3. Allmänna synpunkter på utbildningen

4 Sjuksköterskeutbildningen i vissa andra länder. Finland Norge Danmark . USA. Storbritannien. . . Internationella samordningssträvanden .

5 Sjukvårdspersonalens uppgifter och arbetsförhållanden . Personalgrupper, deras storlek och arbetsuppgifter . Arbetstidsförhållanden . . . . . . . Vakansstatistik och yrkesaktivitet.

6 Den medicinska utvecklingens inflytande på sjuksköterskornas ar— betsuppgifter . . . . .

7. Målsättning. Funktions- och ansvarsområdet Målet för utbildningen

11 13

14 14 14 15 16 19 24 26 28 30 34 36

36 36

41

44 44" 46 47 4.8 49 50

52 52 56

_56

58 65 65 67

• Sida 4
•  Original

4. Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13 Kapitel 14

Kapitel 15 Kapitel 16

Kapitel 1 7

Grundutbildning — vidareutbildning

Tillträde till grundutbildningen . Allmänna synpunkter på rekryteringen . Inträdesålder Behov av allmän skolunderbyggnad

Rekryteringens inriktning på längre sikt Rekryteringen under en övergångsperiod Krav på kunskaper i vissa ämnen Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m.m. Införande av normerade inträdesprov Vissa övriga förslag Hälsokontroll . Ansökningsförfarandet m.m.

Läroplan för grundutbildningen .

Vissa allmänna utgångspunkter Läsår, terminer m. m. Arbetsveckan . Sommarpraktik

Grundutbildningens utformning och innehåll. Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Verksamhetsformer. . Den praktiska utbildningens organisation . Undervisningshjälpmedel . Prov, bedömning och betygsättning Utbildningens längd och organisation Timplaner och anvisningar angående terminernas organisation m.m. . Kursplaner . Pedagogiskt utvecklingsarbete.

Avvikelser från den normala läroplanen

Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning Vidareutbildning . . . . . Högre utbildning.

Lärare och övrig personal .

Skolorganisation . Tillsyn . . Huvudmannaskap . . Samordning av utbildningsresurserna.

Fortbildning och kursverksamhet

Studiesociala förmåner . Elevförmåner . Internatsystem Obligatorisk tjänstgöring efter legitimation

Behovsprognoser

72 72 73 74 76 77 80 81 83 90 90 90

93 93 93 94 95 96 96 97 98 101 109 111 113

116 129 129

131

142 142 144

146

152 152 157 160

167

172 172 173 174

175

• Sida 5
•  Original

Kapitel 18 Rekryteringsåtgärderm. m. .

Yrkesorientering om sjukvården . Manlig personal i sjukvården Ökning av utbildningskapaciteten

Kapitel 19 Vissa särskilda frågor

Sjuksköterskeyrkets benämning . Manliga elevers militärtjänstgöring .

Kapitel 20 Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen .

Kapitel 21 Förslagens genomförande .

Tidsplan för utbildningens omläggning . F orfattnmgsfrågor .

Kapitel 22 Kostnadsberäkning

Kapitel 23 Sammanfattning .

Bilaga 1 Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6

Tabell

Särskilda yttranden

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Den 30 mars 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartemen— tet att tillkalla högst sju sakkunniga för översyn av sjuksköterskeutbild- ningen och därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyn— digande tillkallades den 6 april 1962 såsom sakkunniga förbundssekretera- ren E. Binett, professorn K. G. XV. Biörck, landstingsdirektören H. 0. F. Gröndal, ledamoten av riksdagens andra kammare E. H. Kärrlander, ord- föranden i svensk sjuksköterskeförening Gerd Zetterström Lagervall, rektorn Karin M. Lundgren samt expeditionschefen, numera överdirektören A. V. L. Rydback. Tillika uppdrogs åt Rydback att såsom ordförande leda de sak- kunnigas arbete. Gröndal blev på egen begäran entledigad från sakkunnig- uppdraget den 21 oktober 1963, och i hans ställe tillkallades organisations- sekrete'raren Inga H. L. Johnsson som sakkunnig.

De sakkunniga har antagit benämningen 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 april 1963 överflyttades utredningen från och med den 1 juli 1963 från inrikesdepartementet till socialdeparte- mentet.

Till huvudsekreterare åt utredningen förordnades från och med den 1 juni 1962 dåvarande skolsekreteraren, numera sekreteraren i svenska stadsför— bundet K. E. H. Björinder. Som biträdande sekreterare förordnades från och med den 1 juni 1963 biträdande rektorn Berit Östling. På grund av sjukdom avbröts Östlings heltidstjänstgöring i utredningskansliet den 1 februari 1964. Under tiden den 1 januari—30 juni 1964 har drätselsekre- teraren Psyche Nyström varit förordnad som biträdande sekreterare. Från och med den 1 juli 1964 är förste sekreteraren hos Storstockholms sjuk- vårdsberedning H. G. Bildt förordnad som biträdande sekreterare åt utred- ningen.

Följande experter har biträtt utredningen i dess arbete, nämligen fr. o. m. den 10 september 1962 nuvarande byrådirektören B. Maria (Majsa) K.

• Sida 8
•  Original

Andrell, sekreteraren i svenska landstingsförbundet K. 0. Elander och konsulenten K. E. Forslund; fr. o. m. den 5 oktober 1962 docenten J. Israel och organisationssekreteraren Inga H. L. Johnsson (intill datum för inträde som ledamot av utredningen, se ovan); fr. o. m. den 29 april 1963 rektorn Alice Lindström; fr. o. m. den 1 juni 1963 docenten D. N. Magnusson; samt fr. o. m. den 23 september 1963 lektorn J. S. Naeslund. Biträdande rektorn Gudrun Björnegård har fr. o. m. den 1 april 1964 biträtt som expert i fråga om vidareutbildning och högre utbildning.

Vi har funnit det ändamålsenligt att redovisa resultatet av vårt utred- ningsarbete i två etapper. Den första etappen avser grundutbildning med- förande legitimation som sjuksköterska. Den andra etappen omfattar vi- dareutbildning för avdelningsskötersketjänst och för diverse specialskö- terskebefattningar inom sjukvården samt högre utbildning av sjukskö- terskor.

Det nu föreliggande betänkandet, Sjuksköterskeutbildningen, 1. Grund- utbildning, behandlar grundutbildningens innehåll och organisation samt innefattar jämväl kursplaner, detaljplaner för den praktiska utbildningen m.m.

Vissa av de till detta betänkande hörande bilagorna föreligger i separat volym, Sjuksköterskeutbildningen, 2. Vissa grundläggande undersökningar. Det gäller rapporter angående dels en intervjuundersökning om sjukskö- terskornas arbetsledande och administrativa uppgifter m.m., dels en un- dersökning om sjuksköterskornas yrkesaktivitet och rörlighet på arbets- marknaden.

Senare avser vi att framlägga förslag om vidareutbildning och högre ut- bildning av sjuksköterskor.

Vi får härmed vördsamt överlämna vårt första betänkande. Till detta har fogats särskilda yttranden dels av ledamoten Johnsson, dels av ledamoten Zetterström Lagervall. Experten Lindström har förklarat, att hon i huvud- sak ansluter sig till de synpunkter, som framförts i det särskilda yttrandet av Zetterström Lagervall.

Stockholm den 9 september 1964.

Lennart Rydback Einar Binett Gunnar Biörck Inga Johnsson

Harald Kärrlander Gerd Zetterström Lagervall Karin Lundgren

/ Henry B jörinder

• Sida 9
•  Original

KAPITEL 1

Inledning

Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 30 mars 1962 anförde chefen för inrikesdepartementet följande.

Den grundläggande utbildningen för sjuksköterskor var senast föremål för en mer allmän översyn under 1940-talet, då 1946 års kommitté för Sjuksköterskeut- bildningen framlade ett betänkande i äm- net (SOU 1948:17). I anslutning till där framlagda förslag har sjuksköterskesko- lornas kursplaner successivt omlagts. Ut- bildningen har också förkortats och uppgår numera i allmänhet till omkring 36 månader.

Under 1950-talet har emellertid de snab- ba framstegcn på medicinens område i hög grad förändrat sjukvårdsarbetet. Den- na utveckling har givetvis i stor utsträck— ning påverkat sjuksköterskornas arbets- uppgifter. Redan detta aktualiserar be- hovet av en översyn av Sjuksköterskeut- bildningen.

Jag vill även erinra om att den kraftiga, alltjämt pågående utbyggnaden av landets hälso- och sjukvård medför ett starkt ökat behov av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, vilket torde vara den kanske främsta anledningen till att det sedan länge råder brist på sjuksköterskor. För att bemästra denna bristsituation har man bl. a. ökat utbildningskapaciteten vid befintliga sjuksköterskeskolor och även in- rättat nya skolor. Senast har nya skolor tillkommit i Malmö och Hälsingborg. Un- der innevarande år öppnas en skola i Lid— köping, och förslag har nyligen förelagts riksdagen om att inrätta en ny statlig skola i Norrköping.

Åtgärder har därjämte vidtagits för att utbilda personal, som kan övertaga arbets— uppgifter, vilka hittills åvilat sjuksköter- skeutbildad arbetskraft. I detta syfte upp—

drog Kungl. Maj:t den 30 juni 1961 åt medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrel- sen och överstyrelsen för yrkesutbildning att i samråd med vederbörande kommun— förbund anordna utbildning för eller i fö— rekommande fall utöka befintlig utbild- ning för lahoratoriepersonal, röntgenper- sonal och annan personal, som kan avlasta eller ersätta personal med sjuksköterske- ntbildning. Som ett resultat av detta upp- drag kommer laborantskolornas utbild- ningskapacitet att mångdubblas redan un- der innevarande år. Vidare har i början av detta år vid flera yrkesskolor försöksvis påbörjats en tvåårig utbildning av opera- tions-, röntgen- och radioterapiassistenter, varigenom sjukhusen kommer att tillföras helt nya typer av befattningshavare. Samtidigt har undersökts möjligheterna att överföra vissa av sjuksköterskornas arbetsuppgifter på undersköterskor. Med skrivelse den 2 november 1961 har sålunda utredningen angående vissa sjuksköter- skornas och nndersköterskornas arbetsupp- gifter m. m. överlämnat betänkande om arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal (SOU 1962:4). I be- tänkandet föreslås bl. a. en omfördelning av arbetsuppgifterna för sjuksköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden samt en härav föranledd omläggning av utbildningen för undersköterskor och sjuk- vårdsbiträden. Nämnda utredning har vi- dare övervägt möjligheterna att låta sär- skilt dugliga undersköterskor erhålla sjuk- sköterskekompetens men har av olika skäl ej framlagt några förslag i ämnet. Utred- ningen fann emellertid värdefullt om möjligheter skapades till avancemang från sjukvårdsbiträdestjänster icke endast till undersköterskebefattningar utan även till sjuksköterskeyrket. Utbildningsgången vid sjuksköterskeskola borde därför utformas på sådant sätt att av utredningen föresla- gen utbildning för sjnkvårdsbiträden och

• Sida 10
•  Original

undersköterskor kunde tillgodoräknas och sjuksköterskeutbildningen för dessa elever därigenom avkortas.

Tillkomsten av förenämnda nya perso— nalkategorier, som på vissa specialområden avses skola ersätta sjuksköterskor, samt överföringen av vissa av sjuksköterskornas uppgifter på undersköterskor och sjuk- vårdsbiträden kommer givetvis också att förändra sjuksköterskornas arbetsuppgif— ter och påverka deras ställning i sjukvårds- organisationen.

Såväl nu anförda som förut angivna skäl talar sålunda för en omprövning av sjuksköterskeutbildningen. Jag förordar därför, att frågan om sjuksköterskeutbild- ningens innehåll och omfattning nu upp— tages till utredning. Med hänsyn till de förändringar i sjuksköterskans ställning och arbetsuppgifter, som redan inträtt eller i enlighet med vad tidigare berörts kan väntas inträda, bör därvid i första hand sjuksköterskeutbildningens målsättning omprövas och skolornas kursplaner an- passas därefter. Härvid bör jämväl beaktas den förbättring av den grundläggande all- mänutbildningen, som följer med det successiva genomförandet av grundskolan och med olika påbyggnader på denna och som bör möjliggöra bl. a. en viss sovring i de nuvarande kursplanerna för sjukskö- terskeutbildningen. I likhet med utred- ningen angående vissa sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter vill jag i detta sammanhang också betona önskvärdheten av att undervisningen i ar- betsledning och administration ges större utrymme. Vidare bör övervägas möjlig- heterna att genom en intensifiering eller omläggning av utbildningen göra densam- ma mindre tidskrävande.

Beträffande den praktiska delen av ut- bildningen vill jag i likhet med riksdagens revisorer (1961 års berättelse, & 34) erinra om att denna under senare är delvis ändrat karaktär. Det tidigare tillämpade s. k. lär- lingssystemet, enligt vilket eleverna nästan uteslutande betraktades som arbetskraft på de olika avdelningarna, har under se- nare år börjat frångås. Utredningen bör närmare överväga huruvida lärlingssyste- met bör avskaffas. Därvid bör uppmärk- sammas bl. a. de konsekvenser i ekono— miskt hänseende som detta kan få inte minst för de privata sjuksköterskeskolor, vilkas drift till väsentlig del finansieras av ersättningar för den arbetsinsats, som

göres av sjuksköterskeeleverna. Med nu berörda spörsmål sammanhänger också frågan om elevernas förmåner, vilka f. n. varierar vid olika sjuksköterskeskolor. Förslag till såvitt möjligt enhetlig lösning av hithörande spörsmål hör framläggas. Det kan här nämnas att lärlingssystemet förutsatts försöksvis ej skola tillämpas vid den nya statliga sjuksköterskeskolan i Norrköping. Erfarenheterna i såväl nu angivna som andra hänseenden från den nya Norrköpingsskolan och den där bedriv— na försöksverksamheten bör successivt stu- deras. Utredningen bör även — i enlighet med vad som förutsattes vid förhand- lingarna om skolans inrättande —— över- väga de förändringar i utbildningsplanen för skolan, som med ledning av gjorda erfarenheter eller eljest kan befinnas lämpliga.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att såväl kursplanerna för den nu försöks- vis påbörjade utbildningen av operations- assistenter m. fl. som de föreslagna under- visningsplanerna för undersköterskor och sjukvårdshiträden förutsätter att eleverna erhåller praktisk utbildning vid sjukhusen. Jämväl mot bakgrunden av dessa ökade krav på utbildningsplatser vid sjukhusen synes angeläget att sjuksköterskornas praktiska utbildning omprövas i syfte att genom ett bättre utnyttjande av utbild- ningstiden möjliggöra en förkortning av densamma. Även de samordningsproblem som uppkommer på grund av att så många olika personalgrupper skall få sin prak- tiska utbildning vid sjukhusen kräver upp- märksamhet.

Utredningen bör vidare beakta angelä- genheten av att samordna den grundläg- gande sjuksköterskeutbildningen med den specialutbildning, som sker vid barnmors- keläroanstalterna och centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor. En revision av sjuksköterskeutbildningen torde också få betydelse för den vidareut- bildning av sjuksköterskor, som äger rum vid statens distriktssköterskeskola och vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Beträffande distriktsskö- terskeutbildningen bör samråd äga rum med medicinalstyrelsen, som fått i upp— drag dels genom beslut den 30 juni 1955 att bl. a. utreda möjligheterna att förkorta utbildningstiden för distriktssköterske- barnmorskorna, dels genom beslut den 20 mars 1959 att i samråd med styrelsen för

• Sida 11
•  Original

statens institut för folkhälsan verkställa översyn av distriktssköterskeutbildningen. Samråd bör vidare äga rum med mental- sjukvårdsberedningens personaldelegation, i första hand beträffande den högre utbild- ning av mentalsjukvårdspersonal, som f. n. är förlagd till sjuksköterskeskolorna.

Slutligen bör erinras om att i två lika— lydande motioner vid 1958 års B-riksdag (I: B78 resp. II: BIOO) hemställdes, att riksdagen måtte anhålla om utredning rö— rande sjuksköterskeskolornas inordnande i det reguljära yrkesskolcväsendet, så att skolorna erhölle statsbidrag enligt för centrala yrkesskolor gällande bestämmel— ser. Statsutskottet (utl. B76) fann skäl föreligga för att det i motionerna berörda _ spörsmålet gjordes till föremål för en all- sidig och förutsättningslös utredning, vil- ken syntes utskottct böra lämpligen anför— tros 1955 års sakkunniga för yrkesutbild- ningens centrala ledning. Utskottet hem- ställde därför, att riksdagen måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i av utskottet angivet avseende. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr. Blll). Frågan om statsbidrag till landstingens sjukskö— terskeskolor samt om sjuksköterskesko- lornas inordnande under överstyrelsen för yrkesutbildning har även varit före- mål för motionsyrkanden vid 1962 års riksdag (1:218 och II:266 resp. 11:30).

Med hänsyn såväl till vad riksdagen an— fört som till det ifrågasatta slopandet av lärlingssystemct bör utredningen också upptaga frågan om statsbidrag till sjuk- sköterskeutbildningen till prövning. I sam- band därmed bör övervägas huruvida till- synen över utbildningen alltjämt bör ankomma på medicinalstyrelsen eller över- flyttas till annan myndighet.

Utredningen bör anförtros särskilt till- kallade sakkunniga. De sakkunniga bör samråda med berörda myndigheter, och erforderlig expertis bör ställas till deras för— fogande.

I detta sammanhang vill jag erinra om att Svensk sjuksköterskeförening påbörjat en undersökning i syfte att närmare ana- lysera sjuksköterskans ställning som ar— betsledare och administratör samt därav föreliggande behov av utbildning inom dessa områden. Undersökningen har plan- lagts av en särskild arbetsgrupp, i vilken ingår bl. a. forskare inom det sociologiska och psykologiska området från Stockholms

och Uppsala universitet. Då undersök— ningen torde kunna bli av stort värde för den av mig förordade utredningen, är det önskvärt att de sakkunniga beredes till— fälle att medverka i fullföljandet av nu- dersökningen. Detta torde förutsätta att staten i väsentlig grad bidrager till kast- naderna för undersökningen.

Under tiden för vårt utredningsarbete har vissa ärenden överlämnats till oss att tas under övervägande vid fullgö- rande av utredningsuppdraget. Sålun- da har chefen för inrikesdepartemen- tet överlämnat dels den 30 oktober 1962 en framställning från Göteborgs stadskollegium med synpunkter i fråga om statsbidrag till sjuksköterskeskolor- na m.m., dels den 3 maj 1963 en skri— velse från medicinalstyrelsen jämte en därvid fogad promemoria angående översyn av distriktssköterskeutbild- ningen ävensom däröver avgivna ytt— randen av ett antal myndigheter och or- ganisationer.. Chefen för ecklesiastik- departementet har den 27 september 1963 överlämnat en skrivelse från Jön- köpings läns landstings förvaltningsut— skott angående utbildning av sjukvårds- lärare. Vidare har chefen för socialde- partementet överlämnat dels den 4 ok- tobver 1963 en skrivelse från Svenska barnmorskeförbundet rörande inrättan- de av ytterligare en barnmorskeläroan- stalt, dels den 24 januari 1964 en skri— velse från statens institut för högre ut- bildning av sjuksköterskor med för- slag till alternativ kursplan för viss kurs vid institutet.

Utredningsarbetet

Vi har funnit det lämpligt att uppdela utredningsarbetet i två etapper. Den nu slutförda etappen omfattar grundutbild— ningen av sjuksköterskor fram till exa- men som skall ge rätt till sjuksköterske- legitimation. Vi anger emellertid i detta sammanhang även vissa riktlinjer, som

• Sida 12
•  Original

vi avser att följa vid uppläggningen av vidareutbildning och högre utbildning för sjuksköterskor. Utredningsarbetet beträffande dessa högre utbildnings- nivåer har pågått parallellt med färdig- ställandet av vårt första betänkande. Förslag i fråga om vidareutbildningen och den högre utbildningen kommer att framläggas senare.

Under utredningsarbetet har över- läggningar rörande grundutbildningens uppläggning och innehåll förts med representanter för myndigheter och or- ganisationer, såsom medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yr— kesutbildning, arbetsmarknadsstyrel- sen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, de landstings- fria städerna, svensk sjuksköterskeför- enings utbildningskommitté samt Sveri- ges sjuksköterskeelevers förbund. Även med representanter för flera utred- ningar har överläggningar ägt rum. Särskilt bör nämnas mentalsjukvårds- beredningen, fackskoleutredningen, stu- diesociala utredningen samt 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Vi har vid en konferens i Stockholm samrått med rektorerna för landets sjuksköterske- skolor samt med husmödrarna vid sko- lornas utbildningssjukhus. I detta sam— manhang kan nämnas, att vi i viss ut— sträckning även genom enkäter till sjukvårdshuvudmännen och sjukskö- terskeskolorna inhämtat underlag för vårt arbete.

Ett flertal skrivelser rörande olika problem på sjukvårdsutbildning-ens om— råde har under arbetets gång inkom- mit från skilda organ, sammanslut— ningar m. 111.

Under utredningsarbetet har vi ock— så gjort studiebesök vid statens sjuk- sköterskeskola i Stockholm samt vid sjuksköterskeskolorna i Eskilstuna och Örebro. Vidare har vi vid studiebesök tagit del av mentalsjukvårdsutbildning—

en vid Ulleråkers sjukhus och av ut- bildningsverksamheten vid statens di- striktssköterskeskola. Huvudsekretera- ren har därjämte besökt flera andra sjuksköterskeskolor. Representanter för utredningen har vidare genom studie— resor tagit kännedom om sjuksköterske- utbildningen i Finland och Skottland, varjämte information om den nya nors- ka sjuksköterskeutbildningen erhållits vid sammanträde med rektorn för Ul- levåls sjuksköterskeskola i Oslo.

Av större undersökningar, som vi fö- retagit eller medverkat i, bör följande nämnas. Den i direktiven omnämnda intervjuundersökningen i syfte att när— mare analysera sjuksköterskornas ställ- ning som arbetsledare och administra- törer har av utredningen övertagits från Svensk sjuksköterskeförening och ge- nomförts i utredningens regi, varvid samråd skett med den arbetsgrupp, som inom föreningen planlagt undersök— ningen. Vidare har vi samarbetat med landstingsförbundet vid en frekvensun- dersökning av sjukvårdsarbetet vid vis- sa kliniker (avdelningar) vid åtta stör- re och mindre sjukhus i landet. Dess- utom har vi medverkat vid en sociolo- gisk undersökning, byggd på medicinal- styrelsens sjuksköterskeregister, röran- de sjuksköterskornas yrkesaktivitet och rörlighet på arbetsmarknaden. Här bör ytterligare redovisas, att vi tagit del i uppläggningen av försöksverksamhet med psykologiska inträdesprov vid vis- sa sjuksköterskeskolor. Samtliga här nämnda undersökningar berörs i den fortsatta framställningen.

Inom utredningen har en särskild arbetsgrupp (läroplansgruppen) ombe- sörjt detaljutformningen av läroplanen för den reguljära utbildningen (ter- minsplanering, timplaner och kurspla- ner) . Arbetsgruppen har bestått av leda- moten Lundgren och experten Lind- ström samt under tiden juni 1963——

• Sida 13
•  Original

februari 1964 biträdande sekreteraren Östling. I viss utsträckning har jämväl experten Andrell och huvudsekretera- ren deltagit i läroplansarbetet liksom beträffande enskilda kursplaner även vissa andra ledamöter och experter. Ar- betsgruppen har i övrigt beträffande kursplanerna tagit kontakt med ett stort antal specialister, vilka biträtt med ut- arbetande av planernas detaljinnehåll. Förteckning över dessa specialister återfinns i bilaga 5. På grund av sjuk— dom måste Östlings tjänstgöring i utred— ningskansliet upphöra i februari 1964, varvid det återstående arbetet med kursplaner för vissa ämnen i huvudsak slutförts av Lundgren och Lindström.

Kap. 6 Den medicinska utveckling- ens inflytande på sjuksköterskornas ar- betsuppgifter har skrivits av ledamo— ten Biörck och kap. 15 Fortbildning och kursverksamhet av experten Elan— der.

Vi har avgivit följande remissutlå- landen, nämligen den 17 oktober 1962 angående utbildning av sjukvårdsadmi- nistratörer, den 26 november 1962 an- gående skolväsendets centrala ledning, den 10 juni 1963 angående barnmorska- läroanstaltens i Göteborg elevfond m.m., den 9 september 1963 angående studie- bidrag till eleverna vid statens sjukskö- terskeskola i Göteborg, samma dag an- gående godkännande av visst avtal mel- lan karolinska sjukhuset och centralsko- lan för specialutbildning av barnsjuk- sköterskor, den 4 oktober 1963 angåen— de anslag för viss försöksverksamhet vid statens sjuksköterskeskola i Göteborg, samma dag angående statens sjukskö- terskeskolas i Göteborg anslagsäskan- den för budgetåret 1964/65, samma dag

angående medicinalstyrelsens anslags- äskanden för budgetåret 1964/65 till ut- bildning av viss sjukvårdspersonal, den 26 november 1963 angående betänkan- det »Den nya skolöverstyrelsen», den 28 januari 1964 angående betänkandet »Ett nytt gymnasium», samma dag angående betänkandet »Fackskolan», den 11 mars 1964 angående betänkandet »Rätt till studiemedel» samt den 4 juni 1964 an— gående fordringarna för inträde vid sta— tens distriktssköterskeskola. Vidare har vi avgivit yttranden den 28 januari 1964 till skolöverstyrelsen angående betän- kandet »Folkhögskolans studieomdö- men och kompetensvärde» samt den 23 juni 1964 till överstyrelsen för yrkes- utbildning angående inrättande av en central vårdyrkesskola i Jönköping.

Vissa använda benämningar

I de följande kapitlen omnämnes på åt- skilliga ställen utredningen angående vissa sjuksköterskornas och underskö- terskornas arbetsuppgifter m.m., som år 1962 avgav betänkandet »Arbetsupp- gifter och utbildning för viss sjukvårds- personal» (SOU 1962:4). För enkelhe— tens skull använder vi i fortsättningen de i dagligt tal gängse benämningarna på denna utredning och dess betänkan- de, nämligen Thapper-kommittén re— spektive Thapper-utredningen.

Vidare använder vi begreppen nav- delningssköterska» och »assistentskö- terska». Därmed avses vad som med något varierande termer även benäm- nes översköterska respektive sjukskö— terska i reglerad befordringsgång (sjuk,- sköterska grupp III, II eller I).

• Sida 14
•  Original

KAPITEL 2

Översikt över de nuvarande utbildningsförhållandena

Kort tillbakablick

Sjuksköterskeutbildning har bedrivits i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Den äldsta utbildningsinstitutionen på områ— det är Ersta diakonissanstalt, öppnad 1851. I Röda korsets regi kom ordnad Sjuksköterskeutbildning till stånd på 1860-talet. Denna verksamhet var först förlagd till Uppsala (Akademiska sjuk- huset) men överflyttades senare till Göteborg (Sahlgrenska sjukhuset) och från 1881 till Stockholm (Sabbatsbergs sjukhus). Till de äldsta skolorna hör vidare Sophiahemmets sjuksköterske— skola (grundad 1884). Även vid flera landsortslasarett organiserades tidigt viss utbildning. Under 1800-talet var dock antalet utbildade sjuksköterskor ringa. Från sekelskiftet och fram till första världskriget tillkom ett betydan- de antal sjuksköterskeskolor. År 1916 fanns i landet sammanlagt 57 skolor. Ut- bildningens kvalitet var skiftande, och utbildningstiden varierade från några månader upp till tre år. Vid de flesta skolorna gavs teoretisk undervisning endast sporadiskt eller inte alls. Den praktiska utbildningen bestod av krä- vande tjänstgöring på sjuksalen.

Efter en utredning 1912—1916 ställ- des sjuksköterskeutbildningen år 1920 under statlig kontroll. Genom en kungö- relse föreskrevs, att utbildningen skulle omfatta minst två år. Från 1931 blev alla skolor minst treåriga. Den teore- tiska undervisningen ägnades allt större uppmärksamhet. Den första instruk-

tionsskötersketjänsten inrättades vid Sophiahemmet redan 1892, men det dröjde ett par årtionden, innan syste— met med instruktionssköterskor inför— des mera allmänt. Under 1920- och 1930-talen blev det vanligt att koncen- trera den teoretiska undervisningen till s. k. läskurser.

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen

Utbildningen av sjuksköterskor i Sve— rige är för närvarande organiserad i hu- vudsak enligt de riktlinjer, som drogs upp av 1946 års kommitté för sjukskö- terskeutbildningen (SOU 1948:17).

Utbildningen bedrivs våren 1964 vid sammanlagt 33 sjuksköterskeskolor, var- av 3 är statliga, en drivs gemensamt av staten och landsting, 20 tillhör lands- tingen, 3 drivs av städer utanför lands— ting och 6 av stiftelser eller samman- slutningar.

Under de senaste åren har utbild- ningskapaciteten successivt vidgats be- tydligt, såsom framgår av nedanstående tabell.

Tabell 2.1 Utbildningskapaciteten

Antal Samman- åråä nyintagna lagt

elever elevantal 1957 27 1 618 4 482 1958 28 1 655 4 589 1959 29 1 734 4 713 1960 30 1 872 5 009 1961 31 1 999 5 325 1962 33 2 185 5 744 1963 33 2 297 6 112

• Sida 15
•  Original

Sjuksköterskeutbildningen står under statlig kontroll. De tre statliga skolorna står under överinseende av medicinal- styrelsen. De sjuksköterskeskolor, som drivs av annan huvudman än staten, är godkända av medicinalstyrelsen och står likaledes under styrelsens tillsyn och inspektion.

Stiftelseskolorna har inkomster av elevernas tjänstgöring vid sjukhus, där den praktiska utbildningen är förlagd. Vissa stiftelseskolor har även ekono- miskt understöd från den kommunala sjukvårdshuvudmannen. Statliga bidrag utgår för närvarande till driften av två stiftelseskolor, nämligen Sophiahem- mets i Stockholm och Samariterhem- mets i Uppsala.

Förteckning över sjuksköterskesko- lorna med uppgifter angående nuvaran— de huvudmän, utbildningstidens längd samt godkänt antal nybörjarplatser åter- finns som bilaga 1.

Gällande författningar och föreskrifter

Kungl. Maj:t har 1954 utfärdat stadga för statens sjuksköterskeskolor (SFS 1954: 352). Däri anges bland annat, att statlig sjuksköterskeskola skall stå un- der ledning av en för ändamålet av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse. Stadgans föreskrifter i övrigt gäller huvudsakli- gen styrelsens verksamhet, befattnings- havarnas åligganden, antagande av ele- ver, elevernas förmåner, undervisning- ens omfattning m.m. samt tjänstetill- sättning, semester och annan ledighet.

Bestämmelser angående statens god- kännande av icke-statliga sjuksköterske- skolor är givna i en kungörelse 1935 (SFS 1935: 431), där bland annat angi- yes de villkor, som uppställes för god- kännande. Dessa villkor avser skolans styrelse och ledning i övrigt, resurserna i fråga om lärare och praktisk utbild— ning vid lämplig sjukvårdsanstalt m. m., lärokursens omfattning, inträdeskraven

15 o. (1. Vid ansökningen om godkännande skall, förutom handlingar till bestyr- kande av att gällande villkor är uppfyll- da, även fogas reglemente för sjukskö- terskeskolan, plan för undervisningen samt arbetsordning för eleverna vid skolan. Godkännande, som kan lämnas för högst 10 år i sänder men som enligt praxis genomgående begränsas till 5— årsperioder, meddelas av medicinalsty- relsen, som därvid äger bestämma det antal elever, som för varje år må inta- gas i skolan.

Medicinalstyrelsen har 1951 fastställt normalreglemente för av staten godkänd sjuksköterskeskola (ändringar 1952 och 1960). Detta normalreglemente reglerar i huvudsak styrelsens sammansättning och arbetsuppgifter, rektors åligganden samt inträdesvillkoren för eleverna. I allt väsentligt överensstämmer normal— reglementets föreskrifter på dessa om- råden med stadgan för statens sjukskö- terskeskolor.

Avvikelser från normalreglementet godtas endast när det gäller frågor av mindre betydelse, t.ex. antal styrelse- ledamöter.

Medicinalstyrelsen har i cirkulär gi- vit föreskrifter och anvisningar röran- de undervisningen vid godkända sjuk- sköterskeskolor (MF 1952: 129) och an- gående sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning (MF 1959: 5). Normalplaner för den teoretiska undervisningen (kurs- planer) vid sjuksköterskeskolorna fast- ställdes av styrelsen 1955. Dessa cirku— lär m. m. behandlas under rubriken »Utbildningens anordnande».

Inspektion av sjuksköterskeskolorna företas av medicinalstyrelsen i regel före förnyat godkännande. Genomsnitt- ligt inspekteras sålunda för närvarande 6 skolor årligen.

Sjuksköterskeskolorna har enligt gäl— lande bestämmelser att årligen till medi— cinalstyrelsen ins-ända berättelse över

• Sida 16
•  Original

sin verksamhet, och rapport över varje elevs utbildning inlämnas vid utbild- ningstidens slut. Avgångsbetyg insändes till medicinalstyrelsen för påteckning av bevis om legitimation.

Inträdesvillkoren och rekryter-ingeförhållnndena

För att vinna inträde såsom elev i stat- lig eller godkänd sjuksköterskeskola fordras:

1. att vid lärokursens början ha upp- nått en ålder av lägst 19 år, skolans sty- relse dock obetaget att i särskilt fall medgiva sökande, som fyllt 18 år, att vinna inträde vid skolan;

2. att äga god hälsa samt vara fri från lyte, som skulle göra sökanden olämplig såsom sjuksköterska; samt ' 3. att äga tillfredsställande allmän- bildning och kunskapsförutsättningar för att kunna väl tillgodogöra sig under- visningen vid skolan, vitsordade genom realexamen, avgångsbetyg från flick— skola med normalskolekompetens, folk- högskolekurs eller på annat sätt, som av skolans styrelse godkännes.

Utbildning vid folkhögskola skall motsvara minst s.k. normalkurser för aspiranter till sjuksköterskeskolor i en- lighet med rekommendation gemensamt utfärdad av medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen år 1960. Rekommen- dationen innebär, att sökande skall ha genomgått teoretiska folkhögskolekur- ser, varav två vinterkurser, omfattande minst 60 veckor (under vissa villkor 56 veckor). Normalkurserna skall omfatta i modersmål och litteratur 300 timmar, i matematik 250 timmar, i fysik 100 tim- mar inkl. laborationer, i kemi 100 tim- mar inkl. laborationer och i biologi 75 timmar inkl. laborationer. Sökande med denna förutbildning skall förete dels in- tyg med uppgift om den tid och de äm- nen kursen omfattat, dels s.k. special- intyg avfattat enligt folkhögskolestad— gan och innehållande uppgifter om tim-

talet i varje ämne samt omdöme om ele- vens förmåga att tillgodogöra sig under- visningen.

För den som genomgått försökssko- lans (enhetsskolans) högstadium gäller följande (Aktuellt från skolöverstyrel- sen 1958:22). Sökande med avgångsbe- tyg från försöksskolans årskurs 9 g skall intagas i sjuksköterskeskola på samma grunder som sökande med realexamen. Sökande med avgångsbetyg från årskurs 9 a skall anses uppfylla fordringarna i fråga om teoretiska förkunskaper för inträde vid sjuksköterskeskola, därest sökanden i avgångsbetyget erhållit en betygssumma av minst 18 enheter och lägst vitsordet Godkänd avseende kur- sen i årskurs 9 i vart och ett av ämnena kristendomskunskap, svensk skrivning, svenska språket och litteraturen, engel— ska, tyska, historia, samhällskunskap, geografi, biologi med hälsolära, fysik, kemi samt matematik. I ämnena svensk skrivning, biologi med hälsolära, fysik, kemi samt matematik skall vitsord vara avgivet enligt fordringarna för årskurs 9g. Sökande, som underkänts i något av ovannämnda ämnen utom svensk skrivning, kan antagas, om sökanden uppnått en hetygssumma av minst 19 enheter. Efter bedömning i varje sär- skilt fall intages sökande med folkskola jämte annan påbyggnad av motsvaran- de omfattning ävensom sökande me-d ut- ländsk skolunderbyggnad.

Med undantag för vad som angivits beträffande sökande som genomgått för- söksskola (enhetsskola), finns inga sär- skilda betygskrav eller poänggränser uppställda. I en yrkesvägledningsbro- schyr utgiven av medicinalstyrelsen be- tonas dock, att goda kunskaper i sven- ska, engelska, matematik, fysik, kemi och biologi/hälsolära är särskilt värde- fulla, vilken skolform sökanden än ge— nomgått. Sökande som på grund av bortval eller av annat skäl inte kan

• Sida 17
•  Original

styrka godkänt betyg i något eller några av dessa ämnen, torde regelmässigt upp- manas att komplettera sitt betyg.

Förutom de tre ovan angivna inträ- desvillkoren (ålder, hälsotillstånd och förkunskaper) gäller enligt medicinal- styrelsens föreskrifter och anvisningar att ha på tillfredsställande sätt genom- gått den s. k. orienteringsperioden, en provtid vanligtvis på 2—3 månader. Så— dana orienteringsperioder anordnas av samtliga-skolor flera gånger varje år. De sökande som bäst motsvarar inträdes- fordringarna, alltså inte alla sökande men dock regelmässigt flera än de ut- bildningsplatser som skall besättas, kal- las till orienteringsperiod. Sökande som tidigare genomgått sjukvårdsutbildning t. ex. sjukvårdsbiträdeskurs, brukar be- frias från provtjänstgöring. Under ori- enteringsperioden, som inte formellt räknas in i sjuksköterskeutbildningen, kallas sökanden provelev. Avsikten med orienteringsperioden är dubbel. Dels vill man från skolans sida få tillfälle att bedöma de sökandes lämplighet för sjuksköterskeutbildning, dels vill man ge sökandena möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om yrket genom kon- takt med de sjuka och deras vård, innan de definitivt påbörjar sin utbildning. Systemet med orienteringsperiod torde vara unikt för Sverige.

I kungörelsen angående statens god- kännande av sjuksköterskeskolor finns

sedan 1951 föreskrift om att vid god- känd sjuksköterskeskola må, efter ve— derbörande skolstyrelses bestämmande, jämväl manlig sökande antagas såsom elev. I praktiken antages dock icke man— liga elever vid samtliga skolor, t.ex. icke vid diakonissanstalternas skolor, och antalet manliga elever har hittills varit litet. Vissa statistiska uppgifter därom lämnas på sid. 190.

Ehuru inget direkt krav på förprak- tik i sjukvård uppställes, är det på grund av den förhållandevis höga in- trädesåldern vanligt, att personer som förbereder sig för inträde vid sjukskö- terskeskola skaffar sig praktik på sjuk- hus genom vikariatstjänstgöring som sjukvårdsbiträde e.d. Även praktik el- ler utbildning i barnavård, åldrings- vård, husligt arbete m.m. styrkes av många sökande och räknas som merit.

Urvalet bland de sökande grundas dels på ansökningshandlingarna (skol- betyg eller -intyg, referensupplysningar rörande de sökandes lämplighet, prak- tikbetyg o. d.), dels på sökandens resul- tat under orienteringsperiodens såväl teoretiska som praktiska avsnitt. Vid vissa skolor förekommer under oriente- ringsperioden kunskapsprov i en del för utbildningen väsentliga skolämnen. Närmare uppgifter om elevurvalet läm- nas i kap. 9.

Av sammanställningen i tabell 2.2 framgår antalet elevplatser, inträdesan-

Tabell 2.2 Rekryteringsförhdllandena

Godkänt elev— . .. .. Antal mtrades- . .

nyåååålrimser ansökningarl Antal sökande Antal intagna. % intagna 1959 1 698 5 329 3 316 1 734 52 1960 1 857 5 684 3 318 1 872 56 1961 2 015' 5 729 3 366 1 999 59 1962 2 3233 6 656 3 798 2 185 58 1963 2 347 7 367 3 923 2 297 58

1 Många sökande anmäler sig samtidigt till flera skolor. ” Skolorna är uppmanade att om möjligt intaga övertaliga elever bland annat på grund av förutsedda studieavbrott. 3 Vissa nytillkomna utbildningsplatser är avsedda att tas i bruk successivt.

• Sida 18
•  Original

1961 1962 1963 % % % Antal

Studentexamen ................... 5,9 4,9 5,7 224 Partiellt gymnasium ............... 0,8 2,6 2,2 87

Normalskolekompetens/Realexamen . 59,4 59,4 59,2 i åk 1 ägg

Folkhögskola (minst normalkurs). . . . 27,8 28,0 26,4 1 035 Grundskola (gymnasielinje eller annan

teoretisk linje) .................. 2,2 2,1 2,8 108 Annan påbyggnad eller utländsk skol-

underbyggnad ................... 3,9 3,0 3,7 146

Totalantalet sökande 3 366 3 798 3 923

sökningar och intagna elever vid samt- liga sjuksköterskeskolor de senaste åren.

Av siffrorna framgår, att tillström- ningen av sökande till sjuksköterskesko- lorna kvantitativt sett varit tillfredsstäl- lande under senare år.

Den procentuella fördelningen hos de sökande med hänsyn till deras förut- bildning anges i tabell 2.3.

Man konstaterar, att bland de sökande återfinns två kategorier, som i fråga om antal intar en särställning. Den första är sökandena med normalskolekompe- tens eller realexamen. Dessa utgjorde år 1963 runt 60 procent (14 % med nor- malskolekompetens och 45 % med real- examen). Den andra är sökande med

folkhögskoleutbildning, vilka utgjorde 26 procent. Tillsammans svarade dessa två kategorier åren 1961—1963 för drygt 85 procent av alla sökande.

Antalet sökande med studentexamen har de senaste åren pendlat kring 5 pro- cent.

Det noteras, att sökande som genom- gått försöksskolans högstadium alltjämt endast utgör ett par procent.

Det kan också vara av intresse att re- dovisa skolunderbyggnaden hos dem som åren 1961—1963 påbörjade sin Sjuksköterskeutbildning.

Sammanställningen i tabell 2.4 visar bland annat, att gruppen med normal- skolekompetens eller realexamen (som

Tabell 2.4 De intagnas skolunderbyggnad

[ 1961 1962 1963 % % % Antal Studentexamen .................. 6,9 5,9 5,4 125 Partiellt gymnasium .............. 0,7 3,2 2,8 65 Normalskolekompetens ............ Nk 361 Realexamen ..................... 66'4 65'0 65'0 ( R 1 131 Folkhögskola (minst normalkurs). . . 22,2 23,3 23,2 533 Grundskola (gymnasielinje eller an- nan teor. linje) ................. 1,6 1,2 2,4 54 Annan påbyggnad el. utländsk skol- underbyggnad .................. 2,2 1,4 1,2 28 Totalantalet nyintagna 1 999 2 185 2 297

• Sida 19
•  Original

Tabell 2.5 Rekryteringsgruppernas intagningsfrekvens 1963

Sökan- An- Antagna ' /0 av de tagna sökande Studentexamen . 224 125 55.8 Part. gymnasium 87 65 74,7 Normalskole- kompetens. .. . 564 361 64,0 Realexamen . . . . 1 759 1 131 64,3 Folkhögskola . . . 1 035 533 51,5 Försöksskola. . . . 108 54 50,0 Annan påbygg- nad .......... 146 28 19.2 3 923 2 297

svarade för cirka 60 procent av de sö- kande samma år) utgjorde 65—66 pro- cent av samtliga antagna Och att grup- pen med folkhögskoleutbildning (26— 28 procent av sökandena) utgjorde 22— 23 procent av de antagna.

I tabell 2.5 ges uppgifter om de olika rekryteringsgruppernas intagningsfre- kvens år 1963.

Siffrorna visar bland annat, att gall— ringen vid intagningen är hårdare i gruppen med folkhögskoleutbildning än i gruppen med flickskole-, realskole- el- ler gymnasieutbildning.

Mot den förut redovisade fördelning— en med hänsyn till förutbildning hos sökande och antagna elever kan ställas en redovisning av skolunderbyggnaden

hos nyexaminerade sjuksköterskor åren 1945 och 1950 samt 1958—1963 (tabell 2.6).

Det är iögonenfallande, att gruppen med normalskolekompetens eller real- examen successivt ökat sin andel bland de nyexaminerade, under det att grup- pen med folkhögskoleutbildning min- skat sin andel.

Det hade i detta sammanhang varit av intresse att kunna redovisa även ålders- fördelningen Såväl bland de sökande som bland de intagna vid sjuksköterske- skolorna. Någon sådan statistik finns dock inte sammanställd för närvarande. Däremot finns i material hos medici- nalstyrelsens sjuksköterskeregister redo- visat äldersfördelningen bland de un- der 1960 nyexaminerade sjuksköterskor- na. Därav framgår, att 87 procent vid legitimationen var fyllda 23 år eller äldre. Detta förhållande tyder på att en mycket stor procent elever vid utbild- ningens början ligger ett eller flera är ovan lägsta åldersgränsen (19 år). När- mare uppgifter om den undersökta sjuk- sköterskekullens ålder vid examina- tionen återges på sid. 73.

Utbildningens anordnande Sjuksköterskeutbildning kan i regel på- börjas antingen höst eller vår (mars resp. september). Den är uppdelad i

Tabell 2.6. De examinerades skolunderbyggnad

1945 1950 1959 1960 1961 1962 1963

% % % % % % % Antal

Studentexamen. .. .............. 6,5 3,0 4,5 6,0 4,9 6,3 6,3 112 Partiellt gymnasium ............ 0,7 1,2 2,1 2,8 0,9 2,8 2,3 41 Normalskolekompetens ......... Nk 277 Realskola .................... 47'7 43'5 59'5 61'6 66'4 63'0 65'1 R 880 Folkhögskola (minst normalkurs). 43,2 46,4 33,1 27,0 26,0 26,8 24,5 433 Grundskola .................... 0,2 0,2 1.1 20 Annan påbyggnad eller utländsk

skolunderbyggnad ............ 1,9 5,9 0,8 2,6 1,6 0,9 0,7 12

Totalantalet examinerade 889 964 1 476 | 1 447 | 1 556 1 612 1 775

• Sida 20
•  Original

allmänufbildning, som sträcker sig över de två första åren och i allt väsent- ligt är densamma för samtliga elever, och specialutbildning under tredje året för det specialområde inom hälso- och sjukvården, som eleven tänker ägna sig åt.

Fullständig lärokurs vid sjuksköter— skeskola skall — bortsett från oriente- ringsperioden — omfatta en tid av minst 31 månader och högst 37 månader. Ge- nomgår elev centraliserad specialut- bildning (se sid. 22), kan utbildnings— tiden förlängas. Under utbildningen skall elev under minst en månad per år åtnjuta ferier, som inte inräknas i den fastställda utbildningstiden.

Vid flertalet skolor omfattar utbild— ningen 33 månader exkl. ferier, men så- väl längre som kortare tid förekommer. Närmare uppgifter om utbildningstiden lämn-as -i tabell 2.7.

De särskilda skolornas utbildningsti- der anges i bilaga 1.

Teoretisk undervisning skall anord- nas fortlöpande under hela utbildnings- tiden. Den meddelas dels i lärosalar och övningslaboratorier vid särskilt anord- nade teoretiska kurser under samman— hängande perioder, s. k. teoretiska block eller läskurser, varvid eleverna inte del- tar i sjuk— eller hälsovårdsarhete, dels

Tabell 2.7. Ulbildningsliden vid sjuk-

sköterskeskolorna Utbildningstid Antal skolor 27 månader + efterföljande 1 (försöks- spec.utb. under 6 mån. verks.i tjänstgöring som förord- Norr- nad ass.sköterska eller köping) utb. vid specialskola. . . . 31 ....................... 2 32 ....................... 1 321], (varav 2 mån. vik.- tjänst) ............... 1 33 ....................... 22 35 ....................... 1 36 ....................... 5

Tabell 2.8. Medeltalel Iäsdagar och under— visningstimmar per elev 1963

Antal Antal under- .. vlsningstim- lasdagar mar per elev Läskurs I ...... 76 383 » II ...... 69 351 » III ...... 25 125 Tot. antal under- visningstim. (läskurser + jämsides- underv.) ....... 1 103

också i form av s. k. jämsidesundervis— ning under praktisk utbildning på för ändamålet lämpade sjukhus och insti— tutioner ävensom i öppen vård,

Antalet läskurser är tre. Den första ligger i utbildningens början och skall omfatta minst tre månader, den andra (likaledes i allmänhet tre månader) in- faller under andra utbildningsåret och den tredje utgör avslutning på utbild- ningstiden. Den tredje läskursen ligger sålunda efter specialutbildningen och omfattar som regel omkring en månad.

Antalet läsdagar och undervisnings- timmar illum. under läskursern-a 1963 framgår av tabell 2.8.

Antalet undervisningstimmar per elev och läsdag var 1963 i medeltal omkring 5 vid var och en av läskurserna.

Enligt en redogörelse rörande sjuk— sköterskeväsendet år 1963 gavs vid alla skolor såsom jämsidesundervisning lek- tioner i invärtes-medicinsk och kirur- gisk sjukvård, i mentalsjukvård, i barn- sjukvård samt i förlossningsvård, vid 25 skolor därjämte i tuberkulosvård, vid 29 i epidemivård och vid 15 i ope- rationsarbete.

Under allmänutbildningens teoretiska del skall undervisningstimmarnas mini- miantal och fördelning på olika ämnes-

• Sida 21
•  Original

grupper enligt gällande föreskrifter och anvisningar vara följande:

Ämnen Tim- antal Anatomi, fysiologi, patologi och ärftlig- hetslära inkl. laborationsövningar. . . . 75 Näringslära och dietetik med praktiska övningar .......................... 36 Bakteriologi och hygien inkl. labora- tionsövningar och studiebesök ....... 65 Invärtes medicinska sjukdomar med sjukvårdslära ...................... 100 Hudsjukdomar och tuberkulos med sjuk- vårdslära ......................... Barnavård, barnsjukdomar och epide-

miska sjukdomar med sjukvårdslära. . 40 Läkemedelslära ...................... 40 Obstetrik och gynekologi med sjukvårds-

lära m.m .......................... 30

Kirurgiska sjukdomar med sjukvårdslära 100 Ögon- samt öron-, näs- och halssjukdo-

mar inkl. studiebesök ............... 14 Socialkunskap (socialmedicin och social- lagstiftning) inkl. studiebesök ....... 60

Sjukhusadministration och sjukhuseko- nomi. Arbetsledning å sjukhus inkl.

studiebesök ....................... 20

Psykologi inkl. undervisningsmetodik och arbetsledning samt psykiatri ..... 60

Sjukvårdens ledande principer och histo- ria ............................... 20 Utbildnings- och yrkesorientering ...... 20 Allmän hälso- och sjukvårdslära ....... 80 Undervisnings— och seminarieövnlngar i olika ämnen ....................... 40 800

För vart och ett av ovan angivna äm- nen har medicinalstyrelsen utgivit kurs- plan med angivande av avsikten med undervisningen, anvisningar om kur- sens uppläggning och metoder för un— dervisningen samt detaljanvisningar om kursinnehåll. Kursplanerna ger bland annat råd och anvisningar om på vil- ket stadium av utbildningen ämnet bör studeras, om anknytningen till andra ämnen, om uppdelning på läkares resp. annan lärares undervisning samt om skriftliga och muntliga kunskapsprov. Avsikten är icke att planerna bokstav- ligen skall följas. Det står varje skola fritt att lägga upp undervisningen i de )lika ämnena på sätt, som lämpar sig bäst med hänsyn till lokala resurser i

fråga om lärarkrafter, lokaliteter, möj- ligheter till studiebesök o.s.v. Det vä— sentliga anges vara, att eleverna under utbildningstiden i stort sett bibringas det i kursplanerna angivna kunskaps- innehållet.

Den teoretiska undervisningen med- delas i form av föreläsningar, semina- rieövningar och andra grupparbeten, lektioner, laborationer, demonstrationer 0. dyl.

Förutom läskurserna och jämsides- undervisning innefattar allmänutbild- ningen såsom tidigare angivits praktisk utbildning, vid vilken lägges stor vikt. Under handledning av avdelningsskö- terskor och kliniklärarinnor deltar där- vid eleverna i vården av patienter samt i administrativa uppgifter m.m. sam- manhängande med vårdarbetet. Prakti- ken i öppen vård sker under handled- ning av de sjuksköterskor, som arbetar inom detta område. Medicinalstyrelsen har i ett cirkulär år 1959 givit anvis- ningar angående sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning. Dessa anvisningar, som är av central betydelse för utbild- ningen i dess helhet, behandlas utför- ligt nedan under rubriken »Den prak— tiska utbildningens organisation».

Den här ifrågavarande delen av all— mänutbildningen skall enligt gällande bestämmelser omfatta för samtliga ele- ver följande olika perioder:

Minimi- tid Undervisning och praktik å inv.med. avd ............................ 3 mån. Undervisning och praktik å kir. avd. 3 » Undervisning och praktik å op.avd.

el. kir. pol ...................... 2 » Undervisning och praktik å barn- bördsavd ....................... 2 » Undervisning och praktik inom öppen Vård .......................... 1 | 11 mån.

Därutöver omfattar allmänutbildning- en för de elever, som skall ägna sig åt

• Sida 22
•  Original

någon gren av patientvård, följande pe- rioder:

Barnavård eller barnsjukvård ...... 2 mån. Mentalsjukvård ................... 2 » Epidemivård och vård av infektions—

sjukdomar el. tuberkulosvård (sa- natorium) ..................... 2 '

6 mån.

Viss jämkning beträffande sistnämnda perioder kan ske för att göra det möj— ligt för elev att utan försening vinna inträde vid speciella skolor eller kur— ser (centraliserad specialutbildning).

Efter rekommendation från medici- nalstyrelsen ger sjuksköterskeskolorna numera utbildning i barnsjukvård och mentalsjukvård åt i stort sett alla ele- ver, således även åt dem som siktar till specialutbildning för operations-, rönt- gen- och labo-ratoriearbete. Utbildning inom epidemi- och tuberkulossjukvård får dock ett mera begränsat antal ele- ver. Som regel skall dessutom eleverna ha erhållit minst en, högst två måna- ders erfarenhet av nattpraktik.

Efter allmänutbildningen erhåller ele- ven specialutbildning, som anordnas an- tingen vid sjuksköterskeskolan och dess undervisningssjukhus eller vid speciella skolor och kurser.

Specialutbildningen omfattar i regel 6—8 månader. Vid centraliserad utbild- ning kan den i vissa fall gå upp till ett år eller mera (barnsjuksköterske- och barnmorskeutbildning). Specialutbild- ning ges inom följande områden:

Medicinsk sjukvård

Kirurgisk sjukvård; Specialutbildning- en kan omfatta endera el. båda dessa vårdområ- den

Operationsarbete Mentalsjukvård Röntgenarhete Barnsjukvård

Barnmorskearbete Laboratoriearbete

Specialutbildning i mentalsjukvård er— hålles vid central högre kurs i mental- sjukvård i Uppsala eller Lund (6 mån.).

Specialutbildning i barnsjukvård cr- hålles genom att bevista s. k. A-kurs vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor i Stockholm (12 mån.).

Specialutbildning till barnmorska sker vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg (14 mån.),

Som specialutbildning räknas även förberedelse för vidareutbildning till distriktssköterska. Sådan förberedelse skall omfatta barnsjukvård, epidemi- sjukvård och tuberkulossjukvård.

Likaså räknas som specialutbildning genomgång av socialinstitut efter all- mänutbildningen vid sjuksköterskeskola. Vederbörande erhåller då den dubbla kompetensen som sjuksköterska och so- cionom (kurator).

Elevernas val av specialutbildning fö- regås av orientering och rådgivning så- väl i början av utbildningen som under läskurs 11, då valet av specialisering be- handlas mera ingående. Valet kan av praktiska skäl inte vara helt fritt. Dels är antalet utbildningsplatser på de olika utbildningsgrenarna icke obegränsat vid sjukhusen, dels sker antagning till centraliserade kurser efter ansökan, varvid meriterna avgör. Även om så- lunda inte alla kan få den specialutbild— ning de helst önskat, utövas dock inget tvång vid valet.

Liksom allmänutbildningen är även specialutbildningen såväl teoretisk som praktisk. Detaljföreskrifterna är med- delade i vederbörande centralskolors kursplaner, dels också i vissa särskilda anvisningar (t. ex. beträffande röntgen— och operationsutbildning). Den teore- tiska undervisningen meddelas genom särskilda kurser och/eller som jämsides- undervisning.

I fråga om valet av olika specialut— bildningsområden har från medicinal-

• Sida 23
•  Original

Tabell 2.9. N yexaminerade 1963 fördelade efter specialutbildning

Medicinsk sjukvård ................. 286 Kirurgisk » ................. 293 Medicinsk och kirurgisk sjukvård ...... 216 Vidareutbildning till distriktssköterska 204 Operationsarbete .................... 282 Röntgenarbete ...................... 85 Laboratoriearbete ................... 62 Mentalsjukvård ..................... 154 Barnsjukvård ...................... 63 Barnmorskearbete ................... 117 Öronsjukvård ....................... 10 Ögonsjukvård ...................... 1 Div. varianter (socialinst.) .......... 2 Summa 1 775

styrelsen inhämtats, att de under 1963 nyexaminerade sjuksköterskorna förde- lade sig på sätt framgår av tabell 2.9. Det kan nämnas, att i utlandet spe-

Första året

cialutbildningen regelmässigt ligger ef- ter legitimationen.

Som en sammanfattning av den före- gående framställningen rörande utbild- ningens anordnande lämnas nedan i schematisk form ett exempel på utbild- ningsplan vid sjuksköterskeskola.

För statens sjuksköterskeskola i Norr- köping, som påbörjat sin verksamhet hösten 1962, gäller en delvis annan ord- ning än som här beskrivits, Där bedri- ves en försöksverksamhet med intensi- fierad utbildning, varom närmare redo- görelse lämn-as å si-d. 34. Även vid sta- tens sjuksköterskeskola i Stockholm be- drives försöksverksamhet. Sedan 1961 intages en gång om året på särskild linje elever med studentexamen eller motsvarande utbildning, vilka avser att efter legitimation som sjuksköterskor

Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug.

Läskurs I Medicinsk Kirurgisk Feri- Operations- (3 månader) avdelning avdelning er (1 avdelning (2

(3 månader) (3 månader) mån.) månader)alt.

kir. mottag- ning Andra året

Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt Nov. Dec. Jan. Febr.

el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. Barnbörds- Barnsjuk- Feri- Läskurs II Mentalsjuk- Öppen Vak- avdelning hus er (1 hus vård tjänst

(2 månader) (2 mån.) mån.) (3 månader) (2 mån.) (1 (1 — mån.) mån.) Tredje året

Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr.

el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. el. sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug.

Infektions- Feri- Specialutbildning Läs- sjukhus er (1 kurs (2 mån.) mån.) (8 månader) Ill (1 mån.)

• Sida 24
•  Original

skaffa sig högre utbildning för lärar- tjänst e. (1. För denna studentlinje gäl- ler en delvis annan utbildningsgång än den ovan beskrivna.

Under tredje utbildningsåret kan elev sedan gammalt få uppehålla sjuksköter- sketjänst som vikarie, om skolan anser eleven lämplig härför. Föreskrifter om dylik vikariatstjänstgöring har senast lämnats av medicinalstyrelsen 1962. Sty- relsen har -— såsom ett tillfälligt arran- gemang i avvaktan på vår utredning — bland annat anfört följande.

Vikariatstjänstgöringen skall ordnas på sådant sätt att planen för elevens teoretis- ka och praktiska utbildning ej rubbas. Vi- kariatet bör förläggas till ur utbildnings— synpunkt lämplig avdelning inom det om- råde av hälso- och sjukvården, för vilket eleven specialutbildas samt ske å biträdan- de sjukskötersketjänst under en tid av högst två månader per elev, dock under endast en månad per elev vid skola, där en utbild- ningstid av 31 månader tillämpas. Vikaria- tet bör ej omfatta kortare tid än två veckor. Elevens eget samtycke skall inhämtas och skriftligt förordnande utfärdas.

Före vikariatets början bör eleven dess— utom beredas tillfälle att följa vederbö- rande sjuksköterska i arbetet. Vid de till- fällen, då den vikarierande eleven kan kom- ma att ensam svara för avdelningen, bör det vara så ordnat, att legitimerad sjuk- sköterska på närhelägen avdelning finns tillgänglig för samråd vid behov.

En sammanställning av uppgifter i skolornas årsredogörelser angående vi- kariatsförordnanden har visat, att om- kring % av treårseleverna 1963 har haft sjuksköterskevikariat under i ge- nomsnitt knappt en månads tid.

Vad slutligen beträffar kunskapspröv- ning vid sjuksköterskeskolorna gäller den ordningen, att prov anställes i fler- talet ämnen och vitsord utdelas i hu- vudämnena. Även vid specialutbildning- ens slut ges vitsord över både teoretiska kunskaper och praktisk duglighet. Någ- ra centralt givna prov förekommer dock inte.

Den som förvärvat erforderliga kun- skaper och färdigheter, erhåller av- gångsbetyg enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär och får av medicinal- styrelsen legitimation som sjuksköter- ska.

Studieavbrotten

Ett visst antal sjuksköterskeelever av- bryter påbörjad utbildning. Vi har un- dersökt frekvensen av sådana definitiva studieavbrott under de senare åren. Här har därvid bortsetts från alla de fall då elever gör ett kortare eller läng- re uppehåll i utbildningen på grund av sjukdom, giftermål, barnsbörd o. s.v. men efter någon tid återvänder till sko- lan och fullföljer denna.

Ett sätt att bedöma avbrottsfrekven- sen är att ställa intagningssiffran ett år mot examinationssiffran tre år senare. Metoden är icke helt exakt med hänsyn till de ovan nämnda studieuppehållen, som förlänger utbildningstiden, men räknat på en viss tidsperiod torde ojämnheterna i studietid i huvudsak ut— jämnas. I tabell 2.10 anges siffrorna för de senast examinerade årskullarna.

Siffrorna visar, att bland de under åren 1958—1962 examinerade årskullar- na sammanlagt drygt 700 elever defini- tivt avbrutit sin sjuksköterskeutbild- ning. Procenttalet avbrott inom årskul-

Tabell 2.10. Frekvensen studieavbrott

Antal Antal Antal studie- intagna examinerade avbrott Antal %

1955: 1 600 1958: 1 427 173 10,8 1956: 1 624 1959: 1 476 148 9,1 1957: 1 618 1960: 1 447 171 10,6 1958: 1 655 1961: 1 556 99 6,01 1959: 1 734 1962: 1 612 122 7,01

1Under åren 1958—1962 genomfördes en viss förkortning av utbildningstiden, vilket kan ha påverkat avbrottsprocenten i sänkande riktning.

• Sida 25
•  Original

larna varierar mellan 6 och 11. Genom- snittsprocenten är 8,7.

För att få mera ingående kännedom om studieavbrotten och deras orsaker har vi genom en enkät inhämtat ytter- ligare upplysningar från skolorna angå- ende avbrotten årsvis under perioden 1958—1962. Detta material avser alltså till stor del andra elevårgångar än de nyss redovisade. Under dessa fem år avbröt 653 elever sin utbildning, De för- delade sig med avseende på skolunder- byggnaden på sätt tabell 2.11 visar.

Vid en jämförelse med elevkårens sammansättning enligt intagningsstati- stiken de senaste åren finner man ingen markant avvikelse, utan avbrotten synes

Tabell 2.11. Studieavbrotten 1958—1962 fördelade efter skolunderbyggnad

Antal % Studentexamen ........... 61 9,3 Partiellt gymnasium ....... 15 2,3 Normalskolekompetens ..... 137 20,9 Realexamen .............. 264 40,3 Folkhögskola ............. 169 26,1 Annan utbildning .......... 7 1,1 653

Tabell 2.12. Avbrottsorsaker 1958 ——- 1962

Antal % Sjukdom (eller annat hälsoskäl, dödsfall) .................. 101 15,5 Familj ebildnlng ............. 95 Graviditet .................. 47 29,0 Familjebildning + graviditet . 47 Misslyckande med teor. stu-

dierna ................... 101 Misslyckande med prakt. ut- bildning ................. 61 27,9 Misslyckande med teor. och prakt. utbildning .......... 20 Övergång till annan utbildning 38 Ångrat yrkesval ............. 76 19,4 Orkade ej .................. 13 Familjeskäl ................. 19 2,9 Övrigt (ospecificerat) ......... 35 5,3 653

i stort sett ha likartad procentuell om- fattning i de olika rekryteringsgrup- perna.

De avbrottsorsaker, som de avbrytan- de eleverna uppgivit till skolan, förde- lade sig enligt tabell 2.12.

Man urskiljer fyra större orsaksgrup- per, nämligen hälsoskäl (15,5 %), fa- miljebildning och/eller graviditet (29 %), misslyckande med utbildningen (c:a 28 %) och övergång till annan ut— bildning/ångrat yrkesval m.m. (19,4 %) . Såsom vi närmare motiverar på sid. 84 kan man antaga, att misslyckande med utbildningen är det verkliga skälet bak- om avbrotten i större utsträckning än vad siffrorna anger. I denna riktning visar också den omständigheten att, i de fall elevens platssiffra i kursen kun- nat anges av skolan, icke mindre än hälften av dem som avbrutit utbildning- en tillhörde den svagaste tredjedelen vid avbrottstillfället.

Vi har även undersökt avbrottsorsa- kerna inom de olika rekryteringsgrup- perna var för sig för att se om några tydliga skillnader kan spåras med hän- syn till förutbildningen. Jämförelsen göres i tabell 2.13.

Materialet synes bland annat visa, att studenterna i högre grad än övriga an- givit som skäl för avbrott att de ämnar övergå till annan utbildning eller att de ångrat sitt yrkesval. Eleverna med folk- högskola synes relativt sett oftare än övriga ha avbrutit på grund av miss- lyckande med teoretisk utbildning. De faktiska talen är emellertid små, och stor försiktighet måste självklart iakttas vid tolkningen av materialet.

Att orsaksgruppen familjebildning och/eller graviditet är så stor som 29 procent av samtliga avbrott samman- hänger givetvis med elevernas ålder. Tabell 2.14 visar att antalet gifta sjuk- sköterskeelever ökat snabbt den senaste femårsperioden.

• Sida 26
•  Original

Tabell 2.13. Avbrottsorsaker i relation till skolunderbyggnad

Skolunderbyggnad

Student- Normalsk. Real- Folkhög— Annan ut-

Avbrottsorsaker examen kompetens examen skola bildning

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Hälsoskäl ................... 10 16,4 23 16,8 40 15,2 25 14,8 2 — Familjebildn./graviditet ...... 12 19,7 40 29,2 92 34,8 39 23,0 4 — Misslyckande med teor. stu-

dierna ................... —— — 16 11,7 32 12,1 49 29,0 3 — Misslyckande med prakt. ut-

bildning .................. 3 4,9 21 15,3 22 8,3 10 5,9 6 — Misslyckande med teor. +

prakt. utbildning .......... — —- 10 7,3 5 1,9 3 1,8 2 —— Övergång till annan utbild—

ning/ångrat yrkesval ....... 35 57,4 20 14,6 49 18,6 25 14,8 2 —- Övriga orsaker .............. 1 —— 7 5,1 24 9,1 18 10,7 3 —

Summa 61 137 264 169 22

Vad beträffar tiden för studieavbrot— ten visar vårt material, att 32 procent avbryter inom de tre första månaderna, d.v.s. under eller vid slutet av första läskursen, samt att ytterligare 28 pro- cent avbryter under 4:e—9:e utbild— ningsmånaderna, d.v.s. under de två stora utbildningsavsnitten i medicin och kirurgi. De resterande 40 procen— ten fördelar sig över den återstående utbildningstiden med huvuddelen (30 %) före 21 :a utbildningsmånaden.

Skolans ledning och lärare m m

Varje sjuksköterskeskola står under led- ning av en styrelse. De statliga skolor- nas styrelser består av 5—6 av Kungl. Maj:t för högst fyra år förordnade per— soner, bland vilka Kungl. Maj:t utser en

att vara ordförande. Vederbörande sty- relse utser inom sig vice ordförande. Av ledamöterna utses i Stockholm en efter förSIag av direktionen för karo- linska sjukhuset, i Göteborg en efter för- slag av Göteborgs sjukvårdsstyrelse och en efter förslag av Göteborgs och Bohus läns landsting och i Norrköping två ef- ter förslag av staden.

Vid de icke statliga skolorna skall en- ligt normalreglementet styrelsen, som där utses av huvudmannen för en tid av tre (fyra) år, bestå av minst sex per- soner. Styrelsen väljer inom sig ordfö— rande. Av ledamöterna skall om möjligt en vara överläkare och en sjuksköter- ska, båda med anställning vid sjukhus där praktisk utbildning av skolans ele— ver äger rum, en läkare eller sjukskö-

Tabell 2.14. Antalet gifta sjuksköterskeelever

1958 1959 | 1960 1961 1962

Gifta som vunnit inträde under året . . 15 38 39 44 50 Elever som ingått äktenskap under

året ............................ 91 121 137 141 181

Summa 106 159 176 185 231

• Sida 27
•  Original

terska inom den öppna hälsovården samt en äga erfarenhet från pedagogisk verksamhet.

Om skolstyrelsens verksamhet stad- gas dels i stadgan för statens sjukskö- terskeskolor, dels i normalreglemente för av staten godkänd sjuksköterske- skola. Bland styrelsens förvaltningsupp— gifter kan nämnas att låta uppgöra plan för utbildningen, övervaka undervis- ningen, antaga elever, anställa rektor, lärare och annan personal, träffa erfor- derliga anstalter för den praktiska ut- bildningen, anordna hälsokontroll av eleverna samt handha anslag och öv- riga penningmedel.

Den omedelbara ledningen av varje sjuksköterskeskola utövas av en rektor. Till rektor antages legitimerad sjukskö- terska med sådan utbildning och såda- na kvalifikationer, att hon är lämplig för denna befattning (lärarutbildning). Vid sidan av rektor finns vid några sko- lor en biträdande rektor. Rektor med- delar själv viss undervisning. Hon or- ganiserar såväl den teoretiska under- visningen som elevernas praktiska ut- bildning på sjukhus och andra institu- tioner samt i öppen vård och svarar för övriga planläggande, ledande och lö— pande uppgifter. Rektor har inför sko- lans styrelse ansvaret för verksamheten och i vissa fall tillika för räkenska- perna.

Den undervisande personalen består förutom av rektor dels av instruktions— sköterskor, dels av arvodesanställda timlärare. För närvarande synes betyd- ligt mer än 50 procent av lektionsanta- let vid sjuksköterskeskolorna fullgöras av timlärare.

Instruktionssköterskorna, som i all- mänhet är heltidsanställda på ordinarie tjänster, meddelar antingen undervis- ning i teoretiska ämnen vid skolan eller klinisk undervisning vid elevernas prak— tiska utbildning (kliniklärare) eller fyl-

ler båda dessa funktioner. Det har un- der senare år blivit allt vanligare, att instruktionssköterskor tjänstgör omväx- lande i teoretisk undervisning vid sko- lan och som kliniklärare.

Kliniklärarinstitutionen är relativt ny i Sverige. Tidigare svarade avdelnings- sköterskorna ensamma för undervisning och handledning av sjuksköterskeele- verna under den tid de fick utbildning vid sjukhusen. Anordningen med klinik- lärare började tillämpas på försök i Stockholm på 1940-talet och har under senaste decenniet vunnit allmän till- lämpning. Det måste dock framhållas, att även vid ett system med kliniklärare den vida övervägande delen av elever- nas dagliga handledning och instruk— tion på sjukhusavdelningarna sker ge- nom avdelningssköterskorna.

Antalet instruktionssköterskor per skola varierar givetvis beroende på sko- lornas storlek. De största skolorna har 12—15 instruktionssköterskor. Genom- snittet ligger vid 8 a 9. I några fall har två eller flera skolor gemensamma kli- niklärare vid visst sjukhus.

Av tabell 2.15 framgår d-et totala an- talet lärartjänster, antalet vakanta tjäns- ter utan och med vikarie samt genom- snittliga antalet elever per lärartjänst, allt per den 31 december de senaste åren.

Materialet visar, att huvudmännen under förevarande tidsperiod succes- sivt inrättat nya lärartjänster i stort sett ,i takt med utbildningsorganisatio- nens tillväxt. Av tabellen framgår vi- dare, att det sedan flera år [råde-r brist på utbildade instruktionssköterskor. Förutom att ett antal tjänster regelmäs- sigt st-år vakanta, måste såväl vikariat som ordinarie tjänster icke sällan be- 'sättas med krafter utan lärarutbildning. Av de 27 vikarier, som vid årsskiftet 1963/64 uppehöll lärartjänster, saknade

• Sida 28
•  Original

År Totalantalet vakanta lärartjänsm Totalantalet ”åå få?" larartjanster utan vikarie med vikarie elever lärartjänst 1958 170 17 ett 10—tal 4 589 27 1959 193 20 ' ett 20-tal 4 713 24 1960 215 21 ett 20—tal 5 009 23 1961 2311 18 ett 30-tal 5 325 23 1962 2481/,1 16 ett 20-tal 5 744 23 1963 279 25 ett 30-tal 6 112 22 1 Varav ett mindre antal deltidstjänster 26 föreskriven lärarutbildning. Enligt morskor, sjukgymnaster, kuratorer, skolornas årsredogörelser för 1963 sak- tandläkare, apotekare, arbetsterapeu—

n-ade dessutom ett 50-tal ordinarie lä- rare lärarutbildning. Därmed torde det förhålla sig så, att avdelningssköterskor i åtskilliga fall utses på instruktions- skötersketjänster redan innan de gått lärarkurs. De torde i sådana fall ganska snart begära tjänstledighet från sin lä- rartjänst för genomgång av lärarkurs vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor.

Redan i detta sammanhang vill vi nu- derstryka, att man måste se bristen på instruktionssköterskor i ett större sam- manhang. Man kan icke enbart se till läget vid sjuksköterskeskolorna. In- struktionssköterskor undervisar även vid utbildning av mentalsjukvårdsper— sonal, sjukvårdsbiträden, undersköter- skor m.fl. kurser. Vi återkommer där- för i senare sammanhang till mera all- sidig belysning av lärarproblemen på sjukvårdsutbildningens område.

Alla skolor har, som tidigare nämnts, förutom den fasta lärarstaben även ett betydande antal timlärare, varav många självfallet icke har någon pedagogisk utbildning utan är att hänföra till kate- gorin specialister inom visst fackområ- de, som berörs i sjuksköterskeskolans undervisning. Som timlärare anställs av naturliga skäl i första hand sjukvårds- personal av olika kategorier (läkare, husmödrar, specialsjuksköterskor, barn-

ter) men också andra experter inom sjuk- och hälsovården anlitas mycket ofta, t. ex. sjukhusdirektörer, intenden— ter, hälsovårdsinspektörer och sjukhus— präster. Även universitets— och läro- verkslärare, hushållslärare, socionomer, psykologer, yrkeslärare, sjukkasse-, so— cialvårds- och arbetsvårdstjänstemän m. fl. återfinns som timlärare vid sjuk- sköterskeskolorna. Många har givetvis mycket begränsat antal undervisnings- timmar. Genom timlärarförordnanden täcks en del av instruktionssköterske- bristen.

Förutom lärarpersonalen finns vid sjuksköterskeskolorna även vissa andra anställda. Vid samtliga skolor finns så- lunda särskild internatföreståndarinna, husmor, hemsyster el. dyl. Vid flera skolor finns särskild skolsköterska med uppgift att bland annat svara för häl- sokontrollen av eleverna.

För expeditionsgöromål m.m. finns slutligen kanslipersonal anställd.

Läroböcker och undervisningsmateriel Medicinalstyrelsen har icke, till skill- nad från skolöverstyrelsen och översty- relsen för yrkesutbildning, några anslag för att tillgodose sjuksköterskeutbild- ningens behov av lämpliga läroböcker och andra hjälpmedel i undervisningen. Det kan nämnas, att båda överstyrel-

• Sida 29
•  Original

serna sedan lång tid har betydande an- slag för detta ändamål. Sålunda dispo— nerade överstyrelsen för yrkesutbild- ning budgetåret 1963/64 300 000 kronor för bland annat framställning av läro- böcker, handledningar m.m. samt för inköp och framställning av audivisuella hjälpmedel. Skolöverstyrelsens anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete är gi— vetvis mycket större.

För sjuksköterskeutbildningen utgav Sophiahemmets sjuksköterskeskola ti- digt en serie läroböcker. Denna har se- dermera övertagits av Svenska bokför— laget. Svensk sjuksköterskeförening har också ett eget bokförlag, som bland an— nat utger läroböcker.

Läroböcker på det här aktuella un- dervisningsområdet liksom på andra områden, som är stadda i snabb utveck- ling, behöver av naturliga skäl revide- ras med kortare eller längre intervall. I samband med införande av nya kurs- planer för sjuksköterskeskolorna i bör- jan av 1950-talet tillsattes vid ett av me- dicinalstyrelsen anordnat rektors- och lärarmöte en fristående lärobokskom- mitté, vilken senare övertagits av Svensk sjuksköterskeförening. Denna läroboks- kommitté ser som sin uppgift att bedö- ma behovet av nya läroböcker, upprätta planer och riktlinjer till läroböcker samt vidtala lämpliga författare att ut- arbeta böckerna. Något anslag har dock icke kommittén vare sig från staten el— ler från skolornas huvudmän. Svårighe- ter uppges föreligga att kunna intres- sera lämpliga läroboksförfattare att skriva läroböcker. Trots de nämnda in- satserna föreligger därför alltjämt brist på goda läroböcker i flera av sjukskö- terskeskolans ämneskurser.

Kurslitteraturen i de olika ämnena fastställes icke centralt. Rektor i sam- råd med lärarna avgör vilka läroböcker, som skall användas i undervisningen. I den årliga verksamhetsberättelsen till

medicinalstyrelsen anmäles dock, vilka böcker som användes. Tillsynsmyndig- heten kan således successivt följa valet av kurslitteratur.

En genomgång av skolornas årsberät- telser för 1963 har visat, att bortsett från ett antal allmänt förekommande huvudläroböcker i vissa ämnen varia- tionerna i fråga om använd kurslittera- tur är ganska stora. I ämnen, där lämp- liga läroböcker saknas, söker man ge— nom kompendier och komplementböc- ker täcka kursen på bästa sätt. Att där- vid stora skillnader i fråga om kurslit— teratur uppkommer, är naturligt med hänsyn till olika lärares önskemål o. (1. I några ämnen, såsom psykologi och so- cialkunskap, är å andra sidan litteratu- ren på området ganska riklig, vilket också lett till betydande olikheter i lä- roboksvalet vid skolorna. Förutom egent- liga kursböcker användes i undervis- ningen även vissa handböcker, små- skrifter, cirkulär, författningar o. s. v.

Vid sidan av läroböcker används vid sjuksköterskeskolorna annan undervis— ningsmateriel av flera olika slag, såsom filmer och bildband, diapositiv, anato- miska planscher och kartor, modeller av kroppens organ, preparat samt givet— vis olika slag av sjukvårdsartiklar, ap- parater o. s. v. Skolorna har övningssa- lar med sjukvårdsutrustning för under- visningsändamål. Någon handledning beträffande lämplig materielutrustning finns icke utfärdad, vilket torde sam- manhänga med att statsbidrag icke ut- går till lokaler och materieluppsättning.

När det gäller viss audivisuell mate- riel, t. ex. filmer, förhyres i allmänhet sådana från olika företag och institu- tioner. Även inköp torde förekomma i viss utsträckning. Främst bör här näm- nas Societas medica scandinavica i Gö- teborg, som sjuksköterskeskolorna ge- nomgående torde utnyttja. Societas” filmarkiv tillhandahåller såväl svensk

• Sida 30
•  Original

som utländsk undervisningsfilm på sjukvårdens område. Även arbetsmark- nadsstyrelsen, SVCK, PA-rådet, Röda korset, Armé-, marin- och flygfilm, Svensk filmindustri m. fl. enskilda före- tag har skolfilmer, bildband och ljud- band, som kommer till användning i sjuksköterskeutbildningen.

I detta sammanhang kan nämnas, att inom Svensk sjuksköterskeförenings pe- dagogiska sektion även finns en AV- kommitté, som bland annat utarbetat viss AV-materiel och dessutom granskar och recenserar sådan materiel.

I sjuksköterskeskolornas bibliotek, som vanligen är gemensamt för lärare och elever, tillhandahålles referens- och facklitteratur, facktidskrifter m. m.

Elevförmånema Undervisningen är numera kostnadsfri vid samtliga sjuksköterskeskolor. Elev- förmånerna i övrigt varierar inom vissa gränser mellan olika skolor eller grup- per av skolor. Mest enhetliga är förhål- landena vid landstingsskolorna, för vilka svenska landstingsförbundet ut- färdat central rekommendation angå- ende eleversättningar (bilaga 2).

