SOU 1964:43

Social omvårdnad av handikappade : en sammanställning

Inledning . Kap. 1. Uppgifter och arbetsmetod . Kap. 2. De handikappades levnadsnivå _ en principdiskussion Kap. 3. Olika grupper handikappade Kap. 4. Invalidpensionärerna Kap. 5. Arbete, ekonomi m. m. Kap. 6. Tekniska hjälpmedel och anpassning Kap. 7. Bostäder m. m. Kap. 8. Öppen vård Kap. 9. Resultat och brister. Sammanfattning och kommentar . Bilagor A. Blankett för uppgifter till 1962 års undersökning angående invalidiserade

B. C. Inventering angående handikappade i Växjö . D. Anslag på riksstaten åren 1960/61—1964/65 till åtgärder för verksamhet bland handikappade med undantag av institutionsvård . . . E. Landstingens anslag för åren 1959—1963 till åtgärder för öppen verk- samhet bland handikappade . . . . . . . . . . F. Administrationen av hjälpen till handikappade, en översikt . G. Enheter för ADL-träning

Tabellbilaga .

Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet

I socialpolitiska kommitténs uppgifter ingår att från olika utgångspunkter granska problem som rör handikappade. Uppdraget avser de praktiska samhällsuppgifterna för att lösa sådana problem men också principerna för samhällets verksamhet på området. Kommittén skall försöka kartlägga grupper med speciella behov. Som exempel på sådana grupper nämns i di— rektiven syn- och hörselskadade, rörelsehindrade samt personer med åkom- mor på de psykiska sjukdomarnas och närliggande områden. Det kan även erinras om att enligt kommittédirektiven en kartläggning av samarbetet mel- lan samhället och enskilda organisationer skulle vara värdefull.

Utredningar pågår på många områden rörande de handikappade. Centrala rehabilirteringsheredningen behandlar rehabiliteringsfrågor, sjukförsäk— ringsutredningen frågor rörande ortopediska hjälpmedel, pensionsförsäk- ringskommittén pensionsfrågor, arbetsmarknadsutredningen arbetsmark- nadsfrågor osv. Även skol- och utbildningsfrågor utredes på olika håll. Flera av de pågående utredningarna är eller väntas bli färdiga under 1964. Resultatet av det pågående utredningsarbetet får förutsättas leda till för- bättringar för de handikappade i olika avseenden.

Socialpolitiska kommittén har sett som sin uppgift att i första hand be— handla frågor, som rör den sociala omvårdnaden av de handikappade —— möjligheterna till goda bostäder, vård och service i hemmen samt rekrea— tion m. m. I den sammanställning rörande social omvårdnad av handikap- pade, som härmed redovisas, har kommittén försökt att kartlägga vad samhället —— staten, landsting och primärkommuner _ och enskilda orga- nisationer gör i ifrågavarande avseende. Kommitténs samtliga ledamöter har följt arbetet med sammanställningen.

Kommitténs nuvarande sammansättning är följande: generalsekreteraren i nämnden för internationellt bistånd Ernst Michanek, ordförande, leda-

moten av riksdagens första kammare Torsten Bengtson, ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, sekreteraren h0s Tj änste- männens centralorganisation Britt—Marie Bystedt, ordföranden i Svenska kommunalarbetareförbundet Gunnar Hallström, direktören i Svenska ar— betsgivarevföreningen Sven Hydén, folkskolläraren Hans Nyhage, ledamoten av riksdagens andra kammare Einar Rimmerfors, ledamoten av riksdagens andra kammare Elisabet Sjövall samt statssekreteraren i inrikesdeparte- mentet Reidar Tilert. Stockholm i juli 1964.

Ernst Michanek /Birger Forslund

Inledning

Socialpolitiska kommitténs arbete har i stort sett gått ut på att granska den svenska socialpolitikens innebörd och verkningar och att pröva dess effekti— vitet. Översynen har under olika ske- den av arbetet koncentrerats på olika grupper av personer, som är i behov av samhällets stöd, eller olika situatio- ner då ett sådant stödbehov föreligger.

Samhällets stöd vid barnsbörd grans— kades i ett betänkande 1961 (SOU 1961: 38), som låg till grund för stats- makternas beslut att reformera moder— skapsförsäkringen och avskaffa den äldre hjälpformen mödrahjälp. En över- syn av de ensamstående barnförsörjar- nas förhållanden lades fram i ett be- tänkande 1963 om trygghet för barns underhåll (redovisat i prop. 1964: 70), vilket nu lett till en reform av bidrags- förskotten. Ett förslag om vårdbidrag för svårt handikappade barn har för- verkligats i år (prop. 1964: 94). En un- dersökning om hemmadöttrarnas för- hållanden lades fram 1963 (Socialde- partementet stencil 1963:2) och för- anledde vissa rekommendationer till myndigheterna (SFS 1963: 698).

En betydande del av kommitténs ar- bete sedan 1961 har avsett frågor rö- rande åldringarna. En undersökning betitlad Åldringsvårdens läge lades fram 1963 (SOU 1963: 47). Den följdes av förslag om åtgärder beträffande sjukhem, bostäder och hemhjälp, redo- visade i volymen Bättre ål'dringsvård (SOU 1964: 5, prop. 1964: 85).

Av betydelse för flera av kommitténs ställningstaganden har varit den av socialstyrelsen för kommitténs räkning gjorda socialhjälpsundersökningen 1959 (publicerad i Sveriges Officiella Sta- tistik 1961) samt den av statistiska centralbyrån i samråd med bl. a. social- politiska komnrittén utförda undersök— ningen angående personer med låga in— komster (Statistisk Tidskrift 1960:11 och 1961: 5) .

De undersökningar och förslag som socialpolitiska kommittén medverkat i eller själv framlagt, har i viktiga delar avsett att tillgodose behov som sam- manhänger med handikapp av olika slag.

De ensamstående försörjarnas pro- blem är ofta föranledda av det ekono- miska eller sociala handikapp, som frånvaron av en andra försörjare med- för. Vårdbidragen till vissa barn har knutits till bestämda handikapp av fy- sisk eller psykisk art.

Undersökningarna och förslagen rö- rande åldringsvården handlade om samhällsåtgärder som påkallades med hänsyn till åldringarnas behov men som inte är eller bör vara begränsade till någon viss åldersgrupp. Det statliga stödet till sjukhemmen och till hem- hjälp liksom den ökade aktivitet på bostadsområdet som rekommenderades bör komma handikappade till godo utan hänsyn till deras ålder.

I verkligheten är det svårt att över- huvud skilja mellan sociala åtgärder för

å ena sidan de handikappade och å andra sidan hela folket. De sociala stöd- åtgärderna avser nästan genomgående situationer, som innebär ett handikapp — antingen det är fråga om ett perma— nent, ett långvarigt eller ett mera till— fälligt snart övergående hinder. So- cialpolitiken inriktas överhuvud på at minska eller neutralisera handikapp som är medfödda eller som inträffar under livets gång i samband med inva- liditet, sjukdom eller andra förhållan- den, vilka innebär nedsatt förvärvsför- måga eller i övrigt inskränker den en- skildes möjligheter att leva normalt.

I den offentliga debatten om samhäl- lets åtgärder för de handikappade av- ses med handikappade vanligen perso- ner som har särskilda svårigheter att reda sig själva på grund av något med- fött eller förvärvat hinder av fysisk eller psykisk art. De delar av social- politiska kommitténs direktiv och de till kommittén överlämnade riksdags- skrivelser, som handlar om de handi- kappade, är också i hög grad inriktade på dessa slag av handikapp.

Då kommittén i början av 1962 ge- nomförde sina riksomfattande under- sökningar röran—de åldringsvårdens läge företogs samtidigt undersökningar om kommunernas och landstingens åtgär- der för handikappade som inte var ål- derspensionärer. Dessa undersökningar, kompletterade med uppgifter om den verksamhet som staten och de handi- kappades organisationer bedriver, re- dovisas i den följande framställningen.

Redogörelsen för utförda undersök— ningar är emellertid mer begränsad än som nu angivits. Den belyser samhälls- åtgärderna för de handikappade i form av ekonomiskt stöd genom pensioner och på annat sätt, tekniska hjälpmedel o. (1. för den dagliga livsföringen, sär- skilda anordningar på bostadsområdet samt omvårdnad och service i hemmen.

Men framställningen går inte närmare in på »anstaltsvården —— vare sig inom sjukvården eller andra vårdområden — som avser de kanske svårast handikap- pade. Undersökningarna berör inte re- habiliteringens eller utbildningens ord- nande, som är av fundamental betydel- se för de handikappades möjligheter till anpassning i samhället. Inte heller an- ordningarna för att bereda de handi- kappade förvärvsarbete har behandlats närmare. Dess-a delar av det omfattan- de komplexet av samhällsåtgärder för de handikappade ligger inom andra ut- rednings-organs område eller har an- setts falla uto-m ramen för den förelig- gande framställningen.

Trots dessa begränsningar har det synts angeläget att i ett särskilt kapitel (kap. 2) diskussionsvis försöka ange vissa riktlinjer för de förpliktelser, som samhället har mot de handikappade. Mot bakgrunden av en sådan diskus- sion om principerna, vilken är avsedd att ange vad som i dagens Sverige all- mänt godtages, kan det prövas, i vilken utsträckning samhället hittills faktiskt fullgjort sina uppgifter för att tillgodo— se de särskilda behov, som handikapp medför och vilka åtgärder som krävs för att förbättra de handikappades läge. Därvid får också övervägas om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika offentliga och enskilda organ är den lämpliga och om förvaltningen på området är tillfredsställandc uppbyggd. I en sammanfattning skall dessa frågor tas upp till diskussion.

Liksom fallet var beträffande åld- ringsvården framlägger kommittén först resultatet av vissa undersökningar för offentlig debatt. Därefter blir det tid att dra praktiska slutsatser. I vilka for- mer det fortsatta arbetet bör bedrivas torde i detta skede böra lämnas öppet, då en rad olika utredningsorgan är sys- selsatta med olika frågor av betydelse

för de handikappade. På flera punkter förordar kommittén i denna framställ- ning närmare utredning utan att för- denskull ta ställning till frågan hur detta arbete skall bedrivas.

Emellertid har kommittén för avsikt att i en nära framtid söka framlägga

förslag 0111 en vårdlag, som närmare fastlägger ansvaret för samhällets om— vårdnad om åldringar och handikap— pade. I detta sammanhang kommer även vissa organisatoriska frågor att beröras.

KAPITEL 1

Uppgifter och arbetsmetod

Kommittédirektiven I socialpolitiska kommitténs uppgifter ingår att från olika utgångspunkter granska problem som rör handikappade. Uppdraget avser de praktiska samhälls- uppgifterna för att lösa sådana pro- blem men också principerna för sam— hällets verksamhet på området. Enligt direktiven skall kommittén försöka kartlägga grupper med speciel- la behov. Som exempel på sådana grup- per nämns syn- och hörselskadade, rö- relsehindrade samt personer med åkom- mor på de psykiska sjukdomarnas och närliggande områden. I sammanhanget åberopas en riksdagsskrivelse (rskr 1958: 178) om utredning rörande hjälp- behovet hos vissa eftersatta grupper, bl.a. handikappade. Utredningen bor- de göras i samarbete med de handikap- pades organisationer. Vidare kan näm- nas, att kommittén under sitt arbete har att beakta en riksdagsskrivelse (rskr 1956: 176) om kartläggning av de lägsta inkomstgrupperna och deras ekonomis- ka läge. Särskilda statistiska undersök- ningar av mindre grupper borde göras i de fall närmare kännedom om en så- dan grupps ekonomiska läge och lev- nadsförhållanden kan anses påkallad. Det kan även erinras om att enligt komm-ittédirektiven en kartläggning av samarbetet mellan samhället och en— skilda organisationer skulle vara värde- full.

Rehabiliteringsfrågor: CRB I december 1961 tillsattes centrala re- habiliteringsberedningen (CRB) för att pröva frågor om den ändamålsenliga organisationen och samordningen av rehabiliteringsverksamheten.

I direktiven för beredningen fram- hålles, att rehabilitering beskrivits på olika sätt, bl. a. som en verksamhet vil- ken syftar till att återställa den fysiska och psykiska funktionsförmågan hos sjuka eller skadade människor eller att hjälpa dem att övervinna invaliditet, så att de i görlig mån blir oberoende och självförsörjande. Huvudelementen i rehabiliteringsverksamheten är sjuk- vård och arbetsvård.

I fråga om sjukvården nänmes i förs— ta hand sådana undersöknings- och be- handlingsformer som sjukgymnastik, sysselsättningsterapi och annan fysika- lisk terapi, funktionsprövning samt ku— rativ verksamhet. Exempel på arbets- vård—ande åtgärder är arbetsprövning, arbetsträning, yrkesutbildning och nå— ringshjälp. Till arbetsvården brukar även räknas s.k. skyddad sysselsätt— ning för -den arbetskraft, som inte kan placeras på öppna marknaden.

CRB skall ta upp frågor av mera all- män natur rör—ande rehabiliteringen, verkställa erforderliga utredningar på området, medverka vid planläggning av rehabiliteringsverksamhetens utform- ning och sprida upplysning i rehabili-

teringsfrågor. Beredningen skall vara ett samordnande organ för rehabilite- ringsverksamheten samt överväga, hu- ruvida organisatoriska ändringar bör vidtas. Beredningen bör fortlöpande följa utvecklingen inom hela reh-abili- teringsfältet samt ta de initiativ som befinncs påkallade. Bland frågor som särskilt bör prövas nämnes vanförean- stalternas och arbetsklinikens ställning samt den framtida användningen av riksförsäkringsverkets sjukhus.

Som ett led i sitt arbete har CRB i december 1962 framlagt synpunkter och förslag beträffande rehabiliteringens målsättning och organisation.

Medicinska och tekniska hjälpmedel: sjukför- säkringsutredningen

Frågan om en vidgad bidragsgivning avseende såväl anskaffnings- som repa- rations- och driftkostnadern-a för medi- cinskt-tekniska hjälpmedel utredes på riksdagens hemställan (statsutskottets utl. 1962: 109, rskr 1962: 271) av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Därvid skall eftersträvas att åstadkomma ur administrativ synpunkt så lättillämpa- (lc regler som möjligt. Även i andra av- seenden kan sjukförsäkringsutredning- ens arbete bli av betydelse för de han- dikappade.

Bostads- och samhällsplanering: statens insti- tut för byggnadsforskning

Statens institut för byggnadsforskning har i uppdrag att företa en utredning om ändamålsenliga bostäder för mindre hushåll. I fråga om utredningens upp- läggning m.m. skall institutet beakta de synpunkter, som anförts av social- politiska kommittén i utlåtande 1 åren- det, bl.a. beträffande angelägenheten av att de handikappade erhåller för dem ändamålsenliga bostäder. Institutet

har vidare i upp-drag att företa en ut- redning om samhällsplanering för han- dikappade.

Undervisning och utbildning m.m.: särskilda utredningar

Frågor rörande rehabilitering, utbild- ning m. 111. av handikappade överväges inom ett flertal pågående utredningar. Bl. a. kan nämnas följande inom social- departementet.

Centrala rehabiliteringsberedningen har genom särskilda experter tagit upp frågor rörande huvudmannaskap och därmed sammanhängande spörsmål av- seende Änggårdens yrkesskolor och öv- riga vanföreanstalter samt verksamhe- ten vid Norrbackainstitutet. En i no- vember 1962 tillsatt utredning (1962 års utredning angående högstadieunder- visningen för rörelsehindrade m.m.) prövar frågan om huvudmannaskapet för riksanstalten för cp-barn, organisa- tionen av högstadieunderv-isningen för i första hand svårt rörelsehindrade ele- ver samt de spörsmål beträffande skol- verksamheten vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet, som i övrigt kan föranledas av den nya grundskolans genomförande. Utredningen har den 30 april 1964 framlagt ett betänkande med riktlinjer för högstadieundervisning för rörelsehindrade samt för vanföreanstal- ternas och Eugeniahemmets framtida ställning (Socialdepartementet stencil 1964: 2) .

En särskild utredning (utredningen om den framtida verksamheten vid Norrbackainstitutet) har att behandla frågan om förläggande av viss medi- cinsk rehabiliteringsverksamhet m.m. till Norrbackainstitutet. Åter en annan utredning (1957 års epileptikerutred- ning) överväger frågan om Margaretha- hemmets framtida ställning inom epi- leptikervården och inrättande av en ep-ileptikeranstalt i Norrland samt här-

av föranledda frågor rörande vårdbe- hovet för epileptiker och dess tillgodo- seende.

Sedan 1961 pågår genom särskild ut- redning översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psy- kiskt efterblivna.

Vidare kan nämnas barnanstaltsut- redningen, som har i uppdrag att bl.a. undersöka möjligheterna att vid anstal- ter med barnklientel så långt möjligt uppnå enhetlighet i fråga om standar- den i olika avseenden.

Inom ecklesiastikdepartementet ar- betar 1960 års blindvårdsutredning, som verkställer utredning rörande anpass- nings- och yrkesundervisning för vux- na synskadade jämte därmed samman- hängande spörsmål, samt en i novem- ber 1961 tillsatt utredning rörande blind- och dövskoleväsendets utbild- ningsmål och organisation.

Slutligen kan i detta sammanhang erinras om 1960 .års radioutredning, som har att utreda frågan om de all- männa riktlinjerna för ljudra-dions och televisionens framtida verksamhet m. in. Det torde kunna förutsättas, att de han- dikappades speciella intressen och be- hov när det gäller radio- och TV-pro- gram m. In. kommer att beaktas av ut- redningen.

Arbetsmarknadsutredningen: arbetsmarknads- frågor

Arbetsmarknadsutredningen, som till- kallades i september 1960 för att verk- ställa en översyn av arbetsmarknads- polwitiken, skall beakta även de handi- kappades problem. I direktiven fram- hålles, att en av de an-gelägnaste arbets- marknadspolitiska uppgifterna är att förbättra de handikappades möjlighe- ter att infogas i produktionen. Olika slag av rehabiliteringsverksamhet be- handlas i andra utredningssamman- hang. De direkt arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärderna för de handikappade har arbetsmarknadsutredningen att över- väga.

Pensionsfrågor: pensionsförsäkringskommittén Den i december 1962 tillsatta pensions- försäkringskommittén har att utreda vissa frågor rörande pension till invali- der. Kommittén har bl. a. att göra en utredning med syfte att skapa regler, som kompenserar invaliden för de sär- skilt ogynnsamma effekter av invalidi- tcten, vilka har samband med att den- na inträtt i ett tidigt skede av hans liv. Ett annat problem, som kommittén har att ta upp, gäller dem som åtnjuter par- tiell förtidspension. Enligt gällande be- stämmelser kan en sådan pensionär, även om han skulle ha en blygsam pen- sion och en förhållandevis stor arbets- inkomst, inte förvärva ytterligare pen- sionsrätt inom tilläggspensioneringen. Man bör enligt kommittédirektiven prö- va om det inte är möjligt att finna ett system, enligt vilket en partiellt arbets- för pensionär skall kunna tjäna in till- läggspension.

Socialpolitiska kommitténs uppgift: den sociala omvårdnaden

Socialpolitiska kommittén har sett som sin uppgift att i första hand behandla frågor, som rör den sociala omvårdna- den av de handikappade — möjlighe- terna till goda bostäder, vård och ser- vice i hemmen samt rekreation m.m. Kommittén kan emellertid inte undgå att i samband därmed även komma in på vissa frågor som rör rehabilitering _ .återföring _ ekonomi, förvärvsar- bete m.m. Kommittén behandlar inte den institutionella vården av han-di- kappade, inte heller skol- och utbild- ningsfrågor eller arbetsmarkn'adsfrågor.

Det är svårt att avgränsa olika grup- per av personer och ange i vilket av— seende och i vilken utsträckning de kan

anses ha särskilda behov som inte blivit tillräckligt beaktade genom socialpolitis- ka anordningar. Grupperna sammanfal- ler mer eller mindre med varandra. De handikappade räknas i dagligt tal ofta som en särskild grupp i samhället. Åld- ringarna som grupp har i stor utsträck- ning samma problem som de handikap- pade. Hemmadöttrar kan i vissa avse— enden avgränsas som en grupp. Även andra kategorier är dock i en situation liknande deras, t.ex. andra ensamstå- ende äldre kvinnor och även män. Man kan kartlägga grupp för grupp, deras levnadsförhållanden och behov av om- vårdnad från samhällets sida. Då man överväger samhällsåtgärder bör frågor- na emellertid ses i ett större samman- hang. Utgångspunkten blir därvid hjälp- behovets natur.

Kommitténs hittills utförda kartlägg- ningsarbete för uppspårandet av bris- ter och luckor i nuvarande socialpoli- tiska system har bedrivits efter flera linjer. Socialstyrelsen utförde som ti— digare nämnts för några år sedan för kommitténs räkning en statistisk un- dersökning avseende personer, som i april 1959 erhöll socialhjälp. Syftet med denna undersökning var att redovisa de olika faktorer som kan ha betydelse för behovet av socialhjälp samt att be- lysa samspelet mellan socialhjälpen och samhällets övriga stödåtgärder. Statis- tiska centralbyråns undersökning be- träffande låga inkomsttagare som ut- förts under ledning av en arbetsgrupp med representanter för finansdeparte— mentet, socialdepartementet, socialpo- litiska kommittén, konjunkturins-titutet, LO, TCO och SAF har belyst grupper med låga inkomster och deras förhål- landen. Kartläggningen av hemmadött- rarnas situation var ett led i det av kommittén bedrivna kartläggningsarhe- tet för att finna brister och otillfreds- ställda hjälpbehov. En betydelsefull del

i detta kartläggningsarbetc var kommit- téns undersökningar rörande åldrings- vården, redovisade -i skriften Åldrings- vårdens läge.

Flera av de nämnda undersökningar- na berör personer som i olika avseen- den är handikappade. Undersökningar- na har varit av betydelse i flera sam- manhang under de senaste årens re- formarbete.

För att få en så fullständig bild som möjligt av vad samhället och enskilda organisationer gör för de handikappa- de har socialpolitiska kommittén för- sökt att på olika sätt samla material, som belyser arten av åtgärder och åt- gärdernas omfattning m. m. Betänkan- den, propositioner och statistiska redo- visningar m.m. har genomgåtts. Kom- mittén har vidare haft kontakt och över- läggningar med olika organisationer för handikappade. De uppgifter, som på detta sätt samlats, har kompletterats med en särskild undersökning, som fö- retogs i samband med 1962 års åld- ringsvårdsundersökning. Då kommittén haft som särskilt uppdrag att kartlägga åldringarnas vårdbehov och vårdmöj- ligheter gjordes vid undersökningen _— så gott si'g göra lät _— åtskillnad mellan åldringar, dvs. personer som fyllt 67 år, och invalidiserade personer under denna ålder.

1962 års undersökningar

Kommitténs kartläggning av åldrings- vården omfattade bl. a. följande sär- skilda undersökningar:

1. En kommunundersökning för in- ventering av kommunernas anordning- ar för öppen och sluten åldringsvård.

2. En landstingsundersökning för en liknande inventering beträffande lands- tingens anordningar för öppen åldrings- vård.

3. En anstaltsundersökning för in-

ventering av antalet vårdplatser för långtidssjuka m. m.

4. En patientinventering rörande an- talet patienter på sjukhus och sjuk- hem o. (1.

I fråga om vården av handikappade gjordes en särskild kommunundersök- ning och en särskild landstingsunder- sökning liknande de angivna undersök— ningarna beträffande åldringsvården. Vid anstaltsundersökningen och patient- inventeringen inhämtades uppgifter om de vårdades ålder, varigenom åldringar och övriga kunde särredovisas.

Uppgifterna till kommun- och lands- tingsundersökningarna avsåg förhållan- dena den 12 april 1962. De innefattade åtgärder för invalidiserade, dvs. perso— ner födda 1896 eller senare, vilka hade särskilda svårigheter på grund av inva- liditet av fysisk eller psykisk art. Upp- gifter skulle lämnas enligt särskilda for- mulär rörande alla åtgärder för invali- diserade (beträffande kommununder- sökningen se Bilaga A). Även enskilt organiserad verksamhet inom kommu- nen skulle redovisas.

Samtliga kommuner och landsting tillfrågades. Medan uppgifter rörande åldringsvården inkom från samtliga tillfrågade, har i fråga om handikapp- vården en del kommuner inte svarat. Uppgifter kom in från 974 kommuner (116 städer, 88 köpingar och 770 lands- kommuner). Materialet har i viss ut- sträckning kompletterats. Kommittén har utgått från att kommuner som inte lämnat uppgifter inte haft någon verk- samhet att redovisa.

Kommitténs undersökningar har syf— tat till en kartläggning av vad som över huvud taget görs i landet när det

gäller den sociala omvårdnaden av de handikappade, och hur åtgärderna va- rierar från kommun till kommun och mellan landstingsområden. Vad som åsyftats har inte i första hand varit representativa statistiska uppgifter. Ett huvudsyfte med undersökningarna har varit att fästa kommunernas och lands- tingens uppmärksamhet på omvårdna- den av de handikappade samt stimu— lera till planering och åtgärder.

Stort avseende har fästs vid den verk- samhet som bedrives av enskilda orga- nisationer. Uppgifter härom har erhål- lits främst från riksorganisationerna, men också från kommunerna i kom— munundersökningen. En förteckning över dessa riksorganisationer samt en kort redogörelse för deras syfte och verksamhet lämnas i Bilaga B.

Det har varit av intresse att få veta i vilken utsträckning kommuner och landsting ansett sig böra införa kom- pletterande anordningar till statliga åt— gärder och i vilken omfattning enskilda organisationer ansett sig böra komplet- tera den hjälp som på olika sätt lämnas från samhällets sida.

Kommittén har övervägt möjligheter- na att genom ytterligare undersökning- ar få fram uppgifter, som belyser de handikappades behov av vård och ser— vice i olika former, och som kunde an— vändas för behovsmätningar. Kommit- tén har dock avstått från att försöka genomföra egna sådana undersökningar.

Av stor betydelse för belysning av vårdbehovet och behovet av särskilda åtgärder är de inventeringar, som gjorts eller göres av kommuner och landsting samt av de handikappades egna orga— nisationer.

KAPITEL 2

De handikappades levnadsnivå — en principdiskussion

Ordet handikapp skall här använd-as som beteckning för en rad olika förhål- landen hänförliga till en människas fy— siska och psykiska utrustning — förhål- landen som har det gemensamt att de försvårar för henne att leva normalt. Handikappen ger upphov till särskilda problem; handikappade är människor med särskilda behov vid sidan om de allmängiltiga behoven.

Åter till samhället

Den offentliga debatten om samhällets förpliktelser mot de handikappade präglas numera av optimism. Det fram- står som både möjligt och nödvändigt att samhället —— så långt det går med hänsyn till handikappets natur —— till- godoser de särskilda behoven.

Under de båda senaste årtiondena har en snabb förändring präglat både tänkesätt och praktiska åtgärder på detta område. Ett av de flitigast använ- da orden i den socialpolitiska diskus— sionen har blivit rehabilitering — här använt i svensk form: återföring.

Återföringen blev en särskilt makt- påliggande uppgift för de samhällen som drabbats av krigen. Under det and- ra världskriget har läkarvetenskap och teknik mobiliserats i en väldig van- strängning att rädda människoliv och hindra eller motverka invalidisering. Efter kriget fortsatte ansträngningarna att återföra de krigsskadade till ett nor- malt liv och försörjning genom ar- bete. Den fulla sysselsättning, som på

flera håll uppnåddes och som skapade behov av all tillgänglig arbetskraft, gav stöd åt anpassningssträvandena. Åter- föning blev en form av påtagligt pro- duktiv socialpolitik. Den fulla syssel- sättningens ekonomiska återverkningar gjorde det samtidigt möjligt för samhäl- let att flytta fram målen för den sociala politiken.

Pension eller understöd i pengar blev medel att förverkliga nya tankegångar. Andra insatser kompletterade de finan— siella. Bidrag till moderna bostäder kom i vårt land de handikappade lik- som andra inkomstsvaga grupper till del, och småningom inför-des särskilda bidrag för specialinredda inv-alidbo- städer. Arbetsmarknadspolitiken fick särskilda inslag och en egen förvalt- ningsgren för arbetsvård åt partiellt arbetsföra. Yrkesutbildningen för des- sa grupper breddades och fördjupades, och växande avsnitt av arbetsmarkna- den öppnades. Särskilda arbetstillfällen vid skyddade verkstäder började växa upp även utanför anstaltsväsendet. In- om medieinen och tekniken gjordes be- tydelsefulla framsteg och utvecklingen gick snabbt framåt: nya material och mediciner, modern teknik ställdes i återföringens tjänst. Anlagsprövning och arbetsträning under läkares ledning började komma till stånd. Tekniska hjälpmedel för den dagliga livsföringen blev med offentligt stöd en arbetsupp- gift för organisationer och institutio- ner. I arbetets spår följde rekreations-

behoven. Kolonivistelse, resor och förströelse sattes upp på programmet även för handikappade. Deras kultur— utövning genom läsning, lyssnande och aktivt intellektuellt skapande började bli en allmän angelägenhet. Anordning— ar för hjälp i det egna enskilda hem- met började växa fram och nu diskute- ras hur man i samhällsplaneringen skall ta hänsyn till de handikappades sär- skilda förutsättningar och behov.

Förändringen i inställning och åt- gärder omfattar alla livets områden. Den synes kunna sammanfattas enkelt så: samhället har öppnats för de handi- kappade. De utgör inte längre en av- skild kategori, hänvisad till institutio- nernas isolering och fattiglivets torf- tighet. Allt fler av dem deltar i det pro- duktiva arbetet som vi andra, bor i de vanliga bostadsområden—a, syns på ga- tor och vägar, nöjesetablissemang och kultu—rinstitutioner, skolor och utbild- ningsanstalter. De börjar själva att bli mindre tveksamma att visa sig, och om- givningen ser dem inte längre som ett främmande inslag i samhälls-bilden.

På senare år har socialpolitikens mål framflyttats ytterligare.

Det är inte längre en minimiförsörj- ning socialförsä'kringen avser att tryg- ga. Vi eftersträvar nu att genom den allmänna försäkringen ge envar trygg- het för den levnadsnivå, som han eller hon uppnått genom sitt arbete. Ersätt— ningarna vid sjukdom, moderskap, ål- derdom, invaliditet ooh familjeförsör- jarens frånfälle är avpassade efter den individuella inkomsten.

Samhället eftersträvar nu att möjlig— göra för envar att utbilda sig efter sina förutsättningar, därefter att få det var- bete, som är mest produktivt och in- dividuellt tillfredsställande. Vid arbets- förmågans bortfall är uppgiften dels att med återföringsåtgärder återställa

arbetskapaciteten så långt det enskilda fallet möjliggör, dels att genom försäk— ringen trygga den uppnådda levnadsni- vån. Genom dessa åtgärder, som den enskilde har rätt att bli delaktig av, vill man vinna ett vidare syfte: att möjlig- göra ett fritt konsumtionsval för den enskilde.

Då man uppställer så höga mål och samtidigt införlivar de handikappade i ansträngningarna på samhällslivets alla områden, har man kommit långt från den nödhjälp som för inte så länge sedan var det mesta den handi— kappade kunde vänta sig av samhället. Längre än till dessa mål har å andra sidan våra tankar inte ännu nått.

Och verkligheten ligger ännu långt efter våra ideal.

Den individuella levnadsnivåns innebörd Då man uppställer de individuella möj- ligheternas förverkligande, den indi- viduellt uppnådda levnadsnivån och det fria konsumtionsvalet som riktpunkter för samhällets insatser för var och en, gör man det från en synpunkt lätt för sig. Man befriar sig själv delvis från bekymret att definiera den levnadsnivå som man vill åstadkomma respektive trygga. Det är den enskildes sak att forma sitt liv så som han kan och vill.

Man måste emellertid samtidigt ta hänsyn till alla dem, som redan passe— rat möjligheten att forma sitt eget liv från grunden, dvs. flertalet av dem som redan är pensionärer. Genom allmänna standardhöjningar av pensionerna och genom en rad åtgärder för vård och service försöker samhället ge dem en skälig andel i den utveckling, som de själva varit med om att skapa förutsätt— ningarna för.

Vidare måste man söka nya lösningar för dem, som aldrig haft förutsättning- ar eller inte hunnit med att skaffa sig

en individuell levnadsnivå som kan mä- tas och infogas i schemat. Det genom- förda försäkringssystemet bygger på tanken, att samhället och den enskilde utvecklas och bygger upp en ny värld, vars tillgångar var och en successivt skaffar sig en andel i. Men det finns de som aldrig kan eller hinner komma med i utvecklingen genom individuella in- satser. Skall de bli lämna-de vid vägen, hänvisade till en oföränderlig nivå ut- tryckt i basbelopp eller procent därav? Om inte, vad skall man göra med och för dem?

Detta är problem som ännu inte fun- nit sin lösning. I 1962 års proposition om den allmänna försäkringen angavs som ett ämne för ytterligare utredning, hur man inom försäkringen skall be- handla dem som blir invalidiserade i unga år. Detta utredningsuppdrag har lämnats till pensionsförsäkringsko—mmit— tén. Det är numera också fastslaget, att frågan om den framtida standardut- vecklingen för de redan äldre, som inte kunnat eller i fortsättningen inte kan få del av tilläggspensioneringens förmå- ner, skall tas upp till särskild utredning.

Oberoende av vilken nivå uttryckt i pengar man vill garantera de handikap- pade måste samhället ta på sig viktiga serviceuppgifter för dem. Vissa slag av service kan inte hävda sig i en fri marknad. Därför eller av andra prak- tiska skäl måste samhället organisera olika slag av omvårdnad. Om denna service ställes till förfogande med eller utan subvention är en fråga för sig.

Frågan som det gäller att besvara är följande: vad skall samhället se till att de handikappade har tillgång till? Och hur skall det ske för att deras levnads- nivå skall bli sådan som vi anser att den bör vara?

Med utgångspunkt i utredningar, som utförts inom Förenta Nationerna angå-

2—412909

ende innebörden av begreppet levnads- nivå, skall här i några punkter diskute- ras vilka krav man bör uppställa på samhället för de handikappades del.

Hälsa, medicinska hjälpmedel, anpass- ning

Allmän hälso- och sjukvård ställes hos oss i princip till allas lika förfogande genom samhället. Vården finansieras till större delen med skatter, till en del från socialförsäkringen. Den medicins- ka behandlingen av invalidiserande sjukdomar och av medfödda eller för- värvade defekter hör, där så inte redan skett, infogas i den allmänna hälso- och sjukvården. Vården skall alltigenom syf- ta till återföring.

Det pågående reorganisationsarbetet inom sjukvården kan sägas syfta till en sådan integration. Regionsjukvården är avsedd att byggas ut med sådana resur- ser för olika speci-aliteter, att vården i de flesta fall kan ges inom den vanliga hälso- och sjukvårdens ram. I fråga om åkommor och defekter av mycket spe- ciellt slag måste vårdanordningar ge- mensamma för hela landet finnas, men alltjämt inom ramen för den allmänna hälso- och sjukvården.

En fråga som upp-kommer är hur man i framtiden skall förfara med särskilda medicinska vårdanordningar som orga- niserats av enskilda organisationer med eller utan stöd från det allmänna. Nå- got överhängande problem synes detta inte vara för samhällets del.

Det avgörande synes vara, att vården skall stå till förfogande utan ekonomis- ka hinder för den vårdsökande och i sådana former att ingen avskräckes el- ler hindras från att söka och få den värd han behöver.

De hjälpmedel som behövs för medi- cinsk återföring bör betraktas på sam— ma sätt som bandage och läkemedel i

övrigt, dvs. tillhandahållas som en del av den medicinska vården. 1962 års beslut om fria ortopediska hjälpmedel och hörapparater innebar genombrottet för denna princip. Ett ytterligare steg på denna väg är 1964 års beslut angå- ende statsbidrag till andra hjälpmedel, avsedda att underlätta den dagliga livs- föringen. Vilka hjälpmedel som i fram- tiden skall ingå i den fria sektorn och hur förmånen skall finansieras på läng- re sikt är särskilda problem, som över- lämnats till 1961 års sjukförsäkringsut- redning. Alternativa lösningar erbju- des: vi har dels systemet med fria läke- medel på sjukhusen, dels ordningen med fria eller rabatterade läkemedel inom sjukförsäkringens ram.

Allteftersom nya hjälpmedel uppfin- nes eller utexperimenteras _— och sam- hället bör medverka i detta arbete — får det prövas om och i vilken grad de skall uppföras på den fria eller rabatte- rade listan. Här uppkommer problemet huruvida hjälpmedlen är funktionella i och för sig och om de fyller en funk- tion som är sådan att samhället bör be- fatta sig med dem. Detta är uppgifter för den nämnd för ortopediska hjälp- medel m.m., fr.o.m. den 1 juli 1964 kallad hjälpmedelsnämnden, som står till medicinalstyrelsens förfogande.

Det bör ingå som ett led i sjukvård och återföring att den enskildes anpass- ning till handikappet underlättas. An- p-assningsfrågan finns med i undervis- ning och yrkesutbildning för olika grup- per av handikappade. I många fall mås- te anpassningen ordnas oberoende av utbildningsmotivet. Nyblindas anpass- ning till sitt handikapp, rörelsehindra- des undervisning i att gå, öva handens rörelser etc. hör till de grundläggande uppgifter som man bör sammanföra med sjukvården i den mån de inte in- går som naturliga led i t. ex. ett utbild- ningsprogram.

Det är inte tillräckligt att ställa hjälp- medel till förfogande. Att få en special- konstruerad visp är bra för en husmor — men hon måste också få lära sig an- vända den. Där på sin höjd en bruks- anvisning är behövlig för vanliga fall är praktisk demonstration och kurser nödvändiga för de handikappades an— passning till hjälpmedlen.

En utbyggnad pågår av sjukvård och sjukförsäkring till att omfatta olika for— mer av hälsovård och sjukdomsförebyg- gande åtgärder. För olika grupper av handikappade blir sådana utbyggnader av särskild betydelse. Härutöver behö- ver för en del av dem _ inom eller vid sidan om det allmänna systemet — or- ganiseras gymnast-ik och andra kropps- övningar, bad och andra åtgärder för personlig hygien. Till en del ligger des— sa uppgifter utanför sjukvårdens ram och synes böra anförtros åt kommu- nerna. Då vård och hjälp kan lämnas de handikappade i deras hem är det naturligt att så sker på samma sätt som inom sjukvården och socialvården i övrigt.

Många handikappade, barn som vux- na, får kvalificerad vård i sina hem av föräldrar eller andra anhöriga. Denna vårdinsats bör uppmuntras av samhäl- let. Det kan ske genom att värdarna be- redes tillfälle till särskild utbildning för uppgiften och får olika hjälpmedel till sitt förfogande. Man har också skäl att överväga viss ekonomisk ersättning till vårdande anhöriga t. ex. för bortfall av en arbetsinkomst som de annars skulle ha kunnat skaffa sig. Då det gäller svårt handikappade barn har på förslag av socialpolitiska kommittén ett vårdbi- drag införts inom socialförsäkringens ram 1964. Huruvida en utbyggd sådan ersättning skall utgå från socialförsäk- ringen eller från sjukvårdens huvud— män eller bådadera är ett ämne för övervägande.

Mat och kläder

Där inte särskild mat eller råd om die- ten ingår i institutionsvård eller annan medicinsk vård torde födan helt till- höra området för det individuella kon- sumtionsvalet. Liksom det visat sig an- geläget att ge särskilda råd till äldre om lämplig mat —— så som skett t. ex. genom en broschyr från statens institut för folkhälsan (»Bra mat på äldre dar») — kan det vara en serviceuppgift att ge råd om lämplig föda till personer som t. ex. inte rör sig så mycket som and— ra. För dem som vårdas i sina hem och inte själva kan ordna med sin mat får man se till att hemhjälp eller matdistri- bution organiseras.

Vad som sagts om mat gäller i huvud- sak också om kläder och skor. Men för många handikappade är specialtillver— kade kläder och skor en nödvändighet. Die kostar mer än konfektion, är kanske svåra att få utförda överhuvud. Detta kan — i högre grad än som redan är fallet — vara en serviceuppgift liknan- de den som avser de ortopediska hjälp- medlen. Konsumtionsupplysning i fråga om olika vardagsartiklar är en viktig sak för de handikappade.

Undervisning och utbildning

Undervisning åt alla -i grundskolan skall vara obligatorisk _— inte endast för ele- verna utan även för kommunerna. Där eleven inte kan komma till skolan mås- te skolan komma till eleven. Särskolor skall finnas för elever som inte kan följa den normala skolgången. Dessa principer gäller numera även de handi- kappade.

Även yrkesutbildning efter grundsko- lan liksom fackskole- och gymnasieut- bildning bör hänför-as till de allmänna rättigheterna för envar, som har anlag att genomgå utbildningen. Studier på universitetsnivå bör underlättas för stu-

dviebegåvade handikappade. Man får vara generös då det gäller att bedöma den enskilde elevens möjligheter till framgång med och nytta av utbildning. Att utbildning är ett nyttigt arbete re- dan i och för sig är en tankegång, som bör gälla även handikappade. I detta sammanhang kan erinras om det tidi- gare nämnda förslaget beträffande hög- stadieundervisning för rörelsehindrade m.m., som nyligen framlagts av sär- skilda utredningsmän. Vidare kan näm— nas, att gymnasieutbildning kommer att anordnas fr. o. m. hösten 1964 för ett 15-tal elever vid Norrbackainstitutet i samarbete med Solna läroverk. Försöks- verksamhet med påbyggnadsundervis- ning anordnas fr. o. m. samma tidpunkt vid Norrbackainstitutet och Bräcke ös- tergård.

De handikappades utbildning genom det ordinarie undervisningsväsendet kräver en utbyggnad av nuvarande an— ordningar och kan kräva särskilda for- mer av studiesociala anordningar även utöver dem som beslutats 1964.

För de handikappades yrkesval och yrkesutbildning är en effektiv yrkes- vägledning särskilt betydelsefull. Det är angeläget, att en handikappad liksom varje annan får ett yrke som bäst pas— sar honom med hänsyn till anlag och förutsättningar i övrigt.

Arbete och sysselsättning Den medicinska återföringen kombine- ras med yrkesmässig återföring. I sam- verkan driver eller planerar sjukvårds— och arbetsmarknadsmyndigheter sådana institutioner, som är avsedda att ge— nom anlagsprövning, arbetsträning och individuellt avpassad yrkesutbildning bibringa handikappade den för var och en högsta möjliga graden av arbetsför— måga. Ekonomiska hinder får inte stå i vägen för vare sig kortare eller mer komplicerad utbildning. Om inte den

medicinska behandlingen leder till till- fredsställande resultat måste återfö- ringsprocessen fortsätta. Till kostnader- na för eget och familjens uppehälle un- der utbildningstiden bör det allmänna bidra på ett sådant sätt, att inte åter— föringsarbetet av ekonomiska skäl mås- te upphöra innan ett rimligt slutmål är nått.

Sedan den handikappade bibragts den grad av yrkeskunskap som är möj- lig eller som medger försörjning i yr- ket har han anspråk på hjälp till ar- betsanskaffning. Programmet för full sysselsättning gäller även de handikap— pade med begränsad arbetsförmåga. Ge- nom särskilda insatser från arbetsvår- dens sida skall arbetsförmedlingen söka skaffa den handikappade arbete. Kan detta inte ske i den öppna mark- naden, vilket måste eftersträvas, skall den handikappade placeras i s. k. skyd- dad sysselsättning på särskilda arbets- platser i offentlig eller enskild regi. An- skaffning av hemarbete bör bedrivas av arbetsmarknadsorganen. Närings- hjälp lämnas till handikappade för star- tande av egna företag.

I den skyddade sysselsättningen an- passas arbetstidens längd och förlägg— ning samt arbetets krav till den enskil- des förutsättningar. Vid placering i den öppna arbetsmarknaden bör man i före- kommande fall eftersträva deltidsarbete men undvika att begära särskilda un- dantag från i övrigt gällande regler.

Ersättning för utfört arbete bör utgå efter den öppna marknadens lönesätt- ning. Där särskilda kostnader för ar- betsplatsens anordnande uppstår bör arbetsgivaren eller det allmänna ta på sig dessa. Särskild täckning kan vara påkallad med hänsyn till extra kostna- der för mer arbetsledning, lägre grad av utnyttjande av maskiner etc. Pre- mier kan vara temporärt nödvändiga av psykologiska skäl för att sporra till

en arbetsinsats som den handikappade inte tilltror sig själv. Inackorderings- kostnader av mera permanent karaktär, t.ex. för handikappade som lever på en institution, bör inom rimliga grän- ser täckas av honom själv i den mån arbetsinkomsten och eventuell pension eller dylikt förslår.

Arbetsanskaffningen och urvalet av arbetsuppgifter i skyddad verksamhet skall ske på ett sådant sätt, att den han- dikappade känner sig göra en produk- tiv, för sig själv och folkhushållet nyt- tig och nödvändig arbetsinsats.

Möjligheten att söka nytt arbete och byta yrke skall inte vara mer begränsad för handikappade än för andra.

Hem och bostad

Hur individuella våra enskilda hem än må vara, är bostaden dock i flertalet fall en massproducerad artikel avpassad efter vad som anses vara den vanliga människans behov och önskemål. Vi har med hjälp av statsbidrag och andra in— satser börjat få specialinredda invalid- bostäder, men många fler behövs. Man bör diskutera och ställa arkitekterna och deras utbildare inför frågan, om inte alla bostäder kan göras lämpade för de flesta handikappade. Då golv- drag kan elimineras och dörrar stabili- seras på andra sätt än med trösklar kan måhända sådana undvaras. Inte endast invalider utan många andra, äldre och yngre, behöver ett handtag vid badka- ret och en sittmöjlighet vid diskbänken.

För den dagliga livsföringen i hem— met behöver emellertid de handikappa— de olika slags mer eller mindre indi- viduellt avpassade hjälpmedel som be- rör ätande, toalettbestyr, på- och av- klädning, sänggående, motion, läsning osv. För husliga sysslor finns en stor mängd av hjälpmedel och ännu större behov. Staten har 1964 iklätt sig kost-

naderna för sådana tekniska hjälpme- del.

Enskilda organisationer har med of- fentligt stöd gjort stora insatser för att lösa dessa frågor. Det har skett gene- rellt genom forskning, experiment och demonstrationer, individuellt genom rådgivning, personlig service och bi- drag. Bostadsmyndigheterna och de kommunala organen har haft hand om råd- och bidragsgivning på sitt område. Denna verksamhet kan utvecklas. Det behövs fler träningslägenheter och mer information, bl. a. i form av utställ— ningar, beträffande bostäder och hjälp- medel för handikappade. Vid en under— sökning, som statens institut för bygg— nadsforskning utför angående ända- målsenliga bostäder för småhushåll, bör även de handikappades problem beaktas, vilket framhållits av social- politiska kommitte'n i dess yttrande över den framställning från bostads- byggnadsutredningen som ligger till grund för institutets utredningsuppdrag.

Samhällsplanering och miljö

Inte bara bostaden utan hela staden är standardsydd — och kostymen passar ofta inte de handikappade. Mången hindras att klara sig själv av en trot- toarkant, en för brant trappa eller en för trång hiss. En tunnelbana kan vara en välsignelse för en handikappad —— förutsatt att han kan komma på och av tåget. Dessa frågor ägnas allt större uppmärksamhet. Tillsvidare talas det åtskilligt om den barnvänliga staden, den åldringsvänliga miljön osv. I verk— ligheten tycks man hittills ha hunnit längst i fråga om bilvänligheten. Man börjar också tala om den invalidvänliga samhällsplaneringen och offentliga un- dersökningar i ämnet är igång. Statens institut för byggnadsforskning har som tidigare nämnts i uppdrag att företa en

utredning rör—ande samhällsplanering för handikappade.

Det finns säkert åtskilliga fler handi- kapp än rörelsehinder som kunde gö- ras lättare att bära om enkla åtgärder vidtogs för att anpassa miljön till de människor som har svårt att anpassa sig själva. Mycket av ljud, ljus och färg spelar en viktig roll i anordningar av olika slag. För en del människor bety- der dessa fenomen ingenting eftersom de syn- eller hörselskadade inte uppfat- tar dem — och detta kan vara farligt. För andra kan ljud— och ljussignaler vara störande, därför att de inte utfor- mats med hänsyn till personer med nå- got större känslighet än normalt.

En samhällsmiljö utformad med hän- syn till olika gruppers behov och sär- prägel behöver antagligen inte kosta så mycket mer än den nuvarande, men den kan bli beboelig för fler och där- med minska kostnaden för speci—alan- ordningar. På detta område — liksom på åtskilliga andra i denna översikt —— skulle hänsynstagande till de många åldringarnas särskilda behov innebära, att många problem löstes för handikap- pade.

Det kan visa sig nödvändigt att god- ta en del ytterligare sådant som kallas byggkrångel, om vi i samhälls- och bo- stadsbyggandet skall få rum med hän- synen till de han-dikappade.

Kommunikationer

Allteftersom de handikappade blir mer och mer införlivade & samhället och lever i sina egna hem ökar deras behov att förflytta sig som andra. För att få undervisning och utbildning, för att sköta ett arbete, för att få vård och be- handling måste de kunna röra på sig. Bidra-g till fordon och resor för sådana ändamål förekommer i anslutning till utbildning, arbetsanskaffning och sjuk- vård. Det är en noga reglerad bidrags-

verksamhet, där nyttan och nödvändig- heten måste bevisas och prövas. För mången handikappad är det troligen så, att rika möjligheter bokstavligen är hägringar vid horisonten: han kan inte nå dem.

För vanliga människor är rekreations- resor nödvändiga och självklara. För många handikappade är de nödvändiga — men ofta inte självklara och inte ge- nomförbara.

Att leva i ett bilburet samhälle som vårt, där stor transportkapacitet stän- digt är underutnyttjad, och inte kunna begagna förflyttn—ingsmöjligheterna blir mer och mer pressande för den handi- kappade som inte har god ekonomisk ställning. Det är inte säkert att nya bi— dragsregler eller ra-battsystem ger den lämpligaste lösningen av denna fråga. Men om möjligheten att förflytta sig efter eget val inom rimliga gränser be- traktas som ett inslag i levnadsnivåns väv av rättigheter, då kan man troligen finna rationella lösningar på problemet.

Till kommunikationernas område hör telefonen. Att inte kunna komma i kon— takt med yttervärlden utan förflyttning hemifrån måste för en handikappad vara en väsentlig påspädning på handi- kappet.

Social trygghet och omvårdnad

Trygghet för arbetsinkomsten och för försörjningen genom en väl utbyggd socialförsäkring är grundläggande för de handikappades välbefinnande. Den som trots handikappet lyckas skaffa sig en inkomst genom eget arbete måste kunna känna trygghet för sin och sin familjs levnadsnivå på samma sätt som andra.

Utbyggnaden av vår socialförsäkring utöver hottenskyddet har inbegripit de handikappade som har arbetsinkomster. Begreppet utförsäkring har nyligen av— skaffats från sjukförsäkringen för dem

som inte är pensionärer. Det innebär att sjukförsäkringens förmåner för den långtidssjuke utgår till dess at-t arbets- förmåga-n återställts eller pensionen tar vid. Detta är en väsentlig förbättring av den sociala tryggheten för de handi- kappade.

Väsentliga är också de regler som möjliggör sjukförsäkrinxgsförmåner eller pensionsförmåner under återföring och utbildning. Den handikappade måste känna att han inte löper en risk för sin försörjning om han försöker återvinna sin arbetsförmåga.

Förtidspensioneringens nya utform- ning med tre invaliditetsgr-ader och där- till avpassade pensionsnivåer förutsät- ter, att återföring och arbetsberedning fungerar effektivt. Det är viktigt att trygghetssystemets alla led fungerar.

Handikappade har ibland särskilt svårt att ta kontakt med samhällets or- gan och finna vägen till sina rättighe- ter eller möjligheter till bistånd. De enskilda organisationerna-s arbete för- tjänar allmänt stöd och behöver kom- pletteras med kurativa insatser och ini- tiativ från samhällsorganens sida. Där- vid måste inte bara den s. k. familje- vårdsprincipen tillämpas utan en »to- talvårdsprincip», dvs., att den som kommer i kontakt med den handikap— pade ser till att sjukvårdens, arbetsvår- dens, socialförsäkringens och den kom— munala socialvårdens resurser samord- nas.

Fritid, förströelse och kulturatövning

Handikappade har i stor utsträckning samma behov som andra av fritid, om- växling och miljöbyte, rekreation och nöjen, andlig och kulturell aktivitet. Problemet är ofta ett transportproblem och ett personalproblem — och därmed för den enskilde ett kostnadsproblem.

Sommarvistelse på kolonier och se- mesterhem behövs för de handikappade

själva, och för både dem och deras an- höriga och vårdare är det välgörande att skiljas åt under någon tid då och då. För grupper med mera komplicerade handikapp måste sådan rekreationsvis- telse ordnas på särskilt sätt, så att till— räcklig och utbildad personal kan skaf- fas och olika specialanordningar orga- niseras inomhus och utomhus. Dessa behov drar kostnader utöver vad hit- tills tillgängliga bidrag från samhället kan täcka. Utlandsresor _ t. ex. kollek- tivt anordnade —— bör inte längre anses orimliga för handikappade.

I detta sammanhang kan erinras om hur man sedan länge praktiserat meto- den att under långa perioder placera handikappade — lungsjuka, astmatiker t. ex. _ i klimatförhållanden som varit skonsammare för dem. En sådan om- flyttning även för dem som lever själv- ständigt utanför institutionerna kan vara värd att pröva. Flyttningsbidrag har vi av arbetsmarknadsp-olitiska skäl — det kan finnas andra skäl.

För handikappades deltagande i nö- jen och sammankomster av olika slag krävs dels transportanordningar, dels ofta specialarrangemang i form av sär- skilda sittplatser, ljudförstärkning m. m. Det förefaller inte möjligt att ange ge- nerella riktlinjer för hur sådant skall organiseras. Vad som tidigare sagts om bostadsmiljöns och samhällsmiljöns an- passning till handikappades särskilda behov gäller också offentliga lokaler av skilda slag.

En utomordentlig form av anpassning av miljön till den enskildes förutsätt- ningar innebär det, att radion och te- levisionen flyttat kyrkan, konsertsalen, teatern och bion in i hemmen. Dessa media har medfört en revolution i många handikappades liv, och det mås- te anses som ett förstahandsintresse att de kan utnyttja dem.

Men särskilda anordningar för de

handikappade kan krävas även av ra- dio och TV. Den synskadade kan ha glädje även av TV förutsatt att program- men inte saknar talade kommentarer. Den hörselskadade har kanske inte kun-nat höra radioprogram men kan nu se på TV —— men med behållning en- dast om bilden inte helt saknar text som han kan läsa. Utländska filmer är en stor tillgång för hörselskadade, ef- tersom de har text på svenska — men svenska filmer kan de inte följa. Fot- bollsmatcher är bra underhållning — om inte producenten glömmer att då och då ta med resultattavlans siffror i bildrutan. För många handikappade gäl- ler, att de inte kan följa program som sänds sent om kvällarna.

Det 1962 beviljade särskilda anslaget till reprissändningar i Radio-TV på dag- tid är av stor betydelse för åldringar, sjuka och handikappade. Antagligen kan man med enkla medel göra mer för att öppna bildrutan och ljudkana- len för de handikappade. Man sänder särskilda program för utlänningar i Sverige och svenskar i utlandet. Radio- lyssnare som inte kan läsa eller hålla en tidning har behov av en talad mor— gontidning. Radio och TV kan göra mer i form av konsumentruta och råd- givningsservice för åldringar och handi- kappade.

Talboken hör till de största kulturel— la landvinningar tekniken skänkt en grupp handikappade. Intalningarna måste kompletteras genom att anord- ningar för lån och lyssnande blir all- mänt tillgängliga.

Folkbildningsverksamheten har även en del utlöpare till de handikappades tjänst. Bildningstörsten är troligen stör- re än som för närvarande kan släckas.

Det finns säkert andra ting, som kun- de införlivas i en beskrivning av lev- nadsnivån, men det anförda må räcka.

Det visar sig, att på nästan varje om-

råde fordras särskilda åtgärder för att de handikappade — här sedda som ett stort kollektiv — skall kunna beredas en levnadsnivå jämförbar med andras. På nästan alla områden har också sär- skilda åtgärder vidtagits, och nya vid- gade åtaganden från det allmännas sida utmärker i hög grad de senaste åren.

Naturalinje eller kontantlinje?

De inslag i levnadsnivån, som behand- lats i det föregående avser i en del fall ting eller tjänster som kan köpas för pengar, i andra inte.

Det mesta som ingår i medicinsk vård på institutioner samt utbildning, ar- betsvård och arbetsanskaffning, social trygghet och omvårdnad, anordningar i trafik och samhällsbyggnad ställs till allas förfogande av samhället, och kost- naden kommer i allmänhet på skattse- deln. På dessa områden finns endast ett begränsat utrymme för ett fritt kon- sumtionsval. Att dessa former av ser- vice skall ställas till de handikappades förfogande på samma sätt som för and- ra människor står utom diskussion.

Vissa slag av medicinsk eller social omvårdnad kan man köpa efter eget val och får delvis ersatt från försäk- ringskassan. Det gäller öppen läkarvård och vissa andra slag av behandlingar. Flertalet människor kan välja om de vill söka denna vård på institutioner eller i marknaden. Skillnaden består ofta i pris, väntetid, resebesvär och res- kostnader. Det verkar rimligt att de handikappade också i sådana avseen- den behandlas som andra sjukförsäkra- de —— men onekligen reser transport- frågorna särskilda problem som påkal- lar speciella åtgärder.

Den övriga konsumtionen kan i stor utsträckning köpas och väljas. Det är arbetsinkomsten eller dess ersättare, sjukpenningen eller pensionen, som skall användas till detta: mat och klä-

der, bostad och husgeråd, resor och för- ströelse, läsning och lyssnande.

Då man går igenom listan över så- dana ting finner man på punkt efter punkt, att en handikappad inte kan kla- ra sig med de vanliga artiklar som marknaden erbjuder. Han behöver »skräddarsydda» ting på alla möjliga områden. Men flertalet människor an- ser sig inte ha råd att gå till skrädda- ren ens för en kostym vartannat år, om de kan köpa konfektion. Pensionären har det inte lättare att få månadslönen att räcka. Därför har vi också särskilda bidrag till en del av dessa ting och nyt— tigheter: bostadstillägg, subvention för inredning av invalidbostäder, resebi— drag i vissa fall, anslag till organisatio- ner för olika slags service etc.

I 1962 års lag om allmän försäkring sammanfördes en del äldre och föreslag— na bidrag inom pensionssystemet till två: invaliditetstillägg (fr. o. m. 1/7 1964 1 440 kr. om året) till pensionär, »som är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av annan per- sons hjälp», och invaliditetsersättning (fr.o.m. 1/7 1964 2400 kr. om året) till arbetsföra men höggradigt han- dikappade som behöver fortlöpande per- sonlig hjälp eller har betydande mer- utgifter för färdmedel o. d. i samband med arbete.

Därmed valdes kontantli-njen för vis- sa slags service till vissa slags handi- kappade. Beslutet torde få ses mera som en följd av en historisk verklighet _— vi hade kontanttillägg tidigare —— än som ett resultat av djupare övervägan- den och principiella avgöranden. Alla vet att man inte så lätt kan köpa per- sonlig service och att priset är högt. Priset kan t. ex. stundom bestå i att en nära anhörig avstår från förvärvsar- bete.

Skall man alls välja en linje och ge—

Blinda på väg från arbetet

Det nya stadshuset i Falköping har särskild entré för rörelschindrmle

l 1. .1 7. D. 3 U. U U U. v... » :a d o p 2 S D U ). U. D" _l. l 3 _l .! D J m. ..! 9 D .I. 7. ' ).I. " D" l 1 S cu U

Den nya, sydvästra, tunnelban- an i Stockholm har särskilda anordningar för handikappade

neralisera den? Kan individuellt så skiftande behov och önskemål, som det här är fråga om, överhuvud generalise- ras? Detta är frågor — och något svar skall här inte ges. Vad som i första hand måste ordnas är att servicen och artiklarna finns. Men viktigt är att man inte, i brist på en genomtänkt stånd- punkt, konstruerar alltför många olika hjälpformer och anordningar med blan- ketter och behovsprövningar och av- gifter och statsbidrag som belastar den enskilda människan. Då tappas den le- dande tanken bort _ de handikappa— des inordnande i den vanliga gemen- ;kapen — och man är tillbaka i en mo— iern variant av det gamla allmose- ;ystemet. Man måste finna enkla for- mer. Förvaltningen får bära bördan av en del krångel, den handikappade själv har nog av sin egen plåga.

På flera områden verkar det vara en god linje som valts, då organisationer för handikappade fått offentligt finan- siellt stöd till_ en serviceverksamhet. Därmed utnyttjas mycken personkänne- dom och god vilja att göra en personlig insats. Man måste dock se till, att inte enskilda organisationer bygger upp sitt eget krångel eller tar ovidkommande hänsyn. Byråkratismen är lika ond var den än utövas, och oväld måste kon— sekvent krävas.

Ett problem som ständigt möter är, hur långt experimenterande, risktag- ning och misslyckanden kan godtas då

det gäller offentliga insatser för handi- kappade. De flesta människor får svara för sina misslyckanden själva. För en handikappad krävs mer tålamod och mer överseende men också mer för- beredelse — och toleransmarginalen måste troligen vara ganska bred.

Kompensationstanken

I resonemanget skall också införas en tanke, som berör mängden och kvalite- ten på den service vi ger den handikap- pade. Det säger sig självt att den, som inte kan se, vill lyssna mer än andra. Det ena sinnet skärps då det andra för- svagas, det ena behovet kan öka då det andra undertryckes.

Levnadsnivån består av en rad kom- ponenter. Olika inslag i den är oåt- komliga för olika grupper av handikap— pade. Är det då orimligt att man för- söker kompensera bortfallet av en kom- ponent genom att ge mer av en annan?

De som inte kan lyssna —— bör man inte se till att de får se så mycket mer? De som inte kan trötta ut sig med en spade eller en fotboll —— bör man inte se till att de får någon annan möda att känna avspänning efter? De som inte kan gå i vårdräkt på Strandvägen och känna sig fina — bör det inte förunnas dem att göra sig tilldragande på något annat sätt? Den som måste vara hem- m-a nästan alltid — är det inte rimligt att han eller hon får litet extra bostads- utrymme och ett fönster med södersol?

KAPITEL 3

Olika grupper handikappade

Definition Olika definitioner har på skilda tider och i olika sammanhang givits begrep- pen handikappade och partiellt arbets- föra. Det torde inte vara möjligt att lämna en entydig definition av dessa begrepp. En person kan från rent me- dicinska synpunkter anses som svårt handikappad, men om man ser till hans arbets-insatser och verksamhet i samhället kan han kanske över huvud taget inte betraktas som handikappad. I kommunundersökningen och lands- tingsundersökningen har socialpolitis— ka kommittén med invalidiserade av- sett personer under 67 år med särskilda svårigheter på grund av invaliditet av fysisk eller psykisk art.

I enlighet med vad som tidigare nämnts användes ordet handikapp här för en rad olika förhållanden hänför- liga till en människas fysiska och psy- kiska utrustning _— förhå'llanden som har det gemensamt att de försvårar för henne att leva normalt. Handikapp ger upphov till särskilda problem; handi- kappade är människor med särskilda behov.

Socialpolitiska kommitténs kartlägg- ning avser främst samhällets och en- skilda organisationers åtgärder för per- soner med fysiskt eller psykiskt handi- kapp. De övriga grupper, som på sätt och vis kan betecknas som han—dikap- pade, t. ex. personer med social belast- ning, ingår inte i denna redovisning. Åtgärder, som vidtagits för att under-

lätta för anhöriga vilka vårdar handi- kappade, kommer dock med i bilden.

Om öjligt att ange antalet handikappade

Man ställs inför omfattande och svår- bemästrade uppgifter, om man vill för- söka att helt kartlägga olika grupper handikappade och deras förhållanden. Någon full—ständig inventering har inte gjorts i landet. Redan ett försök att av- gränsa de grupper, som kan anses som handikappade erbjuder stor-a svårighe- ter. Som tidigare framhållits är det omöjligt att ge begreppet handikapp och handikappade en sådan definition, att den skulle kunna läggas till grund för en mera ingående inventering av de handikappade och deras förhållan- den.

I olika sammanhang har man försökt att uppskatta antalet personer med han- dikapp. I en del fall har dessa upp- skattningar grundats på särskilda in— venteringar, i andra fall rör det sig om mera allmänna bedömningar. Kommit- tén har försökt att i görligaste mån skaffa sig kännedom om undersökningar och beräkningar som gjorts beträffande antalet handikappade, deras hjälpbehov m. m. I det följande lämnas några exem— pel på sådana undersökningar.

Försök vid folkräkningen 1930 Vid ett par folkräkningar har man för- sökt .att få uppgifter om handikappade. Vid folkräkningen 1930 sammanställ- des för första gången en statistik över

antalet vanför—a på grundval av man- talsuppgifterna och församlingsboksut- dragen. Enligt denna undersökning re- dovisades 67 400 vanföra eller ca 110 på 10 000 invånare. Av de vanföra var nära 1 500 också behäftade med andra lyten. Den vanligaste lyteskombinatio- nen var vanförhet — sinnesslöhet. Med vanförhet avsågs härvid kroniska de- fekter, deformiteter och funktionsrubb- ningar i hållnings- och rörelseorganen. Alla fall av fel eller defekter i armar, ben eller ryggrad har hänförts hit, oav- sett om ifrågavarande handikapp varit medfött eller uppkommit till följd av olycksfall eller sjukdom. Antalet van- föra per 10 000 invånare uppgick på landsbygden till ca 117 och i städerna till 95. Stockholms stad, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län hade relativt få vanföra. Däremot hade Väs- ternorrlands län och landets sydöstra delar ett jämförelsevis betydande antal.

Av de 67 400 vanföra var 39 500 män och 27 900 kvinnor. 3 000 var i åldern 0—15 år, 45 300 i åldern 16—60 samt 19 100 i åldern 61 år och däröver.

Nytt försök vid 1945 års folkräkning

På grund av svårigheten att få en fullt enhetlig bedömning uteslöts en räkning av vanföra vid 1935 och 1940 års folk- räkningar men togs på nytt upp vid 1945 års folkräkning, delvis dock från andra utgångspunkter. I samband med denna folkräkning redovisas för förs- ta gången en specialundersökning av landets icke förvärvsarbetande befolk- ning i arbetsför ålder. Denna undersök- ning grundar sig huvudsakligen på sär- skilt införskaffade folkräkningsuppgif- ter, omfattande nära 8 procent av to- talbefolkningen. Resultaten redovisas i s.k. uppskrivna tal, alltså det antal, som man på grundval av de observera- de talen kan beräkna, att vederbörande

befolkningsgrupper skulle ha uppgått till om räkningen varit total.

Antalet icke förvärvsarbetande perso- ner i åldern 15—65 år, för vilka lyte eller invaliditet uppgivits som orsak till att de ej utövat förvärvsarbete, be- räknades den 31 december 1945 totalt till 34 500. Av dessa var 4 200 män och 2 900 kvinnor i åldern 15—30 år, 7 800 män och 6 500 kvinnor i åldern 30—50 år samt 6 900 män och 6 200 kvinnor i åldern 50—65 år.

Vid senare folkräkningar har något försök inte gjorts att få uppgifter be- träffande vanföra eller andra handi— kappade. Svårigheterna att få fram till- förlitligt material har ansetts vara allt- för stora.

Speeialundersökningar

I olika sammanhang och för olika syf- ten har specialundersökningar gjorts beträffande handikappade, barn och vuxna. Dessa undersökningar hari vis- sa fall lagts till grund för en bedöm- ning av antalet handikappade och arten av handikappet.

Som exempel kan nämnas en av ar- betsmarknadsstyrelsen i samråd med kommittén för partiellt arbetsföra un- der vintern 1947/48 verkställd intensiv- undersökning av antalet partiellt arbets- föra inom vissa städer, köpingar, mu- nicipalsamhällen och landskommuner med ett sammanlagt invånarantal av ca 175000 personer (SOU 1948:54). De personer, som omfattades av undersök- ningen, var män och kvinnor i åldern 15—66 år. Undersökningen avsåg dels personer, som på grund av något ar- betshinder saknade arbete, dels perso- ner, som visserligen innehade arbete men till följd av fysisk eller psykisk ohälsa eller social belastning inte kun- de få full försörjning därav och dels personer, som visserligen innehade ar- bete, varigenom de erhöll sin försörj—

ning, men beträffande vilka man kun- de konstatera, att de var placerade i ett med hänsyn till arbetshindret från medicinsk synpunkt otillfredsställande arbete.

Antalet undersökta fall uppgick till 2 342 eller 1,3 procent av folkmängden inom de undersökta områdena. Sedan bland dessa utmönstrats sådana, som ansågs ha tillfredsställande arbete eller vara totalt arbetsoförmögna, återstod 1 619 fall eller 0,9 procent av ifrågava- rande kommuners invånare, vilka på grund av arbetshinder var i uppenbart behov av arbetsvård i någon form. På grundval av de siffror som erhölls ge- nom intensivundersökningen, uppskat- tades för hela landet antalet personer vid ifrågavarande tidpunkt, som skulle vara i behov av arbetsvårdande åtgär- der till 62 000. Den största gruppen el- ler drygt 20 procent av hela antalet ut- gjorde de vanföra. Den näst största gruppen var de lungtuberkulösa (19 %) och som tredje grupp i storleksordning kom de mentalt sjuka och nervklena (17 %). Övriga grupper var av betyd- ligt mindre omfattning.

Kommittén för dövhetens bekämpan- de framhöll i sitt betänkande angående hörselvården (SOU 1954:14), att ett flertal undersökningar företagits i vårt land och utomlands för att fastställa hörselskadornas utbredning. De resul- tat man kommit fram till har varit myc— ket skiftande. Orsakerna härtill är fle— ra. Man har använt olika undersök- ningsmetoder. Man har inte haft nå- gon erkänd och enhetlig norm för gränsdragningen mellan normalhöran— de och hörselskadade, vilket i sin tur sammanhänger med att begreppet hör- selskada inte erhållit någon klar och tydlig definition.

