansmusik och andliga sånger har positiv övervikt i de lägsta utbildnings- kategorierna men har negativ övervikt bland studenterna. Speciellt är detta tydligt för spelmansmusik medan den negativa över- vikten är knapp för andliga sånger.

4. Popmusik har jämvikt eller nära jäm- vikt i de två lägsta utbildningskategorierna men negativ övervikt bland studenterna.

5. Jazzmusik och klassisk musik har ne- gativ övervikt bland personer utan vidareut- bildning men positiv överviekt bland övriga utbildningskategorier. Speciellt kl-ar är den- na positiva övervikt bland studenterna.

Utan utbildning utöver Med utbildning utöver Studentexamen eller folkskola folkskola motsvarande 1) gammal dansmusik. . 55 1) operettmusik ....... 41 1) visor & ballader. . . . 48 2) operettmusik ....... 38 visor & ballader ..... 41 2) klassisk musik ...... 45 3) andliga sånger ...... 36 3) popmusik .......... 35 3) jazzmusik .......... 32 4) popmusik .......... 34 4) modern dansmusik. . 34 4) operettmusik ....... 30 modern dansmusik. . 34 5) klassisk musik ...... 30 5) operamusik ......... 26 6) spelmansmusik ...... 32 gammal dansmusik. . 30 6) nutida musik ....... 23 7) visor & ballader ..... 31 7) operamusik ......... 26 7) popmusik .......... 22 8) operamusik ......... 27 8) andliga sånger ...... 24 8) modern dansmusik. . 19 9) jazzmusik ...... . . . . 20 9) jazzmusik .......... 22 andliga sånger ...... 19 nutida musik ....... 20 10) nutida musik ....... 19 10) spelmansmusik ...... 13 11) klassisk musik ...... 19 spelmansmusik ..... 19 11) gammal dansmusik. . 13

Tabell 4.34: Intensitetsbalans i skilda utbildningskategorier för elva slag av musik

Utan utbildning folkskola

1) gammal dansmusik 45,1

2) visor & ballader. . . 10,6 3) spelmansmusik . . . 8,4

Med utbildning utöver

1) visor & ballader. . . 40,4 2) operettmusik . . . . 10,1 3) modern dansmusik 7,9

Studentexamen eller motsvarande 1) operettmusik ..... oo 2) Visor & ballader. . . 79,7 3) klassisk musik . . . . 74,3

4) andliga sånger. . . . 5,7 4) gammal dansmusik 6,6 4) operamusik ....... 7,0 5) modern dansmusik 5,5 5) klassisk musik. . . . 4,1 5) jazzmusik ........ 4,5 6) operettmusik ..... 2,9 6) jazzmusik ........ 2,7 6) modern dansmusik 4,0 7) popmusik ........ 0,96 7) andliga sånger. . . . 2,4 7) gammal dansmusik 1,3 8) klassisk musik. . . . 0,64 8) spelmansmusik . . . 1,8 8) nutida musik ..... 0,93 9) jazzmusik ........ 0,40 9) operamusik ....... 1,2 9) andliga sånger. . . . 0,76 10) operamusik ....... 0,26 popmusik ........ 1,2 10) spelmansmusik . . . 0,31 11) nutida musik ..... 0,15 11) nutida musik ..... 0,31 11) popmusik ........ 0,21

6. Operamusik har negativ övervikt bland lågutbildade, tämligen god jämvikt bland personer med något högre utbildning och klar positiv övervikt bland studenter.

7. Gammal dansmusik har positiv över- vikt i de två lägsta utbildningskategorierna medan nära jämvikt råder bland studenter.

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan personer bosatta i städer av olika storlek samt på landsbygden

I ett föregående avsnitt har de musi- kaliska möjligheterna påståtts vara re- levanta för den musikaliska värdeorien- teringen. I ett avseende skall vi här be- lysa dessa möjligheter. Det är givet att det i stora städer finns avsevärt större tillgång på kvalificerad konstverksam- het och andra musikaliska evenemang än vad det i allmänhet finns i små stä- der och på landsbygden. I vilken ut- sträckning som detta kompenseras av annan musikalisk aktivitet på de mindre orterna skall behandlas i ett senare ka-

pitel. I varje fall är de musikaliska möj— ligheterna och den musikaliska miljön tämligen olikartad på skilda platser i landet, vilket skulle kunna sätta sina spår på de musikaliska värderingar som existerar under olika musikaliska be- tingelser. Radio och television tenderar att utjämna dessa skillnader genom att ge samma musikprogram i alla hem oav- sett var dessa är belägna men kan knap— past ensamma helt eliminera differen- serna.

Som ett första steg mot att studera de musikaliska möjligheternas inver- kan på musikvanorna skall vi här redo— göra för den eventuella förekomsten av olika musikaliska värderingar mellan personer bosatta i städer och orter av olika storlek. Har personer som bor i storstäder också andra åsikter om mu- sik och »olika musikformer än personer som är bosatta på landsbygden. Alla upptäckta skillnader kan dock inte

Tabell 4.35: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Storstäder (över 100 000 inv.)

Gammal Modern dans- dans— musik musik

Jazz- Klassisk Nutida Opera— musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett— Visor och Andliga

POPmuSik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 13,0 20,7 6,4 15,7 15,2 17,4 38,2 26,8 42,9 39,0 17,4 tycker ganska bra om. . . . 29,8 29,7 18,8 25,6 25,9 36,2 35,0 41,2 30,2 36,7 29,5 tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32,2 28,7 34,4 26,7 23,1 28,7 18,1 22,5 15,2 17,1 33,6 tycker ganska illa om. 15,6 14,5 25,6 21,0 19,0 11,4 5,9 7,2 7,8 5,0 11,7 tycker mycket illa om. . . . 9,5 6,3 14,7 10,9 16,9 6,3 2,8 2,3 3,9 2,2 7,8

Summa % 100,1 99,9 99,9 99,9 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Popularitetspoäng . . . . . . . 2,21 2,44 1,77 2,14 2,03 2,47 3,00 2,83 3,01 3,05 2,37 Intensitetsbalans . . . . . . . . 1,4 3,3 0,44 1,4 0,90 2,8 13,6 11,7 11,0 17,8 2,2

' N. . . 593 595 588 595 596 598 602 597 600 602 602

Tabell 4.36: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer 30 000—100 000 inv.

Gammal Modern dans- dans- musik musik

J azz— Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans musik

Operett Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 11,6 19,3 4,5 12,7 15,7 20,2 42,2 31,0 42,1 35,2 25,2 tycker ganska bra om. . . . 29,0 27,3 19,2 23,9 25,4 37,6 35,3 32,6 28,4 40,3 31,8 tycker varken bra eller illa

om 33,9 28,9 31,4 27,7 21,1 28,1 1 6 tycker ganska illa om . . . . 15,3 17,2 28,1 19,9 18,0 10,3 9 5,9 7,7 7,2 7,0 tycker mycket illa om. . . . 10,2 7,3 16,8 15,8 19,8 3,8 ,0 6,5 5,0 1,8 7,0

0 1 1

5 24,0 16,8 15,4 29,0

4

2 . _ Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100, 100,0 100,0 99,9 100,0

3 1

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,16 2,34 1,67 1,98 1,99 2,60 , 1 2,7 2,95 3,00 2,61 Intensitetsbalans . . . . . . . . 1,1 2,6 0,27 0,80 0,79 5,3 2 ,

4,8 8,4 19,6 3,6 453 455 455 455 452 453 454 454

ale '. *: 'rocenue

ane av s t a värdeom men sant popu ari e spoäng oc ”intensitetsba ans för 6 va 3 agan musz . ' '- av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer 10 000—30 000 inv.

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera- musik

Pop— musik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

9,2 29,

37,1 15,4 9,2 13,7 21,0 36,2 20,5 8,7

6,7 15,5

30,5 26,9 20,5 16,9 30,5 24,1 14,9 13,7 44,1 34,4 14,4 4,9 2,3 28,4 30,3 22,3 12,6 6,4

100,0

2,14 1,0

384

100,1

2,10 1,6

385

100,1

1,61 0,33

383

100,1

2,22 1,2

383

100,1

3,13 19,2

392

1 00,0

2,62 4,4

387

100,1

2,94 33,8

387

Tabell 4.38: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbatans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer/köpingar 3 000—10 000 inv.

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng . . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera- musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

10,1 28,0

30,2 20,0 11,6

8,4 31,5

35,0 14,5 10,6

2,8 14,2

41,1 23,8 18,1 17,9 31,2 23,1 13,8 14,0 20,6 40,4 25,7 9,1 4,1 34,0 39,2 16,0 7,8 3,0 32,2 39,0 18,7 8,0 2,0 27,4 30,4 31,1 5,8 5,2

99,9 2,05 0,87

100,0

2,13 0,79

100,0

1,60 0,15

266 267

100,0

2,25 1,3

99,9 2,64 5,0

100,0

2,93 11,3

99,9 2,91 16,1

99,9 2,69 5,3

Tabell 4.39: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Landskommuner över 3 000 inv.

Gammal Modern dans- dans- musik musik

.lazz— Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett— Visor och Andliga

Popmu51k musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 6,5 9,6 1,6 4,3 16,8 23,5 51,1 24,2 16,1 25,7 37,2 tycker ganska bra om. . . . 23 1 22,0 13, 14, 27,7 41,6 31,5 32,0 24,4 41,7 31,1 tycker varken bra eller illa om 3 9 23,1 tycker ganska illa om . . . . 1 8 4,5 tycker mycket illa om. . . . 17,4 12,4 16,8 22,7 19,7 3,7 2,4 7,6 13,5 ,9 4,0

0 7 6

37,0 39,2 27,5 18,7 20,9 10,7 22,6 28,7 21,

6 3

1 Summa % 99,9 99,9 100,0 99,9 100,0 100,0 1 00,0 99,9 100,0 100, 99,9 2

6

4 3 8,6 18,9 29,2 31,4 17,1 5,3 4,3 13,5 17,3

* Popularitetspoäug. . . . . . . 1,83 1,98 1,54 1,46 2,05 2,86 3,25 2,52 2,12 , 8 2,93 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,37 0,77 0,10 0,19 0,85 7,7 21,3 3,2 1,2 9,3

N. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 557 554 547 553 556 558 565 556 554 556 561

Tabell 4.40: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer/köpingar/landskommuner under 3 000 inv.

Gammal Modern dans- dans- musik musik

J azz- Klassisk Nutida Opera— musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 6 1 7,2 2 4,1 14,9 34,8 63,2 28,5 21,4 28,3 33,7 tycker ganska bra om. . . . 26,0 24,6 1 ,2 15,6 29,9 39,3 21,3 35,9 27,2 48,0 35,5 tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41,0 35,7 36,3 33,5 28,3 18,8 12,3 21,4 25,2 16,1 22,5 tycker ganska illa om. . . . 13,3 21,3 33,7 23,0 10,9 4,8 2,3 10,9 14,3 5,2 6,0 tycker mycket illa om. .. . 13,5 11,2 15,6 23,7 16,0 2,3 0,8 3,3 11.9 2.4 2,3

Summa % 99,9 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 _ 100,0 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 1,98 1,95 1,53 1,54 2,17 2,99 3,44 2,75 2,32 2,95 2,92 Intensitetsbalans . . 0,17 0,93 15,1 79,0 8,6 1,3 11,8 14,7 250 254 256 259 252 253 255 256

omedelbart skyllas på den geografiska bakgrunden. Man får inte glömma att befolkningens sammansättning skiljer sig åt på olika håll och i olika kommun- typer. Till att börja med arbetar vi med sex olika ortsstorlekar: 1) Storstäder dvs städer med mera än 100000 inv, vilket innebär Stockholm, Göteborg och Malmö inklusive förstäder och föror— ter, 2) städer med mellan 30000 och 100000 inv, 3) städer och köpingar med mellan 10000 och 30000 inv, 4) städer och köpingar med mellan 3000 och 10 000 inv, 5) landskommuner med mera än 3000 inv och 6) städer, kö- pingar och landskommuner med mindre än 3 000 inv.

Tabellerna 435—4.40 behandlar de musikaliska värderingarna bland he- folkningen i dessa storleksklasser.

I tabell 4.41 sammanfattas populari- tetspoängen för de olika musikformerna och rangordnas för varje orts'storleks- klass. Med utgångspunkt från denna

sammanfattning kan'följande allmänna kommentar göras.

1. I jämförelse med skillnaderna mellan åldersklasser, mellan sociala klasser och mellan olika utbildningskategorier är skill— naderna mellan de olika storleksklasserna förhållandevis små.

Om man jämför de två ytterligheterna storstäder och småorter eller småkom- muner uppträder dock vissa markanta skillnader.

2. I storstäder är visor, operettmusik och gammal dansmusik de mest populära mu- sikformerna, på småorter är gammal dans- musik i särklass mest populär åtföljd av spelmansmusik, visor och andliga sånger.

3. I storstäderna är det endast nutida musik, som får en klart övervägande ne— gativ värdering medan popmusik befinner sig i tämligen god jämvikt mellan positiva och negativa värderingar. På småorter är nutida musik och operamusik klart över- vägande negativt värderade men även klas- sisk musik och jazzmusik är aningen över- vägande negativt värderade, dock mycket knappt.

4. En klart mera positiv värdering i stor-

Tabell 4.41: Genomsnittlig popularitetspoäng fär elva slag av musik bland befolkningen i sex olika ortsstorleksklasser

Städer över 100 000 inv. Städer 30 000—100 000 inv. Städer/köpingar 10 000— 30 000 inv.

1) visor och ballader. 3,05 1) gammal dansmusik 3,11 1) gammal dansmusik 3,13 2) operettmusik ..... 3,01 2) visor och ballader. 3,00 2) visor och ballader. 2,94 3) gammal dansmusik 3,00 3) operettmusik ..... 2,95 3) modern dansmusik 2,79 4) modern dansmusik 2,83 4) modern dansmusik 2,76 4) spelmansmusik . . . 2,64 5) spelmansmusik . . . 2,47 5) andliga sånger ..... 2,61 5) operettmusik ..... 2,62 6) klassisk musik. . . . 2,44 6) spelmansmusik . . . 2,60 6) andliga sånger. . . . 2,52 '7) andliga sånger. . . . 2,37 7) klassisk musik. . . . 2,34 7) popmusik ........ 2,22 8) jazzmusik ........ 2,21 8) jazzmusik ........ 2,16 8) jazzmusik ........ 2,14 9) operamusik ....... 2,14 9) popmusik ........ 1,99 9) klassisk musik. . . . 2,10 10) popmusik ........ 2,03 10) operamusik ....... 1,98 10) operamusik ....... 1,61 11) nutida musik ..... 1,77 11) nutida musik ..... 1,67 11) nutida musik ..... 1,57 Städer/köpingar 3 000— Landskommuner över 3 000 Städer/köpingar/landskom- 10 000 inv. inv. muner under 3 000 inv. 1) gammal dansmusik 3,17 1) gammal dansmusik 3,25 1) gammal dansmusik 3,44 2) modern dansmusik 2,93 2) andliga sånger. . . . 2,93 2) spelmansmusik. . . . 2,99 3) visor och ballader. 2,91 3) spelmansmusik . . . 2,86 3) visor och ballader. 2,95 4) andliga sånger. . . . 2,69 4) visor och ballader. 2,78 4) andliga sånger. . . . 2,92 5) spelmansmusik . . . 2,64 5) modern dansmusik 2,52 5) modern dansmusik 2,75 6) operettmusik ..... 2,60 6) operettmusik ...... 2,12 6) operettmusik ..... 2,32 7) popmusik ........ 2,25 7) popmusik ........ 2,05 7) popmusik ........ 2,17 8) klassisk musik. . . . 2,13 8) klassisk musik. . . . 1,98 8) jazzmusik ........ 1,98 9) jazzmusik ........ 2,05 9) jazzmusik ........ 1,83 9) klassisk musik . . . . 1,95 10) operamusik ....... 1,70 10) nutida musik ..... 1,54 10) operamusik ....... 1,54 11) nutida musik ..... 1,60 11) operamusik ....... 1,46 11) nutida musik ..... 1,53

städer än på småorter uppvisas för operett- mu'sik, klassisk musik och operamusik, i viss mån mera positiv värdering i storstä- der finner man för jazzmusik och nutida musik.

5. En klart mera positiv värdering på småorter än i storstäder finner man för gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger, en svagare markerad sådan för popmusik. En jämförelse mellan tätorter ——- stä- der och köpingar — och landskommu- ner i samma storleksklass ger följande resultat. Jämförelsen avser städer/kö- pingar med 3 000—10 000 invånare och landskommuner över 3 000, där majori- teten befinner sig i detta storleksinter- vall.

6. I tätorterna är gammal dansmusik mest populär med modern dansmusik och visor därefter, i landskommuner är i än högre grad gammal dansmusik mest populär åt- följd av andliga sånger och spelmansmu— sik.

7. I tätorterna är operamusik och nutida musik klart övervägande negativt värdera- de, i landskommunerna är dessutom jazz- musik och med ytterst knapp marginal klas- sisk musik negativt värderade.

8. En klart mera positiv värdering i tätorter än i landskommuner finner man för modern dansmusik och operettmusik. En något mera positiv för visor, popmusik, klassisk musik, jazzmusik och operamusik.

9. Befolkningen i landskommuner är inte klart markerat mera positiv till någon mu- sikform än befolkningen i tätorter av mot- svarande storlek. I första hand kunde spel- mansmusik och andliga sånger nämnas men differenserna är inte särskilt stora.

I nedanstående sammanfattning kom- menteras skillnaderna mellan olika stor- leksklasser med avseende på i tur och ordning var och en av de uppräknade musikformerna.

10. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till jazzmusik än befolk- ningen på mindre orter. Denna tendens är inte särskilt påtaglig. Mest negativ är man faktisk i landskommuner över 3000 in— vånare. 11. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till klassisk musik än be- folkningen på mindre orter. Denna tendens

är något mera påtaglig än för jazzmusik. I varje fall skiljer sig städer över 80000 inv från landskommuner och de allra minsta tätorterna.

12. Befolkningen i städer över 30000 in— vånare är något mera positivt inställd till nutida musik än befolkningen på övriga arter. Några anmärkningsvärda skillnader mellan olika storleksklasser under 30 000 invånare kan knappast uppmärksammas. 13. Inställningen till operamusik är mest positiv bland befolkningen i storstäder, i övrigt är den övervägande negativ. Befolk- ningen i landskommuner och småorter är mest negativ till operamusik. 14. Inställningen till popmusik tycks vara mest positiv i medelstora städer, mest ne- gativ i storstäder och på landsbygden. Skill- naderna med avseende på inställningen till popmusik är dock inte särskilt stora. 15. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till spelmansmusik än be— folkningen på större orter. Denna tendens är tämligen påtaglig. 16. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till gammal dansmusik än befolkningen på större orter. Även denna tendens är tämligen påtaglig. 17. Det finns inga påtagliga skillnader mellan olika storleksklasser med avseende på inställningen till modern dansmusik. Möjligen är man i städerna aningen mera positiva än på landsbygden. 18. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till operettmusik än be- folkningen på mindre orter. Denna tendens är tydlig med undantag av att landskom- muner över 3000 invånare uppvisar den mest negativa befolkningen. 19. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till visor och ballader än befolkningen på mindre orter. Denna ten- dens är inte särskilt påtaglig och även här gäller undantaget att landskommuner över 3 000 invånare har den mest negativa be- folkningen. 20. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till andliga sånger än be- folkningen på större orter. Mest avvikande är storstäder i negativ riktning samt lands- kommuner och småorter i positiv riktning. Tendensen kan inte återfinnas för städer i storleksklassen 10 000—100 000 invånare.

Andelen intensiva

I enlighet med tidigare redovisade data kommer även andelen intensiva inför

de elva olika musikformerna att pre- senteras för skilda ortstorlekar. Som in- tensiv har tidigare betecknats person, som anger extremt positiv eller extremt negativ värdering av given musikform. Resultaten kan utläsas av tabellerna 435—4.40 men har sammanfattats i ta- bell 4.42, där dock begränsning har skett till storstäder, medelstora städer (10 000 ——30 000 inv) och småorter (mindre än 3 000 inv). I sammandrag kan följande information hämtas från denna tabell:

1. Med avseende på andelen intensiva på— minner medelstora städer mera om stor- städer än om småorter. Skillnaderna mellan storstäder och medelstora städer är för- hållandevis små medan småorterna avviker.

2. Mer än 40 % intensiva värderingar har endast gammal dansmusik i samtliga tre jämförda ortsstorlekar.

3. I storstäder har dessutom operettmusik och visor över 40 % intensiva värderingar.

4. I medelstora städer och på småorter har ingen musikform utom gammal dans— musik mer än 40 % intensiva värderingar.

5. Övervägande ringa intresse eller enga— gemang röner genomgående nutida musik och jazzmusik på alla slag av orter.

6. Andelen intensiva värderingar är stör— re i storstäder än på övriga orter för ope- rettmusik, visor, klassisk musik och jazz- musik.

7. Andelen intensiva värderingar är klart större på småorter än i städer för gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger.

8. För popmusik, modern dansmusik, ope- ramusik och nutida musik är andelen in- tensiva värderingar ungefär lika stor i stor- städer, medelstora städer och på småorter.

I tabell 4.43 redovisas intesitetsbalan- sen — kvoten mellan andelen »tycker mycket bra om» och andelen »tycker mycket illa om» — för elva slag av mu- sik och med särhållande av storstäder, medelst—ora städer och småorter. Tabel- len visar bl a följande:

1. Klart positiv intensitetsbalans före- ligger för gammal dansmusik, visor och mo- dern dansmusik i samtliga ortsstorleks— klasser.

2. Klart positiv intensitetsbalans råder även i storstäder och medelstora städer för operettmusik medan den på småorter -i detta fall är mera knapp.

3. Klart p0sitiv intensitetsbalans före- ligger på småorter för spelmansmusik och andliga sånger medan den i städer är något mindre klar, minst i storstäder.

4. Klassisk musik har positiv intensitets- balans i storstäder och nära jämvikt i me— delstora städer, medan övervikten är nega— tiv på småorter, för denna form av musik.

5. Nära jämvikt råder i samtliga typer av orter för popmusik.

6. Nära jämvikt råder även i storstäder och medelstora städer för jazzmusik, som har klart negativ intensitetsbalans på små- orter.

7. Jämvikt råder för operamusik endast i storstäder medan de andra orterna har över- vägande negativ intensitetsbalans.

8. Nutida musik har negativ övervikt i samtliga jämförda ortstyper.

Popmusik kan betraktas som en om- stridd musikform i såväl storstäder, me— delstora städer som på småorter. Ge- nomgående finner man att jämvikt eller

Tabell 4.42: Procentuell andel intensiva bland befolkningen i tre skilda ortsstorleks—

klasser.

Storstäder Medelstora städer Småorter/småkommuner 1) operettmusik ....... 47 1) gammal dansmusik. . 46 1) gammal dansmusik. . 64 2) gammal dansmusik. . 41 2) operettmusik ....... 35 2) spelmansmusik ..... 37 Visor och ballader. . . 41 visor och ballader. . . 35 3) andliga sånger ...... 36 4) popmusik .......... 32 4) modern dansmusik . . 32 4) operettmusik ....... 33 5) modern dansmusik. . 29 5) popmusik .......... 31 5) modern dansmusik . . 32 6) klassisk musik ...... 27 6) andliga sånger ...... 30 6) popmusik .......... 31 operamusik ......... 27 7) spelmansmusik ..... 28 visor och ballader. . . 31 , 8) andliga sånger ...... 25 8) operamusik ......... 27 8) operamusik. . ....... 28 " 9) spelmansmusik ..... 24 9) klassisk musik ...... 22 9) jazzmusik .......... 20 10) jazzmusik .......... 23 10) nutida musik ....... 20 10) nutida musik ....... 19 11) nutida musik ....... 21 11) jazzmusik .......... 18 11) klassisk musik ...... 18

Tabell 4.43 : Intensitetsbalans bland befolkningen i tre skilda ortsstorleksklasser.

Storstäder 1) visor och ballader. 17,8 2) gammal dansmusik 13,6 3) modem dansmusik 11,7 4) operettmusik ..... 11,0 5) klassisk musik. . . . 3,3

M edelstora städer

1) visor och ballader. 33,8 2) gammal dansmusik 19,2

3) spelmansmusik . . . modern dansmusik 5) operettmusik ...... 6) andliga sånger. . . .

Småorter/småkommuner 1) gammal dansmusik 79,0 2) spelmansmusik . .. 15,1 3) andliga sånger. . . . 14,7 4) visor och ballader. 11,8 5) modern dansmusik 8,6 6) operettmusik ..... 1,8

6) spelmansmusik . . . 2,8 7) andliga sånger. . . . 2,2 8) jazzmusik........ 1,4 operamusik ....... 1,4 10) popmusik ........ 0,90 11) nutida musik ..... 0,44

nästan jämvikt råder samtidigt som an- delen intensiva är relativt hög för den- na -form av musik. Annars är det så gott som regel att jämvikt eller negativ över— vikt i intensitetsbalans förknippas med tämligen liten andel intensiva.

Inställning till olika slag av musik-_ skillna- der mellan befolkningen i olika delar av landet Den sista fråga som skall belysas är hur olika delar av Sverige skiljer sig åt med avseende på inställningen till olika slag av musik. Någon detaljerad redovisning för varje enskilt län är inte möjlig, eftersom urvalsförfarandet knappast tillåter så små jämförelseen- heter. En grov indelning av vårt land i fem geografiskt skilda områden kan dock fånga upp eventuella skillna- der mellan de olika landsändarna, vil- ket får anses tillfredsställande som ett första steg. De fem olika jämförda områdena är 1) Nedre Sydsverige om— fattande Jönköpings län (F), Krono- bergs län (G), Kalmar län (H), Gotlands län (I), Blekinge län (K), Kristianstads län (L), Malmöhus län (M) och Hal- lands län (N), 2) övre Sydsverige om- fattande Östergötlands län (E), Göte- borgs och Bohus län (0), Älvsborgs län (P) och Skaraborgs län (R), 3) Stor— stockholm (Stockholms stad samt för— städer ur Stockholms län), 4) Mellan- sverige utom Storstockholm omfattande Stockholms län utom förstäder till

7) klassisk musik . . . . 8) popmusik. 9) jazzmusik ........ 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

7) popmusik ........ 0,93 8) klassisk musik. . . . 0,64 9) jazzmusik ........ 0,45 10) nutida musik ..... 0,21 11) operamusik ....... 0,17

0,33 0,14

Stockholm (B), Uppsala län (C), Sö- dermanlands län (D), Värmlands län (S), örebro län (T), Västmanlands län (U), Kopparbergs län (W) samt Gävle- borgs län (X), 5) Norrland utom Gävle- borgs län, vilket omfattar Västernorr— lands län (Y), Jämtlands län (Z), Väs- terbottens län (AC) och Norrbottens län (BD).

Eventuella skillnader i musikalisk in- ställning mellan befolkningen i dessa fem områden kan förklaras på olika sätt. Man kan söka orsaken i sedan länge grundlagda olikheter i musikalisk uppfattning utgörande rester av äldre tiders folkliga musikkultur, som tagit sig olika uttryck på olika håll i landet. En annan förklaring går tillbaka på skillnader i möjligheter för musikkon— sumtion och olikartad musikalisk miljö i olika delar av landet. Norrland kanske skiljer sig från övriga delar av landet i detta avseende, vilket även kan prägla inställningentill musik ocholika slag av musik. Man får till sist komma ihåg att den sociala strukturen är olika i oli- ka delar av landet. Åtminstone delvis kommer skillnader i musikalisk inställ- ning mellan olika landsändar att vara en följd av befolkningens olika sam- mansättning med avseende på sådana faktorer som socialgrupp, utbildnings- nivå och ålder.

Att dessa faktorer påverkar inställ— ningen till musik har vi redan funnit i tidigare avsnitt.

I detta avsnitt kommer endast befolk- ningens musikaliska värderingar i de olika landsändarna att redovisas. Or- sakerna till eventuella olikheter behand— las ej här. Tabellerna 4.44—4.48 presen- terar fördelningen av värdeomdömen om elva slag av musik samt populari- tetspoäng och intensitetsbalan's med sär- hållande av de fem olika geografiska områdena.

I tabell 4.49 på sidan 66 samman- fattas de olika musikformernas popula- ritetspoäng för de olika områdena. I sammandrag visar denna tabell föl- jande:

]. Jazzmusik är mest populärt i Stockholm och övriga Mellansverige, minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norrland. Med un- dantag av Stockholmsområdet är skillna- derna dock inte särskilt stora i olika delar av landet.

2. Klassisk musik är klart mest populärt i Stockholmsområdet och minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norrland. Skill- naderna mellan olika landsändar är större i fråga om klassisk musik än för jazzmusik.

3. Inställningen till nutida musik är minst negativ i Stockholm men i övrigt föreligger inga nämnvärda skillnader mel- lan olika landsändar.

4. Stockholmare är mest positiva till operamusik medan norrlänningarna är mest negativa. Även .i Nedre Sydsverige är man mera negativt inställd till operamusik än i landet som helhet.

5. Det föreligger i stort sett inga skill- nader mellan olika landsändar med avseen- de på inställningen till popmusik.

6. Spelmansmusik är mest populärt i Mellansverige utom Stockholm och Nedre Sydsverige. I Stockholm är man något me- ra negativt inställd till spelmansmusik än i landet i övrigt.

7. Gammal dansmusik är aningen mera populärt i Nedre Sydsverige och i Mellan— sverige, mindre populärt i Stockholm än i landet i övrigt.

8. Skillnaderna mellan olika landsändar med avseende på inställningen till modern dansmusik är obetydliga. Möjligen är man något mera negativ i Norrland än i landet i övrigt.

9. Operettmusik är klart mest populärt i

sånger

"LG.". coca-n N

w NJ :: 't: ::

(C

.:

vä O'U ”'å'-CL c?. pg accis» N o... MHN a n .25 =.: >.:

..L

är! _- "&”qu ä;; aom vas-mao o N & NN ca.-— :: m OE .— u:: ::

ååå *".O. "201010. 'Gå; ooo Debt!) o oo O'UE mm F! 0 v 2 H co 'Ei Eta-"ä =D.—. malte. 55= sa om" 8 s Sue ' n :o I 2 två vac. linne.

5: och omsi— o 0 —E Nm :: LO & H =D w

Popmusik 1 6,1 28,9

23,3 14,5 17,2

musik 7,2 18,3

Opera-

28, 28,1 18,4

av antalet avgivna värdeomdömen. Nedre Sydsverige (= län: F, G, H, I, K, L, M, N)

musik

38,6 27,8 15,4

11,0 23,6

Klassisk Nutida musik

35,4 18,9 11,1

7,5 24,3

Jazz- musik

36,9 19,3 12,0

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . .

Tabell 4.44. Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitelsbalans för elva slag av musik. Procent

tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om. .. .

100,0 656

2,12 0,94

100,0 652

1,68 0,39

100,0 649

1,62 0,18

100,0 646

2,04 0,99

1 00,0 650

1,96 0,63

100,0 650

Summa %

Intensitetsbalans . . . . . . . .

Popularitetspoäng. . . . . . .

Tabell 4.45: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

av antalet avgivna värdeomdömen. Övre Sydsverige ( = län: E, 0, P, R)

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

Gammal Modern dans- dans- musik musik

J azz- Klassisk Nutida Operett musik musik musik musik

Spelmans—

Popmusxk musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

9,8 15,6 4,1 9,2 16,1 19,4 41,3 26,5 26,3 25,1 15,4 17,9 28,9 39,7 34,9 38,2

35,5 32,5 36,9 32,3 23,3 27,2 17,9 22,9 17,1 17,5 25,8 24,1 14,5 7,9 2,9 8,5 11,3 9,3 17,8 16,5 17,2 5,9 3,0 4,0 33,6 39,6 19,6 5,1 2,1 28,1 30,8 30,1 4,6 6,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,0 100,1

2,06 2,20 1,62 1,79 2,11 2,59 3,09 2,75 0,87 1 ,7 0,23 0,56 0,94 3,3 13,8 6,6

478 481 477 478 478 483 484 480

100,0

2,73 4,5

479

100,0

2,98 16,0

482

99,9 2,70 4,5

484

Tabell 4.46: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

av antalet avgivna värdeomdömen. Stockholm med förstäder

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng . Intensitetsbalans. . . . . . . .

Gammal Modem dans— dans- musik musik

J azz- Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans-

Popmumk musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

14,6 22,1 6,1 16,4 16,7 17,6 38,2 26,4 30,7 31,6 18,5 26,1 26,8 35,5 36,4 41,3 31,4 29,2 36,9 25,9 21,7 29,5 16,4 2 12,5 12,3 24,3 20,0 18,3 12,1 6,1 10,8 4,8 14,3 11,5 16,5 5,4 2,8 42,2 29,2

16,5 7,6 4,4 38,4 38,4 17,4 4,1 1,8 16,6 30,6 32,0 13,1 7,7

2,26 2,54 1,78 2,16 2,09 2,48 3,01 1,4 4,6 0,43 1,4 1,0 3,3 13,6

393 392 390 394 . 395 395 398 396

1 7 2

100,0 100,0 100,1 99,9 100,0 100,1 99,9 100, 2

9

99,9 2,97 9,6

100,1

3,08 21,3

100,0

2,35 2,2

Mellansverige utom Stockholm (= län: B, C, D, S, T, U, W, X)

pop ari e spoangöfli intensiteisua ans nr 8 va. I : , I | av antalet avgivna värdeomdönem.

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera- musik

Popmusik

Spelmans— musik

Gammal dans— musik

Modern dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

9,3 31,5

33,8 14,3 11,1 13,9 24,5 . 33,4 18,9 9,3

3,9 14,8

33,1 31,2 17,0

8,1 19,3

31,3 22,4 18,9 14,6 28,3 23,6 16,4 17,1 26,5 39,4 23,6 7,4 3,2 27,2 35,0 24,1 8,3 5,4 32,4 26,9 19,6 13,1 8,0 34,8 42,6 15,2 5,3 2,0 27,5 32,0 29,3 5,6 5,5

100,0

2,14 0,84

675

1 00,0

2,15 1,5

671

100,0

1,57 0,23

671

100,0

1,75 0,43

672

100,0

2,07 0,85

675

100,1

2,79 8,3

682

100,0

2,70 5,0

673

100,0

2,63 4,1

677

99,9 3,03 17,4

677

99,9 2,70 5,0

682

Tabell 4.48: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Norrland utom Gävleborgs län (= län: Y, Z, AC, BD)

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om. .. .

Summa %

Popularitetspoäng . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

Jazz- musik

Klassisk

musik

Nutida

musik

Opera- musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

Operett— musik

Visor och ballader

Andliga sånger

9,7 28,0

33,2 19,1 10,0 19,4 24,3 20,9 15,2 20,3 20,0 43,2 24,6 8,9 3,3 43,3 33,0 18,3 3,4 2,0 29,4 31,4 19,9 12,1 7,3 18,0 29,2 26,2 15,1 11,5 28,4 39,5 22,4 6,6 3,0

31 ,0 32,4

26,0 5,0 5,5

100,0

2,08 0,97

100,1

2,07 0,96

100,0

2,68 6,1

100,0

3,12 21,7

100,1

2,64 4,0

100,0

2,27 1,6

99,9 2,84 9,5

99,9 2,79 5,6

Stockholm och klart minst populärt i Norr— land.

10. Visor och ballader är mest populärt i Stockho-lm och övriga Mellansverige, minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norr- land. 11. Stockholmsborna är mera negativa till andliga sånger än landet i övrigt, norr— länningarna är något mera positiva.

Med undantag av Stockholmsområdet är skillnaderna i inställning till olika slag av musik mellan olika landsändar inte särskilt uppseendeväckande. Stock- holmarnas musikaliska inställning är mycket lika de övriga storstädernas. In- tressanta är de likheter som man klart funnit i musikaliska värderingar mellan det sydligaste jämförelseområdet (Nedre Sydsverige) och det nordligaste (Norr- land utom Gävleborgs län). Dessa båda geografiska områden är ju i andra av- seenden mycket olikartade. Är det möj- ligen avståndet till musikcentrat Stock- holm, som bidrar till denna likhet? Lik- heterna mellan Norrland och Sydsverige och skillnaderna mellan dessa å ena si— dan och Stockholm å den andra är ju

mest påtagliga för klassisk musik och operamusik samt i någon mån även för jazzmusik.

Vi har i detta avsnitt funnit att Stock- holm skiljer sig från det övriga landet med avseende på musikalisk inställning. Vi har också i föregående avsnitt fun- nit att storstädernas befolkning har and- ra musikaliska värderingar än den öv- riga befolkningen.

Andelen intensiva

Den procentuella andelen, som avger extrema värderingar av skilda musik- former framgår av tabellerna 4.44—4.48 men har för Nedre Sydsverige, Mellan- sverige utom Stockholm och Norrland utom Gävleborgs län sammanfattats i tabell 4.50. Musikformer med liten an- del extrema värderingar anses vara så- dana inför vilka likgiltigheten är stor.

1. Den minsta likgiltigheten uttryckes för gammal dansmusik, som har omkring 50 % extrema värderingar i samtliga jämförda landsändar.

2. I Mellansverige har dessutom operett— musik 40 % extrema värderingar.

Tabell 4.49: Genomsnittlig popularitetspoäng för elva slag av musik bland befolkningen

Nedre Sydsverige

i fem olika delar av landet Övre Sydsverige llfellansverige utom Stockholm

1) gammal dansmusik 3,24 1) gammal dansmusik 3,09 1) gammal dansmusik 3,23 2) modern dansmusik 2,80 2) visor och ballader. 2,98 2) visor och ballader. 3,03 3) visor och ballader. 2,79 3) modern dansmusik 2,75 3) spelmansmusik . . . 2,79 4) spelmansmusik . . . 2,76 4) operettmusik ..... 2,73 4) modern dansmusik 2,70 5) andliga sånger. . . . 2,69 5) andliga sånger. . . . 2,70 andliga sånger. . . . 2,70 6) operettmusik ..... 2,52 6) spelmansmusik . .. 2,59 6) operettmusik ..... 2,63 7) popmusik ........ 2,12 7) klassisk musik. . . . 2,20 7) klassisk musik. . . . 2,15 8) klassisk musik. . . . 2,04 8) popmusik ........ 2,11 8) jazzmusik ........ 2,14 9) jazzmusik ........ 1,96 9) jazzmusik ........ 2,06 9) popmusik ........ 2,07 10) operamusik ....... 1,68 10) operamusik ....... 1,79 10) operamusik. .. . . . . 1,75 11) nutida musik ..... 1,62 11) nutida musik ..... 1,62 11) nutida musik ..... 1,57 Stockholm Norrland utom Gävleborg HELA LANDE T 1) visor och ballader. 3,08 1) gammal dansmusik 3,12 1) gammal dansmusik 3,16 2) gammal dansmusik 3,01 2) visor och ballader. 2,84 2) visor och ballader. 2,94 3) operettmusik ..... 2,97 3) andliga sånger. . . . 2,79 3) modern dansmusik 2,75 4) modern dansmusik 2,81 4) spelmansmusik 2,68 4) spelmansmusik . . . 2,68 5) klassisk musik. . . . 2,54 5) modern dansmusik 2,64 5) andliga sånger. . . . 2,65 6) spelmansmusik . . . 2,48 6) operettmusik ..... 2,27 6) operettmusik ..... 2,63 7) andliga sånger. . . . 2,35 7) klassisk musik. . . . 2.08 7) klassisk musik. . . . 2,18 8) jazzmusik ........ 2,26 8) popmusik ........ 2,07 8) popmusik ........ 2,09 9) operamusik ....... 2,16 9) jazzmusik ........ 1,90 9) jazzmusik ........ 2,07 10) popmusik ........ 2,09 10) nutida musik ..... 1,54 10) operamusik ....... 1,77 11) nutida musik ..... 1,78 11) operamusik ....... 1,49 11) nutida musik ..... 2,63

Nedre Sydsverige Tabell 4.50: Procentuell andel "intensiva bland befolkningen i tre olika delar av landet

Mellansverige utom Stockholm

Norrland utom Gävleborgs län

1) gammal dansmusik. . 53 1) gammal dansmusik. . 51 1) gammal dansmusik. . 45 2) operettmusik ....... 37 2) operettmusik ....... 40 2) popmusik .......... 40 3) modern dansmusik . . 36 3) visor och ballader. . . 37 3) modern dansmusik . . 37 4) andliga sånger ...... 35 4) andliga sånger ...... 33 andliga sånger ...... 37 5) popmusik .......... 33 modern dansmusik . . 33 5) visor och ballader . . . 31 spelmansmusik ..... 33 6) popmusik .......... 32 6) operettmusik ....... 30 7) visor och ballader. . . 32 7) spelmansmusik ..... 30 7) operamusik ......... 28 8) operamusik ......... 26 8) operamusik ......... 27 8) jazzmusik .......... 25 9) klassisk musik ...... 22 9) klassisk musik ...... 23 9) spelmansmusik ..... 23 10) jazzmusik .......... 20 10) nutida musik ....... 21 10) klassisk musik ...... 20 11) nutida musik ....... 11) jazzmusik .......... 20 11) nutida musik ....... 19

Nedre Sydsverige 1) gammal dansmusik 30,4

Tabell 4.51: Intensitetsbalans bland befolkningen i

Mellansverige utom Stockholm 1) gammal dansmusik 30,9

tre olika delar av landet

Norrland utom Gävleborgs län 1) gammal dansmusik 21,7

2) visor och ballader. 9,9 2) visor och ballader. 17,4 2) visor och ballader. 9,5

3) spelmansmusik . . . 6,5 3) spelmansmusik . . . 8,3 3) spelmansmusik . . . 6,1 4) modern dansmusik 5,8 4) modern dansmusik 5,0 4) andliga sånger. . . . 5,6

andliga sånger. . . . 5,8 andliga sånger. . . . 5,0 5) modern dansmusik 4,0

6) operettmusik ..... 3,3 6) operettmusik ..... 4,1 6) operettmusik. . . . . 1,6 7) klassisk musik. . . . 0,99 7) klassisk musik. . . . 1,5 7) klassisk musik. . . . 0,97 8) popmusik ........ 0,94 8) popmusik ........ 0,85 8) popmusik ........ 0,96 9) jazzmusik ........ 0,63 9) jazzmusik ........ 0,84 9) jazzmusik ........ 0,56 10) operamusik ....... 0,39 10) operamusik ....... 0,43 10) operamusik ....... 0,19 11) nutida musik ..... 0,18 11) nutida musik ..... 0,23 11) nutida musik ..... 0,10

3. I Norrland har popmusik 40 % extrema värderingar.

4. Största likgiltigheten uttryckes för nu- tida musik, klassisk musik och jazzmusik som har 25 % eller mindre andel extrema värderingar i samtliga tre jämförda om— råden.

5. I Norrland har även spelmansmusik mindre än 25 % extrema värderingar.

6. Norrland har mindre andel extrema värderingar än både Nedre Sydsverige och Mellansverige för gammal dansmusik, ope- rettmusik och spelmansmusik.

7. Norrland har större andel extrema vär- deringar än de båda övriga områdena för popmusik och jazzmusik.

8. Mellansverige skiljer sig från Norrland och Nedre Sydsverige i fråga om andelen extrema värderingar av visor, där andelen är större, och av modern dansmusik, där andelen är något mindre.

9. Andelen extrema värderingar av and- liga sånger, operamusik, klassisk musik och nutida musik är ungefär lika stor i samt— liga jämförda områden.

Intensitetsbalans

1. Klar positiv intensitetsbalans förelig- ger för gammal dansmusik, visor, spelmans- musik, modern dansmusik och andliga sång-

er i samtliga tre jämförda områden. Även för operettmusik är intensitetsbalansen ge- nomgående positiv men inte lika klart i Norrland som i de båda andra områdena.

2. För klassisk musik råder ungefär jämvikt i samtliga tre jämförda områden.

3. Även för popmusik råder i stort sett jämvikt med en svag förskjutning åt det negativa hållet i samtliga tre områden.

4. Jazzmusik har tämligen klar negativ övervikt i Nedre Sydsverige och i Norrland och en mera knapp sådan i Mellansverige.

5. Operamusik och nutida musik har över- vägande negativ intensitetsbalans i samt- liga tre jämförda områden.

Intensitetsbalansen för varje musik- form redovisas i tabell 4.50 för Nedre Sydsverige, Mellansverige utom Stock- holm, Norrland utom Gävleborgs län.

Skillnader i musikaliska värderingar — en sam-

manfauning

1 de tidigare avsnitten av denna avdel- ning har vi systematiskt belyst inställ- ningen till olika slag av musik och skillnader och överensstämmelser mel-

lan kategorier av individer. I detta av- snitt skall vi sammanfatta dessa resultat men därvid i första hand rikta in oss på de olikheter som råder. Som grund för denna redovisning kommer diffe- renser i genomsnittlig popularitets- poäng och i intensitetsbalans att före- ligga. I vissa fall kommer endast tyd- liga skillnader att betonas.

Kön

1. Kvinnor visar klart mera positiv in- ställning än män till andliga sånger, ope- rettmusik och operamusik.

2. Kvinnor har dessutom en något mera positiv inställning än män till klassisk mu- sik, visor, nutida musik och modern dans— musik.

3. Operamusik har negativ övervikt bland män men jämvikt bland kvinnor.

4. Klassisk musik har positiv övervikt bland kvinnor med jämvikt bland män.

Ålder

1. Ju högre ålder desto mera positiv inställ- ning till andliga sånger, spelmansmusik, klassisk musik, operamusik och gammal dansmusik.

1. a) Bland dessa musikformer är de äldsta (över 50 år) klart mera positiva än övriga (under 50 år) till andliga sånger och spelmansmusik.

1. b) De äldsta är dessutom klart mera positiva än de yngsta (under 30 år) till gammal dansmusik, operamusik och klas- sisk musik.

1. c) Bland dessa musikformer är också medelålders personer (30—50 är) klart me— ra positiva än de yngsta till andliga sånger. operamusik, klassisk musik och gammal dansmusik.

2. Ju lägre ålder desto mera positiv in- ställning till popmusik, modern dansmusik och jazzmusik.

2. a) De yngsta är klart mera positiva än övriga till samtliga tre slag av musik.

2. b) Medelålders personer är också klart mera positiva än de äldsta till samtliga tre slag av musik.

3. Personer över 30 år är klart mera po- sitivt inställda till operettmusik än per- soner under 30 år.

4. Det råder negativ övervikt bland de yngsta och positiv övervikt bland övriga för andliga sånger.

5. Det råder positiv övervikt iland de yngsta och negativ övervikt bland övriga för popmusik.

6. Det råder positiv övervikt bland de yngsta, jämvikt bland medelålders och ne- gativ övervikt bland de äldsta för jazz- musik.

7. Det råder jämvikt bland de yngsta och positiv övervikt bland övriga för klassisk musik.

8. Det råder jämvikt bland de äldsta och positiv övervikt bland övriga till modern dansmusik.

9. Det råder positiv övervikt bland de äldsta och jämvikt bland övriga till opera— musik.

Socialgrupp

1. Tjänstemän är mest positiva och ar- betare mest negativa till klassisk musik, nu— tida musik och operamusik.

1. a) Bland dessa musikformer är tjänste— män klart mera positiva än både arbetare och jordbrukare till klassisk musik och opc- ramusik.

2) Tjänstemän är mest positiva och jord- brukare mest negativa till jazzmusik, ope- rettmusik och visor.

2. a) Bland dessa musikformer är tjänste- män klart mera pusitiva än både arbetare och jordbrukare till jazzmusik och operett- musik.

2. b) Dessutom är arbetare klart mera positiva än jordbrukare till jazzmusik.

3. Jordbrukare är mest positiva och tjänstemän mest negativa till spelmans- musik och andliga sånger.

3. &) Jordbrukare är klart mera positiva än både arbetare och tjänstemän till and- liga sånger.

3. b) Dessutom är jordbrukare klart mera positiva än tjänstemän till spelmansmusik.

4. Både jordbrukare och arbetare är klart mera positiva än tjänstemän till gammal dansmusik.

5. Arbetare är mest positiva och jordbru- kare mest negativa till popmusik och mo- dern dansmusik.

5. a) Såväl arbetare som tjänstemän är klart mera positiva till dessa två slag av musik än jordbrukare.

6. Det råder positiv övervikt bland tjäns- temän och negativ övervikt bland övriga till jazzmusik och klassisk musik.

7. Det råder jämvikt bland tjänstemän men negativ övervikt bland övriga för ope- ramusik.

8. Det råder negativ övervikt bland jord-'- brukare men jämvikt bland övriga för popmusik.

9. Det råder jämvikt bland jordbrukare men positiv övervikt bland övriga för ope— rettmusik.

Utbildning

]. Ju högre utbildning, desto mera po- sitiv inställning till klassisk musik, opera- musik, jazzmusik, nutida musik och visor.

1. a) Bland dessa musikformer är per- soner med studentexamen klart mera posi- tiva än övriga till klassisk musik och ope- ramusik.

1. b) Dessutom är personer med student- examen klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till jazzmusik, nu- tida musik och visor.

1. c) Personer med någon form av ut- bildning är också klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till klas- sisk musilk, operamusik och jazzmusik.

2. Personer med vidareutbildning inklu- sive studentexamen är klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till ope- rettmusik.

3. Ju lägre utbildning desto mera positiv inställning till gammal dansmusik, spel- mansmusik och andliga sånger.

3. a) Personer utan vidareutbildning är klart mera positiva än övriga till dessa tre slag av musik.

3. b) Dessutom är personer med någon utbildning men ej studentexamen klart me— ra positiva än personer med studentexamen till gammal dansmusik och spelmansmusik.

4. Personer med utbildning utöver folk- skola är mest positiva och studenter mest negativa till popmusik och modern dans- musik.

4. a) Både personer med och utan vidare- utbildning är klart mera positiva än stu- denter till popmusik.

5. Negativ övervikt bland studenter och positiv övervikt bland övriga råder för spelmansmusik.

6. Negativ övervikt bland studenter och jämvikt bland övriga råder för popmusik.

7. Jämvikt bland studenter och negativ övervikt bland övriga räder för nutida mu- sik.

8. Jämvikt bland studenter och positiv övervikt bland övriga råder för gammal dansmusik och andliga sånger.

9. Pösitiv övervikt bland studenter, jäm- vikt bland personer med annan utbildning

och negativ övervikt bland personer utan vidareutbildning råder för operamusik.

10. Negativ övervikt råder bland personer utan vidareutbildning men positiv övervikt råder bland övriga för jazzmusik och klas- sisk musik.

Hemortsstorlek

1. Invånarna i storstäder (över 100 000) är klart mera positiva än invånarna på lands- bygden till operettmusik, operamusik, klas- sisk musik, jazzmusik och modern dansmu- sik.

2. Invånarna på landsbygden är klart me- ra positiva än invånarna i storstäder till andliga sånger och spelmansmusik.

3. Invånarna i medelstora städer (30000 —100000) är klart mera positiva än in- vånarna på landsbygden till operettmusik, operamusik, klassisk musik och jazzmusik.

4. Invånarna på landsbygden är klart me- ra positiva än invånarna 'i medelstora stä- der till andliga sånger.

5. Invånarna i småstäder (3 OOO—10 000) är klart mera positiva än invånarna på landsbygden till operettmusik och modern dansmusik.

(i. Invånarna i storstäder är klart mera positiva än invånarna i små städer till ope- ralnusik, operettmusik och klassisk musik.

7. Invånarna i små städer är klart mera positiva än invånarna i storstäder till and- liga sånger.

8. Iuvånarna i medelstora städer är klart mera positiva än invånarna i små städer till operettmusik.

Hemortens belägenhet

1. Stockholmare är klart mera positiva än personer bosatta i övriga delar av landet till klassisk musik och operamusik.

2. Stockholmare är klart mera positiva än personer bosatta i Nedre Sydsverige, Mellan- sverige och Norrland till operettmusik.

3. Stockholmare är klart mera positiva än norrlänningar till jazzmusik.

4. Personer bosatta i övriga delar av lan- det är klart mera positiva än stockholmare till andliga sånger.

5. Personer bosatta i Mellansverige är klart mera positiva än stockholmare till spelmansmusik.

6. Personer bosatta i Övre Sydsverige och Mellansverige är klart mera positiva än norrlänningar till operettmusik.

De resultat som uppvisas i denna sammanfattning kan inte ses helt fri—

stående från varandra. Man kan lätt ge- nomskåda vissa tendenser, som kommer igen i olika sammanhang. Man finner tex att tjänstemän är mera positivt in- ställda än övriga socialgrupper till klas- sisk musik, nutida musik, operamusik, jazzmusik, operettmusik och visor. Sam- tidigt kan man finna att personer med studentexamen är mera positiva än öv- riga till klassisk musik, nutida musik, operamusik, jazzmusik och visor. Dess- utom framgår att invånarna i storstäder är klart mera positiva än invånarna på landsbygden till klassisk musik, opera- musik, jazzmusik, operettmusik och mo- dern dansmusik.

Det är ett känt faktum att tjänstemän har studentexamen i större utsträck- ning än andra socialgrupper och att studenter är bosatta i storstäder i högre grad än på landsbygden. Det är inte uteslutet att det finns en enda gemen- sam förklaring till att studenter, tjänste- män och stadsbor synes ha likartade värderingar.

För att ytterligare betona de sociala differensernas vikt för de musikaliska värderingarna skall vi dra fram även följande exempel. Tjänstemän är mind- re positiva än övriga grupper till spel- mansmusik, andliga sånger och gammal dansmusik. Studenter är också mest negativa till dessa tre slag av musik i jämförelse med Övriga utbildnings— kategorier, Landsbygdsbor är klart mera positiva till spelmansmusik och andliga sånger än vad storstadsborna är.

Vid sidan av de sociala differenserna har även åldersfaktorn stor betydelse för den musikaliska attitydbildningen. Dettta inte enbart förknippat med att individen ändrar sin musikaliska in- ställning ju äldre han blir. Olika gene- rationer har fått olika musikalisk upp- fostran och växt upp under olika musi- kaliska betingelser, vilket kommer att förstärka de differenser i inställningen

till olika slag av musik, som kan obser- veras. Det är framför allt värderingarna av andliga sånger, popmusik, modern dansmusik och jazzmusik som skiljer olika åldersgrupper åt.

I jämförelse med de värderingsskill- nader, som befunnits existera mellan olika åldersgrupper —— eller generatio- ner — och mellan olika sociala skikt — ulbildningsgrupper och socialgrupper —— är övriga olikheter relativt sett av mindre omfattning. Man kan utan tve- kan spåra skilda musikaliska värde- ringar hos män och kvinnor och bland storstadsbor och landsbygdsbor samt bland personer bosatta i olika delar av landet men dessa differenser har inte samma påtaglighet som differenserna för sociala skikt och åldersgrupper.

Det är givetvis inte socialgruppstill— hörigheten, den formella utbildningen eller åldern i och för sig som bestäm- mer hur musikaliska preferenser skall fördela sig. Vad vi uppnår med jäm- förelser mellan olika karakteristika på det sätt som genomförts i avdelning 4.2 är en avgränsning och utstakning av förklaringsområdena. Vi gör inte an- språk på att nu veta vilka faktorer som bestämmer de musikaliska preferenser- na. Vi vet bara att dessa faktorer måste vara mera förknippade med social- gruppstillhörighet, formell utbildning och ålder än med andra karakteristika.

Att två personer uppfattar och be- dömer ett musikstycke likartat är i och för sig ingen garanti för att de skall tillhöra samma musikaliska gemenskap. Om ett stort antal personer med i övrigt likartade sociala karakteristika värde- rar ett musikstycke på ett annat sätt än ett stort antal personer med andra so- ciala karakteristika är det betydligt mera troligt att vi funnit spåren av skil— da musikaliska gemenskaper. Existen- sen av en musikalisk gemenskap kan knappast förbli opåverkad av annan

social gemenskap. Då vi nu funnit tyd- liga skillnader i musikaliska värdering- ar mellan olika åldersgrupper och mel- lan olika sociala skikt är detta ett tecken på förekomsten av musikaliska värde- gemenskaper.

Det finns emellertid även andra tendenser, som kommer till synes vid resultatredovisningen, vid sidan av ten- denserna att individer med samma karakteristika, och alltså med större sannolikhet för social gemenskap, vär- derar musik på ett tämligen enhetligt sätt. En närmare granskning visar även att värderingarna av vissa slag av musik tycks var besläktade medan värdering- arna av andra musikformer avviker från de förra på ett mer eller mindre konsekvent sätt. Det är tex knappast någon tillfällighet att spelmansmusik och andliga sånger tilltalar samma kate- gorier av individer och ogillas av sam- ma. Det sätt på vilket värderingarna av olika slag av musik är relaterade till varandra skall vi ta upp till behandling i avdelning 4.3. Om vi där kan avslöja några värderingsmönster och påvisa dessas kongruens med vissa sociala karakteristika erhåller vi ytterligare stöd för förekomsten av skilda musika- liska gemenskaper men på ett mera generellt plan.

4.3 Musikkulturens struktur mot bak- grund av musikaliska värderingar

i avdelning 1 berörde vi att skilda musikvanor kan vara ordnade i en slags hierarki. Därmed förstås att även en- skilda uttalade värderingar av musik av olika slag kan vara ordnade på sam- ma sätt. Värderingen och säkert även upplevelsen av ett trumpetsolo utfört av Louis Armstrong i hastigt tempo kommer förutom av en mängd faktorer i själva lyssnarsituationen, att vara för-

knippad med lyssnarens redan — mer eller mindre fast —— etablerade inställ- ning till trumpetsolon, till Louis Arm- strong och till hastiga tempon. Om lyss- naren identifierar musikverket med viss jazzstil eller med jazzmusik i all- mänhet kommer hans värdering att färgas av hans tidigare inställning till denna stil eller till jazzmusik generellt. På ett ännu mera generellt plan är det möjligt att de uttalade värderingar av de olika slag av musik, som registrerats i denna undersökning återfaller på ett tämligen begränsat antal dominerande musikaliska värdeföreställningar, som den enskilda individen byggt upp med hjälp av sina tidigare erfarenheter av musik.

Varje individ utsätts för intryck och påverkan från olika håll. Detta gäller givetvis hans värderingar av musik lika- väl som hans attityder och hans socia- la vanor i allmänhet. Denna påverkan kan på kort sikt förefalla slumpmässig men i det långa loppet återfinnes säkert ett visst system i influenserna. Det exi- sterar rimligen, som inledningsvis på- talats, ett antal musikaliska värderings- system eller värderingsnormer i det sociala livet. Dessa är också hierar- kiskt uppbyggda och förknippade med de musikaliska delkulturer, som förvän- tas föreligga i den totala musikkulturen. Vissa av dessa delkulturer är mera do- minerande än andra och det är därför rimligt att det är ett tämligen begränsat antal generella värderingssystem, som förklarar en stor del av de enskilda in- dividernas värderingar. Dessa befint- liga värderingssystem inkräktar på in— dividens egna musikaliska värderingar så till vida att hans allmänna musikalis- ka värdeföreställningar är produkter av de förefintliga värderingssystemen. Vär- deföreställningarna i sin tur färgar hans uttalade värderingar vid ett visst givet tillfälle. Beroende på olika omständig-

heter har dock inte alla dessa system förmedlats till individen och inte heller accepterats av honom i samma utsträck- ning utan han har kommit under infly- tande av vissa värderingssystem i högre grad än andra. Man skulle också kunna säga att hans musikaliska värdeföre- ställningar är orienterade åt visst håll dvs han har preferenser för viss typ av musik. Det värderingssystem som domi- nerar hans positiva musikaliska värde- ringar bestämmer alltså hans musika- liska värdeorientering eller mera kon- kret uttryckt hans musikaliska inrikt- ning. På grund av att det existerar ett förhållandevis begränsat antal domine- rande värderingssystem kan man också förstå att individens musikaliska inrikt- ning delas av andra individer och att han' därmed troligen också tillhör en viss värdegemenskap.

I alla föregående avsnitt har vi be- handlat värderingarna av de elva slagen av musik som helt fristående element utan att ta hänsyn till de eventuella lik- heter eller olikheter som råder mellan musikformerna. Det är rimligt att mu- sikformer, som påminner om varandra och har vissa drag gemensamma i större utsträckning kommer att värderas mera likartat än musikformer, som utgör sins- emellan musikaliska motpoler. Det är dock inte i sista hand de objektivt fast- ställda likheterna resp. olikheterna som ligger till grund för överensstämmelser i värderingar utan deras subjektiva motsvarigheter. Det är en musikforska- res uppgift att klassificera musik med utgångspunkt från själva det musikalis- ka materialet. Vi däremot skall här för- söka med en klassificering, där överens- stämmelse i värderingar utgör klassi- ficeringsprincipen.

Vi skall alltså här utgå från empiriskt konstaterade samband i de musikaliska värderingarna _— om sådana kan på- visas — i våra försök att komma åt de

existerande värderingssystemen. Om det finns ett begränsat antal generella värderingssystem måste ett stort antal musikaliska värderingar gruppera sig efter något visst mönster och kan knap- past vara helt oberoende av varandra. För det andra skall vi se vad de musik- former som värderas likartat har för något gemensamt och hur de på ett enkelt sätt kan karakteriseras. Mot bak— grunden av detta skall vi gruppera be- folkningen efter musikalisk inriktning och se i vilken utsträckning som per- soner med samma musikaliska inrikt- ning även har likartade sociala karak- teristika och individer med olika mu- sikalisk inriktning har skilda sociala karakteristika. På detta sätt kan vi få en uppfattning om i vilken utsträckning som musikalisk värdegemenskap råder i större eller mindre delgrupper av be- folkningen. Till sist skall vi också kar—t- lägga hur individer med viss musikalisk inriktning förhåller sig till musik re- presenterande annan musikalisk huvud- diktning. De befintliga dominerande musikaliska värderingssystemen kan vara motstridande eller oberoende av varandra och detta kommer att sätta sin prägel på hur en enskild individ, som är anhängare av viss typ av musik och ingår i en viss musikalisk värde- gemenskap kommer att värdera annan typ av musik. Vad vi till sist kommer att få fram är ett antal musikaliska del- kulturer och dessas inbördes relationer i den totala musikkulturen.

Samband mellan musikaliska värderingar

Om de mest positiva till musikform X också är de mest positiva till musikform Y och de mest negativa till dessa båda slag av musik även är samma personer, råder ett positivt samband mellan vär- deringarna av musikformerna X och Y. Omvänt gäller, att om de mest positiva

till X är identiska med de mest nega- N [_ wwmhwomaaw tiva till Y och de mest positiva till Y %”go ggggg—Z—g—g—g—g— hör till de mest negativa till X, så råder åå + + + ; + + | + + ett negativt samband mellan värdering- arna av X och Y. Sambandet i värde- ot.-lä gåäååäåggx ringarna mellan vart och ett av de tidi- åå 23:31”??? i & gare nämnda elva slagen av musik redo- > få * visas i tabell 4.52. (Sambandet uttryc- & ,,. o 00 _, __ 0 N N kes i en gamma-koefficient, som kan 22 Såg—222225 variera mellan +1 och — 1, se även åg + + + + | | + +;j bihang 4.) Ur denna tabell kan följande utläsas: % (å,—_: QQååQåå a ]. Värderingen av jazzmusik visar mest % gå & i????iig överensstämmelse med värderingarna av = 5 modern dansmusik (+ 0,43) och popmusik E __ (+ 0,26) och mest avvikelse från värdering- % % "I, & Rååäaä x arna av andliga sånger (— 0,28), gammal %: & få % o o oooo & dansmusik (— 0,17) och spelmansmusik ? 3 U E [ ] | ] | + * (— 0,16). g 2. Värderingen av klassisk musik visar ':; ' ua.-':: 322258 mest överensstämmelse med värderingarna :; g g 'g' döde-So" ä av operamusik (+ 0,68), nutida musik % V) E E | [ + ] | 54 (+ 0,54) och operettmusik (+ 0,40) och mest % avvikelse från värderingarna av popmusik 5 :o co (» vr (—0,28), gammal dansmusik (— 0,20) och & åå 2212—21—35 modern dansmusik (——0,19). %, åå + ] [ | ; 3. Värderingen av nutida musik visar .5 mest överensstämmelse med värderingarna % Nw [X av klassisk musik (+ 0,54) och operamusik =E" åå 2.2.2. x (+ 0,37) och mest avvikelse från värdering- == & = & _ ..., E + + + ,, arna av popmusxk (— 0,07) och gammal ":s 0 dansmusik (— 0,04). g 4. Värderingcn av operamusik visar mest += % .5 2235 # överensstämmelse med värderingarna av 5 ?g 2 0032 klassisk musik (+ 0,68), operettmusik ”2 Z 5 + + N (+ 0,51), nutida musik (+ 0,37) och visor ei (+ 0,30) och mest avvikelse från värdering- : % & & arna av popmusik (— 0,24), modern dans— = ”52 då musik (— 0,10) och gammal dansmusik & 2 5 + & (—0,09). g & 5. Värderingen av popmusik visar mest överensstämmelse med värderingarna av Sä & modern dansmusik (+ 0,51) och jazzmusik & E = (+ 0,26) och mest avvikelse från värdering- _ _ arna av klassisk musik (—-0,28), andliga : - - - . - . . . . . sånger (—0,28) och operamusik (— 0,24). ; 6. Värderingen av spelmansmusik visar : : : : : ; : Z : : : mest överensstämmelse med värderingarna I Z Z Z Z "ä 5 Z I I av gammal dansmusik (+ 0,73) och andliga _é ,;é. % % .å :.: sånger (+ 0,40) och mest avvikelse från vär- ;".2 5 : : g 2 åå ; åå deringarna av jazzmusik (— 0,16), popmu- .:å ä å %& E % å ;” få & sik (— 0,06) och operettmusik (— 0,06). 5.1 & ä'; 2 Ta : 5 38 '; 7. Värderingen av gammal dansmusik vi— 5 "E% & % % g ä ä _ &” sar mest överensstämmelse med värdering- EE *; ägt—g & 'å' gå "2 arna av spelmansmusik (+ 0,73) och and- H & Z 0 0— 0) U 2 0 > 43

liga sånger (+0,42) och mest avvikelse från värderingarna av klassisk musik (—0,20), jazzmusik (——0,17) och operamu- sik (— 0,09).

8. Värderingen av modern dansmusik visar mest överensstämmelse med värde— ringarna av popmusik (+ 0,51) och jazzmu- sik (+ 0,43) och mest avvikelse från värde— ringarna av andliga sånger (—0,22), klas- sisk musik (— 0,19) och operamusik (— 0,10).

9. Värderingen av operettmusik visar mest överensstämmelse med värderingarna av operamusik (+ 0,51) och klassisk musik (+ 0,40) och mest avvikelse från värdering- arna av popmusik (— 0,11) och spelmans- musik (— 0,06). 10. Värderingen av visor och ballader vi- sar mest överensstämmelse med värdering- arna av klassisk musik (+ 0,30), operamu- sik (+ 0,30) och operettmusik (+ 0,30) och mest avvikelse från värderingen av pop- musik (— 0,05). 11. Värderingen av andliga sånger visar mest överensstämmelse med värderingarna av gammal dansmusik (+ 0,42) och spel- mansmusik (+ 0,40) och mest avvikelse från värderingarna av jazzmusik (— 0,28), popmusik (— 0,28) och modern dansmusik (— 0,22).

Man kan skönja ganska klara mönster i värderingarna. För det första kan man konstatera en viss inbördes över- ensstämmelse i värderingarna av jazz- musik, modern dansmusik och pop- musik. Värderingen av jazzmusik visar den största överensstämmelsen med vär- deringarna av modern dansmusik och popmusik. Värderingen av popmusik visar den största överensstämmelsen med värderingarna av modern dans- musik och jazzmusik och värderingen av modern dansmusik i sin tur med vår- deringarna av popmusik och jazzmusik. överensstämmelsen i dessa värderingar kan knappast vara tillfällig utan torde bero på ett inflytande från någon ge— mensam värderingsgrund.

För det andra kan man också kon- statera en, relativt sett, inbördes över- ensstämmelse i värderingarna av gam- mal dansmusik, andliga sånger och

spelmansmusik. För värderingarna av var och en av dessa musikformer finner man den största överensstämmelsen med de två övriga. Sambanden är tom starkare i denna gruppering än i den föregående. Även i detta fall ver- kar en generell värderingsgrunc' före- ligga.

För det tredje finner man att :nusik- formerna klassisk musik, operamusik och nutida musik visar, relativt sett, inbördes mycket samstämmiga värde- ringar, För varje kombination av dessa tre är överensstämmelserna i värde- ringarna påtagliga. Även operettmusik kan göra anspråk på att vara med i denna gruppering. Mellan värderingen av operettmusik och värderingarna av klassisk musik och operamusik är över- ensstämmelsen stor, medan operettmu- sik och nutida musik inte riktigt upp- fattas som likvärdiga. Operettmusik vi- sar större överensstämmelse med visor än med nutida musik.

Visor och ballader är annars en mu- sikform, som inte passar ihop med di- rekt någon av de övriga musikformerna. Närmast skulle denna tillhöra den tred- je grupperingen, men det föreligger inte något särskilt starkt samband mel- lan värderingen av visor och värde- ringarna av resp. klassisk musik, opera- musik och nutida musik.

Vad har de musikformer, som av ge- nomsnittslyssnaren betraktas som mest likvärdiga, för gemensamma karakte- ristika? Vi skall inte här göra någon musikalisk analys utan bara antyda vissa utommusikaliska överensstämmel- ser, som kan ligga till grund för värde- ringarna. Vad det är för musikaliska faktorer som har den största vikten lämnar vi tills vidare åt sidan.

Jazzmusik, popmusik och modem dansmusik har i huvudsak nått Sverige genom inflytande utifrån, kanske främst från amerikansk musikkultur, dit det

mesta av dessa musikformers förhisto- ria kan spåras. De har också jämförelse- vis sent kommit att influera musiklivet i landet och visar ett klart samband med massmedias utveckling. Samtidigt befinner sig dessa musikformer i hög grad på utvecklingsstadiet. Till skillnad från gammal dansmusik och spelmans- musik har de inte nått sin slutgiltiga form. Gammal dansmusik och spelmans- musik och i viss mån även andliga sånger har däremot en lång nationell musiktradition att falla tillbaka på. Klassisk musik, nutida musik och opera— musik skiljer sig från övriga slag av musik (utom jazzmusik) därigenom att de är nära anknutna till konsertlivet. De förmedlas direkt eller indirekt i kon- sertsammanhang, inte i kyrkan eller på dansbanan eller på restaurangen. Kon- sertanknytningen får inte ses så bok- stavligt att den utesluter musik för- medlad av radio eller grammofon. Även om operan inte direkt kallas för konsert- lokal har den i hög grad samma funk- tion som en konsertlokal. Dessa tre slag av musik kan alltså sammanfattas såsom konsertmusik.

Det är givetvis en klar förenkling av situationen om vi i fortsättningen talar om amerikainfluerad musik som sam— manfattning på jazzmusik, popmusik och modern dansmusik, om traditionell musik istället för kombinationen gam- mal dansmusik, spelmansmusik och

andliga sånger samt om konsertmusik, då vi menar klassisk musik, nutida mu- sik och operamusik tillsammans. Be- teckningarna på dessa kombinationer kan diskuteras, men de innefattar tre musikaliska riktningar som värderas relativt enhetligt. Än så länge skymtar vi bara konturerna av de tre ovan nämnda slagen av musik, men de höjer sig över mängden av andra möjliga kombinationer. Vi kan med större verk- lighetsförankring tala översiktligt om inställningen till amerikainfluerad mu- sik, inställningen till traditionell musik och inställningen till konsertmusik än om inställningen till dansmusik utan att specificera med »gammal» eller »modern» eller om inställningen till aktuell musik utan att specificera med »seriös» eller »populär».

I vilken relation står nu inställning- en till amerikainfluerad musik, inställ- ningen till traditionell musik och in- ställningen till konsertmusik till var- andra? Råder det ett motsatsförhållan- de mellan dessa allmänna värderingar eller är de förhållandevis oberoende av varandra? Några approximativa svar på dessa frågor kan man få i tabell 4.53, som utgör ett utdrag ur tabell 4.52 och presenterar sambanden mellan vär- deringarna av varje musikform i givna grupperingar med varje musikform i annan given gruppering.

Det finns ett svagt negativt samband

Tabell 4.53 Samband mellan värderingarna av varje musikform inom given grup-

pering med varje musikform i annan given gruppering

J azz— musik

Pop- musik

Modern dans— musik

Nutida musik

Klassisk musik

Op era— musik

Gammal dansmusik ........ — 0,17 + 0,01 +0,19 — 0,20 _ 0,09 Spelmansmusik ............ — 0,16 — 0,06 + 0,01 — 0,03 — 0,01 + 0,08 Andliga sånger ............ — 0,28 — 0,28 — 0,22 + 0,18 + 0,17 + 0,12 Klassisk musik ............ + 0,15 —— 0,28 — 0,19 Operamusik ............... + 0,12 — 0,24 — 0,10 Nutida musik ............. + 0,15 — 0,07 + 0,04

mellan inställningen till amerikainflue- rad musik och inställningen till tradi- tionell musik. Den genomsnittliga kor- relationen mellan värderingar av musik- former i den ena grupperingen och värderingar av musikformer i den and- ra grupperingen är —0,11. Fem av de nio korrelationerna är klart negativa, en är klart positiv. Jazzmusik är den musikform som värderingsmässigt av- viker mest från traditionell musik, and- liga sånger är den musikform som mest avviker från en amerikainfluerad mu- sik. Gammal dansmusik och modern dansmusik uppvisar den största över- ensstämmelsen i värderingarna mellan de båda grupperingarna.

Det finns ett obetydligt negativt sam- band mellan inställningen till amerika- influerad musik och inställningen till konsertmusik. Den genomsnittliga kor— relationen är —0,05. Fyra av de nio korrelationerna är klart negativa, tre är klart positiva. Popmusik och klassisk musik är de musikformer inom respek- tive gruppering, som kontrasterar mest mot varandra. Värderingen av jazz- musik är genomgående positivt korre— lerad med värderingarna av konsert- betonade musikformer_

Inställningen till traditionell musik är obetydligt positivt korrelerad med inställningen till konsertmusik. Den ge- nomsnittliga korrelationen är där +0.02, Ett av de nio sambanden är klart nega- tivt, tre av dem är klart positiva. Gam- mal dansmusik och klassisk musik är de musikformer inom respektive gruppe— ring, som uppvisar de största avvikel- serna inbördes. Värderingen av and- liga sånger är genomgående positivt korrelerad med värderingarna av mu- sikformer benämnda konsertmusik. Vär- deringen av nutida musik avviker minst i genomsnitt av konsertmusikens former gentemot de traditionella mu- sikformerna.

Det föreligger ett visst motsatsförhäl- lande mellan inställning till amerika— influerad musik och inställningen till traditionell musik, medan inställning- en till konsertmusik är [äntligen obe- roende av inställningen till amerika- influerad musik resp inställningen till traditionell musik. Denna slutsats är helt grundad på genomsnittsresultat och utgör alltså sammanfattningar av olika tendenser, som utjämnar varandra.

Huvudsakug musikalisk inriktning

Mot bakgrunden av de resultat, som pre- senterades i föregående avsnitt skall vi tills vidare fästa uppmärksamheten på de allmänna begreppen konsertmusik, traditionell musik och amerikainflue- rad musik i stället för att ägna oss åt elva skilda slag av musik. Genom att begränsa oss på detta sätt kommer vi att i viss mån få ge avkall på nyan- serna i vår beskrivning men samtidigt vinner vi åtskilligt i överskådligheten.

En musikalisk delkultur är inte iden- tisk med någon musik utan omfattar de normer, värderingar och beteenden mm, som är förknippade med viss typ av musik. Vi kan dock med stor säker- het hävda att de tre musikaliska huvud- riktningarna står i centrum för domine- rande musikaliska delkulturer. Vi kan inte påstå att dessa huvudriktningar är de enda förekommande riktning- arna i musiklivet och därmed inte hel- ler att det bara skulle existera tre så- dana delkulturer men just dessa tre måste utgöra väsentliga poler i det mu- sikaliska fältet.

Givetvis har vi inte direkt ]kunrat fråga om vilken av dessa musilkaliska huvudriktningar, som vårt intervjuob- jekt ansluter sig till bla därför att de termer vi begagnar är efterhan dskcn- struktioner och inte nödvändigtviis mås- te ingå i den allmänna musikaliska YO-

->f.*"

kabulären. Med utgångspunkt från det urval av värderingar vi har från varje enskild individ bör vi dock kunna få en representativ bild av hans allmänna värdeföreställningar och hans musika- liska värdeorientering.

Det finns i och för sig ingenting som säger att en individ enbart är oriente— rad mot konsertmusik eller enbart ori- enterad mot traditionell musik eller enbart orienterad mot amerikainfluerad musik. Man kan möjligen säga att han huvudsakligen är orienterad mot kon— sertmusik dvs är konsertmusikinriktad eller att han huvudsakligen är traditio- nellt musikinriktad eller amerikainflue- rat musikinriktad. I ett senare avsnitt skall vi ta upp frågan i vilken utsträck- ning mångsidig inriktning förekommer. Här skall vi som kriterium på huvud- saklig musikalisk inriktning använda den absoluta favoritmusiken, vilken ef- terlysts i fråga 2 i enkätformuläret (se bihang 1). De personer som anger klas- sisk musik som det slag av musik de tycker bäst om kan förväntas tycka bättre om nutida musik och operamu- sik än de flesta andra och därmed kun- na betecknas som i huvudsak konsert- muSikinriktade. På motsvarande sätt är angivande av nutida musik eller opera- musik kriterium på konsertmusikinrikt- ning, angivande av jazzmusik, popmusik eller modern dansmusik på amerika- influerad inriktning och angivande av gammal dansmusik, spelmansmusik el- ler andliga sånger på traditionell in- riktning. Angivande av annan musik- form än ovanstående nio som bästa musikform antyder annan värdeorien- tering än de tre dominerande.

I tabell 4.54 redovisas befolkningens fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning. Den största andelen av be- folkningen, dock inte majoriteten, är traditionellt inriktad i första hand. Det är tillsammans 38 % som tycker

bäst om antingen gammal dansmusik, spelmansmusik eller andliga sånger. I huvudsak amerikainfluerat inriktade är 27 % av befolkningen, vilka alltså tyc- ker bäst om jazzmusik, popmusik eller modern dansmusik. Den i storlek minst väsentliga gruppen är konsertmusikin- riktad. Sammanlagt 10 % tycker bäst om klassisk musik, nutida musik eller operamusik. Återstående 25 % tycker bäst om operettmusik eller visor vilka tillsammans inte bildar någon domine- rande musikalisk riktning.

I jämförelse med övriga slag av mu— sik har den största andelen gammal dansmusik som favoritmusik (25 %) och den näst största operettmusik (17%). Den minsta andelen av be- folkningen har nutida musik som favo- ritmusik (0,4 %) och den näst minsta har operamusik (1,3 %). Bland de kon- sertmusikinriktade har den största an- delen klassisk musik som favoritmusik (8 % av samtliga). Bland de traditio- nellt inriktade har den största andelen gammal dansmusik och den minsta an- delen spelmansmusik (4 % av samtliga) som favoritmusik. Bland de amerikain- fluerat inriktade uppger den största andelen popmusik (12 % av samtliga) och den minsta andelen jazzmusik (5 % av samtliga) som den musik, som är bäst. De musikformer inom respektive huvudriktning, som anges av de flesta som favoritmusik — gammal dansmu- sik, klassisk musik och popmusik — kommer i vissa sammanhang i fortsätt— ningen att få representera hela rik-t- ningen.

Vi vet nu hur stora delar av befolk- ningen som är musikaliskt inriktade åt skilda håll, Den närmaste uppgiften blir att karakterisera dessa delar. Det faktum att ett antal personer har sam- ma musikaliska inriktning är inte lika intressant som ett konstaterande att des- sa personer i ett eller flera avseenden

har sociala karakteristika gemensamma. Det är först om vi kan påvisa att per- soner med samma musikaliska värde- orientering också ingår i samma sociala gemenskap som vi får ett verkligt stöd för förekomsten av musikalisk värdegemen- skap. Vi har inte något direkt mått på social gemenskap i denna undersök- ning. Vi måste tills vidare nöja oss med att konstatera om olika befolknings- kategorier skiljer sig åt med avseende på musikalisk inriktning eller ej. Lik- het i socialgruppstillhörighet, i utbild— ningsstatus, i ålder är i och för sig ing- en garanti för social gemenskap men dessa faktorer kan tänkas vara nära för- bundna med sådan gemenskap.

I de två närmaste avsnitten skall vi lägga grunden för en översiktlig jäm- förelse av social gemenskap och musi- kalisk värdegemenskap. Vi skall göra detta på två olika sätt. I det första av- snittet skall vi beskriva grupperna kon- sertmusikinriktade, traditionellt inrik- tade och amerikainfluerat musikinrik- tade med avseende på könsfördelning, åldersfördelning, socialgruppsfördel- ning, fördelning på utbildningskatego- rier samt fördelning på hemortsstor- lek och hemortens läge i landet. I det andra avsnittet skall vi vända på pro- blemet och beskriva fördelningen av musikalisk inriktning för skilda be— folkningskategorier. Vi kommer inte att tillhandahålla någon speciellt ny infor- mation i jämförelse med avdelning 4.2. Den bara presenteras på ett annat sätt.

Tabell 4.54 Befolkningens fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning

Procentuell andel som i huvudsak är:

konsertmusikinriktade ..... 9,6 varav tycker bäst om klassisk musik ........... nutida musik ............ operamusik ..............

upq oas—oo

traditionellt inriktade ...... varav tycker bäst om

37,6

gammal dansmusik ....... 24,9 spelmansmusik ........... 3,7 andliga sånger ........... 9,0 amerikainfluerat inriktade. . 26,9 varav tycker bäst om jazzmusik .............. 4,8 popmusik ................ 11,5 modern dansmusik ........ 10,7 inriktade mot övriga slag av

musik ................. 25,9 varav tycker bäst om operettmusik ............. 16,6 visor & ballader ......... 9,3 Summa % ............... 100,0 100,0 N ....................... 2 479 2 479

Karakteristik av grupper med olika musikalisk inriktning

Tabell 4.55 presenterar sammansätt- ningen av de grupper där a) medlem— marna i huvudsak är inriktade på kon- sertmusik, b) medlemmarna i huvudsak är inriktade på traditionell musik och c) medlemmarna i huvudsak är inrik- tade på amerikainfluerad musik, Som jämförelse finns också sammansättning- en för svarandegruppen som helhet. Det bör kanske påpekas att totalvär- dena förutom de tre nämnda grupper- na även innefattar den rest på cirka 25 %, vars musikaliska inriktning lig— ger utanför de tre dominerande huvud- riktningarna (se tabell 4.54). Låt oss studera dessa tre grupper i tur och ord- ning och se i vilka avseenden deras sammansättning liknar och i vilka av- seenden den avviker från hela befolk- ningens.

De konsertmusikinriktade är på det hela taget en grupp som påtagligt skil- jer sig från totalbefolkningen. I första hand har de en klar förankring i vissa sociala skikt. Tjänstemän är klart över— representerade medan arbetare och jordbrukare är lika tydligt underrepre- senterade. Nära 80% av de konsert- musikinriktade är tjänstemän medan i hela befolkningen mindre än 50 % är tjänstemän. Ungefär 20 % är arbetare

Tabell 455. Sammansättning av följande grupper: a) inriktade på konsertmusik, b) inriktade på traditionell musik, 0) inriktade på amerikainfluerad musik

. . Inriktning Inriktning Igiäfggå på tradi- på amerika- Total p . tionell influerad mus1k . . mus1k mu51k Kön män ............................ 45,0 47,4 55,2 48,9 kvinnor ......................... 55,0 52,6 44,8 51,1 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,0 100,0 N .............................. 236 931 668 Ålder 16—30 år ....................... 18,3 11,7 66,8 30,3 31—50 år ....................... 46,3 37,5 28,8 38,3 51—70 år ....................... 35,3 50,8 4,4 31,3 Summa % ....................... 99,9 100,0 100,0 99,9 N .............................. 236 916 663 Social grupp jordbrukare ...................... 0,5 11,1 2,6 6,1 tjänstemän ...................... 78,1 31,7 48,7 47,8 arbetare ......................... 21,5 57,2 48,7 46,2 Summa % ....................... . 100,1 100,0 100,0 100,1 N .............................. 232 902 655 Utbildning ingen utöver folkskola ............. 32,9 87.8 60,9 67,1 utb. efter folkskola, ej studentexa— men .......................... 41,9 11,5 32,6 26,1 studentexamen ................... 25,2 0,7 6,5 6,8 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,0 100,0 N .............................. 228 818 583 Hemortsslorlck stad över 100.000 ................. 37,9 14,0 22,4 23,7 » 30—100.000 ................. 23,7 14,0 20,4 17,9 » 10—30.000 .................. 15,1 13,2 16,4 15,4 » 3—10.000 .................. 5,5 11,3 12,0 10,7 lk över 3.000 ..................... 12,8 32,1 20,3 22,1 kommun under 3.000 ............. 5,0 15,5 8,6 10,2 Summa % ....................... 100,0 100,1 100,1 100,0 N .............................. 237 930 669 Hemorts läge Mälarområdet .................... 37,9 21,5 27,9 28,7 5 +0 Götaland ................... 20,1 31,0 31,2 27,7 Västkust-Väneromr ............... 29,2 24,4 20,6 24,3 Norrland ( +W) .................. 12,8 23,1 20,3 19,3 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,0 100,0 N .............................. 236 929 668

och knappast en enda procent är sys- selsatt i jordbruk. I totalbefolkningen uppgår arbetarna till drygt 45 % och jordbrukarna till (i %. Vi finner också en stark snedvridning av de konsert- musikinriktade i utbildningsavseende. I totalbefolkningen är det 2/3 som inte har någon utbildning utöver folkskola medan bara 1/3 är utan vidareutbildning bland personer med huvudsaklig inrikt- ning på konsertmusik. Framför allt är studenterna överrepresenterade (25 % mot 7 % totalt).

De konsertmusikinriktade återfinnes främst bland medelålders personer,i nå- got mindre utsträckning bland äldre, medan ungdomen är klart underrepre- senterad. Aningen under 20 % är i ål- dern 16—30 år men denna åldersklass utgör 30% av totalbefolkningen. De konsertmusikinriktade återfinnes ock- så främst i storstäderna (nära 40% mot mindre än 25 % totalt) medan landsbygden och mindre städer och or- ter är underrepresenterade. De konsert- musikinriktade tycks dessutom i huvud- sak vara lokaliserade i Mälarområdet (i närheten av Stockholm) och på Väst- kusten (i närheten av Göteborg) medan Götaland och Norrland har en något mindre andel konsertmusikinriktade än vad som motsvarar dessa områdens an- del av totalbefolkningen.

I ett av de jämförda avseendena är skillnaderna mellan de konsertmusik- inriktade och totalbefolkningen tämli- gen små. Detta gäller fördelningarna på män och kvinnor. Kvinnorna är med 55 % något överrepresenterade (i total- befolkningen 51 %).

Även de traditionellt musikinriktade bildar en grupp som i många avseenden skiljer sig från den totala befolkning- en och i än högre grad från gruppen med huvudsaklig inriktning på kon- sertmusik. Mest påtagligt är att de tra- ditionella till nära 90 % består av per-

soner utan utbildning efter avslutad folkskola, medan studentexamen eller motsvarande avlagts av möjligen en pro- cent av dem. Den traditionella gruppen består till mer än 55% av arbetare (46 % totalt) och till 11 % av jordbru— kare, vilka faktiskt relativt sett blir mera överrepresenterade än arbetarna (6 % totalt).

Hälften av de traditionellt inriktade är över 50 år men endast ungdomen (16—30 år) är underrepresenterad (12 % mot 30 %) — alltså mera under- representerade i den traditionella grup- pen än konsertmusikgruppen. Till skill- nad från de konsertmusikinriktade är de traditionellt inriktade i första hand lokaliserade på landsbygden och på småorter och i mindre utsträckning i Mälarområdet än i övriga delar av lan- det.

Främst med avseende på social- gruppstillhörighet och utbildning men även med avseende på hemort utgör de traditionellt musikinriktade en kan- trastgmpp till de konsertmusikinrik- tade.

De amerikainfluerat inriktade avvi- ker i alla avseenden såväl från de tra- ditionellt inriktade som från de kon— sertmusikinriktade. Däremot påminner denna grupp en hel del om totalbe- folkningen. På en punkt är den dock synnerligen klart skild från samt- liga. Ganska exakt % av de amerika- influerade är ungdom i åldern 16—30 år, vilket givetvis innebär en avsevärd överrepresentation. I övriga åldersklas- ser är gruppen underrepresenterad, mest bland de äldsta (4 % är i åldern 51—70 år). Åldersmässigt är detta den typiska kontrastgruppen till den tradi- tionella gruppen men de amerikain- fluerade domineras mera av ungdomar än vad traditionella domineras av äldre.

Intressant är att konstatera att de amerikainfluerat musikinriktade inte

alls på samma sätt som konsertmusik- inriktade och traditionellt inriktade är knutna till vissa sociala skikt. Jordbru— karna är visserligen underrepresente- rade men både arbetare och tjänstemän förekommer ungefär i den utsträckning, som de förekommer i totalbefolkning— en. Personer utan vidareutbildning är något underrepresenterade och perso- ner med vidareutbildning något över- representerade men skillnaderna i över- respektive underrepresentation är myc- ket mindre än motsvarande skillnader för de båda andra grupperna.

[ motsats till de konsertmusikinrik- tade, till de traditionellt inriktade och till befolkningen som helhet är männen i majoritet bland de amerikainfluerat musikinriktade. Däremot kan man knappast finna några uppenbara olik- heter i de amerikainfluerades spridning över landet och på städer och lands- bygd eller på arter av olika storlek i jämförelse med totalbefolkningen.

Musikalisk inriktning i olika befolkningskate— gorier I detta avsnitt skall vi analysera sam- ma data som i föregående men ge dem en något annan bakgrund. Vi skall helt enkelt beskriva huvudsaklig musikalisk inriktning i olika befolkningskategorier i stället för att beskriva sammansätt- ningen av grupper med olika musika- lisk inriktning. Vi skall därvid även för- söka klargöra vilka befolkningskatego- rier som är homogena och vilka som kan betraktas som heterogena med av— seende på musikalisk inriktning. De ka- tegorier som vi skall undersöka är män och kvinnor, olika åldersgrupper, jord- brukare, tjänstemän och arbetare, olika utbildningskategorier samt hemortska- rakteristika såsom storlek och läge i landet.

Tabell 4.56 redovisar den musikaliska

Tabell 4.56 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning bland män och bland kvinnor

Procentuell andel Män K . som är inriktade på vmnor

konsertmusik ....... 8,8 10,3 traditionell musik. . . . 36,4 38,7 amerikainfluerad

musik ............ 30,4 23,6 annan musik ........ 24,4 27,4 Summa % .......... 100,0 100,0 N ................. 1 212 1 266

inriktningen bland män och bland kvin- nor. I stort sett är både män och kvin- nor lika heterogena som befolkningen som helhet i fråga om huvudsaklig mu- sikalisk värdeorientering. Både bland män och bland kvinnor utgör de tra- tionellt musikinriktade den största gruppen (36 % resp 39 %) och konsert- musikinriktade den minsta (ungefär 10 % för båda könen). Den mest på- tagliga skillnaden är att de amerika- influerat inriktade utgör cirka 30% bland männen och mindre än 25% bland kvinnorna.

Tabell 4.57 redovisar den musika- liska inriktningen i olika åldersklas- ser. dee de yngsta och de äldsta är tämligen homogena medan medelålders personer är lika heterogena som hela befolkningen. Ungdomen domineras av

Tabell 4.57 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika

åldersgrupper Procentuell andel 16— 31— 51— som är inriktade på 30 år 50 år 70 år konsertmusik ....... 5,7 11,7 11,1 traditionell musik. . . . 14,2 36,6 61,7 amerikainfluerad musik ............ 58,7 20,3 3,9 annan musik ........ 21,4 31,3 23,3 Summa % .......... 100,0 99,9 100,0 N ................. 757 938 752

den amerikainfluerade musiken och nä- ra 60 % —- alltså klar majoritet _ i ål- dersgruppen 16—30 år är i första hand inriktade på detta område. I uppenbar minoritetsställning finner vi där kon- sertmusiken som favoriseras av endast 6 % i denna åldersgrupp. Personer över 50 år domineras i än högre grad av tra- ditionell musik medan den amerikain- fluerade musiken är i klart underläge. I denna åldersgrupp är över 60 % tradi- tionellt inriktade medan ungefär 4 % i första hand är amerikainfluerat in- riktade. Bland personer i åldern 30—50 år finner man ingen riktning som har enkel majoritet utan den traditionella musiken som får den största andelen får nöja sig med ungefär 35 %. Å andra sidan finns det ingen musikalisk riktning som samlar mindre än 10 % anslutna _— minst är andelen inriktade på konsertmusik som uppgår till 12 %. Ett annat tecken på denna åldersklass heterogena musikaliska karaktär är att andelen som tycker bäst om musik av annat slag än vad som direkt anknyter till de dominerande riktningarna över- stiger 30 %, vilket är betydligt mer än i de båda andra åldersgrupperna. Tabell 4.58 redovisar de tre vikti— gaste sociala gruppernas musikaliska inriktning. Mest homogen är jordbru-

Tabell 4.58 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika

karbefolkningen, där 70 % i försfa hand ansluter sig till traditionell mil.-ik och knappast någon tycker bäst om l'onsert- musik. En så homogen befolkningska- tegori kommer vi inte att finna någon annanstans i detta material. Något mindre homogen är arbetarbefclkning- en, som dock till nära 50 % består av traditionellt musikinriktade och endast till 5 % av konsertmusikinriktade. Myc- ket mera heterogena med avseende på musikalisk inriktning är tjänstemanna- kalegorierna, vilket bl. a. kan konstate- ras genom att över 30 % i första hand ansluter sig till musikformer som lig— ger utanför de tre huvudriktningarna. Av övriga riktningar räder nästan jäm- vikt mellan amerikainfluerad musik och traditionell musik med knapp övervikt för den förstnämnda (27 % mot 25 %). Andelen konsertmusikinriktade bland tjänstemän är något mindre (ungefär 15 %), men inte alls lika mycket mind— re än den dominerande riktningen som bland jordbrukare och arbetare. Det kanske kan vara av betydelse att påpeka att tjänstemännen dominerar bland de konsertmusikinriktade men att de kon- sertmusikinriktade inte dominerar bland tjänstemännen.

Den lägsta utbildningskalegorin är

Tabell 4.59 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika utbildningskategorier

sociala grupper Utan Med

tb utb. Stu- Procentuell andel il ' ..

Procentuell andel Järrå' Tjäns- Arbe- som är inriktade på EXE: Fellix: där:

som ar mriktade på kare teman tare skola skola konsertmusik ....... 0,8 15,5 4,5 konsertmusik ....... 4,9 16,0 86,3 traditionell musik . . 71,3 24,6 46,3 traditionell musik . . 47,3 15,8 3,4 amerikainfluerad amerikainfluerad

musik ............ 12,4 27,4 28,6 musik ............ 25,3 34,5 25,0 annan musik ........ . 15,5 32,5 20,6 annan musik ........ 22,6 33,8 34,2 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 Summa % .......... 100,1 100,1 99,9 N ................. 141 1 164 1 114 N ................. 1 519 596 157

Tabell 4.60 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning bland personer bosatta på arter av olika storlek

Medelstora Landsbygd Procentuell andel som är inriktad på __Storstader stader småstäder over 100.000 10.000— under 10 000 100.000 ' konsertmusik ................................ 15,1 11,2 5,2 traditionell musik ............................ 21,9 30,8 51,6 amerikainfluerad musik ....................... 25,2 30,0 25,7 annan musik ................................. 37,8 28,0 17,5 Summa % ................................... 100,0 100,0 100,0 N .......................................... 593 821 1 061

klart mera homogen än övriga utbild- ningskutegorier. Inte fullt 50 % ansluter sig till den traditionella musiken me- dan endast 5 % i första hand är in- riktad på konsertmusik (se tabell 4.59). Bland personer med utbildning efter folkskola men ej studentexamen är den amerikainfluerade musiken domineran— de (35 %) medan jämvikt råder mellan konsertmusik och traditionell musik. Bland personer med studentexamen är inriktningen på konsertmusik störst (36 %) och de traditionellt inriktade är i klar minoritet (4 %). Studenterna är faktiskt den enda befolkningskate- gori, där det finns en större andel, som i första hand är inriktade på konsert- musik än pä både traditionell musik och amerikainfluerad musik. ' Tabell 4.60 redovisar den musikaliska inriktningen i storstäder (Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter), i övriga städer och köpingar över 10 000 invånare samt på landsbygden och i småstäder. Av dessa kategorier är be— folkningen uppenbart mest heterogen i musikalisk inriktning i storstäderna och mest homogen på landsbygden. I storstäderna är det t. ex. bara 25 %, som är amerikainfluerat musikinrikta- de, men ingen annan dominerande rikt- ning samlar där flera anslutna (tra- ditionell musik 22 %, konsertmusik

15 %). Bara något över 60 % i storstä- derna är för övrigt inriktade på något av dessa tre områden, vilket ytterligare bekräftar storstadsbefolkningens hetero- gena musikinriktning. I de övriga stä- derna är det perfekt jämvikt mellan de traditionellt och de amerikainfluerat musikinriktade (ungefär 30 % i vart- dera lägret). På landsbygden inklusive småstäder har den traditionella musi- ken enkel majoritet dvs över 50 % an- slutna. Här utgör de konsertmusikin- riktade endast 5 %. Trots att storstads- borna är klart överrepresenterade bland de konsertmusikinriktade är de kon- sertmusikinriktade färre än både tradi- tionellt och amerikainfluerat inriktade i storstäderna.

Tabell 4.61 visar den musikaliska in- riktningen i fyra befolkningsområden. En mera tydlig dominans av traditio- nell musik finner man 'i Norrland och i södra och östra delarna av Götaland än i landet som helhet. I dessa områden har också konsertmusiken en något sva— gare ställning än i övriga områden. I Mälarområdet (inklusive Stockholm) föreligger i det närmaste jämvikt mellan traditionell musik (28 %) och amerika- influerad musik (26 %). De konsert- musikinriktade utgör där 13 % och trots att de inte förekommer med större andel någon annanstans så har konsert-

Tabell 4.61 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning bland personer

bosatta i olika delar av landet

Mälar om- Södra & Västkust— & NorrTan d +

Procentuell andel som är inriktade på rådetl Östra Väner- Ko ' rber ,

Götalandz områdets ppa g konsertmusik .................... 12,6 7,0 11,6 5,4 traditionell musik ................ 27,9 42,2 37,8 45,0 amerikainfluerad musik ........... 26,1 30,4 23,0 28,4 annan musik ..................... 33,5 20,4 27,7 20,2 Summa % ....................... 100,1 100,0 100,1 100,0 N .............................. 713 684 599 478

1 omfattar län: A, B, C, D, U 1, .I, K, L, M 3 omfattar län: E, F, G, H, 3 omfattar län: P ' omfattar län:

musiken bara hälften så stort underlag som var och en av de båda övriga rikt— ningarna.

Mångsidig och ensidig musikalisk inriktning Befolkningens fördelning på huvudsak- lig musikalisk inriktning byggde på en klassindelning, där de olika klasserna var varandra uteslutande. Man kan inte i första hand vara både konsertmusik- inriktad och traditionellt inriktad. I det här avsnittet skall vi i främsta rummet intressera oss för musikalisk mångsi- dighet och ensidighet och skall därvid använda den musikaliska inriktningen som grund för definitionen av graden av mångsidighet. Vi måste därför an- vända ett kriterium på musikalisk in- riktning, som möjliggör varandra icke uteslutande klasser.

Att vara anhängare — tycka mycket bra om i frågesituationen — av minst en av musikformerna klassisk musik, nutida musik eller operamusik innebär konsertmusikinriktning. Att på motsva- rande sätt vara anhängare av någon eller flera av musikformerna jazzmu- sik, popmusik eller modern dansmusik innebär amerikainfluerad inriktning och av någon av musikformerna gam-

mal dansmusik, spelmansmusik eller andliga sånger innebär traditionell mu- sikinriktning.

Musikalisk mångsidighet innebär i princip att vara anhängare av många slag av musik men det är enligt vårt sätt att se inte särskilt mångsidigt att vara anhängare av jazzmusik, popmusik och modern dansmusik och inga andra slag av musik dvs vara enbart amerika- influerat inriktad. Det är mera mång- sidigt att vara anhängare av endast jazzmusik och operamusik och i än hög- re grad mångsidigt att vara anhängare av jazzmusik, operamusik och andliga sånger. Att vara såväl konsertmusik- inriktad som traditionellt och amerika- influerat inriktad dvs att tycka mycket bra om minst ett slag av musik ur var- dera huvudriktningen innebär allsidig musikalisk inriktning. Tycker man mycket bra om musik från två av de tre dominerande riktningarna kan man betecknas som dubbelsidigt in- riktad medan den som bara tycker mycket bra om musik från ett om- råden är ensidigt inriktad. Den som tycker mycket bra om operettmusik och visor eller endera och dessutom inte tycker mycket bra om någon av de övriga nio musikformerna samt den

Procentuell andel som är: Faktiskt obeserverande Förväntade procentstffror procentSIffror

allsidigt inriktade ................. 1,6 1,6 3,5 3,5 dubbelsidigt inriktade .............. 22,9 25,7 varav traditionellt och konsertmusikinrik-

tade .......................... 6,4 6,2 amerikainfluerat och konsertmusik-

inriktade ...................... 2,9 2,8 amerikainfluerat och traditionellt.

inriktade ...................... 13,6 16,7 ensidigt inriktade ................. 58,8 47,5 varav konsertmusikinriktade ............ 6,6 5,0 traditionellt inriktade ............. 33,9 29,1 amerikainfluerat inriktade ......... 18,4 13,4 utan betydande musikalisk inriktning 16,7 16,7 23,3 23,3 Summa % ....................... 100,0 100,1 100,0 100,0 Summa % konsertmusikinriktade). 17,5 Summa % traditionellt inriktade . . . 55,5 Summa % amerikainfluerat inrik—

tade .......................... 36,5 N .............................. 2 528 2 528 2 528 2 528

som inte alls anger sig som anhängare av något slag av musik anses i detta sam- manhang sakna betydande musikalisk inriktning. Brist på betydande musika- lisk inriktning kan alltså vara förknip- pat med svagt musikintresse men även vara ett tecken på att stå utanför de dominerande värderingssystemen.

I tabell 4.62 vänstra kolumnen pre- senteras befolkningens faktiska mång- sidighet respektive ensidighet i musi- kalisk inriktning enligt ovan nämnda kriterier. (Till den högra kolumnen i tabellen skall vi återkomma längre fram i texten.) De allsidiga utgör tillsam- mans endast 2 % av befolkningen. Efter- som de dubbelsidigt inriktade uppgår till 23 % kan man alltså säga att 25 % av befolkningen är mångsidigt musika- liskt inriktade. Den största andelen av de dubbelsidiga är både traditionellt och amerikainfluerat inriktad (14% av samtliga) och den minsta andelen

är både amerikainfluerat och konsert- musikinriktad (3 % av samtliga). De ensidigt inriktade uppgår till nära 60 % av befolkningen, varav de flesta är tra- ditionellt inriktade (34 % av samtliga) och den minsta gruppen är konsertmu- sikinriktad (7 % av samtliga). Utan be- tydande musikalisk inriktning är till- sammans 17 % av befolkningen i ål- dern 16—70 år.

Totalt är 55 % av befolkningen tradi- tionellt musikaliskt inriktad dvs tycker mycket bra om minst en av musikfor- merna gammal dansmusik, spelmansmu- sik och andliga sånger, 36 % är amerika- influerat inriktad och 17 % är konsert- musikinriktade.

En jämförelse mellan tabellerna 4.54 och 4.62 visar att bland de totalt ame- rikainfluerade är det högst 74 % som i första hand är amerikainfluerade, bland de totalt traditionellt inriktade är det högst 68 % som i första hand är tradi-

tionellt inriktade och bland de totalt konsertmusikinriktade är det högst 55 % som i första hand är konsert- musikinriktade. Var och en av dessa siffror är troligen något mindre efter- som ingen garanti finns för att den som i första hand är orienterad mot viss huvudriktning måste vara anhäng- are till någon musikform inom denna riktning.

Musikalisk acceptans

Hur många som är musikaliskt mång- sidiga är givetvis beroende på vad man avser med mångsidighet. I föregående avsnitt utgick vi från musikalisk in- riktning och definierade mångsidighet så att en individ är mångsidig då han anger sig vara anhängare, dvs tycker mycket bra om två musikformer ur oli- ka huvudgruppering. I detta avsnitt skall vi vara något mera toleranta och beteckna en person som mångsidig bara han är positiv —— och alltså inte mycket positiv _ till två musikformer från oli- ka huvudgruppering. Vi kan säga att en person accepterar de slag av musik, som han värderar åtminstone »ganska bra» och skilja mellan mångsidighet på anhängarnivå och mångsidighet på acceptansnivå. I gengäld skall vi här begränsa oss till ett slag av musik inom respektive riktning. Vi låter klassisk musik representera konsertmusik, gam- mal dansmusik får representera tradi- tionell musik och popmusik den ame- rikainfluerade musiken. Var och en av dessa är den mest väsentliga inom respektive riktning, därigenom att de får det största antalet förstahandspre- ferenser.

I tabell 4.63 redovisas allsidighet, dubbelsidighet och ensidighet samt noll- sidighet på acceptansnivå. Totalt är det 10 % som accepterar såväl klassisk mu- sik som gammal dansmusik och popmu-

Tabell 4.63 Procentuell andel som är a) allsidigt, b) dubbelsidigt, c) ensidigt och d) nollsidigt positiva till klassisk musik, gammal dansmusik och popmusik

Procentuell andel som är:

allsidigt positiva ..... 9,6 9,6 dubbelsidigt positiva. . 46,7 varav positiva till klassisk

musik och gammal

dansmusik ........ 18,7 positiva till klassisk

musik och popmu- sik .............. 2,9 positiva till popmusik

och gammal dans- musik ............ 25,0 ensidigt positiva ..... 39,7 varav positiva till klassisk

musik ............ 8,7 positiva till gammal

dansmusik ........ 24,8 positiva till popmu-

sik ............... 6,2 nollstdigt positiva . . . . 4,0 4,0 Summa % .......... 100,0 99,9

Summa % positiva

till klassisk musik 39,9 Summa % positiva

till gammal dans—

musik ............ 78,1 Summa % positiva till popmusik ..... 43,7 N ................. 2 493 2 493

sik. Ungefär 45 % accepterar två av des- sa tre slag av musik. Den vanligaste kombinationen är gammal dansmusik och popmusik (25 %) och den mest säll- synta klassisk musik och popmusik (3 %). 40 % accepterar endast en av dessa musikformer, varav andelen posi- tiva till gammal dansmusik är klart störst (25 %). Till sist är det 4 %, som inte accepterar någon av dessa tre mu— sikformer.

Musikalisk specialisering eller musikalisk all männrientering? '

Vi skall i detta avsnitt intressera oss för frågan om det finns någon generell

tendens mot musikalisk specialisering, dvs koncentration på ensidig musika— lisk uppfattning eller om tendensen i stället går mot musikalisk allmänorien- tering, dvs koncentration på mångsidig- het. Det faktum att det finns ungefär 25 % mångsidiga och 60 % ensidiga ger inget svar på denna fråga (se tabell 4.62). Dessa siffror måste sättas i rela- tion till hur många stora andelar mång- sidiga och ensidiga vi har rätt att för- vänta oss med given storlek på grup- perna konsertmusikinriktade, traditio- tionellt inriktade resp amerikainfluerat inriktade. _

Vi har redan fått en antydan av si- tuationen, då vi konstaterade att det genomsnittligt sett förelåg åtminstone svaga negativa korrelationer för två av de tre kombinationerna och att negativa korrelationer var vanligare än positiva mellan värderingarna av musikformer från skilda grupperingar (se tabell 4.53, sidan 75). I tabell 4.62 jämföres de faktiskt observerade andelarna all- sidiga, dubbelsidiga, ensidiga etc. (vänstra kolumnen) med de andelar man kan förvänta sig då orientering mot viss huvudriktning är helt obero- ende av orientering mot varje annan huvudriktning (högra kolumnen). Vi finner att allsidiga och dubbelsidiga är något underrepresenterade, att en- sidiga är klart överrepresenterade och

att gruppen utan dominerande musika— lisk inriktning är klart underrepresen- terad. Det finns med andra ord en klar tendens mot musikalisk specialisering.

Bland de dubbelsidiga förekommer kombinationerna traditionell inriktning och konsertmusikinriktning samt kon— sertmusikinriktning och amerikainflue- rad inriktning i den utsträckning man förväntar sig. Kombinationen traditio- nell inriktning och amerikainfluerad in- riktning däremot är mindre vanlig än vad som skulle vara fallet om inget beroende fanns.

Bland de ensidiga är de konsertmu- sikinriktade bara något överrepresente- rade, medan de båda övriga är mera klart överrepresenterade.

En ytterligare bekräftelse på att ten- densen mot specialisering väger tyngre än tendensen mot musikalisk allmän— orientering kan man få då man analy- serar sambanden mellan inställningen till visst slag av musik och benägenhe- ten att acceptera musikformer tillhöran— de annan huvudriktning. I tabellerna 4.64—4.66 representeras konsertmusik av klassisk musik, traditionell musik av gammal dansmusik och amerikainflue- rad musik av popmusik. Värderingarna »mycket bra» eller »ganska bra» av visst slag av musik innebär accepteran- de av denna musik.

Tabell 4.64 Samband mellan inställning till klassisk musik och benägenheten att accep— tera gammal dansmusik och popmusik

. Tycker Procentuell andel som av gammal Tycker T) eker varken bra :I'ycker dansmusik och popmusik mycket bra ganska bra el illa om illa om _ ' om klassisk om klassisk ' . . klasswk accepterar. musik musik klassmk musik musik båda ............................ 12,7 30,0 38,8 45,3 endera .......................... 54,2 54,2 53,9 48,9 ingendera ....................... 33,1 15,8 7,4 5,8 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,1 100,0 N .............................. 350 646 825 672

I tabell 4.64 redovisas sambandet mellan inställningen till klassisk musik och benägenheten att acceptera två, en eller ingen av de övriga musikformerna —— popmusik och gammal dansmusik. Det framgår att anhängarna till klas- sisk musik har den minsta benägenhe- ten att acceptera musik med annan hu- vudinriktning än konsertmusiken. Ju mindre positiv inställningen till klas- sisk musik är, desto större är benägen- heten att acceptera både gammal dans- musik och popmusik. Den andel som accepterar både gammal dansmusik och popmusik är bland de mycket positiva till klassisk musik 13 %, bland de gans- ka positiva till klassisk musik 30 %, bland de varken positiva eller negativa till klassisk musik 39 % och bland de negativa till klassisk musik 45 %. Å andra sidan är den andel som varken

accepterar gammal dansmusik eller pop- musik 33 % bland de mycket positiva till klassisk musik, 16 % bland de gans- ka positiva, 7 % bland de varken posi— tiva eller negativa och 6 % bland de negativa till klassisk musik.

I tabell 4.65 framgår det på motsva- rande sätt att inställningen till gammal dansmusik visar ett negativt samband med benägenheten att acceptera klas- sisk musik och popmusik. Ju mera po— sitiv inställning till gammal dansmusik, desto mindre benägenhet att acceptera musik från annan huvudriktning. Bland anhängarna av gammal dansmusik är det t. ex. 35 % som varken accepterar popmusik eller klassisk musik, bland de ganska positiva till gammal dansmu- sik är det 27 %, bland dem som var- ken är positiva eller negativa till gam— mal dansmusik är det 19 % och bland

Tabell 4.65 Samband mellan inställning till gammal dansmusik och benägenheten att acceptera klassisk musik och popmusik

Tycker

Procentuell andel som av klassisk musik och popmusik accepterar:

Tycker mycket bra om gammal dansmusik

Tycker ganska bra om gallmmal dansmusik

varken bra el. illa om gammal dansmusik

Tycker

illa om

gammal dansmusik

båda ............................ endera .......................... ingen dera ........................

N ..............................

12,1 52,9 35,0

12,4 60,3 27,3

12,8 68,2 18,9

14,4 68,8 16,9

100,0 1 128

100,0 820

99,9 372

100,1 173

Tabell 4.66 Samband mellan inställning till popmusik och benägenheten att acceptera klassisk musik och gammal dansmusik

Procentuell andel som av klassisk musik och gammal dansmusik accepterar

Tycker mycket

bra om popmusik

Tycker ganska

bra om popmusik

Tycker varken bra el. illa om popmusik

Tycker illa om popmusik

båda ............................ endera .......................... ingendera ........................

16,1 62,7 21 ,3

25,2 64,6 10,2

29,0 63,3 7,7

36,2 57,1 6,7

100,1 398

100,0

693

100,0 564

100,0 839

de negativa till gammal dansmusik är det 17 % som inte accepterar vare sig popmusik eller klassisk musik.

Till sist är det även ett tydligt nega— tivt samband mellan inställningen till popmusik och benägenheten att accep- tera annan musik än amerikainfluerad (se tabell 4.66). Bland anhängarna till popmusik är det 16 %, som accepterar både klassisk musik och gammal dans— musik och 21 % som inte accepterar någondera. Bland dem som tycker gans- ka bra om popmusik är det 25 % som accepterar båda och 10 % som inte ac- cepterar någon av musikformerna gam- mal dansmusik och klassisk musik. Bland de negativa till popmusik är 36 %, som accepterar båda och barä 7 %, som inte accepterar någon av de två övriga musikformerna.

Dessa tabeller tillsammans visar tyd- ligt hur mångsidigheten i musikalisk inriktning begränsas då värderingarna av visst slag av musik är mycket posi— tiva. Resultaten skulle kunna sanunan- fattas i följande generella sats: Ja mera positiv inställning till visst slag av ma— sik, desto mindre benägenhet att ac— ceptera musik i annan musikalisk hu- vudriktning.

Vilken musikalisk riktning har de mest ensidiga anhängarna?

] detta avsnitt skall vi studera samban- det mellan musikalisk inriktning och graden av mångsidighet i inriktningen. Den information som behövs för detta kan iförsta hand hämtas ur den tidi- gare refererade tabell 4.62. Där förelig- ger uppgifter dels om den totala ande- len av befolkningen, som har konsertin- riktning, traditionell inriktning resp. amerikainfluerad inriktning och dels om den relativa storleken av ensidiga med motsvarande inriktningar. Anhängarna av traditionell musik är

tillsammans 56 %, varav 34 % ar ensi- digt inriktade på traditionell musik. Anhängarna av konsertmusik uppgår tillsammans till 18 %, varav 7 % är en- sidigt inriktade på denna musikaliska form. Anhängarna av amerikainfluerad musik utgör 37 %, varav 18 % är ensi- diga. Detta betyder att ungefär 60% av de traditionellt inriktade, ungefär 50 % av de amerikainfluerade och mindre än 40 % av de konsertmusikin- riktade är ensidiga på sina respektive områden. Detta kan också formuleras på följande sätt: Konsertmusikinriktade är mera mångsidiga än amerikainflue- rat inriktade, vilka i sin tur är mera mångsidiga än traditionellt musikinrik- tade.

Jämförelse av olika personers ensidig- het med avseende på musikalisk accep- tans kan genomföras med tabell 4.63 som utgångspunkt. Den totala andelen positiva till gammal dansmusik är 78 %, varav 25 % är ensidiga. Den totala an- delen positiva till popmusik är 44 %, varav 6 % är ensidiga. Den totala an- delen positiva till klassisk musik är 40 %, varav 9 % är ensidiga. Detta be- tyder att de positiva till gammal dans- musik relativt sett är mest ensidiga (över 30 % ensidighet) på acceptans— nivån. I detta avseende finns alltså pa- rallellitet mellan anhängarnivå och ac- ceptansnivå. Däremot är de positiva till klassisk musik mera ensidiga än de po- sitiva till popmusik (20 % ensidighet resp. 15 % ensidighet), vilket ger avvi- kande resultat i jämförelse med an- hängarnivån.

Musikalisk tolerans och intolerans

I tabell 4.52 framgår att positiva sam- band mellan värderingar av olika slag av musik är mera vanliga än negativa. I detta avsnitt skall vi mera ingående beröra de negativa sambanden. Som ett

utdrag ur tabell 4.52 presenterar vi i nedanstående uppställning de mest ne- gativa sambanden i ordning efter stor- lek. Negativa samband som är större än ——0,10 föreligger mellan värderingarna av

—0,28 —0,28

— 0,28 — 0,24

jazzmusik och andliga sånger ..... klassisk musik och popmusik ...... popmusik och andliga sånger. . . . . . operamusik och popmusik ........ modern dansmusik och andliga sånger ....................... klassisk musik och gammal dans- musik ........................ klassisk musik och modern dans- musik ........................ jazzmusik och gammal dansmusik jazzmusik och spelmansmusik ..... popmusik och operettmusik ....... operamusik och modern dansmu- sik ...........................

— 0,22 —— 0,20

— 0,19 _ 0,17 — 0,16 — 0,11

— 0,10

Av dessa nämnda samband är pop— musik inblandad i fyra; jazzmusik, klas- sisk musik, modern dansmusik och and- liga sånger i vardera tre, medan visor och nutida musik inte förekommer alls. Av sambanden finns det fem mellan traditionell musik och amerikainflue— rad, fyra mellan konsertmusik och ame- rikainfluerad musik och ett mellan kon- sertmusik och traditionell musik.

Negativa samband uppstår, som tidi- gare omtalats, då det finns en tendens att de relativt sett mest positiva till ett slag av musik hör till de relativt sett mest negativa till ett annat slag av musik och omvänt. Det råder ett slags motsats- förhållande mellan värderingarna av dessa musikformer. Om man endast ana- lyserar de mest extrema värderingar- na och utesluter de neutrala så är det sannolikt att anhängarna (: tycker mycket bra om) av den första musik formen i större utsträckning än samt- liga skall höra till motståndarna (: tycker mycket illa om) till den andra musikformen och anhängarna av mu- sikform II i större utsträckning än samt- liga till motståndarna av musikform I. Det är emellertid inte helt säkert att det

förhåller sig på detta sätt. Det kan även förekomma ensidiga motsatsförhällan- den. Anhängarna av musikform I kan vara motståndare till musikform II utan att anhängarna av musikform II är mot- ståndare till musikform I. Beroende på vilken tendens som är starkast uppstår då positivt eller negativt samband mel- lan värderingarna. Det är denna proble- matik, som vi skall ägna utrymme åt i fortsättningen.

Då det bland anhängarna av musik- form I finns en större andel motstån- dare till musikform 11 än vad det finns i hela befolkningen kan anhängarna av musikform I sägas vara intoleranta mot musikform II. Då andelen motståndare till musikform II är mindre bland an- hängarna av musikform I än i hela be- folkningen är anhängarna av musik- form I toleranta mot musikform II. Om de dessutom accepterat eller gillar mu- sikform II är en annan fråga som har att göra med andelen positiva och inte med andelen icke motståndare. Kvoten mellan den faktiska andelen motstån- dare av musikform II bland anhängar- mellan den faktiska andelen motstånda- re av musikform II bland anhängarna av musikform I och andelen motståndare av musikform II i hela befolkningen an- ger graden av tolerans—intolerans bland anhängarna av musikform I till musik- form II. Då denna kvot överstiger ett föreligger intolerans, som blir större ju större värdet på denna kvot är. Då kvo- ten understiger ett föreligger tolerans, som blir större ju mindre värdet är på denna kvot. Oberoende av denna kvot kan även tolerans-intolerans-kvoten för musikform II:s anhängare mot musik- formen I beräknas. Dessa kvoter är gruppmått och förväntas återspegla exi— sterande gruppnormer och har i och för sig inte med den enskilda individens intolerans eller tolerans att göra. Man kan aldrig på detta sätt utpeka vilka in-

divider, som är mer eller mindre tole- ranta, såvida man inte likställer myc- ket negativ inställning med intolerans, men detta är inte meningen.

I tabell 4.67 presenteras tolerans-kvo- ten (förkortning av tolerans-intolerans- kvoten) för varje kombination av mu- sikformer mellan tidigare etablerade grupperingar av konsertmusik, traditio- nell musik och amerikainfluerad mu- sik. För varje kombination föreligger således två tolerans-kvoter, en i var- dera riktningen. Dessutom finns i tabel- len genomsnittliga toleranskvoter från given musikriktning mot given musik- form och från given musikform mot given riktning samt från given riktning mot annan given riktning.

De väsentligaste resultaten av denna tabell återges nedan, där anhängare av konsertmusik, anhängare av traditionell musik och anhängare av amerikainflue- rad musik redovisas var för sig.

Anhängare av konsertmusik är ge- nomsnittligt sett mera intoleranta mot traditionell musik än mot amerikain- fluerad musik. De är mera intoleranta mot gammal dansmusik än mot någon annan musikform. De är också tämligen intoleranta mot spelmansmusik och mot popmusik. Genomsnittligt sett är de to- leranta enbart mot jazzmusik.

De mest intoleranta mot traditionell musik är anhängarna av nutida musik, som i gengäld är övervägande toleranta mot amerikainfluerad musik. Anhäng- arna av klassisk musik och av operamu- sik är däremot intoleranta även mot den amerikainfluerade musiken.

Anhängarna av klassisk musik är to- leranta mot andliga sånger och jazzmu- sik och mest intoleranta mot gammal dansmusik och modern dansmusik. An- hängarna av nutida musik är toleranta mot jazzmusik och modern dansmusik och mest intoleranta mot gammal dans- musik och spelmansmusik. Anhängar-

na av operamusik är toleranta endast mot andliga sånger och mest intoleran— ta mot gammal dansmusik.

Trots att det inte finns någon grupp av anhängare som är mera intoleranta mot något slag av musik än vad anhäng- arna av konsertmusik är mot den tra- ditionella musiken är anhängarna av traditionell musik toleranta mot alla slag av konsertmusik. De är däremot tämligen intoleranta mot alla slag av den amerikainfluerade musiken och mest intoleranta mot jazzmusiken.

Den genomsnittliga intoleransen mot den amerikainfluerade musiken är dock nästan helt beroende av att anhängarna av andliga sånger är så intoleranta mot all amerikainfluerad musik. I gengäld är den andliga sångens anhängare mera toleranta mot konsertmusik än vad an- hängarna av gammal dansmusik och spelmansmusik är.

Anhängarna av gammal dansmusik är inte särskilt intoleranta. De är toleranta mot modern dansmusik och mest intole- ranta mot jazzmusik. Anhängarna av spelmansmusik är toleranta i första hand mot modern dansmusik och nu- tida musik och mest intoleranta mot jazzmusik och popmusik utan att vara påtagligt intoleranta.

Anhängarna av amerikainfluerad mu- sik är mera intoleranta i genomsnitt mot traditionell musik än mot konsertmusik. Påtagligt intoleranta är de dock endast mot andliga sånger. Helt obetydligt in- toleranta är de mot nutida musik och gammal dansmusik.

De mest intoleranta är anhängarna av popmusik, som är övervägande into- leranta mot i första hand konsertmusik men även mot traditionell musik. An- hängarna av jazzmusik är mera intole- ranta mot den traditionella musiken än vad anhängarna av popmusik är men är också mycket toleranta mot konsert- musiken. Anhängarna av modern dans-

Tabell 4.6 7 Tolerans-intoleranskvoter

Anhängare av

Klassisk

musik

Nutida musik Opera- musik

Kon- sert- musik

Gammal dans- musik

Spel- mans- musik

Andliga sånger

Tradi- tionell musik

J azz- musik

Modern dans- musik

Ame- rika- influerad musik

klassisk musik ...... . . . . . . nutida musik. . . ...... . . . . operamusik. . . . . . . ........ konsertmusik (medelvärde)

gammal dansmusik. . . . spelmansmusik. . . . . . . . . . . . andliga sånger. . . . . . traditionell musik (medelvärde).. . . . . . . . . ..

jazzmusik ..... popmusik................ modern dansmusik. . . . . . . . . amerikainfluerad musik (medelvärde). . . . . . . .....

xxxx xxxx xxxx xxxx

1,10 0,92 0,68 0,90 0,39 2,16 1,11

1 ,22

xxxx xxxx xxxx xxxx

0,97 0,84 0,82 0,88 0,80 1 ,30 0,93

1,01

xxxx xxxx xxxx xxxx

1,06 0,91 0,76 0,91 0,56 1,76 1,05 1,12

2,54 2,83 2,83 2,58

xxxx xxxx xxxx xxxx L79 033 0A9

1,04

0,84 1,63 0,76 1,08

Xxxx xxxx Xxxx xxxx

1,60 2,21 1,62 1,81

xxxx xxxx Xxxx xxxx 153 1A5 0,86

1,35

0,84 0,50 1,07 0,80

1,21 148 137 1A2 xxxx xxxx

xxxx xxxx Xxxx Xxxx Xxxx Xxxx

2,00 0,45 1,49 1,31 0,76 0,82 2,51 1,36 xxxx xxxx

xxxx xxxx

1 ,49 0,73 1,40 1,21 0,99 1,06 2,03 1,36

xxxx xxxx xxxx xxxx

musik är toleranta mot traditionell mu- sik och endast obetydligt intoleranta mot konsertmusik.

Anhängarna av jazzmusik är mest to- leranta mot klassisk musik och opera- musik och mest intoleranta mot spel- mansmusik och gammal dansmusik. An- hängarna av popmusik är toleranta mot spelmansmusik och gammal dansmusik och mycket intoleranta mot andliga sånger, klassisk musik och operamusik. Anhängarna av modern dansmusik slut- ligen är mest toleranta mot gammal dansmusik men även mot nutida musik och spelmansmusik, medan de är mest intoleranta mot andliga sånger.

Sammanfattning

I avdelning 4.3 har vi studerat struk- turen i musikkulturen mot bakgrunden av existerande musikaliska värdering- ar. Genom att analysera det mönster som musikaliska värderingar bildar i re- lation till varandra har vi skymtat kon— turerna av tre dominerande musikalis- ka värdeorienteringar, nämligen mot konsertmusik, mot traditionell musik och mot amerikainfluerad musik. Vi kan givetvis inte göra anspråk på att ha upptäckt de musikaliska värderingar- nas definitiva struktur. Ett annat an- grepp på problematiken skulle gett oss en annan strukturering i ett annat plan — kanske orientering mot orkestermu- sik, instrumentalmusik, vokalmusik e. d. Vi har inte heller något bevis för att vår totalbild skall gälla för varje kategori av befolkningen. Det kan mycket väl finnas en annan musikalisk värdestruk- tur bland ungdomen och på landsbyg- den.

Att vi över huvud taget kan spåra visst mönster i de musikaliska värde- ringarna kan knappast vara resultat av enbart slumpen. Den upptäckta musi- kaliska värdestrukturen förväntas åter-

spegla existerande normsystem för mu- sikvärdering i vårt samhälle. Det kan naturligtvis vara en tillfällighet att två enskilda individer uppvisar lika värde- ringar av musik. Det kan knappast vara en tillfällighet att en hel befolkningska- tegori är tämligen homogen och att skil- da befolkningsgrupper avviker från var- andra i fråga om musiksmak. Det faktum att vi funnit överensstämmelse mellan befolkningsstrukturen i samhället och den musikaliska värderingsstrukturen ger stöd för förekomsten av mer eller mindre separata musikaliska värderings- system, som ligger till grund för de en- skilda individernas uttalade musikalis- ka värderingar. Likhet i musikalisk vär- dering kan till en mycket stor del för- klaras av likartad påverkan. Musikalisk värdeorientering eller musikalisk in- riktning ses alltså som en miljöprodukt, olikheter i musikalisk värdeorientering som olikheter i musikalisk miljö.

En stor del av befolkningen har en traditionell musikalisk värdeorientering medan konsertmusiken har det minsta underlaget oavsett hur man mäter musi- kalisk inriktning (flera olika sätt har presenterats). Den del av befolkningen som i första hand är orienterad mot traditionell musik är cirka fyra gånger så stor och den del som i första hand är orienterad mot amerikainfluerad mu- sik är cirka tre gånger så stor som den del som i första hand är orienterad mot konsertmusik. Den totala andelen an- hängare av traditionell musik är tre gånger så stor som den totala andelen anhängare av konsertmusik och den to- tala andelen anhängare av amerikain- fluerad musik är på motsvarande sätt cirka dubbelt så stor som den totala andelen anhängare av konsertmusik.

Vi gör anspråk på att särskilja tre dominerande musikaliska delkulturer —— konsertmusikens, den traditionella musikens och den amerikainfluerade

musikens. Det råder inte absolut vatten- täta skott mellan dessa tre delkulturer men man kan inte förneka tydliga gränsmarkeringar. Den som njuter fruk- terna inom ett av områdena vill inte så gärna ta del av frukterna på de andra områdena. Det förekommer med andra ord en klar tendens för musikalisk spe- cialisering till nackdel för den musika- liska allmänorienteringen. Visst finns det musikaliskt mångsidiga personer men dessa är färre och de ensidiga flera än vad man skulle ha rätt att vänta sig med tanke på det totala antalet posi- tiva värderingar. Mest specialiserade är anhängarna av den traditionella musi- ken. Det finns en tendens att ju mera man uppskattar en viss musikalisk rikt- ning desto mindre benägen är man att acceptera musik med annan musikalisk huvudriktning.

Det räcker inte att konstatera en viss musikalisk värdeisolering för att be— skriva relationerna mellan de musika- liska delkulturerna. Det förekommer även i någon mån motsatsförhållanden mellan separata musikaliska värdesys- tem. Dessa motsatsförhållanden är emel- lertid inte alltid ömsesidiga. Anhängare av konsertmusik är genomsnittligt sett klart intoleranta mot traditionell musik medan anhängare av traditionell musik är övervägande toleranta mot konsert- musik. I övrigt kan man konstatera att anhängare av amerikainfluerad musik i genomsnitt är ungefär lika intoleranta mot traditionell musik, som anhängare av traditionell musik mot amerikain- fluerad musik. Det är framför allt an— hängare av jazzmusik å ena sidan och anhängare av andliga sånger å den and- ra som utmärker sig för den största in- toleransen härvidlag. Anhängare av amerikainfluerad musik är i genomsnitt bara obetydligt intoleranta mot konsert-

musik medan anhängare av konsert- musik är något mera intoleranta mot den amerikainfluerade musiken. Här finner man att jazz bryter sig ut ur det allmänna mönstret för amerikainflue- rad musik både därigenom att dess an- hängare övervägande är toleranta mot konsertmusik och att konsertmusikens anhängare är toleranta mot jazzmusik.

Konsertmusik och traditionell musik utmärker sig därigenom att de har en klar förankring i begränsade sociala skikt. De konsertmusikinriktade åter- finnes framför allt bland personer med högre utbildning medan den traditio— nella musikens anhängare dominerar bland lågutbildade, i jordbruksbefolk- ningen (framför allt) och i arbetarbe— folkningen. Åtminstone delvis förknip- pat med detta är väl skillnaderna mel— lan befolkningen i storstäder och be— folkningen på landsbygden i fråga om musikalisk inriktning. I dessa avseen- den kan de konsertmusikinriktade upp- fattas som en konstrastgrupp till de tra- ditionellt inriktade.

De amerikainfluerat inriktade har inte samma tydliga förankring i något visst socialt skikt även om jordbrukar- befolkningen är underrepresenterad. Det råder inte heller någon tydlig ojämn spridning över landet eller på städer eller landsbygd för denna musikinrikt- ning. Det är framför allt bland ungdom, som olika slag av amerikainfluerad mu— sik fått fäste. I detta avseende står den i kontrast till den traditionella musiken som har överrepresen-tation bland per- soner över 50 år. Det motsatsförhållande som råder mellan anhängare av olika slag av amerikafluerad musik och an- hängare av olika slag av traditionell musik är således i huvudsak en »kon— flikt» mellan generationer.

5. Musikkonsumtionen

För att kunna ange innebörden av ter- men »musikkonsumtion» skall vi för ett ögonblick anknyta till termen »mu- sikvana», som definieras i avdelning 1. Där beskrivs musikvanan som ett exem- pel på en social vana, närmare bestämt en social vana, som kommer till ut- tryck i en musiksituation. I och med att vi definierar musikvanor som so— ciala vanor anger vi också att musik- vanorna skapas och utformas i samver- kan med den sociala omgivningen, vil- ket i praktiken kan betyda att en indi- vids musikvanor kommer att påverkas av de grupper och de sociala system, som denna individ ingår i. Musikaliskt beteende som inte är miljöbestämt är vi för tillfället inte intresserade av.

I enlighet med Segerstedtl anser vi att en social vana består av dels ett dispositionselement och dels ett beteen- deelement. Det är inte någon tillfällig- het att individer med likartade miljö- bakgrunder också uppvisar tendenser till likformigt beteende. Det finns näm- ligen en inlärd disposition för det fak- tiska handlandet. Musikvanor är på detta sätt sammansatta av beteenden och dispositioner för beteenden. Man kan skilja mellan musikalisk attityd som i sig innefattar bl a värdeföreställningar om musik samt musikalisk aktivitet, tex instrumentalspel eller musiklyss- nande. Både de musikaliska attityderna och de musikaliska aktiviteterna bildar

tillsammans musikvanorna. De musi— kaliska aktiviteterna kan liksom andra aktiviteter observeras direkt medan mu— sikaliska attityder endast kan bli åt- komliga på indirekt väg. Denna avdel— ning kommer övervägande att behandla musikaliska aktiviteter. Musikkonsumtion och musikalisk ak- tivitet är dock inte identiska begrepp. Den musikaliska aktiviteten har en räckvidd, som sträcker sig utanför mu- sikkonsumtionen. All musikalisk akti- vitet är inte musikkonsumtion. Det finns även andra former av musikalisk akti- vitet. I avdelning 1 antyddes möjlighe- terna att tillämpa en rollteori på mu- siksociologiska problem och vi införde där begreppen »musikkonsument», »mu- sikproducent» och »musikdistributör». Det måste betonas att dessa begrepp inte representerar individer utan positioner i ett socialt system. En och samma indi- vid kan i en viss given situation funge- ra som musikkonsument och i en annan situation som musikproducent. Musikkonsumtion, musikproduktion och musikdistribution är musikaliska aktiviteter som är förknippade med mot— svarande positioner. För att kunna ur- skilja dessa måste vi likna det musika- liska materialet med en vara eller en tjänst — det är för ögonblicket lik- giltigt vilket. Den är utförd av någon — musikproducenten — och användes el- ler förbrukas av någon _ musikkonsu-

1 Segerstedt, Torgny T (1956): Symbolmiljö, mening och attityd, Uppsala.

menten — och överföres från producent till konsument av någon — musikdistri- butören. Musik blir därmed ett slags nyttighet, som kan värderas, ibland i ekonomiska termer, ibland i andra vär- determer. Musikkonsumtion är alltså de musikaliska aktiviteter, som innebär an- vändandet eller förbrukandet av nyttig- heten musik.

Det kan vara vilseledande att dela in individer i musikkonsumenter och ic- ke musikkonsumenter om man inte sam- tidigt gör en tids- eller situationsav- gränsning. I det långa loppet är alla individer musikkonsumenter men i oli- ka hög grad eller olika ofta. Det är där- för som musikvaneundersökningen i sin första etapp har alla individer som är bosatta i Sverige som population (med viss åldersavgränsning av prak- tiska skäl).

Hur användes musik? Svaren på den- na fråga antyder musikkonsumtionens omfattning. Låt oss ge några exempel: a) Att lyssna på då den utföres på en konsertestrad, reproduceras i en gram- mofon eller förmedlas via radio eller TV, b) att röra sig till då man dansar eller då man marscherar, e) att under- stryka budskap (vid religiösa eller po- litiska möten) eller skapa stämningar (t.ex. i en film) etc, d) indirekt att läsa om eller att studera samt inte minst e) att själv utöva instrumentellt eller vokalt.

Det finns två centrala användnings— områden, som kan utkristalliseras. En enskild individ kan använda musiken för att uttrycka sig t. ex. genom att spe— la eller sjunga. Han kan också använda musiken för att täcka ett behov av in— tryck. Olika former av musiklyssnande hör till detta område. I fortsättningen skall vi hålla isär expressiv och im- pressiv musikkonsumtion.

Alla ovanstående exempel på musik— konsumtion kommer av utrymmesskäl

inte att behandlas i denna avdelning, som bygger helt på data från posten- käten. Frågorna i enkätformuläret kon— centreras avsiktligt på musiklyssnandet och musikutövandet —— alltså på punk- terna a) och e) ovan. I viss anknytning till punkten c) har även aktivitet i frä- ga om att lyssna på musik i kyrkan eller på religiösa möten efterfrågats.

Den expressiva musikkonsumtionen fordrar kanske ytterligare några kom- mentarer. Den kommer enbart att be— lysas genom musikutövandet. Musikut- övandet är givetvis, då det finns lyss- nare närvarande, att betrakta som mu— sikproduktion eller åtminstone ett led i musikproduktionen. Samtidigt kan man inte blunda för det faktum att en mycket stor del av musikutövandet sker enbart för den utövandes eget nö- jes skull. Men även då musik fram- föres inför publik kan musikern ha tillfredsställelse av sitt eget spel. Han producerar så att säga sin egen nyttig- het. Sett ur den utövandes egen syn- vinkel kommer musikutövandet även att fungera som en bit musikkonsumtion.

De olika musikaliska aktiviteter, som kommer att behandlas under rubriken »musikkonsumtion» kan sammanfattas i fyra huvudpunkter. Dessa punkter av- ser inte att täcka hela musikkonsumtio- nen i landet. De är endast att betrakta som viktiga kriterier på denna musik- konsumtion. I den mån man behöver ytterligare information får komplette- ringar göras då data från de intervju— undersökningar, som också ligger inom ramen för musikvaneundersökningen, blir redovisade. I nedanstående sam- manställning presenteras också de spe- cifika kriterier på musikkonsumtion, som kommer till användning, med hän- visning till de frågor i postenkäten (se bihang 1), som ligger till grund för re— spektive kriterium.

1) Musikutövande

Här kommer endast det instrumen- tella utövandet men ej det vokala att

belysas.

a) antal spelade musikinstrument (frågorna 5—6) I)) grad av offentlighet i musikut- övandet (fråga 7)

. Impressiv musikkonsumtion

2) Lyssnande på »levande» musik

Med »levande» musik menas musik avsedd för direkt användande med publik konkret närvarande i kon- sertlokal eller annan lokal eller från estrad utomhus.

a) frekvens besök på konsert/musik- evenemang, allmänt (frågorna 14 ——16)

b) frekvens konsertbesök, klassisk musik (fråga 14)

c) frekvens lysmande på framträ— danden av jazzartister (fråga 16)

d) frekvens lyssnande på framträ- danden av popartister (fråga 15)

e) frekvens lyssnande på musik i religiösa sammanhang (fråga 17) Lyssnande på »reproducerad musik Den »reproducerade» musiken är här begränsad till att omfatta musik in- spelad på skiva eller tonband för di— rekt avlyssning.

a) tillgång till grammofon och/eller bandspelare i hemmet (frågorna 8—10)

b) frekvens lyssnande på grammo- fonskivor och/eller musik på band (fråga 11)

c) antal köpta grammofonskivor un- der de senaste tolv månaderna (fråga 12) Lyssnande på musik i radio Här är det likgiltigt om radion di- rektsänder konserter eler spelar grammofonskivor. Musik i televi- sionen har av praktiska skäl uteslu- tits.

a) frekvens lyssnande på vissa mu- sikprogram i radio (fråga 18)

b) frekvens lyssnande på melodi- radio (fråga 19)

Tillförlitligheten i frågor rörande musikkon- sumtion

Frågorna 5—12 och 14—19 i posten- kätformuläret (se bihang 1) behandlar

skilda musikaliska aktiviteter. Eftersom det är rimligt att benägenheten att be- svara ett frågeformulär om musik är större för den musikaliskt aktive än för den passive kan man räkna med att bortfallet innehåller en större an- del passiva än svarandegruppen. Där- med skulle denna undersökning ge en något för hög musikkonsumtion än vad som i verkligheten föreligger. I själva verket har det Visat sig vid en speciell bortfallsanalys, som tar hänsyn till bå- de det totala och det partiella bortfallet på enskilda frågor, att andelen aktiva som regel inte överskattas med mer än 2 %.1 På vissa aktiviteter i samband med radiolyssnande uppgår dock överskatt- ningen till cirka 3—4 %. Detta beror på ett tämligen högt partiellt svars- bortfall just på frågorna om lyssnande på utvalda musikprogram i radio. Som regel gäller att sannolikheten att hop- pa över en aktivitetsfråga är större om man är passiv än om man är aktiv. Korrigeringen för det partiella bortfal- let bygger på att samtliga, som hoppat över någon fråga om radiolyssnande inte brukar lyssna på detta musikpro- gram, vilket är ett antagande, som är pessimistiskt i överkant.

De flesta aktivitetsfrågor har formu— leringen »Brukar Ni...» i stället för »Hur många gånger under det senas- te...». Avsikten med denna formule— ring är i första hand att komma åt det vanemönster, som en viss individ till- skriver sig själv, inte att mäta den fak- tiska aktiviteten. Eventuella avvikelser i vanorna under den efterfrågade tids- perioden kommer därmed i det indivi- duella fallet att suddas ut. Som krite- rium på faktiska aktiviteter torde dessa frågeformuleringar medföra antingen för höga värden, eftersom negativa av- vikelser från det normala kan förvän- 1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, Uppsala universitet, So— ciologiska institusionen, 1966 (stencil), se ta- bell 18 och sidorna 49—54.

tas vara lättare att korrigera än posi- tiva. Frågorna mäter till en viss grad den faktiska aktiviteten plus en hand- lingsberedskap för denna aktivitet.

Termen »klassisk musik» har förmod- ligen getts en något mera omfattande innebörd än vad en musikexpert vill lägga in i detta begrepp. Även om pop- musik i första hand associeras med mu- sik av The Beatles och Elvis Presley är det inte uteslutet att »popartist» till en del förknippas med populärartist eller schlagersångare och att detta har påverkat svaren på fråga 15. På sam- ma sätt kan »jazzartist» ibland sam— manblandas med dansmusiker eller dansorkester.

Innebörden av dessa termer liksom innebörden av termen »konsert» i fråga 14 kan variera något mellan skilda in- divider. Några ger termerna en snäv omfattning, andra är mera frikostiga. I den mån som någon okontrollerad systematisk tendens inte uppträder kan sådana individuella variationer lämnas utan avseende eftersom de kommer att ta ut varandra i det långa loppet. En- dast om olika kategorier av individer mera konsekvent uppfattar termer olika kan felaktigheter uppstå vid datanaly- sen.

Fråga 18 innehåller ett antal regel- bundet varje vecka återkommande mu- sikprogram i radio, som alla kan anses vara representativa för något visst slag av musik. »Jazzhörnan», som sändes i PII lördagar kl. 18.30 representerar jazz- musik av alla slag. »Tio i topp», som sändes i PII lördagar kl. 15 represente- rar popmusik i dess mest snäva bety- delse. Detta program har även sänts i repris på olika tider. »Svensktoppen» innehåller enbart svensk schlagermu- sik och har sänts dels på lördagskväl- lar och dels i repris på söndag förmid- dag. »Grammofonkonserterna» som re— presenterar vad som kallats klassisk mu-

sik och modern klassisk musik har se— dan länge gått i PI söndagar kl. 10. »Musik för miljoner» år ett kvällspro- gram, som i huvudsak representerar klassisk musik med en svag anknytning åt det populära. Avsikten med att näm— na specifika program har varit att de svarande ej själva skall behöva ta ställ- ning om de program de lyssnar på skall rubriceras som jazzprogram, pop- program etc. Program med gammal dans syftar dock ej på något specifikt program, eftersom något representa- tivt sådant ej kunnat utväljas vid tid- punkten för datainsamlandet.

Det är knappast troligt att termen »i allmänhet» uppfattas som synonym till »regelbundet» eller »varje gång eller nästan varje gång». Inte heller behöver »lyssna» betyda »uteslutande ägna sig åt att lyssna» eller ens »lyssna upp- märksamt». En viss uppfattning av in- nebörden erhålles om andelen »som i allmänhet lyssnar» på en viss program- serie jämföres med den andel, som vid ett visst givet tillfälle »lyssnat uppmärk- samt» på hela eller större del av ett visst program. Denna jämförelse är möj- lig eftersom man vid Sveriges Radios egen sektion för publikundersökningar ställt lyssnarfrekvenser på just dessa uppräknade program till förfogande. Dessa jämförelser visar att ett lyssnan- de i genomsnitt vid vart tredje program- tillfälle registreras som »brukar i all- mänhet lyssna». Undantag från detta är »Musik för miljoner», som tydligen till en ej ringa del förväxlats med nå- got annat program.1

Disposition av resultatredovisningen I de fyra närmaste avdelningarna skall vi i tur och ordning belysa de musika- lyssnande på »levande musik», lyssnan-

1 Resultaten av dessa jämförelser redovisasi Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

de på »reproducerad» musik och liska aktiviteterna musikutövande, lyssnande på musik i radio. Förutom att undersöka hur stora andelar av be- folkningen i vårt land, som är verk- samma och icke verksamma på dessa områden skall vi även belysa eventuel- la skillnader mellan olika kategorier av individer i fråga om musikalisk ak— tivitet. De jämförelser, som därvid ge- nomgående kommer att göras är följan- de: a) mellan män och kvinnor, h) mellan olika åldersgrupper. 0) mellan gifta män och ogifta i sam- ma åldersgrupp, d) mellan olika sociala grupper — jord- brukare, tjänstemän och arbetare, e) mellan olika utbildningskategorier, f) mellan förvärvsarbetande, hemma- fruar och studerande i samma ål- dersgrupp, mellan personer bosatta i städer och orter av olika storlek samt på landsbygden, mellan personer bosatta på jord- bruksorter, industriorter och cen- tralorter, mellan personer bosatta i olika delar av Sverige.

Endast faktiska resultat kommer att tillhandahållas. Några försök att för- klara eventuella förhållanden eller skill- nader mellan olika kategorier kommer inte att genomföras i detta samman- hang. Resultat sammanfattas sedan i 5.6.

I den därpå kommande underavdel- ningen (5.7) skall vi relatera de fyra musikaliska aktiviteterna till varandra för att klargöra om konkurrens eller komplementaritet råder mellan dem. Hinner personer, som är aktiva inom ett musikaliskt område inte vara aktiva på ett annat, eller är alla musikaliska aktiviteter bara uttryck för ett och sam- ma fenomen, nämligen musikintresset?

Med utgångspunkt från de svar vi får på denna fråga skall vi i den åttonde underavdelning konstruera ett sam- manfattande mått på musikkonsum- tion. Detta mått kommer att bygga på såväl den expressiva om den im— pressiva musikkonsumtion eller när— mare bestämt på både musikutövande och musiklyssnande. Härmed får vi alltså svar på vilka former för musi- kalisk aktivitet, som föreligger i olika sammanhang tillika med den kvantita- tiva aktivitetsgraden.

I denna underavdelning skall vi kart- lägga det instrumentella musikutövan- det. Den kvantitativa aspekten av mu- sikutövandet skall vi här mäta på två sätt, nämligen:

a) i termer av antalet musikinstrument

som spelas, vilket kan vara noll, ett. samt två eller flera (enl frågorna 5 och 6 i postenkätformuläret), i termer av graden av offentlighet i musikutövandet, vilket kan uttryckas på följande sätt: 1) är ej musikutöva- re, 2) spelar musikinstrument endast för eget nöjes skull, 3) spelar dessutom musikinstrument för och tillsammans med vänner och bekanta, 4) spelar även musikinstrument offentligt in- för publik (se fråga 7 postenkätfor— mulär).

Givetvis finns det många andra sätt att gradera aktivitet i fråga om musik- utövande. Man kan mäta hur många dagar eller timmar i veckan eller per månad, som vederbörande är sysselsatt med att spela. Man kan mäta hur myc- ket utbildning på instrumentet, som fö- religger eller vilken svårighetsnivå, som behärskas. Detta är i och för sig vä- sentliga aspekter, som vi kommer att återvända till, då intervjudata är be- arbetade.

Förutom dennwa kvantitativa sida av musikutövandet kommer även den kva—

litativa att belysas i termer av vilket slag av musikinstrument, som utövas. Inom ramen för avdelning 5.2 kommer eventuella skillnader i bruk av musik- instrument att beröras mellan olika kön, mellan olika åldersgrupper, mel— lan olika sociala klasser samt mellan olika utbildningskategorier.

Som musikutövare kommer här att räknas såväl yrkesmusiker som den person som hemma i sin ensamhet för- söker ta ut de enklaste melodier på piano eller just lärt sig de elementäraste greppen på gitarr. Med denna bakgrund är det knappt 25% av befolkningen i landet i åldern 16—70 år, som är musikutövare i någon form. Tabell 5.1 anger siffran 24,4 men även med hänsyn till bortfallets snedvridande effekt kan man med stor säkerhet säga att den verkliga andelen musikutövare ligger mellan 21 % och 25 %. Någon korri- gering för svarsbortfall har inte gjorts och det är därför möjligt att de akti- vitetssiffvror, som presenteras kommer att vara en å två procent för höga. Denna ringa differens kan som regel försummas vid jämförelser mellan olika kategorier av individer såvida det inte finns någon anledning att misstänka att svarsbortfallet skulle ha mycket oli- ka inverkan på dessa.

Tabell 5.1: Aktivitet i fråga om musik- utövande

Procentuell andel som:

ej spelar musikinstrument. . . spelar musikinstrument .....

varav spelar endast ett musikin— strument .............. spelar två el. flera musikin— strument .............. 7,4 spelar endast för eget nöje . spelar för och tillsammans med vänner ........... 6,9 spelar offentligt inför pu- blik .................. 2,5

100,0 24,5 24,2

75,6 24,4

14,8

Summa %

N 2 550

Av musikutövarn'a är det cirka % eller totalt omkring 15 %, som endast spelar musikinstrument för eget nöjes skull men aldrig musicerar för eller tillsammans med vänner och bekanta. Totalt ungefär 7% spelar musik till- sammans med andra eller uppträder för sin-a vänner, medan mindre än 23% brukar spela musik offentligt. I allmän- huet är det givetvis bara ett musikinstru- ment, som hanteras men totalt ungefär 7 % av samtliga och 30 % av de mu- sikutövande anger minst två musikin— strument.

Det mest populära musikinstrumentet är pianot. Ungefär 11 % av samtliga och nära hälften av dem som över hu— vud taget spelar anger sig vara piano- utövare (se tabell 5.2). Större delen av dessa eller 10% av samtliga har

Tabell 5.2: Slag av musikinstrument som

spelas Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel .......... 11,3 varav piano eller orgel som huvudinstrument ........ 10,2 varav endast piano eller or- gel .................... 7,1 Gitarr ...................... 6,9 varav gitarr som huvudin- strument ............... 4,7 varav endast gitarr ........ 3,8 Dragspel ................... 4,5 varav dragspel som huvud- instrument ............. 3,5 varav endast dragspel ...... 2,3 Blåsinstrument .............. 3,5 varav blåsinstrument som huvudinstrument ........ 2,5 varav endast ett blåsinstru- ment .................. 1,7 Stränginstrument utom gitarr . . 4,1 varav stränginstrument som huvudinstrument ........ 3,1 varav endast ett strängin- strument ............... 1,7 Trummor eller andra slagverk. . 0,5 varav trummor som huvud- instrument ............. 0,4 varav endast trummor ..... 0,3 Summa % 30,8 24,4 16,9 N 2 550

pianot eller orgeln som huvudinstru- ment. Efter pianot är gitarren det mu- sikinstrument som brukas mest. Unge- fär 7 % totalt kan mer eller mindre skickligt hantera en gitarr. Efter piano och gitarr kommer dragspelet med un- gefär 5 % utövare. Fiol, mandolin, cello och kontrabas och alla andra sträng- instrument tillsammans utom gitarr har ungefär 4 % utövare totalt. Alla blås- instrument från munspel och blockflöjt till trumpet och saxofon har samlat un- gefär 3 a 4% instrumentalister till- sammans. Trummor och andra slagverk slutligen spelas av mindre än en pro- cent av befolkningen i åldern 16 till 70 är.

Vad är det nu för slags människor som är musikutövande? Vilka är de mest aktiva och vilka spelar bara för hemmabruk? Finns det någon skillnad i sammansättning på den grupp som spelar piano och den grupp som spelar dragspel? Dessa frågor skall vi försöka belysa i kommande avsnitt där musik- utövandet analyseras för skilda kön, äldrar, socialgrupper, utbildningskate- gorier m. m.

Musikutövande -—- skillnader mellan män och kvinnor

Det finns inte något stöd för att kvin- nor skulle vara mera aktiva musikut-

övare än män. ] tabell 5.3 (sidan 000) är visserligen andelen musikutövare bland kvinnorna någon procent större än motsvarande andel bland män, men denna differens är inte säkerställd i statistisk mening. Bland de faktiska musikutövarna är tom männen mera aktiva än kvinnorna. Kvinnorna spelar nämligen i högre grad endast för eget nöjes skull, medan männen i större utsträckning framför sina instrumentel— la kunskaper offentligt. Bland drygt 60 intervjuobjekt, som spelar musikinstru- ment inför publik är ca 70 % män och 30 % kvinnor.

Det mest populära musikinstrumentet bland män är dragspelet, som hanteras av ungefär 7 % (se tabell 5.4). Drygt hälften av dessa spelar endast detta mu- sikinstrument. Ungefär 6 % av manliga individer är utövare av piano (eller orgel), lika många av gitarr, något blåsinstrument eller något annat sträng- instrument än gitarr t. ex. fiol. Bland kvinnor är pianot det överlägset mest använda musikinstrumentet. Ungefär 16 % av samtliga kvinnor är i någon mening pianoutövande. Även gitarr är mera populärt bland kvinnor än bland män. Ungefär 8 % av kvinnorna säger sig spela gitarr. Alla övriga musikin- strument är mera använda av män än av kvinnor. Dragspel och stränginstru-

Tabell 5.3: Aktivitet i fråga om musikutövande bland män och bland kvinnor Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Män Kvinnor

Spelar ej musikinstrument ................ Spelar musikinstrument .................. varav spelar endast ett musikinstrument ....... spelar två el. flera musikinstrument ....... spelar endast för eget nöje .............. spelar för och tillsammans med vänner. . . . spelar offentligt inför publik .............

Summa % N

74,9 25,1

8 9 6 3

100,0 23,7 2

1 249 1 301

Tabell 5.4: Slag av musikinstrument som spelas av män och av kvinnor

Män Kvinnor

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ...................... varav piano eller orgel som huvudinstru— ment ............................... varav endast piano eller orgel ............ Gilarr .................................. varav gitarr som huvudinstrument ....... varav endast gitarr .................... Dragspel ................................ varav dragspel som huvudinstrument ..... varav endast dragspel .................. Blåsinstrument .......................... varav blåsinstrument som huvudinstru- ment ............................... varav endast ett blåsinstrument .......... Stränginstrument ( utom gitarr) ............. varav stränginstrument som huvudinstru- ment ............................... varav endast ett stränginstrument ........ Trummor eller andra slagverk .............. varav trummor som huvudinstrument. . . . varav endast trummor .................

3,1

3,4

3,0

1,7 2,3 1,0 0,1 0,7 0,1 0,5 0,0

Summa %

N

31,1 23,7 15,2 30,6 25,1 18,2 1 249 1 301

ment (utom gitarr) utövas av cirka 3 % av kvinnorna, blåsinstrument av endast 1 %.

Musikutövande — skillnader mellan olika ål- dmsrurper

Personer födda efter 1930 är klart me— ra aktiva i fråga om musikutövande än personer födda före detta årtal (se tabell 5.5). Bland personer över 35 år är det cirka 20 % som spelar musik- instrument i någon form. Det finns i detta avseende inga betydelsefulla skill- nader mellan olika åldersgrupper över denna åldersgräns. Pensionärer är var- ken mer eller mindre aktiva än perso— ner i 40-årsåldern. Bland personer föd- da på 30-tal-et eller senare är det där— emot omkring 30 %, som spelar musik- instrument om än aldrig så amatörmäs- sigt. 20-åringar tycks vara något mera aktiva än 30-åringar. I åldersgruppen 25—35 är det knappt 30 %, som utövar musikinstrument, i åldersgruppen 15— 25 är det något över 30 %.

De allra yngsta [avviker från de övriga inte bara därigenom 'att en större an- del av dem hanterar musikinstrument. Mera markant är kanske att de även tycks vara mera aktiva på sina musik- instrument. Nära 10 % av dem spelar två eller flera musikinstrument, vilket är ett par procent mer än vad någon annan åldersgrupp kan uppvisa. Unge- fär dubbelt så stor andel spelar musik— instrument offentligt i åldersgruppen 16——25 år som i någon annan ålders— grupp.

Personer i närheten av 30 är (födda 1930—1939) har konstaterats hantera musikinstrument i större utsträckning än äldre. Till stor del är det dock per- soner, som endast spelar för eget nöjes skull, som utgör denna merpart. Den kollektiva musikaliska aktiviteten i form av utövande tillsammans med vänner eller inför publik är bara obetydligt större bland personer i 30—årsåldern än i åldrarna omkring 40 och 50 (födda 1910—1929). I 60-årsåldern och däröver

Tabell 5.5: Aktivitet i fråga om musikutövande i skilda åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Födda Födda Födda Födda Födda Födda före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 78,9 79,0 80,7 68,0 Spelar musikinstrument. . . . . . 21,1 21,0 19,3 32,0 varav spelar endast ett musikinstrument. . 15,2 14,3 11,8 22,4 spelar två el. flera musikinstrument 5,9 6,7 7,5 9,6 spelar endast för eget nöje. . . . . . . . . 15,7 18,1 spelar för och tillsammans med vän— ner 4,8 4,9 6,0 6,9 7,9 9,1 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 0,7 1,6 2,3 1,9 2,1 4,3

Summa % 100,0 21,1 21,2 100,0 21,0 20,9 100,0 19,3 18,9 100,0 21,3 20,7 100,0 28,8 28,7 100,0 32,0 31,5 N 158 399 473 503 423 558

är det kollektiva musikutövandet där- emot något mindre.

Piano är det mest använda musik- instrumentet i alla åldersklasser. Bland dem som ej fyllt 30 år är det ungefär 15 %, som är utövare av detta instru- ment medan det finns ungefär 10 % bland dem som är över 30 år. Några skillnader mellan olika åldersklasser över 30-årsstrecket kan ej observeras.

Gitarr är klart mera populärt hos de yngre än hos de äldre. Ungefär 10 % bland personer under 30 år spelar gitarr mot endast 4 % i åldersintervallet 50— 70 år. Gitarren äri denna högsta ålders— grupp ungefär lika vanlig som drag- spelet.

Även dragspelet är faktiskt något van- ligare bland personer under 30 år än

bland äldre men med tanke på att yngre i större utsträckning är musikutövare än äldre har detta instrument inte sam- mua relativa betydelse hos ungdomen som bland äldre.

Bland ungdomar är förutom piano och gitarr även blåsinstrumenten po- pulärare än dragspelet, medan andra stränginstrument än gitarr har färre antal utövar-e. Bland äldre är däremot dragspel och stränginstrument mera at— traktiva än alla blåsinstrument tillsam- mans. S—tränginstrumenten (med undan— tag av gitarr) har för övrigt något mindre andel utövare bland ungdomen än bland personer över 30 år. Trummor och andra slagverk förekommer nästan uteslutande bland ungdomar (se tabell 5.6).

Tabell 5.6: Slag av musikinstrument som spelas av personer i olika åldersgrupper

Födda

1935 el. senare

Födda Födda 1915—1934 före 1914

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel .......... 14,6 varav piano el. orgel som hu- vudinstrument .......... 13,6 varav endast piano el. orgel . Gitarr ...................... 10,3 varav gitarr som huvudin- strument ............... 6,5 varav endast gitarr ........ Dragspel .................... 5,5 varav dragspel som huvudin- strument ............... 4,1 varav endast dragspel ...... Blåsinstrument .............. 5,8 varav blåsinstrument som huvudinstrument ........ 4,4 varav endast ett blåsinstru- ment ...................

Stränginstrument ( utom gitarr). 3,4 varav stränginstrument som huvudinstrument ........ 2,5 varav endast ett strängin- strument ...............

Trummor eller andra slagverk . . 1,4 varav trummor som huvud- instrument ............. 1,0 varav endast trummor .....

9,5 10,5

8,2 10,0 9,2 6,0 6,6 6,3 4,4

4,7 3,2 5,2 3,9 2,2 4,1 4,1

3,5 3,2 2,8 2,1 2,2 2,6 2,2

1,8 1,5

2,8 1 ,3 1,1 4,8 4,0

1,3 2,1 1,4 0,1 0,1

0,1 0,1 0,7 0,1 0,0

Summa % N 766

41,0 32,1 22,0 27,4 21,9 15,5 25,3 20,9 13,5 968 791

._____..__:£ ”::4 _ _

Tabell 5.7: Aktivitet i fråga om musikutövande bland gi/ta och ogifta i skilda åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategoricr

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 79,2 76,4 70,2 79,8 79,4 Spelar musikinstrument. . . . . . . . . . . . . 20,8 23,6 29,8 20,2 20,6 varav spelar endast ett musikinstrument. . 12,6 12, spelar två cl. flera musikinstrument 8,2 7, , spelar endast för eget nöje. . . . . . . . . 11,9 15,1 spelar för och tillsammans med vän—

ner. .. . . . . .. 9,6 6,7 10,2 6,2 3,6 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 4,8 1,9 3,2 1,7 2,0

Summa % 100,0 20,8 100,0 33,9 33,4 100,0 23,6 23,4 100,0 29,9 30,0 100,0 20,2 19,8 100,0 20,6 20,7 N 86 473 757 169 754 273

1 omfattar även irånskilda och änkor/änklingar.

7 15,2 5 5 4

Musikutövande — skillnader mellan gifta och ogifta

Tabell 5.7 presenterar aktiviteten i frå- ga om musikutövande bland gifta och bland ogifta. För att åld'ersfaktorn inte skall påverka resultaten har tabellen uppställts så att jämförelser mellan skilda civilstånd kan ske för begränsade åldersintervall. En högre musikalisk aktivitet bland ogifta än bland gifta skulle annars kunna vara en återspeg- ling av de ogiftas i genomsnitt lägre ålder. Även vid konstanthållande av ålder är dock de ogifta, som även om- fattar frånskilda och änkor/änklingar, i större utsträckning musikutövare än de gifta. Speciellt bland ungdomar un- der 25 år är denna tendens märkbar. Bland gifta i denna åldersgrupp är det endast cirka 20 %, som spelar musik- instrument medan det är över 30 % musikutövare bland de ogifta. En jäm- förelse mellan gifta och ogifta i åldern 30——45 år ger samma tendens, även om skillnaden i andelen musikutövare inte är lika stor som bland ungdomarna. Däremot kan inga skillnader mellan gifta och ogifta med avseende på an- delen musikutövare upptäckas bland personer över 45 år.

De ogifta är även mera aktiva musik- utövare än de gifta i samma ålder med undantag för personer över 45 år. Det är t. ex. 5 % bland ogifta under 25 år som spelar musik offentligt medan bland gifta i denna ålder bara omkring 1 % är lika musikaliskt aktiva. Bland ogifta i åldern 25—45 år hanterar 11 % minst två musikinstrument, bland gifta i denna ålder är det endast 6 %. En svalg tendens till att de gifta musikut- övarna skulle vara mera aktiva än de ogifta i den äldsta gruppen kan utläsas men det är osäkert om denna skillnad är verklig eller enbart en slumpskillnad. Några procent flera gifta än ogift-a i denna åldersgrupp spelar flera musik-

instrument, några procent flera ogifta än gift-a spelar endast för eget nöjes skull trots att andelen musikutövare är ungefär lika stor bland gifta och ogifta över 45 år.

Musikutövande — skillnader mellan olika soci- delgrupper

I detta avsnitt jämföres musikutövandet bland jordbrukare, tjänstemän — som även omfattar egna företagare och an- ställda i handels- och serviceverksam- het — och arbetare. (Klassificeringen efter yrke är närmare redovisad i bi- hang 3. Alla förvärvsarbetande klassi- ficeras efter eget yrke, studerande efter föräldrars yrke, hemmafruar efter ma- kes yrke och pensionärer efter tidigare yrke.)

Cirka 30 % av personer i tjänsteman- nayrken och motsvarande hanterar mu- sikinstrument i åtminstone någon form. Bland jordbrukare och arbetare är musikinstrument betydligt mindre van- liga. Endast ungefär 20 % är i dessa grupper musikutövare. Detta framgår av tabell 5.8 som belyser aktiviteter i fråga om musikutövande i olika sociala grupper. Men inte bara med avseende på den totala andelen musikutövare framstår tjänstemän som mera musika— liskt intresserade än jordbrukare och arbetare. De är även mera aktiva som utövare. Det är tex vanligare att tjäns- temän hanterar flera musikinstrument än arbetare och jordbrukare. Andelen som spelar musikinstrument offentligt är även större. Om man får bedöma efter graden av offentlighet i musikut— övandet så kan arbetare vara mera ak- tiva än jordbrukare. Det är tex van— ligare att arbetare spela.-r offentligt än jordbrukare medan å andra sidan jord- brukarna i större utsträckning, relativt sett, spelar sitt instrument i ensam— heten.

På grund av det ringa antal jord-

Tabell 5.8: Aktivitet [ fråga om musikutövande i olika sociala grupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

J ordbrukare Tjänstemän1 Arbetare

Spelar ej musikinstrument. . . . 79,2 Spelar musikinstrument ...... 20,8

varav spelar endast ett musikin— strument ............... 15,6 spelar två el. flera musikin- strument ............... 5,3

spelar endast för eget nöje. . . 13,6 spelar för och tillsammans med vänner ............. 5,7 spelar offentligt inför pub- lik ..................... 0,7

69,8 30,2

20,3

9,8 18,9

8,1

2,8

80,6 19,4

14,2

5,6

2,3

Summa % 100,0 20,9 20,0

N 152

100,0 30,1 29,8 1 189

100,0 19,4 19,0 1 150

1 Omfattar även egna företagare (utom jordbruk) samt utövare av handels- och serviceyrken.

brukare, som är musikutövare (omkring 30 intervjupersoner) har någon bestäm- ning av vilka musikinstrument, som dessa spelar ej utfönts. Resultat grunda- de pa ett så litet material är behäftat med stora felmarginaler, varför alla

slutsatser blir vanskliga. Tabell 5.9 pre- sentenar därför enda-st vilka slag av musikinstrument, som tjänstemän (in- klusive egna företagare och anställda i handels— och serviceyrken) resp. arbe- tare spelar.

Tabell 5.9: Slag av musikinstrument som spelas av tjänstemän och arbetare

Tjänstemän Arbetare Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ............................ 17,7 4,5 varav piano eller orgel som huvudinstrument ..... 15,9 4,0 varav endast piano eller orgel .................. 11,1 2,7 Gitarr ........................................ 7,8 6,7 varav gitarr som huvudinstrument ............. 4,8 5,1 varav endast gitarr .......................... 3,6 4,2 Dragspel ...................................... 4,0 5,4 varav dragspel som huvudinstrument ........... 2,7 4,5 varav endast dragspel ........................ 1,6 3,4 Blåsinstrument ................................ 3,8 3,4 varav blåsinstrument som huvudinstrument ...... 2,7 2,6 varav endast ett blåsinstrument ................ 1,6 2,2 Stränginstrument utom gitarr ..................... 5,0 3,5 varav stränginstrument som huvudinstrument. . . 3,4 2,9 varav endast ett stränginstrument .............. 1,9 1,5 Trummor eller andra slagverk ..................... 0,7 0,4 varav trummor som huvudinstrument .......... 0,5 0,3 varav endast trummor ....................... 0,3 0,3 Summa % 39,0 30,0 20,1 23,9 19,4 14,3 N 1 188 1 150

18 % av tjänstemännen spelar piano eller orgel, cirka 8 % spelar gitarr och 5 % spelar andra stränginstrument. Bland arbetare är gitarr det vanligaste instrumentet (7 %) följt av dragspel (5 %). Färre än 5 % spelar piano och andra stränginstrument. Det enda mu- sikinstrument, som en större del av arbetarna än tjänstemännen hanterar är dragspelet. Tjänstemän å andra sidan spelar i mycket större utsträckning piano och i någon utsträckning gitarr och andra stränginstrument mera än arbetare. Skillnaderna med avseende på bruket av blåsinstrument och trummor är obetydliga mellan dessa båda sociala grupper.

Musikutövande — skillnader mellan olika ut- bildningskategorier

Instrumentellt utövande är förknippat med utbildningsstatus. I varje fall spe— lar personer utan utbildning musik- instrument i betydligt mindre grad än personer, som utbildat sig vidare. Mind- re än 20 % bland icke utbildade spelar

musikinstrument medan nästan 40 % bland personer med utbildning är mu— sikutövare. Tabell 5.10, där sambandet utbildning—aktivitet i fråga om musik- utövande belyses, Visar dock inte att utbildningsnivån entydigt samvarierar denna aktivitet. Personer med student- examen eller motsvarande är faktiskt musikutövare i något mindre utsträck- ning än personer med vidareutbildning men utan studentexamen. Skillnaden rör sig dock endast om tre procent.

De studenter som faktiskt spelar mu- sikinstrument är dock ungefär lika ak- tiva och utåtriktade som sina kamra- ter med enbart realexamen, flickskola eller folkhögskola. Det är t. o. in. en något större andel bland studenter som spelar musik offentligt men å andra sidan är det en mindre andel som spelar flera instrument än ett. I stort sett kan man hävda att personer utan utbildning är mindre aktiva i fråga om musikut- övande än personer med utbildning men om utbildningsnivån påverkar ak- tiviteten i övrigt är osäkert.

Tabell 5.10: Aktivitet i fråga om musikutövande i olika utbildningskategorier

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Personer utan utb. utöver folkskola

Personer med studentexamen2

Personer med utb. utöver folkskola1

82,4 17,6

Spelar ej musikinstrument. . . . Spelar musikinstrument ......

varav

spelar endast ett musikin- strument ............... spelar två el. flera musikin— strument ...............

spelar endast för eget nöje. . . spelar för och tillsammans

med vänner ............. spelar offentligt inför publik.

5,3 10, 9,6 3, ' 1,9

63,1 36,9

60,2 39,8

9

4,.

Summa % N 1 554

100,0 17,6 17,6 100,0 39,8 39,1 100,0 36,9 36,3 607 158

1 men ej studentexamen eller motsvarande. 2 eller motsvarande.

Tabell 5.11: Slag av musikinstrument som spelas av personer med olika utbildning

Personer med utb. utöver folkskola

Personer utan utb. utöver folkskola

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ............................ 5,5 varav piano eller orgel som huvudinstrument ..... 4,6 23,0 varav endast piano eller orgel ................. 3,3 16,2

Gitarr ........................................ 6,0 8,8 varav gitarr som huvudinstrument ............. 4,7 4,7 varav endast gitarr .......................... 3,7 3,8

Dragspel ...................................... 4,5 3,8 varav dragspel som huvudinstrument ........... 3,6 3,0 varav endast dragspel ........................ 2,4 2,0

24,6

Blåsinstrument ................................ 2,9 5,1

varav blåsinstrument som huvudinstrument ..... 2,2 3,3 varav endast ett blåsinstrument ............

Stränginstrument utom gitarr ..................... 3,0 6,4 varav stränginstrument som huvudinstrument. . . 2,2 4,8

varav endast ett stränginstrument ..........

Trummor eller andra slagverk ................. varav trummor som huvudinstrument ..... varav endast trummor ...................

Summa %

1,5 2,1

1,3 2,4 0,4 0,9 0,3 0,6 0,3 0,3

22,3 17,6 12,5 49,6 39,4 26,8 N 1 554 763

Bland personer utan utbildning ut- över folkskola är gitarr det mest bru- kade instrumentet med 6 % utövare. Ungefär lika många i denna utbild- ningskategori är pianoutövare. Det är dock endast dragspel som har större andel utövare bland ej utbildade än bland personer med utbildning efter folkskola. Speciellt tycks pianot vara ett instrument som har dragnings- kraft på utbildade personer. Unge- fär 25% av dessa kan med större eller mindre framgång och med stor eller liten entusiasm spela piano. Skill- naden mellan pianospelets betydelse bland utbildade och icke utbildade är således avsevärd. Ungefär 9 % av de utbildade spelar gitarr och cirka 6 % något annat stränginstrument. Dessa upplysningar kan inhämtas i tabell 5.11, där även annan information om vilka musikinstrument som spelas i olika ut- bildningskategorier kan utläsas.

Musikutövande — skillnader mellan personer med olika sysselsättningsstatus

Studerande är i betydligt större ut- sträckning musikutövare än förvärvs- arbetande i motsvarande åldersgrupp. Detta framgår av tabell 5.12, som skild- rar aktivitet i fråga om musikutövande bland olika sysselsättningskategorier. 45 % av studerande i åldern 16—25 år är i något avseende musikaliska instru- mentalister. Motsvarande siffra för öv- riga i samma ålder, bland vilka för- värvsarbetande torde vara i klar majo- ritet, är knappt 25 %. Till en mycket stor del är dock dessa studerande up- penbarligen musikelever, som ännu inte börjat att spela tillsammans med andra. över 25 % totalt av studerande födda 1940—1949 spelar musikinstrument en- dast för eget nöjes skull. 13 % spelar även för och tillsammans med vänner och bekanta medan knappt 5 % dess-

Tabell 5.12: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Studerande Övriga Hemmafruar Övriga Hcmmafruar Förvärvsarb. Pensionärer födda födda födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 före 1920

Spelar ej musik- instrument . . . . . . . 54,8 75,0 76,0 75,0 79,2 78,2 Spelar musikinstru- ment. . . . . . . . . . . . . 45,2 25,0 24,0 25,0 20,8 21,8

varav spelar endast ett musikinstrument 17,9 spelar två el. flera musikinstrument 3,9

spelar endast för eget nöje....... 14,0

spelar för och till- sammans med vänner. . . . . . . .. 13,2 4,8 6,3

spelar offentligt inför publik. . . . . 4,6 4,2 2,2 0,8 2,4 1,4

Summa % 100,0 45,2 44,2 100,0 24,9 24,6 100,0 24,1 24,1 100,0 25,1 24,6 100,0 18,5 18,7 100,0 20,8 20,3 100,0 21,8 21,7 N 189 365 274 648 278 588 155

Tabell 5.13: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Personer Personer Personer Personer Personer Personer bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i städer städer stad/köping stad/köping landskommun stad/köping/lk över 100 000 30 OOO—100 000 10 OOO—30 000 3 OOO—10 000 över 3 000 under 3 000

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 73,3 76,2 79,6 Spelar musikinstrument. . . . . . . . . . . . . 26,7 23,8 20,4

varav spelar endast ett musikinstrument. . 19,2 17,8 spelar två el. flera musikinstrument 7,4 5,9

spelar endast för eget nöje. . . . . . . . . 16,6 11,6 spelar för och tillsammans med vän-

ner 7,7 7,4 8,3 4,4 6,2 6,3 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 2,0 2,4 3,3 3,2 2,7 1,3

Summa % 100,0 26,6 26,3 100,0 28,9 28,8 100,0 24,7 24,6 100,0 23,7 22,8 100,0 20,6 20,5 100,0 20,3 20,2 N 606 455 392 271 560 259

utom spelar offentligt. Trots att ande— len musikutövare totalt är betydligt mindre bland förvärvsarbetande än bland studerande i denna ålderskate- gori är det faktiskt, relativt sett, lika många som utövar musik inför publik bland studerande och förvärvsarbe- tande.

Det finns inga påtagliga skillnader mellan hemmafruar och förvärvsarbe- tande i fråga om att spela musikinstru- ment om man begränsar jämförelsen till åldersintervallet 25—45 år. Ungefär 25 % är musikutövare och 75 % spelar ej instrument bland såväl hemmafruar som förvärvsarbetande. I något ringa utsträckning är kanske de förvärvsar- betande mera kollektivt musicerande men skillnaden är inte stor (se tabell 5.12).

Den som trott att uppnådd pensions- ålder skulle medföra större aktivitet i fråga om musikutövande får ej något påtagligt stöd för sin tro i föreliggande data (se tabell 5.12). Drygt 20 % av pensionärerna är musikutövare, vilket är ungefär lika mycket som bland för- värvsarbetande, som är äldre än 45 år. Hemmafruar som uppnått samma ålder är aningen mindre instrumentellt ut- övande. 14 % av pensionärerna spelar musikinstrument enbart för egen del, 6 % dessutom i sällskap medan andelen offentliga utövare är helt obetydlig.

Musikutövande — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygden

Personer som är bosatta i större städer är i något större utsträckning musik- utövande än personer som är bosatta i småstäder och på landet. Bland dem som är hemmahörande i landskommu- ner och i städer under 3 000 invånare är det endast cirka 20 %, som spelar musikinstrument i någon form (se ta-

bcll 5.13). Bland personer som är bo— satta i städer med över 30 000 invånare är det mer än 25 %, som är utövare av musik. Storstadsborna är aningen mindre i andel musikutövare än invå- narna i städer i storleksklassen 30 000— 100 000 men är i stort sett lika aktiva, om man tar hänsyn till andelen som spelar tillsammans med vänner och be- kanta eller utövar musik offentligt.

Tätorter i storleksklassen 3000— 10000 invånare uppvisar bara något större andel musikutövare än lands- kommuner i motsvarande storleksklass och merparten består så gott som ute— slutande av personer, som endast spe- lar musikinstrument på egen hand.

Att landsbygdsbor i mindre utsträck- ning är musikutövande än personer bo- satta i städer och på andra tätorter får i viss mån sin bekräftelse i tabell 5.14. Där redovisas aktivitet i fråga om mu- sikutövande för personer bosatta på jordbruksorter (kommuner där mer än 40 % av de förvärvsarbetande är sys- selsatta inom jordbruk eller skogsbruk), på industriorter (kommuner där mind— re än 40 % är sysselsatta inom jord- bruk eller skogsbruk och där mer än 50 % lever av industri eller gruvhan— tering) samt på centralorter (övriga kommuner med färre än 40 % syssel- satta inom jordbruk och färre än 50 % sysselsatta inom industri). Endast 17 % av dem som är bosatta i jordbrukskom— muner utövar musikinstrument medan cirka 25 % i såväl industrikommuner som centralorter är musikutövande. Denna merpart i industri- och central- orter uppfångas dock nästan helt av personer, som endast spelar ett musik— instrument och enbart spelar för eget nöjes skull dvs ej spelar kollektivt eller offentligt. Andelen i hög grad ak- tiva musikutövare är knappast mindre i jordbrukardistrikten än i övriga di- strikt.

Tabell 5.14: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i a) jordbruks— orler, b) industriorter och c) centralorter

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Spelar ej musikinstrument. . . . Spelar musikinstrument ......

varav

spelar endast ett musikin- strument ............... spelar två eller flera musikin— strument ...............

spelar endast för eget nöje. . . spelar för och tillsammans med vänner .............

spelar offentligt inför publik.

Summa % N

Personer bosatta på jordbruksorter

Personer bosatta på industriorter

Personer bosatta på centralorter

83,0 17,0

6,0 8,3

6,4 2,3

15,9

6,1 2,8

!

100,0 16,9 17,0 287

100,0 25,3 24,8 888

7 5 2,3

100,0 25,5 25,4 1 369

Musikutövande —- skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Några avsevärda skillnader mellan oli- ka delar av Sverige i fråga om andelen musikutövare föreligger knappast (se tabell 5.15). Det finns en svag tendens att man skall vara mindre benägen att utöva musikinstrument i Södra och Östra Götaland än i övriga delar av lan- det. Den största andelen musikutövare finner man i Mälarområdet samt på Västkusten (inklusive Vänerlandska- pen). Norrlänningarna är varken mer eller mindre utövande än landet som helhet. Skillnaderna mellan det mest ak- tiva geografiska området och det minst aktiva är dock inte större än fyra pro- cent, varför man inte kan tala om nå- gon ojämn spridning av instrumenta- lister över landet.

De skillnader som kan observeras mel- lan Mälarområdet och de tidigare nämn- da Götalandslänen tycks vara helt be- roende av olika benägenhet att spela enbart för eget nöjes skull. Det är alltså troligen på det mest elementära stadiet som eventuella differenser uppträder.

Skillnaderna mellan olika delar av lan- det med avseende på benägenheten att spela offentligt eller kollektivt är små.

I avdelning 5.4 skall vi belysa akti- viteten i fråga om lyssnande på »re- producerad» musik. Med reproducerad musik avses här musik inspelad på grammofonskiva eller på tonband. Lyssnandet avser endast egna eller lå- nade skivör eller band. Lyssnande på grammofonmusik i radio behandlas inte här utan i avdelning 5.5.

Totalt är det 54 %, som har egen grammofon eller tillgång till sådan i hemmet. Av dessa är det 40 %, som enbart har grammofon medan övriga även har bandspelare. Dessutom har cirka 4% tillgång till endast band- spelare. Återstoden ungefär 42% har varken grammofon eller bandspelare i hemmet. (Dessa uppgifter presente- ras i tabell 5.66.)

Tabell 5.67 belyser spelfrekvensen av grammofonskivor och musik på hand. Det är den sammanlagda spel- frekvensen grammofonskivor och ton- band, om både skivspelare och band- spelare skulle finnas tillgängliga, som redovisas. 13 % spelar skivor eller bind dagligen eller så gott som dagligen, sammanlagt 30 % spelar åtminstone en

Tabell 5.66: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare

Tabell 5.68: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna

Samtliga Procentuell andel som i hemmet har tillgång till

varken gr. el. bsp. ......... enbart grammofon ..........

42,3 40,1

enbart bandspelare ......... 3,6 både gr. o. bsp .............

Summa % N

14,0

100,0 2 540

Procentuell andel som under Samtliga de senaste tolv månaderna köpt

noll skivor.; ............... en eller två skivor .......... tre till fem skivor ........... mer än fem skivor ..........

64,2 13,0 11,2 11,6 100,0 2 540

Summa % N

Tabell 5.67: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band

Personer med Samtliga tillgång till gr.

Procentuell andel och [el. b sp. som spelar skivor och musik på band dagligen el. nästan dagligen ........ 1—3 gånger i veckan ......... 1—3 gånger i månaden ....... mindre än en gång/månad. . . .

22,9 29,0 22,4

25,8

Summa % 100,1 N 1 443

gång i veckan och ytterligare 13 % en eller några gånger i månaden men inte så ofta som varje vecka. Återstoden 58 % lyssnar på reproducera-d musik mindre än en gång i månaden eller aldrig. Eftersom endast 42 % inte har tillgång till vare sig skivspelare eller bandspelare är det 16 %, som har till- gång till åtminstone endera av dessa och ändå inte spelar musik i denna form så mycket som en gång i måna- den.

Tabell 5.67 redovisar också spelfre- kvensen av skivor och band bland per- son-er med tillgång till grammofon eller bandspelare eller bådadera. Bland des- sa lyssnar ungefär 50 % minst en gång i veckan, medan ungefär 25 % utnytt- jar sina uppspelningsapparater ganska

dåligt, eftersom de inte lyssnar ens i genomsnitt en gång i månaden.

Antalet köpta grammofonskivor un- der de senaste tolv månaderna presen- teras i tabell 5.68. I denna redovisning har ingen skillnad gjorts mellan LP- skivor, EP-skivor, Singelskivor eller 78- varvsskivor utan endast antalet skivor har räknats. 64 % av de tillfrågade har under ett år inte köpt en enda gram- mofonskiva. Minst en skiva under det gångna året har 36 % köpt och 12 % har köpt mer än fem skivor.

Eftersom 46% ej har tillgång till grammofon och 64 % inte köpt någon enda skiva har minst 18 % av samtliga inte skaffat sig någon ny skiva på ett helt år trots »att de har tillgång till grammofon. Denna procentsiffra kan t o ni vara större, om det är vanligt att personer utan tillgång till gram- mofon köper skivor t ex som presen- ter eller för att de i framtiden har för avsikt att skaffa grammofon. Dett-a in- nebär alltså att minst 33 % av personer med tillgång till grammofon i hemmet inte på egen hand förnyat familjens skivbestånd under det senaste året. Ingenting hindrar dock att andra per- soner i samma familj h-ar bidragit till skivsamlingen.

Tabell 5.66 behandlar endast tillgång till skivspelare eller bandspelare i hem— met. Den fullständiga tillgången till dessa kan alltså vara större, eftersom

möjligheter finns att'lyssna på repro- ducerad'm'iisik hos vänner och bekanta. Dessa möjligheter kommer att belysas, då resultaten från intervjuundersök- ningarna är färdiga. _

Spelfrekvensen av reproducerad mu- sik blir något överskattad, om hänsyn ej tages till svarsbortfall. Andelen som spelar skivor eller band minst en gång i veckan är dock högst ett par pro- cent för hög.1 Några korrigeringar för svarsbortfallet kommer ej att göras i detta kapitel, eftersom man i alla fall inte kan uttala sig med en precision, samiär mindre än i- 2 %.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan män och kvinnor

Män har genomgående endast obetyd- ligt större möjligheter att lyssna på reproducerad musik än kvinnor. Enligt tabell 5.69 är det 56 % av männen och 53 % av kvinnorna som har tillgång till skivspelare eller grammofon i hemmet. Tillgång till bandspelare, som användes för musikändamål, har 19 % av män- nen och 16 % av kvinnorna. Totalt är det 40 % av männen och 44 % av kvin- norna, som är utan både skivspelare och bandspelare.

En något större andel av kvinnorna än av männen är så gott som helt passi- -va ifråga om att lyssna på reproduce- rad musik. Totalt 55 % av männen och 61 % av kvinnorna lyssnar på skivor eller musik på band mindre än en gång i månaden (se tabell 5.70). Denna skill- nad kan inte helt förklaras av att män har större tillgång till uppspelningsappara- tur. Även bland personer med denna till- gång är det en större andel kvinnor än män, som lyssnar mindre än en gång i månaden (se tabell 5.71). Däremot bör kvinnorna till de aktiva skivlyssnarna

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Tabell 15.69: Tillgång 'i hemmet till gram— mofon och/eller bandspelare bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp ...... 40,3 44,3 enbart grammofon ..... 40,4 39,8 enbart bandspelare. . . . 4,0 3,2 både gr. och bsp ....... 15,3 12,7

Summa% 100,0 100,0" N 1243 1298

Kvinnor

Tabell 5.70: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band bland män och bland kvinnor. Samtliga

Procentuell andel som Män Kvinnor spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagligen ............ 1—3 gånger i veckan . . 1—3 gånger i månaden mindre än en gång/ månad .............

Summa %

i ungefär lika stor utsträckning som männen. Skillnaderna mellan män och kvinnor i fråga om andel som lyssnar dagligen och minst en gång i veckan är mindre än 2 % såväl totalt som bland enbart skiv- och bandspelsinnehavare. 14 % av männen och 9 % av kvinnor- na har köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna (se tabell 5.72). 62 % av männen och 67 % av kvinnor- na har inte köpt någon grammofonskiva under samma tid. Männens aktivitet i fråga om skivköp är att döma av dessa uppgifter något större än kvinnornas.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan olika åldersklasser

Yngre personer har i avsevärt större ut- sträckning tillgång till uppspelnings- apparatur än äldre personer. Det är t ex

Tabell 5.71: S'pelfrekvens'av "grammofon- skivor och/eller musik på band bland män och bland kvinnor. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Procentuell andel som Män spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagligen ............ 1—3 gånger i veckan .. 1—3 gånger i månaden mindre än en gång/ månad .............

Kvinnor

22,9 28,3 25,2

22,8 29,6 19,4

23,6

Summa % 100,0 N 737

28,1 99,9 707

nära 75 % bland personer över 65 år, som inte har tillgång till vare sig gram- mofon eller bandspelare i hemmet, me- dan samma brist föreligger endast bland något över 25 % av personer under 25 år (se tabell 5.73). Tillgången till gram- mofon är klart minst bland personer över 65 år (26 %) men även i ålders- gruppen 55—65 år är det mindre än hälften, som har tillgång till sådan (37 %). I alla övriga åldersgrupper är det över 50 %, som har tillgång till grammofon eller skivspelare. Bland de yngsta (16—25 år) är tillgången störst, men man finner att andelen med gram- mofon i hemmet är något mindre i åldern 25—35 år än i åldersintervallet 35—55 år. Den enklaste förklaringen på detta torde väl vara att de äldres barn

Tabell 5.72: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor ............ en eller två skivor ..... tre till fem skivor ...... mer än fem skivor .....

Män Kvinnor

61,5 66,9 13,2 12,8 11,2 11,1 14,1 9,2

Summa % 100,0 100,0 N 1 243 1 298

i' större utsträckning börjat intressera sig för skivor än vad 30-åringarnas barn ännu hunnit göra. Tillgången till band— spelare visar en likartad tendens, bara ännu mera markerad. Nära 30% av personer i åldern 16—25 år har till- gång till bandspelare medan i ålders- grupperna 25—55 mellan 15 % och 20 %

. och bland ännu äldre personer mindre

än 10 % har tillgång till bandspelare, som användes för musikaliska ändamål. Även här finner man troligen barnens påverkan. 40-åringar (födda 1920— ;1929) är i större utsträckning innehava-

re av bandspelare än 30-åringar (födda 1930—1939).