Elevförmånerna kan indelas i tre grupper, nämligen 1) naturaförmåner 2) kontanta utbildningsbidrag och er- sättningar samt 3) lån och stipendier.

Under provelevtiden erhåller elever- na vid samtliga skolor fri bostad och kost. Därutöver uppbär proveleverna vid landstingsskolorna 150 kronor per månad som utbildningsbidrag, Även vid ett par andra skolor förekommer kon— tantbidrag.

För den egentliga utbildningstiden erbjuder samtliga skolor eleverna lika- ledes fri bostad och fri kost.

I detta sammanhang bör redovisas, att fri bostad tillhandahålles eleverna dels vid skolornas elevhem, dels vid ut- bildningssjukhus. Eleverna bor i all-

mänhet i skolinternat under läskurserna och på sjukhusens personalrum (eller elevbostäder) under de praktiska utbild- ningsperioderna. Praktiskt taget alla skolor har egna elevhemsbyggnader. I moderna sådana har eleverna i allmän- het egna rum. Då elevhemmen i åtskil- liga fall är otillräckliga sedan elevanta— let successivt utökats under senare år, förekommer det icke sällan, att skolor- na också förhyr bostäder för sina ele- ver ute i staden eller att eleverna bor kvar i sina hem. När eleverna själva ordnat sin bostadsfråga erhåller de bo- stadsersättning från skolan.

Förmånen av fri läkarvård och medi— cin, i den mån kostnaden härför ej be- strids av sjukkassan, förekommer vid de statliga skolorna, de primärkommu— nala skolorna, stiftelseskolorna och även vid en del landstingsskolor. Samt- liga skolor betalar den regelbundna häl— sokontroll, som alla elever undergär en- ligt medicinalstyrelsens föreskrifter.

När det gäller ersättning för elever- nas resor till och från olika utbildnings— sjukhus, specialskolor o. d. råder något varierande praxis. Man kan iakttaga en tendens hos skolorna att betala mera kostsamma förflyttningar, medan kor- tare buss- och spårvägsresor inom stä- derna ofta får betalas av eleverna själva.

Med mycket få undantag bekostar ele- verna själva sin kurslitteratur och sin uniform jämte övrig personlig utrust- ning. Ett par landsting tillhandahåller fria läroböcker, och i något fall erhål- ler eleverna beklädnadsbidrag. Kostna— derna för läroböcker, uniform och ar- betskläder uppskattas för närvarande till 1.500—2.000 kronor för hela utbild- ningstiden.

Det kontanta utbildningsbidraget va- rierar mellan skolorna. De olika belop- pen framgår av nedanstående tablå.

Vid den statliga sjuksköterskeskolan i Norrköping bedrives en försöksverk-

• Sida 31
•  Original

Stats- och landstingsskolan i Uppsala .....

Kommunala sjuksköterskeskolorna i Stock- holm och Malmö .....................

Kommunala skolan i Göteborg ...........

Stiftelseskolorna: Sophiahemmets sjuksköterskeskola ....... Röda korsets sjuksköterskeskola ..........

Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola ......

Ersta diakonissanstalts sjuksköterskeskola

Samariterhemmets sjuksköterskeskola... . . . Södra Sveriges sjuksköterskeskola ........

Skolor Belopp Anmärkningar Landstingsskolor ....................... 150 kr/mån Statens sjuksköterskeskolor i Stockholm och 400 kr/år Göteborg ........................... Elev som genomgår

centraliserad spec.utb. kan erhålla högst 1 200 kr/år.

600 kr fyra gånger under utbildnings— tiden

150 kr/mån 50 kr/mån under första 18 mån; 80 kr/mån under fortsatt utbild-

ningstid.

200 kr/halvår

80 kr/mån under de sista 17 mån av utbildningstiden. 150 kr/mån fr. o. m. 3:e utb.mån.

100 kr första året 400 kr andra året 60 kr/mån tredje året 600 kr/år

100 kr/mån under de sista 17 mån.

av utbildningstiden.

samhet, varvid eleverna under sin prak- tiska utbildning icke ingår i sjukhus— personalens tjänstgöringsschema. I stäl- let för skattepliktig eleversättning (se nedan) uppbär därför eleverna — för- utom fri kost och logi — ett stipendium å 100 kronor/månad.

När det gäller förmånerna under fe- rietid tillämpas vid landstingsskolorna den centrala rekommendationen om er- sättning med 5 kronor per dag med av- stående av samtliga övriga förmåner. Vid andra skolor behåller eleven sitt utbildningsbidrag, i några fall med till- lägg av kostersättning och i något fall dessutom bostadsbidrag.

När tredjeårselev vikarierar på sjuk- skötersketjänst, betalar vederbörande sjukhus en vikariatsersättning. Denna ersättning får eleven numera vid flerta- let sjuksköterskeskolor behålla. Eleven

avstår då under vikariatet förmånen av fritt vivre och ofta — t.ex. vid lands- tingsskolorna — även det månatliga ut- bildningsbidraget. I några fall tillfaller vikariatsersättningen emellertid icke eleven utan skolan.

Den ersättning sjuksköterskeelev upp- bär under utbildningstiden, kontant och in natura, har av regeringsrätten i två avdömda mål är 1952 (RÅ 1952 ref. 23 III och IV) hänförts till skattepliktig intäkt av tjänst. Så sker nu allmänt. För- månerna betraktas som ersättning för det arbete sjuksköterskeeleven utför under sin praktiska utbildning och upp— tas således i självdeklaration. Sak sam- ma gäller eventuell vikariatsersättning under tredje utbildningsåret. En förut- sättning för beskattning är givetvis, att den sammanlagda inkomsten uppgår till sådant belopp att skatteplikt inträder.

• Sida 32
•  Original

I detta sammanhang bör erinras om att 1964 års riksdag beslutat viss kom- plettering av reglerna angående värde- ring av naturaförmåner för sjuksköters- keelever m. fl. Föredragande departe- mentschefen har i proposition nr 33 ut- talat bland annat följande:

Viss oklarhet har på senare tid rätt om grunderna för värdering av den förmån av fritt vivre som tillkommer sjuksköterske- elever. Dessa erhåller under utbildnings- tiden — förutom nämnda naturaförmåner — en mindre kontantersättning som när- mast har karaktär av fickpengar. Om det fria vivret upptas till sitt fulla värde, tar skatten ofta en större del av kontantersätt- ningen i anspråk än som kan anses skäligt. På grund härav torde i praxis förmånens värde ofta ha beräknats till ett lägre be— lopp än som sker för andra löntagare. Riks- skattenämnden har emellertid, i anledning av en hos nämnden gjord hemställan om yttrande i ämnet, uttalat att denna praxis inte står i överensstämmelse med den i kommunalskattelagen (42 & jämte anvis- ningar) angivna regeln om att värderingen skall ske med ledning av det pris som i orten gäller, därest det är fråga om att skaffa sig förmånerna för pengar.

Jag vill därför föreslå att kommunal- skattelagen kompletteras på denna punkt. För värderingen synes den principen böra gälla att i dessa fall naturaförmånerna inte värderas högre än som framstår som skä- ligt med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden. Undantags- bestämmelsen är givetvis föranledd av nu- varande förhållanden på området. Därest ifrågavarande elevers kontantersättningar skulle ändras därhän, att de för sitt arbete uppbär avtalsenlig lön, kommer ersätt- ningarna uppenbarligen att mista sin ka- raktär av fickpenning. Samma situation kan uppkomma i den mån de ifrågavarande elevkategorierna får del av den utbyggnad av studiestipendieringen som är under över- vägande. Den förordade värderingsregeln bör tillämpas inte endast i fråga om sjuk- sköterskeelever utan även i andra jämför- bara fall, där vederbörande inte har an- ställning i egentlig mening utan undergår utbildning och därvid åtnjuter blott na- turaförmåner eller sådana förmåner jäm- te en mindre kontantersättning, som när— mast är avsedd som en fickpenningliknan- de uppmuntran.

Anvisningarna till 42 & kommunal- skattelagen har erhållit följande till- lägg:

I fråga om praktikanter, lärlingar, ele- ver vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under ut- bildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karak- tär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.

Nämnda anvisningar till 42 % kommu- nalskattelagen tillämpas första gången i avseende å 1964 års taxering. Riks- skattenämnden har i cirkulär till de 10- kala skattemyndigheterna fäst uppmärk- samheten på propositionen.

Trots att elevförmånerna sålunda i skattehänseende betraktas som inkomst av tjänst, har emellertid försäkringsrå- det genom utslag år 1957 förklarat, att elever vid sjuksköterskeskolorna icke är att anse som arbetstagare enligt yr- kesskadeförsäkringslagen i förhållande till sjukhuset som arbetsgivare med av- seende å den praktiska utbildning ele- verna erhåller vid sjukhuset. Med an- ledning därav har dåvarande riksför- säkringsanstalten i cirkulär nr 27/1957 till de allmänna sjukkassorna funnit, att »elever vid barnmorskeläroanstalter och sjuksköterskeskolor icke höra i den- na sin egenskap betraktas såsom ar- betstagare enligt lagen om allmän sjuk- försäkring, till följd varav den inkomst, de såsom elever uppbära, icke skall an- ses utgöra inkomst av tjänst». Kontant- och naturaförmånerna berättigar såle- des inte till inplacering i sjukpenning- klass och inte heller till tilläggspension.

Vid sidan av de natura- och kontant- förmåner, som här berörts, har sjukskö- terskeeleverna möjligheter att dels söka statlig studiehjälp, dels ansöka om sti- pendier från fonder, som disponeras

• Sida 33
•  Original

av flertalet sjuksköterskeskolor, eller från sjukvårdshuvudmännen.

1964 års riksdag har beslutat om nya grunder och bestämmelser för det stat- liga studiesociala stödet för studeran- de inom olika skolformer. Beslutet inne- bär, att två studiesociala system införts, studiehjälpsystemet och studiemedels- systemet. Sjuksköterskeeleverna skall under budgetåret 1964/65 erhålla stu- diesociala förmåner enligt studiehjälp— systemet och därefter enligt studieme- delssystemet.

Enligt studiemedelssystemet skall sjuksköterskeeleverna fr. 0. m. budget- året 1965/66, i likhet med studerande vid universitet och högskolor samt ett flertal andra postgymnasiala utbild— ningslinjer kunna få studiemedel för sitt uppehälle med högst 6 720 kronor om året i 1963 års penningvärde, varav 1 750 kronor utgör studiebidrag medan resten skall återbetalas under normalt 20—25 år. Eleven betraktas som eko- nomiskt fristående från sina föräldrar, och rätten till studiemedel påverkas allt- så inte av föräldrarnas ekonomiska si— tuation. Däremot reduceras studiemed- len på visst sätt med hänsyn till den studerandes egen och makens inkomst och förmögenhet. Med inkomst förstås också stipendier, naturaförmåner och andra bidrag. Reduktion av studiemed- len inträder dock inte, så länge inkoms- ten håller sig inom ett fribelopp, som i 1963 års penningvärde uppgår till 3 760 kronor per år. Vid större inkomst sker en reduktion med en viss del av den överskjutande inkomsten. För en- samstående studerande bortfaller rätten —till studiemedel först vid en behållen to- talinkomst efter skatt av omkring 10000 kronor om året. Förmåner av fri kost och bostad, kontantbidrag m. m. från skolans huvudman påverkar således icke alls eller endast obetydligt sjukskö- terskeelevernas rätt till studiemedel.

Beträffande bidrag ur stipendiefonder i övrigt kan följande uppgifter lämnas. För statens sjuksköterskeskolor i Stock- holm och Göteborg fastställer Kungl. Maj:t för varje budgetår stat för elev— fonden, vars inkomster huvudsakligen utgörs av ersättningar från sjukhusen. Vid de nämnda statliga skolorna utgår stipendium till behövande efter sträng behovsprövning med högst 750 kronor per utbildningsår. Som villkor gäller bland annat, att eleven förbinder sig att efter fullbordad utbildning tjänst— göra inom sjuk— eller hälsovården un- der ett år för varje uppburet stipendie- belopp av 750 kronor. Vid de kommu- nala skolorna i Stockholm och Göteborg gäller som villkor för kommunalt sti- pendium, att eleven förbinder sig att efter utbildningens slut tjänstgöra ett år hos staden. Liknande stipendier till— handahålles även av ett flertal lands- ting. I Uppsala tillerkänner direktionen för Akademiska sjukhuset skolans elever stipendier på 500 kronor första året och 700 kronor andra året mot förbindelse från elevens sida att efter avslutad ut- bildning tjänstgöra minst ett år vid sjukhus inom landstingsområdet.

Skyldighet att efter fullbordad utbild- ning mottaga anvisad anställning under viss tid hos sjuksköterskeskolans huvud- man föreligger emellertid icke sällan även utan sammankoppling med något stipendium. I regel synes skyldigheten avse ett år efter utbildningstidens slut. Denna fråga har varit föremål för över- läggningar i förhandlingssammanhang vid skilda tillfällen. Det kan nämnas, att svenska landstingsförbundets styrel— se i cirkulärskrivelse till förvaltnings- utskotten 1959 fann, att »starka skäl tala för att slopa kravet på obligatorisk tjänstgöring efter examen», och därför föreslog »de landsting som ännu upp— rätthålla kravet på dylik tjänstgöring att, när landstinget så bedömer lämp-

• Sida 34
•  Original

ligt och möjligt, överväga ett slopande av detta krav.» Obligatorisk tjänstgö- ring — stundom kallat »assistentåret» — förekommer alltjämt vid vissa skolor.

Försöksverksamheten i Norrköping

Statens sjuksköterskeskola i Norrköping inrättades 1962 och tillkom i första hand för att tillgodose undervisnings— sjukhusens behov av sjuksköterskor men även behovet i Norrköping stad, som därför bidrar med en tredjedel av anläggnings- och driftskostnaderna.

Den egentliga sjuksköterskeutbild- ningen påbörjades våren 1963. Vid sko- lan bedrives en försöksverksamhet, som syftar till att pröva delvis nya utbild- ningsmetoder. Under den praktiska ut— bildningen räknas eleverna icke som arbetskraft, varigenom utbildningen kunnat rationaliseras, intensifieras och förkortas.

Utbildningsplanen omfattar en effek- tiv utbildningstid av 109 veckor.

Teoretisk undervisning meddelas fort- löpande under hela utbildningstiden med en initialkurs i grundläggande äm— nen och därefter med integrerad jäm- sidesundervisning i ämnen, som har samband med den aktuella praktiska utbildningen. I anslutning till denna an- ordnas dessutom kortare introduktions— och tentamensperioder. Utbildningen är för samtliga elever uppdelad på ett elementärt avsnitt omfattande förutom de enligt gällande anvisningar obliga— toriska områdena av hälso- och sjuk- vården (medicinsk avdelning, kirurgisk avdelning, operationsavdelning och ki- rurgisk mottagningsavdelning, barn- bördsavdelning samt öppen vård) även barnsjukvård, gynekologisk sjukvård,

mentalsjukvård, infektionssjukvård och långtidssjukvård samt ett avancerat av- snitt inom medicinsk och kirurgisk sjukvård. Totalt omfattar den praktiska utbildningen 21 månader. Avsikten är att efter slutad allmänutbildning spe- cialutbildning skall anordnas utanför skolans ram antingen genom för ända- målet anordnad tjänstgöring som assi- stentsköterska under ca sex månader eller genom övergång till centralt ord- nad specialutbildning. Planer för spe- cialutbildningen är ännu ej fastställda. Legitimation torde icke komma att med— delas förrän efter avslutad specialut— bildning. Under sådana förhållanden förutsättes, att skriftligt förordnande för assistentskötersketjänstgöring utfär- das på sätt sker för treårselever i övrigt.

Utbildningsplanen har genom att ele- verna inte inräknas i personalstaten kunnat läggas upp enligt ett modifierat terminssystem. Utbildningen är delvis planlagd efter samma principer som gäl— ler inom wutlbxildningsväsendet i övrigt.

Utbildningen skiljer sig inte bara or— ganisatoriskt utan i vissa avseenden även innehållsmässigt från vad som är gängse vid sjuksköterskeskolorna. Un- der det senare avsnittet av medicinsk och kirurgisk sjukvård skall utbildning- en i arbetsledning och administration avsevärt förstärkas. Detta sista praktik— avsnitt är omramat av läsperioder, då huvudkurserna i arbetsledning infaller med väsentligt förhöjt timantal jämfört med normalplanerna, varigenom bland annat den efterföljande specialutbild- ningen förberedes. Praktiken på barn- bördsavdelning och infektionssjukhus eller sanatorium har nedskurits till en månad på varje område. I stället ges utbildning i gynekologisk sjukvård och långtidsvård i motsvarande omfattning.

Utbildningsplanen för Norrköpings—

• Sida 35
•  Original

Tablå över utbildningen vid statens sjuksköterskeskola i Norrköping

(Exempel på utbildningsgång med början en hösttermin.)

Sept.

Okt. Nov. Dec.

Läsperiod I 16 v. (teori)

Jan. | Febr. | Mars | April | Maj | Juni Juli

Aug. Sept.

Okt. | Nov. | Dec.

Jan.

Medicinsk och kirurgisk sjukvård 20 veckor

(praktik med teori)

Ferier Barnsjukv.

8v.

'A Z II 'Jsdsgq

BB + gyn. sjukv. 8 v. (praktik med teori)

Op. + kir. mottagn.

Febr.

Mars | April | Maj | Juni Juli

Aug. | Sept. Okt. Nov. | Dec. | Jan. IFebr.

Mars

Läs— period III

Mentalsjukvård Öv 8 v. 4 v. (praktik med teori)

Vak Ferier 4 v. 4 v.

Inf. sjv. Långt. sjv. Läs- ⁴ v. per. ⁶ v. (praktik med teori) IV

2v.

Medicinsk och kirurgisk sjukvård 16 veckor (praktik med teori)

. A I A '.iadsg'j

• Sida 36
•  Original

skolan framgår närmare av omstående schematiska framställning.

Högre utbildning av mentalsjukvårds- personal

En särskild förkortad utbildningslinje ledande till sjuksköterskekompetens finns sedan 1959 för personal, som tidi- gare genomgått grundutbildning i men- talsj—ukvård (se nedan sid. 38). Denna högre utbildning för mentalsjukvårds- personal anordnas inom sjuksköterske- skolans ram, för närvarande vid 20 sjuksköterskeskolor. Som inträdesvill- kor gäller, förutom godkänd grund- utbildning, de vid sjuksköterskeskolor- na gängse kraven på skolunderbyggnad. Utbildningen omfattar 21 månader (exkl. ferier). Den är i regel samman- satt på följande sätt: 1. Vid sjuksköterskeskola 19 månader, nämligen läskurs I ............ 3 månader medicinsk sjukvård . . 3 » kirurgisk sjukvård .. 3 » op.avd./kir.pol. ...... 2 >> BB alternativt 2 » tbc/epid.vård öppen vård ........ 1 » barnavård/barnsjukv. 2 » läskurs II .......... 3 »

2. Specialkurs i psykiatri 2 månader (Ulleråkers sjukhus) Utbildningskapaciteten är för närva- rande cirka 140 elever per år. Eleverna, varav många manliga, är i allmänhet innehavare av tjänster som skötare inom mentalsjukvården. Under tjänstledighet för den högre utbildningen har de lön med B-avdrag, vartill i vissa fall kom- mer traktamente. Efter avslutad utbildning blir elever- na legitimerade sjuksköterskor (special— utbildade i mentalsjukvård).

Centraliserad specialutbildning, vidare- utbildning och högre utbildning av sjuksköterskor

Centraliserad specialutbildning för sjuksköterskeelever ges såsom förut nämnts i mentalsjukvård, i barnsjukvård samt i barnmorskearbete. Denna spe- cialutbildning står i princip även öp- pen för legitimerade sjuksköterskor.

Centraliserad vidareutbildning för le- gitimerade sjuksköterskor ges vid sta— tens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, dels för avdelningsskö— terskearbete, dels för anestesiologiskt arbete, vid centralskolan för specialut- bildning av barnsjuksköterskor i barna- vård och barnsjukvård vid den s. k. so- ciala barnavårdskursen samt vid statens distriktssköterskeskola för distriktsskö— terskeuppgifter m. m. Sistnämnda vi- dareutbildning står för övrigt formellt öppen även för sjuksköterskeelever un— der vissa villkor. Härutöver pågår viss försöksverksamhet med utbildning av distriktssköterskor.

Vid statens institut för högre utbild- ning av sjuksköterskor ges vidare dels lärarutbildning och högre administra- tiv utbildning, dels kurser för blivande husmödrar vid sjukstugor och andra mindre sjukvårdsanstalter.

I detta sammanhang går vi icke när- mare in på dessa utbildningar, som vi avser att behandla i nästa etapp av vårt arbete och som sålunda kommer att närmare beskrivas i ett senare be— tänkande.

Utbildning av viss övrig sjukvårdspersonal Utbildningen av sjukvårdsbiträden är organiserad enligt de förslag, som år 1962 framlades av den s. k. Thapper— utredningen. Kurstiden omfattar 23 vec- kor. Undervisningen sker inom yrkes-

• Sida 37
•  Original

skolans ram och enligt en utbildnings- plan, som fastställts av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Som villkor för tillträde till utbild- ningen gäller att ha godtagbart friskin- tyg samt i regel att ha fyllt 18 år vid ut- bildningens avslutande.

Utbildningen består av följande tre huvuddelar:

Period 1, teori .......... 5 veckor Period 2, yrkesarbete 16 ” Period 3, teori .......... 2 ”

Under de teoretiska perioderna ges undervisning i sjukvårdslära, i sjuk- domslära, i hygien och hälsolära, i ana- tomi och fysiologi, psykologi, medicinsk medborgarkunskap och sociallagstift- ning m. m.

Den praktiska utbildningen avses om möjligt vara förlagd till avdelning för långtidssjuka eller liknande under 8 veckor samt till vårdavdelning av i för- sta hand kirurgisk karaktär under 8 veckor.

För personer, som redan har minst ett års väl vitsordad erfarenhet som sjukvårdsbiträde, varav minst 16 veckor på vårdavdelning, finns kortare utbild-

ningskurs på 7 veckor bestående av en- bart teoretisk undervisning.

Genom en 8 veckors teoretisk kurs ut- över sjukvårdsbiträdeskursen utbildas mottagningsbiträden till provinsiallä- karmottagningar.

Läsåret 1963/64 påbörjades sjukvårds- biträdeskurser med ett totalt elevantal av i runt tal 2 500.

Utbildningen av undersköterskor, som likaledes bygger på Thapper—utredning- ens förslag, bedrives också inom yrkes- skolväsendet. Kurstiden är 32 veckor.

För att bli antagen till undersköter- skekurs krävs att med godkända betyg ha genomgått sjukvårdsbiträdeskurs och att ha fullgjort inemot två års väl vits- ordad tjänstgöring som sjukvårdsbi- träde.

Utbildningen bedrives enligt följande timplan.

Utbildningen i yrkesarbete avses om möjligt vara förlagd till avdelningar av medicinsk och kirurgisk karaktär un- der 8 veckor vardera samt under 4 vec- kor till operationsavdelning eller kirur- gisk mottagningsavdelning och under 4 veckor till mottagningsavdelning av val-

Antal undervisningstimmar i medeltal/vecka Laroamnen Period 1 Period 2 Period 3 Teori Yrkesarbete Teori 6 veckor 24 veckor 2 veckor 1. Yrkesarbete ............................... 45 2. Yrkesorientering ........................... 1,51 2 3. Hygien och hälsolära ....................... 3 3 4. Anatomi och fysiologi ...................... 5 5. Sjukdomslära .............................. 4 4 6. Sjukvårdslära med demonstrationer och prak- tiska övningar ............................ 13,5 12 7. Psykologi ................................. 1,51 3 8. Närings- och kostlära ....................... 1,51 2 9. Medicinsk medborgarkunskap och sociallagstift- ning ...................................... 11 5 10. Studiebesök ............................... 2 2 33 45 33

1 Koncentrationsundervisning.

• Sida 38
•  Original

fritt slag alternativt till psykiatrisk vårdavdelning. Utbildningen kan diffe- rentieras alltefter elevernas inriktning på vårdavdelningar, operationsavdel- ningar eller mottagningsavdelningar. För redan anställda undersköterskor, som genomgått tidigare anordnad un- dersköterskekurs (6 eller 8 veckor), finns en kompletteringskurs omfattande 9 veckor. Denna kurs består av tre vec- kor teori, fyra veckor yrkesarbete och två veckor teori. Läsåret 1963/64 påbörjades underskö- terskekurser med i runt tal 450 elever. Grundutbildning för mentalsjukvårds- personal vid de statliga mentalsjukhu- sen, omfattande 20% månader, bedrives under medicinalstyrelsens inseende vid 19 mentalsjukhus i landet. Kurser på- börjas två gånger om året. Som inträ- desvillkor gäller att ha fyllt 19 år och äga god hälsa. Ehuru inget krav på sär- skild skolunderhyggnad uppställes, hade år 1963 över hälften av de antagna real- examen, normalskolekompetens eller 2—3 årskurser vid folkhögskola. Utbild— ningen omfattar praktisk utbildning vid både mental- och kroppssjukhus samt teoretisk undervisning dels i läskurs vid särskilda utbildningscentraler, dels i form av jämsideslektioner. Utbildning- en är indelad i följande perioder:

1. provtjänstgöring 4 månader vid men- talsjukhus, varav den första måna- den är teoretisk-praktisk;

2. två månaders läskurs vid utbild- ningscentral;

3. fyra månaders praktisk utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård vid lasarett med jämsidesundervis- ning;

4. psykiatrisk sjukvård 10% månader vid mentalsjukhus med jämsidesun- dervisning. Utbildningskapaciteten är i runt tal

650 per år. Antalet sökande år 1963 var 2504 personer. Utbildningen är kost-

nadsfri och under hela utbildningstiden utgår lön (motsvarande lönegrad 4 un- der de första 6 månaderna, därefter lö- negrad 6 och efter 18 månader löne- grad 7).

Vid de kommunala mentalsjukhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö sker utbildning efter i princip samma linjer som inom den statliga organisationen, men utbildningstiden är något längre.

Grundutbildningen ger behörighet för tjänst som skötare vid de statliga men- talsjukhusen. Den som genomgått god- känd grundutbildning och uppfyller kraven för inträde vid sjuksköterske- skola, kan genom en särskild linje vid sjuksköterskeskola på 21 månader ut- bilda sig till legitimerad sjuksköterska. Denna utbildningslinje har behandlats på sid. 36.

I detta sammanhang kan nämnas, att även kompletterande kurser på 4 må- nader för förmanspersonal (förste skö- tare och överskötare) vid de statliga mentalsjukhusen ges vid Falköpings och Norrtälje lasarett. Dessa kurser ger ing- en särskild behörighet men räknas som merit. Även viss annan vidareutbildning förekommer i form av kortare kurser.

Sedan mentalsjukhusen övertagits av landstingen, torde den av staten bedriv— na utbildningen av mentalsjukvårds— personal komma att upphöra.

Utbildning av landstingens mental— sjukvårdspersonal har, ehuru ansvaret för mentalsjukvården ännu ej övergått till landstingen, försöksvis påbörjats hösten 1963 vid Mellringe och Hälsinge sjukhus, vilka enligt särskilda avtal med staten drivs av örebro läns resp. Gävle- borgs läns landsting. Utbildningsplanen, som fastställts av överstyrelsen för yr- kesutbildning, är utformad i nära an- slutning till den av Thapper-utredning— en föreslagna utbildningsgången för sjukvårdsbiträden och undersköterskor inom kroppssjukvården. Denna mental-

• Sida 39
•  Original

sjukvårdsutbildning anordnas inom all— männa yrkesskolväsendets ram och är sålunda statsbidragsberättigad.

Utbildningen består av följande hu— vuddelar:

1. grundutbildning 23 veckor, innebä- rande sjukvårdsbiträdesutbildning enligt Thapper-utredningens modell;

2. introduktionskurs i mentalsjukvård 2 veckor;

3. ett års praktisk tjänstgöring i men- talsjukvård;

4. skötarkurs 32 veckor med en upp- läggning enligt samma principer som undersköterskeutbildning för kroppssjukvården (d. v. s. 6 veckors teorikurs, 24 veckors praktisk ut- bildning samt 2 veckors avslutande teorikurs).

Utbildning av assistenter för vissa specialavdelningar vid sjukhusen har påbörjats de senaste åren. Kungl. Maj:t uppdrog 1961 åt medicinalstyrelsen, ar- betsmarknadsstyrelsen och överstyrel- sen för yrkesutbildning att i samråd med vederbörande kommunförbund an- ordna utbildning för eller i förekom- mande fall utöka befintlig utbildning av laboratoriepersonal och annan sjuk- vårdspersonal, som skulle kunna av- lasta eller ersätta personal med sjukskö- terskeutbildning. Vårterminen 1962 star- tade en försöksutbildning av röntgen-, radioterapi— och operationsassistenter. Dessutom utökades samtidigt resurser- na för utbildning av laboratorieperso- nal, delvis genom tillkomsten av vissa nya utbildningslinjer för laboratorie- assistenter.

Assistentutbildningarna, som i regel omfattar två läsår, bedrivs inom yrkes- skolornas ram och under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vissa kurser har karaktären av centrala nybörjarkurser anordnade i överstyrel— sens regi på det anslag till omskolning

m. m., som överstyrelsen disponerar till- sammans med arbetsmarknadsstyrelsen. Som villkor för tillträde till kurserna för röntgen-, radioterapi- och opera- tionsassistenter gäller att ha fyllt 17 år, att ha avlagt realexamen med godkända betyg i ämnena matematik, fysik och kemi eller äga motsvarande kunskaper samt att ha godtagbart friskintyg.

Utbildningen för de tre nyssnämnda assistentgrupperna är likartat upplagd med omväxlande teoretiska och prak- tiska utbildningsperioder med viss jäm- sidesundervisning.

När det gäller laboratoriepersonalens utbildning förekommer vissa varianter. Den tvååriga utbildningen kan bestå an— tingen av A. en ettårig teoretisk kurs (= laborantskola, 39 veckor) plus prak- tisk-teoretisk utbildning under ytterli- gare ett läsår (44 veckor), eller B. som försöksutbildning (i likhet med de tidi- gare redovisade assistentlinjerna) en studiegång omfattande en 30 veckors grundläggande teoretisk kurs plus en praktisk-teoretisk fortsättningskurs un— der sammanlagt 56 veckor. För tillträde till laboratorieutbildning enligt A. eller B. krävs, förutom att ha uppnått 17 års ålder, att äga kunskaper motsvarande minst godkänd i realexamen i svenska, engelska, tyska, matematik, biologi, fy- sik och kemi.

För studenter, som uppfyller vissa ämneskrav i fysik, kemi, matematik och biologi, anordnas en kompletteringskurs å 8 veckor i biologisk-medicinska äm- nen, varefter de kan följa den ettåriga praktisk—teoretiska utbildningen (44 veckor) enligt A. ovan.

Det finns också en utbildning omfat- tande 11/2 läsår för laboratorieassisten- ter å kliniskt-kemiskt laboratorium. In- trädesvillkoren är studentbetyg i de na— turvetenskapliga ämnena m. 111. enligt vissa specificerade krav. Denna assi- stentutbildning omfattar 10 veckors teo-

• Sida 40
•  Original

retisk kurs + 56 veckors praktisk-teo- retisk fortsättningskurs.

Utbildningskapaciteten när det gäller laboratoriepersonal har byggts ut kraf- tigt de senaste åren. Intagningen till la- boratorieutbildning var läsåret 1963/64 omkring 590 och beräknas 1964/65 kom- ma att uppgå till omkring 640 elever. Utbildningen av röntgen-, radioterapi- och operationsassistenter har mindre omfattning. Intagningen läsåret 1963/64 uppgick till cirka 160 elever. Siffran tor- de komma att öka de närmaste åren.

Utbildning av oftalmologassistenter har påbörjats 1964.

Utbildningen av sjukgymnaster äger för närvarande rum i Stockholm och Lund och skall fr. o. m. 1965/66 anord- nas även i Göteborg.

Behörig att antagas som elev är den som

dels avlagt realexamen eller erhållit betyg om normalskolekompetens eller erhållit slutbetyg från försöksskolas års- kurs 9 a eller 9 g eller ock på annat sätt styrkt sig ha förvärvat minst motsva— rande kunskaper,

dels under minst tre månader biträtt i sjukvårdsarbete vid sjukhus,

dels ock är fri från sjukdom eller lyte som kan utgöra hinder för studierna eller göra sökanden olämplig för yrket. Sökande skall under det år inträde sö- kes fylla minst 18 år, såvida ej särskilda skäl föranleder undantag.

Till hösten 1963, då en samordning av intagningen vid de båda instituten organiserades, hade cirka 470 sökande anmält sig, varav 113 blev antagna. Samtliga var studenter. Under senare år har på grund av inträdeskonkurrensen

endast undantagsvis elever utan student- examen vunnit inträde. Utbildningska- paciteten skall de närmaste åren avse- värt utökas.

Utbildningen är såväl teoretisk som praktisk och omfattar två läsår.

Undervisningen meddelas allt efter ämnets art i form av föreläsningar, de- monstrationer, laborationer, seminarie- övningar och praktiska övningar.

Den som avlagt godkänd sjukgym- nastexamen erhåller legitimation av me- dicinalstyrelsen.

Utbildningen av arbetsterapeuter skall enligt riksdagsbeslut 1964 bli tre- årig och innefatta dels utbildning i skilda arbetstekniker, dels utbildning i medicinska och socialmedicinska äm- nen samt i arbetsterapins teori och tek- nik. Utbildningen enligt den nya ord- ningen förutsättes börja läsåret 1965/60 i Göteborg, Örebro och Linköping samt eventuellt vid Mörby lasarett i Dande- ryd. Huvudmän för utbildningen skall vara sjukvårdshuvudmännen. Intagning beräknas ske av 160 elever årligen.

Förutom de här redovisade utbild- ningarna förekommer ytterligare ett an- tal utbildningskurser för personal inom sjukvården och angränsande arbetsfält. Utan att gå in på de enskilda kursernas uppläggning vill vi här nämna utbild- ningen för diakonissor, ålderdomshems- föreståndarinnor, barnhemsförestånda- rinnor och institutionsbarnsköterskor, vilka utbildas vid särskilda skolor, lik- som tandtekniker och tandsköterskor. Särskild personal utbildas för hemvård (hemvårdarinnor, hemsamariter) samt för hörselvård m. m.

• Sida 41
•  Original

KAPITEL 3

Allmänna synpunkter på utbildningen

Om man i korthet vill försöka värdera den nuvarande svenska sjuksköterske— utbildningen med både (less förtjänster och dess brister, måste först konstate— ras, att utbildningen i dess nuvarande utformning ger god yrkeskunnighet. Den svenska sjuksköterskan kan redan direkt efter avslutad utbildning anför- tros vissa högt kvalificerade arbetsupp- gifter, som på många håll i utlandet icke åvilar sjuksköterskor utan läkare. Sjuksköterskeyrket förutsätter emeller- tid inte enbart goda praktiska kunska- per i sjukvård utan kräver därjämte i stigande grad insikter om de mentalhy- gieniska, allmänt hälsovårdande och so- ciala uppgifterna i sjukvården. Helhets- synen på patienten och förståelsen för att de olika åtgärderna för den sjuke är delar av ett större vårdprogram, har visserligen alltmera beaktats i sjuk- sköterskeutbildningen men icke överallt vunnit insteg i tillräcklig utsträckning. Behovet av kunskap och övning i de ar- betsledande och i övrigt administrativa funktionerna har icke heller tillgodo- setts i erforderlig grad. Detta utgör en svaghet med hänsyn till att sjukskö- terskorna relativt tidigt blir innehavare av tjänster med sådana funktioner. Ytterligare bör framhållas, att det ti- diga valet av specialutbildning visat sig medföra nackdelar. På grund av otill- räcklig erfarenhet och överblick vid valtillfället väljer eleverna stundom fel. Sjuksköterskebristen och rörligheten på arbetsmarknaden försvårar dessutom

för den enskilde att tjänstgöra enbart inom den egna trängre specialiteten. Den tidiga specialiseringen skapar allt- så viss ensidighet och begränsad an- vändbarhet och förorsakar därmed i många fall omskolningsbehov. Särskilt för den som väljer någon av de längre specialutbildningsvägarna beskärs all- mänutbildningen på den allsidighet, som är önskvärd och nödvändig i da- gens hälso— och sjukvård. Vad beträf- far fortbildningsbehovet, som accentue- ras alltmer på grund av den snabba utvecklingen på sjukvårdsområdet, bör betydande insatser komma till stånd bland annat på arbetsplatserna.

Under de praktiska utbildningsavsnit- ten ersätter eleverna till stor del annan personal i ett fastställt tjänstgörings- schema. Därigenom har eleverna på åt- skilliga håll kommit att i betydande omfattning bli alltför hårt bundna vid för sjukvården nödvändiga men med hänsyn till utbildningsmälet okvalifice— rade eller irrelevanta göromål. Arbets- uppgifter av samma art har i alltför stor utsträckning upprepats och hindrat ele— ven att i önskvärd utsträckning gradvis gå från enklare till mera komplicerade uppgifter. En sådan anordning är otill- fredsställande. Att eleverna i utbild- ningssyfte måste deltaga i den praktiska sjukvården, är en sak. De bör emeller- tid därvid anvisas sådana uppgifter, som ligger i linje med målsättningen för deras utbildning och som skall bli de- ras normala arbetsuppgifter efter ut-

• Sida 42
•  Original

bildningens slut. På många håll har visserligen elevtiden utnyttjats väl, men exemplen på slöseri med värdefull ut- bildningstid är ändå alltför många.

Genom lärlingssystemet har ett önsk- värt effektivt utbildningsprogram ej kunnat tillämpas. Teori och praktik kan inte samordnas på ett pedagogiskt rik- tigt sätt. Trots att jämsidesundervisning under det senaste årtiondet allmänt in- förts, har man dock nödgats avsätta tid för längre läsperioder utan direkt an- knytning till motsvarande praktik. Un- der dessa läsperioder har ett stort an- tal olika läroämnen måst pressas in på schemat. Därvid har aktivitetspeda— gogiska principer och metoder icke kunnat tillämpas i tillräcklig omfatt- ning.

Den nödvändiga intima kontakten mellan skolans personal och sjukhusets personal är i allmänhet tillfredsställan- de, även om det på sina håll påtalats brister i överensstämmelse mellan sko- lans undervisning om sjukvård och sjukhusets praxis därvidlag. Där såda- na brister förekommer, torde de främst ha sin grund i de rådande personal- förhållandena och de begränsade möj- ligheterna till »in service education» och metodbearbetningar.

I organisatoriskt hänseende företer sjuksköterskeutbildningen åtskilliga sär- drag. Detta är delvis beroende på att utbildningen måste vara intimt förknip- pad med praktisk sjukvård och således i den praktiska delen vara förlagd till sjukvårdsinrättningarna och den öppna vården. Därför är det naturligt, att häl— so- och sjukvårdens företrädare har ett visst inflytande på sjuksköterskeutbild- ningens utformning och innehåll.

I vårt lands mycket differentierade utbildningsväsende har sjuksköterske- utbildningen liksom sjukgymnastutbild- ningen och i viss utsträckning arbets- terapeututbildningen organisatoriskt

isolerats från de nyare formerna av sjukvårdsutbildning, såsom assistent-, undersköterske- och sjukvårdsbiträdes- utbildningen. Vissa utbildningar lyder under ett departement/ämbetsverk, and- ra under ett annat departement/ämbets- verk. Även med skolväsendet i övrigt har kontakterna i många fall varit brist- fälliga. Visserligen har utbildningen av sjuksköterskeskolornas lärare i stor ut- sträckning meddelats av personal på lärarhögskola och universitet, varvid den allmänna pedagogiska utvecklingen och reformarbetet kunnat belysas men till stor del torde sjuksköterskeskolor- nas knapphet på lärare och personal i övrigt ha försvårat stimulerande kon- takter med pedagoger inom andra ut- bildningsområden.

Inom tillsynsmyndigheten, medicinal- styrelsen, finns ej någon utbildnings- avdelning, utan den centrala ledningen av sjuksköterskeutbildningen har i hu- vudsak fått utövas av personal som där— jämte haft andra uppgifter. Under det senaste årtiondet har likväl betydelse— fulla insatser gjorts bland annat ge- nom utfärdande av normalplaner och andra anvisningar för undervisningen samt genom omorganisation av lärarut- bildningen. De personella och materiel- la resurserna för pedagogiskt initiativ- tagande och nydanande arbete liksom resurserna för servicefunktioner har dock varit otillräckliga, och den in— tima kontakten mellan den centrala in- stansen och de lokala utbildningsor- ganen har icke kunnat upprätthållas kontinuerligt i önskvärd omfattning. Visserligen har — förutom de inspek- tioner som föregått förnyat godkännan- de, i regel vart femte år — förekommit rektorskonferenser i stort sett vartan- nat år, men i övrigt har möjligheter saknats för tillsynsmyndigheten att an- ordna regelbundet återkommande pe- dagogdagar och konsulentbesök vid

• Sida 43
•  Original

skolorna. Tillsynsmyndighetens resur— ser att avhjälpa bristen på läroböcker, undervisningsmateriel, hjälpmedel för betygssättning och annan elevbedöm- ning m. ni. har varit otillräckliga jäm- fört med vad samhället satsat på dessa områden inom skolväsendet i övrigt. Det bör nämnas, att en hel del arbete i dessa avseenden utförts av sjukskö- terskeföreningen samt av de enskilda sjuksköterskeskolornas kollegier. Trots de nämnda bristfälliga resurserna har en icke oväsentlig utveckling ägt rum även på detta utbildningsfält.

På det lokala planet har — bortsett från de tre statliga skolorna — sjuk- vårdshuvudmannen haft att sörja för att utbildning kommit till stånd. Stats- bidrag utgår icke till de landstingskom- munala och primärkommunala skolorna och i fråga om de sex stiftelseskolorna endast till två av dessa. Staten har så- ledes hittills icke tagit samma ansvar för denna utbildningsverksamhet som beträffande annan motsvarande yrkes— utbildning. Den författningsmässiga regleringen av verksamheten har också

varit en annan än för skolväsendet i övrigt. I de stora dragen har självfallet gällt normerande föreskrifter. De olika skolorna, som lytt under egna styrelser med för utbildningen speciell samman- sättning av fackmän, har i övrigt va- rit jämförelsevis självständiga enheter. Utöver besluten om skolornas godkän— nande äger tillsynsmyndigheten enligt gällande bestämmelser endast meddela råd, anvisningar och rekommendationer i utbildningsfrågor. Detta har innebu- rit en fördel genom att man kunnat prö- va olika uppslag vid skolor som haft möjlighet och intresse därför. Å andra sidan har det lett till en viss vaghet be- träffande verksamhetens utformning. Rättelse i fråga om vissa brister har ej alltid varit möjligt att åvägabringa i den takt som varit önskvärd. När det gäller bland annat utbildningstidens längd och den praktiska utbildningens organisa- tion har olikheter utvecklat sig utan att sakliga motiv legat till grund. Vi- dare saknas enhetliga normer för lä- rarnas undervisningsskyldighet.

• Sida 44
•  Original

KAPITEL 4

Sjuksköterskeutbildningen i vissa andra länder

Vi har inhämtat upplysningar om sjuk- sköterskeutbildningens uppläggning och omfattning även i vissa andra länder, i första hand de nordiska grannländer- na. I Finland har nyligen en omlägg- ning av utbildningen ägt rum. Vi har tagit del av den bland annat genom studiebesök av vissa ledamöter och ex- perter. I Norge har likaledes en översyn av utbildningen skett, vilken f. n. är under genomförande. Vi har haft kon- takt med företrädare för den norska sjuksköterskcutbildningen. Den nuva- rande danska utbildningen organisera— des 1956. Upplysningar om denna ut- bildning har lämnats av den danska medicinalstyrelsen. Vi har också tagit del av sjuksköterskeutbildningens ut- formning i USA och Storbritannien. I sistnämnda land har en ledamot och en expert avlagt studiebesök. Här lämnas en kort sammanfattning av utbildning— en i de ovannämnda länderna.

Finland

Sjuksköterskeutbildningen anordnas i Finland på tre nivåer: grundutbildning, som medför registrering som sjukskö- terska; specialutbildning, dels för avdel- ningssköterskekompetens, dels för hälso- systerkompetens; högre utbildning, dels för administrativa uppgifter, dels för lärarkompetens. Utbildningen är hu— vudsakligen statlig och står under me- dicinalstyrelsens kontroll. Grundutbild- ningen meddelas vid 16 sjuksköterske- skolor. Av dessa är sju s. k. sjuksköters-

keinstitut, där även specialutbildning ges. Vid Helsingfors sjuksköterskein- stitut anordnas tillika högre utbildning.

Inträdesåldern är lägst 19 och högst 29 år. Enligt gällande författning, som härstammar från 1930—talet, är högre folkskola tillräcklig skolunderbyggnad, dock att företräde skall ges dem, som har påbyggnad därutöver. I verklighe— ten krävs emellertid mera omfattande skolunderbyggnad. År 1961 hade icke mindre än 41 procent av de nyintagna eleverna studentexamen och 55 procent mellanskoleexamen (4 årskurser folk— skola + 5 årskurser i läroverk) . Vid Hel— singfors sjuksköterskeinstitut antages enbart studenter.

Intagning sker efter psykologiska prov. Ingen provtjänstgöring förekom- mer, utan definitiv antagning sker di- rekt i anslutning till inträdesproven. År 1961 antogs 1 034 elever av 3298 sö- kande.

Grundutbildningen omfattar 21,4.» är, inkl. ferier. Den är uppdelad på fem terminer. Under den praktiska utbild— ningen inräknas eleverna icke i sjukhu- sets personalstat. På ferierna kan elc- verna arbeta som vikarier och ingår då i avdelningens arbetsstyrka. Alla ele— verna i grundutbildningen får samma utbildning. Någon valfri specialisering förekommer sålunda ej före legitima- tionen. Terminerna omfattar 110—114 arbetsdagar. Teoretisk undervisning meddelas jämsides med den praktiska undervisningen.

• Sida 45
•  Original

Undervisning meddelas efter nedan- stående studieplan för grundutbild- ningen:

I terminen: Sjukvårdens grunder

II terminen: Inre medicinsk och kirurgisk sjuk- vård

III terminen: Barnavård, moderskapsvård och gy— nekologisk sjukvård IV terminen: Hälsovård i hemmet, tuberkulosvård och psykiatrisk sjukvård

V terminen:

Operationssjukvård, ögon- och öron— sjukvård. Centrala läroämnen under det sista året är pedagogisk psykologi och ar- betsledning. Lektionernas minimiantal är 990.

Grundutbildningen avslutas med en repetitions— och tentamensperiod, som bland annat omfattar tre skriftliga prov. Dessa anordnas av skolorna själva en- ligt medicinalstyrelsens bestämmelser.

Sjuksköterska med minst ett års erfa- renhet av praktiskt arbete efter legiti- mation kan efter genomgången lämp- lighetsprövning genomgå specialutbild- ning vid något av sjuksköterskeinstitu- ten. Specialutbildningen, som omfattar ett läsår, är uppdelad på två linjer: sjukvård och hälsovård.

Vid studieriktningen sjukvård utbil- das sjuksköterskor för specialsjukskö- terske-, biträdande avdelningssköterske- och avdelningssköterskebefattningar inom följande fem områden: inremedi- cinsk, kirurgisk, pediatrisk, operations- avdelnings- och psykiatrisk sjukvård. En väsentlig del av undervisningen ut- görs av sjukvårdsadministration.

Vid studieriktningen hälsovård ut- bildas sjuksköterskor för hälsosyster-

befattningar (: distriktsskötersketjäns- ter). Utbildningen är icke differentie- rad.

Sjuksköterskeinstitutet i Helsingfors har samtliga linjer för specialutbild- ning. Där finns även en studieriktning för socialt arbete för blivande social- sköterskor (kuratorer).

Vid statens barnmorskeinstitut kan sjuksköterskor erhålla barnmorskeut- bildning (13 månader).

Sjuksköterskor kan även erhålla en av medicinalstyrelsen anordnad nio må- nader lång specialutbildning inom la- boratorie- och röntgenteknik, vilka ut- bildningslinjer i stort sett är gemen- samma med utbildningen för laborato— rie— och röntgentekniker.

Vid Sjuksköterskeinstitutet i Helsing- fors ges högre utbildning åt avdelnings- sköterskor, hälsosystrar och sjukskö- terskebarnmorskor, som har minst två års erfarenhet av praktiskt arbete inom sitt specialområde och godkänts i lämp- lighetsprövning. Utbildningen sker på två linjer.

Vid studieriktningen sjuk- och hälso- vårdsadministration utbildas sjukskö- terskeledare för såväl sjukhus som öp— pen hälsovård. Examen ger behörighet till översköterske-, länshälsosyster- el- ler ledande barnmorskebefattningar. Studietid: ett läsår under tiden sep- tember—maj.

Vid studieriktningen sjuksköterskelä- rarutbildning utbildas sjuksköterskor, för lärarbefattningar i sjuksköterskesko- lor. Studietid: två år uppdelade i tre av- snitt omfattande en teoretisk termin, två terminer avlönad verksamhet som läraraspirant samt slutligen en teore- tisk termin.

Undervisningen vid sjuksköterske- skolorna är avgiftsfri. Eleverna bor i internat och betalar för kost och logi. De bekostar själva läroböcker och uni- form.

• Sida 46
•  Original

46. Norge

Enligt lag den 8 januari 1960 anordnas sjuksköterskeutbildningen i Norge på tre nivåer: grundutbildning, som med- för legitimation; specialutbildning; samt högre utbildning, för administra- tiva uppgifter, för avdelningssköterske- kompetens eller för lärarkompetens. Utbildningen bedrivs av stat, fylke, kom— mun eller enskild organisation och står under socialdepartementets kontroll. Grundutbildningen meddelas vid 30 sko- lor. Från 1962 lämnar staten bidrag till kostnaderna för lärarlöner samt un- dervisningsmateriel.

Inträdesåldern är lägst 18 och högst 30 år. För att bli antagen till elev krävs att förutom hushållsskola ha genomgått realskola, 9-årig enhetsskola (allmän- teoretisk linje) jämte ettårig folkhög- skola (teoretisk linje) eller 9-årig en- hetsskola jämte tvåårig folkhögskola. År 1960 hade 5 procent av eleverna stu- dentexamen, 39,5 procent realskola och resten lägre utbildning. År 1962 antogs 1 265 elever.

Grundutbildningen omfattar tre är inkl. ferier. Den är uppdelad på fem avsnitt.

Det första avsnittet (24 veckor) in- leds med en teoretisk kurs om 12 vec- kor, varefter följer praktisk utbildning om 12 veckor på allmän vårdavdelning. Undervisningen avser att ge insikt i grundläggande hälso- och sjukvård.

Det andra avsnittet (36 veckor) är uppdelat i teoretisk utbildning 4 vec- kor, geriatrisk sjukvård 16 veckor och mentalsjukvård 16 veckor.

Det tredje avsnittet (64 veckor) om- fattar 32 veckors utbildning i medi- cinsk sjukvård, varav 3 veckor teori och 29 veckor praktik, samt 32 veckors utbildning i kirurgisk sjukvård, varav 3 veckor teori och 29 veckor praktik.

Undervisningen inrymmer introduktion i arbetsledning.

Det fjärde avsnittet (18 veckor) om- fattar två veckor allmän hälsovård och öppen vård, två veckor teori i mödra- och barnavård samt 14 veckor praktiskt arbete på barnbördsavdelning och barn- avdelning.

Det femte avsnittet är en teoretisk avslutningsperiod om två veckor. Den syftar till att fördjupa elevernas kun- skaper i socialmedicin och sociallag- stiftning samt att ge en ökad förståelse för sjuksköterskans hälsovårdsuppgif— ter.

Under den praktiska utbildningen deltar eleverna i sjukvårdsarbetet som regel under sex timmar per dag fem dagar i veckan. Nattpraktik bör ingå men ej överstiga fyra veckor per år. Lektionernas minimiantal är 1 370.

Varje avsnitt av grundutbildningen avslutas med skriftliga prov i följande ämnen: anatomi-fysiologi, psykologi- mentalhygien, hygien, sjukdomslära och sjukvårdslära. Under slutet av tredje utbildningsavsnittet avläggs praktiska prov i medicinsk och kirurgisk sjuk- vård.

Grundutbildningen avslutas med of- fentlig examen, som anordnas två gång- er årligen. Socialdepartementet utfär- dar godkännande som sjuksköterska.

Hur specialutbildningen skall anord- nas är ännu ej löst. Legitimerade sjuk- sköterskor har f. n. möjlighet att er- hålla specialutbildning i distriktsvård, barnmorskearbete och psykiatrisk sjuk- vård samt i operations-, röntgen- och laboratoriearbete.

Vid Norges högre sjuksköterskeskola anordnar Norsk sykepleierforbund hög- re utbildning med studieriktningarna administration, avdelningssköterskear- bete och lärarutbildning. De båda första utbildningslinjerna omfattar vardera

• Sida 47
•  Original

två terminer och den sistnämnda tre terminer. Det finns hälsosysterskolor för utbildning av distriktssköterskor.

Vid statens sjuksköterskeskola erhål- ler eleverna 75 kronor per månad un- der grundutbildningen, fritt vivre, fri uniform och kostnadsfri anslutning till sjukkassa. Flertalet övriga sjuksköters- keskolor har i stort sett likartade eko- nomiska villkor.

Danmark

Sjuksköterskeutbildningen sker i Dan- mark i". 11. på två nivåer: grundutbild— ning, som medför legitimation; högre utbildning för distriktssköterskekompe- tens, för administrativa uppgifter eller för lärarkompetens. Grundutbildningen bedrivs vid stat- liga skolor, amtskolor eller kommuna— la skolor. Antalet sjuksköterskeskolor är 34. Utbildningen står under medi- cinalstyrelsens överinseende. Inträdesåldern är lägst 18 och högst 25 år. Formella krav på speciell skolun- derbyggnad uppställs ej. Sökande, som ej har lägst mellemskoleexamen (5 års- kurser folkskola+4 årskurser i real- skola), avslutad inom de senaste fem åren, prövas i vissa skolämnen. Av samtliga sökande krävs ettårig hushålls- kurs där matlagning ingått. År 1961 hade 4 procent av de intagna eleverna studentexamen, 44,6 procent realexa- men och resten lägre utbildning. Cirka 2 000 elever kan årligen vinna inträde vid sjuksköterskeskola. Grundutbildningen består av dels förskola och förkurs om sammanlagt ca 6 månader, dels 3-årig utbildning. Denna grundutbildning anordnas vid sjuksköterskeskola. Sökanden kan al- ternativt genomgå förskola vid speciella sjuksköterskefolkhögskolor, som anord: nar 5-månaderskurser i allmänbildande ämnen och sjukvårdsämnen. Därefter

genomgås förkurs om två månader vid sjuksköterskeskola. Vid slutet av för- kursen anordnas praktiska prov samt skriftlig och muntlig tentamen.

Vid de flesta skolor meddelas i fort- sättningen den teoretiska undervisning- en i särskilda läskurser och som jäm- sidesläsning. Före den avslutande sjuk- sköterskeexamen anordnas en teoretisk kurs på 14 dagar.

Den praktiska utbildningen varunder eleverna räknas som arbetskraft är för- lagd till följande avdelningar: medicinsk och kirurgisk vårdavdelning (minst sex månader å vardera), psykiatrisk avdel- ning och pediatrisk avdelning (minst fyra månader å varje) samt opera- tions-, tuberkulos- och barnbördsav- delning (minst två månader å varje). Därutöver skall eleven ha två måna- ders utbildning på två eller flera av föl- jande avdelningar: mottagningsavdel- ning, öron-, näs- och halsavdelning, ögonavdelning, dermato-venereologisk avdelning, gynekologisk avdelning, or— topedisk avdelning, avdelning för lång- varigt sjuka eller ålderdomshem. Eleven skall under någon tid ha auskulterat hos sjuksköterska i öppen vård. Varje utbildningsavsnitt avslutas med prov.

Grundutbildningen avslutas med exa- men, som omfattar skriftliga eller munt- liga prov i tre av huvudämnena. Betyg utfärdas i teoretisk kunnighet och prak- tisk duglighet.

När erfarenhet vunnits av den nya grundutbildningen, kommer specialut- bildning att anordnas i de grenar, där dylik utbildning visar sig erforderlig.

Den högre utbildningen, som för när- varande omfattar 9,5 månader, har ny- ligen varit föremål för översyn.

Under grundutbildningen åtnjuter ele- verna lön. År 1961 utgick 5 040 kronor under första, 5 280 kronor under andra och 5 760 kronor under tredje året. Ele-

• Sida 48
•  Original

verna åtnjuter därutöver fri kost och logi men betalar själva för sina läroböc— ker m. m.

USA

Sjuksköterskeutbildning anordnas i USA på tre olika sätt, nämligen genom 5. k. diploma program, associate degree program eller baccalaurcate degree pro- gram. Alla utbildningsformerna leder till registrering som sjuksköterska (mot— svarande svensk sjuksköterskelegitima- tion).

År 1961 fanns i USA 1 126 sjukskö— terskeskolor. Inträdesåldern är 17 är. Inträdeskraven för de två förstnämnda utbildningsvägarna är highschool. För den sistnämnda gäller samma fordringar som vid universite- ten.

Diploma program är den vanligaste utbildningslinjen. Den har genomgåtts av cirka 80 procent av de amerikanska sjuksköterskorna. Den anordnas av sjuk- hus eller någon sammanslutning och omfattar tre år. Eleverna deltar i viss utsträckning i sjukhusarbetet. Efter av- slutad utbildning är sjuksköterskan be- hörig att tjänstgöra på medicinska, ki- rurgiska och psykiatriska avdelningar samt barnavdelningar och att handleda andra i sjukvårdslaget. Utbildningen ger dock ej avdelningssköterskekompetens.

Associate degree program (eller com- munity junior college-utbildning) på- börjades som försöksverksamhet vid Columbiauniversitetet år 1952. Verk- samheten har utvidgats så att år 1961 över 60 sådana utbildningslinjer fanns i mer än 20 stater. Utbildningen är för- lagd till 2-åriga junior colleges och le- der till en associate in arts” degree. Des- sa colleges ger både utbildning i all- männa ämnen och yrkesutbildning i t. ex. sjukvård. Den teoretiska under- visningen i sjukvårdsämnen läggs i an-

genomgången »

slutning till den praktiska utbildning- en. Eleverna åtföljs av sina lärare när de praktiserar på sjukhusavdelning. De utbildas i allmän sjukvård med he- toning lagd på patientinriktad sjukvård. Ej heller denna form av utbildning ger avdelningssköterskekompetens. Baccalaureate degree program anord- nas vid senior colleges eller universitet. Tillströmningen till denna utbildnings- form ökar för närvarande. Utbildningen omfattar cirka fyra år. Lärarna i sjuk— vård har förutom sjuksköterskeutbild— ning någon akademisk examen. Kurs- planen är uppdelad i två års allmän utbildning och två års fackntbildning. Den allmänna utbildningen anordnas tillsammans med andra studerande vid universitetet. Fackutbildningen är för sjuksköterskeeleverna utvidgad till att omfatta även undervisning i administra— tion, undervisningsmetodik och öppen vård. Under den praktiska utbildning- en, som är ganska kort, anordnas jäm- sidesundervisning. För varje lektions- timme har eleven två timmar för en- skilda studier. En godkänd examen ger baccalaureate degree, som medför av- delningssköterskekompetens utan att yt- terligare specialutbildning krävs. De på detta sätt examinerade sjuksköters- korna är behöriga att söka tjänster inom både öppen och sluten vård. Högre utbildning anordnas dels som kompletteringskurser för sjuksköterskor med diploma- eller associate degree- utbildning, dels genom master's pro- gram, dels genom studier, som leder till doctor*s degree. Kompletteringskurserna omfattar 2— 2% år och anordnas vid universitet. De leder till en baccalaureate degree. Ut- bildning ges i allmän sjukvård. För att erhålla examen krävs att ha uppnått minst 120 poäng, varav hälften från kur- sen i allmänna ämnen och hälften från kursen i sjukvårdsämnen. Tidigare ut—

• Sida 49
•  Original

bildning berättigar till 40, i vissa fall 30 poäng.

Master's program anordnas vid uni- versitet och kräver 1—2 års studier. Samma inträdeskrav gäller som för öv- riga universitetsstuderande. Utbildning- en leder till specialsköterskekompetens, behörighet för administrativa uppgifter och lärarkompetens.

Doctor's degree kräver ytterligare 2— 3 års universitetsstudier. Vikten av att sjuksköterskor ägnar sig åt forskning betonas. De ämnen i vilka sjuksköters- kor avlägger doktorsgrad, är vanligen pedagogik och sociologi kombinerade med sjukvårdsämnen.

Sjuksköterskeeleverna betalar sin ut- bildning (terminsavgifter, hihlioteksav- gifter, laboratorieavgifter, avgifter för kost, logi och hälsokontroll). Naturasti- pendier tilldelas sjuksköterskor, som vidareutbildar sig för specialsjukvård och lärarbefattningar.

Storbritannien

Sjuksköterskeutbildningen i England och Skottland har i huvudsak samma omfattning och utformning. Vi inskrän- ker oss här i huvudsak till att beskriva den skotska utbildningen som är den senast organiserade.

Grundutbildningen är 3—årig. Lägsta inträdesålder är 17,5 år. Kravet på skol— underbyggnad är Certificate of Educa— tion (en examen liggande mellan svensk realexamen och studentexamen) eller likvärdig skolunderbyggnad. Under en övergångsperiod kan ovannämnda exa- men ersättas av inträdesprov. Det är- liga antalet intagna elever motsvarar i stort sett den nuvarande svenska elev- intagningen. Antalet elever uppgick år 1961 till 7 156, varav 798 manliga.

Efter en förberedande kurs om 12 veckor med teoretisk och praktisk un- dervisning, följer bland annat utbild-

ning i allmän medicinsk sjukvård (26 veckor), allmän kirurgisk sjukvård (24 veckor), operations- och olycksfalls- sjukvård (8 veckor), psykiatrisk sjuk— vård (8 veckor) samt diverse övriga vårdområden. Kortare teoretiska perio— der är inlagda mellan de olika praktik— avsnitten. Under ungefär en tredjedel av utbildningstiden går eleverna vid si— dan av personalstaten. För att så små- ningom genomföra elevstatus under hela utbildningstiden, har utbildning av s. k. »enrolled nurses» (motsvarande de svenska undersköterskorna) igångsatts. Dessa beräknas efterhand anställas på sjukhusen.

Utöver grundutbildningen förekom- mer utbildning i mentalsjukvård, barn- sjukvård och infektionssjukvärd.

Barnmorskeutbildningen följer en sär— skild studiegång vid sidan av sjukskö- terskeutbildningen.

I Skottland har genomförts ett för- sök i begränsad skala under åren 1956 —1961 med en intensifierad sjukskö- terskeutbildning. Försöket var upplagt enligt följande principer: skolan hade full kontroll över utbildningen, eleverna rekryterades med speciell hänsyn till intellektuell standard och god skolun- derbyggnad, de gick utanför personal- staten under den praktiska utbildningen, den teoretiska och praktiska utbildning- en var samordnad, antalet veckotimmar var begränsat till 40 och en lärare an- ställd per 10 elever. Detta försök vi- sade att det var möjligt för elever med god skolunderbyggnad att fram- gångsrikt fullfölja en sjuksköterskeut- bildning på två år. Utbildningen visade sig vara minst likvärdig med den kon- ventionella treåriga utbildningen. Efter de två utbildningsåren följde ett prak- tiskt assistentsköterskeår. Då försöks- eleverna icke erhållit utbildning i ar- betsledning och administration, visade de sig i början av den praktiska verk-

• Sida 50
•  Original

samheten vara mindre väl förberedda för dessa uppgifter. Under årets gång lärde de sig dock dessa på ett fullt tillfredsställande sätt. En utförlig re- dovisning av det nämnda försöket är utgiven av Scottish Home and Health Department: »Experimental Nurse Training at Glasgow Royal Infirmary».

Under våren 1964 har, delvis på grundval av den beskrivna försöksverk- samheten, framlagts ett förslag till re— formering av sjuksköterskeutbildningen i hela Storbritannien.1 I korta drag in- nebär förslaget följande: Sjuksköterske- skolorna avses bli organisatoriskt och finansiellt skilda från utbildningssjuk- husen. Statsbidrag föreslås utgå. Såväl regionala som lokala skolstyrelser för- ordas liksom även inrättande av rek— torstjänster. Tidigare har sjukhusets föreståndarinna administrerat skolan. Som tidigare skulle grundutbildningens totala längd vara 3 år. De första två åren, då eleverna avses bo i internat, ägnas åt såväl teoretisk som praktisk utbildning och avses få mångsidig in- riktning. Inom ramen för läroplanen må detaljutformningen åvila respektive skola. Eleven avses ej ingå i sjukhusets personalstat. Den praktiska utbildning- en planläggs av skolan i samarbete med sjukhuset. I slutet av det andra året an- ordnas slutlig prövning. Det tredje året tillbringas vid sjukhuset. Den blivande sjuksköterskan övertar därunder allt större ansvar för patientvården och de ledande uppgifterna. Sex månader skall enligt förslaget ägnas åt medicinsk eller kirurgisk sjukvård och de övriga sex månaderna kan få ägnas åt mera spe- cialiserad sjukvård.

Ytterligare bör i detta sammanhang upplysas att vid universitetet i Edin- burgh en sjuksköterskeutbildning med- delas sedan 1956 på akademisk nivå. Utbildningen omfattar fem år, varav akademiska studier tre år och sjukskö-

terskeutbildning två år. Den avslutas med examen Master of Arts eller Bache- lor of Science samt sjuksköterskeexa- men i vanlig ordning.

Internationella samordningssträvanden

Nordiska rådet har vid flera tillfällen under senare år i samband med behand- lingen av frågor rörande en gemensam nordisk arbetsmarknad även kommit att ägna utbildningsfrågorna för olika slag av medicinsk personal uppmärksamhet. Därvid har konstaterats att sjukskö- terskeutbildningen i de nordiska grann- länderna är i huvudsak likvärdig och att legitimationen bör kunna ges inter- nordisk giltighet. Frågan om fri nordisk arbetsmarknad för sjuksköterskor är under behandling.

Det föreligger sålunda i och för sig icke något behov att med hänsyn till önskemålen om friare arbetsmarknads- förhållanden ytterligare anpassa den svenska sjuksköterskeutbildningen till utbildningen i de övriga nordiska län- derna. Detta synes dock icke böra ute- sluta att vid översyn av utbildningen uppmärksamhet ägnas även åt samord- ningssträvandena. Ändringar bör själv- fallet icke vidtagas som kan verka för- svårande för utbytet mellan länderna. Det utbildningsförslag vi framlägger sy- nes åtminstone i vissa avseenden bringa den svenska sjuksköterskeutbildningen i närmare överensstämmelse med ut- bildningen i grannländerna.

Även i Europarådet har frågan om sjuksköterskeutbildningens utformning varit föremål för behandling av ett sär- skilt arbetsutskott. Avsikten har varit att söka åstadkomma förutsättningar för att anpassa utbildningsgången i de olika länderna, så att om möjligt en gemen- sam giltighet av legitimationen kunde

1 A Reform of Nursing Education, London 1964

• Sida 51
•  Original

uppnås. Därigenom skulle ett viktigt steg tagas mot en gemensam europeisk arbetsmarknad på sjukvårdens område. Vid Europarådets session 1962 framla- des en rapport om dessa utbildnings- frågor, vilken sedermera remitterats till medlemsländerna. Hela frågekomplexet är f. n. under vidare bearbetning. Slutligen bör redovisas att även världshälsoorganisationen (WHO) kom— mit 'att ägna sig åt utbildning för olika kategorier av hälso- och sjukvårdsper— sonal. För detta ändamål arbetar WHO med expertkommittéer, vilkas rapporter publiceras. Flera rapporter har gällt utbildning av sjuksköterskor, bland an-

nat i mentalsjukvård och hemsjukvård. WHO stöder utbildningen av sjukskö- terskor även genom stipendier för stu- dier utomlands. En betydelsefull insats för sjuksköterskeutbildningen innebär vidare WHO:s regionala konferenser.

Det internationella sjuksköterskeför- bundet (ICN) bedriver i vissa fall med stöd av WHO även verksamhet på ut- bildningens område. Bland annat har förbundet utarbetat publikationer av handbokskaraktär rörande såväl den grundläggande sjuksköterskeutbildning- en som den efterföljande specialutbild- ningen och högre utbildningen.

• Sida 52
•  Original

KAPITEL 5

Sjukvårdspersonalens uppgifter och arbetsförhållanden

Personalgrupper, deras storlek och arbetsuppgifter

År 1963 fanns cirka 35000 legitimera— de sjuksköterskor inkl. nylegitimerade registrerade hos medicinalstyrelsen. Av dessa var omkring 13000 icke yrkes- verksamma (inkl. pensionerade) inom hälso— och sjukvård. Av återstoden cirka 22 000 arbetade cirka 13 400 vid kropps- sjukhusen inkl. psykiatriska kliniker, cirka 800 vid mentalsjukhusen, cirka 4 400 inom Öppen vård såsom distrikts- sköterskor, Skolsköterskor och industri- sköterskor sa-mt cirka 3 000 som vika- rier inom olika vårdo-mråden. Därtill kommer ett antal sjuksköterskor anställ- da som lärare, omkning 500 »år 1963. Såsom ovan framgår har huvudde— len av sjuksköterskorna — liksom all annan sjukvårdspersonal —— sin syssel- sättning vid kroppssjukhusen. Då sjuk- vårdsarbetets karaktär av lagarbete alltmer accentuerats under de senaste årtiondena, synes som en bakgrund till den kommande framställningen böra ges en kortfattad redogörelse för de skilda personalkategorierna vid ett kroppssjukhus, deras storlek och upp- gifter. I detta sammanhang beröres dock inte läkarna. Beträffande förhål- landena vid mentalsjukhusen hänvisar vi till det av mentalsjukvårdsbered- ningens personaldelegation nyligen av- givna betänkandet »Mentalsjukhusens personalorganisation» (SOU 1963:24). Sjuksköterskorna — den numerärt

näst största personalkategorien vid sjukhusen —— tjänstgör inom så gott som samtliga avdelningar. De återfinnes på vårdavdelningar av skilda slag såsom avdelningssköterskor och assistentskö— terskor, på serviceavdelningar, exem- pelvis operations— och *röntgenavdel- ningar samt laboratorier. Vidare tjänst- gör de vid sjukhusens polikliniker och andra anordningar för öppen och halv- öppen vård. De återfinnes slutligen inom sjukhusadministrationen som hus- mödrar, personalföreståndarinnor o.d. Antalet inrättade tjänster för sjukskö- terskor vid kroppssjukhusen uppgick enligt medicinalstyrelsens statistik den 1 april 1964 till drygt 13 000. Detta in- nebär bland annat att antalet sådana tjänster — i likhet med de flesta andra kategorier av tjänster vid kroppssjuk- husen — ökat mycket starkt under se— nare tid. Så uppgick t. ex. antalet mot- svarande tjänster den 30 november 1958 till knappt 10 000.

När man talar om det 5. k. sjukvårds— laget, torde man normalt avse det ar— betslag, som finns på en vårdavdelning. I sjukvårdslaget kan ingå avdelnings- sköterska, assistentsköterska (-or), un- dersköterska (-or), sjukvårdsbiträden ocb ekonomibiträden (städerskor o. d.). På vårdavdelningarna återfinnes nu- mera i ökande omfattning även skriv- biträden.

Dessa nu nämnda på vårdavdelning- arna arbetande personalgrupper är nu- merärt sett betydande. Den största

• Sida 53
•  Original

gruppen är sjukvårdsbiträden. Den 1 april 1964 fanns vid sjukhusen 20 230 sådana tjänster inrättade. Även denna grupp har ökat starkt. Hösten 1958 upp- gick antalet tjänster till drygt 16 000.

Antalet tjänster för undersköterskor uppgår för närvarande till drygt 4 000. Ekonomibiträdenas antal utgjorde vå- ren 1964 cirka 2 250.

Vid sjukhusen finns dessutom andra personalgrupper, vars medlemmar sam- arbetar med vårdavdelningspersonalen i större eller mindre utsträckning. Så t.ex. har sjukgymnaster, arbets- och sysselsättningsterapeuter samt kurato- rer viktiga arbetsuppgifter i samarbete med sjuksköterskan vid terapi och tera- piplanering.

Operations- och röntgenavdelningar— na samt laboratorierna har utöver sjukskötersketjänster ett icke ringa an- tal tjänster för personal av biträdestyp, såsom operations-, röntgen- och labo- ratoriehiträden. Även de i kap. 2 nämn- da assistentgrupperna ingår i de olika serviceavdelningarnas organisation.

Slutligen finnes bland annat vid för- lossningsavdelningarna (motsvarande) barnmorskor och barnsköterskor.

Det totala antalet tjänster vid kropps- sjukhusen för berörda personalkatego- rier uppgår till närmare 50 000.

Mot bakgrunden av den ökande sjuk- sköterskebristen tillkallades år 1959 sakkunniga för att utreda vissa frågor rörande arbetsuppgifterna för sjukskö- terskor och undersköterskor samt un- dersköterskeutbildningen m.m. I di- rektiven för utredningen anfördes bland annat, att det borde undersökas huru- vida inte vissa arbetsuppgifter, som för närvarande ålåge sjuksköterska, i stället skulle kunna utföras av under- sköterska.

Nämnda sakkunnigutredning, vilken genomfördes av den s.k. Thapper- kommittén, fann att arbetsuppgifterna

på en vårdavdelning inom ett sjukhus i stort sett kan indelas i fyra huvud- grupper, nämligen uppgifter av sjuk- vårdskaraktär, uppgifter av personvår- dande karaktär, materiel- och lokal- vårdsuppgifter samt administrativa upp- gifter.

Beträffande fördelningen av dessa ar- betsuppgifter på de skilda personal- grupperna kan rent allmänt sägas, att de sjukvårdande uppgifterna normalt utföres av sjuksköterskorna. Uppgifter av patientvårdande karaktär utföres av huvudsakligen undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Materiel- och lokal- vårdande uppgifter åvilar i huvudsak sjukvårds- och ekonomibiträden, medan administrativa uppgifter till sin hu— vudsakliga del kommit att utföras av sjuksköterskor. På senare tid har man på sina håll sökt avlasta sjuksköter— skorna vissa av de alltmer tidsödande administrativa göromålen.

Vid lösande av sin uppgift verkställ- de Thapper-kommittén en specificerad klassificering av arbetsuppgifterna vid olika sjukhusavdelningar. Denna gjor- des mycket detaljerad. De fyra nämnda huvudgrupperna delades i vissa fall upp på undergrupper, som sedan i sin tur uppdelades i skilda arbetsmoment eller aktiviteter. De fyra huvudgruppernas uppdelning framgår av följande tablå:

sjukvårdande uppgifter rutinkontroller provtagning förberedelse till opera- tion omhändertagande av patient efter opera— tion assistans vid omlägg- ningar omläggningar förberedelse till rönt- genundersökning behandlingar och un- dersökningar laborationer å urin injektioner infusioner

• Sida 54
•  Original

medicinutdelning och skötsel av medicin- skåp

patientvårdande upp- gifter (ej uppdelat på un— dergrupper)

materiel- och lokalvård- ande uppgifter städning

tvättgodsbehandling rengöringsarheten desinfektion och ste— rilisering materielvård omvårdnad av rond- bord

blomvård renhållning av sugar och syrgasapparatur och annan apparatur förbandsberedning

administrativa uppgifter (ej uppdelat på under- grupper)

Härutöver hade kommittén ytterliga- re två grupper, nämligen omhänderta- gande av död patient samt transporter.

På grundval av ingående undersök— ningar lämnade Thapper-kommittén ett detaljerat förslag till fördelning av ar— betsuppgifterna på grupper av befatt- ningshavare, som förutsattes ha fått utbildning för desamma. Kommittén fann för sin del, att en stor del av de sjukvårdande uppgifterna enligt den ovannämnda indelningen med fördel skulle kunna lösas av annan än sjuk- sköterskeutbildad personal. Vidare an- såg kommittén, att de administrativa arbetsuppgifterna så gott som undan- tagslöst borde utföras av särskild skriv- personal. Kommittén inbegrep då icke arbetsledande uppgifter. De patientvår— dande uppgifterna skulle i allt väsent— ligt utföras av undersköterskor och sjukvårdsbiträden, materiel— och lokal- vård av sjukvårdsbiträden eller särskild ekonomipersonal. Kommittén genom- förde motsvarande undersökningar vid andra enheter än vårdavdelningar vid lasarett, såsom mottagningsavdelning- ar, operationsavdelningar, laboratorier

och röntgenavdelningar. Även beträf- fande sådana avdelningar har kommit- tén lagt fram förslag till arbetsfördel- ningar.

Den centrala frågan om hur en väl— organiserad arbetsenhet bör vara be- skaffad inom dagens och morgondagens sjukvård, är trots de undersökningar, som gjorts under senare tid, alltjämt olöst. Thapper-kommittén ansåg detta spörsmål ligga utom ramen för sitt upp- drag. Kommittén framhöll dock, att man genom fortsatta undersökningar borde söka erhålla kunskaper och er- farenheter om vilken storlek och vil- ken sammansättning sjukvårdslaget borde ha för att kunna tillgodose de inom arbetsenheten förekommande vårdbehoven och åstadkomma ett än- damålsenligt utnyttjande av olika grup— per av befattningshavare.

De myndigheter och organisationer, som avgav yttrande över kommitténs betänkande, beklagade allmänt att så- dana undersökningar inte legat till grund för kommitténs överväganden och betonade vikten av att undersök- ningar i detta hänseende snarast kom till stånd. Vissa remissinstanser ansåg dock, att någon nämnvärd inbesparing av sjuksköterskor eller sjuksköterske- tid ej skulle kunna uppnås vid ett ge- nomförande av de förslag till fördel- ning av arbetsuppgifterna kommittén framlagt. Medicinalstyrelsen framhöll, att lokala praktiska försök borde utfö- ras i syfte att nå fram till lämpliga stomplaner för personalsammansätt- ningen inom olika typer av vårdenhe- ter.

De fortsatta undersökningar, varom Thapper-kommittén talat, måste grun- das på en säker och samtidigt nyan- serad uppfattning om arbetet på ett sjukhus. För att nå en sådan krävs en ingående kartläggning av vilka arbets- uppgifter som förekommer, vilka olika

• Sida 55
•  Original

personalkategorier som utför de olika uppgifterna samt ett mått på de skilda uppgifternas absoluta och relativa om— fattning.

I samarbete med landstingsförbun— det planlade vi är 1963 en undersök- ning i syfte att i första hand åstad— komma en sådan kartläggning. Under- sökningarna, vilka genomförts i lands- tingsförbundets regi, har företagits med hjälp av frekvensstudiemetoden. Till- vägagångssättet vid frekvensstudier har ingående beskrivits i nyss nämnda be- tänkande SOU 1963: 24. Studierna före- togs vid centrallasaretten i Danderyd, Linköping och örebro samt lasaret— ten i Enköping, Nacka, Sollefteå, Fal- kenberg och Strömstad, de två sist- nämnda odelade lasarett. Dessa studier omfattade medicinska, kirurgiska och allmänna avdelningar, medicinska och kirungiska mottagningsavdelningar, ope- rationsavdelningar, avdelningar för röntgendiagnostik och radioterapi samt laboratorier. Även ett flertal sjukvårds- huvudmän har genomfört liknande stu- dier.

Resultaten från dessa olika frekvens- studier har ännu inte publicerats i be- arbetat skick. Landstingsförbundet har emellertid för avsikt att — efter en in- gående bearbetning — redovisa resulta- ten av den av förbundet genomförda undersökningen.

På vissa håll i landet har man på grundval av material från olika fre- kvensstudier startat viss försöksverk- samhet enligt delvis nya principer för vårdavdelningsorganisation. En av de nya principer, som prövats och kom- mer att prövas, är centralisering av vis- sa servicefunktioner, såsom städning, mathållning, förrådstjänst och dylikt.

Det torde ännu vara för tidigt att på grundval av frekvensstudiematerial eller försök erhålla någon bestämd upp-

fattning om den kommande personal- organisationens strukturering och di— mensionering. De hittills vunna resul- taten visar emellertid, att en omför- delning av arbetsuppgifterna i huvud- saklig överensstämmelse med vad Thap- per-kommittén föreslagit synes kom- ma att medföra en förändring i rela- tionstalet sjuksköterska/annan personal. Vi återkommer något till dessa frågor i kap. 17.