Kommittén nämner bl. a. tre svenska undersökningar bland skolbarn. Deras syfte v—ar att fastställa hela antalet barn

med så betydande hörselnedsättning, att specialundervisning kräves. Med audiometerprövning påträffades i Lund 1948 hörselnedsättning hos omkring 6 procent av skolbarnen, i Göteborg 1950 —51 hos 5,8 procent och i Stockholm 1950—52 hos 3,2 procent. Procenten skolbarn i vårt land med mera betydan- de nedsättningar av hörseln torde, fram- håller ko—mmittén, med ledning av de nämnda undersökningarna kunna upp- skattas till mellan 3 och 6 procent.

I fråga om personer med cerebral pares, dvs. sådana som före eller i sam— band med födseln ådragit sig hjärn- skada medförande förlamningar och kramptillstånd (cp), har gjorts vissa undersökningar och uppskattningar be- träffande antal m.m. I en år 1953 av- given utredning med förslag angående riktlinjer för omhändertagande och vård av spastiska barn (spasmzkramp) framhåller medicinalstyrelsen, att man enligt företagna amerikanska undersök- ningar skulle på en befolkning av 100000 kunna räkna med att per år föds 7 spastiker. Av dessa beräknas 1 dö före ett års ålder. De övriga 6 le- ver i medeltal 40 år. 2 av dem blir obildbara och 4 bildbara. Av dessa 4 blir 1 senare kroppsligen höggradigt och varaktigt invalidiserad, under det att 2 förblir mindre svårt invalidisera- de och därför lämpade för behandling och den siste företer så liten kroppslig invaliditet, att han kräver blott ringa eller ingen behandling. Det samman- lagda antalet bildbara och obildbara skulle enligt dessa beräkningar av me- dicinalstyrelsen utgöra 4 500 i hela lan- det.

1958 års cp-utredning beräknade i sitt betänkande med förslag till riktlin- jer för vård och undervisning av barn och ungdom med cerebral pares (SOU 1960: 14) totalantalet cp-fall i landet i åldern 0—18 år till ca 3 150. På ålders—

gruppen 0—7 år beräknades komm—a ungefär 1 225 fall, på åldrarna 8—18 år 1925 fall. Utredningen som åberopade flera undersökningar beträffande cp- barn, räknade med 1,6 fall per 1000 levande födda.

Olika undersökningar har i skilda sammanhang utförts rörande de handi- kappade barnen och deras vårdförhål- landen, men dessa undersökningar har begränsats till viss eller vissa handi— kappgrupper eller vissa geografiska om— råden. Undersökningarna har exempel— vis avsett vanföra barn i skolpliktig ålder, barn med cerebral pares, hörsel— skadade och synskadade barn, psykiskt handikappade barn m. fl. Här kan näm- nas en undersökning i Örebro län 1959 rörande förekomsten av kroniskt sjuka barn och deras vårdförhållanden. En liknande undersökning har nyligen ut- förts .i Västernorrlands län.

Örebroundersökningen (redovisa-d i tidskriften Barnavård och ungdoms- skydd 1960: 4) tillkom på uppdrag av medicinalstyrelsen och gällde ett stu- dium av frekvensen »kroniskt sjuka» barn i åldern 0—16 år. Avsikten var att utröna dessa barns vårdbehov och vårdmöjligheter. Det totala antalet barn inom länet i den nämnda åldersgrup- pen var vid undersökningstillfället 60 000. Det material, som blev föremål för undersökning, bestod primärt av 1 146 fall, som dock efter gallring ned- bragtes till 958. Av dessa ansågs 77 vara av enbart socialt intresse. Återstoden — 881 fall — rubricerades som kro- niskt sjuka och var sålunda av social— medicinskt intresse. 329 var kropps— sjuka, 322 mentalt skadade och 230 kombinerat kroppsligt och mentalt ska- dade. 541 (drygt 60 %) barn vårdades i föräldrahemmet.

Enligt undersökningen i Västernorr- lands län var antalet sjuka barn ca 1,3 procent av hela antalet barn. En halv

procent av samtliga barn i länet an- sågs vara handikappade (1,60/00 svårt, 1,2 0Am måttligt och 2,2 %o lätt handi- kappade).

Bland under senare är gjorda under- sökningar, som berör de handikappade, kan även nämnas en av landstinget i örebro län rörande vårdbehovet för dels personer fyllda 67 år, dels lång- varigt sjuka i åldern under 67 år. Un- dersökningen avser både personer, som bor i det egna hemmet, hos anförva—nt etc., och personer, som vårdas på ål- derdomshem, sjukhus och enskilda vårdhem. Vidare kan nämnas en av landstinget i Norrbottens län gjord un- dersökning, omfattande dels en inten— sivundersökning i tre kommuner, som svarar för ca hälften av befolkningen i länet, dels en stickprovsundersökning i övriga delar av länet. Vid dessa un- dersökningar har man försökt att få fram material, på vilket antalet handi- kapp-ade m. ni. kan beräknas. Undersök— ningen har gjorts i syfte att få underlag för planering av anstalter och andra åtgärder för omhändertagande och hjälp. Slutligen kan nämnas en av so- ciologiska institutionen vid Uppsala universitet för De Vanföras Riksför- bund gjord undersökning beträffande polioskadade.

Undersökningar pågår eller planeras. De Blindas Förening håller på med en inventering av blinda och synskadade. Riksföreningen mot Polio gör en mot- svarande inventering beträffande polio- skadade. Flera landsting överväger att göra särskilda undersökningar för att spåra upp handikappade och kartlägga deras levnadsförhållanden samt behov av vård och stöd.

Landstinget i Västmanlands län har inom sin arbetsvårdsnämnd en särskild social sektion för eftervårdsverksam— het. Sektionen, som startade sin verk- samhet i februari 1961, har bl. a. att

uppspåra sådana handikappade, som är i behov av återföring antingen i form av arbetsprövning, arbetsträning, arbete under skyddade förhållanden eller i form av social omvårdnad av eftervårds- kurator.

Enligt önskemål från De Blindas För— ening registreras samtliga blinda varvid deras eventuella behov av social om- vårdnad utredes. När eftervårdsverk- samheten för blinda påbörjades i sep- tember 1961 fanns 115 synskadade re- gistrerade. Den 31 december 1963 var antalet 268.

Målet för sektionens arbete är, med utnyttjande av den tekniska utveck- lingen och samhällets övriga resurser, att sanera den handikappades förhållan— den i den utsträckning som handikappet möjliggör detta. De Vanföras Riksför- bunds länskommitté har meddelat ar-. betsvårdsnämnden att ca 2 000 svårt rö— relsehindrade inom länet beräknas vara i behov av social omvårdnad av här ifrågavarande art. Arbetsvårdsnämnden har sökt granska tillgängliga uppgifter beträffande antalet handikappade av olika grupper och har preliminärt be- räknat, att för närvarande minst 2 000 handikappade i åldern 16 år och där— över är i behov av social omvårdnad av eftervårdskaraktär inom länet motsva- rande 1,3 procent av länets innevånare i åldern 16 år och däröver.

I Växjö har i samband med planlägg- ningen av transportverksamheten för rörelsehindrade 1964 gjorts ett försök att inventera hela denna grupp i sta- den. Med rörelsehindrade har man där- vid avsett sådana personer, som inte utan synnerliga svårigheter kan utnytt- ja allmänna transportmedel. Vid inven- teringen, som utförts under medverkan av läkare, kuratorer, distriktssköter- skor, diakonissor, försäkringskassan, socialvårdsmyndigheten och han-di- kapporganisationerna, har hela antalet

rörelsehindrade i Växjö beräknats till 220, motsvarande 8,2 promille av sta- dens folkmängd. Växjöundersökningen redovisas som Bilaga C.

Centrala rehabiliteringsberedningen har med en arbetsgrupp i Västernorr- lands län träffat förberedelser för en särskild inventening rörande rehabili- teringsfall och rehabiliteringsbehov i detta län.

I sammanhanget kan också nämnas en av en samarbetsgrupp inom Stock- holms, Göteborgs, Malmös och Norrkö— pings allmänna försäkringskassor gjord socialmedicinsk analys av de långtids- sjuka (1962 års 90-dagarsundersök— ning).

Undersökningar i utlandet I utlandet har på olika håll gjorts un- dersökningar, som kan vara av intresse även för beräkningen av antalet handi- kappade i vårt land. Dessa undersök— ningar omfattar enstaka grupper eller ett större antal grupper handikappade. Bland gjorda undersökningar kan här som exempel nämnas en undersökning i USA, som är av speciellt intresse, ef- tersom man genom denna försökt att beräkna det totala antalet handikappa- de.1 Undersökningen avser personer över 18 år.

Undersökningen, som gjordes åren 1959—1961 grundar sig på en intervju— undersökning, omfattande 76000 hus- håll med ca 250 000 medlemmar och avser den civila befolkning, som nor- malt vistas utanför institutionsvård. Antalet handikappade i olika grupper enligt undersökningen redovisas, räk- nat per 1 000 invånare, i tab. I. I tabel— len redovisas vidare det uppskattade to- tala antalet personer med olika handi- kapp, beräknat på en befolkning av

1 En redogörelse för undersökningen har lämnats i Sveriges landstings tidskrift nr 7 1963 av kanslichefen i SVCK Karl Montan.

Tabell 1. Antalet fysiskt handikappade beräknat efter en i USA gjord undersökning

Antalet personer med handikapp Beräknat antal handikappade per 1 000 invånare på 7,5 milj. invånare Handikap p Därav med skador av Därav skador av Totalt Totalt svår art lindrig art svår art lindrig art Synskada ......... 19,8 5,6 14,2 148 000 42 000 106 000 Hörselskada ....... 35,0 2,4 32,6 262 000 18 000 244 000 Taldefekt ......... 5,9 1,2 4,7 44 000 9 000 35 000 Ortopedisk skada Förlamningar ..... 5,4 3,8 1,6 40 500 28 500 12 000 Amputationer . . . . 1,5 0,7 0,7 11 000 5 500 5 500 Andra ortopediska skador ......... 74,9 19,0 55,9 562 000 143 000 419 000

7,5 milj. efter de angivna promille- talen. Med svår skada avses skada, som har sådant omfång, att den innebär nå- gon form av begränsning av vederbö- randes normala aktivitet. Skada av lind- rig art är utan bety-delse för normal ak— tivitet.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså totalt finnas ca 250 000 med svårt han- dikapp och omkring 800 000 med lind- rigt handikapp av angivet slag. Det sammanlagda antalet handikappade per- soner är givetvis mindre, eftersom sam- ma person kan ha fler-a handikapp sam- tidigt. Vidare är att märka att åldringar är inräknade.

Olika slag av handikapp De handikappade kan indelas i två sto- ra huvudgrupper, nämligen personer, som är invalidiserade på grund av mera bestående fysiska defekter, såsom rörelsehindrade, synskadade och hör- selskadade, eller på grund av mental defekt samt personer, vilka på grund av sjukdomstillstånd räknas som han- dikappade, t. ex. epileptiker, reumati— ker, astmasjuka, hjärtsjuka, diabetes- sjuka (sockersjuka). Till »den senare huvudgruppen torde också få räknas personer med mental sjukdom.

Som rörelsehindrade betecknas i all— mänhet personer med olika slags ska- dor i hållnings- och rörelseorganen. De- ras handikapp består alltså i att stödje- och rörelseorganen inte fungerar nor- malt. Antalet rörelsehindrade, som har väsentliga sociala och ekonomiska svå- righeter, och sålunda kan vara i behov av samhälleliga stödåtgärder, är inte möjligt att tillförlitligt beräkna. De Vanföras Riksförbund beräknar anta- let rörelsehindrade till ca 80 000. För- delningen efter arten av handikappet kan inte anges. Genom den undersök- ning som pågår genom Riksföreningen mot Polio torde man få relativt full- ständiga uppgifter beträffande de polio- skadade. Dessa uppskattas nu till 10000 å 15000 helt arbetsoförmögna.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att enligt beräkningar av docent Olle Höök, Karolinska sjukhuset, m. fl., an- talet årligen tillkommande paraplegi- fall (total förlamning i nedre extremi- teterna eller jämväl bålen och/eller övre extremiteterna) uppgår till ca 100. I mitten av 1940-talet beräknade Svens- ka Vanförevårdens Centralkommitté (SVCK) med ledning av tillverkade proteser antalet amputerade i landet till ca 3 500 benamputerade samt arm-

och handamputerade till ca 1 000. Neu- rose-dynskadade barn med lindriga ske- lettskador beräknas till 53 och antalet med relativt svåra skador till 29. Vi- dare kan nämnas, att antalet rapporte- rade vid vägtrafikolyckor skadade per- soner (dödade ej inräknade) 1962 upp- gick till sammanlagt 22 438, varav 2 942 med svår skada. Drygt 40 procent av de svårt skadade var under 25 år. En— ligt preliminära uppgifter uppgick an- talet skadade personer 1963 till 22 422. Av dessa var 3 203 svårt skadade, där- av 1 402 under 30 år.

Bland de synskadade märks i första hand de blinda. Såsom blind anses in- om folkpensioneringen den, som sak- nar ledsyn sedan eventuellt ljusbryt- ningsfel rättats. Gränsen för ledsyn går vid en synskärpa av 2/001, men en per- son kan betraktas som blind i lagens mening även då synskärpan är bättre än 2hm, nämligen om hans synfält är be- gränsat. Lagen torde emellertid få an- ses vara restriktiv på denna punkt. Även om synen är nedsatt till ca %o — med användande av korrektionsglas — innebär nämligen dett-a så pass stora svårigheter, att speciella åtgärder blir nödvändiga.

Antalet kända blinda i landet uppgår till 6 700. Hela antalet blinda uppskat- tas till 7 000. Drygt hälften torde vara åldersblinda, dvs. de har blivit blinda efter 60 års ålder. I januari 1962 utgick blindtillägg från folkpensioneringen till drygt 3 800 blinda, därav 2 100 män och 1700 kvinnor. Varje år beräknas in- cmot ett par hundra personer bli blinda före 60 års ålder. Bland orsakerna till synskador är ögonsjukdomar såsom starr och inflammationer långt vanligare än olycksfallsskador, vilka spelar en un- derordnad roll. Av de blinda beräknas ca 200 vara dövblinda. Antalet synska- dade i övrigt uppskattas till omkring 8000. Sammanlagda antalet personer

med synskada kan således beräknas till närmare 15 000.

Till hörselskadade kan räknas 1) per- soner födda döva eller med hörselska- da förvärvad i mycket tidig ålder av den omfattning att inga hörselrester finns, 2) personer födda med nedsatt hörselförmåga, eller med viss hörsel- skada förvärvad i tidig ålder eller som vuxna, 3) personer, vilka såsom vuxna helt förlorat hörselförmågan men där normal hörsel funnits under de år språkuppfattning och talförmåga ut- vecklats.

Enligt Hörselfrämjandets Riksför- bund uppskattas antalet hörselskadade i landet till ca 200 000. Antalet barn och ungdomar med svåra hörselskador är relativt lågt. Antalet hörselskada-de ökar starkt efter fyllda 30 år. En fjär- dedel eller ca 50000 av de hörselska- dade beräknas vara svårt handikapp-a- de och i behov av någon form av re- habilitering.

Upp-gifter finns inte tillgängliga om antalet personer med gom- och talde— fekter. Enligt den ovan refererade ame- rikanska undersökningen skulle man ha 1,2 personer med taldefekter av svår art per 1 000 invånare. Omräknat på en befolkning på 7,5 miljoner skulle antalet personer med svår taldefekt uppgå till 9 000.

Till de kategorier, som är handikap- pade på grund av mer eller mindre akut sjukdomstillstånd, hör de hjärt- och lungsjuka. Antalet hjärtsjuka beräknas till ca 500000, de lungsjuka till ca 47 000, varav 7 000 helt invalidiserade, samt antalet silikosfall till omkring 4 000.

Bland övriga kategorier kan nämnas

1 En normalt seende kan under normala ljusförhållanden och mot en mörk bakgrund räkna fingrar på ca 60 meters avstånd. En person som kan räkna fingrar på allenast 1 meters avstånd har således endast 1/60 syn- skärpa osv.

personer med multipelskleros (MS- sjuka), vilka beräknas till totalt 8 000, därav ungefär hälften med svårt handi- kapp. Vidare kan nämnas epileptiker. De uppskattas till totalt 50 000. I detta sammanhang kan även erinras om reu- matiker och diabetessjuka. Under se- nare år har allergisjukdomarna (allergi : överkänslighet), däribland astma, alltmera uppmärksammats. Även dessa sjukdomar kan konstituera handikapp. Antalet med allergisjukdomar beräknas uppgå till 300 000, därav 225 000 med enbart allergi. I samband härmed kan framhållas, att yrkesallergierna torde komma att få en med tiden allt mer ökad omfattning.

En stor grupp handikappade utgöres av personer med mental sjukdom eller defekt. Genom miljökänslighet, lätt ut- tröttbarhet samt anpassningssvårighe- ter har dessa personer ofta ett handi- kapp, när det gäller möjligheterna att erhålla lämpligt arbete. Det är svårt att beräkna hur stor denna kategori kan vara. I sitt betänkande angående men- talsjukvården (SOU 1958:38) redovi- sade mentalsjukvårdsdelegationen olika undersökningar som gjorts beträffande antalet mentalt sjuka, vårdbehov m.m. Delegationen räknade med att vård- platsbehovet inom mentalsjukvården motsvarade 5 promille av befolkningen. Frekvensen av neuroser och andra lät— tare mentala insufficienstillstånd upp- skattades till 30—40 procent av befolk- ningen över 20 år.

Slutligen kan framhållas, att antalet cp-barn i åldern 0—18 år som tidigare nämnts uppskattas till ca 3 150. Antalet vuxna cp-fall kan inte redovisas. Antalet nlvecklingsstörda uppskattas grovt till 75 000, varav nära 20 000 barn. Av det totala antalet torde 50000 vara svårt handikappade.

I tab. 2 lämnas sammanfattningsvis uppgifter om det på grundval av un- 3_412909

Tabell 2. Uppskattning av antalet per- soner med handikapp

Därav Invaliditetsorsak 2222; med svårt p handikapp

Rörelsehinder ......... 80 000 . . Synskada ............ 15 000 7 000 Hörselskada .......... 200 000 50 000 Gom- och taldefekt. . . . . . . Hjärtsjukdom ........ 500 000 . . Lungsjukdom ......... 46 700 7 000 Silikosskada .......... 4 000 2 750 Multipelskleros ........ 8 000 4 000 Epilepsi .............. 50 000 6 000 Reumatism ........... . . . . Astma ............... Diabetes ............. . . Cerebral pares (cp-barn) 3 150 . . Utvecklingsstörning . . . 75 000 50 000

dersökningar eller av handikapporga- nisationer uppskattade antalet personer med olika handikapp. I allmänhet rör det sig om mycket osäkra uppskatt— ningar. Olika grupper kan vidare vara dubbelräknade. MS-sjuka liksom cp-

Tabell 3. Totalt bestånd av invalidpen— sioner och sjukbidrag, januari 1961

Pensions- Invaliditetsorsak tagare Antal % Infektionssjukdomar m. m.. . . . 10 300 7 Tumörer .................... 2 000 1 Allergiska sjukdomar m. m. . . . 5 800 4 Blodsjukdomar m. m. ........ 400 . . Mentalsjukdomar m. m ........ 58 900 41 'Nervsystemets sjukdomar ..... 14 500 10 Ögonsjukdomar .............. 3 500 2 Öronsjukdomar m.m .......... 500 Cirkulationsorganens sjukdomar 17 400 12 Respirationsorganens sjukdo—

mar ...................... 1 500 ] Digestionsorganens sjukdomar. 800 1 Uro-genitalorganens sjukdomar 800 1

Skelettets och rörelseorganens sjukdomar ................ 22 700 16 Allmän konstitutionell svaghet 900 1 Senilitet .................... 100 . . Skada genom våld etc ........ 2 200 1 Andra sjukdomar ............ 2 700 2 Summa 145000 100

skadade torde således 'i varje fall till en del även redovisas som rörelsehind- rade.

145 000 invalidpensionärer 1961 Mera exakta uppgifter om personer med handikapp finns endast beträffande dem, som får sjukbidrag eller förtids— pension (invalidpension).

Antalet personer med invalidpension och sjukbidrag från folkpensioneringen uppgick enligt riksförsäkringsverkets statistik till sammanlagt 145000 i ja- nuari 1961. Efter invaliditetsorsak för- delade sig pensionstagarna på sätt fram- går av tab. 3. En närmare redogörelse för invalidpensionärerna 1961 lämnas i kap. 4.

KAPITEL 4

Invalidpensionärerna

Återkommande inventeringar Efter fol-kpensionsreformen 1948 gjorde pensionsstyrclsen vid tre olika tillfäl- len, nämligen vid början av 1949, 1952 och 1956, en inventering av beståndet av invalidpensioner och sjukbidrag. Riksförsäkringsverket har gjort en lik- nande inventering avseende förhållan— dena vid 1961 års ingång. En ny in- ventering torde komma att göras vid 1966 års ingång. Vissa kompletterande undersökningar kommer emellertid att utföras på beståndet i januari 1964, vilket bestånd överförts till magnet— band och sålunda är relativt lättill— gängligt för maskinella bearbetningar. Resultaten härav väntas föreligga un— der hösten 1964. Den följande redo— görelsen bygger i stort sett på resulta- tet av 1961 års inventering. Invente- ringarna avser det totala beståndet in- validpensioner (förtidspensioner) och sjukbidrag, dvs. samtliga personer som var berättigade att uppbära ifrågava— rande förmåner. Fr.o.m. 1952 tilläm- pas ett av medicinalstyrelsen utgivet klassifikationssystem för angivande av invaliditetsorsak, vilket är mera ingå- ende än det tidigare tillämpade. Vissa ändringar har även gjorts mellan 1956 och 1961. Dessa omläggningar av redo- visningen försvårar i viss mån jämfö- relser mellan resultatet av de olika in- venteringarna. Vid socialpolitiska kommitténs kom— munundersökning inhämtades vissa

uppgifter beträffande personer med in- validpe-nsion och sjukbidrag. Uppgif—

terna avsåg bl.a. hur många som var föremål för varaktig institutionsvård. Vidare inhämtades i fråga om personer med inkomstprövade förmåner upp-gif- ter om födelseår, kön och civilstånd. Dessa uppgifter skulle lämnas endast för personer som inte erhöll vård på institution. Syftet med kommitténs un- dersökning i denna del var att få en komplettering av riksförsäkringsverkets statistik men framför allt att få en upp- fattning om i vad mån kommunerna själva hade sådana uppgifter om perso- ner med sjukbidrag och invalidpension, att de hade dessa personers situation fullt klar för sig. Om uppgifter inte fanns tillgängliga, ansåg kommittén det höra vara ett led i kommunens egen omvårdnad om de handikappade att göra en inventering och uppmärksam- ma personer med handikapp samt vidta de åtgärder för att underlätta deras si- tuation som kunde anses påkallade. Kommittén räknade med att det utsän- da frågeformuläret, som upptog frågor rörande de flesta anordningar, som kun— de tänkas förekomma, skulle stimulera till initiativ. Det visade sig att långt ifrån alla kommuner hade den över- blick beträffande invalidpensionärerna, som måste anses nödvändig för en ef— fektiv social omvårdnad av de handi- kappade.

150 000 förtidspensioniirer 1964

Enligt riksförsäkringsverkets statistik fanns i landet vid 1962 års ingång 146000 personer med invalidpension

Tabell 4. Personer med invalidpension och sjukbidrag åren 1949—1962

Invalidpension Sjukbidrag Ar Samtliga Totalt % Totalt %

1949 ...................... 144 200 96 5 700 4 149 900 1952 ...................... 137 800 94 9 400 6 147 200 1956 ...................... 127 800 91 12 100 9 139 900 1957 ...................... 127 300 92 11 600 8 138 900 1958 ...................... 126 800 91 12 300 9 139 100 1959 ...................... 127 000 90 13 400 10 140 400 1960 ...................... 128 700 90 14 400 10 143 100 1961 ...................... 129 900 90 15100 10 145 000 1962 ...................... 130 400 89 15 600 11 146 000

(numera förtidspension) eller sjukbi- drag. Av dessa hade 130 400 (89 %) in- validpension och 15600 (11 %) sjuk- bidrag. I fortsättningen betecknas de alla, där inte annat anges, som invalid- pensionärer.

Vid 1949 års inventering utgjorde antalet invalidpensionärer 150 000. An- talet sjönk under de följande åren, och 1957 var det 139 000. Därefter har des- sa pensionärer ökat och torde 1964 åter uppgå till närmare 150 000. I övrigt hänvisas till tab. 4.

Antalet personer med invalidpension

sjönk under perioden 1949—1962 med 14000 (10 %), medan de med sjukbi- drag under samma tid ökade med 10 000, dvs. nära tredubblades.

Regionala olikheter Invalidpension (förtidspension) kan utgå i åldern 16—66 år. Av hela befolk- ningen i denna ålder var invalidpen- sionärerna vid 1962 års ingå-ng 29,1 pro- mille. Under perioden 1956—1962 var andelen tämligen konstant 29 promille, medan den under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet låg något över

Diagram 1. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i promille av befolkningen i åldern 16—66 år samt folkmängden i tätbebyggelse i procent av totala folkmängden den 1 november 1960, länsvis

01 In

resp. ”In.. 100 T I 90 Folkmängden i tätbebyggelse %

80 i- 70 - 60 '— 50 - 40 - Invalidpensionörernu "I...- 30 - 20 -

”IO"

AOBMUTE WDCFX PBDKYHLSNGR.ACZ|

30 promille. Invalidpensionärernas an- del av hela folkmängden den 1 januari 1962 utgjorde 19,4 promille.

Bland länen — bortsett från storstä— derna —— redovisade vid 1961 års in— ventering Västernorrlands län det störs- ta antalet invalidpensionärer, 7 600. Därnäst följde Norrbottens län och ös- tergötlands län, båda med 7 100. Stock- holm hade 13300 invalidpensionärer, Göteborg 7 100 och Malmö 3 400. För- delningen länsvis redovisas i tab. 1 (tabellbilagan). Andelen invalidpensio— närer av befolkningen i åldern 16—66 år varierar länen emellan som framgår av tabellen samt diagram 1 från 18,6 promille för Stockholms län till 42,8 promille för Västerbottens län. Norr- landslänen, utom Gävleborgs län, samt Blekinge län har promilletal på 40 eller däröver. För Stockholms stad är talet 23,6, för Göteborg 25,5 samt Malmö 21,8.

lnvalidpensionärernas andel av hela Jefolkningen varierar från 12,3 promil- le i Stockholms län till 28,0 promille i Västerbottens län. Liksom då det gäller invalidpensionärernas andel av befolk- ningen i åldern 16—66 år redovisar Norrlandslänen högre relationstal än ri- ket i dess helhet. För Stockholm är talet 16,4 promille, för Malmö 14,9 samt för Göteborg 17,5.

Komunala olikheter I kommunerna redovisas den högsta 'an- delen invalidpensionärer av befolk— ningen i åldern 16—66 år för Sturkö i Blekinge län — 79,6 promille. Detta tal är nio gånger så stort som det lägsta 8,8 promille för Vaxholm. Mellan dessa ytterligheter sprider sig landets kom- muner på sätt framgår av tab. 2 (ta- bellbilagan). Nära en tredjedel av kom- munerna redovisar promilletal mellan 30 och 40, likaså en knapp tredjedel tal mellan 20 och 30 promille.

I 34 kommuner är promilletalet 60 eller däröver. Av dessa kommuner åter- finns 8 i Blekinge län, utgörande nära en tredjedel av länets kommuner, samt 8 i Norrbottens län. I 10 kommuner ut- gör andelen invalidpensionärer minst 70 promille av befolkningen i åldern 16—66 år, nämligen

Blekinge län: Hällaryd ..... 72 %, Sturkö ....... 80 %, Göteborgs och Bohus län: Sörbygden. . . . 73 ”00 Gävleborgs län: Järvsö ....... 70 %,, Västernorrlands län: Alnö ......... 74 %, Boteå ........ 75 ”,,,, Norrbottens län: Hietaniemi. . . 72 om, Nedertorneå. . 79 %, Råneå ....... 72 % Töre ......... 72 ”o,,

Å andra sidan understiger relations— talet 20 promille i 92 kommuner. Län med stor andel sådana kommuner är Stockholms län samt Jönköpings och Västmanlands län.

Flest invalidpensionärer i landskommunerna Av kartan (sid. 38 och 39) framgår be- lägenheten av de kommuner där andelen invalidpensionärer av befolkningen i ål- dern 16—66 år är större än 50 promille. Det är företrädesvis fråga om de vid- sträckta glesbygdskomm-unerna i de nordligaste länen samt skärgårds— ooh landsbygdskommuner i hela landet. Kommuner med förhållandevis få in- validpensionärer är särskilt tätorterna. Landets 145 000 invalidpensionärer den 1 januari 1961 fördelar sig med 74 400 (51 %) på landskommunerna och 70 600 (49 %) på köpingar och stä- der. Av hela befolkningen i åldern 16— 66 år — 4 960 000 — bor 40 procent i landskommunerna och 60 procent i kö- pingar och städer. I förhållande till be- folkningen i angiven ålder utgör inva— lidpensionärerna i landskommunerna 37,5 promille, i köpingarna och städer— na 23,8 promille. Landskommunerna i

38. Karta, utvisande kommuner där invalidpensionärerna kring årsskiftet 1960/61 utgjorde minst 50 promille av befolkningen i åldern 16—66 år (de skuggade delarna)

' ' _ o o ! o o o . |» ' . : 4 '-

.

'n, "de. ...oovo'.

.,»"- 'i l..?- "-

.. + .b 100 "l*' .' I.

9. *'+

! 1 o o I. | 5

' | in... ' . ' OOO. ' 0 01.40' '

.. ". ändå”... i .. . v & i- . . . 3 . I

”|...

Tabell 5. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter ålder

Män Kvinnor Båda könen Åldersgrupp

Antal % Antal % Antal % 16—19år ................ 1 855 2.6 1 395 1,9 3 250 2,2 20—29 » ................ 4 261 5,9 3 547 4,9 7 808 5,4 30—39 » ................ 6 696 9,3 6 035 8,3 12 731 8,8 40—49 » ................ 11 056 15,3 10 870 14,9 21 926 15,1 50—59 » ................ 21 092 29,2 23 033 31,6 44 125 30,5 60—66 » ................ 27 207 37,7 27 989 38,4 55 196 38,0 Samtliga åldersgrupper 72 167 100,0 72 869 100,0 1145 036 100,0

1 Totalt redovisades 145 036 invalidpensionärer av vilka 145 032 var mantalsskrivna i landet.

Blekinge län har det relativt sett största antalet invalidpensionärer, motsvarande 51,5 promille av befolkningen i länets landskommuner (se tab. 1 i tabellbila- gan). Även när det gäller städerna har Blekinge län flest invalidpensionärer i relation till befolkningen i åldern 16— 66 är, nämligen 33,5 promille. Västman- lands län redovisar beträffande städer- na det lägsta relationstalet, 16,5 pro- mille. I Stockholms län är promilletalet 17,4.

Variationerna i antalet invalidpen— sionärer i förhållande till befolkningen i åldern 16—66 år inom varje kommun- slag är betydande. För landskommu- nernas del är det lägsta relationstalet 9,1 promille (Järfälla 1 Stockholms län) och det högsta 79,6 promille (Sturkö). Beträffande köpingarna varierar talet mellan 9,5 (Täby i Stockholms län) och 62,3 (Tingsryd i Kronobergs län) . Bland städerna, där som nämnts Vaxholm har det lägsta relationstalet (8,8) , har Kram- fors det högsta talet (51,3). Andra stä- der med förhållandevis många invalid- pensionärer är Marstrand (49,5), Grän— na (45,2), Askersund och Söderhamn (båda 36,7) samt Arvika (36,6). Bland de större städerna med högt relations- tal kan nämnas Norrköping (30,7).

Kommittén har på grundval av sta- tistiskt material från riksförsäkrings— verket undersökt, hur invalidpensionä-

rerna fördelar sig efter kommunernas tätortsgrad. Resultatet redovisas läns- vis i tab. 3 (tabellbilagan). Andelen in- validpensionärer i förhållande till be- folkningen i åldern 16—66 år sjunker stegvis från 42 promille i de mest gles- bebyggda kommunerna till 23 promille i de mest tätortsbetonade. Variationerna länen emellan illustreras även av dia- gram 1.

En tredjedel av invalidpensionärerna under 50 år

Vid 1961 års ingång var av invalidpen- sionärerna nära 46 000 eller 32 procent icke fyllda 50 år. Åldersfördelningen framgår närmare av lab. 5. Vidare hänvisas till tab. 4 och 5 i tabellbilagan.

Invalidpensionärerna i åldersgrupper i relation till hela befolkningen i resp. åldersgrupp redovisas i tab. 6 (tabell- bilagan) samt diagram 2.

Av tabellen framgår att invalidpen- sionärernas andel av befolkningen vi- sar en kontinuerlig stegring med åldern. I åldersgruppen 65—66 år är andelen invalidpensionärer (126,30/00) 18 gång- er större än i gruppen 16—19 år (7,0 0/00) .

Drygt 11 000 invalidpensionärer (8 %) var under 30 är; över 3 000 (2 %) var inte fyllda 20 år. Invalidpen- sionärerna i den yngsta åldersgruppen, där i mer än 75 procent av fallen men-

Diagram 2. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i relation till befolkningen i resp.

åldersgrupp (l,/nn . 220 F I I 200 - ll ___ Norrbottens län I """ Hela riket I _— Stockholms län I I I I I I 150 "' 'I I 100 - 50 " 25 '- 0

tal defekt anges som orsak till invali— diteten, fördelar sig efter ålder på sätt framgår av tab. 6.

Tabell 6. Invalidpensionärerna den 1 ja— nuari 1961 i åldern 16—19 år

.. . Båda Ålder Man Kvmnor könen 16 år 523 404 927 17 » 479 355 834 18 | 414 312 726 19 » 439 324 763 Summa 1 855 1 395 3 250

De 3250 invalidpensionärerna i ål- dersgruppen 16—19 år fördelade sig på 812 kommuner, motsvarande fyra femte- delar av landets kommuner. I »den åter- stående femtedelen av kommunerna (217) förekom, som framgår av tab. 7 (tabellbilagan), inga invalidpensionä- rer i angiven ålder. I nära hälften av kommunerna (471) redovisades en el- ler två invalidpensionärer i den yngsta åldersgruppen. I 34 kommuner — 28 städer och 6 landskommuner — före- kom mer än 10. Dessa landskommuner är belägna i de två nordligaste länen.

Lika fördelning på män och kvinnor Som framgår av tab. 7 utgjorde kvin- norna 55 procent av samtliga invalid- pensionärer år 1949, eller drygt 16 000 fler än männen. Efter 1949 har kvin—

nornas antal sjunkit med drygt 10000 medan männens ökat med mer än 6 000. Kvinnornas andel av invalidpensionä- rerna har samtidigt sjunkit till hälften 1962.

Av tab. 5 framgår att bland invalid- pensionärerna männen är fler än kvin- norna i de yngre åldersgrupperna. Av totalt knappt 46 000 invalidpensionärer i åldern under 50 år utgör männen drygt 52 procent (24 000), medan kvin- nornas andel motsvarar knappt 48 pro- cent (22 000). I den yngsta åldersgrup- pen (16—19 år) är skillnaden i detta avseende mer markant: kvinnornas an- del av invalidpensionärerna utgör i denna åldersgrupp 43 procent, män- nens 57 procent. Med stigande ålder ut- jämnas emellertid denna skillnad och -i åldern över 50 år är kvinnorna i flertal bland invalidpensionärerna.

Mer än 100 000 ej gifta Av de 145 000 invalidpensionärerna den 1 januari 1961 var drygt 101 000 (70 %) ej gifta dvs. ogifta, änkor, änklingar eller frånskilda. Av de 73 000 kvinnliga invalidpensionärerna hörde över 56 000 (78 %) till denna grupp, medan av 72 000 manliga pensionärer 45 000 (62 %) var ej gifta. Som framgår av tab. 8 sjunker den relativa andelen ej gifta invalidpensionärer med stigande ålder. I övrigt hänvisas till tab. 8 (ta- bellbilagan) .

Tabell 7. Invalidpensionärerna åren 1949—1962

Män Kvinnor År Båda könen Antal % Antal % 1949 ................ 66 900 45 83 000 55 149 900 1952 ................ 67 000 46 80 200 54 147 200 1956 ................ 65 700 47 74 200 53 139 900 1957 ................ 65 800 47 73 100 53 138 900 1958 ................ 66 800 48 72 300 52 139 100 1959 ................ 68 500 49 71 900 51 140 400 1960 ................ 70 400 49 72 600 51 143 000 1961 ................ 72 200 50 72 900 50 145 100 1962 ................ 73 300 50 72 700 50 146 000

Tabell 8. Ej gifta invalidpensionärer den 1 januari 1961 fördelade efter ålder

Män Kvinnor Båda könen I%avde I%av de I%av samt- Åldersgrupp manliga inva- kvinnliga in- liga invalid- Antal lidpensionär- Antal validpensio - Antal pensionärer erna i ålders- närerna i i ålders- gruppen åldersgruppen gruppen 16—19 år ...... 1 855 100,0 1 395 100,0 3 250 100,0 20—29 » ...... 4 178 98,1 3 374 95,1 7 552 96,7 30—39 » ...... 5 981 89,3 5 078 84,1 11 059 86,9 40—49 » ...... 8 478 76,7 8 292 76,3 16 770 76,5 50—59 » ...... 12 552 59,5 16 722 72,6 29,274 66,3 60—66 » ...... 12 028 44,2 21 400 76,5 33 428 60,6 Samtliga ålders- grupper 45 072 62,5 56 261 77,2 101 333 69,9 Invaliditetsorsaker orsaken bland invalidpensionärerna är En detaljerad redovisning av antalet personer med invalidpension och sjuk- bidrag i januari 1961, fördelade efter ål- der och invaliditetsorsak lämnas i tab. 9 och 10 (tabellbilagan).

Den mest förekommande invaliditets-

mental sjukdom. I fråga om 59000, motsvarande drygt 40 procent, av de 145 000 invalidpensionärerna den 1 ja- nuari 1961 angavs mental sjukdom som orsak till i'nvaliditeten. Skelettets och rörelseorganens sjukdomar var därnäst

Tabell 9. Invalidpensionärerna fördelade efter kön och invaliditetsorsak

Män Kvinnor Båda könen .. Ifyavde IO/avde Invalldltetsorsak ? . . 0 . . I % av samt- Antal 332333? Antal kngggginfn' Antal liga invalid— p S . "p pensionärer erna smnarerna 1. Mentala sjukdomar. . . . 29 982 41,5 28 944 39,7 58 926 40,6 . Skelettets och rörelseor— ganens sjukdomar . . . . . 10 544 14,6 12 134 16,7 22 678 15,6 . Cirkulationsorganens sjukdomar ............ 8 232 11,4 9 194 12,6 17 426 12,0 . Nervsystemets sjuk- domar ................ 7 458 10,3 7 033 9,7 14 491 10,0 . Infektionssjukdomar och parasitära sjukdomar . . 5 437 7,5 4 865 6,7 10 302 7,1 . Allergiska sjukdomar, endokrina systemets sjukdomar, nutritions— rubbningar ............ 2 606 3,6 3 241 4.4 5 847 4,0 7. Ögonsjukdomar ....... 1 780 2,5 1 712 2,3 3 492 2,4 8. Skador genom yttre våld och förgiftning ........ 1 534 2,1 666 0,9 2 200 , Samtliga" orsaker 1—8 67 573 93,6 67 789 93,0 135362 93,3 Ovriga orsaker 4 594 6,4 5 080 7,0 9 674 6,7 Samtliga invalidpensio- närer 72 167 100,0 72 869 100,0 145036 100,0

den mest framträdande orsaken. Denna invaliditetsorsak redovisades i närmare 23 000 fall (16 % av samtliga). Till des— sa sjukdomar räknas bl. a. reumatoida artriter (ledgångsreumatism; 8 700) samt osteoartros (ben-ledsjukdomar) och andra liknande sjukdomar (9 800). Cirkulationsorganens sjukdomar angavs som orsak i 17500 fall (12 %), därav arteriosklerotiska (åderförkalkning) och degenerativa sjukdomar i 9 000 fall. Nervsystemets sjukdomar redovisades som invaliditetsorsak beträffande 14 500 invalidpensionärer (10 %), därav hjärnblödning i 1 600 och epilepsi i 3 100 fall.

Infektionssjukdomar och parasitära sjukdomar, såsom lungtuberkulos, tu— berkulosföljder och polioföljder var or- sak till invaliditeten i 10 300 fall (7 %) varav lungtuberkulos i nära hälften av dessa fall. Allergiska sjukdomar, endo- krina systemets (insöndringsorganens) sjukdomar och nutritionsrubbningar (näringsrubbningar) förelåg i 5800 fall (4 %). Bland dessa sjukdomar

märks bronkialastma i 2 600 och socker- sjuka i 1 500 fall. Ögonsjukdomar redo- visades som orsak till invaliditeten i 3 500 fall (2,4 %) samt skador genom yttre våld och förgiftning i 2200 fall (1,5 %). De angivna orsaksgrupperna, som omfattar drygt 135 000 (93,3 %) av invalidpensionärerna, redovisas med fördelning på kön i tab. 9.

Bland övriga invaliditetsorsaker, som avser 9 700 fall, ingår medfödda miss— bildningar (1 600 fall), tumörer (2 000), respirationsorganens (andningsorga- nens) sjukdomar (1500), allmän kon- stitutionell svaghet (900), uro-genital- organens sjukdomar (800) och diges- tionsorganens (matsmältningsorganens) sjukdomar (800), öronsjukdomar och dövhet (500), blodbildande organens och blodets sjukdomar (400) samt seni— litet (132). En fördelning länsvis av invalidpensionärerna efter invaliditets-

orsak framgår av tab. 11 (tabellbila- gan). De yngsta invalidpensionärernas fördelning efter orsak till invaliditeten redovisas i tab. 12 (tabellbilagan) och diagram 3.

Diagram 3. Inualidpensionärerna den 1 januari 1961 i äldersgrupperna 16—19 resp. 65—66 är fördelade efter invalidi- letsorsak

16—19 år

Invalidilelsorsaker: 1. Mentala sjukdomar, psyko- neur05er, patologiska personlighetstyper. 2. Nerv- systemets sjukdomar. 3. Skelettets och rörelseorga- nens sjukdomar. 4. Cirkulationsorganens sjukdo- mar. 5. Infektionssjukdomar och parasitära sjuk- domar. 6. Allergiska, endokrina systemets, ämnes- omsättningssjukdomar. 7. Andra sjukdomar. Anm. Invaliditetsgrupp 4, som i yngsta ålders- gruppen uppgår till mindre än 1 %, har räknats in i grupp 7.

Tabell 10. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till invaliditeten, procentuellt fördelade på olika slag av mentala sjukdomar

Män Kvinnor

Psyko- Men- Övriga , Psyko- Men- Övriga Pig?" neuro— talade- sjuk- 531124 Psåäo' neuro- tala de- sjuk- 5:11:—

ser fekter domar ser fekter domar Landskommuner.. 44,4 5,7 48,4 1,5 100,0 39,6 9,4 50,0 1,0 100,0 Köpingar ......... 46,3 6,8 44,7 2,2 100,0 41,1 11,9 45,6 1,4 100,0 Städer ........... 47,8 8,5 39,5 4,2 100,0 46,8 15,1 35,8 2,3 100,0 Hela riket 45,9 6,8 44,7 2,6 100,0 42,9 12,1 I 43,4 1,6 100,0

Mental sjukdom som invaliditetsorsak Till mental sjukdom, som angetts som orsak till invaliditeten beträffande 59 000 invalidpensionärer den 1 januari 1961, räknas bl.a. psykoser (26000 fall), psykoneuroser (5 500) och men- tala defekter (26 000). Som framgår av tab. 10 är bland de mentala sjukdomar- na som orsak till invaliditeten psyko- ser relativt sett vanligare bland män- nen än bland kvinnorna, medan be- träffande psykoneuroser förhållandet är det omvända. Båda dessa invalidi- tetsorsaker är relativt sett vanligare i städer och köpingar än i landskommu- ner. Mentala defekter överväger något i fråga om männen och förekommer relativt sett i större utsträckning i landskommunerna än i städerna och köpingarna. Invalidpensionärerna för-

delade länsvis efter olika slag av men— tala sjukdomar redovisas i tab. 13 (ta- bellbilagan) .

Orsaksgruppen mentala sjukdomar omfattar något fler män (30000) än kvinnor (29000). Fördelningen på ål- dersgrupper av invalidpensionärerna med mental sjukdom som orsak till in- validiteten framgår av tab. 11, diagram 4 samt tab. 14 (tabellbilagan), där upp- gifter redovisas för varje län.

Som framgår av lab. 15 (tabellbila- gan) stiger andelen invalidpensionärer med mental sjukdom som orsak till in- validiteten med åldern. För åldersgrup- pen 16—19 år är andelen 5,5 promille, för åldersgruppen 65—66 år 25,1 pro- mille. För hela befolkningen i åldern 16—66 år är relationstalet 11,9 pro- mille.

Tabell 11. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som invalidi- tetsorsak, fördelade efter ålder

Män Kvinnor Båda könen Åldersgrupp

Antal % Antal % Antal % 16—19 år ......... 1 467 4,9 1 077 3,7 2 544 4,3 20—29 » ......... 3 233 10,8 2 490 8,6 5 723 9,7 30—39 » ......... 4 642 15,5 3 632 12,5 8 274 14,0 40—49 » ......... 6 310 21,0 5 516 19,1 11 826 20,1 50—59 » ......... 8 368 27,9 8 843 30,6 17 211 29,2 60—66 » ......... 5 962 19,9 7 386 25,5 13 348 22,7

Samtliga åldersgrup-

per 29 982 100,0 28 944 100,0 58 926 100,0

Diagram 4. Hela antalet invalidpensionärer samt invalidpensionärerna med mental sjukdom som invaliditetsorsak, den 1 januari 1.961, fördelade på åldersgrupper

Invalidpensionärer 1000-tat

40-

35 - Hela antalet invalidpensionärer

D lnvulidpensionörer med mentol sjukdom som invaliditetsorsak

30»-

25—

20—

15-

16—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49

Andelen invalidpensionärer med men- tal sjukdom som orsak till invaliditeten är som framgår av tab. 12 mer än 3 gånger så stor för åldersgruppen 16— 19 år (78,3 %) som för gruppen 60—66 år (24,2 %). Förhållandena länsvis be- lyses närmare i tab. 16 (tabe'llbilagan).

50—54 55—59 60—64 65—66 dr

För kvinnorna är mental sjukdom in- validitetsorsak i relativt sett lägre grad än för männen i alla åldersgrupperna utom de äldsta.

Mental sjukdom som invaliditetsorsak varierar från nära hälften av samtliga invalidpensionärer i Blekinge län

invaliditetsorsak Mäni % av de Kvinnor i % av de Båda könen i % av manliga invalidpen- kvinnliga invalid- samtliga invalid- Åldersgrupp sionärerna i ålders- pensionärerna i pensionärer i ålders- gruppen åldersgruppen gruppen 16—19 år .................. 79,1 77,2 78,3 20—29 » .................. 75,9 70,2 73,3 30—39 » .................. 69,3 60,2 65,0 40—49 » .................. 57,1 50,7 53,9 50—59 » .................. 39,7 38,4 39.0 60—66 » .................. 21,9 26,4 24,2 Samtliga åldersgrupper 41,5 39,7 40,6 (48,9 %) till en tred'edel i Norrbottens (44,8 %). Andelen invalid ensionärer ] P län. Andra län där denna orsaksgrupp är särskilt framträdande är Kronobergs län (45,7 %) och Jönköpings län

med mental sjukdom eller defekt som orsak till invaliditeten belyses länsvis i diagram 5.

Diagram 5. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som inva- liditetsorsak i procent av hela antalet invalidpensionärer samt i promille av befolk— ningen i åldern 16—66 år, länsvis

%, | relation till hela antalet 50 invalidpensionärer, precent

j- l— l relation till befolkningen

_, i åldern 16_66 år, promille n F I- r P1 m I_ j- lj _j m 40 ' F F r" F I" 7 -1 P P I" r l-

30 - 20 - 10 - 0 O KGFLWPCNIMRTOUBHDESZYXACBD OGMMAHelariket 10 - 20 - 30 -

ut .nu

Tabell 18. Invalidpensionärer i inslitutionsvård Personer med Invalidpension Sjukbidrag

Män Kvinnor Båda Män Kvinnor Båda konen konen % % % % % % Samtliga ................ 49 100 56 44 100 I institutionsvård ........ 56 100 62 38 100

Var femte invalidpensionär får anstaltsvård Enligt de uppgifter, som kommunerna lämnat till kommittén, skulle av inva— lidpensionärerna var femte med inva- lidpension och var tionde med sjukbi- drag få varaktig vård på institution. Männen får relativt sett institutionsvård i större utsträckning än kvinnorna, vil— ket närmare framgår av tab. 13.

Om man räknar med att en femtedel dvs. 30 000 av antalet personer med in- validpension och sjukbidrag får var— aktig institutionsvård, kan antalet som bor i sina hem beräknas till 120 000.

Den saudade vårdbördan De 145 000 invalidpensionärerna vid 1961 års ingång utgjorde, som av det tidigare sagda framgår, 2,9 procent av befolkningen i åldern 16—66 är, vilken enligt 1960 års folkräkning var 4960 000. Antalet arbetsföra personer utgjorde följaktligen drygt 4,8 milj. Invalidpen- sionärernas andel av den arbetsföra be— folkningen motsvarade 3,0 procent. Antalet åldringar, dvs. personer som fyllt 67 år, uppgick enligt folkräkning- en den 1 november 1960 till nära 760000, motsvarande 15,3 procent av befolkningen i åldern 16—66 år. I re- lation till den arbetsföra befolkningen, beräknad på nyssnämnda sätt, var åld- ringarna 15,8 procent. Det sammanlag- da antalet invalidpensionärer och åld- ringar — vid årsskiftet 1960/61 drygt 900 000 — motsvarade följaktligen 18,8

procent av den arbetsföra befolkningen.

Enligt folkräkningen uppgick antalet barn, dvs. personer som inte fyllt 16 år, till nära 1 780 000, motsvarande 37,0 procent av den arbetsföra befolk- ningen. Lägge-s antalet barn Itill invalid- pensionärerna och åldringarna, får man sammanlagt något över 2680 000 per- soner som vid årsskiftet 1960/61 på oli- ka sätt påkallade samhällets omsorger och omvårdnad. I relation till den ar- betsföra befolkningen utgjorde dessa grupper 55,7 procent. Detta tal kan an- ses utgöra ett mått på den arbetsföra befolkningens vårdbörda vid årsskiftet 1960/61.

Tar man i betraktande att åtskilliga åldringar är produktiva i den mening— en att de även efter uppnådda 67 år har förvärvsarbete (enligt folkräkning- en var 40 000 av dem som fyllt 70 år förvärvsarbetande), kan det angivna ta- let som mått på de arbetsföras vårdbör- da anses för högt. Å andra sidan vet man, att många personer i åldern 16— 66 år utan pension eller sjukbidrag av olika skäl är i behov av samhällets om- vårdnad. Tar man hänsyn till att ett stort antal personer som nyss fyllt 16 år står mitt uppe i sin yrkesutbildning och ännu inte hunnit bli produktiva, skulle det angivna talet som mått på de arbetsföras vårdbörda snarare få anses för lågt. Låter man, med borträknande av årsklassen 16 år, den arbetsföra be- folkningen omfatta åldern 17—66 år

blir relationstalet 60,0 procent. Om även årsklassen 17 år räknas till de ej arbets- föra, uppgår procenttalet till 64,3. Antalet åldringar ökar f. n. med i ge- nomsnitt 20 000 om året och kan 1965 beräknas uppgå till drygt 850 000. Un- der förutsättning att förtidspensionä- rernas antal, liksom hittills, fortsätt- ningsvis antas vara konstant ca 1,9 pro- cent av hela befolkningen, kommer det sammanlagda antalet förtidspensionä- rer och åldringar att 1965 överskrida en miljon, motsvarande 20 procent av den arbetsföra befolkningen. Förtids—

pensionärernas och åldringarnas andel av denna befolkning kommer även där- efter att öka och kan 1980 beräknas motsvara drygt 27 procent av den ar- betsföra befolkningen. Barnens antal, som f. n. sjunker beräknas åter öka efter 1965. Den arbetsföra befolkningens sammanlagda vårdbörda, som för 1965 kan uttryckas med procenttalet 53,8, kan 1970 beräknas uppgå till 56,3 pro- cent, 1975 till 60,4 samt 1980 till 64,8 procent. Utvecklingen belyses i tab. 17 (tabellbilagan) samt diagram 6.

Den arbetsföra befolkningens vård-

Diagram 6. Barn, förtidspensionärer och åldringar vart och ett av åren 1960, 1965, 1970, 1975 och 1980 i relation till den arbetsföra befolkningen i åldern 16—66 år ( förtidspensionärerna har antagits vara konstant 1,9 % av folkmängden) 'I. 70

D Burn Åldringor

60 [ml] Invalidpensionärer

50 40 30

20

10

1960 1965

1980

1970 1975

börda, mätt på sätt angivits, varierade vid årsskiftet 1960/61 länen emellan (se tab. 18 i tabellbilagan) från 52,5 pro- cent för Göteborgs och Bohus län till 67,3 procent för Gotlands län. Norrbot- tens län hade det näst högsta talet, 62,7 procent. Procenttalet för Stockholms stad var 47,4. Bland kommunerna redo- visade Karesuando (Norrbottens län) det högsta talet, 98,8 procent, Sundby- berg det lägsta med 44,3 procent. I 38 kommuner, därav 7 i Stockholms län, var procenttalet under 50, i 16 kommu- ner — 10 av dem belägna i Norrbottens län _ översteg det 75. Över hälften av kommunerna hade procenttal mellan 60 och 70. En närmare fördelning av kom- munerna efter antalet barn, invalidpen- sionärer och åldringar i relation till den arbetsföra befolkningen framgår av tab. 19 (tabellbilagan). Den största vårdbör- dan hade de nordligaste kommunerna i Norrbottens län, fjällbygdskommuner i det övriga Norrland, skärgårdskommu- ner i Uppland, östergötland, Småland, Blekinge och Bohuslän, glesbygds- och jordbrukskommuner i Kronobergs län,

Västergötland, på Dal samt kommuner på Gotland och Öland.

Ser man endast till invalidpensionä- rer och åldringar, hade vid årsskiftet 1960/61 bland länen Gotlands län det största antalet i relation till den arbets- föra befolkningen eller 23,1 procent. Därnäst följde Kronobergs län med 22,9 procent. Det lägsta relationstalet, 14,0 procent, hade Stockholms län, det näst lägsta, 14,9 procent, Norrbottens län. För Stockholms stad var procent- talet 17,1. 1 övrigt hänvisas till tab. 20 (tabellbilagan).

Kommunerna emellan varierade pro- centtalet för antalet invalidpensionärer och åldringar i relation till den arbets- föra befolkningen från 5,9 procent för Järfälla till 39,6 procent för Blidö, båda belägna i Stockholms län. Procenttalet var under 15 i 108 samt över 30 i 77 kommuner. Nära två tredjedelar av kommunerna hade procenttal mellan 20 och 30. Höga relationstal hade före— trädesvis kommuner i Stockholms skär- gård, i Blekinge, det inre av Småland samt i Bohuslän och Västergötland.

KAPITEL 5

Arbete, ekonomi m. m.

I syfte att allmänt belysa de handikap- pades läge med avseende på arbete och ekonomi skall vissa uppgifter lämnas i det följande om arbetsvård, socialför- säkring m.m. Någon mera djupgående undersökning av handikappades ekono- miska läge har inte företagits. Det är an- geläget att i framtiden sådana under- sökningar, t. ex. på urvalsbas, företas från tid till annan.

Rehabilitering och arbete Genombrott på 1940-talet och 1950-talet

Anordningar för att underlätta de handi- kappades inpassning i arbete har länge förekommit, t. ex. skolor för blinda, döva och vanföra, samt pensionss-tyre-l- sens, numera riksförsäkringsverkets, in- vali—ditetsförebyggande verksamhet. Som särskild hjälpform infördes a—rhetsvård i mitten av 1940-talet efter förslag av kom- mitte'n för partiellt arbetsföra. Den av- såg till en början endast i militärtjänst skadade personer. Sedermera förordade kömmittén, att arbetsvården skulle ut- vidgas till att omfatta alla grupper handi- kappade, oavsett arbetshindrets art el- ler ursprung, samt att arbetsvårdsverk- samheten skulle samordnas under en en- hetlig ledning. Förslagen godtogs i prin- cip av 1950 års riksdag och utgör grun- den för den arbetsvårdsorganisation, som sedermera byggts upp i samverkan mellan staten, landsting, kommuner och enskilda organisationer.

Frågor rörande åtgärder för rehabili-

tering, yrkasutbildning, omskolning, ar- bete och sysselsättning har i olika sam- manhang utretts bl.a. av socialförsäk- ringsutrednin-gen i slutet av 1950-talet. Som tidigare nämnts utredes frågor rö- ran—de rehabilitering m.m. nu inom cen- trala rehabiliteringsberedningen. Här lämnas därför endast en kort översikt över den rehabiliteringsverksamhet m.m. som direkt siktar på arbetsvå-rd och förvärvsarbete.

Rehabilitering — alla möjligheter måste prövas

I sin vidaste bety-delse innefattar reha— bilitering allt som kan göras för sjuka eller skadade människor för att åter- ställa deras fysiska och psykiska arbets- förmåga, liksom också vad som kan gö— ras för att hjälpa dem att trots en kvar- stående invaliditet bli så långt möjligt oberoende och självförsörjande.

Den medicinska rehabiliteringen har tre syften: 1) att häva sjukdom, 2) att förkorta sjuk- och konvalescensperio- derna, 3) att bibringa patienten högsta möjliga grad av fysisk och psykisk dug— lighet. Den medicinska rehabiliteringen behandlas inte närmare här.

Arbetsvården omfattar de icke medi- cinska åtgärder, som avser att inlemma handikappade i produktionslivet.

Arbetsvårdens medel

Central-t arbetsvårdsorgan är arbets- marknadsstyrelsen. Lokalt svarar läns-

arbetsnämnderna för den statliga ar- betsvården genom arbetsvårdsexpedi- tioner vid länsarbetsnämnderna och ar- hetsförmedlingens större kontor. Inom landstingen verkar särskilda arbets- vårdsstyrelser eller arbetsvårdsnämn- der. På samma sätt har inom de större kommunerna tillskapats särskilda kom- munala organ för arbetsvården.

Genom en individuellt inriktad verk- samhet söker arbetsvårdsorganen hjälpa den han-dikappade till ett arbete, som motsvarar hans kvalifikationer och för- utsättningar.

Åtgärderna består i att dels undanröja hinder som visat sig föreligga för en ar- betsplacering, dels att göra honom bätt- re rustad att möta de krav, som arbets— marknaden ställer. Åtgärder som därvid kan komma i fråga är arbetsträning, ar— betsprövning, omskolning och yrkesut- bildning samt starthjälp, näringshjälp, skyddad sysselsättning och liknande.

För vissa fall krävs en allsidig och sam-tidig bedömning av arb-etsförmågan från fysisk, psykisk, yrkesmässig och social synpunkt. Sådan arbetsprövning verkställes vid statens arbetsklinik i Stockholm. Denna har till uppgift att pröva arbetshindrade och från syssel- sättningssynpunkt svårbedömda perso- ners förutsättningar för olika arbeten samt att bedriva arbetsfysiologisk och arbetspsykologisk forskning. Enklare arbetsprövning förekommer numera vid en del av landstingens träningsverk- städer.

Speciella åtgärder för arbetsträning är i vissa fall nödvändiga. Under medver- kan av arbetsmarknadsmyndigheterna har särskilda verkstäder för ändamålet upprättats av landsting och kommuner samt även av enskilda organisationer. Den handikappade ges här möjlighet att under tillsyn och fortlöpande ordina- tion av läkare anpassa sin arbetsförmå- ga efter förhållandena på en arbetsplats

med avseende på arbetstempo, arbetstid, umgänge med kamrater, förmän etc. för att så småningom kunna övergå till ett under träningsperioden anskaffat arbete på öppna marknaden.

För att den handikappade skall kunna bli konkurrenskraftig på den öppna ar- betsmarknaden måste i en del fall hans yrkeskvalifikationer höjas. För yrkesut- bildningen kan en mera grundlig utbild- ning vid ordinarie skolor och utbild- ningsanstalter behöva komma ifråga, t. ex. vid centrala verkstadsskolor, kom- munala yrkesskolor, handelsskolor och tekniska utbildningsanstalter, eller vid specialskolor för invalidiserade, exem- pelvis vid kortare kurser anordnade an- tingen fristående eller i anslutning till befintliga läroanstalter. För utbild- ningen utnyttjas också lärlingsanställ- ning eller särskilt anordnad tjänstgöring inom industrin eller hos andra enskilda företagare eller vid statliga och kom- munala inrättningar.

För sådana handikappade, som är svårt rörelsehindrade eller av andra skäl i behov av att mera självständigt dispo- nera sin arbetstid kan ett arbete som egen företagare vara den :minst svår- fr-amkomliga vägen till självförvärvad utkomst. Ekonomiska stödåtgärder i form av näringshjälp kan härvid bli nöd- vändiga för att möjliggöra t.ex. inköp av maskiner och verktyg. Som närings- hjälp räknas också bidrag till motorfor- don, som erfordras för att uppehålla en anställning.

I viss utsträckning kan man genom lämpligt hemarbete bered-a den handi- kappade utkomst. Särskilda hemarbets- centraler såsom komplement till de sys- selsättningsmöjligheter som den öppna marknaden kan erbjuda har upprättats, ehuru ännu i ringa utsträckning.

Där man genom angivna åtgärder inte kan göra den handikappade konkurrens- duglig får man med andra medel stimu-

lera till sysselsättning. Detta sker i s.k. skyddad verksamhet som avser att möj— liggöra för produktionssvag arbetskraft att delta i produktivt arbete. Med statligt stöd driver några större enskilda företag 5. k. halvskyddad verksamhet. Hel— skyddad verksamhet drives av myndig- heter eller organisationer, vilka inrättat särskilda verkstäder eller företag. De s.k. arkivarbetena samt vissa bered- skapsarbeten kan sägas vara en form av skyddad sysselsättning.

I detta sammanhang kan erinras om de särskilda åtgärder som vidtagits för an- ställning av handikappade inom stats— verksamheten. 1956 inrättades ett centralt organ — statens nämnd för par- tiellt arbetsföra — för handläggning av frågor som sammanhänger med partiellt arbetsföra i statens tjänst. Ifråga om an- ställande av partiellt arbetsföra har med- delats vissa riktlinjer (SFS 1957z5). Fr. o. m. budgetåret 1960/61 har under civildepartementets huvudtitel anvisats medel till bestridande av kostnaderna för avlöningsförmåner till partiellt ar- betsföra statsanställda, som inte kan be- red-as lämpligt arbete i den reguljära personalorganisationen inom sitt verk utan måste omplaceras. För vart och ett av budgetåren 1961/62—1964/65 har för ändamålet anvisats 300 000 kr.

Verksamhetens omfattning

Under 1950-talet steg antalet arbetssö- kande vid arbetsvårdsexpeditionerna med i genomsnitt ett tusental om året. 1950 hänvisades till arbetsvårdsexpedi- tionvern—a nära 16 000 personer. 9 500 plat- ser anvisades under året. Andra hjälp- åtgärder, såsom hjälp till startande av egen rörelse, yrkesutbildning, anskaff- ning av maskiner eller verktygsutrust- ning o.d., vidtogs samma år i närmare 2000 fall. Ca 60 procent av de arbets- sökande var att hänföra till grupperna lungsjuka, mentalt sjuka och andra sju-

ka, medan de egentliga lytesgrupperna utgjorde 20 procent av hel-a antalet ar- betssökande.

År 1955 hade antalet arbetssökande vid arbetsvårdsexpeditionerna ökat till 23 000 och 1959 till närmare 27 000. 1960 steg antalet arbetssökande till 31 400 och hittills under 1960-talet har utvecklingen mätt i antalet arbetssökande varit mycket snabbare än tidigare. Mot de 27000 un- der 1959 hade antalet är 1963 stigit till 49 600. Av dessa var 35 procent rörelse- hindrade, 43 procent hänfördes till grup- perna lungtuberkulösa, mentalt sjuka och andra sjuka. Utvecklingen belyses när- mare i tab. 14 samt i tab. 21 (tabellbi— lagan).

Tabell 14. Antalet arbetssökande vid ar— betsvårdsexpedilionerna 1955—1963 (av- rundade tal)

(Arbetsmarknadsstyrelsens statistik)

Ar Antal arbetssökande 1955 .............. 23 000 56 .............. 24 200 57 .............. 24 900 58 .............. 24 900 59 .............. 26 600 1960 .............. 31 400 61 .............. 33 500 62 .............. 39 200 63 .............. 49 600

I fråga om vidtagna åtgärder redovi- sas utvecklingen i tab. 15.

Antalet arbetsplatser vid statsunder- stödda verkstäder för arbetsträning och skyddad sysselsättning uppgick vid slu- tet av år 1955 till 1 600. Platsantalet var 1960 uppe i 2900 och vid slutet av 1962 i 3 700. Utvecklingen belyses när- mare i tab. 16.

Under år 1963 beräknas tillkomma ytterligare ca 1 200 platser för träning och skyddad sysselsättning. För 1964 uppskattas nytillskottet platser till ca 2 500. Vid slutet av 1964 skulle således finnas 7 400 platser.

Tabell 15. Vidtagna åtgärder beträffande sökande vid arbetsvårdsexpedilionerna 1955— 1963 (avrundade tal)

(Arbetsmarknadsstyrelsens statistik)

Arbetsanskaffningi Andra åtgärder

.. . (arbetsträning.

År Öppna Skyddad Narlngslualp yrkesutbildning marknaden sysselsättning etc.) 1955 ................ 10 100 700 600 2 400 56 ................ 9 600 900 600 2 400 57 ................ 8 900 1 100 600 3 000 58 ................ 8 200 1 500 500 3 400 59 ................ 8 900 2 200 600 4 800 1960 ................ 10 600 3 600 600 5 700 61 ................ 11 100 4 300 700 7 300 62 ................ 10 400 6 900 1 000 8 700 63 ................ 12 400 10 700 1 400 10 700

Tabell 16. Arbetsplatser för arbetsträning och skyddad sysselsättning vid slutet av åren 1956—1963 (avrundade tal) (Arbetsmarknadsstyrelsens statistik)

Antal platser Under året Antal hemar— s sselsatta År Arbetsträ- Skyddad betare Zid verk— . sysselsatt- Summa .. ning ning staderna 1956 ................ 900 600 1 500 400 3 100 57 ................ 1 100 600 1 700 400 3 400 58 ................ 1 000 1 100 2 100 700 4 100 59 ................ 1 200 1 400 2 600 500 5 600 1960 ................ 1 300 1 600 2 900 800 5 400 61 ................ 1 300 2 000 3 300 800 6 200 62 ................ 1 300 2 300 3 600 800 6 600 63 ................ 1 200 3 400 4 600 800 7 900

Tabell 17. Utbildning av handikappade och arbetslösa. (avrundade tal)

(Arbetsmarknadsstyrelsens statistik)

Därav

Budgetår åxå; partiellt arbetsföra

1956/57 1 500 1 500 57/58 2 600 1 800 58/59 5 900 2 500 59/60 10 300 3 300 1960/61 12 200 4 600 61/62 16 900 5 400 62/63 24 000 7 400

Yrkesutbildning har anordnats i över- styrelsens för yrkesutbildning regi bl. a. för handikappade som nybörjarkurser,

fortbildningskurser eller omskolnings- kurser. Utbildning anordnas även 1 or- dinarie utbildningsväsen m. m. Utveck- lingen av verksamheten framgår av tab. 17.

Kursverksamheten, som till övervä- gande del avser andra än i vanlig me- ning handikappade, bekostas av medel från anslaget till omskolning m.m. un- der inrikesdepartementets huvudtitel, vilket för budgetåret 1964/65 upptagits med 135 mkr.

Sedan budgetåret 1951/52 lämnar sta- ten bidrag till driften av verkstäder inom arbetsvården. Fr. o. m. budgetåret 1960/61 utgår statsbidrag även till an-

ordnande av sådana verkstäder. Ansla- gen för ändamålet budgetåren 1960/61— 1964/65 framgår av tab. 18.

Tabell 18. Statens anslag i 1 000-tal kr till anordnande och drift av verkstäder för

handikappade Anslag till Budgetår Anordnande Driften 1960/61 ....... 1 500 1 600 61/62 ....... 3 000 3 100 62/63 ....... 7 600 3 100 63/64 ....... 10 000 11 000 64/65. . . . . . . 10 000 13 000

För budgetåret 1962/63 anslogs till näringshjälp 3,5 mkr och för budget- året 1963/64 5,5 mkr. För 1964/65 har beräknats 6 mkr.

Landstingens anslag till arbetsträning, skyddad verksamhet, yrkesutbildning, näringshjälp m. m., som under slutet av 1950-talet mer än fördubblades, upp- gick 1960 till sammanlagt ca 7 mkr. 1963 var anslagen totalt drygt 13 mkr, till huvudsaklig del avseende arbets— träning och skyddad verksamhet. Be- träffande landstingens verksamhet hän- visas i övrigt till Bilaga E.

Även enskilda organisationer

Även enskilda organisationer driver verkstäder m.m. för skyddad syssel— sättning och arbetsträning. Stockholms stadsmission driver sålunda ett sär- skilt industrihem, ett arbetsinstitut för nervklena män, en hemarbetscentral, en vävstuga samt en skrivbyrå för par- tiellt arbetsföra. Till verksamheten ut- går bidrag från Stockholms stad.

I fråga om särskilda åtgärder för ar- bete och sysselsättning för speciella grupper handikappade kan nämnas, att i anslaget under socialdepartementets liuvudtitel till bidrag till De Blindas Förening ingår ett belopp till avlöning-

ar och omkostnader för den genom föreningens försäljningsaktiebolag be- drivna depåverksamheten för försälj— ning av arbetsmaterial till blinda hant- verkare samt av dessas hantverkspro- dukter. Ifrågavarande belopp uppgår för budgetåret 1964/65 till 544000 kr. För anskaffande av arbetsmaterial åt blinda och försäljning av deras arbeten utgår även landstingsbidrag, år 1963 sammanlagt ca 140 000 kr.

