Justitiedepartementet

r RAPPORT OCH ARBETSMATERIAL FRÅN ARBETSGRUPPEN FÖR DET KOMMUNALA SAMBANDET

JUNI 1964

Stockholm 1964

• Sida 3
•  Original

. Effektivare konsumentupplysning. Esselte. ..H . sBättre åldringsvård. Esselte. 121 s. 3. . Alkoholreklamen. Norstedt & Söner. 278 s. Fi. . Statens skogar och skogsindustrier. Svenska

. Utlåtande

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964

Kronologisk förteckning

. Indexlån. Del I. Kihlström. 96 s. Ft. . Indexlän. Del II. Kihlström. 526 s. Fi. . Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. Esselte. 212 s. 1. 111

Reproduktions AB. 144 s. Fi. Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket. Esselte. 88 3. Jo. . Arbetstidsförkortningens verkningar. Esselte.

2165. S. . Företagsinteckning. Tiden-Barnängen Tryckerier AB.149 s. Ju. . Algtrågan. Norstedt & Söner. 188 3. Jo . Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del II. Esselte. 302 5 Jo. . Religionsfrihet. AB Wilhelmssons Boktryckeri. xxvm + 594 s. E. . Svensk namnbok 1964. AB E G Johanssons Bok- tryckeri, Karlshamn. 227 s. Ju. av Juristkommissionen i Wenner- strömaffären. Norstedt & Söner. 117 s. Ju. . Historisk översikt. Kyrkobegrepp. Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala. 324 s. E. . Rapport av parlamentariska nämnden i Wen- nerströmaftären. Norstedt & Söner. 46 s. Ju. . översättning av fördrag angående upprättan- det av Europeiska atomenergigemenskapen

Marcus.

(Euratrm) och tillhörande dokument. 187 8. H. . Kommunal skatteutjämning. Kihlström. 419 s. Fi. . Krigsmaktens förbandssjukvård. Esselte. 222 s. FÖ.

21. 22.

23. 24.

25. 28.

34. 35. 37. 38.

39.

Bilskrotning. Esselte. 75 s. K. Förbud mot utförsel av kulturföremål. ström 67 s. E Kronhjortsreservat m.m. Berlingska Boktryc- keriet, Lund. 109 5. Jo. Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolor- na. Esselte. 279 8. S. Nytt skattesystem. Esselte. 027 s. Fi. Offentliga byggnader 3. Ekonomiskt byggande. Esselte. 103 5. K.

Kihl-

. än om förvaltningstörfarandet. Esselte. 719 s. . Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse.

Holmqvist skrivbyrå & kontorstryckeri. 39 s. Ju. . Koncernbidrag m. m. Esselte. 160 s. Fi. . Kristendomsundervisningen. Esselte. 182 8. E. . Skadestånd II. Esselte. 170+62 s. Ju. . Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. Marcus. 118 s. Ju. . Översättning av viktigare följdförfattningar till

fördragen angående Europeiska ekonomiska ge— menskapen och Europeiska kol— och stålgemen- skapen. Marcus. 5215 ÄktenIskapsrätt I. Författningstext. Marcus.

96 s Äktenskapsrätt II. Motiv. Marcus. 597 s. Ju. . Ökat stöd till barnfamiljer. Esselte. 148 5. S.

Lantbrtkets strukturutveckling. Esselte. 251 5. Jo Sammanstäuning av remissyttranden över för- tattningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. Mar- cus. 90 s. Ju. Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. Mar— cus. 179 s. Ju.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964-:39 Justitiedepartementet

RAPPORT OCH ARBETSMATERIAL FRÅN ARBETSGRUPPEN

FÖRIMHTKOMMUNALASAMBANDET

JUN11964

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1964

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

6. Kommentarerna till de danska kommunalvalen 1946—62 1 Kom- munal Aarbog. Utdrag . . . 43

7. PM över teorier i »Sofavaelgere» av J Jeppesen och P. Nieyel (1964) om valdeltagandet" 1 Danma1k.. . 56

8. Valdeltagandet i de danska kommunalvalen 1933—1962 ochi fol- ketingsvalen 1935—1960. Diagram. . . . . 57 9. Pa1t1fordeln1ng vid folketingsvalen i Danmark 1947—1960. . . 53 10. Procentfördelningen mellan partierna vid de danska valen till by- råd och sogneråd, 1946—1962. 59 11. Partifördelning vid kommunalval-'en 1 Köpenhamn 1909—1962. . 60

12. Valdeltagande i Finland. . . . . . . . . . 61

a) Valdeltagande i Finland, riksdagsval, kommunalval, presi- dentval 1908—1962

b) Röstfördelning i riksdags- och kommunalval i Finland 1945— 1962

• Sida 4
•  Original

14.

15. 16.

17.

18.

c) Helsingfors, valdeltagande och röstfördelning i stadsfullmäkti— ge— och riksdagsval 1945—1962 11) Åbo, valdeltagande och röstfördelning i stadsfullmäktige och riksdagsval 1945—4962

. Valdeltagande 1 Norge

a) Valdeltagandet 1 stortingsvalen 1921—1961

b) Valdeltagandet i kommunalvalen 1 Norge 1922—1963

c) Valdeltagandet i stortingsvalen jämfört med kommunalvalen i Norge 1922—1961 (1) Skillnad i valdeltagandet i kommunalvalen jämfört med stor- tingsvalen i Norge 1921—1961

e) Det genomsnittliga valdeltagandet i de norska stortin-gs- och kommunalvalen under mellankrigs- och efterkrigsperioderna

f) De relativa valresultaten fylkesvis på Norges landsbygd i 1959 års kommunalval och 1961 års stortingsval jämte det relativa valdeltagandet

Valdeltagande i kommunalval i England

a) Valdeltagandet 1 val till London County Council, med 3 bilagor b) Uppgifter om brittiska kommunalval 1947—1961 ur Keesings Contemporary Archives

Tiderna för allmänna val i Sverige .

Kommentarer till tabellerna över Landstingsmannavalen 1922— 1962 med tabeller över valdeltagandet i % av samtliga röstbe- rättigade samt valdeltagande i % av röstberättigade M 0 K 1922—

1962 . .

Kommentarem bill tabellerna över valdeltagandet i stadsfullmäkti-

gevalen 1920—1962 val för val med tabeller över valdeltagandet 1 stavdsfullmäktigevalen 1920—1962 (Stockholm ej inberäkn'at) samt stadsfullmäktigevalen 1922—1962 över olika typer av städer .

a) Allmänna kommentarer till tabellsammanställningen över kom— munalfullmäktigevalen 1920—1962 i Sverige

b) Tabell 1. Relativa antalet kommuner med kommunalfullmäk- tigeval och valdelt'agandet 1 dessa val samt valdeltagandet med hänsyn till graden av det politiska inslaget i valen (1920— 1962)

c) Tabell II. Det politiska inslaget i kommunalfullmäktigevalen 1920—1962

d) Tabell III. Relativa valdeltagandet i kommunalfullmäktigeva- len 1926—1946 i olika kommuner med hänsyn till tidpunkten för valen i förhållande till landstingsmannavalen .

63

66

71

72

78

86

87

87

88

• Sida 5
•  Original

24. 25. 26.

27. 28.

29.

30. 22. 23.

e) Tabell IV. Relativa fördelningen på partier av valda kommu- nalful'lmäktige med känd partit'illhörighet i valen 1934—1962 . Kommentarer till tabellsammanställningen över kommunalfull-

mäktigevalen 1920—1962 val för val . Kommentarer till tabellsammanställningen över municipalfullmäk-

tigevalen 1920—1962 med tabell . a) Valdeltagande i % av röstberättigade i de olika allmänna va—

len 1920—19'62 b) Valdeltagande i % av röstberättigade män och kvinnor i de

olika allmänna valen 1920—1962 . . . PM ang. mandatperioder och upplösningsinstitut vid Övergång till 1enodlat enkammarsystem. Fil. lic. Agne Gustafsson . a) I. Primärkommunal planering b) II. Planeling på regional nivå . . c) III. Kontakter, samverkansbehov och förskjutningar mellan oli-

ka fö1valtnings- och planeringssektorer . . .

Huvuddragen av 1862 års landstingsförordnings tillkomst . Lekmann'amledverkan i länsstyrelsen. . Kommunernas roll inom den offentliga sektorn. Utgångspunkten. Jur. dr Åke Larsson . Kommunerna i ett förändrat samhälle. Jur. dr Åke Larsson . Efterhand'skoncentrat av preceptor Fritz Kaijsers föredragning in- för arbetsgruppen den 22 maj 1964, rörande relation-erna stat-kom- mun och den kommunala självstyrelsen. . . . Rikspolitiska inslag i kommunalvalen En pressundersökning. Fil. mag. Kerstin Ringdahl. Statsvetenskapliga Institutionen, Lund Promemoria rörande pressens behandling vid kommunalvalen av förhållandet riks-kommunalpolitik. Fil. mag. Kerstin Ringdahl .

89

90

98 102 103 104 109 112 120 124 126 129 132

136

143

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

Kommentar1

Härmed överlämnas till partierna rapporten till partiledarna samt den ma- terialsamling, som sammanställts av arbetsgruppen för det kommunala sambandet.

Materialet har arbetats fram inom en osedvanligt kort tidsrymd till följd av arbetsgruppens förutsättning att vara färdig med sitt arbete före den 1 juni 1964. Endast en del av de i arbetsplanen berörda problemen har där- för kunnat tas upp till behandling. Det bör understrykas, att de promemo- rior m. ni., som utarbetats inom sekretariatet är att betrakta som arbets- promemorior, avsedda att tjäna som diskussionsunderlag vid arbetsgrup- pens sammanträden. Det är därför självfallet icke fråga om fullständiga bearbetningar av de stora problem, som arbetsgruppen haft att behandla. På sammanträdena har promemoriorna kompletterats med muntlig före- dragning.

I vissa fall har författarnas signatur anbragts på materialet.

Stockholm den 2 juni 1964

Agne Gustafsson Arbetsgruppens sekreterare

1 I samband med tryckningen av denna materialsamling har vissa redaktionella och språk- liga korrigeringar gjorts samt några källhänvisningar tillfogats texten.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

1. Rapport

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

Rapport till ordförandena för Högerpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokratiska Arbetarepartiet från arbetsgruppen

för det kommunala sambandet

1 juni 1964, avlämna följande rapport.

Arbetsgruppen, som tillsattes efter en överenskommelse vid sammanträde den 7 april 1964 med ovanstående partiers ledare rörande möjligheterna till en samförståndslösning i författningsfrågan, får härmed efter avslu- tandet av sitt arbete inom den från början angivna tidsramen, före den

I arbetsgruppen har ingått såsom ledamöter följande personer, som ut- setts av sina respektive partier: Ombudsman Stig Johansson (Högerpar- tiet); riksdagsman Alvar Andersson (Centerpartiet); riksdagsman Walde- m'ar Svensson (Folkpartiet), fr. o. m. den 20 maj efterträdd av riksdags— man Mac Hamrin, sedan herr Svensson avsagt sig uppdraget såsom leda- mot; riksdagsman Emil Ahlkvist (Soc. dem.); riksdagsman Carl Albert Anderson (Soc. dem.); förbundsordförand—en Ingvar Carlsson (Soc. dem.). Såsom ordförande har fungerat riksdagsman Emil Ahlkvist.

I enlighet med partiledaröverenskommelsen har Kungl. Maj:t i konselj den 10 april 1964 bemynd'igat chefen för justitiedepartementet att förordna sekreterare och experter att biträda arbetsgruppen. Sedan arbetsgruppen vid sitt konstituerande sammanträde den 15 april 1964 hemställt, att justi- tieministern måtte förord-na fil. lic. Agne Gustafsson, Lund, som sekrete- rare, blev denne av justitieministern samma dag förordnad därtill. Efter det att arbetsgruppen vid sammanträde 'den 24 april uppdragit åt ordfö- randen och sekreteraren att hos justitieministern utverka erforderlig exper- tis och nödvändiga administrativa resurser, har justitieministern tillgodo- sett dessa behov.

Arbetsgruppen har hållit inalles åtta protokollförda sammanträden: den 15/4, 24/4, 6/5, 20/5, 22/5, 26/5, 28/5 samt 30/5 1964.

Beträffande arbetets uppläggning hänvisas till en bifogad PM ang. sam- bandet mellan riks- och kommunalpolitik (Bil. Al) samt till arbetsgrup- pen protokoll. (Bil. BZ).

Vad gäller resultatet av sitt arbete ber arbetsgruppen få anföra följande. Som framgår av arbetsplanen har gruppens arbete syftat till att >>kart- lägga problematiken kring sambandet riks-kommunalpolitik för att skapa underlag för en bedömning av huruvida man även i en ny författning bör bibehålla nuvarande anknytning mellan staten och kommunerna, så att

ternativt undersöka andra former för ett sådant samband.»

1 Nr 1, s. 15-17. ” Ej tryckta. Tillgängliga i justitiedepartementet.

de kommunala valen får en viss effekt på riksdagens sammansättning. Al-

På grund av den stora tidsbristen har denna plan icke ens tillnärmelse-

• Sida 12
•  Original

vis kunnat följas. Med utgångspunkt från författningsutredningens majori- tetsförslag och remissyttrandena över utredningens förslag har gruppen främst inriktat sig på att undersöka om en övergång till ett enkammar- system utan kommunalt samband i enlighet med nuvarande system skulle medföra konsekvenser, som icke beaktats av författningsutredningen. Avd. II i planen har därför mest upptagit gruppens tid och intresse. Proble- men under avd. III rörande olika alternativ med kommunalt samband i valordningen har endast i förbigående kunnat beröras.

Arbetsgruppen har organiserat sitt arbete på så sätt, att sekreteraren med biträde av sekretariatet levererat material i form av sammanställningar och promemorior, vilka sedan diskuterats på gruppens sammanträden efter föredragning.

Den arbetsgruppen ålagda uppgiften har visat sig vara av sådan karaktär och storleksordning, att det icke varit möjligt för ledamöterna att på den korta tid som stått till förfogande tillräckligt penetrera och överväga de uppställda problemen. Härtill skulle erfordras längre tid än den som stått till arbetsgruppens förfogande.

Med hänsyn härtill har arbetsgruppen ansett sig icke böra göra något särskilt uttalande utan ber härmed att få överlämna det material, som sekretariatet sammanställt, till partiernas förfogande med förhoppning att det måtte kunna tjäna som vägledning vid de ytterligare överväganden, som partierna och statsmakterna torde behöva göra med anledning av för— slaget till ny författning.

Arbetsgruppens originalprotokoll med bilagor, avskrift av denna rapport jämte gruppens arbetsmaterial i övrigt liksom övriga arkivhandlingar kom- mer att överlämnas till justitiedep'artementets kommittéarkiv.

I och med detta anser sig arbetsgruppens ledamöter ha skilt sig från sitt uppdrag. Sekreteraren har uppdragits att sörja för arbetsgruppens av- veckling.

Stockholm den 30 maj 1964

EMIL AHLKVIST STIG JOHANSSON ALVAR ANDERSSON MAC HAMRIN CARL ALBERT ANDERSON INGVAR CARLSSON

/ Agne Gustafsson

• Sida 13
•  Original

II. Materialsamling

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

2. Författningsutredningens förslag rörande kommunernas ställning och problem kring sambandet riks- och kommunalpolitik

REGERINGENS DIREKTIV

I direktiven den 16 aug. 1954 för den då tillsatta författningsutredningen gavs denna i uppdrag att företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och att på grundval därav företaga en modernisering av författningen. Utredningen fick bl. a. i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om valsättet. Beträffande den med valsättet nära sammanhängande frågan om folkrepresentationens uppbyggnad och funktionssätt erhöll lika- så utredningen i uppdrag att upptaga frågan om en- eller tvåkammarsystem till förutsättningslös granskning. Om utredningen stannade för att föreslå övergång till enkammarsystem, vore det enligt direktiven »naturligt att tänka sig en folkrepresentation framsprungen ur allmänna, direkta val, som förrättas samtidigt över hela landet.» Stannade utredningen äter för att man borde bibehålla tvåkammarsystemet, hade den att »ingå i pröv— ning av olika åtgärder som erfordras för att rationalisera och effektivisera den nuvarande ordningen. Principen att kamrarna i alla frågor skall ha lika behörighet och myndighet, får härvid icke anses 'höjd över diskussion.» I direktiven förutsattes beträffande alternativet tvåkammarsystem fort- satt kommunalt samband, men utredningen borde därvid också pröva den i konstitutionsutskottets utlåtande nr 17 år 1953 berörda frågan om en breddning av valmansunderlaget för första kammaren. (Motiven s. 11).

Enligt direktiven stod det också utredningen fritt att upptaga även andra närliggande konstitutionella problem till granskning i den mån sådana kunde anses ha aktuell betydelse. (Motiven s. 12).

FÖRFATTNINGSUTREDNINGENS FÖRSLAG

I valet mellan att företaga partiella reformer eller allmän grundlagsrevi— sion, valde författningsutredningen den senare vägen och har avgivit för- slag till en helt ny regeringsform (FRF) och ny riksdagsordning (FRO).

Beträffande kommunernas ställning och det kommunala sambandet återfinnes de därmed sammanhängande problemen på ett antal ställen i förslaget till ny regeringsform.

I FRF 1 kap. 1 5 heter det: »Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom parlamentariskt statsskick och kom- munal självstyrelse.»

Utredningen har funnit anledning att på detta sätt »framhålla betydel-

• Sida 19
•  Original

sen av den kommunala självstyrelsens. (Motiven s. 157). Motsvarande be- stämmelse finns icke i nuvarande regeringsform. Någon närmare defini- tion av begreppet »kommunal självstyrelse» 'har dock icke utredningen givit vare sig i lagtexten eller i motiven.

Beträffande kommunala skatter återfinnes bestämmelser om detta i FRF 8 kap. 1 5, där det heter:

»Skatt må ej beslutas annorledes än genom lag eller, såvitt angår skatt för att täcka kommuns medelsbehov med stöd av lag.»

Någon grundlagsbestämmelse om kommunernas självbeskattningsrätt in- går icke i det nya författningsförslaget. I 1 kap. 8 5 har ordagrant överfö-rts bestämmelsen i första momentet i nuvarande regeringsformens & 57 att »Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av riksdagen allena.» Andra momentet i samma paragraf, »huruledes särskilda menigheter må för egna behov sig beskatta, bestämmes genom kommunallagarna, vilka av ko— | nungen och riksdagen gemensamt stiftas,» har dock utelämnats. I motiven förklaras, att man funnit det självfallet, »att endast riksdagen skall kunna besluta ålägga medborgarna att erlägga skatt till staten och att kommunala skatter skall kunna beslutas endast med stöd av riksdagens beslut.» (Moti- ven s. 374.) '

Författningsutredningen, som föreslår att lag skall stiftas av riksdagen ensam, föreslår i FRF 7 kap. 2 5, att bestämmelser rörande åligganden för kommuner och enskilda ej mä givas annorledes än i lag, såvitt det ej rör sig om mindre ingripande bestämmelser. Därmed åsyftas sådana uppgifter, som staten uppdrager åt kommunerna att sköta, såsom undervisning, hälsovård och sjukvård. (Motiven s. 340.)

Bestämmelser om grunderna för den kommunala organisationen och verk- samheten skall likaså endast givas i lag, dvs. det område som för närvaran- de regleras av kommunallagarna. Av praktiska skäl föreslås termen »kom- mnnallag» inskriven i lagtexten.

I FRF 7 kap. 6 5 föreslås, att lagrådets granskningsområde skall utvidgas till att omfatta även alla lagförslag rörande åligganden för kommunerna samt om grunderna för den kommunala organisationen och verksamheten (kommunallagarna) .

I FRF 9 kap. 6 & talas om att statliga och kommunala tjänstemän skall på begäran tillhandagä JO med upplysningar och yttranden. Riksdagens om- budsmän förutsättes liksom nu ha tillsyn över lagars och fö-rfattningar's tillämpning även rörande kommunala myndigheter och befattningshavare.

Kammarsystemet

Utredningen är på denna punkt icke enig utan framlägger alternativa för- slag, dels till ett modifierat tvåkammarsystem dels om övergång till enkam- marsystem.

• Sida 20
•  Original

Utredningens minoritet, hrr Ahlkvist och Wahlund, som anser att två— kammarsystemet på det hela taget fungerat tillfredsställande, förordar fort- satt tvåkammarsystem med kommunalt samband, enligt vilket första kam- marens ledamöter liksom nu väljes för en period av åtta år av landstingen och de landstingsfria städerna. I förslaget föreslås dock vissa modifikatio- ner av nuvarande kammarsystem. För att minska eftersläpningen föreslås exempelvis att halva första kammaren skall väljas omedelbart efter kom- munalvalen vart fjärde år. Därigenom skulle halva antalet elektorsförsam- lingar förrätta val vart fjärde år. För att öka skyddet mot förhastade beslut förordas vidare successiv behandling av ärendena i den föreslagna två- kammarriksdagen.

Se vidare SOU 1963: 16 s. 27—29 och SOU 1963: 17 5. 125—28. Utredningens majoritet (Hrr Dahlén, Hallén, Sandler, Sehlstedt, Wester- ståhl och Wrigstad) föreslår övergång till ett enkammarsystem utan kommu- nal anknytning. (Se SOU 1963: 16 s. 23—27; SOU 1963: 17 s. 115—125.) De skäl som redovisats för tvåkammarsystemet, såsom kontinuitetssynpunk— ten och tvåkammarsystemet som ett skydd mot förhastade beslut, anses icke bärande i modern tid. Tvåkammarsystemet påpekas framförallt vara ett hinder för vad som kallas den »direkta parlamentarismen», som kräver att de röstande så snart som möjligt får se den fulla effekten av sin röstning och att den aktuella politiken ej skall påverkas av valresultat från en tidi- gare period. Man framhåller, att motsättning mellan kamrarna i ett två— kammarsystem kan försvåra en ministärbildning liksom parlamentarismens funktion Överhuvudtaget. Vårt land har ej haft påtagliga erfarenheter här- av, men detta kan delvis ses som en följd av tillfälliga omständigheter. (Mo— tiven s. 118.)

På annat ställe förklarar dock utredningen som sådan, att svensk parla- mentarism tekniskt sett fungerat mycket tillfredsställande. (Motiven s. 134.)

Vid konstruktionen av den föreslagna enkammarriksdagen har dock ut- redningen i vissa avseenden försökt tillgodose en del fördelar hos tvåkam- marsystemet. Genom särskilda regionval av ett mindre antal ledamöter avses att skapa förutsättningar för inval av s. k. rikskandidater, och genom dubbel utskottsbehandling i särskilda fall eftersträvas ett visst skydd mot förhastade beslut även i ett enkammarsystem.

Även rörande valsättet till den föreslagna enkammarriksdagen har utred- ningens majoritet avsett att genom en viss överrepresentation för det största partiet vid regionvalen skapa ungefär samma förutsättningar för en stark regeringsmakt som nuvarande tvåkammarsystem ger.

Rörande konsekvenserna av ett upphörande av det direkta sambandet mellan riksdagen och kommunerna i och med att landstingen och de lands- tingsfria städerna icke längre skall fungera som valkorporationer till riks— dagen, heter det i utredningsmajoritetens motivering:

• Sida 21
•  Original

»Ett otillfredsställande' inslag i vårt tvåkammarsystem utgör vidare inbland- ningen av rikspolitiska spörsmål i kommunalvalen. Härigenom hindras de kommunalpolitiska frågorna att i dessa val komma till sin rätt och medbor- garna får ej möjlighet att utöva det inflytande på den egna kommunens angelägenheter som kommunalvalen avser att ge.» (SOU 1963: 16 s. 25, Motiven s. 119).

Utöver detta uttalande rörande kommunalvalen har utredningens majori— tet berört konsekvenserna av en övergång till ett kammarsystem utan an- knytning med kommunerna, på ett par punkter.

Vid konstruktionen av valperiodens längd har utredningen föreslagit fyra är delvis med hänsyn till valen till de kommunala församlingarna, för vilka någon ändrad valperiod ej ifrågasatts. (Motiven s. 119.)

Hänsynen till de kommunala valen talar också enligt utredningen för fasta valperioder. Rörliga valperioder, enligt Vilka en ny valperiod börjar löpa efter nyvalsförordnande och riksdagsupplösnjng, skulle rubba den fasta växlingen mellan riksdags- och kommunalval: »Till förmån för fasta valperioder talar främst hänsynen till de kommunala valen. Även om dessa val enligt det föreslagna enkammarsystemet kommer att mista sin direkta betydelse för riksdagens sammansättning, kommer givetvis de politiska partierna att även i fortsättningen ha all anledning att ägna de kommunala valen stort intresse. Man får då liksom hittills två stora valrörelser och det är naturligt, både ur medborgarnas och partiorganisationernas synpunkt, med en fast växling mellan dessa val. Med rörliga valperioder kan riksdags- val och kommunala val t. ex. komma att sammanfalla eller inträffa med endast ett års mellanrum, varefter skulle följa i det första fallet fyra, i det andra fallet tre år utan allmänna val.» Ej heller anser utredningen det vara önskvärt med det engelska systemet, där regeringen normalt äger att själv bestämma valdagen inom en femårsperiod. (Motiven s. 120.)

Utredningen t'örordar därför, att valperioden i princip skall vara fast. Men för att skap-a ökade möjligheter för en regering att utnyttja upplös- ningsrätten föreslås dock den modifikationen, att om urtima val anordnas inom ett år före valperiodens slut, nästa lagtima val inställes. Den valperiod söm infaller efter det urtima valet kommer att omfatta en tid av högst fem år. Därigenom underlättas urtima val under det sista året före val- periodens slut, d. v. s. just under den tid då den fasta valperioden annars kan utgöra ett särskilt starkt praktiskt skäl mot urtima val, eftersom en- ligt gällande bestämmelser nyvalet gäller endast för återstående delen av valperioden. (Motiven s. 119.)

I en särskild reservation yrkar ledamoten herr Wahlund att regeringens befogenhet att besluta urtima val helt bör avskaffas, varigenom valtillfällen och mandatperioder blir helt fasta. (SOU 1963: 16 s. 55—56.)

A. G. 2'/5 64

• Sida 22
•  Original

3. Sammanställning av remissyttranden rörande sambandet mellan riks- och kommunalpolitik samt kommunernas ställning i den nya författningen1

Denna sammanställning avser icke att utgöra någon fullständig redogörel— se för exempelvis remissinstansernas yttranden rörande kammarsystem och valsystem. Anförda yttranden tages i stort sett upp till särskilt om— nämnande endast i den mån de mer eller mindre direkt berör den kom- munala argumenteringen.

I huvudsak är det landstingens förvaltningsutskott, de landstingsfria städernas stadsfullmäktige, länsstyrelserna, kommunförbunden samt nå- gon utredning, som direkt berört de här aktuella problemen.

I. LANDSTINGENS OCH STÄDERNAS YTTRANDEN

Beträffande landstingens förvaltningsutskott och de landstingsfria städer- nas stadsfullmäktige omfattar dessa kommunala organ 25 förvaltningsut- skott sam-t stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, summa 29 kommunala remissinstanser.

A dessa 29 instanser har 14, samtliga förvaltningsutskott för landsting, helt avstått från att överhuvud yttra sig över författningsutredningens för- slag till ny regeringsform och ny riksdagsordning, de flesta utan någon motivering.

De som helt avstått är förvaltningsutskotten i: Stockholms läns landsting, Kalmar läns nza och sa landsting, Älvsborgs läns landsting, Skaraborgs läns landsting, Uppsala läns landsting, Värmlands läns landsting, Örebro läns landsting, Kopparbergs läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Kristianstads läns landsting.

Således återstår 15 inkomna remissyttranden från de kommunala försam- lingarna. Dessa remissvar liksom övriga skall hår beröras med utgångs- punkt från:

' A. G. 2. 5. 64. Vid tidpunkten för sammanställningens uppgörande istencil var samtliga remissyttranden ännu ej inkomna. Den tryckta editionen grundar sig dock på samtliga in— komna remissyttranden.

• Sida 23
•  Original

A. deras inställning till frågan om det bör finnas något samband i författ- ningen mellan riks— och kommunalpolitik på så sätt att kommunala för- samlingar bör utse viss del av riksdagen, alternativt annan form för så- dant samband;

B. Deras yttranden rörande kommunernas ställning i övrigt i det nya författ- ningsförslaget.

A. Det kommunala sambandet i valordningen

Av de 15 kommunala remissinstanser, som inlämnat yttranden, har föl- jande sju icke ansett sig böra yttra sig eller direkt taga ställning rörande folkrepresentationens uppbyggnad: Stockholms stad,

Göteborgs stad,

l Norrköpings stad-,

' Kronobergs läns landsting, Västmanlands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Blekinge läns landsting.

Stockholms stads stadskollegium hänvisar till Svenska Stadsförbundets yttrande. En minoritet i stadskollegiet (herr Nordin, fru Diesen, hrr Sö- rensson, VValdemarsson och frk Lundbeck) anslöt sig till en reservation i borgarrådsbered—ningen av borgarråden Dahlgren, Agrenius, Hjerne och Kyling, vilka ansett att staden bort »understryka att kommunalvalen — på grund av de kommunala angelägenheternas stora betydelse för medborgar- na — bör renodlas och sålunda ej sammankopplas med val till riks- dagen.»

Norrköpings stad anför beträffande författningsutredningens uttalande att tvåkammarsyste- met medför ot'illfredsställande inblandning av rikspolitik i kommunala val, att det är vanskligt att avgöra, om denna majoritetens förhoppningar om ändrade förhållanden härutinnan med ett enkam'arsystem kommer att in- frias. Man finner det dock eftersträvansvärt med en sådan utveckling men betonar, att det sagda icke innebär något ställningstagande för eller mot enkammarsystem i och för sig.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott

anför, att »då utskottet är i hög grad tveksamt om vilket system, som är det lämpligaste, anser sig utskottet böra avstå från att taga ställning till frågan om kammarsystemet. I händelse av enkammarsystem har man intet att erinra mot författningsutredningens förslag. I händelse av tvåkammar-

• Sida 24
•  Original

system ansluter man sig till Ahlkvists och Wahlunds modifierade förslag. Någon anledning att nu ändra på valkretsindelningen vid val till första kammaren finns ej på grund av pågående utredningar om länsindelningen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott anför, att om en enkammarriksdag genomföres denna bör väljas genom direkta val utan landstingens medverkan, men att landstingen däremot vid ett bibehållande av tvåkammarriksdag alltjämt bör fungera som val- korporationer för indirekta val til-l den ena kammaren. I anslutning till det senare alternativet påpekar utskottet, att landstingen icke minst under de senaste åren anförtrotts uppgiften att välja ledamöter i olika statliga eller andra allmänna länsorgan, såsom länsskolnämnden, styrelsen för allmän- na t'örsäkringskassan och skogsvårdsstyrelsen.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har icke funnit anledning till särskilt yttrande beträffande kammarsyste- met, men utskottet anser sig böra påpeka, att »tvåkammaralternativet med sex valkretsar naturligtvis skulle innebära en viss belastning med gemen— samma valförberedelser m. m. för ett flertal landsting.» Förvaltningsutskottet i Blekinge läns landsting anser sig icke vara be— rett att göra något ställningstagande i kammarfrågan. Landstingen kan med den utveckling som sker, riskeras bli mindre lämpade som elektors- församlingar, framhåller utskottet. »Utskottet kan emellertid icke underlåta att samtidigt framhålla att med landstingen som elektorsförsamlingar har förelegat en trygghet för en rekrytering av i kommunala och allmänna spörsmål kunniga och erfarna

ledamöter. Man kan därför icke förbise risken av att vid. ett ändrat val- system det kommunala inflytandet kommer att minska i riksdagen.»

För ett direkt samband i valordningen mellan kommunerna och riksdagen har följande fem kommunala instanser uttalat sig otvetydigt:

Göteborgs och Bohus läns landsting: Tvåkammarsystem (reservation av hrr Gunnar Pettersson, Harald Carlzon, Bertil Bjerek och Erling Andersson till förmån för författningsutredningens förslag).

Östergötlands läns landsting: (enhälligt) Tvåkammarsystem.

Jönköpings läns landsting: Majoriteten enkammarsystem med kommunal anknytning. Reservation för tvåkammarstystem

• Sida 25
•  Original

Malmöhus läns landsting: En- eller tvåkammarsystem med kommunal anknytning. Blank reservation av hrr Eric Nilsson, Gösta Jönsson, Eric Nelander och Ove Sommelius.

Malmö stadsfullmäktige:

Kommunalt samband genom antingen indirekta eller direkta val i en- eller tvåkammarsystem. Avgjort med votering 34—21. Minoriteten reservation för direkta val till en reformerad riksdag.

Dessutom har Gotlands läns landstings förvaltningsutskott anfört, att förespråkare för både en- och tvåkammarsystem i stort sett synas vara ense om att de skäl, som ursprungligen anfördes för tvåkammarsystemet, nu saknar relevans samt att enighet också synes råda om att en snabbare av- spegling i riksdagen av valresultaten är önskvärd. Utskottet anför att skilj- aktiga meningar råder beträffande riksdagens organisation och sättet för utseende av riksdagsmän. Utskottet anför slutligen: »Eftersom det får anses synnerligen angeläget, att en så viktig fråga som en författningsreform i möjligaste män kan lösas i enighet, synes det vara nödvändigt, att de olika frågorna i samband därmed blir föremål för ytter- ligare diskussioner och överväganden. Därvid bör särskild vikt fästas vid frågan, huruvida tillräckligt starka skäl kan förebringas för att ändra på nuvarande kammarsystem.»

Av de 15 kommunala remissinstansernas svar har två inneburit ett av- ståndstagande från nuvarande system med landstingens medverkan vid val av riksdagens första kammare, nämligen yttrandena från förvaltnings- utskotten i Södermanlands läns landsting och Hallands läns landsting. Be- slutet i Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott fattades efter vo- tering med röstsiffrorna 7 mot samband och 6 för, samt 1 ledamot som av- stod. Beslutet i Hallands läns landstings förvaltningsutskott var enhälligt.

Av de instanser som uttalat sig för ett kommunalt samband har bl. a. föl— jande synpunkter anförts.

Göteborgs och Bohus läns landsting förklarar, att »sambandet mellan den kommunala verksamheten och riks- dagen har varit av stor betydelse för såväl kommunerna som riksdagen». Landstingens medverkan som valkorporation för första kammaren har bi- dragit till att allmänhetens intresse för landstingen stimulerats och till högt valdeltagande i kommunalvalen vilket ur demokratisk synpunkt anses önsk— värt.

l Motiveringar för kommunalt samband l

• Sida 26
•  Original

Östergötlands läns landsting

anför att elektorsinstitutionen för val till riksdagens första kammare har en stor politisk betydelse genom dess allsidiga sammansättning av väl kvali— ficerade kommunala förtroendemän och genom ledamöternas personliga kännedom om de skilda valkandidaterna. »Genom förslaget om enkammar- system skulle landstingen helt komma att förlora sitt betydelsefulla infly— tande på rikspolitiken. Tvåkammarsystemet har givit intresse för lands— tingsmannavalen, god politisk stabilitet, och första kammaren utgör »genom sammansättning och mandattidens längd en välgörande balans i rådande tvåkammarsystem eller parlamentariska statsskick.»

Jönköpings läns landsting förklarar:

»En av orsakerna till att vi i vårt land undgått tvära politiska kastningar och genomgått en lugn utveckling är utan tvekan, att vi kunnat förena den politiska demokratin med en effektiv och väl genomförd kommunal demo— krati. Då riks- och kommunalpolitiken anknutits till varandra genom att landstingen äro valkorporationer till första kammaren har här ett samband skett, som saknar motsvarighet i andra länder. Förvaltningsutskottet anser det ytterst viktigt, att detta samband mellan riks- och kommunalpolitik be- varas och om möjligt stärkes.»

Enligt utskottet bör en ny författning spegla det svenska samhällets sär- art:

»En viktig del av den svenska demokratin utgöra landstingen och kom- munerna. Om de kommunala valen sjunka ned till betydelselöshet, riskerar man att få en icke önskvärd splittring både på primärkommun- och lands— tingsplanen med fara för att medborgarnas intresse för dessa organs vik- tiga funktioner minskar. Allt talar enligt förvaltningsutskottets mening för att man söker en lösning i författningsfrågan, som ger riksdagen ett effek- tivare arbetssätt, med bland annat inskrivning av parlamentarismen i grundlagen men också att man ser till, att den kommunala demokratin be- redes möjlighet att ytterligare utvecklas.»

Malmöhus läns landsting

framhåller att man önskar »betona värdet av att sambandet mellan riks- och kommunalpolitiken bibehålles.»

Malmö stad

förklarar att »det är önskvärt att i lagstiftningen om det nya statsskicket möjligheterna att påverka rikspolitiken bevaras för dem, som svarar för kommunernas verksamhet.»

Minoriteten inom Södermanlands läns landsting uttalar, att beträffande de av författningsutredningen föreslagna region- valen, »har den enskilde välj aren icke nämnvärt större möjlighet att bedöma effekten av sin röst vid ett regionval än vid ett indirekt val.» Det anses också vara en fördel, att utgången av landstingsvalen är förbunden med

• Sida 27
•  Original

den nuvarande möjligheten att landstingen i egenskap av elektorsförsam- lingar kan påverka skeendet även i sådana sammanhang som inte direkt gäller landstinget. Ingen olägenhet föreligger med rikspolitiska inslag i kommunalvalen. Tvärtom stimuleras därigenom valdeltagandet. Därför bör landstingen bibehålla nuvarande funktion som valkorporation vid riksdags- val.

Motiveringar mot kommunalt samband

Av dem som uttalat sig mot kommunalt samband i valordningen till riksda- gen har detta av Södermanlands läns landsting motiverats med att direkta val ur demokratisk synpunkt är överlägsna och bättre anpassade till vår tids samhälle. Landstingens roll som valkorporation till första kammaren har ej positivt påverkat deras egentliga arbetsuppgifter utan är ett >>irrationellt inslag i landstingens verksamhet, vilket därtill inte sällan framkallat onö- dig irritation mellan partier och personer och därigenom negativt påverkat samarbetet på det kommunala planet.»

Denna befattning med riksdagsval torde ej heller, menar utskottet, ha stärkt landstingens ställning till riksdagen. Landstingspartiet anses star- kare i andra kammaren än i den första. Personalunionen mellan riksdag och landsting kommer att bestå även om landstingens elektorsuppgifter upphör. Förutsättningen härför är emellertid att den nya riksdagen får en sådan konstruktion och storlek, att skäligt antal ledamöter av densamma även i fortsättningen har möjlighet att deltaga i kommunalt arbete.

Utskottet anser också, att det snarast är en fördel, att de kommunala va— len inte får en så stark rikspolitisk prägel, att de lokala problemen helt kommer i skymundan. Farhågorna för lågt valdeltagande finner man över- drivna med tanke på landstingens allmänna arbetsuppgifter. Erfarenheterna från grannländerna anses också visa, att de isolerade kommunalvalen får allt större betydelse som »rikspolitiska opinionsyttringar» mellan riksdags- valen. »Man kan också räkna med att de senare vid direkt avgörande val till en kammare kommer att tilldra sig ett ökat intresse och att detta i sin tur får positiva återverkningar på deltagandet i de kommunala valen.»

Hallands läns landsting anför att genom tvåkammarriksdagens konstruktion har landstingsvalen en rikspolitisk funktion, vilket torde vara en starkt bidragande orsak till att landstingsvalen givits en framträdande rikspolitisk prägel, och att propa- gandan i ringa grad handlar om landstingsfrågor. »Från landstingssynpunkt är det angeläget, att alla tillfällen att sprida in- formation och stimulera till debatt om den landstingskommunala självsty- relsen och dess innehåll tillvaratagas. Om landstingsvalen icke ha någon rikspolitisk karaktär, minska anledningarna till att i samband med valen diskutera och informera om rikspolitiska frågor och landstingsfrågorna skulle få större möjlighet att framföras i debatten.»

• Sida 28
•  Original

Från dessa utgångspunkter har utskottet anslutit sig till förslaget om en-- kammarriksdag, förklarar förvaltningsutskottet i Hallands läns landsting,, som vidare säger sig vara medvetet om att vad som här anförts såsom un— derlag för en enkammarriksdag är ett perifert argument, men från lands-- tingssynpunvkt anses det långtifrån betydelselöst.

Formen för den kommunala anknytningen

Överlag förordas av dem, som är positiva till ett kommunalt samband i val- ordningen, att denna åstadkommes som nu genom att landstingen och. de landstingsfria städerna utser viss del av riksdagen. Endast Malmö stad har antytt, att man inte direkt uttalat sig för indirekta eller direkta val.

Östergötlands läns landsting uttalar sig för tvåkammarsystem av nuva- rande utformning, och Göteborgs och Bohus läns landsting för ett reforme— rat tvåkammarsystem. Jönköpings läns landsting uttalar, att det även i ett. enkammarsystem borde vara möjligt att behålla sambandet mellan kommu- nala och rikspolitiska val, genom att landstingen skulle få välja exempelvis en tredjedel av kammarens ledamöter. Två reservanter i utskottet förordar tvåkammarsystem enligt Ahlkvist—Wahlunds förslag.

Malmöhus läns landsting tar icke ställning till en- eller tvåkammarsystem, utan bara för att landstingen skall utse som förut en viss del av riksdagen. Ej heller Malmö stad tar ställning för en- eller tvåkammarsystem, bara för ett kommunalt samband.

Minoriteten i Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att sambandet kan markeras genom antingen Ahlkvist-Wahlunds alternativ, eller genom en första kammare med fyra års mandatperiod och omedelbart val efter kommunalvalen. Endast om en enkammarriksdag icke medför en mindre arbetsduglig riksdag kan man förorda enkammarsystem.

B. Yttranden rörande kommunernas ställning i övrigt

De kommunala remissinstanserna tar härvidlag upp frågan om begreppet kommunal självstyrelse och dess införande i grundlagen samt om den kom- munala beskattningsrättens grundlagsskydd.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att även inne- börden av begreppet »kommunal självstyrelse» bör på något sätt definieras i själva grundlagen. Det räcker ej med omnämnandet i FRF 1 kap. 1 5.

Blekinge läns landstings förvaltningsutskott efterlyser bland de i rege- ringsformen intagna grundläggande fri— och rättigheterna den kommunala beslutanderätten.

Hallands läns landsting anser att det är viktigt, så som författningsutred- ningen föreslagit, att »den kommunala självstyrelsen ingår som en med det parlamentariska statsskicket likvärdig del i definitionen av folksty— relsen.» Utskottet anser, att såvitt utskottet kan bedöma bör med denna for-

• Sida 29
•  Original

mulering det teoretiska problemet om den kommunala självstyrelsens grund och ursprung vara löst: det kan icke sägas bestå i att statsmakterna avstått en eller annan del av sitt kompetensområde till kommunerna _— primärkom- muner oeh landstingskommuner _ utan lagtexten synes ange att den är ett direkt utflöde av t'olkstyrelsen.»

Men stadgandet anger dock ej vad den kommunala självstyrelsen iprak- tiken kan och skall innebära, påpekar utskottet. Enligt motiven accepteras termen kommunal självstyrelse som honnörsord, och begreppets innehåll kommer alltfort att regleras genom lagstiftning. Detta inser också förvalt— ningsutskottet är nödvändigt, och att bestämmelser om den kommunala kompetensen icke hör hemma i regeringsformen:

»Utskottet vill emellertid med vad här sagts understryka, att det praktiska problemet att infoga den kommunala självstyrelsen som en med det parla- mentariska statsskicket likvärdig del av den svenska folkstyrelsen icke är alldeles lättlöst.»

Den kommunala självbeskattningsrättens inskriva'nde i grundlagen krä- ves av Stockholms, Göteborgs, Malmös och Norrköpings städer samt av för— valtningsutskotten i Södermanlands läns landsting och Blekinge läns lands- ting. Det hänvisas till en framställning av Svenska Stadsförbundet i frågan.

Dessutom understryker Göteborgs stad det angelägna i att kommunerna beredes tillfälle att yttra sig i frågor som är av vikt för kommunerna innan proposition avges, exempelvis genom kommunförbunden. Man anser, att riksdagen i några fall har fattat beslut, utan att komunerna beretts till— fälle att yttra sig, exempelvis nöjesskattens slopande. Konsekvenserna av sådana beslut kan bli mycket kännbara för kommunernas ekonomi, anser Göteborgs stad.

11. LÄNSSTYRELSERNAS REMISSUTLÅTANDEN ANG. DET KOMMU- NALA SAMBANDET OCH KOMMUNERNAS STÄLLNING I DET NYA FÖR- FATTNINGSFÖRSLAGET

Av dessa 25 remissinstanser har länsstyrelsen i Kristianstads län, i sitt ut- låtande icke alls berört kammarsystemet eller valsystemet, och länsstyrelsen i Jämtlands län intar en odeciderad hållning till problemet.

Av de återstående 23 har 14 länsstyrelser med något varierande skärpa tillstyrkt övergång till enkammarsystem utan kommunalt samband. Den kommunala aspekten har dessa länsstyrelser dock icke berört i detta sam— manhang. Ytterligare en länsstyrelse, Västerbottens län, har anslutit sig till renodlat enkammarsystem med en viss argumentering för att det vore en fördel ur kommunal syn—punkt. Åtta länsstyrelser rekommenderar eller är beredda att acceptera ett kammarsystem med fortsatt kommunalt sam- band genom landstingens och de landstingsfria städernas medverkan vid val av riksdagen; Av dessa avger tre i sammanhanget en relativt utförlig prin-

• Sida 30
•  Original

cip-iell argumentering rörande värdet av samband mellan riks- och kom- munalpolitik.

Av de länsstyrelser, som är för fortsatt kommunalt samband, uttalar sig fyra närmast för enkammarsystem med kommunal anknytning, nämligen länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Östergötlands län, Jönköpings län och Blekinge län. Fortsatt tvåkammarsystem, på olika sätt modifierat, förordas av tre länsstyrelser, (Gotlands län, Örebro län och Kopparbergs län).

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar ej direkt ställning för en- eller två— kammarsystem, men förordar att viss del av riksdagen utses av kommunala elektorer via landstingen och de landstingsfria städerna. Länsstyrelsen i Malmöhus län önskar en närmare utredning om kammarsystemet.

Motiveringar för renodlat enkammarsystem utan kommunal anknytning

De länsstyrelser som förordar ett enkammarsystem i enlighet med författ- ningsutredningens riktlinjer gör det i regel utan särskilda argumenteringar, och i sådana fall relativt kortfattat.

Länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Kronobergs, Kalmar, Hal- lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Västerbottens län anför egna eller instämmer i författningsutredningens principiellt parlamenta- riska skäl för enkammarsystem, medan överståthållarämbetet i Stockholm samt länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län anför mer funktionella skäl för enkammarsystem.

Länsstyrelsen iStockholms län anser dock att spörsmålet om enkammar- riksdagens sammansättning inte är slutgiltigt löst, utan menar att bl. a. storleken behöver närmare prövas. Förslaget anses icke heller vara något renodlat enkammarsystem utan fastmera ett slags kompromiss mellan ett rent enkammarsystem och ett tvåkammarsystem av traditionell svensk typ.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att inga fördelar längre föreligger med ett tvåkammarsystem, bara nackdelar. Genom olika valresultat från olika tider kan kamrarna uppvisa avvikelser i fråga om partisammansätt- ningen, vilket är ägnat att skapa parlamentarisk osäkerhet och försvåra en handlingskraftig regeringspolitik. »Det är dock icke eftersläpnlingen i opinionens ålder hos första kammaren som är den största olägenheten. Den mest betydande svagheten i det nuvarande systemet ligger däri att väljar- nas suveränitet pä valdagen begränsas. De allmänna och direkta valen blir- icke helt och fullt avgörande för riksstyrelsen. Det bör skapas garantier för att hela den beslutande församlingen blir ett direkt uttryck för folk-- viljan på valdagen. En sådan direkt parlamentarism kräver en enkammar- riksdag.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser kritiken mot tvåkammarsystemet. stungt vägande». Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att »det enda.