Strävandena att förändra relationsta- let sjuksköterska/annan personal har även kommit till uttryck på annat sätt än genom den omfördelning av arbets— uppgifterna, som föreslagits av Thap- per-kommittén. Kungl. Maj:t uppdrog år 1961 åt medicinalstyrelsen, arbets- marknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning att i samråd med vederbörande kommunförbund snarast möjligt anordna utbildning för eller i förekommande fall utöka befintlig ut- bildning av sådan laboratoriepersonal, röntgenpersonal och annan sjukvårds- personal, som kan avlasta eller ersätta personal med sjuksköterskeutbildning, Efter förslag av den s.k. treverkskom- mittén har sådan utbildning igångsatts. Vi har tidigare lämnat en redogörelse för ifrågavarande kursers utbildnings— mål och uppläggning.

I våra direktiv erinras om att Svensk sjuksköterskeförening år 1960 börjat planlägga en undersökning i syfte att närmare analysera sjuksköterskans ställning som arbetsledare och admi— nistratör samt därav föreliggande be— hov av utbildning inom dessa områ— den. Denna undersökning har överta- gits och genomförts av oss. Resultaten från denna undersökning ger vid han- den, att kunskap om arbetsledande upp- gifter varierar inom sjuksköterskekå- ren samt att de yngre sjuksköterskorna är bättre informerade om sådana upp- gifter än de äldre. Bäst informerade är

• Sida 56
•  Original

sjuksköterskorna vid de stora sjukhu- sen. Beträffande undersökningen och resultaten i övrigt hänvisar vi till den separata volymen (SOU 1964: 46).

I detta sammanhang vill vi slutligen också erinra om, att enligt krigssjuk- vårdslagen tjänsteplikt föreligger för medicinalpersonal. Till medicinalper- sonal hänföres bland andra legitimera- de sjuksköterskor. För att medicinal— styrelsen skall kunna föra register över medicinalpersonalen finns föreskrift om skyldighet för t.ex. legitimerade sjuksköterskor att upp till 66 års ål- der avge s. k. årlig anmälan till styrel- sen. Genom detta sjuksköterskeregister äger medicinalstyrelsen Överblick över samtliga legitimerades ålder, civilstånd, utbildning, arbetsplats, tjänsteställning och faktiska tjänstgöringstid under året. Uppgifterna i registret används bland annat för att planera och be- stämma sjuksköterskornas placering vid krig eller krigsfara.

Arbetstidsförhållanden

öHS-kommittén har i sitt betänkande »Sjukhus och öppen vård» rekommen- derat en rad åtgärder för att söka kom— ma tillrätta med den rådande ogynn- samma arbetskraftssituationen vid sjukhusen. Kommittén påtalar därvid, att de för stora grupper av vårdperso- nal obekväma arbetstidsförhållandena utgör ett väsentligt rekryteringshinder.

Normalt regleras arbetstiden på ar- betsmarknaden i stort av förutom kol- lektivavtal lagen om arbetstidens he- gränsning. Det bör emellertid observe— ras, att från lagens tillämpningsområ- de undantagits vissa slag av arbeten, bland annat sådant arbete som har till ändamål att bereda sjukvård. Huruvida detta förhållande bidragit till de del- vis obekväma arbetstidsförhållandena vid sjukhusen eller om dessa enbart har sin grund i den omständigheten att vid

ett sjukhus krävs arbetsinsatser vid alla tider på dygnet alla dagar om året, sy- nes oklart.

Klart är emellertid att sistnämnda förhållande kräver att viss del av per— sonalen utför arbete på annan tid iin »normal» arbetstid; arbetets natur fordrar skiftarbete i någon form. Flör- delningen av arbetstiden på olika skift har på sjukhusen blivit något annor- lunda än på arbetsmarknaden i 211- mänhet. Normalt torde vid sjukhusen fördelningen av arbetsskiften vid vård- avdelningarna vara följande. Dagskif— tena tar sin början tidigt på morgonen och slutar antingen efter en obruten arbetsdag någon gång på eftermidda- gen eller efter en flera timmar lång eftermiddagspaus på kvällen, när natt- skiftet påbörjas. På sön- och helgda— gar är det vanligt med ett enda obru- tet dagskift.

I jämförelse med de allt gynnsam- mare arbetstidsförhållandena på hu- vuddelen av arbetsmarknaden måste den på sjukhusen i allmänhet tilläm- pade fördelningen av arbetstiden te sig föga lockande. Liksom för ÖHS-kom- mitten har detta också stått klart för sjukvårdshuvudmännen och åtskilliga försök har gjorts för att komma till rät— ta med dessa problem. Vid en del sjuk- hus i landet har man därför sökt åstad- komma arbetstidsschemata för personal där förekomsten av de 5. k. brutna skif- ten eliminerats.

Vidare bör nämnas, att man även vid avtalsförhandlinxgarna mellan sjukvår- dens arbetsgivar- och arbetstagarpar- ter sökt komma överens om arbetsti- der, som mer anpassats till vad som är brukligt på arbetsmarknaden i öv- rigt.

Vakansstatistik och yrkesaktivitet

För att i den rådande arbetsmarknads- situationen med en ökande brist på

• Sida 57
•  Original

sjukvårdspersonal erhålla en kontinu- erlig bild av personalsituationen in- fordrar medicinalstyrelsen två gånger per år — i princip den 1 april och den 1 oktober —— uppgifter från sjukhusen avseende bland annat antalet tjänster, vakanser och behov av vikarier för olika slag av sjukvårdspersonal.

Antalet tjänster samt vakanta tjäns- ter utan vikarier i absoluta och rela- tiva tal för sjuksköterskor, underskö- terskor och sjukvårdsbiträden vid kroppssjukhusen åren 1958, 1961 och 1964 framgår av följande tabell.

Denna såväl numerärt som procen- tuellt ökande brist bör ses mot bak- grunden av det starkt ökande antalet tjänster. Den årliga ökningen av bris- ten på sjuksköterskor har sedan 1958 varit drygt 6 procent men samtidigt har antalet sjukskötersketjänster årli-

gen ökat med drygt 5 procent. Unge- färligen likartat är förhållandet för andra grupper sjukvårdspersonal. Den bild av arbetsmarknadssituatio- nen, som kan erhållas ur medicinalsty- relsens vakansstatistik, bör —— för att man skall kunna erhålla vägledning om lämpliga åtgärder såvitt möjligt kompletteras med andra undersök- ningar. Av särskilt intresse i detta sain— manhang är frågor rörande sjukskö— terskornas yrkesaktivitet. Under vår medverkan har fil. lic. Hans Berglind på grundval av medicinalstyrelsens sjuksköterskeregister verkställt en un— dersökning av denna yrkesaktivitet ävensom av sjuksköterskornas rörlighet på arbetsmarknaden. Beträffande re- sultaten från denna undersökning hän- visar vi till den separata volymen.

Tabell 5.1 Vakanssituationen

Sjuksköterskor Undersköterskor Sjukvårdsbiträden År Vakanta tjänster Vakanta tjänster Vakanta tjänster Antal utan vikarier Antal utan vikarier Antal utan vikarier tjänster tjänster tjänster

Antal % Antal % Antal % 1958 9 998 304 3,0 _ — —— 16 259 155 1,0 1961 11 459 902,5 7,9 3 129 69,5 2,2 17 355 342 2,0 , 1964 13 021 1 255 9,6 4 042 224 5,5 20 230 824 4,1

• Sida 58
•  Original

KAPITEL 6

Den medicinska utvecklingens inflytande på sjuksköterskornas arbetsuppgifter

När man diskuterar behovet av och målsättningen för en reform av sjuk- sköterskeutbildningen är det nödvän- digt att se dagens problem som uttryck för anpassningen av en historiskt be- tingad organisation till ständigt pågå- ende förändringar i denna organisations ursprungliga förutsättningar. Små för- ändringar kräver måhända endast obe- tydliga justeringar inom ramen för or- ganisationens egen elasticitet, men när de hopas och har en gemensam tendens, måste organisationen ges en ny form. När man försöker konstruera denna nya form är man självfallet angelägen att också så långt möjligt förutse karaktä- ren och riktningen hos de förändringar av förutsättningarna, som den närmaste framtiden kan tänkas innebära.

Även om detta avsnitt väsentligen skall avhandla den medicinska utveck- lingens inflytande på sjuksköterskornas arbetsuppgifter, särskilt vad det gäller de svenska förhållandena, är det ofrån- komligt att framhålla två ting.

Först och främst är den medicinska utvecklingen ingenstädes oberoende av sjuksköterskorna —— den sammanhäng- er med tillgången på utbildad arbets- kraft i förhållande till behoven och kvaliteten på den personal, som står till förfogande. Den medicinska utveck— lingen är inte någon naturkraft; den är resultanten av begåvade, hängivna och arbetsamma människors samverkan för

att uppnå nya mål. Även om självfallet läkarna i kraft av sin utbildning bär huvudansvaret, är resultatet i hög grad beroende av medverkan från sjukskö- terskor på alla områden. Särskilt när det gäller att göra och samla kliniska iakttagelser samt när det gäller att föra ut nya vetenskapliga tekniker i prak- tisk sjukvård spelar ofta sjuksköterskor- nas möjlighet och villighet till insatser utöver det vanliga en väsentlig roll för det tempo och den omfattning, med vilken en åtgärd kan genomföras. Av detta följer, att ändringar i sjukskö- tersketillgång och i utbildningsnivå återverkar, i ena eller andra riktningen, på den lokala medicinska utvecklingen.

Vid sidan härav måste det också fram— hållas, att den medicinska utvecklingen självfallet äger rum i nära växelverkan med sociala skeenden och tekniska framsteg och icke kan diskuteras som en isolerad företeelse. Varje folk och varje tid har sina medicinska problem. vilket envar inser, som haft tillfälle att göra en resa till något land, dit avstån- det i väg också inneburit en förflyttning i tiden. Den medicinska utveckling vi vanligen tänker på får sin speciella ka- raktär av att den försiggår i ett över- flödssamhälle.

Ehuru mångt och mycket av de un- dersöknings— och behandlingsmetoder, som dagens medicin begagnar, har sitt ursprung i seklers samlade erfarenhet,.

• Sida 59
•  Original

ja i antikens vetande, utgör likväl ar- tonhundratalet det århundrade, under vilket den medicinska utvecklingen _— efter vad det i dag vill synas — tog en avgörande vändning. Med den nya ex- perimentella naturvetenskapens inbryt- ning i en av spekulativ filosofisk dok- trin behärskad empirisk medicin kom diagnostiken att energiskt riktas in på att utröna verkliga, och icke inbillade, sjukdomsorsaker och behandlingen att avse förebyggandet eller undanröjandet av sjukdomens orsaker snarare än den resignerade vården av lidande medmän- niskor, vilkas öde man icke förmådde ändra men vars kval man likväl kunde lindra.

Det är väl bekant, att våra nuvarande sjuksköterskor förmedlar en tradition, som personifierats i Florence Nightin- gales gestalt. Naturligtvis hade kvinnor långt före artonhundratalets mitt varit verksamma i sjukvården (nunnor, ”sjuk- vakterskor”), men vad som skedde un— der artonhundratalets senare hälft, och vad som fortsatt sedan, är att målmed- vetna kvinnor förstått att en god sjuk- vård fordrar mer än enbart mänsklig hjälpsamhet och offervilja — vilka ald- rig får saknas _— nämligen ett tillräck— ligt mått av medicinsk kunskap och för- måga att organisera sitt eget och andras arbete. På så sätt kom den kvalificerade sjuksköterskan småningom in i bilden, och med hennes hjälp blev det möjligt för den vetenskapligt utbildade läkaren att snabbt flytta fram den moderna me- dicinens positioner inom sjukhusets värld.

En av de tendenser, som hittills varit mest påfallande inom den medicinska utvecklingen och som tidigast och mest uttalat kommit att prägla sjukhusväsen- det, är specialiseringen. Denna har i det stora hela följt tre principer: 1. sjuk- domsgrupper (infektions-, nerv-, köns- sjukdomar) eller organsystem (lung-

sjukdomar, ögonsjukdomar); 2. åldrar (pediatrik, geriatrik) eller kön (obste- trik, gynekologi) samt 3. tekniker (me- dicin, kirurgi). På senare tid har ytter- ligare en fjärde princip gjort sitt inträde på scenen: laboratoriemässiga service- discipliner utan egna patienter (rönt- gen, kliniska laboratorier, på sätt och vis även anestesiologi).

Det är uppenbart att denna speciali- sering efter skilda principer medför en alltmera komplicerad fördelning av pa- tienter till olika discipliner, med stund- om svårbemästrade samarbetsproblem på alla nivåer, och ett i takt med _ eller i ännu snabbare takt än _— specialise- ringen ökande krav på ändamålsenlig samordning av den medicinska verk- samheten, både inom sjukhuset som hel- het och vad det gäller vården av varje särskild patient däri.

När sjukhusets funktioner specialise- rades kom detta att gälla även sjukskö- terskans arbetsuppgifter. Flertalet sjuk- sköterskor blev väl vårdavdelningen trogna, men genom utdifferentieringen av klientel och arbetsmetodik på de se— nare vidgades likväl avstånden och näs— tan varje klinik fordrade snart special- utbildning. Medicin och kirurgi repre- senterade länge väsensskilda arbetsme- toder —— ända tills de på sistone åter börjat närma sig varandra genom att medicinen blivit mera ”kirurgiskt” handlingskraftig och kirurgien mera medveten om bl. a. medicinska labora— torieproblem. Barnsjukvården har i namn av barnets speciella psykologiska problematik byggt vallar gentemot vux- ensjukvår-den, medan i stället mental- sjukvården, med lasarettspsykiatrin som avantgarde, orienterat sig närmare lasa- rettsvården, dock utan att uppge sin temperamentsmässiga särart. Speciella korttidsavdelningar för intensivvård och postoperativ vård har på sistone inrättats, varigenom specialitetsgrän-

• Sida 60
•  Original

serna i viss mån genombrutits, något som också möjligen kan gälla framtida rehabiliteringsavdelningar.

Kring vårdavdelningen utkristallise- rades undan för undan andra aktivite- ter. I första hand bör nämnas poliklini— ken och patientmottagningen, till vilka på sina håll särskilda intagningsavdel- ningar nu anslutits. I sjukhusets inre utkristalliserades operationsavdelningar och andra särskilda, tekniska behand— lingsavdelningar (t. ex. strålbehand— ling), envar med sina krav på sjukskö- terskepersonalens utbildning och kun- skaper. Motsvarigheten härtill på den diagnostiska sidan är naturligtvis de kli- niska laboratorieenheterna (kemi, rönt— gendiagnostik, fysiologi, bakteriologi etc.) med åter andra krav. Härtill kom- mer allt mera behovet av särskilda sjuk— sköterskor för administrativa uppgifter och lärarverksamhet, både inom och utom sjukhuset. Och utanför sjukhusets murar möter de stora arbetsfälten som medhjälpare i den öppna hälso- och sjukvården.

Den specialisering, som här redovi- sats, kan på sätt och vis betecknas som en ”geografisk” specialisering. Vissa allmänna sjukvårdsfunktioner har fått sig speciella territorier tilldelade, och inom dessa territorier utvecklas för sjuksköterskornas del särskilda arbets- rutiner. Men även inom den geografiska specialiseringen finns naturligtvis en uppdelning av verksamheten i olika funktioner, som troligen är mest utpräg— lad för vårdavdelningens del.

Grundläggande är här av hävd själva omvårdnadsfunktionen (i anglosaxiskt språkbruk ”nursing care”). Hit hör: personlig skötsel, bäddning, måltider, samtal och personliga tjänster. Ovanpå denna funktion tillkommer den medi- cinska vården: åtgärder av diagnostisk (puls, temperatur, provtagning etc.) och terapeutisk (behandling, förband

etc.) art samt därav betingat expedi- tionsarbete (”remisser” och telefon- samtal). I nära sammanhang härmed står sjuksköterskans medverkan i pa- tientens rehabilitering (samtal, kontak- ter med kurator, sjukgymnast och arbets- terapeut). För att dessa tre funktioner skall löpa friktionsfritt måste sjukskö- terskan också tillgodose och bära an- svaret för ”interna” funktioner: avdel- ningens underhållstjänst (hygien och renhållning, materialvård, kommunika- tioner och transporter, bokföring, redo- visning och rekvisitioner) samt arbets- ledning och personalvård. Arbetstids- studier från senare år ger stöd åt upp- fattningen, att omvårdnad, medicinsk vård och underhållstjänst vardera sva- rar för ungefär 1/3 av sjuksköterskans arbetstid. De Övriga två momenten —— rehabilitering och personalvård — tor- de anslutas som mera tillfälliga moment i de förstnämnda arbetsuppgifterna. Eftersom vårdavdelningcns personal — bortsett från läkarna — inte blott ut- görs av sjuksköterskor utan vanligen även av undersköterskor, sjukvårdsbi— träden och städerskor är det naturligt att fråga sig, hur sysslorna inom avdel- ningen kommit att fördelas på olika personalkategorier. Härtill kommer ett stort antal elever, som deltar i vården. Studier av arbetsfördelningen inom oli- ka slag av avdelningar har gjorts (bl. a. Thapper-utredningen, tidsstudier vid akademiska sjukhuset i Uppsala samt Landstingsförbundets frekvensunder— sökning) och vissa rekommendationer har också utfärdats om den lämpliga avvägningen av de olika uppgifterna. Tendensen har därvid varit att över- lämna merparten av omvårdnadsupp- gifterna och underhållstjänsten åt an- nan personal för att frigöra sjuksköter- skorna för mera medicinsk vård och personalvård, kanske också för rehabi- literande uppgifter. En sådan förskjut—

• Sida 61
•  Original

ADMINISTRATION L ANDRA LAKARE APOTEK TANDLÄKARE Eic

SAMARBETS— ORGAN

DIAGNOSTIK

ning av tyngdpunkten för sjuksköter- skans verksamhet innebär ur utbild- ningens synvinkel en ytterligare poäng- tering av kvalitetskravet.

Den här skildrade utvecklingen har från patientens synpunkt sett inneburit, att den vårdpersonal, som traditionellt tagit sig an honom på sjukhuset — lä- kare och vårdarinnor — blivit allt mera månghövdad (fig. 1) och patienten om- slutes nu av en mängd personer med differentierade funktioner och olika ut- bildning, somliga huvudsakligen på den diagnostiska sidan, andra på den tera- peutiska, somliga knutna till vårdavdel- ningen, andra icke. Självklart är, att denna situation kräver mycket kraftiga insatser för att patienten skall ha en upplevelse av helhet och sammanhang. Uppgiften att svara för denna samord- ning och ledning av helheten vilar i lika män på läkare och sjuksköterskor. Ef-

DOKUMENTATION

ARKIV EXPEDITION

TERAPI

yÅRD

tersom den är ofrånkomlig, bör den vara föremål för undervisning inom båda yrkesgrupperna.

Utvecklingen inom sjukvården be- tingas, som redan tidigare framhållits, av flera samverkande faktorer, som det kan vara skäl att något närmare analy— sera. Av grundläggande betydelse är den tekniska utvecklingen med dess ekonomiska och sociala återverkningar inom befolkningen. Nyare undersök- ningar tyder på att sådana faktorer va- rit mer väsentliga än medicinska upp- täckter och framsteg för de stora för- ändringar i livslängd, dödstal och fö— delsetal, som ägt rum i västerländska samhällen under de senaste 100—150 åren. De har också åstadkommit den upplevelse av en bristsituation på hälso- och sjukvårdsområdet, som för närva- rande kan förmärkas i vårt land, trots att resurserna, även personellt, under-

• Sida 62
•  Original

går en kontinuerlig ökning i absoluta tal. Det är den höjda levnadsstandar- den, som skapar ett efterfrågetryck i snabbare takt än vad tillgångarna med- ger.

I dagens läge är det den fortgående förskjutningen av befolkningen till hög- re åldrar, som i praktiken kommer att dominera den medicinska utvecklingen. ”Sjukvårdskonsumtionen” stiger brant i de högre åldersgrupperna. Detta behov kommer möjligen att skapa ett ännu starkare efterfrågetryck i samma mån som de äldres köpkraft ökas genom allt effektivare ATP-pensioner. Andra soci— ala faktorer, som verkar i samma rikt- ning är den ökade urbaniseringen och den ökade bildningsgraden hos med- borgarna — allt faktorer, som man vet ökar efterfrågan på sjukvård. Samtidigt kommer tillgången på kvinnlig vårdper- sonal sannolikt att minska, eller i varje fall den nuvarande ökningen att stag— nera, på grund av de minskande ung- domskullarna och den ökande gifter- målsfrekvensen bland kvinnor i vård— yrkena samt — icke minst — den fort- gående förkortningen av arbetstiden.

Inför dessa perspektiv erbjuder den moderna tekniken vissa möjligheter till mekanisering av arbetsprocesser av samma typ som inom industrin. Sådana nya metoder torde få störst personalbe- sparande betydelse inom matlagningen, underhållstjänsten (engångsartiklar) , de kemiska laboratorierna samt sjukhu- sens inre tele-kommunikationer, data- behandling och arkivering. De kommer därjämte att, utan nämnvärd personal- besparing, innebära en standardhöjning inom vissa begränsade områden av akut- och intensivvården.

Det är mot bakgrunden av de här rapsodiskt skildrade sociala och tek- niska utvecklingstendenserna, som den medicinska utvecklingen bör ses. Sjuk- domspanoramat (fig. 2) undergår en

oavbruten förskjutning från barn- och infektionssjukdomar i riktning mot de- generativa sjukdomar i högre åldrar, främst hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Åldern på sjukhusvårdade patienter är i stigande, och denna utveckling har sedan ett decennium avbrutit den fort- gående tendensen till kortare vårdtider på sjukhus, eftersom äldre människor kräver längre vårdtid än yngre. Inom psykiatrin förefaller utvecklingen på sistone att vara mera gynnsam, med kortare vårdtider och högre omsättning. Det är dock ännu för tidigt att avgöra, i hur hög grad bilden här grumlas av ökad återintagningsfrekvens. Bakom dessa data finner man dock över allt en väsentligt ökad aktivitet: flera under- sökningar med ett större antal metoder och mera adekvata behandlingsmetoder. Ett sådant påstående bör emellertid icke undanskymma det faktum, att vi varken vid åderförkalkningssjukdomar eller cancer hittills i nämnvärd grad kunnat angripa sjukdomarnas orsaker, emedan dessa icke är lika entydiga som vid t. ex. bakteriella infektioner. Tvärt- om torde det kunna sägas, att det på den moderna tekniken byggda samhäl- let direkt medverkar till uppkomsten av sådana sjukdomar. Intensifierade förebyggande åtgärder skulle kunna nedbringa sjukligheten i ett flertal stora folksjukdomar (åderförkalkning, lung- cancer, alkoholism, tandröta, trafik- olycksfall) .

Det kan vara skäl att dröja vid vissa aspekter av utvecklingen på det dia- gnostiska och terapeutiska området. In— om diagnostiken har utvecklingen av röntgentekniken och de elektroniska in- strumenten samt utnyttjandet av radio- aktiva isotoper lett till en väsentligt för- djupad förståelse av de fysiologiska och kemiska förloppen av människans livs- förrättningar, både under normala för- hållanden och vid sådana rubbningar

• Sida 63
•  Original

Antal ! 500

0 .

ISII/IS l9I6/2ll IBZI/75 1926/30 Isu/:s mas/40 leo/45

Sjukdomar hos mjfbddu Tuberkulos lnfektionssjukdomor, övr. glodbildande organ mm. A_mnesomsc'tlnlnq m.m. Nervsystemet m.m. Hjörnblödnmq m.m.

Muismultnlnqsorqun Urm- och könsorgan

Svulshr

Våldsam dod (exkl Självmord) Qjölvmord

.».st.

Niob/50 issn/ss lass/so

Ur »Medicinalväsendet i Sverige 1813— 1962» sid. 672.

därav, som vi uppfattar som sjukdomar. Genom att 5. a. s. flytta in de vetenskap- liga laboratorierna inom sjukhusens väggar under de två senaste decennier- na har denna nya teknik kunnat avslöja sjukdomsprocessens egentliga väsen på nivåer djupare än dem som kan iakttas för blotta ögat eller kännas med han- den vid en vanlig patientundersökning.

Parallellt härmed har gått en utveck- ling särskilt inom anestesiologien och läran om den s. k. vätskebalansen, som har möjliggjort allt mera komplicerade kirurgiska ingrepp, dels så att man med större utsikt till framgång kan operera äldre eller nedkomna personer, dels så att stora ingrepp på hjärta och blodkärl

nu sker med hjälp av hjärt-lungmaski- ner o.dyl. På det invärtesmedicinska området har läkarna fått i sin hand en oavbrutet ökande arsenal av specifika läkemedel, effektivare men också ofta farligare i sina verkningar och biverk- ningar än vad som fordomdags stod till förfogande.

Denna utveckling har i sin tur skärpt kraven på korrekt diagnostik. Det gäl— ler nu långt mera än förr att ha en exakt diagnos, både för insättande av det ade- kvata läkemedlet och för att utforma indikationerna för ett komplicerat in- grepp. Noggrannhetskravet i diagnosti- ken har sålunda drivits kraftigt i höj- den, dels genom den inneboende ten-

• Sida 64
•  Original

densen i laboratorieforskningen, dels genom fordringarna från terapisidan, där man i dag bjuder både större möj- ligheter och större risker än tidigare. Därvidlag är det sannolikt så, att en skärpning av diagnostiken med en fak- tor av 2 erfordrar en utvidgning av un- dersökningsförfarandet med en faktor av ca 10.

Det är inte svårt att förstå, att denna utveckling för medicinens del lett — och oavbrutet lede'r -—— till en förskjut- ning i uppfattningen om sjukdomarnas natur, orsaker och sammanhang. Här försiggår samma omvärdering av be- greppen som inom den moderna fysiken och kemin.

Om sjuksköterskor skall kunna full- göra sin uppgift som medarbetare _— och ledare för annan personal — i den arbetsgrupp, som vårdar patienter mås- te hon ha förutsättningar att begripa, hur läkarna uppfattar den sjukes situa- tion, och inte bara mekaniskt utföra vissa anbefallda åtgärder utan att förstå deras innebörd. Hon måste därför ha ordentliga kunskaper i både fysiologi och kemi som grundval för förståelse av de kliniska sjukdomsbilderna. Av henne förväntar man, att hon på ett in— telligent sätt skall kunna följa, anteckna och redovisa förändringar i patientens tillstånd inte bara på den omedelbart

iakttagbara nivån utan också med avse- ende på vissa av de laboratorieprover och registreringar, som utförs. Man för- väntar också, att hon —— utan att före- gripa läkarnas tolkningar och besked — skall kunna ge patienterna sakliga och adekvata svar på deras frågor i dessa sammanhang. Detta gäller natur- ligtvis inte minst den ökande grupp pa- tienter, som intages för sjukhusvård i utredningssyfte.

Samtidigt som man sålunda måste understryka sjuksköterskans behov av grundliga naturvetenskapliga kunska- per, är det emellertid angeläget att framhålla, att dagens, och ännu mera morgondagens, patient sannolikt har be— hov av väsentligt större personligt in- tresse och mer psykologisk förståelse än man hittills i allmänhet kunnat tillgodo- se. Detta sammanhänger med högre skolbildning, större och mera varierad livserfarenhet, mera psykologisk pro- blematik och stegrade anpassningssvå— righeter. En förbättrad naturvetenskap— ligt-medicinsk utbildning får inte mins- ka sjuksköterskornas förmåga och vil- lighet att ta sig an patienten som män- niska. Tvärtom bör utbildningen bi- draga till att ge sjuksköterskan större säkerhet och allsidighet i yrkesutöv— ningen.

• Sida 65
•  Original

KAPITEL 7

Målsättning

Sjuksköterskan har kommit att bindas i alltför stor utsträckning till rent tek— niska uppgifter och rutinbetonat expe— ditionellt arbete. Detta har i viss mån fört henne bort från patienterna. Vi anser att denna utvecklingsgång måste brytas och att omvårdnaden om patien- ten skall utgöra en mera central upp- gift för sjuksköterskan än vad den är i dag.

Hälso— och sjukvård innefattar åtgär- der av medicinsk, psykologisk och so- cial natur, vilka avser att förebygga, lindra och bota sjukdom samt främja individens välbefinnande. Sjuksköters- kan är en av de många som medverkar i hälso- och sjukvårdsarbetet. Av dessa är hon läkarens närmaste medarbetare. Hon skall med hjälp av den personal hon har till sitt förfogande och med anlitande i övrigt av tillgängliga mate- riella och personella resurser tillgodose den enskilda patientens behov av vård. Hon har därför även viktiga arbetsle- dande och andra administrativa uppgif— ter.

Funktions- och ansvarsområdet

För att kunna fastställa utbildningsmå- let bör sjuksköterskans funktioner inom såväl sluten som öppen vård först an- ges. De grundfunktioner vi räknar med att sjuksköterskan skall fullgöra är föl- jande: att själv eller under medverkan av un- derställd personal sörja för patien- tens personliga omvårdnad,

att under läkares ledning medverka i patientens medicinska vård, inne- fattande bland annat att observera och lämna rapporter beträffande patientens tillstånd och reaktioner, att biträda läkaren i hans åtgärder med patienten samt att ombesörja hans ordinationer, ävensom

att inför patienter, anhöriga och all- mänheten medverka i hälsoupplys— ning och hälsovårdsarbete. Sjuksköterskan utövar dessa funktio— ner såsom nämnts dels genom egna ar- betsinsatser, dels genom utnyttjande av de övriga resurser, som står henne till buds i den givna vårdsituationen. Hen- nes insatser i de olika vårdfunktionerna blir därför i hög grad beroende av ben- nes förmåga att organisera,leda och sam- manhålla ett arbetslag och att medverka till att ge detta arbetslag goda kontak- ter och relationer både inbördes och i förhållande till andra arbetsenheter inom hälso- och sjukvården. Vid ut— övande av sina vårdande funktioner har sjuksköterskan merendels även att ge- nom handledning eller eljest medverka i utbildningen av olika grupper av sjuk- vårdspersonal.

De här nämnda funktionerna, som tillsammans utgör sjuksköterskans an- svarsområde, torde kräva något närma- re belysning.

Funktionen att sörja för patientens personliga omvårdnad kan uppdelas i uppgifter sammanhängande med patien- tens elementära fysiska och psykiska

• Sida 66
•  Original

behov samt de särskilda åtgärder, som betingas av patientens tillstånd. Funk- tionen består i att sjuksköterskan be- dömer, vad som behöver göras, hur det bör göras, beslutar vem som skall göra det och tillser att det blir utfört enligt givna anvisningar.

Det finns tillfällen då vårduppgifter- na kan utföras av andra och tillfällen då endast sjuksköterskan kan utföra dem. Avgörandet ligger hos sjuksköters- kan som väl känner patientens tillstånd och har att vaka över patientens säker- het. Hon skall själv medverka i kom- plicerade vårdsituationer. Till uppgif- terna hör vidare att skapa en miljö, som på bästa sätt bidrar till tillfrisknande och hälsa. Strävan är att aktivera pa- tienten genom olika medicinska, psyko- logiska och sociala rehabiliteringsåtgär- der i syfte att successivt göra denne oberoende av hjälp från utomstående.

Funktionen att under läkares ledning medverka i patientens medicinska vård innebär bland annat dels att sjukskö- terskan själv gör iakttagelser, dels att hon samlar informationer från övriga som deltar i vårdarbetet. Vidare består den i att hon tolkar gjorda iakttagelser och bedömer angelägenheten av ome- delbar eller senare rapportering till lä- kare eller själv beslutar förändring av omvårdnadsåtgärder. De uppgifter sjuk- sköterskan lämnar om patienten har stor betydelse för den fortskridande me- dicinska behandlingen.

Därjämte ansvarar sjuksköterskan för att undersökningar och behandlingar blir utförda enligt givna anvisningar 'och biträder i övrigt läkaren i hans åtgärder med patienten. Hon skall kun- na rätt uppfatta innebörden av ordina- tioner och bedöma, vad som fordras för att effektuera dem. På samma sätt som föregående funktion innebär denna funktion att sjuksköterskan skall be- sluta, vem som skall utföra ordinationen

och kontrollera hur den utförs. För- utom direkta ordinationer kan det gälla även andra föreskrifter och förhåll- ningsorder för behandlingen och vår- den.

Funktionen förutsätter, att sjukskö— terskan är införstådd med syftet med de terapeutiska åtgärderna samt äger tillräcklig kännedom om väntad effekt av dessa samt tänkbara bieffekter.

Funktionen att medverka i hälsoupp- lysning och hälsovårdsarbete är en na- turlig konsekvens av sjuksköterskans tidigare angivna vårduppgifter. Under sjukdomstiden är patienten vanligen mottaglig för råd och anvisningar, som kan hjälpa honom att snarast möjligt återvinna hälsan samt att undvika åter- fall.

I funktionen ingår att biträda läkaren med att informera patienten och hans anhöriga om sjukdomen och dess be- handling samt att i anslutning därtill ge upplysningar och råd i förebyggan- de, botande och rehabiliterande syfte. Vidare skall sjuksköterskan informera om miljöns och levnadsvanornas bety- delse för hälsan. Ju mer hälsovårdens betydelse för individen och samhället understrykes, desto viktigare blir sjuk- sköterskans uppgift att vid sina kontak- ter med patienter och andra i såväl den slutna som den öppna vården ut- nyttja tillfällen att meddela hälsoupp- lysning.

För att kunna fullgöra de här angiv- na funktionerna i hälso- och sjukvårds- arbetet måste sjuksköterskans uppmärk- samhet mer än hittills inriktas på män- niskor: patienter och personal. Hennes yrkesutövning kan då inte bestå av ett antal separata aktiviteter. Att leda måste uppfattas som en process, varigenom medhjälparna undervisas och stimule- ras att förena sina krafter och sitt kun- nande i arbetet mot det gemensamma

• Sida 67
•  Original

målet att på bästa sätt hjälpa patien- ten. Ledarskapet blir då inte en posi- tion i en organisation utan en väsentlig yrkesfunktion. Att leda fordrar kunskap om och förståelse för vad de olika ar- betsuppgifterna kräver. Effektivt ledar- skap uppnås därför endast i den ut- sträckning som sjuksköterskan behärs- kar vårdarbetet och sålunda kan fort- löpande informera och instruera andra. Att leda och fördela vårdarbetet förut- sätter vidare förmåga att fortlöpande bedöma de enskilda arbetsuppgifternas svårighetsgrad och de enskilda med- hjälparnas kompetens för olika slag av uppgifter samt att kontrollera arbetet inom det egna ansvarsområdet. Av stor vikt är vidare dels samverkan med per- sonal på andra arbetsenheter inom sjuk- huset, i öppen vård och hos berörda samhällsorgan i övrigt, dels övervak- ningen av och ansvaret för hygienen på arbetsplatsen, dels också handhavandet av inventarier, apparatur och materiel på ett ändamålsenligt och ekonomiskt riktigt sätt.

Eftersom utbildning av olika grup- per av sjukvårdspersonal till stor del är av praktisk art, är sjuksköterskan mestadels direkt delaktig i den stän- digt fortlöpande handledningen av ele- ver av olika kategorier. Utbildningsupp- gifterna medför även krav på vissa in- satser, som icke sammanhänger med vårduppgifterna, och kan sålunda ock- så ses som en självständig yrkesfunk- tion. I utbildningsverksamheten skall sjuksköterskan följa de riktlinjer, som gäller för elevundervisningen.

Sjuksköterskan bör sammanfattnings- vis vara den som jämte läkaren inom sitt arbetsområde har att samordna de olika vårdåtgärderna samt framställa dessa som en helhet inför den enskilde patienten. Hon bör stimulera och akti— vera patienten till medverkan i det av läkaren uppgjorda medicinska behand-

lingsprogrammet. Med utgångspunkt i den individuella patientens vårdsitua- tion bör hon se som sin uppgift att sörja för att patientens personliga omvårdnad blir tillgodosedd i all den utsträckning personella och materiella resurser med- ger.

Målet för utbildningen

Utifrån det funktions— och ansvarsom- råde vi angivit bör utbildningsmålet fastställas.

Sjuksköterskeutbildningen skall syfta till att ge eleverna erforderliga kunska- per och hos dem utveckla vissa egen- skaper och attityder, att träna upp vissa praktiska färdigheter samt ge förbere- delse för ledarskap och medverkan i utbildningsarbete.

Eleven skall sålunda ges kunskaper om människans fysiska och psykiska funktioner, dessas inbördes samband och störningar vid sjukdom samt av- sedda och icke avsedda reaktioner vid sjukdomsbehandling. Till grundkunska- perna hör vidare insikt om mänskliga beteenden och om faktorer som påver- kar mänskliga relationer. Förmåga att uttrycka sig tydligt och att lämna exak- ta besked och rapporter är väsentlig". Den teoretiska undervisningen och den praktiska utbildningen måste ha ett 10- giskt samband och stödja varandra. Ele- ven skall tränas i att tillämpa uppnåd- da kunskaper och erfarenheter i nya och främmande situationer.

I utbildningsmålet ingår vidare god orientering i det moderna samhället samt kunskaper om dess olika möjlig- heter att lämna bistånd åt medborgar- na. Eleverna bör erhålla insikter om sjukvårdens plats och uppgifter i det svenska samhället med särskild beto- ning av sjukvården som ett men må- hända det väsentligaste ledet i samhäl- lets rehabiliteringsverksamhet. Kunska—

• Sida 68
•  Original

per om gällande föreskrifter och för- ordningar på hälso- och sjukvårdens område samt om riktlinjerna för inter- nationell hälso- och sjukvård erfordras.

Utbildningen skall därjämte utveckla personlig mognad och ansvarsmedve- tande hos den blivande sjuksköterskan liksom även förmåga till objektivt och konstruktivt kritiskt tänkande, gott om- döme samt självständighet i handlandet. Eleverna skall göras vakna för nya idéer och tankegångar. Deras vilja och för- måga att ta initiativ till förbättringar skall stimuleras. Med hänsyn till att sjuksköterskan ständigt kommer i nära kontakt med andra människor måste elevens människointresse, människo- kunskap och kontaktförmåga stärkas och fördjupas. Viktigt är att väcka för- ståelse för patientens situation psykolo- giskt, ekonomiskt och socialt i sam- band med sjukdom samt att utveckla vilja och förmåga att lämna de råd och det stöd som förhållandena kräver.

Ett väsentligt utbildningsmål är att lära eleverna principerna för god sjuk- vård och hur dessa kan tillämpas i olika situationer. Den praktiska yrkesförbere— delsen under huvuddelen av utbild- ningstiden skall innebära upprepad dag- lig kontakt med patienter och deras problem i den kliniska verksamheten och i öppen vård samt ge möjlighet att träna upp praktiska färdigheter, som bedöms nödvändiga. Under den prak— tiska utbildningen skall eleven under ledning successivt lära sig utföra allt- mer ansvarsfulla arbetsuppgifter i syfte att kunna fullgöra de kvalificerade funktioner, som normalt skall ankomma på en sjuksköterska.

För sin kommande yrkesutövning måste den blivande sjuksköterskan ha uppnått kunnighet att utföra vissa vård- och behandlingsmoment. Det är viktigt att eleven lär sig så väl behärska de ofta förekommande tekniska uppgifter- na, att uppmärksamheten och energin i varje vårdsituation kan koncentreras på patienten och dennes behov. När det gäller den medicinska vården är det angeläget att den blivande sjuksköter- skan får tillräcklig insikt om läkarnas sätt att arbeta samt förmåga att fullfölja deras intentioner.

Till utbildningsmålet hör vidare att göra den blivande sjuksköterskan med- veten om och lära henne acceptera sin roll som arbetsledare samt det ansvar som följer därmed. Undervisning för arbetsledande och administrativa upp- gifter samt praktisk tillämpning av le- darskap i den dagliga rutinen utgör viktiga yrkesförberedelser. Däri ingår även övning av förmågan att bedöma medhjälparnas kvalifikationer, de yr- kesmässiga lika väl som de personliga. Förståelse bör väckas för betydelsen av god anda och gott samarbete bland per- sonalen, mellan olika personalgrupper samt mellan olika arbetsenheter och in- stitutioner inom hälso- och sjukvården.

Slutligen skall utbildningen syfta till att skapa intresse, förståelse och ansvar för de många undervisande uppgifter sjuksköterskan har samt ge förutsätt- ningar att deltaga i personalutbildning inom arbetsområdet. Under utbildningen bör också väckas insikt om att egen fortbildning behövs och intresse för yt- terligare studier och vidareutbildning inom yrket.

• Sida 69
•  Original

KAPITEL 8

Grundutbildning — vidareutbildning

De utbildningsmål vi angivit i kap. 7 är grundläggande och gemensamma för praktiskt taget all sjuksköterskeverksam- het. Men därutöver fordras för fullgö- rande av vissa speciella funktioner lik- som hittills ytterligare utbildning. Vi har valt att använda beteckningarna grundutbildning och vidareutbildning. Var gränsen dras mellan grundutbild- ning och vidareutbildning är en viktig fråga. En omfattande grundutbildning ger en god allmänsjuksköterska, som ef— ter sina intressen och yttre omständig- heter har lätt att ingå i sjukvårdsverk- samhet av olika slag. Detta ger god flexibilitet i organisationen. Om grund- utbildningen däremot görs begränsad och en större del av utbildningen för- läggs till vidareutbildningsnivån, får man en högspecialiserad sjuksköterska, som blir svårare att utnyttja på andra områden än det hon direkt utbildats för. När vi behandlat dessa frågor, har vi även övervägt på vilket stadium av utbildningen sjuksköterskan bör erhål- la sin legitimation.

Behovet att för framtiden ge sjuk— sköterskan en brett upplagd grundut- bildning, som bör vara lika för alla, har vid våra kontakter med myndigheter och organisationer betonats från flera håll.

Begreppet »legitimerad sjuksköters- ka» har idag ingen entydig innebörd. Sjuksköterskornas utbildning kan näm- ligen, såsom tidigare redovisats, till in— nehållet vara olika beroende på den

specialutbildning, som för närvarande utgör en obligatorisk del av deras skol— ning och som leder till varierande kom- petens inom yrket. Valet av specialut- bildning görs cirka 11/2 år efter utbild- ningens början. Detta är ett alltför ti- digt stadium för ett så viktigt avgö- rande och medför som vi tidigare redo- visat flera nackdelar.

Även andra skäl talar för en allsidig gemensam grundutbildning. En av sjuk- sköterskans viktigaste funktioner är som vi tidigare berört att för den en- skilde patienten koordinera olika vård- åtgärder och samordna andra personal- gruppers medverkan vid undersökning- ar, behandling m. 111. Hon bör vara den fasta punkten i patientvården. För det- ta ändamål bör grundutbildningen ge överblick och tillräcklig erfarenhet av sjukvårdens olika huvudområden. Öka- de insikter om patienternas psykiska behov, rehabiliteringsverksamheten och sammanhangen mellan sluten och öp- pen vård samt mellan hälsovård, sjuk- vård och socialvård (totalvård) är vä- sentliga. Synpunkter av detta slag har bland annat framförts av den delega— tion, som inom medicinalstyrelsen ny- ligen företagit översyn av distriktsskö- terskeutbildningen m. m. Delegationen anför sålunda:

Delegationen vill understryka nödvän- digheten av att den allmänna sjuksköterske- utbildningen göres så allsidig som möjligt. Bl. a. bör alla elever få någon erfarenhet från infektionssjukvård. Ehuru redan nu en hel del socialvård och hälsovård ingår

• Sida 70
•  Original

i utbildningen bör vidare undervisningen häri ytterligare förstärkas. Såsom framgår av vad som tidigare anförts om arbetsupp- gifterna kan klara gränser ej uppställas mellan hälso- och sjukvård. Mentalhygie— niska och sociala aspekter blir allt mera framträdande även inom den slutna vården och gränserna mellan sluten och öppen vård blir mera diffusa.

Vi instämmer i dessa uttalanden och förordar en bred odifferentierad grund- utbildning. Den bör leda fram till legi- timation. En sådan ordning är också det vanliga i andra länder, bland annat i de nordiska grannländerna. Vårt för- slag närmar alltså den svenska sjuk- sköterskeutbildningen till vad som re- dan gäller främst i Norden i övrigt men även i en rad andra länder, vilket torde få anses önskvärt med hänsyn till strä- vandena mot en gemensam nordisk ar- betsmarknad, internordisk giltighet av sjuksköterskelegitimationen samt det internationella utbytet och samarbetet överhuvud taget.

En fråga av stor räckvidd i detta sam- manhang är den pågående samordning- en av kroppssjukvården och mental- sjukvården. De psykosomatiska och mentalhygieniska aspekterna i sjukvår- den tilldrar sig allt större uppmärksam— het. Sjuksköterskorna träffar i ökad om- fattning ett odifferentierat patientklien- tel, t. ex. i åldringsvården och långtids- vården, den öppna vården och på sjuk- husens mottagningsavdelningar. Patien— terna i kroppssjukvården har ofta även psykiska besvär och vice versa. Insik- ter om och förståelse för psykosomatis- ka sammanhang är för alla sjukskö- terskor väsentliga. Vidare beräknas an- talet sjuksköterskor i mentalsjukvården öka kraftigt i antal. Vid planering och uppförande av nya sjukhus torde lokal- behoven för såväl kroppssjukvård som psykiatrisk vård alltmera komma att tillgodoses inom samma anläggning med gemensamma serviceavdelningar o. s. v.

De samordningstendenser som här nämnts bör enligt vår mening så långt möjligt fullföljas även inom den fram- tida sjuksköterskeutbildningen på så sätt att utbildning i mentalsjukvård blir obligatorisk för eleverna och dessutom får ökat utrymme. Denna förstärkning kommer som nämnts också den övriga sjukvården till godo. Vi har sålunda ef- tersträvat en utbildning, som är så all- sidig med avseende på både teori och praktik, att sjuksköterskan efter grund- utbildningens slut bör på assistentskö- terskenivå kunna tjänstgöra inom såväl kroppssjukvården som mentalsjukvår- den.

I och för sig hade det varit önskvärt att göra den grundläggande sjuksköter- skeutbildningen så bred, att den legiti- merade sjuksköterskan utan ytterligare utbildning kunnat anställas även som distriktssköterska, skolsköterska eller sjuksköterska i den förebyggande bar- navården. Så sker på sina håll utom- lands. Enligt den nyssnämnda delega— tionen inom medicinalstyrelsen har emellertid distriktssköterskan i Sverige så självständiga och maktpåliggande uppgifter, att det inte är möjligt att i grundutbildningen inrymma alla de un- dervisningsavsnitt, som skulle krävas för denna vidsträckta kompetens. Vi an- sluter oss till denna bedömning och av- ser att i senare sammanhang ta upp frå- gan om vidareutbildning för anställning i distriktsvård, skolhälsovård och före- byggande barnavård.

Efter legitimationen bör möjligheter- na vara väsentligt större att träffa ett riktigt val av vidareutbildning. Därtill kommer att tidpunkten för giftermål ofta inträffar mot slutet av grundutbild— ningen eller strax därefter, varvid frå- gan om framtida bosättningsort klarnar, vilket också kan påverka valet av vi— dareutbildning.

• Sida 71
•  Original

Vidareutbildningen, som måste vara uppdelad på ett antal linjer med hän- syn till de skilda verksamhetsområdena, skiljer sig från grundutbildningen där- igenom att den skall ge dels fördjupade insikter samt nya kunskaper och får- * digheter i den speciella vårdgrenen, dels vidgad utbildning i arbetsledning och administration i övrigt för att ge förutsättningar för mera självständiga befattningar. På den nivån tillkommer exempelvis planläggnings- och samord- ningsuppgifter i större skala. Till vida- reutbildningsnivån bör sålunda hän— föras sådana utbildningsmoment, som icke i större utsträckning rimligen kan krävas av samtliga sjuksköterskor oav- sett var i organisationen de tjänstgör.

I kapitel 10 framlägger vi beträffan- de grundutbildningen förslag rörande utbildningsgången i detalj och anger punkt för punkt kunskapsinnehållet liksom även det erforderliga måttet av praktisk erfarenhet inom sjukvår- dens olika verksamhetsgrenar. Vissa riktlinjer för vidareutbildning och den

högre utbildningen anges i kap. 12. Till dessa sistnämnda utbildningsfrå— gor återkommer vi sedan i ett andra be- tänkande.

Det är självklart, här som på andra områden, att sjuksköterskan vid grund- utbildningens slut icke kan vara en yr- kesmässigt fullärd person. Yrkeskunnig- het grundad på beprövad kunskap och tränat omdöme kan förvärvas först ge- nom lång yrkeserfarenhet. Vad man ge— nom den för alla gemensamma grund— utbildningen bör syfta till är att till- föra samhället sjuksköterskor, som ge- nomgått en så brett upplagd yrkesut- bildning och förvärvat ett sådant mått av kunskap och omdöme, att de med rimlig säkerhet och självständighet kan möta patienternas och samhällets krav på god vård under sjukdom och insat- ser för bevarande av hälsa. Den dagliga verksamheten innebär sedan en yrkes- utveckling genom kontakten med pa- tienterna och genom information från läkare, sjuksköterskor och andra.

• Sida 72
•  Original

KAPITEL 9

Tillträde till grundutbildningen

Allmänna synpunkter på rekryteringen

Enligt redovisningen i kap. 2 har re- kryteringen till sjuksköterskeskolorna under senare år kvantitativt sett varit tillfredsställande. Antalet intagna elever i procent av antalet sökande personer har 1959—1963 pendlat mellan 52% och 59 %. Här måste emellertid ome- delbart göras den reservationen, att siffrorna är framräknade på totalan- talet sökande. Alla sökande har icke för- utsättningar eller lämplighet för sjuk- sköterskeutbildning.

Av intagningsstatistiken frestas man sluta sig till att sjuksköterskeskolorna skulle erhålla ett kvalitativt sett hårt gallrat elevurval. Detta kan emellertid knappast sägas vara fallet. Det material vi redovisat rörande studieavbrotten och orsakerna därtill, tyder på att elev- urvalet icke alltid är helt tillfredsstäl- lande. Detta omvittnas också av rekto- rer och lärare, ehuru det föreligger skillnader mellan olika skolor.

I enlighet med målsättningen i kap. 7 föreslår vi utökade och fördjupade kur- ser i flera utbildningsavsnitt. När det gäller sjuksköterskans funktion och ar- betsuppgifter i den framtida sjukvården, är vi övertygade om att den redan på— började utvecklingen mot en mera an- svarsfull och ledande position kommer att fortsätta. Därför måste fordringarna på en blivande sjuksköterskas person— liga egenskaper och övriga yrkesförut- sättningar ställas högt. Dessa skäl talar

enligt vår mening för att förbättrade metoder bör utarbetas för elevurvalet.

I arbetet med patienten har sjukskö- terskorna både vidare befogenheter och tyngre ansvar än vissa personalgrup- per, som svarar för mera begränsade sektorer i sjukvårdsarbetet, t. ex. sjuk- gymnaster och kuratorer. Sjuksköters- kan har dessutom samordningsuppgif— ter. Trots detta gäller för tillträde till sjukgymnast- och kuratorsutbildning strängare faktiska respektive formella inträdeskrav.

De stora årskullarna från 1940-talet befinner sig nu i gymnasieåldern. Kul— men nåddes med den kull som år 1963 var 18 år. De årskullar som därefter följer beskriver i stort sett en succes- sivt sjunkande kurva. Närmare uppgif— ter om denna utveckling framgår av sta- tistiska centralbyråns riksprognos för Sveriges beräknade framtida folkmängd 1962—1980. Ur denna prognos är föl- jande sifferserie rörande det beräknade antalet 18—åringar 1963—1978 hämtad.

Siffrorna visar, att ungdomskullen i 18-årsåldern kommer att minska med 22 a 23 procent under den närmaste 15—årsperioden. En sådan utveckling måste antagas komma att leda till kraf- tigt skärpt konkurrens om de sökande såväl inom utbildningsväsendet som i arbetslivet. För sjukvårdens del med dess expanderande behov av personal på olika nivåer kräver detta framtids- perspektiv fortlöpande uppmärksamhet vid planläggningen av rekryterings- och

• Sida 73
•  Original

Tabell 9.1. Beräknade antalet 18-dringar

1963—1978 Därav Totalt kvinnor

1963 ........ 131 315 64 072 64 ........ 130 214 63 689 1965 ........ 126 816 62126 66 ........ 124 789 61 280 67 ........ 119 748 58 597 68 ........ 114 191 55 527 69 ........ 109 234 53 283 1970 ........ 109 409 53 350 71 ........ 109 618 53 359 72 ........ 105 169 51 334 73 ........ 107 477 52 459 74 ........ 108 097 52 323 1975 ........ 107 206 52 633 76 ........ 105 819 51 548 77 ........ 105 308 51 149 78 ........ 101 397 49 846

utbildningsåtgärder. Denna aspekt på rekryteringen till sjuksköterskeskolor- na talar för en anpassning så långt möjligt av inträdesåldern till den nor- mala avgångsåldern i den skolform, som bedöms utgöra den lämpligaste grundvalen för sjuksköterskeutbildning- en. Här anförda omständigheter måste även beaktas, när man överväger frå- gan om en skärpning av kraven på skolunderbyggnad och tidpunkten för en eventuell ändring.

I nträdesålder

Arbete med sjuka förutsätter mognad och ansvarskänsla. Detta är grunden till den förhållandevis höga inträdes- ålder, som för närvarande gäller vid sjuksköterskeskolorna. Visserligen an- såg 1946 års kommitté för sjuksköters- keutbildningen, att tillräcklig mognad i allmänhet kunde antagas vara upp— nådd vid 18 år, men med hänsyn till att kommittén föreslog en praktisk-teo- retisk förutbildning på 4—6 månader, förordades en inträdesålder av 19 år, dock med möjlighet till dispens för

18-åringar. Trots att nämnda förutbild- ning icke kom till stånd har dock ål- dersvillkoret 19 år förblivit gällande.

Statistiken visar emellertid, att en- dast en begränsad del av eleverna vin- ner inträde vid den lägsta åldersgrän- sen och att huvudparten av eleverna är äldre än 19 år, när utbildningen på- börjas. Till belysning av spridningen i åldershänseende återges nedan den procentuella åldersfördelningen bland de från sjuksköterskeskolorna utexami- nerade år 1960. För att erhålla inträ- desåldern skall den normala utbild- ningstiden (3 år) dragas från examina- tionsåldern.

Även om man tar hänsyn till att en del av eleverna på grund av sjuk- dom, personliga angelägenheter e. d. kan ha blivit något försenade i sin ut- bildning, synes dock materialet visa, att en stor majoritet av de elever, som påbörjade sin utbildning 1957 och exa- minerades 1960, vid inträdet varit 20 år eller mera. Man torde kunna utgå från att inga nämnvärda förskjutningar ägt rum de senaste åren.

Som jämförelse kan nämnas, att till— träde till sjukvårdsbiträdesutbildning kan vinnas vid 17 år, dock att eleven vid utbildningens avslutande skall ha

Tabell 9.2. Åldern vid sjuksköterske- examinalionen 1960

Ålder vid examinationen

% av de exammerade

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 och däröver

_ ».

men» wmpmcno

».

'oooluoq

» u

!:)ququ

• Sida 74
•  Original

fyllt 18 år. Sistnämnda bestämmelse har tillkommit för att sjukvårdsbiträ- dets användbarhet i praktiskt sjuk- vårdsarbete icke skall inskränkas ge- nom arbetarskyddslagens föreskrifter rörande minderårigas användande i nattarbete. För utbildning till laborato- rie-, operations- och röntgenassistent gäller likaledes åldersgränsen 17 år. Vid sjukgymnastinstituten är gränsen 18 år. För tillträde till sjuksköterskeut- bildning i Danmark och Norge är ål— dersgränsen 18 år, i Finland 19 år.

Vi har undersökt, i vilken utsträck- ning sjuksköterskeskolornas styrelser utnyttjat sin möjlighet att dispensera från det nuvarande åldersvillkoret 19 år. Under år 1962 meddelades 68 så- dana dispenser, vilket utgör 3,1 % av samtliga intagna elever. Dispenserna har regelmässigt avsett sökande, som fyllt 19 år inom några få månader ef- ter utbildningens början.

Vi anser, att en sänkning av inträdes- åldern från 19 år till 18 år bör genom- föras. Härigenom minskas eller bortfal- ler väntetiden före inträdet, vilket från rekryteringssynpunkt är ett väsentligt önskemål. De examinerade utträder vi- dare ett år tidigare i sjukvårdsarbetet, vilket arbetsmarknadsmässigt har sin betydelse. Eftersom intagning sker två gånger om året, behövs knappast någon dispensmöjlighet från 18-årskravet. Vi förutsätter dock, att möjlighet skall hål- las öppen att i undantagsfall antaga i övrigt välkvalificerad sökande som un- der den närmaste tiden efter inträdet uppfyller åldersvillkoret.

Behov av allmän skolunderbyggnad

För närvarande har årligen omkring två tredjedelar av samtliga antagna ele- ver vid sjuksköterskeskolorna realexa- men eller normalskolekompetens och 22 å 23 % har minst 3. k. normalkurser

vid folkhögskola. Endast en liten pro- cent har studentexamen, ofullbordade gymnasiestudier eller annan utbildning. Antalet elever med enbart försöksskola (enhetsskola) som grund är hittills ohc- tydligt. Genom den omläggning av vårt skolväsende, som nu pågår, kommer rekryteringen successivt att få inriktas på nya skolformer. Här lämnas därför vissa summariska uppgifter om den beslutade eller planerade takten i de nya skolformernas genomförande.

Enligt 1962 års skolbeslut skall den allmänna övergången till grundskola ske successivt och ha formen av en styrd utveckling. Övergångsperioden sträcker sig från 1962 t. o. m. läsåret 1968/69. De kommuner, som dröjer med övergången till sistnämnda läsår, kom- mer att nå årskurs 9 läsåret 1972/73, då grundskolan skall vara genomförd i landets samtliga kommuner. De kom- muner, som deltagit i försök med nio- årig enhetsskola, har fr. o. m. läsåret 1962/63 börjat tillämpa grundskolans läroplan för de lägre årskurserna, några kommuner även för årskurs 7. De första eleverna kommer att gå ut från grund- skolans årskurs 9 våren 1965.

Försök med tvååriga fackskolor, av- sedda att utgöra en påbyggnad på grund— skolan, har påbörjats hösten 1963 i 9 kommuner i riket. Den första kullen med fackskolekompetens utträder så- lunda likaledes våren 1965. Beträffan- de den definitiva utformningen av fack- skolorna har förslag framlagts av fack- skoleutredningen (SOU 1963: 50). Fack- skoleorganisationen kommer att succes- sivt byggas upp under 1960-talet. Det blir fråga om en styrd utbyggnad. Enligt fackskoleutredningens förslag skulle utbyggnadstakten bli följande: 1963: 6%, 1964: 25%, 1965: 35 %, 1966: 50 %, 1967: 55%, 1968: 65 %, 1969: 85% och 1970: 100 %. Med en sådan utveckling skulle examination i

• Sida 75
•  Original

full utsträckning ske från och med 1972.

I det nya skolsystemet kommer folk- högskolan att bygga på grundskolan och sålunda utgöra en skolform på fack- skolenivå. Särskilt för elever över 18 år torde folkhögskolan komma att ut- göra ett alternativ till fackskola. I riks— dagens skolbeslut 1962 förutsattes, att folkhögskolans nödvändiga omställning och anpassning till de fortskridande för— ändringarna inom utbildningsväsendet skall komma inifrån folkhögskolan själv.

På den nya grundskolan kommer även att byggas upp ett nytt gymnasium. En- ligt gymnasieutredningens förslag (SOU 1963:42) skall det nya gymna- siet ersätta det nuvarande allmänna gymnasiet, handelsgymnasiet och tek- niska gymnasiet fr. o. m. läsåret 1965/ 66.

Avvecklingen av de tre- och fyra- åriga realskolorna, de praktiska real- skolorna och de kommunala flicksko- lorna kommer att ske successivt i takt med att den nya skolorganisationen genomföres. Examination av elever från realskolor och flickskolor kommer att fortgå under 1960-talet ehuru i succes— sivt minskad omfattning för att helt upphöra i början av 1970-talet.

Genom att skolreformerna genomföras successivt, uppstår sålunda en över- gångstid då de gamla skolformerna i viss utsträckning lever kvar jämsides med de nya. Detta innebär, att sjuk- sköterskeskolorna liksom övriga utbild— ningsanstalter på motsvarande stadium kommer att under ett antal år rekryte- ra elever från en rad olika utbild- ningslinjer. Detta skapar problem, till vilka vi senare återkommer.

När det gäller ungdomarnas studiebe- nägenhet möter vi en starkt stegrad trend. Gymnasieutredningen har visat, att medan för ett femtontal år sedan 5

——10 procent av en årskull erhöll gym- nasieutbildning, motsvarande procenttal idag är över 20 och kan förväntas fort- sätta att snabbt stiga. Gymnasieutred- ningen räknar sålunda med att omkring 1970 drygt 50 procent av årskullen torde komma att mottagas i en relativt teoretisk utbildning på det gymnasiala åldersstadiet, varav 30—35 procent i gymnasium av allmän eller fackgymna- sial karaktär och cirka 20 procent i fackskola. Därutöver räknar gymnasie- utredningen med att cirka 20 procent av årskullen vid samma tidpunkt torde söka till minst tvåårig skolmässig yrkesutbildning. För perioden efter 1970 har gymnasieutredningen icke gjort några prognoser i egentlig mening men har likväl i ett diagram sökt ge en principiell beskrivning av det vän- tade utvecklingsförloppet. Detta dia- gram utvisar en fortsatt kraftig ökning av efterfrågan på gymnasial utbildning efter 1970, ledande till att andelen ny- börjare i teoretisk gymnasial utbild- ning av en årskull 17-åringar omkring 1980 antages utgöra 70—80 procent. Bedömningen bygger bland annat på ett antagande, att nya utbildningsalter- nativ skapas inom det gymnasiala skol- systemet och att sålunda den utbildning som erbjudes tillgodoser individuella krav och förutsättningar i rimlig grad. Detta innebär att vi vid 1980-talets bör- jan skulle ha en 11-årig skola till stora delar genomförd.

De tidsplaner, som här antytts för skolväsendets utbyggnad på gymnasie- stadiet, har visserligen uppgjorts utan att de samhällsekonomiska resurserna lagts in i bedömningen. Man torde dock ha att räkna med starkt intresse hos lokala och centrala politiska instanser för såväl fackskole- som gymnasiere- formerna. Vi utgår från att genomfö- randetakten i stort sett blir den, som utredningarna föreslagit.

• Sida 76
•  Original

allmän utbildningsmässig standardhöj- ning, som självfallet kommer att i fram- tiden påverka rekryteringsförhållande- na för mottagande skolor. Utbildnings- anstalter som i likhet med sjuksköters- keskolorna hittills rekryterat elever från realexamensnivån eller motsvaran- de kan förutsättas komma att anpassa sin utbildning till den stigande skol- nivån. Vi har under vårt arbete ägnat avsevärd uppmärksamhet åt frågan på vilken skolunderbyggnad sjuksköterskeutbild- ningen kan och bör baseras. Denna fråga bör skärskådas dels på lång sikt, dels för en övergångsperiod.

Rekryteringens inriktning på längre sikt

Vi vill till en början framhålla det självklara förhållandet, att skolunder- byggnaden och kursinnehållet i en ovan- för liggande yrkesinriktad utbildning ömsesidigt påverkar varandra. En om- fattande och på lämpligt sätt samman- satt skolunderbyggnad kan minska be- hovet av mera elementärt lärostoff i yrkesutbildningen, medan omvänt en lägre skolunderbyggnad kan öka beho- vet av sådant lärostoff.

Gymnasieutredningen har anfört, att »vårdnadsområdet i förhållande till sin storlek och betydelse ej påverkat det allmänna skolväsendets innehåll och uppbyggnad. I framtiden torde därför såväl fackskola som gymnasium böra ta till vara och utveckla de ungdomars intressen, som kan ledas vidare i verk- samheter av ovan antydd art». Vi in- stämmer i detta uttalande och vill där- jämte tillägga, att sjukvårdsyrkena i väsentligt högre grad än hittills bör bli delaktiga av den ökande elevexamina- tionen i de högre skolformerna.

Mot denna bakgrund och under be- aktande av vad vi tidigare anfört an-

gående sjuksköterskans funktions- och ansvarsområde och föreliggande ut— vecklingstendenser, synes det oss klart, att fackskola och gymnasium blir na— turliga rekryteringsvägar till sjukskö- terskeutbildning.

Beräkningarna i fackskoleutredning- ens material visar att vid full utbygg- nad av fackskolorna cirka 20000 per- soner, eventuellt något mera, kan be- räknas årligen erhålla fackskolekom- petens, varav omkring 7000 vid social fackskola. Under förutsättning att sjuk- sköterskeskolorna kan räkna med att rekrytera cirka % av den totala exami- nationen från social fackskola, vilket vissa undersökningar angående avnä- marområdena tyder på, skulle ungefär 2000—2 500 personer med fackskole- kompetens i en framtid söka till Sjuksköterskeutbildning. Vidare har gymnasieutredningen utgått från att om- kring 1970 över 600 studenter skulle komma att söka till utbildningar inom vårdnadsområdet, varav de flesta till sjuksköterskeskolorna. Till sökandena från fackskolor och gymnasier skall yt- terligare läggas dem som kan förväntas meritera sig genom folkhögskolekurser byggande på grundskola. Även om de siffror som nämnts självfallet är osäk- ra, synes det inte orealistiskt att räkna med att tillströmningen av sökande från angivna utbildningslinjer i stort sett skulle täcka sjuksköterskeskolornas re- kryteringsbehov.

Vi anser oss således kunna förorda, att man i fråga om krav på föregående skolunderbyggnad bör inrikta sig på genomgången fackskola. Det föreligger emellertid icke tillräckligt underlag för att bedöma, från vilken tidigaste tid- punkt fackskolekompetens eller motsva- rande utbildning bör gälla som gene- rellt inträdesvillkor. Denna bedömning kan göras först då man säkert kan av- göra, när fackskoleorganisationen blir

• Sida 77
•  Original

utbyggd och allmänt tillgänglig för dem som avser att meritera sig för inträde vid sjuksköterskeskola. Kommer fack— skoleutredningens tidsplan att kunna följas, skulle examination i full utsträck— ning som nämnts ske första gången vå- ren 1972 och förutsättningar då före- ligga för ett allmänt krav på nämnda kompetens. Det bör ankomma på till- synsmyndigheten att noga följa utveck- lingen och i god tid vidtaga de åtgärder, som erfordras för en allmän höjning av inträdeskravet.

I detta sammanhang vill vi erinra om att riksdagens särskilda utskott i utlåtande 1962:1 över propositionen angående reformering av den obliga- toriska skolan bland annat anfört, att man vid utarbetande av olika intag- nings- och meritvärdesbestämmelser borde regelmässigt söka ange folkhög- skoleutbildning byggande på den 9- åriga skolan som ett alternativ likvär- digt med motsvarande eller likartad fackskoleutbildning. Inte minst bör denna uppfattning vara vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institutioner, som bedriver utbild- ningsverksamhet eller som i övrigt re- kryterar personal på den bildnings- nivå som här avses, framhåller utskot- tet. Vi räknar med att den skolkompe- tens vi ovan angivit som allmänt fram- tidskrav och som vi benämnt fackskole- kompetens, också skall kunna förvärvas vid folkhögskola. Särskilt torde denna meriteringsväg komma att få betydel- se för aspiranter i mera mogen ålder. Huruvida det kommer att finnas skäl att vid folkhögskolorna anordna sär- skilda kurser med målinriktning på sjuksköterskeutbildning, torde ännu vara för tidigt att bedöma bland annat med hänsyn till ovissheten om hur fack- skolorna och folkhögskolorna kommer att komplettera varandra. Det synes få ankomma på vederbörande Skolmyndig-

heter att, när säkrare bedömningar kan göras, ta ställning till detta spörsmål.

Rekryteringen under en övergångsperiod

När det gäller kravet på skolunderbygg- nad under övergångsperioden, är pro- blemen av annan art. Såväl skolöversty- relsen som fackskoleutredningen har med skärpa framhållit, att till dess fack- skolor hunnit inrättas i större mängd fackskolekompetens över huvud taget icke bör ställas som inträdesvillkor utan i stället tills vidare tillmätas meritvär- de. Vi finner bland annat av rättvise- skäl detta ställningstagande rimligt. Med hänsyn därtill har vi diskuterat vissa andra alternativa lösningar, som vi här redovisar i korthet.

Vi har övervägt att skapa två alter- nativa linjer för sjuksköterskeutbild- ning, en kortare linje för dem som ge- nomgått fackskola eller gymnasium samt en längre linje för dem som ge- nomgått grundskola eller motsvarande utbildning. En liknande differentierad organisation finns sedan gammalt bland annat vid seminarierna. Tvåårig folk- skollärarlinje och tvåårig småskollärar- linje förutsätter studentexamen, medan den fyraåriga folkskollärarlinjen och den treåriga småskollärarlinjen står öppen för dem som genomgått grund- skola (9 g), realskola eller har normal- skolekompetens. En liknande anord- ning vid sjuksköterskeskola skulle inne- bära, att antalet elever på den kortare linjen (student- och fackskolelinjen) finge antagas till en början bli förhål- landevis litet men successivt öka i takt med fackskole- och gymnasieprocen— ten. Tillströmningen till den längre ut- bildningslinjen skulle uppvisa den mot- satta utvecklingen. Vägande invänd- ningar kan emellertid göras mot en dy- lik lösning. I de till övervägande del praktiska utbildningsavsnitten skulle studenter och elever med fackskolekom-

• Sida 78
•  Original

petens icke ha samma försteg som i allmänteoretiska studier. Den teoretis- ka kursen vid sjuksköterskeskola om- fattar i huvudsak ämnen, som är nya även för studenterna och fackskoleele- verna. Deras tidigare studier skulle så- lunda icke kunna direkt tillgodoräknas dem i någon avsevärd mån. Däremot skulle de säkert kunna göra vissa tids- vinster i teoriavsnitten genom sin stör- re studieträning och sin mera omfattan- de teoretiskt-intellektuella bakgrund. Då teorikursen emellertid är mera begrän- sad än den praktiska utbildningen och dessutom till övervägande del organi- Serad som jämsidesundervisning, skulle den möjliga tidsvinsten för studenter och elever med fackskolekompetens i det hela bli ringa. Vi har därför av- stått från att fullfölja denna tanke.

Vidare har vi för övergångstiden diskuterat möjligheten att utöver ge- nomgången grundskola eller motsva- rande utbildning generellt kräva folk- högskolekurs eller annan särskilt orga- niserad utbildning av ungefär samma omfattning som den kommande fack- skolan. En sådan folkhögskolekurs skul- le kunna göras mer eller mindre mål- inriktad för Sjuksköterskeutbildning. Förutom det faktum att inträdesåldern vid folkhögskolorna numera är 18 år, kan emellertid allvarliga organisatoris- ka erinringar riktas mot en sådan lös- ning. Dels skulle det möta rent prak- tiska svårigheter att på en gång inom folkhögskolans ram eller eljest organi- sera en utbildning av den omfattning det här gäller. Dels skulle en dylik an- ordning kräva en sådan insats av per- sonella och materiella resurser, att det pågående reformarbetet inom skolvä- sendet i övrigt skulle försvåras. Fack- skolereformen skulle så att säga genom- föras i förtid och på genvägar för en begränsad grupp till men för den all- männa skolutbyggnaden.

Vi räknar dock med att antalet elever med fackskole- eller gymnasieutbild— ning kommer att stiga successivt redan de närmaste åren som en följd av de gymnasiala skolformernas utveckling.

I rådande läge — i avvaktan på att ett allmänt krav på lägst fackskolekom- petens eller motsvarande utbildning kan införas _— har vi stannat för att endast föreslå de kompletteringar av gällande föreskrifter om skolunderbyggnad, som föranledes av grundskolereformen.

Det nu gällande kravet på skolunder- byggnad är formulerat sålunda: »äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid sko- lan, vitsordade genom realexamen, av- gångsbetyg ifrån flickskola med normal- skolekompetens, folkhögskolekurs eller på annat sätt, som av skolstyrelsen god- kännes». Enligt särskild föreskrift 1958 ger även avgångsbetyg från försöks- skolans årskurs 9 g, under vissa villkor även 9 a, behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola.

De olika linjerna i försöksskolan och grundskolan framgår av följande sam- manställning.

Försöks- Grundskolan

skolan

9 g 9 g 9 a 9 h (humanistisk) teore- 9 t (teknisk) tiska 9 m (merkantil) linjer 9 s (socialekonomisk) 9 y 9 pr (allmän praktisk) 9 tp (teknisk—praktisk) prak- 9 ha (handels) tiska 9 ht (hushållsteknisk) linjer

Av sammanställningen framgår, att försöksskolans linjer 9 g och 9 a mot- svaras av grundskolans teoretiska lin- jer. Om den inbördes skillnaden mellan dessa linjer anförde skolberedningen följande.

• Sida 79
•  Original

Kompetensvärdet av linjerna g, h, t, m och 5 kommer att bli ungefär likvärdigt, eftersom skillnaderna mellan linjerna i årskurs 9 med avseende på ämnesuppsätt- ningen omfattar ett begränsat antal vecko- timmar. Man kan kanske framhålla en viss huvudindelning i så måtto, att elever med intresse och fallenhet för språk och inrikt- ning åt yrkesområden, som kräver kun- skaper i mer än ett främmande språk, får den bästa kompetensen med linjerna 9g och 9 h. Elever med intresse för matematik och naturvetenskap och inriktning åt yrken, som kräver goda kunskaper i dessa ämnen men ej i språk, får en lämplig kompe- tens från vilken som helst av övriga linjer, om eleven inhämtat den särskilda kursen i matematik.

När det gäller innehåll och omfång i grundskolans ämnen i jämförelse med tidigare skolformers har skolöverstyrel- sens kompetensutredning angivit föl- jande väsentliga drag:

De grundläggande färdighetsämnena svenska och matematik ökar något i om- fång, så ock hemkunskap, under det att av de övriga kristendomskunskap och fysik bibehåller sitt omfång. Historia-samhälls— kunskap förstärkes, varvid förstärkningen i huvudsak gäller samhällskunskapen. Öv- riga orienteringsämnen, nämligen geografi, biologi och kemi, minskar något i omfång. Av språken är engelskans ställning timtals- mässigt sett oförändrad, under det att det andra språket, som kan vara tyska eller franska, något minskat. Det tredje språket har på grundskolans läroplan helt försvun- nit. Övningsämnena får totalt mindre tim- tal, men de två ämnena av tre som väljes inom gruppen musik, teckning och slöjd, får genom koncentrationen en gynnsam- mare ställning än som eljest vore fallet.

Ämnenas kursinnehåll är i samtliga fall förändrat och moderniserat både med hän- syn till stoff och metodik. Stor vikt lägges vid fasta grundläggande kunskaper och goda färdigheter, men kanske i än högre grad vid god studie— och arbetsmetodik och vid beredskap till fortsatta studier. Enligt läroplanen ingår i undervisningen såväl kunskapsmeddelelse som .arbetsfostran.

En jämförelse mellan grundskolans och realskolans kurser i matematik, fy-

sik och kemi ger vid handen, att sam- ma kunskapsnivå uppnås i matematik under förutsättning att grundskolans särskilda kurs i ämnet inhämtats, samt i fysik om kursen avser någon av grund- skolans linjer 9 g, 9h, 9t och 9 s. Ele— ver som gått linje 9 ni har icke haft fy- sik sista året. I'kemi är det samman- lagda veckotimtalet något mindre på grundskolans teoretiska linjer (4 vecko- timmar) än i realskolan (4,5 veckotim- mar). Skillnaden motsvarar ett 20-tal lektioner till realskolans fördel. Jäm- förelsen av kursinnehållet i kemi för- svåras av att realskolans kursplan i äm- net är mycke-t summarisk. Ungefärlig jämställdhet i fråga om kemikunskaper- na synes förutsätta, att elever från grundskolan väl tillgodogjort sig kursen.

Mot denna bakgrund anser vi, att un— der förevarande övergångsperiod slut- betyg från grundskolans teoretiska lin- jer g, h, t och 5 med särskild kurs i matematik bör ge behörighet till inträ- de vid sjuksköterskeskola på samma sätt som realexamen, nonmalskoleko-m- petens och normalkurser vid folkhög- skola. Av olika skäl finner vi det dock nödvändigt att åtminstone under denna period säkerställa ett kvalitativt till- fredsställande, homogent elevurval ge.- nom särskilda inträdesprov i matema- tik, fysik, kemi och svenska. Härtill återkommer vi i det följande.

Vi vill i detta sammanhang under- stryka, att man måste skilja på for- mella och faktiska inträdeskrav. Om sjuksköterskeutbildningen och sjukskö— terskeyrket kan erbjuda de yrkesväljan- de ungdomarna tillfredsställande vill- kor, kommer konkurrensen vid inträdet att pressa upp de faktiska inträdeskra- ven. Även införande av inträdesprov torde verka i samma riktning genom att aspiranterna kommer att förbereda sig kunskapsmässigt.

• Sida 80
•  Original

Krav på kunskaper i vissa ämnen

Sjuksköterskeeleven måste självfallet besitta tillfredsställande förkunskaper i sådana ämnen, som utgör grund för utbildningen. Därjämte fordras goda kunskaper i svenska. För utbildningen betydelsefulla ämnen är i första hand matematik, fysik och kemi. Sjukskö- terskeutbildning innebär, såsom vi tidigare framhållit, bland annat en kva- lificerad teoretisk utbildning i natur- vetenskapliga och medicinska ämnen. Vissa av dessa ämnen, såsom anatomi, fysiologi och farmakologi, tillhör i viss utsträckning den akademiska undervis- ningsnivån. Från sjuksköterskeskolor— nas sida har framhållits, att elevernas kunskaper särskilt i fysik och kemi mycket ofta är bristfälliga och inak- tuella. Detta verkar hindrande i skolans arbete genom att repetition av skolkur- serna icke sällan måste infogas i första läskursen.

För att kontrollera de sökandes för- kunskaper anordnas för närvarande vid åtskilliga sjuksköterskeskolor un- der orienteringsperioden skriftliga kun- skapsprov i vissa skolämnen. Vid någ— ra skolor föregås provet av viss under- visning. Dessa kunskapsprov användes i begränsad utsträckning även för jäm- förelse och rangordning bland de sö— kande. Vi har undersökt frekvensen av dessa provskrivningar. Vanligast är prov i matematik, som förekommer vid 24 skolor. Prov i svensk uppsatsskriv- ning anordnas vid 16 skolor, i kemi vid 13 skolor och i fysik vid 12 sko- lor. Proven i fysik och kemi är i några fall ganska summariska och sker ge- nom att en del frågor inlagts i matema- tikprovet. Kunskapsproven samman- ställs, rättas och bedömes mestadels av skolans lärare. Det förekommer dock på sina håll att speciallärare (läro- verksadjunkt, civilingenjör, folkskollä-

rare) anlitas för uppgiften. Vid 11 sko- lor meddelar man de sökande, i all- mänhet vid kallelsen till orienterings- period, att prov skall anordnas. Dessa skolor brukar också ange vilka delar av realskolans ämneskurser som pröv- ningen avser. Vid 14 skolor lämnas ing- et förhandsmeddelande om proven, men det uppges vara allmänt känt att prov förekommer. Från 8 sjuksköterskesko- lor har rapporterats, att över huvud ta— get inga kunskapsprov anordnas i skol- ämnen.

Under vårt arbete med de nya kurs- planerna har vissa ämnesspecialister framfört tanken att någon propedeutisk undervisning, exempelvis i kemi och fysik, skulle inläggas på sjuksköterske- skolans schema första terminen. Så har skett bland annat i läroplanerna för de nya assistentutbildningarna. Vi har emellertid icke ansett att sjuksköters- keutbildningen normal-t bör belastas med undervisning i skolämnen. De er- forderliga ämneskunskaperna bör vara inhämtade redan tidigare, särskilt som inträdesåldern till sjuksköterskeutbild- ningen måste behållas relativt hög.

Som förut nämnts anser vi det emel- lertid viktigt med en kontroll av att ele- verna har aktuella och tillräckliga kun- skaper i matematik, fysik och kemi samt svenska. För detta ändamål föreslår vi, att den redan nu ganska vanliga ord- ningen med prövning i dessa ämnen sättes i system. Kunskapspmven bör ut- formas så, att de säkerställer en till- fredsställande miniminivå i de nämnda ämnena. Av vad vi tidigare anfört fram- går, att detta innebär kunskaper mot- svarande den särskilda kursen i mate— matik samt kurserna i fysik och kemi i grundskolans linjer g, h, t och 5. Av sär- skild betydelse för sjuksköterskeutbild— ningen är fasta förkunskaper i kemi. Till ledning för sökande torde denna kunskapsnivå kunna anges motsvara be-

• Sida 81
•  Original

tyget 3 i matematik särskild kurs, fysik och svenska samt betyget 4 i kemi.