I detta sammanhang kan vidare erin- ras om det av De Blindas Förening och Stockholms Blindförening gemensamt drivna företaget De blindas tekniska fabriksaktiebolag (Blifa), som syssel- sätter ett 30-tal blinda.

Ekonomiskt stöd Från fattigvård till socialförsäkring

Den svenska socialpolitikens utveckling under tiden efter det andra världskri- get har främst präglats av det omfattan- de reformarbetet på socialförsäkringar— nas område, som tagit sikte på att för— bättra levnadsförhållandena inte minst för personer med handikapp. 1946 års pensionsbeslut bildade upptakten till detta reformarbete. Vid mitten av 1950- talet sattes den allmänna sjukförsäk— ringen i kraft. Den fick samtidigt en ut- formning som medförde övergång från å'minimistandardprincipen till inkomst-

bortfallsprincipen, när det gällde kom- pensationen för inkomstbortfall. Detta betydde genombrottet för en helt ny linje i den svenska socialpolitiken. Vi— dare reformerades under 1950—talet olycksfallsförsäkringen, varvid en Viss samordning med sjukförsäkringen kom till stånd. Den frivilliga arbetslöshets- försäkringen förbättrades.

Genom reformerna inom socialför— säkringarna skapades ett ekonomiskt skydd vid sjukdom, arbetslöshet, inva- liditet och ålderdom. Det omfattande re- formarbetet medförde, att antalet perso-

ner med behovsprövad hjälp (tidigare fattigvård, nu socialhjälp) minskade kraftigt. Som exempel på detta kan nämnas, att enligt socialstyrelsens års- statistik 52 procent av vuxna personer med behovsprövad hjälp 1946 var pen- sionärer med inkomstprövad folkpen- sion. 1948 var procenttalet 38. Det sjönk 1952 till 30 och uppgick 1956 till 27. Andelen pensionärer med inkomstprö- vad folkpension bland hjälptagarna minskade alltså starkt efter folkpen- sionsreformen. Behovsprövad hjälp ut— gick tidigare i stor utsträckning till hekostande av vård på sjukvårdsan- stalt, men allteftersom sjukförsäkring— en växt i omfattning har denna form av hjälp minskat. Antalet personer med behovsprövad kommunal hjälp till vård på sjukvårdsanstalt utgjorde 42800 är 1950 men sjönk till 8400 år 1959.

Utvecklingen ledde till att fattigvår- den inte ansågs motsvara de anspråk som kunde ställas på en allmän kom- pletterande, behovsprövad hjälpform. 1955 ersattes fattigvården med social— hjälp. Lagen om socialhjälp trädde i kraft den 1 januari 1957.

De sista åren under 1950-talet och 1960-talets första år utmärktes främst av reformerna inom pensionslagstift- ningen och genomförandet av ATP, ut- mynnande i lagen om allmän försäkring.

Socialhjälpen som mått på socialförsäk- ringens effektivitet

Som ett första led i sitt arbete med en kartläggning av socialpolitikens inne- börd och verkningar föranstaltade so— cialpolitiska kommittén om en under- sökning av personer med socialhjälp i april 1959. Undersökningen, 1959 års socialhjälpsundersökning, utfördes av socialstyrelsen och resultatet publicera- des i Sveriges Officiella Statistik 1961. Syftet med undersökningen var dels att

få belyst i vilken utsträckning det fanns eftersatta grupper, dels att få klarlagt vilka brister som kunde vidlåda det sociala trygghetssystemet och vilka möjligheter det kunde finnas att genom generella anordningar avhjälpa dessa brister. Reformarbetet under 1940-talet och 1950—talet hade haft till syfte att bygga upp ett system av åtgärder, ge- nom vilka området för den egentliga socialhjälpen (fattigvården) successivt skulle kunna minska.

1959 års socialhjälpsundersökning

Undersökningen utfördes som en stick- provsundersökning omfattande 4 020 fall eller omkring 1/40 av samtliga social— hjälpsfall under 1959. På grundval av stickprovsundersökningen uppskattades antalet socialhjälpsfall i april 1959 till 40 200. De förhållanden som belysts av undersökningen avsåg i stort sett såda- na uppgifter, som normalt efterfrågas vid utredning i samband med anhållan om socialhjälp.

Hälften av antalet personer med so- cialhjälp var sjuka och ytterligare en femtedel led av klenhet eller sviter efter sjukdom utan att vara sjukskrivna. Av de sjuka vistades 83 procent i hemmet, 11 procent var intagna på kropps- eller mentalsjukhus och 4 procent på vård- hem av olika slag.

Nära tre fjärdedelar av de personer, som erhöll socialhjälp uppgavs ha re- ducerad arbetsförmåga. Orsaken härtill var främst fysisk sjukdom, bland män 39 procent och bland kvinnor 25 pro- cent. I fråga om kvinnorna angavs vi- dare orsaken vara klenhet i 25 procent av fallen. I allmänhet hade sjukdomen varat lång tid, i 39 procent av sjuk- domsfallen 5 år eller mer.

En stor del av socialhjälpstagarna hade ingen inkomst eller så låg inkomst,

att de tillhörde sjukpenningklass 0 i sjukförsäkringen. Omkring 46 procent av männen och 36 procent av kvinnor- na bland hjälptagarna var O—klassade mot 15 respektive 22 procent av samt- liga sjukkassemedlemmar. Av de O-klas- sade utgjordes en stor del av pensionä- rer. Nära 25 procent av dem som erhöll socialhjälp och som led av sjukdom och inte uppbar folkpension, hade aldrig varit berättigade till tilläggssjuk- penning. De flesta tillhörande denna ka- tegori var redan sjuka då den obliga- toriska sjukförsäkringen trädde i kraft.

Drygt 16 procent av socialhjälpsta- garna var på grund av sjukdomens var- aktighet inte berättigade till förmåner från sjukförsäkringen. Ansökan om in- validpension eller sjukbidrag hade gjorts för omkring 12 procent av sjuk- domsfallen. Av de utförsäkrade med en sjukdomstid överstigande 6 månader hade knappt en fjärdedel ansökt om in- validpension (sjukbidrag).

Antalet personer med invalidpension eller sjukbidrag som erhöll socialhjälp i april 1959, uppgick till 3,2 procent av samtliga invalidpensionärer. Antalet personer med invalidpension eller sjuk- bidrag som erhöll socialhjälp beräkna- des uppgå till 4280, motsvarande 10,6 procent av samtliga personer med so- cialhjälp. Som jämförelse kan nämnas att av de 700 000 ålderspensionärerna ca 4 000 erhöll socialhjälp.

Bland olika kategorier med social- hjälp kan vidare nämnas ensamstående kvinnor med och utan barn, utgörande 18 resp. 28 procent av samtliga perso- ner med socialhjälp. Änkepensionärer- na utgjorde 2 procent av socialhjälps— tagarna och beräknades uppgå till 800. Vid en efterundersökning bland dessa efter förbättringarna av pensionerna den 1 juli 1960 angavs i många fall, att socialhjälp därefter inte behövt utgå

på grund av att änkepensionen (barn— pensionen) höjts.

Socialhjälpsundersökningen och det

fortsatta reformarbetet

Socialhjälpsundersökningen visade, att sjukförsäkringen i de fall där den gäll- de, fungerade ganska bra, men att den försäkrade, när han var avskuren från rätt till sjukpenning, var i en svårare situation. Det framkom att av de sjuka socialhjälpstagarna omkring hälften inte hade någon rätt till sjukpenning. De var som regel utförsäkrade. Dessa personer hade i allmänhet ej heller rätt till invalidpension eller annan folk— pensionsförmån. Beträffande folkpen— sioneringen kunde konstateras, att ett fåtal av alla ålderspensionärer hade behov av socialhjälp. För invalidpen— sionärerna och änkepensionärerna låg det sämre till. De 4280 invalidpensio- närer och 800 änkepensionärer som hade socialhjälp, var till övervägande delen varaktiga hjälpfall.

Under tiden efter socialhjälpsunder- sökningen har socialförsäkringarna suc- cessivt utvecklats. År 1960 förbättrades änkepensionerna. Bland annat sänktes åldersgränserna, varjämte inkomstpröv- ningen avskaffades i princip. Men fram- för allt bör nämnas 1962 års socialför- säkringsreform — den allmänna för- säkringen — vilken som tidigare nämnts trädde i kraft den 1 januari 1963. På den punkt som var den svagaste i det tidigare systemet, nämligen skyddet till de långtidssjuka, innebar den allmänna försäkringen betydande förbättringar genom sjukhjälpstidens avskaffande, slopandet av reduktionen av sjukpen- ningen efter ett halvår, mildare regler för invaliditetsprövningen osv. Den sist- nämnda reformen var inte minst be- tydelsefull. Man räknar med att den nya invalidpensioneringen — eller förtids-

pensioneringen som den nu heter — kommer att tillföras omkring 25 000 nya pensionärer. Bland dem torde finnas åtskilliga som redovisas i socialhjälps- undersökningen. Det torde i övrigt vara för tidigt att med siffror söka belysa effekten av socialförsäkringsreformen.

Sjukförsäkringen

Bland nyheterna inom sjukförsäkringen kan nämnas att grundsjukpenningen höjts från 3 till 5 kr. samt att sjukpen— ningskalan utbyggts så att försäkrings- skyddet omfattar förvärvsinkomster upp till omkring 22000 kr om året. Sjukpenningen i den högsta sjukpen- ningklassen utgör 28 kr. om dagen. Vi- dare åtnjuter anställda och företagare i princip samma skydd från försäk- ringen.

De äldre reglerna enligt vilka sjuk- hjälpstiden — i fråga om såväl sjuk- penning som ersättning för sjukhusvård —— begränsades till visst antal dagar för varje sjukdom, har utmönstrats ur den nya sjukförsäkringen. Sjukhjälp utgår nu i princip utan någon maximering av sjukhjälpstiden till dess man blir frisk eller berättigad till pension. För ålderspensionärer och dem som åtnju- ter hel förtidspension gäller särskilda regler om sjukhjälpstid. En ålderspen- sionär kan erhålla sjukpenning och er- sättning för sjukhusvård sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången av den månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspen- sion. Den som har hel förtidspension kan ej vara sjukpenningförsäkrad, men däremot kan han under en tid av högst 180 dagar få ersättning för sjukhusvård. För dem som har partiell förtidspen- sion — en tredjedel eller två tredjede- lar av hel förtidspension _ gäller van— liga regler, dvs. han är för obegränsad tid sjukvårdsförsäkrad och dessutom

sjukpenningförsäkrad för den kvar- stående förvärvsinkomsten.

Sjukförsäkringens utveckling och dess samordning med pensioneringen kräver en intensifierad och tidigt in- satt rehabiliteringsverksamhet. Därmed sammanhängande frågor behandlas i ett senare avsnitt.

Till sist kan nämnas att en rad frågor rörande sjukförsäkringen f. n. utreds av 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Lagen om allmän försäkring innehål- ler vissa bestämmelser om samordning av pensioneringen och yrkesskadeför- säkringen. Dessa bestämmelser har till- kommit som ett provisorium i avvaktan på att frågan om yrkesskadeförsäk- ringens framtida utformning blir av- gjord. Denna fråga är f.n. under ut- redning av yrkesskadeutredningen.

Folkpensioneringen

Enligt lagen om allmän försäkring gäl- ler sedan 1963 i huvudsak följande be- träffande rätt till förtidspension från folkpensioneringen. Den som före den allmänna pensionsåldern förlorar sin arbetsförmåga eller en stor del av den — genom sjukdom eller skada — kan få förtidspension, om nedsättningen i ar- betsförmågan kan väntas bli bestående för en längre tid. För rätt till förtids- pension krävs —att arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften och att ned— sättningen kan anses varaktig. Tidigare krävdes att arbetsförmågan var nedsatt med minst två tredjedelar. Är nedsätt- ningen av arbetsförmågan inte varaktig men kan den beräknas bestå avsevärd tid, dvs. minst ett år, utgår sjukbidrag i stället för förtidspension. Förtidspensionens storlek graderas efter nedsättningen av arbetsförmågan. Om arbetsförmågan är nedsatt med minst % utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt med minst 2/3 men ej % utgår två tredjedelar av hel

förtidspension. I övriga fall _ dvs. då arbwetsförmågan är nedsatt med minst hälften men ej 2/3 —— utgår en tredje- del av hel förtidspension.

I första hand skall man vid invalidi- tetsprövningen bedöma den försäkrades medicinska status, arten och omfatt- ningen av hans sjukdom. Emellertid skall även andra faktorer beaktas. Man skall ta hänsyn till samtliga de om— ständigheter, som i det enskilda fallet påverkar den försäkrades möjligheter att utnyttja den återstående arbetsför- mågan. Av betydelse är därför åldern och förutsättningarna med avseende på krafter, utbildning, tidigare verksamhet, bosättningsförhållanden m. m.

Bedömningen blir vidare beroende av arbetsmarknadsläget i stort och på or- ten. Det kan krävas att den invalidise- rade söker sig ett lämpligt arbete på an- nan ort eller inom ett annat verksam- hetsområde. övervägandena i denna del får grundas på vad som är skäligt i varje enskilt fall. Särskild hänsyn måste därvid tas till bl. a. den invalidiserades ålder samt familje- och bostadsförhål— landen. Rehabiliteringsverksaiiiheten i dess olika former är givetvis av stor be— tydelse då det gäller att utröna och be- döma möjligheterna till förvärvsarbete.

Om arbetsförmågan väsentligt förbätt— ras, skall förtidspension indras eller minskas med hänsyn till förbättringen. Då en förtidspensionär uppnår pen- sionsåldern utbytes förtidspensionen mot ålderspension.

Såsom villkor för rätt till förtidspen— sion kan föreskrivas, att den försäkra- de under högst 30 dagar skall vara in- tagen på visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av viss läkare.

Full förtidspension från folkpensio- neringen är lika stor som full folkpen- sion åt en 67-årig ålderspensionär. Be- loppen utgör fr. o. m. den 1 juli 1964 för en ensamstående pensionär 3775

kr. och för två pensionsberättigade ma- kar tillsammans 5900 kr. De angivna beloppen förhöjes med indextillägg med hänsyn till framtida ändringar i pen- ningvärdet.

Tilläggspensioneringen (A TP)

Rätt till förtidspension från ATP före- ligger efter samma grunder som inom folkpensioneringen. Ett villkor är emel- lertid, att den försäkrade kan tillgodo- räkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet inträffat _ minst 1 år.

Full förtidspension från ATP är lika stor som den pension den försäkrade skulle ha fått, om han hade haft kvar sin arbetsförmåga och haft inkomster fram till den vanliga pensionsåldern (67 år). Förtidspensionens storlek fast- ställes med hänsyn till de inkomster den försäkrade faktiskt haft under de gångna åren före nedsättningen av ar- betsförmågan samt på grundval av vissa »antagandepoäng», grundade på den ti— digare inkomsten, för åren fram till 65- årsåldern.

Frågan om förbättrade pensioner till personer som blivit invalidiserade i unga år, är f.n. föremål för närmare utredning inom pensionsförsäkrings- kommittén.

Tillägg till pensionen

För-tidspension kan i vissa fall höjas med barntillägg och invaliditetstillägg.

Om den pensionerade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barn som inte fyllt 16 år utgår barntill— lägg för barnet. Fullt barntillägg utgör 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Barntilläggets be- lopp är nu 1200 kr. per år. Utgår för- tidspension med två tredjedelar eller en tredjedel av full förtidspension, re- duceras barntillägget i motsvarande grad. Har pensionären pension från

ATP kan barntillägget minskas enligt särskilda regler.

Under vissa förutsättningar förhöjes förtidspension med invaliditetstillägg, som utgör 30 procent av basbeloppet eller f.n. 1440 kr. om året. Invalidi- tetstillägget tillkommer

1) försäkrad som är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid uppre- pade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan, förutsatt att hjälpbeho- vet uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år;

2) försäkrad som är blind, förutsatt att blindheten inträtt innan den försäk- rade fyllt 63 år;

3) försäkrad som utför förvärvsarbe- te men som på grund av höggradig ned- sättning i kroppsorgans funktion är i behov av avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Tillägget kan i dessa fall utgå även om hjälpbehovet inträf— fat efter 63 års ålder, men det upphör om den försäkrade slutar förvärvsar- bete eller om han får hel förtidspen- sion och alltid senast då han fyller 67 år.

Förtidspensionen ökas i många fall med hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg, vilka tillägg båda är in- komstprövade.

Om förtidspensionärs hustru fyllt 60 år och själv inte har folkpension samt om makarna varit gifta fem år utgår hustrutillägg. När särskilda skäl före- ligger, kan hustrutillägg utgå även i andra fall. Om hustrutillägg utgår blir makarnas folkpension sammanlagt lika stor som om båda hade full pension, f. n. 5 900 kr. om året.

Kommunalt bostadstillägg utgår nu- mera i samtliga kommuner. Tillägget utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer. Avdragsregler m.m. skall

dock vara desamma som i övrigt gäl- ler för inkomstprövade folkpensions- förmåner.

Bostadstillägget utgår enligt senast tillgängliga uppgifter från riksförsäk- ringsverket i 850 kommuner (3,5 milj. invånare) med ett generellt belopp, oberoende av den faktiska bostadskost- naden, i 47 kommuner (900000 inv.) med belopp helt knutet till den faktis- ka bostadskostnaden samt i 109 kom- muner (3,2 milj. inv.) med en del av tillägget (den generella delen) utgåen- de till alla oberoende av bostadskost- naden och en andra del knuten till den faktiska bostadskostnaden.

Som framgår av följande tablå bor omkring hälften av landets befolkning i kommuner, där maximibeloppet för ogifta pensionärer i januari 1963 var minst 1000 kr. (senast tillgängliga uppgifter från riksförsäkringsverket).

Kommunalt . .. Antal 00 av landets bostadstillagg kommuner /befolkning max. kr.

— 199 107 4,2 200— 399 388 17,1 400— 499 194 11,2 500— 999 212 19,4 1 OOO—1 499 64 15,6 1 500—1 999 37 20,4 2 000— 4 12,1

Summa 1 006 100,0

Inkomstprövningen för hustrutilläg- get och kommunala bostadstillägget in- nebär, att förmånen minskas med den pensionsberättigades beräknade in— komst vid sidan av folkpensionen. Av- draget utgör för ensam pensionär en tredjedel av inkomst mellan 1 700 och 2400 kr. samt två tredjedelar av in- komst över sistnämnda belopp. För gift pensionär inträder tredjedelsreduk- tionen vid 1200 och två tredjedelsre- duktionen vid 1700 kr. inkomst. Av

makars sammanlagda inkomst beräknas hälften falla på vardera maken.

Invaliditetsersättning

Försäkrad som har förvärvsarbete och därför inte kan få förtidspension kan i stället få invaliditetsersättning, i fall han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avse- värd fortlöpande hjälp av annan per- son eller har betydande merutgifter, t. ex. dyra resor, för att kunna utföra sitt arbete. Invaliditetsersättning utgår bl. a. till försäkrad som är blind och blindheten inträtt innan han fyllt 63 år. Invaliditetsersättning utgör 50 procent av basbeloppet eller nu 2400 kr. om året.

På förslag av socialpolitiska kom- mittén har statsmakterna beslutat, att vårdbidrag i form av invaliditetser- sättning skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1964 till barn som ej fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild till- syn och vård. Sådant bidrag kan be- gränsas till viss tid.

Samarbetsorgan för socialförsäkring — sjukvård — arbetsvård

Sedan länge har försäkringskassorna (sjukkassorna) aktivt medverkat i reha- biliteringsverksamheten. Det skedde till en början som en försöksverksamhet, som sedermera utvecklades till ett orga— niserat samarbete mellan sjukkassorna och arbetsvårdsorganen. Syftet var att möjliggöra ett tidigt uppmärksamman- de av behovet av arbetsvård. För detta ändamål var inom centralsjukkassorna organiserade s. k. samarbetslag, beståen- de av representanter för sjukkassorna och arbetsvården. Sedan en medlem varit sjukskriven viss tid, i regel tre månader, hade sjukkassorna att till sam-

arbetslaget inrapportera fallet för pröv- ning av arbetsvårdsbehovet. Denna verksamhet har varit av stor betydelse inte bara för den enskilde utan även för samhället och försäkringen.

Med hänsyn till de nya utvidgade so- cialförsäkringsförmånerna och samord- ningen mellan sjukförsäkringen och för- tidspensioneringen har det befunnits mera angeläget än tidigare att försäk- ringskassorna medverkar i rehabilite— ringen. Detta har också kommit till ut- tryck i lagen om allmän försäkring. Där har nämligen stadgats att det åligger försäkringskassa att på ett förhållande— vis tidigt stadium av en sjukdom under- söka behovet av rehabiliteringsåtgärder och att i förekommande fall sörja för att dylika åtgärder kommer till stånd. Sådan undersökning skall ske om sjuk- penning eller ersättning för sjukhusvård har utgivits för 90 dagar i följd, eller om det i övrigt finns anledning därtill. Rehabiliteringen har härigenom gjorts till en del av försäkringen och kassor- nas s. k. 90-dagarsgranskning ingår nu- mera som ett naturligt inslag i det lö- pande försäkringsarbetet. Granskningen sker liksom tidigare i samarbetslagen, där försäkringskassorna företrädes av förtroendeläkaren samt representanter för sjukförsäkrings- och pensionsavdel— ningarna. Vidare medverkar företräda- re för arbetsvården.

Här må vidare nämnas att en företrä- dare för länsarbetsnämnden äger delta i pensionsdelegationens sammanträden men ej i dess beslut.

Arbetslöshetsförsäkringen

Rätten till ersättning från arbetslöshets- försäkringen är knuten till den förut— sättningen att den försäkrade sedan viss tid mera varaktigt tillhör arbetsmark- naden. För att i detta hänseende av- gränsa de ersättningsberättigade kate- gorierna finns två avgiftsvillkor. Det

ena av dem, det 5. k. icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, innebär att medlem för att bli berättigad till ersättning som re- gel måste ha erlagt minst 52 veckoav- gifter eller 12 månadsavgifter. Enligt det andra, det 5. k. tidsbestämda avgifts- villkoret, skall medlemmen under de sista 12 månaderna före arbetslöshetens inträdande ha erlagt som regel minst 20 veckoavgifter eller fem månadsavgif- ter till den arbetslöshetskassa han till— hör. Samma avgifter kan tillgodoräk- nas för uppfyllande av båda villkoren. Eftersom avgifter i princip endast till— godoräknas för tid då den försäkrade mot avlöning utför arbete, innebär upp— fyllandet av det inte tidsbestämda av- giftsvillkoret, att medlemmen mera var- aktigt inträtt på arbetsmarknaden, och uppfyllandet av det andra avgiftsvill- koret att han fortfarande brukar ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande. För avgiftsplikt föreligger i allmänhet krav på arbete under minst hälften av normal arbetstid.

För rätt till ersättning fordras vidare, att medlemmen är arbetsför och i övrigt oförhindrad att ta arbete. Ifråga om del-

tidsarbete gäller att ersättning inte kan utgå för dag, då medlem sökt arbete för kortare tid än fyra timmar.

Beträffande förtidspensionärernas rätt till ersättning från arbetslöshetsför— säkringen har arbetsmarknadsstyrel- sen utfärdat särskilda tillämpningsföre- skrifter, som i huvudsak innebär föl- jande. Förtidspensionär som erhåller hel pension kan på grund av sin otill- räckliga arbetsförmåga aldrig erhålla ersättning. Pensionär med två tredjede- lar av hel pension kan i regel ej vara ersättningsberättigad. Om emellertid medlem efter pensioneringstillfället haft förvärvsarbete i sådan omfattning som krävs för fullgörande av det tidsbe- stämda avgiftsvillkoret, föreligger er- sättningsrätt. Pensionär som har en tredjedel av hel pension är i princip berättigad till ersättning från försäk- ringen.

Förtidspensionärerna intar inte nå- gon undantagsställning inom arbetslös- hetsförsäkringen. Möjligheten att uppnå och vidmakthålla rätt till ersättning är beroende på omfattningen av det arbete den förtidspensionerade utför.

KAPITEL 6

Tekniska hjälpmedel och anpassning

Tekniska hjälpmedel Vissa grupper handikappade är i behov av ortopedisk-a eller andra tekniska hjälpmedel för sin dagliga livsföring. Hit hör i främsta rummet de rörelse- hindrade, de hörselskadade och de syn- svaga.

Olika bidragsformer

Samhällets stöd sedan 1900-talets bör- jan. Som ett viktigt led i vanförevården ingår att tillgodose behovet av stödje- bandage, proteser, ortopediska skodon, rullstolar, invalidv-agnar och andra hjälpmedel av olika slag. Inom vanföre- vården insåg man redan tidigt betydel- sen härav, men de ekonomiska resur- serna var till en början små. Den sjuk- vårdande verksamheten vid vanföre— anstalterna och Eugeniahemmet kom under början av 1900-talet att spela en alltmer dominerande roll än tidigare. Därigenom aktualiserades frågan om en rationellare och mer effektiv verk- samhet. Efter hand inrättades vid van- föreanstalterna särskilda bandageverk- städer samt verkstäder för ortopediska skor. De ortopediska kliniker, som på senare år inrättats på lasarett, är för- sedda med egna bandageverkstäder eller har kontakt med enskilda firmor. Sedan början av 1900-talet har det allmänna lämnat ekonomiskt stöd till handikappade vid anskaffandet av han— dage och proteser. Till en början bidrog landstingen med 2/3 av kostnaden för dylika hjälpmedel åt obemedlade och

mindre bemedlade vanföra. Denna bi- dragsgivning övertogs år 1937 av sta- ten. I samband därmed slopades den ekonomiska behovsprövningen.

Staten betalar nu hela kostnaden för ortopediska hjälpmedel. Länge utgick statsbidrag till ortopediska hjälpmedel m. m. med tre fjärdedelar av kostnaden. Fr.o.m. den 1 juli 1962 betalas hela kostnaden av staten. Till täckande av kostnaderna anslogs för budgetåret 1963/64 12,7 mkr till bidrag till orto- pediska hjälpmedel m. m. För budget- året 1964/65 har anslaget höjts till 18 mkr, varvid beräknats visst belopp även för andra hjälpmedel (se vidare härom i det följande). Statsbidraget till hjälp- medel för rörelsehindrade m. fl. regle- ras fr. o. m. den 1 juli 1964 i en särskild kungörelse (SFS 1964: 360).

Staten bekostar från ifrågavarande anslag anskaffande och reparation av stödjebandage, proteser m. m. samt rull- stolar, sparkcyklar och likn-ande trans- portmedel för personer med gångsvå- righeter. Vidare bekostas motordrivna invali—dvagnar, på vilka bestämmelser— na i förordningen den 5 maj 1960 om mopeder är tillämpliga. Statsbidraget utgår till landstingskommun och stad som ej tillhör sådan kommun samt till vanföreanstalterna i Stockholm, Häl- singborg och Härnösand, till Eugenia- hemmet, Kronprinsessan Viktorias och Apelvikens kustsanatorier och avser hjälpmedel, ordinerat av läkare vid de angivna anstalterna eller av läkare vid

lasarett med ortopedisk klinik. När det gäller ordination av rullstol eller inva- lidvagn, kan — om ortopedisk klinik ej finns i länet _ intyg utfärdas av la- sarettsläkare vid medicinsk eller kirur- gisk klinik inom länet. Intyg skall dock i så fall granskas av ortopedisk över- läkare. Dessutom bekostar staten elek- triska hjärtstimulatorer och colostomi— och ileostomiförband och -påsar (dvs. förband och påsar som används efter vissa tarmoperationer, varvid tarmen lagts fram så att den mynnar på kropps— ytan på annan plats än den naturliga). Statsbidraget utgår till den institution, som tillhandahållit hjälpmedlen.

De angivna ortopediska hjälpmedlen m. m. bekostas helt av staten under för- utsättning att patienten får dem gratis. Anstaltsläkaren skall intyga att anskaf- fandet av hjälpmedlet varit behövligt av ortopediska skäl. Bidraget rekvire- ras hos medicinalstyrelsen, som verk- ställer utbetalningarna halvårsvis.

Anskaffande av bandage, proteser och dylikt har även bekostats från det till riksförsäkringsverkets disposition ställda anslaget till åtgärder till före- byggande och hävande av invaliditet, fr.o.m. 1964/65 anslaget till invalidi- tetsförebyggande åtgärder m. m. Ansla- get är för budgetåret 1964/65 uppfört med 21,3 mkr. Det avser bl. a. beredan- de av behandling eller vård åt perso- ner vilka riksförsäkringsverket efter in- dividuell prövning finner böra bli före- mål för sådana åtgärder.

En del landsting har, som framgår av tab. 22 i tabellbilagan, vid sidan av den statliga bidragsgivningen tidigare be— viljat anslag till bidrag till anskaffan- de av ortopediska hjälpmedel. Denna bidragsverksamhet har sedan staten övertagit hela kostnaden upphört. För år 1963 anvisade ett landsting över- gå—ngsvis medel till bidrag för tidigare anskaffade ortopediska hjälpmedel.

Vid medicinalstyrelsens sida finns ett rådgivande organ, nämnden för or- topediska hjälpmedel, fr.o.m. den 1 juli 1964 kallad hjälpmedelsnämnden, som bl. a. har att fortlöpande följa ut- vecklingen med avseende på de orto- pediska hjälpmedlen. Nämnden skall uppmärksamma pris- och kvalitetsfrå- gor. Den skall till medicinalstyrelsen avge de förslag, som utvecklingen på området kan ge anledning till. Efter den 1 juli 1964 kommer nämn-dens upp- gifter att omfatta samtliga i ovannämn- da kungörelse angivna hjälpmedel.

Hörapparater. För bidrag till anskaf- fande och drift av hörapparater anvi- sades statsanslag för första gången av 1947 års riksdag. Dessförinnan hade under ett antal år anvisats 10 000 kr. från det nyssnämnda anslaget till åt- gärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Efter beslut av 1955 års riksdag har en effektivisering av den hörselvårdan- de verksamheten ägt rum. Den lokala hörselvården har anslutits till lands- tingens sjukvårdsorganisation. I en fullt utbyggd hörselvård skall hörcen- traler finnas vid eller i anslutning till öronavdelningarna vid landstingens och de landstingsfria städernas sjuk- vårdsanstalter. Hörcentralernas arbete avser huvudsakligen öppen vård. I vår- den ingår bl. a. mottagning för hörsel- kontroll, hörselmätning och utprovning av hörapparater.

Statsbidrag till inköp eller utbyte av hörapparat kan (kung. 1955: 577; ändr. 1961: 201 och 1962: 372) utgå till per- son, som av behörig läkare förklarats lida av så allvarlig hörselskada att be- hov av hörapparat föreligger. Sedan den 1 juli 1962 täcker statsbidraget hela inköpskostnaden när det gäller barn under 16 år, vilket var förhållandet även tidigare. När det gäller personer som fyllt 16 år täcker statsbidraget in-

Tekniska hjälpmedel en nödvän— dighet för mänyu handikappade

Från lräningskök i Stockholm

Hinderdetektom är ett nytt tek- niskt hjälpmedel för blinda

Ledarhunden en pålitlig lots i tra/iken

ASN)”

köpskostnaden upp till 400 kr. Då up- penbart behov föreligger av special- apparat för svårare hörselnedsättning kan bidrag till dyrare apparat medges med högre belopp. Till skillnad från tidigare finns numera inga bestämmel- ser om inkomstprövning.

Statsbidrag utgår endast för hörappa- rat av typ, som godkänts av medicinal- styrelsen. Ett ytterligare villkor är att apparaten inköps hos hörcentral samt utprovats genom sådan eller genom be- fattningshavare anställd hos Hörsel- främjandets Riksförbund. Medicinalsty- rclsen har att utfärda närmare bestäm- melser om apparattyper. Styrelsen har också utfärdat föreskrifter om registre- ring av hörselskadade som erhållit stats- bidrag till hörapparat.

Vid medicinalstyrelsens sida finns för denna verksamhet ett rådgivande or- gan, hörselvårdsnämnden. Denna nämnd har bl. a. att följa utvecklingen på hörselvårdens område samt att till medicinalstyrelsen avge förslag i hör- selvårdsfrågor, särskilt vad angår ap- parattyper.

Anslaget till bidrag till hörapparater, som disponeras och utbetalas av medi— cinalstyrelsen, var 1962/63 upptaget till 3 mkr, varav 2,6 mkr utbetalades, och för 1963/64 till 5 mkr. För 1964/65 har anslagits 5 mkr.

Även landstingen beviljar anslag till hörapparater. Dessa anslag har emel- lertid successivt minskats. För år 1961 hade 12 landsting beviljat anslag på sammanlagt 54 000 kr. Ytterligare två landsting lämnade bidrag, det ena ge- nom Hörselfrämj-andet. För år 1963 he- viljade fem landsting anslag för ifråga- varande ändamäl med tillsammans 26 000 kr. I övrigt hänvisas till tab. 23 i tabellbilagan.

Bandspelare till synskadade. De Blin— das Förening (DBF) har ett antal år lämnat bidrag till blinda för anskaffan-

de av bandspelare (talboksapparater). Föreningens bidrag för inköp av dylika apparater uppgick åren 1959—1962 till drygt 144000 kr. eller i genomsnitt 36 000 kr. per år.

Medel till särskilda statsbidrag till inköp och distribution av bandspelare för blinda anvisades första gången 1963. För budgetåret 1963/64 ställdes 100 000 kr. till DBF:s förfogande till inköp och distribution av bandspelare för blinda. Vid tilldelningen av bandspelare, vilka anskaffas med anlitande av bidraget, får skillnad inte göras mellan för- eningens medlemmar och sådana blinda som inte tillhör föreningen. Bidraget utbetalas av arbetsmarknadsstyrelsen till DBF. För budgetåret 1964/65 har bi- draget ökats .med 170 000 kr. till 270 000 kr.

Även landsting lämnar bidrag. Be- träffande dessa b-idrag kan nämnas att landstinget i Norrbottens län för år 1963 beviljade länets blindförening 4 000 kr. för inköp av bandspelare och att landstinget i Västmanlands län för år 1964 har beviljat anslag till bidrag till handikappade personer för inköp av bandspelare. Bidraget utgår med högst 150 kr. per bandspelare; återbe- talningsskyldighet föreligger inte.

Hjälpmedel för den dagliga livsfö- ringen. Bidrag för inköp av andra hjälpmedel än ortopediska för under- lättande av den dagliga livsföringen för rörelsehindrade och andra handikap- pade har sedan budgetåret 1960/61 läm- nats genom en av De Vanföras Riksför- bund (DVR) bedriven försöksverksam- het, till vilken statsbidrag utgår. För budgetåret 1963/64 ställdes 550000 kr. till förbundets disposition för bidrag till inköp och distribution av hjälpme- del av angivet slag samt till hjälpmedel för handikappade husmödrar. Dess-a hjälpmedel skall efter ansökan tilldelas personer, som efter individuell pröv—

ning befinnes vara i behov därav. Skill- nad får inte göras mellan riksförbundets medlemmar och andra. Det är främst fråga om lyftapparater, tvättmaskiner och andra större hjälpmedel. De lånas ut, lämnas som gåva eller försäljes till kraftigt nedsatt pris. I stor utsträckning inkommer ansökningar från rehabilite- ringskliniker, träningslägenheter för handikappade och motsvarande institu- tioner.

1964 har statsmakterna beslutat, att verksamheten skall ges en permanent karaktär. Bestämmelser om statsbidrag för anskaffande av hjälpmedel av ifrå- gavarande slag jämte tidigare bestäm— melser om bidrag till ortopediska hjälp- medel ingår som tidigare berörts i en gemensam statsbidragskungörelse, till- lämplig fr. o. m. den 1 juli 1964. Stats- bidrag utgår till för handikappade sär- skilt avsedda hjälpmedel ägnade att på— tagligt underlätta vila, på- och avkläd- ning, hygieniska bestyr, förflyttning, motionering, läsning, husliga sysslor samt intagande av mat och dryck. Statsbidrag skall enligt dessa bestäm- melser dock inte utgå till motordrivna hushållsapparater.

Här angivna hjälpmedel bör ordine- ras av läkare vid ortopedisk lasaretts- klinik, vanföreanstalt eller motsvaran- de institution eller av läkare som har tillsyn över träningslägenhet. Hjälpme- del, vilket är avsett för person, som li- der av viss sjukdom eller skada _ ej hänförlig till rörelse- eller stödorganens funktion — ordineras av överläkare vid lasarettsklinik eller sjukhus för den specialitet, till vilken sjukdomen eller skadan hör. För sådana hjälpmedel till handikappade som inte kommer att om— fattas av de nya statsbidragsbestämmel- serna får DVR ett bidrag på 400 000 kr. för budgetåret 1964/65 jämte 100000 kr. till hydrauliska lyftplattor.

För åren 1959—1961 utbetalade DVR

av egna medel bidrag till inköp av tek- niska hjälpmedel med samm-anlagt 11 400 kr. eller med i genomsnitt 3 800 kr. per år.

Riksföreningen mot Polio (RmP) redovisar i årsberättelsen för år 1962 en utgiftspost på 2700 kr. för bidrag till inköp av tekniska hjälpmedel. För- eningen har även lämnat bidrag till in- köp av hushållsmaskiner åt polioskada- de husmödrar. Dessa bidrag uppgår till sammanlagt 52 500 kr. för åren 1959—— 1962 eller till 13100 kr. per år. För bidrag till installation av telefon har föreningen för åren 1959—1962 utbeta- lat sammanlagt 11 800 kr. eller i genom— snitt ca 3 000 kr. per år. Kvinnoorga- nisationernas stiftelse till stöd åt han- dikappade husmödrar har också läm- nat bidrag till anskaffande av tekniska hjälpmedel. Sålunda gavs under år 1963 bidrag på 60 000 kr. till anskaffande av olika hushållsapp-ar-ater åt handikappa- de husmödrar. Samma belopp har an- slagits för 1964. Även andra än de här nämnda enskilda organisationerna bi- drar -i viss utsträckning med anskaf- fande av tekniska hjälpmedel åt handi- kappade.

Statsbidrag utgår även till elektrotek- niska hjälpmedel till hörselskadade, t.ex. magnetslingor, optiska signalan— ordningar och förstärkarapparater. Un- der första halvåret 1964 har Hörsel- främjandets Riksförbund (HF) beviljat drygt 62 000 kr. i bidrag till dylika tek— niska hjälpmedel för hörselskadade, vartill statligt bidrag erhållits med 60 000 kr. genom DVR medan återstoden bekostats av HF.

En del landsting — exempelvis lands- tingen i Älvsborgs och Gävleborgs län — tillhandahåller tekniska hjälpmedel för såväl träning som underlättande av den dagliga livsföringen. Det sker ge- nom utlåningsförråden för hemsjukvår- den. I Älvsborgs län tillverkas en del

av dessa hjälpmedel vid landstingets rehabiliteringsklinik i Borås. Lands- tinget i Gävleborgs län har haft ett år- ligt anslag på 5 000 kr. för komplette- ring av rödakorskretsarnas utlånings- förråd. Landstinget inköper i år även redskap och verktyg, avsedda till un- derlättande av den dagliga livsföringen i hemmen.

I detta sammanhang kan nämnas, att landstingen i Uppsala, Örebro, Koppar- bergs, Gävleborgs och Västernorrlands län beslutat att under år 1964 försöks- vis utge bidrag till anskaffa-nde och un- derhåll av peruker åt personer, som till följd av sjukdom är i behov därav. Därjämte skall bidrag till ögonproteser lämnas av landstingen i Malmöhus och Örebro län. I örebro län lämnas bidrag även till kontaktlinser för synskadade.

Anskaffande av arbetsredskap och motorfordon genom näringshjälpen. Bi- drag till näringshjälp har tidigare läm- nats av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som riksförsäkringsverket (tidigare pensionsstyrelsen). Sedan budgetåret 1962/63 har näringshjälp utgått endast genom arbetsmarknadsstyrelsen och be- kostats av medel anvisade under an- slaget till vissa sysselsättningspolitiska åtgärder.

Näringshjälpen har till syfte att bl. a. genom anskaffning av motordrivet for- don och arbetsredskap underlätta för handikappad att ta arbetsanställning eller, i den mån sådan anställning inte kan beredas, göra det möjligt för ho- nom att starta egen förv-ärvsver-ksam— het. Den statliga näringshjälpen har i många fall kompletterats med bidrag från kommuner, landsting och enskilda organisationer. Bidrag till motorfordon utgår, om den handikappade är bero- ende av sådant fortskaffningsmedel för sin utkomst genom arbete eller för för- värvande av yrkesutbildning.

Den statliga näringshjälpen är maxi-

merad till 10 000 kr. per person. När det gäller byte av invalidbil finns nu- mera möjlighet för den handikappade att erhålla ytterligare bidrag även om han redan erhållit maximibeloppet. Enligt beslut 1964 skall näringshjälp utgå från ett särskilt statsanslag som benämnes vissa sysselsättningsfrämjan- de åtgärder för handikappade m. fl. För näringshjälp har för budgetåret 1964/65 beräknats 6 mkr. Under bud-- getåret 1960/61 utbetalades statsbidrag för näringshjälp med 1,9 mkr och un- der 1962/63 med 3,2 mkr.

Bidrag från allmänna arvsfonden. Från allmänna arvsfonden beviljas se- dan åtskilliga år bidrag till invalidise- rade ungdomar för anskaffande av transportmedel.

Understöd ur fonden kan i vissa fall beviljas invalidiserade personer, vilka ej uppnått eller under det år då ansökan göres uppnår 21 års ålder, för inköp av invalidfordon, som är avsett att göra det möjligt för sökanden att förflytta sig för att bryta isolering etc. Sökande som är i behov av bil för färd till och från arbetsplats eller läroanstalt för yrkesutbildning kan däremot numera ej erhålla understöd ur arvsfonden, men har möjlighet att söka bidrag hos veder- börande länsarbetsnämnd.

För att kunna få bidrag till bil för- utsättes att körkort finnes eller kan er- hållas. Vidare bör sökandens inkomst— förhållanden vara sådana, att han kan antagas vara i stånd att betala de lö- pande kostnaderna för bilens drift, så- vida ej anhöriga eller annan (kommun, förening e. d.) utfäst sig att ansvara för dessa kostnader.

Landstingsbidrag till invalidfordon. Enligt Årsbok för Sveriges landsting 1963 har landstinget i Västmanlands län beviljat 4 500 kr. som bidrag till in— validbilar, att utgå med högst 500 kr. per bil. Som villkor gäller att kommu-

nen utan återbetalningsskyldighet bi- drar med minst samma belopp och att statsbidrag utgår. Beträffande övriga landsting anges i årsboken, att bidrag till invalidbilar utgår från anslag till näringshjälp åt partiellt arbetsföra. I Jämtlands län kan bidrag till enskild person inte annat än i undantagsfall utgå med högre belopp än det bidrag vederbörande primärkommun beviljar för samma ändamål, dock högst 1000 kr. I Jönköpings län utgår landstings- bidrag till invalidfordon med 25 pro- cent av uppkommande kostnader upp till 8 000 kr. Landstingets arbetsvårds- nämnd äger dock rätt att bevilja högre eller lägre belopp.

Bidrag från organisationer till bilin- köp. Beträffande bidragsgivning från enskilda organisationer till inköp av in- validbilar kan nämnas, att RmP för åren 1959—1962 lämnat sådana bidrag med sammanlagt närmare 500 000 kr. eller med i genomsnitt ca 125000 kr. per år. Vid första bilköpet beviljas i undantagsfall högst 1000 kr. medan vid byte av bil ett bidrag på högst 1 500 kr. kan utgå. Därutöver har föreningen lämnat bidrag till inköp av motoraggre- gat, invalidvagnar och mopeder.

DVR lämnade under 1959—1962 bi- drag till enskilda handikappade för in- köp -av invalidfordon med sammanlagt nära 76 000 kr. eller med i genomsnitt ca 19 000 kr. per år. Bidrag beviljas i allmänhet med 500 kr. i de fall stats- bidrag ej utgår. Även Riksföreningen mot Reumatism och Svenska National- föreningen mot Hjärt- och Lungsjukdo- mar ger bidrag till motorfordon.

MS-fonden — en fond för multipel- sklerossjuka _ lämnar bidrag med 500 kr. för inköp av invalidbilar till ett 10-tal handikappade MS-patienter årli- gen, som inte kan erhålla statliga eller kommunala bidrag för ändamålet.

Handikappad har möjlighet att under

vissa villkor erhålla rabatt vid inköp av motorfordon genom att bl. a. förete ett av DVR eller SVCK utfärdat intyg om att vederbörande behöver fordonet på grund av invaliditet. Under år 1962 uppgick de sålunda inköpta fordonen till 550.

Bidrag till driften av motorfordon. Rörelsehindrade ägare av motorfordon kan befrias från fordonsskatt. Enligt automobilskatteförordningen föreligger inte skatteplikt för motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximifart inte överstiger 30 km i tim- men. Länsstyrelse har vidare möjlighet att medge skattebefrielse för personbil eller annan bil, vars tjänstevikt inte överstiger 1800 kg, samt för motor- cykel, om fordonet ägs av höggradigt vanför person, som innehar körkort och som för sin huvudsakliga förvärvs- verksamhet eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet. Här ifrågavarande motorfordonsägare kan även få återbäring av erlagd omsätt— ningsskatt för fordonet och har möjlig— het att hos flertalet försäkringsbolag försäkra fordonet på särskilt förmånli- ga villkor.

De som befriats från fordonsskatt kan sedan 1961 få bidrag av staten med belopp motsvarande skattekostna- derna för viss mängd bensin eller bränn- olja (kung. 1960:603; ändr. 1963:86 och 87). Bidragen, som är skattefria och utgår i efterskott för budgetår, ut- betalas av länsstyrelserna. Bidrag en— ligt dessa regler utbetalades under bud- getåret1961/62 med sammanlagt 380 000 kr. och för 1962/63 med 517 000 kr. För budgetåret 1963/64 har anslagits 600 000 kr. och samma belopp har upptagits för 1964/65.

Bidrag till teknik och forskning. För att beakta tekniska problem rörande hjälpmedel för handikappade tillsatte SVCK 1948 en särskild teknisk kom-

mitté. Dess uppgift är att spåra upp in- och utländska konstruktioner och idéer. Den skall pröva och eventuellt förbätt- ra dessa och framkomma med egna kon- struktioner. Den tekniska kommittén skall sprida kännedom om de hjälpme- del som den godkänt samt tillhanda— hålla personlig servicc vid val av hjälp- medel och den enskildes anpassning till dem. För att kunna följa in- och ut- ländska lösningar och uppslag har kom— mittén efter hand byggt upp ett nät av kontakter. För katalogisering och arki- vering av alla uppgifter har utarbetats ett särskilt littereringssystem. SVCK har i detta sammanhang experiment- och konstruktionsverkstad till sitt förfo- gande. Statsbidrag har utgått till SVCK fr.o.m. budgetåret 1954/55 för forsk- ning rörande stödjebandage och prote— ser. Sedan budgetåret 1957/58 har vi- dare utgått statsbidrag för teknisk verk- samhet, som omfattar utveckling av hjälpmedel för förflyttning och för den dagliga livsföringen, arbets— och hus- hållsredskap, terapeutiska hjälpmedel samt för konsultationsverksamhet rö- rande inredning och planering av bo- städer och offentliga byggnader.

För budgetåret 1962/63 beviljades SVCK 45 000 kr. för forskning och 100 000 kr. för teknisk verksamhet från statsanslaget till vanföreanstalterna. För budgetåret 1963/64 uppfördes ett sär— skilt anslag till SVCK på 200000 kr., varav 155 000 avsåg den tekniska verk- samheten. För budgetåret 1964/65 höj- des anslaget till 250 000 kr. Höjningen avser SVCK:s tekniska verksamhet.

SVCK tillerkändes budgetåret 1962/63 ett särskilt statsbidrag med 100 000 kr. för forsknings- och utvecklingsarbete rörande proteser åt neurosedynskadade barn. Under statsanslaget till invalidi— tetsförebyggande åtgärder har för bud- getåret 1964/65 beräknats 100 000 kr. i

fortsatt m. m.

Landstingen har lämnat bidrag till SVCK:s verksamhet. För år 1959 anslog 21 landsting sammanlagt 22 500 kr. till SVCK och år 1963 tillerkändes SVCK tillhopa 45 500 kr. av 24 landsting. Landstinget i Stockholms län anslog år 1963 utöver det ordinarie anslaget 100 000 kr. som bidrag för tillbyggnad av SVCK:s lokaler för experiment- och konstruktionsarbeten samt serviceverk- samhet. Från landstingsfria städer har under 1963 utgått bidrag med 59 400 kr. varav från Stockholms stad 52 000 kr. Stockholms stad har även beviljat ett särskilt anslag på 200 000 kr. som bi- drag till tillbyggnad av SVCK:s lokaler.

Förutom ovan angivna anslag har SVCK för sin tekniska verksamhet un- der åren 1960—1962 erhållit statsbidrag om samm-anlagt 94000 kr. från statens konsumentråd, statens institut för bygg- nadsforskning och statens tekniska forskningsråd samt 150 000 kr. från all- männa arvsfonden, ca 170 000 kr. från Kvinnoorganisationernas stiftelse till stöd åt handikappade husmödrar och ca 70 000 kr. från andra stiftelser, fon- der m. fl.

SVCK:s verksamhet har i huvudsak berört rörelsehindrade och därvid främst avsett skiftande slag av hjälp- medel och miljöproblem. Verksamheten har härvid emellertid på grund av bris- tande resurser först under slutet av 1963 börjat omfatta gruppen elektrotek- niska hjälpmedel. Behovet av sådana hjälpmedel har inte enbart aktualiserats för rörelsehindrade utan även för syn- och hörselskadade. Sålunda hade DBF, Hörselfrämjandet och SVCK var för sig haft planer på att upprätta egna elektro- tekniska laboratorier bl.a. i syfte att föra ut vid vetenskapliga institutioner vunna resultat till produkter, som står till de handikappades förfogande för

bidrag till protesforskning

praktiskt bruk. Förutsättningarna för ett samarbete har undersökts och ut- mynnat i planer på ett gemensamt elek— trotekniskt laboratorium inom SVCK. En förutsättning är att lokaler kan stäl- las till förfogande. Enligt beslut av 1964 års riksdag erhåller SVCK statsbidrag i form av ett lån på 300 000 kr. för till- byggnad av sina nuvarande lokaler.

De handikappades organisationer läm- nar bidrag till forskning även på and- ra vägar än de nämnda. År 1962 he— talade exempelvis RmP ut sammanlagt närmare 130000 kr. till olika forsk- ningsändamål. Vidare kan nämnas att Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar årligen utbetalar om- kring 1 mkr till forskning. Även MS- fonden beviljar forskningsstipendier. Under 1961—1963 utbetalades samman— lagt 200 000 kr. från fonden till forsk- ning. Vid vissa universitetskliniker sker forsknings- och utvecklingsarbeten av- seen-de hjälpmedel för handikappade. Norrbackainstitutet har en halvtids- anställd civilingenjör. För hörselskada- de förekommer även forskning avseende vissa tekniska problem vid Tekniska Högskolan i Stockholm.

Översikt över bidragsgivningens omfatt- ning

Till den följande översikten har uppgif- ter om statsbidragen hämtats ur stats- verkspropositioner, varvid nettoutgif- terna angivits så långt det varit möj- ligt. Uppgifter rörande landstingsbidrag är tagna ur Årsbok för Sveriges lands- ting. I årsböckerna har nettoutgifterna inte redovisats, varför de återgivna be— loppen avser beviljade anslag. Lands- tingsa'nslagen till när-ingshjälp avser även bidrag till utbildning av partiellt arbetsföra. De angivna bidragsbeloppen från enskilda organisationer avser netto- utgifter och är hämtade ur organisa- tionernas årsberättelser. Uppgifterna är

inte fullständiga. Sålunda avser de an- givna bidragen till ortopediska hjälp- medel m. m. och till tekniska hjälpme- del endast DVR och RmP medan bidra- gen till bandspelare endast avser DBF. I tab. 24 (tabellbilagan) återges en sar:- manställning av de ifrågavarande an- slagen för ett antal budgetår. De före- liggande uppgifterna rörande lands- tingen och de enskilda organisationerna avser kalenderår. I sammanställningen har uppgifterna för t. ex. kalenderåret 1955 förts under budgetåret 1955/56 o.s.v. Vidare hänvisas till Bilagorna D, E och F.

Ortopediska hjälpmedel m. m. Under budgetåren 1961/62 och 1962/63 utbeta- lades statsbidrag till ortopediska hjälp- medel m. m. från fem olika anslag med sammanlagt ca 8,8 mkr respektive 11,2 mkr (tab. 19). Fr. o. m. 1963/64 utgår bidraget från ett enda anslag. För 1964/ 65 har anslaget höjts från 12,7 mkr till 18 mkr, vari som tidigare nämnts inräk- nats visst belopp även för andra hjälp- medel för underlättande av den dagliga livsföringen.

Tabell 19. Bidrag i ] 000—lal kronor till ortopediska hjälpmedel m. m.

Bidragsgivare Budgetår Lands— Enskilda Staten tin en organisa- g tioner 1961/62 8 774 170 47 1962/63 11 154 264 61 1963/64 12 700 7 . . 1964/65 18 000 -—

Landstingen, som för åren 1961 och 1962 anslag-it sammanlagt 169500 re- spektive 263 500 kr. till inköp av orto- pediska hjälpmedel, har upphört med denna bidragsgivning fr.o.m. 1963.

Även enskilda organisationer har lämnat bidrag till inköp av ortopediska

hjälpmedel såsom bandage, invalidvag- nar m. m. Sålunda har under 1961 och 1962 RmP för detta ändamål utbetalat 30000 respektive 41 000 kr. och DVR 17 000 respektive 20 000 kr.

Hörapparater. Till inköp av hörappa- rater utbetalades statsbidrag med 835000 kr. under 1961/62 och med 2598 000 kr. under 1962/63 (tab. 20). För 1963/64 har anslagits 5 mkr för detta ändamål och för 1964/65 samma belopp.

För 1961 och 1962 anslog 12 lands— ting 54 000 respektive 53 000 kr. till in- köp av hörapparater. För 1963 anslog 5 landsting medel för detta ändamål med sammanlagt 26 000 kr.

Tabell 20. Bidrag i 1 OOO-tal kronor till inköp av hörapparater

Bidragsgivare Budgetar Staten Landstingen 1961/62 835 54 1962/63 2 598 53 1963/64 5 000 26 1964/65 5 000 . .

Bandspelare. För 1963/64 anslog sta- ten för första gången medel för inköp av bandspelare åt blinda med 100 000 kr. att utbetalas till DBF (tab. 21). För 1964/65 har anslagits 270000 kr. för detta ändamål.

Även landsting lämnar i viss utsträck- ning bidrag till inköp av bandspelare åt blinda. Översikt rörande omfattning- en av denna bidragsgivning är emeller- tid ej tillgänglig.

Tidigare lämnade de lokala blindför- eningarna bidrag bl.a. till inköp och reparation av bandspelare. Omfattning- en av denna del av föreningarnas bi- dragsgivning kan ej anges. Även DBF har lämnat bidrag till inköp av band- spelare. Föreningens utgifter härför

Tabell 21. Bidrag i ] OOO-tal kronor till inköp av bandspelare

Bidragsgivare Budgetar Enskilda Staten igång: organisa- g tioner

1 961 / 62 —— 26 1962/63 — . . 37 1963/64 100 . . _ 1 964 / 65 270 . . —

uppgick 1961 till 26 000 kr. och 1962 till 37000 kr. Fr. o. m. den 1/1 1964 sker ifrågavarande bidragsgivning enbart ge- nom DBF.

Tekniska hjälpmedel i övrigt. Stats— anslag till inköp av tekniska hjälpme- del för den dagliga livsföringen har be- viljats till DVR med 100000 kr. för 1961/62 och med 300 000 kr. för 1962/63 (tab. 22). För 1963/64 höjdes anslaget till 350 000 kr. varjämte ett tilläggsan- slag om 200 000 kr. beviljats. För 1964/65 har anslagits 400 000 kr. jämte 100 000 kr. till hydrauliska lyftplattor. Dessutom skall, som tidigare nämnts, 1964/65 till inköp av vissa tekniska hjälpmedel statsbidrag utgå från ansla- get till ortopediska hjälpmedel m. m.

För inköp av hushållsmaskiner m. m. lämnar enskilda organisationer bidrag, t. ex. Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar och RmP. Rszs utgif- ter härför uppgick till 23000 kr. för 1961 och till 24 000 kr. för 1962.

Tabell 22. Bidrag i 1 OOO-tal kronor till inköp av tekniska hjälpmedel i övrigt

Bidragsgivare Budgetår Enskilda Staten Igång": organisa— g tioner 1961 / 62 100 . . 26 1962/ 63 300 . . 24 1963/64 550 . . 1 964 / 65 500

Näringshjälp m.m. För inköp av ar- betsredskap och motorfordon utbetala- des statsbidrag under 1961/62 och 1962/ 63 med 2,4 respektive 3,2 mkr (tab. 23). För 1963/64 anslogs 5,5 mkr och för 1964/65 6 mkr. Under de två förstnämn- da budgetåren utbetalades från allmän- na arvsfonden 220 000 kr. respektive 207 500 kr. för inköp av invalidfordon. Därefter har fondens bidragsgivning för detta ändamål varit obetydlig.

Beträffande den enskilda bidragsgiv- ningen kan nämnas att RmP under 1961 och 1962 utbetalat 111 000 respektive 178 000 kr. som bidrag till inköp av in- validbilar och till näringsbidrag. Bi- drag till inköp av invalidbilar lämnas även av andra enskilda organisationer såsom Nationalföreningen mot Hjärt— och Lungsjukdomar och MS—fonden.

Omfattningen av landstingens anslag till inköp av arbetsredskap och invalid- bilar kan inte anges, då bidrag härtill utgår från anslag, som även är avsett till utbildning. De i tabellen angivna be— loppen för landstingen avser därför så— väl näringshjälp som utbildning.

Anpassning m.m. Personer som på grund av olyckshän- delse, sjukdom eller kroppsliga förän—d- ringar blir handikappade har ofta sto- ra svårigheter att anpassa sig efter de ändrade förhållanden som handikappet för med sig. Anpassningssvårigheterna gäller den enskilda livsföringen, syssel-

sättning och arbete samt samvaron med andra människor. Särskilda åtgärder krävs för att lära personer med handi- kapp att finna sig till rätta och bryta den isolering som de annars lätt råkar ut för. I det följande behandlas endast sådana åtgärder och ej den reguljära skolundervisningcn som t. ex. bedrives för blinda vid blindinstitutct ä Tomte- boda och för döva vid allmänna döv- skolor.

Utbildning för vuxna synskadade. När det gäller de synskadade driver sta- ten två särskilda skolor för anpassning, nämligen en i Kristinehamn och en i Växjö. Permanenta anpassningskurser för nyblinda anordnas fr. 0. m. hösten 1960 även i Skellefteå. Vidare anordnas kurser vid omskolningscentralen i Norr- köping.

Skolorna i Kristinehamn och Växjö var tidigare huvudsakligen yrkesskolor. Genom beslut av 1957 års riksdag om- organiserades skolorna till skolor med i första hand individualiserad anpass- ningsundervisning. Omorganisationen har inneburit en omläggning av un— dervisningen och utbildningen av vux- na nyblinda efter moderna principer. Den syftar i första hand till att försöka anpassa den synskadade såväl psykiskt som fysiskt till den ändrade situation, i vilken synskadvan försatt honom. Hu- vudtanken med omorganisationen har varit att i ökad grad övergå från manuel- la sysselsättningar till en intensifierad

Tabell 23. Bidrag i 1 OOO-tal kronor till näringshjälp m. m.

Bidragsgivare Budgetår . .. . Enskilda Allmanna Staten Landstingen organisationer arvsfonden 1961/62 ............. 2 383 606 111 220 1962/63 ............. 3 200 642 178 207 1963/64 ............. 5 500 658 . . —— 1964/65 ............. 6 000 . . ——

teoretisk och praktisk orientering rö— rande förhållanden och situationer, som särskilt berör den nyblinde. En väl ge- nomförd anpassning till blindheten mås— te ligga till grund för den nyblindes yrkesutbildning. Denna utbildning sker numera i största möjliga utsträckning på samma utbildningsvägar som för seende.

Anpassningskurserna är av två typer. Kurser på 9 månader äger rum i Växjö och Kristinehamn. Kortare kurser på vanligen 3 månader äger huvudsakligen rum i Skellefteå. Vid kurserna lämnas undervisning i blindskrift, punktskrift och maskinskrivning samt i käpptek- nik.

Den längre kursen kan åtföljas av viss yrkesutbildning, i Växjö kontors- eller telefonistuthildning och i Kris- tinehamn utbildning till hålkortsopera- tör eller revolversvarvare. Även ut- bildning i korgmakeri och borstbinderi förekommer men numera i mindre ut— sträckning.

Nyinredda skollokaler togs i bruk i Skellefteå 1962. Under hösten 1963 an- ordnades där för första gången en bas- modcrskurs på sex veckor för nyblinda kvinnor. Kursen omfattade bl. a. öv- ningar i ett vanligt inrett kök men med redskap lämpade för blinda.

Skolorna för synskadade samt den här angivna kursverksamheten i Skel- lefteå lyder under skolöverstyrelsen.

Kurskapaciteten vid angivna skolor utnyttjas f. n. till fullo. Under de tre senaste åren har enligt uppgift från skolöverstyrelsen anpassningskurser i Växjö, Kristinehamn och Skellefteå ge- nomgåtts av sammanlagt drygt 330 blinda.

I anslutning till omskolningscentralen i Norrköping anordnas genom översty— relsen för yrkesutbildning anpassnings- kurser för blinda sedan januari 1961. Hittills har 107 blinda avslutat sådana

kurser i Norrköping. Eleverna är nor- malt uppdeladc i fem grupper med fem elever i varje. Kursliden är 3—9 måna— der beroende på elevernas tidigare er- farenheter. Under kurstiden finns möj- lighet för eleverna att undergå arbets- prövning vid de samtidigt pågående omskolningskurserna. Efter avslutad anpassningskurs kan eleven fortsätta med yrkesutbildning till bl. a. revolver- svarvare eller för mörkrumsarbete på röntgcnlaboratorium. F.n. arbetar tio blinda med mörkrumsarbete på var sitt lasarett i landet. Int—agningen av elev till anpassningskurserna sker i samar— bete mellan omskolningscentralen och de två skolorna för synskadade samt blindkonsulenterna.

Sedan ett par år bedriver yrkesöver- styrelsen på olika håll i landet försöks- verksamhet med kurser på fyra veckor för anpassning och sysselsättning av äldre blinda. Under 1963 hölls fem så- dan-a kurser på olika platser. Elevanta- let vid varje kurs har varit 12. Kur- serna har anordnats efter samråd mel- lan DBF, arbetsmarknadsstyrelsen och yrkesöverstyrelsen.

Under 1963 har försöksverksamhet bedrivits på de båda skolorna i Växjö och Kristinehamn med kurser på sex månader för synsvaga, som på grund av sin nedsatta syn inte tillgodogjort sig vanlig skolundervisning och därigenom ej erhållit den allmänbildning som öv— riga medborgare fått. Kursen kan be- tecknas som »forts-att skolgång» men har i viss utsträckning innefattat också undervisning i anpassning samt mera reguljär skolundervisning för blinda.

De blindas egna organisationer dri- ver verksamhet, som direkt siktar till anpassning för nyblinda. Stockholms Blindförening ägnar således de nyblin- da särskild uppmärksamhet och deras svårigheter till anpassning i den för dem främmande livssituationen. Kor-

tare anp-assningskurser har anordnats i samarbete med Stockholms stads ar- betsvårdsbyrå. De har omfattat käpp- teknik, enklare hushållsgöromål, kläd— vård m. m. Under 1964 planeras två fyraveckorskurser för äldre nyblinda med sammanlagt 30 deltagare. I sam- arbete med Stockholms stadsmission och ABF har för nyblinda även anord- nats veckoslutskurser, vari ingått före— drag, demonstrationer av tekniska hjälpmedel, gruppdiskussioner, sam- kväm m. m. Syftet med kurserna är att informera de blinda om de möjligheter, som står till buds, samt att stimulera intresset för anpassningsundervis- ningen.

Anpassningskarser för hörselskadade. För anpassning av hörselskadade driver HF olika slags kursverksamhet. Kurser i labiologi (konsten att avläsa de talade orden från munnen) har på ett växande antal platser anordnats alltsedan orga- nisationens tillkomst. Under de senaste åren har denna undervisning komplet- terats med hörselträning (träning i att särskilja likartade ljudbilder). Råttan- de av talfel är ofta välbehövligt för svårt hörselskadade, särskilt för ung- domar som till följd av en tidigt ådra- gen skada aldrig lärt sig tala rätt. Så- dan undervisning meddelas där tillgång på lärare finns.

Anp-assningstränin-g för hörapparater (undervisning i hörappanaternas sköt— sel samt att lära sig lyssna med dem) meddelas av specialutbildad teknisk personal. Riksförbundet utbildar årli- gen ledare för sådana kurser.

Lokalföreningar av HF bedriver en viss kursverksamhet. Sålunda anordnas kurser i labiologi, hörselträning och tal- korrektion.

HF driver i Stockholm en rehabilite- ringscentral vars verksamhet i stor ut- sträckning går ut på att anpassa hörsel- skadade till nya förhållanden. Till den—

na verksamhet utgår bidrag från både staten och landstingen. Landstingen och de landstingsfria städerna betalar kost och logi för patienter, som remitteras till rehabiliteringscentralen. HF har till— satt en särskild styrelse för centralen, vari bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och landstingsförbundet är representerade.

Elever antages endast genom remis- ser från hörcentralerna och från andra öronspecialister. Antalet elever uppgick 1963 till 48. Den dagliga undervisning- en omfattar avläsning och hörselträning samt anp-assningsträning för hörappa- rat. Efter avslutad kurs får eleverna an- visningar hur övningarna bör fortsät- tas i hemmen och kontakten med cen- tralen upprätthållas.

Centralen förestås av en specialut- bildad hörselpedagog. övriga medarbe— tare knutna till centralen är öronspecia- list, ljudtekniker, kura-tor, psykolog och representant för arbetsvården.

Statsbidrag till kursverksamhet bland vuxna hörselskadade utgick tidigare på olika vägar. Fr. o. m. budgetåret 1963/ 64 utgår statsbidrag till HF via arbets- marknadsstyrelsen. Statsbidrag till oli- ka verksamhetsgrenar under de senaste budgetåren framgår av tab. 24.

Kurser för vuxna hörselskadade till vilka bidrag utgått genom HF anordna- des budgetåret 1959/60 på 21 platser i landet och budgetåret 1962/63 på 31 platser. Under budgetåret 1962/63 an- ordnades 29 nybörjarkurser och 28 fort- sättningskurser med 2 108 undervis- ningstimmar. Som jämförelse kan näm- nas att 25 nybörjarkurser och 16 fort- sättningskurser med 1 622 undervis- ningstimmar anordnades 1959/60.

HF har sedan 1950 anordnat föräld— rakurser, s. k. mödraveckor, vid vilka föräldrar till barn med nyupptäckta hörselskador under en koncentrerad kurs på 10 dagar får hjälp av fackfolk att förstå sitt hörselskadade barn och

Tabell 24. Statsbidrag till Hörselfrämjandets Riksförbund

Därav till Budgetår ”matata” Rehabiliterings— Pedagogisk Drift av i verksamhet verksamhet centralbyrån kr kr kr 1960/61 ............. 129 000 65 000 34 000 30 000 1961/62 ............. 155 000 85 000 37 000 33 000 1962/63 ............. 180 000 100 000 45 500 34 500 1963/64 ............. 225 000 130 000 60 000 35 000 1964/65 ............. 300 000 150 000 86 000 64 000

bli positiv till samarbete med fackfolk. Kurserna anordnas f. n. i Karolinska sjukhusets regi med personlig och eko— nomisk medverkan från förbundet.

Landstingen medverkar på olika sätt till kursverksamhet bland hörselskada- de. Det sker genom att de till Hörsel- främjandet lämnar bidrag avseende lo- kalavdelningarnas verksamhet, rehabi- literingscentralen samt specialkurser. Landstingen driver också egna hörsko— lor, lämnar bidrag till andra hörskolor, till annan talpedagogisk verksamhet, kurser m. m. Förändringarna i dessa an- slag sammanslagna under de senaste fem åren framgår av tab. 25.

Tabell 25. Landstingsanslag till kursverk- samhet m. m. bland hörselskadade

Därav till Hör- År sammanlagda selfrämjandet anslag, kronor k ronor 1959 500 000 93 500 1960 610 000 90 000 1961 850 000 103 800 1962 1 000 000 108 000 1963 1 180 000 132 800

En del landsting har inte särskilda anslag till ifrågavarande verksamhet utan kostnaden belastar anslag för and- ra ändamål. Dle sammanlagda lands— tingsbidragen torde därför något över- stiga vad som angetts ovan.

Anpassningskurser för rörelsehindra-

de. 1959 anmäldes i statsverksproposi- tionen en framställning från DVR om utredning angående möjligheterna att inrätta s. k. gåskolor för vissa patien- ter med benproteser. Departementsche- fen framhöll, att det vore önskvärt att sådana patienter i större utsträckning bereddes tillfälle till träning under kva- lificerad ledning. Särskilda skolor bor- de emellertid inte inrättas för ändamå- let utan träningsverksamheten borde förläggas till planerade rehabiliterings- avdelningar vid lasaretten.

1960 startades i Uppsala den första gåskolan i landet, sedan försäkringsbo- laget Folksam skänkt pengar till bygg- nad och inredning. Skolan drivs av landstinget i anslutning till Akademiska sjukhuset. Rehabiliteringskliniker re- spektive avdelningar finns i Borås, vid Mörby lasarett, i Eskilstuna, Lund och i Västerås. Här förekommer gångträning, Rehabiliteringsavdelning med gångträ— ning finns även på Södersjukhuset i Stockholm. Vidare sker en intensiv pro- testräning vid flertalet ortopediska kli— niker utan att detta benämns gåskola. Karolinska sjukhusets avdelning för fy- sikalisk terapi och medicinsk rehabili— tering har också gångträning.