• Sida 31
•  Original

system som representerar fullständig demokrati, är enligt länsstyrelsens mening en enkammarriksdag, utsedd enbart genom direkta och samtidiga val, efter en enhetlig valmetod, så konstruerad, att den återspeglar före- kommande meningsriktningar bland väljarna i bästa möjliga proportiona- litet. Varje avvikelse från detta system kan sägas vara en avvikelse från demokratiens princip, oavsett med vilka praktiska behov den motiveras. I avseende å kammarsystemet vill länsstyrelsen helt ansluta sig till utred- ningsmajoritetens förord för enkammarsystem och dess kritik av tvåkam- marsystemet.»

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att tvåkammarsystemet är för- åldrat: »Otvivelaktigt medför ett enkammarsystem, där folkviljan mera omedelbart slår igenom, det samspel mellan folkopinionen och statsorga- nen, som man gärna vill se i en modern demokrati, varför enkammarsystem bör införas. Tillskapas en dylik riksdag minskar också inslaget av riks- politik vid kommunalvalen. Uppfattningen om lämpligheten och värdet av den utveckling, som skett härvidlag, kan givetvis skifta men otvivel- aktigt har denna utveckling inneburit, att vid dessa val de kommunala spörsmålen kommit att skjutas åt sidan till förmån för mera allmänpoli- tiska sådana.»

Motiveringar för kommunalt samband i valordningen till riksdagen

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller i sitt förord för fort— satt kommunalt samband, att när författningsutredningen valde att skriva en helt ny författning, hade det varit värdefullt, om utredningen härvid låtit författningen spegla de grundläggande dragen av Sveriges sam-hälls- skick. Bortsett från den allmänna rösträtten har tvenne genomgripande förändringar ägt rum i statsskicket sedan 1809, påpekar länsstyrelsen, nämligen parlamentarismen och det offentliga livets pågående kommu- nalisering.

Av dessa förändringar har utredningen tagit konsekvenserna endast till parlamentarismen: »Den andra stora förändringen har däremot satt föga spår i författningen. Kommunerna kunde inte gärna ingå som ett konstitutionellt element i 1809 års författningskomplex, enär de vid konstitutionens tillkomst icke existe- rade. Författningen av år 1809 skapade en balans mellan medborgarnas ombud och ämbetsmannastaten, representerad av konungen. Genom till- komsten av kommunerna, en lagfäst kommunal självstyrelse och utbygg- naden av kommunernas verksamhet bröts den statliga byråkratins mono- pol på offentlig förvaltning. I dag torde den offentliga förvaltningens göro- mål till ca 60 % ligga hos kommunerna. Den snabba utvecklingen av den kommunala aktiviteten är i själva verket ett grundläggande drag i dagens politiska liv. En svensk författning av i dag, som icke ger kommunen en central ställning i statsskicket, kan knappast göra anspråk på att ge ett adekvat uttryck för den svenska medborgarens fri- och rättigheter: den

• Sida 32
•  Original

kommunala självstyrelsen med dess rika möjligheter att utforma för livet väsentliga förhållanden _ skolor, bostäder, stadsplanering, sjukvård — kan betraktas som kärnan i vår demokrati. Sannolikt kommer utvecklingen på detta område att fortskrida efter de linjer, som den nu följer. Inom den offentliga sektorn av vårt samhällsliv spela sålunda de kommunala för— troendemännen en mycke-t betydelsefull roll. »Lantregeringen» utvecklas i den riktningen, att med-borgarinflytandet där ökar. Länsstyrelserna är där icke längre det enda regionala organet: länsarbetsnämnden, lantbruks- nämnden och länsbostadsnämnden äro sidoordnade organ.»

Genom dessa ökade befogenheter för kommunerna har en stark decen- tralisering skett av beslutsfunktionerna, påpekar länsstyrelsen vidare, som föreslår, att författningsutkastet icke i sin nuvarande form blir föremål för riksdags'behandling. I den mån förändringar erfordras kan det ske ge- nom ändring av gällande riksdagsordning.

Riksdagens sammansättning enligt utredningens enkammaralternativ medför att det hittillsvarande, beträffande första kammaren rådande val- rättsliga sambandet med sekundärkommunerna och de landstingsfria stä- derna försvinner, säger länsstyrelsen. Med hänsyn till den centrala ställ- ning som kommunerna intaga i det nuvarande statsskicket, anser läns- styrelsen att detta samband bör på något sätt bevaras och i viss utsträck- ning komma till användning även i fråga om utseende av ledamöterna av en kammare.

Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om att författningsutredningen anser att den nuvarande parlamenta- rismen i stort sett fungerat väl. Men någon analys av parlamentarismens väsen har man ej egentligen utfört. Vilken som helst parlamentarisk re- geringsförankring synes kunna accepteras enligt utredningen. »Förhållan- det mellan läget i parlamentet och den politiska situationen bland folket sådan denna konstituerats t. ex. i ett kommunalval har ej diskuterats ur parlamentarisk synpunkt. Allt detta är av största betydelse, då utred- ningen lägger viktiga moment i fråga om parlamentarismens funktion i krissituationer i Konungens hand.» Därför önskar länsstyrelsen en nog- grannare analys av vad som menas med parlamentarismens principer. Länsstyrelsen påpekar också härvidlag sammanhanget med konungens enligt grundlagsförslagets rätt att entlediga statsråd eller hela ministären:

»Ett motiv för entledigande, som i brist på utläggning knappast kan anses strid-ande mot den föreslagna grundlagens anda (jfr förslaget till regering- form I: 1 och vad som ovan sagts om opinionsutslag i exempelvis kommu- nalval) är att Konungen icke anser regering och riksdagsmajoritet repre- sentativ för den rådande folkopinionen helt allmänt eller i någon väsentlig fråga. Han synes då enligt utredningen kunna utan att handla i strid me-d grundlagen entlediga regeringen, utse en »egen» statsminister och genom denne (oberoende av eventuell misstroendeförklaring) få nyval till stånd mot den förut sittande regeringens och den rådande riksdagsmajoritetens

• Sida 33
•  Original

vilja. Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om detta är en tillfredsställande ord- ning och avser härvid även det formella förfarandet att även denna fråga handlägges av Konungen vid sidan av konseljen.»

Länsstyrelsen anför, att nuvarande tvåkammarsystem har vissa brister, bl. a. den dubbla handläggningen och eftersläpningen, men fortsätter: »Å andra sidan har vårt tvåkammarsystem också positiva sidor. I vissa lägen kan en viss eftersläpning beträffande första kammaren vara en väl- behövlig regulator. Den nuvarande partiellt rikspolitiska prägeln på lands- tingsvalen och valen till fullmäktige i fristäderna måste också betraktas som en fördel, därför att den ökar intresset för dessa val och manifesterar det samband som måste anses råda mellan kommunal- och rikspolitik.»

Enligt länsstyrelsen kan dock åtskilliga olägenheter tagas bort i nuva- rande kammarsystem. Valperioden kan minskas till fyra år och omedelbart val ske till första kammaren från landstingen efter kommunalvalen. Den gemensamma voteringen kan utvidgas, och samtidiga behandlingen avskaf- fas. Första kammarens befogenheter kan också skäras ner. »Måhända vinnes dock den bästa lösningen med ett enkammarsystem som i sig inneslu-ter så många av tvåkammarsystemets fördelar som möjligt. Enligt länsstyrelsens mening bör ytterligare utredas även möjligheterna för en sådan lösning. Det av Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott föreslagna systemet att låta landstingen i stället för de av utredningens majoritet föreslagna regionerna välja viss del av enkammarledamöterna synes därvid vara värt allt beaktande.»

Frågorna om valsystem och kammarsystem bör närmare prövas. Be- träffande själva valet vill länsstyrelsen understryka vikten av att riksdags- och kommunalval icke hålles samtidigt. Bortsett från praktiska komplika- tioner skulle en sådan ordning i allt för hög grad ge kommunalvalen en rikspolitisk prägel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

anser att vissa problem föreligger med nuvarande tvåkammarsystem, den långa eftersläpningen och de praktiska olägenheterna. Men utredningens skäl för övergång till renodlat enkammarsystem anses ej bärande. Det är enligt länsstyrelsen ej tillräckligt undersökt, hur rekryteringen skulle bli till en kammare med ett väsentligt mindre antal riksdagsmän »i ett skede, då inslagen av massmedia blir allt större även rörande de allmänna valen och riksdagens verksamhet.» Att ett sådant enkammarsystem som det före- slagna skulle komma att i stor utsträckning rekryteras av personer med kommunal erfarenhet kan ej anses styrkt. Det föreslagna systemet skulle därjämte innebära, att man överger den råd-ande ordningen med allmänna * val vartannat är, vilka kan få verkningar i fråga om riksdagens samman- sättning, och en central fråga i detta sammanhang rör de konsekvenser, som ett genomförande av det föreslagna enkammarsystemet kan få med av-

• Sida 34
•  Original

seende å det intima samband mellan riks- och kommunalpolitik, som existe- rar genom det nuvarande tvåkammarsystemet. >Det indirekta samband, som nu finns mellan kommunalvalen och första kammarens sammansättning, torde ha stor betydelse då det gäller att be- fästa sambandet mellan riks- och kommunalpolitik. Genom denna sam- mankoppling får riksdagen kontakt även med kommunernas problem och den statliga politikens konsekvenser för kommunerna. De frågor, som är föremål för de kommunala församlingarnas verksamhet, är numera ofta av den art, att de även måste betraktas i sitt rikspolitiska sammanhang. En- ligt länsstyrelsens mening bör även i ett reformerat system för riksdags- valen och riksdagsrepresentationen sambandet mellan riks- och kommunal— politik bevaras och en sådan ordning väljas, att en viss del av riksdagens ledamöter utses av kommunala elektorer, valda i de allmänna kommunala valen. Det synes därvidlag vara lämpligt, att landstingen och de landstings- fria städernas stadsfullmäktig-e alltjämt fungera som valkorporationer.» Länsstyrelsen påpekar, att detta samband är bevarat i utredningens två- kammaralternativ, men detta förslag har svagheten med en alltför stor eftersläpning. Därför anser sig länsstyrelsen icke kunna ansluta sig till nå— got av de föreliggande alternativen utan menar, att problemen rörande riksdagens kammarsystem »bör göras till föremål för ytterligare utredning, vid vilken de betydelsefulla frågorna om relationerna mellan staten och kommunerna och konsekvenserna med hänsyn till kommunalvalen när- mare beaktas.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar beträffande utredningens regionval, att dessa bäst synes lämpade för att åstadkomma en riksproportionell utjämning. Men om man vill där- med skapa förutsättningar för en fast majoritetsbildning förefaller syste- met väl omständligt: »Andra och enklare tillvägagångssätt torde erbjuda sig härför. Som exempel kan nämnas möjligheterna att anordna elektorsval för utseende av viss del av enkammarledamöterna i analogi med vad nu gäller för förstakammarvalen.»

Länsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig till tvåkammarsystem framförallt med hänsyn till behovet av kontinuitet i statsskicket. Stabiliteten i den politiska åsiktsbildningen kan ej anses för given. »Det är långtifrån säkert, att den opinion som bildats under intryck av färska händelser har någon varaktighet. Det är tvivelak- tigt, om denna opinions företrädare skall släppas fram till makten, innan man vet att dess framgång ej enbart berodde på en tillfällig stämning just vid valtillfället.»

I jämförelse med förhållandena under 1900-talets första tredjedel, då lan- det hade täta regeringsskiften, är förhållandena nu icke jämförbara, då statsmaskineriet nu har en helt annan omfattning och påverkan på det eko- nomiska livet och människornas levnadsförhållanden.

• Sida 35
•  Original

»Den planering på längre sikt som fördenskull behöves kan knappast full- följas om regeringar med olika politisk grundsyn följer tätt efter varandra. Folkets i val uttryckliga vilja måste givetvis respekteras, men det kan enligt länsstyrelsens mening icke med fog påstås kränka den demokratiska ord— ningen, om vid sidan av den direktvalda andra kammaren ställes en första kammare som en stabiliserande faktor i det politiska spelet. Stabiliserings- effekten kan sägas ha gjorts för stark i vår nuvarande första kammare. Det förslag som framlagts av utredningens minoritet innebär en betydande mild- ring av denna effekt, vars verkan kan sägas vara att ge den odelade makten åt en ny regim först om dess opinionsunderlag visar en åtminstone tvåårig beständighet. Det må dock icke fördöljas att i vissa lägen regeringsproble- met kan bli svårlöst om majoriteten i de båda kamrarna ligger på olika hän— der.»

I jämförelse med kontinuitetsargumentet anses övriga argument av mind- re vikt. Närmast synes övriga skäl tala för enkammarsystem, men med tanke på behovet av att ge större stadga åt det politiska skeendet, förordar länsstyrelsen tvåkammarsystem i stort sett efter hrr Ahlkvists och Wah- lunds alternativ.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att starka skäl talar för fortsatt tvåkammarsystem och åberopar i hu- vudsak de skäl som Ahlkvist—Wahlund anfört i utredningen. Därjämte framhålles, »att vid tvåkammarsystemet genom de därmed förbundna indi— rekta val möjlighet föreligger att tillföra riksdagen ledare för större företag eller andra värdefulla liknande krafter, som icke har tillfälle eller önskar deltaga i en valstrid.»

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att skäl kan anföras både för enkammarsystem och tvåkammarsys- tem. Numera torde man icke kunna åberopa skälet mot första kammaren, att denna blivit en broms mot en önskvärd reformpolitik. Man kan icke hel- ler bortse från det värde som ligger i första kammarens kontinuitetsbevaran- de uppgift, även om denna uppgift numera förlorat åtskilligt av sin bety- delse. »Den kvardröjande sammansättningen av kammaren kan vara en utjämnande faktor i tider av snabba och tillfälliga omkastningar inom opi- nionen.» Länsstyrelsen anser dock, att eftersläpningen bör kunna begrän- sas, och anför vidare, att genom de indirekta valen till första kammaren till- föres riksdagen och riksdagsarbetet även personer, »som visserligen kanske ej ha samma omedelbara attraktivitet på väljarna, men som representerar kunskaper, intressen och riktningar i samhället, som det kan vara av värde att få företrädda i riksdagen.»

De skäl som anförts och redovisats till förmån för förslaget att ersätta båda kamrarna med en enda ny kammare, säger sig länsstyrelsen funnit vara i mycket beaktansvärda och av betydande intresse men ej totalt av en

• Sida 36
•  Original

sådan behörighet att länsstyrelsen anser sig för närvarande böra förorda ett frångående av den nuvarande uppbyggnaden av folkrepresentationen.

Länsstyrelsernas yttranden rörande kommunernas ställning i övrigt

Inskrivning av den kommunala självstyrelsens princip i grundlagen förordas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län. Länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län erinrar dock i detta sammanhang om vad man i övrigt anfört rörande kommunernas ställning i författningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser dock, att FRF 1 kap. 1 & oblandat bör avhandla statsorganens uppbyggnad och verksamhet, och den finner det tveksamt, om utövandet av den kommunala självstyrelsen »verkligen kan anses höra till statsskickets grunder och ifrågasätter således om icke vad härom säges i 1 & bör utgå.»

Länsstyrelsen iJönköpings län anser, att hela & 1 i 1 kap. FRF bör utgå, då särskilda regler för statsskickets karaktär av folkstyrelse icke behövs. Länsstyrelsen understryker, att i en stat som icke är förbundsstat, intar parlamentet den principiellt ledande ställningen. De tankar som stundom anförts för att göra landstingen till ett slags länsparlament finner därför länsstyrelsen främmande för vårt nuvarande statsskicks grunder. Ett sä- dant förslag kan icke genomföras utan ytterligare grundlagsrevision.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att den kommunala beskattningsrätten inskrives i regeringsformen.

ÖÄ i Stockholm avstyrker rörliga mandatperioder med hänsyn till att ryt- meni förhållande till kommunalvalen rubbas och störningar i riksdagsarbe- tet kan befaras.

III. ÖVRIGA YTTRANDEN

Av kommunförbunden har Svenska Stadsförbundet och Svenska Kommun- förbundet icke ansett sig böra behandla eller taga ställning till folkrepresen- tationens uppbyggnad eller valsättet.

Svenska Landstingsförbundets styrelse har icke heller ansett sig böra taga ställning till dessa frågor. Men styrelsen framhåller likväl att riksdagen genom landstingens roll som valkorporation till första kammaren tillförts en rad i kommunala värv skolade ledamöter. »Ett slopande av landstingens val- rätt, vilket blir följden av ett enkammarsystem, kan befaras leda till, att det kommunala inflytandet i riksdagen i betydande grad kommer att minska och att riksdagens ledamöter ej i samma utsträckning som tidigare ha blivit förtrogna med de viktiga samhällsproblem som handläggas av pri- märkommunerna och landsting.» Styrelsen säger sig dock vara väl medveten om att förevarande frågor i första hand måste bedömas ur andra synpunk-

• Sida 37
•  Original

ter: »Beaktas bör emellertid därvid, att landstingen för sin verksamhet äro beroende av ett starkt medborgarintresse. Det är därför ur land'stingssyn- punkt ett vitalt intresse, att de lagar och förordningar, som reglera riksda- gens sammansättning och verksamhet, bli så utformade, att de äro ägnade att vidmakthålla och vidareutveckla detta medborgarintresse.»

Svenska Kommunförbundet tillstyrker utformningen av ingressen i FRF 1 kap. 1 5 om den kommunala självstyrelsens betydelse för vårt demokra- tiska statsskick. Detta tillstyrkes också av besvärssakkunniga. Svea hovrätt anser, att kommunernas ställning bör regleras i regeringsformen.

Svenska Stadsförbundet, Svenska Landvstingsförbundet, Svenska Kom- munförbundet samt hovrätten för Västra Sverige förordar, att grundlags- skydd ges åt den kommunala beskattningsrätten. Svea Hovrätt anför, att utformningen av bestämmelserna i FRF 1 kap. 8 5 om att beskattningsrätten utövas av riksdagen är missvisande, då intet säges om den kommunala be- skattningsrätten.

1955 års valutredning framhåller vissa tekniska synpunkter på sambandet mellan riksdags- och kommunalval. Författningsutredningens förslag till valsystem får som följd, anför valutredningen, att man får två vitt skilda valsystem att tilläm— pa, det ena vid riksdagsval och det andra vid kommunalval. Detta måste få besvärande konsekvenser bl. a. för den enskilde medborgaren, och för val- utredningen framstår det som i det närmaste självklart, att valen till riks— dagen och kommunalvalen skall ske under i allt väsentligt samma former. Valutredningen anför också kritiska synpunkter på författningsutred- ningens förslag till i vissa avseenden rörliga valperioder. Urtima val har ansetts bli alltför koncentrerat till vissa bestämda frågor, och »den regel- bundna växlingen mellan riksdagsmannaval och kommunala val, som gäl— lande valordning bygger på, innebär bestämda fördelar.» Problemen om valperiod'erna och därmed samanhängande frågor har ej tillräckligt upp- märksammats, menar valutredningen, och kritiken mot rörliga perioder anses fortfarande bärkraftig. Ej heller författningsutredningens modifie- rade förslag undgår samma invändningar som träffats tidigare förslag.

Regeringsrådet Hjerns tilläggsyttrande till RR:s remissvar. Regeringsrådet avstyrker olika valsystem vid riksdags- och kommunala val, vilket skulle vålla irritation och ökad kassation av valsedlar. Skäl att frångå fasta valperioder förefinnes ej heller enligt Hjern. Beträffande kam- marsystemet anser regeringsrådet, att utredningen alltför ensidigt inriktat

, sig på spörsmålet om en eller två kamrar. Även andra tvåkammaralternativ

med olika karaktärsskillnad mellan kamrar-na bör prövas och kan vara värda en mera utförlig undersökning än den utredningen åstadkommit. Hjern framhåller också faran med ett så starkt reducerat antal riks-

• Sida 38
•  Original

dagsmän som en sänkning till 290 innebär. Därigenom anses en utveckling mot fler yrkespolitiker i riksdagen alltför mycket främjas. Tendensen mot en successiv ökning av antalet yrkespolitiker är alldeles klar enligt Hjern. Beträffande kommunalvalens karaktär i ett enkammarsystem av den föreslagna typen framhåller regeringsrådet Hjern, »att detta »med' all san- nölikhet kommer att få till följd att kommunalvalen för framtiden får radikalt förändrad karaktär.» »I och med bortfallandet av motiven för att ge kommunalvalen en riks- politisk prägel, får man nämligen räkna med att dessa val kommer att i högst betydande grad förlora i intresse och att valdeltagandet till följd härav kommer att på ett uppseendeväckande sätt sjunka (jfr det låga val- deltagandet i valen till de kyrkliga representationerna). Föreställningen att de kommunalpolitiska frågorna i stället skulle träda i förgrunden och kunna fånga upp intresset torde knappast ha fog för sig.»

Sveriges Konservativa Studentförbund

anför i en inkommen skrift (ej remiss) skäl för enkammarsystem, som berör problematiken kring sambandet riks- och kommunalpolitik. Förbun- det framhåller, att lämpligheten av att sammankoppla rikspolitik och kom- munalpolitik kan diskuteras: »-De förtroendemän som utses vid ett kommu- nalt val skall i första hand besluta i frågor, som rör kommunen och inte befatta sig med rikspolitiken. Uteslutet är inte, att om man vid kommunal- valen me—ra tog upp problem, som rörde kommunen, skulle man på detta sätt kunna öka intresset för kommunala frågor och därmed vitalisera de- mokratien överhuvud. Rent »kommunala» partier skulle lättare kunna upp- stå genom ett dylikt arrangemang. Att ett bibehållande av FK skulle, som på sina håll antytts vid flera tillfällen, verka stärkande för demokratien ' är alltså mycket tveksamt. »Det finns ej heller någon anledning att tänka * sig en kommunalvald kammare av annan typ anser förbundet. Skulle de flesta riksdagsmän någon gång i framtiden vara utan kommunala uppdrag, något som verkar mycket osannolikt, borde ändock kontaktbehovet mellan stat och kommun kunna ordnas utan några speciella arrangemang.»

• Sida 39
•  Original

i Danmark 1909—19623

Valdeltagandet 1909—1 962'

4. Det relativa valdeltagandet i folketingsval och kommunala val

Folke- tings- mune- valg

tin gs-

.................. 71,1

19131 .................. 75,0 66,9 1939 1917 1 .................. -— 63,6 1943

1918 1 .................. 75,4 — 1945 1920, 11 ................ 80,5 __ 1946 1920, 111 .............. 74,7 — 1947 1920, III .............. 76,7 — 1950 1921—22 .............. _ 77,7 1953, 1 ................ 1924 .................. 78,6 — 1925 .................. — 76,3 1954 1926 .................. 76,5 _ 1957 1929 .................. 79,7 78,9 1958 1932 .................. 81,5 — 1960 1933 .................. — 80,2 1962 1935 .................. 80,7 _-

* J. Jeppesen och P. Meyer: Sofavaelgere. 1964. s. 12. ' Uden Sönderjylland. Ved folketingsvalgene 1909—13 kan i de kredse, hvori der ikke var käring. Kvinderne havde ikke valgret til folketinget för 1918. ” Valgdeltagelsen i kommuner, hvori der ikke var fredsvalg.

Valdeltagandet i vissa städer vid de kommunala valen 1946—62.

1946 1950 1954 1958 1962

% % % % % Köpenhamn ........................ 77,7 79,2 59,9 67,2 64,1 Fredriksberg ........................ 77,1 82,1 67,6 75,0 73,0 Gentofta ............................ 70,6 77,6 58,2 71,2 69,6 Huvudstaden ........................ 76,9 79,5 60,7 68,6 65,7 Århus .............................. 78,6 76,6 63,4 69,8 68,5 Odense ............................ 83,2 82,7 70,0 75,2 70,3 Ålborg ............................ 82,4 81,7 69,8 74,0 74,0 Esbjerg ............................ 82,1 81,0 73,0 78,0 72,5

Valdeltagandet vid folketingsvalen 1945—60

1945 1947 1950 April Sept. Mars Nov. 1953 1953 1957 1960 % % % % % % % Huvudstaden ...... 87,3 86,0 80,8 81,1 80,4. 82,8 85,5 Övriga landet ...... 85,9 85,7 82,2 80,5 80,6 84,0 85,9 Hela landet 86,3 85,8 81,9 80,8 80,6 83,7 85,8

for Danmark.

” Där ej annat angives, är siffrorna hämtade ur Statistiske Meddelser och Statistisk Årbog

• Sida 40
•  Original

Valdeltagandet i vissa städer vid folketingsvalen 1945—60,

1945 1947 1950 April Sept. Maj Nov. 1953 1953 1957 1960 % % % % % % %

Köpenhamn ........ 87,0 85,9 80,7 81,6 80,0 81,8 84,9 Fredriksberg ...... 88,5 86,3 81,8 82,6 81,8 85,6 87,3 Gentotta .......... 88,0 85,9 80,7 81,7 81,9 86,4 87,7 Huvudstaden ...... 87,3 86,0 80,8 81,7 80,4 82,8 85,5 Århus ............ 89,1 85,9 83,9 82,3 82,8 84,6 87,7 Odense ............ 87,9 87,1 82,8 81,3 80,2 84,2 86,5 Ålborg ............ 86,4 86,3 84,5 83,4 82,8 84,7 87,8 Esbjerg ............ 86,0 85,0 83,0 79.8 76,6 83,3 87,3 .

Valdeltagandet provinsvis vid de danska kommunalvalen 1933—1962* 1933 1937 1943 1946 1950 1954 1958 1962 % % % % % % % %

Hovedstaden ............ 78,3 175,2 71,9 76,9 79,5 60,7 68,6 65,7 Provinsbyerne .......... 84,0 83,7 79,5 83,5 84,0 74,8 78,4 75,3 Sognekommunerne i alt .. 79,5 78,5 ”76,8 80,8 81,3 76,0 79,3 77,7 Öerne .................. 79,4 78,5 77,3 81,7 82,0 75,2 78,8 77,0 Jylland ................ 79,6 78,5 ”76,3 80,1 80,8 76,6 79,7 78,5

Hele landet 80,2 79,0 ”76,2 80,5 81,6 72,0 76,6 74,4

* J. Jeppesen och P. Meyer: Sofavaelgere. 1964. s. 16. 1 Gentofte medregnet under sognekommuner. ' Bortset fra Sönderjylland

• Sida 41
•  Original

5. Valgene til de kommunale råd 1962* (Danmark)

Kommunerne fordelt efter stemmeprocentens storrelse og efter graden af bymaessighed

Under 60— 65— 70— 75— 80— 85— 90— I alt Antal Antal Stem-

60 % 64 % 69 % 74 % 79 % 84 % 89 % 99 % kom— vmlgere afgivne me- muner stemmer procent

i alt

655 150 430 631 65,7 86 814 610 613 288 75,3

Hovedstaden.............. Provinsbyer i alt — 20 000 indbyggere og der- over.................... — 10—20 000 indbyggere 5—10 000 » 2—5000 » — Under 200 000 indbyggere . —

Sognekommuner, i att 5

H ICO & HN HN

26 26

— 18 503 580 368 792 73,2 — 17 161 786 125 590 77,6 — 19 92 809 74 253 80,0 20 43 163 34 169 79,2 ¹ 12 13 272 10 484 79,0

43 173 404 398 171 35 1 241 1 510 033 1 173 529 77,7

! '|'-11100 [wacom wacom—t

| "I | ["'

l"'|"'l$3

Hovedstadens 9 forstads- komm, — — — 5 4 — — —— 9 216035 160421 74,3 Hovedstadens 10 omegns- komm. — 2 — 7 1 — — 10 56964 42669 74,9 Provinsbyernes forstads- komm. Bymaessigt bebyggede komm. Sognekommuner i evrigt . .

Hele landet

¹ 8 20 10 3 — 43 127 246 97 166 76,4 32 77 68 14 1 202 319 042 247 652 77,6 34 128 296 319 154 34 977 790 746 625 621 79,1

15 46 195 430 424 179 36 1 330 2 979 793 2 217 448 74,4

=D HMOO

IHQ'LO

" Ur: Statistiske Meddelser 1963 nr 2.

• Sida 42
•  Original

Sognekommuner i evrigt . Antal Antal Stemme- valgere afgivne procent stemmer 1 000 valgere og derover ................ 370 109 287 715 77,7 500—1 000 vaelgere .................... 327 441 261 927 80,0 Under 500 valgere ...................... 93 196 75 979 81,5 Tillsammen 790 746 625 621 79,1 Antal vaelgere 1958 1963 Stigning . 1958—1962 procent Hovedstaden .......................... 634 201 655 150 3,3 Provinsbyerne ........................ 748 679 814 610 8,8 Sognekommunerne i alt ................ 1 387 095 1 515 231 9,2 Gerne ................................ 673 477 754 191 12,0 Jylland ................................ 713 618 761 040 6,6 Hela landet 2 769 975 '2 984 991 7,8

• Sida 43
•  Original

6. Kommentarerna till de danska kommunalvalen 1946—1962i Kommunal Aarbog. Utdrag.

Kommunal Aarbog 1947 Amts—, By- og Sogneraadsvalgene i 1946

Chr. Bonde

A. Amtrådsvalgene

Medens Amtsrådene i Danmark tidligere valgtes ved indirekte Valg be- stemte Loven af 2. Marts 1933, at Amtsrådenes Medlemmer herefter vaelges af de sognekommunale Vaelgere ved direkte Valg. Om de naermere Bestem- melser ved Valgene til Amtsrådene henvises til »Kommunal Årbog» 1935 S. 672 ff. De förste Valg af Amtsråd i Henhold til fornaevnte Lov fandt Sted i fprste Halvdel af Marts Måned 1935, men for Fremtiden skulde Valgene av Amtsrådsmedlemmer ske i Forbindelse med de ordinaere Sognerådsvalg, förste Gang ved de ordinaere Valg i 1941, således at Amtsrådene efter den Tid også kan vaelges for fire År mod hidtil ordinaert seks År.

De ordinaere kommunevalg, som skulde have fundet Sted i Marts 1941, blev gentagne— Gange udlskudt og fandt först sted »i Maj 1943, og samtidig hermed afholdtes Amtsråd-svalgene. Ved dette Amtsrådsvalg var det således förste gang at Valgene skete samtidig med Sognerådsvalgene, og ved Val- get i Marts 1946, der altså afholdtes efter kun 3 Års Forlöp, er det först anden Gang, at Valgene er foretaget samtidig med Sognerådsvalgene.

Antallet Vaelgere til Amtsrådene i 1946 var 1 145 638, hvoraf 913 578 af- gav dere-s Stemme, således at Valgde'ltagelsen var 79,2 % med 75,8 % ved Amtsrådsvalgene i 1943. Valgdeltagelsen var af omtrent samme Störrelse som ved de samtidige Sognerå—dsvalg (se senere), men 'betydell'rigt mindre end ved Foliketingsvalget nogle Måneder i Forvejen.

I omstående Oversigt er anfört Vaelgertal og Stemmetal for hvert Parti i de enkelte Amtrådskredse, i det der er set bort fra ugyltige Stemme.2

Amtrådsvatgene den 12 Marts 19463

Amtrådskredse Antal SD RV KF V Andra Val-

väljere delt. Köpenhamn . . 132 608 34 270 5 781 33 423 9 648 14 403 76,1 Öarna ........ 546 433 140 921 62 667 67 933 133 687 22 677 80,3 Jylland ...... 599 205 121 983 33 481 47 246 234 353 23 255 79,2 Hela landet . . 1 145 638 262 904 96 148 115 179 368 040 '45 932 79,7

* Udgivet med anbefaling af: Indenrigsministeriet, Arbejdsministeriet, Socialministeriet Amtsraadstoreningen i Danmark og De samvirkende sogneraadst'oreninger i Danmark og Bymacssige kommuner.

' S. 828. * Utdrag ur tabell 8. 829. ' 20500 K.

• Sida 44
•  Original

Det framgår af Oversigten at Valgdeltagelsen ved Amtsrådsvalgene var lidt större på Oerne end i Jylland, hvor der i tre—fire Amtsrådvskredser var en Valgdeltagelse på kun 75 år 77 %, medens kun een Amtsrådskredse på öerne havde en så lav Valgdeltagelse. Maribo Amt havde den störste Valg- deltagelse 83,6 % og Thisted Amt den mindste 75,2 %.

Tilsam—menligning med Amtsrådsvalgene i 1943 hidsaettes nedstående Oversigt over Partiernes Stemmetal.

Uden sönder- Stemmer Stig- jydske Amter ning 1946 1943 % SD .................... 245 450 227 192 8,0 RV .................... 94 783 92 047 3,0 KF .................... 105 697 114 924 ./. 8,0 V ...................... 348 754 293 133 19,0 Andre .................. 37 406 16 434 127,6 832 090 743 230 11,9

Amtsrådsvalgene i 1946 betöd en Stor Fremgang for Venstre og Nogen Tillbagegang for Idet konservative Parti. Når Andre Partier er vokset så staerkt hidrörer dette fra det kommunistiske Parti, som iikke opst-illede i 1943.4

B. By- og Sognevalgene

For de kommunale Valgs Vedkommende kan ikke gives en partivis Over- sigt, da der i det store Flertal af Kommuner er oppstillet mange Faelleslister og lokale Lister, der ikke fölger den sedvanli'ge Partideling.

De kommunaIe Valg den 12 Marts 19465

Stemme % Hovedstaden Provinsbyer Sognekom. Hele land Män ............ 80,9 87,3 84,2 84,6 Kvinnor ........ 73,8 80,1 76,1 76,8 Summa 76,9 83,5 80,3 80,5

Vedu Sammenligningen mellem Antallet af Vael—gere, Antal afgivne Stem- mer og Stemmeprocenterne må ud-et tage-s i Betragtning at der i en Del Kom- muner var »Fredsvalg» med kun een Liste, hvorfor Afstemningen bort- faldt. Det drejer sig ifölge den foreliggende Op'görelse om 27 kommuner med et samlet Vaelgertal på 7 461.

' S. 830. 5 Ur tabell 5. 831.

• Sida 45
•  Original

Det vil ses, at Antallet af Vaelgere til de kommunala Råd nu udgör noget over 2 Millioner, og at Kvinderne er i 'klart Flertal. Blandt de afgivne Stem— mer var Maendene dog i Flertal, således at Stemmeprocenten for Maenden-e blev 84,6 mod 76,8 for Kvi'nderne og for 'samtlige Vaelgere 80,5 %, hvilket er den höj este Procent ved noget Kommunevalg.

Dette er en ganske betydelig Stigning i Forhold itil Valgene i 1943, hvor Stemmeprocenten udgjorde 76,5, men dog betydelig mindre end ved Folke- tingsvalget nogle Måneder i Forvejen, hvor ca. 86 % af Vaelgerne afgav deres Stemme. Opgangen i Stemmeprocenten findes i alle tre Hovedlands- dele, og det vil ses at Provinsbyerne har den 'höjeste og Hovedstaden den mindste Stemmeprocent ligesom ved tidligere Valg. Ligesom ved de fore- gående Valg stem'te Maan'dene i större grad end Kvinderne, nemlig ca. 85 % med 77 %, et Forhold, der er nogenlunde ens i de tre Hovedlandsdele.

Ved Kommunevalgene er de politiske Skillelinier ikke så faste som ved Riksdagsvalgene, idet lokale Hensyn ofte er afgörende for Listernes Op- stil'ling og Sammenseetning. I nedenstående Oversigt er for dog at få et i Billede af forholdene ved de kommunale Valg foretaget en Samme-nligning mellem Fondelingen af Listernes Betegnelse med ti-lhörende Stemmetal og Kandidattal ved Valgene i 1946 og 1943.

Provinsbyer6

Andre politiske lister .................... 2,0 0,5 Berger o. taelleslister .................. 2,9 2,9 Lokale o. kommunale lister .............. 0,4 1,1 Erhvervslister .......................... 0,4 2,8 Andre og uangifne lister ................ 1,7 1,4

Landkommunene

1946 1943 1946 1943 SD .................... 27,0 27,8 Andre politiske lister. . . . 0,5 0,4 RV .................... 7,6 9,1 Borger o. faelleslister . . 14,1 13,5 KF .................... 5,8 7,2 Lokale o. kommunale lister 11,5 13,1 V .................... 19,0 18,2 Erhvervslister .......... 5,2 3,8 K .................... 2,2 — Andra o. uangifne ...... 6,9 6,9 _

Oversigten viser at Forskydninger fra 1943 til 1946 svarer nogenlunde til Forskyd-ningerne ved Rigsdagsvalgene med tilbagegang i Byerne for Social- demokratiet, Radikale Venstre og saerlig for Konservative og Stigning for Venstre »foruden de nuvalgte Kandidater fra det kommunistiske Parti lige-

' Ur tabell s. 832.

• Sida 46
•  Original

som også Borger- og Faelleslisterne fik valgt flere kandidater i 1946 end i 1943.

I- Landskommunern-e går Forskydniungerne i samme Retni-ng som i Byer- ne, men er vaesentlig mindre. Sammenligningen vanskeliggöres dog ved., at den partivise Deling er mere uklar, og man vil bemaerke, aft Borger- og Feel- leslisterne som ber ofte er opstået ved Samarbej-de mellem Venstre og Kon- servative, har haft en stor Fremgang i Mandattallet.7

Kommunal aarbog 1951 Valgene i 1950 Chr. Bonde

A. Amtsrådsvalgene Antallet af vaelgere til amtsrådene i 1950 var 1 241 368, hvoraf 979 608 af- gav deres stemme, således at valgdeltagelsen var 80,7 % mod 79,7 % ved amtsrådsvalgene i 1946. Valgdeltagelsen var af omtrent sam-me störrelse som ved de samtidige sogneråd'svalg, men noget mindre end ved folaketingvs- valget nogle måneder senere.1

Amtra'dsvalgene den 14 marts 19502

Amtrådskredse Antal SD RV KF V Andre Röster vaelgere % Köpenhamn . . 163 138 44 477 6 678 47 736 6 648 19 959 88,8 Öerne ........ 595 925 158 360 62 664 88 517 126 452 33 756 81,3 Jylland ...... 618 443 118 864 35 758 56 311 222 409 45 534 80,0 Hele landet . . 1 214 368 277 224 98 422 144 828 348 861 * 79 290 80,7

Det frerngår af oversigten a-t valgdeltagel'sen ved amtrådsvalgene var lidt större på öerne end i Jylland hvor der i tre—fire amtrådskredse var en valgdeltagelse på kun 77 %, medens ingen amtrådskredse på öerne havde en så lav valgdeltagelse. Manibo amt havde den störste valgdeltagelse (84,1 %) medens Hjörring og Sönderborg havde den mindste 77,3 %.

Til sammenligning med amtråd-svalgene i 1946 hidsaettes nede-nstående oversigt over partiernes stemmetal.

7 S. 831—832.

" 56 679 retsforbundet. 1 S. 776. ' Ur tabell 8. 777.

• Sida 47
•  Original

Antal stemmera

%

277 224 262 904 5,4

98 422 96 148 2,4 144 828 115 179 25,7 348 861 368 040 ./. 5,2

Retsforb. 56 679 45 932 72,6 Andre .................... 22 611

948 625 888 203 ” 6,8

Amtsrådsvalget i 1950 betöd en stor fremgang for konservative samt rets- forbundet og nogen tilbagegang for venstre.

B. By- og sognerådsvalgene Stemmeprocent 81,6 %.4

Dette er en ret betyde'lig stigning i forlrol—d til Valgene 1946, hvor stemme- procenten utgjorde 80,5 men dog betydelig mindre end ved folketingsvalget nogle måneder senere, hvor ca. 85 % af vaelgerne afgav deres stemme. Op- gangen i stemmep-rocent findes i alle tre hovedlandsdele, og det vil ses, at provinsbyerne har den höjeste og hovedstaden den mindste stemmeprocent lige'som ved tidligere valg. Ligesom ved de föregående valg .stemte maande- ne i större grad end kvinder—ne, nemlig 85 % mod 78 %, et forhold, der no- genlunde er ens i de tre hovedl-andisdele.5

Antal stemmer, rel. tal.a

Hovedstaden

K Dansk samling .......................... Ungdomslister ..........................

Provinsbyeme

Andre politiske lister .................... Borger og faelleslister .................. Lokale og kommunale lister Erhvervslister .......................... Andre uangifne lister ....................

* Ur tabell 5. 778. ' S. 779. ' S. 779. ' Ur tabell 5. 780.

• Sida 48
•  Original

Landkom. 1950 1946 SD .................................... 27,7 27,2 RV .................................... 7,2 7,6 KF .................................... 7,1 5,8 V .................................... 17,5 19,0 K .................................... 1,1 2,2 Andre politiske lister .................... 1,8 0,5 Borger og faalleslister .................. 9,4 14,1 Lokale og kommunale lister .............. 16,4 11,5 Erhvervslister .......................... 4,0 5,2 Andre uangifne lister .................. 7,8 6,9

I hovedstaden holdt .socialdem—okratziet sin stilling, medens konservative og saerlig retsforbundet gik betydelig frem, samtidig med at kommunisterne og venstre holdt stillingen i provinsbyerne og på landet, medens konserva- tive gik noget frem og venstre en del tilbage ligesom kommunisterna

I landkommunerne går forskydningen i samme retning som i byerne, men er noget mindre. Sammenlignin-gen vanskeliggöres ldog ved, at den partivise deling her er mere uklar, og man vil bemaerke, at lokale og kom- munale lister, som her ofte er opstået ved samarbejde mellem venstre og konservative, har haft stor fremgang i mandattallet.7

Kommunal aarbog 1955

Kommunalvalgene i 1954 Chr. Bonde

A. Amtrådsvalgene

Ved de kommunale valg i 1950 var valgretsalderen nedsat til 23 år, men hertil föjedes ved lov af 15. febr. 1954 forskellige aendrivnger i de hiidtil gaeldende valgretsbetinge'lser, således bortfaldt bl. a. kravet om skatteb-eta- ling indenfor et bestemt tidsnum.

An-tallet af vaelgere til amtsrådene i 1954 var 1 325 556, hvoraf 991 454 afgav deres stemme, således at valgdeltagelsen var 74,8 % mod 80,7 % ved amtsrådsvalgene i 1950. Valgdeltagel-sen var af omtrent samme störr'else som ved folketingsvalget nogle måneder tidligere.1

" S. 780. 1 S. 803.

• Sida 49
•  Original

Antal ' % valgere

Köpenhamn . . 208 170 "54 203 7 651 54 804 9 200 10 850 66,6

662 448 175 526 62 974 92 464 129 885 15 847 73,6 Jylland 663 108 133 288 36 773 57 152 225 410 30 612 76,0 Hele landet . . 1 325 556 308 814 99 747 149 616 355 295 " 46 459 74,8”

Det fremgår af oversigten, at valgdeltagelsen var lidt större i Jylland end på Gerne, hvor Köbenhavns amt havde en saerlig lav valgdeltagelse på knapt 67 %, medens Jylland havde den amtrådskreds, som havde den störste del- tagelse, nemlig Tönder med godt 81 %. Maribo havde dog nesten en lige stor deltagelse. Nedgången i valgdeltagelsen svarer til nedgången ved sogne- rådsvalgenes'? ' '

Stigning %

308 814 277 249 11,4 99 747 98 422 1,3 149 616 144 828 355 295 348 861 Retsforb. 24 537 56 679 Andre ................ 21 922 26 611

959 931 948 625

Amtrådsvalgene i 1954 betöd en ret betydelig fremgang for Socialdemo- kratiet og en meget betydelig ti-lbagegang for Retsforbundet, som blev mere end halveret. De övrige »gamle» partier havde kun en beskeden frem- gang.4

B. By- och sognerådsvalgenefi

Stemmeprocenten var 72,0, hvilket er den laveste procent ved noget kom- munevalg siden 1933. '

Dette er en betydelig nedgan-g i forhold til valgene i 1950, xhvor stemme- procenten var 81,6, og betydeligt mindre end ved folketingsvalget nogle må- neder tidligere hvor ca. 80 % stemmede.

Hovedstaden har den störste nedgång fra ca. 80 til ca. 60 %.

* 24 537 Retsforbundet. ' Ur tabell 5. 804. ” S. 804. ' S. 805. 5 S. 806.

4—640486

• Sida 50
•  Original

Hovedstaden' 1954 1950 % % SD .................................... 49,4 42,6 RV .................................... 4,9 5,3 KF .................................... 31,9 29,1 V .................................... 2,7 1,6 RF .................................... 1,8 11,0 K .................................... 9,0 9,4 Andre ................................ 0,3 1,0 Provinsbyeme 1954 1950 % % SD .................................... 50,8 45,2 RV .................................... 4,7 4,7 KF .................................... 19,5 23,2 V .................................... 11,3 9,9 K .................................... 4,1 4,9 Andre politiske lister .................. 2,3 5,7 Borger og faelles lister .................. 3,2 3,8 Lokale og kommunale lister ............ 0,4 0,4 Erhvervslister .......................... 0,1 0,1 Andre og uangifne lister ................ 3,5 2,1 Landkomm. ' ' 1954 1950 % % SD .................................... 24,4 27,7 RV .................................... 6,7 7,2 KF .................................... 7,6 7,1 V .................................... 17,3 17,5 K .................................... 0,9 1,1 Andre politiske lister .................. 0,9 1,8 Borger og faslles lister .................. 142 9,4 Lokale og kommunale lister ............ 10,5 16,4 Erhvervslister .......................... 4,8. 4,0 Andre og uangifne ...................... 7,7 7,8

I hovedstaden gik Socialdemokratiet ret staerkt frem, og Konservative og Venstre hav-de en beskevde-n fremgang, medens saerlig Retsfo—rbun—det gik staerkt tilbage og Kommunisterne og Radikale gik lidt tilbage.7

I provinsbyerne gik Socialdemokratiet og Venstre noget frem, meden-s saerlig Kommunisterne gik noget tilbage.

I landkommunerne synes Konservative og Venstre at have holdt stillin- gen, medens Socialdemokratiet også her gået lidt frem, »omend ikke så kraf- tig som i byerne. Sammenligningen vanskeliggpres dog ved, at den parti- vise delimg her er mere uklar, og man vil bemaerk-e at borger- og faelles- lister, som her ofte er opstået ved samarbejde mellem Venstre og Konser- vative, har haft en stor fremgang i mandattal'let.8

' Ur tabell s. 807. 7 S. 807. ' S. 807—808.

• Sida 51
•  Original

Kommunal aarbog 1959

De kommunale valg i marts 1958 Henry Stjernqvist

Kommunerne har stadig som en veesentlig opgave lösningen af de lokale pro- blemer, og ved de kommunale valg vil derfor lokalt przegede forhold få ikke ringe betydning.

Ganske vist ger de landspolitiske delinger sig også gaeldende ved de 'kom- munale valg — hvilket er såre naturlig, da vaelgernes stilllingstagen til de stenre politiske, dkonomxiske og sooiale problemer, som hovedrege'l må blive den samme, hva-d enten man anskuer dem fra den kommunale el- ler den sta-tslige synsvinkel — men livet består nu engang af mere end de store problemer: Også de små fanger befolkningens interesse, og det er der- for forståeligt, at de kommunale valg ikke bliver en tro kopi af folketings- valgene, men at de frembyder et mere nuanceret billede. Og i denne for- bindelse kan det fremhaeves, at sammenligningen mellem de politiske par- tiers resultater ved et folketingsvalg og et kommunalt valg må foretages med megen s-kdnsomhed og forndden hensynstagen til de lokale forholds betydning ved det kommunale valg.1-

For landet som helhe-d steg valgdeltagelsen til 76,6 %, hvilket dog stadig er vaesentlig m'indre end ved de foregående normale valg.2

I .sogne'kommunene stemte 76 % i 1954 mod omkring 79 % ve'd de to sidste valg fdr krigen dg omkring 81 % ved de to fdrste valg efter krigen. I 1958 kom man op på godt 79 %, og det kan vel ret beset ikke bet—ragtes som noget foruroligende varsel om vaelgtraethed. , I provuinsbyerne var valgdeltagelsen 75 % i 1954 mod omkring 84 % ved _ de forannaevnte 4 valg, og i 1958 kom man op på 78,4 %, men dette er dog ' som det ses vaesentlig mindre, end hvad der tidligere var det normale.