Givetvis är också kunskaper i engels- ka av värde för en blivande sjukskö- terska. Vi vill här erinra om att den som genomgått någon av grundskolans teo- retiska linjer erhållit undervisning i engelska under sex år.

Slopande av orienteringsperioden Förpraktik m. m.

Orienteringsperioden (2 a 3 mån.) räk- nas visserligen inte formellt in i sjuk- sköterskeutbildningen men innebär i verkligheten för den enskilde en för- längning av den totala utbildningen. Förutom praktiskt arbete på sjukav- delning under viss handledning får proveleverna under denna tid även viss grundläggande undervisning i lek- tionsform, i allmänhet i början av kur— sen. Enligt normalplanerna bör under- visningen omfatta minst 40 timmar, men vid flertalet skolor har den teore- tiska delen större utrymme. Genom- snittet ligger vid 55 a 60 lektionstim- mar. Undervisningen avser i huvudsak personlig hygien, yrkesorientering samt allmän hälso- och sjukvårdslära inkl. demonstrationer, övningar och studie- besök.

Från skolornas sida har betonats, att systemet med provelevtid har både för- tjänster och brister. Till förtjänsterna hör, att sökande som inte tidigare prö- vat sjukvårdsarbete har tillfälle att utan alltför stora ekonomiska avbräck själv avgöra om hon kan trivas med arbetet, tjänstgöringsförhållandena och sjukhusmiljön i övrigt. Hon kan utan att »förlora ansiktet» dra sig tillbaka från utbildningen. Vidare är antalet elever i orienteringskursen ofta lägre än i ordinarie kurser, vilket möjliggör undervisning i mindre grupper. Detta är en fördel både för den nyanlända

ovana eleven och för lärarpersonalen, som skall undervisa, lära känna och bedöma proveleverna.

Kritik har emellertid också framförts mot hela anordningen med orienterings- kurser. Värdet för den enskilda sö— kanden att bli förtrogen med sjukhus- miljön har förlorat mer och mer av sin tyngd allt eftersom det blivit vanligt att sökande på egen hand skaffat sig vikariat som sjukvårdsbiträde o. d. Man framhåller vidare, att resurserna för handledning och för bedömning av proveleverna är otillräckliga. Viss av- delad lärare för dessa uppgifter finns i allmänhet inte. Omsättningen på sjuk— sköterskor vid vårdavdelningarna är betydande, och många av handledar- na är unga och oerfarna. Den bedöm- ning som kan ske görs sålunda under olika förhållanden och av olika indi- vider, varför det knappast kan bli frå- ga om enhetlig och tillfredsställande bedömning. Det har enligt många utta- landen från skolorna erfarenhetsmäs- tigt visat sig, att orienteringskursens betydelse som urvalsinstrument är be- gränsad. Från vissa skolor har t. o. m. angivits, att den numera ej har någon uppgift att fylla. De fall som leder till underkännande är i allmänhet få. Vårt material angående studieavbrotten under sjuksköterskeutbildningen visar, att utgallringen av sökande med bris- tande teoretiska eller praktiska förut- sättningar icke fungerat effektivt.

Kritiken har också haft en annan innebörd. Att under året anordna upp- repade orienteringskurser är betung- ande för såväl skolan som sjukhuset. Att samtliga sökande inte kan bedömas i ett sammanhang utan i etapper eller kontinuerligt under året innebär också nackdelar, som vi närmare berör ne- dan (sid. 90). I allmänhet genomför skolorna 4—6 orienteringskurser årli- gen. Dessa måste tidsmässigt inpassas

• Sida 82
•  Original

så att man hinner slutföra dem i god tid före elevantagningen. Genom den nödvändiga spridningen över året hän— der det att vissa sökande måste gå sin orienteringsperiod omkring ett år före utbildningens början. Förutom att sy- stemet med orienteringskurser sålunda utgör en organisatorisk och administra- tiv arbetsbörda för skolorna utöver de reguljära utbildningsuppgifterna, med- för det också långa väntetider för de sökande, som först har att invänta kal— lelse till provelevkurs och därefter vän- ta upp till ett år innan definitiv an- tagning som sjuksköterskeelev sker. Dessa väntetider kan av naturliga skäl de unga ofta inte utnyttja rationellt. Från elevförbundets sida har också framhållits, att provelevtiden verkar som en »tråkig spärr» i rekryteringen och förorsakar tidsförluster för många elever. Med den konkurrens som råder om arbetskraften kan dessa förhållan- den få svåra verkningar för rekryte- ringen.

Orienteringsperioden som inträdes- krav till sjuksköterskeskola är unik för Sverige. Anordningen torde också, med den utformning den nu har, sakna mot- svarighet inom vårt utbildningsväsende i övrigt. De ändamål den tjänar kan tillgodoses på annat sätt. Vi föreslår därför, att orienteringsperioden helt av- skaffas. Den teoretiska och praktiska undervisning, som den hittills innehål- lit, bör arbetas in i sjuksköterskeut- bildningen. I övrigt föreslår vi inträ- desprövning. Tidpunkten för oriente- ringsperiodens slopande vid den en- skilda skolan bör koordineras med in- förandet av prövningsförfarande.

I detta sammanhang har vi övervägt, om skäl funnes att uppställa ett obli- gatoriskt krav på viss förpraktik i sjuk- vården i likhet med vad som gäller inom vissa andra utbildningsområden. För att sådan förpraktik när det gäller

sjukvård skall kunna ge något väsent- ligt från utbildningssynpunkt, borde den förenas med organiserad handled- ning av praktikanten. Resurser för så- dan handledning i tillfredsställande omfattning saknas emellertid som nämnts i nuvarande läge på många håll.

Värdet av praktisk sjukvårdserfaren- het för den enskilda aspiranten kan emellertid inte förnekas. Genom kor- tare vikariat erhåller en blivande elev realistisk kunskap om sjukvårdsyrkets innehåll samt om yrkesmiljön, vilket underlättar bedömningen av de egna förutsättningarna och lämpligheten för den framtida utbildningen och verk- samheten.

Det är som förut redovisats redan nu mycket vanligt, att sjuksköterskeelever- na uppvisar tidigare sjukvårdserfaren- het. Detta belyses av en statistik gjord av Svensk sjuksköterskeförening beträf- fande elever som vann inträde 1960. Därav framgick, att ungefär två tredje— delar av samtliga antagna hade före- gående praktisk tjänstgöring inom sjuk- vården (27 % mindre än 1/2 år, 19% 1/2_1 år och 21 % mer än 1 år).

Med hänsyn till de nämnda förhål- landena anser vi oss inte höra föreslå obligatorisk förpraktik i sjukvård som ett led i utbildningen, men vi vill un- derstryka betydelsen för den enskilda sökanden att före inträdet i eget orien- teringssyfte skaffa sig praktisk erfaren- het av sjukvård, åldringsvård eller har,— navård. Vi anser också att väl vitsordad sådan förpraktik skall betraktas som en merit vid elevurvalet. Härvid har vi förutsatt att introduktion för nyanställ- da snarast möjligt blir allmänt före- kommande i sjukvården.

Även om proveleverna i allmänhet icke betraktas som arbetskraft, kan man dock icke utesluta att ett bortfall av orienteringsperioden kan komma att

• Sida 83
•  Original

skapa ett ökat personalbehov på biträ- desnivån. Å andra sidan förutsätter vi, att frivillig praktik i sjukvården efter den nyss givna rekommendationen blir ännu mer vanlig än för närvarande. Personalmässigt torde därför förslaget ha begränsad räckvidd.

Orienteringsperiodens slopande fri- ställer ett visst antal kliniska utbild- ningsplatser på sjukhusen, vilket kom- mer övrig utbildningsverksamhet till- godo.

I detta sammanhang bör redovisas, att sjuksköterskeskolorna för närva- rande i sina prospekt ger vissa anvis- ningar om på vilket sätt sökande som icke uppnått inträdesåldern kan ut- nyttja väntetiden för ytterligare meri- tering. Flertalet skolor anger, att er— farenhet från hushåll samt från barna- vård och åldringsvård räknas som me- rit. Även barnavårdskurs, husmoders- kurs e. d. rekommenderas i flera fall. Skulle ytterligare tid stå till förfogande, framhåller åtskilliga skolor värdet av goda språkkunskaper, kunnighet i ma- skinskrivning och kontorsarbete. Såväl sjuksköterskeskolornas som yrkesväg- ledningens personal torde ofta bistå bli- vande sökande med sammanställning av praktikplaner o. (1.

Vi anser det värdefullt, att eventuell ledig tid mellan avslutad skolgång och inträdet vid sjuksköterskeskola använ- des för praktiskt arbete, i den mån den icke behöver tas i anspråk för komplet- terande studier såsom förberedelse för de kunskapsprov vi föreslår. Därigenom erhåller de unga nya och nyttiga erfa- renheter från arbetslivet, vilket bidrar till social mognad och ger utblickar. Genom vårt förslag att sänka inträdes- åldern med ett år kommer emellertid den tid som står till förfogande före inträdet att reduceras. Ytterligare kom- mer tillkomsten av fackskolor att för många inskränka praktikmöjligheterna

till att gälla sommarvikariat. Med hän- syn härtill och till vad ovan anförts om betydelsen av praktisk erfarenhet från sjukvårdsområdet bör enligt vår mening hittills tillämpade mera allmän- na rekommendationer upphöra.

Injb'rande av normerade inträdesprov

Genom att rekryteringen för närvaran- de sker och även fortsättningsvis un- der åtskilliga år kommer att ske från flera skilda skolnivåer, måste särskilda anspråk ställas på metoderna för jäm- förelse mellan de sökande och på ur- valsinstrumenten. Vi har ägnat dessa frågor ingående uppmärksamhet och därvid bland annat anlitat vetenskaplig expertis.

Urvalet bland de sökande grundas nu, såsom i korthet angivits i kap. 2, dels på ansökningshandlingarna, som utgörs av skolbetyg och -intyg, prak- tikbetyg, referensutlåtanden m. m., dels på resultatet av orienteringsperioden. De svårigheter som nu föreligger att åstadkomma en rättvis och riktig gall- ring har — utöver vad som tidigare anförts beträffande orienteringsperio— den —- belysts av erfarenheter vi fått del av från sjuksköterskeskolorna.

Studieförutsättningarna hos de sö- kande i form av faktiska kunskaper och teoretisk begåvning försöker man i det nu fungerande intagningssystemet be- döma med hjälp av skolbetyg för dem som genomgått grundskola, realskola, flickskola eller gymnasium respektive intyg om studielämplighet för dem som genomgått folkhögskola. I åtskilliga fall förekommer såsom förut angivits skriv— ningar i kunskapsämnen under orien- teringsperioden. Dessa skrivningar har närmast karaktären av diagnostiska prov, även om de på sina håll i viss utsträckning också använts för jäm— förelse och rangordning mellan de sö- kande.

• Sida 84
•  Original

Av de 33 skolorna har 19 angivit, att skolbetyg på ett eller annat sätt om- räknas till poäng vid vägning av de sökandes meriter. Poängberäkningen följer emellertid icke någon gemensam norm. Flertalet av de 19 skolorna tar hänsyn endast till vissa huvudämnen (svenska, matematik, fysik, kemi, bio— logi) eller lägger huvudvikt vid dessa ämnen, medan andra räknar samtliga teoretiska ämnen. Vanligen ges en hög— re eller lägre tilläggspoäng beroende på den skolform sökanden genomgått (t. ex. 5 poäng för studentexamen, 3 poäng för normalskolekompetens/real- examen o. s. v.). En del skolor söker också poängbedöma kurser vid yrkes- skolor (hushållsskola, barnavårdsskola, sjukvårdsbiträdesskola, handelsskola, språkkurser o. s. v.) liksom även prak- tik, referensomdömen m. m., under det att man vid andra skolor tar hän- syn till sådana meriter på annat sätt och iakttar försiktighet med poängvär- dering. I kommentarer har många sko- lor kraftigt understrukit svårigheterna att finna objektiva och enhetliga be- dömningsgrunder och påtalat bristen på direktiv. Särskilt framträder vansklig- heten att jämföra sökande från vitt skilda skolformer. Sökande från folk- högskola, vilka utgör mer än en fjär- dedel av samtliga, uppvisar som nämnts i stället för ämnesbetyg studieomdö- men (utmärkt, mycket god, god, mindre god), men dessas valör kan växla mel- lan olika folkhögskolor. Liknande va- riationer anses förekomma även i frå- ga om betyg från vissa andra skolfor— mer.

Det är uppenbart att det material, som står till förfogande som underlag för en jämförelse mellan sökandena i fråga om förutsättningar för utbild- ningen, i allmänhet icke uppfyller de grundläggande krav som måste upp- ställas. Enhetlig norm saknas för be-

dömning av de sökandes kunskapsstan- dard och studieförmåga. I de fall, där betyg finns att grunda jämförelse på, gäller dels att betygen är avgivna på olika utbildningsnivåer, dels att avse— värda skillnader föreligger beträffan- de den tid, som förflutit sedan betygen avgavs.

En uppfattning om det nuvarande intagningssystemets brister kan man också få genom att studera orsakerna till studieavbrotten under utbildnings— tiden. Vårt material därom avseende åren 1958—1962 är redovisat på sid. 24—26. Bristande förutsättningar att uppfylla utbildningskraven (misslyc- kande med teoretisk utbildning, miss- lyckande med praktisk utbildning samt misslyckande med teoretisk och prak- tisk utbildning) anges direkt som skäl i 182 fall, vilket utgör 28 % av samt- liga avbrott. I vad mån verkligen bris- tande förutsättningar att klara utbild- ningskraven också ligger bakom andra angivna skäl och i realiteten varit av- görande för studieavbrotten i ännu stör- re omfattning kan självfallet inte med bestämdhet avgöras. Uppgifterna byg- ger ej på någon grundlig penetrering av avbrottsanledningarna. Erfarenhe- terna från andra liknande situationer, där man i intensivintervjuer haft möj- lighet att följa upp utfrågandet efter den första spontana motiveringen för avbrottet, visar att det skäl som spon- tant redovisas ofta är ett ur social och allmänt värderande synvinkel mera lättaccepterat skäl, som döljer det verk- liga, vilket då har en för individens självkänsla eller inför omgivningen mera belastande karaktär. I samman- ställningen över avbrottsorsaker får misslyckande med studierna anses som ett av de skäl, som är svårast att accep- tera för individen och att ange för omgivningen. Man kan därför våga anta, att bristande studieförutsättningar le-

• Sida 85
•  Original

gat bakom avbrotten i större utsträck- ning än vad som framgår av de på sid. 25 redovisade rubrikerna. Även i de fall då det verkligen varit fråga om ångrat yrkesval eller övergång till an- nan utbildning, vilket anges som av- brottsorsak i 114 fall, kan bristande studieförutsättningar ligga bakom be- sluten att avbryta studierna.

Att bristande förutsättningar att upp- fylla utbildningskraven och då i första hand kraven på att klara den teoretis- ka utbildningen utgör en av de väsent- ligaste avbrottsorsakerna, framgår ock- så av det faktum att 32 % av samtliga avbrott — 211 elever -— skett redan un- der den första läskursen.

Behovet av ett enhetligare, mera sys- tematiskt urvalsystem än det nu till- lämpade har även tagit sig uttryck i att ett antal skolor under utrednings- arbetets gång anmält sitt intresse för att försöksvis införa ett prövningsför- farande med centralt utarbetade, stan- dardiserade prov. Även från elevför- bundets sida har vid överläggningar under hand uttalats, att ett prövnings— förfarande ansågs bättre än det hit- tillsvarande antagningssystemet.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att redan 1946 års kommitté för sjuk- sköterskeutbildningen diskuterade lämp- ligheten av att ersätta provtjänstgöring— en med urvalsprov eller att kombinera den med sådana prov. Kommittén fann, att praktiska resurser i form av till- räckligt antal utbildade provledare än— nu icke existerade, men uttalade att för- söksverksamhet vid någon eller några skolor med urvalsprövning, lämpligen begåvningsprov och självbiografisk upp- sats, skulle vara av värde som komple- ment till de då reguljära urvalsinstru- menten, personlig intervju och prov- tjänstgöring. Några försök kom emel- lertid inte till stånd.

Numera förekommer prövningsför-

faranden i stor utsträckning, på några områden även i mycket stor skala, t. ex. standardproven i skolorna och de prov som militärpsykologiska insti- tutet anordnar med de värnpliktiga. Inom industrin används psykologiska urvalsprov i betydande omfattning bland annat vid uttagning till arbets- ledarutbildning och vid antagning av elever till företagsskolor och inbyggda skolor.

Under vårt arbete har vi tagit del av vissa erfarenheter av psykologiskt pröv— ningsförfarande vid en del svenska ut- bildningsanstalter med rekrytering på i stort sett samma nivå som sjukskö- terskeskolorna, främst statens skogs- skolor. Vid dessa anordnas årliga ur— valsprov bland de sökande. Erfarenhe- terna är positiva. Studieavbrott före- kommer praktiskt taget inte. Dock bör framhållas, dels att man vid skogssko- lorna endast tar in 140—150 elever om året, dels att man där har relativt sett flera sökande än vid sjuksköterskesko— lorna och därför möjlighet till en hår- dare gallring. Vi har också inhämtat upplysningar om de psykologiska prov, som sedan ett 20-tal år tillämpas i Fin- land vid urvalet av sjuksköterskeelever och som vid uppföljning visat sig äga god prognosförmåga. Studieavbrotten begränsar sig där till 2 a 3 procent och beror då i regel på ändrade familjeför— hållanden eller sjukdom. Även erfaren— heter av liknande prov i Norge under åren efter krigsslutet har stått till vårt förfogande. Det bör vidare redovisas, att prövningsförfarande anses självklart och oundgängligt vid sjuksköterskesko- lor i USA. Utredningens expert, docen- ten D. Magnusson, har på vårt uppdrag på ort och ställe studerat prövnings- förfarandena i Finland och USA.

Vi har medverkat till en försöks- verksamhet med prövningsförfarande, varvid resultaten av genomförda prov

• Sida 86
•  Original

även lagts till grund för intagning av elever. I december 1963 genomfördes nämligen försök med inträdesprövning vid två skolor (Kristianstad och Sunds- vall) för intagning i februari 1964. I maj/juni 1964 anordnades prov för in- tagning i september 1964 vid samma skolor samt därutöver vid statens sjuk- sköterskeskolor i Göteborg och Norr- köping, S:t Eriks sjuksköterskeskola i Stockholm, Birgitta sjuksköterskeskola i Linköping samt Göteborgs sjukskö- terskeskola. Vissa av de sistnämnda sko- lorna genomförde en mera begränsad prövning.

Den fullständiga försöksprövningen omfattade följande typer av prov:

1. Skriftliga kunskapsprov i svensk skrivning, matematik, fysik samt kemi.

2. Skriftliga begåvningsprov avseende logiskt tänkande samt språklig, nu- merisk och spatial begåvning.

3. Praktiska motoriska prov avseende precision och snabbhet i fingrarnas och händernas rörelser.

4. Muntliga individuella intervjuer vil- ka bl. a. baserades på skriftligt själv- biografiskt material (bl. a. en fri levnadsbeskrivning). Intervjuerna, som leddes av psykologer, lades till grund för bedömningar av de sö- kandes personlighetsmässiga förut- sättningar att tillgodogöra sig ut- bildningen till sjuksköterska och att nå framgång i sjuksköterskeyrket. Svårighetsgraden i prövningen enligt punkt 1 har motsvarat vad som hittills i allmänhet gällt som inträdeskrav, d. v. s. realskolans kurs med goda betyg eller motsvarande kunskaper. Aspiran- terna har i förväg underrättats om ar- ten och omfattningen av proven. Både kunskapsproven och begåv- ningsproven är skriftliga grupprov, s. k. abilitetsprov, som genomförts vid samtliga i försöken deltagande skolor.

De under 3. och 4. nämnda proven ingår i försöken endast vid vissa sko- lor. Proven har grundat sig dels på re- dan tidigare utprövade provbatterier för liknande ändamål, vilka tillrätta- lagts för vårt syfte, dels på särskilt ge- nomförda analyser av utbildnings- och yrkeskraven samt därpå nykonstruerat provmaterial. Utöver de angivna proven kommer eventuellt ytterligare några ty- per av urvalsinstrument att som led i försöksverksamheten ingå i provför- farandet vid senare prövningstillfällen. Det ingår i förutsättningarna att prov- batteriet skall successivt revideras allt eftersom erfarenhet vinnes av tillämp- ningen.

Efter en första genomgång av an- sökningshandlingarna, referensupplys- ningar, praktikbetyg o. s. v. kallas ett lämpligt antal sökande (om möjligt minst dubbelt så många som antalet ut- bildningsplatser som skall besättas) till prövning vid skolan. Prov av den an- givna omfattningen kräver en tid av cirka 1% dag, varav den skriftliga de— len upptar 1 dag. Under prövningsda- garna har skolans personal tillfälle till samtal med de enskilda sökandena, var— igenom ytterligare bedömning kan er- hållas av aspiranternas personlighets- mässiga förutsättningar för sjuksköters- keutbildning. Resultaten från pröv- ningen bearbetas av psykologpersona- len och redovisas skriftligt i form av sammanfattande bedömningar av de sökande i en poängskala och muntligt i form av kommentarer till den skrift- liga redovisningen samt personkarakte- ristiker. Det slutliga avgörandet i varje antagningsfall tillkommer liksom hittills skolan, som därvid självfallet utnyttjar all tillgänglig information om sökanden (inkl. referensupplysningar och omdö- men från praktisk verksamhet i sjuk- vård och eventuellt på andra yrkesom- råden).

• Sida 87
•  Original

Uppföljningen av elever, som intagits efter prövning vid dessa tillfällen, med bedömningar av deras prestationer un- der utbildningstiden måste i första hand utsträckas under minst ett år för att en preliminär bedömning av ur- valsförfarandets prognostiska tillförlit- lighet skall kunna göras. Därutöver måste även en uppföljning på längre sikt, d. v. 5. under hela utbildningsti- den och även under praktisk yrkes— verksamhet efter legitimationen, kom- ma till stånd. Under det angivna upp- följningsåret bör ytterligare skolor kun- na använda provförfarandet. Vi åter- kommer strax till denna fråga.

De skolor som deltar i försöken har i regel inställt sina orienteringsperio— der. Sökande som saknar erfarenhet av sjukvårdsarbete uppmanas att i eget orienteringssyfte skaffa sig sådan er— farenhet genom viss tids praktik på sjukhus. Det bör framhållas att det faktum att provresultaten i viss omfatt- ning även utnyttjas vid elevurvalet i någon mån minskar säkerheten i upp- följningsresultaten genom bortfallet av vissa elever med svaga prövningsresul- tat.

Den vetenskapliga ledningen av ut- prövningen och försöksverksamheten omhänderhas av experten Magnusson. Det praktiska genomförandet av pröv- ningarna är ett konsultationsuppdrag, som av de deltagande skolorna beträf- fande de två första prövningstillfällena lämnats till Personaladministrativa rå- det (PA-rådet). Uppföljningsarbetet kommer att ske vid avdelningen för till- lämpad psykologi vid Stockholms uni- versitets psykologiska institution under Magnussons ledning. Beträffande närma- re uppgifter angående utprövningen hänvisas till bilaga 3.

Såsom närmare framgår av bilaga 3 beräknas kostnaderna för konstruktion av inträdesproven till högst 10 000 kro-

nor och för uppföljningen till och med avlämnandet av slutrapport under and— ra halvåret 1965 till cirka 28 000 kro— nor. Dessa båda poster är av sådan art att de bör bäras av statsverket, och vi har gjort framställning därom. Däremot bör kostnaderna för provens genomfö- rande bäras av varje skola för sig. För den skriftliga abilitetsprövningen beräknas kostnaden uppgå till cirka 60 kronor per prövad, medan kostnaden för såväl abilitetsprövningen som per- sonlighetsbedömningar under den första prövningsomgången uppgått till cirka 225 kronor per prövad. När oriente- ringsperioden kan slopas i samband med införande av prov, gör skolorna emellertid i gengäld en inbesparing av andra utgiftsposter.

Vid våra överväganden om lämplig- heten av standardiserade prov såsom urvalsinstrument vid inträde i sjukskö- terskeskola har vi ansett oss böra sär- hålla två olika slag av prov, nämligen dels kunskaps- och begåvningsprov (abilitetsprov), dels prov som avser allmän lämplighet för arbete inom sjukvården.

I fråga om kunskaps- och begåv- ningsproven har vi redan i ett före- gående avsnitt uttalat oss för att dylika prov kommer till användning för att öka förutsättningarna för ett rättvist urval mellan sökande från olika skol— former. Det föreligger redan stor erfa- renhet från olika områden beträffande dessa typer av urvalsprov. Vi vill där- för förorda att dylika prov snarast in- föres vid sjuksköterskeskolorna. Dessa prov bör organiseras av den centrala tillsynsmyndigheten. Huruvida proven skall äga rum en och samma dag vid samtliga skolor i landet eller fördelas över en viss period blir beroende av praktiska förhållanden, bl. a. tillgången på prövningspersonal. Sprides pröv-

• Sida 88
•  Original

ningen över flera dagar måste proven varieras, dock utan att deras karaktär och svårighetsgrad ändras. Rättningen torde böra ske centralt.

Beträffande behörigheten hos pröv- ningspersonalen har vi samrått med 1962 års arbetspsykologutredning. Sto— ra krav måste självfallet ställas på dem som skall handha den centrala ledning- en och övervakningen av abilitetspro— ven. Tillsynsmyndigheten bör, när provsystemet införes generellt, ta ställ- ning till vilket organ som bör anför- tros prövningen. Denna fråga torde få bedömas mot bakgrunden av de förslag som väntas från arbetspsykologutred- ningen samt det förslag om inrättande av ett skolväsendets prognosinstitut, som skolöverstyrelsen framlagt i sina anslagsäskanden för budgetåret 1965/66. Även om tillgången på fackpsykologer för närvarande är begränsad, torde dock utvecklingen på det praktiskt-psy- kologiska området gå snabbt. Vi utgår från att personal med erforderlig kom- petens kan anlitas.

Skolornas personal bör genom till- synsmyndighetens försorg ges erforder- lig instruktion om hur man maximalt utnyttjar den information prövnings- resultaten ger.

Det allmänna införandet av pröv- ningsförfarandet bör kopplas samman med övergång till den nya sjuksköters- keutbildningen. Vid den enskilda skolan bör alltså prövning anordnas senast i samband med intagningen till termin I enligt vårt förslag. Vi föreslår i se- nare sammanhang en viss möjlighet till spridning av övergången, varigenom alltså organisationen för inträdespröv- ningar också kan byggas upp successivt.

Vi har vidare övervägt, huruvida det är nödvändigt att samtliga sökande del- tar i proven eller om befrielse bör kun- na medges helt eller delvis. Prövningen bör av de sökande upplevas som me-

ningsfull och icke enbart som en for- malitet. Med hänsyn till att provet skall underlätta jämförelsen mellan elever från olika skolformer, bör befrielse medges endast i fråga om sökande som på grund av sina på annat sätt styrkta kunskaper uppenbart äger företräde framför övriga sökande. Detta kan exempelvis gälla för en sökande, som nyligen avlagt studentexamen med goda betyg i de ämnen kunskapsprovet om- fattar. Vi förordar, att skolstyrelsen skall äga medge dispens av nämnda slag. Om sökanden befrias från kun- skapsprovet, bör dispens också kunna medges från begåvningsprovet, när an- sökningshandlingarna och informatio- nerna i övrigt motiverar detta.

Vad vi här anfört avser i främsta rummet antagningssystemet under den övergångsperiod inom skolväsendet då sökande med olika slag av skolunder- byggnad måste rekryteras. Huruvida in- trädesprov bör användas även i ett se— nare läge, då skolunderbyggnaden hos de sökande kan väntas bli jämnare, har vi icke tagit ställning till.

Vi vill understryka att vi endast ta- git ställning till användande av kun- skaps- och begåvningsprov vid sjuk- sköterskeskolorna. Vad angår de indi- viduella prov, som försöksvis använts bland annat i Kristianstad och Sunds- vall, fordras i ett senare läge ställnings- tagande till om försöken bör utsträckas över en längre tid och eventuellt ut- vidgas till ytterligare skolor. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten att noga följa denna fråga.

Vi vill i detta sammanhang även be- röra formerna för skolornas eget in- samlande av information som underlag för lämplighetsbedömningar.

Denna bedömning sker för närvaran- de dels på grundval av observation un-

• Sida 89
•  Original

der orienteringsperioden, dels på grundval av lämplighetsintyg. Den kri- tik som framförts mot orienteringspe- rioden som urvalsinstrument har vi re- dogjort för i föregående avsnitt. Vad beträffar lämplighetsintygen (de 5. k. förtroendefrågorna) inhämtas dessa från i allmänhet två av den sökande själv namngivna personer, som i regel känner sökanden från skola eller ar- betsliv. Dessa intyg är alltid konfiden- tiella. Varje skola har sitt intygsformu- lär, och olikheterna kan vara avse- värda. Det exempel på intygsformulär, som vi här bifogar (bilaga 4), är må- hända icke representativt. Vid flera sko- lor har frågorna i formuläret numera begränsats till att ta sikte på sådana erfarenheter och omdömen beträffande sökande, som intygsgivaren kan ha i egenskap av tidigare lärare eller arbets- ledare. Lämplighetsintygets värde har ifrågasatts från olika håll. Redan 1946 års kommitté var kritisk. Intyget kan ha ett värde som underlag för en nega- tiv gallring på ett tidigt stadium av så- dana sökande, som av intygsgivaren angetts som uppenbart olämpliga för sjuksköterskeyrket. Sådana utlåtanden torde vara ovanliga. Tvärtom har från vissa skolor påpekats, att referentsvaren i regel är mycket positiva. Som under- lag för en jämförelse mellan de sökande ifråga om lämplighet är värdet av inty- gen sannolikt överskattat. En rad skäl talar för att ringa vikt bör läggas vid de uttalanden, som avlämnas på detta sätt, av intygsgivare utan gemensam re- ferensram och ofta utan verklig insikt i vad den sysselsättning kräver, som rekommendationen gäller.

Vi är tveksamma till värdet av de skriftliga s. k. förtroendefrågorna. Skul- le dessa bibehållas, borde formulä— ren i varje fall betraktas som offent- liga intyg och frågorna begränsas till några få men för utbildningen och yr-

ket väsentliga egenskaper (variabler). Det torde emellertid vara en allmän erfarenhet, att skriftliga referensupp- lysningar ofta blir mindre nyanserade och ger ett sakligt sett mera begränsat bedömningsunderlag än muntligt fram— förda bedömningar. För uppgiftsläm- narna torde det framstå som en svår och grannlaga uppgift att skriftligen uttala sig om olika personlighetsdrag hos individer i 18-årsåldern, i synner— het som dessa uppgifter kan få avgö- rande betydelse för vederbörandes framtid. övervägande skäl talar enligt vår mening för att hela systemet med allmänt hållna skriftliga förtroendefrå- gor avskaffas. I stället bör skolans per- sonal enligt vår mening i första hand söka bilda sig en mera allsidig uppfatt— ning om sökandens personliga lämplig- het genom en intervju med henne själv. Denna intervju bör följa en plan utar- betad av psykologisk expertis i samråd med några rektorer. Vidare bör skolans personal ges handledning och träning i intervjuteknik. Den erhållna bedöm- ningen bör givetvis ställas samman med uppgifter från andra håll, främst intyg och uttalanden från sjukhuspersonal som haft tillfälle att iaktta sökanden i praktisk verksamhet. När det gäller den mellangrupp av sökande, som vid ur- valet blir mest svårbedömd, torde som ett komplement till sökandeintervjun en mera utvidgad muntlig referenstagning vara önskvärd. Kontakt bör då sökas även med andra personer än dem sö— kanden refererat till, exempelvis klass- föreståndare, arbetsledare eller ung- domsledare som haft tillfälle att iaktta sökanden under längre tid. I de tvek- samma fallen ökar givetvis säkerheten i personbedömningen med antalet upp- giftslämnare. Värdet av de erhållna upplysningarna om en sökande bör vä- gas alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. På angivet sätt torde

• Sida 90
•  Original

kunna insamlas ett förhållandevis mång- sidigt och tillförlitligt underlag. Sökan- de- och referensintervjuerna bör ut- mynnai en graderad lämplighetsbedöm— ning enligt ett bedömningsschema. Det här angivna intervjuförfarandet kräver av naturliga skäl stor omsorg och sär- skilt i de mera tveksamma fallen åtskil- ligt arbete från skolans sida. Vi anser emellertid lämplighetsbedömningen va— ra ett utomordentligt viktigt moment i urvalssammanhanget. Vad vi anfört bör enligt vår mening gälla oberoende av om prövningsbatteriet för framtiden kommer att innehålla en psykologinter- vju med den sökande eller icke.

Vissa övriga förslag Hälsokontroll

Sjukvårdsarbetet ställer stora fysiska och psykiska krav på personalen. Det är icke sällsynt, att sjukdom och andra hälsoskäl anges som anledning till stu- dieavbrott vid sjuksköterskeskolorna. Det nuvarande kravet att äga god hälsa och goda kroppskrafter samt vara fri från lyte, som skulle göra sökanden olämplig som sjuksköterska, är säker- ligen väl motiverat. Varje sökande har att på anmodan genom läkarintyg, som är fastställt av medicinalstyrelsen och gemensamt för alla sjuksköterskeskolor, styrka att hon beträffande hälsa och kroppskonstitution är lämplig för den planerade utbildningen. För dem som antages gäller särskilda föreskrifter an- gående ympning mot vissa sjukdomar. Det har under vårt arbete icke fram- kommit några skäl, som aktualiserar någon ändring i den nuvarande hälso- kontrollen vid inträdet. Vi vill endast framhålla, att personer med höggradiga läs- och skrivsvårigheter av naturliga skäl inte bör ta befattning med läke- medel. Denna fråga bör således också uppmärksammas vid elevurvalet.

Ansökningsförfaraudet m. 111. Från skolornas sida har ganska all- mänt framhållits, att en brist i det nu- varande antagningssystemet är att ur- valet hland de sökande, på grund av de upprepade orienteringskurserna, måste ske kontinuerligt eller i etapper under året och inte på en gång i konkurrens mellan samtliga sökande till höst- eller vårkursen. Ansökningarna fördelar sig ojämnt under året, så att man vissa tider har ett större antal sökande att gallra bland och under andra tider ett betydligt mindre antal. Likvärdiga me- riter kan då bli värderade olika, och ett helt rättvist urvalsförfarande blir omöjligt att genomföra.

Vi föreslår gemensamma fixerade an- sökningstider två gånger per år för samtliga skolor. Tillsynsmyndigheten bör fastställa de gemensamma ansök- ningstiderna. Med det terminssystem vi föreslagit, d. v. s. elevintagning i augusti och januari, torde ansöknings- tiderna böra utlöpa i april resp. sep— tember, om prövning och urval skall hinnas med och sökanden erhålla be- sked i erforderlig tid före terminens början.

Ett annat förhållande, som påtalats från skolornas sida, är att de sökande ofta lämnar in ansökan till flera skolor samtidigt, vilket inte alltid framgår av handlingarna. Flera skolor lägger då ned tid och omsorg på behandlingen av samma ansökan, som också kan bli godkänd på mer än ett håll. De skolor som får återbud måste med kort var- sel söka kalla in lämplig reserv. Detta skapar givetvis svårigheter och föror- sakar en mängd arbetskrävande och brådskande kontakter. Det har också påpekats, att dubbelansökningarna leder till att samma sökande, på grund av att konkurrensen varierar mellan sko— lorna, kan mottaga mycket varierande besked från olika skolor: en skola be-

• Sida 91
•  Original

Tabell 9.3. Frekvensen av dubbelansök- ningar år 1963

Sökande till 1 skola ............... 2 260 » » 2 skolor .............. 760

» » 3 » .............. 468 » » 4 » .............. 253 » » 5 » .............. 93

» » 6 » .............. 41 » » 7 » .............. 21 » » 8 » .............. 11 » » 9 » .............. 7

» » 10 » . . . . .......... 4 » » 1 l » .............. 1

» » 12 » .............. 2 » » 14 » .............. 1 » » 18 » .............. 1

3 923

viljar inträde, en annan fordrar höjda betyg, en rekommenderar sjukvårds- praktik, en annan avråder från sådan praktik o. s. v.

Att dubbelansökningarna kan utgöra ett svårt problem inses lätt, om man närmare undersöker frekvensen. Enligt en statistik gjord i medicinalstyrelsen för år 1963 hade dubbelansökningarna den omfattning som tabell 9.3 visar.

Det framgår, att icke mindre än 1 663 sökande (: 42 %) sökt inträde vid två eller flera skolor.

Problemet är icke specifikt för sjuk- sköterskeskolorna utan torde vara ak- tuellt på åtskilliga utbildningsområden, där decentraliserad intagning äger rum. I vissa fall (t. ex. vid polisrekrytering— en, som omfattar 700—800 nyantagna per år av i stort sett dubbelt så många sökande) har problemet lösts genom att ett centralt sökanderegister upprättats, vilket bygger på en enkel rapportering från de lokala antagningsorganen. Re- gistret ger upplysningar angående dub- belansökningar, som föreligger till pröv— ning samtidigt på olika håll. Ett dylikt centralt sökanderegister kan tjäna även andra ändamål. Det kan t. ex. vara ett instrument för clearing mellan över- skotts- och underskottsområden, utgöra underlag för statistik och för informa-

tions- och rekryteringsverksamheten över huvud taget.

Tanken att i likhet med vad som gäl- ler vid t. ex. medicinarantagningen gö— ra en helt central bedömning och uttag- ning och därefter fördela sjuksköterske- eleverna på de olika skolorna med be- aktande så långt möjligt av den enskil- des önskemål har visserligen framförts men icke vunnit nämnvärd anslutning under vårt arbete. Dels är antalet sö- kande till sjuksköterskeskolorna kvan- titativt sett mycket stort, dels ligger det ett väsentligt värde i att varje skola del- tar i prövningen, bedömningen och ur- valet av sina blivande elever. Å andra sidan föreligger betydande variationer i fråga om sökandefrekvens skolorna emellan, vilket bl. a. ger väsentliga skillnader i skolornas möjligheter att besätta elevplatserna med kvalificerade sökande. Detta kräver enligt vår mening åtgärder för en viss utjämning. Redan 1946 års kommitté för sjuksköterske— utbildningen framhöll angelägenheten av ett clearingförfarande mellan olika skolor, så att dessas kapacitet fullt ut- nyttjades. Problemen med såväl dubbel- ansökningar som ojämnheter i sökande- tillgången skulle enligt vår mening kunna bemästras genom förhållandevis enkla åtgärder som vi här kort skisse- rar men som torde få närmare över- vägas av tillsynsmyndigheten.

Det är av naturliga skäl rimligt, att en sökande skall kunna i sin ansökan anmäla sig till mer än en skola samti- digt. Praktiska hänsyn gör dock att nå- gon gräns bör sättas. Sökanden synes icke böra tillåtas ha flera ansökningar inlämnade för samtidig behandling på olika håll, utan endast en ansökan upp- rättas vari angives vid vilken skola sökanden önskar placering i första hand, i andra hand och i tredje hand. Så sker exempelvis vid centraliserad intagning till gymnasium. Ansökan till

• Sida 92
•  Original

sjuksköterskeskola inlämnas till den centrala tillsynsmyndigheten som har att göra en fördelning av de sökande på de olika skolorna med iakttagande så långt möjligt av såväl sökandenas som skolornas intressen. Genom att an- sökningen inlämnas centralt, försvinner prohlemet med dubbelansökningar. Vid fördelningen av ansökningarna får sökandenas önskemål om placering vägas mot intresset att uppnå en i för- hållande till skolornas storlek (elevin— tagning) i stort sett proportionell sprid- ning av de sökande och att åstadkom- ma en någorlunda likartad sammansätt- ning av varje skolas sökandegrupp. Na- turligtvis bör ingen millimeterrättvisa eftersträvas, utan det måste bli fråga om en jämförelsevis grov fördelning av sökandematerialet. Den stora delen av materialet torde falla ut ganska själv- klart på de olika skolorna. Vid anhop- ning av förstahandssökande på någon skola, bör en utjämning ske med beak- tande av bland annat behovet av sö- kande vid närliggande skolor (i första hand regional fördelning, hänsyn till sökandens hemort). Samtidigt är det önskvärt att tillse att sökandegruppen vid olika skolor får en i stort sett lik- artad spridning i fråga om skolunder- byggnad. Vi bortser här givetvis från att studentkurser torde förekomma vid en del skolor. Vidare torde vid fördel- ningen få beaktas, att sökande till de

konfessionella skolorna på grund av dessas speciella karaktär icke alltid tor- de acceptera placering vid annan skola.

Vid den centrala behandlingen av an- sökningarna synes någon utgallring av sökande i regel inte böra ske. Endast i de fall sökande uppenbart inte fyller de gällande intagningsvillkoren, kan skäl finnas att ta undan ansökan. l öv- rigt översändes ansökningarna till re- spektive skolor för vidare handläggning. Sökandena skulle alltså komma att prö- vas vid den skola, där tillsynsmyndig- heten placerat dem, vilket i flertalet fall är lika med önskad skola. Det är dock givetvis tänkbart, att vissa skolor av praktiska skäl samordnar och ge- nomför sin prövning på någon central- ort.

Samordningssträvandena vid elevin— tagningen kan naturligtvis, om så i framtiden skulle anses ändamålsenligt, drivas längre än vi här skisserat. Så skulle t. ex, själva inträdesprövningen kunna centraliseras till några få ställen i landet och genomföras utan skolornas medverkan. Den därpå följande fördel- ningen av de sökande skulle då kunna grundas på en mera detaljerad gransk- ning av ansökningshandlingarna och prövningsresultaten. Skolorna skulle se- dan i vanlig ordning företaga sin bedöm- ning i fråga om lämplighet och förut- sättningar i övrigt samt fatta beslut i intagningsfrågan.

• Sida 93
•  Original

KAPITEL 10

Läroplan för grundutbildningen

Vissa allmänna utgångspunkter

Vid utformande av våra förslag till ny utbildning har vi ansett, att den ak- tuella arbetsmarknadssituationen med rådande sjuksköterskebrist icke bör få påverka lösningarna i fråga om ut- bildningens innehåll och allmänna stan- dard. Vid utförandet i praktiken kan därför viss hänsyn behöva tas till per- sonalförhållandena på så sätt att ge- nomförandet sker successivt.

En annan sak är att vi mot bakgrun- den av minskande ungdomskullar och skärpt konkurrens om utbildningssö— kande framlägger flera förslag, som var för sig men särskilt tillsammans torde kunna medverka till att sjuksköterske- utbildningen bibehåller sin förmåga att dra till sig ungdom.

Läsår, terminer m. m.

Den nuvarande sjuksköterskeutbildning- en är i regel så utformad, att eleven del- tar i utbildning 11 månader (48 veckor) av året och har en månads ferier. Le- digheten kan infalla under olika delar av året. Någon indelning av utbildnings— tiden i egentliga läsår och terminer fö- rekommer inte. Sjuksköterskeutbildning påbörjas i allmänhet i mars eller september. Den som börjar i mars får i regel sin ferie- månad första året i december, andra året i juli och tredje året i maj, me- dan den som börjar i september har

ferier respektive år i juni, januari och november (se sid. 23) . Skolans verksam- het pågår sålunda varje sommar. Den- na ordning är emellertid numera föga ändamålsenlig. Från skolornas sida har framhållits, att det är praktiskt taget omöjligt att bedriva någon egentlig un- dervisning under sommarmånaderna och de stora helgerna på grund av stängda sjukhusavdelningar och ringa eller ingen tillgång på timlärare. Ele— verna tages under dessa perioder i an- språk för olika förekommande praktis- ka uppgifter utan erforderlig handled- ning. Representanter för sjuksköterske- skolornas lärare, samlade till konferens i Stockholm 1963, har i skrivelse till oss föreslagit, att sommarmånaderna och de stora helgerna av sagda skäl ej bör ingå i utbildningstiden. Vidare har elevför- bundet framhållit önskvärdheten av att även sjuksköterskeskolorna finge ett läsår med sommarferier på sätt som gäl- ler inom vårt undervisningsväsende i övrigt.

Enligt föreskrifterna i skolstadgan 20 kap. omfattar läsår för heltidskurs med övervägande teoretisk undervisning normalt 39 veckor och läsår för heltids- kurs med övervägande praktisk under— visning normalt 42 veckor (normal- läsår). Om särskilda skäl föreligger, har överstyrelsen möjlighet att medgiva, att normalläsåret för heltidskurs minskas eller ökas med högst två veckor.

Undervisningen vid sjuksköterskesko- la kommer under en termin att vara

• Sida 94
•  Original

övervägande teoretisk och under fyra terminer övervägande praktisk. Under de praktiska avsnitten skall teoriunder- visning ges parallellt. Det är givetvis önskvärt att ett enhetligt läsår tilläm— pas vid skolorna oberoende av pro- portionen teoretisk och praktisk utbild- ning i terminerna. Vi har stannat för att förorda ett läsår på 42 veckor. Här kan erinras om att vid statens sjuk- sköterskeskola i Norrköping redan till- lämpas ett modifierat terminssystem.

Varje läsår bör bestå av två termi- ner med samma antal veckor per ter- min. Ett läsår med två lika långa ter- miner är visserligen icke helt vanligt men dock inte unikt. Det förekommer bland annat vid de tekniska högskolor- na. Att båda terminerna bör ges sam- ma längd vid sjuksköterskeskolorna hänger samman med att elevintagning måste ske till såväl höst- som vårtermin och att utbildningen, oavsett vilken ter- min den börjar, måste följa samma plan. Höstterminen beräknas börja omkring den 18 augusti och avslutas omkring den 18 januari med en veckas julferier (: 21 veckor), medan vårterminen av- ses börja omkring den 19 januari och avslutas omkring den 19 juni med en veckas påskferier (: 21 veckor). Som- marferierna skulle sålunda infalla mel- lan omkring den 20 juni—omkring den 18 augusti och omfatta 8 veckor. Be- slut om datum för terminernas början och slut bör fattas av tillsynsmyndig- heten.

Förslaget att införa terminssystem och sommarferier innebär, att det nu- varande arbetsåret förkortas med 6 vec- kor, från 48 till 42 veckor. En konse- kvens blir att utbildningen vid oför- ändrad organisation skulle behöva för- längas i motsvarande mån. Vi föreslår emellertid ändringar som också ver- kar i tidsbesparande riktning. Till de

olika omständigheter som verkar för- längande respektive förkortande på ut- bildningen i dess helhet återkommer vi i det följande.

För utbildningssjukhusens del torde reformen att införa åtta veckors som- marferier för samtliga elever icke med- föra något bortfall av arbetskraft. Ele— vernas praktiska utbildning första som— maren i den nuvarande studieordningen torde nämligen mer än väl kompense- ras av vårt förslag angående sommar- praktik viss tid (se sid. 95). Under andra utbildningsårets sommarmånader har eleverna för närvarande normalt ferier och läskurs resp. sådan praktik, där de som regel icke ersätter reguljär sjukhuspersonal.

Arbetsveckan

Enligt skolstadgan 20 kap. skall anta- let veckotimmar i heltidskurs normalt utgöra lägst 37 och högst 45, dock att i kurs med huvudsakligen teoretisk undervisning timantalet kan nedsättas till lägst 33 veckotimmar. Vårt förslag innebär, att under de teoretisk-prak- tiska perioderna antalet undervisnings- timmar per vecka skall utgöra 37—40 och under läsperioderna, i likhet med vad som nu gäller vid sjuksköterskeskolor- na, 30 veckotimmar. Till frågan om för- delningen av teori och praktik under utbildningens olika avsnitt återkommer vi nedan. Vi har icke räknat med några teoretiska lektioner på lördagar, där— emot praktisk utbildning.

Under arbetet har vi haft visst sam- råd med skolarbetstidsutredningen, som har till uppgift att utreda frågan om 5-dagarsvecka inom skolväsendet, men för vår del ställt oss tveksamma till tanken att genomföra en sådan reform inom sjuksköterskeutbildningen. Vi har därför icke ansett oss böra gå in på frågan, vilka åtgärder som skulle be-

• Sida 95
•  Original

höva vidtagas för att bereda ersättning för den praktiska utbildningstid, som skulle bortfalla vid regelmässigt ledig lördag. Detta spörsmål får, om det blir aktuellt, övervägas av tillsynsmyndig- heten för sjuksköterskeutbildningen.

Under huvuddelen av utbildningsti- den kommer sjuksköterskeeleverna så- lunda enligt vårt förslag att deltaga i praktisk utbildning på lördagar. Med hänsyn till att eleverna bör uppleva sjukvårdsverksamheten under olika för- hållanden, torde det vara värdefullt att under utbildning på vårdavdelning i begränsad utsträckning även söndagar tages i anspråk.

Sommarpraktik

För sjukhusens del är sommaren den period, då behovet av vikarier gör sig särskilt starkt gällande, i synnerhet i storstäderna. Från arbetskraftssynpunkt utgör därför eleverna för närvarande en tillgång under denna tid. Vid över- gång till terminssystem kan bortfallet av elever under sommarferierna i vissa fall bli kännbart och skäl sålunda före— ligga att förorda viss sommarpraktik för sjuksköterskeeleverna. Sådan praktik kan också ha ett värde från utbildnings- synpunkt. Inom det praktiskt inriktade utbildningsväsendet är det icke ovan- ligt med sommarpraktik under utbild- ningstiden. Som exempel kan nämnas det tekniska området. Sålunda före- slår gymnasieutredningen beträffande gymnasiets tekniska sektor s. k. miljö- praktik på industrins arbetsplatser un- der minst 6 sommarveckor efter var- dera årskurserna 2 och 3. Även om man inte kan till arten jämföra teknisk gym- nasieutbildning, som försiggår i skol- lokaler, med sjuksköterskeutbildning som till stor del är förlagd till sjukhu- sen, vill vi dock betona att intrycken torde bli väsentligt olika om man upp—

lever arbetsplatsen som elev eller som anställd. Därför har gymnasieutredning- ens riktlinjer för miljöpraktiken åt- minstone i vissa delar giltighet även för sjukvårdsutbildningen. Särskilt gäl- ler detta praktikens värde för oriente- ring om olika personalkategoriers ar- betsvillkor, tänkesätt och reaktioner i olika situationer på arbetsplatsen, per- sonalorganisationernas roll m. m. Vi hänvisar i övrigt till SOU 1963: 42.

Vi anser sålunda att sommarpraktik för sjuksköterskeeleverna i sluten sjuk- vård kan ha vissa fördelar från utbild- ningssynpunkt. Med den positiva in- ställning till sommararbete, som för närvarande råder bland studerande ungdom, torde det dock inte vara erfor- derligt att föreslå anordningen som obligatorisk. Den frivilliga sommarprak- tiken bör från skolornas sida framhållas som lämplig och värdefull. Den bör ha formen av vikariatsförordnande på al- ternativt sjukvårdsbiträdes-, underskö- terske- eller sjukskötersketjänst allt- efter det utbildningsstadium eleven uppnått i grundutbildningen och even- tuellt den tidigare erfarenhet av praktisk sjukvård eleven haft. Vi förutsätter att tillsynsmyndigheten efter samråd med medicinalstyrelsen utfärdar anvisning- ar för elevernas sommarpraktik, var- vid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kompetensfrågan. Under denna tid skall eleverna givetvis vara anställda i vanlig mening. Eleven bör för som- marpraktiken ej vara hunden att tjänst- göra inom det egna huvudmannaområ- det utan kunna ta förordnande även vid andra sjukhus. Vidare räknar vi med att sjuksköterskeeleverna ägnar en- dast en del av sommarferierna till prak- tik. Normalt torde den böra omfatta en sammanhängande period av en månad. Därigenom kan eleverna disponera så lång tid för egen rekreation som mot— svarar vanlig semester.

• Sida 96
•  Original

Grundutbildningens utformning och innehåll

När vi utformat vårt förslag till grund- utbildning, har vi som mål haft det funktions- och ansvarsområde, som vi angivit i kap. 7. Där har vi också ställt upp det allmänna målet för utbild— ningen. I detta ingår bland annat att ge eleverna erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper och lära dem att tillämpa dessa i praktiken, att hos dem utveckla egenskaper och attityder av betydelse för den kommande yrkesverk- samheten samt ge förberedelse för le- darskap och för medverkan i undervis— ningsarbete. Vi hänvisar här i övrigt till målsättningskapitlet.

Den läroplan vi föreslår skall efter eventuella justeringar med anledning av remissbehandlingen och statsmakternas prövning i sedvanlig ordning utfärdas av tillsynsmyndigheten. I kap. 14 före— slår vi, att utfärdandet av läroplan in- klusive kursplaner sker i samråd med medicinalstyrelsen.

Riktlinjer för utbildningens uppläggning

Vid avvägningen av det teoretiska Och det praktiska innehållet i grundutbild- ningen har vi funnit, att sjuksköterske- utbildningen totalt sett liksom för när- varande bör vara övervägande praktiskt inriktad. Även om det teoretiska insla- get i viss mån bör förstärkas, får detta enligt vår mening icke ske på bekost- nad av allsidigheten och grundligheten i den praktiska tillämpningen. Tvärtom bör den praktiska utbildningen förbätt- ras genom att eleverna i högre grad än hittills ges möjlighet att koncentrera sig på uppgifter av direkt betydelse för sjuksköterskans funktioner i sjukvår- den. Vi föreslår, såsom närmare fram- går av timplanen, att drygt en tredje- del (36 %) av den sammanlagda utbild- ningstiden ägnas åt teoretisk undervis-

ning och knappt två tredjedelar (64 %) åt praktisk tillämpning.

Den teoretiska undervisningen har i vårt förslag i stort sett sin tyngdpunkt i utbildningens början och reduceras mot slutet. Under sista terminen bör eleverna i huvudsak ges möjligheter att följa avdelningssköterskans arbete så nära som möjligt och själva få tillfälle att på eget ansvar tillämpa inhämtade kunskaper och praktisera förvärvade färdigheter.

Den teoretiska utbildningen och den praktiska tillämpningen bör vidare nära samordnas. Denna princip söker man tillämpa redan i den nuvarande utbild— ningen. Samordningen försvåras dock för närvarande av att den teoretiska undervisningen till ganska stor del för- lagts till en läsperiod vid utbildningens mitt (läskurs II) utan direkt anknyt- ning till motsvarande praktik. Vårt för- slag innebär, att utöver en första läs- period i utbildningens början inga stör- re teoretiska utbildningsavsnitt skall förekomma. Vi förordar i stället utökad jämsidesundervisning innebärande att eleverna under de olika praktiska ut- bildningsavsnitten i stort sett konti- nuerligt erhåller teoretisk undervisning dels i de ämnen, som är aktuella för varje utbildningsperiod, dels i vissa för utbildningen som helhet grundläggande ämnen. Teori och praktik bör enligt vår mening betraktas som två undervis- ningsinslag, vilka kompletterar och il— lustrerar varandra. Genom att den teo- retiska undervisningen löper parallellt med den praktiska utbildningen, kan i större utsträckning aktuella Patientfall tas till utgångspunkt för teoriundervis- ningen och anknytning även i övrigt ske till elevernas aktuella upplevelser och erfarenheter i sjukvården. Utbild- ningen kan få ett organiskt samman— hang och eleverna en klar motivation för studierna, som genom praktiken

• Sida 97
•  Original

blir levandegjorda. Detta innebär i och för sig en effektivisering av utbildning- en. Dessutom kan genom sådan sam— ordning av teori och praktik vissa upp- repningar undvikas, som annars lätt följer med nuvarande system, där man har teoriundervisning såväl jämsides som i särskilda block.

En förutsättning för att jämsidesun- dervisning skall kunna bedrivas är självfallet, att eleverna regelmässigt och utan större svårigheter kan gå ifrån sina praktiska uppgifter på avdelning- arna vissa tider för att deltaga i lek- tioner och övningar. Eleverna kan där- för icke under den praktiska utbild- ningen vara hårt bundna till den an- ställda personalens arbetsordningar och tjänstgöringsschema på sätt som nu sker vid en del skolor. Denna fråga samman- hänger även med våra strävanden att effektivisera den praktiska utbildningen så långt det är möjligt. Då detta är ett stort och komplicerat problem som vi ägnat betydande uppmärksamhet återkommer vi nedan utförligt därtill.

Principen jämsidesundervisning hind- rar givetvis inte att vissa kortare teo- retiska avsnitt inlägges i utbildningen dels för introduktion till nya utbild- ningsavsnitt, dels för repetitionsstudier och tentamina. Sådana smärre teoripe- rioder förekommer i terminerna II, III och V. Dessutom föreslår vi vid utbild- ningens slut en kort läsperiod, under vilken förutom sluttentamina även en sammanfattande helhetsbild av innehål- let i sjuksköterskeutbildningen bör ges.

Den läroplan vi föreslår bygger -— frånsett termin I —— på ett rotations— system av samma slag som för närva- rande tillämpas. Detta innebär att ele- verna för varje termin delas i två eller tre grupper, som under olika delar av terminen erhåller utbildning i var sin vårdgren. Rotationssystemet är nödvän- digt med hänsyn till det begränsade

antalet utbildningsplatser inom sjuk- vården. I den schematiska skissen över utbildningsförslaget på sid. 114 har vi icke ansett nödvändigt att beskriva den- na rotation som är välkänd för sko- lorna.

Vi har eftersträvat en läroplan, som i sina väsentliga drag skall kunna till- lämpas vid samtliga sjuksköterskesko- lor. Som utgångspunkt har vi därvid haft de resurser i fråga om lärarkraf- ter och praktikmöjligheter, som nor- malt finns vid större sjukhus. Beträf- fande vissa detaljer avseende den prak— tiska utbildningen har vi angivit alter- nativa möjligheter. Som exempel kan tas elevernas placering för praktik i barnsjukvård och i mentalsjukvård. som avses kunna förläggas till olika slag av avdelningar allt efter den organisa- tion som gäller för dessa vårdgrenar på orten. Problemet är emellertid icke endast, att vissa specialavdelningar kan saknas utan även att vissa sjukhus (när- mast regionsjukhusen) är så högspe- cialiserade, att de av denna anledning har svårt att erbjuda lämpliga praktik- platser i en del discipliner. Vi utgår sålunda från att skolorna icke skall vara alltför hårt bundna beträffande utbildningens detaljer utan själva kun- na göra en bedömning av bästa sättet att förverkliga de olika utbildnings— målen. Vid behov eller önskan att göra större avvikelse från läroplanen bör dock självfallet tillsynsmyndighetens medgivande inhämtas.

Lärostoti'et

Lärostoffet är uppdelat i ett 30-tal stör- re eller mindre ämnen och kurser. In- nehållet i dessa framgår av kurspla- nerna, som återfinns i bilaga 5. Kurs— planerna har uppgjorts i samråd med ett stort antal specialister inom olika ämnesområden.

Kursplanerna är uppställda enligt en

• Sida 98
•  Original

fast modell. De omfattar dels målet för ämnesutbildningen, dels huvudmoment, d. v. 5. det huvudsakliga kursinnehål- let, dels också förslag till disposition av studieplan över de olika terminerna. I de medicinska ämnena har kurspla- ner utarbetats för läkarens undervis- ning och för den undervisning, som skall meddelas av skolans fasta lärare. Kurs- planerna innehåller vidare anvisningar om undervisningens utformning m. m. samt anvisningar hur de olika ämnena skall samordnas inbördes.

I det teoretiska avsnittet har klinisk fysiologi och klinisk kemi tillkommit som nya ämnen liksom även sociologi. Utökning har skett av teorikurserna i psykologi, administration och arbets- ledning, socialmedicin, barnavård och barnsjukvård, mentalsjukvård samt anestesiologi med intensivvård.

I den praktiska utbildningen har av- snitten i mentalsjukvård och barnsjuk- vård gjorts obligatoriska liksom även perioderna i operationssjukvård och in- tensivvård. Den praktiska utbildningeni mentalsjukvård föreslås omfatta cirka 11 veckor. Vi har övervägt möjlighe- ten att inrymma ytterligare mentalsjuk- vård i utbildningen men har avstått härifrån. Vid vårt ställningstagande har vi bland annat måst ta hänsyn till svå- righeterna att anordna praktisk utbild- ning med kvalificerade lärare och hand- ledare vid en längre mentalsjukvårdsut- bildning för samtliga elever.

Den praktiska utbildningen i obstet- risk mödra- och barnavård har redu- cerats från åtta till fyra veckor.

Praktisk utbildning i epidemisjuk- vård/tuberkulossjukvård, som hittills va- rit obligatorisk som förberedelse till viss specialutbildning, ingår icke i vår utbildningsplan. Den teoretiska utbild- ningen har dock väl tillgodosetts i des- sa ämnen och kompletteras med studie- besök och demonstrationer. Att tuber-

kulossjukvård icke tagits upp som sär- skilt praktikavsnitt beror på att sjuk- domen inte längre tar i anspråk så stor del av vårdresurserna som tidi- gare. För epidemisjukdomarna har ut- vecklingen av behandlingsformerna lett till en sådan minskning av patien- terna i den slutna epidemisjukvården, att svårigheter föreligger att organisera en praktisk utbildning för alla elever inom denna vårdgren.

Undervisning angående allmän hy- gien, mentalhygien, hälsovård samt re- habilitering skall under alla fem termi- nerna ingå som ett naturligt led i ämnen som berör patientvården.

Verksamhetsformer

Vi utgår från att eleverna vid sjukskö- terskeskolorna när det gäller såväl teo- retisk som praktisk undervisning inde- las i grupper (kurser) enligt de riktlin- jer som anges i skolstadgan. Dessa in- nebär att en elevgrupp under läsperiod skall omfatta högst 30 elever och under övervägande praktiskt utbildningsav- snitt 8—16 elever. Enligt statsbidrags- bestämmelserna utgår statsbidrag icke till kurs med mindre än 8 elever. En grupp på 16 elever i praktisk utbildning är enligt vår mening alltför stor att handleda för en lärare, då eleverna är spridda över flera avdelningar. Lämp- ligt antal torde vara 10—12 elever.

Såsom förut nämnts föreslår vi, att den teoretiska undervisningen skall meddelas dels i en sammanhängande läskurs under första terminen, dels i form av jämsidesundervisning under ut- bildningens fortsättning, dock att vissa kortare teoretiska introduktions- resp. tentamensperioder inlagts på flera stäl- len i utbildningsplanen (se vidare ne- dan).

I sjuksköterskeskolans inre arbete räknar vi med att den pågående utveck- lingen mot mera elevaktiverande arbets-

• Sida 99
•  Original

former skall fortsätta. Föreläsnings- och lektionsserier av olika specialister mås- te dock förekomma i åtskilliga ämnen. De bör kompletteras med uppsatssemi- narier, vårdkonferenser, grupparbeten och andra seminarieövningar samt självständiga litteraturstudier. För upp- satsscminarier kan ligga till grund en- skilda arbeten i form av skriftliga vård- studier och vårdberättelser över pati- enter.

Teoriundervisninge—n, som till stor del meddelas av läkare, bör så långt möjligt inriktas på att förklara, illustre- ra och ge bakgrunden till kurslitteratu- rens framställning av de olika medicins- ka kunskapsområdena. Läkarlektionerna bör kompletteras med demonstrationer av patientfall, ev. i samband med un- dervisningsronder. Föreläsnings- och lektionsserierna bör samordnas med den undervisning, som meddelas av sko- lans lärare. Även beträffande andra spe- cialisters undervisning bör där så är möjligt elevernas självverksamhet sti- muleras. Olika former av studiemateriel bör därvid komma till användning. I övrigt bör utbildningen bygga på egen kursläsning. Därvid kan tillhandahål- las någon form av studiehandledning upptagande anvisningar om referens- litteratur och övriga undervisningshjälp- medel för kursavsnittet.

Skolans ledning bör avväga de olika undervisningsformerna inbördes. Det är viktigt, att rektor före ett utbildnings- avsnitt sammanträffar med de olika lä- rarna i såväl teoretisk som praktisk un- dervisning, varvid samordningsfrågor klarlägges samt principer och metoder för undervisningen diskuteras. Särskilt med hänsyn till det stora antalet tim- lärare är det angeläget att de olika lä- rarnas undervisning genom dylika över- läggningar inriktas mot det gemensam- ma utbildningsmålet. Sådana kollegier och konferenser bör göras till en ståen-

de institution i undervisningsarbetet. Tillsynsmyndigheten måste medverka i det pedagogiska utvecklingsarbetet vid skolorna. Detta bör i första hand ske genom konsulentverksamhet, studieda- gar samt andra former av lärarfortbild- ning. Vidare bör tillsynsmyndigheten animera till nya arbetsformer genom att tillhandahålla materiel och olika före- bilder för undervisningens anordnande (studieplaner o. d.).

I detta sammanhang vill vi framhål- la, att om någon elev skulle vara spe- ciellt intresserad av något visst ämne och anse sig ha tid att inhämta viss överkurs i detta ämne utan att intrång behöver ske på utbildningen i övrigt, anvisningar om lämplig överkurslitte- ratur bör lämnas av vederbörande lära- re. Sådan överkurs, som delvis kan ges karaktär av enskilt arbete, bör avslutas med tentamen för högre betyg.

Jämsidesundervisningen under de praktiska utbildningsavsnitten kan or- ganiseras antingen med vissa lektioner per dag eller som en ev. två odelade dagar för teoriundervisning per vecka. Erfarenheten har visat, att eleverna med den nuvarande utbildningsgången fin- ner det pressande att samma dag splitt- ra sig på praktiska och teoretiska stu- dier. Eleverna bör om möjligt få kon- centrera sitt intresse på praktikuppgif- terna viss tid och på teoristudier annan tid. Under de utbildningsavsnitt, då 10 veckotimmar avsatts för teoretisk under- visning, synes den bästa lösningen vara att förlägga dessa timmar till två dagar per vecka.

I timplanerna för samtliga terminer har vi upptagit timmar till förfogande till ett antal motsvarande en veckotim- me. Avsikten därmed är, att skolans ledning fritt skall kunna disponera viss tid för ändamål som faller något vid sidan av skolans reguljära verksamhet men som ändå har betydelse för utbild-

• Sida 100
•  Original

ningen i stort. Det kan gälla informa— tiva föredrag av gästföreläsare, delta- gande i konferenser eller sammankoms- ter kring något aktuellt problem i sjuk- vården — såsom demonstration av spe— ciellt patientfall, nyutkommen appa- ratur eller ny behandlingsmetod —— men även kring problem i näringslivet eller samhället i övrigt. Studiebesök t. ex. på läkemedelsfabrik eller inom livsmedels- industrin bör kunna förekomma. Även litterära, konstnärliga eller musikaliska program skall kunna anordnas dessa timmar. Timmarna skall icke behöva utnyttjas varje vecka utan, om så öns- kas, kunna samlas till hel(a) dag(ar) för något mera tidskrävande program. Det bör närmast ankomma på rektor att terminsvis eller läsårsvis planera timmarna till förfogande. Till denna verksamhet bör anslag utgå enligt de normer som gäller för motsvarande an- ordning inom skolväsendet i övrigt.

Under den första terminens läskurs (16 veckor) har i timplanen inlagts två veckotimmar hållningsgymnastik. Den bör särskilt inriktas på övningar för rygg, fötter och ben för att motverka besvär, som kan orsakas av de speciel- la påfrestningarna i sjukvårdsarbetet. Vidare bör undervisning meddelas om riktiga arbetsställningar. Undervisning- en i hållningsgymnastik bör om möj- ligt ledas av gymnastiklärare, sjukgym- nast eller annan lämplig lärare. I den mån båda timmarna inte kan utnyttjas för gymnastikundervisning, må enligt rektors bestämmande en av veckotim- marna utnyttjas för friluftsverksamhet. Den grundläggande hållningsgymnasti- ken i första terminen bör så vitt möjligt följas upp på lämpligt sätt under den fortsatta utbildningstiden, men vi räk- nar icke med behov av schemalagd un- dervisning för detta ändamål.

Frivilliga ämnen bör givetvis enligt rektors bestämmande i samråd med

eleverna kunna förekomma i mindre omfattning. För närvarande förekom- mer t. ex. körsång och musik vid åtskil- liga skolor.

Enligt nu gällande anvisningar före- ligger skyldighet att i vissa fall återta- ga förlorad utbildningstid. Därom stad- gas för närvarande:

Är elev genom sjukdom eller av annan omständighet förhindrad att deltaga i nn- dervisningen under mer än en vecka i följd av sådan praktisk utbildning, där minimi— tid — — — tillämpas, skall skolan bereda eleven möjlighet att återtaga den förlorade tiden, innan avgångsbetyg utfärdas. Är elev frånvarande under någon del av den teore- tiska undervisningen, ankommer det på sko- lan att genom kunskapsprov avgöra, hu- ruvida eleven likväl kan godkännas.

Sjuksköterskeeleverna är av naturliga skäl många gånger utsatta för infek- tionsrisker, samtidigt som kraven måste vara stränga att de icke vid sjukdom för smitta. vidare. Detta kan leda till sjukfrånvaro, som blir eleven till hin- der från utbildningssynpunkt.

Vad först gäller återtagande av för- lorad praktiktid bör liksom hittills en- hetliga normer tillämpas. At—t generellt tillåta en veckas frånvaro utan att åter- tagande behöver ske synes dock inte ändamålsenligt. Vi föreslår, att för de längre avsnitten (medicinsk och kirur- gisk sjukvård, operationssjukvård och mentalsjukvård) återtagande skall ske, om en vecka eller mer av tiden i respek- tive praktikavsnitt gått förlorad. Be- träffande de korta avsnitten i förloss- ningsvård och öppen vård bör återta- gande ske, om halv vecka eller mera bortfallit. Återtagandet skall självfallet avrse just den berörda vårddisciplinen och bör helst ske vid första möjliga till- fälle under ferietid för att utbildnings- avsnittet skall vara avklarat, innan nästa utbildningsperiod börjar.

Vad därefter beträffar förlorad tid i den teoretiska undervisningen, även

• Sida 101
•  Original

jämsidesundervisning, föreslår vi att stödundervisning i skolans regi skall kunna lämnas elever, som i övrigt har goda förutsättningar att fullfölja ut- bildningen. Stödundervisningen bör i de enskilda fallen sättas in så tidigt som möjligt för att göra verklig nytta och genom åtgärder från skolan på bästa sätt koordineras med den ordinarie un- dervisningen. Det bör ankomma på rek- tor att avgöra, hur stödundervisningen bäst bör utformas för eleven: under ferietid eller terminstid, som lärarhand- ledda självstudier eller som privatlek- tioner av skolans lärare eller andra 0. s.v. Vi föreslår att anslag till lärar- arvoden för stödundervisning regel- mässigt uppföres i skolornas stat och att kostnaderna för lektioner och lärar- handledning i efterhand skall täckas med medel, som ställes till tillsynsmyn- dighetens förfogande.

Vid längre frånvaro från utbildningen är givetvis stödundervisning icke till- räcklig. I sådana fall bör eleven, i lik- het med vad som nu sker, av rektor in- placeras i lämplig efterföljande elev- grupp på motsvarande utbildningssta- dium.

Den praktiska utbildningens organisation

Frågan om utformningen av sjuksköter- skeelevernas praktiska utbildning är en synnerligen viktig och komplicerad frå- ga.

Det nuvarande utbildningssystemet innebär, att sjuksköterskeeleverna un- der sin praktiska utbildning i viss ut- sträckning ersätter reguljär sjukhusper- sonal. Detta yttrar sig bland annat på så sätt, att flertalet sjukhus inskränker sin ordinarie personal, om elever finns vid sjukhuset i utbildningssyfte. Per- sonalinskränkningen avser i första hand biträdes- och undersköterskekadrarna. Detta system, som brukar kallas lärlings- systemet,1 har mött kritik från många

håll, särskilt från lärar- och elevkårer— nas sida.

I den livliga diskussionen om hur man på bästa sätt bör anordna sjuk- sköterskeelevernas praktiska utbildning, förekommer flera olika uttryck som alla avser samma sak men som kan verka förvirrande. Man talar om att »slopa lärlingssystemet», att eleverna »inte bör vara arbetskraft», att de bör »gå utan- för (vid sidan av) personalstaten» och »inte ingå i personalens tjänstgörings- schema» eller att de »bör erhålla elev- status». Med dessa olika uttryck avses genomgående att den praktiska elevut- bildningen bör organiseras så att upp- gifternas art och mängd under de olika utbildningsavsnitten bör dikteras av utbildningsmålet, icke av personalsitua- tionen på ifrågavarande sjukhus.

Lärlingssystemet kan bland annat ses ur historisk synvinkel. Elevutbildning- en var från början helt organiserad som praktiktjänstgöring på sjukhusen, varvid behovet av arbetskraft i första hand till- godosågs. Först på 1920-talet fick ut- bildningen formen av ordnad undervis- ning, teoretisk och praktisk. En annan synpunkt är att utbildare och avnäma- re i flertalet fall varit samma instans. Sjukvårdshuvudmannen har själv haft att med egna medel bekosta elevutbild- ningen, vilket torde ha bidragit till att synen på eleverna som en arbetskrafts- tillgång på sina håll i viss mån levt kvar till våra dagar.

Genom att i lärlingssystemet dagligen deltaga i det praktiska sjukvårdsarbetet får en elev självfallet grundlig träning och skicklighet i den allmänna omvård- naden av patienterna. Dagens krav på sjuksköterskan är emellertid —— såsom vi angivit i målsättningskapitlet —— be-

1 Beteckningen lärlingssystem är numera icke adekvat, då med lärling enligt gängse språkbruk torde förstås den som under anställ- ning i arbetsgivares tjänst utbildas i ett yrke.

• Sida 102
•  Original

tydligt flera och vidsträcktare än så. Den praktiska utbildningen bör därför även syfta till att ge intellektuell för- ståelse av problem och sammanhang i vården, att ge överblick och anknyt- ningar samt tillräcklig erfarenhet och säkerhet i fråga om patientiakttagelser. De kunskaper och färdigheter eleven vinner måste kunna överföras och till- lämpas i nya situationer. Praktiken skall lägga grunden till förmåga hos den le- gitimerade sjuksköterskan att ta ansvar, att organisera samt att samarbeta med och undervisa andra.

Gällande anvisningar. Medicinalsty- relsen har i ett cirkulär 1959 angående sjuksköterskeelevernas praktiska utbild- ning givit anvisningar av central bety- delse. I cirkuläret anföres bland annat följande:

Mot bakgrunden av det stora behov av sjuksköterskor som föreligger i landet samt den jämförelsevis stora avgången från yr- ket torde det för såväl sjukvårdsanstalter- nas som sjuksköterskeskolornas huvudmän vara av stor vikt, att den numera jämfö- relsevis kostsamma sjuksköterskeutbild- ningen ger åsyftat resultat, nämligen väl- utbildade sjuksköterskor i stånd att fylla de krav som ställas på dem beträffande så- väl kunskaper i hälso- och sjukvård, som förmåga att ta ansvar, organisera, under- visa och samarbeta med andra personalka- tegorier. För att kunna ernå sådant resul— tat måste bl. a. den praktiska och teoretis- ka undervisningen samordnas och eleven successivt under ledning lära sig utföra allt- mer ansvarsfulla uppgifter. Under utbild- ningstiden på sjukhusen bör sålunda fin- nas utrymme icke blott för viss teoretisk undervisning utan också handledning ge- nom instruktionssköterska och å avdelning- en tjänstgörande sjuksköterskor. Elevens arbetsuppgifter böra ej heller vara fler än att hon hinner utföra dem i ett tempo, som möjliggör grundläggandet av goda arbets- vanor. En alltför stor anhopning av upp- gifter försvårar också kontakten med såväl patienter som handledare och den övriga personalen. Patientvård, som är det centrala i utbildningen bör ständigt ingå i elevens arbete, varvid bör tillses, att hon på re-

spektive avdelning ges tillfälle att, efter måttet av sina kunskaper, ansvara för vår— den av vissa patienter. Av vikt är, att ele— ven utför sina uppgifter tillsammans med arbetsgruppen på avdelningen och från bör- jan får erfara känslan av samhörighet och gemensamt ansvar för de sjukas vård. Ett strängt tillämpande av s. k. rondsystcm bör undvikas, framförallt då det gäller patient- vården och under den tidigare delen av ut- bildningstiden. Det är vidare väsentligt, att eleven tilldelas för sitt utbildningsstadium lämpliga uppgifter. Visst rutinarbete såsom städning, budskickning och sterilisering av instrument bör ingå i hennes sysslor blott så länge som erfordras för inlärande därav och i den mån det icke av speciella skäl an— ses skola höra till elevuppgifterna, t. ex. för att vidmakthålla kontakt med patienter- na och ge tid för iakttagelse av dem.

Som en följd av vad ovan sagts och såsom i tidigare anvisningar framhållits bör vid sjukhusens beräkning av arbetskraft beak- tas, att eleverna vistas på sjukhuset för att erhålla utbildning och icke kunna för- väntas utföra effektivt arbete för sjukhuset under hela den tid, de tillbringa på respek— tive avdelningar. Det är å andra sidan klart, att sjukhusledningen vid uppgörande av arbetsordningar för den anställda persona- len måste veta vilket arbete som kan beräk- nas bli utfört av sjuksköterskeeleverna.

Frågan om sjuksköterskeelevernas ar- betsförhållanden har under det sista året aktualiserats på grund av den avkortning av sjukvårdspersonalens arbetstid, som skall vara genomförd under innevarande år. Samtidigt med den översyn av tjänstgö- ringsschemata och arbetsordningar som på på grund härav måste ske vid sjukhusen är det angeläget att sjuksköterskeskolorna tillsammans med sjukhusen göra en över— syn av sjuksköterskeelevernas praktiska ut— bildning. Överenskommelse bör därvid träf— fas angående lämplig planering av elevernas sysslor, längden av deras arbetsdag och där- med sammanhängande spörsmål med be- aktande av de synpunkter beträffande sjuksköterskeutbildningen som ovan fram— förts. Härvid bör tillses, att eleven erhåller med hänsyn till undervisningen väl avvägda arbetsdagar med den lediga dagen om möj- ligt förlagd till veckoslutet. Det synes me- dicinalstyrelsen vidare naturligt, att elevens sammanlagda arbetstid under den prak— tiska utbildningen ej blir längre än den fastställda normalarbetstiden för den an- ställda personalen.

• Sida 103
•  Original

I enlighet med det anförda bör arbetsti— den för sjuksköterskeelever under prak- tisk utbildning tills vidare omfatta högst 45 timmar per vecka och den enskilda ar- betsdagen i regel ej överstiga 71/9.» timmar. Häri inräknas tid för all sådan undervis- ning som enligt respektive skolas kursplan skall ske under den praktiska utbildningen. För sådan undervisning bör beräknas cirka 2 timmar per dag utöver den handledning som under arbetets gång bör givas av på avdelningen tjänstgörande sjuksköterskor. De arbetsuppgifter som åläggas eleverna böra avpassas efter deras utbildningssta— dium och icke vara mer omfattande än att de normalt kunna medhinnas inom den fastställda arbetsdagen.

Enkät angående lärlingssystemet. I våra direktiv erinras om att riksdagens revisorer i 1961 års berättelse 5 34 be- rört sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning. Revisorerna framhöll de för- delar, som ur utbildningssynpunkt skul- le vinnas, om eleverna under de praktis- ka utbildningsavsnitten icke ginge in i personalstaten på sjukhusavdelningarna. Bland annat skulle utbildningen kunna intensifieras och utbildningstiden där- igenom förkortas. Revisorerna anförde:

Tidigare tillämpades helt det 5. k. lär- lingssystemet, d. v. s. eleverna betraktades nästan uteslutande som arbetskraft på de olika avdelningarna, medan utbildningen kom i andra hand. Under senare år har del— vis en annan inställning härvidlag kommit till synes, då sjukhusen i viss utsträckning taga emot elever utan att inskränka på den ordinarie personaluppsättningen. Fördelar- na härmed äro ur utbildningssynpunkt uppenbara, och det har exempelvis visat sig att en elev under tredje utbildningsåret, un— der förutsättning att hon ej behöver ingå i personalstaten på en avdelning, kan in- hämta vad hon behöver lära på en special- avdelning under en eller två veckor i stål- let för under två å tre månader enligt lär— lingssystemet. En i olika avseenden inten- sifierad utbildning torde kunna skapa för- utsättningar för en förkortning av utbild— ningstiden. Härigenom skulle utrymme gi- vas för utbildning av ytterligare sjukskö- terskor redan inom ramen för nuvarande resurser, vilket med hänsyn till den stora

bristen på sjuksköterskor framstår som synnerligen angeläget.

