SOU 1962:57
Barnanstaltsutredningens betänkande
N 4-0 (;(
oå (—
- Cija,
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Socialdepartementet
FÖRBÄTTRAD UTBILDNING FÖR VÅRDPERSONAL VID BARNANSTALTER
BARNANSTALTSUTREDNINGENS
BETÄNKANDE
I
Stockholm 1962
on—r 00 _D! %& N D-l
. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 305 s. . Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårds-
OFFENTLIGA UTREDNIN GA R 1962
Kronologisk förteckning
. Skogstillxångama i Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikskarta. S . Yrkesutbildningen på trädgårdsomradct. Statens Re- produktionsanstalt. 71 s. Jo Fö.
personal. Beckman. 165 s. I. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestudiet. Kihl- ström. 116 5. E. . Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. Idun.
92 s. K. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I . Finansplan för budgetåret 1962/68 samt Preliminär
nationalbudget för år 1962. Marcus. XXIII+61 s. Fi. . Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i för-
hållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi . Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s.. Fi. . Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 F. . Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. U. . Skärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. Fi. . Atomansvarighet II. Idun. 205 s. Ju. . Den allmänna näringslagstiftningen. Idun. 212 s. H. . Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Tryckeriholaget Värmlands Folkblad, Karlstad. 141 11. E. . Arhetstidsförkortningens omfattning och utläggning.
Idun. 141 5. S. . Automatisk databehandling inom folkbokförings- och
upphördsväsendet. Del II. Idun. 87 s. Fi. . Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. Idun.
50s. Ju. . Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. Idun. 84
s. Ju. . Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslän-
derna. Kihlström. 35 5. I . Samhällsfarlig asocialitetfldun. 232 s. 1. . Försvarets tandvård. Idun. 100 s. Fö. . Expropriation för sanering av historiskt eller kultur-
historiskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. Ju. . Reviderad nationalhudget för år 1962. Marcus. IV +
52s. Fi. . Avgiftsbelagda trafikanläggningar. Idun. 70 5. K. . Radions juridiska ansvar. . Skolväsendets centrala ledning. Idun. 8408 s. E.
. Säkerhetsinspektiou av motorfordon och släpvagnar.
Idun. 131s Ju.
Kihlström. 101 s. K
30. 81.
32. 38.
34.
85. 36.
87. 38. 89. 41. 42. 43. 45.
46
47. 48. 49.
50. 51.
52. 53.
54. 55. 56. 57.
Arbetstidsreglering för militär personal och civilmi- litär. Idun. 82 s. Fö. Stadshypoteks- och bostadsbeditinstitutionerna. Nor- stedt & Söne . 153 s. Fi. Automatisk databehandling. Kihlström. 311 s. Fi. Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del I. Statens Reproduktionsaustalt. 168 s. Jo. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret Idun. 191 B. + 1 utviksblad. E. Svensk trafikpolitik III. Idun. 108 s. X. Nature? och samhället. Statens Reproduktionsanstalt. 440 s. 0. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalor- ganisation. Idun. 115 s. X. ällthildnång av sjukvårdsadministratörer. Idun.
2 s. . Ortsprisindex. Idun. 182 s. 0. . Beredskapslagring av olja 1968—1969. Idun. 196 s. H.
Mål och medel i stabiliseringspolitiken—Remissyttran- den. Norstedt & Söner. 270 s. Fi. Avdrag för representationskostnader, Kihl- ström. 112 s. Fi. Socionomutbildningen. Idun. 197 s. E.
m. m.
. Ny semesterlag. Kihlström. 254 s. S. Jordbrukstekniska institutet och statens forsknings- anstalt för lantmannabyggnader. Kihlström. 174 s.
Jo. Vögväsendets distriktsorganisation. Idun. 187 s. + 1 utvikskarta. K.
Beskattning av traktamenten m.m. Idun. 112 s. Fi. Rasriskema i Götaälvdalen. Kihlström, 160 s. + 4 s. ill. + 10 utviksblad. I. Bevakning, avskrivning och eftergifter av kronans fordringar. Norstedt & Söner. 127 s. Fi. Utbildning av arbetsterapeuter. Haeggström. 199 s. E. Lärare och handledare för det fria och frivilliga mu- sikhildningsarbetet. Norstedt & Söner. 280 s. E. Postverkets organisation. Idun. 290 s. K. Öresundsförbindelsen. Del I. Utredningar och förslag. Idun. 211 s. K. Öresundsförbindelsen. Del II. Ritningar. Idun. 4 s. + 21 utviksblad. K. Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet. Haeggström. 171 s. E. Förmåner ! frivilligt instruktörsarhete inom krigs- makten. Idun. 70s Fö.
Förbättrad utbildning för vårdpersonal vid barnan- stalter. Kihlström. 99 s. S.
Socialdepartementet
FÖRBÄTTRAD UTBILDNING FÖR VÅRDPERSONAL VID BARNANSTALTER
BARNANSTALTSUTREDNINGENS
B ETÄN KAN D E
I
EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1962
Sammanfattning
Sid.
46
62 65 68
71
71 77
82 82 83
85 89 96
Till Statsrådet Ulla Lindström
Genom beslut den 2 maj 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet Ulla Lindström att tillkalla högst åtta utredningsmän för att göra en allmän översyn av standarden i olika avseenden vid anstalter med barnklientel.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän leda- moten av riksdagens andra kammare Annie Wallentheim, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare Nancy Eriksson, barnavårdsdi- rektören Karl-Erik Granath, redaktören Nils Hallerby, ledamoten av riks- dagens första kammare Rolf Kaijser, landstingsdirektören L. Gothard Nils- son, förste kanslisekreteraren numera t. f. budgetsekreteraren Otto Winther samt ledamoten av riksdagens första kammare Tor Wolgast. Sedan Wolgast avlidit uppdrogs den 28 maj 1959 åt ledamoten av riksdagens andra kam— mare Henry Brandt att vara ledamot av utredningen. Brandt avled den 13 juni 1962. Såsom sekreterare under tiden 22 september 1958 — 21 maj 1959 har filosofie magistern Karin Stensland-Junker tjänstgjort och, sedan Stensland-Junker på egen framställning entledigats från uppdraget, från och med den 13 augusti 1959 sekreteraren Gunnar Michanek. Såsom biträ- dande sekreterare har sedan den 1 september 1961 sekreteraren Lars E. Ås- berg tjänstgjort.
Utrcdningsmännen har antagit benämningen barnanstaltsutredningen.
Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 10 mars 1961 åt barnanstaltsutred- ningen att jämväl utreda frågan om förbättrad utbildning för vårdpersonal vid barnanstalter.
Efter särskilt bemyndigande har barnanstaltsutredningen uppdragit åt barnpsykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet att ut- arbeta förslag till timplaner avseende utbildningskurser för vårdpersonal, vilket arbete under ledning av docenten Stina Sandels utförts av laboratoriets assistenter Gertrud Schyl-Sekund och Margareta Bendz.
Den 21 juni 1962 tillkallades docenten Stina Sandels och assistenten Gertrud Schyl-Sekund att såsom experter biträda utredningen i vissa frågor.
Såsom sekreterare åt utredningen i dess arbete med utbildningsöversynen har biträdande sekreteraren fungerat.
Behovet av utbildad vårdpersonal vid barninstitutionerna är mycket stort. Då redovisningen av utredningens synpunkter och förslag i utbildnings- frågan skulle komma att fördröjas om de inarbetades i huvudbetänkandet framlägger barnanstaltsutredningen härmed ett delbetänkande med förslag till förbättrad utbildning för vårdpersonal vid barnanstalter.
Stockholm i december 1962. Annie Wallentheim Nancy Eriksson Karl-Erik Granath Nils Hallerby
RolfKaijser L. Gothard Nilsson Otto Winther
/ Lars E. Åsberg
KAPITEL I
Utredningsuppdraget
I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 2 maj 1958 med hemställan om be- myndigande att tillkalla högst åtta ut— redningsmän för att verkställa en all- män översyn av standarden i olika av- seenden vid anstalter med barnklientel har statsrådet Ulla Lindström angett riktlinjerna för utredningsarbetet.
I direktiven för utredningen framhål- les bl. a. följande. Vid de olika anstalter, som är inrättade för att bereda vård -— eventuellt kombinerad med undervis- ning —— åt minderåriga, varierar stan— darden kraftigt alltefter omfattningen av de resurser, som vederbörande hu- vudmän förfogar över eller ställer till förfogande. Det är därför önskvärt att få en samlad överblick över tillstånd och behov inom olika slags barnanstal- ter och att på grundval därav under- söka förutsättningarna för att så långt möjligt uppnå enhetlighet i fråga om vårdens och vårdanstalternas kvalitet. ] princip bör anstalterna utformas så, att de till rimliga kostnader för det all- männa ger högsta möjliga grad av per— sonlig tillfredsställelse för dem som nödgas leva på anstalt. Särskilt när det gäller barn är det angeläget att inte tillfälligheter får avgöra, vilken anstalts- miljö som skall ersätta hemmet under de mest formbara åren. Eftersom även de mest handikappade barn i regel är utvecklingsbara, bör resurserna på an— stalterna vara väl avvägda och fördela-
de. Vid inventeringen av anstaltsbestån- det bör alltså uppmärksammas inte en- dast anstalternas materiella standard utan även övriga resurser för vård, un- dervisning och sysselsättning ävensom anstalternas förläggning. Om utred- ningsmännen finner att ett kontinuer- ligt samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de olika huvudmännen kan bli av värde, bör de avge förslag till ett eventuellt samarbetsorgan.
Den 10 mars 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt barnanstaltsutredningen att, i samband med dess utredning rörande standarden vid barnanstalter av olika slag, även utreda frågan om förbättrad utbildning för vårdpersonal vid ifråga- varande anstalter. Härvid borde under- sökas huruvida utbildningsmöjligheter— na kan anses tillräckliga och lämpligt utformade med hänsyn till de krav, som bör ställas på vården vid anstalterna. Konstateras brister i detta avseende an- gavs utredningen böra pröva, om nu förefintlig utbildning bör utvidgas eller ändras eller om ny utbildningsverksam- het bör anordnas. I detta sammanhang skulle övervägas om det är möjligt och lämpligt att anordna gemensam grund- utbildning för personal vid skilda slag av institutioner eventuellt i förening med påbyggnad inom varje specialom- råde. Även frågan om vidareutbildning på arbetsplatserna genom personalkolle- gier o. d. borde beaktas.
Utredningsarhetets omfattning och uppläggning
Barnanstaltsutredningen har funnit det vara angeläget, att frågan om en godtag- bar utbildning av vårdpersonalen vid landets barnanstalter snarast löses och har därför ansett sig höra med förtur genomföra det i tilläggsdirektiven giv- na uppdraget, Resultatet av utredning- ens arbete i denna del redovisas i före- liggande betänkande.
De barnanstalter för vilka personal- utbildningsfrågan granskats är desam- ma som jämlikt huvuddirektiven av den 2 maj 1958 ingår i utredningens allmän- na översyn, nämligen blindskolor, döv- skolor, epileptikeranstalter, anstalter för psykopatiska och nervösa barn, van- föreanstalter, cp-hem, Särskolor, vård- hem för psykiskt efterblivna, barnhem och elevhem för skolbarn.
För anstaltsle-dande personal såsom föreståndare, biträdande föreståndare, assistenter, elevhemsföreståndare och liknande befattningshavare finns i all- mänhet särskilda kompetensvillkor upp- ställda. I praktiken saknar dock många erforderlig utbildning, då av olika skäl alltför få anstaltsledare utbildas. Utred- ningen har emellertid tolkat sitt upp- drag så, att utbildningsöversynen skall avse icke anstaltsledande vårdpersonal vid barnanstalterna som vårdare, vårda- rinnor, barnsköterskor, vårdbiträden, fritidsledare m. fl.
Genom överstyrelsen för yrkesutbild- ning, vissa Iandstings- och primärkom- muner samt statliga tillsynsmyndighe- ter för de barninstitutioner varom här är fråga har uppgifter inhämtats om den utbildningsverksamhet som hittills förekommit för personal på barnanstal- ter.
Vidare har genom barnpsykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet vårdpersonalens arbetsupp-
gifter närmare studerats vid ett mindre antal barninstitutioner av skilda slag. Denna undersökning har genomförts i syfte att få kännedom om dels perso- nalens sätt att utföra sitt arbete och i vad mån eventuell yrkesutbildning in- verkat härpå, dels om förutsättningar finns för att anordna en gemensam grundutbildning för ifrågavarande per- sonalgrupper.
Utredningen har jämväl i samband med sina besök på barnanstalter runt om i landet, vilka besök ingår som ett led i utredningens arbete enligt de med- delade huvuddirektiven, med respektive huvudmän och anstaltsledande personal diskuterat utbildningsfrågorna för vård- personalen. Utredningen har därvid kunnat ta del av olika institutioners er- farenheter, aktuella problem och önske- mål.
För att få en grund för bedömningen av den kapacitet som en kursverksam- het för utbildning av vårdpersonal bör ha, har uppgifter inhämtats om antalet anställda, personalomsättning, persona- lens ålderssammansättning m. in. vid praktiskt taget alla barnanstalter i lan- det. Materialet har bearbetats i samråd med arbetsmarknadsstyrelsens prognos-
__ institut.
Med ledning av bl. a. de erfarenheter som vunnits genom observationsunder— sökningar vid representativa anstalter för de olika vårdområdena och de syn- punkter som framkommit dels under överläggningar med representanter för tillsynsmyndigheter, landstings- och primärkommuner samt överstyrelsen för yrkesutbildning, dels vid under- handskontakter med landstingsförbun- det, stadsförbundet och kommunalarbe- tareförbundet har utredningen uppställt vissa kvalifikationskrav på vårdperso-
nalen. Med utgångspunkt från dessa kvalifikationskrav har sedan förslag till utbildningsprogram utarbetats.
Med hänsynstagande till utbildnings- behov, möjligheter att rekrytera kvali- ficerade lärare och tillgången på lämp- liga institutioner för den praktiska un-
dervisningen har tänkbara utbildnings- orter för kursverksamheten närmare angetts.
Slutligen har utredningen behandlat frågan om huvudmannaskap för den föreslagna utbildningsverksamheten och kostnaderna för denna.
KAPITEL 11
Hittills bedriven utbildningsverksamhet
För att få kännedom om arten och om- fattningen av nuvarande utbildnings- möjligheter har utredningen inhämtat uppgifter om den utbildningsverksam- het som bedrives för bl. a. barnanstal- ternas vårdpersonal. Dessa skolor och kurser redovisas här nedan.
A. Kurser under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning
l. Husmodersskolor med praktisk barnavård
Antalet husmodersskolor i landet upp— går till 520 och fördelar sig på samt- liga län. Skolorna drives av landsting, primärkommuner och enskilda stiftel- ser.
Kursernas längd: Terminskurser om 18, 20 eller 22 veckor. Ettårskurser om 39 eller 42 veckor. Tvåårskurser.
Skolornas sammanlagda årliga utbild- ningskapacitel är ca 6 300 elever.
I lanthushållsskolor utbildas därjäm- te minst 2 500 elever årligen.
Inlrädesfordringar: Fullgjord skol- plikt samt friskintyg enligt särskilt for- mulär.
Utbildningens innehåll: Den prakti- ska undervisningen omfattar hushålls- göromål, sömnad och barnavård (prak- tisk spädbarnsvård och övningar i små- barnsvård eller övningar i spädbarns- och småharnsvård, eller övningar i spädbarnsvård och praktisk småbarns-
vård eller praktisk spädbarns- och små- barnsvård). Teoretisk undervisning meddelas i kostlära, hc-mvårdslära, eko- nomilära, sömnadsteori, hälsolära och hemsjukvård, barnavårdslära, uppfost- ringslära samt samhälls- och familje- kunskap.
2. Bamsköterskeskolor
I samtliga län i landet med undantag av Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Kri- stianstads, Hallands, Skaraborgs samt Västmanlands län finns barnsköterske- skolor, som drives av landstingskommu- ner eller primärkommuner. Dessa sko- lor är f. n. 26 till antalet, nämligen
Stockholms stads barnsköterskeskola, Stockholm Uppsala yrkesskola, Uppsala Eskilstuna yrkesskola, Eskilstuna Östergötlands läns landstings barn- sköterskeskola, Linköping Norrköpings stads yrkesskola, Fröbel- institutet, Norrköping Norrköpings stads yrkesskola, Barna- vårdsnämndens spädbarnshem, Norrköping Jönköpings stads skola, Jönköping Kalmar stads yrkesskola, Kalmar Karlskrona stads yrkesskola, Karls- krona Malmö stads yrkesskolor, Malmö Lunds stads yrkesskola, Lund Jörgensgårdens barnsköterskeskola, Landskrona
yrkesskola, Idas
Hälsingborgs stads yrkesskola, Häl- singborg Göteborgs barnsköterskeskola, Kyrk- byns spädbarnshem, Göteborg Göteborgs barnsköterskeskola, Barna- värn 1, Göteborg Älvsborgs läns landstings yrkesskolor, Vänersborg Älvsborgs läns landstings yrkesskola, Borås Karlstads yrkesskola, Karlstad Örebro läns landstings yrkesskola, örebro Kopparbergs läns landstings barn- sköterskeskola, Falun Gävle stads yrkesskola, Gävle Sundsvalls stads skolor för yrkesun- dervisning, Sundsvall östersunds yrkesskola, Östersund Västerbottens läns landstings centrala yrkesskola, Um-eå Kiruna praktiska ungdomsskola, Ki- runa och Malmbergets yrkesskola, Malmberget. Därtill kommer 6 statsunderstödda enskilda barnsköterskeskolor, nämligen Engelbrekts harnavårds- och husmo- dersskola, Stockholm Frälsningsarméns centrala yrkessko- la, Stockholm Maria husmodersskola med barna- vård, Stockholm Södra KFUKzs barnsköterskeskola, Stockholm Sunnerdahls praktiska ungdomssko- lor, Bro och Bergslagets praktiska skola, Borlänge. Kursernas längd: 26, 30 eller 34 vec- kor. Utbildningskapacitelen per år vid skolorna är sammanlagt 850 elever. Inlrädesfordringar: Att ha fyllt 18 år samt att ha genomgått husmodersskola på minst en termin omfattande hushålls— göromål, sömnad och övningar i hama— vård eller praktisk barnavård, eller ock- så att styrka sig äga motsvarande kun-
skaper. Rekommendation av barna- vårdskunnig person om lämpligheten att vårda barn, eventuellt praktik i hem med barn under skolåldern.
Utbildningens innehåll: Den prakti- ska undervisningen vars längd varierar i kurserna omfattar spädbarnsvård, småbarnsvård, hemvård- och barnklä- desvård samt sömnad. Teoretisk under- visning meddelas sammanlagt omkring 215 timmar i barnavård, barnpsykologi, hälsolära, kostlära, familjekunskap,sång och slöjd. Härtill kommer studiebesök på institutioner.
Utbildningskoslnader: Undervisning- en i skolorna är i allmänhet avgiftsfri. I 16 av de 32 skolorna är eleverna hel- inackorderade och betalar inackorde- ringsavgift. Böcker och studiemateriel bekostas av eleverna själva. Statlig stu- diehjälp som kan täcka kostnaderna för uppehälle utgår efter behovsprövning. 16 barnsköterskeskolor är anordnade som externat.
3. Grundkurs för vård av psykiskt efterblivna
a. Stockholms stads barnsköterskeskola vid Carlslunds vårdhem, Upplands Väsby b. Skaraborgs och Älvsborgs läns lands- tings centrala yrkesskola för vårda- rinnor å Johannesberg, Mariestad c. Örebro läns landstings yrkesskola, Örebro
(1. Västernorrlands läns landstings yr- kesskola, Härnösand.
Kursernas längd: 18, 20 eller 22 vec- kor.
Utbildningskapacileten per år i kur- serna är sammanlagt 65 elever.
Inträdesfordringar: Att ha fyllt 18 år. Utbildningens innehåll: Den prakti— ska undervisningen som i medeltal upp- tar 39 veckotimmar ägnas åt vård av psykiskt efterblivna vid uppstigning, sänggå-ende, måltider m. m. samt psy-
kisk omvårdnad och sysselsättning. Vi— dare ägnas tid åt sång och lekar, vård av bädd, kläder, leksaker, barnkammare m. m. Lagning och tillverkning av enkla leksaker ingår även i den praktiska un- dervisningen. Teoretisk undervisning meddelas under sammanlagt 110 tim- mar 1 barnavård, barnpsykologi, hälso- lära, kostlära, hemvårdslära och famil- jekunskap.
Utbildningskostnaderna varierar i de olika skolorna:
I Stockholms stad erhåller eleverna, som hittills alla varit i Stockholms stads tjänst, vårdbiträdeslön under utbild- ningstiden.
I Skaraborgs och Älvsborgs län be- stridcs elevernas kurskostnader med statlig studiehjälp. Flitpremier från skolan utgår med högst 40 kr./mån. och elev.
I Örebro och Västernorrlands län er- håller redan anställd personal, som ge- nomgår grundkurs, lön som vårdbiträ- de. Övriga elever erhåller under kurs- tiden 150 kr./mån. jämte fritt vivre. Un- dantag gäller dock för den tid som den teoretiska undervisningen pågår, då någon lön icke utgår och inackorde- ringskostnaden bestrides med statlig studiehjälp.
4. Yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna a. Stockholms stads barnsköterskeskola vid Carlslunds vårdhem, Upplands Väsby b. Örebro läns landstings yrkesskola, Örebro c. Skaraborgs och Älvsborgs läns lands- tings centrala yrkesskola för vårda- rinnor å Johannesberg, Mariestad d. Västerbottens läns lands-tings cen- trala yrkesskola vid vårdanstalten å Brattby. Kursernas längd: 22 veckor.
Ulbildningskapaciteten per år i kur- serna är sammanlagt 55 elever.
Inträdesfordringar: Att antingen ha genomgått barnsköterskeskola eller grundkurs i vård av psykiskt efterbliv- na och ha två års väl vitsordad tjänst- göring vid institution för psykiskt efter- blivna samt att efter genomgången yr- keskurs vara fyllda 19 år.
Utbildningens innehåll: Den prak- tiska undervisningen, som inriktas på vård och sysselsättning av psykiskt ef- terblivna, omfattar i medeltal 35 vec- kotimmar, medan den teoretiska under- visningen omfattar 10 veckotimmar i medeltal. Den teoretiska undervisning- en är inriktad på 1) anatomi, fysiologi och ärftlighetslära, 2) hälso- och sjuk- vård, 3) mentalhygien och psykopato— logi, 4) barn- och ungdomspsykologi, 5) vård av handikappade samt 6) sys- selsättnings— och arbetsterapi. Dessutom förekommer undervisning i musik och sång, tal- och röstvård samt gymnastik, lek och idrott.
Utbildningskostnadcrna varierar i de olika skolorna:
I Stockholms stad erhåller redan an- ställda vårdbiträden, som genomgår yr- keskurs, vårdbiträdeslön. Elever som rekryteras från andra orter och icke har tjänst vid institutionen betalar in- ackorderingskostnaden med statlig stu— diehjälp,
I Skaraborgs och Älvsborgs län bestri- der eleverna likaså kurskostnaderna med statlig studiehjälp. Elev kan dock erhålla flitpengar med 60 kr./mån.
I Örebro län bibehåller anställda vårdbiträden, som genomgår yrkeskurs, sina löneförmåner under kurstiden. öv- riga elever erhåller lön med 150 kr./ mån. jämte fritt vivre men får liksom i grundkursen under kursens teoretiska avsnitt bestrida kurskostnaderna (vivre) med statlig studiehjälp.
I Västerbottens län erhåller eleverna
icke någon lön under utbildningstiden. Kurskostnaderna betalas med statlig studiehjälp,
5. Institutionsbamsköterskekurs
I. Allmän kurs a. Jörgensgårdens barnsköterskeskola, Landskrona _ b. örebro läns landstings yrkesskola, Örebro. Kursernas längd: 22 veckor. Utbildningskapaciteten per år är sam- manlagt 70 elever.
Inträdesfordringar: Att ha genomgått barnsköterskeskola.
Utbildningens innehåll: Den prakti- ska undervisningen som ägnas åt vård av småbarn, barn under skolåldern och vård av nyfödd-a och sjuka barn omfat- tar i medeltal 38 veckotimmar medan den teoretiska undervisningen i medel- tal upptar 7 veckotimmar. I den teore- tiska undervisningen ingår 1) barn- och ungdomspsykologi, 2) samarbets- psykologi och mentalhygieu, 3) syssel- sättningsmetodik, 4) barnavårdslagstift- ning, 5) arbetsorganisation med ekono- mi, 6) kostlära och 7) sång.
Utbildningskostnader: Några kursav- gifter förekommer ej. Eleverna erlägger inackorderingskostnaden med behovs- prövad statlig studiehjälp. Någon lön utgår icke under utbildningstiden.
II. Försjuka barn a. Malmö stads yrkesskolor, Malmö b. Västerbottens läns landstings cen- trala yrkesskola, Umeå. Kursernas längd: 22 veckor. Utbildningskapaciteten per år vid kurserna är sammanlagt 70 elever. Inträdesfordringar: Att ha genomgått barnsköterskeskola eller på annat sätt ha tillägnat sig kännedom om friska barns vård. Utbildningens innehåll: Den praktiska undervisningen som ägnas åt vård och
sysselsättning av sjuka barn omfattar i medeltal 37,5 timmar per vecka medan den teoretiska undervisningen uppgår till i medeltal 7,5 veckotimmar. Den teoretiska undervisningen upptar 1) barn- och ungdomspsykologi, 2) samar- betspsykologi och mentalhygieu, 3) sys- selsättningsmetodik, 4) barnsjukvård, 5) arbetsorganisation med ekonomi, 6) kostlära och 7) sång.
Utbildningskostnaderna är desamma som i de allmänna kurserna,
6. Anstaltspedagogisk kurs för personal vid barn- och ungdomshem av behandlings- karaktär
a. Stockholms stads barnsköterskeskola i samarbete med Barnbyn Skå b. Örebro läns landstings yrkesskola, örebro.
Kurstidens längd: 22 veckor. .Utbildningskapaciteten per år vid kurserna är sammanlagt 44 elever.
Inträdesfordringar: Att ha fyllt 20 år. Väl vitsordad tjänstgöring bland barn och ungdom eller eventuellt inom andra vårdområden (t. ex. mentalsjukvård, al- koholistvård) eller att ha genomgått barnsköterskeskola.
Utbildningens innehåll:Den praktiska undervisningen som omfattar 37,5 vec— kotimmar i medeltal är inriktad på vård av psykiskt störda barn och ungdomar. Den teoretiska undervisningen omfattar 7,5 veckotimmar i medeltal och i denna ingår ämnena 1) psykologi med barn- psykiatri, 2) sociologi med huvudvikt på familjegruppen, 3) social barnavård med huvudvikt lagd vid anstaltspedago- gik samt 4) sysselsättningsmetodik.
Utbildningskostnader: Eleverna som alla åtnjuter tjänstledighet från sina an— ställningar erhåller under utbildnings- tiden oavkortad lön från sina huvud- män men betalar själva inackorderings- kostnaden.
7. Kurs för bambitriiden på barnhem a. Stockholms läns landsting (Kling- staskolan), Danderyd.
Kurslidens längd: 100 timmars teore- tisk undervisning.
Utbildningskapacitet: Kursverksam- heten påbörjades våren 1961. En kurs har hittills avslutats. I denna deltog 16 elever.
Inträdesfordringar:Att ha anställning på barnhem.
Utbildningens innehåll: I kursen meddelas teoretisk undervisning i 1) barn- och ungdomspsykologi, 2) samar- betspsykologi och mentalhygieu, 3) sys- selsättningsmetodik, 4) barn- och ung- domslitteratur med demonstration, 5) personlig hygien, 6) klädvård med de- monstration, 7) hemvård med demon- stration, 8) barnavårdslagstiftning samt 9) besök på institutioner med demon- strationer och föreläsningar,
Utbildningskostnader: Eleverna som rekryteras bland barnhemsbiträden vid Stockholms läns barnhem åtnjuter un— der utbildningstiden oavkortade löne- förmåner.
8. Kurs i barnavård och barnuppfostran med filmvisning a. Stockholms stads barnsköterskeskola.
Kurstidens längd: 16 undervisnings- timmar.
Utbildningskapaciteten per år är 23 elever.
Inträdesfordringar: Att ha genomgått barnsköterskeskola.
Utbildningens innehåll: I undervis- ningen som omfattar 12 föreläsnings- timmar och 4 undervisningstimmar be- handlas 1) barns sociala utveckling, 2) hemmet och skolan, 3) barns emotio- nella utveckling samt 4) barnet — fa— miljen — samhället.
Utbildningskostnader: Eleverna som uteslutande rekryteras från Stockholms
stads institutioner erhåller oavkortad lön under utbildningstiden.
9. Fortbildningskurs i barnpsykologi för barnsköterskor a. Stockholms stadsbarnsköterskeskola. Kurstidens längd: 30 timmar. Ulbildningskapaciteten per år är 26 elever. Inlrädesfordringar: Att ha genomgått barnsköterskeskola. Utbildningens innehåll: I undervis- ningen som omfattar 20 föreläsnings- timmar och 10 undervisningstimmar (demonstrationer) ingår barnpsykolo- giska synpunkter på familjelivet och barnens uppfostran, arv och miljö, barns behov av kärlek, rytm i uppföd- ningen, viljeutveckling, fantasi och fa- bulering, något om speciella anpass- ningssvårigheter, demonstration av lek- saker och annan sysselsättningsmate- riel, sång och musik, rörelse och finger- lekar samt besök vid barnavårdsinsti- tutioner.
Utbildningskostnader: Eleverna som uteslutande rekryteras från Stockholms stads institutioner erhåller oavkortade löneförmåner under utbildningstiden.
B. Kursverksamhet anordnad av skolöverstyrelsen
l. Fortbildningskurs för vårdpersonal vid blind- och dövskolor Skolöverstyrelsen anordnar årligen två fortbildningskurse-r för vårdpersonal vid blind- och dövskolor, vilka förlägges till olika delar av landet. Sålunda har de hittills förekommit i Stockholm, Do- verstorp (Mogård), Lund, Vänersborg och Härnösand. Kurserna som i allmän- het pågår under en vecka är anordnade som internatkurser och undervisningen är helt teoretisk, Eleverna rekryteras bland vårdpersonal vid de skolor i lan-
det för vilka skolöverstyrelsen är till- synsmyndighet, Antalet deltagare i var- je kurs uppgår till 20 a 25 och för att kunna delta i kurserna anslår eleverna sin fritid, vanligtvis semestern. Några kursavgifter utgår inte. Genomgången kurs leder icke automatiskt till annan löne- eller tjänsteställning. Intyg utfär— das över genomgången kurs.
Kursprogrammet upptar sådana frå— gor som orientering om de vanligaste barnsjukdomarna, psykisk hälsovård bland barn och vuxna, uppfostrings- problem, anstaltspsykologi, lekar och fritidssysselsättning, mentalhygien, klädsel samt speciell orientering om barnens handikapp på blind- och döv- skolor.
En kurs av samma karaktär har även hållits vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed.
2. Fortbildningskurser för föreståndarin- nor och husmödrar vid elevhem
Sedan år 1954 driver skolöverstyrelsen i egen regi fortbildningskurser för före- ståndarinnor och husmödrar vid elev- hem för skolbarn. Kurserna, som är rent teoretiska, bedrives som internat- kurser vartannat år på tre till fyra plat- ser runt om i landet. Antalet deltagare i varje kurs brukar uppgå till omkring 25. Kursernas längd varierar mellan två och tre veckor. Kursdeltagarna uttages efter ansökan hos skolöverstyrelsen. Några kursavgifter utgår inte, men del- tagarna anslår sin fritid —— i allmänhet semestern _ för att kunna delta i kur- serna. Genomgången kurs leder icke automatiskt till annan löne- eller tjän- steställning. Intyg utfärdas över genom- gången kurs.
Kursprogrammet upptar organisato- riska frågor, barn- och familjepsyko- logi, arbetsterapi, sång och musik, hem- kunskap och kostlära samt barnteater.
3. Kurs för nomadskolevösendets lärare och skolhemsföreståndarinnor Skolöverstyrelsen anordnade 1959 en fyradagarskurs för nomadskol-eväsen- dets lärare och skolhemsföreståndarin- nor. I kursen som får betraktas som en tillfällighetskurs behandlades i huvud- sak skolfrågor, En mindre del av kur- sen hade anslagits åt frågor av spe- ciellt intresse för skolhemsförestånda- rinnorna.
C. Annan kursverksamhet
1. Orienteringskurs för vårdpersonal vid Stockholms liins landstings särskola och vårdhem i Upplands Väsby Vid Stockholms läns landstings särskola och vårdhem i Upplands Väsby anord- nades år 1960 en orienteringskurs för vårdpersonalen vid anstalten. Kursen som pågick två kvällar i veckan under åtta veckor omfattade 30 timmars un- dervisning av företrädesvis anstaltens ledande personal. För den tid vårdper— sonalen anslog åt kursen utgick över- tidsersättning eller kompensationsledig- het. Kursprogrammet upptog bl. a. orien- tering om vården av psykiskt efterbliv- na och särskoleundervisningens inne- håll, vårdpersonalens uppgifter, barn- psykologi, orientering om testmetoder, lekar samt kläd- och hemvård.
2. Sällskapet barnavårds undervisning i spädbarnsvård Sällskapet barnavård, vars ändamål är att sprida intresse för och kunskaper om späda barns vård och fostran, har i Stockholm ett barnhem med 46 plat- ser för vård av barn under första lev- nadsåret och lämnar där undervisning i spädbarnsvård. Kurstidens längd: 4 månader. Utbildningskapaciteten per år är 100 elever.
Inlrädesfordringar: Att ha fyllt 18 år, äga minst de kunskaper som mot- svarar genomgången folkskola samt att under någon tid ha deltagit i praktiskt arbete av något slag.
Undervisningens innehåll: Undervis- ningen är såväl praktisk som teoretisk.
Ulbildningskostnader: Kursavgiften är 800 kr.
Utredningen
Såsom framgår av ovanstående redogö- relse står ett flertal utbildningsvägar öppna för vårdpersonalen vid barnan- stalter. Många kurser står under över- inseende av överstyrelsen för yrkesut- bildning och följer kursplaner som fast- ställts av överstyrelsen. I det följande diskuterar utredningen de för barnan- stalterna viktigaste utbildningskurser- nas innehåll och uppläggning, varvid vissa kompletterande uppgifter lämnas om respektive kurser. Husmodersskolor- na behandlas inte, eftersom endast viss förutbildning för vårdpersonal medde- las i dessa,
Barnsköterskeskolorna. Den ojämför- ligt största utbildningskapaciteten har barnsköterskeskolorna. Vid dessa utbil- das omkring 850 barnsköterskor årli- gen. Varje barnsköterskeskola har i regel två kurser per år. Till den första kursen vid de 32 skolorna konkurrerade hösten 1961 4 234 sökande om 425 elev- platser. Många hade visserligen lagt in ansökan till flera skolor samtidigt, men antalet sökande var ändock synnerligen stort. Som ytterligare exempel kan näm- nas att till den kurs som började hösten 1961 vid Stockholms barnsköterskeskola inkom 350 ansökningar till 28 elevplat- ser.
För närvarande är omkring 850 barn- sköterskor knutna till de barnanstalter, som granskas av barnanstaltsutredning- en. Vid landets daghem är omkring 650
barnsköterskor anställda. Vidare finns drygt 1600 barnskötersketjänster in- rättade vid sjukhusen. Omkring 250 barnsköterskor söker sig årligen till vis- sa seminarier för vidareutbildning.
En stickprovsundersökning beträffan- de barnsköterskornas anställningar omedelbart efter avlagd examen visar, att av 198 elever som utexaminerades under läsåret 1961/62 hade 73 (37 %) gått till någon barnavårdande institu— tion, 21 (10 %) till sjukhusens barnav- delningar, 23 (12 %) till privata famil- jer och 68 (34 %) till någon form av vidareutbildning medan 13 (7 %) sak- nade anställning.
Många barnsköterskor får sålunda an- ställning vid barninstitutioner direkt efter barnsköterskeexamen. Denna exa- men meriterar även för inträde vid högre skolor företrädesvis förskole-, barnavårdslärar- och socialpedagogiskt seminarium. Inträdesfordringarna till barnsköterskekurserna är som tidigare nämnts att ha fyllt 18 år samt att ha genomgått husmodersskola om fem må- nader eller på annat sätt förvärvat mot- svarande kunskaper. Elevernas utbild- ningskostnader varierar beroende på om skolorna är anordnade som internat eller ej. Elev kan erhålla statlig studie- hjälp som i allmänhet torde täcka in- ackorderingskostnaderna på internat.
Syftet med barnsköterskeskolorna torde ursprungligen ha varit att utbil- da vårdare för spädbarn och småbarn. Barnsköterskorna har dock i praktiken kommit att få ett mera vidsträckt ar- betsområde. Genomgången barnsköter- skeutbildning meriterar nu för anställ- ning vid ett flertal institutioner med barn över späd- och småbarnsåldrarna och där barnen i många fall är fysiskt och/eller psykiskt handikappade eller missanpassade. Skolorna svarar således för närvarande i betydande utsträck- ning för utbildningen av vårdpersonal
för barnanstalter av skilda slag. Genom- snittligt 25 % av personalen vid de in- stitutioner varom är fråga i denna ut- redning har barnsköterskeexamen.
Den teoretiska undervisningen är vid samtliga barnsköterskeskolor lika lång oavsett om kurstiden är 26, 30 eller 34 veckor. Praktiktidens längd varierar däremot beroende på vilka barninstitu- tioner som finns tillgängliga för skolor- nas praktiska undervisning. Såväl den teoretiska som den praktiska undervis- ningen är inriktad på vården av friska späd- och småbarn. Eleverna får endast viss orientering om barn i skol- och pubertetsåldrarna och om barn med beteenderubbningar. Någon utbildning i vård av fysiskt handikappade och psy— kiskt efterblivna barn meddelas inte.
Med den inriktning och utformning som barnsköterskeutbildningen har, ger den som enda utbildning inte de kva- lifikationer som bör krävas för anställ- ning vid institutioner, där inte endast späd- och småbarn utan även skolbarn och ungdom vårdas. Ofta är det också fråga om barn med svåra fysiska och psykiska handikapp.
I den grundläggande utbildningen bör därför enligt utredningens mening stör- re utrymme än vad som nu är fallet i barnsköterskeundervisningen ges åt så- dana ämnen som lek och sysselsättning, sång, rytmik, orientering om barn- och ungdomslitteratur etc. Grundläggande kunskaper om vanligast förekommande fysiska och psykiska avvikelser bör också meddelas.