Vaerre er det dog i hovedstaden. Valgdeltagelsen var her ved de foregåen- de valg svingen—de fra 75 % til 80 % for i 1954 at falde til 61 % og derefter i 1958 at stige til 68, 6 %, men dette indebaerer, som det vil ses, at hovedp sta—dens. valgdeltagelse er endnu laengere fra det normale end prov-insbyer- _ nes. Det kan tilfyzsjes, at i Kobenhavn stemte kun 67,2 % mod 75,0 % på ' Fredriksberg og 7142 % i Gentofte (1954, 59,9, 67,6, 58,2). ' Sammenfattende kan man udtrykke det således at i provinsbyerne og ? i saerlig grad i Kebenhavn er der en veesentlig mindre interesse for de kom- " munale valg end forhen, hvorimod der ikke spores nogen" tilsvarende svig- » tende interesse i sognekomvmnnene.3

1 S. 803. ' S. 803. * S. 804.

• Sida 52
•  Original

Procenlvis fordeling af slemmerne4

Hovedstaden Provinsbyer Landkommuner Amtsråd 1954 1958 1954 1958 1954 1958 1954 1958 SD .............. 49,4 44,4 50,8 48,1 29,4 28,7 32,2 31,1 RV .............. 4,9 5,9 4,7 4,3 6,7 5,7 10,4 9,2 KF .............. 31,9 33,7 19,5 20,5 7,6 8,9 15,6 17,3 V ................ 2,7 5,1 11,3 14,1 17,3 17,6 37,0 37,2 Retsforb. ........ 1,8 2,1 1,8 2,0 0,9 0,8 2,6 2,7 K ................ 9,0 7,5 4,2 3,7 0,9 0,9 0,8 0,8 De uafhaengige . . . . 0,3 0,6 0,5 0,3 — 0,0 —— 0,4 Dam. soc. parti. . . . — 0,7 — 0,5 —— — — — Slesvigske parti . . . . —— —— 0,9 0,8 0,4 0,4 0,4 0,4 Borger og faelles . . — —— 3,2 4,2 14,2 16,0 _ — Lokale og komm. . . —— — 0,4 0,3 10,5 9,5 — —— Erhvervslister . . . . — — 0,1 0,2 4,8 4,7 1,0 0,9 Andre og uanglvne — — 2,6 1,0 7,3 6,8 — —

I hovedstaden har der kun vaeret opstillet lister for de politiske partier. I provinsbye—rne er 5,7 % af stem-mene afgivet på forskellige borger— og faelleslister, upolitis'ke lister m. v. eller lister med ua-ngi'ven betegnelse. I 1954 var denne gruppes andel lidt storre, nemlig 6,3 %.

Det er dog i sognekommunerne, at de ikke-politiske lister spiller den stdrste rolle, idet der ved valget & 1958 blev a-fgivet ikke mindre end 37 % på sådane lister. I forhold til 1954 er der ikke sket nogen aendring i disse listers andel, idet procenten da var 36,8. Der er en karakteristisk forskel mellem Oerne og Jylland & denne henseende, i det der på Gerne kun er blevet afgivet 11 % af stemmerne på i'kke-pdlitiske lister, men i Jylland 63 %.5

Hovedstaden: SD har minskat sedan 1954, K likaså. Venstre o. Bets- forbundet, KF 0. RV har gått fram. Venstre mest, RF minst. Damn. soc. parti fick 0,7 %.

Provinsbyernes tal viser stort set forskydninger i samme retning.3

Folketings- Kommune- valget valget % maj 1957 marts 1958 SD .................................... 39,4 38,8 RV .................................... 7,8 7,3 KF .................................... 16,6 20,6 .V ............ ' ........................ 2 5,1 24,7 RF .................................. 5,3 2,4 Dam. soc. parti ........................ — 0,3 K .................................... 3,1 3,0 Slesvigske parti ........................ 0,4 0,4 De uafhaengige .......................... 2,3 0,4 Borger og Iaelles ...................... —— 2,1 ' ' Ur tabell 5. 804. 5 S. 804. ' S. 805.

7 Ur tabell 8. 806.

• Sida 53
•  Original

Socialdemokratiet synes herefter at have tapt lidt terraen fra folketings- valgene, hvorimod Kommunisterne under hensyn til at de ved kommune- valgene ikke opstvillede overalt, synes at have genvundet en del af deres store fra-fald ved- folketingsvalget i 1957. De konservative kan opvise en be- tydelig fremgang, hvilket formentlig må ses i forbi—ndelse med tilbageslaget for De uafhaengwige og Rets-forbundet. .Såvel Radikale som Venstre har en lidt mindre del af cstemmene ved kommunevalgene end ved folketingsval- gene.8

I hovedstaden var den personlige stemmeafgivning ligesom tidligere me- get ringe, nemlig 4,2 % af de afgivne stem-mer, men dette betegner dog nogen stigning i forhold til 1954, hvor der kun var 2,3 %. I Kobenhavn har der således vaeret en stigning fra 1,7 til 2,8 %, på Fredriksberg fra 4,0 til 7,7 % og i Gentofte fra 4,7 til 9,6 %. I sognekommunene benyttede deri'mod 79,8 % af vaelgerne sig af adgangen til at stemme personlig, i Jylland endog 89,8 % mod 70,2 % på Qerne. Provinsbyerne indtager en mellemstilling med 48,4 % (mod 43,6 % i 1954). *D-i-sse forskelligheder må ses på bak— grund af, at stemmesedlerne kan affattes forskelligt i store og små kom- muner. Medens hovedregeln er den, at samtlige kandidaters navne skal op- fdres på stemmesedeln, kan stylrre kommuner med over 5 000 indbyggere bestemme, at kandidaternes navne ikke anfdres, men at der på stemme- sedlen indrettes en rubrik, hvor vaelgerne kan. skrive navnet på den kandi- dat, han måtte sönslke at stomme på.9

Kommunal aarbog 1963 De kommunale valg i marts 1962

i Henry Stjernqvist

Interesser for de offentlige valg har gennem en årraekke vaeret mindre ved kommunevalgene end ved folketingsvalgene, og dette gjorde sig også gael- dende i marts 1962. Den gen-n-emsnittlige valgdeltagelse var nemlig da kun 74,4 % mod» 85,8 % ved folketingsvalgene i november 1960. I forhold bil 1958 då valgdeltagelsen var 76,6 %, har der vaeret en nedgång på et par procent, men & forhold til 1954, der med kun 72,0 % betegnede en bund- 5 rekord, viste 1962 års valg dog en lille fremgang på 2,5 %. Også når man . betragter de enkelte kommunegrupper: hovedstaden, provinsbyerne og sog- nekomnmlunerne henholdvis på derne og i Jylland, får man samme billede: , mindre valgdeltagelse end i 1958, men storre end i 1954.

' S. 806. ' S. 807.

• Sida 54
•  Original

Hovedstaden havde den laveste valgdeltagelsen med kun 65,7 %, men det er Kobenhavn, som med 64,1 % traek'ker tallet så langt ned, idet Gen- tofte med 69,6 % nog Fredriksberg med 73,0 % ligger vaasentli'g hojere. I provinsbyerne stemte 75,3 %, og sognekommunerne lå hdjest med 77,7 %.

Der 'foreligger en opggörels-e for komm-une, fordelt etter deres storrelse, og den viser det interessante, at valgdeltagelsen er störst i de små kommu- ner. For provinsbyernes vedkommende stemte således kun 73,9 % i de store byer med mer end 10 000 vaelgere, men 82,3 % i (byer under 2 000 vaelgere; i mellemgrulppen stemte ca. 78 %. I sognekommunene stemte tilsvarende 74,4 % i kommuner med mere end 5 000 vaelgere mod 81,6 % i kommuner, hvor vaelgertallet var under 500. Disse tal bor vel tages. med i betragtnin- gerne når man drdfter det formålstjenlige i at sammenslutte kommuner til stdrre enheder.

Ligesom tidligere har kvinderne en noget mind-re valgdeltagelse en maen— dene, nemlig for hele lan-det 'under et 71,8 % med 77,1 %.1

Stemmetallene ved de kommunale valg i 1962 Hovedst. Byrådene Sognerådene Amtsrådene öerne Jylland

Socialdemokr. .......... 175 242 296 067 298 941 134 818 374 383 Radikale ......... — ....... 15 729 19 304 44 686 6 799 97 133 Konservative ............ 149 444 131 582 107 934 21 582 239 179 Venstre ................ 9 563 70 006 122 987 56 752 387 628 Retsforbundet .......... 4 111 6 501 3 286 1 293 16 549 Soc. folkeparti .......... 58 917 32 632 16 585 1 707 17 885 Kommunister ............ 9 971 8 598 3 294 833 865 De uafhaengige .......... 4 466 1 750 1 260 216 12 399 Slesvigsk parti .......... —— 4 171 — 3 706 3 860 Andre lister ............ 997 38 522 63 646 362 077 6 624

428 440 609 522 572 619 589 780 1 159 145

I hovedstaden er det .praktisk taget kun de politiske partier, der har op- stillet lister. — — —2

I provinsbyerne er der på andre lister afgivet godt 6 % af det samlede stemmetal, ved oernes sognerådsva—llg noget mere, 11 %, og i Jylland er over 60 % a'f stemmene afgivet på andre lister end de politiske partiers.

Af listenes betegnelse fremgår det, at det i vidt omfang er fra 'de »bor- gerl-ige partier» at disse andre partier henter deres vaelgere. Et'betydeligt antal af listen-e betegnes således lige'frem som »borgerlister» eller »borgevr- lige faelleslister». Der findes dog også adsfkillige .»lokale» lister, der må an- tages .at hente deres vaelgere fra alle partier, og det samme geelder en rae-kke andre listelbetegnelser. Til illustration hera'f er for de jydske sogneråd foretaget en procentevis ford-eling på partierne, sammenholdt med en tilsva-

1 S. 804. ' S. 805.

• Sida 55
•  Original

rende fordeling på partierne, sammenholdt med en tilsvarende fordeling for amtrådvsvalgene, hvor der som får naevnt kun var opstillet yderst få and-re lister.

Jylland Sognerådsvalg Amtrådsvalg %

Socialdemokratiet 28,1 Radikale Venstre 6,9 Konservative Folkeparti 15,3 Venstre ................................ 43,9 Retsforb. 1.8 De uafhaeng. — 2,0 Andre lister ............................ , 2,0

Det fremgår heraf tydeligt, at socialdemokrater kun i forholdvis lille omfång stemmer på »andre lister» i modsaetning til alle andre i oversigten nzevnte partier.3

Sammanfattning av kommentarer till de danska kommunalvalen (kommunal aarbog)

Valdeltagandet sjönk vid de kommunala valen 1954 till en bottennivå och har därefter icke återhämtat sig till den tidigare normala nivån. Det är främst röstningen i Köpenhamn som har minskat starkt; även i provins- byarna har valdeltagandet minskat, dock ej så kraftigt som i Köpenhamn, medan landskommunerna något så när bibehållit nivån. Ett samband före— ligger mellan valdeltagandets höjd och kommunenhetens storlek: Ju större kommunal enhet desto lägre valdeltagande. Kvinnornas valdeltagande är konstant lägre än männens, några viktigare regionala skillnader finns ej här.

Ur pa—rtimåssig fördelningssynpunkt är det intressant att partier utan- för de traditionella partierna tar majoriteten av rösterna vid de jylländska sognerådsvalen, medan sådan röstning vid sognerådsvalen på öarna och i provinsbyarna är betydligt ovanligare och i Köpenhamn mycket ovanlig. En jämförelse mellan sognerådsvalen på Jylland och amt-srådsvalen (där rösterna brukar gå till de traditionella partierna) visar att dessa lokala listtyper hämtar det övervägande flertalet av sina väljare från de borger- liga partierna, medan socialdemokrater i ringa omfattning röstar på dessa listor.

• Sida 56
•  Original

8. Valdeltagandet i de danska kommunalvalen 1933—1962 och i folketingsvalen 1935—1960

»Bysumfund» 5—50000 »Bysquund» över 50000

Hela landet Folketingsvalen

»Londbrugskommuner»

»Sognekommuneme»

»Provinsbyer»

Kommunalvalen

lllllllllllllllllllllllll

Köpenhamn

|||l||

11111111111111-1411111111111114 Rekonstruerudefver 1933 _35 _40 _45 .50 -55 -60 år J. Jeppesen.P. Meyer: Sofuvaelgere.

• Sida 58
•  Original

58 9. Partifördelning vid folketingsvalen i Danmark 1947—19601

%

Soo-dem. .................... 39,9 Rad. Venstre 6,9 Kons. Folkep. ................ 12,4 Venstre ...................... 27,5 Retsforb. 4,5 SF .......................... — Kom. Uafhaeng. .................... Dansk saml. Slesvig p. .................... Udenfor p.

1 Källa: Statistisk Årbog for Danmark 1962.

• Sida 59
•  Original

Amelan partlerna v1|

Köpenhamn Provinsbyerne 1946 1950 1946 1950 1958 1962

Socialdemokraterne 47,5 47,9 45,6 44,9 50,5 47,8 48,5 Radikale Venstre . 6,5 5,6 4,3 4,6 4,7 4,3 3,2 Kons. Folkeparti . 21,1 21,1 23,1 19,4 20,4 21,6 Venstre . . . . . . . . . .. 1,4 11,5 9,8 11,3 14,0 11,5 Retsforbundet . . . . — — — — 2,0 1,1

Social. Folkeparti — — — —— —— 5,4 Kommunisterne . . . 10,8 9,6 4,9 4,2 3,7 1,4

Andre pol. lister . . . 12,4 2,0 5,7 2,3 1,6 1,2 Burger og Faellesl. — 2,9 3,7 3,2 4,2 4,1 Lokale og komm. ]. — 0,4 0,4 0,4 0,0 0,3 Erhvervs- og arbejd. . . . . . — 0,3 0,0 0,0 0,0 0,0 Andre 0,5 — 1,6 2,1 3,5 1,0 1,6

Summa röster 323 194 359 464 332 017 325 666 465 138 517 129 506 019 587 307 609 533

Procent röstande 77,7 79,2 67,2 64,1 83,5 84,0 74,8 78,4 75,3

Sognekommunerne Hele landet

1946 1950 1954 1958 1962 1946 1950 1954 1958 1962

Socialdemokraterne 27,1 29,3 28,5 29,6 35,9 39,2 36,0 37,0 Radikale Venstre 7,6 6,7 5,7 4,4 6,0 5,8 5,3 4,0 Kons. Folkeparti . 5,8 7.5 8,8 11,1 16,7 15,7 17,1 18,7 Venstre . . . . . . . . 18,9 17,2 17,4 15,5 11,5 12,6 14,0 11,8 Retsforbundet . . . . — — 0,8 0,4 — — 1,4 0,7 Social. Folkeparti — — —- 1,6 — — -— 5,0 Kommunisterne . . 2,1 0,9 0,9 0,4 4,1 3,4 3.0 1,0 Andra pol. lister. .. 0,4 0,8 0,4 1,1 5,2 1,5 0,9 1,1 Berger og Fallesl. .. 14,0 14,1 15,9 16,2 5,5 8,2 9,4 1,0 Lokale og komm. ]. . 11,4 10,5 9,4 9,5 8,1 5,6 5,0 5,1 Erhvervs— og arbej. 1. 5,2 4,8 4,7 4,7 1,9 2.4 2,5 2,6 Andre . . . . . . . . . . . . . 6,7 7,7 6,8 5,6 4,4 4,9 3,9 3,4

Summa röster 870 389 926 888 9461556 1 095 349 1 162 399 1 746 989 1 906 756 1 818 304 2 117 624 2 200 372 Procent röstande 80,8 80,7 76,0 79,3 77,7 80,5 81,6 72,0 76,6 74,4

Källa: Statistisk Årbog for Danmark.

• Sida 60
•  Original

60 11. Partifördelning vid kommunalvalen i Köpenhamn l909—.-l9621

SD RV KF v RF SF K Andra 1909 .................... 46,9 12,2 38,3 _ _ — _ 2,3 1913 .................... 48,6 8,9 38,5 — _ _ — 3,8 1917 .................... 53,2 11,4 31,6 _ — _ _ 3,6 1921 .................... 56,6 7,7 28,5 3,9 — — _ 1,7 1925 .................... 52,8 10,3 29,9 2,7 0,5 _ 0,8 1,0 1929 .................... 62,1 7,4 27,2 ' 1,1 0,6 _ 0,6 _ 1933 .................... 61,5 8,0 26,4 — 1,3 — 2,5 0,1 1937 .................... 64,5 9,5 20,3 — 0,8 _ 4 2 0,5 1943 .................... 56,5 10,8 26,0 0,5 0,5 _ _ 5,4 1946 .................... 47,5 6,5 19,4 5,2 _ _ 19,4 1,8 1950 ............. . ...... 47,9 5,6 21,1 1,4 11,7 _ 10,1 1,2 1954 .................... 56,2 5,1 23,5 2,5 1,8 _ 10,7 0,0 1958 .................... 50,5 6,5 24,6 5.2 2,3 — 9,0 1,4 1962 .................... 46,8 4,0 25,4 2,2 1,0 16,4 2,8 1,1

1 Källa: Statistisk Årbog for Kabenhavn.

• Sida 61
•  Original

12 &. Valdeltagande i Finland, riksdagsval, kommunalval, presidentval 1908—19621

%

Riksdagsval Kommunalval Presidentval

1908 64,4 1950 63,8 1909 65,3 . 1956 73,4 1910 60,1 1962 81,5 1911 59,8 1913 51,1

1916 55,5 1917 69,2 1919 67,1 1922 58,5 1924 57,4 1924 27,8 1927 55,8 1925 38,3 1929 55,6 1928 42,5 1930 65,9 1930 42,2 1933 62,2 1933 45,5 1936 62,9 1936 48,0 1939 66,6 1945 74,9 (st 79,7, lb 73,3) 1945 54,2 (st 62,3, lb 51,2) 1948 78,2 (st 78,1, lb 78,5) 1947 66,3 (st 72,3 lb, 63,9) 1951 74,6 (st 75,6 köp 76,5, lb 74,0) 1950 63,0 (st 66,1, köp 64,0, lb 55,1) 1954 79,9 (st 79,9, köp 81,4, lb 79,7) 1953 71,4 (st 73,4. köp 74,2, lb 70,1) 1958 75,0 (st () köp 73,7, lb 75,8) 1956 66,2 (st 65,8, köp 66,2, lb 66,4) 1962 85,1 (st 0 köp 85,6, lb 84,8) 1960 75,0 (st 0 köp 75,5 lb 74,6)

st = städer, köp = köpingar, lb = landsbygd. 1 Källa: Statististisk årsbok för Finland.

12 b. Röstfördelning i riksdags- och kommunalval i Finland 1945—1962

0/ /o

Kom.val R.val Kom.val R.val Kom.val R.val 1945 1945 1947 1948 1950 1951

Borg. ............ 51,1 50,6 53,5 50,5 51,0 49,7 »Socialister» 48.6 45,3 49,0 48,1 49,8 0,8 1,2 0,5 0,9 0,5

K.va1 Rval K.val R.val 1956 1958 1960 1962

52,8 51,2 53,2 51,1 25,4 23,1 21,1 19,5 ' 5. d. förb. _ 1,7 3,4 4,3 Folkdem. 21,2 23,1 22,0 . 22,0 Övriga .......... 0,6 0,9 . 0,3 3,1

• Sida 62
•  Original

12 c. Helsingfors, valdeltagande och röstfördelning i stadsfullmäktige- och riksdagsval 1945—19621 %

Stfm.val R.va1 Stfm.val Rval Stfm.val B.Val Stfm.val R.val 1945 1945 1947 1948 1950 1951 1953 1954

Soc.dem. 18,2 20,9 24,5 28,1 26,7 30,0 25,8 29,1 Folkdem. ........ 24,8 26,2 18,6 20,6 21,5 21,7 21,1 19,4 Sv. folkp ......... 19,8 19,0 19,4 19,4 18,2 17,9 17,9 16,1 Sv. borg. vänst. .. 1,9 2,2 0,5 0,3 0,3 0,9 —— — Nat. saml. part. .. 24,2 18,1 25,5 21,1 22,1 17,2 21,2 18,4 Nat. framst. part. 11,1 11,5 9,2 9,0 11,1 11,8 14,0 16,7 Agrarer .......... — 0,5 — 0,7 — 0,4 -— 0,3 Övriga .......... —— 1,6 — 0,8 — 0,9 —— — Valdelt ........... 62,7 82,1 73,3 77,2 69,0 76,3 72,9 80,8

1956 1958 1960 1962

24,4 22,9 20,4 21,0

— 4,6 4,8 4,8

19,0 19,4 19,7 19,3 18,2 15,9 16,2 14,3 15,1 11,7 11,6 13,9

Nat. saml.p. . . . . . . 23,2 23,9 26,0 24,4 Agrarer .......... — 0,4 —— 0,3 Övriga .......... — 1,2 1,3 2,0 Valdelt. .......... 64,4 73,5 74,7 85,0

1 Källa: Statistisk Årsbok för Helsingfors.

12 d. Åbo, valdeltagande och röstfördelning i stadsfullmäktige- och riksdagsval 1945—19621 %

Stfm.va1 R.val Stim.va1 R.va1 Stfm.val R.va1 Stfm.val Rval 1945 1945 1947 1948 1950 1951 1953 1954

18,5 24,6 27,2 27,4 24,5 27,0 24,2 24,7 Folkdem. ........ 35,3 36.0 28,9 31,4 33,1 33,7 33,5 32,8 Sv. folkp ......... 11,1 10,7 9,7 3,7 8,8 7,9 8,3 8,3 Fi. folkp. ........ 10,4 13,1 12,7 13,8 16,4 15,3 20,2 21,0 Nat. sam1.p. 17,7 14,6 19,7 17,7 17,2 15,3 13,8 12,2 Agrarer .......... — 0,9 —— 0,9 —— 0,8 _— 1,0 Övriga .......... 7,0 0,1 1,8 0,1 — 0,0 -— _ Valdelt. ......... 61,3 80,6 71,1 77,3 65,6 73,3 73,6 77,3

1956 1958 1960 1962

24,6 25,2 19,3 20,8 — 6,7 5,0 Folkdem. 33,7 36,1 32,3 32,5 Sv. folkp. ........ 7,8 6,2 7,1 6,4 Fi. folkp. ........ 18,5 16,3 18,2 19,6 Nat. saml.p. . . . . . . 15,4 15,2 16,3 10,8 Agrarer .......... — 0,9 — 1,6 Övriga _— 0,1 0,1 3,3 Valdelt. .......... 66,0 69,5 73,3 86,1

1 Källa: Statistisk årsbok för Åbo.

• Sida 63
•  Original

13 a. Valdeltagandet i stortingsvalen i Norge 1921—19611

Bergen Trondheim Stavanger Samtliga Lands- Riket städer bygd

0

0

% % % % / %

82,6 77,2 82,4 76,2 83,8 76,9 86,6 79,8 82,5 73,9 87,6 82,5 81,9 74,0 81,7 75,8 77,0 64,3 80,2 65,5 77,0 64,1

13 b. Valdeltagandet i kommunalvalen i Norge 1922—1963

Oslo Bergen Trondheim Stavanger Samtliga Lands- Riket städer bygd

0

0

% % % % / %

82,3 83,4 85,2 84,2 78,9 73,8 74,7 77,1 77,2 70,6 72,4 74,8 74,5 77,2 68,6 77,2 77,6 80,5 80,2 68,8 77,4 72.2 78,0 79,0 67,6 68,9 64,0 72,6 70,1 63,5 73,5 78,2 79,0 79,5 67,8 73,4 78,2 78,5 79,8 66,6 70,9 73,3 71,2 77,0 61,1 79,0 75,4 72,6 79,6 59,4 77,1 73,4 70,0 77,6 56,0 67,4 63,6 68,5 70,9 51,4

1 Källa för den norska statistiken är, där ej annat anges, Norges offisielle Statistikk.

• Sida 64
•  Original

13 c. Valdeltagandet i stortingsvalen jämfört med kommunalvalen i Norge 1922—1961

Oslo Bergen Trondheim Stavanger Samtliga Lands- Riket städer bygd

% , % , % % % % % S 1922— + 9,3 + 13,3 + 14,6 + 7.1 + 9,3 + 14,1 + 12,5 K 1924 . S 1925— —2,3 —— 2,7 + 1,3 — 1.0 —0,6 + 8,3 + 5,5 K 1927 S 1928— +0,2 ._ 1,3 + 7,3 + 6,1 +2,1 +16,4 +12,1 K 1930 ' S 1931— —0,9 + 7,0 + 10,5 + 9,8 + 4,9 + 12,9 + 10,4 K 1934 S 1934— + 4,1 + 11,7 + 9,6 + 10,9 + 7,8 + 15,9 + 13,4 K 1936 s 1937— +2,2 + 7,6 — 0,1 + 3,9 +3,0 + 6,1 + 5,0 K 1945 s 1947— + 6,4 + 8,0 + 12,7 + 7,3 + 7,6 + 12,2 + 10,4 K 1949 S 1951—— +2,3' + 4,8 + 4,1 + 3,7 +3,6 + 8,1 + 6,6 K 1953 S 1955— +3,4 + 7,0 + 5,5 + 7,3 +5,2 + 7,6 + 6,8 K 1957 S 1959— +4,9 + 5,9 + 5,4 + 6,8 +5,4 + 6,6 + 6,2 K 1961

Kommunalvalet 1945 borträknat.

13 d. Skillnad i valdeltagandet i kommunalvalen jämfört med stortingsvalen i Norge 1921—1961

Oslo Bergen Trondheim Stavanger Samtliga Lands- Riket

städer bygd

% % % % % % % K 1959— — 4,9 — 5,9 — 5,2 — 6,8 —— 5,4 — 6,6 — 6,2 5 1961 K 1955— — 3,4 — 7,0 — 5,5 — 7,3 -— 5,2 — 7,6 — 6,8 5 1957 K 1951— —— 2,3 -— 4,8 —— 4,1 —— 3,7 —— 3,6 —— 8,1 — 6,6 S 1953 K 1947— — 6,4 — 8,0 —12,7 _— 7,3 — 7,6 —12,2 —10,4 S 1949 ' K 1945— — 15,5 — 12,2 _— 14,1 — 10,4 — 12,4 — 10,4 — 10,9 S 1945 K 1937— — 5,1 —11,6 — 9,6 — 2,5 — 8,1 — 9,8 —12,6 S 1936 K 1934— — 0,3 — 4,5 -— 5,6 — 2,5 -— 1,2 — 7,4 — 5,8 S 1933 K 1931— — 1,6 — 6,8 — 9,4 — 7,5 —— 4,7 —14,7 —11,6 5 1930 K 1928— + 3,1 + 4,6 + 0,7 + 3,6 + 2,6 — 4,9 — 2,6 S 1927 K 1925— — 0,6 — 3,6 — 4,8 — 5,6 — 2,6 — 9,5 —— 7,3 S 1924 K 1922— —- 1,8 — 9,1 —12,6 — 9,0 — 8,5 —13,3 —10,5 S 1921

Kommunalvalet 1963 borträknat.

• Sida 65
•  Original

13 e. Det genomsnittliga valdeltagandet i de norska stortings- och kommunalvalen under mellankrigs- och efterkrigsperioderna

Oslo %

Bergen

%

Trond- heim %

Sta- van ger %

Samtliga Lands-

%: städer 0

bygden %

Riket

%

Stortingsvalen 1921—36. . . . 83,6 Kommunalvalen 1922—37. . 82,5

S/K + 1,1

Stortingsvalen 1945—61. . . . 84,8 Kommunalvalen 1945—63. . 79,6

S/K + 5,2

Kommunalvalen 1947—59. . 80,5 S/K + 4,3

78,7 73,6

+ 5,1

81,5 75,3

+ 6,2 75,2 + 6,3

80,6 73,7

+ 6,9

81,0 74,5

+ 6,5 74,8 + 6,2

78,5 73,3

+ 5,2

83,6 77,0

+ 6,6 77,5 + 6,1

80,9 77,4

+ 3,5

83,6 78,0

+ 5,6 78,4 + 5,2

+

71,0 60,4 10,6

76,8 69,7

+ 7,1

68,9

+ 7,9

74,0 65,6

+ 8,4

79,0 72,5 + 6,5 72,2 + 6,8

13 f. De relativa valresultaten fylkesvis på Norges landsbygd i 1959 års kommunalval och 1961 års stortingsval jämte det relativa valdeltagandet

1959

Val- DNA Borg. delt.

% % %

Opel. listor o. andra %

1961

Val— delt.

o!

/o

Borg.

%

xo m 0 'TJ

Östfold 79,0 50,4 40,9 Akershus ...... 77,4 47,0 47,1 Hedmark . . . . 76,0 56,7 32,3 Oppland ...... 73,0 52,2 32,4 Buskerud . . . . 75,7 53,1 38,2 Vestfold ...... 76,2 44,7 53,6 Telemark . . . . 70,2 51,4 39,7 Aust-Agder. . . . 69,3 42,9 51,1 Vest-Agder. . . . 68,2 27,4 61,0 Rogaland . . . . 64,9 27,2 48,5 Hordaland . . . . 65,2 29,9 45,5 Sogn og Fjor-

dane 66,4 26,3 41,6 Mere og Rom-

dal 67,4 23,2 31,7 Sör-Tröndelag 71,8 43,2 43,7 Nordland . . . . 63,5 43,0 23,8 Nord-Tröndelag 69,1 43,4 41,3 Troms ........ 61,7 39,3 17,5 Finnmark . . . . 71,4 50,1 20,2

Hela landsbyg- den ........ 70,6 42,5 39,5

5,5 1,9 1 4

3,0 0,5 5,2 5,8

oo—no vvs-uu

». ..

qucom'cacaowcaoo

»hHHOpOP—lvhw

..”-”PPP? maraton:

? ca

DNA Borg. K K + SF Opol. Opolitisk

Det norske Arbeiderparti Borgerliga Kommunisterna Kommunister + Socialistisk Folkeparti

• Sida 66
•  Original

66 14 a. Valdeltagandet i val till London County Council

Valen till London County Council (L. C. C.) skiljer sig i några avseenden från valen till andra county councils. Alla mandat i L. C. C. utses i val på samma gång, vilket inte är det vanliga förfarandet vid liknande val i andra counties. Tillsättandet av platser i andra county councils sker dels genom kooptation och dels genom val.

London är också ett av de få counties, där motkandidater regelbundet ställs upp för alla platser i rådet. I valen till county councils 1958 var London det enda county i hela England och Wales, där så skedde.

Till county councxils återvaldes i genomsnitt 63 % av alla kandidater utan motkandida'ter.

Londons ställning som huvudstad och dess stora befolkning (över 3 milj.) gö-r området till ett av de viktigaste i kommunala val. Partierna är därför också intresserade av att vid de kommunala valen aktivt deltaga i de 42 valkretsarna för att hålla våljarintresset vid liv och valmaskineriet igång mellan parlamentsvalen.

Vidare är London County troligen ett område med mera utpräglat två- partisystem än något annat county i landet. Det innebär, att både Con- servatives och Labour har en starkt utvecklad partiapparat i området.

VALD ELTAGAN DET

Valdeltagandet i valen till L. C. C. under åren 1889—1961 framgår av diagrammet i Bilaga I.

Under perioden från 1889 fram till första världskriget var det genom- snittliga valdeltagandet nåstan 50 %. Under de femton åren efter andra världskriget har det genomsnittliga valdeltagandet sjunkit till 31,5 %.

Det genomsnittliga valdeltagandet och antalet val vid vilka mandat har bytt innehavare under perioden 1946—1961 kan iakttagas i tabellen i Bi— laga II. Tabellen påvisar en stark politisk homogenitet, vilken kommer till uttryck i det faktum, att i 24 valkretsar inget mandat bytt innehavare un- der perioden. Som tabellen visar har alla dessa valkretsar utom fyra ett valdeltagande lägre än- genomsnittet för samtliga valkretsar. Vidare fram— går att de sex valkretsar i vilka mandat bytt innehavare två eller flera gånger under perioden också har det högsta valdeltagandet.

1 Uppgifter i denna sammanställning har hämtats ur Sharpe, L., »A Metropolis Votes», 1964.

• Sida 67
•  Original

VALEN 1961

Valen till London-s County Council i april 1961 var det tjugoandra i rå- dets historia. Valet påverkades av ett par företeelser, vilka bidrog till att höja valdeltagandet i jämförelse med tidigare val.

En av orsakerna var det liberala partiets stora ansträngningar i valet. Vidare hade ett förslag lagts fram att L. C. C. skulle försvinna och er- sättas av en annan fullmåktigeinstitution med- auktoritet över ett större geografiskt område. Den konservativa regeringen kunde antas förmoda, att en sådan operation skulle gå smidigare med' en konservativ majoritet i L. C. C.

Labour, som suttit vid makten i L. C. C. i 27 år, var efter ett tredje ne- derlag i de allmänna valen beredda att göra stora ansträngningar för att behålla sina positioner i rådet.

Valrörelsen blev också mycket livlig med starkt engagemang av både press, radio och TV. , Valdeltagandet vid 1961 års val i jämförelse med valet 1958 kan iakttas ', i tabellen i Bilaga III. I samma tabell framgår de olika partiernas andelar , av avlagda röster.

, Bil. I. . Fig. 1. Turnout and Population—LOG. Elections, 1889—1961 Qlo

' 100—

90—

80-

70-

60-

..

+—Percentage Voting of Population (25 &over”

iees '9'2 '9'5 68 190104 07 10 '1'3 '1'9 '2'2-25 26 31 31. 37 'de 'tis 52 '55 så 61 Election Year

» Based on the Registrar General's mid-year estimates for all elections from 1922 onwards except for the elections of 1946 and 1949. For these two elections and those preceding 1922 the nearest Census figure has been used as follows: 1889, 1892 and 1895 elections, 1891 Census; 1898, 1901 and 1904 elections, 1901 Census; 1907, 1910 and- 1913 elections, 1911 Census; 1919 election, 1921 Census; 1946 and 1949 elections, 1951 Census.

• Sida 68
•  Original

Bil. I I Table A. Average Poll and Contested Seats, L.C.C. 1946—61 Division (0 (ii) (In rank order of average Average Poll No. of elections poll over period) 1946—1961 when seats have

changed hands

Woolwich West .................................. 51,2 5 Battersea South .................................. 47,0 3 Wandsworth Central .............................. 45,3 4 Putney .......................................... 44,8 2 Clapham ........................................ 42,7 5 Dulwich .......................................... 41,8 3 Norwood ........................................ 41,3 1 Woolwich East .................................... 140,1 Nil Streatham ........................................ 39,1 Nil Greenwich ........................................ 38,8 Nil Hampstead ...................................... 38,1 Nil Kensington North ................................ 36,6 1 Paddington North ................................ 36,1 1 St. Pancras North ................................ 34,9 Nil Deptford ........................................ 34,2 Nil Chelsea .......................................... 33,7 Nil Brixton .......................................... 33,6 Nil Battersea North .................................. 33,2 Nil Paddington South ................................ 32,5 Nil St. Marylebone .................................... 32,0 Nil Kensington South ................................ 31,6 Nil Islington East .................................... 29,4 Nil Islington North .................................. 29,1 Nil Bermondsey ...................................... 28,8 Nil Peckham ........................................ 28,7 Nil Poplar .......................................... a28,6 Nil Bethnal Green .................................... 27,6 1 Westminster ...................................... ”27,4 Nil Stoke Newington and Hackney North .............. 27,0 Nil Vauxhall ........................................ 12653 Nil Hackney Central . . ' ' .............................. 25,5 Nil Southwark ........................................ 24,2 Nil Shoreditch and Finshury .......................... 23,4 Nil Islington South West .............................. 223,1 Nil Stepney .......................................... 22,4 1

Overall average 35,1

* For four elections only, unopposed return for 1946. ' Part of division had unopposed return in 1946.

• Sida 69
•  Original

Table l. Turnout, L.C.C. 1958—1961

Division Electo- Vot- Vot- Percentage of Votes cast at 1961 rate ing ing Election for: 1961 1958 1961 _ '000 s. % % Con. Lab. le. Others

Barons Court ........ 39,8 46,8 46,2 49,3 4,5 Battersea North . . . . 30,8 36,3 26,4 70,4 -— South . . . . 45,7 48,8 45,2 41,5 13,0 Bermondsey ........ 24,2 31,6 10,0 84,8 — Bethnal Green ...... 19,7 24,2 9,7 77,8 12,5 Camberwell Dulwich. . 39,7 47,6 42,8 45,6 11,6 Peckham 22,7 28,2 25,0 75,0 — Chelsea .. 33,4 36,2 68,6 15,2 16,2 City & Westminster . . 24,4 30,0 68,0 21,8 Deptford ............ 29,2 33,2 30,8 60,9

' Fulham 37,6 47,3 44,9 55,1 Greenwich .......... 33,8 44,2 36,9 55,6 Hackney Central .. . . 18,7 22,9 32,5 67,5 Hammersmith North 29,7 31,7 30,5 69,5 Hampstead .......... 36,7 135,9 49,8 33,2 , Holborn & St. Pancras South ............ 30,8 42,4 48,7 48,6 Islington East ...... 23,4 26,8 36,0 64,0 i North 24,8 26,6 40,9 59,1

South-West 16,8 21,5 20,0 63,6

Kensington North .. 34,0 34,3 42,3 49,5 South .. 25,2 29,1 80,5 7,5

Lambeth Brixton . . . . 27,2 36,0 42,9 57,1 Norwood . . 39,1 44,3 53,1 39,1 Vauxhall . . 21,0 29,5 24,7 65,3 Lcwisllam North . . . . 51,9 54,8 49,0 41,9 South . . . . 40,1 50,4 33,6 56,5 West . . . . 47,3 48,5 54,9 45,1 * Paddington North. . . . 34,3 39,8 43,4 51,5 1 South . . . . 31,6 33,8 65,6 34,4 Poplar .............. 25,1 26,4 13,9 86,1 St. Marylebone ...... 29,8 129,6 65,8 25,1

St. Pancras North .. 30,9 38,5 37,2 59,3 Shoreditch & Finshury 21,9 24,6 22,7 77,3 , Southwark .......... 21,3 26,4 18,9 78,0 " Stepney ............ 17,5 20,4 15,1 69,2

Stoke Newington & Hackney North. . . . 20,9 25,2 26,4 59,0

, Wandsworth

Central .. 44,3 48,9 44,2 47,6 Clapham 40,9 46,6 50,5 49,5 Putney .. 45,3 49,5 44,7 44,3 , Streatham 36 0 37,3 62,5 24,7 , Woolwich East ...... 47 31,8 38,0 28,2 68,9 West . . . . 48,7 55,8 52,2 47,8

Average — 31,5 36,4 42,6 50,3

1 Tournout lower in 1961 than in 1958.

• Sida 70
•  Original

14 b. Uppgifter om brittiska kommunalval (från Keesings, Contemporary Archives)

22/11 1947 . Municipal elections: extremt högt valdeltagande, varierande från 50 till 80 %. '

1951. Municipal elections: valdeltagandet lågt i hela landet, särskilt i Skottland, Edinburgh 30,5, Glasgow 36,7 %. 6/5 1952. Municipal elections (Skottland): högre valdeltagande än 1951, då det var extremt lågt. Exempel: Dundee 53, Paisley 49, Aberdeen 47, Glasgow 46,2, Edinburgh 37,8 %. 13/5 1954. County- och municipal elections. Municipal elections i Skott- land: Valdeltagandet var lågt i hela landet, särskilt i Skottland. Ex.: Aber- deen 29 %, Glasgow 34,6 %. 1955. Municipal elections. Valdeltagandet varierade med ett medeltal mel- lan 40—50 %, lägst i London. 1957. Municipal elections, Skottland: Valdeltagande i medeltal 5-0- %. Mycket lågt i en del distrikt, särskilt i Glasgow (28 %). Detta är den lägsta siffra Glasgow haft i något val. 1958. Skottland-: Cities and boroughs. Högre valdeltagande än de senaste åren, men sällan över 50 % och ibland så lågt som 20 %. 1960. Skottland: Municipal elections: Särskilt lågt valdeltagande i vissa centra; Edinburgh 32,7, Glasgow 37 %.

London

Valdeltagande 1946 .................... 26 % 1949 .................... 39 % 1952 .................... — 1955 .................... 32,4 A, 1958 .................... 30,3 A)

• Sida 71
•  Original

15. Tiderna för allmänna val i Sverige1

Före 1917 val-des andra kammaren för tre år och valet skedde i september månad sedan 1909.

Val till landsting och övriga kommunalval skedde för fyra-årsperioder. Hal- va antalet ledamöter valdes dårvid vartannat år i december månad, utom landstingsmännen ooh stadsfullmäktigeledamöterna i Stockholm som val- des i mars. Under en tolvårs-period förekom tio allmänna val. 1917 ville man därför börja begränsa antalet valrörelser.

1919 blev mandatperioden för AK fyra år, och för FK ändring från sex till åtta år. Val till AK skulle s'ke på en val-dag, 3:e söndagen i september enligt bestämmelserna 19241.

Beträffande de kommunala organen bestämdes efter 1919 dels att den successiva förnyelsen skulle upphöra, dels att valen borde ordnas så att allmänna val blev regel vartannat år, dels att de kommunala valen skulle i huvudsak förläggas till samma tid av året. Landstingsmannaval och andra- kammarval skulle i princip äga rum tredje söndagen i september.

Kommunal- och stadsfullmäktigeval skulle förrättas 16/9—20/10 resp. 16/9—30/11. Sådant val fick ej ske samma dag som landstingsmannaval inom vederbörande valdistrikt.

I Stockholm skulle stadsfullmäktigeval fortfarande ske i mars månad. 1926 upphävdes förbudet mot att sammanföra landstingsmannaval med kommunal- och stadsfullmäktigeval och" 13/9 utsattes som första dag för förrät'tande av förstnämnda slag av val. I stor utsträckning börjar nu dessa val ske samtidigt.

1936 sammanfördes landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen i ri- kets samtliga städer, alltså även i Stockholm, obligatoriskt till en och sam- ma dag, tredje söndagen i september. 1942 stadgades i samband med infö- randet av poströstning, att även kommunalfullmäktigevalen obligatoriskt skulle förrättas å tredje söndagen i september.

Beträffande municipvalfullmäktigevalen, vilka enligt tidigare ordning skul- le förrättas å söndag under tiden 13/9—20/ 10, dock ej å samma dag som landstingsval, bestämdes, att de skulle förrättas första söndagen i oktober månad.

1942 bestämdes, att kyrkofullmäktigevalen skulle ske tredje söndagen i oktober månad. Kyrkofullmäktigeval finge ej ske samtidigt med borgerliga val.

1 KU:s utl. 1955:22.

• Sida 72
•  Original

16. Kommentarer till tabellerna över landstingsmannavalen 1922—1962 val för val, med tabeller1

Landstingsmannavalen har under hela den aktuella perioden haft en parti- politisk prägel. Rikspartierna har spelat en dominerande roll i valen.

V alsamverkan har främst praktiserats mellan de borgerliga partierna och fram t. o. m. 1934 års val mellan socialdemokrater och socialister. I några fall har några partier gått fram med gemensamma kandidatlistor. Fr. o. m. 1954 års val är kartell- och fraktionsbeteckningar förbjudna.

En tabell har sammanställts, som visar det relativa antalet valkretsar i vilket gemensamma partibeteckningar kommit till användning (s. 76).

LANDSTINGSMANNAVALEN 1922

Landstingsmannavalen förrättas fr. o. m. valen 1922 tredje söndagen i september.

Valdeltagandet vid landstingsmannavalen 1922 var bland männen 45,7 % och bland kvinnorna 30,2 % av antalet röstberättigade. I valet var på lands- bygden valde-ltagandet livliga'st i Malmöhus län (44,4 %) medan Norrbot- tens lån (28,6 %) visade den minsta anslutningen. Även beträszande stä— derna företedde Malmöhus län (50,0 %) det högsta procenttalet, medan Västerbottens län (31,3 %) visade det lägsta.

LAND STINGSMANNAVALEN 1926

Till landstingsmannavalen 1926 tillkom bestämmelsen att kommunalfull- mäktige- och stadsfullmäktigevalen fick sammanföras med landstingsman- navalen.

Där valsammanföring skedde bidrog detta till en ökad uniformering av väljarkårerna över 27 år. I mycket större utsträckning (98,1 % på lands- bygden) och (99,1 % i städerna) deltog dessa väljare i båda valen i de valkretsar, där valsammanföring skedde. Motsvarande procenttal i de val— kretsar, d—är valen förrättas åtskilda var för landsbygden 61,9 % och för städerna 66,6 %. Det verkar dock som om det rösttillskott, som uniforme- ringen inneburit, mindre kommit landstingsmannavalen än fullmäktigevalen tillgodo. En något större ökning av valdeltagandet i landstingsmannavalen skedde dock 'i de städer, där valsammanföring ägt rum än i städer, där så ej skett. I nedanstående tabell har sammanförts uppgifter för de stads- valkretsar, beträffande vilka uppgifter stått till buds.

1 Samtliga uppgifter och citat i denna sammanställning är hämtade ur » Kommunala valen» för resp. är utgivna av Statistiska centralbyrån.

• Sida 73
•  Original

Valdeltagande i % av röstberättigade (stadsvalkretsar)

Gemensam valdag Ej gemensam valdag Män Kvinnor Män Kvinnor

51,1 36,4 49,0 32,3 62,0 48,9 57,0 41,7 1922/1926 ................ + 10,9 + 12,5 + 8,0 + 9,4

(Statistiska uppgifter saknas för en liknande jämförelse beträffande landstingsmannavalen på landsbygden.)

LAND STINGSMANNAVALEN 1930

Vid landstingsmannavalen 1930 ökade valdeltagandet med 7,9 % i jämförel- se med valen 1926. På landsbygden var ökningen för männen 7,8 % och för kvinnorna 8,6 %. Ökningen i städerna var för männen 4,8 % och för kvin- norna 6,7 %.

Vid en jämförelse rörande stadsvalkretsar, för vilka jämförelsetal finnes, mellan valdeltagandet i kretsar där valsammanföring ägt rum och kretsar där så ej skett, framgår, att ökningen av valdeltagandet är större i de val- kretsar där valsammanföring ägt rum. Ökningen var i stadsvalkretsar med gemensam valdag för männen 1,6 % och för kvinnorna 16,9 %. I stadsval— kretsar där valsammanföring ej ägt rum ägde för männen en minskning i valdeltagandet rum med 2,6 % och en ökning för kvinnorna med 11,1 %.

LANDSTINGSMANNAVALEN 1934

Landstingsmannavalen 1934 kunde uppvisa ett livligare valdeltagande än föregående val. Valdeltagandet bland männen ökade med 5,2 % och bland kvinnorna med 6,6 % i jämförelse med landstingsmannavalen 1930.

I Malmöhus län var valdeltagandet livligast med 75,5 % bland männen och 65,4 % bland kvinnorna på landsbygden, resp. 78,6 % och 70,4 % i städerna. Valdeltagandet växlade kraftigt mellan olika valkretsar. Så hade t. ex. Västerbottens södra domsaga det högsta frekvenstalet för männen (80,8 %) på landsbygden och Orusts och Tjörns domsaga det lägsta med 47,6 %.

LikSOm vid valen 1926 och 1930 har en sammanställning gjorts av val- deltagandet med hänsyn till sammanföring med landstingsmannavalet i de stadsvalkretsar, beträffande vilka jämförelsetal funnits:

Valdeltagande i % av röstberättigade Gemensam valdag Ej gemensam valdag Män Kvinnor Män Kvinnor

70,8 60,2 63,1 51,6 Som siffrorna visar var deltagarfrekvensen liksom vid tidigare val större i städer med gemensam valdag än i städer utan sådan.

• Sida 74
•  Original

74 LANDSTINGSMANNAVALEN 1938

Till landstingsmannavalen 19'38 stadgades obligatorisk gemensam valdag för landstings- och stadsfullmäktigeval. Antalet röstande ökade vid landstings- mannavalen 1938 i jämförelse med 1934 års val med 23,4 %. Ökningen är dock inte särskilt betydande med hänsyn till att rösträttsåldern för lands- tingsmannaval sänktes till 23 år.