De yngsta är i särklass mest aktiva i fråga om att lyssna på reproducerad musik. Ungefär 30 % lyssnar på skivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen bland ungdomar mellan 16 och 25 år (se tabell 5.74). Motsvarande siff- ror ligger i åldersintervallet 25—55 år på omkring 10 % och blir i högre åldrar ännu lägre. Bara 3 % bland personer över 65 år är dagliga lyssnare av gram- mofonskivor eller tonband. 90 % av dessa äldsta använder aldrig eller i varje fall mindre än en gång i månaden grammofon eller bandspelare. Andelen passiva minskar sedan med lägre ålder till 35 %, vilken siffra gäller för ung- domar i åldern 16—25 år. Trots större tillgång till uppspelningsapparatur är knappast 40—åringar (födda 1920—1929) mera aktiva inför den reproducerade musiken än 30-åringar (födda 1930— 1939).

Skillnaderna i lyssnandefrekvens mel— lan personer i olika åldrar kan inte för- klaras med olika tillgång till uppspel— ningsapp'aratur även om yngre har större tillgång än äldre. Även om man bara intresserar sig för personer med gram- mofon eller bandspelare finns det skill— nader mellan åldersgrupperna. Lyssnan— de på skivor eller band dagligen eller

Tabell 5.73: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer i olika åldersgrupper

Födda

före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1'949

Procentuell andel som

i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. ........ enbart grammofon ......... enbart bandspelare ........ både gr. och bsp. .........

35,9 43,9

3,9 16,3 100,0 503

74,2 19,7 0,0 6,2

100,1 158

61,0 30,3 2,2 6,5 100,0 397

40,5 44,6

1,5 13,4 100,0 470

40,8 44,0

3,8 11,4 100,0 423

Summa % N

Tabell 5.74: Spelfrekvens av granunofonskivor och/eller musik på band bland personer i olika åldersgrupper. Samtliga

Födda

Procentuell andel som spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dag]. . . , 1—3 gånger i veckan ....... , 1—3 gånger i månaden ..... , mindre än en gång/månad. . 89,6

100,1 156

före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

5,2 8,8 7,7 78,2 99,9 393

8,4 14,7 17,0 60,0 100,1 466

10,7 16,3 16,3 56,7 100,0 499

9,3 24,2 13,4 53,2 100,1 422

30,8 22,2 12,1 34,9

100,0 556

Summa % N

Tabell 5.75: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Födda

Procentuell andel som spelar skivor och musik

på band

dagligen el. nästan dagl.. . . . 1—3 gånger i veckan ....... 1—3 gånger i månaden ..... mindre än en gång/månad . .

före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

11,2 16,8 15,0 57,1 100,1 36

14,0 23,2 20,7 42,1 100,0 149

14,1 24,5 28,6 32,9

100,1 278

16,6 25,5 25,6 32,2

99,9 318

15,7 40,8 22,7 20,8 100,0 250

42,8 30,9 16,8

9,5 100,0 399

Summa % N

nästan dagligen förekommer bland unge— 1930—1939) är det ungefär 20 %, som får 10 % av personer över 65 år med till- gång till grammofon eller bandspelare. Denna andel utgör omkring 15 % bland övriga innehavare över 25 år men är så stor som 43 % i åldern 16—25 år (se tabell 5.75). Dessutom är det bara unge- fär 10 % bland dessa ungdomar som mindre än en gång i månaden utnyttjar sin tillgång. Bland 30-åringar (födda

är lika passiva, bland 40- och 50-åringar (födda 1910—1929) ungefär 30 %, bland 50-åringar (födda 1900—1909) ungefär 40 % och bland personer över 65 år nära 60 %.

Även köpfrekvensen av grammofon- skivor minskar med ökad ålder (se ta— bell 5.76). Ungefär 20 % av de yngsta har köpt mer än fem grammofonskivor

Tabell 5.76: Antal köpta grammofonskivor under de senaste tolv månaderna bland personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som under de senaste tolv

före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

månaderna köpt:

noll skivor ................ en eller två skivor ......... tre till fem skivor .......... mer än fem skivor .........

80,0 9,6 14,5 4,9 8,3 5,5 8,3

68,9 62,3 12,7 12,5 12,5

59,2 14,4 15,1 11,3

46,7 16,2 16,2 20,9

Summa %

100,0 N 397

100,0 470

100,0 503

100,0 423

100,0 555

under ett år. I åldern 25—45 är något över 10 % lika köplystna. Bland 50- åringar (födda 1910—1919) är det något under 10 % och bland äldre omkring 5 %, som köpt mer än fem grammofon- skivor under det senaste året. Eftersom yngre personer möjligen köper mindre och billigare skivor än äldre är det inte säkert att skillnaderna mellan åldrarna är lika påtagliga om man tar hänsyn till mängden inköpt musik på skiva eller det ekonomiska utlägget för grammofon- skivor. Bara omkring 10 % bland per- soner över 65 år och 20 % bland per- soner i åldern 55 till 65 år har över huvud taget köpt någon grammofon-

Tabell 5.77: Åldersfördelning bland regel- bundna skivköpare ( = personer som köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv— köpare

Popula- tion1 Procentuell andel som är födda före 1910 ............. 1910—1919 ........... 1920—1929 ........... 1930—1939 ........... 1940—1949 ........... 39,3

Summa % 100,1 N 295

10,0 13,3 21,2 16,3

22,6 19,6 19,6 16,8 21,5

100,1 5 354 865

1 Populationen avser den 31 dec. 1963. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabellerna 15 och 16.

skiva under de senaste tolv månaderna. Bland tonåringar är det uppenbarligen mer än 50 %, som köpt åtminstone en skiva under samma tid.

I tabell 5.77 redovisas åldersfördel- ningen bland regelbundna skivköpare, vilket definieras som person, som under de senaste tolv månaderna köpt mer än fem grammofonskivor. Man finner att 40 % av dessa är i åldern 16——25 år och att endast 10 % är i åldern 55—70 år. Personer över 45 år är klart under- representerade bland dessa skivköpare medan personer mellan 15 och 25 år är mycket överrepresenterade. Intressant är att 40-åringar förekommer i en aning större utsträckning bland regelbundna skivköpare än i populationen som hel- het medan 30-åringar i gengäld är aning— en underrepresenterade. Dessa skillna- der är dock ej statistiskt Säkerställda och kan alltså vara helt slumpmässiga.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan gifta och ogifta

Bland unga personer har ogifta i myc- ket större utsträckning än gifta möjlig- heter att lyssna på grammofonskivor eller musik på band i hemmet, bland de äldsta är det tvärtom. Ungefär 45% bland gifta under 25 år har inte till- gång till vare sig skivspelare eller band- spelare i hemmet (se tabell 5.78). Bland

"Tabell 5.78: Tillgång i hemmet till grammofbn Och/eller bandspelare bland gifta toch

ogifta :" olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogiftai1 födda födda födda _ födda födda födda Procentuell andel som i 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 fore 1920 fore 19'20 hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp .......... 44,8 24,4 37,3 41,9 48,6 66,9 enbart grammofon ......... 34,6 45,7 44,1 43,3 37,9 28,2 enbart bandspelare ........ 5,9 7,2 4,3 1,2 1,8 0,7 både gr. och bsp ........... 14,7 22,8 14,2 13,6 11,7 4,11 Summa % 100,0 100,1 99,9 100,0 100,0 99,9 85 470 756 169 748 274

ogifta i samma ålder, som till viss del bor hemma hos sina föräldrar, är det bara 25 %, .som inte har tillgång till någon av dessa. I 30- till 40-årsåldern (födda 1920—1939) är skillnaden mel- lan gifta och ogifta med avseende på innehavet av apparatur för uppspelning av reproducerad musik ganska liten. Bland de gifta är det t ex 58 % och bland de ogifta 57 % som har tillgång till skivspelare i hemmet. Intresset för att skaffa sig bandspelare är något stör- re bland de gifta än bland de ogifta i denna ålder. Bland äldre personer (föd- da före 1920) är däremot de gifta klart mera välförsedda i fråga om såväl gram- mofon som bandspelare. Det är t ex ganska exakt 50 % bland de gifta mot 32 % bland de ogifta, som har tillgång till skivspelare och det är ungefär 14% bland de gifta att jämföras med 5 %

bland de ogifta som har tillgång till bandspelare i denna åldersgrupp.

I föregående avsnitt fann vi att ung- domar i åldern 16—25 år var betydligt mera välförsedda i fråga om skivspelare och bandspelare än personer över 25 år. Att döma av tabell 5.78 gäller detta dock ej de gifta. Speciellt i fråga om tillgång till grammofon är gifta i åldern 25—45 bättre ställda än gifta under 25 år. Inte ens en mindre andel bland de gifta över 45 år har tillgång till grammofon än gifta ungdomar under 25 år. I båda fallen är det ungefär 50 % som har grammofon. Däremot har de yngre gifta i större utsträckning band- spelare än de äldsta.

I föregående avsnitt fann vi även att yngre personer hade högre spelfrekvens av grammofonskivor och musik på band än äldre. Detta samband mellan

Tabell 5.79: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper. Samtliga

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogiftal Procentuell andel som födda födda födda födda "födda födda spelar skivor och musik 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920-1939 fore 1920 före 1920 på band: dagligen el. nästan dagl.. . . . 16,9 33,4 8,9 14,7 7,2 4,0 1—3 gånger i veckan ....... 18,2 22,8 20,3 17,9 11,9 7,5 1—3 gångeri månaden ..... 11,7 12,2 15,3 13,5 13,1 7,1 mindre än en gång/månad . . 53,3 31,6 55,5 53,8 67,8 81,4 Summa % 100,1 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 N 83 470 752 169 738 274

*qm

Tabell 5.80: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till granunofon och/eller bandspelare

Gitta ' födda

Procentuell andel som _ 1940_1949' spelar skivor och musik

Ogifta1 födda 1940—1949

Gifta " födda * 1920—1939

Ogifta1 födda 1920—1939

Gifta födda före 1920

Ogifta1 födda före 1920

på band:

dagligen el. nästan dagl.. . . . 1—3 gånger/veckan ........ 1—3 gångeri månaden ..... mindre än en gång/månad. .

30,8 33,1 21,0 15,1

44,4 30,4 16,4

8,8

14,3 32,5 24,6 28,6

25,5 31,3 23,5 19,7

14,3 23,3 . 25,7 36,8

11,9 24,3 21,9 41,9

Summa % N

100,0 44

353

100,0 100,0 468

100,0 98

100,1 375

100,0 87

ålder och spelfrekvens gäller för såväl gifta som ogifta (se tabell 5.79) men är speciellt påtagligt för ogifta personer.

Bland ogifta personer under 25 år är det 33 %, som lyssnar på reproduce- rad musik nästan dagligen och betyd- ligt över 50 %, som lyssnar minst en gång i veckan (se tabell 5,79). Bland gifta personer under 25 år är det 17 %, som lyssnar nästan dagligen, och 35 % som lyssnar minst en gång iveckan. I denna åldersgrupp är alltså de ogifta klart mera aktiva än de gifta. Denna aktivitetsskillnad kan inte förklaras en- bart med större tillgång på uppspel- ningsapparatur. Enligt tabell 5.80 är de ogifta med tillgång till grammofon eller bandspelare mera aktiva än de gifta med samma tillgång. 30 % av gifta ung- domar under 25 år med tillgång till grammofon eller bandspelare lyssnar på reproducerad musik dagligen eller näs- tan dagligen. Bland ogifta i samma ålder och med samma uppspelningsmöjlig- heter är det 44 %, som lyssnar dagligen eller nästan dagligen. Det är också en större andel bland de gifta än bland de ogifta som mindre än en gång i månaden utnyttjar sin grammofon eller bandspe- lare.

Bland ogifta personer i åldern 25—45 år är det 15 %, som spelar skivor eller hand så gott som dagligen mot mindre än 10 % bland de gifta, men om man även tar hänsyn till mera tillfälliga

skivlyssnare kommer de ogifta inte nämnvärt. att överträffa de gifta. 46 % bland de ogifta och 45 % bland de gifta spelar skivor eller band minst en gång i månaden. Denna likhet tycks dock be- ro på olika möjligheter att lyssna i hem- met. Bland dem som har möjlighet att lyssna hemma på reproducerad musik är det 80 % bland de ogifta och något över 70 % bland de gifta, som spelar minst en gång i månaden.

Bland personer över 45 år är gifta tydligt mera aktiva skivlyssnare än ogifta. Som exempel kan nämnas att ungefär 20 % bland de gifta och 12 % bland de ogifta spelar grammofon eller bandspelare minst en gång i veckan i denna åldersklass. Totalt är det ungefär 67 % bland de gifta över 45 år och mer än 80 % bland de ogifta som aldrig eller mycket sällan (mindre än en gång i månaden) spelar skivor eller musik på band. En viktig anledning till dessa skillnader är olika möjligheter att lyss- na, men även om man tar hänsyn enbart till dem som har tillgång till antingen grammofon eller bandspelare eller båda så tycks de gifta i denna åldersklass vara något mera aktiva lyssnare än de ogifta.

Inte heller i fråga om inköp av 'gram- mofonskivor kan de gifta under 25 år mäta sig med de ogifta utan har unge- fär samma köpfrekvens som gifta mellan 25 och 45 år (se tabell 5.81). Ungefär

Tabell 5. 81: Antal köpta grammofonskivor under de senaste tolv månaderna bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogiftal Gifta Ogiftal Gifta Ogifta1

födda födda födda födda födda födda Procentuell andel som . .. , under de senaste tolv 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 fore 1920 månaderna köpt: noll skivor ................ 61,5 44,2 61,1 59,0 72,9 85,4 en eller två skivor ......... 19,2 15,7 14,1 11,5 13,3 4,0 tre till fem skivor .......... 9,0 17,3 13,8 13,5 6,2 6,3 mer än fem skivor ......... 10,3 22,8 11,1 16,0 7,5 4,4

Summa % 100,0 100,0 100,1 100,0 99,9 100,1 N 85 470 756 169 748 274

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingen

10 % av gifta personer under 45 år oav— sett ålder har köpt mer än fem skivor under de senaste månaderna medan samma mängd skivor har köpts av 23 % bland ogifta under 25 år och 16 % bland ogifta i åldern 25—45 år. Klart mindre aktiva skivköpare är personer över 45 år men framför allt ogifta, som upp- nått denna ålder. Endast 4 % bland de ogifta och ungefär 8 % bland de gifta är regelbundna skivköpare om man får kalla en person, som köper en skiva i genomsnitt varannan månad, för en re- gelbunden skivköpare.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — shlln' nder mellan olika sociala grupper

Personer med tjänstemannastatus är i genomsnitt mera aktiva inför den re— producerade musiken än arbetare, vil- ka i sin tur är mera aktiva än jordbru-

Tabell 5.82: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare :" olika sociala

grupper Procentuell andel som kare mänl betare i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. . . . 64,4 ' 32,4 48,8 enbart grammofon. . . 30,1 46,9 35,3 enbart bandspelare . . 2,0 3,0 4,2 både gr. och bsp.. . . . 3,5 17,7 11,6 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 152 1 184 1 138

kare. För det första är tjänstemän i mycket större utsträckning innehavare av skivspelare och bandspelare än ar- betare och jordbrukare. Sammanlagt 65 % av tjänstemännen, 47 % av arbe- tarna och 34 % av jordbrukarna har till— gång till grammofon i hemmet (se ta- bell 5.82). Dessutom har 21 % av tjäns- temännen, 16 % av arbetarna och unge- fär 6 % av jordbrukarna "tillgång till bandspelare, som användes för upp- spelning av musik.

För det andra har tjänstemän högre spelfrekvens av skivor och band än arbetare medan arbetare har högre spel— frekvens än jordbrukare. Det är tex 33 % av tjänstemännen eller deras an- höriga, som spelar grammofonskivor el- ler musik på band minst en gång i vec- kan (se tabell 5.83). Motsvarande pro- centuella andel för arbetare är 29 och för jordbrukare 15. I detta avseende är skillnaderna mellan tjänstemän och arbetare inte så stora som mellan jord- brukarna 0ch de övriga grupperna. Där- emot är det 62 % bland arbetare mot endast 50 % bland tjänstemän som ald- rig eller i varje fall mindre än en gång i månaden lyssnar på grammofonski- vor eller bandinspelad musik. Arbetar- na är alltså i större utsträckning passi- va än tjänstemännen medan jordbru- karna är mest passiva. Hela 78 % av dessa lyssnar aldrig eller mindre än en gång i månaden på skivor eller band.

sociala grupper. Samtliga

Tabell 5.83: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika

Tabell 5.85: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna i olika sociala

grupper

Jord- Tjän- A bru- ste— betIa-re Procentuell andel som .. spelar skivor och kare mani musik på band: dagligen eller nästan dagligen .......... 5,1 14,4 12,8 1—3 gånger i veckan 10,1 18,4 15,8 1—3 gånger i måna- ' den .............. 7,2 17,5 8,9 mindre än en gång] ' månad ........... 77,5 49,7 62,4 Summa % 99,9 100,0 99,9 N 150 1 167 1 143

Emellertid beror skillnaderna i lyss- naraktivitet mellan tjänstemän och ar- betare uteslutande på att de förra i större utsträckning kan spela grammo- fon eller bandspelare i hemmet än de senare. Om man begränsar jämförelsen till personer med tillgång till uppspel- ningapparatur finner man att arbetarna tom är något mera aktiva än tjäns- temännen. Bland tjänstemän med till- gång till grammofon eller bandspelare i hemmet är det knappt 50 %, som lyss- nar på dessa minst en gång i veckan. Bland arbetare med samma tillgång är det däremot 56 %, som lyssnar minst en gång i veckan (se tabell 5.84).

För det tredje köper tjänstemän me-

Tabell 5.84: Spel/rekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika sociala grupper. Personer med tillgång till gr. och/eller bsp.

Jord- Tjän- A bru- ste- hetta—re Procentuell andel som .. 1 spelar skivor och kare man musik på band: dagligen el. nästan - dagligen .......... 15,3 21,5 25,2 1—3 gånger i veckan 28,9 27,2 31,2 1—3 gångeri måna— den .............. 19,8 26,0 17,6 mindre än en gång/ månad ........... 36,0 25,3 25,9 Summa % 100,0 100,0 99,9 N 52 787 578

Jord- Tjän- bru- ste- Ar- Procentuell andel som kare mänl betare under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor .......... 80,7 55,3 70,7 en eller två skivor. . . 8,6 15,0 11,5 tre till fem skivor . . . 7,9 14,9 8,1 mer än fem skivor. . . 2,9 14,7 9,7 Summa %. 100,1 99,9 100,0 N 152 1 184 1 138

1 omfattar även företagare samt anställda till handels— och serviceyrken.

Tabell 5.86: Fördelning på olika sociala grupper bland regelbundna skivköpare ( = köpt mer än fem skivor under de se- naste tolv månaderna)

Regelb. Sva-

skiv- rande-

Procentuell andel köpare grupp som är:

jordbrukare ........... 1,4 6,1 tjänstemänl ........... 60,4 47,8 arbetare .............. 38,3 46,2

Summa % 100,1 100,1

N 289 2 491

ra grammofonskivor än arbetare och dessa köper mera än jordbrukare. En- ligt tabell 5.85 är det 15 % av tjänste- männen, 10 % av arbetarna och endast 3 % av jordbrukarna, som' har köpt mer än fem skivor under ett år. Det är också 55 % av tjänstemännen, 70 % av arbetarna och 80 % av jordbrukarna, som inte köpt en enda skiva under det sista året. '

Endast en procent bland dem som köpt mer än fem skivor under ett år är verksamma inom jordbruket (se ta- bell 5.86), medan 60 % av dessa har klassificerats som tjänstemän. Denna senare kategori är alltså klart domine- rande bland de stora skivköparna och även överrepresenterad medan jord- brukare och arbetare är klart underre- presenterade.

Aktivitet ifråga om reproducerad musik — skillnader mellan olika utbildningskategorier

Ju högre utbildning, desto större till- gång till grammofon och bandspelare och desto större spelfrekvens av ski- vor och musik på band samt desto stör— re köpfrekvens av grammofonskivor. Detta framgår av tabellerna 5.87—5.90. Bland personer utan vidareutbildning efter avslutad folkskola är det nära 50 %, som inte har tillgång till vare sig skivspelare eller bandspelare i hem-

Tabell 5.87: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare i olika utbild-

ningskategorier Personer utan med utb. utb. ägd utöver utöver folk- folk- dent" Procentuell andel som skola skola ex. i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. . . . 48,8 27,9 15,8 enbart grammofon. . . 36,6 47,9 61,0 enbart bandspelare . . 4,3 3,0 1,9 både gr. och bsp ..... 10,3 21,3 21,3 Summa % 100,0 100,1 100,0 N 1 549 606 158

Tabell 5.88: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika utbildningskategorier. Samtliga

Personer utan med utb. utb. med .. .. stu- utover utover dent- folk- folk- Procentuell andel som skola skola ex. spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dagl .............. 10,7 17,7 20,8 1—3 gånger i veckan 14,5 21,5 23,6 1—3 gånger i måna- den .............. 9,7 17,9 27,8 mindre än en gång/ månad ........... 65,1 43,0 27,8 Summa % 100,0 100,1 100,0 N 1 546 601 156

Tabell 5.89; Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika ut— bildningskategorier. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Personer utan med el utb. utb. me utöver utöver stu- dent- Procentuell andel som folk- folk- ex . skola skola ' spelar SleOl' och musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 21,0 24,7 25,1 1—3 gånger i veckan 28,6 30,0 27,6 1—3 gånger i måna- den .............. 19,1 24,9 32,9 mindre än en gång/ månad ........... ' 31,3 20,4 14,4 Summa % 100,0 100,0' 100,0 N 786 429 132

met. Bland personer som avlagt stu- dentexamen eller motsvarande är det endast 16 %, som inte har denna till- gång. Ett undantag från den inlednings- vis formulerade regeln är att studen- ter inte är innehavare av bandspelare i större utsträckning än personer med utbildning utöver folkskola men ej upp- nådd studentexamensnivå.

Bland personer utan utbildning ut- över folkskola är det 25 % som spelar

Tabell 5.90: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna i olika utbildnings-

kategorier Personer utan med utb. utb. är? utover utöver dent- folk- folk- Procentuell andel som ex. skola skola under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor .......... 70,9 51,0 35,6 en eller två skivor. . . 10,9 17,0 21,2 tre till fem skivor . .. 8,6 16,1 24,0 mer än fem skivor. . . 9,6 15,9 19,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 1 549 606 158

skivor eller band minst en gång i vec- kan, bland personer med utbildning ut- över folkskola men ej studentexamen brukar nära 40 % spela skivor eller band minst en gång i veckan och bland studenter är motsvarande siffra 44 %. Den lägsta utbildningsgruppen avviker alltså mest från övriga. Bland dessa med låg utbildning är det också 65 %, som mindre än en gång i månaden lyssnar på musik från skiva eller band, bland något utbildade är det 43 % och bland studenter mindre än 30 %.

Skillnaderna mellan olika utbild- ningsstadier med avseende på andelen regelbundna skivlyssnare blir dock ganska små om man enbart tar hänsyn till dem som har grammofon eller bandspelare i hemmet. Av dessa är det 50 % bland personer med enbart folk— skola, 55 % bland personer med någon utbildning utöver folkskola och 53 % bland studenter, som lyssnar på skivor eller band minst en gång i veckan. Däremot kan man konstatera att gram- mofon och eventuell bandspelare i hög- re grad står outnyttjad ju lägre utbild- ningen är. Drygt 30 % bland de ej vi- dareutbildade, 20 % bland de något utbildade och knappt 15 % bland stu- denterna lyssnar inte så ofta som en gång i månaden på den uppspelnings- apparat, som de faktiskt har tillgång till.

Studenter är även flitigare skivkö- pare än övriga. Ungefär 65 % av dessa har köpt minst en skiva under det se- naste året och nära 20 % har köpt mer än fem (se tabell 5.90). Bland personer med någon utbildning är det ungefär 50 % som köpt minst en och ungefär 15 % som köpt mer än fem skivor. Bland icke vidareutbildade är det unge- fär 30 % som köpt minst en och 10 % som köpt mer än fem grammofonskivor under det senaste året.

Trots denna olika benägenhet för

Tabell 5.91: Fördelning på olika utbild- ningskategorier bland regelbundna skiv— köpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. Sva- skiv— rande— Procentuell andel som köpare grupp har: ingen utbildning utöver folkskola ........... 53,9 67,1 någon utbildning utö- ver folkskola men ej studentexamen ...... 35,1 26,1 studentexamen ........ 11,0 6,8 Summa % 100,0 100,0 N 276 2 328

skivköp i olika utbildningskategorier är personer med enbart folkskola i majo— ritet tom bland de största skivkö- parna. Över 50 % av dem som under de senaste tolv månaderna köpt mer än fem skivor utgöres av personer utan vidareutbildning (se tabell 5.91). Stu- denter utgör där 11 %.

Med tanke på att 67 % ej har studerat vidare efter folkskola blir dock dessa klart underrepresenterade bland de re- gelbundna skivköparna. Både studenter och övriga med högre utbildning är däremot överrepresenterade.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer med olika sysselsätt- ningen-tu:

Studerande har något större tillgång till uppspelningsapparatur för musik än förvärvsarbetande i samma ålder. Något under 80 % bland de studerande och ungefär 70 % bland de förvärvsar- betande i åldern 16—25 år har tillgång till antingen grammofon eller bandspe— lare eller båda i hemmet (se tabell 5.92). Dessa skillnader är enbart be- tingade av innehavet av grammofon. Studerande och förvärvsarbetande har ungefär lika stor tillgång till bandspe- lare.

Tabell 5.92: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio- födda födda födda födda födda '_ arb. närer 1940— 1940— 1920— 1920— före 1920 födda födda Procentuell andel som 1949 1949 1939 1939 före 1920 före 1920 i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp ........ 21,6 29,9 39,5 37,7 54,7 46,9 77,5 enbart grammofon ....... 50,4 41,3 42,3 44,7 34,4 40,5 17,0 enbart bandspelare ...... 7,4 6,8 6,2 2,7 1,8 1,3 1,3 både gr. och bsp ......... 20,7 21,9 12,0 15,0 9,1 11,3 4,1 Summa % 100,1 99,9 100,0 100,1 100,0 100,0 99,9 189 362 274 647 275 586 155

Några anmärkningsvärda skillnader i fråga om tillgång till skiv- eller band- spelare mellan hemmafruar och för— värvsarbetande i åldern 25—45 år kan inte påvisas. Möjligen har förvärvsarbe- tande i någon mån större tillgång till grammofon än hemmafruar i högre ål- der. Bland förvärvsarbetande i åldern 45—70 år har drygt 50 % tillgång till grammofon i hemmet medan bland hem- mafruar i samma åldersgrupp knappt 45 % har möjlighet att spela grammo- fonskivor i hemmet.

Pensionärer är i hög grad utan »-så- väl skivspelare som bandspelare. Unge- fär 20 % har tillgång till skivspelare och endast omkring 5 % till bandspe- lare. Detta är klart mindre än vad för- värvsarbetande i åldrarna närmast före pensionen har.

Studerande lyssnar även på grammo-

fonskivor eller på musik på band mera regelbundet än'förvärvsarbetande i sam- ma åldrar. Det är tex 40 % bland de studerande i åldern 16—25 år som nås- tan varje dag och 60 % som minst en gång i veckan spelar skivor eller mu- sik på band (se tabell 5.93). Bland för- värvsarbetande i samma åldersgrupp är det ungefär 25 %, som spelar nästan varje dag, och 50 %, som spelar minst en gång i veckan. Dessa skillnader änd- ras inte om man eliminerar personer, som inte har möjlighet att spela i hem- met (se tabell 5.94).

Det finns inga påtagliga tecken på att hemmafruar skulle ägna sig åt skiv- lyssning på dagarna i hemmet. I varje fall har de knappast större spelfrekvens på grammofonen än vad förvärvsarbe- tande har i samma åldersgrupper. Det är tex 28 % bland hemmafruar i ål-

Tabell 5.93: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper. Samtliga

Stud- Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio-

födda födda födda födda födda ' arb. närer 1940— 1940— 1920— 1920— .. födda ' födda Procentuell andel som fore 1920 . .. spelar skivor och musik 1949 1949 1939 1939 före 1920 fore 1920 på band: dagligen eller nästan dagl. 39,9 26,3 11,2 9,6 7,6 6,5 2,8 1—3 gånger i veckan ..... 21,4 23,0 16,8 21,2 13,7 11,2 3,5 1—3 gånger i månaden. . . 10,4 13,1 12,4 15,8 8,8 15,1 2,1 mindre än en gång/månad 28,3 37,6 59,6 53,4 69,9 67,1 91,5

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 99,9 99,9 N 188 363 271 644 580 .154

Tabell 5.94: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Stud. Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio- födda födda födda födda födda ' arb. närer Procentuell ...... ..... 13329— 13329— 13329— 13535 .... 1920 ..iidfä'zo sätt?. spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagl.. . 50,6 38,1 18,4 15,5 16,9 12,5 13,5 1—3 gånger i veckan ..... 27,0 33,3 27,6 34,3 30,2 21,2 16,8 1—3 gånger i månaden. . . 13,6 18,8 20,7 25,6 19,7 28,6 10,1 mindre än en gång/månad 8,8 9,9 33,3 24,7 33,2 37,7 59,6 Summa % 100,0 100,1 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 N 147 251 165 399 120 307 29

dern 25—45 år som spelar skivor eller band minst en gång i veckan och det är 31 % bland de förvärvsarbetande i samma ålder som är lika aktiva. Bland dem som överskridit 45-årsstrecket är det 21 % bland hemmafruarna och 18 % bland de förvärvsarbetande som spelar minst en gång i veckan. Bland pensionärer är det 6 % som spelar ski- vor eller band minst en gång i veckan. Dessa är klart mindre _aktiva än övri- ga.

Man kan faktiskt få ett intryck av att hemmafruar i åldern 25—45 år ut— nyttjar befintlig grammofon och band- spelare sämre än förvärvsarbetande och andra i motsvarande ålder. Bland hem- mafruar i denna ålder med tillgång till uppspelningsapparat är det 33 %, som spelar så sällan som mindre än en gång

i månaden medan bland övriga i sam- ma ålder det bara är 25 % som låter sina spelverk stå oanvända. Samma ten- dens kan dock inte iakttas .bland äld- re personer. Även bland dessa är det 33 % bland hemmafruarna mot 38 % bland förvärvsarbetande, ,som inte an- vänder grammofonen eller bandspela- ren en gång i månaden igenomsnitt. Bland pensionärer är det_60 %. (Den- na sista siffra är dock osäker på grund av det ringa antal pensionärer i under— sökningen, som har tillgång .till gram- mofon.)

Det är en större andel bland förvärvs- arbetande än bland studerande under '25 år som inte köper några skivor alls _(se tabell 5.95), men det finns en svag tendens till att de studerande skulle köpa ett jämförelsevis litet antal ski—

Tabell 5.95: Antal köpta skivor under de senaste—tolv månaderna bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio- födda födda födda födda födda ' arb. närer 1940— 1940— 1920— 1920— .. födda födda Procentuell andel som fore 1920 .. .. under de senaste tolv 1949 1949 1939 1939 fore 1920 fore 1920 månaderna köpt: noll skivor .............. 42,5 48,5 68,0 58,1 78,0 71,3 91,6 en eller två skivor ....... 17,2 15,9 13,1 13,6 11,8 ' 12,6 2,8 tre till fem skivor ........ 21,3 13,5 10,3 15,1 5,1 7,9 1,4 mer än fem skivor ....... 19,0 22,2 8,7 13,2 5,1 8,1 4,2 Summa % 100,0 100,1 . 100,1 100,0 100,0 99,9 100,0 189 362 274 647 275 586 155

vor. I varje "fall är andelen, som köpt mer än fem skivor, större bland för- värvsarbetande än bland studerande om än bara ett par procent.

Förvärvsarbetande köper skivor i större utsträckning än hemmafruar i åldrarna över 25 år. Det är tex 28 % bland de förvärvsarbetande mot 19 % bland hemmafruarna i åldern 25—45 år som köpt minst tre skivor under det senaste året. I åldrarna över 45 år är det 16 % bland de förvärvsarbetande och 10 % bland hemmafruarna som köpt minst tre skivor. Pensionärer kö- per grammofonskivor i mindre grad än övriga. Under 10 % av dessa har över huvud taget inte köpt någon skiva un- der det senaste året och 4 % har köpt mer än fem.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygden

Personer bosatta i små städer eller på mindre orter saknar i högre grad grammofon och bandspelare än perso— ner bosatta i större städer. Det finns en tendens att ju större stad man bor i, desto större är tillgången till uppspel- ningsapparatur för musik i hemmet. Det är tex över 70 % i storstäderna med över 100 000 invånare som har tillgång

till åtminstone endera av skiv- eller bandspelare (se tabell 5.96). I städer av storleksordningen 30000 inv— 100000 inv är det ungefär 65 % som har samma tillgång. Bland invånare på orter i storleksklassen 10 000—30 000 är det ungefär 60 %, i storleksklassen 3 000—10 000 ungefär 55 % och på lan- det och i de allra minsta städerna mindre än 50 %, som har tillgång till grammofon eller bandspelare eller bå- dadera. Bland personer bosatta på jord- bruksorter är det faktiskt hela 60 %, som ej kan spela skivor eller band i hemmet (se tabell 5.101). Några skill- nader mellan speciella industriorter och central- och handelsorter förelig- ger däremot knappast i detta avseende.

Trots dessa skillnader i möjligheter att lyssna på reproducerad musik i hemmet finns det inga skillnader mel- lan städer av olika storlek i fråga om andelen dagliga lyssnare. I genomsnitt 15 % i städer över 10 000 invånare spe- lar skivor eller band dagligen eller nästan dagligen och ungefär 12 % bland invånarna i städer mellan 3000 och 10 000 (se tabell 5.97). I mindre städer och på landsbygden är dock spelfre- kvensen lägre. Bland personer bosatta på jordbruksorter är det ungefär 18 % som spelar skivor eller band minst en

Tabell 5.96: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ _ över stader köping köping lands stad/kp/lk 30 000— kommun under 100 000 10 000— 3 000— . inv 100 000 30 000 10 000 över 3 000 3 000 Procentuell andel som i ' hemmet har tillgång till: varken gr. eller bsp ........ 28,6 36,7 41,4 44,9 55,2 55,0 enbart grammofon ......... 46,9 49,2 39,1 39,0 31,0 31,2 enbart bandspelare ........ 2,6 3,1 5,3 4,4 3,5 3,6 både gr. och bsp ........... 21,9 11,0 14,1 11,7 10,3 10,2 Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0 N 601 456 391 270 559 259

Tabell 6.97: Spelfrekvens av granuno/onskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek. Samtliga

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ över stader köping köping lands- stad/kp/lk 30 000— kommun under 100 000 100 000 10 000— 3 000— .. , 3 000 3 000 inv. 30 000 10 000 0” " Procentuell andel som spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagligen 15,8 14,9 15,6 12,0 9,3 9,7 1—3 gånger i veckan ....... 21,3 16,6 19,3 15,2 13,9 8,4 1—3 gånger i månaden ..... 15,8 15,9 10,6 12,4 9,3 12,2 mindre än en gång/månad. . 47,2 52,6 54,5 60,4 67,5 69,8 Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 592 451 388 271 560 258

gång i veckan i jämförelse med ungefär 30 % bland invånarna på industriorter och på centralorter (se tabell 5.102).

Att man lyssnar mindre flitigt på grammofonmusik på landet och i små orter tycks dock nästan helt bero på att man där inte har skaffat sig upp- spelningsmöjligheter i samma utsträck— ning som i städerna. Om man elimine- rar dem som inte har tillgång till gram- mofon eller bandspelare i hemmet så finns det inga påtagliga skillnader mel— lan landsbygd och städer i fråga om lyssnaraktivitet. I stort sett är det drygt 20 %, som spelar skivor eller musik på band dagligen oavsett hemort, och om- kring 25 %, som inte utnyttjar sin

grammofon (se tabell 5.98). Av någon anledning tycks användandet av till- gänglig grammofon eller bandspelare vara något vanligare i städer av stor- leksklassen 10 000—30 000 invånare än vad det är i såväl större städer som på mindre orter. En något större andel låter skivorna ligga kvar på hyllan i jordbruksorterna än i övriga orter men det finns inga nämnvärda skillnader med avseende på andelen dagliga lyss- nare mellan jordbruksbygder och in- dustribygder (se tabell 5.103).

Ju större hemort, desto större benä- genhet att köpa skivor. I storstäderna (över 100000 inv) är det nästan 50 % som köpt åtminstone någon skiva under

Tabell 5.98: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ _ över gätägår köping köping klands stad/åp/lk 100 000 _ 10 000— 3 ooo-— . ”"m"" 11" er Procentuell andel som . 100 000 över 3 000 3 000 . . mv. 30 000 10 000 spelar skivor och musk på band: dagligen el. nästan dagl.. . . . 22,3 23,3 26,9 21,5 21,1 22,0 1—3 gånger i veckan ....... 30,1 26,1 33,0 27,6 31,5 19,3 1—3 gånger i månaden ..... 22,3 25,0 18,2 22,4 20,8 27,8 mindre än en gång/månad. . 25,3 25,6 21,8 28,5 26,6 31,0 Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 100,1 N 417 287 225 149 248 114

Tabell 5.99: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Procentuell andel som under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor ................ en eller två skivor ......... tre till fem skivor .......... mer än fem skivor .........

Summa % N

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ över stader köping köping lands- stad/kp/lk 30 000— kommun under 100 000 100 000 10 000— 3 000— ö 3 000 3 000 inv. 30 000 10 000 V” 52,2 59,9 64,5 69,1 72,7 76,1 15,9 12,4 14,7 8,8 11,6 12,6 13,7 15,7 9,1 10,8 7,9 7,1 18,2 12,1 11,6 11,2 7,8 4,2 100,0 100,1 99,9 99,9 100,0 100,0 601 456 391 270 559 259

det senaste året och nära 20 %, som köpt mer än fem skivor (se tabell 5.99). På orter under 3000 invånare är det bara 25 % som över huvud taget köpt grammofonskivor och 4 % som köpt mer än fem. För att ta ett exempel där- emellan så är det 35 % som köpt minst en och 12% som köpt mer än fem skivor bland personer bosatta i städer i storleksklassen 10 000—30 000 invå- nare. Möjligen köper man också något

Tabell 5.100: Fördelning efter hemortens storlek bland regelbundna skivköpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna )

Regelb. skiv- Populla- köpare tion Procentuell andel som är bosatta i: städer över 100 000 inv. 37,3 23,5 städer 30 OOO—100 000 inv ................. 18,7 17,9 stad/köping 10 000— 30 000 inv .......... 15,5 15,4 stad/köping 3 000— 10 000 inv .......... 10,2 10,7 landskommun över 3 000 inv ........... 14,8 27,7 stad/köping/landskom- man under 3 000 inv. 3,5 11,2 Summa % 100,0 100,0 N 295 7 626 951

1 Population avser total befolkningsstorlek den 31/12 1963. Källa: Statistisk Årsbok 1964, tabell 13.

mera grammofonskivor i städer och köpingar än på landet även om man jämför orter av samma storlek. Det är tex över 20 % bland invånarna i stå- der och köpingar av storlek 3000— 10 000 invånare mot cirka 15 % bland personer bosatta i landskommuner av samma storlek, som köpt minst tre ski— vor. På jordbruksorter köper man fär- re skivor än på övriga orter (se tabell 5.104). Några större skillnader i köp- frekvens bland invånarna på industri- orter och invånarna på centralorter kan ej observeras, men regelbundna kö- pare är något överrepresenterade på centralorter och något underrepresen- terade på industriorter (se tabell 5.105).

Tabell 5.101: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare bland perso- ner i a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) centralorter

Personer bosatta på jord- indu- cen- bruks— stri- tral-

Procentuell andel som i hemmet har tillgång orter orter orter till: varken gr. eller bsp. . 59,6 40,5 40,0 enbart grammofon. . . 28,3 43,1 40,7 enbart bandspelare . . 2,5 4,5 3,2 både gr. och bsp.. . . . 9,6 11,9 16,2 Summa % 100,0 100,0 100,1 N 286 887 1 363

?, i" t

Tabell 5.102: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band bland per— soner bosatta på a) jordbruksorter, b) in- dustriorter, c ) centralorter

Tabell 5.104: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industri- orter, c) centralorter

Personer bosatta på jord— indu- cen- bruks- stri- tral- Procentuell andel som orter orter orter spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 8,3 12,8 14,4 1—3 gånger i veckan 9,4 16,9 17,7 1—3 gånger i måna— den .............. 9,4 14,6 12,3 mindre än en gång/ månad ........... 72,8 55,7 55,6 Summa % 99,9 100,0 100,0 N 287 883 1 351

Tabell 5.103: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band bland per— soner bosatta på a) jordbruksorter, b) in- dustriorter, c) centralorter. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspe-

lare Personer bosatta på jord- indu- cen- Procentuell andel som briks' år?" trill— spelar skivor och or er er or er musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 20,4 21,4 24,2 1—3 gånger i veckan 23,6 28,5 29,9 1—3 gånger i måna- den .............. 23,6 24,7 20,7 mindre än en gång/ månad ........... 32,3 25,4 25,1 Summa % 99,9 100,0 99,9 N 116 525 800

I än högre grad är dessa storköpare underrepresenterade på jordbruksor- ter och över huvud taget på landsbyg- den och på småorter (se tabell 5.100). Bland övriga städer är det endast stor- städerna över 100000 invånare, som uppvisar en påtagligt större andel re- gelbundna skivköpare än vad som mot- svarar dessas andel av den totala be- folkningen. Dessa uppgifter är genom-

Personer bosatta på jord- indu- cen- bruks- stri- tral-

Procentuell andel som under de senaste tolv orter orter orter månaderna köpt: noll skivor .......... 75,0 64,6 61,7 en eller två skivor . . . 11,4 13,1 13,3 tre till fem skivor . . . 8,0 12,0 11,2 mer än fem skivor. . . 5,7 10,3 13,8 Summa % 100,1 100,0 100,0 N 286 887 1 363

Tabell 5.105: Fördelning efter hemortstyp bland regelbundna skivköpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv

månaderna) Regelb. skiv— Populla- kö are tion Procentuell andel som p är bosatta på: jordbruksorter ........ 5,4 12,7 industriorter .......... 30,8 34,1 centralorter ........... 63,8 53,2 Summa % 100,0 100,0 295 7 697 768

1 Populationen avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 13. Graderingen i näringskaraktär av- ser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960 VI, tabell 1.

snittsvärden och det finns inte något som hindrar att skivköpsfrekvensen kan variera åtskilligt mellan olika stä- der i samma storleksklass.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Hemmen i Mälarområdet är bättre för- sedda med grammofon och bandspelare än hemmen i övriga delar av landet. Cirka 65 % bland personer, som är bo- satta i detta område, har tillgång till

Tabell 5.106: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer bo- satta i skilda delar av landet

Procentuell andel som i hemmet har tillgång till:

varken gr. eller bsp. . . . enbart grammofon . . . . enbart bandspelare. . . både gr. och bsp ......

Summa % .N

Personer bosatta i

Mälarområdet (A: B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K. L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N. 0, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

34,7 46,5 42,8 47,1 44,6 38,9 39,5 36,1 3,3 2,8 3,6 4,9 17,4 11,7 14,2 12,0 100,0 99,9 100,1 100,1 732 704 611 491

Tabell 5.107: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik bland personer bosatta i skilda delar av landet. Samtliga

Procentuell andel som spelar skivor och musik på band:

dagligen eller nästan dagligen ........... 1—3 gångeri veckan . . 1—3 gångeri månaden mindre än en gång/må- nad ...............

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, 1, K, L, M)

Västkust— och Vänerområdet (N, 0, P) R, s, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

14,1 12,9 12,1 13,2 19,4 14,9 16,7 14,8 13,4 12,2 15,6 9,5 53,1 60,1 55,7 62,5 100,0 100,1 100,1 100,0 721 698 611 491

Tabell 5.108: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i skilda delar av landet. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Procentuell andel som spelar skivor och

Personer bosatta i

Mälarområdet

Södra och Östra Götaland (E, F,

Västkust- och Vänerområdet

Norrland + Kop- parbergs län (W,

musik på band: dagligen eller nästan dagligen ........... 1—3 gånger i veckan . . 1—3 gånger i månaden mindre än en gång/må- nad ...............

Summa %

(A* B* C' D' U) G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, s, T) x, Y, z, AC, BD) 21,6 24,5 21,2 25,1 29,8 28,1 29,5 28,2 20,6 23,0 27,5 17,9 28,0 24,4 21,8 28,8 100,0 100,0 100,0 100,0 369 346 258

Tabell 5.109: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

Mälarområdet Procentuell andel som (A, B, C, D, U) under de senaste tolv

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M) (N, O, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD)

Västkust- och Vänerområdet

Norrland + Kop- parbergs län (W,

månaderna köpt: noll skivor ........... 55,7 67,8 66,1 69,3 en eller två skivor ..... 1 5,8 1 2,2 12,1 1 1 ,3 tre till fem skivor ..... 13,9 10,8 10,8 7,9 mer än fem skivor ..... 14,5 9,2 11,0 11,5 Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0

N 732 704 61 1 491

uppspelningsapparatur mot under 60 % i alla övriga områden to m under 55 % i sydöstra Sverige och i Norr- land (se tabell 5.106).

I viss parallellitet med tillgången är även spelfrekvensen något högre i Mä- larområdet och något mindre i sydöstra Sverige och i Norrland än i landet som helhet. Någon skillnad mellan olika de-

Tabell 5.110: Fördelning efter hemortens belägenhet bland regelbundna skivköpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. Popula- åklv' tion1 Procentuell andel som köpare är bosatta i: Mälarområdet (= län: A, B, C, D, U) ....... 36,0 26,3 Södra och Östra Göta- land (= län: E, F, G, H, I, K, L, M) ....... 22,1 28,2 Västkust- och Vänerom- rådet ( = län: N, O, P, R, S, T) ............ 22,8 26,3 Norrland + Koppar- bergs län (= län: W, X, Y, Z, AC, BD) . . . . 19,1 19,2 Summa % 100,0 100,0 N 295 7 695 200

1 Populationen avser total befolkning den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 8.

lar av landet i fråga om andelen, som spelar skivor eller tonband dagligen el- ler nästan dagligen föreligger dock ej (se tabell 5.107). Detta medför att de faktiskt tillgängliga skiv- och bandspe- larna inte utnyttjas bättre i Mälarom- rådet än i övriga delar av landet. Bland dem som har tillgång till uppspelnings- apparatur är det tex 25 %, som an- vänder denna dagligen bland norrlän- ningarna mot 22 % av dem som är bo— satta i Mälarområdet (se tabell 5.108).

Man är även mera benägen att köpa grammofonskivor i Mälarområdet än i övriga delar av landet. Ungefär 45 % av invånarna där har köpt åtminstone någon skiva under det senaste året me- dan mindre än 35 % i övriga delar av landet är skivköpare (se tabell 5.109). I Norrland är tom skivköparnas an- del nere i 30 % av befolkningen. De re- gelbundna skivköparna återfinnes fram- för allt i Mälarområdet, som är klart överrepresenterat i jämförelse med be- folkningens totala andel (36 % regel- bundna skivköpare mot 26 % totalt, se tabell 5.110. Något mindre andel regel- bundna skivköpare än vad man kan vänta sig med tanke på befolkningens storlek finner man i hela Götaland och stora delar av Svealand -—- framför allt de västra delarna.

154 5.5. Lyssnande på musik i radio

I detta avsnitt skall vi belysa lyssnan- det på musik i radio och senare skill- nader i detta avseende mellan olika ka- tegorier av individer. Denna aktivitet har registrerats på två olika sätt i post- enkäten, från vilken all information är hämtad. Ytterligare upplysningar om lyssnandet på musik i radio och tv kommer att föreligga då intervjuunder- sökningarna är bearbetade.

I tabell 5.111 redovisas hur många av sex utvalda musikprogram i radio, som i allmänhet brukar avlyssnas. Des- sa program är valda så att de skall täcka olika slag av musik men man mås- te räkna med en relativt stor slumpva- riation, eftersom endast ett program för varje musikstil har kunnat utväljas. De valda programmen är »Jazzhörnan» (jazzmusik), »Tio i topp» (popmusik), »Svensktoppen» (svensk schlagermu— sik), Grammofonkonserterna på söndag förmiddag (klassisk musik), »Musik för miljoner» (klassisk musik och seriös underhållningsmusik) samt program med gammal dansmusik utan närmare specificering. I denna brokiga bland- ning av musikprogram är det givet att det genomsnittliga antalet avlyssnade program per individ inte innebär så stor information i och för sig. Det är

Tabell 5.111: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas

Procentuell andel som i allmänhet brukar lyss- na på 0 program ........................ 6,5 1 program ........................ 13,9 2 program ........................ 20,9 3 program ........................ 26,6 4 program ........................ 20,1 5 program ........................ 9,4 6 program ........................ 2,_6 Summa % 100,0

Genomsnittligt antal program ....... 2,78 N 2 540

Tabell 5.112: Benägenhet att lyssna på melodiradio

Procentuell andel som brukar höra på melodi- radio

ofta .............................. 50,5 ibland ............................ 38,8 sällan el. aldrig .................... 10,7 Summa % 100,0

N 2 548

först då olika kategorier av individer jämföres som en sådan genomsnitts- siffra får någon innebörd. Musikalisk mångsidighet och lyssnande på litet av varje i radiomusiken premieras medan specialisering på viss typ av musik missgynnas med denna redovisnings- metod.

Enligt de beräkningar som utförts in- nebär ett lyssnande på ett visst program ungefär var tredje eller var fjärde gång en upplevelse av att »i allmänhet bruka lyssna».1 Som undantag från detta kan nämnas »Musik för miljoner», där tyd- ligen mindre krav har ställts för regi- strering som lyssnare.

Förutom mångsidigheten i det mu- sikaliska radiolyssnandet har även be- nägenheten att höra på melodiradio registrerats i postenkäten och redovisas totalt i tabell 5.112. Även denna fråga är subjektivt formulerad och anger inte så mycket den faktiska aktiviteten i fråga om melodiradiolyssnande som den visar den subjektiva inställningen till att själv lyssna på melodiradio- musik. Att 50 % ofta lyssnar på melo- diradio kan vara svårt att översätta i kvantitativa termer men att en viss ka- tegori har en större andel som lyssnar ofta än en annan kategori ger mera relevant information. Det finns ingen- ting som tyder på att förekomsten av svarsbortfall på ett avgörande sätt skul- le ha inverkan på dessa procentsiffror.2

1 Nylöf. Göran: M usikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54. ? Nylöf. Göran: M usikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan män och kvinnor Någon påtaglig skillnad mellan mäns och kvinnors mångsidighet vid val av musikprogram i radio föreligger ej (se tabell 5.113). En svag tendens att kvin- nor lyssnar på flera olika program än män kan visserligen observeras —— det är tex 61 % av kvinnorna mot 57 % av männen, som lyssnar på minst tré av de sex musikprogrammen —— men skillnaden kan vara slumpmässig. Något mera- lyssnar dock kvinnorna på melodiradion än vad männen gör. Det är 54 % av kvinnorna mot 47 % av männen, som säger sig lyssna ofta på melodiradio (se tabell 5.114). Där- emot är det ungefär lika stor andel

Tabell 5.113: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor i allmänhet brukar lyssna på: 0 program ............ 6,5 6,6 1 program ............ 15,3 12,6 2 program ............ 21,6 20,3 3 program ............ 25,4 27,7 4 program ............ 20,0 20,2 5 program ............ 8,2 10,5 6 program ............ 3,0 2,1 Summa % 100,0 100,0 Genomsnittligt antal program ............ 2,74 2,82 N 1 240 1 301

Tabell 5.114: Benägenhet att höra på me- lodiradio bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar höra på melodi—

radio:

ofta .................. 46,8 54,1 ibland ................ 42,7 35,1 sällan el. aldrig ........ 10,5 10,9 Summa % 100,0 100,1

N 1 244 1 304

manliga som kvinnliga som sällan eller aldrig lyssnar.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan olika åldersgrupper

Om det var svårt att upptäcka några skillnader i musiklyssnandet i radio mellan könen så är det desto lättare att finna skillnaderna mellan olika ål- dersgrupper. Att yngre hör mera på melodinadio än äldre är alldeles uppen— bart. Bland personer i ålder 16—25 år är det tex 70 % som ofta hör på melodiradio och bara 3 % som sällan eller aldrig gör det, medan det bland personer över 65 år bana är ungefär 30 % som ofta lyssnar, medan 25 % sällan eller aldrig har melodiradio på. Ju högre ålder desto mindre andel som lyssnar ofta och större andel som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio kan man finna i tabell 5.116.

Däremot finns det inte lika entydigt samband mellan ålder och benägenheten att lyssna på valda musikprogram i radio. Personer upp emot 60 år och däröver lyssnar visserligen på ett klart färre antal program än övriga men är man under 25 år lyssnar man i ge- nomsnitt på något färre prognam än om man. är i åldern 35—45 år (se tabell 5.115). Det är visserligen en klart mind- re andel blamd de yngsta, som lyssnar på högst ett musikprogram än i alla övriga åldrar. I åldern 16—25 år är det bara 11 % som lyssnar på noll eller ett program medan i 40-årsåldern (för- da 1920—1929) 18 % och i 60-årsåldern (födda 1900—1909) nära 30 %, lyssnar på högst ett av de sex musikprogram- men. Samtidigt gäller att de yngsta i mindre utsträckning lyssnar på många musikprogram än äldre personer med undantag för personer över 55 år. Det är 28 % i åldersgruppen 16—25 år som lyssnar på fyra program eller mera.

Tabell 5.115: Anlal avses: utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss— nas blund personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som i före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949 allmänhet brukar lyssna på: 0 program ................ 12,0 9,0 7,4 6,3 5,9 3,1 1 program ................ 30,9 19,4 14,6 11,7 12,6 7,5 2 program ................ 19,8 23,3 17,2 15,5 17,0 30,2 3 program ................ 16,0 20,7 26,5 28,9 27,3 31,3 4 program ................ 13,8 18,1 18,3 22,5 23,9 19,8 5 program ................ 5,3 6,9 12,5 12,1 10,6 6,5 6 program ................ 2,1 2,5 3,5 3,0 2,7 1,6

Summa % 99,9 99,9 100,0 100,0 100,0 100,0 genomsnittligt antal program 2,13 2,50 2,85 2,98 2,93 2,83

157 402 468 502 422 556

Tabell 5.116: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som

före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

brukar höra på melodiradio ofta ...................... 29,0 34,9 42,0 51,1 56,3 70,2 ibland .................... 45,4 47,9 44,5 40,7 35,2 27,0 sällan el. aldrig ............ 25,5 17,2 13,5 8,2 8,4 2,8 Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0

N

Ungefär lika stor andel finner man även i åldersgruppen 55—65 år medan personer över 65 har en mindre andel. I åldrarna 25—55 år är det däremot en större andel som är så musikaliskt mångsidiga att de lyssnar på minst fyra av de sex programmen än i den yngsta åldersguppen.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan gifta och ogifta Några i alla åldrar genomgående skill- nader mellan gifta och ogifha med av- seende på lyssnande på musik i radio föreligger knappast. Bland ungdomar (födda 1940—1949) kan man finna en tendens till att de gifta är något mer aktiva än de ogifta. Det är således bara 5 % bland de gifta i denna ålder som lyssnar på högst ett av de sex musik- programmen medan 12 % bland de ogif-

ta är lika passiva (se tabell 5.117). I genomsnitt lyssnar de gifta ungdomarna på mer än tre av de sex programmen medan de ogifta lyssnar på mindre än tre. Det är också ungefär 80 % bland de gifta som ofta säger sig höra på me— lodiradio medan motsvarande andel bland de ogifta är 68 % (se tabell 5.118).

I övriga åldrar är skillnaderna mel- lan gifta och ogifta mindre påtagliga. Möjligen kan man påtala att gifta per— soner föddla före 1920 i något högre grad än ogifta i samma åldersklass så— ger sig höra på melodiradion (se tabell 5.118).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan sociala grupper

Det finns tecken på att arbetare lyssnar på flera musikprogram i radio än tjäns—

Tabell 5.117: Antal av sea: utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss— nas bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda

Procentuell andel som i 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 fore 1920 allmänhet brukar lyssna på: O program ................ 0,0 3,6 6,2 6,0 9,0 8,2 1 program ................ 5,2 7,9 12,5 10,3 18,4 20,6 2 program ................ 28,2 30,6 16,5 14,7 19,4 21,1 3 program ................ 29,4 31,5 28,2 28,0 23,5 20,4 4 program ................ 24,2 19,1 23,2 22,6 18,5 15,1 5 program ................ 10,7 5,8 10,7 14,5 8,2 12,1 6 program ................ 2,4 1,5 2,7 3,8 3,1 2,4 Summa % 100,1 100,0 100,0 99,9 100,1 99,9 , genomsnittligt antal program 3,14 2,78 2,93 3,10 2,61 2,60 85 472 756 168 747 276

Tabell 5.118: Benägenhet att höra på melodiradio bland gifta och ogifta i olika ålders—

grupper Gifta Ogiftal Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920

Procentuell andel som

brukar höra på melodiradio: ofta ...................... 80,8 68,4 53,4 54,3 39,7 31 ,0 ibland .................... 19,2 28,3 38,6 36,2 46,1 45,9 sällan el. aldrig ............ 0,0 3,3 8,0 9,5 14,2 23,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 1 00,0 100,0 1 00,1

86 473 760 168 749 275

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingar.

temän och att tjänstemän lyssnar på flera än jordbrukare. I genomsnitt bru- kar arbetare lyssna på tre av de sex

Tabell 5.119: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas av personer i olika sociala grup-

programmen, tjänstemän på något per mindre än tre och jordbrukare på nå- .. .. Jord— Tjän- got mera an två (se tabell 5.119 for P 11 dl bm_ ste- bAr- , ,. .. rocentue an e som .. etare mera exakta siffror). arbetare ar alltså i allmänhet brukar kare man1 mus1kaliska allyssnare 1 större utstrack- lyssna på; ning än övriga grupper. 36 % av arbe- O program .......... 8,8 8,7 4,0 tare, 30 % av tjänstemän och 22 % av 1 ngram """"" 21,9 14,4 11,4 , _ 2 program .......... 25,1 20,8 20,6 Jordbruklarna lyssnar På minst fyra av 3 program .......... 21,9 26,4 27,6 de sex utvalda musikprogrammen. 4 program ---------- 14,4 19,0 22,1

.. . - - 5 program .......... 7,2 8,3 11,2 1 Aven dmefl avssetnde pa Teiåqlradli Gprogram .......... 0,7 2,5 3,1 ss an e ar ar e are mes 1va oc .y n . . 2 Summa % 100,0 100,1 100,0 jordbrukare minst. Skillnaden mellan .

_. __ _ genomsnittligt antal

arbetare och tjansteman ar dock inte program ,,,,,,,,,, 2,35 2,67 2,98 lika stor som skillnaden mellan jord- N 149 1185 1139

Tabell 5.120: Benägenhei att höra på melodiradio i olika sociala grupper

Jord- Tjän- bru- ste— Ar- Procentuell andel som kare mänl betare brukar höra på melodiradio: ofta ................ 36,8 49,3 54,1 ibland .............. 44,4 38,8 38,1 sällan el. aldrig ...... 18,9 12,0 7,8 Summa % 100,1 100,1 100,0 N 152 1 188 1 150

1 omfattar även företagare och anställda i handels- och serviceyrken.

brukarna och övriga. Det är t. ex. 19 % av jondbrukare som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio. Bland tjänste- män är det 12 % och bland arbetare 8 % som uppvisar samma passivitet (se tabell 5.120).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan olika utbildningskategorier Ju lägre utbildning, desta större be- nägenhet att lyssna på olika slag av musik i radio. Detta påstående får ett visst stöd av data i tabell 5.121. Man

Tabell 5.121: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas av personer i olika utbildnings-

kategorier Personer utan med utb. utb. med över över student- Procentuell om folk- folk- examen del som i all- skola skola mänhet brukar lyssna på: 0 program. . . . 4,7 9,4 17,1 1 program. . . ." 12,6 14,3 22,6 2 program. . . . 20,5 21,4 24,0 3 program. . . . 26,7 28,1 22,4 4 program. . . . 22,7 16,3 9,5 5 program. . . . 10,3 7,9 3,8 6 program. . . . 2,7 2,7 0,6 Summa % 100,2 100,1 190,0 genomsnittligt antal pro- gram ....... 2,92 2,62 1,99 N 1 552 604 158

Tabell 5.122: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer i olika utbild-

ningskategorier Personer utan med utb. utb. med över över student- Procentuell an- folk- folk- examen del som brukar skola kola höra på melo- s diradio ofta .......... 52,7 50,7 34,0 ibland ........ 38,2 37,8 45,8 sällan el. aldrig 9,1 11,5 20,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 1 554 607 158

finner där att personer med student- examen lyssnar på klart färre antal musikprogram i genomsnitt än övriga, varav personer med någon utbildning efter folkskola lyssnar på något färre än personer, som ej har någon form av vidareutbildning. Det är t. ex. hela 64 % bland studenterna som brukar lyssna på högst två av de sex musikprogram- men mot endast 45% bland personer med utbildning (men ej studentexamen) och 38 % bland personer utan utbildning efter folkskola. Givetvis kan studenter trots detta vara lika aktiva radiolyssna- re som de övriga men knappast lika mångsidiga.

Studenter är även mindre benägna att lyssna på melodiradio än övriga. Det är t. ex. 20 % bland dessa som sällan eller aldrig hör på melodiradion mot ungefär 10 % av de övriga (se tabell 5.122). Några nämnvärda skillnader mellan olika utbildningskategorier bland icke studenter föreligger ej .i fråga om benägenhet att höra på melo— diradio.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan personer med olika syssel- sättmng' .

Studerande i åldern 16—25 år .har ett mera begränsat urval av musikprogram än de förvärvsarbetande (och hemma-

Tabell 5.123: Antal av sex utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss- nas bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio- födda födda födda födda födda ' arb. närer 1940— 1940— 1920— 1920— . födda födda Procentuell andel som före 1920 . . i allmänhet brukar 1949 1949 1939 1939 före 1920 före 1920 lyssna på: 0 program .............. 6,9 0,8 4,9 6,7 8,8 8,4 10,4 1 program .............. 10,7 6,0 11,0 12,4 16,1 16,3 32,0 2 program .............. 36,1 27,2 15,8 16,5 21,2 19,4 20,5 3 program .............. 27,7 33,3 31,1 26,8 24,3 24,0 14,7 4 program .............. 13,3 23,1 24,0 22,8 17,1 18,6 14,7 5 program .............. 4,3 7,7 10,8 11,8 10,3 10,1 4,5 6 program .............. 1,1 1,9 2,5 3,0 2,2 3,2 3,2 Summa % 100,1 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 genomsnittligt antal pro- gram ................. 2,47 3,03 3,00 2,94 2,64 2,71 2,18 N 188 364 273 647 276 586 155

Tabell 5.124: Benägenhet att lyssna på melodiradio bland personer med olika sysselsätt— ning i olika åldersgrupper

Stud. Övriga Hem.fr. Övriga Hem fr Förv.- Pensio- födda födda födda födda födda ' arb. närer

1940— 1940— 1920— 1920—_ .. födda ' födda Procentuell andel som före 1920 .. .. brukar höra på melo di- 1949 1949 1939 1939 fore 1920 fore 1920 radio ofta .................... 67,0 72,0 64,0 49,3 40,9 36,5 34,1 ibland .................. 28,3 26,4 30,4 41,2 45,0 47,7 41,5 sällan el. aldrig .......... 4,8 1,6 5,6 9,5 14,1 15,7 24,4

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0 N 189 365 274 648 278 584 157

fruar) i samma ålder (se tabell 5.123). Det är faktiskt endast pensionärer, som har lyssnar på färre musikprogram i genomsnitt än de studerande. Det är t. ex. 18% bland de studerande och 7 % bland de förvärvsarbetande i ål- dern 16—25 år som lyssnar på högst ett av de sex utvalda musikprogrammen. I något större utsträckning är även de förvärvsarbetande melodiradiolyssnare än de studerande (se tabell 5.124) men det är endast ungefär 5 % mera för- värvsarbetande än studerande som ofta hör på melodiradio.

I stort sett kan inte hemmafruar visas lyssna på flera musikprogram än för- värvsarbetande i samma åldrar. Det är t. ex. 37 % bland hemmafruar i åldern 25—45 år och 38 % bland förvärvs-

arbetande i samma ålder som lyssnar på mer än hälften av de sex program- men. Bland dem som uppnått 45 års ålder är det 30 % bland hemmafruarna och 32 % bland de förvärvsarbetande som brukar lyssna på lika många pro- gram. Däremot utnyttjar hemmafruarna sina större möjligheter att höra på melodiradion åtminstone de yngre. 64 % av hemmafruar i åldern 25—45 år mot ungefär 50 % bland de förvärvs- arbetande hör ofta på melodiradio. I högre åldrar är skillnaderna mellan dessa båda kategorier mindre, för att inte säga obetydliga. Bland pensionärer- na är det ungefär 25 % som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio mot un- gefär 15 % bland de förvärvsarbetande i åldrarna närmast före pensionen.

Tabell 5.125: Antal av sea: utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss— nas bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i stad stad stad/ stad/ lands- stad/ över 30 000_ köping köping kommun köping] 100 000 100 000 10 000— 3 000— över _lk under Procentuell andel som i mv. 30 000 10 000 3 000 3 000 allmänhet brukar lyssna på: 0 program ................ 7,9 3,9 4,8 6,5 9,0 5,5 1 program ................ 15,5 12,8 15,1 9,1 15,4 12,3 2 program ................ 20,6 24,2 20,3 20,5 20,3 19,1 3 program ................ 25,2 25,1 28,8 32,0 24,4 28,2 4 program ................ 18,4 21,5 20,6 20,2 18,7 23,4 5 program ................ 9,8 10,4 8,6 9,7 8,9 8,2 6 program ................ 2,6 1,9 2,0 3,3 3,3 Summa % 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 genomsnittligt antal program 2,71 2,87 2,79 2,87 2,68 2,90 601 455 390 272 557 261

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygd Det finns ingenting som tyder på att hemortens storlek skulle ha något sam— band med mångsidigheten i musiklyss- nandet på radio. Således lyssnlar per- soner bosatta i storstäder och i lands- kommuner med över 3 000 invånare på ett aningen färre antal program i ge- nomsnitt är landet som helhet medan personer bosatta i städer i storleks- klassen 30 000—100 000 invånare. i stå-

der i storleksklassen 3 OOO—10000 in- vånare samt i alla orter under 3000 invånare har ett genomsnitt som är aningen högre än landet som helhet. Dessa skillnader är så små att de inte behöver uppmärksammas. Den som vill veta mera om »hur mycket radiomusik man lyssnar på i städer och orter av olika storlek hänvisas till tabell 5.125 och till tabell 5.127 där personer bosat- ta på jordbruksorter, industriorter och övriga orter jämföres. Möjligen har man det mest begränsade programvalet på jordbruksorter (där jordbrukarna bor,

Tabell 5.126: Benå'genhet att höra på melodiradio bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i stad t d stad/ stad/ lands- stad/ över 305030_ köping köping kommun köping/lk 100 000 100 000 10 000— 3 000— över under Pro c entuell andel som mv. 30 000 10 000 3 000 3 000 brukar höra på melodiradio: ofta ...................... 49,0 51,2 52,2 55,9 48,0 49,5 ibland .................... 39,6 38,7 37,0 38,6 39,6 78,7 sällan el. aldrig ............ 11,4 10,1 10,8 5,5 12,4 11,8 Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 N 603 455 391 273 560 261

Tabell 5.127: Antal av sex: utvalda musik— program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b ) industriorter, c ) central-

orter Personer bosatta på Procentuell an- jord- industri— central- . bruks- del som 1 all- orter orter orter mänhet brukar lyssna på 0 program. . . . 7,7 5,3 7,1 1 program. . .. 13,5 12,4 15,0 2 program. . . . 22,8 22,5 19,6 3 program. . . . 29,1 25,7 26,7 4 program. . .. 17,9 21,3 19,7 5 program. . . . 6,7 9,6 9,7 6 program. . . . 2,2 3,2 2,2 Summa % 99,9 100,0 100,0 genomsnittligt antal pro- gram ....... 2,65 2,87 2,75 N 284 889 1 364

se tabell 5.127) och det minst begrän- sade på industriorter (där arbetarna är i majoritet).

Inte heller med avseende på benägen— heten att höra melodiradio framkommer några anmärkningsvärda tendenser vid jämförelser mellan städer och orter av olika storlek. Möjligen är man något avvikande i städer mellan 3000 och 10 000 invånare, där 56% ofta här på

Tabell 5.128: Bena'genhet att höra på melodiradio bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) central—

orter Personer bosatta på Procentuell an- jord- industri- central- bruks- del som brukar orter orter orter höra på melo- diradio- ofta .......... 39,9 53,9 50,5 ibland ........ 45,3 38,3 37,8 sällan el. aldrig 14,8 7,8 11,7 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 285 889 1 370

24—614817

melodiradio mot ungefär 50 % i landet i övrigt och bara 5 % sällan eller aldrig hör på melodiradio mot över 10 % för landet som helhet (se tabell 5.126). På jordbruksorter är man mindre benägen att höra på melodiradio än landet i övrigt. 40 % av personer bosatta på jordbruksorter brukar ofta höra på me- lodiradio, vilket är ungefär 10 % under genomsnittet (se tabell 5.128).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Några kvantitativa skillnader i musik— radiolyssmande kan knappast upptäckas mellan olika delar av Sverige. De olik- heter i fråga om det genomsnittliga antalet musikprogram som finns för de fyra utvalda områdena är inte värda någon speciell uppmärksamhet (se ta— bell 5.129). Inte heller kan man hävda att befolkningarna i olika landsändar skulle ha nämnvärt varierande benägen- het aht lyssna på melodiradio. Om man skall påtala några avvikelser i detta avseende så är det att 54 % av norr- länningarna mot 47 % av personer bosat- ta i Mälarområdet säger sig ofta lyssna på melodiradio (se tabell 5.130).

5.3. Besökarna av musikevenemang

Här skall vi studera aktiviteten i fråga om lyssnande på »levande» musik och komma underfund med vilka som är mest aktiva konsertbesökare eller besö— kare av andra slag av musikevenemang. I första hand skall vi inte göra någon skillnad mellan olika slag av musik- evenemang eller om klassisk musik, jazzmusik eller popmusik framföres. Ett besök vid en symfonikonsert kommer att värderas lika som en kväll på en jazzklubb eller åhörandet av ett pop- band på en utomhusestrad. Det är den totala musikaliska aktiviteten i fråga om lyssnande på »levande» musik i form av konserter eller andra musik- evenemang som skall belysas.

Det finns individer som under ett års tid inte varit åhörare vid någon enda konsert eller något annat musikaliskt evenemang. Totalt uppgår dessa till nära 60 % av samtliga personer i ål-

Tabell 5.15: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i skilda delar av

landet

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Personer bosatta i Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Personer bosatta i södra och östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Personer bosatta i Västkust— och Vänerområdet

(N, 0, P, R, S, T)

Personer bosatta i Norrland + Kopparbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

Spelar ej musikinstru- ment .............. Spelar musikinstru- ment ..............

varav spelar endast ett mu- sikinstrument. . . .

spelar två el. flera musikinstrument .

spelar endast för eget nöje ............ spelar för och till- sammans med vänner .......... spelar offentligt inför publik .......... 1,8

75,7

6,8

12,2

6,5 7,5 6,3

2,6 2,5 3,5

Summa % 100,0 26,2 25,9 N 732

100,0 21,7 21,3 100,0 24,4 24,5 493

100,0 25,6 25,5

702 619

dern 16—70 år, som är bosatta i Sve- rige (se även tabell 5.16). Något mera musikaliskt aktiva är de som en eller ett par gånger under samma tid brukar lyssna på musik från konsertestrad eller under andra likartade omständig- heter. Dessa har sammanslagits till en aktivitetskategori och utgör tillsam- mans 20 % av det totala antalet. Tre eller flera musiktillfällen oavsett mu- sikform brukar drygt 20 % avnjuta. Vid sidan av den totala musikaliska

Tabell 5.16: Besöksfrekvens på musik— evenemang, totalt

Procentuell andel som brukar besöka musik- evenemang: mindre än en gång/år ................ en eller två ggr/år ................... tre eller flera ggr/år .................

58,7 19,7 21,6

Summa % 100,0 N 2 547

konsertaktiviteten kommer dock även en bestämning av denna aktivitet inför vissa slag av musik att redovisas. Hur stor andel av befolkningen brukar mer eller mindre flitigt gå på konserter med klassisk musik? Hur många brukar ibland eller mera ofta gå och höra fram- trädanden av popartister eller jazzartis- ter? Hur vanligt är bruket att gå och höra på musik eller sång i religiösa sammanhang, i kyrkan eller på frireli- giöst möte? Dessa frågor kommer att belysas inom ramen för avdelning 5.3.

Enligt tabell 5.17 är det tillsammans 14,2 % som brukar gå på konsert med klassisk musik minst en gång per år. Vid bortfallskorrektion befanns denna siffra vara 0,7 % för hög. Då vi alla fall inte kan uttala oss med en större precision än :*.- 2 % kommer några kor- rigeringar för svarsbortfall inte att gö-

Tabell 5.17: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

Procentuell andel som brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig ............................. 73,0 mindre än en gång/år ................ 12,9 en åt två gånger/år .................. 9,0 tre eller flera ggr/år ................. 5,2 Summa % 100,1

N 2 539

ras för denna aktivitet. Totalt är det nära 75 % av befolkningen som aldrig går på konsert, där klassisk musik fram- föres. Ytterligare 13 % går mera sällan än en gång per år. Ungefär 5 % kan sägas ha för vana att besöka konserter med klassisk musik åtminstone tre gång- er per år.

Enligt vad som framkommit vid me- todanalysen har »jazzmusik» och »jazz- artist» getts en något mera omfattande innebörd än vad experter är villiga att lägga in i begreppen. Enligt tabell 5.18 är det 13 %, som brukar lyssna på fram- trädanden av någon jazzartist åtmins- tone en gång per år. Svarsbortfallets in- verkan på denna siffra kan försummas av samma skäl som ovan men man får ha klart för sig att i denna siffra några dansmusiker och möjligen även några schlagerartister kan ha inräknats. Ak- tiviteten i fråga om att lyssna på »le- vande» jazzmusik skulle alltså vara nå- got mindre än vad tabellen anger. En- ligt denna tabell är det totalt något över 70 % som aldrig går på jazzkon- serter eller på annat sätt lyssnar på jazzmusiker eller jazzorkestrar. Ytter-

Tabell 5.18: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik

Procentuell andel som brukar lyssna på fram- trädanden av jazzartister:

aldrig ............................. 71,6 mindre än en gång/år ................ 15,3 en å två gånger/år .................. 9,4 tre eller flera ggr/år ................. 3,7 Summa % 100,0

N 2 534

Tabell 5.19: Besöks/rekvens på evenemang med popmusik

Procentuell andel som brukar lyssna på fram- trädanden av popartister: aldrig ............................. 60,8 mindre än en gång/år ................ 13,7 en å två gånger/år .................. 14,5 tre eller flera ggr/år ................. 11,0 Summa % 100,0

N 2 542

ligare 15 % går mycket sällan ut och lyssnar på jazzmusik medan ungefär 4 % lyssnar på framträdanden av jazz- artister minst tre gånger om året.

Ungefär 60 % lyssnar aldrig på pop- artister och dessutom 14 % mindre än en gång om året. Sammanlagt ungefär 25 % av befolkningen skulle alltså ut- nyttja tillfället att lyssna på framträ- danden av popartister minst en gång om året, varav 11 % minst tre gånger om året. Dessa uppgifter kan utläsas av tabell 5.19. Svarsbortfallets inverkan på aktiviteten att lyssna på »levande» popmusik kommer att nonchaleras ef- tersom korrektion endast ger en änd- ring på 0,9 %.1 Om man med popmusik avser enbart musik av typ The Beatles och Elvis Presley är det troligt att ak— tiviteten framstår som högre än vad den i själva verket är. Det kan miss- tänkas att några schlagerbetonade folk- parksartister, som inte i inskränkt me- ning framför popmusik, har medräk- nats i dessa siffror.

Enligt tabell 5.20 är det 42 % som aldrig och ytterligare 25 % som så säl-

Tabell 5.20: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang: aldrig ............................. 42,0 högst en gång/år ................... 24,2 2—5 gånger/år ..................... 21,4 mer än 5 ggr/år ..................... 12,4 Summa % 100,0

N 2 537

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

lan som högst en gång per år lyssnar på musik i religiösa sammanhang. Sam- manlagt 34 % brukar således oftare än en gång per år vara åhörare vid kyrko- konserter, musikgudstjänster eller and- ra religiösa möten, där musik står på programmet. Även här är det givet att man har varit ganska frikostig, då det gäller innebörden av musik i religiösa sammanhang. Arten av musik kan vara synnerligen varierande. Med säkerhet räknas både orgelkompositioner och frireligiösa melodier framförda på drag— spel. Svarsbortfallet medför en obetyd- lig underskattning av aktiviteten vil- ken kan försummas.1 De religiösa mu- sikevenemangen är inte medräknade i de totalsiffror, som presenteras i ta- bell 5.16.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan män och kvinnor Trots att kvinnor uttalar sig mera posi- tivt om musik och olika slag av musik är män mera aktiva besökare av musik- evenemang än kvinnor. Bland män är det tex 57 % som brukar besöka mu- sikevenemang mera sällan än en gång per år och 24 %, som går så ofta som minst tre gånger. Bland kvinnor är det 61 %, som går mindre än en gång om året och 19 %, som går på musikevene- mang minst tre gånger. Dessa skillna- der, som inte är så särskilt stora, fram- kommer då man slår ihop musikevene- mang med klassisk musik, jazzmusik och popmusik (se tabell 5.21).

Vid närmare granskning finner man emellertid att kvinnors konsertvanor skiljer sig från männens. Kvinnor är mera aktiva lyssnare av konserter med klassisk musik medan män klart oftare är besökare av musikevenemang med popmusik och jazzmusik.

Bland män är det 75 % och bland

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Tabell 5.2]: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på musikevenemang, totalt

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar besöka musik-

evenemang: mindre än en gång/år. . . en åt två gånger/år. . . . .. tre eller flera ggr/år . . . .

56,8 19,1 24,0

Summa % 99,9 N 1 247

60,6 20,2 19,2 100,0 1 301

kvinnor 71 % som aldrig brukar besöka konserter med klassisk musik (se ta- bell 5.22). Dessutom är det bland män 12 % som brukar gå på klassisk kon- sert minst en gång per år varav 4 % tre eller flera gånger per år. 16 % av kvin- norna är konsertbesökare minst en gång per år varav nära 7 % går minst tre gånger.

Det föreligger inga nämnvärda skill- nader mellan män och kvinnor i fråga om inställningen till jazzmusik enligt vad som framkommit i avdelning 4. Däremot är män klart mera aktiva lyss- nare av jazzmusik från estraden. 16 % av männen och 11 % av kvinnorna bru- kar lyssna på framträdanden av jazz- artister minst en gång per år (se tabell 5.23). En större andel män än kvinnor är dessutom flitiga lyssnare (minst 3 ggr/år) av jazzmusik i verkligheten. En- dast 67 % av männen säger sig aldrig besöka jazzmusikaliska evenemang me- dan 76 % av kvinnorna är lika passiva.

Tabell 5.22: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på konserter med klassisk musik

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar besöka konserter med klassisk musik: aldrig ................ 75,2 70,8 mindre än en gång/år. . . 12,8 13,0 en åt två gånger/år ...... 8,4 9,5 tre eller flera ggr/år. . . . 3,6 6,6

Summa % 100,0 99,9 N 1 242 1 296

Tabell 5.23: Manlig och kvinnlig besöks— frekvens på evenemang med jazzmusik

Tabell 5.25: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens pa" religiösa musikevenemang

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på fram- träd. av jazzartister:

aldrig ................ 6 mindre än en gång/år. . . 17,4 3 en å två gånger/år ...... 11,1 7 tre eller flera ggr/år . . . . 4,6 2 Summa % 99,9 99, N 1 237 1 2

66,8

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på musik i

i religiösa sammanhang: aldrig ................ högst en gång/år ....... 24,7 2—5 ggr/år ........... 18,2 mer än 5 ggr/år ........ 9,0

Summa % 100,0 N 1 243

48,1 36,2 23,7 24,4 15,7 100,0 1 293

Trots att kvinnor säger sig vara mera positivt inställda till popmusik än män är männen mera aktiva besökare av popmusikaliska evenemang. 13 % av männen och 9 % av kvinnorna hör framträdanden av popartister minst tre gånger per år och hela 29 % av män— nen mot 22 % av kvinnorna minst en gång per år. Andelen som aldrig lyss- nar på framträdanden av popartister är i gengäld större bland kvinnor än bland män (se tabell 5.24). över huvud taget är popmusik mera populärt än jazzmu- sik och klassisk musik att avlyssna i verkligheten både bland kvinnor och bland män men utbudet är även stort, speciellt sedan popmusikerna övertagit jazzmusikernas roll som dansmusiker.

Man vet att kvinnor är mera religiösa och går mera i kyrkan och på andra gudstjänster än män. Detta har även av- speglat sig i lyssnandet på musikaliska evenemang i olika religiösa samman-

Tabell 5.24: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på evenemang med popmusik

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på fram- träd. av popartister:

aldrig ................ mindre än en gång/år. . . en å två gånger/år ...... tre eller flera ggr/år . . . .

57,7 13,3 14,1 15,9 13,2 13,1 9,0

Summa % 100,0 100,1 N 1 242 1 300

63,8

hang. 40 % av kvinnorna mot 27 % av männen brukar mer än en gång om året lyssna på musik i samband med gudstjänst eller religiöst möte. 48 % av männen mot endast 36 % av kvinnorna är helt passiva i detta avseende. Den manliga och den kvinnliga besöksfre- kvensen på religiösa musikevenemang framgår av tabell 5.25.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan olika åldersgrupper

Generellt sett är aktiviteten att gå på konserter eller bevista andra musika— liska evenemang större bland yngre än bland äldre. Ju lägre ålder, desto större är aktiviteten (se tabell 5.26). Nära 50 % av alla ungdomar under 25 år har övervarit musikaliska evenemang åt- minstone tre gånger under ett år. Sam— ma musikaliska aktivitet uppvisar un- gefär 20 % av de personer som befin- ner sig i närheten av 30 år (födda 1930 ———1939). Bland 40- och 50-åringar (föd- da 1910—1929) är den procentuella an- delen knappt 15 % och bland ännu äld- re mindre ån 10 %. Endast omkring 30 % bland 20-åringar brukar mindre än en gång per år utnyttja tillfället att bevista musikevenemang. Drygt hälften av 30-åringar är på samma sätt så gott som helt passiva i fråga om konsert- besök och bland ännu äldre är passi- viteten i närheten av 70 %.

Tabell 6.26: Besöksfrekvens på musikevenemang i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som brukar besöka musik- före 1900

1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

evenemang:

mindre än en gång/år ....... en åt två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

72,2 19,3 8,5

76,1 14,8 9,1

69,9 16,9 13,1

65,3 20,2 14,5

53,4 25,3 21,4

30,5 21,5 48,0

100,0

Summa % ' 158 IN 399

100,0 99,9 469

100,0 505

100,1 423

100,0 557

Detta samband mellan ålder och mu- sikalisk lyssnaraktivitet gäller dock inte alla slag av musik. Att äldre är mera intresserade av och mera positiva till klassisk musik återspeglas även av kon- sertbesökandet om än i något begränsad omfattning. Bland personer över 50 år är det 7 % som kan sägas vara flitiga konsertbesökare, då klassisk musik står på repertoaren (se tabell 5.27). Ande- len flitiga konsertbesökare är annars större bland personer under 30 år (5 %) än bland personeriåldern 30—50 (3 %). Som flitig konsertbesökare har vi här benämnt var och en som bru- kar gå på konsert med klassisk musik minst tre gånger om året. Om man även tar med de tillfälliga konsertbesökarna i bilden kommer dock åldersgruppen 30—50 år att omfatta en större_andel konsertbesökare än åldersgruppen 16— 30 år. Det är t. ex. 78 % i den yngsta åldersgruppen som aldrig besöker kon-

Tabell 5.27: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper

scrtlokal då klassisk musik utföres me- dan ungefär 70 % är helt passiva bland personer över 30 år.

Som väntat finner man att de yngsta bevistar jazzmusikaliska evenemang of- tare än de äldre. Ungefär 25 % bland personer under 30 år brukar åtmins- tone en gång per år övervara jazzmusi- kaliska konserter eller andra evenemang och av dessa kan 7 % sägas vara fli- tiga lyssnare, medan 50 % är helt pas- siva (se tabell 5.28). I åldern_30—50 år har 10 % åtminstone en gång per år i genomsnitt lyssnat på jazzartister var- av ungefär 3 % kan sägas vara flitiga lyssnare men hela 73 % är helt passiva. Bland personer över 50 år är 90 % helt passiva och endast 1 % kan betraktas som flitiga lyssnare.

Skillnaderna mellan de olika ålders— grupperna är ännu mera framträdande i fråga om aktiviteten att lyssna på pop— artister. Nära 30 % är flitiga lyssnare

Tabell 5.28: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika åldersgrupper

Födda

1915— 1934

Procentuell andel som brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig .............. mindre än en gång/år. en åt två gånger/år. . . . tre eller flera ggr/ år . .

71,3 15,3 10,0

3,4

100,0 964

Summa % N

Födda

1915— 1934

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister: aldrig .............. mindre än en gång/år. en å två gånger/år . . . tre eller flera ggr/år . .

73,2 16,0 7,9 2,9

100,0 959

Summa % N

Tabell 5.29: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister:

aldrig .............. mindre än en gång/år. 14,6 en å två gånger/år . . . 14,6 tre eller flera ggr/år . . 5,1

Summa % 100,0 N 963

1915— 1934

65,7

av popmusik från estrad i åldersgrup- pen under 30 år medan motsvarande aktivitet uppvisas av 5 % bland perso— ner i 40-årsåldern (födda 1915—1934) och knappt 2 % bland dem som fyllt 50 år (se tabell 5.29). Helt passiva inför popmusikaliska evenemang är endast 30 % bland de yngsta, ungefär 65 % i medelåldern och nära 85 % bland de äldsta.

Bland personer över 50 år är klassisk musik mera tilltalande än både jazz och pop och man är också i denna ålders- klass mest aktiv inför klassisk musik. En intressant uppgift, som framgår vid jämförelse mellan tabellerna 5.28 och 5.29, är att dessa personer på i genom- snitt 60 år är mera passiva inför jazz- musik än inför popmusik.

I åldern 30—50 år är det tom en större andel som brukar höra framträ-

Tabell 5.30: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika åldersgrupper

Födda

1915— 1934

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang:

aldrig .............. högst en gång/år ..... 2—5 gånger/år ...... mer än 5 ggr/år ......

40,6 28,1 19,8 11,4

Summa % 99,9 N 959

danden av popartister än som går på konserter med klassisk musik. Även i denna åldersgrupp är man dock något mera benägen att bevista konserter med klassisk musik än att lyssna på jazz- musik i verkligheten.

Bland personer under 30 år är pop- artister mest avlyssnade, därefter jazz- artister och man visar det minsta intres- set för konserter med klassisk musik. Om man bara tar hänsyn till de flitiga konsertbesökarna så är dock skillnader- na mellan jazzmusik och klassisk musik inte så stora. Ungefär 7 % hör jazzartis- ter tre eller flera gånger per år och 5 % går lika ofta på klassiska konserter i denna åldersgrupp.

Man kan räkna med att innebörden av termerna »jazzartist» och »popar- tist» är mera omfattande bland ointres- serade än bland intresserade av och initierade i jazzmusik resp. popmusik. Yngre personer skulle således uppfatta jazz och pop i mera begränsad bety- delse än äldre personer. Om detta-är riktigt så har äldre personer i viss ut- sträckning räknat med musikevene- mang, som de yngre har undanhållit. I så fall är skillnaderna mellan äldres och yngres aktivitet i fråga om lyss- nande på jazzartister och popartister större än vad tabellerna här utvisar.

Det föreligger även tydliga skillna— der mellan åldersgrupperna med avse- ende på besöksfrekvensen på religiösa musikevenemang på samma sätt som det finns skillnader mellan åldersgrupper i fråga om religiös aktivitet. Ungefär 20 % av personer över 50 år lyssnar på musik i religiösa sammanhang mer än fem gånger om året medan bland personer under 30 år det endast är 6 %. 30 % i den högsta åldersgruppen (över 50 år) och 57 % i den lägsta (under 30 år) brukar aldrig bevista musikeve- nemang i kyrkan eller vid religiöst möte.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik—skillnader mellangiftaoch ogifta Vi har tidigare funnit att musikutövan- det var mera aktivt bland ogifta per- soner än bland gifta i samma ålder. Än mer tydligt framstår civilståndets bety- delse för den musikaliska aktiviteten då man studerar besöksfrekvensen på mu- sikevenemang (se tabell 5.31). Ogifta har uppenbarligen avsevärt större möj- ligheter att gå på konserter och höra framträdanden av musikaliska artister än de gifta i motsvarande åldrar. Denna olikhet i den musikaliska ak- tiviteten mellan gifta och ogifta är mest uppenbar bland de allra yngsta, blir kanske något mindre i åldern 25—45 år men saknas helt för de allra äldsta — i detta fall för personer över 45 år. Man får alltså göra en mycket viktig reservation för äldre personer, innan

man hävdar att ogifta är flitigare kon- sertbesökare än gifta.

Den stora skillnaden mellan gifta och ogifta ungdomar under 25 år belyses av bl. a. följande siffror. Mer än 50 % av de ogifta i denna åldersgrupp mot endast knappt 25 % av de gifta brukar gå på konsert eller höra andra musik- evenemang mer än tre gånger om året. Något över 25 % bland de ogifta mot ungefär 50 % bland de gifta är säll- synta konsertbesökare d v s lyssnar på musik från konsertestrad eller i annat liknande sammanhang mindre än en gång per år.

Denna skillnad sammanhänger i främsta rummet med att ogifta 20- åringar (födda 1940—49) i klart större utsträckning än gifta i motsvarande ål- der besöker evenemang, där popartister framträder. Det är t ex 38 % bland de ogifta mot 15 % bland de gifta, som tre

Tabell 5.31: Besöksfrekvens på musikevenemang totalt bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta

Procentuell andel som födda brukar besöka musik-

Ogiftal födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Gifta födda

Gifta födda

Ogifta1 födda

Ogifta1 födda före 1920

evenemang:

mindre än en gång/år ....... en åt två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

50,6 25,9 23,6

26,9 20,7 52,4

63,6 22,1

42,8 24,4 14,4 32,9 10,6

72,9 16,5

Summa % 100,1 100,0 N 86 472

100,1 100,1 100,0 760 168 750

Tabell 5.32: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta

Procentuell andel som födda brukar besöka konserter

Ogiftal födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Gifta födda

Gifta födda

Ogifta1 födda

Ogifta1 födda före 1920

med klassisk musik: aldrig .................... 83,7 mindre än en gång/år ....... 9,5 en å två gånger/år .......... 2,8 tre eller flera ggr/år ........ 4,0

69,0 70,2 15,5 11,7 14,2 12,1 8,7 10,1 11,1 9,8 2,5 11,3 5,7 7,9 73,3 66,8

Summa % 100,0 N 85

100,0 99,9 100,0 100,0 760 168 746 272

Tabell 5.33: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Ogiftal födda

Procentuell andel som före 1920

brukar lyssna på fram- trädanden av jazzartister: aldrig .................... mindre än en gång/år ....... 32,9 20,7 20,6 en å två gånger/år .......... 11,0 18,8 9,5 tre eller flera ggr/år ........ 2,3 9,2 2,6 10,1 0,9

Summa % 99,9 99,9 100,0 100,0 100,0 N 86 470 758 166 271

53,7 51,2 67,3 58,1 88,0 18,9 7,3 12,9 3,8

Tabell 5.34: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Ogiftal födda

Procentuell andel som före 1920 brukar lyssna på fram- trädanden av popartister:

aldrig .................... mindre än en gång/år ....... en å två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

34,5 23,9 26,7 14,9

100,0

25,5 59,2 82,3 15,2 17,8 8,4 21,1 17,3 5,9 38,2 5,1 3,4 100,0 99,9 100,0

Summa %

N 86 472 758 " 273

eller flera gånger per är gör sådana besök. 58 % bland de gifta mot bara 40 % bland de ogifta hör popmusik i verkligheten mindre än en gång per år (se tabell 5.34).

Skillnader mellan gifta och ogifta ungdomar finns även i fråga om be- söksfrekvensen på jazzmusikaliska eve- nemang. Det är t ex 9% bland de ogifta mot 2 % bland de gifta, som hör jazzmusiker i verkligheten åtminstone tre gånger om året. Å andra sidan är det 87 % bland de gifta och 72 % bland de ogifta, som inte ens en gång om året i genomsnitt brukar gå på jazzkonserter eller motsvarande (se tabell 5.33). Där- emot är det inga påtagliga olikheter mellan gifta och ogifta ungdomar med avseende på besöksfrekvensen på klas— siska konserter (se tabell 5.32).

Bland ogifta personer i åldern 25—

45 år är det 33 % som är flitiga kon- sertbesökare mot endast knappt 15 % bland de gifta i samma ålder (se tabell 5.31). Dessutom är det nära 65 % bland de gifta mot drygt 40 % av de ogifta som aldrig eller åtminstone mindre än en gång per år går på konsert eller an- nat musikevenemang. Olikheterna mel- lan gifta och ogifta är således markanta även i denna åldersgrupp. Dessa olik- heter har som tidigare påpekats helt utplånats bland personer över 45 år.

I åldersgruppen 25—45 år föreligger det skillnader mellan gifta och ogiftas benägenhet att gå på konserter och hö- ra musikaliska framträdanden för alla tre slagen av musik. Det är t ex 11 % bland de ogifta mot endast ungefär 3 % bland de gifta, som är flitiga besökare av klassiska konserter (se tabell 5.32). Det är 10 % bland de ogifta mot unge-

Tabell 5.35: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta! födda födda födda födda födda födda

Procentuell andel som ., .. brukar lyssna på musik 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 fore 1920 fore 1920

i religiösa sammanhang: aldrig .................... 60,7 58,9 47,9 36,2 30,0 29,5 högst en gång/år .......... 24,5 20,2 28,3 28,6 23,9 18,0 2—5 gånger/år ............ 13,7 13,1 15,2 24,3 29,4 27,8 mer än 5 ggr/år ........... 1,2 7,9 8,6 10,9 16,6 24,8

Summa % 100,1 100,1 100,0 100,0 99,9 100,1 N 83 73 753 168 746 275

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingar.

får 3 % bland de gifta, som är flitiga teten större för högre ålder även för de besökare av jazzmusikaliska evenemang ogifta, från 27 % via 43 % till 72 %. (se tabell 5.33) och det är 12 % bland Vid jämförelse mellan giftas och ogif— de ogifta och 5 % bland de gifta, som är tas benägenhet att lyssna på religiös flitiga besökare av popevenemang (se musik framgår det (av tabell 5.35) att tabell 5.34). På motsvarande sätt kan ogifta som regel är mera aktiva men man finna att de gifta i högre grad att skillnaderna är mindre än vad som »sitter hemma» i stället för att gå på gäller för övriga slag av musik. Dock konserter inom vart och ett av de tre är det 25 % bland ogifta över 45 år mot slagen av musik. 17 % bland gifta över 45 år som mer än Det kan också nämnas att ogifta i fem gånger per år går på musikaliska åldern 25—45 år är mera aktiva i kon- evenemang med religiös anknytning. sertsammanhang än gifta i åldern 16— 25 än Ungefär 10 % större andel t ex Aktivitetifråga om lyssnandepå»levallde»mu- bland de äldre ogifta än bland de yngre Sik "' Skillnad" men" ”lika ”ewa $'"?!" gifta är flitiga besökare av konsertloka- Totalt sett och utan specialisering på ler och andra musikställen. musikform är tjänstemän — inklusive Det kanske i förbigående kan påtalas egna företagare och anställda i handels- att skillnaderna med avseende på akti- och serviceverksamhet — något mera vitet i fråga om lyssnande på levande aktiva i fråga om lyssnande på ale- musik mellan olika åldersgrupper, som vande» musik än arbetare. Jordbrukare redovisats i föregående avsnitt till myc- ket liten del kan förklaras av olika sam- mansättning av gifta och ogifta i olika åldersgrupper. Besöksfrekvensen på musikaliska evenemang är mindre vid Jord- Tjän_ Ar högre åldrar än vid lägre för såväl Procentuell andel bru- st__e- betare ogifta som gifta tagna var för sig. An- som brukar besöka kare mani delen sällsynta konsertbesökare är t ex musikevenemang: för gifta i de tre i tabell 5.31 redovisade ggifåagågååå/gf/åf' E:? 252; åldersgrupperna 51 %, 64 % och 73 %, tre eller flera ggr/år .. 9,7 23,3 alltså en större passivitet med högre Summa% 100,0 100,0 ålder. På motsvarande sätt är passivi- N 150 1 183

Tabell 5.36: Besöksfrekvens på musikeve— nemang, totalt i olika sociala grupper

Tabell 5.37: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika sociala grupper

Jord- Tjän- bru— ste- kare män1

Ar- betare

Procentuell andel som brukar besöka kon- serter med klassisk musik:

aldrig .............. mindre än en gång/år. en ta två gånger/år. . .. tre eller flera ggr/år . .

60,7 84,4 18,2 8,1 12,9 5,0

8,2 2,5

100,0 1 180

Hon ull—coq

* / Summa % N

... HO

mo O—lOV— OL"

däremot är betydligt mindre aktiva i detta avseende. Det är t ex 55 % i tjänstemannagruppen, som bevistar mu- sikaliska evenemang mindre än en gång per år medan bland arbetare 60 % och bland jordbrukare nära 80 % är lika sällsynta besökare (se tabell 5.36). Om man jämför de andelar för motsvarande grupper, som brukar besöka tre eller flera musikevenemang så finner man 23 6,4 av tjänstemännen, 21 % av arbe- tarna men bara 10 % av jordbrukarna.

Vid närmare granskning finner man att den till synes tämligen likartade ak— tiviteten för tjänstemän och arbetare har helt olika innehåll. Tjänstemän har en klart större besöksfrekvens på kon- serter med klassisk musik och på jazz— musikaliska evenemang, medan arbe- tare i stället i högre grad bevistar pop- galor och närvar vid andra tillfällen,

Tabell 5.38: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika sociala grupper

då popartister framträder. (Jämför ta- bellerna 537—539.)

Ungefär 8 % av tjänstemännen säger sig vara flitiga besökare av konserter med klassisk musik medan knappt 3 % av arbetarna och mindre än 1 % av jordbrukarna är lika aktiva (se tabell 5.37). I stort sett kan man dock knap- past finna några skillnader mellan arbe— tare och jordbrukare med avseende på besöksfrekvensen på dessa konserter.

Däremot är arbetarna något mera ak— tiva jazzlyssnare än jordbrukarna. Det är t ex 12 % bland arbetare, som åt- minstone en gång om året brukar över- vara jazzevenemang medan endast 5 % av jordbrukarna är i samma situation (se tabell 5.38). Det är också en myc- ket stor del av jordbrukarna, som ald- rig brukar lyssna på framträdanden av jazzartister (88 %), medan bland arbe- tare det är 73 %, som aldrig går på jazz- konserter eller lyssnar på jazzmusik i verkligheten. Mest aktiva i fråga om jazzmusik är tjänstemän, bland vilka 68 % aldrig och 15 % åtminstone en gång om året brukar gå på jazzmusika- liska framträdanden.

Som tidigare påpekats är arbetare mest aktiva i fråga om popmusikaliska evenemang. Nära 15 % går tre gånger per år. eller mera och ungefär 30 % går åtminstone en gång om året ut och lyss- nar på popartister (se tabell 5.39) . Jord-

Tabell 5.39: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik [ olika sociala grupper

Jord- bru— kare

Tj än- ste— män1

Ar- betare

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister:

aldrig .............. mindre än en gång/år. 17,5 en å två gånger/år. . .. 10,6 tre eller flera ggr/år . . 4,4

Summa % 100,0 N 1 180

67,5

Jord— bru- kare

Tj än- ste- män1

Ar— betare

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister: aldrig .............. mindre än en gång/år. 13,6 en å två gånger/år. . .. 12,7 tre eller flera ggr/år . . 8,7

100,0 1 183

65,0 53,1 15,4 17,6 13,9

100,0 1 144

Summa %*

Tabell 5.40: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika sociala grupper

Jord- bru— kare

Tj än- ste- män1

Ar- betare

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang: aldrig .............. högst en gång/år ..... 2—5 ggr/år ......... mer än 5 ggr/år ......

42,0 24,8 22,2 11,0 100,0 1 138

17,4 18,7 33,8 30,0

Summa % 99,9 N 151

46,0 24,6 18,2 11,3 100,1 1 182

1 omfattar även företagare och anställda i handels- och serviceyrken.

brukare är i detta avseende mindre ak- tiva än tjänstemän. Ungefär 14 % av jordbrukarna (eller deras barn) mot över 20 % bland tjänstemän (eller barn till tjänstemän) lyssnar på popartister i verkligheten åtminstone en gång per år och det är över 80 % bland jordbrukare och 65 % bland tjänstemän som aldrig lyssnar på popmusik i verkligheten. Jordbrukare och deras familjer är däremot mest aktiva i fråga om att lyss- na på musik i religiösa sammanhang. 30 % i gruppen jordbrukare brukar mer än fem gånger om året åhöra musik- evenemang i kyrkan eller på religiöst möte (se tabell 5.40). Både bland arbe- tare och bland tjänstemän är det 11 %,

Tabell 5.41: Besöksfrekvens på musikeve— nemang totalt i olika utbildningskategorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver

folk- folk-

Procentuell andel som skola skolal brukar besöka musik- evenemang: mindre än en gång/ år. en åt två gånger/år. . .. tre eller flera ggr/år . .

47,2 21,3 18,2 31,4

Summa% 100,0 99,9 N 1559 607

62,9 18,9

som är lika flitiga i detta avseende. En annan uppgift, som visar jordbrukarnas höga aktivitet i fråga om detta slag av musik är att det endast är 17 % bland dessa som aldrig lyssnar på musik i religiösa sammanhang. Som jämförelse kan nämnas att andelen helt passiva är 46 % bland tjänstemän och 42 '$? bland arbetare.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan olika utbildningskate- gorier

Personer med någon utbildning utöver folkskola har högre besöksfrekvens på musikevenemang än personer, som av- slutat sin utbildning med folkskolans sista klass. Detta kan utläsas av tabell 5.41, där dock ingen skillnad görs mel- lan olika slag av musikevenemang. 18 % av dem som endast har grundutbild- ning och något över 30 % bland dem med vidareutbildning brukar besöka musikevenemang tre eller flera gånger per år. Totalt är det 37 % av de en— dast grundutbildade och över 50 % bland övriga som brukar besöka musik- evenemang åtminstone en gång om året. Några påtagliga skillnader mellan stu— denter och annat utbildat folk i den

Tabell 5.42: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika utbildnings— kategorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver folk- folk- skola skolal

Procentuell andel som brukar besöka kon— serter med klassisk musik:

aldrig .............. 82,3 mindre än en gång/år. 9,3 en få två gånger/år. . .. 6,1 tre eller flera ggr/år . . 2,3

Summa 9 100,0 1 551

totala benägenheten att gå på konsert eller musikaliskt evenemang kan man inte finna. Däremot är det tydliga skill- nader —— som nedan skall påvisas — i fråga om vilket slag av musik, som väljes.

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och benägenheten att bevista konserter, vid vilka klassisk musik framföres. 2 % bland de ej vi— dareutbildade, 11% bland de något utbildade och 17 % bland studenter el- ler motsvarande äll' flitiga besökare (tre eller flera konserter per år). Det är 82 % bland de ej vidareutbildade, 58 % bland de något utbildade och 36% bland studenterna, som aldrig brukar besöka klassiska konsertevene— mang (se tabell 5.42).

En likartad trend kan man finna för jazzmusiken. Ju högre utbildning, desto större benägenhet att höra framträdan- de jazzartister men differenserna mel- lan utbildningskategorierna är faktiskt inte lika uppenbara som för den klas- siska musiken. Följande siffror må be— lysa förhållandena. Det är 11 % bland de ej vidareutbildade, 18 % bland de något utbildade och 21 % bland per- soner, som avlagt studentexamen, som åtminstone en gång om året i genom-

Tabell 5.43: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika utbildningskategorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver folk- folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister:

aldrig .............. 76,3 mindre än en gång/år. 12,6 20,0 en å två gånger/år. . .. 8,3 12,5 tre eller flera ggr/år . . 2,8 5,6

61,9

Tabell 5.44: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik i olika utbildningskategorier

Personer

utan med

utb. utb. utöver utöver

folk— folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister: aldrig .............. mindre än en gång/år. en åt två gånger/år. . . . tre eller flera ggr/år . .

58,9 13,8 16,0 11,3 13,9

Summa % 100,0 100,0 N 1553 606

58,6 15,0 12,5

snitt brukar lyssna på jazzmusik i verk- ligheten (tabell 5.43).

Med avseende på besöksfrekvensen på evenemang med popmusik avviker studenterna påtagligt från de övriga därigenom att de är klart mindre aktiva. Däremot finns det inga skillnader att tala om mellan dem som slutat vid folk- skola och dem som har högre utbild- ning under studentexamens nivå. 11 % bland de ej vidareutbildade, 14 % bland de något utbildade men endast 6 %

Tabell 5.45: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika utbildningskate- gorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver folk— folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang: aldrig .............. högst en gång/år ..... 2—5 ggr/år ......... mer än 5 ggr/år ......

40,0 22,9 25,0 22,3 23,0 18,5 11,0 14,1 8,7 7,0

Summa% 100,0 99,9 100,0 N 1550 604 157

47,7 59,7

Summa % 100,0 100,0 N 1550 605

1 i denna kategori är personer med student- examen eller motsvarande ej medräknade.

bland studenter är flitiga besökare av popevenemang (se tabell 5.44). Nära 90 % bland studenterna mot något över 70% bland övriga går aldrig eller mindre än en gång om året ut för att lyssna på en popartist.

Även i fråga om besöksfrekvensen på religiösa musikevenemang utmärker sig studenter genom större passivitet än övriga. 60 % av dem har ingen kon- takt med detta slag av musik (åtmins- tone inte direkt kontakt) medan det bara är 40 % bland de lägst utbildade och 47% bland de något utbildade, som är lika passiva (se tabell 5.45). Ju lägre utbildning, desto större be- söksfrekvens på religiösa musikevene- mang.

Aktivitet ifråga om lyssnande På »levande» mu- sik -— skillnader mellan personer med olika sys- selsiittningsstatus

Tabell 5.46 redovisar procentuella an- delar av dem som brukar besöka mu- sikevenemang bland studerande, för- värvsarbetande och hemmafruar. Stu- derande har något högre besöksfrekvens på musikevenemang än sina jämngam- la kamrat-er som förvärvsarbetar. Bland studerande under 25 år är det 52 % som så ofta som tre gånger om året eller mera brukar besöka musikevene-

mang medan det är 46 % bland de för- värvsarbetande i samma åldersgrupp, som är flitiga besökare. Man finner också att cirka 27 % bland de stude- rande och 33 % bland de förvärvsar— betande inte alls eller åtminstone mind— re än en gång om året besöker konser- ter eller andra musikaliska evenemang.

Skillnaderna mellan studerande och förvärvsarbetande ungdomars aktivitet inför »levande» musik är kanske mest uppenbar inför klassiska konserter. Det är 16 % av de studerande och 8 % av de övriga, som minst en gång per år bevistar sådan konsert (se tabell 5.47). Däremot är jazzkonserter och popmusikevenemang ungefär lika att— raktiva för förvärvsarbetande som för studerande även om de studerandei någon mån har en större andel stor- besökare av popkonserter (se tabellerna 5.48 och 5.49).

Hemmafruar är i något mindre ut- sträckning än förvärvsarbetande i mot- svarande åldrar besökare av musik— evenemang. Blan—d personer i åldern 25—45 år går 13 % av hemmafruarna och 20 % av de förvärvsarbetande på konserter eller andra musikevenemang tre eller flera gånger om året, medan det är 67 % bland hemmafruarna och 57 % 'bland de förvärvsarbetande som

Tabell 5.46: Besöksfrekvens på musikevenemang totalt bland personer med olika syssel- sättning i olika åldersgrupper

Stu- derande födda 1940—1949

Övriga födda Procentuell andel 1940—1949

som brukar besöka

Hemma- fruar födda 1920—1939

Pensio- närer födda före 1920

Förvärvs- arb. födda före 1920

Hemma- fruar födda före 1920

Övriga födda 1920—1939

musikevenemang: mindre än en

gång/år ....... en å två gånger/år tre eller flera ggr/ år ............

26,6 21,5

67,0 20,0

74,6 14,0

77,0 18,1 51,9

100,0 188

13,1 100,1 274

11,4

100,0 275

4,9 100,0 158

Summa % N

Tabell 5.47: Besöksfrekvens pd evenemang med klassisk musik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Procentuell andel som brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig ........... mindre än en gång/år ....... en å två gånger/år tre eller flera ggr/ år ............

Summa % N

Stu— derande födda 1940—1949

Övriga födda 1940—1 949

Hemma- fruar födda 1920—1939

Övriga födda 1920—1939

Hemma- fruar födda före 1920

Förvärvs- arb. födda före 1920

Pensio- närer födda före 1920

70,2

13,6 11,2

5,0

85,4

6,4 3,6

4,6

77,6

13,4 7,2

1,8

69,6

15,5 9,8

5,1

71,6

13,2 8,2

7,1

67,4

14,7 11,4

6,5

100,0 186

100,0 364

100,0 581

Tabell 5.48: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Procentuell andel som brukar lyssna påj framträdanden av jazzartister aldrig ........... mindre än en gång/år ....... en å två gånger/år tre eller flera ggr/ å

Stu- derande födda 1940—1949

Övriga födda 1940—1949

Hemma- fruar födda 1920—1939

Övriga födda 1 920—1939

Hemma— fruar födda före 1920

Förvärvs- arb. födda före 1920

Pensio— närer födda före 1920

51,3

20,4 18,6

9,6

51,6 72,5

18,2 6,6

2,7

62,7

21,2 11,7

4,5

91,5

4,5 2,9

1,1

83,5

9,1 6,2

1,2

96,1

3,9 0,0

0,0

99,9 188

100,1 645

100,0 274

100,0 582

100,0 156

Tabell 5.49: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden

Stu- derande födda 1940—1949

Övriga födda 1940—1949

Hemma— fruar födda 1 920—1 939

Övriga födda 1920—1.939

Hemma- fruar födda förc 1920

Förvärvs- arb. födda före 1920

Pensio- närer födda före 1920

av popartister aldrig ........... mindre än en gång/år ....... en än två gånger/år tre eller flera ggr/ år ............

26,8

19,2 15,6

38,4

26,6

15,3 24,8

33,2

59,1

17,7 18,3

4,9

56,9

17,4 18,7

6,9

80,0

9,4 7,7

2,9

81,2

9,6 6,9

2,3

8 )

Summa % 100,0 188

99,9 365

100,0 274

99,9

647

100,0 274

100,0 583

är så sällsynta besökare att de inte kommer upp till ett besök om året i ge— nomsnitt. Bland personer över 45 år är skillnaderna i aktivitet i fråga om att lyssna på »levande» musik inte lika stora mellan hemmafruar och för- värvsarbetande. Ungefär 75 % bland hemmafruarna och 71 % bland de för- värvsarbetande i denna åldersgrupp .går mindre än en gång om året på konsert eller andra musikaliska evene- mang — bortsett från musik i religiösa sammanhang.

Skillnaderna mellan förvärvsarbe— tande och hemmafruar i medelåldern är framför allt avhängiga konserter med klassisk musik och jazzmusik men helt obetydliga för evenemang med pop- musik. Även bland äldre är det enbart klassisk musik och jazzmusik, som åstad- kommer de små differenser, som finns mellan hemmafruars och förvärvsarbe- tandes konsertaktiviteter (jämför tabel- lerna 5.47—5.49).

Pensionärer är mindre aktiva än för- värvsarbetande och hemmafruar i åld- rarna närmast före pensionen. 77 % av pensionärerna lyssna-r aldrig eller mind- re än en gång om året på musik i verk- ligheten med-an 5 % gör detta minst tre gånger per år (se tabell 5.46). Pen- sionärerna är dock knappast alls mind- re aktiva inför konserter med klassisk

musik och evenemang med popmusik än övriga i jämförbar ålder (se tabel— lerna 5.47 och 5.49). Däremot är de av någon anledning helt obenägna att lyssna på jazzmusik (se tabell 5.48).

Det finns inga nämnvärda skillnader mellan studerande och övriga i åldlern 16—25 år med avseende på benägen- heten att bevista religiösa musikevene- mang. Däremot går pensionärerna of- tare än övriga i närmast jämförbar ålder ut för att lyssna på musik i lkyr- kan eller på religiöst möte. Hemma— fruar är också mera aktiva än för- värvsarbetande i motsvarande åldrar. Dessa differenser är dock klart mind- re mellan olika sysselsättningar i sam- ma åldersgrupp än mellan olika ålders- grupper för samma sysselsättning (se tabell 5.50).

Det kan kanske vara på sin plats att påminna om de skillnader mellan mäns och kvinnors konsertaktivitet som ti- digare redovisats (se tabell 5.21) in- nan skillnaderna mellan hemmafruar och förvärvsarbetande i samma avseen- de ges en förhastad tolkning. Vi skall inte här ta ställning till om skillnaderna mellan olika sysselsättning är beroen- de av faktorer förknippade med kön eller könsroller eller om skillnaderna mellan könen är beroende av skillnader i sysselsättningsstatus.

Tabell 5.50: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stu- derande födda 1940—1949

Övriga födda 1940—1949

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa

Hemma- fruar födda 1920—1939

Pensio- närer födda före 1920

Förvärvs- arb. födda före 1920

Hemma- fruar födda före 1920

Övriga födda 1920—1939

sammanhang

aldrig ........... högst en gång/år. . 22,3 20,2 2—5 gånger/år. . . 14,1 12,5 mer än 5 ggr/år. . . 5,8 7,2

57,8 60,1 38,0 30,2 19,2 12,6 7,5

25,1 16,6 34,3 24,0

49,3 27,3 15,8

22,6 23,5 31,8

34,6 23,4 26,2 22,1 15,8

Summa % 100,0 100,0 N 189 363

100,0 272

100,0 155

99,9 100,0 100,0 646 274 585

Aktivitet i fråga om lyssnande på olevande» nm- sik _ skillnader mellan personer bosatta i stå- der och på landsbygden Hemortens betydelse för aktiviteten att lyssna på »levande» musik framgår av,

tabellerna 551—5.60. Den totala akti— viteten utan uppdelning på skilda slag av musik visar inga särdeles påtagliga skillnader mellan olika ortstyper. Det. finns en svag tendens till att benägen- heten att lyssna på musik i'verklig- heten är mindre i storstäderna och på landsbygden än i övriga städer. Det är t. ex. över 60 % bland personer bo- satta i storstäder, i landskommuner och i orter med mindre än 3000 invånare mot unge-fär 55 % i städer mellan 3 000

engång .om året bevistar musikaliskt evenemang (se tabell 5.51). Ungefär 25 % i städer mellan 10 000 och 100 000 invånare mot omkring 20% i större städer och på mindre orter är flitiga besökare av musikevenemang (minst tre besök per år). Detkär i främsta rummet på industriorter och i sista hand på jordbruksortersom benägen- heten att lyssna på »levande! musik är hög (se tabell 5.56). * Ovanstående resultat är emellertid ett sammandrag av konserter och- and- ra musikaliska evenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik. Om man studerar varje slag av musik för sig blirbilden en annan. Besöksfrek-

Tabell 5. 51: Besöksfrekvens pa musikevenemang totalt bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer över 100 000

Procentuell andel som . mv.

brukar besöka musik—

städer 30 000— 100 000

stad/" kp/lk under 3 000

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

lands— kommun över 3 000

evenemang:

62,2 17,7

54,8 20,3 20,1 25,0 25,0 21,4 18,1 20,7

Summa % 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 N 602 456 391 273 563 257

54,3 24,3

60,5 18,9

mindre än en gång/år ....... en å två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

55,4 19,6

62,1 19,8

Tabell 5.52: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta i stä- der, köpingar och Iandskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer stad/ stad/

köping 3 000— 10 000

lands- kommun över 3 000

.. städer . over köping 30 000— 100 000 100 000 10 000—

Procentuell andel som inv. 30 000 brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig .................... mindre än en gång/år ....... 15,9 15,9 12,2 14,3 9,2 en å två gånger/år .......... 10,5 10,8 8,0 10,5 7,5 tre eller flera ggr/år ........ 8,5 7,7 4,7 4, 2 2,0

Summa %, 100,0 1094. 100,1 100,1_ 99,9 N 603 453 390 271 560

65,1 65,7 75,2 71,1 81,2

Tabell 5.53: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer .. stad/ stad/ _ över stader köping köping lands Pro ntuell del so 100 000 :lbgbOOO 10 000_ 3 000— skitdålblblo ” a" "' ' 30 000 10 000 V brukar lyssna på fram- mv. trädanden av jazzartister aldrig. . . . . . . . . . . . . . . ..... 70,2 68,3 70,1 66,4 mindre än en gång/år ....... 16,1 16,9 17,9 17,8 en å två gånger/år .......... 9,6 10,5 7,8 10,0 tre eller flera ggr/år ........ 4,2 . 4,2 4,2 5,8

Summa % , 99,9 1 00,0 1 00,0 N 455 390 271

Tabell 5. 54: Besöksfrekvens pa" evenemang med popmusik bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer städer stad/ stad/ _ lands-

över 30 000_ köping köping kommun

100 000 10 000— 3 000— .. ' Procentuell andel som inv. 100 000 30 000 10 000 over 3 000

brukar lyssna på fram- trädanden av popartister: aldrig .................... 69,9 59,5 57,3 53,2 61,0 mindre än en gång/år ....... 14,2 16,2 11,4 15,4 11,6 en å två gånger/år .......... 10,4 13,4 16,1 21,7 14,6 tre eller flera ggr/år ........ 5,4 10,9 15,3 9,7 12,8

Summa % 99,9 100,0 100,1 100,0 100,0 N 606 457 392 274 565

Tabell 5.55: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer .. stad/ stad/ över stader kö in kö in lands— 30 000— p 3 P g kommun 100 000 10 000— 3 000— . Procentuell andel som . 100 000 30 000 10 000 över 3 000 brukar lyssna på musik i an. religiösa sammanhang: aldrig .................... 56,4 46,5 45,5 41,1 28,1 högst en gång/år .......... 21,2 25,5 27,4 24,5 23,8 2—5 ggr/år ............... 14,9 17,1 19,2 23,5 27,8 mer än 5 ggr/år ........... 7,6 10,9 7,9 10,8 20,3

Summa % 100,1 100,0 100,0 99,9 100,0 N 601 452 389 271 562

Tabell 5.56: Besöksfrekvens på musik- evenemang totalt bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c) cen-

tralorter

Personer bosatta på jord- indu- cen- bruks- stri— tral—

Procentuell andel som brukar besöka musik—_ orter ort" ”"" evenemang: mindre än en gång/år. 66,8 53,5 60,5 en åtvå gånger/år . . . 15,8 22,7 18,6 tre eller flera ggr/år '. . 17,4 23,8 20,9 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 283 890. 1 369

vensen på konserter med klassisk mu- sik är störst bland personer bosatta i städer" över 30 000 invånare — dock ej större i storstäderna än i de mel- lanstora städerna. Den är dessutom stör- re i städer och köpingar i storleks- klassen 3000—30 000 än på småorter och på landsbygden. Det är bland in- vånarna i storstäder 19 %, i städer mel- lan 30000 "och 100 000' också 19 %, i städer mellan 10 000 'och 30 000 13 %, i städer mellan 3000 och 10 000 15 %, samt på landsbygden och de orter, som har mindre än 3000 invånare mindre än 10 %, som minst en gång om året

Tabell 5.57: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b ) industriorter, c) centralorter

brukar gå på konsert, där klassisk mu- sik utföres (se tabell 5.52). Personer bosatta på jordbruksorter går i mindre utsträckning på klassiska konserter än personer bosatta på andra typer av or- ter (se tabell 5.57).

Det finns inga nämnvärda skillnader mellan personer bosatta i städer av olika storlek i fråga om besöksfrekven- sen på jazzmusikaliska evenemang." Om- kring 15 % såväl bland invånarna i städer med en folkmängd över 100 000 som bland invånarna i städer på en- dast något över 3 000 brukar höra fram- trädanden av jazzartister i verkligheten minst en gång om året (se tabell 5.53). Däremot är det en något mindre andel på rena landsbygden och i de allra minsta städerna, som har denna musik- vana — ungefär 11 % och t. o. m. ännu mindre på jordbruksorter (se även ta- bell 5.58). '

På mindre orter är man mera be-' nägen att höra popevenemang än i stör— re städer. Den* minsta andelen av be- folkningen, som brukar höra popmusik i verkligheten finner man faktiskt i storstäderna (16 % minst en gång per år), därnäst i de medelstora städerna (30 OOO—100000, knappt 25 % minst

Tabell 5.58: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c) cen-

Personer bosatta på Procentuell andel som jord- indu- cen- brukar besöka kon- bråk? Sttl' trål- serter med klassisk 0 e or er or er musik: aldrig .............. 84,9 70,9 71,9 mindre än en gång/år. 8,0 13,4 13,6 en å två gånger/år. . .. 6,1 10,1 8,8 tre eller flera ggr/år . . 1,1 5,7 5,7 - Summa % 100,1 100,1 100,0 N 285 882 1 3 6

tralorter

Personer bosatta på ' I ' d- indu- cen-

Procentuell andel som ]Ol' . brukar lyssna på bråks' St? trål— framträdanden av or er or er 0 er

jazzartister:

aldrig .............. 82,4 68,0 71,8 mindre än en gång/år. 9,4 16,9 15,6 en å två gånger/år . . . 5,8 11,3 8,8 tre eller flera ggr/år . . 244 3,9 3,9 Summa % 100,0 100,1 100,1 N 282 885 1 363

engång 'per år) medan den är störst i städer'och andra orter med mindre än 30 000 invånare (omkring 30 % minst en gång per år) (se tabell 5.54). Det finns ingenting, som tyder på någ- ra väsentliga skillnader mellan perso- ner bosatta på orter med olika närings- karaktär (se tabell 5.59).

Det är tämligen klart att stadsbor är mindre benägna att bevista religiösa musikevnemang ju större stad de bor i och att landsbygdsbor har större be- nägenhet än stadsbor. Det är t. ex. 8 %, som brukar lyssna på musik i religösa sammanhang mer än fem gånger om

Tabell 5.59: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) cen-

tralorter Personer bosatta på jord- indu- cen- Procentuell andel som bruks- stri- tral— brukar lyssna på t t t framträdanden av or er or er or eri popartister aldrig. . L ........... 63,2 53,9 64,9 mindre än en gång/år 10,4 17,1 12,1 en å två gånger/år. . . 13,0 17,1 13,2 tre eller flera ggr/år.. 13,4 11,9 9,8 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 283 889 1 366

Tabell 5.60: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c) centralorter

Personer bosatta på

jord— indu— cen-

groientluesl: andeål som bruks- stri— tral- nliisikri zeligiiösa orter orter orter sammanhang:

aldrig .............. 23,7 40,7 46,8

högst en gång/år . . . . 21,4 26,4 23,4

2—5 ggr/år ......... 30,5 20,7 19,8 mer än 5 ggr/år ..... 24,4 12,2 10,0

Summa % 100,0 100,0 100,0

N 285 882 1 364

året bland storstadsbor mot 20 % blamd personer bosatta i landskommuner (över 3 000 inv.) och nära 25 % blamd dem som bor på jordbruksorter (se ta- bellerna 5.55—5.60). Det är 56 %] i storstäderna, mellan 40 % och 45 % i övriga städer och mindre än 30 % på landet, som aldrig besöker religiiösa musikevenemang. På jordbruksorter är t. o. m. mindre än 25 % helt passiva..

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik- — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Om man inte skiljer mellan olika slag av musikevenmang kan man knappast hävda att någon eller några delar av landet skulle avvika markant .från de övriga i fråga om befolkningens akti- vitet att lyssna på »levande» musik. I runt tal 60% har en besöksfrekvens på musikevenemang, som är mindre än en gång om året i alla delar av landet (se tabell 5.61).

Inte heller om man betraktar evene- mang med klassisk musik, med jazz- musik och med popmusik var för sig uppstår några avsevärda differenser i olika landsändars besöksfrekvenser. Det finns en svag tendens att benägen- heten att gå på konserter med klassisk musik är något större i Mälarområdet och på Västkusten och i Vänerland- skapen och något mindre i Södra. och Östra Götaland samt i Norrland än i landet som helhet. I genomsnitt är det 17% i Mälarlänen, 16% i Västkust- och Vänerområdet mot 12% för öv- riga delar av landet, som minst en, gång om året bevistar konsert, där klas- sisk musik framföres (se tabell 5.62). Givetvis kan många undantag föreligga för enstaka län inom dessa områden.

Det finns inte något stöd för att be- nägenheten att lyssna på framträdan- den av jazzartister skulle vara olika fördelad i Sverige (se tabell 5.63). Pop-

Tabell 5.6]: Besöksfrekvens på musikevenemang, totalt bland personer'bosatta i skilda 'delar av'landet

Procentuell andel som brukar besöka musik-

evenemang: mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . . tre eller flera gånger/år

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D. U)

'Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, 0, P, R. S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

60,8 19,8 19,4

59,1 19,4 21,6

56,8 19,5 ' 23,7

57,5 20,4 22,1

Summa %

N

100,0 728

100,1

708

100,0

100,0 492

616

Tabell 5.62: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta i skilda delar av landet '

Procentuell andel som brukar besöka kon- serter med klassisk musik:

aldrig ............... mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . .- tre eller flera gånger/år

Summa %

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D. U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H) I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, 0,1”, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

66,8 16,7 9,9 6,7

78,0 10,4 7,4 4,2

71,8 12,5 9,8 6,0

76,5 11,4 8,8 3,4

100,1 728

100,0 705

100,1 611

100,1 491

Tabell 5.63: Besöksfrekvens pa" evenemang med jazzmusik bland personer bosatta i skilda delar av landet

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister

aldrig ............... mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . . tre eller flera gånger/år

Summa % N

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, 0, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

71,0 15,8 9,5 3,8

73,1 13,0 9,5 4,5

71 ,3 15,3 10,6

2,8

71,1 17,9 7,4 3,5

100,1 727

100,1 704

100,0 612

99,9 490

artister tycks vara något mera attrak- tiva i Sydsverige och i Norrland och något mindre attraktiva i Mälarom- rådet än i landet som helhet. Det är t.ex. 30% av norrlänningarna, som brukar höra popartister minst en gång

om året mot endast cirka 20 % av dem som är bosatta i eller i närheten av Stockholm (se tabell 5.64).

Ett intressant resultat är att det i stort sett finns en likartad fördelning av besökare av religiösa musikevene-

Tabell 5.64: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop- Götaland (E, F, Vänerområdet parbergs län (W, G, H, I, K, L, M) (N, O, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD)

Mälarområdet (A. B, C. D, U)

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister: aldrig ............... mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . . tre eller flera gånger/år

60,9 14,1 13,1 11,9

100,0 614

65,8 13,8 13,0

7,4

Summa % 100,0 N ' '728

57,6 14,1 16,5 11,8

100,0 706

57,8 12,2 15,9 14,2

100,1 491

Tabell 5.65: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

Södra och Östra Västkust— och Norrland + Kop—

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Götaland (E, F, amnmnm

Vänerområdet (N, 0, P, R, S, T)

parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

sammanhang:

aldrig ............... högst en gång/år ..... 2-__—5 gånger/år ....... mer än 5 gånger/år. . .

48,2 24,4 18,5

8,9

41,3 21,5 23,1 14,1

42,1 24,2 20,3 13,4

33,9 27,7 24,7 13,7

Summa % 100,0 N 727

100,0 492

100,0 704

100,0 611

mang som det finns i fråga om pop- evenemang. Även den religiösa musi- ken är mera attraktiv i Norrland och i Sydsverige och mindre attraktiv i Stockholmstrakten än i landet som hel- het (se tabell 5.65).

5.6. Skillnader i musikkonsumtion mel- lan olika befolkningskategorier — en sammanfattning

I avsnitten 5.2—5.5 har vi analyserat olika musikaliska aktiviteter och hur dessa varierar bland skilda kategorier av individer. Det är i tur och ordning ]) musikutövande, 2) lyssnande på »le- vande» musik, 3) lyssnande på »repro- ducerad» musik samt 4) lyssnande på musikprogram i radio som där utsatts för granskning. Här nedan skall vi sammanfatta de resultat som vi kommit

Tabell 5.129: Antal av sex utvalda musikprogram i radio, som i allmänhet brukar avlyss— nas av personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i .. Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop- Malaromrädet .. Götaland (E F, Vanerområdet parbergs län (W Procentuell andel som (A, B, C, D, U) ' , ' i allmänhet brukar G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD) lyssna på: 0 program ........... 6,5 6,8 6,5 6,3 1 program ........... 16,5 11,4 14,3 13,1 2 program ........... 19,4 20,7 24,1 19,7 3 program ........... 24,2 29,5 26,3 26,3 4 program ........... 20,4 21,4 17,5 21,2 5 program ........... 10,1 8,3 8,2 11,1 6 program ........... 3,0 2,0 3,0 2,2 Summa % 100,1 100,1 99,9 99,9 genomsnittligt antal program ........... 2,78 2,80 2,71 2,85 N 730 702 614 493

Tabell 5.130: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

Mälarområdet Procentuell andel som (A, B, C, D, U) brukar höra på melo-

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD)

Västkust- och Vänero mrådet

Norrland + Kop- parbergs län (W,

diradio: ofta ................. 46,5 51,3 51,4 54,2 ibland ............... 41,8 36,7 38,8 37,3 sällan el. aldrig ....... 11,6 12,0 9,8 8,5 Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0 N 728 707 616 493

fram till och göra ett sammandrag av de allmänna tendenserna.

Kön

1. Det är ungefär lika stor andel bland män som bland kvinnor som är instrumen— tellt utövande. Möjligen musicerar männen offentligt något mera, medan kvinnorna hellre spelar hemma för sitt eget nöjes skull.

2. Kvinnor är mera flitiga besökare av konserter med klassisk musik än män me- dan männen i något högre grad bevistar musikaliska evenemang, där jazz- och pop- artister framträder. Om man inte speci- ficerar slag av musik, framstår männen som något mera aktiva än kvinnorna i fråga om lyssnande på levande musik.

3. En större andel av kvinnorna än av

männen är helt passiva i fråga om att lyss- na på grammofonskivor eller på musik in- spelad på band. Bland dem som är faktiskt aktiva är dock kvinnorna lika flitiga att lyssna som männen.

4. Det finns ingenting som tyder på några skillnader mellan könen, då det gäller mängden av musikprogram, som avlyssnas i radio.

Ålder

1. Personer under 35 år är i högre grad instrumentellt utövande än personer över denna åldersgräns. Däremot finns det inga särskilt stora differenser mellan olika äld— rar under resp. över 35 år.

2. I stort sett gäller att yngre är nera aktiva lyssnare av levande musik än åidre. Framför allt går ungdomar under 25 år

oftare på konsert och andra musikevene- mang än övriga. Undantag från denna regel föreligger för konserter med klassisk musik, där personer i 50-årsåldern och äldre är mest aktiva.

3. Ju lägre ålder, desto större aktivitet i fråga om att lyssna på grammofonskivor och musik på band.

4. Personer i GO—ärsåldcrn och däröver har ett klart mera begränsat programur— val av musik i radio än personer under 60 ar.

Civilstånd

1. Ogifta är som regel i högre grad musi- kaliska utövare än gifta i motsvarande åldrar. Ju lägre ålder, desto större skillna— der mellan gifta och ogifta i detta avseende. Bland personer över 45 år kan inga diffe- renser mellan gifta och ogifta påvisas.

3. Ogifta är klart mera aktiva besökare av musikaliska evenemang än gifta upp till ungefär 50-årsåldern. Skillnaderna mel- lan de gifta och de ogifta är för de yngsta påtagliga mest för popmusikevenemang men knappast alls för konserter med klas— sisk musik. Över 50 år finns det inga skill— nader mellan giftas och ogiftas benägenhet att lyssna på levande musik.

3. Ogifta har i yngre år en klart högre spelfrekvens av grammofonskivor och mu— sik på band än gifta. Denna tendens avtar med högre åldrar och övergår vid ungefär 50 år i den motsatta tendensen. Bland per- soner över 50 år är gifta något mera aktiva än ogifta.

4. Bland personer under 25 år är gifta något mera mångsidiga lyssnare av musik- program i radio än ogifta. I övriga åldrar föreligger inga påtagliga skillnader mellan gifta och ogifta i detta avseende.

Socialgrupp

1. I arbetarfamiljer och i jordbrukarfa- miljer är man i mindre utsträckning musik— utövande än i familjer av tjänstemannaka- tegori.

2. Rent allmänt är tjänstemän mera ak- tiva konsertbesökare än arbetare, som i sin tur är mera aktiva än jordbrukare. Tjänste— män är mest aktiva i fråga om klassisk musik — där inga nämnvärda skillnader mellan jordbrukare och arbetare föreligger — och jazzmusik — där arbetare är mera flitiga besökare än jordbrukare. Arbetare är mest aktiva besökare av evenemang med popmusik, där jordbrukare är minst ak- tiva.

3..Tjänstemän har högre spelfrekvens av skivor och band än arbetare, som i sin tur har högre spelfrekvens än jordbrukare. Skillnaderna mellan tjänstemän och arbeta- re sammanhänger dock med att en mindre andel arbetare har tillgång till grammofon.

4. Arbetare har ett större urval av musik- program i radio än tjänstemän, vilka i sin tur har ett större urval än jordbrukare.

Utbildning

1. Personer med vidareutbildning utöver folkskola är i högre grad musikutövare än personer utan vidareutbildning. Däremot är ej studenter musikutövare i högre grad än övriga personer med lägre vidareutbild— ning och examina.

2. Personer med vidareutbildning går oftare på konserter och andra musikevene— mang än personer utan vidareutbildning. Detta gäller jazzmusik och klassisk musik men ej popmusik, där skillnaderna är obe— tydliga.

3. Ju högre utbildning, desto högre spel— frekvens av grammofonskivor och musik på band. Studenter lyssnar mera på grammo— fon än övriga.

4. Ju lägre utbildning, desto större urval av musikprogram i radio. Studenter har ett mycket mindre urval av musikprogram än övriga.

Sysselsättning

l. Studerande är i klart högre grad mu— sikutövare än andra i motsvarande ålder. Det finns däremot inga skillnader i fråga om musikutövande mellan hemmafruar, förvärvsarbetande och pensionärer i jäm- förbara åldrar.

2. Studerande går oftare på konserter med klassisk musik än förvärvsarbetande i samma ålder. Förvärvsarbet-ande bevistar oftare musikevenemang med klassisk musik och jazzmusik än hemmafruar i motsva- rande åldrar. Pensionärer går mera sällan på jazzmusikaliska evenemang än övriga i jämförbar ålder.

3. Studerande lyssnar mera på grammo— fonskivor än förvärvsarbetande i motsva- rande ålder. Det finns inga nämnvärda skill- nader mellan hemmafruar och förvärvsar- betande i fråga om att lyssna på grammo- fonskivor. Pensionärer lyssnar mindre på grammofonskivor än övriga i närmast jäm— förbar ålder.

4. Studerande har ett mindre urval av musikprogram i radio än förvärvsarbetande i samma ålder. Det finns inga skillnader

i detta avseende mellan förvärvsarbetande och hemmafruar, men pensionärer har ett mera begränsat programurval än övriga i närmast jämförbar ålder.

Hemortsstarlek

1. Det finns en tämligen svag tendens att andelen musikutövare avtar med minskad hemortsstorlek.

2. Invånarna i stora och medelstora stä- der är mera benägna att gå på konserter med klassisk musik än övriga. Den minsta aktiviteten i detta avseende finner man bland personer bosatta på småorter och på landet. Även besöksfrekvensen på jazzmu- sikaliska evenemang är mindre bland in- vånarna i små städer och på landsbygden än bland övriga. Däremot är man minst benägen att höra på framträdanden av pop- artister i de största städerna och mest be- nägen i städer och andra orter nnder 30 000 invånare.

3. Det finns en tämligen svag tendens att personer bosatta i städer med mer än 10 000 invånare har en högre spelfrekvens av grammofonskivor och musik på band än personer bosatta på övriga orter.

4. Det finns inga klara tendenser angåen- sambandet mellan ortsstorlek och benägen- heten att lyssna på musikprogram i radio.

H emortstyp

1. Personer bosatta i städer, på industri- orter och centralorter är i någon mån mu- sikutövande i högre grad än personer bosat— ta på landsbygden. Speciellt är det mindre vanligt med musikutövande i jordbruks- bygder.

2. Personer bosatta i städer går mera ofta på musikevenemang än personer bosatta på landsbygden. Speciellt sällan går man på konsert eller lyssnar på framträdanden av musikal—tister i jordbruksbygder. På in- dustriorter är man något mer aktiv i detta avseende än på centralorter.

3. Personer bosatta i städer lyssnar något mera på skivor eller band än personer bo- satta på landsbygd. På jordbruksorter lyss- nar man mindre än på övriga typer av or— ter.

4. Det finns inga tydliga skillnader mel- lan olika hemortsty-per i benägenheten att lyssna på flera slag av musik i radio.

Hemortens belägenhet

]. Några nämnvärd-a skillnader mellan olika delar av landet med avseende på an- delen musi'kutövare föreligger knappast.

2. Det finns inte heller några påtagliga skillnader mellan olika delar av landet i benägenheten att gå på konserter eller på andra musikaliska evenemang.

3. Spelfrekvensen av skivor och musik på band är något större i Mälarområdet och något mindre i de södra och östra delarna av Götaland och i Norrland än övriga de- lar av landet. Dessa skillnader är nästan helt avhängiga olika tillgång till uppspel-

.

mingsapparatur i hemmen 1 de olika om- rädena.

4. Det finns inga skillnader mellan olika delar av landet i fråga om benägenheten att lyssna på musikprogram i radio.

I en tablå på sidan 165 återges dessa skillnader och likheter mellan olika be— folkningskategorier för de olika musi- kaliska aktiviteterna. Denna tablå ger endast en översiktlig information i ter- mer av aktivitetsgrad. Undantag, re- servationer och mera specifika tenden- ser har där ej beaktats.

I ovanstående resultatredovisning kan man utläsa vissa tendenser och i den sammanfattande tablån får man fram mönster, som tyder på att det finns resultat, som inte är helt oberoende av varandra. I alla avseenden är yngre personer mera musikaliskt aktiva än äldre. De yngsta är i hög grad musik- utövande, går i högre grad på konser- ter och på andra musikaliska evene- mang, spelar i högre grad grammofon- skivor och lyssnar på i genomsnitt flera musikprogram i radio än de äldsta.

Vid en närmare granskning kan man finna att det finns likartade skillnader mellan olika kategorier av personer i fråga om musikutövande, lyssnande på levande musik och lyssnande på repro- ducerad musik, medan musiklyssnandet i radio uppvisar ett annorlunda möns— ter. Ogifta är t. ex. i yngre är mera ak- tiva musikutövare, mera aktiva konsert- besökare och mera aktiva lyssnare av grammofonmusik än äldre, medan inga påtagliga skillnader mellan gifta och ogifta kan upptäckas i fråga om ming-

Civilstånd. . . . . . .

Utbildning ........ . . Sysselsättning ...... .

Hemortsstorlek. . . . . . . Hemortstyp. . . . . . . ..

Hemortens belägenhet.

Socialgrupp ..... . . . .

Musikutövande

Lyssnande på levande musik Lyssnande på reproducerad musik Lyssnande på musik i radio

ingen skillnad

yngre > äldre ogifta > gifta tjm > övriga

med utb. > utan utb. stud. > övriga

större > mindre övriga > jordbruksort

inga skillnader

män > kvinnor yngre > äldre

ogifta > gifta

tjm > arb. > jordbr. med utb. > utan utb. stud. > förvärvsarb. övriga > pensionär medelstor > mycket stor och liten industriort > central- ort > jordbruksort inga skillnader

män > kvinnor

yngre > äldre ogifta > gifta

tjm. > arb. > jordbr. högre utb. > lägre utb. stud. > förvärvsarb. övriga > pensionär stor och medelstor > övriga

övriga > jordbruksort Mälarområdet + Väst- kusten > Götaland och Norrland

ingen skillnad

yngre > äldre

ingen skillnad

arb. > tjm. > jordbr. lägre utb. > högre utb. övriga > stud. > pensionär

inga tendenser

industriort > centralort > jordbruksort inga skillnader

Tecknet > anger »större

aktivitet än»

den avlyssnade musikprogram i radio. Tjänstemän är mera aktiva i musikaliskt avseende än övriga, vilket inte gäller musik i radio, där arbetare i varje fall är mera mångsidiga. Högre utbildade är mera aktiva än lägre utbildade i fråga om musikutövande, lyssnande på levan- de och reproducerad musik medan läg— re utbildade är mera mångsidiga i fråga om radiolyssnande. Denna tendens till överensstämmelse mellan dessa tre mu- sikaliska aktiviteter skall närmare be- lysas i avdelning 5.7.

Det är givetvis inte heller någon till- fällighet att högre utbildade är mera musikaliskt aktiva än lägre samtidigt som tjänstemannagrupper är mera akti- va än arbetare och jordbrukare eller att jordbrukare i så gott som alla avseen- den är mera passiva än övriga yrkes- kategorier samtidigt som personer bo- satta på jordbruksorter är mera passiva i genomsnitt än personer bosatta på övriga orter. Tjänstemän har en genom- snittligt högre utbildning än arbetare och det finns ingenstans, där det bor så mycket jordbrukare som på jord- bruksorter. Det finns även andra exem- pel på sådana överensstämmelser, som kan tänkas ha en gemensam förklaring. Vilka faktorer, som är mest relevanta för den musikaliska aktiviteten skall vi försöka belysa i andra sammanhang.

5.7. Samband mellan musikaliska akti- viteter

Detta avsnitt kommer att behandla hur olika uttryck för musikalisk aktivitet är relaterade till varandra. Vilket slag av samband råder mellan aktivitet i fråga om musikutövande och aktivitet i fråga om musiklyssnande? Är det sam- ma personer, som är konsertbesökare, lyssnare av radiomusik och som lyssnar på grammofonskivor eller föreligger

någon slags specialisering i dessa av- seenden?

Det tidsutrymme man kan ägna åt musik är begränsat. För det stora fler- talet är musikkonsumtionen hänvisad till fritiden och fritiden är bestämd av arbetsdagens längd, resor till och från arbetsplatsen mm. Dessutom måste musikaliska aktiviteter konkurrera med andra fritidsaktiviteter som läsning, teaterbesökande, trädgårdsskötsel eller idrottsutövande. Av dessa och andra skäl kan man tänka sig att musikintres- set specialiseras på vissa musikformer, men även att specialisering av musika- lisk aktivitet äger rum. Man kan få ut- lopp för sitt musikintresse genom att lyssna till musik och behovet att själv lära sig att spela minskar. Detta är en hypotes om sambanden mellan olika former för musikalisk aktivitet. Enligt denna hypotes skulle det råda ett kan- kurrensförhållande mellan olika musi- kaliska aktiviteter och man skulle finna negativa samband mellan dem. Hög ak— tivitet i fråga om musikutövande skulle vara förenat med låg aktivitet i fråga om musiklyssnande och tvärtom eller aktiva konsertbesökare skulle ha låg frekvens grammofonspelande och om— vänt. Ett argument för denna hypotes är att vissa former för musikalisk akti- vitet kan vara strypta av omständighe- terna. Således kan bristfälliga möjlig- heter att höra musikartister i verklig- heten medföra en ökad aktivitet i fråga om att lyssna på grammofonskivor eller större lust att själv få lära sig att spela något musikinstrument.

Det finns emellertid även en annan relevant hypotes om sambandet mellan olika uttryck för musikalisk aktivitet. Enligt denna hypotes är alla slag av musikaliska aktiviteter kriterier på ett och samma fenomen, nämligen musik- intresse. Ju större musikintresse, desto större aktivitet i alla eller de flesta

avseenden. Personer med stort musik- intresse kan tänkas både själv spela och lyssna på musik i större utsträck- ning än personer med ett mindre musik— intresse. Lyssnande på »levande» musik kompletteras av lyssnande av reprodu-

cerad musik och på musik ur mass- media. Enligt denna kompletterings- hypotes skulle vi finna positiva sam- band mellan olika slag av musikalisk aktivitet. Denna hypotes skulle kunna åskådliggöras på följande sätt:

Musikintresse | | Musikutövande Konsertbesökande Lyssnande på . Lyssnande på. reproducerad mustk massmedramusrk

Både dessa hypoteser har i andra sammanhang än de musiksociologiska fått empiriskt stöd. Konkurrensförhål- lande under vissa omständigheter be— höver inte heller utesluta komplemen- taritet under andra omständigheter. I denna rapport skall vi dock endast ägna oss åt totalsituationen genom att analysera sambanden mellan olika slag av musikaliska aktiviteter.

Samband mellan musikutövande och musik- lyssnande

Enligt många uppgifter torde musik- utövandet, amatörmässigt eller ej, ha varit mera utbrett tidgare än vad det är i dag. Vid tiden före år 1900 var det vanligare med någon form av instru- me'ntell kunskap än vad det senare blev. Det finns flera förklaringar till denna förändring. I och med att ett offentligt konsertliv växte fram i Sverige med fasta konsertinstitutioner och orkestrar blev hemmamusicerandet i någon mån utkonkurrerat eller i varje fall mindre betydelsefullt. Vi fick en mera utkristal- liserad kategori av yrkesmusiker å ena sidan och en förhållandevis passiv publik å den andra. I första hand var dock konsertverksamheten i stor ut- sträckning koncentrerad till större stä- der och det är därför troligt att hemma- musicerandet levde kvar längre i en fastare form på landsbygden.

Någon tid senare började även gram- mofonindustrin och radiosändningar att tillhandahålla musik av olika slag, som skulle kunna verka i än högre grad hämmande på det amatörmässiga musik- utövandet i hemmamiljö. Varför lära sig att spela ett musikinstrument med mycket möda och stort besvär, när man på ett enkelt sätt kan få lyssna till världsartister med hjälp av en grammo- fon eller en bandspelare? Utbudet av musik att lyssna till kommer med all säkerhet att fortsätta att öka under de närmaste åren. Kommer detta att inne- bära dödsstöten för hemmamusiceran- det?

Det är inte säkert att ovanstående re- flexioner, som dock ofta kommer till uttryck i olika kulturella och musik- politiska sammanhang, är helt realis- tiska. Enligt dessa skulle utvecklingen styras av att det råder ett konkurrens- förhållande mellan faktiskt musikiut- övande och aktivitet i fråga om musik- lyssnande. Det är möjligt att det histo— riska perspektivet är korrekt utan att situationen för den skull behöver vara aktuell i dag.

För att pröva om det råder konkur- rens eller komplementaritet mellan mu- sikutövande och musiklyssnande kom— mer här nedan skilda aspekter av musik- utövande att relateras till olika aktivi- teter i fråga om musiklyssnande. Det är

speciellt två kriterier på aktivitet i mu- sicerandet, som kommer att behandlas. Det föreligger i denna undersökning uppgifter om antalet spelade musikin- strument, vilket får representera bred— den i musikutövandet. Den som spelar eller håller på att lära sig spela flera musikinstrument kan sägas ha en större aktivitet eller åtminstone en bredare aktivitetsberedskap än den som enbart ägnar sig åt ett musikinstrument. Gra- den av offentlighet i musikutövandet är det andra kriteriet på aktivitet i musi- cerandet. Denna faktor fungerar som ett slags kompetenskriterium. Den högs- ta aktivteten finner man hos de perso- ner, som spelar musikinstrument offent- ligt inför publik. En något lägre grad finner man bland dem som spelar för och tillsammans med vänner och be- kanta och i familjekretsen. Den lägsta graden har de som enbart spelar för eget nöjes skull eller håller på att lära sig att behärska något musikinstrument.

I tabellerna 5.131 5.138 presenteras sambanden mellan å ena sidan antalet spelade musikinstrument och graden av offentlighet i musikutövandet och å andra sidan aktivitet i fråga om olika former för musiklyssnande som a) kon- sertbesök/besök på musikevenemang, b) lyssnande på grammofon och/eller mu- sik på band, c) lyssnande på specifika musikprogram i radio och d) lyssnande på melodiradio.

Dessa tabeller redovisar differenser avseende lyssnaraktiviteter mellan per- soner med olika grad av aktivitet i fråga om musikutövandet. Närmare bestämt kan man utläsa den procentuella för— delningen av befolkningen i olika kate- gorier av lyssnaraktivitet bland perso— ner som ej spelar musikinstrument, bland personer som spelar ett musik- instrument och bland personer som spelar flera musikinstrument. Dessutom framstår motsvarande procentuella för-

delning bland personer som spelar mu- sikinstrument enbart för eget nöjes skull, bland personer som dessutom spelar för och tillsammans med vänner samt till sist bland personer som spelar musikinstrument offentligt inför pu- blik.

I anslutning till dessa tabeller redo- visas även en koefficient — Kruskal- Wallis (H) _— och sannolikheten (P) att under förutsättningen av oberoende mellan de två variablerna erhålla ett- H-värde som är åtminstone så stort som det erhållna. Vid stora värden på H är sannolikheten för oberoende mindre än för små värden på H. Sannolikheten att det föreligger ett samband mellan musikutövande och musiklyssnande kan alltså utläsas av värdet på Kruskal- Wallis H. Där höga H-värden observeras är samband rimligare än vid små H-vär- den. Ytterligare upplysningar om denna koefficent kan inhämtas i bihang 4.1

Det måste betonas att samtliga ta- beller presenterar totalresultat och en- dast belyser översiktliga tendenser. Det är ingenting som säger att resultaten måste vara giltiga för varje kategori av människor. Antag att vi finner att två slag av aktiviteter kompletterar var- andra. Kanske detta enbart gäller stads- befolkning som är i majoritet medan konkurrensförhållande råder på lands- bygden. Det finns inte heller någonting som säger funna samband skall gälla alla slag av musik. Om man finner att konsertbesökande och melodiradiolyss- nande är positivt korrelerade, dvs att flitiga konsertbesökare också är aktiva

1 H har i vissa fall beräknats med annan in— delningsgrund än vad som framgår av mot— svarande tabell. Av överskådlighetsskäl har variablerna besöksfrekvens på konsert och musikevenemang samt lyssnande på musik- program i radio fått vissa kategorier-sam- manslagna i jämförelse med beräknings- grunden för H. I dessa avvikande fall byg— ger alltså H på en mera differentierad gra— dering än den som presenteras i tabellen.

II ?,

Tabell 5.131: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende besök på konsert och musikevenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik totalt bland personer som a) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstrument, c) spelar flera musik-

instrument

Besöksfrekvens på konsert och Spelar ej Spelar ett Spelar musikevenemang avseende klassisk musik- musik- flera musik- Total

musik, jazzmusik och popmusik instrument instrument instrument aldrig eller mindre än en gång per

år ............................ 62,2 48,6 47,1 58,7 en eller ett par gånger per år ....... 19,2 22,4 17,8 19,7 tre eller flera gånger per år ........ 18,6 29,1 35,1 21,6 Summa % ....................... 100,0 100,1 100,0 100,0 N .............................. 1 927 435 188 2 550 Kruskal-Wallis H = 44,7 P = 0,0000

melodiradiolyssnare så behöver detta inte innebära att besökare av konserter med jazzmusik lyssnar mera på melodi- radiomusik än andra.

Av tabellerna 5.131 och 5.132 framgår att det föreligger klart positivt samband mellan aktivitet i fråga om musikut— övande och aktivitet i fråga om lyss- nande på »levande» musik (klassisk musik, jazzmusik, popmusik) Musik- utövare går i större utsträckning på konserter och andra musikevenemang än personer som ej spelar musikinstru- ment. över 60 % bland dem som ej spe- lar instrument brukar aldrig eller mind-

re än en gång per år gå på konsert, bland musikutövare är det mindre än 50 % som på motsvarande sätt är säll- synta gäster i konsertlokalen. Dessutom finner man att mindre än 20 % av icke musikutövare är flitiga konsertbesökare -— i detta fall går på konsert eller musik- evenemang tre eller flera gånger per år — medan bland musikutövare över 30 % är flitiga konsertbesökare.

Det finns även en tendens till att högre aktivitet i fråga om musikutövan- de är förknippad med en högre aktivitet i fråga om lyssnande på levande musik. 35 % bland dem som spelar flera musik-

Tabell 5.132: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende besök på konsert och musikevenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik totalt bland personer som spelar musikinstrument a) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c) offentligt inför publik

Besöksfrekvens på konsert . och musikevenemang Spelar enbart för dig?:-115303; Spelar offentligt avseende klassisk musik, eget nöje vänner inför publik jazzmusik och popmusik aldrig eller mindre än en gång per år .................... 52,5 40,1 43,3 en eller ett par gånger per år . 23,5 20,3 8,0 tre eller flera gånger per år. . . 23,9 39,5 48,6 Summa % .................. 99,9 99,9 99,9 N ......................... 376 176 63 Kruskal-Wallis H = 14,7 P = 0,0010

instrument mot 30 % bland dem som spelar ett musikinstrument är flitiga konsertbesökare. Nära 50 % bland dem som spelar musik offentligt, 40 % bland dem som utövar musik tillsam- mans med vänner och bekanta och en- dast 25 % bland dem som spelar musik— instrument enbart för eget nöjes skull är flitiga konsertbesökare (se tabell 5.132). Denna tendens är dock inte helt en- tydig. Det är ungefär lika stor andel, som ej besöker konsert bland utövare av endast ett och bland utövare av flera musikinstrument. Andelen sällsynta konsentbesökare är tom något större bland offentliga musikutövare än bland sådana som utövar musik enbart i vän- kretsen.

Av allt att döma råder generellt sett ej något konkurrensförhållande mellan musikutövande och konsertbesökande. I stället tycks dessa båda musikaliska aktiviteter komplettera varandra. Det framgår dock inte av data om aktivt musikutövande medför en ökad musika- lisk lyssnaraktivitet eller om vana att lyssna på »levande» musik ger upphov till en benägenhet att spela musikin- strument.

Tabell 5.133 presenterar sambandet

mellan musikutövande och lyssnande på reproducerad musik. Enligt vissa uppgifter kan grammofonindustrins framväxt ta död på amatörmusiceran— det. Det skulle med andra ord råda konkurrensförhållande mellan musika— liskt utövande och musiklyssnande på skiva eller band. Ingenting i data anger dock att denna situation skulle vara giltig i dagens läge. Det finns faktiskt ett klart positivt samband mellan mu- sikutövande och lyssnande på reprodu- cerad musik. Ungefär 20 % bland mu- sikutövare lyssnar på skivor eller band dagligen eller nästan dagligen. Motsva— rande andel för icke musikutövare är ungefär 10 %. Dessutom är det drygt 60 % bland de icke musikutövande mot bara ungefär 40 % bland de musikut- övande som är passiva eller nästan helt passiva i fråga om att lyssna på repro- ducerad musik. Det finns alltså tydliga tecken på att musikutövande och lyss- nande på skivor eller band komplette— rar varandra, inte konkurrerar med var— andra. Vi kan dock inte heller här ut— läsa vilken musikalisk aktivitet, som drar den andra med sig.

Ju mera utåtriktat musikutövandet är, desto mera lyssnande på reprodu-

Tabell 5.133: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som a ) ej spelar musik- instrument, b) spelar ett musikinstrument och c ) spelar flera musikinstrument

Frekvens lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band:

Spelar ej musik- instrument

Spelar ett musik- instrument

Spelar flera musik- instrument

Total

aldrig eller mindre än en gång i må—

naden ......................... 1—3 gånger i månaden ............ 1—3 gånger i veckan .............. dagligen eller nästan dagligen ......

43,9 16,4 20,7

38,0 17,0 24,6 18,9 20,5

N ..............................

99,9 100,1 429 185

Kruskal—Wallis H = 23,0* P = 0,0001*

Tabell 5.134: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som spelar musikinstrument a ) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c) offentligt inför publik

Frekvens lyssnande på . Spelar för och . grammofonskivor och/eller Sp elzr ingå? för tillsammans med S%;lpåroffleåtägt musik på band: ge ] vänner p

aldrig eller mindre än en gång

i månaden ................ 46,8 37,0 30,5 1—3 gånger i månaden ....... 18,0 14,8 10,2 1—3 gånger i veckan ......... 20,9 22,2 27,1 dagligen eller nästan dagligen . 14,2 25,9 32,2 Summa % .................. 99,9 99,9 100,0 N ......................... 373 176 64 Kruskal-Wallis H = 19,7' P = 0,0002*

* Avser endast innehavare av grammofon eller bandspelare. Om beräkningen sker på totala antalet blir H större och P mindre.

Tabell 5.135: Procentuell fördelning i olika aktivttetskategorier avseende lyssnande på valda musikprogram i radio bland personer som a) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstrument, c ) spelar flera musikinstrument

. . Spelar ej Spelar ett Spelar flera .mmm ...-..- .....- .....- ' instrument instrument instrument 0—1 ............................ 19,8 20,2 26,0 20,4 2—3 ............................ 47,4 51,0 41,6 47,5 4 och flera ....................... 32,8 28,9 32,4 32,1 Summa % ....................... 100,0 100,1 100,0 100,0 N .............................. 1 911 433 184 2 540 Kruskal-Wallis H = 2,62 P = 0,27

Tabell 5.136: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på valda musikprogram i radio bland personer som spelar musikinstrument a ) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c ) offentligt inför publik

Antal musikprogram av sex .. Spelar för och . som i allmänhet brukar Spelar enbart for tillsammans med Spelar offentligt eget noje .. , infor publik avlyssnas vanner 0—1 ....................... 20,9 20,1 33,6 2—3 ....................... 50,1 44,3 45,5 4 och flera .................. 29,0 35,6 20,8 Summa % .................. 100,0 100,0 99,9 N ......................... 377 172 63 Kruskal-Wallis H = 9,10 P = 0,01

Tabell 5.137: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på melodiradio bland personer som a) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstru-

ment, c ) spelar flera musikiinstrument

Benägenhet att lyssna på melodiradio.

Spelar ej musik- instrument

Spelar ett musik- instrument

Spelar flera musik- instrument

lyssnar ofta ...................... lyssnar ibland .................... lyssnar sällan eller aldrig ..........

50,1 39,3 10,6

54,4 36,0 9,6

46,7 39,9 13,3

100,0 N ..............................

1 918

100,0 433

99,9 185

Kruskal-Wallis H = 3,88

P = 0,14

Tabell 5.138: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på melodiradio bland personer som spelar musikinstrument a) för eget nöje, b) för och till- sammans med vänner, c ) offentligt inför publik

Benägenhet att lyssna på

melodiradio eget nöje

Spelar enbart för

Spelar för och tillsammans med vänner

Spelar offentligt inför publik

lyssnar ofta ................. lyssnar ibland ............... lyssnar sällan eller aldrig .....

51,9 38,1 10,0

57,2 32,9 9,9

39,1 43,3 17,6

100,0

N ......................... 376

100,0 175

100,0 63

Kruskal-VVallis H = 6,22

P = 0,04

cerad musik föreligger. Detta visas av tabell 5.134. De som utövar musik offent- ligt är mera flitiga skivlyssnare än de som utövar musik enbart i vänkretsen, vilka i sin tur är mera flitiga än de som enbart spelar musikinstrument för egen nöjes skull. Den andel som lyssnar på skivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen är t ex 32 % bland dem som spelar instrument offentligt, 26 % bland dem som spelar tillsammans med vänner och 14 % bland dem som endast spelar för nöjes skull.

Det framgår alltså av data att musik- utövande och musiklyssnande på levan- de musik reproducerad musik komplet- terar varandra. Däremot kan motsva- rande komplement inte återfinnas mel- lan musikutövande och lyssnande på

musik i rado. l'ågot klart samband mel- lan musikutövande och lyssnande på valda musikprogram i radio föreligger inte (se tabellerna 5.135 och 5.136). Inte heller finns något tydligt samband mellan musikutövande och lyssnande på melodiradio (se tabellerna 5.137 och 5.138). De mest aktiva musikutövarna är tom mindre aktiva radiolyssnare än övriga. I någon mån de som spelar flera musikinstrument och i högre grad de som spelar musikinstrument offent- ligt kan iakttas vara mindre aktiva lyss- nare på musik i radio än övriga. Man kan alltså finna ett visst konkurrens- förhållande mellan musikutövande och aktivitet i fråga om att lyssna på musik i radio men detta konkurrensförhållan- de kommer inte till klart uttryck förrän

på en hög nivå. Cirka 33 % av dem som spelar musikinstrument offentligt bru- kar lyssna på högst ett av sex valda musikprogram i radio medan cirka 20 % av de övriga faller i samma kategori oavsett om de spelar musikinstrument eller ej. Ungefär 40 % bland dessa »pro— fessionella» musiker anger att de lyss- nar ofta på melodiradion mot ungefär 50 % för övriga.

Samband mellan olika former för musiklyss- nande

I föregående stycke belystes sambandet mellan å ena sidan aktivitet avseende musikutövande och å andra sidan akti- vitet avseende olika former för musik- lyssnande. Detta avsnitt skall ägnas en- bart relationer mellan olika former för musiklyssnande. I tabellerna 5.139— 5.143 redovisas i tur och ordning föl- jande samband: lyssnande på »levande» musik — lyssnande på reproducerad musik, lyssnande på »levande» musik — lyssnande på valda musikprogram i radio, lyssnande på »levande» musik — lyssnande på melodiradio, lyssnan- de på valda musikprogram i radio —— lyssnande på reproducerad musik samt

lyssnande på melodiradio -— lyssnande på reproducerad musik. Tabellerna är uppställda efter samma system som tabellerna 5131—5138. Kruskal-Wallis H och sannolikheten (P) att under för- utsättning av oberoende mellan två rela- terade variabler erhålla ett H-värde som är åtminstone så stort som det erhållna har tillfogats varje tabelluppställning. Återigen måste betonas att det är to- tala tendenser, som belyses från vilka många specifika undantag kan föreligga. Ju högre aktivitet inför »levande» musik, desto högre aktivitet inför re- producerad musik. Detta framgår av tabell 5.139 på ett övertygande sätt. Lyssnande på grammofonskivor och tonband kompletterar eller komplette- ras av besök på musikevenemang. Säll- synta konsertbesökare är också passiva såsom skivlyssnare. Bland dem som går på konsert eller andra musikevenemang mindre än en gång per år är det 67 % som mindre än en gång i månaden lyss- nar på skivor eller band medan endast 7 % gör detta dagligen eller nästan dag— ligen. Bland dem som går på konsert en åt två gånger per år är det ungeför 50 % som aldrig eller nästan aldrig spelar

Tabell 5.139: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som går på konsert eller be- söker musikevenemang a ) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år,

c ) tre eller flera gånger per år

Frekvens lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band:

Går på kon-

sert mindre än en gång per år

Går på kon- sert 1—2 gånger per år

Går på kon-

sert tre el. flera gånger per år

aldrig eller mindre än en gång i må-

naden ......................... 1—3 gånger i månaden ............ 1—3 gånger i veckan .............. dagligen eller nästan dagligen ......

Summa % ....................... N .............................. Kruskal-Wallis H = 129,3*

66,8 12,5 13,2

7,4

51,0 15,3 21,0 12,7

37,9 11,5 21,6 29,0

99,9 1 474

100,0 495

100,0 546

P = O,ooom

' Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare. '

skivor eller band och 13 % som gör det dagligen eller nästan dagligen. De fli- tiga konsertbesökarna är än mera akti- va skivlyssnare. Bland dem som gå på konsert tre eller flera gånger per år är det 38 % som mindre än en gång i må— naden lyssnar på skivor men så många som 30 % som lyssnar dagligen eller nästan dagligen.

Även lyssnande på »levande» musik och lyssnande på valda musikprogram i radio tycks komplettera varandra i viss utsträckning. Detta framgår av ta- bell 5.140. Särskilt personer som är pas— siva inför den »levande» musiken dvs sällsynta gäster i konsertlokalerna tycks också vara mera ointresserade av musik i radio än konsertbesökarna. Mer än 25 % av dem som inte går på konsert lyssnar på högst ett av de sex utvalda musikprogrammen medan motsvarande andel för konsertbesökare ligger något över 10 %. På samma sätt gäller att konsertbesökarna är mera mångsidiga musiklyssnare än sällsynta konsertbe- sökare. Nära 40 % av konsertbesöka- re lyssnar på minst fyra av de sex radioprogrammen medan endast 27 % av de sällsynta konsertbesökarna är lika mångsidiga. Några skillnader mel- lan flitiga konsertbesökare och mera

normalt aktiva konsertbesökare med av- seende på benägenheten att lyssna på musikprogram i radio kan dock knap- past iakttas.

Även benägenheten att lyssna på me- lodiradio är större bland aktiva lyssna- re av »levande» musik än bland passiva. Ju flitigare konsertbesökare, desto stör- re benägenhet att lyssna ofta på melodi- radio. Bland sällsynta konsertbesökare (går på konsert mindre än en gång per år) är det 43 % som ofta lyssnar på melodiradio. Bland normala konsert- besökare (går på konsert en åt två gång- er per år) är det 58 % och bland flitiga konsertbesökare (går på konsert minst tre gånger per år) är det 64 % som sä- ger sig ofta lyssna på melodiradio. Dessa uppgifter är hämtade från tabell 5.141 och ger ej stöd för hypotesen att melodiradion skulle konkurrera med den »levande» musiken.

Sammanfattningsvis anger tabellerna 5.140 och 5.141 att lyssnande på »levan— de» musik kompletteras av lyssnande på radiomusik om man ser musik generellt och inte koncentrerar sig på viss musik. Tabellerna visar däremot ingenting om sambandet mellan besöksfrekvens på viss typ av konser och lyssnande på viss typ av musik i radio. Det är natur-

Tabell 5.140: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på valda musikprogram i radio bland personer som går på konsert eller besöker musik— evenemang a ) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år, c ) tre eller flera gånger per år.

Antal musikprogram av sex som i allmänhet brukar avlyssnas

Går på kon- sert mindre än en gång per år

Går på kon- sert 1—2 gånger per år

Går på kon-

sert tre el.

flera gånger per år

0—1 ............................ 2—3 ............................ 4 och flera .......................

26,7 46,1 27,2

10,5 51,0 38,5

12,5 48,0 39,5

100,0 1 481

Summa % ....................... N ..............................

100,0 100,0 502 549

Kruskal-Wallis H = 94,5 P = 0,0000

ligtvis möjligt att man vid analys av viss musik skulle kunna få tendenser som avviker från den generella. Sambanden mellan lyssnande på re- producerad musik och lyssnande på musik i radio framgår av tabellerna 5.142 och 5.143. I tabell 5.142 kan man utläsa att de allra mest passiva radio- lyssnarna också är mest passiva, då det gäller lyssnande på grammofonskivor och musik på band. Bland dem som brukar lyssna på högst ett av de sex valda musikprogrammen är det hela 65 % som lyssnar på skivor eller band mera sällan än en gång i månaden.

Bland dem som lyssnar på mer än ett musikprogram är det cirka 55 % som är lika inaktiva inför grammofonen. Bland dem som lyssnar på högst ett radioprogram är det 8 % som lyssnar dagligen på skivor eller band, bland dem som lyssnar på flera än ett radio- program är det knappt 15 % som är lika aktiva. Däremot kan man knappast fin- na några som helst skillnader i fråga aktivitet inför reproducerad musik mel- lan dem som lyssnar på två eller tre radioprogram och dem som lyssnar på fyra eller flera. Det finns skillnader i benägenheten att lyssna på grammofon-

Tabell 5.141: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på melodiradio bland personer som går på konsert eller besöker musikevenemang a) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år, c ) tre eller flera gånger per år

Går på kon, Går på kon- Går på kon- Benägenhet att lyssna på sert mindre sert 1—2 sert tre eller Total melodiradio än en gång gånger flera gånger per år per är per år lyssnar ofta ...................... 43,2 58,2 63,5 50,5 lyssnar ibland .................... 42,9 35,9 30,2 38,8 lyssnar sällan eller aldrig .......... 13,9 5,8 6,3 10,7 Summa % ....................... 100,0 99,9 100,0 100,0 N .............................. 1 487 501 550 2 548 Kruskal-Wallis H = 85,2 P = 0,0000

Tabell 5.142: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som i allmänhet brukar av- lyssna a) 0—1, b) 2—3, c ) 4 eller flera av sex valda musikprogram i radio

Brukar Brukar Brukar Frekvens lyssnande på . . lyssna på lyssna på lyssna på grammofonsklä/(gagcih/eller mu51k 0—1 musik- 2_3 musik- 4—6 musik- Total

p program program program

aldrig eller mindre än en gång i må- naden ......................... 65,8 55,9 54,0 57,6 1—3 gånger i månaden ............ 13,6 12,6 12,6 12,8 1—3 gånger i veckan .............. 12,5 11,9 19,0 16,6 dagligen eller nästan dagligen ...... 8,2 14,6 14,3 13,1 Summa % ....................... 100,1 100,0 99,9 100,1 N .............................. 504 1 195 809 2 526 Kruskal-Wallis H = 8,8' P = 0,0316*

* Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare

Tabell 5.143: Procentuell fördelning i olika akiivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som a) ofta, b) ibland, c ) sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio

lyssnar

Frekvens lyssnande på sällan eller

lyssnar lyssnar

grammofonskivor och/eller musik på band

ofta på melodiradio

ibland på melodiradio aldrig på melodiradio

aldrig eller mindre än en gång i må-

naden ......................... 1—3 gånger i månaden ............ 1—3 gånger i veckan .............. dagligen eller nästan dagligen ......

51,4 12,2 18,9 17,5

61,1 13,8 15,4

9,7

73,5 12,2 9,8 4,5

Summa % ....................... N ..............................

100,0 1 275

100,0 100,0 976 266

Kruskal-Wallis H = 47,2* P = 0,0000*

" Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare.

skivor mellan passiva och aktiva där— emot inte mellan måttligt aktiva och mycket aktiva lyssnare av musikpro- gram i radio.

Mera påtagligt är faktiskt sambandet mellan lyssnande av reproducerad mu- sik och lyssnande av melodiradiomusik (se tabell 5.143). Bland dem som säger sig ofta lyssna på melodiradio är det drygt 50 %, bland dem som lyssnar ibland är det drygt 60 % och bland dem lyssnar sällan eller aldrig är det nära 75 % som aldrig eller mindre än en gång i månaden spelar skivor eller musik på band. Det finns ett positivt samband mellan dessa båda lyssnaraktiviteter.

Detta bekräftas även av följande siffror: Bland dem som lyssnar ofta på melodi- radio är det cirka 18 %, bland dem som ibland lyssnar på melodiradio är det ungefär 10 % och bland dem som lyss- nar sällan eller aldrig är det bara 5 % som dagligen eller nästan dagligen spe- lar skivor eller band. Melodiradiolyss- nande och skivlyssnande kan alltså så- gas komplettera varandra.

Sammanfattning

I nedanstående schematiska uppställ- ning sammanfattas de relationer som råder mellan olika slag av musikaliska aktiviteter. Ett plustecken innebär att

3

frekvens konsertbesök

4 5 6 frekvens antal musik— benägenhet skivor/band program melodiradio

antal musikinstrument ......... grad av offentlighet i musikut- övandet ...................... besöksfrekvens på konsert/mu- sikevenemang ................. frekvens lyssnande på skivor/- band ......................... antal avlyssnade musikprogram i radio ....................... benägenhet att lyssna på melodi- radio ........................

positivt samband föreligger dvs hög frekvens på den ena aktiviteten är för- lmippad med hög frekvens på den andra och omvänt — de båda aktivite- terna kompletterar varandra. Ett minus- tecken betyder att negativt samband råder dvs hög frekvens på den ena an- tikviteten är förenad med låg frekvens på den andra —- konkurrensförhållande föreligger mellan de båda aktiviteterna. Tecken inom parentes anger att sam- band inte gäller genomgående utan är begränsat till viss aktivitetsnivåer. I matematiska termer kan man säga att sambanden i sådana fall inte är mono— tona. Tecknet 0 innebär att samband- i någonderat riktningen inte klart kan utläsas i data.

Resultaten kan också i korthet sam- manfattas i följande satser:

I) Aktiviteter i fråga om musikutövan- de, lyssnande på »levande» musik och lyssnande på musik på skiva eller band kompletterar varandra inbördes.

II) Sambandet mellan aktiviteten att lyssna på musik i radio och övriga mu- sikaliska aktiviteter är inte särskilt på- tagliga; dock må följande framhållas: a) de allra mest aktiva musikutövarna

har inte tid eller inte lust att lyssna på musik i radio i samma utsträck- ning som övriga, de mest sällsynta konsertbesökarna lyssnar mindre på musik i radio än övriga, de som aldrig eller nästan aldrig lyssnar på skivor eller band lyssnar mindre på musikprogram i radio än övriga, skivspelande och lyssnande på me- lodiradio kompletterar varandra.

5.8 Det musikaliska aktivitetsregistret

Vi skall i underavdelning 5.8 fortsätta analysen av musikkonsumtionen och dess olika former. Vi har just påvisat

samband mellan olika slag av musika— liska aktiviteter, vilket antydde att kom- plementaritet snarare än konkurrens råder mellan dessa. Vi har funnit att aktiva musikutövare lyssnar mera på musik än de ej musikutövande och att det råder ett positivt samband mellan lyssnaraktivitet i fråga om levande mu- sik och lyssnaraktivitet i fråga om re- producerad musik. Flitiga konsertbesö- kare lyssnar oftare på grammofonskivor än sällsynta och obefintliga gäster i konsertlokalerna. Lyssnande på musik i radio kunde däremot inte övertygande visa samma positiva sambandsförhål— lande till övriga musikaliska aktivite- ter.

Vi skall här gå ytterligare ett steg genom att kombinera alla dessa aktivite- ter samtidigt och inte bara två och två. Det är givet att det i vårt land finns ett visst antal personer, som är så gott som helt passiva i alla avseemren i fråga om musik. Till en stor del är ;,"1'1 dessa också ointresserade av musik isen: det kan givetvis finnas personer, som är musikintresserade men av olika anled- ningar är förhindrade att vara musika- liskt aktiva. Alla musikintresserade är för övrigt inte nödvändigtvis aktiva på alla områden. Att vi finner samband mellan musikaliska aktiviteter hindrar ju inte att det finns personer som är aktiva i vissa avseenden och passiva i andra. Det finns personer som spelar musikinstrument men aldrig går på konserter och det finns även personer som »t ex bara lyssnar på grammofon- skivor men inte hanterar musikinstru- ment eller lyssnar på orkestrar eller musikaliska artister i verkligheten.

Vi skall här försöka ta reda på hur många områden som olika individer är aktiva på. Hur många är det som är mångsidigt och hur många är det som är ensidigt musikaliskt aktiva? Vilka olika kombinationer av aktivitet är van-

liga och vilka är mera sällsynta? Hur många är det för resten som är helt passiva. Dessa frågor skall vi försöka belysa och därför skall vi således sam- manställa de former av musikalisk ak- tivitet som vi tidigare behandlat till ett mått på total musikalisk aktivitet. Detta mått skall i första hand ge informaion om mångsidigheten i musikkonsumtio— nen. Däremot skall vi inte ge oss in på att summera ihop olika aktivitetsgrader i fråga om musikutövande, lyssnande på levande musik, lyssnande på reprodu- cerad musik och lyssnande på musik i radio. Då kan vi komma in på alltför svårbemästrade problem.

För varje form av musikkonsumtion skall vi endast skilja mellan aktiva och passiva inte på olika grader av aktivi- tet. Det senare skulle göra det samman- fattande måttet mycket svåröverskåd- ligt på grund av det stora antal kombi- nationsmöjligheter som skulle uppstå. Den enskilda individen karakteriseras sedan av hur många områden han är aktiv på och av på vilka områden han är aktiv och på vilka han är passiv. Individer kan alltså betecknas som all- sidigt, dubbelsidigt, ensidigt aktiva och inaktiva men även som skivlyssnare, musikutövande konsertbesökare, skiv- lyssnande konsertbesökare (eller kon- sertbesökande skivlyssnare) eller helt enkelt musiklyssnare etc. Denna sam- manställning ger alltså dels information om musikkonsumtionens art och dels om musikkonsumtionens mångsidighet eller uttryckt på annat sätt om det mu— sikaliska aktivitetsregistret som alltså kan vara större eller mindre (motsva- rande mångsidig, ensidig, nollsidig musikkonsumtion) .

Sådan sammanställning kan dock gö- ras på olika sätt beroende på att grän- sen mellan aktiv och passiv kan göras flytande. I de två närmaste avsnitten skall vi presentera två sådana samman—

fattande mått på musikkonsumtionen. Först skall vi inrikta oss på de mycket passiva och därför ställa jämförelse- vis små krav på att vara »aktiv». Där— efter skall vi intressera oss för de myc- ket aktiva och då ställa betydligt större fordringar på den som skall betecknas som »aktiv». Detta innebär att vi dels redovisar aktivitetsregistret på en låg aktivitetsnivå och dels på en hög akti- vitetsnivå.

Aktivitetsregieter på låg aktivitetsnivå

Syftet med denna sammanfattning av musikkonsumtionen på låg nivå är _ som tidigare påpekats — att skilja de mycket passiva eller helt overksamma i olika avseenden från övriga som åt- minstone i någon utsträckning är ak- tiva. Vilka som skall anses som aktiva och vilka som skall anses som passiva på denna nivå framgår av nedanståen- de uppställning.

I. Musikutövande

(Information hämtas från fråga 5 i postenkätformulär, se bihang 1)

Aktiva: Individer som spelar åtminstone ett musikinstrument oavsett hur mycket eller hur bra. Dessa beteckna-s musikut— övare.

Passiva: Individer som ej spelar något musikinstrument.

Il. Lyssnande på »levande» musik

(Information hämtas från frågorna 14— 16 i postenkätformulär)

Aktiva: Individer som minst en gång per år brukar gå på »konsert .med klassisk musik eller minst en gång per år brukar lyssna på framträdanden av jazzartister eller minst en gång per år brukar lyssna på framträdanden av popartister. Dessa bc- tccknas konsertbesökare.

Passiva: Individer som mindre än en gång per år brukar gå på konserter med klassisk musik och mindre än en gång per år brukar lyssna på framträdanden av jazzartister och mindre än en gång per år brukar lyssna på framträdanden av popar— tister.

(Information hämtas från fråga 11 i post— enkätformulär)

Aktiva: Individer som minst en gång i månaden brukar lyssna på grammofonski- vor och/eller musik på band. Dessa beteck- nas skivlyssnare.

Passiva: Individer som mindre än en gång i månaden brukar lyssna på grammo— fonskivor och/eller musik på band.

IV. Lyssnande på musik i radio

(Information hämtas från fråga 18 i postenkätformulär)

Aktiva: Individer som i allmänhet bru- kar lyssna på minst ett av sex uppräknade musikprogram i radio. Dessa betecknas ra- diomusiklyssnare.

Passiva: Individer som i allmänhet inte brukar lyssna på något av sex uppräknade musikprogram i radio.

Dessa klassificeringar av individer i aktiva och passiva på fyra områden sammanställes till en klassificering av individer med avseende på total musik— konsumtion enligt följande mönster:

Musik- Lg'slsnandle 355122??? Låssnanåe utövande p evan e ducerad p. must mustk . ] radio mus1k 1) Allsidigl aktiva ................ aktiv aktiv aktiv aktiv/passiv Dubbelsidigt aktiva 2) ej musikutövande dubbellyss- .. nare ......................... passiv aktiv aktiv aktiv/passiv 3) musikutövande konsertbesökare. aktiv aktiv passiv aktiv/passiv 4) musikutövande skivlyssnare. . . . aktiv passiv aktiv aktiv/passiv Ensidigi aktiva 5) musikutövare ................. aktiv passiv passiv aktiv/passiv 6) konsertbesökare ............... passiv aktiv passiv aktiv/passiv 7) skivlyssnare .............. . . . . passiv passiv aktiv ' aktiv/passiv Inaktiva 8) radiomusiklyssnare ............ passiv passiv passiv aktiv 9) helt passiva .................. passiv passiv passiv passiv

Vi har alltså här ett sammansatt ak- tivitetskriterium som dels ger utslag på aktivitetsregistrets storlek och dels ar- ten av musikkonsumtion. Lyssnande på musik i radio har endast givits någon betydelse då ingen annan musikalisk aktivitet föreligger. Det är alltså lik- giltigt för klassificeringen om tex en musikutövare lyssnar på musikprogram i radio eller ej. Som dubbellyssnare be- tecknas en individ, som är både konsert— besökare och skivlyssnare. Som musik- lyssnare kommer en individ som anting- en är dubbellyssnare eller ensidig kon- sert besökare eller ensidig skivlyssnare att betecknas.

Vilken eller vilka former som musik-

konsumtionen tar sig och hur dessa kombineras på låg aktivitetsnivå fram- går av tabell 5.144, vänstra kolumnen. Där redovisas även den s k genomsnitt- liga aktivitetsgraden, som är ett enkelt mått på aktivitetsregistrets storlek och beräknas på följande sätt:

Aktivitet inom vart och ett av områdena a) musikutövande, b) konsertbesökande, c) skivlyssnande belönas med ett poäng medan passivitet på respektive områden er- håller noll poäng. Allsidigt aktiva indivi— der får alltså totalt tre poäng, dubbelsidigt aktiva får två poäng och ensidigt aktiva en poäng. Den genomsnittliga aktivitetsgraden utgör sedan medelvärdet av samtliga utde- lade poäng.

Detta mått är klart godtyckligt men

underlättar jämförelser mellan olika ka- tegorier av individer. Tabell 5.144 inne— håller bla följande information:

1. Ungefär 2/; av befolkningen i åldern 16 ——70 år är i åtminstone något avseende mu- sikaliskt aktiva, medan 1/3 kan betraktas som inaktiv.

2. Ungefär 8 % av befolkningen är allak- tiva dvs spelar musikinstrument, går på konserter eller andra musikevenemang och lyssnar på grammofonskivor eller musik på band.

3. Ytterligare 25 % av befolkningen är dubbelsidigt aktiva dvs är aktiva i två av- seenden men inte i det tredje.

4. Av de dubbelsidigt aktiva är det unge- fär 3/5 (15 % totalt), som är dubbellyssna- re och alltså förenar konsertbesökande med skivlyssnvande.

5. Av de dubbelsidigt aktiva är det unge- fär 1/5 (5 % totalt) som förenar musikut- övande med konsertbesökande och unge- fär lika stor andel (6 % totalt) som förenar musikutövande med skivlyssnande.

6. 1/3 av befolkningen är ensidigt musika— liskt aktiv dvs spelar antingen musikinstru- ment eller går på konserter eller lyssnar på skivor.

7. Av dessa ensidigt aktiva är det endast en mindre del som är musikutövare ((i % totalt) medan resten är ungefär lika stora andelar konsertbesökare (14 % totalt) och skivlyssnare (13 % totalt).

8. Ungefär 1/3 av befolkningen är inaktiv dvs är ej musikutövare och går ej heller på konserter och lyssnar inte heller på gram— mofonskivor.

9. Bland dessa inaktiva brukar dock en klar majoritet i allmänhet lyssna på åt- minstone något typiskt musikprogram i radio (31 % totalt) medan ungefär 10 % av dessa (3 % totalt) inte heller tycks lyssna på musiken i radio. 10. Som tidigare redovisats är det unge- fär 25 % totalt, som är musikutövare, me- dan 11. totalt 60 % är musiklyssnare i någon mening dvs är antingen konsertbesökare eller skivlyssnare eller både konsertbesö- kare och skivlyssnare. 12. Bland musikutövarna är det dock en något större andel som är musiklyssnare. Ungefär 3/4 av musikutövarn-a är också musiklyssnare i åtminstone något avseen- de (19 % totalt) medan återstående fjärde- del enbart är musikutövare (6 % totalt). 13. Bland musiklyssnarna är ungefär 30 %

även musikutövare (19 % totalt) medan resten enbart är lyssnare (42 % totalt).

14. Andelen konsertbesökare är ungefär lika stor som andelen skivlyssnare (41% resp. 42 %). 15. Av musiklyssnarna är mindre än 40 % både konsertbesökare och skivlyssnare (23 % totalt) medan resten är till lika sto- ra delar antingen konsertbesökare (14% totalt) eller skivlyssnare (13 % totalt). 16. Av mursikutövarna är ungefär hälften också konsertbesökare (13 % totalt) medan något mer än hälften (dock inte den andra hälften) också är skivlyssnare (14% to- talt). 17. Bland konsertbesökare finner man ungefär 30 % musikutövare (13 % totalt) och bland skivlyssnare ungefär 1/3, som är musikutövare (14 % totalt). 18. Av konsertbesökarna är det 34 %, som endast är konsertbesökare, av skivlyssnar- na är det 31 %, som endast är skivlyssnare.

En jämförelse mellan punkterna 12 och 18 visar att musikutövare i mindre grad än konsertbesökare och skivlyss- nare är ensidigt aktiva, medan det inte föreligger några anmärkningsvärda skillnader mellan de båda sistnämnda med avseende på musikkonsumtionens mångsidighet.

I den högra kolumnen av tabell 5.144 presenteras den förväntade fördelning- en av allsidiga, dubbelsidiga etc under förutsättning att aktivitet i en form är helt oberoende av aktivitet i varje annan form föreligger eller ej. En jäm— förelse mellan observerade och förvän- tade värden visar att allsidigt aktiva och inaktiva är klart överrepresenterade medan de ensidigt aktiva är mycket underrepresenterade. Detta stärker det tidigare intrycket av de musikaliska ak- .tiviteternas komplementära karaktär. Det är mycket möjligt att om man kan få en individ att aktivera sig i ett av- seende så kommer han efter en tid an- tingen att bli aktiv i flera avseenden eller åter falla tillbaka i inaktivitet.

Alla ensidiga aktiviteter förekommer utan undantag i mindre utsträckning än vad som skulle vara fallet om inget be-

Tabell 5.144: Musikaliskt aktivitetsregister på låg aktivitetsnivå. Observerad och förväntad fördelning i hela befolkningen

Procentuell andel som är: Faktiskt observerade Förväntade procentSIffror procentslffror

allsidigt aktiva .................... 8,0 8,0 4,2 4,2 dubbelsidigt aktiva ................ 25,3 25,0 varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . 14,8 13,1 musikutövande konsertbesökare. . . . 4,6 5,9 musikutövande skivlyssnare ....... 6,0 6,0 ensidigt aktiva .................... 33,0 45.1 varav musikutövare .................... 5,9 8,4 konsertbesökare .................. 13,9 18,1 skivlyssnare ..................... 13,2 18,6 inaktiva ......................... 33,6 25,7 25,7 varav radiomusiklyssnare ............... 30,6 helt passiva ...................... 3,0 Summa % ....................... 99,9 100,0 100,0 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad ....... 1,08 Summa % musikutövare ........... . 24,5 varav även musiklyssnare ............... 18,6 endast musikutövare .............. 5,9 Summa % musiklyssnare .......... 60,4 varav även musikutövare ..... . ......... 18,6 endast musiklyssnare ............. 41,9 konsertbesökare .................. 41,3 skivlyssnare ..................... 42,0 N .............................. 2 546 2 546 2 546 2 546

roende fanns mellan dem. Bland kom- binationer av aktiviteter är dubbellyss- nare dvs konsertbesökare och skivlyss- nare vanligare än förväntat medan kombinationen musikutövande konsert— besökare är mindre vanlig än förväntat.

Aktivitetsregister på hög aktivitetsnivå

Det är i huvudsak det i föregående avsnitt presenterade aktivitetskriteriet som i fortsättningen skall användas vid resultatredovisningen. Som ett komple- ment till detta skall dock även ett sam- manfattningsmätt på hög aktivitetsnivå tillhandahållas. Detta bygger på grad

av offentlighet i musikutövandet, fre- kvens lyssnande på »levande» musik och frekvens lyssnande på reproduce- rad musik medan lyssnandet på musik i radio helt lämnas åt sidan. De hög- aktiva skiljer sig från de övriga enligt följande system.

1. Musikutövande

(Information hämtas från frågorna 5 och 7 i postenkätformulär)

Högaktiva: Individer som spelar musik— instrument offentligt inför publik eller för och tillsammans med vänner och bekanta. Dessa betecknas utövarenlusiasfer.

Ej högaktiva: Individer som ej spelar musikinstrument eller spelar musikinstru- ment endast för eget nöje.

1'82 II. Lyssnande på »levande» musik

(Information hämtas från frågorna 14— 16 i postenkätformulär)

Högaktiva: Individer som minst tre gång- -er per år tillsammans brukar gå på kon— serter med klassisk musik, lyssna på fram- trädande av jazzartister och/eller lyssna på framträdande av popartister. Dessa be- tecknas konsertenlusiasfer.

Ej högaktiua: Individer som mindre än tre gånger per år tillsammans brukar gå på konserter med klassisk musik, lyssna på framträdande av jazzartister och/eller lyss- nar på framträdande av popartister.

III. Lyssnande på reproducerad musik

(Information hämtas från fråga 11 i post- enkätformulär)

Högaktiva: Individer som minst en gång i veckan brukar lyssna på grammofonskivor och/eller musik på band. Dessa betecknas skiventusiaster.