Likaså är det angeläget med hänsyn till betydelsen av trivsel och god anda vid institutionerna att personalen har insikter om de speciella förutsättning— ar och krav som gäller för arbetet inom en barninstitution. Ämnen som anstalts- pedagogik, samarbe—tspsykologi och mentalhygien bör därför ges tillräck- ligt utrymme i utbildningsprogrammet.
Enligt de av överstyrelsen för yrkes- utbildning fastställda undervisningspla- nerna för samtliga barnsköterskeskolor i landet gäller för att bli antagen som elev att ha genomgått husmodersskola på en termin eller att kunna styrka sig äga motsvarande kunskaper. Vid många skolor har det emellertid visat sig, att på grund av den stora elevtill- strömningen endast sådana elever som genomgått husmodersskola kunnat bli antagna till barnsköterskeutbildningen. I husmodersskolorna ingår såsom en vä- sentlig del av utbildningen sådana äm- nen som sömnad, barnklädesvård och familjekunskap, vilka ämnen här är speciellt inriktade på hemmet och få- miljen. Dessa ämnen återkommer i barnsköterskeutbildningen med totalt 124 timmar och siktar till en fördjup- ning av kunskaperna. De representanter för barnanstalternas tillsynsmyndighe- ter med vilka denna fråga diskuterats har hävdat, att ämnena i husmoderskur- ser och barnsköterskekurser i många stycken sammanfaller och att därför den sammanlagda utbildningstiden för barnsköterskorna inte blir rationellt ut- nyttjad.
Det är givetvis önskvärt att all vård- personal har elementära kunskaper i matlagning, hushållsgöromål, sömnad m. m. eftersom på mindre anstalter vårdpersonalen också måste kunna ut- föra alla i ett hem förekommande syss- lor. Husmodersskolorna får anses ut- göra 'en god grund för vidareutbildning av blivande vårdpersonal. Genomgång- en husmodersskola eller på annat sätt förvärvade likvärdiga kunskaper bör därför gälla som krav för inträde i kurser för vårdpersonal. Med hänsyn därtill är det angeläget, att kurser som bygger på husmodersskola inte tar upp ämnen som behandlats i sådan i andra fall, än då de har speciell anknytning till den utvidgade undervisningen i har-
navård. Båda kurserna bör alltså utgöra slutna enheter som är anpassade efter varandra så att dubbe-lläsning undvikes.
Barnsköterskeutbildningen ingår som ett led i utbildningen för vissa andra yrken än barnsköterskans. Sålunda har hittills avlagd barnsköterskeexamen krävts för inträde vid förskolesemina- rier, socialt barnavårdsseminarium och barnavårdslärarseminarier. Ändrade uppfattningar om barnsköterskeskolor- nas lämplighet som grundutbildning för de två förstnämnda skolorna har emellertid kommit till uttryck därige- nom, att förskoleseminarierna numera även mottar el-ever med utbildning i en- bart spädbarnsvård. En sådan kortare utbildning meddelas av Sällskapet bar- navård i Stockholm.
Sociala barnavårdsseminariet i Stock- holm, som utbildar socialpedagoger (barnhemsföreståndarinnor), har från och med första elevintagningen 1962 i inträdesfordringarna strukit kravet på barnsköterskeexamen. Barnsköterske- skolornas avsaknad av undervisning om skolbarns- och pubertetsåldrarnas pro- blematik har föranlett att som inträdes- krav i stället satts minst åtta månaders praktik från barninstitution eller ung- domsvårdsskola jämte minst två måna- ders praktik från inst-itutionskök.
I inträdeskraven till barnavårdslärar- seminarier ingår fortfarande avlagd barnsköterskeexamen.
Med hänsyn till utvecklingen inom den allmänna barnavården,som innebär att trots ökat omhändertagande i foster- hem barn med anpassningssvårigheter och andra rubbningar samt barn i högre åldrar i allt större utsträckning tas om hand vid institutioner, måste enligt barnanstaltsutredningens mening barn- sköterskeutbildningen ges ett reforme- rat innehåll om utbildningen skall bli lämpad som grundutbildning för all vårdpersonal vid de institutioner som
underkastas barnanstaltsutredningens granskning. En sådan reformerad ut- bildning synes även kunna fylla de krav på utbildning som gäller för anställning vid vissa andra institutioner, i privat- hem samt för inträde vid ovannämnda seminarier.
Frågan om barnsköterskeutbildningen som grundutbildning för vårdpersonal vid barnanstalter och som förutbild— ning till andra yrken än barnsköter- skans kommer mera ingående att be- handlas i kapitel III.
Sällskapet barnavårds kurs i späd- barnsvård. Kursen som drives av en pri- vat stiftelse saknar statligt stöd. Ut- bildningstiden är som nämnts fyra må- nader och utbildningskapaciteten 100 elever per år. Kursprogrammet är icke godkänt av överstyrelsen för yrkesut- bildning.
Utredningen anser icke kursen vara tillräcklig för barnsköterskor vid barn- anstalter av skilda slag med hänsyn till den ensidiga inriktningen på späd- barnsvård.
Grundkurs för vård av psykiskt efter- blivna. Vid dessa grundkurser för vård av psykiskt efterblivna, som omfattar 110 timmars teoretisk undervisning un- der en kurstid av 18, 20 eller 22 veckor och som bedrives på fyra platser i lan- det, utbildas årligen omkring 60 vård- biträden, Kurserna pågår under hel- eller deltid. Inträdeskraven är att vara fyllda 18 år samt att kunna förete frisk- intyg.
Genomgången kurs jämte två års väl vitsordad tjänstgöring vid institution för psykiskt efterblivna jämställes ur meritsynpunkt med barnsköterskeut- bildning i fråga om inträde i yrkeskurs för utbildning av vårdarinnor till in- stitutioner för psykiskt efterblivna.
Från skolöverstyrelsen, som är till— synsmyndighet för landets Särskolor, har under hand framhållits att kursin-
nehållet icke är helt avpassat efter de kunskapskrav som bör uppställas för personalen vid anstalter för psykiskt efterblivna. Sådana ämnen som hem- vårdslära och familjekunskap anses kunna slopas som självständiga ämnen och en begränsad undervisning häri inläggas i övriga ämnen. Undervisning- en i kostlära anses också kunna in- skränkas till en allmän orientering un- der två timmar. I stället för de här nämnda ämnena framhåller skolöver- styrelsen att undervisning bör medde- las i mentalhygien med elementär psy- kiatri, abnormvårdens organisation, sysselsättning och arbetsterapi samt musik, sång, tal- och röstvård med sammanlagt 34 timmar. Det ändrade kursinnehållet har förutsatts kunna in- rymmas i det totala timantalet 110.
De vårdbiträden vid institutioner för psykiskt efterblivna som har yrkesut- bildning, har så gott som undantags- löst genomgått grundkurs för vård av psykiskt efterblivna. Utbildningskapa- cite-ten vid grundkurserna motsvarar inte på långt när behovet. Vid många Särskolor och vårdhem är därför i all- mänhet samtliga vårdbiträdestjänster besatta med personal som saknar ut- bildning. Någon större arbetskraftsbrist föreligger inte. Detta kan ha sin grund i att några kvalifikationskrav inte kun- nat uppställas vid rekrytering av per- sonal därför att lämpliga utbildnings- möjligheter saknats eller funnits i för liten utsträckning.
Därest nuvarande organisation och differentiering ifråga om utbildning av vårdpersonal skulle bibehållas, vore det angeläget att ytterligare kurser komme till stånd och att kurserna finge ett med hänsyn till vårduppgifterna rätt av- vägt innehåll. En större spridning av de här relaterade grundkurserna till sär- skolor och vårdhem vore då att rekom- mendera. Vad kursinnehållet beträffar
anser utredningen, att det med hänsyn till elevernas förutbildning och arbets- uppgifter som vårdbiträden icke synes möjligt att slopa eller göra inskränk- ningar i några kursämnen, då kurserna visat sig i huvudsak fylla de krav på utbildning. som bör ställas på ett vård- biträde. En utvidgning av kursinnehål- let vore däremot att rekommendera. Med hänsyn till den utomordentliga vikt som utvecklingsträningen måste tillmä- tas för det klientel varom här är fråga, vore det särskilt angeläget att vårdper- sonalen finge en viss utbildning i sys- selsättningsterapi och arbetsträning. Ett utökat timantal i undervisning i nyssnämnda ämnen borde därför över- vägas. , .
Såväl överstyrelsen för yrkesutbild— ning som tillsynsmyndigheterna för här ifrågavarande vårdområde hävdar, att såsom kvalifikation för vårdbiträdesyr— ket måste barnsköterske-utbildningen om 26, 30 eller 34 veckor värderas hög- re än nämnda grundkurs om 110 tim- mars teoretisk undervisning under en praktiktjänstgöring på institution för psykiskt efterblivna om 18, 20 eller 22 veckor_
Utredningen finner att grundkurserna med hänsyn till barnsköterskeutbild- ningens nuvarande innehåll i dagens ut- bildningsläge fyller ett synnerligen stort behov, särskilt med tanke på att elever till kurserna rekryteras bland redan anställd vårdpersonal, Möjligheterna att grundutbilda vårdpersonal inom andra områden i dessa kurser är emellertid med hänsyn till kursinnehållet begrän— sade. Möjligen kan kurserna utöver att betjäna spe-cialområdet tänkas.. som grundutbildning för vårdpersonal vid epileptikeranstalter. Enligt medicinal- styrelsens betänkande av år 1955.om epileptikervården framhålles detta om- råde vara alltför begränsat för att dess vårdpersonal skall kunna utbildas i sär-
skild ordning. Denna personalgrupp an- gavs därför böra utbildas vid de kurser som anordnas för personal för psykiskt efterblivna.
Utredningen vill visserligen som sin mening framhålla, att klientelet vid epileptikeranstalter och institutioner för psykiskt efterblivna uppvisar stora olikheter. Utredningen är dock inför- stådd med att utbildningen av epilepsi- vårdens personal bör samordnas med ut- bildning för personal inom andra värd- områden. Här förtjänar påpekas att vid Vilhelmsro epilepsisjukhus i Jönköping en-elevkurs motsvarande grundutbild- ningskurs vid mentalsjukhus pågått un- der år 1961. Kursen kommer enligt upp- gift från medicinalstyrelsen icke att upprepas på Vilhelmsro utan i stället sammanföras med grundutbildningskurs vid något mentalsjukhus.
Yrkeskurs för vård av psykiskt efter- blivna. Vårdpersonalen vid institution- er för psykiskt efterblivna utgöres av vårdbiträden, barnsköterskor och vår- darinnor. Vårdarinnorna förestår vår- den av en grupp barn och intar ställ- ning. som arbetsledare.
Vid yrkeskurserna för vård av psy— kiskt efterblivna, som bedrives på fyra platser i landet, utbildas årligen om- kring 55 vårdarinnor. Inträdeskraven är att ha genomgått 1) barnsköterskeut- bildning eller 2) grundkurs för psykiskt efterblivna och ha två års väl vitsordad tjänstgöring vid institution för psykiskt efterblivna samt att 3) efter genomgång- en yrkeskurs vara fyllda 19 år.
Elever till kurserna rekryteras från hela landet. Sålunda annonseras t. ex. kursen i Västerbotten i samtliga norr- landslän. Hösten 1961 kunde emellertid denna kurs som tar emot åtta elever endast med svårighet fyllas. Anledning- en härtill anges vara kravet på förut- bildning och att eleverna inte erhåller lön under utbildningstiden, De övriga
kurserna i landet har inte haft några elevrekryteringssvårigheter.
I dessa kurser meddelas en specialut- bildning (yrkeskurs). Då utbildnings- kapaciteten är låg saknar flertalet vår— darinnor denna utbildning och eftersom kursverksamheten inte pågått någon längre tid har inte tillräckliga erfaren- heter av ämnesval och kursinnehåll hunnit vinnas.
Utredningen anser att kurserna i hu- vudsak fyller de krav som bör uppstäl- las på en yrkeskurs för utbildning av vårdpersonal. Det är därför angeläget att utbildningskapaciteten ökas så att såväl de som skall nyanställas som re- dan anställd personal kan erhålla en för arbetsuppgifterna lämpad utbild- ning. En överenskommelse har träffats mellan å ena sidan Svenska landstings- förbundet och Svenska stadsförbundet och å andra sidan Svenska kommunal- arbetareförbundet, vilken innebär att vårdarinna med genomgången yrkes- kurs placeras en lönegrad högre än vårdarinna utan sådan utbildning. Där— igenom bör rekryteringen till kurserna kunna underlättas.
Med viss justering av kursinnehållet, viss ändring av inträdesfordringarna, som dock måste innefatta krav på en lämplig grundutbildning, och en ökning av utbil(lningskapaciteten synes sålun- da dessa kurser även framgent ha en stor uppgift att fylla när det gäller att utbilda vårdpersonal bland psykiskt efterblivna. Utredningen återkommer närmare härom i kapitel IV.
lnstitutionsbarnsköterskekurs. För tillträde till kurser för institutionsbarn- sköterskor krävs genomgången barn— sköterskeutbildning. Kurserna är där- för att betrakta som yrkeskurser. Insti- tutionsbarnsköterskorna erhåller i all- mänhet anställning vid daghem och la- sarettens barnavdelningar. De allmänna kurserna ger fördjupade insikter i vår-
den av späd- och småbarn under en kurstid av 22 veckor med i medeltal 90 timmar teoretisk undervisning. I in— stitutionsbarnsköterskekurserna för sjuka barn meddelas praktisk och teo- retisk undervisning i vården av sjuka spädbarn, småbarn och skolbarn. Per- sonal med denna utbildning förekom- mer endast undantagsvis på de barnan- stalter varom är fråga i denna utred- ning.
De a l l m ä n n a institutionsbarnskö- terskekurserna tillkom för att i första hand barnhemmen skulle kunna få kva- lificerad vårdpersonal. Bristen på ut- bildad arbetskraft överhuvudtaget inom vårdyrkena har dock kommit att med- föra, att institutionsbarnsköterskorna erhållit anställningar framför allt vid daghem och sjukhus. I den mån de anställts vid barnhem har det varit i någon ledande ställning. Som yrkeskurs för personal vid barnhem i allmänhet synes kursen inte helt fylla de krav som bör uppställas, då undervisningen inte i erforderlig utsträckning är inriktad på utvecklingspsykologi och den problema- tik som sammanhänger med skolbarns- och pubertetsåldrarna, För de mer kvalificerade uppgifterna vid späd- barnshem, daghem och barnhemmens småbarnsavdelningar torde kurserna dock ha en funktion att fylla,
Institutionsbarnsköterskekurserna f ö r sjuk a h a r n torde företrädesvis vara lämpade för sjukhusens personal.
Anstaltspedagogisk kurs för personal vid barn- och ungdomshem av behand— lingskaraktär. De anstaltspedagogiska kurserna för personal vid barn- och ungdomshem av behandlingskaraktär, vilka är att betrakta som yrkeskurser, har tillkommit för att tillgodose behovet av utbildning för vårdpersonal vid psy- kopatbarnhem och behandlingshem in- om den psykiska barna— och ungdoms- vården. Inträdesfordringarna är sådana,
att personer med väl vitsordad tjänstgö- ring bland barn och ungdom kan söka till kurserna. Med den goda psykologi- ska och pedagogiska inriktning som kursprogrammet fått synes detta med vissa justeringar kunna läggas till grund för en yrkeskurs lämpad för vårdper- sonal vid hem för barn med beteende- rubbningar såsom vissa upptagnings- hem, specialhem och behandlingshem m. fl. institutioner. Som motivering här- för kan anföras det mera svårbehand- lade klientel som efter den nya barna— vårdslagens ikraftträdande är att vän- ta på upptagningshem och specialhem. Till denna fråga återkommer utred- ningen närmare i kapitel IV. Skolöverstyrelsens kursverksamhet. Skolöverstyrelsen är den enda av de statliga tillsynsmyndigheterna för barn- anstalter, som i egen regi driver kurs- verksamhet för vårdpersonal. Kurser- na, som anordnas för den anställda per— sonalen vid blind- och dövskolor m. m., är om än något oegentligt att betrakta som fortbildningskurser med hänsyn till både kurstidens längd och kursin- nehållet. Någon annan uppläggning av kurserna synes emellertid inte vara möjlig, så länge en lämplig grundutbild- ning saknas för de vårdområden var— om här är fråga. Under nuvarande om- ständigheter är det därför till fördel, att kurserna innehåller vissa moment av mera allmänt innehåll för vårdarbe- te bland barn och ungdom. En fast or- ganiserad grundutbildning skulle emel- lertid göra det möjligt att mera ge kur- serna karaktär av orienteringskurser eller hellre yrkeskurser. Fördjupade studier i de speciella vårdområdenas problem skulle därvid möjliggöras och fler kurser skulle måhända också kunna anordnas. Med tanke på behovet av vi- dareutbildning för denna personalgrupp vore det önskvärt, att kurserna kunde förekomma oftare än vad som är fallet;
Förekomsten av utbildad vårdpersonal
Personalgrupper som omfattas av utbildningsöversynen
Vårdområde Skolor för blinda
Skolor för döva och hörselskadade
Epileptikeranstalter
Inst. för psykiskt efterblivna
Psykopatbarnhem
Vanföreanstalter
Barnhem
Elevhem för skolbarn
Elevhem för nomadbarn
Tjänster
Vårdare Skötare
Vårdare Vårdarinnor Barnsköterskor Vårdbiträden
Skötare Vårdarinnor Barnsköterskor Vårdbiträden
Vårdare Skötare Vårdarinnor Barnsköterskor Vårdbiträden Underskötare Fritidsledare
Vårdare Barnsköterskor Vårdbiträden
1 :e vårdare Fritidsassistente-r Stugföreståndare Assistenter Bitr. assistenter
Vårdare Vårdarinnor Barnsköterskor Vårdbiträden Underskötare Sjukvårdare Nattvakter
Barnsköterskor Vårdbiträden
Vårdbiträden Vårdbiträden
Antal
16 29
45
Hook
29
14 41 472 175 1 315
617 332
47
26 Summa 3 361
något som dock hittills tycks ha stupat på bristande medel i skolöverstyrelsen. Ett större kursdeltagande skulle säker- ligen kunna förväntas, om personalen i likhet med vad som t. ex. sker inom den av flera landsting bedrivna utbild- ningen av vårdpersonal för psykiskt efterblivna finge delta i kurserna med bibehållna löneförmåner. Som det nu är ordnat nödgas personalen avstå en del av sin semester för att kunna genomgå kurserna. Genomgången kurs medför icke heller några ändrade lönevillkor för personalen.
Övrig kursverksamhet. Såvitt utred- ningen funnit förekommer inte för de olika barnanstalterna några utbildnings- kurser, som står utanför överstyrelsens för yrkesutbildning överinseende. Un- dantag utgör dock den orienteringskurs som en gång hållits vid Stockholms läns landstings särskola och vårdhem för psykiskt efterblivna i Upplands Väsby och Sällskapet barnavårds kurs i späd- barnsvård, Om förstnämnda kurs kan i stort sett sägas detsamma som om skol- överstyrelsens fortbildningskurser, näm- ligen att så länge grundutbildningen är eftersatt, fyller en orienteringskurs med betydande inslag av mera allmänt inne- håll för vårdyrkena en stor uppgift. Samtidigt ger kursen en viss orientering om det speciella vårdområdet. Det är önskvärt, att detta slag av kurser får en större spridning på alla barnanstalter i avvaktan på att en effektiv grundut- bildning för de olika vårdområdena kan organiseras och sättas igång. Sedan sy— nes kurserna på de enskilda anstalterna mera böra ges karaktär av fortbild- ningskurser.
Vårdpersonalens utbildning
Vid skolor för blinda (45 anställda) saknar vårdpersonalen i allmänhet sär- skild utbildning för sina arbetsuppgif-
ter. Av den under de senaste två åren nyanställda personalen (8) har emeller- tid sex vårdare och skötare haft barn- sköterskeutbildning. Då lämplig såväl grund- som specialutbildning ej finns organiserad för ifrågavarande personal, har några formella kompetenskrav ej kunnat uppställas vid nyanställning,
Några svårigheter att nyrekrytera personal föreligger ej. Personalomsätt- ningen är årligen omkring 9 %.
För vårdpersonal vid skolor för döva (58 anställda) kan personalsituationen betecknas vara densamma som beträf- fande blindskolorna. Personal-en saknar egentlig yrkesutbildning. Personalom— sättningen är årligen omkring 10 %. Av tio nyanställda under de senaste två åren har två haft barnsköterskeexamen, en husmodersskola, fyra hemvårdarin- n'ekurs och en praktisk sjukvårdsutbild- ning medan två helt saknat utbildning. Vissa svårigheter att rekrytera personal synes råda speciellt vid perifert beläg- na anstalter med svårskött klientel så- som exempelvis vid skol- och arbets— hemmet å Mogård.
Inom epileptikervården (49 anställ- da) saknar 11 skötare speciell utbild- ning för sina arbetsuppgifter medan 18 har genomgått lägre kurs i mentalsjuk- vård. Barnsköterskorna har barnsköter- skeexamen, vårdbiträdena saknar ut- bildning och av fyra vårdarinnor har två särskild utbildning. Personalomsätt- ningen är ringa och svårigheter med personalrekrytering uppges ej föreligga.
Vid institutioner för psykiskt efter- blivna (2 046 anställda) saknar flertalet vårdarinnor yrkesutbildning Av 213 nyanställda under de senaste två åren har dock 106 haft någon form av ut- bildning, vanligtvis barnsköterskeexa- men eller yrkeskurs för vård av psy- kiskt efterblivna. Enligt gällande kol- lektivavtal åligger det vårdarinna att närmast under sjuksköterska, förestån-
dare eller lärarpersonal självständigt och stadigvarande handha ansvaret för grupper av intagna eller för särskild avdelning. Vårdarinna, som genomgått grundkurs i vård av psykiskt efterbliv- na ävensom yrkeskurs för utbildning av vårdarinnor vid anstalt för psykiskt efterblivna är placerad en lönegrad högre än vårdarinna utan sådan utbild- ning. Samtliga barnsköterskor är exa- minerade från barnsköterskeskolor. Gruppen vårdbiträden, som är den stör- sta arbetstagargruppen inom vårdområ- det, saknar så gott som helt yrkesut- bildning. Endast i undantagsfall före- kommer att vårdbiträden har barnskö- terskeutbildning. Ett antal biträden har genomgått grundkurs för vård av psy- kiskt efterblivna. På grund av den låga utbildningskapaciteten i nyssnämnda grundkurser och yrkeskurser för vård av psykiskt efterblivna kan ett utbild- ningskrav inte upprätthållas.
Personalomsättningen bland vårdbi- trädena uppgår årligen till omkring 27 % och av 726 nyanställda under de senaste två åren har endast 69 haft nå- gon form av yrkesutbildning. Personal- omsättningen bland vårdarinnorna upp- går till omkring 22 % per år. Några större svårigheter att rekrytera personal till vårdhem och särskolor uppges ej föreligga.
Vårdpersonalen vid psykopatbarn- hem (53 anställda) har varierande kun- skaper för sina arbetsuppgifter. Fast- ställda kompetenskrav saknas.Den man- liga personalen uppges ofta sakna sär- skild utbildning. Den rekryteras bland personer som arbetat inom ideella or- ganisationer, söker praktikanttjänstgö- ring etc. Kvinnliga vårdare har ofta folkhögskoleutbildning eller barnsköter- skeexamen. Den enda egentliga utbild- ningskurs som finns för denna personal- grupp är den anstaltspedagogiska kur- sen för personal vid barn- och ung-
domshem av behandlingskaraktär, vil- ken kurs drives av Stockholms stads barnsköterskeskola vid Barnbyn Skå och av Örebro läns landstings yrkessko- la i Örebro. Personalomsättningen kan uppskattas till drygt 30 % per år.
Vid vanföreanstalterna (88 anställda) saknar vårdpersonalen i huvudsak sär- skild utbildning med undantag av barn- sköterskorna. Personalomsättningen är ringa _— omkring 5 % per år _ och re- kryteringssvårigheter uppges ej förelig- ga. Några formella kompetenskrav för att vinna anställning med vårdande upp- gifter finns inte uppställda.
Av vårdpersonalen vid barnhemmen (950 anställda) har drygt 600 avlagt barnsköterskeexamen. Barnhemsbiträ- dena saknar egentlig utbildning. Många av dem har emellertid genomgått hus- modersskola. Några kompetenskrav för anställning som biträde finns inte upp- ställda. Endast i undantagsfall tjänstgör personer med barnsköterskeexamen som biträden. Personalomsättningen per år bland barnsköterskorna är 35 % och bland biträdena drygt 30 %. Några svå- righeter med personalrekrytering upp- ges ej föreligga.
Vårdbiträden vid elevhem för skol- barn och elevhem för nomadbarn (73 anställda) saknar helt utbildning. Någon annan vårdpersonal vid sidan av före- ståndarinnorna finns inte. Personalom- sättningen är omkring 25 % per år och några svårigheter med att nyanställa personal uppges inte föreligga.
Initiativ för utbildning av vårdpersonal Frågan om utbildning av vårdpersonal inom anstaltsväsendet har, bortsett från de olika initiativ som huvudmännen för anstalterna tagit för en förbättrad per- sonalutbildning, under en följd av år uppmärksammats av berörda statliga myndigheter, ett flertal statliga utred- ningar om vård av fysiskt och psykiskt
handikappade samt i olika sammanhang i riksdagens båda kamrar.
Sålunda har socialstyrelsen i en ut- redning år 1950 om utbildning av före- ståndarinnor vid ålderdomshem erinrat om att det enligt styrelsens mening finns ett stort behov av en samordnad utbildning för vårdpersonal vid olika vårdanstalter såsom vid barnhem, ål- derdomshem, ungdomsvårdsskolor, al- koholistanstalter m. fl. Det framhölls, att denna utbildning i hög grad är splittrad och att det därför är önskvärt att utbildningen för de skilda katego- rierna sammanföres till en gemensam undervisningsanstalt. Vid en sådan skulle förutom kurser för vårdpersonal kompletterande kurser kunna anordnas för redan utbildad, mera kvalificerad personal. Socialstyrelsen, som ansåg att en central, statlig utbildning av olika slags vårdpersonal vore av utomordent- lig betydelse för socialvården, föreslog, att en utredning om denna fråga snarast skulle igångsättas.
Socialstyrelsen har jämväl i en år 1952 avgiven utredning med förslag angående utbildning av föreståndare vid barnhem anfört följande:
»En fråga som under utredningens gång varit aktuell är möjligheten till utbildning av personal vid anstalter för barn. Styrel- sen har tidigare påpekat önskvärdheten av att till personal, som direkt har hand om anstaltsbarn, borde ha speciell utbildning för detta ändamål. Detta önskemål går ännu så länge ej att realisera, men spörs- målet uppkommer om man icke kunde ge den underordnade personalen en kortare utbildning. Socialstyrelsen har diskuterat möjligheten av att planlägga en grundkurs vid barnavårdspedagogiska institutet, så att den även skulle kunna utgöra en kor- tare utbildning för anstaltsbarnsköterskor. Vid utarbetande av kursplaner har detta emellertid visat sig praktiskt ogenomför- bart.»
Någon utbildning av underordnad vårdpersonal vid barnanstalter har icke
organiserats i samband med utbildning- en av socialpedagoger, vilken är förlagd till sociala barnavårdsseminariet i Stockholm.
Även 1951 års sinnesslövårdsutred- ning ägnade i sitt betänkande del III, som avgaVS i april 1955, personalutbild- ningsfrågorna en ingående uppmärk- samhet. De yrkeskurser och grundkur- ser för vård av psykiskt efterblivna för vilka här redogjorts och som drives av Stockholms stad, Skaraborgs-Älvsborgs, Örebro, Västernorrlands och Västerbot- tens läns landsting skisserades sålunda i nämnda utredning.
Medicinalstyrelsens delegation för epileptikervården har i sitt år 1955 av- givna betänkande »Epileptikervården» uppmärksammat utbildningsfrågan men konstaterat, att vårdpersonalen vid epi- leptikeranstalterna är alltför fåtalig för att man skulle kunna tänka sig en sär- skild kursmässig utbildning för dem. Delegationen föreslog därför, att epilep— tikeranstalternas personal skulle få till- träde till samtliga de av 1951 års sin- nesslövårdsutredning föreslagna utbild- ningsmöjligheterna.
Mentalsjukvårdsdelegationen behand- lade i sitt år 1958 avgivna betänkande om behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar frågan om ut- bildning av underordnad vårdpersonal vid sådana institutioner och konstatera- de, att lämplig utbildning för denna personal saknades. Delegationen före- slog därför, att utbildningskurser om 22 veckor skulle anordnas för vårdare av barn med fysiska och psykiska handi- kapp, Beträffande barnhemmen för var- aktig vård (numera specialhem) anför- de delegationen, att det är önskvärt, att sådan vårdpersonal anställes som inte endast är »väl förtrogen med barna- vård» utan som äger god erfarenhet av vård av psykiskt störda barn, förvärvad t. ex. under ett halvt års praktik vid
en barnpsykiatrisk avdelning eller ett års tjänstgöring vid anstalt för psykopa- tiska och nervösa barn.
Kommittén för ungdomsvårdsskolor- na upptog i sitt år 1959 avgivna betän- kande om verksamheten vid ungdoms- vårdsskolorna frågan om utbildning av de personalgrupper, som förekommer vid dessa anstalter. Kommittén anför- de därvid, att bristen på lämpliga ut- bildningsmöjligheter för vård- och till- synspersonalen länge varit kännbar och att nyanställd vårdpersonal i regel sak- nade utbildning för sitt arbete. Kom- mittén, som ansåg det vara angeläget att frågan om lämplig grundutbildning för dessa personalgrupper snarast löstes rekommenderade, att socialstyrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesut- bildning finge undersöka möjligheterna att organisera en gemensam grundut— bildning för vård- och tillsynspersona- len inom flera vårdområden. En annan lösning, som kommittén ansåg böra övervägas, vore en viss utvidgning av sociala barnavårdsseminariets verksam- het.
År 1961 diskuterades frågan om per- sonalutbildning i riksdagens båda kam- rar i samband med behandlingen av li- kalydande motionerna 1:443 och II:516 angående utredning för att få till stånd en rationellt ordnad gemensam grund- utbildning för underordnad vårdperso- nal inom fångvård, nykterhetsvård,ung- domsvårdsskolor m. fl. vårdgrenar. Hu- vudmotivet för en sådan utbildning an- gavs vara att större rörlighet skulle kunna skapas bland vårdpersonalen inom dessa vårdgrenar och utbildning- en skulle kunna anordnas på ett långt mera rationellt sätt än som då var fal- let i den vårdgrensvis och ofta spora- diskt förekommande kursverksamhe— ten för vårdpersonal. Motionerna av- slogs emellertid varvid riksdagen dock förutsatte, att Kungl. Maj:t skulle ägna
frågan fortsatt uppmärksamhet och att de åtgärder som kunde anses erforder- liga för en effektivisering av personal- utbildningen skulle redovisas i samband med de årliga förslagen om medelsan- visning för ändamålet.
Kungl. Maj:t bemyndigade den 5 maj 1961 chefen för civildepartementet att tillkalla en beredning med uppdrag att göra en översyn av den av staten be- drivna personalutbildningen m. m. En sådan översyn hade ansetts erforderlig med hänsyn till dels den omfattande tjänstemannautbildning som staten be- driver som arbetsgivare, dels att någon närmare samordning av den verksvis bedrivna utbildningsverksamheten inte förekom.
Enligt de allmänt utformade direkti- ven skall beredningen till en början skaffa sig en överblick i stora drag av den avsedda utbildningens art, målsätt- ning och omfattning, av utbildningens organisation, lärarfrågor, utbildnings- metoder, elevurval osv. På grundval här- av bör beredningen principiellt över- väga, vilka möjligheter till en ändamåls- enlig samordning av utbildningen, som kan föreligga, samt vilka åtgärder i öv— rigt som kan vara ägnade att rationali- sera och effektivisera utbildningen. Be- redningen bör särskilt överväga frågan huruvida behov föreligger av att hit- hörande spörsmål sammanhålles cen- tralt och, om så skulle anses ändamåls- enligt, i vilken organisatorisk form det- ta bör ske,
Personalutbildningsberedningen har framlagt ett förslag om gemensam aspi— rantutbildning för vårdpersonal vid fångvårdens, nykterhetsvårdens och ungdomsvårdens anstalter. En sådan utbildning som skall omfatta gemen- samma ämnen för de tre vårdområdena är beslutad. Den skall följas av intern fortbildning inom resp. vårdområde under 14 dagar.
Beredningens kompetensområde om- fattar utbildningsfrågor för den statligt anställda personalen. Beredningen har dock icke övervägt att uppta till be— handling utbildningsfrågor för personal vid skolor för blinda, skolor för döva, skol- och yrkeshemmen i Salbohed och Vänersborg samt nomadskolehemmen, för vilka barnanstalter staten står som huvudman.
Den stora aktualitet personalutbild- ningen för anstalternas vårdpersonal fått belyses även av en den 16 oktober 1961 daterad framställning från Svenska landstingsförbundets styrelse till chefen för socialdepartementet om att sådana åtgärder måtte vidtagas från statens
sida, att lämplig utbildningsverksamhet för personal på barnhem kan igångsät- tas. Förbundsstyrelsen anför bl. a., att utbildningen av personal för de barn- hem, som skall mottaga ett svårfostrat och besvärligt klientel, icke kan ordnas genom ett enskilt landstings försorg och knappast heller genom ett samarbete mellan angränsande landsting. Det an- ses därför nödvändigt att staten vidtar åtgärder för att få till stånd en lämplig utbildning för denna personal.
Skrivelsen har av Kungl. Maj:t över- lämnats till barnanstaltsutredningen att beaktas vid utredningen om utbildning av vårdpersonal.
KAPITEL III
Gemensam grundutbildning
Enligt direktiven till barnanstaltsutred- ningen om utredning av frågan om för- bättrad utbildning för vårdpersonal vid barnanstalter har utredningen att över- väga, om det är möjligt och lämpligt att anordna gemensam grundutbildning för personal vid skilda slag av institu— tioner, eventuellt i förening med på- byggnad inom varje specialområde.
Såsom i föregående kapitel anförts är tanken på en gemensam grundutbild- ning för personal inom vårdyrken inte ny. Frågan togs år 1950 upp av social- styrelsen, som rekommenderade en ge- mensam utbildning för vårdpersonal vid olika vårdanstalter såsom vid barn- hem, ålderdomshem, ungdomsvårdssko- lor, alkoholistanstalter och fångvårds- anstalter, Sedan dess har frågan aktua- liserats i ett flertal statliga utredningar och i riksdagsmotioner. Någon sådan gemensam utbildning har dock aldrig kommit till stånd.
Det ingår icke i utredningens direk- tiv att utreda personalutbildningsbeho- vet inom andra vårdområden än för barnanstalter. Flera skäl synes också kunna anföras mot en gemensam grund- utbildning för all vårdpersonal, särskilt som klientelet på anstalter för vuxna och barn uppvisar en betydande skill- nad. Ifråga om barnen gäller det i stor utsträckning att ersätta den fostran som annars sker i hemmen. Barn är vidare mera mottagliga för påverkan och käns- liga för intryck än vuxna. Visserligen kan också anföras att det finns vissa
gemensamma arbetsuppgifter och för- hållanden, som skulle kunna motivera, att en gemensam grundutbildning för vårdpersonal på skilda anstalter anord- nas. Det torde emellertid endast vara ett fåtal och till sin betydelse relativt underordnade ämnesområden som skul- le kunna sammanfalla i en utbildning organiserad för vården av såväl barn som vuxna. Med hänsyn till ovannämn- da omständigheter och till det stora ut- bildningsbehovet för vårdpersonal en- bart vid barnanstalter avvisar utred- ningen tanken på en grundutbildning, som omfattar alla vårdområden.
Kommunala fackskolor Utredningen har även diskuterat vilken betydelse de planerade kommunala fackskolorna kan få för utbildningen av vårdpersonal.
1957 års skolberedning har i sitt år 1961 avgivna betänkande Grundskolan ( SOU 1961:30 ) framfört förslag om en ny skolform nämligen frivilliga kom— munala, tvååriga fackskolor. Dessa skall bygga på grundskolan men dock inte tidsmässigt eller organisatoriskt vara direkt anslutna till denna. Dessa skolor föreslås bli av fyra slag med anknyt- ning till olika linjer i grundskolan, en humanistisk, en teknisk, en merkantil och en social-ekonomisk facksköla, Den sistnämnda fackskolan är av visst in- tresse vid planeringen av utbildning för vårdpersonal vid barnanstalter.
Den social-ekonomiska fackskolan skall enligt beredningens förslag ha till uppgift att på den obligatoriska skolans grund ge eleverna ökad allmänbildning samt en utbildning som förbereder för sådana uppgifter inom yrkesliv och fri- tidsverksamhet som i särskilt hög grad innebär kontakt med människor. Genom ett system av tillvalsämnen skall denna fackskola bereda spelrum för olika yr- kes- och begåvningsinriktningar bland eleverna samt ge tillfälle att odla este- tiska och praktiska intressen.
I den särskilda läroplansvolym som skolberedningen framlagt, ingår också ett preliminärt förslag till läroplaner för fackskolor. I en tablå över lämpliga tillvalsämnen för olika yrkesområden för vilka den social-ekonomiska fack— skolan förutsättes meritera, anges sko— lan vara särskilt lämplig för exempelvis undersköterskor, vårdpersonal för psy- kiskt efterblivna och institutionsbarn- sköterskor.
För ytterligare bearbetning av skol- beredningens förslag till läroplaner för fackskolor jämte vissa andra spörsmål av betydelse för fackskolornas utform- ning har departementschefen, efter be— myndigande av Kungl. Maj:t den 12 april 1962, tillkallat tio sakkunniga,
Riksdagen har den 25 maj 1962 vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposi- tion angående reformering av den obli- gatoriska skolan m. m. beslutat att fack- skolor skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som angetts av skolberedningen. Riksdagen kommer emellertid senare att få ta ställ- ning till fackskolornas definitiva ut- formning.
Fackskolorna förutsättes komma att upprättas efter beslut av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall, försöksvis tidigast fr. o. m. höstterminen 1963. Organisa- tionen bör därefter få genomföras me- ra allmänt med början omkring år 1965.
Den social-ekonomiska fackskolan kom- mer i motsats till den tekniska och merkantila fackskolan inte att ge ele- verna en helt yrkesinriktad utbildning utan snarast en allmänbildningskom- petens på mellannivå, Samma förhållan- de gäller den humanistiska fackskolan. Den social-ekonomiska fackskolan får därför i särskilt hög grad betraktas som ett komplement till grundskolereformen och som en god förberedande utbild- ning för yrken som medför kontakt med människor, bland andra barnavårda- rens.