Valdeltagandet var livligare vid 1938 års landstingsmannaval än vid fö- regående landstingsmannaval. I jämförelse med andrakammarvalet 1936 är stegringen i röstfrekvensen dock liten.

Röstfrekvensen bland kvinnorna steg likväl betydligt från 1934 års val. Beträffande kvinnorna nådde vid 1934 års val endast 32 valkretsar på lands- bygden och 20 i städerna upp till ett valdeltagande av över 60 %, medan detta var fallet är 1938 i fråga om 74 valkretsar på landsbygden och 26 i stå- derna.

LANDSTINGSMANNAVALEN 1942

Till landstingsmannavalen 1942 stadgades obligatorisk gemensam valdag även för landstin'gsmanna- och kommunalfullmäktigeval.

Valdeltagandet ökade vid 1942 års landstingsmannaval i jämförelse med 1938 års val endast bland kvinnorna (60,3 % resp. 62,9) medan röstfrek- vensen sjönk bland männen från 70,4 % till 69,2 %.

Malmöhus län hade det högsta valdeltagandet (75,4 %) medan valdel- tagandet var lägst i Jämtlands län (58,5 %).

Ett omval förrättades efter 1942 års landstingsmannaval, nämligen i Västra Göinge domsaga i Kristianstads län. Omvalet skedde den 14 feb- ruari 1943. Valdeltagandet vid det ordinarie valet var 65,3 % och vid om- valet 53,0 %.

LANDSTINGSMANNAVALEN 1946

En ökning av antalet röstande med 13,5 % i jämförelse med valet 1942 skedde vid landstingsmannavalen 1946. Ökningen var kraftigare bland männen, vilket till en del torde bero på bered-skapsinkallelsernas upphö- rande.

Valdeltagandet var betydligt livligare 1946 än 1942. För männen steg röstfrekvensen med 5,2 % och för kvinnorna med 5,0 %. Skillnaden mel- lan valdeltagandet vid landstingsmannavalen 1946 och andrakammarvalet 1944 var mycket liten, 0,3 % lägre för männen resp. 1,3 % för kvinnorna.

Ett omval förrättades efter 1946 års val. Omvalet skedde den 5 januari 1947 i Fryksdals domsaga. Valdeltagandet var livligare vid omvalet (män 75,6 %, kvinnor 65,1 %) än vid första valet (män 74,2 %, kvinnor 61,6 %).

• Sida 75
•  Original

LANDSTINGSMANNAVALEN 1950

Inför landstings-mannavalen 1950 beslutades omfattande ändringar i val- kretsindelningen. Endast i fem landstings-områden blev indelningen den- samma som vid 1946 års val. En starkt bidragande orsak till de talrika för— ändringarna var den omfattande sammanslagning av kommuner, som skul- le träda i kraft 1952.

Valdeltagandet ökade mycket kraftigt från landstingsmannavalet 1946 till 1950 års val. Ökningen i röstfrekvensen var 8,9 %. (En lika markant ökning i valdeltagandet kan iakttas från andrakammarvalet 1944 till 1948 års val.) Det kvinnliga deltagandet i jämförelse med det manliga var he- tydligt livligare vid 1950 års val än är 1946, då vid sistnämnda val det procentuella valdeltagandet för kvinnorna låg 6,6 enheter lägre än för männenI mot endast 4,6 enheter vid 1950 års val.

Det högsta valdeltagandet vid 1950 års landstingsmannaval uppvisade Malmöhus län (85,2 %) och det lägsta Jämtlands län (74,9 %). Differen- serna i valdeltagandet mellan olika landstingsområden var således inte så stora.

LAND STINGSMANNAVALEN 1954

Möjligheten att använda kartell- och fraktionsbeteckningar på valsedlarna borttogs fr. o. m. 1954 års val.

Även inför landstingsmannavalen 1954 företogs omfattande ändringar i valkretsindelningen på grundval av storkommunindelningem

Valdeltagandet vid 1954 års landstingsmannaval var ej fullt så livligt som vid valet 1950. Sänkningen i röstfrekvensen var 1,6 %.

Skillnaden i valdeltagande mellan män och kvinnor förminskades ytter- ligare vid 1954 års val.

LANDSTINGSMANNAVALEN 1958

Valdeltagandet i landstingsmannavalen 1958 ökade endast med 0,5 % jäm- fört med 1954 års val. Valdeltagandet i de olika valen visade under perio- den 1954—1958 små skiljaktigheter.

Vid landstingsmannavalen 1958 var valdeltagandet, jämfört med 1954, livligare i 17 och mindre livligt i 7 landstingskommuner. Största ökning- en uppvisar Kalmar läns norra landstingskommun (+ 2,9 %) och störs- ta minskningen Norrbottens län (— 1,9 %).

Ingen valkrets hade ett valdeltagande under 55 %. I de olika valdistrikten varierade valdeltagandet kraftigt. I några val-

• Sida 76
•  Original

distrikt var valdeltagandet hundraprocentigt. Det lägsta valdeltagandet i något valdistrikt på landsbygden var för männen 22,7 % och för kvinnor- na 25,0 %. Bland valdistrikten i städerna var det lägsta valdeltagandet för männen 37,2 % och för kvinnorna 34,4 %.

LANDSTINGSMANNAVALEN 1962

Inför landstingsmannavalen 1'962 inlemmades Hälsingborg och Gävle i resp. Malmöhus läns och Gävleborgs läns landsting.

Valdeltagandet vid landstingsmannavalen 1962 steg med 2,2 % jämfört med 1958 års val. Röstfrekvensen 81,2 % var den högsta som uppnåtts i landstingsmannaval.

Det högsta valdeltagandet vid en jämförelse mellan de olika landstings- kommunerna nådde Malmöhus län med 85,1 %. Det lägsta valdeltagandet uppvisade Kopparbergs län (76,6 %).

Vid en jämförelse med andrakammarvalen kan konstateras att endast två sådana val under perioden 1944—1960 uppvisade ett högre valdelta- gande än landstingsmannavalen 1962.

Antal överklagade val och företagna omval för landstingsmannaval

År Överklagade Omval År Överklagade Omval val val

1922 ............ 1 7 5 1946 ............ 5 1 1926 ............ 9 8 1950 ............ 7 — 1930 ............ 10 3 1954 ............ 1 — 1 934 .......... 9 2 1 95 8 ............ 2 — 1 93 8 ............ 9 1 1 9 62 ............ 3 — 1942 ............ 11 1

Sammanställning över det relativa antalet valkretsar, i vilka valsamverkan ägt rum

År Landsbygd Städer År Landsbygd Städer 1922 ............ 87,9 58,9 1938 ............ 77,8 84,1 1926 ............ 97,2 79,5 1942 ............ 100,0 100,0 1930 ............ 95,1 88,9 1946 ............ 100,0 100,0 1934 ............ 97,9 93,3 1950 ............ 100,0 100,0

• Sida 77
•  Original

Landstingsmannavalen 1922—62 Valdeltagande i % av samtliga röstberättigade.

Lands— Städer Hela Städer bygd riket

42,4 37,6 72,1 52,8 48,8 81,1 58,6 56,7 79,5 64,4 62,7 79,2 66,1 65,3 81,0 66,8 66,0

Landstingsmannavalen 1922—62

Valdeltagande i % av röstberättigade män och kvinnor.

Män Lands- Städer Kvinnor bygd

44,5 51,3 28,9 35,4 55,9 60,5 40,3 46,7 63,7 65,3 48,9 53,4 68,9 70,7 55,7 59,5 70,4 70,5 59,6 62,4 69,3 69,0 62,1 65,0 74,3 74,8 67,2 69,6 82,1 83,0 77,0 79,3 80,0 81,1 75,7 78,0 80,9 80,9 76,9 77,6 81,3 81,0

• Sida 78
•  Original

17 . Kommentarer till tabellerna över valdeltagandet i stadsfullmäktigevalen 1920—1962 val för val, med tabeller1

stadsfullmäktigevalen hade genomgående under denna period en mera partipolitisk prägel än kommunalfullmäktigevalen. Rikspartierna spelade redan vid periodens början en dominerande roll i valen. Valsamverkan existerade främst mellan de borgerliga partierna och fram t. o. m. 1934 års val mellan socialdemokrater och socialister. Olika grupper inom partierna framträdde, men i huvudsak användes samma överbeteckning och partiet ifråga framträdde sålunda i valet enat gentemot övriga partier. Fr. o. m. 1954 års val är kartell- och fraktionsbeteckningar förbjudna. V-alsamver- kan mellan partierna har under stadsfullmäktigevalen fr. o. m. 1954 in- skränkt sig till samlingsli'stor under någon allmän partibeteckning i ett par fall vid varje val.

Mot deulna bakgrund har det inte varit nödvändigt att i kommentarerna behandla graden av politiskt inslag i valen val för val. Huvudvikten har lagts vid kommentarer till valdeltagandet.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1920

Stadsfullmäktigeval förrättades 1920 i 105 städer. Valen skedde under december månad och gällde halva antalet fullmäktige. (I Stockholm för- rättades valen under mars månad året efter det övriga städer valde fram till 1936).

Valdeltagandet i stadsfullmäktigevalen 1920 var lågt, antagligen till en del beroende på en viss valtrötthet. Riksdagsmannaval hade t. ex. hållits i september samma år.

Livligast var valdeltagandet i småstäderna med upp till 5 000 invånare, där röstfrekvensen var för män och kvinnor resp. 51,6 % och 36,4 % mot resp. 43,5 % och 28,1 % för hela riket.

Det högsta valdeltagandet uppvisade Vetlanda med 79,0 % medan Mar- strand hade den lägsta röstfrekvensen (18,8 %).

I 8 fall anfördes besvär över stadsfullmäktigevalen 1920. Omval förrät- tades i 4 fall.

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1922

Val av stadsfullmäktige förrättades vid 1922 års val under tiden 16 sep- tember—30 november. De flesta stadsfullmäktigevalen 1922 ägde rum un- der november månad.

' Samtliga uppgifter och citat i denna sammanställning har hämtats ur »Kommunala valen» för resp. är, utgivna av Statistiska centralbyrån.

• Sida 79
•  Original

Valdeltagandet var livligare än vid 1920 (1921) års val, vilket till en del torde haft sin orsak i att valet 1922 gällde samtliga stadsfullmäktige- ledamöter.

Också vid 1922 års stadsfullmäktigeval var valdeltagandet livligast i småstäderna.

I 9 fall blev 1922 års stadsfullmäktigeval överklagade. I ett fall för- rättades nytt val.

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1 926

Stadsfullmäktigevalen fick fr. o. m. 1926 års val ske tillsammans med ! landstingsmannavalen och skulle förrättas under tiden 13 september—30 ' november. (I de sex största städerna var sammanförandet av elektors- l och stadsfullmäktigeval obligatoriskt.) ; Gemensam valdag för stadsfullmäktige- och landstingsmannaval in- lj fördes i 43 städer d. v. 5. 40,6 % av samtliga städer inom landsting. j Flertalet av de städer, där valen ej förrättades gemensamt, förlade stads- l fullmäktigevalen till sent på hösten. I 27 av dessa städer ägde valet rum i under senare hälften av november, i 23 under förra hälften av samma % månad och i de 13 återstående under senare hälften av oktober månad. 1 I städer, som var delade i valkretsar, ägde valen i en del fall rum ; med upp till 14 dagars tidsskillnad. ' Valdeltagandet var vid 1926 års stadsfullmäktigeval störst i de minsta och största städerna. Överlag var valdeltagandet livligare än vid 1922 års stadsfullmäktigeval.

Valdeltagandet i % av röstberättigade i städer med gemensam valdag , för stadsfullmäktige- och landstingsmannaval och i städer med skilda val , (jämte jämförelsetal för motsvarande städer 1922):

Gemensam Ej gemensam valdag valdag

1922 .................... 44,4 % 44,1 % 1926 .................... 53,3 % 52,2 %

Endast en obetydligt större ökning i valdeltagandet kan konstateras _ i städer med gemensam valdag. (Jfr Kommunala valen 1926 s. 48). ! Valsammanföringen har dock inneburit att de väljare, som hade rösträtt 1 till både landstings- och stadsfullmäktigeval (rösträttsåldern vid landstings- mannaval var 27 år fram till år 1937), i större utsträckning röstat vid båda Nalen.

Nedanstående sammanställning visar uppgifter över det relativa antalet personer över 27 år, som deltagit 1) i båda valen och 2) i endast ettdera av

• Sida 80
•  Original

desamma. Uppgifterna avser dels städer, där stadsfullmäktige- och lands— tingsmannavalen förrättats gemensamt och dels städer där valen ägt rum åtskilda.

Relativa antalet valdeltagare över 27 år

Män och kvinnor Båda valen Ettdera valet Gemensam valdag ...................... 99,1 0,9 Ej gemensam valdag .................... 66,6 33,4

»Det vill sålunda synas, som om valsammanföringen medfört en ganska genomgripande omgestaltning av väljarkårerna vid landstingsmanna- och vid fullmäktigevalen i riktning mot en uniformering av dessa» (Kommu- nala valen 1926 s. 17).

_ Över 1926 års stadsfullmäktigeval anfördes besvär i 8 fall. I 3 fall förrät— tades omval.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1930

Vid 1930 års stadsfullmäktigeval sammanfördes dessa med landstingsman— navalen i 57 städer, d. v. s. i 53,8 % av samtliga städer som deltog i lands- ting.

Flertalet av de städer, som förrättade landstingsmanna- och stadsfullmäk- tigeval på skilda tider, förlade stadsfullmäktigevalen till en ganska sen tidpunkt på hösten. I 25 städer ägde valet rum under senare hälften av 110- vember, i 14 under förra hälften av samma månad, i 5 städer under senare delen av oktober och i 2 städer i slutet av september månad. En stad valde fullmäktige i början av september och två i början av oktober.

Liksom vid 1926 års stadsfullmäktigeval var valdeltagandet vid 1930 års val störst i de minsta och största städerna. Det större intresse som valen rönte vid detta val liksom vid det föregående framgår av att vid 1930 års val 87 städer uppvisade ett valdeltagande över 55 %. Motsvarande siffror för 1922 och 1926 års val var resp. 37 och 57.

Inte heller vid 1930 års val synes valsammanföringen nämnvärt ha påver— kat valdeltagandet. Röstfrekvensen i städer med gemensam valdag var 59,7 % och i städer där landstingsmanna- och stadsfullmäktigevalen förrät— tades åtskilda 59,2 %.

1 12 fall överklagades 1930 års stadsfullmäktigeval. Inget omval företogs.|

;

• Sida 81
•  Original

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1 934

Vid 1934 års val begagnade sig 80 städer av möjligheten att sammanföra stadsfullmäktigevalet med landstingsmannavalet. Då antalet städer, som deltog i landsting var 105, hade sålunda 74,1 % gemensam valdag mot ' endast 53,8 % vid valen 1930.

I 2 av de städer som förrättade valen åtskilda ägde stadsfullmäktigevalen rum i slutet av september, i 3 städer under första hälften av oktober, i 5 un- der senare hälften av november och i 11 under senare delen av sistnämnda månad.

Valdeltagandet vid 1934 års stadsfullmäktigeval var större än vid 1930 års val. Ett valdeltagande över 55 % uppvisade år 1934 102 städer, medan mot- svarande antal år 1930 var 87.

I landstingsstäderna »hava de med gemensam valdag ej obetydligt livli— gare valdeltagande för båda könen än de städer, där sammanförande av stadsfullmäktige- och landstingsmannavalen ej ägt rum» (Kommunala va- len 1934 s. 43). Röstfrekvensen var för landstingsstäder med gemensam val- dag för män 69,0 % och för kvinnor 58,6 %. Motsvarande siffror för stä- der utan gemensam valdag var 67,1 % resp. 56,7 %.

Över stadsfullmäktigevalen 1934 anfördes besvär i 9 fall. I ett fall före-

, togs omval.

Stadsf'ullmäktigevalen 1934——35 var de sista i vilka Stockholm valde i

i mars året efter de övriga stadsfullmäktigevalen. För perioden 1922—35 kan

konstateras att valdeltagandet i Stockholm i jämförelse med valdeltagandet i de övriga städerna utanför lands-ting inte uppvisar några större avvikelser. Genomsnittliga valdeltagandet för Stockholm under denna period var 57,1 %. För de övriga landstingsfria städerna är genomsnittet; Göteborg 52,0 %, Malmö 57,7 %, Norrköping 54,0 %, Hälsingborg 61,8 % och för Gävle 47,4 %.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1938

Från och med 1938 skall stadsfullmäktigevalen ske tredje söndagen i sep- tember och förrättas alltså obligatoriskt gemensamt med landstingsmanna— valen.

Antalet röstande i stadsfullmäktigevalen 1938 ökade med 16, 6 % i jämfö- relse med valen 1934. I jämförelse med andrakammarvalet 1936 minskade antalet röstande med 8,1 %.

Valdeltagandet var. bland männen livligast i de minsta städerna, bland kvinnorna däremot i de största. En röstfrekvens på öVer 55 % uppvisade" 112 städer.

6—640486

• Sida 82
•  Original

Det högsta valdeltagandet hade Landskrona (79,9 %) medan valdelta- gandet var lägst i Marstrand (49,3 %).

Över 1938 års stadsfullmäktigeval anfördes besvär i endast två fall. I ett fall förrättades omval.

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1942

Valdeltagandet vid 1942 års stadsfullmäktigeval var för männen 69,8 % och 'för kvinnorna 66,6 % av de röstberättigade. Motsvarande tal för 1938 års val var resp. 71,5 % och 64,7 %. För männens del skedde alltså en minskning i röstfrekvensen, medan valdeltagandet blev livligare bland kvin- norna.

Valdeltagandet var lägst i de medelstora städerna med 20 000—40 000 in- vånare.

Det största valdeltagandet (80,2 % uppvisade Höganäs, under det att den nya staden Solna, där valet förrättades senare än landstingsmanna— valet, nämligen den 8 november, hade det lägsta valdeltagandet (47,9 %). Det lägsta valdeltagandet vid de ordinarie valen hade Västervik med 50,5 %.

»I de städer, som ej deltaga i landsting, har valdeltagandet varit livligare — 71,1 % för männen och 68,6 % för kvinnorna —— äni landstingsstäderna, där röstfrekvensen uppgått till resp. 68,6 och 64,5 %» (Kommunala valen 1942 s. 40).

Över de år 1942 förrättade stadsfullmäktigevalen anfördes besvär i åtta fall. Omval förrättades i två fall.

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1946

Valdeltagandet vid 1946 års stadsfullmäktigeval var långt livligare än vid 1942 års val. 1946 var röstfrekvensen bland männen 75,8 % och bland kvin- norna 71,6 %. Motsvarande tal för år 1942 var 69,8 % resp. 66,6 %.

I de större städerna var valdeltagandet i genomsnitt livligare. Bland de mindre städerna märktes en markant skillnad i valdeltagandet mellan industristäder och övriga städer:

Valdeltagande i % av

röstberättigade Städer med över 50000 invånare (Stockholm frånräknat) .......... 75,4 Städer med under 50 000 invånare .. 72,0 därav: Industristäder .......... 75,2 Övriga ................................................ 70,6

Det högsta valdeltagandet hade Höganäs (82,1 % ), medan Västervik upp— visade den lägsta röstfrekvensen (57,6 %).

• Sida 83
•  Original

I i l l l l | l l l l

Även vid 1946 års stadsfullmäktigeval var valdeltagandet livligare i stå- der utanför landsting —— 76,9 % för männen och 73,7 % för kvinnorna ——- än i landstingsstäderna, där röstfrekvensen uppgick till resp. 74,8 % och 69,6 %.

Över 1946 års stadsfullmäktigeval anfördes besvär i ett fall, vilka besvär lämnades utan bifall.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1950

Valdeltagandet vid 1950 års stadsfullmäktigeval var för männen 82,8 % och för kvinnorna 80,3 %. Motsvarande relativtal vid 1946 års val var 75,8 % resp. 71,6 %. En kraftig ökning i valdeltagandet kan således konstateras.

Högsta valdeltagandet uppvisade Sigtuna med 90,1 %, medan valdeltagan- det var lägst i Västervik (63,4 %).

I de städer, som inte deltog i landsting, var valdeltagandet för männen 82,8 % och för kvinnorna 81,4, medan motsvarande relativtal för lands- tingsstäderna uppgick till resp. 82,9 och 79,4 %.

Besvär anfördes över stadsfullmäktigevalen 1950 i sex fall. Några omval företogs ej.

STAD SFULLMÄKTIGEVALEN 1954

Vid stadsfullmäktigevalen 1954 kunde konstateras ett något lägre valdelta- gande än vid valen 1950. Av männen deltog i 1954 års val 81,4 % och av kvinnorna 79,4 % av de röstberättigade. Motsvarande procenttal för 1950 var 82,8 resp. 80,3.

Högsta valdeltagandet hade Kramfors (88,1 %), medan röstfrekvensen var lägst i Västervik (61,9 %).

I de städer, som inte deltog i landsting, var valdeltagandet för männen 81,7 % och för kvinnorna 81,0 %. Motsvarande relativtal för landstings— städerna uppgick till resp. 81,1 % och 78,0 %.

Besvär anfördes över stadsfullmäktigevalen 1954 i tre fall. Besvären lämnades i samtliga fall utan bifall.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1958

I stadsfullmäktigevalen 1958 deltog av männen 80,5 % och av kvinnorna ; 78,2 % av de röstberättigade.

Av de 133 städerna uppvisade vid 1958 års stadsfullmäktigeval 115 ett

? valdeltagande över 75 %. Motsvarande antal vid 1950 och 1954 års val var

125 resp. 118.

• Sida 84
•  Original

I de städer, som inte deltar i landsting, var valdeltagandet för männen 80,2 % och för kvinnorna 79,1 %, medan motsvarande relativtal för lands- tingsstäderna uppgick till resp. 80,9 och 77,6 %. Stadsfullmäktigevalen 1958 var de första i vilka landstingsstäderna uppvisade ett livligare valdeltagande än städer utanför landsting.

Över de 1958 förrättade stadsfullmäktigevalen anfördes besvär i fyra fall. 1 ett fall förrättades omval, nämligen i Skellefteå stads västra valkrets. I denna valkrets var valdeltagandet vid valet i september 78,1 % och vid om- valet den 11 januari 1959 58,5 %.

STADSFULLMÄKTIGEVALEN 1962

Valdeltagandet i stadsfullmäktigevalen 1962 var för första gången under perioden från 1920 något lägre än valdeltagandet i landstingsmannavalen. Procenttalet var resp. 80,7 och 81,2.

I städer ingående i landsting var valdeltagandet för männen 82,3 % och för kvinnorna 79,7 %. I städer utanför landsting var procentsiffrorna resp. 80,4 och 80,2.

Över stadsfullmäktigevalen 19612 anfördes besvär i 'tre fall. I inget av fallen ledde besvären till att omval företogs.

Stadsfullmäktigevalen 1922—1962 Valdeltagande i % av röstberättigade.

Valår Samtl. Samtl. Städer utanför landsting Samt— Städer Stad” Stad" Sthlm Gbg Malmö Norrk. Häls.b. Gävle ”ga "mm

utom städer lands- Sthlm utanför ting lands— ting 1922 ...... 41,7 42,4 39,8 33,5 45,0 41 ,7 55,8 53,7 39,6 43,9 1926 ...... 52,9 52,8 53,4 51,7 56,3 54,2 58,2 38,3 53,1 52,8 1930 ...... 61,6 60,2 65,1 63,5 61,2 59,4 64,8 49,2 63,4 59,5 1934 ...... 64 8 62,6 70,4 59,4 68,3 61,0 68,7 48,4 66,4 62,9 1938 ...... 67,7 66,9 70,0 67,9 71,0 67,9 69,7 56,5 69,1 66,3

67,5 69,5 69,6 72,6 66,4 73,2 60,8 69,7 66,8 73,2 74,5 74,6 79,2 78,0 75,6 67,6 75,1 72,1 1950 ...... 81,5 81,5 81,4 80,4 86,8 83,6 83,8 79,7 82,0 81,1 1954 ...... 80,3 80,5 79,8 81,8 86,7 80,9 84,6 75,4 81,3 79,5 1958 ...... 79,3 79,5 78,7 77,8 85,5 80,0 83,6 75,7 79,6 79,2 1962 ...... 80,7 81,3 78,5 80,8 85,3 81,6 _ _— 80,3 31,0

• Sida 85
•  Original

Stadsfullmäktigevalen 1920—1962

Stockholm ej medräknat. Stockholms siffror inom parentes.

Valar Valdeltagande i % av röstberättigade

Män Kvinnor Män och kvinnor

28,1 349 36,6 42,4 (39,8) 47,5 52,8 (53,4) 55,8 60,2 (65,1) 53,4 62,6 (70,4) 63,5 66,9 (70,0) 65,9 67,5 (69,5) 71,1 73,2 (74,5) 80,2 81,5 (81,4) 79,3 80,5 (79,8) 78,2 79,5 (78,7) — 81,3 (78,5)

• Sida 86
•  Original

18 a. Allmänna kommentarer till tabellsammanställningen över kommu- nalfullmäktigevalen 1920—1962 i Sverige

Kommunernas uppdelning i grupper med avseende på graden av politiskt inslag i valen har behållits likartad i hela sammanställningen.

Grupp A betecknar sådana kommuner i vilka vid valet förekommit olika partibeteckningar eller bara en partibeteckning, men under denna två el- ler flera helt olika listtyper.

I valen 1938—1946 har grupp A delats upp ytterligare i grupp I och II. Grupp I omt'attar val med politiskt inslag. Grupp II omfattar till synes opolitiska val med två eller flera kandidat— listor.

Grupp B betecknar sådana kommuner, i vilka partierna enats om gemen- sam partibeteckning och listor eller där olika väljarbeteckningar förekom- mit, men där ett av partierna erhållit samtliga representantplatserna.

1920—22 förrättades alla kommunalfullmäktigeval vid annan tidpunkt än landstingsmannavalen.

I valen 1926—1938 har hänsyn tagits till om kommunalfullmäktigevalen förrättats vid samma tillfälle som landstingsmannavalen eller ej. Från och med valet 1942 förrättas de båda valen obligatoriskt vid samma tillfälle.

Partifördelningen kan på grund av statistiska brister endast utföras på de valda kommunalf'ullmäktige.

Kommunalfullmäktigeval skulle tiden fram t. o. m. valen 1934 obligato- riskt förrättas i kommuner med över 1500 invånare. Fr. o. m. valet 1938 t. o. m. valet 1946 gällde obligatoriet kommuner med mer än 700 invånare. Övriga kommuner hade möjlighet att frivilligt (fakultativt) införa full- mäktigeinstitutionen.

Kommunalfullmäktigeval förrättas fr. o. m. 1950 i samtliga kommuner. Jämför i övrigt under nr 15 »Tiderna för allmänna val i Sverige», 8. 71.

• Sida 87
•  Original

18 b. Tabell 1. Relativa antalet kommuner med kommunalfullmäktigeval och valdeltagandet i dessa val samt valdeltagandet med hänsyn till graden av det politiska inslaget i valen (1920—1962)

År Antal kommu— Valdeltagande i

ner med kommu- . nalfullmäktige- samtllga kommuner med Grupp A val i % av an— kommunalfullmäktigeval " ' talet kommuner Man Kvm- Man o. Man Kvm- på landsbygden nor kvmnor nor

39,7 26,5 14,5 20,4 31,3 18,1 41,8 33,9 22,4 28,0 39,2 26,6 42,9 49,0 35,5 42,1 52,9 39,0 44,0 56,9 44,3 50,5 59,9 47,2 47,3 64,0 52,2 58,1 65,7 53,9 69,3 67,6 56,8 62,2 69,4 60,0 71,3 67,6 59,9 63,8 61,7 72,2 72,8 65,4 69,2 66,7 100,0 31,7 76,7 79,2 _ 100,0 79,7 75,5 77,7 — 100,0 80,6 76,7 78,7 _— 100,0 82,7 79,2 81,2 —

18 c. Tabell 11. Det politiska inslaget i kommunalfullmäktigevalen 1920—1962

Valår Kommunernas relativa fördelning på politiska och icke politiska val Grupp A Grupp B (samlingslista)

% %

30,6 25,3 17,5 14,4 8,2 14,1 14,9 9,8 3 kommuner 3 kommuner 2 kommuner

• Sida 88
•  Original

18 d. Tabell III. Relativa valdeltagandet i kommunalfullmäktigevalen 1926—1946 iolika kommuner med hänsyn tilltidpunkten för valen i förhållande till landstingsmannavalen

Valår 'Antal Röstande i % av röstberättigade tillägnar—ler Grupp A Grupp B (samlingslista) Samtliga kommuner mensam valdagi % av hela antalet

kommuner Gemensam Ej gemensam Gemensam val- Ej gemensam : valdag valdag dag valdag M Kv M Kv M Kv M Kv

59,0 * 56,3 45,8 29,6 12,5 9,1 3,5 72,7 61,5 53,8 32,1 15,2 7,3 82,4 ' 66,6 59,4 42,0 24,4 9,8 4,9

Grupp I Grupp II

Gemensam Ej gemen- Gemensam Ej gemen- valdag sam valdag valdag sam valdag

M Kv M Kv M Kv M Kv

1938 87,3 70,2 58,3 62,5 52,9 69,5 56,1 50,3 36,6 51,7 33,1 16,8 9,2 63,2 1942 100,0 69,1 61,9 60,7 49,3 50,6 35,5 63,8 1946 100,0 74,0 66,8 63,2 51,3 49,2 34,2 69,2

• Sida 89
•  Original

18 e. Tabell IV. Relativa fördelningen på partier av valda kommunal- fullmäktige med känd partitillhörighet i valen 1934—1962

Valår H BF/ CP FP Soc. K Övriga samt fullm. ej möjliga att fördela på partier

12,7 0,2

v...—.

0,7 0,9 1,1 3,4

uu

Hmwymww ovan—ou

• Sida 90
•  Original

19. Kommentarer till tabellsammanställningen över kommunalfullmäktige- valen 1920—1962 val för val1

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1920

Kommunalfullmäktigevalen 1920 förrättades under november eller decem- ber månad och gällde i allmänhet halva antalet fullmäktigeledamöter. Valen ägde i regel rum under 2—3 dagar, varav den ena dagen var en söndag. Kommunalfullmäktigevalen ägde ej rum samtidigt som landstingsmanna- valen. '

72,8 % av befolkningen på landsbygden var delaktiga av ett representa- tivt system. ..

Val med samlingslistor (grupp B) var relativt talrikare bland de frivil- liga (41 av 82) än bland de obligatoriska (251 av 873) valen.

Av de i valet röstande kom 92,7 % på kommuner, som hänförts till grupp A och 7,34 % på kommuner, som tillhörde grupp B.

Över de hösten 1920 förrättade kommunalfullmäktigevalen anfördes be- svär i 46 fall. Av dessa ledde besvären i 18 fall till att nytt val företogs.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1922

Kommunal-fullmäktigevalen år 1922 skulle äga rum under tiden 16 septem- ber—20 oktober. Valen skulle i de flesta fall hållas över 2 dagar, varav den ena skulle vara en söndag. Kommunalfullmäktigevalen fick ej ske samtidigt som landstingsmannavalen.

Fullmäktigeinstitutionen omfattade 75,4 % av landets befolkning. Val med samlingslistor (grupp B) genomfördes i 25,3 % av kommunerna med fullmäktigeval. Grupp B var även 1922 talrikare bland de fakultativa (42 av 75) än bland de obligatoriska (213 av 676) valen.

Över kommunalfullmäktigevalen 1922 anfördes besvär i 48 fall, av vilka 12 fall ledde till omval.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1926

Kommunalfullmäktigevalen fick fr. o. m. 1926 ske gemensamt med lands— tingsmannavalen och skulle förrättas mellan 113 september och 20 oktober. Av kommunalfullmäkt'igevalen förrättades 610 (59,0 %) samtidigt med landstingsval medan 424 (41,0 %) kommuner hade förlagt valet till an- nan dag.

Rätten till samtidiga val begagnades främst av Västerbottens och Norr-

1 Uppgifter öch citat i denna sammanställning är hämtade ur »Kommunala valen» för respektive val 1920—62 utgivna av Statistiska Centralbyrån.

• Sida 91
•  Original

bottens kommuner. I Kronobergs och Skaraborgs län utnyttjade kommu- nerna denna rätt i tämligen ringa omfattning.

»Valsammanföring har i mindre utsträckning ägt rum inom sådana kom- muner där partierna enats om en gemensam kandidatlista (B-kommuner), 45,6 %, än inom övriga (A-kommuner), 61,8 %. Anknytningen till lands- tingsmannavalet synes ha varit lättare att genomföra i A-kommunerna där även kommunalfullmäktigevalen ofta följer rikspolitiska linjer» (Kom- munala valen 1926 s. 60 f.). '

Av de 424 kommuner som förrättade kommunalfullmäktigevalen skilda från landstingsmannavalen hade 189 förlagt valet till någon av dagarna strax före den 20 oktober. I 17 kommuner förrättades valet tämligen nära efter landstingsmannavalet och inom de återstående 218 kommunerna un- der förra hälften av oktober.

Proportionerna mellan A- och B-kommuner var 82,5 % resp. 17,5 %. A- kommunerna svarade för 89,2 % av befolkningen i kommuner med kommu- nalfullmäktigeval mot 74,7 % vid 1922 års val.

»A-kommunernas tilltagande antal synes tyda på en fortgående politise- ring av de kommunala valen De vid 1926 års val använda väljarbe- teckningarna giva vid handen att inom ett mycket stort antal A-kommuner valet haft politisk karaktär (Kommunala valen 1926 s. 61).

Vid en undersökning av vilka våljarbeteckningar som förekommit på lis- torna, finner man att de politiska beteckningarna svarar för 69,1 % av samt— liga beteckningar. Som politiska beteckningar räknas då dels namn på ett politiskt parti och dels beteckningar som representerar någon politisk sam— manslutning. Lokala beteckningar redovisas under annan grupp.

»Väljer man ut kommuner där val av fullmäktige förrättats såväl 1922 som 1926 och grnp-pbeteckningen (A eller B) båda åren varit densamma, samt sammanställer antalet röstberättigade, antalet valdeltagare och an- talet valdeltagare i % av röstberättigade åren 1922 och 1926 dels inom de kommuner där valen 1926 förrättats gemensamt, dels inom de kommuner, där valen företagits åtskilda, blir resultatet följande» (Kommunala valen 1926 s. 66).

Valdeltagande i % av röstberättigade;

A-kommuner Gem. valdag Ej gem. valdag 33,2 31,7 49,1 40,6 B-kommuner Gem. valdag Ej gem. valdag 5,0 5,9 19,3 5,8

I båda grupperna har således ökningen i valdeltagandet varit störst där kommunalfullmäktigevalen och landstingsmannavalen skett gemensamt.

• Sida 92
•  Original

Tabell III visar också för valen 1926 ett livligare valdeltagande i A-kom— munerna och i kommuner med "samfällda val än i B-kommun-er med åt- skilda val.

»Livligast har valdeltagandet varit i Jönköpings län (49,3 %) där endast 1 kommun hänförts till B-gruppen och över hälften av kommunerna haft samfällda val. Minst var anslutningen i Skaraborgs län (28,1 %) i vilket B-kommunerna är förhållandevis talrika [9 av 26; 34,6 %] samt där endast 1/3 av kommunerna förrättat fullmäktige- och landstingsmannavalet ge- mensamt. Av kommunerna med fullmäktige i Norrbottens och Västerbot- tens län var det endast resp 1 och 2, som ej förlagt de nyss nämnda valen till samma tidpunkt. Deltagarfrekvensen utgjorde år 1922 i Norrbottens län 25,4 % och i Västerbottens län 27,3 % men år 1926 resp 45,9 % och 46,5 % (Kommunala valen 1926 s. 67).

Över de 1926 förrättade kommunalvalen anfördes besvär i 43 fall. I 7 fall företogs omval.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1930

Kommunalfullmäktigevalen 1930 skulle förrättas på en söndag under tiden 13 september—20 oktober och fick ske samtidigt som landstingsmannavalen.

Antalet kommuner i vilka val av fullmäktige förrättades utgjorde 44,0 % av samtliga kommuner på landsbygden och inrymde 76,3 % av landsbyg- dens folkmängd.

Av kommunalfullmäktigevalen förrättades 72,7 % samtidigt med lands- tingsmannavalen. Samtidiga val begagnades i främsta rummet i Väst-er- bottens och Norrbottens län, medan man i Kronobergs och Skaraborgs län endast i ringa omfattning utnyttjade denna möjlighet.

Valsammanförinvg ägde i mindre utsträckning rum inom kommuner med samlingslista (grupp B) (63,4 %) än inom A-kommuner (74,2 %).

I de flesta kommuner, som förrättade kommunalfullmäktigeval skilt från landstingsmannaval, hölls de först nämnda valven under oktober må- nad.

Man kan av tabell III för 1930 års kommunalfullmäktigeval utläsa ett liv— ligare valdeltagande i A-kommuner och i kommuner med samfällda val än i B-kommuner och i kommuner med åtskilda val.

»Livligast har deltagandet varit i Västerbottens län (59,0 %) där ingen kommun hänförts till B-gruppen och över 4/5 av kommunerna haft sam- fällda val Minst var anslutningen i Skaraborgs län (37,8 %) i vilket B—kommunerna äro förhållandevis talrika samt icke hälften av kommunerna förrättat 'full'rnäktig— och landstingsmannavalet gemensamt» (Kommunala valen 1930 s. 60 f.).

Over de 1930 förrättade kommunalt'ullmäktigevalen anfördes besvär i 40 fall varav i 8 fall omval förrättades.

• Sida 93
•  Original

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1934

År 1934 skulle kommunalfullmäktigevalen förrättas under tiden 16 sep- tember—20 oktober. Valen fick ske på samma dag som landstingsmanna- valen.

En fördelning på partier har på grund av de många gemensamma väljar- beteckningarna i valen inskränkts till en fördelning på 3 grupper. En grupp omfattar högern, bondeförbundet och folkpartiet. Den andra gruppen om- fattar socialdemokrater, socialister och kommunister. Den tredje gruppen är en diversegrupp omfattande nationalsocialister, lokala eller opolitiska par- tibildningar och övriga med okänd politisk hemvist.

Av kommunalfullmäktigevalen förrättades 82,4 % samtidigt med lands— tingsmannavalen. Av de kommuner där valen inte skedde samtidigt förlade 63,2 % kommunalfullmäktigevalen till oktober månad.

Tabell 11 visar på en fortgående politisering av de kommunala valen. Av de röstberättigade till kommunalfullmäktigevalen föll 95,6 % på A— kommunerna och av de i valen deltagande 98,2 % på samma grupp.

Tabell I visar för 1934 att valdeltagandet varit mer än dubbelt så stort i kommuner, där fullmäktigevalen haft politisk karaktär.

Antalet överklagade val var 27. Av dessa ledde besvären i 7 fall till att omval företogs.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1938

Kommunalfullmäktigevalen 1938 förrättades under tiden 13 september— 20 oktober. Valen fick ske samtidigt som landstingsmannavalen.

Antalet kommuner med samfällda val utgjorde 87,3 % av samtliga kom- muner med fullmäktigeval.

Av de kommuner (212), som förrättade kommunalfullmä'ktigevalet skilt från landstingsmannavalet, förrättade de [flesta (97) valet den 2 oktober. Den därnäst vanligaste valdagen var den 16 oktober.

Vid kommunalfullmäktigevalen 1938 framträdde politiska partier i 79,3 % av valen.

Av de samfällda valen var inte mindre än 82,4 % politiskt betonade mot endast 58,5 % av de kommunalfullmäktigeval, som ägde rum å annan dag än landstingsmannavalen.

»Liksom vid föregående val har större valdeltagande kunnat iakttagas i kommuner, där valen haft politiskt inslag, än i kommuner med opolitiska val; lägst har valdeltagarantalet varit i kommuner där endast en opolitisk kandidatlista framförts» (Kommunala valen 1938 s. (612). (Se Tabell 1). .

»Valdeltagandet har genomgående varit livligare i de kommuner, där kommunalfullmäktige- och landstingsmannavalen förrättats samtidigt». (Kommunala valen 1938 s. 62).

• Sida 94
•  Original

Som framgår av Tabell III är skillnaden i röstfrekvens störst i kommuner med samlingslista.

Kommunalfullmäktigevalen 1938 överklagades i 38 fall. Omval förrät- tades i 13 fall.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1942

Kommunalfullmäktigeval förrättas fr. o. m. 1942 samtidigt med lands- tingsmannaval i samtliga kommuner med kommunalfullmäktige. Valet sker tredje söndagen i september.

I valen till kommunalfullmäktige år 1942 framträdde politiska partier i 82,5 % av kommunerna. Samverkan mellan partierna skedde i 1 208 kom- muner av de 1 711 där fullmäktigeval förrättades. Högern samverkade i 1 098 kommuner, bondeförbundet i 1 015, folkpartiet i 998, socialdemokra- terna i 60 och kommunisterna i 15 kommuner.

»Liksom vid föregående val har större valdeltagande kunnat iakttagas i kommuner, där valen haft politiskt inslag, än i kommuner med opolitiska val; lägst har valdeltagande varit i kommuner, där endast en opolitisk kan- didatlista framförts Skillnaden i röstfrekvens mellan de olika grup- perna är dock betydligt mindre än förut, beroende på att valen nu alltid äga rum samtidigt som landstingsmannavalen, vilket torde stimulera till livli- gare deltagande i kommunalfullmäktigevalen» (Kommunala valen 1942 s. 57). (Se Tabell I'IuI).

Över kommunalfullmäktigevalen 1942 anfördes besvär i 26 fall. I 6 fall föranledde besvär-en omval.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1946

Vid kommunalvalen 1946 framträdde politiska partier i 88,5 % av de kom— muner, som förrättade val.

Liksom vid föregående kommunalfullmäktigeval framträdde stora skill- nader i valdeltagandet heroende på graden av politiskt inslag i valen (Se Tabell lvl—I).

Den högsta röstfrekvensen uppvisade Hyltinge i Södermanlands län med 91,0 % samt Södra Åsarp i Älvsborgs län med 89,5 %, båda i grupp I me- dan lägsta valdeltagandet förefanns i Fogdö i Södermanlands län med 3,4 % och Örtomta i Östergötlands län med 3,6 %, båda i grupp B.

Antalet överklagade val vid kommunalfullmäktigevalen 1946 var 10. Be— svären ledde i 8 fall till att omval förrättades.

• Sida 95
•  Original

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1950

Kommunalfullmäktigevalen 1950 avsåg storkommunerna enligt de beslut om indelning den 1 januari 1952, som förelåg före valen. Detta innebar, att fullmäktigeinstitutionen infördes i samtliga landskommuner utom en (Holmö i Västerbottens län).

Partierna uppträdde i en helt annan utsträckning vid 1950 års kommu- nalfullmäktigeval än vad fallet varit vid tidigare dylika val. »I flertalet kom- muner ha partierna framträtt med egna listor. De borgerliga partierna ha doc'ki ett ganska betydande antal fall enats om en gemensam samlingslis— ta. .. . För socialdemokraternas del framgår att dessa framträtt med egen lista i samtliga kommuner utom 6. I tre av dessa ha alla partierna enats om en gemensam samlingslista».

Dessa tre kommuner voro Södra Kinda och Södra Valkebo i Östergöt— lands län samt Jonstorp i Malmöhus län. I dessa kommuner var valdelta- gandet mycket lågt i förhållande till det genomsnittliga valdeltagandet i resp. län.

Valdeltagande i % Valdeltagande för resp. län i % Män Kvinnor Män Kvinnor Jonstorp ...................... 57,0 49,6 85,9 82,6 Södra Kinda .................. 11,0 4,5 82,3 77,1 Södra Valkebo .................. 53,0 38,3 82,3 77,1

Valdeltagandet vid kommunalfullmäktigevalen 1950 understeg endast obetydligt detsamma för landstingsmannavalen på landsbygden, resp. 77,0 % och 82,1 %.

Antalet överklagade val vid kommunalfullmäktigevalen 1950 var 16 och antalet företagna omval var 4.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1954

Kommunalfu'llmäktigeval förrättades 1954 i samtliga kommuner (904) i enlighet med den nya kommunallagens bestämmelser. Förbudet mot kar- teller gäller fr o m 1954 även kommunalfullmäktigeval. Beträffande parti- fördelningen gäller samma förhållanden som vid 1950 års val. Trots förbu- det mot karteller framträdde de borgerliga partierna i många fall med en gemensam lista under någon allmänt formulerad partibeteckning. Social- demokraterna framträdde med egen lista i alla kommuner utom två. I en av dessa, Svanskogs kommun i Värmlands län, samverka-de alla partier utom kommunisterna i ett den 15 januari 1955 företaget omval.

I Svanskogs kommun var valdeltagandet vid omvalet för männen 36,6 %

• Sida 96
•  Original

och för kvinnorna 30,8 %. Det genomsnittliga valdeltagandet i Värmlands län vid de ordinarie kommunalfullmäktigevalen 1954 var resp. 78,4 % och 72,5 %.

Över de 1954 förrättade kommunalfullmäktigevalen anfördes besvär i 16 fall. I 4 fall ledde besvären till att omval förrättades.

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1958

Kommunalfullmäktigevalen 1958 liksom 1954 och 1950 års kommunalfull- mäktigeval var ännu mera politiskt inriktade än tidigare val. I flertalet kom- muner framträdde partierna med egna listor. Vid valen framträdde samtliga partier med en gemensam lista i 3 kommuner. Vid det ordinarie valet skedde detta i Holmöns kommun i Västerbotten. Där var valdeltagandet för män- nen 76,5 % (80,0) och för kvinnorna 53,2 % (75,8). Siffrorna inom paren- tes anger valdeltagandet i % för Västerbottens län.

Vid omval i Hällnäs kommun i Uppsala län (11/1 1959) och i Träne kommun i Kristianstads län (11/1 1959) kom gemensamma listor till an- vändning. Valdeltagand-e-t var i Hällnäs kommun för männen 9,1 % (80,0 %), för kvinnorna 5,4 % (76,6 %). I Träne kommun var valdel- tagandet för män och kvinnor resp 273 % (80,0 %) och 20,5 % (76,5 %). Siffrorna inom parentes anger valdeltagandet i % i resp län i det ordinarie valet.

Nedanstående tabell visar valdeltagandet i de övriga omvalen, vilka före— togs utan samlingslistor 11/1 1959. Valdeltagande i % av röstberättigade

Kommun och län Män Kvinnor Valdeltagande i resp. län Män Kvinnor

Färingsö

Stockholms län .................. 78,0 75,8 80,8 79,0 Löftadalen

Hallands län .................... 75,4 73,7 81,1 77,7 Gideå

Västernorrlands län .............. 70,8 63,2 82,6 78,8 Hakkas valkr, Gällivare

Norrbottens län 64,9 77,3 73,5 Almundsryds köping

Kronobergs län .................. 71,0 64,9 81,3 77,2 Brösarp

Kristianstads län ................ 69,1 61,3 80,0 76,5 Kivik

Kristianstads län ................ 63,1 56,1 80,0 76,5 Karesuando1

Norrbottens län 47,6 77,3 73,5

Over de 1958 förrättade kommunalfullmäktigevalen anfördes besvär i 15 fall. I 11 fall företogs nya val.

' Omvalet blev överklagat och nytt omval-företogs.»Anledningen till besvären mot om— valet var att vallokalerna ej hållits öppna i stadgad tid.

• Sida 97
•  Original

KOMMUNALFULLMÄKTIGEVALEN 1962 , .

Den fortlöpande politiseringen av kommunalfullmäktigevalen har nått fram till att det relativa antalet valda fullmäktige, som val-des in under annan beteckning än någon av de fem stora partierna, vid 1962 års val var i köpingarna 1,4 % och i landskommunerna 3,6 %. Det bör då nämnas, att under rubriken Övriga ha förts även de fullmäktige, vilka invalts på en valsedel, som i realiteten avsett ett av dessa partier eller flera samverkande partier. Inga omval förekom i kommunalfullmäktigevalen 1962.