Ej högaktiva: Individer som mindre än en gång i veckan brukar lyssna på grammo- fonskivor och/eller musik på band.

Dessa upplysningar sammanställes till ett aktivitetskriterium på hög nivå på följande sätt:

Lyssnande på Musikutövande Lyssnande på reproducerad levande musrk . musrk 1) Allsidigt högaktliva ........ högaktiv högaktiv högaktiv Dubbelsidigt högakliva varav 2) konsert— & skiventusiaster ej högaktiv högaktiv högaktiv 3) utövar— & konsertentusiaster ........ högaktiv högaktiv ej högaktiv 4) utövar- & skiventusiaster ........... högaktiv ej högaktiv högaktiv Ensidig! högaktiva varav 5) utövarentusiaster ......... högaktiv ej högaktiv ej högaktiv 6) konsertentusiaster ........ ej högaktiv högaktiv ej högaktiv 7) skiventusiaster ........... ej högaktiv ej högaktiv högaktiv 8) Ej höga/dina ............. ej högaktiv ej högaktiv ej högaktiv

Lyssnarentusiast är benämningen på en individ som antingen är konsert- entnsiast eller skiventusiast eller både skiventusiast och konsertentusiast.

I tabell 5.145, vänstra kolumnen, re- dovisas fördelningen av befolkningen i åldern 16—70 år på allsidigt, dubbel- sidigt och ensidigt högaktiva samt ej högaktiva. Dessutom framgår andelarna utövarentusiaster, konsertentusiaster och skiventusiaster och hur stora kom- binationer av dessa som förekommer. Denna tabell innehåller bl a följande information. (Numreringen av informa— tionen är parallell med numreringen av information i tabell 5.144, se sidan 181)

1. Mindre än hälften (44 %) av befolk- ningen i åldern 16—70 år är i åtminstone något avseende musikaliskt högaktiva.

2. Ungefär 3 % av befolkningen är högak— tiv i tre avseenden och är alltså såväl ut- öv-ar- som konsert- och skiventusiaster.

3. Ytterligare 11 % är dubbelsidigt hög- aktiva dvs är högaktiva i två avseenden men inte -i det tredje.

4. Av de dubbelsidigt högaktiva är de i särklass flesta konsert- & skiventusiaster d v s hög-aktiva inom både konsertbesökan- de och skivlyssnande.

5. Endast en eller ett par procent vardera förenar utövarentnsi—asm med konsertent'u- siasm resp. skiventusiasm.

6. 30% av befolkningen ensidigt musi- kaliskt högaktiva.

7. Av dessa ensidigt högaktiva är de flesta skiventusiaster (17 % totalt) en något

mindre andel än konsertentusiaster (10 %) och den minsta andelen är utövarentusiaster (3 %).

8. Över hälften av befolkningen (56 %) är inte högaktiva i något avseende dvs är varken utövarentusiaster eller konsertentu- siaster eller skiventusiaster.

9. Någon uppgift om andelen musikradio- lyssnare bland de ej högaktiva föreligger ej. 10. Totalt är det knappt 10% som är utövarentusiaster medan 11. totalt 40 % är lyssnarentusiaster dvs antingen konsertentusiaster, skiventusiaster eller båda delarna. 12. Av utövarentusiasterna är de flesta även lyssnarentusiaster (6 % totalt). Endast un- gefär en tredjedel är enbart utövarentusias- ter. 13. Bland lyssnarentusiasterna är bara ungefär 15 % även utövarentusiaster (6 % totalt) och således de allra flesta enbart lyssnarentusialster (34 % totalt).

14. Andelen skiventusiaster är något stör- re än andelen konsertentusialster (29 % resp. 22 %). 15. Av lyssnarentusiasterna är något mindre än hälften enbart skiventusiaster (19%) medan återstoden är till ungefär lika stora delar både skiventusiaster och konsertentusiaster och enbart Ikonsertentu- siaster (11 % vardera). 16. Bland utövarentusiaysterna är det en något större andel som också är skiventu- siaster än som också är konsertentusiaster. 17. Bland konsertentusiaster är ungefär 20 % också utövarentusiaster medan bland skiventusiaster ungefär 15 % också är ut- övarentusiaster. 18. Bland konsertentusiaster är det unge- fär 45 % som är ensidigt högaktiva medan bland skiventusiaster ungefär 55 % är en- sidigt höga-ktiva.

Vid jämförelse mellan faktiskt ob- serverade procentsiffror och förvänta-

Tabell 5.145: lVIusikaliskt aktivitetsregister på hög aktivitetsnivå. Observerad och för— väntad fördelning i hela befolkningen

.. . Faktiskt observerade Förväntade

Procentuell andel som ar. procentsiffror procentsiffror allsidigt högakliva ................. 2,8 2,8 0,6 0,6 dubbelsidig! högakliva .............. 11,2 9,3 varav konsert- & skiventusiaster ......... 8,1 5,8 utövar— & konsertentusiaster ...... 1,1 1,4 utövar- & skiventusiaster ......... 2,0 2,1 ensidigt högakliva ................. 29,6 39,8 varav utövarentusiaster ................. 3,4 5,1 konsertentusiaster ................ 9,6 13,8 skiventusiaster ................... 16,5 20,9 ej högaktiva ...................... 56,4 56,4 50,2 50,2 Summa % ....................... 100,0 99,9 99,9 99,9 Genomsnittlig aktivitetsgrad ....... 0,60 Summa % utövarentusiaster ........ 9,3 varav även lyssnarentusiaster ............ 5,9 endast utövarentusiaster .......... 3,4 Summa % lyssnarenlusiasler ....... 40,1 varav även utövarentusiaster ............ 5,9 enbart lyssnarentusiaster ........ . . 34,2 konsertentusiaster ................ 21,6 skiventusiaster ................... 29,4 N .............................. 2 546 2 546 2 546 2 546

de procentsiffror (höger kolumn i ta- bell 5.145) kan man finna att ensidigt högaktiva är klart färre än vad som skulle vara fallet om inget beroende fanns mellan benägenheten att vara hög— aktiv i olika avseenden. Nu gäller att den som är entusiast 1 Visst avseende i större utsträckning än övriga är en- tusiast i annat avseende. Andelen all- sidigt högaktiva och andelen konsert- och skiventusiaster är t. ex. större än vad man kan förvänta sig vid obero- ende. Även andelen ej högaktiva är större än förväntat.

Innebär mångsidig musikkonsumtion även högre grad av aktivivitet än ensidig?

Vi vet att det finns positiva samband mellan de musikaliska aktiviteterna mu- sikutövande, lyssnande på »levande» musik och lyssnande på reproducerad musik. Vi vet också att verksamhet in- om ett aktivitetsområde tenderar att dra verksamhet inom andra verksamhets- områden med sig, medan passivitet in- om ett område underlättar passivitet på andra områden. Andelen mångsidiga och inaktiva är större än förväntat vid oberoende medan andelen ensidigt ak- tiva är mindre än förväntat. Dessa två resultat är till en viss grad smittade av varandra eftersom de positiva sam- banden hänger ihop med denna tendens till mångsidighet resp inaktivitet. Vi skall här se hur olika aktiviteter är re- laterade då de passiva elimineras.

I tabell 5.146 jämföres musikutövare som är allsidigt aktiva med musikut- övare som är dubbelsidigt resp en- sidigt aktiva med avseende på graden av offentlighet i utövandet. I tabell 5.147 jämföres på motsvarande sätt ak— tiva lyssnare av reproducerad musik som är allsidigt, dubbelsidigt resp en- sidigt aktiva med avseende på hur ofta de lyssnar på grammofonskivor eller

Tabell 5.146: Grad av offentlighet i musik— utövandet bland musikutövare som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga

musikkonsumenter Procentuell andel All- 113113: Ensi- som spelar Sidiga diga diga

enbart för eget nöje . 52,2 62,2 72,2 för och tillsammans

med vänner ....... 35,4 27,2 21,6 offentligt inför pub-

lik ............... 12,5 10,6 6,2 Summa % .......... 100,1 100,0 100,0 N ................. 204 264 145

på musik på band. I tabell 5.148 slut- ligen jämföres aktiva lyssnare av le- vande musik som på motsvarande sätt är allsidigt, dubbelsidigt resp ensidigt aktiva i fråga om hur ofta de brukar besöka musikevenemang. Med dessa jäm- förelser kan man få en uppfattning om huruvida flersidig musikkonsumtion sammanfaller med högre grad av ak- tivitet på den enskilda aktivitetsformen eller om alltför stor mångsidighet ten- derar att vara förknippad med förhål- landevis låg grad av aktivitet resp akti- vitetsform.

Bland de faktiska musikutövarna vi—

Tabell 5.147: Frekvens lyssnande på skivor och/eller band bland aktiva lyssnare av reproducerad musik som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musikkonsu-

menter Procentuell andel Dub-

som lyssnar på All- belsi- Ensi- skivor och/eller sidiga di a diga musik på band g 1—3 ggr/månad ..... 20,2 30,0 36,3 1—3 ggr/vecka ...... 35,6 40,0 39,9 dagl. el. nästan dagl. 44,1 30,0 23,8 Summa % .......... 99,9 100,0 100,0 N ................. 204 528 337

Tabell 5.148: Frekvens besök på konsert eller andra musikaliska evenemang bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga

musikkonsumenter

Procentuell andel Dub- .

som brukar besöka såll-a helsi- läns:

musikevenemang g diga g 1—2 ggr/år ......... 32,3 48,9 54,9 3 el. flera ggr/år ..... 67,7 51,1 45,1 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 N ................. 205 492 356

sar sig de allsidigt aktiva musikkon- sumenterna vara mera benägna att spe- la offentligt och tillsammans med vän- ner och bekanta än de dubbelsidigt ak- tiva, vilka i sin tur är på motsvarande sätt mera benägna än de ensidigt ak- tiva. De ensidiga ägnar sig således me— ra åt hemmamusicerande och åt spel för eget nöjes skull än de dubbelsidiga och de allsidiga. Det är t ex drygt 70 % bland de ensidiga som enbart spelar för eget nöje mot drygt 60 % bland de dubbelsidiga och drygt 50 % bland de allsidiga (se tabell 5.146).

Om man begränsar jämförelsen till dem som faktiskt lyssnar på reprodu- cerad musik minst en gång i månaden finner man en större andel dagliga lyss- nare bland dem som kombinerar detta lyssnande med musikutövande och kon- sertbesökande dvs bland de allaktiva än bland de övriga. De dubbelaktiva är dessutom i högre grad dagliga lyss- nare av skivor eller band än de som ensidigt ägnar sig åt skiv- eller band- lyssnande. 44 % allsidiga musikkonsu- menter, 30 % dubbelsidiga och 24% ensidiga skivlyssnare spelar grammo- fonskivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen (se tabell 5.147).

Även i fråga om lyssnande på le- vande musik visar sig de allaktiva ha den högsta aktiviteten vid uteslutande

av dem som går på konsert eller annat musikevenemang mindre än en gång om året. Ungefär % av de allsidigt ak- tiva musikkonsumenterna mot 50 % av de dubbelaktiva och 45 % av de ensi— digt aktiva besöker konsert eller lyss- nar på framträdande av musikartister minst tre gånger om året (se tabell 5.148).

Med utgångspunkt från dessa resul- tat kan man inte hävda att musikaliskt mångsyssleri skulle innebära någon be- gränsning av musikkonsumtionens stor- lek på enskilda aktiviteter. Tvärtom tycks de mångsidigt aktiva vara mera aktiva på varje enskild aktivitetsform än de ensidigt aktiva. Allsidigt aktiva är i alla avseenden mera aktiva än dub- belsidigt aktiva och dubbelsidigt aktiva är i alla avseenden mera aktiva än en- sidigt aktiva. Man kan alltså formulera följande enkla sats: Ju större aktivitets- register, desto högre musikkonsumtion på varje enskild aktivitetsform.

Detta gäller dock inte lyssnande på musik i radio. Det finns inga anmärk- ningsvärda skillnader mellan allsidigt aktiva, dubbelsidigt aktiva och ensi- digt aktiva med avseende på det genom- snittliga antalet avlyssnade musikpro- gram (se tabell 5.149). Cirka 35 % bru- kar lyssna på fyra musikprogram eller mera av de sex utvalda oavsett om allaktivitet, dubbelaktivitet eller ensidig aktivitet föreligger. De inaktiva dvs de som ej är vare sig musikutövare, kon- sertbesökare eller skivlyssnare är dock mindre benägna att lyssna på musik— program i radio än de övriga. Det är t. ex, 25 % av dessa, som brukar lyssna på fyra eller flera av de sex program- men.

För att återgå till konsertbesökarna (inkl. besökare av andra musikevene— mang) så har de allaktiva en högre be- söksfrekvens på konserter med klassisk musik och jazzmusikaliska evenemang

Tabell 5.149: Antal musikprogram av sex som i allmänhet brukar avlyssnas bland a) allsidiga, b) dubbelsidiga e) ensidiga d) inaktiva musikkonsummenter

Procentuell andel som i allmänhet brukar lyssna på:

Allsidiga Dubbelsidiga Ensidiga Inaktiva

0—1 program .................... 19,1 13,2 16,9 29,4 2—3 program .................... 45,7 52,1 47,0 45,2 4 el. flera program ................ 35,3 34,7 36,1 25,3 Summa % ....................... 100,1 100,0 100,0 99,9 Genomsnittligt antal avlyssnade pro-

gram .......................... 2,85 2,98 2,92 2,49 N .............................. 205 644 835 855

än övriga (se tabellerna 5.150 och 5.151). Dessutom har de dubbelsidigt aktiva konsertbesökarna en något högre besöksfrekvens på konserter med klas- sisk musik än de ensidigt aktiva. Det är t. ex. 50 % bland de allaktiva, drygt 30 % bland de dubbelaktiva och mindre än 30 % bland de ensidigt aktiva, som minst en gång om året närvar vid klas— sisk konsert (se tabell 5.150). Det är också cirka 35 % bland de allaktiva mot ungefär 30 % bland övriga lyss- nare av levande musik, som minst en gång om året närvar vid jazzmusikalisk/t evenemang (se tabell 5.151).

Däremot finns det bland de ensidigt aktiva en större besöksfrekvens på eve- nemang med popmusik än bland de dub-

Tabell 5.150: Frekvens besök på konsert med klassisk musik bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c ) ensidiga musikkonsumen-

belsidigt aktiva, vilka i sin tur även har en klart högre besöksfrekvens än de all- aktiva. Det är t. ex. 50 % bland de all— aktiva, 62 % bland de dubbelaktiva och 67 % bland de ensidigt aktiva konsert— besökarna, som brukar lyssna på fram- trädanden av popartister minst en gång om året (se tabell 5.152). Musikaliskt mångsyssleri och besöksfrekvens på popmusikaliska evenemang står alltså i ett visst motsatsförhållande till varand- ra så till vida att popmusiklyssnarna dominerar klart bland de ensidiga kon- sertbesökarna medan bland de allsidigt aktiva andelen besökare av klassiska konserter är lika stor som andelen be- sökare av popevenemang (jämför tabel- lerna 5.150 och 5.152).

Tabell 5.151: Frekvens lyssnande på fram- trädanden av jazzartister bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) all- sidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musik—

ier konsumenter Procentuell andel Dub— Procentuell andel Dub- som brukar besöka All- bel- En- som brukar lyssna All- bel- En— konserter med sidiga si di a sidiga på framträdanden sidiga si di a sidiga klassisk musik 3 av jazzartister g mindre än en/gång/ mindre än en gång] är ............... 50,0 67,8 72,3 år ............... 63,5 68,7 71,0 1—2 ggr/år ......... 24,3 21,4 20,7 1—2 ggr/år ......... 22,7 23,6 21,3 3 el. flera ggr/år ..... 25,7 10,8 7,0 3 el. flera ggr/år ..... 13,9 7,7 7,6 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 Summa % .......... 100,1 100,0 99,9 N ................. N .................

Tabell 5.152: Frekvens lyssnande på fram— trädanden av popartister bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga

musikkonsumenter Procentuell andel Dub som brukar lyssna All- bel ' En- på framträdanden sidiga sid' _a sidiga av popartister lg mindre än en gång] är ............... 49,9 37,7 32,9 1—2 ggr/år ......... 22,3 35,9 40,9 3 el. flera ggr/år ..... 27,7 26,4 26,2 Summa % .......... 99,9 100,0 100,0 N ................. 205 492 356

Är musikutövare mera musikaliskt aktiva in musiklyssnare?

Vi skall här anknyta till det resultat, som säger att musikutövare har ett hög- re aktivitetsregister än skivlyssnare och konsertbesökare (se sid. 180). Musik- utövarna befanns ju i viss utsträckning kombinera sitt utövande med någon form av musiklyssnande medan musik- lyssnarna ofta var ensidigt aktiva an— tingen som konsertbesökare eller som skivlyssnare. Eftersom ett stort aktivi- tetsregister innebär en högre musik- konsumtion på varje enskild aktivitets- form skulle man kunna förvänta sig att musikutövare uppvisar högre akti- vitet i varje avseende än_ konsertbesö- kare och skivlyssnare.

Det är givetvis svårt att göra jäm- förelser av den totala musikkonsum- tionens storlek mellan aktiva på olika slag av musikkonsumtion, eftersom gra- den av musikutövande inte låter sig di— rekt översättas i termer av frekvens lyssnande på levande musik eller fre- kvens lyssnande på reproducerad mu- sik. Är musikutövande tillsammans med vänner och bekanta likvärdigt med konsertbesök två gånger om året eller lyssnande på skivor eller band en gång

i veckan? Tyvärr kan man inte få an- nat än godtyckliga svar på en sådan fråga.

Låt oss till att börja med reducera problemet till att jämföra musikutövare och konsertbesökare med avseende på andelen skivlyssnare, att jämföra mu- sikutövare och skivlyssnare med av- seende på andelen konsertbesökare samt att jämföra konsertbesökare och skiv- lyssnare med avseende på andelen mu- sikutövare. Genom att på detta sätt sys- tematiskt jämföra olika musikkonsu- menter med avseende på musikalisk aktivitet kan man få ett bidrag till sva- ret på rubricerade fråga.

Dessa uppgifter framgår av tabell 5.144 men kan sammanfattas här. 57 % av musikutövarna och 55 % av konsert- besökarna är även skivlyssnare. 51 % av musikutövarna och 54 % av skiv— lyssnarna är även konsertbesökare. 31 % av konsertbesökarna och 33 % av skivlyssnarna är även musikutövare. Av dessa jämförelser kan man inte finna att någon typ av musikkonsument skulle vara mera benägen än någon annan

Tabell 5.153: Frekvens lyssnande på gram- mofonskivor och/eller musik på band bland a ) musikutövande skivlyssnare, b) kon- sertbesökande skivlyssnare och c ) skiv- lyssnare i allmänhet

Musik- 131 Skiv— Procentuell andel vlåiiäe besö- diii-i som lyssnar på skiv- kande all— skivor eller band: 1 skiv- .. yss- 1 man- yss— nare nare het dagligen eller nästan dagligen .......... 33,7 38,0 30,1 1—3 ggr/vecka ...... 38,0 38,2 39,0 1—3 ggr/månad ..... 28,2 23,8 30,8 Summa % .......... 99,9 100,0 99,9 N ................. 353 582 1 072

Tabell 5.154: Frekvens besök på konsert och/eller andra musikevenemang bland a ) musikutövande konsertbesökare, b) skiv- lyssnande konsertbesökare och c) konsert- besökare i allmänhet

Musik- Skiv- Kon-

tö- lyss- sert-

Procentuell andel u ..

som brukar gå på vägde maggie lbeso- konsert eller andra serrtl- t_ aff 1 musikevenemang: .,_ ser ..' a" '

beso- beso- man- kare kare het

1—2 ggr/år ......... 40,7 41,7 47,8 3 el. flera ggr/år ..... 59,3 58,3 52,2 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 N ................. 320 582 1 050

typ av musikkonsument för ett tredje slag av musikkonsumtion.

Att det inte finns några sådana skill- nader mellan olika slag av musikkon- sumenter utgör dock inte något hin- der för att Vissa musikkonsumenter kan ha större musikalisk aktivitet i något avseende än andra. Lyssnar musikut- övande skivlyssnare oftare på skivor

Tabell 5.155: Grad av offentlighet i musik- utövandet bland a ) konsertbesökande mu— sikutövare, b) skivlyssnande musikut- övare och c) musikutövare i allmänhet

154023 Skiv- Musik- Procentuell andel besö- lys;- uto- som spelar kande nan.; YH]? musikinstrument: musik- must. ' l ? utö- uto- man- vande vande het offentligt inför pub- lik ............... 11,2 12,6 10,2 tillsammans med vän- ner .............. 32,9 31,3 28,5 enbart för eget nöje . 55,9 56,1 61,3 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 N ................. 320 353 617

eller band än konsertbesökande skiv- lyssnare eller skivlyssnare i allmänhet (se tabell 5.153)? Går musikutövande konsertbesökare oftare på konserter el- ler andra musikevenemang än skivlyss- nande konsertbesökare eller konsertbe- sökare i allmänhet (se tabell 5.154)? Spelar konsertbesökande musikutövare i högre grad offentligt än skivlyssnande musikutövare eller musikutövare i all- mänhet (se tabell 5.155) ?

Skivlyssnare i allmänhet, konsertbe- sökare i allmänhet och musikutövare i allmänhet har en mindre musikkon- sumtion än vad man finner bland dem som kombinerar respektive aktivitet med annan aktivitet. Det är i själva ver- ket bara en bekräftelse på vad vi visste förut nämligen att mångsidiga musik— konsumenter har en högre aktivitet på varje enskild aktivitetsform än ensidiga musikkonsumenter. De ensidiga ingår endast i »i allmänhet»-kateg0rin.

1. Konsertbosökande skivlyssnare är nå— got mera aktiva som skivlyssnare än musik- utövande skivlyssnare (se tabell 5.153).

2. Det finns inga skillnader i fråga om frekvens konsertbesökande mellan musik- utövande kon-sertbesökare och skivlyssnan— de konsertbesökare (se tabell 5.154).

3. Det finns inga skillnader mellan kon— sertbesökande musikutövare och skivlyss- nande musikutövare i fråga om graden av offentlighet i musikutövandet (se tabell 5. 155).

Sammanfattningsvis gäller alltså att mångsidiga musikkonsumenter är mera aktiva än ensidiga musikkonsumenter men att det i stort sett inte finns några markanta skillnader mellan olika typer av mångsidiga musikkonsumenter med avseende på musikkonsumtionens stor- lek på enskilda aktiviteter. Det enda undantaget är att konsertbesökande skivlyssnare är något mer aktiva som skivlyssnare än musikutövande skiv- lyssnare.

Sammanfattning

Det musikaliska aktivitetsregistret, som utgör ett sammanfattande mått på musikkonsumtionen, ger oss möjlighe- ter att kartlägga musikkonsumtionen med avseende på dess art och omfatt- ning samtidigt. Eftersom mångsidighet i musikkonsumtion dvs stort aktivitets- register kan visas vara förenat med högre grad av aktivitet för var och en av aktivitetsformerna musikutövande, lyssnande på »levande» musik och lyss- nande på reproducerad musik än ett litet aktivitetsregister kan aktivitetsre- gistrets storlek fungera som ett approxi- mativt kriterium på den totala musik- konsumtionens storlek. Detta gäller dock ej om musikkonsumtionen utsträc- kes till att omfatta lyssnande på musik i radio.

Cirka 35 % av befolkningen i landet i åldern 16—70 år kan betraktas som totalt inaktiv i musikaliskt avseende med un- dantag av lyssnande på musik i mass- media. En stor del av dessa har dock regelbundna vanor beträffande musik- lyssning i radio. Ytterligare nära 25 % är endast i ringa usträckning musi- kaliskt aktiva t ex spelar litet piano då och då till husbehov eller går på en konsert någon gång om året och tar fram sina grammofonskivor ungefär en gång i månaden. Återstoden som utgör drygt 40 % av befolkningen är åtmins- tone i något avseende verkligt musika- liskt aktiva. De flesta av dessa är skiv-

entusiaster dvs har för vana att lyssna på grammofonskivor eller musik på band åtminstone en gång i veckan (30 % totalt). Ungefär 20 % gör något så när regelbundna besök på konser- ter eller andra musikevenemang dvs minst tre besök per år och cirka 10 % är att betrakta som aktiva musikutövare i den bemärkelsen att de spelar för eller tillsammans med andra personer. Ungefär 8 % av befolkningen är i åt- minstone någon utsträckning verksam- ma såväl som musikutövare, som kon- sertbesökare och som skivlyssnare, En- dast 3 % är dock mycket aktiva inom vart och ett av dessa tre områden. Kom- binationer av två aktiviteter är täm- ligen vanliga. Speciellt skivlyssnande ooh konsertbesökande tycks vara för- knippade. Det finns en större andel konsertbesökare bland skivlyssnarna än vad det finns i befolkningen som helhet. Både den totala passiviteten och den mångsidiga musikkonsumtionen är van- ligare än vad som skulle vara fallet om de olika aktiviteterna vore oberoende av varandra. I gengäld är andelen en- sidigt aktiva mindre än förväntat trots att andelen ensidigt aktiva är förhål- landevis stor totalt sett. Cirka 1/a av be- folkningen är passiva i två avseenden och åtminstone något aktiva i det tred- je. Det finns en tendens att aktivitet på ett område drar aktivitet på andra områden med sig men också en trög- het i fråga om den första aktiva insat- sen och en risk att den ensidigt aktive skall falla tillbaka i total passivitet.

6.1 Översikt över den musikaliska atti- tydens och det musikaliska beteendets strukturer

I avdelningarna 4 och 5 av resultatredo- visningen har vi belyst musikvärde- ringarna och musikkonsumtionen var för sig, som om dessa vore helt obero- ende av varandra. Det finns ingen som helst anledning att tro att detta skall vara fallet, och i denna avdelning skall vi för första gången koppla ihop dessa båda aspekter av musikvanan för att se på vilket sätt de är relaterade till varandra. Huvudsaken med detta är i och för sig inte att visa giltigheten i några allmänna satser av typ: »Ju mera positiv inställning till musik, desto större musikkonsumtion» eller min me- ra positiv inställning till x-musik desto större x-musikkonsumtion». Vi skall till stor del ägna denna avdelning åt att visa under vilka omständigheter som samband mellan värderingar och konsumtion föreligger och under vilka omständigheter samband ej föreligger. Vi skall även visa vilka slag av musik- värderingar som i högre och i mindre grad är relaterade till vilka slag av musikkonsumtion.

I avdelning 4 behandlade vi musik- värderingarna ur tre skilda aspekter. Värderingarna kunde vara positiva —- mycket eller måttligt —— neutralt eller negativt — mycket eller måttligt, vilket anger intensiteten. Värderingarna an- visar också viss musikalisk inriktning,

6. Musikaliska värdeföreställningars relationer till musikintresset

t.ex. konsertmusikinriktning, traditio- nell inriktning etc. Till sist anges även mångsidigheten i inriktningen. De tre aspekterna av värderingarna är allt- så intensitet, art och bredd.

På motsvarande sätt behandlades även musikkonsumtionen ur dessa tre as— pekter i avdelning 5. Musikkonsum- tionens storlek eller graden av aktivitet motsvarar intensitetsaspekten. Former- na för musikkonsumtionen, dvs aktivi- tetsområdena musikutövande, lyssnan- de på »levande» musik och lyssnande på reproducerad musik motsvarar art- aspekten och det musikaliska aktivitets- registrets storlek, dvs graden av mång- sidighet, motsvarar breddaspekten.

Innan vi presenterar de resultat som musikvaneundersökningen tillhanda- håller angående sambanden mellan mu- sikvärderingar eller olika aspekter av musikvärderingar å ena sidan och mu- sikkonsumtionen eller olika aspekter av musikkonsumtionen å den andra sidan skall vi emellertid utöka vår ter- minologi en aning för att lättare förstå sammanhangen.

Musikkonsumtion och musikvärde- ringar är som tidigare framhållits olika sektorer av beteendelementet i musik- vanan (se avdelning 1). Det finns dock flera möjliga sådana sektorer. Musik- konsumtion och musikproduktion är exempel på musikalisk aktivitet, och vid sidan av musikalisk aktivitet och värderingar av musik föreligger tex beskrivningar av musik. Var och en av

dessa sektorer på beteendenivå har en motsvarighet på attitydnivå. Musikva- nor är exempel på sociala vanor och i sociala vanor ingår såväl beteenden som dispositioner för beteenden. För att vi skall kunna förstå hur skilda musika- liska beteenden är relaterade till var- andra måste vi även veta något om hur beteendedispositioner är relaterade till varandra.

Musikaliskt värdeengagemang, musikaliskt vär- deregister

Genom att behandla värderingar av musik som vanor har vi antytt att de inte uppstår spontant utan är mer eller mindre förankrade i mer eller mindre stabila musikaliska värdeföreställning- ar. Musikvärderingar på beteendenivå motsvaras av musikaliska värdeföreställ- ningar på dispositionsnivå. En generell musikalisk värdeföreställning kan de- finieras som en generell musikalisk vär- deringsberedskap eller som en värde— mässig orientering mot musik i allmän- het. Eftersom vi kan observera tre olika aspekter av musikvärderingar skulle man kunna tänka sig att det även finns tre olika aspekter av värdeföreställ- ningarna. Då vi talar om musikaliskt värdeengagemang menar vi dispositio- nen för intensiteten i värderingarna, då vi talar om musikalisk värdeorien- tering menar vi dispositionen för den musikaliska inriktningen och då vi talar om det musikaliska värderegistret syftar vi på dispositionen för graden av mångsidighet i musikalisk inriktning.

Man kan dra en parallell mellan viss aspekt av uttalade värderingar av mu- sik och motsvarande aspekt av musika- liska värdeföreställningar. Positivt mu- sikaliskt värdeengagemang förväntas va- ra förknippat med positiva värderingar av musik och negativa värderingar är förknippade med negativt värdeenga- gemang. Dock är inte värdeengagemang

på dispositionsnivå detsamma som vår- deringar, som ligger på beteendenivå. De faktiskt uttalade värderingarna är bara delvis en produkt av värdeengage- manget och påverkas även av andra faktorer. Som en allmän sats kan dock följande formuleras:

Ju större positivt musikaliskt värde- engagemang, desto mera positiv värde- ring av musik.

Denna sats gäller musik i allmänhet. Vi vet redan att det existerar olika mu- sikaliska inriktningar med motsvaran- de musikaliska värdeorienteringar, som är oberoende av varandra eller tom konkurrerar med varandra.

Musikalisk värdeorientering är alltså artaspekten av musikalisk värdeföre- ställning och riktar sig mot olika slag av musik. Sambandet mellan musikaliskt värdeengagemang och musikaliska vär- deringar kan även ges en specifik for- mulering:

Ju större positivt värdeengagemang i visst slag av musik, desto mera positiv värdering av detta slag av musik.

Även mångsidigheten i musikalisk inriktning har sin motsvarighet på dis- positionsnivån, men då föredras termen musikaliskt värderegister. Då det mu- sikaliska värderegistret är stort för- väntas positiva värderingar av många olika slag av musik, då det musikaliska värderegistret är litet förväntas få eller inga positiva värderingar av olika slag av musik eller med andra ord:

Ju större musikaliskt värderegister, desto mera mångsidig musikalisk inrikt- ning.

Denna sats kan låta som en truism, men man får hålla i minnet att det mu- sikaliska värderegistret är en disposi- tionsegenskap och att graden av mång- sidighet i den musikaliska inriktningen är en beteendeegenskap. Det musikalis- ka värderegistret är inlärt liksom hela den musikaliska värdeförestälilningen

och har påverkats av den tidigare mu- sikaliska miljön, medan de uttalade värderingarna även kan bestämmas av tex tillfälliga faktorer i värderings- situationen. Det är tex inte svårt att tänka sig att en viss individ med ett litet musikaliskt värderegister spontant kan tycka bra om all musik i en gynn- sam lyssnarsituation eller att en annan individ med ett mycket stort värde- register kan tycka illa om all musik i en viss störningssituation. Mångsidig musikalisk inriktning är ett kriterium på ett stort musikaliskt värderegister men dessa är inte identiska begrepp.

Vi vet från resultatredovisningen (se avd 4.3) att de mycket positiva till ett visst slag av musik är mera ensidigt in- riktade än övriga och att det över hu- vud taget tycks råda ett negativt sam- band mellan värderingen av visst slag av musik och benägenheten att accep- tera andra slag av musik. Det finns vissa specialister som troligen är vär- demässigt engagerade i visst slag av musik men har ett litet musikaliskt vär- deregister, och det finns andra allmän- orienterade med stort musikaliskt vär- deregister men som inte är lika positivt engagerade i något slag av musik. Givet- vis är detta inte en absolut regel utan en tendens som också kan ges följande formulering:

Ju större positivt värdeengagemang i visst slag av musik, desto mindre musikaliskt värderegister.

Det generella musikaliska värde- engagemanget sammanfattar de olika existerande specifika musikaliska vär- deengagemangen. Eftersom det råder negativt samband mellan den specifika värdeföreställningens intensitet och värdeföreställningarnas mångsidighet, kan man dock inte utan vidare påstå att ett stort positivt värdeengagemang i visst slag av musik också innebär ett stort positivt värdeengagemang i musik

i allmänhet. Relationerna mellan gene- rellt musikaliskt värdeengagemang och specifikt musikaliskt värdeengagemang skulle kunna beskrivas av följande sats:

Ju större positivt musikaliskt värde— engagemang i visst slag av musik, desto större positivt musikaliskt värdeengage- mang i allmänhet, vid i övrigt givet musikaliskt värderegister.

Samma sats kan också formuleras på följande sätt:

Ju större musikaliskt värderegister, desto större positivt musikaliskt värde- engagemang i allmänhet, vid i övrigt givna specifika musikaliska värde- engagemang.

Vi har tidigare (se avd 4.3) dragit upp gränsen mellan musikalisk mång- sidighet på acceptansnivå och på an- hängarnivå. över huvud taget tycks det råda ett negativt samband mellan inten- siteten i värderingen av visst slag av musik och benägenheten att acceptera andra slag av musik. Det finns vissa specialister som troligen är mycket positivt värdeengagerade i visst slag av musik men med låg acceptans inför annan musik och det finns allmänori- enterade med hög acceptans i allmän- het men utan starkt positivt värde- engagemang i något slag av musik. Av denna anledning kan det vara vansk- ligt att använda mångsidighet på accep- tansnivå som kriterium på ett generellt musikaliskt värdeengagemang.

Det generella musikaliska värde- cngagemanget sammanfattar de olika specifika musikaliska värdeengage— mangen. Allsidighet på anhängarnivå innebär helt enkelt ett generellt posi- tivt musikaliskt värdeengagemang. Gra- den av mångsidighet i musikalisk in- riktning på anhängarnivå är därför ett bättre kriterium på ett generellt musikaliskt värdeengagemang än vad graden av mångsidighet på acceptans- nivå är. Nedanstående sats får dock

lnte uppfattas som en absolut regel utan som en tendens:

Ju mera generellt positivt musika- liskt värdeengagemang, desto större mångsidighet i musikalisk inriktning. på anhängarnivå.

Om ett ökat positivt värdeengage- mang i visst slag av musik tex klassisk musik skall leda till ett ökat positivt värdeengagemang i musik i allmän- het eller inte, beror dock på vad som i övrigt sker. Om ökningen av engage- manget i klassisk musik är större än den minskning som förväntas i värde- engagemanget i andra slag av musik, kommer alltså en totalökning till stånd. Om minskningen av engagemanget i konkurrerande musikformer är stör- re än ökningen av engagemanget i klassisk musik kommer en totalminsk- ning till stånd. Vad som faktiskt sker vid ökad specialisering resp ökad mångsidighet måste bli föremål (för ytterligare empiriskt studium och kan inte förutsägas med hjälp av hittills redovisade data.

Musikintresse, musikalisk intresseorientering, musikaliskt intresseregister En viktig anledning till att musikaliska aktiviteter kompletterar varandra (se avdelning 5.7) torde vara att var och en av dessa är relaterad till ett och samma fenomen, som vi föredragit att kalla »musikintresse». Musikintres- se kan definieras som en generell musikalisk aktivitetsberedskap eller som en viljemässig orientering mot musikalisk aktivitet i allmänhet. Mu- Sikintresset är alltså en dispositions- egenskap och kan som sådan inte stu- deras direkt utan endast via relevanta kriterier. Musikalisk aktivitet i form av musikkonsumtion eller av musik- produktion är inte identiska med mu- sikintresset men står i ett sådant för- hållande till musikintresset att de kan

fungera som dess observerbara krite- rier. Här skall vi bara ägna oss åt konsumtionskriteriet.

Som regel är stort musikintresse förenat med hög total musikkonsumtion och litet musikintresse med låg total musikkonsumtion. Stort musikintresse och låg musikkonsumtion är dock inte oförenliga begrepp, inte heller litet mu- sikintresse och hög musikkonsumtion. Det finns individer, som vill vara aktiva i musikaliskt avseende men på grund av olika hinder inte kan vara det. Det finns också individer som inte vill vara mu- sikaliskt aktiva men av mer eller mind- re tvångsmässiga skäl kommer att vara det. Som en allmän sats kan vi dock formulera:

Ju större musikintresse, desto högre musikkonsumtion.

Vi har ovan endast berört musikin- tressets intensitetsaspekt men musikin- tresset har även en artaspekt; Man kan tala om musikalisk intresseorientering och därmed syfta på musikintressets orientering mot skilda musikaliska ak- tiviteter. Vissa individers intresse orien- teras mot instrumentalspel, andras mot skivlyssnande etc. Det är en direkt parallell mellan musikalisk intresse- orientering och musikkonsumtionens art nämligen:

Ju större intresse för viss art av mu- sikalisk aktivitet, desto högre musik- konsumtion i detta avseende.

Vi har också tidigare visat att mu- sikkonsumtionen kan ta sig en eller flera form-er. En individ kan vara aktiv i många avseenden, i ett eller i inget avseende. Vi har angett att olika indi- vider kan ha olika stort eller litet mu- sikaliskt aktivitetsregister. På motsva- rande sätt kan man tänka sig individer med olika stort eller litet musikaliskt intresseregisler. Även mellan storleken av det musikaliska intresseregistret och storleken av det musikaliska akti-

vitetsregistret kan man' förvänta sig ett positivt samband, men t ex ett stort in- tresseregister förenat med litet aktivi— tetsregister är dock ingen omöjlighet i det enskilda fallet.

Ju större musikaliskt intresseregister, desto större musikaliskt aktivitetsregis— ter.

I slutet av föregående avdelning lyc- kades vi visa ett positivt samband mel- lan den specifika musikkonsumtio- nens storlek och aktivitetsregistrets storlek. De musikaliska mångsysslarna ägnade sig inte bara åt flera musikaliska aktiviteter. De ägnade sig även mera åt varje enskild aktivitet än vad de in- divider som enbart sysslade med just denna aktivitet gjorde. Personer med hög specifik musikkonsumtion har även ett stort musikaliskt aktivitetsregister i jämförelse med personer med låg speci— fik musikkonsumtion. Med ledning av denna iakttagelse i kombination med antagandet om parallellitet mellan akti- vitetsregister och intresseregister skulle vi kunna formulera följande sats:

Ju större musikintresse, desto större musikaliskt aktivitetsregister.

Med ledning av denna sats skulle vi i fortsättningen kunna använda aktivi- tetsregistrets storlek som kriterium på det totala musikintressets storlek. Inten- sitet och mångsidighet i musikintresse samverkar, medan intensitet och mång- sidighet i musikaliska värdeföreställ- ningar upp till en viss gräns motverkar varandra.

Musikalisk attityd

Musikalisk attityd är en sammanfattan- de benämning på alla sektorer i dispo— sitionen för musikaliskt beteende. I grova drag kan denna attityd karakteri- seras som positiv eller negativ. Den kan vara generell, dvs gälla musik i allmän- het, men man kan även intressera sig för specifika musikaliska attityder, dvs

attityder till visst slag av musik. En generell positiv musikalisk attityd för- väntas innebära såväl stort musikin- tresse som ett generellt positivt värde— engagemang. En positiv musikalisk atti— tyd till x-musik förväntas analogt inne- bära ett stort intresse för x-musik och ett positivt värdeengagemang i x-musik. På motsvarande sätt förväntas en nega- tiv attityd vara förknippad med litet musikintresse och negativt värdeengage- mang. Vad vi alltså påstått kan sam- manfattas i följande sats:

Ju mera positivt värdeengagemang, desto större musikintresse.

Observera att vi inte har kommit fram till något revolutionerande resultat i och med denna sats. Satsen är den logiska konsekvensen av våra förutsättningar. Hållbarheten av dessa förutsättningar kan vi få besked om då vi kliver ner på beteendenivån.

Vi har tidigare förväntat oss att ett generellt positivt värdeengagemang skall vara förknippat med positiva vär- deringar av musik i allmänhet och att ett stort musikintresse skall vara för- knippat med en hög total musikkonsum- tion. Med en positiv musikalisk attityd förväntas alltså vara förknippad såväl positiva värderingar av musik i allmän- het som en hög total musikkonsumtion. Som en konsekvens av detta skulle vi kunna formulera följande hypotes:

Ju mera positiva värderingar av mu- sik, desto högre total musikkonsumtion.

Satsen om relationen mellan generellt musikaliskt värdeengagemang och ge- nerellt musikintresse kan även ges oli- ka specifika utformningar. Man kan t ex ange hur vissa kombinationer av värde- orientering och intresseorientering är relaterade till varandra. Med utgångs- punkt från tidigare refererade domine— rande intresse— och värdeorienteringar skulle följande relationer kunna beteck- nas:

Värdeorientering mot: . Ameri- lntresse- Konsert- Tradi- kain- orientering tionell mot: musik musik fluerad musik musikutövan- de ......... 1 2 3 konsertbesö— kande ...... 4 5 6 skivlyssnande . 7 8 9

Det finns som synes nio möjliga rela- tioner med given omfattning av värde— orientering och intresseorientering men någon begränsning till dessa föreligger i och för sig inte, eftersom man ju lätt kan föreställa sig förekomsten av andra värdeorienteringar respektive intresse- orienteringar. Varje sådan relation är av typen »ju större värdeengagemang i. . ., desto större intresse för. . .». Re- lation 6 skulle tex kunna få följande utformning: »Ju större värdeengage- mang i amerikainfluerad musik, desto större intresse för konsertbesök». Varje sådan sats har sin motsvarighet på be— teendenivån tex »ju mera positiv vär- dering av amerikainfluerad musik, des- to större aktivitet i fråga om konsert- besök». Dessa specifika hypoteser kan sedan prövas med tillgängliga emipiris- ka data, vilket också till stor del kom- mer att ske i avsnitt 6.2.

Vi har ovan karakteriserat den mu— sikaliska attityden som positiv eller ne- gativ. Troligen är detta en mycket stark förenkling av dess struktur. Under hand som empiriska data läggs fram kom- mer vi kanske att få lov att modifiera denna karakteristik, att göra den mera nyanserad. Vi förväntar oss positiva samband mellan musikkonsumtion och värderingar av musik, men dessa kan vara mer eller mindre starka och några kanske helt uteblir eller förbyts i nega- tiva.

Slutligen kan påpekas att den musi—

kaliska attityden har en räckvidd, som sträcker sig utanför de nu skisserade intresse- och värdesektorerna. Under al- la förhållanden torde sektorn för kun- skap om musik vara väsentlig. Allmänt kan man förvänta sig att en positiv mu- sikalisk attityd skall vara förenad med en hög kunskap om musik. I en tablå på nästa sida, som sammanställer de be- grepp, som vi hittills använt och även anger vilka begrepp, som är över- och underordnade varandra och vilka som är sidoordnade, har dock kunskapssek- torn liksom musikproduktionen uteslu- tits.

En modell för musikaliska attityden struktur och föränderlighet

Utgångspunkten för detta avsnitt är den i föregående stycke formulerade satsen:

Ju större positivt musikaliskt värde- engagemang i musik, desto större mu- sikintresse.

Denna sats kan inte prövas direkt utan detta måste ske indirekt genom att använda relevanta beteendekriterier på musikaliskt värdeengagemang respek- tive musikintresse. Kriteriet på musika- liskt värdeengagemang är, som tidigare nämnts, de musikaliska värderingarnas intensitet, och kriteriet på musikintres- se är musikkonsumtionens storlek. Vad vi kan pröva med hjälp av tillgängliga data är alltså en hypotes som får sin generella utformning på följande sätt:

Ju mera positiva värderingar av mu— sik, desto större musikkonsumtion.

Det är emellertid inte särskilt upp- lysande att få denna hypotes bekräftad i sin generella utformning. Det är be- tydligt mera intressant att få veta i vil- ka specifika avseenden som den inte får något stöd av empiriska data och i vilka den får ett svagare stöd än under normala omständigheter. Orsakerna till bristande överensstämmelser mellan värderingar och musikkonsumtion är

vinmsmoa WSIWSK ATTITYD Immssassmon

HUSIKALISK VÄRDEFÖRESTÄLLNING MUSIKINTRESSE ltusikali ak värde- Musikalisk intresse-

Musikaliskt intresse- register

YÅIHSHOILISOJSIG

Musikaliskt värderegister

| .....

Graden av mångsidig- het i musikalisk in- riktning

kaliskt akti- vitetsregister

usikaliaka värde- Musikalisk ringars intensitet

Musikkonsum- tionens art

___—__...____.._...__.____..._._

| | | | | | | | | | | oso-noo-ono.n|.o-nosa-oncocsooooconosoucn...-001001| | | | | | | | | | | |

MUSIKVÄRDERING MUSIKKONSUMTION

YAINHGHZHEHE

på sätt och vis ett angelägnare forsk- ningsområde än orsaken till god över- ensstämmelse. Vi skall därför ägna äter- stoden av denna avdelning åt att kart- lägga vilka musikaliska värderingar som inte är positivt relaterade till vilka mu- sikaliska aktiviteter men även lokalise— ra i vilka befolkningskategorier som överensstämmelsen är mindre än nor- malt,

I det enskilda fallet kan orsakerna till bristande överensstämmelse mellan värderingar av musik och musikkon- sumtionens storlek sökas efter två hu- vudlinjer:

I. På dispositionsplanet i övergången mel- lan värdesektor och intressesektor (se hel- dragna lin-jer i tablån på s 196). Den musi- kaliska attitydens struktur är inte så en- hetlig, som vi föreställt oss. Positivt mu—si- kaliskt värdeengagemang är inte förenligt med stort musikintresse eller negativt mu- sikaliskt värdeengagemang är inte fören- ligt med litet musikintresse. II. I övergången mellan dispositionsni- vän och beteendenivån (se streckade linjer i tablån på s 196). Bristen i överensstäm- melse kan ligga antingen i:

a) värdesektorn t ex musikaliska värde- föreställningar får inte utlopp i verbalt uttryckta värderingar eller verbalt uttryck- ta värderingar har ingen förankring i värde— föreställningar,

b) intressesektorn t ex musikintresse får inte utlopp i musikkonsumtion eller mu— sikkonsumtionen- har ingen förankring i musikintresset.

Det är inte möjligt med den infor- mation, som föreligger i postenkäten av musikvaneundersökningen att direkt avgöra om dålig överensstämmelse mel- lan musikvärderingar och musikkon- sumtionens storlek beror på bristande enhetlighet i musikaliska attityder, på brister i överensstämmelse mellan mu— sikintresse och musikkonsumtion eller på brister i överensstämmelse mellan musikaliskt värdeengagemang och ut- tryckta musikaliska värderingar. Vid intervjuundersökningarna finns det

större möjligheter att få dessa problem belysta.

Det är dock inte säkert att det till varje pris är nödvändigt att lokalisera bristande överensstämmelse mellan vär— deringar och konsumtion till endera av dessa tre områden. Vi förutsätter näm- ligen att dessa tre förklaringsområden är förknippade med varandra och på- verkar varandra. Om svårigheter finns att aktivera ett stort musikintresse, kom- mer sannolikt musikintresset att mins- ka. Resultatet blir positivt värdeenga- gemang och litet musikintresse. På 'längre sikt kan detta leda till att även

det positiva värdeengagemanget avtar. Vi förutsätter här att tillstånd som in- nebär bristande överensstämmelse exi- sterar men att de är instabila och leder till förändring. Den musikaliska attity- den strävar mot enhetlighet, bristande överensstämmelse mellan musikintresse och musikkonsumtion och mellan musi— kaliskt värdeengagemang och uttryckta musikaliska värderingar tenderar att elimineras genom en anpassningspro- cess.1

Bakgrunden till denna anpassnings- process är följande tolkning av den skisserade modellens sätt att fungera. För enkelhetens skull antar vi att en- dast positiva och negativa musikaliska värderingar samt aktivitet och passivitet i musikkonsumtionen existerar. Följan- de kombinationer är då möjliga:

1. aktivitet och positiv värdering

2. passivitet och positiv värdering

3. aktivitet och negativ värdering

4. passivitet och negativ värdering

Under gynnsamma omständigheter kommer tillstånden 2) och 3) att vara instabila och en överströmning från des- sa två till de stabila tillstånden 1) och

1 Vi bygger här på en balansteoretisk modell bl. a. utformad av Johan Asplund, se, Asplund, Johan: Om förhållandet mellan attityden till klassisk musik och attityden till popmusik, Socio— logisk Forskning nr 4 1964.

4) sker antingen genom att musikkon- sumtionen anpassar sig till värderingen eller att värderingen anpassar sig till musikkonsumtionen eller att båda an- passar sig till varandra. Om positiva värderingar och passivitet kommer att utmynna i positiva värderingar och ak- tivitet eller i negativa värderingar och passivitet, kan man inte förutsäga utan ytterligare information om för- hållandena. Under vissa omständighe- ter kommer värderingarna att föränd- ras mest, under andra kommer musik- konsumtionen att förändras mest. Så- dana förändringar kan ske utan inver- kan av annan faktor, om det råder ett direkt kausalt förhållande mellan vär- dering av musik och musikkonsumtio- nens storlek.

Man får av ovanstående inte dra den slutsatsen att vi kommer att uppnå ett tillstånd av fullständig stabilitet, där vissa individer är positiva och aktiva medan andra är negativa och passiva. Förändringar kan även komma till stånd genom andra faktorers inverkan eller genom direkta ingrepp. En övergång från ett stabilt tillstånd (1 och 4) till ett instabilt tillstånd (2 och 3) kan ske då processen initieras av förhållanden, som inte har med musikaliska värde- ringar eller musikkonsumtion att göra. En övergång från tillstånd 1) till till- stånd 2) innebär att det finns faktorer, som verkar hämmande på musikkonsum- tionen. Samma faktorer kan också hindra en övergång från tillstånd 2) till tillstånd 1). En övergång från till- stånd 1) till tillstånd 3) innebär att det finns faktorer, som gynnar nega- tiva värderingar. Dessa faktorer kan också hindra faktisk aktivitet att över- gå i ett positivt synsätt. På motsvaran— de sätt finns det faktorer som påverkar övergång från det stabila tillståndet 4) till de instabila tillstånden 2) och 3). Dessa faktorer kan också verka som

en spärr för en övergång från något av de instabila tillstånden till tillstånd 4).

Ett negativt samband eller ett förhål- landevis litet positivt samband mellan värdering av musik och musikkonsum— tionens storlek innebär att endera eller båda de instabila tillstånden är jäm— förelsevis gynnsamma på bekostnad av endera eller båda de stabila tillstånden. Man kan utan svårighet avgöra med hjälp av tillgängliga data om det i främsta rummet är det instabila tillstån- det 2) —— positiv värdering kombineras med passivitet — eller det instabila till- ståndet 3) —— negativ värdering kom- bineras med aktivitet _ som är mest gynnsamt. Genom att först lokalisera vilket av de instabila tillstånden, som är mest överrepresenterat och even- tuellt också vilket av de stabila tillstån- den, som är mest underrepresenterat kan man alltså avgöra vilka omständig- heter som sätter den ovan beskrivna anpassningsmekanismen ur spel eller gör att den fungerar sämre än normalt i någon viss situation — tex i någon viss befolkningskategori. Därefter torde man ha större möjligheter att påverka eller styra en övergång till det stabila tillstånd som man anser vara önskvärt.

Disposition av dammdysen

Fortsättningen av avdelning 6 skall vi helt ägna åt överensstämmelse mellan musikaliska värderingar och musikkon- sumtionens storlek. I avdelning 6.2 skall vi dels intressera oss för hur generella värderingar av musik är relaterade till den totala musikkonsumtionen och dels studera vilka specifika musikaliska vär- deringar som har stor respektive liten överensstämmelse med vilka typer av musikkonsumtion. Det sista innebär även att vi skall försöka bestämma vilka musikaliska riktningar som har mera aktiva och vilka som har mindre aktiva

eller passiva anhängare med specifice- ring av musikutövande och olika for- mer för mnsiklyssnande. I detta avsnitt skall vi enbart lokalisera eventuella brister i överensstämmelse mellan mu- sikvärdering och musikkonsumtion men inte försöka förklara dem.

I avsnitt 6.3 skall vi ägna avvikelser från den förväntade överensstämmelsen en viss uppmärksamhet för att se om dessa verkligen innebär att anpassning från instabila tillstånd till stabila fun- gerar dåligt eller om avvikelserna åter- faller på att vi inte håller tillräckligt många faktorer under kontroll.

I avsnitt 6.4 skall vi i korthet jämföra vissa musikaliska värderingar med den totala musikkonsumtionen i olika he- folkningskategorier för att se om an- passningsmekanismen fungerar speciellt dåligt i någon viss befolkningskategori och därvid närmare granska omstän- digheterna för detta.

Till sist skall vi också ägna några av— snitt åt musikaliska värderingar och specifikt konsertbesökande för att av- slöja i vilken utsträckning som ett posi- tivt synsätt inte kommer till uttryck i konsertbesök men även huruvida kon- sertbesökande utan förankring i posi- tiva värderingar förekommer. Även i dessa avseenden skall vi jämföra olika hefolkningskategorier.

6.2 Musikkonsumtion och värderingar av musik

Är graden av mångsidighet i musikalisk inrikt- ning relaterad till det musikaliska aktivitets- registrets storlek?

Mot bakgrunden av den enkla modell som vi presenterade i föregående av- snitt angående musikaliska attityders struktur skall vi här redovisa data om relationen mellan musikkonsumtion och värderingar av musik. Vi inleder på det

generella planet och kommer därefter att gradvis arbeta oss in i detaljerna på de olika specifika planen.

Den generella sats som ligger till grund för dataredovisningen är följan- de:

Ju mera positivt värdeengagemang i musik i allmänhet, desto större totalt musikintresse.

Vi förväntar oss helt enkelt kongruens mellan musikaliskt värdeengagemang och musikintresse, vilket bestäms av att musikaliska attityder strävar mot en- hetlighet. Värdeengagemang och mu— sikintresse är emellertid dispositions- faktorer och kan som sådana inte stu- deras direkt utan endast via lämpliga kriterier på beteendenivå. Som krite- rium på värdeengagemang i musik i allmänhet har vi graden av mångsidig- het i musikalisk inriktning (se s 193) och som kriterium på totalt musikin- tresse det musikaliska aktivitetsregist- rets storlek (se s 194). Dessa kriterier är i sin tur uppbyggda av enskilda in- dividers uttalanden i en frågesituation om inställning till skilda slag av mu- sik respektive angivande av deltagande i skilda musikaliska aktiviteter. Den empiriskt prövbara hypotes som på be- teendenivån följer av ovanstående sats är alltså:

Ju större mångsidighet i musikalisk inriktning, desto större musikaliskt ak- tivitetsregister.

I tabell 6.1 redovisas sambandet mel- lan graden av mångsidighet i musika- lisk inriktning och det musikaliska ak- tivitetsregistrets storlek dvs aktivitets- registrets storlek jämföres för mångsi- digt, ensidigt och nollsidigt musikaliskt inriktade. Totalt sett föreligger ett posi- tivt samband mellan de båda kriterier- na. Den genomsnittliga aktivitetsgraden är t. ex. klart störst bland de mångsidigt inriktade och minst bland dem som inte uppvisar någon dominerande musikalisk

riktade och c) individer utan dominerande musikalisk inriktning Tabell 6.1. Musikaliskt aktivitetsregister på låg aktivitetsnivå bland a) all- och dubbelsidigt, b) ensidigt musikaliskt in-

värden

Allsidigt 3,3? Procentuell och dub- Ensidigt . . . . neradc andel belstdigt mrik- . . .. . . mlSlka- som ar: mrik- tade . . .... 1.1-lk *."- riktning allsidigt aktiva 12,7 7,0 4,3 dubbelsidigt aktiva ..... 29,5 26,1 17,3 ensidigt aktiva 35,6 30,8 37,3 inaktiva ...... 22,2 36,0 41,1 Summa % 100,0 99,9 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad 1,33 1,04 0,85 N .......... . 621 1 482 416

inriktning. Andelen mångsidigt aktiva är över 40 % bland de mångsidigt in- riktade, 33 % bland de ensidigt inrik- tade och drygt 20 % bland de nollsidigt inriktade. Andelen inaktiva däremot är klart mindre bland de mångsidiga (22 %) än bland övriga (36% bland ensidiga och 41 % bland nollsidiga). Vi har nu fått en grund att stå på för den fortsatta resultatredovisningen. Vi har fått åtminstone ett stöd för ten- densen mot överensstämmelse mellan värderingssidan och intressesidan i den musikaliska attityden men precis som vi också förutsatt är överensstämmelsen inte total. Det finns mångsidigt inrikta- de, inaktiva personer och det finns mångsidigt aktiva som är ensidigt eller tom nollsidigt inriktade. Tabell 6.2 visar bättre storleken av dessa grupper. Denna tabell innehåller samma infor- mation som tabell 6.1 bara med de skill- naderna att procentsiffrorna beräknas på det totala antalet individer och att allsidigt och dubbelsidigt aktiva sam- manförts till mångsidigt aktiva. Tabel-

Obser- Förvän-

Procentuell andel verade tade som är: procent- procent- siffror siffror mångsidigt inriktade, mångsidigt aktiva. . . . 10,4 8,2 mångsidigt inriktade, en- sidigt aktiva ........ 8,8 8,2 ensidigt inriktade, mång—

sidigt aktiva ........ 19,5 19,6 mångsidigt inriktade, .

inaktiva ............ 5,5 8,2 ' ensidigt inriktade, ensi- '

dikt aktiva .......... 18,1 19,6 nollsidigt inriktade,

mångsidigt aktiva. . .. 3,6 5,5 . ensidigt inriktade, inak-

tiva ................ 21,2 19,6 : nollsidigt inriktade, ensi- .

digt aktiva .......... 6,2 5,5 nollsidigt inriktade, inak— ,

tiva ................ 6,8 5,5

Summa % 100,1 99,9

N .................... 2 519 2 519 .

len presenterar observerade värden i jämförelse med de värden, som skulle erhållas om inget samband förelåg mel— lan mångsidighet i musikalisk inrikt— ning och mångsidighet i musikkonsum- tion.

Bland de mångsidigt inriktade är i första hand de mångsidigt aktiva över- skattade medan bland ensidigt och noll- sidigt inriktade de inaktiva är mest överskattade. För övrigt kan nämnas att det är cirka 10 % som är mångsidigt in- riktade och mångsidigt aktiva, 7 % som är nollsidigt inriktade och inaktiva. Det är ungefär 5 % som är mångsidigt in- riktade men ändå inaktiva och det är 4 % som saknar dominerande musika- lisk inriktning men ändå är mångsidigt aktiva. Båda dessa sistnämnda grupper är till sin storlek mindre än förväntat Tabell 6.2. Procentuell andel med olika kombinationer av mångsidighet i musika- lisk inriktning och mångsidighet i musik- konsumtion. Observerade och förväntade

och detta kan tala för att de skulle be- finna sig i ett genomgångsstadium. Om balans kommer att upprättas genom för- ändrad aktivitet eller genom förändra- de värderingar går dock inte att förut- säga utan att ha information från flera tillfällen i förändringsprocessen. Bland de ensidigt inriktade är det faktiskt en större andel som är inaktiva respektive mångsidigt aktiva än vad det är som är ensidigt aktiva.

En allmän tendens att mångsidigt musikaliskt inriktade har ett större mu- sikaliskt aktivitetsregister än ensidigt respektive nollsidigt musikaliskt inrik- tade behöver givetvis inte förutsätta att varje form av mångsidighet i musikalisk inriktning skall innebära ett större ak- tivitetsregister än varje form av ensi- dig musikalisk inriktning. Vilka kom- binationer av mångsidig inriktning är förknippade med större musikkonsum- tion än andra? Kan tex ensidigt kon- sertmusikinriktade ha högre totalakti- vitet än dubbelsidigt traditionellt och amerikainfluerat inriktade?

Mot bakgrunden av sådana frågor skall vi på nytt ta upp relationen mel- lan mångsidighet i musikalisk inrikt- ning och det musikaliska aktivitetsre- gistrets storlek till behandling. I tabell 6.3 jämföres aktivitetsregistrets storlek för följande grupper: a) allsidigt in— riktade, b) dubbelsidigt inriktade på konsertmusik och traditionell musik, c) dubbelsidigt inriktade på konsert— musik och amerikainfluerad musik, (1) dubbelsidigt inriktade på traditionell musik och amerikainfluerad musik, e) ensidigt inriktade på konsertmusik, f) ensidigt inriktade på traditionell musik, g) ensidigt inriktade på amerikainflue— rad musik och h) utan dominerande musikalisk inriktning. Några av dessa grupper är så små att jämförelsen blir chansartad (allsidigt inriktade : 42 per-

soner, dubbelsidigt inriktade på kon- sertmusik och amerikainfluerad musik :. 73 personer) men vi skall ändå för- söka oss på att rangordna dem efter ge-' nomsnittlig aktivitetsgrad:1

1) inriktade på konsertmusik och ame-

rikainfluerad musik ............... 1,81 2) ensidigt inriktade på konsertmusik . . 1,61 3) ensidigt inriktade på amerikainflue-

rad musik ........................ 1,50 4) allsidigt inriktade ................. 1,45 5) inriktade på konsertmusik och tradi—

tionell musik ..................... 1,36 6) inriktade på traditionell musik och

amerikainfluerad musik ............ 1,20 7) utan dominerande musikalisk inrikt- ning ............................. 0,85 8) ensidigt traditionellt inriktade ...... 0,67 Här framgår det tydligt att den generella tendensen om positivt sam- band mellan graden av mångsidighet i musikalisk inriktning och det musika- liska aktivitetsregistrets storlek inne- håller specifika undantag. Såväl dub- belsidigt som ensidigt inriktade på kon- sertmusik och/eller amerikainfluerad musik synes ha ett större aktivitetsre- gister i genomsnitt än allsidigt inrikta- de. Ensidigt inriktade på konsertmu- sik har ett större aktivitetsregister än dubbelsidigt inriktade på konsertmu- sik och traditionell musik samt ensi— digt inriktade på amerikainfluerad mu- sik ett större aktivitetsregister än dub- belsidigt inriktade på amerikainfluerad musik och traditionell musik. Ensidigt inriktade på traditionell musik har slut- ligen ett mindre aktivitetsregister än personer utan dominerande musikalisk inriktning. Mångsidighet i musikalisk inriktning är alltså inte under alla om- ständigheter någon garanti för mångsi- dig musikkonsumtion. Arten av musi- kalisk inriktning tycks ha stor bety- delse för musikkonsumtionens mång— sidighet och därför skall vi belysa detta mera ingående.

1 Om innebörden av den genomsnittliga ak— tivitetsgraden, se avdelning 5 s 179.

Tabell 6.3. Graden av mångsidighet i musikkonsumtion bland a) allsidigt inriktade,

b) inriktade mot konsertmusik och traditionell musik ( KM + TM), c) mot konsertmusik och amerikainfluerad musik (KM+AM), d) mot traditionell musik och amerika- influerad musik ( TM+AM) samt ensidigt inriktade mot 6) konsertmusik (KM), ]) traditionell musik (TM), g) amerikainfluerad musik (AM) och h) personer utan

dominerande musikalisk inriktning

. . . . . . . . Utan Allsi di gt Dubbels1dlgt inriktade Ensndigt inriktade domi- Procentuell . . a del om "t' mnk— nerande " 5 a ' tade KM + KM + TM + KM TM AM inrikt- TM AM AM ning allsidigt aktiva 21,4 13,0 32,9 7,2 18,1 1,6 12,9 4,3 dubbelsidigt ak- tiva ........ 28,6 31,7 24,7 29,9 41,0 15,3 40,5 17,4 ensidigt aktiva . 23,8 33,5 32,9 38,6 24,7 32,2 30,6 37,2 . inaktiva ...... 26,2 21,7 9,6 24,4 16,3 50,8 15,9 41,1 Summa % 100,0 99,9 100,1 100,1 100,1 99,9 99,9 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad. 1,45 1,36 1,81 1,20 1,61 0,67 1,50 0,85 I N ............ 42 161 73 345 166 850 464 414

Vilken musikalisk riktning har de mest aktiva anhängarna?

I detta avsnitt skall vi först jämföra ak- tivitetsregistrets storlek mellan perso- ner med olika musikalisk inriktning och mellan anhängare av olika slag av mu- sik. Därefter skall vi även undersöka sambanden mellan värderingar av skil- da slag av musik och aktivitetsregist- rets storlek. Vi kommer därvid att välja klassisk musik, gammal dansmusik och popmusik som får exemplifiera de tre huvudriktningarna konsertmusik, tra- ditionell musik och amerikainfluerad musik. Eftersom vi tidigare (se avdel- ning 5.8) funnit starka skäl att använ- da aktivitetsregistrets storlek som kri- terium på total musikkonsumtion och musikintresse kan det ligga mera infor- mation i de data som läggs fram än vad som ytligt sett verkar vara fallet.

I tabell 6.4 kan utläsas bla det mu- sikaliska aktivitetsregistrets storlek bland personer med huvudsaklig in- riktning på konsertmusik, på traditio- nell musik respektive på amerikainflue-

rad musik. Vi får där ett klart stöd för följande resultat: Konsertmusikinrikta— de har ett större aktivitetsregister än amerikainfluerat inriktade, vilka i sin tur har ett större aktivitetsregister än tra- ditionellt musikinriktade. Framför allt skiljer sig de traditionella från övriga genom sin relativa inaktivitet. Bland person-er med huvudsaklig inriktning på konsertmusik är det t. ex. över 20 % allsidigt aktiva och tillsammans över 60 % mångsidigt aktiva medan endast 15% är inaktiva. Bland de i första hand amerikainfluerat inriktade finns det 13 % allsidigt aktiva och tillsam- mans nära 50 % mångsidigt aktiva mot knappt 20 % inaktiva — alltså mindre mångaktivitet och något större inakti- vitet än bland de konsertmusikinrikta- de. Bland de traditionellt inriktade är det bara 3 % som är allsidigt och till- sammans 20 % som är mångsidigt in- riktade men så mycket som 50 % som är inaktiva dvs mycket mindre mång- aktivitet och mycket större inaktivitet än såväl bland konsertmusikinriktade som bland amerikainfluerat inriktade.

Tabell 6.4. Det musikaliska aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion bland personer med i första hand a) konsertmusikinriktning, b) traditionell musikalisk inriktning, c) amerikainfluerad musikalisk inriktning

.. . Konsertmusik- Traditionellt Amerikainfluerat Procentuell andel som ”' inriktade inriktade inriktade

allsidigt aktiva .................... 22,2 22,2 2,6 2,6 12,9 12,9 dubbelsidigt aktiva ................. 40,7 17,4 35,3 varav ej musikutövande dubbellyssnare. .. 21,3 7,6 26,7 musikutövande konsertbesökare 13,0 3,0 4,2 musikutövande skivlyssnare ........ 6,5 6,8 4,4 ensidigt aktiva .................... 22,2 29,5 33,2 varav musikutövare ..................... 6,9 6,1 3,9 konsertbesökare ................... 7,9 11,6 18,7 skivlyssnare ...................... 7,4 11,8 10,6 inaktiva .......................... 14,8 50,5 18,6 varav radiomusiklyssnare ................ 14,4 47,3 16,9 helt passiva ...................... 0,5 3,3 1,6

Summa % 99,9 100,1 100,0 100,1 100,0 99,9 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 1,70 0,72 1,43 Summa % musikutövare ............ 48,6 18,5 25,4 varav även musiklyssnare ............... 41,7 12,4 21,5 endast musikutövare .............. 6,9 6,1 3,9 Summa % musiklyssnare .......... 78,2 43,4 77,5 varav även musikutövare ................ 41,7 12,4 21,5 endast musiklyssnare .............. 36,6 31,0 56,0 konsertbesökare ................... 64,4 24,8 62,5 skivlyssnare ...................... 57,4 28,8 54,6 N ............................... 234 234 927 927 666 666

Samma tendens återfinnes även i ta- bell 6.5, där aktivitetsregistrets stor- lek presenteras för anhängarna av samt- liga elva slag av musik. Mest mångsidigt aktiva finner man att anhängare av (: tycker mycket bra om) klassisk mu- sik och jazzmusik är men anhängarna av nutida musik, operamusik och pop- musik har nästan lika stort aktivitets— register i genomsnitt. Det klart minsta aktivitetsregistret har anhängarna av spelmansmusik och därefter anhängar- na av gammal dansmusik respektive

andliga sånger. Anhängarna av operett- musik respektive visor & ballader har ett klart större aktivitetsregister än de traditionella musikanhängarna men även ett klart mindre än anhängarna av konsertmusik eller av amerikainfluerad musik.

Ungefär 20 % eller mera av anhängar- na av klassisk musik, nutida musik, operamusik och jazzmusik är allsidigt aktiva och över 50 % av dessa är mång- sidigt aktiva, dvs antingen allsidigt el- ler dubbelsidigt aktiva. Ungefär 25 %

Tabell 6.5. Graden av mångsidighet ! musikkonsumtion bland anhängare ( = tycker mycket bra om) elva slag av musik

ANHÄNGARE AV:

Procentuell andel som är: Klassisk Nutida Pop- Jazz- Modern musik musik musik musik

Gammal . dans- dans— Andliga musik musik

Operett- Visor & sånger musik ballader

allsidigt aktiva. . . . . 20,5 19,0 14,3 19,5 9,2 4,3 5,3 10,4 dubbelsidigt aktiva . . . 37,1 32,5 38,8 39,2 31,8 20,3 21,2 25,4 ensidigt aktiva. . . . . . . . . 29,5 37,2 33,4 28,0 37,0 33,0 32,0 33,9 inaktiva. . . . . . . . . . . . . . . 13,0 11,3 13,5 13,3 22,0 42,5 41,6 30,3

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,1 100,0

Genomsnittlig aktivitets- grad... . . . . . . . . . . . . .. 1,65 1,59 1,54 1,65 1,28 0,86 0,90 1,16

N 356 91 404 243 701 1169 676 825

är mångsidigt aktiva bland anhängarna av vart och ett av de tre slagen av tra- ditionell musik och endast omkring 5 % är där allsidigt aktiva medan över 40 % är inaktiva — för spelmansmusik nära 50 %. Andelen inaktiva bland anhäng— arna av operettmusik respektive visor är ungefär 30 %, bland anhängarna av modern dansmusik och operamusik un- gefär 20 % samt bland anhängarna av klassisk musik, popmusik eller jazzmu- sik något under 15 %. Den minsta an- delen inaktiva bland sina anhängare uppvisar nutida musik med drygt 10 %.

Det verkar faktiskt som om slag av musikalisk inriktning skulle vara när- mare förbunden med musikkonsumtio- nen än graden av mångsidighet i mu- sikalisk inriktning. Det finns större skillnader mellan konsertmusikinrikta- de och traditionellt inriktade respektive mellan anhängare av jazzmusik och av gammal dansmusik än vad det finns mellan mångsidigt inriktade och noll- sidigt inriktade (jfr tab 6.1, 6.4 och 6.5).

Som sista punkt i detta avsnitt skall vi därför studera sambanden mellan specifika musikaliska värderingar och musikkonsumtionens mångsidighet. I nedanstående uppställning är de elva musikformerna rangordnade efter detta sambands storlek. (Sambandet uttryckes i gamma-koefficient, se bihang 4).

1) jazzmusik ..................... + 0,28 2) popmusik ..................... + 0,27 3) klassisk musik ................. + 0,21 4) modern dansmusik ............. + 0,20 5) operamusik ................... + 0,13 6) nutida musik .................. + 0,09 7) operettmusik .................. + 0,05 visor & ballader ............... + 0,05 9) spelmansmusik ................ —— 0,22 andliga sånger ................. — 0,22 11) gammal dansmusik ............. —O,30

Värderingarna av jazzmusik och pop- musik visar alltså de mest påtagligt po- sitiva sambanden med aktivitetsregist-

rets storlek. Ju mera positiv värdering av iförsta hand jazzmusik, popmusik, klassisk musik och modern dansmusik, desto större mångsidighet i musikkon- sumtionen. Tämligen okänsliga för mu- sikkonsumtionen tycks värderingarna av nutida musik, operettmusik och vi- sor vara. Värderingarna av traditionella musikformer är också känsliga för mu— sikkonsumtionen men på omvänt sätt i förhållande till jazzmusik och popmu— sik. Ju mera positiv värdering av gam- mal dansmusik, spelmansmusik och and- liga sånger, desto mindre mångsidighet i musikkonsumtionen. Med tanke på det samband som finns mellan det musi— kaliska aktivitetsregistrets storlek och musikintresset kan man förvänta sig att i första hand värderingarna av jazz och pop skall vara positivt och värde- ringarna av traditionella musikformer negativt relaterade även till graden av specifik musikalisk aktivitet. (Till den- na fråga skall vi återkomma längre fram i texten).

För att visa innebörden av detta kor- relationsmått hänvisar vi även till ta- bellerna (16—6.8, där bl a aktivitets- registret jämföres mellan grupper med olika inställning till klassisk musik (ta- bell 6.6), till gammal dansmusik (tabell 6.7) och till popmusik (tabell 6.8). Vi vet redan förut att andelen inaktiva bland anhängarna till klassisk musik är 13 %. Vi ser nu att denna andel är klart större bland dem som bara tycker ganska bra om klassisk musik (32 %) men ännu större bland övriga som inte alls uttrycker positiv inställning till klassisk musik (nära 40 %). På omvänt sätt är andelen mångsidigt aktiva störst bland de mycket positivt inställda till klassisk musik (58 %), klart mindre bland de ganska positiva (32 %) och ännu något mindre bland övriga (29 %).

Motsvarande jämförelser för popmu- sik (se tabell 6.8) ger samma resultat.

Tabell 6.6: Samband mellan värderingen av klassisk musik och aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel som är: till klassisk till klassisk till klassisk musik musik musik

allsidigt aktiva ..................... 20,5 9,0 9,0 4,8 4,8 dubbelsidigt aktiva ................. 37,1 23,2 varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . . 17,8 11,6 15,9 musikutövande konsertbesökare ..... 12,1 3,7 3,2 musikutövande skivlyssnare ........ 7,1 7,9 4,7 ensidigt aktiva ..................... 29,5 35,9 32,9 varav musikutövare ..................... 7,8 6,9 4,9 konsertbesökare ................... 11,1 13,8 14,8 skivlyssnare ...................... 10,6 15,2 13,2 inaktiva .......................... 13,0 31,9 38,6 varav radiomusiklyssnare ................ 12,4 30,0 34,7 helt passiva ....................... 0,6 1,9 3,9

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 1,65 1,09 0,95 Summa % musikutövare ............ 47,5 27,5 17,6 varav även musiklyssnare ................ 39,7 20,6 12,7 endast musikutövare ............... 7,8 6,9 4,9 Summa % musiklyssnare ........... 79,3 61,2 56,5 varav även musikutövare ................ 39,7 20,6 12,7 endast musiklyssnare .............. 39,5 40,6 43,9 konsertbesökare ................... 61,5 38,1 38,7 skivlyssnare ...................... 56,0 43,7 38,6 N ............................... 356 356 644 644 1491 1 491

Andelen inaktiva bland dem som tycker mycket bra om popmusik är cirka 15 %, bland dem som tycker ganska bra om popmusik nära 30% och bland dem som inte är positiva till popmusik över 40 %. Andelen mångsidigt aktiva bland dem som är mycket positiva till popmu- sik är över 50 %, bland dem som är ganska positiva cirka 35 % och bland övriga drygt 25 % — alltså klart större benägenhet för mångsidig aktivitet vid mera positiv inställning till popmusik.

Sambandet mellan värderingen av gammal dansmusik och musikkonsum-

tionens mångsidighet är som nyss på- pekats negativt. I tabell 6.7 belyses det— ta ytterligare. Andelen inaktiva bland dem som är mycket positiva till gam- mal dansmusik är över 40 %, bland dem som är ganska positiva till gammal dansmusik ungefär 30 % och bland öv- riga, ej positiva till gammal dansmusik knappt 20 %. Andelen mångsidiga där- emot är större vid neutral eller negativ inställning till gammal dansmusik än vid positiv. Andelen mångsidiga vid mycket positiv värdering av gammal dansmusik är 25 %, vid ganska posi—

Tabell 6.7: Samband mellan värderingen av gammal dansmusik och aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel som är: till gammal till gammal till gammal dansmusik dansmusik dansmusik allsidigt aktiva ..................... 4,3 4,3 7,8 7,8 16,6 16,6 dubbelsidigt aktiva ................. 20,3 27,5 33,0 varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . . 10,1 17,2 21,4 musikutövande konsertbesökare ..... 4,7 4,2 5,0 musikutövande skivlyssnare ........ 5,5 6,2 6,6 ensidigt aktiva ..................... 33,0 33,9 31,6 varav musikutövare ..................... 6,6 5,1 5,4 konsertbesökare ................... 13,5 15,8 12,0 skivlyssnare ...................... 12,9 13,0 14,2 inaktiva .......................... 42,5 30,8 18,8 varav radiomusiklyssnare ................ 41,8 27,3 11,6 helt passiva ....................... 0,6 3,5 7,2 Summa % 100,1 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 0,87 1,12 1,47 Summa % musikutövare ............ 21,1 23,3 33,6 varav även musiklyssnare ................ 14,5 18,2 28,2 endast musikutövare ............... 6,6 5,1 5,4 Summa % musiklyssnare ........... 51,0 64,1 75,8 varav även musikutövare ................ 14,5 18,2 28,2 endast musiklyssnare .............. 36,5 46,0 47,6 konsertbesökare ................... 32,6 45,0 55,0 skivlyssnare ...................... 32,8 44,2 58,8 N ............................... 1 169 1 169 825 825 542 542

tiv värdering 35 % och vid ej positiv värdering 50 %.

De resultat som presenterats i detta avsnitt kan inte betraktas som isolerade från varandra. Det blir därför nödvän- digt att koppla ihop dem innan vi ger oss in på slutsatser om deras överens- stämmelse med den tidigare refererade modell, som ligger till grund för ana- lysen. Först skall vi dock ta fram ännu mera empiriskt material för att exakt se på vilka sätt värderingar av olika slag av musik är relaterade till olika slag av musikkonsumtion.

Musikutövande och musiklyssnande bland an- hängare av olika slag av musik

I föregående avsnitt upptäckte vi att det fanns skillnader i musikkonsumtio- nen mellan personer med olika musi- kalisk inriktning. I detta avsnitt skall vi närmare analysera i vilka avseenden dessa skillnader är mest markanta. Är totalskillnaderna i första hand avhängi- ga skillnader i musikutövandet eller i musiklyssnandet eller är de ungefär lika mycket resultat av skillnader i musik- utövande och i musiklyssnande?

Tabell 6.8: Samband mellan värderingen av popmusik och aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion

.. _ Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva , Procentuell andel som ar. till popmusik till popmusik till popmusik i | i allsidigt aktiva ..................... 14,3 14,3 8,9 8,9 6,0 6,0 i ' dubbelsidigt aktiva ................. 38,8 27,8 20,7 1 varav ' ; ej musikutövande dubbellyssnare. . . . 30,2 16,5 9,9 3 musikutövande konsertbesökare ..... 4,4 4,2 5,0 ; musikutövande skivlyssnare ........ 4,2 7,1 5,7 i , ensidigt aktiva ..................... 33,4 35,3 31,7 varav ! musikutövare ..................... 2,4 5,0 7,1 & konsertbesökare ................... 21,2 16,4 10,8 | skivlyssnare ...................... 9,8 14,0 13,8 ! inaktiva .......................... 13,5 27,9 41,7 varav ! radiomusiklyssnare ................ 13,5 26,4 37,2 i helt passiva ....................... 0,0 1,5 4,5 3 Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 100,1 100,0 [ Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 1,54 1,18 0,91 7 | Summa % musikutövare ............ 25,3 25,2 23,8 varav | även musiklyssnare ................ 22,9 20,2 16,7 endast musikutövare ............... 2,4 5,0 7,1 ) i Summa % musiklyssnare ........... 84,1 67,1 51,3 : varav f även musikutövare ................ 22,9 20,2 16,7 i endast musiklyssnare .............. 61,2 46,9 34,5 ' konsertbesökare ................... 70,1 46,0 31,7 skivlyssnare ...................... 58,5 46,5 35,4 N ............................... 404 404 698 698 1 396 1 396

I tabell 6.4 kunde vi konstatera att personer med huvudsaklig inriktning på konsertmusik var något mera aktiva (hade större aktivitetsregister) än personer med huvudsaklig inriktning på amerikainfluerad musik. I samma tabell finner vi även att denna skillnad helt beror på att andelen musikutövare är större bland de konsertmusikinrikta- .de än bland de amerikainfluerat mu- sikinriktade medan däremot den totala andelen musiklyssnare inte avviker. Det finns nära 50 % musikutövare bland de konsertmusikinriktade mot 25 % bland de amerikainfluerat inriktade, medan

det finns nästan 80 % musiklyssnare i båda lägren. Andelen som kombinerar musikutövande och musiklyssnande är också större i konsertmusiklägret (cir- ka 40 % resp cirka 20 %). Framför allt gäller detta kombinationen musikut- övande och konsertbesökande (13 % mot 4 %). Däremot är de amerikainflue- rat musikinriktade i högre grad enbart musiklyssnare (56 % mot 37 %), vilket främst gäller ensidigt konsertbesökande (ungefär 20 % resp 8 %).

De traditionellt inriktade är mindre aktiva än amerikainfluerat inriktade och detta gäller såväl musikutövande

som musiklyssnande. Dock är den an- del som är enbart musikutövare men ej musiklyssnare något större i "det tra— ditionella lägret (6 %) än bland dem som är inriktade på amerikainfluerad musik (4 %).

Som en konsekvens av skillnaderna mellan konsertmusikinriktade och ame— rikainfluerat inriktade samt mellan tra- ditionellt och amerikainfluerat inrikta- de är även de traditionellt inriktade i mindre utsträckning såväl musikutövare som musiklyssnare än de konsertmu— sikinriktade. Vid närmare granskning av tabell 6.4 visar det sig dock att an- delen ensidiga konsertbesökare och an- delen ensidiga skivlyssnare är större bland traditionellt inriktade (12 % var- dera) än bland konsertmusikinriktade (8 % konsertbesökare, 7 % skivlyssna- re).

Ju mera positiv inställning till klas- sisk musik, desto större musikkonsum- tion fann vi i tabell 6.6. i föregående av- snitt. I samma tabell finner man även att ju mera positiv inställningen till klas- sisk musik är, desto större ärandelen mu- sikutövare och andelen musiklyssnare. Speciellt musikutövandet är starkt rela- terat till inställningen till klassisk musik. Det är nära 50 % bland anhängarna,mel- lan 25 % och 30 % bland de ganska po- sitiva och mindre än 20 % bland de ej positiva till klassisk musik som är mu- sikutövare. Det är framför allt kombi- nationen musikutövare och musiklyss- nare som ger utslag för inställningen till klassisk musik, medan andelen en- bart musikutövare inte ger lika tydligt utslag och andelen enbart musiklyss- nare inte alls är positivt relaterad till inställningen till klassisk musik. Ande- len skivlyssnare är störst bland de mycket positiva (cirka 55 %) och minst bland de ej positiva till klassisk mu- sik (mindre än 40 %). Andelen kon- sertbesökare är klart störst bland de

mycket positiva till klassisk musik (över 60 %) men de ganska positiva är inte i större utsträckning konsertbesö- kare än de ej positiva (knappt 40 % för båda grupperna).

Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto större inaktivitet blev slutsatsen i föregående avsnitt (se tabell 6.7). Ju mera positiv inställning till gammal dansmusik, desto större in- aktivitet i musikutövande, i konsertbe- sökande och i skivlyssnande kan vi tillägga här. Andelen musikutövare är drygt 20 % bland de positiva och över 30 % bland de ej positiva till gammal dansmusik. Andelen musiklyssnare är cirka 50 %, varav 33 % vardera är kon- sertbesökare respektive skivlyssnare bland de mycket positiva till gammal dansmusik. Som jämförelse kan näm- nas att bland de ej positiva till gammal dansmusik är 75 % musiklyssnare, var- av 55% konsertbesökare och nästan 60 % är skivlyssnare. Detta negativa samband gäller framför allt kombina- tionen musikövande ocsh musiklyssnan- de, det gäller i viss mån enbart musik- lyssnare, men det gäller inte alls enbart musikutövare.

Det positiva sambandet mellan värde- ringen av popmusik och musikkonsum- tionens mångsidighet kommer till klart uttryck i andelen musiklyssnare och gäller såväl andelen konsertbesökare som andelen skivlyssnare (se tabell 6.8). Bland anhängarna av popmusik är cirka 85 % musiklyssnare, exakt 70 % konsertbesökare och något under 60 % skivlyssnare. Bland de ej positiva till popmusik är ungefär 50 % musik- lyssnare varav 30 % konsertbesökare och 35 % skivlyssnare — alltså genom- gående mindre siffror än för anhängar- na av popmusik. De med ganska posi- tiv inställning till popmusik uppvisar procentsiffror, som ligger mellan de mycket positiva och de ej positiva. An—

delen musikutövare däremot är ungefär lika stor (omkring 25 %) i alla tre grup- perna — mycket positiva, ganska posi- tiva och ej positiva till popmusik. An- delen enbart musiklyssnare är i hög grad positivt relaterad till inställning- en till popmusik, andelen både musik- utövare och musiklyssnare i mindre grad, medan andelen enbart musikut- övare faktiskt visar ett negativt sam- band. Det är 2 % bland de mycket po- sitiva, S% bland de ganska positiva och 7 % bland de ej positiva till pop- musik som är enbart musikutövare. Trots att andelen enbart musiklyssnare visar ett klart positivt samband med in- ställningen till popmusik är andelen en- sidiga skivlyssnare mindre bland an- hängarna till popmusik (10 %) än bland övriga (nära 15 %). Däremot är kombinationen konsertbesökare —— skiv- lyssnare mycket vanlig bland popmu- sikanhängarna (30 %).

Musikaliska aktiviteters intensitet — skillnader mellan personer med olika musikalisk inriktning

I föregående avsnitt behandlades ak- tivitet och passivitet i fråga om musik- utövande, konsertbesökande och skiv- lyssnande bland konsertmusikinriktade traditionellt musikinriktade och ame- rikainfluerat inriktade. I detta avsnitt skall vi på motsvarande sätt jämföra intensiteten i musikkonsumtionen för de faktiskt aktiva.

Vi har kunnat konstatera att andelen musikutövare var klart störst bland de konsertmusikinriktade, mindre bland de amerikainfluerat inriktade och minst bland de traditionellt inriktade. Bland de faktiskt aktiva finns det dock bara obetydliga skillnader mellan dessa grup— per i fråga om intensiteten i musikal-, övandet om grad av offentlighet använ- des som kriterium på intensitet. De amerikainfluerade är aningen mindre benägna att spela musikinstrument of-

Tabell 6.9: Grad av offentlighet i musikut— övandet bland musikutövare som i första hand är inriktade på a) konsertmusik, b) traditionell musik, c) amerikainfluerad

musik . Inrik— Inrik— iifåeiläål tå'ä'äk'å tade ,, tade ,, s i ramusik- konsegt- tradi- amerika- pe ? t' usik tionell influerad m ""m" ' m musik musik offentligt inför publik ..... 14,3 13,8 9,7 för och tillsam- mans med vänner ..... 26,7 28,9 29,2 endast för eget nöje ....... 59,0 57,2 61,0 Summa % 100,0 99,9 99,9 N ........... 114 172 167

fentligt än övriga utövare (10 % resp 14 %, se tabell 6.9).

Vi har också kunnat konstatera att traditionellt inriktade i mycket mindre utsträckning var benägna att bevista musikevenemang, medan knappast någ— ra skillnader alls mellan konsertmu- sikinriktade och amerikainfluerat in- riktade i detta avseende. Dessutom gäl- ler att de amerikainfluerade konsert- besökarna i obetydligt större utsträck- ning går »regelbundet» på konserter än

Tabell 6.10: Frekvensbesök på konsert och andra musikevenemang bland konsertbesö— kare som i första hand är inriktade på a) konsertmusik, b) traditionell musik, c) amerikainfluerad musik

. Inrik— Inrik- Progeptuell tIrcilrik-å tade p å tade p å an äe sgm ka e p t tradi— amerika— kg r p t' onsei? tionell influerad onser ' mus musik musik 3 eller flera ggr] år ......... 60,7 28,2 64,6 1—2 ggr/år 39,3 71,8 35,4 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 1 52 227 416

de konsertmusikinriktade konsertbesö- karna och att majoriteten av de tradi- tionellt inriktade konsertbesökarna ba- ra går sporadiskt. Det är 65 % bland de amerikainfluerade, ungefär 60 % bland de konsertmusikinriktade och mindre än 30 % av de traditionellt in- riktade som går på konserter eller på andra musikevenemang tre eller flera gånger per år (se tabell 6.10).

Helt parallellt med andelen konsert- besökare var även andelen skivlyss- nare betydligt mindre bland de tradi— tionella än i de båda övriga grupperna. Bland dem som faktiskt lyssnar på ski- var eller band med musik är de ame- rikainfluerade mest intensiva, dvs lyss- nar oftast, medan inga skillnader finns mellan de konsertmusikinriktades och de traditionellas skivlyssnarvanor. 40 % av de amerikainfluerade skivlyssnarna lyssnar dagligen eller nästan dagligen, m-edan mindre än 30 % av skivlyssnar- na i de båda andra lägren lyssnar lika ofta (se tabell 6.11).

Vid sidan av jämförelser mellan per- soner med olika musikalisk inriktning har vi även studerat hur intensiteten i värderingarna av vissa slag av musik

Tabell 6.1]: Frekvens lyssnande på skivor eller musik på band bland skivlyssnare som i första hand är inriktade på a) konsertmu— sik, b) traditionell musik, c) amerikain- fluerad musik

Procentuell Inrik- Inrik- Inrik- andel som tade å tade på tade på lyssnar på konsert-)t- tradi- amerika- skivor eller musik tionell influerad band: musik musik dagligen elnäs- tan dagl. . . . 28,3 28,6 40,8 1—3 ggr/vecka 40,9 40,7 35,4 1—3 ggr/må- nad ........ 30,7 30,6 23,8 Summa % 99,9 99,9 100,0 N ........... 138 269 364

varit förbunden med musikkonsumtio- nen. Som exempel på konsertmusik har vi valt klassisk musik och därvid fun- nit att ju mera positiv inställning till klassisk musik som råder, desto större andel är aktiva inom såväl musikutövan- de som musiklyssnande. Vi kan nu även finna att musikutövarna har högre in- tensitet bland anhängarna till klassisk musik än bland personer som inte är anhängare, men att för övrigt inget di- rekt positivt samband råder mellan vär- dering av klassisk musik och intensitet i musikkonsumtion bland faktiskt ak- tiva. Den minsta intensiteten både bland konsertbesökare och skivlyssnare har de som tycker ganska bra om klassisk musik, medan skillnaderna i intensitet mellan anhängare av klassisk musik och ej positiva till klassisk musik bara rör sig om ett par procent. Bland konsert— besökarna är de mycket positiva något flitigare besökare av konserter av alla slag än de ej positiva. Bland skivlyssnar- na är det några flera som lyssnar dag- ligen bland de ej positiva än bland de mycket positiva till klassisk musik. Dessa slutsatser grundar sig på tabel- lerna 6.12——6.14, som redovisar sam-

Tabell 6.12: Samband mellan värdering av klassisk musik och grad av offentlighet i musikutövandet bland faktiska musikut—

övare Mycket Ganska Ej Fåfåånååäl positiva positiva positiva . till till till sfrfåffu'ågåltlf' klassisk klassisk klassisk ' musik musik musik offentligt inför publik ..... 15,1 9,9 7,1 för och tillsam- mans med vänner ..... 29,4 24,0 30,7 endast för eget nöje ....... 55,5 66,1 62,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 166 176 261

tiska konsertbesökare

Tabell 6.13: Samband mellan värdering av klassisk. musik och frekvens besök på kan- sert och andra musikevenemang bland fak-

Tabell 6.15: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och grad av offentlighet i musikutövandet bland faktiska musikut- övare

Procentuell Näyctket C:)antsika 01.23. a andel som p 51. iva p Sl. va p Sl. "' år på till till till kg _ klassrsk klass1sk klassisk onsert. . . . mUSIk mu51k muSIk 3 eller flera ggr] år ......... 57,4 44,4 53,4 1—2 ggr/år. . . 42,6 55,6 46,6 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 219 244 577

Tabell 6.14: Samband mellan värdering av

klassisk musik och frekvens lyssnande på skivor och/eller musik på band bland fak- tiska skivlyssnare

Procentuell Mycket Ganska Ej andel som positiva positiva positiva lyssnar på till till till skivor eller klassisk klassisk klassisk band musik musik musik dagl. el. nästan dagl ....... 30,3 24,9 33,9 1—3 ggr/vecka 40,0 42,9 36,9 1—3 ggr/må- nad ........ 29,7 32,2 29,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 201 283 572

bandet mellan värdering av klassisk musik och intensitet på respektive om- råde bland de faktiskt aktiva.

Som exempel på traditionell musik har vi valt gammal dansmusik och fun- nit ett tämligen klart negativt sam- band mellan värdering av gammal dansmusik och andel aktiva musikut- övare, konsertbesökare respektive skiv- lyssnare. I tabellerna 6.15—6.17 redo- visas samband mellan värdering av gammal dansmusik och intensitet i mu- sikkonsumtionen bland de faktiskt ak- tiva. Sammanfattningsvis visar dessa tabeller att det även bland faktiskt ak-

Mycket Ganska Ej Procentuell positiva positiva positiva andel som till till till spelar musik- gammal gammal gammal instrument: dans- dans- dans— musik musik musik offentligt inför publik ..... 6,6 8,1 17,4 för och tillsam— mans med vänner ..... 28,7 30,2 26,3 enbart för eget nöje ....... 64,7 61,7 56,3 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 243 190 181

Tabell 6.16: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och frekvens besök på konsert och andra musikevenemang bland faktiska konsertbesökare

Mycket Ganska Ej Procentuell positiva positiva positiva andel som till till till går på gammal gammal gammal konsert: dans- dans- dans- musik musik musik 3 ellerfleraggr/ år ......... 41,0 57,8 59,9 1—2 ggr/år. . . 59,0 42,2 40,1 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 380 370 300

tiva råder ett negativt samband mellan värderingen av gammal dansmusik och intensitetsgraden i varje avseende. Bland musikutövare gäller att ju mera posi- tiv inställning till gammal dansmusik som råder, desto lägre är graden av of- fentlighet i utövandet (se tabell 6.15). Bland konsertbesökare gäller att ju me- ra positiv inställning till gammal dans- musik, desto mindre andel »regelbund- na» konsertbesökare och större andel sporadiska konsertbesökare (se tabell

Tabell 6.17: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och frekvens lyssnande på skivor och/eller musik på band bland

Tabell 6.19: Samband mellan värdering av popmusik och frekvens besök på konsert och andra musikevenemang bland faktiska

faktiska skivlyssnare konsertbesökare Mycket Ganska Ej Mycket Ganska Ej Pisåzpåggl positiva positiva positiva 2132? är? positiva positiva positiva lifssnar på till till till går på till till till . gammal gammal gammal _ pop- pop- pop- skizor än" dans- dans- dans- konsert. musik musik musik an musik musik musik 3 eller flera ggr/ dagl. el. nästan är ......... 67,4 50,8 43,6 dagl ....... 25,9 31,6 36,1 1—2 ggr/år 32,6 49,2 56,4 tå ååå/[fika 44'5 36'7 35'0 Summa % 100,0 100,0 100,0 nad ........ 29,6 31,6 28,9 N ........... 283 322 440 Summa % 100,0 99,9 100,0 N ........... 385 363 319

6.16). Bland skivlyssnare gäller att ju mera positiv inställningen till gammal dansmusik är, desto mindre är benägen- heten att lyssna ofta på skivor eller mu- sik på band (se tabell 6.17). Popmusik exemplifierar den amerika- influerade musiken och värderingen av popmusik har tidigare visat positivt samband med andelen musiklyssnare men inte något samband med andelen musikutövare. Denna relation mellan inställningen till popmusik och musik-

Tabell 6.18: Samband mellan värdering av popmusik och grad av offentlighet i musik- utövandet bland faktiska musikutövare

Mycket Ganska Ej 21:52? 2331 positiva positiva positiva . till till till spelar mustk- - . POP" POP' POP' instrument. musik musik musik offentligt inför publik ..... 9,2 8,5 11,3 för och tillsam- mans med vänner ..... 28,4 33,2 26,9 enbart för eget nöje ....... 62,4 58,3 61,8 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 102 176 326

lyssnarbenägenheten förstärks av att det såväl bland konsertbesökare som bland skivlyssnare föreligger positivt samband mellan värdering av popmu- sik och intensiteten i lyssnandet. An- delen konsertbesökare med positiv in- ställning till popmusik som går på kon- sert eller annat musikevenemang minst tre gånger om året är 67 %, medan motsvarande siffror för ganska posi- tiva är 50 % och för ej positiva 44 %. Andelen skivlyssnare med positiv in- ställning till popmusik som lyssnar dag-

Tabell 6.20: Samband mellan värdering av popmusik och frekvens lyssnande på skivor och/eller musik på band bland faktiska

skivlyssnare Procentuell Mycket Ganska Ej andel som positiva positiva positiva lyssnar på till till till skivor eller pop- pop- pop- band musik musik musik dagl. el. nästan dagl ....... 53,9 30,3 20,3 1—3 ggr/vecka 34,7 38,7 41,5 1—3 ggr/må- nad ........ 11,4 31,0 38,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 237 325 496

ligen eller nästan dagligen på skivor el- ler på band är över 50 %, bland gans- ka positivt inställda 30 % och bland övriga 20 %. Dessa uppgifter är häm— tade från tabellerna 6.19 och 6.20. I ta- bell 6.18 kan man finna att det på det hela taget inte finns några skillnader i graden av offentlighet i musikutövandet blandfaktiska musikutövare mellan per- soner med olika positiv inställning till popmusik.

Sammanfattning

Vi har med utgångspunkt från den all- männa satsen: »ju mera positivt mu- sikaliskt värdeengagemang, desto större musikintresse», analyserat samband mellan musikaliska värderingar och musikkonsumtion. Ett visst stöd för denna sats har vi fått på det generella planet därigenom att vi konstaterat ett positivt samband mellan grad av mång- sidighet i musikalisk inriktning och storleken på det musikaliska aktivitets- registret. Vid närmare granskning fin- ner man dock att denna generella ten- dens är förknippad med många speci- fika undantag, vilket får ses mot bak- grunden av stora skillnader i musik- konsumtion mellan personer med olika slag av musikalisk inriktning. Så har tex ensidigt inriktade på konsertmusik och ensidigt inriktade på amerikain- fluerad musik befunnits ha en större musikkonsumtion än dubbelsidigt in- riktade på konsertmusik och traditio- nell musik samt dubbelsidigt inriktade på amerikainfluerad musik och tradi- tionell musik.

Skillnaderna i musikkonsumtion mel— lan anhängare av skilda musikaliska riktningar har systematiskt analyserats i tre plan. Först konstaterades allmänt att konsertmusikinriktade hade ett stör- re aktivitetsregister än amerikainflu-

erat musikinriktade, vilka i sin tur hade ett större aktivitetsregister än tra- ditionellt musikaliskt inriktade. I andra hand visades att skillnaderna mellan gruppen konsertmusikinriktade och gruppen amerikainfluerat inriktade helt begränsades till musikutövandet, medan musiklyssnandet var ungefär li- ka omfattande i båda grupperna. Där— emot avvek de traditionellt inriktade negativt från de övriga så till vida att passiviteten var större både med avse- ende på musikutövande och musiklyss- nande. För det tredje kunde man finna att skillnaderna mellan konsertmusik- inriktade och amerikainfluerat inrikta— de enbart hängde ihop med att de förstnämnda hade en större andel som över huvud taget var verksamma som musikutövare. Bland de faktiskt aktiva musikutövarna förelåg inga skillnader i utövandets intensitet. Man kunde dess- utom finna att amerikainfluerat inrik- tade skivlyssnare lyssnade oftare än konsertmusikinriktade skivlyssnare. På motsvarande sätt var de traditionellas musikutövande skilt från de övrigas enbart genom en större andel ej verk- samma men ej genom lägre intensitet bland de faktiskt verksamma. De tradi- tionella avvek från de amerikainfluera- de både genom större passivitet i mu- siklyssnandet och genom lägre inten- sitet bland de faktiskt aktiva. Detta gäll— de däremot endast för konsertbesökan- de vid jämförelser med de konsertmu- sikinriktade medan de traditionella in- te skilde sig från dessa i fråga om in- tensitet i skivlyssnandet. Ovanstående text kan också sammanfattas på följan- de sätt (K=konsertmusikinriktade, T ::traditionellt musikinriktade och A : amerikainfluerat musikinriktade)

I. 1. K har större aktivitetsregister än T 2. K har större aktivitetsregister än A 3. A har större aktivitetsregister än T

II. 1. K har större andel musikutövare och större andel musiklyssnare än T 2. K har större andel musikutövare men ej större andel musiklyssnare än A 3. A har större andel musikutövare och större andel musiklyssnare än T Ill. la. Det finns inga skillnader bland mn- sikutövare mellan K och T i fråga om intensiteten i musikutövandet ll). Bland konsertbesökare har K stör- re iutensitet i konsertbesökandet än T lc. Det finns inga skillnader bland skiv— lyssnare mellan K och T i fråga om in- tensiteten i sikivlyssnandet 2a. Det finns inga skillnader bland mu- sikutövare mellan K och A i fråga om intensiteten i musikutövandet 21). Det finns inga skillnader bland kon- sertbesökare mellan K och A i fråga om intensiteten i konsertbesökandet 2c. Bland skivlyssnare har A högre in- tensitet i skivlyssnandet än K 3a. Det finns inga skillnader bland mu- sikutövare mellan A och T i fråga om intensiteten i musikutövandet 3b. Bland konsertbesökare har A högre intensitet i konsertbesökandet än T 3c. Bland skivlyssnare har A högre in- tensitet i skivlyssnandet än T

Vi har förutom jämförelser mellan personer med olika musikalisk inrikt- ning i denna avdelning även analyserat sambandet mellan värderingar av mu- sik och musikkonsumtion. Enligt vår grundmodell skall vi förvänta oss ett positivt samband mellan värderingen av ett visst slag av musik-och musikkon— sumtionens storlek totalt och i visst avseende. Givetvis gäller detta endast under förutsättning av i övrigt lika om- ständigheter.

Data bekräftar positiva samband mel- lan värdering av konsertmusik respek- tive amerikainfluerad musik å ena si- dan och aktivitetsregistrets storlek å andra sidan. Däremot är det tydligt att värderingarna av de traditionella musik- formerna är negativt relaterade till ak- tivitetsregistrets storlek. Detta gäller för gammal dansmusik, för spelmansmusik och för andliga sånger men inte för

något annat slag av musik, även om sambanden mellan värderingarna av nu- tida musik, operettmusik och visor å ena sidan och aktivitetsregistrets stor- lek å andra sidan är helt obetydliga.

För att ytterligare granska samban- den mellan värderingar och musikkon- sumtion har en musikform utsetts att representera varje musikalisk huvud- riktning —- klassisk musik för konsert- musik, gammal dansmusik för tradi- tionell mnsik och popmusik för ameri- kainfluerad musik. Dessa musikformer är favoritmusik för de flesta inom re- spektive musikalisk riktning och _har dessutom intresse i sig därigenom att de avviker mycket från varandra i musi- kaliskt avseende men även därför att de uppskattas och ogillas av helt olika befolkningskategorier.

Det positiva sambandet mellan värde- ring av klassisk musik och musikkon- sumtion gäller såväl musikutövandet som musiklyssnandet. För musiklyss- nandet kommer det dock bara till ut- tryck som skillnader i verksamma och ej verksamma medan däremot de verk- samma inbördes inte visar olika inten- sitet. Bland musikutövarna är i varje fall anhängarna av klassisk musik me- ra intensiva än ej anhängare av klas- sisk'musik. .

Det negativa samband som gäller för gammal dansmusik kan konstateras för såväl musikutövande som musiklyss- nande, i varje avseende dels som skill- nader mellan aktiva och passiva och delsisom skillnader i intensitet bland de faktiskt aktiva. Motsvarande positiva samband för popmusik kommer endast till uttryck i musiklyssnandet och gäl- ler då både aktiv-passiv-planet och in- tensitetsplanet bland de aktiva, men syns inte alls i musikutövandet.

Ovanstående resultat kan även sam- manfattas på följande sätt:

I. 1. Ju mera positiv värdering av klas- sisk musik, desto större aktivitetsre- gister 2. Ju mera positiv värdering av gammal dansmusik, desto mindre aktivitetsre- gister 3. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större aktivitetsregister II. la. Ju mera positiv värdering av klas-

sisk musik, desto större andel musik- utövare lb. Ju mera positiv värdering av klas— sisk musik, desto större andel musik- lyssnare 2a. Ju mera positiv värdering av gam- mal dansmusik, desto mindre andel mu— sikutövare 2b. Ju mera positiv värdering av gam— mal dansmusik, desto mindre andel mu- sikutövare Sa. Det finns inget samband mellan värdering av popmusik och andelen mu- sikutövare 3b. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större andel musiklyss- nare

III. la. Bland musikutövare har anhängare

av klassisk musik en större intensitet i musikutövandet än övriga lb. Bland konsertbesökare finns det inget samband mellan värdering av klassisk musik och intensitet i konsert- besökandet

lc. Bland skivlyssnare finns det inget samband mellan värdering av klassisk musik och intensitet i skivlyssnandet 2a. Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto mindre intensitet i musikutövandet bland faktiska mu- sikutövare 21). Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto mindre intensitet i konsertbesökandet bland faktiska kon- sertbesökare 2c. Ju mera positiv inställning till gam— mal dansmusik, desto mindre intensitet i skivlyssnandet bland faktiska skiv- lyssnare 3a. Bland musikutövare finns det inget samband mellan värdering av popmu- sik och intensitet i musikutövandet %. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större intensitet i konsert- besökandet bland faktiska konsertbesö- kare Sic. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större intensitet i skiv- lyssnandet bland faktiska skivlyssnare

6.3 Avvikelser från förväntad överens- stämmelse mellan musikvärdering och musikkonsumtion

Vi har vid resultatredovisningen till övervägande del fått empiriskt stöd för den modell, som vi konstruerade i av— delning 6.1, enligt vilken vi förväntade oss att musikaliska attityder strävar mot enhetlighet. Positiva samband mel- lan värderingar av musik och musik- konsumtion ger därvid stöd för denna, negativa samband gör det inte. Aktiv musikkonsumtion och negativ värde— ring av musik respektive positiv värde- ring och passivitet förutsättes vara in- stabila tillstånd som förväntas övergå i stabila tillstånd, antingen aktiv musik- konsumtion vid positiv värdering eller passivitet vid negativ värdering.

Lika litet som positiva samband ga- ranterar att modellen är riktig behöver emellertid negativa samband nödvän- digtvis betyda att den är felaktig. An- ledningen till detta är att hittills fram- lagda data enbart relaterat värderingar direkt till musikkonsumtionen, men att andra faktorer som också påverkar vär- deringar och konsumtion inte hållits under kontroll.

Först skall vi undersöka om de ge- nomgående negativa sambanden mellan värdering av traditionell musik eller gammal dansmusik och musikkonsum- tion verkligen innebär att tex den tra- ditionella musiken är direkt passivitets- skapande eller om de negativa samban- den är förorsakade av andra faktorer, som vi inte tagit hänsyn till. Det kan vara värderingen av något annat slag av musik, som är negativt relaterad till värderingen av gammal dansmusik men positivt relaterad till musikkonsumtio- nen, som direkt skapar det negativa sambandet mellan värderingen av gam- mal dansmusik och musikkonsumtion. Enligt denna förklaring skulle — om

den är riktig — den höga musikkon- sumtionen bland de negativa till gam- mal dansmusik kunna vara ett resultat av en positiv värdeföreställning inte av en negativ.

Innebär negativa samband att modellen är felaktig?

Låt oss först ägna de resultat, som inte ger stöd åt vår modell, vilken föreskri- ver en anpassningsmekanism för bris- tande enhetlighet i den musikaliska at- tityden, en noggrannare uppmärksam- het. Förutom att denna anpassnings- process medför att positiva värderingar av musik i allmänhet skall vara för- bundna med en högre total musikkon- sumtion än neutrala och negativa vär- deringar kan man även förvänta sig att positiva värderingar av något visst slag av musik skall ge högre intensitet för varje enskild musikalisk konsum- tionsform än ej positiva värderingar. Det mest påtagliga exemplet på avvikel- se från detta är att värderingarna av traditionell musik visar negativa sam- band med musikkonsumtionen. Vi vet också att värderingen av gammal dans- musik genomgående visar negativa sam- band med varje form av musikalisk ak- tivitet. Frågan är om dessa negativa samband måste innebära att anpass— ningsmekanismen satts ur spel dvs att antingen positivt musikaliskt värdeen- gagemang i gammal dansmusik är di- rekt passiviserande eller att musikalisk passivitet gynnar ett positivt musika- liskt värdeengagemang i gammal dans- musik. Dessa negativa samband kan ha en eller en kombination av flera av ne- danstående förklaringar.

1. Oavsett vad som för övrigt gäller finns det ett negativt beroende (kausalt samband) mellan musikkonsumtion och inställning till gammal dansmusik så att endera eller båda av a) och b) gäller.

a) Ett ökat (alt minskat) positivt värde- engagemang i gammal dansmusik leder till en minskad (alt ökad) musikkonsumtion,

b) En ökad (alt minskad) musikkon— sumtion leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik.

2. Det finns ett beroende mellan inställ- ningen till gammal dansmusik och inställ— ningen till något annat slag av musik (t ex klassisk musik, jazzmusik) som är så be— skaffat att endera eller båda av a) och b) gäller.

a) Ett ökat (alt minskat) positivt värde- engagemang i klassisk musik (alt jazzmu- sik) är förknippat med (orsak till, effekt av) ett minskat (alt ökat positivt värde— engagemang i gammal dansmusik och att det ökade (alt minskade) positiva värdev engagemanget i klassisk musik (alt jazz- musik) leder till ökad (alt minskad) mu- sikkonsumtion.

b) En ökad (alt minskad) musikkonsum- tion leder till ökat (alt minskat) värde- engagemang i klassisk musik (alt jazzmu- sik) och att ökningen (alt minskningen) av värdeengagemanget i klassisk musik (alt jazzmusik) leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik.

3. Det finns en faktor (t ex ålder, social status, utbildning) som är positivt (alt ne- gativt) relaterad till inställning till gam— mal dansmusik och samtidigt negativt (alt positivt) relaterad till musikkonsumtion.

Av dessa tre förklaringsmöjligheter är det bara den första som direkt strider mot vår modell och som måste innebära att anpassningsmekanismen verkar på omvänt sätt.

Enligt den första förklaringen skulle en förändring av värdeengagemanget leda till en rakt motsatt förändring i musikkonsumtionen eller en förändring i musikkonsumtionen till en motsatt förändring i värdeengagemanget. Båda dessa situationer innebär att den musi- kaliska attityden strävar mot en mot- satsfylld i stället för mot enhetlig struk- tur. Innan vi är mogna för denna för- klaring skall vi dock granska de båda andra förklaringarna och därvid börja med den sista.

Är sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtion ett skensam- .band

Enligt den tredje förklaringsmöjligheten i föregående avsnitt skall det inte fin- nas något beroendeförhållande mellan värdering av gammal dansmusik och musikalisk aktivitet, ty det observerade sambandet är ett skensamband. Det finns vissa data, som antyder att denna förklaring är möjlig. Vi har redan tidi- gare i olika sammanhang presenterat följande fakta:

la. Ju högre ålder, desto mera positiv inställning till gammal dansmusik (se ta- bellerna 4.16—4.18)

lb. Ju högre ålder, desto mindre musik- konsumtion i alla avseenden (se tabellerna 5.5, 5.26, 5.74)

2a. Ju lägre utbildning, desto mera po— sitiv inställning till gammal dansmusik (se tabellerna 430—432)

%. Personer med endast grundutbildning har mindre musikkonsumtion än personer med vidareutbildning (se tabellerna 5.10, 5.41, 5.88)

än. Jordbrukare och arbetare är mera positiva till gammal dansmusik än tjänste— män (se tabellerna 424—426)

Bb. Jordbrukare och arbetare har mindre musikkonsumtion än tjänstemän (sc tabel— lerna 5.8, 5.36, 5.83)

Var och en av variablerna ålder, ut- bildning och socialgrupp har enligt des- sa data en sambandsskapande effekt på sambandet inställning till gammal dans- musik och musikkonsumtionens storlek. En direkt följd av la och lb, av 2a och '2b, av 321 och 3b är ett negativt samband mellan inställning till gammal dansmu— sik och musikkonsumtionens storlek.

En sådan sambandsskapande effekt behöver dock inte förorsaka hela sam- bandet. En intressant fråga är om denna effekt åstadkommer hela eller nästan hela, en tämligen stor del eller bara en liten del av det negativa sambandet mellan inställning till gammal dansmu- sik och musikkonsumtion. Vi kan få

svar på denna genom att studera detta samband under konstanthållande av i tur och ordning ålder, utbildning och s'ocialgrupp. Om det negativa samban- det då försvinner eller tom övergår i positiv samband kan vi säga, att den sambandsskapande effekten helt för- klarar det negativa sambandet. Om det negativa sambandet minskar avsevärt men inte helt, förklarar den sambands- skapande effekten en stor del eller om det bara minskar något, förklarar den en mindre del och ytterligare förkla- ringar måste sökas på annat håll.

Vid konstanthållande av ålder erhål- les följande samband mellan inställ- ningen till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek för de tre åldersgrupperna (uttryckt i gamma-koefficient, se bihang 4):

personer i åldern 16—30 år ......... _ 0,20 personer i åldern 31—50 år ......... — 0,18 personer i åldern 51—70 år ......... —0,24

vägt medelvärde —0,2O

Mot bakgrunden av att motsvarande samband utan konstanthållande är — 0,30 finner vi alltså att åldersfaktorn för— klarar en del men bara en mindre del av detta samband. För varje åldersgrupp är det partiella sambandet mindre än det totala men inte tillräckligt litet för att andra förklaringar skall sakna re- levans. -

Vid konstanthållande av utbildning erhålles följande samband mellan in- ställningen till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets stor- lek (uttryckt i gamma-koefficient):

personer utan utbildning utöver folk- skola ........................... —— 0,22 personer med utbildning efter folkskola — 0,20

vägt medelvärde —0,21

Utbildningsskillnad kan således bara.

förklara en mindre del av det negativa sambandet mellan värdering av gam-

mal dansmusik och musikkonsumtio- nens mångsidighet.

Vid konstanthållande av socialgrupp erhålles följande samband mellan in- ställning till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets stor- lak för jordbrukare, tjänstemän och ar- betare —— inklusive familjemedlemmar __ (uttryckt i gamma-koefficient):

jordbrukare ....................... —— 0,24 tjänstemän ....................... — 0,29 arbetare .......................... — 0,25

vägt medelvärde — 0,27

Socialgruppsförhållanden'va ensamma förklarar en mindre del av sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens mångsidighet än vad utbildningsfaktorn och ålders- faktorn förmår. Det negativa sambandet för tjänstemän är tom lika stort som det totala sambandet.

Alla här redovisade sambandsskapan- de variabler kan bidra med en del _- dock bara en mindre del —— till förkla- ringen på det negativa sambandet mel— lan inställning till gammal dansmusik och den totala musikkonsumtionens storlek men även om man slår ihop dessa delar finns det gott om utrymme kvar för andra förklaringsvägar. Det negativa sambandet —-— för att anknyta till rubriken på detta avsnitt —— är inte ett skensamband.

Är det negativa sambandet förorsakat av annat musikalisk värdeengagemang?

Som exempel på förklaring två (se 5217) kan vi nämna följande i och för sig möj- liga situation. Det kan vara ett ökat po- sitivt värdeengagemang i t ex klassisk musik, som leder till en stor ökning av musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) och samtidigt till ett minskat positivt värdeengagemang i gammal dansmusik (ett negativt sam- band mellan klassisk musik och gammal

dansmusik strider inte mot detta), vilket i sin tur leder till en liten minskning i musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) så att slutresul- tatet blir en ökning i musikkonsumtio- nen. Att ökningen i musikkonsumtionen blir större på grund av förändrad in- ställning till klassisk musik än vad minskningen på grund av förändrad in— ställning till gammal dansmusik blir strider inte heller mot data, eftersom det över huvud taget är betydligt större skillnader i musikkonsumtion mellan anhängare och ej anhängare av klassisk musik än mellan anhängare och ej an- hängare av gammal dansmusik.

Detta var ett exempel på hur för- klaring två kan fungera men ett exem— pel är inget bevis, även om vi stöttat upp det något med faktiska data. Det räcker ju med att vi i ovanstående exempel byter ut »ett minskat positivt värdeenga- gemang i gammal dansmusik, vilket i sin tur leder till en liten minskning i musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) så att slutresul- tatet blir en ökning . . .» mot »ett mins- kat positivt värdeengagemang i gammal dansmusik, vilket i sin tur leder till en ökning av musikkonsumtionen (i strid mot modellen) så att slutresultatet blir en ökning . . .» för att se detta.

Det finns några tidigare presenterade resultat, som anknyter till detta sätt att förklara det negativa sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek. Vi vet att musikkonsumtionen (eg aktivitetsregist- ret) är större bland anhängare av kon- sertmusik, som inte är anhängare av traditionell musik, än bland anhängare av konsertmusik, som även är anhäng— are av traditionell musik (se sidan 201). Vi vet även att ensidiga anhängare av amerikainfluerad musik är mera musi— kaliskt aktiva än anhängare av både amerikainfluerad och traditionell mu-

sik. Dessa resultat ger en bild av att värdeengagemang i traditionell musik under i övrigt lika värdeföreställning (approximativt) skulle verka bromsan- de på musikkonsumtionen. Denna bild får dock kanske inte tillmätas något stort bevisvärde, men den ger i varje fall inte stöd åt vår förklaring.

Om förklaring två är korrekt på det sätt, som det inledande exemplet visar, så skall sambanden mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsum- tion vara positiva, då vi eliminerar in- verkan av värderingen av klassisk mu- sik. Data visar dock att denna förkla- ringsväg är klart otillräcklig. Vid kon- stanthållande av värderingen av klassisk musik föreligger nämligen genomgåen- de negativa partialsamband mellan vär- dering av gammal dansmusik och den totala musikkonsumtionen. Dessa par- t—ialsamband (uttryckta i gamma) redo- visas i nedanstående uppställning bland personer med olika värderingar av klas- sisk musik.

-— 0,22 — 0,30

mycket positiva till klassisk musik ganska positiva till klassisk musik varken positiva eller negativa till

klassisk musik ................ — 0,20 ganska negativa till klassisk musik = _— 0,32 mycket negativa till klassisk musik = — 0,23 vägt medelvärde = — 0,25

Endast till en relativt obetydlig del kan alltså det negativa sambandet mel- lan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek förklaras av att värderingen av klassisk musik dels uppvisar ett positivt samband med musikkonsumtionens storlek och dels ett negativt med värderingen av gammal dansmusik.

Det är emellertid inte bara värde- ringarna av klassisk musik, som är ne- gativt relaterade till värderingarna av gammal dansmusik. Jazzmusik står ock- så i samma värdeförhållande till den gamla dansmusiken (se tabell 4.52). På

samma sätt som för klassisk musik har partialsambanden mellan värdering av gammal dansmusik och den totala mu- sikkonsumtionen beräknats vid kon- stanthållande av värderingarna av jazz- musik. Dessa beräkningar lämnar föl- jande resultat:

mycket positiva till jazzmusik . . . . = — 0,16 ganska positiva till jazzmusik . . . . = —— 0,28

varken positiva eller negativa till jazzmusik ................... = —0,29 ganska negativa till jazzmusik. . . . = —0,22 mycket negativa till jazzmusik . . . = — 0,28 vägt medelvärde = ——O,26

Inte heller värderingen av jazzmusik kan lämna mer än ett litet bidrag till förklaringen på det negativa sambandet mellan musikkonsumtionens storlek och värderingen av gammal dansmusik. Öv- rig-a musikformer kan inte heller utnytt- jas eftersom värderingarna av dem inte alls eller nästan inte alls är negativt re- laterade till värderingen av gammal dansmusik. Ett sådant negativt sam- band förutsä'ttes nämligen för att för- klaring två på sidan 217 skall vara möj- lig.

Sambandeskapande fakturera inverkan på det negativa sambandet mellan värdering av gam- mal dansmusik och musikkonsumtionens storlek

I de två närmast föregående avsnitten har vi undersökt olika variablers sam- bandsskapande effekt på det negativa sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och det musikaliska aktivi- tetsregistrets storlek. Därvid har det inte framkommit någon variabel, som ensam kan förklara en större del av detta sam- band". Ingen av de möjligheter, som vi inledningsvis angett som tänkbara för- klaringar till ett negativt samband, som inte står i strid med anpassningsmodel- len, har varit tillräcklig. Tillsamman- tagna har de säkerligen en större bety- delse men det är inte sannolikt att de ens då räcker till. Det bör påpekas att

en direkt summering av de olika bitar, som varje faktor kan bidra med syste- matiskt överskattar deras totala inver- kan eftersom gemensamma bitar, då kommer att dubbelräknas. Så långt som hittills presenterade data räcker har vi således inte kunnat visa att följande för- klaringar på det negativa sambandet mellan värderingen av gammal dans- musik (alt traditionell musik) och mu- sikkonsumtionens storlek är felaktiga:

1. Ett ökad (alt minskat) positivt värde— engagemang i gammal dansmusik (alt tra- ditionell musik) leder till en minskad (alt ökad) total musikkonsumtion.

2. En ökad (alt minskad) total musik- konsumtion leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik (alt traditionell musik).

Det är alltså inte uteslutet att ett positivt värdeengagemang i traditionell musik är direkt aktivitetshindrande. För att inte denna slutsats skall miss- förstås måste vi dock anknyta till inne- börden av den totala musikkonsumtio- nen. Denna variabel är uppbyggd av aktivitet i fråga om musikutövande och musiklyssnande i form av konsertbesök eller skivlyssnande. De aktiva på alla dessa områden förutsättes ha högre to— tal musikkonsumtion än de aktiva på bara ett eller inte något av dessa. Den totala musikkonsumtionen ger alltså inte utslag för musikkonsumtion i form av dans, lyssnande på musik i radio eller lyssnande på musik vid t ex religiösa möten. Vi har här aldrig ifrågasatt att dessa former för musikkonsumtion skul- le vara positivt relaterade till värdering- en av [traditionell musik. Det skulle vara osannolikt att inte värderingen av gam- mal dansmusik skulle visa ett positivt samband med benägenheten att dansa gammal dans eller att inte värderingen av spelmansmusik skulle vara positivt relaterad till benägenheten att dansa folkdanser eller att inte värderingen av andliga sånger skulle vara positivt re-

laterad till lyssnandefrekvensen av dessa sånger. Vad vi emellertid i så fall inte kan utesluta är att dessa specifika musi- kaliska aktiviteter står i ett konkurrens- förhdllande till någon eller flera av akti- viteterna musikutövande, konsertbesö- kande eller skivlyssnande och därför verkar aktivitetshindrande.

Vi skall inte här ytterligare fördjupa oss i detta problem. Vi kan inte helt av- visa en negativ kausal relation mellan inställningen till gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek, men exakt på vilket sätt dessa påverkar varandra kan vi inte få klarhet i med utgångspunkt bara från den informa- tion, som postenkäten av musikvaneun- dersökningen givit.

6.4 Musikkonsumtion och värderingar av musik — jämförelser mellan skilda befolkningskategorier

Som bakgrund till detta avsnitt skall vi ställa redan konstaterade positiva sam— band mellan värderingar av musik och den totala musikkonsumtionen (ut— tryckt i aktivitetsregistrets storlek). Här skall vi anknyta till dessa samband ge- nom att på nytt granska dem men då för separata befolkningskategorier var för sig. De befolkningskategorier som be- lyses är män och kvinnor, olika ålders- grupper, jordbrukare, tjänstemän och arbetare, personer med hög respektive låg utbildning, personer bosatta på orter av olika storlek samt personer bosatta i skilda del-ar av landet. Det är därvid värderingen av klassisk musik — repre- senterande inställningen till konsert- musik —— och värderingen av popmusik —— som ett exempel på inställningen till amerikainfluerad musik —— som skall få sina relationer till den totala musikkon- sumtionen ytterligare analyserade.

Det finns åtminstone två viktiga mål-

sättningar med denna separatanalys. Den första är att granska möjligheterna av s k skensamband dvs att de positiva sambanden mellan värderingar och akti- vitet inte är en effekt av någon anpass- ningsprocedur utan åstadkommes av helt andra omständigheter. Den andra är att — om anpassningsmekanismen verkligen fungerar _ jämföra dess ef- fektivitet i skilda befolkningsgrupper. De befolkningskategorier, som avviker från befolkningen som helhet antingen genom ett extremt litet samband mellan värdering och musikkonsumtion eller genom ett extremt stort, skall vi studera ytterligare för att komma anledningen till dessa avvikelser på spåren. Någon definitiv förklaring torde nog data i postenkäten inte ge underlag för men vi kan inringa förklaringsområdet.

Kan positiva samband förekomma trots att anpassningsmekanismen ej fungerar?

I avsnitt 6.2 har vi redan konstaterat tämligen klara samband mellan musik- konsumtionens storlek å ena sidan och värderingarna av konsertmusik och amerikainfluerad musik är den andra. Vi har närmare analyserat värdering- arna av klassisk musik och popmusik och deras relationer till varje form av musikalisk aktivitet och funnit att posi- tiva samband råder med undantag av att positiv värdering av popmusik inte är förknippad med större benägenhet för musikutövande än annan värdering av popmusik. Detta antyder att den anpass- ningsmodell, som vi beskrivit inled— ningsvis i denna avdelning fungerar dvs kombinationerna »aktiv-negativ» och »passiv-positiv» är instabila och ten- derar att förändras till stabila tillstånd, »aktiv-positiv» eller »passiv-negativ». Positiva samband innebär ju överskott av sådana stabila kombinationer på de instabilas bekostnad. Positiva samband mellan musikvärderingar och musik-

konsumtion kan dock uppstå även på annat sätt än det som anpassningsmo— dellen anvisar och utgör därför ingen garanti för att anpassning verkligen har skett. Ett positivt samband kan i sam- mandrag vara ett resultat av endera eller flera av följande förhållanden:

1. En förändring mot en mera (alt mind- re) positiv inställning till musik medför en ökad (alt minskad) musikkonsumtion.

2. En ökad (alt minskad) musikkonsum— tion medför en förändring mot en mera (alt mindre) positiv inställning till musik.

3. Det positiva sambandet mellan värde— ring av musik och musikkonsumtionens storlek är ett resultat av att en eller flera andra faktorer visar positiva (alt negativa) samband samtidigt med både värdering av musik och musikkonsumtionens storlek.

Av dessa tre orsaker till positiva sam— band står de båda förstnämnda helt i överensstämmelse med musikaliska at- tityders strävan mot enhetlighet. Den tredje orsaken kan däremot innebära att anpassning till stabila tillstånd inte äger rum. Då sambandet mellan värde- ring och musikkonsumtion helt och hål- let —— dvs varken alternativ 1 eller al— ternativ 2 gäller — är ett resultat av annan faktor, föreligger skensamband. En förändring av värderingarna (vär— deengagemanget) kommer då inte att medföra en förändring i musikkonsum— tionen (musikintresset), inte heller kom- mer en förändring i musikkonsumtio— nen att medföra någon förändring i värderingarna.

Det tredje förklaringsalternativet kan vi kontrollera på åtminstone viktiga punkter. Om skensamband föreligger måste sambanden mellan värderingar och konsumtionens storlek gå mot noll vid konstanthållande dvs genom elimi- nering av effekten av den utomstående faktorn. Vid genomgången av samban- den för olika befolkningskategorier skall vi speciellt iaktta varje tendens till genomgående minskning av sam-

banden vid konstanthållande. Även om inte fullständigt skensamband råder kan nämligen en eller flera faktorer ha sam- bandsskapande effekt och därmed fram- mana bilden av en effektivare anpass- ningsmekanism än vad som i själva ver- ket gäller.

Anpassningens efektivetet i skilda befolk- ningskategorier

Genom att påvisa en mycket mindre överensstämmelse av värderingar av musik och musikkonsumtion i viss be- folkningskategori än i totalbefolkningen kan man misstänka att förändringen till stabila tillstånd går mera trögt i denna kategori än i befolkningen som helhet. Detta i sin tur hänger ihop med att det finns utomstående krafter som hindrar anpassningen. Hur dessa krafter sätts in kan åskådliggöras av nedanstående pilschema.

aktiv passiv positiv 1 k 4 2 & negativ 3

Dessa pilar har följande innebörd:

1. Det finns en kraft som verkar aktivi— tetshindrande vid positiv värdering.

2. Det finn-s en kraft som verkar stimu- lerande för en positiv värdering vid passi— vitet.

3. Det finns en kraft som verkar aktivi- tetsstimulerande vid negativ värdering.

4. Det finns en kraft som verkar hindran- de för en positiv värdering vid aktivitet.

Det är givet att dessa krafter alltid är verksamma, så länge som vi inte konsta- terar fullständiga samband, dvs då inga individer förekommer i de instabila tillstånden. Innebörden av ett mindre samband än normalt är att dessa krafter

eller vissa av dem verkar starkare än normalt. Innebörden av ett större sam- band är att de eller några av dem verkar svagare än normalt.

Då vi finner befolkningskategorier, som har extremt stora eller extremt små samband i jämförelse med totalbefolk— ningen, skall vi försöka ta reda på vilka av dessa krafter som är närmast ansva- riga. Vi har därvid bara möjligheter att. påtala skillnader mellan jämförda grupp och befolkningen som helhet eller mel- lan olika grupper av befolkningen.

Principen för dessa jämförelser är att de skillnader, som finns mellan olika befolkningskategorier, kommer till ut- tryck som skillnader i fördelningen av individer över skilda kombinationer av värdeföreställningar och aktivitetsni- våer. Om utomstående krafter påverkar de jämförda grupperna lika, så bör ock- så denna fördelning vara densamma i dem. Vi utgår således från ett tänkt nolläge — dvs varje differens i pro— centuell fördelning för varje sådan kom- bination är noll mellan de jämförda be- folkningsgrupperna. De faktiskt obser- verade differenserna är alltså ett resul- tat av utomstående krafters olika effekt på samspelet mellan musikkonsumtion och musikaliska värderingar. Genom att bestämma för vilka kombinationer av musikkonsumtion och värderingar det råder överskott och för vilka det i gen- gäld råder underskott kan vi, relativt sett, inringa dessa utomstående krafter, som alltså försämrar effektiviteten i an- passningen till de stabila tillstånden.

Ett mindre samband för en viss be- folkningskategori torde innebära ett överskott i endera eller båda de insta- bila tillstånden i jämförelse med to- talbefolkningen. Då krafterna 1) och 2) är starkare än normalt, föreligger ett överskott av positiva-passiva. Då kraf— terna 3) och 4) är starkare än normalt får man ett överskott av negativa-aktiva.

Ett mindre samband än normalt torde också innebära ett underskott i endera eller båda de stabila tillstånden. Då krafterna 1) och 4) är starkare än nor- malt får vi ett underskott av positiva- aktiva och då krafterna 2) och 3) är starkare än normalt får vi ett under- skott av negativa-passiva. Genom att lokalisera överskott ooh underskott i instabila och stabila tillstånd i en extrem befol-kningskategori i förhållande till totalbefolkningen kan vi med viss san- nolikhet ange vilka krafter som är star- kare respektive svagare än normalt och således försämrar eller förbättrar an- passningsmekanismens effektivitet i för- hållande till dess effektivitet i befolk— ningen som helhet.

Det kanske bör betonas att det endast är under speciellt gynnsamma omstän- digheter som vi kan utpeka en av dessa krafter som mest verksam. De fördel- ningar, som observeras i den extrema gruppen är ju resultaten av nettoeffekten av krafter som kan motverka varandra. Strängt taget kan vi inte bevisa att ett överskott i tillståndet positiv-passiv, som motsvaras av ett underskott endast i tillståndet positiv-aktiv är ett resul— tat av att den kraft som verkar aktivi- tetshindrande vid en positiv värdering (1) är starkare än normalt. Samma re- sultat kan ju uppnås även då följande villkor är uppfyllda: a) kraften 4) är starkare än normalt, b) kraften 3) är svagare än normalt, c) kraften 2) är starkare än normalt. Då vi ändå kom— mer att tolka denna situation som akti- vitetshindrande bygger detta på en in- byggd förutsättning, som anger att en krafts avvikelse från det normala är sannolikare än flera krafters avvikelse, som samverkar på ett alldeles speciellt sätt. Detta problem är helt enkelt inte lösbart med utgångspunkt från informa- tion insamlad vid bara ett tillfälle, om man inte får tillfoga vissa rimliga anta- ganden.

Musikkonsumtion och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan befolkningsknte- gorier I detta avsnitt jämföres sambandet mel- lan värderingen av klassisk musik och den totala musikkonsumtionen (repre- senterad av det musikaliska aktivitets- registrets storlek) för skilda befolk- ningskategorier. Meningen med att sam- manlänka en specifik musikvärdering med den totala musikkonsumtionen är bl a att få en uppfattning om hur myc- ket (eller litet) just denna specifika värdering är förknippad med (inverkar på eller är en effekt av) den totala mu— sikkonsumtionen, vilket sedan kan jäm- föras med motsvarande för andra mu- sikvärderingar. I senare partier av den- na avdelning skall vi även granska sam- banden mellan specifika värderingar och motsvarande specifika musikkon- sumtion.

I tabell 6.21 redovisas fördelningen av den totala befolkningen (i åldern 16—70 är) över olika kombinationer av värde- ring av klassisk musik och storleken av det musikaliska aktivitetsregistret. Bland de uppgifter, som denna tabell innehål- ler kan nämnas att 8 % av totalbefolk- ningen är både mycket positiva till klas- sisk musik och samtidigt aktiva i mer än ett avseende, medan det tot-alt är omkring 20 %, som är mycket positiva till klassisk musik utan att vara aktiva vare sig som musikutövare, som konsert- besökare eller som skivlyssnare. Nära 25% av befolkningen är dock ej po- sitiva till klassisk musik och dessutom inaktiva, medan över 35 % är musika- liskt aktiva av annat skäl än en positiv inställning till klassisk musik. Vid fort- satta jämförelser i skilda befolknings- kategorier skall vi för översiktens skull sammanslå mångsidigt ooh ensidigt ak- tiv—a till aktiva och mycket och ganska positiva till positiva. För totalbefolk- ningen erhåller vi då följande fördel-

Tabell 6.21. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till klassisk musik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek i totalbefolkningen

.. . . . . Mångsidigt Ensidigt .

Installnmg till klassmk mus1k aktiva aktiva Inaktlva Total mycket positiv .................. 8,2 4,2 1,9 14,3 ganska positiv ................... 8,3 9,3 8,3 25,9 ej positiv ....................... 17,0 19,7 23,1 59,8

Total 33,5 33,2 33,3 100,0 N .............................. 2 493

ning, vilken ligger till grund för dessa jämförelser:

Positiva och aktiva ............... 30,0 % Positiva och inaktiva ............. 10,2 % Ej positiva och aktiva ............ 36,7 % Ej positiva och inaktiva .......... 23,1 %

Summa 100,0 %

I nedanstående uppställning presen- teras sambanden mellan värdering av klassisk musik och aktivitetsregistrets storlek för hela befolkningen och olika befolkningskategorier. (Sambanden ut- trycks i gamma, se bihang 4 och byg- ger på 5 rangordnade värderingsnivåer och 4 rangordnade aktivitetsnivåer.)

HELA BEFOLKNINGEN ......... + 0,21 män ............................. + 0,17 kvinnor .......................... + 0,27 16—30 år ........................ + 0,22 31—50 år ........................ + 0,31 51—70 år ........................ + 0,46 jordbrukare ....................... + 0,30 tjänstemän ....................... + 0,30 arbetare .......................... + 0,04 endast grundutbildade ............. + 0,07 även vidareutbildade .............. + 0,27 bosatta på orter med över 30 000 inv .................... + 0,24 3 000—30 000 inv .................. + 0,20 mindre än 3 000 inv ............... + 0,02 bosatta på orter belägna i Mälarområdet ..................... + 0,23 S +Ö Götaland .................... + 0,15 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,26 Norrland (+ Kopparbergs län) ...... + 0,19

Det första, som måste observeras i denna uppställning, är att inte någon av de tre åldersgrupperna uppvisar ett samband mellan värdering av klassisk

musik och aktivitetsregistrets storlek, som understiger totalbefolkningens trots att det i två av åldersgrupperna finns samband, som avsevärt överstiger totalbefolkn-ingens. Medelvärdet av sam- banden i de tre åldersgrupperna ligger alltså klart över totalbefolkningens. Det- ta innebär att åldersfaktorn har en sam- bandsreducerande effekt, vilketi sin tur sammanhänger med att äldre är mera positivt inställda till klassisk musik än yngre, samtidigt som yngre av andra skäl har en högre total musikkonsum- tion än äldre. Detta betyder att samban- det +0,21 som gäller för hela befolk- ningen underskattar den tidigare refe- rerade anpassningsmekanismens effekt. (Detta fenomen är helt enkelt motsatsen till fenomenet skensamband.)

I korthet anger denna presentation av sambanden följande fakta:

1. Det finns ett något större samband mel- lan inställningen till klassisk musik och den totala musikkonsumtionen för kvin— nor än för män.

2. Ju högre ålder, desto större samband mellan inställningen till klassisk musik och den totala musikkonsumtionen.

3. Jordbrukare och tjänstemän har ett klart större samband mellan inställningen till klassisk musik och den totala musik- konsumtionen än arbetare.

4. För personer med vidareutbildning rå- der ett klart större samband mellan inställ- ningen till klassisk musik och den totala musikkonsumtionen än för personer med endast grundutbildning.

5. För personer bosatta på småorter rå- der ett klart mindre samband mellan in- ställningen till klassisk musik och den to—

b) passiva — positiva till klassisk musik, c) passiva —— ej positiva till klassisk musik och d) aktiva — ej positiva till klassisk musik i åldersgruppen 51—70 år. (Siffror inom parentes anger åldersgruppens avvikelse från totalbefolkningens i motsvarande kom— bination)

Aktiva

Inställning till klassisk musik

| Inaktiva Total

positiv .................... 32,0 ( + 2,0) 17,2 ( + 7,0) 49,2 ej positiv ................. 17,5 (— 19,2) 33,3 ( + 10,2) 50,8 Total 49,5 50,5 100,0

N ........................

752

tala musikkonsumtionen än för personer bosatta på övriga orter.

6. Vid jämförelse mellan personer bo- satta i olika delar av landet kan man kon- statera att endast mindre skillander finns i fråga om sambandet mellan inställningen till klassisk musik och den totala musik— konsumtionen. Det största sambandet rå- der för befolkningen i Västkust- & Väner- området, det minsta sambandet bland be- folkningen i övriga delar av Götaland.

'Det i särklass största sambandet oav- sett kategoriindelning råder för befolk- ningen i åldern 51—70 år (+ 0,46) me- dan för arbetare, personer med endast folkskola och befolkningen på småoré ter sambanden är helt obetydliga. Vi skall därför närmare granska dessa be- folkningskategorier för att eventuellt kunna ange var de krafter som verkar underlättande respektive försvårande på anpassningsproceduren främst sätter in.

Tabell 6.22 redovisar den procentuella fördelningen av olika kombinationer av värdering och aktivitet för åldersgrup- pen 51—70 år. Den främsta anledningen till det starka sambandet i denna ålders— grupp torde sökasi den relativt låga an- delen aktiva—ej positiva. Denna kom- bination omfattas av bara hälften så stor andel bland de äldsta som bland hela befolkningen. Det i gengäld mest över- skattade stabila tillståndet är passiv— ej positiv. Den därför närmast till hands liggande förklaringen på de äldstas höga samband är att de krafter som verkar

aktivitetsstimulerande vid ej positiv vär- dering av klassisk musik är betydligt mindre bland de äldsta än i hela befolk- ningen.

a) En positiv syn på eller ett accepte- rande av konsertmusiken (represente- rad av klassisk musik) torde i betydligt högre grad vara en förutsättning för mu- sikalisk aktivitet bland äldre personer än bland yngre.

För de yngre finns det alltså andra skäl för musikalisk aktivitet, som rela- tivt väger tyngre. I vilken utsträckning som dessa skäl är en positiv inställning till popmusik skall vi återkomma till längre fram i texten. Ovanstående för- klaring är emellertid inte tillräcklig för att täcka hela underskottet bland passiva—ej positiva till klassisk mu- sik för personer över 50 år. Sannolikt råder även det omvända orsaksförhål- landet.

b) Musikalisk aktivitet leder i högre grad till en positiv syn på konsertmusik (klassisk musik) bland äldre personer än i befolkningen som helhet.

Det är också sannolikt att detta förhål- lande har haft större betydelse då den nu äldre generationen var yngre, där- för att uppenbarligen en del av över- skottet i kombination aktiv-positiv gått över i det instabila tillståndet passiv-

positiv, ty där finns ett ännu större överskott i den högsta åldersgruppen än bland övriga. Detta faktum verkar reducerande på sambandet mellan vär- dering av klassisk musik och musikkon- sumtion och kan alltså inte förklara det höga sambandet men det skärper betydelsen av de två ovan nämnda för- klaringarna. Det finns nämligen en kraft som verkar mera aktivitetshind- rande vid positiv värdering av klassisk musik bland äldre än bland yngre.

0) Det är mera sannolikt att en given positiv inställning till klassisk musik skall medföra en högre musikalisk akti- vitet bland yngre personer än bland äldre.

Som stöd för denna sats kan skillnader- na i andelar passiva bland de positiva anföras, även om detta i och för sig inte är någon garanti för dess riktighet. Det finns ungefär 35% positiva men ej aktiva i åldern 51—70 medan motsva- rande andel för hela befolkningen är ungefär 25 %.

Både arbetare och personer utan ut- bildning utöver folkskola uppvisar ett samband mellan värderingar av klas- sisk musik och musikkonsumtion, som är betydligt mindre än för totalbefolk- ningen — för övrigt nästan helt obe- finAt-ligt. Eftersom det finns en uppen- bar överensstämmelse mellan social- grupp och utbildning skall vi här bara

belysa förhållandena i arbetarbefolk- ningen men utgå ifrån att de tendenser som där framträder även i sina huvud- drag gäller bland lågutbildade _— såvida man inte skiljer mellan lågutbildade ar- betare och övriga lågutbildade. I ta- bell 6.23 redovisas fördelningen av olika kombinationer av musikalisk aktivitet och inställning till klassisk musik för

arbetarbefolkningen.

Orsaken till det lägre sambandet i ar- betarbefolkningen måste främst sökas i det stora underskottet i tillståndet ak- tiv—positiv och det något mindre över- skottet i tillståndet aktiv-ej positiv. Den närmaste till hands liggande för- klaringen på detta är ett hinder för de aktiv-a att bli positiva till klassisk musik eller med andra ord:

a) Musikalisk aktivitet leder i betydligt mindre grad till en positiv syn på eller ett accepterande av konsertmusik ( klas- sisk musik) i arbetarbefolkningen än i totalbefolkningen

Om denna förklaring är riktig så kan den i och för sig förklara hela det mind- re sambandet i arbetargruppen, men den täcker inte hela sanningen. Ande- len positiva-passiva är ungefär lika stor i arbetargruppen som i totalbefolk- ningen men andelen passiva-ej positiva är större, vilket alltså inte kan bidra till att förklara att sambandet är litet.

Det finns dock en alternativ förkla-

Tabell 6.23. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till klassisk musik, b) passiva -— positiva till klassisk musik, 0) passiva -— ei positiva till klassisk musik, och d) aktiva —— ej positiva till klassisk musik för arbetare. (Siffror inom parentes anger arbetarnas avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till klassisk musik Aktiva Inaktiva Total positiv.?ll ......... 19,7 (— 10,3) 10,5 ( + 0,3) 30,1 ej positiv ................. 43,7 (+ 7,0) 26,2 (+ 3,1) 69,9

Total 63,4 36,6 100,0 N ........................ 1 119

ring till det låga sambandet, som innebär en kombination av flera samverkande faktorer. Vi anger även detta alternativ, eftersom det i varje fall i någon mån torde komplettera alternativ a. Detta andra alternativ förutsätter att följande villkor är uppfyllda: 1) Den kraft som verkar aktivitetshindrande vid positiv värdering är större i arbetarhefolkning- en än i totalbefolkningen, 2) den kraft som verkar stimulerande på en positiv värdering vid passivitet är mindre i arbetarbefolkningen än i totalbefolk- ningen, samt eventuellt 3) den kraft som verk-ar aktivitetsstimulerande vid ej positiv inställning är större i arbetar- befolkningen än i totalbefolkningen. Det sista villkoret förutsätter dock att alternativ a) inte gäller alls eller är helt obetydligt, vilket förefaller osannolikt. Däremot är det rimligt att de båda öv- riga villkoren gäller. Det kan påpekas att andelen passiv-a av arbetare som är positiva till klassisk musik är cirka 35 % (motsvarande i totalbefolkningen är 25 %). Låt oss därför formulera föl- jande rimliga sats:

b) Det finns ett större hinder för arbe— tare som är positiva till konsertmusik (klassisk musik) att aktiveras musika- liskt än vad det finns för motsvarande i hela befolkningen

Om denna sats är riktig så måste den kompletteras med nedanstående efter-

som ju andelen arbetare som stannar i tillståndet passiv—ej positiv inte är större än i totalbefolkningen.

c) Arbetare är mindre benägna att ac- ceptera konsertmusik (klassisk musik) vid passivitet än totalbefolkningen

Det kanske bör påpekas att satserna b) och c) har stöd i data men gäller under de förutsättningar, som vi ovan angivit och är alltså inte hundraprocentigt be— visade. För detta erfordras information frän flera tidpunkter från intervjuob— jekten, så att man skall kunna iaktta själva förändringsprocessen.

Den sista kategori, som markant av- viker från totalbefolkningen genom sitt låga samband mellan värdering av klas- sisk musik och musikkonsumtion, är befolkningen på småorter och på rena landsbygden. I tabell 6.24 presenteras den procentuell-a fördelningen av per- soner, som är bosatta i städer eller kom- muner under 3 000 invånare i olika kom- binationer av inställning och aktivitet.

Det som i första hand måste vara för- knippat med det svaga sambandet i den- na befolkn-ingskategori är det förhållan- devis stora underskottet i kombinatio- nen aktiv-positiv. Detta underskott kompenseras bara delvis av överskott i de instabila tillstånden. Även andelen passiva—ej positiva har överskott i jämförelse med totalbefolkningen. Det svag-a sambandet är sannolikt förorsakat

Tabell 6.24. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till klassisk musik,

b) passiva —— positiva till klassisk musik, c) passiva — ej positiva till klassisk musik,

d) aktiva — ej positiva till klassisk musik bland personer bosatta på orter med mindre än 3 000 inv. (Siffror inom parentes anger befolkningsgruppens avvikelse från total- befolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till Aktiva Passiva Total positiva .................... 21,0 (— 9,0) 11,2 ( + 1,0) 32,2 ej positiva ................. 39,5 ( + 2,8) 28,3 ( + 5,2) 67,8

Total 60,5 39,5 100,0 N ......................... 253

av både aktivitetshindrande faktorer och faktorer som verkar som en spärr för att aktivitet skall övergå i gillande av klassisk musik.

a) Det finns ett större hinder för be- folkningen på småorter att en positiv inställning till konsertmusik (klassisk musik) skall omsättas i musikalisk akti- vitet än vad det finns i landet som hel- het

b) Det är mindre sannolikt att musika— lisk aktivitet skall övergå i ett accepte- rande av eller en positiv syn på konsert- musik (klassisk musik) bland befolk- ningen på småorter än för totalbefolk- ningen

Det är rimligt att dessa båda förklaring- ar kompletterar varandra, men det är inte helt uteslutet att bara den ena gäller, men då i mycket högre grad. Om båda gäller, måste situationen för små- ortsbefolkningen kompletteras med föl— jande satser, som dock ej kan förklara det låga sambandet men väl överskottet i tillståndet passiv—ej positiv.

0) Det finns mindre stimulans för en positiv syn på konsertmusik (klassisk musik) vid passivitet bland personer, som är bosatta på småorter än får be- folkningen som helhet

d) Det finns större hinder för aktivitet av andra skäl än en positiv inställning

till konsertmusik (klassisk musik) bland befolkningen på småorter än för befolk- ningen som helhet

Musikkonsumtion och inställning till popmusik — jämförelser mellan hefolkningskategorier

I detta avsnitt skall sambandet mellan inställningen till popmusik och den to- tala musikkonsumtionen (representerad av det musikaliska aktivitetsregistrets storlek) jämföras för samma befolk- ningskategorier, som i föregående av- snitt.

Som bakgrund för dessa jämförelser redovisas i tabell 6.25 den procentuella fördelningen av totalbefolkningen i oli- ka kombinationer av värdering av pop- musik och storleken av det musikaliska aktivitetsregistret. Bland de uppgifter som kan utläsas i denna tabell må föl- jande framhållas. Det är cirka 9 % som samtidigt är mycket positiva till pop- musik och musikaliskt aktiva i mer än ett avseende. Denna andel är ungefär lika stor som motsvarande för klassisk musik. 2 % av totalbefolkningen är myc- ket positiva till popmusik och ändå inte aktiva vare sig som musikutövare, som skivlyssnare eller som konsertbesökare. Även denna grupp motsvarar i storlek motsvarande grupp för klassisk musik. Något mindre än 25 % är inaktiva och ej positiva till popmusik — exakt sam- ma andel har samma kombination för klassisk musik. Ungefär 33 % år mu- sikaliskt aktiva av annat skäl än posi—

Tabell 6.25. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till popmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek i totalbefolkningen

.. . . . Mångsidigt Ensidigt .

Installmng till popmu51k aktiva aktiva Inaktiva Total mycket positiva .................. 8,6 5,4 2,2 16,2 ganska positiva ................... 10,3 9,8 7,8 27,9 ej positiva ....................... 14,9 17,7 23,3 55,9

Total 33,8 32,9 33,3 100,0 N ............................... 2 501

tiv inställning till popmusik, vilken pro- centsiffra bara obetydligt understiger motsvarande för klassisk musik. (För dessa jämförelser med klassisk musik hänvisas till tabell 6.21.) Vid samman- slagning av mångsidigt aktiva och en- sidigt aktiva samt av mycket och gans- ka positiva erhålles följande fördelning:

Positiva och aktiva .............. 34,1 % Positiva och inaktiva ............. 10,0 % Ej positiva och aktiva ............ 32,6 % Ej positiva och inaktiva .......... 23,3 % Summa 100,0 %

I nedanstående uppställning redovi- sas sambanden mellan värdering av popmusik och aktivitetsregistrets stor- lek för hela befolkningen och för olika befolkningskategorier. (Sambanden ut- tryckes i gamma, se bihang 4, och byg- ger på 5 rangordnade värderingsnivåer och 4 rangordnade aktivitetsnivåer.)

HELA BEFOLKNINGEN ......... + 0,27 män ............................. + 0,31 kvinnor .......................... + 0,23 16—30 år ........................ + 0,13 31—50 år ........................ + 0,07 51—70 år ........................ + 0,10 jordbrukare ....................... + 0,48 tjänstemän ....................... + 0,15 arbetare .......................... + 0,40 endast grundutbildade ............. + 0,36 även vidareutbildade .............. + 0,13 bosatta på orter med: över 30 000 inv .................... + 0,22 3 OOO—30 000 inv .................. + 0,29 mindre än 3 000 inv ............... + 0,44 bosatta på orter belägna i: Mälarområdet ..................... + 0,26 5 + () Götaland .................... + 0,27 Västkust— & Vänerområdet .......... + 0,28 Norrland (+ Kopparbergs län) ...... + 0,27

Det viktigaste som denna uppställning visar är att samtliga åldersgrupper har mindre samband mellan inställning till popmusik och aktivitetsregistrets stor- lek än vad den totala befolkningen har. Detta innebär att åldersfaktorn har en sambandsskapande effekt, vilket kan

förstås därigenom att yngre är mera positivt inställda till popmusik och sam— tidigt — förstärkt av andra faktorer än inställningen till popmusik — har den största musikkonsumtionen. Även i äl- dersgruppen 16—30 är är sambandet mellan den totala musikkonsumtionen och inställningen till klassisk musik större än sambandet mellan den totala musikkonsumtionen och inställningen till popmusik. I övriga åldersgrupper gäller samma förhållande med ännu större differenser. Att sambandet mel- lan musikkonsumtion och inställning till popmusik i totalbefolkningen är större än motsvarande samband för klassisk musik är alltså missvisande, ty ålders— faktorn har dels en sambandsreduce- rande effekt på relationen mellan mu— sikkonsumtion och inställningen till klassisk musik och dels en sambands- skapande effekt på relationen mellan musikkonsumtionen och inställningen till popmusik. Vid konstanthållandet av ålder får man en bättre bild av hur ak— tivitet och värdering är kausalt förknip- pade med varandra och av effektivite- ten i anpassningsmekanismen för dessa två skilda slag av musik. Slutsatsen måste bli att musikkonsumtion och vår— dering av klassisk musik är närmare kausalt bundna vid varandra än mu- sikkonsumtion och värdering av pop- musik.

De upplysningar som denna tabell i övrigt lämnar kan sammanfattas i följande punkter:

1. Det finns ett något större samband mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtionen bland män än bland kvinnor.

2. Det finns i stort sett inte några skill— nader mellan olika åldersgrupper i fråga om sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen.

3. Samhandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio-

nen är betydligt mindre bland tjänstemän än bland arbetare och jordbrukare.

4. Sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen är större bland personer med endast grundutbildning än bland personer med vidareutbildning.

5. Sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen är större bland personer bosatta på småorter än personer bosatta på övriga or- ter.

6. Det finns inga skillnader i samband mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtionen bland befolk- ningen i olika delar av landet.

Vi måste ha i minnet .att storleken på sambanden i dessa befolkningskatego- rier — utom åldersgrupperna — på- verkas av åldersfaktorns sambandsska- pande effekt. Däremot är det knappast troligt att den inbördes differensen på- verkas, såvida inte åldersfördelningen i någon kategori avsevärt avviker från åldersfördelningen i någon annan jäm- förbar kategori — jordbrukarna är sä- kert äldre än befolkningen som helhet.

Samtliga åldersgrupper har av skäl som redan angivits extremt låga sam- band mellan inställningen till popmusik och musikkonsumtion-ens storlek i jäm- förelse med totalbefolkningen. Dessa skäl får sin bekräftelse i tabellerna 6.26 och 6.27 som presenterar positiv och ej positiv inställning till popmusik å ena sidan och musikalisk aktivitet och pas- sivitet å den andra för dels personer i

åldern 16—30 år och dels personer i åldern 51—70 år. Anledningarna till att de yngsta har ett mindre samband än totalbefolkningen torde främst sökas i: a) Positiv inställning till popmusik kan stimuleras av annan faktor än musika- lisk aktivitet i högre grad bland ung- domar än i totalbefolkningen b) Mu— sikalisk aktivitet är för ungdomar i större utsträckning ett resultat av an— nan faktor än en positiv inställning till popmusik än för totalbefolkningen. De främsta anledningarna till att äldre ock- så uppvisar ett mindre samband än to- talbefolkningen är följande: 2) det är mindre vanligt bland äldre att musi- kalisk aktivitet övergår i ett accepte- rande av popmusik än i totalbefolkning- en, b) en positiv inställning leder mera sällan till musikalisk aktivitet bland äldre än i totalbefolkningen. Dessa punkter kan sammanfattas i följande jämförelse mellan unga och gamla:

a) Yngre personer har en högre mu- sikalisk aktivitet än äldre både föror- sakad av en mera positiv syn på pop- musik och i än högre grad av andra om- ständigheter.

b) Yngre personer stimuleras till en mera positiv inställning till popmusik än äldre personer både av en högre musikalisk aktivitet och av andra om- ständigheter.

Både tjänstemän och personer med utbildning efter folkskola uppvisar ett

Tabell 6.26. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till popmusik b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik och d) aktiva ej positiva till popmusik i åldersgruppen 16—30 är. (Siffror inom parentes anger äldersgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination) Inställning till popmusik Aktiva Passiva Total positiv ..................... 64,7 (+30,6) 9,2 (— 0,8) 73,9 ej positiv .................. 21,6 (—11,0) 4,5 (—18,8) 26,1 Total 86,2 13,8 100,0 N ......................... 764

Tabell 6.27. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva -— positiva till popmusik,

b) passiva —— positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik, och d) aktiva _— ef positiva till popmusik i åldersgruppen 51—70 år. ( Sif/ror inom parentes anger äldersgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik |

Aktiva Passiva Total

positiv ..................... 13,6 (— 20,5) 10,0 ( 0,0) 23,6 ej positiv .................. 35,6 (+ 3,0) 40,4 ( + 17,5) 76,4 Total 49,2 50,8 100,0

N ......................... 749

mindre samband mellan inställningen till popmusik och musikkonsumtionen än befolkningen som helhet. Eftersom det sannolikt är samma faktorer, som förklarar detta både för vidareutbil— dade och för tjänstemän, kan vi be- gränsa oss till att belysa de vidareut- bildade. I tabell 6.28 redovisas dessas fördelning på olika kombinationer av inställning till popmusik och musikkon- sumtion. Det mest påtagliga i denna kategori i jämförelse med totalbefolk- ningen är dess stora överskott bland aktiva — ej positiva till popmusik och motsvarande underskott bland passiva — ej positiva. Det mindre sambandet för denna grupp förklaras rimligtvis helt med andra kraftfullare aktivitets— stimulerande faktorer än en positiv syn på popmusik än i totalbefolkningen. Dessutom torde en positiv inställning till popmusik i större utsträckning med- föra musikalisk aktivitet bland högre

utbildade än bland lägre, men detta kan inte förklara det mindre sambandet utan motverkar faktiskt en nedgång. Det är alltså det förstnämnda förhållan- det som är mest väsentligt. Det finns tex ungefär 85 % av de positiva till popmusik i gruppen vidareutbildade, som är musikaliskt aktiva mot 77 % av de positiva i totalbefolkningen. Det finns också nära 80 % bland de ej po- sitiva till popmusik av de vidareutbil- dade som är aktiva, medan endast nära 60 % är aktiva bland de ej positiva i totalbefolkningen. Skillnaderna mel- lan andelarna aktiva hland vidareutbil- dade och bland ej vidareutbildade är helt enkelt större för de ej positiva än för de positiva till popmusik. Dessa resultat sammanfattas i punkterna a) och b) nedan.

3) Personer med högre utbildning stimuleras till musikalisk aktivitet av andra omständigheter än en positiv syn

Tabell 6.28. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till popmusik,

b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik och d) aktiva —— ej positiva till popmusik bland personer med vidareutbildning efter folkskola. (Siffror inom parentes anger befokningsgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik Aktiva | Passiva | Total positiv ..................... 37,0 (+ 2,9) 6,4 (— 3,6) 43,4 ej positiv .................. 44,6 (+ 12,0) 12,0 (—11,3) 56,6

Total 81,5 I 18,5 100,0 N .........................

! l l ! I 1 %

Tabell 6.29. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till popmusik,

b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik och d) aktiva — ej positiva till popmusik bland befolkningen på orter med mindre än 3 000 inv. (Siffror inom parentes anger befolkningskategorins avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik Aktiva | Passiva Total positiv ..................... 28,7 (_— 5,4) 15,7 ( + 5,7) 44,3 ej positiv .................. 17,0 (—15,6) 38,7 (+ 15,4) 55,7

Total 45,6 54,4 100,0 N ......................... 249

på popmusik i mycket större utsträck- ning än personer utan högre utbild- ning.

b) Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till pop- musik skall komma till uttryck i mu- sikalisk aktivitet bland personer utan högre utbildning än bland personer med högre utbildning.

Befolkningen på mindre orter (un- der 3000 inv) uppvisar ett avsevärt större samband mellan inställning till popmusik och musikkonsumtionen än totalbefolkningen. Denna befolknings- kategori belyses närmare i tabell 6.29. Vi kan därvid finna att dessa på det hela taget utgör en kontrastgrupp till de högre utbildade, vilket i och för sig inte behöver vara någon tillfällighet. Dessa två resultat är med säkerhet inte helt oberoende. Det starkare samban- det för småortsborna är sannolikt till stor del förknippat med ett stort un— derskott i jämförelse med totalbefolk- ningen i kombinationen aktiv — ej positiv och ett nästan exakt motsva- rande överskott i kombinationen passiv —— ej positiv. Detta antyder, att de ak- tivitetsstimulerande faktorerna vid si- dan av en positiv inställning till pop- musik verkar betydligt mindre kraftigt i denna befolkningskategori än i be- folkningen som helhet. Dessutom tycks större hinder föreligga för att accepte-

rande eller gillande av popmusik skall leda till musikalisk aktivitet, men detta förhållande kan inte bidra till det högre sambandet. I den befolkning som är bo- satt på dessa mindre orter finner man 65 % aktiva av de positiva till popmusik (77% i totalbefolkningen) och 30% aktiva av de ej positiva (58 % i total- befolkningen). Relativt sett betyder sannolikt popmusiken mera för den musikaliska aktiviteten på mindre or- ter än i hela landet trots att det —— som just påpekats — finns större hinder där för de positiva att omsätta sina värde- ringar i aktivitet än på andra större or- ter. Dessa resultat kan sammanfattas i följande punkter:

a) Befolkningen på småorter stimule- ras till musikalisk aktivitet i mycket mindre utsträckning av andra omstän- digheter än en positiv syn på popmusik än befolkningen på större orter. b) Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till popmusik skall komma till uttryck i musikalisk aktivitet bland befolkningen på småor— ter än bland befolkningen på större or— ter.

6.5 Konsertbesök och inställning till klassisk musik

Då vi hittills inom ramen för avdelning 6 belyst konsertbesökande har det bara

varit fråga om konsertbesök i allmänhet utan speciell inriktning på viss typ av musik. I denna och i två följande underavdelningar skall vi närmare granska sambanden mellan värderingar av visst slag av musik och benägenhe- ten att lyssna på detta slag av musik vid närvaro på konserter eller vid andra musikaliska evenemang. Det är inställ- ningen till klassisk musik som här skall relateras till besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik. I avdelning 6.6 kommer inställningen till popmu- sik att relateras till frekvensen lyss- nande på popartister i verkligheten och i avdelning 6.7 på motsvarande sätt in- ställningen till jazzmusik att relateras till frekvensen lyssnande på framträ- dande av jazzartister.

I och för sig finns det ingen anled- ning att betvivla ett klart positivt sam- band mellan värderingen av klassisk musik och besöksfrekvensen på mot- svarande konserter. Följande hypotes får också ett starkt stöd av data:

Ju mera positiv värdering av klas- sisk musik, desto högre besöksfrekvens på konsert med klassisk musik.

Det intressanta med detta resultat är kanske inte själva förekomsten av sam- band (gamma : +0,80) utan på vilka grunder det framträder. Tabell 6.30, som redovisar totalbefolkningens pro- centuella fördelning över olika kombi- nationer av inställning till klassisk mu-

sik och besöksfrekvens på konserter med klassisk musik, anger en tyngd- punktsförskjutning åt det negativa — inaktiva hållet. Nära 60 % av Sveriges befolkning i åldern 16—70 år är ej positiva till klassisk musik och går ej heller på konserter —— i varje fall mind- re än en gång om året — medan 4 % är mycket positiva till klassisk musik och kombinerar detta med att bevista konserter tämligen ofta — i detta fall tre eller flera gånger om året. Ungefär 6 % totalt är anhängare av och 25 % po- sitiva till klassisk musik utan att gå på konserter medan ungefär 6 % går på konserter utan att vara direkta an- hängare av den klassiska musiken. Av de senare är dock nästan alla sådana som uttrycker en måttligt positiv in- ställning. Endast 1 % totalt brukar gå på konserter minst en gång om året utan att ge en övervägande positiv vär— dering av klassisk musik.

I tabell 6.31 framlägges samma in- formation på ett annat sätt. Där redo- visas frekvensen konsertbesök för myc- ket positiva, ganska positiva och ej po- sitiva till klassisk musik var för sig. Ungefär 30 % av anhängarna (: myc- ket positiva) av klassisk musik brukar bevista konserter med klassisk musik åtminstone tre gånger om året medan över 40 % av dessa anhängare aldrig går på konsert eller går mera sporadiskt. Bland de ganska positiva är det 80 %,

Tabell 6.30: Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till klassisk musik

och besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i totalbefolkningen

3 el. flera 1—2 0 Inställning till klassisk musik konsert— konsert konsert- Total besök/år besök/år besök/år mycket positiv ................... 4,0 4,2 5,8 14,0 ganska positiv ................... 1,1 3,8 21,0 25,9 ej positiv ........................ 0,0 1, 58,9 60,1 Total 5,2 9,1 85,7 100,0 N .............................. 2 482

som aldrig eller mindre än en gång om året går på konserter, där klassisk mu- sik framföres, medan 4 % gör konsert- besök tre eller flera gånger om året. Bland dem, som ej anser sig vara över- vägande positiva till klassisk musik, är 98 % inaktiva som konsertbesökare. En- dast 2 % anger att de brukar besöka konserter med klassisk musik en eller ett par gånger om året.

Det är ytterst ovanligt att konsertbe- sök förekommer utan förankring i en positiv syn på klassisk musik, medan däremot en stor del av anhängarna av klassisk musik relativt sett —— aldrig eller bara tillfälligtvis brukar gå på konserter, där klassisk musik framföres.

Tabell 6.31 redovisar även den klas— siska musikens genomsnittliga popula- ritetspoäng (se avdelning 3, sidan 000) bland personer med olika besöksfre- kvens på klassiska konsert—er. Den myc- ket positiva inställningen till klassisk musik bland konsertbesökarna bekräf- tas, mcn skillnaden mellan flitiga och mera sällsynta konsertbesökare är inte på långt när så stor som mellan konsert— besökare och ej konsertbesökare. Det råder tom en obetydlig övervägande negativ inställning, genomsnittligt sett,

bland dem som går på konserter mera sällan än en gång om året.

Den närmast till hands liggande för- klaringen till att kombinationen aktiv som konsertbesökare _ ej positiv till klassisk musik är så sällsynt torde vara den mycket låga motivationen att gå på konserter utan en redan etablerad positiv värdeföreställning inför det av- sedda besöket. Det finns dock även en annan förklaring, men den kan knap- past utesluta den förra. Konsertbesök utan grund i positiva värdeföreställ- ningar kan nämligen i stor utsträck- ning leda till förändrade och mera po- sitiva värderingar. Det är dock mot bak- grunden av redovisade data sannolikt vanligare, att en eventuell övergång från passiv _ ej positiv till aktiv _ po- sitiv går följande väg: 1) passiv — ej positiv, 2) passiv — positiv, 3) aktiv — positiv. Det finns uppenbarligen krafter som stimulerar en positiv vär- dering även vid passivitet, det är mera osäkert om det finns aktivitetsstimulans utan en positiv värdeföreställning.

Vi skall i främsta rummet ägna vår uppmärksamhet åt de positivt inställ- da, som ej har för vana att gå på kon- serter med klassisk musik. I vilka be-

Tabell 6.31: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik samt den klassiska musikens

genomsnittliga popularitetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens

Procentuell andel Mycket Ganska Ej . _ som brukar gå positiva till positiva till positiva till Popuåfäiåets på konsert: klassisk musik klassisk musik klassisk musik p 3 el. flera ggr/år ....... 28,8 4,4 0,1 3,76 1—2 ggr/år .......... 29,9 14,5 2,0 3,31 mindre än en gång/år. . 41,3 81,1 98,0 1,96 varav lyssnare av grammo- fonkonserter ....... 19,6 18,2 9,2 2,63 ej lyssnare av grammo- fonkonserter ....... 21,7 62,9 88,8 1,84 Summa % 100,0 41,3 100,0 81,1 100,1 98,0 Total 348 643 1 491 2,18

folkningskategorier är en särskilt stor andel av de positiva samtidigt passiva? På vilket sätt ägnar dessa sig åt klas- sisk musik i annan form? Den senare frågan kommer att besvaras mera utför- ligt då resultaten från de intervjuunder- sökningar, som kompletterar postenkä- ten är klara. Vi skall här bara angripa denna fråga ur en enda synvinkel. I vilken utsträckning är en positiv syn på klassisk musik, som ej kommer till uttryck i konsertbesök förenad med ett flitigt lyssnande på klassisk musik i radio?

Grammofonkonserterna på söndag förmiddag är naturligtvis bara ett ex- empel på ett sådant musikprogram, och om detta är ett bra exempel, kan man också ifrågasätta. Innan ytterligare upp- lysningar om detta fält kan tillhanda- hållas kan dock lyssnarvanorna på det- ta regelbundet återkommande radiopro- gram vara av intresse och har därför bifogats för de ej konsertaktiva i tabell 6.31.

Bland de cirka 40 %, som är an- hängare av klassisk musik men ej bru- kar gå på konserter brukar cirka hälf- ten i allmänhet lyssna på grammofon- konserterna.1

Bland ganska positiva är knappt 20 % och bland ej positiva 10 %, inte kon— sertbesökare men brukar lyssna på grammofonkonserterna. Tillsammans är det ungefär 20 % av de mycket posi- tiva, över 60 % av de ganska positiva och nära 90 % av de ej positiva, som varken brukar gå på konserter eller lyssna på grammofonkonserterna på söndag förmiddag.

Efter denna totalpresentation av överensstämmelsen mellan inställning till klassisk musik och besöksfrekvens

1 Att »i allmänhet brukar lyssna» på »Jazz- hörnan innebär att i genomsnitt lyssna ungefär en gång i månaden. Se Nylöf, Göran: M usikva— nor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

på konserter med klassisk musik skall vi närmare belysa motsvarande relation för skilda befolkningskategorier. I ne- danstående översikt redovisas först sam- banden (uttryckta i gamma) mellan vär- dering och konsertaktivitet.

Totalt ............................ + 0,80 män ............................. + 0,80 kvinnor .......................... + 0,80 16—30 år ........................ + 0,82 31—50 år ........................ + 0,79 51—70 år ........................ + 0,78 jordbrukare ....................... + 0,74 tjänstemän ....................... + 0,78 arbetare .......................... + 0,80 endast grundutbildade ............. + 0,76 även vidareutbildade .............. + 0,80 befolkningen i: stad med över 100 000 inv ......... + 0,82 stad med 30 OOO—100 000 inv ....... + 0,77 stad/kp med 10 OOO—30 000 inv.. . . . + 0,85 stad/kp med 3 000—10 000 inv ...... + 0,80 landskommun med över 3 000 inv... + 0,81 stad/kp/lk med under 3 000 inv ..... + 0,76 befolkningen i: Mälarområdet ..................... + 0,78 Södra & Östra Götaland ............ + 0,78 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,82 Norrland + Kopparbergs län ....... + 0,83

Det finns som synes inga anmärk- ningsvärda skillnader i samband mel— lan inställning till klassisk musik och besöksfrekvens på konsert med klas- sisk i olika befolkningskategorier. Det— ta får givetvis inte tolkas så att musik- vanorna i förhållande till klassisk mu- sik eller konsertmusik skulle vara i det närmaste lika i olika befolkningskate- gorier. Vi har tidigare konstaterat att så inte är fallet. Sambanden kan vara lika stora trots att en befolkningskate— gori har en förskjutning åt det positiva -aktiva hållet, den andra åt det nega- tiva-passiva hållet. I fortsättningen skall vi begränsa jämförelsen mellan befolk- ningskategorier till att omfatta konsert- vanor vid konstanthållande av värde- ringar och värderingar vid konstanthål- lande av besöksfrekvens. På detta sätt

kan vi se om eventuella skillnader i konsertvanor helt, delvis eller inte alls återspeglar skillnader i inställning och om skillnader i värderingar existerar även för personer med samma konsert- vanor.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan män och kvinnor

Vi har tidigare konstaterat att kvinnor har en i genomsnitt mera positiv in- ställning till klassisk musik än män (popularitetspoäng för män=2,05, för kvinnor=2,32, för ytterligare upplys- ningar om differenserna hänvisas till tabellerna 4.12 och 4.13). I konsekvens därmed är också kvinnorna något mer aktiva besökare av klassiska konserter än männen (se tabell 5.22). Kvinnornas högre konsertaktivitet har nästan ute- slutande sin grund i deras mera positiva värdeföreställningar i förhållande till den klassiska musiken. Det finns näm- ligen knappast nägra skillnader alls mellan mäns och kvinnors konsert- vanor, då jämförelse sker mellan män och kvinnor med samma inställning till klassisk musik, däremot finns det fort- farande vissa skillnader i värdering vid jämförelser mellan män och kvinnor

med samma besöksfrekvens på konser- ter med klassisk musik.

Resultaten av dessa jämförelser fram- går av tabellerna 6.32 och 6.33, som alltså jämför mäns och kvinnors be— söksfrekvens på konserter med klassisk musik vid konstanthållande av värde- ring av klassisk musik (tabell 6.32) re- spektive mäns och kvinnors inställ- ning till klassisk musik vid konstant- hållande av besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik (tabell 6.33). Andelen ej konsertbesökare är knappast större bland män än bland kvinnor, vare sig för anhängare (ungefär 40 % för båda könen), för ganska positiva (ungefär 80 % för båda könen) eller för ej positiva till klassisk musik (98 % för båda könen). Den skillnad på cirka 5% som finns totalt till kvinnornas förmån (män: 75 %, kvinnor 70 % ej konsertbesökare, se tabell 5.22) åter- faller således helt på kvinnornas mera positiva värderingar. Möjligen kan man iaktta en tendens att kvinnliga konsert- besökare går något oftare än manliga, men skillnaden är inte större än att den får betraktas som osäker med tanke på det ringa underlag den bygger på. 30 % av kvinnliga anhängare av

Tabell 6.32: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för män och kvinnor

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel . . . . . . . . som brukar gå till klass1sk mu51k t111 klassisk musxk ' till klassmk musik p å konsert Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 3 eller flera ggr/år. . . . 26,4 30,4 2,7 6,0 0,0 0,2 1—2 ggr/år ......... 32,1 28,5 15,4 13,8 1,8 2,3 mindre än en gång/år. 41,6 41,1 81,9 80,2 98,3 97,5 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 23,2 19,5 17,7 19,0 9,7 8,5 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 18,4 21,6 64,2 61,2 88,6 89,0 Summa % 100,1 41,6 100,0 41,1 100,0 81,9 100,0 80,2 100,1 98,3 100,0 97,5 N ................. 137 211 300 343 776 714

Tabell 6.33: Den klassiska musikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

Besöksfrekvens . . på konserter med Män Kvm- Diffe- klassisk musik nor rens 3 eller flera ggr/år. . 3,83 3,73 + 0,10 1—2 ggr/år ....... 3,25 3,35 —— 0,10 mindre än en gång/ ............. 1,85 2,07 —— 0,22 varav lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 2,49 2,76 -— 0,27 ej lyssnare av gram— mofonkonsert . . . 1,74 1,94 — 0,20 Total 2,05 2,32 _— 0,26

klassisk musik, 26% av manliga går på konserter tre gånger eller mera om året.

Inte heller kan man påvisa några större skillnader mellan män och kvin- nor, som ej är konsertbesökare i be- nägenheten att lyssna på grammofon- konserter på söndag förmiddag, trots att kvinnornas mera positiva inställning till klassisk musik framför allt är märk— bar bland dem som går på konserter mindre än en gång per år. Skillnaderna mellan könens värderingar är för öv- rigt störst just i den grupp, som brukar lyssna på detta musikprogram. Bland konsertbesökare finner man inte alls lika stora differenser i mäns och kvin- nors värderingar. Bland de mest flitiga konsertbesökarna är tom männen nå- got mera positiva i sitt förhållande till den klassiska musiken än kvinnorna.

Förklaringarna på skillnaderna mel- lan männens och kvinnornas musik- vanor i förhållande till den klassiska musiken (även konsertmusiken över huvud taget) bör främst sökas bland faktorer, som i högre grad stimulerar en positiv syn på denna musikform bland kvinnor än bland män. Skillna— derna i konsertbesökande torde till

största delen vara ett resultat av denna olikhet i värderingarna.

Konsertbesökande och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan olika åldersgrupper Vi har tidigare konstaterat en mera positiv inställning till klassisk musik bland äldre personer än bland yngre. Speciellt avvikande är ungdomar under 30 år med en större andel negativa än positiva, medan övriga åldersgruppers värderingar genomsnittligt sett inte skil- jer sig så mycket (jfr tabellerna 4.16— 4.18 och se tabell 4.20). I konsekvens därmed skulle man förvänta sig att be- sökfrekvensen på konserter med klas- sisk musik skulle vara åtskilligt lägre bland ungdomar än bland äldre per- soner. Detta är också fallet, men skill- naden mellan åldersgruppen 16—30 år och åldersgruppen 31—50 år är faktiskt inte lika stor som motsvarande skillnad mellan åldersgruppen 31—50 år och åldersgruppen 51—70 år (se tabell 5.27). Mot bakgrunden av dessa fakta kan vi analysera samspelet mellan be- söksfrekvensen på klassiska konserter och inställningen till klassisk musik i olika åldersgrupper (se tabellerna 6.34 och 6.35).

Tabell 6.34, som redovisar besöks- frekvensen på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper för mycket positiva, för ganska positiva och för ej positiva till klassisk musik, innehåller i korthet följande fakta:

1. Bland anhängare av klassisk musik finns det bara obetydliga skillnader mellan olika åldersgrupper i fråga om andelen kon- sertbesökare (bland personer under 50 år är andelen konsertbesökare ungefär 60 %, bland äldre något mindre),

2. medan däremot den största andelen flitiga konsertbesökare finns bland de yng- sta (ung 40 % mer än två ggr/år) och den minsta i åldern 30—50 år (ung 20 % mer än två ggr).

3. Bland personer med ganska positiv in- ställning till klassisk musik är konsert-

Tabell 6.34: Besöksfrekvens pa" konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för olika åldersgrupper Procentuell andel Mycket positiva till klassisk musik Ganska positiva till klassisk musik Ej positiva till klassisk musik som brukar gå

på konsert 16—30 år 31—50 år 51—70 år 16—30 år 31—50 år

51—70 år 16—30 år I 31—50 år 51—70 år

3 el. flera ggr/år. . . . . . . . . .. 41,5 19,5 31,1 7,1 1—2 ggr/år. . . . . . . . . . . . .. 19,4 39,4 25,5 15,6

mindre än en gång/år. . . . . . 39,2 41,1 43,4 77,3 varav

lyssnare av grammofonkon-

sert................... 14,5 25,3 19,7 4,5 21,5 ej lyssnare av grammofon-

konsert. . . . . . . . . . . . . . . . 24,7 ' 15,8 23,7 72,8 63,8 55,4 94,2 89,5 80,7 Summa % 100,1 39,2 100,0 41,1 100,0 43,4 100,0 77,3 100,1 85,3 100,0 78,4 100,0 98,2 100,0 98,6 100,0 96,6 N 74 139 133 145 262 228 534 551 382

5,3 0, 0,3 16,3 1, 3,1 8,

1, 2, 5, 96,6

OOON 030360

0, 1 1, 8 78,4 9 8,

O%&

9

23,0 4,0 9,1 15,9

Tabell 6.35: Den klassiska musikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper

Besöksfrekvens på konsert med 16—30 år 31—50 år 51—70 år (556—låg))— (läg—Egg)— (får—723)— klassisk musik ( 3 el. flera ggr/år ...... 3,74 3,83 3,74 0,00 + 0,09 —— 0,09 1—2 ggr/år ......... 3,02 3,49 '3,25 + 0,23 + 0,47 — 0,24 mindre än en gång/år. 1,68 2,07 2,13 + 0,45 + 0,39 + 0,06 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 2,28 2,78 2,59 + 0,31 + 0,50 — 0,19 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 1,65 1,93 1,99 + 0,34 + 0,28 + 0,06 Total 1,87 2,28 2,39 + 0,52 + 0,41 + 0,11

besökande ungefär lika vanligt i åldern 16 —30 år som i åldern 50—70 är (över 20 % går på klassisk konsert minst en gång om året) medan det är mindre vanligt i ål- dersgruppen 30—50 år (ung 15 % går på klassisk konsert minst en gång om året, dock bara 2 % tre eller flera gånger).

4. Bland ej positiva till klassisk musik är konsertbesök l'ika ovanligt i alla ålders- grupper.

Tabell 6.35 redovisar på ett likartat sätt olika åldersgruppers inställning till klassisk musik (genomsnittligt sett) vid konstanthållande av konsertvanor- na. Denna tabell ger bla följande infor- mation:

1. Med undantag för de mest flitiga kon- sertbesökarna är ungdomar (under 30 år), oavsett om de år konsertbesökare eller ej, mindre positiva till klassisk musik än andra (över 30 år).

2. Bland konsertbesökare, speciellt bland tillfälliga konsertbesökare, är medelålders personer (30—50 är) mera positiva till klassisk musik än äldre (50—70 år).

3. Bland ej konsertbesökare är faktiskt ä-ldre aningen mera positiva till klassisk musik än medelålders personer.

Resultaten i dessa båda tabeller inne- håller några intressanta upplysningar om samspelet mellan värderingar av klassisk musik och konsertbesökande. De yngstas mindre benägenhet att gå på konserter, där klassisk musik fram- föres, tycks helt förklaras av dessas mindre positiva syn på denna musik.

De ungdomar, som faktiskt är positiva är ju på intet vis mera sällsynta kon- sertbesökare —— snarare flitigare -— än övriga med samma inställning. Däremot kan man inte förklara ungdomens in- ställning till klassisk musik bara genom att hänvisa till deras lägre konsert- frekvens. Om man vill ytterligare be- lysa ungdomars musikvanor i förhål- lande till klassisk musik eller konsert- musik mäste man koncentrera sig på deras värdeföreställningar och söka ef- ter orsakerna till deras, relativt sett, mera negativa inställning.

Man kan däremot inte förklara att äldre går oftare på konserter med klas- sisk musik än medelålders personer enbart genom att stödja sig på de äldres mera positiva inställning, ty även vid konstanthållande av inställ- ningen till klassisk musik är äldre per- soner mera aktiva som konsertbesökare än medelålders personer. Speciellt med utgångspunkt från att medelålders per- soner, som är konsertbesökare, är mera positiva till klassisk musik än både äldre och yngre konsertbesökare ligger det nära till hands att misstänka att för- väntningarna på ett konsertbesök måste vara uppskruvade innan konsertbesöket kommer till stånd bland just personer i medelåldern än bland övriga, vilket kan vara förknippat med olika hinder

som gör sig gällande speciellt i denna åldersgrupp. Vi skall dock inte här spe- kulera om dessa hinder utan avvaktar ytterligare information på denna punkt. Det är, som tidigare omtalats, ungefär lika stor andel av de mycket positiva till klassisk musik i alla åldersgrupper, som inte brukar bevista konserter. Bland dessa är det däremot mera van- ligt att medelålders personer lyssnar på grammofonkonserter än både äldre och yngre. Bland anhängare av klassisk musik i åldern 16—30 år och i åldern 51—70 år finner man ungefär 25 %, som varken går på konserter eller lyss- nar på grammofonkonserter (se tabell 6.34). Bland motsvarande anhängare i åldern 31—50 år är det däremot bara 15 %, som är passiva på detta sätt. Utanför de mycket positivas kretsar är denna passivitet, alltså varken gram- mofonkonserter eller konsertbesök, van- ligare vid lägre åldrar än vid högre.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

Tjänstemän (inklusive egna företagare och anställda i handels- och service— verksamhet) är mera positivt inställda till klassisk musik än jordbrukare, vilka

i sin tur är mera positivt inställda än arbetare (jfr tabellerna 424—426). Tjänstemän har även en högre besöks— frekvens på konserter med klassisk mu- sik än arbetare och jordbrukare (se tabell 5.37). Dessa två resultat ligger som grund för detta avsnitt, där sam- spelet mellan värderingar av klassisk musik och besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik skall belysas för olika sociala grupper. Vi skall dock här utesluta jordbrukarna, eftersom de- ras ringa antal i undersökningen inte medger några procentberäkningar på vissa delgrupper av dem. (Antalet jord- brukare, som är mycket positiva till klassisk musik är t. ex. bara sex i vårt urval).-

Tabell 6.36 jämför besöksfrekvensen på konserter med klassisk musik för tjänstemän och arbetare under kon- stanthållande av inställningen till klas- sisk musik. Data visar därvid tydligt att tjänstemännens mera positiva in- ställning till den klassiska musiken inte räcker till för att förklara deras högre konsertaktivitet. Såväl bland mycket positiva som bland ganska positiva till klassisk musik har tjänste- män en högre besöksfrekvens på

Tabell 6.36: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ef positiva till klassisk musik för tjänstemän och arbetare *

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel till klassisk musik till klassisk musik till klassisk musik som brukar gå på konsert Tjänste- Tjänste- Tjänste- män Arbetare män Arbetare män Arbetare 3 el flera ggr/år ...... 31,4 22,2 5,5 3,8 0,2 0,0 1—2 ggr/år ......... 32,9 18,8 17,1 11,3 2,4 1,4 mindre än en gång/år. 35,7 59,0 77,4 84,9 97,4 98,6 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 18,7 27,7 16,0 18,7 7,3 9,9 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 17,0 31,3 61,4 66,2 90,1 88,7 Summa % 100,0 35,7 100,0 59,0 100,0 77,4 100,0 84,9 100,0 97,4 100,0 98,6 N ................. 241 89 345 245 578 784

klassiska konserter än arbetare. Fram- för allt finns bland arbetare, oavsett in— ställningen till klassisk musik, en större grupp som aldrig bevistar en konsert än bland tjänstemän. Bland anhängare av klassisk musik går ungefär 35 % av tjänstemännen men 60 % av arbetarna aldrig eller mindre än en gång om året på en konsert, där klassisk musik fram- föres. Bland de ganska positiva till klassisk musik är det drygt 75 % av tjänstemännen och 85 % av arbetarna, som är lika passiva i fråga om konsert- besök. Bland konsertbesökarna är det däremot ingenting som tyder på att tjänstemännen skulle gå oftare än ar- betarna, då effekten av deras skilda värderingar elimineras. Bland ej posi- tiva arbetare och ej positiva tjänstemän är konsertbesökande i det närmaste lika ovanligt.

Tabellen antyder också att arbetar- nas mindre benägenhet att gå på kon- serter inte systematiskt kompenseras av en högre benägenhet att lyssna på klas- sisk musik i radio. Bland anhängare av klassisk musik är det visserligen en större andel arbetare som ej går på kon- serter men lyssnar på grammofonkon-

Tabell 6.37: Den klassiska musikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för perso— ner med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik för tjänstemän och arbetare

Besöksfrekvens på konsert med klassisk musik

Tj äns- temän

3 el. nera ggr/år. . .. 1—2 ggr/år ....... mindre än en gång] år ............. varav lyssnare av gram- mofonkonsert . . ej lyssnare av gram- mofonkonsert. . .

Total

3,78 3,41

2,19

2,92

2,05 2,48

serter (28 %) än bland tjänstemän (19 %), men det är samtidigt en större andel arbetare som varken går på kon- serter eller lyssnar på grammofonkon- serter (arb: 30 %, tjm: 17 %). Mot- svarande tendens uppträder även bland ganska positiva men är där mindre tydlig.

Tabell 6.37 presenterar den klassiska musikens genomsnittliga popularitets- poäng bland tjänstemän och arbetare vid konstanthållande av konsertvanor. Oavsett besöksfrekvens på klassisk kon- sert är tjänstemän genomsnittligt sett mera positiva till klassisk musik än arbetare. Skillnaderna är dock mindre vid konsertaktivitet än vid passivitet och är genomgående mindre vid kon- stanthållande än totalt.