Utredningen redovisar i föreliggande betänkande ett förslag till grundutbild- ning för vårdpersonal vid barnanstal- ter. Såsom riktlinje för utredningen har därvid gällt, att grundutbildningen i första hand skall vara utvecklingspsyko- logiskt orienterad och inriktad på att bibringa eleverna förmågan att fungera gentemot barnen på ett riktigt sätt. Dessa intentioner kräver, att den prak- tiska och teoretiska utbildningen i möj- ligaste mån anordnas parallellt. Den på vården av barn mycket specialinrikta- de grundutbildning, som utredningen anser vara erforderlig för vårdpersona- len om anstaltsvården skall få sitt rätta innehåll, torde enligt utredningens me- ning icke kunna inrymmas i den social- ckonomiska fackskolan, då huvudsyftet med denna är att ge eleverna allmän- bildningskompetens.
Utredningen anser det vara angeläget, att den otillfredsställande personalut- bildningssituationen vid landets barn- anstalter snarast förbättras, Tidpunk- ten för ett mera allmänt genomförande av fackskolorna är oviss, läroplanernas definitiva utformning är inte fastställd och gränsdragningen mellan den hu- manistiska och den social-ekonomiska fackskolan kan komma att bli en annan än den som redovisats av skolbered- ningen. Med hänvisning till dessa för
dagen ovissa faktorer och till de be- tänkligheter som utredningen anfört be- träffanvie möjligheterna att inordna en för barnanstalternas vårdpersonal ade- kvat kursplan i fackskolan, har utred- ningeni sitt arbete icke tagit hänsyn till den social-ekonomiska fackskolans even- tuella framtida betydelse som utbild- ningsfaktor för vårdpersonal vid barn- anstalter.
Motiv för en gemensam grundutbild- ning fc'r vårdpersonal vid barnanstalter
Granskningen av nuvarande kursverk- samhet för utbildning av vårdpersonal har vistt, att utbildningen till längd och innehåll bör läggas om och utbyggas för att personalen bättre skall kunna uppfylla de krav man idag ställer på vården inom de här behandlade områ— dena. Utbildningskapaciteten måste ökas O(h inom många områden, där ut- bildningsvägar saknas, nya kurser till- komma om förhållandena skall bli till- fredsstillande.
En utbildningsverksamhet där varje kurs anpassades efter ett speciellt vård- områd( skulle i konsekvens med kurs- verksanhetens hittillsvarande upplägg- ning innebära, att många nya, olika kur- ser finge igångsättas om en verklig för- bättring av barnanstalternas personal- situaticn skulle ernås. Kurser finge så- lunda organiseras för varje vårdområde, vars personal är av sådan omfattning, att elevunderlaget för kurserna kunde bedömts vara tillräckligt.
Fördelarna med en vårdgrensvis an- ordnad kursverksamhet ligger främst däri, att kurserna kan ges det innehåll, som är det mest lämpliga för vårdupp- gifterna inom varje arbetsområde. Sam- spelet nellan teori och praktik i kur— serna kan utformas på ett tämligen fritt
sätt med största möjliga hänsynstagan- de till utbildningsinstitutionernas re- surser och utbildningstiden kan ned- bringas genom att antalet ämnen blir tämligen begränsat. Nackdelarna med en sådan organisation av personalut- bildningen är emellertid enligt utred- ningens mening uppenbara. Sådana om- ständigheter som lärarbrist, svårigheter med elevrekrytering, begränsade möj- ligheter till personalomflyttningar mel- lan olika institutioner, bristande effekti- vitet och samordning av utbildningen samt ekonomiska överväganden talar för att andra vägar bör beträdas, när det gäller att skapa möjligheter för lan- dets barninstitutioner att få kvalifice- rad vårdpersonal. Härvid bör främst alternativet med en gemensam grundut- bildning granskas.
En gemensam grundutbildning erbju- der många fördelar, Bland annat bör en sådan utbildningsform kunna göra det möjligt att på ett tidigt stadium avgöra, om en elev har de personliga egenskaper, som överhuvudtaget gör ve- derbörande lämplig för vårduppgifter. Vidare får eleven möjligheter att före fortsatt utbildning praktisera inom oli- ka vårdområden. Rekryteringsbasen för olika befattningar kan vidgas och en gemensam grundutbildning kan under- lätta för vårdpersonalen att flytta från ett vårdområde till ett annat. Ökade för- utsättningar till rörlighet inom de vård- områden varom här är fråga torde ur personalens synpunkt vara av värde och kunna medföra bättre utvecklings- och befordringsmöjligheter. Större möjlig- heter till personalomflyttningar synes även kunna underlätta en smidig an- passning efter ett varierande personal— behov och är otvivelaktigt en värdefull stimulansfaktor för vårdarbetet i stort.
Jämförd med en vårdgrensvis organi- serad grundutbildning bör en gemen- sam grundutbildning kunna anordnas
på ett rationellt och kostnadsbesparan- de sätt i avseende på lokaler, under- visningsmateriel etc. Den torde också i vissa fall kunna minska svårigheterna att få kompetenta lärarkrafter. Elevun- derlaget för gemensamma grundkurser skulle bli större och för de utbildnings- sökande komme en sammanhållen grundutbildning att innebära mindre risker än för närvarande att bli avvi- sade från utbildning på grund av att kurserna är övertecknade eller att an- talet sökande till en kurs är för ringa.
Förutsättningar
Utredningen anser att en gemensam grundutbildning om möjligt bör bygga på någon befintlig utbildningsform. I ett skede av utredningen diskuterades möjligheterna att samordna den gemen- samma grundutbildningen med sjuk- vårdsbiträdesuthildningen vid lasaret- ten. Utan att mera ingående ha studerat förutsättningarna att på denna väg or- ganisera den eftersträvade utbildningen har utredningen dock kunnat konsta- tera, att fördelarna därmed ur ren ut— bildningssynpunkt måste bli tämligen små till följd av de båda personalgrup- pernas olika arbetsuppgifter. Tanken på en sådan samordning har därför av- visats.
Efter att ha granskat möjligheterna att basera en gemensam grundutbild- ning på någon av de båda utbildnings- formerna grundkurs för vård av psy- kiskt efterblivna och bamsköterskesko- lorna har utredningen funnit en anknyt— ning till de senare lämpligast. För des- sa skolor finns en färdig organisation i så gott som varje län i landet, sko- lorna har ett gott anseende bland ung- domen och de har ett kursprogram som lämpar sig som grund för en gemensam utbildning.
Som förutsättning har utredningen uppställt, att grundutbildningens längd
inklusive förutbildning i form av hus- modersskola eller motsvarande kunska- per om möjligt inte skall överstiga ett år, dvs. grundutbildningen skall vara lika lång som den utbildning som nu leder till barnsköterskeexamen. Denna innefattar nu i regel _ utöver den egentliga barnsköterskekursen om sex än åtta månader — fem månaders husmo- dersskola. Grundutbildningen skall -— utan att äventyra syftet med den äldre utbildningsformen — ges ett med hän- syn till vårduppgifterna väl avvägt in- nehåll. Den skall ge kompetens för vis- sa sysslor vid olika barnhem, sjukhus och andra institutioner som har att vårda barn och dessutom utgöra en grund för den vidareutbildning som er- fordras för personal inom vissa områ- den av barnavården.
Observationsundersökning Barnanstaltsutredningen har med Kungl, Maj:ts medgivande uppdragit åt barn- psykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet att utarbeta för- slag till kursplaner för utbildningskur- ser avsedda för vårdpersonal vid barn- anstalter. För att få kännedom dels om förutsättningar kunde finnas för att an- ordna en gemensam grundutbildning, dels om vilket innehåll utbildningen borde ha, skulle laboratoriet därvid un- dersöka omfattningen och strukturen av vårdpersonalens arbetsuppgifter. För denna undersökning har forskningsla- boratoriet lämnat nedanstående redogö- relse.
Barnpsykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet har erhållit i uppdrag att utarbeta kursplaner för ut— bildningskurser för vårdpersonal vid barn— anstalter. Härvid förutsattes att förslaget till grundkurs väsentligen skulle baseras på en utredning av laboratoriet beträffan- de omfattningen och strukturen av barn- anstaltspersonalens nuvarande arbetsupp- gifter. Detta material skulle analyseras ef-
ter i huvudsak två riktlinjer nämligen för det första personalens förmåga att fungera gentemot barnen på ett psykologiskt-peda- gogiskt riktigt sätt och för det andra per- sonalens förmåga att utföra icke vårdande arbetsuppgifter på ett rationellt sätt utan att omsorgen om barnen åsidosattes.
Inför dessa uppgifter diskuterade labora- toriet två alternativa undersökningsmeto- der nämligen enkät— eller observationsun- dersökning. Fördelen med en enkätunder— sökning var, att den kunde göras till rim- liga kostnader på ett stort undersöknings- material, som statistiskt skulle kunna be- arbetas. En betydande svårighet låg dock i att formulera enkäten, så att den verkli- gen skulle ge svar på relevanta frågor. En viss risk för att frågorna skulle kunna missuppfattas bedömdes även föreligga. La- boratoriet valde därför att göra en obser- vationsundersökning, där visserligen in- samlingen av materialet måste begränsas med hänsyn till tidsfaktorn och kostnader- na men där det insamlade materialet ändå kunde bedöma—s ge tillfredsställande för- utsättningar för en analys.
Urval av anstalter för undersökningen. I samråd med utredningens sekretariat ut- valdes tio anstalter som bedömdes vara någorlunda representativa för de olika vårdområdena. Sålunda studerades två barnhem, en blindskola, en dövskola, en vanföreanstalt, en särskola och vårdhem för psykiskt efterblivna, ett epileptikerhem, ett cp—hem, ett nomadskolehem och ett elevhem för skolbarn, vilka anstalter re- presenterade olika storlek, administration, personalutbildning, huvudmannaskap m. rn.
Observationsmetod. Observationerna har gjorts av två barnpsykologiskt skolade assistenter vid laboratoriet. Varje anstalt har besökts under två dagar. Den första observationsdagen sträckte sig från kl. 14.00 till barnens sänggående, den andra från barnens Väckning och uppstigning fram till kl. 14.00.
För att få en bild av arbetsuppgifterna för all vårdpersonal har observatörerna i detalj följt dagsrutinen på anstalterna. Observationerna har nedtecknats som lö- pande protokoll och sedan kompletterats genom intervjuer med sådan personal, som av olika skäl icke stundligen kunnat föl- jas. Föreståndaren eller dennes ställföre- trädare har intervjuats för att vårdperso- nalens uppgifter skulle vara verifierade eller klarlagda. Ekonomipersonalen har
jämväl hörts om sin kontakt med och in- ställning till barnen. Observationerna har inte varit upplagda som tidsstudier, då en tidsmässig kvantifiering av arbetsmomen- ten inte bedömts vara det mest intressanta ur analyssynpunkt. Några värderingar eller tolkningar har givetvis inte inlagts i de förda observationsprotokollen.
Bearbetning av observationsmaterialet. Någon statistisk bearbetning av materialet har självfallet inte gjorts, eftersom så få anstalter ingått i undersökningen. En sta- tistisk bearbetningsmetod har inte heller varit möjlig att genomföra, då avsikten med undersökningen varit att utröna i vilka hänseenden och under vilka omstän— digheter personalen fungerat tillfredsstäl- lande eller ej. Observatörerna har därför gemensamt diskuterat och analyserat ma- terialet.
Med hänsyn till undersökningsmaterialets ringa omfattning är det angeläget att be- tona, att undersökningsresultaten inte utan vidare kan generaliseras att gälla för samt- liga institutioner inom barnanstaltsområ- det. De resultat som redovisas och de pro- blem som diskuteras har dock i någon aspekt aktualitet för samtliga barnanstal- ter.
Vårdpersonalens arbetsuppgifter. Genom- gående för samtliga anstalter är att vård- personalen relativt självständigt svarar för barnens morgonväckning, uppstigning, toa— lett, påklädning, måltider och sänggående. De vårdar tillfälligt sjuka barn, transpor- terar barn till läkare, rådgivningsbyrå, skola etc. De svarar för jour-tjänst under natten, viss sysselsättning och läxläsning. Vårdpersonalen på barnanstalterna fyller funktionen som föräldrasubstitut men ut— gör naturligtvis i första hand en ersätt- ning för modern. Föreståndaren, som i re- gel har kvalificerad utbildning, finns — åtminstone på större anstalter — sannolikt på för långt avstånd från barnet för att det annat än i undantagsfall skall känna henne eller honom som ersättare för någon av eller båda föräldrarna. Detta torde i varje fall vara förhållandet inom de stör- re anstalterna. På vårdpersonalen måste det därför ankomma att ge barnen den känslomässiga kontakten, tillgodose deras trygghetsbehov och fostra dem till goda va- nor och social anpassning.
Vårdpersonalen utför genomgående städ- och rengöringsarbeten av typen daglig ren- göring, vecko- och storrengöring. Endast
i undantagsfall förekommer särskilda stä- derskor. Städningsarbetets omfattning be- ror i stor utsträckning på anstaltens klien— tel.
Klädvården tillhör även vårdpersonalens arbetsuppgifter. Större anstalter har cen- traliserad klädvård när det gäller större ändringsarbeten och nysömnad. Smärre lag- ningar, isyning av knappar, märkning, stoppning m. m. utföres av vårdpersonalen. Det är också vanligt att den svarar för strump- och ylletvätt, strykning, fläckur- tagning och utprovning av klädesplagg.
Matlagning, diskning och övriga köks- sysslor utföres inte av vårdpersonalen utom på anstalter med småstugesystem. På små anstalter kan dock avhyte i köket före— komma vid ekonomipersonalens ledigheter och vid tillfälliga vakanser. Dukning till barnens måltider åvilar vårdpersonalen i stor utsträckning.
Tvätten tycks genomgående vara cen- traliserad på anstalterna och skötes av särskild personal härför. Vårdpersonalen förbereder dock viss tvätt, räknar och av- lämnar smutstvätt samt tar emot och räk- nar in ren tvätt.
Analys av personalens vårdande uppgif- ter. I föregående avsnitt har betonats att vårdpersonalen på barnanstalterna i regel fyller funktionen som föräldrasubstitut, dvs moderns och eventuellt även faderns dagliga närkontakt med sitt barn ersättes i anstaltssituationen av vårdpersonalen.
Detta viktiga faktum synes i en del fall vårdpersonalen sakna full insikt om. Den har inte alltid förmått sätta sig in i hur långtgående konsekvenser behandlingen av det enskilda barnet har för dess trygghet, utveckling m. m. Det enskilda barnets be- hov och önskningar hl'ir i sådana fall svåra att allsidigt tillgodose.
Det är dock angeläget att betona, att detta förhållande säkerligen inte beror på bristande ambition eller vilja hos vård- personalen utan sannolikt gör sig här gällande en avsaknad av relevanta kun— skaper hos personalen samt en fortlöpande handledning av dem i vårdarbetet.
Vård och fostran av barn på anstalt ut- formas inte alltid så att barnen och/eller personalen upplever det som en helhet, utan en uppdelning med markerade gräns— dragningar sker på de olika momenten vård, sysselsättning, undervisning samt ev. be— handling. Vårdarbetet tenderar därvid att ha lägsta status och har hitintills krävt
Ett sociologiskt intressant förhållande har kunnat iakttas på anstalterna. Ju mer psykologiskt—pedagogiskt utbildad perso— nalen är, ju mer fjärmar den sig från det väsentliga vård- och fostringsarbetet. Så måste t. ex. föreståndaren i första hand sköta administrativt arbete, personal, kon- takt med myndigheter m. m. Psykologen svarar för utvecklingsbestämningar och ev. terapiuppgifter, förskolläraren har lekskola och sysselsättningsterapi osv. Denna ten- dens att fjärma sig från den närmaste kon- takten med barnen visar sig även hos den lägre vårdpersonalen, som efter någon form av utbildning gärna ser sig placerad på uppgifter, som inte har med den direkta barnavården att göra såsom t. ex. att svara för klädförråd.
I detta sammanhang kan framhållas, att vårdpersonalen vid förfrågan om vad den önskade utbildning i för ämnen för att bättre kunna sköta sitt arbete nämnde fin klädvård, sjukvård och barnpsykologi i nu nämnd ordning. En riktigare, mer upp- skattande attityd mot barnarbetet kunde dock noteras hos framför allt de yngre utbildade barnsköterskorna. Det var ofta barnsköterskor med ambition att utbilda sig vidare och med starkt intresse för barns vård och fostran.
Vårdpersonalen synes arbeta relativt självständigt utan påtaglig handledning när det gäller de dagliga omsorgerna om barnen. Detta kunde iakttas speciellt på hem för barn 'i skolåldern. Bland neuro- tiserade och psykopatiska barn framträdde avigsidorna med detta system. Personalen kunde inte alltid förstå barnens problema— tik och därmed inte bemästra deras många gånger provocerande och aggressiva sätt. Terapibehandling och fostran till anpass- ning måste i dylika fall försvåras, därför att anstalterna inte förmår fungera någor- lunda enhetligt i behandlingen av ett barn. Bland de handikappade och speciellt de psykiskt efterblivna har iakttagits en lik- nande tendens när det gäller den mycket väsentliga utvecklingsträningen. Vårdper- sonalen, som handhar barnen under större delen av dagen, saknar ibland direkt led- ning i arbetet och har inte till ful-lo lärt sig inse vikten av ständig metodisk träning av barnen ifråga om t. ex. klädsel, toalett och bordsskick m. m. Utvecklingsträningen överlåtes till särskild terapipersonal un— der kortare tidsperioder av dagsprogrammet
och kontinuiteten i utvecklingsträningen kan bli försummad.
De anstalter som genomfört teamarbete och som fått personalen positivt inställd till detta, fungerar mest tillfredsställande ifråga om att sätta barnen i centrum och ge en adekvat vård, fostran och träning. På sådana institutioner förekommer regel- bundna personalkonferenser, vid vilka samtlig personal informeras om barnen och där personalen gemensamt tar ställ- ning till allmängiltiga problem och linjer i arbete-t. Den kontinuerliga utbildning och handledning av personalen, som där- vid sker förhindrar bl. a. en stagnation i attitydbildningen och underlättar enhet- ligheten i behandlingen av ett barn. Ibland kunde dock iakttas att vårdpersonalen inte hade tillräckliga grundkunskaper för att rätt kunna tillgodogöra sig den informa- tion som ges.
Dagsrutinen på anstalterna följer ett fast program ifråga om sovtider, toalett, mål- tider m. m. Vissa svårigheter föreligger naturligtvis här att i större utsträckning ta hänsyn till det enskilda barnet. Det synes dock som om dagsrutinen i en del fall skulle bättre kunna anpassas efter barnens åldrar och utveckling. Detta gäller inte minst skolbarnens sovtider, möjlighe- ter till nöjesläsning m. m. efter sänggåen- det etc. Det är självklart att vårdpersonalen inte kan göras ansvarig för utformningen av en institutions dagsschema. Tyvärr tycks dock personalen uppfatta den givna dagsrutinen som något av en absolut rygg- rad i anstaltslivet, varför tillämpningen för det enskilda barnet ibland måste kännas som onödigt rigorös. Här kunde spåras en osäkerhet hos personalen att inte kunna bemästra situationen genom att något eller några av barnen erbjuds och vänjes vid vissa förmåner. Det måste också konstate- ras att personalstyrkans storlek och per- sonalens tjänstgöringstider spelar en roll i detta sammanhang. Vissa arbetsmoment måste medhinnas under ett tjänstgörings- pass för att institutionen skall fungera, varför hänsynen till det individuella bar- nets bästa kan komma att åsidosätta's.
Hänsynstagandet till det enskilda barnets behov och önskningar som ett led i barnets anpassningsprocess är betydligt lättare att tillgodose i familjesammanhang än när barnet måste leva inom en större grupp på en anzstalt. Detta hänsynstagande — så långt det går — måste dock vara anstal-
ternas målsättning men kan knappast ge— nomföras utan att personalen inriktas på detta mål.
Anstaltsmiljön kring barnen var mycket olika utformad. På en del anstalter märk- tes att stora ansträngningar gjorts för att göra miljön kring barnen trivsam, vacker och ändamålsenlig. På andra anstalter var miljön sterilt och sjukhu'smässigt utfor- mad. Sannolikt har medicinska vårdsyn- punkter varit utslagsgivande vid utform- ningen av miljön på en del anstalter med t. ex. svårt handikappade barn. Vårdper- sonalen synes här ha en stor funktion att fylla genom att skapa och underhålla hem— trivsel. Det förekom i något fall, att per- sonalen ansåg, att det inte går att upp- rätthålla en trivsam och vacker miljö kring barnen, därför att de >>£örstör allting». Att barnen i sådana fall kanske inte till- godosetts sysselsättningsmässigt, eller att det på det känslomässiga området kanske förelåg en bristsituation, hade man inte förstått liksom inte heller miljöns stora betydelse för ett barns utveckling.
De enskilda vårdsituationerna utforma- des naturligtvis mycket olika på de skilda anstalterna beroende på både arten av barnklientel och personal. Som exempel kan nämnas barnen—s måltider. På vissa in- stitutioner lade man sig vinn om att lära barnen gott bordsskick vid prydligt dukade bord och med maten upplagd i karotter och på fat, som barnen själva fick servera sig ifrån. På andra anstalter utportionerades maten, dukningen var torftig och barnen måste vara tysta under måltiden. Proble— met synes sammanhänga med inställningen till begreppen vård och fostran, i vad mån man anser att vårdsituationen också är en pedagogisk situation, som det är lönt att lägga ned omsorg och arbete på.
Tillgången på sysselsättningsmaterial var ojämn på anstalterna. Oftast var lek- materialet för knappt och dessutom inte avpassat efter åldersstadier, handikapp osv. Lekmaterialet vårdades dåligt och un- derhåll av lekmaterial syntes inte tillhöra vårdpersonalens rutinsysslor. Det var inte ovanligt, att terapiavdelningarna var väl- utrustade med material, medan vårdavdel— ningarna, där barnen vistas större delen av dagen, stod så gott som tomma på lek- saker. Leken och sysselsättningen synes ha glidit in på ett sidospår, genom att sär- skild personal — fritidsledare och terapeu- ter — skall sköta denna detalj. Detta kan
för många barn innebära en alltför kraftig stimulans och för stora krav på aktivitet under en kort tid av dagen istället för en jämnare och lugnare avvägning under hela dagen.
Det anses naturligt att vårdpersonalen under några timmar av dagen frånkopplas ansvaret för barnen genom sysselvsättnings— personalens insatser. Om barnen just då har lust eller ej med några fritidssyssel— sättningar kan det bli svårt att ta hänsyn till. Lekens betydelse för en allsidig ut— veckling av ett barn synes icke vara till- räckligt beaktad på barnanstalterna.
Analys av icke vårdande arbetsuppgif- ter. Städ- och rengöringsarbete tar propor- tionellt en stor del av vårdpersonalens ar— betsdag. På vissa anstalter är det nödvän— digt med en minutiös städning för att und- vika bl. a. icke önskvärd lukt. Med full förståelse för detta kan dock ifrågasättas om inte städningsarbetet kunde inskränkas något — i vart fall på institutioner där klientelet i hygieniskt avseende uppträder normalt — eller rationaliseras. Så t. ex. synes fönstertvätt och tvätt av målning och möbler varje vecka ibland vara något av en överloppsgärning.
Sannolikt förhåller det sig så, att år- betet på många barnanstalter ställer så stora krav på personalen och ställer dem inför sådana problem att de i viss mån >>flyr» till arbete. som de vet med sig att de behärskar och som därmed inte är stressande. Vikten av dessa arbetsmoment blir då lätt överbetonad och vårdpersona- len är inte mäktig att sätta in dem i det större sammanhanget.
Sammanfattningsvis kan sägas att observationsundersökningen gett be- lägg för önskvärdheten av en utvecklings- psykologiskt orienterad grundutbildning av vårdpersonalen på barnanstalterna,
att grundutbildningen bör behandla det normala barnet i förskoleåldern,
att utbildningen i vård av skolbarnet och det handikappade barnet bör ske ge- nom särskilda påbyggnadskurser (yrkes- kurser) samt
att en för all vårdpersonal gemensam grundutbildning kan bygga på en moderni- serad barnsköterskeutbildning, där attityd- hildningen till vårduppgiften skall vara det väsentliga, och där psykologi- och pedago- gikundervisningen utformas så, att elever- na sedan förmår omsätta kunskaperna i be— teendet gentemot barnen.
Grundutbildningens uppbyggnad och innehåll
Av den ovan intagna redogörelsen för den av barnpsykologiska forskningsla- boratoriet utförda observationsunder- sökningen — för vilken laboratoriet helt svarar _— framgår, att laboratoriet ansluter sig till barnanstaltsutredning- ens uppfattning, att en gemensam grundutbildning bör ordnas för all vårdpersonal vid barnanstalter och att denna bör bygga på den nuvarande barnsköterskeutbildningen, vilken. emel- lertid behöver reformeras. På utred— ningens uppdrag har laboratoriet utar- betat förslag till kursplan och kursför- delning för en grundkurs för vårdper- sonal vid barnanstalter.
Utredningen föreslår på grundval härav, att barnsköterskeskolorna omor- ganiseras till barnavårdsskolor skall omfatta en 32 veckor lång grund- kurs. Kursen föreslås delad i två avgrän— sade utbildningsmoment, nämligen en kurs i spädbarnsvård under 14 veckor och en kurs i små barns vård under 18 veckor,
som
Såsom villkor för inträde i kursen föreslår utredningen en lägsta'ålders— gräns om 17 år, dock med iakttagande av att elev senast vid utbildningens'av- slutande skall ha fyllt 18 år. Vidare skall elev före inträde i grundkurs ha genomgått husmodersskola om minst 18 veckor samt ha minst tre .månaders hushållspraktik i familj med små barn eller annan likvärdig praktik. För in- träde i grundkurs skall som alternativ till kravet på genomgången husmoders- skola jämte praktik gälla att elev kan styrka sig äga motsvarande kunskaper eller ha annan för vårdyrket lämplig utbildning eller praktik. För att bli an- tagen som elev skall krävas att ha god hälsa.
Kompetensområde Genomgången grundkurs (spädbarns- och småbarnskurs) skall leda till barna- vårdsexamen. Utredningen föreslår att genomgången barnavårdsskola skall kvalificera för anställning vid späd- barnshem och upptagningshem för barn under skolåldern _ dock vad de senare hemmen beträffar med undantag av så- dana för barn med komplikationer. Vi- dare förutsättes grundkursen meritera för anställning vid daghem, vårdavdel- ningar vid BB samt eventuellt med komplettering av viss sjukvårdsuthild- ning vid lasarettens avdelningar för barn under skolåldern. Utredningen an- ser därjämte att genomgången barna- vårdsskola bör meritcra för inträde vid förskoleseminarier, socialt barnavårds- seminarium och barnavårdslärarsemi- narier.
Grundkurscn har sålunda utarbetats med tanke på att den skall ge kompe- tens för vissa sysslor vid institutioner för barn, där insikterna i barnavård ej behöver sträcka sig längre än fram till skolbarnsåldern. Viss orientering om utvecklingen efter förskoleåldern skall dock lämnas i grundkursen. Utredning- en kommer i det följande att föreslå, att genomgång av särskilda yrkeskurser skall krävas av den personal som skall anställas vid sådana barnanstalter som mottar barn med komplikationer samt ,vid barn- och skolhem med elever i och över skolåldern. Intill dess att ut- bildningskapaciteten i yrkeskurser kan anpassas efter de här uppställda kva- lifikationskraven måste självfallet per- sonal med enbart grundutbildning före- komma på alla barnanstalter. Utred- ningen återkommer närmare härom i kapitlen IV och VIII.
Inträdeskrav Utredningen har ingående penetrerat frågan om den lägsta inträdesålder som
bör tillåtas; en fråga som i förening med konkurrenskraftiga löne- och ar- betsförhållanden utredningen bedömt vara av särskilt intresse för personal- rekryteringen till landets barnanstalter.
Vid samtliga barnsköterskeskolor och grundkurser för vård av psykiskt efter- blivna gäller, att elev skall ha fyllt 18 år för att kunna antas, Skälet till den- na åldersgräns nedåt anses vara den bristande mognad för vårdyrkena, som personer i lägre ålder förmenas upp— visa.
Några prognoser över det framtida behovet av vårdpersonal på alla de an- stalter varom här är fråga finns inte upprättade. Utredningen har kunnat konstatera, att det på något undantag när för närvarande inte föreligger några svårigheter att knyta vårdpersonal till barnanstalterna. Tillgängliga allmänna prognoser för arbetskraftsbehovet i lan- det kännetecknas vad 1960-talet beträf- far av att de äldsta och yngsta ålders- grupperna inom den arbetsföra befolk- ningen kommer att tillväxa relativt snabbt. Ett ökat tillskott av kvinnlig arbetskraft kan också väntas genom den stigande yrkesintensiteten bland gifta kvinnor. Vad behovet av vårdpersonal vid barninstitutioner beträffar vill ut- redningen fästa uppmärksamheten på att vid vissa anstalter en förhållandevis stor del av personalen närmar sig pen- sionsåldern, varför om några år perso- nalavgången kan bli stor. På ett stort antal institutioner föreligger också en klar underbemanning, En större perso- naltäthet är här ofrånkomlig om kraven på en tillfredsställande vård och fostran av barn på anstalt skall kunna tillgo- doses.
Konkurrensen om särskilt den yngre arbetskraften är i dag betydande och väntas trots de ökade ungdomskullarna komma att skärpas under 1960-talet. Även om man beaktar, att yrkesmedve-
tenheten has de unga i allmänhet inte är särskilt utpräglad, är det angeläget, att unga människor med håg och fal- lenhet för vårdyrket ges möjligheter att ägna sig åt detta snarast möjligt efter avslutad grundskola. I annat fall riske- rar man att de definitivt absorberas av andra konkurrerande yrken. Det sti- gande välståndet tar sig också sådana uttryck, att anspråken på utbildning ökas. Allt större ungdomskullar kom- mer därför att ha ett behov av en ut- bildning utöver den som grundskolan ger. Detta problem har ingående be- handlats av 1957 års skolberedning i dess betänkande om grundskolan (SOU 1961:30), i vilket bl. a. förslaget om fackskolor framförts.
De här nämnda omständigheterna sy- nes tala för att man söker finna en så— dan form, att utbildningskurserna för vårdpersonal på barnanstalter i tiden ansluter så nära som möjligt till elever- nas obligatoriska skolgång, eller med andra ord att tiden förkortas mellan den avslutade obligatoriska skolgången, som efter den 9-åriga skolans genom- förande sker vid 16 års ålder, och in- trädet i grundkurs vid harnavårdssko- lor. I annat fall kan man riskera, att vår- den på barnanstalterna äventyras av brist på personal eller i varje fall kva- lificerad sådan. Det vore synnerligen betänkligt, om det förhållandet skulle inträffa, att till vårdyrkena endast så- dana personer söker sig som efter av- slutad grundskola icke lyckats skaffa sig en utbildning vid någon av de yr- kesutbildningsanstalter som i det fram- tida skolsystemet förutsättes stå öppna för envar.
Mot vad som här nämnts kan å andra sidan anföras det angelägna i att den personal, som skall vårda det ofta utomordentligt ömtåliga och svårskötta klientel varom här är fråga, har den mognad som uppgiften kräver, Denna
synpunkt har också med skärpa fram- förts av såväl de representanter för till- synsmyndigheter, överstyrelsen för yr- kesutbildning och huvudmän som den anstaltspersonal med vilken kontakt ta- gits under utredningsarbetet. Därvid har samstämmigt den åsikten kommit till uttryck, att 18-årsgränsen inte kan rubbas utan allvarliga följder beträf- fande vården av klientelet. I andra sammanhang har dock framförts den åsikten, att ungdomen nu uppnår såväl sin fysiska som emotionella mognad ti- digare och att förskjutningar kan sägas ha inträtt sedan den här aktuella 18- årsgränsen infördes.
Vid en bedömning av denna fråga skall också arbetarskyddslagstiftning— ens föreskrifter rörande minderårigs användande i nattarbete iakttas. Den som är yngre än 18 år kan således un- der inga omständigheter fullgöra det arbetssehema, som åvilar den vårdper- sonal som nu finns på ett flertal barn- anstalter.
Flera möjligheter till en lösning av denna fråga synes kunna diskuteras.
Kommittén för utredning av vissa sjuksköterskors och undersköterskors arbetsuppgifter har i sin år 1962 av- givna utredning ( SOU 1962:4 ) uppta— git spörsmålet om sjukvårdsbitrådesut- bildningen till behandling. I avsikt att minska tiden mellan avslutad grund- skola och inträdet i sjukvårdsbiträdes- utbildningen har kommittén också strä- vat efter att sänka åldersgränsen, som för närvarande är satt vid 18 år. Kom? mittén har föreslagit, att åldern för in- träde i sjukvårdsbiträdesuthildning sät- tes till lägst 17 år med iakttagande av att eleven senast vid utbildningens av- slutande skall ha fyllt 18 år. Utbild— ningstiden är numera i enlighet med kommitténs förslag fastställd till 23 vec- kor.
Utredningen har förståelse för att
viss personlig mognad krävs för att ele- verna skall kunna tillgodogöra sig un- dervisningen i bl. a. psykologi och pedagogik och att det därför måhända inte vore lämpligt med en sänkning av inträdesåldern. Eleverna skall också un- der utbildningstiden handskas med barn och bör därvid kunna ta ett an- svar. Generellt måste 18-åring-en antas ha uppnått en något större mognad än 17-åringen.
Efter att ha vägt argumenten för och emot och med särskild hänsyn till an- gelägenheten av att ungdom som har in- tresse och fallenhet för vårdyrket sna- rast knytes till detta, vill dock utred- ningen föreslå att åldern för inträde i grundkurs sättes till lägst 17 år med iakttagande av att elev vid utbildning- ens avslutande skall ha fyllt 18 år. Då förutbildningen kräver en tid av minst åtta månader kan yrkesutbildningen på- börjas omedelbart efter avslutad skol- gång och fortgå praktiskt taget oavbru- tet fram till harnavårdsexamen. Det är också urrckrytcringssynpunkt önskvärt med en likformighet i detta avseende med' utbildningen av personal inom andra närbesläktade yrkesområden — i detta fall sjukvårdsbiträdesutbildningen.
En annan väg att gå för att trygga behovet av kvalificerad vårdpersonal på barnanstalterna synes vara att vända sig till den äldre arbetskraften. Någon övre åldersgräns för tillträde till grund- kurs har utredningen därför inte före— slagit. Möjlighet bör stå öppen för äldre, goda krafter att vinna inträde i utbild- ningen, varigenom vårdområdet kan till- föras insatser från exempelvis kvinnor, som efter att helt ha ägnat sig åt sköt- seln av "hem och barn önskar uppta för- värvsarbete, Denna personalreserv, som bara för vårdyrket värdefull praktik, synes sålunda på allt sätt därest förut- sättningarna i övrigt bedömes såsom goda böra'utnyttjas vid barnanstalterna,
särskilt som sådan personal vanligtvis stannar i yrket en längre tid än den unga arbetskraften.
Kravet på hushållsutbildning har bi- behållits med hänsyn till önskvärdhe- ten av att vårdpersonalen har elemen- tära kunskaper i matlagning, hushålls- göromål, sömnad m. 111. På mindre an- stalter måste vårdpersonalen vara be- redd och kompetent att rycka in i köks— arbetet vid tillfälliga vakanser. Utred- ningen anser det emellertid vara ange- läget, att kursplanerna i husmoderssko— lorna i möjligaste mån samordnas med harnavårdsskolornas, så att samma un- dervisning inte förekommer i båda kur- serna. Utbildningstiden blir därigenom bättre utnyttjad,
Utredningen har erfarit, att översty— relsen för yrkesutbildning planerar en revidering av husmodersskolornas kurs- planer. Barnavårdsundervisningen lär sålunda komma att inriktas på att ge eleverna elementära insikter om vad en blivande mor behöver veta om den men- tala utvecklingen och kontaktbehovet hos barn. Vidare torde antalet under- visningstimmar i matlagning, tvätt och sömnad komma att utökas. Dessa ämnen skulle därigenom endast behöva åter- komma i barnavårdsskolorna när de har speciell anknytning till barnavården.
En sådan ändring av husmoderssko- lornas innehåll sammanfaller helt med utredningens intentioner ifråga om utbildningen av vårdpersonal vid barn- anstalter.
Då det emellertid kan vara angeläget att det till barnanstalterna även knytes personer, som har andra värdefulla kun- skaper för vårdarbete bland barn än de som ges i husmodersskola, finner ut- redningen, att som ett alternativ till kravet på genomgången husmodersskola och hushållspraktik skall gälla att sö- kande kan styrka sig äga motsvarande kunskaper eller ha annan för vårdyr-
ket lämplig utbildning eller genom praktiskt arbete har erfarenhet av vård och sysselsättning av barn och ungdom.
För inträde i grundkurs skall utöver genomgången husmoderskurs antingen krävas minst tre månaders hushålls- praktik i familj med små barn eller på annat sätt förvärvade motsvarande kun- skaper. Utredningen anser det vara be— tydelsefullt, att vårdpersonalen på barn- anstalter har konfronterats med barn- familjens problem och sätt att fungera. Den bör då rimligtvis bättre kunna för- stå anstaltsbarncts situation. Även här gäller att detta inträdeskrav kan mot- svaras av annan för vården värdefull er- farenhet.
Kurslängd Vid uppläggningen av grundkursen har hänsyn tagits till de förkunskaper som förutsatts skola krävas för inträde i kursen. De ämnen som ingår i husmo- dersskolorna återkommer endast i de fall de har särskild anknytning till har- navården. Grundkurs omfattar som nämnts 32 veckors undervisning med de två avgränsade utbildningsmomenten >>kurs i spädbarnsvård» och >>kurs i små barns vård». Kursens uppdelning på två avsnitt motiveras främst av att ut- bildningen i vård av barn under ett år måste vara helt avslutad innan under- visningen om barn i åldern 1—-6 år vidtar.
Utredningen är medveten om att det ur yrkeskolemässig synpunkt skulle va- ra till fördel om kurstiden för envar av kurserna kunde utsträckas till 18 veckor. Genom den terminsindelning som en sådan kurslängd medger skulle bl. a. lärarnas tjänstgöringsförhållan- den kunna ordnas på lämpligaste sätt.
En av riktlinjerna för utredningen har varit att framlägga förslag till en god grundutbildning med hänsynstagan- de till önskemålet, att utbildningstidens
längd begränsas i möjligaste mån. Då kurserna innehållsmässigt väl kan an- ordnas under en sammanlagd kurstid av 32 veckor och då framför allt den stör- sta hänsyn måste tas till praktikinsti- tutionernas möjligheter att ta emot ele- ver, har denna kurslängd befunnits va- ra lämplig.