DVR ordnar även tre veckors åter- anpassningskurser (gemenskapskurser) samt annan kursverksamhet för höggra- digt vanföra ungdomar. Vidare kan nämnas att Riksförbundet Sveriges För-

'?tldraföreningar för CP—barn i samarbe- te med arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning bedri— ver niomänaders yrkesanpassningskur- ser för cp-skadade elever.

Träningskök, träningslägenheter m.m. För rehabilitering av handikappade har träningskök och träningslägenheter stor betydelse för funktions- och arbetsträ— ning (ABL-träning), för utprovning av lämpliga tekniska hjälpmedel samt som aktiverande sysselsättningsterapi för psykiskt sjuka. Det finns olika typer av anordningar, såsom enbart kök, kök och badrum, rum och kök samt fullständi- ga lägenheter med kök, rum och bad- rum. I juli 1964 fanns enligt lämnade uppgifter 18 träningsenheter i landet (se vidstående sammanställning).

Till belysning av verksamheten vid en träningslägenhet kan nämnas, att i Stockholms stads _arbetsvårdsbyrås trä- ningslägenhet årligen ca 200 handikap- pade får träning. I lägenheten utprovas redskap och tekniska hjälpmedel. Per- sonalen anlitas också vid planering av särskilda invalidlägenheter i nybyggen samt omändringar av lägenheter i äld- re hus för rörelsehindrades behov. Fö- reståndaren anlitas även i socialnämn— dens öppna vård, då det gäller att be- döma vilka anordningar, som bör vid- tas för att en handikappad skall kunna bo kvar i sin bostad. I samtliga fall som anmäls till träningslägenheten görs hem- besök för social och teknisk utredning.

Träningsenheter är under byggnad eller planeras i Stockholms stad och 15 län (se vidare Bilaga G).

I detta sammanhang kan erinras om att Kvinnoorganisationernas stiftelse till stöd åt handikappade husmödrar 1959 köpte en buss, som inreddes till de- monstrationskök. Den skänktes till

rum Stockholm Stockholms arbetsvård . . . X X )( Södersjukhuset .......... x X X Stockholms län Stoekholms läns central— lasarett, Danderyd ..... X X )( Karolinska sjukhuset, Solna ................ x x Norrbackainstitutet, Solna )( Riksförsäkringsverkets sjukhus, Nynäshamn . . . )( Uppsala län Tunåsens sjukhem, Uppsala )( Södermanlands län Lasarettet, Eskilstuna. . . . x Östergötlands län Sandbyhovs sjukhus, Norr- köping ............... x )( Jönköpings län Smålandslänens arbets— vårdsinstitut, Jönköping x x x Riksförsäkringsverkets

sjukhus, Tranås ....... )( Malmöhus län Lasarettet, Lund ........ )( Rekreationshemmet Som— marsol, Vejbystrand . . . x Arbetsvårdsverkstaden, Hälsingborg ........... X X )( Göteborgs och Bohus län Epidemisjukhuset, Göte-

borg ................. x )( Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg ............. )( Älvsborgs län Lasarettet, Borås ........ x x )(

Västernorrlands län Vanföreanstalten, Härnö- sand ................. )(

För synskadade finns träningsköki Norrköping, Kristinehamn och Skellefteå, en lägenhet om rum och kök vid blindinstitutet å Tomteboda samt en lägenhet om rum, badrum och köki Växjö.

SVCK:s hushållsgrupp, som med bidrag från stiftelsen gjorde demonstrations- turnéer, den sista hösten 1962. Bussen, som inte längre kan användas i trafik, är sedan sommaren 1963 placerad på ett semesterhem för polioskadade. Medel till en ny buss har inte kunnat anskaf- fas.

KAPITEL 7

Bostäder m. m.

Samhällsstöd till handikappades bostäder Staten och kommunerna lämnar i olika former stöd till bostadsförsörjningen. Av stödformerna är en del särskilt av- sedda för handikappade, med-an andra är av generell karaktär. Till de generel- la hör statliga lån till ny- och ombygg- nad av bostadshus (bostadslån) och till förbättring av en- och tvåfamiljshus (förbättringslån), räntebidrag för bo- stadshus samt familjebost-adsbidrag. Stödformer avsedda särskilt för bl. a. handikappade är statliga förbättrings- lån med högre subventioner än" som el- jest utgår, statliga pensionärsbostad-sbi- drag samt kommunala bostadstillägg. För rörelsehindrade finns invalidbo- stadsbidrag. Kommunalt stöd kan utgå också i form av särskilda subventioner till pensionärsbostäder samt i form av socialhjälp till bostadskostnader. De nämnda stödformerna kan vara kombi- nerade med varandra på olika sätt, vil- ket medför stora variationer i fråga om bostadskostnadens för-delning mellan staten, kommunen och den enskilde. D'e stödåtgärder som är inriktade på bostadsförsörjningen i allmänhet skall inte närmare beröras här. Genom dessa stödformer kan man räkna med att bo— stadsförhållandena för handikappade successivt påverkas till det bättre. För svårt rörelsehindrade invalider krävs ofta särskilda anordningar i bo- staden, vilka medför extra kostnader som inte täcks genom de vanliga stöd-

formerna. Man kan underlätta invali- dernas förmåga att klara sig själva i det vanliga bostadsbeståndet genom att göra bredare dörrar, undvika trösklar och trappsteg, anpassa utrustningsdetal— jer på lämpligt sätt samt specialinreda kök och badrum.

De rörelsehindrade invalidernas spe- ciella bostadsproblem blev på allvar uppmärksammade i början av 1950-ta— let. På initiativ av Svenska Vanförevår— dens Centralkommitté (SVCK) inleddes då ett omfattande utredningsarbete, som bl. a. avsåg att belysa hur lägen- heter för rörelsehindrade invalider bor- de planeras och utrustas. Praktiskt re- sulterade utredningsarbetet i tillkoms- ten av tre lägenheter för vanföra i Stockholm —— de 5. k. Nytorpslägenhe- terna — vilka uppfördes 1951. SVCK har därefter fortlöpande bedrivit ut- rednings- och konsultationsverksamhet på detta område.

Bland de initiativ som tagits till un- derlättande av de rörelsehindrades bo— stadsproblem kan också erinras om in- rättandet av träningslägenheter. För denna verksamhet har lämnats en redo- görelse i kap. 6.

Till följd av den särskilda utform- ningen och utrustningen blir kostnader- na för specialinredda lägenheter åt rö— relsehindrade högre än kostnaderna för normala lägenheter av i övrigt motsva- rande standard. Dessa merkostnader fördelades tidigare i några fall på samt-

liga hyresgäster i fastigheten eller be— streds genom bidrag från respektive kommuner.

Frågan om statliga subventioner för inrättande av specialutrustade lägen- heter för rörelsehindrade väcktes ge- nom en motion (II: 275) till 1955 års riksdag. Bostadspolitiska utredningen fick i uppdrag att behandla frågan och dess förslag låg till grund för en pro- position till 1958 års riksdag. Statsbi- drag för täckande av extra kostnader för specialinredning av invalidlägenhe- ter utgår numera.

Invalidbostadsbidragen1

Med verkan fr. o. m. 1959 infördes, till en början försöksvis, statsbidrag till anordnande av specialinredda invalid- bostäder. Verksamheten är numera per- manent och omfattar merkostnaden för sådan inredning av lägenhet och sådant extra lägenhetsutrymme, som erfordras för rörelsehindrades särskilda behov.

Bidrag kan beviljas under förutsätt- ning att lägenheten ifråga om storlek, utformning och utrustning uppfyller skäliga krav på god bostadsstandard. Invalidbostadsbidrag utgår med belopp som motsvarar kostnaden för de extra anordningarna, dock med högst 10 000 kr. för varje lägenhet. Före den 1 juli 1963 utgjorde maximibeloppet 7 000 kr. per lägenhet.

Bidrag kunde till en början endast beviljas för lägenheter i hus, som till- kom med stöd av statliga tertiärlån, egnahemslån eller förbättringslån eller för vilket statligt räntebidrag beviljats. 1961 utvidgades tillämpningsområdet för bidragsgivningen till att omfatta alla hus och lägenheter av god beskaf- fenhet.

I sina petita för budgetåret 1964/65 framhöll bostadsstyrelsen angelägenhe— ten av att genom tekniska anordningar, bl. a. hydrauliska lyftplattor och hissar

söka underlätta de rörelsehindrades förflyttning i bostaden. Lyftplattan är avsedd att underlätta för den rörelse- hämmade att förflytta sig från mark— planet till entréplanet i äldre hus med hög sockel. Hissen är avsedd för vissa äldre tvåplanshus. Styrelsen föreslog även bidrag till radiostyrda garageport- öppnare. Invalidbostadsbidraget skulle i sådana fall kunna uppgå till högst 18 000 kr. I statsverkspropositionen för budgetåret 1964/65 framhölls, att strä- vandena att underlätta de rörelsehind- rades livsföring i första hand borde ta sikte på att ge bostäderna i allmänhet en sådan utformning och utrustning att dyrbara specialanordningar inte erford- ras. I -den mån finansiella bidrag be- hövs för att i särskilda fall ändå stödja specialanordninga—r av den art som bo- stadsstyrelsen ifrågasatt, bör sådant bi- stånd inte ges i for—m av invalidbostads- bidrag. Det synes lämpligare att detta stödbehov tillgodoses inom ramen för den bidragsverksamhet, som de rörelse- hindrades egna organisationer bedri- ver, bl. a. med stöd av statliga bidrag. I statsverkspropositionen föreslogs att 100 000 kr. avseende budgetåret 1964/65 skulle utgå som bidrag till De Vanföras Riksförbund för inköp och installation av hydrauliska lyftplattor för rullstols- invalider. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget.

Utvecklingen av verksamheten beträf- fande invalidbostadsbidrag framgår av tab. 26.

Bidrag till invalidbostäder beräknas av bostadsstyrelsen till 1 mkr. under budgetåret 1963/64. Med 6 000 kr. i ge— nomsnittligt belopp räcker 1 mkr. till 160 bidrag. Under budgetåret 1964/65 beräknas medelsbehovet för invalidbo— stadsbidrag till 2 mkr.

I detta sammanhang kan nämnas, att

1 Kungörelse 1962: 541; ändr. 1963: 143.

Beviljade bidrag Budgetår Antal Totalt kr Genomsnitt kr 1/1 59—30/6 60 ............ 45 209 000 4 600 60/61 ...................... 81 366 000 4 500 61/62 ...................... 124 534 000 4 300 62/63 ...................... 143 750 000 5 200 1/7—31/12 63 .............. 72 435 000 6 000 Summa 465 2 294 000 4 900

landstinget i Stockholms län 1963 he- slöt att anvisa 50000 kr. till stöd åt kommunerna i länet för anordnande av invalidbostäder. Riksföreningen mot Polio lämnar som komplement till den statliga verksamheten bidrag för lämp- lig bost—adsinredning.

I Göteborg lämnas ett särskilt kom- munalt bostadsstöd till partiellt arbets- föra. Staden ersätter den del av hyres- kostnaden som överstiger 20 procent av inkomsten. Dylik subvention utgår f. n. i ett 80—tal fall. Verksamheten be- räknas kosta 50 000 kr. per år och man räknar med en årlig kostnadsökning av ca 15000 kr. Svenska stadsförbundet har ifråga om kommunala hyressubven- tioner till invalider rekommenderat stä- derna att såvitt möjligt tillämpa sam- ma system som Göteborg. Hyressubven- tion till rörelsehindrade utgår i maj 1964 i ett 20-tal städer bland vilka kan näm- nas östhammar, Tranås, Nässjö, Ängel— holm, Trollhättan, Skara och Karlskoga.

Kommitténs undersökning hos kommunerna Inledningsvis bör nämnas att föga är känt om invalidernas bostadsförhållan- den. Om åldri'ngarnas bostäder har det däremot varit relativt lätt att få upp- gifter genom 1960 års bostadsräkning, för vars resultat i detta avseende läm— nats en redogörelse i kommitténs kart- läggning Åldringsvårdens läge. Det bör vara angeläget att man till en komman- de bostadsräkning hämtar in så utförli-

ga uppgifter som möjligt även om in- validernas bostäder till belysning av deras boendeförhållanden.

Till socialpolitiska kommitténs s. k. kommunun-dersöknmg, vilken avsåg lä- get den 12 april 1962, har 974 kommu- ner lämnat uppgifter. Av dessa har 602, representerande en folkmängd av 4,5 milj., redovisat aktivitet inom kommu- nerna ifråga om bostäder för handikap- pade. Aktiviteten är av skiftande slag. Det vanligaste är att lägenheter i pen- sionärshem och insprängda pensionärs- lägenheter upplåtits till handikappade. Aktiviteten avser även specialutrustade invalidbostäder och lägenheter som iordningställts med stöd av förbättrings- lån.

I detta sammanhang redovisas också fall där handikappade in—ackorderats på ålderdomshem eller särskilda inackor- deringshem ordnats. Materialet har ef- ter kommunundersökningen komplette— rats i olika hänseenden.

De kommuner som lämnat uppgifter redovisade knappt 1 500 pensionärslä- genheter som den 12 april 1962 dispo- nerades av handikappade. Av dessa lä— genheter fanns 1 000 i pensionärshem, medan återstoden, inte fullt 500, utgjor- des av insprängda lägenheter. Drygt 90 procent av lägenheterna var på ett rum och kök, medan de övriga var större. Totalt redovisades 451 lägenheter, som från 1959 års början till den 12/4 1962 med hjälp av förbättringslån iordning-

ställts för handikappade. Av dessa lä- genheter disponerades den 12/4 1962 alltjämt 433 av handikappade.

I kommunundersökningen redovisa- des 265 specialinredda invalidlägenhe— ter, varav 20 i pensionärshem och 33 insprängda. Av de specialinredda inva— lidlägenheterna var 92 på ett rum och kök och 173 större. 67 av lägenheterna fanns i småhus, dvs. en- och tvåfamiljs- hus, radhus och kedjehus, och 145 lä— genheter i flerfamiljshus. Lägenheterna i flerfamiljshus fördelade sig med 134 på hyreslägenheter och 11 på bostads- rättslägenheter.

Från Stockholm har inhämtats upp- gift, att staden vid årsskiftet 1963/64 hade 125 specialinredda invalidlägen— heter. Av dessa lägenheter var en fjär- dedel (30) på ett rum och kök, samt hälften (65) på 2 rum och kök, medan den återstående fjärdedelen (30) ut- gjordes av större lägenheter. I Göteborg fanns i juni 1904 92 specialinredda lä- genheter, varav 79 för rullstolsinvali- der och 13 för käppinvalider. Efter stor— lek fördelar sig lägenheterna med 24 om rum och kök eller kokvrå, 44 om 2 rum och kök, 18 om 3 rum och kök samt återstoden större lägenheter. Mal- mö hade 26 varav 1 i egnahem. Av lä- genheterna var 8 på ett rum och kok- vrå eller kök, 13 på 2 rum och kök samt 5 större.

Med ledning av kommunernas upp- gifter om planering av specialinredda invalidlägenheter torde antalet sådana lägenheter vid årsskiftet 1963/64 kunna uppskattas till mellan 600 och 700.

I detta sammanhang kan nämnas, att enligt kommitténs åldringsvårdsunder— sökning, vilken liksom invalidvårdsun— dersökningen, avsåg förhållandena den 12 april 1962, 679 av landets kommu- ner eller två tredjedelar hade pensio— närshem och 420 (drygt 40 %) inspräng- da pensionärslägenheter. I dessa kom-

muner bör även invalider kunna erbju- das sådana lägenheter. Å andra sidan redovisades i åldriugsvårdsundersök- ningen 169 kommuner utan kommunal aktivitet ifråga om åldringsbostäder. I dessa kommuner förekom sålunda var— ken pensionärshem, insprängda pen— sionärslägenheter eller bostäder derniserade med stöd av förbättrings- lån för åldringar. (I ett par av kommu— nerna förekom emellertid enskilda pen- sionärshem.) Enligt vad invalidvårds- undersökningen gett vid handen, synes dessa 169 kommuner, av vilka 115 hör till tätortsgraderna1 A—C, 50 till D—F samt 4 till G och H, sakna även special- inredda invalidlägenheter och bostäder som med stöd av förbättringslån iord- ningställts för invalider. Antalet åld— ringar i dessa kommuner utgjorde en- ligt 1960 års folkräkning 62 000, motsva- rande 8 procent av samtliga åldringar, antalet invalidpensionärer (enligt riks— försäkringsverkets statistik den 1/1 1961) 11 000 eller likaledes 8 procent av alla invalidpensionärer. Den totala folkmängden i kommunerna — drygt 460 000 personer —- utgjorde 6 procent av rikets folkmängd. Antalet åldringar i de 169 kommunerna i förhållande till den arbetsföra befolkningen i åldern 16—66 år var 21,9 procent (hela riket 15,7 %). Motsvarande procenttal för in- validpensionärerna utgjorde 3,9 (hela riket 3,0).

1110-

Inackorderingshem

Särskilt inackorderingshem för invali- diserade har inte redovisats av någon kommun som lämnat svar till kommit- tén vid undersökningen den 12 april 1962. Stockholms stad kommer emeller- tid under hösten 1964 att ta i bruk ett sådant hem i Farsta. Hemmet, som in- ryms i ett ungdomshotcll av traditionell

1 Betr. tätortsgrad se sid. 181.

Från invalidlägenhel :" Linköping

/ .u ...—__ _j

j ,

li

W ('='

.— . j_ 4 . 'x: . :- , i 3

| 5 : ,

Specialinredda kök för rörelse— hindrade

Bostadshus för blinda i Gamla Linköping

kl.... x.4_.'>: .

Pensionärs- och invalidbostäder i Njurunda

...»: , », ,, .— . . . )-

Specialinredd invalidbostad i Njurunda: entrén är inbyggd och saknar trappa

typ, kommer att stå öppet för handi- kappade personer av båda könen i ål— dern från 15 a 16 år och upp mot 30 år. Man avser att i hemmet ta emot sådana fysiskt vanföra, som med någon ledning, omvårdnad och hjälp trots sitt handi- kapp kan någorlunda klara sig själva och inte behöver institutionell vård. In— ackorderingshemmet får 15 platser och man räknar med att 10 av dessa skall disponeras av Stockholms stad samt återstoden av Stockholms län. Bostäder- na fördelar sig på 11 enkelrum och 2 dubbelrum. I hemmet inrättas gemen- sam matsal, studierum samt rum för sjukgymnastik, hobbies och samvaro. I anslutning till inackorderingshemmet kommer Stockholms arbetsvårdsbyrå att driva en skyddad verkstad med 25 platser, öppen även för externa elever. Inackorderingshemmets hyresgäster be- höver inte arbeta i denna verkstad utan kan ägna sig åt studier, annan yrkesut- bildning eller arbete på öppna mark- naden. Hemmet kom-mer att förestås av en person med erfarenhet av handi- kappvård med en biträdande förestån- dare vid sin sida. Föreståndarens bo- stad kommer att ligga i anslutning till inackorderingshemmet. Dessutom skall finnas 3 vårdbiträden. Från inackorde- ringsrummon skall man lätt kunna på- kalla hjälp från personal genom signal- anordningar. Nattetid kommer någon av personalen att vara jourhavande. Hy- resgästerna på inackorderingshemmet får tillgång till kurator, sjukgymnastisk behandling av understödjande art, psy- kologisk behandling och talpedagogik. Läkarcentral kommer att inrymmas i byggnaden. Inackorderingshemmet får intern kommunikation med en ungdoms- gård, som uppförs i anslutning till hem- met. Verksamheten vid hemmet admi- nistreras av Stockholms barnavårds- nämnd och ingår i organisationen för cp-vård i Stockholms stad och län. (s*—412909

Handikappade på ålderdomshem Vid kommunundersökningen uppgav 441 kommuner, fördelade på samtliga län, att ca 1 500 handikappade ej fyllda 67 år bodde på ålderdomshem. Om det an- tas att dessa kommuner är representa- tiva för hela landet, skulle detta inne- bära, att totalt ca 2 700 handikappade ej fyllda 67 år vistades på ålderdoms- hem då undersökningen gjordes. Av de handikapp-ade som vistades på ålder- domshem var 103 (6 %) Yngre än 50 år, 29 yngre än 40 år. Tre personer var under 30 är, födda 1932, 1941 och 1944. Männen var något fler än kvinnorna. Fysisk sjukdom angavs som invalidi- tetsorsak i 47 procent av fallen, psykisk sjukdom i 53 procent. Beträffande så- väl män som kvinnor övervägde psy- kiska sjukdomar, ifråga om kvinnorna dock i högre grad (56 %) än beträffan- de männen (51 %). 8 procent var var- aktigt sängliggande och 10 procent rull- stolsinvalider. Beträffande 12 procent hade ansökan gjorts om intagning på annan vårdinstitution. I nära hälften av dessa fall avsåg ansökningen plats in- om vården för långvarigt kropplssjuka samt i likaledes nära hälften av fallen inom mentalvården.

Vid kommitténs åldringsvårdsunder- sökning, som avsåg samma tidpunkt som den redovisade undersökningen, upp- gavs drygt 3300 vårdtagare på ålder- domshem vara yngre än 67 år. Detta an— tal motsvarade 9 procent av samtliga vårdtagare. Av vårdtagarna som inte fyllt 67 år var drygt 1 350 (40 %) högst 59 år, medan 2 000 (60 %) var i åldern 60—66 år.

Enligt en av socialstyrelsen 1961 gjord undersökning bodde på ålderdomshem- men något mindre än 2 900 invalidpen- sionärer motsvarande 7 procent av vård- tagarna. Av dessa var 456 (16 %) under 50 år, 927 (32 %) var mellan 50 och 60 år samt 1 500 (52 %) i åldern 60—66

Tabell 27. Invalidpensionärerna på ålder- domshem, fördelade på åldersgrupper och

kön Alders— Invahdpensmnärer grupp Män Kvinnor Totalt —49 år 252 204 456 50—59 » 497 430 927 60—66 » 821 679 1 500 Summa 1 570 1 313 2 883

år. Fördelningen på åldersgrupper och kön framgår av tab. 27.

Unga patienter i långtidsvården Enligt kommitténs patientinventering, redovisad i Åldringsvårdens läge fanns i april 1962 inom den somatiska lång- tidssjukvården totalt 3 620 patienter in- te fyllda 67 år, motsvarande 20 procent av samtliga patienter i denna vårdform. Hela patientantalet i långtidssjukvården _ bortsett från institutioner drivna av socialnämnder och enskilda — var 12 705. Av dessa hade 2 962 (23 %) inte fyllt 67 år. 1 225 av dem vårdades på avdelningar för långvarigt kroppssjuka vid lasarett, sjukstugor och sanatorier, motsvarande 25 procent av samtliga pa- tienter på sådana avdelningar. Övriga 1 737 patienter som inte fyllt 67 år fanns på sjukhem och utgjorde där 22 %

av patienterna. Som framgår av tab. 28 var en tiondel under 40 år och en fjär— dedel under 50 år.

Inom mentalsjukvården hade enligt de uppgifter som lämnades till kom- mittén vid patientinventeringen i april 1962 flertalet patienter (70 %) inte fyllt 67 år. Andelen yngre patienter på sjuk- hem inom mentalsjukvården var något mindre. Sålunda vårdades på sjukhem totalt drygt 6 000 patienter, varav nära 4 000, dvs. två tredjedelar var yngre än 67 år.

Enskild verksamhet

Ifråga om bostäder som anordnats i en- skild regi för handikappade kan näm- nas att stiftelsen Bostäder åt blinda i Stockholm äger ett bostadshus med lä- genheter för synskadade. Dessutom för- hyr stiftelsen en fastighet. I stiftelsens styrelse finns företrädare för Stock— holms Blindförening, De Blindas För- ening samt Stockholms stad. Den av stiftelsen ägda fastigheten, färdigställd 1951, vid Gotlandsgatan, har 70 lägen- heter i storlek mellan rum med kok- skåp och 3 rum och kök. Där bor ca 140 personer, varav 100 synskadade. I fastigheten är inrymda blindsk'rifts- tryckeri, bibliotek, lokaler för talhoks— produktion, studielokaler, samlingssal

Tabell 28. Patienter ej fyllda 67 år inom långtidssjukvcirden, fördelade på åldersgrupper och vårdform

Sjukhem Lasarettsavd. o. d. Totalt Åldersgrupp Antal % Antal % Antal %

—14 år ........... 46 2 4 .. 50 2 15—39 » ........... 134 8 89 7 223 8 40—44 » ........... 102 6 63 5 165 5 45—49 » ........... 140 8 116 10 256 9 50—54 » ........... 220 13 147 12 367 12 55—59 » ........... 334 19 248 20 582 20 60—64 » ........... 505 29 336 28 841 28 65—66 » ........... 256 15 222 18 478 16 Samtliga 1 737 100 1 225 100 2 962 100

samt Stockholms arbetsvårdsbyrås me- tallverkstad för synskadade. Det hyrda bostadshuset för blinda i Stockholm är beläget i Farsta och blev färdigt hösten 1963. Det innehåller 55 lägenheter, för- delade alltifrån l-rumsbostäder med kokvrå till en 5-rumslägenhet. Stock- holms stad har i båda fallen ställt fri tomt till förfogande samt beviljat ränte— och amorteringsfria lån, varför hyror- na kan hållas lägre än på hyresmarkna- den i allmänhet.

I Göteborg äger stiftelsen Bostäder åt blinda ett bostadshus, uppfört 1938 vid Fridhemsgatan. Huset har 24 lägenhe- ter: 6 på rum och kokvrå, 11 på ett rum och kök samt 7 på 2 rum och kök. Göteborgs stad, som har representanter i stiftelsens styrelse, har kostnadsfritt upplåtit tomten. Hyrorna är lägre än på den öppna marknaden.

Bostadshus av liknande slag för blin— da finns även -i Eskilstuna och Borås. Huset i Eskilstuna är uppfört 1947 och har 8 lägenheter på rum och kök som disponeras av synskadade. Samlingssal och hobbyrum är inrymd—a i byggnaden. I Borås finns 11 lägenheter i bostads- huset för blinda, som byggts 1948.

I Växjö, Halmstad och Örebro har 10- kala blindorganisationer tecknat insat- ser för bostadsrättslägenheter, som ställts till förfogande för synskadade. I Örebro har sålunda Örebro läns arbets— nämnd för blinda köpt 6 lägenheter som bebos av synskadade. Nämnden, som utöver kapitalsubvention i form av insats även betalar 300 kr om året av hyran för varje lägenhet, dispone- rar en sådan också i Lindesberg. Man har haft planer på att bygga ett särskilt bostadshus för blinda men anser, att systemet med köp av bostadsrätter är bättre, eftersom de synskadade därige— nom får bo i vanlig miljö bland seende.

Som exempel på enskild verksamhet kan även nämnas Anna Wikströms stif-

telse i Uppsala och Stiftelsen Ringsjö- hemmet i Snogeröd (Malmöhus län), som i egna fastigheter under pensio- natsliknande former upplåter bostad åt synskadade, som där är helinackorde- rade. I Uppsala tar man emot 15 synska- dade kvinnor, flertalet äldre. Hemmet har fast anställd sjuksköterska. Uppsa— la stad understödjer verksamheten med ett årligt belopp av 10 000 kr.

Ringsjöhemmet har 20 rum för syn- skadade samt därutöver gemensam mat- sal, sällskapsrum och verkstad med möjlighet till borstbindning och väv- nad. Hemmet, som är beläget vid Ring- sjön och har trädgård, är avsett för synskadade från i första han-d Malmö- hus län. Avgiften för inackordering vid hemmet u-tgör 20 kr om dagen och bet-a— las av de inackorderades hemkommu- ner till den del den inte täcks av deras folkpension. Personalen består av 5 personer. Sommartid tar man emot även synskadade sommargäster.

I Linköpings friluftsmuseum Gamla Linköping, som ordnats av Linköpings stad och där man i restaurerat skick återuppför kulturhistoriskt värdefulla byggnader som rivs i stadens centrum, har Lions Club bekostat inredningen av två lägenheter avsedda för blinda.

Även för andra kategorier än synska- dade .finns bostäder ordna-de i enskild regi. Sålunda kan nämnas att De Van- föras Riksförbund (DVR) i Tranås dri- ver ett inackorderingshem för höggra- digt invalidiserade. Anläggningen, som kan ta emot 20 a 30 gäster, är inrymd i Tranåsbadens rekreationshem, vilket likaledes drivs av DVR. I anslutning till inackorderingshemmet finns en skyd- dad verkstad, där gästerna kan beredas sysselsättning och utbildning. De har även möjlighet att ägna sig åt annan verksamhet, t. ex. studier eller arbete på den öppna marknaden. Vid hem- met finns vårdpersonal anställd.

Planerade invalidlägenheter I de kommuner som lämnat uppgifter till kommunundersökningen förelåg den 12/4 1962 beslut om byggande av 157 specialinredda lägenheter för invalider varav 72 lägenheter på ett rum och kök samt 85 större. 23 av lägenheterna skul- le inrättas i småhus, 95 i flerfamiljshus samt 39 i pensionärshem. Av de plane— rade lägenheterna i flerfamiljshus var 81 hyreslägenheter och 14 bostadsrätts- lägenheter.

Angående den tidpunkt då de plane— rade lägenheterna skulle tas i bruk har uppgetts, att 60 beräknades bli färdig- ställda 1962; 1963 beräknades 76 vara inflyttningsklara samt återstoden 1964 och 1965. Om de planerade lägenhe- terna tagits i bruk i beräknad takt, skul- le vid årsskiftet 1963/64 ha funnits 404 specialinredda invalidlägenheter i de uppgiftslämnande kommunerna. Lägges härtill enligt vad ovan angetts 238 så- dana lägenheter i storstäderna, skulle totala antalet specialinredda invalidlä- genheter i landet vid nämnda tidpunkt kunna uppskattas till mellan 600 och 700.

Vid årsskiftet 1963/64 förelåg i Stock- holm beslut om inrättande av 42 spe- cialinredda invalidlägenheter, av vilka 12 befann sig under byggnad. Av dessa är 8 om 1 rum och kök samt 4 om 3 rum och kök. I Göteborg planeras 60 lägen- heter därav 40 dubbletter och 20 lägen- heter om 2 eller 3 rum och kök. I Malmö planerades 9 specialinredda in- validlägenheter, därav 2 i egnahem.

Hänsyn till invalidernas behov Kommittén bad kommunerna beskriva på vilket sätt särskild hänsyn tas till invalidernas behov vid stads- och bo— stadsplanering samt vid planeringen av offentliga byggnader. Ett 40-tal kom- muner, därav hälften städer, har sva- rat på frågan.

tillgodose de rörelsehindrades bostads- behov genom inrättande av specialin- redda lägenheter. Motala rapporterar, att man vid bostadsbyggandet tar hän— syn till invalidernas speciella behov ge- nom att inrätta lätt tillgängliga lägen- heter i de ordinarie projekten. Falun meddelar, att stadens kommunala bo— stadsstiftelse uppmanats att anordna lä- genheter i husens bottenplan med bre- dare, tröskelfria dörrar. I Östhammar söker man vid planeringen av pen- sionärslägenheter förlägga större delen i markplanet för att underlätta för rö- relsehindrade att komma ut och in på egen hand. Nora stad strävar efter att med tanke på invalidernas bostadsbe- hov inrymma hyreslägenheter i småhus.

Karlskrona, som framhåller, att det är synnerligen angeläget att invalidise- rade bereds möjlighet att få moderna lägenheter med för deras handikapp lämplig specialinredning, har gett sta— dens fastighetskontor i uppdrag att se till att behovet av sådana lägenheter _ 12 utöver de 2 som finns i staden —— om möjligt blir täckt inom de närmas- te tre åren. Vidare har beslutats att andra invalidiserade än sådana som behöver specialutrustade lägenheter skall få förtursrätt till moderna lägen- heter, vilka i förekommande fall skall förses med speciella hjälpmedel. I Boll- näs har man beslutat utrusta alla pen- sionärslägenheter med anordningar för toalettstolsförhöjning, armstöd vid toa- lettstolen samt sittanordning till bad- karet.

Gällivare kommun anför, att en kom— mitté tillsatts 1961 inom kommunen med uppdrag att utreda bostadsfrågan för handikappade. Bl. a. genom systema- tiskt upplagda resor distriktsvis inom den vidsträckta kommunen med besök i de handikappades bostäder har man skaffat sig kännedom om de enskilda handikappades bostadssituation. Hem- besöken har företagits under medver-

kan av läkare, varigenom man kunnat bedöma fallen även från medicinsk syn- punkt. Under utred—ningsarbetets gång har till de kommunala myndigheterna successivt framförts förslag till lösning av bostadsfrågan för enskilda handi- kappade med dåliga bostäder. I april 1964 slutförde kommittén sitt uppdrag och framlade utredning och förslag. Härav framgår att kommittén handlagt 393 ärenden, varav 165 genom hembe- sök. En grov uppdelning av de ifråga- varande bostäderna visar enligt utred- ningen, att 35 (9 %) bedömts som myc- ket dåliga, varmed avses rena katastrof— fall, som omedelbart bör avhjälpas. 91 bostäder (23 %), rubricerade som då- liga, har visat så stora brister, att de bör avhjälpas eller lägenhetsinnehava— ren bör beredas annan bostad. De äter— stående 267 bostäderna (66 %) har av kommittén bedömts vara i sådant skick, att någon åtgärd inte är erforderlig. Detta innebär, framhålls det i utred— ningen, inte att fråga alltid är om full— goda bostäder men i regel om sådana som i förhållande till övriga kan accep- teras.

I utredningen konstateras samman- fattningsvis att bostadsförhållandena för partiellt arbetsföra är mindre goda och att detta gäller särskilt på landsbygden. I tätorterna Gällivare och Malmberget har en markant förbättring skett under utredningens gång. Kommittén, som konstaterar att partiellt arbetsföra i då- liga bostäder på landsbygden ogärna flyttar från sin hemtrakt till bättre bo- städer i tätorterna, har bl. a. föreslagit kommunalnämnden att undersöka möj- ligheten att använda indragna skolor och lärarbostäder som bostäder för handikappade. Kommittén har särskilt uppmärksammat en f.d. lantmannaskola, där möjligheter skall finnas att inreda ett flertal goda lägenheter och där det dessutom finns samlingslokaler, hobby- rum och möjlig-het till kollektiv mathåll-

ning. Man bör särskilt i tätorterna inre— da bostäder med tekniska hjälpmöjlig- heter för rullstols- och käppi-nvalvider. Även för mindre svårt rörelsehämmade bör bostäder förses med anordningar som underlättar framkomstmöjligheter- na. Viss prioritetsrätt bör lämnas handi- kappade då det gäller försäljning av tomtmark för egnahemsbebyggelse. Pen- sionärslägenheter bör utföras så, att de blir ändamålsenliga för rörelsehindra- de, framhåller Gällivarekommittén.

Undersökningar angående invalider- nas b-ostadsförhållanden har även gjorts i andra kommuner än Gällivare.

I samband med den inventering som efter förslag av socialpolitiska kommit— tén och bostadsstyrelsen företas beträf- fande åldringarnas bostäder skall även invalidernas bostadsförhållanden upp- märksammas.

Är åtgärderna tillräckliga? Kommittén har vid kommunundersök— ningen frågat kommunerna om de an- ser, att de vidtagna åtgärderna är till- räckliga för att tillgodose behovet av lämpliga bostäder för invalider inom kommunen. Av ett 60-tal kommuner, som lämnat synpuk—ter på frågan, har hälften besvarat den jakande. Hälften har ansett de vidtagna åtgärderna otill- räckliga. Bland de kommuner som sva- rat, att tillräckliga åtgärder vidtagits för att ordna invalidernas bostadsfråga finns bl. a. städerna Södertälje, Troll- hättan, Falun och Härnösand, köping- arna Sollentuna, Täby och Finspång samt ett antal landskommuner. Å andra sidan har uppgiftslämnarna i bl. a. föl- jande städer funnit, att de vidtagna åt- gärderna är otillräckliga: Solna, Eskils- tuna, Nyköping, Motala, Nässjö, Karls- krona, Lund, Mölndal och Bollnäs. Till denna grupp hör även köpingarna Vag— geryd, Hammarö och Älvsbyn samt ett 10-tal landskommuner, såsom Märsta (Stockholms län), Söderfors (Uppsala

län), Stångenäs (Göteborgs och Bohus län), Malung (Kopparbergs län), Rödön (Jämtlands län) samt Skellefteå lands- kommun (Västernorrlands län).

I svaret från Söderfors framhålles, att man behöver fler särskilda invalid- bostäder i flerfamiljshus. Nyköping, som anger behovet av specialinredda in- validlägenheter till 10, har planer på att dels nybygga ett antal sådana bostä— der, dels förse äldre ej specialbyggda lägenheter med tekniska hjälpmedel för att de skall bli lämpliga som invalidbo— städer. Lund meddelar, att man funnit behov föreligga av kommunala bostads— subventioner till invalidlägenheter. Mölndal svarar, att man fortsättnings— vis kommer att möta behovet av särskil- da invalidbostäder med att fortlöpande anordna sådana. Arvika anser, att ett effektivare statligt stöd både avseende byggnads- och boendekostnader är an- geläget. Rödön ämnar inrätta invalidlä- genheter i det nya pensionärshem som planeras, medan Skellefteå landskom- mun funnit sig ha behov av egnahem för invalider.

Behovsuppskattningar

Säkra uppskattningar av behovet av specialutrustade invalidbostäder kan inte göras. Enligt en bedömning 1955, refererad i bostadspolitisk-a utredning— ens betänkande angående åldringars och invaliders bostäder (SOU 1959: 31), an- ges att hela antalet vanföra i landet kan beräknas till 1 procent av folkmängden, dvs. drygt 70 000 personer. I betänkan- det redovisas vid—are några resultat av en särskild bostadsutredning i Malmö, utförd 1954. Enligt denna utredning skulle lägenhetsbehovet för rullstolsin- valider motsvara 2,5 procent av hela an- talet vanföra i staden, och behovet av lägenheter för övriga vanföra 6 procent av hela gruppen. Om de angivna pro- centtalen läggs till grund för en upp- skattning av behovet av specialutrusta-

de lägenheter i hela riket, skulle beho- vet vara 1 900 lägenheter för rullstols- invalider och 4 500 lägenheter för öv- riga vanföra, tillhopa 6 400 lägenheter.

Vid kommitténs undersökning i april 1962 uppgav ett 30-tal kommuner, där- av 20 städer, :att särskild utredning gjorts beträffande behovet av bostäder för invalider.

Som exempel på dylika utredningar kan nämnas, att Solna i samband med upprättandet av generalplan angett be- hovet av invalidbostäder för perioden 1959—1975 till 68, varav 20 för rull— stolsinvalider. Beräkningen har gjorts på grundval av de ovan angivna pro- centtalen. Vid en undersökning 1963 efter inventering av invalider-nas bo- stadsfönhållanden anges behovet av spe- cialinredda invalidlägenheter i Solna till ett 30-tal. Staden har f. n. 6 sådana lägenheter, av vilka 2 tillkommit ef- ter kommunundersökningen. Karlshamn har 1960 tillsatt en kommitté för utred- ning av pensionärers, långtidssjukas och invaliders bostadsproblem. Utred— ningen har ännu inte slutförts.

I Lund införskaffade man 1962 upp- gifter beträffande vilka personer som önskade invalidlägenheter, behovet av särskilda anordningar osv. Utredningen gav vid handen att staden, som då hade 6 specialutrustade invalidlägenheter, be- hövde ytterligare 22 sådana. Behovet motsvarar 0,7 promille av stadens folk- mängd.

I Karlskrona har man i samband med en inventering hösten 1963 som nyss nämnts uppskattat behovet av special- inredda invalidlägenheter till 14. Staden har f. n. 2 sådana lägenheter samt yt- terligare 2, vilka på grund av mindre detaljer inte blivit godkända för stats- bidrag. I ytterligare 18 fall behövs lä- genheter, för vilka mindre omfattande särskild utrustning är erforderlig. Av de 12 som anses vara i omedelbart be- hov av invalidlägenhet bor alla utom

tre i moderna lägenheter, vilka dock erbjuder de flesta av de miljöhinder, som drabbar en rörelsehämmad person, såsom höga fasta trösklar, dörröppning- ar som är för smala för en rullstol, kök och badrum som är helt oanvändbara för en invalid osv. En rullstolsinv—alid har en speciallägenhet, men den är inte avsedd för rullstolsinvalider och sak- nar alla hjälpmedel i badrummet.

I en undersökning i Nyköping anges behovet till 10 specialinredda invalid- lägenheter, motsvarande 0,4 promille av stadens befolkning. Staden hade i juni 1964 10 sådana lägenheter, av vilka 8 tillkommit efter socialpolitiska kommit- téns undersökning. Något ytterligare be- hov av invalidlägenheter anses därför inte föreligga f. n. I Linköping har en utredning 1962 givit till resultat, att ett behov förelåg av inalles 51 invalidlä- genheter, motsvarande 0,7 promille av stadens befolkning. Bollnäs, som 1964 tar sina första 4 specialinredda invalid- lägenheter i bruk och 1965 får ytterli- gare två sådana lägenheter, uppger att stadens behov av sådana lägenheter därmed är täckt. Utom dessa lägenhe- ter finns 6 ä 8 pensionärslägenheter i

staden med enklare anordningar för in— validiserade.

Älvsbyns köping uppskattar — efter en utredning, som gjorts i samråd med distriktssköterskan antalet svårt handikappade i köpingen till 16 (4,0 0/00 av befolkningen). Av dessa anses 7 vara i behov av specialinredd lägenhet (1,8 %o av befolkningen) men endast en av dem har sådan lägenhet. För hela riket motsvarar detta tal ett behov av nära 14 000 sådana lägenheter. Den ti- digare nämnda utredningen i Gällivare har uppskattat behovet av specialin- redda invalidlägenheter i kommunen till minst 15 å 20.

I Stockholm sökte den 1/1 1964 138 personer specialinredd invalidlägenhet. Denna efterfrågan motsvarar, enligt vad som uppges från staden, troligen inte ens tillnärmelsevis det verkliga behovet. En tredjedel av de sökande önskade lä- genhet på 1 rum och kök, hälften 2 rum och kök, medan återstoden av de sö- kande anmält sig för större lägenheter. Närmare uppgifter beträffande vissa kommuner, som uppskattat behovet av specialinredda bostäder för invalider, framgår av tab. 29.

Tabell 29. Förefinttigt antal och uppskattat behov i juni 1964 av specialinredda invalid- lägenheter i vissa kommuner

Uppskattat behov Kommun Förefintligt Motsvarar ett antal Antal Promille av rikshehov av befolkningen

Bollnäs ......................... O 4 0,2 1 500 Nyköping ....................... 10 10 0,4 3 000 Tranås .......................... 3 6 0,4 3 000 Karlskrona ...................... 2 14 0,4 3 000 Solna ........................... 6 30 0,6 4 500 Lund ........................... 6 28 0,7 5 300 Gällivare ........................ 4 20 0,7 5 300 Linköping ....................... 14 51 0,7 5 300 Örebro .......................... 55 68 0,9 6 800 Skänninge ....................... O 4 1,0 7 600 Östhammar ..................... 3 8 1,1 8 300 Älvsbyns köping ................. 1 7 1,8 13 700 Vaggeryd ....................... 0 10 2,1 16 500 Axelfors ........................ 0 4 2,4 18 000 Samtliga 14 kommuner 104 264 0,7 5 300

I tabell 29 har upptagits 14 kommu— ner, som gjort utredning om behovet av specialutrustade invalidlägenheter. Dessa kommuner, vilka representerar en folkmängd av inte fullt 400 000, re- dovisar tillsammans 104 sådana lägen- heter, motsvarande 0,25 promille av be- folkningen. Det totala behovet anges till 264, varför det behov som inte är täckt utgör 160 lägenheter. Om man bortser från örebro, som med 55 spe— cialinredda lägenheter till 80 procent täckt sitt beräknade behov av dylika lägenheter, redovisar de 13 övriga kom- munerna 49 lägen-heter, motsvarande 0,15 promille av befolkningen i dessa kommuner.

Det sammanlagda behovet av special- inredda invalidlägenheter enligt utred- ningarna i de 14 ifrågavarande kommu- nerna motsvarar för hela riket ett be- hov av mer än 5000 lägenheter. Detta antal stämmer relativt väl med det riks- behov som kan fram-räknas på grund- val av den utredning som gjorts i Öre- bro, där aktiviteten på detta område är betydande. J ä-mförs det sålunda uppskat- tade riksbehovet av specialinredda in- validlägenheter med det förefintliga an- talet —— 600 åt 700 — kan konstateras, att behovet inte skulle vara täckt till mer än ungefär en tiondel.

Samhälls- och bostadsplanering De handikappades speciell-a problem och intressen uppmärksammas nu i allt större utsträckning vid samhälls- och bostadsplanering. En omdaning av sam- hällsmiljöns fysiska struktur, bostäder, centrumanläggningar, affärer, gatunät, kommunikationer etc., så att denna bättre än hittills anpassas efter de rö- relsehindrades krav och behov har se- dan länge varit ett av de mål som SVCK strävar efter att förverkliga. Anvisning- ar för ho-stadsplanering för rörelsehind— rade har utgetts av SVCK. Med anslag

från dåvarande statens nämnd för bygg- nadsforskning har vidare inom SVCK gjorts en undersökning, som avser att klargöra hithörande problem främst utanför bostaden i ett för en större stad typiskt förortssamhälle (Rörelse- hindrade-s stadsbygdsmiljö _ en studie från Högdalen; publicerad som rapport 72 från statens råd för byggnadsforsk- ning). SVCK har i sin skriftserie (nr 9) utgett en Stockholmsguide för rö- relsehindrade med uppgifter om trap- por, dörrbredd m. m. i offentliga loka- ler, parkeringsmöjligheter etc.

I detta sammanhang kan även erinras om att Kungl. Maj:t i december 1963 uppdragit åt statens institut för bygg— nadsforskning att företa en utredning om samhällsplanering för handikappa- de samt för ändamålet anvisat 300 000 kr.

Vid socialpolitiska kommitténs kom- munundersökning i april 1962 ombads kommunerna att i korthet beskriva på vilket sätt hänsyn tas till invalidernas speciella behov vid stads- och bostads— planering samt vid planeringen av of- fentliga byggnader. Linköping meddel- lar, att nya bostadsområden med inva- lidlägenheter i staden skall få trapplö- sa infarter till för varje område gemen- samt affärscentrum liksom till kollek- tiva tvättstugor. Vid planeringen av nya stadshus i Nyköping och Falköping tar man hänsyn till invalidernas spe- ciella behov. I Nyköping, där byggnads- arbetena igångsätts hösten 1964, kom- mer socialbyrån att inrymmas i stads- husets markplan. I byggnaden sk-all ock- så finnas konsert- och utställningslokal, dit rörelsehindrades tillträde skall un- derlättas genom trappfri infart. I Fal— köpings ny-a stadshus, som står färdigt 1964, installeras hiss och särskild rull— bana för att invalidiserade skall kunna besöka de kommunala institutionerna.

KAPITEL 8

Öppen vård

För invalider som bor i sina egna hem finns anordningar av olika slag och syften: hemhjälps— och hemsamarit- verksamhet, hemsjukvård, utlåning av artiklar för sjukvård i hemmen, fot- vård, gymnastik, matdistribution, an- ordningar för sysselsättning,rekreation, konvalescens och fritid. För sådana an- ordningar svarar kommuner, landsting och enskilda organisationer. Många an- ordningar är gemensamma för handi- kappade under 67 år och åldringar. Be- träffande statens och landstingens an- slag m. m. hänvisas till Bilagorna D, E och F.

För sin kartläggning uppmanade so- cialpolitiska kommittén korn-munerna och landstingen att så vitt möjligt re- dovisa verksamheten för åldringar och handikappade var för sig. Uppgiftsläm- narna har emellertid inte ens uppskatt- ningsvis kunnat särskilja uppgifterna om öppen vård för de två grupperna. Materialet är därför ofullständigt.

I fråga om hemhjälps- och hemsama- ritverksamhet samt hemsjukvård efter- frågades bl. a. det antal arbetstimmar per vecka som föll på vården av handi- kappade. Uppgifter härom har inte all- tid kunnat lämnas. Även i andr-a avseen- den är det svårt att dra exakta gränser. Hemhjälp, hem-samaritverksamhet och hemsjukvård går ofta i varandra. Hjäl- pen måste i många fall innefatta flera uppgifter, t. ex. städning, matlagning, uppköp, allmän omvårdnad, sjukvård. Någon uppdelning på t. ex. hemsjuk-

vårdsfall och andra har därför inte kunnat göras.

Hemhjälps- och hemsamaritverksamhet Den sociala hemhjälpsverksamheten ge— nom hemvårdarinnor och hemsystrar, vilken startades i början av 1920-talet, var ursprungligen helt inriktad på barn- familjerna. Statsbidrag till verksamhe— ten infördes 1943. Reglerna ändrades 1948 så att hemhjälp också kunde läm- nas ensamboende. Detta särskilda stats- bidrag inräknades i lärarlönebidraget och upphörde som särskilt bidrag 1960. Vid den tiden bedrevs social hemhjälp i de flesta kommuner.

För att främst åldringars behov skul— le kunna tillgodoses bättre startades omkring 1950 på enskilt initiativ en särskild hemhjälp för dessa. Denne s. k. hemtjänst eller hemsamaritverks:mhet var avsedd att sättas in även vid ett mera stadigvarande behov av hjälp och inte end-ast vid tillfälliga behov såsom inom den statsunders-tödda sociala hem- hjälpen.

Den särskilda hemhjälps— och hem- samaritverksamheten för åldringar och invalider har blivit av stor betydelse. Redan 1952 förekom den i 300 kom— muner. Verksamheten bedrevs då i fler— talet fall i kommunal regi, men i många fall sköttes den av t. ex. rödakorskret- sar. Hemsamaritverks-amheten har tidi- gare inte haft något direkt stöd av sta- ten, men anbetsmarknadsverket har medverkat genom rekrytering och ut-

Tabell 30. Antalet hjälpta åldringar och invalider per år

Hemsamaritverksamheten Hemvårdarinneverksamheten År . .

.. Övriga .. Övriga Stader kommuner Totalt Stader kommuner Totalt 1954 .............. 12 600 5 700 18 300 4 500 16 700 21 200 1957 .............. 26 500 12 700 39 200 4 500 17 000 21 500 1960 .............. 37 700 17 800 55 500 4 800 19 200 24 000 1961 .............. 41 500 18 500 60 000 5 400 18 800 24 200 1962 .............. 44 300 22 600 66 900 5 800 20 100 25 900 1963 .............. 55 500 29 000 84 500 6 600 20 600 27 200

bildning av personal, i vissa fall ock- så genom att biträda vid förmedlingen av hemsamariternas uppdrag.

För att stimulera kommunerna till en utbyggnad av den sociala hemhjälps- verksamheten har statsmakterna beslu- tat, att statsbidrag skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1964 med 35 procent av kom- munernas nettokostnader för hemhjälp till åldringar, invalider och barnfamil— jer. Bidraget avser kommunernas per- sonualkostnader för hjälp i de enskilda hemmen, med avdrag för avgifter och andra inkomster, samt kommunernas kostnader i form av bidrag till enskilda sammanslutningar för personal i av des- sa bedriven hemhjälpsverksamhet. En förutsättning är att särskilda villkor inte uppställts för erhållande av ifråga- varande hemhjälp. Hemsjukvård, som faller inom sjukvårdshuvudmännens an— svar, är däremot inte bidragsgrundan- de. För täckande av statens andel av kostnaderna för den sociala hemhjälps- verksamheten under andra halvåret 1964 har anslagits 20 mkr.

Snabb tillväxt

Utvecklingen av hemhjälps- och hem— samaritverksamheten belyses i tab. 30, som bygger på socialstyrelsens statistik. Siffrorna avser antalet hjälpta personer under hela året. Man skiljer i statisti- ken inte på åldringar och invalider.

Övervägande antalet hjälpta är emeller- tid åldringar.

En person kan under samma är få hjälp dels av en hemvårdarinna, dels av en hemsamarit. Det totala antalet hjälpta är därför mindre än summan av de båda talen för ett visst är.

Socialstyrelsen inhämtar varje år upp- gifter rörande den särskilda verksamhe- ten för åldringar och invalider även under en veck-a i början av året. An- talet hjälpta personer samt antalet hem- samariter under en vecka jan.—febr. för vart och ett av åren 1956—1964 redo- visas i tab. 31.

Tabell 31. Omfattningen av hemsamarit- verksamheten under en vecka

Antal År Antal hjälpta hemsamariter 1956 ........ 12 000 5 200 1957 ........ 16 600 7 500 1958 ........ 20 100 8 700 1959 ........ 19 800 10 200 1960 ........ 26 800 11 500 1961 ........ 30 800 12 600 1962 ........ 34 100 14 900 1963 ........ 40 400 16 700 1964 ........ 48 500 19 900

Socialstyrelsen har beträffande en februarivecka åren 1962—1964 hem— ställt hos kommunerna om uppdelning av antalet under veckan faktiskt hjälp- ta personer inom hemvården på åld- ringar och invalider. Åtskilliga kom-

Tabell 32. Antalet hjälpta invalider

under en vecka i februari 1962—1964

Hemsamaritverksamheten Hemvårdarinneverksamhet Därav i Antal Därav i Antal År kommuner kommuner Totalt Övriga med Totalt Övriga med Städer kom- hj älpta , Städer kom- hjälpta muner invalider muner invalider 1962 1 911 1 122 789 369 530 50 480 305 1963 3 050 2 042 1 008 464 402 38 364 206 1964 3 171 1 937 1 234 506 685 72 613 359 muner har inte kunnat särskilja de två hemvårdarinna anställd som arbetsle- grupperna. De till socialstyrelsen in- komna uppgifterna om den sociala hem- hjälpsverksamheten bland invalider tor- de därför visa för låga värden.

För februariveckan 1962 anmälde 369 kommuner (36 % av samtliga) att ca 1 900 invalider erhållit hjälp av hem- saniarit samt 305 kommuner (30 % av samtliga) att 530 invalider erhållit hjälp av hemvårdarinna. För motsvarande vecka 1964 redovisade 506 kommuner (50 %) 3171 invalider, som fått hjälp av hemsamarit, och 359 kommuner (36 %) 685 invalider, som fått hjälp av hemvårdarinna. Antalet hjälpta invali— der samt antalet kommuner, som redo— visat hjälpfall, uppdelade på städer och övriga kommuner, redovisas i tab 32.

Nästan alla kommuner har hemhjälp

Hjälpen till åldringar och invalider i hemmet lämnas i första hand genom hemsamariter, vilka i regel är engage- rade enbart för denna uppgift. Hem- vårdarinnorna i den sociala hemhjäl- pen kan i allmänhet delta i åldrings— och invalidvården först då de inte har tillräcklig sysselsättning med sina ar- betsuppgifter för barnfamiljerna. Det är vanligare på landsbygden än i städer och större samhällen, att hemvårdarin- nor är sysselsatta med andra än barn- familjer. I en del kommuner finns en

dare för hemsamaritverksamheten.

Enligt socialpolitiska kommitténs kartläggning förekom hemhjälps- och hemsamaritverksamhet i april 1962 i 1000 kommuner dvs. i samtliga utom 26. I 10 län drevs sådan verksamhet i samtliga kommuner. De kommuner, som inte redovisat verksamhet av angivet slag är i flertalet fall glesbygdskommu- ner.

Hemsamaritverksamhet redovisa-des av sammanlagt 784 kommuner. I 672 av dessa drevs verksamheten i enbart kommunal regi, i 37 kommuner i både kommunal och enskild regi samt i 75 kommuner i enbart enskild regi. Såsom huvudman för den enskild-a verksamhe- ten uppgavs i 101 kommuner Röda kor- set. 1 11 kommuner var någon annan enskild organisation huvudman, t. ex. en husmo—dersförening.

Nära 3 500 aktuella hjälpfall i april 1962 Genom uppgifter från kommunerna i kommunundersökningen har kommittén sökt erhålla en uppfattning om hur många invalider, som i april 1962 an- sågs vara i behov av hjälp i större el- ler mindre omfattning inom hemhjälps— och hemsamaritverksamheten samt hemsjukvården. Man skulle därvid skilja mella-n varaktiga och kortvariga hjälp- fall. Som varaktiga betecknades fall, där i april 1962 hjälp lämnats fortlö-

Tabell 33. Invalider ej fyllda 67 är i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på

vårdinstitution Antal personer 0

Plats begärd på Låageggåft

Totalt % ] p Akutsjukhus ................ 35 14,8 1,0 Lasarettsklinik el. sjukhem för

långvarigt kroppssjuka . . . . 171 72,1 5,0 Mentalsjukhus .............. 17 7,2 0,5 Mentalsjukhem ............. 3 1,3 0,1 Annan specialanstalt ........ 11 4,6 0,3 Summa 237 100,0 6,9

pande under sex månader eller där be— hovet beräknades kvarstå under de föl- jande sex månaderna. Som kortvariga betraktades fall, där hjälp lämnades till- fälligt på grund av akut sjukdom e. (1. Hjälpfallen skulle vidare fördelas på ensamboende och ej ens-amboende samt boende i pensionärshem, insprängda lägenheter och övriga bostäder.

Av de 974 kommuner, som inkommit med uppgifter till kommunundersök- ningen rörande handikapp-ade, har 437 redovisat invalider som aktuella hjälp- fall. Fullständiga uppgifter salenas bl. a. från storstäderna. Antalet redovisade sådana fall var sammanlagt nära 3 500. Av dessa var närmare 60 procent en- samboende. över 80 procent bedömdes som varaktiga. En redovisning länsvis lämnas i tab. 25 (tabellbilagan).

Enligt de lämnade uppgifterna arbe- tade 1 250 hemvårdarinnor närmare 10 000 timmar i veckan i öppen inva- lidvård och drygt 3 200 hemsamariter närmare 19 500 timmar i veckan i så- dan verksamhet.

Ansökan till vårdinstitution för ca 7 procent

Beträffande de aktuella hjälpfallen ef— terfrågade kommittén antalet personer för vilka ansökan ingivits om plats på vårdinstitution. Som framgår av tab. 33

uppgavs, att sådan ansökan ingivits i 237 fall, motsvarande 6,9 procent av samtliga hjälpfall.

Av de 3 500 hjälpta invaliderna bodde 22 procent i pensionärslägenheter, 3 procent i invalidlägenheter och övriga 75 procent i annan bostad. Av samtliga invalider som bodde i pensionärslägen— heter och fick hjälp, hade ansökan om plats på vårdinstitution ingetts för 7,5 procent. I fråga om de hjälpta boende i invalidlägenheter och i andra bostä- der hade ansökan gjorts för 6 procent.

Varierande avgifter

I kommunundersökningen har kommit— tén begärt uppgifter om de avgifter som tillämpas för hjälp till invalider i de- ras hem. Av de lämnade uppgifterna framgår, att normerna för avgiftssätt- ningen är mycket varierande. På en del håll lämnas hjälpen utan avgift el- ler mot en ringa, närmast symbolisk så- dan. Ofta tillämpas avgifter anpassade efter inkomst- och förmögenhetsförhål- landen. Det torde här råda samma för- hållanden som beträffande hjälpen till åldringar.

Hemsjukvården m.m. Med hemsjukvård avses här 1) den sjukvård, som bedrives genom sjuk- vårdsutbildad personal, främst distrikts-

sköterskor, i patienternas hem, samt 2) de vårdåtgärder genom anhöriga och andra, för vilka ersättningar lämnas för omhändertagande och tillsyn av sjuka personer, vilka annars skulle vis- tas på sjukvårdsanstalt. Hemsjukvården ökar möjligheterna för patienterna att bo kvar hemma, då anstaltsvård inte är nödvändig. I detta sammanhang skall även behandlas andra anordningar, som underlättar vården i hemmet eller som eljest har hälsovårdande syfte, t. ex. hemsjukvårdsbidrag samt utlåning av sjukvårdsmateriel m. m.

Distriktsvärden till ringa del invalidvård

Den under lands-tingen sorterande di- striktsvården, som står under tjänste- läkarnas överinseende, bedrives av ca 1 650 distriktssköterskor. Till dessa skö- terskors uppgifter hör i första hand förebyggande verksamhet i hem, skolor, barnavårdscentraler, ålderdomshem etc. men också sjukvård i patienternas hem.

Att döma av de till kommittén lämna— de uppgifterna skulle en distriktsskö- terska i genomsnitt ägna ett par timmar i veckan åt vården av invalider i deras hem. Det kan nämnas, att distriktsskö- terskorna enligt kommitténs kartlägg- ning av åldringsvården genomsnittligt ägnar minst en arbetsdag per vecka åt vården av gamla i form av hembesök och besök vid ålderdomshem.

Hemsjukvårdsbidrag

Successivt sedan 1949 har alla lands- ting infört bidrag till hemsjukvård. Bi- dragen avser i första hand vård i pa- tienternas egna bostäder. Bidrag läm- nas emellertid även för vård av lång- varigt kroppssjuka på ålderdomshem och i vissa fall på enskilda sjukhem. Normerna för hemsjukvårdsbidragen varierar i olika avseenden dels mellan landstingen, dels inom varje landsting.

En närmare redogörelse för de normer som tillämpades under 1963, har läm- nats i Åldringsvårdens läge.

Avgörande för om hemsjukvårdsbi- drag överhuvud skall utgå är dels den enskildes vårdbehov, dels vårdmöjlig- heterna i det egna hemmet och platstill- gången på vårdinst-itutioner av olika slag. Landstingen har var för sig regler om hur dessa faktorer skall bedömas.

Olikheterna mellan och inom lands- tingen gäller inte minst bidragens be- lopp. Dessa kan variera efter vårdarens relation till den sjuke, dvs. o-m vårda- ren är en anhörig eller en utomstående. Beloppen kan vara anpassade till den vårdades inkomst eller — som i drygt hälften av landstingen — vara oberoen- de av inkomsten. Storleken kan vara beroende av om vårdaren avstår från förvärvsarbete eller inte. Bidragen kan utgå för ett högsta antal timmar per dag eller med månadsbelopp.

Ofta förekommande belopp, då vår- daren är anhörig, är 100 kr. i månaden. Maximibeloppen per månad för anhö- rig vårdare är i flera fall 300 kr., i ett par fall 400 kr. eller högre. För icke an- höriga vårdare utgår vanligen en tim- ersättning på belopp mellan 2 och 5 kr., sällan för mer än 4 timm-ar per dag.

Landstingen i Göteborgs och Bohus län samt i Västmanlands län har 1963 börjat tillämpa en ordning med generel- la bidrag till kommunerna för hemsjuk- vård. De förutsätter att kommunerna åtar sig att sörja för vård i hemmen eller på ålderdomshem av sådana lång- tidssjuka, som landstingen inte kan ta emot. Det generella bidraget innebär att kommunerna själva får utforma reg- ler för ersättningar till enskilda.

En del landsting beviljar numera henisjukvårdsbidrag även för barn un- der 16 år. Några av dem har därvid be- gränsat bidraget till att avse endast de utvecklingsstörda.

Här må vidare erinras om den verk- samhet för vård i enskilda hem av handikappade barn som landstingen be- driver inom ramen för lagen den 5 ju- ni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna barn. Genom de inom varje landsti—ngsområde inrät- tade centralstyrelserna för undervis- ning och vård av psykiskt efterblivna utger sålunda åtskilliga landsting s. k. hemvårdsbidrag för psykiskt efterbliv- na barn som är inskrivna vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sina egna hem.

Många kommuner har vid sidan o-m landstingen infört egna former av hem- sjukvårdsbidrag. Om kommunen gratis eller till låg kostnad ställer en hem- samarit eller annan vårdare till en sjuk persons förfogande kommer kost- naden inte till synes i form av ett hem- sjukvårdsbidrag. Sådana bidrag lämnas dock i många fall för anhörigas eller utomståendes vård av åldringar och in- valider.

Hemsjukvårdens omfattning Då det gäller omfattningen av bidrags- givniwngen för hemsjukvård har kom- mittén fått uppgifter dels från lands- tingen, dels från kommunerna. Det är svårt att få en klar bild av läget. Det går inte att skilja mellan sjukvård och annan vård i hemmen. Bidrag för vård av invalider redovisas ofta tillsammans med bidrag till åldringar. För samma fall kan utgå bidrag både från kom- mun och landsting.

Landstingens anslag till hemsjukvård av långvarigt kroppssjuka för åren 1959 ——1963 enligt Årsbok för Sveriges lands- ting redovisas i följande tablå.

I ovannämnda anslag ingår i en del fall även medel för annan verksamhet än hemsjukvårdsbidrag, som samman- hänger med hemsjukvården såsom för—

Landsiingens anslag för hemsjukvård av långvarigt kroppssjuka 1959—1963

För år Anslagi 1 OOO-tal kr

1959 8 832 1960 10 687 1961 13 244 1962 14 844 1963 19 825

medlingscentraler, utlåningsförråd, ku- ratorsverksamhet.

Omfattningen av landstingens bidrags- givning för hemsjukvård redovisas i tab. 26 (tabellbilagan). Landstingen har redovisat 8 189 åldringar och invalider som den 12 april 1962 hade hemsjuk- vårdsbidrag. Det framgår av uppgifter- na från de landsting, som kunnat sär- redovisa åldringar och andra, att in- validerna utgjorde omkring 40 procent av samtliga. Antalet invalider med hem- sjukvårdsbidrag skulle alltså uppgå till ca 3 400.

Beträffande 1 877 invalider me-d bi- drag har uppgift lämnats om vårdaren. Av dessa uppgifter att döma synes ma- ke eller maka vara vårdaren i omkring 25 procent av fallen, hemmadotter i ca 15 procent och annan anhörig i unge- fär 30 procent av fallen. I ca 30 procent av fallen var vårdaren icke anhörig.

Arbetsterapi inom hemsjukvården

I några landsting finns en eller flera arbetsterapeuter verksamma i hemsjuk— vården. De verkar som ledare och in- struktörer för ambulerande sysselsätt- ningssamariter vilka anställes av kom- muner eller av Röda korset. De försöker få kommunerna att hålla förråd av ar- betsmaterial och att svara för distribu- tionen därav. I något fall har landsting- et en lager- och försäljningslokal. Ar- betsredskap lånas ut, eller hjälper man till vid anskaffningen. Stundom med- verkar terapeuter och samariter vid för- säljning av produkter från detta arbete, t. ex. genom att ordna basarer, Det är

inte fråga om produktion med kom- mersiell inriktning, men arbetet är i en del fall av en viss ekonomisk betydelse för den enskilde.

Utlåning av sjukvårdsmateriel m. m.

Från 580 kommune-r redovisas i kom- munundersökningen utlåningsförråd för sjuka. I 472 av dessa kommuner finns utlåningsförråd med sängar och säng- utrustning, i 486 kommuner förråd med tekniska hjälpmedel, t. ex. rullstol, toa- lettstol o. d. och i 482 kommuner utlå- ningsförråd med sjukvårdsm-ateriel.

I 523 kommuner drives verksamhe- ten av enskild huvudman, företrädesvis Röda korset. 67 kommuner har uppgi- vit socialnämnd eller landsting såsom huvudman för utlåningsverksamheten. I några få kommuner finns både enskilt utlåningsförråd och förråd i samhälle- lig regi. Utlåningen sker på många håll utan särskild avgift. På andra håll ut— tages avgift, dock oftast en obetydlig sådan.

Frågor rörande utlåningsförråd ställ— des även beträffande åldringsvården. I detta sammanhang redovisades utlå- ningsförråd för sjuka från 700 kommu- ner. Flertalet av dessa förråd handha- des av Röda korset som håller ca 2 000 förråd. Det torde få förutsättas, att ut- låningsförråd som finns inom kommu- nen står till förfogande för både åld- ringarna och de handikappade.

Några landsting kompletterar nume- ra utlåningsförråden med tekniska hjälpmedel, avsedda att underlätta den dagliga livsföringen för handikappade i deras hem.

Gymnastik m. m.

Sjukgymnastik i öppen vård, distrikts- gymnastik, har ordnats av ett antal landsting. Åtta landsting har inrättat tjänster som sjukgymnast särskilt för den öppna vården. Bristen på personal

gör det dock svårt att varaktigt besätta de inrättade tjänsterna. Några lands- ting har avtal med privatpraktiserande sjukgymnaster. Landstingens anslag till distriktsgymnastik m. m. framgår av följande tablå.

Antal År landsting Anslag kr 1960 .......... 7 182 000 1961 .......... 9 302 000 1962 .......... 11 314 000 1963 .......... 13 413 000

Som exempel kan nämnas, att Uppsa- la läns landsting har en tjänst som sjuk— gymnast samt avtal med nio privat— praktiserande sjukgymnaster för regel- bundna besök och behandling av pa- tienter. I Gotlands län redovisas sjuk- gymnastik för poliopatienter. Värm- lands läns landsting har två heltidsan- ställda sjukgymnaster som ger cp-barn behandling i deras hem. I Örebro län hyr landstinget varmbadhuset i örebro vissa tider för behandling av poliopa- tienter under ledning av sjukgymnast med ett 10-tal deltagare per behand- lingstermin.

Även kommuner har visat aktivitet på området genom att på olika sätt un- derlätta för handikappade att på varm- badhus i samband med bad erhålla sjukgymnastisk behandling och simun- dervisning. Som exempel kan nämnas, att Stockholms stad anslagit medel till ombyggnad av Liljeholmsbadet till bad- anläggning även för handikappade och åldringar. Ombyggnaden avser speciel- la anordningar vid anläggningen, som skall upplåtas för nämnda kategorier under vissa tider. Malmö stad har un- der ett antal år anslagit medel till den lokala idrottskommittén för handikap- pade att användas till bidrag till kost- nader för badavgifter i Rörsjöbadet för mindre bemedlade handikappade.

Annan gymnastik för handikappade förekommer på en del håll i kommunal regi eller anordnas genom de handi- kappades egna organisationer eller and- ra enskilda föreningar. Länsavdelning- arna och lokalkommittéerna inom Riks- föreningen mot Polio har i allt större utsträckning på sitt program sjukgym- nastik såväl i samband med som utan bassängbad. Man bildar simklubbar och tränar i varmbadhus under ledning av sjukgymnast. Härvid ställs på sina håll kommunala varmbadhus gratis till för- fogande.