För att kartlägga, i vilken omfattning sjuksköterskeeleverna för närvarande ersätter reguljär sjukhuspersonal gjorde vi våren 1963 en enkät till sjukvårds- huvudmännen. Frågeställningen om elevarbetskraften rymmer vissa svårbe- dömbara faktorer. För att trots detta kunna erhålla så entydiga svar som möjligt på enkäten uppställde vi vissa teoretiska förutsättningar i syfte att nu- derlätta besvarandet av frågorna. Vi an- höll, att man skulle göra tankeexperi— mentet, att lärlingssystemet slopades och att detta skulle leda till att samtliga elever behövde ersättas med annan ar- betskraft. De teoretiska förutsättningar, under vilka enkäten skulle besvaras, an- gavs vara följande:

1. sjuksköterskeeleverna beräknas icke till någon del utgöra någon arbetskrafts- tillgång för sjukhuset. — I verkligheten komme eleverna, även om de får ren elev- status, givetvis att deltaga i vårdarbetet i den omfattning som krävs från utbildnings- synpunkt. Av utredningstekniska skäl bör emellertid i detta sammanhang helt bortses från detta sakförhållande. Elevernas ar- betsinsats och sjukhuspersonalens utbild— ningsuppgifter antages på nuvarande ut- redningsstadium komma att uppväga var- andra. En mera preciserad avvägning, som kan bli erforderlig mellan dessa två fakto— rer, får ske på ett senare stadium.

2. För att kunna bedöma den fulla effek- ten av lärlingssystemets slopande måste i detta sammanhang omläggningen tänkas ske fullständigt och i ett slag samt under oför- ändrade arbetstidsförhållanden (45—tim- marsvecka) och med nuvarande utläggning av arbetstiden. — I verkligheten komme en omläggning självfallet att ske successivt.

De frågor som ställdes gällde i kort- het dels antalet elevplatser vid sjukhu- sen (fördelade på vissa kategorier), dels personalbehovet (uttryckt i antal hel- tidstjänster och likaledes fördelat på olika kategorier), dels också en bedöm— ning huruvida mera avsevärda svårig-

• Sida 104
•  Original

heter skulle uppstå att anskaffa den an- givna personalen. Svar lämnades för varje sjukhus för sig där sjuksköterske- utbildning äger rum (lasarett, epidemi— sjukhus, sanatorier, mentalsjukhus, barnsjukhus, barnbördshus o. s.v.). Uppgifterna från sjukhusen om de upp- skattade personalhehoven vidarebeford- rades utan att de i sak blev prövade av sjukvårdshuvudmännen.

En summering av materialet som allt- så utgöres av oprövade önskemål gav vid handen, att enligt sjukhusens be- dömning för landet som helhet skulle krävas cirka 2000 nya tjänster för att helt ersätta sjuksköterskeeleverna. Drygt hälften av tjänsterna skulle avse sjukvårdsbiträden eller annan personal av biträdestyp, medan omkring 800 tjänster skulle avse undersköterskor och barnsköterskor. För resten av de behövliga tjänsterna skulle krävas sjuk- sköterske- eller assistentutbildning.

I form av kommentarer har sjukvårds— huvudmännen/sjukhusen i enkätsvaren berört frågan om möjligheterna att an— skaffa den ifrågavarande ersättnings- personalen. Bortsett från sjuksköterske- bristen, som ju är allmän, synes mate- rialet ge vid handen att rekryterings- svårigheterna i huvudsak torde vara ett storstadsproblem med stark accent på Stockholm. Särskilt markerat tycks per- sonalsvårigheterna framstå vid de största sjukhusen. När det gäller lands- orten synes bedömningen i flertalet fall vara, att inga oöverkomliga rekryte- ringssvårigheter skulle föreligga, när den planerade utbildningen av sjuk- vårdsbiträden och undersköterskor väl kommit i gång i tillräcklig omfattning. På flera håll betonas särskilt utbild- ningsbehovet beträffande undersköter- skor. I vissa enkätsvar framhålles, att ökat antal bostäder skulle underlätta personalrekryteringen.

Det erhållna resultatet är självfallet

osäkert. I en enkät av detta slag kan det finnas en naturlig benägenhet hos upp- giftslämnarna att i viss mån bedöma det hypotetiska personalbehovet i överkant för att i den situation som råder säker- ställa tillräckligt antal anställda. De frågor som framställdes var också av- siktligt formulerade så, att svaren sam- manställda gav det ena ytterlighetsalter- nativet. Vi har icke utnyttjat materialet som grund för några särskilda stånd- punktstaganden.

Enkäten gav också svar angående an- talet vid sjukhusen kontinuerligt ut- nyttjade elevplatser för sjuksköterske- elever i allmänutbildning och special- utbildning. Åtskilliga sjukhus angav därvid en viss spännvidd, varför icke heller detta material kan sägas vara helt exakt. Försiktigt räkna-t kan emellertid antalet kontinuerligt använda elevplat- ser anges till runt 3 450. Ställer man mot denna siffra elevernas arbetskraftsin— sats enligt huvudmännens bedömning (motsvarande 2000 tjänster) framgår, att eleverna för närvarande genom- snittligt sett till 58 procent skulle ingå som arbetskraft i sjukvården. Det bör dock anmärkas, att siffrorna för de en— skilda sjukhusen varierar kraftigt (från 0 till 100 procent).

Kritik av lärlingssystemet. Det är som nämnts en allmän uppfattning vid sjuk— sköterskeskolorna, att ett system där eleverna till stor del ersätter reguljär sjukvårdspersonal är ett hinder för en effektiv utbildning. Systemet anses ock- så ha en klar rekryteringshämmande effekt. Under vårt arbete har såväl rek- torer och lärare som elevförbundct med stor kraft fört fram synpunkter av denna innebörd. De huvudsakliga in- vändningarna mot lärlingssystemet är följande.

Eleverna blir alltför hårt bundna vid i och för sig nödvändiga men med hän— syn till utbildningsmålet okvalificera-

• Sida 105
•  Original

de eller irrelevanta göromål. Den prak- tiska utbildningstiden kan då inte ut- nyttjas effektivt. Man kan många gång- er inte ta tillvara de lämpliga undervis— ningstillfällena inom och utom vårdav— delningen, t. ex. för att ge eleverna en helhetsbild av patientvården. De får ofta endast se fragment av ett patientöde, inte följa detta under dess behandlings- förlopp. Det pedagogiska utbytet blir i sådana fall ringa i relation till den tid eleverna tillbragt på avdelningen. Rutin- arbetet förtar i hög grad elevernas stu- diemotivering, nybörjarens entusiasm förbyts i trötthet. I vissa fall anses delar av elevtiden inte ens vara utbildning i dess rätta bemärkelse.

De ovan anförda förhållandena leder också till att arbetsuppgifter på ett och samma stadium upprepas i alltför stor omfattning och hindrar eleven att i önskvärd utsträckning gradvis gå från enklare till mera komplicerade och an- svarsfulla uppgifter. I stället för en suc- cessivt stegrad svårighetsgrad i utbild- ningsuppgifterna kan stundom t.o.m. regressioner ske i svårighetsgraden. För- hållandet beskrives av skolorna sålun— da: Under praktiken på en vårdavdel- ning avancerar eleverna mot alltmer kvalificerade göromål, men när de se— dan kommer till vårdavdelning av an- nan karaktär börjar de ofta på nytt utan att hänsyn tages till de erfarenheter och kunskaper, som eleverna tidigare för- värvat. Genom elevernas engagemang som arbetskraft försvåras alltså den pedagogiska samordningen och konti- nuiteten under utbildningstiden. Lår- lingssystemet skapar också svårigheter att deltaga i jämsidesundervisning.

Den praktiska utbildningen har dock, såsom riksdagsrevisorerna anfört, under senare år ändrat karaktär. Det föreligger emellertid skillnader mellan olika sko- lor/sjukhus. Dessutom växlar utbild— ningsförhållandena mellan olika vård-

grenar och mellan olika typer av sjuk- husavdelningar. Sålunda räknas elever- na över huvud taget inte som arbets- kraft under praktiktiden i mentalsjuk— vård, i öppen vård och i nattpraktik. Sak samma torde i allmänhet gälla prak- tiktiden på vissa specialavdelningar.

I detta sammanhang vill vi redovisa vissa resulta-t angående sjuksköterske- elevernas praktiska utbildningsuppgif— ter, som framkom vid de frekvensstu- dier som i februari—mars 1963 genom- fördes under vår medverkan (se kap. 5). Vi begränsar oss här till de praktik- uppgifter, som eleverna under första och tredje utbildningsåret fullgjorde på medicinska och kirurgiska vårdavdel- ningar. I omstående tablå, som byg- ger på observationer vid fyra sjukhus, varav tre centrallasarett och ett läns— lasarett, framgår hur elevtiden utnyttja- des under den angivna observationspe- rioden.

Av de redovisade siffrorna kan utläsas bland annat, att elevtiden kan utnyttjas bättre. Gruppen 1 (städning, rengöring, sterilisering, transporter) visar höga värden för ettårseleverna, och även för tredjeårseleverna är siffrorna överras- kande höga. Gruppen 3 (allmänna fysis- ka omvårdnadsuppgifter, d. v. s. pati- enttoalett, bäddning, matning, o. d.) har likaledes stor omfattning. Tillsammans svarade grupperna 1 och 3 för 42 resp. 34 % av förstaårselevernas utbildnings— tid och för 25 resp. 19,3 % av tredje- årselevernas tid på de medicinska och kirurgiska vårdavdelningarna. Å andra sidan visar siffrorna avseende grupper- na 5—9 förhållandevis låga värden.

Det kan påpekas, att vissa liknande frekvensstudier 1959 och 1961 i Göte- borg och Uppsala visade ännu högre värden ifråga om de uppgifter vi klassi- ficerat under grupperna 1 och 3 ovan. Vårt material stöder alltså uppfattning— en, att eleverna under den praktiska ut-

• Sida 106
•  Original

Sjuksköterskeelevernas uppgi/ler under den praktiska utbildningen vid med. och kir. vårdavdelning enl. vissa [rekvensundersökningar

Med. vårdavd. Kir. vårdavd. Uppgiftsgrupper Förstaårselev Tredjeårselev Förstaårselev Tredjeårselev % % % % 1 Städning, rengöring, sterilisering, transporter ................... 14.0 7.3 15.5 9.8 2 Arbete med medicinskåp, rond- bord, förband o. d .............. 5.4 7.0 9.9 8.5 3 Allmänna fysiska omvårdnads— uppg. (pat. mal., bäddning, mat- ning o. d.) .................... 28,0 17,7 18,5 9,5 4 Kontroller, provtagningar (puls, temp., blodprov o. d.) .......... 10.7 14,1 12,9 16,0 5 Förberedelse och eftervård vid undersökningar, behandlingar och operativa ingrepp, assistans vid dito .......................... 4,8 7,7 10,9 12,5 6 Behandlingar, injektioner, infu- sioner, utdeln. av läkemedel. . . . 9,4 14,4 11,2 17,2 7 Deltagande i ronder, rondgenom- gång, rapportgivn. kommunika- tion m. pat. och anhöriga ....... 10,2 10,3 7,4 10,2 8 Administration, arbetsledn., exp. och skrivarbete ............... 7,2 11,6 8,0 9,2 9 Studier och instruktion ......... 5,0 4,1 2,0 3,4 10 Indirekt tid ................... 5,3 5,8 3.7 3,7 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal Antal Antal Antal observa- observa- observa- observa— tioner tioner tioner tioner 3 923 1 253 3 379 1 288

bildningen under senare år i minskan- de omfattning ingått i sjukhusens per- sonalstat.

överväganden och förslag. För att kunna lära sig principer och metoder i sjukvården, för att tillägna sig erforder- liga praktiska färdigheter och erfaren- heter samt för att träna förmågan att be- döma vad olika vårdsi-tuationer kräver måste sjuksköterskeeleverna själva del- taga i det aktiva vårdarbetet, ehuru delvis på annat sätt än för närvarande i allmänhet sker. Auskultering och hos- pitering, vilket skulle innebära att ele- verna endast följde personalen i dess arbete är icke tillräckligt. Under den huvudsakliga praktiktiden måste ele- verna tilldelas egna arbetsuppgifter att

utföra, fullfölja och ta ansvar för. Ele- verna bör också under vissa utbild- ningsavsnitt svara för ett visst antal patienter. Urvalet av elevuppgifter _ såväl kvalitativt som kvantitativt _- måste göras med stor omsorg och med ständigt hänsynstagande till utbildnings- värdet. Hos sjukhusens huvudmän och personal måste i högre grad än nu på sina håll är fallet den insikten vinna insteg, att elevernas utbildningsbehov skall tillgodoses. Vi anser det viktigt, att eleven får utföra sina övningsupp- gifter tillsammans med avdelningens ordinarie personal för att från början få möjlighet att känna samhörighet och inse lagarbetets betydelse. Inblick i de olika befattningshavarnas uppgifter

• Sida 107
•  Original

och problem är av stort värde för en blivande arbetsledare.

Vi förordar, att sjuksköterskeelever— na under den praktiska utbildningen skall gå vid sidan av den vanliga perso- nalstaten och således icke sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringssche- ma. Sjukhusets personal bör vara dimen- sionerad så, att patientvården kan till- godoses genom viss omdisponering, när eleverna vissa tider är frånvarande från avdelningen för teoretiska eller prak- tiska studier på annat håll. Å andra si- dan måste elevutbildningen på avdel- ningarna vara så organiserad, att avdel- ningssköterskan har klart för sig, att elever finns på avdelningen viss tid per dag enligt ett särskilt elevschema för ut- bildningsperioden. Detta elevschema bör upprättas i samråd mellan skolan och vederbörande sjukhus.

Den organisation vi nyss angivit för elevutbildningen tillämpas redan del- vis, och har systematiskt genomförts vid statens sjuksköterskeskola i Norr- köping. Systemet medför en viss möj— lighet till ökad insats i patientvården, när eleverna är på avdelningen. Detta förhållande bör dock icke överbetonas, enär avdelningens personal samtidigt belastas med handlednings- och instruk- tionsuppgifter.

Under utbildningstiden vid olika sjukhusavdelningar måste eleverna, så- som framgått av den föregående fram- ställningen, lära sig bland annat en stor mängd praktiska uppgifter, som spän- ner över hela skalan av svårighetsgra- der och täcker kompetensområdena för avdelningspersonal av olika kategorier. Ett huvudprohlem är att mera konkret söka ange, vilka praktiska uppgifter och övningstillfällen som i första hand bör förbehållas eleverna på olika utbild- ningsstadier. Urvalet av aktiviteter bör ske med sikte på utbildningsmålet. Upp- gifterna bör vara representativa för en

sjuksköterskas normala åligganden och ansvar. De bör också erbjuda rimlig variation av fall och problem i dagens sjukvård. Vid uppgörande av kursplaner och rotationsplaner för utbildningen har vi ägnat dessa frågor stor uppmärksam- het. Med anlitande av praktiskt verksam— ma lärare och sjuksköterskor har vi låtit uppgöra detaljplaner för praktisk ut— bildning, vilka kompletterar övriga an- visningar i läroplanen och bör ligga till grund för den mera detaljerade ut- formningen av praktiken. Vi hänvisar beträffande de olika elevaktiviteterna dels till organisationstablåerna och an- visningarna för varje termin nedan, dels till detaljplanerna över praktisk ut- bildning (bilaga 6).

Förutom de rent konkreta elevupp- gifterna skall praktiktiden, såsom förut framhållits, ge en successivt vidgad överblick och förståelse för samman- hangen i sjuk- och hälsovården. Elever- na bör således även inriktas på att lära sig bedöma de enskilda patienternas behov av vård, att planera deras vård samt att värdera den, se var proble- men och svårigheterna ligger och pröva hur dessa skall kunna avhjälpas. I detta ingår bl.a. undervisning och övning i att göra riktiga observationer på pati- enterna. Praktiktiden skall alltså bidra- ga till att utveckla ansvarskänsla för patientvårdens kvalitet och för arbets- lagets effektivitet. I mål och anvisningar för de olika utbildningsavsnitten nedan framhåller vi mera utförligt dessa as— pekter.

Den praktiska utbildningen bör orga- niseras som undervisning. Dess plane- ring förutsätter nära samråd mellan skola och sjukhus, för att utbildningen skall anpassas efter elevernas utbild- ningsstadium och innebära en succes- sivt stegrad svårighetsgrad: från det enkla till det svåra, från mera rutinmäs- siga till alltmer ansvarsfulla uppgifter.

• Sida 108
•  Original

Praktiken skall inriktas på att ge ele— ven förmåga att allt eftersom utbild- ningen framskrider arbeta mer och mer självständigt i samverkan med övrig vårdpersonal. Väsentligt är därvid, att eleven lär sig göra riktiga iakttagelser av patienterna för att sedermera såsom sjuksköterska kunna säkert bedöma, när hon kan delegera uppgifter till under- sköterska eller sjukvårdsbiträde respek- tive själv behöver ingripa eller måste tillkalla läkare.

Utbildningen bör sålunda vecka för vecka följa ett aktivt utbildningspro- gram, som skall övervakas från skolans sida. En viktig förutsättning för en ef- fektiv utbildning är kvalificerad elev- handledning. Förutom skolans lärare måste också vederbörande avdelnings— sköterska eller annan tjänstgörande sjuksköterska deltaga i handledningen. Samspelet mellan lärare och avdelnings- sköterska samt fördelningen av de olika instruktions- och undervisningsuppgif— terna dem emellan bör enligt vår me— ning ske enligt följande riktlinjer.

Skolans lärare skall ha huvudansva- ret för att var och en av eleverna bi- bringas såväl kunskaper som färdig- heter i de skilda utbildningsavsnitten. De skall samordna utbildningen, ge eleverna överblick och en väl avvägd uppfattning om vårdspecialiteterna, klarlägga principer och metoder för olika vårdmoment i de konkreta fallen, knyta samman de teoretiska kunska- perna och praktiska erfarenheterna för eleven, tillse att alla elever får likartad och likvärdig undervisning och instruk— tion samt stimulera elevernas studie- intresse, deras självständiga tänkande och samarbetsvilja. Skolans lärare skall vidare se till att eleverna får vara med om alltmer avancerade uppgifter i den praktiska utbildningen. Läraren skall alltså planera nästa steg med successivt ökad svårighets- och ansvarsgrad samt

föra noteringar över elevernas utbild- ning. Lärarens uppgift är således att vara utbildningsledare.

Skolans lärare, som behärskar under- visningsämnena, saknar dock ingående kunskap om de enskilda patienterna på avdelningen. Dessas tillstånd och be- hov känner i allmänhet endast avdel- ningssköterskan, som har den dagliga kontakten med patienterna och kunskap om de praktiska åtgärderna, såsom den aktuella ordinationen. Avdelningsskö- terskan bör därför svara för detaljun- dervisningen om patienternas vård. Hon måste därvid få ingående känne- dom om den utbildningsplan eleven följer och få klart för sig vad skolan förväntar sig av elevens praktik på av- delningen. De tidigare nämnda detalj- planerna över praktiska arbetsuppgif- ter skall bland annat tjäna som ledning för detta ändamål. Fördelningen av de olika elevuppgifterna dag för dag är ett arbetsledningsproblem för avdel- ningssköterskan. Den effektivisering av den praktiska utbildningen vi avser för- utsätter rörligare arbetsfördelning och aktivare arbetsledning på avdelningen än vad nu torde vara vanligt. Huruvida avdelningssköterskan skall undervisa eleverna själv eller genom någon annan beträffande de enskilda arbetsmomen- ten, kan bero av omständigheterna. Även skolans lärare bör, när så anses lämpligt, i viss mån kunna deltaga i den praktis- ka undervisningen om patienternas vård och efter samråd med avdelningssköter- skan kunna gripa in tillsammans med eleven i den aktuella patientsituationen.

Läraruppgifterna blir olikartade be— roende på elevernas utbildningsstadium. Till en början måste eleverna handledas mera av skolans lärare. På ett mera avancerat stadium, när eleverna tilläg- nat sig viss' rutin och tekniskt kunnan- de, kan de i större utsträckning hänvi— sas till avdelningssköterskans eller as-

• Sida 109
•  Original

sistentsköterskans överinseende och in- struktion. Det är dock viktigt att sko— lans representanter hela tiden följer elevens framsteg, som bör noteras i nå— gon form av studieblad, samt successivt stegrar kraven på eleven.

Med den här angivna organisationen av den praktiska utbildningen syftar vi till en pedagogisk förnyelse och in- tensifiering av utbildningen. Det bör under en övergångstid vara en viktig uppgift för tillsynsmyndigheten att ge- nom konsulentverksamhet föra ut den nya läroplanen och metodiken till all- män tillämpning på fältet. Konsulent- verksamheten bör rikta sig till både skolans lärare och sjukhusets personal.

Av det föregående framgår, att orga- nisationen och genomförandet av den praktiska utbildningen måste kräva ett nära samarbete mellan skola och sjuk- hus. Detta måste vara ett led i den dag- liga rutinen och kompletteras med kon- ferenser och sammanträden. Alltefter frågornas art kan antingen skolans eller sjukhusets ledning ta initiativ till dy- lika konferenser och sammanträden. Därest det någonstans skulle visa sig svårt att klara samarbetsproblemen i dessa former kan det visa sig lämpligt att organisera ett fast samarbetsorgan med representanter för sjukhus- och skolledning. Det är betydelsefullt, att skolans ledning klargör målsättningen för elevernas praktiska utbildnings- perioder för såväl sjukhusets ledning som den sjukhuspersonal i övrigt, som har att handleda eleverna. Därigenom kan inom sjukhuset och skolan utveck- las ömsesidiga positiva attityder till den gemensamma uppgiften att meddela god sjukvård och effektiv utbildning.

Undervisningshjälpmedel

Vi har tidigare framhållit, att brist för närvarande råder på goda läroböcker

för sjuksköterskeutbildningen. Genom den nya undervisningsplanen, som omfattar en del nya läroämnen och ut- bildningsmoment i övrigt, uppstår yt- terligare behov av läroböcker, samti- digt som en allmän översyn av läroboks- beståndet torde behöva företagas. Det är enligt vår bedömning mycket ange- läget, att erforderlig aktuell litteratur och annan materiel för undervisningen i sjuksköterskeskolorna utan dröjsmål utarbetas och presenteras för skolorna.

Under de senaste åren har i anslut- ning till de stora skolreformerna byggts upp en organisation av pedagogiska hjälpmedelscentraler. Förutom rikscen- tralen för pedagogiska hjälpmedel, an- knuten till skolöverstyrelsen, torde från och med budgetåret 1964/65 komma att finnas 23 länscentraler. Deras uppgift är att främja utvecklingen i fråga om pedagogiska hjälpmedel i skolarbetet, främst genom att sprida kännedom om olika hjälpmedel samt deras riktiga och effektiva användning. Vi förutsätter att dessa centralers materiella och per- sonella resurser och service successivt ställes till förfogande för sjuksköterske- skolorna.

Vad beträffar läroböcker, kompen- dier, elev- och lärarhandledningar o. d. i de medicinska och övriga ämnena mås- te höga krav ställas på innehållets aktua- litet och pedagogiska utformning. Litte- raturen är ett värdefullt stöd för lärar- nas undervisning, i synnerhet som lärar- bristen lett till att många vikarier och andra mindre erfarna lärare måste an- litas av skolorna. Det bör enligt vår me- ning ankomma på tillsynsmyndigheten att aktivt stimulera och centralt leda verksamheten med läroboksproduktion. Genom initiativ av Svensk sjuksköter- skeförenings lärobokskommitté pågår för närvarande arbete med vissa nya lä- roböcker, bland annat i medicin och medicinsk sjukvård samt i obstetrik och

• Sida 110
•  Original

gynekologi. Vidare pågår planering ge— nom den nämnda kommitténs försorg av läroböcker i operationsarbete, psy- kologi och röntgenarbete. I övrigt är vissa specialister för närvarande syssel- satta med läroböcker i fysiologi, bio- kemi samt socialmedicin. Vi vill under- stryka att sådant arbete så långt möjligt bör underlättas genom stöd från till- synsmyndigheten, t. ex. genom att vid behov erforderliga medel ställes till för— fogande för att frigöra lämpliga läro- boksförfattare helt eller delvis från tjänst under viss tid för författarskap. Vidare torde vissa riktlinjer kunna med- delas beträffande läroböckers utform- ning, samordning mellan olika publika- tioners innehåll o. d. Det synes önsk- värt att så väl medicinsk sakkunskap som aktivt verksamma lärare engageras att medverka i läroboksfrågor.

Vi finner det angeläget, att snarast möjligt aktuella läroböcker utkommer i ett flertal ämnen, särskilt i allmän häl- so- och sjukvårdslära, medicinsk och kirurgisk sjukvård, medicinsk och kli- nisk mikrobiologi samt öron-, näs- och halssjukvård.

I detta sammanhang vill vi nämna, att vissa möjligheter till samverkan med de nordiska grannländerna finns. Ett visst internordisk-t samarbete existerar redan genom att respektive länders sjukskö- terskeföreningars lärobokskommittéer eller motsvarande organ bildat en ge- mensam arbetsgrupp. Såsom vi förut framhållit, användes i de svenska skolor- na i vissa fall bland annat finska läro- böcker, vilka ofta utges i både finsk och svensk version. Vid studiebesök som utredningen gjort i Finland har från finsk sida intresse uttalats för fortsatt lärobokssamarbete.

Även i fråga om övrig undervisnings- materiel, som bör ses som komplement till läroböckerna, bör behoven närmare klarläggas och initiativ tas till förbätt-

ringar i samverkan med skolmaterielför- lagen m.fl. Vi har här icke ansett oss kunna göra några mera ingående studier eller inventeringar men har konstate- rat, att fortsatt utvecklingsarbete är an- geläget. Det gäller filmer, bildband, ljusbilder, planscher, anatomiska mo- deller, skelettdelar, organ och preparat m. m. Viktigt är i första hand att aktuel- la förteckningar över lämplig befintlig materiel för sjukvårdsutbildningen upp- rättas. Om möjligt bör sådana förteck- ningar innehålla kort beskrivning av materielen, omdöme om dess pedago- giska lämplighet, uppgifter om hur den på bästa sätt bör utnyttjas i undervis- ningen, var den kan erhållas (som lån eller för inköp) samt kostnaderna för detta. När överblick över marknaden erhållits, bör det vara möjligt att be- döma inom vilka undervisningsområ- den resp. materielområden behoven av nyproduktion är mest framträdande. Svensk sjuksköterskeförenings AV—kom- mitté har delvis påbörjat en inventering av marknaden för undervisningsfilm m. m. Det synes dock i huvudsak vara en uppgift för tillsynsmyndigheten att kartlägga tillstånd och behov på detta område samt att initiera nyskapande. Genom anslutning till Societas medica scandinavica har sjuksköterskeskolorna möjlighet att från dess filmarkiv få hyra medicinska filmer som lämpar sig för undervisningen. Samverkan med andra utbildningsområden torde vidare vara fruktbärande, t.ex. universitetssjukhu- sens samlingar av preparat och annan åskådningsmateriel samt industrins och näringslivets instruktionsfilmer m.m. Vi utgår även från att sjuksköterskesko- lornas huvudmän liksom hittills kom— mer att ställa sig positiva till fortsatt utvecklingsarbete på detta område. Vi vill också framhålla, att i den mån försök med programmerad undervis- ning, yrkesskolprogram i Radio-TV o. d.

• Sida 111
•  Original

kommer till stånd, sjuksköterskeutbild- ningens intressen också bör beaktas.

Vidare bör uppmärksamhet ägnas åt demonstrations- och övningssalarnas lämpliga inredning och utrustning med bland annat sådan sjukvårdste-knisk at- tiralj, apparatur och instrument, som är vanligt förekommande och som ele- verna måste lära sig handha och vårda. I detta sammanhang vill vi med anled- ning av de kraftigt ökande anspråken på praktiska utbildningsplatser vid sjukhusen särskilt framhålla att under- visning, som inte nödvändigtvis kräver närvaro av patienter, så långt möjligt bör förläggas till dylika skolsalar eller till sjukhuslaboratorier och andra loka- ler än sjukhusavdelningarna. Så sker redan för närvarande, och alla möjlig- heter till sådana lösningar bör även i framtiden tillvaratagas. Framför allt bör förberedande undervisning om vissa ar- betsrutiner och enklare tekniker samt om materiel, instrument och vanlig ap- paratur försiggå i skolan eller eventuellt i utrymmen inom sjukhuset på tider, då undervisningen inte verkar alltför stö- rande för sjukhusets verksamhet. Där- vid torde eleverna ofta böra delas in i smärre grupper. Som exempel kan näm- nas den grundläggande tekniken vid bäddning och tvättning, varvid en elev ersätter patienten, samt injektionsgiv- ning som till en början måste övas på docka, kudde e. (1. Rutinerna vid tapp- ning, blåssköljning, venpunktion m.m. kan likaledes övas på attrapper. Vidare kan arbetet i en operationssal trimmas in vid ledig tid i sådan sal. Vid öv- ningar i operationssal skall givetvis sed- vanliga hygieniska rutiner för tillträde till operationsavdelning iakttagas, vilket blir ett naturligt led i utbildning och övning i sterilitetsteknik. Viss undervis- ning kan också ske genom grupparbete i laboratorier, materielrum och förråd. Olika undervisningshjälpmedel bör kun—

na underlätta denna inledande skolmäs- siga undervisning, som också bör stöd- jas av studiebesök, situationsspel o. d. Sålunda bör inövning av vissa arbets- rutiner, där exakthet och ordning mås- te förutsättas, lämpligen kunna prövas med tillhjälp av ljudband med magnet- slinga. Sådan metod medger bland an— nat effektivare gruppinstruktion än som eljest är möjligt samt övning på egen hand utan lärares uppsikt. Även filmer och ljudband i övrigt från den verkliga arbetsmiljön bör användas.

Vi vill också framhålla elev- och lärar- bibliotekets funktion och aktiva utnytt- jande i undervisningen. Såväl samman- sättningen som omfattningen av bok- bestånden torde växla mycket i skolor- na. Det torde även härvidlag ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda an— visningar och normalutrustningslistor m. m. till skolornas tjänst samt att hålla dessa aktuella.

Det utvecklingsarbete som behövs på hjälpmedelsområdet är självfallet myc— ket beroende av det ständigt fortlöpan- de nyskapande arbete som enskilda rek- torer och lärare utför på fältet. Vi ut- går från att sådana pedagoger som där- vid gjort förtjänstfulla, självständiga in- satser skall — såsom bland annat före- slås i betänkandet »Skolväsendets cen— trala ledning» — kunna såsom tillfälliga konsulenter beredas möjlighet att delge en större krets av kolleger sina erfaren- heter och uppslag.

Prov, bedömning och betygsättning

För att utröna att de mål uppnåtts, som angives i enskilda kursplaner, termins- planer samt för utbildningen som hel- het, krävs en successiv bedömning av undervisningsresultaten i form av för- hör och prov av olika slag. Dessa kon- troller syftar sålunda i första hand till att ge ett mått på utbildningens stan- dard men har dessutom delvis de-t kom-

• Sida 112
•  Original

pletterande syftet att ligga till grund för betygsättning o. d. Bedömningen bör inte bara avse direkt mätbara kunskaper och färdigheter utan i viss utsträckning även allmän praktisk förmåga, omdöme och egenskaper i övrigt, som utbildning- en avser att utveckla.

Proven bör vara av huvudsakligen två typer: dels formella kunskapsprov som syftar till betygsättning i viktigare undervisningsämnen, dels mera infor- mella prov av mindre omfattning (dia— gnostiska prov) avsedda att visa att ele- ven tillfredsställande inhämtat kursen. De formella kunskapsproven (skriftliga prov och muntliga tentamina) bör som regel förläggas till slutet av större kurs- avsnitt och helst förberedas genom re— petitionsundervisning, sammanfattning- ar, tentamensläsning o. d. Diagnostiska prov kan ha formen av skrivningar el- ler muntliga förhör i mindre grupper. Om så anses lämpligt, kan smärre »själv- tests» tillhandahållas, innehållande ett antal frågor på kursen, eventuellt som förberedelse till större prov. Jämsides med de mera koncentrerade kunskaps- kontrollerna fortgår självfallet även en kontinuerlig bedömning genom iaktta- gelser av eleverna och deras framsteg.

Det är nödvändigt att liksom hittills graderade betyg sättes även i praktisk duglighet i sjukvård. Här är _ liksom vid praktisk yrkesutbildning över huvud taget — objektiva bedömningsgrunder utomordentligt svåra att erhålla. I vissa andra länder förekommer praktiska prov. Vi är dock tveksamma beträffande sådana anordningar och anser, att i stället någon form av systematiskt be- dömningsschema beträffande den prak- tiska utbildningen tills vidare är att fö— redraga. Dessa borde kontinuerligt kom- ma till användning vid den praktiska handledningen på utbildningssjukhusen.

Pro'v, förhör och bedömning bör i allmänhet ske i omedelbar anslutning

till genomgången kurs och icke upp- skjutas till senare tillfälle. Detta torde vara särskilt angeläget då det gäller be— dömning av praktisk duglighet i sjuk- vård, i vilken bedömning handledare deltar. Så långt möjligt bör kunskaps- kontroller och-övrig bedömning avslu- tas terminsvis och betygskollegier hål- las i samband därmed. Vi anser det självklart, att eleverna skall delgivas re- sultaten av genomgångna prov. I tim- planen för varje termin (se nedan) an- ger vi, i vilka ämnen formella kun- skapsprov respektive diagnostiska prov skall avläggas. De riktlinjer för ompröv- ning vid underkänt betyg som nu finns bör bibehållas men genom tillsynsmyn- dighetens försorg anpassas till de nya utbildningsförhållandena.

Från lärarkårens sida har understru- kits, att behov föreligger av olika hjälp- medel för kunskapskontroll och elev- bedömning. Den service som i första hand torde böra ordnas avser dels an- visningar om olika prövningsmetoder, dels provformulär, förebilder till svå- righetsgraderade elevuppgifter, bedöm- ningsschema och liknande hjälpmedel. Det synes vara en uppgift för tillsyns- myndigheten att ägna dessa frågor när- mare granskning. Dessutom torde många lärare behöva fortbildning på detta område. Vidare är det av stor betydelse, att problem av denna art ges vidgat ut- rymme i lärarutbildningen. Vi återkom- mer därom i senare sammanhang.

Lärarkåren har vidare efterlyst åtgär- der för någon form av normering av slutbetygen. Vissa av våra förslag torde komma att få en normerande verkan på utbildningen. Till dessa hör de utför- liga anvisningar vi lämnat beträffande utbildningens anordnande liksom även den aktiva pedagogiska service och till- syn vi förutsätter. Vidare torde utarbe- tande av ytterligare goda läroböcker, kompendier, lärarhandledningar, stu-

• Sida 113
•  Original

dieplaner och andra förebilder av olika slag verka i samma riktning. Man kan emellertid inte bortse från behovet av vissa centralt utarbetade prov i en del ämnen. Enligt vår mening bör en för— söksverksamhet med några olika typer av standardprov komma till stånd ge- nom tillsynsmyndighetens försorg.

De under utbildningens gång genom- förda proven och bedömningarna i öv- rigt skall vid utbildningens slut utmyn- na i ett slutbetyg. Detta bör som hittills upptaga dels teoretiska kunskaper, dels praktisk duglighet i olika sjukvårdsgre- nar. För de stora och betydelsefulla ämnena och utbildningsavsnitten bör graderade betyg sättas. I teoretiskt äm- ne bör sådant betyg baseras på två skriftliga kunskapsprov. Undervisning— en i smärre ämnen och kortare utbild- ningsavsnitt behöver däremot inte ut- värderas i graderade betyg. Det kan räc- ka med att ange, att eleven med godkänt resultat deltagit i ämnet. Betyg i sådant ämne bör baseras på ett skriftligt kun— skapsprov. Vi föreslår, att slutbetyget skall omfatta följande betyg och uppgif- ter om elevens utbildning.

1. Teoretiska kunskaper Graderat betyg i

Anatomi

Fysiologi

Medicinsk mikrobiologi och hygien Farmakologi Medicinsk sjukvård

Kirurgisk sjukvård

Obstetrisk mödra- och barnavård jämte barnsjukvård

Mentalsjukvård Socialmedicin Psykologi

Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i

Sociologi Administration och arbetsledning

] 13 2. Praktisk duglighet Graderat betyg i

Medicinsk sjukvård Kirurgisk sjukvård Barnsjukvård Mentalsjukvård

Dessutom bör på slutbetyget anges vissa uppgifter angående den praktiska utbildningens förläggning till olika spe- cialavdelningar. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att fastställa for- mulär för slutbetyg.

Vi har icke tagit ställning till om be- tygens valör skall uttryckas genom bok- stavsbeteckningar (A, a, AB 0. s. v.), så- som för närvarande sker eller genom en 5-gradig sifferserie i likhet med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet. Det synes få ankomma på tillsynsmyn- digheten att utfärda erforderliga före- skrifter och anvisningar härvidlag. Des- sa anvisningar torde också böra inne— hålla vissa detaljföreskrifter om hur delbetyg, provresultat o. d. bör registre- ras i skolan, hur betygsliggare bör ut- formas, hur betygsfördelning, betygs- statistik och rapporteringar till tillsyns- myndigheten skall ske o.s.v.

Slutligcn föreslår vi, att möjlighet bör finnas att efter legitimationen undergå efterprövning för höjande av betyg i så- dant teoretiskt ämne, där graderat slut- betyg utfärdats. Riktlinjer för sådan prövning bör tillsynsmyndigheten ut- färda. Däremot bör slutbetyg i praktisk duglighet icke kunna bli föremål för ef- terprövning, då avseende i stället torde böra fästas vid tjänstgöringsbetyg.

Utbildningens längd och organisation I våra direktiv uttalas, att möjlighe- terna bör övervägas att genom en inten- sifiering eller omläggning av utbild- ningen göra densamma mindre tidskrä- vande. Detta torde ha betydelse bland

• Sida 114
•  Original

Schematisk översikt av grundutbildningen Termin I 11 111 IV V

Teori

:— De + B

Teori + praktik

[— [—

Teori+praktik

[—

Teori+praktik T Teori+praktik

[—

Läsperiod Kir.

sjukv. 1 sjukv. 1

Barn— BB Öv sjukv.

Mental- Op. +akut- sjukv. sjukv.

Med. Kir. sjukv. sjukv.

pomdsm pomdsm pouadsuemeiuel 6 G) E P-IVMFWGW 'P-WA poued quai-sin spamma 'Ais uewnv

popadsuauieiuel,

Veckor 16 5 10 10 1 3 8 4 4 N 10,5 10,5 1 9 9 N

Antal vtr teori 30 2 11 11 30 30 10 10 6 30 10 10 30 6 6

praktik ——- 35 26 26 — —— 30 30 31 —— 30 30 — 34 34 Summa vtr 30 37 37 37 30 30 40 40 37 30 40 40 30 40 40

Terminens längd 21 veckor 21 veckor 21 veckor 21 veckor 21 veckor

Höstterminen beräknas pågå från omkring 18 augusti — 18 januari Vårterminen » » » » 19 januari — 19 juni

Effektiv utbildningstid = 105 veckor

• Sida 115
•  Original

Terminerna I—V

Timplan Antal lektioner Antal Antal lektioner lek;???— S pr is umma Ämnen Terminer Sås:; undervisn. lektioner ! 11 111 IV V visning -- "ka ovnmgar Anatomi inkl. ärftlighetslära ..... 36 —— -— -— — Fysiologi ..................... 25 — l 6 — — i 67 — i 67 Klinisk fysiologi ................ — 15 — — —— 15 — 15 Näringsfysiologi ................ 18 10 4 — 6 38 — 38 Klinisk kemi ................... —- 25 — — — 25 — 25 Medicinsk mikrobiologi .......... 24 — --— -— 24 — 24 Klinisk mikrobiologi och sjuk- vårdshygien ................. 10 — 10 — 6 26 — 26 Hygien ........................ 16 —- 8 —— — 24 — 24 Farmakologi ................... 30 15 7 14 10 76 — 76 Allmän hälso- och sjukvård ...... 80 — — — — 80 95 175 Medicinsk sjukvård ............. 6 70 — — 30 106 566 672 Långtidssjukvård ............... 12 — —— — 10 22 70 92 Hud- och venereologisk sjukvård. — — — — 10 10 — 10 Infektionssjukvård ............. — —— 15 — — 15 —— 15 Barnavård och barnsjukvård. .. . . — — 50 — — 50 240 290 Kirurgisk sjukvård ............. 6 70 —- — 30 106 566 672 Anestesiologi m. intensivvård. . . . -- — -— 22 —— 22; 315 35.7 Operationssjukvård ............. —— — — 20 — 20 Medicinsk radiologi ............. 4 —— —- 12 — 16 — 16 Krigsmedicin .................. —— — — — 10 10 — 10 Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekologisk sjukvård . . . — — 48 — — 48 120 168 Ögonsjukvård .................. — — 8 — — 8 — 8 Öron-, näs- och halssjukvård ..... — — 15 -— — 15 —— 15 Mentalsjukvård ................ 12 — -— 60 -— 72 350 422 Socialmedicin .................. 17 6 50 12 15 100 — 100 Öppen vård .................... — —- 20 —— 6 26 124 150 Psykologi ...................... 25 -— 15 15 — 55 —— 55 Studieteknik och instr'uktionsme— todik ....................... 15 _— —- 10 25 — 25 Sociologi ...................... 30 12 — 4 6 52 — 52 Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi . . 10 6 17 20 18 71 —- 71 Sjukvårdsetik samt utbildnings- orientering ................... 12 — — — 5 17 — 17 Sjukvårdshistoria ............... 15 — — — 5 20 — 20 Materialkunskap och materielvård 10 — -— 10 — 20 —— 20 Hållningsgymnastik ............. 30 —— — -— — 30 — 30 Timmar till förfogande .......... 21 21 21 21 21 105 — 105 Summa 464 250 294 |210 198 | 1 416 | 2 446 3 862

• Sida 116
•  Original

annat från rekryteringssynpunkt. I sam- band med statsmakternas strävanden att tillhandahålla ungdomen konkur- renskraftiga alternativ till de akademis- ka postgymnasiala utbildningsvägarna har sålunda framhållits, att effektiva ut- bildningslinjer av måttlig längd efter- frågas i ökad utsträckning. Detta har också vitsordats av yrkesvägledningens representanter.

Den nuvarande ordningen med både allmänutbildning och specialutbildning förlagd före legitimationen skall enligt vårt förslag upphöra. Specialutbildning— en hänförs till en vidareutbildnings- nivå efter grundutbildningen. Detta för- kortar utbildningstiden fram till legi- timationen med 6—8 månader. Vidare verkar vårt förslag om effektivisering av den praktiska utbildningen genom koncentration på de väsentliga uppgif- terna likaledes tidsbesparande. Därtill kommer att den nuvarande inledande orienteringsperioden på 2—3 månader föreslås upphöra.

En del av våra förslag har emeller- tid också förlängande verkan. Införan- de av normalläsår skulle vid i övrigt oförändrade utbildningsförhållanden kräva en avsevärd förlängning av ut- bildningstiden. Det nuvarande läsåret på 48 veckor avkortas till 42 veckor, vilket på en utbildning av 2 1/2 års längd skulle motsvara ett ytterligare tidsbehov av 15 veckor, d. v. s. inemot en termins förlängning. Till detta kommer att åt— skilligt nytt kunskapsstoff såsom förut redovisats inlagts i läroplanen.

Med utgångspunkt från våra tidigare angivna mål för grundutbildningen har vi utarbetat en utbildningsplan omfat- tande fem terminer. Hur dessa terminer bör vara sammansatta av olika utbild- ningsavsnitt, vissa med enbart teoretisk undervisning, andra med omväxlande teoretisk och praktisk undervisning i varierande proportioner, anger vi i den

schematiska översikten av grundutbild- ningen på sid. 114.

Timplaner och anvisningar angående terminer- nas organisation m. 111.

På sid. 115 anger vi en total timplan för utbildningens samtliga fem terminer upptagande både antalet lektioner klassundervisning och antalet lektioner praktisk undervisning inklusive ningar. Därefter följer för varje termin målet för undervisningen samt timplan utvisande bland annat fördelningen av teoretisk och praktisk undervisning. Under varje termin anges vilka kun- skapsprov som bör förekomma. För varje termin har vi vidare angivit plan och anvisningar för utbildningens or- ganisation på olika teoretiska och teo- retiskt-praktiska avsnitt, vari bland annat återfinns närmare detaljer angå- ende praktikområden (olika slag av sjukhusavdelningar eller vårdområ- den/institutioner m. m.) .

Ämnena administration och arbets- ledning samt socialmedicin är genom- gående under hela utbildningen. Vartde- ra ämnet skall betraktas som en sam- manhängande helhet och är därför inte alltid anknutet till verksamheten i öv- rigt under den enskilda terminen.

Såsom vi på flera ställen framhåller, kan på grund av lokala förhållanden vis- sa alternativa lösningar i fråga om den praktiska utbildningen bli nödvändiga. I sina huvuddrag bör dock den föreslag- na utbildningsplanen gälla vid samt- liga skolor.

öv-

TERMIN I

GRUNDLÄGGANDE TEORI OCH ALL- MÄN SJUKVÅRD

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven: grundläggande kunskap om människan i friskt och sjukt tillstånd

• Sida 117
•  Original

Antal Antal Antal Ämnen lektioner lektioner lektioner Summa klass- praktiska praktisk lektioner undervisn. övningar undervisn. Anatomi inkl. ärftlighetslära ....... 36 36 Fysiologi ........................ 25 25 Näringsfysiologi .................. 18 18 Medicinsk mikrobiologi ............ 24 24 Klinisk mikrobiologi och sjukvårds- hygien ........................ 10 10 Hygien .......................... 16 16 Farmakologi ..................... 30 30 Allmän hälso- och sjukvård ........ 80 26 70 176 Medicinsk sjukvård ............... 6 6 Långtidssjukvård ................ 12 70 82 Kirurgisk sjukvård ............... 6 6 Medicinsk radiologi ............... 4 4 Mentalsjukvård .................. 12 35 47 Socialmedicin .................... 17 17 Psykologi ........................ 25 25 Studieteknik och instruktionsmeto- dik ........................... 15 15 Sociologi ........................ 30 30 Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi. . . . 10 10 Sjukvårdsetik samt utbildningsorien- tering ......................... 12 12 Sjukvårdshistoria ................. 15 15 Materialkunskap och materielvård. . 10 10 Hållningsgymnastik ............... 30 30 Timmar till förfogande ............ 21 21 Summa 464 26 175 665

inblick i sjukhusmiljön och sjukhusets funktion

erfarenhet av hur patientvård skall ges erfarenhet av har eget arbete skall pla-

neras

Kanskapsprov skall avläggas i

medicinsk mikrobiologi hygien farmakologi

psykologi

allmän hälso— och sjukvård (2 prov)

Diagnostiskt prov skall avläggas i

anatomi (2 prov) näringsfysiologi fysiologi (2 prov) sociologi Organisation A B Läsperiod med studiebesök och Allmän sjukvård övningar på vårdavdelning 5 veckor Praktikområde: 16 VWR” Akut kroppssjukvård Långtidssjukvård Mentalsjukvård ! Detaljplan se bil. 6 sid. 298

• Sida 118
•  Original

De kunskaper eleven inhämtar den förs- ta terminen skall bilda en god allmän grund för den fortsatta utbildningen. De i timplanen under »övningar» an- visade timmarna i grundläggande sjuk- vård skall därför fördelas i direkt an- slutning till ämnesinnehållet och efter förberedelse på skolan utnyttjas för de- monstrationer och tillämpning i sjuk- husmiljö.

För övningarna skall eleverna delas i mindre grupper med 4—5 elever per vårdavdelning. Organisationen och led- ningen av övningarna skall skötas av den lärare, som undervisar i ämnet. Handledningen av eleverna bör förde- las på skolans lärare och äldre elever. Se anvisningar härom under termin V.

Anvisningar till B

Av de sista fem veckorna skall fyra veckor användas för att ge eleven er- farenhet av grundläggande sjukvårdsar- bete på vårdavdelning och om möjligt fördelas lika mellan akut kroppssjuk- vård och långtidssjukvård. Eleven skall introduceras till sjukhusmiljön och pa- tienten och under ledning deltaga i det dagliga sjukvårdsarbetet, huvudsakligen med uppgifter av allmän hygienisk och vårdkaraktär.

En vecka skall användas för introduk— tion till mentalsjukvården med studie- dagar fördelade på härför lämpade av- delningar. Dessa dagar skall vara väl förberedda och anknytas till undervis- ningen i mentalsjukvård. Introduk- tionen skall ges av skolans lärare eller avdelningssköterska. Det är viktigt att presentationen av mentalsjukvården göres så, att eleven från första början får en positiv inställning till detta sjuk— vårdsområde.

Under hela femveckorsperioden skall två veckotimmar användas för konfe-

renser med eleverna kring aktuella vård-, anpassnings- och samarbetspro- blem.

TERMIN Il MEDICINSK OCH KIRURGISK SJUKVÅRD Må]

Undervisningen har till uppgift att ge eleven: kunskap om de vanligast förekommande invärtes-medicinska och kirurgiska sjukdomarna kunskap om principerna för medicinsk och kirurgisk sjukvård och om vårdens anpassning till patientens speciella sjuk- dom samt insikt i den praktiska tillämp- ningen av dessa vårdprinciper kunnighet i att anpassa vården efter pa- tientens individuella situation kännedom om sjukvårdsarbetets kom- ponenter och uppgifternas fördelning efter personalens kvalifikationer

Kunskapsprov skall avläggas i

medicinsk sjukvård (sjukdoms- resp. sjukvårdslära) kirurgisk sjukvård sjukvårdslära)

(sjukdoms- resp.

Diagnostiskt prov skall avläggas i

klinisk kemi farmakologi

Anvisningar till A och B

De i timplanen anvisade timmarna i de olika läroämnena kan fördelas jämnt över 20—veckorsperioden, varvid en samverkan mellan kurserna i medicinsk och kirurgisk sjukvård lättare uppnås.

En fördel därmed är, att eleven kan följa de omfattande kurserna i dessa ämnen under en längre tidsperiod, vil- ket bör ge större möjligheter till ett gott studieresultat. Den föreslagna or- ganisationen torde även för flertalet sko-

• Sida 119
•  Original

Timplan termin II

Antal Antal Ämnen lektioner lektioner Summa klass- praktisk lektioner undervisn. undervisn. Klinisk fysiologi .............................. 15 15 Näringsfysiologi .............................. 10 10 Klinisk kemi ................................. 25 25 Farmakologi ................................. 15 15 Medicinsk sjukvård ........................... 70 260 330 Kirurgisk sjukvård ........................... 70 260 330 Socialmedicin ................................ 6 6 Sociologi .................................... 12 12 Administration och arbetsledning samt arbetsled- ningspsykologi ............................. 6 6 Timmar till förfogande ........................ 21 21 Summa 250 520 770

lor underlätta anskaffandet av timlärare för de medicinska ämnena.

Den teoretiska undervisningen skall noga samordnas med elevens praktik. Ansvaret för detta skall närmast åvila skolans lärare, som dessutom tillsam- mans med avdelningssköterskan skall handleda eleven i arbetet.

Teoriundervisningen kan sträcka sig över veckans dagar eller koncentreras till två dagar per vecka, då eleven är helt frikopplad från praktiskt arbete.

Den praktiska utbildningen bör or- ganiseras efter ett rotationsschema, som skall vara uppgjort så att elevantalet på de olika avdelningarna blir så jämnt som

möjligt, vilket underlättar handledning- en av den enskilda eleven. Det är även viktigt att eleven får tid att sätta sig in i sina skilda uppgifter och lära sig för- stå, att god sjukvård bl. a. innebär ett fullföljande av ålagt arbete. I det sam- manhanget skall eleven lära sig avdel- ningens rapportsystem och tränas i att avlägga såväl muntliga som skriftliga rapporter.

Eleven skall ges tillfälle att vårda så- väl manliga som kvinnliga patienter med olika invärtesmedicinska och kirurgiska sjukdomar. Det är lämpligt att tilldela eleven ett visst antal patienter, för vil- kas vård eleven skall ansvara efter måt-

Organisation

A

Allmän medicinsk klinik 10 veckor

Praktikområde: Medicinsk vårdavdelning med auskultering på mottagnings- och behandlingsavdelning Detaljplan se bil. 6 sid. 300

B

Allmän kirurgisk klinik 10 veckor

Praktikområde:

Kirurgisk vårdavdelning med auskultering på operationsavd. och postoperativ avd.

Detaljplan se bil. 6 sid. 303

C

Tentamensperiod 1 vecka

• Sida 120
•  Original

tet av sina kunskaper. Vårduppgifterna, som skall vara det väsentliga under den- na period, skall vara anpassade efter elevens utbildningsstadium och utval- da så att eleven går från enklare till svå- rare uppgifter.

Eleven skall även beredas tillfälle att deltaga i vissa undersökningar, prov- tagningar och behandlingar i samband med vården av de patienter hon tillde- lats.

Det är viktigt att eleven utför sina ar- betsuppgifter tillsammans med arbets- gruppen på avdelningen för att från bör- jan få möjlighet att känna samhörighet och inse lagarbetets betydelse samt få inblick i de olika befattningshavarnas arbete och problem, vilket kommer att bli av värde för en blivande arbetsle- dare.

Eleven skall närvara vid sjuksköter- skornas morgon- och kvällsrapportgiv- ning och bör såvitt möjligt deltaga i läkarronder med efterföljande rond— genomgång av avdelningssköterskan samt övas i att föra anteckningar och redogöra för gjorda iakttagelser. I sam- band med in- och utskrivning av pati- enten bör eleven även deltaga i sjuk- sköterskans samarbete med patientens anhöriga.

Eleven bör beredas tillfälle att tillsam- mans med skolans lärare och avdel- ningssköterska diskutera vårdproblem. Tid bör anslås till detta utöver det på schemat fastställda timantalet för teo- retisk undervisning.

Av bilaga 6 framgår i övrigt vilka ar- betsuppgifter eleven skall deltaga i ut- över dem som koncentreras kring pa- tienten.

Anvisningar till C

Under tentamensperioden skall ingen schemabunden undervisning meddelas. Tiden skall helt utnyttjas för kunskaps- prov och förberedelser för dessa.

BARNSJUKVÅRD, OBSTETRISK MÖD— RA- OCH BARNAVÅRD SAMT ÖPPEN VÅRD

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven: kunskap om de vanligast förekommande barnsjukdomarna samt erfarenhet av friska och sjuka barns vård kännedom om det fysiologiska förlop- pet under graviditet och förlossning, förståelse för medicinsk kontroll och rådgivning samt kunskap om moderns vård under graviditet och puerperalpe- riod kännedom om förekommande lagstift- ning beträffande hygien och hälsovård samt dess tillämpning i sluten och öp- pen vård insikt i hälsovårdsupplysning och kän- nedom om sjuksköterskans arbetsupp- gifter i samhällets hälsovård, sjukvård och socialvård erfarenhet av hemsjukvård insikt i hur den slutna och öppna vården hänger samman och betingar varandra kännedom om principerna för personal- ledning

Kanskapsprov skall avläggas i

barnavård och barnsjukvård (2 prov) Obstetrisk mödra- och barnavård samt

gynekologisk sjukvård (2 prov) socialmedicin (2 prov)

Diagnostiskt prov skall avläggas i

psykologi administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi

Anvisningar till A

Den inledande läsperioden avser att ge eleven teoretiska kunskaper nödvändiga som introduktion till den efterföljande ' praktiska utbildningen.

• Sida 121
•  Original

Antal Antal _ lektioner lektioner Summa Amnen klass- praktisk lektioner undervisn. undervisn. Anatomi och fysiologi ......................... 6 , Näringsfysiologi .............................. 4 Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien ........ 10 Hygien ...................................... 8 Farmakologi ................................. 7 Infektionssjukvård ........................... 15 Barnavård och barnsjukvård ................... 240 290 Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekolo- gisk sjukvård .............................. 120 168 Ögonsjukvård ................................ 8 Öron-, näs- och halssjukvård ................... 15 Socialmedicin ................................ 50 Öppen vård .................................. 124 144 Psykologi .................................... 15 Administration och arbetsledning samt arbetsled- ningspsykologi ............................. 17 Timmar till förfogande ........................ 21 Summa 294 484 778

Ämnen, som bör ingå i denna period, är vissa delar av hygien, socialmedicin, barnavård, psykologi samt infektions- sjukvård.

Undervisningen i infektionssjukvård skall åtföljas av visitronder på infek- tionsklinik. Eleven skall även vid besök på sådan klinik få tillfälle iakttaga till- lämpningen av isoleringsteknik och smittoskydd.

Undervisningen bör åtföljas av stu- diebesök på sådana institutioner, som

anknyter såväl till den medicinska som till den socialmedicinska undervisning— en och där eleven ej kommer att prak— tisera. Angående studiebesök vid epi- demisjukhus/infektionsklinik, se anvis- ningar till kursplan i ämnet.

Gemensamma anvisningar till B, C och D

Den teoretiska undervisningen i övriga till terminen hörande ämnen bör för- delas över perioderna B, C och D. Teori-

ellcr flera åldersgrupper. Auskultering på andra lämpliga avd. Detaljplan se bil. 6 sid. 307

central, obstet- risk vårdavd. med barnsal.

Detaljplan se bil. 6 sid. 309

vård m. m. Auskulte- ring å sociala institutioner.

Organisation A B C D E Läsperiod Barnklinik Kvinnoklinik Öppen vård Läs- och 3 veckor 8 veckor 4 veckor 4 veckor tenta- Praktikområde: Praktikområde: Praktikområde: 23% Med. eller kir. Förlossnings— Distriktsvård, 2 veckor vårdavdelning avdelning och hemsjukvård, med barn i en mödravårds- industrihälso—

• Sida 122
•  Original

undervisningen kan antingen spridas ut jämnt över veckans dagar eller kon— centreras till en respektive två studieda- gar per vecka, då eleven är helt frikopp- lad från praktiskt arbete. De lokala för- hållandena samt tillgången på timlärare bör vara avgörande för det ena eller andra alternativet.

Beroende på elevens stationeringsort i öppen vård kan det av praktiska skäl visa sig nödvändigt ått begränsa den teoretiska undervisningen till en ev. två konferenser per vecka. Under sådana förhållanden blir det nödvändigt att dubblera den teoretiska undervisning- en i B och C.

Liksom under termin 11 skall rota- tionsschema arbetas ut för avsnitten B, C och D. Skolans lärare, avdelningsskö- terska samt sjuksköterska i öppen vård skall ansvara för elevernas handled- ning.

Särskilda anvisningar till B

Utbildningen i barnavård och barnsjuk- vård bygger till stor del på personlig kontakt mellan den enskilda eleven och barnet. Eleven bör därför under den angivna tiden praktisera endast på en vårdavdelning. Är tillgången på utbild— ningsplatser vid barnklinik otillräcklig, kan elev även erhålla praktik på barn- sal på avdelning inom sjukhuset, dock ej längre än hälften av den angivna ti- den. En förutsättning är, att å avdelning- en finnes specialutbildad barnsjukskö- terska samt tillgång till pediatrisk kon- sult.

Eleven bör även om möjligt beredas tillfälle att göra studiebesök på barna- vårdscentral.

Skolans lärare bör tillse, att eleven får tillfälle att på avdelning med dif- ferentierat barnklientel studera de barn och de sjukdomstillstånd, som ej före- kommer på den avdelning, där eleven är placerad. Det kan bl. a. organiseras

genom visitronder med kliniska demon- strationer. Lämpligt är även att låta elever från skilda vårdgrenar presen- tera patient- och vårdproblem under för samtliga elever gemensamma semi- narieövningar.

Kontakten mellan föräldrar och barn är en viktig del av vårdprogrammet på en barnklinik. Det är därför angeläget, att eleven får närvara vid sjuksköter— skans samtal med anhöriga eller vårda- re vid in- och utskrivning av barnet och under pågående sjukhusvistelse.

Det är även viktigt, att eleven bereds tillfälle att följa sina patienter till un- dersökningar och behandlingar utanför vårdavdelningen, dels för att ge barnet trygghet, dels för att öka sina egna er- farenheter genom iakttagelse av barnet och genom att observera de olika under- söknings- och behandlingsmetoderna.

Eleven skall aktivt deltaga i barnets sysselsättning och därmed beredas ökad möjlighet att observera och lära känna barnet. Genom deltagande i vårdkonfe- renser mellan läkare, sjuksköterska, ku- rator, lekterapeut, lärare och sjukgym- nast får eleven tillfälle att medverka i planläggningen av barnets vård och ef- tervård.

På barnkliniken skall eleven dessutom lära, sig tillämpa kunskaper om isole- ringsteknik och smittoskydd.

Särskilda anvisningar till C

Under perioden på Obstetrisk vårdav- delning skall viss tid anslås dels för vård av mödrar, dels för praktik å barn- sal, ej mindre än 10 dagar. Liksom un- der termin II skall antalet elever för- delas så jämnt som möjligt inom de oli- ka vårdenheterna.

Eleven skall tilldelas sådana arbets- uppgifter, som är speciella för omvård- naden av mödrarna och ej sysselsättas med vårdmoment som tidigare inlär'ts. I barnsalen skall eleven tillämpa kun-

• Sida 123
•  Original

skaper i barnavård genom den dagliga omvårdnaden och observationen av det nyfödda barnet.

Det är lämpligt, att eleven under den- na period lär sig undervisa den nyblivna modern om barnets skötsel samt om lämplig utrustning för den nyfödda.

På förlossningsavdelningen skall ele- ven observera barnmorskans vård av modern före, under och efter förloss- ningen samt iakttaga hennes omhänder- tagande av det nyfödda barnet. Då det anses lämpligt skall eleven assistera barnmorskan under förlossning. Det är viktigt, att eleven upplyses om de obser- vationer och vårdmoment, som är ut- märkande för vårdgrenen samt under- visas om de komplikationer, som kan drabba modern i samband med förloss- ning och de risker, som det nyfödda bar- net är utsatt för.

På mödravårdscentralen och i sam— band med hembesök skall eleven se till- lämpningen av samhällets hjälpåtgärder för mor och barn samt ta del av samar- bete-t mellan centralen, förlossningsav- delningen och vårdavdelningen. Eleven skall tilldelas vissa arbetsuppgifter, så- som förberedelser och assistans till un- dersökningar samt i övrigt närvara vid barnmorskans undervisnings-, upplys- nings- och administrativa verksamhet.

Särskilda anvisningar till D Planläggningen av denna period bör åvila av skolan anställd lärare med di- striktssköterske- eller liknande utbild- ning. Handledningen av elevens prak- tik kommer närmast att utövas av den öppna vårdens sjuksköterska. Skolans lärare skall dock förbereda, övervaka och avsluta praktikperioden.

Vid organisationen av elevens prak- tiska utbildning bör tillses, att tre veckor används för sammanhängande praktik inom ett område samt att en vecka au-

slås för studiebesök vid institutioner med social verksamhet. Vissa besök kan göras gemensamma för hela gruppen. Vid andra besök kan det vara lämpligt, att eleverna i grupper om två får till uppgift att intervjua olika socialvårds- tjänstemän. Erfarenheterna skall redo- visas vid de ovan nämnda seminarie— övningarna.

Den praktiska utbildningens art blir beroende av de lokala förhållandena. Det vore lämpligt, att samtliga elever kunde placeras i distriktsvård, den form av öppen vård, som ger den mest över- skådliga bilden av hälsovårdens olika grenar. Detta torde emellertid ej vara möjligt, varför även platser i skolhälso- vård, på barnavårdscentral, i hemsjuk- vård och industrihälsovård måste ut- nyttjas. Valet av utbildningsplatser bör även ske med hänsyn till sjuksköter- skans förmåga att handleda elever. Den gren av den öppna vården, som eleven praktiserar inom, skall ses som en del av det större hälsovårdsprogrammet. Det är därför viktigt, att eleven inte endast iakttar sjuksköterskans skilda arbets- uppgifter utan även lär sig förstå hen- nes plats i samhällets hälso- och sjuk- vård.

Eleven skall närvara både vid sjuk- sköterskans egna mottagningar och vid de med läkaren gemensamma mottag- ningarna för allmänheten, vid besök i hem, skolor och på arbetsplatser. Sär- skilt viktigt är att eleven får vara med vid hembesöken och i vissa fall på egen hand göra sådana besök. I övrigt skall eleven, då det anses lämpligt, assistera sjuksköterskan med förekommande upp- gifter. Erfarenheterna kan även breddas genom att låta eleven tillsammans med sjuksköterskan närvara vid beredningen av olika ärenden i lokala styrelser och nämnder samt genom att studera verk- samheten i olika allmänna och frivil- liga hjälporganisationer.

• Sida 124
•  Original

MENTALSJUKVÅRD, OPERATIONS- OCH AKUTSJUKVÅRD

Mål

Undervisningen har till uppgift att ge eleven: kunskap om de vanligast förekommande psykiska sjukdomarna kunskap om principerna för mentalsjuk- vård och om vårdens anpassning till patientens speciella sjukdom samt insikt i den praktiska tillämpningen av dessa vårdprinciper kunnighet i att tillämpa aseptik och an- tiseptik

erfarenhet av hur man skall omhänder- taga patient, som befinner sig i akut sjukdomstillstånd eller blir föremål för operativt ingrepp kännedom om arbetet och dess organisa- tion på en operationsavdelning kännedom om principerna för admini- stration och arbetsledning samt deras tillämpning i sjukvårdsarbetet

Kunskapsprov skall avläggas i

anestesiologi med intensivvård samt

Diagnostiskt prov skall avläggas i farmakologi

Organisation

Utbildningen är uppdelad i två helt av- gränsade perioder:

mentalsjukvård samt operationssjukvård och intensivvård.

Anvisningar till A

De i timplanen anvisade lektionerna i mentalsjukvård, farmakologi, socialme- dicin, psykologi och sociologi bör om möjligt fördelas över period A och sam- ordnas med elevens praktiska arbets- uppgifter.

I början av perioden skall en halv vecka helt ägnas åt elevens introduk- tion till vårdområdet.

I mentalsjukvård liksom i barnsjuk- vård bygger utbildningen till stor del på personlig kontakt mellan eleven och patienten. Rotationsschemat bör läggas så att eleven får erfarenhet från både akutvård och långtidsvård samt deltaga i såväl morgon-, eftermiddags- som kvällsarbete. Hänsyn skall tagas till att eleven får sammanhängande praktik på

operationssjukvård respektive avdelning och får tillfälle att mentalsjukvård (2 prov) vårda både manliga och kvinnliga pa- psykologi tienter. Eleven bör få möjlighet att göra Timplan termin IV Antal Antal Å lektioner lektioner Summa mnen klass- praktisk lektioner undervisn. undervisn. Farmakologi ................................. 14 14 Anestesiologi med intensivvård ................. 22 Operationssjukvård ........................... 20 315 357 Medicinsk radiologi ........................... 12 12 Mentalsjukvård .............................. 60 315 375 Socialmedicin ................................ 12 12 Psykologi .................................... 15 15 Sociologi .................................... 4 4 Administration och arbetsledning samt arbetsled- ningspsykologi ............................. 20 20 Materialkunskap och materielvård .............. 10 10 Timmar till förfogande ........................ 21 21 Summa 210 630 840

• Sida 125
•  Original

A

klinik 10 1/2 veckor inkl. introduktion % vecka Mentalsjukhns ellerpsykiatrisk 1_ Operationsavdelning

10 1/2 veckor inklusive introduktion 1/2 vecka

B 2. Intensivvårdsavdelning

Praktikområde:

Akutavd. och avd. för långtidssjukvård, på mentalsjukhus eller vårdavdelning på psyki- atrisk klinik.

Detaljplan se bil. 6 sid. 311

allm. kir. alt.

sid. 316 Praktikområde: Op.avd. företrädesvis gyn.op., ortopedisk op. eller öronop. Detaljplan se bil. 6

Praktikområde:

Anestesiavdelning Intensivvårdsavdelning Avd. för akut mottagning Mottagningsavdelningar

Detaljplan se bil. 6 sid. 317

studiebesök i familjevård och hjälpverk- samhet. Är elevgruppen delad på men- talsjukhus och psykiatrisk klinik, bör för vardera gruppen anslås en studie- dag för besök å den institution, som ej ingår i respektive elevs praktik. Huru- vida hospitering bör ske på barnpsykiat- risk klinik, får vara beroende på de olika lokala förhållandena.

Under handledning av skolans lärare och avdelningssköterska bör eleven få ansvara för vården av ett lämpligt an— tal patienter med olika sjukdomstill- stånd. Det är viktigt att eleven särskilt övar upp sin iakttagelseförmåga över patientens beteende och lär sig tillsyn av patienterna samt att ta ställning i kritiska situationer. Elevens uppmärk- samhet bör också inriktas på att iaktta- ga symptom på somatiska sjukdomar hos mentalt sjuka.

Det är lämpligt att eleven aktivt delta- ger i patienternas förströelse, syssel- sättning, socio- samt arbetsterapi. Till- fälle bör även beredas eleven att när- vara vid patienternas undersökningar och behandlingar, dels för att observera patienten, dels för att få kännedom om de för vårdgrenen speciella undersök- nings— och behandlingsmetoderna.

Eleven skall övas i att föra fortlöpan- de daganteckningar över patienterna, närvara vid rapportgivning och deltaga

i läkarronder med efterföljande rond- genomgång samt själv avge rapporter.

Om möjligt bör eleven närvara vid lä- karens samtal med patienter samt vid vårdkonferenser mellan läkare, sjuk- sköterskor, kuratorer, terapeuter, psyko- loger m.fl.

Eleven skall tilldelas studieuppgifter beträffande olika verksamhetsområden inom sjukhuset och redogöra för dem vid seminarieövningar.

Anvisningar till B

De i timplanen anvisade timmarna för undervisning i operationssjukvård, anestesiologi med intensivvård, farma- kologi, medicinsk radiologi, psykologi, administration och arbetsledning samt materialkunskap och materielvård skall fördelas över hela perioden och sam- ordnas med elevens praktiska arbets- uppgifter. En halv vecka i början av pe- rioden skall helt ägnas åt elevens intro- duktion till vårdområdet.

Elevantalet per operationsavdelning skall anpassas dels till operationsavdel- ningens arbetskapacitet, dels till anta- let operationssalar och får ej beräknas högre än att varje elev får den handled- ning, som är nödvändig för att utbild- ningen skall bli av god kvalitet. Eleven skall ej deltaga i jourtjänstgöring men

• Sida 126
•  Original

(veckor) Studiebesök . . . å öron- näs- Sterilrum Passning och . Akut mtag- '..

el. steril- sclånii-Ti-m assistans på Anestesiavd. 323223; ning el. kir. hillneik pogon-

central p operationssal ' mottaga. p. och mot-

tagmavd.)

1 1/2 1 3 1 1/2 1 1/2 1 y, 1/2

bör beredas tillfälle att följa arbetet un- der olika tider på dagen.

Rotationsschema för elevens place- ringar under denna period bör uppgö- ras av skolans lärare (se ovan).

Rotationen får dock anpassas efter olika lokala förhållanden beroende på tillgången på särskilda sterilrum, endo- scopirum etc.

Den fördelning av utbildningen med 1 1/2 vecka på vardera anestesiavdelning, intensivvårdsavdelning och akut intag- ningsavdelning, som föreslagits i rota— tionsplanen kan visa sig mindre lämp- lig på vissa sjukhus. Där kan det i stället vara fördelaktigare att ej draga bestäm- da tidsgränser utan låta eleven utnyttja bästa möjliga studietillfällen under sam- manlagt 4 1/2 veckor.

På anestesiavdelningen bör utbild- ningen liksom på operationsavdelningen organiseras efter respektive sjukhus re- surser. Vid vissa sjukhus kan det vara lämpligt att elevens praktik förlägges till anestesiavdelningen på förmiddagen och till intensivvårdsavdelningen på ef- termiddagen och kvällen. Där akutin- tagningsavdelning ej finns, skall eleven under motsvarande tid få utbildning på kirurgisk mottagningsavdelning.

Eleven skall lära sig tillämpa de för operationsavdelningen speciella sterili- seringsmetoderna samt skötseln av steri- liseringsapparaturen.

Eleven skall vidare iakttaga och om- händertaga patienter före, under och

efter operation samt lära känna de oftast förekommande anestesierna, anestesi— metoderna och anestesimedlen.

På intensivvårdsavdelning skall ele- ven lära sig vård av akut sjuka patien- ter, där sjukdomens grad och ej dess art är det väsentliga.

Under det avsnitt av utbildningstiden, som är reserverat för studiebesök på operationsavdelning och mottagning på öron-, näs-, hals- samt ögonklinik kan tillämpningsövningar i olycksfallsvård läggas in som komplement till motsva- rande metodundervisning.

Undervisningen i medicinsk radiolo- gi bör åtföljas av studiebesök på radio- logisk klinik. '

Under hela terminen skall eleven övas i administration och arbetsledning i en- lighet med anvisningar i kursplanen för densamma.

TERMIN V MEDICINSK OCH KIRURGISK SJUKVÅRD Mål

Undervisningen har till uppgift att ge eleven: fördjupad kunskap i och mer omfattan- de erfarenhet av medicinsk och kirur- gisk sjukvård med särskilt beaktande av vårdens anpassning till den enskilda patientens speciella situation insikt i sjuksköterskans arbete nattetid

• Sida 127
•  Original

Timplan termin V

Antal Antal Ämnen lektioner lektioner Summa klass- . praktisk lektioner undervisn. undervisn. Näringsfysiologi .............................. 6 6 Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien ........ 6 6 Farmakologi ................................. 10 10 Medicinsk sjukvård ........................... 30 306 336 Långtidssjukvård ............................. 10 10 Hud- och venereologisk sjukvård ............... 10 10 Kirurgisk sjukvård ........................... 30 306 336 Krigsmedicin ................................ 10 10 Socialmedicin ................................ 15 15 Öppen vård .................................. 6 6 Instruktionsmetodik .......................... 10 10 Sociologi .................................... 6 6 Administration och arbetsledning samt arbetsled- ningspsykologi ............................. 18 18 Sjukvårdsetik samt utbildningsorientering ....... 5 5 Sjukvårdshistoria ............................. 5 5 Timmar till förfogande ........................ 21 21 Summa 198 612 810

insikt i arbetsorganisationen på vårdav- delningen och förmåga att där fungera som lagledare

Kunskapsprov skall avläggas i

farmakologi

medicinsk sjukvård

kirurgisk sjukvård

administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi

Gemensamma anvisningar till A, B, C och D

Undervisningsformerna i samtliga av- snitt skall framför allt utgöras av se- minarie- och gruppövningar. Enskilda arbetsuppgifter och andra självständiga arbetsformer bör förekomma i under- visningen. Det är i detta sammanhang värdefullt att elever i terminens olika utbildningsavsnitt får tillfälle att ge-

Organisation

A B C D Läsperiod Allmänmedicinsk eller Allmänkirurgisk eller Läs- och 1 vecka specialmedicinsk klinik specialkirurgisk klinik tentamensperiad

9 veckor 9 veckor 2 veckor

Praktikområde: Praktikområde:

Allmänmedicinsk och/eller Allmänkirurgisk och/eller specialmedicinsk specialkirurgisk

vårdavd. vårdavd.

Detaljplan Detaljplan

se bil. 6 sid. 318 se bil. 6 sid. 318

• Sida 128
•  Original

mensamt framföra speciella synpunkter på vård- och arbetsledningsproblem.

Läkaren bör i syfte att förbereda ele- verna som sina medarbetare under den- na tcrmin försöka utveckla och förklara sitt sätt att resonera och handla i indi- viduella sjukdomsfall.

Särskilda anvisningar till A

Ämnen, som ingår i denna period är vissa delar av näringsfysiologi, sociolo- gi, instruktionsmetodik, administration och arbetsledning samt medicinska äm- nen av betydelse för den efterföljande praktiken.

Särskilda anvisningar till B och C

Den teoretiska undervisningen bör för- delas över perioderna B och C och skall omfatta olika avsnitt av sjukdoms- och sjukvårdslära samt de till dessa direkt anslutna kurserna i klinisk mikrobiologi och farmakologi. Noggrann samordning skall ske dels mellan dessa ämnen in- bördes och dels med kurserna i social- medicin, sociologi, instruktionsmetodik samt administration och arbetsledning.

Det är även angeläget, att eleven un- der denna termin får meddela undervis— ning, såväl klassundervisning som prak- tisk handledning och instruktion av yng- re elever och sjukvårdsbiträden, enskilt och i mindre grupper. Se även anvis- ningar ii term-in I sid. 118.

Den praktiska utbildningen skall ge eleven tillfälle att utöka och fördjupa sina kunskaper och färdigheter genom att ansvara för vården av ett större an- tal patienter med varierande medicins- ka och kirurgiska sjukdomar. I den mån de lokala möjligheterna tillåter skall man utnyttja förutom allmänmedicinska och allmänkirurgiska vårdavdelningar även på orten tillgängliga specialmedicinska och specialkirurgiska kliniker (neuro- logisk, dermatologisk, långtidssjuk- vårds-, ögonklinik samt neurokirurgisk,

thoraxkirurgisk, urologisk, gynekolo— gisk, öron—näs- halsklinik m. fl.).

Vid organisationen av den praktiska utbildningen skall man ta hänsyn till att praktikperioderna blir sammanhängan- de. Detta är av stor betydelse för att eleven skall få en överblick av arbetet och med utgångspunkt därifrån kunna tillämpa principer för administration och arbetsledning. Tillfälle skall bere- das eleven att arbeta parallellt med av- delningssköterskan och tillsammans med denna lära sig ta ställning till aktuella vård-, administrations- och arbetsled- ningsproblem. Eleven skall lära sig att självständigt planlägga patientens vård och lämna redogörelse för vården av inneliggande patienter vid seminarie- övningar och genom korta muntliga rap- porter vid avdelningskonferenser. Vid byte av arbetsskift under dagen och mellan dag och natt skall eleven lära sig såväl övertagande som överlämnande av avdelningen. Därvid skall hon själv sva- ra för muntlig och skriftlig rapportgiv- ning.

I större utsträckning än tidigare skall eleven utföra dels nya, dels mer avance- rade tekniska uppgifter, för vilka det behövs ytterligare träning. På detta sta- dium är det även viktigt, att eleven un- der ronder och i övrigt övas i att själv- ständigt ta emot och utföra läkarens or- dinationer samt assistera vid förekom— mande undersökningar och behandling- ar. Nödvändigt är även att eleven lär sig ta ställning till patientens tillstånd i oväntade situationer och bedöma om omedelbar läkarhjälp bör påkallas.

Då det är av största vikt att den bli- vande sjuksköterskan får erfarenhet av sjukvårdsarbete under hela dygnet, skall två veckor av medicinperioden använ— das till att följa sjuksköterskans arbete nattetid. De medicinska klinikerna er- bjuder i det avseendet större möjlighe- ter än de kirurgiska, enär patientklien-

• Sida 129
•  Original

telet på de senare under de kritiska dyb- nen som regel vårdas på postoperativ avdelning.

Då praktik i mentalsjukvård ej infal- ler under terminen, är det angeläget att psykiska aspekter särskilt belyses i sam- band med typfall inom de medicinska och kirurgiska klinikerna. Härigenom och genom att ta del av psykiatriska konsultationer kan de kunskaper eleven tidigare inhämtat inom detta område breddas och fördjupas.

Genom att eleverna under denna ter- min får sin utbildning på sjukhus i nära anslutning till skolan kan jämsides- undervisningen göras gemensam för samtliga elever. Det är av stort värde bl. a. genom att elever i olika avsnitt av utbildningen tillsammans kan diskutera vård-, administrations- och arbetsled- ningsproblem.

Anvisningar till D

Den avslutande läs- och tentamensperio— den bör organiseras så att den schema— bundna undervisningen om möjligt kon- centreras till den första veckan. Avsik— ten med undervisningen är att hjälpa eleverna att få en överblick över det kunskapsfält som grundutbildningen omfattat. Kursen i krigsmedicin bör även infalla under denna period. Den sista veckan skall däremot helt utnytt- jas för kunskapsprov och förberedelser för dessa.

Kursplaner

Förslag till kursplaner i de olika ämne- na har som nämnts samlats i en särskild bilaga.

Med hänsyn till kursplaneförslagens karaktär av expertarbete har vi icke an- sett oss böra ingå på någon samlad de- t-aljgranskning av planernas innehåll. I huvudsak bör förslagen, som vi i prin- cip ansluter oss till, kunna ligga till

grund vid utförandet i praktiken av vårt utbildningsförslag.

Till sin natur bör kursplanerna be- traktas som normalplaner, som i sina enskildheter icke bokstavligen behöver följas. I allt väsentligt bör dock elever- na bibringas det kunskapsinnehåll pla- nerna ger uttryck för. En angelägen uppgift för såväl de medicinska som de pedagogiska myndigheterna blir att upp- märksamt följa utvecklingen på medi- cinens och sjukvårdens område och att successivt företaga de justeringar och moderniseringar i fråga om lärostoffet, som betingas av utvecklingen.