Utredningen anser att genomgången grundkurs kan vara en lämplig förut- bildning för inträde vid vissa semina- rier. Inom utredningen har diskussioner förts om lämpligheten av att elev som ämnar fortbilda sig vid förskolesemi- narium, socialt barnavårdsseminarium eller barnavårdslärarseminarium avbry- ter utbildningen efter genomgången spädbarnskurs. Ett motiv härför vore att dessa läroanstalter ingående behand- lar barnet i 1—6 årsåldern, varför en fullföljd utbildning komme att förlänga utbildningstiden. Utredningen anser emellertid att en yrkesskolemässigt rik- tigt upplagd kursverksamhet skall vara sådan, att den högre utbildningen byg- ger på och i sitt kursprogram tar hän- syn till grundutbildningens innehåll. Varje led i utbildningen för mera kvali- ficerade arbetsuppgifter bör sålunda i sig ge kompetens för anställning inom något yrke. Det av utredningen fram- lagda förslaget till grundkurs bör sålun- da kunna föranleda någon justering av här nämnda seminariers —— framförallt förskoleseminariernas — kursplaner.
Kursinnehåll
I. Kurs i spädbarnsvård
a) Praktisk undervisning Timantalet för spädbarnsvård och spädbarnets uppfödning har av prak- tiska och administrativa skäl samman- slagits. Totala timantalet är 406 och lägre än i nuvarande 34 veckors barn- sköterskekurs, som redovisar 544 tim- mar. .Denna sänkning är emellertid del- vis endast skenbar beroende på under-
visningsmomentens uppdelning på de olika ämnena.
Sömnad av spädbarnsutstyrsel och fackmadrass ingår i barnsköterskeut- bildningen men har här helt bortta- gits. I stället skall i det teoretiska av- snittet olika slags utrustning för späd- barn demonstreras. Undervisning om lekmaterial, tillverkning och underhåll, har getts större utrymme än tidigare.
Hemvården har i stort fått samma ut- formning som för närvarande men med tyngdpunkten lagd på att göra eleverna medvetna om betydelsen av hur miljön kring ett barn lämpligen arrangeras.
Den praktiska handledningen skall förläggas till spädbarnshem och späd- barnsdaghem.
b) Teoretisk undervisning
De olika utbildningsmomenten har sammanförts och undervisningen i har- navård och barnpsykologi har dels ut- ökats, dels uppdelats på ämnena 1) ut- vecklingspsykologi och pedagogik och 2) medicinsk barnavård.
Undervisningen i dessa ämnen måste byggas upp kring demonstrationer och elevernas egna observationer för att undervisningen skall kunna konkretise- ras och göras förståelig för eleverna. Teori och praktiskt arbete knyts på det- ta sätt naturligare ihop.
Personalvårdsfrågor och samarbets- psykologi har inlagts som ett helt nytt ämne, Undervisningen omfattar 14 tim- mar och skall inriktas på problematik som är aktuell för eleverna. Det är av vikt att eleverna uppmärksammas på sambandet mellan den vuxnes psykiska status och ett barns beteende.
Rytmik och hållningsgymnastik till- kommer även som nytt ämne. Rytmi- ken skall inriktas på att lösa spänningar och hämningar hos eleverna. Elever- na skall från utbildningens början bi-
bringas en riktig inställning till leken. Rytmiken är här ett medel att få ele- verna att förstå dels lekens innebörd, dels att det inte är barnsligt att leka med barn.
II. Kurs i små barns vård a) Praktisk undervisning
Småbarnsvården i barnsköterskeut- bildningen har utbytts mot ämnet små barns fostran, vård och sysselsättning för att understryka att arbetet bland barn inte enbart är inriktat på vård- uppgifter. Det praktiska arbetet skall ske bland barn i åldern 1—6 år. Ledaren av den praktiska undervis- ningen skall inrikta sig på att under- stryka den pedagogiska tillämpningen av teorikunskaperna. Eleverna skall i denna kurs vinna erfarenhet av har- net i grupp och tränas till att ta an- svar för mindre barngrupper i olika slag av aktivitet. De skall även delta i personalkonferenser och göras prak- tiskt medvetna om lagarbetets innebörd.
Lek och sysselsättning har getts re- lativt stort utrymme i kursplanen, Själv- fallet skall eleverna handskas med allt sysselsättningsmaterial för att lära kän- na dess förutsättningar och möjlighe- ter. Om eleverna upplevt glädjen av att skapa av t. ex. lera och färg, förutsättes de bli mer toleranta mot barnens ak- tiviteter. Eleverna måste inse att olika slags sysselsättning bör tolereras även om städningsarbetet därigenom ökar,
Hemvården inriktar sig på detta sta- dium mest på barnets miljö som viktigt pedagogiskt medel. Vård av akvarium och burfåglar har medtagits för att ele- verna skall inse, att det är naturligt och intressant för barn att uppleva djur på nära håll.
Den praktiska handledningen skall förläggas till barnhem, daghem och lek- skolor.
b) Teoretisk undervisning Utvecklingspsykologi och pedagogik samt medicinsk barnavård har utfor- mats efter samma principer som i späd- barnskursen, dvs. undervisningen skall fortfarande byggas upp kring demon- strationer, elevernas egna observatio- ner och filmvisningar.
Under rubriken medicinsk barnavård har upptagits institutionshygien. Det- ta moment skall innefatta bl. a. före- byggande av infektionsspridning, hygi- eniska synpunkter på rengöring vid be- farad epidemisk smitta, samt sterilise- ring av enklare instrument. Eleverna uppmärksammas även på hygieniska krav, när det gäller det rutinmässiga städningsarbetet ställt i relation till trevnaden för barnen.
Familjekunskapen som ingår i barn- sköterskeutbildningen utgår med hän- syn till att samma moment ingår i hus- modersskola. I stället har ämnet omfor- mats och rubricerats »Barnet i familj och barnet på institution». Undervis- ningen skall sikta på barnets ställning i samhället och utmynna i en jäm- förelse mellan barnet som växer upp i familjegruppen och barnet som tidvis eller för längre tid vistas på anstalt. Eleverna skall göras medvetna om sin roll och sitt ansvar här mot det indi- viduella barnet, familjen och samhället.
Kostläran har getts en mera pedago- gisk inriktning i detta förslag än i barnsköterskekurserna.
Studiebesöken skall kompletteras med orienterande föredrag och red0visas i skriftliga observationsredogörelser.
Sammanfattning Av kursplaner och kommentarer torde
klart framgå att det är angeläget att, där så är praktiskt genomförbart, teo- retisk och praktisk undervisning sker parallellt, varigenom eleverna bäst kan smälta kunskapsstoffet.
I grundkursen lämnas endast viss orientering om skolbarnsåldrarna då en utförligare behandling skulle innebära, antingen att kurstiden måste förlängas eller att undervisningen måste göras ytligare och mer schematisk, Undervis- ning om skolbarnsåren och tonårspro- blematiken föreslås därför bli given i särskild yrkeskurs.
Grundkursen har utformats efter två huvudprinciper,
dels skall den ge eleverna kunskap om det friska, normala förskolebarnets psykofysiska utveckling och beteende ställt i relation till barnets framtida ut- veckling,
dels skall den bibringa en riktig in- ställning till hur man bemöter och be— handlar barn. Dylik fundamental kun- skap om och inställning till barnet är en nödvändig förutsättning för att ele— verna skall kunna tillgodogöra sig yt- terligare specialutbildning i yrkeskurs.
Barnanstaltsutredningen förutsätter att den föreslagna grundkursen skall fastställas för samtliga barnavårdssko- lor i landet och att metodiska anvisning- ar med förteckning över undervisnings- materiel skall komma att utarbetas av överstyrelsen för yrkesutbildning. I det här framlagda förslaget anges endast huvuddrag och principer för kursverk- samhete-n. Utredningen förutsätter jäm- väl att timplaner och kursfördelning kommer att överarbetas av överstyrel— sen för yrkesutbildning när kursernas praktiskt skall genomföras.
(0—1 år) Antal Antal vec- un- ko— der- Läroämne tim- vis- mar i nings- me— tim— deltal mar A. Praktisk undervisning 1. Spädbarnets vård och fostran. Kost och uppfödning 30 406 2. Tillverkning av leksaker för spädbarn, underhåll och lagning av lekma- terial ........................ 0,5 7 3. Hemvård, skötsel av barnkläder, lappning och lagning ............... 1 14 B. Teoretisk undervisning 1. Utvecklingspsykologi och pedagogik ............ 5 70 2. Medicinsk barnavård 1.5 21 3. Spädbarnets kost och uppfödning ............... 0,5 7 4. Demonstrationer av barnkläder, bäddutrust- ning, barnmöbler ...... 0,5 7 5. Lek— och sysselsätt- ningsmetodik ............ 1 14 6. Rytmik, sång, musik 1 14 7. Personalvårdsfrågor och samarbetspsykologi 1 14 Summa 42 588 Kursfördelning A. Praktisk undervisning 1 a) Spändbarnets vård och fostran: Spädbarnsvård ur fysisk och psykisk syn— punkt. Sömn, toalett, bad, klädsel, mat, lek och utevistelse. Eleverna uppmärksammas på följande: 1) Spädbarns behov av kontinuerlig kon- takt med en eller högst ett par vuxna 2) elevens uppträdande som miljöska- pande faktor för barnet.
b) Kost och uppfödning: Tillagning av mjökblandningar och mat till barn som har blandad kost.
Demonstration av halvfabrikat och an- nan industriberedd barnmat.
2. Tillverkning av leksaker för spädbarn. Underhåll och lagning av lekmaterial:
Lättillverkade leksaker av bl. a. »värdelöst» material, t. ex. skallror, trådrullsband, pek- böcker och kastdockor.
Övningar i limning, målning, fernissning samt användningen av enkla verktyg.
3. Hemvård:
Rengöring av barnkammare och mjölkkök med användning av rationella redskap och arbetsmetoder. Olika slag av rengörings- medel.
Vård av möbler och sängutrustning. Blomstervård. Skapandet av en estetiskt tilltalande och utvecklande barnkammar- miljö. Faran ur utvecklingssynpunkt av en alltför »steril» omgivning för ett barn.
Tvätt och rengöring av barnkläder och filtar.
Skötsel av madrasser.
Övningar i lappning och stoppning både vad det gäller barnkläder och olika slag av linne.
Den praktiska undervisningen skall un— derstryka de väsentliga arbetsuppgifterna, dvs. barnets vård, sysselsättning och behov av kontakt med den vuxna. Städning, bädd- ning, sömnad och materialvård är moment som måste utföras men dessa uppgifter bör utföras så att de icke inkräktar på barnets trivsel.
B. Teoretisk undervisning 1. Utvecklingspsykologi a) Demonstrationer och observationer:
Arv och miljö. Lagbundenheten i utveck- lingen.
Den prenatala utvecklingen.
Förlossningen. Längdsnitt följande utvecklingen under 0—1 år av de motoriska, emotionella, so- ciala, intellektuella och språkliga funktio- nerna.
Föreläsningar konkretiseras dels genom demonstrationer och filmvisningar, dels ge- nom elevernas egna observationer av typ löpande protokoll under korta tidsperio- der.
b) Pedagogisk tillämpning av psykologin: Barndomsupplevelsernas betydelse ur psy- kologisk synpunkt.
Barns behov av trygghet och kärlek. Psykologiska synpunkter på bröstupp- födning och avvänjning.
Sugningsdriften.
Fasta vanor, uppfostran i samband med måltider, sömn och toalett.
Frihet eller tvång. Eleverna observerar under detta moment barns beteende i olika situationer.
Observationerna sammanfattas och dis- kuteras vid seminarieövningar.
2. Medicinsk barnavård: Den prenatala utvecklingen. Förlossningen. Modern under havandeskapet. Eftervården. Bröstuppfödning. avvänjning. Barnets kroppsliga utveckling. De vanligaste barnsjukdomarna. Vård av sjuka barn. »Förkylning» och skydd mot smitta. Barn och sjukhus. Ev. studiebesök på barnsjukhus. Vikten av fortlöpande hälsokontroll. Vac- cinatinn. Tand- och gomdefekter. Förebyggande av barnolycksfall. Personalens ansvar vid egen sjukdom.
Personlig hygien.
Studiebesök på barnavårds- och mödra- vårdscentraler.
Samhällets stöd för familj och barn.
3. Spädbarnets kost och uppfödning: Spädbarnets näringsbehov. Bröstuppfödning. tilläggskost och av- vänjning. Uppfödning med komjölksbland- ningar. Blandad kost. Dietmat. Förvaring av mat. Matens servering.
4. Demonstration av rustning, barnmöbler:
barnkläder, häddut- Spädbarnets klädesntrustning. Genomgång av mönster till olika barn- plagg. Principerna för tillklippning, tygåt- gång och prisberäkning. Krav som bör ställas på en barnsäng.
Fördelar och nackdelar med olika sorters sängutrustning med hänsyn till skötseln av barn i hem eller på anstalt. Skötutrustningar. Barnmöbler.
5. Lek- och sysselsättningsmetodik: Lekens betydelse för barnets utveckling. Demonstration av olika sorters lekma- terial för spädbarnsåldern. Principerna för träning av olika funktio- ner hos barnet. Fordringar man måste ställa på leksaker för att de skall vara »barnsäkra». Färg, form och struktur på lekmaterial för spädbarn.
6. a) Rytmik:
Övningar, som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på aVSpiinning och allmän frigörelse.
Hållningsgymnastik och undervisning i riktiga arbetsställningar med hänsyn till att vårdpersonalen får lyfta, bära och böja sig onormalt mycket under arbetet.
b) Sång, musik:
Enkla barnvisor, rim och ramsor.
7. Personalvårdsfrågor och samarbetspsyko- logi : Mentalhygieniska aspekter på unga männi- skors problem t. ex. anpassningssvårigheter i förhållande till föräldrar, syskon och ar— betskamrater. Mindervärdeskänslor och hämningar som hinder i yrkes- och privatliv. Vikten av att den som väljer ett »vårdan- de» yrke trivs med sitt arbete. Betydelsen av den enskilda människans insats i ett kollektiv. Anstalten som arbetsplats. Rollbeteendc och rollförväntningar. Vanliga personalproblem.
Timplan för 18 veckors kurs i små barns vård (1—6 år)
Antal Antal vec- un- ko- der- Läroämne tim- vis- mar i nings- me- tim- deltal mar
A. Praktisk undervisning
1. Små barns fostran, vård och sysselsättning ...... 27 486
2. Tillverkning av lekma- terial för olika åldrar. Underhåll och lagning av lek—material ............ 1,5 27
3. Fritt skapande: Mål- ning, modellering, klipp- ning, träslöjd ............ 1,5 27 4. Hemvård, skötsel av
barnkläder .................. 1 18 B. Teoretisk undervisning 1. Utvecklingspsykologi
och pedagogik ............ 5 90 2. Medicinsk barnavård 1,5 27 3. Förskolebarnets kost
och uppfödning ......... 0,5 9 4. Sysselsättningsmetodik 1 18 5. Rytmik, sång och musik 1 18 6. Barnet i familj och bar-
net på institution ...... 1,5 27 7. Studiebesök ............... 0,5 9
Summa 42 756
Kursfördelning
A.Praktisk undervisning
1. Små barns fostran, vård och sysselsätt- ning: Elevernas praktiska utbildning uppdelas i tre perioder. Om det organisatoriskt går att ordna skall första praktikperioden för- siggå bland 1—2 åringar, den andra bland 3—4 åringar och den tredje bland 5—6 åringar. Eleverna handledes i varje moment av barnens vård och sysselsättning. Hand- ledaren bör ständigt uppmärksamma ele— verna på att kunskaperna i utvecklingspsy- kologi skall utnyttjas pedagogiskt, inte minst i s. k. vårdsituationer, t. ex. matning, toalett, på- och avklädning m. m. Vid slu- tet av praktikperioderna skall eleverna självständigt, men under handledarens upp- sikt, under olika moment handha en grupp barn. Handledaren skall därefter diskutera
igenom med eleven sättet att lösa uppgif- terna.
Handledaren bör varje vecka i seminarie- övningsform samla eleverna för diskussion om arbetsprogram, barnens beteende och behandling m. m.
2 a) Tillverkning av lekmaterial för olika åldrar:
Tillverkning av enkla bilderböcker, spel och pussel m. m.
b) Underhåll och lagning av lekmaterial: Elev deltar i arbete med vård och lagning av institutionens lekmaterial.
3. Fritt skapande. modellering, klippning, träslöjd:
Målning,
Eleverna skall själva arbeta med olika sor- ters lekmaterial för att bättre förstå bar- nen.
Material: Pulverfärg, grova penslar, fingermålningsfärg, kritor, lera, plastelina.
Klippapper, papier maché, tyg för appli- kationer m. m.
Plywood, »värdelöst» material.
4. Hemvård: Förutom att eleverna med rationella meto- der utför den dagliga städningen av har- nens rum och utrymmen skall undervis- ning ges i hur man skapar en trivsam miljö kring barnen. Vad som kan göras för att undvika »anstaltsmiljö». Årstidernas markering på en institution och helgfirande. Blomstervård.
Skötsel av akvarium, burfåglar m. m. Skötsel av barnens kläder, fläckurtag- ning, enkel kemisk tvätt, yllevård.
Lagning och stoppning av linne, trikå och enkla barnkläder.
B. Teoretisk undervisning 1. a) Utvecklingspsykologi: Lagbundenheten i utvecklingen.
Längdsnitt följande utvecklingen under 1—6 år av de motoriska, emotionella, so- ciala, intellektuella och språkliga funktio- nerna.
Kort orientering om utvecklingen under den senare barndomen.
Föreläsningarna konkretiseras dels ge- nom demonstrationer och filmvisningar, dels genom elevernas egna observationer av typ löpande protokoll under korta tidspe- rioder.
b) Pedagogisk tillämpning av psykologin. Observationer: Miljöns och dagsrytmens anpassning till barnets utveckling.
Avvägning mellan aktivitet och vila, lek och sysselsättning.
Frihet och tvång, fantasi och verklighet. Speciella uppfostringsproblem, t. ex. sys- konkonflikter, svartsjuka, matvägran, sömnstörningar, aggressivitet, ångest, snat- teri.
Handledda observationer av speciella pe— dagogiska situationer.
2. Medicinsk barnavård:
Barnets kroppsliga utveckling. Orientering om barn med handikapp. Symtom på sjukdom hos barnet. Hemsjukvård och särbehandling med praktiska övningar. Föreskrifter angående medicinförråd. Förebyggande av barnolycksfall. lnstitutionshygien.
3. Förskolebarnets kost och uppfödning:
Barns näringsbehov under förskoleåldern. Val av riktiga födoämnen för kosten med hänsyn till näringsvärde, pris och kvalitet.
Uppgörande av ur näringssynpunkt full- värdiga dagsmatsedlar för barn. Enkla kostnadsberäkningar i samband därmed.
Matens servering. Vikten av trivsam duk— ning.
Den vuxnes deltagande i barnens målti— der.
Barnens medverkan i det husliga arbetet.
4. Sysselsättningsmefodik : Lekens betydelse för barnets utveckling. Lekstadierna (funktions-, fiktions- och konstruktionslekar) behandlas. Lekmaterial för varje stadium för inne- och utelek demonstreras och eleverna får handskas med materialet.
Sagolitteraturen genomgås.
Eleverna övar sig i sagoberättande och fingerlekar.
Övningar, som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på avspänning och allmän frigörelse.
Hållningsgymnastik och undervisning i riktiga arbetsställningar med hänsyn till att vårdpersonalen får lyfta, bära och böja sig onormalt mycket under arbetet.
Barngymnastik.
b) Sång, musik: Enkla barnvisor, rim och ramsor.
Musiken som pedagogisk faktor på in- stitutionen.
6. Barnet ifamilj och barnet på institution: Psykologiska synpunkter på familjelivet och barnets uppfostran. Grundförutsättningarna för trivsel. Familjemedlemmarnas goda förhållande till varandra som förutsättning för ska— pande av en lugn och trygg uppväxtmiljö. Olika former av samhällets stöd till barn- familjen. Problem i samband med moderns yrkes- arbete.
Olika typer av barninstitutioner.
Hur beter sig barn på institution. Vad skall personalen göra för att till- godse barnet på institution och eliminera riskerna, så att ett barn inte blir »an- staltsskadat».
Föräldrakontakt. Vikten av att arbeta i team. Vårdperso- nalens roll i teamet.
Personalkonferenser.
familjens
7. Studiebesök:
Väl förberedda studiebesök med oriente- rande föredrag:
Daghem Lekskola Barnhem Institutioner för handikappade barn: Cp- barn, döva, utvecklingshämmade m. m.
Studiebesöken mäste givetvis arrangeras med tanke på utbildningsortens resurser i fråga om barninstitutioner.
KAPITEL IV
Yrkeskurser
Motiv
I grundutbildningen behandlas det nor— mala barnet i förskoleåldern. Kun- skap om dessa barns utveckling och be- teende är en förutsättning för förståel- sen av de avvikelser från det normala, som barn på anstalt i olika avseenden så ofta uppvisar. Med hänsyn till kravet på kortast möjliga grundutbildning och till att denna även skall meritera för anställning inom andra områden än de barnanstalter som avses i denna ut- redning har kursplanerna ifråga om äm- nesval getts största möjliga bredd.
De förhållanden som nu råder be- träffande vårdpersonalens kvalifikatio- ner för sitt ansvarsfulla arbete vid barnanstalterna och de möjligheter som finns till utbildning för denna personal har utredningen funnit vara icke helt tillfredsställande. De goda målsättning- ar som finns för vård och fostran av barn som måste leva på anstalt kan en- ligt utredningens mening endast för- verkligas, om vårdpersonalen, sitt arbete på institutionerna har den dagliga nära kontakten med barnen och som för dessa skall ersätta föräldrar- na har en fullvärdig utbildning för sin uppgift. Inte minst viktigt är därvid att vårdpersonalen har insikter om de spe- ciella fysiska handikapp, utvecklings- störningar och beteenderubbningar, som barnen inom de olika vårdgrenar- nas anstalter uppvisar.
De alltför många dystra förhållanden som efter anmälningar och inspektio—
som i
ner blottats inom anstaltssektorn ger också klart belägg för att enbart en mindre höjning av nuvarande kompe- tensfordringar, även om de uppställes för bland andra all vårdpersonal som skall nyanställas, icke är tillfyllest.
Det kan enligt utredningens mening inte anses vara ett för högt krav, att barn som måste leva på anstalt ges alla möjligheter att utvecklas efter måttet av sin förmåga, att de i den miljö som skall ersätta hemmet får sitt trygghets- behov tillgodosett och att fostran inrik- tas på att göra dem till harmoniska män- niskor med god social anpassning.
Även om utredningens målsättning inte kan nås utan en betydande ökning av samhällets utgifter för personalut— bildning är det med tanke på det täm- ligen bcgränsade antal barn och ung— dom som det här gäller dock fråga om blygsamma kostnader i jämförelse med de sammanlagda belopp som samhället med anslutning från alla håll ger ut för vård, fostran och utbildning av barn och ungdom.
En rätt utformad utbildning för vård- personal kan också bli en god grund- utbildning för mcra kvalificerade yrken och därmed komma många andra grup- per av barn tillgodo. Det kan också med största sannolikhet förutsättas, att väl utbildad personal inom samtliga in- stitutioner för barn och ungdom på längre sikt skall komma att visa sig vara samhällsekonomiskt lönande. En höjning av vårdpersonalens utbildnings—
nivå bör även medföra en förbättring av vårdarbetets ställning, till fördel för rekryteringen av personal vid institu- tionerna. En ändring av vårdarbetets sociala status, vilken, såsom framgår av den observationsundersökning som re- dovisats i kapitel III, för närvarande inte står i rimligt förhållande till ar- betets kvalificerade och ansvarsfulla art, får förutses komma att leda till att löner, befordringsmöjligheter etc. för- bättras. Då dessa och därmed samman- hängande problem ligger utanför utred- ningens kompetens, vill utredningen här endast antyda dem och inskränker sig sålunda till att framhålla, att en av- görande faktor för att kvalificerad vårdpersonal skall kunna anställas är, att lönesättningen får en rimlig avväg- ning dels i förhållande till arbetsupp- gifternas krav och betydelse, dels i för- hållande till lönevillkoren för andra personalgrupper i samhället.
Utifrån ovannämnda synpunkter har utredningen funnit, att den föreslagna gemensamma grundutbildningen för barnanstalternas vårdpersonal i de fles- ta fall inte är tillräcklig för att vården av alla barn på anstalt skall bli rätt in- riktad. I grundutbildningen behandlas sålunda inte den problematik som hör till skolbarns- och ungdomsåldrarna an- nat än mycket översiktligt. Inte heller ingår i undervisningen någon oriente- ring om de handikapp av skilda slag, som förekommer bland barn på anstal- ter. Utredningen föreslår därför att spe- cialundervisning i 22 veckor långa yr- keskurser skall meddelas den vårdper— sonal för vilken grundkurs inte ger till- räcklig kompetens för anställning vid barninstitution.
Yrkeskursernas uppbyggnad och innehåll
På uppdrag av barnanstaltsutredning- en har barnpsykologiska forskningsla-
boratoriet efter vissa av utredningen an- givna riktlinjer utarbetat förslag till timplaner och kursfördelning för an- staltspedagogiska yrkeskurser.
Utredningen har övervägt möjlighe- terna att även ifråga om specialutbild- ningen anordna en gemensam utbild- ning för vårdpersonalen inom olika vårdgrcnar. Genom en sådan utbildning skulle bl. a. personalomflyttningar mel- lan olika vårdområden underlättas och utbildningen skulle kunna anordnas på ett rationellt sätt.
Den av forskningslaboratoriet gjorda undersökningen beträffande omfattning- en och strukturen av barnanstaltsperso- nalens arbetsuppgifter jämte de stora olikheter som klientelet inom de skilda vårdområdena uppvisar har emellertid klarlagt, att en enda gemensam yrkes- kurs för de olika vårdområdena inte går att praktiskt genomföra Däremot har utredningen stannat för att föreslå tre slag av yrkeskurser, vilka var och en är gemensam för flera vårdområden, nämligen
I. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom på barn- hem m. m.,
II. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklingsstörningar samt
III. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom med fy- siska handikapp.
Utredningen förutsätter att ovan- nämnda trc yrkeskurser, om de blir all- mänt genomförda och får en utbild- ningskapacitet som helt motsvarar ut- bildningsbehovet, skall ersätta dels de anstaltspedagogiska yrkeskurserna för personal vid barn- och ungdomshem av behandlingskaraktär, dels yrkeskurser- na för vård av psykiskt efterblivna.
Enligt utredningens mening är det an- geläget att all vårdpersonal vid skolor för blinda och döva, vanföreanstalter, cp-hem, institutioner för psykiskt efter- blivna, psykopatbarnhem, barnhem med undantag av spädbarnshem och upp- tagningshem för barn i förskolcåldern utan komplikationer, elevhem för skol- barn och elevhem för nomadbarn har en utbildning som svarar mot föreslag- na anstaltspedagogiska yrkeskurser. Sucessivt allteftersom den föreslagna utbildningsverksamheten genomföres, bör därför krav uppställas på genom- gången anstaltspedagogisk yrkeskurs vid anställning inom nämnda typer av barn- anstalter.
Med hänsyn till dels den nu rådande personalsituationen med helt outbildad vårdpersonal vid stora grupper av barn- anstalter, dels den till antalet betydan- de personalgrupp som det är fråga om och därmed följande krav på mycket stor utbildningskapacitet i yrkeskurser— na, kommer det rekommenderade ut- bildningsprogrammets genomförande att sträcka sig över lång tid. Under en över- gångstid får man därför räkna med per- sonalgrupper som har skilda utbildning- ar. Jämfört med de förhållanden som nu råder innebär emellertid redan den omständigheten, att vårdpersonalen har den av utredningen föreslagna grund- utbildningen en betydande förbättring.
Anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom på barnhem m. m. Vårdpersonalen vid barnhem ut- göres av barnsköterskor och barnhems- biträden. Den av barnspykologiska forskningslaboratoriet gjorda observa- tionsundersökningen och en komplette- rande stickprovsundersökning av barn- hemspersonalens arbetsuppgifter har gett vid handen, att barnsköterskor och vårdbiträden i stort sett utför samma arbetsuppgifter. Sålunda åligger det
både barnsköterskor och biträden att sysselsätta barnen på deras fritid, bi- träda vid läxläsning, måltider etc. och att sköta klädvård, tvätt och städning. Utvecklingen inom barnhemsvården går också mot små vårdenheter, vilket med- fört, att förutsättningarna för en diffe— rentiering av vårdpersonalens arbets- uppgifter bortfaller. Några vårdtekniska skäl synes därför inte tala för förekoms- ten av två grupper vårdpersonal.
Utredningen har ansett, att genom- gången grundkurs vid barnavårdsskola kan meritera för anställning vid späd- barnshem och vid upptagningshem där differentieringen är sådan, att barn un- der skolåldern som inte har några komplikationer vårdas inom särskilda enheter. För vårdpersonalen vid övriga barnhem är enbart grundutbildning otillräcklig.
Barnhemsklientelet har särskilt be- träffande barn över småbarnsåldern en- ligt ett flertal bedömares entydiga upp- fattning kommit att bli allt mer miljö- skadat och svårskött. Genom den nya barnavårdslagen får barnhemmen ock- så ta emot ett både äldre och svårare klientel än tidigare. Detta har kommit att ställa utomordentligt stora krav på vårdpersonalens lämplighet för sitt yrke och förmåga att bemöta barnen på ett riktigt sätt. Vid sina besök på barnhem runt om i landet har utredningen gjorts uppmärksam på de svårigheter, som vårdpersonalen har att sysselsätta bar- nen och möta dem i grupp. Barnhem- men står inte rustade personellt och materiellt för att möta den nya situa- tion som inträtt. Utredningen anser där- för att, som kvalifikationskrav för an- ställning av all vårdpersonal vid ovan- nämnda barnhem skall uppställas ge- nomgången anstaltspedagogisk yrkes- kurs om 22 veckor_
Vid psykopatbarnhem saknar vård- personalen i regel utbildning. Den enda
möjligheten som nu finns till en lämp- lig utbildning för denna personal är de anstaltspedagogiska kurserna för personal vid barn- och ungdomshem av behandlingskaraktär, som redovisats i kapitel II. Det förslag till anstaltspeda— gogisk yrkeskurs, som utredningen här framlägger, bygger i stora drag på nyss— nämnda kurs. Utredningen föreslår där- för, att för anställning som vårdperso- nal vid psykopatbarnhem skall krävas genomgång av anstaltspedagogisk yrkes- kurs.
Vårdpersonalen vid elevhem för skol- barn och elevhem för nomadbarn ut- göres av vårdbiträden. Denna personal saknar yrkesutbildning. Även förestån- darinnorna vid dessa elevhem saknar i regel yrkesutbildning för sina uppgif- ter som barnavårdare. Visserligen har många genomgått internatföreståndarin- nekurser, men denna utbildning kan icke anses vara tillfyllest för de fostran- de uppgifter, som enligt utredningens mening ovillkorligen bör åvila före- ståndarpersonalen. Då barnen under så gott som hela terminema nödgas vistas på hemmen, anser utredningen det va- ra önskvärt, att personalen i en utveck- lingspsykologiskt orienterad yrkeskurs med tonvikt lagd på skolbarns- och pu- bertetsåldrarnas problematik skolas för sina uppgifter att under större delen av året vårda och fostra barnen på en institution, som måste fungera som hem.
Utredningen föreslår därför, att den här ifrågavarande anstaltspedagogiska yrkeskursen jämväl skall utgöra kom- petenskrav för anställning vid dessa in- stitutioner.
Vid Lövsta ungdomsvårdsskola be- drives för närvarande en aspirantut- bildning. Utbildningen omfattar sex månader, varav tre månader utgör prak- tik och tre månader teori.
Socialstyrelsen föreslår i petitaskri- velse för budgetåret 1963/64 att det
jämte den av personalutbildningsbered- ningen inom civildepartementet före- slagna kursverksamheten för personal inom fångvården, nykterhetsvården och ungdomsvårdsskoleväsendet inrättas en särskild personalskola vid Lövstahem- met, vid vilken såväl aspirantutbildning om sex månader som fortbildningskur- ser om tre veckor skall hållas, Dessutom bör enligt socialstyrelsens förslag två 14-dagarskurser, som skall ingå i den av personalutbildningsberedningen an- ordnade gemensamma utbildningen, hållas vid skolan.
Då klientelet vid skolhemmen inom ungdomsvårdsskolorna i många avseen- den uppvisar stora likheter med klien- telet vid vissa barnhem och vid psyko- patbarnhemmen anser utredningen att här ifrågavarande anstaltspedagogiska yrkeskurs bör vara väl lämpad för per- sonal som rekryteras till dessa skolhem.
Anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklings- störningar. Bland barnanstalternas per—- sonal är vårdpersonalen för psykiskt efterblivna en mycket stor kategori, som i huvudsak utgöres av biträden, barn- sköterskor och vårdarinnor. För an- ställning som vårdarinna i lönegrad A 7 krävs genomgången yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna. Utbildningska- paciteten i dessa kurser är emellertid så låg, att endast ett fåtal vårdarinnor hittills kunnat tillägna sig utbildning- en. Vad vårdbiträdena beträffar har ett fåtal genomgått grundkurs för vård av psykiskt efterblivna, Samtliga barn- sköterskor har avlagt barnsköterskeexa- men. Såsom utredningen tidigare an- fört, kan icke någon av de båda sist- nämnda utbildningarna betraktas såsom helt avpassad för de arbetsuppgifter som åvilar personalen.
Vårdarinnorna förestår vården av en grupp barn och intar ställning som
arbetsledare. Tonvikten synes beträffan- de deras arbete mera vara lagd på bar- nens vård och fostran, medan vårdbi- trädena i större utsträckning ombesör- jer icke vårdande uppgifter såsom städ- ning, klädvård etc. På större institutio- ner åvilar dock i allmänhet dessa ar- betsuppgifter särskild ekonomipersonal, varför här vårdbiträdena under ledning av en vårdarinna deltar i den dagliga vården av barnen.
Såsom framgår av den redovisade observationsundersökningen får en ständig och metodisk utvecklingsträning av barnen ofta stå tillbaka för andra arbetsuppgifter. Med den stora betydel- se som sysselsättningen och arbetsträ- ningen har inom detta vårdområde, är det angeläget att i utbildningen av all vårdpersonal ämnet sysselsättning och arbetsträning intar en framträdande plats. Lika angeläget är att vårdperso- nalen får goda insikter om de psykiskt efterblivna barnens handikapp och spe- ciella förutsättningar. Saknar persona- len tillräckliga insikter härom, kan vår- den av och den dagliga samvaron med barnen få en mot vård- och behand- lingsintentionerna felaktig inriktning. I stor utsträckning är det här fråga om barn, som helt saknar möjlighet att re- da sig själva. De kan behöva vårdarens hjälp i nästan varje situation under den ofta livslånga anstaltsvistelsen. Ge- nom sitt psykiska handikapp, som kan vara förenat med både rörelsesvårighe- ter och andra fysiska handikapp, blir dessa barn sålunda på ett alldeles sär- skilt sätt beroende av vårdarens förstå- else och förmåga att ge erforderlig hjälp och omvårdnad. Utredningen har från dessa utgångspunkter ansett att målsättningen bör vara, att all personal som har att delta i vårdarbetet på in- stitutionerna för psykiskt efterblivna har sådan utbildning som meddelas i här ifrågavarande anstaltspedagogiska
yrkeskurs, Detta krav på kvalificerad utbildning av all vårdpersonal behöver inte förändra den nu allmänt rådande personalorganisationen med dels vård- biträden, dels vårdarinnor i viss arbets- ledande ställning. Til] frågan om per- sonaluppsättningen på de olika anstalts- typerna återkommer utredningen i sitt huvudbetänkande.
I denna anstaltspedagogiska yrkes- kurs ingår även som en väsentlig del orientering om epilepsi. Ämnet har medtagits då epileptiker och barn med epilepsiliknande symtom finns inom vården av psykiskt efterblivna. Det är därför angeläget, att personalen inte står främmande inför denna del av klientelet. Då inom det speciella områ- de som epilepsivården utgör direkt för vården av barn inriktade utbildnings- vägar saknas, har i kursen ämnen som berör denna sjukdom medtagits i så— dan grad, att kursen jämväl kan be- traktas som lämplig utbildning för per- sonal vid institutioner för barn med epilepsi. Utredningen har funnit en sådan lösning vara möjlig, trots de stora olikheter klientelet inom epileptiker- vården och värden av psykiskt efter- blivna uppvisar, Gemensamt för de båda grupperna är att de intagna är barn _— en omständighet som utred- ningen anser vara så väsentlig, att ut- bildningen av personalen inom epilep- tikervården för barn hellre bör sam- ordnas med utbildningen av personal för övriga barngrupper än med den utbildning i epileptikervård som me- dicinalstyrelsen samordnat med utbild- ningen av vårdpersonal inom mental- sjukvården.
Bland de psykiskt efterblivna är ce- rebral pares en vanlig komplikation. Viss undervisning om denna sjukdom, behandlingsmetoder och vård av dessa barn bör därför meddelas i denna yr- keskurs.
Frånsett de kunskaper som meddelas om epilepsi och cerebral pares föreslås undervisningen i den anstaltspedago— giska kursen om övriga komplikationer såsom blindhet och dövhet närmast bli av orienterande natur.
För den personal som skall tjänst- göra på institutioner för psykiskt efter- blivna med komplicerat lyte anser ut- redningen vidgade kunskaper om kom- plikatione-rna vara erforderliga. Någon tonvikt på dessa komplikationer har icke kunnat läggas i den anstaltspeda- gogiska yrkeskursen, då den psykiska retarderingen bedömts vara det väsent- liga och vanligast förekommande han- dikappet. För vården av psykiskt efter- blivna med komplicerat lyte bör där- för särskilda fortbildningskurser an- ordnas på anstalter för sådant klientel. Till denna fråga återkommer utredning- en i kapitel VII.
I allt väsentligt anser utredningen dock den föreslagna anstaltspedagogi- ska yrkeskursen lämpad för vårdper- sonalen vid dessa institutioner.
Anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom med fysiska han- dikapp. De barninstitutioner för fysiskt handikappade som utredningen har att ta befattning med är skolor för blinda, skolor för döva, vanföreanstalter och cp-hem. Vårdpersonalen vid anstalterna saknar vanligtvis utbildning och någon fast organiserad kursverksamhet för personalutbildning finns för närvaran- de inte.