Orsakerna till de skillnader, som finns mellan tjänstemän och arbetare i fråga om musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) mås- te dels sökas bland de faktorer som verkar mera stimulerande på en positiv inställning bland tjänstemän än bland arbetare, och dels bland faktorer, som underlättar tjänstemännens konsertakti- vitet respektive hindrar arbetarnas kon- sertaktivitet, även då effekterna av deras olika värdeföreställningar elimi- nerats.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan personer med olika ut- bildning

Ju högre utbildning, desto mera positiv inställning till klassisk musik (se tabel- lerna 4.30—4.32). Ju högre utbildning, desto högre besöksfrekvens på konser- ter med klassisk musik (se tabell 5.42)- Dessa resultat ligger till grund för detta avsnitt, där samspelet mellan värde- ringar av klassisk musik och besöks- frekvens på konserter med klassisk mu- sik skall utredas närmare för olika ut— bildningskategorier. Eftersom det finns

Tabell 6.38: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för personer utan utbildning utöver folkskola och personer med utbildning utöver folkskola

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell ande] till klassisk musik till klassisk musik till klassisk musik som brukar gå På konsert Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ...... 17,3 36,5 4,3 5,9 0,1 0,0 1—2 ggr/år ......... 22,2 32,9 15,2 12,4 1,4 4,0 mindre än en gång/år. 60,5 30,6 80,5 81,7 98,6 96,0 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 29,8 14,8 19,2 17,6 10,6 5,7 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 30,7 15,8 61,3 64,1 88,0 90,3 Summa % 100,0 60,5 100,0 30,6 100,0 80,5 100,0 81,7 100,1 98,6 100,0 96,0 N ................. 106 214 366 216 1 051 325

ett uppenbart samband mellan social- gruppstillhörighet och utbildning, kan vi inte förvänta oss att denna utredning skall ge några resultat, som helt skiljer sig från resultaten i föregående avsnitt. Vi skall därför här inskränka oss till att påtala överensstämmelserna och kommentera några avvikelser. Vi tar inte här ställning till om det är fakto- rer, som är förknippade med utbild- ningsnivån eller med socialgruppstill- llörigheten, som närmast är ansvariga för de olikheter som föreligger mellan olika sociala skikt i fråga om musik- vanor.

Bland anhängare av klassisk musik med olika utbildning föreligger samma skillnader i besöksfrekvens på konsert med klassisk musik som mellan arbeta- re och tjänstemän (jfr tabellerna 6.38 och 6.36). Personer med vidareutbild- ning avviker tom något mera från personer utan utbildning utöver folk- skola än vad tjänstemän gör från arbe- tare. Bland ganska positiva till klassisk musik kan däremot inte de högre ut— bildade visas ha större konsertaktivitet än de lägre. Detta är alltså ett resultat, som inte är kongruent med motsvaran-

de resultat vid jämförelser mellan tjäns- temän och arbetare.

Tabell 6.39 redovisar den klassiska musikens genomsnittliga popularitets— poäng för personer med vidareutbild- ning och personer utan vidareutbild- ning vid konstanthållande av konsert- vanor. Oavsett besöksfrekvens på kon- serter med klassisk musik är de högre utbildade genomgående mera positiva

Tabell 6.39: Den klassiska musikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för perso- ner med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik för olika utbildnings-

kategorier Besöksfrekvens på Vi- . konsert med dare- 5521: 13131:- klassisk musik utb. 3 el. flera ggr/år. . . . 3,86 3,50 + 0,36 1—2 ggr/år ....... 3,51 3,08 + 0,43 mindre än en gång] är ............. 2,28 1,82 + 0,46 varav lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 3,01 2,42 + 0,59 ej lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 2,14 1,72 + 0,42 Total 2,65 1,95 + 0,70

Tabell 6.40: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c ) ej positiva till klassisk musik för personer bosatta på arter av olika storlek

Procentuell andel som brukar gå på konsert

Mycket positiva till klassisk musik Bosatta på ort med: Ganska positiva till klassisk musik Bosatta på ort med:

Ej positiva till klassisk musik Bosatta på ort med:

över 100 000 inv.

10 000— 100 000 inv.

under 10 000 inv.

över 100 000 inv.

10 000— 100 000 inv.

under 10 000 inv.

över 100 000 inv.

10 000— 100 000 inv.

under 10 000 inv.

3el. flera ggr/år..... . .. 1—2ggr/år............ mindre än en gång/år. . . .

Summa %

. . 33,2 . . 32,0 . . 34,8

32,0 28,8 39,2 17,4 29,1 53,5

5,5 12,9 81,5 4,8 13,9 81,3 3,7 16,3 80,0 0,4 0,8 98,9 0,0 2,8 97,2 0,0 2,0 98,0

100,0 121 100,0 136 100,0 93

99,9 176

100,0 203 100,0 266 100,1 294 100,0 492 100,0 704

i sin inställning till klassisk musik än lägre utbildade, på samma sätt som tjänstemän vid motsvarande jämförel- ser är mera positiva än arbetare. Dif- ferenserna mellan utbildningsgrupper- na är större än motsvarande differenser mellan socialgrupperna.

Orsakerna till de skillnader, som rå- der mellan olika utbildningsnivåer i fråga om musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) skall alltså sökas både bland faktorer som påverkar inställningen till klassisk mu- sik och bland faktorer som vid sidan av inställningen påverkar benägenheten att bevista konsertevenemang.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Det finns en tendens att personer bo- satta i större städer är genomsnittligt mera positiva till klassisk musik än personer bosatta i mindre städer och på landsbygden. Speciellt stora åsikts- differenser råder mellan invånarna i Stockholm, Göteborg och Malmö å ena sidan och invånarna på landet och i de mindre städerna å den andra (se tabel- lerna 4.35——4.40). I konsekvens därmed är invånarna i de större städerna också flitigare att bevista konserter med klas— sisk musik än invånarna på landsbyg- den (se tabell 5.52). Det är nu frågan om dessa skillnader i konsertvanor helt

eller bara till en del förorsakas av redan i förväg grundlagda värdeföre- ställningar.

Om skillnaderna i besöksfrekvensen på klassiska konserter helt hängde sam- man med befolkningsgruppernas olika värderingar, skulle inga differenser i besöksfrekvens vid konstanthållande av värderingarna av klassisk musik före— ligga. Sådana skillnader finns dock. Även bland uttalade anhängare av klas- sisk musik är besöksfrekvensen på kon- serter mindre på landsorten och i de mindre städerna än i större städer. Bland mycket positiva till klassisk mu— sik i städer med mer än 100000 in— vånare är det tex 35 % som mindre än en gång och nästan lika många som mer än två gånger om året bru- kar gå på konserter (se tabell 6.40). Bland motsvarande mycket positiva, som är bosatta på orter med mindre än 10000 invånare är det nära 55 % som mindre än en gång och 17 % som mer än två gånger brukar gå på konserter. Även mycket positiva i städer över 10000 invånare har klart högre be- söksfrekvens på klassiska konserter än motsvarande landsortsbor. Däremot tycks inte hemortens storlek nämnvärt inverka på benägenheten att gå på konsert utan förankring i en mycket positiv inställning.

Med tanke på de eventuella hinder för konsertbesök på landsbygden skul—

Tabell 6.41: Den klassiska musikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bo- satta på orter av olika storlek och med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

a b c Besöksfrekvens på konsert Hemort med Hemort med Hemort med Differens med klassisk musik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år ................... 3,77 3,82 3,63 + 0,14 1—2 ggr/år ...................... 3,58 3,28 3,13 + 0,45 mindre än en gång/år .............. 2,14 1,98 1,87 + 0,27 Total 2,44 2,23 2,01 + 0,43

le det inte vara orealistiskt att för- vänta sig att de faktiska konsertbesö- karna med hemvist där skulle vara mycket mera positiva än konsertbesöka- re i större städer. Denna förväntan får dock inget stöd i data. Både bland fli— tiga och tillfälliga konsertbesökare är inställningen till klassisk musik mera positiv bland storstadshor än bland landsortsbor (se tabell 6.41).

Dessa resultat visar att de skillnader i musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) som finns mel- lan stadsbefolkning och landsortsbe- folkning inte entydigt låter sig förkla- ras av olika konsertmöjligheter eller hinder för konsertbesök. Det finns så— ledes många andra faktorer, som gyn- nar en positiv inställning till klassisk musik mera i storstäderna än på lands- bygden.

6.6 Besök vid evenemang med popmusik och inställning till popmusik

På samma sätt som vi i avdelning 6.5 intresserat oss för samspelet mellan värderingen av klassisk musik och kon- sertbesök skall vi i denna avdelning nänmare analysera hur inställning till popmusik och besöksfrekvens vid eve- nemang, där popartister framträder, är förknippade med varandra. Det finns givetvis ett klart positivt samband mel- lan värderingen av popmusik och be-

söksfrekvens på popevenemang men detta samband (gamma : +0,67) är inte fullt lika stark som motsvarande för klassisk musik (gamma=+0,80).

Tabell 6.42 redovisar totalbefolk- ningens fördelning över skilda kombi- nationer av inställning till popmusik och besöksfrekvens på popevenemang. Tämligen exakt hälften av befolkningen i åldersintervaller 16—70 år är ej posi— tiva till popmusik och har heller inte för vana att lyssna på popartister i verkligheten. En något mindre förskjut- ning åt det negativa —— passiva hållet föreligger alltså för popmusiken än för den klassiska musiken. Popelitens stor- lek — popelit innebär här både mycket positiv inställning och åtminstone tre avlyssnade artistframträdanden om året _ uppskattas till ungefär 7%. För övrigt kan nämnas att ungefär 5 % av befolkningen brukar åtminstone nå- gon gång om året vara i tillfälle att lyssna på popartister, trots att de inte är uttalat positiva i sin inställning till popmusiken. Kombinationen aktiv — ej positiv — är således vanligare i pop- sammanhang än i konsertmusiksam- manhang, vilket väl också i viss mån förklarar det mindre starka sambandet mellan värdering och konsertaktivitet för popmusik än för klassisk musik. Ungefär 5 % totalt är anhängare utan att ha för vana att lyssna på popartister i verkligheten och knappt 25 % av de

Tabell 6.42. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till popmusik och och lyssnande på framträdanden av popartister i verkligheten i totalbefolkningen

3 el. flera 1—2 0 Inställning till popmusik artistfram- artistfram- artistfram- Total trädanden/år trädanden/år trädanden/år

mycket positiv .................. 6,6 4,3 5,3 16,2 ganska positiv ................... 3,6 6,2 18,0 27,8 ej positiv ....................... 1,0 4,2 50,9 56,1 Total 11,2 14,7 74,2 100,1

N .............................. 2 496

Tabell 6.43. Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ef positiva till popmusik samt popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens i totalbefolkningen

. Mycket Ganska Ej . Procentuell andel som brukar hora . . . . . . . Populari— .. . pos1t1va till p051tiva till posdiva tlll . framträdanden av popartister popmusik popmusik popmusik tetspoang 3 el flera ggr/år .................. 40,8 13,2 1,7 3,47 1—2 ggr/år ..................... 26,7 22,2 7,5 2,87 mindre än en gång/år ............ 32,5 64,7 90,8 1,73 varav lyssnare av »Tio i topp» .......... 30,6 42,5 29,2 2,35 ej lyssnare av »Tio i topp» ....... 1,9 22,2 61,6 1,23 Summa% 100,0 32,5 100,1 64,7 100,0 90,8 Total 2,09 N .............................. 401 695 1 402

övervägande positivt inställda är upp- penbarligen avskärmade från »levan- de» popmusik. Gruppen passiva —- po- sitiva till pop—musik är alltså ungefär lika stor som gruppen passiva — posi- tiva till klassisk musik.

I tabell 6.43 redovisas besöksfrekven- sen på evenemang med popmusik för mycket positiva, ganska positiva och ej positiva till popmusik var för sig. Där finns också en kolumn, som anger den genom-snittliga pop-ularitetspoänge-n för popmusik bland personer med skilda lyssnarvanor. Bland de mycket positiva brukar 40 % höra popartister 'tre eller flera gånger om året och något över 30 %mindre än en gång om året. Mot- svarande siffror för klassiska konser- ter (se tabell 6.31) antyder en något lägre besöksfrekvens bland dess an- hängare. Bland de ganska positiva till popmusik är det ungefär 35 % och bland de ej positiva till popmusik ungefär 10 %, som åtminstone en gång om året kommer i kontakt med utövande pop- artister. Även dessa uppgifter antyder en något högre lyssnandefrekvens än motsvarande för klassisk musik.

Det finns alltså åhörare vid popmusi- kaliska evenemang även utanför popan- hängarnas krets, men det är också en

stor del av dessa anhängare som aldrig eller bara tillfälligtvis har tillfälle att höra framträdanden av popartister i verkligheten.

Inställningen till popmusik är avse- värt olika bland dem som går ofta på popevenemang, bland dem som går en eller ett par gånger om året och bland dem som inte går alls. I jämförelse med motsvarande för klassisk musik finns det en större skillnad i inställning till popmusik mellan flitiga lyssnare och mera tillfälliga lyssnare men en någon mindre skillnad i inställningen mellan lyssnare och ej lyssnare vid popevene- mang.

De popmusikanhängare som inte lyss- nar på popmusik i verkligheten tar kon- takt med musikformen via radio. Så gott som samtliga med en mycket positiv inställning till popmusik och som inte går och hör framträdanden av popar- tister i verkligheten brukar lyssna på popprogrammet »Tio i toppnh Även bland de ganska positiva finner man åtskilliga lyssnare av detta radiopro- gram.

1 Att »i allmänhet bruka lyssna» på »Tioi topp» innebär att lyssna i genomsnitt ungefär varannan eller var tredje gång, enl. speciell prövning. Se Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

Vi skall även jämföra sambanden mellan inställning till popmusik och be- söksfrekvens på evenemang, där pop- artister framträder för skild-a befolk- ningskategorier. Dessa samband (ut- tryckta i gamma) framgår av nedan- stående översikt.

Totalt ............................

män ............................. kvinnor ..........................

16—30 år ........................ +0,55 31—50år.................' ........ +0,56 51—70 år ......................... +0,53

+ 0,71 + 0,64 + 0,67

+ 0,66 + 0,68 + 0,67 + 0,69 + 0,65

jordbrukare ....................... tj änstemäu ....................... arbetare ..........................

endast grundutbildade ............. även vidareutbildade ...............

befolkningen i:

stad med över 100.000 inv. ........ stad med 30 OOO—100 000 inv ....... stad/kp med 10.000—30 000 inv.. . . . stad/kp med 3 000—10 000 inv ...... landskommun med över 3 000 inv. . . . stad/kp/Ik med under 3 000 inv ......

befolkningen i:

Mälarområdet ..................... Södra & Östra Götaland ............ Västkust— & Vänerområdet . , ........ Norrland + Kopparbergs län ........

+ 0,64

+ 0,64 + 0,64 + 0,70 + 0,71

Det finns inte några anmärknings- värda differenser. Den största skillna- den i samband fin-ns mellan befolk- ningen i städer och köpingar med 3 000 till 10000 invånare och befolkningen i landskommuner i samma storleksklass. Någon tendens går dock ej att upptäcka i sambanden för olika ortsstorlek." Av intresse är att sambanden för skilda åldersgrupper är genomgående mindre än sambandet för totalbefolkningen. Åldersvvariablen har alltså även här en viss sambandsskapande effekt. Detta innebär att överensstämmelsen mellan inställning till popmusik och besöks— frekvensen i själva verket är ännu mindre än motsvarande för klassisk _musik än vad en direkt jämförelse mel- lan totalsambanden utvisar.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan män och kvinnor

Kvinnor är obetydligt mera positivt in- ställda till popmusik än män (se tabel- erna 4.12 och 4.13). Trots detta är män— nen mera aktiva besökare av evene- mang, d-är popartister framträder. Det är t. ex. nära 30 % av männen mot endast något över 20 % av kvinnorna, som åtminstone någon gång varje år är i tillfälle att åhöra en popartist i verkligheten (se tabell 5.24). Vid di- rekt jämförelse mellan män och kvin- nor med samma inställning till popmu- sik (se tabel 6.44) är männen genom- gående mera aktiva åhörare av fram- trädanden av popartister i verkligheten. Dessa skillnader är framför allt märk— bara bland anhängarna av popmusik. Bland dessa är det t.ex. 50 % av de manliga mot bara 30 % av de kvinnliga som minst tre gånger om året har till- fälle att besöka popevenemang, medan det är 20 % av de manliga och 40 % av de kvinnliga, som inte brukar göra så- dana besök alls. Även bland de ganska positiva är männen tämligen aktiva i jämförelse med kvinnorna. Ungefär 40% bland männen och 30 % bland kvinnorna med denna inställning till popmusik brukar åtminstone vid något tillfälle under ett år avlyssna popartis- ter. T.o.m. bland de som saknar den positiva synen på popmusiken före- kommer det i någon högre grad att män tillfälligtvis avnjuter popmusik -i »le- vande livet». Av dessa är dock knap- past någr-a — vare sig män eller kvin- nor —— särskilt flitiga lyssnare.

Totalt är kvinnorna aningen mera po- sitiva till popmusik men bland de störs— ta konsumenterna av popevenemang har dock denna skillnad jämnat ut sig och övergått till en motsvarande över— vikt för män. Däremot är _ och detta är då tämligen påtagligt — kvinnorna

Tabell 6.44. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för män och kvinnor

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik framträdanden av popartister Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 3 el. flera ggr/år ..... 51,2 31,8 16,4 ' 10,1 1,5 1,8 1—2 ggr/år ........ 27,0 26,5 25,1 19,4 9,0 6,2 mindre än en gång/år 21,9 41,8 58,6 70,5 89,5 92,1 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 20,7 40,3 38,7 46,1 28,6 30,2 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 1,2 1,5 19,9 24,4 60,9 61,9 Summa % 100,1 21,9 100,1 41,8 100,1 58,6 100,0 70,5 100,0 89,5 100,1 92,1 N ................. 186 215 338 357 700 699

mera positiva bland de sällsynta pop- konsertbesökarna och bland dem som inte alls är popkonsertbesökare (se ta- bell 6.45).

De popmusikanhängare som inte hör popartister i verkligheten lyssnar i stål- let nästan 100 %-i-gt på dem i »Tio i topp» (se tabell 6.44). I detta avseende finns inga skillnader mellan de manliga och de kvinnliga anhängarna.

Dessa data understryker vissa olik- heter i männens och kvinnornas vanor i förhållande till popmusiken. Det finns uppenbarligen faktorer, som är speci- ellt gynnsamma för männens eller spe- ciellt ogynnsamma för kvinnornas utåt— riktade popmusikaliska aktivitet, vilka framträder tydligt bland popmusikan- hängarna men även förekommer bland ej anhängare. Däremot finns det en extra stimulans för en positiv inställ- ning till popmusik bland kvinnor, som knappast finns bland män vid passivi- tet eller Iåg aktivitet i fråga om »levan- de» popmusik.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan personer över och under 30 år

Ju lägre ålder, desto mera positiv inställning till popmusik är ett känt

faktum, som också har stöd i tidigare re- fererade data (se tabellerna 4.16—4.18 och 4.20). Speciellt positiva är de allra yngsta, medan redan från ungefär 40 år och uppåt en övervägande negativ in- ställning till denna musikform råder. I konsekvens därmed har också ungdo- mar en mycket högre besöksfrekvens på popevenemang än äldre personer (se tabell 5.29). I detta avsnitt skall vi un— dersöka om någon av dessa skillnader mellan olika åldrar enbart är en följd av den andra eller om de båda påverkas av andra omständigheter. Mot bakgrun-

Tabell 6.45. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på evenemang med popmusik

Besöksfrekvens . .

vid evenemang Män KS? 1255:

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,51 3,43 + 0,08 1—2 ggr/år ....... 2,77 2,99 —0,22 mindre än en gång]

år ............. 1,64 1,81 —O,17 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 2,21 2,46 —— 0,25 ej lyssnare av »Tio

i topp» ........ 1,22 1,23 — 0,01

Total 2,06 2,12 _ 0,06

Tabell 6.46. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för personer över och under 30 år

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positkva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik framträdanden av popartister 16—30 år 31—70 år 16—30 år | 31—70 år 16—30 år 31—70 år 3 el. flera ggr/år ..... 48,5 19,2 22,4 7,0 5,4 0,9 1—2 ggr/år ........ 24,2 33,0 29,2 17,9 12,9 6,7 mindre än en gång/år. 27,3 47,9 48,4 75,1 81,7 92,3 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 25,8 45,8 31,5 49,6 25,2 30,0 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 1,5 2,1 16,9 25,5 56,5 62,3 Summa % 100,0 27,3 100,1 47,9 100,0 48,4 100,0 75,1 100,0 81,7 99,9 92,3 N ................. 294 106 270 422 201 1 182

den av att den skarpa gränsen mellan musikvanorna i förhållande till pop- musiken ligger vid en tämligen låg ålder har vi slagit samm—an åldersgrupperna 31—50 år och 51—70 år och jämför så- ledes endast personer över och under 30 år.

I tabell 6.46 jämföres besöksfrekven- sen på popevenemang meHan personer över och under 30 år vid konstanthål- lande av inställningen till popmusik. Trots detta konstanthållande är de yngre avsevärt mera aktiva än de äldre. Bland anhängarna av popmusik är det t.ex. nära 50 % av de yngre men bara 20 % av de äldre, som minst tre gånger om året brukar närvara vid popevenemang, medan inte fullt 30 % av de yngre och nära 50 % av de äldre inte alls har denna vana. Även bland ganska positiva ungdomar kan man påvisa en påtaglig besöksak-tivitet som klart överträffar de äldres med motsvarande inställning. Över 50 % av ungdomar brukar åtmin- stone någon om året ha tillfälle att lyss- na på popartister i verkligheten, och mer än 20 % gör det inte bara vid en- staka tillfällen. Besöksfrekvensen är ungefär lika stor bland ungdomar, som är ganska positiva, som bland äldre som är mycket positiva. Även bland

yngre, som inte tycker att popmusik är bra musik finns en vis aktivitet som är större än äldres med samma inställning men mindre än äldres med mera posi- hiv inställning. Dessa resultat visar att det inte bara är den övervägande posi- tiva inställningen, som ligger till grund för ungdomars större intresse för pop- evenemang. Det finns även andra fakto- rer, förknippade med ungdom, som är aktivitetsstimulerande.

På omvänt sätt kan inte heller den högre lyssnaraktiviteten eusam förklara de yngres mera positiva inställning. Person-er under 30 år är klart mera po- sitiva än personer över 30 även om de har samma besöksfrekvens på evene- mang med popmusik (se tabell 6.47). Ju mindre besöksfrevensen är desto mera avviker åldersgrupperna från varand- ra. Även om möjligheterna att lyssna på framträdanden av popartister är stäng- da, finns det andra viktiga faktorer spe- ciellt verksamma bland yngre, som gynnar ett positivt värdeengagemang i popmusik.

Även om det finns tydliga skillnader mellan äldre och yngre anhängare av popmusik i fråga om lyssnande på pop- artister i verkligheten utjämnas vskill- naderna om man tar hänsyn till lyss-

nande på popmusik i radio. Det finns tex 45 % av äldre anhängare av pop- musik, som inte går på popkonserter eller på annat sätt kommer i kontaktmed »levande» popmusik men som i stället i allmänhet brukar lyssna på »Tio ci topvp» (se tabell 6.46). Det återstår se— dan 2 % bland dessa äldre anhängare som vare sig går på popevenemang eller lyssnar på »Tio i topp». Motsvarande andel bland yngre anhängare är inte mindre.

Förklaringar på de stora skillnader som finns mellan ungdoms och äldres musikvanor i förhållande till popmu- siken måste sökas bland faktorer, som gör de yngre mera positiva till popmu- siken, men det är också viktigt att vid sidan av detta påtala de yngres högre lyssnaraktivitet som tydligt framträder, även sedan effekterna av äldres och yngres olika värdeföreställningar eli- minerats.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

I avdelning 4 visade vi att arbetar- befolkningen var mera positivt inställd till popmusiken än tjänstemannagrup- perna, vilka i sin tur var mera positiva än jordbruk-arbefolkmingen (jfr tabel- lerna 4.24———4.26). Arbetare har också en högre besöksfrekvens på evenemang med popmusik än tjänstemän och jord- brukare. I detta avsnitt skall vi närmare granska hur värderingar av popmusik och besöksfrekvens på popevenemang samverkar för arbetare och tjänstemän medan jordbrukarna, som till mycket stor del återfinnes bland ej positiva —— inaktiva, inte ger underlag för en sådan analys.

Arbetarna-s mera positiva värdeenga- gemang i popmusik kan inte förklara hela deras större besöksfrekvens i jäm— förelse med tjänstemännen. Även vid

jämförelse mellan arbetare och tjänste- män, som är mycket positiva till pop- musik uppvisar arbetarna en större be— nägenhet att höra popartister i verklig— heten. Det är tex 45 % av de mycket positiva arbetarna mot 35 % av de mycket positiva tjänstemännen som 'inte bara vid enstaka tillfällen är när- varande, då popmusiker eller pop- sångare uppträder, medan inte fullt 40 % av dessa tjänstemän och ungefär 30 % av des-sa mycket positiva arbetare helt och hållet eller nästan helt står utanför detta umgänge med popmusik (se tabell 6.48). Även utanför popmusi- kens närmaste anhängarskara är passi— viteten något mindre bland arbetare men skillnaderna mellan de båda soci- ala grupperna är inte alls lika markanta där.

Den tydliga skillnad, som konstate- rats mellan arbetares och tjänstemäns inställning till popmusik, är inte fullt så uppenbar men ändå inte helt obefint- lig vid direkt jämförelse mellan perso- ner med samma besöksfrekvens på pop— evenemang. Även om närvaro vid pop- konserter eller direkt kontakt med pop- musik i framförandeögonblicket har en stimulerande effekt, så kan inte arbe- tarnas högre kontaktfrekvens helt för- klara deras mera positiva värderingar. Det måste även finnas andra faktorer, som inte i lika hög grad gör sig gäl- lan-de blan-d tjänstemännen som bland arbetare, som upprätthåller ett positivt värdeengagemang gentemot popmusi- ken.

Anhängare av popmusik, som inte hör fram—trädanden av popartister i verkligheten söker sig oavsett social— gruppstillhörighet till massmedia. Den— na benägenhet kan vara större bla-nd arbetare, som inte är direkt anhängare av popmusik än bland motsvarande tjänstemän. I varje fall är det betydligt färre arbetare än tjänstemän med en-

Tabell 6.47. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens pä evenemang med pop— musik i olika åldersgrupper

Besöksfrekvens .

vid evenemang åå; %; Brå:—

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,61 3,09 + 0,52 1—2 ggr/år ...... 3,21 2,54 + 0,67 mindre än en gång]

år ............. 2,52 1,53 + 0,99 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 3,08 2,10 + 0,98 ej lyssnare av »Tio i

topp» .......... 1,81 1,12 + 0,69

Total 2,99 1,70 + 1,29

dast ganska positiv inställning till pop- musik, som varken går på popkonser- ter eller motsvarande evenemang eller lyssnar på »Tio i topp» (arb. 17 %, tjm. 27 %, se tabell 6.48). En likartad skill- nad mellan arbetare och tjänstemän finns även bland ej positiva. Bland dem som är passiva både i fråga om popeve— nemang och lyssna-nde på popmusik i radio (»Tio ci topp») är arbetare och tjänstemän helt överens om popmusi- kens dåliga kvalitet. I denna grupp är

ingen social kategori mindre negativ än den andra (se tabell 6.49).

Bland arbetarna är anhängarna av popmusik mera benägna att avnjuta popartister i verkligheten än bland motsvarande tjänstemän. Även bland icke anhängare är arbetare något mera aktiva speciellt om man tar in lyssnan- de på popmusik i radio i bilden. Det finns alltså aktivitetsstimulerande fak- torer i arbetarbefolkningen, som inte finns i tjänstemannagrupperna, eller aktivitetshindrande faktorer i tjänste- mannagrupperna, som inte finns bland arbetare, som kommer till uttryck, även då man eliminerar effekten av dessa gruppers olika grundinställning till popmusiken.

Besök vill evenemang med popmusik och in- ställning till popmusrk — jämförelser mellan personer med olika utbildning

Det finns inget linjärt samband mellan utbildningsgrad och inställningtill pop— musik. De mest positiva till popmusik har vidareutbildning efter folkskola eller grundskola, men personer med studentexamen eller motsvarande ut- bildning är mera negativa än personer

Tabell 6.48. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland tjänstemän och arbetare som är a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik

Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till Sågesrtiillfålrålilöli—Zl popmusik popmusik popmusik framträdanden av . Tjanste- Tjanste- Tjanste- . popartister män Arbetare män Arbetare män Al betare 3 el flera ggr/år ..... 35,3 44,9 12,7 13,2 1,1 2,3 1—2 ggr/år ........ 27,0 26,5 19,4 25,4 6,6 10,0 mindre än en gång/år 37,8 28,6 67,9 61,4 92,2 87,7 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 37,0 26,2 41,2 44,6 29,4 31,8 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 0,8 2,4 26,7 16,8 62,8 55,9 Summa% 100,1 37,8 100,0 28,6 100,0 67,9 100,0 61,4 99,9 92,2 100,0 87,7 N ................. 146 231 336 324 685 573

Tabell 6.49. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng bland tjänstemän och arbetare med olika besöksfrekvens på eve- nemang med popmusik

Besöksfrekvens . .. .

eeeeeeeem erna; s;:— 255:-

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,41 3,53 ——0,12 1—2 ggr/år ...... 2,80 2,91 —0,11 mindre än en gång]

är ............. 1,70 1,83 — 0,13 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 2,30 2,40 -—— 0,10 ej lyssnare av »Tio

i topp» ........ 1,25 1,25 0,00

Total 2,00 2,26 _ 0,26

utan utbildning utöver folkskola. (se tabellerna 430—432). Dessa olikheter utjämnar varandra så att det strängt taget inte finns några skillnader alls mellan endast grundutbildades och vi— dareutbildades inställning (se totalra- den i tabell 6.51) Besöksfrekvensen på popevenemang är ungefär lika stor bland dem som endast har folkskola eller grundskola som bland dem som har högre utbildning under student- ex-amens nivå. Studenter har dock i

överensstämmelse med deras mindre po- sitiva inställning en lägre besöks- frekvens än övriga (se tabell 5.44). Bland dem som faktiskt är anhängare av popmusik är dock de vidareutbil- dade något mera aktiva som besökare av popevenemang än de som endast har grundutbildning. Det är t ex 48 % av de vidareutbildade anhängarna av popmu- sik, i jämförelse med 38 % av de ej vi- dareutbildade anhängarna, som minst tre gånger per år brukar närvara, då popmusiker framträder (se tabell 6.50). Bland de ganska positiva är däremot de högre utbildade mera passiva i detta avseende. 70 % av de vidareutbildade med endast ganska positiv inställning mot 60 % av de endast grundntbildade går sällan eller aldrig på popevene- mang. Dessa olikheter kompenserar de vidareutbildade inte genom att lyssna fli-tigare på »Tio i topp». Utanför an- hängarnas skara finner man en betyd- ligt större andel, som varken bryr sig om eller har tillfälle att bevista popeve- nemang eller lyssna på »Tio i topp», bland högre utbildade än bland lägre. Det finns inga skillnader mellan grundutbildade och vidareutbildade i

Tabell 6.50. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för personer med och utan utbildning utöver folkskola

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik framträdanden av popartister Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ..... 38,2 48,1 14,5 12,3 1,7 2,3 1—2 ggr/år ........ 28,4 22,1 24,7 17,7 8,0 5,3 mindre än en gång/år 33,4 29,8 60,8 70,0 90,3 92,5 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 31,7 28,0 41,8 40,8 32,9 23,8 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 1,7 1,8 19,0 29,2 57,4 68,7 Summa% 100,0 33,4 100,0 29,8 100,0 60,8 100,0 70,0 100,0 90,3 100,1 92,5 N ................. 254 122 447 206 841 431

deras inställning till popmusik bland besökare av popevenemang, inte heller bland ej besökare (se tabell 6.51). Bland de senare är dock denna likhet en effekt av att de grundutbildade är mera benägna att lyssna på poppro- gram i radio (tex »Tio i topp») än de vidare-utbildade. Vid direkt jämförelse för dels lyssnare av »Tio i topp—» och dels ej lyssnare är de vidareutbildade något mera positiva än de grundutbil- dade.

Vid direkt jämförelse mellan endast grundutbildades och vidareutbildades musikvanor i förhållande till popmu- siken finner man ytterst obetydliga differenser, men man får ha i minnet att de allra högst utbildade är både mindre aktiva och mindre positiva än övriga och att således denna likhet är ett resultat av olikheter, som utjämnar varandra. Bland anhängare av popmu- sik är dock de vidareutbildade något mera flitiga besökare av popevenemang, medan de är mindre benägna att utan ett sådant anhängarskap bevista pop- evenemang än grundutbildade.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Några större skillnader mellan be- folkningarna på orter av olika storlek har inte kunnat konstateras med :avse- enwde på inställningen till popmusik. Något mera positiv verkar man vara i medelstora städer, mindre i storstäder och på rena landsbygden (se tabellerna 435—4.40). Man är också mindre benä— gen att höra popartister i verkligheten i storstäderna och övriga större städer än vad man är på mindre orter och på landsbygden (se tabell 5.54).

Dessa resultat kan synas helt konse- kventa, men faktum är att även an- hängare av popmusik har betydligt mindre besöksfrekvens på popevene-

Tabell 6.51. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens på evenemang med pop- musik i skilda utbildningskategorier

Besoksfrekvens V1- Folk- Diffe- v1d evenemang dare- skola rens med popmusik utb. 3 el flera ggr/år . . . 3,48 3,45 + 0,03 1—2 ggr/år ....... 2,92 2,88 + 0,04 mindre än en gång/ ............. 1,76 1,74 + 0,02 varav lyssnare av »Tio i topp» .......... 2,48 2,30 + 0,18 ej lyssnare av |Tio i topp» ........ 1,31 1,21 + 0,10 Total 2,10 2,12 — 0,02

mang i de största städ-erna än i övriga delar av landet. Likaså tycks intresset för popkonserter och andra popevene- mang även utanför popanhänga-rnas kret-sar vara minst i storstäderna. Bland storsta-dshorna är det tex över 50 % mycket positiva, som aldrig eller bara itundantagsfall (mindre än en gång om året) avlyssnar popartister i verklighe- ten (se tabell 6.52). På orter med mind- re än 10 000 invånare är det bara 25 % av de mycket positiva som är lika inak- tiva. Blaned ganska positiva till popmu- sik är det ungefär 25 % av storstads- borna och 40 % av befolkningen utan- för storstäderna, som minst en gång om året får höra popmusik i verklig- heten. Bland ej positiva är det 5 % av storstadsborna och mer än 10 % av öv— riga, som kommer i kontakt med pop- musik på denna direkta väg. Dessutom är man mycket flitigare lyssnare av popartister utanför storstäderna än i dem. Ungefär 20 % av anhängarna i storstäderna brukar gå på popkonser- ter mera än bara tillfälligtVIS. På lands- orten brukar nära hälften av anhängar- na gå minst tre gånger på popevene- mang under ett år.

I tabell 6.53 jämföres popmusikens

Tabell 6.52. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för personer bosatta på orter av olika

storlek Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva P t el] till popmusik till popmusik till popmusik rocen u Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: andel som brukar höra framträdanden över 10_000 under över 10300 under över 10200 under av popartister 10 000 100 000 10 000 100 000 100 000 10 000 100 000 100 000 10 000 mv. inv. mv. an. inv. mv. mv. inv. mv. 3 el. flera ggr/år. 21,8 47,6 45,4 7,2 16,4 13,7 0,3 1,6 2,4 1—2 ggr/år ..... 25,9 24,2 28,8 15,8 23,4 24,6 4,6 7,9 9,2 mindre än en gång/år ...... 52,3 28,2 25,8 77,0 60,3 61,8 95,0 90,5 88,4 Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,1 99,9 100,0 100,0 N ............. 89 134 177 153 232 309 349 469 580

Tabell 6.53. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bosatta på arter av olika storlek och med olika besöksfrekvens på evenemang med popmusik

a b c Besöksfrekvens vid evenemang Hemort med Hemort med Hemort med Differens med popmusik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år .................. 3,55 3,50 3,45 + 0,10 1—2 ggr/år ..................... 2,95 2,83 2,86 + 0,09 mindre än en gång/år ............ 1,82 1,69 1,71 + 0,11 Total 2,03 2,10 2,12 —— 0,09

Tabell 6.54: Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till jazzmusik och lyssnande på framträdanden av jazzartister i verkligheten i totalbefolkningen

3 el flera 1—2 0 Inställning till jazzmusik artistfram- artistfram- artistfram- TOTAL trädanden/år trädanden/är trädanden/år

mycket positiv ................... 2,1 3,0 4,6 9,7 ganska positiv ................... 1,3 4,6 21,7 27,6 ej positiv ........................ 0,4 2,0 60,3 62,7

Total 3,8 9,6 86,6 100,0 N .............................. 2 483

genomsnittliga popularitetspoäng i be- folkningen på orter av olika storlek med konstanthållande av besöksfre- kvens på popevenemang. Det finns sva- ga tecken på att storsta-dsbornea är me— ra positiva än övriga både bland fli- tiga och tillfälliga besökare men även

bland ej besökare, trots att de totalt sett är mindre positiva än hela befolkning- en. Det är sannolikt att storstadsbor uppställer något mera positiva förvänt- ningar innan de ger sig iväg till ett popevenemang än befolkningen på landsorten, men även bland popanhäng-

arna utanför storstäderna är man mera benägen att bevista popevenemang än bland anhängare i de allra största stä- derna.

6.7 Besök vid evenemang med jazzmusik och inställning till jazzmusik

I avdelning 6.7 skall vi, helt parallellt med de två föregående underavdelning- arna, närmare granska samspelet mel- lan inställningen till jazzmusik och be- söksfrekvensen vid jazzkonserter eller andra evenemang, där jazzartister fram- träder. Det finns ett positivt samband mellan värderingen av jazzmusik och denna besöksfrekvens (gamma : + 0,73), som är något mindre än motsva- rande samband för klassisk musik (gam- ma : + 0,80) men något större än sam- bandet för popmusik (gamma: + 0,67).

Den större enhetligheten för jazzva- norna än för popvanorna är närmast förbundet med en större ovilja att höra jazzmusiker utan att vara positivt in- ställd till jazzmusik än att höra popmu- siker utan motsvarande förankring i en positiv syn på popmusik. Bland to-

talt cirka 63 % ej positiva till jazzmu- sik finner man bara 2 % som brukar gå på jazzkonsert eller annat jazzevene- mang och då bara vid en eller ett par tillfällen om året. Det finns alltså un- gefär 60 % av befolkningen mellan 16 och 70 år som aldrig eller så gott som aldrig brukar lyssna på jazzartister i verkligheten och som inte heller vill värdera jazzmusik positivt. Detta av— ståndstagande från jazzmusik är större än motsvarande avståndstagande från popmusik och ungefär lika stort som för klassisk musik (jfr tabell 6.54 med tabellerna 6.30 och 6.42).

Det mindre sambandet mellan värde— ringen av jazzmusik och besöksfrekven- sen på jazzevenemang än motsvarande för klassisk musik torde väl främst hänga ihop med jazzanhängarnas jäm- förelsevis större passivitet i fråga om konserter. Nära 50 % av de mycket po- sitiva till jazzmusik har inte för vana att lyssna på framträdanden av jazz- artister (se tabell 6.55). MotSvarande andel passiva anhängare av klassisk mu- sik ligger på drygt 40 % (jfr tabell 6.31). Andelen anhängare .av jazzmusik, som inte går på jazzevenemang är ungefär

Tabell 6.55: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik samt jazzmusikens genomsnittliga popu- laritetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens i totalbefolkningen

Procentuell andel . . . . . . . . .... .....- Meningar Gåisåäfåsäåla .... asia trädanden av jazzartister ] ] p g 3 el. flera ggr/år .......... 21,6 4,6 0,7 3,41 1—2 ggr/år ............. 30,6 16,7 3,1 3,08 mindre än en gång/år ..... 47,8 78,7 96,2 1,90 varav lyssnare av »Jazzhörnam . 30,2 28,5 9,7 2,70 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» ............. 17,6 50,2 86,5 1,70 Summa % 100,0 47,8 100,0 78,7 100,0 96,2 Total 2,07 N ..................... 688 1 572

5% av totalbefolkningen medan den verkliga j-azzeliten torde uppgå till 2 %. (För att ingå i jazzeliten krävs dels en mycket positiv inställning samt att åt- minstone tre gånger om året ha för vana att gå på jazzkonserter eller när- vara vid andra jazzevenemang). Jazz- eliten är således mindre än motsvaran- de elit för klassisk musik (4 %) och för popmusik (7 %). Totalt finner man ungefär 8%, som åtminstone någon gång under ett år brukar närvara vid jazzevenemang utan att för den skull räkna sig som jazzanhängare. Besöks- frekvensen på jazzevenemang är klart mindre än besöksfrekvensen på pop- evenemang, trots att dessa musikfor- mers genomsnittliga popularitet är un- gefär lika stor. Oavsett värderingen av jazzmusik är jazzkonsertaktiviteten mindre än popkonsertaktiviteten för motsvarande värdering av popmusik. Anhängarna av popmusik är alltså mera aktiva lyssnare av popartister än an— hängare av jazzmusik av jazzartister. De ganska positiva till popmusik är mera aktiva än de ganska positiva till jazzmusik och to m ej positiva till pop- musik är något mera aktiva än ej posi- tiva till jazzmusik. Vi har redan tidi- gare konstaterat att anhängarna av jazz- musik i högre grad är passiva inför konserter med jazzmusik än vad an- hängarna av klassisk musik är inför klassiska konserter. Dessutom finns bland den klassiska musikens anhängare en större andel, som inte bara vid en- staka tillfällen går på konsert än bland jazzmusikens anhängare. Det är tex bara ungefär 20 % bland jazzmusikens anhängare, som brukar höra jazzmusik i verkligheten (motsvarande för klassisk musik är nära 30 %). Bland ej an- hängare av respektive musikform är dock konsertaktiviteten ungefär lika li- ten.

30—614817

Ett typiskt jazzprogram i radio är (var vid tidpunkten för datainsamlan- det) »Jazzhörnan». Lika representa- tivt för jazzmusik, som »Tio i topp» är för popmusik är det dock inte, vilket framgår av att en tämligen stor del av anhängarna av jazzmusik inte brukar lyssna på detta radioprogram. Ungefär % av de ej konsertbesökande anhäng- arna av jazzmusik lyssnade inte på »Jazzhörnan»1 medan det är ytterst säll- synt att anhängare av popmusik inte lyssnar på »Tio i topp» i stället för att höra popmusik i verkligheten.

Det finns en tydlig skillnad i inställ- ningen till jazzmusik bland konsertbe- sökare och ej besökare. Det finns även en viss skillnad i inställningen mellan flitiga och mera tillfälliga besökare av jazzevenemang (se tabell 6.55).

I jämförelse med anhängare av klas— sisk musik och popmusik inom sina om- råden är det således mindre vanligt att anhängare av jazzmusik går på jazzkon- serter eller lyssnar på sin musikforms artister i verkligheten. En inte så liten del av jazzens konsertbesökare befin- ner sig utanför de direkta anhängarnas skara, men de allra flesta av dessa är dock övervägande positiva och går ba- ra tillfälligtvis. Det är nämligen ytterst ovanligt att gå på jazzkonsert utan att vara åtminstone svagt positiv i sin in- ställning.

I de närmast följande avsnitten skall vi analysera samspelet mellan värde- ring av jazzmusik och besöksfrekvensen på jazzevenemang i skilda befolknings- kategorier men vi presenterar först sam— bandens storlek (uttryckta i gamma) i en översikt.

1 Att »i allmänhet bruka lyssna» på »Jazz- hörnan innebär att i genomsnitt lyssna unge- fär en gång i månaden. Se Nylöf, Göran: M usik- vanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

Totalt ............................ + 0,73 män ............................. + 0,73 kvinnor .......................... + 0,73 16—30 år ........................ + 0,67 31—50 år ........................ + 0,67 51—70 år ........................ + 0,77 jordbrukare ...................... + 0,89 tjänstemän ....................... + 0,74 arbetare ......................... + 0,68 endast grundutbildade ............. + 0,72 även vidareutbildade .............. + 0,70 befolkningen i stad med över 100 000 inv. ......... + 0,72 stad med 30 000—100 000 inv ....... + 0,78 stad/kp med 10 OOO—30 000 inv ..... + 0,74 stad/kp med 3 000—10 000 inv ...... + 0,68 landskommun med över3 000 inv. . . . + 0,75 stad/kp/lk med under 3 000 inv ...... + 0,62 befolkningen i Mälarområdet .................... + 0,71 Södra & Östra Götaland ............ + 0,77 Västkust— &Vänerområdet ......... + 0,69 Norrland + Kopparbergs län ....... + 0,76

På det hela taget avviker sam-banden inte särskilt mycket från varandra. Någ- ra av dem förtjänar dock att påpekas. Det finns ett klart större samband för jordbrukare än för övriga sociala grup- per, vilket får ses mot bakgrunden av jordbrukarnas starka överskott bland ej positiva-passiva inför jazzmusik (se tabellerna 4.24 och 5.38). På grund av deras ringa antal kan vi inte mera exakt belysa detta samband. I övrigt före- ligger för personer över 50 år ett nå- got större samband än i lägre åldrar och bland personer bosatta på de allra minsta orterna ett mindre samband än bland befolkningen på andra orter. Till dessa avvikelser återkommer vi senare.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik — jämförelser mellan män och kvinnor

Vi har tidigare konstaterat att män är något mera positiva till jazzmusik än kvinnor. Skillnaden är egentligen yt- terst obetydlig men den är märklig, ef- tersom jazz är den enda musikform, som kvinnor inte tycker bättre om än män

(se tabellerna 4.12 och 4.13). Att skill- naderna i värdeföreställningar är små behöver dock inte innebära små skill- nader i jazzintresse eller jazzmusikalisk aktivitet. Män har tex en större lyss- narfrekvens på »levande» jazzmusik än kvinnor dvs har en högre besöksfre- kvens på konserter och andra evene- mang, där jazzmusiker framträder (se tabell 5.23).

Vid jämförelse mellan män och kvin- nor med samma inställning till jazz- musik finner man genomgående högre besöksfrekvens på jazzmusikaliska eve- nemang bland män än bland kvinnor. Bland manliga anhängare av jazzmusik är det—t ex 43 %, som inte brukar gå ut för att lyssna på jazz, medan det bland kvinnliga anhängare är 53 % (se tabell 6.56). Även bland ganska positiva och ej positiva till jazzmusik finner man en större passivitet bland kvinnor i detta avseende, men det är klart att differen- serna inte är lika uppenbara, då ande- len aktiva totalt sett är mindre. Det är inte heller troligt att aktivitetsskillna- derna mellan könen försvinner, om man för in lyssnande på jazz i radio i bilden. Man kan tex se att det såväl bland anhängare som bland övriga finns en större andel kvinnor, som varken går på jazzkonserter eller lyssnar på »Jazzhörnan» i radio.

Jämförelsen mellan könens jazzvanor skulle emellertid var ofullständig, om man inte påpekade kvinnornas mera positiva värdeengagemang bland fak- tiska konsertbesökare. Ju högre besöks— frekvensen är desto mera överväger jazzmusikens popularitet bland kvinnor. Det är sannolikt att detta i huvudsak förklaras av att kvinnornas hinder för konsertbesök kräver mera positiva för- väntningar för att övervinnas än män- nens. Men intrycken av konsertbesö- ken kan ju också vara mera positiva bland kvinnor. Bland dem som aldrig

Tabell 6.56. Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva,

b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik för män och kvinnor

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra jazzmusik jazzmusik jazzmusik framträdanden av jazzartister Män | Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 3 el. flera ggr/år ..... 23,9 19,0 5,7 3,5 1,2 0,3 1—2 ggr/år ........ 32,8 28,2 19,2 14,3 4,1 2,3 mindre än en gång/år 43,3 52,7 75,1 82,3 94,8 97,5 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 29,1 32,4 27,5 29,5 9,3 10,0 ej lyssnare av »Jazz- hörnan ........... 14,2 20,3 47,6 52,8 85,5 87,5 Summa % 100,0 43,3 99,9 52,7 100,0 75,1 100,1 82,3 100,1 94,8 100,1 97,5 N ................. 125 118 340 348 759 813

eller i varje fall mera sällan än en gång om året brukar lyssna på »levan- de» jazzmusik föreligger inga skillna- der i mäns och kvinnors inställning till jazzmusik vare sig bland lyssnare av »Jazzhörnan» eller bland övriga. Ta- bell 6.57 presenterar jazzmusikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på jazzevenemang.

Det finns ett större motstånd att över- vinna för en kvinna innan hon går på jazzkonsert än för en man vid samma inställning till jazzmusik, men de kvinn—

Tabell 6.57. Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

Besöksfrekvens . . vid evenemang Män KJS?— glid:- med jazzmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,32 3,55 — 0,23 1—2 ggr/år ....... 3,04 3,14 — 0,10 mindre än en gång/ ............. 1,90 1,89 + 0,01 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,70 2,69 + 0,01 ej lyssnare av »Jazzhörnan» 1,70 1,70 0,00 Total 2,09 2,04 + 0,05

liga konsertbesökarna är mera positiva till jazzmusiken än de manliga. Det sena- re kan vara en direkt följd av detta mot- stånd — det krävs alltså en mera positiv förhandsinställning bland kvinnorna för att komma iväg — men kan också vara förknippat med konsertbesökens olika intryck på olika kön.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik _ jämförelser mellan personer över och under 30 år

Personer i 30-årsåldern och därunder har en mera positiv syn på jazzmusi- ken än äldre personer. Speciellt de allra äldsta har en övervägande nega— tiv inställning till jazzmusik (se tabeller- na 4.16—4.18). Följaktligen är också yngre mera aktiva som besökare av jazzkonserter och andra jazzmusikalis- ka evenemang än äldre. Upp mot 30- ånsåldern är intresset för »levande» jazzmusik jämförelsevis stort men är i högre åldrar betydligt mindre (se ta- bel— 5.28). Samspelet mellan inställ- ning till jazzmusik och besöksfrekven- sen på jazzevenemang skall närmare be- lysas i detta avsnitt för skilda ålders- grupper. Eftersom antalet anhängare av jazzmusik och antalet flitiga besö— kare av jazzevenemang i åldern 51—70

Tabell 6.58: Besöksfrekvens vid evenemang med. jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik för olika åldersgrupper

Procentuell andel som brukar höra framträdanden av

Mycket positiva till jazzmusik

Ganska positiva till jazzmusik

Ej positiva till jazzmusik

jazzartister 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år

3 el. flera ggr/år ...... 1—2 ggr/år ......... mindre än en gång/år varav lyssnare av »Jazzhör- nan» ............. ej lyssnare av »Jazz- hörnan» ..........

15,1 29,0 55,9

33,3

13,6 22,6

0,9 0 6,3 2 92,8 7

25,7 30,7 10,8 9.5

42,4 54,5 82,0 87,7

100,0 41,7 137

100,0 55,9 101

100,0 68,1 262

100,0 85,2 417

100,0 92,8 362

100,0 97,2 1 169

år är nästan helt obefintligt slår vi samman denn-a ålderskategori med öv- riga över 30 år.

Det är helt klart att ungdomars mera positiva inställning till jazzmusik inte räcker till för att förklara dera-s högre besöksfrekvens på jazzevenemang. Vid dir-ekt jämförelse mellan åldersgrupper- na vid konstanthållande av värdering- arna kvarstår skillnaderna i lyssnarak- tivitet (se tabell 6.58). Blantd anhäng- are av jazzmusik under 30 år är unge- fär 40 % ej aktiva konsertbesökare, me- den bland anhängare över 30 (de flesta då bara något över 30 år) ungefär 55 % inte är aktiva konsertbesökare. Även bland de faktiskt aktiva är besöksfre- kvensen högre bland ungdomarna. Det är naturligtvis möjligt att de äldre an— hängarna kompenserar detta genom att i stället lyssna på jazzprogram i radio, men de gör det inte genom att lyssna på »Jazzhörnan» utan i så fall på and- ra jazzprogram. Bland anhängare av jazzmusik under 30 år går ungefär 15 % varken på jazzkonserter eller lyssnar på »Jazzhörnan», bland äldre anhäng- are är motsvarande andel över 20 %. Även bland personer, som ej är an- hängare av jazz, är yngre mera benäg- na att gå på jazzevenemang än äldre.

Bland ganska positiva under 30 år är det t ex över 30 %, som åtminstone vid enstaka tillfällen under ett år bru- kar höra framträdanden av jazzartis- ter i verkligheten. Bland ganska posi- tiva över 30 år är det bara 15 %.

De yngres mera positiva inställning till jazzmusik fram-står tydligt även vid jämförelser bland personer med sam- ma besöksfrekvens på jazzevenemang, men skillnaderna är inte så stora för tillfälliga konsertbesökare som för öv- riga (se tabell 6.59).

Orsakerna till de skillnader som finns

Tabell 6.59: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng i olika åldersgrupper bland personer med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

31— 70 år

16— 30 år

Diffe- rens

3 el. flera ggr/år. . . . 1—2 ggr/år .......

mindre än en gång/ är ............. varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ ej lyssnare av Han hörnan» ........

Total

3,60 3,11

3,18 3,02

+ 0,42 + 0,09

2,21 1,80 + 0,41

2,92 2,58 +O,34

1,63 1,90

+ 0,34 + 0,58

1,97 2,48

mellan äldres och yngres förhållande till jazzmusiken måste naturligtvis så- kas bland faktorer, som i högre grad gynnar positiva värderingar bland yng- re än bland äldre, men dessutom är det viktigt att belysa de yngres högre kon- sertaktivitet, som inte bara återspeglar deras annorlunda inställning till jazz— musiken.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik -— jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

Bland olika sociala grupper är jazz- musik mest accepterad och gillad i tjänwstemannagrupperna och minst i jordbrukarbefolkningen (se tabellerna 4.24—4.26). Tjänstemän är också mest benägna att bevista jazzmusikaliska eve- nemang men arbetare har _— trots me- ra. negativ inställning —— bara något mindre besöksfrekvens medan jord- bruk—are i jämförelse med andra har ett mycket litet intresse för jazzkonser- ter (se tabell 5.38). I detta avsnitt skall vi ägna oss åt hur tjänstemäns och ar- betares inställning till jazzmusik och deras besöksfrekvens på jazzevenemang är relaterade.

Då skillnaderna i värderingen av jazzmusik hålles under kontroll, åter- står knappast någon differens alls mel- lan tjänstemäns och arbetares konsert- vanor i förhållande till jazzmusiken. I varje fall kan knappast tjänstemän anses vara mera aktiva. Bland perso- ner med ganska positiv inställning till jazzmusik är det t ex 80 % av tjänste- männen och 75 % av arbetarna, som aldrig eller nästan aldrig går på jazzkonserter (se tabell 6.60). Dess- utom finner man bland arbetare en mindre andel, som varken går på jazz- konserter eller lyssnar på »Jazzhör- nan», än bland tjänstemän med mot- svarande inställning. Bland anhängare av jazz-musik är 5 % av arbetarna och 25 % av tjänstemännen passiva i båda dessa avseenden. Även bland icke an— hängare av jazz finns en liknande ten- dens.

Samtidigt kan man konstatera (i ta- bell 6.61) .att skillnaderna mellan tjäns- temäns och arbetares inställning till jazz inte är nämnvärt mindre vid jämförel- ser, då besöksfrekvensen på jazzeve- nemang hålles under kontroll, än vid totaljämförelser. Bland de mest flitiga konsertbesökarna avviker t o m tjänste-

Tabell 6.60: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland tjänstemän och arbetare som är a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik

Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till Eääeglljåfåågägl jazzmusik jazzmusik jazzmusik framträdanden av jazzartister Tlåråsåe' Arbetare håll—åte— Arbetare Tlåråsåe' Arbetare 3 el. flera ggr/år. . .. . . 22,4 19,4 3,3 4,8 0,5 1,0 1—2 ggr/år ......... 29,0 34,2 15,6 19,1 3,3 3,5 mindre än en gång/år. 48,5 46,4 81,1 76,0 96,2 95,5 varav lyssnare av »Jazzhör- nan» ............. 24,9 41,4 26,0 30,3 8,5 11,6 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 23,6 5,0 55,1 45,7 87,7 83,9 Summa % 99,9 48,5 100,0 46,4 100,0 81,1 99,9 76,0 100,0 96,2 100,0 95,5 N ................. 166 65 349 305 651 747

Tabell 6.61: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för tjänstemän och ar- betare med olika besöksfrekvens vid evene— mang med jazzmusik

Besöksfrekvens ... .

vid evenemang 2325; 122112:— Brå?

med jazzmusik 3 el. flera ggr/år. . . . 3,66 3,09 + 0,57 1—2 ggr/år ....... 3,18 2,95 + 0,23 mindre än en gång]

år ............. 2,07 1,81 + 0,26

varav lyssnare av »Jazz-

hörnan» ........ 2,83 2,57 + 0,26 ej lyssnare av »Jazz-

hörnan» ........ 1,89 1,60 + 0,29

Total 2,26 1,96 + 0,30

männens genomsnittliga inställning be- tydligt mera från arbetarnas i positiv riktning än bland tillfälliga konsertbe- sökare oeh passiva.

Det är alltså främst tjänstemäns och arbetares olika grundinställning till jazzmusik, som innehåller förklaringen till deras olika jazzvanor. Skillnaderna i jazzkonsertaktivitet återspeglar i stort sett dessa olika värdeföreställning”.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jamnusik — jämförelser mellan personer med och utan utbildning utöver folk- skola

Ju högre utbildning, desto större benä- genhet att gilla jazzmusik. Studenter är mest positiva till jazzmusik, personer utan utbildning utöver folkskola eller grundskola är mest negativa (se tabel- lerna 4.30—4.32). I konsekvens med detta har också de högre utbildade en högre besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik än lägre utbildade. Framför allt är personer utan utbild- ning utöver folkskola mindre benägna att lyssna på jazzmusiker i verklighe- ten än övriga (se tabell 5.43).

Vid konstanthållande av inställning- en till jazzmusik blir skillnaderna i be-

söksfrekvens på jazzevenemang mellan personer med och utan utbildning ut- över folkskola inte särskilt stora (se tabell 6.62). Bland anhängare av jazz- musik finner man att vidareutbildade går något mera ofta på jazzkonserter än endast grundutbildade. Det är unge— fär 25% av vidareutbildade anhäng- are av jazzmusik mot något över 15 % bland ej vidareutbildade anhängare som brukar gå oftare än två gånger om året. För övrigt har man ungefär sam- ma jazzkonsertaktivitet vid samma 'in- ställning i olika utbildningskategorier. Om man kompletterar med lyssnande på »Jazzhörnan» framstår t o m vidare- utbildade som mera passiva. Här före- ligger alltså en direkt parallell till tjänstemxännens större passivitet än ar- betarnas vid samma jämförelse (se ta- bell 6.60).

Dessutom är jazzens genomsnittliga popularitet klart större bland vidareut- bildade än bland ej vidareutbildade, även då jämförelsen sker mellan per- soner med samma besöksfrekvens på jazzevenemang (se tabell 6.63). Det är alltså främst de högre utbildades mera positiva grundinställning till jazzmusik som återspeglar deras högre konsert- aktivitet.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till jazzmusik än be- folkningen på mindre orter. Skillna- derna mellan små och medelstora orter är mera uppenbara än mellan storstä- der och medelstora orter (se tabellerna 435—4.40). Det är också en något stör- re del av befolkningen i städer, som brukar bevista jazzkonserter och andra jazzevenemang, än vad det är på lands- bygden, men man har knappast högre besöksfrekvens i detta avseende i stor-

Tabell 6.62: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c ) ej positiva till jazzmusik för personer utan utbildning utöver folk- skola och med utbildning utöver folkskola

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra jazzmusik jazzmusik jazzmusik framträdanden av jazzartister Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ...... 17,1 24,3 5,4 4,1 0,7 0,6 1—2 ggr/år ......... 33,0 29,8 18,4 14,9 2,7 5,1 mindre än en gång/år. 50,0 45,9 76,1 80,9 96,6 94,3 varav lyssnare av »Jazzhör— nan .............. 43,9 19,8 31,9 21,6 11,0 6,5 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 6,1 26,1 44,2 59,3 85,6 87,8 Summa % 100,1 50,0 100,0 45,9 99,9 76,1 99,9 80,9 100,0 96,6 100,0 94,3 N ................. 88 139 387 250 1 053 364

städerna än i övriga städer, möjligen med undantag för de minsta städerna (se tabell 5.53).

I tabell 6.64 jämföres besöksfrekven- sen på jazzevenemang vid konstanthål- lande av värderingen av jazzmusik. Eftersom andelen med mycket positiv inställning till jazzmusik är så liten, är det också rätt få intervjuobjekt från respektive befolkningskategorier, som ligger till grund för jämförelserna för anhängare av jazz. Detta medför att slumpfaktorer får ett större spelrum.

Tabell 6.63: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazz- musik i skilda utbildningskategorier

Besöksfrekvens Vi— . vid evenemang dare— Sååå; 1212:- med jazzmusik utb. 3 el. flera ggr/år. . . . 3,67 3,13 + 0,54 1—2 ggr/år ....... 3,19 3,00 + 0,19 mindre än en gång] är ............. 2,23 1,76 + 0,47 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,96 2,59 + 0,37 ej lyssnare av Jan hörnan» ........ 2,07 1,54 + 0,53 Total 2,44 1,90 + 0,54

Med reservation för dessa slum—pfakto- rer visar dock tabellen att jazzanhäng— arna på medelstora orter är mera ak- tiva i fråga om att lyssna på jazzartis- ter i verkligheten än jazzanhän-garna från storstäder och från mindre orter. Det är t. ex. mer än 25 % av de myc— ket positiva från orter med mellan 10000 och 100000 invånare, ungefär 20% från städer över 100000 invå- nare och ungefär 15 % från orter un— der 10 000 invånare, som minst tre gånger om året brukar lyssna, då jazz- musiker eller jazzsånlgare framträder. Det finns däremot endast små skillna- der i benägenheten att höra framträ— danden av jazzartister i verkligheten mellan befolkningarna på olika orter, som inte är direkt anhängare av jazz.

Tabell 6.65 presenterar jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för invånare i orter med olika storlek och med olika besöksfrekvens på jazzevene- mang. I stort sett har storstädernas be- folkning och befolkningen i övriga stä- der ungefär samma inställning till jazz- musik vid konstanthållande av konsert- besök. Invånarna på landsbygden och på mindre orter har däremot en mera negativ inställning till jazzmusik än

Tabell 6.64: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik för personer bosatta på arter av olika

storlek Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till jazzmusik jazzmusik jazzmusik läfåfln 2231 Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: brukar höra framträdanden över 10—000 under över 10_000 under över 10300 under av Jazzartlster 10101300 100 000 133,00 131200 100 000 133,00 101?1 300 100 000 123,00 ' inv. ' ' inv. ' ' inv. ' 3 el. flera ggr/år . 20,0 27,5 15,5 5,6 4,5 4,5 0,0 0,2 1,4 1—2 ggr/år ..... 28,3 28,8 35,2 12,6 17,0 19,4 4,2 2,6 2,9 mindre än en ' gång/år ...... 51,7 43,8 49,3 81,8 78,6 76,1 95,8 97,2 95,8 Summa % 100,0 100,1 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 N ............. 77 87 77 175 243 268 334 504 720

Tabell 6.65: J azzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bosatta på orter av olika storlek och med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

a b c Besöksfrekvens vid evenemang Hemort med Hemort med Hemort med Differens med jazzmusik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år ................... 3,61 3,64 3,00 + 0,61 1—2 ggr/år ...................... 3,09 3,12 3,05 + 0,04 mindre än en gång/år .............. 2,04 1,97 1,76 + 0,28 Total 2,21 2,15 1,92 + 0,29

den övriga befolkningen, oavsett om de går ofta på jazzkonsert eller inte alls.

Det finns på det hela taget inte sär- skilt stora skillnader mellan musikva- n—orna i förhållande till jazzmusiken mellan personer bosatta i städer av olika storlek och på landsbygden. Trots storstädernas större utbud av jazzmu- sik är deras jazzanhångare snarare mindre konsertbenägna än övriga stä- ders anhängare. Den något mera posi— tiva inställningen till jazzmusik bland stadsbor än bland Iandsortsbor kan knappast enbart vara en produkt av olika möjligheter att gå på jazzkonser- ter eller andra evenemang, eftersom dessa värdema'ssiga skillnader även

finns vid jämförelse mellan stadsbor och landsortsbor med samma besöks- frekvens.

6.8 Musikaliska värdeföreställningar och

musikintresse -— en sammanfattning

Vi har i denna avdelning samman- kopplat musikvärderingar och musik- konsumtion av olika slag. Att detta blir meningsfullt och inte bara är en rent statistisk procedur beror på att musi- kaliskt beteende har sin grund i under- liggande och för enskilda individer in- lärda musikaliska attityder. Mot utta- lade värderingar av musik svarar so- cialt uppbyggda musikaliska värdefö- reställningar, och mot faktiska musika-

liska aktiviteter svarar ett socialt grundlagt musikintresse, vilket här har definierats som musikalisk aktivitets- beredskap.

Bakgrunden till vårt intresse för re— lationerna mellan värderingar av musik och olika slag av musik å ena sidan och musikkonsumtion och olika for- mer för musikalisk aktivitet å den and- ra är att olika sektorer av musikaliska attityder (t ex värdesektor, intresse- sektor) tenderar att uppnå balans. Mu- sikaliska attityder strävar mot enhetlig- het och försöker undvika att dess sek- torer står i ett motsatsförhållande till varandra. Ett sådant motsatsförhållan- de råder, då ett positivt musikaliskt värdeengagemang är förbundet med ett litet musikintresse eller då ett negativt musikaliskt värdeengagemang förekom- mer samtidigt som ett stort musikin- tresse. Dessa tillstånd är naturligtvis inte oförenliga men förväntas vara in- stabila och leda till förändring av an- tingen värdeföreställni'ngarna eller av musikintresset. Denna modell av en musikalisk attityd utgör alltså grundva- len för de analyser, som gjorts i denna avdelning.

Nu är det inte för att bevisa giltighe- ten av denna modell som vi mäter sam- banden mellan värderingar av musik och musikkonsumtionens storlek, även om åtskilliga data ger den sitt stöd både på ett generellt plan och på olika spe- cifika plan. Det finns t ex ett posi— tivt samband mellan graden av mång- sidighet i musikalisk inriktning och det musikaliska aktivitetsregistrets stor- lek, och det finns starka positiva sam- band mellan värderingen av ett visst slag av musik och benägenheten besö- ka konsert-er med detta slag av musik. 'Det råder nämligen inte någon garanti för att i varje enskilt fall musikalisk attityd skall motsvara musikaliskt be- teende. Det finns med säkerhet mänga

individer, där vi kan registrera låg mu- sikkonsumtion trots stort musikintresse på grun-d av olika slag av hinder för musikalisk aktivitet. Det finns säkert också fall, där musikalisk aktivitet för- orsakas av andra faktorer än musik- intresset. På motsvarande sätt råder inte fullständig överensstämmelse mel- lan uttalade värderingar av musik och musikaliska värdeföreställningar. Då vi mäter samband mellan värderingar och aktiviteter, kan svaga samband åstad- kommas av just denna brist på överens- stämmelse mellan dispositionsnivå och beteendenivå. Det är bl a därför som det är värdefullt att få veta under vil- ka omständigheter och i vilka avseen- den man erhåller svagare samband är normalt. Vid sidan av de faktiska sam- banden mellan värderingar av olika slag och musikkonsumtionens storlek är det alltså av stort intresse bestäm- ma dessa samband även för skilda he- folkningskategorier.

Eftersom vi aldrig upptäcker full- ständig överensstämmelse mellan vär- deringar och musikkonsumtion, kan vi utgå ifrån att den anpassning till sta- bila tillstånd, som vår attitydmodell förutsätter, aldrig är helt effektiv. Den- na relativa ineffektivitet får sättas i samba-nd med att det alltid finns vissa utomstående faktorer, som hindrar den- na anpassningsprocess. Det finns t ex andra faktorer än grundlvagda mus-ika- liska värdeföreställnin gar, som påverkar musikintresset, det finns andra fakto- rer än musikintresset, som påverkar musikkonsumtionen o s v. Det är den sammanlagda effekten av dessa hinder vi mäter, då vi finner att samband är mindre än det maximalt möjliga.

Genom att jämföra sambandet mellan värderingen av musik och musikkon- sumtionens storlek i olika befolknings- kategorier kan vi få en uppfattning om skillnaden av dessa anpassningshinders

effekt för olika befolkningskategorier. Vi har också vissa begränsade möjlig- heter att avgöra var dessa främst gör sig gällande. Det kan finnas hinder för en positiv värdering att övergå i akti- vitet; för en negativ värde—ring att över- gå -i passivitet; för aktivitet att övergå i en positiv inställning och passivitet att övergå i en negativ inställning. Be- roende på målsättningarna kan vissa av dessa 5 k hinder va—ra önskvärda, andra förkastliga.

Det finns en allmän tendens att mång- sidigt musikaliskt inriktade har ett stör- re musikaliskt aktivitetsregister _— dvs mera mångsidig musikkonsumtion — än ensidigt inriktade eller inte alls mu- sikaliskt engagerad-e. Med vetskap om att ett stort aktivitetsregister även in- nebär en hög total musikkonsumtion, kan man lätt få den uppfattningen att ett utvidgat musikaliskt värde-register — dvs en förändring till mera mång- sidig inriktning — skall medföra ett större musikintresse och en ökad mu- sikkonsumtion. På denna punkt måste emellertid vissa reservationer göras. Musikkonsumtionens storlek är näm- ligen också i hög grad beroende av ar- ten a-v musikalisk inriktning. Personer med- huvudsaklig förankring i klassisk musik och annan konsertmusik eller i jazzmusik eller i popmusik har en be- tydligt högre musikkonsumtion än an- hängare av annan musik. Konsertmu- sikinriktade är musikutövare i högre grad än övriga men inte musiklyssnare i större utsträckning än amerikainflue- rat inriktade. Den minsta musikkon- sumtionen i form av musikutövande och direkt musiklyssnande har den grupp av människor som i första hand är traditionellt musikinriktad, bland vilka nära hälften är musikaliskt in- aktiva. Även de som är både traditio—

nellt och amerikainfluerat inriktade är mindre musikaliskt aktiva än de som är bara amerikainfluerat inriktade. Både traditionellt inriktade och kon- sertmusikinriktade är också mindre ak— tiva än enbart konsertmusikinriktade. Mot bakgrunden av dessa skillnader har vi närmare belyst specifika musikaliska värderingars relationer till musikkon- sumtionens storlek.

Det är värderingarna av i för-sta hand jazzmusik och popmusik och i andra hand klassisk musik och modern dans- musik, som uppvisar de starkaste sam- banden med den totala musikkonsum- tionens storlek. Vid närmare gransk— ning visar sig detta dock vara en ef— fekt av olika medelålder bland anhäng- are av pop och jazz resp klassisk mu— sik. Eftersom anhängarna av popmusik är yngre än motståndarna, och yngre personer även av andra skäl är mera aktiva än äldre, kommer sambandet mellan inställning till popmusik och musikalisk aktivitet att förstärkas av åldersvariabeln. Av motsatta skäl kom- mer sambandet mellan inställning till klassisk musik och musikalisk aktivitet att reduceras av åldersvariablen. Då effekterna av åldersvariablen elimineras finner man genomgående större sam- band mellan inställning till klassisk musik och aktivitet än mellan inställ- ning till popmfusik och aktivitet. Det finns alltså i alla åldersgrupper — även bland ungdomar— större överensstäm- melse mellan inställningen till den klas- siska musiken och musikkonsumtionen än mellan inställningen till popmusi— ken och musikkonsumtionen. Detta in- nebär att endera eller båda av följan— de omständigheter gäller:

1. Musikkonsumtionens storlek påverkas i högre grad av inställningen till klassisk musik än av inställningen til-l popmusik.

2. Musikkonsumtionens storlek påverkar i högre grad inställningen till klassisk mu— sik än inställningen till popmusik.

Värderingarna av gammal dansmu- sik, spelmansmusik och andliga sånger är alla negativt relaterade till den to- tala musikkonsumtionens storlek. I första hand är man benägen att tro att även detta skall vara en effekt av ål- dersvariablen. Anhängare av dessa mu- sikformer är klart äldre än motstån- darna, och äldre har en mindre musik- konsumtion än yngre. Denna förklaring är dock inte alls tillräcklig, ty även i varje åldersgrupp är sambandet mellan inställning till gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek negativt. Inte heller andra bakgrun-dsfaktorer kan mer än till mindre delar förklara detta negativa samband. Även vid kons- tanthållande av värderingar av andra slag av musik, kvarstår ett negativt samband, vilket alltså inte kan vara en produkt av dessas positiva samband med musikkonsumtionen och negativa samband med värderingen av gammal dansmusik. Tillsammans reducerar väl alla dessa faktorers inverkan något, men det kan ändå inte uteslutas, att det finns ett direkt motsats-förhållande mellan musikkonsumtionens storlek och värderingen av traditionell musik, som innebär att uppkomsten av instabila tillstånd gynnas och stabila tillstånd motarbetas. Om positiva värderingar av traditionell musik tar sig uttryck i annan musikalisk aktivitet än musik- utövande eller musiklyssnande, så står denna aktivitet i ett konkurrensförhål- lande till musikutövande och musik- lyssnande. Detta får ses mot bakgrun— den av att musikutövande, konsertbesö- kande och skivlyssn-ande kompletterar varandra, inte konkurrerar.

Det positiva sambandet mellan å ena sidan a) värderingen av klassisk mu- sik (som representant för konsertmusi— ken) och b) värderingen av popmusik (som ett exempel på amerikainfluerad musik) och å andra sid-an musikkon-

sumtionens storlek är dock inte lika starkt i alla be—folkningskategorier. Vi skall här inskränka 035 till att redo— visa de befolkningskategorier, där nå— got av dessa samband är avsevärt mind- re än i befolkningen som helhet eller i jämförelse med andra befolkningska- tegorier.

Ungdom

Ju lägre ålder desto mindre samband mel- lan värdering av klassisk musik och mu- sikkonsumtionens storlek.

En positiv syn på eller ett accepte— rande av konsertmusiken (klassisk mu- sik) torde i betydligt mindre gra—d vara en förutsättning för musikalisk aktivi— tet bland yngre personer än bland äldre. För de yngre finns det alltså många flera skäl för musikalisk aktivi— tet än för äldre. Detta hindrar inte att en positiv inställning till konsertmu- sik i jämförelse med andra skäl kan vara en betydelsefull faktor för även de yngres musikaliska aktivitet.

Arbetare/Ej vidareutbildade

Det finns ett mindre samband mellan in- ställning till klassisk musik och musikkon- sumtionens storlek bland arbetare och en— dast grundutbildade än bland jordbrukare, tjänstemän och personer med vidareutbild- ning.

Det-ta förhållande är sannolikt för- knippat med följande tre förklaringar. Det är med utgångspunkt från data svårt att avgöra hur mycket var och en av dessa betyder, men punkterna 1 och 2 kompletterar varandra.

1. Det finns ett större hinder för arbetare, ej vidareutbildade, som är positiva till konsertmusik, (klassisk musik) att aktive— ras musikaliskt ån vad det finns för öv- riga med motsvarande inställning.

2. Arbetare/ej vidareutbildade är mindre benägna att acceptera konsertmusik (klas— sisk musik) vid passivitet än den övriga befolkningen.

3. Musikalisk aktivitet leder i betydligt mindre grad till ett accepterande av kon-

sertmusik (klassisk musik) bland arbeta- re/ej vidareutbildade än för den övriga be- folkningen.

Det är inte utrett om det i främsta rummet är faktorer förknippade med utbildningsstatus eller med social- guppstillhörighet, som åstadkommer dessa skillnader.

Tjänstemän/vidareutbildade

Det finns ett mindre samband mellan in- ställning till popmusik och musikkonsum- tionens storlek bland tjänstemän/personer med utbildning utöver folkskola än för den övriga befolkningen.

Detta förhållande är ett resultat av följande omständigheter:

1. Tjänstemän/vidareutbildade stimule- ras till musikalisk aktivitet i högre grad av andra faktorer än en positiv syn på popmusik än övriga delar av befolkningen.

2. Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till popmusik skall komma till uttryck i musikalisk aktivitet bland tjänstemän/vidareutbildade än bland övriga.

Befolkningen på småorter

Det finns ett mindre samband mellan vär- dering av klassisk musik och musikkon- sumtionens storlek bland personer bosatta på småorter än för den övriga befolk- ningen.

Detta torde förklaras av nedanståen- de omständigheter.

1. Det finns ett större hinder för befolk- ningen på mindre orter för att en positiv inställning till konsertmusik (klassisk mu- sik) skall omsättas i musikalisk aktivitet än för befolkningen i övriga delar av landet med samma inställning.

2. Det är mindre sannolikt att musika- lisk aktivitet skall övergå i ett accepterande eller ett gillande av konsertmusik (klas- sisk musik) bland befolkningen på mindre orter än för befolkningen i övriga delar av landet.

Avslutningsvis har vi studerat sam- banden mellan värderingarn-a av klas- sisk musik och besöksfrekvensen på .konsert med klassisk musik, mellan

värderingarna av popmusik och besöks- frekvensen på evenemang med popartis- ter samt värderingarna av jazzmusik och besöksfrekvensen på jazzkonserter och andra jazzevenemang. För samtliga des- sa slag av musik finns det en stor över- ensstämmelse mellan inställning och konsertaktivitet, men den är något större för klassisk musik än för pop— musik och jazzmusik. Några anmärk- ningsvärda skillnader i dessa samband mellan olika befolkningskategorier fö- religger inte.

Den förhållandevis större överens- stämmelsen i musikvan-orna för klas- sisk musik är främst förknippad med att det är ytterst ovanligt att besök på konserter med klassisk musik förekom- mer utan att ha sin grund i en redan tidigare existerande positiv syn på klassisk musik. Det är inte heller sär- skilt vanligt att någon utanför jazzan- hängarnas krets går på jazzkonsert, me- dan det oftare förekommer att ej pop- anhängare lyssnar på popartister i verkligheten.

Det är däremot långt ifrån alla an- hängare av viss musik, som är aktiva som konsertbesökare eller besökare av andra musikaliska evenemang, där den musik som de tycker mycket bra om framföres. Mest inaktiva är jazzmusi- kens anhängare, ty nära hälften av dessa går aldrig eller nästan aldrig på evenemang med jazzmusik. Bland an- hängarna av klassisk musik, och bland anhängarna av popmusik är det drygt 30 %, som aldrig eller nästan aldrig be— vistar popevenemang.

Konsertvanorna är inte lika utbred- da i alla befolkningskategorier. Vi har inom ramen för denna rapport inte försökt förklara dessa skillnader, bara beskrivit dem. I vissa fall återspeglar benägenheten att bevista konserter och andra musikevenemang enbart de mu- sikaliska värdeföreställningar, som rå-

der i en viss befolkningsgrupp. Det är under dessa omständigheter inte skill- naderna i konsertvanor, som närmast skall förklaras utan det är orsakerna till att olika befolkningskategor-ier har skilda musikaliska värderingar, som i främsta rummet skall utrönas. I andra fall räcker emellertid inte detta, ty även då man eliminerar effekten av di- vergerande inställning till musik eller viss form av musik kan man i vissa grupper uppvisa en högre besöksfre- kvens på konserter än i andra. I dessa situationer måste man granska de even- tuella hinder och den speciella stimu- lans för konsertaktivitet, som åstad- kommer dessa olikheter. Vi samman- fattar här de tidigare redovisade skill- naderna mellan olika befolkningskate- gorier i fråga om besöksfrekvens på a) kon-serter med klassisk musik, b) eve— nemang med popmusik och c) jazzkon- serter och andra jazzevenemang och anger riktlinjerna för förklarande ana— lys.

Kön

a) Kvinnor är något mera aktiva besö- kare av konserter med klassisk musik än män. Denna högre aktivitet återfaller på kvinnors mera positiva inställning till klas- sisk musik.

b) Män är mera aktiva besökare av eve— nemang med popmusik än kvinnor trots kvinnornas mera positiva inställning. Män har en betydligt högre aktivitet än kvinnor med samma inställning.

c) Män är mera aktiva besökare av jazz- evenemang än kvinnor. Denna skill-nad för- klaras bara till en mindre del av männens mera positiva inställning.

Ålder

a) Ju högre ålder, desto högre besöks- frekvens på konserter med klassisk musik. Att personer under 30 år har lägre aktivitet än personer över 30 år förklaras av de yngres mera negativa inställning till klas— sisk musik. Att personer i åldern 30—50 år har lägre besöksfrekvens på klassiska kon- serter än personer över 50 år kan dock inte

tillfredsställande förklaras av de äldres mera positiva inställning.

b) Ju lägre ålder, desto högre frekvens på evenemang med popmusik. Dessa skillna- der kan bara delvis förklaras av yngres mera positiva inställning till popmusik.

c) Ju lägre ålder, desto högre besöks- frekvens på evenemang med jazzmusik. Dessa skillnader återfaller bara delvis på de yngres mera positiva inställning till jazzmusik.

Social grupp

a) Tjänstemän har högre besöksfrekvens på klassiska konserter än arbetare. Dessa skillnader förklaras bara delvis av tjänste- männens mera positiva inställning till den klassiska musiken.

b) Arbetare har en högre besöksfrekvens på popevenemang än tjänstemän. Dessa skillnader förklaras bara delvis av arbe- tarehefolkningens mera positiva inställning till popmusik.

c) Tjänstemän har en högre besöks— frekvens på evenemang med jazzmusik än arbetare. Dessa skillnader återfaller så gott som helt på tjänstemännens mera positiva inställning till jazzmusik.

Utbildning

a) Ju högre utbildning, desto högre be— söksfrekvens på konserter med klassisk musik. Dessa skillnader förklaras bara del- vis av de högre utbildades mera positiva inställning till klassisk musik.

b) Det finns inga nämnvärda skillnader i den genomsnittliga besöksfrekvensen på popevenemang mellan personer utan ut- bildning utöver folkskola eller grundskola och personer med vidareutbildning. Bland anhängare av popmusik är de vidareut— bildade något mera flitiga besökare av popevenemang, men de vidareutbildade är mindre benägna att bevista popevenemang utan »att vara anhängare av popmusik än de endast grundutbildade.

c) Ju högre utbildning, desto högre be— söksfrekvens på evenemang med jazzmusik. Dessa skillnader förklaras främst av att högre utbildade också är mera positiva till jazzmusik än lägre utbildade.

H emortsstorlek

a) Invånare i större städer är mera be- nägna att bevista konserter med klassisk musik än befolkningen på mindre orter och på landsbygden. Dessa skillnader förklaras

bara delvis av storstadsbornas mera posi- tiva inställning till klassisk musik.

h) Man har en högre besöksfrekvens på evenemang med popmusik på landsbygden och på mindre orter än i större städer. Des- sa skillnader förklaras inte av olika in- ställning till popmusik.

0) Det är en något större del av befolk- ningen i .städer, som brukar bevista jazz- konserter och andra jazzevenemang än bland befolkningen på landsbygden. Dessa skillnader kan inte helt förklaras av olika inställning till jazzmusik.

BIHANG

BIHANG I

Frågeformulär vid postenkät (etapp I)

ilillillill tilliillllil

UTREDNINGSIN STITUTET

Dnr-Gulan I1 Posted:-u: Fuck. Stockholm 27 Tel. 6160

1-—5

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut gör för närvarande i samarbete med Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet en undersökning för att kartlägga svenska folkets mueikintresse, åsikter om musik samt musikvanor. Undersökningen sker på uppdrag av Konsertbyråutredningen. som är tillsatt av Kungl. Maj:t.

Ni är en av de personer som valts ut för deltagande i'undersökninge'n. Urvalet har gjorts enligt"statistiskt-vetenskapliga- metoder och detta inne— bär bl. a. att Ni inte kan ersätta: av någon annan person. För att under- sökningen skall bli tillförlitlig ar det synnerligen viktigt att alla som till- skrivits hjälper oss genom att så snart som. möjligt fylla i frågeformuläret. Formuläret skall därefter återsåndas till' oss i medföljande" svarskuvert, som befordras portofritt.

Resultaten av undersökningen kommer att användas vid utformningen av åtgärder för att understödja musiklivet ! Sverige. En svar kommer dlrlör att vara av stort värde.

Alla uppgifter, som lämnas kommer att behandlas konfidentiellt.

Innan Ni börjar besvara frågorna ber vi Er vara vänlig att noga låsa for- mulärets inledande anvisningar.

Vi tackar på förband för Er medverkan! Statistiska centralbyråns utredningsinstitut

P..-%%”

(Per Olof Olofsson) k 6 ' I i | Byrldlre | r (Olena Landerholm) rom. aktuarie

P5”

Stockholm i april 1065

Undersökning om musikintressen och musikvanor

Innan. Nl börjar besvara frågorna, ber vi Er vara vänlig att noga ilsa deu- anvisningar!

Anvisningar A. Det är viktigt att frågorna besvaras av den person brevet år adresserat till.

B. Frågorna besvaras huvudsakligen genom att sätta ett kryss (I) i lämplig ruta eller genom att skriva på en prickad rad.

C. Om Ni är tveksam om hur Ni skall svara, kan Ni svara på anmärkningsraden.

Fråga 1 Vad tycker Nl om nedanstående slag av musik? För SCB Det är viktigt att Ni markerar ett svar betr. samtliga slag av musik. Varken särskilt bra eller sir- Ganska Mycket Mycket bra Ganska bra skilt illa illa illa 6 : Julmusik [] [:| B |:] B 7 D Klassisk musik [:| ['_'l [] [:| C] & |_l Modem iklassisk) musik D D D |:] |:] 9 U Operamusik D [:| B [:| |:] 10 _| Popmusik [:| [:| [:i [| |:] 11 D Spelmansmusik [:| B D |:] |:] 12 [] Gammal dansmusik D D D D D 13 _] Modern dansmusik D D D D D 14 D Operettmusik E] D El [] D 15 B Visor och ballader D D EI D E] 16 D Andliga sånger ]] D E] D D Anm: Fråga 2 Vilket slag av ovanstående musik anser Ni Er tycka allra blot om? För SCB & 11—13 Anm Fråga 3 Vid vilken ålder började Nl tycka hm om den musik Nl ovan nämnt?

Vid __. .. ilrs ålder

Anm:

Fraga 4

För SCB

20——22

Har Nl tidigare tyckt lllttre om något annat slag av musik ln det Nl nu tycker Hat om'! |:] Ja [1 Nel Om Ni mara! ja ovan.- Ange vilket (eller vilka slag av) musik Ni tidigare tyckt bittre om?

Aum:

Fråga 5

23

Spelar Ni nagot musikinstrument? [:| Ja El Nej

Anm:

Fråga 5

24

Om Ni spelar något musikinstrument, vilket eller vilka inslrument spelar Nit

Anm:

Fråga 7

25

Om NI spelar något musikinstrument, brukar Ni spela l:] enbart ensam för eget nöje I:] för och tillsammans med vänner

[| offentligt intör publik

Anm:

Fråga 8

26

Har Ni egen grammoton eller skivspelare eller tillgång llll sådan i Ert hem? D Ja El Nel

Anm:

Fråga 0 Har Ni egen 'bandspelare eller tillgång till sidan i Ert hem? |:] Ja !] Nel'

Anm:

Fråga 10

27

Om Ni liger eller har tillgång till bandspelare anviluder Ni den ttir att lyssna på musik! |:] Ja El Nel

Aum:

Fråga 11

28

Om Ni har grammofon, skivspelare eller bandspelare, hur otta spelar Nl grammotonskivor och/eller musik pi band? '

[] Dagligen eller nästan dagligen D 1—3 gånger i veckan |:] 14 gånger i månaden I] Mindre än 1 gång i månaden Anm:

Fråga 12

29

Hur många grammofonskivor har Ni köpt under de senaste 12 månaderna? [:l 0

|] 1—2 [| a—s [] Mél' i'm 5

Anm:

Frig- 18 Vi skulle vilja veta vad Nl tycker om nedan angivna musiker, orkestrar, kompositörer, or- Korttyp " kesterledare eller musikartister!

1. Om Ni tycker mycket bra om hans/hennes musik sätt en ring runt 1 För SCB 2. Om'Ni tycker ganska bra om hans/hennes musik sätt en ring runt! __ 3. Om Ni tycker varken särsklit bra eller särskilt ddligt om hans/hennes llllll musik sittt en ring runt: 14 4. Om Ni tycker ganska illa om hans/hennes musik sitt enrlngruntl

li. Om Ni tycker mycket illa om hans/hennes musik satt en ring rnntB

)( Om Ni inte känner till artisten eller den musik/sång Ilan/hon dr känd ldr skall Ni sätta en För SCB ring runt X o—lm :Saoddas-Nordgren 1 254511 JusslBjörling 123451: s—o [|] IgorStravinskl] 1 2 s 4 5 x EvertTaube 1 2 a 4 5 x lil—11 T Elvis Presley 1 2 s 4 5 x Guiseppe Verdi 1 2 s 4 5 x 12-13 m Benny Goodman 1 2 s 4 5 :: Mahalla Jackson 1 2 a 4 5 x 14—151_|_! CarlJularbo 12845X HenriOorot 12345X 16—17 m Jelly Roll Morton ! 2 3 4 5 X Doris Day 1 2 3 4 5 X 18—19 [I] Kihl Laretei 1 2 3 4 5 X Olle Adolphsson 1 2 3 4 5 X 20—21 m Glenn Miller !. 2 3 4 5 X Birgit Nilsson 1 2 3 4 5 X 22—25 m FrankSinatra 1 2 5 4 5 x JanMalmsjö 1 2 s 4 5 x 24_25 [_j—_l David Oistrakh 1 2 s 4 5 x Edmundo Ross 1 2 3 4 5 x 26—21 5 John Coltrane 1 2 3 4 5 X Edith Piaf 1 2 3 4 5 X 28—29 —|—| Anne-Marie Johansson 1 2 8 4 5 X LasseLönndahl 1 2 3 4 5 X 30—31 TI— Einar Ekberg !. 2 3 4 5 X Karlheinz Stockhausen 1 2 3 4 5 X 32—55 m Ray Charles 1 2 s 4 5 :( Skansens spelmanslag 1 2 3 4 5 x 114—35 & Alice Babs 1 2 3 4 5 X Wolfg. Amadeus Mozart 1 2 3 4 5 X 36—37 m Göinge-flickoma 1 2 3 4 5 X. Monica Zetterlund 1 2 3 4 5 X lis—8913 chkThomsen 1 234514 LasseDalllquist 1234 5X 40—41 m Zarah Leander ! 2 3 4 5 X Duke Ellington 1 2 3 4 5 X 42—43 m Thore Skogman 1 2 3 4 5 X Chris Barber 1 2 3 4 5 X 44—45 ? Owe Törnquist 1 2 :l 4 5 x The Beatles 1 2 s 4 5 x 45-41 111 Busk Margit Jonsson 1 2 a 4 5 x CharlleParker 1 2 s 4 5_x 45—40 [|] Franz Schubert 1 2 a 4 5 x Ingeborg Nyberg 1 2 s 4 5' x 150—51 5 Sonja Stjernqulst 1 2 5 4 5 x Sven—Olof Sandberg 1 2 s 4 5 x 52—53 m Siv Malmkvist l 2 8 4 5 X Edvard Grieg 1 2 3 4 5 X 54—55 |—__|_| Thore Ehrling 1 2 s 4 5 x Harry Brandelius 1 2 a 4 5 x 5e—57 m Johann Sebastian Bach 1 2 s 4 5 11 Gunnar Hahn 1 2 s 4 5 x 511—59 LL] Sven Ingvars kvartett ! 2 3 4 5 X Arnold Schönberg l 2 3 4 5 X sil—411 m JohannStraussdJ. 1 2 s 4 5 x nmlnolr 12 3 4 5 x om | 2

Var vlnllg kontrollera att Ni markerat m svar på VARJE namn.

Var god VÄND!

Fråga 14 Brukar Nl gl pl konserter med lll-hk lll-dk! |:] Aldrig D Mindre tin 1 gång per dr [] 1 eller 2 glnger per kr [:| 3 gånger per lr eller "mer

30 Anm: Frågalå BrukarNigåoekhlrapåtramtrldadde-avpopartistert [| Aldrig |:] Mindre in 1 gång per lr [:| 1 eller 2 gånger per år D 8 gånger per lir eller mer

31 Anm: Fråga 16 Brukar Nl gå och köra på tramtrldandea av ]auartistcrt |:] Aldrig [:] Mindre än 1 glas per lr D 1 eller 2 gånger per år D 3 gånger per år eller mer

32 Anm:

Fråga 17 Brukar Nl gå och höra på musik eller sång i religiösa sammanhang, i kyrkan eller pi tri- religllist möte? [] Aldrig EI Ungefär 1 gång per år eller mindre [] 2—5 ginger per år [:] 6 gånger per år eller mer

33 Anm: 123261; Brukar NI l ruins-lier lyssna på 34 |— Jazzhörnnn Ja E] Nej D 35 D Tio i topp Ja D Nej D 36 |__! Svensktoppen Ja D Nej D 37 D Grammofonkonserterna på söndagstörmiddagarna Ja B Ne] |: 88 |__—| Musik för miljoner Ja D Nc] D 39 F Program med gammeldans Ja D Ne] D Anm: Fråga 10 Brukar Nl höra på melodiradio-'t |:] Ja, otto.

[] Ja. ibland Aldrig eller nästan aldrig

40 Anm:

Fråga 20 Vad har Nl ldr huvudsakligt yrke eller syaaeldttnlng ldr alnarandct (Om Ni är hemmafru. studerande eller pensionllr ange deti)

41

Till hemmatruar: Vad har/hade G|Vllllh (de hnvadaakllgt yrke eller eyneldttning?

Till personer som går ] akolan, aluderar eller gör aln lunta militlrtllutgilring: Vad har Era idrlldrar liir yrke?

Faderns yrke eller sysselsättning: Moderns yrke eller ayuellättning:

Tlu pensionärer: Vad hade Nl liir handaakllgl yrke eller ayaaelalltalag innan Nl pen-lone- rader?

45

Till perenner lem avslutat aln akolging:

|:] Jag har avslutat mln ekolgdng med folkskolann/enhetukolans/grundakolans rista klass D Jag har avslutat mln ekolging med studier utöver folkskola/enhelsskoln/grundskola men ej avlagt etudentexemen [:| Jag har avslutat min akolgdng med studentexamen Anm:

Frige 25

46

Till personer aom liir nlrvaraade går I akolaa eller emulerar:

|:] Jag går för namn-nde i folkskola/grundskola [] Jag går för nlrvarande i annan skole ln folkskola/grundskola (yrkesskoln, feekskoln, gymnasium el. dyl.) D Jag bedriver rtudler efter avslutad studentexamen Anm

Fråga 26 För SCB

LLLLLLII

417—53

Var bodde Ni atitrlla delen av er uppleuld (trarn till lli dra ålder)? Ange kommunen/aMene/kiiplngena namn

Anm:

Frige 27

54

Till GIFTA perenner: Hur stor Inkom! hade Nl Till OGIPTA perenner: Hur ator ln- oeh Er make/maka tillnammana innan akatten koma! hade Nl innan akaiten dragna dragita under IOM? Ligg ihop Er egen inkomat under 1964? innan skatten dragna med Er maker/makar ln— komal Innan skatten dragita. [] Ingen inkomst under 1904 D 1— 5000 kr inkomt under 196! [:| & ooo—re ooo kr inkomst under 1964 E] 10 ooo—us 000 kr inkomst under 1964 [] mono—20000 kr inkomst under im |] 20 ooo—25 000 kr inknmt under 1964 E] 25 ooo—ao ooo lir inkomst under nu [| Över 30000 kr inkomst under 1954

Frige 28 För scn

III

55—50

"57

Var vlnllg tyll i liven följande uppgllter:

Flidelseir: __M. .. Namn:

Girlband: Belinda '

[] ogift Poalndreea:

|:] Biff Hemort-kommuna: .__ [:| änka/änkling Tel.-r till boet-den: .,...___.__.__...__.___..__..e...,.............. . [] frånskild Tel.nr till .rheuplnllel: ..._.

Var vlullg kontrollera att Ni heaven! alla friger oeh ekleka dlrelter in lormullret. TACK FÖR ER VÄRDEFULLA MEDVERKAN/

KONSERTBYRAUTREDNINGEN Drottningg. 50—52 - Sthlm c

KOMMUN _ länsbokstav ........ Antal inv. ................ Antal hushåll ................

A FURTROEN DEMÄNlTJÄNSTEMÄN "Mahmud!” Tiåmtohkfon

Kommunal-I stadsfullmts ordf. Kommunalnämndts I drätselkts ordf. . Kulturnämnd: ordf. ' Musiknömndts ordf.

Kommunal muslkledare Organist I kantor

Föreläsnlngsidreningsföreståndare

LOKALER (lämpliga för konserter) Kvallm

Kyrkor och övriga lokaler:

2. 3.

13 I H AN G I I Formulär vid Konsertbyråutredningens kommunrapp ort

" !! åglxxxxxxxxxxxxx

LOKAL MUSIKVERKSAMHET C, Orkestrar (symfoni—, blås-, etc.) i . 2. 3

Körer (kyrkliga o. icke kyrkiga) l .

_2. 3. 4.

Musikskolor (kommunala el. privata)

l.

' 2. : 3.

Studieförbund (ajg-arv.);ltdnikwl . _ ämm.

Kommunalt Ovriga lokala musikorganisationer I'M” anslag 196

l. 2.

S !! || 0 l' ' i. lämpliga konsertdagar Ei [:| [:| [:| [:| D [| lösta tidpunkt kl. ...................... Tider för skiftbyte |__|—_|_| Intermittoni |]

Antal iukeboxes (på offentliga lokaler", ex. konditorier, kaféer, barer) ........................ Uppgiftslämnare: Kontinuerlig Ei

BIHANG III

Jämförelser mellan svarandegrupp och population med avseende på kända befolkningskarakteristika

Tabell 1: Procentuell fördelning på kön och åldersklasser i svarandegrupp och population. Populationen avser den 31 dec. 1963. N = 5 354 865. Källa: Statistisk Årsbok 1965 tab. 15, 16. Svarandegrupp avser den 31 dec. 1965.

Kön män kvinnor N % ej svar Svarandegrupp ................... 48,9 51,1 2 560 0,0 Population ...................... 50,0 50,0 Differens ........................ — 1,1 + 1,1 Ålder | 16—25 I 26—35 I 36—45 46—55 56—70 N % ej svarj Svarandegrupp .......... 22,1 16,7 20,1 18,7 22,4 2 525 1,4 Population ............. 21,5 16,8 19,6 19,6 22,6 Differens ............... + 0,6 — 0,1 + 0,5 — 0,9 — 0,2 Kön — Ålder Svarandegrupp Population Differens Män 16—25 ..................... 11,5 11,0 + 0,5 26—35 ..................... 7,9 8,5 — 0,6 36—45 ..................... 9,9 9,9 0,0 46—55 ..................... 8,5 9,8 -—— 1,3 56—70 ..................... 11,0 10,9 + 0,1 Kvinnor 16—25 ..................... 10,6 10,5 + 0,1 26—35 ..................... 8,8 8,3 + 0,5 36—45 ..................... 10,1 9,7 + 0,4 46—55 ..................... 10,2 9,8 + 0,4 56—70 ..................... 11,4 11,7 —— 0,3 Summa procent ............. 99,9 100,1 N ......................... 2 525 % ej svar .................. 1,4

svarandegrupp och population.

Tabell 2: Procentuell fördelning på civilstånd, kön-civilstånd och ålders-civilstånd i

Populationen avser den 31 dec. 1963. N = 5 354 865. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tab. 15. Svarandegrupp avser civilstånd vid svarstillfället, ålder den 31 dec. 1965.

. . . änka] . (7 ClVllstånd Glita Ogifta _" n g Skilda N ej S% ar Svarandegrupp .................. 63,8 4,0 3,7 0,8 Population ..................... 64,3 28,8 4,0 2,9 Differens ....................... — 0,5 — 0,3 0,0 + 0,8 .. _ . . gifta gifta ej gifta ej gifta % Kon clVllstånd män kvinnor män kvinnor N ej svar Svarandegrupp .................. 30,5 33,0 18,3 18,3 2 540 0,8 Population ..................... 31,7 32,7 18,3 17,3 Differens ....................... — 1,2 + 0,3 0,0 + 1,0 Ålder — civilstånd Svarandegrupp Population Differens Gifta 16—25 ..................... 3,4 4,4 — 1,0 25—45 ..................... 30,2 29,2 + 1,0 46—70 ..................... 29,9 30,8 — 0,9 Ej gifta 16—25 ..................... 18,7 17,1 + 1,6 26—45 ..................... 6,7 7,2 — 0,5 46—70 ..................... 11,1 11,4 —— 0,3 Summa % .................. 100,0 100,1 N ......................... 2 522 % ej svar .................. 1,5

Ej gifta = ogifta + änka/änkling + skilda

Tabell 3: Procentuell fördelning på olika sysselsättningskategorier i svarandegrupp.

Svarandegrupp ..................

För- värvs— arb.

Hemma- fruar

Stude- rande

Pensio- närer

% ei N svar

61,2 24,1 8,1 6,6

0,7

Tabell 4: Procentuell fördelning på yrkeskategorier i svarandegrupp (samtliga och för- värvsarbetande) och population. Jordbruk: företagare och samtliga anställda i jordbruk, skogsbruk. Tjänstemän: företagare utom jordbruk, tjänstemän utom jordbruk d.v.s. socialgrupp I+ Il utom jordbruk. Arbetare: Socialgrupp III utom jordbruk.

Populationen avser förvärvsarbetande befolkning den 1 nov. 1960. N = 3 244 084. Källa: Sta- tistisk Årsbok 1965, tab. 24.

Tjänste- ' % Jordbruk män Arbetare N ej svar Svarandegrupp samtliga .............. 6,1 47,8 46,2 2 491 2,7 Svarandegrupp förvärvsarbetande ..... 4,1 48,8 47,8 1 555 0,1 Population förvärvsarbetande ......... 13,8 41,1 45,1 Differens svarandegrupp — population förvärvsarbetande ................. —— 9,7 + 7,7 + 2,1

Tabell 5: Procentuell fördelning på utbildningsgrad i svarandegrupp med uppdelning efter kön och ålder.

Ålder avser 31 dec. 1964

Enbart ngar Student- N % folkskola folkskola examen ej svar Svarandegrupp totalt ................ 67,1 26,1 6,8 2 328 9,0 Svarandegrupp Män ............................... 65,4 25,4 9,2 1 149 8,2 Kvinnor ............................ 68,8 26,8 4,3 1 179 9,8 Svarandegrupp 15—29 ............................. 52,7 38,7 8,5 736 4,0 30—49 ............................. 67,9 24,2 7,8 899 7,2 50—69 ............................. 81,2 15,3 3,5 674 14,7

Tabell 6. Procentuell andel med studentexamen (även handels— och teknisk student- examen) i svarandegrupp och population med uppdelning efter kön och ålder Svarandegrupp avser svarstillfället utom ålder, som avser den 31 dec. 1964.

Population avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960 IX. tab. 52,1- N = 5 275 000 (åldrarna 15—69 år)

Svarandegrupp Population Differens Totalt ...................... 6,8 5,5 + 1,3 Män ....................... 9,2 7,9 + 1,3 Kvinnor .................... 4,3 3,0 + 1,3 15—29 ..................... 8,5 5,8 + 2,7 30—49 ..................... 7,8 6,7 + 1,1 50—69 ..................... 3,5 3,6 -—- 0,1

Tabell 7: Procentuell fördelning på skilda geografiska områden i svarandegrupp och

population.

Population: Avser total befolkning den 31 dec. 1964. N = 7 695 200. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tab. 8.

Geografisk indelning I Svarandegrupp Population Differens Mälarområdet (= län: A, B, C, D, U) ...... 28,7 26,3 + 2,4 Södra + Östra Götaland (= län: E, F, G, H, I, K, L, M) 27,7 28,2 — 0,5 Västkust- och Vänerområdet (= län: N, O, P, R, S, T) ..... 24,3 26,3 —0,2 Norrland + Kopparberg (= län: W, X, Y, Z, AC, BD). 19,3 19,2 + 0,1 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 558 % ej svar .................. 0,1

Geografisk indelning II Svarandegrupp Population Differens Nedre Sydsverige (= län: F, G, H, I, K, L, M, N) 26,1 25,8 + 0,3 Övre Sydsverige (= län: E, 0, P, R) .......... 19,1 21,6 ——2,5 Stor-Stockholm (= ÖÅzA + förorter ur B). . . . 15,7 15,3 + 0,4 Mellansverige utom Stor-Stockholm (= län: B, C, D, S, T, U, W, X) 26,9 25,6 + 1,3 Norrland utom Gävleborg (= län: Y, Z, AC, BD) ....... 12,2 11,8 + 0,4 Summa % .................. 100,0 100,1

N ......................... 2 558

% ej svar .................. 0,1

Tabell 8: Procentuell fördelning efter hemortsstorlek i svarandegrupp och population.

Svarandegrupp avser befolkningsstorlek den 31 / 12 1963.

Population avser total befolkningsstorlek den 31/12 1963. N = 7 626 951. Källa: Statistisk Års-

bok 1964, tab. 13

Hemortsstorlek Svarandegrupp Population Differens Städer över 100 000 inv. Stockholm, Göteborg, Malmö med förorter .............. 23,7 23,5 + 0,2 Städer 30 OOO—100 000 inv. . . 17,9 14,8 + 3,1 Städer, köpingar 10 000— 30 000 inv ................ 15,4 14,4 + 1,0 Städer, köpingar 3 000— 10 000 inv ................ 10,7 8,4 + 2,3 Landskommuner över 3 000 , inv ....................... 22,1 27,7 — 5,6 , Städer, köpingar, landskom- . muner under 3 000 inv. . . . . 10,2 11,2 — 1,0 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 555 * % ej svar .................. 0,2

Tabell 9: Procentuell fördelning på hemkommunens näringskaraklär i svarandegrupp

och population. Gradering av näringskaraktär enl. följande:

1) Jordbruksorter: Mer än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord—

bruk, skogsbruk. 2) Industriorter: Mindre än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord- bruk och mer än 50 % sysselsatta inom industri, gruvdrift, anläggningsverksamhet. 3) Övriga orter: Mindre än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord-

bruk och mindre än 50 % sysselsatta inom industri, gruvdrift, anläggningsverksamhet.

Graderingen avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960, VI tab. 1. Populationen avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 13.

N = 7 697 768

Svarandegrupp Population Differens Jordbruksorter .............. 11,3 12,7 — 1,4 Industriorter ................ 34,9 34,1 + 0,8 Övriga orter ................ 53,8 53,2 + 0,6 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 555 % ej svar .................. 0,2

Tabell 10: Procentuell fördelning på hemkommunernas tätortsgrad i svarandegrupp och population. Tätortsgradering enl. Folkräkningen 1960, V sid. 40—54.

Graderingen avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960, VI, tabell 1. Population: Avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tab. 13.

N = 7 697 768. Svarandegrupp P0pulation Differens

Mindre än 50 % av totalbefolk-

ningen boende i tätort ..... 24,2 25,6 — 1,4 50—90 % av total befolkning

boende i tätort ............ 14,6 18,5 — 3,9 90 % eller mera av total befolk-

ning boende i tätort ....... 61,3 55,8 + 5,5 Summa % .................. 100,1 99,9 N ......................... 2 556 % ej svar .................. 0,2

BIHANG IV

Redogörelse för utnyttjade koefficienter

Gamma

Gamma är ett mått på samband mel— lan två ordinala variabler och definieras enl. följande:

P(S) _ P(D) P(S) + P(D)

P(S) = sannolikheten att vid slumpmäs— sig »dragning» av två individer ur samplet finna att en av dem har »högre» värde på båda variab- lerna än den andre dvs. att de två har samma rangordning på båda variablerna.

sannolikheten att vid slumpmäs- sig »dragning» av två individer ur samplet finna att en av dem har »högre» värde på en av va- riablerna, och den andre indivi— den har »högre värde på den återstående variabeln dvs. att de två har olika rangordning på de båda variablerna.

För ytterligare upplysningar om denna koefficient hänvisas till den statistiska litteraturen t. ex. Wallis, W. Allen & Roberts, Harry V., Statistics, A New Approach, 1956, se sid. 282—284.

Kruskall—Wallis' H

Kruskall-Wallis' H är ett icke-para— metriskt alternativ till variansanalys an- vändbart på ordinaldata. Alla mätvär- den på variabel II rangordnas från 1 till N. Antalet kategorier i variabel I = k. H beräknas då enligt följande formel:

& i" R% 3N 1 N(N+1)i=1Ni ' ( +)

1 _ ZT/(N3 — N) = antalet fall i hela samplet antalet fall i den izte kategorin

summan av rangordningstalen i den izte kategorin

en korrektion för bundna ranger, där T=t3—t

t = antalet observationer med samma givna rangordningstal

För ytterligare upplysningar om den- na koefficient hänvisas till den statis— tiska litteraturen. Se t. ex. Blalock, Jr, Hubert M., Social Statistics, 1960, sid. 264—266.

MUSIKVANOR I SVERIGE

Av Göran Nylöf

i 14—614817

1. En sociologisk syn på musikkultur

Sociologi är studiet av människan som grupp— och samhällsvarelse. Inom so- ciologin vill man förklara det sociala beteendet, dvs den del av det totala be— teendet, som är ett resultat av att män— niskan inte lever som en isolerad indi- vid, utan påverkas av andra människor i sin omgivning. Den närmaste sociala omgivningen kan definieras som de grupper, vilka individen är medlem av. De beteenden som enbart betingas av biologiska faktorer eller av den fysiska miljön är således ej sociala.

Det är framför allt två fenomen i det sociala beteendet som intresserar en so- ciolog. För det första kan man konsta- tera att en viss individ i en given defi- nierad situation eller inför ett givet de- finierat objekt beter sig på samma sätt vid olika tillfällen. Man kan iaktta en tendens till att socialt beteende uppre- pas. För det andra kan man finna att olika människor beter sig likadant i givna situationer eller inför givna ob- jekt. Man kan även konstatera en ten- dens till att det sociala beteendet är lik- formigt. Att individen A handlar på ett visst sätt i en viss situation är inte i och för sig så intressant för en sociolog, som iakttagelsen att A handlar på sam- ma sätt varje gång han befinner sig i denna situation och att även B handlar på samma sätt som A. Det är det likfor— miga och upprepade sociala beteendet, som är sociologins främsta studieobjekt. (Vi utgår här från Torgny T Segerstedts betraktelsesätt; se Segerstedt 19561 och 1966?)

Även inom det specialområde av so- ciologin som musiksociologin utgör mås- te det upprepade och likformiga bete— endet studeras i första hand. Inom mu- siksociologi kan man givetvis inte in- tressera sig för vilka sociala beteenden som helst utan begränsar sig till sådana som har direkt eller indirekt anknyt- ning till fenomenet musik. För att om- fattningen av musiksociologin skall kun- na belysas måste således innebörden av termen »muSik» klarläggas. Vi kommer dock inte att här ange någon fixerad definition på fenomenet musik utan i stället påtala att man som musiksociolog får vara beredd att acceptera varje fe- nomen, som någon grupp eller minoritet i samhället vill beteckna med termen »musik» som en intressant utgångs- punkt för musiksociologiska studier. Enligt detta synsätt blir definitionen av fenomenet musik en empirisk fråga, som måste besvaras med empirisk forskning.

Den exakta innebörden av termerna »musik» och »direkt och indirekt an- knytning till musik» lämnas tills vidare åt sidan. Låt oss bara anta att man på samma sätt som man kan tänka sig fö- rekomsten av en social verklighet kan tänka sig existensen av en musiksocial verklighet. I och för sig skulle en indi— vids beteende inför denna verklighet kunna ta sig ett mycket stort antal ut- tryck. I själva verket är det endast in-

1 Segerstedt, T. T. (1956) Symbolmiljö, me- ning och attityd, Uppsala. ” Segerstedt, T. T. (1966) The Nature of So— cial Reality, Lund.

dividens fysiska och biologiska kapaci- tet som sätter en gräns för de möjliga uttryck som en individs beteende kan anta. Trots detta är det bara ett litet ur- val av möjliga beteenden, som faktiskt kommer till uttryck, dvs kan observeras bland det stora antal, som är möjliga för en given individ. På samma sätt kan man finna stora begränsningar i faktis- ka beteenden på det kollektiva planet. För att kunna förklara dessa begräns- ningar måste vi anknyta till vad som tidigare nämnts om upprepat och lik- formigt beteende.

Om det vore en ren tillfällighet att A vid upprepade tillfällen handlar på sam- ma sätt i en given situation eller om samstämmigheten i A:s och B:s hand- lande vore rent slumpmässig skulle vi inte fästa så stort avseende vid dessa överensstämmelser. Om däremot både A och B har en disposition att handla just på ett visst likartat sätt i en given si- tuation kan man säga att A och B har samma sociala vana.

Med kännedom om sociala vanor kan man med större eller mindre säkerhet förutsäga framtida beteende. Rent de- finitionsmässigt måste de sociala vanor- na vara inlärda och om inte direkt så åtminstone på lång sikt kunna återföras till ett gemensamt ursprung. Det är så- ledes ingen tillfällighet att två individer har samma sociala vana, utan det förut- sätter att de båda uppfattar och tolkar den givna situationen likartat. I en ge- mensam social vana ingår även ett ge- mensamt sätt att uppfatta och definiera situationen. Individer med gemensam- ma sociala vanor har ofta en gemensam symbolmiljö. (Se Segerstedt 1956.)

Man kan uppdela beteenden i fysiska aktiviteter och symboliska aktiviteter. Till symboliska aktiviteter kan räknas beskrivningar av verkligheten, uttalade värderingar och verbala känslouttryck samt påståenden om rätt och orätt, om

vad man bör och ej bör göra. Till dessa symboliska aktiviteter hör en motsva- rande inlärd disposition eller handlings- beredskap. Till den sociala vanan råk- nas alltså såväl symboliska och fysiska aktiviteter med tillhörande beteende— disposition eller handlingsberedskap.

För att anknyta till musiksociologin kan vi betrakta musikvanor som de slag av sociala vanor, som kommer till ut- tryck i en musiksituation. Rent fysiolo- giska reaktioner på musik må vara ald- rig så vanemässiga, med den givna de- finitionen på musikvana ligger de ändå utanför detta begrepp. På samma sätt som övriga sociala vanor inte är begrän- sade till fysiskt beteende, innefattar även musikvanor olika slag av symbo- liska beteenden samt en disposition el- ler beteendebcredskap för såväl symbo— liskt som fysiskt beteende. Musikvanor innebär således inte bara faktiskt hand- lande av typen att gå på konsert, att spela fiol, att spela grammofonskivor. Till musikvanorna hör även den upp- sättning av värderingar som en individ har av olika slag av musik, hans sätt att uppfatta och beskriva ett musikstyc- ke, de känslor han upplever och ger ut- tryck för och hans åsikter om hur man bör bete sig i en musiksituation.

Givetvis begränsas omfattningen av musikvanorna inte till faktiska musik— situationer med fenomenet musik kon- kret närvarande utan musikvanor kan iakttas även i sådana situationer, där musik endast förekommer symboliskt. Exempel på dessa situationer med in- direkt anknytning till musik är diskus— sioner om musik, notläsning, läsning av musiklitteratur och musikrecensioner och motsvarande skrivande samt affärs- verksamhet i musik m.m. Musikvanor- na kommer att innesluta dessa beteen- den med tillhörande beteendedisposi- tioner.

Om vi bryter ut dispositionselementet

och beteendeelementet ur musikvanan erhålles två begrepp som skulle kunna benämnas musikalisk attityd respektive musikaliskt beteende. Den musikaliska attityden består av flera sektorer, som står i en viss relation till varandra. Man kan tex urskilja en intressesektor, en värderingssektor och en kunskaps- sektor. Till var och en av dessa attityd- sektorer hör en motsvarande beteende- sektor. Mot musikintresse svarar musi- kalisk aktivitet, mot musikaliska värde- föreställningar, d v s värderingssektorn i den musikaliska attityden, svarar ut- talade värderingar, mot kunskap om musik svarar faktiska beskrivningar etc. Varje sektor i det musikaliska beteendet utgör ett kriterium på motsvarande sek- tor i den musikaliska attityden. Musi- kaliska attityder kan aldrig observeras direkt. Vi drar slutsatser om musikaliska attityder genom att studera regelbun- denheler och överensstämmelser i mu- sikaliskt beteende.

Musikintresse är alltså en disposition för musikalisk aktivitet eller enklare ut- tryckt en aktivitetsberedskap. Den all- männa tendensen är att stort musikin— tresse förenas med stor musikalisk ak- tivitet, litet musikintresse med liten mu— sikalisk aktivitet. Dock är musikintresse och musikalisk aktivitet inte absolut kongruenta. Det finns individer som har stort musikintresse och liten akti- vitet och andra som har litet intresse och stor aktivitet. På motsvarande sätt råder en viss men inte absolut överens- stämmelse mellan musikaliska vårde- föreställningar och uttalade värderingar av musik samt mellan kunskap om mu- sik och beskrivningar av musik.

Det kan också förväntas en viss över- ensstämmelse mellan olika sektorer av den musikaliska attityden respektive det musikaliska beteendet. »Ju mera positiv musikalisk värdeföreställning desto större musikintresse och större

kunskap om musik» är en rimlig allmän grundsats, som med all säkerhet inrym- mer många intressanta undantag. Mu- siksociologisk forskning skall inte i första hand bekräfta eller förkasta den- na grundsats och låta sig nöja med detta. Det gäller att visa under vilka omständigheter som satsen gäller och under vilka omständigheter den inte gäller.

Givetvis kan även hög intensitet (t ex hög aktivitet, positiva värderingar, stor kunskap) på vissa musikvanor vara förenligt med låg intensitet (t ex låg aktivitet, negativa värderingar, liten kunskap) på andra musikvanor. Den enskilda individens musikaliska inten- sitet behöver inte vara generellt hög eller låg. Den kan vara hög i vissa av- seenden och låg i andra. Då man anger vilka musikvanor eller vilken kombina- tion av musikvanor som har hög inten- sitet för en individ redovisar man den- nes musikaliska orientering. Den totala mängden av musikvanor hos en individ och relationen mellan dessa betecknar individens musikaliska vanemönster el- ler hans musikaliska personlighet.

På samma sätt som sociologen söker efter likformiga sociala vanor letar musiksociologen efter likformiga mu- sikvanor. Om två individer har exakt likadana musikaliska vanemönster bil- dar de en total musikalisk gemenskap. Det är osannolikt att vi hittar två indi- vider i en total musikalisk gemenskap, men man kan även urskilja olika gra- der av musikalisk gemenskap eller ge- menskap på vissa områden men inte andra. Att konstatera att individerna A och B till en del har likadana musika- liska vanor och alltså ingår i samma musikaliska delgemenskap medan C inte hör dit därför att hans musikvanor avviker från de båda förstnämndas kommer dock att bli intressant som stu— dieobjekt bara om vi samtidigt kan kon-

statera att A och B är lika eller har samma vanor i något annat avseende medan C skiljer sig från dem även här. Ett första arbetsfält för musiksociologin skulle kunna vara att studera samban- det mellan skilda sociala vanor och oli- ka slag av musikvanor eller att konsta- tera eventuella skillnader mellan olika sociala gemenskaper eller grupper i frå- ga om musikalisk gemenskapstillhörig— het.

Två skolbarn, som går och tar spel— lektioner samtidigt för samma musik- lärare ingår åtminstone i ett avseende i samma musikaliska gemenskap. Om de två eleverna dessutom har samma entusiasm för lektionerna och kanske övar tillsammans bildar de i än högre grad en musikalisk gemenskap. Läraren ingår däremot inte i just denna musi- kaliska gemenskap. Han har ju i det viktigaste avseendet en totalt avvikande musikvana — han går inte och tar lek- tioner för samma musiklärare och han övar inte heller tillsammans med elever- na. Man kan säga att eleverna och lära- ren bildar ett musikaliskt system eller en musikgrupp. Ett musikaliskt system eller en musikgrupp har en uttalad el- ler underförstådd målsättning — i det- ta fall att eleverna skall bli goda in- strumentalister — som delas av alla medlemmar i gruppen. Skillnaden mel- lan en musikgrupp och ett musikaliskt system kan uttrycka-s så att musikgrup- pen är ett musikaliskt system, där di- rekt kontakt råder mellan samtliga med- lemmar.

Det finns ingen anledning att anta att målsättningar i olika grupper och system skall vara helt oberoende av var- andra. Den mera omedelbara, konkreta

målsättningen i en musikgrupp _— att lära elever att spela dragspel — kan in- gå i en avlägsnare målsättning — att skapa en god grund för en traditionellt inriktad musikalisk inställning. Flera

till synes skilda musikgrupper eller mu— sikaliska system kan ingå i en och sam— ma målhierarki eller med andra ord ha samma musikaliska orientering.

I nära anknytning till dessa målsätt— ningar och till den allmänna musika- liska orienteringen existerar i varje grupp musikaliska normer, vilka även kan vara ordnade i en hierarki inom ett större system. Dessa normer kan ses som språkligt utformade påbud eller uttryck med imperativ funktion (se Se— gerstedt 1956) och kan gälla såväl de musikaliska attityderna som de musika- liska beteendena. Det är dessa normer, som förväntas influera de musikaliska vanorna bland medlemmarna i en grupp eller i ett större system.

I ett givet samhälle existerar flera grupper och flera system. Det existerar också rimligen flera skilda musikaliska orienteringar, som kan vara oberoende av varandra och till och med motstri- dande. På samma sätt finns i ett sam- hälle flera motstridande musikaliska normer och normhierarkier. Den totala uppsättningen av sådana musikaliska orienteringar eller målhierarkier och den totala uppsättning-en av normhierar— kier karakteriserar samhällets musika- liska struktur. I ett samhälle med en en- hetlig musikalisk struktur existerar få sådana musikaliska orienteringar och få normhierarkier och det råder en viss överensstämmelse mellan dem som fak- tiskt existerar. En rikt differentierad musikalisk struktur råder då flera så- dana musikaliska orienteringar och normhierarkier existerar och om de strider mot varandra. En musikalisk målhierarki med tillhörande norm— hierarki kan också betraktas som en musikalisk delkultur. Den totala upp- sättningen av sådana delkulturer och relationerna mellan dessa konstituerar då samhällets totala musikkultur.

Att som sociolog studera ett samhäl—

les musikaliska struktur eller dess mu- sikkultur innebär att identifiera olika typer av musikaliska gemenskaper, att beskriva sammansättningen av skilda musikaliska grupper och system samt att ange hur dessa är hierarkiskt ord- nade i musikaliska delkulturer.

Till musiksociologins uppgifter bör givetvis inte endast att göra sådana strukturanalyser av musikkulturen vid ett givet tillfälle. Strukturförändringar, dess orsaker och effekterna av sådana strukturförändringar för samhället mås- te också vara ett viktigt fält för musik- sociologiska studier.

I denna redogörelse har det framkom- mit att musikvanor betraktas som exem- pel på sociala vanor. De sociologiska teorier, som gäller för generella sociala vanor bör därför kunna tillämpas på de speciella musikvanorna. Utan att närmare ange på vilket sätt har vi in- ledningsvis hävdat att socialt beteende och därmed sammanhängande sociala vanor får sin utformning bestämd av

den sociala omgivningen. På motsva- rande sätt kan förutsättas att musikva- nor — musikaliska attityder och mu- sikaliska aktiviteter -— inte existerar i ett vacuum utan bildas och förändras i samspel med den sociala omgivningen. Den sociala omgivningen för en indi- vid kan ses som de grupper och sociala system som han är medlem av. Ur mu— siksociologen-s synvinkel är givetvis musikgrupper och musikaliska system av speciellt intresse men detta hindrar inte att andra sociala gruppbildningar kan formulera musikvanorna. I nära anknytning till detta blir de enskilda individernas faktiska och upplevda grupptillhörighet, deras samhörighet med vissa andra individer, ett angeläget studieobjekt. Hur formella och infor- mella musikaliska gruppbildningar upp- står och stabiliseras, deras kontakter med andra motsvarigheter, hur med— lemmarna rekryteras, är några av de problem, som musiksociologen måste kunna ta itu med.

2. Musikvaneundersökningen

2.1 Presentation av musikvaneundersök— ningen

Musikvaneundersökningens målsättning En musikkultur kan översiktligt liknas vid ett ekonomiskt system uppbyggt av producenter, distributörer och konsu- menter. På samma sätt som Lennart Holm talar om kulturproducenter, kul- turdistributörer och kulturkonsumen- ter1 kan man i en musiksociologisk översikt betrakta positionerna musik- producent, musikdistributör och mu- sikkonsument. Som musikproducenter kan man se skaparna av musik — kom- positörer, visdiktare etc — men även musiker, sångare, dirigenter —— uttol- karna av musiken kan således återfin- nas bland dessa. I en mera detaljerad beskrivning kan man mycket väl vilja skilja dessa positioner åt. Som musik- konsumenter finner man musiklyssna- re eller köparna av varan musik —— skivköpare, konsertbesökare, danspub- lik, musikelever. De musikutövare som enbart spelar för sitt eget nöjes skull ligger det också nära till hands att uppfatta som musikkonsumenter. I den mån som musikutövandet är professio- nellt eller sker inför publik är det mera att betrakta som en producentverksam- het. En och samma individ kan vara musikkonsument i ett sammanhang och i en viss gruppbildning men i en annan situation vara musikproducent.

Det ekonomiska systemet består inte enbart av producenter och konsumen- ter, utan även av distributörer — gross-

handlare, försäljare, reklammän, men även positioner, som är förknippade med själva förflyttningen av en vara från producent till konsument _ har en plats i detta system. På samma sätt innehar musikdistributörerna en vä— sentlig position i ett musikaliskt sy- stem. Här finner vi att massmedia för närvarande har en kanske domineran- de ställning. Bland övriga innehavare av distributionspositioner kan nämnas konsertarrangörer, grammofonindu- strins och musikförlagens representan- ter. Radions, televisionens och även pressens betydelse för musikalisk smak- bildning kan inte underskattas, men frågan är om inte alla verksamma inom den musikaliska smakbildningens om- råde i likhet med reklammännen på varudistributionens område bör tillde- las en position bland musikdistributö- rerna. I så fall kommer representanter för skolan, för föräldrar, för kamrat- gruppen och umgänget att tidvis fun— gera som musikdistributörer eller mu- sikförmedlare.

Det är inte en allsidig bild av samt- liga dessa väsentliga positioner i det musikaliska livet, som föreliggande mu- sikvaneundersökning vill ge, åtmins- tone inte i sin första etapp. Det är i första hand en kartläggning av musik- konsumenterna som åsyftas. Givetvis kan inte dessa belysas helt separat från övriga positioner, utan relationen mellan konsumenter och producenter

1 Holm Lennart (1964) Strategi för kultur, Stockholm

och konsumenter och distributörer ut- gör en angelägen del av hela projektet. Dock bör framhållas att mycket av vad som presenteras av musikproducenter och musikförmedlare är den bild som musikkonsumenterna upplever av des- sa. Det är inte enbart den aktive musik- konsumenten som är föremål för stu- dium utan även den inaktive, men kan- ske blivande musikkonsumenten är av intresse. Helt isolerad från alla slag av musik kan knappast någon individ stå i dagens samhälle. Även den musika— liskt ointresserade har uppfattats som ett angeläget forskningsobjekt och det finns ingen anledning att helt uteslu- ta denna kategori i en omfattande analys av det musikaliska livet i Sve- rige sett ur musikkonsumenternas spe- ciella synvinkel.

Redan på ett tidigt stadium av pla- neringen av musikvaneundersökningen stod det klart att de frågeställningar, som borde belysas, inte kunde besvaras i en enda undersökningsetapp, därtill var målsättningen med projektet inte tillräckligt enhetligt. Snarare kom flera målsättningar att utkristalliseras, som krävde olika angreppspunkter. Dels vil- le man ha en överblick över hela fältet dvs en översiktlig studie av musikkon- sumtionen i vårt land och dels ville man veta mera detaljerat varför vissa i förväg definierade musikkonsumenter tyckte så eller så och hur de betedde sig i skilda situationer. Bland annat av den anledningen att man knappast kan använda samma frågemetod till den ringa musikintresserade som till spe- cialisten på något visst slag av musik beslöts att musikvaneundersökningen skulle genomföras i två etapper.

I den första etappen syftade man till att ge en bred men översiktlig bild av den svenska musikkonsumenten. Man ville i detta steg nå så många skilda kategorier av individer som möjligt,

varför någon geografisk begränsning knappast var möjlig. Ett begränsat an— tal frågor om inställning till musik och vissa former av musik samt om uttryck för musikalisk aktivitet utgjorde kärn- punkten i denna etapp och frågorna skickades per post till de utvalda för att återsändas besvarade till frågestäl- laren (postenkäten). I den andra etap- pen utvaldes vissa individer med ut— gångspunkt från svaren på dessa frå- gor, som mera intensivt utfrågades av för tillfället utbildade intervjuare, som besökte de utvalda i hemmen (intervju- undersökningen). I denna etapp, som omfattade personer med en mera utta- lad musikalisk intresseinriktning, del- tog således ett jämförelsevis litet antal personer, som i gengäld mera detalje- rat fick redovisa sina synpunkter på musik och faktiska beteenden i musi- kaliskt avseende.

Med detta förfaringssätt erhålles dels en allmän, översiktlig information om musiklivet i Sverige ur musikkonsu- mentens synvinkel och dels en på vis- sa punkter mera djupgående analys av hur musikaliska attityder och vanor grundlägges, bibehålles och förändras. Planer finns även på att genomföra vissa experimentella, kausalt syftande punktundersökningar, vars närmare utformning kommer att bestämmas av de resultat, som dessa inledande etap- per kommer att uppvisa.

Musikvaneundersökningens genomförande Musikvaneundersökningen har förbe- retts vid Sociologiska Institutionen i Uppsala i samråd med uppdragsgivar- na vid Statens Försöksverksamhet med Rikskonserter. Eftersom institutionen i Uppsala inte har någon utbyggd lands- omfattande intervjuorganisation och en tillfällig sådan knappast kunde eko-

nomiskt motiveras, kontaktades Statis- tiska Centralbyråns Utredningsinstitut, som på beställning åtog sig att genom- föra själva datainsamlandet. Utred- ningsinstitutet svarar för viss planering i samband med undersökningens all- männa uppläggning, för urval av för- sökspersoner samt för fältarbetet i så- väl postenkätdelen som intervjudelen.

Som tidigare påpekats har undersök- ningen genomförts i två etapper. Den första etappen omfattar ca 2800 per- soner, som tillsammans avser att ge en representativ bild av ett Sverige i mi- niatyr med vissa inskränkningar. På grund av att man vid sociologiska eller statistiska undersökningar av denna typ inte gärna belastar äldre personer med frågor har en maximiålder för del- tagande satts vid 70 år. På motsvaran- de sätt finns en undre åldersgräns vid 16 år. De resultat som undersökningen kommer fram till kan aldrig generali- seras utanför detta åldersintervall. Spe- ciellt personer under 16 år torde dock utgöra en viktig del i musikkulturen som helhet och kompletterande studier av dessa ungdomar kommer att stå högt på önskelistan för kommande un- dersökningsprojekt på detta område. Vid urvalsförfarandet har Utrednings- institutet använt 1964 års mantalsläng- der och försökspersonerna är dragna inom Utredningsinstitutets basurval, som avser att ge en representativ bild av Sveriges befolkning.

I etapp II genomfördes personliga intervjuer med cirka 600 personer av dem som besvarat postenkäten i etapp 1. Dessa intervjuer utfördes av Statis- tiska Centralbyråns lokalombud och omfattade två skilda grupper av mu- siklyssnare. Ungefär hälften av inter- vjuobjekten var personer, som i posten- käten kunnat betecknas som vänner av »seriös musik» och den andra hälften

bestod av personer med positiv in- ställning till jazzmusik. Två skilda frå- geformulär användes för de två grup— perna. Eftersom intervjuobjekten val- des bland dem som deltagit i posten- käten — postenkäten fungerade alltså även som urvalsram för intervjuunder— sökningen -— är även dessa begränsa- de åldersmässigt på samma sätt som i etapp I.

Innan formulär för postenkät och in- tervjuer definitivt bestämdes testades de i särskilda provundersökningar. Tre olika typer av postenkätformulär prö- vades, nämligen en första version i ok- taber 1964, som utskickades till 300 personer och ytterligare två olika långa versioner i december 1964, vilka tillsändes 200 personer vardera. Med ledning av svarsprocenten och resul- taten på enskilda frågor vid dessa tre versioner bestämdes det slutliga formu- lärets omfattning och utformning. De viktigaste resultaten av dessa provun- dersökningar och de överväganden som gjordes på grundval av dem pre- senterades i en första arbetsrapport — Rapport nr 1, Provundersökningarna —— som utkom i maj 1965. I augusti 1965 prövades på motsvarande sätt de båda intervjuformulären på 50 för- sökspersoner. Efter denna prövning redigerades de slutliga intervjuformu- låren.

Den egentliga postenkäten påbörja- des i april 1965 och avslutades under kommande månad. Eftersom svarspro- centen inte ansågs tillfredsställande vid svarstidens utgång gjordes uppfölj- ningar dels med telefonintervjuer un- der maj och dels med besöksintervju- er under augusti. Dessa utfördes av Ut- redningsinstitutets lokalombud.

Intervjuundersökningarna i etapp II genomfördes under september—okto- ber 1965.

2-2 Postenkäten

I den första etappen av detta projekt var målsättningen att nå skilda katego- rier av individer för att utröna deras musikvanor. För att inte alltför stora minoriteter av befolkningen skall bli orepresenterade fordras ett förhållande— vis stort urval av försökspersoner. I en landsomfattande studie är då postenkät- metoden avsevärt billigare än intervju- metoden. Samtidigt gäller att möjlighe- terna att ställa frågor beskäres av den- na datainsamlingsmetod. Man ställs ofta inför valet att erhålla tämligen litet in- formation från många personer och rätt mycket information från ett mindre an- tal individer. I detta fall har några syn— nerligen elementära fakta om musikva- nor, musikintres'sen och attityder till musik i kombination med uppgifter om personlig bakgrund och miljö varit fullt tillfredsställande som första steg, om bara de nyansskillnader, som föreligger hos olika grupper och kategorier av in- divider, kommer till synes.

I det standardiserade frågeformulär, som användes i postenkäten kan följan- de huvudområden urskiljas: a) musika- lisk aktivitet, vilket kommer till uttryck i musikutövande, i konsertbesökande och besök på musikaliska evenemang, i lyssnande på reproducerad musik i form av skivor eller tonband, i lyssnande på specificerade musikprogram i radio, b) inställning till olika slag av musik, som tar sig uttryck i preferenser och värde- ringar av musikformer och olika artister och kompositörer, vilka kan associeras med olika musikformer, c) uppgifter om personlig bakgrund såsom ålder, ut- bildning, yrke, inkomst mm, som kan tänkas vara av relevans för musikintres- set och inställningen till musik. Fråge- formulärets utseende framgår av bi- hang 1.

Förutom en individs rent personliga bakgrund spelar även den geografiska miljö i vilken han lever en väsentlig roll för hans musikuppfattning. Vissa ort-er har ett väl utvecklat musikliv med konserter, kurser och egna orkestrar mm. Andra orter kan inte erbjuda en sådan gynnsam musikalisk miljö. Den musikaliska situationen i den svarandes hemort har bedömts som en synnerli- gen viktig faktor för hans musikaliska konsumtion. Hans möjligheter att akti- vera sig musikaliskt kan ju begränsas av en ogynnsam musikalisk miljö på samma sätt som den musikaliska aktivi- teten och intresset kan expandera, då den musikaliska miljön är gynnsam.

Av två skäl har det betraktat-s som olämpligt att direkt fråga om den mu- sikaliska situationen på hemorten. För det första skulle ett redan tidigare för postenkät omfångsrikt frågeformulär bli alltför omfattande. För det andra skulle enbart svarspersonernas synnerligen subjektiva upplevelse av situationen komma till uttryck. För att erhålla en mera objektiv bild av olika orters mu- sikaliska miljö har en annan informa- tionskälla utnyttjats.

I samband med Statens Försöksverk- samhet med Rikskonserters verksamhet insamlades under hösten 1962 från var— je kommun i landet vissa uppgifter som skulle kunna ligga till grund för en be- stämning av kommunens musikaliska miljö. Även om den ursprungliga mål- sättningen med denna information var en annan finns i dessa kommunrappor- ter tillräckligt med data för att ge under- lag för en sådan miljöbestämning. Bland de upplysningar, som dessa kommun- rapporter ger, kan nämnas förekomsten av lokaler lämpade för musikaliska kon- serter, förekomsten av musikalisk bild- ningsverksamhet, förekomsten av lokala orkestrar ooh körer mm. Det frågefor—

mulär, som användes i denna rapport återfinnes i bihang 2.

Urvalsförfarande

Musikvaneundersökningens första etapp har genomförts som en stickprovsmäs- sig frågeundersökning. Vid sådana un- dersökningar strävar man att göra ur- valet av frågepersoner så att det kan representera även sådana som inte di- rekt tillfrågas. Populationen — dvs den grupp till vilken man vill kunna genera- lisera undersökningens resultat -—— be- står i denna undersökning av samtliga personer bosatta i Sverige och i ålders- intervallet 1-6—70 år. Detta innebär i praktiken att samtliga i 1964 års man- talslängder upptagna personer födda 1895 tom 1949 ingår i populationen. Stickprovet i postenkätdelen uppgår till 2 806 personer och är draget inom Ut- redningsinstitutets basurval med använ- dande av 1964 års mantalslängder.

Datainsamlingsförfarande

Postenkäten utsändes den 9 april 1965. Den uppföljdes med påminnelsehrev den 21 april, den 28 april och den 6 maj. Inkomna svar fördelade sig enligt föl- jande tidtabell.

12/4—22/4 1965 ........... 23/4—29/4 1965 ........... 30/4—7/5 1965 ............

8/5—17/5 1965 ....... . . . . 18/5 eller senare ..........

809 707 317 201

48

(1 516) (1 833) (2 034) (2 082)

Sammanlagt eller

2082 personer 74,2 % av hela urvalet har alltså åter-

Utsända postenkätformulär .................. varav återskickade till utsändaren ............ varav besvarade .......................... varav ej besvarade ....................... varav ej återskickade till utsändaren .......... varav med telefon ........................ som kontaktats för intervju .............

och besvarat intervjun ................ men ej besvarat intervjun ............. söm ej kontaktats för intervju ........... varav utan telefon ........................

sänt formuläret, dock mer eller mindre- fullständigt besvarat. Bland de 724 åter- stående, som ej svarat, drogs två su-b- urval för uppföljning medelst intervjuer. Bortfallet i postenkäten indelades i två grupper bestående dels av 435 personer, som kunde nås per telefon, och dels 289,. som int-e kunde nås per telefon. Ur den första av dessa grupper drogs ett sub- urval om 75 %, alltså 322 personer, som intervjuades per telefon. Ur det andra drogs ett suburval om 50 %, alltså 144 personer, som intervjuades vid person- liga besök. Med detta förfaringssätt blir varje svarande vid uppföljningen repre- sentant för mer än en person. Endast genom att tilldela personerna olika re- lativa vikttal kommer suburvalens sned- vridande inverkan på resultaten att eli- mineras. Vikttalen framgår av nedan— stående översikt.

Pnstenkät ............... Telefonintervju .......... Besöksintervju ...........

lås (=435/322) 2,0 (=289/144)

Intervjuerna utfördes av 59 av Utred- ningsinstitutets lokalombud dels under tiden 15/5—30/5 (telefonintervjuer) och dels under tiden 15/8—21/8 (besöksin— tervjuer). För att minska intervjutiden vid telefonintervjuerna eliminerades fråga 13, upptagande hela sidan 4 i en- kätformuläret. Vid besöksintervjuerna gjordes inga inskränkningar i formulä— rets omfattning. Nedanstående samman- fattning visar de 2806 utvalda perso- nernas fördelning på olika svarande- kategorier.

2 806 2 082

724 435 322

som kontaktats för intervju .............. och besvarat intervjun ................ men ej besvarat intervjun ............. som ej kontaktats för intervju ...........

totalt antal enkätformulär ................... totalt antal ej återskickade enkätformulär ..... totalt antal kontaktade för uppföljningsintervju totalt antal e] kontaktade för uppföljnings— intervju ................................. totalt antal besvarade formulär .............. totalt antal ej besvarade formulär ............

Nedanstående tabellsammanställning visar de 2 806 personernas fördelning i olika kategorier, sedan uppräkning skett med de relativa Vikttalen. Tabellen skil- jer också mellan egentligt bortfall, väg- rare, oanträffbara, sjuka etc och natur- ligt bortfall dvs personer, som mellan upprättandet av mantalslängden för 1964 och intervjutillfället avlidit eller flyttat utomlands. Dessa personer hör i egentlig mening inte till populationen.

182

Efter det att det naturliga bortfallet fråndragits populationen kan svarande- procenten efter uppräkning sägas vara 91,7 och bortfallsprocenten 8,3.

Bland bortfallsorsakerna dominerar vägran (se tabell 2.2). Det vanligaste skälet för vägran var att intervjuper- sonen uttryckte total avsaknad av in- tresse för musik. I några fall har väg- ran motiverats med oförmåga att för- stå frågorna.

Tabell 2.1: Resultat av postenkäten och barlfallsuppföljningen av denna. Antal perso- ner uppräknade efter relativa vikttal. Procent av 2 806.

Observationsmetod

Formulär besvarat

Egentligt bortfall

Naturligt bortfall

Summa Procent

Postenkät .......... Telefonintervju ...... Besöksintervju ......

Totalt Procent

2 016 324 220

42 103 65

74,2 15,5 10,3

2 082 435 289

24 8 4

2 560 91,2

210 7,5

36 1,3

2 806 100,0

100,0

Tabell 2.2: Egentligl bortfall fördelat efter frdgemelod och borlfallsorsak. Antal perso- ner uppräknade efter relativa vikttal. Procent av 2 806.

Bortfallsorsak

Frågemetod

Postenkät

Besöks- intervju

Telefon— intervju

Vägran ............. Ej anträffbar ....... Sjuk, på anstalt ..... Förstår ej svenska. . .

Övriga orsaker ...... Besvarad av fel person .......

25 2 11 O 2 2

47 24 38 26 5 6 O 4 0 0 13 5

Totalt Procent

42 1,5

65 2,3

3,7

Representativitet Eftersom stickprovsmässiga frågeunder- sökningar syftar till att beskriva den to- tala populationen och inte bara de fak- tiska svarande är det väsentligt att nå- gon form av kontroll på svarandegrup- pens representativitet kan göras. Vissa av de upplysningar som inhämtats vid denna enkät återfinnes i officiella sta- tistiska publikationer om den totala po- pulationen eller om grupper med nära anknytning till denna population. Om urvalsförfarandet varit korrekt och bort- fallsprocenten inte snedvrider resulta- ten bör man finna överensstämmelser i fråga om procentuella fördelningar mel- lan kända befolkningskarakteristika och och upplysningar erhållna ur frågefor- muläret. Sådana jämförelser föreligger dels med avseende på sådana person- liga faktorer som kön, ålder, civilstånd, yrke och utbildning och dels med av- seende på geografiska faktorer som län, ortsstorlek samt kommuners närings- karaktär och tätortsgrad (se bihang 3).

En ingående analys av representativi- teten redovisas i en speciell metodrap— port, som tillhandahållits uppdragsgi- varna.1 Här skall endast de viktigaste resultaten av denna analys kommente— ras. Svarandegruppen visar god överens- stämmelse med population-en i fördel- ningen av kön, åldersgrupper, civil- stånd, geografisk spridning över landet och hemortens näringskaraktär. En svag tendens att högre utbildade och stads- bor är överrepresenterade på de lågut- bildade och landsortsbornas bekostnad kan iakttas men differenserna mellan population och svarandegrupp är inte större än cirka 3—5 %. Jordbruksbe- folkningens andel i svarandegruppen understiger dock klart populationens. Hur stor skillnaden är kan inte exakt anges eftersom jämförelsen grundar sig på fol-kräkningarna år 1960. Sedan dess

har ju en omfattande omstrukturering ägt rum. I motsvarande mån är tjänste- mannakategorierna överrepresenterade.

I postenkäten var en översiktlig kart- läggning av det svenska folkets musik- vanor och musikintressen den främsta målsättningen. Vilka kategorier av män- niskor, som har ett större musikintresse än andra och vilka personliga faktorer och vilka miljöfaktorer, som är gynn- samma för uppkomsten av ett musik- intresse, är några av de frågor, som denna postenkät kan ge svar på. Den dynamiska aspekten på musikintresse och musikvanor, dvs hur förändring sker, har bara i förbigående kunnat be- handlas. Ett annat viktigt område, som inte heller uttömmande kunnat redovi- sas ur postenkäten, är betydelsen av den personliga påverkan från föräldrar, lä- rare, kamrater och övrigt umgänge. För att ge en mera grundlig bild av hur musikintresse uppstår, hur det för- ändras under tidens lopp och vilken betydelse som olika faktorer har för detta beslöts på ett tidigt stadium av undersökningens planläggning att post- enkäten skulle kompletteras med mera detaljerade uppgifter hämtade från val- da grupper av musikintressenter. Till skillnad från postenkäten var det nu angeläget att få tag på just sådana per— soner, vars musikintresse är större än genomsnittet eller vars inställning till musik eller någon form av musik är mera positiv än genomsnittet. Informa— tion om detta erhölls ur postenkätens svarsformulär. Postenkätens uppgift var även att bilda urvalsram för en intervju— 1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, Musikvaneundersökning- en, utförande och metodologiska problem, (Uppsala Universitet, Sociologiska institutio- nen 1966, stencil), se sid. 21—30.

undersökning. Bland de svarande på postenkäten utvaldes 600 personer, till vilka Utredningsinstitutets lokalombud skickades med ett nytt frågeformulär för att inhämta mera detaljerade upp- lysningar om musikvanor och musikin- tressen.

Varför jazz och seriös musik?

I samråd med uppdragsgivarna beslöts att de ekonomiska resurserna för inter- vjudelen av musikvaneundersökningen skulle fördelas lika mellan två skilda specialstudier av sinsemellan olika mu- sikintresserade. För 300 intervjuobjekt representerande sk seriös musik pre- senterades en frågeformulärversion med huvudsaklig inriktning på klassisk mu- sik och modern klassisk musik. Lika många intervjuobjekt representerande jazzmusik erhöll en annan formulärver- sion, där frågorna till största delen be- rörde jazzmusik och intresse för jazz— musik. . Anledningen till att just dessa musik- intresserade blev föremål för fördjupat studium kan lätt återfinnas i den för- söksverksamhet, som bedrives vid Riks- konserter, som ju har i första han-d se- riös musik men även jazzmusik på sina program. Det finns dock även andra mera vetenskapliga motiv för att i ett projekt, där förändringar i intressein- riktning är en viktig punkt, belysa just dessa musikintresserade, nämligen att de kan förväntas ha genomgått en viss utveckling under tidens lopp. Det är knappast troligt att vare sig jazzmusik, klassisk musik eller i än mindre grad modern klassisk musik är ett första sta- dium i en persons musikaliska utveck- lingskedja. Det kan misstänkas att se— riös musik är ett Slutstadium och jazz- musik ett övergångsstadium, men just sådana påståenden är viktiga att få be- kräftade eller falsifierade med hjälp av

empiriska data. Jazzintresserade kan dessutom förväntas utgöra en liten mi- noritet av speciellt yngre personer me- dan intresserade av klassisk musik kan vara äldre och inte fullt så få. I många avseenden kan dessa två typer av mu- sikintresserade vara varandras kon— traster.

Givetvis är det också viktigt att bena upp ett allmänt uttalat intresse för jazz- musik och klassisk musik i specialist— intressen och speciella preferenser för mer eller mindre unika former av mu— sik. För detta finns det goda möjlighe- ter vid en längre intervju, som inte fö- religger vid en postenkät.

Översikt över frågeområdena i KL-formuläret

Det frågeformulär, som använts vid in- tervjuer med anhängare av seriös mu- sik —— mera preciserat anhängare av an- tingen klassisk musik eller modern klas- sisk musik — innehåller sammanlagt 180 frågor eller frågekomplex. Inte i något! fall skall dock intervjuobjektet besvara samtliga dessa. Formuläret (KL-formuläret) innehåller alternativa frågor, vars besvarande är beroende av svaren på tidigare i formuläret fram- ställda nyckelfrågor. Vissa frågor är så- ledes relevanta endast under speciella omständigheter. Frågorna är koncentre— rade på intervjuobjektets positiva in- ställning till klassisk musik alternativt modern klassisk musik, vilken framgått av postenkäten.

Inledningsvis belyses i frågeformulä- ret intervjupersonens (IP) uppfattning om innebörden av sådana termer som »klassisk musik», »modern klassisk mu- sik», »seriös musik» etc. Vidare utredes vilka perioder i musikhistorien, som IP är speciellt intresserad eller tycker mycket bra om, men även motsvarande negativa sida efterfrågas. Närmare får

IP även ange sin inställning till ett an- tal uppräknade kompositörer från skil- da musikaliska epoker och stilarter. Han får i ett antal enkla frågor beskriva hur han vill att god musik skall vara beskaffad och hur den skall utföras, han får också ange ungefär hur han upplever musik i vissa sammanhang. Samtliga dessa frågor är mycket stan- dardiserade och kräver rätt liten be- rättarförmåga av IP själv. Förutom sin egen inställning får IP även ange sin uppfattning av vad han tror att andra människor tycker om skilda slag av mu- sik. Mera i detalj belyses också omstän- digheterna omkring IP:s egna musika- liska preferenser av klassisk musik, hur och när ett eventuellt musikintresse uppstått, vilka personer i hans liv, som påverkat intresseinriktningen m m. Stor vikt fästes vid föräldrars och andra nära släktingars musikintresse och mu- sikaliska inställning. Musikutövande och musiklyssnande i olika former beröres i detta frågeformulär på ett mera in- gående sätt än i enkätformuläret. Möj- ligheterna till musikalisk utbildning, både praktisk och teoretisk, samt IP:s beredskap att skaffa sig sådan utbild- ning ägnas några frågor i formuläret.

Avslutningsvis beröres IP:s intresse- sfär utanför det musikaliska området. Hans musikaliska rigiditet, hans mot- stånd mot förändringar i allmänhet och hans sociala anpassning mätes med ett antal kategoriska påståenden, som IP får ta ställning till.

Översikt över frågeområdena i JZ-formuläret

Det frågeformulär, som användes vid intervju med jazzvänner (lZ-formulä- ret) innehöll to m flera frågor än KL- formuläret, närmare bestämt 225. Givet- vis skall en och samma person inte hel- ler i detta fall besvara alla, utan vissa

nyckelfrågor fungerar som fördelare av andra frågor. Detta frågeformulär in- nehåller i första hand frågor som i de- talj belyser IP:s redan i postenkäten dokumenterade positiva syn på jazz- musiken.

De inledande frågorna berör IP:s upp- fattning av termen jazzmusik, hans de— finition av jazz och hur han vill av- gränsa denna terms innebörd, men även hur han tror att andra vill definiera jazzmusik. Dessutom efterfrågas hans nuvarande och hans tidigare intresse för jazzmusik samt vad som uppfattas som mest resp minst angeläget i denna musikform. Omständigheterna vid jazz- intres-sets uppvaknande belyses med ett antal retrospektiva frågor med speciell inriktning på personlig påverkan. Även intresseinriktningens glidning från ett musikområde till ett annat under olika åldrar beröres med några frågor.

Det finns flera olika slag av jazzmu- sik och jazzmusiken har också haft olika karaktär under olika tidsepoker. Vilken inställning har IP till olika former av jazz, vad tycker han mest om, vad tycker han inte om? Föräldrars och kamrat- gruppens musikintresse och musikalis- ka preferenser men även allmänna åsiktsdifferenser mellan barn och för- äldrar utgör ett viktigt frågeområde. På vilket sätt tar sig jazzintresset uttryck, genom aktivt musikutövande, genom skivlyssning, genom konsertbesök, ge- nom att lyssna på jazzprogram i radio eller på tv? Skolans musikundervisning, möjligheterna att erhålla musikalisk skolning och hur dessa möjligheter fak- tiskt utnyttjas utredes med ett antal frågor.

På samma sätt som i KL-formuläret avslutas JZ—formuläret med frågor om IP:s allmänna intresseinriktning, hans musikaliska rigiditet, hans motstånd mot förändringar och hans allmänna sociala anpassning.

Urvalsförfarande

Urvalsramen till den oseriöst» oriente- rade intervjuundersökningen bestod av personer, som på frågan »Vad tycker Ni om klassisk musik» (fråga 1 b 1 post- enkätformuläret) svarade »mycket bra» eller på frågan »Vad tycker Ni om mo- dern klassisk musik» (fråga 1 c) svara- de »mycket bra». Sammanlagt 375 per— soner uppfyllde dessa krav varav 300 uttogs att intervjuas med KL-formulär. Till den jazzorienterade intervjuunder- sökningen utgjordes urvalsramen av personer, som på frågan »Vad tycker Ni om jazzmusik» (fråga 1 a i postenkät- formuläret) svarade »mycket bra» eller »ganska bra». Sammanlagt 866 personer kom därvid att ingå i denna urvalsram, varav 300 utvaldes att intervjuas med JZ—formulär. Hur de 600 intervjuobjek- ten valdes framgår av tabell 2.3. Sammanlagt 171 personer finns med i urvalsramen för båda intervju-under- sökningarna. Av dessa har 49 inter- vjuats med JZ-formulär och 96 med KL-formulär. Inte något intervjuobjekt har intervjuats med båda formulären. Av de 64 personer, som tycker mycket bra om såväl jazzmusik som klassisk el- ler modern klassisk musik har ena hälf-

ten erhållit JZ—formulär och andra hälf- ten KL—formulär. I jazzundersökningen har samtliga som tycker mycket bra om jazzmusik uttagits, med undantag av 32, som även tycker mycket bra om klas— sisk eller modern klassisk musik och som intervjuats med KL-formulär. Bland dem som tycker ganska bra om jazzmu- sik har endast en mindre del inter- vjuats med JZ-formulär.

De relativa Vikttalen utgör kvoten mellan antalet personer i urvalsramen med angivet svarsmönster och antalet uttagna för intervju med samma svars- mönster tex enligt andra raden i ta- bellen 527/83 : 6,35. För att man skall få det slutliga vikttalet för en viss in- tervjuad person måste ovan redovisade vikttal multipliceras med hans relativa vikt i postenkäten dvs 1,0, 1,35 eller 2,0. Exempel: En intervjuperson, som enligt postenkätdelen tyckt ganska bra om jazzmusik och som besvarat postenkäten per telefon erhåller den slutliga vikten 1,35 )( 6,35 : 8,45.

Ovanstående vikttal användes vid skattningar av den »seriösa» gruppen resp jazzgruppen som helhet. Den »se- riösa» gruppen omfattar individer, som kan betraktas som mycket positiva till antingen »klassisk» musik eller »mo-

Tabell 2.3: Översikt över urvalet för etapp II i musikvaneundersökningen

Svar på frågan om inställ-

Jazzmusik

ning till

Klassisk och/eller modern klas— sisk musik

Urvals- ram J Z-in- tervju (ant. pers.)

Urval J Z-in- tervj u

(ant. pers)

Urvals- ram KL-in— tervj u

Urval KL-in— te rvj u Relatlva

vikttal

Relativa vikttal

(ant. pers)

(ant. pers)

mycket bra ganska bra mycket bra ganska bra ej mycket ej ganska bra ........

ej mycket bra ej mycket bra mycket bra mycket bra mycket bra

Summa

168 527

64 107

168 83 32 17

0 0 O 0 64 32 64

Tabell 2.4: Relativa vikttal för jazzentusiaster och jazzmoderata vid interna skattningar

Inställning till klassisk

Jazzentusiaster (=tycker myc- ket bra om jazz)

Jazzmoderata (= tycker ganska bra om jazz)

och/eller modern , klassisk musik url;?" Urval Rel bass" Urval Rel ant pers ant pers Vlkttal ant pers ant pers v1kttal Tycker ej »mycket bra» ..... 168 168 1 527 83 1 Tycker »mycket bra» ....... 64 32 2 107 17 1*

" Den obetydliga skillnaden mellan 527/83 och 107/17 har försummats.

dern klassisk» musik eller båda. Jazz- gruppen täcker individer, som är posi- tiva till jazz dvs antingen mycket po- sitiva eller ganska positiva. I vissa fall är det enbart de mycket positiva jazz- vännerna —— jazzentu'siasterna —— som skall studeras eller dessa skall jämföras med de ganska positiva jazzvännerna —— de jazzmoderata. Under dessa omstän- digheter kommer andra relativa vikttal att användas (se tabell 2.4).

Datainsamlingsförfarande

Intervjuerna genomfördes av 56 av Ut- redningsinstitutets lokalombud under tiden den 15 sept till 15 okt 1965. Vid första vägran tillställdes intervjuperso- nen ett s k vägrarbrev och samma eller annat lokalombud gjorde ett nytt för- sök att övertala personen att deltaga.

Det egentliga bortfallet var 17,1 % —— varav 9,7 % vägran — på KL—formulä— ret och 10,4 % på JZ-formuläret — var- av 6,7 % vägran. Det vanligaste skälet för vägran var bristande tid samt allt- för litet intresse för musikfrågor. Att bortfallsprocenten blev större på KL- formuläret än på JZ—formuläret kan åt- minstone till en del förklaras med de båda urvalens olika ålderssammansätt- ning.

Intervjutiden var beräknad till 11/z timme men blev i själva verket något längre. Den genomsnittliga intervjutiden på KL-formuläret var för 243 tidsbe- stämda intervjuer 1 timme och 43 min och på JZ-formuläret för 263 tidsbe- stämda intervjuer 1 timme och 37 min. På KL-formuläret tog den längsta in- tervjun 3 timmar och 15 minuter i an- språk medan den kortaste avklarades

Tabell 2.5: Resultat av fältarbete vid intervjuundersökningarna (etapp II)

KL-formulär J Z-tormulär Resultat av fältarbete antal procent antal procent

Genomförd intervju ............... 246 82,0 263 87,7 Egentligt bortfall ................. 50 16,7 31 10,4

varav vägran ....................... 29 9,7 20 6,7 ej anträffbar ................... 15 5,0 9 3,0 sjuk, på anstalt ................ 6 2,0 2 0,7 Naturligt bortfall ................. 4 1,3 6 2,0 varav

avlidna, utomlands ............. 3 4 felaktigt tillförd urvalsramen ..... 1 2

Summa 300 100,0 300 100,0

på 55 min. Två intervjuer varade i tre timmar och sammanlagt 67 i två tim- mar eller mera. Av de 243 intervjuerna överskreds ej den beräknade intervju- tiden på 11/2 timme i 97 fall. Den längsta intervjun på JZ-formuläret varade i 3 timmar och 30 minuter, ytterligare en överskred 3 timmar och sammanlagt 42 tog 2 timmar eller längre tid. Den kor- taste intervjutiden var 35 minuter, i 9 fall klarades intervjun av på 1 timme eller mindre. Sammanlagt 138 av de 263 intervjuerna —- alltså mer än 50 % — var färdiga innan eller vid den beräk— nade tiden på 11/2 timme. En viktig or- sak till de stora variationerna i inter- vjutid var det olika antal frågor, som intervjuobjekten skulle besvara beroen- de på omständigheterna.

Även vid intervjuundersökningarna gjordes vid Utredningsinstitutet en granskning av inkomna formulär. Syf- tet var i första hand att se att rätt p-er- son intervjuats och att samtliga frågor, som skulle ställas, var besvarade. Om så ej var fallet återsändes formuläret till lokalombudet för rättelser.

I nedanstående tabell redovisas resul- tatet av fältarbetet vid intervjuunder- sökningarna efter det att uppvägning skett med relativa vikttal. Svarsprocent och bortfallsprocent har beräknats se- dan det naturliga bortfallet frånräknats. Vid uppräkningen har vikttalet för post- enkäten multiplicerats med vikttalet för

intervjuundersökningarna. För den se- riösa gruppen och för jazzvännerna som helhet har således de relativa vikttal, som framgår av sidan 14 multiplice— rats med motsvarande i tabell 2.3. För delgrupperna jazzentusiaster och jazz— moderata har Vikttalen på sidan 14 multiplicerats med Vikttalen i tabell 2.4.

Representativitet

En viss uppfattning av bortfallets bety- delse kan man få om man jämför de in- tervjuade med samtliga som var avsed— da att intervjuas och alltså ingick i ur- valsramen i fråga om kända karakteris- tika. Följande karakteristika har an- vänts: kön, ålder, sysselsättning, social- grupp, utbildning och hemortsstorlek. Uppgifter om dessa faktorer för bort- fallet har ju inhämtats vid postenkäten. Vid intervju med KL-formulär är stor- stadsbor underrepresenterade med cirka 5 % och arbetare med cirka 3 %. Vid intervju med JZ-formulär är personer över cirka 40 år något underrepresen- terade till de yngres förmån. I alla övriga avseenden avviker inte den fak- tiska svarandegruppen från den avsed- da. Ytterligare upplysningar om bort- fallet kan inhämtas i den speciella me- todrapport, som tillsänts uppdragsgi— varna.ll

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 72—78.

Tabell 2.6: Resultat av fältarbete vid intervjuer. Antal personer har uppräknats efter relativa vikttal.

KL-formulär J azzvänner, totalt Jazzentusiaster Jazzmoderata

Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent

Genomförda intervjuer . . . Bortfall .......

82,6 17,4

789 126

86,2 13,8

214 22

90,7 9,3

85,0 15,0

Totalt 100,0 915 100,0 236 100,0

100,0

3. Resultatredovisning

Musikvanor består, som inledningsvis påpekats, av såväl musikaliska attityder som musikaliska aktiviteter. Vid redo- visningen av de resultat, som musik- vaneundersökningen kan uppvisa, skall vi ägna ett parti åt de musikaliska atti- tyderna och ett annat åt de musikaliska aktiviteterna. Det kommer dock inte här att bli någon total genomlysning av allt som kan innefattas i dessa båda begrepp, därtill är utrymmet alltför litet. I det första partiet skall vi kon- centrera oss på det svenska folkets in- ställning till olika slag av musik -— totalt och för skilda kategorier. I det andra partiet skall vi endast beröra den del av de musikaliska aktiviteterna, som kan benämnas. musikkonsumtion. Musikskapandet och distributionen av musik ligger utanför denna undersök- nings verksamhetsfält.

All information, som presenteras i kommande avsnitt bygger på uppgifter

som inhämtats vid musikvaneundersök- ningens första etapp — postenkäten. Målsättningen med denna var ju i första hand att göra en översiktlig kartlägg— ning av de rådande musikvanorna i landet som helhet och att jämföna mu- sikvanorna i olika skikt av befolkning- en. I stor utsträckning kommer resultat- redovisningen endast att belysa de fak- tiska förhållandena. Någon mera ingå- ende analys av situationen eller några försök att förklara det existerande lä- get med avseende på musikaliska atti- tyder och musikaliska aktiviteter kom- mer inte artt ske inom ramen för den här föreliggande rapporteringen. Såda- na analyser genomföres dock vid so- ciologiska institutionen i Uppsala och kommer, tillika med resultaten av inter— vjuundersökningarna, att efter hand publiceras i form av mera vetenskapligt orienterade avhandlingar och rappor- ter.

4. Musikaliska värderingar

I detta avsnitt kommer det svenska folkets inställning till några valda mu- sikformer att redovisas. Här skall en- dast viss översiktlig information om musikformers popularitet samt inten- sitet, neutralitet, entusiasm och aversion i värderingar av dessa musikformer tillhandahållas, vilket utgör den grund på vilken mera omfattande och spe- cialiserade teorier om musikalisk at- titydbildning kommer att byggas.

Inställningen till olika former av musik har i första hand registrerats av fråga 1 i enkätformuläret (se bihang 1). I denna fråga uppmanades de sva- rande att värdesätta elva listade slag av musik efter en femgradig skala. På detta sätt kommer endast subjektivt ut- talade värderingar av vissa musika- liska etiketter att belysas. Givetvis kan en fullständigt korrekt bild av inställ- ningen till musik och olika slag av musik endast enhällas om man kom- pletterar detta fråwgeförfarande med mätningar av reaktionen på uppspelade musikstycken. En sådan undersökning är dock möjlig att genomföra endast i begränsad omfattning på en specifik grupp och är i varje fall omöjlig vid en landsomfattande postenkät.

Denna undersökning har dock aldrig syftat till att mäta musikupplevelsen och kan inte heller göra anspråk på att pendla någon djupare emotionell upplevelse av olika musikformer. På-

verkan av de musikaliska attityderna sker på många sätt, varav de erfaren- hetsmässigt samlade musikupplevelser- na bara är en faktor, som sedan kom- pletteras av olika utommusikaliska fak- torer.

Man får ha klart för sig att detta frågeförfarande endast vill ge en för- hållandevis ytlig bild men av hela fältet på en gång. Det kan på detta inledande stadium betraktas som fullt tillfredsställande att den svarande får uttala sina eventuella sympatier och antipatier i form av sammanfattningar och generaliseringar. Det är snarare en subjektivt upplevd värdegemenskap i stället för kompromissartad samman- fattning av en mängd musikaliska upp- levelser, som återspeglas i ett generellt uttalat värdeomdöme om jazzmusik, operettmusik etc. Helt säkert är dock den subjektiva musikaliska gemenskaps- tillhörigheten och den musikaliska upp- levelsen sammanflätade i varandra och påverkade av varandra på något sätt utan att helt sammanfalla. Mycket av en persons verklighetsuppfattning brukar färgas av de symboler han använder för att beskriva denna verklighet. Hans musikupplevelse kommer med andra ord att till en del bestämmas av den rubrik han vill åsätta musiken. I en sociologisk analys av musikvanorna är det i stor utsträckning sådana begrepp som musikalisk gemenskap och subjek— tiv musikalisk gemenskapstillhörighet, som skall vara viktiga grundstenar.

Innebörden av musikaliska etiketter

När urvalet består av personer med olika ordförråd på det musikaliska om- rådet måste de musikaliska termer- na skapa svårigheter vid frågekon- struktionen. Ett viktigt problem är hur pass specificerade de musikaliska eti- ketterna skall vara. Musikkunniga per- soner med en nyanserad och differen- tierad musikalisk uppfattning irriteras av alltför generella termer, eftersom de avkrävs en viss kategorisk bedöm- ning. Å andra sidan leder mera speci- ficerade etiketter till att dessa kommer att sakna innebörd för personer utan differentierad uppfattning av musik. I denna översiktliga studie som ju inte vänder sig enbart till musikvänner har generella etiketter av typen »klassisk musik» föredragits framför mera nyan— serade av typen »barockmusik», »wien- klassicism» etc. I intervjuundersökning- arna har mera specificerade termer kunnat användas, då ju dessa under- sökningar riktar sig till musikvänner. Ordvalet i den första frågan har testats på skilda försökspersoner, varvid tex den något motsägelsefulla termen »mo- dern klassisk musik» bättre än bla »nutida musik» och »modern seriös mus-ik» uppfattades i överensstämmelse med dess avsedda betydelse.

Någon fullständig enhetlighet i be- tydelsen av de utnyttjade termerna rå- der med säkerhet inte bland de sva— rande men är inte heller absolut nöd- vändig. Inom ramen för denna posten- kät har någon semantisk forskning vid sidan av själva huvudundersökningen ej kunnat bedrivas. Endast genom jäm- förelser av värderingar av skilda musik- former med värderingar av kända kom- positörers, musikers och sångartisters prestationer (se fråga 13 i enkätformu- lär) kan man få en viss uppfattning av termernas innebörd. I intervjuunder-

sökningarna kommer däremot betydel- sen av åtminstone vissa av termerna att klarläggas.

Om en individ uppfattar två objekt som identiskt lika, hör han också upp- visa samma inställning till dem. Om han således kan konstateras bedöma två objekt olika, är det troligt att han även uppfattar dem olika. Ju större differens i bedömningen, desto mera olika måste han uppfatta de två objek- ten. Däremot är det inte säkert att lika inställning till två objekt behöver betyda att de uppfattas som identiska, men det är en viss sannolikhet att de betraktas som besläktade med varandra. Dessa resonemang ligger till grund för ett studium av sambanden mellan värde- ringarna av musikaliska etiketter och värderingarna av artist- och komposi- törsnamn för att klargöra den ungefär- liga omfattningen av viss musikalisk etikett.

Dessa sambandsanalyser har utförligt presenterats i en speciell metodrap— portl. Här kommer endast de väsentli- gaste resultaten ett redovisas. Dessa vi- sar att omfattningen av termerna »klas— sisk musik», »operamusik», »popmusik», »spelmansmusik», »gammal dansmusik» och »andliga sånger» är tillfredsställan- de enhetlig, medan den varierar något för »jazzmusik», »operettmusik», »visor och ballader», »modern klassisk musik» och »modern dansmusik».

Schubert och Mozart kan stå som exempel på kompositörer, med vilka man förknippar den klassiska musiken, medan operamusik i stort sett tycks ge associationer till klassisk opera. Grän- sen mellan innebörden av »klassisk mu- sik» och »operamusik» är inte alldeles knivskarp för befolkningen.

Data visar tydligt att »popmusik» för det svenska folket betyder sådan mu—

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 32—46.

sik, som Elvis Presley och The Beatles åstadkommer. Däremot tycks popmusik inte innebär all slags schlagermusik, varken svensk eller amerikansk, och inte heller vara detsamma som modem dansmusik.

Ett starkt samband mellan värdering- en av spelmansmusik och värdering av Skansens Spelmanslag visar på ett över- tygande sätt vad spelmansmusik för- knippas med. Likaså tycks »gammal dansmusik» vara nästan helt likvärdigt med dragspelsmusik av modell Carl Ju- larbo och »andliga sånger» med Einar Ekbergs prestationer.

Termen »visor och ballader» kan förväntas ha en mycket omfattande in- nebörd. Uppenbarligen har även sva- randegruppens medlemmar haft olika typer av sång i åtanke vid värderingar- na. I första hand synes dock trubadur- sång av typ Evert Taube och Olle Adolphson ha avsetts. Den exakta inne- börden av termen »operettmusik» är ganska svår att avläsa, men det finns klart belägg för att moderna musicals som regel inte innefattas i denna etikett.

Omfattningen av jazzmusiken varie- rar något för olika individer. Vissa kan uppfatta schlagermusik som nära iden- tisk med jazzmusik, medan andra tän- ker på moderna former av dansmusik. Vissa tendenser framstår dock. Ju högre utbildning, desto mera enhetlig och be- gränsad innebörd av termen »jazzmusik medan framför allt personer med ar- beta-rstatus har en vidare syn.

Det finns ingenting som tyder på att »modern klassisk musik» på ett kon- sekvent sätt skulle betyda något annat nutida konsertbetonad musik. Högre u-t- bildade håller klart isär klassisk musik och modern klassisk musik medan lägre utbildade ibland kan sammanblanda dessa eller i varje fall värdera dem på ett likartat sätt. Det finns viss informa- tion, som tyder på att det inte är ter-

men, som är diffus utan att den nutida musiken helt enkelt är anonym och okänd för ett stort flertal.

Modern dansmusik synes kunna in- nebära såväl jazzpåverkad dansmusik, latin-amerikansk dansmusik som schla- gerbetonad musik av typ Frank Sinatra och Doris Day och för vissa individer även rytmisk svensk schlagersäng. Däremot avses inte popmusik. Studen- ter och yngre personer har en mera av- gränsad uppfattning av den moderna dansmusiken, medan framför allt jord- brukare tycks ha en mera diffus och mindre enhetlig uppfattning om ter- mens räckvidd.

Musikformers popularitet

I resultatredovisningen kommer dels den procentuella fördelningen av ut- tryckta vändeomdömen om resp slag av musik och dels en approximativ popularitetspoäng för vart och ett av de olika musikslagen att presenteras i tabellform. Popularitetspoängen är i viss mån godtycklig så till vida att om— dömet »mycket bra» belönas med fyra poäng, omdömet »ganska bra» med tre, »varken bra- eller illa» erhåller två och »ganska dålig» får ett poäng. »Mycket dålig» ges noll poäng. Popularitetspo- ängen för varje slag av musik uttryckes sedan som medelvärdet av samtliga in- dividuellt utdelade poäng. Det måste beton—as att detta» poängsystem endast kan ge en ungefärlig bild av olika mu- sikformers popularitet eftersom ju ing- en garanti finns att intervallstorleken mellan olika svarsalternativ är lika, vil- ket detta förfarande egentligen förut- sätter. Om man inte försöker ge varje liten differens en reell innebörd utan nöjer sig med de stora skillnaderna, torde dock denna poäng kunna an- vändas som en sammanfattning på ta- bellens övriga innehåll.

I tabell 4.1 redovisas fördelningen av olika värderingar i procent av samtliga avgivna värdeomdömen för de elva oli- ka former av musik, som ingår i fråga 1 i postenkätenl. (Procenttalen uttryc- kes med en decimal, men har en fel- marginal på knappt 12 % på grund av sticksprovförfarandet).

I tabellen kan man också utläsa- den genomsnittliga popularitetspoängen för nämnda slag av musik. En rangordning av de olika musikformerna efter popu- laritet ger följande resultat:

1) gammal dansmusik .............. 3,16 2) visor och ballader ............... 2,94 3) modern dansmusik ............... 2,75 4) spelmansmusik .................. 2,68 5) andliga sånger .................. 2,65 6) operettmusik ................... 2,63 7) klassisk musik .................. 2,18 8) popmusik ...................... 2,09 9) jazzmusik ...................... 2,07 10) operamusik ..................... 1,77 11) nutida musik ................... 1,63

Som framgått av tidigare framställ- ning finns i postenkätdelen av denna undersökning ett svarsbortfall på cirka 8 % (se tabell 2.1). Till vilken grad kommer detta bortfall att påverka fö-r- delningen av svar på olika svarsalter— nativ i fråga ett? Det finns ju ingen garanti för att de individer, som egent- ligen skulle ha deltagit i denna under- sökning men av olika skäl ej kommit att ingå i svarandegruppen fördelar sig på svarsalternativen enligt samma mönster, som de som faktiskt besvarat formuläret. Däremot finns det som re- gel anledning att misstänka att denna bortfallskategori skall vara på något sätt säregen i sin inställning till musik.

Ovanstående sammanställning anger den genomsnittliga popularitetspoängen för de olika slagen av musik utan kor- rigering för svarsbortfall. I samband med en omfattande genomgång av de metodologiska problemen i musikvane- undersökningen granskades även bort-

fallets effekt. En närmare redogörelse för detta och vilka antaganden, som ligger till grund för en korrigering av popularitetspoängen för svarsbortfallets inverkan framgår av den speciella me- todrapportenl. Då sådan korrigering vidtagits erhålles i stället följande ge— nomsnittliga popularitetspoäng:

1) gammal dansmusik .............. 3,19 2) visor och ballader ............... 2,91 3) spelmansmusik .................. 2,73 4) modern dansmusik .............. 2,70 5) andliga sånger .................. 2,68 6) operettmusik ................... 2,57 7) klassisk musik .................. 2,15 8) popmusik ...................... 2,05 9) jazzmusik ...................... 2,02 10) operamusik ..................... 1,74 11) nutida musik ................... 1,61

Som framgår vid en jämförelse mel- lan de två sammanställningarna torde bortfallets inverkan på den genomsnitt- liga popularitetspoängen vana tämligen obetydlig. Övriga data som redovisas om de musikaliska attityderna kommer av denna anledning att presenteras utan korrigering för svarsbortfall.

Resultaten av popularitetsskattningar- na kan sammanfattas på följ-ande sätt:

la) Gammal dansmusik är den utan tvekan mest populära musikformen

b) Visor, modern dansmusik, spel- mansmusik, andliga sånger och operett- musik erhåller klart övervägande po- sitiva värderingar

c) Popmusik, klassisk musik och jazzmusik erhåller endast med knapp marginal positiva värderingar i större utsträckning än negativa värderingar

d) Operamusik och nutida musik är impopulära musikformer med negativa värderingar i större utsträckning än positiva värderingar

1 Termen »nutida musik» föredras i datare- dovisningen framför den något motsägelsfulla men i frågesammanhang mera förståeliga ter- men »modern klassisk musik». 1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 46—48.

Tabell 4.1 : Procentuell fördelning på skilda värdeomdömen och popularitetspoäng för elva slag av musik. Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen ör resp. slag av musik

Gammal Modern dans— dans— musik musik

Klassisk Nutida Opera— musik musik musik

Spelmans- musik

Operett Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . 14,2 3,7 46,0 28,5 26,8 tycker ganska bra om. . . 25,9 15, 32,7 37,0 31,0 tycker varken bra eller

illa om. . . . . . . . . . . . . . 33,1 36,3 14,7 21,6 28,7 tycker ganska illa om. . . 17,7 27,9 4,6 8,6 7,6 tycker mycket illa om. . . 9,2 16,3 2,1 4,8 5,9

Summa % 100,1 99,9 100,1 100,0 100,0 Popularitetspoäng . . . . . . . 2,18 1,63 3,16 2,75 2,65 N 2 499 2 484 2 545 2 508 2 491

Det är tämligen tydligt atrt det finns ett samband mellan popularitet och lättillgänglighet. Gammal dansmusik, modern dansmusik och andliga sånger är populära i Sverige, vilket man knap- past kan säga om t ex nutida musik, operamusik och jazzmusik.

En annan iakttagelse som kan göras är att de slag av musik, där någon form av medverkan från musikkonsumentens sida i stor utsträckning är möjlig _ gammal och modern dansmusik samt spelmansmusik att dansa till, visor och andliga sånger att sjunga själv — ligger högt upp på listan, medan musik, som kräver mera av utövaren och för ge- nomsnittskonsumenten i huvudsak en- dast kan avlyssnas är mindre populära.

Att klassisk musik är något mera populärt än nutida musik kan möjligen förklaras av skillnader i lättillgänglig- het, men att gammal dansmusik är mera omtyckt än modern är inte lika lätt- förklarligt. Föreligger ett motstånd eller en tröghet, som gynnar det gamla och invanda på moderniteternas bekostnad? Bland övriga iakttagelser som pekar i samma riktning kan nämnas att spel- mansmusik är klart mera populärt än såväl jazzmusik som popmusik.

Till sist kan framhållas det oväntat ringa samband, som synes föreligga mellan exponeringstid i massmedia och popularitet. Här finns inte plats för någon ingående analys av detta.

Det får räcka med några systematiskt utvalda påpekanden, som strider mot den allmänna uppfattningen om ett en— tydigt samband mellan popularitet och förekomst i radioprogram. Klassisk mu- sik och popmusik har stort utrymme i radio och tv men har ändå förhållande- vis liten popularitet i varje fall i jäm- förelse med gammal dansmusik, som är betydligt mera sällsynt i radions program. Spelmansmusik och andliga sånger förekommer inte särskilt ofta

i massmedia men åtnjuter stor popula- ritet. Ovanstående får absolut inte fattas som något inlägg i debatten om radions programpolitik. Det är i stället frågan om effekterna av radions och televi- sionens roll för smakbildningen som härmed kan få ställas under ompröv- ning. I varje fall är det inte självklart att massmedias inverkan är direkt pro— portionell mot sändningstiden. Denna fråga kräver givetvis betydligt mera in- gående dataanalys än vad som hittills beståtts den. I detta avsnitt har vi bara dragit fram problematiken.

Anhängare, positiva, negativa och motståndare

För att underlätta möjligheten att över- blicka all den information, som kan finnas i en tabellsammanställning skall vi även presentera och kommentera vis- sa utdrag av tabeller. I tabell 4.2 redo- visas följande utdrag:

»a) den procentuella andelen anhäng- are av varje slag av musik, vilket inne— bär den andel som anger värdeomdö- met »tycker mycket bra om»,

D) den procentuella andelen positiva totalt till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värdeom- dömet »tycker mycket bra om» plus den andel som anger värdeomdömet »tycker ganska bra om».

e) den procentuella andelen negativa totalt till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värde- omdömet »tycker mycket illa om» plus den andel som anger värdeomdömet »tycker mycket illa om».

(1) den procentuella andelen mot- ståndare till varje slag av musik, vilket innebär den andel som anger värde- omdömet »tycker mycket illa om».

Andelen anhängare

1. Nära 50% av Sveriges befolkning i åldern 16—70 år betecknas som anhängare

av gammal dansmusik, d v s anger värde- omdömet »mycket bra» om denna musik.

2. Omkring en tredjedel av befolkningen i samma åldersgrupp är på motsvarande sätt anhängare av visor resp operettmusik.

3. Modern dansmusik har en klart mindre andel anhängare än gammal dansmusik. Jämför procenttalet 28 för modern med 46 för gammal dansmusik.

4. Omkring 15 % är anhängare av p0p— musik, vilket är ungefär lika mycket som andelen anhängare av klassisk musik. Dock är åldrarna under 15 år, där en stor del popvänner återfinnes ej medräknade, efter- som denna åldersgrupp ej deltagit i den undersökning, som resultaten är hämtade ifrån.

5. Andliga sånger och spelmansmusik har klart flera anhängare än popmusik.

6. Jazzmusik och operamusik har med cirka 10 % anhängare en klar minoritets— karaktär.

7. Detta gäller i än högre grad nutida mu— sik, som endast kan tillräkna sig ungefär 4 % anhängare.

Andelen positiva

1. Cirka 80 % av landets befolkning i ovan angivna åldersgrupp har en övervägande po- sitiv inställning till gammal dansmusik, d v s värderar »mycket bra» eller »ganska bra».

2. Nära 75 % har en övervägande positiv inställning till visor och ballader.

3. Modern dansmusik (65 %), spelmans- musik (62 %), operettmusik (59 %) och andliga sånger (58 %) kan förutom gam- mal dansmusik och visor hänföras till ma- joritetens musik, eftersom mera än 50 % är övervägande positiva.

4. Mindre än 50 % positiva finner man för popmusik (44%), klassisk musik (40 %), jazzmusik (37 %), operamusik (28 %) och nutida musik (endast 19 %).

Andelen negativa

1. Inte något slag av musik har mer än 50 %, som är övervägande negativa, d v s värderar »mycket illa» eller »ganska illa», men nutida musik och opera har dock en procentsiffra överstigande 40.

2. Visor och gammal dansmusik uppvisar mindre än 10 %, som är övervägande nega- tiv—a.

3. Ungefär 35 % är övervägande negativt inställda till popmusik.

4. Något över 25 % har en övervägande

negativ inställning till jazzmusik och klas— sisk musik.

5. För övriga slag av musik är andelen övervägande negativa mindre än 20 % men större än 10 %.

Andelen motståndare

1. Den procentuella andel, som beteck- nas som motståndare till något slag av musik, d v s >>tycker mycket illa om», är störst för operamusik (18 %), popmusik (17 %) och nutida musik (16 %).

2. Bland övriga musikformer uppvisar en- dast jazzmusik (12 %) en större andel mot- ståndare än 10 %.

3. Den minsta andelen motståndare fin- ner man för visor och gammal dansmusik där procentsiffran är så liten som 2.

4. Även spelmansmusik med 4% mot- ståndare har en — överraskande? —- låg siffra.

Ovanstående information sammanfat- tas i tabell 4.2, där den procentuella andelen i skilda värderingskategorier redovisas för de elva olika slagen av musik med musikslagen i rangordning.

Rangordningen för andelen positiva enligt ovanstående tabell är i stort sett spegelbilden av rangordningen för an- delen negativa. Ett viktigt undantag kan dock uppmärksammas. Popmusik kom- mer på sjunde plats bland andelen posi- tiva dv s på femte plats från slutet men uppnår tredje platsen i den negativa rangordningen. Trots detta är andelen positiva till popmusik större än andelen negativa. Endast nutida musik och ope— rettmusik har större andel negativa än positiva.

Graden av intensitet i värderingarna

Med utgångspunkt från fördelningen av uttryckta värderingar inför skilda slag av musik (se tabell 4.1) kommer ytter- ligare en del information vid sidan av populariteten att presenteras. Popula- riteten är ju egentligen ett mycket sam- manfattande mått. Bakom till synes lika popularitet för två musikformer kan ligga avsevärda skillnader i detaljer.

..- wear; a:.mvau: ., . .

Tabell 4.2: Procentuell andel anhängare, positiva, negativa och motståndare för elva slag av musik.

Anhängare1 1) gammal dansmusik ................. 46 2) visor och ballader .................. 33 3) operettmusik ...................... 31 4) modern dansmusik ................. 28 5) andliga sånger .................... 27 6) spelmansmusik .................... 24 7) popmusik ......................... 16 8) klassisk musik ..................... 14 9) jazzmusik ......................... 10 10) operamusik ....................... 9 11) nutida musik ...................... 4 Negativa-" 1) nutida musik ...................... 44 2) operamusik ....................... 42 3) popmusik ......................... 34 4) jazzmusik ......................... 28 5) klassisk musik ..................... 27 6) operettmusik ...................... 19 7) andliga sånger ..................... 14 8) modern dansmusik ................. 13 spelmansmusik .................... 13 10) visor och ballader .................. 9 11) gammal dansmusik ................. 7

Positiva? 1) gammal dansmusik ................ 79 2) visor och ballader ................. 73 3) modern dansmusik ................ 65 4) spelmansmusik ................... 62 5) operettmusik ..................... 59 6) andliga sånger .................... 58 7) popmusik ........................ 44 8) klassisk musik .................... 40 9) jazzmusik ........................ 37 10) operamusik ...................... 28 11) nutida musik ..................... 19 M otståndaré 1) operamusik ...................... 18 2) popmusik ........................ 17 3) nutida musik ..................... 16 4) jazzmusik ........................ 12 5) klassisk musik .................... 9 6) operettmusik ..................... 8 7) andliga sånger .................... 6 8) modern dansmusik ................ 5 9) spelmansmusik ................... 4 10) visor och ballader ................. 2 gammal dansmusik ................ 2

1 Andelen anhängare =andelen som värderar »tycker mycket bra om». 3 Andelen positiva =summan av andelen som värderar »tycker mycket bra om» och andelen »tycker ganska bra om». * Andelen negativa =summan av andelen som värderar »tycker mycket illa om» och »tycker ganska illa om». ' Andelen motståndare =andelen som värderar »tycker mycket illa om».

Popularitetspoängen i föregående av- snitt har ju beräknats så att positiva och negativa värderingar tenderar att utjämna varandra. En medelhög popu- laritetspoäng kan erhållas dels genom många extremt positiva och extremt ne- gativa värderingar men förhållandevis få mellanliggande värderingar. I det första fallet föreligger en hög intensi- tetsvärderinlg av musiken, i det andra fallet en låg trots att populariteten är lika i båda fallen.

I olika sammanhang har man funnit att personer med extrema åsikter är mera intensiva i sina ställningstaganden än personer med mera måttliga och kompromissartade värderingar. Vissa slag av musik uppvisar ett större antal extrema värderingar, både positiva och negativa, än andra. Man kan tänka sig

att en del musikformer är så beskaffade att de framkallar extrema värderingar, medan andra inte har just dessa egen- skaper. Vilka faktorer i själva musiken, som är gynnsamma för extrema värde— ringar har vi inte belyst i denna under- sökning.

Genom artt beräkna andelen extrema värderingar, som varierar för skilda slag av musik erhåller vi ett mått på graden av intensiteten i värderingarna av dessa slag av musik. Den procentuel— la andelen intensiva värderare kan ock— så definieras som summan av andelen anhängare och andelen motståndare. Tabell 4.3 anger hur andelen intensiva dvs andelen som »tycker mycket bra om» plus andelen som »tycker mycket illa om» varierar med skilda slag av musik.

Tabell 4.3: Procentuell andel intensivai värderingarna av elva slag av musik.

1) gammal dansmusik ................ 2) operettmusik ..................... 3) visor och ballader ................. 4) popmusik ........................ modern dansmusik ................ andliga sånger .................... 7) spelmansmusik .................... 8) operamusik ....................... 9) klassisk musik .................... 10) jazzmusik ........................ 11) nutida musik .....................

1. På grund av den stora andelen an- hängare har gammal dansmusik den i sär- klass största andelen intensiva.

2. Nära 40 % är antingen anhängare av eller motståndare till operettmusik. Denna musikform erhåller alltså en stor mängd extrema värderingar.

3. Mer än 30 % intensiva föreligger för visor, andliga sånger, modern dansmusik och popmusik.

4. Den minsta andelen intensiva återfin- nes för nutida musik, jazzmusik och klas- sisk musik. Vid värderingen av dessa mu- sikformer undvikes alltså extrema värde- ringar.

Det finns en viss överenstämmelse mellan popularitet och andelen inten- siva beroende på att benägenheten för extremt positiva värderingar är betyd- ligt större än benägenheten för extremt negativa värderingar. De intressanta un- dantagen är operettmusik och popmu- sik, som båda har i jämförelse med andra musikformer en stor andel in- tensiva i förhållande till populariteten, samt spehnansmusik som har en liten andel intensiva i förhållande till popu- lariteten.

Förutom graden av intensitet, som uttryckes inför visst slag av musik kom- mer följande karakteristika att utvinnas ur fördelningen av värderingar för de olika slagen av musik:

1. Intensitetsbalansen

2. Graden av neutralitet i värderingarna 3. Graden av entusiasm i värderingarna 4. Graden av aversion i värderingarna

Var och en av dessa karakteristika uttryckes som ett relationstal och kan beräknas för given musikform.

Intensitetsbalans

Relationen mellan andelen anhängare av en musikform och andelen mot- ståndare till den anger intensitetsba- lansen som är ett alternativt sätt att uttrycka populariteten. Skillnaden är att man här endast tar hänsyn till de extrema och utesluter alla med mellanliggande värderingar. Detta kan motiveras med att det är just de inten- siva, som är mest engagerade i musiken och därför möjligen också dominerar i fråga om attitydbildningen inför den. Anhängare och motståndare förväntas utöva större inflytande än övriga och därmed ha större betydelse för själva musiken och dess möjligheter att hävda sig i musiklivet.