• Sida 98
•  Original

20. Kommentarer till tabellsammanatällningen över municipalfullmäkti- gevalen 1920—1962 val för val, med tabell1

MUINICIIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1920

Valen förrättades under november och december.

Över municipalfullmäktigevalen 1920 anfördes besvär i 3 fall. I ett fall ledde besvären till att omval företogs.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1922

Municipalfullmäktigevalen 1922 skulle förrättas under tiden 16— september- till och med den 20 oktober. (Samma tidpunkt för municipalfullmäktigeva- lens förrättning behölls t. o. m. valen 1938.)

Besvär över valen anfördes i 3 fall. Inga omval företogs.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1926

Municipalfullmäktigevalen kunde förrättas gemensamt med kommunalfull- mäktigeval, men däremot ej gemensamt med landstingsmannaval. (Kom- munalfullmäktige- och landstingsmannavalen fick förrättas samtidigt.) En- das't- 8 municipalsamhällen, som valde fullmäktige, sammanförde valet med kommunalfullmäktigevalet.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1930

Även— 1930 begagnade sig endast 8 municipalsamhällen av de 77, som valde fullmäktige, av möjligheten att sammanföra valet med kommunalfullmäk— tigevalet. Den låga siffran har till en del sin förklaring i, att i 57 fall veder- börande kommun i stället kombinerat kommunalfullmäktige- och lands- tingsmannavalet.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1934

Mycket stora differenser i valdeltagandet i olika municipalsamhällen kun- de iakttas. Högsta valdeltagandet i municipalfullmäktigevalen hade Sjöbo (78,8 %) och lägst var valdeltagandet i Boxholm (0,8 %). I det senare fal- let översteg antalet röstande ej antalet fullmäktige.

* Uppgifter och citat i (lemla sammanställning är hämtade ur »Kommunala valen» för respektive val 1920—62 utgivna av Statistiska centralbyrån.

• Sida 99
•  Original

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1938

De flesta municipalfullmäktigevalen 1'93'8 förrättades den 25 september resp. 2 oktober.

Valdeltagandet vid municipalfullmäktigevalen 1938 sjönk i jämförelse med 1934 års val. »Till det låga valdeltagandet torde ha' starkt bidragit, att vid valen nu i större utsträckning än för fyra år sedan förekommit endast en opolitisk kandidatlista eller samlingslista», (Kommunala valen 1938 s. 63 x). Besvär över municipalfullmäktigevalen 1938 anfördes i två fall. Något omval förekom ej.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1942

Municipalfullm'äktigevalen förrättas fr. o. m. 1942 första söndagen i ok- tober och skilda från kommunalfullmäktigevalen.

Samma iakttagelse som vid valen 1938 beträffande det sjunkande valdel- tagandet och den ökade avpolitiseringen av municip-alfullmäktigevalen kan göras vid 1942 års val.

Besvär över municipalfullmäktigevalen 1942 anfördes i 3 fall. I ett fall ledde besvären till omval.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1946

Valdeltagandet vid municipalfullmäktigevalen 1946 var 48,7 %. Detta inne- bär i jämförelse med kommunalfullmäktigevalen (69, 2 %) samma år en ' låg röstfrekvens.

»Åtminstone delvis förklaras det låga valdeltagandet av frånvaron av den stimulans, som i fråga om kommunalfullmäktigevalen utövats av de sam- tidigt pågående landstingsmannavalen ; tidigare, då även många kommunal- fullmäktigeval förrättades å annan dag än landstingsmannavalen, var del- tagandet högre i kommuner med gemensam valdag än i övriga kommuner» ; (Kommunala valen 1946 s. 56 x).

1 3 fall anfördes besvär över municipalfullmäktigevalen 1946. Omval före- togs i 2 fall.

? MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1950

Beträffande valdeltagandet i municipalfullmäktigevalen 1950 kan vid en jämförelse med kommunalfullmäktigevalen samma iakttagelse som vid va- jlen 1946 göras beträffande valdeltagandet. '_ Röstfrekvensen var vid municipalvalen 54,2 % och vid kommunalfull- lmäktigevalen 79,2 %. [ Över mumicipalfullmäktigevalen 1950 anfördes i ett fall besvär, vilket även ledde till att omval företogs.

• Sida 100
•  Original

100 MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1954

Fr. o. m. 1954 förrättas municipalfuIlmäktigeval i varje municipalsamhälle. En sjunkande tendens i valdeltagandet kan iakttas vid municipalfullmäk- tigevalen 1954 i jämförelse med municipalfullmäktigevalen 1950. Röstfre- kvensen var för 1950 och 1954 resp. 54,2 % och 48,6 %. Inga besvär restes över municipalfullmäktigevalen 1954, men omval före- togs i ett fall.

MUNICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1958

Vid valen 1958 kunde en mycket stark minskning av antalet muncipalsam— hällen konstateras i jämförelse med antalet vid valen 1954.

Valdeltagandet vid municipalfullmäktigevalen 1958 visade en fortsatt sjunkande tendens jämfört med valen 1954 och 1950.

Röstfrekvensen i municipalfullmäktigevalen (42,7 %)var synnerligen låg i jämförelse med frekvensen vid kommunalfullmäktigevalen (78,7 %) och landstingsmannavalen på landsbygden (79,0 %) samma år.

MUN ICIPALFULLMÄKTIGEVALEN 1962

År 1962 förrättades fullmäktigeval i endast 27 municipalsamhällen.

Även vid 196-2 års municipalfullmäktigeval var röstfrekvensen mycket låg i jämförelse med valdeltagandet vid kommunalfullmäktige— och lands- tingsmannavalen. Valdeltagandet var resp. 45,3 %, 81,2 % och 81,2 %.

• Sida 101
•  Original

Municipalfullmäktigevalen 1920—1962

Valår Antal munici- Antal municipal- Municipalsamhällenas Valdeltagande i % av samtliga röstberättigade palsamhällen samhällen med relativa fördelning på med munici- municipalfull- politiska och icke- palfullmäk— mäktigeval i % politiska val tigeval av hela antalet

municipalsam- hällen

Samtliga municipalsamhällen Grupp A Grupp B med municipalfullmäktigeval

GruppA Grupp B Män Kvinnor M 0 k. Män Kvinnor Män Kvinnor

1920. . . . . . . . 53 28,2 75,3 24,7 27,2 16,6 21,6 31,4 19,8 9,9 3,4 1922. . . . . . . . 62 33,3 75,8 24,2 34,0 23,4 28,4 40,6 28,9 11,8 4,9 1926. . . . . . . . 70 35,0 88,6 11,4 40,9 32,0 36,2 43,8 34,7 8,7 2,6 1930. . . . . . . . 77 37,2 89,6 10,4 47,4 38,4 42,6 50,2 41,0 12,1 5,6 1934. . . . . 98 46,0 94,9 5,1 50,7 42,6 46,4 52,5 44,3 5,5 1,9 1938. . . . . . . . 167 73,2 89,2 10,8 49,: 41,5 45,2 52,1 44,1 13,4 7,2 1942. . . . . . . . 185 78,7 84,3 15,7 47,4 42,1 44,6 51,4 46,1 12,3 6,7 1946. . . . . . . . 181 82,6 87,8 12,2 51,8 45,6 48,7 54,7 48,5 18,4 12,4 1950. . . . . 162 80,2 — _ 56,7 51,9 54,2 _ _ » _ 1954. . . . . . . . 148 100,0 _ _ 50,7 46,6 48,6 __ _ ,,- 1958. . . . . . . . 90 100,0 — —— 44,7 40,8 42,7 —- _ _ 1962. . . . . . . . 27 100,0 Å _ 47,2 43,6 45,: _ _... A —

• Sida 102
•  Original

Valdeltagande i % av röstberättigade i de olika allmänna valen 1920—1962

Riksdags- Lands- Elektors— Stadsfull- Stadsfull- Stadsfull- Kommu- Munici- Kyrko- manna- tings- val mäktigeval mäktigeval mäktigeval nalfull- palfull- fullmäk- val manna- i städer i städer i samtliga mäktige- mäktige- tigeval val utanför inom städer val val landsting landsting

1920 .............. _ 1921 .............. 54,2 _ _ _ _ 1922 .............. _ 37,6 41,4 39,6 43,9 1924 .............. 53,0 _ _ _ _ 1926 .............. _ 48,8 54,6 53,1 52,8 1928 .............. 67,4 _ _ 1930 .............. _ 56,7 64,9 63,4 59,5 61 1932 .............. 67,6 _ _ _ _ _ _ 1934 .............. _ 62,7 67,4 66,4 62,9 64,8 58,1 46,4 23,9 1936 .............. 74,5 _ _ _ _ _ _ _ 1938 .............. _ 65,3 _ 69,1 66,3 67,7 62,2 45,2 16,4 1940 .............. 70,3 _ 1942 .............. _ 1944 .............. 71,9 _ _ _ _ 1946 .............. _ 71,2 _ 75,1 72,1 73,5 69,2 48,7 17,2 1948 .............. 82,7 _ __ _ _ _ 1950 .............. _ 80,1 _ 82,0 81,1 81,5 79,2 54,2 18,8 1952 .............. 79,1 _ _. _ _ _ _ _ 1954 .............. _ 78,5 _ 81,3 79,5 80,3 77,7 48,6 14,8 1956 .............. 79,8 _ _ _ _ _ 1958 .............. 77,4 79,0 79,6 79,2 79,3 78,7 42,7 13,5 1960 .............. 85,9 _ _ _ _ _ _ 1962 .............. _ 4 81,2 _ _ 80,3 81 0 80,7 81,2 45,3 12,8

Genomsnitt perioden 1922—40 66,5 54,2 57,0 58,3 57,0 57,7 48,1 39,7 201

Genomsnitt perioden 1942—62 79,4 76,0 _ 78,0 76,6 77,2 74,9 47,3 15,7

i I

20,4 21,6 _ 28,0 28,4 _

lx ...? !!

|

42,1 36,2 _

&_ N LO

50,5 42,6 —

9.

66,0 _ 69,7 66,8 68,0 63,8 44,6 17,1

• Sida 103
•  Original

Valdeltagande i % av röstberättigade män och kvinnor i de olika allmänna valen 1920—1962

Riksdags- Lands— Elektors— Stadsfull— Stadsfull- Stadsfull- Kommu- Munici— Kyrko— manna— tings- val mäktigeval mäktigeval mäktigeval ualfull- palfull- fullmäk- val manna- i städer i städer i samtliga mäktige- mäktige- tigeval val utanför inom städer val val landsting landsting

M K M K M K M K M K

-— — —— — 44,9 27,2

47,3 34,1 51,0 34,1 49,1 34,0 59,5 48,4 59,6 47,5 59,6 40,9 68,4 59,7 65,6 54,7 67,1 47,4 70,5 63,4 68,7 58,3 69,6 50,7 72,2 66,7 70,8 62,5 71,5 49,3 71,1 68,6 68,6 64,5 69,8 47,4 76,9 73,7 74,8 69,6 75,8 51,8 82,8 81,4 82,9 79,4 82,8 56,7 81,7 81,0 81,1 78,0 81,4 50,7 80,2 79,1 809 77,6 80,5 44,7 80,4 80,2 82,3 79,7 81,5 47,2

• Sida 104
•  Original

22. PM ang mandatperioder och upplösningsinstitut vid övergång till renodlat enkammarsystem

GÄLLANDE SYSTEM

Mandatperioden för andra kammarens ledamöter är fyra år, för första kammarens ledamöter åtta år. Genom den successiva förnyelsen av första kammaren sker en årlig förnyelse av denna kammare med 1/8 av dess leda— motsantal. Kommunalvalens direkta effekt på riksdagens sammansättning innebär, att-folkets opinion i allmänna val vartannat år får inflytande pa riksdagens sammansättning. Alltsedan rösträttsreformen 1918—21 har en koncentration av valtillfällena skett, så att det numera föreligger ett inar— betat system med allmänna val vartannat år och fasta valperioder. (Be- träffande denna utveckling sedan 1917 se stencil nzr 15 »Tiderna för all- männa val i Sverige».)1 En konsekvens av denna ordning med fasta valpe- rioder är att upplösningsinstitutet sällan blir aktuellt bl. a. därigenom att mandatperioden för riksdagens ledamöter efter ett nyval blott gäller för den tid som återstår av mandatperioden (RO & 17: 2). 1 länder med rörliga mandatperioder, exempelvis England, räknas en helt ny valperiod efter ny- valsförordnandet, och detta system kan utnyttjas av regeringen för att be— stämma valdagen till ett för den lägligt tillfälle.

Upplösning av riksdagen har också sällan skett i vårt land. Andra kam— maren har upplösts 1887, 1914 och 1958 av politiska skäl, samt 1921 för att få de nya rösträttsbestämmelserna omedelbart tillämpade. Första kam— maren kan upplösas av regeringen endast i så måtto, att valkorporationer-na kan åläggas att företaga nytt val av ledamöter till första kammaren. En sådan upplösning skedde 1911. Vill man få en dagsaktuell opinion att ome- delbart slå igenom i första kammaren, måst'e själva valkorporationerna upplösas och nya val ske till landsting och de landstingsfria städerna. Så- dan upplösning skedde efter riksdagsbeslut 1919, för att de reformerade kommunala rösträt'tsbestämmelserna omedelbart skulle kunna inverka på riksdagens sammansättning.

Praxis är att beslut om upplösning av riksdagen fattas av regeringen i konselj som" ett vanligt regeringsärende.

F ÖRF ATTNINGSUTREDNINGENS FÖRSLAG

I princip är utredningen för en ordning med fasta valperioder och en ryt- misk växling mellan riksdags- och kommunalval så som sker f. n. Med rörliga valperioder, skriver utredningen, skulle man kunna riskera att riks- dags- och kommunalval skulle sammanfalla eller inträffa med endast ett

1 Nr 15, s. 71

• Sida 105
•  Original

års mellanrum, varefter skulle följa i första fallet fyra, i andra fallet tre år utan allmänna val. Utredningen vill ej heller överföra det engelska syste- met enligt vilket regeringen normalt äger att själv bestämma valdagen till en för den läglig tidpunkt inom en bestämd femårsperiod. (Motiven s. 120.) För att i ett enkammarsystem stärka regeringsmakten föreslår dock utred— ningen den modifikationen, att om urtima val anordnas inom ett år före den månad då lagtima val skulle ha hållits, nästa lagtima val inställes. Den valperiod, som då infaller efter det urtima valet, kommer att omfatta en tid av högst fem år. Därigenom underlättas urtima val under det sista året före valperiodens slut, d. v. s. just under den tid, då den fasta valperioden annars kan utgöra ett särskilt starkt praktiskt skäl mot urtima val, efter— som enligt gällande regler nyvalet endast gäller för återstående delen av valperioden.

Enligt utredningens förslag skulle exempelvis den situationen kunna in- träffa, att regeringen förordnade om nyval till riksdagen i oktober månad 1967, varefter det ordinarie riksdagsvalet 1968 inställdes, och mandat- perioden gällde fram till riksdagsvalet 1972, med kommunalvalet 1970 där- emellan.

Ledamoten, herr Wahlund yrkar i reservation, att regeringens befogen— het att besluta urtima val helt avskaffas, varigenom valtillfällen och man- datperioder blir helt fasta.

Enligt författningsutredningens förslag äger Konungen själv att besluta om urtima val men endast efter hemställan av statsministern. (FRF 6 kap. å 5.)

Upvplösningsins'titutet har tidigare knappast varit föremål för någon liv— ; ligare debatt, men vid två tillfällen, 1930 och 1934, har motioner framlagts » om ändrade bestämmelser beträffande nyval till andra kammaren, så att mandatperioden bleve rörlig. Något positivt riksdagsbeslut följde dock ej.

1 en motion vid 1930 års riksdag av herr Möller m. fl. (I: 239) begärdes >>en utredning rörande den ändring i grundlag, som erfordras för att åstad— komma en på folkets och representationens förtroende grundad stark rege- ringsmakt». Motionärerna ansåg att detta kunde nås bl. a. genom att även ' den andra kammare som valts p. g. a. kammarens upplösning skulle få sitta i fyra år. Härigenom skulle många av de faktorer, som nu förhindrade en upplösning, elimineras. Som det nu var tillgrep en regering ogärna upplös— ning, då ett upplösningstillfälle lätt kommer att ligga antingen för nära den tidpunkt, då valet senast förrättats eller för nära nästa ordinarie val. Dessutom ansågs, att de ytterligare kostnader som ett nyval innebär utgjor- de ännu ett skäl för att en regering tvekade att utlysa nyval.

KU (utlåtande nr 20 år 1930) avstyrkte bl. a. under hänvisning till att de erfarenheter, som gjorts av den föreslagna ordningen i andra länder inte talade för dess införande i Sverige. Utskottet framhöll vidare, »att parti- striderna vid nyval efter upplösning i regel koncentrerades kring viss eller

• Sida 106
•  Original

vissa speciella frågor, och att dessa val därför icke med säkerhet giva så allsidiga uttryck för den allmänna opinionen som i ordinarie ordning före— tagna val». Dessutom ansåg utskottet, att den »t'örmånliga ordningen, en- ligt vilken landstingsmannaval och andra kommunala val hållas omväx- lande med andrakammarval vart fjärde år, genom den föreslagna reformen skulle rubbas». Denna synpunkt underströks kraftigt i riksdagsdebatten.

Vid 1934 års riksdag (motion II: 157, KU:s ut]. nr 3), förelåg en motion av hrr I. Anderson m. fl., som i stort sett anslöt sig till motiven för 1930 års motion: »Det förhållande att en ifrågasatt riksdagsupplösning skulle underlåtas på grund av att den komme att inträffa för nära nästa ordinarie val, gäller framförallt det fjärde riksdagsåret.» Således ansåg 1934 års mo- tion att det skulle räcka med den ändringen att vid upplösning av andra kammaren under det fjärde året av en valperiod, den nya kammaren blir sittande till och med nästa ordinarie periods utgång. (Detta förslag är iden- tiskt med den lösning som författningsutredningen förordar 1964.)

KU:s avstyrkande utlåtande 1934 följde till stora delar 1930 års. Den praktiska nyttan av denna ändring, som endast skulle gälla för det sista året i valperioden ifrågasattes av utskottet, då »en upplösning av en sittan— de lagtima riksdag i samband med förordnande av nya val svårligen låter sig göra före budgetens slutbehandling i riksdagen, då det egentliga riks- dagsarbetet emellertid till väsentliga delar redan är slutför't. Och att under— lätta upplösningsinstitutets begagnande under den korta mellantid som åter- står till de ordinarie kammarvalen i september månad anser utskottet inte tillrådligt.»

I en utredning angående dagordningsinstitut (SOU 1935: 21 s. 95) har också understrukits, att upplösningsval ger ett i någon mån mindre klart uttryck för de allmänna politiska opinionernas styrka än ett ordinarie val. genom att koncentreras till en eller flera bestämda frågor. Utredningsman- nen, Herbert Tingsten, underströk också fördelarna med den regelbundna växlingen av andrakammarval och kommunalval.

KONSEKVENSER AV UTREDNINGENS ENKAMMARALTERNATIV

Utredningsmajoritetens förslag att renodla kommunalvalen får ur de här diskuterade aspekterna bl. a. följande konsekvenser:

1. Nuvarande systemet med att kommunalvalen får direkt inflytande på riksdagens sammansättning försvinner och detta innebär bl. a., att en opi— ' nion, manifesterad i allmänna val, icke längre kan få påverka riksdagen och regeringen vartannat år utan först vart fjärde år. Värdet av detta be- % döms olika. Å ena sidan anses det vara en fördel, att regeringen därigenom kan få en längre tid för »arbetsro» och planering, å andra sidan anses det innebära en fara för den politiska vitaliteten, särskilt för de politiska par-

• Sida 107
•  Original

tierna med denna långa tidsrymd mellan val, som direkt påverkar rik-spo- litikens utformning i riksdagen.

Konstitutionsutskottet har tidigare i utlåtanden över motioner om sam- manslagning av landstings- och andrakammarval erinrat om vikten av att de s. k. urväljarna till riksdagen icke alltför sällan sättes i tillfälle att del- taga i val av rikspolitisk betydelse, så att hos dem icke skapades likgiltighet för det politiska livet. (KU:s ut]. 1955: 22.) Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller också i sitt remissyttrande över författningsutredningens för— slag, att det är värdefullt med val vartannat är, vilka kan få direkt effekt på riksdagens sammansättning.

I motion 1:114 och II: 154 vid 1951 års riksdag, vari man önskade slå samman landstingsvalen med andrakammarvalen för att göra de övriga kommunala valen fristående från landstingsvalen, ifrågasattes det, om det i vårt land är nödvändigt med en sådan opinionsyttring vartannat år och om ej de kommunalpolitiska förhållandena skulle gagnas av att valen till fullmäktige finge verkställas helt fristående från de mera rikspolitiskt be— tonade landstingsmannavalen.

I en motion vid 1955 års riksdag om en samordning av valtider och man- datperioder, framhölls det vara en fördel med verkligt stora valrörelser endast vart fjärde år vid, som man föreslagit, riksdags- och landstings- mannaval, medan däremot de egentliga kommunalvalen skulle kunna äga rum under större aktgivande på lokala synpunkter, även om de inte skulle komma att helt förlora sin politiska karaktär. Ett övergivande av systemet med rikspolitiskt verkningsfulla val vartannat år ansågs också. innebära en annan fördel, genom att därigenom »ökade utrymmen skapades, vad gäller såväl tid som kostnader, |för folkomröstningar i speciella frågor med därmed sammanhängande central partipropaganda». (Mo-tion I: 12 år 1955).

2. Kommunalvalens gestaltning i vårt land i ett system där de inte längre får direkt effekt på riksdagens sammansättning, är svårt att exakt förut— säga. Ulvecklinvgen kan gå i olika riktningar. Skulle medvetna ansträng- ningar göras att utveckla dem till mera lokalt betonade valrörelser som i Danmark och Finland, kan det befaras lågt valdeltagande så som i dessa länder. Skulle rikspolitiken fortfarande prägla valkampanjerna genom de moderna massmedia och därigenom valdeltagandet i viss mån stimuleras, uppkommer problemet om kommunalvalens politiska innebörd och psyko- logiska betydelse för riksdagen och regeringen. Hur skall opinionsutslaget tolkas och vilka konsekvenser skall exempelvis en motgång för en sittande regering i ett sådant kommunalval få, om exempelvis en mycket brännande rikspolitisk fråga stått i centrum för valkampanjen? Därvid kommer er— farenheterna från Norge in i bilden. Där är valdeltagandet i regel lägre i kommunalvalen än vid riksdagsvalen men ligger stundom likväl på en re- lativt hög nivå. De rikspolitiska inslagen i kommunalvalen har emellertid

• Sida 108
•  Original

tenderat att öka, särskilt i städerna. Kommunalvalet 1963 är ett typiskt exempel på detta. Vissa erfarenheter från extra primärkommunala val i Sverige tyder också på att dessa, även om de förrättades var för sig, inte alltid skulle kunna befrias från rikspolitiskt inflytande. (Se KU:s utlå— tande 1955: 22 ang. de extra stickvalen 1947.)

Länsstyrelsen i Jönköpings län önskar också i sitt remissyttrande en nog- grannare analys av parlamentarismens principer och framhåller, att för- hållandet mellan läget -i parlamentet och den politiska situationen bland folket, sådan denna konstituerats t. ex. i ett kommunalval, ej har diskute- rats av författningsutredningen. Därvidlag kommer upplösningsinstitutet i centrum liksom hela frågan om ministärbildningen. KU anförde 1955, att en förskjutning inom väljarkåren, som under loppet av fyra är kunde in— träffa, icke utan en upplösning av andra kammaren med säkerhet kunde konstateras under hela denna tid (KU: 1955: 22). Skall en motgång för en sittande regering i ett »rikspolitiserat» kommunalval utan effekt på riks- dagen kunna resultera i upplösning av riksdagen? Vem skall i så fall för- anstalta om sådan upplösning och under vilka former skall den ske? Den aktuella norska diskussionen om upplösningsrätten har i detta samman- hang ett visst intresse. I denna har det diskuterats, om rätten till upplös- ning skall ligga hos regeringen eller i någon form hos stortinget. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör också frågan om misstroendeförklaring och formerna för riksdagsupplösning och nyval närmare penetreras och överväg-as, särskilt som för'fattningsutredningen på denna punkt är starkt splittrad. '

3. Genom de av författningsutredningen föreslagna bestämmelserna för mandatperioden, varigenom en regering kan stimuleras att mera än hit- tills använda upplösningsinstitutet, kan också den rådande rytmiska väx— lingen mellan riksdags- och kommunalval bringas att upphöra, särskilt om man utgår från, att det är särskilt under det sista året av mandatperioden som en regering kan anses ha intresse av att utlysa nyval vid en för re- geringen läglig tidpunkt. Synpunkter på dessa problem har anförts av 1955 års valutredning.

A.G. 23/5 64

• Sida 109
•  Original

23 a. I. Primärkommnnal planering

A. PLANERING BETRÄFFANDE NÄRINGSLIVETS LOKALISERING OCH STRUKTUR

1. Stadsnäringar

Kommunernas verksamhet är på detta område frivillig och varierar följ- aktligen avsevärt till art och intensitet. Strävandena gäller emellertid all- mänt att genom olika samhälleliga åtgärder göra kommunorterna attrak- tiva ur lokaliseringssynpunkt. Detta sker på det primärkommunala planet väsentligen genom allokering i bebyggelseplanerna samt upplåtande av välbelägna industriområden, förbättring av bostads— och serviceförhållan- dena på orten samt nyrekrytering av företag dit, det sistnämnda i regel men inte alltid i samverkan med regionala och centrala samhälleliga organ.

2. Areella näringar

P1aneringsfunktionerna för de areella näringarna utövas väsentligen av statliga organ och föreningsrörelser samt i viss utsträckning av hushåll— ningssällskapen. De kommunala organen med-verkar emellertid i frågor som berör dessa näringars intressen, såsom vid vägbyggen, utdikningar och skogsplantering samt vid tillkomsten och förvaltningen av hamnar och lagerlokaler m. 111.

B. PLANERING BETRÄFFANDE KOMMUNIKATIONER OCH ENERGI- FÖRSÖRJNING

Det kommunala inflytandet på kommunikationsapparaten kan i princip anses ha två huvudinriktningar, nämligen dels en som avser den fysiska planläggningen (sträckning och standard hos vägar och gator, läge och storlek av parkeringsutrymmen och flygplats-er m. m.) och dels en som avser de driftsmäs'siga förhållandena (ägande, taxor, tidtabeller, ev. sub- ventioner etc.).

Den första huvudinriktningen, som vi sammanfattnin—gsvis kan kalla ' kommunikationsplaneringen, har framförallt med motorismens utveckling l fått ett allt intimare samband med den allmänna planeringen av bostäder och arbetsplatser. Även den- andra huvudinriktningen, som vi kan kalla driftplaneringen, har ett visst samband med bostads- och arbetsplatsplane- ringen.

De angivna sambanden har sin grund däri, att planeringen inom trafik- väsendet måste baseras på relevanta prognoser över trafikbehov, drifts-

• Sida 110
•  Original

ekonomi etc., vilka faktorer i sin tur sammanhänger med markanvänd- ningen.

De kommunala planeringsbehoven av angivet slag divergerar starkt mel- lan olika orter och regioner, beroende dels på bl. a. storleken, utveck- lingstakten och strukturförhållandena, dels på ansvarsfördelningen mel- lan stat och kommun. I de kommuner, som själva är väghållare, är det kom- munala ansvaret och den kommunala insatsen väsentligt större än i övriga kommuner, där kro-nan är väghållare och där i princip väg- och vatten- byggnadsverket svarar för såväl planering och projektering som byggande och underhåll av de allmänna vägarna.

C. PLANERING BETRÄFFANDE BOSTÄDER OCH ÖVRIG BEBYGGELSE

Bebyggelseplaneringen är enligt såväl lag och förordning som sedvänja i första hand en kommunal uppgift. Det ankommer på vederbörande kom- munala organ att låta upprätta och därefter antaga förslag till generalplan för markanvändningen i stort sam-t stadsplan eller byggnadsplan, alterna- tivt tillämpning av utomplansbestämmelser, för visst område för den när— mare regleringen av bebyggelsen—, ävensom förslag till tomtindelning av byggnadskvarter inom stadsplan. Två eller flera kommuner har tillsam- mans också möjlighet att upprätta regionplan, d. v. 5. en för de i region- planeområdet ingående kommunerna gemensam plan för bebyggelse, övrig markanvändning, trafikleder etc.

Bebyggelseplan skall för att bli juridiskt giltig fastställas av statlig myn- dighet, i regel länsstyrelsen. Regionplan samt i förekommande sällsynta fall generalplan skall dock fastställas av Kungl. Maj:t. Oavsett om över- siktlig plan fastställts är dess syfte i första hand att vara vägledande vid den följande detaljplanläggningen och i andra sammanhang där det gäl- ler att ta ståndpunkt till ifrågasatt bebyggelse, vägsträckningar m. m.

Den egentliga planeringen på längre sikt av bostadsbyggandet är en upp— gift som i första hand åvilar kommunerna-. Sålunda skall i större och medel- stora kommuner upprättas en plan, ett bostadsbyggnadsprogram, över om- fattningen och inriktningen av det erforderliga och möjliga bostadsbyggan- det i kommunen under den närmaste femårsperioden. Programmet skall in- nehälla en redovisning av de olika fö—rutsättningarna för detta byggande: den antagliga ramen för lånemedlen, den framtida utvecklingen av kom- ! munernas näringsliv och förändringar i befolkningsstrukturen, sanerings- . behovet samt de tekniska föl-utsättningarna för byggandet, såsom planlägg- , ning enligt byggnadslagen, utbyggnaden av vatten- och avloppsanläggningar, g möjligheterna att få tillgång till byggnadsmark och att i tid projektera hu- * sen, arbetskraftstillgången m. m.

• Sida 111
•  Original

D. PLANERING AV SERVICEAPPARATEN

Kommunernas inflytande på serviceapparaten är dels av organisatorisk och diritftsekonfomisk art, t. ex. inom skolväsendet, social- och åldrings- vården- etc., dels av planmässig art, t. ex. beträffande dimensioneringen och lokaliseringen av offentliga och privata serviceanläggningar. Det stat- liga och delvis även det landstingskommunala inflytandet är emellertid å andra sidan stort över den offentliga servicesektorn i kommunerna.

För varje kommun skall Skolstyrelsen i kommunen uppgöra en organisa- tionsplan, angivande bl. a. varje skolenhet under förvaltning av skolsty- relsen eller särskild styrelse, som med Kungl. Maj:ts medgivande må finnas för yrkesskola, fackskola eller gymnasium samt beträffande grund- skolan de årskurser som i allmänhet skall finnas i skolenheten. Avskrift av planen insändes till länsskolnämnden. Någon fastställelse av planen sker icke h-os länsskolnämnden, som däremot har att bestämma elevom- råde för varje skola.

Då fråga uppstår om ändring av organisationsplanen på grund av änd— rade förutsättningar, exempelvis ökat eller minskat barnantal, så att där- av föranledes ny- eller tillbyggnad av skola eller nedläggande av skola, kom- mer överläggningar till stånd mellan vederbörande kommuns skolstyrelse och länsskolnämnden. Därvid dryftas frågorna om skolans lokalisering, d. v. s. i förekommande fall såväl till vilken ort skolan skall förläggas som också var inom denna ort denna bör ligga samt lokalbehovet. Sam- ! råd äger rum i lokaliseringsfrågan med andra länsorgan, såsom länsarki- å tekt och länsingenjör samt länsarbetsnämnden. Skolstyrelsen låter där- ] efte-r upprätta skissförslag till byggnaden, vilket jämte tillhörande ut- ' redning rörande lokal—behovet insändes till länsskolnämnden. Denna prö— * var och avgör lokalbehovet, medan byggnadsritningarna granskas av skol- överstyrelsen.

Sedan länsskolnämnden och skolöverstyrelsen sagt sitt ord, låter kom- munen uppgöra slutliga ritningar att ligga till grund för ansökan om stats- bidrag, vilken efter yttrande av nämnden och styrelsen prövas av Kungl. Maj:t. Eftersom sammanlagda årliga beloppet av sökta statsbidrag som regel överstiger beloppet av tillgängliga medel för ändamålet, gör länsskol- nämnden även förslag till turordning efter angelägenhetsgrad beträffan- 5 de skolbyggnads'företagen. Ett samlat bedömande för hela landet av ange- lägenheten sker därefter i skolöverstyrelsen. Jämkningar i turordningen ; vidtas emellertid stundom av arbetsmarknadspolitiska orsaker.

Det anförda växelspelet mellan kommunala och statliga myndigheter när det gäller skolväsendet ger en illustration av det intima sambandet ; med den statliga sektorn inom många primärkommunala arbetsområden. I stort sett samma bild uppvisar andra servicegrenar, exempelvis åldrings- , vården, vilken av flera skäl, bland annat till följd av de fortgående för—

• Sida 112
•  Original

ändringarna i befolkningens ålderssammansättning, står inför en icke oväsentlig utveckling och omvandling.

Mellan planeringen av serviceapparaten och den övriga sam-hällsplane- ringen råder ett ömsesidigt samband eftersom grunden för all planering är — eller borde vara — invånarnas behov. I de större, mer expansiva tätortsregionerna, har behovet av samordnande undersökningar rörande stadsdelscentras läge och storlek blivit allt mer aktuellt som följd av de allmänna utvecklingstendenserna beträffande bl. a. folkmängd, bilism och krav på service och ytor för olika ändamål. I andra orter kan liknande regionala inventeringar behöva göras för klarläggande av var såväl social som kommersiell service behöver kompletteras. Den kommunala liksom övrig samhällelig lokaliseringsverksamhet har här ett viktigt arbetsfält. Inom de nya kommunblocken synes en investeringspolitik böra eftersträ- vas som inte onödigtvis splittrar funktionerna på flera orter, detta bl. a. för att stärka konkurrenskraften gentemot exempelvis de större städerna.

E. PLANERING AV NATUR—, LANDSKAPS—, KULTURMINNES— OCH MILJÖVÅRDEN SAMT AV REKREATIONSOMRÅDEN

Genom sina åligganden enligt byggnadlslagstiftningen, strandlagen och bål- sovårdsstadgan har kommunerna huvudansvaret för planering och åt— gärder rörande natur-, landskaps-, kulturminnes- oc'h miljövård samt rek- reation. Enligt förslaget till ny naturvårdslag, framlagt av 1960 års natur- vårdsutredning, bör kommunerna i framtiden deltaga mer aktivt i natur- vårdsarbetet än vad nu är fallet. Utredningen fann visserligen icke skäl »att göra kommunen till beslutsorgan enligt naturvårdslagen, men icke desto mindre förutsätter åtskilliga av länsstyrelsens beslut kommunernas aktiva medverkan. Det finns även stort utrymme för insatser från kom- munernas sida i övrigt. Enligt utredningens uppfattning är kommunernas inkoppling i naturvårdsarbetet det verksammaste sättet att få en bred medborgerlig förankring av naturvården. Deras främsta uppgift bör en- ligt utredningens förslag vara att ekonomiskt medverka vid säkerställan- det av naturreservat av övervägande social karaktär, att förvalta och vår- da dessa objekt, att biträda länsstyrelserna vid flertalet markpolitiska åt- gärder enligt naturvårdslagen liksom vid övervakningen av tillämpningen samt inom kommunen i övrigt taga initiativ till åtgärder för naturens vård.»1

1 SOU 1962: 36, s. 375—376.

• Sida 113
•  Original

23 b. H. Planering på regional nivå

A. PLANERING BETRÄFFANDE NÄRINGSLIVETS LOKALISERING OCH STRUKTUR

' 1. Stadsnäringar

Näringslivets utveckling har ett uppenbart och starkt samband med ar- betskraftsförhållandena. Detta har på länsplanet fått ett organisatoriskt ut- tryck i länsar-betsnämndens roll som lokaliseringsorgan. Som sådan upp- rättar nämnden förteckningar över industritomtmark och lediga industri- lokaler och gör i samband med aktuella lokaliseringsfall undersökningar rörande tillgången på bl. a. arbetskraft, vatten och elkraft, bostäder, rö- rande kommunikationsförhållanden, förefintligheten av serviceanordning- ar m. rn. på lämpliga orter, allt givetvis i samarbete med berörda kom- muner. Vidare medverkar nämnden i regionala lokalis-eringsutredningar och andra befolknings- och näringslivs—utredningar, som utarbetas med arbetsmarknadsstyrelsen eller länsstyrelsen som huvudman.

Länsarbetsnämnden medverkar även vid planläggningen av och bereder ärenden angående ansökningar om användningen av de investeringsfonder för konjunkturutjämning, vartill enskilda företag kan ha avsatt vinst- medel. Särskilt för norrlandslänen utom Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs, Värmlands och Älvsborgs län är denna uppgift betydelsefull till följd av frisläppningen fr. o. m. den 1 juli 1963 av fonderna i lokalise- ringssyfte för dessa områden.

Länsarbetsnämnden deltar också i uppläggandet och vidmakthållandet av planeringen för en investeringsreserv av statliga och kommunala in- vesteringsobjekt i syfte att motverka eller avhjälpa arbetslöshet genom att öka sysrselsättningsmöjligheterna, särskilt i fråga om byggnads- oeh an- läggningsarbeten. Vidare uppgör länsarbetsnämnden prognoser rörande byggnad—sverksamhetens utveckling som underlag för samarbetet inom byggarbetsnämnderna samt lämnar i förekommande fall igångsättnings- tillstånd till olika slag av byggnads- och anläggningsarbeten.

Arbetsmarknadspolitikens huvudsyfte att förhjälp-a arbetssökande till arbete och att tillgodose efterfrågan på arbetskraft inom skilda områden fullgör-es genom arbetsförmedlingarna. Länsarbetsnämnden leder förmed- lingsverksamheten och har till uppgift att följa utvecklingen på arbets- marknaden inom länet för att kunna vidta lämpliga åtgärder. Då dess verk- samhet i vissa delar har nära anknytning till annan samhällsplanering är kontaktnätet och kontaktfrekvensen med-' såväl andra länsorgan som i kommunala organ och näringslivets organisationer och företag omfattande

8—640486

• Sida 114
•  Original

Länsarbetsnämnden består av ordförande och fem ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t för en tid av tre år. Praxis har Iblivit att tre av leda- möterna representerar arbetsgivar- och arbets-tagarorganisationerna. I samtliga län är landshövdingen ordförande.

Företagarföreningen och handelskammaren har var för sig betydelseful- la uppgifter att fylla i fråga om planeringen och främjandet av näringsli- vets utveckling, men dessa tin-g har i detta sammanhang utelämnats.

Den av kommittén för näringslivets lokalisering skisserade regionala planeringen och prövningen av medelstilldelningen för industriell verk- samhet föreslås av kommittén bli förlagd till länsstyrelsen.

2. Areella näringar

En central uppgift för den statliga jordhrukspolitiken är dels att främja bildandet av ändamålsenliga brukningsenheter i storleken en- och två- familjsjordbruk (yttre rationalisering) och dels jordbruksnäringens effek- tivisering genom tekniskt och ekonomiskt stöd till välmotiverade investe- ringar i jord och byggnader (inre rationalisering). Lantbruksnämndlen handhar denna verksamhet på länsplanet. Den lämnar lånegarantier, driftslån och statsbidrag samt bedriver en aktiv inköpspolitik, d. v. s. kö- per jordbruks- och skogsmark för att kunna sälja sådan mark till för- stärkning av andra brukningsenheter. Nämnden prövar vidare ansökningar om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet enligt jordförvärvslagen samt biträder på den inre rationaliseringens område jordbrukarna med teknisk rådgivning och planering, avseende sådant som torrlåggning, täckdikning, jordbruksvägar, ekonomibyggnader m. m.

Till grund för den yttre rationaliseringen ligger i allmänhet en viss pla- nering. Denna verkställdes tidigare mera långsiktigt för större områden, 5. k. regionalplanering. Nu tillämpas vanligen i stället s. k. individualpla- nering, som omfattar ett mindre antal fastigheter och som aktualiseras ge- nom behov av storleksra'tionalisering ell-er bättre ågoarrondering. Lant- bruksnämnden medverkar emellertid också vid andra översiktliga utred- ningar och planeringar som berör landsbygden. Så har skett och sker exem— pelvis vid de hefolknings- och näringslivsutredningar, som gjorts i olika län, för att ge underlag för ett mera planmässigt handlande från de på olika områden verksamma central-a myndigheternas och länsmyndigheternas sida. '

Lantbruksnämndens kontakter är särskilt välutvecklade med, förutom länsstyrelsen, hushållningssällskapet, överlantmätaren och skogsvårdssty- relsen.

Lantbruksnämnden består av ordförande och sex ledamöter, utsedda för tre år. Ordföranden och två ledamöter utses av Kungl. Maj:t, medan två ledamöter utses av hushållningssällskapet. Lantbruksdirektören och

• Sida 115
•  Original

hushållningssällskapets direktör år självskrivna ledamöter. I samtliga län är landshövdingen ordförande.

Överlantmätaren samverkar med lantbruksnämnden i dess arbete för jord- och skogsbrukets yttre rationalisering och är dess sakkunnige råd- givare, då fastighetshildningsfrågor uppkommer. Hans fastställelsepröv— ning av förrättningar, som berör mark för jord- och skogsbruk, tar främst , sikte på att granska, att de jordpolitiska reglerna i gällande jorddelnings-

lagstiftning iakttagits.

Skogsvårdsstyrelsen har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna bedrives på ett planmässigt sätt. Den består av sju ledamöter, utsedda för fyra år. Ordföranden och två ledamöter utses av Kungl. Maj:t,

, medan tre ledamöter utses av landstinget och länsjägmästaren är själv- ; skriven ledamot.

B. PLANERING BETRÄFFANDE KOMMUNIKATIONER OCH ENERGIFÖRSÖRJNING

Den allmänna väghållningen omfattar dels vägbyggnad och vägunderhåll och dels planläggning av det allmänna vägnätet. Vägbyggandet och väg— underhållet som sådant ombesörjes av Vägförvaltningen enbart, medan vägplaneringen har Vägförvaltningen som tekniskt-ekonomiskt sakkunnigt organ att åt länsstyrelsen bereda ärenden angående byggande av allmän väg, övertagande av enskild väg till allmänt underhåll m. fl. liknande ären- den samt att upprätta förslag till arbets-plan och flerårsplaner för byggande av riksvägar, länsvägar och ödehygdsvägar. Samma funktion gentemot länsstyrelsen har Vägförvaltningen när det gäller frågor rörande förbud mot anslutning av enskild: väg till allmän väg, utvidgning av väglagens för- bud mot uppförande av byggnad inom visst avstånd från vägmitt m. m. samt i frågor rörande statsbidrag till det enskilda vägväsendet.

Som rådgivande organ beträffande länets vägfrågor tjänar länsvägnämn- den. Den medverkar främst vid utarbetandet inom Vägförvaltningen av förslag till flerårsplaner.

En betydelsefull del av vägnätet, nämligen skogsvägnätet, planeras och projekteras genom skogsvårdsstyrelsens försorg i samarbete med bl. a. do- mänverket, skogsägareföreningar, lantmäteriet, Vägförvaltningen och lant— bruksnämnden.

I flera län, särskilt i de norrländska, lämnar landstinget bidrag till en- skild väghållning. Sådana bidrag kan närmast uppfattas som ett slags kom— plement när det gäller att förbättra gles- och skogsbygdernas kommunika- * tioner. Några landsting har också lämnat bidrag till byggande och drift av

flygplatser.

• Sida 116
•  Original

Länsstyrelsen är beslutande organ i de frågor angående vägplanering m. m., i vilka som ovan anförts Vägförvaltningen är tekniskt-ekonomiskt rådgivande expertorgan. På trafikväsendets område utövar länsstyrelsen en omfattande verksamhet, som sammanhänger med bl. a. bilregistrering, ut- färdande av kör- och trafikkort samt reglering av vägtrafiken m. m. Sår— skilt bör här nämnas länsstyrelsens befogenheter, när det gäller ett ända- målsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken. I samband med trafik- tillståndsärenden skall sålunda prövas behovet och lämpligheten av den ifrågasatta trafiken samt ev. erforderlig samordning med anslutande järn— vägs-, sjö- eller lufttrafik.

För den del av planeringen av elkraftförsörjningen, som avser eldistribu- tionens ordnande fungerar länsstyrelsen som regionalt administrativt organ. För koncession för framdragande av elektrisk starkströmsledning förutsät- tes bl. a., att anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elek— trit'iering och att, då fråga är om koncession för visst område, detta utgör en lämplig enhet för distributionen. Till anläggning och upprustning av eldistributionsnät på landsbygden kan lämnas statligt stöd i form av bidrag och länegaranti. Det statliga stödet avser dels att stimulera restelektrifie- ringen och upprustningen av befintliga distributionsnät och dels att ratio— nalisera eldistributionen. Beslutande instans beträffande koncess-ioner och bidrag är kommerskollegium eller i vissa fall Kungl. Maj :t med länsstyrel- sen som regionalt beredande organ.

C. PLANERING BETRÄFFANDE BOSTÄDER OCH ÖVRIG BEBYGGELSE

Den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsför— sörjningen handhas på länsplanet av länsbostadsnämnden. Nämnden be- viljar sålunda bostadslån till nybyggnad och därmed likvärdig ombyggnad av en— och flerfamiljshus. Som grundval härför ligger det årliga fastställan— det av låneramar för kommunerna i länet, varvid beaktas å ena sidan ar- betskraftstillgången och å andra sidan näringslivets utveckling inom skilda delar av länet samt de därav följande möjligheterna resp. behovet att pro— ducera bostäder. I dessa frågor liksom vid handläggningen av låneansök— ningarna samråder länsbostadsnämnden med olika berörda övriga läns- organ. Länsbostadsnämnden skall även vägleda och bistå kommunerna vid upprättandet av bostadsbyggnadsprogram.

Länsbostadsnämnden består av ordförande och fyra ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, varjämte länsbostadsdirektören är sj älv- skriven ledamot.

Länsarkitekten är länsstyrelsens expert i plan- och byggnadsärenden. Länsarkitekten medverkar i samhällsplaneringens utformning i länet bl. a. ' genom sakkunnig granskning av och yttranden rörande plan- och byggnads- ;

• Sida 117
•  Original

ärenden av olika slag, strandlagsärenden, fastighetsbildningsärenden och na- turvårdsärenden. Förutom i egenskap av expert åt länsstyrelsen deltar läns— arkitekten i granskning av avstyckningsförrättningar samt bostadslåne- ärenden och ger härvid uttryck åt plansynpunkter på ifrågasatta fastighets- bildningsärenden och byggnadsföretag. Ett motsvarande samråd äger rum med vägdirektören och länsingenjören beträffande deras verksamhetsom- råden.

Länsarkitekten utövar vidare en omfattande rådgivningsverksamhet ål kommuner och enskilda i plan- och byggnadsärenden.

Länsingenjören är länsstyrelsens expert i vatten- och avloppsfrågor och biträder som sådan länsstyrelsen med va-teknisk och ekonomisk bedöm— ning av de va-utredningar som åtföljer olika slag av bebyggelseplaner, samt av förslagen till sådana va-anläggningar vartill statsbidrag sökes. Läns- ingenjören yttrar sig vidare till länsstyrelsen i avstycknings- och byggnads- dispensärenden samt i ärenden enligt lagen om allmänna vatten- och av— loppsanläggningar, vattenvårdsärenden och sådana hälsovårdsärenden, som beror av otillfredsställande vattenförsörjnings- eller avloppsförhållanden. På grundval av den kännedom om länets vatten- och avloppsförhållanden i stort som länsingenjören skaffat sig och den närmare lokala kunskap han inhämtar genom besiktningar och egna eller konsulterande firmors under— sökningar, lämnar han åt kommuner och enskilda råd och anvisningar inom sitt fack då det gäller planering för bebyggelse eller lokalisering av enstaka industrier eller bostäder. Länsingenjören har ett omfattande samarbete med andra expertorgan på länsplanet, såsom länsarkitekten, länsläkaren, länsar- betsnämnden och länsbostadsnämnden.