Utredningen har ansett det vara nöd- vändigt, att vårdpersonalen vid dessa institutioner utöver grundutbildning har en på vårdområdena inriktad yrkes- utbildning, som bör meddelas i en yr- keskurs. Behovet av en yrkesorienterad utbildning för dessa barninstitutioners vårdpersonal är enligt utredningens me- ning lika angelägen som ifråga om de vårdområden som förut berörts. Utöver
vad som tidigare anförts om kravet på en ur alla synpunkter rätt inriktad vård och fostran av barnen vill utredningen här starkt understryka vikten av att vårdare av döva barn utbildas så att de kan meddela sig med barnen. Vad vården av blinda barn beträffar måste personalen ha ingående kunskaper om själva handikappet och de blinda bar- nens föreställningsvärld. Utredningen har övervägt om Särskilda yrkeskurser skall anordnas för envar av de angivna vårdområdena. Vissa skäl kan anses tala härför. Sålunda är syftet med yr- keskurser, att eleverna skall erhålla spe- cialutbildning, så att de direkt efter utbildningen kan övergå till vårdarbete inom en speciell vårdgren, Varje vård- område kan här anses vara så speci- ellt, att en gemensam yrkeskurs inte framstår såsom helt självklar.
Den gjorda observationsundersök- ningen talar emellertid för att allt vä- sentligt om vården av det fysiskt han- dikappade klientelet kan meddelas i en för dessa vårdområden gemensam anstaltspedagogisk yrkeskurs. För samt- liga områden gäller det vård och fost- ran av barn i skol- och ungdomsåld- rarna. Behovet av undervisning i och praktisk tillämpning av psykologi är detsamma för samtliga områden. Leken och sysselsättningen är också en ge- mensam faktor i utbildningen. Därtill kommer den omständigheten, att en vårdgrensvis organiserad utbildning till följd av det ringa utbildningsbehovet inom de enskilda områdena inte kan anordnas kontinuerligt. Såväl praktiska som yrkesskolemässiga synpunkter ta- lar därför för en gemensam yrkeskurs.
Utredningen rekommenderar således, att såsom kvalifikationskrav för anställ- ning som vårdpersonal vid institutioner för blinda, döva och hörselskadade, van- föra och cp-barn skall uppställas genom— gången anstaltspedagogisk yrkeskurs.
Som krav för inträde i yrkeskurs skall gälla att sökande genomgått barnavårds- skola samt därefter under minst ett år tjänstgjort i vårdarbete på barninstitu- tion. Möjligheter till dispens från före- skriven föruthildning bör emellertid finnas så att personer med likvärdiga kunskaper, vilka förvärvats på annat sätt, kan vinna inträde vid respektive kurser. I kapitel 111 har denna fråga beaktats i samband med förslag till in— trädesfordringar för grundkurs.
Med hänsyn till värdet av det allmän- na synsätt på vårdarbetet som elever- na bibringas i grundkurs och till de på moderna rön baserade arbetsmetoder som grundutbildningen förutsättes ge kännedom om, bör dispens från grund- kurs endast beviljas under vissa be- stämda förutsättningar.
Lång anställning vid barninstitution kan vara ett uttryck för särskilt intresse för ett vårdområde och de därunder inhämtade praktiska kunskaperna och gjorda erfarenheterna måste bedömas ha ett värde som i allt väsentligt mot- svarar genomgången grundkurs, Det är uppenbarligen såväl ett huvudmanna- intresse som e—tt rättvisekrav att denna värdefulla, av vidareutbildning intresse- rade arbetskraft får dispens från ge- nomgången grundkurs för att vinna in- träde vid yrkeskurs.
Personer med vitsordat intresse för och långvarig erfarenhet av arbet-e bland barn och ungdom genom för- eningsliv eller annan ungdomsverksam- het och som önskar övergå till vårdyr- két bör jämväl kunna få dispens. Med denna dispensregel vill utredningen även underlätta rekrytering av manlig personal till barninstitutionerna. Fa- derns betydelse för vård och fostran av barn'och ungdomar har alltmer klar- lagts. Med den mera normala miljö som fosterh—emmet med både far och mor
kan erbjuda anses sålunda en god pla- cering i fosterhem vara överlägsen an- staltsvård. Såväl psykiatrisk och psyko- logisk expertis som representanter för tillsynsmyndigheter och personal vid barnanstalter har med skärpa framfört önskemål om att manlig personal an- ställes vid barnanstalterna. En person i faderns ställe på institutionerna anses utöver den känslomässiga betydelsen för barnens och ungdomarnas mognad och sociala anpassning innebära prak- tiska fördelar genom att det dagliga ar- betet kan fördelas mera rationellt exem- pelvis ifråga om hobbyverksamhet och annan fritidssysselsättning. Vidare kan möjligheterna att klara de problem som sammanhänger med att klientelet på många institutioner blir äldre och mera svårbemästrat antas bli större om per— sonalen rekryteras bland såväl kvinnor som män.
Med hänvisning till vad som här an- förts föreslår utredningen sålunda att dispens från grundkurs skall kunna meddelas personer som genom minst fem års väl vitsordad tjänstgöring vid barninstitution kan antas ha motsva— rande kunskaper eller har annan för vårdarbete vid barninstitution särskilt väl lämpad utbildning eller praktik.
Yrkeskursernas teoretiska och prak- tiska innehåll förutsätter, att eleverna har elementära kunskaper i bl. a. psyko- logi och pedagogik för att kunna följa undervisningen och tillgodogöra sig den. Dispens från grundkurs bör därför kom- bineras med krav på genomgång av en sex veckor lång kompletteringskurs. Förslag till kompletteringskurser fram- lägges i kapitel V.
Kurslängd De anstaltspedagogiska yrkeskurserna föreslås få en längd av 22 veckor. Den sammanlagda utbildningstiden för vård- personal med utbildning i yrkeskurser
blir sålunda enligt utredningens för— slag nära 1% år, dvs. husmodersskola om minst 18 veckor eller däremot sva- rande kunskaper eller annan för vårdar- betet bland barn lämplig utbildning el- ler praktik, 32 veckors grundkurs och 22 veckors yrkeskurs. Därjämte erfor- dras i allmänhet tre månaders hus— hållspraktik efter genomgången husmo- dersskola samt ett års praktik på barn- institution mellan grundkurs och in- träde i yrkeskurs. Jämförd med nuva- rande utbildningskrav som, i de fall några överhuvudtaget finns uppställda, i allmänhet begränsas till — utöver hushållsutbildning om i regel fem måna- der — genomgången barnsköterskekurs om 26, 30 eller 34 veckor, kan den före- slagna utbildningstiden måhända före- falla onödigt lång. Det av utredningen uppställda utbildningskravet får emel- lertid ses mot den bakgrunden, att in- sikter, arbetsmetoder och målsättning inom här ifrågavarande grenar av an- staltsvården i takt med utvecklingen i övrigt förskjutits och att en bättre ut- bildning entydigt från personalhåll an- getts som ett behov,
Kursinnehåll Avvågningen mellan praktisk och teore- tisk undervisning är i samtliga yrkes- kurser densamma. Ämnesrubrikerna är även desamma i kurserna men har trots ämnenas innehåll och omfattning av— passats för den speciella typ av kurs det gäller. Personalvårdsfrågor och samarbetspsykologi är det enda ämne som i kursfördelningarna återkommer helt oförändrat i samtliga kurser. Timantalet för de olika ämnena skil- jer sig något i kurserna med hänsyn till ämnenas betydelse för den speciella utbildningen.
Praktisk undervisning. Det är väsent- ligt att den praktiska utbildningen sker
under ledning av kvalificerade handle- dare. Praktiken får inte bli enbart en auskultation, utan den skall vara en metodisk träning i det dagliga arbetet, varvid eleverna får lära sig att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiskt arbete, En sådan praktisk undervisning kan inte genomföras, såvida inte handle- daren dagligen tillsammans med ele- verna deltar i förekommande arbetsupp- gifter och regelbundet diskuterar och analyserar aktuella problem.
Praktiken bör även på detta utbild- ningsstadium i all den utsträckning som är möjlig löpa jämsides med den teo- retiska utbildningen, då eleverna här- igenom sannolikt får lättare att knyta samman teori och praktiskt handlande.
Lek och sysselsättningsmetodik har i samtliga kurser fått stort utrymme. Detta har skett därför att anstalterna i allmänhet visar stora brister i detta avseende och det är önskvärt att vård- personalen kommer till insikt om att lek och sysselsättning skall vara en lust- betonad och aktiviserande del av har- nets dag. Ämnet har lagts in under praktisk undervisning, därför att ele- verna själva skall arbeta med allt ma- terial och utveckla egen fantasi och leklynne genom att aktivt ta del i lekar, idrott, teater m. m. Därmed får de in- tresse och förståelse för barns lek.
Ämnet hemvård har medtagits i yr- keskurserna i huvudsak för att under- stryka vårdpersonalens ansvar för mil- jöutformningen på anstalterna.
I den anstaltspedagogiska yrkeskur- sen för vård av barn och ungdom på barnhem m. m. (yrkeskurs I) omfattar hemvården även instruktion i pedago- gisk handledning av ungdom när det gäller enkla hemsysslor och klädvård. Utbildning i städning och klädvård förekommer ej förutom i anstaltspeda- gogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med
vissa andra utvecklingsstörningar (yr— keskurs II), där eleverna skall göras medvetna om speciella hygieniska krav som måste ställas på anstalter för detta klientel.
Teoretisk undervisning, Ämnesupplägg- ningen är i huvudsak densamma som i grundkursen för att eleverna skall få lättare att återuppta sina studier. Barn- psykiatri tillkommer dock som helt nytt ämne.
Utvecklingspsykologi och pedagogik har fått samma uppläggning som i grundkursen. Utbildningen i detta ämne och i'medicinsk barnavård bör avslutas, innan undervisningen i psykiatri på- börjas, eftersom eleverna i psykiatriun- dervisningen skall göra jämförelser med normalbarnet och dess utveckling. En förutsättning härför torde emellertid vara, att undervisningen i de först- nämnda ämnena förlägges till kursens början och psykiatriundervisningen till den senare hälften.
Undervisningen i pedagogik skiljer sig väsentligt i de tre kurserna. Förutom allmängiltiga pedagogiska principer skall undervisningen ge metod-er och bakgrund till speciell behandling av de olika slag av barn och ungdom, som det är fråga om,
Pedagogikundervisningen bör hand- has av lärare som, förutom teoretiska kunskaper, även har erfarenhet av de olika typerna av störningar och handi- kapp.
Undervisningen i samhällslära har liksom i grundkursen byggts upp kring »barnet i centrum» — i dessa fall med avseende på det störda eller handikap- pade barnet.
Stor vikt har lagts vid att ge eleverna
kunskaper om och förståelse för famil- jens situation för att skapa en grund för ett allt bättre samarbete mellan hem och anstalt.
Personalvårdsfrågor och samarbets— psykologi tar i huvudsak sikte på att hjälpa eleven reda ut sin egen proble- matik. Avsikten är också, att eleven skall lära sig förstå sin roll i större sam- manhang och sin funktion på anstalten.
Undervisning i rytmik, gymnastik, musik och sång skall dels utveckla ele- verna själva med avseende på avspän- ning och allmän frigörelse, dels ge in- sikt i dessa ämnens betydelse för be- handling av barn och ungdom.
Såväl den praktiska som den teore- tiska undervisningen bör i all den ut- sträckning som är möjlig byggas upp kring seminarieövningar, så att ele- verna kan tillgodogöra sig undervis- ningen och lära sig att omsätta de teo- retiska insikterna i praktiskt handlande.
Utredningen förutsätter, att metodi- ska anvisningar till yrkeskurserna skall utfärdas av överstyrelsen för yrkesut- bildning. Till dessa måste även finnas utförliga litteraturanvisningar varför- utan särskilt den teoretiska undervis- ningen inte torde kunna bedrivas.
I detta sammanhang vill utredningen betona vikten av att audiovisuella hjälp- medel såsom bildband och film ställes till förfogande för kursverksamheten. Då bildband och filmer för detta spe- ciella ändamål inte finns i den utsträck- ning som är önskvärd, vore det till för- del, om t. ex. överstyrelsen för yrkesut- bildning finge möjligheter att svara för att sådana hjälpmedel i undervisningen framställes. Det är vidare angeläget att nya läroböcker, som är lämpade för un- dervisningen i yrkeskurser, utarbetas.
Timplan för 22 veckors anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom på barnhem m. m.
vitt?. Alga .. .. . un er- Laroamne timiåialr visnings- lmtile' timmar .l. Praktisk under- visning 1. Vård, fostran och sysselsätt- ning av barn och ungdom . . 24+3,5 605 2. Lek- och sys- selsättnings- metodik ...... 3 66 :l. Hemvård ...... 1 22 B. Teoretisk under- visning l. Utvecklings- psykologi med pedagogisk tillämpning .. 1,5 33 2. Barnpsykiatri 1,5 33 ' Medicinsk barna- och ungdomsvård . 1 22 4. Den unga människan o. samhället 2 44 5. Anstaltspeda- gogik ......... 2 44 6. Rytmik, sång och musik 2 44 7. Studiebesök .. 0,5 11 Summa timmar 42 924 Kursfördelning
A. Praktisk undervisning
1. Vård, fostran och sysselsättning av barn och ungdomar: Praktiktjänstgöringen bör omfatta dels friska och normala barn, dels psykiskt stör- da barn och ungdomar. 24 av praktiktjänstgöringens 27,5 vecko- timmar skall elev delta i samtliga före- kommande arbetsmoment på praktikinsti- tutionen. Elev skall arbeta under handle- dares uppsikt, varvid handledaren ständigt bör uppmärksamma eleven på att de teo- retiska kunskaperna skall omsättas i det praktiska arbetet med barnen. Vid slu- tet av en praktikperiod skall elev själv- ständigt handha mindre grupper av barn.
Elev skall vid praktikperiods början in- formeras om barnens bakgrundsförhållan- den och tidigare utveckling samt pedago- giska riktlinjer i fostran,
3,5 timmar per vecka anslås dels till ohservationsövningar, dels till seminarie- övningar, där elev tillsammans med band- ledaren diskuterar observationsresultat, barnens beteende och behandling, speciella uppfostringsproblem samt elevens eget be- teende m. rn.
2. Lek och sysselsättningsmetodik: I seminarieform informeras om och dis- kuteras följande moment:
Lekens och rekreationens betydelse för en människas välbefinnande och sunda ut- veckling. Lekstadierna. Frilufts- och lägerliv för barn på anstalt. Spel- och tävlingsregler för idrott och fri- luftsövningar. ldrottsförbundens verksamhet och service. Seriemagasin och veckopress. TV, radio, film, teater och dans. Barns och ungdoms samlande. Bibliotekens resurser och service.
Vid praktiska övningar skall elev dels arbeta med »skapande» sysselsättningsma- terial och hobbymaterial av olika slag, dels delta i och organisera olika inom- och utomhuslekar, dels ock öva drama- tisk framställning och därtill hörande mas- kering, dräkt- och kulisstillverkning.
V'id demonstration genomgås litteratur för barn och ungdom t. ex. sagor, indian- böcker och äventyrsskildringar, flickböc- ker och enklare facklitteratur m. m.
3. Hemvård:
Undervisningen i detta moment skall be- tona miljöns utformning samt klädsel och utseendefrågor som viktiga pedagogiska faktorer i vårdarbetet.
Undervisningen skall omfatta praktiska övningar och demonstrationer varvid sär— skild vikt lägges vid färg- och material- val ifråga om textilier och andra inred- ningsdetaljer, trivselskapande inrednings- detaljer som elev själv kan utföra. Arrangemang vid måltider, födelsedagar och högtider. Blomstervård m. m. Orientering om tonårsmode och klädval och uppfostran till klädvård. Skönhetsvård för tonåriga flickor.
1. Utvecklingspsykologi med pedagogisk tillämpning:
Kort repetition av förskolebarnets utveck-
ling. Längdsnitt följande utvecklingen under
den senare barndomen och tonåren av de
emotionella, sociala, intellektuella och språkliga funktionerna.
Kort orientering om den vuxna människans
psykologi. Inlärningspsykologiska problem. Pedagogisk tillämpning av utvecklingspsy- kologiska kunskaper. Dygnsrytmens anpassning till det växan-
de barnet. Frihet, fasthet eller tvång i uppfostran. Det växande barnets vägledning till allt
större självständighet.
Fickpengar, utevistelse om kvällarna, kon— takt med det andra könet. Sexuella problem hos tonåringar. Undervisningen konkretiseras genom ele- vernas egna observationer samt filmvis-
ningar.
2. Barnpsykiatri :
Genomgång av de psykopatologiska huvud- grupperna. Utförligare behandlas uppfostringsfel, missanpassningssymptom och neuroser, psykoser och psykosliknande tillstånd. Utvecklingsperiodernas speciella problem ur psykiatrisk synvinkel. Orientering om de barnpsykiatriska under- söknings- och behandlingsmetoderna. Undervisningen konkretiseras genom de- monstrationer och filmvisningar.
3, Medicinsk barna- och ungdomsvård: Människokroppens byggnad och funktioner framför allt beträffande sinnesorgan, nerv— system och inre sekretion. Orientering om funktionsrubbningar. Könsmognaden.
Sexualupplysning. Personlig hygien.
Första hjälpen vid olycksfall. Konstgjord andning. Åtgärder för förebyggande av sjukdom. Enklare sjukvård. Föreskrifter ang. medicintörvaring,
li. Den unga människan och samhället:
Kort historik över barna- och ungdoms- vårdens utveckling.
Samhällsinstitutioner för vård av barn och ungdom. Den psykiska barna- och ung- domsvården. Barnavårdslagen och närliggande social lagstiftning. Familjen och dess funktioner förr och nu. Relationer föräldrar — barn — syskon. Den unges frigörelse från hemmet. Skolan ur individens synvinkel. Kamratkontakter. Gäng- och ligabildning. Pubertetsreaktioner. Normalt och avvikande beteende som re- lativa begrepp. Bidragande orsaker till brottslighet bland ungdom. Samhällets reaktioner lighet. Yrkesöns-kningars under olika åldrar. Yrkesvägledning. Arbetsmarknaden och dess organisationer. Folkrörelserna.
ifråga om brotts-
stabilitet och realitet
5. Anstaltspedagogik:
Arbetsformerna inom anstalterna för barn och ungdom.
Miljöterapi. Grupp- och individualterapi. Teamarbetets innebörd.
Att leva på anstalt. Rollbeteende och rollförväntningar. Normer, attityder och fördomar, duellt och i gruppsammanhang. Barnens problem som provokationselement för de vuxna.
Gruppdynamiska problem. Vanliga personalproblem.
Den psykiska balansen hos den vuxna som faktor i vårdarbetet. Mindervärdeskänslor, hämningar och kom- pensationsbenägenhet. Reaktionsmönster för olika pers-onlighets- typer. Föräldrakontakt och samverkan föräldrar — anstalt.
Föräldrabehandling. Tystnadspliktens innebörd.
indivi-
6. Rytmik, sång och musik: Rytmikövningar som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på frigörel- se och avspänning. Undervisningen i sång och musik skall dels berika eleverna själva, dels ge bak- grund till förståelse för ungdomens val av musik och musikutövande. Barnvisor, svensk folkmusik, negro spirituals, schlager m. m.
ballader,
Lättare klassisk musik. Klassisk och modern jazz.
7. Studiebesök:
Studiebesök organiseras i den utsträckning som är möjlig vid sådana institutioner vars verksamhet berörts i undervisningen.
Anstaltspedagogisk yrkeskurs II
Timplan för 22 veckors anstaltspedago- gisk yrkeskurs för vård av psykiskt ef- terblivna samt barn och ungdom med vis- sa andra utvecklingsstörningar.
Antal vecko— timmar i medel- tal
Antal under— visnings- timmar
Läroämne
A. Praktisk visning 1. Vård, fostran
och sysselsätt- ning av psy- kiskt efter- blivna ......... 2. Lek och sys- selsättnings- metodik 3. Hemvård ......
under-
24+3,5 605
3 66 ... IQ M
B. Teoretisk under- visning 1. Utvecklings— psykologi med pedagogisk tillämpning .. 2. Barnpsykiatri 3. Medicinsk barna- och ungdomsvård 1,5 33 4. Den psykiskt efterblivna och samhället 1,5 33 5. Anstaltspeda- gogik ......... 1,5 33 6. Rytmik, sjuk— gymnastik, tal och röstvård, sång och mu- sik ............ 2,5 55 7. Studiebesök .. 0,5 11
,5_ 33 5
b—ln—n
Summa timmar 42 924
Kursfördelning
A. Praktisk undervisning 1. Vård, fostran och sysselsättning av psy- kiskt efterblivna barn och ungdomar:
Praktiktjänstgöringen förlägges till både särskola och vårdanstalt med dels lättare, dels gravare utvecklingsstörningar hos klientelet. 24 av praktiktjänstgöringens 27,5 veckotimmar skall elev delta i samt- liga förekommande arbetsmoment på prak- tikinstitutionen.
Elev skall arbeta under handledares upp- sikt, varvid handledaren ständigt hör upp- märksamma eleven på att de teoretiska kunskaperna skall omsättas i det praktis- ka arbetet med barnen.
Vid slutet av praktikperiod skall elev självständigt handha mindre grupper av barn.
Elev skall vid praktikperiods början in- formeras om barnens bakgrundsförhållan— den, tidigare utveckling samt pedagogiska och medicinska riktlinjer i vården.
3,5 timmar per vecka anslås till dels ob- servationsövningar, dels seminarieövningar, där elev tillsammans med handledaren diskuterar observationsresultat, barnens beteende och behandling, speciella upp- fostringsproblem samt elevens eget be- teende m. m.
2. Lek och sysselsättningsmetodik: I seminarieform informeras om och dis- kuteras följande moment:
Betydelsen av en lek och sysselsättnings- metodik, som tillvaratar barnets utveck- lingsmöjligheter utan att ställa för stora krav och/eller överträna barnet. Sysselsättningen som en integrerande del av barnets dagsprogram. lnlärningsprohlem i samband med lek. Förmåga till uthållighet och koncentration. Regelbundenhet i sysselsättningarna. Lek- och sysselsättningsmaterialets bety— delse för bl. a. motorikfunktioner och sin- nenas utveckling. Lämpligheten av idrott och tävlingar bland psykiskt efterblivna. Enkla trafikregler.
I praktiska övningar ingår: Sagoberättande och fingerlekar. Användningen av lek-, syss-elsättnings— och hobbymaterial. Inne- och utelekar samt idrott.
Vård av lekmaterial.
Sinnesövningar.
Demonstration av lämplig litteratur, sa- gor, enkla bilderböcker och stillbildsse- rier m. m. Lekmaterial för cp-barn.
Undervisningen i detta moment skall beto- na miljöns utformning samt klädsel och utseendefrågor som viktiga pedagogiska faktorer i vårdarbetet. Speciella fordringar på städning och ren- göring när det gäller anstalter för psy- kiskt efterblivna. Utformningen av miljön som pedagogisk faktor. Trivselskapande faktorer på en tion. Arrangemang kring måltider, födelsedagar och högtider. Blomstervård m. m.
institu-
B. Teoretisk undervisning
1. Utvecklingspsykologi med pedagogisk tillämpning:
Repetition av normalutvecklingen hos för- skolebarnet. Genomgång av utvecklingen under den se- nare barndomen och tonåren av de mo- toriska, emotionella, sociala, intellektuella och språkliga funktionerna. Kort orientering om den vuxna människans psykologi. Inlärnings-psykologiska problem. Pedagogisk tillämpning av utvecklingspsy- kologiska kunskaper. Jämförelse mellan det normalt utvecklade och det psykiskt efterblivna barnet. Den vuxnes anpassning till barnets resur- ser s-om en förutsättning för att det skall känna sig tillfredsställt. Faran av över- träning. Konsekvens och upprepning i den dagliga rutinfostran. Vikten av att rutinvanor bibringas barnet i en viss ordning, så att varje handling förbinds med en annan. Den verbala kontakten med den psykiskt efterblivna. Disciplinfrågor. Fickpengar. Kontakt med det andra könet.
2. Barnpsykiatri: Genomgång av de psykopatologiska huvud- grupperna. Utförligare behandlas oligofreni, organis- ka hjärnsjukdomar och hjärnskador, tal- rubbningar, motoriska störningar (cp) samt epileptiska och anfallsvis uppträdande sjukdomssymptom. Orientering ang. intelligens- och utveck— lingsmätningar.
Undervisningen konkretiseras genom de- monstrationer och filmvisning.
3. Medicinsk barna- och ungdomsvård: Människokroppens byggnad och funktioner framför allt beträffande sinnesorgan, nerv- system och inre sekretion. Orientering om funktionsrubbningar. Könsmognaden. Sexuellt beteende hos psykiskt efterblivna. Personlig hygien. Elementär ärftlighetslära. Åtgärder för förebyggande av sjukdom_ Förebyggande olycksfallsvård. Första hjälpen vid olycksfall.
Konstgjord andning.
Åtgärder vid sjukdom. Den sjukes person- liga vård. Smitta, isolering och desinfektion. Åtgärder vid kramper. Föreskrifter ang. medicinförvaring.
&. Den psykiskt efterblivna och samhället: Kort historik över undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Nuvarande lagstiftning och organisation rö- rande undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Barnavårdslagen och närliggande lagstiftning. Familjen och dess funktioner förr och nu. Familjen och den psykiskt efterblivna. Syskonrelationer. Omgivningens reaktioner. Vård i hemmet och på anstalt. De oligofrenas rättsliga ställning. Orientering om verksamhet som bedrives av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn och Centralstyrelsen för Sveriges För- äldraförening för CMR—barn.
social
5. Anstaltspedagogik: Arbetsformerna inom anstalterna för psy— kiskt efterblivna. Teamarbetets innebörd. Att leva på anstalt. Rollbeteende och rollförväntningar. Normer, attityder och fördomar, viduellt och i gruppsammanhang. Barnens problem som provokationselement för de vuxna. Gruppdynamiska problem. Vanliga personalproblem. Den psykiska balansen hos den vuxna som faktor i vårdarbetet. Mindervärdeskänslor, hämningar och kom- pensationsbenägenhet. Reaktionsmönster för olika personlighets- typer.
indi-
Föräldrakontakt och samverkan föräldrar — anstalt. Tystnadspliktens innebörd.
6. Rytmik, sjukgymnastik, tal och röst- vård, sång och musik: Övningar som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på frigörelse och avspänning. Hållnings- och sjukgymnastik. Rörelsebehandling av spastiker. Röstanalys. Tal- och språkövningar. Talfel och dess behandling. Enkla barnvisor och sånger. Rytmorkester och rytmiska lekar. Musiken som pedagogisk faktor.
7. Studiebesök:
Studiebesök organiseras i den utsträck— ning som är möjlig vid sådana institutio- ner vars verksamhet berörts i undervis- ningen.
Timplan för 22 veckors anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom med fysiska handikapp.
Antal vecko- Antal Låroämne timmar under- i medel- ".smngs' tal timmar A. Praktisk under- visning 1. Vård, fostran
och sysselsätt- ning av fy- siskt handi- kappade barn och ungdomar 2. Lek och sys—
24+3,5 605
selsättnin—gs- metodik ...... 3 66 3. Hemvård ...... 1 22
B. Teoretisk u'nder- visning 1. Utvecklings- psykologi med pedagogisk tillämpning .. 1,5 33 Barnpsykiatri 1 5 33 Medicinsk barna— och ungdomsvård 1,5 33 4. Den fysiskt handikappade och samhället . 1,5 33 5. Anstaltspeda- gogik ......... 1,5 33 6. Rytmik, sjuk- gymnastik, ta] och röstvård, sång och mu- sik ............ 2 5 55 7. Studiebesök .. 0.5 11
gem
Summa timmar 42 924
Kursfördelning A. Praktisk undervisning
1. Vård, fostran och sysselsättning av fy- siskt handikappade barn och ungdomar: Den praktiska utbildningen uppdelas i två perioder, vardera praktikperioden omfat— tande en speciell typ av handikapp hos vårdklientelet. Eleven skall ges möjlighet att välja mel- lan praktikkombinationerna: 1. döva och hörselskadade barn + van- föra barn 2. blinda barn + vanföra barn
Kombinationen döva och hörselskadade barn + blinda barn synes mindre lämplig med hänsyn till att båda dessa handikapp ställer så olika krav på den vårdande personalen.
24 av praktiktjänstgöringens 27, 5 vecko- timmar skall elev delta i samtliga före— kommande arbetsmoment på praktikinsti- titutionen.
Elev skall arbeta under handledares upp- sikt, varvid handledaren ständigt bör upp- märksamma eleven på att de teoretiska kunskaperna skall omsättas i det prak- tiska arbetet med barnen.
Vid slutet av praktikperiod skall elev självständigt handha mindre grupper av barn.
Elev skall vid praktikperiods början in— formeras om barnens bakgrundsförhållan— den, tidigare utveckling samt pedagogiska och medicinska riktlinjer i vården.
3,5 timmar per vecka anslås till dels ob— servationsövningar, dels seminarieövning— ar, där elev tillsammans med handledaren diskuterar observationsresultat, barnens beteende och behandling, speciella upp- fostringsproblem samt elevens eget be- teende m. m.
2. Lek och sysselsättningsmetodik: I seminarieform informeras om och dis- kuteras följande moment: Betydelsen av lek- och sysselsättning för den fysiskt handikappade. Sysselsättningen som integrerande del av barnets dagsprogram. Vikten av samarbete när det gäller bar- nets sysselsättning mellan vårdpersonal, lärare, sjukgymnast och terapeut. Vikten av att inte hjälpa ett handikappat barn i onödan. Speciella synpunkter när det gäller lek för barn med olika handikapp. Inlärnings- problem. Idrott och friluftsövningar för fysiskt handikappade. Orientering om käppteknik.
Praktiska övningar:
Motorikövningar för träning av balans och hållning.
Sinnesträning. Sagoberättande och fingerlekar. Användningen av lek-, sysselsättnings- och hobbymaterial.
Inne- och utelekar.
Spel. Dockteater.
Vård av lekmaterial.
Demonstration av lekmaterial för CP—barn. Praktiska anordningar för sängliggande barns lek.
Litteratur för barn och ungdom, t. ex. sa- gor, indianböeker och äventyrsskildringar, flickböcker och enklare facklitteratur m.m. Talböcker. Punktskrift.
3. Hemvård :
Undervisningen i detta moment skall be- tona miljöns utformning samt klädsel- och utseendefrågor som viktiga pedagogiska faktorer i vårdarbetet.
Undervisningen skall omfatta praktiska övningar och demonstrationer. Speciella hygieniska fordringar på städ- ning och rengöring när det gäller anstal- ter för fysiskt handikappade barn. Utformningen av miljön som pedagogisk faktor. Trivselskapande faktorer på en anstalt. Arrangemang kring måltider, födelsedagar och högtider. Blomstervård. Demonstration av möbler och hjälpmedel för den fysiskt handikappade. Färg och material ifråga om textilier och andra inredningsdetaljer. Synpunkter på klädesutrustning för den fysiskt handikappade. Orientering om tonårsmode. Skönhetsvård för tonåriga flickor.
B. Teoretisk undervisning
1. Utvecklingspsykologi tillämpning:
med pedagogisk
Kort repetition av förskolebarnets utveck- ling. Längdsnitt följande utvecklingen under den senare barndomen och tonåren av de emo- tionella, sociala, intellektuella och språk- liga funktionerna. Kort orientering om den vuxna människans psykologi.
Inlärniugspsykologiska problem. Pedagogisk tillämpning av utvecklingspsy- kologiska kunskaper.
Dygnsrytmens anpassning till det växande barnet. Frihet, fasthet eller tvång i uppfostran. Det växande barnets vägledning till allt större självständighet. Kontakt med det andra könet. Sexuella problem hos tonåringar. Utevistelse om kvällen.
Fickpengar.
Jämförelse mellan det »normala barnet» och barnet med fysiska handikapp. Speciella pedagogiska faktorer i handled- ningen av det blinda eller synsvaga bar- net, det hörselskadade barnet, det vanföra barnet och det epileptiska barnet.
2. Barnpsykiatri: Genomgång av de psykopatologiska huvud— grupperna. Utförligare behandlas miljöpåverkan och missanpassningss-ymtom, organiska hjärn- sjukdomar, motoriska störningar, CP, epi— lepsi och anfallsvis uppträdande sjukdo- mar samt psykosomatiska problem. Talrubbningar, Hörseldefekter. Orientering om de barnpsykiatriska under- söknings- och behandlingsmetoderna. Undervisningen konkretiseras genom de- monstration och filmvisningar.
3. Medicinsk barna— och ungdomsvård: Människokroppens byggnad och funktio— ner framför allt beträffande sinnesorgan, nervsystem och inre sekretion. Orientering om funktionsrubbningar. Könsmognaden. Elementär ärtflighetslära.
Personlig hygien. Åtgärder för förebyggande av sjukdom. Förebyggande olycksfallsvård. Första hjälpen vid olycksfall. Konstgjord andning. Den sjukes personliga vård. Smitta, isolering och desinfektion. Åtgärder vid kramper. Ögonsjukdomar. Hörselskador. Centralmotoriska rubbningar, missbildning- ar av olika lemmar och organ, polioskador m. m.
Föreskrifter ang. medicinförvaring.
4. Den fysiskt handikappade och samhället:
Kort historik över handikappvården. Nu- varande organisation för vård och utbild- ning av fysiskt handikappade. Barnavårdslagen och närliggande social lag- stiftning. Familjen och dess funktioner förr och nu. Familjen och den fysiskt handikappade. Omgivningens reaktioner. Vård i hem el- ler på anstalt. Orientering om verksamhet som bedrives av: De blindas förening. Sveriges stiftelse för blind och synsvag ungdom.
Konsulentorganisationen inom blindvården. Hälsofrämjandet. Riksförbundet Döva barns målsmän. Sveriges scoutförbunds stiftelse för döva och hörselskadade barn. Hörcentralerna på länens centrallasarett. Svenska vanförevårdens centralkommitté. De vanföras riksförbund. Centralstyrelsen för Sveriges föräldraför- eningar för CMR—barn.
5. Anstaltspedagogik:
Arbetsformerna inom anstalterna för fy- siskt handikappade. Teamarbetets innebörd. Att leva på anstalt. Rollbeteende och rollförväntningar. Normer, attityder och fördomar, duellt och i gruppsammanhang. Barnens problem som provokationselement för de vuxna.
Gruppdynamiska problem. Vanliga personalproblem.
Den psykiska balansen hos den vuxna som faktor i vårdarbetet.
Mindervärdeskänslor, hämningar och kom- pensationsbenägenhet. Reaktionsmönster för olika personlighets- typer. Föräldrakontakt och samverkan föräldrar — anstalt. Föräldrabehandling. Tystnadspliktens innebörd.
indivi-
6. Rytmik, sjukgymnastik, tal och röst- vård, sång och musik: Övningar som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på avspänning och frigörelse. Hållnings- och sjukgymnastik. Rörelsebehandling av spastiker. Röstanalys. Tal- och språkövningar. Talfel och deras behandling. Undervisning i sång och musik skall ge bakgrund till och förståelse för barns och ungdomars val av musik och musikut- övande. Barnvisor, svensk folkmusik, kanons, schla-
ger m. m.
Lättare klassisk musik. Klassisk och modern jazz. Rytmiska danslekar.
7. Studiebesök: Studiebesök organiseras i den utsträckning som är möjlig, vid sådana institutioner, vars verksamhet berörts i undervisningen.
KAPITEL V
Kompletteringskurser för vårdpersonal anställd
inom barnanstaltsvården
De av utredningen framförda förslagen om grund- och yrkeskurser för vård- personal vid barnanstalter grundar sig på den uppfattningen, att för barnens vård och fostran, trygghet och sociala anpassning erfordras ett kunnigt sam- arbete mellan all personal och alla per- sonalkategorier. En av förutsättningar- na för ett fruktbärande samarbete är, att samtlig personal har en god utbild- ning för sina arbetsuppgifter och där- med tillräckliga insikter om klientelets behov, vårdens möjligheter och syften och vad som krävs för en god anstalts- miljö.
Om utredningens utbildningsprogram genomföres, kommer kompetenskrav att kunna uppställas vid nyrekrytering av personal. På längre sikt leder den vä- gen självklart till att all personal vid anstalterna får en lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter. De siffror om personalomsättningen vid barnanstal- terna som redovisas i kapitel VIII och enligt vilka omsättningen är drygt 20 %, är emellertid genomsnittliga och ger ingen bild av rörligheten på varje an- stalt för sig. Denna rörlighet kan ge- nom inverkan av olika faktorer vara större eller mindre. Att med utgångs- punkt från personalomsättningen invän- ta att all personal blivit utbildad måste ta avsevärd tid.
Att rådande förhållanden i varje fall på vissa håll inte motsvarar de krav man numera vill ställa på en god an- staltsvård framgår av den observations-
undersökning som redovisats i kapitel III. De förhållanden som framkommit vid barnanstalter under myndigheter- nas inspektioner och efter anmälningar ger också klart belägg för detta.
Ett utbildningsprogram för barnan- stalternas vårdpersonal bör, med hän- syn till allmänna utbildningssynpunk- ter och den stora personalomsättning- en inom ifrågvarande arbetsområden, främst avse personal som skall nyan- ställas. Utredningen anser det emeller- tid vara angeläget, att möjligheter ock- så öppnas för den redan anställda vård- personalen att genomgå en med hänsyn till dess praktiska erfarenhet reduce- rad grundutbildning liksom möjlighet att genomgå yrkeskurs. Därigenom kan en allmän lyftning av vårdpersonalens utbildningsnivå genomföras.
Utöver detta primära skäl talar även andra för att den redan anställda per- sonalen i princip får en yrkesutbild- ning, som motsvarar den som de från grund- och yrkeskurser nyrekryterade fått. Det måste vara ett huvudmannain- tresse, att vårdpersonalen har i stort sett samma kunskaper och användbar- het. Vidare är det ett starkt intresse bland annat ur personalens synpunkt att möjligheter till vidareutbildning öppnas för dem som anställts utan yr- kesutbildning. Därpå beror väsentligen möjligheterna för varje anställd att kun- na avancera inom yrket eller att meri- tera sig för andra vårdområden.