Pedagogiskt utvecklingsarbete Som vi tidigare antytt har såväl de per- sonella som de materiella resurserna för pedagogiskt initiativtagande och nyda- nande arbete på sjukvårdsutbildningens område hittills varit för knappt tilltag- na. Det har ändå försiggått en hel del utvecklingsarbete under senare år. Lik- väl torde det föreligga ett visst uppdämt behov att starta mera systematiskt pla- nerade och genomförda försöksprojekt o. (1. De brister som råder i dag torde sjuksköterskeskolorna i väsentlig mån dela med många andra yrkesutbildande läroanstalter enligt vad som framhålles i betänkandet »Skolväsendets centrala ledning». När 1955 års sakkunniga så- lunda uttalar, att yrkesutbildningen i dess helhet i pedagogiskt avseende är i behov av ett omfattande forsknings- och försöksarbete, äger detta giltighet även i fråga om sjuksköterskeutbildningen. Vi anser det angeläget, att det peda- gogiska utvecklingsarbete som påbör- jas genom de av oss föreslagna reform- åtgärderna fullföljes, så att en fortsatt hög utbildningsstandard kan upprätt— hållas för framtiden. Det gäller vidare att tillgodogöra sig forskningsresultat på vuxenpedagogikens område. Därjäm- te bör man genom ytterligare undersök-

• Sida 130
•  Original

ningar och försök finna lämpliga ar- betsformer och hjälpmedel i utbildning- en, sprida kännedom om de erfarenhe- ter som gjorts i andra länder och i andra sammanhang m.m. I synnerhet med tanke på den intensifierade ut- bildning Vi föreslår, måste det anses som nödvändigt att systematiskt följa upp och värdera utbildningsresultatet och ge förslag till de förändringar och förbätt- ringar, som kan finnas önskvärda och erforderliga. En inventering av de olika behoven av fortsatt försöksverksamhet bör göras av tillsynsmyndigheten i sam- råd med skolornas ledning. Ansvaret för initiativ och planering i fråga om det åsyftade utvecklingsarbetet torde

närmast åvila avdelningen för lärarut- bildning och pedagogiskt utvecklings- arbete inom skolöverstyrelsen i samråd med byrån UY2.

I samband med vårt fortsatta arbete med vidareutbildningen och den högre utbildningen av sjuksköterskor kommer vi att ytterligare överväga behovet av utvecklingsarbete. Det är emellertid ett angeläget önskemål, att särskilda stat- liga medel anvisas för påbörjande av dylikt arbete redan budgetåret 1965/66. Under reservationsanslaget »Pedago- giskt utvecklingsarbete» (1964/65 VIII: D 11) bör enligt vår mening upp- tagas förslagsvis 50 000 kronor för sjuk- vårdsutbildningen.

• Sida 131
•  Original

KAPITEL 11

Avvikelser från den normala läroplanen

Den läroplan vi föreslagit i föregående kapitel är avsedd för elever, som upp- fyller vissa krav på allmän skolunder— byggnad m. in. men som saknar tidi- gare sjukvårdsutbildning. Vi har över- vägt om anledning finns att göra avvi- kelser från normalplanen när det gäl- ler sådana elever, som mera väsentligt skiljer sig från de övriga i fråga om teoretisk skolutbildning eller sjukvårds- utbildning och erfarenhet av praktiskt arbete inom sjukvården.

Vad till en början angår dem, som genomgått fullständig gymnasieutbild- ning eller eljest visar sig ha motsva- rande kunskapsmässiga och begåvnings- mässiga förutsättningar har vi redan i kapitel 9 framhållit, att någon egent- lig tidsvinst under sjuksköterskeutbild- ningen icke står att vinna för dessa ele- ver. Det bör även framhållas, att före- liggande förslag till läroplan förutsätter goda kunskaper i matematik, fysik och kemi styrkta vid inträdesprov. Någon undervisning motsvarande allmän skol- utbildning skall alltså normalt icke ingå i sjuksköterskeskolan. Det är emellertid synnerligen angeläget, att även ung- dom som skaffar sig fullständig gymna- sieutbildning betraktar sjuksköterske— utbildningen som en naturlig och rik- tig yrkesutbildning för dem. Detta är framför allt nödvändigt för att säker- ställa bästa möjliga urval för mera kva- lificerade befattningar inom hälso- och sjukvården och inom sjukvårdsutbild- ningen, men också allmänt sett för att säkerställa en . tillfredsställande nivå

hos dem som vill utbilda sig till sjuki sköterskor, eftersom allt större andel av varje årskull kommer att ha genom- gått fullständig gymnasieutbildning. Vi finner det därför angeläget, att alla sjuksköterskeskolor på allt sätt under”- lättar studenternas strävan att utnyttja tiden för sjuksköterskeutbildningen så väl som möjligt. 'Detta är lättast att-or- ganisera för sådana elever, som redan vid inträdet i sjuksköterskeskolan har en bestämd målsättning för sin fram- tida yrkesverksamhet. De kan sålunda ha bestämt sig för att bli lärare eller inriktat sig på högre administrativa be- fattningar eller på att skaffa sig spe- ciella kunskaper'inom hälso- och sjuk- vården för att där kunna få mera kva- lificerade uppgifter. För dessa målin- riktade elever bör det, framför allt-'i universitetsstäder och andra städer med högre undervisning i olika former, vara möjligt att genom överkurser eller bred- vidläsning använda tiden i sjukskö— terskeskolan såsom en förberedelse för kommande fortsatta studier. Men även hos studenter och därmed jämställda utan sådan bestämd målinriktning bör inom sjuksköterskeskolans ram väckas intresse för mera omfattande studier.

Vad nu sagts om möjligheterna att i universitetsstäder på ett särskilt sätt tillgodose studentelevernas intresse gör det sannolikt, att tillströmningen av studentelever blir större till skolor ivdes- sa städer än till övriga skolor. Erfaren- heten har för övrigt redan visat, att andelen studenter är relativt större

• Sida 132
•  Original

bland sökande till sjuksköterskesko- lor i dessa städer än till andra skolor. Vi finner det angeläget att man, i den mån det visar sig möjligt, anordnar särskilda klasser med studenter på des- sa orter och att man vid organisatio- nen av deras utbildning tillgodoser de särskilda intressen, som berörts i det föregående. Tillträde till dessa klasser bör givetvis vara möjligt även för and- ra sökande som visat sig ha kunskaps- och begåvningsmässiga förutsättningar att följa ett mera intensifierat studie- program. Såvitt vi kan finna bör det vara möjligt att redan hösten 1965 för- söksvis organisera dylika klasser på olika universitetsorter i landet. För egen del vill vi framhålla, att vi får större möjlighet att bedöma dessa frå- gor i samband med behandlingen av vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor i ett kommande be- tänkande. Vi har emellertid ansett det så angeläget att sjukvården och sjuk— sköterskeutbildningen snarast möjligt får bättre möjligheter att dra till sig ungdom med fullständig gymnasiekurs, att vi velat här anvisa de utvägar som enligt vår mening står till buds, och vi vill kraftigt understryka nödvändig- heten av att dessa möjligheter påvisas i den studie- och yrkesvägledning som meddelas i våra skolor.

Fortsättningen av detta kapitel äg- nas åt den särskilda studiegång som avses för personer med föregående sjuk- vårdsutbildning.

I den nuvarande utbildningsorgani- sationen ges möjlighet för den som ge- nomgått grundutbildning i mentalsjuk- vård att bygga på denna utbildning till full sjuksköterskekompetens genom en förkortad studiegång vid sjuksköterske- skola (se sid. 36). Erfarenheterna av denna anordning är mycket goda. Nå- gon motsvarande möjlighet för biträ-

des- och undersköterskepersonalen i kroppssjukvården har hittills icke fun- nits men har under senare år aktuali- serats i skilda sammanhang. Sålunda kan nämnas, att Thapperkommittén ut- talade sig för en dylik ny väg till sjuk- sköterskelegitimation för den som ge- nomgått sjukvårdsbiträdes- och under- sköterskeutbildning enligt dess planer. Nämnda kommitté framlade dock inget förslag i denna fråga utan förutsatte, att en anknytning mellan undersköters- skenivån och sjuksköterskenivån skulle nå sin lösning i samband med översyn av sjuksköterskeutbildningen. Uppgif- ten att framlägga förslag härvidlag in- går därför i våra direktiv.

För ytterligare en personalgrupp, som för närvarande påbörjat utbildning, blir en dylik anknytning inom en nära framtid aktuell. Det gäller landsting- ens mentalsjukvårdspersonal, vars ut- bildning vi i korthet redovisat på sid. 38—39.

Vi anser det angeläget, att duglig vårdpersonal inom såväl mentalsjukvår- den som kroppssjukvården kan genom påbyggnad av den teoretiska och prak- tiska yrkesutbildningen successivt avancera till mera kvalificerade upp- gifter i sjukvården. Sådana avance- mangsmöjligheter torde bland annat stimulera rekryteringen av sjukvårds- personal. Den förkortade sjuksköterske- utbildning, som nu står till buds för den statliga mentalsjukvårdspersonalen, omfattar 21 effektiva utbildningsmå- nader, varav de två sista månaderna utgörs av en specialkurs i psykiatri. Vårt förslag innebär dels en preparand- utbildning, dels en förkortad sjukskö— terskeutbildning (grundutbildning) , tillsammans omfattande fyra terminer (: 20 effektiva utbildningsmånader). Innan vi går in på utbildningens upp- läggning, berör vi vissa spörsmål av mera principiell natur.

• Sida 133
•  Original

Thapper-kommittén diskuterade bland annat möjligheten till en begränsad sjuksköterskelegitimation men avvisade denna tanke av både sakliga och for- mella skäl. En kategoriklyvning av sjuk- sköterskekåren vore inte lycklig från sjukvårdens synpunkt och torde inte heller eftersträvas av berörda perso- nalkategorier. Vi har också diskuterat möjligheterna att genom viss begräns- ning av sjuksköterskeutbildningen för dessa grupper skapa sjuksköterskor med speciell inriktning på exempelvis enbart mentalsjukvård eller enbart vis- sa grenar av kroppssjukvård. Även om man genom en sådan anpassning av det allmänna utbildningsmålet skulle få yt- terligare möjligheter att förkorta stu- diegången, har vi dock på i huvudsak samma grunder som Thapper-kommit- tén beslutat avstå från sådana lösning- ar. Vi utgår sålunda från att den sär- skilda studiegången skall fullt ut leda till samma mål som den reguljära sjuk- sköterskeutbildningen.

I detta sammanhang bör inskjutas, att den som redan efter sjukvårdsbiträdes- utbildningen bestämt sig för att bli sjuk- sköterska och som har erforderlig skol- underbyggnad, når sitt mål snabbast ge- nom att direkt söka inträde vid sjukskö- terskeskola som elev i den reguljära ut- bildningen.

Vi bygger våra förslag till samord- ning mellan sjukvårdsbiträdes/under- sköterskeutbildningen och sjuksköters- keutbildningen på de nu gällande läro— planerna för inbyggd skola för grund- utbildning av sjukvårdsbiträden samt för utbildning av undersköterskor till vårdavdelningar, operationsavdelningar och mottagningsavdelningar. Vi har visserligen övervägt, om man i sam- band med viss omläggning, som från andra utgångspunkter kan komma att aktualiseras beträffande nämnda läro- planer, borde företaga sådana jämk-

ningar av utbildningsinnehållet, att samordningen ytterligare underlätta- des. Det skulle närmast gälla en viss förstärkning av det teoretiska inslaget i undersköterskeutbildningen. Denna ut- bildnings innehåll kan emellertid inte bestämmas med hänsyn till de samord- ningsfrågor vi här behandlar utan är beroende av flera andra faktorer, som ligger vid sidan av vårt uppdrag. På en punkt har vi dock beslutat föreslå en viss omläggning av utbildningsgång- en, nämligen beträffande kravet på 2 års väl vitsordad tjänst som sjukvårds- biträde för intagning till undersköters- kekurs. Vi anser att 1 års sådan tjänst är tillräcklig. Å andra sidan bör den som genomgått undersköterskeutbild- ning ha tjänstgjort minst 1 år som un- dersköterska för att äga behörighet att söka inträde vid sjuksköterskeskola. Sistnämnda förslag motiveras av att un- dersköterskan behöver ha en viss mi- nimitid praktisk yrkesverksamhet för att kunna följa undervisningen i den avkortade sjuksköterskeutbildningen. Under tjänstgöringen får hon också tillfälle att styrka sin lämplighet för fortsatt utbildning. Den 5. k. långa vä- gen för sjukvårdspersonal i kroppssjuk- vården skulle alltså vara följande: sjukvårdsbiträdeskurs: 23 veckor 1 års tjänstgöring som sjukvårdsbi- träde

undersköterskekurs: 32 veckor 1 års tjänstgöring som undersköterska sjuksköterskeutbildning: 84 veckor (4 terminer).

För personal inom mentalsjukvården bör också gälla krav på 1 års praktisk tjänstgöring före inträde i sjuksköters- keutbildning.

Vi avser att sökande tillhörande de här ifrågavarande grupperna skall in- lämna sin ansökan till tillsynsmyndig- heten i samma ordning som alla övriga sökande i och för fördelning på ve-

• Sida 134
•  Original

derbörande sjuksköterskeskolor. Samma inträdeskrav bör gälla som för övriga sökande, således även inträdesprov, vilka dock av nedanstående skäl icke skall behöva omfatta den föreslagna kunskapsprövningen. Lämpligheten för yrket samt meriterna i övrigt prövas enligt samma normer som för andra sökande. Vi räknar med att det blir ett positivt urval som kommer att söka sig till sjuksköterskeutbildning med särskild studiegång. Då dessa personer redan är anställda i sjukvården, förut- sätter vi att de beviljas tjänstledighet för fortsatta studier.

Även om således kravet på grundläg- gande skolutbildning skall vara det vi angivit i kap. 9, får man dock räkna med att åtskillig tid kan ha förflutit, sedan dessa sökande lämnade skolan och att skolkunskaperna inte är ak— tuella. Överlät man åt aspiranterna själ- va att förbereda sig för kunskapsprov i vissa naturvetenskapliga ämnen (ma- tematik, fysik och kemi) samt i svens- ka, skulle de behöva att, parallellt med sitt sjukvårdsarbete eller eventuellt un— der viss tids tjänstledighet, gå på kurser eller bedriva studier på annat sätt, in- nan de anmälde sig som sökande. Detta kan verka som en icke önskvärd rekry- teringsspärr. Man bör enligt vår mening i stället så långt möjligt underlätta för dem som väl lämpar sig för fortsatt ut— bildning att aktualisera skolkunskaper- na. Vi förordar därför, att sökande av dessa kategorier intages i sjuksköterske- skola utan kunskapsprov men att de un— der" en del av första terminen erhåller repetitions- och preparandundervisning i matematik, fysik, kemi och svenska.

I de fall elever icke har behov av repetitions- och preparandundervisning, t. ex. med hänsyn till att de redan har repeterat eller kompletterat sin grund- läggande skolutbildning, bör de genom- gå de vanliga inträdesproven vid sko-

lan. Under första terminen kan de då befrias från undervisningen i skoläm- nena och tiden i stället användas för andra sjuksköterskeskolans ämnen eller för timtjänstgöring vid sjukhus på skol- orten.

I detta sammanhang må nämnas, att över hälften av dem, som årligen an- tages till mentalsjukvårdsutbi'ldning, har sådan skolunderbyggnad, att de uppfyller sjuksköterskeskolornas in- trädeskrav. Enligt en undersökning ge- nomförd av kommunalarbetarförbundet år 1961 hade vidare vid detta tillfälle mer än 10 procent av undersköterskor- na inom kroppssjukvården realexamen eller likvärdig utbildning. Med hänsyn till wsjukvårdsbiträdes- och underskö- terskekårernas storlek tyder nämnda siffror på att ett rekryteringsunderlag här kommer att finnas. Samma under- sökning visade också att cirka 15 pro- cent av sjukvårdsbiträdena och under- sköterskorna önskade vidareutbildning till sjuksköterska.

Sådana personer som icke förvärvat den skolunderbyggnad, som krävs för tillträde till sjuksköterskeutbildning men som skulle lämpa sig för sådan utbildning, bör i största möjliga ut- sträckning erhålla råd och anvisningar, hur de på lämpligaste sätt kan komplet- tera sin skolutbildning. I denna verk- samhet torde insatser erfordras icke hara från sjuksköterskeskolorna utan även från tillsynsmyndigheten och sjuk— husens huvudmän. Folkhögskolan er- bjuder här goda möjligheter. Vi vill ock- så framhålla angelägenheten av att på sätt fackskoleutredningen förordat sär- skilda åtgärder vidtas för att ge inträ- dessökande till olika utbildningsanstal— ter tillgång till lättillgänglig kostnadsfri kompletteringsundervisning.

Sådan undersköterska, som genom— gått den tidigare gällande underskö— terskeutbildningen (åtta resp. sex vec-

• Sida 135
•  Original

kor), bör för att vinna behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola ha ge- nomgått den nu tillgängliga komplette- ringskursen för undersköterskor om nio veckor.

Med hänsyn till att den här diskute- rade särskilda studiegången torde kom- ma att i stor utsträckning rekryteras av något äldre gifta elever, som bör ha tillfälle till utbildning relativt nära sin bostadsort, bör möjlighet till särskild studiegång finnas vid flera sjuksköters- keskolor på olika håll i landet. Vilka skolor som skall anordna särskild stu- diegång får bestämmas av tillsynsmyn- digheten. Antalet skolor blir beroende av sökandetillströnmingen. Det ligger självfallet även i samhällets och hu— vudmännens intresse att utbildnings- möjligheter av denna typ finns vid så många sjuksköterskeskolor som möjligt. I första hand synes sådana skolor böra väljas, där mentalsjukvårdsutbildning kan ges på skolorten. Med hänsyn till statsbidragsbestämmelserna kan skild studiegång inte anordnas för myc— ket små elevgrupper. Vi förordar, att elevgrupp inte bör understiga 8 elever. I undantagsfall kan dock genom sär- skilt beslut kurs anordnas för färre ele- ver, dock lägst 5.

Vi är medvetna om att elevernas in- tresse att få genomgå utbildningen på hemorten och kravet på att elevgrup- pen inte får vara alltför liten stundom kan komma att innebära ett problem. Vi har därför diskuterat, hur man bör förfara i sådant fall. I den mån en elev- grupp av lämplig storlek inte kan bil- das genom samverkan mellan flera landsting, bör enligt vår mening möj— lighet finnas att inpassa eleverna i en 4-terminers utbildning inom den regul- jära sjuksköterskeutbildningens ram. Detta skulle kräva en individualisering av undervisningen i vissa ämnen, sär- skilt i första och andra terminerna. An-

sär-

passningen finge lösas av vederböran- de rektor. I övrigt skulle eleverna följa den normala undervisningen vid sko- lan. Det vore enligt vår uppfattning fördelaktigt, om en dylik lösning kunde såsom försöksverksamhet prövas även vid några skolor, där elevtillströmning- en i och för sig vore tillräcklig för att medge en kurs enligt den av oss nedan föreslagna uppläggningen. Vid denna lösning får förutsättas, att repetitions- undervisning i skolämnen icke erford- ras utan att eleverna genomgått de van- liga inträdesproven.

Den föreslagna planen avses gälla för elever, som genomgått utbildning för undersköterskor vid vårdavdelningar, operationsavdelningar och mottagnings— avdelningar. En förutsättning härför är emellertid, att undersköterskan har till- räckligt lång erfarenhet av allmän me- dicinsk och allmän kirurgisk sjukvård, varvid tjänstgöring på allmän medi- cinsk och allmän kirurgisk vårdavdel- ning är särskilt betydelsefull. Bakgrun- den härtill är att den ena av terminer- na vid medicinsk och kirurgisk vård- avdelning slopats i den förkortade ut— bildningen. Den föregående vårdavdel- ningspraktiken bör i regel omfatta minst ett halvt år för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen i medicinsk och kirur- gisk sjukvård. Har vårdavdelningsprak- tiken varit förlagd till specialavdelning (t. ex. ögon- eller öronavdelning), bör undersköterskan vidga sina erfarenhe- ter genom kompletterande tjänstgöring på allmän medicinsk vårdavdelning. I detta sammanhang vill vi framhålla, att undersköterska på operationsavdelning bör ha möjlighet att välja mellan assi- stentutbildning och sjuksköterskeutbild- ning. Väljer sådan undersköterska att söka till sjuksköterskeskola, bör hennes meriter kompletteras med tjänstgöring på allmän medicinsk och kirurgisk

• Sida 136
•  Original

Termin Veckor

Ant. vtr teori praktik

Summa vtr

Terminens längd

Plan för särskild studiegång

I II

III IV

Teori Teori + praktik

11093,

Teori + praktik

goal,

Teori + praktik

Repetitions- och

preparan dun derv. Mentalsjuk- Operation +

vård alt. akutsjukvård medicinsk o. kirurgisk

Läsperiod sjukvård

Pot-WÖSE'I

Barn- BB sjukvård

Öv

pouadsgq

Medicinsk Kirurgisk sjukvård sjukvård

21 10,5 10 5

poa_L pouadsueweiuei—sgq "

30 12 12 30 10 10 30 30 30

6 34 6 34

30 40 40 30 40 40 37 30 30 40 40 30

21 veckor 21 veckor 21 veckor

Effektiv utbildningstid 84 veckor

21 veckor

• Sida 137
•  Original

Antal lektioner Antal Antal lektioner lektioner Summa Ämnen Terminer klass- praktisk lektioner under- under- I II III IV visning visning Anatomi inkl. ärftlighetslära. . 15 Fysiologi .................. 19] 6 40 40 Klinisk fysiologi ............. 15 15 15 Näringsfysiologi ............. 13 4 G 23 23 Klinisk kemi ................ 25 25 25 Medicinsk mikrobiologi ....... 20 20 20 Klinisk mikrobiologi och sjuk— vårdshygien .............. 6 10 6 22 22 Hygien ..................... 10 8 18 18 Farmakologi ................ 45 14 7 10 76 76 Allmän hälso- och sjukvård inkl. övningar ............. 30 30 30 9120 ,147 2573 Medicinsk sjukvård .......... 60 230 30 alt '306 alt 390 3396 Långtidssjukvård ............ 8 10 18 18 Hud- och venereologisk sjuk- vård ..................... 10 10 10 Infektionssjukvård .......... 15 15 15 Barnavård och barnsjukvård. . 50 50 240 290 2120 2147 2573 Kirurgisk sjukvård .......... 60 !30 30 alt 4306 alt 390 8396 Anestesiologi m. intensivvård . 22 22 ] 294 336 Operationssjukvård .......... 20 20 Medicinsk radiologi .......... 4 _ 12 16 16 Krigsmedicin ............... 10 10 10 Obstetrisk mödra- och barna- vård samt gynekologisk sj uk- vård ..................... 48 48 120 168 Ögonsjukvård .............. 8 8 8 Öron-, näs- och halssjukvård . . 15 15 15 212 212 Mentalsjukvård ............. 112 860 alt 3294 alt 872 8366 Socialmedicin ............... 16 13 50 15 94 94 Öppen vård ................ 20 6 26 124 150 Psykologi .................. 25 15 15 55 55 Studieteknik och instruktions- metodik .................. 15 10 25 25 Sociologi ................... 16 30 6 52 52 Administration och arbetsled- ning samt arbetsledningspsy- kologi .................... 10 20 17 18 65 65 Sjukvårdsetik samt utbild— ningsorientering ........... 12 5 17 17 Sjukvårdshistoria ............ 15 5 20 20 Materialkunskap och materiel- vård ..................... 10 10 10 Handledd studietid .......... 40 40 40 Timmar till förfogande ....... 21 21 21 21 84 84 Summa timmar: sjuksköterskeutbildning 497 252 294 198 1 241 1 684 2 925 preparandundervisning 5133

1 Avser samtliga elever oberoende av föregående utbildning. För elever med tidigare mental- sjukvårdsutbildning användes timmarna till repetition och prov. , 3 Endast elever med tidigare grundläggande mentalsjukvårdsutbildning. * Endast elever med tidigare undersköterskeuthildning. * Avser samtliga elever (termin IV). 5 Fördelas lämpligen med 30 timmar för vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och svenska, varjämte 13 timmar kan användas för ytterligare repetitionsstudier efter fritt vall nämnda ämnen.

• Sida 138
•  Original

vårdavdelning i enlighet med vad som nyss anförts. Huvudmannen bör vara behjälplig med lämplig placering. Vi utgår från att samråd vid behov äger rum med sjuksköterskeskolans rektor beträffande den önskvärda bredden i erfarenheterna.

Vi har undersökt, hur lång den sär- skilda studiegången vid sjuksköterske— skola skulle behöva bli vid fullt till- godoräknande av tidigare teoretisk och praktisk sjukvårdsutbildning. Att an— ordna en särskild studiegång på enbart tre terminer har visat sig ogörligt, om utgångspunkten enhetlig legitimation skall vidhållas. Terminerna III och V i den reguljära läroplanen (se sid. 114) måste nämligen i huvudsak oförändrade ingå även i den särskilda studiegången. Därutöver fordras ytterligare en termin med praktisk utbildning, vilken kom- mer att för elever från kroppssjukvår- den nära ansluta till termin IV i den reguljära planen. Utöver de nämnda tre praktiskt inriktade terminerna måste tid beräknas för den inledande läs- perioden.

Därför har vi arbetat med olika and- ra alternativ till förkortning av studie- gången och har stannat för att, med hänsyn såväl till eleverna själva som till de organisatoriska och pedagogiska problemen, föreslå en särskild studie- gång på 4 terminer innefattande jämväl erforderlig repetitions- och preparand- undervisning under första terminen. Uppläggningen är sådan, att termin I specialutformats för de ifrågavarande elevgrupperna, termin II avses vara flexibel med hänsyn till den växlande föregående sjukvårdserfarenheten, me- dan terminerna III och IV helt motsva- rar terminerna III och V i den reguljä- ra utbildningsgången och därför, om så visar sig fördelaktigt, organisatoriskt kan samordnas med den övriga utbild- ningen. Vi förutsätter, att justeringar

skall kunna göras efter hand som prak- tiska erfarenheter vinnes rörande de tekniska lösningarna, t. ex. undervis- ningsämnenas fördelning över studie- tiden. Planen för utbildningen framgår av tablån å sid. 136 samt av timplanen å sid. 137.

Allmänna kommentarer till timplanen

Vid jämförelse med timplanen för den reguljära sjuksköterskeutbildningen framgår, att ämnet hållningsgymnastik helt utgått ävensom att teoriundervis- ningen i åtskilliga ämnen upptagits med ett lägre timantal med hänsyn till ele- vernas tidigare utbildning Och erfaren- het. Reduceringen av teoritinunarna är följande.

Reducering Ämnen antal timmar Anatomi inkl. ärftlighetslära ..... ) 27 Fysiologi ...................... Näringsfysiologi ................. 15 Medicinsk mikrobiologi .......... 4 Klinisk mikrobiologi och sjukvårds hygien ....................... 4 Hygien ........................ 6 Allmän hälso- och sjukvård ....... 50 Medicinsk sjukvård (vissa elever) . 16 Långtidssjukvård ............... 4 Kirurgisk sjukvård (vissa elever). . 16 Mentalsjukvård (vissa elever) ..... 60 Socialmedicin ................... 6 Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi. . . 6 Materialkunskap och materielvård 10 Hållningsgymnastik ............. 30

I övriga ämnen är timtalet för teori- undervisning detsamma som i normal- planen, dock att timmarna till förfo- gande är reducerade med 21, motsva- rande dylika timmar under en termin.

Med hänsyn till att termin I innehål- ler ett stort antal teoriämnen och täta kunskapsprov, har det ansetts nödvän- digt att i timplanen lägga in handledd studietid (40 timmar). När erfarenhet vunnits av den förkortade studiegången, bör tillsynsmyndigheten pröva behovet av eventuella justeringar beträffande

• Sida 139
•  Original

teoriämnenas och -timmarnas fördel- ning över terminerna.

När det gäller praktisk undervisning har timmarna i allmän hälso- och sjuk- vård helt utgått liksom även timmarna i långtidssjukvård (tillsammans 165 timmar). Dock har i allmän hälso- och sjukvård vissa av teoritimmarna avsetts kunna användas för övningar, vartill vi strax återkommer. För eleverna från kroppssjukvården har timantalet i men- talsjukvård reducerats med 56 samt i medicinsk och kirurgisk sjukvård med 520. För elever med tidigare mental- sjukvårdsutbildning har timmarna i medicinsk och kirurgisk sjukvård mins- kats med sammanlagt 226 och timmarna i mentalsjukvård med 350. Vidare har timantalet för operationssjukvård redu- cerats med 21 för samtliga elever. I återstående praktikavsnitt är utbild- ningens omfattning densamma som i den reguljära planen, nämligen i har- navård och barnsjukvård, Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekolo- gisk sjukvård ävensom öppen vård. Vi har dock förutsatt att elever, som har tjänstgjort på något av dessa sjukvårds- områden, enligt rektors bestämmande skall få sin sjuksköterskeutbildning till- rättalagd på lämpligt sätt genom ut- byte av viss praktiktid.

Ser man till utbildningen som helhet, har antalet lektioner klassundervisning reducerats med 175 och antalet lek- tioner praktisk undervisning med 762, d. v. 5. totalt med 937 timmar.

Termin] De i timplanen upptagna teoritimmar- na avser i huvudsak ämnen, som i den reguljära utbildningen förlagts till ter- minerna I och II. Terminen omfattar därför ett större antal ämnen än som i och för sig vore önskvärt. Med hän- syn till önskemålet att icke reducera tiden för den praktiska utbildningen

alltför mycket under de följande ter- minerna, har emellertid en koncentra- tion av teorikursen till utbildningens början föredragits. För att i görligaste mån lätta upp den första terminen har dock ämnet Sjukvårdshistoria liksom även huvudkursen i sociologi flyttats till andra terminen. I syfte att ge ele- verna ytterligare tid till förberedelse för kunskapsprov o. d. har såsom nyss nämnts handledd studietid inlagts på schemat.

Undervisningen i allmän hälso- och och sjukvård är avsedd att ge eleverna dels en komplettering med sådana teo- retiska kursmoment, som icke ingått i deras tidigare sjukvårdsutbildning, t. ex. allmän sjukdomslära och sjukhus- planering, dels tillfälle till praktiska övningar i exempelvis injektionsgivning och övrig läkemedelsutdelning, blod- provstagning, kateterisering, magskölj- ning ävensom i olycksfallsvård. Beho- vet av undervisning i allmän hälso- och sjukvård växlar allt efter elevernas ti- digare utbildning och sjukvårdserfaren- het. Vi har därför icke uppgjort någon särskild kursplan för ämnet utan har förutsatt, att timmarna skall utnyttjas enligt rektors bestämmande med hän- syn till elevernas behov. Undervisning- en skall ligga till grund för utbildning- en under de följande terminerna.

Under terminen avlägges kunskaps- prov i

anatomi (2 prov) fysiologi (2 prov) medicinsk mikrobiologi hygien farmakologi (2 prov) medicinsk sjukvård (sjukdoms— resp. sjuk— vårdslära) kirurgisk sjukvård (sjukdoms- resp. sjukvårds— lära) mentalsjukvård (för elever med tidigare grundläggande mental- sjukvårdsutbildning) psykologi

• Sida 140
•  Original

Diagnostiskt prov avlägges i näringsfysiologi klinisk kemi

I terminen finns plats för repetitions- och preparandundervisning i de vikti- gaste skolämnena med sammanlagt 133 timmar. Repetitions- och preparandun- dervisningen i matematik, fysik och kemi bör förläggas till terminens bör- jan. Det synes dock inte nödvändigt att koncentrationsläsa ämnena, utan paral- lellt bör kunna förekomma vissa av sjuksköterskeskolans ämnen, som inte kräver aktuella förkunskaper i nämn- da ämnen. Timmarna i svenska kan lämpligen fördelas över hela terminen.

Repetitionsundervisningen bör riktas in på kunskapsområden som har bety- delse för den kommande sjuksköterske- utbildningen. Detta innebär exempel- vis, att geometrikursen i matematik och astronomikursen i fysik kan behand- las summariskt.

Undervisningen bör anordnas i sko- lans regi med utnyttjande av lämpliga studieledare (t. ex. timanställda äm- neslärare), eventuellt i samverkan med annan skola. Därest någon av skolans facklärare i medicinska ämnen kan åta- ga sig undervisning i matematik, fy- sik eller kemi, bör detta också vara möjligt. Sjuksköterskeskolan bör ha fri- het att i samråd med vederbörande studieledare, samverkande folkhögsko- la e. d. lägga upp undervisningen på lämpligaste sätt. Det kan exempelvis ske med utnyttjande av en kombination av korrespondensbrev och muntlig un- dervisning. Laborationer i fysik och kemi bör vid behov kunna anordnas i samarbete med annan skola.

Repetitions- och preparandundervis- ningen bör avslutas med kunskapsprov av samma typ och svårighetsgrad som inträdesproven. Kunskapsproven i ma- tematik, fysik och kemi bör anordnas så tidigt som möjligt under terminen,

under det att provet i svenska bör an- ordnas före terminens slut. Godkända provresultat förutsättes för fortsatt ut- bildning.

Termin II

För elever med tidigare utbildning för kroppssjukvård blir terminen i huvud- sak lika termin IV i den reguljära ut— bildningen, dock att teoriundervisning- en har något större och den praktiska utbildningen något mindre omfattning. Innehållet i avsnittet operations- och akutsjukvård bör dock anpassas efter elevens tidigare sjukvårdserfarenhet.

Eleverna med föregående mental- sjukvårdsutbildning befrias, frånsett re- petition och prov under termin I, från teoretisk och praktisk utbildning i men- talsjukvård. De skall i stället ägna mot— svarande tid åt medicinsk och kirur- gisk sjukvård med uppgifterna i den praktiska utbildningen anpassade efter den tidigare sjukvårdserfarenheten.

Vi har i första hand planlagt utbild- ningen för sådana som genomgått den statliga mentalsjukvårdsutbildningen (motsvarande). När man mera defini- tivt tagit ställning till landstingens men- talsjukvårdsutbildning, som för när- varande pågår försöksvis, förutsätter vi att tillsynsmyndigheten tar upp frågan om en anpassning av den här föreslag- na särskilda studiegången även för den nya utbildningskategorien.

Under terminen avlägges kunskaps- prov i medicinsk sjukvård för elever med tidigare

grundläggande mental- sjukvårdsutbildning

kirurgisk sjukvård

mentalsjukvård för elever med tidigare

undersköterskeutbildning

psykologi anestesiologi med intensivvård samt operations— sjukvård

Diagnostiskt prov avlägges i farmakologi sociologi

• Sida 141
•  Original

Samma som terminerna III och V i den reguljära utbildningen. Med hänsyn till att den ena av terminerna i medicinsk och kirurgisk sjukvård slopats, bör ele- verna i termin IV placeras på allmän medicinsk och allmän kirurgisk värd-

avdelning. Möjligheten att utnyttja spe- cialavdelningar som i den reguljära utbildningen bör således icke utnyttjas.

Till frågan om vidareutbildning för dem som genomgått den förkortade grundutbildningen, återkommer vi i nästa betänkande.

• Sida 142
•  Original

KAPITEL 12

Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning

Vidareutbildning

Såsom framgått av kap. 8 bör grundut- bildningen följas av fortsatt utbildning för olika specialiserade funktioner inom sjukvården. Den fortsatta utbildningens målsättning, innehåll och organisation kommer vi som förut nämnts att be- handla i ett andra betänkande. Vi kom- mer därvid också att avge förslag be- träffande den behörighet till olika slag av befattningar, som bör följa med den fortsatta specialiserade utbildningen. I nuvarande sammanhang har vi ansett det nödvändigt att ange några riktlinjer, som vi avser att följa vid den fortsatta utbildningens uppläggning m. m.

I det nuvarande utbildningssystemet skiljer man på allmänutbildning och specialutbildning av sjuksköterskor. Specialutbildningen ger en inriktning mot smalare och specialiserade grenar av sjukvården. Vår indelning av utbild- ningen i tre olika stadier följer delvis samma princip men dessutom en annan grund, nämligen särhållandet av skilda ansvarsnivåer. Grundutbildningen skall förbereda för tjänstgöring på assistent— skötersketjänst, medan utbildningen på nästa stadium tillika skall syfta till vis- sa ledande funktioner (avdelningsskö- tersketjänst). Den högsta utbildnings- nivån avses ge kunskaper och förbere- delse i övrigt för lärarverksamhet och högre administrativa sjuksköterskebe- fattningar. I anslutning till en begrepps- bestämning, som gjorts inom kommun-

förbunden, har vi såsom tidigare nämnts valt att benämna den andra utbildnings- nivån vidareutbildning. För den högsta nivån bibehåller vi beteckningen högre utbildning.

Förutom grundutbildning, vidareut- bildning och högre utbildning använ- der vi begreppet fortbildning, som då avser sådana kurser som avses göra sjuksköterskan bättre skickad att full- göra sina uppgifter i den tjänst eller det arbete hon redan innehar.

Vidareutbildning som påbyggnad på den grundutbildning vi föreslagit kan bli aktuell först 1968.

Det är angeläget att sjuksköterskor, som äger förutsättningar härför, vidare- utbildar sig för att tillgodose behovet av sjuksköterskor till avdelningssköterske— och specialsköterskebefattningar inom sluten vård och för den öppna vården samt för fortsatta studier för vinnande av behörighet till högre tjänster. Lämp- liga åtgärder att stimulera så många sjuksköterskor som möjligt att skaffa sig vidareutbildning bör vidtagas. Vi återkommer till dessa frågor i nästa be- tänkande.

Mellan grundutbildningen och vidare- utbildningen bör enligt vår mening i allmänhet ligga viss tids praktisk tjänst— göring inom sjukvården. Därmed vinner sjuksköterskan värdefull erfarenhet dels av det direkta sjukvårdsarbetet, dels av arbetslednings- och administrationspro- blemen m. m. Ur utbildningssynpunkt är det önskvärt, att vidareutbildningen

• Sida 143
•  Original

icke dröjer alltför lång tid efter grund- utbildningen. Praktisk tjänstgöring un- der 6—12 månader torde vara en lämp- lig period. Kunskaperna från den grundläggande utbildningen bör näm- ligen vara i stort sett aktuella.

Under vidareutbildningen bör sjuk- sköterskan i de praktiska avsnitten lik- som i grundutbildningen gå vid sidan av sjukhusets personalstat.

Hittills har specialutbildning medde- lats på följande linjer:

Medicinsk och/eller kirurgisk sjuk- vård

Operationsarbete Mentalsjukvård Röntgenarbete Barnsjukvård

Barnmorskearbete Laboratoriearbete

För mera tekniskt betonade arbets- uppgifter har assistenter tillkommit i avsikt att avlasta sjuksköterskor dessa uppgifter. Mycket talar dock för att sjuksköterskor även framdeles erfordras för vissa funktioner inom dessa arbets- områden. Detta och andra problem an- gående behovet av olika vidareutbild— ningslinjer kommer vi att överväga i vårt senare betänkande.

Särskilda prognosundersökningar an- gående behovet av specialsjuksköters- kor och andra vidareutbildade sjukskö- terskor måste förutsättas komma till stånd.

Vi anser det önskvärt, att tiden för vidareutbildningen begränsas i möjli- gaste män. Det synes i nuvarande läge knappast möjligt att beträffande någon linje räkna med kortare utbildningstid än en termin.

På samtliga vidareutbildningslinjer skall, förutom fördjupade insikter och nya kunskaper och färdigheter i de spe- ciella fackområdena, även ingå mera avancerad undervisning i administra— tion och arbetsledning samt de övriga

delar av den nuvarande avdelningsskö- terskekursen, som icke kunnat inrym- mas i grundutbildningen. Utvidgad un— dervisning om planläggnings-, samord- nings- och undervisningsuppgifter hör i väsentlig omfattning till denna nivå. Vi- dare skall ingå en påbyggnadskurs i krigsmedicin. >

Undervisningen bör vara såväl teore- tisk som praktisk. Den närmare utform- ningen är vi icke beredda att ange på nuvarande stadium av vårt arbete. Vi vill här endast allmänt redovisa, att i medicinsk och kirurgisk sjukvård vida- reutbildningen bör omfatta allmän me- dicinsk och kirurgisk sjukvård samt vissa specialiteter inom dessa discipli- ner. Vi kommer att överväga, huruvida. möjlighet bör finnas att i den prak- tiska utbildningen under en begränsad period välja någon kombination av spe- cialitetssjukvård, t. ex. lungmedicin och- lungkirurgi eller neuromedicin och neu- rokirurgi. Beträffande övriga speciali— teter får lämpliga kombinationsmöjlig- heter närmare undersökas. önskemål om utbildning av sjuksköterskor för spe— cialsjukvård har vid upprepade tillfäl- len framförts till medicinalstyrelsen och de olika skolorna. I fråga om de vårdområden som i grundutbildningen endast kunnat tillgodoses med begrän- sade kurser (operationsarbete, anestesi— vård, mentalsjukvård, barnsjukvård, för- lossningsvård, distriktsvård) måste en fördjupad fackutbildning organise- ras.

Att vidareutbildningskurserna i anes- tesivård, barnsjukvård, förlossnings- vård och distriktsvård även i fortsätt- ningen bör vara centraliserade till ett fåtal ställen i landet synes stå klart. Utbildningsbehovet för dessa områden är förhållandevis begränsat. Detsamma torde även gälla vidareutbildning i men- talsjukvård, som dock torde få anord- nas på flera sjukhus än Ulleråker och

• Sida 144
•  Original

S:t Lars. Vi har preliminärt diskuterat, huruvida en viss centralisering bör ord- nas även i fråga om vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård samt operationssjukvård. För en decentra- liserad utbildning inom dessa vårdom- råden talar den stimulans det skulle innebära för varje skola och dess ut- bildningssjukhus att få anordna vida- reutbildning. Från elevernas synpunkt vore det sannolikt också önskvärt, att utbildningsmöjligheterna är spridda så mycket som möjligt över landet. Starka skäl talar emellertid också mot en dy- lik lösning. Den mera avancerade un- dervisning, som måste förutsättas på vi- dareutbildningsnivån, kommer i bety- dande mån att kräva lärarkrafter med särskilda kvalifikationer. Detta gäller såväl den teoretiska undervisningen i åt- skilliga Specialämnen som den praktiska utbildningen rörande specialiteter inom sjukvården, vilka icke normalt kan för- utsättas vara representerade vid central- lasaretten. Det kan också ha ett värde för sjuksköterskan att få praktiskt upp- leva, hur sjukvården utövas på ett an- nat lasarett än det där hon fått sin grundutbildning eller sedermera tjänst- gjort. Vi har dock icke slutligt över- vägt, vilka av nämnda synpunkter som bör vara avgörande vid ställningstagan- de i fråga om vidareutbildningens för- läggning. Till utredningsproblemen i detta sammanhang hör också de prak- tiska förutsättningarna för regionsjuk- husen att svara för utbildningsverksam- het på denna nivå.

Högre utbildning

Högre utbildning på sjukvårdens områ- de krävs — såsom förut framhållits — i första hand för två personalkategorier i sjuksköterskekarriären: lärare och ad- ministrativa ledare. Inom kategorien lärare märks dels de 5. k. studieledar-

na vid statens institut för högre utbild- ning av sjuksköterskor, dels lärarna vid olika centralskolor (barnmorskeläroan- stalterna, distriktssköterskeskolan, barn- sjuksköterskeskolan, de centrala högre kurserna i mentalsjukvård), dels också lärarna vid sjuksköterskeskolorna även- som vid skolor och kurser för annan sjukvårdspersonal, åldringsvårdsperso— nal m. m. Ur de nämnda lärargrupperna rekryteras rektorer och studierektorer. Till kategorien högre administrativa sjukskötersketjänster hör dels den slut— na vårdens befattningar som husmor, sjukvårdsföreståndare och klinikföre- ståndare, dels den öppna vårdens första distriktssköterskebefattningar m. fl.

En höjning av utbildningsnivån för sjuksköterskeskolornas lärare är enligt vår uppfattning av stor betydelse för hela sjukvårdsutbildningens standard. Det vore önskvärt att vid sjuksköterske- skolorna och inom övrig kvalificerad sjukvårdsutbildning kunna inrätta äm- neslärartjänster av i stort sett samma art som vid gymnasiala och postgym- nasiala läroanstalter i övrigt. Frågan berörs ytterligare 1 kap. 13.

Även för de högre administrativa tjänsterna liksom för en del specialskö— terskebefattningar i den egentliga vård- organisationen vore det för framtiden önskvärt att organisera en utbildning på högre nivå än vad som nu kan er- bjudas.

Vi avser att i nästa etapp av utred- ningsarbetet undersöka angelägenheten av och möjligheterna att anordna en högre utbildning med anknytning till universitetsundervisningen och eventu- ellt annan högskoleutbildning. I främsta rummet är medicinska, naturvetenskap- liga och samhällsvetenskapliga ämnen av intresse. Vad beträffar de medicinska ämnena synes det ändamålsenligt att knyta an till blandad medicinsk och an- nan uthildning, som planeras vid vissa

• Sida 145
•  Original

medicinska fakulteter. Denna utbild- ning, 50111 torde komma att omfatta tre terminer, synes kunna läggas till rätta även för sjuksköterskornas behov och torde lämpa sig för såväl blivande lä- rare som administratörer. Vi har i den- na fråga kontakt med utredningsman- nen för vissa medicinska utbildnings- frågor m. m. professorn B. Rexed.

Bland de akademiska ämnen av na— turvetenskaplig och samhällsvetenskap- lig art, som kan vara av värde i detta sammanhang märks bland annat fysik och kemi, pedagogik, psykologi, socio- logi samt ämnen med inriktning på ad- ministration och ekonomi. Vi av- ser att ta upp överläggningar med uni— versitets- och fakultetsrepresentanter samt med socialhögskolorna angående sjuksköterskors deltagande i nämnda ämnesundervisning.

Med hänsyn till att sjuksköterskorna kommer att ha ganska avsevärda för- kunskaper i såväl medicinska som and- ra ovan antydda ämnen, räknar vi med att en akademisk studiekurs skall ligga förhållandevis väl till för åtskilliga.

I detta sammanhang vill vi också förutskicka, att vi kommer att under- söka möjligheterna för sjuksköterskor och sjuksköterskeelever att i större ut- sträckning än nu deltaga i den decen- traliserade akademiska undervisning, som förekommer på 1- och 2-betygs- nivåerna, ävensom att begagna befintlig akademisk korrespondensundervisning. Enligt en delutredning, som nyligen av- lämnats av 1960 års lärarutbildnings- sakkunniga, förekom läsåret 1962/63 akademiska kurser i fysik, kemi, mate- matik, nationalekonomi och statskun- skap utanför universitetsstäderna på ett 10-tal orter, varav flertalet residensstä- der. Kurserna anordnas av skolöver- styrelsen i samarbete med universiteten och avser i första hand att ge ämnes— teoretisk lärarutbildning. Akademisk

korrespondensundervisning i kombina- tion med viss muntlig undervisning fö- rekommer, förutom i vissa moderna språk m. m., även i fysik, kemi, mate- matik, nationalekonomi, pedagogik och statskunskap. Möjligen kan sådan under- visning i sociologi också komma att anordnas. S. k. universitetskurser och universitetscirklar, bland annat i pe- dagogik, psykologi och sociologi, orga- niseras på olika håll i landet av olika studieförbund, föreläsningsförbund, folkbildningsförbund och en del andra organisationer och sammanslutningar.

Vi har funnit det naturligt, att aktua- lisera frågan om en särskild akademisk sjukvårdsexamen av ungefär samma art som de nyligen inrättade akademiska sekreterar- och journalistexamina, i vilka fyra akademiska betyg (huvudsak- ligen inom vissa ämneskretsar) kom— pletteras med icke-akademisk yrkesut- bildning. Vi kommer att närmare un- dersöka förutsättningarna för anord- nande av sådan examen, ävensom att pröva vilka ämnen en dylik examen borde kunna innehålla. Examen borde genom ämnesvalet kunna läggas till- rätta för olika högre karriärer inom sjukvården.

Vi är självfallet medvetna om att den typ av högre utbildning vi här kort skisserat och som vi kommer att när- mare utveckla i vårt andra betänkan- de, kan genomföras först successivt i takt med en ökad rekrytering från de gymnasiala skolformerna. Under en be- tydande övergångsperiod måste högre utbildning av hittillsvarande modell bi- behållas. Givetvis bör dock justeringar och förbättringar vidtagas. Särskilt vill vi här antyda behovet att differentiera lärarutbildningen på olika linjer. Även den administrativa linjen synes kräva viss differentiering. Vi återkommer till dessa frågor i nästa betänkande.

• Sida 146
•  Original

KAPITEL 13

Lärare och övrig personal

Den teoretiska undervisningen vid sjuk- sköterskeskolorna meddelas dels av sko- lans fasta lärarstab, dels av läkare och olika andra specialister, vilka anställs som timlärare. I genomsnitt för samtliga skolor fördelar sig undervisningen med ungefär 1/3 på skolans fasta lärare och 2/3 på timlärare. Vilka olika slag av spe- cialister och experter som normalt an- litas som timlärare, är redovisat på sid. 28.

Att i betydande utsträckning bygga kvalificerad sjukvårdsutbildning på tim- lärare, som i övrigt är aktivt verksam- ma inom sjukvården, synes ofrånkom- ligt. Det är självfallet av utomordent— lig vikt, att undervisningen är helt ak- tuell i den meningen att den överens- stämmer med tillämpad praxis i hälso- och sjukvården och beaktar den medi- cinska utvecklingen. Det är emellertid för skolorna en administrativt synnerli— gen krävande uppgift att i den utsträck- ning, som nu sker, organisera undervis- ningen med timlärare. Det är därför önskvärt, att de fast anställda lärarna övertar så stor andel av den totala un- dervisningsvolymen som möjligt, utan att undervisningens aktualitet går förlo- rad. En utveckling i denna riktning krä- ver emellertid ökade kunskaper och bättre utbildning för dessa lärare. De skulle också om de erhöll mera omfat- tande utbildning kunna bättre samman- binda de olika specialisternas ämnen och undervisning.

För närvarande torde många instruk-

tionssköterskor anse, att de nödgas un- dervisa i ämnen och ämnesdelar, som de erhållit alltför knapphändig utbildning för. Representanter för lärarna vid lan- dets sjuksköterskeskolor, samlade till konferens i Stockholm 1963, har också i skrivelse till oss uttalat, att enligt de- ras förmenande »är både den special- utbildning, som erhålles i samband med sjuksköterskeutbildningen och den nu- varande lärarutbildningen ej nöjaktig som grund för undervisande verksam- het vid sjuksköterskeskolor med hänsyn till framtidens behov».

Utbildningen av blivande lärare i vis- sa ämnen synes, såsom tidigare fram- hållits, lämpligen kunna organiseras i anslutning till universiteten. Å andra sidan erfordras vid sidan av ämnes- lärare med universitetsutbildning även andra lärare för åtminstone den grund- läggande sjukvårdsutbildningen. En dy- lik lärartyp borde kunna utnyttjas jäm- väl för annan sjukvårdsutbildning. Även denna form av lärarutbildning kommer vi att närmare utreda under det fort- satta arbetet. Genom den samordning av utbildningen av sjukvårdspersonal, som vi förordat i annat sammanhang (kap. 14) , torde tillräckligt elevunderlag komma att finnas för de nämnda två lärarkategoriernas verksamhet.

Med hänsyn till att en lärarutbildning på akademisk nivå först efter förhål- landevis lång tid skulle ge något mera betydande antal lärare, är det nödvän- digt att tills vidare under en över-

• Sida 147
•  Original

gångstid bibehålla den nu tillämpade lä- rarutbildningen. Förbättringar i den— samma bör dock företagas med tanke på de nya krav, som grundutbildningen och vidareutbildningen kommer att ställa.

Mot bakgrunden av dessa principiella överväganden utgår vi i fortsättningen från att i framtiden antalet timlärare skall minska och antalet fasta lärare öka. Från dessa utgångspunkter över- går vi till att diskutera uppsättningen av personal vid en sjuksköterskeskola.

Vad först beträffar skolledningsupp- gifterna vill vi kraftigt framhålla, att den praktiska utbildningen skapar en särprägel åt denna skolform. Den fram- ställning vi här ger avser icke nuläget utan utbildningens anordnande enligt vårt förslag.

Eleverna på skilda utbildningsnivåer är spridda på många olika avdelningar, ofta även på flera sjukhus. En ständig rotation av elevgrupper pågår. De oli- ka grupperna skall ha jämsidesunder- visning, som skall ansluta sig till elever- nas aktuella praktiska utbildning. Sjuk- sköterskeutbildningen är med hänsyn till de nämnda faktorerna svår att leda och hålla samman. Samplaneringen med sjukhusen ställer stora krav. Utbild- ningen kräver en för åtskilliga smärre grupper på utbildningens olika stadier individuell tillrättaläggning. Till detta kommer uppgiften att anskaffa, sam- ordna och informera alla de olika tim- lärarna. Dessa undervisar i allmänhet bara en kort tid i sitt specialämne (visst specificerat antal lektioner som skall samordnas mer eller mindre med an- gränsande undervisningsämnen), var- efter nya timlärare skall anställas och ges motsvarande information. Utöver vad som här sagts kommer i framtiden samordningen med annan sjukvårdsut- bildning att kräva speciell uppmärksam- het. Arbetet vid sjuksköterskeskola skil- jer sig sålunda i väsentlig mån från vad

som i allmänhet torde gälla inom skol— väsendet.

För de ledande uppgifterna vid sjuk- sköterskeskolorna räknar vi genomgå- ende med behov av rektor, studierektor samt en förstalärare. Fördelningen av uppgifterna mellan studierektor och förstaläraren, vilka båda bör inneha or- dinarie lärartjänst vid skolan med nedsättning av sin undervisningsskyl- dighet, bör i huvudsak vara den, att stu- dierektor biträder rektor vid skolan och förstaläraren fungerar som rektors medhjälpare i den kliniska utbild- ningen.

På rektor bör i första hand ankomma de uppgifter, som anges i skolstadgan. Till dessa hör bland annat att under skolstyrelsen ha den omedelbara led— ningen av verksamheten och tillse att denna fortgår enligt gällande bestäm- melser, att vara förman för skolans samtliga befattningshavare och att ef- ter hörande av kollegiet meddela erfor- derliga ordningsföreskrifter. I fråga om undervisningen skall rektor ta initiativ till erforderliga förbättringar och främ- ja pedagogiska försök, tillse att lärare anställes och fördela arbetet dem emel- lan, tid efter annan närvara vid lärar- nas undervisning samt ta kännedom om elevernas arbeten och om betygsätt- ningen, samråda med lärare om de för- hållanden hon iakttagit samt lämna råd och anvisningar. Med biträde av övrig personal svarar rektor för planläggning- en av skolans utbildningsprogram såväl i stort som för varje enskilt utbildnings— avsnitt. Rektors uppgift bör vidare nor- malt vara att leda ämneskonferenser och betygskollegier samt viktigare sam- manträden med sjukhusets personal i övrigt beträffande utbildningens upp- läggning. Bland rektors förvaltningsmäs- siga uppgifter bör nämnas att närvara och föredraga ärenden vid skolstyrel- sens (motsvarande) sammanträden, att

• Sida 148
•  Original

handha kontakten med andra skolor, myndigheter m. m. och att svara för skolans korrespondens. Rektor bör ha viss egen undervisningsskyldighet. Studierektors uppgifter bör i huvud— sak vara att biträda rektor med kvalifi- cerat pedagogiskt-administrativt arbete, såsom schemaläggning, upprättande av förslag till studieplaner, detaljinforma- tion av timlärare, anskaffning av böc- ker och övrig undervisningsmateriel samt tillsyn av bibliotek och materiel- rum, dispositionen av skolans under— visningslokaler. Vidare bör studierek- tor deltaga i arbetet med ansöknings- handlingar och inträdesprov. Därjämte bör studierektor biträda vid repetitions- och tentamensperioderna. Studierektor bör vara rektors ställföreträdare. Förstaläraren bör huvudsakligen åvi- la att under rektor vara koordinator mellan skola och sjukhus, svara för ele- vernas lämpliga placering på olika sjuk- hus och sjukhusavdelningar, ha till- syn över rotationen och samordningen av den praktiska utbildningen. Genom fortlöpande kontakt med avdelningsskö— terskor, klinikföreståndare och sjuk- vårdsföreståndare/husmor skall första- läraren tillsammans med vederbörande kliniklärare informera om målen för elevernas olika utbildningsavsnitt samt verka för att på sjukhuset råder ett gynnsamt »klimat» för utbildningen. Hon bör i samråd med de olika klinik- lärarna och sjukhuspersonalen upprät- ta förslag till detaljplaner för elevgrup- perna samt övervaka att eleverna er- håller de praktiska erfarenheter som ut- bildningen avser att ge. I hennes uppgift bör ingå att hjälpa och råda kliniklä- rarna och medverka till att dessa får så mycket tid som möjligt för under- visande och handledande verksamhet. Med hänsyn till de speciella förhål- landena i sjuksköterskeutbildningen kan de i skolstadgan angivna schablonerna

för rektors och studierektors undervis- ningsskyldighet respektive nedsättning av undervisningsskyldigheten icke till- lämpas. Till förstaläraren finns ingen direkt motsvarighet i skolstadgan. Vi an- ser oss icke böra framlägga ett precise- rat förslag rörande undervisningsskyl- dighetens omfattning för de tre här be- rörda befattningshavarna. Vi har därför begränsat oss till att ange organisa— tionsmodellen. Efter ytterligare bered- ning synes dessa frågor få tas upp i sär- skild ordning, eventuellt vid förhand— lingar. Här vill vi endast tillägga, att en elasticitet i undervisningsbördan be- roende på skolans storlek måste förut- sättas för såväl rektor som studierektor och förstalärare. Denna elasticitet synes lämpligen kunna åstadkommas genom någon form av poängtal enligt den i skol- stadgan föreskrivna ordningen.

I övrigt bör sjuksköterskeskola dispo- nera fast anställda lärare till ett antal, som motsvarar i genomsnitt 1 lärare per 15 elever. Detta förslag innebär ett ökat antal lärare jämfört med dagens organisation. Enligt uppgifter erhållna från medicinalstyrelsen fanns vid sko- lorna den 31/12 1963 279 lärartjänster, exkl. rektorer. Antalet elever uppgick vid samma tidpunkt till 6 112. Detta gör 22 elever per fast lärartjänst. Med hän- syn till avsedd intensifiering och effek- tivisering av utbildningen är det nuva- rande elevantalet per lärare enligt vår mening för högt. När vi gjort bedöm- ningen genomsnittligt 1 lärare per 15 elever, har vi tagit hänsyn till att lära- re vid viss undervisning bör ha färre elever än 15 (gruppundervisning, prak- tisk handledning och dylikt), i andra undervisningssammanhang flera elever än 15 (lektioner, seminarieövningar m. m.). Beräkningen 1 lärare per 15 ele- ver är ett medeltal vi använt vid slutlig bedömning med hänsyn till olika under- visningssynpunkter. Vid denna beräk-

• Sida 149
•  Original

.iing har vi inkluderat studierektor och förstaläraren i den vanliga lärargrup— pen. I vilken utsträckning så kan ske, blir givetvis beroende av vilken nedsätt- ning av undervisningsskyldigheten som kan bli fastställd för dessa befattnings- havare. Genom utökningen av den fasta lärarstaben blir det möjligt att minska läkares och andra specialisters under- visningsbörda, vilket vi inledningsvis angivit som önskvärt.

Vi anser det väsentligt, att lärarna inom sitt undervisningsområde skall un- dervisa i såväl de teoretiska som de praktiska ämnesdelarna och momenten. De bör sålunda undervisa såväl på sko- lan som på sjukhuset. Endast genom nära kontakt med det dagliga arbetet i sjukvården, torde lärarna ha möjlighet att meddela en undervisning i takt med den medicinska utvecklingen. Den upp- delning av undervisningsuppgifterna, som nu i vissa fall sker mellan lärare vid skolan och kliniklärare på sjukhus, bör enligt vår mening efterhand upp- höra.

Med hänsyn till den rådande lärar- bristen bör lärarna så långt möjligt befrias från arbetsuppgifter, som lämp- ligen kan fullgöras av annan personal, för att i största möjliga utsträckning kunna koncentrera sig på den pedago- giska verksamheten.

Hur lärare och avdelningssköterska bör samverka i den praktiska utbild- ningen, har vi närmare beskrivit på sid. 108. I detta sammanhang vill vi en- dast understryka vikten av att även av- delningssköterskan har ett utbildnings- ansvar och i sin egenskap av handleda- re känner samhörighet med skolans verksamhet. Det kan övervägas om en särskild ersättning skulle bidraga till att stärka känslan av pedagogiskt med- ansvar och delaktighet i utbildnings— verksamheten. Sådan ersättning skulle kunna ha formen antingen av särskild

lönegrad eller ett bestämt arvodestill- lägg för avdelningssköterska resp. an- nan sjuksköterska, som har undervis- ningsfunktioner. Dylik ersättning före- kommer på andra håll inom sjukvårds- utbildningen, t. ex. inom distriktsskö— terskeutbildningen. Vi har dock icke betraktat det som vår sak att ta ställning till denna fråga, som närmast är av för- handlingsnatur.

Den undervisning, som avses ankom- ma på skolans fasta lärarstab, bör enligt vår uppfattning delas in i vissa avgrän- sade undervisningsområden, såsom me- dicinsk och kirurgisk sjukvård, barn- sjukvård, obstetrisk mödra- och barna- vård, operationsarbete, mentalsjukvård och öppen vård. Man kan dock icke räk- na med att varje skola skall ha special- lärare för vart och ett av de nämnda undervisningsområdena. En och samma lärare kan tänkas täcka två eller flera ämnesområden.

Förslaget att en fast anställd lärare i genomsnitt bör finnas per 15 elever in- nebär, att vi räknar med att en skola med årlig intagning av omkring 60 ele- ver, d. v. 5. med ca 150 elever samtidigt närvarande vid skolan, skulle behöva 10 lärare inklusive studierektor och första- lärare men exklusive rektor. Dessa lä- rare bör vid en skola av nämnd storlek enligt vår mening lämpligen kunna för- delas på följande sätt:

Termin I

Många lektioner i denna termin måste ske i mindre grupper. Lärare skall hand- leda eleverna i samband med deras grupparbeten, enskilda uppgifter m. m. Två lärare beräknas för denna termin.

Termin II

Med anledning av att eleverna under denna termin ej har någon vana vid praktiskt sjukvårdsarbete, behöver de mera handledning än under kommande

• Sida 150
•  Original

terminer. Vi beräknar 10 elever per lä— rare, d.v.s. 3 stycken. Om skolan har flera utbildningssjukhus, kan utökning— ar komma att bli nödvändiga.

Termin III

För denna termin beräknas 15 elever per lärare, d. v. s. 2 stycken.

Termin IV

Lärarbehovet för denna termin beräk— nas efter samma grunder som i termin III, d. v. s. 2 stycken.

Termin V

Vi beräknar 30 elever per lärare, enär eleverna under denna termin endast har en förhållandevis begränsad teoretisk undervisning och mera skall handledas av avdelningssköterska än under före- gående terminer. Behovet heräknas till 1 lärare.

Bland de här nämnda 10 lärarna ingår såsom förut antytts även studierektor och förstaläraren.

Hur många av lärarna eller vilka av dessa som i en framtid bör vara ämnes- lärare med särskilt kvalificerad utbild- ning respektive lärare för den grund- läggande sjukvårdsutbildningen, har vi ännu icke tagit ställning till. Utveck- lingen mot en organisation med ämnes— lärartjänster får förutsättas ske under loppet av åtskilliga år. Vissa preliminära bedömningar som vi gjort har lett till antagandet, att vid fullt genomfört sy- stem med två skilda lärarkategorier upp- skattningsvis 8 av de 10 lärarna skulle behöva ha den mera kvalificerade fack- utbildningen. Vi måste emellertid själv- fallet på denna punkt göra alla reserva- tioner. I vårt fortsatta arbete avser vi att närmare penetrera dessa problem.

Vi förutsätter att, sedan sjuksköterske- skolorna omorganiserats till centrala yrkesskolor, en statlig lönereglering för

sjuksköterskeskolornas rektorer, studie- rektorer och övriga lärare kommer till stånd. För lärarna i annan sjukvårdsut— bildning har en dylik reglering genom- förts från och med år 1964. I samband därmed har vissa ändringar företagits i skolstadgan 23 kap. Man skiljer i stad— gan numera mellan lärare i yrkesämnen, lärare i läroämnen och lärare i övnings- ämnen. Vi har ingående diskuterat, hu- ruvida ämnena i vår läroplan strikt kan delas upp i yrkesämnen och läroämnen. Med hänsyn till den utformning av sjuk- sköterskeutbildningen, som vi föreslår, är en sådan klassificering ej tillämplig. Lärarna vid sjuksköterskeskolorna av- ses var och en undervisa i läskurs, med- dela teoretisk jämsidesundervisning un- der de praktiska utbildningsavsnitten samt deltaga i instruktion och hand- ledning i den praktiska utbildningen. Detta är erforderligt, enär den teore- tiska undervisningen till stor del är inte- grerad med den praktiska utbildningen och ämnena integrerade med varandra.

För närvarande har lärarna vid sjuk— sköterskeskolorna icke någon fastställd undervisningsskyldighet. Vi förutsätter att fastställande av sådan undervisnings- skyldighet aktualiseras vid kommande förhandlingar i samband med tillkoms- ten av statligt reglemente. Vidare förut— sätter vi, att någon uppdelningavunder- visningsskyldigheten i ett bestämt antal veckotimmar teoretisk undervisning och visst antal veckotimmar praktisk under- visning icke skall ske.

Med ett totalt elevantal av runt 6 000 elever och med i genomsnitt 1 lärare per 15 elever, skulle lärarbehovet inklu- sive studierektorer och förstalärare en- ligt vår organisationsmodell uppgå till omkring 400 i stället för nuvarande ca 280. I gengäld skulle timlärartjänstgö- ringen minska i omfattning. Allt efter- som utbildningskapaciteten vid sjuk-

• Sida 151
•  Original

sköterskeskolorna ökar, stiger självfal— let också lärarbehovet. Även omlägg- ningen av den nuvarande specialutbild- ningen till frivillig vidareutbildning ef- ter grundutbildningens slut får inverkan på lärarbehovet. Såsom vi förut antytt i kap. 2, får man emellertid inte se be- hovet av lärare för hälso- och sjukvår- den enbart från sjuksköterskeskolornas synpunkt. Behovet måste klarläggas i ett större sammanhang, där även den övriga sjukvårdsutbildningen ligger med i be- dömningen. Vi kommer därför under nästa etapp av vårt arbete att efter sär- skilda undersökningar söka ange det framtida totala lärarbehovet för sjuk- vårdsutbildningen.

I samband med att lärarna vid sjuk- sköterskeskolorna avlastas kontorsgö- romål samt kamerala och liknande ar-' betsuppgifter, förutsätter vi att kontors- personalen på skolorna blir dimensio- nerad för övertagande av dessa uppgif-

ter ävensom att kontorspersonalen blir tillräckligt kvalificerad för det arbetet. Vi utgår från att skolornas huvudmän beaktar det ökade personalbehovet för detta ändamål. Vi har i tidigare sam- manhang understrukit skolbibliotekens betydelse för undervisningsverksamhe- ten. De uppgifter, som gäller bibliote- kens organisation, skötsel och utnyttjan- de torde i huvudsak kunna tillgodoses av skolans personal. Med hänsyn till an— gelägenheten att reservera lärarkrafter- na för pedagogiska uppgifter kan det dock vara lämpligt att för de kvalifice- rade uppgifterna anlita en deltidsan- ställd biblioteksutbildad person. Vi för- utsätter också, att så länge internat finns vid skolorna, särskild personal skall vara anställd för dessa uppgifter. Lärarper- sonal torde numera icke utnyttjas här- för. Likaledes förutsätter vi, att skolor- na erhåller erforderligt biträde av vakt- mästarpersonal.

• Sida 152
•  Original

KAPITEL 14

Skolorganisation

I detta kapitel behandlar vi dels den centrala tillsynen Över sjuksköterske- utbildningen, dels huvudmannaskapet för sjuksköterskeskolorna, dels också vissa frågor rörande samordning av ut- bildningsresurserna på sjukvårdsutbild- ningens område.

Tillsyn

I samband med behandlingen av rikt- linjerna för utformningen av skolväsen- dets centrala ledning uttalade sig riksda- gen 1963 för att den utbildning på sjuk- vårdens område, som nu åvilar medici- nalstyrelsen, skulle föras över till skol— överstyrelsen. Frågan om tidpunkten för överflyttningen berördes av statsutskot- tet, som i sitt utlåtande ansåg omlägg— ningen kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1966, men kamrarna stannade på denna punkt i skiljaktiga beslut och någon tid— punkt är sålunda icke fixerad.

Vi har tidigare i remissutlåtande över betänkandet »Den nya skolöverstyrel- sen» (NSÖ) bland annat behandla-t frå- gan om tillsynen över sjuksköterskeut- bildningen och därvid förordat, att den nya överstyrelsen från och med budget- året 1965/66 skall övertaga medicinal- styrelsens tillsynsfunktion.1 I proposi— tion 1964: 83 angående skolväsendets centrala ledning m.m. har dock före- dragande departementschefen icke fun— nit det möjligt att ta ställning i denna fråga, innan vårt samlade förslag före- ligger och blivit föremål för prövning.

Vi återger därför här i stort sett de syn— punkter vi framförde i nyssnämnda re— missutlåtande.

Den förestående omläggningen av sjuksköterskeutbildningen bör, såsom vi återkommer till i kap. 21, kunna ske successivt. Det synes nämligen erforder- ligt att lämna skolornas huvudmän viss frihet att välja tidpunkt för övergången till den nya grundutbildningen, enär om- läggningen bland annat berör elevernas praktiska utbildning på sjukhusen och den lämpliga tidpunkten i viss män kan vara avhängig av personalsituationen i det enskilda fallet.

Det torde stå klart, att under omlägg- ningsskedet, som i stort sett kan antas spänna över en femårsperiod, ett skifte av tillsynsmyndighet inte bör äga rum. Man har då att ta ställning till huruvida skiftet bör ske före eller efter denna period. Enligt vår mening synes den myndighet, som för framtiden skall sva- ra för utbildningen, böra ges möjlighet att redan från början medverka vid den nya utbildningens uppbyggande. Dess- utom förelåg vid riksdagsbehandlingen en utbredd mening, att inordnandet av utbildning på sjukvårdens, jordbrukets och skogsbrukets områden i det gemen- samma skolverkets ansvarsområde icke borde skjutas långt på framtiden. Det synes under sådana förhållanden före- ligga risk för att medicinalstyrelsen un-

1 Mot detta utlåtande reserverade sig leda- moten Biörck som ansåg, att tillsynen borde kvarligga hos medicinalstyrelsen.

• Sida 153
•  Original

der omläggningsskedet icke skulle er— hålla tillräckliga förstärkningar, efter- som det torde anses olämpligt att för en begränsad tid utvidga en organisation, som inom kort skall avvecklas.

Vi utgår från att på grundval av våra förslag beslut angående den nya sjuk— sköterskeutbildningen kommer att fattas av vårriksdagen 1965. Man har att räkna med att sjuksköterskeskolorna i viss ut- sträckning kommer att gå över till den nya studieplanen redan från och med den termin, som börjar i augusti 1965. Omläggningen kommer emellertid att kräva förberedelser under våren och sommaren. Vi anser att lämpligt datum för överflyttningen av tillsynsuppgifter- na är den 1 juli 1965 men att skolöver- styrelsen senast från andra kvartalet 1965 bör ha erforderlig personal att i samråd med medicinalstyrelsen deltaga i förberedelsearbetet.

Vi räknar med att ett inordnande av sjuksköterskeskolorna under Skolmyn- digheterna också innebär, att ecklesia- stikdepartementet övertar socialdepar- tementets befattning med dessa ärenden och att statens anslag för olika former av sjuksköterskeutbildning uppföres på åttonde huvudtiteln.

Vi vill i detta sammanhang under- stryka den utomordentliga vikten av att krafttag tas inom sjukvårdens hittills eftersatta utbildningsfält. Personalbris- ten inom sjukvården gör det enligt vår mening nödvändigt, att utbildningsorga— nisationen utan dröjsmål utbygges så långt de praktiska förutsättningarna medger. Detta gäller icke bara sjukskö- terskeutbildningen utan även övriga ut- bildningslinjer för sjukvårdspersonal, t.ex. assistenter, undersköterskor och sjukvårdsbiträden, om det pågående re- formarbetet (bl.a. omfördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personal- kategorier) skall kunna fullföljas. Även för mentalsjukvården, åldringsvården

och barnanstaltsvården behövs en in- tensiv utbildningsverksamhet.

Vidare bör i detta sammanhang erin— ras om att uppmärksamhet måste ägnas åt att tillgodose utbildningen av läkar- sekreterare, mottagningsbiträden, ex- peditionsbiträden på vårdavdelningar, respiratorvakter, ambulanspersonal, fot- vårdsspecialister, hemsamariter m. fl. grupper. Tillsynsområdets omfattning är sålunda mycket stor och ökar succes- sivt.

Här kan nämnas, att enligt den av riksdagen godkända propositionen 1964: 73 det administrativa och pedago- giska överinseendet över arbetsterapeut— utbildningen ävensom över den nya sjukgymnastutbildningen i Göteborg skall ligga hos skolöverstyrelsen. Den statliga mentalsjukvårdsuthildning, som nu bedrives av medicinalstyrelsen, tor- de i samband med huvudmannarefor- men inom denna vårdgren successivt komma att ersättas av landstingens men- talsjukvårdsutbildning, vilken organise- ras inom yrkesutbildningens ram.

En överflyttning av tillsynen och led- ningen av sjuksköterskeutbildningen m.m. från medicinalstyrelsen till NSÖ kommer således att kräva omfattande in- satser främst av avdelningen för yrkes- utbildningsfrågor (UY) men även av planeringsavdelningen (P). Byråindel- ningen kan inte endast bestämmas av kvantitativa hänsyn. Även utbildnings— områdenas art och innehåll måste beak- tas. Vad beträffar byrån UY 2 avses den enligt propositionen 1964: 83 handha un- dervisningsfrågor rörande å ena sidan husligt arbete, sömnad, textilområdet (inkl. hemslöjd och vävning) samt trä- och metallslöjd, å andra sidan sjukvård, barnavård, hemvård-åldringsvård. Vi anser det synnerligen olämpligt att sam- manföra husliga och vissa hantverks- inriktade utbildningsgrenar med vård- nadsområdet.

• Sida 154
•  Original

Det stora vårdyrkesområdet har de speciella särdragen att förbereda ele- verna, bland annat genom praktisk ut- bildning på sjukhus eller andra vård- institutioner, för att kunna ta hand om och vårda människor. Enligt vår me— ning bör vårdyrkena i dagens situation tillmätas sådan vikt, att de hör samman- hållas i och företrädas av en särskild byrå inom avdelningen UY. De nya upp- gifterna med sjuksköterskeutbildningen och mentalsjukvårdsutbildningen mar- kerar detta behov ytterligare. Vi föreslår därför, att byrån UY 2 delas från och med den 1 juli 1965 och att en särskild vårdyrkesbyrå då inrättas.

Formella kompetenskrav för chefs- tjänsterna på de olika byråerna i NSÖ synes icke komma att uppställas, men vi förutsätter att till chef för vårdyrkes- byrån utses en väl kvalificerad sjukskö- terska med pedagogisk utbildning.

Vi föreslår nedan, att inspektionen av sjukvårdsutbildningen skall utövas cen- tralt. Detta ställer stora krav på byråns ledning och den centrala organisationen i övrigt. Bland annat kommer vårdyrkes- byråns tjänstemän att vistas mycket på resor. Samtidigt skall det åligga denna fackbyrå att i det dagliga arbetet sam- verka med myndigheter och organ på sjukvårdens område. Vi utgår också från att övriga avdelningar inom NSÖ, t. ex. avdelningen för lärarutbildning och pe- dagogiskt utvecklingsarbete (L), plane- ringsavdelningen (P) och administrati- va avdelningen (A), vilka skall hand- lägga ärenden angående sjukvårdsut— bildning, kommer att fortlöpande behö- va ingående samråda med fackbyråns specialister. Med hänsyn till de centra- la uppgifternas omfattning och natur bör enligt vår uppfattning under un- dervisningsrådet finnas en ordinarie byrådirektör. En viktig funktion för denne bör vara att säkerställa kontinui- teten i byråns arbete.

Härutöver har vi räknat med att på vårdyrkesbyrån bör finnas dels de tre konsulenttjänster, som på byrån UY 2 skall finnas för vårdyrkesutbildning fr. o. m. 1/10 1964, dels ytterligare en konsu- lenttjänst fr. o. m. 1/4 1965, dels ock två extra konsulenttjänster fr. o. m. 1/4 1965 för uppföljningsarbete på fältet i sam- band med de förestående utbildningsre- formerna (t.ex. konferenser med rek- torer, lärare och sjukhusens personal med täta mellanrum). Beträffande de två sistnämnda extra tjänsterna torde det få ankomma på NSÖ att sedermera bedöma, hur länge de erfordras. Kon- sulenterna för sjukvårdsutbildning bör vara erfarna lärare med erkänd skick- lighet inom sitt utbildningsområde. Samtliga dessa konsulenter förutsättes givetvis deltaga i det allmänna upprust- ningsarbete, som vi tidigare berört. Ut- över konsulenterna bör vårdyrkesbyrån i likhet med övriga byråer ha tillgång till administrativ personal (förste byrå- sekreterare, kanslist, kontorist och bi- träden) dimensionerad enligt samma normer som för verket i övrigt.

Beträffande själva övergångsproble- men vill vi också erinra om betydelsen av att viss kontinuitet åstadkommes i ledning och tillsyn. Däremot ser vi det inte som vår uppgift att ta upp de per- sonalorganisatoriska spörsmål som be- höver lösas vid överförandet av uppgif- ter från medicinalstyrelsen till skol- överstyrelsen. Detta torde få ankomma på verksledningarna.

När det gäller vårdyrkesbyråns upp- gifter på längre sikt vill vi framhålla att försök, utredningar och forskning på sjukvårdens område — såväl medicinskt som i fråga om sjukhusens arbetsorga- nisation -— för närvarande fortgår i snabb takt och påverkar personalutbild- ningen. Tillsynsmyndigheten bör därför ges goda resurser för en successiv be- dömning och revidering av utbildnings-

• Sida 155
•  Original

mål och kursplaner, allt eftersom behov av nya kunskaper och erfarenheter hos sjukvårdspersonalen aktualiseras från centrala och lokala organ för sjukvår— den.

Ovan har antytts, att jämväl plane- ringsavdelningen berörs av vårt förslag. Byrån P 1, som skall svara för översikt- lig planerings- och prognosverksamhet, kommer i samverkan med arbetsmark- nadsstyrelsen, statistiska centralbyrån och sjukvårdshuvudmännen att få göra erforderliga beräkningar och bedöm- ningar för utbildningsverksamheten även på vårdområdena. Vi har dock icke ansett oss böra föreslå någon personal- förstärkning i form av ytterligare tjänst på denna byrå. Däremot kommer byrån P 2 att få ett så betydande tillskott av uppgifter genom utbildningsreformen, att förstärkning bör ges. Denna byrå har att svara för regional och lokal plane- ring, bl.a. på grundval av byrån P I:s material samt önskemål och framställ— ningar från regionala och lokala organ. Till uppgifterna hör bland annat inrät- tande av skolor, samordning av skolor, anordnande av utbildningslinjer och motsvarande, antal intagningsavdelning— ar samt inrättande av tjänster. Under lång tid kommer sjukvårdsutbildningen att vara ett område under stark utveck- ling. Icke minst den organisatoriska si- dan kräver uppmärksamhet. Vi föreslår därför, att byrån P 2 förstärkes med en tjänst som förste byråsekreterare.

Sedan vi i ovannämnda yttrande lade fram förslag till personalförstärkning i det nya skolverket, har vi ytterligare övervägt dessa frågor i samband med vårt fortsatta utredningsarbete och har därvid stärkts i vår uppfattning, att ut- bildningsfrågorna inom vårdområdet kommer att kräva en mycket betydande arbetsinsats av tillsynsmyndigheten. Vi torde inte här behöva särskilt framhål— la, att utbildningen inom sjukvården i

dagens situation måste bedrivas med all kraft. Vi förutsätter, att därest det visar sig erforderligt att ytterligare förstärka personalen detta skall kunna ske med tillhjälp av det anslag för arvoden till experter och tillfällig personal, som det nya skolverket får till sitt förfogande.

Organisationskommittén för NSÖ un- derströk i sitt betänkande betydelsen av nära samarbete mellan skolverket och vederbörande fackämbetsverk och av— nämarsidan över huvud taget. Enligt riksdagsbeslutet 1963 skall ingen råd- givande nämnd finnas av den karaktär som 1955 års sakkunniga föreslog. Icke heller skall inrättas några andra samar- betsorgan. Man avser i stället att bygga samverkan på den kontinuerliga kon- takten mellan befattningshavare i de skilda verken. Skyldigheten att sörja för praktiskt samarbete borde enligt orga- nisationskommittén komma till klart ut- tryck i verksinstruktionerna.