Fotvård

Vid 1963 års landstingsmöte beslöt landstinget i Norrbottens län lämna bi- drag åt de kommuner, som genom sak- kunnig person anordnar fotvård för att ge patienter med sjukliga förändringar ökad rörlighet. Landstinget i Uppsala län beslöt utreda möjligheterna att be- reda fotvård åt personer, som till följd av sjukdom är i behov av sådan vård. I detta sammanhang kan nämnas att ett 50-tal kommuner i åldringsvårds- undersökningen redovisat anordningar för fotvård för åldringar. I några av dessa fall har kommunen kommit” över- ens med- en fotvårdsspecialist om att regelbundet ta emot åldringar i någon kommunal lokal eller vid egen mottag- ning. Röda korset har på några håll träffat överenskommelse med ambule- rande fotvårdsspecialister om regel- bundna besök på orten. Man torde kun- na förutsätta att även invalider behand— las.

Matdistribution

Distribution av färdiglagad mat till handikappade i deras bostäder har rap— porterats av 17 kommuner fördelade på 12 län. Verksamheten som utom i 4 fall drives i kommunal regi är obetydlig och omfattade vid undersökningstill-

fället ett 100-tal invalider (81 ensam- boende och 26 ej ensamboende). Oftast distribueras maten från ålderdomshem.

Kulturella anordningar, fritid m. m.

För att bryta den isolering, som handi- kappade lätt råkar ut för, behövs sär- skilda anordningar för bildnings- och fritidsverksamhet m. 111. Detta gäller framför allt de blinda, de döva och de svårt invalidiserade i övrigt.

Biblioteksverksamhet m. m. för blinda

Staten lämnar bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för blin- da från ett särskilt anslag härför under eckles—iastikdepartementet. Anslaget är uppdelat på två poster, nämligen bi- drag till framställning av blindskrifter och bidrag till De Blindas Förening för biblio—teksverksamhet. Den förstnämnda posten disponeras av blindinstitutet å Tomteboda huvudsakligen till läroböc- ker för elever samt för blinda, som stu- derar vid andra skolor. Den andra pos- ten disponeras av skolöverstyrelsen, som lämnar De Blindas Förening bi- drag till dess biblioteks- och tryckeri- verksamhet. Förändringar i anslaget un- der de senaste budgetåren framgår av tab. 34. Anslagshöjningarna avser hu— vudsakligen ökning av produktionen av talböcker.

Tabell 34. Anslag under ecklesiastikdepar- tementet till blindskrifter och talböcker

Därav till Blind- Anslag . . DBF: s

Budgetår Totalt skätter Vld biblioteks—

omte— b 0 da verksamhet

' kr kr

1960/61 140 000 20 000 120 000 1961/62 153 000 32 700 120 000 1962/63 233 000 32 700 200 000 1963/64 437 000 37 000 400 000 1964/65 537 000 37 000 500 000

Blomsterkurs för synskadade

Synskadad sysselsatt med rya— knytning

Som tidigare nämnts utgår från an- slag under socialdepartementet statsbi— drag till De Blindas Förening för inköp och distribution av bandspelare för blinda. I anslaget ingår även bidrag bl. a. till utgivande av De Blindas Vecko- blad. Den sistnämnda bidragsposten be- räknades för budgetåret 1963/64 till 118 000 kr. och för 1964/65 till 131 000 kr. Som villkor för statsbidrag till vec- kobladet gäller bl. a., att envar blind inom riket, som anmäler sig, kostnads- fritt skall erhålla ett exemplar av tid- skriften. Vid-arc gäller att varje vecko— häfte av tidskriften skall omfatta minst tolv sidor i blindtryck.

Samtliga landsting lämnar bidrag till De Blindas Veckoblad, för år 1963 sam- manlagt 4 830 kr. enligt Årsbok för Sve- riges landsting. Av årsboken framgår vidare, att landstingen i Blekinge och Västmanlands län för 1963 beviljat ve— derbörande centralbibliotek 1 000 res- pektive 3 000 kr. för inköp av talböcker.

De Blindas Förening har redovisat utgifter för talböcker för åren 1959— 1962 med sammanlagt 898 000 kr. eller i genomsnitt ca 225000 kr. per år. I mars 1955 startades en talboksavdel- ning i föreningens bibliotek. Avdelning- en har successivt ökat i betydelse och omfattning. I slutet av år 1959 fanns 535 boktitlar i form av talbok, varefter antalet stigit till 2000 fram till maj 1964. Antalet talbokslån utgjorde 35 000 under 1959 och drygt 53 700 under 1962. Antalet registrerade låntagare var 3 300 vid årsskiftet 1962/63.

De blindas egna organisationer dri- ver även annan bildnings- och fritids- verksamhet. Stockholms Blindförening exempelvis har en sa—mlingssal, som ut— nyttjas för de blindas förenings- och studieverksamhet. Dagligen utsänder föreningen över cen-tralradion i sin-a fastigheter Gotlandsgatan 44—46 i Stockholm högläsning ur dagspressen, som avlyssnas av omkring 150 personer.

Föreläsningar m. m. för döva

Beträffande de döva lämnar staten bi- drag till föreläsningar m. m. genom ett särskilt anslag till bidrag till kulturell verksamhet bland döva. Anslaget är för- delat på tre poster: anordnande genom konsulenternas för döva eller enskilda organisationers försorg av föreläsning- ar för döva, anordnande av korrespon- densundervisning för döva samt bi- drag till Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) för utgivande av tidningen SDR- Kontakt. Anslaget är f. n. uppfört med 13 000 kr. och utbetalas och disponeras av skolöverstyrelsen.

Dle dövas och hörselskadade-s egna organisationer driver studie- och bild- ningsverksamhet m. m. SDR anordnar kulturdagar och kurser. Som ytterli- gare exempel kan nämnas, att Stock- holms D'övas Förening bedriver bild- ningsarbete i föreningens samlingslokal. Stockholms »stad lämnar bidrag till den- na verksamhet.

I detta sammanhang kan vidare näm- nas, att ABF på en del håll bedriver sär- skild studieverksamhet för hörselska- dade. Bidrag till sådan verksamhet i östergötlands län lämnas av landstinget.

Bidrag till folkhögskolestudier m. m.

Efter framställning därom från De Van— föras Riksförbund (DVR), har tio lands- ting beviljat bidrag till vårdkostnader för handikappade elever vid folkhög- skolor att utgå efter prövning i varje särskilt fall. Ytterligare två landsting har denna fråga aktuell. Det ena har givit förvaltningsutskottet i uppdrag att i samråd med folkhögskolestyrelser vid- ta sådana anordningar, att handikappa- de elever kan mottagas vid skolorna, och det andra har beslutat undersöka, huru- vida höggradigt vanföra ungdomar kan beredas plats vid någon av länets folk- högskolor.

DVR till stöd åt vanföra ungdomar, som vill vidareutbilda sig, utbetal-ar stipen— dier och vårdarebidrag. De senare ut- .går till elever som är i behov av vår- dare under studietiden vid folkhögsko- lor och andra internatskolor. För åren 1959—1962 har förbundet utbetalat sam- manlagt ca 55000 kr. till stipendier. Under 1962 beviljades totalt 63 stipen- dier på sammanlagt 14 700 kr. Av des- sa stipendier avsåg 32 studier vid cfolk- högskolor, 6 vid högskolor, universitet och socialinstitut, 2 vid handelsskolor, 1 vid yrkesskola samt 22 korrespon- densstudier. Även De Blindas Förening lämnar stipendier både för fortbild- ningskurser och studier, som syftar till utbildning för något förvärvsarbete.

Hörselfrämjandets Riksförbund (HF) anordnar i samarbete med Mullsjö folk— högskola och Hörselpedagogernas För- ening kurser för hörselskadade ung- domar. Dessa får genomgå kurser till- sammans med normalhörande. Anord— ningar för goda akustiska förhållan- den vidtas. En hörselpedagog ger stöd- undervisning vid behov. HF har vidare en stipendiefond, från vilken studiehjälp lämnas till ungdomar för såväl prak- tisk som teoretisk utbildning.

Klubbverksamhet m. m.

I kommunundersökningen har 23 kom- muner redovisat kluvbbvlokaler av något slag för handikappade, huvudsakligen i enskild regi. Verkstads— eller hobby- lokaler redovisas i 17 kommuner, före- trädesvis i enskild regi. Föreläsningar eller andra sammankomster rapporteras av 51 kommuner. 41 kommuner uppger att kommunalt bidrag u-tgår'till verk- samhet av här angivet slag vilken dri- ves i enskild regi.

Enstaka kommuner nämner att ar- betsterapi förekommer och understödes, att kommunen ger årligt anslag till De Vanföras Riksförbund m. fl. föreningar

utan att ange eller kontrollera hur an- slaget användes, att man ord-nat biblio- tek och fria TV—licenser för invalider, eller att man ordnat bad och simning med kommunalt anslag.

Den övervägande delen av här nämnd fritidsverksamhet bedrives av DVR, Rö- da korset, pensionärsföreningar samt föreningar för speciella kategorier av invalider såsom blinda och döva.

Resor och transporter I fråga om de rörelsehindrade har vid- tagits särskilda åtgärder för att under- lätta deras möjligheter att förflytta sig. I det föregående har behandlats olika anordningar för anskaffande av orto- pediska hjälpmedel, invalidfordon m. 111. Även i andra avseenden har man emel- lertid sökt hjälpa de han-dikappade.

De vanföra — resebidrag för undersök- ning m. m.

Medellös eller mindre bemedlad vanför kan enligt en särskild kungörelse (SFS 1954: 516; ändr. 1956: 313, 1960: 29) er- hålla statsbidrag till vissa resor. Bidrag kan vidare utgå 'till den som beretts till- fälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning på någon av de stats- understödd'a vanföreanstalterna. Bidrag kan vidare utgå till den som erhållit plats vid något skolhem anordnat i an- slutning till dessa anstalter. Bidraget, som erhålles genom anstalten, utgår un- der förutsättning att ersättning för re- san inte skall utges av allmän försäk- ringskassa. Resebidraget innefattar jäm- väl kostnader för följeslagares resa el- ler kostnader för vårdare, när sådan erfordrats. Den år 1960 gjorda ändring- en innebär, att elev vid vanföreanstalts skolhem kan erhålla bidrag även för resor vid terminens början och slut samt vid påsklov mellan skolhemmet och hemorten eller annan lämplig ort för ferievistelse.

Bidrag utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om kostnaderna sko- lat ersättas enligt lagen om allmän för- säkring. Prövning av bidragsbehovet samt utbetalningen av bidrag ankom- mer på anstaltens överläkare. Enligt av medicinalstyrelsen utfärdade anvis- ningar avses med mindre bemedlad att den vanföra eller den för honom för- sörjningspliktige har en till statlig in— komstsk-att taxerad inkomst, ej översti- gande 5400 kr. eller efter prövning i varje särskilt fall 7 000 kr. för ensam- stående vårdsöka-nde och 8 000 för gift. Har förmögenhetsskatt påförts veder— börande utgår ej bidrag.

Bidrag till resor för vanföra utgår från anslaget till vanföreanstalter, vil- ket disponeras av medicinalstyrelsen.

Kostnaderna uppgick 1961/62 till 54 000 kr. samt 1962/63 till 98 000 kr. och beräknas för 1964/65 till 100 000 kr.

Blinda och döva —— resor till skola

Ett särskilt statsanslag finns till re- sor för blind- och dövskoleelever jämte ledsagare. Elev som vistas i skolinter- nat eller är inackorderad genom sko- lans försorg får ersättning för kostna- der för resor till och från skolorten vid läsårets början och slut samt vid påsk- och julferier samt ett lov under hösten. Elev, som under skoltiden är bosatt i sitt hem eller i inackorderingshem, får ersättning för kostnaderna för dagliga resor emellan skolan och hemmet. Net- toutgiften under anslaget uppgick 1961/ 62 till 205 000 kr. För 1963/64 anslogs 280 000 kr. och för 1964/65 samma be- lopp.

Utgifter för resor för intagna vid Mo— gårds arbetshem för döva har t. o. m. budgetåret 1963/64 utgått från det ovan- nämnda reseanslaget. Hemmet, som stått under skolöverstyrelsens tillsyn, har fr. o. m. budgetåret 1964/65 ställts un- der medicinalstyrelsens överinseende.

Resebidrag från landsting och komma- ner

Enligt Årsbok för Sveriges landsting 1963 lämnar 17 landsting resebidrag efter hehovsprövning till vanföra för resor till De Vanföras Riksförbunds rekreati-onsanstalter. En del landsting lämn-ar resebidrag även för resor till andra rekreationsanstalter. Något lands— ting lämnar resebidrag utan behovs— prövning.

Det förekommer även bidrag från kommuner till handikappades resor. Stockholms stad t. ex. lämnar bidrag till svårt invalidiserades resor inom staden. Detta bidrag, som lämnas i form av nedsättning på priset på års- kort vid Stockholms spårvägar, gäller såväl resor till och från arbete som andra resor. Bidragsformen administre- ras genom de handikappades egna or- ganisationer. Vi-dare kan nämnas, att De Blind-as Föreningi Göteborg erhåller bidrag av staden till spårvagnsresor samt att blinda och vanföra erhåller rabatt på sådana resor i Malmö, medan i Norrköping blinda reser utan avgift och vanföra erhåller rabatterade polet- ter för sådana resor.

Brandkåren medverkar

Sedan 1961 ombesörjer brandkåren i Malmö transporter av handikappade med egna fordon. Dessa utgöres av två specialbyggda bussar, en herrgårdsvagn samt två ombyggda ambulanser. Kvinn- liga Bilkåren hjälper till med dessa transporter och har härför anskaffat en liten buss. Staden har beviljat medel till ytterligare en buss och en herrgårds— vagn. Fordonen föres av ambulansföra- re, vilka formellt är knutna till brand— kåren, men helt arbetar med transpor— terna av invalider.

Rekvisition av transport sker ge-

nom de olika handikappföreningarna. En invalid kan alltså inte själv göra rekvisition. Samtliga handikappför— eningar har tillgång till transporterna.

Sedan en invalid en gång av förening anmälts vara i behov av transport, förs han upp på ett registerkort, där alla regelbundna transporter noteras — t. ex. för sjukgymnastik, terapi, omskol- ningskurser, klinikbesök etc. I fråga om barn uppföres också Skolskjutsar och ferieresor samt för de vuxna vissa sammankomster som anordnas varje månad. På registerkortet finns anteck— ning om handikappets art samt om spc— ciell vård och behandling m. 111. Efter registerkorten göres ett transp—ortsche— ma upp för varje dag, vilket finns dels hos telefonisten vid brandkåren och dels hos förarna. Antalet registrerade handikappade är 250. Dagligen trans- porteras bl. a. ett 100-tal barn till olika skolor. Verksamheten avser i övrigt transporter till och från arbetet samt besök hos tandläkare, frisör etc.

Transporterna kostar ingenting för invaliden. Hittills har alla som genom föreningarna begärt transporter kunnat få sådana.

De nämnda månadssammankomster- na pågår från ca kl 19.00 till kl 23.00. Återfärden måste dock starta redan kl 22.00, eftersom transporterna tar sam- manlagt 3—4 timmar.

Landstingen i Uppsala och Malmöhus län har beslutat utreda frågan om att anskaffa bussar inredda för rullstols- transport, att användas vid transport av handikappade till och från deras idrottsverksamhet m. m. eller att ge— nom ann-an anordning underlätta såda- na transporter.

Samverkan kommun—förening

Som exempel på andra former av trans- portservice må här nämnas hur trans-

porter av handikappade i Stockholms området ombesörjes genom samverkan av olika organisationer, staden och landstinget.

Svenska Vanförevårdens Centralkom- mitté (SVCK) har tre mindre och en större buss, vilka huvudsakligen an- vändes för cp-barn (Skolskjutsar). Stockholms stad och Stockholms läns landsting står för transportkostnadcr- na. 1 mindre utsträckning användes bussarna även för andra resor.

Räddningskåren har sex mindre bus- sar, huvudsakligen för transport av ut- vecklingsstörda barn till skolor och i mindre utsträckning till Norrbackain- stitutct och Eugeniahemmet. Staden står för kostnaderna.

Hjälpcentralen, en privat firma för transport av handikappade, har tre bussar. Nödvändiga resor, vari bland annat ingår transporter till arbetsvårds- byråns skyddade verkstäder, betalas i princip av staden. Dessa bussar kan även användas för speciella enskilda transporter, varvid invaliden i princip betalar själv. Dock förekommer för så- dana resor bidrag från enskilda orga- nisationer —— så t. ex. betalade DVR under 1963 9 000 kr. för sådana resor.

DVR deltar i kostnaderna för genom- snittligt ca 800 transporter per år ge- nom SVCK och Hjälpcentralen. Stock- holms stad har varje månad samman- komster för rörelsehindrade ålderspen- sionärer ——- ca 100 personer som varje gång kostnadsfritt transporteras. Riks- föreningen mot Polio (RmP) har en buss med två bärare.

För övrigt anlitas taxi. När det i Stockholm gäller transporter för be- handling bekostas dessa resor av sjuk- vårdsstyrelsen. En del enskilda orga- nisationer lämnar bidrag till kostnader för taxiresor t. ex. RmP, som delar ut taxicheckar om 10 gånger 5 kr. för pri— vata behov. Arbetsvårdsbyrån i Stock-

holm anlitar för transporter av klien- ter till och från olika arbetsplatser Hjälpcentralen, taxi och byråns egen bil. Alla som behöver arbetsvård kan få taxi- rcsa betald efter ekonomisk behovspröv- ning.

Vidare kan nämnas att man i Nykö- ping helt nyligen påbörjat transport- verksamhet av handikappade i hem- hjälpsnämndens regi. Fyra hemsamari— ter har avdelats för att stå till förfogan- de för handikappades behov av hjälp i samband med transporter. I allmänhet behöver två samariter hjälpas åt vid transporterna av svårt rörelsehindrade. De handikappade anmäler sitt behov av transport och hjälp därvid till hem- hjälpsledaren på socialvårdsbyrån. Transporten sker med taxi, som utrus- tats med hopfällbar rullstol. I princip är transporten kostnadsfri för den handikappade. Avsikten med verksam- heten är främst att bryta de handikap- pades isolering och resornas ändamål kan variera från nödvändighetsresor till resor i samband med biobesök och besök vid badstränder.

Dessutom kan meddelas att sedan stadsfullmäktige i Växjö i 1964 års stat för brandförsvaret beviljat anslag för transporter av handikappade, har så— dan verksamhet igångsatts i staden fr. o. m. årsskiftet 1963/64. I avvaktan på leverans av specialbyggd buss med rullstolshiss användes brandkårens combivagn. Kontinuerligt transporteras f. n. 18 rörelsehindrade personer till och från den skyddade verkstaden och andra arbetsplatser, omskolningskurser och skolor. Därjämte utföres transpor- ter till läkare, tandläkare och för an— nan vård samt i mån av möjlighet även för andra ändamål. Då bussen sättes i trafik, flerdubblas kapaciteten.

I ytterligare några städer pågår f. n. utredning-ar rörande möjligheter att un- derlätta transporter av handikappade.

Hjälp med transporter samt förflytt- ningar m. ni. av polioskadade i sam- band med verksamhet, som länsavdel- ningarna av RmP och poliokommittéer- na bedriver, har lämnats av badhus- och brandkårspersonal, medlemmar till- hörande Korporationsidrottsförbundet, Kvinnliga Bilkåren och Lions Club, rö— dakorspersonal samt sjukhuspersonal m. fl.

Rekreation, konvalescens m. m. Enskild verksamhet

Åtskilliga av de handikappades egna organisationer driver institutioner för konvalescens och rekreation för handi- kapp-ade. En del av dessa är öppna en- dast under sommarhalvåret medan and- ra är öppna året om. Under vistelsen på sådan institution kommer den handi- kappade mestadels i åtnjutande av viss rehabilitering under sjukgymnasts eller annans ledning. Därjämte förekommer viss kursverksamhet. Även Scoutförbun- det och Röda korset driver sådana in- stitutioner för personer med olika han- dikapp.

Såsom exempel på de enskilda orga- nisationernas hem för konvalescens och rekreation kan nämnas De Blindas Förenings rekreations— och studiegård Almåsa i Västerhaninge, De Vanföras Riksförbunds konvalescenthem Som- marsol och barnkoloni för vanföra barn i Vejbystrand, friluftsgård Dellenborg i Delsbo och Tranåsbaden samt det MS- föreningens Stockholmsavdelning till- höriga rekreationshemmet Humlegår- den i Sigtuna, som fungerar som en institution för korttidsrehabilitering av långtidssjuka, lidande av organiska nervsjukdomar. Som bidrag till anlägg- ningskostnaden av detta hem har MS- fonden utbetalt 250 000 kr. Fonden har även utbetalt 50 000 kr. till DVR för ut- byggnad av Sommarsol och Tranåsba- den samt 50 000 kr. till lokala MS-för-

eningar för reparation och utbyggnad av dessa föreningars egna rekreations- hem; två sådana hem finns.

Flera av de 'han—dikappades egna or- ganisationer och deras lokalavdelning— ar hjälper sina medlemmar att ordna platser på för dem lämpliga rekreations- ooh konvalescenthem och lämnar även ekonomiskt stöd för att möjliggöra en sådan vistelse. Sålunda lämnar exempel- vis lokalföreningarna inom D'e Blindas Förening sina medlemmar understöd i form av bl. a. semesterbidrag. Vidare kan nämnas att de lokala MS-förening- arna ordnar platser åt medlemmarna på vårdhem och rekreationsanstalter av typ Sommarsol. I den mån patienten ej själv kan bekosta vården betalar för— eningarna skillnaden mellan vårdkost- naden och vad landstingen betalar. Till denna rekreationsverksamhet har 10- kalföreningarna under åren 1961—1963 erhållit bidrag med sammanlagt ca 250000 kr. från MS-fonden. Bidraget från MS-fonden är maximerat till 300 kr. per patient under villkor att vården varar minst 20 dagar. Uppgår kostna- derna till mer än 300 kr. betalar lokal- föreningarna resten. RmP hyr 3 pen- sionat under sommaren och bereder där polioskadade tillfälle till rekreationsvis- telse.

Riksförbundet för Hjärt- och Lung- sjuka (RHL) driver 7 konvalescenthem, varav 5 är öppna hela året. Hemme-n har sammanlagt 150 platser.

Under de senaste åren har åtgärder vidtagits för att underlätta handikap- pades rekreationsvistelse även i Medel- havsområdet. Sålunda disponerar SVCK två lägenheter i Resos semesterby Riva del Sole i Italien. Lägenheterna, som togs i bruk av SVCK år 1960, har spe- cialinretts för invalider. DVR har lika- ledes fr. 0. m. 1960 en för handikappa- de specialinredd lägenhet om två rum och kök i semesterbyn. Dessa lägenhe-

Vidare startades i slutet av 1950-ta- let på enskilda handikappades initiativ ett rekreationshem i Los Cristianos på Teneriffa, från början benämnt Vinter- sol och avsett som en motsvarighet till DVst konvanlescenthem Sommarsol i Vejbystrand. Vid starten var hemmet in- rymt i ett gammalt hus men numera består hemmet av en nybyggnad, be- nämnd Casa Sueca och tillhörig en fri- stående förening med samma namn. Ny- byggnaden har kommit till stånd ge— nom hjälp från privata firmor och and- ra understödjande såsom DVR, staten, Lions Club, Rotary m. fl. Hemmet har tio platser och är företrädesvis avsett för MS—sjuka och reumatiker. Hemmets tidigare nam-n, Vintersol, har övertagits av en stiftelse i Sverige, som f. n. har ytterligare ett rekreationshem för 50 patienter under uppförande i Los Cristianos. Varje patient beräknas kom- ma att vistas i hemmet under ca tre månader. Rekreationsvistelse på hem- met, som beräknas bli färdigställt 1965, skulle kunna beredas ca 150 patienter per år. För inköp av tomt till detta hem har MS-fonden bidragit med 100 000 kr. Såväl landstinget i Stockholms län som Stockholms stad har beviljat stiftelsen Vintersol 300 000 kr. såsom lån till kost- naderna för den nya anläggningen på Teneriffa. Enligt planerna kommer landstinget och staden att disponera an— läggningen för sitt hemsjukvårdsklien- tel under sommarmånaderna.

Bidrag från stat och landsting

I statsanslaget till bidrag till DVR in- går ett belopp till riksförbundets verk- samhet, som från början var angivet som bidrag till omkostnader för för- bundets konvalescenthem och barnko- loni. Numera specificeras inte beloppet närmare vid anslagsgivningen. För bud- getåret 1963/64 anslogs 75000 kr. för

Landstingen beviljar årligen anslag till driftkostnader och inackorderings- bidnag för denna verksamhet. Sålunda har landstingen för år 1963 till DVR:s konvalescenthem och barnkoloni bevil- jat särskilda anslag på sammanlagt 148000 kr. till inackorderingskostna- der m. m. Landstingen lämnar även bi- drag till investeringar. DVR har exem- pelvis -för år 1963 erhållit bidrag till nybyggnader vid konvalescenthemmet Sommarsol i Vejbystrand med 5 000 kr. av Kronobergs, 50 000 kr. av Kristian- stads och 5000 kr. av Hallands läns landsting.

Några landsting har även påbörjat för- söksverksamhet för att möjliggöra för handikappade att erhålla rekreations— vistelse i Medelhavsområdet. Landsting- et i Stockholms län påbörjade sålunda sådan försöksverksamhet hösten 1962, då en grupp om 29 patienter av hem- sjukvårdsklientelet genom landstinget beredde—s rekreationsvistelse i Riva del Sole i Italien. Även 1963 bereddes en grupp patienter sådan vistelse. I år pla- neras en resa till Riva del Sole för 25 patienter, som åtföljs av en sjuksköters- ka och en sjukgymnast. Patienten be- talar själv 5 kr. per dag med—an lands- tinget står för kostnaderna i övrigt, som uppgår till ca 1 500 per patient. Landstingets anslag för denna försöks- verksamhet uppgick 1962 till 50 000 kr. För åren 1963 och 1964 har anslagits 100000 kr. per år.

En kommitté, tillsatt av Svenska landstingsförbundets och Svenska stad-s- förbundets styrelser, har gjort en ut- redning angående frågan om sjukvårds- huvudmännens ställningstagande till de under senare tid -i olika sammanhang aktualiserade planerna på s. k. hälso- resor till utlandet för patienter lidande av olika invalidiserande sjukdomar. I utredningen, som avgavs den 29 april

1964, föreslår kommittén bl. a. att sjuk- vårdshuvudmänwnen engagerar sig för en försöksverksamhet avseende hälso— resor för främst patienter, lidande av reumatiska sjukdomar och organiska nervsjukdomar samt för härav berörda huvudmän mentalsjukvårdspatienter. Vi- dare föreslår kommittén, att även om verksamheten i vart fall tills vidare be- gränsas till försök med hälsoresor och sålunda ej avser rehabiliteringsvård i sjukvårdsteknisk bemärkelse vårdbidrag utges för patienter vårdade vid stiftel- sen Vintersols planerade rehabilite- ringsinstitution på Teneriffa.

Såväl la-ndstingsförbundet som stads— förbundet har rekommenderat sina medlemmar att vidta åtgärder i enlig- het med vad som föreslagits av kom- mittén.

För vård och behandling på Svenska Scoutförbundet tillhöriga Treklöver- hemmet i Ljungskile av svårt invalidi- serade ungdomar över skolåldern, fö- reträdesvis åldersgruppen 15—25 år, har numera samtliga landsting beslutat att lämna bidrag. Bidraget skall utgå med 67 kr. per dag i flertalet landsting. En del landsting lämnar även bidrag med 40 kr. per dag för vård av länspla- tienter vid det av Svenska Multipelskle- rosföreningens Stockholmsavdelning an- ordnade rekreationshemmet i Sigtuna. För övrigt lämnar landsting bidrag till inackorderingskostnader för handikap- pade från landstingsområdet för rekrea- tion och konvalescens vid fritidsgårdar, sommarhem och andra inrättningar som drivs av föreningar, stiftelser m.fl.

Som tidigare nämnts lämnar de flesta landsting efter behovsprövning även re- sebidrag t. ex. till vanföra för resor till DVR:s rekreationsanstalter.

Kommunal aktivitet

I kommunundersökningen redovisas sär- skilda anordningar för invaliders kon-

valescens, rekreation m. m. av 63 kom— muner (36 städer och 27 andra kom— muner). 33 kommuner uppger sig läm— na kont-anta bidrag till invaliders se- mesterresor och 29 kommuner lämnar bidrag för andra ändamål, såsom trans— porter per bil, utflykter arrangerade av enskilda föreningar, bidrag till uppe- hället under rekreations- eller semester- vistelse på annan ort, speciella stipen- dier. 5 kommuner nämner att utflykter anordnas för invalider och 2 kommu- ner uppger sig arrangera och bekosta semestervistelse för invalider.

Sammanlagt 91 kommuner rapporte- rar att speciella anordningar vidtagits för att bereda möjlighet 'till vila och se- mester åt dem som i sina hem vårdar handikappade anhöriga. Sålunda med- delar 37 kommuner att sådan vårdare kan få avlösning någon gång per vecka eller vid behov. I 56 kommuner lämnas vårdaren avlösning under semester. I flertalet fall torde avlösningen ske ge- nom hemvårdarinnor eller hemsamari- ter. Från någon kommun meddelas att den handikappade får vistas på ålder- domshemmet under vårdare-ns semester. Det förekommer även att handikappa- de beredes tillfällig vistelse på lands- tingssjukhem under tid då vårdaren har semester. 38 kommuner vidtar även andra åtgärder för vårdarens rekreation därav 12 med kontanta bidrag.

Handikappidrott

År 1954 tillsattes på initiativ av Sveri- ges Riksidrottsförbund och Svenska Korporationsidrottsförbundet en utred- ningskommrit—té för att undersöka möj- ligheterna att utvidga handikappidrot- ten och sprida kunskap om idrottens betydelse i rehabiliteringen. Efterhand utvidgades arbetsuppgiften att även gäl- la olika former av psykiskt handikap- pade och dessutom åldringar. Därvid antog kommittén namnet Kommittén

Idrott för handikappade och åldringar. Statsbidrag till kommitténs verksamhet utgick första gången för 1957/58, då 50000 kr. beviljades. För påföljande budgetår höjdes bidraget till 60 000 kr.

Sedan utredningskommittén avslutat sitt uppdrag sommaren 1962 blev De Vanföras Riksförbund huvudman för handikappidrotten. I september samma år beviljades förbundet statsbidrag med 60 000 kr. till verksamheten under vill— kor, att idrottsverksamheten skulle stå öppen för alla intresserade. Statsbidra- get, som utgår från fonden för idrot- tens främjande under handels-departe- mentet, höjdes till 70 000 kr. för 1963/ 64. För 1964/65 har förbundet beviljats 90 000 kr.

På DVR:s förslag bildades 1962 en rådgivande kommitté för handikapp- idrotten, bestående av representanter för handikapporganisationerna, Sveriges Riksidrottsförbund, Svenska Korpora- tionsidrottsförbundet, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, medici- nalstyrelsen och Röda korset. Denna kommitté skall genom råd- och för- slagsgivning stödja verksamheten på riksplanet samt stimulera underordna- de distrikts- och lokalföreningar till så— dant fältarbete, som faller inom möj- ligheternas ram.

DVR har inom sig utsett en arbets— grupp, benämnd Svensk handikapp- idrott/DVR, som har hand om den di- rekta verksamheten. Arbetet bedrives i stort sett efter samma linjer, som till- lämpades av utredningskommittén. Ge- nom en omfattande upplysningsverk- samhet (föredrag, filmförevisning och demonstrationer av olika redskap) sprids kännedom om handikappidrotten såväl i olika orter i landet som bl. a. på sjuk- gymnastinstituten i Stockholm och Lund samt på ca 15 sjuksköterskeskolor. Även på rehabiliteringsavdelningen vid Sö- dersjukhuset i Stockholm informeras

[Jllsclmnorrlning vid Stora Skå/111111

Frilu/tsbadel vid Stora Sköndal

Bad /ör polioskadade i Katrine— holm

Handikappade från Katrine- holm pd ul/lykl

Casa Simca och badstranden [' Los Cristianos, Tcneri/iu

»— 1'7*'*r'iuu—u x,—-— .. -»v... .. ___.-. __

blivande läkare numera om idrottens betydelse i rehabiliteringssyfte. Upplys- ningsverksamheten handhaves av en konsulent, som anställdes redan av ut- redningskommittén den 1/7 1957. Kon- sulenten medverkar även vid anordnan- de av kurser för ledare och instruktö- rer för handikappidrotten i vilka både handikappade och andra kan delta. Kurserna, som anordnas på olika håll i landet, är i allmänhet veckokurser men även veckoslutskurser förekommer.

Vid besök i landsorten i samband med upplysningsverksamhet söker konsulen— ten kontakt med de lokala idrotts- och handikappföreningarna, de kommuna- la myndigheterna, läkare och sjukgym- naster för att möjliggöra ett samarbete till fromma för idrottsverksamhet för handikappade i vederbörande kommun. Sådan verksamhet, som står öppen för alla intresserade, har numera kommit igång på ett 80-tal platser i landet.

Ett viktigt arbetsområde är också att få fram idrottsredskap, som är sär- skilt lämpade även för de svårast han- dikappade. Denna verksamhet har va- rit till nytta inte endast för handikapp- idrotten utan även för annan gymnas— tik. Sålunda har till gymnastikavdel- ningar på en del sjukhus anskaffats så- dana redskap genom medverkan av riksförbundets arbetsgrupp.

Handikappidrotten omfattar bl. a. varpa, bocciaspel, ringkastning, sim- ning, badminton, bordtennis, bågskytte, spjutkastning, cykelåkning, kulstötning, hopp, fäktning, rodd, skridskoåkning samt gymnastiska övningar genom lek och bollspel av olika slag.

Inom en del av idrottsgrenarna före- kommer förbundsmästerskapstävlingar och den 17—18 juli 1963 ägde de första internationella tävlingarna för handi- kappade rum i Österrike. Från Sverige deltog 4 benamputerade och 2 totalt blinda. Kostnaderna för resorna samt

uppehållet under dessa och viss tid i Österrike bestreds av DVR och De Blin— das Förening för respektive de benam- puterade och de blinda. Under tävlings— tiden var de 14 deltagande ländernas representanter värdlandets gäster.

I januari 1964 påbörjades ett inter- nordiskt samarbete på handikappidrot- tens område med en konferens i Göte- lborg med representanter från de fyra nordiska länderna. Konferensen beslöt att uppdra åt respektive länders delta- gande organisationer att utse deltagare i en kommitté, som har att utarbeta ett förslag till anordnande av ett gemen- samt nordiskt idrottsläger och en ge— mensam kurs för instruktörer samt i övrigt diskutera tävlingsbestämmelser m. 111.

Enligt de av kommunerna lämnade uppgifterna förekommer gymnastik och idrott för invalidiserade i 35 kommu- ner. I 9 kommuner finns sjukgymnastik i kommunal regi och i 4 kommuner så- dan gymnastik i enskild regi. Annan gymnastik eller idrott i kommunal regi redovisades av 10 kommuner och i en- skild regi i 34 kom-muner. Den enskilda verksamheten bedrevs företrädesvis av DVR och var mestadels avgiftsfri. Som enskilda arrangörer har vidare angetts Röda korset och i enstaka fall speciella föreningar (idrottsföreningar, pensio— närsföreningar e. d.) av lokal karaktär.

I fråga om anordningar för frilufts- liv m. m. för handikappade kan näm- nas en anläggning vid Stora Sköndal i Stockholm, som tillkommit genom sam- arbete »mellan stadens idrotts- och fri- luftsstyrelse, Svenska Diako-nsällskapet, Poliosimklubben i Stockholm och kom- mitten för idrott åt handikappade. _An— läggningen omfattar friluftsbad, swim- mingpool, bastubad, idrottsplats och övernattningsstugor, kolonilotter, klädningsrum m. m.

0111-

Social hjälpverksamhet

Socialhjälp

I fråga om samhällets va-nliga anord- ningar för allmän hjälpverksamhet må framhållas, att rätt till socialhjälp en- ligt .socialhjälpslagen föreligger för den som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller som av hälsoskäl .bör helt eller delvis avhålla sig från arbete (12 5)-

Konsulenter och kuratorer

I fråga om de blinda har fr. o. m. den 1 juli 1959 inrättats en konsulentbefatt- ning hos arbetsmarknadsstyrelsen. Kon- sulenten har till uppgift att biträda sko- lorna för vuxna synskadade och arbets- marknadsorganen ävensom att ge all— män social service.

För de döva finns fem konsulenter, som var och en har sitt distrikt. De är knutna till arbetsmarknadsverket och placerade vid arbetsnämnden i Stock- hohn samt länsarbetsnämndernai Umeå, Göteborg, Malmö och örebro. Konsulen- terna handlägger ärenden rörande döva, men däremot ej ärenden beträffande hörselskadade. För hörselvården finns, som tidigare framhållits, en särskild nämnd inom medicinalstyrelsen, hörsel- vårdsnämnden.

I statsanslaget till De Blindas För- ening ingår bidrag till omkostnaderna för lokal konsulen-tverksamhet. Denna verksamhet har—börjat i föreningens egen regi som wförsöksverksamhet. Verksamhet bedrevs 1960 i 19 län samt i Stockholms stad. Numera bedrivs konsulentverk- samhet i hela landet med i allmänhet en halvtidsanställd tjänsteman —— i fler- talet fall själv blind — i varje län. Där- jämte finns en central konsulentavdel- ning med två heltidsanställda konsulen- ter.

Utgifterna för De Blindas Förenings konsulentverksamhet uppgick 1959 till 80 000 kr. och 1962 till 397 000 kr. För 1964 beräknas kostnaderna för verk- samheten till sammanlagt ca 600 000 kr. För år 1959 anslog 8 landsting 38 000 kr. till denna verksamhet och för 1963 anslog 22 landsting 194 000 kr. För- eningen har under ett antal år även er- hållit bidrag till konsulentverksamhet från Kronprinsessan Margaretas Anbets- [nämnd för de blinda, som för år 1962 bidrog med 55 000 kr.

Inom denna ram bedrives t. ex. den konsulentverksamhet, so-m Stockholms Blin-dförening startade 1958. Stockholms stad lämnade ekonomiskt stöd till verk- samheten. Konsulentens verksamhet in- nefattar ett flertal sådana arbetsuppgif- ter, som eljest skulle handläggas av sta- dens socialvårdsorgan. Föreningen läm- nar tillfällig ekonomisk hjälp åt enskil- da blinda samt bidrag till olika tekniska hjälpmedel o. (1. som blir aktuella i samband med konsulentens arbete. Verksamheten är inriktad på att hjälpa de blinda med deras problem av såväl ekonomisk som psykologisk art. En stor del av konsulentens arbete består av social service. Sålunda hjälper konsu- lenten de blinda med framställningar av olika slag, arbetsanskaffning, arbetsträ- ning, yrkesutbildning och anpassnings- undervisning vid någon av skolorna för vuxna synskadade, ansökningar om fria resor 0. (i.

Sedan 1953 har särskilda CP-kurato- rer varit anställda i CP-vården inom Stockholmsområdet. Verksamheten ad- ministreras av SVCK och finansieras av Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Riksförbundet Sveriges För- äldraföreningar för CP-barn har för av- sikt att anställa en kurator på rikspla- net.

Även andra handikapporganisationer än D'e Blindas Förening bedriver sär-

skild kuratorsverksamhet t. ex. Riks- föreningen mot Polio och en del av Multipelsklerosföreningarna. Dessa för- eningar har också hembesökare, dvs. friska medlemmar, som regelbundet be- söker patienterna i deras egia hem, hjälper dem tillrätta med förekomman- de problem, skaffar hobbymateriel osv. Dessa vänbesök är främst avsedda att bryta patienternas isolering. MS-för- eningarna har i allmänhet en eller flera förtroendeläkare och de flesta även för- troendepräst.

Landstinget i Västmanlands län har som nämnts i kap. 3 särskilda kurato- rer anställda, som bl. a. har till upp- gift att hjälpa de handikappade till rät— ta. Om denna verksamhet, som starta- des 1961, kan ytterligare meddelas föl- jande.

Handikappföreningar hade till lands- tinget inkommit med anhållan om bi- drag till eftervårdsverksamhet för han- dikappade. Landstinget ansåg att detta arbete var en samhällets uppgift och be- slöt anställa personal för eftervårds- verksamhet och anförtrodde verksam- heten åt arbetsvårdsnämnden. Genom handikappföreningarna erhålles uppgif- ter om sådana handikappade, som be- dömes vara i behov av eftervårdsverk- samhet. Såväl uppspåringen som efter- vårdsarbetet äger rum i intimt samar- bete med sociala och sjukvårdande in- stitutioner samt handikapporganisatio- ner. Landstingets eftervårdsverksamhet omfattar social omvårdnad av handi- kappade i den mån denna icke åvilar primärkommunerna eller staten. Helt nyligen har en inventering av polio- gruppen påbörjats. F. n. är ca 1000 handikappade aktuella för social om- vårdnad.

För eftervårdsverksamheten dispone— rer arbetsvårdsnämnden f. n. 1 förste kurator, 3 kuratorer och 1 assistent. Hembesök verkställes då utredningen

erfordrar detta och i den mån perso— nalens tid tillåter. Inom landstinget på- går en utredning beträffande hur an- svaret för eftervårdsverksamheten skall fördelas mellan landstinget och primär- kommunerna.

I detta sammanhang kan nämnas kyr- koherdarna för döva. Det finns f. n. fem sådana kyrkoherdar, var och en med sitt distrikt, nämligen Stockholms, Lunds, Vänersborgs, örebro och Härnö— sands distrikt. Verksamheten bekostas av statsmedel.

Personligt bistånd

Lan-dstingen lämn-ar bidrag även till annan hjälpverksamhet. Landstinget i Örebro län bidrar exempelvis till social verksamhet som bedrives av De Dövas Förening. Landstingen i Jönköpings och Hallands län har anvisa-t medel till Frälsningsarméns verksamhet blan-d dö- va och blinda. Landstinget i Göteborgs och Bohus län har beviljat bidrag till Kyrkliga nämnden för döva till en dia- konissa för dövvård.

Stockholms Blindförening har ett lunchrum, där lagad mat och kaffe kan erhållas till moderata priser. Förening- en tillhandahåller ledsagare åt blinda, vilka är i behov av sällskap till läkare, kliniker och sjukhus m. m. Vidare ut- delas julpengar.

Även de övriga 24 lokalföreningarna i landet av De Blindas Förening lämnar ekonomiskt stöd åt blinda genom j_ul- gåvor, semesterbidrag, varurabatter, bi- drag till bosättning, bostadsinsatser, bo- stads- och verkstadsförbättringar, bräns- le, sjukhjälp och tandvård, bidrag till inköp av och reparation av bandspela- re och radioapparater m. m. Dessutom bekostar föreningarna medlemmarnas resor och uppehälle i samband med föreningsmötena. Utgifterna för lokal- föreningarnas allmänna hjälpverksam-

het uppgick 1959 till 513 000 kr. och un- der 1962 till drygt 620 000 kr.

Genom sin-a olika sociala verksam- hetsgrenar har De Blindas Förening di— rekt tillfört organisationer och institu- tioner för blinda samt enskilda blinda ett belopp om sammanlagt 1 343 000 kr. under åren 1959—1962. Därtill kom- mer de tjänster föreningen ställt till förfogande genom sin affärsverksamhet och genom sin sociala och kulturella service. All bidragsgivning kanaliseras numer-a genom blindkonsulenterna. Fr. 0. m. den 1/1 1963 sker bidragsgiv- ning till inköp av radioapparater hu- vudsakligen direkt från De Blindas För- ening, som härtill beviljar maximalt 350—400 kr. per apparat, i allmänhet oberoende av inkomstförhållanden.Även bidragsgivningen till inköp av band- spelare sker fr. 0. m. 1964 centralt från De Blindas Förening.

I detta sammanhang må även nämnas, att Riksföreningen mot Polio lämnar polioskadade husmödrar bidrag till av- lönande av hemhjälp och, som tidigare nämnts, till inköp av hushållsmaskiner. Föreningens utgifter för bidrag till av- lönande av hemhjälp uppgick 1959 till 96 500 kr. och 1962 till 32 200 kr. Ned— gången i utgifterna torde i hög grad hänga samman med ökad tillgång på hushållsmaskiner och andra tekniska hjälpmedel, som är lämpliga för den po- lioskadade husmodern. Även andra en— skilda organisationer lämnar bidrag till inköp av hushållsmaskiner såsom Svens- ka Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar och Riksföreningen mot Reumatism.

Ledarhundar

De Blindas Förening har sedan 1938 bedrivit utbildning av ledarhundar för blinda. Vissa svårigheter har förelegat för föreningen att ordna helt tillfreds-

ställande utbildvningsverksamhet på om— rådet. Under tiden april 1961—mars 1963 utbildades ledarhundar på försök vid Arméhundskolan i Sollefteå. Över- enskommelse om förlängning av verk- samheten har träffats för tiden t. o. m. 30/6 1964. Enligt beslut 1964 ställe/s ett statsbidrag på 55 000 kr. till De Blindas Förenings förfogande som bidrag till kostnader för utbildning av ledarhun- dar och därmed sammanhängande åt- gärder. Man räknar därvid med att de blinda skall erhålla ledarhundar utan kostnad. En blind får f. n. vänta om— kring ett halvt år på ledarhund.

I enstaka fall har socialhjälp utgått till kostnaden för hunden; möjligheten för den blinde att själv stå för kostna— den hänger delvis samman med om den blinde är ensamstående eller lever till- sammans med familjemedlemmar. Om- kostnaderna för hunden är avdragsgilla i deklarationen. Tidigare förekom le- darhundar mest i Stockholmsområdet men numera är de alltmer spridda över hela landet. Kostnaderna för inköp av hunden (som kommer från kennel vid arméhundskolau med ca 250 hundar), utbildning av hunden samt sammanfö- rande av den blinde och hun-den genom dressören, uppgår f. n. till ca 2 500 kr. För ledarhundar erläggs inte hundskatt.

Väntjänst

I kommunundersökningen redovisar 34 kommuner s. k. Väntjänst, en verksam- het som främst bedrives av enskilda sammanslutningar. När det gällde åld- ringsvården redovisades Väntjänst i 43 kommuner. I väntjänsten ingår hembe- sök och telefonsamtal eller besök på vårdinstitutioner för att ge handikap- pade tillfälle till en pratstund eller för att hjälpa dem med något praktiskt ärende, t. ex. förmedla boklån, gå ett ärende till posten eller liknande.

Är åtgärderna tillräckliga?

Beträffande de här behandlade olika anordningarna för handikappade frå- gade kommittén i kommunundersök- ningen huruvida särskild utredning om behovet av anordningar av detta slag gjorts, i så fall när och i vilket sam- manhang samt resultatet av utredning- en. Vidare efterfrågades, huruvida kom- munen ansåg de vidtagna åtgärderna vara tillräckliga samt, om så inte var fallet, vilka ytterligare åtgärder som enligt kommunens åsikt borde vidtas. 455 kommuner besvarade ifrågavaran- de punkt i frågeformuläret.

Av de 455 kommunerna hade 6 före april 1962 verkställt utredning rörande handikappades behov. Utredningarna hade företagits i"sam.band med utred— ning av åldringsvårdsfrågor samt i ett fall i samband med utredning av hem- hjälpsverksamheten. 3 av de 6 kommu- nerna meddela-de resultatet av utred- ningarna, som för samtliga tre medför- de anställande av hemsamariter.

Av de 455 kommunerna var det när- mare 300, som ansåg de vidtagna åt- gärderna vara tillräckliga medan 85

lämnat denna fråga obesvarad. 76 kom- muner ansåg att mera borde göras. I 8 av dessa pågick utredningar av frå- gan vid undersökningstillfället medan 2 kommuner hade för avsikt att igång- sätta sådan utredning och 17 ansåg att utredning borde göras. 13 kommuner ansåg den viktigaste frågan vara att hemsamaritverksamhet organiserades respektive utbyggdes medan 11 ansåg att anordnandet av invalidbostäder var det mest angelägna och 1 kommun att behov av utbyggnad av båda dessa an- ordningar förelåg. I ett 15—tal kommu- ner var det andra anordningar, som an- sågs vara mest angelägna, såsom terapi- verksamhet, matdistribution, utbyggnad av kuratorsverksamhet, föreläsningar, ökad upplysningsverksamhet rörande de handikappades hjälpmöjligheter osv. En kommun föreslår att staten ordnar se- mesterhem och fria resor för handi— kappade medan en annan anser att ge- nerellt bidrag kunde tänkas utgå till handikappade vid semesterhemsvistel- se, vilket borde ordnas på riksplanet eller eventuellt på länsp-lanet. De äter- stående 9 kommunerna motiverade inte sitt ställningstagande till frågan.

KAPITEL 9

Resultat och brister

Sammanfattning och kommentar

Hänsyn till de handikappade Det finns ingen allmänt godtagen de- finition av begreppet handikapp. I den- na framställning göres heller inget för— sök till en fixerad avgränsning.

Det material som framlägges har tyngdpunkten lagd vid de pro-blem, som i vårt samhälle möter personer, vilkas handikapp hindrar eller försvårar de- ras fysiska rörlighet och deras anpass— ning på arbetsmarknaden.

Framställningen avser i allmänhet inte de handikappade som permanent vårdas på anstalt, inte heller dem som är ålderspensionärer. D'en berör inte närmare de särskilda svårigheter, som olika grupper av sj—ukdom-sdrabbade möter — t. ex. mentalsjuka, diabetiker, allergiker osv.

Denna skrift är sålunda i stort sett begränsad till en del av det frågekom- plex, som samhällets omvårdnad om de handikappade innefattar. Den syftar till att ge information, utgöra underlag för fortsatt debatt och stimulera till ökad aktivitet.

Handikappvården i vårt samhälle är nämligen en verksamhet som inte har och inte bör ha fixerade gränser. Hän- syn till de handikappade och annor- lunda måste tas överallt i samhällslivet: i samhällsplaneringen och bostadsbyg— gandet, i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäkringen och i kulturlivet.

Vi har över 800 000 ålderspensionä- rer i vårt land, dvs. en tiondel av be- folkningen. Många av dem är handi- kappade i olika avseenden. Vi har ca 150 000 förtidspensionärer, som alla är handikappade. Många tiotusental har liknande svårigheter på grund av fy- siskt eller mentalt inval-idiserande sjuk- domar eller lyten utan att de förden- skull är berättigade till pension. Tusen- tals barn med svåra sjukdomar eller defekter tillhör de handikappades krets. De handikappades familjer och anhöri- ga eller vårdare i övrigt har i många fall att fylla vårdnadsupvpgifter, som i hög grad nedsätter även deras rörlighet.

Det torde därför kunna sägas att en aktiv och tillräckligt vittgripande ser- vice och omvårdnad om de handikap- pade har direkt betydelse för åtskilliga hundratusentals människor i vårt land. Därmed _ och bortsett från de risker som envar löper att bli handikappad ——- är handikappvården ett samhällspro- blem som angår oss alla.

»Hänsyn till de handikappade» är en devis, som måste prägla kultursam- hållet på snart sagt alla områden av dess verksamhet.

Förtidsp ensionärerna En grupp handikappade vars sam-man- sättning kan belysas med statistiska uppgifter är förtidspensionärerna inom pensionssystemet, intill nyligen beteck—

nade invalidpensionärer. Riksförsäk- ringsverket har på begäran av kom- mittén tillhandahållit material beträf- fande invalidpensionärerna vid 1961 års ingång.

Ca 40 procent av de nära 150000 invalidpensionärerna (inberäknat per- soner med sjukbidrag, dvs. tidsbegrän- sad invalidpension) var invalidiserade på grund av mentala sjukdomar, 10 pro- cent genom nervsystemets sjukdomar. Skelettets och rörelseorganens sjukdo- mar var invaliditetsorsak i ca 23000 fall, dvs. 16 procent av alla invalidpen- sionärer. Cirkulationsorganens sjukdo- mar svarade för 12 procent av fallen. Lungtuberkulos var invaliditetsorsak i ca 5 000 fall. ögonsjukdomar hade lett till invalidpension i 3 500 fall, motsva- rande 2,4 procent av invalidpensionä- rerna. (Blin-dhet som inträffat efter 60 års ålder berättigade inte till blind- tillägg då undersökningen gjordes.)

Invalidpensionärernas fördelning över landet visa-r stora regionala och lokala variationer. Av hela befolkning- en utgjorde de knappt 2 procent —— men i Malmö 1,5 procent och i Väster- bottens län nära 3 procent.

Relativt sett är invalidpensionärerna flest i glesbygderna. I förhållande till befolkningen i åldern 16—66 år ut- gjorde invalidpensionärerna något över 2 procent i de .mest tätortsbetonade kommunerna —— men drygt 4 procent i de mest glesbebyggda. Detta samman- hänger med att inte endast medicinska utan även arbetsmarknadsmässiga och sociala indikationer spelar en viss roll vid bedömningen av rätten till invalid- pension.

Liksom beträffande åldringarna ut- gör de handikappade ett särskilt stort problem i de områden, där förutsätt- ningarna att lösa deras problem kan för- väntas vara minst. I glesbygdsområdena har man inte samma möjligheter att ge

de handikappade vård, service, lämp- lig sysselsättning m. ni. som i tätorts- kommuner.

En betydande del av invalidpensionä- rerna — nära 40 procent —— var i åldern 60—66 år. Nära en tredjedel var 50— 59 år och den återstående tredjedelen under 50 år. 11 000 invalidpensionärer var mellan 16 och 29 år; av dessa hade drygt 8 000 pension på grund av men- tala sjukdomar.

Socialpolitiska kommittén företog i april 1962 i hela landet en undersök- ning röra-nde kommunernas verksamhet för handikappade. Det sked-de jämsides med den åldringsvårdsundersökning som redovisats i Åldringsvårdens läge. Vid denna undersökning visade det sig, att många kommuner inte kände närma- re till sina invalidpensionärer.

I sitt förslag om statligt stöd till hem- hjälp åt åldringar och invalider (Bätt- re -åldringsvård, SOU 1964: 5) fram- höll kommittén, att en inventering be- träffande inva-lidernas behov av hjälp och tillsyn m. m. borde göras av varje kommun. En dylik inventering bör gi- vetvis omfatta även andra handikap- pade än förtidspensionärerna.

Det finns anledning att här återupp- repa detta förslag, som numera under- strukits även av statsmakterna i sam- band med åldringsvårdsfrågornas riks- dagsbehandling ( prop. 1964: 85 ).

Riksförsäkringsverket och försäk- ringskassorna bör tillhandagå kommu- nerna med sådana data, som underlät- tar inventeringen och en fortlöpande kontakt med invalider som beviljats för- tidspension. Även beträffande personer som sökt men inte kunnat få förtids- pension bör vederbörande kommunala organ underrättas.

De handikappades ekonomi Vid 1959 års socialhjälpsundersö-kning Visade det sig att drygt 10 procent av

alla aktuella hjälpfall var invalidpen- sionärer. Av samtliga invalidpensionä- rer beräknades drygt 3 procent —— 4 300 personer —— uppbära socialhjälp vid undersökningstillfället.

Som orsak till att socialhjälp utgick angavs hälsoskäl i nära 75 procent av samtliga fall. Av dessa var en betydan- de del inte berättigade till sjukpenning. Bland åtgärder som vidtagits eller bor- de vidtas i syfte att förebygga behov av socialhjälp i fortsättningen angav kom- munerna i ett relativt stort antal fall ansökan om invalidpension, arbets- vårdsåtgärder eller medicinsk vår-d.

Sedan denna undersökning företogs har socialförsäkringen förändrats i fle- ra avseenden av särskild betydelse för de fall det här gäller. Den nya förtids- pensioneringen möjliggör partiell pen- sion vid lägre invaliditetsgrad. Utför- säkringen har tagits bort ur sjukförsäk- ringen för dem som inte är pensionä- rer. Pensionsbeloppen har förbättrats avsevärt genom s-tandardhöjningarna. Systemet med tillägg för svårt handi- kappade har byggts ut.

Dessa åtgärder i kombination med den fortsatta utbyggnaden av arbets— vårdens resurser och andra vårdformer samt av bidragssystemet då det gäller olika slags ortopediska och andra hjälp- medel bör ha medverkat till en succes- siv förbättring av det ekonomiska läget för de svårast handikappade och de ekonomiskt sämst ställda.

Det är emellertid uppenbart, att handikapp av vad slag det vara må i flertalet fall åtföljs av svag ekonomi. Till dels ligger detta redan i de defi- nitioner av handikapp som förekom- mer. Åtskilliga handikappade tillhör gränsskiktet mot pensionärerna: deras svårigheter är nästan men inte fullt så stora att de kan få del av socialförsäk- ringens förmåner.

Diskussionen om åtgärder på handi-

kappv—årdens område måste ha som ut- gångspunkt, att de handikappade som inte vårdas på institution normalt har låg betalningsförmåga.

Det synes angeläget att de handikap- pades ekonomiska läge blir föremål för fortlöpande undersökningar. Detta bör ske i samarbete med kommunala organ som har kontakt med de handikappade. Vid 1960 års bostadsräkning särredovi- sades åldringar bland bostadsförestån- darna, men någon motsvarande redo- visning för handikappade finns inte. Socialpolitiska kommitténs undersök- ning i kommunerna avsåg att få reda på aktiviteten beträffande speciella bo- städer och bo-stadsförbättringsverksam- het för pensionärer och invalider, men den innebar inte en kartläggning av de handikappades bostadsförhållanden i allmänhet.

Man kan utgå ifrån att en betydande del av de handikappade har dåliga bo- städer som en extra belastning. För många invalidiserade — t. ex. tuberku- losfallen _ har en dålig bostad sanno- likt varit en starkt medverkande orsak till invaliditeten. Ett orsakssamman- hang mellan handikapp och dåliga för- utsättningar för återföring på grund av bostadens låga kvalitet torde alltjämt råda i stort antal fall.

Bostadsförbättringslån uppgavs vid kommitténs kommunundersökning ha utnyttjats till ca 450 lägenheter för in- valider.

AV alla särskilda pensionärsbostäder, dvs. bostäder i pensionärshem och in- sprängda pensionärslägenheter _ ca 44 000 i hela landet _ var i april 1962 enligt de uppgifter som lämnats till kommittén 1 500 bebodda av invalider. Av förtidspensionärerna bodde mellan 1 och 2 procent i pensionärsbostäder av ifrågavarande slag.

De särskilda invalidbostadsbidrag, som infördes fr. o. m. 1959 för att be-

fordra tillkomsten av specialinredda bostäder, hade vid 1963 års utgång ut- nyttjats till 465 bostäder. Man räknar med ca 160 bidrag under budgetåret 1963/64 och ett växande antal under nästa år.

Totalt kan man beräkna att det finns omkring 650 specialutrustade invalid- bostäder i landet. Av dessa utgöres ett 50-tal av lägenheter i pensionärshem eller av insprängda pensionärslägenhe- ter.

Den planering av nya specialinredda bostäder för invalider, som redovisats till kommittén, avser sammanlagt något över 200 lägenheter ytterligare.

Ett 30—tal kommuner uppgav att de gjort särskilda utredningar om behovet av bostäder för invalider. Om man om— räknar det uppskattade behovet av in- validbostäder i procenttal av befolk- ningen i 14 kommuner, som gjort be- hovsuppskattningar, och tillämpar sam- ma tal på befolkningen i hela landet, får man fram ett totalbehov av invalid- bostäder som ligger mellan 5000 och 6 000. I de enskilda kommunerna varie- rar behovsnppskattningen mellan vär- den som motsvarar ett riksbehov mel- län 1500 och 18 000 invalidbostäder.

Såsom framgått utgör tillgången på invalidbostäder föga mer än en tion— del av det beräknade medelbehovet, och den aktuella planeringen avser av allt att döma inte mer än ett par hundra- tal invalidbostäder.

Kommitténs och bostadsstyrelsens förslag rörande bättre bostäder åt åld- ringar innefattade bl.a., att en inven- tering av dåliga åld-ringsbostäder borde göras som ett led i planeringen beträf- fande pensionärsbostäder, bostadsför- bättring etc. En sådan inventering på- går nu.

De åtgärder för bost-adsförsörjningens ordnande som är inriktade på åldringar- na är inte begränsade till denna kate— 8—412909

gori utan avser även pensionärer i öv- rigt eller dåliga bostäder överhuvud. Det torde därför inte behöva särskilt understrykas att bostadsinventeringar i kommunerna bör avse även de handi-

kapp-ade. Vid planeringen bör det — liksom ifråga om åldringsbostäderna — över-

vägas att pröva olika slag av bostads— hus med inslag av service och andra kollektiva anordningar, som kan kom- ma handikappade till del. Man bör syf- ta till att i ökad utsträckning göra det möjligt för dem att leva ett självstän- digt liv i sina egna hem.

Inackorderingshem av olika slag bör prövas i samma syfte, t. ex. i anslut- ning till verkstäder för skyddad syssel- sättning. Ett problem är härvid, att un- derlaget för sådana bostadsenheter av kollektiv natur på mindre orter är för litet. Reglenna för finansiering av bo- stadshus kan behöva ändras så att stif- telser, organisationer, kommunblock el- ler andra huvudmän som arbetar inom ett större område lättare kan få statliga lån till sådana bostäder. I (några fall har blindföreningar inrättat särskilda bostadshus för synskadade.

I detta sammanhang må nämnas, att ett litet antal yngre invalider vid kom- mitténs undersökning befanns bo på ål- derdomshem. En ökad tillgång på goda invalidbostäder möjliggör för sådana fall en större valfrihet i boendet.

Tekniska hjälpmedel och anpassning Utvecklingen har på senare år gått snabbt då det gäller att förse de handi- kappade med olika ortopediska och andra tekniska hjälpmedel för att un- derlätta deras dagliga livsföring, arbete och förflyttningar.

Enskilda organisationer, landsting, kommuner och statliga organ har be- drivit råd- och bidragsgivning på detta område. De handikappade har succes-

sivt fått större möjligheter att få hjälp- medel, om också en betydande splitt- ring av verksamheten efterhand upp- kommit. Under de senaste åren har staten tagit på sig ett växande finansiellt ansvar för denna verksamhet. 1964 års beslut om en sammanförd statlig bi- dragsgivning som normalt täcker hela kostnaden för ortopediska och tekniska hjälpmedel betecknar ett viktigt steg i denna utveckling. Det är uppenbart att efterhand allt fler hjälpmedel kommer att ställas till de handikappades förfo- gande.

En fortsatt rationalisering av bidrags- givningen till anskaffande och drift av motorfordon bör eftersträvas. Det vä- sentliga synes dock vara att bidrags- givningen gör det möjligt för alltfler handikappade att disponera motordriv- na färdmedel.

Staten och vissa landsting samt en- skilda organisationer stöder i viss om- fattning forskning och utvecklingsar- bete då det gäller tekniska hjälpmedel av olika slag. Utvecklingen på detta område synes ha förutsättningar att gå snabbt längs de vägar som redan be- trätts.

Allteftersom hjälpmedlen utvecklas blir det en allt viktigare uppgift att se till att de handikappade får kännedom om dem och lär sig använda dem. Även oberoende härav är anpassningsunder- visning till olika handikapp väsentlig. Kursverksamhet för olika grupper växer successivt fram.

Denna verksamhet bör utvecklas med all kraft. Om kommunerna aktivt griper sig än med att så som föreslagits upp- spåra sina handikappade och invente- rar deras bostäder och hjälpbehov kom- mer man att finna många, som saknar behövliga hjälpmedel, som har föråld- rade sådana och som saknar kunskaper om hur man skall leva med sitt handi- kapp och utnyttja de hjälpmedel som

finns. Det är då viktigt att det finns kurser och demonstrationer att hänvi- sa till. Anpassningsundervisningens or- ganisation och finansiering torde böra utredas i särskild ordning över ett vi- dare fält än som hittills skett. Därvid bör en samordning med övrig utbild- ning och med yrkesträning o. (i. för handikapp-ade övervägas. Samtidigt får man allsidigt pröva hur den enskildes kostnader under utbildningstiden skall täckas.

Ett viktigt hjälpmedel i anpassnings- strävandena är de träningslägenheter, som inrättats på sina håll. Det är vik- tigt att behovet av hjälpmedel kan av- göras genom försök i en lämplig miljö både när det gäller arbetsverktyg och hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Samtidigt kan den handikappade tränas i användningen av hjälpmedlen. Trä- ningslägenheter för detta ändamål och för individuell anpassningsundervisning bör finnas i varje landstingskommun.

Öppen vård och fritidsverksamhet Anordningar för personlig hjälp åt åld- ringar och handikappade i deras hem har utvecklats snabbt på senare år. Hemhjälp och hemsamaritverksamhet för åldringar och invalider bedrivs jäm- sides, och det är svårt att ange hur just hjälpen till handikappade byggts ut över en längre följd av år. Enligt sta- tistiska uppgifter för en februarivecka 1064 fick ca 3200 invalider då hjälp i sina hem. Även hemsjukvården ut- vecklas. Den torde till större delen kun— na anses som en handikappvård, men i avsevärd grad avser den åldringar. På området för vård i hemmen finns inga behovsanätningar. Det är uppen- bart att stora otillfredsställda behov kvarstår och att en fortsatt snabb ut- veckling är i högsta grad angelägen. Socialpolitiska kommitténs förslag rörande bättre åldringsvård innefatta-

de bl. a. ett statligt stimulansbidrag mot- svarande 50 procent av kommunernas nettokostnader för hemhjälp till åld- ringar ooh invalider. Förslaget lades till grund för proposition till 1964 års riks- dag (prop. 1964: 85). Propositionen upptog statsbidrag även för hemhjälp till barnfamiljer. Statsbidrag föreslogs utgå med 35 procent i stället för 50 procent av nettokostnaderna. Proposi- tionen bifölls av riksdagen. Kommu— nerna får därmed statsbidrag fr. o. m. den 1 juli 1964 med 35 procent av sina nettokostnader för hemhjälp till inva- lider.

Enligt kommitténs förslag borde varje kommun göra en inventering av invali- dernas behov av hjälp och tillsyn m. m. Därvid borde även behovet av särskilda hjälpmedel beaktas. Socialstyrelsen bor- de medverka till att verksamheten ut- vecklas. Kommunernas behov av väg- ledning vid genomförandet av behovs- inventeringen har understrukits i den nämnda propositionen.

De stora variationerna, som råder dels i fråga om avgiftssättningen för hjälp i hemmen och dels beträffande hemsjukvårdsbidrag, har kommittén be— rört i sin undersökning av åldringsvår- den. Dessa variationer gäller i lika mån verksamheten för handikappade. Det är angeläget att man verkar för enhet- lighet i dessa avseenden.

Gymnastik, fotvård och matdistribu- tion är inslag i den öppna handikapp— vården på sina håll. I den mån sådan verksamhet utvecklas för åldringar är det naturligt att den samtidigt kommer handikappade till godo.

En väl utvecklad fritidsverksamhet torde vara viktigare för de handikappa- de än för kanske någon annan kategori. På myndigheterna ankommer i första hand att ställa lokaler, hjälpmedel, stu- dieanslag o. (1. till förfogande, medan verksamhetens innehåll främst ankom-

mer på organisationerna. Initiativen på detta område synes vara i tillväxt.

Idrott och rekreation står i ökande omfattning på handikapporganisatio- nernas program, och anslag från det allmänna utgår.

Resor och transporter

För handikappade med rörelsehinder är frågan om resor och transporter helt avgörande för deras möjligheter till ett självständigt och innehållsrikt liv. Som framgått av det föregående har motorfordon i växande omfattning ställts till förfogande genom bidrag från det allmänna.

Särskilda problem erbjuder sig för dem som inte kan köra bil. De kan va— ra helt beroende av omgivningen för sina förflyttningar. Bidrag från stat och kommuner förekommer till resor av skilda slag, särskilt i samband med nu- dersökningar, utbildning 0. d. Man har också börjat organisera biltransporter för rörelsehindrade till sammankomster av olika slag och till rekreationsvistel- ser.

Kommitténs genomgång av anord- ningar av detta slag har lett till upp- fattningen, att ytterligare utredning om de handikappades resemöjligheter bör komma till stånd. Det torde på detta område förekomma former av behovs- och inkomstprövning, som inte är väl förenliga med moderna socialpolitiska principer. Vidare synes det angeläget att möjliggöra rekreationsresor i vidgad omfattning. I fråga om lokala transpor— ter för sammankomster av skilda slag bör närmare uppgifter om goda initia- tiv samlas och föras vidare.

Utredning pågår i olika frågor Som närmare framgår av avgränsningen av socialpolitiska kommitténs uppgift (kap. 1) pågår utredningar på många områden rörande de handikappade.

Centrala rehabiliteringsberedningen be— handlar rehabiliteringsfrågor, sjukför— säkringsutredningen frågor rörande or- topediska hjälpmedel, pensionsförsäk- ringskommittén pensionsfrågor, arbets- marknadsutredningen arbetsmarknads- frågor osv. Även skol- och utbildnings- frågor utredes på olika håll. Flera av de pågående utredningarna är eller väntas bli färdiga under 1964. Resulta- tet av det pågående utredningsarbetet får förutsättas leda till förbättringar för de handikappade i olika avseenden.

Anavarsfördelningen

Flera statsdepartement och flera centra- la ämbetsverk är ansvariga för de han- dikappades välfärd. Kommuner och landsting deltar på olika sätt och ge- nom olika organ. En stor mängd en- skilda organisationer medverkar som företrädare för olika grupper av handi- kappade.

Det torde ligga i sakens natur att så är fallet. Tanken att de handikappade så långt möjligt skall införlivas i sam- hällslivet leder till att deras utbildning bör skötas av ordinarie utbildningsor- gan, deras bostadsförsörjning av bo- sta-dsorganen, deras sjukvård inom den vanliga sjukvårdens ram osv.

Behovet av bättre samordning fram- står emellertid klart. Inte minst är det angeläget att ordna så att de, som sär- skilt ofta har stora behov av samhäl- lets medverkan i olika situationer, har lätt att komma i kontakt med samhälls- organen. I den mån de är rörelsehindra- de är det särskilt svårt för dem att söka kontakt med alltför många offentliga organ.

Det är också viktigt att en enhetlig grundsyn på handikappfrågorna får gö- ra sig gällande i planeringen av satm- hällsåtgärder på olika områden.

Socialpolitiska kommitténs undersök- ningar rörande de handikappade visar

på samma sätt som kartläggningen av åldringsvården, att de lokala och re- gionala variationerna i vårdstandard och aktivitet är stora. Detta kan tilldels förklaras av .att kommunernas admi- nistrativa och finansiella resurser är så olika —— och att fördelningen av åld- ringar och handikappade är så ojämn.