Kvoten mellan andelen som tycker mycket bra om och andelen som tycker mycket illa om ett visst slag av musik användes som kriterium på dess inten- sitetsbalans. Dennua kvot kan vara stör- re än ett, vilket betyder att positiv övervikt föreligger och den kan vara mindre än ett då negativ övervikt före- ligger. Kvoten kan också vara ett, vilket innebär att andelen anhängare är lika stor som andelen motståndare och att jämvikt råder. Ju mera kvoten avviker från ett desto större övervikt råder åt endera hållet, ju närmare ett den ligger desto närmare ett jämviktstillstånd rå- der. Speciellt intressant är det att stu- dera musikformer, som har jämvikt el- ler nästan jämvikt.

Musikformerna presenteras i nedan- stående uppställning efter intensitets- balansens storlek och riktning med musik med stort positivt överskott nämnt först och musik med stort nega- tivt överskott nämnt sist.

Tabell 4.4: Intensitetsbalans för elva slag

av musik.

1) gammal dansmusik ............. 21,9 2) visor och ballader .............. 14,3 3) modern dansmusik ............. 5,8 4) spelmansmusik ................. 5,3 5) andliga sånger .................. 4,5 6) operettmusik .................. 4,0 7) klassisk musik ................. 1,5 8) popmusik ..................... 0,94 9) jazzmusik ..................... 0,82 10) operamusik .................... 0,51 11) nutida musik .................. 0,23

Följande fakta ur ovanstående tabell kan framhållas.

1. Rangordningen av musikformer med avseende på intensitetsbalans är exakt den— samma som rangordningen av musikformer med avseende på popularitet (jfr sid 26).

2. Följande musikformer har en klar po— sitiv övervikt: gammal dansmusik, visor, modern dansmusik, spelmansmusik, andli- ga sånger och operettmusik.

3. Operamusik och nutida musik har en klar negativ övervikt.

4. Nära jämvikt råder för klassisk mu- sik, som dock har ett knappt överskott av anhängare över motståndare.

5. Nära jämvikt råder även för popmu- sik och jazzmusik, som dock har ett knappt överskott av motståndare över anhängare trots att andelen positiva totalt är större än andelen negativa totalt för dessa slag av musik (jfr tabell 4.2).

Det är givet att intensitetsbalansen har olika innebörd om intensiteten är

hög än då den är låg. Speciellt ett jäm- viktstillstånd får en annan betydelse vid hög intensitet än vid låg. Musik- former nära jämviktstillsrtånd torde bli i hög grad omstridda, då intensiteten är hög, dvs då andelen intensiva är stor. För att ytterligare belysa situa- tionen för olika slag av musik har i nedanstående tabelluppsrtällning graden av intensitet sammankopplats med in- tensitetsbalansen.

Tabellen visar bland annat följande:

1. De flesta musikformer med positiv övervikt framkallar hög intensitet, medan båda musikformerna med negativ övervikt framkallar låg intensitet.

2. Spelmansmusik har trots positiv över- vikt en låg intensitet och avviker därmed från övriga musikformer.

3. Popmusik har alla möjligheter att vara en omstridd musikform, vilket dess jäm— viktstillstånd i förening med hög intensitet ger påtagligt stöd för.

4. Jazzmusik befinner sig nära jämvikts- tillstånd men framkallar lägre grad av in- tensitet än popmusik.

Graden av neutralitet i värderingarna

Svarsalternativet »varken särskilt bra eller särskilt dåligt» kan faktiskt väljas av två skilda skäl ur den svarandes syn- vinkel. Det kan användas som kompro- missvärdering av individer, som egent- ligen tycker att det finns både bra och dåliga egenskaper i musiken. Det kan

Tabell 4.5: Intensitetsbalans och graden av intensitet i värderingarna

Hög intensitet1 Låg intensitet1

Positiv övervikt

gammal dansmusik modern dansmusik visor och ballader spelmansmusik andliga sånger operettmusik

Jämvikt? popmusik jazzmusik

klassisk musik

Negativ övervikt nutida musik operamusik

1 Hög intensitet innebär att andelen intensiva överstiger genomsnittet för de elva musikformerna (31%), låg intensitet innebär att andelen intensiva är mindre än genomsnittet. * Jämvikt råder då intensitetsbalansen ligger i intervallet 0,67—1,50. (0,67 =1/1,5).

också användas som ett uttryck för bris- tande erfarenhet eller intresse. De första individerna kan betraktas som ambi- valenta. Individer av det andra slaget är mera att betrakta som neutrala inför musiken.

Det är naturligtvis av ett visst intresse att hålla dessa kategorier isär. Det kan t ex tänkas att neutrala värderingar är svårare att påverka än ambivalenta. Neutrala värderingar är mera fast för- ankrade i mitten medan ambivalenta lätt kan svänga åt det ena eller det andra hållet. Det finns olika frågemetoder att separera neutrala från ambivalenta men dessa har inte utnyttjats i postenkäten, då de ofta medför vissa instruktioner, som kan vara utrymmeskrävande.

Som ersättning för dessa metoder an- vänds här ett mått på graden av neutra- litet som möjliggör rangordning av mu- sikformerna men inte anger den abso- luta storleken andelen neutrala resp. an- delen ambivalenta. Man kan förvänta sig att andelen med kompromissvärde— ringar är proportionell mot andelen av- vaktande positiva och negativa värde- ringar. Ju flera personer, som svarar »ganska bra» eller »ganska dålig», desto större mängd kompromissvärderingar kan tänkas finnas.

Omvänt gäller att om andelen som värderar »varken bra eller dålig» är stor i relation till andelarna, som vär- derar »ganska», så torde mängden av neutrala värderingar vara förhållande— vis stor. Detta i sin tur är förknippat med bristande intresse, litet engage- mang eller liten kännedom om musiken.

Som mått på graden av neutralitet an— vänds följande kvot:

I nedanstående tabell presenteras den- na kvot för de olika slagen av musik med de musikformer, som har den högsta graden av neutralitet, nämnda först och de med den lägsta graden nämnda sist.

Tabell 4.6: Grad av neutralitet i värde- ringarna av elva slag av musik

1) nutida musik ................... 2) jazzmusik ...................... 3) klassisk musik .................. 4) andliga sånger .................. 5) operamusik ..................... 6) operettmusik ................... 7) spelmansmusik .................. 8) popmusik ...................... 9) modern dansmusik .............. 10) gammal dansmusik .............. visor och ballader ...............

1 ,67 1 ,57 1 ,52 1 ,49 1 ,34 1 ,07 1 ,03 1 ,02 0,95 0,79 0,79

1. Nutida musik, jazzmusik, klassisk mu— sik, andliga sånger och i något mindre grad operamusik framkallar betydligt högre grad av neutralitet än övriga musikformer.

2. Bland dessa utmärker sig gammal dansmusik och visor med lägre grad av neutralitet än de övriga återstående.

Man kan märka en tendens till att mu- sikformer med låg popularitet har en större neutralitet än övriga (jfr sid 26). Det föreligger dock några undan- tag och nedanstående uppställning an- ger musikformer med likartad popula- ritet skiljer sig åt med avseende på neutraliteten.

1. De mest populära gammal dansmusik och visor, har den lägsta neutraliteten. Skillnaden i neutralitet är obefintlig trots att gammal dansmusik är klart mera po- pulärt.

2. Spelmansmusik, modern dansmusik, andliga sånger och operettmusik är unge- fär lika populära. Av dessa har andliga sånger en klart större grad av neutralitet än de övriga.

3. Klassisk musik, jazzmusik och pop-

2 X (andelen »varken bra eller dålig»)

(andelen »ganska bra») + (andelen »ganska dålig»)

Graden av neutralitet är som tidigare påpekats ett relativmått, som endast kan användas vid jämförelser.

musik har nästan samma popularitet men graden av neutralitet för popmusik är be— tydligt mindre än för de båda andra mu- sikformerna.

4. Nutida musik och operamusik är de mest impopulära musikformerna. Av dessa har nutida musik de största graden av neutralitet medan operamusik har en något mindre.

Låg popularitet och hög neutralitet är en intressant kombination. Likgiltig- het och bristande intresse färgar i hög grad inställningen till i första hand nu- tida musik, jazzmusik och klassisk mu- sik. På kort sikt torde inställningen till dessa former av musik vara svår att på- verka. Det behövs åtgärder i kontakt- främjande syfte för att höja dessa musik- formers popularitet. För popmusik är situationen något annorlunda. Dess re- lativt sett låga popularitet kan inte för- klaras med brist på erfarenhet eller engagemang.

Det måste påpekas att graden av neu- tralitet inte är den definitionsmässiga motsatsen till graden av intensitet i vär- deringarna, men ett negativt samband förväntas mellan de två. Det kan dock förekomma att hög neutralitet är för- knippad med hög intensitet och låg neutralitet med relativt låg intensitet. Detta framgår av tabell 4.7.

— Andliga sånger och spelmansmusik avviker från mönstret om ett motsats- förhållande mellan grad av intensitet och grad av neutralitet i'värderingarna.

Tabell 4.7: Graden av intensitet och graden

Andliga sånger är en form av musik, som man antingen är intensivt engage- rad i (positivt eller negativt) eller också är helt likgiltig för. Spelmansmusik är man sällan helt engagerad i men inte heller helt likgiltig för.

Graden av entusiasm i värderingarna

Man kan tänka sig att individer bör— jar med neutrala värderingar inför mu- sik och påverkas under tidens lopp mot den ena eller den andra extremen på värdeskalan. Ibland går det förhål- landevis snabbt att uppnå extremvär— den, i andra fall går det långsammare och mera trögt. Vissa musikformer kan lätt framkalla entusiasm d v s har egen- skaper, som är gynnsamma för en snabb förflyttning till den positiva extremen. Dessa musikformer har en tämligen li— ten andel måttligt positiva, eftersom ju detta tillstånd på skalan är instabilt. Graden av entusiasmi värderingarna berör — som det här definieras __- en- dast de positivt inställda. Som kriterium på detta begrepp användes nämligen kvoten av andelen som »tycker mycket bra om» och andelen som »tycker gans- ka bra om». Ju högre värde på denna kvot desto större grad av entusiasm

av neutralitet i värderingarna av elva slag

av musik

Hög intensitet1 | Låg intensitetl

Hög neutralitetI andliga sånger

jazzmusik klassisk musik nutida musik

operettmusik

operamusik popmusik _ gammal dansmusik Låg neutralitet2 modern dansmusik spelmansmusik

visor och ballader

1 Hög intensitet innebär att andelen intensiva

överstiger genomsnittet för de elva musikfor-

merna, låg intensitet att andelen intensiva är mindre än genomsnittet.

* Hög neutralitet innebär att graden av neutralitet är större än genomsnittet för de elva musik- formerna, låg neutralitet att denär mindre än genomsnittet.

föreligger. Därmed uttrycks alltså be- nägenheten att anta en extremt positiv värdering bland de positiva.

Graden av entusiasm redovisa i rang— ordning efter storlek för de elva mu- sikformerna i tabell 4.8.

Tabell 4.8: Grad av entusiasm i värde- ringarna av elva slag av musik

1) gammal dansmusik .............. 2) operettmusik ................... 3) andliga sånger .................. 4) visor och ballader ............... 5) modern dansmusik .............. 6) spelmansmusik .................. 7) popmusik ...................... 8) klassisk musik .................. 9) operamusik ..................... 10) jazzmusik ..................... '. 11) nutida musik ................... Genomsnittlig entusiasmkvot =0,70

1,41 1,08 0,86 0,83 0,76 0,61 0,58 0,55 0,47 0,35 0,24

Ur tabellen erhålles bland annat föl- jande information:

' 1. Operettmusik har en entusiasmkvot som är större än ett, d v s andelen som tycker mycket om operettmusik är större än andelen som tycker ganska bra om denna musikform. Förutom gammal dansmusik är detta det enda exemplet på denna ten-_- dens.

2. Andliga sånger framkallar större grad av entusiasm än t ex spelmansmusik trots att dessa två musikformer har samma po— pularitet.

3. Popmusik uppvisar en entusiasm i värderingarna som bara obetydligt. över- stiger den klassiska musikens men är klart mindre än t ex den moderna dansmusikens.

4. Låg grad av entusiasm gäller för såväl jazzmusik som operamusik men den är faktiskt lägre för jazz än för opera.

Graden av aversion i värderingarna

Graden av entusiasm i värderingarna har en direkt motsvarighet på den ne- gativa sidan. Andelen som »tycker mycket illa om» i relation till andelen som »tycker ganska illa om» utgör kri- terium på aversionsgraden. Ett högt värde på denna kvot anger att musik- formen i fråga i stor utsträckning vår-

deras extremt negativt och att måttligt negativa värderingar är förhållandevis sällsynta.

Man kan också beteckna aversions- graden som benägenheten att anta extremt negativ värdering om man är övervägande negativ. Aversionskvo— tens storlek framgår av tabell 4.9, där musikformerna rangordnats.

Tabell 4.9: Grad av aversion i värdering- arna av elva slag av musik

1) popmusik ...................... 2) andliga sånger .................. 3) jazzmusik ........... . .......... 4) operamusik ..................... 5) operettmusik ................... 6) nutida musik ................... 7) modern dansmusik .............. 8) klassisk musik .................. 9) spelmansmusik .................. 10) gammal dansmusik .............. 11) visor och ballader ............... Genomsnittlig aversionskvot = 0,63

1,04 0,78 0,73 0,72 0,66 0,58 0,56 0,52 0,49 0,46 0,35

Följande information må framhållas:

1. Man skulle kunna vänta sig en viss överensstämmelse mellan aversionsgrad och och omvänd popularitet. Detta är dock inte särskilt påtagligt (Jfr sid 26). .

2. Rangordningen för aversionskvot) är inte heller spegelbilden av rangordningen av entusiasmkvot (Jfr tabell 4.8).

3. Popmusik är den enda musikform med en aversionskvot som är större än ett d v s med en större andel extremt negativa vär- deringar än andelen måttligt negativa.

4. Andliga sånger har en relativt sett hög aversionsgrad. '

5. Klassisk musik har en klart lägre aversionsgrad i värderingarna än jazzmu- sik och operamusik.

6. Nutida musik har en aversionsgrad som ligger nära genomsnittet för de elva musikformerna.

Sambandet mellan grad av entusiasm i värderingarna och grad av aversion i värderingarna belyses i nedanstående fyrfältstablå, där de elva musikformerna redovisas dels efter om de ligger över eller under genomsnittet av entusiasm— kvoten och dels efter motsvarande för aversionskvoten.

Tabell 4.10: Grad av entusiasm och grad av aversion i värderingarna av elva slag av musik

Hög aversionl

operettmusik andliga sånger

Hög entusiasmz

Låg aversion1 gammal dansmusik visor och ballader modern dansmusik

popmusik operamusik jazzmusik

Låg entusiasmz

spelmansmusik klassisk musik nutida musik

1 Hög aversion innebär en aversionskvot som är större än genomsnittet för de elva musik— formerna, låg aversion en aversionskvot som är mindre än genomsnittet. " Hög entusiasm innebär en entusiasmkvot som är större än genomsnittet, låg entusiasm en entusiasmkvot som är mindre än genomsnittet.

1. Följande musikformer kan betecknas som affektframkallande: operettmusik och andliga sånger. Vårderingarna är lättrör- liga i båda riktningarna för dessa slag av mus-ik.

2. Följande musikformer kan betecknas som entusiasmframkallade: gammal dans- musik vi-sor och modern dansmusik. Vär- deringar-na av dessa slag av musik är lätt— rörliga i positiv riktning men trögrörliga i negativ riktning.

3. Följande musikformer kan betecknas som aversionsframkallande: popmusik, ope— ramusik och jazzmusik. Värderingarna år lättrörliga i negativ riktning.

4. Spelmansmusik, klassisk musik och nutida musik skiljer sig från övriga slag av musik så till vida att de relativt sett har både låg aversionsgrad och låg grad av entusiasm i värderingarna. Värdering- arna är med andra ord trögrörliga inför dessa slag av musik.

I föregående kapitel behandlades mu- sikformers popularitet, intensiteten i värderingar m m enbart som totalresul- tat för Sveriges befolkning i åldersinter- vallet 16—70 år. Vi har inte där när- mare berört hur värderingarna till mu- sik varierar under olika omständighe- ter. Olika faktorer påverkar den musi- kaliska attitydbildningen. Vi kan inte här göra anspråk på att fånga in alla

de faktorer, som är verksamma vid den- na process. Innan man kan gå in i de- taljerna måste de stora linjerna kart- läggas. För att ha någon grund att stå på skall vi i detta kapitel undersöka hur inställningen till olika musikfor— mer varierar mellan olika individkate- gorier samt under skilda geografiska betingelser.

Jämförelser med avseende på inställ- ningen till de elva tidigare redovisade formerna av musik kommer att göras mellan:

9.) män och kvinnor

h) skilda åldersgrupper

c) olika sociala grupper

d) olika *utbildningskategorier

e) personer bosatta i städer och på lands—- bygd t') personer bosatta i olika delar på landet

I stor utstäckning kommer endast fakta att presenteras. Ingående kommen- tarer och analyser av resultaten kom- mer som regel inte att tillhandahållas.

Inställning till olika slag av musik -— skillna- der mellan män och kvinnor

Föreligger det faktiska skillnader mel- lan manliga och kvinnliga personer i fråga om musikalisk inställning? Givet- vis existerar det många spekulationer om mäns musikaliska attidyder och om kvinnors. Det utnämns typiskt kvinnli-

. Hr.-.c... nm-. .

Tabell 4.1] : Popularitetspoäng för män och kvinnor för elva slag av musik

Mån 1) gammal dansmusik ................ 3,12 2) visor och ballader ................. 2,84 3) modern dansmusik ................ 2,68 4) spelmansmusik ................... 2,64 5) operettmusik ..................... 2,46 6) andliga sånger .................... 2,36 7) jazzmusik ........................ 2,09 8) popmusik ........................ 2,06 9) klassisk musik .................... 2,05 10) operamusik ...................... 1,61 11) nutida musik... .................. 1,54

ga musikformer i press, radio och i van- liga diskussioner om musik, det fram- hävs också att vissa slag av musik mera attraherar män. Jazzmusik är väl ett exempel på en sådan utpekad manlig musikform. I vilken utsträckning är sådana påståenden i överensstämmelse med verkligheten? I föreliggande av- snitt kommer män och kvinnor att systematiskt jämföras med avseende på musikaliska attityder.

I tabellerna 4.12 och 4.13 ges infor- mation om den procentuella svarsför— delningen för olika fasta svarsalternativ på fråga 1 i postenkäten för dels män- och dels kvinnor. Av tabellerna fram— går även direkt popularitetspoängen för de elva redan nämnda musikformerna för de båda könen var för sig. Samman- fattningsvis presenteras här nedan mu- sikformerna i rangordning efter popu- laritet.

Ur denna uppställning kan bl a följan- de framhållas:

1. Kvinnor uttrycker mera positiv inställ- ning än män för samtliga musikformer utom jazzmusik, där skillnaden dock är obetydlig.

2. Den största skillnaden mellan män och kvinnor gäller inställningen till andliga sånger, där kvinnor är betydligt mera po- sitiva än män.

3. Klart mera populära musikformer bland kvinnor än bland män är också ope- rettmusik, operamusik och klassisk musik.

4. Något mera populära bland kvinnor är visor, nutida musik och modern dansmusik.

5. Obetydligt mera populära är spelmans- musik, gammal dansmusik och popmusik.

Kvinnor 1) gammal dansmusik ............... 3,19 2) visor och ballader ................ 3,04 3) andliga sånger ................... 2,93 4) modern dansmusik ............... 2,81 5) operettmusik .................... 2,80 6) spelmansmusik .................. 2,72 7) klassisk musik ................... 2,32 8) popmusik ....................... 2,12 9) jazzmusik ....................... 2,04 10) operamusik ..................... 1,93 11) nutida musik .................... 1,71

6. I jämförelse med övriga musikformer har andliga sånger och klassisk musik en högre rangordning bland kvinnor än bland män.

7. Vid en motsvarande relativ jämförelse har jazzmusik och spelmansmusik en hög- re rangordning bland män än bland kvin- ner.

8. Såväl bland män som bland kvinnor gäller att operamusik och nutida musik er— håller övervägande negativa värderingar medan övriga musikformer erhåller över- vägande positiva värderingar.

Det måste betonas att ovanstående in- formation enbart avser uttalade värde- ringar, vilket inte nödvändigtvis måste sammanfalla med andra uttryck för mu- sikintresse eller faktisk emotionell upp- levelse.

Andelen intensiva

Den procentuella andelen intensiva värderingar d v s summan av andelen anhängare och andelen motståndare re- dovisas i tabell 4.14 för män och kvin- nor.

Tabellen innehåller bland annat föl- jande information:

1. Intensiteten i värderingarna är större bland kvinnor än bland män för följande slag av musik: gammal dansmusik, operett- musik, visor, andliga sånger, modern dans- musik, spelmansmusik.

2. Skillnaden i intensitet mellan män och kvinnor är liten eller obefintlig för följande slag av musik: popmusik, operamusik, klas- sisk musik och jazzmusik.

3. lntensiteten i värderingarna tycks vara något större för män än för kvinnor inför nutida musik.

Tabell 4.12: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik.

Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen for resp. slag Män

Gammal Modern dans- dans- musik musik

Jazz- Klassisk- Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans— musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. .. . 10,2 11,4 3,2 6, 3 tycker ganska bra om. . . . 27,8 24,7 15,0 16 9 tycker varken bra eller illa om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34,5 32,2 33,5 29, 22,8 25,6 16,8 22,2 22,4 21 5 35,1 tycker ganska illa om. . . . 15,8 20,5 29,4 26, 17,4 9,5 4,8 10,1 14,3 7,9 9,3 tycker mycket illa om. . . . 11,6 11,2 18,9 21,1 17,1 4,1 1,5 4,6 9,8 2,3 9,1 9 9 2 8

15,2 20,8 43,1 24,4 26,0 28, 27,5 39,9 33,9 38,7 27,4 39

HOS IDQ'

Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0 100,0 99,9 100,1 100,0 99,9 9 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,09 2,05 1,54 1,61 2,06 2,64 3,12 2,68 2,46 , 4 2,36 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,88 1,0 0,17 0,29 0,89 5,1 28,7 5,3 2,7 12,3 1,8

N 1 226 1 223 1 218 1 222 1 232 1 232 1 248 1 229 1 228 1 232 1 234

Tabell 4.13: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av totala antalet avgivna värdeomdömen ör resp slag av musik

Kvinnor

Gammal Modern dans- dans- musik musik

J azz- Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmustk musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . 9,2 16,9 4,2 11,7 17,0 26,0 48,8 3 4 tycker ganska bra om . . . . 27,2 27,0 16,4 21,7 28,2 37,6 31,5 3 5 tycker varken bra eller illa

om. . . . . . . . . . . . . . . . . . 34,4 34,0 39,0 29,4 22,3 23,6 12,7 21,0 20,4 15,5 22,5 tycker ganska illa om. . . . 17,0 14,9 26,5 22,9 15,4 8,2 4,3 7,1 9,0 5,3 5,9 tycker mycket illa om . . . 12,3 7,2 13,9 14,4 17,3 4,5 2,7 5 1 5,7 2,3 2,

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,1 100,2 99,9 100,0 100,1 100,0 100,1 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,04 2,32 1,71 1,93 2,12 2,72 3,19 2,81 2,80 3,04 2,93 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,75 2,4 1 0,30 0,81 0,98 5,8 18,1 JA 6,2 [ 6,2 16,2 12,6

19553 19753 12517 u rann.... m.m 19Ml 193014 1903 L

35,3 37,3 36,4 29,6 39,7 32,2

'N' 1 070 * 11 977

Tabell 4.14: Procentuell andel intensiva bland män och kvinnor för elva slag av musik

Mån 1) gammal dansmusik ................. 45 2) operettmusik ...................... 36 3) popmusik ......................... 32 4) visor och ballader .................. 31 5) modern dansmusik ................. 29 6) operamusik ....................... 27 7) andliga sånger ..................... 26 8) spelmansmusik .................... 25 9) klassisk musik ..................... 23 10) jazzmusik ......................... 22 nutida musik ...................... 22

4. Den relativt sett största skillnaden mellan män och kvinnor i detta avseende torde upptäckas för andliga sånger.

Intensitetsbalans

Nedanstående uppställning visar inten— sitetsbalansen för olika musikformer med särhållande av män och kvinnor.

1. Följande musikformer har en klar po- sitiv övervikt för såväl män som kvinnor: gammal dansmusik, visor, modern dansmu- sik, spelman-smusik och operettmusik.

2. Andliga sånger har en klar positiv över- vikt för kvinnor men en betydligt mindre positiv övervikt för män.

3. Klassisk musik har en positiv över- vikt för kvinnor medan fullständig jämvikt råder för män.

4. Nära jämvikt men med en svag negativ övervikt råder för popmusik och jazzmusik bland män.

5. Nära jämvikt men med en svag nega- tiv övervikt råder för popmusik, operamu- sik och i någon mån jazzmusik bland kvin- nor.

6. Klar negativ övervikt råder för opera- musik bland män samt för nutida musik för båda könen.

7. De flesta exempel, som redovisats är

Kvinnor

1) gammal dansmusik ................ 52 2) operettmusik ..................... 41 3) visor och ballader ................. 40 4) andliga sånger .................... 39 5) modern dansmusik ................ 37 6) popmusik ........................ 34 7) spelmansmusik ................... 31 8) operamusik ...................... 26 9) klassisk musik .................... 24 10) jazzmusik ........................ 22 11) nutida musik ..................... 18

kombinerade med förhållandevis låg in- tensitet. Det viktigaste undantaget är pop- musik för båda könen samt i mindre ut- sträckning operamusik för kvinnor.

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan olika åldersgrupper

Det finns två betydelsefulla förkla- ringar till att personer i olika åldrar kan uppvisa olika inställning till skilda former av musik. För det första kan en person under årens lopp och med till- tagande ålder ändra sina åsikter om musik och sina preferenser inför olika sorters musik. Det sker med andra ord en musikalisk anpassning till för resp. ålderskategori »lämplig» form av mu- sik. Således kan möjligen inställningen till dansmusik förändras med avtagan— de intresse för det faktiska dansandet. För det andra har äldre personer fått en helt annan musikalisk uppfostran under sin ungdom än vad yngre per- soner får i dag. Olika tidsepoker har haft sina separata musikaliska värde-

Tabell 4.15 : Intensitetsbalans bland män och kvinnor för elva slag av musik

Mån 1) gammal dansmusik ............... 28,7 2) visor och ballader ................ 12,3 3) modern dansmusik ............... 5,3 4) spelmansmusik .................. 5,1 5) operettmusik .............. . ..... 2,7 6) andliga sånger ................... 1,8 7) klassisk musik ................... 1,0 8) popmusik ....................... 0,89 9) jazzmusik ....................... 0,88 10) operamusik ..................... 0,29 11) nutida musik .................... 0,17

Kvinnor 1) gammal dansmusik .............. 18,1 2) visor och ballader ............... 16,2 3) andliga sånger .................. 12,6 4) operettmusik ................... 6,2 modern dansmusik .............. 6,2 6) spelmansmusik ................. 5,8 7) klassisk musik .................. 2,4 8) popmusik ...................... 0,98 9) operamusik .................... 0,81 10) jazzmusik ...................... 0,75 11) nutida musik ................... 0,30

Tabell 4.16: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och interwikis-balans för elva slag av musik. Pro- cent av antalet avgivna värdeomdömen—

Åldersgruppen 16—30 år.

Visor och Andliga musik ballader sånger

Gammal Modern dans— dans- Operett- musik musik

Jazz— Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans-

Popmu51k musik

Procentuell andel som: tycker mycket bra om.. . . 18,0 9,7 4,0 tycker ganska bra om. . . . 34,5 19,3 12,8 tycker varken bra eller illa 29,6 32,8 34,5

om tycker ganska illa om . . . . 12,9 24,9 30,8 29,6 6,1 13,5 7,1 2,6 16,2 8,6 17,4 tycker mycket illa om. . . . 5,0 13,2 17,9 25,4 3,7 4,8 3,0 0,9 11,4 2,4 13,8

Summa % 100,0 99,9 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 100,1 100,0 100,0

Popularitetspoäng . . . . . . . 2,48 1,87 1,54 1,43 3,00 2,58 2,82 3,22 2,33 2,85 1,94 Intensitetsbalans. . . . . . . . 3,6 0,73 0,22 0,15 10,4 2,3 9,4 49,1 1,8 12,8 0,60 N 763 756 756 759 765 760 766 761 761 761 761

38,4 11,0 28,3 44,2 21,0 30,6 8,3 35,4 38,6 38,0 38,0 29,7 37,5 21,9 16,4 32,1 23,6 14,4 21,8 20,9 38,6

af.-vac» mmm HN

Tabell 4.17 : Procentuell (mem med skilda värdeom ömen siaTnti popularitetspoäng och inEnsitetsba dns för e va 3 ag aö'rfäs

cent av antalet avgivna värdsomdömen. Åldersgruppen 31—50 år.

fra;

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

N

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera-

musik Popmu51k

Spelmans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

14,7 27,4 35,5 15,7 6,7

2,5 16,2

36,1 29,4 1 5,8

8,3 22,0

32,2 24,0 13,5 20,4 40,2 25,8

8,4 5,1

37,4 30,0 18,6 9,1 4,9 31,8 40,8 20,1 5,2 2,0

100,0

2,28 2,2

954

100,0

1,60 0,16

947

100,0

1,88 0,61

952

99,9 2,62 4,0

955

100,0

2,86 7,6

956

99,9 2,95 15,9

959 958

Tabell 4.18: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intentiteisbalans för elva slag av musik. Pro- cent av antalet avgivna värdeomdömen

Åldersgruppen 51—70 år

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om . . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

N

Jazz- musik

Klassisk musik

Nutida musik

Opera-

musik Popmu51k

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Modern

dans— musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

18,5 30,7 30,1 13,0 7,7

4,5 18,3

38,2 23,8 1 5,2 14,7 20,2 1

29,7 2 20,5 2 14,9 32,7

9 6 ,3 16,0 5

38,9 37,1

4,9 3,1

ana (QH—| Nm OOMN (DN

)

10,3 31,0 30,9 16,8 10,9

.... NCO

CONN

»

36,0 41,3 13,7 6,4 2,5 45,2 36,1 13,1 3,1 2,5

100,0

2,39 2,4

100,0

1,73 0,30

100,0 100,0

1,99 0,99

100,0

3,04 12,5 770

100,0

3,43 30,0

99,9 2,13 0,94

h mo mogen H aa_m

vaux o' N'Q' o "1

..

99,9 3,02 14,4

100,0

3,18 18,1

system, vilka satt olika prägel på mu- siklivet som helhet. Detta kan förväntas återkomma i form av olika värdeom- dömen om olika slag av musik i skilda åldersgrupper.

I detta avsnitt skall inget försök göras att utreda vilken av ovanstående för- klaringar som har den största relevan- sen utan här kommer endast sakliga fakta om de rådande åsiktsdifferenser- na i musikalisk avseende mellan skilda åldersgrupper att presenteras.

I tabellerna 4.16, 4.17 och 4.18 redo- visas den procentuella fördelningen av värdeomdömen om de elva förut om- nämnda slagen av musik för tre skilda åldersklasser, 16—30 är (födda 1935— 1949), 31—50 år (födda 1915—1934) samt 51 år och däröver (födda 1914 eller tidigare dock ej före 1895). I sam- ma tabeller kan även de olika musik- formernas popularitetspoäng enl. tidi- gare redovisad beräkningsmetod utlä- sas.

För översiktens skull presenteras ne- danstående tabellsammanställning, där musikformerna rangordnats efter po- pularitet i de tre skilda åldersklasserna.

Skillnaderna mellan de tre ålders- grupperna i fråga om musikalisk in— ställning är mycket påtagliga. I den lägsta åldersgruppen är modern dans- musik och popmusik mest populära men även visor och gammal dansmusik åtnjuter en hel del popularitet. Jazz- musik, spelmansmusik och operettmu-

sik erhåller övervägande positiv värde- ring medan däremot andliga sånger, klassisk musik, nutida musik och ope- ramusik får övervägande negativ värde- ring. Förvisso föreligger en tendens till att moderna och aktuella former av musik kommer högt i fråga om popu- laritet medan äldre, traditionella mu- sikformer inte är lika attraktiva. Dock finns här många intressanta undantag. Gammal dansmusik är faktiskt mera po- pulärt än jazzmusik, spelmansmusik och andliga sånger får en högre populari- tetspoäng än nutida musik. Även klas- sisk musik är i denna åldersgrupp hög- re positivt värderat än nutida musik.

I medelåldern (31—50 år) är gammal dansmusik mest populärt men även vi- sor, modern dansmusik, operettmusik, andliga sånger och spelmansmusik åter- speglar en klart positiv inställning i genomsnitt. En något övervägande po— sitiv inställning i denna åldersgrupp kan klassisk musik och jazzmusik till- godoräknas medan popmusik, operamu- sik och nutida musik erhåller övervä- gande negativa värdeomdömen. Redan i dessa åldrar finns en tydlig dragning mot äldre former av musik. Gammal dansmusik är. mera populärt än mo- dern, nutida musik är helt underlägsen klassisk musik och, för att ta ett bely- sande exempel, spelmansmusik erhål- ler en tydligt högre popularitetspoäng än popmusik.

I den högsta åldersgruppen har gam-

Tabell 4.19: Popularitetspoäng i skilda åldersgrupper för elva slag av musik

16—30 år 31—50 år 51—70 år 1) modern dansmusik 3,22 1) gammal dansmusik 3,21 1) gammal dansmusik 3,43 2) popmusik ........ 3,00 2) visor och ballader. 2,95 2) andliga sånger. . . . 3,18 3) visor och ballader. 2,85 3) modern dansmusik 2,88 3) spelmansmusik. . . . 3,04 4) gammal dansmusik 2,82 4) operettmusik ..... 2,86 4) visor och ballader. 3,02 5) jazzmusik ........ 2,48 5) andliga sånger. . . . 2,78 5) operettmusik ..... 2,67 6) spelmansmusik. . . . 2,38 6) spelmansmusik. . .. 2,62 6) klassisk musik. . . . 2,39 7) operettmusik ..... 2,33 7) klassisk musik. . . . 2,28 7) modern dansmusik 2,13 8) andliga sånger. . . . 1,94 8) jazzmusik ........ 2,17 8) operamusik ....... 1,99 9) klassisk musik. . . . 1,87 9) popmusik ........ 1,93 9) nutida musik ..... 1,73 10) nutida musik ..... 1,54 10) operamusik ....... 1,88 10) jazzmusik ........ 1,56 11) operamusik ....... 1,43 11) nutida musik ..... 1,60 11) popmusik ........ 1,42

mal dansmusik en ännu bättre befäst topplats. Andliga sånger, spelmansmusik och visor erhåller popularitetspoäng överstigande 3. En tämligen klart över- vägande positiv inställning åtnjuter ope- rettmusik och klassisk musik medan den moderna dansmusiken mera knappt lig- ger på den positiva sidan om värdet två. De mest tidsaktuella musikformerna nutida musik, jazzmusik och popmusik får tydligt övervägande negativa värde- omdömen. Det är alltså uppenbart att personer över 50 år är starkt förankrade i traditionella musikformer.

För tio av de elva musikformerna rå— der ett monotont samband mellan ålder och musikalisk inställning. Detta inne- bär att antingen är de yngsta mest po- sitiva och de äldsta mest negativa — popmusik, modern dansmusik och jazz- musik — eller också är de äldsta mest positiva och de yngsta mest negativa — gammal dansmusik, andliga sånger, spelmansmusik, visor, klassisk musik, operamusik och nutida musik. I ett vik— tigt undantagsfall är den mellersta ål- dersgruppen mest positiv. För operett- musik uppvisar både yngre och äldre en mera negativ inställning än medel- åldern, i alla andra fall ligger medel- ålderns popularitetspoäng mellan de båda extrema åldrarnas.

I ovanstående kommentar har inga hänsyn tagits till eventuella avvikelser inom någon av dessa åldersklasser. Som ett komplement till den ovan redovisade åldersgrupperingen i tre intervall kom- mer nedan en mera detaljerad redogö- relse för sambanden mellan ålder och inställning till olika slag av musik. Ta— bell 4.20 på sidan 44 presenterar ge- nomsnittliga värderingar för tio-årsin- tervall av de elva musikformerna. Den information, som lämnas i tabellerna 4.16—4.18 och 4.20 sammanfattas nedan i elva punkter, där samband mellan ål- der och inställning till olika slag av

musik kommenteras för varje musik- form för sig.

I kommentarerna användes uttrycken pensionärer (födda 1899 eller tidigare), 60-åringar, (födda 1900—1909 : 60 1— 5 år), 50-åringar (födda 1910—1919: 50 i5 år), 40-åringar (födda 1920—1929 : 40 -_0- 5 år), 30-åringar (födda 1930— 1939 = 30 i: 5 år), samt 20-åringar (föd- da 1940—1949 : 20 i 5 år).

1. 30-åringar är något mera positivt in- ställda till jazzmusik än 20-åringar. Från och med 30-årsåldern och därutöver gäller: ju lägre ålder desto mera positiv inställning till jazzmusik. Denna tendens är tydligt märkbar.

2. 20-åring-ar är klart mera negativa till klassisk musik än övriga åldersgrupper. 60- åringar och 50-åringar är mest positiva, pensionärer och 40-åringar bara något mindre positiva. Med undantag för ovan- nämnda pensionärer föreligger en viss ten— dens att högre åldrar är mera positivt in- ställda till klassisk musik än lägre.

3. Det finns en mycket svag tendens att äldre är mera positivt inställda till nutida musik än yngre.

4. Sambandet mellan ålder och inställ— ningen till operamusik påminner i stor ut- sträckning om motsvarande samband för klassisk musik. 20-åringar är mera nega- tiva till operamusik än övriga åldersgrup— per. 60-åringar och 50—åringar är mest po- sitiva, pensionärer och 40-åringar bara aningen mindre positiva, 30-åringar ytter- ligare något mindre positiva.

5. Ju lägre ålder, desto mera positiv in- ställning till popmusik. Denna tendens är utomordentligt väl fastställd. 40-åringar och äldre är övervägande negativa, 30- åringar övervägande positiva och 20-åring— ar mycket positiva. Skillnaden mellan de mest positiva (20—åringar) och de mest ne— gativa (pensionärerna) är större än för någon annan musikform.

6. I stort sett gäller ju högre ålder, desto mera positiv inställning till spelmansmu- sik. Som undantag från denna regel fram— skymtar att ($O-åringar är aningen mera positiva än de äldre pensionärerna.

7. Det finns en klar tendens att äldre är mera positivt inställda till gammal dans- musik än yngre. Även för denna musikform tycks dock undantaget gälla att (30—åringar är mera positiva än pensionärer.

8. Ju lägre ålder, desto mera positiv in- ställning till modern dansmusik. Det finns dock inga skillnader mellan de två yngsta grupperna —— 30-åringar är i stort sett lika positiva som 20-åringar. I övrigt är skill- naderna mellan de olika åldersgrupperna klart synliga. Endast pensionärer är över— vägande negativa.

9. 20-åringar är klart mindre positiva till operettmusik än övriga åldersgrupper. I övrigt gäller en svag ten-dens att yngre är mera positiva än äldre —— 30-åringar är mest positiva, pensionärer minst positiva (bortsett från 20-åringar).

10. Skillnaden mellan olika åldersgrup— per med avseende på inställningen till visor och ballader är tämligen obetydliga. 20— åringar är något mindre positiva än övriga. 50- och (30-åringar aningen mera positiva än de övriga. 11. Ju högre ålder, desto mera positiv in- ställning till andliga sånger. Denna tendens är tydligt märkbar. 20-åringar är övervä- gande negativa, 30— och 40-åringar övervä- gande positiva, 50—åringar och äldre över- vägande mycket positiva.

Andelen intensiva

Andelen intensiva redovisas i tabell 4.21 för skilda åldersgrupper med musik- formerna i rangordning efter procent- siffror. Följande kommentarer till ta- bellen kan formuleras.

1. Andelen intensiva är störst i den lägsta åldersgruppen för följande slag av musik: modern dansmusik, popmusik och nutida musik.

2. Andelen intensiva är störst i den mel- lersta åldersgruppen för operettmusik. Skillnaden mellan denna grupp och högsta åldersgruppen är dock obetydlig.

3. Andelen intensiva är störst i den högsta åldersgruppen för följande slag av musik: gammal dansmusik, andliga sånger, visor, klassisk musik, spelmansmusik samt för jazzmusik och operamusik, där dock diffe- rensen till lägsta ålderskategorin är obe- tydlig.

4. Andelen intensiva ökar med ökad ålder för spelmansmusik, gammal dansmusik, andliga sånger och mindre påtagligt för vi- sor.

5. Andelen intensiva minskar med ökad ålder för modern dansmusik.

6. Andelen intensiva är minst för den mellersta åldersgruppen för följande slag

Tabell 4.20: Genomsnittlig popularitetspoäng i olika åldersklasser för elva slag av musik

sånger

2,65

ballader

2,94

Operett- Visor och Andliga

musik

2,63

dans-

musik

2,75

Gammal Modern

dans— musik

3,16

Spelmans-

musik

2,68

Popmusik

2,09

Opera—

musik

1,77

musik

1,63

Klassisk Nutida

musik

2,29 2,39 2,38 2,28 2,23 1,75 2,18

J azz-

musik

1,08 1,58 1,89 2,17 2,52 2,42 2,07

födda 1899 el. tid. födda 1900—1909. . . . . . . födda 1910—1919. . . . . . . födda 1920—1929 . . . . . . . fodda 1930—1939 födda 1940—1949 . . . . . . .

Totalt

av musik: jazzmusik, klassisk musik, nu- tida musik, operamusik och popmusik.

7. De största skillnaderna med avseende på intensiteten i värderingarna mellan ål- dersgrupperna finner man för popmusik, spelmansmusik, gammal dansmusik, mo- dern dansmusik och andliga sånger.

8. Små skillnader mellan åldersgrupper- na med avseende på intensiteten i värde— ringarna föreligger för nutida musik.

Intensitetsbalans

Intensitetsbalansen för de elva slagen av musik framgår av tabell 4.22, där mu- sikformerna rangordnats för de tre äl- dersg-rupperna var för sig. Det mest väsentliga som denna tabell innehåller. torde vara följande:

]. Klar positiv övervikt råder i samtliga åldersgrupper för gammal dansmusik, vi- sor och spelmansmusik. För operettmusik är den positiva övervikten inte fullt så klar bland de yngsta.

2. Klar negativ övervikt råder i samtliga åldersgrupper endast för nutida musik.

3. För popmusik är övervikten klart po— sitiv i den lägsta åldersgruppen och klart negativ i de båda övriga åldersgrupperna.

4. För jazzmusik råder klart positiv över- vikt bland de yngsta och klart negativ över— vikt bland de äldsta. I den mellersta ålders— gruppen råder nästan absolut jämvikt för jazzmusik.

5. För andliga sånger råder negativ över- vikt bland de yngsta och klar positiv över- vikt i de båda högsta åldersgrupperna.

6. För klassisk musik råder också negativ övervikt bland de yngsta och positiv över- vikt i de båda äldsta åldersgrupperna. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är be- tydligt -mindre än för andliga sånger.

7. För operamusik råder negativ övervikt i de båda lägsta åldersgrupperna medan jämvikt råder bland de äldsta.

8. För modern dansmusik råder klar po- sitiv övervikt i de båda lägsta åldersgrup- perna medan nära jämvikt råder bland de äldsta.

Den tidigare redovisade jämvikten för popmusik har alltså upplösts i klara övervikter åt båda hållen vid konstant- hållande av ålder. I likhet med jazzmu- sik, andliga sånger och klassisk musik råder för popmusik således tydliga mot- satsförhållanden mellan åldersgrupper- na. Till skillnad från jazz, klassisk mu-

Tabell 4.21 Andelen intensiva i skilda åldersgrupper för elva slag av musik

16—30 år 31—50 år 51—70 år 1) modern dansmusik. . 45 1) gammal dansmusik. . 47 1) gammal dansmusik. . 65 2) popmusik .......... 42 2) operettmusik ....... 42 2) andliga sånger ...... 48 3) visor och ballader . . . 33 3) visor och ballader. . . 34 3) spelmansmusik ...... 42 4) operettmusik ....... 32 4) modern dansmusik. . 33 4) operettmusik ....... 41 5) gammal dansmusik. . 31 5) andliga sånger ...... 29 5) visor och ballader. . . 39 6) operamusik ......... 29 6) spelmansmusik ...... 26 6) popmusik .......... 37 7) jazzmusik .......... 23 7) popmusik .......... 23 7) operamusik ......... 30 klassisk musik ...... 23 8) operamusik ......... 22 8) klassisk musik ...... 26 9) nutida musik ....... 22 9) klassisk musik ...... 21 9) jazzmusik .......... 24 andliga sånger ...... 22 10) jazzmusik .......... 18 10) modern dansmusik. . 21 11) spelmansmusik. . .. . . 16 nutida musik ....... 18 11) nutida musik ....... 20

Tabell 4.22: Intensitetsbalans i skilda åldersgrupper för elva slag av musik

16—30 år I) modern dansmusik 49,1

31—50 år

1) gammal dansmusik 30,5

51—70 år 1) gammal dansmusik 30,0

2) visor och ballader. 12,8 2) visar och ballader. 15,9 2) andliga sånger. . . . 18,1 3) popmusik ........ 10,4 3) andliga sånger. . . . 10,4 3) visor och ballader . 14,4 4) gammal dansmusik 9,4 4) modern dansmusik 9,3 4) spelmansmusik. . . . 12,5 5) jazzmusik ........ 3,6 5) operettmusik ..... 7,6 5) operettmusik ..... 4,3 6) spelmansmusik. . . . 2,3 6) spelmansmusik. . . . 4,0 6) klassisk musik. . . . 2,4 7) operettmusik ..... 1,8 7) klassisk musik. . . . 2,2 7) operamusik ....... 0,99 8) klassisk musik. . . . 0,73 8) jazzmusik ........ 0,98 8) modern dansmusik 0,94 9) andliga sånger. . . . 0,60 9) operamusik ....... 0,61 9) nutida musik ..... 0,30 10) nutida musik ..... 0,22 10) popmusik ........ 0,53 10) popmusik ........ 0,12 11) operamusik ....... 0,15 11) nutida musik ..... 0,16 11) jazzmusik ........ 0,11

sik och andliga sånger är generations- motsättningarna accentuerade för pop- musik av dess högre intensitet i värde- ringarna.

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan olika sociala grupper I jämförelse med tex amerikanare lever vi svenskar kanske i ett tämligen en- hetligt samhälle. Vi har inga speciella rasproblem, vi har över huvud taget förhållandevis få etniska minoriteter i vårt land. Ändå torde det vara ogenom- tänkt att generaliserande tala om någon enhetlig svensk kulturtradition lika li— tet som man kan göra anspråk på att sammanfatta en amerikansk kulturtradi- tion i något enkelt mönster. Sett ur ett historiskt perspektiv måste vårt land indelas i åtminstone tre skilda delkul- turer. Det har existerat en allmogekul- tur med rötter i bondemiljö, en högre- ståndskultur med nära förankring i en allmän europeisk kulturtradition och en speciell arbetarknltur.1

Rester av en 'gammal'allmogekultur kan möjligen förekomma bland dagens jordbrukarbefolkning, kanske framför allt bland de äldre. Högreståndskultu— ren har förändrats och kan nu spåras i vad som i dagligt tal brukar benämnas »borgerlig» livsstil. Samtidigt har detta mönster brett ut sig så" att det nu om- fattar kanske majoriteten av befolkning- en efter att tidigare ha varit en ange- lägenhet enbart för en liten minoritet. Det speciella arbetarkulturmönstret har på samma sätt som allmogekulturmönst- ret fått bereda plats för det »borgerliga» kulturmönstret. Det är inte bara så att jordbrukarbet'olkning och arbet-arbe- folkning minskar i sammanlagd andel av den totala befolkningen. Inom jord- brukar- och arbetarmiljöerna har det sk »borgerliga» levnadsmönstret upp- tagits.1 »Den segrande högreståndskul-

turen tränger emellertid ytterst sakta in i landsbygdsmiljön och arbetargrup- perna».2

Vi har ovan mycket översiktligt talat om kultur, kulturmönster och livsstil och antytt att det under ytan på dessa generaliserande begrepp skall finnas specifika aktiviteter och attityder, där olika sociala klasser visar markanta skillnader. I vilken utsträckning, som dessa tre skilda kulturmönster har ak- tualitet i dag, då massmedia når en allt större publik, då urbanisering och in- dustrialisering fortsätter i accelereran- de takt är det svårt att yttra sig om generellt.

Finns det några kvardröjande effekter av dessa tre separata system på ett så ytterst specifikt fenomen som inställå ningen till musik?

I kommande avsnitt gör vi inte an- språk på att kunna finna några klart av- gränsade kultursystem, Vi kommer en- bart att beskriva eventuella skillnader mellan olika sociala klasser med avse- _ ende på värderingarna av skilda slag av

musik. De sociala grupper vi studerar är 'jordbrukarbefolkningen, arbetarbe- folkningen och vad man skulle kunna kalla tjänstemannagrupperna. Till de senare har även förts företagare och de servicebetonade yrkeskategorier som uppstått på senare tid. I stort sett över- ensstämmer denna indelning med all- mänt gängse uppdelning i socialgrupper, där socialgrupperna I och II bildar tjänstemannagruppen, socialgrupp III arbetargruppen, medan jordbrukarebe- folkning av alla kategorier — godsägare, hemmansägare, arrendatorer, jordbruks- arbetare och skogsarbetare _— tillförts jordbrukargruppen. (En närmare redo-

1 Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Sommaruniuersitet, nr 3 1965. ” Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Sommarunz'versilet, nr 3 1965, sid. 132.

görelse för denna indelning återfinnes i bihang 3.)

Påvisade skillnader mellan jordbru- kare, arbetare och tjänstemän i fråga om inställningen till musik kan inte omedelbart förklaras med skilda kultur- mönster. Det finns även andra möjlig- heter till förklaringar. En viktig skill- nad mellan dessa tre grupper utgör ut- bildningsmöjligheterna. Det kan tänkas att en stor del av skillnaderna kan för- klaras utifrån olika utbildningsnivåer. I nästa avsnitt kommer därför skillna- derna mellan olika utbildningsnivåer med avseende på inställningen till mu- sik att behandlas. En annan viktig fak- tor är hemortskaraktären. Det enkla faktum att jordbrukare bor på lands- bygd och att tjänstemän i stor utsträck- ning är koncentrerade i storstäderna kan förklara mycket av de skillnader som eventuellt existerar mellan de olika sociala klasserna. Då det finns olika musikaliska möjligheter kommer man också att finna olika musikaliska värde- ringar. Av denna anledning kommer i ett senare avsnitt även skillnader mel- lan olika ortstyper och geografiskt läge att belysas.

I tabellerna 424—426 redovisas den procentuella fördelningen värdeomdö- men om de elva musikformerna bland jordbrukare, tjänstemän och arbetare var för sig. I dessa tabeller kan även ut- läsas de olika musikformerna-s popula-

ritetsp—oäng enligt tidigare redovisad be- räkningsmetod.

En sammanställning av popularitets- poängen för de olika musikformerna i skilda sociala klasser presenteras här nedan.

Utifrån denna tabellsammanställning kan följande kommentarer göras i urval:

1. Det finns tydliga skillnader i fråga om inställningen till olika former av musik mellan de tre sociala grupperna. Dessa skill- nader låter sig inte bortförklaras som slumpskillnader eller tillfälliga åsiktsdiffe- renser.

2. Bland jordbrukare är gammal dans— musik och andliga sånger mest populärt. Spelmansmusik och visor åtnjuter även hög popularitet. Modern dansmusik, operettmu— sik och klassisk musik visar en knapp över— vägande positiv värdering, medan opera- musik, nutida musik och i än högre grad jazzmu-sik och popmusik erhåller övervä— gande negativa värderingar.

3. Bland tjänstemän är visor, operettmu— sik samt först i tredje hand gammal dans- musik mest populärt. Modern dansmusik, klassisk musik, spelmansmusik, andliga sån-ger samt .i viss mån även jazzmusik er- håller klart övervägande positiva värde- ringar. Operamusi—k och popmusik erhåller i det närmaste lika mycket positiva som negativa värderingar medan endast nutida musik får övervägande'negativa värdering— ar.

4. Bland arbetare är gammal dansmusik i särklass mest populärt. Klart övervägande positiva värderingar erhåller i tur och ordning spelmansmusik, visor, modern dansmusik, andliga sånger, operettmusik och i viss mån popmusik. Jazzmusik har en obetydlighet flera negativa värderingar

Tabell 4.23 : Popularitetspoäng i skilda sociala grupper för elva slag av musik

Jordbrukare Tjänstemän Arbetare 1) gammal dansmusik 3,38 1) visor ochballader . 3,06 1) gammal dansmusik 3,39 2) andliga sånger. . . . 3,26 2) operettmusik ..... 2,95 2) spelmansmusik. . . . 2,86 3) spelmansmusik. . . . 3,04 3) gammal dansmusik 2,90 3) visor och ballader. 2,85 4) visor och ballader. 2,78 4) modern dansmusik 2,77 4) modern dansmusik 2,81 5) modern dansmusik 2,15 5) klassisk musik. . . . 2,48 5) andliga sånger. . . . 2,65 6) operettmusik ..... 2,12 6) spelmansmusik. . . . 2,46 6) operettmusik ..... 2,41 7) klassisk musik . . . . 2,07 7) andliga sånger. . . . 2,36 7) popmusik ........ 2,26 8) operamusik ....... 1,67 8) jazzmusik ........ 2,26 8) jazzmusik ........ 1,96 9) nutida musik ..... 1,65 9) operamusik ....... 2,07 9) klassisk musik. . . . 1,90

10) jazzmusik ........ 1,60 10) popmusik ........ 2,00 10) nutida musik ..... 1,50 11) popmusik ........ 1,56 11) nutida musik ..... 1,74 11) operamusik ....... 1,48

medan klassisk musik har en något större andel negativa värderingar. Nutida musik och operamusik är mycket impopulära bland arbetare.

Jämförelser mellan de tre sociala gruppernas relativa värdering av de elva musikformerna ger oss följande klassificering av de olika musikfor— merna.

1. Musikformer inför vilka tjänstemän är mest positiva och arbetare mest nega- tiva: Till denna klass hör klaSsisk musik. nutida musik och operamusik. Skillnader- na är mest uppenbara för klassisk musik och operamusik.

2. Musikformer inför vilka tjänstemän är mest positiva och jordbrukare mest ne- gativa: Till denna klass hör jazzmusik, ope- rettmusik och vis-or. I fråga om inställning- en till operettmusik skiljer sig de tre grup- perna klart, i fråga om jazz avviker jord- brukarna åtskilligt från de båda andra grup- perna.

3. Musikformer inför vilka jordbrukare är mest positiva och tjänstemän mest ne- gativa: Till denna klass hör i första band spelmansmusik och andliga sånger. Möjli- gen skulle även gammal dansmusik kunna räknas dit men arbetare och jordbrukare skiljer sig inte åt med avseende på inställ- ningen till denna form av musik, genom- snittligt sett. I fråga om andliga sånger av- viker jordbrukarna mest från de båda and- ra, i fråga om spelmansmusik är det sna- rare de mest negativa tjänstemännen som avviker.

4. Musikformer inför vilka arbetare är mest positiva och jordbrukare mest nega- tiva: Till denna klass hör popmusik och mo- dern dansmusik. Här finner man att jord- brukarna avviker mera från tjänstemännen än vad arbetarna gör.

Det finns vissa likheter mellan de slag av musik, som ingår i en och sam— ma klass efter ovanstående klassifice— ring. Klassisk musik, nutida musik och operamusik har en viss grad av »se- riös» association gemensam. Spelmans— musik och gammal dansmusik har röt- ter i den svenska allmogens musik. And- liga sånger är inte heller frikopplad från en traditionsmättad karaktär.

sånger 100,0

3,26 23,9

. 147 _

8 144

ballader 99,9

Operett- Visor och Andliga 29,0

100,0

musik

Modern dans- musik

14,5 26,7 100,0 140

Gammal dans- musik

61,3 24,8 100,0 3,38 27,9 14_:9_

Spelmans- musik

40,9 34,3 1 5,3 7,3 2,2 100,0 3,04 1 8,9

8,3 1 6,7 24,2 24,2 26,5 99,9 1,56 0,31 143

Popmusi

J ordbrukare

Opera- musik 2,3 18,9 35,6 30,3 12,9 100,0 1,67 0,18

cent av antalet avgivna värdeomdömen 0,8 12,9 47,7 28,0 10,6 100,0 1,65 0,08 143

musik

Klassisk Nutida

4,5 30,3 40,2 1 7 ,4 7,6 100,0

2,07 0,59 145

musik

Jazz- musik 3,8 17,3 36,1 21,1 21,8 100,1 1,60 0,17 _._.N..L ÅJAA.

Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musi . Pro- Summa %

om . . . . . . . tycker ganska illa om. . . .

Intensitetsbalans .

tycker mycket illa om. . . .

tycker varken bra eller illa Popularitetspoäng. . .

Procentuell andel som tycker mycket bra om. . tycker ganska bra om . . . .

Tabell 4.24

av antalet avgivna värdeomdömen

Tjanstemän

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om. .. .

Summa %

Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

J azz— musik

Klassisk musik

Nutida musik Opera- musik

Popmusik

Spelmans- musik

Gammal dans- musik

Operett- musik

Visor och ballader

Andliga sånger

14,2 29,9 31,8 15,5 8,5 20,9 29,5 31,4 12,8 5,4

5,1 19,2 35,5

25,3 14,9

13,9 23,3 29,3 22,7 1 0,8 12,6 28,9 22,5 18,1 17,9 17,3 35,6 23,5 12,8 5,9 33,8 35,9 20,2 6,9 3,2 38,9 32,0 17,1 8,1 3,9 38,3 38,2 16,2 5,3 1,9 23,7 29,3 32,8 8,6 5,5

N

99,9 2,26 1,7

1 175

100,0

2,48 3,9

1 173

100,0

1,74 0,34

1 167

100,0

2,07 1,3

1 175

100,0

2,00 0,70

1 176

100,1

2,46 2,9

1 181

1 00,0

2,90 10,6

1 186

100,0

2,95 10,0

1 179

99,9 3,06 20,2

1 180

99,9 2,36 4,3

1 181

Tabell 4.26: Procentuell andel avgivna värdeomdömen samtpopulariletspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen Arbetare

Procentuell andel som: tycker mycket bra om. . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa om tycker ganska illa om. . . . tycker mycket illa om. . . .

Summa %

Popularitetspoäng . . . . . . . Intensitetsbalans . . . . . . . .

N

J 2122- musik

Klassisk

musik

Nutida musik

Opera musik

Popmusik

Spelmans— musik

Gammal dans- musik

Modern dans- musik

musik

Operett-

Visor och ballader

Andliga sånger

6,0 27,0

37,1 16,5 13,5

2,2 12,7

36,0 30,5 18,5 20,4 28,7 22,5 13,5 14,9 27,6 42,2 21,7 5,3 3,2 56,1 30,6 10,3 2,1 0,9 31,6 35,4 20,1. 7,9 5,0 25,5 25,1 24,6 14,1 10,7 28,4 40,9 20,7 7,4 2,6

..

mm. cum N

..

100,1

1 ,96 0,44

1 127

99,9 1,50 0,12

1 117

99,9 1,48 0,14

1 123

100,0

2,26 1 ,4

1 131

100,0

2,86 8,6

1 132

1 00,0

3,39 62,3

1 146

100,0

2,81 6,3

1 131

100,0

2,41 2,4

1 131

100,0

2,85 10,9

1 138

..

49 m cav ascii en man

a

whom—Noo— ca

C *S* H

Det gemensamma för dessa tre låter sig väl sammanfattas i traditionell icke »seriös» musik eller åtminstone i icke modern, oseriös» musik. Det gemen- samma för pop och modern dansmusik är väl just det moderna från ursvensk tradition avvikande. Samtidigt kan knappast dessa betecknas med termen »seriösa». Svårast är det att finna den gemensamma nämnaren för jazz, ope- rettmusik och visor. Det finns modern och traditionell jazzmusik, det finns klassiska och moderna operetter och det finns traditionella och moderna vi- sor. Dessa kan inte heller entydigt be- traktas som underhållningsmusik eller som »seriös» musik. De står mellan el- ler griper över alla dessa kategorier.

Möjligen finner vi i denna klassifice- ring ett första spår av några mera ge- nerella underliggande faktorer, som be- stämmer musikaliska värdeoriente- ringar.

Andelen intensiva

Andelen intensiva i skilda sociala klas- ser för elva slag av musik presenteras i tabell 4.27. De mest påtagliga resultaten kan sammanfattas på följande sätt:

1. Andelen intensiva är störst bland jord— brukarna för gammal dansmusik, spelmans- musik, jazzmusik och andliga sånger.

2. Andelen intensiva är störst bland tjänstemän för klassisk musik, operett— musik och visor.

3. Andelen intensiva är störst bland ar-

betare för operamusik och modern dans- musik.

4. För nutida musik är andelen intensiva klart mindre bland jordbrukare än bland arbetare och tjänstemän.

5. Skillnaderna är små mellan de tre so- ciala grupperna i fråga om andelen inten- siva för popmusik.

6. Skillnaderna är stora mellan de tre sociala grupperna i detta avseende för klas— sisk musik, operamusik, spelmansmusik, gammal och modern dansmusik, operett— musik, visor och andliga sånger.

Intensitetsbalans

I tabell 4.28 presenteras kvoten för in- tensitetsbalansen för jordbrukare, tjäns- temän och arbetare med de elva musik- formerna i rangordning. Följande kom- mentarer till tabellen kan göra-s:

1. Det råder klar positiv övervikt i samt— liga sociala grupper för gammal dansmusik, visor, andliga sånger och spelmansmusik.

2. För modern dansmusik är den pcsitiva övervikten klar för arbetare och tjänstemän men mera knapp för jordbrukare.

3. Det råder klar negativ övervikt i samt— liga sociala grupper för nutida musik.

4. Operettmusik har jämvikt bland jord- brukare men positiv övervikt bland övriga.

5. Klassisk musik och jazzmusik har ne- gativ övervikt bland jordbrukare och ar— betare men positiv övervikt bland tjänste- män.

6. Popmusik har negativ övervikt bland' jordbrukare och tjänstemän och positiv övervikt bland arbetare. Dock är denna ten- dens endast klart markerad bland jordbru- karna. Tlämligen nära jämviktstillstånd kan sägas rada i de övriga grupperna.

7. Operamusik har mycket klar negativ övervikt bland jordbrukare och arbetare medan tjänstemän uppvisar nära jämvikt.

Tabell 4.27: Andelen intensiva i skilda sociala grupper för elva slag av musik

Jordbrukare Tjänstemän Arbetare 1) gammal dansmusik. . 64 1) operettmusik ....... 43 1) gammal dansmusik. . 57 2) andliga sånger ...... 55 2) Visor och ballader. . . 40 2) modern dansmusik. . 37 3) spelmansmusik ...... 43 3) gammal dansmusik. . 37 3) operettmusik ....... 36- 4) popmusik .......... 35 4) popmusik .......... 31 4) popmusik .......... 35 5) visor och ballader. . . 28 modern dansmusik. . 31 5) andliga sånger ...... 33 6) jazzmusik .......... 26 6) andliga sånger ...... 29 6) spelmansmusik ...... 31 7) modern dansmusik. . 24 7) klassisk musik ...... 26 visor och ballader. . . 31 8) operettmusik ....... 20 8) operamusik ......... 25 8) operamusik ......... 30 9) operamusik ......... 15 9) jazzmusik .......... 23 9) klassisk musik ...... 21 10) klassisk musik ...... 12 spelmansmusik ...... 23 nutida musik ....... 21 11) nutida musik ....... 11 11) nutida musik ....... 20 11) jazzmusik .......... 20

___—__ __L_._

Tabell 4.28: Intensitetsbalans i skilda sociala grupper för elva slag av musik

Jordbrukare 1) gammal dansmusik 27,9 2) andliga sånger. . . . 23,9 3) spelmansmusik. . .. 18,6 4) visor och ballader. 8, 5) modern dansmusik 1 6) operettmusik ..... 7) klassisk musik. . . . 8) popmusik ........ 9) operamusik ....... 10) jazzmusik ........ 11) nutida musik .....

Tjänstemän

0,08

Inställning till olika slag av musik — skillna- der mellan olika utbildningskategorier

Vi har i föregående avsnitt visat att jordbruksbefolkning, arbetarbefolkning och tjänstemannabefolkning har stora differenser med avseende på inställ- ningen till olika former av musik. Vi har också tidigare antytt att olika ut- bildningsmöjligheter i olika sociala grupper kan bidra med förklaringar till dessa differenser. Graden av formell grund- eller yrkesutbildning kan påver— ka den musikaliska inställningen på skil- da vägar. Eftersom musikalisk oriente- ring och musikalisk uppfostran före- kommer inom skolutbildningens ram är det sannolikt att högre formell utbild- ning inneburit större möjligheter till sådan musikalisk skolning. För det and- ra kan den närmare kontakten med konst, litteratur o d som man inom hög- re undervisning brukar erhålla med- föra en konst- och kulturmedvetenhet, som sätter sina spår även på den musi- kaliska värdeorienteringen. Harald Swedner har i olika sammanhang påta- lat förekomsten av en sk »finkultur»,1 som kan ha en motsvarighet även på det musikaliska planet. Det finns större möj- ligheter att personer med hög utbild- ning har utsatts för påverkan i annan riktning än personer med låg utbild- ning, både direkt i samband med un- dervisning och indirekt via umgänge. Till sist kan även nämnas att olika slag

1) visor och ballader. 2) gammal dansmusik 10,6 3) operettmusik ..... 3 4) modern dansmusik 6,2 ,5 5) andliga sånger. . . . 0 6) klassisk musik. . . . 7) spelmansmusik. . . . 8) jazzmusik ........ 9) operamusik ....... 10) popmusik ........ 11) nutida musik .....

Arbetare 1) gammal dansmusik 62,3 2) visor och ballader. 10,9 3) spelmansmusik. . . . 8 4) modern dansmusik 6 5) andliga sånger. . . . 3 6) operettmusik ..... 7) popmusik ........ 8) klassisk musik. . . . 9) jazzmusik ........

10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

20,2

10,0

0,65 0,44 0,14

0,34 0,12

av musik anses ha olika svårighetsgra- der. Vissa former av musik är lättill- gängliga, talar så att säga direkt till känslan, andra typer av musik kräver större intellektuell förmåga, de talar via förnuftet. Hur mycket av detta som kan påvisas reellt och hur mycket som är en inlärd konvention är det svårt att yttra sig om utan faktiska undersök- ningar på området. Under alla omstän- digheter torde denna faktor — musika- lisk svårighetsgrad —— vara förknippad med utbildningsstatus.

I föreliggande avsnitt kommer skill- naderna i musikalisk inställning mellan tre olika utbildningsnivåer att belysas. En stor del av det svenska folket har ingen skolutbildning utöver folkskolans sista klass. Dessa individer kommer att bilda den lägsta utbildningskategorin. Personer, som har realskola, yrkesskola, folkhögskola odyl men ej studentexa— men ej heller handelsstudenten eller examen vid tekniskt gymnasium bildar den mellersta utbildningskategorin. Slut- ligen personer med studentexamen eller folkskollärarexamen utgör den högsta utbildningskategorin. Skillnaderna mel— lan dessa tre slag av utbildning i fråga om värdering av de elva musikformerna som tidigare berörts presenteras i tabel— lerna 4.30—4.32.

1 Harald Swedner (1965). Vår fria tid och finkulturen, Informasjon fra Det Nordiske Som- meruniversitet, nr 3 1965.

Tabell 4.29: Popularitetspoäng för skilda utbildningskategorier för elva slag av musik Ingen utbildning utöver folkskola

1) gammal dansmusik ........... . . . 3,36 2) spelmansmusik .......... . ...... 2,87 3) visor & ballader ............... . 2,86 4) andliga sånger .................. 2,78 5) modern dansmusik .............. 2,74 6) operettmusik ................... 2,49 7) popmusik ..................... . 2,12 8) klassisk musik .................. 1,95 9) jazzmusik .......... . . . . ........ 1,90 10) operamusik .................... 1,58 11) nutida musik ................... 1,55 Studentexamen eller motsvarande 1) visor & ballader ................ 3,25 2) klassisk musik ...... . ........... 3,10 3) operettmusik ................... 2,96 4) jazzmusik .............. . ...... . 2,67 5) modern dansmusik ............. . 2,57 6) operamusik .................... 2,52

Den popularitetspoäng som tilldelas var och en av de elva olika formerna av musik och som framgår av dessa tabeller sammanfattas nedan för de tre utbild- ningskategorierna.

Denna tabellsammanställning leder fram till följande kommentar.

1. Det finns klara skillnader mellan olika utbildningskategorier med avseende på in— ställningen till olika slag av musik.

2. Bland personer med endast obligatorisk grundutbildning är gammal dansmusik i sänklass mest populärt. Spelmansmusik, vi- sor, andliga sånger, modern dansmusik och operettmusik erhåller tydligt övervä- gande positiva värderingar, popmusik knappt övervägande positiva värderingar, klassisk musik och jazzmusik knappt över— vägande negativa. Opcramu-sik och nutida musik är uppenbart impopulära musik- former.

3. Visor är mest populära bland personer med någon utbildning utöver folkskola, men faktiskt alla slag av musik utom operamu— sik och nutida musik erhåller övertygande positiva värderingar. Operamusik har knapp positiv övervikt och nutida musik en tämligen klar negativ övervikt.

4. Bland studenter är i första hand visor, i andra hand klassisk musik och i tredje hand operettmusik mycket populära. Jazz- musik, modern dansmusik och operamusik är klart övervägande positivt värderade,

Utbildning utöver folkskola men ej studentexamen

1) visor & ballader ................. 3,09 2) operettmusik .................... 2,93 3) modern dansmusik ............... 2,85 4) gammal dansmusik ............... 2,75 5) klassisk musik ................... 2,53 6) jazzmusik ....................... 2,38 7) andliga sånger ................... 2,33 8) spelmansmusik .................. 2,29 9) popmusik ....................... 2,21 10) operamusik ..................... 2,08 11) nutida musik .................... 1,73 7) gammal dansmusik .............. . 2,20 8) andliga sånger. . . .............. . . 2,08 9) nutida musik .................... 1,97 10) spelmansmusik. . . . . . . . . . . ...... . 1,89 11) popmusik ............ .. ......... 1,66

gammal dansmusik i någon mån mindre klart. Andliga sånger erhåller endast knapp positiv övervikt medan nutida musik er- håller en knapp negativ övervikt. Spelmans- musik och i högsta grad popmusik är im- populära musikformer bland studenter.

Jämförelser mellan de tre utbildnings- kategoriernas relativa värdering av de elva musikformerna ger följande grup- peringar.

l. Ju högre utbildning, desto mera po- sitiv inställning till följande slag av musik: jazzmusik, klassisk musik, nutida musik, operamusik, operettmusik och visor. Skill- naderna kan betecknas som mycket stora för jazzmusik, klassisk musik och opera- musik. De är påtagliga även för visor och nutida musik. För operettmusik är skillna— derna obetydliga mellan de två högsta ut- bildningskategoricrna medan den lägsta av- viker i negativ riktning.

2. Ju lägre utbildning, desto mera positiv inställning till följande slag av musik: gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger. Skillnaderna är störst för spelmansmusik men tydliga även för de båda övriga musikformerna.

3. Personer med utbildning utöver folk- skoIa är mest positiva och studenter är mest negativa till popmusik och modern dansmusik. Skillnaderna mellan de två lägsta utbildningskategorierna är inte så stor men studenter avviker något från de övriga i negativ riktning.

av antalet avgivna värdeomdömen.

Utan utbildning utöver folkskola

Modern dans- musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Operett- Visor Och Andliga musik ballader sånger

Spelmans-

Popmumk musik

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 5,8 5,6 16,5 54,1 28,4 28,2 30,8 tycker ganska bra om. . . . 25,2 16,5 29,0 32,4 36,3 26,0 33,2 tycker varken bra eller illa

om. . 36,6 29,4 21,7 21,4 10,0 21,2 21,7 24,4 tycker ganska illa om . . . . 18,0 27,0 15,6 5,2 2,3 9,0 14,4 6,2 tycket mycket illa om. . . . 14,4 , , 21,6 17,2 3,4 1,2 5,2 9,7 5,4

Summa % 100,0 100,0 99,9 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . 1,90 1,95 1,55 1,58 2,12 2,87 3,36 2,74 2,49 2,78 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,40 0,64 0,15 0,26 0,96 8,4 45,1 5,5 2,9 5,7

N 1542 1537 1532 1539 1542 1548 1557 1543 1542 1553

Tabell 4.31: Procentuell andel med skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Med utbildning utöver folkskola dock ej studentexamen

Gammal Modern dans- dans- musik musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycket mycket bra om . . . 4,4 14,0 tycker ganska bra om. . . . 19, 24,5 tycker varken bra eller illa

om 34,8 28,8 tycker ganska illa om . . . . 27,0 20,6 tycker mycket illa om. . . . 14,1 12,0

Summa % 100,0 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . . 1,73 2,08 2,33 Intensitetsbalans. . . . . . . . 0,31 1,2 2,4

N 600 601 605

16,8 25,8

co'oo"

Nm 0]

38,4 11,9 7,1

100,0

'.

denna o H

'.

LO N:o hade O 539 cons:—

sånger 49,2 9,5 10,8 100,1 2,08 0,76 158

ballader 14,9 3,2 0,6 100,1 3,25 79,7 157

musik 30, 41, 100,0 2,96 Operett- Visor och Andliga 157

Modern dans— musik 15,3 44,2 100,1 157

dans-

musik 32,9

100,0

Gammal 158

Spelmans- musik 3,2 26,7 35,7 24,2 10,2 100,0 1,89 0,31 157

Popmusik 3,8 20,5 31,4 26,3 17,9 99,9 1,66 0,21 156

musik 22,3 30,6 27,2 16,8 3,2 100,1 2,52 7,0 157

Opera-

Studentexamen eller motsvarande

& % =O "en E Q % _|— t: = =; : E'. :?.” c 'N 2 o å & o

musik 11,0 22,8 30,3 24,1 11,8 100,0 1,97 0,93 155

Klassisk Nutida 44,6 30,8 15,7 8,3 0,6 100,0 3,10 74,3 157

musik

Jazz- musik 26,3 35,9

100,1 2,67 4,5

156

Summa %

om..................

tycker ganska illa om. . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

N .

.— = U 0 2

D..

:S V) & D B b: 5

N v: 5 = __. &)

_5— ©

"— m

5 B

& &

.S— v;

E ”S & G;

_=

'U Q 9. & &

'— &. = u.. = Q. Q Q.

"5 (4 %

=O

% 8

"E

'B = 6 'U N

- r— & v;

"U Q) E

"ö

%

= &) : W = Q) U &

D.. esi ”.

Wi = &) & U &

Procentuell andel som:

tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa tycker mycket illa om. . . . Popularitetspoäng. . . . . . .

Andelen intensiva

Andelen intensiva redovisas i tabell 4.33 för samtliga elva musikformer. Denna tabell ger upphov till följande kommen- tarer.

l. Andelen intensiva är störst bland låg- utbildade för spelmansmusik, gammal dans- musik och andliga sånger.

2. Andelen intensiva är störst bland per- soner med medelhög utbildning för ope— rettmusik.

3. Andelen intensiva är störst bland stu- denter för jazzmusik, klassisk musik, nu- tida musik och visor.

4. För operamusik förekommer inga skillnader mellan utbildningskategorierna med avseende på andelen intensiva.

5. För popmusik och modern dansmusik är andelen intensiva minst bland studen- terna och lika stor i de båda övriga utbild- ningskategorierna.

6. De största skillnaderna med avseende på andelen intensiva mellan utbildnings- kategorierna finner man för gammal dans- musik och spelmansmusik.

7. Förutom operamusik är skillnaderna i detta avseende små även för nutida musik.

Intensitetsbalans

Intensitetsbalansen för de tre utbild— ningskategorierna finner man redovisad i tabell 4.34. Denna rtabell ger upphov till följande kommentarer.

1. Klar positiv övervikt i samtliga ut- bildningskategorier råder för visor, ope- rettmusik och modern dansmusik.

2. Det finns inte någon musikform, där klar negativ övervikt råder i samtliga ut- bildningskategorier. Dock har nutida mu- sik klar negativ övervikt i två men har nästan jämvikt bland studenter.

3. Spelmansmusik och andliga sånger har positiv övervikt i de lägsta utbildnings- kategorierna men har negativ övervikt bland studenterna. Speciellt är detta tydligt för spelmansmusik medan den negativa över- vikten är knapp för andliga sånger.

4. Popmusik har jämvikt eller nära jäm- vikt i de två lägsta utbildningskategorierna men negativ övervikt bland studenterna.

5. Jazzmusik och klassisk musik har ne— gativ övervikt bland personer utan vidareut- bildning men positiv övervikt bland övriga utbildningskategorier. Speciellt klar är den- na positiva övervikt bland studenterna.

. E-r=m-;tlms.l.n'3__ _ _ _|..___ _

__.M_._____:.;_A ”__—___... ,. .;

J... M...—....

Tabell 4.33: Andelen intensiva i skilda utbildningskategorier för elva slag av musik.

Utan utbildning utöver folkskola 1) gammal dansmusik. . 55 2) operettmusik ....... 38 3) andliga sånger ...... 36 4) popmusik .......... 34 modern dansmusik . . 6) spelmansmusik ...... 7) visor & ballader ..... 8) operamusik ......... 9) jazzmusik .......... nutida musik ....... 11) klassisk musik ......

folkskola

Med utbildning utöver

1) operettmusik ....... visor & ballader ..... 3) popmusik .......... 4) modern dansmusik. . 5) klassisk musik ...... gammal dansmusik. . 7) operamusik ......... 26 8) andliga sånger ...... 24 9) jazzmusik .......... 22 10) nutida musik ....... 19 spelmansmusik ..... 19

Studentexamen eller motsvarande 1) visor & ballader. . . . 2) klassisk musik ...... 3) jazzmusik .......... 4) operettmusik ....... 5) operamusik ......... 6) nutida musik ....... 7) popmusik .......... 8) modern dansmusik. . andliga sånger ...... 10) spelmansmusik ...... 11) gammal dansmusik. .

Tabell 4.34: Intensitetsbalans i skilda utbildningskategorier för elva slag av musik

Utan utbildning folkskola 1) gammal dansmusik 45,1 2) visor & ballader. . . 10,6 3) spelmansmusik . . . 8, 4) andliga sånger. . . . 5, 5) modern dansmusik 5 6) operettmusik ..... 7) popmusik ........ 8) klassisk musik. . . . 9) jazzmusik ........ 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

0,96 0,64 0,40 0,26 0,15

6. Operamusik har negativ övervikt bland lågutbildade, tämligen god jämvikt bland personer med något högre utbildning och klar positiv övervikt bland studenter.

7. Gammal dansmusik har positiv över- vikt i de två lägsta utbildningskategorierna medan nära jämvikt råder bland studenter.

Inställning till olika slag av musik —- skillna- der mellan personer bosatta i städer av olika storlek samt på landsbygden

I ett föregående avsnitt har de musi- kaliska möjligheterna påståtts vara re- levanta för den musikaliska värdeorien- teringen. I ett avseende skall vi här be- lysa dessa möjligheter. Det är givet att det i stora städer finns avsevärt större tillgång på kvalificerad konstverksam— het och andra musikaliska evenemang än vad det i allmänhet finns i små stä- der och på landsbygden. I vilken ut- sträckning som detta kompenseras av annan musikalisk aktivitet på de mindre orterna skall behandlas i ett senare ka-

Med utbildning utöver

1) visor & ballader. . . 2) operettmusik . . . . 3) modern dansmusik 7,9 4) gammal dansmusik 6,6 , 5) klassisk musik. . . . 4, 6) jazzmusik ........ , 7) andliga sånger. . . . 2, 8) spelmansmusik . . . 1 9) operamusik ....... , popmusik ........ 11) nutida musik ..... , 1

Studentexamen eller motsvarande 1) operettmusik ..... 2) visor & ballader. . . 7 3) klassisk musik. . . . 7 4) operamusik .......

1 5) jazzmusik ........ 7 6) modern dansmusik

4 7) gammal dansmusik

,8 8) nutida musik .....

2 2 3

40,4 10,1

00 9; 4 ,

..

wohowq

9) andliga sånger. . . . 10) spelmansmusik . . . 11) popmusik ........

pitel. I varje fall är de musikaliska möj- ligheterna och den musikaliska miljön tämligen olikartad på skilda platser i landet, vilket skulle kunna sätta sina spår på de musikaliska värderingar som existerar under olika musikaliska be- tingelser. Radio och television tenderar att utjämna dessa skillnader genom att ge samma musikprogram i alla hem oav- sett var dessa är belägna men kan knap- past ensamma helt eliminera differen- serna.

Som ett första steg mot att studera de musikaliska möjligheternas inver- kan på musikvanorna skall vi här redo- göra för den eventuella förekomsten av olika musikaliska värderingar mellan personer bosatta i städer och orter av olika storlek. Har personer som bor i storstäder också andra åsikter om mu- sik och olika musikformer än personer som är bosatta på landsbygden. Alla upptäckta skillnader kan dock inte

Tabell 4.35: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Storstäder (över 100 000 inv.)

Gammal Modem dans- dans- musik musik

J azz- Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 13,0 20,7 6,4 15,7 15,2 17,4 38,2 26,8 42,9 39,0 17,4 tycker ganska bra om. . . . 29,8 29,7 18,8 25,6 25,9 36,2 35,0 41,2 30,2 36,7 29,5 tycker varken bra eller illa

om. . . . . . . . . . . . . . . . . . 32,2 28,7 34,4 26,7 23,1 28,7 18,1 22,5 15,2 17,1 33,6 tycker ganska illa om . . . . 15,6 14,5 25,6 21,0 19,0 11,4 5,9 7,2 7,8 5,0 11,7 tycker mycket illa om. .. . 9,5 6,3 14,7 10,9 16,9 6,3 2,8 2,3 3,9 2,2 7,8

Summa % 100,1 99,9 99,9 99,9 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,21 2,44 1,77 2,14 2,03 2,47 3,00 2,83 3,01 3,05 4 2,37 Intensitetsbalans . . . . . . . . 1,4 3,3 0,44 1,4 0,90 2,8 13,6 11,7 11,0 17,8 2,2

N. . 593 595 588 595 596 598 602 597 600 602 602

Tabell 4.36: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer 30 OOO—100 000 inv.

Gammal Modern dans- dans- musik musik

Jazz- Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans musik

Operett Visor och Andliga

Popmusnk musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 11,6 19,3 4,5 12,7 15,7 20,2 42,2 31,0 42,1 35,2 25,2 tycker ganska bra om. . . . 29,0 27,3 19,2 23,9 25,4 37,6 35,3 32,6 28, 40,3 31,8 tycker varken bra eller illa

om. . . . . . . . . . . . . . . . . . 33,9 28,9 31,4 27,7 21,1 28,1 15,6 24,0 16,8 15,4 29,0 tycker ganska illa om. . . . 15,3 17,2 28,1 19,9 18,0 10,3 4,9 5,9 7,7 7,2 7,0 tycker mycket illa om. . . . 10,2 7,3 16,8 15,8 19,8 3,8 2,0 6,5 5,0 1,8 7,0

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,16 2,34 1,67 1,98 1,99 2,60 3,11 2,76 2,95 3,00 2,61 Intensitetsbalans . . . . . . . . 1,1 2,6 0,27 0,80 0,79 5,3 21,1 4,8 8,4 19,6 3,6

4 3 455 455 455 452 453 454 454

Tabell 4.37: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer 10 OOO—30 000 inv.

Gammal dans- musik

Klassisk Opera- Pop— Spelmans—

Operett- Visor och Andliga musik musik musik musik

musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 9,2 13,7 6,7 16,9 32,1 44,1 26,9 28,4 33,8 23,0 tycker ganska bra om. . . . 29,1 21,0 15,5 30,5 38,5 34,4 42,1 30,3 37,1 29,9 tycker varken bra eller illa

om. . . . . . . . . . . . . . . . . . 37,1 36,2 30,5 24,1 22,5 14,4 19,5 22,3 20,0 31,1 tycker ganska illa om . . . 15,4 20,5 26,9 14,9 11,2 4,9 6,0 12,6 8,2 8,7 tycker mycket illa om. . . 9,2 8,7 20,5 13,7 4,7 2,3 5,5 6,4 1,0 7,4

Summa % 100,0 100,1 100,1 100,1 100,0 100,1 100,0 100,0 100,1 100,1

Popularitetspoäng. . . . . . 2,14 2,10 1,61 2,22 2,64 3,13 2,79 2,62 2,94 2,52 Intensitetsbalans . . . . . . . 1,0 1,6 0,33 1,2 4,9 19,2 4,9 4,4 33,8 3,1

N. .. 384 385 383 383 387 392 387 387 387 387

Tabell 4.38: Procentuell andel av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

av antalet avgivna värdeomdömen. Städer/köpingar 3 OOO—10 000 inv.

Modern dans musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans— musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om 20,6 34,0 27,4 tycker ganska bra om. . . . 40,4 39,2 30,4 tycker varken bra eller illa

om 25,7 16,0 31,1 tycker ganska illa om. 9,1 7,8 5,8 tycker mycket illa om. . . . 4,1 3,0 5,2

Summa % 99,9 100,0 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,64 2,93 2,69 Intensitetsbalans. . . . . . . . 5,0 11,3 5,3

N 267 267 270

Tabell 4.39: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Landskommuner över 3 000 inv.

Gammal Modern dans- dans- musik musik

J azz— Klassisk Nutida Opera— musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett— Visor och Andliga

Popmu51k musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 6,5 9,6 1,6 16,8 23,5 51,1 24,2 16,1

4 3 37,2 tycker ganska bra om . . 23, 22,0 13,2 14,0 27,7 41,6 31,5 32,0 24,4 7 5

31,1

mi.-4 av

tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34,3 37,0 39,2 2 18,7 20,9 10,7 22,6 28,7 tycker ganska illa om . . . . 18,6 18,9 29,2 31,4 17,1 5,3 4,3 13,5 17,3 tycker mycket illa om. . . . 17,4 12,4 16,8 22,7 19,7 3,7 2,4 7,6 13,5

Summa % 99,9 99,9 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 1,83 1,98 1,54 1,46 2,05 2,86 3,25 2,52 2,12 2,93 Intensitetsbalans . . . . . . . . 0,37 0,77 0,10 0,19 0,85 7,7 21,3 3,2 1,2 9,3

N. . . 557 554 547 553 556 558 565 556 554 556 561

_wmo'ouo .. 3

..

23,1 4,5 4,0 99,9

.. ».

OO

Tabell 4.40: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Städer/köpingar/landskommuner under 3 000 inv.

Gammal Modern dans— dans- musik musik

J azz— Klassisk Nutida Opera- musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmus1k musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 6,1 7,2 3,2 4 1 14,9 34,8 63,2 28,5 21,4 28,3 33,7 tycker ganska bra om. . . . 26,0 24,6 11,2 15,6 29,9 39,3 21,3 35,9 27,2 48,0 35,5 tycker varken bra eller illa

om. . .. . . . . . . . . . . . . . 41,0 35,7 36,3 33,5 28,3 18,8 12,3 21,4 25,2 16,1 22,5 tycker ganska illa om. . . . 13,3 21,3 33,7 23,0 10,9 4,8 2,3 10,9 14,3 5,2 6,0 tycker mycket illa om. .. . 13,5 11,2 15,6 23,7 16,0 2,3 0,8 3,3 11,9 2,4 2,3

Summa % 99,9 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 1,98 1,95 1,53 1,54 2,17 2,99 3,44 2,75 2,32 2,95 2,92 Intensitetsbalans. . . . . . . . 0,45 0,64 0,21 0,17 0,93 15,1 79,0 8,6 1,8 11,8 14,7

N. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 254 253 250 254 256 259 252 253 255 256

omedelbart skyllas på den geografiska bakgrunden. Man får inte glömma att befolkningens sammansättning skiljer Sig åt på olika håll och i olika kommun- typer. Till att börja med arbetar vi med sex olika ortsstorlekar: 1) Storstäder dvs städer med mera än 100000 inv, vilket innebär Stockholm, Göteborg och Malmö inklusive förstäder och föror- ter, 2) städer med mellan 30000 och 100000 inv, 3) städer och köpingar med mellan 10000 och 30000 inv, 4) städer och köpingar med mellan 3000 och 10 000 inv, 5) landskommuner med mera än 3000 inv och 6) städer, kö- pingar och landskommuner med mindre än 3000 inv.

Tabellerna 435—4.40 behandlar de musikaliska värderingarna bland be- folkningen i dessa storleksklasser.

I tabell 4.41 sammanfattas populari- tetspoängen för de olika musikformerna och rangordnas för varje orts-storleks- klass. Med utgångspunkt från denna

sammanfattning kan följande allmänna kommentar göras.

1. I jämförelse med skillnaderna mellan åldersklasser, mellan sociala klasser och mellan olika utbildningskategorier är skill- naderna mellan de olika storleksklasserna förhållandevis små.

Om man jämför de två ytterligheterna storstäder och småorter eller småkom— muner uppträder dock vissa markanta skillnader.

2. I storstäder är visor, operettmusik och gammal dansmusik de mest populära mu- sikformerna, på småorter är gammal dans— musik i särklass mest populär åtföljd av spelmansmusik, visor och andliga sånger.

3. I storstäderna är det endast nutida musik, som får en klart övervägande ne- gativ värdering medan popmusik befinner sig i tämligen god jämvikt mellan positiva och negativa värderingar. På småorter är nutida musik och operamusik klart över— vägande negativt värderade men även klas— sisk musik och jazzmusik är aningen över— vägande negativt värderade, dock mycket knappt.

4. En klart mera positiv värdering i stor-

'Tabell 4.4]: Genomsnittlig popularitetspoäng för elva slag av musik bland befolkningen i sex olika ortsstorleksklasser

Städer 30 000—100 000 inv.

Städer över 100 000 inv.

1) visor och ballader. 2) operettmusik ..... 3) gammal dansmusik 4) modern dansmusik 5) spelmansmusik .. . 6) klassisk musik. . . . 7) andliga sånger. . . . 8) jazzmusik ........ 9) operamusik ....... 10) popmusik ........ 11) nutida musik .....

Städer/köpingar 3 000— 10 000 inv. inv. 1) gammal dansmusik 3,17 2) modern dansmusik 2,93 3) visor och ballader. 2,91 4) andliga sånger. . . . 2,69 5) spelmansmusik . . . 2,64 6) operettmusik ..... 2,60 7) popmusik ........ 2,25 8) klassisk musik. . . . 2,13 9) jazzmusik ........ 2,05 10) operamusik ....... 1,70 11) nutida musik ..... 1,60

1) gammal dansmusik 2) visor och ballader. 3) operettmusik ..... 4) modern dansmusik 5) andliga sånger ..... 6) spelmansmusik . . . 7) klassisk musik. . . . 8) jazzmusik ........ 9) popmusik ........ 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

Landskommuner över 3 000

1) gammal dansmusik 2) andliga sånger. . . . 3) spelmansmusik . . . 4) visor och ballader. 5) modern dansmusik 6) operettmusik ...... 2,12 7) popmusik ........ 8) klassisk musik. . . . 9) jazzmusik ........ 10) nutida musik ..... 11) operamusik .......

Städer/köpingar 10 000— 30 000 inv. 1) gammal dansmusik 2) visor och ballader. 3) modern dansmusik 4) spelmansmusik . . . 5) operettmusik ..... 6) andliga sånger. . . . 7) popmusik ........ 8) jazzmusik ........ 9) klassisk musik. . . . 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

3,11 3,00 2,95 2,76 2,61 2,60 2,34 2,16 1,99 1,98 1,67

3,13 2,94 2,79 2,64 2,62 2,52 2,22 2,14 2,10 1,61 1,57

Städer/köpingar/landskom— muner under 3 000 inv. 1) gammal dansmusik 2) spelmansmusik. . . . 3) visor och ballader. 4) andliga sånger. . . . 5) modern dansmusik 6) operettmusik ..... 7) popmusik ........ 8) jazzmusik ........ 9) klassisk musik. . . . 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

3,25 2,93 2,86 2,78 2,52

3,44 2,99 2,95 2,92 2,75 2,32 2,17 1,98 1,95 1,54 1,53

2,05 1,98 1,83 1,54 1,46

städer än på småorter uppvisas för operett- musik, klassisk musik och operamusik, i viss mån mera positiv värdering i storstä- der finner man för jazzmusik och nutida musik.

5. En klart mera positiv värdering på småorter än i storstäder finner man för gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger, en svagare markerad sådan för popmu-sik. En jämförelse mellan tätorter — stä- der och köpingar — och landskommu- ner i samma storleksklass ger följande resultat. Jämförelsen avser städer/kö- pingar med 3 000—10 000 invånare och landskommuner över 3 000, där majori- teten befinner sig i detta storleksinter- val].

6. I tätorterna är gammal dansmusik mest populär med modern dansmusik och visor därefter, i landskommuner är i än högre grad gammal dansmusik mest populär åt- följd av andliga sånger och spelmansmu— sik.

7. I tätorterna är operamusik och nutida musik klart övervägande negativt värdera- de, i landskommunerna är dessutom jazz- musik och med ytterst knapp marginal klas- sisk musik negativt värderade.

8. En klart mera positiv värdering i tätorter än i landskommuner finner man för modern dansmusik och operettmusik. En något mera positiv för visor, popmusik, klassisk musik, jazzmusik och operamusik.

9. Befolkningen i landskommuner är inte klart markerat mera positiv till någon mu- sikform än befolkningen i tätorter av mot- svarande storlek. I första hand kunde spel- mansmusi-k och andliga sånger nämnas men differenserna är inte särskilt stora.

I nedanstående samman—fattning kom- menteras skillnaderna mellan olika stor- leksklasser med avseende på i tur och ordning var och en av de uppräknade musikformerna.

10. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till jazzmusik än befolk- ningen på mindre orter. Denna tendens är inte särskilt påtaglig. Mest negativ är man faktisk i landskommuner över 3 000 in— vånare. 11. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till klassisk musik än be- folkningen på mindre orter. Denna tendens

är något mera påtaglig än för jazzmusik. I varje fall skiljer sig städer över 30000 inv från landskommuner och de allra minsta tätorterna.

12. Befolkningen i städer över 30000 in- vånare är något mera positivt inställd till nutida musik än befolkningen på övriga orter. Några anmärkningsvärda skillnader mellan olika storleksklasser under 30 000 invånare k-an knappast uppmärksammas. 13. Inställningen till operamusik är mest positiv bland befolkningen i storstäder, i övrigt är den övervägande negativ. Befolk- ningen i landskommuner och småorter är mest negativ till operamusik. 14. Inställningen till popmusik tycks vara mest positiv i medelstora städer, mest ne- gativ i storstäder och på landsbygden. Skill- naderna med avseende på inställningen till popmusik är dock inte särskilt stora. 15. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till spelmansmusik än be— folkningen på större orter. Denna tendens är tämligen påtaglig. 16. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till gammal dansmusik än befolkningen på större orter. Även denna tendens är tämligen påtaglig. 17. Det finns inga påtagliga skillnader mellan olika storleksklasser med avseende på inställningen till modern dansmusik. Möjligen är man i städerna aningen mera positiva än på landsbygden. 18. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till operettmusik än be- folkningen på mindre orter. Denna tendens är tydlig med undantag av att landskom- muner över 3000 invånare uppvisar den mest negativa befolkningen. 19. Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till visor och ballader än befolkningen på mindre orter. Denna ten- dens är inte särskilt påtaglig och även här gäller undantaget att landskommuner över 3000 invånare har den mest negativa be- folkningen. 20. Befolkningen på mindre orter är mera positivt inställd till andliga sånger än be- folkningen på större orter. Mest avvikande är storstäder i negativ riktning samt lands- kommuner och småorter i positiv riktning. Tendensen kan inte återfinnas för städer i storleksklassen 10 OOO—100 000 invånare.

Andelen intensiva

I enlighet med tidigare redovisade data kommer även andelen intensiva inför

de elva olika musikformerna att pre- senteras för skilda ortstorlekar. Som in- tensiv har tidigare betecknats person, som anger extremt positiv eller extremt negativ värdering av given musikform. Resultaten kan utläsas av tabellerna 435—4.40 men har sammanfattats i ta- bell 4.42, där dock begränsning har skett till storstäder, medelstora städer (10 000 —30 000 inv) och småorter (mindre än 3 000 inv). I sammandrag kan följande information hämtas från denna tabell:

1. Med avseende på andelen intensiva på- minner medel-stora städer mera om stor- städer än om småorter. Skillnaderna mellan storstäder och medelstora städer är för- hållandevis små medan småorterna avviker.

2. Mer än 40 % intensiva värderingar har endast gammal dansmusik i samtliga tre jämförda ortsstorlekar.

3. I storstäder har dessutom operettmusik och visar över 40 % intensiva värderingar.

4. I medelstora städer och på småorter har ingen musikform utom gammal dans- musik mer än 40 % intensiva värderingar.

5. Övervägande ringa intresse eller enga— gemang röner genomgående nutida musik och jazzmusik på alla slag av orter.

6. Andelen intensiva värderingar är stör- re i storstäder än på övriga orter för ope- rettmusik, visor, klassisk musik och jazz- musik.

7. Andelen intensiva värderingar är klart större på småorter än i städer för gammal dansmusik, spelmansmusik och andliga sånger.

8. För popmusik, modern dansmusik, ope- ramusik och nutida musik är andelen in- tensiva värderingar ungefär lika stor i stor- städer, medelstora städer och på småorter.

Intensitetsbalans

I tabell 4.43 redovisas intesitetsbalan- sen — kvoten mellan andelen »tycker mycket bra om» och andelen »tycker mycket illa om» — för elva slag av mu- sik och med särhållande av storstäder, medelstora städer och småorter. Tabel- len visar bla följande:

1. Klart positiv intensitetsbalans före- ligger för gammal dansmusik, visor och mo- dern dansmusik i samtliga ortsstorleks- klasser.

2. Klart positiv intensitetsbalans råder även i storstäder och medelstora städer för operettmusik medan den på småorter i detta fall är mera knapp.

3. Klart positiv intensitetsbalans före— ligger på småorter för spelmansmusik och andliga sånger medan den i städer är något mindre klar, minst i storstäder.

4. Klassisk musik har positiv intensitets- balans i storstäder och nära jämvikt i me- delstora städer, medan övervikten är nega- tiv på småorter, för denna form av musik.

5. Nära jämvikt råder i samtliga typer av orter för popmusik.

6. Nära jämvikt råder även i storstäder och medelstora städer för jazzmusik, som har klart negativ intensitetsbalans på små- orter.

7. Jämvikt råder för operamusik endast i storstäder medan de andra orterna har över- vägande negativ intensitetsbalans.

8. Nutida musik har negativ övervikt i samtliga jämförda ortstyper.

Popmusik kan betraktas som en om- stridd musikform i såväl storstäder, me- delstora städer som på småorter. Ge- nomgående finner man att jämvikt eller

Tabell 4.42: Procentuell andel intensiva bland befolkningen i tre skilda ortsstorleks-

Storstäder 1) operettmusik ....... 47 2) gammal dansmusik. . 41 visor och ballader. . . 41 4) popmusik .......... 5) modern dansmusik . . 6) klassisk musik ...... operamusik ......... ' 8) andliga sånger ...... 9) spelmansmusik . . . . . 10) jazzmusik .......... tl) nutida musik .......

klasser.

Medelslora städer 1) gammal dansmusik. . 2) operettmusik ....... Visor och ballader. . . 4) modern dansmusik. . 5) popmusik .......... 6) andliga sånger ...... 7) spelmansmusik ..... 8) operamusik. . . . . . . . . 9) klassisk musik ..... . 10) nutida musik ....... 20 11) jazzmusik. . . .. ..... 18

Småorter/småkommuner 1) gammal dansmusik. . 2) spelmansmusik ..... 3) andliga sånger ...... 4) operettmusik ....... 5) modern dansmusik. . 6) popmusik ..........

visor och ballader. . .

8) operamusik ......... 9) jazzmusik. . . . . ..... 10) nutida musik ....... 11) klassisk musik. . . . . .

Tabell 4.43: Intensitetsbalans bland befolkningen i tre skilda orlsstorleksklasser.

Storstäder 1) visor och ballader. 17,8 2) gammal dansmusik 13,6

Medelstom städer 1) visar och ballader. 2) gammal dansmusik 19,2

Småorter/småkommuner 1) gammal dansmusik 79,0 2) spelmansmusik . . . 15,1

33,8

3) modern dansmusik 11,7 3) spelmansmusik . . . 4,9 3) andliga sånger. . . . 14,7 4) operettmusik ..... 11,0 modern dansmusik 4,9 4) visor och ballader. 11,8 5) klassisk musik. . . . 3,3 5) operettmusik ...... 4,4 5) modern dansmusik 8,6 6) spelmansmusik . . . 2,8 6) andliga sånger. . . . 3,1 6) operettmusik ..... 1,8 7) andliga sånger . . . . 2,2 7) klassisk musik . . . . 1,6 7) popmusik ........ 0,93 8) jazzmusik. . . . . . . . 1,4 8) popmusik ........ 1,2 8) klassisk musik . . . . 0,64 operamusik ....... 1,4 9) jazzmusik ........ 1,0 9) jazzmusik ........ 0,45 10) popmusik ........ 0,90 10) operamusik ....... 0,33 10) nutida musik ..... 0,21 11) nutida musik ..... 0,44 11) nutida musik ..... 0,14 11) operamusik ....... 0,17

nästan jämvikt råder samtidigt som an- delen intensiva är relativt hög för den- na form av musik. Annars är det så gott som regel att jämvikt eller negativ över— vikt i intensitetsbalans förknippas med tämligen liten andel intensiva.

Inställning till olika slag av musik -- skillna- der mellan befolkningen i olika delar av landet

Den sista fråga som skall belysas är hur olika delar av Sverige skiljer sig åt med avseende på inställningen till olika slag av musik. Någon detaljerad redovisning för varje enskilt län är inte möjlig, eftersom urvalsförfarandet knappast tillåter så små jämförelseen- heter. En grov indelning av vårt land i fem geografiskt skilda områden kan dock fånga upp eventuella skillna- der mellan de olika landsändarna, vil— ket får anses tillfredsställande som ett första steg. De fem olika jämförda områdena är 1) Nedre Sydsverige om— fattande Jönköpings län (F), Krono- bergs län (G), Kalmar län (H), Gotlands län (I), Blekinge län (K), Kristianstads län (L), Malmöhus län (M) och Hal— lands län (N), 2) Övre Sydsverige om- fattande Östergötlands län (E), Göte— borgs och Bohus län (O), Älvsborgs län (P) och Skaraborgs län (R), 3) Stor- stockholm (Stockholms stad samt för- städer ur Stockholms län), 4) Mellan- sverige utom Storstockholm omfattande Stockholms län utom förstäder till

Stockholm (B), Uppsala län (C), Sö- dermanlands län (D), Värmlands län (S), Örebro län (T), Västmanlands län (U), Kopparbergs län (W) samt Gävle— borgs län (X), 5) Norrland utom Gävle- borgs län, vilket omfattar Västernorr- lands län (Y), Jämtlands län (Z), Väs- terbottens län (AC) och Norrbottens län (BD).

Eventuella skillnader i musikalisk in- ställning mellan befolkningen i dessa fem områden kan förklaras på olika sätt. Man kan söka orsaken i sedan länge grundlagda olikheter i musikalisk uppfattning utgörande rester av äldre tiders folkliga musikkultur, som tagit sig olika uttryck på olika håll i landet. En annan förklaring går tillbaka på skillnader i möjligheter för musikkon- sumtion och olikartad musikalisk miljö i olika delar av landet. Norrland kanske skiljer sig från övriga delar av landet i detta avseende, vilket även kan prägla inställningen till musik och olika slag av musik. Man får till sist komma ihåg att den sociala strukturen är olika i oli- ka delar av landet. Åtminstone delvis kommer skillnader i musikalisk inställ- ning mellan olika landsändar att vara en följd av befolkningens olika sam- mansättning med avseende på sådana faktorer som socialgrupp, utbildnings- nivå och ålder.

Att dessa faktorer påverkar inställ— ningen till musik har vi redan funnit i tidigare avsnitt.

I detta avsnitt kommer endast befolk- ningens musikaliska värderingar i de olika landsändarna att redovisas. Or- sakerna till eventuella olikheter behand- las ej här. Tabellerna 4.44—4.48 presen- terar fördelningen av värdeomdömen om elva slag av musik samt populari- tetspoäng och intensitetsbalans med sär- hållande av de fem olika geografiska områdena.

sånger Operett- Visor och Andliga musik ballader

I tabell 4.49 på sidan 66 samman- fattas de olika musikformernas popula— ritetspoäng för de olika områdena. I sammandrag visar denna tabell föl- jande:

Modern dans- mustk

dans— musik

]. Jazzmusik är mest populärt i Stockholm och övriga Mellansverige, minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norrland. Med un- dantag av Stockholmsområdet är skillna- derna dock inte särskilt stora i olika delar av landet.

Gammal

Spelmans- musik

2. Klassisk musik är klart mest populärt i Stockholmsområdet och minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norrland. Skill- naderna mellan olika landsändar är större i fråga om klassisk musik än för jazzmusik.

3. Inställningen till nutida musik är minst negativ i Stockholm men i övrigt föreligger inga nämnvärda skillnader mel— lan olika landsändar.

Popmusik

Opera- musik

4. Stockholmare är mest positiva till operamusik medan norrlänningarna är mest negativa. Även i Nedre Sydsverige är man mera negativt inställd till operamusik än i landet som helhet.

5. Det föreligger i stort sett inga skill—- nader mellan olika landsändar med avseen— de på inställningen till popmusik.

6. Spelmansmusik är mest populärt i Mellansverige utom Stockholm och Nedre Sydsverige. I Stockholm är man något me- ra negativt inställd till spelmansmusik än i landet i övrigt.

7. Gammal dansmusik är aningen mera populärt i Nedre Sydsverige och i Mellan- sverige, mindre populärt i Stockholm än i landet i övrigt.

8. Skillnaderna mellan olika landsändar med avseende på inställningen till modern dansmusik är obetydliga. Möjligen är man något mera negativ i Norrland än i landet i övrigt.

9. Operettmusik är klart mest populärt i

av antalet avgivna värdeomdömen. Nedre Sydsverige (= län: F, G, H, I, K, L, M, N)

musik

Klassisk Nutida

musik

J azz— musik

om..................

tycker ganska illa om. . . .

Tabell 4.44. Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

Procentuell andel som:

tycker mycket bra om . . . tycker ganska bra om. . . . tycker varken bra eller illa tycker mycket illa om. . . . Popularitetspoäng. . . . . . . Intensitetsbalans. . . . . . . .

Tabell 4.45: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen.

Övre Sydsverige ( = län: E, 0, P, R)

Gammal Modern dans- dans- musik musik

Jazz- Klassisk Nutida Operett musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

POPmUSik musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . 9,8 15,6 4, tycker ganska bra om. . . . 26,3 25,1 15 tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35,5 32,5 36,9 32,3 23,3 27,2 17,9 22,9 20,6 19,6 30,1 tycker ganska illa om . . . . 17,1 17,5 25,8 24,1 14,5 7,9 2,9 8,5 8,5 5,1 4,6 tycker mycket illa om. . . . 11,3 9,3 17,8 16,5 17,2 5,9 3,0 4,0 6,7 2,1 6,3

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,0 100,1 100,0 100,0 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,06 2,20 1,62 1,79 2,11 2,59 3,09 2,75 2,73 2,98 2,70 Intensitetsbalans. . . . . . . . 0,87 1,7 0,23 0,56 0,94 3,3 13,8 6,6 4,5 16,0 4,5

N 478 481 477 478 478 483 484 480 479 482 484

1 9,2 16,1 19,4 41,3 26,5 30,1 33,6 28,1 ,4 17,9 28,9 39,7 34,9 38,2 34,1 39,6 30,8

Tabell 4.46: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdömen. Stockholm med förstäder

Gammal Modern dans- dans— musik musik

Jazz— Klassisk Nutida Opera— musik musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmumk musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 14,6 22,1 6,1 16,4 16,7 17,6 38,2 26,4 42,2 38,4 16,6 tycker ganska bra om. . . . 30,7 31,6 18, 26,1 26,8 35, 36,4 41,3 29,2 38,4 30,6 tycker varken bra eller illa

om . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31,4 29,2 36,9 25,9 21,7 29,5 16,4 21,7 16,5 17,4 32,0 tycker ganska illa om. . . . 12,5 12,3 24,3 20,0 18,3 12,1 6,1 7,7 7,6 4,1 13,1 tycker mycket illa om. . . . 10,8 4,8 14,3 11,5 16,5 5,4 2,8 2,9 4,4 1,8 7,7

Summa % 100,0 100,0 100,1 99,9 100,0 100,1 99,9 100,0 99,9 100,1 100,0

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,26 2,54 1,78 2,16 2,09 2,48 3,01 2,81 2,97 3,08 2,35 Intensitetsbalans. . . . . 1,4 4,6 0,43 1,4 1,0 3,3 13,6 9,1 9,6 21,3 2,2

N 390 394 395 395 398 396 397 398 399

Tabell 4.47: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent av antalet avgivna värdeomdönem.

Mellansverige utom Stockholm (= län: B, C, D, S, T, U, W, X)

Gammal Modern dans— dans- musik musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

POmeSIk musik ballader sånger

Procentuell andel som: tycker mycket bra om . . . 8,1 14,6 26,5 27,2 32,4 34,8 27,5 tycker ganska bra om. . . . 31,5 19,3 28,3 39,4 35,0 26,9 42,6 32,0 tycker varken bra eller illa om. . . . . . . . . . . . . . . . .. 33,8 31,3 23,6 23,6 24,1 19,6 15,2 29,3 tycker ganska illa om. . . . 14,3 22,4 16,4 7,4 8,3 13,1 5,3 5,6 tycker mycket illa om. .. . 11,1 18,9 17,1 3,2 5,4 8,0 2,0 5,5

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 99,9 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . . 2,14 1,75 2,07 2,79 2,70 2,63 3,03 2,70 Intensitetsbalans. . . . . . . . 0,84 0,43 0,85 8,3 5,0 4,1 17,4 5,0

N 675 672 675 682 673 677 677 682

Tabell 4.48: Procentuell fördelning av skilda värdeomdömen samt popularitetspoäng och intensitetsbalans för elva slag av musik. Procent

av antalet avgivna värdeomdömen. Norrland utom Gävleborgs län (= län: Y, Z, AC, BD)

Gammal dans- musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Spelmans- musik

Operett- Visor och Andliga

Popmusik musik ballader sånger

Procentuell andel som:

tycker mycket bra om . . . 43,3 28,4 31,0 tycker ganska bra om. . . . 33,0 39,5 32,4

tycker varken bra eller illa om 18,3 22,4 26,0

tycker ganska illa om . . . . 3,4 6,6 5,0

tycker mycket illa om. . . 2,0 3,0 5,5

Summa % 100,0 99,9 99,9

Popularitetspoäng. . . . . . 3,12 2,84 2,79 Intensitetsbalans. . . . . . . 21,7 9,5 5,6

N 312 308 309

Stockholm och klart minst populärt i Norr- land.

10. Visor och ballader är mest populärt i Stockholm och övriga Mellansverige, minst populärt i Nedre Sydsverige och i Norr- land. 11. Stockholmsborna är mera negativa till andliga sånger än landet i övrigt, norr- länningarna är något mera positiva.

Med undantag av Stockholmsområdet är skillnaderna i inställning till olika slag av musik mellan olika landsändar inte särskilt uppseendeväckande. Stock- holmarnas musikaliska inställning är mycket lika de övriga storstädernas. In- tressanta är de likheter som man klart funnit i musikaliska värderingar mellan det sydligaste jämförelseområdet (Nedre Sydsverige) och det nordligaste (Norr- land utom Gävleborgs län). Dessa båda geografiska områden är ju i andra av- seenden mycket olikartade. Är det möj— ligen avståndet till musikcentrat Stock— holm, som bidrar till denna likhet? Lik- heterna mellan Norrland och Sydsverige och skillnaderna mellan dessa å ena si- dan och Stockholm å den andra är ju

mest påtagliga för klassisk musik och operamusik samt i någon mån även för jazzmusik.

Vi har i detta avsnitt funnit att Stock- holm -ski1jcr sig från det övriga landet med avseende på musikalisk inställning. Vi har också i föregående avsnitt fun- nit att storstädernas befolkning har and- ra musikaliska värderingar än den öv- riga befolkningen.

Andelen intensiva

Den procentuella andelen, som avger extrema värderingar av skilda musik- former framgår av tabellerna 4.44—4.48 men har för Nedre Sydsverige, Mellan- sverige utom Stockholm och Norrland utom Gävleborgs län sammanfattats i tabell 4.50. Musikformer med liten an- del extrema värderingar anses vara så- dana inför vilka likgiltigheten är stor.

1. Den minsta likgiltigheten uttryckes för gammal dans-musik, som har omkring 50 % extrema värderingar i samtliga jämförda landsändar.

2. I Mellansverige har dessutom operett- musik 40 % extrema värderingar.

Tabell 4.49: Genomsnittlig popularitetspoäng för elva slag av musik bland befolkningen i fem olika delar av landet Nedre Sydsverige Övre Sydsverige Mellansverige utom Stockholm

1) gammal dansmusik 3,24 1) gammal dansmusik 3,09 1) gammal dansmusik 3,23 2) modern dansmusik 2,80 2) visor och ballader. 2,98 2) visor och ballader. 3,03 3) visor och ballader. 2,79 3) modern dansmusik 2,75 3) spelmansmusik . . . 2,79 4) spelmansmusik . . . 2,76 4) operettmusik ..... 2,73 4) modern dansmusik 2,70 5) andliga sånger. . . . 2,69 5) andliga sånger. . . . 2,70 andliga sånger. . . . 2,70 6) operettmusik ..... 2,52 6) spelmansmusik . . . 2,59 6) operettmusik ..... 2,63 7) popmusik ........ 2,12 7) klassisk musik. . . . 2,20 7) klassisk musik. . . . 2,15 8) klassisk musik. . . . 2,04 8) popmusik ........ 2,11 8) jazzmusik ........ 2,14 9) jazzmusik ........ 1,96 9) jazzmusik ........ 2,06 9) popmusik ........ 2,07 10) operamusik ....... 1,68 10) operamusik ....... 1,79 10) operamusik ....... 1,75 11) nutida musik ..... 1,62 11) nutida musik ..... 1,62 11) nutida musik ..... 1,57 Stockholm Norrland atom Gävleborg HELA LANDET 1) visor och ballader. 3,08 1) gammal dansmusik 3,12 1) gammal dansmusik 3,16 2) gammal dansmusik 3,01 2) visor och ballader. 2,84 2) visor och ballader. 2,94 3) operettmusik ..... 2,97 3) andliga sånger. . . . 2,79 3) modern dansmusik 2,75 4) modern dansmusik 2,81 4) spelmansmusik . . . 2,68 4) spelmansmusik . . . 2,68 5) klassisk musik. . . . 2,54 5) modern dansmusik 2,64 5) andliga sånger. . . . 2,65 6) spelmansmusik . . . 2,48 6) operettmusik ..... 2,27 6) operettmusik ..... 2,63 7) andliga sånger. . . . 2,35 7) klassisk musik. . . . 2.08 7) klassisk musik. . . . 2,18 8) jazzmusik ........ 2,26 8) popmusik ........ 2,07 8) popmusik ........ 2,09 9) operamusik ....... 2,16 9) jazzmusik ........ 1,90 9) jazzmusik ........ 2,07 10) popmusik ........ 2,09 10) nutida musik ..... 1,54 10) operamusik ....... 1,77 11) nutida musik ..... 1,78 11) operamusik ....... 1,49 11) nutida musik ..... 1,63

Tabell 4.50: Procentuell andel 'intensiva bland befolkningen i tre olika delar av landet

Nedre Sydsverige 1) gammal dansmusik. . 2) operettmusik ....... 3) modern dansmusik. . 4) andliga sånger ...... 5) popmusik .......... spelmansmusik ..... 7) visor och ballader. . . 8) operamusik ......... 9) klassisk musik ...... 22 10) jazzmusik .......... 20 11) nutida musik ....... 18

Mellansverige utom Stockholm 1) gammal dansmusik. . 51 2) operettmusik ....... 40 3) visor och ballader. . . 37 4) andliga sånger ...... 33

modern dansmusik. . 6) popmusik .......... 32 7) spelmansmusik ..... 8) operamusik ......... 9) klassisk musik ...... 23 10) nutida musik ....... 21 11) jazzmusik .......... 20

Tabell 4.51: Intensitetsbalans bland befolkningen i

Nedre Sydsverige

2) visor och ballader.

Mellansverige utom Stockholm 1) gammal dansmusik 30,9 2) visor och ballader. 17,4

Norrland utom Gävleborgs län 1) gammal dansmusik. . 45 2) popmusik .......... 40 3) modern dansmusik. . 37

andliga sånger ...... 37 5) visor och ballader. . . ' 6) operettmusik ....... 7) operamusik ......... 8) jazzmusik. . ........ 9) spelmansmusik ..... 10) klassisk musik ...... 11) nutida musik .......

tre olika delar av landet

Norrland utom Gävleborgs län 1) gammal dansmusik 21,7 2) visor och ballader. 9,5

3) spelmansmusik . . . 4) modern dansmusik andliga sånger. . . .

6) operettmusik ..... 7) klassisk musik. . . . 8) popmusik ........ 9) jazzmusik ........ 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

0,63 0,39 0,18

3. I Norrland har popmusik 40 % extrema värderingar.

4. Största likgiltigheten uttryckes för nu— tida musik, klassisk musik och jazzmusik som har 25 % eller mindre andel extrema värderingar i samtliga tre jämförda om- råden.

5. l Norrland har även spelmansmusik mindre än 25 % extrema värderingar.

6. Norrland har mindre andel extrema värderingar än både Nedre 'Sydsverige och Mellansverige för gammal dansmusik, ope- rettmusik och spelmansmusik.

7. Norrland har större andel extrema vär- deringar än de båda övriga områdena för popmusik och jazzmusik.

8. Mellansverige skiljer sig från Norrland Och Nedre Sydsverige i fråga om andelen extrema värderingar av visor, där andelen är större, och av modern dansmusik, där andelen är något mindre.

9. Andelen extrema värderingar av and- liga sånger, operamusik, klassisk musik och nutida musik är ungefär lika stor i samt- liga jämförda områden.

Intensitetsbalans

1. Klar positiv intensitetsbalans förelig- ger för gammal dansmusik, visor, spelmans- musik, modern dansmusik och andliga säng-

3) spelmansmusik .. . 8,3 4) modern dansmusik andliga sånger. . . . 5,0 6) operettmusik ..... 4,1 7) klassisk musik. . . . 1,5 8) popmusik. 9) jazzmusik ........ 10) operamusik ....... 11) nutida musik .....

3) spelmansmusik . . . 6,1 5,0 4) andliga sånger. . . . 5,6 5) modern dansmusik 4,0 6) operettmusik ..... 1,6 7) klassisk musik. . . . 0,97 8) popmusik. . . . . . . . 0,96 9) jazzmusik ........ 0,56 10) operamusik ....... 0,19 11) nutida musik ..... 0,10

0,85 0,84 0,43 0,23

er i samtliga tre jämförda områden. Även för operettmusik är intensitetsbalansen ge- nomgående positiv men inte lika klart i Norrland som i de båda andra områdena.

2. För klassisk musik råder ungefär jämvikt i samtliga tre jämförda områden.

3. Även för popmusik råder i stort sett jämvikt med en svag förskjutning åt det negativa hållet i samtliga tre områden.

4. Jazzmusik har tämligen klar negativ övervikt i Nedre Sydsverige och i Norrland och en mera knapp sådan i Mellansverige.

5. Operamusik och nutida musik har över- vägande negativ intensitetsbalans i samt- liga tre jämförda områden.

Intensitetsbalansen för varje musik- form redovisas i tabell 4.50 för Nedre Sydsverige, Mellansverige utom Stock- holm, Norrland utom Gävleborgs län.

Skillnader i musikaliska värderingar —- en sam- manfattning

I de tidigare avsnitten av denna avdel- ning har vi systematiskt belyst inställ- ningen till olika slag av musik _och skillnader och överensstämmelser mel-

lan kategorier av individer. I detta av- snitt skall vi sammanfatta dessa resultat men därvid i första hand rikta in oss på de olikheter som råder. Som grund för denna redovisning kommer diffe- renser i genomsnittlig popularitets- poäng och i intensitetsbalans att före- ligga. I vissa fall kommer endast tyd- liga skillnader att betonas.

Kön

1. Kvinnor visar klart mera positiv in- ställning än män till andliga sånger, opc- rettmusik och operamusik.

2. Kvinnor har dessutom en något mera positiv inställning än män till klassisk mu— sik, visor, nutida musik och modern dans- musik.

3. Operamusik har negativ övervikt bland män men jämvikt bland kvinnor.

4. Klassisk musik har pOSitiv övervikt bland kvinnor med jämvikt bland män.

Ålder

]. Ju högre ålder desto mera positiv inställ- ning till andliga sånger, spelmansmusik, klassisk musik, operamusik och gammal dansmusik.

1. a) Bland dessa musikformer är de äldsta (över 50 är) klart mera positiva än övriga (under 50 år) till andliga sånger och spelmansmusik.

1. b) De äldsta är dessutom klart mera positiva ände yngsta (under 30 år) till gammal dansmusik, operamusik och klas— sisk musik.

1. c) Bland dessa musikformer är också medelålders personer (30—50 är) klart me- ra positiva än de yngsta till andliga sånger, operamusik, klassisk musik och gammal dansmusik.

' 2. Ju lägre ålder desto mera pOsitiv in— ställning till popmusik, modern dansmusik och jazzmusik.

2. a) De yngsta är klart mera positiva än övriga till samtliga tre slag av musik.

2. b) Medelålders personer är också klart mera positiva än de äldsta till samtliga tre slag av musik.

3. Personer över 30 år är klart mera po- sitivt inställda till operettmusik än per- soner under 30 är.

4. Det råder negativ övervikt bland de yngsta och positiv övervikt bland övriga för andliga sånger,

5. Det råder positiv övervikt bland de yngsta och negativ övervikt bland övriga för popmusik.

6. Det råder positiv övervikt bland de yngsta, jämvikt bland medelålders och ne— gativ övervikt bland de äldsta för jazz- musik.

7. Det råder jämvikt bland de yngsta och positiv övervikt bland övriga för klassisk musik.

8. Det råder jämvikt bland de äldsta och positiv övervikt bland övriga till modern dansmusik.

9. Det råder positiv övervikt bland de äldsta och jämvikt bland övriga till opera- musik.

Socialgrupp

1. Tjänstemän är mest positiva och ar— bet-are mest negativa till klassisk musik, nu- tida musik och operamusik.

1. a) Bland dessa musikformer är tjänste— män klart mera positiva än både arbetare och jordbrukare till klassisk musik och ope- ramusik.

2) Tjänstemän är mest positiva och jord- brukare mest negativa till jazzmusik, ope- rettmusik och visor.

2. a) Bland dessa musikformer är tjänste- män klart mera positiva än både arbetare och jordbrukare till jazzmusik och operett- musik.

2. b) Dessutom är arbetare klart mera positiva än— jordbrukare till jazzmusik.

3. Jordbrukare är mest positiva och tjänstemän mest negativa till spelmans- musik och andliga sånger.

3. a) Jordbrukare är klart mera positiva än både arbetare och tjänstemän till and- liga sånger.

3. b) Dessutom är jordbrukare klart mera positiva än tjänstemän till spelmansmusik.

4. Både jordbrukare och arbetare är klart mera positiva än tjänstemän till gammal dansmusik.

5. Arbetare är mest positiva och jordbru— kare mest negativa till popmusik och mo- dern dansmusik.

5. a) Såväl arbetare som tjänstemän är klart mera positiva till dessa två slag av musik än jordbrukare.

6. Det råder positiv övervikt bland tjäns- temän och negativ övervikt bland övriga till jazzmusik och klassisk musik.

7. Det råder jämvikt bland tjänstemän men negativ övervikt bland övriga för ope- ramusik.

8. Det råder negativ övervikt bland jord- brukare men jämvikt bland övriga för popmusik.

9. Det råder jämvikt bland jordbrukare men positiv övervikt bland övriga för ope- rettmusik.

Utbildning

1. Ju högre utbildning, desto mera po- sitiv inställning till klassisk musik, opera- musik, jazzmusik, nutida musik och visor.

1. a) Bland dessa musikformer är per- soner med studentexamen klart mera posi- tiva än övriga till klassisk musik och ope- ramusik.

1. b) Dessutom är personer med student— examen klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till jazzmusik, nu- tida musik och visor.

1. e) Personer med någon form av ut- bildning är också klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till klas- sisk musik, operamusik och jazzmusik.

2. Personer med vidareutbildning inklu- sive studentexamen är klart mera positiva än personer utan vidareutbildning till ope- rettmusik.

3. Ju lägre utbildning desto mera positiv inställning till gammal dansmusik, spel— mansmusik och andliga sånger.

3. a) Personer utan vidareutbildning är klart mera positiva än övriga till dessa tre slag av musik.

3. b) Dessutom är personer med någon utbildning men ej studentexamen klart me- ra positiva än personer med studentexamen till gammal dansmusik och spelmansmusik.

4. Personer med utbildning utöver folk— skola är mest positiva och studenter mest negativa till popmusik och modern dans— musik.

4. a) Både personer med och utan vidare— utbildning är klart mera positiva än stu- denter till popmusik.

5. Negativ övervikt bland studenter och positiv övervikt bland övriga råder för spelmansmusik.

6. Negativ övervikt bland studenter och jämvikt bland övriga råder för popmusik.

7. Jämvikt bland studenter och negativ övervikt bland övriga råder för nutida mu— sik.

8. Jämvikt bland studenter och positiv övervikt bland övriga råder för gammal dansmusik och andliga sånger.

9. Positiv övervikt bland studenter, jäm- vikt bland personer med annan utbildning

och negativ övervikt bland personer utan vidareutbildning räder för operamusik.

10. Negativ övervikt räder bland personer utan vidareutbildning men positiv övervikt råder bland övriga för jazzmusik och klas— sisk musik.

Hemortsstorlek

1. Invånarna i storstäder (över 100 000) är klart mera positiva än invånarna på lands- bygden till operettmusik, operamusik, klas- sisk musik, jazzmusik och modern dansmu- sik. .

2. Invänarna på landsbygden är klart me- ra positiva än invånarna i storstäder till andliga sånger och spelmansmusik.

3. Invånarna i medelstora städer (30000 —-100000) är klart mera positiva än in- vånarna på landsbygden till operettmusik, operamusik, klassisk musik och jazzmusik.

4. Invånarna på landsbygden är klart me- ra positiva än invånarna i medelstora stä- der till andliga sånger.

5. Invånarna i små städer _(3 000—10 000) är klart mera positiva än invånarna på landsbygden till operettmusik och modern dansmusik.

6. Invånarna i storstäder är klart mera positiva än invånarna i små städer till ope- ramusik, operettmusik och klassisk musik.

7. Invånarna i små städer är klart mera positiva än invånarna i storstäder till and- liga sånger.

8. Invånarna i medelstora städer är klart mera positiva än invånarna i små städer till operettmusik.

Hemortens belägenhet

1. Stockholmare är klart mera positiva än personer bosatta i övriga delar av landet till klassisk musik och operamusik.

2. Stockholmare är klart mera positiva än personer bosatta i Nedre Sydsverige, Mellan- sverige och Norrland till operettmusik.

3. Stockholmare är klart mera positiva än norrlänningar till jazzmusik.

4. Personer bosatta i övriga delar av lan- det är klart mera positiva än stockholmare till andliga sånger.

5. Personer bosatta

i Mellansverige är klart mera positiva än stockholmare till spelmansmusik. .

6. Personer bosatta i Övre Sydsverige och Mellansverige är klart mera positiva än norrlänningar till operettmusik.

De resultat som uppvisas i denna sammanfattning kan inte ses helt fri-

stående frånvarandra. Man kan lätt ge- nomskåda vissa tendenser, som kommer igen i olika sammanhang. Man finner tex att tjänstemän är mera positivt in- ställda än övriga socialgrupper till klas- sisk musik, nutida musik, operamusik, jazzmusik, operettmusik och visor. Sam- tidigt kan man finna att personer med studentexamen är mera positiva än öv- riga till klassisk musik, nutida musik, operamusik, jazzmusik och visor. Dess- utom framgår att invånarna i storstäder är klart mera positiva än invånarna på landsbygden till klassisk musik, opera- musik, jazzmusik, operettmusik och mo- dern dansmusik.

Det är ett känt faktum att tjänstemän har studentexamen i större utsträck- ning än andra socialgrupper och att studenter är bosatta i storstäder i högre grad än på landsbygden. Det är inte uteslutet att det finns en enda gemen- sam förklaring till att studenter, tjänste- män och stadsbor synes ha likartade värderingar.

För att ytterligare betona de sociala differensernas vikt för de musikaliska värderingarna skall vi dra fram även följande exempel. Tjänstemän är mind— re positiva än övriga grupper till spel- mansmusik, andliga sånger och gammal dansmusik. Studenter är också mest negativa till dessa tre slag av musik i jämförelse med övriga utbildnings— kategorier. Landsbygdsbor är klart mera positiva till spelmansmusik och andliga sånger än vad storstadsborna är.

Vid sidan av de sociala differenserna har även åldersfaktorn stor betydelse för den musikaliska attitydbildningen. Dettta inte enbart förknippat med att individen ändrar sin musikaliska in- ställning ju äldre han blir. Olika gene— rationer har fått olika musikalisk upp- fostran och växt upp under olika musi- kaliska betingelser, vilket kommer att förstärka de differenser i inställningen

till olika slag av musik, som kan obser- veras. Det är framför allt värderingarna av andliga sånger, popmusik, modern dansmusik och jazzmusik som skiljer olika åldersgrupper åt.

I jämförelse med de värderingsskill- nader, som befunnits existera mellan olika åldersgrupper _— eller generatio- ner — och mellan olika sociala skikt —— utbildningsgrupper och socialgrupper _ är övriga olikheter relativt sett av mindre omfattning. Man kan utan tve— kan spåra skilda musikaliska värde- ringar hos män och kvinnor och bland storstadsbor och landsbygdsbor samt bland personer bosatta i olika delar av landet men dessa differenser har inte samma påtaglighet som differenserna för sociala skikt och åldersgrupper.

Det är givetvis inte socialgruppstill- höriglieten, den formella utbildningen eller åldern i och för sig som bestäm- mer hur musikaliska preferenser skall fördela sig. Vad vi uppnår med jäm- förelser mellan olika karakteristika på det sätt som genomförts i avdelning 4.2 är en avgränsning och utstakning av förklaringsområdena. Vi gör inte an- språk på att nu veta vilka faktorer som bestämmer de musikaliska preferenser- na. Vi vet bara att dessa faktorer måste vara mera förknippade med social- gruppstillhörighet, formell utbildning och ålder än med andra karakteristika.

Att två personer uppfattar och be- dömer ett musikstycke likartat är i och för sig ingen garanti för att de skall tillhöra samma musikaliska gemenskap. Om ett stort antal personer med i övrigt likartade sociala karakteristika värde- rar ett musikstycke på ett annat sätt än ett stort antal personer med andra so- ciala karakteristika är det betydligt mera troligt att vi funnit spåren av skil- da musikaliska gemenskaper. Existen- sen av en musikalisk gemenskap kan knappast förbli opåverkad av annan

social gemenskap. Då vi nu funnit tyd- liga skillnader i musikaliska värdering- ar mellan olika åldersgrupper och mel- lan olika sociala skikt är detta ett tecken på förekomsten av musikaliska värde— gemenskaper.

Det finns emellertid även andra tendenser, som kommer till synes vid resultatredovisningen, vid sidan av ten- denserna att individer med samma karakteristika, och alltså med större sannolikhet för social gemenskap, vär- derar musik på ett tämligen enhetligt sätt. En närmare granskning visar även att värderingarna av vissa slag av musik tycks var besläktade medan värdering- arna av andra musikformer avviker från de förra på ett mer eller mindre konsekvent sätt. Det är tex knappast någon tillfällighet att spelmansmusik och andliga sånger tilltalar samma kate— gorier av individer och ogillas av sam- ma. Det sätt på vilket värderingarna av olika slag av musik är relaterade till varandra skall vi ta upp till behandling i avdelning 4.3. Om vi där kan avslöja några värderingsmönster och påvisa dessas kongruens med vissa sociala karakteristika erhåller vi ytterligare stöd för förekomsten av skilda musika- liska gemenskaper men på ett mera generellt plan.

4.3 Musikkulturens struktur mot bak- grund av musikaliska värderingar

l avdelning 1 berörde vi att skilda musikvanor kan vara ordnade i en slags hierarki. Därmed förstås att även en- skilda uttalade värderingar av musik av olika slag kan vara ordnade på sam— ma sätt. Värderingen och säkert även upplevelsen av ett trumpetsolo utfört av Louis Armstrong i hastigt tempo kommer förutom av en mängd faktorer i själva lyssnarsituationen, att vara för-

knippad med lyssnarens redan ——- mer eller mindre fast —— etablerade inställ- ning till trumpetsolon, till Louis Arm- strong och till hastiga tempon. Om lyss- naren identifierar musikverket med viss jazzstil eller med jazzmusik i all- mänhet kommer hans värdering att färgas av hans tidigare inställning till denna stil eller till jazzmusik generellt. På ett ännu mera generellt plan är det möjligt att de uttalade värderingar av de olika slag av musik, som registrerats i denna undersökning återfaller på ett tämligen begränsat antal dominerande musikaliska värdeföreställningar, som den enskilda individen byggt upp med hjälp av sina tidigare erfarenheter av musik.

Varje individ utsätts för intryck och påverkan från olika håll. Detta gäller givetvis hans värderingar av musik lika- väl som hans attityder och hans socia- la vanor i allmänhet. Denna påverkan kan på kort sikt förefalla slumpmässig men i det långa loppet återfinnes säkert ett visst system i influenserna. Det exi- sterar rimligen, som inledningsvis på- talats, ett antal musikaliska värderings- system eller värderingsnormer i det sociala livet. Dessa är också hierar- kiskt uppbyggda och förknippade med de musikaliska delkulturer, som förvän- tas föreligga i den totala musikkulturen. Vissa av dessa delkulturer är mera do- minerande än andra och det är därför rimligt att det är ett tämligen begränsat antal generella värderingssystem, som förklarar en stor del av de enskilda in- dividernas värderingar. Dessa befint- liga värderingssystem inkräktar på in— dividens egna musikaliska värderingar så till vida att hans allmänna musikalis- ka värdeföreställningar är produkter av de förefintliga värderingssystemen. Vär— deföreställningarna i sin tur färgar hans uttalade värderingar vid ett visst givet tillfälle. Beroende på olika omständig-

heter har dock inte alla dessa system förmedlats till individen och inte heller accepterats av honom i samma utsträck— ning utan han har kommit under infly- tande av vissa värderingssystem i högre grad än andra. Man skulle också kunna säga att hans musikaliska värdeföre- ställningar är orienterade åt visst håll dvs han har preferenser för viss typ av musik. Det värderingssystem som domi— nerar hans positiva musikaliska värde- ringar bestämmer alltså hans musika- liska värdeorientering eller mera kon- kret uttryckt hans musikaliska inrikt- ning. På grund av att det existerar ett förhållandevis begränsat antal domine- rande värderingssystem kan man också förstå att individens musikaliska inrikt- ning delas av andra individer och att han därmed troligen också tillhör en viss värdegemenskap.

I alla föregående avsnitt har vi be— handlat värderingarna av de elva slagen av musik som helt fristående element utan att ta hänsyn till de eventuella lik- heter eller olikheter som råder mellan musikformerna. Det är rimligt att mu- sikformer, som påminner om varandra och har vissa drag gemensamma i större utsträckning kommer att värderas mera likartat än musikformer, som utgör sins- emellan musikaliska motpoler. Det är dock inte i sista hand de objektivt fast- ställda likheterna resp. olikheterna som ligger till grund för överenss'tämmelser i värderingar utan deras subjektiva motsvarigheter. Det är en musikforska- res uppgift att klassificera musik med utgångspunkt från själva det musikalis- ka materialet. Vi däremot skall här för- söka med en klassificering, där överens- stämmelse i värderingar utgör klassi- ficeringsprincipen.

Vi skall alltså här utgå från empiriskt konstaterade samband i de musikaliska värderingarna — om sådana kan på— visas — i våra försök att komma åt de

existerande värderingssystemen. Om det finns ett begränsat antal generella värderingssystem måste ett stort antal musikaliska värderingar gruppera sig efter något visst mönster och kan knap- past vara helt oberoende av varandra. För det andra skall vi se vad de musik- former som värderas likartat har för något gemensamt och hur de på ett enkelt sätt kan karakteriseras. Mot bak- grunden av detta skall vi gruppera be- folkningen efter musikalisk inriktning och se i vilken utsträckning som per- soner med samma musikaliska inrikt- ning även har likartade sociala karak- teristika och individer med olika mu- sikalisk inriktning har skilda sociala karakteristika. På detta sätt kan vi få en uppfattning om i vilken utsträckning som musikalisk värdegemenskap råder i större eller mindre delgrupper av be— folkningen. Till sist skall vi också kart- lägga hur individer med viss musikalisk inriktning förhåller sig till musik re- presenterande annan musikalisk huvud- dikt'ning. De befintliga dominerande musikaliska värderingssystemen kan vara motstridande eller oberoende av varandra och detta kommer att sätta sin prägel på hur en enskild individ, som är anhängare av viss typ av musik och ingår i en viss musikalisk värde- gemenskap kommer att värdera annan typ av musik. Vad vi till sist kommer att få fram är ett antal musikaliska del- kulturer och dessas inbördes relationer i den totala musikkulturen.

Samband mellan musikaliska värderingar

Om de mest positiva till musikform X också är de mest positiva till musikform Y och de mest negativa till dessa båda slag av musik även är samma personer, råder ett positivt samband mellan vär- deringarna av musikformerna X och Y. Omvänt gäller, att om de mest positiva

till X är identiska med de mest nega- tiva till Y och de mest positiva till Y hör till de mest negativa till X, så råder ett negativt samband mellan värdering- arna av X och Y. Sambandet i värde- ringarna mellan vart och ett av de tidi- gare nämnda elva slagen av musik redo— visas i tabell 4.52. (Sambandet uttryc- kes i en gamma-koefficient, som kan variera mellan +1 och —1, se även bihang 4.)

Ur denna tabell kan följande utläsas:

sånger

Visor & Andliga

ballader

Operett- musik

dans— musik

]. Värderingen av jazzmusik visar mest överensstämmelse med värderingarna av modern dansmusik (+ 0,43) och popmusik (+ 0,26) och mest avvikelse från värdering- arna av andliga sånger (— 0,28), gammal dansmusik (— 0,17) och spelmansmusik (— 0,16).

2. Värderingen av klassisk musik visar mest överensstämmelse med värderingarna av operamusik (+ 0,68), nutida musik (+ 0,54) och operettmusik (+ 0,40) och mest avvikelse från värderingarna av popmusik (—0,28), gammal dansmusik (— 0,20) och modern dansmusik (—O,l9).

3. Värderingen av nutida musik visar mest överensstämmelse med värderingarna av klassisk musik (+ 0,54) och operamusik (+ 0,37) och mest avvikelse från värdering- arna av popmusik (— 0,07) och gammal dansmusik (—0,04).

4. Värderingen av operamusik visar mest överensstämmelse med värderingarna av klassisk musik (+ 0,68), operettmusik (+ 0,51), nutida musik (+ 0,37) och visor (+ 0,30) och mest avvikelse från värdering- arna av popmusik (— 0,24), modern dans- musik (—0,10) och gammal dans-musik (— 0,09).

5. Värderingen av popmusik visar mest överensstämmelse med värderingarna av modern dansmusik (+ 0,51) och jazzmusik (+ 0,26) och mest avvikelse från värdering- arna av klassisk musik (—0,28), andliga sånger (—0,28) och operamusik (—0,24).

6. Värderingen av spelmansmusik visar mest överens-stämmelse med värderingarna av gammal dansmusik (+ 0,73) och andliga sånger (+ 0,40) och mest avvikelse från vär— deringarna av jazzmusik (—0,16), popmu- sik (—0,06) och operettmusik (— 0,06).

7. Värderingen av gammal dansmusik vi- sar mest överensstämmelse med värdering— arna av spelmansmusik (+ 0,73) och and-

Modern

dans- musik

Gammal

Spel- mans musik

Pop- musik

Opera— musik Nutida musik

musik Tabell 4.52. Samband i värderingarna mellan elva slag av musi Klassisk

J azz- musik

Visor & ballader. . . . . . . . Andliga sånger. . . . . . . . . .

Modern dansmusik. . .. . . . . Operettmusik. . . . . . . . . . .

Operamusik............. . Popmusik.............. Spelmansmusik. . . . . . . . . . Gammal dansmusik. .

Klassisk musik. . . . . . . . . . Nutidamusik...........

Jazzmusik..............

liga sånger (+ 0,42) och mest avvikelse från värderingarna av klassisk musik (—O,20), jazzmusik (—0,17) och operamu- sik (—0,09).

8. Värderingen av modern dansmusik visar mest överensstämmelse med värde- ringarna av popmusik (+ 0,51) och jazzmu- sik (+ 0,43) och mest avvikelse från värde- ringarna av andliga sånger (—0,22), klas— sisk musik (— 0,19) och operamusik (-—0,10).

9. Värderingen av operettmusik vis-ar mest överensstämmelse med värderingarna av operamusik (+ 0,51) och klassisk musik (+ 0,40) och mest avvikelse från värdering- arna av popmusik (— 0,11) och spelmans— musik (— 0,06). 10. Värderingen av visor och ballader vi- sar mest överensstämmelse med värdering- arna av klassisk musik (+ 0,30), operamu- sik (+ 0,30) och operettmusik (+ 0,30) och mest avvikelse från värderingen av pop- musik (— 0,05). 11. Värderingen av andliga sånger visar mest överensstämmelse med värderingarna av gammal dansmusik (+ 0,42) och spel- mansmusik (+ 0,40) och mest avvikelse från värderingarna av jazzmusik (— 0,28), popmusik (— 0,28) och modern dansmusik (— 0,22).

Man kan skönja ganska klara mönster i värderingarna. För det första kan man konstatera en viss inbördes över— ensstämmelse i värderingarna av jazz- musik, modern dansmusik och pop- musik. Värderingen av jazzmusik visar den största överensstämmelsen med vår- deringarna av modern dansmusik och popmusik. Värderingen av popmusik visar den största överensstämmelsen med värderingarna av modern dans— musik och jazzmusik och värderingen av modern dansmusik i sin tur med vår- deringarna av popmusik och jazzmusik. Överensstämmelsen i dessa värderingar kan knappast vara tillfällig utan torde bero på ett inflytande från någon ge- mensam värderingsgrund.

För det andra kan man också kon— statera en, relativt sett, inbördes över- ensstämmelse i värderingarna av gam- mal dansmusik, andliga sånger och

spelmansmusik. För värderingarna av var och en av dessa musikformer finner man den största överensstämmelsen med de två övriga. Sambanden är tom starkare i denna gruppering än i den föregående. Även i detta fall ver- kar en generell värderingsgrund före- ligga.

För det tredje finner man att musik- formerna klassisk musik, operamusik och nutida musik visar, relativt sett, inbördes mycket samstämmiga värde- ringar. För varje kombination av dessa tre är överensstämmelserna i värde- ringarna påtagliga. Även operettmusik kan göra anspråk på att vara med i denna gruppering. Mellan värderingen av operettmusik och värderingarna av klassisk musik och operamusik är över- ensstämmelsen stor, medan operettmu- sik och nutida musik inte riktigt upp- fattas som likvärdiga. Operettmusik vi- sar större överensstämmelse med visor än med nutida musik.

Visor och ballader är annars en mu- sikform, som inte passar ihop med di- rekt någon av de övriga musikformerna. Närmast skulle denna tillhöra den tred- je grupperingen, men det föreligger inte något särskilt starkt samband mel— lan värderingen av visor och värde- ringarna av resp. klassisk musik, opera- musik och nutida musik.

Vad har de musikformer, som av ge- nomsnittslyssnaren betraktas som mest likvärdiga, för gemensamma karakte- ristika? Vi skall inte här göra någon musikalisk analys utan bara antyda vissa utommusikaliska överensstämmel- ser, som kan ligga till grund för värde- ringarna. Vad det är för musikaliska faktorer som har den största vikten lämnar vi tills vidare åt sidan.

Jazzmusik, popmusik och modern dansmusik har i huvudsak nått Sverige genom inflytande utifrån, kanske främst från amerikansk musikkultur, dit det

mesta av dessa musikformers förhisto- ria kan spåras. De har också jämförelse— vis sent kommit att influera musiklivet i landet och visar ett klart samband med massmedias utveckling. Samtidigt befinner sig dessa musikformer i hög grad på utvecklingsstadiet. Till skillnad från gammal dansmusik och spelmans- musik har de inte nått sin slutgiltiga form. Gammal dansmusik och spelmans- musik och i viss mån även andliga sånger har däremot en lång nationell musiktradition att falla tillbaka på. Klassisk musik, nutida musik och opera- musik skiljer sig från övriga slag av musik (utom jazzmusik) därigenom att de är nära anknutna till konsertlivet. De förmedlas direkt eller indirekt i kon- sertsammanhang, inte i kyrkan eller på dansbanan eller på restaurangen. Kon- sertanknytningen får inte ses så bok- stavligt att den utesluter musik för- medlad av radio eller grammofon. Även om operan inte direkt kallas för konsert- lokal har den i hög grad samma funk- tion som en konsertlokal. Dessa tre slag av musik kan alltså sammanfattas såsom konsertmusik,

Det är givetvis en klar förenkling av situationen om vi i fortsättningen talar om amerikainfluerad musik som sam- manfattning på jazzmusik, popmusik och modern dansmusik, om traditionell musik istället för kombinationen gam- mal dansmusik, spelmansmusik och

andliga sånger samt om konsertmusik, då vi menar klassisk musik, nutida mu— sik och operamusik tillsammans. Be- teckningarna på dessa kombinationer kan diskuteras, men de innefattar tre musikaliska riktningar som värderas relativt enhetligt. Än så länge skymtar vi bara konturerna av de tre ovan nämnda slagen av musik, men de höjer sig över mängden av andra möjliga kombinationer. Vi kan med större verk- lighetsförankring tala översiktligt om inställningen till amerikainfluerad mu- sik, inställningen till traditionell musik och inställningen till konsertmusik än om inställningen till dansmusik utan att specificera med »gammal» eller »modern» eller om inställningen till aktuell musik utan att specificera med »seriös» eller »populär».

I vilken relation står nu inställning- en till amerikainfluerad musik, inställ- ningen till traditionell musik och in- ställningen till konsertmusik till var- andra? Råder det ett motsatsförhållan- de mellan dessa allmänna värderingar eller är de förhållandevis oberoende av varandra? Några approximativa svar på dessa frågor kan man få i tabell 4.53, som utgör ett utdrag ur tabell 4.52 och presenterar sambanden mellan vär- deringarna av varje musikform i givna grupperingar med varje musikform i annan given gruppering.

Det finns ett svagt negativt samband

Tabell 4.53 Samband mellan värderingarna av varje musikform inom given grup- pering med varje musikform i annan given gruppering

J en- musik

Pop- musik

Modern dans- musik

Klassisk musik

Op era- musik

— 0,17 -— 0,16 —— 0,28 + 0,15 + 0,12 + 0,15

Gammal dansmusik ........ Spelmansmusik ............ Andliga sånger ............ Klassisk musik ............ Operamusik ............... Nutida musik .............

+ 0,01 — 0,06 — 0,28 —— 0,28 — 0,24 —— 0,07

+0,19 + 0,01 — 0,22 _— 0,19 _- 0,10 + 0,04

— 0,20 — 0,03 + 0,18

— 0,09 — 0,01 + 0,17

mellan inställningen till amerikainflue- rad musik och inställningen till tradi- tionell musik. Den genomsnittliga kor- relationen mellan värderingar av musik- former i den ena grupperingen och värderingar av musikformer i den and- ra grupperingen är —0,11. Fem av de nio korrelationerna är klart negativa, en är klart positiv. Jazzmusik är den musikform som värderingsmässigt av— viker mest från traditionell musik, and— liga sånger är den musikform som mest avviker från en amerikainfluerad mu- sik. Gammal dansmusik och modern dansmusik uppvisar den största över- ensstämmelsen i värderingarna mellan de båda grupperingarna.

Det finns ett obetydligt negativt sam- band mellan inställningen till amerika- influerad musik och inställningen till konsertmusik. Den genomsnittliga kor- relationen är --0,05. Fyra av de nio korrelationerna är klart negativa, tre är klart positiva. Popmusik och klassisk musik är de musikformer inom respek- tive gruppering, som kontrasterar mest mot varandra. Värderingen av jazz- musik är genomgående positivt korre- lerad med värderingarna av konsert- betonade musikformer.

Inställningen till traditionell musik är obetydligt positivt korrelerad med inställningen till konsertmusik. Den ge- nomsnittliga korrelationen är där + 0.02, Ett av de nio sambanden är klart nega- tivt, tre av dem är klart positiva. Gam- mal dansmusik och klassisk musik är de musikformer inom respektive gruppe- ring, som uppvisar de största avvikel- serna inbördes. Värderingen av and- liga sånger är genomgående positivt korrelerad med värderingarna av mu- sikformer benämnda konsertmusik. Vär- deringen av nutida musik avviker minst i genomsnitt av konsertmusikens former gentemot de traditionella mu- sikformerna.

Det föreligger ett visst motsatsförhål- lande mellan inställning till amerika- influerad musik och inställningen till traditionell musik, medan inställning- en till konsertmusik är tämligen obe- roende av inställningen till amerika- influerad musik resp inställningen till traditionell musik. Denna slutsats är helt grundad på genomsnittsresultat och utgör alltså sammanfattningar av olika tendenser, som utjämnar varandra.

Huvudsang musikalisk inriktning

Mot bakgrunden av de resultat, som pre- senterades i föregående avsnitt skall vi tills vidare fästa uppmärksamheten på de allmänna begreppen konsertmusik, traditionell musik och amerikainflue- rad musik i stället för att ägna oss åt elva skilda slag av musik. Genom att begränsa oss på detta sätt kommer vi att i viss mån få ge avkall på nyan— serna i vår beskrivning men samtidigt vinner vi åtskilligt i överskådligheten.

En musikalisk delkultur är inte iden- tisk med någon musik utan omfattar de normer, värderingar och beteenden m in, som är förknippade med viss typ av musik. Vi kan dock med stor säker- het hävda att de tre musikaliska huvud- riktningarna står i centrum för domine- rande musikaliska delkulturcr. Vi kan inte påstå att dessa huvudriktningar är de enda förekommande riktning- arna i musiklivet och därmed —inte hel- ler att det bara skulle existera tre så- dana delkulturer men just dessa tre måste utgöra väsentliga poler i det mu— sikaliska fältet.

Givetvis har vi inte direkt kunnat fråga om vilken av dessa musikaliska huvudriktningar, som vårt intervjuob- jekt ansluter sig till bla därför att de termer vi begagnar är efterhandskon- struktioner och inte nödvändigtvis mås- te ingå i den allmänna musikaliska vo-

kabulären. Med utgångspunkt från det urval av värderingar vi har från varje enskild individ bör vi dock kunna få en representativ bild av hans allmänna värdeföreställningar och hans musika- liska värdeorientering.

Det finns i och för sig ingenting som säger att en individ enbart är oriente- rad mot konsertmusik eller enbart ori- enterad mot traditionell musik eller enbart orienterad mot amerikainfluerad musik. Man kan möjligen säga att han huvudsakligen är orienterad mot kon- sertmusik dvs är konsertmusikinriktad eller" att han huvudsakligen är traditio- nellt musikinriktad eller amerikainflue- rat musikinriktad. I ett senare avsnitt skall vi ta upp frågan i vilken utsträck- ning mångsidig inriktning förekommer. Här skall vi som kriterium på huvud- saklig musikalisk inriktning använda den absoluta favoritmusiken, vilken ef- terlysts i fråga 2 i enkätformuläret (se bihang 1). De personer som anger klas- sisk musik som det slag av musik de tycker bäst om kan förväntas tycka bättre om nutida musik och operamu- sik än de flesta andra och därmed kun- na betecknas som i huvudsak konsert- musikinriktade. På motsvarande sätt är angivande av nutida musik eller opera- musik kriterium på konsertmusikinrikt- ning, angivande av jazzmusik, popmusik eller modern dansmusik på amerika- influerad inriktning och angivande av gammal dansmusik, spelmansmusik el- ler andliga sånger på traditionell in- riktning. Angivande av annan musik- form än ovanstående nio som bästa musikform antyder annan värdeorien- tering än de tre dominerande.

I tabell 4.54 redovisas befolkningens fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning. Den största andelen av be- folkningen, dock inte majoriteten, är traditionellt inriktad i första hand. Det är tillsammans 38 % som tycker

bäst om antingen gammal dansmusik, spelmansmusik eller andliga sånger. I huvudsak amerikainfluerat inriktade är 27 % av befolkningen, vilka alltså tyc- ker bäst om jazzmusik, popmusik eller modern dansmusik. Den i storlek minst väsentliga gruppen är konsertmusikin- riktad. Sammanlagt 10 % tycker bäst om klassisk musik, nutida musik eller operamusik. Återstående 25% tycker bäst om operettmusik eller visor vilka tillsammans inte bildar någon domine- rande musikalisk riktning.

I jämförelse med övriga slag av mu— sik har den största andelen gammal dansmusik som favoritmusik (25 %) och den näst största operettmusik (17 %). Den minsta andelen av be- folkningen har nutida musik som favo- ritmusik (0,4 %) och den näst minsta har operamusik (1,3 %). Bland de kon- sertmusikinriktade har den största an- delen klassisk musik som favoritmusik (8 % av samtliga). Bland de traditio- nellt inriktade har den största andelen gammal dansmusik och den minsta an- delen spelmansmusik (4 % av samtliga) som favoritmusik. Bland de amerikain- fluerat inriktade uppger den största andelen popmusik (12 % av samtliga) och den minsta andelen jazzmusik (5 % av samtliga) som den musik, som är bäst. De musikformer inom respektive huvudriktning, som anges av de flesta som favoritmusik — gammal dansmu- sik, klassisk musik och popmusik —- kommer i vissa sammanhang i fortsätt- ningen att få representera hela rikt- ningen.

Vi vet nu hur stora delar av befolk- ningen som är musikaliskt inriktade åt skilda håll. Den närmaste uppgiften blir att karakterisera dessa delar. Det faktum att ett antal personer har sam- ma musikaliska inriktning är inte lika intressant som ett konstaterande att des- sa personer i ett eller flera avseenden

har sociala karakteristika gemensamma. Det är först om vi kan påvisa att per- soner med samma musikaliska värde- orientering också ingår i samma sociala gemenskap som vi får ett verkligt stöd för förekomsten av musikalisk värdegemen— skap. Vi har inte något direkt mått på social gemenskap i denna undersök- ning. Vi måste tills vidare nöja oss med att konstatera om olika befolknings- kategorier skiljer sig åt med avseende på musikalisk inriktning eller ej. Lik- het i socialgruppstillhörighet, i utbild— ningsstatus, i ålder är i och för sig ing- en garanti för social gemenskap men dessa faktorer kan tänkas vara nära för- bundna med sådan gemenskap.

I de två närmaste avsnitten skall vi lägga grunden för en översiktlig jäm- förelse av social gemenskap och musi- kalisk värdegemenskap. Vi skall göra detta på två olika sätt. I det första av- snittet skall vi beskriva grupperna kon- sertmusikinriktade, traditionellt inrik- tade och amerikainfluerat musikinrik- tade med avseende på könsfördelning, åldersfördelning, socialg-ruppsfördel- ning, fördelning på utbildningskatego- rier samt fördelning på hemortsstor- lek och hemortens läge i landet. I det andra avsnittet skall vi vända på pro- blemet och beskriva fördelningen av musikalisk inriktning för skilda be- folkningskategorier. Vi kommer inte att tillhandahålla någon speciellt ny infor- mation i jämförelse med avdelning 4.2. Den bara presenteras på ett annat sätt.

Tabell 4.54 Befolkningens fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning

Procentuell andel som i huvudsak är:

konsertmusikinriktade ..... 9,6

varav tycker bäst om

klassisk musik ........... nutida musik ............ operamusik ..............

HPQ 03500

traditionellt inriktade ...... varav tycker bäst om

37,6

gammal dansmusik ....... 24,9 spelmansmusik ........... 3,7 andliga sånger ........... 9 O

amerikainfluerat inriktade. . 26,9 varav tycker bäst om jazzmusik .............. 4,8 popmusik ................ 11,5 modern dansmusik ........ 10,7 inriktade mot övriga slag av

musik ................. 25,9 varav tycker bäst om operettmusik ............. 16,6 visor & ballader ......... 9,3 Summa % ............... 100,0 100,0 N ....................... 2 479 2 479

Karakteristik av grupper med olika musikalisk inriktning

Tabell 4.55 presenterar sammansätt- ningen av de grupper där a) medlem— marna i huvudsak är inriktade på kon- sertmusik, b) medlemmarna i huvudsak är inriktade på traditionell musik och c) medlemmarna i huvudsak är inrik- tade på amerikainfluerad musik, Som jämförelse finns också sammansättning— en för svarandegruppen som helhet. Det bör kanske påpekas att totalvär- dena förutom de tre nämnda grupper- na även innefattar den rest på cirka 25 %, vars musikaliska inriktning lig- ger utanför de tre dominerande huvud- riktningarna (se tabell 4.54). Låt oss studera dessa tre grupper i tur och ord- ning och se i vilka avseenden deras sammansättning liknar och i vilka av- seenden den avviker från hela befolk- ningens.

De konsertmusikinriktade är på det hela taget en grupp som påtagligt skil- jer sig från totalbefolkningen. I första hand har de en klar förankring i vissa sociala skikt. Tjänstemän är klart över- representerade medan arbetare och jordbrukare är lika tydligt underrepre- senterade. Nära 80% av de konsert— musikinriktade är tjänstemän medan i hela befolkningen mindre än 50 % är tjänstemän. Ungefär 20 % är arbetare

Tabell 455. Sammansättning av följande grupper: a) inriktade på konsertmusik, b) inriktade på traditionell musik, c) inriktade på amerikainfluerad musik

Kön män ............................ kvinnor .........................

Social grupp

jordbrukare ...................... tjänstemän ...................... arbetare .........................

Utbildning

ingen utöver folkskola ............. utb. efter folkskola, ej studentexa— men ..........................

studentexamen ...................

H emortsstorl ek stad över 100.000 ................. » 30—100.000 ................. » 10—30.000 .................. » 3—10.000 .................. lk över 3.000 ..................... kommun under 3.000 .............

Hemarts läge

Mälarområdet .................... S + Ö Götaland ................... Västkust-Väneromr ............... Norrland ( +W) ..................

N ..............................

Inriktning på konsert- musik

Inriktning på tradi- tionell musik

Inriktning på amerika- influerad musik

47,4 52,6

55,2 44,8

100,0 931

11,7 37,5 50,8

100,0 668

66,8 28,8 4,4

100,0 916

11,1 31,7 57,2

100,0 663

2,6

100,0 902

87.8

11,5 0,7 100,0 818

14,0 14,0 13,2 11,3 32,1 15,5

100,1 930

21,5 31,0 24,4 23,1

100,0 929

och knappast en enda procent är sys- selsatt i jordbruk. I totalbefolkningen uppgår arbetarna till drygt 45 % och jordbrukarna till 6 %. Vi finner också en stark snedvridning av de konsert- musikinriktade i utbildningsavseende. I totalbefolkningen är det % som inte har någon utbildning utöver folkskola medan bara % är utan vidareutbildning bland personer med huvudsaklig inrikt— ning på konsertmusik. Framför allt är studenterna överrepresenterade (25 % mot 7 % totalt).

De konsertmusikinriktade återfinnes främst bland medelålders personer,i nå- got mindre utsträckning bland äldre, medan ungdomen är klart underrepre- senterad. Aningen under 20 % är i ål- dern 16—30 år men denna åldersklass utgör 30% av totalbefolkningen. De konsertmusikinriktade återfinnes ock- så främst i storstäderna (nära 40 % mot mindre än 25% totalt) medan landsbygden och mindre städer och or- ter är underrepresenterade. De konsert— musikinriktade tycks dessutom i huvud-'- sak vara lokaliserade i Mälarområdet (i närheten av Stockholm) och på Väst- kusten (i närheten av Göteborg) medan Götaland och Norrland har en något mindre andel konsertmusikinriktade än vad som motsvarar dessa områdens an- del av totalbefolkningen.

I ett av de jämförda avseendena är skillnaderna mellan de konsertmusik- inriktade och totalbefolkningen tämli- gen små. Detta gäller fördelningarna på män och kvinnor. Kvinnorna är med 55 % något överrepresenterade (i total- befolkningen 51 %).

Även de traditionellt musikinriktade bildar en grupp som i många avseenden skiljer sig från den totala befolkning- en och i än högre grad från gruppen med huvudsaklig inriktning på kon- sertmusik. Mest påtagligt är att de tra— ditionella till nära 90 % består av per—

soner utan utbildning efter avslutad folkskola, medan studentexamen eller motsvarande avlagts av möjligen en pro- cent av dem. Den traditionella gruppen

består till mer än 55 % av arbetare (46 % totalt) och till 11 % av jordbru- kare, vilka faktiskt relativt sett blir mera överrepresenterade än arbetarna (6 % totalt).

Hälften av de traditionellt inriktade är över 50 år men endast ungdomen (16—30 år) är underrepresenterad (12 % mot 30 %) — alltså mera under- representerade i den traditionella grup- pen än konsertmusikgruppen. Till skill- nad från de konsertmusikinriktade är de traditionellt inriktade i första hand lokaliserade på landsbygden och på småorter och i mindre utsträckning i Mälarområdet än i övriga delar av lan- det.

Främst med avseende på social- gruppstillhörighet och utbildning men även med avseende på hemort utgör de traditionellt musikinriktade en kan- trastgrnpp till de konsertmusikinrik- tade.

De amerikainfluerat inriktade avvi- ker i alla avseenden såväl från de tra- ditionellt inriktade som från de kon- sertmusikinriktade. Däremot påminner denna grupp en hel del om totalbe- folkningen. På en punkt är den dock synnerligen klart skild från samt- liga. Ganska exakt % av de amerika- influerade är ungdom i åldern 16—30 år, vilket givetvis innebär en avsevärd överrepresentation. I övriga åldersklas- ser är gruppen underrepresenterad, mest bland de äldsta (4 % är i åldern 51—70 år). Åldersmässigt är detta den typiska kontrastgruppen till den tradi- tionella gruppen men de amerikain- fluerade domineras mera av ungdomar än vad traditionella domineras av äldre.

Intressant är att konstatera att de amerikainfluerat musikinriktade inte

alls på samma sätt som konsertmusik- inriktade och traditionellt inriktade är knutna till vissa sociala skikt. Jordbru- karna är visserligen underrepresente- rade men både arbetare och tjänstemän förekommer ungefär i den utsträckning, som de förekommer i totalbefolkning- en. Personer utan vidareutbildning är något underrepresenterade och perso- ner med vidareutbildning något över- representerade meu skillnaderna i över- respektive underrepresentation är myc- ket mindre än motsvarande skillnader för de båda andra grupperna.

I motsats till de konsertmusikinrik- tade, till de traditionellt inriktade och till befolkningen som helhet är männen i majoritet bland de amerikainfluerat musikinriktade. Däremot kan man knappast finna några uppenbara olik- heter i de amerikainfluerades spridning över landet och på städer och lands- bygd eller pd arter av olika storlek i jämförelse med totalbefolkningen.

Musikalisk inriktning i olika befolkningskate- gorier I detta avsnitt skall vi analysera sam- ma data som i föregående men ge dem en något annan bakgrund. Vi skall helt enkelt beskriva huvudsaklig musikalisk inriktning i olika befolkningskategorier i stället för att beskriva sammansätt- ningen av grupper med olika musika- lisk inriktning. Vi skall därvid även för- söka klargöra vilka befolkningskatego- rier som är homogena och vilka som kan betraktas som heterogena med av- seende på musikalisk inriktning. De ka- tegorier som vi skall undersöka är män och kvinnor, olika åldersgrupper, jord- brukare, tjänstemän och arbetare, olika utbildningskategorier samt hemortska- rakteristika såsom storlek och läge i landet.

Tabell 4.56 redovisar den musikaliska

Tabell 4.56 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som är inriktade på vamnor

konsertmusik ....... traditionell musik. . . . amerikainfluerad musik ............ annan musik ........

10,3 38,7

23,6 27,4 100,0 1 266

inriktningen bland män och bland kvin- nor. I stort sett är både män och kvin- nor lika heterogena som befolkningen som helhet i fråga om huvudsaklig mu- sikalisk värdeorientering. Både bland män Och bland kvinnor utgör de tra- tionellt musikinriktade den största gruppen (36 % resp 39 %) och konsert- musikinriktade den minsta (ungefär 10 % för båda könen). Den mest på- tagliga skillnaden är att de amerika- influerat inriktade utgör cirka 30% bland männen och mindre än 25% bland kvinnorna.

Tabell 4.57 redovisar den musika- liska inriktningen i olika åldersklas- ser. Bäde de yngsta och de äldsta är tämligen homogena medan medelålders personer är lika heterogena som hela befolkningen. Ungdomen domineras av

Tabell 4.5 7 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika åldersgrupper

16— 51— 30 år

31— 50 år

Procentuell andel som är inriktade på

konsertmusik ....... 5,7 traditionell musik. . . . 14,2 amerikainfluerad musik ............ annan musik ........

11,7 36,6

58,7 21,4 31,3 100,0 99,9 757 938

20,3

den amerikainfluerade musiken och nå— ra 60 % — alltså klar majoritet -—— i ål— dersgruppen 16—30 år är i första hand inriktadepå detta område. I uppenbar minoritetsställning finner vi där kon— sertmusiken som favoriseras av endast 6 % i denna åldersgrupp. Personer över 50 år domineras i än högre grad av tra- ditionell musik medan den amerikain- fluerade musiken är i klart underläge. I denna åldersgrupp är över 60 % tradi- tionellt inriktade medan ungefär 4 % i första hand är amerikainfluerat in- riktade. Bland personer i åldern 30—50 år finner man ingen riktning som har enkel majoritet utan den traditionella musiken som får den största andelen får nöja sig med ungefär 35 %. Å andra sidan' finns det ingen musikalisk riktning som samlar mindre än 10 % anslutna — minst är andelen inriktade på konsertmusik som uppgår till 12 %. Ett annat tecken på denna åldersklass heterogena musikaliska karaktär är att andelen som tycker bäst om musik av annat slag än vad som direkt anknyter till de dominerande riktningarna över- stiger 30 %, vilket är betydligt mer än i de båda andra åldersgrupperna. Tabell 4.58 redovisar de tre vikti- gaste sociala gruppernas musikaliska inriktning. Mest homogen är jordbru-

Tabell 4.58 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika

karbefolkningen, där 70 % i första hand ansluter sig till traditionell musik och knappast någon tycker bäst om konsert- musik. En så homogen befolkningska- tegori kommer vi inte att finna någon annanstans i detta material. Något mindre homogen är arbetarbefolkning— en, som dock till nära 50 % består av traditionellt musikinriktade och endast till 5 % av konsertmusikinriktade. Myc— ket mera heterogena med avseende på musikalisk inriktning är tjänstemanna- kategorierua, vilket bl. a. kan konstate- ras genom att över 30 % i första hand ansluter sig till musikformer som lig- ger utanför de tre huvudriktningarna. Av övriga riktningar råder nästan jäm- vikt mellan amerikainfluerad musik och traditionell musik med knapp övervikt för den förstnämnda (27 % mot 25 %). Andelen konsertmusikinriktade bland tjänstemän är något mindre (ungefär 15 %), men inte alls lika mycket mind- re än den dominerande riktningen som bland jordbrukare och arbetare. Det kanske kan vara av betydelse att påpeka att tjänstemännen dominerar bland de konsertmusikinriktade men att de kon- sertmusikinriktade inte dominerar bland tjänstemännen.

Den lägsta utbildningskategorin är

Tabell 4.59 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning i olika utbildningskategorier

sociala grupper Utan Med

utb. utb. Stu- Procentuell andel .. .. Procentuell andel Jord- Tjäns- Arbe— som är inriktade på over over den- som är inriktade å bru- temän tare folk— folk- ter

p kare skola skola konsertmusik ....... 0,8 15,5 4,5 konsertmusik ....... 4,9 16,0 36,3 traditionell musik . . 71,3 24,6 46,3 traditionell musik . . 47,3 15,8, 3,4 amerikainfluerad amerikainfluerad

musik ............ 12,4 27,4 28,6 musik ............ 25,3 34,5 26,0 annan musik ........ . 15,5 32,5 20,6 annan musik ........ 22, 33,8 34,2 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 Summa % .......... 100,1 100,1 99,9 1 164 N ................. 1 519 596 157

Tabell 4.60 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk inriktning bland personer bosatta på arter av olika storlek

Procentuell andel som är inriktad på

Medelstora städer 10.000— 100.000

Landsbygd småstäder under 10.000

Storstäder över 100.000

konsertmusik ............................ traditionell musik ........................ amerikainfluerad musik ................... annan musik .............................

Summa % ............................... N ......................................

15,1 21,9 25,2

11,2 30,8 30,0

37,8 28,0 100,0 100,0

593 821

klart mera homogen än övriga utbild- ningskategorier. Inte fullt 50 % ansluter sig till den traditionella musiken me- dan endast 5 % i första hand är in- riktad på konsertmusik (se tabell 4.59). Bland personer med utbildning efter folkskola men ej studentexamen är den amerikainfluerade musiken domineran- de (35 %) medan jämvikt råder mellan konsertmusik och traditionell musik. Bland personer med studentexamen är inriktningen på konsertmusik störst (36 %) och de traditionellt inriktade är i klar minoritet (4 %). Studenterna är faktiskt den enda befolkningskate- gori, där det finns en större andel, som i första hand är inriktade på konsert- musik än. på både traditionell musik och amerikainfluerad musik.

Tabell 4.60 redovisar den musikaliska inriktningen i storstäder (Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter), i övriga städer och köpingar över 10 000 invånare samt på landsbygden och i småstäder. Av dessa kategorier är be- folkningen uppenbart mest heterogen i musikalisk inriktning i storstäderna och mest homogen på landsbygden. I storstäderna är det t. ex. bara 25 %, som är amerikainfluerat musikinrikta- de, men ingen annan dominerande rikt- ning samlar där flera anslutna (tra- ditionell musik 22 %, konsertmusik

15 %). Bara något över 60 % i storstä- derna är för övrigt inriktade på något av dessa tre områden, vilket ytterligare bekräftar storstadsbefolkningens hetero- gena musikinriktning. I de övriga stä- derna är det perfekt jämvikt mellan de traditionellt och de amerikainfluerat musikinriktade (ungefär 30 % i vart- dera lägret). På landsbygden inklusive småstäder har den traditionella musi- ken enkcl majoritet dvs över 50 % an- slutna. Här utgör de konsertmusikin- riktade endast 5 %. Trots att storstads— borna är klart överrepresenterade bland de konsertmusikinriktade är de kon- sertmusikinriktade färre än både tradi- tionellt och amerikainfluerat inriktade i storstäderna. _ Tabell 4.61 visar den musikaliska in- riktningen i fyra befolkningsområden. En mera tydlig dominans av traditio- nell musik finner man. i Norrland och i södra och östra delarna'av Götaland än i landet som helhet. I dessa områden har också konsertmusiken en något sva- gare ställning än i övriga områden. I Mälarområdet (inklusive Stockholm) föreligger i det närmaste jämvikt mellan traditionell musik (28 %) och amerika- influerad musik (26 %). De konsert- musikinriktade utgör där 13 % och trots att de inte förekommer med större andel någon annanstans så har konsert-

Tabell 4.61 Procentuell fördelning på huvudsaklig musikalisk bosatta i olika delar av landet

inriktning bland personer

.. Södra & Västkust— &

Procentuell andel som är inriktade på Mfäälåxln- Östra Väner- ligorrlangl +,

Götaland2 området” oppar erg konsertmusik .................... 12,6 7,0 11,6 6,4 traditionell musik ................ 27,9 42,2 37,8 45,0 amerikainfluerad musik ........... 26,1 30,4 23,0 28,4 annan musik ..................... 33,5 20,4 27,7 20,2 Summa % ....................... 100,1 100,0 100,1 100,0 N .............................. 713 684 599 478

1 omfattar län: 2 omfattar län: 3 omfattar län: ' omfattar län:

musiken bara "hälften så stort underlag som var och en av de båda övriga rikt- ningarna.

Mångsidig och ensidig musikalisk inriktning Befolkningens fördelning på huvudsak- lig musikalisk inriktning byggde på en klassindelning, där de olika klasserna var varandra uteslutande. Man kan inte i första hand vara både konsertmusik- inriktad och traditionellt inriktad. I det här avsnittet skall vi i främsta rummet intressera oss för musikalisk mångsi- dighet och ensidighet och skall därvid använda den musikaliska inriktningen som grund för definitionen av graden av mångsidighet. Vi måste därför an- vända ett kriterium på musikalisk in- riktning, som möjliggör varandra icke uteslutande klasser.

Att vara anhängare — tycka mycket bra om i frågesituationen —— av minst en av musikformerna klassisk musik, nutida musik eller operamusik innebär konsertmusikinriktning. Att på motsva- rande sätt vara anhängare av någon eller flera av musikformerna jazzmu- sik, popmusik eller modern dansmusik innebär amerikainfluerad inriktning och av någon av musikformerna gam-

mal dansmusik, spelmansmusik eller andliga sånger innebär traditionell mu- sikinriktning.

Musikalisk mångsidighet innebär i princip att vara anhängare av många slag av musik men det är enligt vårt sätt att se inte särskilt mångsidigt att vara anhängare av jazzmusik, popmusik och modern dansmusik och inga andra slag av musik dvs vara enbart amerika- influerat inriktad. Det är mera mång- sidigt att vara anhängare av endast jazzmusik och operamusik och i än hög- re grad mångsidigt att vara anhängare av jazzmusik, operamusik och andliga sånger. Att vara såväl konsertmusik- inriktad som traditionellt och amerika- influerat inriktad dvs att tycka mycket bra om minst ett slag av musik ur var- dera huvudriktningen innebär allsidig musikalisk inriktning. Tycker man mycket bra om musik från två av de tre dominerande riktningarna kan man betecknas som dubbelsidigt in— riktad medan den som bara tycker mycket bra om musik från ett om- råden är ensidigt inriktad. Den som tycker mycket bra om operettmusik och visor eller endera och dessutom inte tycker mycket bra om någon av de övriga nio musikformerna samt den

Tabell 4.62 Graden av mångsidighet i musikalisk inriktning

Procentuell andel som är:

Faktiskt obeserverande procentsiffror

Förväntade procentsiffror

1,6 22,9

allsidigt inriktade .................

dubbelsidigt inriktade .............. varav traditionellt och konsertmusikinrik- tade .......................... amerikainfluerat och konsertmusik- inriktade ...................... amerikainfluerat och traditionellt inriktade ......................

ensidigt inriktade ................. varav

konsertmusikinriktade ............ traditionellt inriktade ............. amerikainfluerat inriktade .........

utan betydande musikalisk inriktning 16,7

1,6 3,5

25,7

3,5

100,0 17,5 55,5

Summa % ....................... Summa % konsertmusikinriktade") . Summa % traditionellt inriktade. . . inrik—

Summa % amerikainfluerat

36,5

N ..............................

2 528

2 528

2 528

2 528

som inte alls anger sig som anhängare av något slag av musik anses i detta sam- manhang sakna betydande musikalisk inriktning. Brist på betydande musika- lisk inriktning kan alltså vara förknip- pat med svagt musikintresse men även vara ett tecken på att stå utanför de dominerande värderingssystemen.

I tabell 4.62 vänstra kolumnen pre- senteras befolkningens faktiska mång- sidighet respektive ensidighet i musi- kalisk inriktning enligt ovan nämnda kriterier. (Till den högra kolumnen i tabellen skall vi återkomma längre fram i texten.) De allsidiga utgör tillsam- mans endast 2 % av befolkningen. Efter- som de dubbelsidigt inriktade uppgår till 23 % kan man alltså säga att 25 % av befolkningen är mångsidigt mus-ika- liskt inriktade. Den största andelen av de dubbelsidiga är både traditionellt och amerikainfluerat inriktad (14 % av samtliga) och den minsta andelen

är både amerikainfluerat och konsert- musikinriktad (3% av samtliga). De ensidigt inriktade uppgår till nära 60 % av befolkningen, varav de flesta är tra- ditionellt inriktade (34 % av samtliga) och den minsta gruppen är konsertmu- sikinriktad (7 % av samtliga). Utan be- tydande musikalisk inriktning är till- sammans 17 % av befolkningen i ål- dern 16—70 år.

Totalt är 55 % av befolkningen tradi- tionellt musikaliskt inriktad dvs tycker mycket bra om minst en av musikfor- merna gammal dansmusik, spelmansmu- sik och andliga sånger, 36 % är amerika- influerat inriktad och 17 % är konsert— musikinriktade.

En jämförelse mellan tabellerna 4.54 och 4.62 visar att bland de totalt ame- rikainfluerade är det högst 74 % som i första hand är amerikainfluerade, bland de totalt traditionellt inriktade är det högst 68 % som i första hand är tradi-

tionellt inriktade och bland de totalt konsertmusikinriktade är det högst 55 % som i första hand är konsert- musikinriktade. Var och en av dessa siffror är troligen något mindre efter- som ingen garanti finns för att den som i första hand är orienterad mot viss huvudriktning måste vara anhäng- are till någon musikform inom denna riktning.

Musikalisk acceptans

Hur många som är musikaliskt mång- sidiga är givetvis beroende på vad man avser med mångsidighet. I föregående avsnitt utgick vi från musikalisk in— riktning och definierade mångsidighet så att en individ är mångsidig då han anger sig vara anhängare, dvs tycker mycket bra 'om två musikformer ur oli- ka huvudgrhppering. I detta avsnitt skall vi vara något mera toleranta och beteckna en person som mångsidig bara han är positiv och alltså inte mycket positiv —— till två musikformer från oli- ka huvudgruppering. Vi kan säga att en person accepterar de slag av musik, som han värderar åtminstone »ganska bra» och skilja mellan mångsidighet på anhängarnivå och mångsidighet på acceptansnivå; I gengäld skall vi här begränsa oss till ett slag av musik inom respektive riktning. Vi låter klassisk musik representera konsertmusik, gam- mal dansmusik får representera tradi- tionell musik och popmusik den ame- rikainfluerade musiken. Var och en av dessa är den mest väsentliga inom respektive riktning, därigenom att de får det största antalet förstahandspre- ferenser.

I f:.bell 4.63 redovisas allsidighet, dubbelsidighet och ensidighet samt noll— sidighet på acceptansnivå. Totalt är det 10 % som accepterar såväl klassisk mu- sik som gammal dansmusik och popmu—

Tabell 4.63 Procentuell andel som är a) allsidigt, b) dubbelsidigt, c) ensidigt och d) nollsidigt positiva till klassisk musik, gammal dansmusik och popmusik

Procentuell andel som är: allsidigt positiva ..... 9,6 9,6

dubbelsidigt positiva . . 46,7

varav positiva till klassisk musik och gammal dansmusik ........ positiva till klassisk musik och popmu- sik .............. 2,9 positiva till popmusik och gammal dans- musik ............

18,7

25,0

ensidigt positiva ..... 39,7

varav positiva till klassisk musik ............ 8,7 positiva till gammal dansmusik ........ positiva till popmu- sik ............... 6,2

nollsidigt positiva . . . . 4,0 4,0

100,0 99,9

24,8

Summa % ..........

Summa % positiva till klassisk musik Summa % positiva till gammal dans- musik ............ Summa % positiva till popmusik .....

N .................

39,9

78,1

43,7

2 493 2 493

sik. Ungefär 45 % accepterar två av des- sa tre slag av musik. Den vanligaste kombinationen är gammal dansmusik och popmusik (25 %) och den mest säll— synta klassisk musik och popmusik (3 %). 40 % accepterar endast en av dessa musikformer, varav andelen posi- tiva till gammal dansmusik är klart störst (25 %). Till sist är det 4 %, som inte accepterar någon av dessa tre mu- sikformer.

Musikalisk specialisering eller musikalisk all- mänorientering?

Vi skall i detta avsnitt intressera oss för frågan om det finns någon generell

tendens mot musikalisk specialisering, dvs koncentration på ensidig musika- lisk uppfattning eller om tendensen i stället går mot musikalisk allmänorien- tering, dvs koncentration på mångsidig- het. Det faktum att det finns ungefär 25 % mångsidiga och 60 % ensidiga ger inget svar på denna fråga (se tabell 4.62). Dessa siffror måste sättas i rela- tion till hur många stora andelar mång- sidiga och ensidiga vi har rätt att för- vänta oss med given storlek på grup- perna konsertmusikinriktade, traditio- tionellt inriktade resp amerikainfluerat inriktade.

Vi har redan fått en antydan av si- tuationen, då vi konstaterade att det genomsnittligt sett förelåg åtminstone svaga negativa korrelationer för två av de tre kombinationerna och att negativa korrelationer var vanligare än positiva mellan värderingarna av musikformer från skilda grupperingar (se tabell 4.53, sidan 75). I tabell 4.62 jämföres de faktiskt observerade andelarna all- sidiga, dubbelsidiga, ensidiga etc. (vänstra kolumnen) med de andelar man kan förvänta sig då orientering mot viss huvudriktning är helt obero- ende av orientering mot varje annan huvudriktning (högra kolumnen). Vi finner att allsidiga och dubbelsidiga är något underrepresenterade, att en— sidiga är klart överrepresenterade och

att gruppen utan dominerande musika- lisk inriktning är klart underrepresen— terad. Det finns med andra ord en klar tendens mot musikalisk specialisering.

Bland de dubbelsidiga förekommer kombinationerna traditionell inriktning och konsertmusikinriktning samt kon- sertmusikinriktning och amerikainflue- rad inriktning i den utsträckning man förväntar sig. Kombinationen traditio- nell inriktning och amerikainfluerad in- riktning däremot är mindre vanlig än vad som skulle vara fallet om'inget beroende fanns.

Bland de ensidiga är de konsertmu- sikinriktade bara något överrepresente- rade, medan de båda övriga är mera klart överrepresenterade.

En ytterligare bekräftelse på att ten- densen mot specialisering väger tyngre än tendensen mot musikalisk allmän- orientering kan man få då man analy- serar sambanden mellan inställningen till visst slag av musik och benägenhe- ten att acceptera musikformer tillhöran- de annan huvudriktning. I tabellerna 4.64—4.66 representeras konsertmusik av klassisk musik, traditionell musik av gammal dansmusik och amerikainflue- rad musik av popmusik. Värderingarna »mycket bra» eller »ganska bra» av visst slag av musik innebär accepteran- de av denna musik.

Tabell 4.64 Samband mellan inställning till klassisk musik och benägenheten att accep- tera gammal dansmusik och popmusik

Procentuell andel som av gammal dansmusik och popmusik accepterar:

Tycker mycket bra om klassisk

musik

Tycker varken bra el. illa om

klassisk

musik

Tycker illa om

klassisk musik

Tycker ganska bra om klassisk

musik

båda ............................ endera .......................... ingendera .......................

12,7 54,2 33,1

30,0 54,2 15,8

38,8 53,9 7,4

45,3 48,9 5,8

Summa % ....................... N ..............................

100,0 350

100,1 825

100,0 672

100,0 646

I tabell 4.64 redovisas sambandet mellan inställningen till klassisk musik och benägenheten att acceptera två, en eller ingen av de övriga musikformerna —— popmusik och gammal dansmusik. Det framgår att anhängarna till klas- sisk musik har den minsta benägenhe- ten att acceptera musik med annan hu— vudinriktning än konsertmusiken. Ju mindre positiv inställningen till klas- sisk musik är, desto större är benägen- heten att acceptera både gammal dans- musik och popmusik. Den andel som accepterar både gammal dansmusik och popmusik är bland de mycket positiva till klassisk musik 13 %, bland de gans- ka positiva till klassisk musik 30 %, bland de varken positiva eller negativa till klassisk musik 39 % och bland de negativa till klassisk musik 45 %. Å andra sidan är den andel som varken

accepterar gammal dansmusik eller pop- musik 33 % bland de mycket positiva till klassisk musik, 16 % bland de gans- ka positiva, 7 % bland de varken posi- tiva eller negativa och 6 % bland de negativa till klassisk musik.

I tabell 4.65 framgår det på motsva- rande sätt att inställningen till gammal dansmusik visar ett negativt samband med benägenheten att acceptera klas- sisk musik och popmusik. Ju mera po— sitiv inställning till gammal dansmusik, desto mindre benägenhet att acceptera musik från annan huvudriktning. Bland anhängarna av gammal dansmusik är det t.ex. 35 % som varken accepterar popmusik eller klassisk musik, bland de ganska positiva tilI gammal dansmu- sik är det 27 %, bland dem som var- ken är positiva eller negativa till gam- mal dansmusik är det 19 % och bland

Tabell 4.65 Samband mellan inställning till gammal dansmusik och benägenheten att acceptera klassisk musik och popmusik

Tycker Tycker va?]?årliegra Tycker Procentuell andel som av klassisk mycket bra ganska bra el illa om illa om musik och popmusik accepterar: om gammal om gallmma] lammal gammal dansmusik dansmusik g . dansmusik dansmuSIk båda ............................ 12,1 12,4 12,8 14,4 endera .......................... 52,9 60,3 68,2 68,8 ingendera ........................ 35,0 27,3 18,9 16,9 Summa % ....................... 100,0 100,0 99,9 100,1 N .............................. 1 128 820 372 173

Tabell 4.66 Samband mellan inställning till popmusik och benägenheten att acceptera klassisk musik och gammal dansmusik

. Tycker Tycker Tycker Procentuell andel som av klassisk mycket ganska varken bra Tycker munk och gammal dansmusik bra om bra om el illa om illa om accepterar popmusik popmusik popmusik popmusik båda ............................ 16,1 25,2 29,0 36,2 endera .......................... 62,7 64,6 63,3 57,1 ingendera ........................ 21,3 10,2 7,7 6,7 Summa % ....................... 100,1 100,0 100,0 100,0 N .............................. 398 693 564 839

de negativa till gammal dansmusik är det 17 % som inte accepterar vare sig popmusik eller klassisk musik.

Till sist är det även ett tydligt nega— tivt samband mellan inställningen till popmusik och benägenheten att accep- tera annan musik än amerikainfluerad (se tabell 4.66). Bland anhängarna till popmusik är det 16 %, som accepterar både klassisk musik och gammal dans- musik och 21 % som inte accepterar någondera. Bland dem som tycker gans- ka bra om popmusik är det 25 % som accepterar båda och 10 % som inte ac- cepterar någon av musikformerna gam- mal dansmusik och klassisk musik. Bland de negativa till popmusik är 36 %, som accepterar båda och bara 7 %, som inte accepterar någon av de två övriga musikformerna.

Dessa tabeller tillsammans visar tyd- ligt hur mångsidigheten i musikalisk inriktning begränsas då värderingarna av visst slag av musik är mycket posi- tiva. Resultaten skulle kunna samman— fattas i följande generella sats: Ju mera positiv inställning till visst slag av mu- sik, desto mindre benägenhet att ac- ceptera musik i annan musikalisk hu- vudriktning.

Vilken musikalisk riktning har de mest ensidiga anhängarna?

I detta avsnitt skall vi studera samban- det mellan musikalisk inriktning och graden av mångsidighet i inriktningen. Den information som behövs för detta kan iförsta hand hämtas ur den tidi— gare refererade tabell 4.62. Där förelig- ger uppgifter dels om den totala ande- len av befolkningen, som har konsertin- riktning, traditionell inriktning resp. amerikainfluerad inriktning och dels om den relativa storleken av ensidiga med motsvarande inriktningar. Anhängarna av traditionell musik är

tillsammans 56 %, varav 34 % är ensi- digt inriktade på traditionell musik. Anhängarna av konsertmusik uppgår tillsammans till 18 %, varav 7 % är en— sidigt inriktade på denna musikaliska form. Anhängarna av amerikainfluerad musik utgör 37 %, varav 18 % är ensi- diga. Detta betyder att ungefär 60 % av de traditionellt inriktade, ungefär 50 % av de amerikainfluerade och mindre än 40 % av de konsertmusikin- riktade är ensidiga på sina respektive områden. Detta kan också formuleras på följande sätt: Konsertmusikinriktade är mera mångsidiga än amerikainflue- rat inriktade, vilka i sin tur är mera mångsidiga än traditionellt musikinrik- tade.

Jämförelse av olika personers ensidig- het med avseende på musikalisk accep- tans kan genomföras med tabell 4.63 som utgångspunkt. Den totala andelen positiva till gammal dansmusik är 78 %, varav 25 % är ensidiga. Den totala an- delen positiva till popmusik är 44 %, varav 6 % är ensidiga. Den totala an- delen positiva till klassisk musik är 40 %, varav 9 % är ensidiga. Detta be- tyder att de positiva till gammal dans- musik relativt sett är mest ensidiga (över 30 % ensidighet) på acceptans- nivån. I detta avseende finns alltså pa- rallellitet mellan anhängarnivå och ac- ceptansnivå. Däremot är de positiva till klassisk musik mera ensidiga än de po- sitiva till popmusik (20 % ensidighet resp. 15 % ensidighet), vilket ger avvi- kande resultat i jämförelse med an- hängarnivån.