Länsläkaren och länsbrandinspektören medverkar var på sitt område som länsstyrelseexperter i plan- och byggnadsärenden, den förre beträffan- de omgivningshygieniska frågor och den senare när det gäller hrandskydds- frågor.

Överlantmätaren är fastställelsemyndighet i fråga om förrättningar en— ligt jorddelningslagen och kan sägas inta en nyckelställning i förhållan- det mellan å ena sidan fastighetsbildningen och å andra sidan planeringen för bebyggelse samt även för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationali- sering. Vid sin fastställelseprövning av lantmäteriförrättningar för bebyg- gelse har överlantmätaren att beakta de planpolitiska synpunkterna, så- dana de kommit till uttryck i vissa bestämmelser i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen liksom i länsstyrelsens och länsarkitektens yttran- lden beträffande avstyckningar som är av intresse för bebyggelseplane- ringen. Överlantmätaren är också skyldig att hos länsstyrelsen anmäla, om han funnit behov föreligga av stadsplan eller byggnadsplan för reglering lav väntad bebyggelse. Ansökningar om avstyckning är ju ofta tecken på en begynnande eller fortsatt tätbebyggelse inom ett landsbygdsområde.

• Sida 118
•  Original

Länsstyrelsen har enligt byggnadslagstiftningen att utöva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom länet. Dess verksamhet avser i huvudsak fastställelseprövning av planer för bebyggelsen, tomtindelningar m. m., meddelande av förbud mot nybyggnad m. m., medgivande av undan— tag från sådant förbud och andra byggföreskrifter av olika slag (dispens- prövning) och slutligen besvärsprövning jämte vissa andra uppgifter.

Som tidigare framhållits är bebyggelseplaneringen i första hand en- kom— munal uppgift. Det ankommer på vederbörande kommunala organ att låta upprätta och därefter antaga förslag till generalplan för markanvändningen i stort samt stadsplan eller byggnadsplan (detaljplaner) och tillämpning av utomplansbestämmelser för visst område för den närmare regleringen av bebyggelsen ävensom förslag till tomtindelning av byggnadskvarter in- om stadsplan. Dylika förslag skall emellertid för att bli gällande fastställas av statlig myndighet. I det stora flertalet sådana fall är länsstyrelsen fast- ställelsemyndighet. Länsstyrelsen har även visst medinflytande vid av- styckning bl. a. genom att ha möjlighet att meddela avstyckningsförbud samt dispens från sådant förbud.

Ett viktigt led i bebyggelseplaneringen är också den reglering av bebyg- gelsen som sker genom utfärdande av nybyggnadsförbud liksom medgivan— de av undantag från sådant förbud eller eljest direkt i byggnadslagstift— ningen upptagna förbud och bestämmelser. Här må även nämnas att läns- styrelsen såväl enligt byggnadslagstiftningen som enligt vissa andra lagar och författningar, vilka närmast tillvaratar hälso- och vattenvårdens in— tressen, kan ingripa med olika förbud och ålägganden för att förebygga eller avhjälpa sanitära och liknande missförhållanden på vatten- och av- loppsområdet.

D. PLANERING AV SERVICEAPPARATEN

Växelspelet mellan kommunala och statliga myndigheter när det gäller skol- väsendet har tidigare belysts. Här må endast påpekas, att länsskolnämnden, utöver ledning och tillsyn av den pedagogiska verksamheten vid länets skolor, har att sörja för en ändamålsenlig planering av länets skolväsen." Samordningen med den av Kungl. Maj:t beslutade planen för ny kommun- ; indelning träder här i förgrunden. Även beträffande andra delar av skol-3 väsendet än det obligatoriska, såsom gymnasier, fackskolor och yrkesskolor av skilda slag, sker inom länsskolnämnden en viss planering, i första hand av översiktlig natur för länet i dess helhet och på grundval av å ena sidan kommunernas och landstingskommunens egna planer och å andra sidan behovet av dylika skolor.

Länsskolnämnd'en utgöres av sju för fyra år utsedda ledamöter. Av leda-

• Sida 119
•  Original

möterna utses en av skolöverstyrelsen, en av överstyrelsen för yrkesutbild— ning, en av länsstyrelsen och fyra av landstinget. Kungl. Maj:t förordnar en ledamot som ordförande.

Landstingens kompetensområde anges i nu gällande landstingslag så— lunda, att landstingskommun äger att själv vårda sina angelägenheter av- seende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling med mera dylikt, såvida icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

Landstingens verksamhet kan i stora drag uppdelas i två grupper, näm- ligen dels sådana anslag—sändamål, för vilka landstingskommunen själv be- driver verksamhet, och dels sådana för vilka annan — kommun eller en- skild _— är huvudman. men som kommer i åtnjutande av bidrag eller stöd i annan form från landstinget.

Naturligt nog är det främst av landstingskommunen själv bedriven verk- samhet, som erfordrar planläggning från dess sida. Både med hänsyn till investeringarn—as storlek och betydelsen för och sammanhanget med annan samhällsplanering framstår härvidlag såsom viktigast den landstingskom- munala planeringen för sjukvården och folktandvården samt för yrkes- skolor av skilda slag.

Sjukvårdsl-agen ålägger landstingskommunerna att, i den mån icke annan drager försorg härom, var inom sitt område ombesörja bl. a. den slutna värden på sjukhus av olika slag, vilket innefattar anordnande och drift av lasarett, sjukstugor, sanatorier, sjukhem m. fl. sjukvårdsanstalter. Enligt sjukvårdsstadgan bör landstingens sjukvårdsstyrelser för att främja plan- mässighet i sjukvården göra översiktsplaner för olika grenar av sjukvården. Det ankommer vidare på landstingskommun att upprätta plan för ordnan- det av undervisning och vård för psykiskt efterblivna liksom för barnhems— vård. Även annan av landstingskommun bedriven vård, såsom förloss- ningsvård, distriktsvård, folktandvård m. m. är naturligen föremål för pla- nering genom landstingets organ, liksom även landstingets verksamhet på yrkesskolundervisningens område. Vid nämnda planering sker samarbete med olika länsorgan, främst länsläkaren och länsskolnämnden.

Vissa landsting utövar översiktlig regional planeringsverksamhet samt lokaliseringsverksamhet. Därjämte lämnas ekonomiskt stöd åt industri och hantverk m. m. direkt eller genom förmedling av företagareförening- en i länet.

Länsstyrelsen utövar allmänt samordnande funktioner beträffande pla- neringen av serviceapparaten. Särskilda befogenheter åligger härvid läns- styrelsen beträffande åldringsvårdens ordnande.

• Sida 120
•  Original

E. PLANERING AV NATUR-, LANDSKAPS-, KULTURMINNES- OCH MILJÖVÅRDEN SAMT AV REKREATIONSOMRÅDEN

Länsarkitekten, landsantikvarien, länsingenjören och länsläkaren har in- venterande, bevakande och planläggande uppgifter på miljövårdens om- råde. I främsta rummet gäller det tillämpningen av naturskyddslagen och strandlagen och därav följand'e fridlysningar och bebyggelseförbud m. 111. Här må även nämnas planeringen av grustäktsexploateringen samt forn- minnes- och byggnadsminnesvården. Den ökade fritidsbebyggelsen med- för omfattande planeringsproblem, särskilt beträffande vattenförsörjning och avlopp samt sanitära förhållanden.

Länsstyrelsen har en samordnande och beslutande funktion i fråga om miljövärden. Länsstyrelsen är sålunda beslutsmyndighet vid fridlysning av naturminne och naturpark samt har befogenhet att på olika sätt ingripa mot företag och åtgärder som innebär eller kan innebära en väsentlig änd- ring av landskaps-bilden eller ett störande inslag i denna. Likaså äger läns- styrelsen att vid behov med stöd av strandlagen meddela strandlagsför— bud samt dispensera från sådant förbud. Som rådgivande organ har läns- styrelsen vid sin sida ett naturskyddsråd av växlande sammansättning. Slutligen må nämnas att domänverket genom sina regionala och lokala organ fullgör uppgiften att vårda och förvalta naturminnen på kronomark under domänverkets förvaltning.

23 c. III. Kontakter, samverkansbehov och förskjutningar mellan olika förvaltnings- och plancringssektorer

Den föregående översikten av samhällsplaneringen på kommunal och re- gional nivå har gett vid handen dels att utformningen av vår samhällsmiljö till mycket stor del planeras och beslutas på dessa nivåer dels att plane- ringsprocessen äger rum i ett finmaskigt kontaktnät mellan den regionala och kommunala nivån liksom inom var och en av dessa nivåer för sig och dels att många planeringsfunktioner utövas parallellt av olika myndighe- ter utan någon klar gränsdragning mellan de inbördes befogenheterna. Det anförda kan tas till utgångspunkt för vissa allmänna reflektioner. Samhällsplaneringen, fattad i vidaste mening, arbetar i två skilda dimen- sioner. Den ena dimensionen kan betecknas som den social-ekonomiska. Här utformas samhällsutvecklingens allmänna ram genom att de tillgång— liga resurserna fördelas på olika verksamhetsgrenar, så långt en sådan för- delning låter sig genomföras. Denna form av planering är av övervägande rikspolitisk natur och skall inte vidare diskuteras här.

• Sida 121
•  Original

Samhällsplaneringens andra dimension är den geografiska. Den består i den konkreta regionala och lokala inpassningen av nya investeringar i mönstret av redan existerande anläggningar och anordningar, den består vi- dare i jämkningar i och kompletteringar av den givna strukturen, och den består slutligen i en driftsplanering som skall tillgodose en ändamålsenlig funktion. I denna form av planering möts de riks- och kommunalpolitiska och privata beslutsnivåerna.

Det må vidare framhållas, att svensk samhällsplanering har att arbeta i ett spänningsfält mellan, kort uttryckt, frihetsvärderingar och trygghets- värderingar. Till de i detta sammanhang relevanta friheterna hör exempel— vis företagarnas lokaliseringsfrihet, liksom också den enskildes rätt att fritt välja yrke, arbetsplats, bostad och kommunikationsmönster. Till trygg- heten hör rätten till full sysselsättning, till lika utbildningsmöjligheter, till sjukvård, till pension m. m.

I denna situation får i vårt land två arbetslinjer lika vikt. Den ena upp- giften är att systematiskt samla information om trenden hos de spontana förändringarna, göra rullande prognoser och signalera, när lägen närmar sig som synes kräva särskilda åtgärder. Den andra uppgiften är att sam- ordna samhällsplaneringen, så att vad som nu i mycket ter sig som en kol- lektion av fristående handlingslinjer och strävanden kan kombineras till en välbalanserad syntes. Det är denna senare aspekt som framförallt har intresse i här aktuellt sanunanhang.

Som den tidigare genomgången visat, har den nuvarande förvaltningsap- paraten i viktiga hänseenden en kategoristruktur. Man kan också uttrycka det så, att den förvaltningsstrukturella jordmånen är i lika mån gynnsam för sektorsplanering som den är ogynnsam för generell planering. Regle- rande samordningsinstrument existerar bara inom ganska begränsade sek- torer och arealer och är där vanligen utan bindande verkan. Dessa instru- ment utgöres främst av bebyggelseplaneringens general- och regionplaner. En genomstuderad områdesplanering och en med denna sammankopplad regionalpolitik förkommer i övrigt varken på riks- eller länsnivå, bortsett l'rän några spridda ansatser därtill, vilka ännu har karaktär av försöksverk- samhet.

Den för ett gott helhetsresultat nödvändiga samordningen har två aspek- ter. Den ena gäller konfrontationen av de förut berörda kategoriintressena med varandra, så att nödvändiga jämkningar kan företagas på ett tidigt stadium och funktionsdugliga helhetsstrukturer kan byggas upp och hållas levande. Den andra gäller den samverkan över administrationens geogra- fiska gränser som är lika nödvändig för att funktionsaspekten tillfredsstäl- lande skall kunna tillgodoses. Näringslivets och serviceanordningarnas om- gestaltning och medborgarnas tilltagande personliga rörlighet leder i rikt- ning mot ett alltmera invecklat system av förbindelselänkar mellan orter och områden, något som numera gör det helt omöjligt eller i varje fall olämpligt

• Sida 122
•  Original

för en avgränsad kategori eller administrativ enhet att handskas med sina problem utan tillbörlig kontakt utåt.

Den erforderliga samordningen kan givetvis portioneras ut på olika sätt mellan skilda beslutsnivåer, den centrala, den regionala och den lokala. Vid vilka nivåer man än lägger verksamhetens tyngdpunkt möter såväl för— delar som nackdelar. På den lokala nivån är fördelarna, att medborgarna kan aktiveras till direkt medverkan och att information är tillgänglig till låg kostnad tack vare den direkta lokalkännedom som de agerande äger. Nackdelen är svårigheten att hävda överblicken och risken för konflikter mellan enheter som rätteligen borde samverka, samt därjämte begränsade ekonomiska och personella resurser.

Vid central planering år fördelen å andra sidan god överblick och sam- ordningskraft samt tillfredsställande resurser. Nackdelen ligger i ett synner- ligen begränsat medborgerligt deltagande i beslutsprocessen liksom i höga informationskostnader, alternativt otillräcklig information.

Sammanfattningsvis talar behovet av överblick, samverkan över större arealer och tillfredsställande resurser för att tyngdpunkten i den översikt- liga samhällsplaneringens utrednings- och samordningsfunktioner bör ligga ovanför den lokala nivån. Å andra sidan talar önskvärdheten av medborger- ligt engagemang och omedelbar lokalkännedom m. m. för att tyngdpunkten icke bör läggas centralt i större utsträckning än som är klart nödvändigt.

I detta sammanhang må erinras om de uttalanden om önskvärdheten av en decentralisering av i huvudstaden belägna statliga funktioner som riks- dagen vid olika tillfällen gjort. En sådan decentralisering kan i stort sett vara av två slag, nämligen antingen en direkt »fysisk» utflyttning av i hu- vudstaden befintlig statlig verksamhet eller en decentralisering av ärende- grupper och beslutsfunktioner från det centrala planet till därför lämpad regional eller lokal enhet.

Genom skilda åtgärder under senare år har statsmakterna gett bety- delsefulla incitament till omdaning av landets lokala och regionala förvalt- ningsstruktur. I båda fallen har syftet varit att tillskapa effektiva förvalt- ningsenheter på detta plan, sålunda dels en efter industrialismens och bilis- mens behov avpassad ny kommunindelning och dels en under utredning va- rande tidsenlig länsindelning. Samtidigt pågår utredning om en strukturell omdaning av den statliga länsförvaltningen, vilken kan tänkas bli utsträckt till att även omfatta landstingens, sålunda den folkvalda sektorns, arbets- uppgifter på länsplanet.

En avvägning av för- och nackdelar med central respektive lokal besluts- dominans inom samhällsplaneringen liksom en analys av den existerande förvaltningsstrukturen inom samhällsplaneringen synes ge vid handen, att en överflyttning av en rad heslutsfunktioner beträffande lokalisering och samhällsplanering från central nivå till funktionella regionala och lokala enheter år välmotiverad. Därigenom skulle man i högre grad än hittills

• Sida 123
•  Original

kunna få en regional och lokal samstämmighet i planeringen mellan olika fackomräden, medförande möjligheter till samordnad regional satsning för optimalt utnyttjande av landets resurser.

Avslutningsvis må tillfogas, att de stora ekonomiska, sociala och tekniska förändringarna i princip mäste accepteras, eftersom hela vår välståndsut— veckling hygger på dem eller ingår som integrerande delar i dem. Det finns anledning antaga, att dessa processer kan komma att få en omfattning och ett förlopp som man hittills föga konfronterats med. Vi har exempel- vis att möta en allt tydligare reträttendens på en del håll samtidigt med en allt tydligare expansionstendens på andra håll. Vår frihet -— här tagen i sin vidaste bemärkelse — och strävan till fortsatt standardhöjning för medbor- garna kan därför förmodas komma att medföra behov av en allt effekti- vare och allsidigare planering med naturlig tyngdpunkt på det regionala området, av en i ordets egentliga betydelse integrerad planering.

Promemoriorna I Primärkommunal planering, II Planering på regional nivå och III Kon— takter, samverkansbehov och förskjutningar mellan olika förvaltnings- och planeringssektorer utgör till stora delar ett sammandrag av en av professorerna Sven Godlund och Torsten Hägerstrand på länsförvaltningsutredningens uppdrag författad promemoria angående »Sam- hällsutvecklingen och samhällsplaneringen».

• Sida 124
•  Original

] 24 24. Huvuddragen av 1862 års landstingsförordnings tillkomst

Under förra hälften av 1800—talet framlades talrika förslag om att skapa ett organ för handhavande av uppgifter som var alltför betungande för de en- skilda kommunerna (socknarna). Olika meningar förelåg både om vilka områden, som borde väljas till enheter i den tänkta högre kommunala in- delningen, och om den befogenhet, som skulle tilläggas de nya kommunal- representationerna. Det var alltså inte förekomsten av bestämda uppgifter, knutna till vissa områden, som påkallade en ny organisation. Inte heller var det fråga om att omdana landskapstingen från de äldre tider då de svenska landskapen var så gott som självständiga samhällen. Man åsyftade att skapa en gemenskap och ett gemensamt organ för primärkommunerna inom ett visst område.

1828 väcktes en riksdagsmotion om municipalstyrelse för länet. Syftet var främst att underlätta det administrativa arbetet och tillgodose läns- styrelsens behov av lekmannahjälp. Detta skulle ske genom att vid lands- hövdingens sida ställdes en mindre delegation att biträda honom i vissa ekonomiska frågor. De delegerade skulle väljas ståndsvis. Förslaget föll, un- der motivering att en sådan delegation var överflödig.

Vid- 1834 års riksdag upptogs fråga om att ute i länen bilda representa- tioner, lantdagar, som kunde fungera som ett slags förberedande lokala riksdagar. Syftet var bl. 'a. att minska riksdagsärendenas mängd och att tillgodose behovet av organ för länskommunernas intressen. Lantdagarna skulle inte ha beslutanderätt, blott förslagsrätt. Mot den tänkta ordningen invändes bl. a. att det visserligen kunde vara önskvärt och nyttigt med en länsrepresentation men denna borde i så fal'l bli ett organ för bevak- ning av länets rent kommunala intressen och inte sträcka sin verksamhet in på det politiska området.

Vid 1840—41 års riksdag framkom förslag om läns- eller häradsnänm- der. Mot förslagen anfördes att länsrepresentationer var överflödiga, sär— skilt om sockenstämmor och sockennämnder kom till stånd, att lånsnämn- der kunde utveckla sig i skadlig riktning som en politisk maktfaktor samt att en representationsreform borde genomföras, innan man kunde vänta sig någon nytta av en omdanad kommunalorganisation. Till förmån för för— slagen om länsnämnder framhölls att det skulle medföra praktiska fördelar för de statliga länsmyndigheterna och minska riksdagens arbetsuppgifter. Förslagen avslogs.

Under det närmast följande årtiondet började behovet av en länsrepre- sentation göra sig alltmer gällande. Därvid tilldrog sig särskilt frågan om länsrepresentationernas ställning till statsmyndigheterna uppmärksamhet.

Vid” 1850 och 1853 års riksdagar framkom flera förslag om länsnämnder

• Sida 125
•  Original

och landsting. Förslagen avsåg närmast bildande av självständiga länsför— samlingar för vården av länens ekonomiska angelägenheter. Inom dessa församlingar skulle utses mindre delegationer för att biträda länsstyrel— serna vid länsförvaltningen. Frågan föll likväl.

På grundval av flera motioner i ämnet till 1856 och 1858 års riksdagar uttalade konstitutionsutskottet att de tidigare förslagen fallit av den an- ledningen att meningarna om länsrepresentationens karaktär inte hade stadgat sig. Utskottet ansåg nu att länsrepresentationer borde införas och att de borde bli självstyrande och således få beslutanderätt.

Riksdagsbehandlingen ledde till att Kungl. Maj:t tillsatte en kommitté för att verkställa utredning och göra upp förslag angående nya kommunal- lagar, däribland en förordning om landsting. Kommittén lämna-de i sitt utlåtande 1859 inte någon motivering för införande av landsting. Förslaget innebar bl. a. att landstingens beslut skulle underställas länsstyrelsens prövning i avsevärd omfattning. Landshövdingen borde därför inte vara landstingets ordförande, men- med hänsyn till landstingets betydelse för förvaltningen och det nära sam-bandet mellan landstinget och den statliga administrationen borde Kungl. Maj:t äga utse landstingets ordförande. På grundval av kommittéförslaget antog 1859 års riksdag den landstingslag- stiftning som utfärdades 1862. Det landsting som därigenom skapades var helt och hållet ett organ för den kommunala självstyrelsen i länen. Den politiska sidan av landstingens betydelse hade inte alls gjort sig gällande vid de beslut som låg till grund för landstingens tillkomst; möjligheten att genom landsting skapa en grundval för riksdagens omdaning hade dock framförts som argument för landstingets införande.

• Sida 126
•  Original

126 25. Lekmannamedverkan i länsstyrelsen

Under 1800-talet framkom förslag om införande av lekmannarepresenta- tion som skulle medverka vid länsstyrelsens beslut. Dessa förslag byggde i allmänhet på den uppfattningen, att landshövdingens makt måste anses vara alltför stark och okontrollerad. Förslagen torde också ha influerats av den kommunala självstyrelsetanken i dess moderna form. Det utmärkande för dem kan väl emellertid sägas ha varit, att de icke åsyftade en lekmanna- medverkan så mycket med hänsyn till behovet på grund av ärendenas art utan mer i politiskt syfte och från maktfördelningssynpunkt. I och med tillkomsten av landstingen förlorade de större delen av sin aktualitet.

Senare väcktes krav på lekmannainflytande i länsstyrelserna, varvid skäl av annan art anfördes.

I en motion till 1905 års riksdag ifrågasattes om inte länsstyrelsen borde ha någon organisation som motsvarade nämnden i häradsrätt. Sakkänne- domen om ortens förhållanden åberopades särskilt.

Alltsedan 1930-talet har frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen vid avgörande av mål om administrativa frihetsberövanden och vissa andra socialärenden va-rit aktuell vid flera tillfällen utan att dock leda till lag- stiftning. D-et senaste förslaget i ämnet har lämnats av utredningen om rättssäkerheten vid administrativa frihets'berövanden (SOU 1960: 19) och innebär att inom länsstyrelserna organiseras särskilda socialdomstolar med en länsstyrelsejurist som ordförande och två lekmän med erfarenhet i all- männa värv som bisittare.

1948 års länsstyrelseutredning (SOU 1950: 28) föreslog att i länsstyrel- sen skulle inordnas länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, mödrahjälps- nämnd, länsnykterhetsnämnd och länsvägnämnd samt att lekmannamed- verkan i länsstyrelsens beslut skulle införas.

När länsstyrelseutredningen bedömde frågan om lekmannamedverkan fann den att äldre maktfördelnings- och kontrollsynpunkter inte borde tillmätas någon större betydelse. Inte heller fanns anledning att godta nå- gon självstyrelseprincip. Den allmänna grunden för lekmannamedverkan var enligt utredningeni stället att möjligheterna till samråd och samarbete vidgades. Ett starkt skäl för sådan medverkan var orts- och personkänne- domen. Vidare ansågs den lokala opinionen direkt kunna göra sig gällande i länsstyrelsen. Ett beslut i allmänna frågor som inte innebär vederbörligt hänsynstagande till enskildas, gruppers eller orters berättigade intressen, väcker irritation och kan bli svårt att genomföra. Länsstyrelseutredningen ansåg därför, att det skulle bli större möjligheter att undersöka olika ut- vägar och nå fram till en från skilda synpunkter godtagbar lösning, om intresserade lekmän deltar i beslutet. Härigenom kunde också allmänhe-

• Sida 127
•  Original

tens förtroende för länsstyrelseförvaltningen bibehållas och ökas. Utred- ningen ansåg det viktigt att på allt sätt understryka och även hos allmän- heten skapa känsla för att av statsmakterna beslutade åtgärder är en hela folkets sak, i vars utformning folket självt får delta.

Länsstyrelseutredningen behandlade även vissa skäl mot lekmannamed— verkan. Den ansågs medföra en viss tungroddhet och minska tempot i ären- denas behandling. Farhågor att partipolitiska hänsyn genom lekmannamed— verkan skulle inverka på besluten ansågs däremot inte befogade. Större skäl fanns att befara att rent lokalpatriotiska synpunkter komme att göra sig gällande i alltför stor utsträckning.

Som nämnts innebar länsstyrelseutredningens t'örslag att lekmannamed- verkan skulle införas. Lekmännen borde vara tre, av vilka två borde utses av landstinget.

I remissyttrandena över länsstyrelseutredningens förslag uttalades delade meningar rörande förslaget om lekmannamedverkan i länsstyrelserna. Störs- ta anslutningen vann förslaget i denna del i vad avsåg ärenden rörande administrativa frihetsberövanden. Majoriteten av de remissinstanser, som yttrade sig i fråga om lekmannamedverkan i länsstyrelserna, ställde sig po- sitiv till sådan medverkan vid handläggning av dylika ärenden. Även bland länsstyrelserna intog majoriteten här en positiv hållning. En del länsstyrel- ser avstyrkte dock mycket bestämt förslaget i denna del, medan andra an- såg, att lekmännen borde ha endast en rådgivande ställning. På åtskilliga håll betonades, att anordningen med lekmän, tjänstgörande i länsstyrelser- na, i vissa avseenden innebure olägenheter för länsstyrelsernas arbete. An- märkningar riktades främst mot att förfarandet bleve tungrott, omständligt och tidsödande.

Den omorganisation som härefter genomfördes (prop. 1952: 155) inne- har inte att lekmannamedverkan kom till stånd. Därutinnan hänvisades till pågående eller planerade utredningar.

I direktiven för den 1961 tillkallade Iänsförvaltningsutredningen ingår att undersöka frågan om att inordna de nuvarande fristående länsnämnderna i länsstyrelsen. Eftersom besluten i länsnämnderna i princip fattas kolle- gialt under medverkan av särskilt utsedda lekmän, är lekmannamedverkan i länsstyrelsen enligt direktiven en förutsättning för att länsnämnderna skall kunna inordnas i länsstyrelsen. Utredningen skall ta upp denna fråga. Där- vid anförs särskilt i direktiven att lekmannafrågan torde bli aktuell beträf— fande organisationen för den lokaliseringspolitiska verksamheten.

Kommittén för näringslivets lokalisering har i ett betänkande (SOU 1963: 58) föreslagit att länsstyrelserna blir regionala lokaliseringsorgan. För över- läggningar i lokaliseringsfrågor av större vikt eller av mera principiell be- tydelse bör _ i avvaktan på länsförvaltningsutredningens förslag — inom varje länsstyrelse inrättas ett särskilt organ med rådgivande funktion, be-

• Sida 128
•  Original

stående av bl. a. länsstyrelsens olika experter och två av landstinget utsedda representanter.

I en motion till socialdemokratiska partiets kongress 19641 har fråga väckts om sammanslagning av länsstyrelse- och landstingsorganisationerna. Som skäl för en sammanslagning anförs att det föreligger risk för att de folkvalda institutionerna skall förlora kontrollen över samhällsplaneringen, vilken i stället läggs på expertorgan. Särskilt anses detta vara förhållandet på länsplanet, där planeringsfrågorna till större delen handläggs av tjänste— män vid länsstyrelserna. Länsstyrelsernas och landstingens uppgifter bör därför övertas av ett nytt folkvalt organ med arbetsformer liknande riksda- gens. Ett parlamentariskt »länsting» bör välja »länets styrelse» på så sätt att alla dess ledamöter företräder länstingets majoritet.

Partistyrelsen har i utlåtande över motionen ansett att resultatet av läns- förvaltningsutredningens arbete bör avvaktas innan den berörda frågan tas upp till utredning.

I de vid 1964 års riksdag väckta likalydande motionerna I : 456 och II : 543 hemställs om utredning av frågan rörande ersättande av nu gällande lands- tingslag med lag om länsparlament och självstyrelseorganisation på läns- planet. Samhällets omvandling sägs ha medfört konsekvenser för den folk- liga självstyrelsen som inte är önskvärda i det att tendenserna till centrali- sering och administrativt maktutövande är påtagliga. En reform bör gå ut på att tillerkänna organ, som utgår direkt från folkrepresentationen. länsparlament, det avgörande inflytandet. Länsparlamentet, med länskolle-

gium som styrelse vald av länsparlamentet, bör enligt motionsförslagen handha dels från den centrala statsförvaltningen delegerade uppgifter, dels nuvarande landstingsuppgifter och dels de uppgifter som nu åvilar statliga myndigheter på länsplanet.

* Motion nr 91 från Uppsala Arbetarekommun, Sammanslagning av länsstyrelse— och lands- tingsorganisationen. Motioner till socialdemokratiska arbetarepartiets 22:a kongress 1964 s. 208—211. Sthlm 1964.

• Sida 129
•  Original

26. Kommunernas roll inom den offentliga sektorn. Utgångspunkten

I KOMMUNALLAGSFÄDERNAS SYN PÅ KOMMUNEN ÅR 1859

Konunittén framhöll, att kommunerna visserligen vore att betrakta som juri- diska personer berättigade att i sina gemensamma angelägenheter kära och svara. Till skillnad från andra sådana personligheter måste de likväl ut- göra delar av statsområdet. Vidare måste de gemensamma ändamål, som ut— gjorde föreningslänken mellan kommunmedlemmarna och förenade dessa till en enhet, tillika vara statsändamål. Härav följde, att kommunerna vore de- lar av statsförvaltningens organism och verkande krafter därinom. Sålunda kunde de ej vara alster av fri överenskommelse och kunde ej heller av fri överenskommelse ändras eller upplösas. Endast genom staten finge de sitt berättigande, men i trots härav hörde en förvaltande självverksamhet till kommunens begrepp. Kommunerna voro liksom själva underlaget för sta- tens organiska förening, då de stodo »under statens suveränitet och i ome- delbart samhand med folket». Den kommunala självverksamheten måste bliva lokal, men var gränsen för denna verksamhet borde gå och hur for- merna borde gestaltas kunde bliva föremål för diskussion. Visserligen kun- de ej förnekas, att centralisationen genom en väl avvägd organisation kun- de »verka till enhet, likhet och kraftig kontroll», men då det var fråga om lokala olikheter vore en likriktning icke alltid lämplig, och även vid kom- munal självstyrelse kunde nödig kontroll ganska väl utövas från statens sida. De önskemål om en ändamålsenlig omläggning av den kommunala självförvaltningen, som framförts, borde man gå till mötes, så vitt det kunde ske, utan att statens rätt träddes för nära, i all synnerhet då de kommunala ändamålen, betraktade som statsändamål, bäst befordrades ju större lokal- kännedomen vore och då välordnade kommuner vore de säkraste organ, från vilka statsförvaltningen kunde erhålla de för sina beslut erforderliga upp- lysningarna.

Kommunindelningskommittén (1945) sammanfattade 1800-talets strävan- den att reglera den kommunala självstyrelsen på följande sätt:

De kommunala reformrörelserna syftade dels till ett rent praktiskt för- valtningstekniskt mål, nämligen att skapa självständiga lokala förvaltnings- organ, vilka på ett smidigare och billigare sätt än en ytterligare utvidgad central förvaltningsorganisation skulle kunna främja materiell och andlig utveckling överallt i riket med tillvaratagande av de särskilda orternas in- t1 essen och möjligheter, och dels till ett mer utpräglat politiskt mål, näm- ligen att bereda folkets breda lager tillfälle till att deltaga i de allmänna angelägenheternas förvaltning, varigenom man ville vinna å ena sidan en medborgerlig fostran till ansvarskänsla och politiskt omdöme hos folket och å andra sidan en spärr mot en allt för långt gående centralisering av förvaltningens detaljer med därav följande byråkratisk statskontroll boch politisk ofrihet.

• Sida 130
•  Original

130 II

Denna syn på kommunerna som en integrerande del av den offentliga sek- torn har medfört en ständig växelverkan mellan stat och kommun. Vissa uppgifter förstatligas, andra kommunaliseras. Exempel på tidigare kommu- nala uppgifter som förstatligats: Vägväsendet, arbetsförmedlingen, upp- bördSorganisationen och polisväsendet. Tidigare statliga uppgifter har å andra sidan blivit kommunala: epidemivården, distriktssjukvården, barn- morskeväsendet, vissa barnavårdsanstalter och mentalsjukvården.

III

Framförallt har emellertid kommunernas roll inom den offentliga sektorn kommit till uttryck genom de allt flera obligatoriska offentliga förvaltnings- uppgifter, som tillförts kommunerna.

Decentral'iseringens omfattning. Denna kommer till uttryck i det Växande antalet specialförfattningar på olika områden. Från början gällde dessa i huvudsak endast skolan och fattigvården och ännu i slutet av 1800-talet ha- de kommunerna mycket begränsade uppgifter på fattigvårdens, skolväsen- dets, hälso- och sjukvårdens, bebyggelseplaneringens, brandförsvarets och ordningsväsendets områden. Under 1900-talet har utvcklingen emellertid gått mycket snabbt och särskilt under de senaste 10—15 åren. Några exempel:

S 0 c i a 1 v å r (1 e n: Lagstiftningen om nykterhetsvård, barna— och ung- domsvård, socialhjälp kompletterad med omfattande stödåtgärder till so- cial hemhjälp, mödrahjälp, barnbidrag, bidragsförskott, åldringsvård, folk- pensionering samt moderskaps-, sjuk-, yrkesskade- och arbetslöshetsförsäk- rlng.

S k 01 a n intar en central ställning i detta sammanhang, där kommuner- nas uppgifter vidgats inte minst när det gäller den högre undervisningen.

Kommunernas uppgifter har också vidgats starkt när det gäller h ä 1 s 0 - och sjukvård, byggnadsväsendet och brandförsvaret.

Bland det senaste decenniets helt nya obligatoriska uppgifter för kommu- nerna märks bostadsförsörjningen, civilförsvaret, familjebidragsgivningen och arbetslöshetens bekämpande.

IV

KOMMUNERNA SVARAR FÖR EN ALLT STÖRRE ANDEL AV SAM— HÄLLSEKONOMIEN

Denna decentralisering har inneburit att kommunerna kommit att svara för en allt större del av den totala offentliga sektorn. »I dag torde den offent- liga förvaltningens göro—mål till ca 60 % ligga hos kommunerna» (Länssty— relsen i Göteborgs och Bohus län i yttrande över författningsutredningens förslag). Härtill kommer att kommunernas oreglerade verksamhet har

• Sida 131
•  Original

vuxit mycket snabbt på olika områden i takt med tätortsutvecklingen, den ekonomiska utvecklingen och standardkravens ökning. Detta gäller t. ex. kommunikationer, gator, vatten, avlopp, renhållning, elektricitet etc.

År 1874 understeg primärkommunernas samtliga utgifter för borgerliga ändamål 30 miljoner kronor. 1963 uppgick kommunernas utgifter för in- vesteringar och konsumtion till nära 14 miljarder kronor, vilket utgör om-' kring 15 % av BNP. I slutet av 1930-talet var motsvarande siffror 7,2 %. Den snabba utvecklingen framgår inte minst på investeringssidan. År 1938 uppgick bruttoinvesteringarna till 329 miljoner kronor och 1963 till om- kring 6 miljarder kronor, d. v. s. ungefär lika mycket som de statliga in- vesteringarna.

Kommentar. En mycket stor del av de förvaltningsuppgifter som här re- dovisats är på en gång kommunala- och riksangelägenheter. Exempel: »Det 'kommunala* skolväsendets betydelse av riksangelägenhet har med de nya skolformerna aldrig framstått klarare än nu» (Kaijser). Frågan bör därför ställas i vilken utsträckning de kommunala representationerna genom för- fattningen bör beredas tillfälle att påverka förvaltningsuppgifternas utform- . ning också på riksplanet.

Den kommunala ekonomiens betydelse för hela samhällsekonomien gör det också berättigat att fråga om inte denna stora offentliga sektor bör utöva direkt inflytande på rikspolitiken.

Å. L.

• Sida 132
•  Original

27. Kommunerna i ett förändrat samhälle

Urbaniseringen. År 1880 uppgick stadsbefolkningen till 690 000 personer och landsbygdsbefolkningen till 3,8 miljoner. I mitten på 1930-talet var befolk- ningen fortfarande jämnt fördelad mellan» stad och land. I dag bor 73 % i våra tätorter och 27 % på landsbygden. Detta är ett uttryck för den snabba förändringen från ett agrart till ett industriellt samhälle.

Kommunreformen 1952. Speciellt under 1930- och 40-talen var denna folkminskning på landsbygden mycket stor och medförde en kraftig försvag- ning av underlaget för den kommunala verksamheten. Antalet småkommu— ner ökade snabbt och inte ens hälften av landets kommuner nådde upp till en befolkning på 1 000 personer. Genom 1952 års reform minskades antalet landskommuner från 2 281 till 816.

Det bör observeras att 1952 års reform hade ett i jämförelse med den nu aktuella reformen begränsat syfte, nämligen att åstadkomma funktionsdug- liga enheter för fullgörandet av de traditionella förvaltningsuppgifterna: skolan, fattigvården etc. Genom att fastställa det behövliga befolknings— underlaget för varje sådan uppgift kom man fram till att de nya kommu- nerna borde ha minst 3000 invånare.

Den nu aktuella kommunindelningsreformen präglas av ett delvis nytt synsätt. I första hand har reformen givetvis sin grund i att 1952 års stor— kommuner inte längre motsvarar de krav som de traditionella förvaltnings- uppgifterna ställer. Befolkningsminskningen i landsbygdskommunerna fort- sätter och de ökade standardkraven på den kommunala verksamheten krä— ver större befolkningsunderlag och större ekonomiska resurser.

Samtidigt präglas emellertid den nya reformen av de djupgående föränd- ringar, som nu pågår i vårt samhälle och som inte är avslutade. Det agrara samhället avlöses i snabb takt av det industriella och inom näringslivet går utvecklingen mot större enheter. Arbetskraften söker sig till arbetstillfällena i tätorterna och omkring dessa utvecklas servicefunktionerna i den utsträck- ning som den egna tätortens och den omgivande landsbygdens befolknings-' underlag medger. Vi har fått naturliga näringsgeografiska regioner med i princip en centralort och en omgivande region för vilken centralorten utgör ett centrum i serviceavseende. Inom varje sådant område finner människor- na i regel sin utkomst, där bor de och där tillbringar de fritiden. Där finns alltså de grundläggande element, som konstituerar en naturlig gemenskap och därmed är också det område givet, inom vilket samhällsplaneringen har att tillgodose invånarnas behov och intressen, oavsett om de bor på landsbygden eller i tätorten.

Regionerna kan vara av olika storlek med olika grad av serviceutrustning och olika befolkningsunderlag alltefter de krav man uppställer. Arbetsmark—

• Sida 133
•  Original

nadsstyrelsens A-, B- och C-regioner omfattar sålunda 30 000, 15 000 resp. 7 500 invånare. Det är en metodik av detta slag som man arbetat med i kommunindelningsreformen. Riktpunkten har varit, att kommunblocken i regel inte bör ha mindre än 8 000 invånare för att kunna utgöra dels en effektiv kommunal förvaltningsenhet och dels en näringsgeografisk region med gemensamma målsättningar och intressen.

De nya kommunblocken är nu fastställda och landets 1 006 kommuner in- går i sammanlagt 282 block.

Kommunblocken blir i regel planeringsenheter. Syftet med reformen är att kommunerna inom resp. block i framtiden skall gå samman i en kom- mun. Innan så sker kommer samarbetet inom blocken att få sin största be- tydelse för samhällsplaneringen, dels inom blocken och dels i förhållande till de större näringsgeografiska regioner, som blocken tillhör.

Den första uppgiften syftar till en gemensam bedömning av befolkningens och näringslivets behov på längre sikt. En lång rad faktorer ingår i denna bedömning i befolkningsutveckling, näringslivets utveckling, kommunika- tioner, behovet av bostäder, offentlig service på olika förvaltningsområden etc. Allteftersom kommunerna enar sig om ett närmare samarbete kan man också vänta sig att åtgärderna på verkställighetsplanet kommer att sam- ordnas i tid och rum till en gemensam investeringsplanering och bebyggelse- planering.

På liknande sätt innebär den andra uppgiften, att det egna blockets pla- nering konfronteras med samhällsplaneringen i angränsande kommuner och med den planering som sker inom hela landstingsområdet eller länet (läns- region).

Det är ett utmärkande drag för den moderna samhällsutvecklingen att det uppstått ett ökat behov av långsiktig ekonomisk, näringspolitisk och samhällsplanering även på riksplanet. Länen, landstingen och kommunerna är var för sig viktiga led vid realiserandet av dessa målsättningar. Inte minst diskussionen om näringslivets lokalisering har belyst denna proble- matik. Därför växer planerings- och samordningsbehovet fram mycket snabbt också på läns- och kommunalplanet.

1 en särskild promemoria belyses denna utveckling på det kommunala och regionala planet.1

Denna utveckling får betydande konsekvenser för kommunernas ställning och uppgifter i det moderna samhället. Dels uppstår ett starkt ökat behov av samråd mellan statliga och kommunala myndigheter och dels aktualiseras frågan om de kommunala förtroendemännens direkta inflytande på sam- hällsplaneringen i vidsträckt mening.

Det ökade behovet av samråd mellan statliga länsmyndigheter och kom— munerna sker på många olika sätt (se närmare PM nr 23): länsskolnämn- den, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, Vägförvaltningen-, lantmäte-

1 Nr 23 8. 109—23.

• Sida 134
•  Original

riet, provinsialläkaren, länsveterinären, länsarkitekten, civilförsvarsdirek- .tören, socialvårdskonsulenterna, barnavårdsassistenterna etc.

Det är den ena tendensen. Å andra sidan har utvecklingen medfört ett ökat behov av kommunalt inflytande på samhällsutveckling och samhällsplane- ring. Detta behov har kommit till uttryck på skilda vägar.

Såsom närmare framgår av en särskild P.M.1 har medborgarinflytandet successivt ökat inom »lantregeringen». Detta lekmannainflytande möter vi bl. a. i länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden och länsbostadsnämnden. I den nu arbetande länsförvaltningsutredningen utgör frågan om lekmännens in— flytande i länsstyrelsen en central punkt.

Den snabba omvandlingen av näringsliv och samhälle har också aktuali- serat nya former för det kommunala inflytandet.

Lokaliseringsutredningen har sålunda på länsplanet föreslagit inrättandet av ett lokaliseringsråd. Landstinget skall enligt förslaget utse 2 representan- ter i rådet, varav 1 skall representera primärkommunerna. I debatten om detta förslag har den tanken framkastats att utvidga hithörande uppgifter att gälla länsplaneringen i stort och för detta ändamål tillskapa en »Iäns- regering», bestående av landshövding, förtroendemän och experter.

Som motvikt mot den statliga dominansen av samhällsplaneringen på länsplanet har landstingen och primärkommunerna framträtt med allt star- kare anspråk på att Öva ett avgörande inflytande på den regionala sam- hällsplaneringen. I Örebro län är landstinget n-u huvudman för Örebro läns regionplanekontor och i Skåne är landstingen och Malmö stad huvudmän för Skånes regionplaneinstitut.

inte minst i storstadsregionerna växer behovet snabbt av en gemensam planering, gemensamma verkställighetsåtgärder och ett gemensamt hävdan- de av de kommunala intressena på riksplanet. Förslaget om ett storlands- ting för Stockholms stad och län är ett uttryck för detta behov.

Medvetandet om de pågående strukturföråndringarnas djupgående kon- sekvenser för enskilda kommuner oeh hela regioner, samhällsplaneringens ökade betydelse och samordningsbehovet ligger också bakom de politiska initiativ som under senare tid har tagits för att stärka det kommunala in- flytandet på länsplanet. I motionen AK nr '5443/64 föreslås sålunda införande av länsparlament (5 representanter för centerpartiet) och ett liknande för- slag återfinnes i en motion till socialdemokrati-ska partiets kongress. En * redogörelse för dessa förslag återfinnes i en särskild PM.1 Enligt riksdags— motionen skulle l—ånsparlamentet bl. a. övertaga nuvarande landstingsupp- gifter och de uppgifter, som nu åvilar statliga myndigheter på länsplanet.

En närmare bedömning av dessa förslag bör inte göras i denna prome- moria. Tillsammans med övriga här redovisade drag i utvecklingen pekar de emellertid i en bestämd riktning. Kraven ökas på samråd mellan stat och kommun inom samhällsplaneringen och samtidigt gör den kommunala själv-

1 Nr 25., 5. 126—28.

• Sida 135
•  Original

styrelsen anspråk på ett reellt inflytande över samhällsutvecklingen även på det regionala planet.

Man bör ställa frågan om den sannolika utvecklingen på detta område. Kommer landstingen i framtiden att ombesörja andra viktiga förvaltnings- uppgifter än sjukvården? »Kommer landstingen att utvecklas till ”provins- parlament' av det slag, som erinrar om de tertiärkommuner på länsbasis, som man med sådan iver förfäktade i mitten av förra århundradet»? (Kaijser). Vilken ställning i författningen skulle dessa landsting få?

Vidare: hur kommer morgondagens lånsförvaltning att se ut och hur kom- mer integrationsproblematiken länsstyrelse — landsting, att lösas? (Se soc.dem. partistyrelsens utlåtande över omnämnd motion.)

Vidare: bör man samtidigt med denna strävan mot ökat kommunalt infly- tande på viktiga samhällsområden minska de kommunala representationer- nas möjligheter att öva inflytande på de rikspolitiska avgöranden som så intimt berör kommunernas utvecklingsmöjligheter?

Och till sist: Den pågående samhällsomdaningen innebär utan tvivel be- ' tydande risker för den kommunala självstyrelsen. Har inte den omständig-

heten att ledande kommunalmän i så stor utsträckning fått plats i riksda- f gen inneburit en mycket stark garanti för denna kommunala självstyrelses ; bestånd?

Å. L.

• Sida 136
•  Original

28. Efterhandskoncentrat av preceptor Fritz Kaijsers föredragning1

Allmänt om betydelsen av sambandet mellan riks- och kommunalpolitik. Samspelet mellan riks- och kommunalpolitik inom vårt samhällsskick ka— rakteriseras i stort av att statsmakterna _ Kungl. Maj:t och riksdag — be- sluta allmänna normer och i den mån det blir fråga om upptagande eller utvidgning av obligatoriska eller ur statssynpunkt särskilt önskvärda verk- samheter i kommunal regi, även om kostnadsfördelning mellan stat och kom— mun, medan kommunerna ute på fältet var och en inom sitt område för ut reformerna i praktiken. Närheten till arbetsobjekten innebär en fördel för kommunalmannen som får kompensera det vidare perspektiv som riks- dagsarbetet ger. Synteser av erfarenheter från båda fälten ger de bästa för- utsåttningarna för framgångsrika insatser på både riksplanet och det kom- munala planet. De under I A i arbetsplanen2 angivna samhällsverksamheter- ' na, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik, sjukvård och många andra il- lustrera detta. Nyckelordet samhällsekonomi speglar den finansiella pro- blematik, som arbetsfördelningen aktualiserar.

Det är omöjligt att mäta betydelsen för vårt samhällsskick av det infly- tande kommunerna med rådande tvåkammarsystem tillförsäkrats på riks- representationens sammansättning. KU har nyligen (utl. 1 1962) tillskrivit den kommunala självstyrelsen förtjänsten av den lugna inrikespolitiska utveckling som kännetecknat förhållandena i vårt land och framhållit att självstyrelsen till alla grupper av vårt folk förmedlat förståelse för allmän- na och enskilda behov, sam'förståndsanda och känsla av gemensamt an- svar för allmänt väl. Man bör emellertid hålla i minnet att denna av ut- skottet prisade samhällsordning vilat på ett representationsskick, i vilket , kommunerna haft ett bestämmande inflytande över sammansättningen av , den ena kammaren.