För vårdpersonal, som haft anställ-
ning vid barninstitution under kortare tid än fem år, bör genomgång av full- ständig grundkurs om 32 veckor utgö- ra en förutsättning för inträde i yrkes- kurs. För personal med längre anställ- ningstid bör däremot möjligheter finnas till dispens från grundkurs. Det är vis- serligen önskvärt, att eleverna i yrkes- kurs har elementära kunskaper i psyko- logi och pedagogik. Under den långa praktiska tjänstgöringen får dock denna personal antas ha förvärvat goda in- sikter om såväl anstaltsklientelet som vårdformernas funktion och syften. Praktiska svårigheter för i många fall äldre personal att genomgå en fullstän- dig grundutbildning, yrkesmedvetenhet och andra omständigheter gör vidare, att det torde vara orealistiskt räkna med att personal med lång anställningstid skall vara benägen att genomgå någon längre grundutbildning för att sedan eventuellt fortsätta utbildningen i yrkes- kurs. Här gäller också personer med fast anställning vid institutioner. Dessa kan inte åläggas att genomgå kurser men väl genom olika åtgärder stimuleras att vidareutbilda sig.
En under minst fem är väl vitsordad tjänstgöring vid barninstitution som omfattas av barnanstaltsutredningens undersökning skall därför enligt utred- ningens förslag generellt medföra, att dispens från genomgång av grundkurs kan lämnas. Då det emellertid är vik- tigt att eleverna före inträdet i yrkes- kurs får en studieträning och att de har vissa teoretiska insikter i frågor angående barns utveckling och beteen- den m. m., föreslår utredningen att dispens skall kombineras med krav på genomgång av en sex veckor lång kom- pletteringskurs. Denna kurs bör vara övervägande teoretisk. Den praktiska undervisningen kan företrädesvis ske genom observationer, varvid tonvikt lägges på att de teoretiska insikterna
skall omsättas i förhållandet till bar— nen.
Barnpsykologiska forskningslaborato- riet har på uppdrag av utredningen ut- arbetat förslag till timplan och kursför- delning för en kompletteringskurs.
Timplan för 6 veckors kompletteringskurs.
Antal vecko— timmar i medel- tal
Antal under- visnings— timmar
Läroämne
A. Praktisk visning 1. Auskultation i
barngrupp med observa- tionsövningar 10 60 2. Demonstra- tion av lekma- terial för oli- ka åldrar. Un- derhåll och lagning av lekmaterial .. 3 18 3. Fritt skapan- de: Målning, modellering, trä- och papp- slöjd 4. Hemvård 2 12
B. Teoretisk under— visning 1. Små barns ut-
veckling, vård och fostran 6 36 2. Medicinsk bar- navård ......... 2 12 3. Barnet i fa- milj och bar- net på institu— tion 4. Mentalhygien 1 6 5. Rytmik, sång och musik 4 24 6. Studiebesök .. 4 24
under-
Summa timmar 38 228
Kursfördelning
A. Praktisk undervisning
1. Auskultation i barngrupp med observa— tionsövningar:
Elev skall ej delta i praktikinstitutionens arbete utan endast under handledares led-
ning iaktta barnens utveckling, beteende m. m. Enkla observationsövningar gällande bar— nens motorik, språkutveckling, sociala be- teende samt sysselsättningar.
2. a) Demonstration av lekmaterial för oli- ka åldrar m. m.:
Lekens betydelse för barnets utveckling. Lekstadierna. Lekmaterial för olika åldersstadier. Sagolitteratur. Övning i sagoberättande och fingerlekar.
b) Underhåll och lagning av Iekmaterial:
Vård av lekmaterial.
Användning av lämpliga verktyg. Övningar i limning, putsning, målning och fernissning m. m.
3. Fritt skapande. Målning, modellering, klippning och träslöjd:
Betydelsen av barns fria skapande. Elev skall själv arbeta med sysselsätt— ningsmaterial för att därigenom vinna för- ståelse för barnets aktivitetsintresse. Material: Pulverfärger, grova penslar, papp, papper, fingermålningsfärg, kritor, lera, plastelina, klippapper, papier maché, ply— wood och värdelöst material.
4. Hemvård :
Demonstration av rationella redskap och metoder för städning, rengöring och kläd- vård. Faran ur utvecklingssynpunkt av en allt- för »steril» omgivning för ett barn. Blomstervård. Skötsel av akvarium och burfåglar. Helgfirande m. m. på en institution. Barnens måltider, dukning, servering m.m.
B. Teoretisk undervisning
1. Små barns utveckling, vård och fostran: Arv och miljö. Lagbundenheten i utveck- lingen. Den prenatala utvecklingen. Förlossningen. Längdsnitt följande utvecklingen under 0—6 år av de motoriska, emotionella, so- ciala, intellektuella och språkliga funktio- nerna. Undervisningen konkretiseras genom de- monstrationer och filmvisningar. Barndomsupplevelsernas betydelse ur psy- kologisk synpunkt. Uppfostran i samband med måltider, sömn, toalett m. m.
Avvägning mellan aktivitet och vila. Speciella uppfostringsproblem.
2. Medicinsk barnavård :
Barnets kroppsliga utveckling. De vanligaste barnsjukdomarna. Skydd mot smitta. Vikten av fortlöpande hälsokontroll. Vaccination. Personlig hygien. Barnavårdarens ansvar vid egen sjukdom Institutionshygien.
3. Barnet i familj och barnet på institu- tion:
Psykologiska synpunkter på familjelivet och barnets uppfostran. Grundförutsättningarna för familjens triv- sel.
Olika former av samhällets stöd till barn- familjen. Olika typer av barninstitutioner. Hur beter sig barn på institution. Hur skall man försöka tillgodose barnets olika behov på en institution.
Föräldrakontakt. Teamarbete på en institution. Vårdarens roll i teamet.
4. Mentalhygien: Mentalhygieniska aspekter på människors problem. Mindervärdeskänslor och hämningar som hinder i yrkes- och privatliv.
Vikten av att den som har ett vårdande yrke trivs med sitt arbete. Betydelsen av den enskilda människans in- sats i ett kollektiv.
5. Rytmik, sång och musik: Övningar, som tar sikte på elevernas egen utveckling med avseende på avspänning och allmän frigörelse. Hållningsgymnastik och undervisning irik- tiga arbetsställningar. Barnvisor, rim och ramsor. Rytmorkester och enkla rytmiska barn- lekar. Musiken som pedagogisk faktor på en in- stitution.
6. Studiebesök:
V'äl förberedda studiebesök med oriente- rande föredrag vid t. ex. mödravårdscen- tral, barnavårdscentral, daghem, lekskola, barnhem.
KAPITEL VI
Orienteringskurser för personal som ej har vårdande uppgifter
Vid barnanstalterna finns flera yrkes- grupper representerade, som inte har med den direkta vården att göra. Här avses lärare, ekonomi- och kontorsper- sonal, vaktmästare, arbetsförmän m. fl. Denna personal kan ha yrkesutbildning för sina speciella arbetsuppgifter, men den saknar ofta närmare insikter om anstaltsvårdens syften och om barnens komplikationer, behov och förutsätt- ningar. Genom arbetet står de dock oftast i nära daglig kontakt med har— nen och betyder därför mycket för vår- den. Ur den synpunkten är det ange- läget att söka finna några former för att denna personal skall få en oriente- ring om dels det klientel som vistas på de anstalter där den tjänstgör, dels vad livet på en anstalt kräver av anpass- ning och samarbetsförmåga.
Det vore orealistiskt att räkna med att de personalgrupper varom här är fråga skulle vara villiga att fortbilda sig för tjänstgöring på anstalt genom att delta i någon längre utbildnings- kurs. Detta synes inte heller vara er- forderligt och för övrigt skulle alltför stora svårigheter möta att samla per- sonalen till längre kurser.
Det mest rationella sättet att åstad- komma den eftersträvade orientering— en torde vara att anordna särskilda kurser i anslutning till de föreslagna yrkeskurserna. Genom sådana för vissa vårdgrenar gemensamt anordnade ori- enteringskurser skulle de organisatoris- ka och andra förutsättningar som
byggts upp för undervisningen i yrkes- kurser kunna utnyttjas. Kurserna sy- nes lämpligen i tiden böra förläggas i anslutning till yrkeskurserna och på skilda utbildningsorter anordnas i mån av behov, möjligen vartannat år. Oli- ka omständigheter kan dock föranleda, att kurserna måste anordnas för andra regioner än de som skisserats för yr- keskurserna i kapitel VIII, länsvis el- ler också anstaltsvis.
Utredningen har inte undersökt till vilket antal här ifrågavarande personal uppgår. Några beräkningar av utbild- ningskapaciteten vid kurserna har där- för inte kunnat göras.
Utredningen föreslår sålunda, att sär- skilda orienteringskurser anordnas för här angivna personalkategorier vid
1. barnhem, psykopatbarnhem, elev- hem för skolbarn och elevhem för nomadbarn när så är möjligt i an- slutning till de anstaltspedagogiska yrkeskurserna för vård av barn och ungdom på barnhem m. m.,
2. institutioner för psykiskt efterbliv- na och epileptikeranstalter när så är möjligt i anslutning till de an- staltspedagogiska yrkeskurserna för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklingsstörningar samt
3. skolor för blinda, skolor för döva, vanföreanstalter och cp-hem när så är möjligt i anslutning till anstalts- pedagogisk yrkeskurs för vård av fysiskt handikappade.
Förslag till kursplaner och kursför- delning har utarbetats av barnpsyko- logiska forskningslaboratoriet.
I orienteringskurserna, som alla är på en vecka, ingår såväl ämnen av all- mänt intresse för anstaltsvården som orientering om det speciella klientel som vårdas inom de här avgränsade vårdområdena. Denna undervisning meddelas i ämnena social barnavård, anstaltspedagogiska problem och sam- arbetsproblem på anstalt.
Timplan för en veckas orienteringskurs för ekonomi— och kontorspersonal m. fl. på
barnanstalter. Antal Läroämne veckotim- mar A. Teoretisk undervisning 1. Social barnavård 10 2. Anstaltspedagogiska problem ............... 14 3. Samarbetsproblem på anstalt ............ 6 4. Studiebesök ......... 4 Summa timmar 34
Kurs I.Personal på barnhem, psykopatbarn- hem, elevhem för skolbarn och elevhem för nomadbarn Kurs II. Personal på anstalter för psykiskt efterblivna barn och epileptiker Kurs Ill. Personal på anstalter för fysiskt handikappade.
Kursfördelning Kurs 1. A. Teoretisk undervisning
1. Social barnavård: Familjen och dess funktioner förr och nu. Kort sammanfattning av barnavårdslagen. Kort historik över barna- och ungdoms- vården i Sverige. Barnhemsorganisationen. Orientering om den psykiska barna- och ungdomsvården.
Arbetsformerna inom barnhemmen. , Allmänna målsättningar. '
2. A-nstalt'spedagogiska problem: Kortfattad orientering om och yttringar av missanpassningssymtom, neuroser och ps-y- kosliknande tillstånd.
Vanliga uppfostringsfel. Hur beter sig barn på anstalt, Provokationselement för den vuxna. Vikten av att barnet på anstalt får en god kontakt med samtlig personal och att det känner intresse för sin person.
Samtlig personals ansvar när det gäller att skapa trivsel på en institution. Vardagsrutin och festavbrott på en anstalt. Ekonomipersonalens ansvar när det gäller måltidernas utformning m. m. Barnets rätt att få röra sig inom anstalten och känna sig välkommet även i t. ex. eko- nomiutrymmena. Lek och sysselsättning som en integreran- de del av barns och ungdomars dagspro- gram. ' Utvecklingspsykologiska synpunkter på lek och sysselsättning. Barns legitima behov av att »skräpa ner» och ha »grejor» omkring sig. Stådningssynpunkter contra barnens triv— sel.
lnstitutionshygien.
Undervisningen i detta ämne bör i huvud- sak ges i seminarieform, så att kursdel— tagarna får tillfälle att själva diskutera de aktuella problemen.
3. Samarbetsproblem på anstalt: Anstalten som arbetsplats. Vanliga personalproblem. Betydelsen av att barnen upplever perso- nalen som en någorlunda homogen grupp utan större inbördes motsättningar. Den enskildes insats i ett kollektiv. Teamarbetets innebörd. Vikten av regelbunden avkoppling från an- staltslivet. Barnet som det centrala på en anstalt.
4. Studiebesök: Väl förberedda studiebesök på barnanstal- ter därav någon för »normalbarm.
Kursfördelning Kurs II.
A. Teoretisk undervisning
1. Social barnavård:
Familjen och dess funktioner förr och nu. Kort sammanfattning av barnavårdslagen samt lagen om undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Kort historik över utvecklingen i Sverige när det gäller vård av psykiskt efterbliv- na barn och ungdomar. Nuvarande anstalts- organisation.
Epileptikervården, (IP-värden. Arbetsformerna inom anstalterna. Allmänna målsättningar.
2. Anstaltspedagogiska problem:
Kortfattad orientering om bakgrunden till och yttringar av oligofreni, hjärnsjuk- domar, motoriska störningar, CP och epi- leptiska sjukdomssymtom. Vikten av att barnet på anstalt får en god kontakt med samtlig personal och att det känner intresse för sin person. Samtlig personals ansvar när det gäller att skapa trivsel på en institution. Vardagsrntin och festavbrott på en an- stalt. Ekonomipersonalens ansvar när det gäller måltidernas utformning m. m. Barnets rätt att någorlunda fritt få röra sig inom anstalten och att känna sig väl- kommet även i t.ex. ekonomiutrymmena. Lek och sysselsättning som en integreran- de del av barns och ungdomars dagspro- gram. Utvecklingspsykologiska synpunkter på lek och sysselsättning. Barns legitima behov av att »skräpa ner» och ha »grejor» omkring sig. Städningssynpunkter contra barnens triv— sel.
Institutionshygien.
Undervisningen i detta ämne bör i hu- vudsak ges i seminarieform, för att kurs- deltagarna skall få tillfälle att diskutera de aktuella problemen.
3. Samarbetsproblem på anstalt: Anstalten som arbetsplats. Vanliga personalproblem. Betydelsen av att barnen upplever perso- nalen som en någorlunda homogen grupp utan större inbördes motsättningar. Den enskildes insats i ett kollektiv. Teamarbetets innebörd. Vikten av regelbunden avkoppling från anstaltslivet.
Barnet som det centrala på en anstalt.
4. Studiebesök: Väl förberedda studiebesök på några oli- ka typer av barnanstalter.
Kursfördelning Kurs III.
A. Teoretisk undervisning
1. Social barnavård: .
Familjen och dess funktioner förr och nu. Kort sammanfattning av barnavårdslagen.
Kort historik över utvecklingen i Sverige när det gäller vård och undervisning av barn med fysiska handikapp. Nuvarande anstaltsorganisation för blinda, döva och hörselskadade samt vanföra barn och ungdomar. Något om arbetsformerna inom de olika typerna av anstalter och allmänna mål- sättningar.
2. A'nstaltspedagogiska probIem: Kortfattad orientering om ögonsjukdomar, hörselskador och vanligare former av van- förhet. Beteenden hos barnet med fysiskt handi- kapp. Vikten av att barnet på anstalt får en god kontakt med samtlig personal och att det känner intresse för sin person. Samtlig personals ansvar när det gäller att skapa trivsel på en institution. Vardagsrutin och festavbrott på en anstalt. Ekonomipersonalens ansvar när det gäller måltidernas utformning m. m. Barnets rätt att få röra sig inom anstalten och känna sig välkommet även i t. ex. eko- nomiutrymmena. Lek och sysselsättning som en integreran- de del av barns och ungdomars dagspro- gram. Utvecklingspsykologiska synpunkter på lek och sysselsättning. Barns legitima behov av att »skräpa ner» och ha »grejor» omkring sig. Städningssynpunkter contra barnens triv— sel. Institutionshygien. Undervisningen i detta ämne bör i bu- vudsak ges i seminarieform, så att kurs- deltagarna ges tillfälle att själva diskutera de aktuella problemen.
3. Samarbetsproblem på anstalt:
Anstalten som arbetsplats.
Vanliga personalproblem.
Betydelsen av att barnen upplever perso- nalen som en någorlunda homogen grupp utan större inbördes motsättningar. Den enskildes insats i ett kollektiv. Teamarbetets innebörd. Vikten av regelbunden avkoppling från an» staltslivet. Barnet som det centrala på en anstalt.
4. Studiebesök:
Väl förberedda studiebesök på olika barn— anstalter för barn med fysiska handikapp.
KAPITEL VII
Vidareutbildning på anstalterna
För att vårdpersonalen på barnanstal- terna skall kunna hålla sina kunskaper aktuella kräVS någon form av vidareut- bildning på varje anstalt. Denna vidare- utbildning bör syfta till att ge persona- len möjligheter att följa debatt och ut- vecklingslinjer ifråga om vårdformer och behandlingsmetoder. Den bör vida- re genom at-t anordnas regelbundet bi- dra till att personalen får kännedom om den egna anstaltens skiftande problem, stärka kontakten mellan olika personal- grupper och stimulera personalen till egna initiativ i arbetsutövningen, allt till gagn för anstaltsledning och enskil- da vårdfall.
Vid vissa specialanstalter torde dess- utom särskilda påbyggnadskurser böra anordnas.
Den anstaltsvis bedrivna vidareutbild- ningen synes kunna anpassas efter skil- da behov från tid till annan och ske på olika sätt.
Personalkollegier
Enligt uppgifter, som utredningen fått från 73 olika anstalter i skilda delar av landet, förekommer gemensamma över- läggningar mellan anstaltspersonalen, vilka överläggningar här nedan benäm- nes personalkollegier, regelbundet på 23, sällan eller vid behov på 19 och aldrig på 31 anstalter.
Där personalkollegier förekommer re- gelbundet varierar frekvensen från en gång i månaden till flera gånger i vec-
kan beroende på institutionens art. I all- mänhet rör det sig här om anstalter med särskilt svårbehandlat klientel, varför läkaren ofta deltar i överläggningarna. I vissa fall förekommer dels större kol- legier med deltagande av all personal, dels mindre sammankomster avdelnings- vis. Under de regelbundet återkomman- de personalkollegierna diskuteras exem- pelvis de intagna barnens behandling och därvid uppkomna problem, redogö- relse för nyintagna lämnas och en ge— nomgång sker av övriga barn. Dessutom ingår enligt de lämnade uppgifterna även allmänna vårdproblem och aktuella frågor i övrigt bland överläggningsäm— nena. Som exempel från en institution kan nämnas, att personalen lämnar rap- port om barnens beteende, förestånda- ren delger sina åsikter och lämnar upp- lysningar om barnen, varvid samtidigt tystnadsplikten starkt understrykes. Vid de anstalter där personalkollegier sammankallas sporadiskt, är orsaken vanligen att nya barn tagits in eller att »något inträffat». Skälen kan också vara att ge enbart information om speciella åtgärder eller att nå likformighet vid tillämpningen av givna föreskrifter. An- ledningen till att personalkollegier fö- rekommer sällan eller aldrig på många anstalter uppges ofta vara bristande tid. Ett mindre antal anstalter har påpekat att samtlig personal deltar i kollegierna och några har understrukit, att detta även gäller biträden. Vanligare synes dock vara att endast vissa personalkate-
gorier och inte ens all vårdpersonal in- bjudes.
Utredningen anser det vara angeläget att regelbundet återkommande överlägg- ningar mellan personalen om anstalter- nas angelägenheter av skilda slag kom- mer till stånd. Sådana överläggningar bör framförallt hållas mellan anstalts- ledningen och all lärar- och vårdperso- nal men även övriga personalkategorier —— kontors- och ekonomipersonal m. fl. — bör inbjudas och uppmuntras att del- ta. Den bristande kontakt som ibland fö- rekommer mellan personalgrupperna skulle därmed kunna motverkas. Ett samfällt deltagande i kollegierna bör bi- dra till ökad förståelse och tolerans mel- lan de olika grupperna och stärka käns- lan av ett gemensamt ansvar för vård- uppgiften.
Organisatoriska problem, miljöfrågor och frågor som rör de enskilda barnens situation och behov kan lämpligen upp- tas till behandling vid personalkollegier— na, varvid personalen ges tillfälle att ge- mensamt diskutera behandling och rikt- linjer i arbetet. Upplysningar om har- nens bakgrund och i förekommande fall orsaker till intagningen kan säkert i många fall skapa större förståelse för barnens reaktioner, undvika missför- stånd och underlätta barnens och per- sonalens förtroendefulla anpassning till varandra. Samarbetsfrågor av skilda slag har också sin givna plats på listan över ämnen som är lämpliga att ta upp. Utredningen avstår från att göra en full- ständig uppräkning av alla frågor som bör behandlas. Det må ankomma på var— je institutionsföreståndare att bedöma vad som därvidlag är lämpligt.
I största möjliga utsträckning bör gi- vetvis anstaltsläkaren delta i personal- kollegierna och lämna de uppgifter och anvisningar som visar sig behövliga. På större institutioner kan det vara lämp- ligt att dela upp kollegierna avdelnings-
vis för att få en mera personlig prägel över dem och ett mera allmänt deltagan- de i diskussionerna. Detta torde även av organisatoriska och praktiska skäl vara nödvändigt men bör inte utesluta ensta- ka större konferenser för hela anstalten.
Om arbetskonferenser av detta slag skall fylla sin uppgift och bli effektiva instrument i vårdarbetet beror i hög grad på den anstaltsledande personalens tid, intresse och samlande förmåga. Ut- redningen vill därför starkt betona vik- ten av att frågor av denna art ägnas den största uppmärksamhet vid utbild- ningen av ledande personal för dessa institutioner. Det kan också övervägas att i instruktion ålägga föreståndare för barnanstalter att hålla regelbundet åter- kommande personalkollegier om här an- givna angelägenheter.
Orienteringskurser
För att personalen skall kunna hålla kontakt med utvecklingen inom sitt vårdområde måste sådana nya rön och behandlingsmetoder, som kommer att delges elever i grundkurs och yrkeskurs och som bedömes vara av särskilt värde även för tidigare utbildad personal, i någon form vidarebefordras till anstal- ternas personal. En möjlighet är att an- ordna kortare orienteringskurser på in- stitutionerna. Dessa kurser bör uppta ämnen av speciellt intresse för en en- skild vårdgren och kan innehålla orien- tering om behandlingen av speciella handikapp, nya barnpsykologiska och pedagogiska erfarenheter, nyheter inom sociallagstiftningen etc.
Där det inte är praktiskt möjligt eller lämpligt att ordna särskilda oriente— ringskurser, kan givetvis även denna vi- dareutbildning lämnas inom personal— kol'legiets ram. Utöver den personal som' finns på de enskilda institutioner- na och som kan anlitas som föreläsare
bör ekonomiska möjligheter finnas att engagera föreläsare utifrån.
Påbyggnadskurser
Genom de av utredningen föreslagna yr- keskurserna kommer vårdpersonalen vid barnanstalterna att få en utbildning som är lämplig för arbetsuppgifterna vid olika slag av institutioner. Vid vissa in- stitutioner är dock klientelet så speci- ellt —— här avses vården av psykiskt ef- terblivna med s. k. komplicerat lyte — att undervisningen i yrkeskurs inte kan bli fullt tillräcklig, eftersom yrkeskur- serna måste organiseras gemensamt för personal inom större vårdområden. Utredningen har förutsatt, att vård— personalen inom detta område skall kunna få sin huvudsakliga yrkesutbild- ning i yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med andra utvecklingsstörningar (yrkeskurs II). Undervisningen om klientelets han-
dikapp vid sidan av den psykiska re- tarderingen förutsättes däremot kunna meddelas i särskilda påbyggnadskurser på specialanstalterna för detta klientel.
Dessa kurser, som får anordnas vid behov och i den mån så är möjligt ge- mensamt för vårdpersonalen på samtli- ga institutioner av de slag varom här är fråga, bör uppta undervisning om så- dana handikapp som blindhet, dövhet, vanförhet samt orientering om den aso- cialitet, hypersexualitet eller andra av- vikelser som gör att klientelet måste vårdas på specialanstalter eller special- avdelningar.
Det må ankomma på vederbörande huvudmän, som, om mentalsjukvårdsbe- redningens nyligen avgivna förslag om enhetligt huvudmannaskap för undervis- ningen och vården av psykiskt efterbliv- na kommer att genomföras, blir lands- tingen, att i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning utarbeta lämpligt avpassade kursplaner.
KAPITEL VIII
Utbildningsbehov och utbildningsorter
Utbildningsbehov
I syfte att klarlägga vilken utbildnings- kapacitet som erfordras i grundkurser enbart för skolning av barnanstalternas personal och i de föreslagna yrkeskur- serna har utredningen från huvudmän- nen för de barnanstalter som omfattas av utredningens översyn inhämtat upp- gifter rörande antalet anställd vårdper- sonal, personalomsättningen under de senast förflutna två åren, personalens ål- derssammansättning och de arbetsom— råden som personal med egentlig yrkes- utbildning sökt sig till efter det att deras anställningar vid berörda institutioner upphört.
I samråd med arbetsmarknadsstyrel- sens prognosinstitut har med ledning av det insamlade materialet vissa beräk- ningar gjorts för att uppskatta utbild- ningsbehovet. Som riktlinje har därvid gällt, att all personal som skall anställas skall ha grundutbildning, att den redan anställda personalen i så hög grad som möjligt skall meddelas en på deras praktiska tjänstgöringserfarenhet byggd godtagbar grundutbildning med tonvik- ten lagd på teori och allmän informa- tion om vårdens förutsättningar och syf- ten samt att viss personal skall vidare- utbildas i yrkeskurser.
Undersökningen omfattar endast så- dan vårdpersonal som vårdare, vårda- rinnor, vårdbiträden m. fl. kategorier.
För att förtydliga uppgifterna i tabell 1, sid. 72 kan nämnas att i fråga om personalomsättningen de angivna om—
sättningssiffrorna avser en tvåårsperiod nämligen åren 1960—1961. Den årliga omsättningen är sålunda hälften av den angivna.
En del av såväl den nyanställda som den avgående personalen har haft yrkes- utbildning. Här har då medtagits perso- nal med egentlig yrkesutbildning och så- ledes icke personer med enbart student- examen, realskoleexamen, folkhögskola eller annnan allmän teoretisk utbild- ning.
Beräkningarna av utbildningskapaci- teten grundar sig på det för närvaran- de aktuella personalbehovet inom de oli- ka vårdgrenarna. En framskrivning av personalbehovet under exempelvis den närmaste tioårsperioden kan icke göras med någon högre grad av tillförlitlighet. Som tidigare anförts anser utredningen, att en ökad personaltäthet är nödvändig inom ett flertal vårdområden, om inte syftet med vårdformerna skall komma att äventyras. För närvarande saknas dock bedömningar om den framtida relationen mellan antalet vårdpersonal och barn. Några aktuella prognoser över befolkningsutvecklingen i landet finns inte heller att tillgå. I slutet av år 1962 kommer dock enligt uppgift statistiska centralbyrån att framlägga sådana pro- gnoser kommunvis, vilka prognoser kommer att bygga på resultatet av 1960 års folk- och bostadsräkning. Därest des- sa prognoser varit tillgängliga, hade det kanske varit möjligt att med utgångs- punkt från den nu aktuella numerära
Tabell 1. Personalomsättning vid barnavstalter avseende tvåårsperioden 1960—1961. Vårdområde Elev- Antal 51133 Sko- Inst f Psy- 113115; hem anställda f" lor Epil. ' ' kop. Vanf. Barn- .. för Sum- or för anst. psyk. eb. barn- anst. hem for no— ma blin- d" a) skol- da ova hem barn mad barn Vårdare 16 45 — 41 (20) 9 3 — — — 114 Skötare 29 —— 29 8 — — — — — 66 [Vårdarinnor — 4 4 472 (176) — 10 — — _ 490 Barnsköter- skor — 8 2 175 (53) 3 27 (b616 — — 831 Vårdbiträden — 1 14 1 315 (410) 1 42 332 47 26 1 778 Underskötare — — V 31 (l) — 1 _ — — 32 Fritidsledare — — — 4 (1) — — — — —— 4 1:e vårdare —— —— — —— 3 —— — — — 3 F ritidsass. — — — — 2 -— — — — 2 Sjukvårdare — — — — -— 2 — — — 2 Nattvakter —— — -— — -— 3 — — — 3 Stugförestån- dare — — — — 10 —— — — —— 10 Assistenter — — — — 25 — — — — 25 3 361 Personalom- sättning Vårdare 3 10 — 2 3 —— —— — — 18 18% 21% 5% 33% Skötare 5 —— 1 — — — — — —— 6 17% Vårdarinnor — 2 — 213 —— —— — —— — 215 50% 4570 Barnsköter- skor —— — 128 2 1 432 — —— 562 73% 66% 70% Vårdbiträden —— — —— 726 1 4 205 24 11 971 55% 100% 9% 62% 50% 42% U nderskötare — — —— 7 — — — — —— 7 22% Fritidsledare — — —- 2 _ — —— — — 2 50% Sjukvårdare — — — —- — 1 — — — 1 50% 1 782 54%
a) Siffrorna inom parentes anger antalet anställda vid Särskolor.
b) Varav på spädbarnshem 321.
personalsituationen göra vissa beräk- ningar om hur personalbehovet kommer att förändras med hänsyn till utveck- lingen av barnantalet. I samband där- med kunde även en undersökning göras om hur andelen »barn på anstalt» för— hållit sig till totala antalet barn under
senare år för att om möjligt få grund för en bedömning av denna andel i framtiden. Bortsett från folkmängdens ökning kan behovet av personal och personalutbildning komma att påverkas av den utsträckning i vilken anstalts- vård ersättes av öppen vård och av an-
Tabell 2. Nua verksamhetsomra'den för personal med utbildning som slutat sin anställning vid barninstitution under tvådrsperioden 1960—1961.
Vårdområde Elev- Nya verksam- 5112;- Sko- Psy- %LZ' hem hetsområden f.. lor Epil. Inst. f. kop. Vanf. Barn- (" för Sum- or för anst. psyk. eb. barn- anst. hem or no- ma blin- .. skol- da dova hem barn mad barn Vidareut- bildn. — 1 — 28 1 — 77 2 _ 109 Barninst. — — —— 16 1 — 78 —— — 95 Hem (>. hus- ' - håll 1 3 —- 27 — — 122 1 — 154 Sjukvård 2 — — 4 1 — 51 — — 58 Privatvård — — —— 2 — — 12 — — 14 Annat yrke — 3 —— 3 —— — 19 — — 25 Pension — —- 1 2 — -— —- — — 3 Okänt — — — 272 — — 92 — — 364 3 7 1 354 3 451 3 822
stalternas storlek. Genom att vårdperso- nalen blir välutbildad och därmed när en bättre ställning kan också perso— nalomsättningen tänkas bli lägre än för närvarande.
Utredningen vill understryka, att det redovisade behovet av utbildad perso- nal under alla förhållanden bör beteck- nas som ett minimum.
Grundkurscn-
I fråga om den vårdpersonal som skall nyanställas har utbildningsbehovet be- räknats på ett medeltal av personalom- sättningen inom varje vårdgren, varvid uppskattad intern omsättning frånräk- nats, dvs. personal med adekvat utbild- ning som flyttat mellan barnanstalterna. Vid samtliga barnanstalter i landet upp- går antalet vårdpersonal till omkring 3300. Den totala omsättningen uppgår till ca 27 % per år, varifrån avgår in- tern omsättning med ca 5 % per år. Under de två år som undersökts har allt- så omkring en femtedel av personalen vid barninstitutionerna lämnat arbetet
varje år. Vid en oförändrad'personaltät- het och med utgångspunkt från de se- naste två årens personalomsättning skul- le sålunda, för att all vårdpersonal som nyanställes vid samtliga barnanstalter i landet skall få en acceptabel grundut— bildning, varje år 726 personer med ut- bildning från barnavårdsskolor behöva tillföras barninstitutionerna. Barnsköterskor rekryteras även till kroppssjukhusens vårdavdelningar för barn och vårdavdelningar vid BB samt till daghem. Dessutom är avlagd barn- sköterskeexamen ett krav för inträde vid förskoleseminarier och barnavårds— lärarseminarier. Såvitt utredningen kan bedöma bör även barnavårdsexamen, med det innehåll som kurserna föreslås få, kunna meritera för inträde vid so- ciala barnavårdsseminariet. Till här nämnda vård- och utbildningsområden måste hänsyn tas vid beräkning av ut- bildningsbehovet i grundkurser. Antalet barnskötersk-etjänster vid lan- dets kroppssjukhus uppgick våren 1962 till 1 604. Av tjänsterna var 109 vakan-
ta. 27 av dessa vakanser hade icke kun- nat besättas med vikarier. Här föreligger alltså en viss brist på barnsköterskor.
Vid daghemmen finns sammanlagt omkring 650 barnsköterskor anställda.
Vid landets sex förskoleseminarier är den årliga intagningen 240 elever, vid barnavårdslärarseminarierna 25 elever och vid sociala barnavårdsseminariet 20 å 25 elever, alltså tillsammans omkring 290 elever.
Någon närmare undersökning av om- sättningen bland barnsköterskor vid sjukhus och daghem har inte gjorts. Med utgångspunkt från omsättningen bland barnsköterskor vid de barnanstalter som utredningen granskat och med hänsyn till de olika tjänstgöringsförhål- landena vid sjukhus och daghem kan förutsättas, att omsättningen bland barnsköterskor vid sistnämnda institu- tioner håller sig vid omkring 25 % per år av det totala antalet anställda.
Någon närmare uppskattning av hur många barnsköterskor som går till pri— vatvård har inte gjorts.
Det sammanlagda årliga utbildnings- behovet vid barnavårdsskolorna kan sålunda uppskattas till närmare 1600 elever, varav drygt 700 förutsättes gå till sådana barninstitutioner som omfat- tas av barnanstaltsutredningens under- sökning, 560 till sjukhus och daghem samt 290 till vidareutbildning vid semi- narier. Vid landets barnsköterskeskolor utbildas för närvarande omkring 850 barnsköterskor per år.
Kompletteringskurser
Vid samtliga barnanstalter i landet upp- går vårdpersonalen som nämnts till drygt 3 300 personer. Av dessa kan om- kring 1 100 förutsättas ha erforderlig grundutbildning. Det gäller främst barn- sköterskor samt vårdarinnor och vård- biträden vid institutioner för psykiskt efterblivna. Omkring 2 200 personer sak-
nar således grundutbildning. Om som målsättning uppställes att den del av denna personal som inte under en fem- årsperiod ersättes med utbildad perso- nal skall meddelas någon form av grund- utbildning, bör årligen omkring 125 personer genomgå grund- eller komplet- teringskurser. Härvid förutsättes att per- sonalomsättningen bland den outbildade personalen är 22 % per år.
Någon hänsyn har därvid ej tagits till omsättningen bland den redan an- ställda personal som under femårsperio- den förutsatts komma att genomgå ut- bildning. Omsättningen bland denna personalgrupp, som i allmänhet torde ha långvarig anställning, har antagits bli så ringa, att den ej i någon nämn- värd grad påverkar utbildningsbehovet. Om emellertid även omsättningen bland denna personalgrupp uppskattas till 22 % per år finge under en femårspe- riod ytterligare ett 70-tal personer grundutbildas.
Vid en bedömning av utbildningsbe- hovet i kompletteringskurser måste be- aktas, att omsättningen bland vissa grup- per av den nu anställda personalen är mindre än den här antagna om 22 %, varför det är svårt att med någon större exakthet ange hur många som årligen bör stimuleras att genomgå kurser.
Av det här angivna utbildningsbeho- vet kan omkring 25 personer per år antas avse personal med en anställnings- tid som är kortare än fem år. De bör således hänvisas till grundkurser medan övrig personal med hänsyn till sin långa praktiska erfarenhet endast skulle behö— va genomgå den av utredningen rekom- menderade kompletteringskursen.
Om 125 personer utbildas per år skul- le alltså enligt dessa beräkningar efter fem år den från början outbildade per- sonalen vara antingen utbytt mot utbil- dad personal eller själv ha genomgått utbildning. För utbildning av den redan
anställda personalen torde knappt ett tiotal kompletteringskurser komma att erfordras varje år under femårsperio- den.Den angivna utbildningskapaciteten i grundkurser får under en femårspe- riod ökas med ett 25-4tal elever per år.
Det årliga utbildningsbehovet i grund- kurser och kompletteringskurser redovi- sas här nedan länsvis. Med hänsyn till arbetskraftens rörlighet och elevernas valmöjligheter ifråga om utbildnings- och anställningsorter är självfallet det redovisade utbildningsbehovet inom de enskilda länen av övervägande beräk- ningstekniskt intresse.
Grund- Komplet- kurser* tirings- urser
Stockholms stad ...... 147(228) 13 Stockholms län ...... 62( 46) 2 Uppsala län ............ 31( 24) — Södermanlands län . 71( 13) — Östergötlands län 30( 50) 6 Jönköpings län ...... 47( 9) 7 Kronobergs län ...... 7( 3) _— Kalmar län ............ 6( 8) _ Gotlands län ......... 4( 6) — Blekinge län ......... 8( 5) 2 Kristianstads län 15( 13) 2 Malmöhus län ......... 51(120) 10 Hallands län ......... 12( 5) 2 Göteborgs och Bohus
län ..................... 57053) 6 Älvsborgs län ......... 21( 21) — Skaraborgs län ...... 20( 11) 11 Värmlands län ...... 25( 12) 3 Örebro län ............ 26( 44) 2 Västmanlands län 24( 12) 3 Kopparbergs län' 24( 12) 5 Gävleborgs län ...... 13( 11) 5 Västernorrlands län . 25( 14) 7 Jämtlands län ...... 9( 11) 2 Västerbottens län 24( 13) 6 Norrbottens län ...... 29( 42) 10
* Siffrorna inom parentes anger utbild- ningsbehov för sjukhus, daghem och semi- narier.
Yrkeskurser
Med ledning av den redovisade perso- nalomsättningen vid barnanstalterna kan det ungefärliga behovet av perso-
Liksom ifråga om grundutbildningen har utredningen begränsat sig till att grunda beräkningarna på det för dagen aktuella utbildningsbehovet, då bedöm- ningar om den framtida relationen mel- lan antalet vårdpersonal och barn för närvarande saknas och aktuella progno- ser över befolkningsutvecklingen inte finns tillgängliga.
Utredningen anser att det är önsk- värt, att den redan anställda personalen ges möjligheter till en yrkesutbildning som motsvarar den som de från yrkes- kurser nyrekryterade erhåller. Skälen härför har närmare redovisats i kapi- tel V.
I det följande anges det årliga utbild- ningsbehovet för personal som skall ny- anställas. Därjämte redovisas en beräk- ning av den ökning av detta utbild- ningsbehov som skulle uppstå, om den vårdpersonal som redan är anställd och som saknar utbildning skulle utbildas i yrkeskurser under en femårsperiod.