Musikalisk tolerans och intolerans

I tabell 4.52 framgår att positiva sam- band mellan värderingar av olika slag av musik är mera vanliga än negativa. I detta avsnitt skall vi mera ingående beröra de negativa sambanden. Som ett

utdrag ur tabell 4.52 presenterar vi i nedanstående uppställning de mest ne- gativa sambanden i ordning efter stor- lek. Negativa samband som är större än -—0,10 föreligger mellan värderingarna av

jazzmusik och andliga sånger ..... — 0,28 klassisk musik och popmusik ...... — 0,28 popmusik och andliga sånger ...... — 0,28 operamusik och popmusik ........ — 0,24 modern dansmusik och andliga

sånger ....................... _ 0,22 klassisk musik och gammal dans—

musik ........................ —— 0,20 klassisk musik och modern dans-

musik ........................ — 0,19 jazzmusik och gammal dansmusik -— 0,17 jazzmusik och spelmansmusik ..... — 0,16 popmusik och operettmusik ....... — 0,11 operamusik och modern dansmu-

sik ........................... — 0,10

Av dessa nämnda samband är pop- musik inblandad i fyra; jazzmusik, klas- sisk musik, modern dansmusik och and- liga sånger i vardera tre, medan visor och nutida musik inte förekommer alls. Av sambanden finns det fem mellan traditionell musik och amerikainflue- rad, fyra mellan konsertmusik och ame- rikainfluerad musik och ett mellan kon- sertmusik och traditionell musik.

Negativa samband uppstår, som tidi— gare omtalats, då det finns en tendens att de relativt sett mest positiva till ett slag av musik hör till de relativt sett mest negativa till ett annat slag av musik och omvänt. Det råder ett slags motsats- förhållande mellan värderingarna av dessa musikformer. Om man endast ana- lyserar de mest extrema värderingar- na och utesluter de neutrala så är det sannolikt att anhängarna (: tycker mycket bra om) av den första musik formen i större utsträckning än samt- liga skall höra till motståndarna (: tycker mycket illa om) till den andra musikformen och anhängarna av mu- sikform II i större utsträckning än samt- liga till motståndarna av musikform I. Det är emellertid inte helt säkert att det

förhåller sig på detta sätt. Det kan även förekomma ensidiga motsatsförhållan- den. Anhängarna av musikform I kan vara motståndare till musikform II utan att anhängarna av musikform II är mot— ståndare till musikform I. Beroende på vilken tendens som är starkast uppstår då positivt eller negativt samband mel- lan värderingarna. Det är denna proble— matik, som vi skall ägna utrymme åt i fortsättningen.

Då det bland anhängarna av musik- form I finns en större andel motstån- dare till musikform II än vad det finns i hela befolkningen kan anhängarna av musikform I sägas vara intoleranta mot musikform II. Då andelen motståndare till musikform II är mindre bland an- hängarna av musikform I än i hela be- folkningen är anhängarna av musik- form I toleranta mot musikform II. Om de dessutom accepterat eller gillar mu- sikform II är en annan fråga som har att göra med andelen positiva och inte med andelen icke motståndare. Kvoten mellan den faktiska andelen motstån- dare av musikform II bland anhängar- mellan den faktiska andelen motstånda— re av musikform II bland anhängarna av musikform I och andelen motståndare av musikform II i hela befolkningen an- ger graden av tolerans—intolerans bland anhängarna av musikform I till musik- form II. Då denna kvot överstiger ett föreligger intolerans, som blir större ju större värdet på denna kvot år. Då kvo— ten understiger ett föreligger tolerans, som blir större ju mindre värdet är på denna kvot. Oberoende av denna kvot kan även tolerans-intolerans-kvoten för musikform II:s anhängare mot musik- formen I beräknas. Dessa kvoter är gruppmått och förväntas återspegla exi- sterande gruppnormer och har i och för sig inte med den enskilda individens intolerans eller tolerans att göra. Man kan aldrig på detta sätt utpeka vilka in-

divider, som är mer eller mindre tole- ranta, såvida man inte likställer myc- ket negativ inställning med intolerans, men detta är inte meningen.

I tabell 4.67 presenteras tolerans-kvo- ten (förkortning av tolerans-intolerans- kvoten) för varje kombination av mu- sikformer mellan tidigare etablerade grupperingar av konsertmusik, traditio- nell musik och amerikainfluerad mu- sik. För varje kombination föreligger således två tolerans-kvoter, en i var- dera riktningen. Dessutom finns i tabel- len genomsnittliga toleranskvoter från given musikriktning mot given musik— form och från given musikform mot given riktning samt från given riktning mot annan given riktning.

De väsentligaste resultaten av denna tabell återges nedan, där anhängare av konsertmusik, anhängare av traditionell musik och anhängare av amerikainflue- rad musik redovisas var för sig.

Anhängare av konsertmusik är ge- nomsnittligt sett mera intoleranta mot traditionell musik än mot amerikain- fluerad musik. De är mera intoleranta mot gammal dansmusik än mot någon annan musikform. De är också tämligen intoleranta mot spelmansmusik och mot popmusik. Genomsnittligt sett är de to- leranta enbart mot jazzmusik.

De mest intoleranta mot traditionell musik är anhängarna av nutida musik, som i gengäld är övervägande toleranta mot amerikainfluerad musik. Anhäng- arna av klassisk musik och av operamu- sik är däremot intoleranta även mot den amerikainfluerade musiken.

Anhängarna av klassisk musik är to- leranta mot andliga sånger och jazzmu- sik och mest intoleranta mot gammal dansmusik och modern dansmusik. An- hängarna av nutida musik är toleranta mot jazzmusik och modern dansmusik och mest intoleranta mot gammal dans- musik och spelmansmusik. Anhängar-

na av operamusik är toleranta endast mot andliga sånger och mest intoleran- ta mot gammal dansmusik.

Trots att det inte finns någon grupp av anhängare som är mera intoleranta mot något slag av musik än vad anhäng- arna av konsertmusik är mot den tra- ditionella musiken är anhängarna av traditionell musik toleranta mot alla slag av konsertmusik. De är däremot tämligen intoleranta mot alla slag av den amerikainfluerade musiken och mest intoleranta mot jazzmusiken.

Den genomsnittliga intoleransen mot den amerikainfluerade musiken är dock nästan helt beroende av att anhängarna av andliga sånger är så intoleranta mot all amerikainfluerad musik. I gengäld är den andliga sångens anhängare mera toleranta mot konsertmusik än vad an- hängarna av gammal dansmusik och spelmansmusik är.

Anhängarna av gammal dansmusik är inte särskilt intoleranta. De är toleranta mot modern dansmusik och mest intole- ranta mot jazzmusik. Anhängarna av spelmansmusik är toleranta i första hand mot modern dansmusik och nu- tida musik och mest intoleranta mot jazzmusik och popmusik utan att vara påtagligt intoleranta.

Anhängarna av amerikainfluerad mu— sik är mera intoleranta i genomsnitt mot traditionell musik än mot konsertmusik. Påtagligt intoleranta är de dock endast mot andliga sånger. Helt obetydligt in- toleranta är de mot nutida musik och gammal dansmusik.

De mest intoleranta är anhängarna av popmusik, som är övervägande into- leranta mot i första hand konsertmusik men även mot traditionell musik. An- hängarna av jazzmusik är mera intole- ranta mot den traditionella musiken än vad anhängarna av popmusik är men är också mycket toleranta mot konsert- musiken. Anhängarna av modern dans-

Tabell 4.6 7 Tolerans-intoleranskvoter

Ame— rika— influerad musik

Tradi- tionell musik

Kon- Gammal Sp el- sert— dans- mans— musik musik musik

Modern dans- musik

Klassisk Nutida Opera- musik musik musik

Andliga sånger

Jazz- Pop-

Anhängare av musik musik

klassisk musik. . xxxx xxxx xxxx xxxx 2,54 1,42 0,84 1,60 0,84 1,63 2,00 1,49 nutida musik. . xxxx xxxx xxxx xxxx 2,83 2,18 1,63 2,21 0,50 1,25 0,45 0,73 operamusik. . . . . . . . . . . . . . . xxxx xxxx xxxx xxxx 2,83 1,73 0,76 1,62 1,07 1,64 1,49 1,40 konsertmusik (medelvärde) xxxx xxxx xxxx xxxx 2,58 1,78 1,08 1,81 0,80 1,51 1,31 1,21 gammal dansmusik. . . ..... 1,10 0,97 1,12 1,06 xxxx xxxx xxxx xxxx 1,21 1,01 0,76 0,99 spelmansmusik. . . . . . . . . . . . 0,92 0,84 0,98 0,91 xxxx xxxx xxxx xxxx 1,18 1,19 0,82 1,06 andliga sånger. . . . . . . . . . . . 0,68 0,82 0,78 0,76 xxxx xxxx xxxx xxxx 1,87 1,72 2,51 2,03 traditionell musik

(medelvärde). .. . . . . . . . . . 0,90 0,88 0,96 0,91 xxxx xxxx xxxx xxxx 1,42 1,31 1,36 1,36

jazzmusik. . . . . . . . . . . . . . 0,39 0,80 0,49 0,56 1,79 1,84 1,57 1,73 xxxx xxxx xxxx xxxx popmusik . . . . . . . . . . . . . . . . 2,16 1,30 1,83 1,76 0,83 0,91 2,61 1,45 xxxx Xxxx xxxx xxxx modern dansmusik. . . . . . . . . 1,11 0,93 1,10 1,05 0,49 0,90 1,18 0,86 xxxx Xxxx xxxx xxxx amerikainfluerad musik

(medelvärde). . . . ........ 1,22 1,01 1,14 1,12 1,04 1,22 1 ,79 1,35 xxxx xxxx xxxx xxxx

musik är toleranta mot traditionell mu- sik och endast obetydligt intoleranta mot konsertmusik.

Anhängarna av jazzmusik är mest to- leranta mot klassisk musik och opera- musik och mest intoleranta mot spel- mansmusik och gammal dansmusik. An- ' hängarna av popmusik är toleranta mot spelmansmusik och gammal dansmusik och mycket intoleranta mot andliga sånger, klassisk musik och operamusik. Anhängarna av modern dansmusik slut- ligen är mest toleranta mot gammal dansmusik men även mot nutida musik och spelmansmusik, medan de är mest intoleranta mot andliga sånger.

Sammanfattning

I avdelning 4.3 har vi studerat struk- turen i musikkulturen mot bakgrunden av existerande musikaliska värdering- ar. Genom att analysera det mönster som musikaliska värderingar bildar i re- lation till varandra har vi skymtat kon- turerna av tre dominerande musikalis- ka värdeorienteringar, nämligen mot konsertmusik, mot traditionell musik och mot amerikainfluerad musik. Vi kan givetvis inte göra anspråk på att ha upptäckt de musikaliska värderingar- nas definitiva struktur. Ett annat an- grepp på problematiken skulle gett oss en annan strukturering i ett annat plan _— kanske orientering mot orkestermu- sik, instrumentalmusik, vokalmusik e. d. Vi har inte heller något bevis för att vår totalbild skall gälla för varje kategori av befolkningen. Det kan mycket väl finnas en annan musikalisk värdestruk- tur bland ungdomen och på landsbyg- den.

Att vi över huvud taget kan spåra visst mönster i de musikaliska värde- ringarna kan knappast vara resultat av enbart slumpen. Den upptäckta musi- kaliska värdestrukturen förväntas åter-

spegla existerande normsystem för mu- sikvärdering i vårt samhälle. Det kan naturligtvis vara en tillfällighet att två enskilda individer uppvisar lika värde- ringar av musik. Det kan knappast vara en tillfällighet att en hel befolkningska- tegori är tämligen homogen och att skil- da befolkningsgrupper avviker från var— andra i fråga om musiksmak. Det faktum att vi funnit överensstämmelse mellan befolkningsstrukturen i samhället och den musikaliska värderingsstrukturen ger stöd för förekomsten av mer eller mindre separata musikaliska värderings- system, som ligger till grund för de en- skilda individernas uttalade musikalis- ka värderingar. Likhet i musikalisk vär- dering kan till en mycket stor del för- klaras av likartad påverkan. Musikalisk värdeorientering eller musikalisk in- riktning ses alltså som en miljöprodukt, olikheter i musikalisk värdeorientering som olikheter i musikalisk miljö.

En stor del av befolkningen har en traditionell musikalisk värdeorientering medan konsertmusiken har det minsta underlaget oavsett hur man mäter musi- kalisk inriktning (flera olika sätt har presenterats). Den del av befolkningen som i första hand är orienterad mot traditionell musik är cirka fyra gånger så stor och den del som i första hand är orienterad mot amerikainfluerad mu- sik är cirka tre gånger så stor som den del som i första hand är orienterad mot konsertmusik. Den totala andelen an- hängare av traditionell musik är tre gånger så stor som den totala andelen anhängare av konsertmusik och den to- tala andelen anhängare av amerikain- fluerad musik är på motsvarande sätt cirka dubbelt så stor som den totala andelen anhängare av konsertmusik.

Vi gör anspråk på att särskilja tre dominerande musikaliska delkulturer _— konsertmusikens, den traditionella musikens och den amerikainfluerade

musikens. Det råder inte absolut vatten- täta skott mellan dessa tre delkulturer men man kan inte förneka tydliga gränsmarkeringar. Den som njuter fruk- terna inom ett av områdena vill inte så gärna ta del av frukterna på de andra områdena. Det förekommer med andra ord en klar tendens för musikalisk spe— cialisering till nackdel för den musika- liska allmänorienteringen. Visst finns det musikaliskt mångsidiga personer men dessa är färre och de ensidiga flera än vad man skulle ha rätt att vänta sig med tanke på det totala antalet posi- tiva värderingar. Mest specialiserade är anhängarna av den traditionella musi— ken. Det finns en tendens att ju mera man uppskattar en viss musikalisk rikt- ning desto mindre benägen är man att acceptera musik med annan musikalisk huvudriktning.

Det räcker inte att konstatera en viss musikalisk värdeisolering för att be- skriva relationerna mellan de musika— liska delkulturerna. Det förekommer även i någon mån motsatsförhållanden mellan separata musikaliska värdesys— tem. Dessa motsatsförhållanden är emel- lertid inte alltid ömsesidiga. Anhängare av konsertmusik är genomsnittligt sett klart intoleranta mot traditionell musik medan anhängare av traditionell musik är övervägande toleranta mot konsert- musik. I övrigt kan man konstatera att anhängare av amerikainfluerad musik i genomsnitt är ungefär lika intoleranta mot traditionell musik, som anhängare av traditionell musik mot amerikain- fluerad musik. Det är framför allt an- hängare av jazzmusik å ena sidan och anhängare av andliga sånger å den and- ra som utmärker'sig för den största in- toleransen härvidlag. Anhängare av amerikainfluerad musik är i genomsnitt bara obetydligt intoleranta mot konsert-

musik medan anhängare av konsert- musik är något mera intoleranta mot den amerikainfluerade musiken. Här finner man att jazz bryter sig ut ur det allmänna mönstret för amerikainflue— rad musik både därigenom att dess an- hängare övervägande är toleranta mot konsertmusik och att konsertmusikens anhängare är toleranta mot jazzmusik.

Konsertmusik och traditionell musik utmärker sig därigenom att de har en klar förankring i begränsade sociala skikt. De konsertmusikinriktade åter- finnes framför allt bland personer med högre utbildning medan den traditio- nella musikens anhängare dominerar bland lågutbildade, i jordbruksbefolk- ningen (framför allt) och i arbetarbo— folkningen. Åtminstone delvis förknip- pat med detta är väl skillnaderna mel- lan befolkningen i storstäder och be- folkningen på landsbygden i fråga om musikalisk inriktning. I dessa avseen- den kan de konsertmusikinriktade upp- fattas som en konstrastgrupp till de tra- ditionellt inriktade.

De amerikainfluerat inriktade har inte samma tydliga förankring i något visst socialt skikt även om jordbrukar- befolkningen är underrepresenterad. Det råder inte heller någon tydlig ojämn spridning över landet eller på städer eller landsbygd för denna musikinrikt— ning. Det är framför allt bland ungdom, som olika slag av amerikainfluerad mu- sik fått fäste. I detta avseende står den i kontrast till den traditionella musiken som har överrepresenwtation bland per- soner över 50 år. Det motsatsförhållande som råder mellan anhängare av olika slag av amerikafluerad musik och an- hängare av olika slag av traditionell musik är således i huvudsak en »kon- flikt» mellan generationer.

5. Musikkonsumtionen

För att kunna ange innebörden av ter- men »musikkonsumtion» skall vi för ett ögonblick anknyta till termen »mu- sikvana», som definieras i avdelning 1. Där beskrivs musikvanan som ett exem— pel på en social vana, närmare bestämt en social vana, som kommer till ut- tryck i en musiksituation. I och med att vi definierar musikvanor som so- ciala vanor anger vi också att musik- vanorna skapas och utformas i samver- kan med den sociala omgivningen, vil- ket i praktiken kan betyda att en indi- vids musikvanor kommer att påverkas av de grupper och de sociala system, som denna individ ingår i. Musikaliskt beteende som inte är miljöbestämt är vi för tillfället inte intresserade av.

I enlighet med Segerstedtl anser vi att en social vana består av dels ett dispositionselement och dels ett beteen- deelement. Det är inte någon tillfällig- het att individer med likartade miljö- bakgrunder också uppvisar tendenser till likformigt beteende. Det finns näm— ligen en inlärd disposition för det fak- tiska handlandet. Musikvanor är på detta sätt sammansatta av beteenden och dispositioner för beteenden. Man kan skilja mellan musikalisk attityd som i sig innefattar bl a värdeföreställningar om musik samt musikalisk aktivitet, tex i-nstrumentalspel eller musiklyss- nande. Både de musikaliska attityderna och de musikaliska aktiviteterna bildar

tillsammans musikvanorna. De musi- kaliska aktiviteterna kan liksom andra aktiviteter observeras direkt medan mu- sikaliska attityder endast kan bli åt- komliga på indirekt väg. Denna avdel- ning kommer övervägande att behandla musikaliska aktiviteter. Musikkonsumtion och musikalisk ak- tivitet är dock inte identiska begrepp. Den musikaliska aktiviteten har en räckvidd, som sträcker sig utanför mu- sikkonsumtionen. All musikalisk akti- vitet är inte musikkonsumtion. Det finns även andra former av musikalisk akti- vitet. I avdelning 1 antyddes möjlighe- terna att tillämpa en rollteori på mu- siksociologiska problem och vi införde där begreppen »musikkonsument», »mu- sikproducent» och »musikdistributör». Det måste betonas att dessa begrepp inte representerar individer utan positioner i ett socialt system. En och samma indi- vid kan i en viss given situation funge- ra som musikkonsument och i en annan situation som musikproducent. Musikkonsumtion, musikproduktion och musikdistribution är musikaliska aktiviteter som är förknippade med mot- svarande positioner. För att kunna 'ur- skilja dessa måste vi likna det musika— liska materialet med en vara eller en tjänst — det är för ögonblicket lik- giltigt vilket. Den är utförd av någon —— musikproducenten — och användes el- ler förbrukas av någon -— musikkonsu-

1 Segerstedt, Torgny T (1956): Symbolmiljö, mening och attityd, Uppsala.

menten — och överföres från producent till konsument av någon — musikdistri- butören. Musik blir därmed ett slags nyttighet, som kan värderas, ibland i ekonomiska termer, ibland i andra vär- determer. Musikkonsumtion är alltså de musikaliska aktiviteter, som innebär an- vändandet eller förbrukandet av nyttig- heten musik.

Det kan vara vilseledande att dela in individer i musikkonsumenter och ic- ke musikkonsumenter om man inte sam- tidigt gör en tids- eller situationsav- gränsning. I det långa loppet är alla individer musikkonsumenter men i oli- ka hög grad eller olika ofta. Det är där- för som musikvaneundersökningen i sin första etapp har alla individer som är bosatta i Sverige som population (med viss åldersavgränsning av prak- tiska skäl).

Hur användes musik? Svaren på den— na fråga antyder musikkonsumtionens omfattning. Låt oss ge några exempel: a) Att lyssna på då den utföres på en konsertestrad, reproduceras i en gram- mofon eller förmedlas via radio eller TV, b) att röra sig till då man dansar eller då man marscherar, e) att under- stryka budskap (vid religiösa eller po- litiska möten) eller skapa stämningar (t.ex. i en film) etc, d) indirekt att läsa om eller att studera samt inte minst e) att själv utöva instrumentellt eller vokalt.

Det finns två centrala användnings- områden, som kan utkristalliseras. En enskild individ kan använda musiken för att uttrycka sig t. ex. genom att spe— la eller sjunga. Han kan också använda musiken för att täcka ett behov av in- tryck. Olika former av musiklyssnande hör till detta område. I fortsättningen skall vi hålla isär expressiv och im- pressiv musikkonsumtion.

Alla ovanstående exempel på musik— konsumtion kommer av utrymmesskäl

inte att behandlas i denna avdelning, som bygger helt på data från posten- käten. Frågorna i enkätformuläret kon- centreras avsiktligt på musiklyssnandet och musikutövandet — alltså på punk- terna a) och e) ovan. I viss anknytning till punkten c) har även aktivitet i frå- ga om att lyssna på musik i kyrkan eller på religiösa möten efterfrågats.

Den expressiva musikkonsumtionen fordrar kanske ytterligare några kom- mentarer. Den kommer enbart att be- lysas genom musikutövandet. Musikut- övandet är givetvis, då det finns lyss- nare närvarande, att betrakta som mu- sikproduktion eller åtminstone ett led i musikproduktionen. Samtidigt kan man inte blunda för det faktum att en mycket stor del av musikutövandet sker enbart för den utövandes eget nö— jes skull. Men även då musik fram- föres inför publik kan musikern ha tillfredsställelse av sitt eget spel. Han producerar så att säga sin egen nyttig- het. Sett ur den utövandes egen syn- vinkel kommer musikutövandet även att fungera som en bit musikkonsumtion.

De olika musikaliska aktiviteter, som kommer att behandlas under rubriken »musikkonsumtion» kan sammanfattas i fyra huvudpunkter. Dessa punkter av- ser inte att täcka hela musikkonsumtio- nen i landet. De är endast att betrakta som viktiga kriterier på denna musik- konsumtion. I den mån man behöver ytterligare information får komplette- ringar göras då data från de intervju- undersökningar, som också ligger inom ramen för musikvaneundersökningen, blir redovisade. I nedanstående sam— manställning presenteras också de spe- cifika kriterier på musikkonsumtion, som kommer till användning, med hän- visning till de frågor i postenkäten (se bihang 1), som ligger till grund för re- spektive kriterium.

Expressiv musikkonsumtion 1) Musikutövande

Här kommer endast det instrumen— tella utövandet men ej det vokala att

belysas.

a) antal spelade musikinstrument (frågorna 5—6) l)) grad av offentlighet i musikut— övandet (fråga 7)

II. Impressiv musikkonsumtion

2) Lyssnande på »levande» musik

Med »levande» musik menas musik avsedd för direkt användande med publik konkret närvarande i kon- sertlokal eller annan lokal eller från estrad utomhus.

a) frekvens besök på konsert/musik— evenemang, allmänt (frågorna 14 ——16)

b) frekvens konsertbesök, klassisk musik (fråga 14)

c) frekvens lyssnande på framträ- danden av jazzartister (fråga 16) d. frekvens lyssnande på framträ— danden av popartister (fråga 15)

e) frekvens lyssnande på musik i religiösa sammanhang (fråga 17) Lyssnande på »reproducerad musik Den »reproducerade» musiken är här begränsad till att omfatta musik in— spelad på skiva eller tonband för di- rekt avlyssning.

a) tillgång till grammofon och/eller bandspelare i hemmet (frågorna 8—10)

b) frekvens lyssnande på grammo- fonskivor och/eller musik på band (fråga 11)

c) antal köpta grammofonskivor un- der de senaste tolv månaderna (fråga 12) Lyssnande på musik i radio Här är det likgiltigt om radion di- rektsänder konserter eller spelar grammofonskivor. Musik i televi- sionen har av praktiska skäl uteslu— tits.

a) frekvens lyssnande på vissa mu- sikprogram i radio (fråga 18)

b) frekvens lyssnande på melodi- radio (fråga 19)

Tillförlitligheten i frågor rörande musikkon- sumtion

Frågorna 5—12 och 14—19 i posten— kätformuläret (se bihang 1) behandlar

skilda musikaliska aktiviteter. Eftersom det är rimligt att benägenheten att be- svara ett frågeformulär om musik är större för den musikaliskt aktive än för den passive kan man räkna med att bortfallet innehåller en större an- del passiva än svarandegruppen. Där- med skulle denna undersökning ge en något för hög musikkonsumtion än vad som i verkligheten föreligger. I själva verket har det visat sig vid en speciell bortfallsanalys, som tar hänsyn till bå- de det totala och det partiella bortfallet på enskilda frågor, att andelen aktiva som regel inte överskattas med mer än 2 %.1 På vissa aktiviteter i samband med radiolyssnande uppgår dock överskatt- ningen till cirka 3—4 %. Detta beror på ett tämligen högt partiellt svars- bortfall just på frågorna om lyssnande på utvalda musikprogram i radio. Som regel gäller att sannolikheten att hop— pa över en aktivitetsfråga är större om man är passiv än om man är aktiv. Korrigeringen för det partiella bortfal- let bygger på att samtliga, som hoppat över någon fråga om radiolyssnande inte brukar lyssna på detta musikpro- gram, vilket är ett antagande, som är pessimistiskt i överkant.

De flesta aktivitetsfrågor har formu- leringen »Brukar Ni...» i stället för >>Hur många gånger under det senas— te...». Avsikten med denna formule- ring är i första hand att komma åt det vanemönster, som en viss individ till— skriver sig själv, inte att mäta den fak- tiska aktiviteten. Eventuella avvikelser i vanorna under den efterfrågade tids- perioden kommer därmed i det indivi— duella fallet att suddas ut. Som krite- rium på faktiska aktiviteter torde dessa frågeformuleringar medföra antingen för höga värden, eftersom negativa av- vikelser från det normala kan förvän— 1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, Uppsala universitet, 50— ciologiska institusionen, 1966 (stencil), se ta- bell 18 och sidorna 49—54.

tas vara lättare att korrigera än posi- tiva. Frågorna mäter till en viss grad den faktiska aktiviteten plus en hand- lingsberedskap för denna aktivitet.

Termen »klassisk musik» har förmod— ligen getts en något mera omfattande innebörd än vad en musikexpert vill lägga in i detta begrepp. Även om pop- musik i första hand associeras med mu— sik av The Beatles och Elvis Presley är det inte uteslutet att »popartist» till en del förknippas med populärartist eller schlagersångare och att detta har påverkat svaren på fråga 15. På sam- ma sätt kan »jazzartist» ibland sam— manblandas med dansmusiker eller dansorkester.

Innebörden av dessa termer liksom innebörden av termen »konsert» i fråga 14 kan variera något mellan skilda in- divider. Några ger termerna en snäv omfattning, andra är mera frikostiga. I den mån som någon okontrollerad systematisk tendens inte uppträder kan sådana individuella variationer lämnas utan avseende eftersom de kommer att ta ut varandra i det långa loppet. En- dast om olika kategorier av individer mera konsekvent uppfattar termer olika kan felaktigheter uppstå vid datanaly- sen.

Fråga 18 innehåller ett antal regel- bundet varje vecka återkommande mu- sikprogram i radio, som alla kan anses vara representativa för något visst slag av musik. »Jazzhörnan», som sändes i PII lördagar kl. 18.30 representerar jazz- musik av alla slag. »Tio i topp», som sändes i PII lördagar kl. 15 represente- rar popmusik i dess mest snäva bety- delse. Detta program har även sänts i repris på olika tider. »Svensktoppen» innehåller enbart svensk schlagermu- sik och har sänts dels på lördagskväl- lar och dels i repris på söndag förmid- dag. »Grammofonkonserterna» som re- presenterar vad som kallats klassisk mu-

sik och modern klassisk musik har se- dan länge gått i PI söndagar kl. 10. »Musik för miljoner» är ett kvällspro— gram, som i huvudsak representerar klassisk musik med en svag anknytning åt det populära. Avsikten med att näm- na specifika program har varit att de svarande ej själva skall behöva ta ställ- ning om de program de lyssnar på skall rubriceras som jazzprogram, pop- program etc. Program med gammal dans syftar dock ej på något specifikt program, eftersom något representa- tivt sådant ej kunnat utväljas vid tid- punkten för datainsamlandet.

Det är knappast troligt att termen »i allmänhet» uppfattas som synonym till »regelbundet» eller »varje gång eller nästan varje gång». Inte heller behöver »lyssna» betyda »uteslutande ägna sig åt att lyssna» eller ens »lyssna upp- märksamt». En viss uppfattning av in- nebörden erhålles om andelen »som i allmänhet lyssnar» på en viss program- serie jämföres med den andel, som vid ett visst givet tillfälle »lyssnat uppmärk- samt» på hela eller större del av ett visst program. Denna jämförelse är möj- lig eftersom man vid Sveriges Radios egen sektion för publikundersökningar ställt lyssnarfrekvenser på just dessa uppräknade program till förfogande. Dessa jämförelser visar att ett lyssnan— de i genomsnitt vid vart tredje program- tillfälle registreras som »brukar i all- mänhet lyssna». Undantag från detta är »Musik för miljoner», som tydligen till en ej ringa del förväxlats med nå- got annat program.1

Disposition av resultatredovisningen I de fyra närmaste avdelningarna skall vi i tur och ordning belysa de musika- lyssnande på »levande musik», lyssnan-

1 Resultaten av dessa jämförelser redovisasi Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

de på »reproducerad» musik och liska aktiviteterna musikutövande, lyssnande på musik i radio. Förutom att undersöka hur stora andelar av be- folkningen i vårt land, som är verk- samma och icke verksamma på dessa områden skall vi även belysa eventuel- la skillnader mellan olika kategorier av individer i fråga om musikalisk ak- tivitet. De jämförelser, som därvid ge- nomgående kommer att göras är följan— de:

a) mellan män och kvinnor,

b) mellan olika åldersgrupper.

c) mellan gifta män och ogifta i sam- ma åldersgrupp,

d) mellan olika sociala grupper —— jord- brukare, tjänstemän och arbetare,

e) mellan olika utbildningskategorier,

f) mellan förvärvsarbetande, hemma- fruar och studerande i samma ål- dersgrupp,

g) mellan personer bosatta i städer och orter av olika storlek samt på

landsbygden, h) mellan personer bosatta på jord-

bruksorter, industriorter och cen- tralorter, mellan personer bosatta i olika delar av Sverige. Endast faktiska resultat kommer att tillhandahållas. Några försök att för- klara eventuella förhållanden eller skill- nader mellan olika kategorier kommer inte att genomföras i detta samman- hang. Resultat sammanfattas sedan i 5.6.

I den därpå kommande underavdel- ningen (5.7) skall vi relatera de fyra musikaliska aktiviteterna till varandra för att klargöra om konkurrens eller komplementaritet råder mellan dem. Hinner personer, som är aktiva inom ett musikaliskt område inte vara aktiva på ett annat, eller är alla musikaliska aktiviteter bara uttryck för ett och sam- ma fenomen, nämligen musikintresset?

Med utgångspunkt från de svar vi får på denna fråga skall vi i den åttonde underavdelning konstruera ett sam- manfattande mått på musikkonsum— tion. Detta mått kommer att bygga på såväl den expressiva om den im- pressiva musikkonsumtion eller när- mare bestämt på både musikutövande och musiklyssnande. Härmed får vi alltså svar på vilka former för musi- kalisk aktivitet, som föreligger i olika sammanhang tillika med den kvantita- tiva aktivitetsgraden.

5 .2 M usikutövarna

I denna underavdelning skall vi kart- lägga det instrumentella musikutövan- det. Den kvantitativ—a aspekten av mu- sikutövandet skall vi här mäta på två sätt, nämligen:

a) i termer av antalet musikinstrument

som spelas, vilket kan vara noll, ett, samt två eller flera (enl frågorna 5 och 6 i postenkätformuläret), i termer av graden av offentlighet i musikutövandet, vilket kan uttryckas på följande sätt: 1) är ej musikutöva— re, 2) spelar musikinstrument endast för eget nöjes skull, 3) spelar dessutom musikinstrument för och tillsammans med vänner och bekanta, 4) spelar även musikinstrument offentligt in- för publik (se fråga 7 postenkätfor- mulär).

Givetvis finns det många andra. sätt att gradera aktivitet i fråga om musik- utövande. Man kan mäta hur många dagar eller timmar i veckan eller per månad, som vederbörande är sysselsatt med att spela. Man kan mäta hur myc- ket utbildning på instrumentet, som fö- religger eller vilken svårighetsnivä, som behärskas. Detta är i och för sig vä- sentliga aspekter, som vi kommer att återvända till, då intervjudata är be- arbetade.

Förutom denn'a kvantitativa sida av musikutövandet kommer även den kva-

litativa att belysas i termer av vilket slag av musikinstrument, som utövas. Inom ramen för avdelning 5.2 kommer eventuella skillnader i bruk av musik- instrument att beröras mellan olika kön, mellan olika åldersgrupper, mel- lan olika sociala klasser samt mellan olika utbildningskategorier.

Som musikutövare kommer här att räknas såväl yrkesmusiker som den person som hemma i sin ensamhet för- söker ta ut de enklaste melodier på piano eller just lärt sig de elementäraste greppen på gitarr. Med denna bakgrund är det knappt 25% av befolkningen i landet i åldern 16—70 år, som är musikutövare i någon form. Tabell 5.1 anger siffran 24,4 men även med hänsyn till bortfallets snedvridande effekt kan man med stor säkerhet säga att den verkliga andelen musikutövare ligger mellan 21 % och 25 %. Någon korri- gering för svarsbortfall har inte gjorts och det är därför möjligt att de akti— vitetssiffror, som presenteras kommer att vara en å två procent för höga. Denna ringa differens kan som regel försummas vid jämförelser mellan olika kategorier av individer såvida det inte finns någon anledning att misstänka att svarsbortfallet skulle ha mycket oli— ka inverkan på dessa.

Tabell 5.1: Aktivitet i fråga om musik- utövande

Procentuell andel som:

ej spelar musikinstrument. . . spelar musikinstrument .....

varav spelar endast ett musikin- strument .............. spelar två el. flera musikin— strument .............. 7,4 spelar endast för eget nöje . spelar för och tillsammans med vänner ........... 6,9 spelar offentligt inför pu- blik .................. 2,5

Summa % 100,0 24,5 24,2 N 2 550

75,6

14,8

Av musikutövarna är det cirka % eller totalt omkring 15 %, som endast spelar musikinstrument för eget nöjes skull men aldrig musicerar för eller tillsammans med vänner och bekanta. Totalt ungefär 7% spelar musik till— sammans med andra eller uppträder för sina vänner, medan mindre än 3 % brukar spela musik offentligt. I allmän- het är det givetvis bara ett musikinstru- ment, som hanteras men totalt ungefär 7 % av samtliga och 30 % av de mu- sikutövande anger minst två musikin- strument.

Det mest populära musikinstrumentet är pianot. Ungefär 11 % av samtliga och nära hälften »av dem som över hu- vud taget spelar anger sig vara piano- utövare (se tabell 5.2). Större delen av dessa eller 10 % av samtliga har

Tabell 5.2: Slag av musikinstrument som spelas

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel .......... varav piano eller orgel som huvudinstrument ........ varav endast piano eller or— gel .................... 7,1 Gitarr ...................... 6,9 varav gitarr som huvudin- strument ............... 4,7 varav endast gitarr ........ 3,8 Dragspel ................... 4,5 varav dragspel som huvud— instrument ............. 3,5 varav endast dragspel ...... 2,3 Blåsinstrument .............. 3, varav blåsinstrument som huvudinstrument ........ 2,5 varav endast ett blåsinstru- ment .................. 1,7 Stränginstrument utom gitarr . . 4,1 varav stränginstrument som huvudinstrument ........ 3,1 varav endast ett strängin- strument ............... 1,7 Trummor eller andra slagverk. . 0,5 varav trummor som huvud- instrument ............. 0,4 varav endast trummor ..... 0,3

Summa % 30,8 24,4 16,9 N 2 550

CH

pianot eller orgeln som huvudinstru— ment. Efter pianot är gitarren det mu- sikinstrument som brukas mest. Unge- fär 7 % totalt kan mer eller mindre skickligt hantera en gitarr. Efter piano och gitarr kommer dragspelet med un— gefär 5 % utövare. Fiol, mandolin, cello och kontrabas och alla andra sträng— instrument tillsammans utom gitarr har ungefär 4 % utövare totalt. Alla blås- instrument från munspel och blockflöjt till trumpet och saxofon har samlat nn- gcfär 3 a 4% instrumentalister till- sammans. Trummor och andra slagverk slutligen spelas av mindre än en pro— cent av befolkningen i åldern 10 till 70 är.

Vad är det nu för slags människor som är musikutövande? Vilka, är de mest aktiva och vilka spelar bara för hemmabruk? Finns det någon skillnad i sammansättning på den grupp som spelar piano och den grupp som spelar dragspel? Dessa frågor skall vi försöka belysa i kommande avsnitt där musik- utövandet analyseras för skilda kön, äldrar, socialgrupper, utbildningskate— gorier m. m.

Musikutövande — skillnader mellan män och kvinnor

Det finns inte något stöd för att kvin- nor skulle vara mera aktiva musikut-

övare än män. I tabell 5.3 (sidan 000) är visserligen andelen musikutövare bland kvinnorna någon procent större än motsvarande andel bland män, men denna differens är inte säkerställd i statistisk mening. Bland de faktiska musikutövarna är tom männen mera aktiva än kvinnorna. Kvinnorna spelar nämligen i högre grad endast för eget nöjes skull, medan männen i större utsträckning framför sina instrumentel- la kunskaper offentligt. Bland drygt 60 intervjuobjekt, som spelar musikinstru— ment inför publik är ca 70 % män och 30 % kvinnor.

Det mest populära musikinstrumentet bland män är dragspelet, som hanteras av ungefär 7 % (se rtabell 5.4). Drygt hälften arv dessa spelar endast detta mu- sikinstrument. Ungefär 6 % av manliga individer är utövare av piano (eller orgel), lika många av gitarr, något blåsinstrument eller något annat sträng- instrument än gitarr t. ex. fiol. Bland kvinnor är pianot det överlägset mest använda musikinstrumentet. Ungefär 16 % av samtliga kvinnor är i någon mening pianoutövande. Även gitarr är mera populärt bland kvinnor än bland män. Ungefär 8 % av kvinnorna säger sig spela gitarr. Alla övriga musikin- strument är mera använda av män än av kvinnor. Dragspel och stränginstru-

Tabell 53: Aktivitet i fråga om musikutövande bland män och bland kvinnor Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Män Kvinnor

Spelar ej musikinstrument ................ Spelar musikinstrument .................. varav spelar endast ett musikinstrument ....... spelar två el. flera musikinstrument ....... spelar endast för eget nöje .............. spelar för och tillsammans med vänner. . . . spelar offentligt inför publik .............

Summa %

12,8 6,9 3,6

.

100,0 23,7 23,3 1 249

1 301

Tabell 5.4: Slag av musikinstrument som spelas av män och av kvinnor

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ...................... varav piano eller orgel som huvudinstru— ment ............................... varav endast piano eller orgel ............ Gitarr .................................. varav gitarr som huvudinstrument ....... varav endast gitarr .................... Dragspel ................................ varav dragspel som huvudinstrument ..... varav endast dragspel .................. Blåsinstrument .......................... varav blåsinstrument som huvudinstru- ment ............................... varav endast ett blåsinstrument .......... Stränginstrument (utom gitarr) ............. varav stränginstrument som huvudinstru- ment ............................... varav endast ett stränginstrument ........ Trummor eller andra slagverk .............. varav trummor som huvudinstrument. . . . varav endast trummor .................

Män

Kvinnor

6,2 16,2 4,7 2,9 5,9 3,9

7,8

3,1 6,6 5,3

2,6

3,4 5,9 1,2 4,6 0,5 3,0 0,5 5,5 2,7 4,5 1,7 2,3 1,0 0,7

0,1 0,1

0,5 0,0

Summa % N

31,1 23,7 15,2 1 249

30,6 25,1 18,2 1 301

ment (utom gitarr) utövas av cirka 3 % av kvinnorna, blåsinstrument av endast 1%.

Musikutövande — skillnader mellan olika ål- dersgruppen-

Personer födda efter 1930 är klart me— ra aktiva i fråga om musikutövande än personer födda före detta årtal (se tabell 5.5). Bland personer över 35 år är det cirka 20 % som spelar musik- instrument i någon form. Det finns i detta avseende inga betydelsefulla skill- nader mellan olika åldersgrupper över denna åldersgräns. Pensionärer är var- ken mer eller mindre aktiva än perso- ner i 40-årsåldern. Bland personer föd- da på 30-talet eller senare är det där— emot omkring 30 %, som spelar musik- instrument om än aldrig så amatörmäs— sigt. 20-åringar tycks vara något mera aktiva än 130-åringar. I åldersgruppen 25—35 är det knappt 30 %, som utövar musikinstrument, i åldersgruppen 15— 25 är det något över 30 %.

De allra yngsta »avviker från de övriga inte bara därigenom [att en större an- del av dem hanterar musikinstrument. Mera markant är kanske att de även tycks vara mera aktiva på sina musik- instrument. Nära 10 % av dem spelar två eller flera musikinstrument, vilket är ett par procent mer än vad någon annan åldersgrupp kan uppvisa. Unge— fär dubbelt så stor andel spelar musik- instrument offentligt i åldersgruppen 16——25 år som i någon annan ålders- grupp.

Personer i närheten av 30 är (födda 1930—1939) har konstaterats hantera musikinstrument i större utsträckning än äldre. Till stor del är det dock per— soner, som endast spelar för eget nöjes skull, som utgör denna merpart. Den kollektiva musikaliska aktiviteten i form av utövande tillsammans med vänner eller inför publik är bara obetydligt större bland personer i 30—årså1d-ern än i åldrarna omkring 40 och 50 (födda 1910—1929). I 60-årsåldern och däröver

Tabell 5.5: Aktivitet i fråga om musikutövande i skilda åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Födda Födda Födda Födda Födda Födda före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 79,0 80,7 68,0 Spelar musikinstrument. . . . 21,0 19,3 32,0 varav spelar endast ett musikinstrument. . 14,3 11,8 22,4 spelar två el. flera musikinstrument 6,7 7,5 9,6 spelar endast för eget nöje. . . . . . . . . 15,7 14,4 18,1 spelar för och tillsammans med vän- ner............. 4,8 4,9 6,0 6,9 7,9 9,1 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 0,7 1,6 2,3 1,9 2,1 4,3

Summa % 100,0 21,1 21,2 100,0 21,0 20,9 100,0 19,3 18,9 100,0 21,3 20,7 100,0 28,8 28,7 100,0 32,0 31,5 N 158 399 473 503 423 558

är det kollektiva musikutövandet där— emot något mindre.

Piano är det mest använda musik- instrumentet i alla åldersklasser. Bland dem som ej fyllt 30 år är det ungefär 15 %, som är utövare av detta instru- ment medan det finns ungefär 10% bland dem som är över 30 år. Några skillnader mellan olika åldersklasser över 30-årsstrecket kan ej observeras.

Gitarr är klart mera populärt hos de yngre än hos de äldre. Ungefär 10 % bland personer under 30 år spelar gitarr mot endast 4 % i åldersintervallet 50— 70 år. Gitarren är i denna högsta ålders- grupp ungefär lika vanlig som drag- spelet.

Även dragspelet är faktiskt något van- ligare bland personer under 30 år än

bland äldre men med tanke på att yngre i större utsträckning är musikutövare än äldre har detta instrument inte sam— ma relativa betydelse hos ungdomen som bland äldre.

Bland ungdomar är förutom piano och gitarr även blåsinstrumenten po- pulärare än dragspelet, medan andra stränginstrument än gitarr har färre antal utövare. Bland äldre är däremot dragspel och stränginstrument mera at- traktiva än alla blåsinstrument tillsam- mans. Stränginstrumenten (mcd undan- tag av gitarr) har för övrigt något mindre andel utövare bland ungdomen än bland personer över 30 år. Trummor och andra slagverk förekommer nästan uteslutande bland ungdomar (se tabell 5.6).

Tabell 5.6: Slag av musikinstrument som spelas av personer i olika åldersgrupper

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel .......... varav piano el. orgel som hu- vudinstrument .......... varav endast piano el. orgel .

Gitarr ...................... varav gitarr som huvudin- strument ............... varav endast gitarr ........ Dragspel .................... varav dragspel som huvudin- strument ............... varav endast dragspel ...... Blåsinstrument .............. varav blåsinstrument som huvudinstrument ........ varav endast ett blåsinstru- ment ................... Stränginstrument (utom gitarr) . varav stränginstrument som huvudinstrument ........ varav endast ett strängin- strument ............... Trummor eller andra slagverk . . varav trummor som huvud- instrument ............. varav endast trummor .....

Summa % N

Födda Födda Födda 1935 el. senare 1915—1934 före 1914 14,6 9,5 10,5

13,6 8,2 10,0 9,2 6,0 6,6 10,3 6,3 4,4 6,5 4,7 3,2 5,2 3,9 2,2 5,5 4,1 4,1 4,1 3,5 3,2 2,8 2,1 2,2 5,8 2,6 2,2 4,4 1,8 1,5 2,8 1,3 1,1 3,4 4,8 4,0 2,5 3,6 2,9 1,3 2,1 1,4 1,4 0,1 0,1 1,0 0,1 0,1 0,7 0,1 0,0 41,0 32,1 22,0 27,4 21,9 15,5 25,3 20,9 13,5 766 968 791

Tabell 5.7: Aktivitet i fråga om musikutövande bland gifta och ogifta i skilda åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitclskalcgorier

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1919 1920—1930 1920—1939 före 1920 före 1920

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 79,2 66,1 76,4 70,2 79,8 79,4 Spelar musikinstrument . . . . . . . . . . . . . 20,8 33,9 23,6 29,8 20,2 20,6 varav spelar endast ett musikinstrument. . 12,7 spelar två cl. flera musikinstrument 7,5 spelar endast för eget nöje. . . . . . . .. 11,9 spelar för och tillsammans med vän-

ner 7,6 9,6 6, 10,2 6,2 3,6 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 1,3 4,8 1, 3,2 1,7 2,0 3,

Summa % 100,0 20,8 20,3 100,0 33,9 33,4 100,0 23,6 2 100,0 29,9 30,0 100,0 20,2 19,8 100,0 20,6 20,7 N 86 473 757 169 754 273

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingen.

Musikutövande — skillnader mellan gifta och ogifta

Tabell 5.7 presenterar aktiviteten i frå- ga om musikutövande bland gifta och bland ogifta. För att åldersfaktorn inte skall påverka resultaten har tabellen uppställts så att jämförelser mellan skilda civilstånd kan ske för begränsade äld'ersintervall. En hög-e musikalisk aktivitet bland ogifta än bland gifta skulle annars kunna vana en återspeg- ling av de ogiftas i genomsnitt lägre ålder. Även vid konstanthållande av ålder är dock de ogifta, som även om- fattar frånzskilda och änkor/änklingar, i större utsträckning musikutövare än de gifta. Speciellt bland ungdomar un- der 25 år är denna tendens märkbar. Bland gifta i denna åldersgrupp är det endast cirka 20 %, som spelar musik- instrument medan det är över 30% musikutövare bland de ogifta. En jäm— förelse mellan gifta och ogifta i åldern 30—45 år ger samma tendens, även om skillnaden i andelen musikutövare inte är lilea stor som bland ungdomarna. Däremot kan inga skillnader mellan gifta och ogifta med avseende på an- delen musikutövare upptäckas bland personer över 45 år.

De ogifta är även mera aktiva musik- utövare än de gifta i samma ålder med undantag för personer Över 45 år. Det är t. ex. 5 % bland ogifta under 25 år som spelar musik offentligt medan bland gifta i denna ålder bara omkring 1% är lika musikaliskt aktiva. Bland ogifta i åldern 25—45 år hanterar 11 % minst två musikinstrument, bland gifta i denna ålder är det endast 6%. En svalg tendens till att de gifta musikut- övarna skulle vara mera aktiva än de ogifta i den äldsta gruppen kan utläsas men det är osäkert om den-ma skillnad är verklig eller enbart en slumpskillnad. Några procent flera gifta än ogifta i denna åldersgrupp spelar flera musik—

instrument, några procernt flera ogifta än gifta spelar endast för eget nöjes skull trots att andelen musikutövare är ungefär lika stor bland gifta och ogifta över 45 år.

Musikutövande —- skillnader mellan olika soci- alumner

I detta avsnitt jämföres musikutövandet bland jordbrukare, tjänstemän _ som även omfattar egna företagare och an— ställda i handels- och serviceverksam— het —— och arbetare. (Klassificeringen efter yrke är närmare redovisad i bi- hang 3. Alla förvärvsarbetande klassi- ficeras efter eget yrke, studerande efter föräldrars yrke, hemmafruar efter ma- kes yrke och pensionärer efter tidigare yrke.)

Cirka 30 % av personer i tjänsteman- nayrken och motsvarande hanterar mu- sikinstrument i åtminstone någon form. Bland jordbrukare och arbetare är musikinstrument betydligt mindre van- liga. Endast ungefär 20 % är i dessa grupper musikutövare. Detta framgår av tabell 5.8 som belyser aktiviteter i fråga om musikutövande i olika sociala grupper. Men inte bara med avseende på den totala andelen musikutövare framstår tjänstemän som mera musika- liskt intresserade än jordbrukare och arbetare. De är även mera aktiva som uttövare. Det är tex vanligare att tjäns- temän hanterar flera musikinstrument än arbetare och jordbrukare. Andelen som spelar musikinstrument offentligt är även större. Om man får bedöma efter graden av offentlighet i musikut- övandet så kan arbetare vara mera ak- tiva än jordbrukare. Det är tex van— ligare att arbetare spelar offentligt än jordbrukare medan å andra sidan jord- brukarna i större utsträckning, relativt sett, spelar sitt instrument i ensam- heten.

På grund av det ringa antal jord-

Tabell 5.8: Aktivitet i fråga om musikutövande i olika sociala grupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Spelar ej musikinstrument. . . . Spelar musikinstrument ......

varav spelar endast ett musikin- strument ............... spelar två el. flera musikin- strument ...............

spelar endast för eget nöje.. . spelar för och tillsammans med vänner ............. spelar offentligt inför pub— lik .....................

Summa % N

J ordbrukare Tj änstemän1 Arbetare

79,2 20,8

5,7

0,7

69,8 30,2

20,3

9,8 18,9

8,1

2,8

80,6 19,4

2,3

100,0 20,9 20,0 152

100,0 30,1 29,8 1 189

100,0 19,4 19,0 1 150

! Omfattar även egna företagare (utom jordbruk) samt utövare av handels- och serviceyrken.

brukare, som är musikutövare (omkring 30 intervjupersoner) har någon bestäm- ning av vilka musikinstrument, som dessa spelar ej utfönts. Resultat grunda- de på ett så litet material är behäftat med stora felmarginaler, varför alla

slutsatser blir vanskliga. Tabell 5.9 pre- sentenar därför endast vilka slag av musikinstrument, som tjänstemän (in- klusive egna företagare och anställda i handels— och serviceyrken) resp. arbe- tare spelar.

Tabell 5.9: Slag av musikinstrument som spelas av tjänstemän och arbetare

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ............................ varav piano eller orgel som huvudinstrument ..... varav endast piano eller orgel ..................

Gitarr ........................................ varav gitarr som huvudinstrument ............. varav endast gitarr ..........................

Dragspel ...................................... varav dragspel som huvudinstrument ........... varav endast dragspel ........................

Blåsinstrument ................................ varav blåsinstrument som huvudinstrument ..... varav endast ett blåsinstrument ................

Stränginstrument utom gitarr ..................... varav stränginstrument som huvudinstrument . . . varav endast ett stränginstrument ..............

Trummor eller andra slagverk ..................... varav trummor som huvudinstrument .......... varav endast trummor .......................

Summa % N

Tjänstemän

Arbetare

4,0

3,8

1,6 5,0

1,9 0,7 0,5 0,3

4,5 4,0 2,7

6,7 5,1 4,2

5,4 4,5 3,4

3,4 2,6 2,2 3,5 2,9 1,5 0,4

0,3 0,3

39,0 30,0 20,1 1 188

23,9 19,4 14,3 1 150

18 % av tjänstemännen spelar piano eller orgel, cirka 8 % spelar gitarr och 5 % spelar andra stränginstrument. Bland arbetare är gitarr det vanligaste instrumentet (7 %) följt av dragspel (5 %). Färre än 5 % spelar piano och andra stränginstrument. Det enda mu— sikinstrument, som en större del av arbetarna än tjänstemännen hanterar är dragspelet. Tjänstemän å andra sidan spelar i mycket större utsträckning piano och i någon utsträckning gitarr och andra stränginstrument mera än arbetare. Skillnaderna med avseende på bruket av blåsinstrument och trummor är obetydliga mellan dessa båda sociala grupper.

Musikutövande —- skillnader mellan olika ut- hildningskategorier

Instrumentellt utövande är förknippat med utbildningsstatus. I varje fall spe- lar personer utan utbildning musik- instrument i betydligt mindre grad än personer, som utbildat sig vidare. Mind- re än 20 % bland icke utbildade spelar

musikinstrument medan nästan 40 % bland personer med utbildning är mn- sikutövare. Tabell 5.10, där sambandet utbildning—aktivitet i fråga om musik— utövande belyses, visar dock inte att utbildningsnivån entydigt samvarierar denna aktivitet. Personer med student- examen eller motsvarande är faktiskt musikutövare i något mindre utsträck- ning än personer med vidareutbildning men utan studentexamen. Skillnaden rör sig dock endast om tre procent.

De studenter som faktiskt spelar mu- sikinstrument är dock ungefär lika ak- tiva och utåtriktade som sina kamra- ter med enbart realexamen, flickskola eller folkhögskola. Det är t. o. in. en något större andel bland studenter som spelar musik offentligt men å andra sidan är det en mindre andel som spelar flera instrument än ett. I stort sett kan man hävda att personer utan utbildning är mindre aktiva i fråga om musikut— övande än personer med utbildning men om utbildningsnivån påverkar ak- tiviteten i övrigt är osäkert.

Tabell 5.10: Aktivitet i fråga om musikutövande i olika utbildningskategorier

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategoricr

Personer utan utb. Personer med utb. Personer med utöver folkskola utöver folkskola1 studentexamen2 Spelar ej musikinstrument. . . . 82,4 60,2 63,1 Spelar musikinstrument ...... 17,6 39,8 36,9 varav spelar endast ett musikin— strument ............... 12,4 27,5 23,5 spelar två el. flera musikin— strument ............... 5,2 12,3 11,4 spelar endast för eget nöje. . . 10,4 25,2 22,6 spelar för och tillsammans med vänner ............. 5,3 10,5 9,6 spelar offentligt inför publik. 1,9 3,4 4,1 Summa % 100,0 17,6 17,6 100,0 39,8 39,1 100,0 36,9 36,3 N 1 554 607 158

1 men ej studentexamen eller motsvarande. 2 eller motsvarande.

Tabell 5.1]: Slag av musikinstrument som spelas av personer med olika utbildning

Procentuell andel som spelar Piano och/eller orgel ........................ varav piano eller orgel som huvudinstrument ..... 4,6 varav endast piano eller orgel .............

Gitarr ........................................ 8,8 varav gitarr som huvudinstrument ......... varav endast gitarr ...................... . . . . 3,7 3,8

3,8 3,6 3,0

Dragspel .................................. varav dragspel som huvudinstrument ....... varav endast dragspel ....................

..... 5,1

Blåsinstrument ........................... varav blåsinstrument som huvudinstrument ..... 2,2 3,3 varav endast ett blåsinstrument ...........

Stränginstrument utom gitarr ................. varav stränginstrument som huvudinstrument . . . 2,2 4,8 varav endast ett stränginstrument ..........

Trummor eller andra slagverk ................. varav trummor som huvudinstrument ..... varav endast trummor ..................

..... 0,3 0,6 ..... 0,3 0,3

Summa %

Personer med utb. utöver folkskola

Personer utan utb. utöver folkskola

5,5 24,6 23,0 3,3 16,2

4,7 4,7

2,4 2,0

1,5 2,1 3,0 6,4

1,3 2,4 0,4 0,9

22,3 17,6 12,5 49,6 39,4 N 1 554 763

Bland personer utan utbildning ut- över folkskola är gitarr det mest bru- kade instrumentet med (S% utövare. Ungefär lika många i denna utbild- ningskategori är pianoutövare. Det är dock endast dragspel som har större andel utövare bland ej utbildade än bland personer med utbildning efter folkskola. Speciellt tycks pianot vara ett instrument som har dragnings- kraft på utbildade personer. Unge- fär 25% av dessa kan med större eller mindre framgång och med stor eller liten entusiasm spela piano. Skill- naden mellan pianospelets betydelse bland utbildade och icke utbildade är således avsevärd. Ungefär 9% av de utbildade spelar gitarr och cirka 6 % något annat stränginstrument. Dessa upplysningar kan inhämtas i tabell 5.11, där även annan information om vilka musikinstrument som spelas i olika ut- bildningskategorier kan utläsas.

Musikutövande — skillnader mellan personer med olika sysselsättningsstatus

Studerande är i betydligt större ut- sträckning musikutövare än förvärvs- arbetande i motsvarande åldersgrupp. Detta framgår av tabell 5.12, som skild- rar aktivitet i fråga om musikutövande bland olika sysselsättningskategorier. 45 % av studerande i åldern 16—25 år är i något avseende musikaliska instru- mentalister. Motsvarande siffra för öv- riga i samma ålder, bland vilka för- värvsarbetande torde vara i klar majo- ritet, är knappt 25 %. Till en mycket stor del är dock dessa studerande up- penbarligen musikelever, som ännu inte börjat att spela tillsammans med andra. Över 25 % totalt av studerande födda 1940—1949 spelar musikinstrument en- dast för eget nöjes skull. 13 % spelar även för och tillsammans med vänner och bekanta medan knappt 5 % dess-

Tabell 5.12: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Spelar ej musik- instrument. . . . . . .

Spelar musikinstru- ment.............

varav

spelar endast ett musikinstrument

spelar två el. flera musikinstrument

spelar endast för eget nöje.......

spelar för och till— sammans med Vänner.........

spelar offentligt inför publik. . . . .

Summa % N

Pensionärer

före 1920

14,0

6,3 1,4

100,0 45,2 44,2 100,0 24,9 24,6 100,0 24,1 24,1 100,0 25,1 24,6 100,0 18,5 18,7 100,0 20,8 20,3 100,0 21,8 21,7

Tabell 5.13: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Personer Personer Personer Personer Personer Personer bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i bosatta i städer städer stad/köping stad/köping landskommun stad/köping/lk över 100 000 30 OOO—100 000 10 OOO—30 000 3 OOO—10 000 över 3 000 under 3 000

Spelar ej musikinstrument. . . . . . . . . . . 73,3 71,1 75,4 79,5 79,6 Spelar musikinstrument. . . . . . . . . . . . . 26,7 28,9 24,6 20,5 20,4

varav spelar endast ett musikinstrument. . 19,2 19,4 18, 6

2 13,6 13,0 spelar två el. flera musikinstrument 7,4 9,5 5

7,0 7,3

spelar endast för eget nöje. . . . . . . . . 13,0 11,6 spelar för och tillsammans med vän-

ner 7,7 7,4 8,3 4,4 6,2 6,3 spelar offentligt inför publik. . . . . . . 2,0 2,4 3,3 3,2 2,7 1,3

Summa % 100,0 26,6 26,3 100,0 28,9 28,8 100,0 24,7 24,6 100,0 23,7 22,8 100,0 20,6 20,5 100,0 20,3 20,2 N 606 455 392 271 560 259

,

utom spelar offentligt. Trots att ande— len musikutövare totalt är betydligt mindre bland förvärvsarbetande än bland studerande i denna ålderskate- gori är det faktiskt, relativt sett, lika många som utövar musik inför publik bland studerande och förvärvsarbe- tande.

Det finns inga påtagliga skillnader mellan hemmafruar och förvärvsarbe- tande i fråga om att spela musikinstru— ment om man begränsar jämförelsen till åldersintervallet 25—45 år. Ungefär 25 % är musikutövare och 75 % spelar ej instrument bland såväl hemmafruar som förvärvsarbetande. I något ringa utsträckning är kanske de förvärvsar- betande mera kollektivt musicerande men skillnaden är inte stor (se tabell 5.12).

Den som trott att uppnådd pensions- ålder skulle medföra större aktivitet i fråga om musikutövande får ej något påtagligt stöd för sin tro i föreliggande data (se tabell 5.12). Drygt 20 % av pensionärerna är musikutövare, vilket är ungefär lika mycket som bland för- värvsarbetande, som är äldre än 45 år. Hemmafruar som uppnått samma ålder är aningen mindre instrumentellt ut— övande. 14 % av pensionärerna spelar musikinstrument enbart för egen del, 6 % dessutom i sällskap medan andelen offentliga utövare är helt obetydlig.

Musikutövande — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygden

Personer som är bosatta i större städer är i något större utsträckning musik- utövande än personer som är bosatta i småstäder och på landet. Bland dem som är hemmahörande i landskommu- ner och i städer under 3 000 invånare är det endast cirka 20 %, som spelar musikinstrument i någon form (se ta-

bell 5.13). Bland personer som är bo— satta i städer med över 30 000 invånare är det mer än 25 %, som är utövare av musik. Storstadsborna är aningen mindre i andel musikutövare än invå- narna i städer i storleksklassen 30 000— 100 000 men är i stort sett lika aktiva, om man tar hänsyn till andelen som spelar tillsammans med vänner och be- kanta eller utövar musik offentligt.

Tätorter i storleksklassen 3 000— 10000 invånare uppvisar bara något större andel musikutövare än lands- kommuner i motsvarande storleksklass och merparten består så gott som ute- slutande av personer, som endast spe- lar musikinstrument på egen hand.

Att landsbygdsbor i mindre utsträck- ning är musikutövande än personer bo- satta i städer och på andra tätorter får i viss mån sin bekräftelse i tabell 5.14. Där redovisas aktivitet i fråga om mu- sikutövande för personer bosatta på jordbruksorter (kommuner där mer än 40 % av de förvärvsarbetande är sys- selsatta inom jordbruk eller skogsbruk), på industriorter (kommuner där mind- re än 40 % är sysselsatta inom jord- bruk eller skogsbruk och där mer än 50 % lever av industri eller gruvhan- tering) samt på centralorter (övriga kommuner med färre än 40 % syssel- satta inom jordbruk och färre än 50 % sysselsatta inom industri). Endast 17 % av dem som är bosatta i jordbrukskom- muner utövar musikinstrument medan cirka 25 % i såväl industrikommuner som centralorter är musikutövande. Denna merpart i industri- och central- orter uppfångas dock nästan helt av personer, som endast spelar ett musik- instrument och enbart spelar för eget nöjes skull dvs ej spelar kollektivt eller offentligt. Andelen i hög grad ak- tiva musikutövare är knappast mindre i jordbrukardistrikten än i övriga di- strikt.

Tabell 5.14: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i a) jordbruks- orter, b) industriorter och c) centralorter

Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier

Personer bosatta på jordbruksorter

Personer bosatta på industriorter

Personer bosatta på centralorter

Spelar ej musikinstrument . . . . Spelar musikinstrument ......

varav

spelar endast ett musikin- strument ............... spelar två eller flera musikin- strument ...............

spelar endast för eget nöje. . . spelar för och tillsammans med vänner ............. 6,4

spelar offentligt inför publik. 2,3

15,9

6,1 2,8

15,6

7,5 2,3

Summa % 100,0 16,9 17,0 N 287

100,0 25,3 24,8 888

100,0 25,5 25,4 1 369

Musikutövande — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Några avsevärda skillnader mellan oli- ka delar av Sverige i fråga om andelen musikutövare föreligger knappast (se tabell 5.15). Det finns en svag tendens att man skall vara mindre benägen att utöva musikinstrument i Södra och östra Götaland än i övriga delar av lan- det. Den största andelen musikutövare finner man i Mälarområdet samt på Västkusten (inklusive Vänerlandska- pen). Norrlänningarna är varken mer eller mindre utövande än landet som helhet. Skillnaderna mellan det mest ak- tiva geografiska området och det minst aktiva är dock inte större än fyra pro- cent, varför man inte kan tala om nå- gon ojämn spridning av instrumenta— lister över landet.

De skillnader som kan observeras mel- lan Mälarområdet och de tidigare nämn- da Götalandslänen tycks vara helt be- roende av olika benägenhet att spela enbart för eget nöjes skull. Det är alltså troligen på det mest elementära stadiet som eventuella differenser uppträder.

Skillnaderna mellan olika delar av lan- det med avseende på benägenheten att spela offentligt eller kollektivt är små.

Här skall vi studera aktiviteten i fråga om lyssnande på »levande» musik och komma underfund med vilka som är mest aktiva konsertbesökare eller besö- kare av andra slag av musikevenemang. I första hand skall vi inte göra någon skillnad mellan olika slag av musik- evenemang eller om klassisk musik, jazzmusik eller popmusik framföres. Ett besök vid en symfonikonsert kommer att värderas lika som en kväll på en jazzklubb eller åhörandet av ett pop- band på en utomhusestrad. Det är den totala musikaliska aktiviteten i fråga om lyssnande på »levande» musik i form av konserter eller andra musik- evenemang som skall belysas.

Det finns individer som under ett års tid inte varit åhörare vid någon enda konsert eller något annat musikaliskt evenemang. Totalt uppgår dessa till nära 60 % av samtliga personer i ål-

Tabell 5.15: Aktivitet i fråga om musikutövande bland personer bosatta i skilda delar av

landet Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier Personer bosatta Personer bosatta Personer bosatta PPI—591101" bosatta i Norrland + . .. 1 Södra och östra 1 Vastkust— och , .. 1 Malarområdet G" 1 d E F V" åd t hopparbergs lan (A” B* C' D' U) G Git—ia inna, xi Nääe??? se'r (w, x, Y' Z* ! , 7 ) ! i ) ( ! , , , 7 ) AC, BD) Spelar ej musikinstru— ment .............. 73,9 78,3 74,4 75,7 Spelar musikinstru- ment .............. 26,1 21,7 25,6 24,3 varav spelar endast ett mu- sikinstrument. . . . 18,1 14,9 17,5 18,2 spelar två el. flera musikinstrument. 8,1 6,8 8,1 6,2 spelar endast för eget nöje ............ 17,0 12,2 15,5 14,7 spelar för och till- sammans med vänner .......... 7,1 6,5 7,5 6,3 spelar offentligt inför publik .......... 1,8 2,6 2,5 3,5 Summa % 100,0 26,2 25,9 100,0 21,7 21,3 100,0 25,6 25,5 100,0 24,4 24,5 N 732 702 619 493

dern 16—70 år, som är bosatta i Sve- rige (se även tabell 5.16). Något mera musikaliskt aktiva är de som en eller ett par gånger under samma tid brukar lyssna på musik från konsertestrad eller under andra likartade omständig- heter. Dessa har sammanslagits till en aktivitetskategori och utgör tillsam- mans 20 % av det totala antalet. Tre eller flera musiktillfällen oavsett mu— sikform brukar drygt 20 % avnjuta. Vid sidan av den totala musikaliska

Tabell 5.16: Besöksfrekvens på musik— evenemang, totalt

Procentuell andel som brukar besöka musik- evenemang: mindre än en gång/år ................ 58,7 en eller två ggr/år ................... 19,7 tre eller flera ggr/år ................. 21,6 Summa % 100,0

N 2 547

konsertaktiviteten kommer dock även en bestämning av denna aktivitet inför vissa slag av musik att redovisas. Hur stor andel av befolkningen brukar mer eller mindre flitigt gå på konserter med klassisk musik? Hur många brukar ibland eller mera ofta gå och höra fram— trädanden av popartister eller jazzartis- ter? Hur vanligt är bruket att gå och höra på musik eller sång i religiösa sammanhang, i kyrkan eller på frireli- giöst möte? Dessa frågor kommer att belysas inom ramen för avdelning 5.3.

Enligt tabell 5.17 är det tillsammans 14,2 % som brukar gå på konsert med klassisk musik minst en gång per år. Vid bortfallskorrektion befanns denna siffra vara 0,7 % för hög. Då vi alla fall inte kan uttala oss med en större precision än 1— 2 % kommer några kor- rigeringar för svarsbortfall inte att gö-

Tabell 5.17: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

Procentuell andel som brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig ............................. mindre än en gång/år ................ en är två gånger/år .................. tre eller flera ggr/år .................

Summa % 100,1

N 2 539

denna aktivitet. Totalt är det

nära 75 % av befolkningen som aldrig går på konsert, där klassisk musik fram- föres. Ytterligare 13 % går mera sällan än en gång per år. Ungefär 5 % kan sägas ha för vana att besöka konserter med klassisk musik åtminstone tre gång- er per år.

Enligt vad som framkommit vid me— todanalysen har »jazzmusik» och »jazz- artist» getts en något mera omfattande innebörd än vad experter är villiga att lägga in i begreppen. Enligt tabell 5.18 är det 13 %, som brukar lyssna på fram- trädanden av någon jazzartist åtmins- tone en gång per år. Svarsbortfallets in- verkan på denna siffra kan försummas av samma skäl som ovan men man får ha klart för sig att i denna siffra några dansmusiker och möjligen även några schlagerartister kan ha inräknats. Ak- tiviteten i fråga om att lyssna på »le- vande» jazzmusik skulle alltså vara nå- got mindre än vad tabellen anger. En- ligt denna tabell är det totalt något över 70 % som aldrig går på jazzkon- serter eller på annat sätt lyssnar på jazzmusiker eller jazzorkestrar. Ytter- ras för

Tabell 5.18: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik

Procentuell andel som brukar lyssna på fram- trädanden av jazzartister:

aldrig ............................. 71,6 mindre än en gång/år ................ 15,3 en å två gånger/år .................. 9,4 tre eller flera ggr/år ................. 3,7

Summa % 100,0 N 2 534

Tabell 5.19: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik

Procentuell andel som brukar lyssna på fram— trädanden av popartister:

aldrig ............................. mindre än en gång/år ................ en å två gånger/år .................. tre eller flera ggr/år .................

60,8 13,7 14,5 11,0

Summa % 100,0 N 2 542

ligare 15 % går mycket sällan ut och lyssnar på jazzmusik medan ungefär 4 % lyssnar på framträdanden av jazz— artister minst tre gånger om året.

Ungefär 60 % lyssnar aldrig på pop- artister och dessutom 14 % mindre än en gång om året. Sammanlagt ungefär 25 % av befolkningen skulle alltså ut- nyttja tillfället att lyssna på framträ- danden av popartister minst en gång om året, varav 11 % minst tre gånger om året. Dessa uppgifter kan utläsas av tabell 5.19. Svarsbortfallets inverkan på aktiviteten att lyssna på »levande» popmusik kommer att nonchaleras ef— tersom korrektion endast ger en änd— ring på 0,9 %.1 Om man med popmusik avser enbart musik av typ The Beatles och Elvis Presley är det troligt att ak- tiviteten framstår som högre än vad den i själva verket är. Det kan miss— tänkas att några schlagerbetonade folk- parksartister, som inte i inskränkt me- ning framför popmusik, har medräk- nats i dessa siffror.

Enligt tabell 5.20 är det 42 % som aldrig och ytterligare 25 % som så säl-

Tabelt 5.20: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang:

aldrig ............................. högst en gång/år ................... 2—5 gånger/år ..................... mer än 5 ggr/år .....................

42,0 24,2 21,4 12,4 Summa % 100,0 N 2 537

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

lan som högst en gång per år lyssnar på musik i religiösa sammanhang. Sam- manlagt 34 % brukar således oftare än en gång per år vara åhörare vid kyrko- konserter, musikgudstjänster eller and- ra religiösa möten, där musik står på programmet. Även här är det givet att man har varit ganska frikostig, då det gäller innebörden av musik i religiösa sammanhang. Arten av musik kan vara synnerligen varierande. Med säkerhet räknas både orgelkompositioner och frireligiösa melodier framförda på drag- spel. Svarsbortfallet medför en obetyd- lig underskattning av aktiviteten vil- ken kan försummas.1 De religiösa mu- sikevenemangen är inte medräknade i de totalsiffror, som presenteras i ta— bell 5.16.

Aktivitet i &åga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan män och kvinnor Trots att kvinnor uttalar sig mera posi- tivt om musik och olika slag av musik är män mera aktiva besökare av musik- evenemang än kvinnor. Bland män är det tex 57 % som brukar besöka mu- sikevenemang mera sällan än en gång per år och 24 %, som går så ofta som minst tre gånger. Bland kvinnor är det 61 %, som går mindre än en gång om året och 19 %, som går på musikevene- mang minst tre gånger. Dessa skillna— der, som inte är så särskilt stora, fram- kommer då man slår ihop musikevene- mang med klassisk musik, jazzmusik och popmusik (se tabell 5.21).

Vid närmare granskning finner man emellertid att kvinnors konsertvanor skiljer sig från männens. Kvinnor är mera aktiva lyssnare av konserter med klassisk musik medan män klart oftare är besökare av musikevenemang med popmusik och jazzmusik.

Bland män är det 75 % och bland

1 Nylöf, Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Tabell 5.2]: Manlig och kvinnlig besöks— frekvens pd musikevenemang, totalt

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar besöka musik— evenemang:

mindre än en gång/år. . . 56,8 60,6 en å två gånger/år ...... 19,1 20,2 tre eller flera ggr/år . . . . 24,0 19,2 Summa % 99,9 100,0

N 1 247 1 301

kvinnor 71 % som aldrig brukar besöka konserter med klassisk musik (se ta- bell 5.22). Dessutom är det bland män 12 % som brukar gå på klassisk kon- sert minst en gång per år varav 4 % tre eller flera gånger per år. 16 % av kvin- norna är konsertbesökare minst en gång per år varav nära 7 % går minst tre gånger. ' Det föreligger inga nämnvärda skill- nader mellan män och kvinnor i fråga om inställningen till jazzmusik enligt vad som framkommit i avdelning 4. Däremot är män klart mera aktiva lyss- nare av jazzmusik från estraden. 16 % av männen och 11 % av kvinnorna bru- kar lyssna på framträdanden av jazz- artister minst en gång per år (se tabell 5.23). En större andel män än kvinnor är dessutom flitiga lyssnare (minst 3 ggr/år) av jazzmusik i verkligheten. En- dast 67 % av männen säger sig aldrig besöka jazzmusikaliska evenemang me- dan 76 % av kvinnorna är lika passiva.

Tabell 5.22: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på konserter med klassisk musik

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig ................ 75,2 70,8

mindre än en gång/år. . . 12,8 13,0 en åt två gånger/år ...... 8,4 9,5 tre eller flera ggr/år. . . . 3,6 6,6 Summa % 100,0 99,9

N 1 2 2 1 296

Tabell 5.23: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på evenemang med jazzmusik

Tabell 5.25: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på religiösa musikevenemang

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på fram- träd. av jazzartister: aldrig ................ mindre än en gång/år. . . 17,4 en å två gånger/år ...... 11,1 tre eller flera ggr/år . . . . 4,6

Summa % 99,9 N 1 237

66,8

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på musik i i religiösa sammanhang: aldrig ................ högst en gång/år ....... 24,7 2—5 ggr/år ........... 18,2 mer än 5 ggr/år ........ 9,0

Summa % 100,0 N 1 243

48,1 36,2 23,7 24,4 15,7 100,0 1 293

Trots att kvinnor säger sig vara mera positivt inställda till popmusik än män är männen mera aktiva besökare av popmusikaliska evenemang. 13 % av männen och 9 % av kvinnorna hör framträdanden av popartister minst tre gånger per år och hela 29 % av män- nen mot 22 % av kvinnorna minst en gång per år. Andelen som aldrig lyss- nar på framträdanden av popartister är i gengäld större bland kvinnor än bland män (se tabell 5.24). Över huvud taget är popmusik mera populärt än jazzmu- sik och klassisk musik att avlyssna i verkligheten både bland kvinnor och bland män men utbudet är även stort, speciellt sedan popmusikerna övertagit jazzmusikernas roll som dansmusiker.

Man vet att kvinnor är mera religiösa och går mera i kyrkan och på andra gudstjänster än män. Detta har även av- speglat sig i lyssnandet på musikaliska evenemang i olika religiösa samman-

Tabell 5.24: Manlig och kvinnlig besöks- frekvens på' evenemang med popmusik

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar lyssna på fram- träd. av popartister: aldrig ................ mindre än en gång/år. . . en å två gånger/år ...... tre eller flera ggr/år. . . .

57,7 13,3 14,1 15,9 13,2 13,1 9,0

Summa % 100,0 100,1 N 1 242 1 300

63,8

hang. 40 % av kvinnorna mot 27 % av männen brukar mer än en gång om året lyssna på musik i samband med gudstjänst eller religiöst möte. 48 % av männen mot endast 36 % av kvinnorna är helt passiva i detta avseende. Den manliga och den kvinnliga besöksfre- kvensen på religiösa musikevenemang framgår av tabell 5.25.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan olika åldersgrupper

Generellt sett är aktiviteten att gå på konserter eller bevista andra musika- liska evenemang större bland yngre än bland äldre. Ju lägre ålder, desto större är aktiviteten (se tabell 5.26). Nära 50 % av alla ungdomar under 25 år har övervarit musikaliska evenemang åt- minstone tre gånger under ett år. Sam- ma musikaliska aktivitet uppvisar un- gefär 20 % av de personer som befin- ner sig i närheten av 30 är (födda 1930 —1939). Bland 40- och 50-åringar (föd- da 1910—1929) är den procentuella an— delen knappt 15 % och bland ännu äld- re mindre än 10 %. Endast omkring 30 % bland 20-åringar brukar mindre än en gång per år utnyttja tillfället att bevista musikevenemang. Drygt hälften av 30-åringar är på samma sätt så gott som helt passiva i fråga om konsert- besök och bland ännu äldre är passi- viteten i närheten av 70 %.

Tabell 5.26: Besöksfrekvens på musikevenemang i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som brukar besöka musik- före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949 evenemang: mindre än en gång/år ....... 72,2 76,1 69,9 65,3 53,4 30,5 en å två gånger/år .......... 19,3 14,8 16,9 20,2 25,3 21,5 tre eller flera ggr/år ........ 8,5 9,1 13,1 14,5 21,4 48,0

Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 100,1 100,0

N 158 399 469 505 423 557

Detta samband mellan ålder och mu- sikalisk lyssnaraktivitet gäller dock inte alla slag av musik. Att äldre är mera intresserade av och mera positiva till klassisk musik återspeglas även av kon— sertbesökandet om än i något begränsad omfattning. Bland personer över 50 år är det 7 % som kan sägas vara flitiga konsertbesökare, då klassisk musik står på repertoaren (se tabell 5.27). Ande- len flitiga konsertbesökare är annars större bland personer under 30 år (5 %) än bland personeriåldern 30—50 (3 %). Som flitig konsertbesökare har vi här benämnt var och en som bru- kar gå på konsert med klassisk musik minst tre gånger om året. Om man även tar med de tillfälliga konsertbesökarna i bilden kommer dock åldersgruppen 30—50 år att omfatta en större andel konsertbesökare än åldersgruppen 16—— 30 år. Det är t. ex. 78 % i den yngsta åldersgruppen som aldrig besöker kon-

Tabell 5.27: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper

sertlokal då klassisk musik utföres me- dan ungefär 70 % är helt passiva bland personer över 30 år.

Som väntat finner man att de yngsta bevistar jazzmusikaliska evenemang of- tare än de äldre. Ungefär 25 % bland personer under 30 år brukar åtmins- tone en gång per år övervara jazzmusi- kaliska konserter eller andra evenemang och av dessa kan 7 % sägas vara fli- tiga lyssnare, medan 50 % är helt pas- siva (se tabell 5.28). I åldern 30—50 år har 10 % åtminstone en gång per år i genomsnitt lyssnat på jazzartister var- av ungefär 3 % kan sägas vara flitiga lyssnare men hela 73 % är helt passiva. Bland personer över 50 år är 90 % helt passiva och endast 1 % kan betraktas som flitiga lyssnare.

Skillnaderna mellan de olika ålders— grupperna är ännu mera framträdande i fråga om aktiviteten att lyssna på pop- artister. Nära 30 % är flitiga lyssnare

Tabell 5.28: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel __ F som brukar besöka fore 1910— 1935— konserter med 1915 1934 1949 klassisk musik: aldrig .............. 69,5 71,3 78,1 mindre än en gång/år. 12,7 15,3 10,3 en åt två gånger/år. . .. 10,8 10,0 6,2 tre eller flera ggr/år . . 7,1 3,4 5,4

Summa % 100,1 100,0 100,0

N 775 964 763

Födda

Procentuell andel __ som brukar lyssna fore 1915— 1935— på framträdanden 1915 1934 1949 av jazzartister: aldrig .............. 89,1 73,2 51,2 mindre än en gång/år. 6,1 16,0 24,1 en å två gånger/år . . . 3,7 7,9 17,2 tre eller flera ggr/år . . 1,1 2,9 7,4

Summa % 100,0 100,0 99,9

N 776 959 763

Tabell 5.29: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister:

aldrig .............. mindre än en gång/år. 14,6 en å två gånger/år . . . 14,6 tre eller flera ggr/år . . 5,1

Summa % 100,0 N 963

1915— 1934

65,7

av popmusik från estrad i åldersgrup- pen under 30 år medan motsvarande aktivitet uppvisas av 5 % bland perso- ner i 40-årsåldern (födda 1915—1934) och knappt 2 % bland dem som fyllt 50 år (se tabell 5.29). Helt passiva inför popmusikaliska evenemang är endast 30 % bland de yngsta, ungefär 65 % i medelåldern och nära 85 % bland de äldsta.

Bland personer över 50 år är klassisk musik mera tilltalande än både jazz och pop och man är också i denna ålders— klass mest aktiv inför klassisk musik. En intressant uppgift, som framgår vid jämförelse mellan tabellerna 5.28 och 5.29, är att dessa personer på i genom- snitt 60 år är mera passiva inför jazz- musik än inför popmusik.

I åldern 30—50 år är det tom en större andel som brukar höra framträ-

Tabell 5.30: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika åldersgrupper

Födda

1915— 1934

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang:

aldrig .............. högst en gång/år ..... 2—5 gånger/år ...... mer än 5 ggr/år ......

40,6 28,1 19,8 11,4

Summa % 99,9 N 959

danden av popartister än som går på konserter med klassisk musik. Även i denna åldersgrupp är man dock något mera benägen att bevista konserter med klassisk musik än att lyssna på jazz- musik i verkligheten.

Bland personer under 30 år är pop- artister mest avlyssnade, därefter jazz- artister och man visar det minsta intres- set för konserter med klassisk musik. Om man bara tar hänsyn till de flitiga konsertbesökarna så är dock skillnader- na mellan jazzmusik och klassisk musik inte så stora. Ungefär 7 % hör jazzartis- ter tre eller flera gånger per år och 5 % går lika ofta på klassiska konserter i denna åldersgrupp.

Man kan räkna med att innebörden av termerna »jazzartist» och »popar- tist» är mera omfattande bland ointres- serade än bland intresserade av och initierade i jazzmusik resp. popmusik. Yngre personer skulle således uppfatta jazz och pop i mera begränsad bety- delse än äldre personer. Om detta är riktigt så har äldre personer i viss ut- sträckning räknat med musikevene- mang, som de yngre har undanhållit. I så fall är skillnaderna mellan äldres och yngres aktivitet i fråga om lyss- nande på jazzartister och popartister större än vad tabellerna här utvisar.

Det föreligger även tydliga skillna- der mellan åldersgrupperna med avse— ende på besöksfrekvensen på religiösa musikevenemang på samma sätt som det finns skillnader mellan åldersgrupper i fråga om religiös aktivitet. Ungefär 20 % av personer över 50 år lyssnar på musik i religiösa sammanhang mer än fem gånger om året medan bland personer under 30 år det endast är 6 %. 30 % i den högsta åldersgruppen (över 50 år) och 57 % i den lägsta (under 30 år) brukar aldrig bevista musikeve— nemang i kyrkan eller vid religiöst möte.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan gifta och ogifta

Vi har tidigare funnit att musikutövan- det var mera aktivt bland ogifta per- soner än bland gifta i samma ålder. Än mer tydligt framstår civilståndets bety- delse för den musikaliska aktiviteten då man studerar besöksfrekvensen på mu- sikevenemang (se tabell 5.31). Ogifta har uppenbarligen avsevärt större möj— ligheter att gå på konserter och höra framträdanden av musikaliska artister än de gifta i motsvarande åldrar. Denna olikhet i den musikaliska ak- tiviteten mellan gifta och ogifta är mest uppenbar bland de allra yngsta, blir kanske något mindre i åldern 25—45 år men saknas helt för de allra äldsta — i detta fall för personer över 45 år. Man får alltså göra en mycket viktig reservation för äldre personer, innan

man hävdar att ogifta är flitigare kon— sertbesökare än gifta.

Den stora skillnaden mellan gifta och ogifta ungdomar under 25 år belyses av bl. a. följande siffror. Mer än 50 % av de ogifta i denna åldersgrupp mot endast knappt 25 % av de gifta brukar gå på konsert eller höra andra musik- evenemang mer än tre gånger om året. Något över 25 % bland de ogifta mot ungefär 50 % bland de gifta är säll— synta konsertbesökare d v s lyssnar på musik från konsertestrad eller i annat liknande sammanhang mindre än en gång per år.

Denna skillnad sammanhänger i främsta rummet med att ogifta 20- åringar (födda 1940—49) i klart större utsträckning än gifta i motsvarande ål- der besöker evenemang, där popartister framträder. Det är t ex 38 % bland de ogifta mot 15 % bland de gifta, som tre

Tabell'5.31: Besöksfrekvens på musikevenemang totalt bland gifta och ogifta i olika

åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogiftal födda födda födda födda födda födda Procentuell, andel 59'" 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 brukar besoka mustk- evenemang: mindre än en gång/år ....... 50,6 26,9 63,6 42,8 72,9 72,1 en åt två gånger/år .......... 25,9 20,7 22,1 24,4 16,5 16,4 tre eller flera ggr/år ........ 23,6 52,4 14,4 32,9 10,6 11,6

Summa % 100,1 100,0 100,1 100,1 100,0 100,1 N 86 472 760 168 750 275

Tabell 5.32: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland gifta och ogifta i olika

åldersgrupper Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Procentuell andel som födda födda födda födda födda födda .. 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 brukar besoka konserter med klassisk musik: aldrig .................... 83,7 79,5 73,3 66,8 69,0 70,2 mindre än en gång/år ....... 9,5 8,7 15,5 11,7 14,2 12,1 en å två gånger/år .......... 2,8 6,7 8,7 10,1 11,1 9,8 tre eller flera ggr/år ........ 4,0 5,0 2,5 11,3 5,7 7,9 Summa % 100,0 99,9 100,0 99,9 100,0 100,0 N 85 470 760 168 746 272

Tabell 5.33: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda

Procentue" andel som 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 brukar lyssna på fram— trädanden av jazzartister: aldrig .................... mindre än en gång/år ....... 32,9 20,7 20,6 en å två gånger/år .......... 11,0 18,8 9,5 tre eller flera ggr/år ........ 2,3 9,2 2,6 10,1 0,

Summa % 99,9 99,9 100,0 100,0 100,0 N 86 470 758 166 271

53,7 51,2 67,3 58,1 88,0 18,9 7,3 12,9 3,8

9

Tabell 5.34: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogiftal Gifta födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Ogifta1 födda

Procentuell andel som före 1920

brukar lyssna på fram- trädanden av popartister: aldrig .................... mindre än en gång/år ....... en å två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

34,5 23,9 26,7

25,5 15,2 17,8 21,1 17,8 14,9 38,2 5,1 11,5

Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 N 86 472 758 168

59,2 50,3 16,3 21,9

eller flera gånger per är gör sådana besök. 58 % bland de gifta mot bara 40 % bland de ogifta hör popmusik i verkligheten mindre än en gång per år (se tabell 5.34).

Skillnader mellan gifta och ogifta ungdomar finns även i fråga om be- söksfrekvensen på jazzmusikaliska eve- nemang. Det är t ex 9% bland de ogifta mot 2 % bland de gifta, som hör jazzmusiker i verkligheten åtminstone tre gånger om året. Å andra sidan är det 87 % bland de gifta och 72 % bland de ogifta, som inte ens en gång om året i genomsnitt brukar gå på jazzkonserter eller motsvarande (se tabell 5.33). Där- emot är det inga påtagliga olikheter mellan gifta och ogifta ungdomar med avseende på besöksfrekvensen på klas- siska konserter (se tabell 5.32).

Bland ogifta personer i åldern 25—

45 år är det 33 % som är flitiga kon- sertbesökare mot endast knappt 15 % bland de gifta i samma ålder (se tabell 5.31). Dessutom är det nära 65 % bland de gifta mot drygt 40 % av de ogifta som aldrig eller åtminstone mindre än en gång per år går på konsert eller an- nat musikevenemang. Olikheterna mel- lan gifta och ogifta är således markanta även i denna åldersgrupp. Dessa olik- heter har som tidigare påpekats helt utplånats bland personer över 45 år.

I åldersgruppen 25—45 år föreligger det skillnader mellan gifta och ogiftas benägenhet att gå på konserter och hö- ra musikaliska framträdanden för alla tre slagen av musik. Det är t ex 11 % bland de ogifta mot endast ungefär 3 % bland de gifta, som är flitiga besökare av klassiska konserter (se tabell 5.32). Det är 10 % bland de ogifta mot unge—

Tabell 5.35: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland gifta och ogifta i olika

åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogiftal Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda Procentuell andel som .. .. brukar lyssna på musik 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 fore 1920 fore 1920 i religiösa sammanhang: aldrig .................... 60,7 58,9 47,9 36,2 30,0 29,5 högst en gång/år .......... 24,5 20,2 28,3 28,6 23,9 18,0 2—5 gånger/år ............ 13,7 13,1 15,2 24,3 29,4 27,8 mer än 5 ggr/år ........... 1,2 7,9 8,6 10,9 16,6 24,8

Summa % 100,1 100,1 100,0 100,0 99,9 100,1 N 83 473 733 168 746 275

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingen

får 3 % bland de gifta, som är flitiga besökare av jazzmusikaliska evenemang

(se tabell 5.33) och det är 12 % bland de ogifta och 5 % bland de gifta, som är flitiga besökare av popevenemang (se tabell 5.34). På motsvarande sätt kan man finna att de gifta i högre grad »sitter hemma» i stället för att gå på konserter inom vart och ett av de tre slagen av musik.

Det kan också nämnas att ogifta i åldern 25—45 år är mera aktiva i kon- sertsammanhang än gifta i åldern 16— 25 år. Ungefär 10 % större andel t ex bland de äldre ogifta än bland de yngre gifta är flitiga besökare av konsertloka- ler och andra musikställen.

Det kanske i förbigående kan påtalas att skillnaderna med avseende på akti-

V

itet i fråga om lyssnande på levande musik mellan olika åldersgrupper, som redovisats i föregående avsnitt till myc- ket liten del kan förklaras av olika sam- mansättning av gifta och ogifta i olika åldersgrupper. musikaliska evenemang är mindre vid

Besöksfrekvensen på

högre åldrar än vid lägre för såväl ogifta som gifta tagna var för sig. An— delen sällsynta konsertbesökare är t ex för gifta i de tre i tabell 5.31 redovisade åldersgrupperna 51 %, 64 % och 73 %, alltså en större passivitet med högre ålder. På motsvarande sätt är passivi—

teten större för högre ålder även för de ogifta, från 27 % via 43 % till 72 %. Vid jämförelse mellan giftas och ogif- tas benägenhet att lyssna på religiös musik framgår det (av tabell 5.35) att ogifta som regel är mera aktiva men att skillnaderna är mindre än vad som gäller för övriga slag av musik. Dock är det 25 % bland ogifta över 45 år mot 17 % bland gifta över 45 år som mer än fem gånger per år går på musikaliska evenemang med religiös anknytning.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan olika sociala grupper

Totalt sett och utan specialisering på

musikform är tjänstemän — inklusive egna företagare och anställda i handels- och serviceverksamhet — något mera

aktiva i fråga om lyssnande på »le- vande» musik än arbetare. Jordbrukare

Tabell 5.36: Besöksfrekvens på musikeve- nemang, totalt i olika sociala grupper

Jord- Tjän- bru- ste- Ar- Procentuell andel kare mänl betare som brukar besöka musikevenemang: mindre än en gång/år. 77,8 55,4 59,8 en ätvå gånger/år . . . 12,5 21,3 19,0 tre eller flera ggr/år . . 9,7 23,3 21,3 Summa % 100,0 100,0 100,1 N 150 1 183 1 147

Tabell 5.37: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika sociala grupper

! Procentuell andel som brukar besöka kon- serter med klassisk musik:

aldrig .............. 81,7 mindre än en gång/år. 10,3 18,2 en 5 två gånger/år. . . . 7,4 12,9 tre eller flera ggr/år . . 0,7 8,2 Summa % 100,1 100,0

N 150 1 180

Jord- Tjän- bru- ste- kare män1

Ar— betare

60,7

däremot är betydligt mindre aktiva i detta avseende. Det är t ex 55 % i tjänstemannagruppen, som bevistar mu- sikaliska evenemang mindre än en gång per år medan bland arbetare 60 % och bland jordbrukare nära 80 % är lika sällsynta besökare (se tabell 5.36). Om nan jämför de andelar för motsvarande grupper, som brukar besöka tre eller flera musikevenemang så finner man 23 % av tjänstemännen, 21 % av arbe- tarna men bara 10 % av jordbrukarna.

Vid närmare granskning finner man att den till synes tämligen likartade ak- tiviteten för tjänstemän och arbetare har helt olika innehåll. Tjänstemän har en klart större besöksfrekvens på kon- serter med klassisk musik och på jazz— musikaliska evenemang, medan arbe- tare i stället i högre grad bevistar pop- galor och närvar vid andra tillfällen,

Tabell 5.38: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika sociala grupper

då popartister framträder. (Jämför ta- bellerna 537—5.39.)

Ungefär 8 % av tjänstemännen säger sig vara flitiga besökare av konserter med klassisk musik medan knappt 3 % av arbetarna och mindre än 1 % av jordbrukarna är lika aktiva (se tabell 5.37). I stort sett kan man dock knap- past finna några skillnader mellan arbe- tare och jordbrukare med avseende på besöksfrekvensen på dessa konserter.

Däremot är arbetarna något mera ak— tiva jazzlyssnare än jordbrukarna. Det är t ex 12 % bland arbetare, som åt- minstone en gång om året brukar över- vara jazzevenemang medan endast 5 % av jordbrukarna är i samma situation (se tabell 5.38). Det är också en myc- ket stor del av jordbrukarna, som ald- rig brukar lyssna på framträdanden av jazzartister (88 %), medan bland arbe- tare det är 73 %, som aldrig går på jazz- konserter eller lyssnar på jazzmusik i verkligheten. Mest aktiva i fråga om jazzmusik är tjänstemän, bland vilka 68 % aldrig och 15 % åtminstone en gång om året brukar gå på jazzmusika- liska framträdanden.

Som tidigare påpekats är arbetare mest aktiva i fråga om popmusikaliska evenemang. Nära 15 % går tre gånger per år eller mera och ungefär 30 % går åtminstone en gång om året ut och lyss— nar på popartister (se tabell 5.39). Jord-

Tabell 5.39: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik i olika sociala grupper

J ord- bru- kare

Tj än- ste— män1

Ar- betare

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister: aldrig .............. mindre än en gång/år. 17,5 en å två gånger/år. . . . 10,6 tre eller flera ggr/år . . 4,4

Summa % 100,0 N 1 180

67,5

Jord-

Tjän- bru- ste- Ar-

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister: aldrig .............. 82,4 mindre än en gång/år. 4,1 13,6 en å två gånger/år. . .. 6,8 12,7 tre eller flera ggr/år . . 6,8 8,7

100,1 100,0 149 1183

betare

kare män1

65,0 53,1 15,4 17,6 13,9

100,0 1 144

Summa %

Tabell 5.40: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika sociala grupper

Procentuell andel som Järd- Tjan- Ar- brukar i å ru- Stf— bet . . yssnap kare man1 are musik 1 rehgiosa sammanhang: aldrig .............. 17,4 46,0 42,0 högst en gång/år ..... 18,7 24,6 24,8 2—5 ggr/år ......... 33,8 18,2 22,2 mer än 5 ggr/år ...... 30,0 11,3 11,0 Summa % 99,9 100,1 100,0 N 151 1 182 1 138

1 omfattar även företagare och anställda i handels- och serviceyrken.

brukare är i detta avseende mindre ak- tiva än tjänstemän. Ungefär 14 % av jordbrukarna (eller deras barn) mot över 20 % bland tjänstemän (eller barn till tjänstemän) lyssnar på popartister i verkligheten åtminstone en gång per år och det är över 80 % bland jordbrukare och 65 % bland tjänstemän som aldrig lyssnar på popmusik i verkligheten. Jordbrukare och deras familjer är däremot mest aktiva i fråga om att lyss- na på musik i religiösa sammanhang. 30 % i gruppen jordbrukare brukar mer än fem gånger om året åhöra musik- evenemang i kyrkan eller på religiöst möte (se tabell 5.40). Både bland arbe- tare och bland tjänstemän är det 11 %,

Tabell 5.41: Besöksfrekvens på musikeve- nemang totalt i olika utbildningskategorier

Personer utan med utb. utb. med utöver utöver stud.- Procentuell andel som 232; sigill-1 ex. brukar besöka musik» a evenemang: mindre än en gång/år. 62,9 47,2 47,9 en å två gånger/år. . .. 18,9 21,3 19,2 tre eller flera ggr/år . . 18,2 31,4 32,9 Summa % 100,0 99,9 100,0 N 1 559 607 158

som är lika flitiga i detta avseende. En annan uppgift, som visar jordbrukarnas höga aktivitet i fråga om detta slag av musik är att det endast är 17 % bland dessa som aldrig lyssnar på musik i religiösa sammanhang. Som jämförelse kan nämnas att andelen helt passiva är 46 % bland tjänstemän och 42 % bland arbetare.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan olika utbildningskate- gorier

Personer med någon utbildning utöver folkskola har högre besöksfrekvens på musikevenemang än personer, som av- slutat sin utbildning med folkskolans sista klass. Detta kan utläsas av tabell 5.41, där dock ingen skillnad görs mel- lan olika slag av musikevenemang. 18 % av dem som endast har grundutbild- ning och något över 30 % bland dem med vidareutbildning brukar besöka musikevenemang tre eller flera gånger per år. Totalt är det 37 % av de en- dast grundutbildad'e och över 50 % bland övriga som brukar besöka musik- evenemang åtminstone en gång om året. Några påtagliga skillnader mellan stu— denter och annat utbildat folk i den

Tabell 5.42: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika utbildnings-

kategorier Personer utan med utb. utb. med Procentuell andel som utover utover stud.- .. folk- folk— ex. brukar besoka kon- skola skolal serter med klassisk musik: aldrig .............. 82,3 57,7 35,7 mindre än en gång/år. 9,3 18,4 28,1 en å två gånger/år. . .. 6,1 13,1 19,8 tre eller flera ggr/år . . 2,3 10,8 16,5 Summa % 100,0 100,0 100,1 N 1 551 606 158

totala benägenheten att gå på konsert eller musikaliskt evenemang kan man inte finna. Däremot är det tydliga skill- nader _ som nedan skall påvisas _ i fråga om vilket slag av musik, som väljes.

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och benägenheten att bevista konserter, vid vilka klassisk musik framföres. 2 % bland de ej vi- dareutbildade, 11% bland de något utbildade och 17 % bland studenter el- ler motsvarande äir flitiga besökare (tre eller flera konserter per år). Det är 82 % bland de ej vidareutbildade, 58 % bland de något utbildade och 36 % bland studenterna, som aldrig brukar besöka klassiska konsertevene- mang (se tabell 5.42).

En likartad trend kan man finna för jazzmusiken. Ju högre utbildning, desto större benägenhet att höra framträdan- de jazzartister men differenserna mel- lan utbildningskategorierna är faktiskt inte lika uppenbara som för den klasp siska musiken. Följande siffror må be- lysa förhållandena. Det är 11 % bland de ej vidareutbildade, 18% bland de något utbildade och 21 % bland per- soner, som avlagt studentexamen, som åtminstone en gång om året i genom-

Tabell 5.43: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik i olika utbildningskategorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver folk- folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av jazzartister:

aldrig .............. 76,3 mindre än en gång/år. 12,6 20,0 en åt två gånger/år. . . . 8,3 12,5 tre eller flera ggr/år . . 2,8 5,6

61,9

Tabell 5.44: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik i olika utbildningskategorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver

folk- folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av popartister:

aldrig .............. mindre än en gång/år. en få två gånger/år. . . . tre eller flera ggr/år . .

58,6 15,0 12,5

58,9 13,8 16,0 11,3 13,9

Summa% 100,0 100,0 N 1553 606

snitt brukar lyssna på jazzmusik i verk- ligheten (tabell 5.43).

Med avseende på besöksfrekvensen på evenemang med popmusik avviker studenterna påtagligt från de övriga därigenom att de är klart mindre aktiva. Däremot finns det inga skillnader att tala om mellan dem som slutat vid folk- skola och dem som har högre utbild- ning under studentexamens nivå. 11 % bland de ej vidareutbildade, 14 % bland de något utbildade men endast 6 %

Tabell 5.45: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang i olika utbildningskate- gorier

Personer

utan med utb. utb. utöver utöver folk- folk- skola skola1

Procentuell andel som brukar lyssna på musik i religiösa sammanhang:

aldrig .............. högst en gång/år ..... 2—5 ggr/år ......... mer än 5 ggr/år ......

40,0 22,9 25,0 22,3 23,0 13,5 11,0 14,1 8,7 7,0

Summa% 100,0 99,9 100,0 N 1550 604 157

47,7 59,7

Summa% 100,0 100,0 N 1550 605

1 i denna kategori är personer med student- examen eller motsvarande ej medräknade.

bland studenter är flitiga besökare av popevenemang (se tabell 5.44). Nära 90 % bland studenterna mot något över 70% bland övriga går aldrig eller mindre än en gång om året ut för att lyssna på en popartist.

Även i fråga om besöksfrekvensen på religiösa musikevenemang utmärker sig studenter genom större passivitet än övriga. 60 % av dem har ingen kon- takt med detta slag av musik (åtmins— tone inte direkt kontakt) medan det bara är 40 % bland de lägst utbildade och 47% bland de något utbildade, som är lika passiva (se tabell 5.45). Ju lägre utbildning, desto större be- söksfrekvens på religiösa musikevene- mang.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan personer med olika sys- selsättningsstatus

Tabell 5.46 redovisar procentuella an— delar av dem som brukar besöka mu- sikevenemang bland studerande, för- värvsarbetande och hemmafruar. Stu- derande har något högre besöksfrekvens på musikevenemang än sina jämngam- la kamrater som förvärvsarbetar. Bland studerande under 25 år är det 52 % som så ofta som tre gånger om året eller mera brukar besöka musikevene-

mang medan det är 46 % bland de för- värvsarbetande i samma åldersgrupp, som är flitiga besökare. Man finner också att cirka 27 % bland de stude- rande och 33 % bland de förvärvsar- betande inte alls ellcr åtminstone mind- re än en gång om året besöker konser- ter eller andra musikaliska evenemang.

Skillnaderna mellan studerande och förvärvsarbetande ungdomars aktivitet inför »levande» musik är kanske mest uppenbar klassiska konserter. Det är 16 % av de studerande och 8 % av de övriga, som minst en gång per år bevistar sådan konsert (se tabell 5.47). Däremot är jazzkonserter och popmusikevenemang ungefär lika att— raktiva för förvärvsarbetande som för studerande även om de studerandei någon mån har en större andel stor- besökare av popkonserter (se tabellerna 5.48 och 5.49).

Hemmafruar är i något mindre ut- sträckning än förvärvsarbetande i mot- svarande åldrar besökare av evenemang. Bland personer i åldern 25—45 år går 13 % av henimafruarnu och 20 % av de förvärvsarbetande på konserter eller andra musikevenemang tre eller flera gånger om året, medan det är 67 % bland hemmafruarna och 57 % bland de förvärvsarbetande som

inför

musik—

Tabell 5.46: Besöksfrekvens på musikevenemang totalt bland personer med olika syssel- sättning i olika åldersgrupper

Stu- . Hemma- . Hemma- Förvärvs— Pensio— derande (ååå—äg; fruar (237515: fruar arb. närer födda födda födda födda födda äåcålåiålåååiå 1940—1949 ”404949 1920—1939 1920-1939 före 1920 före 1920 före 1920 musikevenemang: mindre än en gång/år ....... 26,6 32,5 67,0 56,5 74,6 70,9 77,0 en är två gånger/år 21,5 21,1 20,0 23,7 14,0 17,1 18,1 tre eller flera ggr/ år ............ 51,9 46,3 13,1 19,9 11,4 12,0 4,9 Summa % 100,0 99,9 100,1 100,1 100,0 100,0 100,0 N 188 365 274 648 275 584 158

Tabell 5.47 : Besöksfrekvens på evenemang med klassisk musik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Hemma- Förvärvs- Pensio- fruar arb. närer födda födda födda före 1920 före 1920 före 1920

Stu- -— . Hemma- . Ovriga fruar Övriga

derande födda födda

födda . födda 1940—1949 IMO—1949 1920—1939 1920—1939

Procentuell andel som brukar besöka konserter med klassisk musik: aldrig ........... 70,2 85,4 77,6 69,6 71,6 72,5 mindre än en gång/år ....... 13,6 13,4 15,5 13,2 ' 11,2 en å två gånger/år 11,2 7,2 9,8 8,2 ' tre eller flera ggr/ år ............ 5,0 1,8 5,1 7,1 * 3,0

Summa % 100,0 100,1 N 186 274

Tabell 5.48: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Hemma- Förvärvs- Pensio- derande .. .. fruar arb. närer Procentuell andel födda fodda födda fodda födda födda födda 501.” bruk?? lyssna1940—1949 ”404949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 före 1920 på; framtradanden av jazzartister aldrig ........... 51,3 51,6 72,5 91,5 96,1 mindre än en

gång/år ....... 23,6 18,2 4,5 3,9 en å två gånger/år 17,2 6,6 , 2,9 0,0 tre eller flera ggr/

år ............ 7,5 2,7 1,1 0,0

Summa % 99,9 100,0 100,0 N 364 274 274

Stu- Hemma—

Övriga fruar Övriga

Tabell 5.49: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Övriga Hemma- Förvärvs- Pensio- derandc .. fruar .. fruar arb. närer Procentuell andel födda fodda födda fodda födda födda födda som bruk?? lyssna 19404949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 före 1920 på framtradanden av popartister aldrig ........... 26,8 26,6 59,1 56,9 80,0 88,5 mindre än en

gång/år ....... 19,2 15,3 17,7 17,4 9,4 en å två gånger/år 15,6 24,8 18,3 18,7 7,7 tre eller flera ggr/

år ............ 38,4 33,2 4,9 6,9 2,9

Summa % 100,0 99,9 100,0 99,9 100,0 N 188 365 274 647 274

Stu- Övriga Hemma—

är så sällsynta besökare att de inte kommer upp till ett besök om året i ge- nomsnitt. Bland personer över 45 år är skillnaderna i aktivitet i fråga om att lyssna på »levande» musik inte lika stora mellan hemmafruar och för- värvsarbetande. Ungefär 75 % bland hemmafruarna och 71 % bland de för- värvsarbetande i denna åldersgrupp [går mindre än en gång om året på konsert eller andra musikaliska evene- mang — bortsett från musik i religiösa sammanhang.

Skillnaderna mellan förvärvsarbe- tande och hemmafruar i medelåldern är framför allt avhängiga konserter med klassisk musik och jazzmusik men helt obetydliga för evenemang med pop- musik. Även bland äldre är det enbart klassisk musik och jazzmusik, som åstad- kommer de små differenser, som finns mellan hemmafruars och förvärvsarbe- tandes konsertaktiviteter (jämför tabel- lerna 5.47—5.49).

Pensionärer är mindre aktiva än för- värvsarbetande och hemmafruar i åld- rarna närmast före pensionen. 77 % av pensionärerna lyssnar aldrig eller mind- re än en gång om året på musik i verk— ligheten medan 5 % gör detta minst tre gånger per år (se tabell 5.46). Pen- sionärerna är dock knappast alls mind- re aktiva inför konserter med klassisk

musik och evenemang med popmusik än övriga i jämförbar ålder (se tabel- lerna 5.47 och 5.49). Däremot är de av någon anledning helt obenägna att lyssna på jazzmusik (se tabell 5.48).

Det finns inga nämnvärda skillnader mellan studerande och Iövriga i åldern 16—25 år med avseende på benägen- heten att bevista religiösa musikevene- mang. Däremot går pensionärerna of- tare än övriga i närmast jämförbar ålder ut för att lyssna på musik i kyr- kan eller på religiöst möte. Hemma— fruar är också mera aktiva än för- värvsarbetande i motsvarande åldrar. Dessa differenser är dock klart mind- re mellan olika sysselsättningar i sam— ma åldersgrupp än mellan olika ålders- grupper för samma sysselsättning (se tabell 5.50).

Det kan kanske vara på sin plats att påminna om de skillnader mellan mäns och kvinnors konsertaktivitet som ti— digare redovisats (se tabell 5.21) in- nan skillnaderna mellan hemmafruar och förvärvsarbetande i samma avseen— de ges en förhastad tolkning. Vi skall inte här ta ställning till om skillnaderna mellan olika sysselsättning är beroen- de av faktorer förknippade med kön eller könsroller eller om skillnaderna mellan könen är beroende av skillnader i sysselsättningsstatus.

Tabell 5.50: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stu— Ö ri Hemma- Övri a Hemma- Förvärvs- Pensio— derande .V ga fruar .. g fruar arb. närer Procentuell andel .. fodda .. fodda .. .. ., som brukar lyssna igåcödlåzie 1940—1949 wåödlgsg 1920—1939 föferllgao föfrzdljäao föl'gdliäåo på musiki religiösa _ _ sammanhang aldrig ........... 57,8 60,1 38,0 49,3 22,6 34,6 25,1 högst en gång/år. . 22,3 20,2 30,2 27,3 23,5 23,4 16,6 2—5 gånger/år. . . 14,1 12,5 19,2 15,8 31,8 26,2 34,3 mer än 5 ggr/år. . . 5,8 7,2 12,6 7,5 22,1 15,8 24,0 Summa % 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0 N 189 363 272 646 274 585 155

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan personer bosatta i stä- der och på landsbygden

Hemortens betydelse för aktiviteten att lyssna på »levande» musik framgår av tabellerna 551—5.60. Den totala akti- viteten utan uppdelning på skilda slag av musik visar inga särdeles påtagliga skillnader mellan olika ortstyper. Det finns en svag tendens till att benägen- heten att lyssna på musik i verklig- heten är mindre i storstäderna och på landsbygden än i övriga städer. Det är t.ex. över 60 % bland personer bo- satta i storstäder, i landskommuner och i orter med mindre än 3 000 invånare mot ungefär 55 % i städer mellan 3 000

och 100000 invånare som mindre än en gång om året bevistar musikaliskt evenemang (se tabell 5.51). Ungefär 25 % i städer mellan 10 000 och 100 000 invånare mot omkring 20 % i större städer och på mindre orter är flitiga besökare av musikevenemang (minst tre besök per år). Det är i främsta rummet på industriorter och i sista hand på jordbruksorter som benägen- heten att lyssna på »levande» musik är hög (se tabell 5.56).

Ovanstående resultat är emellertid ett sammandrag av konserter och and- ra musikaliska evenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik. Om man studerar varje slag av musik för sig blir bilden en annan. Besöksfrek-

Tabell 5.51: Besöksfrekvens på musikevenemang totalt bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer över 100 000 inv.

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

stad/ kp / lk under 3 000

lands- kommun över 3 000

städer 30 000— Procentuell andel som 100 000 brukar besöka musik- evenemang: mindre än en gång/år .......

en å två gånger/år .......... tre eller flera ggr/år ........

62,2 17,7

54,8 20,3 20,1 25,0 25,0 21,4 18,1 20,7 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 602 456 391 273 563 257

55,4 19,6

54,3 24,3

62,1 19,8

60,5 18,9

Summa %

Tabell 5.52: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta i stå"- der, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer stad/ stad/ köping 3 000—

10 000

lands- kommun över 3 000

.. städer .. . over 30 000_ köping 100 000 100 000 10 000—

Procentuell andel som an. 30 000 brukar besöka konserter med klassisk musik:

aldrig .................... mindre än en gång/år ....... 15,9 15,9 12,2 14,3 , en å två gånger/år .......... 10,5 10,8 8,0 10,5 , tre eller flera ggr/år ........ 8,5 7,7 4,7 4,2 ,

Summa % 100,0 100,1 100,1 100,1 N 603 453 390 271

65,1 65,7 75,2 71,1 8 ,

Tabell 5.53: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ _ stad/ över stader köping köping lands kp/lk 100 000 30 000— 10 000— 3 000— kommun under Procentuell andel som . 100 000 över 3 000 an. 30 000 10 000 3 000 brukar lyssna på fram- trädanden av jazzartister aldrig .................... 70,2 68,3 70,1 66,4 77,7 75,4 mindre än en gång/år ....... 16,1 16,9 17,9 17,8 11,0 13,9 en å två gånger/år .......... 9,6 10,5 7,8 10,0 8,7 9,7 tre eller flera ggr/år ........ 4,2 4,2 4,2 5,8 2,6 0,9 Summa % 100,1 99,9 100,0 100,0 100,0 99,9 N 598 455 390 271 562 254

Tabell 5.5 4: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i städer .. stad/ stad/ _ stad/ över stader köping köping lands kp/lk 30 000— kommun 100 000 10 000— 3 000— .. under

Procentuell andel som inv 100 000 30 000 10 000 over 3 000 3 000 brukar lyssna på fram- ' trädanden av popartister: aldrig .................... 69,9 59,5 57,3 53,2 61,0 55,1 mindre än en gång/år ....... 14,2 16,2 11,4 15,4 11,6 14,4 en å två gånger/år .......... 10,4 13,4 16,1 21,7 14,6 15,9 tre eller flera ggr/år ........ 5,4 10,9 15,3 9,7 12,8 14,6

Summa % 99,9 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0

N 606 457 392 274 565 262

Tabell 5.55: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer .. stad/ stad/ stad/

över Stad” köping köping lands" kp/lk 100 000 30 000— 10 000— 3 000— kommun under

Procentuell andel som inv 100 000 30 000 10 000 över 3 000 3 000 brukar lyssna på musik i '

religiösa sammanhang:

aldrig .................... 56,4 46,5 45,5 41,1 28,1 27,0 högst en gång/år .......... 21,2 25,5 27,4 24,5 23,8 24,8 2—5 ggr/år ............... 14,9 17,1 19,2 23,5 27,8 30,6 mer än 5 ggr/år ........... 7,6 10,9 7,9 10,8 20,3 17,6

Summa % 100,1 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0

N 601 452 389 271 562 257

Tabell 5.56: Besöksfrekvens på musik- evenemang totalt bland personer bosatta på

a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) cen— tralorter

Personer bosatta på

indu- stri— orter

jord- bruks- orter

cen- tral—

Procentuell andel som orter brukar besöka musik— evenemang: mindre än en gång/år. en å två gånger/år . . . tre eller flera ggr/år . .

66,8 15,8 17,4 100,0 283

53,5 22,7 23,8

1 00,0 890

60,5 18,6 20,9

1 00,0 1 369

Summa %

vensen på konserter med klassisk mu- sik är störst bland personer bosatta i städer över 30000 invånare _ dock ej större i storstäderna än i de mel- lanstora städerna. Den är dessutom stör- re i städer och köpingar i storleks— klassen 3000—30 000 än på småorter och på landsbygden. Det är bland in- vånarna i storstäder 19 %, i städer mel- lan 30000 och 100000 också 19 %, i städer mellan 10000 och 30000 13 %, i städer mellan 3 000 och 10 000 15 %, samt på landsbygden och de orter, som har mindre än 3000 invånare mindre än 10 %, som minst en gång om året

Tabell 5.57: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) centralorter

brukar gå på konsert, där klassisk mu- sik utföres (se tabell 5.52). Personer bosatta på jordbruksorter går i mindre utsträckning på klassiska konserter än personer bosatta på andra typer av or- ter (se tabell 5.57).

Det finns inga nämnvärda skillnader mellan personer bosatta i städer av olika storlek i fråga om besöksfrekven— sen på jazzmusikaliska evenemang. Om— kring 15 % såväl bland invånarna i städer med en folkmängd över 100 000 som bland invånarna i städer på en- dast något över 3 000 brukar höra fram- trädanden av jazzartister i verkligheten minst en gång om året (se tabell 5.53). Däremot är det en något mindre andel på rena landsbygden och i de allra minsta städerna, som har denna musik- vana ——- ungefär 11 % och t. o. m. ännu mindre på jordbruksorter (se även ta- bell 5.58).

På mindre orter är man mera be- nägen att höra popevenemang än i stör- re städer. Den minsta andelen av be- folkningen, som brukar höra popmusik i verkligheten finner man faktiskt i storstäderna (16 % minst en gång per år), därnäst i de medelstora städerna (30000—100000, knappt 25 % minst

Tabell 5.58: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer bosatta på

a) jordbruksorter, b) industriorter, c) cen- tralorter

Personer bosatta på

indu- stri- orter

jord- bruks— orter

cen- tral- orter

Procentuell andel som brukar besöka kon- serter med klassisk musik:

aldrig .............. mindre än en gång/år. 13,4 13,6 en åt två gånger/år. . .. 10,1 8,8 tre eller flera ggr/år . . 5,7 5,7

Summa % 100,1 100,0 N 882 1366

70,9 71,9

Personer bosatta på

indu- stri— orter

jord- bruks- orter

cen- tral— orter

Procentuell andel som brukar lyssna på framträdanden av j azzartister:

aldrig .............. mindre än en gång/år. 16,9 en å två gånger/år . . . 11,3 tre eller flera ggr/år . . 3,9

Summa % 100,1 N 885

68,0 71,8

en gång per år) medan den är störst i städer och andra orter med mindre än 30 000 invånare (omkring 30 % minst en gång per år) (se tabell 5.54). Det finns ingenting, som tyder på någ- ra väsentliga skillnader mellan perso— ner bosatta på orter med olika närings- karaktär (se tabell 5.59).

Det är tämligen klart att stadsbor är mindre benägna att bevista religiösa musikevnemang ju större stad de bor i och att landsbygdsbor har större be- nägenhet än stadsbor. Det är t. ex. 8 %, som brukar lyssna på musik i religösa sammanhang mer än fem gånger om

Tabell 5.59: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c) cen-

tralorter

Personer bosatta på jord- indu— cen- 51212??? eslslnaandgl som bruks- stri— tral- framträgandenpav orter orter orter

popartister aldrig .............. 63,2 53,9 64,9 mindre än en gång/år 10,4 17,1 12,1 en å två gånger/år. . . 13,0 17,1 13,2 tre eller flera ggr/år. . 13,4 11,9 9,8 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 283 889 1 366

Tabell 5.60: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) centralorter

Personer bosatta på

. jord- indu- cen-

Erolcieutluell andäl som bruks- stri— tral-

ru lar 355.113? orter orter orter musrk 1 religiösa

sammanhang:

aldrig .............. 23,7 40,7 46,8

högst en gång/år . . . . 21,4 26,4 23,4

2—5 ggr/år ......... 30,5 20,7 19,8 mer än 5 ggr/år ..... 24,4 12,2 10,0

Summa % 100,0 100,0 100,0

285 882 1 364

året bland storstadsbor mot 20 % bland person-er bosatta i landskommuner (över 3000 inv.) och nära 25 % bland dem so-m bor på jordbruksorter (se ta- bellerna 555—5.60). Det är 56 % i storstäderna, mellan 40 % och 45 % i övriga städer och mindre än 30 % på landet, som aldrig besöker religiösa musikevenemang. På jordbruksorter är t. o.m. mindre än 25 % helt passiva.

Aktivitet i fråga om lyssnande på »levande» mu- sik — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Om man inte skiljer mellan olika slag av musikevenmang kan man knappast hävda att någon eller några delar av landet skulle avvika markant från de övriga i fråga om befolkningens akti— vitet att lyssna på »levande» musik. I runt tal 60 % har en besöksfrekvens på musikevenemang, som är mindre än en gång om året i alla delar av landet (se tabell 5.61).

Inte heller om man betraktar evene- mang med klassisk musik, med jazz- musik och m-ed popmusik var för sig uppstår några avsevärda differenser i olika landsändars besöksfrekvenser. Det finns en svag tendens att benägen- heten att gå på konserter med klassisk musik är något större i Mälarområdet och på Västkusten och i Vänerland- skapen och något mindre i Södra och Östra Götaland samt i Norrland än i landet som helhet. I genomsnitt är det 17% i Mälarlänen, 16% i Västkust— och Vänerområdet mot 12 % för öv- riga delar av landet, som minst en gång om året bevistar konsert, där klas— sisk musik framföres (se tabell 5.62). Givetvis kan många undantag föreligga för enstaka län inom dessa områden.

Det finns inte något stöd för att be- nägenheten att lyssna på framträdan— den av jazzartister skulle vara olika fördelad i Sverige (se tabell 5.63). Pop-

Tabell 5.61: Besöksfrekvens på musikevenemang, totalt bland personer bosatta i skilda

delar av landet

brukar besöka musik- evenemang: mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . .. tre eller flera gånger/år

Summa % N

Personer bosatta i

Mälarområdet Procentuell andel som (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, 0, P, R, 5, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

60,8 19,8 19,4

59,1 19,4 21,6

56,8 19,5 23,7

57,5 20,4 22,1

100,0

728

100,1 708

100,0 616

100,0 492

Tabell 5.62: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland personer bosatta i skilda delar av landet

Procentuell andel som brukar besöka kon- serter med klassisk musik:

aldrig ............... mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . . tre eller flera gånger/år

Summa %

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, 0, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

66,8 16,7 9,9 6,7

71,8 12,5 9,8 6,0

76,5 11,4 8,8 3,4

100,1

728

100,1 611

100,1 491

Tabell 5.63: Besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik bland personer bosatta i skilda

delar av landet

Procentuell andel som brukar lyssna på

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, 1, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N. 0, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

framträdanden av

jazzartister

aldrig ............... mindre än en gång/år. en å två gånger/år. . . . tre eller flera gånger/år

73,1 13,0 9,5 4,5

71,3 15,3 10,6

2,8

7 > 1 9

;

Summa % N

1 7 77 3 100,1 9 704

100,0 612

9, 49

artister tycks vara något mera attrak- tiva i Sydsverige och i Norrland och något mindre attraktiva i Mälarom- rådet än i landet som helhet. Det är t.ex. 30% av norrlänningarna, som brukar höra popartister minst en gång

om året mot endast cirka 20 % av dem som är bosatta i eller i närheten av Stockholm (se tabell 5.64).

Ett intressant resultat är att det i stort sett finns en likartad fördelning av besökare av religiösa musikevene-

Tabell 5.64: Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

.. Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop- Eigågltlåeslånångål som (låtalgrtemlådä) Götaland (E, F, Vänerområdet parbergs län (W,

, , , ! framträdanden av G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD) popartister: aldrig ............... 65,8 57,6 60,9 57,8 mindre än en gång/år. 13,8 14,1 14,1 12,2 en å två gånger/år. . . . 13,0 16,5 13,1 15,9 tre eller flera gånger/år 7,4 11,8 11,9 14,2

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,1 N 728 706 614 491

Tabell 5.65: Besöksfrekvens på religiösa musikevenemang bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

.. Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop- fiåiiitilåilinånåål som (fagrämrådä) Götaland (E, F, Vänerområdet parbergs län (w,

i , , ! musik i religiösa G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD) sammanhang: aldrig ............... 48,2 41,3 42,1 33,9 högst en gång/år ..... 24,4 21,5 24,2 27,7 2—5 gånger/år ....... 18,5 23,1 20,3 24,7 mer än 5 gånger/år. . . 8,9 14,1 13,4 13,7

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 N 727 704 611 492

mang som det finns i fråga om pop- evenemang. Även den religiösa musi- ken är mera attraktiv i Norrland och i Sydsverige och mindre attraktiv i Stockholmstrakten än i landet som hel- het (se tabell 5.65).

I avdelning 5.4 skall vi belysa akti- viteten i fråga om lyssnande på »re— producerad» musik. Med reproducerad musik avses här musik inspelad på grammofonskiva eller på tonband. Lyssn-andet avser endast egna eller lå- nade skivor eller band. Lyssnande på grammofonmusik i radio behandlas inte här utan i avdelning 5.5.

Totalt är det 54 %, som har egen grammofon eller tillgång till sådan i hemmet. Av dessa är det 40 %, som enbart har grammofon medan övriga även har bandspelare. Dessutom har cirka 4% tillgång till endast band- spelare. Återstoden ungefär 42% har varken grammofon eller bandspelare i hemmet. (Dessa uppgifter presente- ras i tabell 5.66.)

Tabell 5.67 belyser spelfrekvensen av grammofonskivor och musik på band. Det är den sammanlagda spel- frekvensen grammofonskivor och ton- band, om både skivspelare och band- spelare skulle finnas tillgängliga, som redovisas. 13 % spelar skivor eller band dagligen eller så gott som dagligen, sammanlagt 30 % spelar åtminstone en

Tabell 5.66: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare

Tabell 5.68: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna

Samtliga Procentuell andel som i hemmet har tillgång till varken gr. el. bsp. ......... 42,3 enbart grammofon .......... 40,1 enbart bandspelare ......... 3,6 både gr. o. bsp ............. 14,0

Summa % 100,0 N 2 540

Procentuell andel som under de senaste tolv månaderna köpt

noll skivor ................. en eller två skivor .......... tre till fem skivor ........... mer än fem skivor ..........

Samtliga

64,2 13,0 11,2 11,6

Summa % 100,0 N 2 540

Tabell 5.67: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band

Personer med Samtliga tillgång till gr.

Procentuell andel och lel- bsp. som spelar skivor och musik på band dagligen el. nästan dagligen ........ 1—3 gånger i veckan ......... 1—3 gånger i månaden ....... mindre än en gång/månad. . . .

22,9 29,0 22,4

25,8

Summa % 100,1 N 1 443

gång i veckan och ytterligare 13 % en eller några gånger i månaden men inte så ofta som varje vecka. Återstoden 58% lyssnar på reproducerad musik mindre än en gång i månaden eller aldrig. Eftersom endast 42 % inte har tillgång till vare sig skivspelare eller bandspelare är det 16 %, som har till- gång till åtminstone endera av dessa och ändå inte spelar musik i denna form så mycket som en gång i måna- den.

Tabell 5.67 redovisar också spelfre- kvensen av skivor och band bland per- soner med tillgång till grammofon eller bandspelare eller bådadera. Bland des- sa lyssnar ungefär 50 % minst en gång i veckan, medan ungefär 25 % utnytt- jar sina uppspelningsapparater ganska

dåligt, eftersom de inte lyssnar ens i genomsnitt en gång i månaden.

Antalet köpta grammofonskivor un- der de senaste tolv månaderna presen- teras i tabell 5.68. I denna redovisning har ingen skillnad gjorts mellan LP- skivor, EP-skivor, Singelskivor eller 78- varvsskivor utan endast antalet skivor har räknats. 64 % av de tillfrågade har under ett år inte köpt en enda gram- mofonskiva. Minst en skiva under det gångna året har 36 % köpt och 12 % har köpt mer än fem skivor.

Eftersom 46 % ej har tillgång till grammofon och 64 % inte köpt någon enda skiva har minst 18 % av samtliga inte skaffat sig någon ny skiva på ett helt år trots att de har tillgång till grammofon. Denna procentsiffra kan t o ni vara större, om det är vanligt att personer utan tillgång till gram- mofon köper skivor t ex som presen- ter eller för att de i framtiden har för avsikt att skaffa grammofon. Dett-a in- nebär alltså att minst 33 % av personer med tillgång till grammofon i hemmet inte på egen hand förnyat familjens skivbestånd under det senaste året. Ingenting hindrar dock att andra per- soner i samma familj har bidragit till skivsamlingen.

Tabell 5.66 behandlar endast tillgång till skivspelare eller bandspelare i hem— met. Den fullständiga tillgången till dessa kan alltså vara större, eftersom

möjligheter finns att lyssna på repro- ducerad musik hos vänner och bekanta. Dessa möjligheter kommer att belysas, då resultaten från intervjuundersök- ningarna är färdiga.

Spelfrekvensen av reproducerad mu- sik blir något överskattad, om hänsyn ej tages till svarsbortfall. Andelen som spelar skivor eller band minst en gång i veckan är dock högst ett par pro- cent för hög.1 Några korrigeringar för svarsbortfallet kommer ej att göras i detta kapitel, eftersom man i alla fall inte kan uttala sig med en precision, som är mindre än i 2 %.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik -— skillnader mellan män och kvinnor

Män har genomgående endast obetyd- ligt större möjligheter att lyssna på reproducerad musik än kvinnor. Enligt tabell 5.69 är det 56 % av männen och 53 % av kvinnorna som har tillgång till skivspelare eller grammofon i hemmet. Tillgång till bandspelare, som användes för musikändamål, har 19 % av män- nen och 16 % av kvinnorna. Totalt är det 40 % av männen och 44 % av kvin- norna, som är utan både skivspelare och bandspelare.

En något större andel av kvinnorna än av männen är så gott som helt passi- va i fråga om att lyssna på reproduce- rad musik. Totalt 55 % av männen och 61 % av kvinnorna lyssnar på skivor eller musik på band mindre än en gång i månaden (se tabell 5.70). Denna skill- nad kan inte helt förklaras av att män har större tillgång till uppspelningsappara— tur. Även bland personer med denna till- gång är det en större andel kvinnor än män, som lyssnar mindre än en gång i månaden (se tabell 5.71). Däremot hör kvinnorna till de aktiva skivlyssnarna

1 Nylöf, Göran: M usikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Tabell 5.69: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor i hemmet har tillgång till:

varken gr. el. bsp ...... 40,3 44,3 enbart grammofon ..... 40,4 39,8

enbart bandspelare. . . . 4,0 3,2 både gr. och bsp ....... 15,3 12,7 Summa % 100,0 100,0

N 1 243 1 298

Tabell 5.70: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band bland män och bland kvinnor. Samtliga

Procentuell andel som Män Kvinnor spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan

dagligen ............ 13,6 12,6 1—3 gånger i veckan . . 16,9 16,3

1—3 gånger i månaden 14,9 10,7 mindre än en gång/

månad ............. 54,5 60,5 Summa % 99,9 100,1 N 1 240 1 286

i ungefär lika stor utsträckning som männen. Skillnaderna mellan män och kvinnor i fråga om andel som lyssnar dagligen och minst en gång i veckan är mindre än 2 % såväl totalt som bland enbart skiv- och bandspelsinnehavare. 14 % av männen och 9 % av kvinnor- na har köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna (se tabell 5.72). 62 % av männen och 67 % av kvinnor- na har inte köpt någon grammofonskiva under samma tid. Männens aktivitet i fråga om skivköp är att döma av dessa uppgifter något större än kvinnornas.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan olika åldersklasser

Yngre personer har i avsevärt större ut- sträckning tillgång till uppspelnings- apparatur än äldre personer. Det är t ex

Tabell 5.71: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band bland män och bland kvinnor. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Procentuell andel som Män Kvinnor spelar skivor och musik

på band:

dagligen el. nästan dagligen ............ 1—3 gånger i veckan . . 1—3 gånger i månaden mindre än en gång/ månad .............

22,9 28,3 25,2

23,6

Summa % 100,0 N 737

nära 75 % bland personer över 65 år, som inte har tillgång till vare sig gram— mofon eller bandspelare i hemmet, me- dan samma brist föreligger endast bland något över 25 % av personer under 25 år (se tabell 5.73). Tillgången till gram- mofon är klart minst bland personer över 65 år (26 %) men även i ålders- gruppen 55—65 år är det mindre än hälften, som har tillgång till sådan (37 %). I alla övriga åldersgrupper är det över 50 %, som har tillgång till grammofon eller skivspelare. Bland de yngsta (16—25 år) är tillgången störst, men man finner att andelen med gram- mofon i hemmet är något mindre i åldern 25—35 år än i åldersintervallet 35—55 år. Den enklaste förklaringen på detta torde väl vara att de äldres barn

Tabell 5.72: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor under de senaste tolv månaderna köpt:

noll skivor ............ en eller två skivor ..... tre till fem skivor ...... mer än fem skivor .....

61,5 13,2 12,8 11,2 11,1 14,1 9,2

Summa % 100,0 100,0 N 1 243 1 298

66,9

i större utsträckning börjat intressera sig för skivor än vad 30-åringarnas barn ännu hunnit göra. Tillgången till band— spelare visar en likartad tendens, bara ännu mera markerad. Nära 30% av personer i åldern 16—25 år har till- gång till bandspelare medan i ålders- grupperna 25—55 mellan 15 % och 20 % och bland ännu äldre personer mindre än 10 % har tillgång till bandspelare, som användes för musikaliska ändamål. Även här finner man troligen barnens påverkan. 40-åringar (födda 1920—— 1929) är i större utsträckning innehava- re av bandspelare än 30—åringar (födda 1930—1939).

De yngsta är i särklass mest aktiva i fråga om att lyssna på reproducerad musik. Ungefär 30 % lyssnar på skivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen bland ungdomar mellan 16 och 25 år (se tabell 5.74). Motsvarande siff- ror ligger i åldersintervallet 25—55 år på omkring 10 % och blir i högre åldrar ännu lägre. Bara 3 % bland personer över 65 år är dagliga lyssnare av gram- mofonskivor eller tonband. 90 % av dessa äldsta använder aldrig eller i varje fall mindre än en gång i månaden grammofon eller bandspelare. Andelen passiva minskar sedan med lägre ålder till 35 %, vilken siffra gäller för ung- domar i åldern 16—25 år. Trots större tillgång till uppspelningsapparatur är knappast 40-åringar (födda 1920—1929) mera aktiva inför den reproducerade musiken än 30-åringar (födda 1930— 1939).

Skillnaderna i lyssnandefrekvens mel- lan personer i olika åldrar kan inte för- klaras med olika tillgång till uppspel- ningsapp—aratur även om yngre har större tillgång än äldre. Även om man bara intresserar sig för personer med gram— mofon eller bandspelare finns det skill- nader mellan åldersgrupperna. Lyssnan- de på skivor eller band dagligen eller

Tabell 5.73: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer i olika åldersgrupper

Procentuell andel som i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. ........ enbart grammofon ......... enbart bandspelare ........ både gr. och bsp. .........

Födda

före 1900 1900—1 9 09 1910-1919 1920—1929 1930—1939 1 940—1 949

74,2 19,7 0,0 6,2

61,0 30,3 2,2 6,5

40,5 44,6

1,5 13,4

35,9 43,9

3,9 16,3

40,8 44,0

3,8 11,4

27,4 44,1

7,0 21,5

100,1

158

100,0 397

100,0 470

100,0 503

100,0 423

100,0 555

Tabell 5.74: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer i olika åldersgrupper. Samtliga

Procentuell andel som spelar skivor och musik

på band:

dagligen eller nästan dagl. . . 1—3 gånger i veckan ....... 1—3 gånger i månaden .....

Födda

före 1900 1 900—19 09 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

5,2 8,8 7,7

8,4 14,7 17,0

10,7 16,3 16,3

9,3 24,2 13,4

30,8 22,2 12,1

mindre än en gång/månad . .

78,2 60,0 56,7 53,2 34,9

Summa % N

393

99,9 100,1 466

100,0 499

100,1 422

100,0 556

Tabell 5.75: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till granunofon och/eller bandspelare

Födda

Procentuell andel som spelar skivor och musik före 1900 1 900-1 909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949 på band

dagligen el. nästan dagl.. . . . 1—3 gånger i veckan ....... 1—3 gånger i månaden ..... mindre än en gång/månad. .

11,2 16,8 15,0 57,1

14,0 23,2 20,7 42,1

42,8 30,9 16,8

9,5

14,1 24,5 28,6 32,9

16,6 25,5 25,6 32,2

15,7 40,8 22,7 20,8

100,1 36

Summa %

N 149

100,0 100,1 278

99,9 318

100,0 250

100,0 399

nästan dagligen förekommer bland unge- fär 10 % av personer över 65 år med till- gång till grammofon eller bandspelare. Denna andel utgör omkring 15 % bland övriga innehavare över 25 år men är så stor som 43 % i åldern 16—25 år (se tabell 5.75). Dessutom är det bara unge— fär 10 % bland dessa ungdomar som mindre än en gång i månaden utnyttjar sin tillgång. Bland 30-åringar (födda

1930—1939) är det ungefär 20 %, som är »lika passiva, bland 40- och 50-åringar (födda 1910—1929) ungefär 30 %, bland 50-åringar (födda 1900—1909) ungefär 40 % och bland personer över 65 är nära 60 %.

Även köpfrekvensen av grammofon- skivor minskar med ökad ålder (se ta- bell 5.76). Ungefär 20 % av de yngsta har köpt mer än fem grammofonskivor

Tabell 5.76: Antal köpta grammofonskivor under de senaste tolv månaderna bland personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som under de senaste tolv före 1900 1900-1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949 månaderna köpt:

noll skivor ................ . en eller två skivor ......... tre till fem skivor .......... mer än fem skivor .........

89,0 2,7 3,4 4,8

80,0 9,6 4,9 5,5

68,9 14,5 8,3 8,3

62,3 12,7 12,5 12,5

59,2 14,4 15,1 11,3

46,7 16,2 16,2 20,9

Summa % N

99,9 158

397

100,0 100,0 470

100,0 503

100,0 423

100,0 555

under ett år. I åldern 25—45 är något över 10% lika köplystna. Bland 50- .åringar (födda 1910—1919) är det något under 10 % och bland äldre omkring 5 %, som köpt mer än fem grammofon— skivor under det senaste året. Eftersom yngre personer möjligen köper mindre och billigare skivor än äldre är det inte säkert att skillnaderna mellan åldrarna är lika påtagliga om man tar hänsyn till mängden inköpt musik på skiva eller det ekonomiska utlägget för grammofon- skivor. Bara omkring 10 % bland per- soner över 65 år och 20 % bland per- soner i åldern 55 till 65 år har över huvud taget köpt någon grammofon-

Tabetl 5.7 7: Åldersfördelning bland regel- bundna skivköpare ( = personer som köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv- köpare

Popula- tion1 Procentuell andel som är födda före 1910 ............. 1910—1919 ........... 1920—1929 ........... 1930—1939 ........... 1940—1949 ...........

Summa % N

10,0 13,3 21,2 16,3 39,3 100,1 295

22,6 19,6 19,6 16,8 21,5 100,1 5 354 865

1 Populationen avser den 31 dec. 1963. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabellerna 15 och 16.

skiva under de senaste tolv månaderna. Bland tonåringar är det uppenbarligen mer än 50 %, som köpt åtminstone en skiva under samma tid.

I tabell 5.77 redovisas åldersfördel— ningen bland regelbundna skivköpare, vilket definieras som person, som under de sen-aste tolv månaderna köpt mer än fem grammofonskivor. Man finner att 40 % av dessa är i åldern 16—25 år och att endast 10 % är i åldern 55—70 år. Personer över 45 år är klart under- representerade bland dessa skivköpare medan personer mellan 15 och 25 år är mycket överrepresenterade. Intressant är att 40-åringar förekommer i en aning större utsträckning bland regelbundna skivköpare än i populationen som hel- het medan 30-åringar i gengäld är aning- en underrepresenterade. Dessa skillna- der är dock ej statistiskt Säkerställda och kan alltså vara helt slumpmässiga.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan gifta och ogifta

Bland unga personer har ogifta i myc- ket större utsträckning än gifta möjlig- heter att lyssna på grammofonskivor eller musik på band i hemmet, bland de äldsta är det tvärtom. Ungefär 45% bland gifta under 25 år har inte till- gång till vare sig skivspelare eller band- spelare i hemmet (se tabell 5.78). Bland

Tabell 5.78: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland gifta och

ogifta i olika åldersgrupper

Procentuell andel som i hemmet har tillgång till:

varken gr. el. bsp .......... enbart grammofon ......... enbart bandspelare ........ både gr. och bsp ...........

Summa % N

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920

44,8 24,4 37,3 41,9 48,6 66,9 34,6 45,7 44,1 43,3 37,9 28,2

5,9 7,2 4,3 1,2 1,8 0,7 14,7 22,8 14,2 13,6 11,7 4,1 100,0 100,1 99,9 100,0 100,0 99,9 85 470 756 169 748 274

ogifta i samma ålder, som till viss del bor hemma hos sina föräldrar, är det bara 25 %, som inte har tillgång till någon av dessa. I 30- till 40-årsåldern (födda 1920—1939) är skillnaden mel- lan gifta och ogifta med avseende på innehavet av apparatur för uppspelning av reproducerad musik ganska liten. Bland de gifta är det t ex 58 % och bland de ogifta 57 % som har tillgång till skivspelare i hemmet. Intresset för att skaffa sig bandspelare är något stör- re bland de gifta än bland de ogifta i denna ålder. Bland äldre personer (föd- da före 1920) är däremot de gifta klart mera välförsedda i fråga om såväl gram- mofon som bandspelare. Det är t ex ganska exakt 50 % bland de gifta mot 32 % bland de ogifta, som har tillgångtill skivspelare och det är ungefär 14% bland de gifta att jämföras med 5 %

bland de ogifta som har tillgång till bandspelare i denna åldersgrupp.

I föregående avsnitt fann vi att ung— domar i åldern 16—25 år var betydligt mera välförsedda i fråga om skivspelare och bandspelare än personer över 25 år. Att döma av tabell 5.78 gäller detta dock ej de gifta. Speciellt i fråga om tillgång till grammofon är gifta i åldern 25—45 bättre ställda än gifta under 25 år. Inte ens en mindre andel bland de gifta över 45 år har tillgång till grammofon än gifta ungdomar under 25 år. I båda fallen är det ungefär 50 % som har grammofon. Däremot har de yngre gifta i större utsträckning band- spelare än de äldsta.

I föregående avsnitt fann vi även att yngre personer hade högre spelfrekvens av grammofonskivor och musik på band än äldre. Detta samband mellan

Tabell 5.79: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper. Samtliga

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Procentuell andel som födda födda födda födda födda födda spelar skivor och musik 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 fore 1920 fore 1920 på band: dagligen el. nästan dagl.. . . . 16,9 33,4 8,9 14,7 7,2 4,0 1—3 gånger i veckan ....... 18,2 22,8 20,3 17,9 11,9 7,5 1—3 gånger i månaden ..... 11,7 12,2 15,3 13,5 13,1 7,1 mindre än en gång/månad . . 53,3 31,6 55,5 53,8 67,8 81,4 Summa % 100,1 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 N 83 470 752 169 738 274

Tabell 5.80: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Gifta

Procentuell andel som födda spelar skivor och musik

Ogifta1 födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Gifta födda

Ogifta1 födda

Gifta födda

Ogifta1 födda före 1920

på band:

dagligen el. nästan dagl.. . . . 1—3 gånger/veckan ........ 1—3 gånger i månaden ..... mindre än en gång/månad. .

30,8 33,1 21,0 15,1

44,4 30,4 16,4

8,8

14,3 32,5 24,6 28,6 19,7

25,5 31,3 23,5

14,3 23,3 25,7

11,9 24,3 21,9 36,8 41,9

Summa % 100,0 N 44

100,0 353

100,0 100,0 468 98

100,1 100,0 375 87

ålder och spelfrekvens gäller för såväl gifta som ogifta (se tabell 5.79) men är speciellt påtagligt för ogifta personer.

Bland ogifta personer under 25 år är det 33 %, som lyssnar på reproduce- rad musik nästan dagligen och betyd— ligt över 50 %, som lyssnar minst en gång i veckan (se tabell 5.79). Bland gifta personer under 25 år är det 17 %, som lyssnar nästan dagligen, och 35 % som lyssnar minst en gång i veckan. I denna åldersgrupp är alltså de ogifta klart mera aktiva än de gifta. Denna aktivitetsskillnad kan inte förklaras en- bart med större tillgång på uppspel— ningsapparatur. Enligt tabell 5.80 är de ogifta med tillgång till grammofon eller bandspelare mera aktiva än de gifta med samma tillgång. 30 % av gifta ung— domar under 25 år med tillgång till grammofon eller bandspelare lyssnar på reproducerad musik dagligen eller näs- tan dagligen. Bland ogifta i samma ålder och med samma uppspelningsmöjlig- heter är det 44 %, som lyssnar dagligen eller nästan dagligen. Det är också en större andel bland de gifta än bland de ogifta som mindre än en gång i månaden utnyttjar sin grammofon eller bandspe- lare.

Bland ogifta personer i åldern 25—45 år är det 15 %, som spelar skivor eller band så gott som dagligen mot mindre än 10 % bland de gifta, men om man även tar hänsyn till mera tillfälliga

skivlyssnare kommer de ogifta inte nämnvärt att överträffa de gifta. 46 % bland de ogifta och 45 % bland de gifta spelar skivor eller band minst en gång i månaden. Denna likhet tycks dock be- ro på olika möjligheter att lyssna i hem- met. Bland dem som har möjlighet att lyssna hemma på reproducerad musik är det 80 % bland de ogifta och något över 70 % bland de gifta, som spelar minst en gång i månaden.

Bland personer över 45 år är gifta tydligt mera aktiva skivlyssnare än ogifta. Som exempel kan nämnas att ungefär 20 % bland de gifta och 12 % bland de ogifta spelar grammofon eller bandspelare minst en gång i veckan i denna åldersklass. Totalt är det ungefär 67 % bland de gifta över 45 år och mer än 80 % bland de ogifta som aldrig eller mycket sällan (mindre än en gång i månaden) spelar skivor eller musik på band. En viktig anledning till dessa skillnader är olika möjligheter att lyss— na, men även om man tar hänsyn enbart till dem som har tillgång till antingen grammofon eller bandspelare eller båda så tycks de gifta i denna åldersklass vara något mera aktiva lyssnare än de ogifta.

Inte heller i fråga om inköp av gram- mofonskivor kan de gifta under 25 år mäta sig med de ogifta utan har unge- fär samma köpfrekvens som gifta mellan 25 och 45 år (se tabell 5.81). Ungefär

Tabell 5.81: Antal köpta grammofonskivor under de senaste tolv månaderna bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 födda födda födda födda födda födda Procentuell andel som . . under de senaste tolv 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920 före 1920 månaderna köpt: noll skivor ................ 61,5 44,2 61,1 59,0 72,9 85,4 en eller två skivor ......... 19,2 15,7 14,1 11,5 13,3 4,0 tre till fem skivor .......... 9,0 17,3 13,8 13,5 6,2 6,3 mer än fem skivor ......... 10,3 22,8 11,1 16,0 7,5 4,4

Summa % 100,0 100,0 100,1 100,0 99,9 100,1 N 85 470 756 169 748 274

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingen

10 % av gifta personer under 45 år oav- sett ålder har köpt mer än fem skivor under de senaste månaderna medan samma mängd skivor har köpts av 23 % bland ogifta under 25 år och 16 % bland ogifta i åldern 25—45 år. Klart mindre aktiva skivköpare är personer över 45 år men framför allt ogifta, som upp- nått denna ålder. Endast 4 % bland de ogifta och ungefär 8 % bland de gifta är regelbundna skivköpare om man får kalla en person, som köper en skiva i genomsnitt varannan månad, för en re- gelbunden skivköpare.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan olika sociala grupper

Personer med tjänstemannastatus är i genomsnitt mera aktiva inför den re- producerade musiken än arbetare, vil- ka i sin tur är mera aktiva än jordbru-

Tabell 5.82: Tillgång i hemmet till gram- mofon och/eller bandspelare i olika sociala

grupper

Procentuell andel som kare mänl betare i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. . . . 64,4 32,4 48,8 enbart grammofon. . . 30,1 46,9 35,3 enbart bandspelare . . 2,0 3,0 4,2 både gr. och bsp.. . . . 3,5 17,7 11,6

Summa % 100,0 100,0 100,0

kare. För det första är tjänstemän i mycket större utsträckning innehavare av skivspelare och bandspelare än ar- betare och jordbrukare. Sammanlagt 65 % av tjänstemännen, 47 % av arbe- tarna och 34 % av jordbrukarna har till- gång till grammofon i hemmet (se ta- bell 5.82). Dessutom har 21 % av tjäns- temännen, 16 % av arbetarna och unge- fär 6 % av jordbrukarna tillgång till bandspelare, som användes för upp- spelning av musik.

För det andra har tjänstemän högre spelfrekvens av skivor och band än arbetare medan arbetare har högre spel- frekvens än jordbrukare. Det är tex 33 % av tjänstemännen eller deras an— höriga, som spelar grammofonskivor el- ler musik på band minst en gång i vec- kan (se tabell 5.83). Motsvarande pro— centuella andel för arbetare är 29 och för jordbrukare 15. I detta avseende är skillnaderna mellan tjänstemän och arbetare inte så stora som mellan jord- brukarna och de övriga grupperna. Där- emot är det 62 % bland arbetare mot endast 50 % bland tjänstemän som ald— rig eller i varje fall mindre än en gång i månaden lyssnar på grammofonski- vor eller bandinspelad musik. Arbetar- na är alltså i större utsträckning passi- va än tjänstemännen medan jordbru- karna är mest passiva. Hela 78 % av dessa lyssnar aldrig eller mindre än en gång i månaden på skivor eller band.

Tabell 5.83: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika sociala grupper. Samtliga

Tabell 5.85: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna i olika sociala

grupper

Jord- bru— kare

Tj än- ste-

Procentuell andel som män1

spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dagligen .......... 1—3 gånger i veckan 1—3 gångeri måna- den .............. mindre än en gång/ månad ...........

14,4 18,4

12,8 15,8

17,5 8,9

77,5

Summa% 99,9 N 150

49,7 100,0 1 167

62,4 99,9 1 143

Emellertid beror skillnaderna i lyss- naraktivitet mellan tjänstemän och ar— betare uteslutande på att de förra i större utsträckning kan spela grammo- fon eller bandspelare i hemmet än de senare. Om man begränsar jämförelsen till personer med tillgång till uppspel- ningapparatur finner man att arbetarna tom är något mera aktiva än tjäns- temännen. Bland tjänstemän med till- gång till grammofon eller bandspelare i hemmet är det knappt 50 %, som lyss- nar på dessa minst en gång i veckan. Bland arbetare med samma tillgång är det däremot 56 %, som lyssnar minst en gång i veckan (se tabell 5.84).

För det tredje köper tjänstemän me-

Tabell 5.84: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band i olika sociala grupper. Personer med tillgång till gr. och/eller bsp.

Jord— bru— kare

Tjän- ste—

Procentuell andel som män1 spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagligen .......... 1—3 gånger i veckan 1—3 gånger i måna- den .............. mindre än en gång/ månad ...........

21,5 27,2

26,0

25,3

Summa % 100,0 N 787

J ord- bru- kare

Tj än- ste-

Procentuell andel som .. 1 man

under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor .......... 80, 0 en eller två skivor. . . 8, 15,0 I, tre till fem skivor . . . 7, 14,9 8, mer än fem skivor. . . 2,9 14,7 9

Summa% 100,1 99,9 N 152 1184

55,3 7 , 1

:

100,0 1 138

1 omfattar även företagare samt anställda till handels- och serviceyrken.

Tabell 5.86: Fördelning på olika sociala grupper bland regelbundna skivköpare

( = köpt mer än fem skivor under de se— naste tolv månaderna)

Sva- rande- gruPP

Regelb. skiv-

Procentuell andel köpare

som är: jordbrukare ........... 1,4 6,1 tj änstemän1 ........... 60,4 47 ,8 arbetare .............. 38,3 46,2

Summa % 100,1 100,1 N 289 2 491

ra grammofonskivor än arbetare och dessa köper mera än jordbrukare. En- ligt tabell 5.85 är det 15 % av tjänste- männen, 10 % av arbetarna och endast 3 % av jordbrukarna, som har köpt mer än fem skivor under ett år. Det är också 55 % av tjänstemännen, 70 % av arbetarna och 80 % av jordbrukarna, som inte köpt en enda skiva under det sista året.

Endast en procent bland dem som köpt mer än fem skivor under ett år är verksamma inom jordbruket (se ta- bell 5.86), medan 60 % av dessa har klassificerats som tjänstemän. Denna senare kategori är alltså klart domine- rande bland de stora skivköparna och även överrepresenterad medan jord- brukare och arbetare är klart underre- presenterade.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan olika utbildningskategorier

Ju högre utbildning, desto större till— gång till grammofon och bandspelare och desto större spelfrekvens av ski— vor och musik på band samt desto stör- re köpfrekvens av grammofonskivor. Detta framgår av tabellerna 587—590. Bland personer utan vidareutbildning efter avslutad folkskola är det nära 50 %, som inte har tillgång till vare sig skivspelare eller bandspelare i hem-

Tabell 5.87: Tillgång i hemmet till gram— mofon och/eller bandspelare i olika utbild-

ningskategorier Personer utan med utb. utb. med .. .. stu- utover utover folk- folk— dent" Procentuell andel som skola skola ex. i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp. . . . 48,8 27,9 15,8 enbart grammofon. . . 36,6 47,9 61,0 enbart bandspelare . . 4,3 3,0 1,9 både gr. och bsp ..... 10,3 21,3 21,3 Summa % 100,0 100,1 100,0 N 1 549 606 158

Tabell 5.88: Spelfrekvens av grammofon- skivor och/eller musik på band i olika utbildningskategorier. Samtliga

Personer utan med utb. utb. med .. .. stu- utover utover dent— folk- folk- Procentuell andel som skola skola ex. spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dagl .............. 10,7 17,7 20,8 1—3 gånger i veckan 14,5 21,5 23,6 1—3 gånger i måna— den .............. 9,7 17,9 27,8 mindre än en gång/ månad ........... 65,1 43,0 27,8 Summa % 100,0 100,1 100,0 1 546 601 156

Tabell 5.89: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band i olika ut- bildningskategorier. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Personer utan med rn d utb. utb. e .. .. stu- utover utover dent- Procentuell andel som fOIk' folk- ev . skola skola * ' spelar SleOI' och musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 21,0 24,7 25,1 1—3 gånger i veckan 28,6 30,0 27,6 1—3 gånger i måna- den .............. 19,1 24,9 32,9 mindre än en gång] månad ........... 31,3 20,4 14,4 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 786 429 132

met. Bland personer som avlagt stu— dentexamen eller motsvarande är det endast 16 %, som inte har denna till— gång. Ett undantag från den inlednings- vis formulerade regeln är att studen— ter inte är innehavare av bandspelare i större utsträckning än personer med utbildning utöver folkskola men ej upp- nådd studentexamensnivå.

Bland personer utan utbildning ut— över folkskola är det 25 % som spelar

Tabell 5.90: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna i olika utbildnings—

kategorier Personer utan med med utb. utb. .. .. stu- utover utover dent— folk- folk- Procentuell andel som , ex. skola skola under de senaste tolv månaderna köpt: noll skivor .......... 70,9 51,0 35,6 en eller två skivor. . . 10,9 17,0 21,2 tre till fem skivor . . . 8,6 16,1 24,0 mer än fem skivor. . . 9,6 15,9 19,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N 1 5 9 606 158

skivor eller band minst en gång i vec- kan, bland personer med utbildning ut- över folkskola men ej studentexamen brukar nära 40 % spela skivor eller band minst en gång i veckan och bland studenter är motsvarande siffra 44 %. Den lägsta utbildningsgruppen avviker alltså mest från övriga. Bland dessa med låg utbildning är det också 65 %, som mindre än en gång i månaden lyssnar på musik från skiva eller band, bland något utbildade är det 43 % och bland studenter mindre än 30 %.

Skillnaderna mellan olika utbild- ningsstadier med avseende på andelen regelbundna skivlyssnare blir dock ganska små om man enbart tar hänsyn till dem som har grammofon eller bandspelare i hemmet. Av dessa är det 50 % bland personer med enbart folk- skola, 55 % bland personer med någon utbildning utöver folkskola och 53 % bland studenter, som lyssnar på skivor eller band minst en gång i veckan. Däremot kan man konstatera att gram- mofon och eventuell bandspelare i hög- re grad står outnyttjad ju lägre utbild- ningen är. Drygt 30 % bland de ej vi- dareutbildade, 20% bland de något utbildade och knappt 15 % bland stu- denterna lyssnar inte så ofta som en gång i månaden på den uppspelnings- apparat, som de faktiskt har tillgång till.

Studenter är även flitigare skivkö- pare än övriga. Ungefär 65 % av dessa har köpt minst en skiva under det se- naste året och nära 20 % har köpt mer än fem (se tabell 5.90). Bland personer med någon utbildning är det ungefär 50 % som köpt minst en och ungefär 15 % som köpt mer än fem skivor. Bland icke vidareutbildade är det unge- fär 30 % som köpt minst en och 10 % som köpt mer än fem grammofonskivor under det senaste året.

Trots denna olika benägenhet för

Tabell 5.9]: Fördelning på olika utbild- ningskategorier bland regelbundna skiv- köpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv- köpare

Sva- rande-

Procentuell andel som grupp har:

ingen utbildning utöver folkskola ........... någon utbildning utö- ver folkskola men ej studentexamen ......

studentexamen ........

53,9 67,1

35,1 26,1 11,0 6,8

Summa % 100,0 100,0 N 276 2 328

skivköp i olika utbildningskategorier är personer med enbart folkskola i majo- ritet tom bland de största skivkö- parna. över 50 % av dem som under de senaste tolv månaderna köpt mer än fem skivor utgöres av personer utan vidareutbildning (se tabell 5.91). Stu— denter utgör där 11 %.

Med tanke på att 67 % ej har studerat vidare efter folkskola blir dock dessa klart underrepresenterade bland de re— gelbundna skivköparna. Både studenter och övriga med högre utbildning är däremot överrepresenterade.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer med olika sysselsätt- ningsstatus

Studerande har något större tillgång till uppspelningsapparatur för musik än förvärvsarbetande i samma ålder. Något under 80 % bland de studerande och ungefär 70 % bland de förvärvsar- betande i åldern 16—25 år har tillgång till antingen grammofon eller bandspe- lare eller båda i hemmet (se tabell 5.92). Dessa skillnader är enbart be— tingade av innehavet av grammofon. Studerande och förvärvsarbetande har ungefär lika stor tillgång till bandspe— lare.

Tabell 5.92: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentuell andel som 1949

Pensio— närer födda före 1920

Förv.- arb. födda före 1920

Hem.fr. födda 1920— 1939

Övriga födda 1920— 1939

Hem.fr. födda före 1920

i hemmet har tillgång till: varken gr. el. bsp ........ enbart grammofon ....... enbart bandspelare ...... både gr. och bsp .........

21,6 50,4

7,4 20,7

29,9 41,3

6,8 21,9

54,7 34,4 1,8 9,1

46,9 40,5

1,3 11,3

77,5 17,0 1,3 4,1

39,5 42,3

6,2 12,0

37,7 44,7

2,7 15,0

100,1 189

99,9 362

Summa % N

100,0 275

100,0 586

99,9 155

100,0 274

100,1 647

Några anmärkningsvärda skillnader i fråga om tillgång till skiv- eller band— spelare mellan hemmafruar och för- värvsarbetande i åldern 25—45 år kan inte påvisas. Möjligen har förvärvsarbe- tande i någon mån större tillgång till grammofon än hemmafruar i högre ål- der. Bland förvärvsarbetande i åldern 45—70 år har drygt 50 % tillgång till grammofon i hemmet medan bland hem- mafruar i samma åldersgrupp knappt 45 % har möjlighet att spela grammo— fonskivor i hemmet.

Pensionärer är i hög grad utan så- väl skivspelare som bandspelare. Unge— fär 20 % har tillgång till skivspelare och endast omkring 5 % till bandspe- lare. Detta är klart mindre än vad för- värvsarbetande i åldrarna närmast före pensionen har.

Studerande lyssnar även på grammo-

fonskivor eller på musik på band mera regelbundet än förvärvsarbetande i sam- ma åldrar. Det är tex 40 % bland de studerande i åldern 16—25 år som nås- tan varje dag och 60 % som minst en gång i veckan spelar skivor eller mu- sik på band (se tabell 5.93). Bland för- värvsarbetande i samma åldersgrupp är det ungefär 25 %, som spelar nästan varje dag, och 50 %, som spelar minst en gång i veckan. Dessa skillnader änd- ras inte om man eliminerar personer, som inte har möjlighet att spela i hem- met (se tabell 5.94).

Det finns inga påtagliga tecken på att hemmafruar skulle ägna sig åt skiv- lyssning på dagarna i hemmet. I varje fall har de knappast större spelfrekvens på grammofonen än vad förvärvsarbe- tande har i samma åldersgrupper. Det är tex 28 % bland hemmafruar i ål-

Tabell 5.93: Spelfrekvens av granunofonskivor och/eller musik på band bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper. Samtliga

Stud- födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentuell andel som 1949 spelar skivor och musik

Pensio-

närer födda före 1920

Förv.- arb. födda före 1920

Hem.fr. Övriga födda 1920—

1939

Hem.fr. födda före 1920

på band: dagligen eller nästan dagl. 1—3 gånger i veckan ..... 1—3 gånger i månaden. . . mindre än en gång/månad

39,9 21,4 10,4 28,3

26,3 23,0 13,1 37,6

9,6 21,2 15,8 53,4

6,5 11,2 15,1 67,1

100,0 188

100,0 363

Summa % N

100,0 644

99,9 580

Tabell 5.94: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Stud. födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentucll andel som 1949 spelar skivor och musik

Pensio- närer födda före 1920

Förv.- arb. födda före 1920

Hem.fr. födda 1920— 1939

Övriga födda 1920— 1939

Hem.fr. födda före 1920

på band: dagligen el. nästan dagl... 1—3 gånger i veckan ..... 1—3 gånger i månaden. . . mindre än en gång/månad

50,6 27,0 13,6

8,8

38,1 33,3 18,8

9,9

16,9 30,2 19,7 33,2

12,5 21,2 28,6 37,7

13,5 16,8 10,1 59,6

18,4 27,6 20,7 33,3

15,5 34,3 25,6 24,7

100,0 147

100,1 251

Summa % N

100,1 399

100,0 120

100,0 307

100,0 29

100,0 165

dern 25—45 år som spelar skivor eller band minst en gång i veckan och det är 31 % bland de förvärvsarbetande i samma ålder som är lika aktiva. Bland dem som överskridit 45-årsstrecket är det 21 % bland hemmafruarna och 18 % bland de förvärvsarbetande som spelar minst en gång i veckan. Bland pensionärer är det 6 % som spelar ski- vor eller band minst en gång i veckan. Dessa är klart mindre aktiva än övri- ga.

Man kan faktiskt få ett intryck av att hemmafruar i åldern 25—45 år ut- nyttjar befintlig grammofon och band- spelare sämre än förvärvsarbetande och andra i motsvarande ålder. Bland hem— mafruar i denna ålder med tillgång till uppspelningsapparat är det 33 %, som spelar så sällan som mindre än en gång

i månaden medan bland övriga i sam- ma ålder det bara är 25 % som låter sina spelverk stå oanvända. Samma ten— dens kan dock inte iakttas bland äld- re personer. Även bland dessa är det 33 % bland hemmafruarna mot 38 % bland förvärvsarbetande, som inte an- vänder grammofonen eller bandspela— ren en gång i månaden i genomsnitt. Bland pensionärer är det 60 %. (Den- na sista siffra är dock osäker på grund av det ringa antal pensionärer i under- sökningen, som har tillgång till gram- mofon.)

Det är en större andel bland förvärvs- arbetande än bland studerande under 25 år som inte köper några skivor alls (se tabell 5.95), men det finns en svag tendens till att de studerande skulle köpa ett jämförelsevis litet antal ski-

Tabell 5.95: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentuell andel som 1949 under de senaste tolv

Pensio- närer födda före 1920

Hem.fr. födda 1920— 1939

Förv.- arb. födda före 1920

Övriga

födda 1920— 1939

Hem.fr. födda före 1920

månaderna köpt:

noll skivor .............. en eller två skivor ....... tre till fem skivor ........ mer än fem skivor .......

42,5 17,2 21,3 19,0

48,5 15,9 13,5 22,2

68,0 13,1 10,3

8,7

58,1 13,6 15,1 13,2

78,0 11,8 5,1 5,1

100,0 189

100,1 362

Summa %

100,1 274

100,0 647

100,0 275

vor. I varje fall är andelen, som köpt mer än fem skivor, större bland för- värvsarbetande än bland studerande om än bara ett par procent.

Förvärvsarbetande köper skivor i större utsträckning än hemmafruar i åldrarna över 25 år. Det är tex 28 % bland de förvärvsarbetande mot 19 % bland hemmafruarna i åldern 25—45 år som köpt minst tre skivor under det senaste året. I åldrarna över 45 år är det 16 % bland de förvärvsarbetande och 10% bland hemmafruarna som köpt minst tre skivor. Pensionärer kö- per grammofonskivor i mindre grad än övriga. Under 10 % av dessa har över huvud taget inte köpt någon skiva un- der det senaste året och 4 % har köpt mer än fem.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygden

Personer bosatta i små städer eller på mindre orter saknar i högre grad grammofon och bandspelare än perso- ner bosatta i större städer. Det finns en tendens att ju större stad man bor i, desto större är tillgången till uppspel- ningsapparatur för musik i hemmet. Det är tex över 70 % i storstäderna med över 100 000 invånare som har tillgång

till åtminstone endera av skiv- eller bandspelare (se tabell 5.96). I städer av storleksordningen 30 000 inv— 100000 inv är det ungefär 65 % som har samma tillgång. Bland invånare på orter i storleksklassen 10 000—30 000 är det ungefär 60 %, i storleksklassen 3 000—10 000 ungefär 55 % och på lan- det och i de allra minsta städerna mindre än 50 %, som har tillgång till grammofon eller bandspelare eller bå- dadera. Bland personer bosatta på jord— bruksorter är det faktiskt hela 60 %, som ej kan spela skivor eller band i hemmet (se tabell 5.101). Några skill- nader mellan speciella industriorter och central- och handelsorter förelig- ger däremot knappast i detta avseende.

Trots dessa skillnader i möjligheter att lyssna på reproducerad musik i hemmet finns det inga skillnader mel- lan städer av olika storlek i fråga om andelen dagliga lyssnare. I genomsnitt 15 % i städer över 10 000 invånare spe- lar skivor eller band dagligen eller nästan dagligen och ungefär 12 % bland invånarna i städer mellan 3000 och 10 000 (se tabell 5.97). I mindre städer och på landsbygden är dock spelfre- kvensen lägre. Bland personer bosatta på jordbruksorter är det ungefär 18 % som spelar skivor eller band minst en

Tabell 5.96: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

städer över 100 000

Procentuell andel som i mv.

städer 30 000— 100 000

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

stad/kp/lk under 3 000

lands— kommun över 3 000

hemmet har tillgång till: varken gr. eller bsp ........ 28,6 enbart grammofon ......... 46,9 enbart bandspelare ........ 2,6 både gr. och bsp ........... 21,9

36,7 49,2

3,1 5,3 4,4 3,5 3,6 11,0

55,2 31,0

55,0 31,2

41,4 39,1

44,9 39,0 10,3 14,1 11,7 10,2

Summa % 100,0 N 601

100,0 456

100,0 559

100,0 259

99,9 100,0 391 270

Tabell 5.97: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek. Samtliga

Personer bosatta i

städer över 100 000

Procentuell andel som spelar an.

städer 30 000— 100 000

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

lands- kommun över 3 000

stad/kp/lk under 3 000

skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagligen 1—3 gånger i veckan ....... 1—3 gånger i månaden ..... mindre än en gång/månad. .

15,8 21,3 15,8 47,2

14,9 16,6 15,9 52,6

15,6 19,3 10,6

12,0 9,3 9,7 15,2 13,9 8,4 12,4 9,3 12,2 54,5 60,4 67,5 69,8

Summa % 100,1 100,0 N 592 451

100,0 100,0 100,0 100,1 388 271 560 258

gång i veckan i jämförelse med ungefär 30 % bland invånarna på industriorter och på centralorter (se tabell 5.102).

Att man lyssnar mindre flitigt på grammofonmusik på landet och i små orter tycks dock nästan helt bero på att man där inte har skaffat sig upp- spelningsmöjligheter i samma utsträck- ning som i städerna. Om man elimine- rar dem som inte har tillgång till gram- mofon eller bandspelare i hemmet så finns det inga påtagliga skillnader mel- lan landsbygd och städer i fråga om lyssnaraktivitet. I stort sett är det drygt 20 %, som spelar skivor eller musik på band dagligen oavsett hemort, och om- kring 25 %, som inte utnyttjar sin

grammofon (se tabell 5.98). Av någon anledning tycks användandet av till- gänglig grammofon eller bandspelare vara något vanligare i städer av stor- leksklassen 10 000—30 000 invånare än vad det är i såväl större städer som på mindre orter. En något större andel låter skivorna ligga kvar på hyllan i jordbruksorterna än i övriga orter men det finns inga nämnvärda skillnader med avseende på andelen dagliga lyss- nare mellan jordbruksbygder och in- dustribygder (se tabell 5.103).

Ju större hemort, desto större benä- genhet att köpa skivor. I storstäderna (över 100000 inv) är det nästan 50 % som köpt åtminstone någon skiva under

Tabell 5.98: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Personer bosatta i

städer över 100 000

Procentuell andel som mv. spelar skivor och musik

städer 30 000— 100 000

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

lands- kommun över 3 000

stad/kp/lk under 3 000

på band:

dagligen el. nästan dagl.. . .. 1—3 gångeri veckan ....... 1—3 gångeri månaden ..... mindre än en gång/månad. .

22,3 30,1 22,3 25,3

23,3 26,1 25,0 25,6

26,9 33,0 18,2 21,8

21,5 27,6 22,4 28,5

21,1 31,5 20,8 26,6

22,0 19,3 27,8 31,0

100,0 417

Summa %

100,0 287

99,9 225

100,0 149

100,0 248

100,1 114

Tabell 5.99: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i städer .. stad] stad/ _ över "ätägär köping köping lands- stad/kp/lk 100 000 o —— 10 000— 3 000_ kommun under Procentuell andel som inv 100 000 30 000 10 000 över 3 000 3 000 under de senaste tolv ' månaderna köpt: noll skivor ................ 52,2 59,9 64,5 69,1 72,7 76,1 en eller två skivor ......... 15,9 12,4 14,7 8,8 11,6 12,6 tre till fem skivor .......... 13,7 15,7 9,1 10,8 7,9 7,1 mer än fem skivor ......... 18,2 12,1 11,6 11,2 7,8 4,2 Summa % 100,0 100,1 99,9 99,9 100,0 100,0 ' 601 456 391 270 559 259

det senaste året och" nära 20 %, som köpt mer än fem skivor (se tabell 5.99). På orter under 3000 invånare är det bara 25 % som över huvud taget köpt grammofonskivor och 4 % som köpt mer än fem. För att ta ett exempel där- emellan så är det 35 % som köpt minst en och 12% som köpt mer än fem skivor bland personer bosatta i städer i storleksklassen 10 000—30 000 invå- nare. Möjligen köper man också något

Tabell 5.100: Fördelning efter hemortens storlek bland regelbundna skivköpare ( = köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv- köpare

Popula- tion1 Procentuell andel som

är bosatta i: städer över 100 000 inv. 37,3 23,5 städer 30 OOO—100 000

inv ................. 18,7 17,9 stad/köping 10 000—

30 000 inv .......... 15,5 15,4 stad/köping 3 000—

10 000 inv .......... 10,2 10,7 landskommun över

3 000 inv ........... 14,8 27,7

stad/köping/landskom- mun under 3 000 inv. 3,5 11,2

Summa % 100,0 100,0 N 295 7 626 951

1 Population avser total befolkningsstorlek den 31/12 1963. Källa: Statistisk Årsbok 1964, tabell 13.

mera grammofonskivor i städer och köpingar än på landet även om man jämför orter av samma storlek. Det är tex över 20 % bland invånarna i stå— der och köpingar av storlek 3000— 10 000 invånare mot cirka 15 % bland personer bosatta i landskommuner av samma storlek, som köpt minst tre ski- vor. På jordbruksorter köper man får- re skivor än på övriga orter (se tabell 5.104). Några större skillnader i köp— frekvens bland invånarna på industri- orter och invånarna på centralorter kan ej observeras, men regelbundna kö- pare är något överrepresenterade på centralorter och något underrepresen— terade på industriorter (se tabell 5.105) .

Tabell 5.101: Tillgång ihemmel till gram— mofon och/eller bandspelare bland perso- ner i a) jordbruksorter, b) industriorter, c) centralorter

Personer bosatta på

jord- indu— cen- hruks- stri— tral- Procentuell andel som orter orter orter i hemmet har tillgång till:

varken gr. eller bsp. . 59,6 40,5 40,0 enbart grammofon. . . 28,3 43,1 40,7 enbart bandspelare . . 2,5 4,5 3,2 både gr. och bsp ..... 9,6 11,9 16,2 Summa % 100,0 100,0 100,1

N 286 887 1 363

Tabell 5.102: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band bland per- soner bosatta på a) jordbruksorter, b) in- dustriorter, c ) centralorter

Tabell 5.104: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer

bosatta på a) jordbruksorter, b) industri- orter, c) centralorter

Personer bosatta på

indu- stri— orter

cen- tral- orter

jord- bruks-

Procentuell andel som orter spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 1—3 gånger i veckan 1—3 gånger i måna- den .............. mindre än en gång/ månad ...........

12,8 16,9

14,4 17,7 14,6 12,3

72,8

Summa % 99,9 N 287

55,7

100,0 883

55,6

100,0 1 351

Tabell 5.103: Spelfrekvens av grammofon— skivor och/eller musik på band bland per- soner bosatta på a) jordbruksorter, b) in— dustriorter, c) centralorter. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspe- lare

Personer bosatta på

indu- stri- orter

jord— bruks— orter

cen- tral-

Procentuell andel som orter spelar skivor och musik på band: dagligen el. nästan dagl .............. 1—3 gånger i veckan 1—3 gånger i måna— den .............. mindre än en gång] månad ...........

21,4 28,5

20,4 23,6

24,2 29,9

23,6 24,7 20,7

25,4 100,0 525

25,1 99,9 800

32,3

Summa % 99,9 N 116

I än högre grad är dessa storköpare underrepresenterade på jordbruksor- ter och över huvud taget på landsbyg- den och på småorter (se tabell 5.100). Bland övriga städer är det endast stor- städerna över 100000 invånare, som uppvisar en påtagligt större andel re- gelbundna skivköpare än vad som mot- svarar dessas andel av den totala be- folkningen. Dessa uppgifter är genom-

Personer bosatta på

indu- stri- orter

cen— tral— orter

jord— bruks-

Procentuell andel som orter under de senaste tolv månaderna köpt:

noll skivor .......... 5,0 64,6 en eller två skivor . . . 1,4 13,1 tre till fem skivor . . . 8,0 12,0 mer än fem skivor. . . 5,7 10,3

100,1 100,0 286 887

61,7 13,3 11,2 13,8

100,0 1 363

Summa % N

Tabell 5.105: Fördelning efter hemortstyp bland regelbundna skivköpare (= köpt mer än fem skivor under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv- köpare

Popula- tion1 Procentuell andel som

är bosatta på:

jordbruksorter ........ 5,4 industriorter .......... 30,8 centralorter ........... 63,8

Summa % 100,0 N 295

12,7 34,1 53,2 100,0 7 697 768

1 Populationen avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 13. Graderingen i näringskaraktär av- ser dcn 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960 VI, tabell 1.

snittsvärden och det finns inte något som hindrar att skivköpsfrekvensen kan variera åtskilligt mellan olika stä— der i samma storleksklass.

Aktivitet i fråga om reproducerad musik — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Hemmen i Mälarområdet är bättre för- sedda med grammofon och bandspelare än hemmen i övriga delar av landet. Cirka 65 % bland personer, som är bo- satta i detta område, har tillgång till

Tabell 5.106: Tillgång i hemmet till grammofon och/eller bandspelare bland personer bo— satta i skilda delar av landet

Procentuell andel som i hemmet har tillgång till:

varken gr. eller bsp. . . . enbart grammofon . . . . enbart bandspelare. . . både gr. och bsp ......

Summa % N

Personer bosatta i

Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop-

(Älälårogigdä) Götaland (E, F, Vänerområdet parbergs län (W, ' * ' ' G, H, I, K, L, M) (N, O, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD)

34,7 46,5 42,8 47,1 44,6 38,9 39,5 36,1

3,3 2,8 3,6 4,9 17,4 11,7 14,2 12,0

100,0 99,9 100,1 100,1

732 704 611 491

Tabell 5.107: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik bland personer bosatta i skilda delar av landet. Samtliga

Procentuell andel som spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dagligen ........... 1—3 gångeri veckan. . 1—3 gånger i månaden mindre än en gång/må- nad ...............

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, O, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

14,1 12,9 12,1 13,2 19,4 14,9 16,7 14,8 13,4 12,2 15,6 9,5 53,1 60,1 55,7 62,5 100,0 100,1 100,1 100,0 721 698 611 491

Tabell 5.108: Spelfrekvens av grammofonskivor och/eller musik på band bland personer bosatta i skilda delar av landet. Personer med tillgång till grammofon och/eller bandspelare

Procentuell andel som spelar skivor och musik på band: dagligen eller nästan dagligen ........... 1—3 gånger i veckan . . 1——3 gångeri månaden mindre än en gång/må- nad ...............

Summa %

Personer bosatta i

Mälarområdet (A, B, C, D, U)

Södra och Östra Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M)

Västkust- och Vänerområdet (N, O, P, R, S, T)

Norrland + Kop- parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

21,6 24,5 21,2 25,1 29,8 28,1 29,5 28,2 20,6 23,0 27,5 17,9

28,0 24,4 21,8 28,8

100,0 100,0 100,0 100,0 369 346 258

Tabell 5.109: Antal köpta skivor under de senaste tolv månaderna bland personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i

Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop-

Mälarområdet

Procentuell andel som under de senaste tolv

(A, B, C,

Götaland (E, F,

D' U) G, H, 1, K, L, M)

Vänerområdet (N, 0, P, R, S, T)

parbergs län (W, X, Y, Z, AC, BD)

månaderna köpt:

noll skivor ........... en eller två skivor ..... tre till fem skivor ..... mer än fem skivor .....

55,7 15,8 13,9 14,5

67,8 12,2 10,8

9,2

66,1 12,1 10,8 11,0

69,3 11,3

7,9 11,5

Summa % 99,9 N 732

100,0 704

100,0 611

100,0 491

uppspelningsapparatur mot under 60 % i alla övriga områden to m under 55 % i sydöstra Sverige och i Norr- land (se tabell 5.106).

I viss parallellitet med tillgången är även spelfrekvensen något högre i Mä- larområdet och något mindre i sydöstra Sverige och i Norrland än i landet som helhet. Någon skillnad mellan olika de-

Tabell 5.110: Fördelning efter hemortens belägenhet bland regelbundna skivköpare

( = köpt mer än fem ski var under de senaste tolv månaderna)

Regelb. skiv- köpare

Popula- tion1 Procentuell andel som

är bosatta i:

Mälarområdet (= län: A, B, C, D, U) ....... Södra och Östra Göta- land (= län: E, F, G, H, I, K, L, M) ....... Västkust— och Vänerom— rådet ( = län: N, O, P, R, S, T) ............ Norrland + Koppar- bergs län (= län: W, X, Y, Z, AC, BD). . .. 19,1

Summa % 100,0 N 295

36,0 26,3

22,1 28,2

22,8 26,3 19,2 100,0 7 695 200

1 Populationen avser total befolkning den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 8.

lar av landet i fråga om andelen, som spelar skivor eller tonband dagligen el- ler nästan dagligen föreligger dock ej (se tabell 5.107). Detta medför att de faktiskt tillgängliga skiv- och bandspe- larna inte utnyttjas bättre i Mälarom- rådet än i övriga delar av landet. Bland dem som har tillgång till uppspelnings- apparatur är det tex 25 %, som an- vänder denna dagligen bland norrlän- ningarna mot 22 % av dem som är bo- satta i Mälarområdet (se tabell 5.108).

Man är även mera benägen att köpa grammofonskivor i Mälarområdet än i övriga delar av landet. Ungefär 45 % av invånarna där har köpt åtminstone någon skiva under det senaste året me- dan mindre än 35 % i övriga delar av landet är skivköpare (se tabell 5.109). I Norrland är tom skivköparnas an- del nere i 30 % av befolkningen. De re- gelbundna skivköparna återfinnes fram- för allt i Mälarområdet, som är klart överrepresenterat i jämförelse med be- folkningens totala andel (36 % regel- bundna skivköpare mot 26 % totalt, se tabell 5.110. Något mindre andel regel- bundna skivköpare än vad man kan vänta sig med tanke på befolkningens storlek finner man i hela Götaland och stora delar av Svealand —— framför allt de västra delarna.

I avsnitten 5.2—5.5 har vi analyserat olika musikaliska aktiviteter och hur dessa varierar bland skilda kategorier av individer. Det är i tur och ordning ]) musikutövande, 2) lyssnande på »le- vande» musik, 3) lyssnande på »repro- ducerad» musik samt 4) lyssnande på musikprogram i radio som där utsatts för granskning. Här nedan skall vi sammanfatta de resultat som vi kommit

Tabell 5.129: Antal av sex utvalda musikprogram i radio, som i allmänhet brukar avlyss- nas av personer bosatta i skilda delar av landet

Personer bosatta i .. Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop- Malarområdet .. .. Gotaland (E, F, Vänerområdet parbergs län (W Procentuell andel som (A, B, C, D, U) , ' i allmänhet brukar G, H, I, K, L, M) (N, 0, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD) lyssna på: 0 program ........... 6,5 6,8 6,5 6,3 1 program ........... 16,5 11,4 14,3 13,1 2 program ........... 19,4 20,7 24,1 19,7 3 program ........... 24,2 29,5 26,3 26,3 4 program ........... 20,4 21,4 17,5 21,2 5 program ........... 10,1 8,3 8,2 11,1 6 program ........... 3,0 2,0 3,0 2,2 Summa % 100,1 100,1 99,9 99,9 genomsnittligt antal program ........... 2,78 2,80 2,71 2,85 N 730 702 614 493

Tabell 5.130: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer bosatta i skilda delar av

landet

Personer bosatta i

Södra och Östra Västkust- och Norrland + Kop-

Mälarområdet . .. Götaland (E, F, Vänerområdet parbergs lan (W, Procentuell andel som (A B, C, D, U) brukar höra på melo- ' G, H, I, K, L, M) (N, O, P, R, S, T) X, Y, Z, AC, BD) diradio: ofta ................. 46,5 51,3 51,4 54,2 ibland ............... 41,8 36,7 38,8 37,3 sällan el. aldrig ....... 11,6 12,0 9,8 8,5 Summa % 99,9 100,0 100,0 100,0 N 728 707 616 493

fram till och göra ett sammandrag av de allmänna tendenserna.

Kön

1. Det är ungefär lika stor andel bland män som bland kvinnor som är instrumen— tellt utövande. Möjligen musicerar männen offentligt något mera, medan kvinnorna hellre spelar hemma för sitt eget nöjes skull.

2. Kvinnor är mera flitiga besökare av konserter med klassisk musik än män me— dan männen i något högre grad bevistar musikaliska evenemang, där jazz- och pop- artister framträder. Om man inte speci- ficerar slag av musik, framstår männen som något mera aktiva än kvinnorna i fråga om lyssnande på levande musik.

3. En större andel av kvinnorna än av

männen är helt passiva i fråga om att lyss- na på grammofonskivor eller på musik in— spelad på band. Bland dem som är faktiskt aktiva är dock kvinnorna lika flitiga att lyssna som männen.

4. Det finns ingenting som tyder på några skillnader mellan könen, då det gäller mängden av musikprogram, som avlyssnas i radio.

Ålder

]. Personer under 35 år är i högre grad instrumentellt utövande än personer över denna åldersgräns. Däremot finns det inga särskilt stora differenser mellan olika åld— rar under resp. över 35 år.

2. I stort sett gäller att yngre är mera aktiva lyssnare av levande musik än äldre. Framför allt går ungdomar under 25 år

oftare på konsert och andra musikevene- mang än övriga. Undantag från denna regel föreligger för konserter med klassisk musik, där personer i 50-årsåldern och äldre är mest aktiva.

3. Ju lägre ålder, desto större aktivitet i fråga om att lyssna på grammofonskivor och musik på band.

4. Personer i 60-årsåldern och däröver har ett klart mera begränsat programur- val av musik i radio än personer under 60 ar.

Ciuilstånd

1. Ogifta är som regel i högre grad musi— kaliska utövare än gifta i motsvarande åldrar. Ju lägre ålder, desto större skillna- der mellan gifta och ogifta i detta avseende. Bland personer över 45 år kan inga diffe- renser mellan gifta och ogifta påvisas.

3. Ogifta är klart mera aktiva besökare av musikaliska evenemang än gifta upp till ungefär 50—årsåldern. Skillnaderna mel- lan de gifta och de ogifta är för de yngsta påtagliga mest för popmusikevenemang men knappast alls för konserter med klas- sisk musik. Över 50 år finns det inga skill- nader mellan giftas och ogiftas benägenhet att lyssna på levande musik.

3. Ogifta har i yngre år en klart högre spelfrekvens av grammofonskivor och mu- sik på band än gifta. Denna tendens avtar med högre åldrar och övergår vid ungefär 50 år i den motsatta tendensen. Bland per- soner över 50 år är gifta något mera aktiva än ogifta.

4. Bland personer under 25 år är gifta något mera mångsidiga lyssnare av musik- program i radio än ogifta. I övriga åldrar föreligger inga påtagliga skillnader mellan gifta och ogifta i detta avseende.

Socialgrupp

1. I arbetarfamiljer och i jordbrukarfa- miljer är man i mindre utsträckning musik- utövande än i familjer av tjänstemannaka- tegori.

2. Rent allmänt är tjänstemän mera ak- tiva konsertbesökare än arbetare, som i sin tur är mera aktiva än jordbrukare. Tjänste- män är mest aktiva i fråga om klassisk musik — där inga nämnvärda skillnader mellan jordbrukare och arbetare föreligger —— och jazzmusik — där arbetare är mera flitiga besökare än jordbrukare. Arbetare är mest aktiva besökare av evenemang med popmusik, där jordbrukare är minst ak- tiva.

3. Tjänstemän har högre spelfrekvcns av skivor och band än arbetare, som i sin tur har högre spelfrekvens än jordbrukare. Skillnaderna mellan tjänstemän och arbeta- re sammanhänger dock med att en mindre andel arbetare har tillgång till grammofon.

4. Arbetare har ett större urval av musik- program i radio än tjänstemän, vilka i sin tur har ett större urval än jordbrukare. Utbildning

1. Personer med vidareutbildning utöver folkskola är i högre grad musikutövare än personer utan vidareutbildning. Däremot är ej studenter musikutövare i högre grad än övriga personer med lägre vidareutbild— ning och examina.

2. Personer med vidareutbildning går oftare på konserter och andra musikevene- mang än personer utan vidareutbildning. Detta gäller jazzmusik och klassisk musik men ej popmusik, där skillnaderna är obe- tydliga.

3. Ju högre utbildning, desto högre spel- frekvens av grammofonskivor och musik på band. Studenter lyssnar mera på grammo- fon än övriga. '

4. Ju lägre utbildning, desto större urval av musikprogram i radio. Studenter har ett mycket mindre urval av musikprogram än övriga.

Sysselsättning

1. Studerande är i klart högre grad mu- sikutövare än andra i motsvarande ålder. Det finns däremot inga skillnader i fråga om musikutövande mellan hemmafruar, förvärvsarbetande och pensionärer i jäm- förbara åldrar. *

2. Studerande går oftare på konserter med klassisk musik än förvärvsarbetande i samma ålder. Förvärvsarbetande bevistar oftare musikevenemang med klassisk musik och jazzmusik än hemmafruar i motsva— rande åldrar. Pensionärer går mera sällan på jazzmusikaliska evenemang än övriga i jämförbar ålder.

3. Studerande lyssnar mera på grammo- fonskivor än förvärvsarbetande i motsva— rande ålder. Det finns inga nämnvärda skill- nader mellan hemmafruar och förvärvsar- betande i fråga om att lyssna på grammo- fonskivor. Pensionärer lyssnar mindre på grammofonskivor än övriga i närmast jäm- förbar ålder.

4. Studerande har ett mindre urval av musikprogram i radio än förvärvsarbetande i samma ålder. Det finns inga skillnader

i detta avseende mellan förvärvsarbetande och hemmafruar, men pensionärer har ett mera begränsat programurval än övriga i närmast jämförbar ålder.

Hemortsstorlek

1. Det finns en tämligen svag tendens att andelen musikutövare avtar med minskad hemortsstorlek.

2. Invånarna i stora och medelstora stä- der är mera benägna att gå på konserter med klassisk musik än övriga. Den minsta aktiviteten i detta avseende finner man bland personer bosatta på småorter och på. landet. Även besöksfrekvensen på jazzmu- sikaliska evenemang är mindre bland in- vånarna i små städer och på landsbygden än bland övriga. Däremot är man minst benägen att höra på framträdanden av pop- artister i de största städerna och mest be- nägen i städer och andra orter under 30 000 invånare.