Av olika anledningar är det också omöjligt att förutse vad som kommer » att inträffa om detta kommunala inflytande på riksrepresentationen helt elimineras eller väsentligt reduceras. En faktor som inte bör lämnas ur rä'k- , ningen är organisationerna, som i sin strävan att öka inflytandet på riks- politiken måste finna det kommunala intresset överrepresenterat och därför i princip vara anhängare av ett »rent» enkammaralternativ. I det samman— hanget bör man inte glömma att det starka kommuninslaget i vårt nuvaran- ,

1 Föredragningen hölls vid sammanträde med arbetsgruppen för det kommunala sambandet fredagen den 22 maj 1964. Koncentratet uppgjort av preceptor Kaijser isamråd med sekre- teraren. Protokoll, Arbetsgruppen för det kommunala sambandet 22/5 1964. Bil. A. 5 3. " PM nr 1, s. 15.

• Sida 137
•  Original

de riksdagsskick även betyder en stark kommunal återförsäkring hos parti- ledningarna. Detta kan antagas vara en av anledningarna till att det kom- munala inslaget i andra kammaren blivit så starkt som det är. Ingen vet vad en övergång till ett »rent» enkammarsystem härvidlag kommer att be- tyda. Men det finns säkerligen fog för att misstänka att effekten av en sådan övergång skulle bli en avsevärd reduktion av det kommunala inslaget och en motsvarande ökning av representationen för de stora organisatio- nerna.

På nytt måste det emellertid betonas att möjligheterna att se in i fram- tiden är begränsade. Härtill bidrar dels att kommunsystemet självt är statt i omvandling på grund av den år 1962 beslutade kommunindelningsrefor- men som nu på allvar börjat genomföras, dels att de kommunala förvalt- ningsuppgifterna och kommunernas roll i samhällsplaneringen är föremål för ständiga reformer och ständig omprövning. Ett par synpunkter må emellertid framhållas.

Om kommunreformen såsom avsett är resulterar i att vi i början av 1970- talet förutom landstingen får ca 300 borgerliga primärkommuner i stället för dagens ca 1000, kan man till en början fråga sig om inte de stora riksorganisationerna kunna få intresse av representation redan på det kom- munala planet. Den antagna motsättningen mellan dem och kommunerna när det gäller det nuvarande kommuninslaget i riksdagen borde då i viss mån neutraliseras.

Oavsett detta är det ostridigt att primärkommuner av den storlek som den nya indelningsreformen avser att skapa — där folkmängderna normalt röra sig kring 15—20 000» och i ett stort antal fall vida överstiga dessa tal — samt med däremot svarande resurser kommer att skapa ett nytt balans- läge mellan riks- och kommunalpolitik. Problemet blir då om man i ett sådant läge kan bibehålla en kommunal självstyrelse av samma rättsliga struktur som den nuvarande. Sambandet mellan kommun- och riks- representation har otvivelaktigt utgjort en garanti för kommunal lojalitet visavi riksledningens intentioner. Kan man räkna med en motsvarande loj a- litet, sedan grunden för det »kommunala» inflytandet på rikspolitiken un- danryckts?

Historisk återblick på relationerna stat —— kommun.

Vad synen på den kommunala självstyrelsen beträffar har den undergått mycken förändring sedan 1862 års kommunalreform. Av den ursprungliga självstyrelseideologins stats- och byråkratifientlighet finns inte mycket kvar. I andra delar, t. ex. självstyrelsens samhällsfostrande betydelse, fram- står den gamla synen visserligen som riktig men även andra organisatio- ner och folkrörelser kan med fog sägas framgångsrikt verka i samma syfte. Levande i modern självstyre'lseideologi är den kommunala demokra- tin såsom grundval för ett demokratiskt statsskick.

• Sida 138
•  Original

Mot bakgrunden av den problematik, som tvåkammarsystemets eventuella avskaffande reser, kan det mera som ett kuriosum erinras om att det kom- munala sambandet med en reformerad riksrepresentation stod levande för upphovsmännen till både 1862 års kommunalreform och 1866 års represen- tationsreform.

Greve Spens, som 1840 i en reservation till KU:s förslag till en på enkam- marsystem uppbyggd nationalrepresentation gav det första uppslaget till 1866 års tvåkammarriksdag, var sålunda angelägen att betona att de lands- ting, som skulle välja första kamaren, härigenom skapade säkerhet för har- moni mellan det mot ämbetsmannavälde riktade kommunalväsendet och den mot allenastyrandets möjliga nycker riktade nationalrepresentationen. Emancipationen från byråkratien kunde inte ske annat än genom den ga- ranti tillvaron av en högre instans (första kammaren) erbjöd. Tvåkammar- system på gemensam folkvald grund, ett samfällt organiserande av riksre- presentation och kommunalväsende gav samtidigt en önskvärd karaktärs- skillnad mellan kamrarna. Första (övre) kammaren skulle fungera i tre riksdagar med en tredjedel nyvald varje gång och därigenom få en konser- vativ (återhållande) karaktär.

1856—58 års riksdag förklarade i motiven för sin hemställan om kom- munreform att representationssystemets utsträckning till länsvis ordnade möten skulle bidraga till att öka det konstitutionella regeringssättets fast- het och att de dugligaste grundämnena till en länge påyrkad förändring i statsrepresentationen borde sökas i ett utbildat kommunalväsende. Städer- nas inlemmande i landstingen var enligt 1859—60 års riksdag ett viktigt steg mot en rep-resentationsreform, som eliminerade dåtida stånds- och klassplittring. Ett så organiserat landsting kunde samtidigt bli grund och urbild för en reformerad nationalrepresentation och en förberedelseskola för dess medlemmar. För Louis de Geer var den kommunala förankringen av första kammaren ett viktigt vapen mot anhängare av överhustankar, klassvalssystem och liberalare rösträttsgrunder. Kommunen var en vida naturligare bas för riksrepresentation än yrkena (klasserna). Landstingen bildade länens naturliga och fullt berättigade aristokrati. De skulle säker- ligen förstå att välja riksdagsmän för vad de voro och inte för vad de ägde. Kommunerna voro snarare politiska än ekonomiska institutioner.

Den kommunala självstyrelsens ställning i dagens expansiva samhälle. Det kommunala sambandets betydelse för självstyrelsens framtid.

Av det ännu levande arvet från 1862 års kommunalreform är kommunal- lagens elastiska kompetensbestämmelse och det kommunala besvärsinstitu- tet viktigast. Utan överdrift kan sägas att de alltjämt utgör nerven i vår kommunala självstyrelse. Elasticiteten hos kompetensbestämmelsen ger möjlighet till en anpassning av den kommunala verksamheten efter sam- hällsutvecklingens krav, en synpunkt som särskilt starkt underströks vid

• Sida 139
•  Original

kompetensreformen år 1948. Och det kommunala besvärsinstitutets grund- tanke är att en faktultativ, av klagande kommunmedlem utlöst laglighets- kontroll skall vara tillräcklig för att kommunalverksamheten skall följa sunda banor. Uteblir besvär —- vinner m. a. o. det kommunala beslutet laga kraft _ betyder detta ofta att kommuner med kommunmedlemmarnas go- da minne kan fullfölja verksamhet även utanför vad som i rättspraxis fast- slagits som yttergränser för den kommunala beslutanderätten.

Mot de ursprungliga kommunallagsstiftarnas intentioner är visserligen i dag stora delar av den kommunala verksamhetssfären specialreglerad och i samband därmed underkastad en skärpt statstillsyn. Detta gäller för många av de i dag viktigaste kommunala uppgifterna såsom skolväsendet, social- vården, byggnadsväsendet m. fl. Men fortfarande finns det många kommu— nala uppgifter som helt eller väsentligen repliera på kommunallagens kom— petensregel.

Viktigt är då att fastslå att den frihet, som denna regel i förening med kommunalbesvärsinstitutet ger kommunerna i stort sett inte missbrukats. I många fall har den. handlingsfrihet som dessa institut gett kommunerna av dem utnyttjats för pionjärgärningar. Från senare år kan erinras om kommunernas insatser på åldringsvårdens och fritidsverksamhetens områ- den, där det positivrättsliga stödet för åtgärderna mången gång kunnat te sig bräckligt men där tvekan om värdet av vad som åstadkommits inte be- hövt råda utan tvärtom fått »officiellt» erkännande i kommittébetänkanden och senare tillkommen kompletterande lagstiftning.

När det tillspetsat brukat sägas att vår kommunala självstyrelse skulle bestå i att kommunerna sätta sig över lagen förbises att kommunalmännen i gemen sätta en ära i att så långt möjligt hålla sig inom lagens råmärken så— dana dessa 'fixerats i besvärsmyndigheternas praxis. Undantagen bekräfta här regeln. Det är överhuvud sällsynt att »olagliga» kommunbeslut fattas i andra fall än där det står klart för de kommunala myndigheterna att de ha en enig lokal opinion bakom sig. Och mången gång uppbärs såsom nyss sagts deras aktivitet i dessa fall av en riksopinion.

Fråga är om en motsvarande lojalitet från kommunernas sida kan på- räknas, sedan det kommunala sambandet med riksrepresentationen brutits. Omvänt måste man fråga sig om en från det kommunala sambandet fri- gjord riksrepresentation kommer att kunna tolerera att kommuner av den storlek ,som indelningsreformen åsyftar, i samma utsträckning som nu dri- ver en självständig kommunalpolitik och detta oavsett om kompetensgrän- serna överskridas eller inte. Ur rikssynpunkt kan nämligen större variatio- ner i kommunalt handlande te sig som en olägenhet eller i vart fall såsom något riskfyllt. Hittills har det starka inslaget av kommunalmän i riks- representationen haft ett ömesidigt modererande inflytande och samtidigt har det inneburit en garanti för bibehållandet av den kommunala självsty- relsen. Det är också lätt att peka på tillfällen, där riksdagens starka kom-

• Sida 140
•  Original

munala förankring gjort det möjligt att genom smärre ändringar i tilläm- nad eller redan genomförd lagstiftning bättre anpassa denna till kommuner-' nas förhållanden. En övergång till ett från det kommunala sambandet fri- gjort enkammarsystem kan äventyra dessa värden hos nu gällande ord— ning.

Kommunal självstyrelse uppfattas numera överallt i den fria västliga världen som ett av demokratins viktigaste fundament. Det bör då betonas både att svensk kommunal självstyrelse i sin relativa frihet från statstvång torde sakna motstycke och att det aldrig rått någon tvekan hos oss om det. positiva utbytet av denna kommunalfrihet. Skulle övergången till ett en- kammarsystem utan kommunalt samband äventyra bestån-det av denna kommunalfrihet måste detta vara ägnat att inge allvarliga betänkligheter. Det kan inte nog understrykas att valkretsar även om dessa för vissa man- dat utsträckas till regioner, aldrig kan ersätta det nuvarande riksdagsskic- kets kommunala förankring.

Självbeskattningsrätten.

Författningsutredningens förslag inbjuder även på andra punkter än när det gäller kammarsystemet till kommunal kritik. & 57, andra st. RF förut- sätter i sim nuvarande lydelse tillvaron av en kommunal beskattningsmakt. Utredningen har inte medtagit någon motsvarande bestämmelse utan nöjer sig med uttalandet att varje beskattningsåtgärd, statlig eller kommunal, måste grundas på av riksdagen stiftad lag. Oavsett vilken lösning som väljs i fråga om kammarsystem ter det sig ur kommunal synpunkt angeläget att den kommunala beskattningsmakten erhåller det ytterligare skydd, som en grundlagsgaranti kan ge. Utan självständig heskattningsrätt är nå— gon fri kommunal aktivitet av betydelse otänkbar.

Sammanfattning.

Den sammanflätning av statliga och kommunala insatser som i dag präg- lar svenskt samhällsliv bygger på det kommunala sambandet, den fria kom- munala beslutanderätten, kommunalbesvärsinstitutet och den kommunala beskattningsmakten. Borttages något av dessa moment får vår kommunala självstyrelse en annan ställning. Bevisbördan för att en sådan ändrad ställ— ning inte skall bli till men för vår folkstyrelse åvilar dem, som yrkar på ändring.

I detta sammanhang må påpekas att kommunernas insatser då det gäller- i verklig mening aktiv offentlig förvaltning är större än nakna siffror rö- rande statens och kommunernas medelsomslutning Visar. Ett väsentligt in- slag i den statliga medelsomslutningen utgörs av överföringsposter. Ett be- lysande exempel härpå utgör socialförsäkringen (allmänförsäkringen, yr- kesskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen o. s. v.). Omvänt år kom- munernas utgifter till mycket betydande del bundna vid av staten pålagda

• Sida 141
•  Original

uppgifter. Fullgörandet av dessa samhällsuppgifter kräver en kontinuerlig finansiell kommunal medverkan. När det gäller nya samhällsuppgifter är staten på samma sätt i mycket stor utsträckning beroende av kommunal aktivitet och kommunalekonomiska engagemang.

Samspel mellan stat och kommun är in. a. o. en grundbetingelse för vårt nuvarande samhällsskick, en synpunkt som med kraft understrukits i det .av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avgivna remissutlåtandet över författningsutredningens förslag.

Riks- och kommunalval.

i diskussionen kring författningsutredningens förslag och av utredningen själv har det framställts såsom något eftersträvansvärt att kommunalvalen skulle befrias från rikspolitiska inslag. Denna syn ter sig verklighetsfräm- mande. Det ömsesidiga beroendet mellan stats- och kommunalpolitik gör att rikspolitiken på ett naturligt sätt blir ett väsentligt, ja övervägande inslag i kommunalvalen. Övergången till ett »frigjort» enkammarsystem kommer härvidlag blott att medföra ett minskat valdeltagande. Att tänka sig en åter- gång till ett slags sockenval i gångna tiders mening ter sig helt orealistiskt. En ny kommunindelning torde tvärtom i ännu högre grad göra kommunal- valen till skådeplats för valrörelser från de i rikspolitiken engagerade par- tierna. Detta utesluter naturligtvis inte att kommunalvalen kan få en något annan innebörd med ett efter indelningsreformen ökat inslag av »heltids- anställda» förtroendemän, kommunalråd, i kommunalförvaltningarna. In- .nehavet av dylika maktpositioner kommer att utgöra en extra stimulans på det kommunala planet och på olika sätt utlösa aktivitet inte bara i kam- pen mellan olika partier utan även mellan fraktioner inom samma parti. Kommunalpolitikens uppdelning på olika »valplatser» medför överhuvud .att öppna eller slutna fraktionsbildningar är vanligare där än på riksplanet. Samtidigt ger det tvång till samregering som möjligheten till proportionella nämndval skapar och de vid fasta mandatperioder bundna förtroendeupp- dragen en särskild karaktär åt kommunaldemokratin. Även denna numera invanda form av lagfäst samverkan utgör ett karakteristiskt inslag i vårt nuvarande samhällsskick, som via det kommunala sambandet kommer rikspolitiken till del i form av samförståndskänsla och kompromissvilja.

• Sida 142
•  Original

• Sida 143
•  Original

29

Rikspolitiska inslag i kommunal- valen

En pressundersökning

Kerstin Ringdahl

• Sida 144
•  Original

• Sida 145
•  Original

Sammanfattning

10—640486

• Sida 146
•  Original

• Sida 147
•  Original

Förord

Avsikten med föreliggande uppsats har varit att genom en undersökning av tidningsledare söka belysa de rikspolitiska inslagens roll i kommunalvalen. Undersökningen är främst ett försök att mäta den rikspolitiska dominan- sen.

Inledning

Material. Föremål för undersökningen har varit tidningsledare i valrörel- serna inför kommunalvalen 1946, 1954 och 1962. Undersökningen omfattar för valen 1946 och 1962 en tidrymd av sex veckor omedelbart före valet och för valet 1954 fem veckorl. Sammanlagt har något över 5 400 ledare genom- gåtts. Troligen skulle en undersökning av exempelvis valmaterialet eller ra- dions och televisionens valprogram kunna ge ett annorlunda resultat.

Tidningarnas ledare anses traditionellt vara politiskt opinionsbildande, genom dem främst kanaliseras tidningarnas politiska aktivitet. I valtider tycks dock dagstidningarna i mycket anta en annan karaktär. Reportage och nyhetsmaterial ges ofta en politisk utformning. Till synes allmänorien- terande artiklar får ett aktuellt politiskt syfte. Efter en genomgång av ett antal tidningar, som utkommit under tiden för valkampanjen, finner man det angeläget understryka, att andra avdelningar än ledaravdelningen i stor utsträckning rymmer ett politiskt stoff. Lokalpolitiskt material återfinns till stor del i brett upplagda intervjuer med partiernas kandidater. Rikspoli- tiskt material återfinns i referat av valtal och radio och TV-program. Här- till kommer det ymnigt flödande politiska annonsmaterialet. En intensivun— dersökning skulle här sannolikt vara mera belysande. Till eventuella slut- satser av en undersökning som denna måste således fogas reservationer be- träffande ledarens representativitet som indikator på valens politiska grad och karaktär.

Att avgöra vad som är ledare kan stundom erbjuda svårigheter. Ledaren förutsätts här ha en någorlunda given typografisk utformning, en fast pla- cering, vara skriven i s. k. hög hatt och ge uttryck för tidningsledningens uppfattning. Påfallande brott mot ovanstående har lett till att »ledaren» ej medtagits i undersökningen?

* Enligt en överenskommelse mellan partierna koncentrerades valrörelsen 1954 till fem vec- kor före valet.

' Rensningar har främst skett, när vissa tidningar låtit vad som traditionellt står under Pressgrannar komma på ledarplats.

• Sida 148
•  Original

Metod. Klassifikation har skett i rikspolitiskt (R), kommunalpolitiskt (K) och opolitiskt (O) stoff3. Antalet ledare har räknats.

Frågor som faller under kommunal eller statlig, politiskt vald myndig- het eller dess förvaltning har betecknats som politiska. Faller frågan under kommunal, har den betecknats som K, under statlig som R; om både stat och kommun kan inverka på den, har den redovisats med en halv enhet under vardera kategorin4. Som R räknas också allmänna angrepp på re- spektive partier och deras agerande. Angrepp på lokala valorganisationer, valkandidater och lokal press har klassificerats efter den omstridda frå- gans karaktär, även om polemiken främst rymmer angrepp på motstån— darens hederlighet, förstånd etc. Också Gallup-kommentarer har ofta ett po- litiskt syfte. De visar icke sällan på goda konjunkturer för det egna partiet och vill stimulera läsaren att handla som många andra förståndiga. Ett sär— skilt svårlöst problem utgör frågor, som har med fackförenings- och andra organisationsförhållanden att göra. De representerar i valet 1946 en kvan- titativt framträdande grupp. Inte sällan har kommentarerna, särskilt i so- cialdemokratisk press, en mer eller mindre öppet uttalad politisk karaktär. För enkelhets skull har alla ledare om fackliga förhållanden rubricerats som R. I ett fall har en underklassifikation utförts; det gäller rikspolitiska frågor, som berör kommunerna generellt vid valet 1962, t. ex. de om kom- munal indelning och markfrågor.

Som O — förutom allmänna kommentarer till väder och skördeutfall, läs- vanor e. dyl. -— betecknas rent informativa artiklar, vars innehåll ej kan tänkas inverka på valrörelsen. Absolut dominerande inom denna kategori är de utrikespolitiska kommentarerna. Artiklar med utrikespolitiskt inne- håll ägnade att stimulera till jämförelser med svenska politiska fö-rhållan- den har dock klassificerats som R.

Genom ovanstående klassifikationsprincip kommer blott frågor, vars lös- ning väljaren kan påverka genom kommuna-lvalet att rubriceras som K. Detta innebär att ett i pressen påtalat lokalt missförhållande, som inte kom- munala organ kan inverka på betecknats som R. Vid bedömning av vad som är kommunalpolitiskt betydelsefullt ledarstoff har också hänsyn tagits till tidningens spridningsområde? För stockholmstidningarna, som ju både är riks- och lokaltidningar, har detta erbjudit ett särskilt problem. Kritiserar DN bostadsförhållanden i Norrköping, kan detta förväntas få en kommunal- politisk effekt i denna stad och bör redovisas som K. Å andra sidan påver- kar ledaren inte stockholmsvalet. K-frekvensen för stockholmspressens del

” För Ny Dags del har dock uppdelningen bara skett i kommunalpolitiskt och övrigt material.

' T. ex. byggnadsfrågor, när både kommunala initiativmöjligheter och statlig kreditpolitik berörs, tarislproblem på Gotland, när man ser dessa mot bakgrunden av statligt stöd samt vissa ira/ik- och lokaliseringsfrågor.

** Visbytidningama tänks kunna inverka på gotlandsvalen, piteä- och norrköpingstidning- arna på valen inom respektive TS-omräden. Malmö—tidningarna inom Malmöhus—. Kristian— stads- och Blekinge län.

• Sida 149
•  Original

kan således inte helt appliceras på stockholmsvalet. Klassificeringar av detta slag är dock relativt få.

Tidningsurval. Av arbetstekniska skäl har blott ett begränsat antal tid- ningar granskats. Resultaten kan därför ej bestämt sägas vara allmängil- tig—a för svensk press. ' ' '

Särskild uppmärksamhet har ägnats stockholmsvalet. Således ingår i un- dersökningen alla större tidningar som utges inom TS- områdets. Kväll'sx tidningarna har medtagits inte minst för att en jämförelse med morgontid- ningarnas ledarmaterial skall kunna ske.

Undersökningen omfattar vidare press i fyra landsortsstäder: Malmö, Norrköping, Piteå och Visby. Visby representerar en avfolkningsbygd, Piteå småstaden, båda med, som det förutsätts, därigenom accentuerade lokalpo- litiska problem. I Visby har under hela perioden utkommit tre dagliga tid— ningar, representerande skilda partier, vilket får anses erbjuda ett gott un- derlag för en undersökning.

Norrköping representerar en bygd i relativ befolkningsmässig stagnation. Pressen' 1 staden är lämplig som föremål för en undersökning, eftersom den har en koncentrerad spridning. Mycket synes nämligen tala för att tidningar med en vid spridning, likt malmötidningarna, har en benägenhet att föra över ledarmaterial av kommunalpolitisk art till lokalsidorna. De båda un- dersökta norrköpingstidningarna — Norrköpings Tidningar och Östergöt- lands Folkblad — synes vidare ha aktiva och självständiga ledaravdel- ningar. Vid valet av tidningsorter har vidare förutsatts, att existensen av två någorlunda jämbörda tidningar måste stimulera den lokala debatten. Förstakammarval hålles därtill i Norrköping och Östergötlands landsting under alla här undersökta perioder.

Malmö, slutligen, tillhör ett område i stark expansion. De undersökta tid- ningarna intar en mellanställning mellan riks- och lokaltidningar genom sitt förhållandevis vida spridningsområde. Detta måste rimligen få en effekt på tidningarnas val av ledare. De har ju, vad gäller lokalt stot'f, inte bara ut- givningsortens läsare att ta hänsyn till.

Det är givet att urvalet av tidningar kunnat ske efter andra principer än de ovan 1edovisade. Det hade t. ex. varit intressant att undersöka, om den socialdemokratiska pressen i oppositionsställning för en annan »ledarpoli- tik» än i kommunal majoritetsställning. Ett sådant fall finns dock'här re— dovisat: den socialdemokratiska stockholmspressen 1954.

” Utelämnats har för Stockholms del främst Arbetaren, Dagen och Svenska Morgon- bladet.

• Sida 150
•  Original

Tabell ]. Tidningsulgivningsarternas folkmängd

1946 1954 1962 Stockholm .......................... 671 601 769 472 807 127 Malmö .............................. 171 158 201 939 233 352 Norrköping .......................... 78 344 87 989 91 397 Visby .............................. 13 712 15 016 15 718 (Gotlands län ........................ 58 986 57 526 53 662) Piteå ................................ 4 883 5 962 7 581 (Norrbottens län .................... 194 533 249 502 262 582) Tabell 2. Tidningar7 (Upplaga i 1 000 ex.) Tidning Pol. färg Utgivning 1946 1954 1962 Stockholm Aftonbladet (AB) ............ L/S' 7/Em 156,6 181,0 244,9 Aftontidningen (AT) .......... S 7/Em 47,4 72,8 ' — Dagens Nyheter (DN) ........ L 7/M 206,7 293,4 358,3 Expressen (Expr) ............ L 7/Em 78,5 254,4 420,0 Morgon-Tidningen (MT) ...... S 7/M 39,5 47,1 ' — Ny Dag (ND) ................ K G/M/midd 54 28,5 28,0 Ej redov. Stockholms-Tidningen (ST) . . .. L/Sm 7/M 158,9 177,6 148,2 Svenska Dagbladet (SvD) ...... M 7/M 85,2 101,1 140,2 Malmö Arbetet. (Arb) ................ S 7/Em/M 62 35,1 45,5 55,6 Sydsvenska Dagbladet (SDS) .. M 7/M 55,1 72,3 88,9 Skånska Dagbladet (SkD) . . . . Bfle 6/M 49,8 46,7 42,0 Norrköping Norrköpings Tidningar (NT) . . M 6/Em/M 62 19,0 23,2 " 40,9 Östergötlands Folkblad (ÖF) .. s 6/Em 11,5 15,0 19,0 Visby Gotlands Allehanda (GA) ...... M 6/M/em 46 8,9 7,8 10,1 Gotlands Folkblad (GF) ...... S 6/Em 4,5 6,3 5,8 Gotlänningen (Gotl) .......... Bf/Cp 6/Em/M 62 6,1 6,1 6,1 Piteå Norrbottens Allehanda (NA). . . . M ö/Midd 1,1 ' — —- Piteå-Tidningen (PT) .......... S 6/M/midd 46 8,1 9,0 10,2

1946 ÅRS KOMMUNALVAL

Allmän presentation. Per Albin Hanssons socialdemokratiska ministär hade sommaren 1945 efterträtt krigsårens samlingsregering och följaktligen fun- gerat i ungefär ett år, då 1946 års kommunalval — det första efterkrigsvalet — ägde rum. Mandatfördelningen i riksdagen var följande:

" Uppgifterna hämtade ur TS-boken. ' S valet 1962. ' Nedlagd. " S valet 1962. " Tidningen sammanslagen med Östergötlands Dagblad; morgontidning vid valet 1962.

• Sida 151
•  Original

H Bf Fp 3 K

FK ............ 28 21 14 84 3 AK ............ 39 35 26 115 15

Partifördelningen bland de röstande vid 1942 års landstingsmannaval och stadsfullmäktigeval i de i landsting ej deltagande städerna samt motsvaran- de andel vid AK—valet 1944 framgår av nedanstående översikt (siffrorna i procent) :

H Bf Fp 5 K

1942 ............ 17,6 13,2 12,4 50,3 5,9 1944 ............ 15,9 13,6 12,9 46,6 10,3

Kommentar. Tendensen utvisade tillbakagång för högern och socialdemo- kraterna och en kraftig framgång för kommunisterna. Socialdemokraterna' var det största partiet i samtliga städer utom fyra, av vilka högern var störst i tre och höger och socialdemokrater var jämstarka i en. Socialdemo- kraterna med sina 611 mandat i landstingen (närmast kom bondeförbun— det med 211) var utan jämförelse det starkaste partiet i de kommunala för- samlingarna inför kommunalvalet 1946. Den procentuella andelen av väl- jarkåren hade dock för socialdemokraternas del minskat sedan 1942.

Valet ägde rum söndagen den 15 september efter en valrörelse, som på allvar tycks ha tagit sin början de första veckorna i augusti. Veckoskiftet 3—4 augusti hölls valmöten runt om i landet. Radiotjänst bidrog till valrö- relsen — förutom med stor partiledardebatt — med en serie presskonfe- renser, varvid partiledarna utfrågades av tidningsmån från de andra par- tierna.

Det förhållandet, att det var första gången efter kriget, man gick till val- urnorna gav kanske valet en speciell karaktär. Det ansågs allmänt gälla det socialdemokratiska efterkrigsprogrammet, det 8. k. 27-punktsprogram- met. Valdebatten rörde sig i pressen i stor utsträckning kring socialiserings— frågan. »Socialiseringsspöket» florerade i tidningarnas ledarspalter, liksom ställningstagande för och mot planhushållning. Skattefrågan, inflationsfa- ran, ryssavtalet och bortrationaliseringen av småjordbruken var andra äm— nen, som stod i centrum för den politiska debatten inför valet.

Inför landstingsvalen ingicks så gott som fullständig borgerlig kartell. Valdeltagandet var förhållandevis högt för ett kommunalval: 72 % mot 66,8 % i 1942 års kommunalval. (Motsvarande siffra för AK-valet 1944: 71,9 %).

Förlorande partier blev högern och socialdemokraterna'. Högerns andel i väljarkåren minskade — jämfört med AK-valet 1944 —— med 1 %, socialde- mokraterna med 2,2 %. Bondeförbundets andel av väljarkåren blev oför- , ändrad. Folkpartiet och kommunisterna gick framåt. Folkpartiet ökade sin ' andel av väljarkåren med 2,7 % och kommunisterna sin med 0,9 %.

I höstens remissdebatt yttrade folkpartiledaren hr Ohlin, att valutgången

• Sida 152
•  Original

aktualiserat frågan om socialdemokrvaterna och regeringen skulle söka sam- arbete med och stöd hos kommunisterna”. Högerledaren hr Domö ansåg ej valet vara något förtroendevotum för de vänsterinriktade inom regerings- partiet. Riksdagen kunde ej påverkas av valet men väl riksdagspolitiken13. Kommunistledaren hr Linderoth framhöll, att valresultatet måste bli vägle- dande för statsmakternas politiska göranden de närmaste åren”. Kommu- nalvalet ges således utan vidare en direkt rikspolitisk innebörd.

Stockholmsvalet 1946. Mandatfördelningen i Stockholms stadsfullmäktige före och efter valet 1946:

. H Bf Fp 5 K 1942 ............ 29 — 16 46 9 1946 ............ 22 — 23 38 17

Högern förlorade sju mandat. Folkpartiet ökade med sju. Socialdemokra- terna förlorade åtta mandat. Kommunisterna vann åtta. Valdeltagande: 74,5 % (1942: 53,1 %).

Valets rikspolitiska betydelse betonades allmänt av huvudstadens tid- ningar. AT bedömde valrörelsen som ovanligt från för svenska förhållan- den15. AB framhöll att de flesta blivit avvanda från att tro, att deras röst kunde ha någon betydelse för kommunala irritationsmomentls. Tidningen efterlyste bättre samspel mellan partier och allmänhet, när det gällde prak- tiska kommunala frågor". Valet var att betrakta som en intressant opi— nionsyttring inför AK-valet 1948, ansåg tidningen vidare”. Liknande syn- punkter framfördes av AT och DN19.

DN betonade, att de kommunala valen ur väljarnas synvinkel blivit ett val mellan rikspartier i nästan lika stor utsträckning som AK-valen. Speciella väljarsammanslutningar med rent lokalt program hade blivit allt sällsyn- tare. Gemensamma listor för alla partier höll på att försvinna också från de minsta socknarnas fullmäktigeval. Utvecklingen ansågs avspeglas i siff- rorna för valdeltagandet. På 20-ta1et brukade röstfrekvensen vid AK-valen vara 15 % högre än vid kommunalvalen; skillnaden hade nu blivit blott 5 %, framhöll tidningen vidare”.

Tidningen påpekade att fördelningen av stockholmarnas sympatier på de idébetonade partierna under de senaste årtiondena regelbundet förskjutit

", AK prot 1946 32:19. ” FK prot 1946 31:12. ” FK prot 1946 31:35. '.” AT 15/9. ”' AB 6/9.

' " AB 1218. " AB 16/9. " AT 15/9. " DN 5/8.

• Sida 153
•  Original

sig i samma riktning som partifördelningen över hela landet. Att utslagen i stockholmsvalet vanligen blivit större än genomsnittet ansågs bidra till sy- nen på stockholmsvalet som en mycket god barometer för de politiska vä- derleksskiftningarna21. MT såg valet som en opinionsundersökning för eller mot den politik som avsatt så många lyckosamma resultat redan under det första år en socialdemokratisk regering kunnat stödja sig på en riksdags- majoritet”.

Frågor av lokalpolitiskt intresse inför valet, som ägnades uppmärksam- het på ledarplats, var kommunalskatten och bostadsbristen.

Tabell 3. Tidningsledarei stockholmsvalet 1946 %

Expr L FL

A. Hela

perioden 19,8 50,0 50,0 47,6 33,8 27,9 69,8 32,4 46,5 55,8 8,1 4,2 3,5 3,6 8,3 9,3 11,6 5,1 2,3 2,3 72,1 45,8 46,5 48,8 58,0 62,8 18,6 62,5 51,2 41,9

7,2 52,5 35,9 57,1 58,3 57,1 78,6 55,0 42,9 71,4 21,4 7,5 21,4 11,8 14,3 12,5 14,3 , 21,4 10,0 14,3 —- 71,4 40,0 42,9 28,6 29,2 28,6 — —— 35,0 42,9 , 28,6

(20) 131 (20) 96 (17) 157 (24) 165 (32) 128 (20) (19)

Förklaringar. L betecknar ledare, FL första ledare. Det inom parentes angivna antalet ledare gäller valveckan.

Kommentar. Genomsnittligt är 51,8 % av ledarmaterialet av politisk ka- raktär. Markant är AB:s opolitiska innehåll, dock i viss överensstämmelse med att tidningen rubricerar sig själv som opolitisk23. Om man bortser från AB blir genomsnittliga politiska frekvensen 55,5 %. MT har den i särklass politiskt mest laddade ledarsidan och ger också störst utrymme åt K-ma— terial.

Under valveckan sker en kraftigt stegrad politisering av ledarmaterialet till genomsnittligt 71,1 % (utan AB 77,1 %). Särskilt påtaglig är utveck— lingen för DN:s del. Den genomsnittliga K-frekvensen för samtliga tidningar stiger från 6,7 till 11,2 %.

Av kvällstidningarna kommer blott Expressen över genomsnittet vad gäl— ler frekvensen av politiskt material. Bestickande är att AT inte tycks öka sin politiska ledaraktivitet under valveckan i någon större utsträckning.

" DN 13/9. " MT 10/9. ” TS-boken 1947 och 1955.

• Sida 154
•  Original

Malmövalet 1946. Mandatfördelningen i Malmö stadsfullmäktige före och efter valet 1946:

H Bf Fp 5 K 1942 .......... 15 _ 2 36 1 1946 .......... 16 _ 5 29 4

Socialdemokraterna förlorade, som framgår, 7 mandat, varav högern vann 1 och folkpartiet och kommunisterna vardera 3. Valdeltagande: 79,2 %.

Arbetet ansåg valet gälla vem som skulle ha det avgörandet inflytandet i svensk politik under de närmaste åren24. Bostadsfrågan bedömdes som vik- tigast i arbetarrörelsens efterkrigsplanering25. Tidningen reagerade emot att i högerns kommunala handlingsprogram upptagits en fråga, som icke be— stämdes av stadsfullmäktige — nämligen kristendomsundervisningen i sko- lorna”. SDS klagade över att den kommunala själstyrelsen alltmera in- skränktes. Tidningen pekade härvidlag på minskat kommunalt inflytande i fråga om skolväsendet och folkpensionerna”. Störst uppmärksamhet äg- nade de tre malmötidningarna de rikspolitiska frågor som allmänt stod i centrum för intresset inför valet. Sjukvården i länet ägnades dock ett visst intresse liksom brandchefsvalet i Malmö.

Tabell 4. Tidningsledare i malmövalet 1946 % Arb SkD SDS L FL L FL L FL A. Hela perioden R .................... 68,3 81,4 51,1 50,0 49,1 47,7 K .................... 14,4 7,0 8,9 11,1 7,2 3,5 0 .................... 17,5 11,6 40,0 38,9 43,8 48,8 B. Valveckan R .................... 72,9 78,6 71,4 66,7 69,6 64,3 K .................... 18,7 7,1 — — 5,4 7,1 0 .................... 8,4 14,3 28,6 33,3 25,0 28,6 Antal 126 (24) 45 (7) 160 (28) Kommentar. Den genomsnittliga politiska frekvensen för hela perioden är 66,3 %, fördelade på 56,2 % R och 10,2 % K; för valveckan 79,3 % för-

delade på 71,3 % R och 8,0 % K. ]

R—frekvensen -—— hela tiden stark i Arbetet — intensifieras valveckan i [ SDS och SkD. K-frekvensen är synnerligen stark i Arbetet. SkD:s ledare saknar helt K-inslag i valveckan.

" Arb 8/8. . " Arb 17/8. ) " Arb 4/9.

" SDS 5/8, 6/8, 14/8 och 3/9.

• Sida 155
•  Original

Norrköpingsvalet 1946. Mandatfördelningen i Norrköpings stadsfullmäk- tige före och efter valet 1946:

Fp S K

3 37 3 —— 5 34 8

Högern förlorade, som synes, 4 mandat och socialdemokraterna 3. Kom- munisterna vann 5 och folkpartiet 2. Valdeltagande: 78,0 %.

ÖF betonade att kommunalvalen gav tillfälle att avläsa det politiska läget i förhållande till näst föregående andrakammarval, men att fullmäktigeva- len borde tillmätas stor betydelse från rent kommunal synpunkt”. Tid- ningen ifrågasatte det lämpliga i att den rikspolitiska diskussionen domine- rade en valrörelse, som till sina omedelbara verkningar var kommunal. Att viktiga lokala synpunkter härigenom kom i skymundan var att beklaga. Tidningen ansåg vidare att de rikspolitiska inslagen ej gick att komma ifrån, eftersom landstingsvalen och fullmäktigevalen i vissa städer indirekt fick rikspolitisk betydelse”. NT framhöll norrköpingsvalets betydelse för FK- valet _ Norrköping skulle välja till FK under perioden. Under sådana förhål- landen ansåg tidningen det naturligt att allmänna politiska argument jämte lokala synpunkter kom att spela en roll i valpropagandan30. FK-valet för- modades stimulera valdeltagandet”.

Utöver de frågor av rikspolitisk karaktär som genomgående behandlades i pressen inför valet tilldrog sig åtminstone en fråga av rent lokalpolitisk innebörd ett visst intresse —— frågan om stadens engagemang i ett Folkets- Husbygge.

Tabell 5. Tidningsledare i norrköpingsvalet 1946 %

A. Hela perioden B. Valveckan NT ÖF NT L FL L FL L FL

49,1 52,8 73,7 80,6 55,6 66,7 9,4 8,3 14,0 8,3 33,3 33,3 41,5 38,9 12,3 10,1 11,1 —

53 (9) 57 (14)

Kommentar. Den genomsnittliga frekvensen politiska artiklar för hela pe- rioden är 73,1 %, fördelade på 61,4 % R och 11,7 % K; för valveckan 94,5 % fördelade på 60 % R och 34,5 % K. Man noterar den socialdemokratiska tid—

" ÖF 27/8. " ÖF 14/9. " NT 3/8. " NT 9/8.

• Sida 156
•  Original

ningens högre politiska frekvens. Understrykas bör, att det ganska ringa an- talet ledare — särskilt under valveckan — möjliggör slumpartade utslag i statistiken.

Visbyvalet 1946. Mandatfördelningen i Visby stadsfullmäktige före och efter valen 1946:

H Bf Fp 5 K 1942 ............ 12 _ 2 16 _ 1946 ............ 12 — 2 16 _—

Valdeltagande 68,9 %

Även i gotlandstidningarna framfördes synpunkter på valets rikspolitiska betydelse. Gotlänningen ansåg valet stå om det socialdemokratiska efter- krigsprogrammet32.

Tabell 6. Tidningsledare i visbyvalet 1946 %

GA GF Gotl L FL L FL L FL | A. Hela perioden R .................... 65,8 74,1 54,4 62,5 67,7 74,0 K .................... 23,7 11,1 32,2 20,8 16,1 6,0 0 .................... 10,5 14,8 13,4 16,7 16,1 20,0 B. Valveckan R .................... 50,0 40,0 77,8 83,3 60,0 90,0 K .................... 50,0 60,0 11,1 — 40,0 10,0 0 .................... — — 11,1 16,7 — —

Antal: GA 38 (10), GF 45 (9) Gotl 31 (10)

Kommentar. Den genomsnittliga frekvensen politiska artiklar för hela perioden är 86,6 %, fördelade på 62,6 % R och 24,0 % K; för valveckan 96,4 %, fördelade på 62,6 % R och 33,7 % K. GF ägnar förhållandevis stort intresse åt lok-alpolitik, vad gäller hela perioden —— K-frekvensen minskar dock valveckan och är där lägst jämfört med de övriga. KR-frekvensens ökning under valveckan är påtaglig, vad gäller GA och Gotl.

Piteåvalet 1946. Mandatfördelningen i Piteå stadsfullmäktige före och efter valet 1946:

H BF Fp 5 K 1942 ............ 6 _ 1 13 1 1946 ............ 5 — 2 11 3

Valdeltagande: 71,1 % ” Gotl. 30/8.

• Sida 157
•  Original

NA framlade synpunkten att valet naturligtvis gällde att få duktiga per- soner till landstingen och kommunerna, men att de hade en annan innebörd: »En strömkantring i ena eller andra riktningen kan få avgörande betydel- se lång tid framåt»33. Tidningen diskuterade vidare den synpunkten att folk skulle visa sig piggare på att ge besked om hr Pettersson, som de kän- de och visste, vad han fick att bestyra, än att säga sin mening om en allmän politisk princip, som kanske föreföll gemene man svår att få något grepp om. Erfarenheten hade dock visat att förhållandet var det motsatta. Valut- gången ansågs vara oberoende av vilken gås som fanns oplockad i de kom- munala hagarna34.

I PT kom P. A. Hansson själv till tals i en ledare om »Landstingsval och parlamentarism». I artikeln framhölls bl. a. att insikten bland välj arna om landstingsvalens rikspolitiska betydelse blivit större än den från början varit. Statsministern framhöll vidare att årets valdebatt dominerats av de rikspolitiska frågorna. Oppositionen hade klart deklarerat allmänpolitiska syften med sina insatser. Hr Ohlin ansågs betrakta valet som en förövning till AK-valet 194835.

Tabell 7. Tidningsledare i piteåvalet 1946 %

A. Hela perioden B. Valveckan NA PT NA PT

L FL L FL L FL L FL R .................... 90,0 96,9 72,2 84,3 71,4 90,0 57,1 75,0 K .................... 10,0 3,1 20,4 7,1 28,6 10,0 42,9 25,0 0 .................... — —— 7,4 8,6 — — — — Antal: NA 35 (7), PT 54 (21).

Kommentar. Den genomsnittliga politiska frekvensen för hela perioden är 96,3 %, fördelade på 81,1 % R och 15,2 % K; för valveckan 100 %, för- delade på 64,3 % R och 35,8 % K. En intensifiering av det lokala stoffet under valveckan är påtaglig. NA ägnar minst intresse åt lokala frågor såväl under valveckan som under hela perioden.

1954 ÅRS KOMMUNALVAL

Allmän presentation. Den Erlander-Hedlundska koalitionen hade regerat se- dan september 1951, då 1954 års kommunalval ägde rum. Mandatfördel- ningen i riksdagen var följande:

== NA 20/8. " NA 19/8. % PT 11/9.

• Sida 158
•  Original

H Bf Fp 5 K FK .............. 20 25 22 79 4 AK .............. 31 26 58 110 5

Partifördelningen bland de röstande vid 1950 års landstingsmannaval och stadsfullmäktigeval i de i landsting ej deltagande städerna samt motsva— rande andel vid AK-Valet 1952 framgår av nedanstående översikt:

% H Bf Fp 5 K 1950 ............ 12,3 12,3 21,7 48,6 4,9 1952 ............ 14,4 10,7 24,4 46,1 4,3

Kommentar. Tendensen från valen 1950—52 gynnade alltså höger- och folkparti på de övrigas bekostnad. Socialdemokratiska partiet var störst i samtliga städer utom fyra, i vilka högern var störst i två och folkpartiet i två. Socialdemokraterna var med 617 mandat det utan jämförelse starkaste partiet i landstingen, närmast kom folkpartiet med 261 mandat.

Valet ägde rum den 19 september efter en relativt koncentrerad valrö- relse, som tog sin officiella början den 15 augusti, då partiledartal hölls runtom i landet. Valrörelsen betecknades i pressen — med vissa undantag — som ovanligt livlig, hård och aggressiv. Den statliga skattepolitiken till— drog sig stort intresse på ledarsidorna inför valet-%. Samtliga partier gick ut i strid med en skatteaffisch. Andra frågor, som stod i centrum för press- debatten, var jordbrukspolitiken, bostadsbyggandet och rättssäkerheten. I samband med tillsättandet av författningsutredningen i augusti aktualisera— des författningsfrågor. Gustaf V och parlamentarismen blev föremål för en livlig diskussion i anslutning till publiceringen av tredje delen av Wigforss” Minnen.

l radion hölls lokala valdebatter, partiledarintervjuer och en stor parti- ledardebatt. Högern utgav detta år ej något särskilt valmanifest.

Valdeltagandet var 79,1 %, d. v. s. exakt detsamma som vid AK-valet 1952 men lägre än vid kommunalvalet 1950.

Jämfört med AK-valet 1952 ökade högern, socialdemokraterna och kom- munisterna sin procentuella andel av väljarkåren. Tendensen från år 1950 bestod alltså ej.

Omdömena om valets karaktär går isär. I höstriksdagens remissdebatt betecknade Skoglund i Doverstorp (h) valrörelsen som »lam och föga uppiggande)”. Hr Petersson i Dahl (Bf) däremot kallade den en av de hårdaste som någonsin förts i landet, ett omdöme som får ses mot bak- grunden av bondeförbundets trängda situation—"'s. Om valets rikspolitiska karaktär tvekade man inte. Hr Erlander (s) såg utgången som en förtroen— deyttring för den politik som fördes”. Hr Hedlund (bf) uttalade i FK di—

" Se Nycander Sth 1958 s. 91. ” AK prot. 1954 26:12. " AK prot. 1954 26: 51. " AK prot. 1954 26:28.

• Sida 159
•  Original

& i i

rekt att valet av alla tillmättes rikspolitisk betydelse, och att väljarna skulle ställa sig alldeles oförstående, om man frågade dem, om de skulle ha röstat på annat sätt, om det varit andrakammarval”. Av Sveriges Officiella Statis- tik framgår att valet 1954 var betydligt mera politiserat än tidigare kom- munalval.

Slockholmsvalet 1954. Mandatfördelningen i stadsfullmäktige före och efter valet:

H Bf Fp 3 K 1950 ............ 17 — 35 43 5 1954 ............ 20 — 31 41 8

Valdeltagande: 79,8 %

Den borgerliga majoriteten bibehölls som synes efter valet. AB betraktade årets valrörelse som tämligen tam,41 medan AT bedömde den som hård42. SvD ansåg att valrörelsen —— trots skarpa meningsskiften i främst skattefrågan —— varit väsentligt lugnare än de närmast föregående”. Valet bedömdes allmänt som rikspolitiskt —— möjligen med undantag för Stockholm, där dragkampen om väljarna gällde, om den borgerliga majori- teten skulle lyckas hålla sig kvar eller ej. AB såg valet som en opinionsmä- tare och en förövnjng till 1956 års AK-val. Tidningen ansåg vidare att de kommunala frågorna kommit i skymundan, eftersom »partiledarna och de- ras garde» grälat om typiska riksdagsfrägor”. MT ansåg att valet var riks- politiskt, ity den borgerliga propagandan lagts upp efter den linjen". ST underströk, att det skulle vara en fördel om de kommunala valen finge ut- kämpas på de kommunala frågor, som var aktuella var på sin ort utan den alltför stora inblandning av rikspolitik, som förekom. Med vårt system med två kamrar, där regeringens sammansättning och majoritet inte bara berodde på partiställningen i den direkt folkvalda andra kammaren utan i lika hög grad på partiställningen i den indirekt valda första kammaren, måste dock kommunalvalen bli lika rikspolitiska som andrakammarvalen, framhöll tidningen vidare. Det ansågs vara för mycket av det goda med val vartannat år, där hela rikspolitiken passerade revy”. SvD ansåg att valet gällde, om oppositionen skulle lyckas bryta den socialdemokratiska majo- riteten i första kammaren”. Tidningens inställning var den, att socialdemo-

" FK prot. 1954 26:17. " AB 1€/9. " AT 19/9. " SVD 20/9. " AB 15/9, 13/9. " AB 19/9. " MT 16/9. " sr 28/8. " SVD 18/9.