Om man jämför det sammanlagda an- talet åldringar, förtidspensionärer och barn med den arbetsföra befolkningen i ål-denn 16—66 år, får man för hela landet talet 56 procent: på 100 »aktiva» går det alltså 56 åldringar, förtidspen- sionärer och barn. För samtliga städer är detta tal 51, för landskommunerna 63. Detta belyser de stora skillnaderna mellan olika kommuntyper och de va- rierande biståndsb-ehoven.

Det finns 16 kommuner i landet med relationstal över 75 — och det finns en kommun med talet 100, dvs. att åldrings- ar, förtidspension-ärer och barn sam— manlagt utgör halva befolkningen.

Redogörelserna i det föregående för kommunala insatser av olika slag för de handikappade visar mycket större variationer än som kan förklaras av skillnader i behoven. Många kommuner har inte haft någon aktivitet alls att re- dovisa ifråga om bostäder eller hem- hjälp eller andra anordningar för handi- kapp-ade.

Kommunerna bör numera anses ha ett primärt ansvar när det gäller fler- talet -av de områden av handikappvår— den som här berörts. Socialpolitiska kommittén har också förordat att kom- munerna skall skaffa sig ökad kunskap om sina handikappade, inventera deras bostäder samt behov av hemhjälp och olika slags hjälpmedel. Kommittén har för avsikt att föreslå, att denna ansva- righet skall preciseras i en särskild vårdlag, som avser åldringar och handi- kappade. Den avses även innefatta reg- ler om sådana hem, vilka nu finns be-

skrivna i socialhjälpslagens kapitel om ålderdomshem.

Statens medansvar för handikapp- vården minskar inte härigenom. Förut- om sina skyldigheter att medverka i finansieringen av olika samhällsinsat- ser måste staten även medverka admi— nistrativt.

Inte heller minskar de enskilda orga— nisationernas betydelse som talesmän för olika grupper av handikappade och som medverkande i praktisk hjälpverk- samhet. Samhället har all anledning att även framgent stödja dessa organisatio- ner och utnyttja deras tjänster och de- ras sakkunskap.

Den kommunala ansvarigheten bör ta sig uttryck i en aktiv, uppsökande so- cial omvårdnad om de handikappade. På olika områden av handikappvården har på senare år framvuxit en konsu- lent- eller kuratorsorganisation, som delvis fått stöd från det allmänna. I samarbete med sådana befattningsha- vare och med offentliga och enskilda organ i övrigt bör kommunerna se till att de handikappade inte lämnas bort- glömda eller övergivna.

Först då en aktiv socialvård griper in, klarlägger hjälpbehoven och ställer hjälpmöjligheter till förfogande, kan man uppnå handikappvårdens yttersta syfte. Först då kan de handikappade _ så långt deras handikapp det medger — nå högsta möjliga grad av självstän- dighet och oberoende.

Hjälpen till de handikappade skall så långt det praktiskt är möjligt utformas som rättigheter. Inom vida gränser bör den handikappade ha rätt att få de orto- pediska och andra hjälpmedel, som gör att han så långt det i det individuella fallet är möjligt kan vara som andra, rätt till specialinredning av bostaden, om så behövs, rätt till invalidfordon, möjlighet till rekreation osv. Det skall inte ytterst vara beroende av exempel—

vis enskild aktivitet, om den handikap- pade skall få det han behöver för att i största möjliga utsträckning vara som andra.

På grundval av det föregående fram- lägger kommittén för fortsatt övervä- gande följande program för ansvarsför- delningen rörande vården av handikap- pade.

Kommunernas uppgift:

alt genom inventeringar o. d. i samar- bete med vederbörliga samhällsorgan få reda på handikappade som är i be- hov av omvårdnad av något slag, ar- betsprövning, arbetsträning, arbete un- der skydda-de förhållanden etc.;

att planera och göra upp program för handikappvården i kommunen;

att verka för att handikappade erhål- ler upplysning om olika vård- och hjälp- möjligheter;

att tillse att de handikappade genom de institutioner och andra organ, som är ansvariga för verksamheten, får de tekniska hjälpmedel — inklusive inva- lidfordon -— som de behöver för sin dagliga livsföring, förvärvsarbete m. m.;

att medverka till att sådana handi- kappade, som är helt eller delvis oför- mögna att utföra förvärvsarbete, så långt det är möjligt förhjälps till lämp- lig form av sysselsättning;

att tillse att de han-dikappade har go— da och ändamålsenliga bostäder;

att aktivisera de handikappade, så att de i största möjliga utsträckning klarar sig på egen hand, och medverka till att bostaden med dess utrustning anpassas individuellt för den handikappade;

att verka för att de handikapp-ade får kon-takt med samhället och med sin om- givning;

att medverka till att de handikappa- de bere-des tillfälle att ta del i kultur— livet och får möjlighet till förströelse;

att bistå de handikappades anhöriga

och andra, som tar aktiv del i vården av handikappade.

Landstingens uppgift:

att bereda sjukvård och hemsjukvård;

att svara för att det finns tillgång till träningskök, träningslägenheter m. m. i landstingskommunen;

att anordna bostäder i anslutning till verkstäder för handikappade (inackor- deringshem) i den mån sådana inte ordnas på annat sätt; i större kommu- ner torde det finnas underlag för kom- munala anordningar av detta slag.

Enskilda organisationers uppgift:

att i olika sammanhang tillvarata de handikappades intressen;

att ta initiativ till och pröva ny verk- samhet för handikappade.

att finansiellt bidra till effektiv handi- kappvård;

att följa kommunernas, landstingens, de landstingsfria städernas och de en- skilda organisationernas verksamhet på området;

att bistå kommunerna vid planering och utförande av inventeringar och lämna kommunerna råd och upplys- ningar härom;

alt bedriva informations- och upp- lysningsverksamhet beträffands hjälpen till handikappade och att i samråd med SVCK förse kommunerna med upplys- ningar om tekniska hjälpmedel etc. samt bedriva och främja forsknings— och försöksverksamhet;

att samarbeta med olika myndighe- ter, SVCK och de enskilda handikapp- organisationerna.

BILAGOR

ull"— '| "I +. -' —io:|' :p»

||. INVALIDISERADE (Avser personer, födda 1896 eller senare, med särskilda svårigheter-på grund av invaliditet av fysisk eller psykisk ort)

A. Folkpension m. m.

BILAGA A

Åldringsvdrden m. m. Kommunundersökningen (del ll)

K

Lån:

1. Antalet personer med invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering

Personer med invalidpension ........................................... .

Personer med sjukbidrag ........................... _ ....................

S:a

Därav med enbart grundpension

Antal

onstallsvdrd S:t!

2. Antalet personer med inkomstprövade förmåner (onstoltsfollen frånröknode), fördelade efter ålder, civilstånd och hemmavarande barn under 16 år (betecknas i tabellen må born)

Antal (anstaltsfollen frånröknode) Män Kvinnor Summa Födda år . . . . . . . . . g|fto ej glfto glfto e| glfto gifta e| gifto totalt "iaf,”; totalt $$$; totalt #2; totalt f:; totalt #27; totalt "eff; born » born burn born born born 1896—190) .......... 1901—1905 .......... .. 1906—1910 .......... 1911—1915 ................................. l916—l920 .......... 1921—1925 .......... 1926—1930 ..,, ...... 1931—1935 .......... 1936—1940 .......... 1941 el. senare ...... S:a

Antal fall, där två mekar båda uppbär invalidpension eller sjukbidrag:

.................................... därav med minderåriga born

1. 0) Antal lägenheter, disponerade av invalider, i pensionärshem m. m. (Beträffande pensionärshemmets nummerbe- teckning |fr avsnittet I A:1 i formuläret)

Antal lägenheter, disponerade av invalider Därav lägenheter specialinredda för invalider Hem nr .. .. 1 r. o. kök 2 "- 0- kOk S:a 1 r. o. kök 2 r. 0-_ kOk Szu el. större el. storre S:a b) Antal "insprängda" pensionärslägenheter, disponerade av invalider Lögenhetstyp Antal lägenheter Därav med special- inredning 1 r. o. kök 2 r. o. kök el. större S:a '2. Särskilt bostadshus inom kommunen för invalidiserade .. .. - Särskild F....g. A..... lägenheter diåldä'åeiåf'ävåiåå'fl' .... heten stad | togs i Huvudman huset bruk t. (t. ex. kommunen, förening) ] r o 2 r. o. ] r a 2 r. 0. ja | nej ?"da' kik. kök el. S:a kLk ' kök el. s:et (anges malet år 0 större 0 större med kryss) S:a '

Anm. Följande fastigheter är avsedda endast för viss kategori (t." ex. blinda, rörelsehindrade), nämligen

för

3. lnvalidlögenheter m. rn. (utom ”insprängda" pensionärslägenheter samt lägenheter i pensionärshem och särskilda bostadshus, jfr ovan p. 1—2)

Antal specialinredda

H lägenheter därav med bidrag från US'YP 2 r. o. 1 r. o. , kom- lands- kök går?: s.a staten munen tinget småhus (en- och tvåfamiljshus, radhus, kedjehus etc.) ........ flerfamiljshus: hyreslägenhet ........... . ................................. L . . ... ... L .

S:a

4. Förbättringslön Antal Antalet lägenheter som iordningställts för invalidpensionärer 1959 eller senare ........................

Antalet lägenheter som den 1'2/4 1962 fortfarande disponeras av invalidpensionärer ........................

5. Beslut om byggande av lägenheter, speciellt avsedda för invalider (lägenheter med specialinredning)

Antal'lägenheter färdiga år Hustyp 19622 r. o. 19632 r. o. 19642 r. 0. 19652 r. o. småhus ................................................. flerfo'm (snus: hyreslägenhet ............................... bostadsrättslägenhet ......................... lägenhet i pensionärshem ..................................................... särskilt bostadshus för invalider .......... S:a

I det fall annan än kommunen eller kommunal stiftelse planerar att bygga lägenheter för invalider, ange huvud— mannen samt i förekommande fall, om lägenheterna avses för viss kategori (t. ex. blinda, rörelsehindrade):

6. Beskrivi korthet på vilket sätt särskild hänsyn tas till invalidernas speciella behov vid stads- och bostadsplanering

samt vid planeringen av offentliga byggnader: ......

7. Behovet av särskilda bostäder för invalider 0) Har särskild utredning om behovet av bostäder för invalider gjorts? Ja (:| Nej |:)

När har utredning gjorts och i vilket sammanhang? ............ .

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

b) Anser kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av lämpliga bostäder m. m. för invalider inom kommunen? Ja |] Nej (]

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

1. Antalet invalider (födda är 1896 eller senare) intagna på ålderdomshem (hemmets nummerbeteckning se formu- läret l Cz2)

Antal för vilka ansäkan gjorts om

Antal med Antalet tntogning pä h sjuk-I Hem fysisk psykisk Födda quk' rull- k ej,-åsa? nr invaliditet invaliditet är såg,. stols- g'uulf: rettskli- mental- mental- som?? Ii g inva- lit nik f. sjukhus sjukhem pecta 9' lider us längv. anstalt gande kro ps— m kv m kv sju a S:a Anm. (ange närmare annan specialanstolt och antalet fall): 2. Särskilt inockorderingshem för invalidiserade 0) Antal hem, huvudmän, beläggning m. m. den 12/4 1962 Togs i Specialinrett Beläggning Hem bruk fö,- Huvudman Antal nr ätited'aråträ- (t. ex. kommunen, förening) id "Gl platser män kvinnor 510

(anges med kryss)

NP'P'PPNT'

S:a

Anm.: Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t. ex. blinda, rörelsehindrade), nämligen

hem nr ............ för

b) Förvärvsarbete, sysselsättning m. m. på särskilda inackorderingshem den 12/41962

Antal Antal sysselsatta inom hemmet i Hem nr förvärvsarbetande icke förvärvsarbetande arbete för hemarbete VGFkSlUd ieånmsåglnlnm .m. m... ...... ...en... 3322." "' ':.Zt'" ”;?:2' ,,;g:g;,,.

....1'. ...... . 2. .................

. 3. ........... .. 4.5--. ................................ 51 ............................ ..6-. . ....................................

7.

S:a

:) Beslutade inockarderingshem

Beräk- Beräk- Specialinredes Antal platser ; Hem Huvudman '$;th:- n::dszi (anses "led 22”) män kv s.a ..... B*... . .... ...C' _ .................. .. [?.—.... .................... E.

hem

Särskild verkstad i anslutning till beslutat inackorderingshem

Hem litt.

Verkstadsgren Antal platser

D Hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård tr.. m. för invalider

1. Hemhjälpsv och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. a) Huvudman, personal samt beräknat antal arbetstimmar sammanlagt per vecka i värden av invalider

Antal Huvudman') di-strikts- andsritlzjtkjeg. >," _ hern- hem_— s-o (j_ ex. kommunen, röda kors-krets, skoterskor sköterskor (soc. linje) vardartnnor samartter * särskild förening) arb. arb. arb. arb. ark; arb. perso- t:ar perso— har perso- har perso- tzar perso- tzar perso- har ner per ner per ner per ner per ner per ner per vecka vecko vecka vecka vecka vecka 1. ............................... 2. ............................................ 3. .................. 4_ .................. 5. 6. .............................. 7. S:a

1) i det följande redovisas huvudmannen endast med den nummerbeteckning som anges här

b) Administration

Förekommer regelbundet samarbete mellan huvudmännen?

till]?

Förekommer fastare organisation för samarbetet?

D Dwag

Finns gemensamt centrolkontor (hemhjälpsbyrä e. d.)?

Finns annat gemensamt organ och i så fall vilket?

* Omfattning m. rn. (antalet hjälpta invalider av den under a) upptagna personalen)

(Redovisa antalet invalider, som mer eller mindre regelbundet erhåller hjälp och som den 12/4 1962 anses vara aktuella hjälpfall ("klientelet"), fördelade på mera varaktiga fall/sådana som erhållit hjälp fortlöpande sex månader tillbaka eller som beräknas bli i behov av hjälp under de närmaste sex månaderna! och kort- variga fallsédana som erhållit rent tillfällig hjälp, t. ex. vid sjukdomsfall/)

!!

Antal hjälpta invalider Antalet hjälpta för vilka ansökan ingivits om lats & kh | p Huvud— . sju em e. man ensamboende e| ensamboende akut- Affär??? mental- mental- (;;er . . . . . , a , . . s a - nr var;:cmrga kortfxéalnga vargåålga kortftålrlnga s|ukhus källa;- swkhus sjukhem anstalt I pensionänhem eller "insprängda" pensionärslägenheter

'I.

Nesher—.:»

S:a

l invalidlägenheter

't.

2.

NPV—**!»

övriga

NPP'FWN

G:a

Tillhopa

Anm.: (ange annan specialanstatt och antalet fall):

d) Normer för avgiftssättningenlendast den av kommunen bedrivna verksamheten redovisas, ev. i särskild bi—

taga)

2. .Hemsjukirårdsbidrag.för värd genom anhörig eller annan i hemmet

Antal invalider den 12/4 1962 Hemsiukvärdsbidrag från till vilka bidrar; utgår (kommun, landsting, enskild organisation) hela antalet s-a därav .m kv ' under 16 år S:a Normer (redovisas -ev. i särskild "' _ ): Vårdaren: Antal fall den 12/4 1962 make/maka .................................... hemmadotter (med huvudsaklig sysselsättning att sköta förälder) .................................... annan anhörig .................................... icke anhörig S:a 3. Utlåningsförräd (sängar, tekniska hjälpmedel etc.) Uttäningsförråd med sängar tekniska hjälp- sjukvårds- Huvudman sängutrustning medel (rull- materiel stolar etc.) m. m.

DDDD

El El El []

BEIGE]

Normer för uvuli _ ' ' _

4. Matdistributian m. m.

Huvudman

Antal betjänade hushåll (med invalider) den 12/4 1962

totalt

därav i

ensam- ej ensam- boende boende

pensionärshem invalid- o. d. lägenheter

ensam-

boende

eiensam- ensam- eiensam- boende boende boende

Annan huvudman: Kommunen: distribution från älderdoms em ........................................... skolbespisning ............................................ annat håll ................................................

Antal kuratorer Antal konsulenter]Avseddu

.. d' för kate— Antalet Huvudman hela häfta. hela här??. gori (t. ex. hjälpta antalet villi ar- antalet villi ar- bllnda, år 1961

bets raft bets raft vanfora)

6. Särskilda fritidsanordningar m. m. för invalider (anges med kryss i rutan)

Hembesö- Klubbloka- Verkstads- Föreläs- Erhäller bi- kare, "vän- ler, "da — el. hobby- ningar, drag av

Anordnare tjänst' centraler" el. lokaler samman- kommunen llknande komster m.m. för verk- samheten

DDDDDD DDDDDD DDDDDD DDDDDD DDDDDD

Ovriga anordningar:

7. Särskilda anordningar för konvalescens, rekreation m. m. (anges med kryss i rutan)

Vilo- och Semester- Sammar- Bidrag t. Erhäller bi» konvales- hem för hem för semesterre- drag av

Anordnare centhem f. invalider invalider sor m. m. för kommunala invalider invalider medel för

ifrågavaran-

de ändamäl

DDDDDDD DDDDDDD DDDDDDB DDDDDDD DDDDDDD

Ovriga anordningar:

8. Kommunikationer m. m. a) Särskilda anordningar på allmänna kammunikationsmedel inom kommunen för att underlätta invaliders resor:

Kate orier Antalet Ja Nej (t. ex. linda förmånstagare rörelsehindrade) år 196

Avgiftsfria resor:

alla resor lj B resor till och från arbete |:] B

Rabatterade resor:

alla resor El El resor till och från arbete El [:|

?. Beslutad utbyggnad av hemhjälps: och hemsamaritverksamhet m. m. (p. D 't—8): ............................................. . ..............

10. Behovet av särskilda anordningar av den typ som avsetts under D l—8

0) Har särskild utredning om behovet av qnordningar av ifrågavarande slog gjorts? Ja [] Nej U

När har utredning gjorts och i vilket sammanhang?

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

b) Anser kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillv ” " L ' för ' "* inom ' i Ja [| Nej []

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

F. Tekniska hjälpmedel, anpassning m. Ill.

1. Tekniska hjälpmedel (proteser, rullstolar, hörapparater, invalidvagnar, bilar m. m.)

a) Normerna för bidrag från

Om bidrag lämnas i form av socialhjälp tillämpas då en generösare ekonomisk behovsprövning än för hem— understöd? Ja [:] Nej |:]

.. [Smartr- en av | rags- .ag | rag Huvudman hjälpmedel mottagare kr. 2. Anpassning rn. m. till invaliditeten An ass- Särskild tränin s- Enbart tränin s- nin l:;kurs Antal det- lägenhet g Argal kök 9 Argal HUVUde" för t. ex. tagare | U." är" "." är" blinda, är 1961 lån:;- antal å's?9å antal antal Ö?S?9å vanföra) hå” platser kök platser - Normer för avgiftssättningen: 3. Gymnastik och idrott för invalidiserade (anges med kryss) ågkgymnastikn Anzan gymnastifl': avrs- avrs- avrs- avrs- Huvudman be agd in be agd fri Idrott

DDDDDDD DDDDDDD DDDDDDD DDDDDDD DDDDDD

4. Beslutade åtgärder i fråga om anordningar av den typ som avses under p. '|'—3: ...........................................................

_ ..-,._

G. Sysselsättning, förvärvsarbete rn. m. 't. Arbetsterapi, hemarbete o. d.

a) Antal arbetsterapeuter och sysselsättningssamariter samt beräknat antal arbetstimmar per vecka i värden av

invalider Antal Huvudman arbetsterapeuter samariter arb. tzar arb. hur personer per vecka personer per VECkG

S:a

b) Administration

Z !.

DEGEBER— DDDDDD

Förekommer regelbundet samarbete mellan huvudmännen? Förekommer fastare organisation för samarbetet? Finns gemensam arbetsanskaffning? ,, ,, inkäps- och lagercentral? ,, ,, försäljningsorganisation? Äger samarbete rum med landstinget?

Beskriv i korthet under vilka former samarbete mellan huvudmännen eller med landstinget bedrives?

c) Anordningar för hemarbete (för industrier etc.):

2. Särskilda verkstäder för invalidiserade

Antal platser Beläggning 12/4 1962

Verk- Till- dårar/$$;- därav för

stad kamst- Huvudman Verkstadsgren fo. 0" dad jojo" arbets. Sdede

"' år tatt bets- sys- träning 5.755?!" tra- sel- sattnmg ning itil); m kv m kv m kv

. l..- ........................................................

2. .........................

..,3; .........................................................

itu. .................................................

5.

S:a Anm.: Följande verkstäder är avsedda för viss kategori (t. ex. blinda, rörelsehindrade) nämligen verkstad nr ............ för " ”

3. Beslutade åtgärder beträffande anordningar av den typ som avses under p. 1 och 2:

4. Behovet av särskilda anordningar av den typ, som anges under G p. 'l—S, för invalider

0) Har särskild utredning om behovet gjorts? .la El Nei |:]

När har utredning giorts och i vilket sammanhang?

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

b) Anser kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet för invalider inom kommu- nen? Ja |] Nei |]

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

H. Sp ' " J ' _ för att * " vila och ' "4 för den som i hemmet vårdar invalidiserad

Speciella anordningar för hemhiälp som

A tt f" k t ' .. .. . _ ' _ Anordnare (t. etede meuväggb'r avgbytareåh. eil' hemh|ölp for lelliiescfåil- blinda, vanföra) n gegcånrig ' semester vistelse

DDDDDDD DBDDDDD DDDDDDD

Speciella förmåner e. d. i övrigt för den som i hemmet vårdar invalidiserad:

*l. Uvri a ......" ' ' l' ' eller "' ' ) inom ' för ' "" ...le: ! . .

J. Kommunens beräknade nettokostnader (driftutgifter) år 1961 för anordningar för invalidiserade a) Kommunens egen verksamhet Belopp avrundat kr kommunala bostadstillägg .............................. folkpensioner .............................. särskilda kostnader för bostäder (ifr B) inackorderingshem (ifr C)

hemhiälpsverksamhet m. m. (ifr D) .............................. tekniska hiälpmedel m. m. (ifr F) sysselsättning m. rn. (ifr G)

speciella anordningar för anhöriga (ifr H) övriga anordningar (ifr !) ..............................

b) Bidrag till verksamhet för invalider

c) Bidrag till kurser och utbildningsverksamhet för värdavinvalider

Summa kronor

K. C._ ' " för ' "t' nde inom '

Beskriv i korthet samarbetet mellan dessa och kommunen (formerna för mera organiserat samarbete etc.):

.............................................................................. den I 1962

För drätselkammaren/kommunalnämnden

(uppgiftslämnarens underskrift)

adn

tel.

BILAGA B

Organisationer för handikappade, deras syfte och verksamhet

Åtskilliga enskilda organisationer finns vars syfte är att tillvarata de handikap- pades intressen, sprida upplysning, un- derstödja vetenskaplig forskning osv. samt att förbättra de handikappades lev— nadsförhållanden i skilda avseenden. Resultatet av ett försök att åstadkomma en översikt över enskild aktivitet på om- rådet redovisas i det följande. Översik- ten, som omfattar riksorganisationer med verksamhet för handikappade på sitt program, grundas på verksamhets- berättelser för är 1962 och på upplys- ningar, inhämtade vid telefonintervjuer med en del av organisationernas kans— lier.

En del organisationer ägnar sig hu- vudsakligen åt öppen vård. Andra orga- nisationer har som huvudsyfte att främ- ja forskning. Några av organisationerna driver egna rekreationsanstalter såsom fritidsgårdar, semesterhem, konvale- scenthem m. m. Vissa organisationer driver vid sidan av sina huvuduppgifter verksamhet för handikappade t. ex. Rö- da korset, Svenska scoutförbundet och Stadsmissionen, såsom olika slag av öppen vård och hem för handikappade.

I tab. 35 lämnas uppgifter om handi- kapporganisationer jämte antalet lokal- föreningar och lokalavdelningar samt medlemsantal. Vidare redovisas organi- sationer av mera stödjande karaktär samt samarbetsorgan.

Utöver de i tabellen lämnade uppgif- terna om de olika organisationerna kan följande nämnas.

De Blindas Förening är en riksorga- nisation för blinda och synsvaga med lokalavdelningar, som i regel är verk- samma i varje län eller landskap. Dcss syfte att på alla sätt tillvarata blindas intressen förverkligas genom reliabili- teringsvcrksamhet och åtgärder, som främjar de blindas sociala förhållan- den och kulturella och ekonomiska in- tressen samt vård m. m. DBF driver talboks- och blindskriftsbibliotek, kon- sulentverksamhet, skyddade verkstäder, anpassningskurser, rekreationshem och social understödsverksamhct samt till- handahåller arbetsmaterial genom sitt försäljningsbolag, vilket också säljer de blindas färdiga produkter. DBF ut- ger De Blindas Tidskrift samt De Blin- das Veckoblad.

I detta sammanhang kan nämnas Margarelaringen, en kamratförening som genom föreläsningar, smärre kur- ser, hjälp och samvaro verkar för blin- da kvinnor i nära anslutning till DBF, samt Föreningen Sveriges Dövblinda, en organisation med syfte att tillvarata landets ca 200 dövblindas intressen. För— eningen ingår i DBF.

Hörselfrämjandets Riksförbund är en sammanslutning av lokalföreningar, vars medlemmar består av såväl hörsel- skadade som andra för föreningarnas syften intresserade personer. HF bilda- des år 1921 under namnet Svenska För- eningen för Dövas Väl och antog det nuvarande namnet år 1956. Dess syfte är att anpassa hörselskadade till nor-

Tabell 35. Organisationer med verksamhet för handikappade som huvudsaklig uppgift

Antal lokal— Antal me d- Organisation Tillkomstår organisation- 1 emmar, ca ner, ca De Blindas Förening (DBF), Stockholm') 1889 25 3 000 Hörselfrämjandets Riksförbund (HF, f. (1. Svenska

Föreningen för Dövas Väl), Stockholm1)2) 1921 80 12 000 Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Borlänge 1922 50 3 000 De Vanföras Riksförbund (DVR), Stockholm1)2) 1923 124 22 000 Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka (RHL, f.

d. De Lungsjukas Riksförbund), Stockholm?) 1939 124 16 000 Margaretaringen, Stockholm 1943 — 400 Svenska Diabetesförbundet (SD), Stockholm 1943 60 7 000 Riksföreningen mot Reumatism (RmR), Stockholml) 1945 14 25 000 Riksförbundet Döva Barns Målsmän, Örebro 1949 5 1 500 Riksföreningen mot Polio (RmP), Stockholml) 1949 28 100 000 Riksförbundet för Svensk Epileptikervård, Farstaz) 1954 4 400 Riksförbundet Sveriges Föräldraföreningar för CP—

Barn, Stockholm?) 1955 25 1 800 Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn (RFUB ),

Stockholm?) 1956 70 8 000 Riksförbundet mot Allergi, Stockholm 1956 30 3 200 Svenska Multipel—Sklerosföreningarnas Riksförbund

Solna1)2) 1957 20 5 000 Föreningen för De Neurosedynskadade (FfDN),

Stockholm 1962 -— 200 Svenska Nationalföreningen mot Hjärt- och Lung-

sjukdomar (f. d. Nationalföreningen mot tuberku- los), Stockholm 1904 —— Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för De

Blinda, Bromma 1917 —

Svenska Föreningen för Psykisk Hälsovård, Stock-

holm 1931 _ Kvinnoorganisationernas stiftelse till stöd åt handi—

kappade husmödrar, Bromma 1961 —— Samarbetsorgan:

Svenska Vanförevårdens Centralkommitté (SVCK),

Bromma 1911 — Handikapporganisationernas centralkommitté

(HCK f. d. Rikskommittén för partiellt arbetsföra), Stockholm 1942 25

1 Medlem i SVCK ” Medlem i HCK

malt liv. HF bedriver rehabiliterings— verksamhet och studieverksamhet. Sin uppgift vill HF fylla genom att sprida vederhäftig upplysning om de hjälpme- del som står till buds för bekämpande av hörselskadornas verkningar, att an- ordna specialundervisning för hörsel- skadade, att ge sakkunnig vägledning till hörselvårdande institutioner, att ge

råd i sociala och ljudtekniska frågor samt att genom berikande föreningsliv, bildningsverksamhet osv. motverka de hörselskadades isolering. HF lämnar bl. a. i kursform information till för- äldrar till hörselskadade barn, bedriver ungdomsverksamhet genom folkhögsko- lekurser och ungdomsklubbar. Förbun- det har heltidsanställd ombudsman och

socialsekreterare samt en konsulent för ungdomsverksamheten. Förbundet ut- ger ett medlemsblad benämnt Auris.

HF driver en i Stockholm belägen rehabiliteringscentral, den första fasta skolan i landet för svårt hörselskadade vuxna personer. Starten i september 1956 möjliggjordes genom en donation till HF. Fr. o. m. budgetåret 1958/59 åtnjuter HF statligt anslag till rehabili- teringscentralen för lärarlöner och er- forderliga specialistarvoden. HF är re- presenterat i flera kommittéer och nämnder bl. a. statens hörselvårds- nämnd och arbetsmarknadsstyrelsens rådgivande delegation för arbetsvårds— frågor.

Sveriges Dövas Riksförbund är en sammanslutning av döva _ tidigare kal- lade dövstumma _— och dess syfte är att biträda de döva i alla instanser och på alla sätt främja deras intressen, för- vä-rvsmöjligheter och bildningssträvan. Medlemmarna har enligt uppgift så gott som 100-procentigt genomgått dövskola. SDR främjar forskning. Förbundet har vidare egen studie— och ungdomsgård samt bedriver föreläsnings- och kurs- verksamhet. SDR utger tidskriften SDR- Kontakt samt ordn-ar kurser i tecken- språk för föräldrar .med döva 'barn och andra intresserade.

I detta sammanhang kan även näm- nas Riksförbundet Döva Barns Måls— män, som arbetar för att söka lösa de speciella problem, vilka är förknippade med de döva barnen. Förbundet arbetar bl.a. för att underlätta den språkliga kontakten mellan döva barn och denas föräldrar samt anordnar läger- och re- kreationsvistelse för döva barn och ung- domar.

De Vanföras Riksförbund är en sam- manslutning av vanföra och för van- förevården intresserade personer. DVst lokalavdelningar och lokalför— eningar är spridda över hela landet. Inom organisationen har man delat upp

landet i fyra distrikt, vilka ansluter sig till de fyra vanföreanstalternas upptag— ningsområden. De centrala arbetsupp— gifterna handhas av förbundsexpeditio- nen i Stockholm.

DVR bedriver upplysnings- och pro- pagandaverksamhet, studieverksamhet och hjälpverksamhet samt ombudsman- naverksamhet, skyddade verkstäder och anpassningskurser. Vidare driver DVR rekreationshem, konvalescenthem och barnkoloni samt anordnar ungdomslä- ger och är huvudman för handikapp- idrotten. För sina olika verksamhets— grenar har DVR inom sig olika kom- mittéer m. m. DVR utger Svensk Van- företxidskrift.

Riksförbundet för Hjärt- och Lung- sjuka —— vars stadgar antogs 1961 —— har direkt fortsatt den verksamhet, som tidigare bedrevs av De Lungsjukas Riksförbund, som bildades år 1939. RHL och dess lokalföreningar arbetar för att hjärt- och lungsjuka personer beredes god sjukhusvård och eftervård, effektiv rehabilitering samt goda bo- stadsförhållanden och övriga förhållan— den. RHL driver konvalescenthem och utger tid-skriften Status samt det inter- na medlemsbl—adet RHL—bladet.

Svenska Diabetesförbundet är en riks- organisation för sockersjuka och andra med intresse för verksamheten. SD:s uppgift är att tillvarata diabetikernas sociala och medicinska intressen och att stödja forskning på diabetesområdet. SD tillhör Internationella diabetesfede: rationen, en sammanslutning av läkare och lekmän. Vid svenska förbundets sida står ett läkarråd, bestående av åtta av landets främsta diabetesläkare. Några lokalföreningar bedriver sommarkolo- niverksamhet för barn. Förbundet äger dessutom Diabetesgården, avsedd för vintersport och sommarvistelse för dia- betesungdomar över 13 år. SD utger tidskriften Diabetes.

dess länsorganisationer har till uppgift att verka för bekämpandet av de reu- matiska sjukdomarna. RmR ger bidrag till reumatologisk forskning vilket ut- delas av en rådgivande nämnd med me- dicinalstyrelsens chef såsom ordföran- de. Riksföreningen driver vidare Strängnäs Reumatikersjukhus samt Spenshults Reumatikersjukhus med sam- manlagt 230 vårdplatser. Dessa sjukhus är helt jämställda med allmänna sjuk- hus. Vidare består RmR enskilda reu- matiker med tekniska hjälpmedel, om- skolning under utbildning, invalidbi- lar, kurortsvistelse m. m. Riksföreningen mot Polio har till syfte att bekämpa polio och dess följ- der, främja vård och vetenskaplig forsk- ning samt att lämna hjälp och under- stöd åt behövande sjuka och invalidise- rade. De flesta av Rszs medlemmar är stödjande. RmP driver rekreations- hem och stöder länsavdelningarnas kol- lektiva rehabiliteringsverksamhet vid simklubbar m. m. samt arbete med in- ventering av de polioskadade. Förening— en utger tidskriften Polio. Riksförbundet för Svensk Epilepti- kervård har till uppgift att »stödja och taga initiativ till åtgärder, som gagnar de epileptiskt sjuka». I detta syfte be- driver förbundet upplysningsverksam— het, främjar vetenskaplig forskning och studieverksamhet samt söker kontakt med svenska och utländska organisa- tioner, som arbetar i likartade frågor. Riksförbundet Sveriges Föräldraför- eningar för CP-barn verkar för och lämnar ekonomisk hjälp till vård och behandling av personer med cp. För- bundet bedriver bl. a. ombudsmanna— och kuratorsverksamhet. Förbundet har tillsammans med RFUB bildat Stiftelsen Solstrimman, som driver enskilt sjuk- hem för dubbelhandikappade barn. Vi— dare driver förbundet 9—månaders an- passningskurs för handikappade ung- domar. För sina olika verksamhetsgre-

nar har förbundet inom sig olika kom- mittéer: skolkommitté, yrkesutbildnings- kommitté, vård- och gymnastikkommit— té samt socialkommitté. Förbundet ut- ger tidskriften CP-Nytt.

Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn syftar till att på alla sätt verka för psykiskt utvecklingsstörda. Förbun- det, som är organiserat av länsförbund och lokalföreningar, bedriver bl. a. ombudsmanna- och konsulentverksam- het. RFUB driver ett hem för korttids- vård med terapi och annan behandling samt har tillsammans med cp-förening- arna bildat Stiftelsen Solstrimman, som driver rekreationshem för svårt handi- kappade barn. Tidskriften Steg för Steg utges av förbundet i samarbete med andra organisationer.

Riksförbundet mot Allergi har till uppgift att på olika sätt tillvarata de astmasjukas och allergisjukas intres- sen. Förbundet insamlar medel bl. a. för att stödja den vetenskapliga allergo- logiska forskningen och har förden- skull inrättat en särskild vetenskaplig forskningsnämnd. Förbundet vill fästa de sjukvårdande myndigheternas upp- märksamhet på och väcka deras in- tresse för att göra vården av de aller- giskt sjuka mer effektiv. Förbundet be- driver upplysningsverksamhet, utger broschyrer, handledning etc., samt tid— skriften Allergia.

Svenska Multipel-Sklerosföreningar- nas Riksförbund har till ändamål att verka för större förståelse för de orga- niskt nervsjuka och deras problem, att genom anslag stödja forskning angåen- de de organiska nervsjukdomarna, fö- reträdesvis multipel skleros, samt att genom olika praktiska initiativ kom- plettera samhällets vård—, rehabilite— rings— och rekreationsresurser. Inom organisationen drivs rehabiliterings- hem och rekreationshem. Bidrag läm- nas till sjuka medlemmars rekreation. Fortbildningskurser anordnas för sjuk-

gymnaster. Slutligen erhåller de sjuka råd och bistånd i medicinska, ekono- miska och sociala ärenden genom kura- tiv verksamhet m. m. Riksförbundet utger tidskriften MS-brevet samt förläg- ger upplysnings- och läroböcker med anknytning till förbundets verksamhets- område.

Föreningen för De Neurosedynskada- de saknar lokalföreningar men har kon- taktpersoner i olika distrikt. FfDN, som har medlemmar även i de övriga tre nordiska länderna, syftar till att till— varata dels de neurosedynskadades in- tressen och dels deras, som råkat ut för opåräknad giftverkan av andra farma- ka, samt att främja forskning på områ- det.

Svenska Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar, som antog sitt nuvarande nanm är 1960, ser nu- mera som sina mest aktuella uppgifter att främja vetenskaplig forskning röran- de hjärt- och kärlsjukdomar samt lung- sjukdomar. Eftervård i olika former, bl. a. ekonomiskt stöd, för tuberkulos- patienter är _— trots tuberkulosens till— bakagång — ett annat område, som alltjämt kräver betydande ekonomiska insatser av föreningen.

Kronprinsessan Margaretas Arbets- nämnd för De Blinda har i varje län en med nämnden samarbetande organi— sation, de 5. k. skyddsvännerna, med talrika ortsombud. Verksamheten syf- tar till att förbättra de blindas anpass- ning och arbetsmöjligheter bl. a. ge- nom understödsverksamhet. Anslag lämnas ofta i samråd med DBF t. ex. till bostäder och talboksändamål. Nämn- den står också tillsammans med DBF för den centrala konsulentverksamhe— ten.

Svenska Föreningen för Psykisk Hälsovård är en sammanslutning av lä— kare, psykologer, kuratorer och socialar- betare samt andra för vårdområdet in-

tresserade personer. Föreningen vill verka för den psykiska hälsovården i olika former och på olika arbetsfält, främjar vetenskaplig forskning, driver upplysningsverksamhet samt konsulte- rande och opinionsbildande verksam- het på området. Föreningen samarbetar med nordiska och internationella men- talhygieniska organisationer. Vidare distribuerar föreningen till sina med- lemmar tidningen Psykisk Hälsa.

Kvinnoorganisationernas stiftelse till stöd åt handikappade husmödrar har till ändamål att bl. a. främja vetenskap- lig forskning rörande arbets- och trä- ningsmetoder samt att söka åstadkom- ma ändamålsenliga tekniska hjälpmedel i hushållsarbete. Stiftelsen lämnar bi- drag till handikappade husmödrar till inköp av för dem lämpliga hushålls- maskiner och redskap. I anslutning här- till bedriver stiftelsen, som har ett nära samarbete med SVCK, även experiment— och upplysningsverksamhet.

Svenska Vanförevårdens Centralkom— mitté är en sammanslutning av enskilda organisationer och institutioner, som arbetar inom rehabiliteringsområdet och består f. n. av landets fyra vanföre— vårdsföreningar, sällskapet Eugenia- hemmet, DVR, RmR, RmP, Svenska Or- topedföreningen (en såväl facklig som vetenskaplig läkarförening), Svenska MS-föreningarnas Riksförbund, DBF och HF.

SVCK har till ändamål att befrämja samarbetet mellan de till SVCK anslut- na medlemmarna. SVCK har vidare att befrämja rationellt organiserad rehabi- litering, företaga erforderliga utredning- ar, befrämja vetenskaplig forskning och i samband härmed samarbeta med of- fentliga och enskilda organ, som har till uppgift att förebygga eller begränsa verkningarna av invaliditet.

Genom stipendieverksamhet o. d. vill kommittén befrämja fortbildning av he—

fattningshavare inom rehabiliterings- området. Kommitténs angelägenheter handhas av en styrelse bestående av en representant för var och en av de an- slutna organisationerna samt tre re- presentanter för Kungl. Maj:t och en representant för vardena Svenska lan—ds- tingsförbundet och Svenska stadsför- bundet.

Till styrelsens förfogande står en rad expertgrupper som rådgivande organ inom olika rehabiliteringsområden (pro- tes- och bandagefrågor, allmänna tek- niska frågor, hushålls- och bostadsfrå- gor, samhällsplanering etc.).

En väsentlig del av SVCK:s verk- samhet hestår i utrednings- och utveck- lingsverksamhet avseende handikappa— des tekniska hjälpmedel och miljöfrå- ggor. SVCK har härvid till förfogande Aexperimentvcrkstad och laboratorier. I detta sammanhang bedriver SVCK en omfattande informationsverksamhet. TSVCK bedriver vidare kursverksamhet och anordnar konferenser och över- läggningar.

Handikapporganisationernas Central- kommitté, f. d. Rikskommittén för par-

tiellt arbetsföra, antog sitt nuvarande namn 1962. HCK är ett samarbetsor- gan för sju anslutna handikappförbund nämligen HF, DVR, RHL, Svenska MS- föreningarnas Riksförbund, Riksför- bundet för Svensk Epileptikervård, RFUB samt Riksförbundet Sveriges Föräldraföreningar för CP-barn. l HCK:s uppgifter ingår bl. a. att verka för en allmän normalisering av de handikappades levnadsförhållanden, att verka för lagstiftning och samhällsåt— gärder i för de samverkande grupper- na förmånlig riktning, att i samråd med myndigheter m. fl. arbeta för be- tryggande vård-, arbets- och levnads- förhållanden för handikappade och partiellt arbetsföra samt att stimulera till forskning och vetenskapliga under- sökningar. Vidare åligger det HCK att hålla fortlöpande kontakt med anslut- na organisationer på riks- och lokal- planet, attinformera i frågor av ge- mensamt intresse samt att ge impulser och uppslag till gemensamma arbets- uppgifter. F. n. finns i landet 25 lokal- kommittéer, som samarbetar med HCK.

BILAGA C

Inventering angående handikappade i Växjö

Sedan Stadsfullmäktige i 1964 års stat för brandförsvaret beviljat anslag för transporter av handikappade, har sådan verksamhet igångsatts fr. o. m. års— skiftet. I avvaktan på leverans av spe- cialbyggd buss med rullstolshiss an— vändes brandkårens combivagn. Konti- nuerligt transporteras f. n. 18 rörelse- hindrade personer till och från den skyddade verkstaden och andra arbets- platser, omskolningskurser och skolor. Därjämte utföres transporter till läkare, tandläkare och för annan vård samt i mån av möjlighet även för andra ända- mål. Då bussen sättes i trafik omkring den 1/4 1964 kommer kapaciteten att flerdubblas.

I samband med planläggningen av transportverksamheten har ett försök gjorts på brandkåren att inventera hela gruppen handikappade i staden. Av- sikten har närmast varit att få till stånd samordnade transporter för olika ända— mål, då bussen sättes i trafik. Invente— ringen har skett under medverkan av läkare, kuratorer, distriktssköterskor, diakonissor, försäkringskassan, social- vård samt handikappföreningamas funktionärer. Någon individuell pröv- ning av de handikappades medicinska status har i flertalet fall dock ej skett, varför bedömandet huruvida reellt rö- relsehinder föreligger eller ej är osä- kert. Även om siffrorna är approxima- tiva och vissa möjligheter förefinnes att antalet handikappade kan vara än större än vad som redovisats, kan re—

sultatet i stor-t förväntas utvisa rådande förhållanden.

Till inventeringen har fogats från handikappföreningarna inhämtade upp- gifter ang. de behov, som enligt för— eningarna föreligger för olika grupper handikappade.

Med hänsyn till att antalet handikap- pade får anses överraskande srtort, vill undertecknade, i olika avseenden berör- da av de handikappades problem, an- föra följande.

Det synes uppenbart, att de handi- kappades svårigheter i alltför ringa om- fattning beaktats av det allmänna. Som framgår av de från handikappför- eningarna uttalade önskemålen, är des- sa mångskiftande och i flertalet fall be- tydande. Den allvarligaste bristen utgör det förhållandet, att de förmåner och förbättringar som i allt snabbare takt skapas genom statsmakterna, alltför ofta inte kommer till de handikappades kännedom. En stor del av de i inven- teringen upptagna tillhör ingen för- ening och har än mindre möjlighet till kontakter än övriga. Trots att transport- frågan numena kan anses löst i Växjö, har många handikappade svårigheter att bryta sin påtvungna isolering.

Föreningarna arbetar som regel utan ekonomiskt stöd och söker med lotte- rier anskaffa medel till stödåtgärder för medlemmarna. Regionalt samarbete handikappföreningarna emellan förvän- tas snart kunna etableras, medan där- emot samverkan på det lokala planet

inte torde kunna genomfönas utan kom- munal medverkan.

F. n. pågår en stark upprustning inom sjukvården och arbetsvården, som på längre sikt kommer att ge bättre re- habiliterings- och arbetsmöjligheter och därmed tillgodose påtalade behov inom dessa områden. Emellertid faller många

Såvitt vi förstår, kommer frågan om de handikappades ställning i samhället att kunna lösas endast under förutsättning att omvårdnaden knytes till en kom— munal instans.

Hänvisande till vad som anförts får undertecknade hemställa att en utredning måtte komma till

av önskade åtgärder utanför såväl sjuk- vård och arbetsvård som socialvård, varför huvuddelen av de handikappades svårigheter ändock skulle komma att kvarstå. Det synes därför betänkligt, att något huvudmannskap för den all- männa omvårdnaden icke förefinnes.

stånd i syfte att undersöka möjlig- heterna för ett kommunalt huvud- mannaskap för handikappades all- männa omvårdnad.

Växjö den 4 mars 1964

Stig Rosenlund Brandchef

Tore H jalmer Arbetsvårdsinspektör

Stig Fagerström Socialchef

Tabell 36 Resultat av inventering av handikappade inom Växjö stad pr den 15/2 1964.

.. .. Antal Biäängtt Beräknat ??;knåtl barn som Antal ar; :; ' totalantal ho dikt; a Intagna åtnjuter Grupp rörelse- »åliåiid; rörelse- aga de ip ' på skolun- hindrade1 fallavrörel- hindrade i gru erna sjukhus' dervisning . Växjö pp på annan sehmdrade| ' ort CP ..................... 15 — 15 15 -— 12 Utvecklingsstörda barn . . . 14 2 16 16 -— 4 Polio ................... 14 6 20 100 — — Reumatiker ............. 16 10 26 ' 2 — MS ..................... 33 5 38 48 11 — Synskadade ............. 12 2 14 14 —- — Hjärt- och Kärlsjuka ..... 7 3 10 60 1 — Diabetiker .............. 4 2 6 ' — -— Övriga invalidiserade" . . . . 69 6 75 ' 41 — Summa 184 36 220 |

1 Med rörelsehindrade avses sådan person, som inte utan synnerliga svårigheter kan utnyttja offentliga transportmedel. ” Sådana fall, som av skilda orsaker inte kommit med i inventeringen. ” Avser sådan person, som haft eller har någon av sjukdomarna och som oftast har ringa kvarstående men, och som inte är rörelsehindrad. ' Som regel för kronisk vård. * Skador efter hjärnblödning, tracheotomi, Parkinssons sjukdom, blodpropp, displegi m. m. samt olycksfall.

' Antal okänt.

Grupp 1: CP Inventeringsresullat pr den 15/2 1964.

Antal rörelsehindrade i staden . . . . 15 Beräknat antal fortfarande okända

fall av rörelsehindrade .......... _ Beräknat totalantal .............. 15 Antal barn som åtnjuter skolunder-

visning på annan ort .......... 12 Förening: Kronobergs läns föräldra— förening för CP-barn.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Möjligheter till sjukgymnastik m. m. kan som regel endast ske på institut. Utöver den normala belastningen in- nebär ett sådant besök besvärlighe- ter, som familjen åtminstone tidvis behöver hjälp med. För praktiskt ta- get samtliga CP—barn erfordras där- för transporter i stor omfattning.

2. Icke sällan uppstår för CP-familjer kautastrofartade situationer t. ex. om föräldarna blir sjuka, fadern blir in- kallad, tillökning sker i familjen m. m. Då ett CP-barn inte kan läm- nas utan tillsyn nattetid blir föräld- rarna mycket hårt belastade. Starkt behov föreligger sålunda av ordnad hemhjälp, såväl kontinuerlig som vid akuta fall.

3. Ett CP—barn har ofta inga kontakter utanför hemmet, vilket inverkar menligt på många sätt. Behov före- ligger att barnen får komma ut t. ex. bland scouter, som kunde åtaga sig att vara beskyddare för sina invali- diserade kamrater. Härigenom skulle vinnas att föräldrarna får vila, bar- net kommer ut och får kontakter och den yngre generationen bi- bringas ett naturligare umgängessätt med handikappade.

4. Lokala myndigheter bör bearbeta myndigheter på riksplanet så att miljöer skapas för vuxna normalbe— gåvade, men från födseln så svårt handikappade, att de inte kan för-

sörja sig genom arbete. Här kunde studier och hobbies idkas och veder- börandes isolering brytas.

5. Forskningen i de handikappades problem är betänkligt eftersatt. Det torde finnas mycket stora möjlig- heter att med tekniska hjälpmedel förbättra tillvaron för de svårt mo- toriskt handikappade.

6. Specialkuratorer (för GP., polio, MS. etc.) bör anställas. Kuratorerna bör åläggas skyldighet att till myndighe- terna anmäla de handikappades be- hov samt sina egna iakttagelser.

7. Samhället bör anställa sjukgymnas— ter som meddelar behandling.

8. Alla handikappade barn bör efter måttet av sin förmåga erhålla skol- gång. Då har de kommit dit de friska kom år 1842. Begåvade handikappa- de måste beredas möjligheter till undervisning så länge som möjligt. Någon bättre och mera meningsfull sysselsättningsterapi finns ej. Några kan kanske i en framtid utföra in— tellektuella prestationer av värde för samhället.

9. Behovet av god sommarvistelse är stort. Det vore önskvärt att läger el. dyl. kunde ordnas kontinuerligt, helst tillsammans med friska barn.

Grupp 2: Utvecklingsstörda barn Inventeringsresultat pr den 15/2 1964—.

Antal rörelsehindrade i staden . . . _ 14 Beräknat antal fortfarande okända fall av rörelsehindrade .......... 2

Beräknat totalantal .............. 16 Antal barn som åtnjuter skolunder-

visning på annan ort .......... 4 Förening: Föreningen för utvecklings- störda barn.

Av föreningen uttalade behov av åt- gärder.

1. I likhet med vad som skett inom Växjö stad bör transporter anordnas

från kringliggande kommuner till skyddad verkstad, förskola o. d. Behov föreligger av hemhjälp, som förstår och har god hand med ut- vecklingsstörda barn.

3. I staden bör ett »korttidshem» an- ordnas, dit föräldrar kan lämna sitt barn vid sjukdom, resa eller behov av vila och avkoppling.

4. En ambulerande arbetsterapeut med kontinuerlig kontakt med skyddad verkstad och andra industrier, skulle medföra större möjligheter att in- ordna de utvecklingsstörda i pro— duktionen. 50

Grupp 3: Polioskadade Inventering av polioskadade i Växjö stad pågår.

Förening: Kronobergs läns avd. av RMP.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Tillfällig hemhjälp åt polioskadad husmoder.

2. Möjlighet till semester för polioska- dad husmoder eller uttröttad husmo- der, som har vårdnaden om svårt polioskadad familjemedlem. I sam- ma fall möjlighet till någon dags Ie- dighet.

3. Möjlighet för de polioskadade, som ej kan beredas plats på RMst som- marhem, att på annat sätt få miljö- ombyte och rekreation. Eventuell sommarvistelse för polioskadade barn.

4. Hjälp vid affärsbesök och hemlåning av böcker från biblioteket (tills dess att de nya lokalerna tagits i bruk), samt för ensamstående hjälp med diverse ärenden och promena- der.

5. Bidrag till vissa tekniska hjälpme— del.

tuellt tillfälliga instruktioner av nå- gon yrkeslärare.

7. TV i mycket behövande och verkligt isolerade fall.

Grupp 4: Reumatiker Inventeringsresultat pr den 15/2 1964. Antal rörelsehindrade i staden 16 Beräknat antal fortfarande okända fall av rörelsehindrade .......... 10

Beräknat totalantal .............. 26 Intagna på sjukhus för kronisk vård 2 Förening: Kronobergs Länsförening mot Reumatism.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Hjälp med transporter till arbete, läkare, sjukgymnast o. d.

2. Hemhjälp såväl kontinuerligt som i akuta fall, då vårdare i hemmet in- sjuknar e. (1.

3. Möjlighet till sjukgymnastik förelig- ger f. n. i alltför ringa omfattning. Sjukgymnaster bör anställas genom samhällets försorg för att bättre till- godose detta viktiga behov.

4. Den rörelsehindrade reumatikersju- ke har ofta små möjligheter att er— hålla avkoppling i form :av sommar- vistelse på lämplig plats. Stort behov föreligger att få till stånd invalid- vänliga vårdhem, som under medi- cinsk sakkunskap kan mottaga sjuka under kortare perioder.

5. Rehabilitering efter sjukhusvistelse bör kunna ges åt envar som är i be- hov av sådan.

Grupp 5: MS Inventeringsresultat pr den 15/2 1964.

Antalet rörelsehindrade i staden .. 33 Beräknat antal forfarande okända

fall av rörelsehindrade .......... 5 Beräknat totalantal .............. 38 Intagna på sjukhus för kronisk vård 11 Förening: Kronobergs läns MS-för- ening.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Att länets olika myndigheter påver- kas till gagn för de MS-sjuka. Bl. a. kan nämnas den stora vikten av att en rehabiliteringsklinik fortast möj- ligt kommer till stånd samt att hän— syn tages till de handikappades problem vid utbyggnad av frilufts- anläggningarna vid Evedal och vid nybyggnad av stadens planerade nya badhus.

2. Möjlighet för de MS-sjuka att få mil- jöombyte och rekreation.

3. Att hos allmänheten söka skapa stör- re förståelse för de MS-sjuka och de- ras problem.

4. Hjälp med transporter för att sjuka medlemmar skall kunna komma till sitt arbete, besöka lasarett eller tand- läkare 0. liknande.

5. Vikten av att MS-sjuka erhåller sjuk- gymnastik är stor och föreningen önskar, att densamma skulle kunna bedrivas kontinuerligt samt att även handikappidrott skulle kunna tas upp på programmet. För detta ända- mål erfordras dock utbildade, me- dicinskt kunniga ledare.

6. En speciell kurator för länet, vilken handhar de handikappades problem.

Grupp 6: Synskadade Inventeringsresultat pr den 15/2 1964.

Antal rörelsehindrade i staden .. . . 12 Beräknat antal fortfarande okända fall av rörelsehindrade .......... 2

Beräknat totalantal .............. 14 Förening: Kronobergs läns Blindför- ening.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Vid makes eller makas sjukdom be- hövs hemhjälp med städning och i vissa fall hembärning av varor.

värt att någon seende kunde med- följa och ge råd.

3. Hjälp önskas för översyn av verktyg m. ni. som användes vid hantverk.

4. Den synskadade har ofta ingen möj- lighet att företa promenader. Om så är möjligt önskas kontakter för säll- skap vid utevistelse. Vissa synskadade har helt olämpliga lägenheter på tredje våningen eller högre och önskar byta till invalidbo- städer.

6. Vissa ensamma synskadade saknar telefon och har ytterligt svårt att få kontakt för hjälp vid missöden av olika slag. De ekonomiska förutsätt- ningarna att själv bekosta telefon saknas, varför hjälp härvidlag önskas.

7. Talböckerna på biblioteket betyder oerhört mycket för de synskadade. Det är önskvärt att talboksbeståndet ökar vid det nya biblioteket.

8. För de flesta synskadade är hjälp med transporter av behovet påkallat. 01

Grupp 7: Kärlsjuka (Hjärt-, cancer-, tbc-sjuka samt aetmatiker) Inventeringsresultat pr den 15/2 1964.

Antal rörelsehindrade i staden . . .. 7 Beräknat antal fortfarande okända fall av rörelsehindrade .......... 3

Beräknat totalantal .............. 10 Intagna på sjukhus för kronisk vård 1 Förening: Hjärt- och Lungsjukas för- ening i Kronobergs län.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Kvarvarande gamla fördomar beträf— fande smittorisk, ger den tbc-sjuke en känsla av att vara utstött, vilket försvårar många gånger tillfrisknan— det. Upplysning angående sjukdo- mens karaktär och beteende bör meddelas såväl den sjuke som den friske i större utsträckning än vad som sker.

2. Upplysning angående bidrags- och andra hjälpformer, till såväl den sju- ke som till de hjälpgivande organens tjänstemän bör ske i större utsträck— ning. En förenkling av hjälpformer- na bör också om möjligt åstadkom- mas.

3. Det allmännas bidrag till eftervård på konvalescenthem, studier, om- skolning och arbetsträning är otill— räcklig, varför en omprövning av dessa angelägna frågor bör ske.

4. Inom länet finnes ingen vårdmöjlig- het för tbc-sjuka, varför denne är hänvisad till sjukhus utanför länet, med en ökad kostnadsbörda som följd. Även här föreligger önskemål om förbättringar.

Grupp 8: Diabetiker Inventeringsresultat pr den 15/2 1964.

Antal rörelsehindrade i staden 4 Beräknat antal fortfarande okända

fall av rörelsehindrade ........ 2 Beräknat totalantal .............. 6 Förening: Kronobergs läns Socker- sjukeförening.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Läkarinformation för lärarna ang. sjukdomens karaktär och beteende, samt om möjligheterna för att häva insulincoma samt att skrivningar för betyg ej bör förläggas i omedel- bar anslutning till måltidsra-ster, då eleven blir oroad och okoncen- trerad av insulinets verkningar före måltiden.

2. ökad kännedom om hur insulincoma häves, bör ges åt samhällets hjälp- organisationer.

3. Kontinuerlig skärmbildsundersök- ning med diabeterkontroll.

Grupp 9: Övriga invalidiserade (Skador efter hjärnblödning, trache- otomi, Parkinssons sjukdom, blod- propp, displegi m.m. samt olycksfall).

Inventeringsresultat pr den 15/2 1964.

Antalet rörelsehindrade i staden .. 68 Beräknat antal forfarande okända fall av rörelsehindrade Beräknat totalantal .............. 74 Intagna på sjukhus för kronisk värd 41 Förening: De Vanföras Riksförbund.

Av föreningen uttalade behov av åtgär- der.

1. Transporter erfordras i stor ut- sträckning för att medlemmarna skall kunna komma till sitt arbete, besöka lasarett, tandläkare och andra vårdinstitutioner.

2. Omständigheterna har tvingat in den invalidiserade i en isolering, som han inte av egen kraft förmår bryta sig ur. Isoleringen är i läng- den psykiskt nedbrytande och in- verkar menligt på vederbörandes hela livssyn. Behov av terapi före- ligger i betydande omfattning av olika slag.

3. Önskan att vara självförsörjande finns hos de flesta handikappade. Erfarenheten från andra platser vi- sar att hemarbete går att ordna.

4. Det torde vidare bland medlem- marna finnas intresse att förkovra sig i handarbete, deltaga i studie- cirklar i föreningskunskap, kom- munalkunskap, språk, konst, litte- ratur m.m. Här nämnda åtgärder tjänar dessutom syftet att med- lemmarnas isolering brytes genom de kontakter, som på detta sätt kan skapas.

5. Den handikappade känner alltför ofta icke till de rättigheter han har i form av möjligheter till ersättning för olika ändamål, invalidtillägg till pension, fordon, bostäder, tekn. hjälpmedel som fås utan kostnad. Staten har sålunda skapat vissa för- bättrade förhållanden men har, en- ligt föreningen gjort för litet för att

bringa detta till vederbörandes kän- nedom. Kontinuerlig upplysning om den handikappades möjlighet och rättigheter samt om nya tek— niska hjälpmedel är önskvärt. Vederbörande har inte sällan så stora svårigheter, att han inte har möjlighet att analysera dem eller att övervinna dem. Det skulle vara av oskattbart värde för hela grup- pen handikappade därest en kura- tor eller socialtjänsteman kunde tillsättas, som kunde bistå med råd och hjälp. Många handikappade har bibringats den uppfattningen att deras rörel- seförmåga inte kan förbättras. Er- farenheterna från träningsinstitut pekar i rakt motsatt riktning och visar överraskande resultat. Prak- tiskt taget varje handikappad är i behov av sjukgymnastik och mas- sage av sjukgymnast. Erfarenheter- na på andra orter av gymnastik, volleyboll, idrott o. dyl. visar att deltagare kan göra stora framsteg i förbättrandet av sina medicinska status. En organiserad verksamhet på detta område, med utbildade, medicinskt kunniga handledare, an- ses som synnerligen önskvärt.

Ett önskemål, som torde vara ge- mensamt för alla grupper handi- kappade är behovet av lämplig lokal i staden. För handikappade är det av vitalt intresse att få del i tid— skrifter, där nyheter inom områ- det publiceras, förbundsskrivelser m. m. och dels och inte minst träf- fa andra människor. En handikappad måste inte sällan få proteser m. m. justerade eller utbytta. Sådant måste f. n. ske i Hälsingborg och är förenat med sto- ra resesvårigheter. Det är önskvärt att en ortopedisk klinik snarast in— rättas på lasarettet i Växjö.

11.

12.

13.

För handikappade med invalidbil borde bättre förutsättningar skapas för parkering i centrala staden. Med mycket sällsynta undantag är varje offentlig byggnad, varuhus o. d. anordnad på sådant sätt, att en rullstolsbunden icke utan hjälp kan komma in i den. Här behövs bättre insikter i de handikappades problem från arkitekter och bygg— myndigheters sida. Åtgärder i detta fall medför ofta ringa kostnader om de utföras i samband med bygg- nationen.

Många handikappade erhåller säl- lan eller aldrig någon egentlig se— mester. Svårigheten att utnyttja hotell, pensionat eller vandrarhem o. d. medför att man hellre stannar hemma. Det är önskvärt att invalid- vänliga institutioner skapas och drives på sådant sätt, att såväl vård som rekreation under sommarhalv- året kan erhållas för överkomliga kostnader.

Den svårt invalidiserade är ofta även psykiskt handikappad. En bi- dragande orsak härtill är allmän- hetens ofta helt felaktiga grundsyn på invalidiserade människor. Trå- kiga och skrämmande erfarenheter i form av stor uppmärksamhet, ute- bliven hjälp eller starkt markerat hänsynstagande av allmänheten vid den handikappades försök att bryta sin isolering genom besök i affärer o. d. hindrar ofta nya försök att normalisera tillvaron. En på bred bas genomförd upplys— ning — helst i TV _ skulle för- modligen åstadkomma förbätt— ringar härvidlag.

Hörselfrämjandet i Kronobergs län

har uttalat önskemål om anordnande av hörselslingor i kyrkor, på teatern och andra publika lokaler.

BILAGA D

Anslag på riksstaten åren 1960/61—1964/65 till åtgärder för verksam- het bland handikappade med undantag av institutionsvård

I följande redogörelse lämnas en över- sikt över anslag på riksstaten till åt- gärder för annan verksamhet bland handikappade än institutionsvård. Det är emellertid inte allid möjligt att på grundval .av tillgängligt material sär- skilja statsbidrag, som avser enbart öp- pen verksamhet, då från en del anslag bekostas åtgärder som även avser han- dikappade som får institutionsvård. Som exempel härpå kan nämnas an- slagen till ortopediska hjälpmedel m. m. och till SVCK. Dessa anslag har här medtagits i sin helhet. Beträffande bi- dragen ti'll SVCK har dock endast spe- cialanslaget medtagits och ej statsbi- drag, som beviljats i annan ordning. I redogörelsen ingår ej heller statens kostnader för omskolning av handikap- pade samt för beredskaps- och arkiv- arbeten för handikappade.

På riksstaten 1964/65 finns 14 anslag till åtgärder för öppen verksamhet bland handikappade samt 7 anslag, som delvis belastas av kostnader för sådan verksamhet. Härutöver belastas ansla- gen till arbetsmarknadsstyrelsen med kostnader för en konsulentbefattning för de blinda samt fem befattningar som konsulent för döva. I sammanhanget må även nämnas de rörelsehindrade motorfordonsägarnas möjlighet till be— frielse från motorfordonsskatt samt återbäring av erlagd omsättningsskatt för fordonet.

l tab. 37 redovisas de ovannämnda 21

anslagen. Ett sammandrag av ifråga- varande statsbidrag fördelade efter än- damål, lämnas i tab. 38.

Tyngdpunkten av bidragsgivningen ligger på ortopediska, tekniska och andra hjälpmedel. Därnäst i storleks- ordning kommer bidrag till verkstäder m.m. I sammandraget har näringshjäl— pen, som utbetalas från anslaget till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl. och som avser bidrag till inköp av motorfordon, ar- betsredskap o.d. för att underlätta för den handikappade att skaffa sig arbets- inkomst, hänförts till grupp A, olika hjälpmedel. Det nyss nämnda anslaget upptar för 1964/65 även anslagsposter för beredskapsarbeten för svårplacera- de arbetssökande och specialhänvisad arbetskraft samt för arkivarbeten med 50 respektive 21 mkr. Dessa samt mot- svarande poster för tidigare budgetår, då de belastade annat anslag, är som förut nämnts ej medtagna i de här gjor- da sammanställningarna.

Av tab. 39 framgår att ökningen från 1960/61 till 1964/65 av de i tab. 38 re- dovisade bidragen uppgår till samman- lagt drygt 43 mkr. Av ökningen avser ca 21 mkr (48 %) olika hjälpmedel och ca 20 mkr (46 %) verkstäder m. m. An- slagna medel till verkstäder m.m. har ökat med över 500 procent och anslagen till olika hjälpmedel med 200 procent.

En fördelning av statsbidragen på olika grupper handikappade redovisas

så långt det på grundval av tillgängligt material har varit möjligt i tab. 40. ök- ningen 1960/61 .till 1964/65 av statsbi-

Tabell 37. Statsanslag åren

dragen, fördelad på han-di—kappgrupper, framgår av tab. 41.

1960/61—1964/65 till åtgärder för öppen verksamhet för

handikappade Hpvud- Ansla gets Anslag i 1 OOO-tal kronor för budgetåret Anslaget ltel benämning 1964/65 utbetalas och 1964/65 1960/61 1961/62 1962/63 | 1963/64 | 1964/65 disponeras av V Bidrag till ortope- diska hjälpmedel Medicinal- m. m .............. 7 5581 8 7741 11 1541 12 700 18 000 styrelsen V Bidrag till SVCK. . . 100 130 145 200 250 » Därav till: Forsk— ning ............ 30 30 45 45 45 Teknisk verksam- het ............. 70 100 100 155 205 V Bidrag till: DVR . .. 140 150 350 6259 600 Arbetsmark- Därav till Tek- nadsstyrelsen niska hjälpmedel. 100 100 300 5502 500 Övrig verksam- het ............. 40 50 50 75 100 V Bidrag till DBF. . . . 475 515 550 730 1 000 ' Därav till: Försälj- nings AB ........ 410 425 443 512 544 Övrig verksamhet 65 90 107 118 131 Bandspelare ..... — — —— 100 270 Ledarhundar ..... — — -— — 55 V Bidrag till hörappa- Medicinal- rater .............. 4271 8351 2 5981 5 000 5 000 styrelsen V Bidrag till HF ..... 129 155 180 225 300 » Därav till: Reha- biliteringsverk- samhet .......... 65 85 100 130 150 Pedagogisk verk- samhet .......... 34 37 46 60 86 Driften av central- byrån ........... 30 33 34 35 64 VII Bidrag till vanföra ägare av motorfor- don (återbäring av Länsstyrel- skatt på bensin). . —— 3801 5171 600 600 serna VIII Bidrag till framställ- ning av blindskrifter och talböcker ...... 140 153 233 437 537 Blindinstitu- Därav till: Blind— tet å Tomte— skrifter .......... 20 33 33 37 37 boda och DBF:s biblioteks- skolöversty- verksamhet ...... 120 120 200 400 500 relsen VIII Bidrag till kulturell verksamhet bland skolöversty- döva .............. 12 12 12 13 13 relsen

Huvud- A Anslag i 1 OOO-tal kronor för budgetåret Anslaget . nslagets titel benämning 1964/65 utbetalas och 1964/65 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 disponeras av

VIII Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar (till 5 kyrkoherdar för döva) .......... 140 157 165 169 188

VIII »: Omkostnader. . . . 42 42 45 47 52

VIII Statens blindskolor m. m.: Avlöningar (personal vid tillfäll- liga anpassningskur- skolöver- ser för nyblinda) . . . 140 154 154 169 169 styrelsen

VIII »: Omkostnader . . . . 58 61 91 63 63 »

VIII Resor för blind- och Blindinstitu- dövskoleelever jämte tet å Tomte— ledsagare .......... 160 213 213 280 280 boda, skol—

överstyrelsen och länssty- relsernai D, G, M, P, S, T, Y och BD län X Avsättning till fon- den för idrottens främjande (handi- kappidrotten) ...... 603 653 60 70 90 Statskontoret XI Vissa sysselsätt- Arbetsmark- ningsfrämjande åt- nadsstyrelsen gärder för handikap- eller efter pade m. fl. (närings- styrelsens hjälp) ............. 1 8811 2 3831 3 2001 5 500 6 000 beslut läns- arbetsnämnd XI Bidrag tillanordnan- de av verkstäder för Arbetsmark- handikappade ...... 1 500 3 000 7 600 10 000 10 000 nadsstyrelsen Xl Bidrag till driften av verkstäder för handi- kappade ........... 1 600 3 100 3 100 11 000 13 000 » XI Bidrag till vanföre- anstalter m. m. (bi- drag till resor för Medicinal- vanföra m. m.) ..... 591 541 981 604 100' styrelsen XI Bidrag till bostads- förbättringsverk- samhet (specialin- redda bostäder för Bostads- rörelsehindrade). . . . 3661 5341 7501 1 0005 2 0005 styrelsen XII Lönekostnader vid omplacering av par- tiellt arbetsföra . . . . 300 300 300 300 300 Statskontoret

1 Nettoutgift * Därav 200 000 kr i tilläggsanslag 3 Avser även idrott för åldringar * Enligt medicinalstyrelsens beräkning 5 Enligt bostadsstyrelsens beräkning

Tabell 38. Siatsbidragen enligt tabell 37, fördelade efter ändamål

Anslag i 1 OOO-tal kronor för budgetåret

Ändamål 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 Kr % Kr % Kr % Kr % Kr % A. Olika hjälpmedel. . . . 10 106 66,1 12 652 59,8 17 964 57,0 24 725 50,3 30 775 52,6 B. Anpassning och resor. 546 3,6 637 3,0 736 2,3 797 1,6 912 1,6 C. Bostäder ........... 366 2,4 534 2,5 750 2,4 1 000 2,0 2 000 3,4 D. Verkstäder m. m ..... 3 810 24,9 6 825 32,2 11 443 36,3 21 812 44,3 23 844 40,7 E. Annan öppen verk- samhet ............. 247 1,6 289 1,4 317 1,0 334 0,7 371 0,6 F. Kulturell verksamhet och idrott ........... 212 1,4 230 1,1 305 1,0 520 1,1 640 1,1 Totalt 15 287 100,0 21 167 100,0 31 515 100,0j 49 188 100,0 58 542 100,0 A. Bidrag till ortopediska hjälpmedel m. m., till SVCK, DVR, till bandspelare och ledarhundar,

”UMUPW

hörapparater, till vanföra ägare av motorfordon (återbäring av skatt på bensin) samt till näringshjälp. . Bidrag till HF, tillfälliga anpassningskurser för nyblinda, till resor för blind- och dövskole- elever samt resor för vanföra m. m. Bidrag till specialinredning av bostäder för rörelsehindrade. . Bidrag till De Blindas Försäljningsaktiebolag, anordnande och drift av verkstäder för handi- kappade samt lönekostnader vid omplacering av partiellt arbetsföra. . Bidrag till DBFzs övriga verksamhet (främst konsulentverksamheten) samt kostnaderna för

kyrkoherdarna för döva. . Bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för blinda, kuturell verksamhet

bland döva samt till handikappidrotten.