3. Det finns en tämligen svag tendens att personer bosatta i städer med mer än 10000 invånare har en högre spelfrekvens av grammofonskivor och musik på band än personer bosatta på övriga orter.

4. Det finns inga klara tendenser angåen— sambandet mellan ortsstorlek och benägen- heten att lyssna på musikprogram i radio.

II emortsty p

1. Personer bosatta i städer, på industri— orter och centralorter är i någon mån mu- sikutövande i högre grad än personer bosat- ta på landsbygden. Speciellt är det mindre vanligt med musikutövande i jordbruks— bygder.

2. Personer bosatta i städer går mera ofta på musikevenemang än personer bosatta på landsbygden. Speciellt sällan går man på konsert eller lyssnar på framträdanden av musikartister i jordbruksbygder. På in- dustniorter är man något mer aktiv i detta avseende än på centralorter.

3. Personer bosatt-a i städer lyssnar något mera på skivor eller band än personer bo- satta på landsbygd. På jordbruksorter lyss— nar man mindre än på övriga typer av or- ter.

4. Det finns .inga tydliga skillnader mel— lan olika hemortstyper i benägenheten att lyssna på flera slag av musik i radio.

Hemortens belägenhet

1. Några nämnvärda skillnader mellan olika delar av landet med avseende på an- delen musikutövare föreligger knappast.

2. Det finns inte heller några påtagliga skillnader mellan olika delar av landet i benägenheten att gå på konserter eller på andna musikaliska evenemang.

3. Spelfrekvensen av skivor och musik på band är något större i Mälarområdet och något mindre i de södra och östra delarna av Götaland och i Norrland än övriga dc- lar av landet. Dessa skillnader är nästan helt avhängiga olika tillgång till uppspel- ningsapparatur i hemmen i de olika om- rådena.

4. Det finns inga skillnader mellan olika delar av landet i fråga om benägenheten att lyssna på musikprogram i radio.

I en tablå på sidan 165 återges dessa skillnader och likheter mellan olika be- folkningskategorier för de olika musi- kaliska aktiviteterna. Denna tablå ger endast en översiktlig information i ter- mer av aktivitetsgrad. Undantag, re- servationer och mera specifika tenden- ser har där ej beaktats.

I ovanstående resultatredovisn—ing kan man utläsa vissa tendenser och i den sammanfattande tablån får man fram mönster, som tyder på att det finns resultat, som inte är helt oberoende av varandra. I alla avseenden är yngre personer mera musikaliskt aktiva än äldre. De yngsta är i hög grad musik- utövande, går i högre grad på konser- ter och på andra musikaliska evene- mang, spelar i högre grad grammofon- skivor och lyssnar på i genomsnitt flera musikprogram i radio än de äldsta.

Vid en närmare granskning kan man finna att det finns likartade skillnader mellan olika kategorier av personer i fråga om musikutövande, lyssnande på levande musik och lyssnande på repro- ducerad musik, medan musiklyssnandet i radio uppvisar ett annorlunda möns- ter. Ogifta är t. ex. i yngre är mera ak- tiva musikutövare, mera aktiva konsert- besökare och mera aktiva lyssnare av grammofonmusik än äldre, medan inga påtagliga skillnader mellan gifta och ogifta kan upptäckas i fråga om mäng-

Kön . . . Ålder....... Civilstånd. . . Socialgrupp . Utbildning. . . Sysselsättning.

H emortssiorlek ..... H emortstyp . . .

H emortens belägenhet .

Musikutövande

Lyssnande på levande musik Lyssnande på reproducerad musik Lyssnande på musik i radio

ingen skillnad

yngre > äldre ogifta > gifta tjm > övriga

med utb. > utan utb. stud. > övriga

större > mindre övriga > jordbruksort

inga skillnader

män > kvinnor yngre > äldre

ogifta > gifta

tjm > arb. > jordbr. med utb. > utan utb. stud. > förvärvsarb. övriga > pensionär medelstor > mycket stor och liten industriort > central- ort > jordbruksort inga skillnader

män > kvinnor

yngre > äldre ogifta > gifta

tjm. > arb. > jordbr. högre utb. > lägre utb. stud. > förvärvsarb. övriga > pensionär stor och medelstor

> övriga

övriga > jordbruksort Mälarområdet + Väst- kusten > Götaland och Norrland

ingen skillnad

yngre > äldre

ingen skillnad

arb. > tjm. > jordbr. lägre utb. > högre uth. övriga > stud. > pensionär

inga tendenser

industriort > centralort > jordbruksort inga skillnader

Tecknet > anger »större aktivitet än»

den avlyssnade musikprogram i radio. Tjänstemän är mera aktiva i musikaliskt avseende än övriga, vilket inte gäller musik i radio, där arbetare i varje fall är mera mångsidiga. Högre utbildade är mera aktiva än lägre utbildade i fråga om musikutövande, lyssnande på levan- de och reproducerad musik medan läg- re utbildade är mera mångsidiga i fråga om radiolyssnande, Denna tendens till överensstämmelse mellan dessa tre mu— sikaliska aktiviteter skall närmare be— lysas i avdelning 5.7.

Det är givetvis inte heller någon till- fällighet att högre utbildade är mera musikaliskt aktiva än lägre samtidigt som tjänstemannagrupper är mera akti- va än arbetare och jordbrukare eller att jordbrukare i så gott som alla avseen- den är mera passiva än övriga yrkes- kategorier samtidigt som personer bo- satta på jordbruksorter är mera passiva i genomsnitt än personer bosatta på övriga orter. Tjänstemän har en genom- snittligt högre utbildning än arbetare och det finns ingenstans, där det bor så mycket jordbrukare som på jord- bruksorter. Det finns även andra exem- pel på sådana överensstämmelser, som kan tänkas ha en gemensam förklaring. Vilka faktorer, som är mest relevanta för den musikaliska aktiviteten skall vi försöka belysa i andra sammanhang.

Detta avsnitt kommer att behandla hur olika uttryck för musikalisk aktivitet är relaterade till varandra. Vilket slag av samband råder mellan aktivitet i fråga om musikutövande och aktivitet i fråga om musiklyssnande? Är det sam— ma personer, som är konsertbesökare, lyssnare av radiomusik och som lyssnar på grammofonskivor eller föreligger

någon slags specialisering i dessa av- seenden?

Det tidsutrymme man kan ägna åt musik är begränsat. För det stora fler- talet är musikkonsumtionen hänvisad till fritiden och fritiden är bestämd av arbetsdagens längd, resor till och från arbetsplatsen mm. Dessutom måste musikaliska aktiviteter konkurrera med andra fritidsaktiviteter som läsning, teaterbesökande, trädgårdsskötsel eller idrottsutövande. Av dessa och andra skäl kan man tänka sig att musikintres- set specialiseras på vissa musikformer, men även att specialisering av musika- lisk aktivitet äger rum. Man kan få ut- lopp för sitt musikintresse genom att lyssna till musik och behovet att själv lära sig att spela minskar. Detta är en hypotes om sambanden mellan olika former för musikalisk aktivitet. Enligt denna hypotes skulle det råda ett kan- Icurrensförhållande mellan olika musi- kaliska aktiviteter och man skulle finna negativa samband mellan dem. Hög ak- tivitet i fråga om musikutövande skulle vara förenat med låg aktivitet i fråga om musiklyssnande och tvärtom eller aktiva konsertbesökare skulle ha låg frekvens grammofonspelande och om- vänt. Ett argument för denna hypotes är att vissa former för musikalisk akti- vitet kan vara strypta av omständighe- terna. Således kan bristfälliga möjlig- heter att höra musikartister i verklig- heten medföra en ökad aktivitet i fråga om att lyssna på grammofonskivor eller större lust att själv få lära sig att spela något musikinstrument.

Det finns emellertid även en annan relevant hypotes om sambandet mellan olika uttryck för musikalisk aktivitet. Enligt denna hypotes är alla slag av musikaliska aktiviteter kriterier på ett och samma fenomen, nämligen musik— intresse. Ju större musikintresse, desto större aktivitet i alla eller de flesta

avseenden. Personer med stort musik- intresse kan tänkas både själv spela och lyssna på musik i större utsträck- ning än personer med ett mindre musik- intresse. Lyssnande på »levande» musik kompletteras av lyssnande av reprodu-

cerad musik och på musik ur mass- media. Enligt denna kompletterings- hypotes skulle vi finna positiva sam- band mellan olika slag av musikalisk aktivitet. Denna hypotes skulle kunna åskådliggöras på följande sätt:

Musikintresse

Musikutövande Konsertbesökande

Lyssnande på reproducerad musik

Lyssnande på massmediamusik

Både dessa hypoteser har i andra sammanhang än de musiksociologiska fått empiriskt stöd. Konkurrensförhål— lande under vissa omständigheter be- höver inte heller utesluta komplemen- taritet under andra omständigheter. I denna rapport skall vi dock endast ägna oss åt totalsituationen genom att analysera sambanden mellan olika slag av musikaliska aktiviteter.

Samband mellan musikutövande och musik- lyssnande

Enligt många uppgifter torde musik- utövandet, amatörmässigt eller ej, ha varit mera utbrett tidgare än vad det är i dag. Vid tiden före år 1900 var det vanligare med någon form av instru- mentell kunskap än vad det senare blev. Det finns flera förklaringar till denna förändring. 1 och med att ett offentligt konsertliv växte fram i Sverige med fasta konsertinstitutioner och orkestrar blev hemmamusicerandet i någon mån utkonkurrerat eller i varje fall mindre betydelsefullt. Vi fick en mera utkristal- liserad kategori av yrkesmusiker å ena sidan och en förhållandevis passiv publik å den andra. I första hand var dock konsertverksamheten i stor ut- sträckning koncentrerad till större stä- der och det är därför troligt att hemma- musicerandet levde kvar längre i en fastare form på landsbygden.

Någon tid senare började även gram- mofonindustrin och radiosändningar att tillhandahålla musik av olika slag, som skulle kunna verka i än högre grad hämmande på det amatörmässiga musik- utövandet i hemmamiljö. Varför lära sig att spela ett musikinstrument med mycket möda och stort besvär, när man på ett enkelt sätt kan få lyssna till världsartister med hjälp av en grammo- fon eller en bandspelare? Utbudet av musik att lyssna till kommer med all säkerhet att fortsätta att öka under de närmaste åren. Kommer detta att inne- bära dödsstöten för hemmamusiceran- det?

Det är inte säkert att ovanstående re- flexioner, som dock ofta kommer till uttryck i olika kulturella och musik- politiska sammanhang, är helt realis- tiska. Enligt dessa skulle utvecklingen styras av att det råder ett konkurrens- förhållande mellan faktiskt musikiut- övande och aktivitet i fråga om musik- lyssnande. Det är möjligt att det histo- riska perspektivet är korrekt utan att situationen för den skull behöver vara aktuell i dag.

För att pröva om det råder konkur- rens eller komplementaritet mellan mu- sikutövande och musiklyssnande kom- mer här nedan skilda aspekter av musik- utövande att relateras till olika aktivi- teter i fråga om musiklyssnande. Det är

speciellt två kriterier på aktivitet i mu- sicerandet, som kommer att behandlas. Det föreligger i denna undersökning uppgifter om antalet spelade musikin- strument, vilket får representera bred- den i musikutövandet. Den som spelar eller håller på att lära sig spela flera musikinstrument kan sägas ha en större aktivitet eller åtminstone en bredare aktivitetsberedskap än den som enbart ägnar sig åt ett musikinstrument. Gra- den av offentlighet i musikutövandet är det andra kriteriet på aktivitet i musi— cerandet. Denna faktor fungerar som ett slags kompetenskriterium. Den högs- ta aktivteten finner man hos de perso- ner, som spelar musikinstrument offent- ligt inför publik. En något lägre grad finner man bland dem som spelar för och tillsammans med vänner och be- kanta och i familjekretsen. Den lägsta graden har de som enbart spelar för eget nöjes skull eller håller på att lära sig att behärska något musikinstrument.

I tabellerna 5.131—5.138 presenteras sambanden mellan å ena sidan antalet spelade musikinstrument och graden av offentlighet i musikutövandet och å andra sidan aktivitet i fråga om olika former för musiklyssnande som a) kon- sertbesök/besök på musikevenemang, b) lyssnande på grammofon och/eller mu- sik på band, c) lyssnande på specifika musikprogram i radio och d) lyssnande på melodiradio.

Dessa tabeller redovisar differenser avseende lyssnaraktiviteter mellan per- soner med olika grad av aktivitet i fråga om musikutövandet. Närmare bestämt kan man utläsa den procentuella för- delningen av befolkningen i olika kate- gorier av lyssnaraktivitet bland perso- ner som ej spelar musikinstrument, bland personer som spelar ett musik- instrument och bland personer som spelar flera musikinstrument. Dessutom framstår motsvarande procentuella för—

delning bland personer som spelar mu— sikinstrument enbart för eget nöjes skull, bland personer som dessutom spelar för och tillsammans med vänner samt till sist bland personer som spelar musikinstrument offentligt inför pu— blik.

I anslutning till dessa tabeller redo- visas även en koefficient — Kruskal— Wallis (H) — och sannolikheten (P) att under förutsättningen av oberoende mellan de två variablerna erhålla ett- H-värde som är åtminstone så stort som det erhållna. Vid stora värden på H är sannolikheten för oberoende mindre än för små värden på H. Sannolikheten att det föreligger ett samband mellan musikutövande och musiklyssnande kan alltså utläsas av värdet på Kruskal- Wallis H. Där höga H-värden observeras är samband rimligare än vid små H-vär- den. Ytterligare upplysningar om denna koefficent kan inhämtas i bihang 4.1

Det måste betonas att samtliga ta— beller presenterar totalresultat och en— dast belyser översiktliga tendenser. Det är ingenting som säger att resultaten måste vara giltiga för varje kategori av människor. Antag att vi finner att två slag av aktiviteter kompletterar var- andra. Kanske detta enbart gäller stads- befolkning som är i majoritet medan konkurrensförhållande råder på lands— bygden. Det finns inte heller någonting som säger funna samband skall gälla alla slag av musik. Om man finner att konsertbesökande och melodiradiolyss- nande är positivt korrelerade, dvs att flitiga konsertbesökare också är aktiva 1 H har i vissa fall beräknats med annan in—

delningsgrund än vad som framgår av mot— svarande tahell. Av överskådlighetsskäl har variablerna besöksfrekvens på konsert och musikevenemang samt lyssnande på musik— program i radio fått vissa kategorier sam— manslagna i jämförelse med beräknings- grunden för H. I dessa avvikande fall byg— ger alltså H på en mera differentierad gra- dering än den som presenteras i tabellen.

Tabell 5.131: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende besök på konsert och musikevenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik totalt bland personer som a) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstrument, c ) spelar flera musik- instrument

Besöksfrekvens på konsert och musikevenemang avseende klassisk musik, jazzmusik och popmusik

Spelar ej musik- instrument

Spelar ett musik- instrument

Spelar flera musik— instrument

aldrig eller mindre än en gång per

år ............................ en eller ett par gånger per år ....... tre eller flera gånger per år ........

62,2 19,2 18,6

48,6 22,4 29,1

47,1 17,8 35,1

100,0

N .............................. 1 927

100,1 100,0 435 188

Kruskal—Wallis H = 44,7 P = 0,0000

melodiradiolyssnare så behöver detta inte innebära att besökare av konserter med jazzmusik lyssnar mera på melodi— radiomusik än andra.

Av tabellerna 5.131 och 5.132 framgår att det föreligger klart positivt samband mellan aktivitet i fråga om musikut- övande och aktivitet i fråga om lyss- nande på »1evande» musik (klassisk musik, jazzmusik, popmusik) Musik- utövare går i större utsträckning på konserter och andra musikevenemang än personer som ej spelar musikinstru- ment. Över 60 % bland dem som ej spe- lar instrument brukar aldrig eller mind—

re än en gång per år gå på konsert, bland musikutövare är det mindre än 50 % som på motsvarande sätt är säll- synta gäster i konsertlokalen. Dessutom finner man att mindre än 20 % av icke musikutövare är flitiga konsertbesökare — i detta fall går på konsert eller musik- evenemang tre eller flera gånger per år —— medan bland musikutövare över 30 % är flitiga konsertbesökare.

Det finns även en tendens till att högre aktivitet i fråga om musikutövan- de är förknippad med en högre aktivitet i fråga om lyssnande på levande musik. 35 % bland dem som spelar flera musik-

Tabell 5.132: Procentuell fördelning !" olika aktivitetskategorier avseende besök på konsert och musikevenemang för klassisk musik, jazzmusik och popmusik totalt bland personer som spelar musikinstrument a) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c ) offentligt inför publik

Besöksfrekvens på konsert och musikevenemang avseende klassisk musik, jazzmusik och popmusik

eget nöje

Spelar enbart för

Spelar för och tillsammans med vänner

Spelar offentligt inför publik

aldrig eller mindre än en gång

per år .................... en eller ett par gånger per år . tre eller flera gånger per år. . .

N .........................

Kruskal-Wallis H = 14,7

instrument mot 30 % bland dem som spelar ett musikinstrument är flitiga konsertbesökare. Nära 50 % bland dem som spelar musik offentligt, 40 % bland dem som utövar musik tillsam- mans med vänner och bekanta och en- dast 25 % bland dem som spelar musik— instrument enbart för eget nöjes skull är flitiga konsertbesökare (se tabell 5.132). Denna tendens är dock inte helt en- tydig. Det är ungefär lika stor andel, som ej besöker konsert bland utövare av endast ett och bland utövare av flera musikinstrument. Andelen sällsynta konsertbesökare är tom något större bland offentliga musikutövare än bland sådana som utövar musik enbart i vän— kretsen.

Av allt att döma råder generellt sett ej något konkurrensförhållande mellan musikutövande och konsertbesökande. I stället tycks dessa båda musikaliska aktiviteter komplettera varandra. Det framgår dock inte av data om aktivt musikutövande medför en ökad musika- lisk lyssnaraktivitet eller om vana att lyssna på »levande» musik ger upphov till en benägenhet att spela musikin- strument.

Tabell 5.133 presenterar sambandet

mellan musikutövande och lyssnande på reproducerad musik. Enligt vissa uppgifter kan grammofonindustrins framväxt ta död på amatörmusiceran- det. Det skulle med andra ord råda konkurrensförhållande mellan musika- liskt utövande och musiklyssnande på skiva eller band. Ingenting i data anger dock att denna situation skulle vara giltig i dagens läge. Det finns faktiskt ett klart positivt samband mellan mu— sikutövande och lyssnande på reprodu- cerad musik. Ungefär 20 % bland mu— sikutövare lyssnar på skivor eller band dagligen eller nästan dagligen. Motsva- rande andel för icke musikutövare är ungefär 10 %. Dessutom är det drygt 60 % bland de icke musikutövande mot bara ungefär 40 % bland de musikut- övande som är passiva eller nästan helt passiva i fråga om att lyssna på repro- ducerad musik. Det finns alltså tydliga tecken på att musikutövande och lyss- nande på skivor eller band komplette- rar varandra, inte konkurrerar med var- andra. Vi kan dock inte heller här ut- läsa vilken musikalisk aktivitet, som drar den andra med sig.

Ju mera utåtriktat musikutövandet är, desto mera lyssnande på reprodu-

Tabell 5.133: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som a) ej spelar musik- instrument, b) spelar ett musikinstrument och c ) spelar flera musikinstrument

Frekvens lyssnande på Spelar ej Spelar ett Spelar flera grammofonskivor och/eller musik- musik- musik- Total musik på band: instrument instrument instrument aldrig eller mindre än en gång i må- naden ......................... 62,4 43,9 38,0 57,6 1—3 gånger i månaden ............ 11,6 16,4 17,0 12,8 1—3 gånger i veckan .............. 15,0 20,7 24,6 16,6 dagligen eller nästan dagligen ...... 11,0 18,9 20,5 13,1 Summa % ....................... 100,0 99,9 100,1 100,1 N .............................. 1 898 429 185 2 526 Kruskal-Wallis H = 23,0' P = 0,0001*

Tabell 5.134: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som spelar musikinstrument a) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c) offentligt inför publik

Frekvens lyssnande på Spelar för och . grammofonskivor och/eller Spelgr in:??? för tillsammans med S%??äroqfsåägt musik på band: ge 1 vänner p

aldrig eller mindre än en gång

i månaden ................ 46,8 37,0 30,5 1—3 gånger i månaden ....... 18,0 14,8 10,2 1—3 gånger i veckan ......... 20,9 22,2 27,1 dagligen eller nästan dagligen. 14,2 25,9 32,2 Summa % .................. 99,9 99,9 100,0 N ......................... 373 176 64 Kruskal-Wallis H = 19,7' P = 0,0002*

" Avser endast innehavare av grammofon eller bandspelare. Om beräkningen sker på totala antalet blir H större och P mindre.

Tabell 5.135: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande pd valda musikprogram i radio bland personer som a ) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstrument, c ) spelar flera musikinstrument

. . Spelar ej Spelar ett Spelar flera Anåälmrgäilrf 35112? :$; 82:21:12? 1 musik- musik— musik- Total y ' instrument instrument instrument 0—1 ............................ 19,8 20,2 26,0 20,4 2—3 ............................ 47,4 51,0 41,6 47,5 4 och flera ....................... 32,8 28,9 32,4 32,1 Summa % ....................... 100,0 100,1 100,0 100,0 N .............................. 1 911 433 184 2 540 Kruskal-Wallis H = 2,62 P = 0,27

Tabell 5.136: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande pd valda musikprogram i radio bland personer som spelar musikinstrument a) enbart för eget nöje, b) för och tillsammans med vänner, c ) offentligt inför publik

Antal musikprogram av sex .. Spelar för och . som i allmänhet brukar Spelar enbart for tillsammans med Spelar offentligt eget nöje .. infor publik avlyssnas vanner 0—-1 ....................... 20,9 20,1 33,6 2—3 ....................... 50,1 44,3 45,5 4 och flera .................. 29,0 35,6 20,8 Summa % .................. 100,0 100,0 99,9 N ......................... 377 172 63 Kruskal-Wallis H = 9,10 P = 0,01

Tabell 5.137: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på melodiradio bland personer som a) ej spelar musikinstrument, b) spelar ett musikinstru-

ment, c ) spelar flera musikiinstrument

.. . Spelar ej Spelar ett Spelar flera Benagenhet att lyssna på musik- musik- musik- Toral melodiradio. . . .

mstrument instrument instrument lyssnar ofta ...................... 50,1 54,4 46,7 50,5 lyssnar ibland .................... 39,3 36,0 39,9 38,8 lyssnar sällan eller aldrig .......... 10,6 9,6 13,3 10,7 Summa % ....................... 100,0 100,0 99,9 100,0 N .............................. 1 918 433 185 2 548

Kruskal-Wallis H = 3,88 P = 0,14

Tabell 5.138: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på melodiradio bland personer som spelar musikinstrument a) för eget nöje, b) för och till- sammans med vänner, c ) offentligt inför publik

.. .. Spelar för och . Benagenhet att lyssna på Spelar enbart for . Spelar offentligt melodiradio eget nöje ””S”"..mans med inför publik vanner lyssnar ofta ................. 51,9 57,2 39,1 lyssnar ibland ............... 38,1 32,9 43,3 lyssnar sällan eller aldrig ..... 10,0 9,9 17,6 Summa % .................. 100,0 100,0 100,0 N ......................... 376 175 63 Kruskal—Wallis H = 6,22 P = 0,04

cerad musik föreligger. Detta visas av tabell 5.134. De som utövar musik offent- ligt är mera flitiga skivlyssnare än de som utövar musik enbart i vänkretsen, vilka i sin tur är mera flitiga än de som enbart spelar musikinstrument för egen nöjes skull. Den andel som lyssnar på skivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen är tex 32 % bland dem som spelar instrument offentligt, 26 % bland dem som spelar tillsammans med vänner och 14 % bland dem som endast spelar för nöjes skull.

Det framgår alltså av data att musik- utövande och musiklyssnande på levan- de musik reproducerad musik komplet- terar varandra. Däremot kan motsva- rande komplement inte återfinnas mel- lan musikutövande och lyssnande på

musik i rado. Något klart samband mel- lan musikutövande och lyssnande på valda musikprogram i radio föreligger inte (se tabellerna 5.135 och 5.136). Inte heller finns något tydligt samband mellan musikutövande och lyssnande på melodiradio (se tabellerna 5.137 och 5.138). De mest aktiva musikutövarna är tom mindre aktiva radiolyssnare än övriga. I någon mån de som spelar flera musikinstrument och i högre grad de som spelar musikinstrument offent- ligt kan iakttas vara mindre aktiva lyss- nare på musik i radio än övriga. Man kan alltså finna ett visst konkurrens- förhållande mellan musikutövande och aktivitet i fråga om att lyssna på musik i radio men detta konkurrensförhållan- de kommer inte till klart uttryck förrän

på en hög nivå. Cirka 33 % av dem som spelar musikinstrument offentligt bru- kar lyssna på högst ett av sex valda musikprogram i radio medan cirka 20 % av de övriga faller i samma kategori oavsett om de spelar musikinstrument eller ej. Ungefär 40 % bland dessa »pro- fessionella» musiker anger att de lyss— nar ofta på melodiradion mot ungefär 50 % för övriga.

Samband mellan olika former för musiklyss- nande

I föregående stycke belystes sambandet mellan å ena sidan aktivitet avseende musikutövande och å andra sidan akti- vitet avseende olika former för musik- lyssnande. Detta avsnitt skall ägnas en- bart relationer mellan olika former för musiklyssnande. I tabellerna 5.139— 5.143 redovisas i tur och ordning föl- jande samband: lyssnande på »levande» musik —- lyssnande på reproducerad musik, lyssnande på »levande» musik _ lyssnande på valda musikprogram i radio, lyssnande på »levande» musik —— lyssnande på melodiradio, lyssnan- de på valda musikprogram i radio —— lyssnande på reproducerad musik samt

lyssnande på melodiradio — lyssnande på reproducerad musik. Tabellerna är uppställda efter samma system som tabellerna 5.131—5.138. Kruskal-Wallis H och sannolikheten (P) att under för- utsättning av oberoende mellan två rela- terade variabler erhålla ett H-värde som är åtminstone så stort som det erhållna har tillfogats varje tabelluppställning. Återigen måste betonas att det är to- tala tendenser, som belyses från vilka många specifika undantag kan föreligga. Ju högre aktivitet inför »levande» musik, desto högre aktivitet inför re- producerad musik. Detta framgår av tabell 5.139 på ett övertygande sätt. Lyssnande på grammofonskivor och tonband kompletterar eller komplette- ras av besök på musikevenemang. Säll- synta konsertbesökare är också passiva såsom skivlyssnare. Bland dem som går på konsert eller andra musikevenemang mindre än en gång per år är det 67 % som mindre än en gång i månaden lyss- nar på skivor eller band medan endast 7 % gör detta dagligen eller nästan dag- ligen. Bland dem som går på konsert en åt två gånger per år är det ungeför 50 % som aldrig eller nästan aldrig spelar

Tabell 5.139: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som går på konsert eller be- söker musikevenemang a) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år,

c ) tre eller flera gånger per år

Frekvens lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band:

Går på kon- sert mindre än en gång per år

Går på kon- sert 1—2 gånger per år

Går på kon-

sert tre el.

flera gånger per år

aldrig eller mindre än en gång i må-

naden ......................... 1—3 gånger i månaden ............ 1—3 gånger i veckan .............. dagligen eller nästan dagligen ......

N .............................. Kruskal-Wallis H = 129,3'

66,8 12,5 13,2

7,4

51,0 15,3 21,0 12,7

37,9 11,5 21,6 29,0

99,9 1 474

100,0 495

100,0 546

P = 0,0000*

* Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare.

skivor eller band och 13 % som gör det dagligen eller nästan dagligen. De fli- tiga konsertbesökarna är än mera akti- va skivlyssnare. Bland dem som gå på konsert tre eller flera gånger per år är det 38 % som mindre än en gång i må- naden lyssnar på skivor men så många som 30 % som lyssnar dagligen eller nästan dagligen.

Även lyssnande på »levande» musik och lyssnande på valda musikprogram i radio tycks komplettera varandra i viss utsträckning. Detta framgår av ta- bell 5.140. Särskilt personer som är pas- siva inför den »levande» musiken dvs sällsynta gäster i konsertlokalerna tycks också vara mera ointresserade av musik i radio än konsertbesökarna. Mer än 25 % av dem som inte går på konsert lyssnar på högst ett av de sex utvalda musikprogrammen medan motsvarande andel för konsertbesökare ligger något över 10 %. På samma sätt gäller att konsertbesökarna är mera mångsidiga musiklyssnare än sällsynta konsertbe- sökare. Nära 40% av konsertbesöka- re lyssnar på minst fyra av de sex radioprogrammen medan endast 27 % av de sällsynta konsertbesökarna är lika mångsidiga. Några skillnader mel- lan flitiga konsertbesökare och mera

normalt aktiva konsertbesökare med av- seende på benägenheten att lyssna på musikprogram i radio kan dock knap- past iakttas.

Även benägenheten att lyssna på me- lodiradio är större bland aktiva lyssna- re av »levande» musik än bland passiva. Ju flitigare konsertbesökare, desto stör- re benägenhet atl lyssna ofta på melodi- radio. Bland sällsynta konsertbesökare (går på konsert mindre än en gång per år) är det 43 % som ofta lyssnar på melodiradio. Bland normala konsert- besökare (går på konsert en å två gång- er per år) är det 58 % och bland flitiga konsertbesökare (går på konsert minst tre gånger per år) är det 64 % som så- ger sig ofta lyssna på melodiradio. Dessa uppgifter är hämtade från tabell 5.141 och ger ej stöd för hypotesen att melodiradion skulle konkurrera med den »levande» musiken.

5.5. Lyssnande på musik i radio

I detta avsnitt skall vi belysa lyssnan- det på musik i radio och senare skill- nader i detta avseende mellan olika ka- tegorier av individer. Denna aktivitet har registrerats på två olika sätt i post— enkäten, från vilken all information är hämtad. Ytterligare upplysningar om lyssnandet på musik i radio och tv kommer att föreligga då intervjuunder- sökningarna är bearbetade.

I tabell 5.111 redovisas hur många av sex utvalda musikprogram i radio, som i allmänhet brukar avlyssnas. Des- sa program är valda så att de skall täcka olika slag av musik men man mås- te räkna med en relativt stor slumpva— riation, eftersom endast ett program för varje musikstil har kunnat utväljas. De valda programmen är »Jazzhörnan» (jazzmusik), »Tio i topp» (popmusik), »Svensktoppen» (svensk schlagermu— sik), Grammofonkonserterna på söndag förmiddag (klassisk musik), »Musik för miljoner» (klassisk musik och seriös underhållningsmusik) samt program med gammal dansmusik utan närmare specificering. I denna brokiga bland- ning av musikprogram är det givet att det genomsnittliga antalet avlyssnade program per individ inte innebär så stor information i och för sig. Det är

Tabell 5.111: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas

Procentuell andel som i allmänhet brukar lyss- na på

O program ........................ 6,5 1 program ........................ 13,9 2 program ........................ 20,9 3 program ........................ 26,6 4 program ........................ 20,1 5 program ........................ 9,4 6 program ........................ 2,6 Summa % 100,0

Genomsnittligt antal program ....... 2,78 N 2 540

Tabell 5.112: Benå'genhet att lyssna på melodiradio

Procentuell andel som brukar höra på melodi- radio

ofta .............................. 50,5 ibland ............................ 38,8 sällan el. aldrig .................... 10,7 Summa % 100,0

N 2 548

först då olika kategorier av individer jämföres som en sådan genomsnitts— siffra får någon innebörd. Musikalisk mångsidighet och lyssnande på litet av varje i radiomusiken premieras medan specialisering på viss typ av musik missgynnas med denna redovisnings- metod.

Enligt de beräkningar som utförts in- nebär ett lyssnande på ett visst program ungefär var tredje eller var fjärde gång en upplevelse av att »i allmänhet bruka lyssna».1 Som undantag från detta kan nämnas »Musik för miljoner», där tyd- ligen mindre krav har ställts för regi- strering som lyssnare.

Förutom mångsidigheten i det mu- sikaliska radiolyssnandet har även be- nägenheten att höra på melodiradio registrerats i postenkäten och redovisas totalt i tabell 5.112. Även denna fråga är subjektivt formulerad och anger inte så mycket den faktiska aktiviteten i fråga om melodiradiolyssnande som den visar den subjektiva inställningen till att själv lyssna på melodiradio— musik. Att 50 % ofta lyssnar på melo— diradio kan vara svårt att översätta i kvantitativa termer men att en viss ka- tegori har en större andel som lyssnar ofta än en annan kategori ger mera relevant information. Det finns ingen— ting som tyder på att förekomsten av svarsbortfall på ett avgörande sätt skul- le ha inverkan på dessa procentsiffror.2

1 Nylöf. Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54. 2 Nylöf. Göran: Musikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, tab. 18.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan män och kvinnor

Någon påtaglig skillnad mellan mäns och kvinnors mångsidighet vid val av musikprogram i radio föreligger ej (se tabell 5.113). En svag tendens. att kvin- nor lyssnar på flera olika program än * män kan visserligen observeras — det är tex 61% av kvinnorna mot 57 % av männen, som lyssnar på minst tré av de sex musikprogrammen — men skillnaden kan vara slumpmässig.

' Något mera lyssnar dock kvinnorna på melodiradion än vad männen gör. Det är 54 % av kvinnorna mot 47 % av männen, som säger sig lyssna ofta på melodiradio (se tabell 5.114). Där- emot är det ungefär lika stor andel

: Tabell 5.113: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor i allmänhet brukar lyssna på:

0 program ............ 1 program ............ 2 program ............ 3 program ............ 4 program ............ 5 program ............ 6 program ............

www.—s HMNMH :: Hmwliiomm O WOOPUIHUIG) O ONOHBOJWU! O MOPQOMQ

».

p.- 0

Summa %

,.i C

Genomsnittligt antal program ............ 2,74 N 1 240

2,82 1 301

Tabell 5.114: Benå'genhet att höra på me- lodiradio bland män och bland kvinnor

Procentuell andel som Män Kvinnor brukar höra på melodi- radio:

otta .................. ibland ................ sällan el. aldrig ........

46,8 42,7 10,5

Summa % 100,0 N 1 244

54,1 35,1 10,9

100,1 1 304

manliga som kvinnliga som sällan eller aldrig lyssnar.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan olika åldersgrupper

Om det var svårt att upptäcka några skillnader i musiklyssnandet i radio mellan könen så är det desto lättare att finna skillnaderna mellan olika ål- dersgrupper. Att yngre hör mera på melodinadio än äldre är alldeles uppen- bart. Bland personer i ålder 16—25 år är det tex 70 % som ofta hör på melodiradio och bara 3 % som sällan eller aldrig gör det, medan det bland personer över 65 är bara är ungefär 30% som ofta lyssnar, medan 25% sällan eller aldrig har melodiradio på. Ju högre ålder desto mindre andel som lyssnar ofta och större andel som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio kan man finna i tabell 5.116.

Däremot finns det inte lika entydigt samband mellan ålder och benägenheten att lyssna på valda musikprogram i radio. Personer upp emot 60 år och däröver lyssnar visserligen på ett klart färre antal program än övriga men är man under 25 år lyssnar man i ge- nomsnitt på något färre program än om man är i åldern 35—45 år (se tabell 5.115). Det är visserligen en klart mind- re andel bland de yngsta, som lyssnar på högst ett musikprogram än i alla övriga åldrar. I åldern 16—25 år är det bara 11 % som lyssnar på noll eller ett program medan i 40-årsåldern (för- da 1920—1929) 18 % och i 60-årsåldern (födda 1900—1909) nära 30 %, lyssnar på högst ett av de sex musikprogram- men. Samtidigt gäller att de yngsta i mindre utsträckning lyssnar på många musikprogram än äldre personer med undantag för personer över 55 år. Det är 28 % i åldersgruppen 16—25 år som lyssnar på fyra program eller mera.

Tabell 5.115: Antal av sex utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss— nas bland personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som i före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949

allmänhet brukar lyssna på:

O program ................ 1 program ................ 2 program ................ 3 program ................ 16,0 4 program ................ 13,8 5 program ................ 5,3 6 program ................ 2,1

12,0 30,9 19,8

7,4 6,3 5,9 14,6 11,7 12,6 17,2 1 5,5 1 7,0 26,5 28,9 27,3 18,3 22,5 23,9 12,5 12,1 10,6

3,5 3,0 2,7

Summa % genomsnittligt antal program N

99,9 2,13 157

100,0 100,0 100,0

2,85 2,98 2,93 468 502 422

Tabell 5.116: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer i olika åldersgrupper

Födda

Procentuell andel som före 1900 1900—1909 1910—1919 1920—1929 1930—1939 1940—1949 brukar höra på melodiradio ofta ...................... ibland .................... sällan el. aldrig ............

29,0 45,4 25,5

34,9 47,9 17,2

42,0 51,1 56,3 70,2 44,5 40,7 35,2 27,0 13,5 8,2 8,4 2,8

Summa % N

99,9 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0

Ungefär lika stor andel finner man. även i åldersgruppen 55—65 år medan personer över 65 har en mindre andel. I åldrarna 25—55 år är det däremot en större andel som är så musikaliskt mångsidiga att de lyssnar på minst fyra av de sex pro-grammen än i den yngsta åldersgruppen.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio —skillnader mellan gifta och ogifta Några i alla åldrar genomgående skill- nader mellan gifta och ogifta med av- seende på lyssnande på musik i radio föreligger knappast. Bland ungdomar (födda 1940—1949) kan man finna en tendens till att de gifta är något mer aktiva än de ogifta. Det är således bara 5 % bland de gifta i denna ålder som lyssnar på högst ett !av de sex musik- programmen medan 12 % bland de ogif-

ta är lika passiva (se tabell 5.117). I genomsnitt lyssnar de gifta ungdomarna på mer än tre av de sex programmen medan de ogifta lyssnar på mindre än tre. Det är också ungefär 80 % bland de gifta som ofta säger sig höra på me- lodiradio medan motsvarande andel bland de ogifta är 68 % (se tabell 5.118).

I övriga åldrar är skillnaderna mel— lan gifta och ogifta mindre påtagliga. Möjligen kan man påtala att gifta per- soner föddia före 1920 i något högre grad än ogifta i samma åldersklass så- ger sig höra på melodiradion (se tabell 5.118).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan sociala grupper

Det finns tecken på att arbetare lyssnar på flera musikprogram i radio än tjäns-

Tabell 5.117: Antal av sex utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss- nas bland gifta och ogifta i olika åldersgrupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta födda födda födda födda födda 1940—1949 1940-1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Ogifta1 födda

Procentuell andel som i före 1920

allmänhet brukar lyssna på: 0 program ................ 0,0 3,6 6,2 6,0 9,0 8,2 1 program ................ 5,2 7,9 12,5 10,3 18,4 20,6 2 program ................ 28,2 30,6 16,5 14,7 19,4 21,1 3 program ................ 29,4 31,5 28,2 28,0 23,5 20,4 4 program ................ 24,2 19,1 23,2 22,6 18,5 15,1 5 program ................ 10,7 5,8 10,7 14,5 8,2 12,1 6 program ................ 2,4 1,5 2,7 3,8 3,1 2,4

100,1 100,0 100,0 99,9 100,1 99,9 3,14 2,78 2,93 3,10 2,61 2,60 85 472 756 168 747 276

Summa % genomsnittligt antal program

Tabell 5.118: Benägenhet att höra på melodiradio bland gifta och ogifta i olika ålders- grupper

Gifta Ogifta1 Gifta Ogifta1 Gifta födda födda födda födda födda 1940—1949 1940—1949 1920—1939 1920—1939 före 1920

Ogifta1 födda

Procentuell andel som före 1920 brukar höra på melodiradio: ofta ...................... 80,8 68,4 53,4 54,3 ibland .................... 19,2 28,3 38,6 36,2 sällan el. aldrig ............ 0,0 3,3 8,0 9,5 14,2 23,2

Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 N 86 473 760 168 749 275

39,7 46,1

31,0 45,9

1 omfattar även frånskilda och änkor/änklingar.

temän och att tjänstemän lyssnar på flera än jordbrukare. I genomsnitt bru- kar (arbetare lyssna på tre av de sex programmen, tjänstemän på något mindre än tre och jordbrukare på nå- got mera än två (se tabell 5.119 för mera exakta siffror). Arbetare är alltså musikaliska allyssn-are i större utsträck- ning än övriga grupper. 36 % av arbe- tare, 30 % av tjänstemän och 22 % av jordbrukarna lyssnar på minst fyra av de sex utvalda musikprogrammen. Även med avseende på melodiradio- lyssnande är arbetare mest aktiva och jordbrukare minst. Skillnaden mellan arbetare och tjänstemän är dock inte lika stor som skillnaden mellan jord-

Tabell 5.119: Antal av sex utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas av personer i olika sociala grup- per

J ord— bru- kare

Tjän- ste-

Procentuell andel som .. 1 man

i allmänhet brukar lyssna på:

0 program .......... 8,8 1 program .......... 21,9 2 program .......... 3 program .......... 21,9 4 program .......... 14,4 5 program .......... 7,2 6 program .......... 0,7

Summa %

genomsnittligt antal program .......... N

Tabell 5.120: Benägenhet att höra på melodiradio i olika sociala grupper

Jord— Tjän- bru— ste- Ar- Procentuell andel som kare mänl betare brukar höra på melodiradio: ofta ................ 36,8 49,3 54,1 ibland .............. 44,4 38,8 38,1 sällan el. aldrig ...... 18,9 12,0 7,8 Summa % 100,1 100,1 100,0 N 152 1 188 1 150

1 omfattar även företagare och anställda i handels- och serviceyrken.

brukarna och övriga. Det är t. ex. 19 % av jordbrukare som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio. Bland tjänste- män är det 12 % och bland arbetare 8 % som uppvisar samma passivitet (se tabell 5.120).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan olika utbildningskategorier Ju lägre utbildning, desta större be- nägenhet att lyssna på olika slag av musik i radio. Detta påstående får ett visst stöd av data i tabell 5.121. Man

Tabell 5.121: Antal av sea: utvalda musik— program i radio som i allmänhet brukar avlyssnas av personer i olika utbildnings-

kategorier Personer utan med utb. utb. med över över student- Procentuell an- folk- folk- examen del som I all- sl'ola skola mänhet brukar * lyssna på: 0 program. . .. 4,7 9,4 17,1 1 program. . . . 12,6 14,3 22,6 2 program. . . . 20,5 21,4 24,0 3 program. . . . 26,7 28,1 22,4 4 program. . . . 22,7 16,3 9,5 5 program. . . . 10,3 7,9 3,8 6 program. . . . 2,7 2,7 0,6 Summa % 100,2 100,1 100,0 genomsnittligt antal pro- gram ....... 2,92 2,62 1,99 1 552 604 158

Tabell 5.122: Benägenhet att höra på ' melodiradio bland personer i olika utbild- '_

ningskategorier , ! Personer , utan med utb. utb. med över över student- Procentuell an- folk- folk- examen del som brukar skola skol höra på melo— a diradio ofta .......... 52,7 50,7 34,0 ibland ........ 38,2 37,8 45,8 ** sällan el. aldrig 9,1 11,5 20,2 1 Summa % 100,0 100,0 100,0 1 554 607 158

finner där att personer med student- examen lyssnar på klart färre antal musikprogram i genomsnitt än övriga, varav personer med någon utbildning efter folkskola lyssnar på något färre än personer, som ej har någon form av vidareutbildning. Det är t. ex. hela 64 % bland studenterna som brukar lyssnat på högst två av de sex musikprogram- men mot endast 45% bland personer' med utbildning (men ej studentexamen) och 38 % bland personer utan utbildning efter folkskola. Givetvis kan studenter trots detta vara lika aktiva radiolyssna— re som de övriga men knappast lika mångsidiga.

Studenter är även mindre benägna att lyssna på melodiradio än övriga. Det är t. ex. 20 % bland dessa som sällan eller aldrig hör på melodiradion mot ungefär 10 % av de övriga (se tabell 5.122). Några nämnvärda skillnaderl mellan olika utbildningskategorier ' bland icke studenter föreligger ej i fråga om benägenhet att höra på melo- diradio.

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan personer med olika syssel- sättning

Studerande i åldern 16—25 år har ett mera begränsat urval av musikprogram än de förvärvsarbetande (och hemma—

Tabell 5.123: Antal av sex utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brukar avlyss- nas bland personer med olika sysselsättning i olika åldersgrupper

Stud. födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentuell andel som 1949 i allmänhet brukar

Pensio- arb. närer födda födda före 1920 före 1920

Hem.fr. födda 1920— 1939

Övriga Förv.- födda 1920——

1939

Hem.fr. födda före 1920

lyssna på:

0 program .............. 1 program .............. 2 program .............. 3 program .............. 4 program .............. 5 program .............. 6 program ..............

0,8 6,0 27,2 33,3 23,1 7,7 1,9

4,9 11,0 15,8 31,1 24,0 10,8

2,5

6,7 12,4 16,5 26,8 22,8 11,8

3,0

8,4 16,3 19,4 24,0 18,6 10,1

3,2

10,4 32,0 20,5 14,7 14,7

4,5 3,2

www.- o Hawsmom »— waqu'lCD

p—i O Summa % 100,0

genomsnittligt antal pro— gram ................. 2,47 N 188

3,03 364

100,1 100,0 100,0 100,0

3,00 273

2,94 647

2,71 586

2,18 155

276

Tabell 5.124: Benägenhet att lyssna på melodiradio bland personer med olika sysselsätt— ning i olika åldersgrupper

Stud. födda 1940— 1949

Övriga födda 1940—

Procentuell andel som 1949 brukar höra på melodi-

Pensio- arb. närer födda födda före 1920 före 1920

Hem.fr. födda 1920— 1939

Övriga Förv.- födda 1920——

1939

Hem.fr. födda före 1920

radio

ofta .................... ibland .................. sällan cl. aldrig ..........

67,0 28,3 4,8

72,0 26,4 1,6

64,0 30,4 5,6

49,3 41,2 9,5

40,9 . 45,0 14,1

36,5 47,7 15,7

34,1 41,5 24,4

Summa % 100,1 N 189

100,0 365

100,0 274

100,0 648

100,0 278

99,9 584

100,0 157

fruar) i samma ålder (se tabell 5.123). Det är faktiskt endast pensionärer, som har lyssnar på färre musikprogram i genomsnitt än de studerande. Det är t. ex. 18 % bland de studerande och 7 % bland de förvärvsarbetande i ål- dern 16—25 år som lyssnar på högst ett av de sex utvalda musikprogrammen. I något större utsträckning är även de förvärvsarbetande melodiradiolyssnare än de studerande (se tabell 5.124) men det är endast ungefär 5 % mera för- värvsarbetande än studerande som ofta hör på melodiradio.

I stort sett kan inte hemmafruar visas lyssna på flera musikprogram än för- värvsarbetande i samma åldrar. Det är t. ex. 37 % bland hemmafruar i åldern 25—45 år och 38% bland förvärvs—

arbetande i samma ålder som lyssnar på mer än hälften av de sex program- men. Bland dem som uppnått 45 års ålder är det 30 % bland hemmafruarna och 32 % bland de förvärvsarbetande som brukar lyssna på lika många pro- gram. Däremot utnyttjar hemmafruarna sina större möjligheter att höra på melodiradion åtminstone de yngre. 64 % av hemmafruar i åldern 25—45 år mot ungefär 50 % bland de förvärvs- arbetande hör ofta på melodiradio. I högre åldrar är skillnaderna mellan

essa båda kategorier mindre, för att inte säga obetydliga. Bland pensionärer— na är det ungefär 25 % som sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio mot un- gefär 15 % bland de förvärvsarbetande i åldrarna närmast före pensionen.

Tabell 5.125: Antal av sex utvalda musikprogram i radio som i allmänhet brakar avlyss— nas bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

lands— kommun över 3 000

stad över 1 00 000 inv.

stad/ köping 10 000— 30 000

stad/ köping 3 000— 10 000

stad/ köping/ lk under

3 000

stad 30 000— 100 000 Procentuell andel som i allmänhet brukar lyssna på:

0 program ................ 1 program ................ 2 program ................ 3 program ................ 4 program ................ 5 program ................ 6 program ................

9,0 15,4 20,3 24,4 18,7

8,9 3,3

100,0

2,68 557

5,5 12,3 19,1 28,2 23,4

8,2 3,3

100,0

2,90 261

7,9 15,5 20,6 25,2 18,4

9,8 2,6 100,0

2,71 601

3,9 12,8 24,2 25,1 21,5 10,4

2,1 100,0

2,87 455

4,8 15,1 20,3 28,8 20,6

8,6 1,9 100,1

2,79 390

6,5 9,1 20,5 32,0 20,2 9,7 2,0

100,0

2,87 272

Summa % genomsnittligt antal program N

der i storleksklassen 3 OOO—10000 in-

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio vånare samt i alla orter under 3 000 — skillnader mellan personer bosatta i städer och på landsbygd

Det finns ingenting som tyder på att hemortens storlek skulle ha något sam— band med mångsidigheten i musiklyss- nandet på radio. Således lyssnxar per- soner bosatta i storstäder och i lands— kommuner med över 3 000 invånare på ett aningen färre antal program i ge- nomsnitt är landet som helhet medan personer bosatta i städer i storleks- klassen 30 000—100 000 invånare, i stä-

invånare har ett genomsnitt som är aningen högre än landet som helhet. Dessa skillnader är så små att de inte behöver uppmärksammas. Den som vill veta mera om (hur mycket radiomusik man lyssnar på i städer och orter av olika storlek hänvisas till tabell 5.125 och till tabell 5.127 där personer bosat- ta på jordbruksorter, industriorter och övriga orter jämföres. Möjligen har man det mest begränsade programvalet på jordbruksorter (där jordbrukarna bor,

Tabell 5.126: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer bosatta i städer, köpingar och landskommuner av olika storlek

Personer bosatta i

stad över 1 00 000

Procentuell andel som mv.

stad 30 000— 100 000

stad/ köping/lk

under 3 000

lands— kommun över 3 000

stad/ köping 10 000— 30 000

stad] köping 3 000— 10 000

brukar höra på melodiradio:

ofta ...................... ibland .................... sällan el. aldrig ............

49,0 39,6 11,4

51,2 38,7 10,1

55,9 38,6 5,5

48,0 39,6 12,4

49,5 78,7 11,8

52,2 37,0 10,8

100,0 603

Summa % N

100,0 455

100,0 261

100,0 273

100,0 560

100,0 391

Tabell 5.127: Antal av sea: utvalda musik- program i radio som i allmänhet brukar

avlyssnas bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b) industriorter, c ) central— orter

Personer bosatta på

jord— bruks— orter

Procentuell an- del som i all- mänhet brukar lyssna på

0 program. . . . 7,7 1 program . . . . 13,5 2 program. . . . 22,8 3 program. . .. 29,1 4 program. . .. 17,9 5 program. . . . 6,7 6 program . . . . 2,2

99,9

central— orter

industri- orter

7,1 15,0 19,6 26,7 19,7

9,7 2,2

100,0

0 waqua—w (0me O (DQDHPMMUY

Summa % genomsnittligt antal pro- gram ....... 2,65

N 284

,.i 0

2,87 889

2,75 1 364

se tabell 5.127) och det minst begrän- sade på industriorter (där arbetarna är i majoritet).

Inte heller med avseende på benägen- heten att höra melodiradio framkommer några anmärkningsvärda tendenser vid jämförelser mellan städer och orter av olika storlek. Möjligen är man något avvikande i städer mellan 3000 och 10 000 invånare, där 56 % ofta hör på

Tabell 5.128: Benägenhet att höra på melodiradio bland personer bosatta på a) jordbruksorter, b ) industriorter, c) central— orter

Personer bosatta på

jord- bruks- orter

central- orter

industri- orter

Procentuell an- del som brukar höra på melo- diradio—

ofta .......... ibland ........ sällan el. aldrig

39,9 53,9 45,3 38,3 14,8 7,8

Summa % 100,0 100,0 N 285 889

50,5 37,8 11,7

100,0 1 370

24—614817

melodiradio mot ungefär 50 % i landet i övrigt och bara 5 % sällan eller aldrig hör på melodiradio mot över 10 % för landet som helhet (se tabell 5.126). På jordbruksorter är man mindre benägen att höna på melodiradio än landet i övrigt. 40 % av personer bosatta på jordbruksorter brukar ofta höra på me- lodiradio, vilket är ungefär 10 % under genomsnittet (se tabell 5.128).

Aktivitet i fråga om lyssnande på musik i radio — skillnader mellan personer bosatta i olika delar av landet

Några kvantitativa skillnader i musik- radiolyssnande kan knappast upptäckas mellan olika delar av Sverige. De olik- heter i fråga om det genomsnittliga antalet musikprogram som finns för de fyna utvalda områdena är inte värda någon speciell uppmärksamhet (se ta- bell 5.129). Inte heller kan man hävda att befolkningarna i olika landsändar skulle ha nämnvärt varierande benägen- het aht lyssna på melodiradio. Om man skall påtala några avvikelser i detta avseende så är det att 54 % av norr- länningarna mot 47 % av personer bosat- ta i Mälarområdet säger sig ofta lyssna på melodiradio (se tabell 5.130).

Sammanfattningsvis anger tabellerna 5.140 och 5.141 att lyssnande på »levan- de» musik kompletteras av lyssnande på radiomusik om man ser musik generellt och inte koncentrerar sig på viss musik. Tabellerna visar däremot ingenting om sambandet mellan besöksfrekvens på viss typ av konser och lyssnande på viss typ av musik i radio. Det är natur-

Tabell 5.140: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på valda musikprogram i radio bland personer som går på konsert eller besöker musik- evenemang a ) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år, c ) tre eller flera gånger per år.

Går på kon- Går på kon- Går på kon- Antal musikprogram av sex som i sert mindre sert 1—2 sert tre el. T tal allmänhet brukar avlyssnas än en gång gånger flera gånger 0 per år . per år per år

0—1 ............................ 26,7 12,5 10,5 20,4 2—3 ............................ 46,1 48,0 51,0 47,5 4 och flera ....................... 27,2 39,5 38,5 32,1 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,0 100,0 N .............................. 1 481 502 549 2 540 Kruskal-Wallis H = 94,5 P = 0,0000

ligtvis möjligt att man vid analys av viss musik skulle kunna få tendenser som avviker från den generella. Sambanden mellan lyssnande på re— producerad musik och lyssnande på musik i radio framgår av tabellerna 5.142 och 5.143. 1 tabell 5.142 kan man utläsa att de allra mest passiva radio- lyssnarna också är mest passiva, då det gäller lyssnande på grammofonskivor och musik på band. Bland dem som brukar lyssna på högst ett av de sex valda musikprogrammen är det hela 65 % som lyssnar på skivor eller band mera sällan än en gång i månaden.

Bland dem som lyssnar på mer än ett musikprogram är det cirka 55 % som är lika inaktiva inför grammofonen. Bland dem som lyssnar på högst ett radioprogram är det 8 % som lyssnar dagligen på skivor eller band, bland dem som lyssnar på flera än ett radio- program är det knappt 15 % som är lika aktiva. Däremot kan man knappast fin- na några som helst skillnader i fråga aktivitet inför reproducerad musik mel- lan dem som lyssnar på två eller tre radioprogram och dem som lyssnar på fyra eller flera. Det finns skillnader i benägenheten att lyssna på grammofon-

Tabell 5.141: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategoricr avseende lyssnande på melodiradio bland personer som går på konsert eller besöker musikevenemang a) mindre än en gång per år, b) en eller ett par gånger per år, c ) tre eller flera gånger per år

Går på kon, Går på kon- Går på kon- Benägenhet att lyssna på sert mindre sert 1—2 sert tre eller Total melodiradio än en gång gånger flera gånger per är per år per år lyssnar ofta ...................... 43,2 58,2 63,5 50,5 lyssnar ibland .................... 42,9 35,9 30,2 38,8 lyssnar sällan eller aldrig .......... 13,9 5,8 6,3 10,7 Summa % ....................... 100,0 99,9 100,0 100,0 N .............................. 1 487 501 550 2 548 Kruskal-Wallis H = 85,2 P = 0,0000

Tabell 6.142: Procentuell fördelning i olika aktivitetskalegorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som i allmänhet brukar av- lyssna a) 0—1, b) .*?—3, c) 4 eller flera av sex valda musikprogram i radio

Frekvens lyssnande på Brukar Brukarå Brukarå . . lyssna på lyssna p lyssna p grammofonskiärtåraglåh/eller mustk 0—1 musik- 2_3 musik- 4—6 musik— Total p program program program aldrig eller mindre än en gång i må- naden ......................... 65,8 55,9 54,0 57,6 1—3 gånger i månaden ............ 13,6 12,6 12,6 12,8 1—3 gånger i veckan .............. 12,5 11,9 19,0 16,6 dagligen eller nästan dagligen ...... 8,2 14,6 14,3 13,1 Summa % ....................... 100,1 100,0 99,9 100,1 N .............................. 504 1 195 809 2 526 Kruskal-Wallis H = 8,8' P = 0,0316*_

" Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare

Tabell 5.143: Procentuell fördelning i olika aktivitetskategorier avseende lyssnande på grammofonskivor och/eller musik på band bland personer som a) ofta, b) ibland, c ) sällan eller aldrig lyssnar på melodiradio

Frekvens lyssnande på lyssnar lyssnar sälg,:ånåfer grammofonskivor och/eller musik ofta på ibland på aldrig på Total på band melodlradio melodiradio melo dira di 0 aldrig eller mindre än en gång i må- naden ......................... 51,4 61,1 73,5 57,6 1—3 gångeri månaden ............ 12,2 13,8 12,2 12,8 1—3 gånger i veckan .............. 18,9 15,4 9,8 16,6 dagligen eller nästan dagligen ...... 17,5 9,7 4,5 13,1 Summa % ....................... 100,0 100,0 100,0 100,1 N .............................. 1 275 976 266 2 526 Kruskal-Wallis H = 47,2' P = 0,0000*

' Avser endast innehavare av grammofon och/eller bandspelare.

skivor mellan passiva och aktiva där- emot inte mellan måttligt aktiva och mycket aktiva lyssnare av musikpro- gram i radio.

Mera påtagligt är faktiskt sambandet mellan lyssnande av reproducerad mu- sik och lyssnande av melodiradiomusik (se tabell 5.143). Bland dem som säger sig ofta lyssna på melodiradio är det drygt 50 %, bland dem som lyssnar ibland är det drygt 60 % och bland dem lyssnar sällan eller aldrig är det nära 75 % som aldrig eller mindre än en gång i månaden spelar skivor eller musik på hand. Det finns ett positivt samband mellan dessa båda lyssnaraktiviteter.

Detta bekräftas även av följande siffror: Bland dem som lyssnar ofta på melodi- radio är det cirka 18 %, bland dem som ibland lyssnar på melodiradio är det ungefär 10 % och bland dem som lyss— nar sällan eller aldrig är det bara 5 % som dagligen eller nästan dagligen spe— lar skivor eller band. Melodiradiolyss- nande och skivlyssnande kan alltså så- gas komplettera varandra.

Sammanfattning

I nedanstående schematiska uppställ— ning sammanfattas de relationer som råder mellan olika slag av musikaliska aktiviteter. Ett plustecken innebär att

3 4 5 6 frekvens frekvens antal musik- benägenhet konsertbesök skivor/band program melodiradio 1) antal musikinstrument ......... + + 0 0 2) grad av offentlighet i musikut- övandet ...................... + + (—) (—) 3) besöksfrekvens på konsert/mu- sikevenemang ................. + ( +) (+) 4) frekvens lyssnande på skivor/- band ......................... + (+) + 5) antal avlyssnade musikprogram iradio ....................... (+) (+) 6) benägenhet att lyssna på melodi- radio ........................

positivt samband föreligger dvs hög frekvens på den ena aktiviteten är för- knippad med hög frekvens på den andra och omvänt — de båda aktivite— terna kompletterar varandra. Ett minus- tecken betyder att negativt samband råder dvs hög frekvens på den ena an- tikviteten är förenad med låg frekvens på den andra — konkurrensförhållande föreligger mellan de båda aktiviteterna. Tecken inom parentes anger att sam- band inte gäller genomgående utan är begränsat till viss aktivitetsnivåer. I matematiska termer kan man säga att sambanden i sådana fall inte är mono- tona. Tecknet 0 innebär att samband i någonderat riktningen inte klart kan utläsas i data.

Resultaten kan också i korthet sam- manfattas i följande satser:

I) Aktiviteter i fråga om musikutövan- de, lyssnande på »levande» musik och lyssnande på musik på skiva eller band kompletterar varandra inbördes.

II) Sambandet mellan aktiviteten att lyssna på musik i radio och övriga mu- sikaliska aktiviteter är inte särskilt på- tagliga; dock må följande framhållas: a) de allra mest aktiva musikutövarna

har inte tid eller inte lust att lyssna på musik i radio i samma utsträck- ning som övriga,

b) de mest sällsynta konsertbesökarna lyssnar mindre på musik i radio än övriga,

e) de som aldrig eller nästan aldrig lyssnar på skivor eller band lyssnar mindre på musikprogram i radio än övriga,

d) skivspelande och lyssnande på me— lodiradio kompletterar varandra.

5.8 Det musikaliska aktivitetsregistret

Vi skall i underavdelning 5.8 fortsätta analysen av musikkonsumtionen och dess olika former. Vi har just påvisat

samband mellan olika slag av musika- liska aktiviteter, vilket antydde att kom- plementaritet snarare än konkurrens råder mellan dessa. Vi har funnit att aktiva musikutövare lyssnar mera på musik än de ej musikutövande och att det råder ett positivt samband mellan lyssnaraktivitet i fråga om levande mu— sik och lyssnaraktivitet i fråga om re- producerad musik. Flitiga konsertbesö— kare lyssnar oftare på grammofonskivor än sällsynta och obefintliga gäster i konsertlokalerna. Lyssnande på musik i radio kunde däremot inte övertygande visa samma positiva sambandsförhål- lande till övriga musikaliska aktivite— ter.

Vi skall här gå ytterligare ett steg genom att kombinera alla dessa aktivite- ter samtidigt och inte bara två och två. Det är givet att det i vårt land finns ett visst antal personer, som är så gott som helt passiva i alla avseenden i fråga om musik. Till en stor del är väl dessa också ointresserade av musik men det kan givetvis finnas personer, som är musikintresserade men av olika anled- ningar är förhindrade att vara musika— liskt aktiva. Alla musikintresserade är för övrigt inte nödvändigtvis aktiva på alla områden. Att vi finner samband mellan musikaliska aktiviteter hindrar ju inte att det finns personer som är aktiva i vissa avseenden och passiva i andra. Det finns personer som spelar musikinstrument men aldrig går på konserter och det finns även personer som tex bara lyssnar på grammofon- skivor men inte hanterar musikinstru- ment eller lyssnar på orkestrar eller musikaliska artister i verkligheten.

Vi skall här försöka ta reda på hur många områden som olika individer är aktiva på. Hur många är det som är mångsidigt och hur många är det som är ensidigt musikaliskt aktiva? Vilka olika kombinationer av aktivitet är van-

liga och vilka är mera sällsynta? Hur många är det för resten som är helt passiva. Dessa frågor skall vi försöka belysa och därför skall vi således sam- manställa de former av musikalisk ak- tivitet som vi tidigare behandlat till ett mått på total musikalisk aktivitet. Detta mått skall i första hand ge informaton om mångsidigheten i musikkonsumtio- nen. Däremot skall vi inte ge oss in på att summera ihop olika aktivitetsgrader i fråga om musikutövande, lyssnande på levande musik, lyssnande på reprodu- cerad musik och lyssnande på musik i radio. Då kan vi komma in på alltför svårbemästrade problem.

För varje form av musikkonsumtion skall vi endast skilja mellan aktiva och passiva inte på olika grader av aktivi- tet. Det senare skulle göra det samman- fattande måttet mycket svåröverskåd- ligt på grund av det stora antal kombi- nationsmöjligheter som skulle uppstå. Den enskilda individen karakteriseras sedan av hur många områden han är aktiv på och av på vilka områden han är aktiv och på vilka han är passiv. Individer kan alltså betecknas som all— sidigt, dubbelsidigt, ensidigt aktiva och inaktiva men även som skivlyssnare, musikutövande konsertbesökare, skiv- lyssnande konsertbesökare (eller kon- sertbesökande skivlyssnare) eller helt enkelt musiklyssnare etc. Denna sam- manställning ger alltså dels information om musikkonsumtionens art och dels om musikkonsumtionens mångsidighet eller uttryckt på annat sätt om det mu- sikaliska aktivitetsregistret som alltså kan vara större eller mindre (motsva- rande mångsidig, ensidig, nollsidig musikkonsumtion) .

Sådan sammanställning kan dock gö- ras på olika sätt beroende på att grän- sen mellan aktiv och passiv kan göras flytande. I de två närmaste avsnitten skall vi presentera två sådana samman-

fattande mått på musikkonsumtionen. Först skall vi inrikta oss på de mycket passiva och därför ställa jämförelse- vis små krav på att vara »aktiv». Där- efter skall vi intressera oss för de myc- ket aktiva och då ställa betydligt större fordringar på den som skall betecknas som »aktiv». Detta innebär att vi dels redovisar aktivitetsregistret på en låg aktivitetsnivå och dels på en hög akti- vitetsnivå.

Aktivitetsregister på låg aktivitetsnivå

Syftet med denna sammanfattning av musikkonsumtionen på låg nivå är —— som tidigare påpekats _— att skilja de mycket passiva eller helt overksamma i olika avseenden från övriga som åt- minstone i någon utsträckning är ak- tiva. Vilka som skall anses som aktiva och vilka som skall anses som passiva på denna nivå framgår av nedanståen- de uppställning.

I. Musikutövande

(Information hämtas från fråga 5 i postenkätformulär, se bihang 1)

Aktiva: Individer som spelar åtminstone ett musikinstrument oavsett hur mycket eller hur bra. Dessa beteckna-s musikut- övare.

Passiva: Individer som ej spelar något musikinstrument.

Il. Lyssnande på »levande» musik

(Information hämtas från frågorna 14— 16 i postenkätformulär)

Aktiva: Individer som minst en gång per år brukar gå på konsert med klassisk musik eller minst en gång per år brukar lyssna på framträdanden av jazzartister eller minst en gång per år brukar lyssna på framträdanden av popartister. Dessa be- tecknas konsertbesökare.

Passiva: Individer som mindre än en gång per år brukar gå på konserter med klassisk musik och mindre än en gång per år brukar lyssna på framträdanden av jazzartister och mindre än en gång per år brukar lyssna på framträdanden av popar- tister.

lll. Lyssnande på reproducerad musik

(Information hämtas från fråga 11 i post— enkätformulär)

Aktiva: Individer som minst en gång i månaden bru-kar lyssna på gram-mofonski— vor och/eller musik på band. Dessa beteck- nas skivlyssnare.

Passiva: Individer som mindre än en gång i månaden brukar lyssna på grammo- fonskivor och/eller musik på band.

IV. Lyssnande på musik i radio

(Information hämtas från fråga 18 i postenkätformulär)

Aktiva: Individer som i allmänhet bru- kar lyssna på minst ett av sex uppräknade musikprogram i radio. Dessa betecknas ra— diomusiklyssnare.

Passiva: Individer som i allmänhet inte brukar lyssna på något av sex uppräknade musikprogram i radio.

Dessa klassificeringar av individer i aktiva och passiva på fyra områden sammanställes till en klassificering av individer med avseende på total musik- konsumtion enligt följande mönster:

Lyssnande Musik- 153 15.22.1311 vå rem-v 35.233? utövande . ducerad . . musxk . 1 rad1o muSJk 1) Allsidigt aktiva ................ aktiv aktiv aktiv aktiv/passiv Dubbelsidigt aktiva 2) ej musikutövande dubbellyss- .. nare ......................... passiv aktiv aktiv aktiv/passiv 3) musikutövande konsertbesökare. aktiv aktiv passiv aktiv/passiv 4) musikutövande skivlyssnare. . . . aktiv passiv aktiv aktiv/passiv Ensidigt aktiva 5) musikutövare ................. aktiv passiv passiv aktiv/passiv 6) konsertbesökare ............... passiv aktiv passiv aktiv/passiv 7) skivlyssnare .................. passiv passiv aktiv aktiv/passiv Inaktiva 8) radiomusiklyssnare ............ passiv passiv passiv aktiv 9) helt passiva .................. passiv passiv passiv passiv

Vi har alltså här ett sammansatt ak- tivitetskriterium som dels ger utslag på aktivitetsregistrets storlek och dels ar- ten av musikkonsumtion. Lyssnande på musik i radio har endast givits någon betydelse då ingen annan musikalisk aktivitet föreligger. Det är alltså lik- giltigt för klassificeringen om tex en musikutövare lyssnar på musikprogram i radio eller ej. Som dubbellyssnare be- tecknas en individ, som är både konsert- besökare och skivlyssnare. Som musik- lyssnare kommer en individ som anting- en år dubbellyssnare eller ensidig kon- sert besökare eller ensidig skivlyssnare att betecknas.

Vilken eller vilka former som musik-

konsumtionen tar sig och hur dessa kombineras på låg aktivitetsnivå fram- går av tabell 5.144, vänstra kolumnen. Där redovisas även den s k genomsnitt- liga aktivitetsgraden, som är ett enkelt mått på aktivitetsregistrets storlek och beräknas på följande sätt:

Aktivitet inom vart och ett av områdena a) musikutövande, b) konsertbesök—ande, c) skivlyssnande belönas med ett poäng medan passivitet på respektive områden er- håller noll poäng. Al'lsidigt aktiva indivi— der får alltså totalt tre poäng, dubbelsidigt aktiva får två poäng och ensidigt aktiva en poäng. Den genomsnittliga aktivitetsgraden utgör sedan medelvärdet av samtliga utde- lade poäng.

Detta mått är klart godtyckligt men

underlättar jämförelser mellan olika ka- tegorier av individer. Tabell 5.144 inne— håller bla följande information:

! 1. Ungefär 2/3 av befolkningen i åldern 16 ——70 år är i åtminstone något avseende mu- sikaliskt aktiva, medan 1/3 kan betraktas som inaktiv.

2. Ungefär 8 % av befolkningen är allak- tiva dvs spel-ar musikinstrument, går på konserter eller andra musikevenemang och lyssnar på grammofonskivor eller musik på band.

3. Ytterligare 25% av befolkningen är dubbelsidigt aktiva dvs är aktiva i två av- seenden men inte i det tredje.

4. Av de dubbelsidigt aktiva är det unge- fär % (15 % totalt), som är dubbellyssna- re och alltså förenar konsert-besökande med skivlyssnande.

5. Av de dubbelsidigt aktiva är det unge- fär 1/5 (5 % totalt) som förenar musikut— övande med konsertbesökande och unge- fär lika stor andel (6 % totalt) som förenar musikutövande med skivlyssnande. 6.1/; av befolkningen är ensidigt musika- liskt aktiv dvs spelar antingen musikinstru- ment eller går på konserter eller lyssnar på skivor.

7. Av dessa ensidigt aktiva är det endast en mindre del som är musikutövare (6 % totalt) medan resten är ungefär lika stora andelar konsertbesökare (14 % totalt) och skivlyssnare (13 % totalt).

8. Ungefär 1/3 av befolkningen är inaktiv dvs är ej musikutövare och går ej heller på konserter och lyssnar inte heller på gram- mofonskivor.

9. Bland dessa inaktiva brukar dock en klar majoritet i allmänhet lyssna på åt- minstone något typiskt musikprogram i radio (31 % totalt) medan ungefär 10 % av dessa (3 % totalt) inte heller tycks lyssna på musiken i radio. 10. Som tidigare redovisats är det unge- fär 25 % totalt, som är musikutövare, me- dan

11. totalt 60 % är musiklyssnare i någon mening dvs är antingen konsertbesökare eller skivlyssnare eller både konsertbesö- kare och skivlyssnare.

12. Bland musikutövarna är det dock en något större andel som är musiklyssnare. Ungefär 3/4 av musikutövarna är också musiklyssnare i åtminstone något avseen- de (19 % totalt) medan återstående fjärde- del enbart är musikutövare (6 % totalt). * 13. Bland musiklyssnarna' är ungefär 30 %

även musikutövare (19 % totalt) medan resten enbart är lyssnare (42 % totalt).

14. Andelen konsertbesökare är ungefär lika stor som andelen skivlyssnare (41% resp. 42 %). 15. Av musiklyssnarna är mindre än 40 % både konsertbesökare och skivlyssnare (23 % totalt) medan resten är till lika sto- ra delar antingen konsertbesökare (14% totalt) eller skivlyssnare (13% totalt). 16. Av musikutövarna är ungefär hälften också konsertbesökare (13 % totalt) medan något mer än hälften (dock inte den andra hälften) också är skivlyssnare (14% to- talt). 17. Bland konsertbesökare finner man ungefär 30 % musikutövare (13 % totalt) och bland skivlyssnare ungefär 1/3, som är musikutövare (14 % totalt). 18. Av konsertbesökarna är det 34 %, som endast är konsertbesökare, av skivlyssnar- na är det 31 %, som endast är skivlyssnare.

En jämförelse mellan punkterna 12 och 18 visar att musikutövare i mindre grad än konsertbesökare och skivlyss- nare är ensidigt aktiva, medan det inte föreligger några anmärkningsvärda skillnader mellan de båda sistnämnda med avseende på musikkonsumtionens mångsidighet.

I den högra kolumnen av tabell 5.144 presenteras den förväntade fördelning- en av allsidiga, dubbelsidiga etc under förutsättning att aktivitet i en form är helt oberoende av aktivitet i varje annan form föreligger eller ej. En jäm- förelse mellan observerade och förvän- tade värden visar att allsidigt aktiva och inaktiva är klart överrepresenterade medan de ensidigt aktiva är mycket underrepresenterade. Detta stärker det tidigare intrycket av de musikaliska ak- .tivi'teternas komplementära karaktär. Det är mycket möjligt att om man kan få en individ att aktivera sig i ett av- seende så kommer han efter en tid an- tingen att bli aktiv i flera avseenden eller åter falla tillbaka i inaktivitet.

Alla ensidiga aktiviteter förekommer utan undantag i mindre utsträckning än vad som skulle vara fallet om inget be-

Tabell 5.144: M usikaliskt aktivitetsregister på låg aktivitetsnivå. Observerad och förväntad fördelning i hela befolkningen

.. _ Faktiskt observerade Förväntade

Procentuell andel som ar. procentsiffror procentsiffror allsidigt aktiva .................... 8,0 8,0 4,2 4,2 dubbelsidigt aktiva ................ 25,3 25,0 varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . 14,8 . ' 13,1 musikutövande konsertbesökare. . . . 4,6 5,9 musikutövande skivlyssnare ....... 6,0 6,0 ensidigt aktiva .................... 33,0 45,1 varav musikutövare .................... 5,9 8,4 konsertbesökare .................. 13,9 18,1 skivlyssnare ..................... 13,2 18,6 inaktiva ......................... 33,6 25,7 25,7 varav radiomusiklyssnare ............... 30,6 helt passiva ...................... 3,0 . Summa % ....................... 99,9 100,0 100,0 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad ....... 1,08 Summa % musikutövare ........... . 24,5 varav även musiklyssnare ............... 18,6 endast musikutövare .............. 5,9 Summa % musiklyssnare ........ '. . 60,4 varav även musikutövare ............... 18,6 endast musiklyssnare ............. 41,9 konsertbesökare .................. 41,3 skivlyssnare .................. .- . . 42,0 N .............................. 2 546 ' 2 546 2 546 2 546 '

roende fanns mellan dem. Bland kom- binationer av aktiviteter är dubbellyss- nare dvs konsertbesökare och skivlyss- nare vanligare än förväntat medan kombinationen musikutövande konsert— besökare är mindre vanlig än förväntat.

Aktivitetsregister på hög aktivitetsnivå

Det är i huvudsak det i föregående avsnitt presenterade aktivitetskriteriet som i fortsättningen skall användas vid resultatredovisningen. Som ett komple- ment till detta skall dock även ett sam- manfattningsmått på hög aktivitetsnivå tillhandahållas. Detta bygger på grad

av offentlighet i musikutövandet, fre- kvens lyssnande på »levande» musik och frekvens lyssnande på reproduce- rad musik medan lyssnandet på musik i radio helt lämnas åt sidan. De hög- aktiva skiljer sig från de övriga enligt följande system.

1. Musikutövande

(Information hämtas från frågorna 5 och 7 i postenkätformulär)

Högaktiva: Individer som spelar musik- instrument offentligt inför publik eller för och tillsammans med vänner och bekanta. Dessa betecknas utövarentusiaster.

Ej högaktiva: Individer som ej spelar musikinstrument eller spelar musikinstru- ment endast för eget nöje.

II. Lyssnande på »levande» musik

(Information hämtas från frågorna 14— 16 i postenkätformulär)

Högaktiua: Individer som minst tre gång- er per år tillsammans brukar gå på kon- serter med klassisk musik, lyssna på fram- trädande av jazzartister och/eller lyssna på framträdande av popartister. Dessa be— tecknas konsertentusiaster.

Ej högaktiva: Individer som mindre än tre gånger per år tillsammans brukar gå på konserter med klassisk musik, lyssna på framträdande av jazzartister och/eller lyss- nar på framträdande av popartister.

lll. Lyssnande pd reproducerad musik

(Information hämtas från fråga 11 i post- enkätformulär)

Högalctiva: Individer som minst en gång i veckan brukar lyssna på grammofonskivor och/eller musik på band. Dessa betecknas skiventusiaster.

Ej högaktiva: Individer som mindre än en gång i veckan brukar lyssna på grammo- fonskivor och/eller musik på band.

Dessa upplysningar sammanställes till ett aktivitetskriterium på hög nivå på följande sätt:

L ssnande å Lyssnande på Musikutövande 1 y p. _ reproducerad evande mus1k . musrk 1) Altsidigt högaktiva ........ högaktiv högaktiv högaktiv Dubbelsidigt högaktiva varav 2) konsert— & skiventusiaster ej högaktiv högaktiv högaktiv 3) utövar- & konsertentusiaster ........ högaktiv högaktiv ej högaktiv 4) utövar- & skiventusiaster ........... högaktiv ej högaktiv högaktiv Ensidigt högaktiva varav 5) utövarentusiaster ......... högaktiv ej högaktiv ej högaktiv 6) konsertentusiaster ........ ej högaktiv högaktiv ej högaktiv 7) skiventusiaster ........... ej högaktiv ej högaktiv högaktiv 8) Ej högaktiva ............. ej högaktiv ej högaktiv ej högaktiv

Lyssnarentusiast är benämningen på en individ som antingen är konsert— entusiast eller skiventusiast eller både skiventusiast och konsertentusiast.

I tabell 5.145, vänstra kolumnen, re- dovisas fördelningen av befolkningen i åldern 16—70 år på allsidigt, dubbel- sidigt och ensidigt högaktiva samt ej högaktiva. Dessutom framgår andelarna utövarentusiaster, konsertentusiaster och skiventusiaster och hur stora kom- binationer av dessa som förekommer. Denna tabell innehåller bl a följande information. (Numreringen av informa- tionen är parallell med numreringen av information i tabell 5.144, se sidan 181)

1. Mindre än hälften (44 %) av befolk- ningen i åldern 16—70 år är i åtminstone något avseende musikaliskt högaktiva.

2. Ungefär 3 % av befolkningen är högak- tiv i tre avseenden och är alltså såväl ut- öv—ar- som konsert- och skiventusiaster.

3. Ytterligare 11 % är dubbelsidigt hög- aktiva dvs är högaktiva i två avseenden men inte 1i det tredje.

4. Av de dubbelsidigt högaktiva är de i särklass flesta konsert- & skiventusiaster d v s högaktiva inom både konsertbesökan- de och skivlyssnande.

5. Endast en eller ett par procent vardera förenar utövarentusiasm med konsertentu- siasm resp. skiventusiasm.

6. 30 % av befolkningen ensidigt musi- kaliskt högaktiva.

7. Av dessa ensidigt högaktiva är de flesta skiventusiaster (17 % totalt) en något

mindre andel än konsertentusiaster (10 %) och den minsta andelen är utövarentusiaster (3 %).

8. Över hälften av befolkningen (56 %) är inte högaktiva i något avseende dvs är varken utövarentusiaster eller konsertentu- siaster eller skiventusiaster.

9. Någon uppgift om andelen musikradio- lyssnare bland de ej högaktiva föreligger ej. 10. Totalt är det knappt 10 % som är utövarentusiaster medan 11. totalt 40 % är lyssnarentusiaster dvs antingen konsertentusiaster, skiventusiaster eller båda delarna. 12. Av utövarentusiasterna är de flesta även lyssnarentusiaster (6 % totalt). Endast un- gefär en tredjedel är enbart utövarentusias- ter. 13. Bland lyssnarentusiasterna är bara ungefär 15 % även utövarentusiaster (6 % totalt) och således de allra flesta enbart lyssnarentusiaster (34 % totalt).

14. Andelen skiventusiaster är något stör— re än andelen konsertentusiaster (29 % resp. 22 %). 15. Av lyssnarentusiasterna är något mindre än hälften enbart skiventusiaster (19 %) medan återstoden är till ungefär lika stora delar både skiventusiaster och konsertentusiaster och enbart konsertentu— siaster (11 % vardera). 16. Bland utövarentusiastema är det en något större andel som också är skiventu- siaster än som också är konsertentusiaster. 17. Bland konsertentusiaster är ungefär 20 % också utövarentusiaster medan bland skiventusiaster ungefär 15 % också är ut- övarentusiaster. 18. Bland konsertentusiaster är det unge- fär 45 % som är ensidigt högaktiva medan bland skiventusiaster ungefär 55 % är en- sidigt högaktiva.

Vid jämförelse mellan faktiskt ob- serverade procentsiffror och förvänta-

Tabell 5.145: Musikaliskt aktivitetsregister på hög aktivitetsnivå. Observerad och för— väntad fördelning i hela befolkningen

Procentuell andel som är:

Faktiskt observerade procentsiffror

Förväntade procentsiffror

allsidigt högaktiva .................

dubbelsidigt högaktiva .............. varav konsert- & skiventusiaster ......... utövar- & konsertentusiaster ...... utövar- & skiventusiaster .........

2,8 11,2

ensidigt högakli va ................. varav utövarentusiaster ................. konsertentusiaster ................ skiventusiaster ...................

ej högaktiva ......................

0,6 9,3

Summa % .......................

Genomsnittlig aktivitetsgrad .......

Summa % utövarentusiaster ........ varav även lyssnarentusiaster ............ endast utövarentusiaster ..........

Summa % Iyssnarentusiaster. . .. . . . varav även utövarentusiaster ............ enbart lyssnarentusiaster .......... konsertentusiaster ................ skiventusiaster ...................

N ..............................

de procentsiffror (höger kolumn i ta- bell 5.145) kan man finna att ensidigt högaktiva är klart färre än vad som skulle vara fallet om inget beroende fanns mellan benägenheten att vara hög- aktiv i olika avseenden. Nu gäller att den som är entusiast i visst avseende i större utsträckning än övriga är en- tusiast i annat avseende. Andelen all— sidigt högaktiva och andelen konsert- och skiventusiaster är t. ex. större än vad man kan förvänta sig vid obero- ende. Ävcn andelen ej högaktiva är större än förväntat.

Innebär mångsidig musikkonsumtion även högre'grad av aktivivitet än ensidig?

Vi vet att det finns positiva samband mellan de musikaliska aktiviteterna mu- sikutövande, lyssnande på »levande» musik och lyssnande på reproducerad musik. Vi vet också att verksamhet in- om ett aktivitetsområde tenderar att dra verksamhet inom andra verksamhets- områden med sig, medan passivitet in— om ett område underlättar passivitet på andra områden. Andelen mångsidiga och inaktiva är större än förväntat vid oberoende medan andelen ensidigt ak- tiva är mindre än förväntat. Dessa två resultat är till en viss grad smittade av varandra eftersom de positiva sam- banden hänger ihop med denna tendens till mångsidighet resp inaktivitet. Vi skall här se hur olika aktiviteter är re- laterade då de passiva elimineras.

I tabell 5.146 jämföres musikutövare som är allsidigt aktiva med musikut- övare som är dubbelsidigt resp en- sidigt aktiva med avseende på graden av offentlighet i utövandet. I tabell 5.147 jämföres på motsvarande sätt ak- tiva lyssnare av reproducerad musik som är allsidigt, dubbelsidigt resp en- sidigt aktiva med avseende på hur ofta de lyssnar på grammofonskivor eller

Tabell 5.146: Grad av offentlighet imusik— utövandet bland musikutövare som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga

musikkonsumenter Procentuell andel All- Såå: Ensi- som spelar Sidiga diga diga

enbart för eget nöje . 52,2 62,2 72,2 för och tillsammans

med vänner ....... 35,4 27,2 21,6 offentligt inför pub-

lik ............... 12,5 10,6 6,2 Summa % .......... 100,1 100,0 100,0 N ................. 204 264 145

på musik på band. I tabell 5.148 slut- ligen jämföres aktiva lyssnare av le- vande musik som på motsvarande sätt är allsidigt, dubbelsidigt resp ensidigt aktiva i fråga om hur ofta de brukar besöka musikevenemang. Med dessa jäm— förelser kan man få en uppfattning om huruvida flersidig musikkonsumtion sammanfaller med högre grad av ak- tivitet på den enskilda aktivitetsformen eller om alltför stor mångsidighet ten- derar att vara förknippad med förhål- landevis låg grad av aktivitet resp akti- vitetsform.

Bland de faktiska musikutövarna vi-

Tabell 5.147: Frekvens lyssnande på skivor och/eller band bland aktiva lyssnare av reproducerad musik som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musikkonsu-

menter Procentuell andel Dub-

som lyssnar på All- helsi- Ensi- skivor och/eller sidiga di & diga musik på band g 1—3 ggr/månad ..... 20,2 30,0 36,3 1—3 ggr/vecka ...... 35,6 40,0 39,9 dagl. el. nästan dagl. 44,1 30,0 23,8 Summa % .......... 99,9 100,0 100,0 N ................. 204 528 337

Tabell 5.148: Frekvens besök på konsert eller andra musikaliska evenemang bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musikkonsumenter

Dub- belsi- diga

Procentuell andel som brukar besöka musikevenemang

All— sidiga

Ensi- diga

1—2 ggr/år ......... 3 el. flera ggr/år .....

32,3 67,7

100,0 205

48,9 51,1

100,0 492

54,9 45,1

100,0 356

Summa % .......... N .................

sar sig de allsidigt aktiva musikkon- sumenterna vara mera benägna att spe- la offentligt och tillsammans med vän- ner och bekanta än de dubbelsidigt ak- tiva, vilka i sin tur är på motsvarande sätt mera benägna än de ensidigt ak- tiva. De ensidiga ägnar sig således me- ra åt hemmamusicerande och åt spel för eget nöjes skull än de dubbelsidiga och de allsidiga. Det är tex drygt 70 % bland de ensidiga som enbart spelar för eget nöje mot drygt 60 % bland de dubbelsidiga och drygt 50 % bland de allsidiga (se tabell 5.146).

Om man begränsar jämförelsen till dem som faktiskt lyssnar på reprodu- cerad musik minst en gång i månaden finner man en större andel dagliga lyss- nare bland dem som kombinerar detta lyssnande med musikutövande och kon- sertbesökande dvs bland de allaktiva än bland de övriga. De dubbelaktiva är dessutom i högre grad dagliga lyss- nare av skivor eller band än de som ensidigt ägnar sig åt skiv- eller band- lyssnande. 44 % allsidiga musikkonsu— menter, 30 % dubbelsidiga och 24% ensidiga skivlyssnare spelar grammo- fonskivor eller musik på band dagligen eller nästan dagligen (se tabell 5.147).

Även i fråga om lyssnande på le- vande musik visar sig de allaktiva ha den högsta aktiviteten vid uteslutande

av dem som går på konsert eller annat musikevenemang mindre än en gång om året. Ungefär % av de allsidigt ak- tiva musikkonsumenterna mot 50 % av de dubbelaktiva och 45 % av de ensi- digt aktiva besöker konsert eller lyss- nar på framträdande av musikartister minst tre gånger om året (se tabell 5.148).

Med utgångspunkt från dessa resul- tat kan man inte hävda att musikaliskt mångsyssleri skulle innebära någon be- gränsning av musikkonsumtionensstor- lek på enskilda aktiviteter. Tvärtom tycks de mångsidigt aktiva vara mera aktiva på varje enskild aktivitetsform än de ensidigt aktiva. Allsidigt aktiva är i alla avseenden mera aktiva än dub- belsidigt aktiva och dubbelsidigt aktiva är i alla avseenden mera aktiva än en- sidigt aktiva. Man kan alltså formulera följande enkla sats: Ju större aktivitets- register, desto högre musikkonsumtion på varje enskild aktivitetsform.

Detta gäller dock inte lyssnande på musik i radio. Det finns inga anmärk- ningsvärda skillnader mellan allsidigt aktiva, dubbelsidigt aktiva och ensi- digt aktiva med avseende på det genom- snittliga antalet avlyssnade musikpro- gram (se tabell 5.149). Cirka 35 % bru- kar lyssna på fyra musikprogram eller mera av de sex utvalda oavsett om allaktivitet, dubbelaktivitet eller ensidig aktivitet föreligger. De inaktiva dvs de som ej är vare sig musikutövare, kon- sertbesökare eller skivlyssnare är dock mindre benägna att lyssna på musik- program i radio än de övriga. Det är t. ex. 25 % av dessa, som brukar lyssna på fyra eller flera av de sex program- men.

För att återgå till konsertbesökarna (inkl. besökare av andra musikevene- mang) så har de allaktiva en högre be- söksfrekvens på konserter med klassisk musik och jazzmusikaliska evenemang

Tabell 5.149: Antal musikprogram av sex som i allmänhet brukar avlyssnas bland a) allsidiga, b) dubbelsidiga c) ensidiga d) inaktiva musikkonsummenter

Poc tuell dl ' ll "ht .. .. ..

r en brug; 355503; ;; man e Allsldiga Dubbelsxdiga Ensrdlga Inaktlva 0—1 program .................... 19,1 13,2 16,9 29,4 2—3 program .................... 45,7 52,1 47,0 45,2 4 el. flera program ................ 35,3 34,7 36,1 25,3 Summa % ....................... 100,1 100,0 100,0 99,9 Genomsnittligt antal avlyssnade pro-

gram .......................... 2,85 2,98 2,92 2,49 N .............................. 205 644 835 855

än övriga (se tabellerna 5.150 och 5.151). Dessutom har de dubbelsidigt aktiva konsertbesökarna en något högre besöksfrekvens på konserter med klas- sisk musik än de ensidigt aktiva. Det är t. ex. 50 % bland de allaktiva, drygt 30 % bland de dubbelaktiva och mindre än 30 % bland de ensidigt aktiva, som minst en gång om året närvar vid klas- sisk konsert (se tabell 5.150). Det är också cirka 35 % bland de allaktiva mot ungefär 30 % bland övriga lyss- nare av levande musik, som minst en gång om året närvar vid jazzmusikaliskit evenemang (se tabell 5.151).

Däremot finns det bland de ensidigt aktiva en större besöksfrekvens på eve- nemang med popmusik än bland de dub—

Tabell 5.150: Frekvens besök på konsert med klassisk musik bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c ) ensidiga musikkonsumen-

belsidigt aktiva, vilka i sin tur även har en klart högre besöksfrekvens än de all- aktiva. Det är t. ex. 50 % bland de all- aktiva, 62 % bland de dubbelaktiva och 67 % bland de ensidigt aktiva konsert- besökarna, som brukar lyssna på fram- trädanden av popartister minst en gång om året (se tabell 5.152), Musikaliskt mångsyssleri och besöksfrekvens på popmusikaliska evenemang står alltså i ett visst motsatsförhållande till varand- ra så till vida att popmusiklyssnarna dominerar klart bland de ensidiga kon- sertbesökarna medan bland de allsidigt aktiva andelen besökare av klassiska konserter är lika stor som andelen be- sökare av popevenemang (jämför tabel- lerna 5.150 och 5.152).

Tabell 5.151: Frekvens lyssnande på fram- trädanden av jazzartister bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a ) all- sidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musik—

ter konsumenter Procentuell andel Dub- Procentuell andel Dub som brukar besöka All- bel- En- som brukar lyssna All- bel-_ En- konserter med sidiga si di a sidiga på framträdanden sidiga i di a sidiga klassisk musik g av jazzartister 5 g mindre än en/gång/ mindre än en gång/ år ............... 50,0 67,8 72,3 år ............... 63,5 68,7 71,0 1—2 ggr/år ......... 24,3 21,4 20,7 1—2 ggr/år ......... 22,7 23,6 21,3 3 el. flera ggr/år ..... 25,7 10,8 7,0 3 el. flera ggr/år ..... 13,9 7,7 7,6 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 Summa % .......... 100,1 100,0 99,9 N ................. N .................

Tabell 5.152: Frekvens lyssnande på fram- trädanden av popartister bland aktiva lyssnare av levande musik, som är a) allsidiga, b) dubbelsidiga, c) ensidiga musikkonsumenter

Procentuell andel

som brukar lyssna på framträdanden av popartister

Dub— bel- sidiga

All- sidiga

mindrc än en gång/

är ............... 1—2 ggr/år ......... 3 el. flera ggr/år .....

37,7 35,9 26,4 100,0 492

N .................

Är musikutövare mera musikaliskt aktiva än musiklyssnare?

Vi skall här anknyta till det resultat, som säger att musikutövare har ett hög— re aktivitetsregister än skivlyssnare och konsertbesökare (se sid. 180). Musik- utövarna befanns ju i viss utsträckning kombinera sitt utövande med någon form av musiklyssnande medan musik- lyssnarna ofta var ensidigt aktiva an- tingen som konsertbesökare eller som skivlyssnare. Eftersom ett stort aktivi— tetsregister innebär en högre musik- konsumtion på varje enskild aktivitets— form skulle man kunna förvänta sig att musikutövare uppvisar högre akti- vitet i varje avseende än konsertbesö- kare och skivlyssnare.

Det är givetvis svårt att göra jäm- förelser av den totala musikkonsum- tionens storlek mellan aktiva på olika slag av musikkonsumtion, eftersom gra- den av musikutövande inte låter sig di- rekt översättas i termer av frekvens lyssnande på levande musik eller fre- kvens lyssnande på reproducerad mu- sik. Är musikutövande tillsammans med vänner och bekanta likvärdigt med konsertbesök två gånger om året eller lyssnande på skivor eller band en gång

i veckan? Tyvärr kan man inte få an- nat än godtyckliga svar på en sådan fråga.

Låt oss till att börja med reducera problemet till att jämföra musikutövare och konsertbesökare med avseende på andelen skivlyssnare, att jämföra mu- sikutövare och skivlyssnare med av- seende på andelen konsertbesökare samt att jämföra konsertbesökare och skiv- lyssnare med avseende på andelen mu- sikutövare. Genom att på detta sätt sys- tematiskt jämföra olika musikkonsu- menter med avseende på musikalisk aktivitet kan man få ett bidrag till sva— ret på rubricerade fråga.

Dessa uppgifter framgår av tabell 5.144 men kan sammanfattas här. 57 % av musikutövarna och 55 % av konsert— besökarna är även skivlyssnare. 51 % av musikutövarna och 54 % av skiv- lyssnarna är även konsertbesökare. 31 % av konsertbesökarna och 33 % av skivlyssnarna är även musikutövare. Av dessa jämförelser kan man inte finna att någon typ av musikkonsument skulle vara mera benägen än någon annan

Tabell 5.153: Frekvens lyssnande på gram- mofonskivor och/eller musik på band bland a ) musikutövande skivlyssnare, b) kon— sertbesökande skivlyssnare och c ) skiv- lyssnare i allmänhet

Kon- sert- besö- kande skiv- lyss- nare

Musik- utö— vande skiv- lyss- nare

Procentuell andel som lyssnar på skivor eller band:

dagligen eller nästan

dagligen .......... 1—3 ggr/vecka ...... 1—3 ggr/månad .....

38,0 38,2 23,8 100,0 582

Summa % .......... N .................

Tabell 5.154: Frekvens besök på konsert och/eller andra musikevenemang bland

a) musikutövande konsertbesökare, b) skiv— lyssnande konsertbesökare och c ) konsert- besökare i allmänhet

Musik- Skiv- Kon-

utö- lyss- sert-

Procentuell andel vande nande besö- som brukar gå på kon- kon— kare i konsert eller andra

musikevenemang sert- sert- all-

” besö- besö- män-

kare kare het 1—2 ggr/år ......... 40,7 41,7 47,8 3 el. flera ggr/år ..... 59,3 58,3 52,2 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 N ................. 320 582 1 050

typ av musikkonsument för ett tredje slag av musikkonsumtion.

Att det inte finns några sådana skill- nader mellan olika slag av musikkon- sumenter utgör dock inte något hin- der för att vissa musikkonsumenter kan ha större musikalisk aktivitet i något avseende än andra. Lyssnar musikut- övande skivlyssnare oftare på skivor

Tabell 5.155: Grad av offentlighet imusik- utövandet bland a ) konsertbesökande mu- sikutövare, b) skivlyssnande musikut- övare och c ) musikutövare i allmänhet

Kon— sert— Skiv- Musik- Procentuell andel besö- "lysa-e utd- som spelar kande mur.;ik- Ya]; musikinstrument: musik- .. 1 ? utö- uto- man- vande vande het offentligt inför pub- lik ............... 11,2 12,6 10,2 tillsammans med vän- ner .............. 32,9 31,3 28,5 enbart för eget nöje . 55,9 56,1 61,3 Summa % .......... 100,0 100,0 100,0 N ................. 320 353 617

eller band än konsertbesökande skiv- lyssnare eller skivlyssnare i allmänhet (se tabell 5.153)? Går musikutövande konsertbesökare oftare på konserter el- ler andra musikevenemang än skivlyss- nande konsertbesökare eller konsertbe- sökare i allmänhet (se tabell 5.154)? Spelar konsertbesökande musikutövare i högre grad offentligt än skivlyssnande musikutövare eller musikutövare i all- mänhet (se tabell 5.155)?

Skivlyssnare i allmänhet, konsertbe- sökare i allmänhet och musikutövare i allmänhet har en mindre musikkon- sumtion än vad man finner bland dem som kombinerar respektive aktivitet med annan aktivitet. Det är i själva ver- ket bara en bekräftelse på vad vi visste förut nämligen att mångsidiga musik- konsumenter har en högre aktivitet på varje enskild aktivitetsform än ensidiga musikkonsumenter. De ensidiga ingår endast i »i allmänhet»-kategorin.

1. Konsertbesökande skivlyssnare är nå- got mera aktiva som skivlyssnare än musik— utövande skivlyssnare (se tabell 5.153).

2. Det finns inga skillnader i fråga om frekvens konsertbesökande mellan musik- utövande konsertbesökare och skivlyssnan- de konsertbesökare (se tabell 5.154).

3. Det finns inga skillnader mellan kon- sertbesökande musikutövare och skivlyss- nande musikutövare i fråga om graden av offentlighet i musikutövandet (se tabell 5.155). '

Sammanfattningsvis gäller alltså att mångsidiga musikkonsumenter är mera aktiva än ensidiga musikkonsumenter men att det i stort sett inte finns några markanta skillnader mellan olika typer av mångsidiga musikkonsumenter med avseende på musikkonsumtionens stor- lek på enskilda aktiviteter. Det enda undantaget är att konsertbesökande skivlyssnare är något mer aktiva som skivlyssnare än musikutövande skiv- lyssnare.

Sammanfattning

Det musikaliska aktivitetsregistret, som utgör ett sammanfattande mått på musikkonsumtionen, ger oss möjlighe- ter att kartlägga musikkonsumtionen med avseende på dess art och omfatt- ning samtidigt. Eftersom mångsidighet i musikkonsumtion dvs stort aktivitets- register kan visas vara förenat med högre grad av aktivitet för var och en av aktivitetsformerna musikutövande, lyssnande på »levande» musik och lyss- nande på reproducerad musik än ett litet aktivitetsregister kan aktivitetsre- gistrets storlek fungera som ett approxi- mativt kriterium på den totala musik- konsumtionens storlek. Detta gäller dock ej om musikkonsumtionen utsträc- kes till att omfatta lyssnande på musik i radio.

Cirka 35 % av befolkningen i landet i åldern 16—70 år kan betraktas som totalt inaktiv i musikaliskt avseende med un- dantag av lyssnande på musik i mass- media. En stor del av dessa har dock regelbundna vanor beträffande musik- lyssning i radio. Ytterligare nära 25 % är endast i ringa usträckning musi- kaliskt aktiva t ex spelar litet piano då och då till husbehov eller går på en konsert någon gång om året och tar fram sina grammofonskivor ungefär en gång i månaden. Återstoden som utgör drygt 40 % av befolkningen är åtmins- tone i något avseende verkligt musika- liskt aktiva. De flesta av dessa är skiv-

entusiaster dvs har för vana att lyssna på grammofonskivor eller musik på band åtminstone en gång i veckan (30 % totalt). Ungefär 20 % gör något så när regelbundna besök på konser- ter eller andra musikevenemang dvs minst tre besök per år och cirka 10 % är att betrakta som aktiva musikutövare i den bemärkelsen att de spelar för eller tillsammans med andra personer. Ungefär 8 % av befolkningen är i åt- minstone någon utsträckning verksam- ma såväl som musikutövare, som kon- sertbesökare och som skivlyssnare. En- dast 3 % är dock mycket aktiva inom vart och ett av dessa tre områden. Kom- binationer av två aktiviteter är tätn- ligen vanliga. Speciellt skivlyssnande och konsertbesökande tycks vara för- knippade. Det finns en större andel konsertbesökare bland skivlyssnarna än vad det finns i befolkningen som helhet. Både den totala passiviteten och den mångsidiga musikkonsumtionen är van- ligare än vad som skulle vara fallet om de olika aktiviteterna vore oberoende av varandra. I gengäld är andelen en- sidigt aktiva mindre än förväntat trots att andelen ensidigt aktiva är förhål- landevis stor totalt sett. Cirka 1/a av be- folkningen är passiva i två avseenden och åtminstone något aktiva i det tred- je. Det finns en tendens att aktivitet på ett område drar aktivitet på andra områden med sig men också en trög- het i fråga om den första aktiva insat- sen och en risk att den ensidigt aktive skall falla tillbaka i total passivitet.

6.1 Översikt över den musikaliska atti- tydens och det musikaliska beteendets strukturer

I avdelningarna 4 och 5 av resultatredo- visningen har vi belyst musikvärde- ringarna och musikkonsumtionen var för sig, som om dessa vore helt obero- ende av varandra. Det finns ingen som helst anledning att tro att detta skall vara fallet, och i denna avdelning skall vi för första gången koppla ihop dessa båda aspekter av musikvanan för att se på vilket sätt de är relaterade till varandra. Huvudsaken med detta är i och för sig inte att visa giltigheten i några allmänna satser av typ: »Ju mera positiv inställning till musik, desto större musikkonsumtion» eller »Ju me- ra positiv inställning till x-musik desto större x-musikkonsumtion». Vi skall till stor del ägna denna avdelning åt att visa under vilka omständigheter som samband mellan värderingar och konsumtion föreligger och under vilka omständigheter samband ej föreligger. Vi skall även visa vilka slag av musik- värderingar som i högre och i mindre grad är relaterade till vilka slag av musikkonsumtion.

I avdelning 4 behandlade vi musik- värderingarna ur tre skilda aspekter. Värderingarna kunde vara positiva — mycket eller måttligt — neutralt eller negativt _— mycket eller måttligt, vilket anger intensiteten. Värderingarna an- visar också viss musikalisk inriktning,

6. Musikaliska värdeföreställningars relationer till musikintresset

t.ex. konsertmusikinriktning, traditio- nell inriktning etc. Till sist anges även mångsidigheten i inriktningen. De tre aspekterna av värderingarna är allt- så intensitet, art och bredd.

På motsvarande sätt behandlades även musikkonsumtionen ur dessa tre as- pekter i avdelning 5. Musikkonsum- tionens storlek eller graden av aktivitet motsvarar intensitetsaspekten. Former- na för musikkonsumtionen, dvs aktivi- tetsområdena musikutövande, lyssnan- de på »levande» musik och lyssnande på reproducerad musik motsvarar art- aspekten och det musikaliska aktivitets- registrets storlek, dvs graden av mång- sidighet, motsvarar breddaspekten.

Innan vi presenterar de resultat som musikvaneundersökningen tillhanda- håller angående salnbanden mellan inu- sikvärderingar eller olika aspekter av musikvärderingar å ena sidan och mu- sikkonsumtionen eller olika aspekter av musikkonsumtionen å den andra sidan skall vi emellertid utöka vår ter- minologi en aning för att lättare förstå sammanhangen.

Musikkonsumtion och musikvärde- ringar är som tidigare framhållits olika sektorer av beteendelementet i musik- vanan (se avdelning 1). Det finns dock flera möjliga sådana sektorer. Musik- konsumtion och musikproduktion är exempel på musikalisk aktivitet, och vid sidan av musikalisk aktivitet och värderingar av musik föreligger tex beskrivningar av musik. Var och en av

dessa sektorer på beteendenivå har en motsvarighet på attitydnivå. Musikva- nor är exempel på sociala vanor och i sociala vanor ingår såväl beteenden som dispositioner för beteenden. För att vi skall kunna förstå hur skilda musika- liska beteenden är relaterade till var- andra måste vi även veta något om hur beteendedispositioner är relaterade till varandra.

Musikaliskt värdeengagemang, musikaliskt vär- deregister

Genom att behandla värderingar av musik som vanor har vi antytt att de inte uppstår spontant utan är mer eller mindre förankrade i mer eller mindre stabila musikaliska värdeföreställning- ar. Musikvärderingar på beteendenivå motsvaras av musikaliska värdeföreställ- ningar på dispositionsnivå. En generell musikalisk värdeföreställning kan de- finieras som en generell musikalisk vär- deringsberedskap eller som en värde- mässig orientering mot musik i allmän- het. Eftersom vi kan observera tre olika aspekter av musikvärderingar skulle man kunna tänka sig att det även finns tre olika aspekter av värdeföreställ- ningarna. Då vi talar om musikaliskt värdeengagemang menar vi dispositio- nen för intensiteten i värderingarna, då vi talar om musikalisk värdeorien- tering menar vi dispositionen för den musikaliska inriktningen och då vi talar om det musikaliska värderegistret syftar vi på dispositionen för graden av mångsidighet i musikalisk inriktning.

Man kan dra en parallell mellan viss aspekt av uttalade värderingar av mu- sik och motsvarande aspekt av musika- liska värdeföreställningar. Positivt mu- sikaliskt värdeengagemang förväntas va- ra förknippat med positiva värderingar av musik och negativa värderingar är förknippade med negativt värdeenga- gemang. Dock är inte värdeengagemang

på dispositionsnivå detsamma som vår- deringar, som ligger på beteendenivå. De faktiskt uttalade värderingarna är bara delvis en produkt av värdeengage- manget och påverkas även av andra faktorer. Som en allmän sats kan dock följande formuleras:

Ju större positivt musikaliskt värde- engagemang, desto mera positiv värde- ring av musik.

Denna sats gäller musik i allmänhet. Vi vet redan att det existerar olika mu- sikaliska inriktningar med motsvaran- de musikaliska värdeorienteringar, som är oberoende av varandra eller tom konkurrerar med varandra.

Musikalisk värdeorientering är alltså artaspekten av musikalisk värdeföre- ställning och riktar sig mot olika slag av musik. Sambandet mellan musikaliskt värdeengagemang och musikaliska vär- deringar kan även ges en specifik for- mulering:

Ju större positivt värdeengagemang i visst slag av musik, desto mera positiv värdering av detta slag av musik.

Även mångsidigheten i musikalisk inriktning har sin motsvarighet på dis- positionsnivån, men då föredras termen musikaliskt värderegister. Då det mu- sikaliska värderegistret är stort för- väntas positiva värderingar av många olika slag av musik, då det musikaliska värderegistret är litet förväntas få eller inga positiva värderingar av olika slag av musik eller med andra ord:

Ju större musikaliskt värderegister, desto mera mångsidig musikalisk inrikt- ning.

Denna sats kan låta som en truism, men man får hålla i minnet att det mu- sikaliska värderegistret är en disposi- tionsegenskap och att graden av mång- sidighet i den musikaliska inriktningen är en beteendeegenskap. Det musikalis- ka värderegistret är inlärt liksom hela den musikaliska värdeföreställningen

och har påverkats av den tidigare mu- sikaliska miljön, medan de uttalade värderingarna även kan bestämmas av tex tillfälliga faktorer i värderings- situationen. Det är tex inte svårt att tänka sig att en viss individ med ett litet musikaliskt värderegister spontant kan tycka bra om all musik i en gynn- sam lyssnarsituation eller att en annan individ med ett mycket stort värde- register kan tycka illa om all musik i en viss störningssituation. Mångsidig musikalisk inriktning är ett kriterium på ett stort musikaliskt värderegister men dessa är inte identiska begrepp.

Vi vet från resultatredovisningen (se avd 4.3) att de mycket positiva till ett visst slag av musik är mera ensidigt in- riktade än övriga och att det över hu- vud taget tycks råda ett negativt sam- band mellan värderingen av visst slag av musik och benägenheten att accep- tera andra slag av musik. Det finns vissa specialister som troligen är vår— demässigt engagerade i visst slag av musik men har ett litet musikaliskt vär- deregister, och det finns andra allmän— orienterade med stort musikaliskt vär- deregister men som inte är lika positivt engagerade i något slag av musik. Givet- vis är detta inte en absolut regel utan en tendens som också kan .ges följande formulering:

Ju större positivt värdeengagemang i visst slag av musik, desto mindre musikaliskt värderegister.

Det generella musikaliska värde- engagemanget sammanfattar de olika existerande specifika musikaliska vär- deengagemangen. Eftersom det råder negativt samband mellan den specifika värdeföreställningens intensitet och värdeföreställningarnas mångsidighet, kan man dock inte utan vidare påstå att ett stort positivt värdeengagemang i visst slag av musik också innebär ett stort positivt värdeengagemang i musik

i allmänhet. Relationerna mellan gene- rellt musikaliskt värdeengagemang och specifikt musikaliskt värdeengagemang skulle kunna beskrivas av följande sats:

Ju större positivt musikaliskt värde- engagemang i visst slag av musik, desto större positivt musikaliskt värdeengage- mang i allmänhet, vid i övrigt givet musikaliskt värderegister.

Samma sats kan också formuleras på följande sätt:

Ju större musikaliskt värderegister, desto större positivt musikaliskt värde- engagemang i allmänhet, vid i övrigt givna specifika musikaliska värde- engagemang.

Vi har tidigare (se avd 4.3) dragit upp gränsen mellan musikalisk mång- sidighet på acceptansnivå och på an- hängarnivå. över huvud taget tycks det råda ett negativt samband mellan inten- siteten i värderingen av visst slag av musik och benägenheten att acceptera andra slag av musik. Det finns vissa specialister som troligen är mycket positivt värdeengagerade i visst slag av musik men med låg acceptans inför annan musik och det finns allmänori- enterade med hög acceptans i allmän- het men utan starkt positivt värde-- engagemang i något slag av musik. Av denna anledning kan det vara vansk- ligt att använda mångsidighet på accep- tansnivå som kriterium på ett generellt musikaliskt värdeengagemang.

Det generella musikaliska värde- engagemanget sammanfattar de olika specifika musikaliska värdeengage- mangen. Allsidighet på anhängarnivå innebär helt enkelt ett generellt posi- tivt musikaliskt värdeengagemang. Gra- den av mångsidighet i musikalisk in- riktning på anhängarnivå är därför ett bättre kriterium på ett generellt musikaliskt värdeengagemang än vad graden av mångsidighet på acceptans— nivå är. Nedanstående sats får dock

inte uppfattas som en absolut regel utan som en tendens:

Ju mera generellt positivt musika- liskt värdeengagemang, desto större mångsidighet i musikalisk inriktning på anhängarnivå.

Om ett ökat positivt värdeengage- mang i visst slag av musik tex klassisk musik skall leda till ett ökat positivt värdeengagemang i musik i allmän- het eller inte, beror dock på vad som i övrigt sker. Om ökningen av engage- manget i klassisk musik är större än den minskning som förväntas i värde- engagemanget i andra slag av musik, kommer alltså en totalökning till stånd. Om minskningen av engagemanget i konkurrerande musikformer är stör- re än ökningen av engagemanget i klassisk musik kommer en totalminsk- ning till stånd. Vad som faktiskt sker vid ökad specialisering resp ökad mångsidighet måste bli föremål- för ytterligare empiriskt studium och kan inte förutsägas med hjälp av hittills redovisade data.

Musikintresse, musikalisk intresseorientering, musikaliskt intresseregister

En viktig anledning till att musikaliska aktiviteter kompletterar varandra (se avdelning 5.7) torde vara att var och en av dessa är relaterad till ett och samma fenomen, som vi föredragit att kalla »musikintresse». Musikintres- se kan definieras som en generell musikalisk aktivitetsberedskap eller som en viljemässig orientering mot musikalisk aktivitet i allmänhet. Mu- sikintresset är alltså en dispositions- egenskap och kan som sådan inte stu- deras direkt utan endast via relevanta kriterier. Musikalisk aktivitet i form av musikkonsumtion eller av musik- produktion är inte identiska med mu- sikintresset men står i ett sådant för- hållande till musikintresset att de kan

fungera som dess observerbara krite- rier. Här skall vi bara ägna oss åt konsumtionskriteriet.

Som regel är stort musikintresse förenat med hög total musikkonsumtion och litet musikintresse med låg total musikkonsumtion. Stort musikintresse och låg musikkonsumtion är dock inte oförenliga begrepp, inte heller litet mu- sikintresse och hög musikkonsumtion. Det finns individer, som vill vara aktiva i musikaliskt avseende men på grund av olika hinder inte kan vara det. Det finns också individer som inte vill vara mu- sikaliskt aktiva men av mer eller mind- re tvångsmässiga skäl kommer att vara det. Som en allmän sats kan vi dock formulera:

Ju större musikintresse, desto högre musikkonsumtion.

Vi har ovan endast berört musikin- tressets intensitetsaspekt men musikin— tresset har även en artaspekt. Man kan tala om musikalisk intresseorientering och därmed syfta på musikintressets orientering mot skilda musikaliska ak- tiviteter. Vissa individers intresse orien- teras mot instrumentalspel, andras mot skivlyssnande etc. Det är en direkt parallell mellan musikalisk intresse- orientering och musikkonsumtionens art nämligen:

Ju större intresse för viss art av mu- sikalisk aktivitet, desto högre musik- konsumtion i detta avseende.

Vi har också tidigare visat att mu- sikkonsumtionen kan ta sig en eller flera former. En individ kan vara aktiv i många avseenden, i ett eller i inget avseende. Vi har angett att olika indi- vider kan ha olika stort eller litet mu- sikaliskt aktivitetsregister. På motsva— rande sätt kan man tänka sig individer med olika stort eller litet musikaliskt intresseregister. Även mellan storleken av det musikaliska intresseregistret och storleken av det musikaliska akti-

vitetsregistret kan man förvänta sig ett positivt samband, men tex ett stort in- tresseregister förenat med litet aktivi- tetsregister är dock ingen omöjlighet i det enskilda fallet.

Ju större musikaliskt intresseregister, desto större musikaliskt aktivitetsregis- ter.

I slutet av föregående avdelning lyc- kades vi visa ett positivt samband mel- lan den specifika musikkonsumtio— nens storlek och aktivitetsregistrets storlek. De musikaliska mångsysslarna ägnade sig inte bara åt flera musikaliska aktiviteter. De ägnade sig även mera åt varje enskild aktivitet än vad de in— divider som enbart sysslade med just denna aktivitet gjorde. Personer med hög specifik musikkonsumtion har även ett stort musikaliskt aktivitetsregister i jämförelse med personer med låg speci- fik musikkonsumtion. Med ledning av denna iakttagelse i kombination med antagandet om parallellitet mellan akti- vitetsregister och intresseregister skulle vi kunna formulera följande sats:

Ju större musikintresse, desto större musikaliskt aktivitetsregister.

Med ledning av denna sats skulle vi i fortsättningen kunna använda aktivi- tetsregistrets storlek som kriterium på det totala musikintressets storlek. Inten- sitet och mångsidighet i musikintresse samverkar, medan intensitet och mång- sidighet i musikaliska värdeföreställ- ningar upp till en viss gräns motverkar varandra.

Musikalisk attityd

Musikalisk attityd är en sammanfattan- de benämning på alla sektorer i dispo- sitionen för musikaliskt beteende. I grova drag kan denna attityd karakteri- seras som positiv eller negativ. Den kan vara generell, dvs gälla musik i allmän- het, men man kan även intressera sig för specifika musikaliska attityder, dvs

attityder till visst slag av musik. En generell positiv musikalisk attityd för— väntas innebära såväl stort musikin- tresse som ett generellt positivt vårde— engagemang. En positiv musikalisk atti- tyd till x-musik förväntas analogt inne- bära ett stort intresse för x-musik och ett positivt värdeengagemang i x-musik. På motsvarande sätt förväntas en nega- tiv attityd vara förknippad med litet musikintresse och negativt värdeengage- mang. Vad vi alltså påstått kan sam- manfattas i följande sats:

Ju mera positivt värdeengagemang, desto större musikintresse.

Observera att vi inte har kommit fram till något revolutionerande resultat i och med denna sats. Satsen är den logiska konsekvensen av våra förutsättningar. Hållbarheten av dessa förutsättningar kan vi få besked om då vi kliver ner på beteendenivån.

Vi har tidigare förväntat oss att ett generellt positivt värdeengagemang skall vara förknippat med positiva vär- deringar av musik i allmänhet och att ett stort musikintresse skall vara för- knippat med en hög total musikkonsum- tion. Med en positiv musikalisk attityd förväntas alltså vara förknippad såväl positiva värderingar av musik i allmän- het som en hög total musikkonsumtion. Som en konsekvens av detta skulle vi kunna formulera följande hypotes:

Ju mera positiva värderingar av mu- sik, desto högre total musikkonsumtion.

Satsen om relationen mellan generellt musikaliskt värdeengagemang och ge— nerellt musikintresse kan även ges oli- ka specifika utformningar. Man kan t ex ange hur vissa kombinationer av värde- orientering och intresseorientering är relaterade till varandra. Med utgångs- punkt från tidigare refererade domine— rande intresse- och värdeorienteringar skulle följande relationer kunna beteck- nas:

Värdeorientering mot:

. Ameri-

.:;;:.'s*:;. Konsert- äss;

mat musik musik fluerad

' musik musikutövan-

de ......... 1 2 3 konsertbesö-

kande ...... 4 5 6 skivlyssnande . 7 8 9

Det finns som synes nio möjliga rela— tioner med given omfattning av värde- orientering och intresseorientering men någon begränsning till dessa föreligger i och för sig inte, eftersom man ju lätt kan föreställa sig förekomsten av andra värdeorienteringar respektive intresse- orienteringar. Varje sådan relation är av typen »ju större värdeengagemang i . . ., desto större intresse för . . .». Re- lation 6 skulle tex kunna få följande utformning: »Ju större värdeengage- mang i amerikainfluerad musik, desto större intresse för konsertbesök». Varje sådan sats har sin motsvarighet på be- teendenivån tex »ju mera positiv vär- dering av amerikainfluerad musik, des- to större aktivitet i fråga om konsert- besök». Dessa specifika hypoteser kan sedan prövas med tillgängliga emipiris- ka data, vilket också till stor del kom- mer att ske i avsnitt 6.2.

Vi har ovan karakteriserat den mu- sikaliska attityden som positiv eller ne- gativ. Troligen är detta en mycket stark förenkling av dess struktur. Under hand som empiriska data läggs fram kom- mer vi kanske att få lov att modifiera denna karakteristik, att göra den mera nyanserad. Vi förväntar oss positiva samband mellan musikkonsumtion och värderingar av musik, men dessa kan vara mer eller mindre starka och några kanske helt uteblir eller förbyts i nega- tiva.

Slutligen kan påpekas att den musi-

kaliska attityden har en räckvidd, som sträcker sig utanför de nu skisserade intresse- och värdesektorerna. Under al- la förhållanden torde sektorn för kun- skap om musik vara väsentlig. Allmänt kan man förvänta sig att en positiv mu- sikalisk attityd skall vara förenad med en hög kunskap om musik. I en tablå på nästa sida, som sammanställer de be- grepp, som vi hittills använt och även anger vilka begrepp, som är över- och underordnade varandra och vilka som är sidoordnade, har dock kunskapssek- torn liksom musikproduktionen uteslu- tits.

En modell för musikaliska attityders struktur och iöränderlighet

Utgångspunkten för detta avsnitt är den i föregående stycke formulerade satsen:

Ju större positivt musikaliskt värde— engagemang i musik, desto större mu- sikintresse.

Denna sats kan inte prövas direkt utan detta måste ske indirekt genom att använda relevanta beteendekriterier på musikaliskt värdeengagemang respek- tive musikintresse. Kriteriet på musika- liskt värdeengagemang är, som tidigare nämnts, de musikaliska värderingarnas intensitet, och kriteriet på musikintres- se är musikkonsumtionens storlek. Vad vi kan pröva med hjälp av tillgängliga data är alltså en hypotes som får sin generella utformning på följande sätt:

Ju mera positiva värderingar av mu- sik, desto större musikkonsumtion.

Det är emellertid inte särskilt upp- lysande att få denna hypotes bekräftad i sin generella utformning. Det är be- tydligt mera intressant att få veta i vil- ka specifika avseenden som den inte får något stöd av empiriska data och i vilka den får ett svagare stöd än under normala omständigheter. Orsakerna till bristande överensstämmelser mellan värderingar och musikkonsumtion är

YAIHSHO I&ISOdSICII YAHEQKHEELEH

MUSIKALI SK ATTITYD

VÄRDESEKTOR

MUSIKALI sx VÄRDEFÖRESTÄLLHING

IMRESSESEKTOR

MUSIKINTRESSE

Musikalisk värde- orienteri

Musikaliskt värderegister

Graden av mångsidig- het i musikalisk in- riktning

usikaliaka värde- ringare intensitet

| | | | | | | | | | | lh...noo-o|.occaso-vno-oonkoooooo-oa||.-conooaoouunolouoo-oen...:..-aeuonoaccooou...condlcouonccooocooooooooooeo'o | | | | | | | | | |

Musikalisk intresse-

Musikaliskt intresse- register

kaliskt akti- vitetsregiater

Musikkonsum- tionens art

MUSIKVÄRDERING

HUSIKALISKT BETEENDE

MUSIKKONSUMTION

på sätt och vis ett angelägnare forsk- ningsområde än orsaken till god över- ensstämmelse. Vi skall därför ägna åter- stoden av denna avdelning åt att kart- lägga vilka musikaliska värderingar som inte är positivt relaterade till vilka mu— sikaliska aktiviteter men även lokalise- ra i vilka befolkningskategorier som överensstämmelsen är mindre än nor- malt,

I det enskilda fallet kan orsakerna till bristande överensstämmelse mellan värderingar av musik och musikkon- sumtionens storlek sökas efter två hu- vudlinjer:

I. På dispositionsplanet i övergången mel- lan uärdesektor och intressesektor (se hel- dragna linjer i tablån på s 196). Den musi- kaliska attitydens struktur är inte så en— hetlig, som vi föreställt oss. Positivt muvsi— kaliskt värdeengagemang är inte förenligt med stort musikintresse eller negativt mu- sikaliskt värdeengagemang är inte fören- ligt med litet musikintresse. II. I övergången mellan dispositionsni- vän och beteendenivån (se streckade linjer i tablån på s 196). Bristen i överensstäm— melse kan ligga antingen i:

a) värdesektorn t ex musikaliska värde- föreställningar får inte utlopp i verbalt uttryckta värderingar eller verbalt uttryck- ta värderingar har ingen förankring i värde- föreställningar,

b) intresscsektorn t ex musikintresse får inte utlopp i musikkonsumtion eller mu- sikkonsumtionen har ingen förankring i musikintresset.

Det är inte möjligt med den infor- mation, som föreligger i postenkäten av musikvaneundersökningen att direkt avgöra om dålig överensstämmelse mel- lan musikvärderingar och musikkon- sumtionens storlek beror på bristande enhetlighet i musikaliska attityder, på brister i överensstämmelse mellan mu- sikintresse och musikkonsumtion eller på brister i överensstämmelse mellan musikaliskt värdeengagemang och ut- tryckta musikaliska värderingar. Vid intervjuundersökningarna finns det

större möjligheter att få dessa problem belysta.

Det är dock inte säkert att det till varje pris är nödvändigt att lokalisera bristande överensstämmelse mellan vär- deringar och konsumtion till endera av dessa tre områden. Vi förutsätter näm— ligen att dessa tre förklaringsområden är förknippade med varandra och på- verkar varandra. Om svårigheter finns att aktivera ett stort musikintresse, kom— mer sannolikt musikintresset att mins— ka. Resultatet blir positivt värdeenga- gemang och litet musikintresse. På längre sikt kan detta leda till att även det positiva värdeengagemanget avtar. Vi förutsätter här att tillstånd som in- nebär bristande överensstämmelse exi- sterar men att de är instabila och leder till förändring. Den musikaliska attity- den strävar mot enhetlighet, bristande överensstämmelse mellan musikintresse och musikkonsumtion och mellan musi- kaliskt värdeengagemang och uttryckta musikaliska värderingar tenderar att elimineras genom en anpassningspro- cess.1

Bakgrunden till denna anpassnings- process är följande tolkning av den skisserade modellens sätt att fungera. För enkelhetens skull antar vi att en- dast positiva och negativa musikaliska värderingar samt aktivitet och passivitet i musikkonsumtionen existerar. Följan- de kombinationer är då möjliga:

1. aktivitet och positiv värdering

2. passivitet och positiv värdering

3. aktivitet och negativ värdering

4. passivitet och negativ värdering Under gynnsamma omständigheter kommer tillstånden 2) och 3) att vara instabila och en överströmning från des- sa två till de stabila tillstånden 1) och

1 Vi bygger här på en balansteoretisk modell bl. a. utformad av Johan Asplund, se, Asplund, Johan: Om förhållandet mellan attityden till klassisk musik och attityden till popmusik, Socio- logisk Forskning nr 4 1964.

4) sker antingen genom att musikkon- sumtionen anpassar sig till värderingen eller att värderingen anpassar sig till musikkonsumtionen eller att båda an- passar sig till varandra. Om positiva värderingar och passivitet kommer att utmynna i positiva värderingar och ak- tivitet eller i negativa värderingar och passivitet, kan man inte förutsäga utan ytterligare information om för- hållandena. Under vissa omständighe- ter kommer värderingarna att föränd— ras mest, under andra kommer musik- konsumtionen att förändras mest. Så- dana förändringar kan ske utan inver- kan av annan faktor, om det råder ett direkt kausalt förhållande mellan vär- dering av musik och musikkonsumtio- nens storlek.

Man får av ovanstående inte dra den slutsatsen att vi kommer att uppnå ett tillstånd av fullständig stabilitet, där vissa individer är positiva och aktiva medan andra är negativa och passiva. Förändringar kan även komma till stånd genom andra faktorers inverkan eller genom direkta ingrepp. En övergång från ett stabilt tillstånd (1 och 4) till ett instabilt tillstånd (2 och 3) kan ske då processen initieras av förhållanden, som inte har med musikaliska värde- ringar eller musikkonsumtion att göra. En övergång från tillstånd 1) till till— stånd 2) innehär att det finns faktorer, som verkar hämmande på musikkonsum— tionen. Samma faktorer kan också hindra en övergång från tillstånd 2) till tillstånd 1). En övergång från till- stånd 1) till tillstånd 3) innebär att det finns faktorer, som gynnar nega- tiva värderingar. Dessa faktorer kan också hindra faktisk aktivitet att över- gå i ett positivt synsätt. På motsvaran- de sätt finns det faktorer som påverkar övergång från det stabila tillståndet 4) till de instabila tillstånden 2) och 3). Dessa faktorer kan också verka som

en spärr för en övergång från något av de instabila tillstånden till tillstånd 4).

Ett negativt samband eller ett förhål— landevis litet positivt samband mellan värdering av musik och musikkonsum- tionens storlek innebär att endera eller båda de instabila tillstånden är jäm- förelsevis gynnsamma på bekostnad av endera eller båda de stabila tillstånden. Man kan utan svårighet avgöra med hjälp av tillgängliga data om det i främsta rummet är det instabila tillstån- det 2) — positiv värdering kombineras med passivitet — eller det instabila till— ståndet 3) — negativ värdering kom- bineras med aktivitet — som är mest gynnsamt. Genom att först lokalisera vilket av de instabila tillstånden, som är mest överrepresenterat och even- tuellt också vilket av de stabila tillstån- den, som är mest underrepresenterat kan man alltså avgöra vilka omständig- heter som sätter den ovan beskrivna anpassningsmekanismen ur spel eller gör att den fungerar sämre än normalt i någon viss situation — tex i någon viss befolkningskategori. Därefter torde man ha större möjligheter att påverka eller styra en övergång till det stabila tillstånd som man anser vara önskvärt.

Dilpolition av dataanalylen

Fortsättningen av avdelning 6 skall vi helt ägna åt överensstämmelse mellan musikaliska värderingar och musikkon- sumtionens storlek. I avdelning 6.2 skall vi dels intressera oss för hur generella värderingar av musik är relaterade till den totala musikkonsumtionen och dels studera vilka specifika musikaliska vär- deringar som har stor respektive liten överensstämmelse med vilka typer av musikkonsumtion. Det sista innebär även att vi skall försöka bestämma vilka musikaliska riktningar som har mera aktiva och vilka som har mindre aktiva

% l . 1 l

eller passiva anhängare med specifice- ring av musikutövande och olika for- mer för musiklyssnande. I detta avsnitt skall vi enbart lokalisera eventuella brister i överensstämmelse mellan mu- sikvärdering och musikkonsumtion men inte försöka förklara dem.

I avsnitt 6.3 skall vi ägna avvikelser från den förväntade överensstämmelsen en viss uppmärksamhet för att se om dessa verkligen innebär att anpassning från instabila tillstånd till stabila fun- gerar dåligt eller om avvikelserna åter- faller på att vi inte håller tillräckligt många faktorer under kontroll.

I avsnitt 6.4 skall vi i korthet jämföra vissa musikaliska värderingar med den totala musikkonsumtionen i olika be- folkningskategorier för att se om an- passningsmekanismen fungerar speciellt dåligt i någon viss befolkningskategori och därvid närmare granska omstän- digheterna för detta.

Till sist skall vi också ägna några av- snitt åt musikaliska värderingar och specifikt konsertbesökande för att av- slöja i vilken utsträckning som ett posi- tivt synsätt inte kommer till uttryck i konsertbesök men även huruvida kon- sertbesökande utan förankring i posi- tiva värderingar förekommer. Även i dessa avseenden skall vi jämföra olika befolkningskategorier.

6.2 Musikkonsumtion och värderingar av musik

Är graden av mångsidighet imusikalisk inrikt- ning relaterad till det musikaliska aktivitets- registrets storlek?

Mot bakgrunden av den enkla modell som vi presenterade i föregående av- snitt angående musikaliska attityders struktur skall vi här redovisa data om relationen mellan musikkonsumtion och värderingar av musik. Vi inleder på det

generella planet och kommer därefter att gradvis arbeta oss in i detaljerna på de olika specifika planen.

Den generella sats som ligger till grund för dataredovisningen är följan- de:

Ju mera positivt värdeengagemang i musik i allmänhet, desto större totalt musikintresse.

Vi förväntar oss helt enkelt kongruens mellan musikaliskt värdeengagemang och musikintresse, vilket bestäms av att musikaliska attityder strävar mot. en- hetlighet. Värdeengagemang och mu- sikintresse är emellertid dispositions- faktorer och kan som sådana inte stu- deras direkt utan endast via lämpliga kriterier på beteendenivå. Som krite- rium på värdeengagemang i musik i allmänhet har vi graden av mångsidig- het i musikalisk inriktning (se 5 193) och som kriterium på totalt musikin- tresse det musikaliska aktivitetsregist- rets storlek (se s 194). Dessa kriterier är i sin tur upp-byggda av enskilda in- dividers uttalanden i en frågesituation om inställning till skilda slag av mu- sik respektive angivande av deltagande i skilda musikaliska aktiviteter. Den empiriskt prövbara hypotes som på be- teendenivån följer av ovanstående sats är alltså:

Ju större mångsidighet i musikalisk inriktning, desto större musikaliskt ak- tivitetsregister.

I tabell 6.1 redovisas sam-bandet mel— lan graden av mångsidighet i musika- lisk inriktning och det musikaliska ak- tivitetsregistrets storlek dvs aktivitets- registrets storlek jämföres för mångsi— digt, ensidigt och nollsidigt musikaliskt inriktade. Totalt sett föreligger ett posi- tivt samband mellan de båda kriterier- na. Den genomsnittliga aktivitetsgraden är t. ex. klart störst bland de mångsidigt inriktade Och minst bland dem som inte uppvisar någon dominerande musikalisk

Tabell 6.1. Musikaliskt aktivitetsregister på låg aktivitetsnivå bland a) all— och dubbelsidigt, b) ensidigt musikaliskt in- riktade och c) individer utan dominerande

Tabell 6.2. Procentuell andel med olika kombinationer av mångsidighet i musika- lisk inriktning och mångsidighet i musik— konsumtion. Observerade och förväntade

musikalisk inriktning värden . . Utan Obser- Förvän- Allsxdigt . . . doml- Procentuell andel verade tade Priceåitlu ell 331835]? Eåmidkl-gt nerade som är: procent- procent- " 4.5. . . g r misika- siffror siffror som ar: mrik- tade . . hsk m— tade riktning mångsidigt inriktade, mångsidigt aktiva. . .. 10,4 8,2 allsidigt aktiva 12,7 7,0 4,3 mångsidigt inriktade, en- dubbelsidigt sidigt aktiva ........ 8,8 8,2 aktiva ..... 29,5 26,1 17,3 ensidigt inriktade, mång- ensidigt aktiva 35,6 30,8 37,3 sidigt aktiva ........ 19,5 19,6 inaktiva ...... 22,2 36,0 41,1 mångsidigt inriktade, inaktiva ............ 5,5 8,2 Summa% 100'0 99'9 100'0 ensidigt inriktade, ensi- Genomsnittlig dikt aktiva .......... 18,1 19,6 aktivitetsgrad 1,33 1,04 0,85 nollsidigt inriktade, mångsidigt aktiva... . 3,6 5,5 N ........... 621 1 482 416 ensidigt inriktade, inak- tiva ................ 21,2 19,6 . . . . . . nollsidi t inriktade ensi- 1nr1ktnmg. Andelen mång51d1gt _akti-va digt äktiva ..... * _____ 6,2 5,5 är över 40 % bland de mång51d1gt m- nollsidigtinriktade,inak- riktade, 33 % bland de ensidigt inrik- hva ---------------- 6.8 5»5 tade och drygt 20 % bland de nollsidigt Summa % 100,1 99,9 inriktade. Andelen inaktiva däremot är N .................... 2519 2 519 klart mindre bland de mångsidiga (22 %) än bland övriga (36% bland ensidiga och 41 % bland nollsidiga). Vi har nu fått en grund att stå på för den fortsatta resultatredovisningen. Vi har fått åtminstone ett stöd för ten— densen mot överensstämmelse mellan värderingssidan och intressesidan i den musikaliska attityden men precis som vi också förutsatt är överensstämmelsen inte total. Det finns mångsidigt inrikta- de, inaktiva personer och det finns mångsidigt aktiva som är ensidigt eller tom nollsidigt inriktade. Tabell 6.2 visar bättre storleken av dessa grupper. Denna tabell innehåller samma infor- mation som tabell 6.1 bara med de skill- naderna att procentsiffrorna beräknas på det totala antalet individer och att allsidigt och dubbelsidigt aktiva sam- manförts till mångsidigt aktiva. Tabel-

len presenterar observerade värden i jämförelse med de värden, som skulle erhållas om inget samband förelåg mel- lan mångsidighet i musikalisk inrikt- ning och mångsidighet i musikkonsum— tion.

Bland de mångsidigt inriktade är i första hand de mångsidigt aktiva över- skattade medan bland ensidigt och noll- sidigt inriktade de inaktiva är mest överskattade. För övrigt kan nämnas att det är cirka 10 % som är mångsidigt in- riktade och mångsidigt aktiva, 7 % som är nollsidigt inriktade och inaktiva. Det är ungefär 5 % som är mångsidigt in- riktade men ändå inaktiva och det är 4 % som saknar dominerande musika- lisk inriktning men ändå är mångsidigt aktiva. Båda dessa sistnämnda grupper är till sin storlek mindre än förväntat

och detta kan tala för att de skulle be- finna sig i ett genomgångsstadium. Om balans kommer att upprättas genom för- ändrad aktivitet eller genom förändra- de värderingar går dock inte att förut- säga utan att ha information från flera tillfällen i förändringsprocessen. Bland de ensidigt inriktade är det faktiskt en större andel som är inaktiva respektive mångsidigt aktiva än vad det är som är ensidigt aktiva.

En allmän tendens att mångsidigt musikaliskt inriktade har ett större mu- sikaliskt aktivitetsregister än ensidigt respektive nollsidigt musikaliskt inrik- tade behöver givetvis inte förutsätta att varje form av mångsidighet i musikalisk inriktning skall innebära ett större ak- tivitetsregister än varje form av ensi- dig musikalisk inriktning. Vilka kom- binationer av mångsidig inriktning är förknippade med större musikkonsum- tion än andra? Kan tex ensidigt kon- sertmusikinriktade ha högre totalakti- vitet än dubbelsidigt traditionellt och amerikainfluerat inriktade?

Mot bakgrunden av sådana frågor skall vi på nytt ta upp relationen mel- lan mångsidighet i musikalisk inrikt- ning och det musikaliska aktivitetsre- gistrets storlek till behandling. I tabell 6.3 jämföres aktivitetsregistrets storlek för följande grupper: a) allsidigt in- riktade, b) dubbelsidigt inriktade på konsertmusik och traditionell musik, c) dubbelsidigt inriktade på konsert- musik och amerikainfluerad musik, (1) dubbelsidigt inriktade på traditionell musik och amerikainfluerad musik, e) ensidigt inriktade på konsertmusik, f) ensidigt inriktade på traditionell musik, g) ensidigt inriktade på amerikainflue- rad musik och 11) utan dominerande musikalisk inriktning. Några av dessa grupper är så små att jämförelsen blir chansartad (allsidigt inriktade : 42 per-

soner, dubbelsidigt inriktade på kon- sertmusik och amerikainfluerad musik : 73 personer) men vi skall ändå för- söka oss på att rangordna dem efter ge— nomsnittlig aktivitetsgrad:1

1) inriktade på konsertmusik och ame- rikainfluerad musik ............... 2) ensidigt inriktade på konsertmusik . . 3) ensidigt inriktade på amerikainflue- rad musik ........................ 4) allsidigt inriktade ................. 5) inriktade på konsertmusik och tradi- tionell musik ..................... 6) inriktade på traditionell musik och amerikainfluerad musik ............ 7) utan dominerande musikalisk inrikt- ning 8) ensidigt traditionellt inriktade ......

1,81 1,61

1,50 1,45

1,36 1,20

0,67

Här framgår det tydligt att den generella tendensen om positivt sam- band mellan graden av mångsidighet i musikalisk inriktning och det musika- liska aktivitetsregistrets storlek inne- håller specifika undantag. Såväl dub- belsidigt som ensidigt inriktade på kon- sertmusik och/eller amerikainfluerad musik synes ha ett större aktivitetsre- gister i genomsnitt än allsidigt inrikta- de. Ensidigt inriktade på konsertmu- sik har ett större aktivitetsregister än dubbelsidigt inriktade på konsertmu- sik och traditionell musik samt ensi- digt inriktade på amerikainfluerad mu- sik ett större aktivitetsregister än dub- belsidigt inriktade på amerikainfluerad musik och traditionell musik. Ensidigt inriktade på traditionell musik har slut— ligen ett mindre aktivitetsregister än personer utan dominerande musikalisk inriktning. Mångsidighet i musikalisk inriktning är alltså inte under alla om— ständigheter någon garanti för mångsi- dig musikkonsumtion. Arten av musi- kalisk inriktning tycks ha stor bety— delse för musikkonsumtionens mång- sidighet och därför skall vi belysa detta mera ingående.

1 Om innebörden av den genomsnittliga ak— tivitetsgraden, se avdelning 5 s 179.

Tabell 6.3. Graden av mångsidighet i musikkonsumtion bland a) allsidigt inriktade,

b) inriktade mot konsertmusik och traditionell musik ( KM + TM), c) mot konsertmusik och amerikainfluerad musik (KM+AM), d) mot traditionell musik och amerika— influerad musik ( TM+AM) samt ensidigt inriktade mot e) konsertmusik (KM), )) traditionell musik (TM), g) amerikainfluerad musik (AM) och h) personer utan dominerande musikalisk inriktning

. . . . Utan Allsi di gt Dubbelsidigt inriktade Ensndigt inriktade domi— Procentuell . . d andel som än liriik- KM + KM + TM + ”"$. 0 a e inr - TM AM AM KM TM AM ning allsidigt aktiva 21,4 13,0 32,9 7,2 18,1 1,6 12,9 4,3 dubbelsidigt ak- tiva ........ 28,6 31,7 24,7 29,9 41,0 15,3 40,5 17,4 ensidigt aktiva . 23,8 33,5 32,9 38,6 24,7 32,2 30,6 37,2 inaktiva ...... 26,2 21,7 9,6 24,4 16,3 50,8 15,9 41,1 Summa % 100,0 99,9 100,1 100,1 100,1 99,9 99,9 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad. 1,45 1,36 1,81 1,20 1,61 0,67 1,50 0,85 N ............ 42 161 73 345 166 850 464 414

Vilken musikalisk riktning har de mest aktiv: anhlngarna?

I detta avsnitt skall vi först jämföra ak- tivitetsregistrets storlek mellan perso- ner med olika musikalisk inriktning och mellan anhängare av olika slag av mu- sik. Därefter skall vi även undersöka sambanden mellan värderingar av skil- da slag av musik och aktivitetsregist- rets storlek. Vi kommer därvid att välja klassisk musik, gammal dansmusik och popmusik som får exemplifiera de tre huvudriktningarna konsertmusik, tra- ditionell musik och amerikainfluerad musik. Eftersom vi tidigare (se avdel- ning 5.8) funnit starka skäl att använ- da aktivitetsregistrets storlek som kri- terium på total musikkonsumtion och musikintresse kan det ligga mera infor- mation i de data som läggs fram än vad som ytligt sett verkar vara fallet.

I tabell 6.4 kan utläsas bla det mu- sikaliska aktivitetsregistrets storlek bland personer med huvudsaklig in- riktning på konsertmusik, på traditio- nell musik respektive på amerikainflue—

rad musik. Vi får där ett klart stöd för följande resultat: Konsertmusikinrikta- de har ett större aktivitetsregister än amerikainfluerat inriktade, vilka i sin tur har ett större aktivitetsregister än tra- ditionellt musikinriktade. Framför allt skiljer sig de traditionella från övriga genom sin relativa inaktivitet. Bland personer med huvudsaklig inriktning på konsertmusik är det t. ex. över 20 % allsidigt aktiva och tillsammans över 60 % mångsidigt aktiva medan endast 15% är inaktiva. Bland de i första hand amerikainfluerat inriktade finns det 13 % allsidigt aktiva och tillsam- mans nära 50 % mångsidigt aktiva mot knappt 20 % inaktiva -— alltså mindre mångaktivitet och något större inakti- vitet än bland de konsertmusikinrikta- de. Bland de traditionellt inriktade är det bara 3 % som är allsidigt och till- sammans 20 % som är mångsidigt in- riktade men så mycket som 50 % som är inaktiva dvs mycket mindre mång- aktivitet och mycket större inaktivitet än såväl bland konsertmusikinriktade som bland amerikainfluerat inriktade.

Tabell 6.4. Det musikaliska aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion bland personer med i första hand a) konsertmusikinriktning, b) traditionell musikalisk inriktning, c) amerikainfluerad musikalisk inriktning

Procentuell andel som är:

Konsertmusik- inriktade

Amerikainfluerat inriktade

Traditionellt inriktade

allsidigt aktiva ....................

dubbelsidigt aktiva ................. varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . musikutövande konsertbesökare . . . . musikutövande skivlyssnare ........

ensidigt aktiva .................... varav

musikutövare ..................... konsertbesökare ................... skivlyssnare ......................

inaktiva .......................... varav radiomusiklyssnare ................ helt passiva ......................

22,2

40,7

22,2 2,6 12,9 12,9

17,4 35,3

Summa % Genomsnittlig aktivitetsgrad ........

Summa % musikutövare ............ varav även musiklyssnare ............... endast musikutövare ..............

Summa % musiklyssnare .......... varav

även musikutövare ................ endast musiklyssnare .............. konsertbesökare ................... skivlyssnare ......................

N ...............................

Samma tendens återfinnes även i ta- bell 6.5, där aktivitetsregistrets stor- lek presenteras för anhängarna av samt- liga elva slag av musik. Mest mångsidigt aktiva finner man att anhängare av (: tycker mycket bra om) klassisk mu- sik och jazzmusik är men anhängarna av nutida musik, operamusik och pop- musik har nästan lika stort aktivitets- register i genomsnitt. Det klart minsta aktivitetsregistret har anhängarna av spelmansmusik och därefter anhängar- na av gammal dansmusik respektive

andliga sånger. Anhängarna av operett— musik respektive visor & ballader har ett klart större aktivitetsregister än de traditionella musikanhängarna men även ett klart mindre än anhängarna av konsertmusik eller av amerikainfluerad musik.

Ungefär 20 % eller mera av anhängar- na av klassisk musik, nutida musik, operamusik och jazzmusik är allsidigt aktiva och över 50 % av dessa är mång- sidigt aktiva, dvs antingen allsidigt el- ler dubbelsidigt aktiva. Ungefär 25 %

Tabell 6.5. Graden av mångsidighet ! musikkonsumtion bland anhängare ( = tycker mycket bra om) elva slag av musik

ANHÄNGARE AV:

Procentuell andel som är: Klassisk Nutida Opera— Pop- Jazz— musik musik musik musik musik

Modern Gammal Spel- dans— dans- mans- musik musik musik

Andliga Operett- Visor & sånger musik ballader

allsidigt aktiva. . . . . . . . . . 20,5 19,0 21,5 14,3 19,5 9,2 4,3 4,0 5,3 8,9 10,4 dubbelsidigt aktiva . . . . . . 37,1 32,5 33,3 38,8 39,2 31,8 20,3 19,6 21,2 23,7 25,4 ensidigt aktiva. . . . . . . . . . 29,5 37,2 25,2 33,4 28,0 37,0 33,0 29,8 32,0 38,5 33,9 inaktiva. . . . . . . . . . . . . . . . 13,0 11,3 20,0 13,5 13,3 22,0 42,5 46,6 41,6 28,9 30,3

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,0 100,1 100,0 100,0

Genomsnittlig aktivitets— grad. . . . . . . . . . . . . . . . . 1,65 1,59 1,56 1,54 1,65 1,28 0,86 0,81 0,90 1,13 1,16

N 356 91 224 404 243 701 1169 591 676 770 825

är mångsidigt aktiva bland anhängarna av vart och ett av de tre slagen av tra— ditionell musik och endast omkring 5 % är där allsidigt aktiva medan över 40 % är inaktiva — för spelmansmusik nära 50 %. Andelen inaktiva bland anhäng- arna av operettmusik respektive visor är ungefär 30 %, bland anhängarna av modern dansmusik och operamusik un- gefär 20 % samt bland anhängarna av klassisk musik, popmusik eller jazzmu- sik något under 15 %. Den minsta an- delen inaktiva bland sina anhängare uppvisar nutida musik med drygt 10 %.

Det verkar faktiskt som om slag av musikalisk inriktning skulle vara när- mare förbunden med musikkonsumtio— nen än graden av mångsidighet i mu- sikalisk inriktning. Det finns större skillnader mellan konsertmusikinrikta- de och traditionellt inriktade respektive mellan anhängare av jazzmusik och av gammal dansmusik än vad det finns mellan mångsidigt inriktade och noll- sidigt inriktade (jfr tab 6.1, 6.4 och 6.5).

Som sista punkt i detta avsnitt skall vi därför studera sambanden mellan specifika musikaliska värderingar och musikkonsumtionens mångsidighet. I nedanstående uppställning är de elva musikformerna rangordnade efter detta sambands storlek. (Sambandet uttryckes i gamma-koefficient, se bihang 4).

1) jazzmusik ..................... + 0,28 2) popmusik ..................... + 0,27 3) klassisk musik ................. + 0,21 4) modern dansmusik ............. + 0,20 5) operamusik ................... + 0,13 6) nutida musik .................. + 0,09 7) operettmusik .................. + 0,05 visor &. ballader ............... + 0,05 9) spelmansmusik ................ — 0,22 andliga sånger ................. _ 0,22 11) gammal dansmusik ............. —— 0,30

Värd-eringarna av jazzmusik och pop- musik visar alltså de mest påtagligt po— sitiva sambanden med aktivitetsregist-

rets storlek. Ja mera positiv värdering av i första hand jazzmusik, popmusik, klassisk musik och modern dansmusik, desto större mångsidighet i musikkon— sumtionen. Tämligen okänsliga för mu- sikkonsumtionen tycks värderingarna av nutida musik, operettmusik och vi- sor vara. Värderingarna av traditionella musikformer är också känsliga för mu— sikkonsumtionen men på omvänt sätt i förhållande till jazzmusik och popmu— sik. Ju mera positiv värdering av gam- mal dansmusik, spelmansmusik och and- liga sånger, desto mindre mångsidighet i musikkonsumtionen. Med tanke på det samband som finns mellan det musi- kaliska aktivitetsregistrets storlek och musikintresset kan man förvänta sig att i första hand värderingarna av jazz och pop skall vara positivt och värde- ringarna av traditionella musikformer negativt relaterade även till graden av specifik musikalisk aktivitet. (Till den- na fråga skall vi återkomma längre fram i texten).

För att visa innebörden av detta kor— relationsmått hänvisar vi även till ta— bellerna 6.6—6.8, där bl a aktivitets- registret jämföres mellan grupper med olika inställning till klassisk musik (ta— bell 6.6), till gammal dansmusik (tabell 6.7) och till popmusik (tabell 6.8). Vi vet redan förut att andelen inaktiva bland anhängarna till klassisk musik är 13 %. Vi ser nu att denna andel är klart större bland dem som bara tycker ganska bra om klassisk musik (32 %) men ännu större bland övriga som inte alls uttrycker positiv inställning till klassisk musik (nära 40 %). På omvänt sätt är andelen mångsidigt aktiva störst bland de mycket positivt inställda till klassisk musik (58%), klart mindre bland de ganska positiva (32 %) och ännu något mindre bland övriga (29 % ) .

Motsvarande jämförelser för popmu— sik (se tabell 6.8) ger samma resultat.

Tabell 6.6: Samband mellan värderingen av klassisk musik och aktivitetsregistrets storlek

och arten av musikkonsumtion

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel som är: till klassisk till klassisk till klassisk musik musik musik

allsidigt aktiva ..................... 20,5 20,5 9,0 9,0 4,8 4,8 dubbelsidigt aktiva ................. 37,1 23,2 23,7 varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . . 17,8 11,6 15,9 musikutövande konsertbesökare ..... 12,1 3,7 3,2 musikutövande skivlyssnare ........ 7,1 7,9 4,7 ensidigt aktiva ..................... 29,5 35,9 32,9 varav musikutövare ..................... 7,8 6,9 4,9 konsertbesökare ................... 11,1 13,8 14,8 skivlyssnare ...................... 10,6 15,2 13,2 inaktiva .......................... 13,0 31,9 38,6 varav radiomusiklyssnare ................ 12,4 30,0 34,7 helt passiva ....................... 0,6 1,9 3,9

Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 1,65 1,09 0,95 Summa % musikutövare ............ 47,5 27,5 17,6 varav även musiklyssnare ................ 39,7 20,6 12,7 endast musikutövare ............... 7,8 6,9 4,9 Summa % musiklyssnare ........... 79,3 61,2 56,5 varav även musikutövare ................ 39,7 20,6 12,7 endast musiklyssnare .............. 39,5 40,6 43,9 konsertbesökare ................... 61,5 38,1 38,7 skivlyssnare ...................... 56,0 43,7 38,6 N ............................... 356 356 644 644 1491 1 491

Andelen inaktiva bland dem som tycker mycket bra om popmusik är cirka 15 %, bland dem som tycker ganska bra om popmusik nära 30% och bland dem som inte är positiva till popmusik över 40 %. Andelen mångsidigt aktiva bland dem som är mycket positiva till popmu- sik är över 50 %, bland dem som är ganska positiva cirka 35 % och bland övriga drygt 25 % _ alltså klart större benägenhet för mångsidig aktivitet vid mera positiv inställning till popmusik.

Sambandet mellan värderingen av gammal dansmusik och musikkonsum-

tionens mångsidighet är som nyss på- pekats negativt. I tabell 6.7 belyses det— ta ytterligare. Andelen inaktiva bland dem som är mycket positiva till gam- mal dansmusik är över 40 %, bland dem som är ganska positiva till gammal dansmusik ungefär 30 % och bland öv- riga, ej positiva till gammal dansmusik knappt 20 %. Andelen mångsidiga där- emot är större vid neutral eller negativ inställning till gammal dansmusik än vid positiv. Andelen mångsidiga vid mycket positiv värdering av gammal dansmusik är 25 %, vid ganska posi-

]? l

Tabell 6. 7: Samband mellan värderingen av gammal dansmusik och aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel som är: till gammal till gammal till gammal dansmusik dansmusik dansmusik allsidigt aktiva ..................... 4,3 4,3 7,8 7,8 16,6 16,6 dubbelsidigt aktiva ................. 20,3 27,5 33,0 varav ej musikutövande dubbellyssnare . . . . 10,1 17,2 21,4 musikutövande konsertbesökare ..... 4,7 4,2 5,0 musikutövande skivlyssnare ........ 5,5 6,2 6,6 ensidigt aktiva ..................... 33,0 33,9 31,6 varav musikutövare ..................... 6,6 5,1 5,4 konsertbesökare ................... 13,5 15,8 12,0 skivlyssnare ...................... 12,9 13,0 14,2 inaktiva .......................... 42,5 30,8 18,8 varav radiomusiklyssnare ................ 41,8 27,3 11,6 helt passiva ....................... 0,6 3,5 7,2 Summa % 100,1 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 0,87 1,12 1,47 Summa % musikutövare ............ 21,1 23,3 33,6 varav även musiklyssnare ................ 14,5 18,2 28,2 endast musikutövare ............... 6,6 5,1 5,4 Summa % musiklyssnare ........... 51,0 64,1 75,8 varav även musikutövare ................ 14,5 18,2 28,2 endast musiklyssnare .............. 36,5 46,0 47,6 konsertbesökare ................... 32,6 45,0 55,0 skivlyssnare ...................... 32,8 44,2 58,8 N ............................... 1 169 1 169 825 825 542 542

tiv värdering 35 % och vid ej positiv värdering 50 %.

De resultat som presenterats i detta avsnitt kan inte betraktas som isolerade från varandra. Det blir därför nödvän- digt att koppla ihop dem innan vi ger oss in på slutsatser om deras överens- stämmelse med den tidigare refererade modell, som ligger till grund för ana- lysen. Först skall vi dock ta fram ännu mera empiriskt material för att exakt se på vilka sätt värderingar av olika slag av musik är relaterade till olika slag av musikkonsumtion.

Musikutövande och musiklyssnande bland an- hängare av olika slag av musik

I föregående avsnitt upptäckte vi att det fanns skillnader i musikkonsumtio- nen mellan personer med olika musi— kalisk inriktning. I detta avsnitt skall vi närmare analysera i vilka avseenden dessa skillnader är mest markanta. Är totalskillnaderna i första hand avhängi- ga skillnader i musikutövandet eller i musiklyssnandet eller är de ungefär lika mycket resultat av skillnader i musik- utövande och i musiklyssnande?

Tabell 6.8: Samband mellan värderingen av popmusik och aktivitetsregistrets storlek och arten av musikkonsumtion

.. _ Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel som ar. till popmusik till popmusik till popmusik allsidigt aktiva ..................... 14,3 14,3 8,9 8,9 6,0 6,0 ' dubbelsidigt aktiva ................. 38,8 27,8 20,7 '_varav ej musikutövande dubbellyssnare. . . . 30,2 16,5 9,9 musikutövande konsertbesökare ..... 4,4 4,2 5,0 musikutövande skivlyssnare ........ 4,2 7,1 5,7 ensidigt aktiva ..................... 33,4 35,3 31,7 varav ' musikutövare ..................... 2,4 5,0 7,1 konsertbesökare ................... 21,2 16,4 10,8 skivlyssnare ...................... 9,8 14,0 13,8 inaktiva .......................... 13,5 27,9 41,7 varav radiomusiklyssnare ................ 13,5 26,4 37,2 helt passiva ....................... 0,0 1,5 4,5 Summa % 100,0 100,0 99,9 100,0 100,1 100,0 Genomsnittlig aktivitetsgrad ........ 1,54 1,18 0,91 Summa % musikutövare ............ 25,3 25,2 23,8 varav även musiklyssnare ................ 22,9 20,2 16,7 endast musikutövare ............... 2,4 5,0 7,1 Summa % musiklyssnare ........... 84,1 67,1 51,3 varav även musikutövare ................ 22,9 20,2 16,7 _ endast musiklyssnare .............. 61,2 46,9 34,5 konsertbesökare ................... 70,1 46,0 31,7 skivlyssnare ...................... 58,5 46,5 35,4 N ............................... 404 404 698 698 1 396 1 396

I tabell 6.4 kunde vi konstatera att personer med huvudsaklig inriktning på konsertmusik var något mera aktiva (hade större aktivitetsregister) än personer med huvudsaklig inriktning på amerikainfluerad musik. I samma tabell finner vi även att denna skillnad helt beror på att andelen musikutövare är större bland de konsertmusikinrikta- de än bland de amerikainfluerat mu- sikinriktade medan däremot den totala andelen musiklyssnare inte avviker. Det finns nära 50 % musikutövare bland de konsertmusikinriktade mot 25 % bland de amerikainfluerat inriktade, medan

det finns nästan 80 % musiklyssnare i båda lägren. Andelen som kombinerar musikutövande och musiklyssnande är också större i konsertmusiklägret (cir- ka 40 % resp cirka 20 %). Framför allt gäller detta kombinationen musikut— övande och konsertbesökande (13 % mot 4 %). Däremot är de amerikainflue- rat musikinriktade i högre grad enbart musiklyssnare (56 % mot 37 %), vilket främst gäller ensidigt konsertbesökande (ungefär 20 % resp 8 %).

De traditionellt inriktade är mindre aktiva än amerikainfluerat inriktade och detta gäller såväl musikutövande

_ - ___—A____.—__________.___-____A.__ __. win-'

som musiklyssnande. Dock är den an- del som är enbart musikutövare men ej musiklyssnare något större i det tra- ditionella lägret (6 %) än bland dem som är inriktade på amerikainfluerad musik (4 %).

Som en konsekvens av skillnaderna mellan konsertmusikinriktade och ame- rikainfluerat inriktade samt mellan tra- ditionellt och amerikainfluerat inrikta- de är även de traditionellt inriktade i mindre utsträckning såväl musikutövare som musiklyssnare än de konsertmu- sikinriktade. Vid närmare granskning av tabell 6.4 visar det sig dock att an- delen ensidiga konsertbesökare och an— delen ensidiga skivlyssnare är större bland traditionellt inriktade (12 % var- dera) än bland konsertmusikinriktade (8 % konsertbesökare, 7 % skivlyssna— re).

Ju mera positiv inställning till klas- sisk musik, desto större musikkonsum- tion fann vi i tabell 6.6. i föregående av- snitt. I samma tabell finner man även att ju mera positiv inställningen till klas- sisk musik är, desto större är andelen mu- sikutövare och andelen musiklyssnare. Speciellt musikutövandet är starkt rela- terat till inställningen till klassisk musik. Det är nära 50 % bland anhängarna,mel— lan 25 % och 30 % bland de ganska po- sitiva och mindre än 20 % bland de ej positiva till klassisk musik som är mu- sikutövare. Det är framför allt kombi- nationen musikutövare och musiklyss- nare som ger utslag för inställningen till klassisk musik, medan andelen en- bart musikutövare inte ger lika tydligt utslag och andelen enbart musiklys5p nare inte alls är positivt relaterad till inställningen till klassisk musik. Ande- len skivlyssnare är störst bland de mycket positiva (cirka 55 %) och minst bland de ej positiva till klassisk mu- sik (mindre än 40 %). Andelen kon- sertbesökare är klart störst bland de

mycket positiva till klassisk musik (över 60 %) men de ganska positiva är inte i större utsträckning konsertbesö- kare än de ej positiva (knappt 40 % för båda grupperna).

Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik», desto större inaktivitet blev slutsatsen i föregående avsnitt (se tabell 6.7). Ju mera positiv inställning till gammal dansmusik, desto större in- aktivitet i musikutövande, i konsertbe- sökande och i skivlyssnande kan vi tillägga här. Andelen musikutövare är drygt 20 % bland de positiva och över 30 % bland de ej positiva till gammal dansmusik. Andelen musiklyssnare är cirka 50 %, varav 33 % vardera är kon- sertbesökare respektive skivlyssnare bland de mycket positiva till gammal dansmusik. Som jämförelse kan näm- nas att bland de ej positiva till gammal dansmusik är 75 % musiklyssnare, var- av 55% konsertbesökare och nästan 60 % är skivlyssnare. Detta negativa samband gäller framför allt kombina- tionen musikövande ocsh musiklyssnan- de, det gäller i viss mån enbart musik- lyssnare, men det gäller inte alls enbart musikutövare.

Det positiva sambandet mellan värde- ringen av popmusik och musikkonsum- tionens mångsidighet kommer till klart uttryck i andelen musiklyssnare och gäller såväl andelen konsertbesökare som andelen skivlyssnare (se tabell 6.8). Bland anhängarna av popmusik är cirka 85 % musiklyssnare, exakt 70 % konsertbesökare och något under 60 % skivlyssnare. Bland de ej positiva till popmusik är ungefär 50 % musik- lyssnare varav 30 % konsertbesökare och 35 % skivlyssnare — alltså genom— gående mindre siffror än för anhängar- na av popmusik. De med ganska posi- tiv inställning till popmusik uppvisar procentsiffror, som ligger mellan de mycket positiva och de ej positiva. An-

delen musikutövare däremot är ungefär lika stor (omkring 25 %) i alla tre grup- perna — mycket positiva, ganska posi— tiva och ej positiva till popmusik. An- delen enbart musiklyssnare är i hög grad positivt relaterad till inställning- en till popmusik, andelen både musik- utövare och musiklyssnare i mindre grad, medan andelen enbart musikut- övare faktiskt visar ett negativt sam- band. Det är 2 % bland de mycket po- sitiva, S% bland de ganska positiva och 7 % bland de ej positiva till pop— musik som är enbart musikutövare. Trots att andelen enbart musiklyssnare visar ett klart positivt samband med in- ställningen till popmusik är andelen en- sidiga skivlyssnare mindre bland an- hängarna till popmusik (10 %) än bland övriga (nära 15 %). Däremot är kombinationen konsertbesökare — skiv- lyssnare mycket vanlig bland popmu- sikanhängarna (30 %).

Musikaliska aktiviteters intensitet — skillnader mellan personer med olika musikalisk inriktning

I föregående avsnitt behandlades ak- tivitet och passivitet i fråga om musik- utövande, konsertbesökande och skiv- lyssnande bland konsertmusikinriktade traditionellt musikinriktade och ame- rikainfluerat inriktade. I detta avsnitt skall vi på motsvarande sätt jämföra intensiteten i musikkonsumtionen för de faktiskt aktiva.

Vi har kunnat konstatera att andelen musikutövare var klart störst bland de konsertmusikinriktade, mindre bland de amerikainfluerat inriktade och minst bland de traditionellt inriktade. Bland de faktiskt aktiva finns det dock bara obetydliga skillnader mellan dessa grup- per i fråga om intensiteten i musikut- övandet om grad av offentlighet använ- des som kriterium på intensitet. De amerikainfluerade är aningen mindre benägna att spela musikinstrument of-

Tabell 6.9: Grad av offentlighet i musikut- övandet bland musikutövare som i första hand är inriktade på a) konsertmusik, b) traditionell musik, c) amerikain/luerad

, musik . Inrik- Inrik- ifszrsääl se"; ,, adepå s elar usik— konsert- tradi- amerika- ? t urnnq nt musik tionell influerad ms r e ' musik musik offentligt inför publik ..... 14,3 13,8 9,7 för och tillsam- mans med vänner ..... 26,7 28,9 29,2 endast för eget nöje ....... 59,0 57,2 61,0 Summa % 100,0 99,9 99,9 N ........... 114 172 167

fentligt än övriga utövare (10 % resp 14 %, se tabell 6.9).

Vi har också kunnat konstatera att traditionellt inriktade i mycket mindre utsträckning var benägna att bevista musikevenemang, medan knappast någ— ra skillnader alls mellan konsertmu- sikinriktade och amerikainfluerat in- riktade i detta avseende. Dessutom gäl— ler att de amerikainfluerade konsert— besökarna i obetydligt större utsträck- ning går »regelbundet» på konserter än

Tabell 6.10: Frekvensbesök på konsert och andra musikevenemang bland konsertbesö- kare som i första hand är inriktade på a) konsertmusik, b) traditionell musik, 0) amerikainfluerad musik

. Inrik— Inrik- ProÄeptuell tItårik-å tade på tade på an åe sgm ka e pt tradi— amerika- kg r p t' onsei- tionell influerad onser ' mu51 musik musik 3e11er flera ggr/ år ......... 60,7 28,2 64,6 1—2 ggr/år. . . 39,3 71,8 35,4 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 152 227 416

de konsertmusikinriktade konsertbesö- karna och att majoriteten av de tradi- tionellt inriktade konsertbesökarna ba- ra gär sporadiskt. Det är 65 % bland de amerikainfluerade, ungefär 60 % bland de konsertmusikinriktade och mindre än 30 % av de traditionellt in- riktade som går på konserter eller på andra musikevenemang tre eller flera gånger per år (se tabell 6.10).

Helt parallellt med andelen konsert— besökare var även andelen skivlyss- nare betydligt mindre bland de tradi— tionella än i de båda övriga grupperna. Bland dem som faktiskt lyssnar på ski- var eller band med musik är de ame- rikainfluerade mest intensiva, dvs lyss- nar oftast, medan inga skillnader finns mellan de konsertmusikinriktades och de traditionellas skivlyssnarvanor. 40 % av de amerikainfluerade skivlyssnarna lyssnar dagligen eller nästan dagligen, medan mindre än 30 % av skivlyssnar— na i de båda andra lägren lyssnar lika ofta (se tabell 6.11).

Vid sidan av jämförelser mellan per- soner med olika musikalisk inriktning har vi även studerat hur intensiteten i värderingarna av vissa slag av musik

Tabell 6.11: Frekvens lyssnande pa" skivor eller musik på band bland skivlyssnare som i första hand är inriktade på a) konsertmu- sik, b) lraditionell musik, c) amerikain- fluerad musik

Procentuell Inrik- lnrik- Inrik— andel som tade på tade på tade på . . lyssnar på konsert— tradl— amerika- skivor eller musik tionell influerad band: musik musik dagligen elnäs- tan dagl. . . . 28,3 28,6 40,8 1—3 ggr/vecka 40,9 40,7 35,4 1—3 ggr/må- nad ........ 30,7 30,6 23,8 Summa % 99,9 99,9 100,0 N ........... 138 , 269 364

varit förbunden med musikkonsumtio- nen. Som exempel på konsertmusik har vi valt klassisk musik och därvid fun- nit att ju mera positiv inställning till klassisk musik som råder, desto större andel är aktiva inom såväl musikutövan- de som musiklyssnande. Vi kan nu även finna att musikutövarna har högre in- tensitet bland anhängarna till klassisk musik än bland personer som inte är anhängare, men att för övrigt inget di- rekt positivt samband råder mellan vär— dering av klassisk musik och intensitet i musikkonsumtion bland faktiskt ak- tiva. Den minsta intensiteten både bland konsertbesökare och skivlyssnare har de som tycker ganska bra om klassisk musik, medan skillnaderna i intensitet mellan anhängare av klassisk musik och ej positiva till klassisk musik bara rör sig om ett par procent. Bland konsert- besökarna är de mycket positiva något flitigare besökare av konserter av alla slag än de ej positiva. Bland skivlyssnar- na är det några flera som lyssnar dag- ligen bland de ej positiva än bland de mycket positiva till klassisk musik. Dessa slutsatser grundar sig på tabel- lerna 6.12—6.14, som redovisar sam-

Tabell 6.12: Samband mellan värdering av klassisk musik och grad av offentlighet i musikutövandet bland faktiska musikut—

övare Procentuell Mycket Gäliska Ej. an del som pos1t1va posmva posmva . till till till såfslgugäilä' klassisk klassisk klassisk ' musik musik musik offentligt inför publik ..... 15,1 9,9 7,1 för och tillsam- mans med vänner ..... 29,4 24,0 30,7 endast för eget nöje ....... 55,5 66,1 62,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ...... . . . . . 166 176 261

Tabell 6.13: Samband mellan värdering av klassisk musik och frekvens besök på kan- sert och andra musikevenemang bland fak-

Tabell 6.15: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och grad av offentlighet i musikutövandet bland faktiska, musikut-

tiska konsertbesökare övare Mycket Ganska Ej Mycket Ganska Ej lååång? positiva positiva positiva Procentuell positiva positiva positiva är å till till till andel som till till till kånså't' klassisk klassisk klassisk spelar musik- gammal gammal gammal ' musik musik musik instrument: dans- dans- dans- musik musik musik 3 eller flera ggr/ år ......... 57,4 44,4 53,4 offentligt inför 1—2 ggr/år 42,6 55,6 46,6 publik ..... 6,6 8,1 17,4 för och tillsam— Summa % 100,0 100,0 100,0 mans med N ........... 219 244 577 vänner ..... 28,7 30,2 26,3 enbart för eget T b 116 14 S b d ll __ _ nöje ....... 64,7 61,7 56,3 a e. . . .am an. me an varderlng av Summa% 100,0 100,0 100,0 klassisk masrk och frekvens lyssnande på skivor och/eller musik på band bland fak- N """""" 243 190 181

tiska skivlyssnare

Procentuell Mycket Ganska Ej andel som positiva positiva positiva lyssnar på till till till skivor eller klassisk klassisk klassisk band musik musik musik ' dagl. el. nästan dagl ....... 30,3 24,9 33,9 1—3 ggr/vecka 40,0 42,9 36,9 1——3 ggr/må- nad; ....... 29,7 32,2 29,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 201 283 572

bandet mellan värdering av klassisk musik och intensitet på respektive om- råde bland de faktiskt aktiva.

Som exempel på traditionell musik har vi valt gammal dansmusik och fun- nit ett tämligen klart negativt sam- band mellan värdering av gammal dansmusik och andel aktiva musikut- övare, konsertbesökare respektive skiv- lyssnare. I tabellerna 6.15—6.17 redo— visas samband mellan värdering av gammal dansmusik och intensitet i mu- sikkonsumtionen bland de faktiskt ak- tiva. Sammanfattningsvis visar dessa tabeller att det även bland faktiskt ak-

Tabell 6.16: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och frekvens besök på konsert och andra musikevenemang bland faktiska konsertbesökare

Mycket Ganska Ej Procentuell positiva positiva positiva andel som till till till går på gammal gammal gammal konsert: dans- dans- dans- musik musik musik 3 ellerfleraggr/ år ......... 41,0 57,8 59,9 1—2 ggr/år 59,0 42,2 40,1 Summa % 100,0 100,0 100,0 N ........... 380 370 300

tiva råder ett negativt samband mellan värderingen av gammal dansmusik och intensitetsgraden i varje avseende. Bland musikutövare gäller att ju mera Aposi- tiv inställning till gammal dansmusik som råder, desto lägre är graden av of- fentlighet i utövandet (se tabell 6.15). Bland konsertbesökare gäller att ju me- ra positiv inställning till gammal dans— musik, desto mindre andel »regelbund— na» konsertbesökare och större andel sporadiska konsertbesökare (se tabell

faktiska skivlyssnare

Tabell 6.17: Samband mellan värdering av gammal dansmusik och frekvens lyssnande på skivor och/eller musik på band bland

Tabell 6.19: Samband mellan värdering av popmusik och frekvens besök på konsert och andra musikevenemang bland faktiska konsertbesökare

6.16). Bland skivlyssnare gäller att ju mera positiv inställningen till gammal dansmusik är, desto mindre är benägen- heten att lyssna ofta på skivor eller mu— sik på band (se tabell 6.17). Popmusik exemplifierar den amerika- influerade musiken och värderingen av popmusik har tidigare visat positivt samband med andelen musiklyssnare men inte något samband med andelen musikutövare. Denna relation mellan inställningen till popmusik och musik-

Tabell 6.18: Samband mellan värdering av popmusik och grad av offentlighet i musik- utövandet bland faktiska musikutövare

Mycket Ganska Ej ilägg??? positiva positiva positiva spelar "fusk till till till . POP- POP' POP- instrument. musik musik musik offentligt inför publik ..... 9,2 8,5 11,3 för och tillsam- mans med vänner ..... 28,4 33,2 26,9 enbart för eget nöje ....... 62,4 58,3 61,8 Summa % 100,0 100,0 100,0 326

Mycket Ganska Ej Mycket Ganska Ej ProÄelntuell positiva positiva positiva 133332] positiva positiva positiva sisään)"; till till till går på till till till . gammal gammal gammal _ pop- pop- pop- skugor (elller dans— dans- dans- konsert. musik musik musik an musik musik musik 3 eller flera ggr/ dagl. el. nästan är ......... 67,4 50,8 43,6 dagl ....... 25,9 31,6 36,1 1—2 ggr/år. . . 32,6 49,2 56,4 123 ååh/333 44'5 36,7 35'0 Summa % 100,0 100,0 100,0 nad ........ 29,6 31,6 28,9 N ........... 283 322 440 Summa % 100,0 99,9 100,0 N ........... 385 363 319

lyssnarbenägenheten förstärks av att det såväl bland konsertbesökare som bland skivlyssnare föreligger positivt samband mellan värdering av popmu- sik och intensiteten i Iyssnandet. An- delen konsertbesökare med positiv in- ställning till popmusik som går på kon- sert eller annat musikevenemang minst tre gånger om året är 67 %, medan motsvarande siffror för ganska posi- tiva är 50 % och för ej positiva 44 %. Andelen skivlyssnare med positiv in- ställning till popmusik som lyssnar dag-

Tabell 6.20: Samband mellan värdering av popmusik och frekvens lyssnande pd skivor och/eller musik på band bland faktiska

skivlyssnare Procentuell Mycket Ganska Ej andel som positiva positiva positiva lyssnar på till till till skivor eller pop— pop- pop- band musik musik musik dagl. el. nästan dagl ....... 53,9 30,3 20,3 1—3 ggr/vecka 34,7 38,7 41,5 1—3 ggr/må- nad ........ 11,4 31,0 38,2 Summa % 100,0 100,0 100,0 237 325 496

ligen eller nästan dagligen på skivor el- ler på band är över 50 %, bland gans- ka positivt inställda 30 % och bland övriga 20 %. Dessa uppgifter är häm- tade från tabellerna 6.19 och 6.20. I ta- bell 0.18 kan man finna att det på det hela taget inte finns några skillnader i graden av offentlighet i musikutövandet bland faktiska musikutövare mellan per- soner med olika positiv inställning till popmusik.

Sammanfattning

Vi har med utgångspunkt från den all- männa satsen: »ju mera positivt mu- sikaliskt värdeengagemang, desto större musikintresse», analyserat samband mellan musikaliska värderingar och musikkonsumtion. Ett visst stöd för denna sats har vi fått på det generella planet därigenom att vi konstaterat ett positivt samband mellan grad av mång- sidighet i musikalisk inriktning och storleken på det musikaliska aktivitets- registret. Vid närmare granskning fin- ner man dock att denna generella ten- dens är förknippad med många speci- fika undantag, vilket får ses mot bak- grunden av stora skillnader i musik- konsumtion mellan personer med olika slag av musikalisk inriktning. Så har tex ensidigt inriktade på konsertmusik och ensidigt inriktade på amerikain- fluerad musik befunnits ha en större musikkonsumtion än dubbelsidigt in- riktade på konsertmusik och traditio- nell musik samt dubbelsidigt inriktade på amerikainfluerad musik och tradi- tionell musik.

Skillnaderna i musikkonsumtion mel- lan anhängare av skilda musikaliska riktningar har systematiskt analyserats i tre plan. Först konstaterades allmänt att konsertmusikinriktade hade ett stör- re aktivitetsregister än amerikainflu-

erat musikinriktade, vilka i sin tur hade ett större aktivitetsregister än tra— ditionellt musikaliskt inriktade. I andra hand visades att skillnaderna mellan gruppen konsertmusikinriktade och gruppen amerikainfluerat inriktade helt begränsades till musikutövandet. medan musiklyssnandet var ungefär li- ka omfattande i båda grupperna. Där- emot avvek de traditionellt inriktade negativt från de övriga så till vida att passiviteten var större både med avse- ende på musikutövande och musiklyss— nande. För det tredje kunde man finna att skillnaderna mellan konsertmusik- inriktade och amerikainfluerat inrikta— de enbart hängde ihop med att de förstnämnda hade en större andel som över huvud taget var verksamma som musikutövare. Bland de faktiskt aktiva musikutövarna förelåg inga skillnader i utövandets intensitet. Man kunde dess- utom finna att amerikainfluerat inrik- tade skivlyssnare lyssnade oftare än konsertmusikinriktade skivlyssnare. På motsvarande sätt var de traditionellas musikutövande skilt från de övrigas enbart genom en större andel ej verk- samma men ej genom lägre intensitet bland de faktiskt verksamma. De tradi— tionella avvek från de amerikainfluera- de både genom större passivitet i mu- siklyssnandet och genom lägre inten- sitet bland de faktiskt aktiva. Detta gäll- de däremot endast för konsertbesökan— de vid jämförelser med de konsertmu- sikinriktade medan de traditionella in- te skilde sig frän dessa i fråga om in- tensitet i skivlyssnandet. Ovanstående text kan också sammanfattas på följan- desätt (K : konsertmusikinriktade, T :traditionellt musikinriktade och A : amerikainfluerat musikinriktade)

I. 1. K har större aktivitetsregister än T 2. K har :större aktivitetsregister än A

3. A har större aktivitetsregister än T

II. 1. K har större andel musikutövare och större andel musiklyssnare än T 2. K har större andel musikutövare men ej större andel musiklyssnare än A 3. A har större andel musikutövare och större andel musiklyssnare än T III. la. Det finns inga skillnader bland mu- sikutövare mellan K och T i fråga om intensiteten i musikutövandet lb. Bland konsertbesökare har K stör- re intcnsitct i konsertbesökandet än T lc. Det finns inga skillnader bland skiv- lyssnare mellan K och T i fråga om in- tensiteten i skivlyssnandct 2a. Det finns inga skillnader bland mu- sikutövare mellan K och A i fråga om intensiteten i musikutövandet 2b. Det finns inga skillnader bland kon— sertbesökare mellan K och A i fråga om intensiteten i konsertbesökandet 2c. Bland skivlyssnare har A högre in- tensitet i skivlyssnandet än K Ba. Det finns inga skillnader bland mu— sikutövare mellan A och T i fråga om intensiteten i musikutövandet Bb. Bland konsertbesökare har A högre intensitet i konsertbesökandet än T 3c. Bland skivlyssnare har A högre in- tensitet i skivlyssnandet än T

Vi har förutom jämförelser mellan personer med olika musikalisk inrikt- ning i denna avdelning även analyserat sambandet mellan värderingar av mu- sik och musikkonsumtion. Enligt vår grundmodell skall vi förvänta oss ett positivt samband mellan värderingen av ett visst slag av musik och musikkon- sumtionens storlek totalt och i visst avseende. Givetvis gäller detta endast under förutsättning av i övrigt lika om- ständigheter.

Data bekräftar positiva samband mel- lan värdering av konsertmusik respek- tive amerikainfluerad musik å ena si- dan och aktivitetsregistrets storlek å andra sidan. Däremot är det tydligt att värderingarna av de traditionella musik- formerna är negativt relaterade till ak- tivitetsregistrets storlek. Detta gäller för gammal dansmusik, för spelmansmusik och för andliga sånger men inte för

något annat slag av musik, även om sambanden mellan värderingarna av nu— tida musik, operettmusik och visor å ena sidan och aktivitetsregistrets stor- lek å andra sidan är helt obetydliga.

För att ytterligare granska samban— den mellan värderingar och musikkon- sumtion har en musikform utsetts att representera varje musikalisk huvud- riktning — klassisk musik för konsert— musik, gammal dansmusik för tradi- tionell musik och popmusik för ameri- kainfluerad musik. Dessa musikformer är favoritmusik för de flesta inom re- spektive musikalisk riktning och har dessutom intresse i sig därigenom att de avviker mycket från varandra i musi- kaliskt avseende men även därför att de uppskattas och ogillas av helt olika befolkningskategorier.

Det positiva sambandet mellan värde- ring av klassisk musik och musikkon- sumtion gäller såväl musikutövandet som musiklyssnandet. För musiklyss- nandet kommer det dock bara till ut- tryck som skillnader i verksamma och ej verksamma medan däremot de verk- samma inbördes inte visar olika inten- sitet. Bland musikutövarna är i varje fall anhängarna av klassisk musik me- ra intensiva än ej anhängare av klas- sisk musik.

Det negativa samband som gäller för gammal dansmusik kan konstateras för såväl musikutövande som musiklyss- nande, i varje avseende dels som skill- nader mellan aktiva och passiva och dels som skillnader i intensitet bland de faktiskt aktiva. Motsvarande positiva samband för popmusik kommer endast till uttryck i musiklyssnandet och gäl- ler då både aktiv-passiv-planet och in- tensitetsplanet bland de aktiva, men syns intealls i musikutövandet.

Ovanstående resultat kan även sam- manfattas på följande sätt:

I. 1. Ju mera positiv värdering av klas- sisk musik, desto större aktivitetsre- gister 2. Ju mera positiv värdering av gammal dansmusik, desto mindre aktivitetsre- gister 3. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större aktivitetsregister . la. Ju mera pcsitiv värdering av klas- sisk musik, desto större andel musik- utövare lb. Ju mera positiv värdering av klas- sisk musik, desto större andel musik- lyssnare 2a. Ju mera positiv värdering av gam- mal dansmusik, desto mindre andel mu- sikutövare 2b. Ju mera positiv värdering av gam- mal dansmusik, desto mindre andel mu- sikutövare 3a. Det finns inget samband mellan värdering av popmusik och andelen mu- sikutövare Bb. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större andel musiklyss- nare

. la. Bland musikutövare har anhängare av klassisk musik en större intensitet i musikutövandet än övriga lb. Bland konsertbesökare finns det inget samband mellan värdering av klassisk musik och intensitet i konsert- besökandet 1c. Bland skivlyssnare finns det inget samband mellan värdering av klas-sisk musik och intensitet i skivlyssnandet 2a. Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto mindre intensitet i musikutövandet bland faktiska mu- sikutövare 2b. Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto mindre intensitet i konsertbesökandet bland faktiska kon- sertbesökare 2c. Ju mera positiv inställning till gam- mal dansmusik, desto mindre intensitet i skivlyssnandet bland faktiska skiv- lyssnare 3a. Bland musikutövare finns det inget samband mellan värdering av popmu— sik och intensitet i musikutövandet Bb. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större intensitet i konsert— besökandet bland faktiska konsertbesö- kare 3c. Ju mera positiv värdering av pop- musik, desto större intensitet i skiv— lyssnandet bland faktiska skivlyssnare

6.3 Avvikelser från förväntad överens- stämmelse mellan musikvärdering och musikkonsumtion

Vi har vid resultatredovisningen till övervägande del fått empiriskt stöd för den modell, som vi konstruerade i av- delning 6.1, enligt vilken vi förväntade oss att musikaliska attityder strävar mot enhetlighet. Positiva samband mel- lan värderingar av musik och musik- konsumtion ger därvid stöd för denna, negativa samband gör det inte. Aktiv musikkonsumtion och negativ värde- ring av musik respektive positiv värde- ring och passivitet förutsättes vara in- stabila tillstånd som förväntas övergå i stabila tillstånd, antingen aktiv musik- konsumtion vid positiv värdering eller passivitet vid negativ värdering.

Lika litet som positiva samband ga- ranterar att modellen är riktig behöver emellertid negativa samband nödvän- digtvis betyda att den är felaktig. An- ledningen till detta är att hittills fram- lagda data enbart relaterat värderingar direkt till musikkonsumtionen, men att andra faktorer som också påverkar vär- deringar och konsumtion inte hållits under kontroll.

Först skall vi undersöka om de ge- nomgående negativa sambanden mellan värdering av traditionell musik eller gammal dansmusik och musikkonsum- tion verkligen innebär att tex den tra- ditionella musiken är direkt passivitets- skapande eller om de negativa samban- den är förorsakade av andra faktorer, som vi inte tagit hänsyn till. Det kan vara värderingen av något annat slag av musik, som är negativt relaterad till värderingen av gammal dansmusik men positivt relaterad till musikkonsumtio- nen, som direkt skapar det negativa sambandet mellan värderingen av gam- mal dansmusik och musikkonsumtion. Enligt denna förklaring skulle — om

den är riktig — den höga musikkon- sumtionen bland de negativa till gam- mal dansmusik kunna vara ett resultat

av en positiv värdeföreställning inte av en negativ.

! Innebär negativa samband att modellen är

felaktig?

Låt oss först ägna de resultat, som inte ger stöd åt vår modell, vilken föreskri- ver en anpassningsmekanism för bris- tande enhetlighet i den musikaliska at- tityden, en noggrannare uppmärksam- het. Förutom att denna anpassnings- process medför att positiva värderingar av musik i allmänhet skall vara för- bundna med en högre total musikkon— sumtion än neutrala och negativa vär- deringar kan man även förvänta sig att positiva värderingar av något visst slag av musik skall ge högre intensitet för varje enskild musikalisk konsum- tionsform än ej positiva värderingar. Det mest påtagliga exemplet på avvikel- se från detta är att värderingarna av traditionell musik visar negativa sam- band med musikkonsumtionen. Vi vet också att värderingen av gammal dans- musik genomgående visar negativa sam- band med varje form av musikalisk ak- tivitet. Frågan är om dessa negativa samband måste innebära att anpass- ningsmekanismen satts ur spel dvs att antingen positivt musikaliskt värdeen- gagemang i gammal dansmusik är di- ' rekt passiviserande eller att musikalisk

passivitet gynnar ett positivt musika- liskt värdeengagemang i gammal dans- musik. Dessa negativa samband kan ha en eller en kombination av flera av ne- danstående förklaringar.

1. Oavsett vad som för övrigt gäller finns det ett negativt beroende (kausalt samband) mellan musikkonsumtion och inställning till gammal dansmusik så att endera eller båda av a) och b) gäller.

a) Ett ökat (alt minskat) positivt värde— engagemang i gammal dansmusik leder till en minskad (alt ökad) musikkonsumtion,

b) En ökad (alt minskad) musikkon- sumtion leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik.

2. Det finns ett beroende mellan inställ- ningen ti-ll gammal dansmusik och inställ— ningen till något annat slag av musik (t ex klassisk musik, jazzmusik) som är så be- skaffat att endera eller båda av a) och b) gäller. 3) Ett ökat (alt minskat) positivt värde- engagemang i klassisk musik (alt jazzmu- sik) är förknippat med (orsak till, effekt av) ett minskat (alt ökat positivt värde— engagemang i gammal dansmusik och att det ökade (alt minskade) positiva vände— engagemanget i klassisk musik (alt jazz- musik) leder till ökad (alt minskad) mu- sikkonsumtion.

b) En ökad (alt minskad) musikkonsum— tion leder till ökat (alt minskat) värde— engagemang i klassisk musik (alt jazzmu— sik) och att ökningen (alt minskningen) av värdeengagemanget i klassisk musik (alt jazzmusik) leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik.

3. Det finns en faktor (t ex ålder, social status, utbildning) som är positivt (alt ne- gativt) relaterad till inställning till gam— mal dansmusik och samtidigt negativt (alt positivt) relaterad till musikkonsumtion.

Av dessa tre förklaringsmöjligheler är det bara den första som direkt strider mot vår modell och som måste innebära att anpassningsmekanismen verkar på omvänt sätt.

Enligt den första förklaringen skulle en förändring av värdeengagemanget leda till en rakt motsatt förändring i musikkonsumtionen eller en förändring i musikkonsumtionen till en motsatt förändring i värdeengagemanget. Båda dessa situationer innebär att den musi- kaliska attityden strävar mot en mot- satsfylld i stället för mot enhetlig struk— tur. Innan vi är mogna för denna för— klaring skall vi dock granska de båda andra förklaringarna och därvid börja med den sista.