• Sida 160
•  Original

kraterna försökt använda de borgerligas kommunalpolitik i huvudstaden som ett slagträ mot oppositionen på det rikspolitiska planet.

Frågor av mera lokalpolitisk natur, som ägnades intresse i pressen inför valet, var Stockholms sjukvård, som av AT ansågs stå i brännpunkten för det lokala intresset, kommunalskatten, bostadsfrågan och Brommaprojek- tet49. Kravallerna i Stockholm tilldrog sig också relativt stort intresse.

Tabell 8. Tidningsledare i stockholmsvalet 1.954 %

AB AT DN Expr MT ST SvD L FL L FL L FL L FL L FL L FL L FL

A. Hela

perioden

R ...... 41,6 52,8 54,8 55,6 63,1 72,2 43,4 58,3 65,0 77,8 58,5 50,0 47,8 52,3 K ...... 8,7 13,9 22,9 25,0 14,6 16,7 20,2 13,9 25,2 11,1 15,2 22,2 22,0 11,6 0 ...... 49,7 33,3 22,3 19,4 22,3 11,1 36,4 27,8 9,8 11,1 26,3 27,8 30,2 36,1 E. Val-

ueckan .

R ...... 57,0 57,1 53,4 64,3 63,0 78,6 44,1 57,1 69,5 100,0 60,9 57,1 54,5 85,6 K ...... 17,2 28,6 36,2 35,7 29,6 21,4 35,3 28,6 23,2 —— 13,0 28,6 27,3 — O ...... 25,7 14,3 11,4 —— 7,4 -— 20,6 14,3 7,3 — 26,1 14,3 18,2 14,4 Antal 179 (35) 157 (29) 103 (27) 151 (34) 113 (28) 118 (23) 116 (22)

Kommentar. Genomsnittligt är 71,9 % —— en mycket hög andel — av 1e- darmaterialet politiskt, varav 53,5 % R och 18,4 % K. Motsvarande siffror för valveckan är 83,5 % politiskt stoff, varav 57,5 % R och 26,0 % K. På- fallande är att en förhållandevis stor del av valveckans intensifierade sats- ning har skett på K-frågor. Siffrorna kan på många sätt anses spegla en tillspetsad lokalpolitisk situation och skall i annat sammanhang närmare beröras.

Malmövalet 1954. Mandatfördelningen i Malmö stadsfullmäktige före och efter kommunalvalet 1954:

H Bf Fp S K S:a 1950 .................. 12 — 9 33 —— 54 1954 .................. 17 — 10 33 _ 60

Valdeltagande: 86,7 % .

Valrörelsen betecknas av såväl Arbetet som SDS som ovanligt hård och intensiv _— av Arbetet som en av de hårdaste under efterkrigsårenm. Tid- ningarna var sinsemellan invecklade i polemiker, främst gällande frågor av rikspolitisk natur såsom rättsrötekampanjen, skattepolitiken och jordbru—

" AT 28/8. " Arb. 19/9, SDS 18/9.

• Sida 161
•  Original

ket. Bf gick fram med egen lista i Malmö. Frågor av mera lokal natur som uppmärksammades var bostadsförhållandena och i samband med Rörviks- olyckan arbetsförhållandena för Malmös järnvägsmän. Brobyfallet ägnades viss uppmärksamhet — liksom i pressen i övrigt. SkD ägnade jämförelse- vis liten uppmärksamhet åt lokala frågor. Arbetet bedömde valets cen- trala frågor vara skatten, bostäderna och den enskilde individens ställning i samhället51.

Tabell 9. Tidningsledare i malmövalet 1954 %

Arb SkD SDS L FL L FL L FL

A. Hela perioden

83,3 65,5 48,6 72,7 55,6

2,8 0,6 1,4 4,2 _

13,9 33,9 50,0 23,1 44,4

R ...................... 80,3 100,0 30,8 14,4 69,0 71,4

K ...................... 13,6 _ — _ 13,8 —

o ...................... 6,1 _ 69,2 85,6 17,2 28,6 Antal 133 (33) 68 (13) 130 (29)

Kommentar. Den genomsnittliga KR-frekvensen för hela perioden är 75,2 %, fördelade på 69,1 % R och 6,1 % K; för valveckan 69,2 %, förde- lade pä 60,0 % R och 9,1 % K. Det ringa kommunalpolitiska inslaget i SkD är påtagligt. I SDS intensifieras intresset för K-frågor under valveckan. I Arbetet är tendensen ungefär densamma, vad beträffar K-stoff, under hela perioden som i valveckan. KR—gruppen är genomgående störst i Arbetet.

Norrköpingsvalet 1954. Mandatfördelningen i Norrköpings stadsfullmäk— tige före och efter valet 1954:

H Bf Fp S K 1950 ............ 11 — 9 39 1 1954 ............ 13 _ 11 33 3

Valdeltagandet: 81,6 %

Enligt NT var skattefrågan den enda frågan av kontroversiell natur inför norrköpingsvalet. I övrigt ansågs de styrande i staden samsas relativt väl. Tidningen framhöll vidare att de lokala frågorna alltmer trängts i bakgrun- den — t. o. m. inför kommunalvalen. Stockholm utgjorde ett av de få un- dantagen. Ingen upprörd kommunal kampstämning kunde anses rådaöz.

.. Arb 12/9. ” NT 14/8.

• Sida 162
•  Original

Norrköpingsdebatten— rörde sig också i påfallande utsträckning om skatter, bostäder och rättsröta.

Tabell 10. Tidningsledare i norrköpingsvalet 1964 %

A. Hela perloden B. Valveckan NT ÖF NT ÖF L FL L FL L FL L FL R ............ 68,6 68,3 84,2 86,7 85,0 91,7 94,1 100,0 K ............ 8,1 5,0 8,8 — 15,0 8,3 5,9 —— 0 ............ 23,3 26,7 7,0 13,3 —— — — —-

Antal 43 (10) 57 (17)

Kommentar. Genomsnittlig RK—frekvens för hela perioden är 84,9 %, för- delade på 76,4 % R och 8,5 % K; för valveckan 100 %, fördelade på 89,6 % R och 10,5 % K. ÖF är den mest politiskt aktiva tidningen. En intensifie- ring av det politiska stoffet under valveckan är märkbar för NT:s del —— så- väl beträffande rikspolitiskt som lokalpolitiskt stoff.

Visbyvalet 1954. Mandatfördelningen i Visby stadsfullmäktige före och efter valet 1954:

H Bf Fp S K 1950 ............ 9 — 7 19 — 1954 ............ 10 —— 7 18 —

Valdeltagande: 79,8 % .

Valet ansågs av GF i högsta grad vara av rikspolitisk natur. Samma riks- politiska frågor som i pressen i övrigt stod i centrum för valet. Frågor av mera lokal karaktär, som ägnades viss uppmärksamhet var kommunal- skatten, turismen och öutredningens syn på Gotland.

Tabell 1]. Tidningsledare i visbyvalet 1954 %

GA GF Gotl L FL L FL L FL A. Hela perioden R ...................... 78,2 72,0 72,6 68,5 80,0 82,6 K ...................... 12,7 8,0 19,1 20,4 13,3 8,7 0 ...................... 9,0 20,0 8,3 11,1 6,7 8,7 B. Valveckan R ...................... 66,7 83,3 56,3 58,3 100,0 100,0 K ...................... 33,3 16,6 43,7 41,7 — -— O ...................... — — — — — —

Antal 55 (18) 34 (8) 30 (8)

" GF 23I8.

• Sida 163
•  Original

Kommentar. Den genomsnittliga KR-frekvensen för hela perioden är 92 % , fördelade på 76,9 % R och 15,0 % K; för valveckan 100 %, fördelade på 74,3 % R och 25,7 % K. Som synes sker genomsnittligt en ökning av det lokala stoffet under valveckan till förfång för det rikspolitiska. Gotlän- ningen saknar helt ledare med K-stoff under valveckan, medan K-frekven- sen då ökat i GF och GA.

Piteävalet 1954. Mandatfördelningen i Piteå stadsfullmäktige före och ' efter valet 1954:

H K Summa

1950 .................. 3 1 21 1954 .................. 5 1 30

Valdeltagande: 81,1 %

Lokalpolitiska frågor ägnades förhållandevis ringa intresse i PT. Det rikspolitiska stoffet dominerar i hög grad. Tidningen framhöll att valet knappast var att betrakta som bara" kommunalt utan även som rikspoli- tiskt54. Valrörelsen bedömdes som »delvis tillspetsad».

, Tabell 12. Tidningsledare i pileåvalet %

A. Hela perioden B. Valveckan PT PT FL L

93,3 91,7 8,3 3,3 —

Kommentar. RK-frekvensen är 98,2 % under hela perioden och 100 % un- der valveckan. Det rikspolitiska stoffet dominerar fullständigt.

1962 ÅRS KOMMUNALVAL

Allmän presentation. Tage Erlander var fortfarande statsminister men nu i spetsen för en helt socialdemokratisk ministär, när valen till landsting och kommuner ägde rum år 1962. Bondeförbundet/centerpartiet hade lämnat regeringen 1957. Mandatfördelningen i riksdagen var följande:

H Bf/cp Fp S K

FK .............. 23 19 29 77 AK .............. 39 34 40 114

" PT 18/9.

• Sida 164
•  Original

Den procentuella partifördelningen bland de röstande vid 1958 års lands- tingsmanna— och stadsfullmäktigeval i de i landsting ej deltagande städerna samt motsvarande andel vid AK-valet 1960:

Cp Fp S K 13,1 15,6 46,9 4,0 13,6 17,5 47,8 4,5

Kommentar. Tendensen från valen 1958—60 innebar alltså framgång för samtliga partier utom högern. Socialdemokratema med 707 mandat i lands- tingen var fortfarande starkaste partiet — närmast kom högern med 258 mandat. Socialdemokraterna var det största partiet i samtliga städer utom tre, där högern hade största mandatantalet.

Valet ägde rum den 16 september efter en valrörelse, som i pressen — med undantag för Stockholm — betecknades som relativt matt. Det mest karakteristiska tycks vara, att tidigare kontakter mellan politiker och väl- jare sattes nästan helt ur spel”. Radions lokala valdebatter fortsatte. 'Kam- panjen som föregick valet ägnade stor uppmärksamhet åt en punkt i det socialdemokratiska programförslaget för kommunalpolitiken, nämligen den som ville ge kommunerna rätt att expropriera även tätbebyggd mark för tomträttsupplåtelse. Eftersom detta förslag ansågs hota egnahemsbebyg- gelsen blev frågan föremål för intensiv debatt. Andra frågor som tilldrog sig intresse i pressen inför valet var kösamhället, bostadsbristen, skattepo- , litiken, familjepolitiken, skolfrågorna, ATP, piratsändarna och fyraveckors- semestern. EEC-frågan blev föremål för en livlig diskussion, intensifierad genom Myrdal-Ekström-Pålssons skrift mot svensk EEC-anslutning.

Valdeltagandet var 80,7 %, d. v. s. ca 5 % lägre än i föregående AK-val och cirka 1,5 % högre äni föregående kommunalval.

Socialdemokratern—a ökade sin andel av väljarkåren jämfört med 1960 från 47,8 % till 50,4 %. Samtliga övriga partier gick tillbaka, mest högern, som minskade sin röstandel med 1,1 %.

Enligt somliga bedömare stimulerades den politiska aktiviteten av de relativt talrikt förekommande spränglistornam. Genom att höstens remiss— . debatt ägde rum först den 15 november kom det passerade valet att däri ägnas ett blott flyktigt intresse.

Stockholmsvalet 1962. Mandatfördelningen i Stockholms stadsfullmäktige före och efter kommunalvalet 1962: * H Cp Fp S K

1958 ............ 29 — 20 45 6 1962 ............ 23 — 23 49 5

Valdeltagande: 78,5 % — således lägre än 1954.

" Svenska Dagbladets årsbok 1962. " SvD 19/9.

• Sida 165
•  Original

Om valrörelsen som helhet bedömdes som lugn, ansågs ej detta förhål- lande gälla stockholmsvalet. AB framhöll att fridfullheten i valrörelsen knappast gällt storstäderna”. ST ansåg att valrörelsen i Stockholm var be- tydligt hårdare än i Övriga landet och framhöll liksom DN, att kommunal- politiska frågor i ovanligt hög grad präglat debatten inför stockholmsvalet”. Som helhet ansåg dock DN valet gälla författningen, EEC och familjepoli- tiken. SvD framhöll att valet i hög grad berörde rikspolitiken och av många betraktades som ett politiskt varsel inför AK-valet 196459. Frågor av speciellt lokal natur, som livligt debatterades inför valet, var saneringen av det cen- ltrala Stockholm _— »Operation grävskopa» — och frågan om bostadsbyg- gandet på Järvafältet. Andra tillhyggen i slaget om Stockholm tycks ha va- rit åldrings- och sjukvården, yrkesutbildningen, daghemmen och bostads- : byggandeteo.

,W Tabell 1.3. Tidningsledare i stockholmsvalet 1.962

AB DN Expr ST SvD L FL L FL L FL L FL L FL

R .................. 59.6 60,5 34,3 41,9 57,9 69,8 56,0 61,6 53,5 54,6 K .................. 9,6 6,9 19,7 23,2 13,5 4,6 16,3 12,8 14,3 12,8 0 .................. 30,8 32,6 46,0 34,9 28,6 25,6 27,7 25,6 32,2 32,6

.R .................. 70,6 71,4 41,1 50,0 71,4 85,7 64,6 78,6 61,5 92,9 IK .................. 15,2 14,3 48,2 50,0 10,7 _ 24,3 21,4 19,2 7,1 lo .................. 15,2 14,3 10,7 _ 17,9 14,3 10,1 _ 19,2 _

Antal 198 (34) 150 (28 203 (28) 202 (37) 146 (26)

Kommentar. Genomsnittligt är 66,9 % av ledarmaterialet.politiskt, därav 52,3 % R och 14,7 % K. Motsvarande siffror för valveckan är 85,4 % poli- tiskt stoff, fördelat på 61,8 % R och 23,5 % K. Påfallande är den jämna fördelningen vad gäller det samlade politiska stoffet under valveckan. Skill- naden mellan högsta och lägsta RK-frekvensen uppgår blott till 8,6 procent- enheter. En utomordentlig intensifiering av DN:s K-politiska stoff sker un-

lder valveckan. | Malmövalet 1962. Mandatfördelningen i Malmö stadsfullmäktige före och jcfter kommunalvalet 1962 var följande:

H Cp Fp S K 1958 ............ 21 _ 6 33 _ 1962 ............ 18 _ 6 36 _

_ Valdeltagande: 85,3 % _ således lägre än vid 1954 års val.

AB 17/9. 58 sr 18/9, DN 15/8. " SvD 14/9. " DN 15/9.

• Sida 166
•  Original

Arbetet bedömde valrörelsen som den stillsammaste på länge. Tidningen ansåg den enda frågan av kontroversiell natur inför valet vara den om kom- munernas markförvärvöl. Tidningen ägnade relativt stor uppmärksamhet åt en högerreservation i Malmö stadsfullmäktige mot hyresregleringens bibe- hållande för kommersiella lokaler och möblerade rum. SDS framkastade hypotesen att propagandan mot malmöhögerns reservation i hyresreglerings— frågan bidragit till valutgången i Malmö. Rikspolitiken ansågs dock ha varit avgörande ivalet62. I SkD beklagades att man ej lyckats elda intresset för va- let som tidigare. Anledningen ansågs vara att tyngdpunkten i propagandan förskjutits till radio och TV”. Tidningen ägnade förhållandevis stort intres- se åt frågan om skatteutjämningen i kommunerna. Neutraliteten och skat- terna ansågs ha varit avgörande i valet”.

Tabell 14. Tidningsledare i malmövalet 1962 %

Arb Skd SDS

' L LL L FL L FL A. Hela perioden R ...................... 61,2 74,4 59,1 66,7 51,5 46,5 K ...................... 17,6 4,7 6,8 _ 5,7 _ O ...................... 21,2 20,9 34,1 32,3 42,8 53,5 B. Valveckan R ...................... 51,5 57,1 58,8 83,3 60,0 71,4 K ...................... 42,4 28,6 11,3 _ 20,0 _ 0 ...................... 6,1 14,3 29,9 16,7 20,0 28,6

Antal 156 (33) 88 (17) 138 (30)

Kommentar. Den genomsnittliga KR-frekvensen för hela perioden är 67,3 %, fördelade på 57,3 % R och 10,0 % K; för valveckan 81,3 %, förde- lade på 56,8 % R och 24,6 % K. KR-frekvensen är högst i Arbetet såväl un- der hela perioden som under valveckan. SDS har den lägsta K-frekvensen under hela perioden, men intensit'ieringen under valveckan är påfallande. Arbetets ökning av K-frekvensen under valveckan är Också anmärknings- värd.

Norrköpingsvalet 1962. Mandatfördelningen i Norrköpings stadsfullmäk— tige före och efter valet 1962:

H Cp Fp S K 1958 ............ 17 1 _ 6 35 1 1962 ............ 12 1 9 37 1

Valdeltagande: 81,6 % _ detsamma som vid valet 1954.

" Arb 13/9. " SDS 2019. " SkD 14/9. " SkD 17/9.

• Sida 167
•  Original

Kontroversiella frågor inför norrköpingsvalet tycks ha varit byggnads- och bostadspolitiken samt liksom annorstädes markfrågan.

Tabell 15. Tidningsledare i norrköpingsvalet 1962 %

A. Hela perioden B. Valveckan ÖF NT FL L FL L HL

75,0 76,6 88,9 57,1 100,0 _ 13,3 8,3 42,9 _ 25,0 10,1 2,8 _ _

Antal 75 (14) 109 (21)

Kommentar. Den genomsnittliga politiska frekvensen för hela perioden var 81 %, fördelade på 69 % R och 12 % (K ; för valveckan 100 %, fördelade på 60,7 % R och 39,3 % K. Den ökade politiseringen under valveckan är påtaglig. Vad NT beträffar, som har lägst K-frekvens under hela perioden, sker en markant ökning av K-gruppen under valveckan. Ökningen är påfal- lande även för ÖF:s del.

Visbyvalet 1962. Mandatfördelningen i Visby stadsfullmäktige före och efter valet 1962:

H Cp Fp K

1958 ............ 10 3 4 _ 1962 ............ 8 3 5

Valdeltagande: 79,9 %

Gotlandstidningarna var under valrörelsen invecklade i livlig polemik sinsemellan, vilket kan ses mot bakgrund av de jämna styrkeförhällandena i stadsfullmäktige. Utöver de rent rikspolitiska frågor — ATP, skattepoliti— ken, jordbruket och EEC _ som debatterades, rörde sig diskussionen kring lokalpolitiskt betonade problem, som trafik och turism på Gotland, skatte- lindring, lokalisering, kommunala bostadstillägg, bostadspolitik i Visby och biblioteksanslag i gotlandskommunerna. GF klagade över stillheten i årets valrörelse65.

” GF 15/8.

• Sida 168
•  Original

Tabell 16. Tidningsledare [ visbyvalet 1962 %

G GF Gotl

L FL L FL L FL A. Hela perioden R ...................... 54,7 62,5 68,4 68,1 66,9 68,1 K ...................... 23,0 15,3 29,8 29,2 25,0 15,3 0 ...................... 22,3 22,2 1,8 2,7 8,1 16,7 B. Valveckan R ...................... 68,2 66,7 59,1 66,7 64,7 66,7 K ...................... 22,7 33,3 40,9 33,3 29,4 33,3 0 ...................... 9,1 —— _ _ 5,9 _

Antal 63 (11) 57 (11) 74 (17)

Kommentar. Den genomsnittliga KR-frekvensen för hela perioden var 89,3 %, fördelade på 63,3 % R och 25,9 % K; för valveckan 95 %, fördelade på 64 % R och 31 % K. GF är den mest politiserade tidningen, såväl under valveckan som under hela perioden. Ökningen av den K-politiska aktiviteten under valveckan är märkbar. GL och GF ökar sitt lokalpolitiska stoff till förfäng för det rikspolitiska under valveckan. För GAzs del förblir K-fre- kvensen ungefär densamma under hela perioden och valveckan. Det rikspo— litiska stoffet ökar dock under valveckan.

Piteåvalet 1962. Mandatfördelningen i Piteå stadsfullmäktige före och ef- ter valet 1962:

H Cp Fp 5 K 1958 ............ 5 1 2 21 1 1962 ............ 4 1 4 20 1

Valdeltagande: 83 %.

Det lokalpolitiska stoffet återfinns i mycket liten utsträckning på ledar- plats i Piteå—Tidningen. Kommunalpolitiska frågor behandlas generellt _ speciellt markfrågan. Tidningen framhöll att behovet av en progressiv lo- kalpolitik ökat”.

Tabell 17. Tidningsledare i piteåvalel %

A. Hela perioden B. Valveckan PT PT L FL L FI R .................... 63,7 68,1 43,8 58,3 K .................... 4,9 6,9 18,8 25,0 0 .................... 31,4 25,0 37,5 16,7 Antal 51 (8)

Kommentar. Den politiska intensiteten avtar under valveckan.

• Sida 169
•  Original

ALLMÄNNA JÄMFÖRELSER

Tabell 18. Översikt över tidningsledarna i 1946, 1954 och 1962 års val

AB AT DN Expr

23,3 50,0 47,4 33,8 6,7 4,2 3,6 8,3 70,0 45,8 49,0 58,0

(120) (131) (96) (157) (6 valveckor undersökta)

41,5 54,8 53,1 43,4 8,7 22,9 14,5 20,2 49,7 22,3 22,3 36,4 (179) (157) (103) (151) (5 valveckor undersökta)

59,6 — 34,3 57,9 9,6 _ 19,7 13,5 30,8 _ 46,0 28,6

(198) _ (150) (203)

(6 valveckor undersökta)

Arb SkD SDS GA

68,3 51,1 14,4 8,9 17,5 40,0

(125) (45)

69,2 65,5 13,5 0,6 17,3 33,9 (133) (68)

51,2 59,1 17,6 6,8 21,2 34,1

(156) (88)

R K 0

Genomsnitt 1946 ........ 56,3 12,0 31,7 Artiklar 1946 ........ 1 661 1954 ........ 66,2 13,4 20,5 1954 ........ 1 648 1962 ........ 58,9 15,0 26,1 1962 ........ 1 837

Summa 5 146

" Ny Dag har klassificerats enligt en ytterligare förenklad metod och ingår ej i genom- snittsberäkningarna.

• Sida 170
•  Original

Kommentar. De rikspolitiska inslagen är hela tiden dominerande. En jäm— förelse mellan de tre undersökta perioderna ger vid handen, att den genom— snittliga K-frekvensen ökar från val till val. En tendens är med andra ord påvisbar. Föres den grupp ledare, som behandlar allmän-kommunala frå- gor _ främst markfrågan _ och i undersökningen betecknats som R, till K—gruppen 1962, får det kommunalpolitiska intresset anses ha ökat betyd- ligt vid 1962 års val. Detta får ses mot bakgrunden av det socialdemokratis- ka förslag till kommunalt handlingsprogram, som framfördes i valrörelsen.

Tendensen mot ökad K-frekvens är påtaglig, när det gäller rikstidningar- na, med undantag för Svenska Dagbladet och Expressen. I det övriga mate- rialet synes, med undantag för Piteå-Tidningen, tendensen vara, att det kommunalpolitiska intresset avtar under valet 1954 men åter ökar under valet 1962. De rikspolitiska inslagen är mest framträdande under valet 1954 och minst vid valet 1946. Om det allmän-kommunala materialet föres till K-gruppen 1962 får dock detta år den lägsta R-frekvensen.

Anmärkningsvärt är att en betydande ökning av antalet ledare skett från år till år. En jämförelse av antalet ledare är 1946 och år 1962 visar en ök- ning på närmare 40 %, sedan hänsyn tagits till nedläggningar.

Tabell 19. Ledarnas fördelning på tidningarna, grupperade efter parti %

H Cp Fp S R K O R K O R K O R K 0 1946 ........ 62,4 11,3 26,3 59,4 12,5 28,1 34,2 5,9 59,9 64,9 16,4 18,8 1954 ........ 66,8 11,8 21,4 72,8 7,0 20,3 51,7 14,7 33,7 73,2 15,7 11,1 1962 ........ 55,3 13,4 31,3 63,0 15,9 21,1 46,1 16,6 37,3 64,3 15,3 20,5

Kommentar. Granskar man tidningarna efter partitillhörighet, finner man den socialdemokratiska pressen genomgående vara mest politiserad. O—ar- tiklarna är följaktligen minst i antal i socialdemokratisk press. I folkparti- pressen är under alla perioderna, jämfört med övrig partipress, gruppen 0 störst. De rikspolitiska inslagen, sett i genomsnitt för alla valen, är störst i socialdemokratisk press. Därefter kommer centerpartiets, högerns och folk- partiets i nämnd ordning. K—gruppen ägnas genomsnittligt för hela perioden störst intresse av socialdemokratisk press. Därefter kommer folkpartiets, högerns och bondeförbundets i nu nämnd ordning. O-gruppen är i genom- snitt för de tre valen störst i den folkpartistiska pressen, närmast följd av höger-, centerparti- och socialdemokratisk press. I högerpressen kan iaktta- gas en tendens mot ökat kommunalpolitiskt intresse.

Vad Cp-pressen beträffar kan iakttagas en relativt kraftig ökning av R- stoffet år 1954 _ K-inslaget är då påfallande lågtös. Den ökade politisering-

" Bondeförbundets svaga ledarintresse för kommunalpolitik noteras också i de nycau- derska undersökningarna; Sth 1958 s. 88.

• Sida 171
•  Original

en får ses mot bakgrunden av att partiet då befinner sig i regeringsställning.

Beträffande folkpartipressen _ som vid valet 1962 decimerats med två tidningar _ gäller liksom för högerpressen, att en viss tendens mot ökat kommunalpolitiskt intresse kan iakttagas. O-frekvensen är hög vid valet 1946. Räknas Aftonbladet bort, med sin förhållandevis stora O-grupp i detta val, blir motsvarande siffra för folkpartipressen: R 37,9 %, K 5,7 %, 0 56,5 %.

Beträffande den socialdemokratiska pressen kan ytterligare noteras att , K-frekvensen är tämligen jämn över alla tre perioderna.

Tabell 20. Morgon- och kvällstidningar i Stockholm

Kvällstidn. Morgontidn. R K O R K 0

6,4 57,9 52,2 7,0 40,9 17,3 36,1 58,6 . 19,3 22,2 11,6 29,7 47,9 1 6,8 35,3

Kommentar. En jämförelse mellan morgon- och kvällstidningar i Stock— holm ger vid handen, att R—inslagen genomsnittligt över alla perioderna är större i morgontidningarna än i kvällstidningarna. Ett undantag utgör dock kvällstidningarna 1962. Genomgående är K-gruppen större i morgontidning- , arna. En stegrad politisering tycks vara en tendens vad beträffar kvällstid- * ningarna. O-materialet minskar här successivt, medan det rikspolitiska in- slaget tenderar att öka. ) ) Tabell 21. Stockholmsvalen; ledarna grupperade efter parti %

H Fp 5 R K o R K o R K 0 1946 .......... 53,2 6,1 35,7 34,5 5,9 59,9 60,3 8,6 31,1 1954 .......... 47,8 22,0 30,2 51,7 14,7 33,7 59,9 24,1 16,1 , 1962 .......... 53,5 14,3 32,2 46,1 16,6 37,3 57,8 13,0 29,3

Kommentar. I valet 1954, då socialdemokraterna befinner sig i opposi- tionsställning i Stockholm, är K-stoffet störst i socialdemokratisk press jämfört med övrig. År 1954 när också högerpressen sin största kommunal- , politiska intensitet. Störst politi-sk intensitet överhuvud taget visar den so- : cialdemokratiksa pressen. Den överträffar därvidlag i vart val de övriga stockholmstidningarna. R-frekvensen är påfallande jämn för socialdemo- kratisk stockholmspress genom valen.

• Sida 172
•  Original

172 SAMMANFATTNING

Med reservation för materialets begränsning och metodens bristande nyan- sering, skulle man av undersökningen bl. a. kunna dra följande slutsatser:

att kommunalvalen allmänt anses ha en rikspolitisk karaktär; att utgången av kommunalvalen förutsätts få vissa rikspolitiska konse— kvenser;

att i kommunalvalen 1946, 1954 och 1962 de rikspolitiska inslagen kraf- tigt dominerat;

att det politiska ledarstoffet i valtider uppgår till ca 70 %, varav 50_ 60 % kan räknas vara rikspolitiskt, 10_15 % kommunalpolitiskt;

att en tendens mot ökat kommunalpolitiskt intresse kan spåras; att socialdemokratiska ledarspalter är mer politiserade än övriga; att både det kommunal- och rikspolitiska ledarinslaget i genomsnitt är större i socialdemokratisk press än i borgerlig;

att folkpartiets press är minst politiserad; att det kommunalpolitiska stoffet är minst i centerpartipressens ledare; att socialdemokratisk press synes ha ett mera permanent politiskt ledar- innehäll, medan de borgerliga tidningarna först verkligt intensifierar sin politiska aktivitet i valrörelsens slutskede;

att kommunalpolitiskt material, relativt sett, inte så ofta placeras på förs- ta-ledarplats ;

att de rikspolitiska inslagen är större i morgontidningarna än i kvällstid— ningarna, men att en tendens mot ökad politisering föreligger beträffande kvällstidningarna ; att antalet ledare i tidningarna allmänt ökar.

• Sida 173
•  Original

173 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

AK prot. 1946, 1954, 1962 FK prot. 1946, 1954, 1962

Nycander S.: Pressen i tre valrörelser (Sth 1958) Pressen i 1952 års valrörelse (Sth 1954) Statistisk årsbok för Sverige Stockholms stads statistik 23, 27 Sveriges officiella statistik. Allmänna val. Kommunala valen 1942, 1946, 1950, 1954, 1958, 1962. Svenska Dagbladets årsbok 1946, 1954, 1962 TS-boken 1947, 1955, 1962, 1963

Aftonbladet Aftontidningen Dagens Nyheter Expressen Morgon-Tidningen

Ny Dag Stockholms-Tidningen Svenska Dagbladet

Arbetet Skånska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet Norrköpings Tidningar Östergötlands Folkblad Gotlands Allehanda Gotlands Folkblad Gotlänningen Piteå-Tidningen Norrbottens Allehanda

• Sida 174
•  Original

30. Promemoria rörande förhållandet riks—kommunalpolitik i dagspressen vid kommunalvalen

TIDIGARE UN DERSÖKN INGAR

Den mest omfattande undersökning som gjorts av pressen i ett svenskt val torde vara den Westerståhl-Särlvikska som gäller 1954 års val.1 För de fem valveckorna har bl. a. radions lyssnarfrekvens, pressens behandling av TT:s nyhetsmaterial från valrörelsen, särskilt partiledarnas tal och de politiska radioprogrammen, dagspressens pressklippspalter och ledaravdelningar samt förekomsten av parti- och personnamn i tidningsledarna analyserats.

I några av dessa sammanhang belyses förhållandet kommunalpolitik-riks- politik. Vad gäller dagspressens klippavdelningar är förekomsten av lokalt material synnerligen låg _— cirka 2 %. Tidningsklippen rör i dominerande utsträckning skattefrågor (23 %), rättsfrågor (12 %), bostadsfrågor (9 %) och jordbruksfrågor (6 %). För tidningsledarna gäller att 70 % ägnas vad som i undertecknads kommunalvalsundersökning kallas rikspolitiska frå- gor, 21 % opolitiska frågor och 9 % kommunala frågor. För valkampan- jens avslutande 12 dagar är motsvarande tal 74, 12 och 14 %. Av undersök- ningen, som omfattar drygt fyrtiotalet tidningar, framgår vidare, att social- demokratisk och folkpartipress ägnar kommunala frågor störst uppmärk- samhet, därefter högerpress. De tre bondeförbundstidningar som ingår i undersökningen ägnar kommunala frågor ett ytterst obetydligt intresse. So- cialdemokratins storstadspress ger dubbelt så stort utrymme åt kommunala frågor som partiets landsortspress. För folkpartiets och högerns del före— ligger ingen nämnvärd skillnad.

En undersökning av radions lyssnarfrekvens visar att av 11 valprogram var den lokala valdebatten bland de fem som tilldrog sig största intresset. 40 % av lyssnarna åhörde programmet helt eller delvis mot 58 % för den stora partiledardebatten och 44 % för skattedebatten.

En jämförande undersökning beträffande valen 1952, 1954 och 1956 har utförts vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala.2 Enligt denna ägna- des vid kommunalvalet 1954 de kommunala frågorna ett flera gånger större utrymme än vid valen 1952 och 1956. De socialdemokratiska och liberala tidningarna gav 1954 de kommunala frågorna cirka 10 % av utrymmet mot endast 4 % 1952 och mindre än 2 % 1956. För högerns del är motsvarande siffror för respektive är hälften så stora, för Bf :s del än lägre. Den parti- politiska pressdebatten bedöms ha varit minst livlig 1954, mera livlig 1956 än 1952.

¹ Westerståhl—Sarlvik, Svensk valrörelse 1954; Arbetsrapport II, Göteborg 1956. Stencil. ” S. Nycander, Pressen i tre valrörelser (Sth 1958).

• Sida 175
•  Original

Lars Furhoff, slutligen, säger sig vid en undersökning av slumpmässigt valt material _ ej valtid _ ha funnit att mindre än 10 % av ledarna be- handlar frågor med anknytning till det län, där tidningen utkommer.1

VALEN 1946, 1954 och 1962 (KOMMUNALVALSUN'DERSÖKNINGEN)2

Kommunalvalsundersökningen är utförd på ett mera begränsat material — med mera markerat storstadstidningsinslag _ och med en enklare metod än de båda tidigare undersökningarna. Främst är undersökningsresultaten för respektive val ägnade att gälla som underlag för en jämförelse mellan kommunalvalen 1946, 1954 och 1962.

1946 års val utmärktes av ett för sin tid högt valdeltagande och vad gäl- ler stockholmspressen en låg kommunalpolitisk aktivitet på ledarplats, un- gefär hålften så låg som i landsortspressen.

1954 års val kännetecknades _ jämfört med 1946 års val _ av ett högre valdeltagande. stockholmspressens kommunalpolitiska aktivitet på ledarplats var större än den undersökta landsortspressens.

I 1962 års val hade valdeltagandet ytterligare ökat. Den kommunalpoli- tiska aktiviteten på ledarplats synes vara ungefär densamma för stock— holms- och landsortspressen.

Undersökningen har bl. a. givit vid handen, att de rikspolitiska inslagen kraftigt dominerat på ledarplats i respektive valrörelser. Av ledarstoffet _ som till 70 % beräknas vara politiserat i valtider _ synes 50—60 % vara rikspolitiskt och 10_15 % kommunalpolitiskt. En viss tendens mot ökat kommunalpolitiskt intresse kan dock spåras. I valet 1962 ägnades förhål- landevis stort intresse åt frågor, som berör kommunerna generellt _ främst markfrågan. Klassificeras denna grupp som kommunalpolitisk i undersök- ningen framstår det ökade intresset för kommunalpolitiken som markant (jfr s. 178_79). De rikspolitiska inslagen blir då färre jämfört med de tidigare valen. Både de riks- och kommunalpolitiska inslagen synes för de tre valen vara större i socialdemokratisk press _ som alltså som helhet är mera po- litiserad _ än i borgerlig. Ledarinnehållet i socialdemokratisk press synes vidare vara mera permanent politiserat _ den borgerliga pressen tycks in- tensifiera sin politiska aktivitet i valrörelsens slutskede. De rikspolitiska in— slagen är alltså störst i socialdemokratisk press, därefter följer i nämnd ordning centerparti-/bondeförbund-, höger- och folkpartipress.

Intresset för kommunalpolitik på ledarplats fördelar sig över partierna i ordningen: socialdemokratisk, folkpartistisk, höger- och bondeförbunds/ centerpartipress. I höger— och folkpartipress kan en tendens mot ökad kom-

1 L. Furhoff, Kommunal skendemokrati; Uddevalla 1961. * Kerstin Ringdahl, Rikspolitiska inslag i kommunalvalen. En pressundersökning. Stencil. Statsvetenskapliga Institutionen, Lund. Jfr nr 29 s. 143_73.

• Sida 176
•  Original

munalpolitisk aktivitet iakttagas. Folkpartipressen synes vara minst politi- serad. De rikspolitiska inslagen torde vara större i Stockholms morgontid- ningar än i dess kvällstidningar. Kvällstidningarna tycks dock bli mera politiserade.

Jämförelser med tidigare undersökningar, i den utsträckning de kan företagas, ger stöd åt kommunalvalsundersökningens resultat. De smärre avvikelser, som förekommer, kan förklaras av materialets annorlunda sam- mansättning, främst det relativt sett större inslaget av storstadstidningar i kommunalvalsundersökningen.

VALDELTAGANDET OCH LEDARAVDELNINGARNAS POLITISKA MATERIAL

Valdeltagandet för riket som helhet har för de aktuella kommunalvalen successivt ökat:

1 946 ......................

72,0 %

Ställd mot de karakteristiker som gjorts av valen i press och riksdag före- ! faller 1962 års höga valdeltagande bestickande. Man kan här inte undvika att hypotetiskt referera till TV:s politiskt aktiverande effekt.

Granskar man de platser som berörs av undersökningen finner man en påtaglig korrelation mellan valdeltagande och frekvens av politiskt ledar- material. För Stockholms del gäller sålunda:

I

Stockholm Valdelt. Kom. pol. Rikspol. Summa ,,,. 10 1946 ............................ 74,5 7 45 52 1954 ............................ 79,8 1 8 54 72 1 962 ............................ 78,5 1 5 52 67

För både Malmö, Norrköping och Visby märks ett liknande samband. Samtliga städer når sitt högsta valdeltagande 1954 och detta avspeglas di- rekt på ledarsidorna. (Visbyvalet 1954 bedöms här som det för staden po- litiskt intensiv-aste, då valdeltagandet, mot vad annars gäller, klart över- träffar genomsnittet för riket.)

Nästa fråga blir rimligen, om något tyder på att kommunalpolitiska för- hållanden kan tänkas ha medverkat till att den politiska valaktiviteten i de ! undersökta städerna var särskilt stor 1954. Material från tre val lämnar gi- ) vetvis ingen grund för generaliseringar, men noteras bör att valet 1954 är , det enda, då socialdemokraterna agerar i oppositionsställning i Stockholm. * De socialdemokratiska stockholmstidningarna innehåller vid detta val he- tydligt fler politiska ledarartiklar, mer kommunalpolitiskt stoff än övriga

• Sida 177
•  Original

tidningar och mer än vad socialdemokratisk stockholmspress har vid valen 1946 och 1962.

För Visbys vidkommande var skillnaden borgerliga-socialdemokrater in- för 1962 års val blott 1 mandat (1954 3 mandat, 1946 2 mandat). Den högsta frekvensen kommunalpolitiskt material noteras också för 1962 (26 %), där- efter kommer 1946 (24 %) och _i särklass lägst —— 1954 (15 %).

För Norrköping och Malmö gäller att städerna 1946 och 1954 haft säkra socialdemokratiska majoriteter. Röstfrekvensen följer dock ej riksgenom- snittet, då båda städerna noterar högsta valdeltagandet 1954 _ båda gång- erna med förhållandevis lägst frekvens kommunalpolitiskt ledarmaterial.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att undersökningen visar _ det kan- ske i och för sig självklara _ att ett jämnt kommunalpolitiskt styrkcför— hållande leder till ökad betoning av kommunalpolitiska förhållanden i pres- sen och ett högt valdeltagande. Frånvaron av ett sådant konkurrensförhål- lande leder till att kommunalpolitiska förhållanden i mindre utsträckning berörs i pressen. Detta behöver dock icke påverka valdeltagandet som så— dant.

FÖRSTAKAMMARVALEN OCH TIDNINGSLEDARNA

[ valkretsar, där man har att under perioden valet gäller förrätta val av förstakammarledamöter, brukar från pressens sida framhållas det natur- liga i att kommunalvalet får en något mera rikspolitisk inriktning än an- nars. Bland de i kommunalvalsundersö-kningen ingående utgivningsorterna har Norrköping haft att förrätta förstakammarval under den aktuella val- perioden. Man borde således i Norrköpingspressen finna ett förhållandevis större inslag av rikspolitiskt material under valkampanjerna 1946, 1954 och 1962 än i annan undersökt press och än i samma press 1950 och 1958. En stickprovsundersökning i Norrköpings Tidningar visar att det rikspolitiska inslaget i förhållande till det kommunalpolitiska är störst 1954, därefter följer 1962 _ båda förstakammarvalår. Minst är det för 1946 _ ett år då överhuvud det politiska ledarstoffet var mindre framträdande. Valen 1950 och 1958 ligger ca 20 _ resp. 25 % under 1954, ca 5 _ resp. 10 % under 1962.

För tidningen Arbetet skulle, om utgångsantagandet vore riktigt, det mot- satta förhållandet gälla 1946, 1954 och 1962. Också här visar sig ett första- kammarvalår, 1950, vara det relativt sett mest rikspolitiska. Därefter kom- mer dock _ det allmänt som rikspolitiskt karakteriserade _ valet 1954, sedan valet 1946, »FK-valet 1958» och slutligen valet 1962. Mot uppfatt- ningen att förstakammarväljandet skulle utgöra ett incitament till ökad rikspolitisk aktivitet skulle alltså 1958 års valkampanj tala. Om denna gäl- ler dock _ liksom för Norrköpings Tidningar 1946 _ att den för Arbetets

• Sida 178
•  Original

del visar den avgjort lägsta frekvensen politiskt material överhuvud, ca 15 % lägre än något annat val.

Ovanstående undersökning, som blott har stickprovskaraktär, visar att förstakammarväljandet skulle kunna tänkas ha en mätbar effekt på val- kampanjens utformning. Resultatet är i vart fall så bestickande att en vi- dare undersökning vore av intresse.

VISBYVALET

En pressundersökning måste av naturliga skäl komma att spegla den poli- tiska opinionsbildningen i städerna och kan således bara ha begränsad räck- vidd. I kommunalvalsundersökningen har särskild uppmärksamhet ägnats valet på Gotland. Motiv härför har bl. a. varit att Gotlands problem i hög grad också måste vara Visbys och vice versa. Till detta kommer att staden har tre konkurrerande tidningar och att länet ekonomiskt, sociologiskt, geo- grafiskt har en sådan status att man åtminstone hypotetiskt kan anta sig få ett optimalt mått på lokalpolitisk aktivitet där. Undersökningen visar också, att visbypressen har det i särklass största kommunalpolitiska inslaget. För valen 1946, 1962 gäller att ca 25 % av ledarmaterialet är kommunalpolitiskt, 1954 15 %, d. v. 5. lika med Stockholm 1962. Gotlands Folkblad (8) har för samtliga val högst kommunalpolitisk frekvens. Gotlands Allehanda (h) har 1946 en halv gång mer kommunalpolitiskt material än Gotlänningen (Bf/ Gp), 1962 något mindre än Gotlänningen.

I olika företagna undersökningar poängteras bondeförbundspressens låga kommunalpolitiska aktivitet. Detta gäller således ej Gotlänningen, vilken ej ingåri de övriga undersökningarna.

MARKFRÅGAN I 1962 ÅRS VAL

Som kommunala frågor har i kommunalvalsundersökningen ej räknats så- dana, där beslutanderätten tillkommer rikspolitiska organ _ även om de direkt berör kommunerna. I inte ringa utsträckning diskuterades sådana frå- gor i 1962 års valrörelse, främst markfrågan. Skulle denna kategori i stället tillföras den kommunalpolitiska gruppen bleve förhållandet riks-kommunal- politik (kommunalvalsundersökningens siffror inom parentes) följande: (procentuellt genomsnitt av 14 undersökta tidnin-gar)

Rikspolitiska frågor 52 (59) Kommunalpolitiska frågor 22 (15) Opolitiska frågor 26 (26)

• Sida 179
•  Original

Om frågor om kommunal markexpropriation, kommunal indelning och ändrad kommunallagstiftning ej klassificeras som rikspolitiska blir den all- männa tendensen mot ökat kommunalpolitiskt innehåll i pressens ledare 1946—1962 än mera markant. Men att här draga en klar gräns mellan riks- och kommunalpolitik är omöjligt.

YTTERLIGARE UNDERSÖKNINGAR

För att man skall få en tillfredsställande bild av förhållandet rikspolitik/' kommunalpolitik krävs ett flertal undersökningar. Valen 1950 och 1958 har ännu ej granskats; intensivundersökningar av några tidningars samlade innehåll, t. ex. i valveckan, skulle kunna genomföras, i jämförelsesyfte skulle också tidningarna under icke-valår, respektive andrakammarvalår kunna granskas. Som angelägnast framstår dock en undersökning av ra— dions och TV:s valpolitiska stoff.1 För valet 1962 kan i kommunalvalsun- dersökningen konstateras det »par-adoxala» av en minskad politisk intensi- tet i tidningsledarna __ men ett i förhållande till tidigare val ökat valdel- tagande. Valet var i högre grad än något tidigare ett TV—val. TV-program— men måste med nödvändighet få en rikspolitisk karaktär, låt vara att denna något balanseras av radions kommunalpolitiska lokaldebatter. Tidningarnas och ledaravdelningarnas uppgift torde i denna nya situation fattas annor- lunda. Kanske blir deras uppgift den som Lennart Dansk tilldelar dem i

Norrköpings Tidningar 5/9 1958, nämligen att komma ur slentrianmässig valbevakning av riksstoffet och mera ta fasta på det lokala materialet. Vad radio och TV haft att erbjuda i kommunalvalen samt programmens valpo- litiska effekt återstår dock ännu att undersöka.

K. R. 27/5 64

* Jämför R. Sjödén, Sveriges första TV—val; Stockholm 1962 (Valet 1960).

• Sida 180
•  Original

• Sida 181
•  Original

• Sida 182
•  Original

• Sida 183
•  Original

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964

. Tekniker-utbildning i Danmark, Finland. Norge och Sverige. Del II. . Nordisk etterutdannelse 1 by— og regionplanleg-

glng. . Nordiskt institut för elementarpartlkeltyslk. . Invallditetsvurdering, erstatntngstastsettelse, ta- 1l.;ellåystemer m.v. 1 yrkesskadetrydgene 1 or en.

thi-SNF!

• Sida 184
•  Original

STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1964

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Företagsinteckning. [10]

Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- affären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner— strömaffären. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [31] Förtlda tillträde, ex roprlationskostnad m. m. [32] Familjerättskommitt n. Äktenskapsrätt I. Författ- ningstext. [34] Åktenskapsrätt II. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. [38] Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39]

Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20]

Socialdepartementet

Bättre åldringsvård. [5] Arbetstidsförkortnlngens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna.

[241 ökat stöd till barnfamiljer. [36]

Kommunikationsdepartementet

Bilskrotning. [211 Statens byggnadsbesparingsutredning a. byggnader. Ekonomiskt byggande. [26]

Offentliga

Finanldeplrtementet

Värdesakringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2]

Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. ['I] Kommunal skatteutjåmning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29]

Ecklesiastikdepartementet

1958 års utieclning kyrka-stat III. Religionsfri [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [11 V. Kristendomsundervisnlngen. [30] Förbud mot utförsel av kulturföremål. [22]

Jordbruksdepartementet

1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklin i det svenska lantbruket. [a] 2. Lantbrukets str = turutveckling. [37] ' Älgfrågan. [11] Veterlnårmedicinsk forskning och undervisnin. Del II. [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]

Handelsdepartementet

Effektivare konsumentupplysning. [4] Översättning av fördrag angående upprättandet . Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) -j— tillhörande dokument. [18] . översättning av viktigare följdförfattningar tin f , dragen angående Europeiska ekonomiska gem : sägnen och Europeiska kol- och stålgemenskap ..

Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3]