Tabell 3.9. Den årliga ökningen från 1960/ 61 av statsbidragen, fördelad efter ändamål, till öppen verksamhet bland handikappade

Ökning 1 1 OOO-tal kronor för budgetåret Samtliga

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 budgetår

Ändamål Procentuell Procentuell Procentuell Procentuell Procentuell

Kr För- Ökning Kr För- Ökning Kr För— Ökning Kr För- Ökning (1000- För- Ökning del- från del- från del- från del- från tal) del- från ning 1960/61 ning 1960/61 ning 1960/61 ning 1960/61 ning 1960/61

. Olika hjälpmedel . . . . . . . . . . . . 2 546 43, 25,2 5 312 5 52,6 6 761 3 66,9 6 050 64, Anpassning och resor . . . 91 1, 16,7 99 18,1 61 11,2 115 1:

1 3 8 3 59,8 20 669 47,8 204.5 1 0 0 3 . Bostäder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 2 45,9 216 2,1 59,0 250 1,4 68,3 1 000 4 6 8 7 0 3 O 1

7 1 2 21,0 366 0,8 67,0 0,7 273,2 1 634 3,8 446,4 1 7 O 4

munerna cdon

1 . Verkstäder m. m.. . . . . . . . . . .. 3 015 5 79,1 4 618 4 121,2 10 369 5 272,2 2 032 2 53,3 20 034 46,3 525,8 . Annan öppen verksamhet . . .. 42 0,7 17,0 28 11,3 17 6,9 37 15,0 124 0,3 50,2 . Kulturell verksamhet och

idrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 0,3 8,5 75 0,7 35,4 - 215 1,2 101,4 120 1,3 56,6 428 1,0 201,9 Totalt 5 880] 100,0j 38,5 10 348 100,0 67,7 17 673 100,0 115,6 9 354 100,0 61,2 43 255 100,0 283,0

[LUX-4

Tabell 40. Statsbidragen enligt tabell 37, fördelade på handikappgrupper

Anslag i 1 OOO-tal kronor för budgetåret Handikappgrupp 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 Kr % Kr % Kr % Kr % Kr % 1. Blinda .............. 813 5,3 883 4,2 1 028 3,3 1 399 2,8 1 769 3,0 2. Hörselskadade ....... 750 4,9 1 201 5,7 3 000 9,5 5454 11,1 5553 9,5 3. Vanföra ............ 8 223 53,8 10 022 47,3 13 014 41,3 15 185 30,9 21 550 36,8 4. Blind- och dövskole— elever .............. 160 1,1 213 1,0 213 0,7 280 0,6 280 0,5 5. Alla handikappgrup- per gemensamt ...... 5 341 34,9 8 848 41,8 14 260 45,2 26 870 54,6 29 390 50,2 Totalt 15 287 100,0 21 167 100,0 31 515 100,0 49 188 100,0 58 542 100,0 1. Bidrag till DBF, framställning av blindskrifter och talböcker och tillfälliga anpassnings-

kurser för nyblinda.

herdarna för döva. . Bidrag till hörapparater, HF, kulturell verksamhet bland döva samt kostnaderna för kyrko- . Bidrag till ortopediska hjälpmedel m. m., SVCK, DVR, vanföra ägare av motorfordon (åter-

bäring av skatt på bensin), resor för vanföra samt till specialinredning av bostäder för rörelse- hindrade. . Bidrag till resor för blind— . Bidrag till handikappidrott, näringshjälp,

och dövskoleelever jämte ledsagare. anordnande och drift av verkstäder för handikap-

pade samt till lönekostnader vid omplacering av partiellt arbetsföra.

Tabell 4]. Den årliga ökningen från 1 960/ 61 av statsbidragen, fördelad på handikappgrupper, till öppen verksamhet för handikappade

Ökning l 1 OOO-tal kronor för budgetåret Samtliga

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 budgetår

Handikappgrupp Procentuell Procentuell Procentuell Procentuell Procentuell

Kr För— Ökning Kr För- Ökning Kr För— Ökning Kr För- Ökning (1000- För- Ökning del- från del- från del- från del- från tal) del— från ning 1960/61 ning 1960/61 ning 1960/61 ning 190/61 ning 1960/61

. Blinda. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 1,2 8,6 145 1,4 17,8 371 2,1 45,7 370 3, 45,5 956 2,2 117,6

Hörselskadade. . . . . . . . . . . . . . 451 7,7 60,1 1 799 17,4 239,9 2 454 13,9 327,2 99 1, 4 803 11,1 640,4 Vanföra. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1 799 30,6 21,9 2 992 28,9 36,4 2 171 12,3 26,4 6 365 68, 77,4 13 327 30,8 162,1 Blind- och dövskoleelever . . . . . 53 0,9 33,1 —— _ —— 67 0,4 41,9 — — _ 120 0,3 75,0 . Alla handikappgrupper gemen-

samt. .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 507 59,6 65,7 5 412 52,3 101,3 12 610 71,3 236,1 2 520 27,0 47,2 24 049 55,6 450,3 Totalt 5 880 100,0 38,5 10 348 100,0 67,7 17 673 100,0 115,6 9 354 100,0 61,2 43 255 100,0 283,0

”. m

F'l QHO

Hou—rivna

BILAGA E

Landstingens anslag för åren 1959—1963 till åtgärder för öppen verksamhet bland handikappade

Samtliga anslag

I Årsbok för Sveriges landsting lämnas vissa sammanställningar rörande lands- tingens anslag bl.a. till åtgärder för öppen Vård bland handikappade. Ma- terialet till den i det följande lämnade översikten över denna del av lands- tingens bidragsgivning har hämtats från årsböckerna för 1959—1963.

De i årsböckerna lämnade uppgifter- na är inte alltid redovisade på sådant sätt, att man direkt kan utläsa lands- tingens hela bidragsgivning till öppen verksamhet bland handikappade. Det är därför inte möjligt att ur tillgängligt material få fram fullständiga uppgifter rörande landstingens bidrag till ifråga- varande ändamål. I tab. 42 redovisas emellertid så långt sig göra låter vissa uppgifter beträffande landsting- ens verksamhet på området 1959—1963.

I tab. 43 har landstingens anslag för-

delats på handikappgrupper och i tab. 44 anges ökningen respektive minsk- ningen av anslaget för de olika åren. Anslaget för de olika handikappgrup- perna enligt tabell 43 redovisas för varje landsting i tab. 145—48.

Anslag till åtgärder inom arbetsvården De av landstingen för åren 1959—1963 anslagna medlen till åtgärder för ar— betsvård uppgår till sammanlagt drygt 45 mkr enligt sammanställningen ne- derst på sidan.

För att få ett jämförbart mått på de olika landstingens anslag till arbetsvård för femårsperioden 1959—1963 har an- slagen satts i relation till antalet per— soner i åldern 16—66 år i respektive landstingskommun enligt 1960 års folk- räkning. Härvid framkommer, att de sammanlagda anslagen till vårdområdet i de olika landstingskommunerna varie-

Landstingens anslag 1959—1963 till arbetsvård

Sammanlagt Anslag till 132323!!! kronor i g 1 OOO-tal Arbetsträningsverkstad: Investering ..................... 22 18 287 Drift ........................... 25 22 2351 Utbildningsbidrag, näringshjälp m. m. 24 3 3212 Bidrag till primärkommuner ........ 10 1 4242 ”

11 Skaraborgs läns landstingsområde utgår bidrag härtill från anslaget till utbildningsbidrag m. m. * För Norrbottens läns landsting har inte angivits något belopp; endast att bidrag utgår ur tidigare beviljat anslag. ” I Älvsborgs läns landstingsområde utgår bidrag härtill från anslaget till utbildningsbidrag m. m.

rar mellan 2: 25 och 39: 14 kr per per- son i ovan angiven ålder. För de 22 landsting, som beviljat anslag till in- vestering i arbetsträningsverkstäder m.m. för ifrågavarande femårsperiod, motsvarar anslaget lägst 0: 04 och högst 24: 44 kr per person i åldern 16—66 år. Anslagen till övrig arbetsvårdande verksamhet varierar mellan 2:25 och 23:11 kr per person. I genomsnitt för samtliga landstingsområden, exklusive Norrbottens, motsvarar de sammanlag— da anslagen till vårdområdet 12: 24 kr per person, varav 4:98 kr till investe- ring i arbetsträningsverkstäder och 7: 26 kr till övrig arbetsvårdande verk- samhet. I tab. 49 och diagram 7 lämnas en närmare redovisning över variatio- nerna i de olika landstingsområdena.

Annan social verksamhet

Landstingens anslag till annan öppen vård bland handikappade för femårs- perioden 1959—1963 uppgår till drygt 2 mkr enligt nedanstående samman- ställning. Häri ingår inte anslag till bi- drag till inköp av ortopediska hjälp- medel, hörapparater, till Hörselfräm- jandet. hörskolor, talpedagogisk verk- samhet samt till öppen reumatiker- och spastikervård, då anslag för dessa ända-

mål inte angivits för samtliga lands- ting.

Här angivna anslag motsvarar till- sammans i genomsnitt 0: 62 kr per per- son i åldern 16—66 år, exklusive de 4 landsting för vilka samtliga belopp ej har kunnat .anges. I de olika landstings— områdena är variationerna ej så stora som när det gäller arbetsvården; belop- pet varierar mellan 0:42 och 0:88 kr per person i ovan angivna ålder i re- spektive landstingsområde.

Anslagen till DVR och SVCK mot- svarar för de 21 landsting för vilka be- lopp har kunnat angivas, i genomsnitt 0:28 kr och i de olika områdena lägst 0:15 och högst 0:35 kr per person i åldern 16—66 år. De sammanlagda an- slagen till verksamhet bland blinda motsvarar för samtliga landstingsom- råden 0: 33 kr per person i frågavaran- de åldersgrupp; i de olika landstings- områdena varierar beloppet mellan 0:14 och 0:51 kr per person.

Variationerna mellan de olika lands— tingsområdena framgår närmare av tab. 50 och diagram 8.

Storleken av landstingsanslagen un- der de senaste åren till öppen reuma- tiker— och spastikervård framgår av sammanställningarna på sid. 160.

Landstingens anslag 1959—1963 till öppen verksamhet för

handikappade Sammanlagt Anslag till lagådåii kronor i g 1 OOO-tal DVR: Konvalescenthem o barnkoloni. . . . 25 5321 Lokalavdelning ................. 24 251 SVCK ........................... 23 152 Dövstumsförening ................. 15 472 Blinda Arbetsmaterial m. m ............. 24 673 Konsulentverksamhet m. rn ....... 22 566 De blindas veckoblad ............ 25 24

1 Belopp har ej kunnat anges för 4 landsting för samtliga år. ? Belopp har ej kunnat anges för 1 landsting.

Diagram 7. Landstingsanslag till arbetsvård åren 1959—1963 i relation till befolkningen i åldern 16—66 år (enligt 1960 års folkräkning) i resp. landsting

Kronor

40 l _

35-

25"

15-

10-

BCD EF GHnHSI K LMN OP RS TUWXY ZACBD 1)

D = övriga anslag till arbetsvård; har ej kunnat anges för BD

= investeringsonslog

1) Samtliga utom BD

Diagram 8. Landstingsanslag åren 1959—1963 till DVR, SVCK, dövstumsföreningar och öppen verksamhet bland blinda i relation till befolkningen i åldern 16——66 år (enligt 1960 års folkräkning) i resp. landsting

Ören

90 r 85 -— 80 v- 75' ' 70 " 65 " 60 -

55-

50—

45-

40-

35-

30-

25-

20-

15—

10-

BCD EFGHanlK LMNO PR STUWXYZACBD 1)

:

= till blinda (konsulentverksthei) D = lill blinda (urbefsmoleriol o. veckoblad)

”]]B = dövstumsföreningar; har ej kunnat anges för T

Landstingsanslag 1959—1963 till öppen reumatikervård

Därav med Anslag

År 182353; vidstående kronor i

g anslag1 1 OOO-tal 1959 ................. 11 10 2442 1960 ................. 1 1 9 1913 1961 ................. 11 9 2083 1962 ................. 11 9 2063 1963 ................. 11 9 2413

1 För övrigt belastar kostnaderna annat anslag. 2I Södermanlands läns landstingsområde är detta anslag även avsett till ambulatorisk distriktssjukgymnastikverksamhet. ' I Stockholms läns landstingsområde är anslaget avsett även till annan vård.

Landstingsanslag 1959—1963 till öppen spastikervård

Därav med Anslag År lag;:åii vidstående kronor i g anslag1 1 OOO-tal Öppen vård 1959 ............... 13 9 2682 1960 ............... 14 10 247 1961 ............... 17 12 388 1962 ............... 17 12 516 1963 ............... 18 12 624 Koloniverksamhet 1960 ............... 8 4 77 1961 ............... 9 4 88 1962 ............... 11 5 103 1963 ............... 9 3 20 Förskolor m. m. 1960 ............... 5 4 57 1961 ............... 6 4 57 1962 ............... 9 5 261 1963 ............... 10 8 374

1 För övrigt belastar kostnaderna annat anslag. * I Värmlands läns landstingsområde var 50 000 kr av anslaget avsett till sluten vård i samarbete med Röda korset.

Verksamhet bland hörselskadade

har även medtagits anslagen till hör— dade. centraler och skolbarnsundersökningar

ehuru hörcentralerna i detta samman- I tab. 51 lämnas en översikt så långt hang ej räknats till öppen verksamhet sig göra låter över de olika anslagen till för handikappade och skolbarnsunder- åtgärder för hörselskadade. I tabellen sökningarna ej avser enbart hörselska-

handikappade Anslag i 1 OOO—tal kronor för år 1959 1960 1961 1962 1963 Anslag till Antal Antal Antal Antal Antal lands- är)? lands- är)? lands- lågg- lands ä;?— lands- låg?- tingl ting1 tingl tingll ting1 Ortopediska hjälpmedel. 12/9 135 13/8 116 13/10 170 18/14 264 1 7 SVCK ................ 21 23 21 23 21 23 23 40 23 44 DVR: Konvalescenthem och barnkoloni ........... 25/24 80 25/24 90 25/23 94 25/21 133 25/21 148 Lokalavdelningar ..... 17 32 20 41 22 48 24 62 24 68 Vårdkostnader vid folk— högskola .............. — _ — — — — —— — 11/5 21 Blinda: Arbetsmaterial rn. m. . 24 130 24 137 24 137 24 130 24 140 Konsulentverksamhet m.m .............. 8 38 14 65 19 106 22 164 22 194 De blindas veckoblad. 25 5 25 5 25 5 25 5 25 5 Hörapparater .......... 14/12 50 14/12 50 14/12 54 14/12 53 5 26 Hörselfrämj andet: Lokalavdelningar ..... Eghahlhtemgscentra' 23/18 94 23/17 90 23/21 104 23/19 108 24/20 133 Specialkolonier ....... Hörskolor ............. 21/19 321 25/21 408 25/21 621 25/22 689 24/21 783 Talpedagogisk verksam- het, kurser m.m.2 ...... 8 86 9 110 11 129 14 201 12 264 Dövstumsföreningar m.m .................. 14/13 8 14/13 8 14/13 9 15/14 11 14/13 12 Investering i arbetstra- ningsverkstäder ........ 7 4591 10 2666 18 4406 15 1207 17 5417 Drift av arbetstränings- verkstäder ............. 24/23 3 118 23 3 184 24/23 4136 24/23 5032 24/23 6765 Arbetsträning och skyd- dad sysselsättning, anord- nad av primärkommuner . . . . . . . . 11/7 352 9/6 422 10/8 650 Utbildning och närings- hjälp m.m ............. 23/22 561 23/22 853 23/22 606 23/22 642 24/23 658 Öppen reumatikervård m.m .................. 11/10 244 11/9 191 11/9 208 11/9 206 11/9 240 Spastikervård: Öppen vård .......... 13/9 262 14/10 247 17/12 388 17/12 516 18/12 624 Koloniverksamhet. . .. .. .. 8/4 77 9/4 88 11/5 103 9/3 20 Förskolor m. m ....... . . .. 5/4 57 6/4 57 9/5 261 10/8 374 Summa kronor . . . . 11741 10249 16593

1 Siffrorna framför / anger antalet landsting som över huvud taget beviljat medel till ändamålet, siffrorna efter / antalet landsting, för vilka till ändamålet anvisat belopp finns redovisat i årsbo— ken. De i tabellen upptagna beloppen utgör därför inte på alla punkter en fullständig redovisning av landstingens här ifrågavarande bidragsgivning. 2 Talvården i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår i hörcentralerna.

Tabell 43. Landstingsanslagen enligt tabell 42 fördelade på handikappgrupper (öppen reumatikervård samt spastikervård ej inräknad )

Anslag i 1 OOO-tal kronor för år Handikappgrupp 1959 1960 1961 1962 1963 Kr % Kr % Kr % Kr % Kr %

1. Blinda ......... 172 1,8 206 2,6 248 2,3 299 3,3 338 2,2 2. Hörselskadade. 562 6,1 670 8,5 921 8,4 1 068 11,6 1 217 7,9 3. Vanföra. . . .. . . 270 2,9 270 3,5 335 3,0 500 5,5 287 1,9 4. Alla handikapp- grupper gemen- samt .......... 8 270 89,2 6 703 85,4 9 500 86,3 7 303 79,6 13 490 88,0

Totalt 9 274 100,0 7 849 100,0 11 004 100,0 9 170 100,0 15 332 100,0

1. Bidrag till blindorganisationer för anskaffande av arbetsmaterial åt blinda och försäljning av deras arbeten m. m., konsulentverksamhet bland blinda m. m. samt till De blindas veckoblad.

750510

. Bidrag till hörapparater, Hörselfrämjandet, hörskolor, talpedagogisk verksamhet, kurser m. m. samt till dövstumsföreningar. . Bidrag till ortopediska hjälpmedel, SVCK, DVR och till vårdkostnader vid folkhögskolor. . Investering i arbetsträningsverkstäder, kostnaderna för driften av sådana verkstäder, bidrag till arbetsträning och skyddad sysselsättning anordnad av primärkommuner samt bidrag till utbildning och näringshjälp m. m.

Tabell 44. Den årliga förändringen från 1959 av Iandstingsanslagen, fördelade på handi- kappgrupper, till öppen verksamhet för handikappade

Ökning respektive minskning i 1 OOO-tal kronor för år Han di- 1960 1961 1962 1963 Samtliga år kappgrupp Kro- I % Kro- I % Kro— I % Kro- I % Kro- I % nor från nor från nor från nor från nor från 1959 1959 1959 1959 1959 1. Blinda ..... 34 19,8 42 24,4 51 29,6 39 22,7 166 96,5 2. Hörselska- dade ....... 108 19,2 251 44,7 147 26,2 149 26,5 655 116,6 3. Vanföra . .. — — 65 24,1 165 61,1 — 213 —— 78,9 17 6,3 4. Alla handi— kappgrupper gemensamt . —1 567 — 18,9 2 797 33,8 —2 197 —26,6 6 187 74,8 5 220 63,1 Totalt — 1 425 — 15,4 3 155 34,0 —— 1 834 —— 19,8 6 162 66,5 6 058 65,3

Tabell 45. Landstingsanslag till verksamhet för blinda enligt tabell 43;

fördelning på landsting

Anslag kronor för år Landsting 1959 1960 1961 1962 1963

Stockholms ................ läns 14 200 14 200 15 200 18 200 21 200 Uppsala ........ . ......... » 4 200 4 200 10 200 11 700 13 200 Södermanlands ............ » 9 200 9 200 9 200 15 200 16 700 Östergötlands .............. » 9 200 9 200 9 200 12 200 15 200 Jönköpings ................ » 5 200 5 200 5 200 15 200 15 200 Kronobergs ............... » 3 200 3 200 3 200 9 200 12 200 Kalmar läns norra ............. 1 300 3 700 3 700 4 300 4 900 Kalmar läns södra ............. 1 900 5 500 5 500 6 400 7 300 Gotlands .................. läns 2 600 2 600 2 600 2 600 2 600 Blekinge .................. » 2 200 2 200 8 200 9 700 11 200 Kristianstads .............. » 2 200 2 200 5 200 7 200 8 200 Malmöhus ................. » 4 200 8 200 10 200 10 200 12 200 Hallands .................. » 7 200 7 200 7 200 12 200 12 200 Göteborgs och Bohus ....... » 9 200 9 200 9 200 11 200 11 200 Älvsborgs ................. » 18 200 20 200 27 200 27 200 27 200 Skaraborgs ................ » 10 200 10 200 10 200 12 200 12 200 Värmlands ................ » 10 200 16 200 16 200 17 700 22 200 Örebro .................... » 200 200 6 200 7 700 9 200 Västmanlands ............. » 5 200 5 200 5 200 5 200 5 200 Kopparbergs .............. » 12 200 18 200 18 200 21 700 23 200 Gävleborgs ................ » 3 200 3 200 9 200 9 200 12 700 Västernorrlands ............ » 6 450 9 450 9 450 13 950 16 200 Jämtlands ................ » 7 360 7 360 9 360 9 360 12 330 Västerbottens ............. » 8 200 15 200 15 200 15 200 15 200 Norrbottens ............... » 14 950 14 950 17 200 14 200 19 200

Totalt 172 360 206 360 247 610 299 110 338 330

Tabell 46. Landstingsanslag till verksamhet för hörselskadade enligt tabell 43; fördelning på landsting

Anslag kronor för år Landsting 1959 1960 1961 1962 1963

Stockholms ............... läns 25 500 41 000 52 000 90 967 112 846 Uppsala .................. » 10 200 17 100 16 000 21 600 18 700 Södermanlands ............ » 33 000 25 000 26 000 36 000 36 800 Östergötlands ............. » 93 180 94 657 89 690 102 082 87 975 Jönköpings ................ » 37 000 32 000 46 800 46 800 53 500 Kronobergs ............... » 12 8001 19 800 18 300 43 800 19 560 Kalmar läns norra ............ 12 500 12 500 13 500 18 500 19 500 Kalmar läns södra ............ 12 000 19 000 17 000 17 000 16 300 Gotlands .................. läns 4 600 3 6001 3 6003 3 6003 4 1003 Blekinge .................. » 17 400 52 400 46 900 49 300 52 060 Kristianstads .............. » 15 300 24 300 20 000 20 000 27 5001 Malmöhus ................. » 25 700 22 500 202 800 171 363 205 350 Hallands .................. » 3 500» 13 500 19 500 19 500 29 000 Göteborgs och Bohus ....... » 5003 5003 5003 5003 5003 Älvsborgs ................. » 3 700 7003 - 7002 7 700 15 700 Skaraborgs ................ » 15 000 23 000 30 000 36 000 72 0001 Värmlands ................ » 39 430 38 352 48 214 48 952 47 532 Örebro .................... » 33 700 40 700 57 500 81 500 79 000 Västmanlands ............. » 35 600 30 600 40 600 36 600 46 600 Kopparbergs .............. » 82 800 88 600 93 000 110 700 126 000 Gävleborgs ................ » —1 9 0001 19 000 34 5001 63 600 Västernorrlands ............ » 24 800 35 000 32 000 38 000 51 360 Jämtlands ................ » 1 850 1 8502 1 8502 1 8502 1 850” Västerbottens ............. » 6 000 8 000 10 000 14 000 18 000 Norrbottens ............... » 15 800 16 800 15 800 16 800 12 050

Totalt 561 860 670 459 921 254 1 067 614 1 217 383

1 Till Hörselfrämjandet från annat anslag. * Till hörskolor från annat anslag. ” Till Hörselfrämjandet och hörskolor från annat anslag.

Tabell 47. Landstingsanslag till verksamhet för vanföra enligt tabell 43;

fördelning på landsting

Anslag kronor för år Landsting 1959 1960 1961 1962 1963 Stockholms ................ läns 14 000 14 000 14 000 38 0005 32 000 Uppsala .................. » 19 400 19 400 19 400 23 7005 18 700 Södermanlands ............ » 23 000 9 0005 29 000 12 2004 12 200 Östergötlands ............. » 22 350 24 000 26 100 53 000 22 500 Jönköpings ................ » 39 000 10 500 11 700 48 0005 15 000 Kronobergs ............... » 5 1001 5 1001 5 1001 6 5001 8 800 Kalmar läns norra ............ 2 100 3 600 4 600 5 900 3 000 Kalmar läns södra ............. 3 400 3 700 3 700 4 6005 4 600 Gotlands .................. läns 500 500 500 3 0003 * 5 1 0003 Blekinge .................. » 2 800 3 800 3 800 4 5005 8 100 Kristianstads .............. » 18 300 20 500 21 000 25 0005 13 000 Malmöhus ................. » 44 3505 48 0002 48 0002 81 0002 5 25 000 Hallands .................. » 5 250 5 250 5 250 17 6005 7 6005 Göteborgs och Bohus ....... » 3 500 4 000 2 0003 2 0003 3 0005 Älvsborgs ................. » 9 350 10 350 12 500 19 0005 5 19 000 Skaraborgs ................ » 6 000 7 000 7 000 9 500 12 500 Värmlands ................ » 8 200 8 200 9 300 14 5005 15 5005 Örebro .................... » 3 350 3 350 43 350 42 0005 5 2 0008 Västmanlands ............. » 3 900 30 3002 32 3002 33 6002 11 600 Kopparbergs .............. » 3 000 3 000 6 000 15 0005 11 000 Gävleborgs ................ » 16 200 16 200 9 200 10 700 11 000. Västernorrlands ............ » 2 500 5 500 5 500 10 6005 12 0005 Jämtlands ................ » 9 8002 9 3005 9 3003 9 800 6 8005 Västerbottens ............. » 1 0005 1 0003 2 0005 2 0003 2 5003 ' Norrbottens ............... » 4 000 4 000 4 000 8 0005 9 000 Totalt 270 350 269 550 334 600 499 700 287 400

1 Till DVst barnkoloni från annat anslag. 5 Avser även invalidfordon. 5 Till DVR från annat anslag. ' Till ortopediska hjälpmedel från annat anslag. 5 Även till resor. 5 Till vårdkostnader vid folkhögskolor från annat anslag.

Tabell 48. Landstingsanslag gemensamma för alla handikappgrupper enligt tabell 43; fördelning på landsting

Anslag kronor för år Landsting 1959 1960 1961 1962 1963

Stockholms ................ läns 313 500 345 000 348 500 438 000 1 627 000 Uppsala .................. » 441 909 871 000 473 400 1 188 500 802 725 Södermanlands ............ » 116 800 152 230 191 310 252 897 485 184 Östergötlands .............. » 1 452 000 1 636 000 580 000 756 100 1 080 800 Jönköpings ................ » 243 457 301 700 407 130 427 500 524 000 Kronobergs ............... » 85 731 100 480 332 160 153 000 192 000 Kalmar läns norra ............. 56 855 165 527 111 257 98 600 126 920 Kalmar läns södra ............. 351 642 94 300 135 118 143 718 164 000 Gotlands .................. läns 83 000 96 000 302 875 204 000 635 800 Blekinge .................. » 73 200 75 000 2 068 000 95 000 216 797 Kristianstads .............. » 102 600 105 900 149 803 123 800 1 214 000 Malmöhus ................. » 150 000 200 000 200 000 200 000 270 000 Hallands .................. » 75 241 76 276 288 595 357 815 505 702 Göteborgs och Bohus ....... » 118 600 111 900 163 900 117 900 163 400 Älvsborgs ................. » 75 000 200 000 215 000 265 000 322 000 Skaraborgs ................ » 16 000 64 000 53 000 105 000 125 000 Värmlands ................ » 2 367 122 375 921 479 822 422 516 512 244 Örebro .................... » 473 000 592 800 490 000 515 000 598 300 Västmanlands ............. » 850 500 298 258 540 218 193 000 2 425 894 Kopparbergs .............. » 298 000 305 405 965 800 375 650 414 500 Gävleborgs ................ » 78 000 83 000 391 000 161 000 208 000 Västernorrlands ............ » 75 200 81 000 247 400 247 100 381 000 Jämtlands ................ » 106 500 126 500 128 500 158 500 236 500 Västerbottens ............. » 125 000 121 000 127 000 135 000 137 000 Norrbottens ............... » 141 0001 124 0001 110 0001 169 0001 121 0001

Totalt 8 269 857 6 703 197 9 499 788 7 303 596 13 489 766

1 Härtill kommer tidigare beviljat anslag till utbildning och näringshj älp samt till arbetsträning och skyddad sysselsättning, anordnad av primärkommuner.

Tabell 49. Landstingsanslag 1959—1963 till arbetsvård i förhållande till antalet perso— ner i åldern 16—66 år i resp. landstingskommuner enligt 1960 års folkräkning

Kronor per person i åldern 16—66 år . Investering Övrig Landsting i arbets- arbetsvår— Summa tränings— dande verk- verkstäder samhet Stockholms ............................... läns 3: 93 6: 12 10: 05 Uppsala ................................. » 11: 50 23: 11 34: 61 Södermanlands ........................... » 0: 47 7: 59 8: 06 Östergötlands ............................ » 21: 70 9: 91 31: 61 Jönköpings ............................... » 0:49 9: 72 10: 21 Kronobergs .............................. » 2: 17 6: 22 8: 39 Kalmar läns norra ............................ 2: 27 7: 23 9: 50 Kalmar läns södra ............................ 3: 35 6: 03 9: 38 Gotlands ................................. läns 24: 44 14: 70 39: 14 Blekinge ................................. » 20: 87 5: 84 26: 71 Kristianstads ............................. » 6: 22 4: 06 10: 28 Malmöhus ................................ » — 4: 89 4: 89 Hallands ................................. » 3: 94 7: 86 11: 80 Göteborgs och Bohus ..................... » — 4: 69 4: 69 Älvsborgs ................................ » 0: 33 4: 01 4: 34 Skaraborgs ............................... » —— 2: 25 2: 25 Värmlands ............................... » 13: 61 7: 89 21: 50 Örebro ................................... » 2: 27 13:02 15: 29 Västmanlands ............................ » 15: 58 12: 57 28: 15 Kopparbergs ............................. » 3: 28 9: 37 12:65 Gävleborgs ............................... » 1: 93 3: 99 5: 92 Västernorrlands ........................... » 1: 89 3: 59 5: 48 Jämtlands ............................... » 0: 39 8:02 8: 41 Västerbottens ............................ » 0: 04 4: 08 4: 12 Norrbottens .............................. » 0: 91 . . . . Samtliga utom Norrbottens 4: 98 7: 26 12: 24

Tabell 50. Landstingsanslag 1959—1963 till öppen verksamhet för handikappade i för- hållande till antalet personer i åldern 16—66 år i resp. landstingskommun enligt 1960 års folkräkning

Kronor per person i åldern 16—66 år till Blinda Landsting DVR o. Dövstums- Samtliga .. . Arbets- Summa SVCK forenmgar . Konsulent- material 0. _ veckoblad verksamhet Stockholms ......... läns 0: 32 — 0: 22 0: 05 0: 27 0: 59 Uppsala ........... » 0:31 0:04 0: 19 0:21 0:40 0: 75 Södermanlands ..... » 0: 34 _— 0: 17 0: 23 0: 40 0: 74 Östergötlands ....... » 0: 31 — 0: 09 0: 22 0: 31 0: 62 Jönköpings ......... » 0: 33 0: 03 0: 13 0: 11 0: 24 0: 60 Kronobergs ........ » 0: 30 0: 01 0: 15 0: 15 0: 30 0: 61 Kalmar läns norra ...... 0: 15 _ 0: 11 0: 19 0: 30 0: 45 Kalmar läns södra ...... 0: 21 —— 0: 10 0: 18 0:28 0:49 Gotlands ........... läns . . 0: 09 0: 38 — 0: 38 . . Blekinge ........... » 0:21 0:02 0: 11 0: 24 0: 35 0: 58 Kristianstads ....... » 0: 35 0: 01 0: 06 0: 09 0: 15 0: 51 Malmöhus .......... » 0: 35 0: 02 0: 07 0: 15 0: 22 0: 59 Hallands ........... » 0: 28 0: 04 0: 19 0: 23 0: 42 0: 74 Göteborgs o. Bohus. . » . . 0:02 0: 11 0:24 0: 35 . . Älvsborgs .......... » 0: 28 — 0: 25 0: 24 0: 49 0: 77 Skaraborgs ......... » 0: 24 —— 0: 19 0: 15 0: 34 0: 58 Värmlands ......... » 0: 29 —— 0: 26 0: 16 0: 42 0: 71 Örebro ............. » . . . . 0:01 0: 13 0: 14 . . Västmanlands ...... » 0:24 0: 01 0: 17 — 0: 17 0: 42 Kopparbergs ....... » 0: 18 0: 01 0: 35 0: 15 0: 50 0: 69 Gävleborgs ......... » 0: 24 -— 0: 12 0: 12 0: 24 0: 48 Västernorrlands ..... » 0: 19 0: 03 0: 18 0: 11 0: 29 0: 51 Jämtlands ......... » 0: 35 0: 02 0: 19 0: 32 0: 51 0: 88 Västerbottens ...... » . . — 0: 44 — 0: 44 . . Norrbottens ........ » 0: 17 0: 04 0: 32 0: 17 0: 49 0: 70 Samtliga utom Gotlands,

Göteborgs och Bohus, Örebro och Väster- bottens 0:28 0: 01 0: 18 0: 15 0: 33 0:62

Tabell 51. Landstingsanslag 1969—1963 till verksamhet för hörselskadade (exkl. anslag till dövstumsföreningar)

.. '" m landstmg anslag1 kronor landsting anslagl kronor Hörskolor Talpedagogisk verksamhet, kurser m. m. 1959 21 19 320 510 8 8 85 500 1960 25 21 407 609 9 9 110 300 1961 25 21 621 104 11 11 128 6002 1962 25 22 688 997 14 14 201 1672 1963 24 21 782 827 12 12 264 0062 Summa 2 821 047 Summa 789 573 H örcentraler och skolbarnsundersökningar Hörselfrämjandet 1959 25 203 741 799 23 18 93 500 1960 25 195 833 586 23 17 90 000 1961 25 205 1 028 104 23 21 103 800 1962 25 205 1 199 692 23 19 108 000 1963 25 185 1 244 732 24 20 132 800 Summa 5 047 913 Summa 528 100 Hörapparater Sammanlagt5 1959 14 12 49 500 25 1 290 809 1960 14 12 49 500 25 1 490 995 1961 14 12 54 000 25 1 935 608 1962 14 12 52 500 25 2 250 356 1963 5 5 26 100 25 2 450 465 Summa 231 600 Summa 9 418 233

1 För övrigt belastar kostnaderna annat anslag. 5 Talvårdcn i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår i hörcentralerna. 3 Anslag till hörcentralen ingår i lasarettets stat och kan ej specificeras för år 1959 för 10 landsting, varav 5 ingår i de 20, då särsk. ansl. till skolbarnsundersökningar bev.

1960 » 11 » » 5 » » » 19, » » » » » » 1961 » 11 » » 6 » » » 20, » » » » » » 1962 » 9 » » 4 » » » 20, » » » » » » 1963 » 11 » » 4 » » » 18, » » » » » »

' Dvs. de sammanlagda beloppen för de olika åren, som beviljats på här ifrågavarande special- anslag.

BILAGA F

Administrationen av hjälpen

Staten

De i Bilaga D angivna anslagen m.m. till verksamhet för handikappade, som för budgetåret 1964/65 uppgår till sam- manlagt 58,5 mkr, redovisas under sex huvudtitlar. Frågor rörande handikap-

till handikappade, en översikt

ecklesiastikdepartementet (VIII), han— delsdepartementet (X), inrikesdeparte- mentet (XI) och civildep-artementet (XII). Av de för 1964/65 anslagna med— len återfinns, som framgår av följande tablå 43 procent på anslag under femte

pade behandlas inom socialdepnarte- huvudtiteln och 53 procent på anslag mentet (V), finan-sdepartementet (VII), under elfte huvudtiteln. Huvudtitel Kronor i 1 OOO-tal % V ................. 25 150 43,0 VII ................. 600 1,0 VIII ................. 1 302 2,2 X ................. 90 0,2 Xl ................ 31 100 53,1 XII ................. 300 0,5 Summa 58 542 100,0

Medel till verksamhet för handikap- pade anvisas sålunda huvudsakligen under femte och elfte huvudtitlarna un- der elva olika anslag. Anslagen dispo-

neras och utbetalas av arbetsmarknads- styrelsen, medicinalstyrelsen och bo- stadsstyrelsen enligt följande.

Huvudtitel Summa Anslaget disponeras V XI och utbetalas av

Antal Kronor 1 Antal Kronor i Antal Kronor i anslag 1 OOO-tal anslag 1000—tal anslag 1000—tal

Arbetsmarknadsstyrelsen ............ 2 1 600 3 29 000 5 30 600 Medicinalstyrelsen .................. 4 23 550 1 100 5 23 650 Bostadsstyrelsen ................... —— —— 1 2 000 1 2 000 Summa 6 | 25 150 | 5 31 100 | 11 | 56 250

I övrigt disponeras och utbetalas an- visade medel under sjunde huvudtiteln av länsstyrelserna, under åttonde hu- vudtiteln av skolöverstyrelsen, blindin- stitutet å Tomteboda och länsstyrelserna

i åtta län samt under tionde och tolfte huvudtitlarna anvisade medel av stats— kontoret. Anslagsposterna, som gäller kyrkoherdarna för döva, disponeras av respektive domkapitel.

Anslagen under femte huvudtiteln, som utbetalas av arbetsmarknadsstyrel- sen, avser bidrag till DVR och DBF och anslagen under elfte huvudtiteln gäller bidrag till anordnande och driften av verkstäder för handikappade samt till näringshjälp. Ärenden som samman- hänger med bidragsgivningen handläg- ges på styrelsens arbetsvårdsbyrå. Även länsarbetsnämnderna medverkar vid handläggning av åtskilliga av dessa ärenden.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen finns en särskild rådgivande delegation för arbetsvårdsfrågor. I delegationen ingår representanter för medicinalstyrelsen, riksförsäkringsverket, överstyrelsen för yrkesutbildning, SVCK och de handi- kappades organisationer. Delegationen har till uppgift att såsom styrelsens råd- givande organ verka för arbetsvårdens utveckling och för samordning av stat- liga, kommunala och andra åtgärder på arbetsvårdens område. Vid delega- tionens sammanträden behandlas frå- gor, som hänskjutits till delegationen från arbetsmarknadsstyrelsen samt frå— gor, som väckts av ledamot i delega- tionen.

De fyra anslag under femte huvud- titeln, som utbetalas av medicinalsty- relsen, avser bidrag till ortopediska hjälpmedel m.m., till hörapparater samt till SVCK och HF. Anslagsposten under elfte huvudtiteln gäller bidrag till vanföras resor m.m. Ärenden som sammanhänger med bidragsgivningen handlägges bl. a. på medicinalstyrelsens kameralbyrå samt av den till styrelsen anknutna hörselvårdsnämnden. Denna nämnd har dessutom att bl. a. följa ut— vecklingen på hörselvårdens område samt att till medicinalstyrelsen avge förslag i hörselvårdsfrågor, särskilt vad angår typer av hörapparater.

Vid medicinalstyrelsens sida finns ytterligare ett rådgivande organ, som

berör de handikappade, nämligen nämnden för ortopediska hjälpmedel, fr. o. m. den 1 juli 1964 kallad hjälp- medelsnämnden. Denna nämnd har bl. a. att fortlöpande följa utvecklingen med avseende på de ortopediska hjälp- medlen, att uppmärksamma pris- och kvalitetsfrågor samt att till medicinal- styrelsen avge förslag, som utveckling- en på området kan ge anledning till. I fortsättningen kommer nämndens uppgifter »att även omfatta frågor röran- de andra tekniska hjälpmedel.

Ärenden som sammanhänger med bi- dragen till kostnaderna för specialin- redning av bostäder för rörelsehindra- de, handläggs förutom av bostadssty- relsen även av lånsbostadsnämnderna.

De här berörda elva anslagen m.m. på sammanlagt 56 mkr utbetalas huvud- sakligen på så sätt att de indirekt kom- mer den enskilde handikappade till go- do. I översikten på sid. 172 har de elva anslagsposterna fördelats efter bidrags- mottagare.

Vidare kan i detta sammanhang näm- nas statens nämnd för partiellt arbets- föra, som sorterar under civildeparte- mentet. Nämnden handlägger frågor som sammanhänger med partiellt ar- betsföra i statens tjänst. Inom nämnden företrädes sakkunskap i arbetsmark- nadsfrågor och på de statliga lönekol- lektivavtals- och pensionsområdena samt det medicinska området. Det ålig- ger nämnden bl. a. att noggrant följa utvecklingen av de partiellt arbetsfö- ras anställningsförhållanden inom det statliga arbetsmarknadsområdet och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de åtgärder, som kan anses erforderliga för att underlätta anställning, omflytt- ' ning och ett bättre utnyttjande av den- na arbetskraft. Nämndens kansligöro- mål och utredningsuppgifter ombesör- jes av arbetsmarknadsstyrelsens arbets— vårdsbyrå.

Huvudtitel Summa Bidraget utbetalas till V XI

Antal Kronor i Antal Kronor i Antal Kronor i anslag 1 OOO-tal anslag 1 OOO-tal anslag 1 OOO-tal

Riksorganisationer för handikappade1 4 2 150 — —— 4 2 150 Institutioner, som förmedlar olika

hjälpåtgärder2 .................. 2 23 000 4 25 100 6 48 100 Enskilda handikappades ............ — —— 1 6 000 1 6 000 Summa 6 25 150 5 31 100 11 56 250

1 Bidraget till SVCK, DVR, DBF och HF. 5 Bidraget till ortopediska hjälpmedel m. m., städer för handikappade, vanföras resor samt hindrade. 3 Bidraget till näringshjälp.

Vidare må nämnas att staten numera är representerad i styrelsen för SVCK med tre ledamöter, som utsetts av Kungl. Maj:t och som företräder sak- kunskap i frågor rörande medicinsk rehabilitering, arbetsvård och allmän försäkring. En närmare redogörelse rö- rande SVCK lämnas i Bilaga B, som även innehåller kort redogörelse beträf- fande HCK och andra enskilda riks- organisationer.

Landstingen Inom landstingen handlägges ärenden rörande de handikappade i första hand av landstingskanslierna. En del av ärendena avgörs vid landstingsmöten medan en del efter lanstingets befull- mäktigande avgörs av något av lands- tingets utskott, styrelser eller nämnder. Främst torde ärende behandlas av för- valtningsutskottet eller någon under- avdelning till utskottet. Det förekom- mer även att andra fristående lands- tingsorgan handhar dessa ärenden som t.ex. hälso- och sjukvårdsstyrelse, so-

hörapparater, anordnande och driften av verk- till specialinredning av lägenheter för rörelse-

cial nämnd, arbetsvårdsstyrelse eller arbetsvårdsnämnd. Såväl förekomst av de nyss nämnda landstingsorganen som fördelningen av ärenden på olika organ synes variera mellan de olika lands- tingen.

Kommunerna

De kommunala organ, som ansvarar för den sociala omvårdnanden av handi- kappade är främst kommunalnämnder respektive drätselkammare och social- nämnder. Frågor rörande hemhjälp åvilar i allmänhet socialnämnden eller särskild utsedd hemhjälpsnämnd. För— medlingen av det statliga stödet till bo- städer sker genom ett kommunalt för- medlingsorgan. Förmedlingsorgan är för det mesta kommunalnämnd respek- tive drätselkammare men kan även ut- göras av annat kommunalt organ. Lö- pande ärenden, som berör de handi- kappade, handlägges företrädesvis på socialvårdsbyråer och kommunalkon- lor.

BILAGA G

Enheter för ABL-träning

Av stor vikt för de handikappades ADL- träning, dvs. uppövning för den dagliga livsföringen, är träningskök och trä- ningslägenheter. Förutom funktions- och arbetsträning försiggår i dessa tränings— enheter även utprovning av lämpliga tekniska hjälpmedel samt aktiverande sysselsättningsterapi för psykiskt sju- ka. Träningsenheterna är av olika typer: enbart kök, kök och badrum, rum och kök samt hel lägenhet om rum, kök och badrum.

I juli 1964 fanns i landet sam-man- lagt 18 träningsenheter, förutom dem på Blindinstitutet å Tomteboda och blindskolorna i Växjö, Kristinehamn och Skellefteå. Av de 18 enheterna, som är belägna i Stockholms stad och i 9

län, består 9 av enbart kök, 6 av hel lägenhet om rum, kök och badrum, 2 av kök och badrum samt 1 av rum och kök.

Vid samma tid var 11 träningsenheter under byggnad medan ytterligare 19 planerades. Av dessa 30, som byggs respektive planeras i Stockholms stad och i 15 län, beräknas 2 tagas i bruk 1964, 7 år 1965, 11 år 1966 och 10 år 1967—1970. 19 av de 30 nytillkomman- de träningsenheterna kommer att bestå av fullständiga lägenheter, 9 av enbart kök och 2 av rum och kök.

En närmare redovisning länsvis [av befintliga och nytillkovmmande trä- ningsenheter lämnas i tab. 52 och tab. 53.

Tabell 52. Förteckning över träningsenheter i bruk, under byggnad eller planerade

i juli 1964

I bruk Under byggnad eller planerade Enhet med Enhet med Beräknas tagas 1 Belä enhet Belä enhet bruk år g Kök Bad" Rum g Kök Bad" Rum rum rum Stockholms stad Stockholms Solberga ......... x x x 1968 arbetsvård . ... x x )( Åkeshov ......... x x x x 1968 Södersjukhuset x x x Högdalen ........ x x —— 19651 Farsta .......... X )( x 1966 Stockholms län Lasarettet, Huddinge sjukhus Danderyd ..... x x x allmän rehabilite- Karolinska ring ............ X x )( 1970 sjukhuset,Solna )( x — Huddinge sjukhus Norrbackainsti- psykiatrisk reha- tutet, Solna. . . . x — _— bilitering ........ x x x 1970 Riksförsäkrings- Huddinge sjukhus, verkets sjuk- patienthotell ..... x X X 1970 hus, Nynäs- Lasarettet, hamn ......... X —— — Danderyd ....... X x )( 1967—68 Edsbergs trä- ningsinstitut, Sollentuna ....... )( ——- — 1966 Uppsala län Tunåsens sjuk- Epidemisjukhuset, hem, Uppsala. . x -—— _ Uppsala ......... )( —-— »- 19661 Södermanlands län Lasarettet, Lasarettet, Eskilstuna ..... x —— — Eskilstuna ....... x — —— 19651 Lasarettet, Eskilstuna ....... x X x ovisst Östergötlands län Sandbyhovs Valla sjukhus, sjukhus, Norr- Linköping ....... x x x 1967 ping .......... x — )( Jönköpings län Smålandslänens Lasarettet, arbetsvårds- Jönköping ....... X x X 19641 institut, Jön- köping ........ x x X Riksförsäkrings- verkets sjukhus, Tranås ........ X — —— Kalmar län ...... —— — —— Lasarettet, Kal- mar ............ X )( x 1966 Kristianstads län — -— — Landstingets arbetstränings- verkstad, Kristi- ' anstad .......... . X X X 1966

I bruk Under byggnad eller planerade Beräknas Enhet med Enhet med tagas i Belägenhet Belägenhet bruk är .. Bad- .. Bad- Kok rum Rum Kok rum Rum Malmöhus län Lasarettet, Malmö sjukhem. . X — 1966—671 Lund ......... )( Ortopediska kli- Rekreations- niken vid Malmö hemmet Som- allmänna sjukhus X — 1967 marsol, Vejby- Orupsanatoriet, strand. . . . .. . . )( Orup ............ x x 1966 Arbetsvårds- Vanföreanstalten verkstaden, Hälsingborg ..... x x 1965 Hälsingborg . . . X Hallands län _ Träningsverksta— den, Halmstad. . . X X 1966 Göteborgs och Bohus län Epidemisjuk— huset, Göte— borg .......... x -— — — Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg ...... X Älvsborgs län Lasarettet, Borås ......... X — _ — Värmlands län. . . — Lasarettet, Karlstad ........ x — 1965l Lasarettet, . Arvika .......... X —— 19651 Örebro län ....... —— Lasarettet, Örebro .......... x x ev. 1966 Västmanlands län — Lasarettet, Västerås ......... x x 19641 Gävleborgs län. . . . — Lasarettet, Hudiksvall ...... X — 19661 Lasarettet, Bollnäs ......... X X ev. 1966 Västernorrlands län Vanföreanstal- Sundsvalls arbets- ten, Härnösand x träningsverkstad . X )( ev. 1967 Norrbottens län. . . _ Lasarettet, Luleå. x X 19651 Lasarettet, Boden )( — 19651

1 Under byggnad.

Tabell 5.3. Fördelning länsvis av i juli 1964 befintligt antal samt augusti 1964—1970 beräknat tillskott träningsenheter

Län

I bruk

Under byggnad eller planerade

Antal enheter med Antal enheter med

Beräknas tagas i bruk år

Kök, bad— rum och rum

Kök och bad- rum

Kök En- och bart rum kök

Kök, bad- rum och rum

Kök och bad- rum Kök och rum 1964 1965 1966

1967470

Antal

enheter1

Antal enheter1 Antal enheter1 Antal

enheter1

4123412341

2|3|4

Stockholms stad ..... . . . Stockholms ............ Uppsala ............... Södermanlands ......... Östergötlands. . . . ...... Jönköpings. . ....... . . . Kronobergs ............ Kalmar ............. . . Gotlands ...... . . ...... Blekinge. . . . . ......... Kristianstads .......... Malmöhus ............. Hallands .............. Göteborgs o. Bohus ..... Älvsborgs .......... . . . Skaraborgs............ Värmlands ............. Örebro. . .............. Västmanlands .......... Kopparbergs ........... Gävleborgs ...... . ..... Västernorrlands ........ Jämtlands ............. Västerbottens. . . ....... Norrbottens. . . . . . . . . . .

Summa

NQHHHN N

MWIHHHIHI

[

[ H

va—iNHv—l H

IHst'v-(l I ]NHHINHI

] N

_1_1 _____

GD .—

30

2|— 'I

—l1l2l—I4I7l—I—l4l9l—l—Il

. Kök och badrum . Kök och rum . Enbart kök

ärav en med 2 rum

Holm? 0

. Kök, badrum och rum

TAB ELLBILAGA

; '.|:|'l

;t; T 5

7. så?"

'.ll._y|_

.L'X'ÄTWLV' Jl-j: I'H'll; Mkt _. n. .. ej.;

I&I'I'jl'hlbåflj— [;

_ l

Tabell ]. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961

Invalidpensionärerna i relation .. ..

Antal invalidpensionärer i till befolkningeniåldern16—66 Pilot?” 11435”

år, promille ret al ions- re ation S'

Län koinfådn kbailirlåirm

Lands- .. Samtliga Lands- .. Samtliga . .. . .. kom- ägg; Städer kom- kom- äågi Städer kom- mouz/länet man;/länet muner muner muner muner 0” ”0

Stockholms stad. . . . . . 13 264 13 264 . . 23,6 23,6 23,6 23,6 Stockholms ......... 2 799 492 2 399 5 690 22,8 10,9 17,4 18,6 51,9 8,8 Uppsala ............ 1 600 60 1 393 3 053 34,6 23,8 23,1 28,0 62,9 18,3 Södermanlands ...... 1 685 121 1 893 3 699 31,7 28,0 20,8 24,9 46,8 14,3 Östergötlands ....... 2 799 497 3 785 7 081 36,9 24,8 27,2 30,1 51,0 21,3 Jönköpings ......... 2 424 367 2 320 5 111 32,6 19,3 24,9 27,4 57,9 11,4 Kronobergs ......... 2 395 862 544 3 801 44,1 32,9 24,3 36,9 69,8 19,9 Kalmar ............ 3 627 328 1 301 5 256 41,0 28,4 24,4 34,2 60,3 15,5 Gotlands ........... 959 49 280 1 288 43,3 31,1 27,9 38,1 63,4 27,2 Blekinge ........... 2 592 77 1 231 3 900 51,5 16,8 33,5 41,2 79,6 16,8 Kristianstads ....... 3 256 795 896 4 947 34,0 26,8 22,7 30,0 48,1 17,6 Malmöhus .......... 3 012 517 6 766 10 295 28,8 22,3 23,4 24,7 40,6 15,0 Hallands ........... 1 808 46 1 028 2 882 30,2 23,5 21,0 26,0 41,3 14,7 Göteborgs o. Bohus. 3 375 . 8 511 11 886 37,6 . 25,7 28,2 73,0 11,4 Älvsborgs .......... 3 977 460 2 392 6 829 31,6 25,2 23,1 27,5 58,7 10,5 Skaraborgs ......... 3 158 378 1 246 4 782 35,2 27,6 21,4 29,6 53,8 13,9 Värmlands ......... 3 787 625 1 792 6 204 39,7 24,9 24,6 32,1 61,8 20,0 Örebro ............. 2 227 465 2 250 4 942 37,4 20,6 24,3 28,3 48,5 15,1 Västmanlands ...... 1 400 253 1 473 3 126 28,8 16,8 16,5 20,4 40,6 13,1 Kopparbergs ....... 3 825 363 1 100 5 288 32,1 25,4 20,7 28,4 50,8 12,5 Gävleborgs ......... 4 400 117 2 153 6 670 40,5 26,5 27,1 34,6 70,1 16,8 Västernorrlands ..... 5 336 617 1 643 7 596 46,2 31,3 31,2 40,4 74,1 15,6 Jämtlands .......... 3 042 142 410 3 594 46,0 19,7 24,7 40,0 68,7 14,7 Västerbottens ....... 5 282 479 943 6 704 48,2 40,5 26,8 42,8 64,0 21,2 Norrbottens ........ 5 663 77 1 404 7 144 51,0 32,7 25,8 42,5 78,6 23,8 Hela riket 74 428 8 187 62 417 1145 032 37,5 23,8 23,8 29,3 79,6 8,8

' Totalt redovisades 145 036 invalidpensionärer, av vilka 145 032 var mantalsskrivna i landet.

Tabell 2. Kommunerna fördelade efter antalet invalidpensionärer den 1 januari 1961 irelation till befolkningen i åldern 16—66 år

Antal kommuner med

Län —9,9 10,0— 20,0— 30,0—- 40,0— 50,0— 60,0— 70,0— Summa Hela

19,9 29,9 39,9 49,9 59,9 69,9 kom- länet

%. %. %. ooo %» %. %» %*) muner %» Stockholms stad ........ — — 1 _ _ — —— -— 1 23,6 Stockholms ............. 4 19 14 6 7 — _— 53 18.6 Uppsala ................ — 1 9 7 7 —— —— 25 28,0 Södermanlands ......... — 6 16 14 3 -— — 39 24,9 Östergötlands ........... —— — 14 21 8 3 — -- 46 30,1 Jönköpings ............. _- 11 12 18 11 2 —— _— 54 27,4 Kronobergs ............ _ 1 10 6 17 6 3 — 43 36,9 Kalmar ................ — 1 9 19 14 6 1 _ 50 34,2 Gotlands ............... — — 2 5 5 1 1 —- 14 38,1 : Blekinge ............... _ 1 1 4 8 3 6 2 25 41,2 Kristianstads ........... — 2 23 24 9 — —-— — 58 30,0 Malmöhus .............. -— 10 31 29 1 —— _— _— 71 24,7 Hallands ............... ' _— 4 20 12 3 —- — — 39 26,0 Göteborgs o. Bohus ..... -— 6 8 11 9 8 1 1 44 28,2 Älvsborgs .............. — 5 30 20 10 1 — —— 66 27,5 Skaraborgs ............. —— 3 16 26 1 0 1 _— _— 56 29,6 Värmlands ............. — _— 17 16 12 6 1 — 52 32,1 Örebro ................. —— 4 8 15 6 —- _— —— 33 28,3 Västmanlands .......... — 7 12 8 1 —— —— — 28 20,4 Kopparbergs ............ —- 2 19 21 6 1 —— _— 49 28,4 Gävleborgs ............. — 2 ' 7 11 12 7 1 1 41 34,6 Västernorrlands ......... —— 2 3 8 12 15 2 2 44 40.4 Jämtlands .............. —— 1 2 9 17 5 1 -— 35 40,0 Västerbottens ........... —- — 5 4 8 14 2 —— 33 42,8 Norrbottens .......... . . —- _ 4 4 7 7 4 30 42,5 Hela riket 4 88 293 318 203 89 24 10 1 029 29,3

Tabell 3. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter kommunernas lät-

ortsgrad1 Invalidpensionärerna i relation Antal invalidpensionärer i till befolkningen i åldern 16—66 år, i promille i Län Kommuner av . Kommuner av .

tätortsgrad Stygga tätortsgrad 531353 A—C D—F G—H ""mer A—C D—F G—H muner Stockholms stad ......... . . 13 264 13 264 . . 23,6 23,6 Stockholms .............. 772 1 677 3 241 5 690 41,6 24,0 14,9 18,6 Uppsala ................. 800 686 1 567 3 053 38,4 31,7 23,5 28,0 Södermanlands ........... 903 950 1 846 3 699 34,9 28,6 20,6 24,9 Östergötlands ............ 1 616 1 988 3 477 7 081 39,4 30,3 27,0 30,1 Jönköpings .............. 1 005 2 178 1 928 5 111 43,1 26,0 24,3 27,4 Kronobergs .............. 1 201 1 898 702 3 801 51,6 37,8 23,9 36,9 Kalmar ................. 1 365 2 747 1 144 5 256 47,2 35,7 24,1 34,2 Gotlands ................ 908 100 280 1 288 44,8 29,0 27,9 38,1 Blekinge ................ 1 214 1 378 1 308 3 900 59,2 46,2 29,5 41,2 Kristianstads ............ 761 3 228 958 4 947 34,6 32,4 22,1 30,0 Malmöhus ............... 1 463 1 863 6 969 10 295 30,9 26,3 23,3 24,7 Hallands ................ 1 348 460 1 074 2 882 31,0 28,0 21,1 26,0 Göteborgs o. Bohus ..... 1 398 1 695 8 793 11 886 46,8 37,2 25,4 28,2 Älvsborgs ............... 2 106 2 177 2 546 6 829 37,4 26,5 23,3 27,5 Skaraborgs .............. 2 323 1 385 1 074 4 782 36,4 30,4 20,6 29,6 Värmlands .............. 2 731 1 923 1 550 6 204 43,6 30,7 22,7 32,1 Örebro .................. 556 2 476 1 910 4 942 37,7 28,8 25,9 28,3 Västmanlands ........... 544 1 222 1 360 3 126 32,8 23,8 16,0 20,4 Kopparbergs ............ 209 3 926 1 153 5 288 32,6 31,7 20,6 28,4 Gävleborgs .............. 1 102 3 496 2 072 6 670 53,4 38,5 26,6 34,6 Västernorrlands .......... 1 462 4 278 1 856 7 596 53,1 41,9 31,8 40,4 Jämtlands ............... 2 091 1 071 432 3 594 47,4 38,6 23,9 40,0 Västerbottens ........... 2 509 2 954 1 241 6 704 55,6 43,3 28,7 42,8 Norrbottens ............. 971 5 221 952 7 144 60,9 45,3 25,9 42,5 Hela riket 31 358 50 977 62 697 145 032 42,4 33,5 23,3 29,3

1 Vid 1960 års folkräkning har kommunerna med hänsyn till tätortsbefolkningens andel av hela befolkningen hänförts till åtta olika tätortsgrader, betecknade A—H. Med tätort avses i detta sammanhang som regel varje hussamling med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter.

A = utan tätortsbefolkning B = 0, 1—9, 9 % tätortsbefolkning C = 10—29, 9 % D = 30—49, 9 % » E = 50—69,9 % » F = 70—89, 9 % » G = 90—99, 9 % H = enbart tätortsbefolkning

Tabell 4. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter ålder

Antal invalidpensionärer i åldersgruppen

L"” 16— 20— 25— 30— 35—— 40— 45— 50— 55— 60— 65— Samt-

19 år 24 år29 år 34 år 39 år 44 år 49 år 54 är 59 år 64 år 66 år liga

Stockholms stad ....... 312 304 287 388 611 792 1 102 1 704 2444 3 561 1 759 13 264 Stockholms ............ 183 211 176 225 297 364 456 673 945 1474 686 5690 Uppsala ............... 80 85 94 118 155 193 228 337 548 826 389 3053 Södermanlands ......... 70 99 114 139 194 219 326 429 664 972 473 3 699 Östergötlands .......... 159 213 210 244 310 398 593 822 1313 1901 918 7081 Jönköpings ............ 120 135 125 167 270 370 490 648 886 1326 574 5111 Kronobergs ............ 66 82 99 158 180 245 377 467 680 983 464 3 801 Kalmar ............... 92 142 167 176 254 316 472 695 955 1329 658 5256 Gotlands .............. 30 36 47 54 70 73 103 143 239 330 163 1 288 Blekinge .............. 81 87 120 147 210 245 368 505 743 993 401 3 900 Kristianstads .......... 127 146 163 199 275 340 434 615 809 1243 596 4947 Malmöhus ............. 279 281 288 383 551 628 931 1 371 1 832 2 590 1 161 10 295 Hallands .............. 63 63 98 112 150 171 302 374 501 710 338 2882 Göteborgs o. Bohus.... 234 282 295 402 599 731 1 050 1 523 2210 3130 1 430 11 886 Älvsborgs ............. 169 157 198 271 325 451 638 806 1262 1 742 810 6829 Skaraborgs ............ 96 121 155 158 239 287 415 569 853 1 280 609 4782 Värmlands ............ 122 143 150 227 330 384 523 761 1 146 1 639 779 6 204 örebro ................ 108 129 106 166 264 335 429 624 856 1 328 597 4942 Västmanlands ......... 76 101 85 128 196 192 269 386 577 743 373 3 126 Kopparbergs .......... 140 129 189 187 275 338 481 679 926 1 328 666 5288 Gävleborgs ............ 109 162 164 241 365 423 526 782 1191 1 823 884 6 670 Västernorrlands ........ 142 168 208 266 369 442 683 982 1375 1965 996 7596 Jämtlands ............. 71 85 121 141 197 231 323 458 628 917 422 3 594 Västerbottens .......... 141 190 199 272 373 472 591 826 1 186 1 729 725 6704 Norrbottens ........... 180 207 241 277 424 512 664 907 1270 1 738 724 7144 Hela riket 3 250 3 758 4 049 5 246 7 483 9 152 12 774 18 086 26 039 37 600 17 595 145032

Tabell 5. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 procentuellt fördelade på åldersgrupper

Åldersgruppen La" 16— 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65— Samt- 19 år 24 år 29 är 34 år 39 år 44 år 49 är 54 är 59 år 64 är 66 år liga Stockholms stad ............ 2,4 2,3 2,2 2,9 4,6 6,0 8,3 12,8 18,4 26,8 13,3 100,0 Stockholms ................. 3,2 3,7 3,1 4,0 5,2 6,4 8,0 11,8 16,6 25,9 12,1 100,0 Uppsala .................... 2,6 2,8 3,1 3,9 5,1 6,3 7,5 11,1 17,9 27,0 12, 100,0 Södermanlands .............. 1,9 2,7 3,1 3,8 5,2 5,9 8,8 11,6 17,9 26,3 12,8 100,0 Östergötlands ............... 2,2 3,0 3,0 3,4 4,4 5,6 8,4 11,6 18,6 26,8 13,0 100,0 Jönköpings ................. 2,4 2,6 2,5 3,3 5,3 7,2 9,6 12,7 17,3 25,9 11,2 100,0 Kronobergs ................. 1,7 2,2 2,6 4,2 4,7 6,4 9,9 12,3 17,9 25,9 12,2 100,0 Kalmar .................... 1,8 2,7 3,2 3,3 4,8 6,0 9,0 13,2 18,2 25,3 12,5 100,0 Gotlands ................... 2,3 2,8 3,6 4,2 5,4 5,7 8,0 11,1 18,6 25,6 12,7 100,0 Blekinge ................... 2,1 2,2 3,1 3,8 5,4 6,3 9,4 12,9 19,0 25,5 10,3 100,0 Kristianstads ............... 2,6 2,9 3,3 4,0 5,6 6,9 8,8 12,4 16,4 25,1 12,0 100,0 Malmöhus .................. 2,7 2,7 2,8 3,7 5,4 6,1 9,0 13,3 17,8 25,2 11,3 100,0 Hallands ................... 2,2 2,2 3,4 3,9 5,2 5,9 10,5 13,0 17,4 24,6 11,7 100,0 Göteborgs o. Bohus ......... 2,0 2,4 2,5 3,4 5,0 6,2 8,8 12,8 18,6 26,3 12,0 100,0 Älvsborgs .................. 2,5 2,3 2,9 4,0 4,8 6,6 9,3 11,8 18,5 25,4 11,9 100,0 Skaraborgs ................. 2,0 2,5 3,2 3,3 5,0 6,0 8,7 11,9 17,9 26,8 12,7 100,0 Värmlands ................. 2,0 2,3 2,4 3,7 5,3 6,2 8,4 12,3 18,5 26,4 12,5 100,0 örebro ..................... 2,2 2,6 2,1 3,4 5,3 6,8 8,7 12,6 17,3 26,9 12,1 100,0 Västmanlands .............. 2,4 3,2 2,7 4,1 6,3 6,1 8,6 12,4 18,5 23,8 11,9 100,0 Kopparbergs ................ 2,6 2,4 2,6 3,5 5,2 6,4 9,1 12,9 17,5 25,2 12,6 100,0 Gävleborgs ................. 1,6 2,4 2,5 3,6 5,5 6,3 7,9 11,7 17,9 27,3 13,3 100,0 Västernorrlands ............. 1,9 2,2 2,7 3,5 4,9 5,8 9,0 12,9 18,1 25,9 13,1 100,0 Jämtlands .................. 2,0 2,4 3,4 3,9 5,5 6,4 9,0 12,7 17,5 25,5 11,7 100,0 Västerbottens ............... 2,1 2,8 3,0 4,1 5,6 7,0 8,8 12,3 17,7 25,8 10,8 100,0 Norrbottens ................ 2,5 2,9 3,4 3,9 5,9 7,2 9,3 12,7 17,8 24,3 10,1 100,0 Hela riket 2,2l 2,6I 2,8 3,6 5,2 6,3l 8,8| 12,5| 17,9| 26,0| 12,1| 100,0

Tabell 6. Anlalei invalidpensionärer den 1 januari 1961 i åldersgrupper i relation till hela ningen i resp. åldersgrupp, promille

befolk—

Åldersgruppen La" 16— 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65_ Samt- 19 år 24 år 29 år 34 år 39 år 44 år 49 år 54 år 59 är 64 år 66 år liga Stockholms stad ............ 6,6 6,0 6,0 7,5 9,7 12,6 17,6 27,5 46,2 80,0 114,6 23,6 Stockholms ................. 6,2 6,8 5,6 7,0 8,1 10,5 14,3 23,1 40,1 77,0 101,6 18,6 Uppsala .................... 8,0 7,6 8,9 11,1 13,5 17,0 21,3 30,9 54,9 92,0 117,2 28,0 Södermanlands .............. 4,9 7,2 9,1 10,0 12,3 13,8 20,4 27,0 46,9 78,7106,0 24,9 Östergötlands ............... 7,1 9,9 10,7 11,2 12,4 15,6 23,5 33,0 57,2 98,2 135,5 30,1 Jönköpings ................. 6,8 7,8 7,9 9,7 13,5 17,9 24,0 33,1 51,3 87,4 107,8 27,4 Kronobergs ................. 6,9 8,9 11,7 16,8 17,1 23,0 34,2 42,1 66,4 105,6 138,2 36,9 Kalmar .................... 6,2 10,2 13,3 12,9 16,5 19,9 28,0 40,6 61,5100,0143,4 34,2 Gotlands ................... 8,5 11,8 16,6 17,8 21,6 20,5 28,8 38,3 72,1 113,3 162,4 38,1 Blekinge ................... 8,4 9,3 14,9 17,4 23,0 25,6 36,0 49,8 80,9 123,0 144,3 41,2 Kristianstads ............... 7,8 9,4 12,0 13.2 16,3 19,6 24,0 35,0 52,2 87,8 117,6 30,0 Malmöhus .................. 7,3 7,1 7,8 9,5 12,4 14,2 20,7 30,6 46,5 78,3 101,5 24,7 Hallands ................... 6,1 6,2 10,7 11,1 12,9 14,5 25,0 31,0 46,4 76,6 102,5 26,0 Göteborgs o. Bohus ......... 6,6 7,1 7,6 9,6 12,6 15,7 23,0 34,6 58,3 96,3 122,7 28,2 Älvsborgs .................. 7,5 6,9 9,4 11,8 12,5 17,1 23,1 30,2 53,1 85,1 110,0 27,5 Skaraborgs ................. 6,3 8,1 11,4 10,8 14,4 16,8 24,5 33,7 53,7 88,4 115,0 29,6 Värmlands ................. 7,2 8,4 9,1 12,5 16,2 18,7 25,2 36,5 59,4 96,8 133,0 32,1 örebro ..................... 6,5 8,4 7,8 10,7 14,1 17,2 21,9 32,9 50,8 90,9 115,5 28,3 Västmanlands .............. 5,2 6,5 5,9 8,2 11,6 11,3 16,6 25,5 45,1 69,1 100,6 20,4 Kopparbergs ................ 8,0 7,8 8,9 10,9 13,9 16,2 23,7 33,9 52,0 86,1119,6 28,4 Gävleborgs ................. 6,1 9,6 10,1 13,6 18,1 20,5 25,7 37,3 62.4 107,9 150,9 34,6 Västernorrlands ............. 7,7 9,6 12,8 15,1 18,5 22,7 34,3 48,9 76,0 128,2 185,9 40,4 Jämtlands ................. 7.7 10,6 16,6 17,7 20,7 23,1 33,3 50,0 73,5 118,9 150,7 40,0 Västerbottens ............... 8,5 11,7 13,4 17,7 22,0 28,3 36,7 54,8 87,5 153,7 190,6 42,8 Norrbottens ................ 9,4 10,9 13,6 15,3 23,4 30,3 40,1 59,1 97,5 166,0 211,1 42,5 Hela riket 7,0 8,1 9,3 11,2 14,0 17,1 23,9 34,7| 56,4I 94,8|126,3| 29,3

Tabell 7. Kommunerna fördelade efter antalet invalidpensionärer :" åldern 16—19 år den 1januarl 1961

Snm— Hela an-

Antal kommuner med . . . invalidpensionärer 'ma talet in-

L" validpen-

an kom- . .. .