Är sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtion ett skensam- band

Enligt den tredje förklaringsmöjligheten i föregående avsnitt skall det inte fin— nas något beroendeförhällande mellan värdering av gammal dansmusik och musikalisk aktivitet, ty det observerade sambandet är ett skensamband. Det finns vissa data, som antyder att denna förklaring är möjlig. Vi har redan tidi- gare i olika sammanhang presenterat följande fakta:

la. Ju högre ålder, desto mera positiv inställning till gammal dansmusik (se ta- bellerna 4.16—4.18)

lb. Ju högre ålder, desto mindre musik— konsumtion i alla avseenden (se tabellerna

' 5.26, 5.74)

2a. Ju lägre utbildning, desto mera po- sitiv inställning till gammal dansmusik (se tabellerna 4.30—4.32)

2b. Personer med endast grundutbildning har mindre musikkonsumtion än personer med vidareutbildning (se tabellerna 5.10, 5.41, 5.88)

Ba. Jordbrukare och arbetare är mera positiva till gammal dansmusik än tjänste- män (se tabellerna 424—426)

3b. Jordbrukare och arbetare har mindre musikkonsumtion än tjänstemän (se tabel- lerna 5.8, 5.36, 5.83)

Var och en av variablerna ålder, ut- bildning och socialgrupp har enligt des- sa data en sambandsskapande effekt på sambandet inställning till gammal dans- musik och musikkonsumtionens storlek. En .direkt följd av la och lb, av 2a och 2b, av 3a och 3b är ett negativt samband mellan inställning till gammal dansmu- sik och musikkonsumtionens storlek.

En sådan sambandsskapande effekt behöver dock inte förorsaka hela sam- bandet. En intressant fråga är om denna effekt åstadkommer hela eller nästan hela, en tämligen stor del eller bara en liten del av det negativa sambandet mellan inställning till gammal dansmu— sik och musikkonsumtion. Vi kan få

svar på denna genom att studera detta samband under konstanthållande av i tur och ordning ålder, utbildning och socialgrupp. Om det negativa samban- det då försvinner eller tom övergår i positiv samband kan vi säga, att den sambandsskapande effekten helt för— klarar det negativa sambandet. Om det negativa sambandet minskar avsevärt men inte helt, förklarar den sambands— skapande effekten en stor del eller om det bara minskar något, förklarar den en mindre del och ytterligare förkla- ringar måste sökas på annat håll.

Vid konstanthållande av ålder erhål- les följande samband mellan inställ- ningen till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek för de tre åldersgrupperna (uttryckt i gamma-koefficient, se bihang 4):

personer i åldern 16—30 år ......... —— 0,20 personer i åldern 31—50 år ......... — 0,18 personer i åldern 51—70 år ......... ——O,24

vägt medelvärde — 0,20

Mot bakgrunden av att motsvarande samband utan konstanthållande är —- 0,30 finner vi alltså att åldersfaktorn för- klarar en del men bara en mindre del av detta samband. För varje åldersgrupp är det partiella sambandet mindre än det totala men inte tillräckligt litet för att andra förklaringar skall sakna re- lcvans.

Vid konstanthållande av utbildning erhålles följande samband mellan in- ställningen till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets stor— lek (uttryckt i gamma-koefficient):

personer utan utbildning utöver folk— skola ........................ . . . — 0, 22 personer med utbildning efter folkskola — 0, 20

vägt medelvärde —0,21

Utbildningsskillnad kan således bara förklara en mindre del av det negativa sambandet mellan värdering av gam-

mal dansmusik och musikkonsumtio— nens mångsidighet.

Vid konstanthållande av socialgrupp erhålles följande samband mellan in- ställning till gammal dansmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets stor- lak för jordbrukare, tjänstemän och ar- hetare _— inklusive familjemedlemmar —— (uttryckt i gamma—koefficient):

jordbrukare ....................... — 0,24 tjänstemän ....................... — 0,29 arbetare .......................... — 0,25

vägt medelvärde — 0,27

Socialgruppsförhållandena ensamma förklarar en mindre del av sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens mångsidighet än vad utbildningsfaktorn och ålders- faktorn förmår. Det negativa sambandet för tjänstemän är tom lika stort som det totala sambandet.

Alla här redovisade sambandsskapan- de variabler kan bidra med en del — dock bara en mindre del — till förkla- ringen på det negativa sambandet mel— lan inställning till gammal dansmusik och den totala musikkonsumtionens storlektmen även om man slår ihop dessa "delar finns det gott om utrymme kvar för andra förklaringsvägar. Det"

negativa sambandet »— för att anknyta till rubriken på detta avsnitt _ är inte ett skensamband.

Ärbtlet negativa sambandet förorsakat av annat musikalisk värdeengagemang? Som exempel på förklaring två (se s 217) kanvi nämna följande i och för sig möj— liga situation. Det kan vara ett ökat po- sitivt värdeengagemang i t ex klassisk musik, som leder till en stor ökning av musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) och samtidigt till ett minskat positivt värdeengagemang i gammal dansmusik (ett negativt sam- band mellan klassisk musik och gammal

dansmusik strider inte mot detta), vilket i sin tur leder till en liten minskning i musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) så att slutresul— tatet blir en ökning i musikkonsumtio- nen. Att ökningen i musikkonsumtionen blir större på grund av förändrad in- ställning till klassisk musik än vad minskningen på grund av förändrad in- ställning till gammal dansmusik blir strider inte heller mot data, eftersom det över huvud taget är betydligt större skillnader i musikkonsumtion mellan anhängare och ej anhängare av klassisk musik än mellan anhängare och ej an- hängare av gammal dansmusik.

Detta var ett exempel på hur för- klaring två kan fungera men ett exem- pel är inget bevis, även om vi stöttat upp det något med faktiska data. Det räcker ju med att vi i ovanstående exempel byter ut »ett minskat positivt värdeenga- gemang i gammal dansmusik, vilket i sin tur leder till en liten minskning i musikkonsumtionen (helt i överensstäm- melse med modellen) så att slutresul- tatet blir en ökning . . .» mot »ett mins- kat positivt värdeengagemang i gammal dansmusik, vilket i sin tur leder till en ökning av musikkonsumtionen (i strid mot modellen) så att slutresultatet blir en ökning . . .» för att se detta.

Det finns några tidigare presenterade resultat, som anknyter till detta sätt att förklara det negativa sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek. Vi vet att musikkonsumtionen (eg aktivitetsregist- ret) är större bland anhängare av kon- sertmusik, som inte är anhängare av traditionell musik, än bland anhängare av konsertmusik, som även är anhäng- are av traditionell musik (se sidan 201) . Vi vet även att ensidiga anhängare av amerikainfluerad musik är mera musi- kaliskt aktiva än anhängare av både amerikainfluerad och traditionell mu—

sik. Dessa resultat ger en bild av att värdeengagemang i traditionell musik under i övrigt lika värdeföreställning (approximativt) skulle verka bromsan- de på musikkonsumtionen. Denna bild får dock kanske inte tillmätas något stort bevisvärde, men den ger i varje fall inte stöd åt vår förklaring.

Om förklaring två är korrekt på det sätt, som det inledande exemplet visar, så skall sambanden mellan värdering av gammal dansmusik och musikkonsum- tion vara positiva, då vi eliminerar in- verkan av värderingen av klassisk mu- sik. Data visar dock att denna förkla- ringsväg är klart otillräcklig. Vid kon- stanthållande av värderingen av klassisk musik föreligger nämligen genomgåen- de negativa partialsamband mellan vär- dering av gammal dansmusik och den totala musikkonsumtionen. Dessa par- tialsamband (uttryckta i gamma) redo- visas i nedanstående uppställning bland personer med olika värderingar av klas- sisk musik.

mycket positiva till klassisk musik = — 0,22 ganska positiva till klassisk musik = — 0,30 varken positiva eller negativa till klassisk musik = ——0,20 ganska negativa till klassisk musik = — 0,32 mycket negativa till klassisk musik = —— 0,23 vägt medelvärde = — 0,25

Endast till en relativt obetydlig del kan alltså det negativa sambandet mel- lan värdering av gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek förklaras av att värderingen av klassisk musik dels uppvisar ett positivt samband med musikkonsumtionens storlek och dels ett negativt med värderingen av gammal dansmusik.

Det är emellertid inte bara värde- ringarna av klassisk musik, som är ne- gativt relaterade till värderingarna av gammal dansmusik. Jazzmusik står ock- så i samma värdeförhållande till den gamla dansmusiken (se tabell 4.52). På

samma sätt som för klassisk musik har partialsambanden mellan värdering av gammal dansmusik och den totala mu- sikkonsumtionen beräknats vid kon- stanthållande av värderingarna av jazz- musik. Dessa beräkningar lämnar föl- jande resultat:

mycket positiva till jazzmusik. . . . ganska positiva till jazzmusik . . . . varken positiva eller negativa till

jazzmusik .................... — 0,29

—— 0,16 — 0,28

II II

ganska negativa till jazzmusik. . . . = —— 0,22 mycket negativa till jazzmusik . . . = — 0,28 vägt medelvärde = —0,26

Inte heller värderingen av jazzmusik kan lämna mer än ett litet bidrag till förklaringen på det negativa sambandet mellan musikkonsumtionens storlek och värderingen av gammal dansmusik. Öv- rig-a musikformer kan inte heller utnytt- jas eftersom värderingarna av dem inte alls eller nästan inte alls är negativt re- laterade till värderingen av gammal dansmusik. Ett sådant negativt sam- band förutsä-ttes nämligen för att för- klaring två på sidan 217 skall vara möj— lig. '

Sambandsskapande faktor-ers inverkan på det negativa sambandet mellan värdering av gam- mal dansmusik och musikkonsumtionen storlek

I de två närmast föregående avsnitten har vi undersökt olika variablers sam- bandsskapande effekt på det negativa sambandet mellan värdering av gammal dansmusik och det musikaliska aktivi- tetsregistrets storlek. Därvid har det inte framkommit någon variabel, som ensam kan förklara en större del av detta sam- band. Ingen av de möjligheter, som vi inledningsvis angett som tänkbara för- klaringar till ett negativt samband, som inte står i strid med anp-assningsmodel- len, har varit tillräcklig. Tillsamman- tagna har de säkerligen en större bety- delse men det är inte sannolikt att de ens då räcker till. Det bör påpekas att

! i ! l ! %

en direkt summering av de olika bitar, som varje faktor kan bidra med syste- matiskt överskattar deras totala inver- kan eftersom gemensamma bitar, då kommer att dubbelräknas. Så långt som hittills presenterade data räcker har vi således inte kunnat visa att följande för- klaringar på det negativa sambandet mellan värderingen av gammal dans- musik (alt traditionell musik) och mu- sikkonsumtionens storlek är felaktiga:

1. Ett ökad (alt minskat) positivt värde- engagemang i gammal dansmusik (alt tra- ditionell musik) leder till en minskad (alt ökad) total musikkonsumtion.

2. En ökad (alt minskad) total musik- konsumtion leder till ett minskat (alt ökat) värdeengagemang i gammal dansmusik (alt traditionell musik).

Det är alltså inte uteslutet att ett positivt värdeengagemang i traditionell musik är direkt aktivitetshindrande. För att inte denna slutsats skall miss- förstås måste vi dock anknyta till inne- börden av den totala musikkonsumtio— nen. Denna variabel är uppbyggd av aktivitet i fråga om musikutövande och musiklyssnande i form av konsertbesök eller skivlyssnande. De aktiva på alla dessa områden förutsättes ha högre to- tal musikkonsumtion än de aktiva på bara ett eller inte något av dessa. Den totala musikkonsumtionen ger alltså inte utslag för musikkonsumtion i form .lV dans, lyssnande på musik i radio eller lyssnande på musik vid t ex religiösa möten. Vi har här aldrig ifrågasatt att dessa former för musikkonsumtion skul- le vara p0sitivt relaterade till värdering- en av traditionell musik. Det skulle vara osannolikt att inte värderingen av gam- mal dansmusik skulle visa ett positivt samband med benägenheten att dansa gammal dans eller att inte värderingen av spelmansmusik skulle vara positivt relaterad till benägenheten att dansa folkdanser eller att inte värderingen av andliga sånger skulle vara positivt re-

laterad till lyssnandefrekvensen av dessa sånger. Vad vi emellertid i så fall inte kan utesluta är att dessa specifika musi- kaliska aktiviteter står i ett konkurrens- förhållande till någon eller flera av akti- viteterna musikutövande, konsertbesö- kande eller skivlyssnande och därför verkar aktivitetshindrande.

Vi skall inte här ytterligare fördjupa oss i detta problem. Vi kan inte helt av- visa en negativ kausal relation mellan inställningen till gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek, men exakt på vilket sätt dessa påverkar varandra kan vi inte få klarhet i med utgångspunkt bara från den informa- tion, som postenkäten av musikvaneun- dersökningen givit.

6.4 Musikkonsumtion och värderingar av musik — jämförelser mellan skilda befolkningskategorier

' Som bakgrund till detta avsnitt skall vi

ställa redan konstaterade positiva sam- band mellan värderingar av musik och den totala musikkonsumtionen (ut- tryckt i aktivitetsregistrets storlek). Här skall vi anknyta till dessa samband ge- nom att på nytt granska dem men då för separata befolkningska-tegorier var för sig. De befolkningskategorier som he- lyses är män och kvinnor, olika ålders— grupper, jordbrukare, tjänstemän och arbetare, personer med hög respektive låg utbildning, personer bosatta på orter av olika storlek samt personer bosatta i skilda delar av landet. Det är därvid värderingen av klassisk musik — repre- senterande inställningen till konsert- musik —— och värderingen av popmusik — som ett exempel på inställningen till amerikainfluerad musik _— som skall få sina relationer till den totala musikkon- sumtionen ytterligare analyserade. Det finns åtminstone två viktiga mål-

sättningar med denna separatanalys. Den första är att granska möjligheterna av s k skensamband dvs att de positiva sambanden mellan värderingar och akti- vitet inte är en effekt av någon anpass- ningsprocedur utan åstadkommes av helt andra omständigheter. Den andra är att —— om anpassningsmekanismen verkligen fungerar — jämföra dess ef- fektivitet i skilda befolkningsgrupper. De befolkningskategorier, som avviker från befolkningen som helhet antingen genom ett extremt litet samband mellan värdering och musikkonsumtion eller genom ett extremt stort, skall vi studera ytterligare för att komma anledningen till dessa avvikelser på spåren. Någon definitiv förklaring torde nog data i postenkäten inte ge underlag för men vi kan inringa förklaringsområdet.

Kan positiva samband förekomma trots att anpassningsmekanismen ej fungerar?

I avsnitt 6.2 har vi redan konstaterat tämligen klara samband mellan musik- konsumtionens storlek å ena sidan och värderingarna av konsertmusik och amerikainfluerad musik å den andra. Vi har närmare analyserat värdering- arna av klassisk musik och popmusik och deras relationer till varje form av musikalisk aktivitet och funnit att posi- tiva samband råder med undantag av att positiv värdering av popmusik inte är förknippad med större benägenhet för musikutövande än annan värdering av popmusik. Detta antyder att den anpass- ningsmodell, som vi beskrivit inled- ningsvis i denna avdelning fungerar dvs kombinationerna »aktiv-negativ» och »passiv-positiv» är instabila och ten- derar att förändras till stabila tillstånd, »aktiv-posit—iv» eller »passiv—negativ». Positiva samband innebär ju överskott av sådana stabila kombinationer på de instabilas bekostnad. Positiva samband mellan musikvärderingar och musik-

konsumtion kan dock uppstå även på annat sätt än det som anpassningsmo- dellen anvisar och utgör därför ingen garanti för att anpassning verkligen har skett. Ett positivt samband kan i sam- mandrag vara ett resultat av endera eller flera av följande förhållanden:

1. En förändring mot en mera (alt mind- re) positiv inställning till musik medför en ökad (alt minskad) musikkonsumtion.

2. En ökad (alt minskad) musikkonsum- tion medför en förändring mot en mera (alt mindre) positiv inställning till musik.

3. Det positiva sambandet mellan värde- ring av musik och musikkonsumtionens storlek är ett resultat av att en eller flera andra faktorer visar positiva (alt negativa) samband samtidigt med både värdering av musik och musikkonsumtionens storlek.

Av dessa tre orsaker till positiva sam- band står de båda förstnämnda helt i överensstämmelse med musikaliska at- tityders strävan mot enhetlighet. Den tredje orsaken kan däremot innebära att anpassning till stabila tillstånd inte äger rum. Då sambandet mellan värde- ring och musikkonsumtion helt och bål- let —— dvs varken alternativ 1 eller al- ternativ 2 gäller _— är ett resultat av annan faktor, föreligger skensamband. En förändring av värderingarna (vär- deengagemanget) kommer då inte att medföra en förändring i musikkonsum- tionen (musikintresset) , inte heller kom- mer en förändring i musikkonsumtio- nen att medföra någon förändring i värderingarna.

Det tredje förklaringsalternativct kan vi kontrollera på åtminstone viktiga punkter. Om skensamband föreligger måste sambanden mellan värderingar och konsumtionens storlek gå mot noll vid konstanthållande dvs genom elimi- nering av effekten av den utomstående faktorn. Vid genomgången av samban- den för olika befolkningskategorier skall vi speciellt iaktta varje tendens till genomgående minskning av sam-

banden vid konstanthållande. Även om inte fullständigt skensamband råder kan nämligen en eller flera faktorer ha sam- bandsskapande effekt och därmed fram— mana bilden av en effektivare anpass- ningsmekanism än vad som i själva ver- ket gäller.

Anpassningens effektivetet i skilda befolk- ningskategorier

Genom att påvisa en mycket mindre överensstämmelse av värderingar av musik och musikkonsumtion i viss be- folkningskategori än i totalbefolkningen kan man misstänka att förändringen till stabila tillstånd går mera trögt i denna kategori än i befolkningen som helhet. Detta i sin tur hänger ihop med att det finns utomstående krafter som hindrar anpassningen. Hur dessa krafter sätts in kan åskådliggöras av nedanstående pilschema.

aktiv

passiv positiv 1 j 4 2 l negativ 3

Dessa pilar har följande innebörd:

1. Det finns en kraft som verkar aktivi- tetshindrande vid positiv värdering.

2. Det finns en kraft som verkar stimu— lerande för en positiv värdering vid passi— vitet.

3. Det finns en kraft som verkar aktivi- tetsstimulerande vid negativ värdering.

4. Det finns en kraft som verkar hindran- de för en positiv värdering vid aktivitet.

Det är givet att dessa krafter alltid är verksamma, så länge som vi inte konsta- terar fullständiga samband, dvs då inga individer förekommer i de instabila tillstånden. Innebörden av ett mindre samband än normalt är att dessa krafter

eller vissa av dem verkar starkare än normalt. Innebörden av ett större sam- band är att de eller några av dem verkar svagare än normalt.

Då vi finner befolkningskategorier, som har extremt stora eller extremt små samband i jämförelse med totalbefolk- ningen, skall vi försöka ta reda på vilka av dessa krafter som är närmast ansva- riga. Vi har därvid bara möjligheter att påtala skillnader mellan jämförda grupp och befolkningen som helhet eller mel- lan olika grupper av befolkningen.

Principen för dessa jämförelser är att de skillnader, som finns mellan olika befolkningskategorier, kommer till ut— tryck som skillnader i fördelningen av individer över skilda kombinationer av värdeföreställningar och aktivitetsni- våer. Om utomstående krafter påverkar de jämförda grupperna lika, så bör ock- så denna fördelning vara densamma i dem. Vi utgår således från ett tänkt nolläge _ dvs varje differens i pro— centuell fördelning för varje sådan kom- bination är noll mellan de jämförda be- folkningsgrupperna. De faktiskt obser- verade differenserna är alltså ett resul- tat av utomstående krafters olika effekt på samspelet mellan musikkonsumtion och musikaliska värderingar. Genom att bestämma för vilka kombinationer av musikkonsumtion och värderingar det råder överskott och för vilka det i gen- gäld råder underskott kan vi, relativt sett, inringa dessa utomstående krafter, som alltså försämrar effektiviteten i an- passningen till de stabila tillstånden.

Ett mindre samband för en viss be- folkningskategori torde innebära ett överskott i endera eller båda de insta- bila tillstånden i jämförelse med to- talbefolkningen. Då krafterna 1) och 2) är starkare än normal-t, föreligger ett överskott av positiva—passiva. Då kraf- terna 3) och 4) är starkare än normalt får man ett överskott av negativa-aktiva.

Ett mindre samband än normalt torde också innebära ett underskott i endera eller båda de stabila tillstånden. Då krafterna 1) och 4) är starkare än nor- malt får vi ett underskott av positiva- aktiv—a och då krafterna 2) och 3) är starkare än normalt får vi ett under- skott av negativa-passiva. Genom att lokalisera överskott och underskott i instabila och stabila tillstånd i en extrem befolkningsk-ategori i förhållande till totalbefolkningen kan vi med viss san- nolikhet ange vilka krafter som är star- kare respektive svagare än normalt och således försämrar eller förbättrar an- passningsmekanismens effektivitet i för- hållande till dess effektivitet i befolk- ningen som helhet.

Det kanske bör betonas att det endast är under speciellt gynnsamma omstän- digheter som vi kan utpeka en av dessa krafter som mest verksam. De fördel- ningar, som observeras i den extrema gruppen är ju resultaten av nettoeffekten av krafter som kan motverka varandra. Strängt taget kan vi inte bevisa att ett överskott i tillståndet positiv-passiv, som motsvaras av ett underskott endast i tillståndet positiv-aktiv är ett resul- tat av att den kraft som verkar aktivi- tetshindrande vid en positiv värdering (1) är starkare än normalt. Samma re- sultat kan ju uppnås även då följande villkor är uppfyllda: a) kraften 4) är .starkare än normalt, b) kraften 3) är svagare än normalt, c) kraften 2) är starkare än normalt. Då vi ändå kom- mer att tolka denna situation som akti- vitetshindrande bygger detta på en in- byggd förutsättning, som anger att en krafts avvikelse från det normala är sannolikare än flera krafters avvikelse, som samverkar på ett alldeles speciellt sätt. Detta problem är helt enkelt inte lösbart med utgångspunkt från informa- tion insamlad vid bara ett tillfälle, om man inte får tillfoga vissa rimliga anta- ganden.

Musikkonsumtion och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan befolkningskate- gorier I detta avsnitt jämföres sambandet mel- lan värderingen av klassisk musik och den totala musikkonsumtionen (repre- , senterad av det musikaliska aktivitets- registrets storlek) för skilda befolk- ! ningskategorier. Meningen med att sam- ' manlänka en specifik musikvärdering med den totala musikkonsumtionen är bl a att få en uppfattning om hur myc- ket (eller litet) just denna specifika värdering är förknippad med (inverkar på eller är en effekt av) den totala mu- sikkonsumtionen, vilket sedan kan jäm- föras med motsvarande för andra mu- sikvärderingar. I senare partier av den- na avdelning skall vi även granska sam- banden mellan specifika värderingar och motsvarande specifika musikkon- '

sumtion. . I tabell 6.21 redovisas fördelningen av

den totala befolkningen (i åldern 16—70 ' år) över olika kombinationer av värde- — ring av klassisk musik och storleken av det musikaliska aktivitetsregistret. Bland de uppgifter, som denna tabell innehål- ler kan nämnas att 8 % av totalbefolk- ningen är både mycket positiva till klas- sisk musik och samtidigt aktiva i mer än ett avseende, medan det totalt är omkring 20 %, som är mycket positiva till klassisk musik utan att vara aktiva vare sig som musikutövare, som konsert- besökare eller som skivlyssnare. Nära 25 % av befolkningen är dock ej po— si—tiva till klassisk musik och dessutom inaktiva, medan över 35 % är musika- liskt aktiva av annat skäl än en positiv inställning till klassisk musik. Vid fort- satta jämförelser i skilda befolknings- kategorier skall vi för översiktens skull sammanslå mångsidigt och ensidigt ak- tiva till aktiva och mycket och ganska positiva till positiva. För totalbefolk- ningen erhå-ller vi då följande fördel-

Tabell 6.2]. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till klassisk musik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek i totalbefolkningen

.. . . . . Mångsidigt Ensidigt .

Installmng till klasmsk mu51k aktiva aktiva Inaktiva Total mycket positiv .................. 8,2 4,2 1,9 14,3 ganska positiv ................... 8,3 9,3 8,3 25,9 ej positiv ....................... 17,0 19,7 23,1 59,8

Total 33,5 33,2 33,3 100,0 N .............................. 2 493

ning, vilken ligger till grund för dessa jämförelser:

Positiva och aktiva ............... 30,0 % Positiva och inaktiva ............. 10,2 % Ej positiva och aktiva ............ 36,7 % Ej positiva och inaktiva .......... 23,1 %

Summa 100,0 %

I nedanstående uppställning presen- teras sambanden mellan värdering av klassisk musik och aktivitetsregistrets storlek för hela befolkningen och olika befolkningskategorier. (Sambanden ut- trycks i gamma, se bihang 4 och byg- ger på 5 rangordnade värderingsnivåer och 4 rangordnade aktivitetsnivåer.)

HELA BEFOLKNINGEN ......... + 0,21 män ............................. + 0,17 kvinnor .......................... + 0,27 16—30 år ........................ + 0,22 31—50 år ........................ + 0,31 51—70 år ........................ + 0,46 jordbrukare ....................... + 0,30 tjänstemän ....................... + 0,30 arbetare .......................... + 0,04 endast grundutbildade ............. + 0,07 även vidareutbildade .............. + 0,27 bosatta på orter med över 30 000 inv .................... + 0,24 3 OOO—30 000 inv .................. + 0,20 mindre än 3 000 inv ............... + 0,02 bosatta på orter belägna i Mälarområdet ..................... + 0,23 5 + Ö Götaland .................... + 0,15 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,26 Norrland (+ Kopparbergs län) ...... + 0,19

Det första, som måste observeras i denna uppställning, är att inte någon av de tre åldersgrupperna uppvisar ett samband mellan värdering av klassisk

musik och aktivitetsregistrets storlek, som understiger totalbefolkningens trots att det i två av åldersgrupperna finns samband, som avsevärt överstiger totalbefolkningens. Medelvärdet av sam- banden i de tre åldersgrupperna ligger alltså klart över totalbefolkningens. Det- ta innebär att åldersfaktorn har en sam- bandsreducerande effekt, vilket i sin tur sammanhänger med att äldre är mera positivt inställda till klassisk musik än yngre, samtidigt som yngre av andra skäl har en högre total musikkonsum- tion än äldre. Detta betyder att samban- det +0,21 som gäller för hela befolk- ningen underskattar den tidigare refe- rerade anpassningsmekanismens effekt. (Detta fenomen är helt enkelt motsatsen till fenomenet skensamband.)

I korthet anger denna presentation av sambanden följande fakta:

1. Det finns ett något större samband mel- lan inställningen till klassisk musik och den totala musikkonsumtionen för kvin- nor än för män.

2. Ju högre ålder, desto större samband mellan inställningen till klassisk musik och den totala musikkonsumtionen.

3. Jordbrukare och tjänstemän ha: ett klart större samband mellan inställningen till klassisk musik och den totala musik- konsumtionen än arbetare.

4. För personer med vidareutbildning rå- der ett klart större samband mellan inställ- ningen till klassisk musik och den totala .musikkonsumtionen än för personer med endast grundutbildning.

5. För personer bosatta på småorter rå- der ett klart mindre samband mellan in— ställningen till klassisk musik och den to-

Tabell 6.22. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till klassisk musik, b) passiva — positiva till klassisk musik, c) passiva _ ej positiva till klassisk musik och d) aktiva — ej positiva till klassisk musik i åldersgruppen 51—70 år. (Siffror inom parentes anger äldersgruppens avvikelse från totalbefolkningens i motsvarande kom-

bination) Inställning till klassisk musik Aktiva | Inaktiva | Total positiv .................... 32,0 ( + 2,0) 17,2 ( + 7,0) 49,2 ej positiv ................. 17,5 (—19,2) 33,3 (+ 10,2) 50,8 Total 49,5 50,5 100,0 N ........................ 752

tala musikkonsumtionen än för personer bosatta på övriga orter.

6. Vid jämförelse mellan personer bo- satta i olika delar av landet kan man kon- statera att endast mindre skillander finns i fråga om sambandet mellan inställningen till klassisk musik och den totala musik- konsumtionen. Det största sambandet rå- der för befolkningen i Västkust- & Väner— området, det minsta sambandet bland be- folkningen i övriga delar av Götaland.

Det i särklass största sambandet oav- sett kategoriindelning råder för befolk- ningen i åldern 51—70 år (+ 0,46) me- dan för arbetare, personer med endast folkskola och befolkningen på småor- ter sambanden är helt obetydliga. Vi skall därför närmare granska dessa be- folkningskategorier för att eventuellt kunna ange var de krafter som verkar underlättande respektive försvårande på anpassningsproceduren främst sätter in.

Tabell 6.22 redovisar den procentuella fördelningen av olika kombinationer av värdering och aktivitet för åldersgrup- pen 51—70 år. Den främsta anledningen till det starka sambandet i denna ålders- grupp t-orde sökas i den relativt låga an- delen aktiva—ej positiva. Denna kom- bination omfattas av bara hälften så stor andel bland de äldsta som bland hela befolkningen. Det i gengäld mest över- skattade stabila tillståndet är passiv— ej positiv. Den därför närmast till hands liggande förklaringen på de äl-dstas höga samband är att de krafter som verkar

aktivitetsstimulerande vid ej positiv vär- dering av klassisk musik är betydligt mindre bland de äldsta än i hela befolk— ningen.

a) En positiv syn på eller ett accepte- rande av konsertmusiken (represente- rad av klassisk musik) torde i betydligt högre grad vara en förutsättning för mu- sikalisk aktivitet bland äldre personer än bland yngre.

För de yngre finns det alltså andra skäl för musikalisk aktivitet, som rela- tivt väger tyngre. I vilken utsträckning som dessa skäl är en positiv inställning till popmusik skall vi återkomma till längre fram i texten. Ovanstående för- klaring är emellertid inte tillräcklig för att täcka hela underskottet bland passiva—ej positiva till klassisk mu- sik för personer över 50 år. Sannolikt råder även det omvända orsaksförhål- landet.

b) Musikalisk aktivitet leder i högre grad till en positiv syn på konsertmusik (klassisk musik) bland äldre personer än i befolkningen som helhet.

Det är också sannolikt att detta förhål- lande har haft större betydelse då den nu äldre generationen var yngre, där— för att uppenbarligen en del av över- skottet i kombination aktiv-positiv gått över i det instabila tillståndet passiv-

positiv, ty där finns ett ännu större överskott i den högsta åldersgruppen , än bland Övriga. Detta faktum verkar ! reducerande på sambandet mellan vär-

dering av klassisk musik och musikkon- sumtion och kan alltså inte förklara det höga sambandet men det skärper betydelsen av de två ovan nämnda för- klaringarna. Det finns nämligen en kraft som verkar mera aktivitetshind- rande vid positiv värdering av klassisk musik bland äldre än bland yngre.

c) Det är mera sannolikt att en given positiv inställning till klassisk musik skall medföra en högre musikalisk akti- vitet bland yngre personer än bland äldre.

Som stöd för denna sats kan skillnader- na i andelar passiva bland de positiva anföras, även om detta i och för sig inte är någon garanti för dess riktighet. Det finns ungefär 35% positiva men ej aktiva i åldern 51—70 medan motsva- rande andel för hela befolkningen är ungefär 25 %.

Både arbetare och personer utan ut- bildning utöver folkskola uppvisar ett samband mellan värderingar av klas- sisk musik och musikkonsumtion, som är betydligt mindre än för totalbefolk- ningen — för övrigt nästan helt obe- fintligt. Eftersom det finns en uppen- bar överensstämmelse mellan social- grupp och utbildning skall vi här bara

belysa förhållandena i arbetarbefolk- ningen men utgå ifrån att de tendenser som där framträder även i sina huvud- drag gäller bland lågutbildade —— såvida man inte skiljer mellan lågutbildade ar- betare och övriga lågutbildade. I ta— bell 6.23 redovisas fördelningen av olika kombinationer av musikalisk aktivitet och inställning till klassisk musik för

arbetarbefolkningen.

Orsaken till det lägre sambandet i ar- betarbefolkningen måste främst sökas i 'det stora underskottet i tillståndet ak- tiv-positiv och det något mindre över- skottet i tillståndet aktiv-ej positiv. Den närmaste till hands liggande för— klaringen på detta är ett hinder för de aktiva att bli positiva till klassisk musik eller med andra ord:

a) Musikalisk aktivitet leder i betydligt mindre grad till en positiv syn på eller ett accepterande av konsertmusik ( klas- sisk musik) i arbetarbefolkningen än i totalbefolkningen Om denna förklaring är riktig så kan den i och för sig förklara hela det mind- re sambandet i arbetargruppen, men den täcker inte hela sanningen. Ande- len positiva-passiva är ungefär lika stor i arbetargruppen som i totalbefolk- ningen men andelen passiva-ej positiva är större, vilket alltså inte kan bidra till att förklara att sambandet är litet.

Det finns dock en alternativ förkla-

Tabell 6.23. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till klassisk musik, b) passiva — positiva till klassisk musik, e) passiva — ej positiva till klassisk musik, och d) aktiva _— ej positiva till klassisk musik för arbetare. (Siffror inom parentes anger arbetarnas avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till klassisk musik Aktiva Inaktiva Total positiv .................... 19,7 (— 10,3) 10,5 ( + 0,3) 30,1 ej positiv ................. 43,7 (+ 7,0) 26,2 (+ 3,1) 69,9

Total 63,4 36,6 100,0 N ........................ 1 119

ring till det låga sambandet, som innebär en kombination av flera samverkande faktorer. Vi anger även detta alternativ, eftersom det i varje fall i någon mån torde komplettera alternativ a. Detta andra alternativ förutsätter att följande villkor är uppfyllda: 1) Den kraft som verkar aktivitetshindrande vid positiv värdering är större i arbetarbefolkning- en än i totalbefolkningen, 2) den kraft som verkar stimulerande på en positiv värdering vid passivitet är mindre i arbetarbefolkningen än i totalbefolk- ningen, samt eventuellt 3) den kraft som verkar aktivitetsstimulerande vid ej positiv inställning är större i arbetar- befolkningen än i totalbefolkningen. Det sista villkoret förutsätter dock att alternativ a) inte gäller alls eller är helt obetydligt, vilket förefaller osannolikt. Däremot är det rimligt att de båda öv- riga villkoren gäller. Det kan påpekas att andelen passiva av arbetare som är positiva till klassisk musik är cirka 35 % (motsvarande i totalbefolkningen är 25 %). Låt oss därför formulera föl- jande rimliga sats:

b) Det finns ett större hinder för arbe— tare som är positiva till konsertmusik (klassisk musik) att aktiveras musika— liskt än vad det finns för motsvarande i hela befolkningen

Om denn-a sats är riktig så måste den kompletteras med nedanstående efter-

som ju andelen arbetare som stannar i tillståndet passiv—ej positiv inte är större än i totalbefolkningen.

c) Arbetare är mindre benägna att ac- ceptera konsertmusik (klassisk musik) vid passivitet än totalbefolkningen

Det kanske bör påpekas att satserna b) och c) har stöd i data men gäller under de förutsättningar, som vi ovan angivit och är alltså inte hundraprocentigt be- visade. För detta erfordras information från flera tidpunkter från intervjuob- jekten, så att man skall kunna iaktta själva förändringsprocessen.

Den sista kategori, som markant av- viker från totalbefolkningen genom sitt låga samband mellan värdering av klas— sisk musik och musikkonsumtion, är befolkningen på småorter och på rena landsbygden. I tabell 6.24 presenteras den procentuell-a fördelningen av per- soner, som är bosatta i städer eller kom- muner under 3 000 invånare i olika kom- binationer av inställning och aktivitet.

Det som i första hand måste vara för— knippat med det svag-a sambandeti den- na befolkningskategori är det förhållan- devis stora underskottet i kombinatio- nen aktiv-positiv. Detta underskott kompenseras bara delvis av överskott i de instabila tillstånden. Även andelen passiva—ej positiva har överskott i jämförelse med totalbefolkningen. Det svaga sambandet är sannolikt förorsakat

Tabell 6.24. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till klassisk musik,

b) passiva _ positiva till klassisk musik, c) passiva — ej positiva till klassisk musik,

d) aktiva — ej positiva till klassisk musik bland personer bosatta på orter med mindre än 3 000 inv. (Siffror inom parentes anger befolkningsgruppens avvikelse från total- befolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till Aktiva Passiva Total positiva .................... 21,0 (_ 9,0) 11,2 ( + 1,0) 32,2 ej positiva ................. 39,5 ( + 2,8) 28,3 ( + 5,2) 67,8

Total 60,5 39,5 100,0 N .........................

av både aktivitetshindrande faktorer och faktorer som verkar som en spärr för att aktivitet skall övergå i gillande av klassisk musik.

a) Det finns ett större hinder för be- folkningen på småorter att en positiv inställning till konsertmusik (klassisk musik) skall omsättas i musikalisk akti- vitet än vad det finns i landet som hel- het

b) Det är mindre sannolikt att musika- lisk aktivitet skall övergå i ett accepte- rande av eller en positiv syn på konsert- musik (klassisk musik) bland befolk- ningen på småorter än för totalbefolk- ningen

Det är rimligt att dessa båda förklaring- ar kompletterar varandra, men det är inte helt uteslutet att bara den ena gäller, men då i mycket högre grad. Om båda gäller, måste situationen för små- ortsbefolkningen kompletteras med föl- jande satser, som dock ej kan förklara det låga sambandet men väl överskottet i tillståndet passiv—ej positiv.

0) Det finns mindre stimulans för en positiv syn på konsertmusik (klassisk musik) vid passivitet bland personer, som är bosatta på småorter än för be- folkningen som helhet

(1) Det finns större hinder för aktivitet av andra skäl än en positiv inställning

till konsertmusik (klassisk musik) bland befolkningen på småorter än för befolk- ningen som helhet

Musikkonsumtion och inställning till popmusik — jämförelser mellan befolkningskategorier

I detta avsnitt skall sambandet mellan inställningen till popmusik och den to- tala musikkonsumtionen (representerad av det musikaliska aktivitetsregistrets storlek) jämföras för samma befolk- ningskategorier, som i föregående av- snitt.

Som bakgrund för dessa jämförelser redovisas i tabell 6.25 den procentuella fördelningen av totalbefolkningen i oli- ka kombinationer av värdering av pop— musik och storleken av det musikaliska aktivitetsregistret. Bland de uppgifter som kan utläsas i denna tabell må föl- jande framhållas. Det är cirka 9 % som samtidigt är mycket positiva till pop- musik och musikaliskt aktiva i mer än ett avseende. Denna andel är ungefär lika stor som motsvarande för klassisk musik. 2 % av totalbefolkningen är myc- ket positiva till popmusik och ändå inte aktiva vare sig som musikutövare, som skivlyssnare eller som konsertbesökare. Även denna grupp motsvarar i storlek motsvarande grupp för klassisk musik. Något mindre än 25 % är inaktiva och ej positiva till popmusik — exakt sam- ma andel har samma kombination för klassisk musik. Ungefär 33 % är mu- sikaliskt aktiva av annat skäl än posi-

Tabell 6.25. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till popmusik och det musikaliska aktivitetsregistrets storlek i totalbefolkningen

Inställning till popmusik Måaäååggt i??? lnaktiva Total mycket positiva .................. 8,6 5,4 2,2 16,2 ganska positiva ................... 10,3 9,8 7,8 27,9 ej positiva ....................... 14,9 17,7 23,3 55,9

Total 33,8 32,9 33,3 100,0 N ............................... 2 501

tiv inställning till popmusik, vilken pro- centsiffra bara obetydligt understiger motsvarande för klassisk musik. (För dessa jämförelser med klassisk musik hänvisas till tabell 6.21.) Vid samman- slagning av mångsidigt aktiva och en- sidigt aktiva samt av mycket och gans- ka positiva erhålles följande fördelning:

Positiva och aktiva .............. 34,1 % Positiva och inaktiva ............. 10,0 % Ej positiva och aktiva ............ 32,6 % Ej positiva och inaktiva .......... 23,3 %

Summa 100,0 %

I nedanstående uppställning redovi- sas sambanden mellan värdering av popmusik och aktivitetsregistrets stor- lek för hela befolkningen och för olika befolkningskategorier. (Sambanden ut- tryckes i gamma, se bihang 4, och byg- ger på 5 rangordnade värderingsnivåer och 4 rangordnade aktivitetsnivåer.)

HELA BEFOLKNINGEN ......... + 0,27 män ............................. + 0,31 kvinnor .......................... + 0,23 16—30 är ........................ + 0,13 31—50 år ........................ + 0,07 51—70 år ........................ + 0,10 jordbrukare ....................... + 0,48 tjänstemän ....................... + 0,15 arbetare .......................... + 0,40 endast grundutbildade ............. + 0,36 även vidareutbildade .............. + 0,13 bosatta på orter med: över 30 000 inv .................... + 0,22 3 OOO—30 000 inv .................. + 0,29 mindre än 3 000 inv ............... + 0,44 bosatta på orter belägna i: Mälarområdet ..................... + 0,26 S + Ö Götaland .................... + 0,27 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,28 Norrland (+ Kopparbergs län) ...... + 0,27

Det viktigaste som denna uppställning visar är att samtliga åldersgrupper har mindre samband mellan inställning till popmusik och aktivitetsregistrets stor- lek än vad den totala befolkningen har. Detta innebär att åldersfaktorn har en sambandsskapande effekt, vilket kan

förstås därigenom att yngre är mera positivt inställda till popmusik )ch sam— tidigt — förstärkt av andra faltorer än inställningen till popmusik —har den största musikkonsumtionen. Även i ål- dersgruppen 16—30 år är sambandet mellan den totala musikkonsrmtionen och inställningen till klassisk musik större än sambandet mellan den totala musikkonsumtionen och inställningen till popmusik. I övriga ålderlgrupper gäller samma förhållande med ännu större differenser. Att sambandet mel- lan musikkonsumtion och inställning till popmusik i totalbefolkningen ir större än motsvarande samband för klassisk musik är alltså missvisande, ty ålders- faktorn har dels en sambandsreduce- rande effekt på relationen mellan mu- sikkonsumtion och inställningen till klassisk musik och dels en sambands- skapande effekt på relationer. mellan musikkonsumtionen och inställningen till popmusik. Vid konstanthållandet av ålder får man en bättre bild av hur ak- tivitet och värdering är kausalt förknip- pade med varandra och av effektivite— ten i anpassningsmekanismen för dessa två skilda slag av musik. Slutsatsen måste bli att musikkonsumtion och vär- dering av klassisk musik är närmare kausalt bundna vid varandra än mu- sikkonsumtion och värdering av pop— musik.

De upplysningar som denna tabell i övrigt lämnar kan sammanfattas i följande punkter:

1. Det finns ett något större samband mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtionen bland män än bland kvinnor.

2. Det finns i stort sett inte några skill— nader mellan olika åldersgrupper i fråga om sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen.

3. Sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio-

nen är betydligt mindre bland tjänstemän än bland arbetare och jordbrukare.

4. Sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen år större bland personer med endast grundutbildning än bland personer med vidareutbildning.

5. Sambandet mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtio- nen är större bland personer bOSatta på småorter än personer bosatta på övriga or- ter.

6. Det finns inga skillnader i samband mellan inställningen till popmusik och den totala musikkonsumtionen bland befolk- ningen i olika delar av landet.

Vi måste ha i minnet att storleken på sambanden i dessa befolkningskatego- rier — utom åldersgrupperna — på- verkas av åldersfaktorns sambandsska- pande effekt. Däremot är det knappast troligt att den inbördes differensen på- verkas, såvida inte åldersfördelningen i någon kategori avsevärt avviker från åldersfördelningen i någon annan jäm- förbar kategori — jordbrukarna är så- kert äldre än befolkningen som helhet.

Samtliga åldersgrupper har av skäl som redan angivits extremt låga sam- band mellan inställningen till popmusik och musikkonsumtionens storlek i jäm- förelse med totalbefolkningen. Dessa skäl får sin bekräftelse i tabellerna 6.26 och 6.27 som presenterar positiv och ej positiv inställning till popmusik å ena sidan och musikalisk aktivitet och pas- sivitet å den andra för dels personer i

åldern 16—30 år och dels personer i åldern 51—70 år. Anledningarna till att de yngsta har ett mindre samband än totalbefolkningen torde främst sökas i: a) Positiv inställning till popmusik kan stimuleras av annan faktor än musika- lisk aktivitet i högre grad bland ung- domar än i totalbefolkningen b) Mu- sikalisk aktivitet är för ungdomar i större utsträckning ett resultat av an- nan faktor än en positiv inställning till popmusik än för totalbefolkningen. De främsta anledningarna till att äldre ock- så uppvisar ett mindre samband än to- talbefolkningen är följande: a) det är mindre vanligt bland äldre att musi- kalisk aktivitet övergår i ett accepte- rande av popmusik än i totalbefolkning- en, b) en positiv inställning leder mera sällan till musikalisk aktivitet bland äldre än i totalbefolkningen. Dessa punkter kan sammanfattas i följande jämförelse mellan unga och gamla:

a) Yngre personer har en högre mu- sikalisk aktivitet än äldre både föror- sakad av en mera positiv syn på pop- musik och i än högre grad av andra om- ständigheter.

b) Yngre personer stimuleras till en mera positiv inställning till popmusik än äldre personer både av en högre musikalisk aktivitet och av andra om- ständigheter.

Både tjänstemän och personer med utbildning efter folkskola uppvisar ett

Tabell 6.26. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva —— positiva till popmusik b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik och d) aktiva ej positiva till popmusik i åldersgruppen 16—30 år. (Siffror inom parentes anger åldersgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination) Inställning till popmusik Aktiva Passiva Total positiv ..................... 64,7 (+ 30,6) 9,2 (_ 0,3) 73,9 ej positiv .................. 21,6 (—11,0) 4,5 (—18,8) 26,1 Total 86,2 13,8 100,0 N ......................... 764

Tabell 6.27. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva —— positiva till popmusik, b) passiva _ positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik, och d) aktiva _ ej positiva till popmusik i åldersgruppen 51—70 år. (Siffror inom parentes anger åldersgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik Aktiva Passiva Total positiv ..................... 13,6 (— 20,5) 10,0 ( 0,0) 23,6 ej positiv .................. 35,6 ( + 3,0) 40,4 ( + 17,5) 76,4

Total 49,2 50,8 100,0 N ......................... 749

mindre samband mellan inställningen till popmusik och musikkonsumtionen än befolkningen som helhet. Eftersom det sannolikt är samma faktorer, som förklarar detta både för vidareutbil- dade och för tjänstemän, kan vi be- gränsa oss till att belysa de vidareut- bildade. I tabell 6.28 redovisas dessas fördelning på olika kombinationer av inställning till popmusik och musikkon- sumtion. Det mest påtagliga i denna kategori i jämförelse med totalbefolk- ningen är dess stora överskott bland aktiva — ej positiva till popmusik och motsvarande underskott bland passiva — ej positiva. Det mindre sambandet för denna grupp förklaras rimligtvis helt med andra kraftfullare aktivitets- stimulerande faktorer än en positiv syn på popmusik än i totalbefolkningen. Dessutom torde en positiv inställning till popmusik i större utsträckning med- föra musikalisk aktivitet bland högre

Tabell 6.28. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till popmusik

utbildade än bland lägre, men detta kan inte förklara det mindre sambandet utan motverkar faktiskt en nedgång. Det är alltså det förstnämnda förhållan— det som är mest väsentligt. Det finns tex ungefär 85% av de positiva till popmusik i gruppen vidareutbildade, som är musikaliskt aktiva mot 77 % av de positiva i totalbefolkningen. Det finns också nära 80 % bland de ej po- sitiva till popmusik av de vidareutbil- dade som är aktiva, medan endast nära 60 % är aktiva bland de ej positiva i totalbefolkningen. Skillnaderna mel— lan andelarna aktiva bland vidareutbil- dade och bland ej vidareutbildade är helt enkelt större för de ej positiva än för de positiva till popmusik. Dessa resultat sammanfattas i punkterna a) och b) nedan.

a) Personer med högre utbildning stimuleras till musikalisk aktivitet av andra omständigheter än en positiv syn

,

b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva —— ej positiva till popmusik och d) aktiva — ej positiva till popmusik bland personer med vidareutbildning efter folkskola. (Siffror inom parentes anger befokningsgruppens avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik Aktiva | Passiva Total positiv ..................... 37,0 ( + 2,9) 6,4 (— 3,6) 43,4 ej positiv .................. 44,6 ( + 12,0) 12,0 (—11,3) 56,6

Total 81,5 ' 18,5 100,0 N .........................

Tabell 6.29. Procentuella andelar i tillstånden a) aktiva — positiva till popmusik,

b) passiva — positiva till popmusik, c) passiva — ej positiva till popmusik och d) aktiva —— ej positiva till popmusik bland befolkningen på orter med mindre än 3 000 inv. (Siffror inom parentes anger befolkningskategorins avvikelse från totalbefolkningen i motsvarande kombination)

Inställning till popmusik Aktiva Passiva | Total positiv ..................... 28,7 (— 5,4) 15,7 (+ 5,7) 44,3 ej positiv .................. 17,0 (—15,6) 38,7 (+ 15,4) 55,7

Total 45,6 54,4 100,0 N ......................... 249

på popmusik i mycket större utsträck- ning än personer utan högre utbild- ning.

b) Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till pop- musik skall komma till uttryck i mu- sikalisk aktivitet bland personer utan högre utbildning än bland personer med högre utbildning.

Befolkningen på mindre orter (un- der 3000 inv) uppvisar ett avsevärt större samband mellan inställning till popmusik och musikkonsumtionen än totalbefolkningen. Denna befolknings- kategori belyses närmare i tabell 6.29. Vi kan därvid finna att dessa på det hela taget utgör en kontrastgrupp till de högre utbildade, vilket i och för sig inte behöver vara någon tillfällighet. Dessa två resultat är med säkerhet inte helt oberoende. Det starkare samban- det för småortsborna är sannolikt till stor del förknippat med ett stort un- derskott i jämförelse med totalbefolk— ningen i kombinationen aktiv —— ej positiv och ett nästan exakt motsva- rande överskott i kombinationen passiv — ej positiv. Detta antyder, att de ak- tivitetsstimulerande faktorerna vid si- dan av en positiv inställning till pop- lnusik verkar betydligt mindre kraftigt i denna befolkningskategori än i be— folkningen som helhet. Dessutom tycks större hinder föreligga för att accepte-

rande eller gillande av popmusik skall leda till musikalisk aktivitet, men detta förhållande kan inte bidra till det högre sambandet. I den befolkning som är bo- satt på dessa mindre orter finner man 65 % aktiva av de positiva till popmusik (77 % i totalbefolkningen) och 30 % aktiva av de ej positiva (58 % i total- befolkningen). Relativt sett betyder sannolikt popmusiken mera för den musikaliska aktiviteten på mindre or- ter än i hela landet trots att det — som just påpekats —— finns större hinder där för de positiva att omsätta sina värde- ringar i aktivitet än på andra större or- ter. Dessa resultat kan sammanfattas i följande punkter:

a) Befolkningen på småorter stimule- ras till musikalisk aktivitet i mycket mindre utsträckning av andra omstän- digheter än en positiv syn på popmusik än befolkningen på större orter. b) Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till popmusik skall komma till uttryck i musikalisk aktivitet bland befolkningen på småor- ter än bland befolkningen på större or- ter.

6.5 Konsertbesök och inställning till klassisk musik

Då vi hittills inom ramen för avdelning 6 belyst konsertbesökande har det bara

varit fråga om konsertbesök i allmänhet utan speciell inriktning på viss typ av musik. I denna och i två följande underavdelningar skall vi närmare granska sambanden mellan värderingar av visst slag av musik och benägenhe- ten att lyssna på detta slag av musik vid närvaro på konserter eller vid andra musikaliska evenemang. Det är inställ- ningen till klassisk musik som här skall relateras till besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik. I avdelning 6.6 kommer inställningen till popmu- sik att relateras till frekvensen lyss- nande på popartister i verkligheten och i avdelning 6.7 på motsvarande sätt in- ställningen till jazzmusik att relateras till frekvensen lyssnande på framträ- dande av jazzartister.

I och för sig finns det ingen anled- ning att betvivla ett klart positivt sam- band mellan värderingen av klassisk musik och besöksfrekvensen på mot- svarande konserter. Följande hypotes får också ett starkt stöd av data:

Ju mera positiv värdering av klas- sisk musik, desto högre besöksfrekvens på konsert med klassisk musik.

Det intressanta med detta resultat är kanske inte själva förekomsten av sam- band (gamma: +0,80) utan på vilka grunder det framträder. Tabell 6.30, som redovisar totalbefolkningens pro- centuella fördelning över olika kombi- nationer av inställning till klassisk mu-

sik och besöksfrekvens på konserter med klassisk musik, anger en tyngd- punktsförskjutning åt det negativa — inaktiva hållet. Nära 60 % av Sveriges befolkning i åldern 16—70 år är ej positiva till klassisk musik och går ej heller på konserter — i varje fall mind- re än en gång om året — medan 4 % är mycket positiva till klassisk musik och kombinerar detta med att bevista konserter tämligen ofta — i detta fall tre eller flera gånger om året. Ungefär 6 % totalt år anhängare av och 25 % po- sitiva till klassisk musik utan att gå på konserter medan ungefär 6 % går på konserter utan att vara direkta an- hängare av den klassiska musiken. Av de senare är dock nästan alla sådana som uttrycker en måttligt positiv in- ställning. Endast 1 % totalt brukar gå på konserter minst en gång om året utan att ge en övervägande positiv vär- dering av klassisk musik.

I tabell 6.31 framlägges samma in- formation på ett annat sätt. Där redo- visas frekvensen konsertbesök för myc- ket positiva, ganska positiva och ej po- sitiva till klassisk musik var för sig. Ungefär 30 % av anhängarna (: myc- ket positiva) av klassisk musik brukar bevista konserter med klassisk musik åtminstone tre gånger om året medan över 40 % av dessa anhängare aldrig går på konsert eller går mera sporadiskt. Bland de ganska positiva är det 80 %,

Tabell 6.30: Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till klassisk musik

och besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i totalbefolkningen

3 el. flera 1—2 0 Inställning till klassisk musik konsert— konsert konsert- Total besök/år besök/år besök/år mycket positiv ................... 4,0 4,2 5,8 14,0 ganska positiv ................... 1,1 3,8 21,0 25,9 ej positiv ........................ 0,0 1,2 58,9 60,1 Total 5,2 9,1 85,7 100,0 N .............................. 2 482

som aldrig eller mindre än en gång om året går på konserter, där klassisk mu- sik framföres, medan 4 % gör konsert- besök tre eller flera gånger om året. Bland dem, som ej anser sig vara över- vägande positiva till klassisk musik, är 98 % inaktiva som konsertbesökare. En- dast 2 % anger att de brukar besöka konserter med klassisk musik en eller ett par gånger om året.

Det är ytterst ovanligt att konsertbe- sök förekommer utan förankring i en positiv syn på klassisk musik, medan däremot en stor del av anhängarna av klassisk musik _ relativt sett —— aldrig eller bara tillfälligtvis brukar gå på konserter, där klassisk musik framföres.

Tabell 6.31 redovisar även den klas- siska musikens genomsnittliga popula- ritetspoäng (se avdelning 3, sidan 000) bland personer med olika besöksfre- kvens på klassiska konserter. Den myc- ket positiva inställningen till klassisk musik bland konsertbesökarna bekräf- tas, men skillnaden mellan flitiga och mera sällsynta konsertbesökare är inte på långt när så stor som mellan konsert- besökare och ej konsertbesökare. Det råder tom en obetydlig övervägande negativ inställning, genomsnittligt sett,

bland dem som går på kon-serter mera sällan än en gång om året.

Den närmast till hands liggande för- klaringen till att kombinationen aktiv som konsertbesökare — ej positiv till klassisk musik är så sällsynt torde vara den mycket låga motivationen att gå på konserter utan en redan etablerad positiv värdeföreställning inför det av- sedda besöket. Det finns dock även en annan förklaring, men den kan knap- past utesluta den förra. Konsertbesök utan grund i positiva värdeföreställ- ningar kan nämligen i stor utsträck- ning leda till förändrade och mera po— sitiva värderingar. Det är dock mot bak- grunden av redovisade data sannolikt vanligare, att en eventuell övergång från passiv — ej positiv till aktiv — po- sitiv går följande väg: 1) passiv — ej positiv, 2) passiv — positiv, 3) aktiv — positiv. Det finns uppenbarligen krafter som stimulerar en positiv vär- dering även vid passivitet, det är mera osäkert om det finns aktivitetsstimulans utan en positiv värdeföreställning.

Vi skall i främsta rummet ägna vår uppmärksamhet åt de positivt inställ- da, som ej har för vana att gå på kon- serter med klassisk musik. I vilka be-

Tabell 6.31: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ei positiva till klassisk musik samt den klassiska musikens genomsnittliga popularitetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens

Procentuell andel Mycket Ganska Ej . _ som brukar gå positiva till positiva till positiva till Papuåggtets på konsert: klassisk musik klassisk musik klassisk musik p g 3 el. flera ggr/år ....... 28,8 ,4 0,1 3,76 1—2 ggr/år .......... 29,9 1 ,5 2,0 3,31 mindre än en gång/år. . 41,3 8 ,1 98,0 1,96 varav lyssnare av grammo— fonkonserter ....... 19,6 18,2 9,2 2,63 ej lyssnare av grammo- fonkonserter ....... 21,7 62,9 88,8 1,84 Summa % 100,0 41,3 100,0 81,1 100,1 98,0 Total 348 643 1 491 2,18

folkningskategorier är en särskilt stor andel av de positiva samtidigt passiva? På vilket sätt ägnar dessa sig åt klas- sisk musik i annan form? Den senare frågan kommer att besvaras mera utför- ligt då resultaten från de intervjuunder- sökningar, som kompletterar postenkä- ten är klara. Vi skall här bara angripa denna fråga ur en enda synvinkel. I vilken utsträckning är en positiv syn på klassisk musik, som ej kommer till uttryck i konsertbesök förenad med ett flitigt lyssnande på klassisk musik i radio?

Grammofonkonserterna på söndag förmiddag är naturligtvis bara ett ex- empel på ett sådant musikprogram, och om detta är ett bra exempel, kan man också ifrågasätta. Innan ytterligare upp- lysningar om detta fält kan tillhanda- hållas kan dock lyssnarvanorna på det- ta regelbundet återkommande radiopro- gram vara av intresse och har därför bifogats för de ej konsertaktiva i tabell 6.31.

Bland de cirka 40 %, som är an- hängare av klassisk musik men ej bru- kar gå på konserter brukar cirka hälf- ten i allmänhet lyssna på grammofon- konserterna.l

Bland ganska positiva är knappt 20 % och bland ej positiva 10 %, inte kon- sertbesökare men brukar lyssna på grammofonkonserterna. Tillsammans är det ungefär 20 % av de mycket posi— tiva, över 60 % av de ganska positiva och nära 90 % av de ej positiva, som varken brukar gå på konserter eller lyssna på grammofonkonserterna på söndag förmiddag.

Efter denna totalpresentation av överensstämmelsen mellan inställning till klassisk musik och besöksfrekvens

1 Att »i allmänhet brukar lyssna» på »Jazz- hörnan innebär att i genomsnitt lyssna ungefär en gång i månaden. Se Nylöf, Göran: Musikva— nor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

på konserter med klassisk musik skall vi närmare belysa motsvarande relation för skilda befolkningskategorier. I ne- danstående översikt redovisas först sam- banden (uttryckta i gamma) mellan vär- dering och konsertaktivitet.

Totalt ............................ + 0,80' män ............................. + 0,80 kvinnor .......................... + 0,80 16—30 år ........................ + 0,82 31—50 år ........................ + 0,79 51—70 år ........................ + 0,78 jordbrukare ....................... + 0,74 tjänstemän ....................... + 0,78 arbetare .......................... + 0,80 endast grundutbildade ............. + 0,76 även vidareutbildade .............. + 0,80 befolkningen i: stad med över 100000 inv ......... + 0,82 stad med 30 OOO—100 000 inv ....... + 0,77 stad/kp med 10 000—30 000 inv.. . . . + 0,85 stad/kp med 3 OOO—10 000 inv ...... + 0,80 landskommun med över 3 000 inv... + 0,81 stad/kp/lk med under 3 000 inv.. . . . + 0,76 befolkningen i: Mälarområdet ..................... + 0,78 Södra & Östra Götaland ............ + 0,78 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,82 Norrland + Kopparbergs län ....... + 0,83.

Det finns som synes inga anmärk- ningsvärda skillnader i samband mel- lan inställning till klassisk musik och besöksfrekvens på konsert med klas- sisk i olika befolkningskategorier. Det- ta får givetvis inte tolkas så att musik— vanorna i förhållande till klassisk mu— sik eller konsertmusik skulle vara i det närmaste lika i olika befolkningskate- gorier. Vi har tidigare konstaterat att så inte är fallet. Sambanden kan vara lika stora trots att en befolkningskate- gori har en förskjutning åt det positiva —aktiva hållet, den andra åt det nega- tiva-passiva hållet. I fortsättningen skall vi begränsa jämförelsen mellan befolk- ningskategorier till att omfatta konsert- vanor vid konstanthållande av värde— ringar och värderingar vid konstanthål— lande av besöksfrekvens. På detta sätt

kan vi se om eventuella skillnader i konsertvanor helt, delvis eller inte alls återspeglar skillnader i inställning och om skillnader i värderingar existerar även för personer med samma konsert- vanor.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan män och kvinnor

Vi har tidigare konstaterat att kvinnor har en i genomsnitt mera positiv in- ställning till klassisk musik än män (popularitetspoäng för män=2,05, för kvinnor=2,32, för ytterligare upplys- ningar oni differenserna hänvisas till tabellerna 4.12 och 4.13). I konsekvens därmed är också kvinnorna något mer aktiva besökare av klassiska konserter än männen (se tabell 5.22). Kvinnornas högre konsertaktivitet har nästan ute- slutande sin grund i deras mera positiva värdeföreställningar i förhållande till den klassiska musiken. Det finns näm- ligen knappast några skillnader alls mellan mäns och kvinnors konsert- vanor, då jämförelse sker mellan män och kvinnor med samma inställning till klassisk musik, däremot finns det fort- farande vissa skillnader i värdering vid jämförelser mellan män och kvinnor

med samma besöksfrekvens på konser- ter med klassisk musik.

Resultaten av dessa jämförelser fram- går av tabellerna 6.32 och 6.33, som alltså jämför mäns och kvinnors be- söksfrekvens på konserter med klassisk musik vid konstanthållande av värde- ring av klassisk musik (tabell 6.32) re- spektive mäns och kvinnors inställ- ning till klassisk musik vid konstant- hållande av besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik (tabell 6.33). Andelen ej konsertbesökare är knappast större bland män än bland kvinnor, vare sig för anhängare (ungefär 40 % för båda könen), för ganska positiva (ungefär 80 % för båda könen) eller för ej positiva till klassisk musik (98 % för båda könen). Den skillnad på cirka 570 som finns totalt till kvinnornas förmån (män: 75 %, kvinnor 70 % ej konsertbesökare, se tabell 5.22) åter- faller således helt på kvinnornas mera positiva värderingar. Möjligen kan man iaktta en tendens att kvinnliga konsert- besökare går något oftare än manliga, men skillnaden är inte större än att den får betraktas som osäker med tanke på det ringa underlag den bygger på. 30% av kvinnliga anhängare av

Tabell 6.32: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för män och kvinnor

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel till klassisk musik till klassisk musik till klassisk musik som brukar gå på konsert Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 3 eller flera ggr/år. . . . 26,4 30,4 2,7 6,0 0,0 0,2 1—2 ggr/år ......... 32,1 28,5 15,4 13,8 1,8 2,3 mindre än en gång/år. 41,6 41,1 81,9 80,2 98,3 97,5 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 23,2 19,5 17,7 19,0 9,7 8,5 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 18,4 21,6 64,2 61,2 88,6 89,0 Summa % 100,1 41,6 100,0 41,1 100,0 81,9 100,0 80,2 100,1 98,3 100,0 97,5 N ................. 137 211 300 343 776 714

Tabell 6.33: Den klassiska musikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

Besöksfrekvens . . på konserter med Män Kvm- Diffe—

klassisk musik nor rens 3 eller flera ggr/år. . 3,83 3,73 + 0,10 1—2 ggr/år ....... 3,25 3,35 — 0,10 mindre än en gång/

år ............. 1,85 2,07 — 0,22 varav lyssnare av gram-

mofonkonsert . . . 2,49 2,76 — 0,27 ej lyssnare av gram-

mofonkonsert . . . 1,74 1,94 — 0,20

Total 2,05 2,32 — 0,26

klassisk musik, 26 % av manliga går på konserter tre gånger eller mera om året.

Inte heller kan man påvisa några större skillnader mellan män och kvin- nor, som ej är konsertbesökare i be- nägenheten att lyssna på grammofon- konserter på söndag förmiddag, trots att kvinnornas mera positiva inställning till klassisk musik framför allt är märk- bar bland dem som går på konserter mindre än en gång per år. Skillnaderna mellan könens värderingar är för öv- rigt störst just i den grupp, som brukar lyssna på detta musikprogram. Bland konsertbesökare finner man inte alls lika stora differenser i mäns och kvin- nors värderingar. Bland de mest flitiga konsertbesökarna är tom männen nå- got mera positiva i sitt förhållande till den klassiska musiken än kvinnorna.

Förklaringarna på skillnaderna mel- lan männens och kvinnornas musik- vanor i förhållande till den klassiska musiken (även konsertmusiken över huvud taget) bör främst sökas bland faktorer, som i högre grad stimulerar en positiv syn på denna musikform bland kvinnor än bland män. Skillna- konsertbesökande torde till derna i

största delen vara ett resultat av denna olikhet i värderingarna.

Konsertbesökande och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan olika åldersgrupper

Vi har tidigare konstaterat en mera positiv inställning till klassisk musik bland äldre personer än bland yngre. Speciellt avvikande är ungdomar under 30 år med en större andel negativa än positiva, medan övriga åldersgruppers värderingar genomsnittligt sett inte skil- jer sig så mycket (jfr tabellerna 4.16— 4.18 och se tabell 4.20). I konsekvens därmed skulle man förvänta sig att be- sökfrekvensen på konserter med klas- sisk musik skulle vara åtskilligt lägre bland ungdomar än bland äldre per- soner. Detta är också fallet, men skill- naden mellan åldersgruppen 16—30 år och åldersgruppen 31—50 år är faktiskt inte lika stor som motsvarande skillnad mellan åldersgruppen 31—50 år och åldersgruppen 51—70 år (se tabell 5.27). Mot bakgrunden av dessa fakta kan vi analysera samspelet mellan be- söksfrekvensen på klassiska konserter och inställningen till klassisk musik i olika åldersgrupper (se tabellerna 6.34 och 6.35).

Tabell 6.34, som redovisar besöks- frekvensen på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper för mycket positiva, för ganska positiva och för ej positiva till klassisk musik, innehåller i korthet följande fakta:

1. Bland anhängare av klassisk musik finns det bara obetydliga skillnader mellan olika åldersgrupper i fråga om andelen kon- sert.-besökare (bland personer under 50 år är andelen konsertbesökare ungefär 60 %, bland äldre något mindre),

2. medan däremot den största andelen flitiga konsertbesökare finns bland de yng- sta (ung 40 % mer än två ggr/år) och den minsta i åldern 30—50 år (ung 20 % mer än två ggr).

3. Bland personer med ganska positiv in- ställning till klassisk musik är konsert—

Tabell 6.34: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för olika åldersgrupper Procentuell andel Mycket positiva till klassisk musik Ganska positiva till klassisk musik Ej positiva till klassisk musik som brukar gå

på konsert 16—30 år 31—50 år 51—70 år 16—30 år 31—50 år

51—70 år 16—30 år 31—50 år 51—70 år

3 el. flera ggr/år. . . . . . . . . .. 41,5 19,5 31,1 1—Zggr/år.............. 19,4 39,4 25,5 1 mindre än en gång/år. . . 39,2 41,1 43,4 7 varav

lyssnare av grammofonkon-

sert. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14,5 25,3 19,7 4,5 21,5 23,0 ej lyssnare av grammofon-

konsert. . . . . . . . . . . . . . . . 24,7 15,8 23,7 72,8 63,8 55,4 94,2 89,5 80,7 Summa % 100,1 39,2 100,0 41,1 100,0 43,4 100,0 77,3 100,1 85,3 100,0 78,4 100,0 98,2 100,0 98,6 100,0 96,6 N 74 139 133 145 262 228 534 551 382

0,0 0,0 0,3 1,8 1,4 3,1 98,2 98,6 96,6

5, 16, 78,

comu-

4,0 9,1 15,9

Tabell 6.35: Den klassiska musikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik i olika åldersgrupper

Besöksfrekvens på .. _ konsert med 16—30 år 31—50 år 51—70 år (51—'0)— (31*50)— ('”—'(”— klassisk musik (16—30) (16—30) (31—50) 3 el. flera ggr/år ...... 3,74 3,83 3,74 0,00 + 0,09 — 0,09 1—2 ggr/år ......... 3,02 3,49 3,25 + 0,23 + 0,47 —— 0,24 mindre än en gång/år. 1,68 2,07 2,13 + 0,45 + 0,39 + 0,06 varav lyssnare av grammo— fonkonsert ........ 2,28 2,78 2,59 + 0,31 + 0,50 ——0,19 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 1,65 1,93 1,99 + 0,34 + 0,28 + 0,06 Total 1,87 2,28 2,39 + 0,52 + 0,41 + 0,11

besökande ungefär lika vanligt i åldern 16 —30 år som i åldern 50—70 är (över 20 % går på klassisk konsert minst en gång om året) medan det är mindre vanligt i ål— dersgruppen 30—50 år (ung 15 % går på klassisk konsert minst en gång om året, dock bara 2 % tre eller flera gånger).

4. Bland ej positiva till klassisk musik är konsertbesök lika ovanligt i alla ålders- grupper.

Tabell 6.35 redovisar på ett likartat sätt olika åldersgruppers inställning till klassisk musik (genomsnittligt sett) vid konstanthållande av konsertvanor- na. Denna tabell ger bl a följande infor- mation:

1. Med undantag för de mest flitiga kon— sertbesökarna är ungdomar (under 30 år), oavsett om de är konsertbesökare eller ej. mindre positiva till klassisk musik än andra (över 30 år).

2. Bland konsertbesökare, speciellt bland tillfälliga konsertbesökare, är medelålders personer (30—50 är) mera positiva till klassisk musik än äldre (50—70 år).

3. Bland ej konsertbesökare är faktiskt äldre aningen mera positiva till klassisk musik än medelålders personer.

Resultaten i dessa båda tabeller inne- håller några intressanta upplysningar om samspelet mellan värderingar av klassisk musik och konsertbesökande. De yngstas mindre benägenhet att gå på konserter, där klassisk musik fram— föres, tycks helt förklaras av dessas mindre positiva syn på denna musik.

De ungdomar, som faktiskt är positiva är ju på intet vis mera sällsynta kon— sertbesökare —— snarare flitigare — än övriga med samma inställning. Däremot kan man inte förklara ungdomens in- ställning till klassisk musik bara genom att hänvisa till deras lägre konsert— frekvens. Om man vill ytterligare be- lysa ungdomars musikvanor i förhål- lande till klassisk musik eller konsert- musik mäste man koncentrera sig på deras värdeföreställningar och söka ef— ter orsakerna till deras, relativt sett, mera negativa inställning.

Man kan däremot inte förklara att äldre går oftare på konserter med klas- sisk musik än medelålders personer enbart genom att stödja sig på de äldres mera positiva inställning, ty även vid konstanthållande av inställ- ningen till klassisk musik är äldre per- soner mera aktiva som konsertbesökare än medelålders personer. Speciellt med utgångspunkt från att medelålders per- soner, som är konsertbesökare, är mera positiva till klassisk musik än både äldre och yngre konsertbesökare ligger det nära till hands att misstänka att för- väntningarna på ett konsertbesök måste vara uppskruvade innan konsertbesöket kommer till stånd bland just personer i medelåldern än bland övriga, vilket kan vara förknippat med olika hinder

som gör sig gällande speciellt i denna åldersgrupp. Vi skall dock inte här spe- kulera om dessa hinder utan avvaktar ytterligare information på denna punkt. Det är, som tidigare omtalats, ungefär lika stor andel av de mycket positiva till klassisk musik i alla åldersgrupper, som inte brukar bevista konserter. Bland dessa är det däremot mera van- ligt att medelålders personer lyssnar på grammofonkonserter än både äldre och yngre. Bland anhängare av klassisk musik i åldern 16—30 år och i åldern 51—70 år finner man ungefär 25 %, som varken går på konserter eller lyss- nar på grammofonkonserter (se tabell 6.34). Bland motsvarande anhängare i åldern 31—50 år är det däremot bara 15 %, som är passiva på detta sätt. Utanför de mycket positivas kretsar är denna passivitet, alltså varken gram- mofonkonserter eller konsertbesök, van- ligare vid lägre åldrar än vid högre.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

Tjänstemän (inklusive egna företagare och anställda i handels- och service— verksamhet) är mera positivt inställda till klassisk musik än jordbrukare, vilka

i sin tur är mera positivt inställda än arbetare (jfr tabellerna 4.24—4.26). Tjänstemän har även en högre besöks- frekvens på konserter med klassisk mu- sik än arbetare och jordbrukare (se tabell 5.37). Dessa två resultat ligger som grund för detta avsnitt, där sam- spelet mellan värderingar av klassisk musik och besöksfrekvensen på kon- serter med klassisk musik skall belysas för olika sociala grupper. Vi skall dock här utesluta jordbrukarna, eftersom de- ras ringa antal i undersökningen inte medger några procentberäkningar på vissa delgrupper av dem. (Antalet jord- brukare, som är mycket positiva till klassisk musik är t. ex. bara sex i vårt urval).

Tabell 6.36 jämför besöksfrekvensen på konserter med klassisk musik för tjänstemän och arbetare under kon- stanthållande av inställningen till klas- sisk musik. Data visar därvid tydligt att tjänstemännens mera positiva in- ställning till den klassiska musiken inte räcker till för att förklara deras högre konsertaktivitet. Såväl bland mycket positiva som bland ganska positiva till klassisk musik har tjänste- män en högre besöksfrekvens på

Tabell 6.36: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för tjänstemän och arbetare

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel till klassisk musik till klassisk musik till klassisk musik som brukar gå på konsert Tjänste- Tjänste- Tjänste- män Arbetare män Arbetare m än Arbetare 3 el flera ggr/år ...... 31,4 22,2 5,5 3,8 0,2 0,0 1—2 ggr/år ......... 32,9 18,8 17,1 11,3 2,4 1,4 mindre än en gång/år. 35,7 59,0 77,4 84,9 97,4 98,6 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 18,7 27,7 16,0 18,7 7,3 9,9 ej lyssnare av gram- mofonkonsert ..... 17,0 31,3 61,4 66,2 90,1 88,7 Summa % 100,0 35,7 100,0 59,0 100,0 77,4 100,0 84,9 100,0 97,4 100,0 98,6 N ................. 241 89 345 245 578 784

klassiska konserter än arbetare. Fram- för allt finns bland arbetare, oavsett in— ställningen till klassisk musik, en större grupp som aldrig bevistar en konsert än bland tjänstemän. Bland anhängare av klassisk musik går ungefär 35 % av tjänstemännen men 60 % av arbetarna aldrig eller mindre än en gång om året på en konsert, där klassisk musik fram- föres. Bland de ganska positiva till klassisk musik är det drygt 75 % av tjänstemännen och 85 % av arbetarna, som är lika passiva i fråga om konsert- besök. Bland konsertbesökarna är det däremot ingenting som tyder på att tjänstemännen skulle gå oftare än ar- betarna, då effekten av deras skilda värderingar elimineras. Bland ej posi- tiva arbetare och ej positiva tjänstemän är konsertbesökande i det närmaste lika ovanligt.

Tabellen antyder också att arbetar- nas mindre benägenhet att gå på kon— serter inte systematiskt kompenseras av en högre benägenhet att lyssna på klas- sisk musik i radio. Bland anhängare av klassisk musik är det visserligen en större andel arbetare som ej går på kon- serter men lyssnar på grammofonkon-

Tabell 6.37: Den klassiska musikens ge- nomsnittliga popularitetspoäng för perso— ner med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik för tjänstemän och

arbetare Besöksfrekvens på . konsert med ?]ans- lårbe- Diffe- klassisk musik eman are rens 3 el. flera ggr/år. . .. 3,78 3,67 + 0,11 1—2 ggr/år ....... 3,41 3,10 + 0,31 mindre än en gång] är ............. 2,19 1,78 + 0,41 varav lyssnare av gram- mofonkonsert . . 2,92 2,39 + 0,53 ej lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 2,05 1,68 + 0,37 Total 2,48 1,90 + 0,58

serter (28 %) än bland tjänstemän (19 %), men det är samtidigt en större andel arbetare som varken går på kon- serter eller lyssnar på grammofonkon- serter (arb: 30 %, tjm: 17 %). Mot- svarande tendens uppträder även bland ganska positiva men är där mindre tydlig.

Tabell 6.37 presenterar den klassiska musikens genomsnittliga popularitets- poäng bland tjänstemän och arbetare vid konstanthållande av konsertvanor. Oavsett besöksfrekvens på klassisk kon- sert är tjänstemän genomsnittligt sett mera positiva till klassisk musik än arbetare. Skillnaderna är dock mindre vid konsertaktivitet än vid passivitet och är genomgående mindre vid kon- stanthållande än totalt.

Orsakerna till de skillnader, som finns mellan tjänstemän och arbetare i fråga om musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) mås- te dels sökas bland de faktorer som verkar mera stimulerande på en positiv inställning bland tjänstemän än bland arbetare, och dels bland faktorer, som underlättar tjänstemännens konsertakti- vitet respektive hindrar arbetarnas kon- sertaktivitet, även då effekterna av deras olika värdeföreställningar elimi- nerats.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan personer med olika ut- bildning

.lu högre utbildning, desto mera positiv inställning till klassisk musik (se tabel- lerna 4.30—4.32). Ju högre utbildning, desto högre besöksfrekvens på konser— ter med klassisk musik (se tabell 5.42). Dessa resultat ligger till grund för detta avsnitt, där samspelet mellan värde- ringar av klassisk musik och besöks- frekvens på konserter med klassisk mu- sik skall utredas närmare för olika ut— bildningskategorier. Eftersom det finns

Tabell 6.38: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för personer utan utbildning utöver folkskola och personer med utbildning utöver folkskola

Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva Procentuell andel . . . . . . . . . _ som brukar gå till klassmk mu51k till klassrsk mu51k till klaSSlSk musrk På konsert Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ...... 17,3 36,5 4,3 5,9 0,1 0,0 1—2 ggr/år ......... 22,2 32,9 15,2 12,4 1,4 4,0 mindre än en gång/år. 60,5 30,6 80,5 81,7 98,6 96,0 varav lyssnare av grammo- fonkonsert ........ 29,8 14,8 19,2 17,6 10,6 5,7 ej lyssnare av gram— mofonkonsert ..... 30,7 15,8 61,3 64,1 88,0 90,3 Summa % 100,0 60,5 100,0 30,6 100,0 80,5 100,0 81,7 100,1 98,6 100,0 96,0 N ................. 106 214 366 216 1 051 325

ett uppenbart samband mellan social- gruppstillhörighet och utbildning, kan vi inte förvänta oss att denna utredning skall ge några resultat, som helt skiljer sig från resultaten i föregående avsnitt. Vi skall därför här inskränka oss till att påtala överensstämmelserna och kommentera några avvikelser. Vi tar inte här ställning till om det är fakto- rer, som är förknippade med utbild- ningsnivån eller med socialgruppstill- hörigheten, som närmast är ansvariga för de olikheter som föreligger mellan olika sociala skikt i fråga om musik- vanor.

Bland anhängare av klassisk musik med olika utbildning föreligger samma skillnader i besöksfrekvens på konsert med klassisk musik som mellan arbeta— re och tjänstemän (jfr tabellerna 6.38 och 6.36). Personer med vidareutbild- ning avviker tom något mera från personer utan utbildning utöver folk- skola än vad tjänstemän gör från arbe— tare. Bland ganska positiva till klassisk musik kan däremot inte de högre ut— bildade visas ha större konsertaktivitet än de lägre. Detta är alltså ett resultat, som inte är kongruent med motsvaran-

de resultat vid jämförelser mellan tjäns- temän och arbetare.

Tabell 6.39 redovisar den klassiska musikens genomsnittliga popularitets— poäng för personer med vidareutbild- ning och personer utan Vidareutbild— ning vid konstanthållande av konsert- vanor. Oavsett besöksfrekvens på kon— serter med klassisk musik är de högre utbildade genomgående mera positiva

Tabell 6.39: Den klassiska musikens ge— nomsnittliga popularitetspoäng för perso- ner med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik för olika utbildnings-

kategorier Besöksfrekvens på Vi- . konsert med dare- 5153; 2551:— klassisk musik utb. 3 el. flera ggr/år. . .. 3,86 3,50 + 0,36 1—2 ggr/år ....... 3,51 3,08 + 0,43 mindre än en gång/ är ............. 2,28 1,82 + 0,46 varav lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 3,01 2,42 + 0,59 ej lyssnare av gram- mofonkonsert. . . 2,14 1,72 + 0,42 Total 2,65 1,95 + 0,70

Tabell 6.40: Besöksfrekvens på konserter med klassisk musik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till klassisk musik för personer bosatta på arter av olika storlek

Mycket positiva till klassisk musik Ganska positiva till klassisk musik Ej positiva till klassisk musik

Procentuell andel som Bosatta på ort med: Bosatta på ort med: Bosatta På ort med: brukar gå på konsert

över 10 000— under över 10 000— under över 10 000— under 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv.

3 el. flera ggr/år. . .. . ...... 33,2 32,0 17,4 5,5 4,8 3,7 0,4 0,0 0,0 1—2 ggr/år ..... . . . . . . . . . 32,0 28,8 29,1 12,9 13,9 16,3 0,8 2,8 2,0 mindre än en gång/år. . . . . . 34,8 39,2 53,5 81,5 81,3 80,0 98,9 97,2 98,0

Summa % 100,0 100,0 100,0 99,9 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 N. . . . . . . . . . ..... . . . . . .. 121 136 93 176 203 266 294 492 704

i sin inställning till klassisk musik än lägre utbildade, på samma sätt som tjänstemän vid motsvarande jämförel— ser är mera positiva än arbetare. Dif- ferenserna mellan utbildningsgrupper— na är större än motsvarande differenser mellan socialgrupperna.

Orsakerna till de skillnader, som rå— der mellan olika utbildningsnivåer i fråga om musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) skall alltså sökas både bland faktorer som påverkar inställningen till klassisk mu— sik och bland faktorer som vid sidan av inställningen påverkar benägenheten att bevista konsertevenemang.

Konsertbesök och inställning till klassisk musik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Det finns en tendens att personer bo- satta i större städer är genomsnittligt mera positiva till klassisk musik än personer bosatta i mindre städer och på landsbygden. Speciellt stora åsikts- differenser råder mellan invånarna i Stockholm, Göteborg och Malmö å ena sidan och invånarna på landet och i de mindre städerna å den andra (se tabel- lerna 4.35—4.40). I konsekvens därmed är invånarna i de större städerna också flitigare att bevista konserter med klas- sisk musik än invånarna på landsbyg- den (se tabell 5.52). Det är nu frågan om dessa skillnader i konsertvanor helt

eller bara till en del förorsakas av redan i förväg grundlagda värdeföre- ställningar.

Om skillnaderna i besöksfrekvensen på klassiska konserter helt hängde sam- man med befolkningsgruppernas olika värderingar, skulle inga differenser i besöksfrekvens vid konstanthållande av värderingarna av klassisk musik före- ligga. Sådana skillnader finns dock. Även bland uttalade anhängare av klas— sisk musik är besöksfrekvensen på kon— serter mindre på landsorten och i de mindre städerna än i större städer. Bland- mycket positiva till klassisk mu- sik i städer med mer än 100000 in- vånare är det tex 35 % som mindre än en gång och nästan lika många som mer än två gånger om året bru- kar gå på konserter (se tabell 6.40). Bland motsvarande mycket positiva, som är bosatta på orter med mindre än 10000 invånare är det nära 55 % som mindre än en gång och 17 % som mer än två gånger brukar gå på konserter. Även mycket positiva i städer över 10000 invånare har klart högre be— söksfrekvens på klassiska konserter än motsvarande landsortsbor. Däremot tycks inte hemortens storlek nämnvärt inverka på benägenheten att gå på konsert utan förankring i en mycket positiv inställning.

Med tanke på de eventuella hinder för konsertbesök på landsbygden skul—

Tabell 6.41: Den klassiska musikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bo- satta på arter av olika storlek och med olika besöksfrekvens på konserter med klassisk musik

a b c Besöksfrekvens på konsert Hemort med Hemort med Hemort med Differens med klassisk musik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år ................... 3,77 3,82 3,63 + 0,14 1—2 ggr/år ...................... 3,58 3,28 3,13 + 0,45 mindre än en gång/år .............. 2,14 1,98 1,87 + 0,27 Total 2,44 2,23 2,01 + 0,43

le det inte vara orealistiskt att för- vänta sig att de faktiska konsertbesö- karna med hemvist där skulle vara mycket mera positiva än konsertbesöka— re i större städer. Denna förväntan får dock inget stöd i data. Både bland fli- tiga och tillfälliga konsertbesökare är inställningen till klassisk musik mera positiv bland storstadsbor än bland landsortsbor (se tabell 6.41).

Dessa resultat visar att de skillnader i musikvanor i förhållande till klassisk musik (konsertmusik) som finns mel- lan stadsbefolkning och landsortsbe- folkning inte entydigt låter sig förkla- ras av olika konsertmöjligheter eller hinder för konsertbesök. Det finns så— ledes mänga andra faktorer, som gyn- nar en positiv inställning till klassisk musik mera i storstäderna än på lands- bygden.

6.6 Besök vid evenemang med popmusik och inställning till popmusik

På samma sätt som vi i avdelning 6.5 intresserat oss för samspelet mellan värderingen av klassisk musik och kon— sertbesök skall vi i denna avdelning närmare analysera hur inställning till popmusik och besöksfrekvens vid eve- nemang, där popartister framträder, är förknippade med varandra. Det finns givetvis ett klart positivt samband mel— lan värderingen av popmusik och be-

söksfrekvens på popevenemang men detta samband (gamma : +0,67) är inte fullt lika stark som motsvarande för klassisk musik (gamma : + 0,80).

Tabell 6.42 redovisar totalbefolk- ningens fördelning över skilda kombi- nationer av inställning till popmusik och besöksfrekvens på popevenemang. Tämligen exakt hälften av befolkningen i åldersintervaller 16—70 år är ej posi- tiva till popmusik och har heller inte för vana att lyssna på popartister i verkligheten. En något mindre förskjut- ning åt det negativa — passiva hållet föreligger alltså för popmusiken än för den klassiska musiken. Popelitens stor- lek —— popelit innebär här både mycket positiv inställning och åtminstone tre avlyssnade artistframträdanden om året — uppskattas till ungefär 7%. För övrigt kan nämnas att ungefär 5 % av befolkningen brukar åtminstone nå- gon gång om året vara i tillfälle att lyssna på popartister, trots att de inte är uttalat positiva i sin inställning till popmusiken. Kombinationen aktiv — ej positiv — är således vanligare i pop- sammanhang än i konsertmusiksam- manhang, vilket väl också i viss mån förklarar det mindre starka sambandet mellan värdering och konsertaktivitet för popmusik än för klassisk musik. Ungefär 5 % totalt är anhängare utan att ha för vana att lyssna på popartister i verkligheten och knappt 25 % av de

Tabell 6.42. Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till popmusik och och lyssnande på framträdanden av popartister i verkligheten i totalbefolkningen

3 el. flera 1—2 0 Inställning till popmusik artistfram- artistfram- artistfram- Total trädanden/år trädanden/år trädanden/år

mycket positiv .................. 6,6 4,3 5,3 16,2 ganska positiv ................... 3,6 6,2 18,0 27,8 ej positiv ....................... 1,0 4,2 50,9 56,1 Total 11,2 14,7 74,2 100,1

N .............................. 2 496

Tabell 6.43. Besöksfrekvens på evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik samt popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens i totalbefolkningen

,. Mycket Ganska Ej . Procentuell andel som brukar hora . . . . . . . . . Popularl- framträdanden av popartister p osttlva ll" posmva t1ll posrtiva ill] tetspoäng popmu51k popmusik popmusrk 3 el flera ggr/år .................. 40,8 13,2 1,7 3,47 1—2 ggr/år ..................... 26,7 22,2 7,5 2,87 mindre än en gång/år ............ 32,5 64,7 90,8 1,73 varav lyssnare av »Tio i topp» .......... 30,6 42,5 29,2 2,35 ej lyssnare av »Tio i topp» ....... 1,9 22,2 61,6 1,23 Summa% 100,0 32,5 100,1 64,7 100,0 90,8 Total 2,09 N .............................. 401 695 1 402

övervägande positivt inställda är upp- penbarligen avskärmade från »levan- de» popmusik. Gruppen passiva — po- sitiva till popmusik är alltså ungefär lika stor som gruppen passiva -— posi- tiva till klassisk musik.

I tabell 6.43 redovisas besöksfrekven- sen på evenemang med popmusik för mycket positiva, ganska positiva och ej positiva till popmusik var för sig. Där finns också en kolumn, som anger den genomsnittliga popularitetspoängen för popmusik bland personer med skilda lyssnarvanor. Bland de mycket positiva brukar 40 % höra popartister tre eller flera gånger om året och något över 30 %mindre än en gång om året. Mot— svarande siffror för klassiska konser- ter (se tabell 6.31) antyder en något lägre besöksfrekvens bland dess an— hängare. Bland de ganska positiva till popmusik är det ungefär 35 % och bland de ej positiva till popmusik ungefär 10 %, som åtminstone en gång om året kommer i kontakt med utövande pop- artister. Även dessa uppgifter antyder en något högre lyssnandefrekvens än motsvarande för klassisk musik.

Det finns alltså åhörare vid popmusi- kaliska evenemang även utanför popan- hängarnas krets, men det är också en

stor del av dessa anhängare som aldrig eller bara tillfälligtvis har tillfälle att höra framträdanden av popartister i verkligheten.

Inställningen till popmusik är avse— värt olika bland dem som går ofta på popevenemang, bland dem som går en eller ett par gånger om året och bland dem som inte går alls. I jämförelse med motsvarande för klassisk musik finns det en större skillnad i inställning till popmusik mellan flitiga lyssnare och m—era tillfälliga lyssnare men en någon mindre skillnad i inställningen mellan lyssnare och ej lyssnare vid popevene- mang.

De popnmsikanhängare som inte lyss- unar på popmusik i verkligheten tar kon- takt med musikformen via radio. Så gott som samtliga med en mycket positiv inställning till popmusik och som inte går och hör framträdanden av popar— tister i verkligheten brukar lyssna på popprogrammet »Tio i topp»1. Även bland de ganska positiva finner man åtskilliga lyssnare av detta radiopro- gnam.

1 Att »i allmänhet bruka lyssna» på »Tio i topp » innebär att lyssna i genomsnitt ungefär varannan eller var tredje gång, enl. speciell prövning. Se Nylöf, Göran: M usikvanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

Vi skall även jämföra sambanden mellan inställning till popmusik och be- söksfrekvens på evenemang, där pop- artister framträder för skilda befolk- ningskategorier. Dessa samba-nd (ut- tryckta i gamma) framgår av nedan— stående översikt.

Totalt ............................ + 0,67 män ............................. + 0,69 kvinnor .......................... + 0,65 16—30 år ........................ + 0,55 31—50 är ......................... + 0,56 51—70 år ......................... + 0,53 jordbrukare ....................... + 0,71 tjänstemän ....................... + 0,64 arbetare .......................... + 0,67 endast grundutbildade ............. + 0,66 även vidareutbildade ............... + 0,68 befolkningen i: stad med över 100.000 inv. ........ + 0,64 stad med 30 000—100 000 inv ....... + 0,70 stad/kp med 10.000—30 000 inv.. . . . + 0,68 stad/kp med 3 OOO—10 000 inv ...... + 0,56 landskommun med över 3 000 inv. . . . + 0,73 stad/kp/lk med under 3 000 inv ...... + 0,62 befolkningen i: Mälarområdet ..................... + 0,64 Södra & Östra Götaland ............ + 0,64 Västkust- & Vänerområdet .......... + 0,70 Norrland + Kopparbergs län ........ + 0,71

Det finns inte några anmärknings- värda differenser. Den största skillna- den i samband finns mellan befolk- ningen i städer och köpingar med 3 000 till 10 000 invånare och befolkningen i landskommuner i samma storleksklass. Någon tendens går dock ej att upptäcka i sambanden för olika ortsstorlek. Av intresse är att sambanden för skilda åldersgrupper är genomgående mindre än sambandet för totalbefolkningen. Åldersvariablen har alltså även här en viss sambandsskapande effekt. Detta innebär att överensstämmelsen mellan inställning till popmusik och besöks- frekvensen i sj-älva verket är ännu mindre än motsvarande för klassisk musik än vad en direkt jämförelse mel- lan totalsambanden utvisar.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan män och kvinnor

Kvinnor är obetydligt mera positivt in- ställda till popmusik än män (se tabel- erna 4.12 och 4.13). Trots detta är män- nen mera aktiva besökare av evene- mang, där popartister framträder. Det är t.ex. nära 30% av männen mot endast något över 20 % av kvinnorna, som åtminstone någon gång varje år är .i tillfälle att åhöra en popartist i verkligheten (se tabell 5.24). Vid di- rekt jämförelse mellan män och kvin— nor med samma inställning till popmu- sik (se tabel 6.44) är männen genom- gående mera aktiva åhörare av fram- trädanden av popartister i verkligheten. Dessa skillnader är framför allt märk— bara bland anhängarna av popmusik. Bland dessa är det t.ex. 50 % av de manliga mot bara 30 % av de kvinnliga som minst tre gånger om året har till- fälle att besöka popevenemang, medan det är 20 % av de manliga och 40 % av de kvinnliga, som inte brukar göra så— dana besök alls. Även bland de ganska positiva är männen tämligen aktiva i jämförelse med kvinnorna. Ungefär 40 % bland männen och 30 % blan-d kvinnorna med denna inställning till popmusik brukar åtminstone vid något tillfälle under ett år avlyssna popartis— ter. T.o.m. bland de som saknar den positiva synen på popmusiken före- kommer det i någon högre grad att män tillfälligtvis avnjuter popmusik i »le— vande livet». Av dessa är dock knap— past några — vare sig män eller kvin— nor — särskilt flitiga lyssnare.

Totalt är kvinnorna aningen mera po- sitiva till popmusik men bland de störs- ta konsumenterna av popevenemang har dock denna skillnad jämnat ut sig och övergått till en motsvarande över- vikt för män. Däremot är —— och detta är då tämligen påtagligt — kvinnorna

Tabell 6.44. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för män och kvinnor

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik

framträdanden av

popartister Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

3 el. flera ggr/år ..... 51,2 31,8 16,4 10,1 1,5 1,8 1—2 ggr/år ........ 27,0 26,5 25,1 19,4 9,0 6,2 mindre än en gång/år 21,9 41,8 58,6 70,5 89,5 92,1 varav lyssnare av »Tio i

topp» ............ 20,7 40,3 38,7 46,1 28,6 30,2 ej lyssnare av »Tio i

topp» ............ 1,2 1,5 19,9 24,4 60,9 61,9

Summa% 100,1 21,9 100,1 41,8 100,1 58,6 100,0 70,5 100,0 89,5 100,1 92,1

N ................. 186 215 338 357 700 699

mera positiva bland de sällsynta pop- konsertbesökarna och bland dem som inte [alls är popkonsertbesökare (se ta- bell 6.45).

De popmusikanhängare som inte hör popartister i verkligheten lyssnar i stål- let nästan 100 %-igt på dem i »Tio i topp» (se tabell 6.44). I detta avseende finns. inga skillnader mellan de manliga och de kvinnliga anhängarna.

Dessa data understryker vissa olik- heter i männens och kvinnornas vanor i förhållande till popmusiken. Det finns uppenbarligen faktorer, som är speci- ellt gynnsamma för männens eller spe- ciellt ogynnsamma för kvinnornas utåt- riktade popmusikaliska aktivitet, vilka framträder tydligt bland popmusikan- hängarna men även förekommer bland ej anhängare. Däremot finns det en extra stimulans för en positiv inställ- ning till popmusik bland kvinnor, som knappast finns bland män vid passivi- tet eller Iäg aktivitet i fråga om »levan- de» popmusik.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan personer över och under 30 år

Ju lägre ålder, desto mera positiv inställning till popmusik är ett känt

faktum, som också har stöd i tidigare re- fererade data (se tabellerna 4.16—4.18 och 4.20). Speciellt positiva är de allra yngsta, medan redan från ungefär 40 år och uppåt en övervägande negativ in- ställning till denna musikform råder. I konsekvens därmed har också ungdo- mar en mycket högre besöksfrekvens på popevenemang än äldre personer (se tabell 5.29). I detta avsnitt skall vi nu- dersöka om någon av dessa skillnader mellan olika åldrar enbart är en följd av den andra eller om de båda påverkas av andra omständigheter. Mot bakgrun-

Tabell 6.45. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på evenemang med popmusik

Besöksfrekvens . .

vid evenemang Män Iiiöli'l- 1255:-

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,51 3,43 + 0,08 1—2 ggr/år ....... 2,77 2,99 — 0,22 mindre än en gång]

år ............. 1,64 1,81 — 0,17 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 2,21 2,46 — 0,25 ej lyssnare av »Tio

i topp» ........ 1,22 1,23 — 0,01

Total 2,06 2,12 — 0,06

Tabell 6.46. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ef positiva till popmusik för personer över och under 30 år

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positkva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik framträdanden av popartister 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år 3 el. flera ggr/år ..... 48,5 19,2 22,4 7,0 5,4 0,9 1—2 ggr/år ........ 24,2 33,0 29,2 17,9 12,9 6,7 mindre än en gång/år. 27,3 47,9 48,4 75,1 81,7 92,3 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 25,8 45,8 31,5 49,6 25,2 30,0 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 1,5 2,1 16,9 25,5 56,5 62,3 Summa % 100,0 27,3 100,1 47,9 100,0 48,4 100,0 75,1 100,0 81,7 99,9 92,3 N ................. 294 106 270 422 201 1 182

den av att den skarpa gränsen mellan musikvanorna i förhållande till pop- musiken ligger vid en tämligen låg ålder har vi slagit samman åldersgrupperna 31—50 år och 51—70 år ooh jämför så- ledes endast personer över och under 30 år.

I tabell 6.46 jämföres besöksfrekven- sen på popevenemang mellan personer över och under 30 år vid konstanthål- lande av inställningen till popmusik. Trots detta konstanthållande är de yngre avsevärt mera aktiva än de äldre. Bland anhängarna av popmusik är det t.ex. nära 50 % av de yngre men bara 20 % av de äldre, som minst tre gånger om året brukar närvara vid popevenemang, medan inte fullt 30 % av de yngre och nära 50% av de äldre inte alls har denna vana. Även bland ganska positiva ungdomar kan man påvisa en påtaglig besök-saktivitet som klart överträffar de äldres med motsvarande inställning. Över 50 % av ungdomar brukar åtmin- stone någon om året ha tillfälle att lyss- na på popartister i verkligheten, och mer än 20 % gör det inte bara vid en- staka tillfällen. Besöksfrekvensen är ungefär lika stor bland ungdomar, som är ganska positiva, som bland äldre som är mycke-t positiva. Även bland

yngre, som inte tycker att popmusik är bra musik finns en viss aktivitet som är större än äldres med samma inställning men mindre än äldres med mera posi- tiv inställning. Dessa resultat visar att det inte bara är den övervägande posi- tiva inställningen, som ligger till grund för ungdomars större intresse för pop- evenemang. Det finns även andra fakto- rer, förknippade med ungdom, som är aktivitetsstimulerande.

På omvänt sätt kan inte heller den högre lyssnaraktiviteten ensam förklara de yngres mera positiva inställning. Personer under 30 år är klart mera po- sitiva än personer över 30 även om de har samma besöksfrekvens på evene- mang med popmusik (se tabell 6.47). Ju mindre besöksfrevensen är desto mera avviker åldersgrupperna från varand- ra. Även om möjligheterna att lyssna på framträdanden av popartister är stäng- da, finns det andra viktiga faktorer spe- ciellt verksamma bland yngre, som gynnar ett positivt värdeengagemang i popmusik.

Även om det finns tydliga skillnader mellan äldre och yngre anhängare av popmusik i fråga om lyssnande på pop- artister i verkligheten utjämnas skill— naderna om man tar hänsyn till lyss-

nande på popmusik i radio. Det finns tex 45 % av äldre anhängare av pop- musik, som inte går på popkonserter eller på annat sätt kommer i kontakt med »levande» popmusik men som i stället i allmänhet brukar lyssna på »Tio ti topp» (se tabell 6.46). Det återstår se- dan 2 % bland dessa äldre anhängare som vare sig går på popevenemang eller lyssnar på »Tio i topp», Motsvarande andel bland yngre anhängare är inte mindre.

Förklaringar på de stora skillnader som finns mellan ungdoms och äldres musikvanor i förhållande till popmu- siken måste sökas bland faktorer, som gör de yngre mera positiva till popmu- siken, men det är också viktigt att vid sidan av detta påtala de yngres högre lyssnaraktivitet som tydligt framträder, även sedan effekterna av äldres och yngres olika värdeföreställningar eli- minerats.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

I avdelning 4 visade vi att arbetar- befolkningen var mera positivt inställd till popmusiken än tjänstemannagrup- perna, vilka i sin tur var mera positiva än jordbrnkarbefolknlingen (jfr tabel- lerna 4.24—4.26). Arbetare har också en högre besöksfrekvens på evenemang med popmusik än tjänstemän och jord- brukare. I detta avsnitt skall vi närmare granska hur värderingar av popmusik och besöksfrekvens på popevenemang samverkar för arbetare och tjänstemän medan jordbrukarna, som till mycket stor del återfinnes bland ej positiva —— inaktiva, inte ger underlag för en sådan analys.

Arbetarnas mera positiva värdeenga- gemang i popmusik kan inte förklara hela deras större besöksfrekvens i jäm— förelse med tjänstemännen. Även vid

jämförelse mellan arbetare och tjänste- män, som är mycket positiva till pop- musik uppvisar arbetarna en större be- nägenhet att höra popartister i verklig- heten. Det är tex 45 % av de mycket positiva arbetarna mot 35 % av de mycket positiva tjänstemännen som 'inte bara vid enstaka tillfällen är när— varande, då poplmusiker eller pop- sångare uppträder, medan inte fullt 40 % av dessa tjänstemän och ungefär 30 % av dessa mycket positiva arbetare helt och hållet eller nästan helt står utanför detta umgänge med popmusik (se tabell 6.48). Även utanför popmusi- kens närmaste anhängarskara är passi— viteten något mindre bland arbetare men skillnaderna mellan de båda soci- ala grupperna är inte alls lika markanta där.

Den tydliga skillnad, som konstate- rats mellan arbetares och tjänstemäns inställning till popmusik, är inte fullt så uppenbar men ändå inte helt obefint— lig vid direkt jämförelse mellan perso- ner med samma besöksfrekvens på pop- evenemang. Även om närvaro vid pop- konserter eller direkt kontakt med pop- musik i framförandeögonblicket har en stimulerande effekt, så kan inte [arbe- tarnas högre kontaktfrekvens helt för— klara deras mera positiva värderingar. Det måste även finnas andra faktorer, som inte i lika hög grad gör sig gäl- lande bland tjänstemännen som bland arbetare, som upprätthåller ett positivt värdeengagemang gentemot popmusi- ken.

Anhängare av popmusik, som inte hör framträdanden av popartister i verkligheten söker sig oavsett social- gruppstillhörighet till massmedia. Den- na benägenhet kan vara större bland arbetare, som inte är direkt anhängare av popmusik än bland motsvarande tjänstemän. I varje fall är det betydligt färre arbetare än tjänstemän med en-

Tabell 6.47. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens på evenemang med pop— musik i olika åldersgrupper

Besöksfrekvens .

vid evenemang ååå—r % år 12131:

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,61 3,09 + 0,52 1—2 ggr/år ...... 3,21 2,54 + 0,67 mindre än en gång]

är ............. 2,52 1,53 + 0,99 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 3,08 2,10 + 0,98 ej lyssnare av »Tioi

topp» .......... 1,81 1,12 + 0,69

Total 2,99 1,70 + 1,29

dast ganska positiv inställning till pop- musik, som varken går på popkonser- ter eller motsvarande evenemang eller lyssnar på »Tio itorpp» (arb. 17 %, tjm. 27 %, se tabell 6.48). En likartad skill- nad mellan arbetare och tjänstemän finns även bland ej positiva. Bland dem som är passiva både i fråga om popeve- nemang och lyssnande på popmusik i radio (»Tio i topp») är arbetare och tjänstemän helt överens om popmusi- kens dåliga kvalitet. I denna grupp är

ingen social kategori mindre negativ än den andra (se tabell 6.49).

Bland arbetarna är anhängarna av popmusik mera benägna att avnjuta popartister i verkligheten än bland motsvarande tjänste-män. Även bland icke anhängare är arbetare något mera aktiva speciellt om man tar in lyssnan- de på popmusik i radio i bilden. Det finns alltså aktivitetsstimulerande fak— torer i arbetarbefolkningen, som inte finns i tjänstemannagrupperna, eller aktivitetshindrande faktorer i tjänste- mannagrupperna, som inte finns bland arbetare, som kommer till uttryck, även då man eliminerar effekten av dessa gruppers olika grundinställning till popmusiken.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusnk — jämförelser mellan personer med olika utbildning

Det finns inget linjärt samband mellan utbildningsgrad och inställningtill pop- musik. De mest posibiva till popmusik har vidareutbildning efter folkskola eller grundskola, men personer med studentexamen eller motsvarande ut- bildning är mera negativa än personer

Tabell 6.48. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland tjänstemän och arbetare som är a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik

Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till Proce tuella de] . . . som tilrukar hrbra pomeSik popmuSik popmumk

framträdanden av

popartister Tjåråsåe' Arbetare Tlå'gsåe' Arbetare målge- Arbetare

3 el flera ggr/år ..... 35,3 44,9 12,7 13,2 1,1 2,3 1—2 ggr/år ........ 27,0 26,5 19,4 25,4 6,6 10,0 mindre än en gång/år 37,8 28,6 67,9 61,4 92,2 87,7 varav lyssnare av »Tio i

topp» ............ 37,0 26,2 41,2 44,6 29,4 31,8 ej lyssnare av »Tio i

topp» ............ 0,8 2,4 26,7 16,8 62,8 55,9

Summa% 100,1 37,8 100,0 28,6 100,0 67,9 100,0 61,4 99,9 92,2 100,0 87,7

N ................. 146 231 336 324 573

Tabell 6.4.9. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng bland tjänstemän och arbetare med olika besöksfrekvens på eve- nemang med popmusik

Besöksfrekvens ... .

med popmusik 3 el. flera ggr/år. . . 3,41 3,53 —0,12 1—2 ggr/år ...... 2,80 2,91 ———0,11 mindre än en gång/

är ............. 1,70 1,83 — 0,13 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 2,30 2,40 — 0,10 ej lyssnare av »Tio

i topp» ........ 1,25 1,25 0,00

Total 2,00 2,26 — 0,26

utan utbildning utöver folkskola. (se tabellerna 4.30—4.32). Dessa olikheter utjämnar varandra så att det strängt taget inte finns några skillnader alls mellan endast grundutbildades och vi- dareutbildade-s inställning (se totalra- den i tabell 6.51) Besöksfrekvensen på popevenemang är ungefär lika stor bland dem som endast har folkskola eller grundskola som bland dem som har högre utbildning under student- examens nivå. Studenter har dock i

överensstämmelse med deras mindre po- sitiva inställning en lägre besöks- frekvens än övriga (se tabell 5.44). Bland dem som faktiskt är anhängare av popmusik är dock de vidareutbil- dade något mera aktiva som besökare av popevenemang än de som endast har grundutbildning. Det är t ex 48 % av de vidareutbildade anhängarna av popmu— sik, i jämförelse med 38 % av de ej vi— dareutbildade anhängarna, som minst tre gånger per år brukar närvara, då popmusiker framträder (se tabell 6.50). Bland de ganska positiva är däremot de högre utbildade mera passiva i detta avseende. 70 % av de vidare-utbildade med endast ganska positiv inställning mot 60 % av de endast grundutbildade går sällan eller aldrig på popevene- mang. Dessa olikheter kompenserar de vidareutbildade inte genom att lyssna flitigare på »Tio i topp». Utanför an- hängarnas skara finner man en betyd- ligt större andel, som varken bryr sig om eller har tillfälle att bevista popeve- nemang eller lyssna på »Tio i topp», bland högre utbildade än bland lägre. Det finns inga skillnader mellan grundutbildade och vidareutbildade i

Tabell 6.50. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för personer med och utan utbildning utöver folkskola

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra popmusik popmusik popmusik framträdanden av popartister Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ..... 38,2 48,1 14,5 12,3 1,7 2,3 1—2 ggr/år ........ 28,4 22,1 24,7 17,7 8,0 5,3 mindre än en gång/år 33,4 29,8 60,8 70,0 90,3 92,5 varav lyssnare av »Tio i topp» ............ 31,7 28,0 41,8 40,8 32,9 23,8 ej lyssnare av »Tio i topp» ............ 1,7 1,8 19,0 29,2 57,4 68,7 Summa% 100,0 33,4 100,0 29,8 100,0 60,8 100,0 70,0 100,0 90,3 100,1 92,5 N ................. 254 122 447 206 841 431

deras inställning till popmusik bland besökare av popevenemang, inte heller bland ej besökare (se tabell 6.51). Bland de senare är dock denna likhet en effekt av att de grundutbildade är mera benägna att lyssna på poppro— gram i radio (tex »Tio i topp») än de vidareutbildade. Vid direkt jämförelse för dels lyssnare av »Tio i topp» och dels ej lyssnare är de vidareutbildade något mera positiva än de grundutbil- dade.

Vid direkt jämförelse mellan endast grundutbildades och vidareutbildades musikvanor i förhållande till popmu- siken finner man ytterst obetydliga differenser, men man får ha i minnet att de allra högst utbildade är både mindre aktiva och mindre positiva än övriga och att således denna likhet är ett resultat av olikheter, som utjämnar varandra. Bland anhängare av popmu- sik är dock de vidareutbildade något mera flitiga besökare av popevenemang, medan de är mindre benägna att utan ett sådant anhängarskap bevista pop- evenemang än grundutbildade.

Besök vid evenemang med popmusik och in- ställning till popmusik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Några större skillnader mellan be- folkningarna på orter av olika storlek har inte kunnat konstateras med avse- enide på inställningen till popmusik. Något mera positiv verkar man vara i medelstora städer, mindre i storstäder och på rena landsbygden (se tabellerna 4.35—4.40). Man är också mindre benä- gen att höra popartister i verkligheten i storstäderna och Övriga större städer än vad man är på mindre orter och på landsbygden (se tabell 5.54).

Dessa resultat kan synas helt konse- kventa, men faktum är att även an- hängare av popmusik har betydligt mindre besöksfrekvens på popevene-

Tabell 6.51. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens pä evenemang med pop— musik i skilda utbildningskategorier

Besoksfrekvcns VI- Folk- Diffe—

v1d evenemang dare- skola rens med popmusik utb. 3 el flera ggr/år . . . 3,48 3,45 + 0,03 1—2 ggr/år ....... 2,92 2,88 + 0,04 mindre än en gång/

är ............. 1,76 1,74 + 0,02 varav lyssnare av »Tio i

topp» .......... 2,48 2,30 + 0,18 ej lyssnare av »Tio

i topp» ........ 1,31 1,21 + 0,10

Total 2,10 2,12 — 0,02

mang i de största städerna än i övriga delar av landet. Likaså tycks intresset för popkonserter och andra popevene- mang även utanför popanhängarnas kretsar vara minst i storstäderna. Bland storstadsborna är det tex över 50 % mycket positiva, som aldrig eller bara i undantagsfall (mindre än en gång om året) avlyssnar popartister i verklighe- ten (se tabell 6.52). På orter med mind- re än 10 000 invånare är det bara 25 % av de mycket positiva som är lika inak- tiva. Bland ganska positiva till popmu- sik är det ungefär 25 % av storstads- borna och 40 % av befolkningen utan- för storstäderna, som minst en gång om året får höra popmusik i verklig- heten. Bland ej positiva är det 5 % av storstadsborna och mer än 10 % av öv- riga, som kommer i kontakt med pop- musik på denna direkta väg. Dessutom är man mycket flitigare lyssnare av popartister utanför storstäderna än i dem. Ungefär 20% av anhängarna i storstäderna brukar gå på popkonser- ter m—era än bara tillfälligtvis. På lands- orten brukar nära hälften av anhängar- na gå minst tre gånger på popevene- mang under ett år.

I tabell 6.53 jämföres popmusikens

| | i

Tabell 6.52. Besöksfrekvens vid evenemang med popmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till popmusik för personer bosatta på orter av olika

storlek Mycket positiva Ganska positiva Ej positiva P tuell till popmusik till popmusik till popmusik rocen Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: andel som brukar höra framträdanden över 10—000 under över 10_000 under över 10_000 under av popartister 10 000 100 000 10 000 100 000 100 000 10 000 100 000 100 000 10 000 inv. . inv. inv. . inv. inv. . inv. mv. inv. mv. 3 el. flera ggr/år. 21,8 47,6 45,4 7,2 16,4 13,7 0,3 1,6 2,4 1—2 ggr/år ..... 25,9 24,2 28,8 15,8 23,4 24,6 4 6 7,9 9,2 mindre än en gång/år ...... 52,3 28,2 25,8 77,0 60,3 61,8 95,0 90,5 88,4 Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,1 100,1 99,9 100,0 100,0 N ............. 89 134 177 153 232 309 349 469 580

Tabell 6.53. Popmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bosatta på arter av olika storlek och med olika besöksfrekvens på evenemang med popmusik

a b c Besöksfrekvens vid evenemang Hemort med Hemort med Hemort med Differens med popmusik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år .................. 3,55 3,50 3,45 + 0,10 1—2 ggr/år ..................... 2,95 2,83 2,86 + 0,09 mindre än en gång/år ............ 1,82 1,69 1,71 + 0,11 Total 2,03 2,10 2,12 — 0,09

Tabell 6.54: Procentuella andelar i olika kombinationer av inställning till jazzmusik och lyssnande på framträdanden av jazzartister i verkligheten i totalbefolkningen

3 el flera 1—2 0 Inställning till jazzmusik artistfram- artistfram— artistfram- TOTAL trädanden/år trädanden/år trädanden/år

mycket positiv ................... 2,1 3,0 4,6 9,7 ganska positiv ................... 1,3 4,6 21,7 27,6 ej positiv ........................ 0,4 2,0 60,3 62,7

Total 3,8 9,6 86,6 100,0 N .............................. 2 483

genomsnittliga popularitetspoäng i be- folkningen på orter av olika storlek med konstanthållande av besöksfre- kvens på popevenemang. Det finns sva- ga tecken på att storstadsborn-a är me- ra positiva än övriga både bland fli— tiga och tillfälliga besökare men även

bland ej besökare, trots att de totalt sett är mindre positiva än hela befolkning- en. Det är sannolikt att storstadsbor uppställer något mera positiva förvänt- ningar innan de ger sig iväg till ett popevenemang än befolkningen på landsorten, men även bland popanhäng-

arna utanför storstäderna är man mera benägen att bevista popevenemang än bland anhängare i de allra största stä- derna.

6.7 Besök vid evenemang med jazzmusik och inställning till jazzmusik

I avdelning 6.7 skall vi, helt parallellt med de två föregående underavdelning— arna, närmare granska samspelet mel- lan inställningen till jazzmusik och be- söksfrekvensen vid jazzkonserter eller andra evenemang, där jazzartister fram- träder. Det finns ett positivt samband mellan värderingen av jazzmusik och denna besöksfrekvens (gamma : + 0,73), som är något mindre än motsva- rande samband för klassisk musik (gam- ma = + 0,80) men något större än sam- bandet för popmusik (gamma: + 0,67).

Den större enhetligheten för jazzva- norna än för popvanorna är närmast förbundet med en större ovilja att höra jazzmusiker utan att vara positivt in- ställd till jazzmusik än att höra popmu- siker utan motsvarande förankring i en positiv syn på popmusik. Bland to-

talt cirka 63 % ej positiva till jazzmu— sik finner man bara 2 % som brukar gå på jazzkonsert eller annat jazzevene- mang och då bara vid en eller ett par tillfällen om året. Det finns alltså un— gefär 60 % av befolkningen mellan 16 och 70 år som aldrig eller så gott som aldrig brukar lyssna på jazzartister i verkligheten och som inte heller vill värdera jazzmusik positivt. Detta av- ståndstagande från jazzmusik är större än motsvarande avståndstagande från popmusik och ungefär lika stort som för klassisk musik (jfr tabell 6.54 med tabellerna 6.30 och 6.42).

Det mindre sambandet mellan värde- ringen av jazzmusik och besöksfrekven- sen på jazzevenemang än motsvarande för klassisk musik torde väl främst hänga ihop med jazzanhängarnas jäm- förelsevis större passivitet i fråga om konserter. Nära 50 % av de mycket po- sitiva till jazzmusik har inte för vana att lyssna på framträdanden av jazz- artister (se tabell 6.55). Motsvarande andel passiva anhängare av klassisk mu- sik ligger på drygt 40 % (jfr tabell 6.31). Andelen anhängare av jazzmusik, som inte går på jazzevenemang är ungefär

Tabell 6.55: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik samt jazzmusikens genomsnittliga popu— laritetspoäng bland personer med olika besöksfrekvens i totalbefolkningen

Procentuell andel . . . . . . . som brukar höra fram- Lilifeaifåi'ål” Gålsfifåiiåla tål-Såläliik till??? trädanden av jazzartister ] 1 a ] p g 3 el. flera ggr/år .......... 21,6 4,6 0,7 3,41 1—2 ggr/år ............. 30,6 16,7 3,1 3,08 mindre än en gång/år ..... 47,8 78,7 96,2 1,90 varav lyssnare av »Jazzhörnam . 30,2 28,5 9,7 2,70 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» ............. 17,6 50,2 86,5 1,70 Summa % 100,0 47,8 100,0 78,7 100,0 96,2 Total 2,07 N ..................... 1 572

S% av totalbefolkningen medan den verkliga jazzeliten torde uppgå till 2 %. (För att ingå i jazzeliten krävs dels en mycket positiv inställning samt att åt- minstone tre gånger om året ha för vana .att gå på jazzkonserter eller när- vara vid andra jazzevenemang). Jazz- eliten är således mindre än motsvaran- de elit för klassisk musik (4 %) och för popmusik (7 %). Totalt finner man ungefär 8%, som åtminstone någon gång under ett år brukar närvara vid jazzevenemang utan att för den skull räkna sig som jazzanhängare. Besöks- frekvensen på jazzevenemang är klart mindre än besöksfrekvensen på pop— evenemang, trots att dessa musikfor- mers genomsnittliga popularitet är un- gefär lika stor. Oavsett värderingen av jazzmusik är jazzkonsertaktiviteten mindre än popkonsertaktiviteten för motsvarande värdering av popmusik. Anhängarna av popmusik är alltså mera aktiva lyssnare av popartister än an- hängare av jazzmusik av jazzartister. De ganska positiva till popmusik är mera aktiva än de ganska positiva till jazzmusik och to m ej positiva till pop- musik är något mera aktiva än ej posi- tiva till jazzmusik. Vi har redan tidi- gare konstaterat att anhängarna av jazz- musik i högre grad är passiva inför konserter med jazzmusik än vad an- hängarna av klassisk musik är inför klassiska konserter. Dessutom finns bland den klassiska musikens anhängare en större andel, som inte bara vid en- staka tillfällen går på konsert än bland jazzmusikens anhängare. Det är tex bara ungefär 20 % bland jazzmusikens anhängare, som brukar höra jazzmusik i verkligheten (motsvarande för klassisk musik är nära 30 %). Bland ej an- hängare av respektive musikform är dock konsertaktiviteten ungefär lika li- ten.

30—614817

Ett typiskt jazzprogram i radio är (var vid tidpunkten för datainsamlan- det) »Jazzhörnan». Lika representa- tivt för jazzmusik, som »Tio i topp» är för popmusik är det dock inte, vilket framgår av att en tämligen stor del av anhängarna av jazzmusik inte brukar lyssna på detta radioprogram. Ungefär 1/s av de ej konsertbesökande anhäng— arna av jazzmusik lyssnade inte på »Jazzhörnan»1 medan det är ytterst säll- synt att anhängare av popmusik inte lyssnar på »Tio i topp» i stället för att höra popmusik i verkligheten.

Det finns en tydlig skillnad i inställ- ningen till jazzmusik bland konsertbe- sökare och ej besökare. Det finns även en viss skillnad i inställningen mellan flitiga och mera tillfälliga besökare av jazzevenemang (se tabell 6.55).

I jämförelse med anhängare av klas- sisk musik och popmusik inom sina om— råden är det således mindre vanligt att anhängare av jazzmusik går på jazzkon- serter eller lyssnar på sin musikforms artister i verkligheten. En inte så liten del av jazzens konsertbesökare befin- ner sig utanför de direkta anhängarnas skara, men de allra flesta av dessa är dock övervägande positiva och går ba- ra tillfälligtvis. Det är nämligen ytterst ovanligt att gå på jazzkonsert utan att vara åtminstone svagt positiv i sin in- ställning.

I de närmast följande avsnitten skall vi analysera samspelet mellan värde— ring av jazzmusik och besöksfrekvensen på jazzevenemang i skilda befolknings- kategorier men vi presenterar först sam- bandens storlek (uttryckta i gamma) i en översikt.

1 Att »i allmänhet bruka lyssna» på »Jazz- hörnan innebär att i genomsnitt lyssna unge- fär en gång i månaden. Se Nylöf, Göran: M usik- vanor och attityder till musik, Rapport nr 2, sid. 54.

Totalt ............................ + 0,73 män ............................. + 0,73 kvinnor .......................... + 0,73 16—30 år ........................ + 0,67 31—50 år ........................ + 0,67 51—70 år ........................ + 0,77 jordbrukare ...................... + 0,89 tjänstemän ....................... + 0,74 arbetare ......................... + 0,68 endast grundutbildade ............. + 0,72 även vidareutbildade .............. + 0,70 befolkningen i stad med över 100 000 inv. ......... + 0,72 stad med 30 OOO—100 000 inv ....... + 0,78 stad/kp med 10 OOO—30 000 inv ..... + 0,74 stad/kp med 3 OOO—10 000 inv ...... + 0,68 landskommun med över 3 000 inv. . . . + 0,75 stad/kp/lk med under 3 000 inv ...... + 0,62 befolkningen i Mälarområdet .................... + 0,71 Södra & Östra Götaland ............ + 0,77 Västkust— & Vänerområdet ......... + 0,69 Norrland + Kopparbergs län ....... + 0,76

På det hela taget avviker sambanden inte särskilt mycket från varandra. Någ- ra av dem förtjänar dock att påpekas. Det finns ett klart större samband för jordbrukare än för övriga sociala grup- per, vilket får ses mot bakgrunden av jordbrukarnas starka överskott bland ej positiva-passiva inför jazzmusik (se tabellerna 4.24 och 5.38). På mnd av deras ringa antal kan vi inte mera exakt belysa detta samband. I övrigt före- ligger för personer över 50 år ett nå- got större samband än i lägre åldrar och bland personer bosatta på de allra minsta orterna ett mindre samband än bland befolkningen på andra orter. Till dessa avvikelser återkommer vi senare.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik — jämförelser mellan män och kvinnor

Vi har tidigare konstaterat att män är något mera positiva till jazzmusik än kvinnor. Skillnaden är egentligen yt- terst obetydlig men den är märklig, ef- tersom jazz är den enda musikform, som kvinnor inte tycker bättre om än män

(se tabellerna 4.12 och 4.13). Att skill- naderna i värdeföreställningar är små behöver dock inte innebära små skill- nader i jazzintresse eller jazzmusikalisk aktivitet. Män har tex en större lyss— narfrekvens på »levande» jazzmusik än kvinnor dvs har en högre besöksfre- kvens på konserter och andra evene- mang, där jazzmusiker framträder (se tabell 5.23).

Vid jämförelse mellan män och kvin- nor med samma inställning till jazz- musik finner man genomgående högre besöksfrekvens på jazzmusikaliska eve- nemang bland män än bland kvinnor. Bland manliga anhängare av jazzmusik är det tex 43 %, som inte brukar gå ut för att lyssna på jazz, medan det bland kvinnliga anhängare är 53 % (se tabell 6.56). Även bland ganska positiva och ej positiva till jazzmusik finner man en större passivitet bland kvinnor i detta avseende, men det är klart att differen- serna inte är lika uppenbara, då ande- len aktiva totalt sett är mindre. Det är inte heller troligt att aktivitetsskillna- derna mellan könen försvinner, om man för in lyssnande på jazz i radio i bilden. Man kan tex se att det såväl bland anhängare som bland övriga finns en större andel kvinnor, som varken går på jazzkonserter eller lyssnar på »Jazzhörnan» i radio.

Jämförelsen mellan könens jazzvanor skulle emellertid var ofullständig, om man inte påpekade kvinnornas mera positiva värdeengagemang bland fak- tiska konsertbesökare. Ju högre besöks- frekvensen är desto mera överväger jazzmusikens popularitet bland kvinnor. Det är sannolikt att detta i huvudsak förklaras av att kvinnornas hinder för konsertbesök kräver mera positiva för- väntningar för att övervinnas än män- nens. Men intrycken av konsertbesö- ken kan ju också vara mera positiva bland kvinnor. Bland dem som aldrig

Tabell 6.56. Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva,

b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik för män och kvinnor

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra jazzmusik jazzmusik jazzmusik

framträdanden av

jazzartister Män | Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

3 el. flera ggr/år ..... 23,9 19,0 5,7 3,5 1,2 0,3 1—2 ggr/är ........ 32,8 28,2 19,2 14,3 4,1 2,3 mindre än en gång/år 43,3 52,7 75,1 82,3 94,8 97,5 varav lyssnare av »Jazz-

hörnan» .......... 29,1 32,4 27,5 29,5 9,3 10,0 ej lyssnare av »Jazz-

hörnan ........... 14,2 20,3 47,6 52,8 85,5 87,5

Summa % 100,0 43,3 99,9 52,7 100,0 75,1 100,1 82,3 100,1 94,8 100,1 97,5

N ................. 125 118 340 348 759 813

eller i varje fall mera sällan än en gång om året brukar lyssna på »levan- de» jazzmusik föreligger inga skillna- der i mäns och kvinnors inställning till jazzmusik vare sig bland lyssnare av »Jazzhörnan» eller bland övriga. Ta- bell 6.57 presenterar jazzmusikens ge- nomsnittliga popularitetSpoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens på jazzevenemang.

Det finns ett större motstånd att över- vinna för en kvinna innan hon går på jazzkonsert än för en man vid samma inställning till jazzmusik, men de kvinn—

Tabell 6.57. Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för män och kvinnor med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

Besöksfrekvens vid evenemang Män med jazzmusik

Kvin- Diffe- nor rens

3 el. flera ggr/år. . . 3,32 3,55 —0,23 1—2 ggr/år ....... 3,04 3,14 —O,10 mindre än en gång/ är ............. 1,90 1,89 + 0,01 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,70 2,69 + 0,01 ej lyssnare av »Jazzhörnan» 1,70 1,70 0,00

Total 2,09 2,04 +0,05

liga konsertbesökarna är mera positiva till jazzmusiken än de manliga. Det sena- re kan vara en direkt följd av detta mot- stånd — det krävs alltså en mera positiv förhandsinställning bland kvinnorna för att komma iväg — men kan också vara förknippat med konsertbesökens olika intryck på olika kön.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik — jämförelser mellan personer över och under 30 år

Personer i 30-årsåldern och därunder har en mera positiv syn på jazzmusi- ken än äldre personer. Speciellt de allra äldsta har en övervägande nega- tiv inställning till jazzmusik (se tabeller- na 4.16—4.18). Följaktligen är också yngre mera aktiva som besökare av jazzkonserter och andra jazzmusikalis- ka evenemang än äldre. Upp mot 30- årsåldern är intresset för »levande» jazzmusik jämförelsevis stort men är i högre åldrar betydligt mindre (se ta- bel 5.28). Samspelet mellan inställ- ning till jazzmusik och besöksfrekven- sen på jazzevenemang skall närmare be- lysas i detta avsnitt för skilda ålders- grupper. Eftersom antalet anhängare av jazzmusik och antalet flitiga besö- kare -av jazzevenemang i åldern 51—70

Tabell 6.58: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik för olika åldersgrupper

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra jazzmusik jazzmusik jazzmusik framträdanden av jazzartister 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år 16—30 år 31—70 år 3 el. flera ggr/år ...... 27,2 15,1 6,2 3,6 0,9 0,6 1—2 ggr/år ......... 31,1 29,0 25,7 11,2 6,3 2,2 mindre än en gång/år 41,7 55,9 68,1 85,2 92,8 97,2 varav lyssnare av »Jazzhör- nan» ............. 28,1 33,3 25,7 30,7 10,8 9,5 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 13,6 22,6 42,4 54,5 82,0 87,7 Summa % 100,0 41,7 100,0 55,9 100,0 68,1 100,0 85,2 100,0 92,8 100,0 97,2 N ................. 137 101 262 417 362 1 169

år är nästan helt obefintligt slår vi samman denna ålderskategori med öv- riga över 30 år.

Det är helt klart att ungdomars mera positiva inställning till jazzmusik inte räcker till för att förklara deras högre besöksfrekvens på jazzevenemang. Vid direkt jämförelse mellan åldersgrupper- n-a vid konstanthållande av värdering- arna kvarstår skillnaderna i lyssnarak- tivitet (se tabell 6.58). Blancd anhäng- are av jazzmusik under 30 år är unge- fär 40 % ej aktiva konsertbesökare, me- den bland anhängare över 30 (de flesta då bara något över 30 år) ungefär 55 % inte är aktiva konsertbesökare. Även bland de faktiskt aktiva är besöksfre- kvensen högre bland ungdomarna. Det är naturligtvis möjligt att de äldre an- hängarna kompenserar detta genom att i stället lyssna på jazzprogram i radio, men de gör det inte genom att lyssna på »Jazzhörnan» utan i så fall på and- ra jazzprogram. Bland anhängare av jazz—musik under 30 år går ungefär 15 % varken på jazzkonserter eller lys-snar på »J-azzhörnan», bland äldre anhäng- are är motsvarande andel över 20 %. Även bland personer, som ej är an- hängare av jazz, är yngre mera benäg- na att gå på jazzevenemang än äldre.

Bland ganska positiva under 30 år är det t ex över 30 %, som åtminstone vid enstaka tillfällen under ett år bru- kar höra framträdanden av jazzartis- ter i verkligheten. Bland ganska posi- tiva över 30 år är det bara 15 %.

De yngres mera positiva inställning till jazzmusik framstår tydligt även vid jämförelser bland personer med sam— ma besöksfrekvens på jazzevenemang, men skillnaderna är inte så stora för tillfälliga konsertbesökare som för öv- riga (se tabell 6.59).

Orsakerna till de skillnader som finns

Tabell 6.59: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng i olika åldersgrupper bland personer med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

Besöksfrekvens 16— 31_ Diffe— Vid evenemang 30 år 70 år rens med jazzmusik 3 el. flera ggr/år. . .. 3,60 3,18 + 0,42 1—2 ggr/år ....... 3,11 3,02 + 0,09 mindre än en gång] är ............. 2,21 1,80 + 0,41 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,92 2,58 + 0,34 ej lyssnare av Han hörnan» ........ 1,97 1,63 + 0,34 Total 2,48 1,90 + 0,58

mellan äldres och yngres förhållande till jazzmusiken mäste naturligtvis sö- kas bland faktorer, som i högre grad gynnar positiva värderingar bland yng- re än bland äldre, men dessutom är det viktigt att belysa de yngres högre kon- sertaktivitet, som inte bara återspeglar deras annorlunda inställning till jazz— musiken.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till ja-usik — jämförelser mellan tjänstemän och arbetare

Bland olika sociala grupper är jazz- musik mest accepterad och gillad i tjänstemannagrupperna och minst i jordbrukarbefolkningen (se tabellerna 424—426). Tjänstemän är också mest benägna att bevista jazzmusikaliska eve- nemang men arbetare har _ trots me- ra negativ inställning — bara något mindre besöksfrekvens medan jord- brukare i jämförelse med andra har ett mycket litet intresse för jazzkonser— ter (se tabell 5.38). I detta avsnitt skall vi ägna oss åt hur tjänstemäns och ar- betares inställning till jazzmusik och deras besöksfrekvens på jazzevenemang är relaterade.

Då skillnaderna i värderingen av jazzmusik hålles under kontroll, åter- står knappast någon differens alls mel- lan tjänstvetmäns och arbetares konsert- vanor i förhållande till jazzmusiken. I varje fall kan knappast tjänstemän anses vara mera aktiva. Bland perso- ner med ganska positiv inställning till jazzmusik är det t ex 80 % av tjänste- männen och 75 % av arbetarna, som aldrig eller nästan aldrig går på jazzkonserter (se tabell 6.60). Dess- utom finner man bland arbetare en mindre andel, som varken går på jazz- konserter eller lyssnar på »Jazzhör- nan», än bland tjänstemän med mot- svarande inställning. Bland anhängare av jazzmusik är 5 % av arbetarna och 25 % av tjänstemännen passiva i båda dessa avseenden. Även bland icke an- hängare av jazz finns en liknande ten- dens.

Samtidigt kan man konstatera (i ta- bell 6.61) »att skillnaderna mellan tjäns- temäns och arbetares inställning till jazz inte är nämnvärt mindre vid jämförel- ser, då besöksfrekvensen på jazzeve- nemang hålles under kontroll, än vid totaljämförelser. Bland de mest flitiga konsertbesökarna avviker t o m tjänste-

Tabell 6.60: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland tjänstemän och arbetare som är a) mycket positiva, b) ganska positiva och c) ej positiva till jazzmusik

Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till Procentuell andel jazzmusik jazzmusik jazzmusik som brukar höra framträdanden av j azzartister legsåö Arbetare Tlålåsrllm' Arbetare Tillåte- Arbetare 3 el. flera ggr/år ...... 22,4 19,4 3,3 4,8 0,5 1,0 1—2 ggr/år ......... 29,0 34,2 15,6 19,1 3,3 3,5 mindre än en gång/år. 48,5 46,4 81,1 76,0 96,2 95,5 varav lyssnare av »Jazzhör- nam ............. 24,9 41,4 26,0 30,3 8,5 11,6 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 23,6 5,0 55,1 45,7 87,7 83,9 Summa % 99,9 48,5 100,0 46,4 100,0 81,1 99,9 76,0 100,0 96,2 100,0 95,5 N ................. 166 65 349 305 651 747

Tabell 6.61: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för tjänstemän och ar- betare med olika besöksfrekvens vid evene- mang med jazzmusik

Besöksfrekvens . .. . nvnennnn ess; så? 255:- med jazzmusik 3 el. flera ggr/år. . .. 3,66 3,09 + 0,57 1—2 ggr/år ....... 3,18 2,95 + 0,23 mindre än en gång/ år ............. 2,07 1,81 + 0,26 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,83 2,57 + 0,26 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 1,89 1,60 + 0,29 Total 2,26 1,96 + 0,30

männens genomsnittliga inställning be- tydligt mera från arbetarna-s i positiv riktning än bland tillfälliga konsertbe- sökare och passiva.

Det är alltså främst tjänstemäns och arbetares olika grundinstållning till jazzmusik, som innehåller förklaringen till deras olika jazzvanor. Skillnaderna i jazzkonsertaktivitet återspeglar i stort sett dessa olika värdeföreställning”.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till ja_usik — jämförelser mellan personer med och utan utbildning utöver folk- skola

Ju högre utbildning, desto större benä- genhet att gilla jazzmusik. Studenter är mest positiva till jazzmusik, personer utan utbildning utöver folkskola elle-r grundskola är mest negativa (se tabel- lerna 4.30—4.32). I konsekvens med detta har också de högre utbildade en högre besöksfrekvens på evenemang med jazzmusik än lägre utbildade. Framför allt är personer utan utbild- ning utöver folkskola mindre benägna att lyssna på jazzmusiker i verklighe- ten än övriga (se tabell 5.43).

Vid konstanthållande av inställning- en till jazzmusik blir skillnaderna i be—

söksfrekvens på jazzevenemang mellan personer med och utan utbildning ut- över folkskola inte särskilt stora (se tabell 6.62). Bland anhängare av jazz- musik finner man att vidareutbildade går något mera ofta på jazzkonserter än endast grundutbildade. Det är unge- fär 25 % av vidareutbildade anhäng- are av jazzmusik mot något över 15 % bland ej vidareutbildade anhängare som brukar gå oftare än två gånger om året. För övrigt har man ungefär sam— ma jazzkonsertaktivitet vid samma in- ställning i olika utbildningskategorier. Om man kompletterar med lyssnande på »Jazzhörnan» framstår t o m vidare- utbildade som mera passiva. Här före- ligger alltså en direkt parallell till tjänstemännens större passivitet än ar- betarnas vid samma jämförelse (se ta- bell 6.60).

Dessutom är jazzens genomsnittliga popularitet klart större bland vidareut- bildade än bland ej vidareutbildade, även då jämförelsen sker mellan per- soner med samma besöksfrekvens på jazzevenemang (se tabell 6.63). Det är alltså främst de högre utbildades mera positiva grundinställning till jazzmusik som återspeglar deras högre konsert- aktivitet.

Besök vid evenemang med jazzmusik och in- ställning till jazzmusik — jämförelser mellan personer bosatta på orter av olika storlek

Befolkningen på större orter är mera positivt inställd till jazzmusik än be- folkningen på mindre orter. Skillna- derna mellan små och medelstora orter är mera uppenbara än mellan storstä- der och medelstora orter (se tabellerna 435—4.40). Det är också en något stör- re del av befolkningen i städer, som brukar bevista jazzkonserter och andra jazzevenemang, än vad det är på lands- bygden, men man har knappast högre besöksfrekvens i detta avseende i stor-

Tabell 6.62: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och c ) ej positiva till jazzmusik för personer utan. utbildning utöver folk— skola och med utbildning utöver folkskola

Procentuell andel Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till som brukar höra jazzmusik jazzmusik jazzmusik framträdanden av jazzartister Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. Folkskola Vidareutb. 3 el. flera ggr/år ...... 17,1 24,3 5,4 4,1 0,7 0,6 1—2 ggr/år ......... 33,0 29,8 18,4 14,9 2,7 5,1 mindre än en gång/år. 50,0 45,9 76,1 80,9 96,6 94,3 varav lyssnare av »Jazzhör- nan .............. 43,9 19,8 31,9 21,6 11,0 6,5 ej lyssnare av »Jazz- hörnan» .......... 6,1 26,1 44,2 59,3 85,6 87,8 Summa % 100,1 50,0 100,0 45,9 99,9 76,1 99,9 80,9 100,0 96,6 100,0 94,3 N ................. 88 139 387 250 1 053 364

städerna än i övriga städer, möjligen med undantag för de minsta städerna (se tabell 5.53).

I tabell 6.64 jämföres besöksfrekven- sen på jazzevenemang vid konstanthål- lande av värderingen av jazzmusik. Eftersom andelen med mycket positiv inställning till jazzmusik är så liten, är det också rätt få intervjuobjekt från respektive befolkningskategorier, som ligg-er till grund för jämförelserna för anhängare av jazz. Detta medför att slumpnfaktorer får ett större spelrum.

Tabell 6.63: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazz— musik i skilda utbildningskategorier

Besöksfrekvens Vi- . vid evenemang dare- 523; 131-gå:- med jazzmusik utb. 3 el. flera ggr/år. . .. 3,67 3,13 + 0,54 1—2 ggr/år ....... 3,19 3,00 + 0,19 mindre än en gång] är ............. 2,23 1,76 + 0,47 varav lyssnare av »Jazz- hörnan» ........ 2,96 2,59 + 0,37 ej lyssnare av »Jazz hörnan» ........ 2,07 1,54 + 0,53 Total 2,44 1,90 + 0,54

Med reservation för dessa slumpfakto- rer visar dock tab—ellen att jazzanhäng— arna på medelstora orter är mera ak- tiva i fråga om att lyssna på jazzartis- ter i verkligheten än jazzanhängarna från storstäder och från mindre orter. Det är t. ex. mer än 25 % av de myc- ket positiva från orter med mellan 10000 och 100000 invånare, ungefär 20% från städer över 100000 invå- nare och ungefär 15 % från orter un— der 10 000 invånare, som minst tre gånger om året brukar lyssna, då jazz- musiker eller jazzsånsgare framträder. Det finns däremot endast små skillna- der i benägenheten att höra framträ- danden av jazzartister i verkligheten mella-n befolkningarna på olika orter, som inte är direkt anhängare av jazz.

Tabell 6.65 presenterar jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för invånare i orter med olika storlek och med olika besöksfrekvens på jazzevene- mang. I stort sett har storstädernas be- folkning och befolkningen i övriga stä- der ungefär samma inställning till jazz- musik vied konstanthållande av konsert- besök. lnvånarna på landsbygden och på mindre orter har däremot en mera negativ inställning till jazzmusik än

storlek

Tabell 6.64: Besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik bland a) mycket positiva, b) ganska positiva och e) ej positiva till jazzmusik för personer bosatta på arter av olika

Mycket positiva till Ganska positiva till Ej positiva till Procentuell jazzmusik jazzmusik jazzmusik andel som Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: Bosatta på orter med: brukar höra framträdanden över 10 000 under över 10300 under över 10_000 under av jazzartister 100 000 _ 10 000 10 000 10 000 100 000 10 000 inv. 100 000 inv. inv. 100 000 inv. inv. 10.0 000 inv. mv. mv. mv. 3 el. flera ggr/år . 20,0 27,5 15,5 5,6 4,5 4,5 0,0 0,2 1,4 1—2 ggr/år ..... 28,3 28,8 35,2 12,6 17,0 19,4 4,2 2,6 2,9 mindre än en gång/år ...... 51,7 43,8 49,3 81,8 78,6 76,1 95,8 97,2 95,8 Summa % 100,0 100,1 100,0 100,0 100,1 100,0 100,0 100,0 100,1 N ............. 77 87 77 175 243 268 334 504 720

Tabell 6.65: Jazzmusikens genomsnittliga popularitetspoäng för personer bosatta på arter av olika storlek och med olika besöksfrekvens vid evenemang med jazzmusik

den övriga befolkningen, oavsett om de går ofta på jazzkonsert eller inte alls.

Det finns på det hela taget inte sär- skilt stora skillnader mell-an musikva- norna i förhållande till jazzmusiken mellan personer bosatta i städer av olika storlek och på landsbygden. Trots storstädernas större utbud av jazzmu- sik är deras jazzanhängare snarare mindre konsertbenägna än övriga stä— ders anhängare. Den något mera posi- tiva inställningen till jazzmusik bland stadsbor än bland landsortsbor kan knappast enbart vara en produkt av olika möjligheter att gå på jazzkonser- ter eller andra evenemang, eftersom dessa värdemässiga skillnader även

finns vid jämförelse mellan stadsbor och landsortsbor med samma besöks- frekvens.

6.8 Musikaliska värdejöreställningar och musikintresse — en sammanfattning

Vi har i denna avdelning samman- kopplat nmsikvärderingar och musik- konsumtion av olika slag. Att detta blir meningsfullt och inte bara är en rent statistisk procedrur beror på att musi- kaliskt beteende har sin grund i under- liggande och för enskilda individer in- lärda musikaliska attityder. Mot utta- lade värderingar av musik svarar 'so— cialt uppbyggda musikaliska värdefö- reställningar, och mot faktiska musika-

a b c Besöksfrekvens vid evenemang Hemort med Hemort med Hemort med Differens med jazzmusik över 10 000— under a—c 100 000 inv. 100 000 inv. 10 000 inv. 3 el. flera ggr/år ................... 3,61 3,64 3,00 + 0,61 1—2 ggr/år ...................... 3,09 3,12 3,05 + 0,04 mindre än en gång/år .............. 2,04 1,97 1,76 + 0,28 Total 2,21 2,15 1,92 | + 0,29 ;

liska aktiviteter svarar ett socialt grundlagt musikintresse, vilket här har definierats som musikalisk aktivitets- beredskap.

Bakgrunden till vårt intresse för re- lationerna mellan värderingar av musik och olika slag av musik å ena sidan och musikkonsumtion och olika for- mer för musikalisk aktivitet å den anid- ra är att olika sektorer av musikaliska attityder (t ex värdesektor, intresse- sektor) tenderar att uppnå balans. Mu- sikaliska attityder strävar mot enhetlig- het och försöker undvika att dess sek— torer står i ett motsatsförhållande till varandra. Ett säd-ant motsatsförhållan— de råder, då ett positivt musikaliskt värdeengagemang är förbundet med ett litet musikintresse eller då ett negativt musikaliskt värdeengagemang förekom- mer samtidigt som ett stort musikin- tresse. Dessa tillstånd är naturligtvis inte oförenliga men förväntas vara in- stabila och leda till förändring av an- tingen värdeföreställningarna eller av musikintresset. Denna modell av en musikalisk atti-tyd utgör alltså grundva- len för de analyser, som gjorts i denna avdelning.

Nu är det inte för att bevisa giltighe— ten av denna modell som vi mäter sam- banden mellan värderingar av musik och musikkonsumtionens storlek, även om åtskilliga d-ata ger den sitt stöd både på ett generellt plan och på olika spe- cifika plan. Det finns t ex ett posi- tivt samband mellan graden av mång- sidighet i musikalisk inriktning och det musikaliska aktivitetsregistrets stor- lek, och det finns starka positiva sam— band mellan värderingen av ett visst slag av musik och benägenheten besö- ka konserter med detta slag av musik. "Det råder nämligen inte någon garanti för att i varje enskilt fall musikalisk attityd skall motsvara musikaliskt be- teende. Det finns med säkerhet många

individer, där vi kan registrera låg mu— sikkonsumtion trots stort musikintresse på grund av olika slag av hinder för musikalisk aktivitet. Det finns säkert också fall, där musikalisk aktivitet för- orsakas av andra faktorer än musik- intresset. På motsvarande sätt råder inte fullständig överensstämmelse mel- lan uttalade värderingar av musik och musikaliska värd'eföreställningar. Då vi mäter samband mellan värderingar och aktiviteter, kan svaga samband åstad- kommas av just denna brist på överens- stämmelse mellan dispositionsnivå och beteendenivå. Det är bl a därför som det är värdefullt att få veta under vil- ka omständigheter och i vilka avseen— den man erhåller svagare samband är normalt. Vid sidan av de faktiska sam- banden mellan värderingar av olika slag och musikkonsumtionens storlek är det alltså av stort intresse bestäm- ma dessa samband även för skilda be- folkningskategorier.

Eftersom vi aldrig upptäcker full- ständig överensståmmelse mellan vär- deringar och musikkonsumtion, kan vi utgå ifrån att den anpassning till sta- bil—a tillstånd, som vår attitydmodell förutsätter, aldrig är helt effektiv. Den- na relativa ineffektivitet får sättas i samband med att det alltid finns vissa utomstående faktorer, som hindrar den- na anpassningsprocess. Det finns t ex andra faktorer än grundlagda musika- liska värdef öreställnin gar, som påverkar musikintresset, det finns andra fakto- rer än musikintresset, som påverkar musikkonsumtionen o s v. Det är den sammanlagda effekten av dessa hinder vi mäter, då vi finner att samband är mindre än det maximalt möjliga.

Genom att jämföra sambandet mellan värderingen av musik och musikkon- sumtionens storlek i olika befolknings- kategorier kan vi få en uppfattning om skillnaden av dessa anpassningshinders

effekt för olika befolkningskategorier. Vi har också vissa begränsade möjlig- heter att avgöra var dessa främst gör sig gällande. Det kan finnas hinder för en pcsitiv värdering att övergå i akti- vitet; för en negativ värdering att över- gå i passivitet; för aktivitet att övergå i en positiv inställning och passivitet att övergå i en negativ inställning. Be- roende på målsättningarna kan vissa av dessa 5 k hinder vara önskvärda, andra förkastliga.

Det finns en allmän tendens att mång- sidigt musikaliskt inriktade har ett stör- re musikaliskt aktivitetsregister —— dvs mera mångsidig musikkonsumtion -— än ensidigt inriktade eller inte alls mu- sikaliskt engagerade. Med vetskap om att ett stort aktivitetsregister även in- nebär en hög total musikkonsumtion, kan man lätt få den uppfattningen att ett utvidgat musikaliskt värderegister — dvs en förändring till mera mång- sidig inriktning —— skall medföra ett större musikintresse och en ökad mu- sikkonsumtion. På denna punkt måste emellertid vissa reservationer göras. Musikkonsumtionens storlek är näm- ligen också i hög grad beroende av ar- ten av musikalisk inriktning. Personer med huvudsaklig förankring i klassisk musik och annan konsertmusik eller i jazzmusik eller i popmusik har en be- tydligt högre musikkonsumti—on än an- hängare av annan musik. Konsertmu- sikinriktade är musikutövare i högre gnad än övriga men inte musiklyssnare i större utsträckning än amerikainflue- rat inriktade. Den minsta musikkon- sumtionen i form av musikutövande och direkt musiklyssnande har den grupp av människor som i första hand är traditionellt musikinriktad, bland vilka nära hälften är musikaliskt in- aktiv-a. Även de som är både traditio-

nellt och amerikainfluerat inriktade är mindre musikaliskt aktiva än de som är bara amerikainfluerat inriktade. Både traditionellt inriktade och kon— sertmusikinriktade är också mindre ak— tiva än enbart konsertmusikinriktade. Mot bakgrunden av dessa skillnader har vi nämnare belyst specifika musikaliska värderingars relationer till musikkon- sumtionens storlek.

'Det är värderingarna av i första hand jazzmusik och popmusik och i andra hand klassisk musik och modern dans- musik, som uppvisar de starkaste sam- banden med den totala musikkonsum- tionens storlek. Vid närmare gransk- ning visar sig detta dock vara en ef- fekt av olika medelålder bland anhäng- are av pop och jazz resp klassisk mu- sik. Eftersom anhängarna av popmusik är yngre än motståndarna, och yngre personer även av andra skäl är mera aktiva än äldre, kommer sambandet mellan inställning till popmusik och musikalisk aktivitet att förstärkas av åldersvariabel-n. Av motsatta skäl kom- mer sambandet mellan inställning till klassisk musik och musikalisk aktivitet att reduceras av åldersvariablen. Då effekterna 'av åldersvariablen elimineras finner man gen-omgående större sam- band mellan inställning till klassisk musik och aktivitet än mellan inställ- ning till popmusik och aktivitet. Det finns alltså i alla åldersgnupper — även bland ungdomar— större överensstäm- melse mellan inställningen till den klas— siska musiken och musikkonsumtionen än mellan inställningen till popmusi- ken och musikkonsumtionen. Detta in- nebär att endera eller båda av följan— de omständigheter gäller:

1. Musikkonsumtionens storlek påverkas i högre grad av inställningen till klassisk musik än av inställningen till popmusik.

2. Musikkonsumtionens storlek påverkar i högre grad inställningen till klassisk mu- sik än inställningen till popmusik.

Värderingarna av gammal dansmu- sik, spelmansmusik och andliga sånger är alla negativt relaterade till den to- tala musikkonsumtionens storlek. I första hand är man benägen att tro att även detta skall vara en effekt av ål- dersvari-ablen. Anhängare av dessa mu- sikformer är klart äldre än motstån- darna, och äldre har en mindre musik- konsumtion än yngre. Denna förklaring är dock inte alls tillräcklig, ty även i varje åldersgrupp är sambandet mellan inställning till gammal dansmusik och musikkonsumtionens storlek negativt. Inte heller andra bakgrun-dsfaktorer kan mer än till mindre delar förklara detta negativa samband. Även vid kons- tanthållande av värderingar av andra slag av musik, kvarstår ett negativt samband, vilket alltså inte kan vara en produkt av dessas positiva samband med musikkonsumtionen och negativa samband med värderingen av gammal dansmusik. Tillsammans reducerar väl alla dessa faktorers inverkan något, men det kan ändå inte uteslutas, att det finns ett direkt motsatsförhållande mellan musikkonsumtionens storlek och värderingen av traditionell musik, som innebär att uppkomsten av instabila tillstånd gynnas och stabila tillstånd motarbetas. Om positiva värderingar av traditionell musik tar sig uttryck i annan musikalisk aktivitet än musik- utövande eller musiklyssnande, så står denna aktivitet i ett konkurrensförhål— lande till musikutövande och musik- lyssnande. Detta får ses mot bakgrun— den av att musikutövande, konsertbesö- kande och skivlyssnande kompletterar varandra, inte konkurrerar.

Det positiva sambandet mellan å ena sidan a) värderingen av klassisk mu- sik (som representant för konsertmusi- ken) och b) värderingen av popmusik (som ett exempel på amerikainfluerad musik) och å andra sidan musikkon-

sumtionens storlek är dock inte lika starkt i alla befolkningskategorier. Vi skall här inskränka oss till att redo- visa de befolkningskategorier, där nå— got av dessa samband är avsevärt mind- re än i befolkningen som helhet eller i jämförelse med andra befolkningska- tegorier.

Ungdom

Ju lägre ålder desto mindre samband mel- lan värdering av klassisk musik och mu- sikkonsumtionens storlek.

En positiv syn på eller ett accepte- rande av konsertmusiken (klassisk mu- sik) torde i betydligt mindre grad vara en förutsättning för musikalisk aktivi- tet bland yngre personer än bland äldre. För de yngre finns det alltså många flera skäl för musikalisk aktivi- tet än för äldre. Detta hindrar inte (att en positiv inställning till konsertmu- sik i jxämförelse med andra skäl kan vara en betydelsefull faktor för även de yngres musikaliska aktivitet.

Arbetare/Ej vidareutbildade

Det finns ett mindre samband mellan in- ställning till klassisk musik och musikkon- sumtionens storlek bland arbetare och en— dast grundutbildade än bland jordbrukare, tjänstemän och personer med vidareutbild- ning.

Detta förhållande är sannolikt för- knippat me-d följande tre förklaringar. Det är med utgångspunkt från data svårt att avgöra hur mycket var och en av dessa bety-der, men punkterna 1 och 2 kompletterar varandra.

1. Det finns ett större hinder för arbetare, ej vidareutbildade, som är positiva till konsertmusik, (klassisk musik) att aktive- ras musikaliskt än vad det finns för öv- riga med motsvarande inställning.

2. Arbetare/ej vidareutbildade är mindre benägna att acceptera konsertmusik (klas- sisk musik) vid passivitet än den övriga befolkningen.

3. Musikalisk aktivitet leder i betydligt mindre grad till ett accepterande av kon-

sertmusik (klassisk musik) bland arbeta- re/ej vidareutbildade än för den övriga be— folkningen.

Det är inte utrett om det i främsta rummet är faktorer förknippade med utbildningsstatus eller med social- gruppstillhörighet, som åstadkommer dessa skillnader.

Tjänstemän/vidareutbildade

Det finns ett mindre samband mellan in- ställning till popmusik och musikkonsum— tionens storlek bland tjänstemän/personer med utbildning utöver folkskola än för den övriga befolkningen.

Detta förhållande är ett resultat av följande omständigheter:

1. Tjänlstemän/vidareutbildade stimule- ras till musikalisk aktivitet i högre grad av andra faktorer än en positiv syn på popmusik än övriga delar av befolkningen.

2. Det finns ett något större hinder för att en positiv inställning till popmusik skall komma till uttryck i musikalisk aktivitet bland tjänstemän/vidareutbildade än bland övriga.

Befolkningen på småorter

Det finns ett mindre samband mellan vär- dering av klassisk musik och musikkon- sumtionens storlek bland personer bosatta på småorter än för den övriga befolk- ningen.

Detta torde förklaras av nedanståen- de omständigheter.

1. Det finns ett större hinder för befolk- ningen på mindre orter för att en positiv inställning till konsertmusik (klassisk mu- sik) skall omsättas i musikalisk aktivitet än för befolkningen i övriga delar av landet med samma inställning.

2. Det är mindre sannolikt att musik-a- lisk aktivitet skall övergå i ett accepterande eller ett gillande av konsertmusik (klas- sisk musik) bland befolkningen på mindre orter än för befolkningen i övriga delar av landet.

Avslutningsvis har vi studerat sam- banden mellan värderingarna av klas- sisk musik och besöksfrekvensen på konsert med klassisk musik, mellan

värderingarna av popmusik och besöks- frekvensen på evenemang med popartis- ter samt värderingarna av jazzmusik och besöksfrekvensen på jazzkonserter och andra jazzevenemang. För samtliga des— sa slag av musik finns det en stor över- ensstämmelse mellan inställning och konsertaktivitet, men den är något större för klassisk musik än för po-p- musik och jazzmusik. Några anmärk- ningsvärda skillnader i dessa samband mellan olika befolkningskategorier fö- religger inte.

Den förhållandevis större överens- stämmelsen i musikvanorna för klas- sisk musik är främst förknippad med att det är ytterst ovanligt att besök på konserter med klassisk musik förekom- mer utan att ha sin grund i en redan tidigare existerande positiv syn på klassisk musik. Det är inte heller sär- skilt vanligt att någon utanför jazzan— hängarnas krets går på jazzkonsert, me- dan det oftare förekommer att ej pop- anhängare lyssnar på popartister i verkligheten.

Det är däremot långt ifrån alla an- hängare av viss musik, som är aktiva som konsertbesökare eller besökare av andra musikaliska evenemang, där den musik som de tycker mycket bra om framföres. Mest inaktiva är jazzmusi- kens anhängare, ty nära hälften av dessa går aldrig eller nästan aldrig på evenemang med jazzmusik. Bland an- hängarna av klassisk musik, och bland anhängarna av popmusik är det drygt 30 %, som aldrig eller nästan aldrig be- vistar popevenemang.

Konzsertvanorna är inte lika utbred— da i alla befolkningskategorier. Vi har inom ramen för denna rapport inte försökt förklara dessa skillnader, bara beskrivit dem. I vissa fall återspeglar benägenheten att bevista konserter och andra musikevenemang enbart de mu- sikaliska värdeföreställningar, som rå-

der i en Viss befolkningsgrupp. Det är under dessa omständigheter inte skill— naderna i konsertvanor, som närmast skall förklaras utan det är orsakerna till att olika befolkningskategorier har skilda musikaliska värderingar, som i främsta rummet skall utrönas. I andra fall räcker emellertid inte detta, ty även då man eliminerar effekten av di- vergerande inställning till musik eller viss form av musik kan man i vissa grupper uppvisa en högre besöksfre- kvens på konserter än i andra. I dessa situationer måste man granska de even- tuella hinder och den speciella stimu- lans för konsertaktivitet, som åstad- kommer dessa olikhet-er. Vi samman- fattar här de tidigare redovisade skill— naderna mellan olika befolkningskate— gorier i fråga om besöksfrekvens på a) konserter med klassisk musik, b) eve- nemang med popmusik och c) jazzkon- serter och andra jazzevenemang och anger riktlinjerna för förklarande ana- lys.

Kön

a) Kvinnor är något mera aktiva besö- kare av konserter med klassisk musik än män. Denna högre aktivitet återfaller på kvinnors mera positiva inställning till klas- sisk musik.

b) Män är mera aktiva besökare av eve- nemang med popmusik än kvinnor trots kvinnornas mera positiva inställning. Män har en betydligt högre aktivitet än kvinnor med samma inställning.

0) Män är mera aktiva besökare av jazz- evenemang än kvinnor. Denna skillnad för- klaras bara till en mindre del av männens mera positiva inställning.

Ålder

a) Ju högre ålder, desto högre besöks- frekvens på konserter med klassisk musik. Att personer under 30 år har lägre aktivitet än personer över 30 år förklaras av de yngres mera negativa inställning till klas- sisk musik. Att personer i åldern 30—50 år har lägre besöks-frekvens på klassiska kon- serter än personer över 50 år kan dock inte

tillfredsställande förklaras av de äldres mera positiva inställning.

b) Ju lägre alder, desto högre frekvens på evenemang med popmusik. Dessa skillna- der kan bara delvis förklaras av yngres mera positiva inställning till popmusik.

c) Ju lägre ålder, desto högre besöks- frekvens på evenemang med jazzmusik. Dessa skillnader återfaller bara delvis på de yngres mera positiva inställning till jazzmusik.

Social grupp

a) Tjänstemän har högre besöksfrekvens på klassiska konserter än arbetare. Dessa skillnader förklaras bara delvis av tjänste- männens mera positiva inställning till den klassiska musiken.

b) Arbetare har en högre besöksfrekvens på popevenemang än tjänstemän. Dessa skillnader förklaras bara delvis av arbe- tarebefolkningens mera positiva inställning till popmusik.

c) Tjänstemän har en högre besöks- frekvens på evenemang med jazzmusik än arbetare. Dessa skillnader återfaller så gott som helt på tjänstemännens mera positiva inställning till jazzmusik.

Utbildning

a) Ju högre utbildning, desto högre be- söksfrekvens på konserter med klassisk musik. Dessa skillnader förklaras bara del— vis av de högre utbildades mera positiva inställning till klassisk musik.

b) Det finns inga nämnvärda skillnader i den genomsnittliga besöksfrekvensen på popevenemang mellan personer utan ut- bildning utöver folkskola eller grundskola och personer med vidareutbildning. Bland anhängare av popmusik är de vidareut- bildade nägot mera flitiga besökare av popevenemang, men de vidareutbildade är mindre benägna att bevista popevenemang utan att vara anhängare av popmusik än de end-ast grundutbildade.

c) Ju högre utbildning, desto högre be— söksfrekvens på evenemang med jazzmusik. Dessa skillnader förklaras främst av att högre utbildade också är mera positiva till jazzmusik än lägre utbildade.

H emortsstorlek

a) Invånare i större städer är mera be— nägna att bevista konserter med klassisk musik än befolkningen på mindre orter och på landsbygden. Dessa skillnader förklaras

bara delvis av storstadsbornas mera posi- tiva inställning till klassisk musik.

b) Man har en högre besöksfrekvens på evenemang med popmusik på landsbygden och på mindre orter än i större städer. Des- sa skillnader förklaras inte av olika in- ställning till popmusik.

c) Det är en något större del av befolk- ningen i städer, som brukar bevista jazz- konserter och andra jazzevenemang än bland befolkningen på landsbygden. Dessa skillnader kan inte helt förklaras av olika inställning till jazzmusik.

BIHANG

BIHANG I

Frågeformulär vid postenkät (etapp I)

8 illNill!!! tillllllllilllil

UTREDNINGSIN STITUTBT

Unniuulun II Postadress: nu. Stockholm 11 'm. »: as en 1—5 Statistiska centralbyråns utredningsinstitut gör för närvarande i samarbete

med Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet en undersökning för att kartlägga svenska folkets musikintresse, åsikter om musik samt musikvanor. Undersökningen sker på uppdrag av Konsertbyråutredningen, som är tillsatt av Kungl. Maj:t.

Ni är en av de personer som valts ut för deltagande funder-sökningen. Urvalet har gjorts eniigt"statistiskt-vetenskapliga- metoder och detta inne— bär bl. a. att Ni inte kan ersättas av någon annan person. För att under- sökningen skall bli tillförlitlig år det synnerligen viktigt att alla som till— skrivits hjälper oss genom att så snart som möjligt fyllai frågeformuläret. Formuläret skall därefter återsändas till oss i medföljande svmkuvert, som befordras portofritt.

Resultaten av undersökningen kommer att användas vid utformningen av åtgärder för att understödja musiklivet i Sverige. Era svar kommer därför att vara av stort värde.

Alla uppgifter, som lämnas kommer att behandlas konfidentiellt.

Innan Ni börjar besvara frågorna ber vi Er vara vänlig att noga låsa for- mulärets inledande anvisningar.

Vi tackar på förband för Er medverkan! Statistiska centralbyråns utredningsimtitut

quwfa

(Per Olof Olofsson) Byrldirektör (Olena hnderholm) ram aktuarie

P 586

Stockholm i april "1966

Undersökning om musikintressen och musikvanor

JnnaniNi börjar besvara frågorna, ber vi Er vara viinilg ait noga ilsa dessa anvisningar!

Anvisningar A. Det är viktigt att frågorna besvaras av den person brevet år adressera! till.

B. Frågorna besvaras huvudsakligen genom att sätta ett kryss (I) i lämplig ruta eller genom att skriva på en prickad rad.

C. Om Ni iir tveksam om hur Ni skall svara, kan Ni svara pil anmärkningsraden.

Fråga 1 Vad tycker Ni om nedanstående slag av musik? För SCB Det är vikligt att Ni markerar ett svar betr. samtliga slag av musik. , Varken” särskilt ; bra eller sir— Ganska Mycket , Mycket bra Ganska bra skiitilia illa iiin ? 6 | Jazzmusik E] E] |:] I:] B 1 7 M Klassisk musik |:] [:| [| E] l:! 8 D Modern akiassisk: musik [] [j [] [1 [j 9 |__-|- Operamusik |:] [:| B [i i:] 10 |__| Popmusik |:] l:! l:] [i i] ; J 11 D Spelmansmusik D [i [:| B |:] ll "i 12 D Gammal dansmusik [:i i:] D Ei Ei | 13 [[ Modern dansmusik [:| i:] [:| D [| | 14 __| Operettmusik [:| D D |] i:] | 15 [[ Visor och ballader D Ei D i:] D | 10 D Andliga sånger El ]] D i:] [:| Anm: Fråga 2 Vilket slag av ovanstående musik anser Ni Er tycka allra Mat om? För SCB & 17—18 Anm Fråga 3 Vid vilken ålder började Ni lycka bits! om den musik Ni ovan nämnt? Vid __,__,__._,_,.....,____...,__ års ålder Anm:

Fraga 4

För SCB

20—22

Har Nl tidigare tyckt. bittre om något annat slag av musik in det Nl nu tycker blst om? D Ja El Nej Om Ni svarat ja onan: Ange vilket (eller vilka slag av) musik Ni tidigare tyckt bättre om?

Anm:

Fråga 5

23

Spelar Ni något musikinstrument? [| Ja El Nej

Anm:

Fråga 8

24

Om Ni spelar något musikinstrument, vilket eller vilka instrument spelar Ni?

Anm:

Fråga 7

25

Om Ni spelar något musikinstrument, brukar Nl spela |:] enbart ensam för eget nöje [] för och tillsammans med vänner |:] offentligt inför publik

Anm:

Fråga 8

26

Har Ni egen grammofon eller skivspelare eller tillgång till addan i Ert kem? D Ja I] Nej Anm:

Fråga 0 Har Ni egen bandspelare eller tillgång till sådan i Ert hem? [:| Ja El Nej

Anm:

Fråga 10

27

Om Ni liger eller har tillgång till bandspelare anvlnder NI den för att lyssna på musik! |:] Ja El Nej Anm:

Fråga 11

28

Om Ni har grammofon, skivspelare eller bandspelare, hur ofta spelar Ni grammofonskivor och/eller musik pd band? D Dagligen eller nästan dagligen |:] 1—3 gånger i veckan [] 1—3 gånger i månaden I:] Mindre in 1 gång i månaden Anm:

Fråga 12

20

Hur många grammofonskivor liar Ni köpt under de senaste 12 månaderna? [] o

[] 1—2 [] s—s [:| Mer än 5

Anm:

Fråga 13 VI skulle vilja veta vad NI tycker om nedan angivna musiker, orkestrar, kompositörer, or- Korttyp " kesterledare eller musikartister?

!. Om Ni tycker mycket bra om hans/hennes musik sätt en ring runt 1 För SCB 2. Om'Ni tycker ganska bra om hans/hennes musik sätt en ring runtil

3. Om Ni tycker varken sdrakllt bra eller särsklit ddligt om hans/hennes IIHII musiksättenringrunta 1—'5 4. Om Ni tycker ganska illa .om hans/hennes musik sätt en ring runt!

5. Om Ni tycker mycket illa om hans/hennes musik sätt en ring runtli

X Om Ni inte känner till artisten eller den musik/sång han/hon dr kdnd för skall Ni sätta en För S CB ring runt X 6—7 | >Snoddas- Nordgren 1 2 3 4 5 X Jussi Björling 1 2 3 4 5 X 3—9 [|] IgorStravinsklj 1 2 a 4 5 x Evert Taube 1 2 a 4 5 x 10—11 ""|—| Elvis Presley 1 2 s 4 5 x Gulseppe Verdi 1 2 a 4 5 11 12—13 m Benny Goodman 1 2 a 4 5 X MahaliaJackson 1 2 8 4 5 x 14—15|| CarlJularbo 128451: HenriCorot 123451! 15—11 m Jelly Roll Morton 1 2 s 4 5 x Doria Day 1 2 a 4 5 11 18—19 LU Rabi Laretei 1 2 3 4 5 X Olle Adolphsson 1 2 3 4 5 X 20—21 |_|_| Glenn Miller !. 2 8 4 6 X Birgit Nilson 1 2 3 4 5 X 22—28 _|J]—' Frank Sinatra 1 2 3 4 5 X Jan Malmsjö 1 2 3 4 5 x 24—25 || David Oistrokh 1 2 3 4 5 x Edmundo Ross 1 2 3 4 5 X 26—27 & John Coltrane 1 2 3 4 5 x Edith Piaf 1 2 3 4 5 x 213—29 W Anne-Marie Johansson 1 2 a 4 5 x LasseLönndahl 1 2 3 4 5 x 80—31 m Einar Ekberg 1 2 8 4 5 X Karlheinz Stockhausen 1 2 3 4 5 X 32—38 | | Ray Charles 1 2 3 4 5 X Skansens spelmanslag 1 2 3 4 5 X 114—35 LTJ Alice Babs 1 2 3 4 5 x Wolig. Amadeus Mozart 1 2 3 4 5 x ati—37 & Göinge-flickorna 1 2 3 4 5 X Monica Zetterlund 1 2 3 4 5 X as—ao & Dick Thomsen 1 2 a 4 5 x Lasse Dahlquist 1 2 3 4 5 x 40—41 & Zarah Leander 1 2 3 4 5 X Duke Ellington 1 2 3 4 5 X 42—43 m Thore Skogman 1 2 s 4 5 x Chris Barber 1 2 a 4 5 x 44—45 |_Tl Owe Törnquist 1 2 a 4 5 x The Beatles 1 2 s 4 5 x 46—47 m Busk Margit Jonsson 1 2 3 4 5 X Charlie Parker 1 2 3 4 5.X 48—49 Dj Franz Schubert 1 2 s 4 5 x Ingeborg Nyberg 1 2 a 4 5' x 60—51 m Sonja Stjemqulst l 2 3 4 5 X Sven-Olof Sundberg 1 2 3 4 5 X 52—53 [_|—_| Siv Malmkvist 1 2 a 4 5 x Edvard Grieg 1 2 3 4 5 x 154—65 LJ_| Thore Ehrling 1 2 8 4 5 X Harry Brandelius 1 2 3 4 5 X 56——57 LLl Johann Sebastian Bach ! 2 3 4 5 X Gunnar Hahn 1 2 3 4 5 X 58—59 LT]— Sven lngvars kvartett 1 2 8 4 5 X Arnold Schönberg 1 2 8 4 5 X oo—elm JohannSkaussid. 12345x ErnstRolf 123451: 62 | 2

Var vlnlig kontrollen att Ni markerat ETT svar på VARJE namn.

Var god vilan:

Fråga 14 Brukar Ni gl på konserter med klsnisk musik! [] Aldrig D Mindre lin 1 gång per år [] 1 eller 2 gånger per år I:] 3 gånger per år eller 'mer 30 Anm: Fråga 15 Brukar Nl gi oeh httra pi framtrldsisdea av popartister? El Aldrig |:] Mindre än 1 gång per år I:] 1 eller 2 gånger per år D 3 gånger per år eller mer 81 Anm: ' Fråga 16 Brukar Ni gå och höra på framtrldsnden av jansrtistert [| Aldrig |:] Mindre än 1 gång per år [I 1 eller 2 gånger per är B 3 gånger per år eller mer 32 Anm: Fråga 17 Brukar Nt gå och httra på musik eller sing ! religiösa sammanhang, i kyrkan eller på fri- religiöst möte? l:! Aldrig |:] Ungefär 1 gång per år eller mindre E] 2—5 gånger per är B 6 gånger per år eller mer 38 Anm: F | 18 ngSCB Brukar Nl ! allmlnhel lyssna på 34 D Jauhiirnon Ja D Nej B 35 D Tio i topp Ja EI Nej [3 86 B Svensktoppen Ja |:] Nej [] 31 [] Grammofonkonserterna pi söndag-förmiddagarna Ja D Nej [] aa D Musik för miljoner 11 |:] Nel El 39 D Program med gammaldans Ja D Nej [:| Anm: Fråga 10 Brukar Ni höra på melodiradion? [] Ja. ofta [] Ja, ibland Aldrig eller nastan aldrig 40 Anm: Fråga 20 Vad har Nl fiir huvudsakligt yrke eller syueisIttning ftir aln-rande!

41

(Om Ni iir hemmafru, studerande eller pensionär ange det!)

Fråga 21 Till hemmafruar: Vad har/hade cr maka liir huvudsakligt yrke eller ayaaelslttning? 42 Fråga 22 Till personer som går i skolan, studerar eller gör sin första mlutilrtllnstgöring: Vad har Era iiirlldrar liir yrke? Faderns yrke eller sysselsättning: 48 Moderns yrke eller sysselsättning: Fråga 23 Till pensloniirer: Vad hade Ni för huvudsakligt yrke eller sysselslttnlug innan Nl pensione- 44 rades? Fråga 24 Till personer som avslutat sin skolging: [] Jag har avslutat min skolgång med folkskolans/enhetsskolanslgrundskolans sista klass D Jag har avslutat min skolgång med studier utöver foikskoia/enhetsskoia/gnmdskoia men ej avlagt studentexamen [] Jag har avslutat mln skolglng med studentexamen 45 Anm: Fråga 25 Till personer som för nlrvaraudc går i skolan eller studerar: D Jag går för närvarande i folkskola/grundskola D Jag går för närvarande i annan skola ln folkskola/grundskola (yrkesskoln, fackskola, gymnasium el. dyl.) D Jag bedriver studier efter avslutad studentexamen 46 Anm: Fråga 26 Var bodde Nl störsla delen av er uppleltid (iram till 15 års ålder)? F.;—lisflli—l Ange kommuncns/stadcna/kiipingens namn 47—53 Anm: Fråga 27 Till GIFTA personer: Hur stor inkomst hade Ni Till OGIFTA personer: Hur stor in- oeh Er make/maka tillsammans innan skatten komst hade Ni innan skatten dragits dragits under 1064? Ligg ihop Er egen Inkomst under 1964? Innan skatten dragits med Er makes/makas in— komst innan skatten dragits. [] Ingen inkomst under 1904 E] 1— 6000 kr inkomst under 1904 [| 5 000—10 000 kr inkomst under 1964 [| 10 ooo—15 ooo kr inkomst under 1964 [I 15 ooo—20 000 kr inkomst under 1964 [:| 20 ooo—25000 kr inkomst under 1964 [| 25 ooo—aoooo kr inkomst under lm 54 D Över 30 000 kr inkomst under 1964 Frlga 28 Var vlnlig lyll i liven lönande uppgifter: För SCB Födelseår: ___...___._._.. ........ .....w... Namn: | | [ Civilstånd: Bostadsadress: ___...,_________,,._ m...... 55—56 El ogift :. . , ]” D Bif! Hemortskommnn: __s_s__ _ _ [] änka/änkling Teh" nu . . , '51 D "mmm Tel.nr ull ..l ' ,' '

Var viinlig kontrollera att Ni hcsvarat alla frågor och skicka därefter in formuläret. TACK FÖR ER VÄRDEFULLA MEDVERKANI

KONSERTBYRÅUTREDNINGEN Drottningg. 50—52 - Sthlm C

KOMMUN länsbokstav ........ Antal inv. ................ Antal hushåll ................

Å FORTROENDEMÄN/TJÄNSTEMÄN Tiänstcodress rimmar".

Kommunol- [ stadsfulims ordf. Kommunalnämndzs I dråiselks ordf. .

Kulturnämnd: ordf. ' Musiknömndzs ordf.

Kommunal musikledore Organist! kantor

Föreläsningsfdrenlngsföresfåndoro

lOKALER (lämpliga för konserter) l.

2. 3. 4.

Skolor: i". 2.

3. 4.

Kyrkor och övriga lokaler:

Formular vid Konsertbyråutredningens kommunrapport

XXXXXXXXXXXXX

E.

G.

lOKAL MUSIKVERKSAMHET

Orkestrar (symfoni-, blås-, etc.)

lelGBlT

Adress Telefon

Kommunalt "amkm 196 .

l. 2. 3. Körer (kyrkliga o. icke kyrkliga)

. .—

. . N'”

vr'

Musikskolor (kommunala el. privata)

elever lärare

Föreståndare Telefon

Kommunalt anslog 196

Studieförbund ”"'"

muslkclrk. ,

Studieledora (ansv. f. musikv.) ,

Adress Telefon

Kommunalt anslag 196

.—

oi vi vi 'o'—d

Ovriga loknlq musikorganisationer

Ordf.

Adress Telefon

Kommunalt anslog 196

l. 2.

lämpliga konsertdogor lil & äl lil l'j [I] lil

Bästa tidpunkt kl. ...................... Antal iukeboxes (på offentliga lokaler, ex. konditorier, kaféer, barer) ........................

Tider för skiftbyte l l l Uppgiftslämnare:

lntermittent El Kontinuerlig El

BIHANG III

Jämförelser mellan svarandegrupp och population med avseende på kända befolkningskarakteristika

Tabell 1: Procentuell fördelning på kön och åldersklasser i svarandegrupp och population. Populationen avser den 31 dec. 1963. N = 5 354 865. Källa: Statistisk Årsbok 1965 tab. 15, 16. Svarandegrupp avser den 31 dec. 1965.

Kön män kvinnor N % ej svar Svarandegrupp ................... 48,9 51,1 2 560 0,0 Population ...................... 50,0 50,0 Differens ........................ — 1,1 + 1,1 Ålder | 16—25 I 26—35 36—45 46—55 56—70 N % ej svar Svarandegrupp .......... 22,1 16,7 20,1 18,7 22,4 2 525 1,4 Population ............. 21,5 16,8 19,6 19,6 22,6 Differens ............... + 0,6 —— 0,1 + 0,5 — 0,9 — 0,2 Kön — Ålder Svarandegrupp Population Differens Män 16—25 ..................... 11,5 11,0 + 0,5 26—35 ..................... 7,9 8,5 — 0,6 36—45 ..................... 9,9 9,9 0,0 46—55 ..................... 8,5 9,8 -— 1,3 56—70 ..................... 11,0 10,9 + 0,1 Kvinnor 16—25 ..................... 10,6 10,5 + 0,1 26—35 ..................... 8,8 8,3 + 0,5 36—45 ..................... 10,1 9,7 + 0,4 46—55 ..................... 10,2 9,8 + 0,4 56—70 ..................... 11,4 11,7 — 0,3 Summa procent ............. 99,9 100,1 N ......................... 2 525 % ej svar .................. 1,4

Tabell 2: Procentuell fördelning på civilstånd, kön-civilstånd och ålders-civilstånd i

svarandegrupp och population.

Populationen avser den 31 dec. 1963. N = 5 354 865. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tab. 15.

Svarandegrupp avser civilstånd vid svarstillfället, ålder den 31 dec. 1965.

. . . . änka] . % CiVllstånd Gifta Oglfta -1in g Skilda N ej svar

Svarandegrupp .................. 63,8 28,5 4,0 3,7 2 540 0,8 Population ..................... 64,3 28,8 4,0 2,9 Differens ....................... — 0,5 —— 0,3 0,0 + 0,8

.. _ . . gifta gifta ej gifta ej gifta % Kon c1v1lstånd män kvinnor män kvinnor N ej svar Svarandegrupp .................. 30,5 33,0 18,3 18,3 2 540 0,8 Population ..................... 31,7 32,7 18,3 17,3 Differens ....................... _ 1,2 + 0,3 0,0 + 1,0 Ålder — civilstånd Svarandegrupp Population Differens

Gifla 16—25 ..................... 3,4 4,4 — 1,0 25—45 ..................... 30,2 29,2 + 1,0 46—70 ..................... 29,9 30,8 —- 0,9 Ef gifta 16—25 ..................... 18,7 17,1 + 1,6 26—45 ..................... 6,7 7,2 — 0,5 46—70 ..................... 11,1 11,4 —0,3 Summa % .................. 100,0 100,1 N ......................... 2 522 % ej svar .................. 1,5

Ej gifta = ogifta + änka/änkling + skilda

Tabell 3: Procentuell fördelning på olika sysselsättningskategorier i svarandegrupp.

Svarandegrupp ...............

Iför— Hemma— Stude- Pensio- % ej varvs- .. N fruar rande narer svar arb. . . . 61,2 24,1 8,1 6,6 2 543 0,7

Tabell 4: Procentuell fördelning på yrkeskategorier i svarandegrupp (samtliga och för— värvsarbetande) och population. Jordbruk: företagare och samtliga anställda i jordbruk, skogsbruk. Tjänstemän: företagare utom jordbruk, tjänstemän utom jordbruk d.v.s. socialgrupp I + 11 utom jordbruk. Arbetare: Socialgrupp III utom jordbruk.

Populationen avser förvärvsarbetande befolkning den 1 nov. 1960. N = 3 244 084. Källa: Sta- tistisk Årsbok 1965, tab. 24.

Tjänste- % Jordbruk män Arbetare N ej svar Svarandegrupp samtliga .............. 6,1 47,8 46,2 2 491 2,7 Svarandegrupp förvärvsarbetande ..... 4,1 48,8 47,8 1 555 0,1 Population förvärvsarbetande ......... 13,8 41,1 45,1 Differens svarandegrupp — population förvärvsarbetande ................. — 9,7 + 7,7 + 2,1

Tabell 5: Procentuell fördelning på utbildningsgrad i svarandegrupp med uppdelning efter kön och ålder.

Ålder avser 31 dec. 1964

Enbart ngar Student- N . % folkskola folkskola examen e] svar Svarandegrupp totalt ................ 67,1 26,1 6,8 2 328 9,0 Svarandegrupp Män ............................... 65,4 25,4 9,2 1 149 8,2 Kvinnor ............................ 68,8 26,8 4,3 1 179 9,8 Svarandegrupp 15—29 ............................. 52,7 38,7 8,5 736 4,0 30—49 ............................. 67,9 24,2 7,8 899 7,2 50—69 ............................. 81,2 15,3 3,5 674 14,7

Tabell 6. Procentuell andel med studentexamen (även handels— och teknisk student- examen) i svarandegrupp och population med uppdelning efter kön och ålder Svarandegrupp avser svarstillfället utom ålder, som avser den 31 dec. 1964.

Population avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960 IX. tab. 52,1. N = 5 275 000 (åldrarna 15—69 år)

Svarandegrupp Population | Differens Totalt ...................... 6,8 5,5 + 1,3 Män ....................... 9,2 7,9 + 1,3 Kvinnor .................... 4,3 3,0 + 1,3 15—29 ..................... 8,5 5,8 + 2,7 30—49 ..................... 7,8 6,7 + 1,1 50—69 ..................... 3,5 3,6 — 0,1

Tabell 7: Procentuell fördelning på skilda geografiska områden i svarandegrupp och

Population: Avser total befolkning den 31 dec. 1964. N = 7 695 200. Källa: Statistisk Årsbok

population.

1965, tab. 8.

Geografisk indelning I Svarandegrupp | Population Differens Mälarområdet (= län: A, B, C, D, U) ...... 28,7 26,3 + 2,4 Södra + Östra Götaland (= län: E, F, G, H, I, K, L, M) 27,7 28,2 — 0,5 Västkust- och Vänerområdet (= län: N, O, P, R, S, T) ..... 24,3 26,3 —0,2 Norrland + Kopparberg (= län: W, X, Y, Z, AC, BD). 19,3 19,2 + 0,1 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 558 % ej svar .................. 0,1

Geografisk indelning II Svarandegrupp Population Differens Nedre Sydsverige (= län: F, G, H, I, K, L, M, N) 26,1 25,8 + 0,3 Övre Sydsverige (= län: E, 0, P, R) .......... 19,1 21,6 —2,5 Stor-Stockholm (= ÖÄzA + förorter ur B). . . . 15,7 15,3 + 0,4 Mellansverige utom Stor-Stockholm (= län: B, C, D, S, T, U, W, X) 26,9 25,6 + 1,3 Norrland utom Gävleborg (= län: Y, Z, AC, BD) ....... 12,2 11,8 + 0,4 Summa % .................. 100,0 100,1 N ......................... 2 558 % ej svar .................. 0,1

Tabell 8: Procentuell fördelning efter hemortsstorlek i svarandegrupp och population.

Svarandegrupp avser befolkningsstorlek den 31 /12 1963.

Population avser total befolkningsstorlek den 31 [12 1963. N = 7 626 951. Källa: Statistisk Års-

bok 1964, tab. 13

Hemortsstorlek Svarandegrupp Population Differens

Städer över 100 000 inv.

Stockholm, Göteborg, Malmö med förorter .............. 23,7 23,5 + 0,2 Städer 30 OOO—100 000 inv. . . 17,9 14,8 + 3,1 Städer, köpingar 10 000—

30 000 inv ................ 15,4 14,4 + 1,0 Städer, köpingar 3 000—

10 000 inv ................ 10,7 8,4 + 2,3 Landskommuner över 3 000

inv ....................... 22,1 27,7 — 5,6 Städer, köpingar, landskom-

muner under 3 000 inv. . . . . 10,2 11,2 — 1,0 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 555 % ej svar .................. 0,2

Tabell 9: Procentuell fördelning på hemkommunens näringskaraktär i svarandegrupp

och population. Gradering av näringskaraktär enl. följande:

1) Jordbruksorter: Mer än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord-

bruk, skogsbruk.

2) Industriorter: Mindre än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord- bruk och mer än 50 % sysselsatta inom industri, gruvdrift, anläggningsverksamhet. 3) Övriga orter: Mindre än 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatta inom jord-

bruk och mindre än 50 % sysselsatta inom industri, gruvdrift, anläggningsverksamhet.

Graderingen avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960, VI tab. 1. Populationen avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tabell 13.

N = 7 697 768

Svarandegrupp Population Differens Jordbruksorter .............. 11,3 12,7 — 1,4 Industriorter ................ 34,9 34,1 + 0,8 Övriga orter ................ 53,8 53,2 + 0,6 Summa % .................. 100,0 100,0 N ......................... 2 555 % ej svar .................. 0,2

Tabell 10: Procentuell fördelning på hemkommunernas tätortsgrad i svarandegrupp och population. Tätortsgradering enl. Folkräkningen 1960, V sid. 40—54.

Graderingen avser den 1 nov. 1960. Källa: Folkräkningen 1960, VI, tabell 1. Population: Avser befolkningsstorlek den 31 dec. 1964. Källa: Statistisk Årsbok 1965, tab. 13.

N = 7 697 768. Svarandegrupp Population Differens

Mindre än 50 % av totalbefolk-

ningen boende i tätort ..... 24,2 25,6 — 1,4 50—90 % av total befolkning

boende i tätort ............ 14,6 18,5 — 3,9 90 % eller mera av total befolk—

ning boende i tätort ....... 61,3 55,8 + 5,5 Summa % .................. 100,1 99,9 N ......................... 2 556 % ej svar .................. 0,2

BIHANG IV

Redogörelse för utnyttjade koefficienter

Gamma

Gamma är ett mått på samband mel- lan två ordinala variabler och definieras enl. följande:

P(S) _ P(D) P(S) + P(D)

P(S) = sannolikheten att vid slumpmäs— sig »dragning» av två individer ur samplet finna att en av dem har »högre» värde på båda variab- lerna än den andre dvs. att de två har samma rangordning på båda variablerna.

P(D) = sannolikheten att vid slumpmäs- sig »dragning» av två individer ur samplet finna att en av dem har »högre» värde på en av va— riablerna, och den andre indivi- den har »högre värde på den återstående variabeln dvs. att de två har olika rangordning på de båda variablerna.

För ytterligare upplysningar om denna koefficient hänvisas till den statistiska litteraturen t. ex. Wallis, W. Allen & Roberts, Harry V., Statistics, A New Approach, 1956, se sid. 282—284.

Kruskall-Wallis' H

Kruskall-Wallis' H är ett icke-para- metriskt alternativ till variansanalys an- vändbart på ordinaldata. Alla mätvär— den pä variabel II rangordnas från 1 till N. Antalet kategorier i variabel I = k. H beräknas då enligt följande formel:

& i; R?- BN. N(N+1)i=1Ni ' ( +)

H:

1 _ ZT/(N3 _ N) N = antalet fall i hela samplet

N i antalet fall i den izte kategorin

R = summan av rangordningstalen i den izte kategorin

T är en korrektion för bundna ranger, där T=t3—t

t = antalet observationer med samma givna rangordningstal

För ytterligare upplysningar om den— na koefficient hänvisas till den statis— tiska litteraturen. Se t. ex. Blalock, Jr, Hubert M., Social Statistics, 1960, sid. 264—266.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1967

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrättema. [4]

Socialdepartementet

Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. [8]

Finansdepartementet

Statlig publicering. [5] Utkommer senare. Finansiella långtidsperspektiv. [6]

Ecklesiastikdepartementet Rikskonserter. [9]

Jordbrukldepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [7]

Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1]

; n' 7. T' ». 1— X ("!= » ännu

- :! |:.— J 1967

i. »» . . 4. . iliiii ...i. |. Sindal ll 114.114? lli-ovh"! l