Med den brist som råder på välutbil- dad personal inom barnanstaltsväsendet är det angeläget, att det utbildningspro- gram som redovisas blir genomfört på kortast möjliga tid. Med hänsyn till dels att utbildningsbehovet i grundkurser icke torde kunna tillgodoses omedelbart och därmed icke heller kvalificerade elever kunna rekryteras till yrkeskurser i all den utsträckning som just nu är önskvärd, dels att svårigheter kan upp- stå vid rekrytering av kvalificerade lä— rare till yrkeskurserna, dels ock att viss tidsutdräkt kan orsakas av lokalbrist och brist på institutioner för den prak- tiska undervisningen, torde det emeller- tid i praktiken bli nödvändigt att ut- bildningen i yrkeskurser startar i min- dre skala än den som det framräknade utbildningsbehovet efter nuvarande för— hållanden i och för sig skulle motivera.
Det är att vänta att den höjning av
vårdarbetets status som en väl utbildad vårdpersonal kan antas leda till, skall medföra att omsättningen bland vård- personalen framgent kommer att bli be- tydligt lägre än för närvarande. Med hänsyn till utbildningstidens längd är det också ett huvudmannaintresse att vårdpersonalen stan.nar en längre tid i yrket.
Med- hänvisning till vad som ovan an- förts vill utredningen sålunda förorda, att utbildningen i anstaltspedagogiska yrkeskurser för vård av barn och ung- dom på barnhem m. m. (yrkeskurs I), oaktat det utbildningsbehov som redo- visas här nedan, startas med samman- lagt nio kurser per år i landet och att utbildningen i envar av de övriga två anstaltspedagogiska yrkeskurserna till att börja med begränsas till två kurser årligen på varje utbildningsort. Utred- ningen förutsätter härvid att varje yr- keskurs skall kunna ta emot högst 16 elever.
Den utbildningskapacitet som härige- nom till en början skulle uppnås kan antas någorlunda väl svara mot de nuva- rande förutsättningarna i olika avseen- den för att kurserna skall kunna genom- föras med gott resultat.
Utbildningskapaciteten bör givetvis successivt utökas, så att den helt kom- mer att svara mot det behov som efter någon tid torde kunna uppskattas med större säkerhet än som för närvarande är möjligt. Härvid förutsätter utredning— en att denna anpassning skall ske med ledning av ett fortlöpande prognosarbe— te inom arbetsmarknadsstyrelsen över personalbehovet.
Här nedan redovisas det beräknade utbildningsbehovet för hela landet i en- var av de tre utbildningsgrenarna. Mot- svarande uppgifter om behovet av ut- bildning inom varje län redovisas jäm- väl.
Anstalispedagogisk yrkeskurs för vård
av barn och ungdom på barnhem m. m. Vårdpersonal vid barnhem, psykopat- barnhem, elevhem för skolbarn och elevhem för -nomadbarn som utredning- en förutsatt skall ha utbildning i yrkes- kurs uppgår för närvarande till omkring 720 personer. Personalomsättningen in- om vårdområdena kan uppskattas vara i medeltal 30 % per år. För att all per- sonal som skall nyanställas inom dessa vårdområden skall ha erforderlig yr- kesutbildning krävs sålunda en årlig ut- bildningskapacitet i yrkeskurser av 216 elever.
Av den redan anställda vårdpersona- len har endast ett fåtal en enligt utred- ningens mening adekvat utbildning. Om all icke omsatt vårdpersonal skall utbil- das under en femårsperiod —— den av- gående outbildade arbetskraften ersättes till 30 % varje år av utbildad _ blir utbildningsbehovet med en jämn fördel— ning under de fem åren 24 personer varje år. Det totala årliga utbildnings- behovet blir sålunda omkring 240 (216 + 24) elever under de fem första ut- bildningsåren.
Av skäl som redovisats vid beräkning- en av utbildningskapaciteten i komplet- teringskurser har ej heller i yrkeskur- serna hänsyn tagits till omsättningen bland den utbildade, ä'ldre arbetskraf- ten. Vid ett sådant hänsynstagande blir utbildningsbehovet under en femårspe- riod något högre.
Anslaltspedagogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklings— störningar. Vårdpersonal inom de vård- områden för vilka yrkeskursen är av- sedd uppgår till omkring 2100 perso- ner. Personalomsättningen kan uppskat- tas till 25 % per år. För utbildning av personal som skall nyanställas erfordras sålunda en sammanlagd utbildningska- pacitet i yrkeskurser om 525 elever per år.
Av den nu anställda vårdpersonalen kan omkring 1 900 antas sakna lämplig yrkesutbildning. Om den del av dessa som icke lämnar yrket under den när- maste femårsperioden skall få en ade- kvat utbildning blir behovet under pe- rioden 90 personer per år. Det totala årliga utbildningsbehovet blir sålunda 615 (525+90) elever under de fem förs- ta utbildningsåren.
Ansinltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn med fysiska handikapp. Vård- personal vid skolor för blinda, döva och vanföra uppgår till sammanlagt omkring 200 personer. Personalomsättningen är i medeltal räknat låg; omkring 7 % per år. Endast 14 elever per år behöver därför utbildas för nyanställningar.
För utbildning i yrkeskurs för den nu anställda personalen blir det årliga ut- bildningsbehovet under den närmaste femårsperioden 28 personer.
Utbildningskapaciteten i denna yr- keskurs blir sålunda totalt under de närmaste fem åren omkring 42 personer per år.
Inom ifrågavarande vårdområden tor- de på grund av vårdpersonalens ålders— sammansättning en högre personalom— sättning vara att vänta. Med en annan ålderssammansättning kan rörligheten bland personalen i framtiden väntas bli betydligt större än för närvarande. Nå- gon utbildningsmarginal härför har emellertid inte beräknats eftersom det närmast rör sig om antaganden.
*Erforderlig årlig utbildningskapaci- tet i yrkeskurs
I II III Stockholms stad ...... 50 119 17 Stockholms län ...... 25 44 Uppsala län ............ 10 14 Södermanlands län . 11 29 Östergötlands län 11 20 Jönköpings län ...... 8 43 2 Kronobergs län ...... 3 Kalmar län ............ 2 4 Gotlands län ......... 1 5 Blekinge län ......... 3 6 Kristianstads län 4 12 Malmöhus län ......... 18 59 13 Hallands län ......... 2 10 Göteborgs och Bohus län ..................... 20 43 Älvsborgs län ......... 10 8 6 Skaraborgs län ...... 1 34 Värmlands län ...... 13 16 Örebro län ............ 5 27 Västmanlands län 5 23 Kopparbergs län 11 23 Gävleborgs län ...... 3 19 Västernorrlands län . 7 16 4 Jämtlands län ...... 4 9 Västerbottens län 5 26 Norrbottens län ..... '. 22 17
* I = anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom på barnhem m. m.
11 : anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklingsstörningar III = anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn med fysiska handi- kapp
Utbildningsorter Grundkurser
Utredningen föreslår att det framlagda förslaget till grundkurs skall fastställas att gälla för samtliga barnavårdsskolor i landet. En fullvärdig grundutbildning för blivande vårdpersonal vid barnan- stalter kan därvid erhållas vid envar av dessa skolor. På de orter där barna- vårdsskolorna är belägna finns tillgång
till de institutioner som utredningen be- dömt vara lämpliga för den praktiska undervisningen nämligen barnhem, lek- skolor och daghem. Vid en del barna- vårdsskolor kan vissa svårigheter upp- stå vid rekryteringen av kvalificerade lärare i psykologi och pedagogik; svå- righeter som emellertid bedömes komma att successivt elimineras genom en ökad utbildning av barnpsykologer och upp- rättande av barn- och ungdomspsykia- triska avdelningar vid lasaretten.
Inom varje län finns barnanstalter med behov av utbildad vårdpersonal. Med länens storlek varierar antalet an- ställda. Givetvis påverkas personalanta- let, antalet vårdgrenar och differentie- ring inom dessa även av andra fakto- rer, vilka utredningen emellertid i detta sammanhang saknar anledning att be- röra. I de län där barnsköterskeskolor nu saknas synes, med undantag av Stockholms och Skaraborgs län, beho- vet av personal vid barnanstalter inte vara så stort att skolor just av den an- ledningen skulle behöva upprättas. Det stora behovet av utbildad vårdpersonal över huvud taget kan dock motivera, att barnavårdsskolor upprättas i Växjö, Kristianstad, Halmstad, Västerås och möjligen Visby.
För Stockholms läns vidkommande torde med hänsyn till den stora elev- tillströmningen till barnsköterskeskolor- na i Stockholms stad en skola böra an- ordnas inom länet.
I Skaraborgs län är antalet vårdperso- nal relativt stort till följd av att en för Älvsborgs och Skaraborgs län gemensam institution för psykiskt efterblivna är förlagd till Mariestad. Vid denna insti- tution bedrives redan utbildning av per- sonal för vård av psykiskt efterblivna. Då den av utredningen föreslagna grundutbildningen förutsättes komma att ersätta denna, torde det vara moti-
verat att en barnavårdsskola upprättas i Mariestad.
Det krav på utbildning i barnavårds- skolor som de av utredningen föreslag- na kompetensvillkoren för barnanstal- ternas vårdpersonal kommer att medfö- ra, tyder på att, utöver de skolor som här angetts såsom erforderliga, det kan bli nödvändigt att upprätta ytterligare skolor, om intagningen av elever i de förra inte kan ökas.
Kompletteringskurser
Ifråga om utbildningen av den redan anställda personalen vid barnanstalter- na anser utredningen, att den till sex veckor begränsade kompletteringskur- sen för denna personalkategori bör kun- na bedrivas vid barnavårdsskolorna parallellt med den reguljära utbildnings— verksamheten. Viss samordning av den teoretiska undervisningen i de båda kurserna kan därvid möjligen övervä- gas. De ordinarie ilärarna och förelä- sarna i barnavårdsskolorna bör även omhänderha undervisningen i komplet- teringskurserna.
Då dessa kurser endast avser att ut- bilda personal vid barnanstalter blir ut- bildningsbehovet inom vissa län så litet, att någon kursverksamhet av detta slag inte kan anordnas vid alla barnavårds- skolor.
Elevunderlag för egna kompletterings- kurser finns enligt utredningens beräk- ningar endast i Stockholms stad, Öster- götlands, Jönköpings, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus, Skaraborgs, Väster- norrlands, Västerbottens och Norrbot- tens län.
Då det sammanlagda elevunderlaget inte motiverar att mer än högst tio kompletteringskurser anordnas årli— gen, måste utbildningen anordnas vid barnavårdsskolorna i ovannämnda län eller vid andra skolor som kan befinnas lämpliga.
Yrkeskurser Ett fullständigt genomförande av utred- ningens förslag om yrkeskurser medför, att kurser av de tre angivna kategori- erna måste inrättas på ett flertal platser i landet. Ur personalrekryteringssyn- punkt vore det givetvis till fördel om kurser kunde anordnas på ytterligare platser i anslutning till eller i närheten av de institutioner varom här är fråga. Detta är dock av flera skäl inte möjligt. Utbildningsbehovet inom de vårdområ- den, som de olika kurserna avser att tillgodose, är i motsats till vad som gäl— ler beträffande grundkurserna inte så stort att kurser kan anordnas inom fler- talet län.
Med hänsyn tagen till geografiska för- hållanden, tillgången på erforderliga praktikinstitutioner och kompetenta lä- rare samt önskvärdheten av en samord- ning med de anstaltspedagogiska yrkes- kurserna för vård av barn och ungdom på barnhem m. m. och för vård av psy- kiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklingsstörningar, synes landet böra indelas i utbildnings- regioner.
I detta sammanhang kan helt bortses från yrkeskursen för vård av fysiskt handikappade, vilken föreslås bli för- lagd till Stockholm, där alla här nämn- da förutsättningar finns.
Som i det följande närmare utvecklas anser utredningen att en samordning av de olika yrkeskurserna är önskvärd. Det är också angeläget att där så är möjligt, kurserna får sådana upptag- ningsområden att två efter varandra följande terminskurser kan hållas varje år, varigenom kurserna torde kunna be- drivas mest rationellt.
Utredningen vill betona, att eleverna icke med säkerhet kan antas söka till yrkeskurs inom hemortsregionerna. Inte heller kan de förväntas komma att i full
utsträckning söka anställning inom den region där de utbildats.
Den anstaltspedagogiska yrkeskursen för vård av fysiskt handikappade barn (yrkeskurs III) bör enligt utredningens mening förläggas till Stockholm. Elever- nas praktiska utbildning skall förläggas till institutioner för blinda, döva, van- föra och cp-barn, vilka institutionsfor- mer samtliga finns i huvudstaden eller dess närhet. Likaså finns här tillgång till de specialister på skilda områden som erfordras för den teoretiska un- dervisningen.
Den anstaltspedagogiska yrkeskursen för vård av barn och ungdom på barn- hem m. m. (yrkeskurs I) har ingen an- nan motsvarighet än den anstaltspeda- gogiska kurs för personal vid barn- och ungdomshem av behandlingskaraktär som drives av Stockholms stads barn- sköterskeskola och Örebro läns lands- tings yrkesskola.
Det sammanlagda behovet av utbildad personal är betydande. Det är dock en- dast i fyra län samt i Stockholms stad som utbildningsbehovet är så stort, att underlag finns för egna yrkeskurser. Dessa län är Stockholms, Malmöhus, Gö- teborgs och Bohus samt Norrbottens län. För övriga län måste ett samgående med andra län om yrkeskurser komma till stånd.
Utredningen föreslår att den praktis- ka undervisningen i yrkeskurs I skall meddelas på barnhem och behandlings- hem eftersom eleverna efter genom- gången utbildning i stor utsträckning skall komma att tjänstgöra vid dessa institutioner.
Jämlikt barnavårdslagen tillkommer det socialstyrelsen att godkänna barn- hemmen som praktikinstitutioner. Många barnhem har kommit att fylla uppgiften att ta emot praktikanter från barnsköterskeskolor, förskoleseminarier och barnavårdslärarseminarier. Genom
den föreslagna utbildningskapaciteten vid barnavårdsskolorna och förslaget om yrkeskurser för vårdpersonal vid barnanstalter kommer kravet på lämp- liga barnhem för den praktiska under- visningen att öka. För att inte rytmen i anstalternas dagliga liv allt för mycket skall komma att rubbas måste självfal- let en ytterst noggrann prövning göras innan ett barnhem upplåtes för under- visning; en prövning som vid brist på praktikinstitutioner även måste avse ut- bildningens angelägenhetsgrad.
Med hänsyn till att syftet med den anstaltspedagogiska yrkeskursen för vård av barn och ungdom på barnhem m. m. främst är att barnhemmen skall få kvalificerad vårdpersonal, vill utred- ningen betona, att dessa kurser synes böra ges viss prioritet vid praktikinsti- tutionerna.
Barnhem (specialhem och i vissa fall upptagningshem), som kan anses lämp- liga som praktikinstitutioner finns i eller i närheten av centralorterna (resi— densstäder) i praktiskt taget varje län, där yrkeskurser kan tänkas bli upprät- tade.
Utredningen anser, att det vore till fördel om eleverna kunde få någon tids auskultation vid 5. k. fritidshem, för att de därigenom också skall få erfarenhet av »normala» barn i grupp. Dessa hem, som är avsedda för skolbarn under de tider de inte vistas i skolan och av olika anledningar inte heller kan uppehålla sig i sina hem, är i allmänhet endast öppna på eftermiddagarna.
Fritidshemmen, som blir allt vanliga- re i landets större kommuner, finns för närvarande inom följande län: Stock- holms (Sundbyberg och Södertälje), Uppsala (Uppsala stad), Östergötlands (Norrköping), Kronobergs (Växjö), Jön- köpings (Jönköpings stad), Blekinge (Karlskrona), Malmöhus (Lund, Lands- krona och Trelleborg), Göteborgs och
Bohus (Göteborgs stad), Skaraborgs (Alingsås), Örebro (Örebro stad), Gävle- borgs (Gävle), Västmanlands (Västerås) och Kopparbergs (Falun). Fritidshem finns även i Stockholms stad.
Utbildningsorterna för yrkeskurserna måste självfallet slutligt bestämmas efter huvudmännens bedömanden om vilka platser och upptagningsområden som är mest lämpliga. Med hänsyn till vad som ovan anförts om yrkeskursernas förlägg- ning vill utredningen lämna exempel på hur en indelning skulle kunna göras beträffande yrkeskurs I.
Med hänsyn till utbildningsbehovet i denna kurs bör i allmänhet antalet kur- ser per år begränsas till en, om kurser anordnas på nio orter i landet. Yrkes- skolemässiga synpunkter kan motivera att kurserna endast anordnas på fyra eller fem platser med två kurser årligen vid varje skola.
1. Stockholms stad.
2. Stockholms och Uppsala län med nå- gon av kommunerna i Stockholms inre förortsområde som utbildnings- ort.
3. Södermanlands och Östergötlands län med Linköping eller Norrköping som utbildningsort.
4. Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Blekinge län med Jön- köping som utbildningsort.
5. Kristianstads, Malmöhus och Hal- lands län med Malmö eller Lund som utbildningsort.
6. Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Älvsborgs län med Göteborg som ut- bildningsort.
7. Värmlands, Örebro och Västman- lands län med Örebro som utbild- ningsort.
8. Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län med Sunds- vall som utbildningsort.
9. Västerbottens och Norrbottens län med Umeå som utbildningsort.
Den anstaltspedagogiska yrkeskursen för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra ut- vecklingsstörningar (yrkeskurs II) mot- svaras i viss mån av de nuvarande yr- keskurserna för vård av psykiskt efter- blivna. Erfarenheter av liknande kurs- verksamhet finns sålunda i Stockholms stad (Upplands Väsby), Skaraborgs och Älvsborgs (Mariestad), örebro (Öre- bro), Västernorrlands (Härnösand) samt Västerbottens län (Umeå).
Den praktiska utbildningen i denna yrkeskurs måste meddelas på institutio- ner för psykiskt efterblivna. Utbild- ningsorterna får alltså planeras med hänsyn till förekomsten av sådana in- stitutioner.
Särskilda institutioner för den prak- tiska undervisningen om den epileptis- ka sjukdomsbilden står i allmänhet inte att få på de utbildningsorter, som utred- ningen förordar. Undervisningen i detta ämne måste därför till stor del bli av teoretisk natur. Den praktiska erfaren- heten får förutsättas bli inhämtad på de institutioner för epileptiska barn, där eleverna efter avlagd yrkeskurs erhåller anställning. Viss praktik torde dock kunna erhållas på institutioner för psy- kiskt efterblivna, då epileptiker vårdas vid praktiskt taget alla vårdhem. Det är givetvis till fördel, om de elever som tänker sig en anställning vid institutio— ner för epileptiker fullgör erforderlig praktiktjänstgöring mellan grundkurs och yrkeskurs på sådana anstalter, var- av två finns i landet nämligen Vilhelms- ro sjukhus i Jönköping och Margaretha- hemmet i Knivsta.
Även med utgångspunkt från att all vårdpersonal på institutioner för psy- kiskt efterblivna skall ha utbildning i yrkeskurs, kan yrkeskurser inte anord- nas inom varje län, då utbildningsbeho- vet inom många län inte är tillräckligt
stort härför. Ett samgående mellan landstingen och städer utanför landsting erfordras därför.
I första hand synes yrkeskurser böra förläggas till de orter där yrkeskurser för psykiskt efterblivna nu bedrives och där erfarenhet av yrkesutbildning och såväl personella som utrustningsmässiga resurser finns.
Med hänsyn härtill och till de allmän- na synpunkter som inledningsvis an- förts, synes de anstaltspedagogiska yr- keskurserna för ifrågavarande personal- kategorier böra anordnas på samma sätt som yrkeskurserna för vård av barn och ungdom (yrkeskurs I) och med undan- tag av .tre kurser om möjligt förläggas till samma orter som dessa.
Kurserna skulle exempelvis kunna an- ordnas gemensamt för
1. Stockholms stad-.
2. Stockholms och Uppsala län med Upplands Väsby eller Uppsala som utbildningsort.
3. Södermanlands och Östergötlands län med Linköping eller Norrköping som utbildningsort.
4. Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Blekinge län med Jön- köping, ev. Eksjö, som utbildnings- ort.
5. Kristianstads, Malmöhus och Hal- lands län med Malmö eller Lund som utbildningsort.
6. Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Älvsborgs län med Mariestad som utbildningsort.
7. Värmlands, Örebro och Västman- lands län med Örebro som utbild- .ningsort.
8. Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län med Härnö- sand som utbildningsort.
9. Västerbottens och Norrbottens län med Umeå som utbildningsort.
KAPITEL IX
Lärare
Kompetens
För att de av utredningen föreslagna grund-, yrkes-, kompletterings- och ori- enteringskurserna skall kunna genom- föras med gott resultat fordras att kva- lificerade lärare knytes till yrkesskolor- na för såväl den praktiska som den teo- retiska undervisningen.
Då det är angeläget att elevernas praktiska utbildning icke begränsas till enbart auskultation, bör vid alla prak- tikinstitutioner där inte den anstaltsle- dande personalen har tillräcklig utbild- ning, fallenhet eller erforderlig tid, för den praktiska undervisningen i grund- och yrkeskurser särskilda praktikhand- ledare anställas. Handledarna synes bö- ra finnas vid alla praktikinstitutioner och vara fast knutna till dessa. En väl avvägd handledning måste genomföras utan att rytmen i institutionernas dags- rutin onödigtvis rubbas. Därför måste enligt utredningens mening den som svarar för handledningen ha en nära samhörighet med institutionen. Praktik- handledare synes lämpligen kunna ha ställning som biträdande föreståndare eller liknande. De måste ha en för hand- ledareuppgiften lämplig utbildning och erfarenhet samt pedagogisk förmåga.
Den omständigheten att praktikhand- ledarna inte organisatoriskt hänföres till yrkesskolorna rubbar inte möjligheter- na till statsbidrag för tjänsterna enligt nu gällande statsbidragsbestämmelser för yrkesskolor.
För den teoretiska undervisningen
kommer, i den mån denna inte kan handhas av lärarna för den praktiska undervisningen, lärare att få knytas till skolorna mot arvode eller timersättning.
Grundkurser
För den praktiska undervisningen i grundkursens spädbarnsdel synes, i lik- het med vad som nu gäller för under- visningen i barnsköterskeskolorna, bar- navårdslärare vara väl lämpade. För handledningen i smäbarnsdelen, i vilken eleverna skall få erfarenhet av barn i grupp, kan alltefter förhållandena på ut- bildningsorterna personer med olika ut- bildning komma ifråga, exempelvis so- cialpedagoger, förskollärare eller barna- vårdslärare.
Den teoretiska undervisningen bör meddelas av pediatriker, barnpsykolo- ger, förskollärare, barnavårdslärare, barnsjuksköterskor, hushållslärare, ryt- miklärare eller gymnastikdirektörer samt musiklärare. Andra grupper av pedagoger kan också komma ifråga.
Yrkeskurser Den praktiska undervisningen i samt- liga tre yrkeskurser syftar till att ge ele- verna en metodisk träning i vård, fost- ran och sysselsättning av klientelet in- om respektive vårdområde. Kurspro- grammet upptar ämnena lek- och syssel- sättningsmetodik samt hemvårdslära med betoning på utformningen av mil- jön kring barnen.
För den praktiska utbildningen kan
även här personal med olika utbildning och praktisk erfarenhet komma ifråga alltefter förhållandena på utbildnings- orterna. Det må ankomma på vederbö- rande myndighet att från fall till fall bedöma vilken utbildning som kan vara lämplig. Undervisning i vuxenpedago- gik är dock ett nödvändigt led i den handledande personalens utbildning. Särskilda handledarkurser (yrkespeda- gogiska kurser), som står öppna för per- sonal ur olika yrkesgrupper och som bedömes lämplig för ifrågavarande un- dervisning såsom exempelvis förskollä- rare, barnavårdslärare, sjuksköterskor och socialpedagoger, bör därför anord- nas för handledare i såväl grund- som yrkeskurser.
Ämnena i yrkeskursernas teoretiska det är rubricerade på samma sätt i samt- liga kurser. Undervisningen i utveck- lingspsykologi och pedagogik hör om möjligt handhas av barnpsykologiskt skolade lärare. På de platser där psyko- loger finns bör dessa engageras. Själv— fallet kan denna undervisning även meddelas av psykiatrer. Pedagogikun- dervisningen kan även vid brist på psy- kologer handhas av andra för denna uppgift lämpade lärarkrafter.
Undervisningen i övriga ämnen bör meddelas av psykiatrer, pediatriker, samhällsvetare eller socionomer, ryt- miklärare eller gymnastiklärare samt musiklärare.
Kompletteringskurser Utredningen förutsätter att komplette- ringskurser för redan anställd vårdper- sonal skall anordnas i anslutning till grundkurserna och att lärarna i dessa jämväl skall undervisa i kompletterings- kurserna.
Orienteringskurser De föreslagna orienteringskurserna för personal vid barninstitutioner som inte
har vårdande uppgifter bör, där så är lämpligt, anordnas i anslutning till yr- keskurserna, varför lärarna i dessa även förutsättes komma att undervisa i orien- teringskurser.
Om kurserna förlägges till anstalter, torde den ledande personalen vid des- sa i allmänhet vara kompetent att sörja för den undervisning av orienterande natur som skall meddelas i kurserna.
Lärarrekrytering
Med hänsyn till det stora utbildnings- behovet synes grundkurser vara erfor- derliga i flertalet län i landet. Yrkes- kurser behöver likaså anordnas på ett flertal orter. Det kan därvid uppstå svå— righeter att finna kvalificerade lärare för både den praktiska och den teore- tiska undervisningen.
Kompetenta lärare i de teoretiska äm- nena utvecklingspsykologi och pedago- gik torde bli svårare att knyta till kur- ser på vissa orter. Barnpsykologiskt skolad arbetskraft finns dock redan vid de lasarett, som har barn- och ung— domspsykiatriska avdelningar. Sådana avdelningar finns i Stockholm, Norr- köping, Malmö, Hälsingborg och Göte- borg, vid Akademiska sjukhuset i Upp- sala samt vid länslasaretten i Danderyd, Kristianstad, Lund, Vänersborg, Karl- stad, örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sundsvall och Boden. För kursverksam- heten i Stockholm, Uppsala, Norrkö- ping, Malmö, Lund, Hälsingborg, Göte- borg, Vänersborg, Karlstad, Örebro, Väs- terås, Falun, Gävle och Sundsvall finns sålunda, i den mån psykiatrer och psy- kologer kan frigöras för undervisning, genom barn- och ungdomspsykiatriska avdelningar tillgång till lärare i barn- psykologi. Det är att vänta att sådana avdelningar successivt kommer att in- rättas även i övriga län. I avvaktan här- på torde dock behovet av barnpsykolo-
ger för kursverksamheten vara svårt att tillgodose. De kurser som inte förlägges i närheten av centrallasarett med sådana avdelningar kan sålunda tills vidare inte erhålla psykologiskt skolade lärare på denna väg. Skolor som ej har tillgång till psykologer får söka engagera andra psykiatrer i den mån sådana finns att tillgå. En annan lösning är att som lä- rare i ifrågavarande ämnen till skolorna söka knyta skolpsykologer, personer med utbildning från Ericastiftelsens lä- kepedagogiska institut eller med annan psykologisk utbildning.
Den nuvarande bristen på psykiatrer och psykologer för undervisningen i de teoretiska ämnena kan under avsevärd tid komma att medföra att även andra lärarkrafter än de här föreslagna får
engageras för att någon kursverksamhet överhuvudtaget skall kunna igångsättas.
Lärarrekryteringen till den teoretis— ka undervisningens övriga ämnen torde icke erbjuda samma svårigheter, då lämpliga lärare härför finns på utbild- ningsorterna.
Lärare i psykologi, pedagogik och psykiatri torde lättare kunna erhållas ti'll yrkeskurserna än till grundkurser- na. De förra föreslås böra anordnas för större geografiska upptagningsområden och kan förläggas till orter där sådana lärarkrafter som här erfordras redan finns. Givetvis måste också den största hänsyn tas till förekomsten av erfor- derliga praktikinstitutioner på de orter till vilka yrkeskurserna centraliseras.
KAPITEL X
Huvudmannaskap
De nuvarande barnsköterskeskolorna är anordnade som heltidskurser och be- tecknas som lokala yrkesskolor eller cen—trala yrkesskolor i skolstadgans me- ning med i allmänhet primärkommuner eller landstingskommuner som huvud- män. Men några skolor är också en- skilda yrkesskolor med stiftelser eller organisationer som huvudmän.
Även grundkurser och yrkeskurser för vård av psykiskt efterblivna, insti- tutionsbarnsköterskekurser, anstaltspe- dagogisk kurs för personal vid barn- och ungdomshem av behandlingskarak- tär och flertalet av de kortare kurser av olika slag som redovisats i kapitel II är anordnade som heltidskurser med primär— och landstingskommuner som huvudmän.
För varje yrkesskola finns ett av överstyrelsen för yrkesutbildning fast- ställt reglemente.
Reglem'entet skall i erforderlig om- fattning innehålla
a) bestämmelser angående skolans allmänna ordning och administration, lokaler och undervisningsmateriel, rek- tor och övriga lärare med instruktioner för dessa ävensom huvudregler för un- dervisningstidens förläggning,
b) bestämmelser angående elevernas uppförande och ordning samt grunder- na för uppflyttning till högre klass och för betygsättning,
c) bestämmelser angående avgifter för undervisningen.
I övrigt regleras yrkesskolornas verk-
samhet i den ordning som finn-s angi- ven i skolstadgan.
Grundkurser
Det finns i landet sex enskilda barn- sköterskeskolor. Av dessa står fem un- der huvudmannaskap av stiftelser ell-er organisationer och för en skola sv-arar ett företag. För landets övriga 26 barn- sköterskeskolor står landstings- och primärkommuner som huvudmän. Mo- tiven för detta huvudmannaskap är flera.
Flertalet av de olika anstalter som kräver personal med barnsköterskeut- bildning drives av landstings- eller pri- märkommuner. Att personalutbildning- en finns organiserad inom kommuner- nas administrativa gränser kan därför vara ett naturligt egenintresse för an- staltshuvudmän-nen, eftersom utsikter- na at—t rekrytera utbildad personal där- igenom blir större. Därtill kommer det allmänna kommunala intresset att ord- na utbildning-smöjlighet-er för kommu- nernas ungdom. Med stigande krav på utbildning och ökade ungdomvskullar har kommunerna i allt större utsträck- ning kommit att engagera sig för att i egen regi organisera och driva under- visningsverksamhet. Uppgiften att an- ordna yrkesutbildning ligger helt inom den kommunala kompetensen. Utöver att tillgodose den egna ungdomens be- hov av yrkesutbildning har lämpliga avvägningar i fråga om differentiering liksom andra rationella och ekonomi-s-
ka synpunkter lett till ett vidgat sam- gående mellan kommuner när det gällt att skaffa utbildningsmöjlighet-er för ungdom. Barnsköterskeutbildningen in- går därför som en del i pri-mär- och landstingskommunernas allmänna u't- bildningsprogram.
Utredningen föreslår att barnsköter- skeutbildningen reformeras och att de av utredningen framlagda förslagen till kursprogram för barnavårdsskolorna skall tillämpas vid samtliga skolor. Den beräkning av utbildningskapaciteten som utredningen gjort visar, att barn- sköterskeskolornias nuvarande kapaci- tet är helt otillräcklig om all vårdper- sonal vid ba-rnanstalter skall utbildas i dessa skolor. En ökning av antalet elevplatser blir sålunda nödvändig om det totala utbildningsbehovet skall kun- na tillgodoses. För att lösa de organi- satoriska och ekonomiska frågor som sammanhänger därmed måste i första hand landstings- och primärkommuner- nas insatser påräknas. Utöver det di- rekta intresse som kommunerna har av att utbildningsfrågan blir rationellt ord- nad tillkommer att dessa myndigheter redan har en färdig organisation för och en stor erfarenhet av barnavårds- utbildning. Vidare är det nödvändigt att samhälleliga organ ansvarar för ut- bildningens uppläggning, elevintagning, stipendiegivning etc.
Utredningen uttalar sig sålunda för att huvudmannaskapet för barnavårds- skolorna även i fortsättningen i huvud- sak skall åvila landstings- och primär- kommuner och att skolorna skall stå under överin-seende av överstyrelsen för yrkesutbildning.
De enskilt bedrivna barnsköterske- skolorna bör under namnet barnavårds- skolor även bibehållas i fortsättningen, då de på ett verksamt sätt bidrar till att höja den sammanlagda utbildningska- paciteten vid skolorna. Utredningen
förutsätter att det framlagda förslaget till kursprogram skall fastställas även för dessa skolor.
Kompletteringskurser
De föreslagna kompletteringskurserna bör anordnas i anslutning till barna- vårdsskolor och ha la'ndstings— eller pri- märkommuner som huvudmän.
Yrkeskurser
Vid institutioner med skolbarn och ton- åringar, psykiskt efterblivna och barn med andra utvecklingsstörningar eller med barn som är fysiskt handikappade erfordras även, på grund av de speci- ellt krävande vårduppgifterna, att vård- personalen genomgår en yrkeskurs. Ut- redningen föreslår därför att tre yrkes- kurser om vardera 22 veckor skall an- ordna-s nämligen
anstal-tspedogogisk kurs för vård av barn och ungdom på barnhem m.m. (yrkeskurs I), anstaltspedlagogisk kurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklings- störningar (yrkeskurs II) samt anstaltspedagogisk kurs för vård av 'barn med fysiska handikapp (yrkes- kurs III). Av skäl som tidigare anförts ifråga om huvudmannaskapet för grundkur- serna finner utredningen d-et vara lämpligt, att de två förstnämnda yrkes- kurserna på de orter där de skall före- komma om möjligt organisatoriskt och administrativt sammanhålles med grundkurserna.
Kurserna bör anordnas i centrala yr- kesskolor som heltidskurser med lands- tings- eller primärkommun—er som hu- vudmän.
I fråga om den föreslagna yrkeskur- sen för vårdpersonal för barn med fy- siska handikapp (yrkekurs HI) är lös-
ningen av huvudmannaskapet inte lika självklar. Institutioner för sådana barn drives av staten eller enskilda förening- ar. Anstalterna är också att betrakta som riksanstalter. Utbildningsbehovet är i jämförelse med vad som gäller be- träffande övriga yrkeskurser tämligen ringa.
För en helt tillfredsställande yrkes- kurs för den speciella personalgrupp varom här är fråga är tillgången på olika slags och goda praktikinstitutio- ner, som därtill ligger nära varandra, en nödvändighet. Likaså erfordras spe- cialiserade lärare och praktikhandleda- re. Då Stockholm torde kunna erbjuda de bästa förutsättningarna härvidlag, föreslår utredningen, att yrkeskursen för vård av barn med fysiska handi- kapp förlägges till Stockholm. Geogra- fiskt sett synes Stockholm som central utbildningsort för denna påbyggnads— kurs kunna godtas av de utbildnings- sökande från olika delar av landet, då Stockholm i många avseenden kan er- bjuda dem goda möjlighet-er under ut- bildningstiden.
Beträffande huvudmannaskapet för denna yrkeskurs kan olika alternativ övervägas. Huvudtillsynsmyndighet för blind- och dövskolor är skolöverstyrel- sen och för vanföreanstalterna medici- nalstyrelsen. Medicinalstyrelsen har er- farenhet av yrkesundervisning genom den utbildningsverksamhet som under styrelsens överinseende bedrives för vårdpersonal vid m'entalsjukhusen. Även skolöverstyrelsen bedriver viss personalutbildning. Det kunde alltså finnas skäl för att lägga yrkeskursen under någon av dessa statliga myndig- heter.
Ett annat alternativ vore att lägga huvudmannaskapet för kursen på nå- gon förening för vård av vanföra, exem- pelvis föreningen för bistånd åut lytta och vanföra i Stockholm (Norrbacka-
institutet) då samtliga elever skall ha praktik från institution för vanföra. Vissa praktiska förutsättningar torde finnas att anordna kursen vid nämnda institution. . ,
Utredningen har emellertid vid när- mare överväg-anden funnit, att avgöran- de skäl talar för att yrkeskursen för barn med fysiska handikapp bör-stå under sådan huvudman som har ingå- ende erfarenhet av liknande yrkesun- dervisning, dvs. anstaltspedagogisk kurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa and- ra utvecklingsstörningar och anstalts- pedagogisk kurs för vård av barn och ungdom på barnhem m.m. och som även har en organisatorisk. uppbygg- nad härför. Utredningen anser därför, att huvudman för denna, centrala yrkes- kurs lämpligen bör vara Stockholms stad.
Härigenom kan enligt utredningens mening betydande fördelar vinnas så- väl organisatoriskt som ekonomiskt. Ge- nom att i viss utsträckning undervis- ningen inom samma ämnesområden blir erforderlig i såväl grundkurserna som samtliga tre yrkeskurser kan lä- rarrekryteringen förmodas bli under- lättad och möjligheterna att samordna viss teoriundervisning inom utbildning- arnas ram öppnas, om 'en sådan skulle bedömas vara önskvärd. Vidare synes skollokaler och un-dervisningsmateriel kunna planeras och utnyttjas effektivt, administrationen kunna förenklas etc.
Vid bedömningen av de olika alter- nativ till huvudmannaskapets ordnan- de för den här behandlade yrkeskur- sen har utredning-en, utöver de skäl som ovan redovisats, funnit en alldeles av- görande fördel ligga i att sammanföra yrkeskurserna för vårdpersonal vid barnanstalter till ett enda slag av hu- vudmän nämligen landstings- eller pri- märkommuner. En splittring av denna
princip för en enda yrkeskurs, vars ut- bildningskapacitet därtill blir tämligen ringa, synes icke vara ändamålsenlig. . Utred-ningen har genom underhands- kontakt med Stockholms stads finans- förva'ltniung erfarit att staden i princip skulle vara beredd att åta sig huvud- mannaskapet för här ifrågavarande yr- .keskurs under förutsättning att staden får sin-a kostnader för kursverksamhe- ten täckt-a och att kursen organisato- riskt kan inordnas antingen i stadens barnsköterskeskola, som under barna- vårdsnäm-nden svarar för barnavårds- undervisning, eller under stadens yr- kesskolor.
Genom kursens ställning som central yrkesskola täckes huvudmannens kost- nader för verksamheten i princip re- dan enligt de statsbidragsbestämmels'er som nu gäller. Den av Stockholms stad
angivna ekonomiska förutsättningen får sålunda anses vara uppfylld.
Orienteringskurser för personal som ej har vårdande uppgifter
Utredningen förutsätter att dessa vec- kokurser skall anordnas vårdgrensvis efter samma principer som yrkeskur- serna. När så är möjligt bör kurserna förläggas till de skolor som driver yr- keskurser. Olika omständigheter kan föranleda att kurserna förlägges på an- nat sätt t.ex. anstalts- eller länsvis. Un- der alla förhållanden bör dock lands- tings- eller primärkommuner stå som huvudmän för kurserna. Utredningen föreslår 'att kurserna m-ed hänsyn till de regionala upptagningsområdena för yr- keskurserna anordnas som centrala yr- kesskolor.