6 11 21 31 ""m" 533311 0 1 2 3 4 5 10 20 30 40 41— " ålder Stockholms stad ............... —-- —— —— —— _— —— _ — -— — 1 1 312 Stockholms .................... 10 11 8 6 5 4 6 1 2 —— — 53 183 Uppsala ....................... 7 5 8 2 —— -— 2 — — 1 — 25 80 Södermanlands ................. 10 11 11 2 1 2 1 1 —- —- —— 39 70 Östergötlands .................. 11 8 9 6 5 2 2 2 —— 1 »— 46 159 Jönköpings .................... 8 17 18 2 5 1 2 — 1 — _ 54 120 Kronobergs .................... 12 14 8 6 — 2 1 —— — —— — 43 66 Kalmar ....................... 14 12 8 8 6 —— 2 —— — —— —— 50 92 Gotlands ...................... 2 4 4 1 1 1 1 —— —— —— —— 14 30 Blekinge ...................... —— 4 7 8 2 1 2 1 —— — — 25 81 Kristianstads .................. 9 18 12 11 3 2 2 1 — _ — 58 127 Malmöhus ..................... 16 23 17 3 4 2 3 1 — 1 1 71 279 Hallands ...................... 10 14 7 4 2 1 1 —— —- — —— 39 63 Göteborgs o. Bohus ............ 12 9 11 2 3 2 2 2 —— —— 1 44 234 Älvsborgs ..................... 21 12 15 8 2 2 4 1 — 1 -—— 66 169 Skaraborgs .................... 13 18 13 4 3 4 1 -—— _— —— -— 56 96 Värmlands .................... 14 9 14 4 3 4 2 2 —— -—-— — 52 122 Örebro ........................ 7 7 7 3 3 3 1 1 —— 1 -— 33 108 Västmanlands ................. 4 6 9 4 2 1 1 —— 1 — — 28 76 Kopparbergs .................. 9 11 6 6 4 4 9 — — —— — 49 140 Gävleborgs .................... 12 7 5 8 1 3 4 1 — _ — 41 109 Västernorrlands ................ 4 10 10 6 2 2 9 1 —— — —— 44 142 Jämtlands ..................... 7 12 9 2 2 1 1 1 —— -— — 35 71 Västerbottens .................. 4 1 5 3 9 1 9 1 —— —- _— 33 141 Norrbottens ................... 1 4 3 3 2 2 10 5 — —— —- 30 180 Hela riket 217| 247 224| 112 70 | 47 | 78 22 | 4 5 3 1029 3250

Tabell 8. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter ålder, kön och civilstånd

Invalidpensionärer Hela befolkningen Män Kvinnor Ej gifta Ej gifta i . . . . Ål d i % av de % av de E] _glfta EJ. gifta ersgrupp . . . man 1 kvmnor 1 manliga kvrnnllga % av % av . Ej Samt- invalid- . Ej Samt- invalid- . . Gifta gifta liga pensionär- Glfta gifta liga pensionär- ååmtihåi ålägga erna i ål- erna i ål- dtrs- ålders- ders— ders— gruppen gruppen gruppen gruppen 16—19 år ........ 0 1 855 1 855 100,0 0 1 395 1 395 100,0 99,8 96,6 20—24 » ........ 13 2 045 2 058 98,4 31 1 669 1 700 98,1 82,6 58,1 25—29 » ........ 70 2 133 2 203 96,8 142 1 705 1 847 92,3 42,4 22,9 30—34 » ........ 212 2 548 2 760 92,3 335 2 152 2 487 86,5 26,3 15,4 35—39 » ........ 503 3 433 3 936 87,2 622 2 926 3 548 82,5 21,4 14,9 40—44 » ........ 908 3 840 4 748 80,9 974 3 430 4 404 77,9 18,9 15,9 45—49 » ........ 1 670 4 638 6 308 73,5 1 604 4 862 6 466 75,2 19,2 19,4 50—54 » ........ 3 034 5 682 8 716 65,2 2 481 6 889 9 370 73,5 19,7 24,5 55—59 » ........ 5 506 6 870 12 376 55,5 3 830 9 833 13 663 72,0 21,0 32,0 60—64 » ........ 10 018 8 390 18 408 45,6 4 675 14 517 19 192 75,6 22,8 40,9 65—66 » ........ 5 161 3 638 8 799 41,3 1 914 6 883 8 797 78,2 25,0 47,7 Samtliga åldersgrupper 27 095 45 072 72 167 62,5 16 608 56 261 72 869 77,2 36,5 33,5

Tabell 9. Totalt bestånd av invalidpensioner och sjukbidrag, januari 1961 efter inva-

Invaliditetsorsak Totalt 16—19 år 20—24 år 1. Infektionssjukdomar och parasitära sjukdomar ......... 10 302 78 111 Härav: lungtuberkulos ............................ 4 934 22 30 tuberkulosföljder .......................... 703 1 2 poliomyelitlöljder .......................... 3 273 41 56 2. Tumörer .......................................... 2 058 20 23 3. Allergiska sjukdomar. Endokrina systemets sjukdomar. Ämnesomsättningssjukdomar. Nutritionsrubbningar ..... 5 847 20 54 Härav: bronkialastma ............................. 2 642 3 5 sockersjuka ............................... 1 477 4 35 4. Blodbildande organens och blodets sjukdomar .......... 410 11 10 5. Mentala sjukdomar. Psykoneuroser. Patologiska personlig— hetstyper .......................................... 58 926 2 544 2 832 Härav: psykoser .................................. 26 158 73 289 psykoneuroser ............................. 5 540 10 29 mentala defekter .......................... 25 990 2 452 2 471 6. Nervsystemets sjukdomar ........................... 14 491 281 385 Härav: hjärnblödning ............................. 1 597 6 8 epilepsi ................................... 3 075 116 179 7. Ögonsjukdomar .................................... 3 492 47 65 8. Öronsjukdomar och dövstumhet ..................... 496 5 3 9. Cirkulationsorganens sjukdomar ...................... 17 426 15 25 Härav: kroniska reumatiska hjärtsjukdomar ......... 2 313 4 8 arteriosklerotiska o. degenerativa hj ärtsjukdomar 9 111 3 3 hypertonisjllkdomar ....................... 4 181 — —— 10. Respirationsorganens sjukdomar ..................... 1 469 1 3 11. Digestionsorganens sjukdomar ....................... 802 2 9 12. Uro-genitalorganens sjukdomar ...................... 819 3 3 13. Skelettets o. rörelseorganens sjukdomar ............... 22 678 85 84 Härav: reumatoida artriter o. liknande sjukdomar . . . . 8 735 20 35 osteoartros o. liknande sjukdomar ........... 9 797 1 2 14. Allmän konstitutionell svaghet ....................... 893 2 9 15. Senilitet ........................................... 132 _— —— 16. Skador genom yttre våld och förgiftning .............. 2 200 21 31 17. Andra sjukdomar ................................... 2 595 115 111 Härav: medfödda missbildningar ................... 1 621 67 71 Samtliga 145 036 3 250 3 758 Befolkningen 4 957 942 463 843 466 221

Y." 4. nmmrs.r-.

liditetsorsak, antal pensionstagare i åldersgrupper (Riksförsäkringsverkets statistik)

Antal i åldern

25—29 år 30—34 år 35—39 år 40—44 år 45—49 år 50—54 år 55—59 år 60—64 år 65—66år 212 393 649 853 1 212 1 671 2 020 2 243 860 81 154 283 426 584 760 955 1 173 466

1 6 14 32 81 112 183 190 81 104 205 289 297 431 573 576 534 167 29 28 57 91 167 273 403 659 308 105 149 224 241 392 738 1 242 1 853 829 10 17 60 96 155 337 612 937 410 62 95 96 49 82 158 262 442 192

4 8 15 11 19 34 77 138 83

2 891 3 550 4 724 5 269 6 557 7 896 9 315 9 853 3 495 616 1121 1 826 2 356 3 179 4 064 5 036 5 523 2 075 56 100 176 295 497 868 1 288 1 604 617 2 159 2 252 2 616 2 491 2 710 2 786 2 782 2 522 749 459 613 874 1 117 1 503 1 943 2 580 3 245 1 491 4 3 10 24 49 140 357 650 346 197 212 304 333 375 403 434 373 149 93 129 219 298 379 489 634 793 346

9 17 28 25 42 63 90 147 67 35 50 122 247 575 1 407 3 268 7 333 4 349 15 21 51 100 205 324 489 755 341

4 8 14 51 161 540 1 558 4 142 2 627 1 4 11 23 74 309 835 1 858 1 066 1 8 15 23 50 114 301 609 344 5 10 20 38 49 80 131 307 151 12 20 27 41 88 125 154 230 116 89 134 311 605 1 243 2 490 4 809 8 489 4 339 41 70 201 369 677 1 285 2 002 2 827 1 208

6 7 23 68 276 741 1 995 4 294 2 384 4 12 16 35 62 124 134 334 161

_— — 1 1 1 7 24 55 43 31 39 45 93 153 255 392 746 394

71 87 137 164 282 377 465 566 220 42 67 103 123 196 242 285 312 113

4 050 5 247 7 484 9 152 12 774 18 086 26 039 37 600 17 596 435 413 470 140 533 510 535 986 533 745 521 888 461 409 396 459 139 328

Tabell 10. Totalt bestånd av invalidpensioner och sjukbidrag, januari 1961, efter inva- liditetsorsak; antal pensionstagare i åldersgrupper i relation till befolkningen i resp. åldersgrupp, promille (Riksförsäkringsverkets statistik)

Å] dersgruppen

Invaliditetsorsak Totalt 16— 20__ 25__ 30_ 35_ 40_ 45_ 50_ 55_ 60— 65—

19år 24år 29år 34är 39år 44år 49år 54å1' 59år 64år 66 år

1. Infektionssjukdomar och parasitära sjukdo- mar ................. 2,1 0,2 0,2 0,5 0,8 1,2 1,6 2,3 3,2 4,4 5,7 6,2 2. Tumörer ............. 0,4 0,0 0,0 0,1 0,1 0,1 02 0,3 0,5 0,9 1,7 2,2 3. Allergiska sjukdomar. Endokrina systemets sjukdomar. Ämnesom- sättningssjukdomar m.m ................ 1,2 0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,4 0,7 1,4 2,7 4,7 5,9

4. Blodbildande organens och blodets sjukdomar 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,4 0,6

5. Mentala sjukdomar. Psykoneuroser. Pato- logiska personlighetsty- per ................. 11,9 5,5 6,1 6,6 7,6 8,9 9,8 12,3 15,1 20,2 24,9 25,1 6. Nervsystemets sjuk— domar ............... 2,9 0,6 0,8 1,1 1,3 1,6 2,1 2,8 3,7 5,6 8,2 10,7 7. Ögonsjukdomar ...... 0,7 0,1 0,1 0,2 0,2 0,4 0,6 0,7 0,9 1,4 2,0 2,5 8. Öronsjukdomar och dövstumhct .......... 0,1 0,0 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,2 0,4 0,5 9. Cirkulationsorganens sjukdomar ........... 3,5 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,5 1,1 2,7 7,1 18,5 31,2 10. Respirationsorganens sjukdomar ........... 0,3 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,7 1,5 2,5 11. Digestionsorganens sjukdomar ........... 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,2 0,3 0,8 1,1 12. Uro-genitalorganens sjukdomar ........... 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,2 0,3 0,6 0,8 13. Skelettets o. rörelseor- ganens sjukdomar . . .. 4,6 0,2 0,2 0,2 0,3 0,6 1,1 2,3 4,8 10,4 21,4 31,1 14. Allmän konstitutionell svaghet .............. 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,2 0,3 0,8 1,2 15. Senilitet ............. 0,0 —— —— _— —- 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,3 16. Skador genom yttre våld och förgiftning. . . 0,4 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,2 0,3 0,5 0,9 1,9 2,8 17. Andra sjukdomar ..... 0,5 0,2 0,2 0,2 0,2 0,3 0,3 0,5 0,7 1,0 1,4 1,6

Samtliga orsaker 29,3 | 7,o| 8,1I 9,3]11,2l14,0[17,1|23,9|34,7| 56,4 94,8 126,3

Tabell 1]. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961, procentuellt fördelade e/ter invaliditetsorsak

Allergiska sjukdom- ar. Endo- Infek- krina sy— 24333? tions- stemets mlar s _ Nervs _ Cirkula- Skelettets Hela sjukdo- sjukdom- ' p y y tionsor- och rörel- Andra antalet L" koneuro- stemets . Sum- . . an mar och ar. Ämnes- _ . ganens seorga- S] uk- 1nval1d- . .. .. ser, pato- Sjukdo- . . ma para51ta- omsatt- 10 'ska mar Sjukdo- nens s_juk— domar pen— ra sjuk- ningssjuk- perämlig- mar domar sionärer domar (ägg?: hetstyper tionsrubb- ningar Stockholms stad. . . 7,8 4,2 38,6 9,3 14,3 13,3 12,5 100,0 13 264 Stockholms ........ 7,0 4,3 42,0 10,1 12,5 13,2 10,9 100,0 5 690 Uppsala ........... 6,5 4,8 43,1 9,4 10,9 15,2 10,1 100,0 3 053 Södermanlands ..... 5,3 4,8 40,2 10,5 12,5 17,1 9,6 100,0 3 699 Östergötlands ...... 6,3 4,3 39,6 9,6 13,6 17,0 9,6 100,0 7 081 Jönköpings ........ 6,9 4,8 44,8 10,2 9,4 14,3 9,7 100,0 5 111 Kronobergs ........ 8,3 4,3 45,7 8,9 8,9 13,9 10,0 100,0 3 801 Kalmar ........... 7,2 4,3 40,3 9,0 11,5 17,0 10,7 100,0 5 256 Gotlands .......... 7,1 3,4 42,9 . 8,2 10,6 18,7 9,1 100,0 1 288 Blekinge .......... 7,4 3,6 48,9 8,0 9,4 12,1 10,5 100,0 3 900 Kristianstads ...... 7,1 4,1 43,9 11,7 9,6 13,8 9,8 100,0 4 947 Malmöhus ......... 5,5 4,0 43,2 10,8 11,2 13,5 11,8 100,0 10 295 Hallands .......... 8,8 2,8 43,2 11,5 8,9 12,9 11,9 100,0 2 882 göteborgs o. Bohus. 7,1 3,6 43,7 9,7 10,9 14,2 10,8 100,0 11 886 Alvsborgs ......... 6,6 3,9 43,6 11,2 10,3 14,3 10,0 100,0 6 829 Skaraborgs ........ 7,1 3,8 42,5 10,5 9,6 17,0 9,5 100,0 4 782 Värmlands ........ 6,3 4,0 38,5 10,6 14,2 16,5 9,9 100,0 6 204 Örebro ............ 7,2 4,4 42,5 10,2 12,3 13,5 9,8 100,0 4 942 Västmanlands . .. . . 6,0 4,1 42,2 11,0 11,5 15,7 9,5 100,0 3 126 Kopparbergs ....... 5,9 3,9 43,7 10,5 . 10,7 15,4 9,9 100,0 5 288 Gävleborgs ........ 6,4 4,3 34,6 10,1 15,3 18,6 10,7 100,0 6 670 Västernorrlands. . . . 8,5 3,7 35,7 9,3 13,9 18,4 10,6 100,0 7 596 Jämtlands ......... 8,3 4,9 37,5 10,5 10,6 17,3 10,9 100,0 3 594 i Västerbottens ...... 8,2 3,6 33,9 9,7 14,0 19,4 11,2 100,0 6 704 Norrbottens ....... 8,7 3,3 33,2 9,2 13,8 21,4 10,4 100,0 7 144 Hela riket 7,1 4,0 40,6 10,0 12,0 15,7 10,6 100,0 145 032

Tabell 12. Invalidpensionärerna i åldersgrupperna 16—19 år samt 20—24 år den 1 januari 1961

fördelade efter invaliditetsorsak

Antal invalidpensionärer i

Åldersgruppen 16—19 år Åldersgruppen 20—24 är

Mentala Hela Mentala Hela

.. sjukdom— Nerv- . antal- sjukdom- Nerv- . anta-

.. neuroser; ste- seorgan- li di- valid- neuroser; ste- seorgan- lidi- valid- patologi- mets ens sjuk- tetsor- pen- patologi— mets ens sjuk- tetsor- pen- ska per- sjuk- domar saker sionär— ska per- sjuk- domar saker sionär- sonlighets- domar er i ål- sonlighets- domar — er i ål-

typer dersgr. typer dersgr.

Stockholms stad . . 259 18 9 26 312 225 32 5 42 304 Stockholms ....... 135 22 3 23 183 155 23 4 29 211 Uppsala .......... 65 2 5 8 80 67 11 1 6 85 Södermanlands. . . . 59 4 2 5 70 84 8 —— 7 99 Östergötlands ..... 132 11 3 13 159 162 21 4 26 213 Jönköpings ....... 98 7 4 11 120 101 16 2 16 135 Kronobergs ....... 45 11 1 9 66 57 10 4 11 82 Kalmar .......... 74 9 2 7 92 112 11 3 16 142 Gotlands ......... 25 1 — 4 30 30 3 — 3 36 Blekinge ......... 67 5 3 6 81 61 9 1 16 87 Kristianstads ..... 103 12 2 10 127 105 18 5 18 146 Malmöhus ........ 216 25 10 28 279 221 23 8 29 281 Hallands ......... 53 4 1 5 63 48 5 1 9 63 Göteborgs o. Bohus 190 20 — 24 234 206 30 7 39 282 Älvsborgs. . . .. . . . 135 15 7 12 169 122 13 5 17 157 Skaraborgs ....... 77 12 1 6 96 86 16 4 15 121 Värmlands ....... 99 12 1 10 122 114 13 — 16 143 Örebro ........... 82 13 1 12 108 100 8 1 20 129 Västmanlands . . . . 58 8 — 10 76 79 12 —— 10 101 Kopparbergs ...... 113 13 1 13 140 104 13 1 11 129 Gävleborgs ....... 84 7 6 12 109 121 21 4 16 162 Västernorrlands. . . 105 16 6 15 142 128 18 4 18 168 Jämtlands ........ 53 8 2 8 71 63 9 4 9 85 Västerbottens ..... 99 8 6 28 141 134 22 5 29 190 Norrbottens ...... 118 18 9 35 180 147 20 11 29 207 Hela riket 2 544 281 85 340 3 250 2 832 385 84 457 3 758

% 78,3 8,6 2,6 10,5 100,0 75,4 10,2 2,2 12,2 100,0

Tabell 13. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som invaliditetsorsak fördelade efter olika slag av mentala sjukdomar

Antal personer med pension på I %, av befolkningen i åldern grund av 16—66 år

.. Övriga Övriga Lan P 'k Psyko- ltVIen- men- P R Psyko- gulm- men- 53 O' neuro- a a tala Totalt sy O' neuro- a a tala Totalt

ser ser (ie— sjuk- ser ser ie" sjuk-

fe ter domar fe ter domar Stockholms stad .............. 2 704 545 1 644 220 5 113 4,8 1,0 2,9 0,4 9,1 Stockholms ................... 984 228 1 121 55 2 388 3,2 0,7 3,7 0,2 7,8 Uppsala ...................... 540 110 614 51 1 315 4,9 1,0 5,6 0,5 12,0 Södermanlands ............... 607 115 749 16 1 487 4,1 0,8 5,0 0,1 10,0 Östergötlands ................. 1 038 288 1 418 68 2 812 4,4 1,2 6,0 0,3 12,0 Jönköpings ................... 1 015 253 994 27 2 289 5,4 1,4 5,3 0,1 12,2 Kronobergs ................... 829 206 682 22 1 739 8.1 2,0 6,6 0,2 16.9 Kalmar ...................... 827 225 1 045 22 2 119 5,4 1,5 6,8 | 0,1 13,8 Gotlands ..................... 231 43 269 8 551 6,8 1,3 8,0 i 0,2 16,3 Blekinge ..................... 857 225 801 29 1 912 9,1 2,4 8,5 0,3 20,2 Kristianstads ................. 961 192 986 33 2 172 5,8 1,2 6,0 0,2 13,2 Malmöhus .................... 2 103 366 1 872 107 4 448 5,0 0,9 4,5 ' 3 10,7 Hallands ..................... 542 116 572 15 1 245 4,9 1,0 5,2 0.1 11,2 Göteborgs 0. Bohus ........... 2 391 728 1 923 158 5 200 5,7 1,7 4,6 0,4 12,3 Älvsborgs .................... 1 316 325 1 301 37 2 979 5,3 1,3 5,2 0,1 12,0 Skaraborgs ................... 863 216 928 28 2 035 5,3 1,3 5,7 0,2 12,6 Värmlands ................... 1 065 143 1 138 40 2 386 5,5 0,7 5.9 0,2 12,3 Örebro ....................... 904 206 948 42 2 100 5,2 1,2 5,4 0,2 12,0 Västmanlands ................. 538 76 677 27 1 318 3,5 0,5 4,4 0,2 8,6 Kopparbergs .................. 1 092 135 1 050 32 2 309 5,9 0,7 5,6 0,2 12,4 Gävleborgs ................... 948 182 1 143 35 2 308 4,9 0,9 5,9 0,2 12,0 Västernorrlands ............... 1 149 233 1 266 61 2 709 6,1 1,2 6,7 0,3 14,4 Jämtlands .................... 572 162 588 25 1 347 6,3 1,8 6,5 0,3 15,0 Västerbottens ................. 1 036 109 1 082 46 2 273 6,6 0,7 6,9 0,3 14,5 Norrbottens .................. 1 045 113 1 177 35 2 370 6,2 0.7 7,0 0,2 14,1 Hela riket 26 157 5 540 25 988 1 239 58 924 5,3 1,1 5,2 0,2 11,9

Tabell 14. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till invalidi-

teten fördelade efter ålder

Antal invalidpensionärer i åldersgruppen

Län Sanit- 16—— 20— 25-- 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60-—- 65— liga 19 år 24 år 29 är 34 år 39 år 44 är 49 är 54 år 59 är 64 år 66 år

Stockholms stad. . . 259 225 201 263 354 440 551 701 836 921 362 5113 Stockholms ........ 135 155 122 145 185 220 234 320 345 395 132 2 388 Uppsala ........... 65 67 67 73 106 115 122 158 210 254 78 1 315 Södermanlands .. .. 59 84 84 106 120 125 185 180 228 233 83 1 487 Östergötlands ...... 132 162 142 163 200 243 313 366 463 444 184 2 812 Jönköpings ........ 98 101 93 107 182 220 260 336 361 395 136 2 289 Kronobergs ........ 45 57 70 102 115 141 238 247 288 313 123 1 739 Kalmar ........... 74 112 123 117 158 184 245 283 346 344 133 2 119 Gotlands .......... 25 30 35 45 47 46 53 67 96 79 28 551 Blekinge .......... 67 61 88 98 138 162 203 257 345 363 130 1 912 Kristianstads. . ... . 103 105 115 136 179 200 235 295 313 351 140 2 172 Malmöhus ......... 216 221 202 272 359 356 487 650 697 748 240 4 448 Hallands .......... 53 48 71 73 99 90 155 164 196 212 84 1 245 Göteborgs o. Bohus 190 206 213 262 379 441 591 726 905 955 332 5 200 Älvsborgs ......... 135 122 151 196 201 281 330 384 489 509 181 2 979 Skaraborgs ........ 77 86 106 111 157 174 225 271 350 360 118 2 035 Värmlands ........ 99 114 98 149 203 203 270 317 387 398 148 2 386 Örebro ............ 82 100 72 110 163 211 238 277 331 396 120 2 100 Västmanlands ..... 58 79 69 91 116 109 150 158 218 195 75 1 318 Kopparbergs ...... 113 104 105 138 195 202 247 334 344 402 125 2 309 Gävleborgs ..... _. . . 84 121 123 154 235 240 241 281 341 361 127 2 308 Västernorrlands.'. .. 105 128 157 187 225 238 329 377 414 393 156 2 709 Jämtlands ......... 53 63 90 90 113 130 136 177 212 220 63 1 347 Västerbottens ...... 99 134 136 167 219 239 252 273 340 320 94 2 273 Norrbottens ....... 118 147 158 194 275 259 267 297 260 292 103 2 370 Hela riket 2 544 2 832 2 891 3 549 |4 723 |5 269 |6 557 7 896 |9 315 |9 853 |3 495 58 924

Tabell 15. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till inva— liditeten i åldersgrupper i relation till hela befolkningen i resp. åldersgrupp, promille

Åldersgruppcn

I än Samt-

" 16— 20-— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65— liga

19 år 24 år 29 är 34 är 39 år 44 är 49 år 54 år 59 är 64 år 66 ar

Stockholms stad. . 5,5 4,4 4,2 5,1 5,6 7,0 8,8 11,3 15,8 20,7 23,6 9,1 Stockholms ....... 4,6 5,0 3,9 4,5 5,1 6,3 7,3 11,0 14,6 20,6 19,5 7,8 Uppsala .......... 6,5 6,0 6,3 6,9 9,2 10,1 11,4 14,5 21,0 28.3 23,5 12,0 Södermanlands . .. 4,1 6,1 6,7 7,7 7,6 7,9 11,6 11,3 16,1 18,9 18,6 10,0 Östergötlands ..... 5,9 7,5 7,3 7,5 8,0 9,5 12,4 14,7 20,2 22,9 27,2 12,0 Jönköpings ....... 5,6 5,8 5,9 6,2 9,1 10,6 12,7 17,2 20,9 26,0 25,5 12,3 Kronobergs ....... 4,7 6,2 8,2 10,8 10,9 13,3 21,6 22,3 28,1 33,6 36,6 16,9 Kalmar .......... 5,0 8,1 9,8 8,6 10,3 11,6 14,5 16,6 22,3 25,9 29,0 13,8 Gotlands ......... 7,1 9,8 12,3 14,9 14,5 12,9 14,8 18,0 28,9 27,1 27,9 16,3 Blekinge ......... 6,9 6,5 10,9 11,6 15,1 17,0 19,9 25,3 37,6 45,0 46,8 20,2 Kristianstads ..... 6,4 6,8 8,5 9,0 10,6 11,5 13,0 16,8 20,2 24,8 27,6 13,2 Malmöhus ........ 5,7 5,6 5,5 6,8 8,1 8,1 10,8 14,5 17,7 22,6 21,0 10,7 Hallands ......... 5,1 4,7 7,8 7,2 8,5 7,6 12,8 13,6 18,1 22,9 25,5 11,2 Göteborgs o. Bohus 5,3 5,2 5,5 6,3 8,0 9,5 12,9 16,5 23,9 29,4 28,5 12,3 Älvsborgs ........ 6,0 5,3 7,1 8,5 7,7 10,7 11,9 14,4 20,6 24,9 24,5 12,0 Skaraborgs ....... 5,0 5,8 7,8 7,6 9,4 10,2 13,3 16,0 22,1 24,9 22,3 12,6 Värmlands ....... 5,8 6,7 6,0 8,2 10,0 9,9 13,0 15,2 20,0 23,5 25,3 12,3 örebro ........... 5,0 6,5 5,3 7,1 8,7 10,8 12,2 14,6 19,6 27,1 23,2 12,0 Västmanlands 3,9 5,1 4,8 5,8 6,9 6,4 9,3 10,4 17,0 18,1 20,2 8,6 Kopparbergs ..... 6,4 6,3 6,8 8,1 9,9 9,7 12,2 16,7 19,3 26,1 22.5 12,4 Gävleborgs ....... 4,7 7,2 7,6 8,7 11,7 11,6 11,8 13,4 17,9 21,4 21,7 12,0 i Västernorrlands. .. 5,7 7,3 9,6 10,6 11,3 12,2 16,5 18,8 22,9 25,6 29,1 14,4 ? Jämtlands ....... 5,7 7,9 12,3 11,3 11,9 13.0 14,0 19,3 24,8 28,5 22,5 15,0 Västerbottens ..... 6,0 8,2 9,2 10,9 12,9 14,3 15,6 18,1 25,1 28,4 24,7 14,5 Norrbottens ...... 6,1 7,7 8,9 10,7 15,2 15,3 16,1 19,3 20,0 27,9 30,0 14,1 Hela riket 5,5 6,1 | 6,6 | 7,5 | 8,9 | 9,8 12,3 I 15,2 I 20,2 | 24,8 | 25,1 | 11,9

.3—412909

Tabell 16. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till invalidi— teten i åldersgrupper i relation till hela antalet invalidpensionärer i resp. åldersgrupp, procent

Åldersgruppen Län Samt- 16— 20— 25_ 30_ 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65— liga 19 år24 ar 29 år 34 år 39 år 44 ar 49 ar 54 år 59 år 64 år 66 år

Stockholms stad... 83,0 74,0 70,0 67,8 57,9 55,6 50,0 41,1 34,2 25,9 20,6 38,6 Stockholms ........ 73,8 73,5 69,3 64,4 62,3 60,4 51,3 47,5 36,5 26,8 19,2 42,0 Uppsala .......... 81,3 78,8 71,3 61,9 68,4 59,6 53,5 46,9 38,3 30,8 20,1 43,1 Södermanlands..... 84,3 84,8 73,7 76,3 61,9 57,1 56,7 42,0 34,3 24,0 17,5 40,2 Östergötlands ...... 83,0 76,1 67,6 66,8 64,5 61,1 52,8 44,5 35,3 23,4 28,0 39,6 Jönköpings ........ 81,7 74,8 74,4 64,1 67,4 59,5 53,1 51,9 40,7 29,8 23,7 44,8 Kronobergs ....... 68,2 69,5 70,7 64,6 63,9 57,6 63,1 52,9 42,4 31,8 26,5 45,7 Kalmar ........... 80,4 78,9 73,7 66,5 62,2 58,2 51,9 40,7 36,2 25,9 20,2 40,3 Gotlands .......... 83,3 83,3 74,5 83,3 67,1 63,0 51,5 46,9 40,2 23,9 17,2 42,9 Blekinge .......... 82,7 70,1 73,3 66,7 65,7 66,1 55,2 50,9 46,4 36,6 32,4 48,9 Kristianstads ...... 81,1 71,9 70,6 68,3 65,1 58,8 54,1 48,0 38,7 28,2 23,5 43,9 Malmöhus ......... 77,4 78,6 70,1 71,0 65,2 56,7 52,3 47,4 38,0 28,9 20,7 43,2 Hallands .......... 84,1 76,2 72,4 65,2 66,0 52,6 51,3 43,9 39,1 29,9 24,9 43,2 Göteborgs o. Bohus. 81,2 73,0 72,2 65,2 63,3 60,3 56,3 47,7 41,0 30,5 23,2 43,7 Älvsborgs ......... 79,9 77,7 76,3 72,3 61,8 62,3 51,7 47,6 38,7 29,2 22,3 43,6 Skaraborgs ........ 80,2 71,1 68,4 70,3 65,7 60,6 54,2 47,6 41,0 28,1 19,4 42,5 Värmlinds ........ 81,1 79,7 65,3 65,6 61,5 52,9 51,6 41,7 33,8 24,3 19,0 38,5 örebro ............ 75,9 77,5 67,9 66,3 61,7 63,0 55,5 44,4 38,7 29,8 20,1 42,5 Västmanlands ..... 76,3 78,2 81,2 71,1 59,2 56,8 55,8 40,9 37,8 26,2 20,1 42,2 Kopparbergs ....... 80,7 80,6 75,5 73,8 70,9 59,8 51,4 49,2 37,1 30,3 18,8 43,7 Gävleborgs ........ 77,1 74,7 75,0 63,9 64,4 56,7 45,8 35,9 28,6 19,8 14,4 34,6 Västernorrlands.... 73,9 76,2 75,5 70,3 61,0 53,8 48,2 38,4 30,1 20,0 15,7 35,7 Jämtlands ......... 74,6 74,1 74,4 63,8 57,4 56,3 42,1 38,6 33,8 24,0 14,9 37,5 Västerbottens ...... 70,2 70,5 68,3 61,4 58,7 50,6 42,6 33,1 28,7 18,5 13,0 33,9 Norrbottens ....... 65,6 71,0 65,6 70,0 64,9 50,6 40,2 32,7 20,5 16,8 14,2 33,2 Hela riket 78,3 75,4] 71,4| 67,7 63,1 57,6 51,3 43,7I 35,8l 26,2] 19,9 40,6

Tabell 17. Barn, invalidpensionärer och åldringar (i ] OOO—tal) i relation till den arbetsföra befolk— ningen i åldern 16—66 år, 1930—1980 (andelen invalidpensionärer har antagits vara konstant 1,9 % av folkmängden); beräkningar gjorda på befolkningsuppgifter från statistiska centalbyrån

Därav Antalet Antalet barn + Antalet invalid— jag??? invalid— 552232; invalidpension— pelåsionärer + . pension- . . ärer + åldringar ldringar 131323 ärm Ile-153123." arbets- lation till arbets— I relation I relation Hela Inva- Ar- föra be- den ar— föra be— till den till den Är befolk- li dpen- Pets- Ål d- folkning- betsfora folkning- a_rbets- arbets— nlngen Barn sionä— for be— ringar en i betolk- en i fora he- fora be- folk- ningen i Totalt folkning— Totalt tolkning- rer . åldern åldern . . nlng 16—66 åldern 16—66 en 1 en 1 år 16—66 år åldern åldern år 16—66år 16—66år % % % % % 1930 6 140 1 630 115 3 920 475 41,6 2,9 12,1 2 220 56,6 590 15,1 1940 6 370 1 400 120 4 345 505 32,2 2,8 11,6 2 025 46,6 625 14,4 1950 7 040 1 735 135 4 565 605 38,0 3,0 13,3 2 475 54,2 740 16,2 1960 7 500 1 795 145 4 810 750 37,3 3,0 15,6 2 690 55,9 895 18,6 1965 7 730 1 705 145 5 025 855 33,9 2,9 17,0 2 705 53,8 1 000 19,9 1970 7 995 1 755 150 5 115 975 34,3 2,9 19,1 2 880 56,3 1 125 22,0 1975 8 275 1 855 155 5 160 1 105 35,9 3,0 21,4 3 115 60,4 1 260 24,4 1980 8 530 1 955 160 5 175 1 240 37,8 3,1 24,0 3 355 64,8 1 400 27,1

Tabell 18. Barn, invalidpensionärer och åldringar vid årsskiftet 1960/61

Arbetsför

Antalet

I procent av den arbetsföra befolk- ningen i åldern

Antal befolk- barn + Anta!” 16—66 år . . . . . . mvalld- .. Antal invalld- ning 1 Antal lnvalld- . .. Lan b . .. . . .. penswna- Antalet arn pensmnar— åldern åldrlngar pensmna- Antalet . rer + barn + . . er 16—66 rer + . . . lnvalld- . åldringar mvalld— . .. år åldrlngar . .. penSlona- penstona- rer + åld- rer + åld- . . ringar ringar

Stockholms stad. . . 166 167 13 264 548 564 80 489 259 920 93 753 47,4 17,1 Stockholms ........ 119 246 5 690 299 896 36 250 161 186 41 940 53,7 14,0 Uppsala ........... 40 193 3 053 106 079 18 410 61 656 21 463 58,1 20,2 Södermanlands ..... 55 442 3 699 144 999 23 475 82 616 27 174 57,0 18,7 Östergötlands ...... 85 280 7 081 228 100 37 232 129 593 44 313 56,8 19,4 ' Jönköpings ........ 69 813 5 111 181 303 29 044 103 968 34 155 57,4 18,8 Kronobergs ........ 37 213 3 801 99 091 18 872 59 886 22 673 60,4 22,9 Kalmar ........... 55 753 5 256 148 215 26 546 87 555 31 802 59,1 21,5 Gotlands .......... 14 353 1 288 32 479 6 202 21 843 7 490 67,3 23,1 Blekinge .......... 33 348 3 900 90 751 16 469 53 717 20 369 59,2 22,4 Kristianstads ...... 60 446 4 947 159 977 31 105 96 498 36 052 60,3 22,5 Malmöhus ......... 140 386 10 295 406 942 68 044 218 725 78 339 53,7 19,3 i Hallands .......... 40 373 2 882 107 853 18 952 62 207 21 834 57,7 20,2 Göteborgs o. Bohus. 143 926 11 886 409 617 59 333 215 145 71 219 52,5 17,4 Älvsborgs ......... 87 573 6 829 241 075 39 529 133 931 46 358 55,6 19,2 Skaraborgs ........ 59 791 4 782 156 849 28 758 93 331 33 540 59,5 21,4 Värmlands ........ 66 575 6 204 187 136 31 170 103 949 37 374 55,5 20,0 Örebro ............ 60 336 4 942 169 616 27 345 92 623 32 287 54,6 19,0 Västmanlands . .. . . 59 123 3 126 149 865 20 475 82 724 23 601 55,2 15,7 Kopparbergs ....... 69 285 5 288 181 190 30 099 104 672 35 387 57,8 19,5 Gävleborgs ........ 69 708 6 670 185 951 30 741 107 119 37 411 57,6 20,1 Västernorrlands. . . . 69 239 7 596 180 446 28 339 105 174 35 935 58,3 19,9 Jämtlands ......... 34 616 3 594 86 319 15 271 53 481 18 865 62,0 21,9 Västerbottens ...... 64 273 6 704 149 800 18 848 89 825 25 552 60,0 17,1 Norrbottens ....... 76 839 7 144 160 797 16 892 100 875 24 036 62,7 14,9 Hela riket 1 779 297 145 032 4 812 910 757 890 2 682 219 902 922 55,7 18,8

Anm. Befolkningsuppgifter den 1 november 1960. Antalet invalidpensionärer den 1 januari 1961.

Tabell 1.9. Kommunerna fördelade efter antalet barn, invalidpensionärer och åldringar vid års- skiftet 1960/61 i procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 16—66 år

Antal kommuner där antalet barn + invalidpensionärer %$" +.;nv'a-

+ åldringar i förhållande till arbetsför befolkning i åldern 5 Pe'ää '.13'

16—66 år utgör "m" '” .+ "ng"

Län ma ar i procent

kom- av arbetsför

40,0— 45,0— 50,0— 55,0— 60,0— 65,0— 70,0— 75,0— muner befolkning i 44,9 49,9 54,9 59,9 64,9 69,9 74,9 åldern

% % % % % % % % 16—66 år

Stockholms stad ........ — 1 _ —— —— — _ _— 1 47,4 Stockholms ............. 1 6 12 4 13 9 8 — 53 53,7 Uppsala ................ — *— 2 2 8 10 3 —— 25 58,1 Södermanlands ......... — 1 3 8 8 15 _4 — 39 57,0 Östergötlands ........... —— _ 5 9 17 10 5 — 46 56,8 Jönköpings ............. — 3 5 11 18 15 2 — 54 57,4 Kronobergs ............. —— — 6 7 10 16 3 1 43 60,4 Kalmar ................ — 1 7 10 17 12 3 —— 50 59,1 Gotlands ............... — — —— — 3 5 3 3 14 67,3 Blekinge ............... —— 1 2 5 6 6 5 —— 25 59,2 Kristianstads ........... — —— 1 15 27 12 3 — 58 60,3 Malmöhus .............. — 2 8 21 26 12 2 — 71 53,7 Hallands ............... —— — 7 8 14 9 1 _ 39 57,7 Göteborgs o. Bohus ..... — 2 9 3 9 18 2 1 44 52,5 Älvsborgs .............. — 6 11 17 23 6 3 — 66 55,6 Skaraborgs ............. — 1 6 9 23 12 5 —— 56 59,5 Värmlands ............. — 2 12 19 13 6 — — 52 55,5 Örebro ................. — 2 6 10 9 5 1 — 33 54,6 Västmanlands .......... — 2 5 4 10 7 — — 28 55,2 Kopparbergs ............ — 1 7 11 20 9 1 —— 49 57,8 Gävleborgs ............. — 2 4 12 10 9 4 —— 41 57,6 Västernorrlands ......... _ 2 5 8 16 9 3 1 44 58,3 Jämtlands .............. — — 2 5 12 13 3 —— 35 62,0 Västerbottens ........... — 2 3 6 9 10 3 —— 33 60,0 Norrbottens ............ _ — 4 2 8 5 1 10 30 62,7 Hela riket 1 37 132 206 329 240 68 16 1 029 55,7

Tabell 20. Kommunerna fördelade efter antalet invalidpensionärer och åldringar vid årsskiftet 1960/61 i procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 16—66 år

Antal åld- Antal kommuner där antalet åldringar + invalid- ringar+ inva- pensionärer i förhållande till den arbetsföra befolk- Sum— lidpensionär— ningen i åldern 16—66 år utgör er i procent Län 12:31- av den arbets- muner föra befolk— _9,9 10,0— 15,0_ 20,0_ 25,0— 30,0— 35,0— ningen i 14,9 19,9 24,9 29,9 34,9 åldern % % % % % % % 16—66 är Stockholms stad. . . — _ 1 — — _ _ 1 17,1 Stockholms ........ 4 16 12 5 8 3 5 53 14,0 Uppsala ........... _ _ 6 10 9 _ _ 25 20.2 Södermanlands ..... _ 3 7 14 14 1 _ 39 18,7 Östergötlands ...... _ 2 9 16 16 3 _ 46 19,4 Jönköpings ........ _ 10 9 16 14 5 — 54 18,8 Kronobergs ........ — 1 6 11 15 9 1 43 22,9 Kalmar ........... _ 3 8 19 15 5 _ 50 21,5 Gotlands .......... — 2 4 7 1 _ _ 14 23,1 Blekinge .......... 1 _ 2 11 4 6 1 25 22,4 Kristianstads ...... 1 _ 6 25 23 3 _ 58 22,5 Malmöhus ......... _ 1 13 32 21 4 _ 71 19,3 Hallands .......... _ 2 6 19 11 1 — 39 20,2 Göteborgs o. Bohus 1 8 6 7 14 6 2 44 17,4 Älvsborgs ......... 1 5 14 22 19 4 1 66 19,2 Skaraborgs ........ 1 3 5 20 23 4 _ 56 21,4 Värmlands ........ _ 5 11 16 18 2 _ 52 20,0 Örebro ............ _ 6 5 12 8 2 _ 33 19,0 Västmanlands ..... _ 5 8 9 6 _ _ 28 15,7 Kopparbergs ....... — 5 12 16 16 _ _ 49 19,5 Gävleborgs ........ — 2 9 16 10 4 _ 41 20,1 Västernorrlands . . . . — 4 11 14 11 3 1 44 19,9 Jämtlands ......... _ 2 2 17 13 1 _ 35 21,9 Västerbottens ...... 1 6 12 11 3 _ _ 33 17,1 Norrbottens ....... 1 6 15 8 _ — _ 30 14,9 Hela riket 11 97 199 353 292 66 11 1 029 18,8

Tabell 21. Sökande vid arbetsvårdsexpeditionerna 1955—1963, fördelade efter hana'i-

kappets art Antal sökande år Handikappets art 1955 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963

Rörelsehinder ............ 5 821 6 731 7 421 7 906 8 863 10 679 11 665 13 464 17 158 Hörselskada ............. 302 337 341 347 364 452 668 609 671 Synskada ............... 611 695 786 843 858 1 014 1 033 1 051 1 356 Lungtuherkulos .......... 2 914 2 779 2 590 2 276 2 068 1 906 1 547 1 472 1 477 Mental sjukdom eller defekt 4 178 4 324 4 426 4 459 4 713 5 417 5 859 7 022 9 080 Annan sjukdom ......... 5 539 5 715 5 705 5 555 5 857 6 861 7 701 8 919 10 852 Social missanpassning . . . . 1 965 1 735 1 498 1 307 1 495 1 731 1 867 2 440 3 485 Alkoholmissbruk ......... 747 939 863 960 1 091 1 683 1 780 2 552 3 668 Överåriga ............... 498 440 477 436 387 697 543 662 700 Annat arbetshinder ...... 375 474 745 784 882 919 823 1 031 1 186

Samtliga 22 950 24 169 24 852 24 873 26 578 31 359 33 486 39 222 49 633

Tabell 22. Landstingsanslag för åren 1959—1962 till ortopediska hjälpmedel

Kronor för år Landsting 1959 1960 1961 19621

Stockholms läns ........................... _ _ _ 10 000 Uppsala läns .............................. 115 000 115 000 15 000 15 000 Södermanlands läns ........................ 15 000 5 20 000 5 Östergötlands läns ......................... 15 000 15 000 15 000 940 000 Jönköpings läns ........................... 130 000 1 1 133 000 Kronobergs läns ........................... 1 1 1 ” Kalmar läns norra ......................... 1 000 2 500 33 500 33 500 Kalmar läns södra ......................... _ _ _ _ Gotlands läns ............................. _ _ — 5 Blekinge läns .............................. _ — _ _ Kristianstads läns ......................... 10 000 10 000 10 000 10 000 Malmöhus läns ............................ 135 000 135 000 135 000 1 1 65 000 Hallands läns ............................. _ _ _ 10 000 Göteborgs o. Bohus läns ................... _ _ _ _ Älvsborgs läns ............................. 1 1 1 1 ” Skaraborgs läns ............................ _ _ _ _ Värmlands läns ............................ — — — — Örebro läns ................................ _ — 740 000 740 000 Västmanlands läns ......................... _ 225 000 225 000 225 000 Kopparbergs läns .......................... _ _ _ 5 000 Gävleborgs läns ............................ 1 3 10 000 1 110 000 1 1 3 000 1 13 000 Västernorrlands läns ....................... _ _ _ — Jämtlands läns ............................ 14 000 43 000 '3 000 |3 000 Västerbottens läns ......................... 1 1 _ — Norrbottens läns ........................... _ _ _ 1 000

Summa 135 000 115 500 169 500 263 500

1 Bidrag till invalidfordon utgår ur anslaget till näringshjälp m.m. åt partiellt arbetsföra. 2 Avser även bidrag till invalidfordon. ” Avser även bidrag till rullstolar. ' Till invalidfordon. 5 Ur annat anslag. ” Till rullstolar. 7 Till colostomlbandage m. m. 3 Även till colostomibandage m. m. ” Bidragsgivningen har upphört fr. o. m. 1963.

Tabell 23. Landstingsanslag för åren 1959—1963 för bidrag till hörapparater

Kronor för år

Landsting 1959 1960 1961 1962 1963 Stockholms läns .................. 4 000 6 000 6 000 5 500 111 600 Uppsala läns ..................... 1 500 1 500 1 500 1 500 11 000 Södermanlands läns ............... 10 000 5 000 5 000 5 000 _ Östergötlands läns ................ 8 000 |8 000 8 000 8 000 _ Jönköpings läns .................. _ — _ _ _ Kronobergs läns ................. 2 500 2 500 2 500 2 500 2 500 Kalmar läns norra ................ 2 000 2 000 2 000 2 000 Kalmar läns södra ................ 12 000 12 000 2 000 2 000 _ Gotlands läns .................... _ _ _ _ _ Blekinge läns .................... _ _ _ _ _ Kristianstads läns ................. 5 000 7 000 7 000 7 000 7 000 Malmöhus läns ................... 2 2 2 = _ Hallands läns .................... 1 3 3 3 _ Göteborgs o. Bohus läns ........... _ — _ _ _ Älvsborgs läns .................... _ _ _ _ _ Skaraborgs läns ................... _ _ _ _ _ Värmlands läns ................... 6 000 6 000 6 000 6 000 4 000 Örebro läns ...................... 5 000 6 000 6 000 6 000 _ Västmanlands läns ................ _ _ _ _ _ Kopparbergs läns ................. 3 000 3 000 3 000 2 000 _ Gävleborgs läns ................... _ _ — _ _ Västernorrlands läns .............. _ _ — _ _ Jämtlands läns ................... _ _ _ _ _ Västerbottens läns ................ _ _ _ _ _ Norrbottens läns .................. 500 500 5 000 5 000 Summa 49 500 49 500 54 000 52 500 26 100

1 Även till annan bidragsverksamhet. 1 Utgår till Hörselfrämjandet. ** Ur tidigare beviljat anslag härför. ' Jämte 1 900 kr i tilläggsanslag för år 1957. 1 Därav för översyn och reparation av hörselskadade barns hörapparater och utbyte av deras individuella öronproppar 6 000 kr. 1 Bidrag i ömmande fall.

Tabell 24. Omfattningen av bidragsgivningen i 1 000-tal kronor under 1955/56—1964/65

Bidragsgivare Bidragsgivare Bidragsgivare Budgetår1 L d Enskilda L d Enskilda L d Enskilda Ö"" Staten .an 5; organisa- Staten _an S; organisa- Staten . an s;; organisa— manna tingen tioner tingen tioner tlngen tioner arvs- fonden Till ortopediska hjälpmedel m. m. Till bandspelare Till näringshjälp m.m. 1955/56 4 227 37 _ .. 713 438 126 1956/57 5 350 86 _ 844 485 117 1957/58 4 780 121 _ 884 503 66 1958/59 7 707 145 . . _ . . 1 064 513 . . 183 1959/60 6 846 135 29 _ 46 1 633 561 138 110 1960/61 7 558 116 60 _ 35 1 881 853 140 92 1961/62 8 774 170 47 _ 26 2 383 606 111 220 1962/63 11 154 264 61 _ 37 3 200 642 178 207 1963/64 212 700 7 100 _ 25 500 658 _ 1964/65 218 000 _ 2270 _ 26 000 _ Bidrag till

Till hörapparater Till tekniska hjälpmedel SVCK för teknik och forskning1

1955/56 208 27 . . _ . . .. 20 14 . . _ 1956/57 449 44 —- 20 14 _ 1957/58 389 68 _ 55 16 _ 1958/59 383 46 _ .. 55 20 .. — 1959/60 475 50 _ 14 65 23 77 55 1960/61 427 50 100 15 113 23 92 70 1961/62 835 54 100 26 197 23 84 40 1962/63 2 598 53 300 24 269 40 67 40 1963/64 25 000 26 550 200 45 45 1964/65 25 000 2 9500 2350 45

1 Landstingsanslagen och de enskilda organisationernas utgifter avser kalenderår; bidragsbeloppen för t. ex. kalenderåret 1955 har här förts under budgetåret 1955/56 osv. ? Avser anslag, beloppen i övrigt avser utbetalade bidrag. 3 Avser bidrag till vissa hjälpmedel genom DVR. I övrigt utgår fr. o. m. budgetåret 1964/65 bidrag till hjälp- medel för den dagliga livsföringen från anslaget till ortopediska hjälpmedel m. m. '1 Landstingsanslagen till näringshjälp avser även utbildningsbidrag m.m. 5 Här återgivna uppgifter om bidrag från enskilda organisationer är hämtade från SVCK:s års- )erättelser för åren 1959—1963, varifrån även inhämtats att statsbidrag utgått för åren 1960—1962 med [3 000, 67 000 resp. 24 000 kr från statliga forskningsråd m.fl. Dessa bidrag har här sammanslagits med övrigt itatsbidra g.

Tabell 25. Handikappade ej fyllda 67 år som i april 1962 var aktuella hjälpfall inom öppen vård

ko 321131" Antal hjälpta invalider Anggåååålgta Därav Ej .. Ensamboende Summa Pen- Inva— Lan ååå- ensamboende Sam- sio— li d- Övriga Totalt ella Varak- Kort- Varak— Kort— Varak- Kort- man- nars- lag- PO— h"'l — ti vari a ti vari a ti a vari a lagt lagen- en- stader Ja p ga g ga g g g heter heter fall fall fall fall fall fall fall

Stockholms ....... 53 32 76 6 107 10 183 16 199 30 12 157 Uppsala .......... 25 9 10 4 15 8 25 12 37 2 _ 35 Södermanlands. . . . 39 14 43 24 26 15 69 39 108 19 3 86 Östergötlands ..... 46 23 155 20 134 19 289 39 328 78 6 244 Jönköpings ....... 54 13 36 10 16 16 52 26 78 17 — 61 Kronobergs ....... 43 13 52 23 20 5 72 28 100 25 4 71 Kalmar .......... 50 24 71 37 32 8 103 45 148 22 6 120 Gotlands ......... 14 3 10 1 6 _ 16 1 17 7 — 10 Blekinge ......... 25 12 51 10 22 7 73 17 90 38 6 46 Kristianstads ..... 57 22 46 24 46 6 92 30 122 20 _ 102 Malmöhus ........ 70 24 121 4 98 2 219 6 225 28 13 184 Hallands ......... 39 8 9 _ 7 _ 16 _ 16 _ 3 13 Göteborgs o. Bohus 42 14 41 8 37 3 78 11 89 23 1 65 Älvsborgs ........ 66 29 105 17 107 24 212 41 253 25 24 204 Skaraborgs ....... 56 23 65 7 89 2 154 9 163 34 2 127 Värmlands ....... 52 18 36 14 30 7 66 21 87 14 4 69 Örebro ........... 32 17 191 19 80 22 271 41 312 76 10 226 Västmanlands . . . . 28 16 56 20 65 13 121 33 154 58 _ 96 Kopparbergs ...... 49 27 67 16 41 7 108 23 131 23 3 105 Gävleborgs ....... 41 19 70 5 55 9 125 14 139 26 5 108 Västernorrlands. . . 44 26 77 21 47 15 124 36 160 51 1 108 Jämtlands ........ 35 18 54 28 18 17 72 45 117 36 _ 81 Västerbottens ..... 33 16 130 34 45 16 175 50 225 56 2 167 Norrbottens ...... 30 17 45 23 67 8 112 31 143 35 1 107 Summa 1 023 437 1 617 375 1 210 239 2 827 614 3 441 743 106 2 592

Stockholms stad. . 1 1 268

Göteborg ......... 1 1 . .

Malmö ........... 1 1 427

Hela riket 1 026 ' 440

, Tabell 26. Omfattningen av landstingens hemsjukvårdsbidrag 1961 (1962)

Antal åldringar med

Antal invalider med bidrag

Åldringar och inva-

bldrag llder tillsammans Landsting- ens netto— Den 12/4 1962 Den 12/4 1962 Den 12/4 1962 kostnader Landsting .. .. .. för hemsjuk- Under Darav Under Darav Under Dar- vårdsbidrag 1961 en" 1961 1961 av en" år 1961 Totalt sam- Totalt En- U d Totalt sam- bo- sam- n er bo- kr 16 år ende boende _ ende Stockholms läns . . , 970 . . . . 556 . . . . 143 1 526 1 062 . . 11 646 995 Uppsala läns ...... 255 170 7 127 4 23 . . 297 11 512 968 Södermanlands läns . . 294 . . 179 . . _ 470 473 . . 523 347 Östergötlands läns . 273 182 24 183 8 _ 365 32 700 000 Jönköpings läns . . . 524 321 20 210 7 5 531 27 770 516 Kronobergs läns. . . . 100 91 16 . . 59 _ 2 . . 150 16 160 000 Kalmar läns norra.. 97 98 . . 64 37 . . 3 161 135 3 135 115 Kalmar läns södra. . 196 134 6 74 4 _ 208 10 246 550 Gotlands läns ...... 9 9 2 1 _ 1 10 2 28 730 Blekinge läns ...... 96 67 13 38 3 _ 105 16 170 000 Kristianstads läns. . 212 137 _ 36 _ 1 . . 173 _ 261 337 Malmöhus läns ..... . . . . . . . . 407 418 136 623 074 Hallands läns ...... 105 108 51 1 159 . . 174 252 Göteborgs o. Bohus läns ............ 80 49 4 29 3 2 . . 78 7 101 116 Älvsborgs läns ..... .. . . .. .. .. 300 339 9 939 860 Skaraborgs läns. . . . 479 378 70 216 32 . 594 102 543 039 Värmlands läns. . . . 488 342 102 162 25 _ . . 504 127 800 000 Örebro läns ........ . . . . . . . . 459 3305 421 129 Västmanlands läns. 93 88 _ 105 _ 2 . . 193 _ 275 264 Kopparbergs läns. . . . 263 223 21 392 000 Gävleborgs läns. . . . 396 388 40 620 000 Västernorrlands läns . . . . . . . . . . . . 900 817 72 875 000 Jämtlands läns . . . . 111 80 2 56 48 2 _ 167 128 4 168 655 Västerbottens läns . 422 249 . . 296 242 . . 22 718 491 508 140 Norrbottens4 läns . . _ _ _ — _ _ _ _ '43 1164 328 Summa 4 510 2 797 266 1 797 88 105 5 767 8 189 635 11 761 415 Stockholms stad. . . .. 2232 2253 . . 2274 162 Göteborg5 ......... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Malmö5 ........... _ _ _ — _ _ _ — _ _ — Norrköping ........ 58 15 33 _ 91 Hälsingborg ....... 52 _ 31 _ 83 _

1 Avser hela 1961. 2 Utom bidrag till poliopatienter. ** 31/3 1961. 4 Verksamheten påbörjad 1962. I december 962 var antalet hemvårdspatienter med bidrag 311. 5 Staden lämnar ej kontanta hemsjukvårdsbidrag.

H

11.

12.

13. 14.

15.

16.

17.

18.

19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27.

28.

C&DOONIC'SUIFÅQDNH

Tabell- och diagramförteckning

Tabeller i texten

. Antalet fysiskt handikappade beräknat efter en i USA gjord undersökning . Uppskattning av antalet personer med handikapp . . . . . . . Totalt bestånd av invalidpensioner och sjukbidrag,' januari 1961 Personer med invalidpension och sjukbidrag aren 1949—1962 . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter ålder . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i åldern 16—19 år

. Invalidpensionärerna" aren 1949—1962 . .

. Ej gifta invalidpensionärer den 1' januari 1961 fördelade efter ålder .

. Invalidpensionärerna fördelade efter kön och invaliditetsorsak. .

. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak

till invaliditeten, procentuellt fördelade på olika slag av mentala sjuk- domar. . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961wmed mental sjukdom som inva- liditetsorsak, fördelade efter ålder . Andelen invalidpensionärer den 1 januari 1961 med mental sjukdom som invaliditetsorsak . .

Invalidpensionärer i institutionsvård .

Antalet arbetssökande vid arbetsvårdsexpeditionerna 1955—1963 (Arbets- marknadsstyrelsens statistik) . . Vidtagna åtgärder beträffande sökande vid årbetsvårdsexpeditionerna 1955—1963 (Arbetsmarknadsstyrelsens statistik) .

Arbetsplatser för arbetsträning och skyddad sysselsättning vid slutet av åren 1956_1963 (Arbetsmarknadsstyrelsens statistik) .

Utbildning av handikappade och arbetslösa (Arbetsmarknadsstyrelsens statistik) Statens anslag i 1 OOO-tal kronor till anordnande och drift av verkstäder för handikappade . .

Bidrag 1 1 000- tal kronor till ortopediska hjälpmedel m. m. Bidrag 1 1 000- tal kronor till inköp av hörapparater Bidrag 1 1 000- tal kronor till inköp av bandspelare Bidrag 1 1 000- tal kronor till inköp av tekniska hjälpmedel 1 övrigt

Bidrag 1 1 000- tal kronor till näringshjälp m.m. . . . Statsbidrag till Hörselfrämjandets Riksförbund. . . . Landstingsanslag till kursverksamhet m. m. bland hörselskadade .

Invalidbostadsbidrag 1959_1963.

Invalidpensionärerna på ålderdomshem, fördelade på åldersgrupper och kön .

Patienter ej fyllda 67 år inom långtidssjukvården, fördelade på ålders— grupper och vårdform . . .

31 33 33 36 40 42 42 43 43

45

45

47 48

53

54

54

54

55 70 71 71 71 72 75 75 79

82

82

29. Förefintligt antal och uppskattat behov i juni 1964 av specialinredda inva— lidlägenheter" 1 vissa kommuner . . . . 30. Antalet hjälpta åldringar och invalider per år 31. Omfattningen av hemsamaritverksamheten under en vecka 32. Antalet hjälpta invalider under en vecka 1 februari 1962—1964. 33. Invalider ej fyllda 67 år i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på vårdinstitution .

34. Anslag under ecklesiastikdepartementet till blindskrifter och talböcker

35. Organisationer med verksamhet för handikappade som huvudsaklig upp- gift . . . 36. Resultat av inventering av handikappade inom Växjö stad pr den 15/2 1962 37. Statsanslag åren 1960/61-1964/65 till åtgärder för öppen verksamhet för handikappade . . . . . .

38. Statsbidragen enligt tabell 37, fördelade efter ändamål

39. Den årliga ökningen från 1960/61 av statsbidragen, fördelad efter ända— mål, till öppen verksamhet bland handikappade . . . . . . . .

40. Statsbidrag enligt tabell 37, fördelade på handikappgrupper . .

41. Den årliga ökningen från 1960/61 av statsbidragen, fördelad på handikapp- grupper, till öppen verksamhet för handikappade . . 42. Landstingsanslag åren 1959—1963 till åtgärder för öppen vård bland handikappade .

43. Landstingsanslagen enligt tabell 42 fördelade på handikappgrupper (öppen reumatikervård samt spastikervård ej inräknad).

44. Den årliga förändringen från 1959 av landstingsanslagen, fördelade på handikappgrupper, till öppen verksamhet för handikappade . . 45. Landstingsanslag till verksamhet för blinda enligt tabell 43; fördelning på landsting. . 46. Landstingsanslag till verksamhet för hörselskadade enligt tabell 43; fördel- ning på landsting. 47. Landstingsanslag till verksamhet för vanföra enligt tabell 43; fördelning på landsting. 48. Landstingsanslag gemensamma för alla handikappgrupper enligt tabell 43; fördelning på landsting 49. Landstingsanslag 1959—1963 till arbetsvård 1 förhållande till antalet per- soner i åldern 16—66 år' 1 resp. landstingskommuner enligt 1960 års folk- räkning

50. Landstingsanslag 1959—1963 till öppen verksamhet för handikappade i förhållande till antalet personer i åldern 16—66 år i resp. landstings— kommun enligt 1960 års folkräkning . . .

51. Landstingsanslag 1959—1963 till verksamhet för hörselskadade (exkl. an- slag till dövstumsföreningar). 52. Förteckning över tråningsenheter i bruk, under byggnad eller planerade' 1 juli 1964.

53. Fördelning länsvis av i juli m1964 befintligt antal samt augusti 1964—1970 beräknat tillskott träningsenheter. . . . . . . . . . . . . .

Tabeller i tabellbilagan

1. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961.2. Kommunerna fördelade efter antalet invalidpensionärer den 1 januari 1961 i relation till befolkningen 1 åldern 16—66' ar

87 90 90 91

92 96

137 143

150 152

153 154

155

161

162

162

163

164

165

166

167

168

169

174

176

179

180

sn.—=—

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18. 19.

20.

21. 22. 23. 24. 25.

26.

tätortsgrad . Invalidpensionärerna den 1' januari 1961 fördelade efter ålder Invalidpensionärerna den 1 januari 1961, procentuellt fördelade på ålders—

grupper .

. Antalet invalidpensionärer den 1 januari 1961 i åldersgrupper' 1 relation till

hela befolkningen 1 resp. åldersgrupp, promille.

. Kommunerna fördelade efte1 antalet invalidpensionärer 1 åldern 16—19 år den 1 januari 1961

. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 fördelade efter ålder, kön och

civilstånd

. Totalt bestånd av invalidpensioner och sjukbidrag, januari 1961, efter invaliditetsorsak, antal pensionstagare' 1 åldersgrupper (Riksförsäkrings- verkets statistik). Totalt bestånd av invalidpensioner och sjukbidrag, januari 1961, efter' inva- liditetsorsak; antal pensionstagare i åldersgrupper i relation till befolk- ningen i resp. åldersgrupp, promille (Riksförsäkringsverkets statistik) . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961, procentuellt fördelade efter invaliditetsorsak . . Invalidpensionärerna i åldersgrupperna 16—19 år samt 20—24 år den 1 januari 1961 fördelade efter invaliditetsorsak . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som invali- ditetsorsak fördelade efter olika slag av mentala sjukdomar Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till invaliditeten fördelade efter ålder. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental Sjukdom som orsak till invaliditeten i åldersgrupper i relation till hela befolkningen i resp. ål- dersgrupp, promille . Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som orsak till invaliditeten i åldersgrupper 1 relation till hela antalet invalidpensio— närer i resp. åldersgrupp, procent. . Barn, invalidpensionärer och åldringar (i 1 000- -tal) i relation till den ar- betsföra hefolkningen' 1 åldern 16—66 år, 1930—1980 (andelen invalidpen- sionärer har antagits vara konstant 1,9 % av folkmängden); beräkningar gjorda på befolkningsuppgifter från statistiska centralbyrån . .

Barn, invalidpensionärer och åldringar vid årsskiftet 1960/61. . Kommunerna fördelade efter antalet barn, invalidpensionärer och åldringar vid årsskiftet 1960/61 i procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 16—66 år

Kommunerna fördelade efter antalet invalidpensionärer och åldringar vid årsskiftet 1960/61 i procent av den arbetsföra befolkningen i åldern

16—66år

Sökande vid arbetsvårdsexpeditionerna 1955—1963, fördelade efter handikappets art . Landstingsanslag för åren 1959—1962 till ortopediska hjälpmedel.

Landstingsanslag för åren 1959—1963 för bidrag till hörapparater Omfattningen av bidragsgivningen 1 1 OOO-tal kronor under 1955/56—1964/ 65.

Handikappade ej fyllda 67 år som i april 1962 var aktuella hjälpfall inom öppen vård . . . . . Omfattningen av landstingens hems1ukvardsb1drag m1961 (1962)

181 182

183 184 185

185

186

188 189 190 191

192

193

194

195 196

197

198 198 199 200

201

202 203

Diagram 1. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i promille av befolkningen i åldern 16—66 år samt folkmängden i tätbebyggelse i procent av totala folkmäng- den den 1 november 1960, länsvis 36 2. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i relation till befolkningen i resp. åldersgrupp. 41 3. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 i åldersgrupperna 16—19 resp. 65— 66 år fördelade efter invaliditetsorsak . . 44 4. Hela antalet invalidpensionärer samt invalidpensionärerna med mental sjuk— dom som invaliditetsorsak, den 1 januari 1961, fördelade på åldersgrupper 46 5. Invalidpensionärerna den 1 januari 1961 med mental sjukdom som invalidi- tetsorsak i procent av hela antalet invalidpensionäruer samt i promille av befolkningen i åldern 16—66 år, länsvis 47 6. Barn, förtidspensionärer och åldringar vart och ett av åren 1960, 1965, ---1970 1975 och 1980" 1 relation till den arbetsföra befolkningen 1 åldern 16—66 år (förtidspensionärerna har antagits vara konstant 1,9 % av folkmängden) 49 7. Landstingsanslag till arbetsvård åren 1959—1963 i relation till befolkningen i åldern 16—66 år (enligt 1960 års folkräkning)' 1 resp. landsting 158 8. Landstingsanslag åren 1959—1963 till DVR, SVCK, dövstumsföreningar och öppen verksamhet bland blinda i relation till befolkningen i åldern 16—66 år (enligt 1960 års folkräkning) i resp. landsting 159 Länens beteckning i diagrammen Län Beteckning Län Beteckning Stockholms . B Älvsborgs P Uppsala C Skaraborgs . R Södermanlands D Värmlands . S Östergötlands . E Örebro . T Jönköpings . F Västmanlands U Kronobergs . G Kopparbergs W Kalmar . H Gävleborgs . X Kalmar norra landsting Hn Västernorrlands . Y Kalmar södra landsting Hs Jämtlands Z Gotlands . I Västerbottens AC Blekinge . K Norrbottens BD Kristianstads . L Stockholms stad A Malmöhus M Göteborg . OG Hallands . . N Malmö . MM Göteborgs o. Bohus 0 Karta. Karta, utvisande kommuner där invalidpensionärerna kring årsskiftet 1960/61 utgjorde minst 50 promille av befolkningen i åldern 16—66 år (de skuggade delarna). 38

. Teknikerutblldnlng i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. 1

2. Nordisk etterutdannelse ! by- og teglonplanleg— 3. 4. Invaliditetsvurdering. erstatningsfastsettelse, ta-

ging. Nordiskt institut för elementarpartikelfysik.

bellsystemer 111. V. i yrkesskadetrydgene i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartcmentet

Företagsinteekning. [10] Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- affären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner- strömaffären. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde. expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författ- ningstext. [34] Äktenskapsrätt II. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regerin storm. [38] Rapport och arbetsmaterial fr 11 arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39]

Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20]

Socialdepartementet

Socialpolitiska kommittén. 3. Bättre åldringsvård. [5] 4. Social omvårdnad av handikappade. [43] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsiorskning vid ungdomsvårdsskolorna. [241 Ökat stöd till barnfamiljer. [36] Mentalsjukvårdslag. [40]

Kommunikationsdepartementet

Bilskrotning. [21] Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26]

Finansdepartementet

Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2]

Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29]

Eckiesiastikdepartementet

1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrih-iz' [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [18] . V. Kristendomsundervisningen. [30] Förbud mot utförsel av kulturtöremal. [22]

J ordbruksdepartementet

1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutveckling i det svenska lantbruket. [a] 2. Lantbrukets str .. turutveckling. [371 Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del II. [12] ' Kronhjortsreservat m. m. [23]

:

Handelsdepartementet

Effektivare konsumentupplysning. [4] , översättning av fördrag angående upprättandet :" Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) O'. * tillhörande dokument. [18] översättning av viktigare följdförfattningar till fö ', dragen angående Europeiska ekonomiska geme, ?kapen och Europeiska kol- och stålgemenskape 33]

Inrikesdepartementet

Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3] Bostadsstöd tör pensionärer. [41] Kommunal markpolitik. [42]