Vi vill understryka, att ett väl funge- rande samarbete mellan skolverket, me- dicinalstyrelsen och sjukvårdshuvud- männen måste säkerställas. Medicinal— styrelsen, som har det samlade ansvaret för sjukvården, har också att legitimera sjuksköterskan och därför ett stort in- tresse av utbildningens innehåll. Hu— vuvdmännens medverkan i utbildnings— frågorna motiveras, förutom av deras ställning som avnämare, av att sjukskö- terskeutbildningen liksom även annan sjukvårdspersonals utbildning i den praktiska delen är förlagd till sjuk- vårdsinrättningarna och således måste passas in i dessas dagliga arbetsrutin. Tillgången på kliniska utbildningsplat- ser vid sjukhusen är starkt begränsad, och kontinuerlig samordning fordras därför av olika utbildningslinjers behov av elevplatser vid sjukhusen. Dessa frå- gor är givetvis inte enbart av pedago- gisk natur utan berör i hög grad sjuk- vårdshuvudmännen och medicinalsty-

• Sida 156
•  Original

relsen. Problemet hade uppmärksam- mats av 1955 års sakkunniga, som utta- lade att ledningen av sjukvårdsutbild- ningen »kräver ett intimare samarbete mellan yrkesutbildningsverket och fack- ämbetsverket än vad ledningen av öv- riga här avsedda slag av yrkesutbildning nödvändiggör. Samarbetet måste bli så omfattande, att det är befogat att säga att yrkesutbildningsverket och medici- nalstyrelsen kommer att utöva den cen- trala ledningen gemensamt», framhöll 1955 års sakkunniga.

Vi har övervägt, om icke detta fort- löpande och intima samarbete kräver några institutionaliserade former, t. ex. en samarbetsdelegation. Ansvaret för sjukvårdsutbildningen måste delas av flera. Vi understryker att det praktiska samarbetet måste utsträckas till att om- fatta även huvudmannasidan såväl cen— tralt som lokalt, d.v.s. landstingsför- bundet/stadsförbundet och de enskilda landstingen/storstäderna. Enligt propo- sitionen 1964: 73 skall skolöverstyrelsen för tillsynen över arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildning vid sin sida ha ett sakkunnigorgan med ansvar för ut- bildningens enhetlighet och i första hand medicinska kvalitet. Skäl talar för att detta sakkunnigorgan kompletteras så, att det kan tjäna samma syfte jämväl i fråga om sjuksköterskeutbildningen och even-tuellt även annan sjukvårdsut- bildning. Det skall enligt propositionen ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om sakkunnigorganets närmare utformning.

Av särskild betydelse är självfallet, att skolverket ingående samråder med medicinalstyrelsen, innan läroplan inkl. kursplaner (normalplaner) eller änd- ringar i dessa fastställes. Vi utgår från att initiativ till sådana justeringar och moderniseringar, som betingas av ut- vecklingen på sjukvårdens område, tas av sjukvårdens företrädare. För samver- kan mellan NSÖ och medicinalstyrelsen

bör en fast rutin etableras. Denna rutin bör läggas upp av verken gemensamt och bör vara skriftligt utformad. I me— dicinalstyrelsen bör en bestämd befatt- ningshavare ha i uppdrag att tjänstgöra som kontaktman med skolverket.

Lika betydelsefullt är samarbetet när det gäller planering och dimensione- ring av utbildningen. Förutom medici- nalstyrelsen och huvudmannaorganen bör samarbetet på denna punkt omfatta även arbetsmarknadsinstanserna. Vi vill här särskilt peka på de planerings—, di- mensionerings- och samordningspro- blem, som uppkommer vid regional samverkan för vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor.

NSÖ skall enligtpropositionen 1964: 83 svara för de stora principiellt betydelse- fulla funktionerna, sammanfattade un- der begreppen utveckling, planering, samordning, rationalisering och service. En stor mängd uppgifter av rutinkarak- tär föreslås bli decentraliserade till läns- skolnämnder, skolstyrelser och rektorer. Det torde emellertid ej vara möjligt att förse länsskolnämnderna med så all- sidigt sammansatt expertis, att en till— fredsställande tillsynsverksamhet kan bedrivas med jämn intensitet inom hela det mycket differentierade tillsynsom- rådet. »På vissa speciella områden tor- de den egentliga tillsynen få utövas av det centrala verket, där expertis finns att tillgå», framhöll organisationskom- mitten och exemplifierade uttalandet med sjöbefälsskolorna samt skolorna för blinda och döva. När det gäller sjuk- vårdens område bör inspektionsverk- samheten på grund av de särpräglade utbildningsförhållandena utövas av den centrala tillsynsmyndigheten tillsam- mans med expertis från medicinalsty- relsen.

I detta sammanhang tar vi icke ställ- ning till frågan om tillsyn över läroan- stalterna för vidareutbildning och högre

• Sida 157
•  Original

utbildning av sjuksköterskor. Till dessa spörsmål avser vi att återkomma i näs- ta betänkande. I avvaktan därpå utgår vi från att inga ändringar i nuvaran- de förhållanden kommer till stånd.

Huvudmannaskap

Vi har själva liksom flera andra utred- ningar under senare år karakteriserat sjuksköterskeutbildningen som en till övervägande del postgymnasial utbild- ning. För detta talar såväl elevernas ål- der som utbildningens inriktning på ämnen, som i huvudsak icke läses i de gymnasiala skolformerna utan hänförts till fackutbildning på högskolenivå. Den inriktning av elevrekryteringen för framtiden som vi förordat i kap. 9 talar också för nämnda karakterisering. Stu- diesociala utredningen har i fråga om rätten till studiemedel helt hänfört sjuk- sköterskeeleverna till den postgymnasia- la studerandegruppen. Trots att sålun- da den postgymnasiala prägeln i flera avseenden är tydlig, har vi dock icke ansett, att sjuksköterskeutbildningen nu organisatoriskt bör i fastare former an— knytas till den akademiska utbildnings- organisationen. Samverkan med univer- sitets- och högskoleundervisningen blir dock aktuell på åtskilliga punkter, sär- skilt beträffande de högre stadierna av sjuksköterskeutbildningen. Vi återkom- mer till dessa frågor i vårt andra be- tänkande.

I dagens läge bör inordnandet av sjuk- sköterskeskolorna i utbildningssystemet ske genom anslutning till yrkesutbild- ningsväsendet. Detta har, såsom fram- går av våra direktiv, riksdagen förut- satt 1958. Även 1955 års sakkunniga an— gående skolväsendets centrala ledning har utgått från denna lösning. Vidare kan erinras om att arbetsterapeututbild- ningen liksom även den nytillkommande

sjukgymnastutbildningen avses ske in- om ramen för yrkesutbildningsorganisa- tionen. De olika assistentlinjerna med sjukvårdsinriktning, varav vissa med studentlinjer, har från början ingått i yrkesskolorna. Här kan också framhål— las, att yrkesskolorna numera medde- lar utbildning för universitetsstuderan- de på vissa yrkesområden, t. ex. den akademiska sekreterarutbildningen.

Av skäl som framgår av kap. 20 bör sjuksköterskeskolorna vid inordnande i yrkesutbildningsorganisationen ha ställningen som centrala yrkesskolor.

Inom yrkesutbildningsväsendet finns för närvarande ingen enhetlig linje be- träffande huvudmannaskapet för sko— lorna, utan förhållandena varierar från län till län. Den arbetande yrkesutbild- ningsberedningen har enligt sina direk- tiv att bland annat utreda, huruvida landsting eller primärkommun bör vara huvudman för yrkesskola. Frågan bör enligt direktiven bedömas utifrån bland annat planeringssynpunkter, varvid bör beaktas behovet av en samordnad plane- ring och utveckling av alla skolformer som följer ovanpå grundskolan.

Vi har beträffande sjukvårdens utbild- ningsorganisation i enlighet med våra direktiv övervägt huvudmannaproble- men. Att vid ställningstagande i dessa frågor planeringssynpunk'terna är vä- sentliga framstår som klart. Förutom behovet av samplanering med andra skolformer och samordnad utveckling inom utbildningsväsendet som helhet måste enligt vår mening principiellt sett även andra planeringssynpunkter beak- tas. Uppdelning av huvudmannaskapet på många små enheter kan öka risker— na för en mindre planmässig verksam- het med tillfälliga inriktningar på di- verse skilda yrken och branscher allt- efter kortsiktiga konjunkturbedömning- ar. Behovsprognoser för yrkesutbild- ning torde regelmässigt behöva upprät—

• Sida 158
•  Original

tas för större område än en primärkom- mun. Vidare fordrar yrkesutbildningen i åtskilliga fall större befolkningsunder— lag än primärkommunen. I annat fall försvåras eller omöjliggöres uppbyggna den av en tillräckligt differentierad ut— bildningsorganisation. Detta gäller bland annat utbildningen av mera kvali- ficerad sjukvårdspersonal såsom sjuk— sköterskor, laboratorie-, operations- och röntgenassistenter, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. För dessa personalgrup- per är även en landstingskommun en alltför liten enhet från prognos- och planeringssynpunkt. Utbildningsförhål- landena för dessa grupper måste bedö- mas i förs-ta hand med hänsyn till riket som helhet.

Här kan ytterligare nämnas, att lands- tingen redan är huvudmän för ett stort antal specialiserade läroanstalter, såsom lantmannaskolor, lanthushållsskolor, centrala verkstadsskolor och yrkessko- lor, folkhögskolor samt ett flertal andra skolor.

För närvarande är flertalet sjukskö- terskeskolor landstingsägda. Storstäder- na Stockholm, Göteborg och Malmö har också egna skolor. Dessutom driver sta— ten och vissa stiftelser sjuksköterskeut- bildning, ehuru i mera begränsad om- fattning. Man kan säga att den förhärs- kande principen är, att sjukvårdshuvud— mannen (landstingen och de landstings- fria städerna) skall svara även för sjuk- sköterskeutbildningen. Denna princip, som enligt vår mening är rationell, bör bestå och renodlas ytterligare. Sjukskö- terskeutbildningen försiggår till stor del på sjukhusen och kräver som tidigare nämnts intim medverkan från sjuk- vårdshuvudmannen. Skulle annan in— stans än sjukvårdshuvudmannen anord— na utbildningen, krävdes ett omfattande system av avtal mellan skolornas huvud- män och sjukvårdens huvudmän angåen- de upplåtande av kliniska utbildnings-

platser vid sjukhusen. En sådan ord- ning torde böra undvikas.

Vi förordar således, att landstingen och de landstingsfria städerna i princip skall vara huvudmän för sjuksköterske- skolorna. Därigenom får utbildningen fast förankring i det praktiska sjuk- vårdsarbetet, och samplanering för ut— byggnad av vård- och utbildningsre- surserna garanteras. Samma princip av- ses enligt proposition 1964: 73 gälla för arbetsterapeut- och sjukgymnastutbild- ningen, dock att de nuvarande två sjuk- gymnastinstituten i Stockholm och Lund tills vidare bör drivas i statlig regi

Mot bakgrunden av bland annat dessa principskäl har man att bedöma de stat- liga skolornas och stiftelseskolornas framtida ställning.

Kroppssjukvården bedrives i huvud- sak av landstingen och storstäderna. De statliga mentalsjukhusen skall enligt riksdagsbeslut 1963 överföras till lands- tingen 1967. Motiv saknas därefter i stort sett för bibehållande av särskilda statliga sjuksköterskeskolor. Vi har övervägt, om någon statlig skola borde bestå som särskild försöksskola och som övningsskola för lärarutbildningen. Vi har dock funnit, att försöksverksamhet bör kunna förekomma vid samtliga sko- lor oberoende av huvudman och att det tillkommer tillsynsmyndigheten att med- verka till initiativ och pedagogiska för- sök där så befinnes önskvärt och ända— målsenligt. För lärarutbildningen be- hövs samverkan för övningsundervis- ning vid flera skolor, varför skälet att bibehålla en statlig skola för detta ända- mål icke synes tillräckligt.

Frågan om överlåtande av de statliga sjuksköterskeskolorna är av förhand- lingsnatur. Vi har självfallet icke ansett oss kunna upptaga några förhandlingar. Dessa bör anstå tills riksdagen fattat principbeslut på denna punkt. Däremot

• Sida 159
•  Original

vill vi i korthet ange, vilka lösningar vi bedömt som möjliga beträffande de stat- liga sjuksköterskeskolornas överförande till annan huvudman. Statens sjukskö- terskeskola i Stockholm, som i huvud— sak samverkar med Serafimerlasarettet, torde böra överlåtas till Stockholms stad eller, därest i någon form Stockholms stad och Stockholms län beträffande sjukvården eller mera generellt admini- strativ-t samordnas, till vederbörande storstockholms-myndighet. Då Serafi- merlasarettet enligt avtal skall övertagas av Stockholms stad fr. o. m. den 1 juli 1968, synes den senaste tidpunkten för överförandet därmed vara given. Skulle staten emellertid komma att bibehålla huvudmannaskapet för karolinska sjuk— huset, kan detta utgöra ett skäl för att statens sjuksköterskeskola i Stockholm kvarstår under statligt huvudmanna- skap. En förutsättning härför bör dock i så fall vara, att även annan sjukvårds- utbildning för karolinska sjukhuset or- ganiseras av sjukhuset självt eller i sam- verkan med annan huvudman. Statens sjuksköterskeskola i Göteborg torde på motsvarande sätt böra överlåtas till Gö- teborgs stad eller eventuellt den större administrativa enhet, som kan komma att bildas. Statens sjuksköterskeskola i Norrköping drives i samverkan med Norrköpings stad, som svarar för 1/3 av skolans driftskostnader. Det synes na- turligt, att när Norrköpings stad ingår i Östergötlands läns landsting, sjukskö- terskeskolan övertages av landstinget. Tidpunkten är därmed också given. Uppsala sjuksköterskehems sjuksköter- skeskola drivs gemensamt av staten och Uppsala läns landsting. I detta fall lig- ger det alltså nära till hands, att lands- tinget helt övertar skolan. Vi förutsät- ter att förhandlingar upptas beträffande här berörda frågor.

Stiftelseskolorna finansierar för när- varande sin verksamhet till betydande

del med ersättningar från de sjukhus, där eleverna fullgör sin praktiska ut- bildning och i viss utsträckning räknas som arbetskraft. Ersättningarna regle- ras genom särskilda avtal mellan skola och sjukhus. Dessutom har stiftelsesko- lorna i större eller mindre omfattning ekonomiska bidrag från stat, landsting eller kommun.

Vårt utbildningsförslag innebär, att eleverna icke skall anses ersätta regul- jär sjukhuspersonal utan gå vid sidan av personalstaten. Ersättning för elev- arbetskraften torde då icke längre kom- ma att utgå. Därmed bortfaller en vä- sentlig inkomstkälla för stiftelseskolor- na. I stället skulle de erhålla statsbidrag enligt gällande regler. Detta statsbidrag täcker lärarlönekostnaderna men icke skolans övriga utgiftsposter.

Stiftelseskolorna är till antalet sex. De kan indelas i två grupper: icke kon- fessionella och konfessionella. De icke konfessionella är Röda korsets sjukskö- terskeskola i Stockholm, Sophiahem- mets sjuksköterskeskola i Stockholm samt Södra Sveriges sjuksköterskeskola i Lund. Samtliga dessa skolor hör till de största .i landet med en årlig elev- intagning av 120, 80 resp. 100 elever. De skiljer sig icke från statens, lands- tingens och storstädernas skolor. Tvärt- om är de nära förbundna med och un- derstödda av dessa övriga huvudmän. Sålunda uppbär Röda korsets skola be— tydande årliga anslag från Stockholms stad och har dessutom visst stöd i övrigt från staden. För år 1963 uppgick ansla- get från staden till i det närmaste hälften av skolans budget. Därutöver hade sko— lan inkomster för elevtjänstgöringen. I övrigt lämnar staden sedan gammalt vissa ytterligare bidrag. Sophiahemmets sjuksköterskeskola har sedan 1961 er- hållit ett statligt bidrag till täckande av uppkommande driftunderskott. I övrigt finansieras skolans verksamhet i huvud-

• Sida 160
•  Original

sak med ersättningar från sjukhusen. Södra Sveriges sjuksköterskeskola fi- nansierar sin verksamhet nästan helt med eleversättningar från sjukhusen. Det är uppenbart, att bortfallet av dessa skolors inkomster från sjukhusen skulle medföra mycket stora svårigheter eller rent av omöjliggöra deras fortsatta ut- bildningsverksamhet, även om man tar hänsyn till tillkomsten av ett allmänt driftbidrag. Under sådana förhållanden får man överväga en ännu längre gåen- de samverkan med respektive kom- muner eller eventuellt en kommunali- sering. Beträffande Röda korsets och Sophiahemmets sjuksköterskeskolor be- rörs Stockholms stad och i fråga om Södra Sveriges sjuksköterskeskola Mal- möhus läns landsting. Dessa frågor är likaledes av förhandlingsnatur.

De övriga stiftelseskolorna är konfes- sionella, nämligen Betaniastiftelsens och Ersta diakonissanstalts sjuksköterske- skolor i Stockholm samt Samariterhem- mets sjuksköterskeskola i Uppsala. Des- sa skolor har en speciell prägel och re- krytering. Med något olika formulering- ar anger skolorna i sina prospekt, att sökande bör stå solidarisk med skolans kristna linje. De är landets minsta sko- lor med årlig intagning av 36, 36 resp. 40 elever. Betaniastiftelsens skola upp- bär anslag från Stockholms stad till drygt 2/3 av sin budget och finansierar i övrigt sin utbildningsverksamhet ge- nom ersättningar från sjukhusen. Be- träffande Ersta diakonissanstalts och Samariterhemmets sjuksköterskeskolor har frågan om inbördes samordning av sjuksköterskeutbildningen varit under diskussion men fått förfalla. I stället har Ersta diakonissanstalt, vars huvud- man är Svenska diakonissällskapet, ta- git upp förhandlingar med Stockholms stad dels om medverkan till täckande av driftkostnaderna, dels om borgen för lån till ny- och ombyggnad av skolan.

Samariterhemmets sjuksköterskeskola finansierar verksamheten till cirka 2/3 med ersättningar för elevernas arbets— insats å sjukhusen, varjämte Uppsala läns landsting bidrar till vissa lärarlö- ner. I övrigt har skolan statsbidrag till täckande av driftsunderskottet ävensom för närvarande till uppförande och ut- rustning av ny skolbyggnad. Liksom be- träffande de icke konfessionella sko— lorna synes förhandlingar erforderliga beträffande den framtida ekonomiska situationen för dessa skolor. Beträffan- de Betaniastiftelsens och Ersta diako— nissanstalts sjuksköterskeskolor berörs Stockholms stad och i fråga om Sama- riterhemmets skola Uppsala läns lands- ting.

Det synes beträffande de konfessio- nella skolorna nödvändigt, att de i lämpliga former knytes närmare sam- man med utbildningsväsendet och sär- skilt sjukvårdsutbildningen i respektive städer, emedan de annars genom sin separata ställning torde få svårigheter att följa med i den utveckling, pedago- giskt och medicinskt, som sjuksköterske- utbildningen undergår.

Vad här anförts om huvudmannaskap avser enbart grundutbildningen. Frågan om huvudmannaskapet för vidareutbild- ning och högre utbildning avser vi att behandla i senare sammanhang.

Samordning av utbildningsresursema

Såväl i olika utredningssammanhang som i debatten kring sjukvårdens utbild- ningsproblem har anförts, att den nuva- rande utbildningen på sjukvårdens om- råde är splittrad på separata enheter (många olika skolor och ett stort antal skilda kurser), vilka var för sig är för- hållandevis små, samt att möjligheter— na till samordning icke tagits till vara i önskvärd utsträckning. Splittringen, som främst har en historisk förklaring,.

• Sida 161
•  Original

har i olika avseenden ansetts skapa in- effektivitet i utbildningsorganisationen. Samhällets resurser kan inte tas till vara på rationellt sätt, har man framhållit och såväl staten som landstingen, kom- munerna och andra huvudmän åsamkas onödiga kostnader.

Den utbyggnad av utbildningsorga- nisationen på sjukvårdens område, som nu pågår, har aktualiserat tankar om samordning efter huvudsakligen två olika linjer. Dels har man diskuterat en samordning i form av en gemensam grundkurs för olika slag av vårdyrken. Denna fråga har bland annat berörts av 1955 års sakkunniga för yrkesutbild— ningens centrala ledning. Dels har man tänkt sig åstadkomma en samordning i den formen, att personalutbildningen för sjukvården skulle läggas under ge- mensam organisatorisk ledning inom varje sjukvårdsområde och att utbild- ningsresurserna, där så befinnes lämp— ligt, skulle koncentreras till en enda el- ler eventuellt några få större organisa- toriska enheter, som vanligen brukar benämnas sjukvårdsskola eller vårdyr- kesskola. Tankegångar av den senare ty- pen är aktuell på flera håll i landet, och i vissa landsting där nybyggnader för— beredes sker planläggningen efter denna linje.

Genom riksdagsbeslutet att skapa ett gemensamt skolverk från den 1 oktober 1964 och genom vårt förslag att till detta verk inom en snar framtid lägga den samlade tillsynen av yrkesutbild- ningen på sjukvårdens område skapas enligt vår mening goda grundförutsätt- ningar för bättre överblick och central sammanhållning av detta stora och i dagens personalsituation utomordent- ligt viktiga utbildningsområde. Det är självfallet önskvärt, att utbildningssys- temet även regionalt och lokalt hålles samman organisatoriskt och blir i sina grunddrag så enkelt och enhetligt som

möjligt. Vi har diskuterat olika möjlig- heter att nå ett sådant mål.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att yrkesutbildningsberedningen en- ligt sina direktiv har att undersöka, »om man inte rent principiellt bör ef- tersträva att i skolmässiga former bi- bringa eleverna en tämligen ospeciali- serad, på breda yrkesområden inriktad utbildning, som får följas av en inskol- ning i yrket inom de företag eller insti- tutioner, där eleven sedan anställes». Enligt vår mening är en sådan princip svår att tillämpa i sjukvården huvud- sakligen av två skäl. Dels kan man i dagens läge icke belasta sjukvårdsorga- nisationen med ytterligare utbildnings- uppgifter, vilket otvivelaktigt skulle bli följden om den skolmässiga undervis- ningen reducerades och yrkestillpass- ningen anförtroddes åt sjukvårdsinrätt- ningarna själva. Dels måste sjukvårds- inrättningarna kunna räkna med att den personal de efterfrågar genom föregåen- de undervisning fått tillräckliga insik- ter om sina blivande arbetsuppgifter, så att nämnvärda säkerhetsrisker icke upp- kommer. Man torde därför enligt vår mening under överskådlig tid ha att räkna med att sjukvårdsutbildningen kommer att vara rikt differentierad med hänsyn till den moderna sjukvårdens behov av skilda typer specialpersonal. Varje grupp måste huvudsakligen i skol- mässiga former ges en för sina blivande yrkesuppgifter adekvat utbildning.

På ett tidigt stadium av vårt arbete har vi undersökt, huruvida förutsätt- ningar kunde tänkas föreligga för nå— gon form av gemensam grundläggande utbildning för olika slag av vårdyrken. Redan 1946 års kommitté för sjukskö- terskeutbildningen föreslog en dylik anordning. Den grundkurs som förorda— des var tillrättalagd i främsta rummet med tanke på sjukvårdsbiträden men avsågs delvis kunna utnyttjas även för

• Sida 162
•  Original

sjuksköterskeelever och aspiranter till yrken närbesläktade med sjukvårdsyr- ket. Förslaget realiseraldes dock inte. Vi- dare ansåg 1955 års sakkunniga för yr- kesutbildningens centrala ledning, att behovet av samordnad grundläggande utbildning för personal inom vårdyrken av olika slag, såväl sjukvårdsyrken som socialvårdsyrken, närmare borde utre- das. Även 1960 års arbetsterapeututred- ning har tagit upp en liknande tanke- gång.

En allmän grundkurs för vårdyrken måste, om den skulle realiseras, utfor- mas på ett sådant sätt, att den för samt- liga elevkategorier, oavsett slutmål, ble- ve en meningsfull utbildningsetapp. Tanken att sjukvårdsbiträdesutbildning- en i sin helhet (23 veckor) skulle kunna tjäna detta ändamål, vilket stundom gjorts gällande, torde få övergivas av följande skäl. De elevgrupper, som efter grundkursen under längre tid skulle fortsätta med teoretisk och praktisk sjukvårdsutbildning, skulle under en fullständig biträdeskurs komma att till- bringa alltför lång tid med ämnen och arbetsuppgifter, som inte komme att ut- göra deras egentliga sysselsättning som examinerade. Detta skulle illa rimma med önskemålen att effektivisera olika utbildningslinjer. Biträdesutbildning skulle sålunda för dessa elever medföra en onödig förlängning och fördyring av den sammanlagda utbildningen. Det tor- de inte heller med fog kunna göras gäl- lande, att deras yrkesutbildning bleve avsevärt förbättrad. Ett annat skäl mot anordningen att lägga sjukvårdsbiträ- desutbildningen till grund för all perso- nalutbildning inom sjukvården har an- setts vara, att man därigenom skulle för- ta egenvärdet i biträdesutbildningen. Biträdesyrket skulle bli ett passageyrke och icke ett yrke för sig.

Eftersom utbildningsbehoven för de olika vårdyrkesgrupperna sålunda skil-

jer sig åt ganska snart efter det inledan- de stadiet, skulle en allmän grundkurs icke kunna göras särskilt omfattande. Den borde i fråga om kursinnehållet be- gränsas till sådana elementära kunska— per och praktiska färdigheter, som krävs av alla som skall arbeta inom sjukvården, t.ex. orientering om sjuk- huset, elementära kunskaper om hygien, grunderna för hur man sköter den sju- ke i sängen och i övrigt uppträder mot patienter och personal. Det är alltså frå- ga om valda delar av sjukvårdsbiträdes- utbildningen. Vi har närmare undersökt, hur en sådan allmän grundkurs skulle läggas upp för att passa de skilda utbild- ningsgrupperna i sjukvården utan att innebära en förlängning, och har därvid funnit följande.

Kursen skulle kunna omfatta cirka 10 veckor, varav 2 veckors teoretisk un- dervisning och omkring 8 veckors prak- tisk utbildning på vårdavdelning. An- ordningen skulle emellertid medföra sto- ra nackdelar och svårigheter. Samtliga nuvarande utbildningsplaner för sjuk- vårdspersonal skulle trasas sönder och behöva läggas om med hänsyn till grundkursen. För vissa linjer, som nyli- gen kommit igång efter nya läroplaner (t. ex. sjukvårdsbiträdes- och assistent- utbildning) vore det besvärande med stora ingrepp i utbildningsgången. Man skulle för samtliga elever skapa ytter- ligare en utbildningsetapp, vilket är motsatsen till en förenkling. En allmän grundkurs tillrättalagd för en så stor och mångskiftande personalkader skul- le vidare kräva omfattande organisa- toriska anordningar och i varje fall övergångsvis skapa oreda i utbildnings- systemet i ett för sjukvården synnerli- gen känsligt personalläge. Vi anser så- lunda att det överhuvud taget är svårt att på denna väg nå en god lösning för de olika utbildningslinjerna samt att förutsättningar för närvarande saknas

• Sida 163
•  Original

I detta sammanhang vill vi vidare re— dovisa att underhandskontakter med personalutbildningsberedningen givit vid handen att behov av samordning mellan sjukvårdsutbildningen och ut— bildningen för olika socialvårdande uppgifter (fångvård, nykterhetsvård, ungdomsvård) icke för närvarande fö- religger. Här bör också nämnas, att barnanstaltsutredningen prövat och av- visat tanken på gemensam grundkurs för personalen i sjukvården och insti- tutionsbarnavården. Huruvida åldrings- vården kräver särskild personalutbild- ning eller skulle kunna anknyta till den befintliga sjukvårdsutbildningen och eventuellt komplettera med vissa mind- re specialkurser, är en fråga vi icke an- sett oss böra pröva.

Lösningen på de samordningspro- blem, som påtalats från olika håll och som även enligt vår uppfattning bör ägnas noggrann uppmärksamhet, torde i stället få sökas efter andra linjer. En utvecklingslinje har vi behandlat i kap. 11, nämligen möjligheten till etappan- knytningar från en lägre utbildnings- nivå till en högre, varvid den enskilde bör tillgodoräknas tidigare inhämtade kunskaper och förvärvade erfarenheter vid genomgång av den högre utbild- ningsetappen. Principen om de succes- siva utbildningsstegen torde ha väsent- lig betydelse bland annat för rekryte- ringen till biträdes- och undersköter— skenivåerna. I övrigt förordar vi olika organisatoriska åtgärder för samord- ning och samverkan. Det bör ankomma på de berörda huvudmännen själva, d. v. s. landsting och kommuner, att fin— na de lämpliga formerna för denna sam- ordning.

Vi har sålunda icke på detta område ansett oss böra framlägga några utar- betade förslag dels med hänsyn till att förhållandena växlar avsevärt i lands-

tingsområdena och storstäderna, dels med hänsyn till principen om den kom- munala självbestämmanderätten. Sam- ordningsproblemen på sjukvårdsutbild— ningens område är också delvis av för- handlingskaraktär. Vissa landsting har redan övertagit all yrkesutbildning, så- ledes inte blott sjukvårdsutbildningen, från primärkommunerna inom lands- tingsområdet, under det att en utveck— ling mot detta mål är på gång i andra län. På flertalet håll synes man dock ännu ha sjukvårdsutbildningen förde- lad mellan landsting och primärkommu— ner. Att någon form av fast organisato- risk sammanhållning är önskvärd och på längre sikt oundgänglig har under vårt arbete framhållits i flera samman- hang. Utan att ge våra egna övervägan— den i dessa frågor karaktären av för- slag har vi dock ansett det lämpligt att här redovisa dem.

En av de viktigare åtgärderna synes vara att på landstingsnivån åstadkomma gemensam ledning och administration av sjukvårdsutbildningen. Detsamma gäller även Stockholm, Göteborg och Malmö. Sådan koordination har tidigare icke varit så angelägen. Det har emel- lertid genom den kvantitativa utveck- lingen av utbildningsverksamheten bli- vit väsentligt, att något regionalt organ har den samlade överblicken och an- svaret för planeringen. Även om läns- skolnämnden har sådana uppgifter, sy- nes dock ett samlat grepp om sjukvårds- utbildningen böra finnas också på hu- vudmannasidan.

Vad först beträffar landstingen anser vi en lämplig lösning vara, att en sär- skild styrelse företräder utbildnings- intressena på sjukvårdsområdet i lands- tingskommunen. En sådan styrelse skul- le kunna ha ett samlat kansli med en för de olika utbildningslinjerna gemensam utbildningschef. Under denne borde då för skilda linjer finnas särskilda rek-

• Sida 164
•  Original

torer och/eller studierektorer. En orga- nisatorisk samordning av detta slag måste självfallet lämna de olika utbild— ningsgrenarnas särart orubbad. Genom den centrala sammanhållningen av ett större elevunderlag ökades möjligheter— na att skapa fasta lärartjänster, även nya typer av lärartjänster, t. ex. för äm- neslärare i vissa ämnen. Dessa lärare skulle då undervisa på olika linjer inom organisationen, där deras Specialäm— nen förekom. Även sambruket av loka- ler för sjukvårdsutbildning skulle un— derlättas. Denna fördel skulle framstå klarast vid nybyggnad, varvid såväl un- dervisningens intresse som det allmän— na intresset att skapa rationella och ekonomiska skollokaler kunde tillgodo- ses. I sådant sammanhang borde över- vägas att införa ett system med ämnes— rum för vissa undervisningsämnen. Vi- dare skulle kunna förekomma gemen- samma teorisalar i viss omfattning, de- monstrationssalar, bibliotek, material- rum, studie- och grupprum m. m. Även i fråga om administrationslokaler och bilokaler torde stora vinster kunna upp- nås. Vidare skulle anskaffning och an- vändning av olika slag av undervisnings- materiel kunna samordnas vid en sam— manhållen utbildningsorganisation. Vissa landsting har genomfört eller planerar en ännu längre gående samord- ning genom inrättande av en gemen- sam styrelse eller central undervisnings- nämnd för hela eller större delen av sin mångskiftande utbildningsverksam- het. I Örebro läns landsting har sålun- da samordningsbehovet tillgodosetts ge- nom en dylik gemensam styrelse, under vilken lyder handelsgymnasium, sjuk- sköterskeskola, lanthushållsskola, yrkes- skolor, centrala verkstadsskolor samt lantmannaskolor, Anordningen har med- givits av Kungl. Maj:t på försök tills vidare. För att biträda styrelsen finns ett yrkesråd för sjuksköterskeutbild-

ningen och ett yrkesråd för utbildning- en vid lantbrukets yrkesskolor. Yrkes- råd, som består av fem ledamöter med goda kunskaper om verksamhetsområ- det, utses av styrelsen. Det är icke be— slutande utan rådgivande. Styrelsen har att inhämta yttrande från yrkesrådet i varje viktigare fråga som berör rådets verksamhetsområde. Efter liknande lin- jer som i Örebro läns landsting har sam- ordningen lösts även i Västernorrlands läns och Gävleborgs läns landsting. Vi inser till fullo värdet av en för hela landstingsområdet gemensam skolstyrel- se. Sådana lösningar av samordnings- problemen torde lämpa sig i bland an- nat vissa större landstingskommuner. Enligt vår mening finns det i dylika fall skäl att inom den gemensamma styrel- sen organisera en särskild avdelning el— ler nämnd med uppgift att svara för den omedelbara ledningen av sjukvårdsut- bildningens olika linjer inom landstings- området. Den gemensamma styrelsen bör också ha ett yrkesråd för sjukvårdsut- bildningen.

Förutom de ovan angivna praktiskt— organisatoriska fördelarna torde även i övrigt vid en organisatorisk samordning skolverksamheten kunna anordnas på mera ändamålsenligt sätt än för närva- rande. Sålunda skulle lärarinformation och fortbildning i form av planerings- dagar, pedagogdagar o.d. underlättas, varvid nya uppslag, rön och erfaren- heter såväl på det pedagogiska området som inom sjukvården kunde behandlas. I viss mån torde det också vara möjligt att under timmar till förfogande e.d. lägga in för eleverna på olika linjer ge— mensamma föreläsningar, filmförevis— ningar, studiebesök, diskussioner o. s. v.

I detta sammanhang vill vi till något utförligare behandling ta upp ytterli— gare en samordningsfråga, som fått allt större vikt de senare åren och som krä- ver ingående upmärksamhet på styrel-

• Sida 165
•  Original

seplanet för framtiden. Det gäller sam- ordningen av de knappa resurserna i fråga om de praktiska utbildningsplat- serna vid sjukhusen.

Genom den successiva utbyggnaden av utbildningskapaciteten på sjukvår- dens område ställs allt större krav på lämpliga praktikmöjligheter. Vi har i kap. 2 i korthet redogjort för utbild- ningsgången för en rad olika personal- grupper inom sjukvården. Kvantitativt mest omfattande vid sidan av sjukskö- terskeutbildningen är utbildningen av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, mentalsjukvårdspersonal och assisten- ter. Någon mera exakt beräkning av ut- bildningsbehovet beträffande sjukvårds- biträden och undersköterskor har hit— tills inte kunnat göras, främst beroende på att underlag så gott som helt saknas för bedömning av utbildningens netto— effekt, d.v.s. den arbetsinsats som i framtiden kan beräknas bli fullgjord av den utbildade. Preliminära överslags- beräkningar ger dock vid handen, att utbildningsbehovet är mycket stort, kvantitativt sannolikt väsentligt större än utbildningsbehovet av sjuksköterskor i varje fall de närmaste åren.

Vid sidan av sjuksköterskeutbildning- en kräver alltså sjukvårdsbiträdes- och undersköterskekurserna, trots att de är kortare, de flesta praktikplatserna. Grundutbildning av sjukvårdsbiträden innefattar bl. a. 16 veckor yrkesarbete, varav hälften förlägges till vårdavdel— ning för långtidssjuka eller liknande och hälften till vårdavdelning av i första hand kirurgisk karaktär. Kurs för ut- bildning av undersköterskor skall bl. a. omfatta yrkesarbete 24 veckor, varav åtta veckor vardera på avdelning av medicinsk och kirurgisk karaktär, fyra veckor på operationsavdelning eller ki- rurgisk mottagningsavdelning samt fyra veckor på mottagningsavdelning av val- fritt slag eller psykiatrisk vårdavdel-

ning. Under de nämnda praktikperio- derna ges ingen jämsidesundervisning.

I kap. 10 har vi angivit, på vilka av- delningar sjuksköterskeeleverna avses erhålla praktisk utbildning. Med hänsyn till att den längsta utbildningstiden skall avse medicinsk och kirurgisk sjukvård, är praktikplatserna inom dessa vårdom- råden av speciellt intresse. Med tanke på den blivande sjuksköterskans fram- tida arbetsuppgifter är det av vikt, att utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård får så stor bredd som möjligt. Allsidigheten i utbildningen torde på de flesta sjukhus bäst uppnås, om eleverna placeras på vårdavdelningar av normal- storlek med allmänmedicinsk och all- mänkirurgisk inriktning. Vid vissa stör— re sjukhus, exempelvis regionsjukhusen, har understundom vissa vårdavdelning- ar inom de medicinska och kirurgiska klinikerna kommit att specialiseras på vissa sjukdomsgrupper, vilket gör dem mindre lämpade för sjuksköterskeele- ver, i varje fall för hela utbildningsav- snittet i medicinsk resp. kirurgisk sjuk- vård. Då sådana avdelningar ändå mås- te tas i anspråk för sjuksköterskeutbild- ning, synes det nödvändigt att tillämpa viss rotation. Det bör dock beaktas, att eleverna inte bör byta praktikplats allt— för ofta. Som en allmän synpunkt vill vi framhålla, att där krav på snäv sjuk- vårdsmässig specialisering av vårdav- delningar framförs, huvudmännen bör beakta att detta vanligen medför ogynn- salnma återverkningar för den nödvän— diga praktiska utbildningen av sjuk- vårdspersonal.

Från såväl utbildningens som patient- vårdens synpunkt är det av vikt, att in- te alltför många elever placeras på en och samma avdelning. Elevantalet kan givetvis växla genom att anspråken på medverkan i utbildningen varierar mel- lan olika sjukhus och mellan olika vård- områden. Eleverna bör dock inte heller

• Sida 166
•  Original

spridas ut på alltför många avdelningar. Vidare bör framhållas, att svårigheter för avdelningspersonal och lärare upp- står om flera elevkategorier blandas på samma avdelning. Det innebär nämli- gen en belastning för handledare och kliniklärare att dagligen i detalj hålla isär olika elevkategoriers praktikbehov, utbildningsstadium, kursplaner etc. Där- för bör elever som genomgår samma ut- bildning i möjligaste mån placeras till- sammans på avdelningarna.

Mot bakgrunden av vad vi här anfört synes det oss ändamålsenligast, att vård- avdelningar för allmän medicin och all- män kirurgi reserveras i första hand för sjuksköterskeelever. Med hänsyn till den teoretiska jämsidesundervisning vi före- slår, bör sjuksköterskeutbildningen för- läggas till sjukhus i omedelbar eller nära anslutning till skolan eller i varje fall till så stora sjukhus, att man där kan anordna egen jämsidesundervisning. Specialavdelningar av medicinsk och ki- rurgisk karaktär skulle sålunda, dock med reservation för vad ovan fram- hållits beträffande regionsjukhusen och övriga större sjukhus, kunna reserveras för vidareutbildning av sjuksköterskor samt för övrig personalutbildning. För sistnämnda ändamål bör vidare utnytt- jas dels vårdavdelningar av mindre stor- lek vid de större sjukhusen, dels medi- cinska och kirurgiska vårdavdelningar vid mindre sjukhus eller allmänna av- delningar vid odelade lasarett m. m.

Under sjuksköterskeutbildningens ter- min 11 bör i allmänhet högst fyra elever placeras på en och samma vårdavdel- ning. Det ankommer på skolan att lägga upp lämpligt elevschema i samråd med sjukhusets personal. Under termin V däremot bör endast en elev åt gången

finnas på vårdavdelningen. Då utbild- ningen denna termin i huvudsak består i att följa avdelningssköterska/assistent— sköterska eller nattsköterska i hennes arbete, kan i varje fall två, vid behov även tre, elever samtidigt beredas ut- bildning på avdelningen. Med hänsyn till de speciella utbildningsuppgifter, som eleverna i termin V kommer att till- delas, synes de utan större hinder kun- na placeras på avdelningar, där även andra elevkategorier finns.

När det gäller övriga utbildningsav- snitt i sjuksköterskeutbildningen bör om möjligt icke heller mer än fyra elever samtidigt praktisera på samma avdelning. Beträffande barnsjukvård har vi i kap. 10 angivit vissa alternativa praktikmöjligheter med hänsyn till den begränsade tillgången på pediatriska av- delningar.

Den ändamålsenligaste fördelningen av de praktiska utbildningsplatserna allt efter de olika elevgruppernas behov av övningsuppgifter o.d. kräver noggrann planering i varje sjukvårdsområde. Vi förutsätter, att tillsynsmyndigheten ef- ter samråd med medicinalstyrelsen och huvudmannaorganisationerna utfärdar normer för denna fördelning.

Den samordning av utbildningsresur- serna, som i detta avsnitt diskuterats be- träffande landstingskommunerna, bör eftersträvas även i de landstingsfria stä- derna. Samordningen bör i förekom- mande fall enligt vederbörandes myn- digheters bedömning i lämpliga former omfatta även de icke kommunala sjuk- sköterskeskolorna samt vid lämplig tid- punkt utsträckas till att avse de större administrativa enheter som kan komma att utformas.

• Sida 167
•  Original

KAPITEL 15

Fortbildning och kursverksamhet

Den pågående breddningen och förgre- ningen av utbildningsvägarna inom vårt samhällsliv omfattar inte bara det reguljära utbildningssystemet med grundskola, fackskola, gymnasium, yr— kesskola etc. Vid sidan härav har inom större allmänna och enskilda företag vuxit fram en företagsanpassad utbild— ningsverksamhet — fortbildning inom företaget eller in service education — med syfte att göra de anställda bättre skickade att fullgöra sina arbetsupp— gifter.

Även på sjukvårdens område förekom- mer fortbildningsverksamhet i olika former och i ökande omfattning. Vi har i tidigare sammanhang nämnt, att vid barnmorskeläroanstalterna årligen an- ordnas repetitions- och fortbildnings- kurser, vilka enligt reglementet för barn- morskor är obligatoriska och till vilka kallelse sker genom medicinalstyrelsen. Även vid distriktssköterskeskolan orga- niseras kompletterings- och fortbild- ningskurser, vilka är frivilliga och av- sedda att bereda tjänstgörande distrikts- sköterskor tillfälle att följa hälso- och sjukvårdens utveckling. Här bör också nämnas, att skolöverstyrelsen årligen anordnar fortbildningskurser för skol- sköterskor. Vidareutbildning för olika kategorier av vårdpersonal i mental- sjukvården anordnas av medicinalsty- relsen.

Landstingsförbundets utbildnings- kommitté, som 1962 framlade förslag om forthildningsverksamhetens utform-

ning, förordade en intensifiering av sjukvårdshuvudmännens kurs- och kon- ferensverksamhet såväl lokalt som cen- tralt. Kommittén framhöll bland annat, att endast en väl utbyggd lokal fortbild— ning kan nå alla de stora grupperna av anställda och ge tillräcklig bredd åt verksamheten. Introduktion på arbets— platsen och kännedom om det enskilda landstingets sjukvårdsverksamhet kan endast ges genom lokala åtgärder. Er— farenheterna från industrin av intern företagsanpassad utbildning är goda, framhöll kommittén, och kan bidraga till trivsel i arbetet och därigenom till att minska omsättningen av personal och öka effektiviteten i arbetet. Centralt fö- reslogs likaledes en rad åtgärder i form av utbyggda resurser för kurs- och ut- bildningsverksamhet, däribland en sär- skild central kursanläggning. Förslagen håller på att successivt förverkligas. Under de senaste åren har landstings- förbundet sålunda bland annat anordnat konferenser och kurser för husmödrar och sjukvårdsföreståndare m. fl.

Även i de landstingsfria städerna före- kommer kursverksamhet för olika slag av sjukvårdspersonal. Som exempel kan nämnas, att sjukvårdsstyrelsen i Stock- holm, delvis i samverkan med stadens personalutbildningsnämnd, sedan åt- skilliga år anordnar fortbildning bland annat i arbetslednings- och samarbets— frågor (personalledning, personalintro- duktion m.m.).

Fortbildningsverksamhet sker vidare

• Sida 168
•  Original

genom kurser, som anordnas av yrkes- och personalsammanslutningar. Sålunda har Svensk sjuksköterskeförening sedan gammalt bedrivit kursverksamhet för sina medlemmar. Denna verksamhet har, sedan föreningens institut för hög- re utbildning förstatligades 1958, kun- nat utvidgas och differentieras. Under åren 1960—63 har föreningen sålunda organiserat ett flertal centrala kurser, vartill kommer ett stort antal kurser, som anordnats av föreningens lokalav- delningar och sektioner. Som exempel på centrala kurser och konferenser kan nämnas sådana som avsett arbetsled- ning, olika vårdområden (operation och narkos, öppen vård, mödra- och barna- vård, rehabilitering, vård av alkoholska- dade), arbetsstudier samt reaktivering. I detta sammanhang bör också nämnas, att utbildning av industrisköterskor sker i form av fortbildningskurser, som hittills anordnats av Svenska arbetsgi- varföreningen i samarbete med Svensk sjuksköterskeförenings rikssektion för industrisköterskor.

Lokalt förekommer föreläsningsserier i fortbildningssyfte vid ett flertal sjuk— hus. Oftast är föreläsningarna förlagda till kvällstid och i vissa fall har de möj- liggjorts endast genom att läkare kost- nadsfritt ställt sig till förfogande som föreläsare. På några sjukhus har en mer organiserad utbildning eller fortbild— ning anordnats. Inom den Öppna värden har lokala konferenser och kurser an- ordnats för distriktssköterskor och barnmorskor. För sjuksköterskor vid barnavårdscentraler har särskilt i Stock- holm viss fortbildning anordnats i psy- kologi och uppfostringsfrågor.

Även om sålunda åtskilligt fortbild— ningsarbete redan pågår, är dock beho- vet långt ifrån tillgodosett. För att möta kraven på ökade kunskaper hos sjuk- sköterskekåren dels till följd av utveck- lingen på sjukvårdsområdet, dels med

hänsyn till behovet att förstärka vissa yrkeskunskaper hos de under tidigare decennier utbildade, har vi diskuterat möjligheten att föreslå obligatorisk fort— bildning. Vi har emellertid funnit, att en sådan anordning i dagens läge, då re- surserna måste koncentreras på grund- utbildning av många olika personalka— tegorier i sjukvården, skulle ställa orim- liga krav på insatser och innebära svår— bemästrade organisatoriska problem. På längre sikt vore emellertid fortbild- ningskurser för alla, exempelvis vart åttonde till tionde år, ett eftersträvans- värt mål. Tills vidare måste man dock bygga på andra lösningar.

För arbetsgivaren bör en adekvat och i möjligaste mån kontinuerlig fortbild- ning ha väsentlig betydelse för och ut- göra ett led i en aktiv personalpolitik. Den bör komplettera den fortlöpande information, som varje huvudman och sjukhusledning ger sin personal i olika avseenden. Fortbildningsverksamheten för sjuksköterskor kan i vissa delar gö- ras gemensam för alla sjuksköterskeka- tegorier men torde i andra delar få ef- fektivt anpassas till varje enskilt vård- område.

Fortbildningen av sjuksköterskor bör enligt vår mening i huvudsak omfatta följande ämnesområden:

a) Medicin och medicinsk teknik

b) Administration inkl. arbetsledning

och organisation 0) Personaltjänst.

Utvecklingen inom det medicinska området medför behov av information om nya läkemedel och behandlingsme- toder, ny apparatur etc. I detta avseen- de råder för närvarande brister. Profy— laktiska synpunkter, hälsovårdsupplys- ning till patienter etc. bör ingå i fort- bildningsprogrammet i syfte att få den förebyggande vården bättre tillgodo- sedd. Det vore värdefullt, om sjukskö- terskor från öppen vård kunde deltaga och med sina erfarenheter belysa pro-

• Sida 169
•  Original

blemen. Detta skulle också ge den öpp- na vårdens sjuksköterskor tillfälle att få närmare inblick i den moderna slut- na sjukvården. Omvänt skulle studiebe- sök eller hospitering i öppen vård för sjukhusens sjuksköterskor öka dessas förståelse för patientens socialmedicins- ka situation. Sådan verksamhet bör kunna ingå som ett led i strävandena att få till stånd god samverkan och sam- ordning mellan sluten och öppen vård.

Det torde vara ett arbetsgivarintresse att administrativa och organisatoriska nyheter snabbt kommer till den arbets- ledande personalens kännedom. Sjuk- sköterskorna utgör den största arbets— ledande gruppen i sjukvårdsarbetet. All erfarenhet visar, att ändringar i fråga om organisation, arbetsmetoder, arbets- rutiner etc. måste följas upp genom in- formation och fortbildning för att få rätt effekt. Dessutom torde det alltid finnas ett intresse hos sjukvårdshuvudmannen att regelbundet få möjlighet dels att in- formera sjuksköterskepersonalen om vad som händer och skall hända inom hälso— och sjukvårdsområdet, dels att tillgodogöra sig sjuksköterskornas erfa- renheter på olika områden. Bristande information och osäkerhet om företags- ledningens och arbetsledarnas målsätt- ning och intentioner är en vanlig orsak till missnöje och ineffektivitet på arbets— platsen. Detta kan i sin tur påverka om- sättningen av personal inom företaget.

Vi har i olika sammanhang betonat vikten av att sjuksköterskorna erhåller tillräckliga kunskaper i arbetsledning. De flesta sjuksköterskor har arbetsled— ning och handledning av personal och elever som en väsentlig arbetsuppgift. De bör därför ha ingående kunskaper på detta område för att kunna bidraga till uppnående av trivsel och effektivi- tet på arbetsplatsen. Undervisning i ar- betsledning bör —— i varierande former — återkomma regelbundet och är av

den största betydelse för sjuksköter- skornas möjlighet att tillfredsställande fullgöra sina arbetsuppgifter. Detta gäl— ler icke minst inför de utbildningsre- former som planeras på sjukvårdens område och den pågående kvantitativa utbyggnaden av utbildningsverksamhe- ten.

Personaltjänst är ett samlat begrepp för åtgärder, som har att göra med de anställdas förhållande till arbetet och till företaget eller som hänger samman med de anställdas inbördes relationer i arbetsgemenskapen. Personaltjänsten brukar i huvudsak sägas omfatta a) per- sonalledning, b) anställningsfrågor, c) utbildningsfrågor, d) sociala frågor, e) personalredovisning m.m. Inom ett antal större sjukhus pågår f. n. ett visst arbete att renodla personaltjänstfrågor- na och centralisera dessa. Ett led i den- na utveckling är den nya sjukvårdsföre- ståndarfunktionen, som bl.a. innebär att husmödrarna vid större sjukhus i viss mån får ändrade arbetsuppgifter och överlämnar personaltjänstfrågorna till särskilda personalavdelningar. Den arbetsledande personalen — och sär- skilt gäller detta sjuksköterskor i olika befattningar — kommer dock ständigt i kontakt med olika personaltjänstfrågor och bör därför hållas kontinuerligt in- formerade om dessa.

Fortbildningsverksamheten bör givet- vis så långt möjligt samordnas för olika personalkategorier inom sjukvården. Den bör kunna organiseras centralt, re- gionalt och lokalt.

Eftersom fortbildningen huvudsakli- gen måste anses vara ett arbetsgivarin- tresse, bör enligt vår uppfattning sjuk- vårdshuvu-dmännen i princip anordna och bekosta densamma. Verksamheten bör dock planeras och bedrivas i sam- råd med de centrala tillsynsmyndighe- terna för såväl sjukvården som utbild- ningsväsendet samt berörda yrkes- och

• Sida 170
•  Original

befattningshavareorganisationer. Vi ut- går självfallet också från att de fackliga organisationerna även i fortsättningen i medlemmarnas intresse kommer att ver- ka för fortbildning och förkovran i yrket. Denna frivilliga verksamhet bör i möjligaste mån koordineras med det allmännas insatser genom kontinuerliga personliga kontakter och samverkan mellan de olika kursgivarna.

Vid centrala kurser, som av naturliga skäl bör rikta sig till mera begränsade personalgrupper, har deltagarna möjlig- het att få kontakt med kolleger från and- ra delar av landet och kan jämföra si- tuationen på olika arbetsplatser. Detta erfarenhetsutbyte kursdeltagarna emel- lan torde vara av särskilt stort värde för att bryta tendenser till slentrian i ar- betet. Genom centrala kurser kan också erhållas en viss likformighet i utveck- lingen över hela landet om så är önsk- värt i vissa frågor. Ansvaret för att cen- tral fortbildning för sjuksköterskor på olika sätt kommer till stånd bör enligt vår mening i princip åvila kommunför- bunden.

Viss regional fortbildningsverksamhet är också erforderlig. Detta gäller främst kurser, som med hänsyn till deltagaran- talet skulle vara för otympliga att an- ordna centralt men som ej skulle få till— räckligt deltagarunderlag om de anord- nades i exempelvis varje landstingskom- mun. Man har då att välja mellan att an- ordna ett flertal likadana centrala kur- ser eller ett antal regionala kurser spridda över landet. I många fall torde det senare vara att föredra. Ansvaret för den regionala fortbildningsverksam- heten synes i första hand få åvila re- gionlandstingen.

En lokalt anordnad fortbildning ger möjlighet att nå ett stort antal sjukskö- terskor. Verksamheten bör inrymma konferenser, kurser och föreläsnings- serier för sjuksköterskor inom olika

specialområden. I en del fall kan det vara lämpligt att förlägga fortbildning till vissa kliniker, såsom thoraxklinik, dermatologklinik etc. Sjuksköterskor inom sluten vård bör som nämnts ges möjlighet att hospitera inom öppen vård. Det gäller i synnerhet de sjukskö- terskor, som i sin sjuksköterskeutbild- ning ej erhållit praktik inom öppen vård. Beträffande fortbildning inom den öppna vården synes det vara lämpligt att anordna denna gemensamt för där anställda sjuksköterskor. Dessutom bör anordnas kurser för sjuksköterskor med specialuppgifter, t.ex. för dem som är anställda för hemsjukvård. Sjuksköter- skor inom öppen vård bör också, såsom vi tidigare framhållit inbjudas att del- taga i undervisning anordnad vid när- liggande sjukhus, och de bör ges möj- lighet att hospitera inom sluten vård.

En viktig del av den lokala fortbild- ningsverksamheten utgör introduktions- kurser av skilda slag. Sådan introduk— tion förekommer inom ett flertal sjuk- hus. Enligt vad vi erfarit, har lands- tingsförbundet nyligen tillsatt en perso- nalvårdskommitté med uppdrag att bl. a. närmare utreda denna fråga och fram- lägga förslag till introduktionsprogram för sjukvårdens olika arbetsfält. Med an- ledning härav har vi inte ansett oss böra beröra frågan om introduktion på ar— betsplatsen i annan mån än att vi un- derstryker den stora betydelsen från så- väl personal- som sjukvårdssynpunkt att om möjligt samtliga nyanställda, oavsett vilken personalgrupp de tillhör, får en lämplig anpassning till sina upp- gifter.

Reaktiveringskurser för legitimerade sjuksköterskor är också ett väsentligt led i en lokal fortbildningsverksamhet. Sådana kurser organiseras numera i samarbete mellan arbetsmarknadsver- ket, överstyrelsen för yrkesutbildning och sjukvårdens huvudmän. Vissa svå-

• Sida 171
•  Original

righeter har dock hittills gjort sig gäl- lande vid rekryteringen till dessa kur- ser. De i framtiden minskande ungdoms- kullarna och konkurrensen på arbets- marknaden kommer att medföra, att den äldre utbildade arbetskraften på alla sätt bör stimuleras att komma tillbaka till arbetslivet. Reaktiveringskurserna för sjuksköterskor är av största betydel- se i detta sammanhang, och arbetet med dessa kurser bör enligt vår mening in— tensifieras.

Till den lokala fortbildningen kan vi- dare räknas en hel rad andra åtgärder, som är ägnade att stimulera sjuksköter- skorna att förbättra sin yrkeskompetens. Hit hör stipendier för studier utom— lands, möjligheter att genom korrespon denskurser, studiecirklar eller på annat sätt förbättra skolunderbyggnaden och yrkeskunskaperna. I samband med rikt- linjerna för vidareutbildning och högre utbildning har vi bland annat pekat på olika decentraliserade kurser även på akademisk nivå. Tillgång till facklitte- ratur etc. är betydelsefull i detta sam- manhang.

Utvecklingen av den lokala fortbild-

nings- och studieverksamheten bör en- ligt vår uppfattning i första hand ankom- ma på de lokala sjukvårdshuvudmännen, d.v.s. landstingen och de landstings- fria städerna. Vad beträffar arbetsmeto- derna i fortbildningsverksamheten mås- te dessa självfallet kunna variera alltef— ter syfte och ämne. Föredrag, föreläs- ningar och lektioner kan tillämpas i vissa fall, medan seminarier, persona]- konferenser, diskussionsinledning och efterföljande överläggningar samt grupparbeten torde vara lämpliga for- mer för övrigt.

En väl utbyggd central, regional och lokal fortbildningsverksamhet förut- sätter tillgång till kursledare, föreläsare och lämpad undervisningsmateriel. Vi utgår från att sjukvårdshuvudmännen och deras centrala organisationer ägnar dessa behov erforderlig uppmärksamhet.

Till frågorna om fortbildning för vis- sa speciella grupper av sjuksköterskor (barnmorskor, distriktssköterskor, iu- dustrisköterskor m. fl.), återkommer vi i nästa betänkande i samband med för- slagen om deras utbildning.

• Sida 172
•  Original

KAPITEL 16

Studiesociala förmåner

Enligt våra direktiv har vi även att prö- va frågan om sjuksköterskeelevernas studiesociala förmåner och att framläg- ga förslag till såvitt möjligt enhetlig lösning av hithörande spörsmål. Nära sammanhängande med elevförmånerna är det vid flertalet sjuksköterskeskolor tillämpade internatsystemet, som vi ock- så behandlar i detta kapitel. Dessutom berör vi det krav på viss tids tjänst- göring efter legitimationen, det 5. k. assistentåret, som vissa huvudmän allt- jämt tillämpar.

Elevförmåner

Såsom vi i tidigare sammanhang redo— visat, har 1964 års riksdag beslutat att i studiesocialt hänseende hänföra sjuk- sköterskeeleverna till samma studeran- dekategori som universitets- och hög- skolestudenter m. fl. De kommer såle- des fr. o. m. budgetåret 1965/66 att er- hålla studiemedel för sitt uppehälle med högst 6 720 kronor om året, varav 1 750 kronor som studiebidrag vilket icke be- höver återbetalas och resten som lån att normalt amorteras under en period av 20—25 år.

De nuvarande huvudmannaförmåner- na (fri kost, logi samt ett vid de olika skolorna varierande kontantbidrag) är, såsom utförligt behandlats i kap. 2, att betrakta som ersättning för sjukskö— terskeelevernas arbetsinsats under den nuvarande praktiska utbildningen, i vil- ken eleverna till betydande del ersätter annan arbetskraft vid utbildningssjuk-

huset. Huvudmannaförmånerna kan allt- så sägas vara en form av lärlingslön. Vi har ovan föreslagit en annan ord- ning för den praktiska utbildningen. I den intensifierade studiegång, som föl- jer med vårt läroplansförslag, skall ele- verna i de praktiska utbildningsavsnit— ten icke ersätta reguljär sjukhusperso- nal utan gå vid sidan av sjukhusets per- sonalstat. De skall betraktas som stude— rande i likhet med eleverna i andra postgymnasiala utbildningsanstalter.

Här bör inskjutas, att huvudmanna- förmånerna i och för sig för framtiden kan bestå oförändrade utan att de stat- liga studiemedlen i nämnvärd grad be- höver reduceras. Förmånerna ryms nämligen helt eller i huvudsak inom det fribelopp, som i 1963 års penningvärde uppgår till 3 760 kronor.

Såväl tillkomsten av de statliga stu- diemedlen som elevernas ändrade sta- tus under de övervägande praktiska ut- bildningsavsnitten gör det nödvändigt att överväga huvudmannaförmånerna. Representanter för elevförbundet har till oss framfört önskemål om att sjuk- sköterskeeleverna även studiesocialt blir likställda med övriga studerande. I sam- band med att lärlingssystemet slopas, borde enligt elevförbundet lärlingslö- nen avskaffas och de statliga studie- medlen vara tillfyllest. Eleverna skulle med studiemedlen betala för sitt uppe- hälle under utbildningstiden. Man har framhållit, att måltider kan erhållas i sjukhusmatsalen till förmånligt pris och

• Sida 173
•  Original

att personalrum med förhållandevis låg hyra ofta finns att tillgå. Det har vidare i diskussionen anförts, att omfattande natura- och kontantförmåner i och för sig inte är någon garanti för en riktig elevrekrytering. Tvärtom skulle rekryte- ringen vid ett bibehållande av huvud- mannaförmånerna jämsides med studie- medlen kunna snedvridas på så sätt, att elever i ökad omfattning sökte sig till utbildningen mera på grund av för- månerna under utbildningstiden än av intresse och lust för sjuksköterskeyrket. I så fall finge man i längden en nega- tiv effekt i form av ökad avgång från yrket och ytterligare sjunkande för- värvsintensitet.

Ett bibehållande av huvudmannaför- månerna innebure jämfört med de nu- varande förhållandena en dubblerad stu- diehjälp. Skulle huvudmännen besluta medgiva samma förmåner som hittills, konserverades vidare olikheterna i ele- vernas ekonomiska villkor vid olika sko- lor, vilket såsom framgår av direkti- ven såvitt möjligt skulle undvikas. Där- jämte skulle sannolikt ett dylikt beslut leda till ett klent intresse för sommar- vikariat, eftersom vikariatslönen för flertalet elever komme att ligga ovan fribeloppet och sålunda reducera stu- diemedlen.

Vid övervägande av anförda omstän- digheter har vi för vår del stannat för att förorda, att huvudmännen överlag slopar de nuvarande natura- och kon- tantförmånerna. En sådan åtgärd ligger i linje med vårt förslag att eleverna under den praktiska utbildningen skall gå vid sidan av sjukhusets personalstat. Skulle huvudmännen av rekryterings- skäl i senare läge önska tillhandahål- la särskilda förmåner, borde detta en- ligt Vår mening ske i andra former än genom skattepliktig eleversättning. Lär- lingslön, vare sig den utgår in natura eller kontant, rimmar illa med elever-

nas studerandestatus. På grund av frå- gans natur och vikten av en enhetlig lösning föreslår vi, att överläggningar i denna angelägenhet tas upp mellan samtliga huvudmän.

I nternatsystem

I beskrivningen av de nuvarande ut- bildningsförhållandena har vi i kort- het redogjort för internatsystemet. Vi har vid våra kontakter med elevförbun- det och med grupper av elever motta- git ett flertal synpunkter på denna frå- ga. Man har sålunda bland annat fram- hållit, att internatet gör att eleven »kän- ner sig övervakad och i viss mån isole— rad», »skapar osjälvständighet» och »ger skev uppfattning om vad det kostar att leva» samt är »felaktigt ur utveck- lingssynpunkt». De ville i stället »ha sitt eget», få »ta större ansvar för sig själva», ha »möjlighet att själva välja bostad, laga mat» 0. s. v. Vissa fördelar med internatsystemet har också fram- hållits, främst att eleverna bor nära sko- lan och sjukhuset samt att de lätt har tillgång till skolans bibliotek och övriga undervisningsmateriel för studier på fritiden.

Enligt vår mening är internat icke nödvändigt från utbildningssynpunkt. Eleverna är vuxna, flertalet myndiga, många därtill gifta. De bör även i fråga om bostadsförhållandena så långt möj— ligt jämställas med övrig studerande ungdom i motsvarande ålder.

I nuvarande bostadssituation är det givetvis nödvändigt, att skolorna och deras huvudmän på alla sätt hjälper bostadsbehövande elever. Med hänsyn till den ökande elevintagning som måste förutses torde betydande ansträngning— ar komma att krävas. I den mån ny— byggnader aktualiseras, synes elevhem för olika studerandekategorier vara en lämplig lösning. Där särskilda elevhem

• Sida 174
•  Original

inrättas för elever i sjukvårdsutbild- ning, synes dessa böra stå öppna för skilda elevgrupper och elevhemmen vara fristående från respektive skolor och kurser.

Obligatorisk tjänstgöring efter legiti- mation

Vi harvtidigare nämnt, att landstings- förbundets styrelse år 1959 uttalat sig för ett slopande av kravet på viss tids tjänstgöring på anvisad befattning hos sjuksköterskeskolans huvudman efter fullbordad utbildning. Trots detta vid- håller alltjämt ett antal huvudmän det- samma. Assistentåret torde ursprungli- gen ha betraktats som en motpresta- tion för den kostnad huvudmannen åsamkats för sjuksköterskans utbild- ning. Hon borde då icke omedelbart ta anställning hos annan sjukvårdshuvud- man eller övergå till annan verksamhet. I dagens läge torde det huvudsakligen vara arbetsmarknadsläget, som gör att kravet alltjämt upprätthålls på vissa håll. Man torde önska förhindra, att de nylegitimerade sjuksköterskorna ome- delbart utträder ur den aktiva kadern.

Förutom den bindning av den enskil- de, som assistentåret innebär, har även andra nackdelar nämnts. Under assi- stentåret kan sjuksköterskan inte alltid beredas tjänstgöring inom sitt special- område, utan hon kan få acceptera plats inom vårdområde, där huvudmannen har det största behovet. Därmed förfe- las syftet med sjuksköterskans utbild- ning för viss gren av sjukvårdsverksam- heten.

Enligt våra förslag skall i fortsätt— ningen statsbidrag utgå till sjukskö- tearskeutbildningen enligt samma nor— mer som för kvalificerad yrkesutbild- ning i övrigt. Med hänsyn härtill bör enligt vår uppfattning krav på viss tids tjänstgöring efter legitimationen upp- höra. Icke heller bör sjuksköterskesko- las huvudman kunna göra anspråk på ekonomisk gottgörelse från annan hu- vudman, som anställer den nylegitime- rade. Vad här sagts bör enligt vår upp- fattning gälla även sådan legitimerad sjuksköterska, som under tjänstledighet från lägre befattning med bibehållen lön från arbetsgivaren genomgått sär- skild studiegång vid sjuksköterskeskola.

• Sida 175
•  Original

KAPITEL 17

Behovsprognoser

I kap. 9 har redovisats det beräknade antalet 18-åringar 1963—1978. Av den- na redovisning framgår, att ungdoms- kullen i 18-årsåldern kommer att successivt minska under den närmaste 15-årsperioden. Denna utveckling kom- mer antagligen att leda till en skärpt konkurrens om ungdomen mellan såväl olika vägar inom utbildningsväsendet som skilda områden av arbetslivet. Mot bakgrunden av sjukvårdens fortsatta expansion och dess därmed växande personalbehov kräver detta framtids- perspektiv fortlöpande uppmärksamhet vid planläggningen av rekryterings- och

utbildningsåtgärder. ÖHS-kommittén har i sitt betänkande »Sjukhus och öppen vård» (SOU

1963: 21, s. 71) framfört liknande tanke- gångar. Den finner det alltmer uppen- bart, att den viktigaste förutsättningen för en fortsatt stark ökning av hälso- och sjukvården i enlighet med de pro— gram som utformats och utformas ligger i möjligheten att rekrytera personal, sär- skilt utbildad sådan. Kommittén finner vidare, att detta gäller i desto högre grad som sjukvårdens personalbehov alltmer får sådan omfattning att de rent befolkningsmässiga förutsättningarna att tillgodose dem måste övervägas och anför mot bakgrunden härav vidare: Därför är personalplaneringen med allt vad den innebär — tillgångs- och efterfråge- prognoser och därpå grundade utbyggnader av utbildningskapaciteten och andra rekry- teringsbefrämjande åtgärder —- t. o. m. ännu viktigare än byggnadsplaneringen,

som traditionellt brukat tilldraga sig hu- vudintresset.

Det finns anledning att ta fasta på vad ÖHS-kommittén här anfört. I detta sammanhang vill vi även erinra om vad chefen för ecklesiastikdepartementet an- fört i direktiven till den nu arbetande yrkesutbildningsberedningen. Han har bland annat framhållit den långsiktiga planeringens betydelse, som ett av flera viktiga led i en samlad bedömning av utbildningsväsendets syfte i en period, då ett rationellt utnyttjande av tillgäng- liga realekonomiska resurser är av största vikt. Man bör därför enligt de- partementschefen söka komma fram till en bedömning av den totalt behövliga utbildningskapaciteten inom yrkesut- bildningen och dess huvudsektorer för så lång tid framåt, som en prognos i detta avseende på ett meningsfullt sätt kan göras. Slutligen bör, framhåller de- partementschefen, vägledning ges för hur en dylik prognos i fortsättningen skall kunna förnyas och revideras.

Liknande tankegångar har chefen för ecklesiastikdepartementet även fram— fört i prop. 1964z83 angående skolvä- sendets centrala ledning m. m. I denna förordas en koncentration av utbild- ningsfrågorna till ett gemensamt skol- verk bl. a. på grund av att en avvägning av tillgängliga resurser mellan olika om- råden ställer sig avgjort lättare, då en samordnad överblick kan erhållas. Vi- dare understryker departementschefen betydelsen av att det nya skolämbets-

• Sida 176
•  Original

verket (NSÖ) håller nära kontakt med utvecklingen på samhällslivets olika områden och ständigt beaktar därav föranledda behov av ändringar i utbild- ningens inriktning och omfattning. I propositionen föreslås, att den centrala statliga utbildningsmyndigheten skall åläggas att fortlöpande i samarbete bl. a. med vederbörande fackämbetsverk följa utvecklingen inom olika utbildningssek— torer och vidtaga de åtgärder som be- tingas härav.

I detta sammanhang bör även under- strykas vikten av att de som skall dra nytta av den utbildade arbetskraften, däribland sjukvårdshuvudmännen, bi- drager till att skolämbetsverket erhåller bästa möjliga underlag för sina disposi- tioner. Ett sådant underlag bör omfatta personalprognoser med lokal och re— gional differentiering i anslutning till sjukvårdshuvudmännens övriga sjuk- vårdsplanering. Det torde också —— som ÖHS—kommittén framhåller a. a., s. 103 _ få ifrågasättas om landsting och andra kommunala huvudmän kan vara tillfreds med att hela ansvaret för allt prognosarbete lägges på statliga organ. Enligt vår mening måste den i sjuk— vårdslagen för sjukvårdshuvudmannen stadgade skyldigheten att svara för sjuk- vårdens planering inom sjukvårdsområ- det också anses innebära skyldighet att planera för hur personalbehovet för områdets nya eller utvidgade sjukvårds- enheter skall kunna tryggas. En effektiv sådan planering förutsätter — som nyss framhållits _ tillgång till personal- prognoser avseende såväl efterfrågan som tillgång.

Mot bakgrunden av vad sålunda an- förts finns det anledning att närmare överväga, vilken metod som bör ligga till grund för en hela landet omfattande prognos beträffande tillgång och efter- frågan på sjuksköterskor. En personal-

prognos avseende sjukvårdspersonalen i dess helhet eller för någon enskild grupp måste å såväl efterfråge- som tillgångssidan grundas på prognoser om befolkningsutvecklingen. Statistiska cen- tralbyrån har framlagt en sådan för ti— den t.o.m. 1980. Med hänsyn dels till att en 15-årsperiod synes vara en lämp- lig utsträckning i tid av prognoser dels ock till att prognosunderlaget är begrän- sat till ungefär samma tidsperiod bör beräkningarna beträffande behov och tillgång omfatta tiden fram till 1980. Det huvudsakliga syftet med en pro- gnos beträffande sjuksköterskebehovet måste vara att erhålla underlag för be- räkningar av den önskvärda årliga ut- bildningskapaciteten av sjuksköterskor. öHS—kommittén, som i sitt tidigare nämnda betänkande tämligen ingående diskuterat sjukvårdens personalpro- blem, har där slagit fast att det i varje fall inom den närmaste framtiden är nödvändigt att utnyttja tillgänglig ut- bildningskapacitet så långt som möjligt. Man kan vidare konstatera, att såväl ÖHS-kommittén (a.a., s. 102 f) som ti— digare läkarprognosutredningen (SOU 1961: 8, s. 111) funnit att informations- basen för prognosarbete på längre sikt inom sjukvårdssektorn fortfarande är otillräcklig, även om den förbättrats un- der senare tid. En prognos avseende efterfrågan av sjukvårdspersonal synes böra bygga på dels uppgifter om det framtida sjukvårdsbehovet och hur det- ta behov skall fyllas, dels ock uppgifter om det nuvarande relativa behovet av sådan personal och förväntade föränd- ringar i detta. Den framtida sjukvårds- konsumtionen har tidigare varit föremål för undersökningar senast av läkar- prognosutredningen och även av öHS- kommittén. Läkarprognosutredningen har vid sina beräkningar härav funnit det nödvändigt att inom åtskilliga av sjukvårdens olika sektorer göra ett fler-

• Sida 177
•  Original

tal antaganden av programmatisk natur. De förutsättningar, som läkarprognos- utredningen räknat med, får — trots att mer än två år förflutit —— fortfaran- de anses i huvudsak stå orubbade och vara ägnade att alltjämt ligga till grund för beräkningar av sjukvårdsbehovet.

Bedömningar av det relativa behovet av sjuksköterskor måste likaledes inne— hålla åtskilliga programmatiska anta- ganden, av vilka en del måste anses Vila på förhållandevis osäker grund. Ett tämligen säkert antagande bör dock kunna göras, nämligen att arbetsveckan omkring år 1970 förkortats till 40 tim- mar.

I betänkandet »Arbetsuppgifter och thildning för viss sjukvårdspersonal» (SOU 1962:4) framlades vissa förslag rörande omfördelningen av arbetsupp- gifter i första hand avseende sluten vård och sjukhusansluten öppen vård. Utred- ningen lämnade emellertid inte några uppgifter om i vilken utsträckning det relativa behovet av sjuksköterskor skulle kunna minska vid ett genomförande av utredningens förslag. För att närmare undersöka detta har såväl landstingsför- bundet som åtskilliga enskilda sjuk- vårdshuvudmän låtit utföra arbetsstu— dier på sjukhusen. Resultaten från dessa studier föreligger för närvarande dock inte i fullt bearbetat skick. Rent allmänt kan sägas att det i regel inte är möjligt att nå en 100-procentig rationaliserings- vinst i en fungerande personalorganisa— tion. Det synes därför finnas skäl att be- döma de faktiska möjligheterna till des- sa reduceringar med en viss försiktighet. En ytterligare orsak härtill är, att man inte lär kunna nå maximal effekt utan ändring av den nuvarande dimensione- ringen av avdelningarna. Denna dimen- sionering betingas i de flesta fall av sjukvårdsinrättningens planlösning. Det torde krävas, att en sjuksköterska under viss s. k. lågfrekvent tid av dygnet och

icke bara nattetid kan svara för mer än en avdelning. Även sådana lösningar torde försvåras av merparten av de nu- varande sjukvårdsinrättningarnas plan- lösningar. Vidare kan införandet av s. k. obrutna arbetsskift komma att motverka de Vinster, som omfördelningen av ar— betsuppgifter i och för sig skulle kunna innebära.

Härtill kommer, att en ytterligare förutsättning för en mera väsentlig re- duktion av det relativa sjuksköterske- behovet — sjukskötersketätheten — sy- nes vara god tillgång på annan utbildad personal, såsom undersköterskor, sjuk- vårdsbiträden, sekreterarpersonal etc. För närvarande synes detta inte vara fallet, i varje fall inte i hela landet. Det är därför av största vikt, att även ut- bildning av sådan personal får tillräck- lig omfattning. Vad tidigare sagts om vikten av efterfråge- och tillgångspro- gnoser gäller naturligtvis i lika hög grad nu nämnda personal. Den för närvaran- de i hög grad besvärande bristen på sjuksköterskor får inte medföra att hu- vudmännen negligerar de frågor, som har samband med den övriga sjukhus- personalens utbildning och rekrytering. Det synes också finnas anledning att mot bakgrunden av det tidigare redovi— sade rekryteringsläget för sjuksköter- skorna och skolväsendets successiva omdaning undersöka, om den nuvaran— de utbildningen av annan personal kan anses vara tillfredsställande.

Det torde vidare förtjäna framhållas, att det från statistiska synpunkter är principiellt riktigast att en efterfråge- prognos i första hand grundas på sjuk— vårdens totala arbetskraftsbehov, som sedan fördelas på skilda personalkate- gorier. Av flera skäl, bl. a. att informa- tionsbasen beträffande andra personal— grupper än sjuksköterskorna är än mer osäker, måste emellertid ett sådant till- vägagångssätt avvisas i förevarande

• Sida 178
•  Original

sammanhang. Det torde få ankomma på andra organ att ta upp frågan i hela dess vidd.

I förevarande sammanhang synes det dessutom finnas skäl att erinra om föl- jande. 1946 års kommitté för sjukskö- terskeutbildningen företog bl. a. vissa beräkningar om det framtida behovet av sjuksköterskor. Kommittén konsta- terade därvid (SOU 1948: 17, s. 69) att en viss avlastning av avdelningsskö— terskans stora arbetsbörda skulle kunna vinnas, därest systemet med underskö- terskebefattningar bleve mera allmänt. År 1950 fanns 12 500 sjuksköterskor inom sluten vård. Motsvarande siffra 1960 var 21 900. Antalet vårdplatser inom den slutna vården ökade under samma tid från 105 000 till 116 700. Det- ta innebär en ökning av sjuksköterske— tätheten med cirka 50 procent.

Mot bakgrunden av det förhållandet att informationsbasen för prognosarbe- te inom sjukvårdsområdet för närva- rande är otillräcklig samt med hänsyn till ÖHS-kommitténs konstaterande av nödvändigheten att helt utnyttja alla till buds stående utbildningsresurser samt till vad i övrigt anförts, synes en pro— gnos avseende efterfrågan på sjukskö- terskor böra utarbetas på sådant sätt att den _ i enlighet med vad som an- gives i direktiven för yrkesutbildnings- beredningen — lätt skall kunna fort- löpande revideras med utnyttjande av en förbättrad informationsbas.

I fråga om underlag för tillgångs- prognoser är informationsbasen vida bättre. Samtliga legitimerade sjukskö- terskor i landet upp till en ålder av 66 år har som nämnts skyldighet att årligen lämna vissa uppgifter till medicinal- styrelsens sjuksköterske- och barnmors- keregister. Uppgifterna upptar bl. a. ålder, civilstånd, arbetsplats, tjänste— ställning och faktisk tjänstgöringstid

under året. Dessa uppgifter är numera överförda till hålkort och medger alltså en omfattande och relativt snabb bear- betning. Övergång till automatisk data- behandling av materialet förbereds inom medicinalstyrelsen, vilket bör medföra än bättre möjligheter till be- arbetning. Vissa bearbetningar av ma— terialet har genomförts. Arbetsmark- nadsstyrelsens prognosinstitut utförde under våren 1962 en bearbetning av- seende uppgiftsåret den 1 september 1959—31 augusti 1960. En bearbetning efter samma linjer har utförts under våren 1964 avseende uppgiftsåret den 1 september 1961—den 31 augusti 1962. Bearbetningen har till viss del haft till syfte att beräkna det antal årsverken av sjuksköterskor som man har anledning räkna med i en framtid. I denna del har bearbetningen under våren 1962 och våren 1964 skett enligt samma metoder. Resultaten är alltså fullt jämförbara _— prognosen har rullats.

Innan vi lämnar en närmare redogö- relse för prognosens metodik och resul- tat, finnes anledning att jämföra sjuk- sköterskekårens arbetsinsatser i års- verken räknat under de i det föregåen- de nämnda uppgiftsåren. I tabell 17.1 har sammanställts numerären i skilda åldersgrupper fördelade på gifta och ogifta, det antal årsverken som full- gjorts av respektive åldersgrupp samt antalet årsverken i förhållande till nu— merären, »förvärvsintensiteten».