KAPITEL XI
Kostnader
Gällande statsbidragsbestämmelser Den kursverksamhet som utredningen föreslagit för vårdpersonal vid barnan- stalter är så utformad 'att statsbidrag kan utgå enligt kungörelsen den 31 maj 1957 om statsbidrag till yrkesskolor.
Enligt denna kungörelse utgår för primärkommuners och landstingskom- muners l-okala och centrala yrkesskolor statsbidrag till
a) kostnader för anskaffande av skol- lokaler,
b) kostnader för anskaffande av förs- ta uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel,
c) kostnader för anordnande av elev- hem samt
(1) årliga kostnader för ningen.
undervis-
Vidare utgår statsbidrag till arvode åt föreläsare med 75 % av den verkliga kostnaden, dock högst 25 kronor för föreläsningstilmm'e när rese- och trak- tamenvtsersättning icke utgår till före- läsaren och högst 50 kronor när sådan ersättning utgår.
För enskilda yrkesskolor må statsbi- drag utgå till kostnader för anskaffan- de av först-a uppsättningen undervis- ningsm'ateriel samt till årliga kostnader för undervisningen.
För att kunna godkännas som central yrkesskola, till vilken statsbidrag utgår efter gynnsammare grunder än till 10- kal yrkesskola gäller att skolan skall ha ett vidsträckt rekryteringsområde.
Detta har bedömts vara fallet ifråga'oni nära hälften eller 15 barnsköterskesko- lor, vilka som huvudmän har lands- tings- eller primärkommun-er. ' ' '
Överstyrelsen för yrkesutbildning har för budgetåret 1961/62 beviljat landets barnsköterskeskolor statsbidrag till' de årliga kostnaderna med 1 399 202 kro- nor. Till grundkurser för vård av psy- kiskt efterblivna har statsbidrag utgått med 62 911 kronor. Till de i denna ut- redning redovisade yrkeskurserna har" för samma tid statsbidrag utgått med 316 301 kronor.
Lokal yrkesskola För den årliga undervisningen i hel- tidskurs med normalläsår vid lokal yr- kesskola utgår statsbidrag
dels till avlöning åt lärare med 78 % av 4/3 av de kont-anta avlöningsförmåner som utgår enligt löneklass 16 å löne- plan A i statens löneförordning '
dels till övriga kostnader med 1 500 kronor per år.
Med normalläsår avses undervisning under 42 veck-or, varför för en undervis- ningstid av 22 eller 32 veckor 22/42 respektive 32/42 av det totala statsbi- draget utgår. .
Statsbidrag till övriga kostnader med 1 500 kronor per år avs-er i'huv'udsak anskaffning och underhåll av undervis— ningsma'teriel.
För anskaffande av permanenta'skollf lokaler utgår statsbidrag med 35—45 %
av kostnaden per kvadratmeter netto- golvyta för undervisningslokaler.
För anskaffning av första uppsätt- ningen stadigvarande undervisningsma- teri-el till lokal yrkesskola utgår stats- bidrag med högst 2/3 av kostnaderna.
Central yrkesskola Statsbidrag till de årliga kostnaderna för undervisningen i central yrkesskola utgår efter delvis andra grunder. Stats- bidrag till avlöning åt lärare utgår så- lunda med *belopp som motsvarar hela lönekostnaden dock högst 413 av löne- klass 16 å löneplan A i statens löneför- ordning. Såsom bidrag till övriga kost- nader utgår högst 2 000 kronor per år.
För anskaffande av permanenta un- dervisningslokaler utgår statsbidrag med hälften av ett bidragsunderlag som fastställes efter ett indexreglerat belopp per kvadratmeter nettogolvyta för un- dervisning, förv-aring av skolmateriel, administration, skolmåI—tidsverksamhet samt uppehållsrum för elever. För an- ordnande av provisoriska undervis- ningslokaler utgår statsbidrag med för närvarande 325 "kronor per kvadratme- ter nnettogolvyta. Även för att anskaffa elevhem eller för att hyra lokaler för sådant utgår statsbidrag.
Vidare utgår statsbidrag till an-skaf— fande av första uppsättningen stadig- varande undervisningsmateriel med 9/10 av kostnaderna.
Utredningen
"Utred-ningen vill ånyo framhålla att det är på vårdpersonalen det ankommer att ge barnen erforderlig vård och fostran till goda vanor och social anpassning. Genom vårdpersonal-en får barnen de nödvändiga känslomässiga kontakterna och det är i första hand denna perso- nal som tillgodoser barn-ens behov av trygghet. För att kunna fylla dessa vik- tiga funktioner kräves, förutom de per- sonliga egenskaper som en god barn-a-
vårdare alltid måste besitta, speciell ut- bildning för uppgiften. Den dokumen- terade bristen på utbildad personal in- om det barnanstaltsväsen-de som utred- ningen har att ta befattning med bör därför så snart omständigheterna med- ger avhjälpas. Dett-a kan ske dels ge- nom a-tt utbildningen i barnavårdssko- lorna, med hänsyn till de områden för vilka den skall kvalificera, ges ett me- ra adekvat innehåll, dels genom att den i barnavårdsskolorna meddelade utbild- ningen efterföljes av särskilda 22 veckor långa yrkeskurser för flertalet av vård- personalen. Därjämte skall den redan anställda personal som sakn-ar lämplig utbildning erbjudas att i vissa fall ge- nomgå en reducerad grundutbildning i sex veckor långa kompletteringskurser. Tas där-till i betraktande att barnsköter- skor nu behövs och efterfrågas för en rad olika arbetsuppgifter utanför den slutna barnavården och att barnsköter- skeexamen kräves som förutbildning för inträde vid vissa seminarier kommer sålunda stora krav att ställas på huvud- männen för kursverksamheten.
Grundkurs. Av landets kommunal-a barnsköterskeskolor är för närvarande 15 klassificerade som centrala yrkes- skolor och 11 som lokala yrkesskolor. Såsom lokala betrakta-s även de sex en- skilda barnsköterskeskolorna. Därest utredningens intentioner skall kunna förverkligas kräves en betydande ök- ning av barnavårdsskolornas kapacitet, en ökning som kan åstadkommas genom vidgad elevintagning vid de nu befint- liga skolorna — vilket sannolikt på många håll torde kräva nyinvesteringar — och/eller genom att ytterligare sko- lor inrättas. Driftskostn'aderna för den totala utbildningen i grundkurser kom- mer då att öka om inte i takt med elev- antalet så dock i betydande grad.
De totala driftskostnaderna för de barnsköterskeskolor som betraktas som
lokala uppgår för närvarande samman- lagt i runt tal till 830 000 kronor per år. Statsbidraget till dessa kurser uppgick för budgetåret 1961/62 till 677 351 kro- nor, varav 629 143 kronor till lärarlöner och 48 208 kronor till övriga kostnader. Antalet elever i kurserna var omkring 450.
Vid en ändring av kurstiden från för närvarande i allmänhet 34 veckor till 32 veckor kan lönekostnaderna för var- je kurs beräknas komma att minska med omkring 6 %. En viss minskning av öv- riga kostnader är också tänkbar. Stats- bidrag till lärarlöner kommer att utgå med 78 % av 4/3 av 32/42 av lönekost- naderna för lärare placerad i löneklass A 16 och till övriga kostnader med 32/42 av 1 500 kronor.
De totala driftskostnaderna i de barn- sköterskeskolor som betraktas som cen- trala täckes i princip av statsbidrag. Statsbidraget till dessa kurser uppgick för budgetåret 1961/62 till 721 851 kro- nor, varav 668 422 kronor till lärarlö- ner och 53 429 kronor till övriga kost- nader. Antalet elever i kurserna var omkring 400.
En ändrad kurstid från för närva- rande i medeltal 30 veckor till 32 vec- kor komm-er att innebära en ökning av kostnaderna för lärarlöner med när— mare 7 %. Statsbidrag till lärarlöner kommer att utgå med högst 413 av 32/42 av lönekostnaderna för lärare placerad i löneklass A 16 och med 32/42 av 2 000 kronor till övriga kostnader.
De sammanlagda årliga kostnaderna för utbildning av samma antal elever som för närvarande vid de nuvarande barnvsköterskeskolorna kan med tillämp- ning av nu gällande statsbidragsbestäm- melser vid en övergång till den av ut- redningen föreslagna kurslängden vän- tas bli i stort sett oförändrade.
Vid en ökning av antalet utbildade per år från för närvarande 850 till om-
kring 1 600 kan, med bibehållande av nuvarande relation mellan antalet lo- kala och centrala skolor och med en kurslängd av 32 veckor, de sammanlag- da årliga driftskostnaderna för grund- utbildningen uppskattas till i runt tal 2 900 000 kronor. (En ökning från 1550 000 till 2914 000 kronor.) Stats- bidrag till verksamheten kan beräknas komma att utgå med drygt 2600 000 kronor.
Den här förutsatta ökningen av barna- vårdsutbildningen kommer även att medföra investeringar i nya undervis— ningslokaler. I vilken omfattning såda- na måste uppföras är svårt att ange. I många fall där skolor redan finns upp- rättade, torde antalet kurser kunna ut- ökas utan att nya undervisningsloka- ler uppföres. För att utbilda ytterligare 750 elever per år kräves en ökning av antalet kurser med minst 50. Antalet är beroende på förekomsten av lämp- liga pra'ktikinlstitutioner. Barnavårds- skolor behöver upprättas inom sex län som saknar sådana skolor. Två kurser per år kan förutsättas bli anordnade vid var och 'en av dessa skolor. Några normer för en beräkning av behovet av undervisningslokaler finns inte utarbe- tade. För varje skola kan dock behovet av lokaler för den teoretiska undervis- ning-en uppskattas till 125 kvadratmeter. Av denna yta kan statsbidrag beräknas utgå till omkring 80 kvadrat—meter, i vilken yta ingår en lärosal, ett arbets- rum och ett förråd. För återstående 38 kurser kan nya undervisningslokaler behöva anskaffas genom om- eller till- byggnad vid uppskattningsvis 15 sko- lor. Nya undervisningslokaler kan så- lunda antas bli erforderliga vid 21 sko— lor. För permanenta lokaler kan i me- deltal kostnaden för varje undervis- ningslokval uppskattas till lägst 138000 kronor eller sammanlagt 2 898 000 kro- nor. Statsbidrag utgår i allmänhet med
50 % av bidragsunderlaget till centrala skolor och med 35—45 % till lokala skolor. För provisoriska lokaler utgår statsbidrag med 325 kronor per kva- dratmet—er.
Det är vidare angeläget, att de insti- tutioner som skall (svara för den prak- tiska undervisningen dimensioneras med hänsyn härtill. Statsbidrag efter samma grunder som till permanenta lo- kaler utgår för de utrymmen som ut— över institutionens eget behov erford- ras för den praktiska undervisningen.
Kostnaderna för den första uppsätt- ningen stadigvarande undervisningsma- teriel kan för en 'barnavårdsskola upp- skattas till för närvarande lägst 12 000 kronor. Sådan undervisningsmateriel kan antas bli erforderlig till minst ett 20-tal skolor. Av den totala kostnaden 240000 kronor kan statsbidrag till 10- kala och centrala skolor utgå med 80 000 respektive 108 000 kronor.
De här angivna kapitalkostnaderna avser ett fullt utbyggt barnavårdsskole- väsende. De årliga kostnaderna blir gi- vetvis beroende av utbyggnadstakten.
Utredningen anser det vara nödvän- digt, att tillkomsten av ytterligare grundkurser på allt sätt stimuleras av statsmakterna. Då särskilt de enskilda barnavårdsskolorna i fråga om rekry— teringen av elever får betraktas som jämförbara med centrala yrkesskolor vill utredningen förorda, att lstatsbidrag till dessa skolor får utgå enligt de grun— d-er som stadga-s för central yrkesskola.
Rörligheten på arbetsmarknaden och bland ut'bildningssökande är nu så stor att de senare kan söka sin utbildning u-tom hemorten. Med den ökade utbild— ningskapacitet som kommer att erford- ras vid skolorna, om utredningens ut— bildningsprogram skall kunna genom— föras, torde också alla skolor komma att få ett så vidsträckt rekryteringsom- råde att de efter särskild ansökan kan
hänföras till gruppen centrala yrkes- skolor. Jämlikt skolstadgan åligger det även yrkesskola att motta elever från ort utanför skolans verksamhetsområde.
För att stimulera till att dels ytterli- gare barnavårdsskolor inrättas, dels ut- bildningskapaciteten höjes vid de sko- lor som nu finns föreslår utredningen att statsbidragsbestämmelserna ändras i vissa avseenden för de centrala yrkes— skolorna.
Bidraget till övriga kostnader bör så- lunda höjas från för närvarande högst 2 000 till högst 3 000 kronor per år. Det synes angeläget, inte minst med hänsyn till de svårigheter som på vissa håll kan uppstå när det gäller att finna lämpliga lärare för vissa ämnen i den teoretiska undervisningen, att skolorna får möjlighet att använda sig av t.ex. de audiovisuella undervisningsmedel som numera står till buds och för vilka ansk-affningskostnaderna är betydande.
För många ämnen inom den teoretis- ka undervisningen i barnavårdsskolor- na kräves högt kvalificerade lärare för att undervisningen skall bli fullödig. Undervisningen i medicinsk barnavård måste sålunda handhas av pediatriker och undervisningen i utvecklingspsyko- logi, pedagogik och ment-alhygien av psykologer. Dessa lärare kan, med hän- syn till den begränsade tid ämnena upptar på skolornas scheman, självfal- let inte knytas till skolorna på heltid utan måste anställas som timlärare mot arvode eller som föreläsare. Några and- ra former för att knyta dessa lärare till skolorna finns inte. Ett undantag här- vid kan komma att gälla beträffande kursverksamheten i Stockholms stad. Det stora antalet kurser av samtliga slag som måste bedrivas här och som har gemensamma ämnen i sina kursplaner kan måhända möjliggöra att vissa lära- re kan arvodesanställ-as, vilket givetvis även underlättas genom det föreslagna
huvudmannaskapet. In'ten'tionerna om undervisningens ordnande kan inte för- verkligas, om inte kompetenta lärare kan anskaffas. En svårighet härvidlag kan vara de bestämmelser som nu gäl- ler om statsbidrag till föreläsare och som synes vara allt för snävt tilltagna. Den situationen kan med hänsyn till da— gens inkomstläge lätt inträda, att sko- lorna kommer att stå utan lärare även om kompetenta lärarkrafter finns på utbildningsorterna, därför att de ej kan engageras för de arvoden som utgår i statsbidrag. Skall undervisningen dri- vas i enlighet med kursplanernas inten— tioner nödgas huvudmännen betala ar- voden långt över gränsen för sta-tshi- drag.
Vad läkarna beträffar saknas avtal om föreläsningsarvoden. Som norm för arvoden till läkare som föreläsare vid sjuksköterskeskolor gäll-er emellertid 45 å 60 kronor per föreläsningstimme.
För läroverkslärare med lektorskom- petens utgår enligt gällande avtal ett ar- vode om 50 kronor per leklionstimme.
Med hänsyn till vad som här anförts anser utredningen att ett höjt statsbi- drag vore befogat.
Und—er förutsättning att samtliga har- navårdsskolor ges ställning som centra- la yrkesskolor och att statsbidraget till »övriga kostnader» utgår med högst 3 000 kronor per kurs, kan de samman- lagda statsbidragen till de årliga kost- naderna för den av utredningen föror- dade grundutbildningen uppskattas till i runt tal 3 200 000 kronor, vilket bidrag i princip kan beräknas täck-a huvud- männens driftskostnader för kursverk- samheten. Därtill kommer utgifter för investeringar, vilka totalt kan upp—skat- tas till närmare 3 140000 kronor, var- till statsbidrag kan utgå med högst 1 150 000 kronor.
Yrkeskurser. De av utredningen före— slagna yrkeskurserna bör anordnas av
landstingskommuner i centrala yrkes- skolor. Förutsättningar härför synes föreligga, då elever till kurserna kom- mer 'att rekryteras från hela landet eller från stora regioner.
Då kostnaderna för löner till fast an- ställda lärare i princip täckes av stats- bidrag, anser utredningen att statsbi- dragsbestämmelserna i detta avseende är väl utformade. I övrigt har de för— hållanden och förslag som anförts be- träffande grundkurserna samma rele- vans för dessa centrala yrkesskolor.
Vad som anförts om statsbidrag till föreläsningsarvoden bör givetvis även gäll-a i fråga om yrkeskurser.
De årliga driftskostnaderna för yr- keskurser för vård-are av psykiskt efter- blivna och institutionsbarnsköterskor uppgick för budgetåret 1961/62 till 253 390 kronor.
Statsbidrag till de årliga kostnaderna för lärarlöner, föreläsningsa'rvoden och undervisningsmateriel m. m. för en an- staltspedagogisk yrkeskurs enligt utred- ningens fönslag kan för närvarande uppskattas till närmare 23000 kronor varav drygt 14 000 kronor avser lärar- löner (1/2 av 4/3 av löneklass 16, orts- grupp V), 5 500 kronor föreläsningsar— voden (110 förelä'sningstivmmar å 50 kronor) och 3000 kronor för övriga kostnader. En utbyggd organisation för undervisning i anstaltspedagogiska yr- keskurser innebär, att kurser måste upprättas vid sammanlagt minst 15 yr- kesskolor, vid vilka i en första utbygg- nadsetapp ett 30-tal yrkeskurser bör an— ordnas. Med tillämpning av de statsbi- dragsgrunder till centrala yrkesskolor som utredningen rekommenderat skulle statsbidrag till »de årliga kostnaderna för verksamheten sålunda komma att ut- gå med sammanlagt omkring 690000 kronor, vilket bidrag i princip kan be- räknas komma att täcka driftsutgif— terna.
Att nu ange i vilken utsträckning in- vesteringar i undervisningslokaler mås- te göras på de olika kursorterna är myc- ket vanskligt. Genom en samordning av de olika kurserna torde det vara möjligt att i viss mån begränsa behovet av nya lokaler och i vissa fall kan möjligen kur- serna bed-rivas i nu befintliga undervis- ningslokaler.
Med hänsyn till det stora utbildnings- behovet inom varje utbildningsregion torde det dock vara rimligt anta, att lokaler för undervisningen måste till- skapas på ett tiotal utbildningsorter. Om behovet av utrymmen uppskattas till ca 125 kvadratmeter för varje yrkes— skola med här angivna anstaltspedago- giska yrkeskurser kan kostnaderna ut- ifrån nu aktuella byggnadskostnader om i medeltal 1 110 kronor per kvadrat- meter nettogolvyta uppskattas till sam- manlagt 1 387 500 kronor för permanen— ta lokal-er, vartill statsbidrag kan utgå med högst 50 % av nettogolvytan för undervisningslokal, arbetsrum och för- råd, vilken kan uppskattas till ca 80 kvadratmeter för varje yrkesskola. De sammanlagda statsbidragskostnva-derna för undervisningslokaler kan sålunda uppskattas 'till högst 444 000 kronor. Till provisoriska undervisningslokaler ut- går som nämnts statsbidrag med 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta för undervisningsändamål.
Kostnaderna för anskaffning av sta- digvarande undervisningsmateriel kan uppskattas till lägst 240 000 kronor, vartill statsbidrag utgår med 216 000 kronor.
De årliga driftskostnaderna för yr- keskurserna kan alltså beräknas till sammanlagt omkring 690 000 kronor, vilken kostnad i princip kan täckas av statsbidrag medan de sammanlagda ka- pitalkostnaderna kan uppskattas till när- mare ] 630 000 kronor,vartill statsbidrag kan utgå med högst 660 000 kronor.
Kompletteringskurser och oriente- ringskurser för personal med icke vår- dande uppgifter. För dessa kurser bör statsbidrag utgå eft-er de grunder som gäller för centrala yrkeskurser.
Elevernas utbildningskostnader
I den nuvarande kursverksamheten för vårdpersonal varierar elevernas utbild— ningskostnader. I barnsköterskeskolor- na är undervisningen i allmänhet fri. Inackorderingskost-naderna kan vanligt- vis täckas av behovsprövad studiehjälp, som elev kan söka.
För eleverna i övriga kurser som re- dovisats i kapitel 11 varierar utbild— ningskostnad-erna efter utbildningsor- terna. I samtliga kurser med undantag av en är undervisningen fri. I vissa skolor erhåller elever som har anställ- ning vid barninstitution oavkortade lö- neförmåner under hela utbildningsti- den, andra uppbär lön jämte fritt vivre under utbildningens praktiska del me- dan åter andra av denna kategori ele- ver får bestrida inackorderingskostna- derna med behovsprövad statlig studie- hjälp.
Som en jämförelse kan nämnas 'att i utbildningen av sjukvårdsbiträden ele- verna i allmänhet bestrider inackorde- ringskostnaderna under den teoretiska delen av kursen med statlig studiehjälp medan de under utbildningens praktis- ka del, då elev betraktas som halv ar- betskraft och två elever tillsammans alltså beräknas fylla en sjukvårdsbiträ- desbefattning, erhåller lön. Sjukvårds- bi'träden som vidareutbildar sig till un- dersköterskor erhåller vanligtvis under denna utbildningstid sjukvårdsbiträ- deslön. Utredningen Som tidigare anförts anser utredning- en, att det är särskilt angeläget för
anstalterna, att den vårdpersonal som saknar utbildning, ges möjligheter till en yrkesutbildning motsvarande den från grundkurser och yrkeskurser ny- rekryterade personalens. Då inga ut- bildningskrav kan ställas på den redan anställda personalen utan utbildningen av denna helt beror på personligt in- tresse och beredvillighet bör huvud- männen genom olika åtgärder stimule- ra vederbörande att genomgå den av ut- redningen föreslagna utbildningen. De kostnader och organisatoriska problem som därvid kan uppstå bör enligt utred- ningens mening ses i relation till den större trygghet inom den slutna barna- vården som en förbättrad personalsi- tuation medför för de intagna men jäm- väl för huvudmännen.
Elever i de föreslagna orienterings- kurserna rför personal som ej har vår- dande uppgifter bör även genom åt- gärder från huvudmännens sida stimu- leras att genomgå kurserna.
Vad beträffar de elever som inträder i grundkurs eller yrkeskurs utan att ha anställning vid någon barninstitution synes frågan om förmåner under ut- bildningstiden ligga i ett delvis annat läge. Här kan parallell—er dras med a-n'd- ra yrkesutbildning—ar av samma längd och där kravet på förkunskaper i stort sett är desamma.
Det är att förmoda, att eleverna un- der sin praktiska utbildning i allmän- het inte kan räknas som arbetskraft och ingå i prak'ti'kinstitutionernas tjänst- göri-ngsscheman. Om elevernas praktis- ka undervisning vore koncentrerad till utbildningstidens början eller slut och sålunda vore skild från den teoretiska undervisningen, skulle eleverna möjli- gen kunna tänkas ersätta annan arbets-
kraft på prak'tikinstitutionerna. Vid ett system med väx-elvis teori- och praktik- unvdervisning, vilket enligt utredning- ens mening bör tillämpas i all den ut- sträckning som är möjlig, torde elever- na i ringa utsträckning kunna fylla några tjänster. Därmed bortfaller ock- så till en del motiven för särskild lön under utbildningstiden. Möjligen kan något system med flitpengar tillämpas, vilket för närvarande är fallet vid Ska- raborgs och Älvsborgs läns landstings kursverksamhet för vårdare av psy- kiskt efterblivna. Särskild stipendiegiv- ning från landsting och andra huvud- män för barninstivtu'tioner syn-es även vara att rekommendera.
Principiellt synes sålunda elever, som inte är anställda vid barninstitutioner, böra bestrida inackorderingskostnader— na under hela utbildningstiden med statlig studiehjälp.
Under den praktiktjänstgöring som erfordras efter genomgången grund— kurs och före inträdet i yrkeskurs bör praktikantlön utgå i de fall praktikant inte kan uppehålla någon vakant tjänst vid praktikinstitutionen.
I samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning driver arbetsmarknads- styrelsen omskolningskurser för ar- betslösa, partiellt arbetsföra, personer som på grund av olika handikapp måste byta yrke och för kvinnor som behöver omskolas för en plats i förvärv-slivet. Särskilda omskolningsbidrag utgår till eleverna i sådana kurser. Vad den sist- nämnda gruppen beträffar torde det vara möjligt påräkna sådant omskol- ningsbidrag även för genomgång av de grund- och yrkeskurser som utredning- en föreslagit.
KAPlTEL XII
Sammanfattning
Översynen av personalutbildningsbe- hovet vid barnanstalterna avser icke anstaltsledande vårdpersonal vid blind- skolor, dövskolor, epileptikeranstalter, anstalter för psykopatiska och nervösa barn, vanföreanstalter och cp-hem, Särskolor, vårdhem för psykiskt efter- blivna, barnhem samt elevhem för skol- barn.
De förhållanden som nu råder ifråga om vårdpersonalens utbildning och ut- bildningsmöjligheter är inte tillfreds- ställande. Sålunda saknar en stor del av denna personal en för sina arbets- uppgifter lämpad utbildning. Vårdper- sonalen har den närmaste kontakten med barnen och den skall i stor ut- sträckning, ofta under flera år, ersätta föräldrarna. Det är därför av vikt att denna personal har den rätta inställ- ningen till och förståelsen för barnen så att dessa får utvecklas efter måttet av sin förmåga och får sitt trygghets- behov tillgodosett samtidigt som de fostras till god social anpassning. Ut- ifrån den målsättningen har utredning- ens förslag till utbildning av barnan- stalternas vårdpersonal utarbetats.
Grundkurs
Av en observationsundersökning som barnpsykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet utfört vid ett antal representativa anstalter för de vårdområden som omfattas av utred- ningens översyn framgår, att vårdper- sonalens arbetsuppgifter inom samtliga
områden är sådana, att en gemensam grundutbildning för all vårdpersonal vore lämplig. Då såväl motiv som för- utsättningar finns för en gemensam grundutbildning föreslår utredningen i kapitel III att de nuvarande barnsköter- skeskolorna ändras till barnavårdssko— lor med grundkurser om 32 veckor och att kurserna i princip ges ett innehåll i enlighet med ett förslag som barn— psykologiska forskningslaboratoriet ut- arbetat på uppdrag av barnanstaltsut- redningen.
Säsom villkor för inträde i kursen föreslår utredningen att sökande skall ha genomgått husmodersskola om minst 18 veckor samt ha minst tre månaders praktik i familj med små barn eller an- nan likvärdig praktik, Som alternativ till kravet på genomgången husmoders- skola jämte praktik skall gälla att sö- kande kan styrka sig äga motsvarande kunskaper eller ha annan för vårdyrket lämplig utbildning eller praktik. Genom dessa inträdesfordringar underlättas för institutionerna att tillföras insatser från exempelvis kvinnor som efter att ha ägnat sig åt skötseln av hem och barn önskar uppta förvärvsarbete.
Utredningen föreslår att examen från barnavårdsskola skall kvalificera för anställning vid spädbarnshem och upp- tagningshem för barn under skolåldern, dock vad de senare beträffar med un- dantag av hem för barn med komplika- tioner. Vidare förutsätter utredningen att genomgången grundkurs skall me-
ritera för anställning vid daghem, vård- avdelningar vid BB samt —— eventu- ellt efter komplettering med viss sjuk- vårdsutbildning _ vid lasarettens av- delningar för vård av barn under skol- åldern. Därjämte bör genomgången grundkurs kunna meritera för inträde vid sociala barnavårdsseminariet, för- skole- och barnavårdslärarseminarier.
Yrkeskurs
I grundutbildningen behandlas inte den problematik som hör till skolbarns- och ungdomsåldrarna annat än mycket över- siktligt. Inte heller ingår i undervis- ningen någon orientering om de handi- kapp av skilda slag som förekommer bland barn på anstalter. Utredningen föreslår därför i kapitel IV att spe- cialundervisning i 22 veckors yrkeskur- ser skall meddelas vårdpersonal vid barninstitutioner där grundkurs inte ger tillräcklig kompetens för anställ- ning. Dessa yrkeskurser föreslås bli av tre slag, var och en gemensam för flera vårdområden, nämligen
I. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom på barn— hem m. m., II. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av psykiskt efterblivna samt barn och ungdom med vissa andra utvecklingsstörningar och III. anstaltspedagogisk yrkeskurs för vård av barn och ungdom med fy- siska handikapp.
Som krav för inträde i yrkeskurs skall gälla att sökande genomgått grundkurs vid barnavårdsskola samt därefter un- der minst ett år tjänstgjort i vårdar- bete på barninstitution. Möjligheter till dispens från kravet på denna förut- bildning skall emellertid finnas, så att personer som förvärvat lämplig praktik eller förutbildning på annat sätt kan vinna inträde vid respektive kurser. En
viktig grupp, som enligt utredningens förslag bör kunna erhålla dispens, ut- gör den vårdpersonal som genom minst fem års väl vitsordad tjänstgöring vid barninstitution kan antas ha kunskaper som motsvarar de som meddelas i grundkurs.
Kompletteringskurs
Då yrkeskursernas teoretiska och prak- tiska innehåll förutsätter att eleverna har en viss studieträning och elemen- tära kunskaper i bl. a. psykologi och pedagogik för att kunna tillgodogöra sig undervisningen föreslår utredningen i kapitel V att dispens från genomgång av grundkurs skall kombineras med krav på genomgång av en kompletteringskurs om sex veckor.
Orienteringskurs
För den personal vid barnanstalterna som inte har direkt vårdande arbetsupp- gifter men som ändå kommer i daglig kontakt med klientelet föreslår utred- ningen i kapitel VI att särskilda orien- teringskurser skall anordnas, Dessa kur- ser omfattande 34 timmars teoretisk undervisning under en kursvecka före- slås bli av tre slag och avse samma vårdområden som de anstaltspedagogi- ska yrkeskurserna. Kurserna bör där- för när så befinnas lämpligt anordnas i anslutning till dessa.
Vidareutbildning på anstalterna
För att vårdpersonalen på barnanstal- terna skall kunna hålla sina kunskaper aktuella och för att stärka kontakten mellan olika personalgrupper samt öka känslan av gemensamt ansvar för vård- uppgiften förordar utredningen i ka- pitel VII att en kontinuerlig vidareut- bildning anordnas på institutionerna. Denna kan anpassas efter skilda behov från tid till annan och ske på olika sätt
exempelvis genom personalkollegier och kortare orienteringskurser. Vid vis- sa specialanstalter kan särskilda på- byggnadskurser behöva anordnas.
Utbildningsbehov
Utredningen redovisar i kapitel VIII en uppskattning av utbildningsbehovet i grund—, kompletterings- och yrkeskur- ser.
Det sammanlagda årliga utbildnings- behovet i grundkurser kan beräknas till närmare 1600 elever, varav drygt 700 förutsättes gå till sådana barninstitutio- ner som omfattas av barnanstaltsutred— ningens undersökning, 550 a 600 till sjukhus och daghem samt ca 300 till vidareutbildning vid vissa seminarier.
Utredningen föreslår att den personal som nu är anställd vid barnanstalterna och som saknar utbildning bör rekom- menderas att genomgå grund- eller kompletteringskurser. Om den del av denna personal som inte omsättes un- der en femårsperiod skall utbildas i kompletteringskurser blir utbildnings- behovet i dessa omkring 100 elever per år.
I de anstaltspedagogiska yrkeskurser- na kan det sammanlagda årliga utbild- ningsbehovet uppskattas till 750 elever, vartill under en femårsperiod kommer ytterligare ca 150 elever per år för att den nu anställda personal som saknar utbildning och som inte omsättes under perioden skall bli utbildad i yrkeskur- ser.
Utredningen anser att det utbildnings- program som redovisas bör genomföras på kortast möjliga tid. Med hänsyn till de nuvarande praktiska förutsättning- arna i olika avseenden för utbildnings- programmets genomförande föreslår ut- redningen att till en början ett 30-tal yrkeskurser med högst 16 elever i varje kurs anordnas årligen. Utbildningskapa- citeten bör successivt utökas så att den
snarast möjligt kommer att svara mot det behov som föreligger,
Utbildningsorter
Ifråga om utbildningsorter föreslår ut- redningen i kapitel VIII att samtliga barnsköterskeskolor i landet skall om- ändras till barnavårdsskolor och att nya skolor skall upprättas inom vissa län, att kompletteringskurser skall anordnas i anslutning till barnavårdsskolorna, att yrkeskurserna skall bedrivas regionvis samt att, när så kan befinnas lämpligt, orienteringskurser för personal som inte har vårdande uppgifter anordnas i anslutning till yrkeskurserna.
Lärare
Frågan om lärarrekrytering och lärar— kompetens behandlas i kapitel IX.
För den praktiska undervisningen föreslår utredningen att särskilda prak- tikhandledare knytes till praktikinsti- tutionerna. Såsom handledare bör kom- ma ifråga personer med lämplig utbild- ning och praktik. Det må ankomma på vederbörande myndighet att alltefter omständigheterna på de skilda utbild- ningsorterna avgöra vilka som är mest lämpade som praktikhandledare.
Särskilda yrkespedagogiska kurser bör anordnas för blivande praktikhand- ledare.
För undervisningen i kursernas teore- tiska ämnen bör specialister på de olika ämnesområdena engageras.
Huvudmannaskap
För att lösa de organisatoriska och eko- nomiska frågor som sammanhänger med genomförandet av den föreslagna utbildningsverksamheten måste i för- sta hand landstings- och primärkom- munernas insatser påräknas. Då kom- munerna har ett direkt intresse av att uthildningsfrågan blir rationellt ordnad
och då de redan nu i stor utsträckning har en färdig organisation för och stor erfarenhet av yrkesutbildning föreslår utredningen i kapitel X att huvudman- naskapet för grund- och kompletterings- kurserna skall anförtros landstings- och primärkommuner. Som huvudmän för yrkeskurserna och där så befinnes lämpligt även orienteringskurserna före- slås de landstingskommuner där kur- serna blir förlagda. Huvudmannaskapet för yrkeskursen för vård av barn med fysiska handikapp föreslås dock åvila Stockholms stad.
Kostnader
Utredningen förutsätter i kapitel XI att samtliga kurser skall stå under överin— seende av överstyrelsen för yrkesutbild- ning och anordnas som centrala yrkes- skolor.
Med en av utredningen föreslagen ändring av statsbidragen till föreläs- ningsarvoden och till kostnader för un- dervisningsmateriel m. ni. kan de år- liga statsbidragen till de förordade grundkurserna vid barnavårdsskolor
beräknas uppgå sammanlagt till i runt tal 3200 000 kronor, vilket bidrag i princip kan beräknas täcka driftskost- naderna.
Kapitalkostnaderna för den erforder- liga utbyggnaden av barnavårdsskolor- na kan uppskattas till nära 3140 000 kronor, vartill statsbidrag kan utgå med högst 1 150 000 kronor.
De årliga statsbidragen till driftskost- naderna för de av utredningen i ett första utbyggnadsskede rekommendera- de yrkeskurserna kan uppskattas till sammanlagt 690.000 kronor, vilket i princip kan beräknas täcka huvudu- männens kostnader.
Kapitalkostnaderna för denna utbygg- nad beräknas uppgå till närmare 1 630 000 kronor, vartill statsbidrag kan utgå med högst 660 000 kronor.
Totalt skulle sålunda statsbidragen till de årliga driftskostnaderna komma att uppgå till ca 3 900000 kronor och de sammanlagda statsbidragen till ka- pitalkostnaderna för den föreslagna ut- byggnaden av barnavårdsskolor och yr- keskurser till ca 1 800 000 kronor.
KUNGL F'"'..
sant"-senme- . . . .
Helsetjeneete for ”Wende. Nordiskt samarbeta inom radio lxoch television. Vattenkratten tårna ochKnl älvar.
Nordisk arbetsmarknad för tandläkare. Beretnlng om insamling af materials til fox-hända- orienterins af eksperber, der fra de nordiske lande sendes til udviklingslendene.
S TAT E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Atomansvarighet II. [14] Utlandssvensknrs deltagande i allmänna val. [19] Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller kultur- historiskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27]
Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarets personalfrågor. [8] Försvarets tandvård. 23] Ar[bet]stidsreglerlng för militär personal och civilmilitär. 30 Fölrmåner i frivilligt instruktörsarbete inom krigsmakten. 56
Socialdepartementet
Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17] Ny semesterlag. [44]
Förbättrad utbildning för vårdpersonal vid barnanstalter. 57
Kommunikationsdepartementet
Statsbidrag till enskild väghållning. m. m. [ti] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29] Svensk trafikpolin III. [85]
Bytggatääirrelsens arbetsuppgifter och personalorganisa- 1on
Vägväsendets distriktsorganisation. [46] Postverkets organisation. [52] Svenska och Danska Öresundsdelegationerna. 1. Öresunds- förbindelsen. Del I. Utredningar och förslag. [53] 2. Öresundsförbindelsen. Del. II. Ritningar. [54]
Finausdepartementet
Finansplan för budgetåret 1962/68 samt Preliminär natio- nalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i för- hållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960—1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11]
Skärpta regler för rusdrycksinköp. [18] Automatisk databehandling inom folkbokförinu- och upp- bördsväsendet. Del II. [18] Reviderad nationalbudget för år 1962. [25] ', Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionema. [31] Automatisk databehandling. [32]
Mål oclE n]1edd i stabiliseringspolitiken — Remissyttran en 41
Avdrag för representationskostnader. in. in. [42] Beskattning av traktamenten m.m. [47] Bevakning, avskrivning och eftergift av kronans ford- ringar. [49]
.». . 1 ». a ]
*;FW
Ecklesiastikdepartementet
Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestudiet. 55
Korrapondensundervisningen inom skolväaen et. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. [84] » Socionomutbildningen. [49] ' Utbildning av arbetsterapeuter. [50 ] , Lärare och handledare för det fria och frivilliga musik- hildningsarbetet. [51] Tendenserna på akademikernas arbetsmaran fram till mitten av 1970-talet. [55]
— : -. r:!em
J ordbruksdepartementet
Yrkesutbildningen på trädgårdsområdxt. [2 ] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. [88] Naturen och samhället. [86] [
Jordbrukstekniska institutet och statens forskningsan- . stalt för lantmannabymader. [45]
Handelsdepurtementet
Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Ö Beredskapslagring av olja 1963—1969. [40]
Inrikesdepartementet
Arbeltstipgifter och utbildning för viss sjukvårdsperso-
1111. 4 Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 8. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslin- derna. [21] Samhällsfarlig nsocialitet. [22] Utbildning av sjukvårdsadministratörer. [38]
Rasriskema i Götaälvdalen. [48].
Civildepartementet Ortsprisindex. [39]