Av tabellen framgår, att förvärvsin- tensiteten sjunkit inom så gott som alla åldersgrupper, såväl gifta som ogifta. Detta ger anledning till en viss oro för framtiden. En närmare analys av mate- rialet (jfr Berglinds undersökning, SOU 1964: 46) ger vid handen, att den ned- gång i den genomsnittliga arbetsin- satsen, som kunnat påvisas, till sin allt övervägande huvuddel finner sin för- klaring i den strukturförskjutning som

• Sida 179
•  Original

l'abell 17.1 Förvärvsinlensitet hos 1960 och 1962 års sjuksköterskekår fördelat på gifta och ogifta

g 03 8 08 1960 1962 1960 1962 Ökn. resp. Ökn. resp.

års- års— års- års- minskn. minskn.

antal verk. % antal verk. % antal verk. % antal verk. % % % —24 402 279 69,4 421 295 70,1 649 492 75,8 560 454 81,1 + 1,0 + 7,0 25—29 3 721 1 725 46,4 4 251 1 913 45,0 2 131 1 763 82,7 2 191 1 775 81,0 _3,0 _ 2,1 50—34 3 269 1 072 32,8 4 127 1 238 30,0 1 267 994 78,5 1 357 1 072 79,0 —8,5 + 0,6 35—39 2 872 862 30,0 2 887 837 29,0 1 349 1 085 80,4 1 148 907 79,0 _ 3,3 _ 1,7 40—44 2 759 924 33,5 3 100 992 32,0 1 316 1 071 81,4 1 347 1 078 80,0 _4,7 _ 1,7 45—49 1 962 788 40,2 2 272 909 40,0 1 206 1 019 84,5 1 244 1 033 83,0 _0,5 — 1,8 50—54 1 430 567 39,7 1 560 608 39,0 1 241 1 051 84,7 1 235 1 025 83,0 — 1,8 — 2,0 55—59 903 296 32,8 1 068 384 36,0 1 214 957 78,8 1 265 987 78,0 + 9,8 _ 1,0 50—65 513 85 16,6 614 98 16,0 1 232 389 31,6 1 349 513 38,0 _3,6 + 20,3 ): 17 831 6 598 37,0 20 300 7 274 35,8 11 605 8 821 76,0 11 696 8 844 75,6 _3,2 _ 0,5

ägt rum. Detta belyses kanske än mer av nedanstående tabell, i vilken de gifta och ogifta sammanförts. Det bör då ob- serveras, att även här en strukturför- skjutning ägt rum på grund av en ök- ning av sjuksköterskornas giftermåls- frekvens, varom mera i det följande. Den strukturförskjutning, som ägt rum mellan åren 1960 och 1962, orsakas till huvudsaklig del av ökad giftermåls- frekvens, lägre giftermålsålder och där- med lägre ålder vid första barnets födel- se. Denna för en relativ ökning av för- värVSverksamheten oförmånliga struk-

turförskjutning synes komma att fortgå inom överskådlig framtid. Av tabellerna framgår att åldersgrupperna 25—29 och 30—34 år representerar en stor del av den totala numerären sjuksköterskor. År 1960 var dessa åldersgrupper 35,3 procent och år 1962 37,3 procent. Vid den ökning av examinationen av sjuk- sköterskor," som blir följden av de se- naste årens ökade elevintagning och av den ökning, som må bli följden av ett ytterligare ökat intag, kommer dessa ål- dersgruppers andel av den totala nume— rären sjuksköterskor att öka ytterligare.

Tabell 17.2 Föruärvsintensitet hos 1960 och 1962 års sjuksköterskekdr

1960 1962 Ökn. resp.

minskn. Antal Årsverken % Antal årsverken % i %

———24 1 051 771 73,4 981 749 76,4 + 4,1 25—29 5 852 3 488 59,6 6 442 3 688 57,2 —— 4,0 30—34 4 536 2 066 45,6 5 484 2 310 42,1 — 7,7 35—39 4 221 1 947 46,1 4 035 1 744 43,2 -—— 6,3 40—44 4 075 1 995 49,0 4 447 2 070 46,6 — 4,9 45—49 3 168 1 807 57,0 3 516 1 942 55,2 — 3,2 50—54 2 671 1 618 60,6 2 795 1 633 58,4 —— 3,6 55—59 2 117 1 253 59,2 2 333 1 371 58,8 — 0,7 60—65 1 745 474 27,2 1 963 611 31,1 + 14,3 2 29 436 15 419 52,4 31 996 16 118 50,4 —- 3,8

• Sida 180
•  Original

Denna fortgående oförmånliga struk- turförskjutning kommer att verka i rikt- ning mot en successiv nedgång i den totala sjuksköterskekårens förvärvsin- tensitet. Mot denna bakgrund synes det mindre realistiskt att räkna med en ökning av förvärvsintensiteten, även om man vidtager åtgärder i syfte att höja denna. Vi kan inte underlåta att starkt understryka vikten av att sjukvårdshu- vudmännen med kraft måste vidtaga åt- gärder för att motverka en ännu lägre förvärvsintensitet hos sjuksköterskekå- ren. I detta hänseende vill vi erinra om vad öHS-kommittén (a.a., s. 104 ff.) för- ordat.

Tidigare har vi funnit, att en prognos i nuvarande läge avseende efterfrågan på sjuksköterskor bör utarbetas på så- dant sätt att den lätt skall kunna fort- löpande revideras med utnyttjande av en förbättrad informationsbas. Vid så- dant förhållande synes det metodiskt riktigast, att efterfrågeprognosen i fråga om behovet för sluten vård,'halvöppen och sjukhusansluten öppen vård utar- betas i två av varandra oberoende delar, en avseende sjukvårdsbehovet uttryckt i antalet vårdplatser vid skilda slag av

sjukvårdsinrättningar och en avseende det relativa behovet av sjuksköterskor -_ sjukskötersketätheten _ vid dessa. Härtill skall läggas den öppna vårdens behov. För att få fram utbildningsbeho- vet jämför man sedan med tillgångspro- gnosen, varvid utbildningens nettoeffekt beräknas med hjälp av tillgångsprogno- sens statistiska underlag. Ett sådant för- faringssätt synes vara bäst ägnat att taga tillvara det bättre statistiska under- lag, som framkommer inom något av delprognosernas områden utan att man för den skull måste ändra på underlaget för andra delar. Även i övrigt synes me- toden fylla de uppställda kraven.

Vi har ovan funnit, att läkarprognos- utredningens underlag för beräkning av det framtida sjukvårdsbehovet fortfa- rande får anses vara fullt godtagbart. Med stöd härav och på basis av statis- tiska centralbyråns befolkningsprognos, erhålles de framtida vårdplatsantal, som framgår av tabell 17.3. I tabellen har även för jämförelses skull medtagits motsvarande uppgifter för åren 1940—- 1960.

Indelningen i olika typer av vård- inrättningar är densamma, som använts

Tabell] 7.3. Vårdplatsantal inom hela sjukvården 1940—1960 samt beräknat vårdplats- behov 1970, 1975 och 1980 (avrundade tal) enl. läkarprognosutredningen.

Kroppssjukvård V är d av psyk exkl. långtids- Långtids- Mentalsjukvård . ' Antal platser vård (inkl. sjukvård (exkl. las.-psyk.) efterphwta ”Ch epileptiker las.-psyk.) 1940 ................ 46 148 5 332 24 266 — 1950 ................ 49 459 9 175 28 228 12 370 1955 ................ 49 464 12 926 29 779 12 939 1960 ................ 50 807 118 647 32 940 14 287 1970 ................ 54 000 40 000 40 000 19 000 1975 ................ 56 100 45 000 42 000 19 500 1980 ................ 59 000 51 000 44 500 20 000

1 Häri ingår högst 1 000 vårdplatser på sjukavdelningar på ålderdomshem, vilka först fr. o. m. 1960, med anledning av den nya sjukhuslagen, räknats som platser på sjukvårdsanstalt.

• Sida 181
•  Original

av t. ex. öHS-kommittén (a.a., s. 139. tab. 6.3.). Denna indelning har också visat sig vara tjänlig för en beräkning av det relativa sjuksköterskebehovet. Gi- vet är att en så pass grov indelning medför, att inom en sådan grupp kan skilda anstalters täthet variera högst be- tydligt. Så är t. ex. sjukskötersketäthe— ten avsevärt större vid ett högspeciali- serat undervisnings- eller regionsjukhus än vid ett mindre lasarett. Denna skill- nad i täthet beror huvudsakligen på att ett högspecialiserat sjukhus kräver ett inte så ringa antal sjuksköterskor vid sina ibland kraftigt utbyggda ser- vice- och behandlingsavdelningar. Här- till kommer, att de högspecialiserade sjukhusen i allmänhet har en starkare organisation för öppen vård, vilket krä- ver ytterligare sjuksköterskor. Såvitt kunnat utrönas genom ett representativt urval av ett antal sjukhus av skilda slag är sjukskötersketätheten vid kroppssjuk- husen 0,21. Det kan nämnas att 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen angav motsvarande täthet till 0,16. Or- saken till denna ökade täthet torde vara huvudsakligen en stark utveckling på det medicinska området samt en från 48 till 45 timmar per vecka genomförd arbetstidsförkortning. Utökningen av service- och behandlingsavdelningarna synes i sin tur huvudsakligen vara be- tingad av den medicinska utvecklingen, som bl. a. inneburit förbättringar av- seende såväl diagnostik som terapi. För- utsägelser om vad den framtida medi— cinska utvecklingen kommer att med- föra i form av ökade krav i fråga om personal är emellertid mycket ovissa. Det synes därför finnas skäl att vid framtida revideringar av prognosen ägna särskild uppmärksamhet åt täthets- siffrorna.

För långtidssjukvården är tätheten något svårare att beräkna, huvudsakli- gen beroende på att inrättningarna är

av starkt skiftande art. Man kan konsta- tera, att sjukskötersketätheten vid de senast byggda långtidsvårdsjukhusen i regel är större än vid inrättningar av äldre typ. Av tabell 17.3 ovan framgår, att långtidssjukvården är den kategori, inom vilken den starkaste utbyggnaden kommer att ske. Enligt beräkningarna kommer vårdplatsantalet under 1960- talet att mer än fördubblas. Med ut- gångspunkt häri synes det rimligast att välja den täthet, som återfinnes på de senast uppförda inrättningarna. Denna täthet har framräknats till 0,12.

Mentalsjukvårdens personalbehov är för närvarande under utredning. Men- talsjukvårdens personaldelegation avser att inom de närmaste månaderna lägga fram ett betänkande med förslag till per- sonalorganisation för mentalsjukhusen. Delegationen avser enligt under hand lämnad uppgift icke att ändra nuvaran- de behörighetsvillkor till förmanstjäns- ter inom mentalsjukvården. Dess förslag i fråga om sjuksköterskepersonal med- för, att sjukskötersketätheten vid men- talsjukhusen kan beräknas till 0,12.

Sjukskötersketätheten vid inrätt- ningar för vård av psykiskt efterblivna kan på basis av tillgängliga uppgifter beräknas till 0,02.

Den nuvarande tätheten vid olika slag av inrättningar bör dock inte utan vi- dare läggas till grund för en prognos. Vi har tidigare nämnt, att man bör göra det antagandet att arbetstiden kommer att förkortas från 45 timmar till 40 timmar per vecka. Detta medför en ökning av sjuksköterskebehovet schematiskt sett med 12,5 procent. Rationaliseringsarbe- tet inom sjukvården kan i viss mån kom- ma att neutralisera det ökade sjuksköa terskebehovet. Resultaten av de nu på- gående undersökningarna av möjlighe- terna att reducera sjukskötersketäthe- ten, synes emellertid för närvarande svåra att överblicka. Vi har därför av—

• Sida 182
•  Original

Tabell 17.4 Sjukskötersketätheten enligt fyra alternativ

Kroppssjukvård .................. Långtidssj ukvård ................ Mentalvård ...................... Vård av psyk. efterblivna och epilep-

tiker .........................

I II | III IV 0,236 0,213 0,189 0,165 0,135 0,122 0,108 0,095 0,120 0,120 0,120 0,120 0,023 0,020 0,018 0,016

stått från att närmare precisera dessa reduceringar och i stället valt att fram- föra fyra olika alternativ innebärande ingen, tio, tjugo och trettio procents reduktion.I alla fyra alternativen har dock tätheten först räknats upp med nyssnämnda 12,5 procent. Täthetssiff— ran för mentalvården har hållits kon- stant för den tid prognosen avser.

De skilda alternativa tätheterna fram- går av tabell 17.4.

Med utgångspunkt häri och på basis av de tidigare angivna platsantalen inom olika vårdfonmer erhålles behovet av heltidstjänster för sjuksköterskor enligt de nämnda alternativen (tabell 17.5).

Härtill kommer så det framtida be— hovet av heltidstjänster för sjukskö- terskor för öppen vård, såsom distrikts- sköterskor o. dyl. För att beräkna detta synes man för närvarande vara hän- visad till den bedömning av utveck-

lingen inom detta område som gjorts av läkarprognosutredningen, enligt vil- ken efterfrågan på öppen vård kan be- räknas öka med 4,5 procent per år fram till år 1970 och därefter med 3,5 pro- cent per år. På grundval härav kommer behovet av sjukskötersketjänster i öp- pen vård — nu i runt tal 3 400 .— att år 1970 utgöra 4 600, år 1975 5 450 och år 1980 6 450.

Slutligen finnes ett ökat behov av sjuksköterskor för läraruppgifter. Anta- let tjänster är nu ca 500 och behovet kan uppskattas stiga starkt fram till år 1970, varefter det förefaller troligt att det kommer att hålla sig något så när konstant. Ökningen kan skattas till i stort sett en fördubbling.

Det totala behovet av heltidstjänster för sjuksköterskor enligt de olika alter- nativen framgår av tabell 17.6.

Den framtida tillgången på sjukskö-

Tabell 17.5 Behovet av heltidstjänster för sjuksköterskor inom sluten vård enligt fyra

alternativ I II III IV 1970 ............................ 23 650 21 800 19 900 18 050 1975 ............................ 25 050 23 150 21 100 19 150 1980 ............................ 26 850 24 800 22 600 20 500

Tabell 17.6 Totala behovet av heltidstjänster för sjuksköterskor enligt fyra alternativ

I II III IV 1970 ............................ 28 700 26 850 24 950 23 100 1975 ............................ 30 950 29 050 27 000 25 050 1980 ............................ 33 750 31 700 29 500 27 400

• Sida 183
•  Original

Tabell 17.7 Diagram över giftermålsfrekvensen hos kvinnor i allmänhet och hos sjuk- sköterskor 1962 och 1980

Procent 50- / . ""—"— kvinnor i alla 1980 "-_ x'— 1 I. i. 1,0- = kvinnor i alla 1962 30" —-——- = sjuksköterskor 1980 . 20' ------------ = sjuksköterskor 1962 10— Ålder | | | ] If I I | | | | | | T I | | | ' ' 22 24 26 28 50 32 3” 36 38 140 & tott 45 '48 50 52 54 55 58 60 62

terskor har beräknats med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats till medici- nalstyrelsens tidigare nämnda sjukskö- terske— och barnmorskeregister. Arbets- marknadsstyrelsens prognosinstitut har svarat för denna del av prognosen (jfr Arbetsmarknadsinformation S 3/1962). Denna upptar inledningsvis vissa blas- tabeller för överlevelsesannolikhet, gif— termålsfrekvens och förvärvsintensitet. Uppgifterna angående överlevelsesanno- likheten har hämtats från Statistisk års- bok. En närmare redogörelse härför sy- nes i förevarande sammanhang sakna intresse. Giftermålsfrekvensen däremot spelar en betydelsefull roll när det gäl—

ler en yrkeskårs förvärvsintensitet. I ovanstående dia-gram (tabell 17.7) visas den nuvarande och den år 1980 förvän- tade civilståndsfördelningen dels hos kvinnor i allmänhet, dels hos sjukskö— terskekåren.

Siffrorna för sjuksköterskekårens framtida giftermålsfrekvens grundar sig i den beräkning diagrammet utvisar i huvudsak på den andel de utgjorde av giftermålssiffrorna för samtliga kvin- nor i landet år 1962. Denna ganska starkt ökande giftermålsfrekvens kan — som visats tidigare _— inte undgå att inverka oförmånligt på sjuksköterske- kårens framtida förvärvsintensitet.

• Sida 184
•  Original

.Tabell 17.8 Antal årsverken av 1962 års sjuksköterskekår 1962 samt beräknat antal årsverken 1967—1982

¹ 962

1967 1972 1977 1982

8

08

S:a

08

S:a

og

S:a

og

S:a

og

S:a

22—24 295 25—29 1913 30—34 . 1238 35—39 837 40—44 992 45—49 909 50—54 608 55—59 384 60—65 98

454 1 775 1 072 907 1 078 1 033 1 025 987 513 749 3 688 2 310 1 744 2 070 1 942 1 633 1 371 611

295 1 463 1 202 923 1 196 836 509 143 262 1 217 1 034 897 1 168 1 090 1 019 511 557 2 680 2 236 1 820 2 364 1 926 1 528 654

225 1 425 1 334 1 110 1 080 693 189 177 1 160 997 987 1 292 1 133 549 402 2 585 2 331 2 097 2 372 1 826 738

216 1 562 1 610 1 005 900 257 176 1 166 1 113 1 101 1 356 635 392 2 728 2 723 2 106 2 256 892

237 1 886 1 444 829 337 177 1 304 1 317 1 197 770 414 3 190 2 761 2 026 1 107

Summa årsverken 7 274

Antal leg. sjuksköterskor . . . . . . 20 300 Procentuell andel av ett årsverke som en sjuksköterska utför. . . 36

⁸ 844 11 696 76

16 118 31 996

50

⁶ 567 20 003 33 ⁷ 198 ⁹ 664 74

13 765 29 667

46

⁶ 056 18 483 33 ⁶ 295 ⁸ 581 73

12 351 27 064

46

⁵ 550 16 335 34 ⁵ 547 ⁷ 758 72

11 097 24 093 46

⁴ 733 13 571

35

⁴ 765 ⁶ 939 69 ⁹ 498 20 510 46

• Sida 185
•  Original

Med utgångspunkt i överlevelsesanno- likhet, giftermålsfrekvens och nuvaran- de förvärvsintensitet har 1962 års sjuk— sköterskekårs förvärvsintensitet ut- tryckt i ärsverken _ ett årsverke är 11,5 månader — framskrivits. Resulta- tet härav framgår av tabell 17.8. Prognosinstitutet har dessutom före- tagit en framskrivning av 1 000 examine- rade per år med hänsyn tagen till exa- mensålder, giftermålsfrekvens och för- värvsintensitet. Vid denna framskriv- ning har gjorts samma antaganden om civilståndsfördelning och förvärvsinten- sitet, som tillämpades vid framskriv- ningen av 1962 års kår. Vidare har ål— dersfördelningen bland de examinerade antagits vara densamma som tidigare. Framskrivningen framgår av tabell 17.9. Den faktiska intagningen till sjuk- sköterskeutbildningen de sista åren och den beräknade elevintagningen för åren 1964 och 1965 ger på basis av prognos- institutets beräkning följande resultat i form av sjuksköterskeårsverken. In-

tagningen har då beräknats vara kons- tant efter 1965 eller ca 2 700 för år.

1970 21 550 1975 25 250 1980 28 200

En jämförelse med de tidigare redo- visade behovssiffrorna visar att balans mellan tillgång och efterfrågan på sjuk- sköterskor inte nås om inte intag- ningen och examinationen ökas ytter- ligare eller man lyckas reducera sjuk- skötersketätheten med omkring 30 pro- cent. Vi har emellertid tidigare anfört vissa skäl för att bedöma reduktions— möjligheterna med försiktighet.

I tabell 17.10 visas vilken elevintag- ning som krävs för uppnående av ba- lans 1970—1975_1980 enligt de olika alternativen.

Siffrorna visar bland annat, »att om reduktionen av sjukskötersketätheten stannar vid 10 %, balans nås 1975 under förutsättning att elevintagningen ökas till 4 000 fr. o. m. 1965/66. Stannar elev-

Tabell 17.9 Antal årsverken som kan erhållas 1963_1980 av 1000 ezaminerade sjuk- sköterskor per år 1962_1979

Exa— 1963 1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 1980 mensår 1962 654 554 525 438 419 412 411 416 434 441 1963 _ 583 541 491 419 411 410 413 424 434 1964 _ 655 550 525 438 413 412 410 416 424 1965 _ _ 580 541 491 412 411 410 413 416 1966 — _ 652 550 525 431 413 412 410 413 1967 _ — _ 580 541 480 412 411 410 410 1968 _ _ _ 652 550 511 431 413 412 410 1969 — — — _ 580 526 480 412 411 412 1970 _ _ — _ 652 533 511 431 413 411 1971 _ _ _ —— _ 565 526 480 412 413 1972 _ _ _ _ _ 646 533 431 431 412 1973 — _ — _ _ — 565 526 480 431 1974 _ _ _ _ _ _ 646 533 511 480 1975 _ _ _ _ _ _ _ 564 526 511 1976 _ _ _ _ _ _ _ 644 533 526 1977 _ _ _ _ _ — _ _ 564 533 1978 — — _ _ — — _ — 644 564 1979 _ _ _ _ _ _ _ _ — 644 Summa 654 1 792 2 848 3 777 4 615 5 340 6 161 6 906 7 844 8 285

• Sida 186
•  Original

Alt ernativre duktion & v Erf. elevintag fr. o. m. 1965/66 för uppnående av balans sjukskötersketätheten 1970 1975 1980 I (_ 0 %) _1 4 650 3 600 11 (—10 %) _1 4 000 3 300 111 (—20 %) _l 3 250 2 800 IV (_30 %) 3 750 2 700 2 700

* För uppnående av balans enligt detta alternativ skulle krävas ett helt orealistiskt elevintag.

intaget vid 3 300, uppnås balans enligt detta alternativ först 1980. Det bör ock- så erinras, att behovet av personalök- ning på grund av arbetstidsförkort- ningen ligger inräknad i samtliga alter- nativ.

Vi vill slutligen framhålla, att till-

komsten av laboratorie-, operations-, ra- dioterapi- och röntgenassistenter kom- plicerar bedömningen av det framtida behovet av sjuksköterskeutbildad per- sonal. Denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta prognos- arbetet.

• Sida 187
•  Original

KAPITEL 18

Rekryteringsåtgärder m. 111.

Vi har i tidigare sammanhang erinrat om den allmänna ökningen av utbild- ningsintresset hos ungdomen och sam- hällets möjligheter att inom en nära framtid tillgodose detta i väsentligt större utsträckning än som tidigare kun- nat ske. Den positiva attityden till ut- bildning gäller inte minst flickorna. I det allmänna gymnasiet utgör dessa för närvarande omkring 50 procent. I den sociala fackskolan och den ekonomis- ka fackskolan kan man räkna med en klar kvinnlig övervikt. Folkhögskole- ungdomen, som hittills utgjort ett be- tydande rekryteringsunderlag för sjuk- sköterskeskolorna, får genom folkhög- skolans anpassning till grundskolan i allt väsentligt samma skolkompetens och valmöjligheter i fråga om fortsatt utbildning som fackskolans elever. Re- dan på 1970-talet torde minst 11-årig skolutbildning vara vanlig, sannolikt rent av förhärskande. Därefter kommer olika former av postgymnasiala utbild— ningar att stå ungdomen till buds.

I kap. 9 har med siffror visats, hur ungdomskullarna de närmaste 15 åren successivt minskar. Arbetsmarknads- myndigheterna räknar med att arbets- krafttillgången totalt kommer att stag— nera på 1970-talet. På grund av knapp- heten kommer arbetskraften då att bli dyr. På den kvinnliga arbetsmarkna- den, som torde förbli av särskilt in- tresse för sjukvårdens del, torde även av dessa skäl ett skärpt konkurrensläge inträda. Enligt uppgifter från arbets-

marknadsexperter kan näringslivet vän- tas intensifiera sina åtgärder för att dra till sig ungdomlig arbetskraft. Med den ökande värderingen av fritid o. (1. kan arbetstidsförhållandena i väsentlig mån komma att bli avgörande för re- kryteringsmöjligheterna inom olika branscher.

Vid ett försök att bedöma sjukvår- dens utsikter att dra till sig tillräckligt många och väl kvalificerade sökande i det läge, mot vilket de ovan antydda utvecklingslinjerna pekar, bör man gi- vetvis vara realistisk. Det synes svårt att här som på åtskilliga andra service- områden frigöra sig från en viss pes- simism, såvida inte kraftfulla och kon- sekventa stimuleringsåtgärder kan vid- tagas med sikte på framtiden.

ÖHS-kommittén har i sitt betänkande »Sjukhus och öppen vård» (SOU 1963: 21 sid. 104—116) diskuterat en rad olika förslag att motverka personalkrisen. Denna måste enligt ÖHS-kommittén mö- tas med en kombination av åtgärder. Liksom vi gjort i föregående kapitel, har ÖHS-kommittén dels sökt bedöma efterfrågestegringen beträffande sjuk- sköterskor, dels tagit upp till gransk— ning olika uppslag att påverka yrkes- intensiteten hos kåren i gynnsam rikt- ning. Till den förstnämnda problemati- ken hör förutom utvecklingen av det grundläggande sjukvårdsbehovet bland annat nya arbetstidsförkortningar samt tillkomsten av personal som avses av- lasta sjuksköterskorna vissa arbetsupp-

• Sida 188
•  Original

gifter (assistenter, undersköterskor, skrivpersonal m. fl.) ävensom rationali- seringsarbete inom sjukvården. Till den andra sidan av problemet _ yrkesin- tensiteten — hör frågan om arbetsvill- koren i vidsträckt bemärkelse. För att få sjuksköterskepersonal att stanna i respektive återvända till den yrkesverk- samma kadern är man bland annat be— roende av lösningar, som förutsätter arbetsm-arknadsparternas egen medver- kan, t. ex. i fråga om löne- och arbets- tidsproblemen. I det sammanhanget framhålles också, att karriärmöjligheter genom ökat antal befordringstjänster bidrar till att motverka hög personal- omsättning. öHS-kommittén påpekar också, att arbetstidsförhållandena blir alltmer »bekväma» för stora löntagar- grupper utanför sjukvården och även för vissa grupper inom sjukvården. Så- som kommittén framhållit bör stor upp- märksamhet ägnas åt att även för sjuk- sköterskorna tillgodose önskemålen om odelad arbetstid, ökat antal deltids- tjänster, ökade insatser för personal- vården, anskaffande av lämpliga bostä— der och daghemsservice o. s. v. Kom- mittén har vidare förutsatt, att den obekväma arbetstid som icke går att undvika skall gottgöras genom aVSevärt bättre kontantersättning.

För vår del vill vi här till diskus- sion ta upp vissa frågor av beskaffen- het att positivt påverka ungdomens in- tresse för sjuksköterskeutbildning i framtiden.

Det utbildningsförslag vi” framlägger innehåller i och för sig flera moment, som bör appellera till välmeriterade sö— kande med önskan att på rimlig tid er- hålla en effektiv och kvalificerad yr- kesutbildning med möjligheter till vi- dare yrkesutveckling åt många olika håll. Bland dessa delförslag må särskilt följande nämnas. Den nuvarande orien— teringsperioden avskaffas. Därmed för-

svinner en anordning, som för många har inneburit en oviss väntetid på upp till ett år före det definitiva inträdet i sjuksköterskeskolan. Åldersgränsen 19 år sänkes till 18 år bland annat för att göra det möjligt för sökande, som efter grundskolan fortsätter sin teore- tiska utbildning i exempelvis facksko- la, att omedelbart vinna inträde. Ter- minssystem föreslås, varigenom sjuk- sköterskeelever erhåller sommarferier i likhet med studerande vid övriga post- gymnasiala och andra utbildningsan- stalter. Till denna likställdhct bidrar också de redan beslutade studiesociala förmånerna av exakt samma innebörd som för universitets- och högskolestu- derande. Ytterligare föreslår vi, att ele— verna under hela sin utbildning skall ha status som studerande vid sidan av sjukhusets personalstat och icke anses ersätta reguljär sjukhuspersonal i ett fastställt tjänstgöringsschema. Därige- nom kan utbildningen effektiviseras och inriktas på de kvalificerade funktioner och arbetsuppgifter, som blir sjukskö- terskans i framtiden. Trots att åtskilligt nytt kunskapsstoff inlagts, har denna effektivisering jämte åtgärden att för- lägga specialutbildningen till en senare vidareutbildningsetapp gjort det möjligt att begränsa grundutbildningen fram till legitimationen till fem terminer (22% år). För elever som genomgått fullstän- dig gymnasieutbildning har vi antytt möjligheten att genom överkurser, bred- vidläsning och liknande anpassning av sjuksköterskeutbildningen skapa intres- se för vidare utbildning och för mera ansvarsfulla uppgifter på sjukvårdens område. Slutligen har vi föreslagit en förkortad studiegång till sjuksköterske- legitimation för dem som tidigare erhål- lit undersköterske- eller mentalsjuk— vårdsutbildning, varigenom för kropps- sjukvårdcns personal nya möjligheter öppnats till avancemang mot högre och

• Sida 189
•  Original

mera kvalificerade befattningar inom yrkesområdet.

Utöver de här nämnda utbildnings- mässiga omläggningarna, som enligt vår mening bör kunna bidraga till att göra sjuksköterskeutbildningen lockande, måste ytterligare åtgärder aktualiseras för att i möjligaste mån garantera sjuk- sköterskeskolorna tillräcklig elevrekry- tering för framtiden. Vi skall nedan i detta kapitel ta upp två sådana åtgär- der, nämligen ökade insatser för orien- tering och vägledning om framtidsmöj- ligheterna m. m. inom sjukvårdens sto- ra yrkesvärld samt inriktning på man- liga elever i större omfattning än hit- tills. Vi skall också diskutera möjlig- heterna att under de närmaste åren kraftigt öka utbildningskapaciteten vid sjuksköterskeskolorna för att under övergångstiden, innan de stora ungdoms- kullarna ebbar ut, kunna erbjuda ut- bildning åt så många som möjligt.

Yrkesorientering om sjukvården

Det är enligt vår mening av vikt att aktivt kunna intressera de unga på ett tidigt stadium för alla de skilda yrkes- banor sjukvården kan erbjuda. Redan i den obligatoriska skolan stiftar ung- domen numera bekantskap med yrkes- livet genom teoretisk och praktisk yr- kesorientering, som är ett led i förbe- redelsen för yrkesvalet. Den praktiska yrkesorienteringen, som i grundskolan normalt omfattar tre veckor i årskurs 8, torde bland annat vara av betydelse. Under praktikveckorna skall eleven ef- ter eget val och intresse pröva två eller tre yrken och därvid deltaga i lämpliga arbetsuppgifter. Många unga torde un- der dessa praktikperioder, då de har tillfälle att själva göra iakttagelser och skaffa sig informationer, få en säkrare uppfattning om önskad yrkesinriktning. Från arbetslivets sida kan den prak-

tiska yrkesorienteringen tjäna som ett led i framtida personalrekrytering. Det förekommer givetvis ofta också att praktikperioden ger negativa erfaren- heter, vilket likaledes kan innebära en nyttig upplevelse för både den enskilda och för arbetsgivaren.

Frågan om att erbjuda skolungdomen praktisk yrkesorientering på sjukhu- sen har varit föremål för åtskillig dis— kussion. Svårigheter föreligger onekli- gen. Sjukvårdens företrädare har an- fört, att åldern 15—16 år är för låg, att arbetets art är olämplig för min-der- åriga, att de sjukas intressen måste bc- aktas, att infektionsriskerna för patien- ter och personal är betydande samt att personalen inte hinner instruera och övervaka. Med hänsyn till sådana fak- torer har medicinalstyrelsen och dess huvudmannaråd förordat, att yrkes- orienteringen skall ske i form av väl planlagda studiebesök, eventuellt kom- pletterade med teoretisk-praktisk utbild- ning i lärosal.

Med hänsyn till personalläget i sjuk- vården och till den sannolika framtida utvecklingen på arbetsmarknaden, som vi ovan skisserat, anser vi det synner- ligen angeläget att skol- och medicinal- myndigheterna i samråd med sjukvårds- huvudmännen inventerar alla möjlig- heter att medverka i yrkesorienterande sammanhang bland ungdomen. Sjukvår- den måste i likhet med övriga branscher ges möjligheter att med lämpliga meto- der i de för ungdomens yrkesinriktning viktiga åren objektivt och konkret infor- mera om yrkesfunktioner, yrkeskrav, ut- bildningsvägar och yrkesbanor, perso- nalbehov, framtidsutsikter och beford— ringsmöj'ligheter, möjligheterna till ut- veckling och specialisering på skilda verksamhetsgrenar, löner och förmå- ner 0. s. v. Av skäl som vi tidi- gare anfört är det nödvändigt, att yr- kesorienteringen i skolorna i ökad om-

• Sida 190
•  Original

fattning vänder sig till eleverna i de gymnasiala skolformerna, icke minst till eleverna i det allmänna gymnasiet. För yrkesorienteringen och yrkesväg- ledningen erfordras broschyrer och an- nat tryckt material med goda illustra- tioner ävensom bildband, filmer o. d. Skolradio—TV torde ha stor betydelse för konkret och realistisk information om den moderna sjukvården. Även ge- nom att inbjuda representanter för sjuksköterskeutbildningen och sjukvår- den kan skolan erhålla sakkunnig orien- tering och upplysningar. Av största vikt är emellertid, att sjukvårdsinrätt- ningarna också tar till vara möjlighe- ter som kan finnas att genom studiebe- sök, hospitering och auskultation samt praktisk yrkesorientering på därför lämpade arbetsenheter ge de unga chan- sen att i verkligheten få uppleva sjuk— vårdsyrkena. Praktikanställningar un- der ferier för de äldre tonåringarna hör också hit. Det torde vara självklart, att den verksamhet vi här avser måste kombineras med lämplig introduktion och kräva speciellt omhändertagande av de unga. Normer för vad slags upp— gifter som kan tilldelas praktikanter behöver också utarbetas.

Vi har här mest uppehållit oss vid sådan orienterande verksamhet, som riktar sig till de unga. Det krävs också väsentligt större insatser än hittills för att ge vidgad och fördjupad informa- tion åt yrkesvalslärare, lärare i sam- hällskunskap, yrkesvägledare och and- ra som har att gå ungdomen tillhanda i studie- och yrkesvägledning. Detta problem hör uppmärksammas vid fort- bildningskurser o. d. Studiebesök på sjukhusen bör ingå som ett led i in- formationen.

Manlig personal i sjukvården

I mentalsjukvården och den militära sjukvården är det vanligt med manlig

vårdpersonal. Andelen manlig vårdper- sonal vid mentalsjukhusen uppgår till cirka 40 procent. För den civila kropps- sjukvården har manlig personal med sjuksköterskekompetens börjat utbildas först efter andra världskriget. Såsom tidigare nämnts, finns sedan 1951 i kungörelsen angående statens godkän— nande av sjuksköterskeskolor en be- stämmelse, att jämväl manlig sökande efter vederbörande skolstyrelses be- stämmande må antagas som elev. Vid statens sjuksköterskeskola i Norrkö- ping, som inrättades 1962, har man från början särskilt inriktat sig på att rekry- tera även manliga sökande. Även vid ett flertal andra sjuksköterskeskolor finns numera manliga elever. Antalet har stigit de senaste åren. Intill utgång- en av 1963 hade ett 80-tal män genom- gått sjuksköterskeutbildning, och vid årsskiftet 1963/64 var ytterligare unge- fär lika många under utbildning.

Av de män, som hittills utbildats vid sjuksköterskeskolorna, har flertalet ti- digare varit anställda i mentalsjukvår- den och genomgått grundutbildning för detta vårdområde. De har också efter sjuksköterskelegitimationen i flertalet fall återgått till tjänster vid mental- sjukhusen. Andra har för närvarande tjänster som lärare inom sjukvårdsut- bildningen eller tjänster i distriktsvård, Operationsarbete, narkosarbete m. 111. Ett mindre antal män med anställning inom försvaret har- beretts tillfälle att gå igenom sjuksköterskeutbildning.

Erfarenheterna av män i sjuksköters- keyrket är positiva. Genom inriktning på manliga sökande i större utsträck— ning skulle ett vidgat rekryteringsun- derlag erhållas. Dessutom visar erfa- renheterna från mentalsjukvården, att den manliga vårdpersonalen är i hög grad yrkesstabil, vilket givetvis är syn— nerligen fördelaktigt för verksamheten.

I detta sammanhang vill vi vidare

• Sida 191
•  Original

redovisa, att vi beträffande manlig sjuk- vårdspersonal samrått med 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Det har vid dessa överläggningar framgått, att ett ökat antal män med sjuksköterskeut- bildning kan få stort värde för för- svarsmakten. Behovet av sjuksköterske- personal i fredsorganisationen är vis- serligen jämförelsevis begränsat. I sitt nyligen framlagda betänkande »Krigs- maktens förbandssjukvård» (SOU 1964: 20) föreslår utredningen 136 tjänster för sjuksköterskor. I krigssjukvårdsor- ganisationen är behovet självfallet vä- sentligt större. Förslag om denna orga- nisation avser försvarssjukvårdsutred- ningen att framlägga i ett senare be- tänkande. Under hand har utredning— en emellertid framhållit, att en ökad rekrytering av manliga elever till sjuk- sköterskeskolorna ger krigsmakten möj- ligheter att vid sjukvårdsenheter vid stridande förband ersätta kvinnlig me- dicinalpersonal med manlig.

För att åstadkomma en ökad rekry- tering av manliga elever till sjukskö- terskeutbildningen, vilket sålunda från såväl civila som militära synpunkter framstår som önskvärt och angeläget, krävs i första hand intensifierad upp- lysning om de yrkesmöjligheter sjuk- vården erbjuder. Mentalsjukvården och militärsjukvården intar ingen särställ- ning, utan all hälso— och sjukvård kan erbjuda intressanta yrkesuppgifter även för männen. Dessa förhållanden bör särskilt framhållas i rekryteringsbro- schyrer och i yrkesvägledningsarhetet.

Manlig personal i sjuksköterskeyrket har aktualiserat två särskilda problem. Det ena är den feminina yrkesbeteck- ningen sjuksköterska, som enligt mångas mening borde ändras till en neutral benämning. Det andra proble- met är, hur man på lämpligaste sätt bör samordna den civila yrkesutbildningen för manliga elever vid sjuksköterskesko-

lor med militärtjänstgöringen. Båda dessa frågor behandlar vi i nästa kapi- tel.

Ökning av utbildningskapaciteten

Som vi tidigare framhållit finns det också anledning att i detta sammanhang diskutera möjligheterna att öka utbild- ningskapaciteten vid sjuksköterskesko- lorna. De beräkningar av det framtida utbildningsbehovet av sjuksköterskor, som framlagts i kap. 17 visade bland an- nat att, därest sjukskötersketätheten an- togs kunna reduceras med 10 procent, den årliga elevintagningen skulle behö- va öka till 3 300 för att åstadkomma ba- lans mellan tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor till år 1980 respektive öka till 4 000 för att jämvikt skulle upp- nås till år 1975. Intagningen år 1964 he- räknas uppgå till cirka 2500 elever.

Mot bakgrunden härav ha vi sökt be- döma, hur stor elevintagning som kan beräknas vara möjlig under överskådlig tid. Såsom förut framhållits, är en av- görande fråga härvid sjukhusens möj- ligheter att ta emot elever för den prak— tiska utbildningen. Dessa utbildnings- platser måste emellertid disponeras även för en rad andra elevgrupper, såsom undersköterske- och sjukvårdsbiträdes- elever. Vid en bedömning av möjlighe— terna att öka sjuksköterskeskolornas ka— pacitet måste, när det gäller de prak- tiska utbildningsavsnitten, hänsyn så- ledes tas även till övriga utbildnings- behov.

Å sid. 166 har vi angivit vissa riktlin- jer för fördelningen av skilda elevgrup- per på olika typer av vårdavdelningar, ävensom hur många elever som lämpli- gen bör kunna utbildas samtidigt på en avdelning av normal storlek. Med hän- syn till att vi för utbildningen på ope- rations- och barnavdelningar räknat

• Sida 192
•  Original

med viss rotation av elevgrupper re- spektive alternativa praktikmöjligheter, bedömer vi tillgången på allmän medi- cinska och allmän kirurgiska vårdav- delningar såsom avgörande för utbild- ningskapaciteten. Med den organisation av utbildningen vi föreslagit kan en allmän medicinsk respektive allmän ki- rurgisk avdelning användas till utbild— ning av 16 sjuksköterskeelever för år under termin II och 8—12 elever per år under termin V. Möjligheten att ut- nyttja även avdelningar för specialme- dicin och specialkirurgi för utbild— ningen under sistnämnda termin gör dock, att man vid beräkning av antalet elevplatser kan utgå från 12 per avdel— ning allmän medicin eller allmän ki- rurgL

Enligt uppgifter från landstingsför- bundet och de landstingsfria städerna uppgår antalet avdelningar för allmän medicinsk respektive allmän kirurgisk vård av normalstorlek till omkring 315 inom vartdera vårdområdet. Därvid har medräknats samtliga delade lasarett, även sådana i de mindre städerna. Detta skulle innebära att schematiskt sett lan- dets totala utbildningskapacitet skulle uppgå till (315 x 12 =) 3 780 elever per år. Man måste självfallet dimensionera utbildningsorganisationen för största möjliga examination under lång tid framöver. Risk för framtida överskott på sjuksköterskor torde inte föreligga inom överskådlig tid. Ett så stort elev- intag som 3780 per år innebär dock inte, att alla allmänmedicinska och all- mänkirurgiska avdelningar behöver ut- nyttjas under termin II och därmed spärras för annan utbildning. Eftersom en avdelning under termin II kan be- reda plats åt 16 elever behöver man inte för deras utbildning utnyttja mer än (3 780 : 16 =) 237 avdelningar.

Enligt vår mening kan dock knappast alla ifrågavarande 315 avdelningar av

vartdera slaget utnyttjas för utbildning- en under termin V. Ett antal bland des- sa avdelningar finns på sjukhus, som på grund av ringa storlek och/eller av- stånd från sjuksköterskeskolan får an- ses mindre lämpade för utbildning. Vi— dare skulle en mycket spridd utbild- ningsorganis-ation ställa alltför stora an- språk på de knappa lärarresurserna. Man måste därför räkna med en viss re- duktion av antalet avdelningar. Det sy- nes oss dock möjligt, att omkring 275 avdelningar av vartdera slaget skulle kunna utnyttjas för utbildning under termin V, vilket innebär ett totalt elev- intag per år av ca 3 300. Med denna ka- pacitet skulle omkring 205 eller ca 65 procent av totalantalet avdelningar av vartdera slaget behövas för utbildningen under termin II.

Enligt vad som framgår av kap. 17 beräknas vårdplatsantalet vid kropps- sjukhusen under 1960-talet öka med drygt 3000. Detta torde innebära även en ökning av antalet medicinska och ki- rurgiska avdelningar, vilket i sin tur bör kunna medföra en ökning av anta— let utbildningsplatser.

Vidare synes uppgifterna från lands- tingsförbundet och de landstingsfria städerna ge vid handen, att möjlighe- ter att utöka utbildningskapaciteten ge- nom inrättande av nya skolor, anord- nande av filialavdelningar eller utök- ning av elevantalet i någon avsevärd grad bland annat synes föreligga inom de sjukvårdsområden, där landstings— kommunen för närvarande delar skola med annan landstingskommun samt i vissa sjukvårdsområden i Norrland. Det bör ankomma på huvudmännen och till— synsmyndigheten att i detalj undersöka utvidgningsmöj'ligheterna i de olika lä- nen.

I detta sammanhang vill vi understry- ka vikten av att dime-nsioneringen av utbildningen i första hand ses som en

• Sida 193
•  Original

riksfråga. Vi vill också framhålla att vi som motivering för det förslag om ett för alla skolor enhetligt utgående stats— bidrag, som vi framlägger i det följan- de, anger att skolornas antal och dimen-

sionering torde komma :att regleras med hänsyn till hela landets behov. Som en central uppgift framstår åtgärder för att snabbt öka rekryteringen av lärar- personal.

• Sida 194
•  Original

KAPITEL 19

Vissa särskilda frågor

Sjuksköterskeyrkets benämning

I statsutskottets utlåtande 1962:108 an- gående inrättande av den nya statliga sjuksköterskeskolan i Norrköping an- förde utskottet bland annat, att utbild- ningen av manliga elever vid sjukskö- terskeskolorna även aktualiserar frågan om lämpliga benämningar för elever och utexaminerade av båda könen, nya benämningar för ifrågavarande skolor m. m. Utskottet förutsatte, att vi jämväl skulle ta upp dessa spörsmål till när- mare prövning.

Frågan är icke ny. Diskussion om yr- kesbenämningen har under åtskilliga år förekommit både vid skolorna, på sjuk- husen och i pressen, tidvis med stor livlighet. Dels har sjuksköterskornas funktionsområde successivt utvecklats till att omfatta även hälsovårdsuppgif— ter, vilket gjort den nuvarande yrkesbe- teckningen mindre adekvat, dels har manliga elever funnits vid sjuksköter- skeskolorna mer än 10 år. Olika uppslag till neutral yrkesbeteckning har fram- förts, t. ex. sjuk(vårds)assistent, medi- cinalassistent och medicinom.

Det kan nämnas att motsvarande pro- blem under senare år förekommit även inom vissa andra yrkeskårer. Sålunda är ordet »lärare» numera även i offi- ciellt språk det vedertagna för personer av båda könen. Detta gäller även i sam- mansättningarna »förskollärare» och »småskollärare», trots att dessa kårer praktiskt taget är uteslutande kvinnliga.

Vad sjuksköterskekåren beträffar är

det normalt, att såväl elever som exami- nerade av manligt kön tilltalas med »herr». Detta torde uppfattas som na- turligt bland annat med hänsyn till att flertalet manliga elever kommit från mentalsjukvården, där tillta'let »herr» till manlig personal är det gängse. Nå— got problem i det dagliga arbetet har titelfrågan knappast inneburit.

Att radikalt ändra en sedan gammalt väl inarbetad tjänstebenämning som »sjuksköterska» torde hos många inge betänkligheter. Med hänsyn till både arbetsområdets utveckling och det allt- mer ökande antalet manliga individer i yrket är det dock naturligt, att man sö- ker nya lösningar. Att tala om »manlig sjuksköterska» är icke språkligt riktigt. Svensk sjuksköterskeförening har nyli- gen hemställt hos institutet för svensk språkvård om yttrande rörande yrkes- benämningen. Institutets chef, docenten B. Molde, har i ett utlåtande anfört, att om man vill finna ett ersättningsord för den feminina beteckningen »sjuksköterska», står valet för närvarande mellan »sjuk- skötare» och »sjuk(vårds)assistent», varvid »sjukskötare» satts i främsta rummet, bland annat med hänsyn till :att det ansluter sig till den hittills gäng— se termen och Väl överensstämmer med andra i Norden använda beteckningar.1

1 I Norge användes ordet »sykepleier» om både män och kvinnor, men också »sykepleierske» om kvinnor. I Danmark begagnas än så länge i officiellt språk endast »sygeplejerske», detta även om män, ett språkbruk som kritiserats bland annat av Dansk Sprognaevn, som önskar införa ordet »sygeplejer» som normalord.

• Sida 195
•  Original

Det borde enligt institutet inte möta nå- got hinder att under en övergångspe- riod använda »sjuksköterska» och »sjukskötare» vid sidan av varandra, varvid »sjuksköterska» skulle begagnas enbart om kvinnor och »sjukskötare» om både kvinnor och män.

Något enkelt och bra alternativ till beteckningen legitimerad sjuksköterska/ legitimerad sjukskötare har hittills icke framkommit. Vi har icke heller funnit, att det för närvarande finns tillräckliga skäl för någon mera radikal ändring.

Vad beträffar benämningen »sjukskö- terskeskola» hänvisar vi till vad vi i kap. 14 anfört om skolorganisationen.

Manliga elevers militärtjänstgöring

Vid riksdagsbehandlingen 1962 av pro- positionen angående inrättande av sta- tens sjuksköterskeskola i Norrköping ak- tualiserades motionsledes frågan om de manliga elevernas militärtjänstgöring. Motionärerna anförde bland annat,

att försvaret har ett betydande behov av välutbildad vårdpersonal, såväl i fred som i krig. Det bör därför prövas i vad mån och på vilket sätt utbildningen till sjukskötare ev. kan inräknas i militär utbildning eller tillgodoräknas vid sådan utbildning. Det bör likaledes prövas om ett uppskov med den första militärtjänstgöringen kan ord- nas på samma sätt som nu gäller för bl. a. läkare. Dessa spörsmål torde böra prövas i samråd med försvarsledningen.

Statsutskottet förutsatte i sitt utlå- tande, att vi skulle komma att ta upp detta problem till närmare prövning och därvid samråda med försvarsled- ningen.

Vi utgår från att manliga personer med sjuksköterskelegitimation skall i den militära organisationen utnyttjas med hänsyn till sin civila utbildning och sina yrkeskunskaper. Det synes na— turligt, att dessa värnpliktiga uttas till sjukvårdstjänst redan vid inskrivning-

en. Rimligt synes då, att den första tjänstgöringsperioden begränsas till att omfatta den militära utbildning, som värnpliktiga i sjukvårdstjänst anses be- höva. Däremot torde anstånd med åter- stående värnpliktstjänstgöring (fackut- bildningen) böra beviljas till den civila utbildningens avslutning. I de fall den civila utbildningen påbörjats före den första militärtjänstgöringen, bör anstånd med värnpliktstjänstgöringens påbör- jande kunna medges till efter skolans slut. På grund av den betydelse den ci- vila medicinalutbildningen får för krigs- maktens freds- och krigsorganisation har även 1962 års försvarssjukvårdsut- redning vid våra underhandskontakter bedömt det som rimligt, att sådant an- stånd medges. En förutsättning därför syntes dock enligt utredningen vara, att den värnpliktige kan förete intyg om inskrivning vid sjuksköterskeskola och att skolans ledning meddelar truppre— gistreringsmyndigheten om tidpunkten för legitimation eller eventuellt avbrott av utbildningen.

Även i sådana fall då manliga elever i mentalsjukvårdsutbildning avser att bygga på sin utbildning genom särskild studiegång till sjuksköterskekompetens, bör anstånd med militärtjänstgöringen kunna beviljas till dess sjuksköterske— legitimation erhållits. För sådan värn- pliktig kommer anståndet att behöva utsträckas över flera år. Om man utgår från att mentalsjukvårdsutbildningen påbörjas vid 19 år, skulle värnplikts- tjänstgöringen komma att påbörjas det år vederbörande fyller 24 år. Vi vill också framhålla, att mentalsjukvårds— utbildning i framtiden normalt torde påbörjas före 19 års ålder. I den mån manlig personal utbildas för motsva- rande nivå i kroppssjukvården, bör den första militärtjänstgöringen lösas på samma sätt.

Vad därefter beträffar värnpliktsut-

• Sida 196
•  Original

bildningens utformning för manliga personer med sjuksköterskelegitima- tion, anser vi det angeläget att de på nå— got sätt får tillgodoräkna sig sin civila fackutbildning. De bör anses ha full- gjort en del av sin värnpliktsutbildning genom den erhållna kvalificerade sjuk- vårdsutbildningen, vilken de åtminstone till dels eljest skulle genomgått under värnpliktstiden. Enligt vår uppfattning bör detta leda till en kort militär utbild- ning i likhet med vad som gäller för läkare och andra som har en fackutbild- ning av direkt värde för krigsmakten. En avkortning av den normala militära utbildningen har enligt vår bedömning stor betydelse för en ökad rekrytering av manliga elever till sjuksköterskesko- lorna.

Vid sidan av den begränsade kurs i krigsmedicin, som vi föreslagit som obligatorisk vid sjuksköterskeskolorna, måste självfallet de manliga värnplik-

tiga erhålla dels viss militär utbildning, dels en tillämpad krigssjukvårdsutbild- ning, vars omfattning och innehåll vi icke ansett oss böra behandla. Vi vill i detta sammanhang endast framhålla, att denna specifika krigssjukvårdsutbild- ning lämpligen synes böra centraliseras för att en för denna grupp särskilt upp- lagd utbildningsgång skall möjliggöras. Vi har berört denna fråga med 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Med hän- syn till att en särskilt upplagd kort värnpliktsutbildning har stor principiell räckvidd, har dock försvarssjukvårds- utredningen icke ansett sig själv kunna ta ställning härvidlag utan avser att i sitt fortsatta arbete ta upp dessa frågor med vederbörande militära myndigheter och med 1960 års värnpliktsutredning. Vi utgår därför från att det här aktuali— serade spörsmålet kan nå sin lösning inom den närmaste tiden.

• Sida 197
•  Original

KAPITEL 20

Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen

Under senare år har i olika samman- hang yrkanden framkommit angående statsbidrag till sjuksköterskeutbildning— en. Sålunda erinras i våra direktiv om att 1958 års riksdag ansåg, att frågan borde föranleda särskild utredning. Även vid senare tillfälle har riksdagen behandlat samma fråga och därvid hänvisat till vår utredning.

Från kommunalt håll har liknande förslag framförts. Sålunda har Göte- borgs stad i skrivelse den 10 oktober 1962 i samband med yttrande över be- tänkande angående skolväsendets cen- trala ledning hemställt, att frågan om statsbidrag till sjuksköterskeutbildning- en måtte beaktas vid verkställande av översyn av sjuksköterskeutbildningen. I skrivelsen framhålles bland annat, att några skäl för att sjuksköterskeskolorna ur bidragssynpunkt skulle ställas i ett annat läge än övriga yrkesskolor icke syntes föreligga. Beträffande statsbidra- gets art uttalades, att det borde utgå som för central yrkesskola med hänsyn till att eleverna rekryterades från större upptagningsområde än enbart staden. Ärendet har i denna del överlämnats till oss att tagas under Övervägande vid ut- redningsarbetet.

I kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor föreskrives bland annat som allmänna Villkor för statsbidrag, att skolan är anordnad enligt skolstadgans bestäm— melser, att huvudmannen svarar för de med skolans anläggning och drift förenade kostnaderna, i den mån dessa

icke täckes av statsbidrag eller andra inkomster, ävensom att huvudmannen ställer sig till efterrättelse de övriga bestämmelser avseende skolan, som Kungl. Maj:t eller överstyrelsen utfär- dar.

I 20 kap. skolstadgan föreskrives bland annat, att i heltidskurs under- visningen i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete må meddelas a) helt i skolan, b) helt utanför skolan vid arbetsställe hos företag (inbyggd skola) eller c) omväxlande i skolan och vid arbetsställe utanför denna (växelut- bildning). Detta är en avgörande punkt vid fastställande av bidragsunderlaget för driftkostnaden med hänsyn till att antalet lärartjänster beräknas efter oli- ka normer. När det gäller inbyggd skola eller skola med växelutbildning ingår ej tjänsterna för de lärare, som handleder eleverna i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete, i bidragsunder- laget. När den praktiska utbildningen anordnas enligt a) ovan, är dessa tjäns- ter bidragsgrundande.

Med inbyggd skola förstås enligt ett av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1961 utfärdat cirkulär ang. inbyggda skolor inom området industri och hant- verk samt restaurangfacket sådan sko- la, där undervisningen i yrkesarbete helt förlägges till arbetsställe utom sko- lan enligt därom träffad uppgörelse med vederbörande företag. Enligt cir— kuläret, som i sina huvuddrag är till- lämpligt även för övriga inbyggda sko- lor, gäller i huvudsak följande.

• Sida 198
•  Original

Undervisningen i yrkesarbete bör bedri- vas dels i särskild lokal inom företagets ar- betslokaler eller avgränsad del av desam- ma, utrustad med lämplig utrustning, dels är företagets olika arbetsplatser, mellan vil- ka eleverna ambulerar, för att under lära- rens (instruktörens) ledning där inöva olika arbeten med användande av befintlig ut— rustning.

Undervisningen i teoretiska ämnen ord- nas genom ortens yrkesskola. Därest elever inom samma bransch är uppdelade i grup- per på flera företag för undervisning i yr- kesarbete, bör teoriundervisningen samord- nas. Eleverna antages av skolledningen och företagsledningen gemensamt, varjämte överstyrelsen godtager, att eleverna, ehuru de samtidigt inskrivas som elever vid sko- lan, anställes i företaget.

Lärarna (instruktörerna) i yrkesarbete ställs till förfogande av vederbörande före— tag. Undervisningen skall bedrivas enligt av överstyrelsen fastställd plan.

Vid inbyggda skolor i allmänhet svarar företaget för samtliga med undervisningen i yrkesarbete förenade kostnader. Företaget behåller de av eleverna utförda saluvärdiga arbetena och erhåller därjämte statsbidrag.

Vi åtenkommer strax till likheter och olikheter mellan sjuksköterskeutbild- ningen och venksamhe—ten vid inbyggd skola.

Statsbidrag till landstingskommuners och primärkommuners yrkesskolor må utgå dels till driftskostnader, dels ock för anskaffande av skollokaler, första uppsättning stadigvarande undervis- ningsmateriel och för anordnande av elevhem. För enskilda yrkesskolor må statsbidrag utgå endast till driftskost- nader samt till kostnader för anskaf- fande av första uppsättningen stadig- varande undervisningsmateriel.

Statsbidrag till driftkostnader utgår som allmänt driftbidrag, beräknat med hänsyn till antalet i föreskriven ord- ning inrättade rektors- och lärartjäns- ter. Summan av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp utgör bi- dragsunderlag för allmänt driftbidrag. Därjämte utgår statsbidrag till drift-

kostnader avseende ersättning åt före- läsare samt vissa andra särskilda kost- nader.

Storleken av statsbidraget till drift- kostnader är emellertid inte beroende endast av hur man beräknar antalet bidragsgrundande tjänster. Det varierar även med hänsyn till vissa andra fak- torer. Det allmänna driftbidraget ut- går för central yrkesskola med belopp motsvarande hela det beräknade bi- dragsunderlaget och för lokal yrkessko- la med belopp motsvarande 79 procent av det beräknade bidragsunderlaget. Till vissa enskilda yrkesskolor (s.k. A-skolor) kan bidrag utgå dels till av- löning åt lärare med belopp motsva- rande 78 procent av 4/3 av årslönen enligt vissa löneklasser, dels till vissa särskilda kostnader beroende på kur- sens art.

Statsbidrag till permanenta skolloka- ler må utgå i förhållande till ett på visst sätt beräknat bidragsunderlag. För central yrkesskola med landstingskom- mun som huvudman bestämmes stats- bidragets storlek till hälften av bi- dragsunderlaget, medan för yrkesskola med kommun som huvudman statsbi- dragets storlek bestämmes till visst, med hänsyn till kommunens ekonomis- ka bärkraft, avpassat belopp. Även för anordnande av provisoriska skolloka- ler må statsbidrag utgå. För central yr- kesskola med landstingskommun som huvudman utgår vidare statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel med 9/10 av kostnaderna. För yrkes- skola med kommun som huvudman ut- går dylikt bidrag med hälften eller i undantagsfall högst 2/3 av kostnaderna. Efter Kungl. Maj:ts bestämmande må dock för central yrkesskola med pri- märkommunal huvudman statsbidrag till skollokaler och undervisningsmate- riel utgå efter samma grunder som för

• Sida 199
•  Original

sådan skola med som huvudman.

Statsbidrag må därjämte utgå till kostnaderna för anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och in- redning till dylika lokaler, varvid statsbidragets belopp bestämmes till hälften av ett på visst sätt beräknat bidragsunderlag. Statsbidrag kan utgå för förhyrning av lokaler för elevhem.

Till enskild yrkesskola kan statsbi- drag utgå till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervis- ningsmateriel efter samma grunder, som gäller för yrkesskola med kommun som huvudman.

Av den lämnade redogörelsen fram- går, att den av oss föreslagna utbild- ningen ej helt överensstämmer med skolstadgans bestämmelser. Sjukskö- terskeskolorna skulle alltså inte kom- ma att till alla delar uppfylla de all- männa villkoren för statsbidrag. Vi fö- reslår emellertid att statsbidrag till sjuksköterskeskolor må utgå utan hin- der härav.

Redogörelsen visar även att storleken av statsbidragen varierar beroende på om skolan är landstingskommunal, pri- märkommunal eller enskild liksom även på om skolan är central eller 10— kal. Då samtliga sjuksköterskeskolor kommer att anordna utbildningen i en- lighet med samma bestämmelser och då därtill kommer, att skolornas antal och ungefärliga dimensionering torde komma att regleras med hänsyn till hela landets behov, synes en dylik va- riation otillfredsställande. Vi finner därför övervägande skäl tala för att samtliga sjuksköterskeskolor _ oavsett huvudman — erhåller statsbidrag en- ligt samma grunder.

Med hänsyn till att sjuksköterskesko- lornas rekryteringsområden omfattar landstingsområde eller större område,

bör de karakteriseras som centrala yr- kesskolor. Detta bör även gälla de sjuk- sköterskeskolor, som har primärkom- munal huvudman eller är enskilda, enär intagningen av elever till dessa skolor ej heller är begränsad till sökande från den egna kommunen.

Av den av oss föreslagna läroplanen för sjuksköterskeutbildningen framgår, hur den teoretiska och den praktiska utbildningen fortlöpande avses vara integrerad. Vårt förslag liknar visser- ligen i de praktiska avsnitten i viss mån verksamheten vid en inbyggd skola.

Likheterna kan i korthet sägas vara följande:

utbildningen är till betydande del förlagd till sjukhus (»företag»);

eleverna ambulerar mellan sjukhu- sets olika avdelningar (arbetsplatser) och deltar i de olika vårdmomenten m.m;

sjukhuspersonalen deltar jämte sko- lans lärare i instruktion och bandled- ning av eleverna under deras praktiska utbildning.

Å andra sidan föreligger stora olik- heter mellan sjuksköterskeutbildningen enligt vårt förslag och verksamheten vid en inbyggd skola.

Olikheterna kan i huvudsak anges vara följande:

eleverna är icke anställda i företa- get och har icke antagits av skolled- ningen och företagsledningen gemen- samt utan av skolan ensam;

eleverna får sin praktiska utbildning icke vid ett företag utan vid flera skil- da sjukhus stundom tillhörande olika huvudmän samt i öppen vård;

de heltidsanställda lärarna för den praktiska utbildningen ställes icke till förfogande av företagen utan av sko— lan.

Under hänvisning till vad som an— förts angående den praktiska utbild-

• Sida 200
•  Original

ningens organisation i kap. 10, finner vi det uteslutet att sjuksköterskeutbild- ningen betraktas som inbyggd skola el- ler som skola med växelutbildning. Vårt förslag utgör en skolform, som ej är förutsedd i den nuvarande skol— stadgan. En förutsättning för hela vårt utbildningsförslag är, att skolans lära- re följer eleverna ut i den praktiska utbildningen på sjukhuset och att så- lunda skolans personalstat skall uppta tjänster även för den praktiska utbild- ningen. I kap. 13 angående lärarper- sonalen och lärarbehovet har vi när- mare redogjort härför.

Sammanfattningsvis föreslår vi att statsbidrag måtte utgå till den av oss föreslagna sjuksköterskeutbildning— en,

att samtliga sjuksköterskeskolor där- vid måtte behandlas som centrala yr- kesskolor med landstingskommun som huvudman, samt

att det allmänna driftbidraget till sjuksköterskeutbildningen därvid skall grundas på ett bidragsunderlag, som förutom rektorstjänst upptar lärar- tjänster beräknade för såväl den teore— tiska som den praktiska utbildningen.

Vi har diskuterat, huruvida några för sjuksköterskeskolorna särskilda stats- bidragsvillkor borde uppställas utöver de ovan nämnda allmänna villkoren. Speciellt i två avseenden innebär vårt utbildningsförslag anordningar, som är både särpräglade för sjuksköterskeut- bildningen och väsentliga för ett en— hetligt och följdriktigt genomförande av utbildningsreformen. Det gäller dels den praktiska utbildningens organisa- tion, dels utformningen av de föreslag- na inträdesproven. Med hänsyn till den vikt, som måste tillmätas likformighe- ten i dessa två hänseenden, bör enligt vår mening som villkor för statsbidrag gälla, att eleverna i den nya utbildning-

en går vid sidan av sjukhusets perso- nalstat och att skolorna anordnar in- trädesprov enligt anvisningar av till- synsmyndigheten. Beträffande inträdes- prövningen bör dock understrykas, att behov föreligger att genom försöks- verksamhet utröna värdet av olika slags prov och prövningsmetoder. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att leda denna försöksverksamhet.

Det är från utbildningssynpunkt önskvärt, att den nya läroplanen infö- res så snart som möjligt vid skolorna. Statsbidraget till driftkostnaderna bör utgå från och med den termin, då ut- bildning enligt den nya läroplanen på- börjas. En viktig fråga är, om statsbi- draget skall avse endast den nya ut- bildningen eller även den del av sko- lans verksamhet, som bedrivs enligt den hittills gällande utbildningsplanen, dock icke specialutbildningen. Avgö- rande för vårt ställningstagande på denna punkt har varit följande omstän- digheter.

Övergången till den nya utbildningen förutsätter ett beslut av sjuksköterske— skolans huvudman. I detta beslut måste ingå ett ställningstagande beträffande kon-sekvenserna av lärlingssystemets slopande. Ändringar i utbildningssjuk— husets personalstat torde på de flesta håll få göras för att kompensera visst bortfall av elevarbetskraft. Därvid blir det naturligt för huvudmännen att Över- väga, i vilken takt lärlingssystemet skall kunna avvecklas. Sker denna avveck- ling successivt, d. v. s. termin för ter- min allt eftersom den nya utbildningen föres igenom, kommer under en över— gångstid de två olika systemen för prak- tisk utbildning att bestå sida vid sida. Därest personalsituationen så medger, torde det såväl från praktiska utgångs- punkter som med hänsyn till undervis- ningen komma att betraktas som fördel—

• Sida 201
•  Original

aktigt, att avvecklingen av lärlingssyste- met sker i snabbare takt än den nya utbildningens genomförande. Om även äldre årskullar vid skolan föres vid si— dan om sjukhusets personalstat, kan huvudmannen få vidkännas ökade kost— nader på en gång. Mot bakgrunden av dessa förhållanden har vi stannat för att föreslå, att det allmänna driftbidra- get till sjuksköterskeskolorna redan från början skall avse skolans hela allmän- utbildning. Däremot bör bidrag tills vi- dare icke utgå för specialutbildningen, till vilken vi som förut nämnts återkom- mer i nästa betänkande. Med hänsyn till att specialutbildningen utgör cirka 1/a

av den nuvarande sjuksköterskeutbild- ningen, anser vi att statsbidraget under övergångstiden bör utgå schablonmäs- sigt med högst % av bidragsunderlaget.

Övriga former av statsbidrag (bygg- nads- och utrustningsbidrag m. ni.) bör enligt vår mening icke göras beroende av utbildningens omläggning utan sy- nes böra utgå från och med den 1 juli 1965. Huruvida byggnadsbidrag i undan— tagsfall skall kunna medgivas även för arbeten, som påbörjats före den 1 juli 1965, har vi icke tagit ställning till. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid behov pröva denna fråga i varje särskilt fall.

• Sida 202
•  Original

KAPITEL 21

Förslagens genomförande

Vi behandlar i detta kapitel huvudsak— ligen tidsplanen för den nya utbild- ningens genomförande samt behovet av ändringar i gällande författningar och föreskrifter beträffande sjuksköterske- utbildningen.

Tidsplan fär utbildningens omläggning

Därest riksdagen fattar beslut angående den nya sjuksköterskeutbildningen un- der våren 1965, kan man räkna med att ett antal sjuksköterskeskolor kommer att önska gå över till den nya läropla- nen redan från och med den termin som börjar i augusti 1965.

Det förberedelsearbete som krävs om- fattar, förutom erforderliga beslut av statsmakterna, dels vissa centrala åtgär- der, såsom utfärdande av läroplan och anvisningar av olika slag, dels lokal pla- nering vid skolorna. Vi utgår från att förberedelsearbetet kan påbörjas under vintern 1964/65. Därvid förutsättes, att tillsynsmyndigheten fr. o. m. april 1965 genom de av oss föreslagna konsulen- terna samt med utnyttjande av befint— liga anslag för tillfällig personal anord- nar studie- och planeringsdagar med lärarna vid de skolor, som avser att på- börja utbildning efter den nya läropla- nen. Denna verksamhet, som måste fort- sätta under övergångsperioden, skall inriktas även på all den sjukhusets per- sonal, som berörs av reformen. Hit hör personal i sjukhusets ledning, läkare

och handledare i den praktiska utbild- ningen.

Det synes dock nödvändigt att medge en viss övergångstid, under vilken den nu gällande sjuksköterskeutbildningen bedrives jämsides med den nya. Om- läggningen berör bland annat elevernas praktiska utbildning på sjukhusen. Den lämpliga tidpunkten kan därför i viss mån vara avhängig av personalsituatio- nen.

En väsentlig förutsättning för effek- tiv personalutbildning vid sjukvårdsin- rättningarna _ nämligen fulltalig per- sonal vid utbildningsavdelningarna —— föreligger inte överallt. När personalen inte kan svara för både sjukvård och utbildning enligt givna riktlinjer, kom- mer sjukvårdens driftproblem att inta prioritet framför utbildningsuppgiften. De svårigheter, som sjukvårdspersona— len för närvarande brottas med, kan dock enligt vår mening inte motivera ett uppskov med utbildningsreformen. Däremot gör svårigheterna det nödvän- digt att i mån av behov tillåta viss flexi- bilitet och elasticitet under övergångs- tiden.

Enligt vår mening är det angeläget, att omläggningen påbörjas så snart som möjligt och att övergången sker utan onödig tidsutdräkt för att icke under längre tid än nödvändigt behöva ha två skilda utbildningssystem sida vid sida. Med hänsyn till att den nya läroplanen genomföres successivt termin för ter— min, kommer ändock övergången till

• Sida 203
•  Original

det nya systemet att utsträckas över flera år. Med hänsyn därtill bör friheten att välja tidpunkt för införande av den nya läroplanen kunna begränsas till i princip ett år. Detta skulle innebära, att de skolor som icke lägger om sin utbildning fr. o. m. augusti 1965 eller januari 1966 skulle göra det senast fr. o. m. augusti 1966. Vi förutser givet- vis, att i särskilda fall dispens skall kunna beviljas.

Med den tidsplan för övergången vi här skisserat skulle examination enligt den nya läroplanen ske första gånge-n i januari 1968. Fr. 0. m. den examination som sker i januari 1969 skulle i princip samtliga nyutbildade ha genomgått den av oss föreslagna grundutbildningen.

Vad beträffar den särskilda studie- gången på fyra terminer är det likaledes angeläget, att den påbörjas så snart som möjligt. För att åstadkomma erforderlig samordning med den reguljära grundut- bildningen förordar vi, att den särskilda studiegången påbörjas en termin efter den reguljära utbildningen.

Vi vill i detta sammanhang påpeka, att vid slutet av övergångstiden skolorna kommer att examinera dubbla elevkul- lar genom att utbildningen förkortas från 3 till 21/: år. En skola som över- går till den nya läroplanen fr. o. m. augusti 1966, har haft intagning till den treåriga utbildningen i mars 1966. Den- na skola examinerar en kull elever i januari 1969 (elever som genomgått grundutbildningen på 21/2 år) och en kull elever i mars 1969 (elever som ge- nomgått treårig utbildning). Detta inne- bär, att under perioden januari 1968— mars 1969 sammanlagt en halv årskull sjuksköterskor utöver den normala exa- minationen utträder på arbetsmarkna- den. För dem som följt den nya utbild- ningsplanen kommer dock efter grund— utbildning och legitimation vidareut- bildning att bli aktuell.

Som tidigare nämnts i kap. 14 har 1963 års riksdag uttalat, att tillsynen över sjuksköterskeutbildningen bör överflyt- tas från tmedlicinalstyrelsen till skol- överstyrelsen. Vi har själva funnit, att lämpligt datum för denna överflyttning är den 1 juli 1965. Genom detta riksda- gens beslut har sjuksköterskeutbildning- ens nära gemenskap med övrig utbild- ningsverksamhet understrukits. Vid så- dant förhållande finner vi det naturligt, att formella föreskrifter rörande sjuk- sköterskeutbildningen såvitt möjligt an- sluter till vad som gäller för övrig ut- bildningsverksamhet och då närmast övrig yrkesutbildning.

Vi har tidigare i kap. 19 också före— slagit, att statsbidrag skall utgå till den av oss föreslagna sjuksköterskeutbild- ningen. Som allmän föreskrift för erhål- lande av statsbidrag gäller bland annat, att skolan är anordnad enligt skolstad- gans bestämmelser. I det tidigare har vi emellertid också konstaterat, att den ut- bildning vi föreslår inte stämmer helt överens med vissa i skolstadgan givnsa föreskrifter om hur undervisning i yr- kesarbete må meddelas (20 kap. 5 5).

Förslaget till läroplan överensstäm- mer heller inte med skolstadgans före- skrifter i fråga om antalet veckotimmar i heltidskurs (20 kap. 20 5). Vi har vi- dare föreslagit att vid sjuksköterske- skola alltid skall finnas inrättad tjänst som rektor och befattningar som studie- rektor och förstalärare. Skolstadgans bestämmelser om när heltidstjänst som rektor (23 kap. 7 5) må inrättas, torde inte utgöra hinder för att inrätta sådan tjänst vid någon skola. Däremot synes stadgans föreskrifter ej alltid medgiva inrättandet av befattning som studierek- tor (23 kap. 14 5) . Bestämmelser om förs- talärare saknas helt. Den konstruktion av lärartjänsterna vi tänkt oss synes inte

• Sida 204
•  Original

gå att förena med den indelning i skil- da lärarkategorier, varom stadgan ta- lar (23 kap. 23 & jfr med 53 å).

Skolstadgans regler om ansökan om inträde i yrkesskola (21 kap. 4 %) över- ensstämmer ej med vad vi föreslagit.

Vi har inte ansett oss böra framlägga något förslag i fråga om undervisnings- skyldighet för sjuksköterskeskolornas lä- rare utan förutsätter, att denna fråga blir föremål för förhandlingar. Utgång- en av dessa förhandlingar torde med- föra behov av särskilda föreskrifter ifråga om undervisningsskyldighetens omfattning (23 kap. 40 5) samt de ned- sättningar i undervisningsskyldigheten, som skall gälla för rektor och studierek- tor (23 kap. 10 och 17 55). Vi vill även erinra om, att utgången av dessa för— handlingar kan komma att påverka ut- formningen .av kungl. brev den 18 no- vember 1963 aug. särskilda bestämmel- ser om skolledare och lärare vid kom— munala och landstingskommunala yr—

kesskolor m. m. Slutligen vill vi fram- hålla att sjuksköterskeutbildningen -— i likhet med utbildningen av arbetste- rapeuter och sjukgymnaster — bör be- traktas som sådan specialkurs varom talas i detta brev.

Trots att den av oss föreslagna utbild- ningen sålunda i vissa delar avviker från i skolstadgans femte avdelning giv— na bestämmelser angående yrkesskolor, förordar vi att denna skall gälla även för sjuksköterskeutbildningen och att sär- skilda föreskrifter utfärdas, som beting- as av den utbildningsplan och de för- slag i övrigt vi framlagt i det tidigare. Detta innebär, att kungörelsen angående statens godkännande av sjuksköterske- skolor jämte i anslutning därtill utfär— dat normalreglemente bör upphävas. Av medicinalstyrelsen utfärdade cirku- lär angående sjuksköterskeutbildningen kommer att successivt sättas ur kraft, allt eftersom den nya utbildningsplanen föres igenom.

• Sida 205
•  Original

KAPITEL 22

Kostnadsberäkning

I kap. 20 föreslår vi, att statsbidrag skall utgå till den av oss föreslagna sjukskö- terskeutbildningen, att samtliga icke- statliga sjuksköterskeskolor därvid be- handlas som centrala yrkesskolor med landstingskommun som huvudman samt att det allmänna driftbidraget skall grundas på ett bidragsunderlag, som motsvarar lärarkostnaden för såväl den teoretiska som den praktiska utbild- ningen.

Enligt den av oss framlagda läropla- nen skall varje elev under ett läsår med- delas praktisk och teoretisk undervis- ning under i genomsnitt 1 545 timmar. Den genomsnittliga storleken av under- visningsgruppen beräknar vi till 15 ele- ver. Vid ett årligt elevintag av 2700 blir det totala elevantalet 6 750, antalet elevgrupper 450 och det totala antalet undervisningstimmar (450 x 1 545 =) 695 250. Med en uppskattad genomsnitt— lig kostnad per undervisningstimme av 25 kronor, beräknad på såväl fast an— ställda lärare som timlärare, skulle den totala kostnaden utgöra (695 250 )( 25 =) 17,4 miljoner kronor. Härtill kom- mer avlöning för 34 rektorer samt arvo- de till 34 studierektorer och 34 första lärare. Kostnaden härför i 1965 års löner beräknar vi till sammanlagt 1 425000 kronor. Vidare beräknas be- hov av medel för timmar till förfogande och för stödundervisning med 50000 respektive 35 000 kronor.

Bidragsunderlaget för beräkning av

det allmänna driftbidraget till sjukskö- terskeskolorna skulle således utgöra till- hopa (17 400 000 +1 425 000 + 85 000 =) i runt tal 19 miljoner kronor. Då stats— bidraget avseende driftkostnader för centrala yrkesskolor utgör 100 procent av. bidragsunderlaget, krävs för försla- gens genomförande i denna del en ök— ning av medelsanvisningen under riks- statanslaget (VIII D: 57) Bidrag till centrala yrkesskolor med 19 miljoner kronor. Härtill kommer det medelsbe- hov, som kan visa sig erforderligt för bidrag till byggnadskostnader och in- ventariekostnader för sjuksköterskesko— lor. Storleken av detta medelsbehov är framför allt beroende av takten i utbyggnaden av sjuksköterskeutbild— ningen.

Det ovan angivna medelsbehovet för bidrag till driftkostnader vid sjukskö— terskeskolorna avser kostnaderna vid full utbyggnad, d. v. s. från och med budgetåret 1966/67.

Vi har räknat med att övergången till den nya utbildningen kommer att ske successivt med början höstterminen 1965. Vid beräkning av medelsbehovet för driftbidrag budgetåret 1965/66 har vi utgått från, att cirka en tredjedel av de 31 icke-statliga skolorna går över vid ett vart av tillfällena höstterminen 1965, vårterminen 1966 och höstterminen 1966. Elevantalet vid 10 skolor kan ge- nomsnittligt beräknas till 142 grupper om vardera 15 elever. Vid sådant för—

• Sida 206
•  Original

hållande blir det behövliga antalet un- dervisningstimmar (142 X 1 545 + 142 X 1 54522 :) 329 085. Kostnaden härför blir med en genomsnittlig timkostnad av 25 kronor (329 085x25 :) i runt tal 8,23 miljoner kronor. Härtill kom- mer kostnaden för 10 rektorer, 10 stu- dierektorer och 10 första lärare under hela budgetåret samt dessutom samma antal under halva budgetåret. Tillhopa kan dessa kostnader beräknas till 630000 kronor. Kostnaderna för tim— mar till förfogande och stödundervis- ning kan beräknas till sammanlagt 40 000 kronor under budgetåret 1965/66. Det totala medelsbehovet för bidrag till driftkostnader under budgetåret 1965/ 66 skulle således utgöra (8230 000+ 630 000 + 40 000 =) i runt tal 9 miljo- ner kronor.

Våra förslag i kap. 14 innebär bland annat inrättande inom skolöverstyrelsen av en särskild byrå för vårdyrkesutbild— ning, varvid förutsatts att en omfördel- ning av arbetsuppgifterna inom skol- överstyrelsen åstadkommes. I vad mån en sådan omorganisation kommer att medföra ökade totalkostnader för be- rörda verksamhetsgrenar, är beroende av många faktorer, som icke kan säkert överblickas för närvarande. Bortsett från vissa övergångskostnader, som sammanhänger med ändrad placering av befintliga tjänster och deras inne- havare, torde man dock icke behöva räkna med någon mera väsentlig kost- nadsökning. Vi föreslår vidare, att tre extra konsulenttjänster inrättas fr. o. m. den 1 april 1965. Vi utgår ifrån, att lö- nekostnaden för andra kvartalet 1965 kan bestridas av skolöverstyrelsen med anlitande av tillgängliga medel. Kostna— den för dessa tre tjänster kan under budgetåret 1965/66 beräknas till 125 000 kronor. Vidare föreslår vi, att byrån P 2 hos överstyrelsen förstärkes med en tjänst som förste byråsekreterare till en

beräknad kostnad av 34 000 kronor. För konsulenternas resor bör beräknas 10 000 kronor.

Vi vill erinra om att vi för pedago— giskt utvecklingsarbete beräknat ett år— ligt medelsbehov av 50 000 kronor.

De rekommendationer i fråga om slo- pande av huvudmannaförmånerna till sjuksköterskeskolornas elever, som vi lämnat, innebär en kostnadsminskning för huvudmännen, som vid en försiktig beräkning kan uppskattas till omkring 30 miljoner kronor. Kostnaderna för studiemedel till sjuksköterskeeleverna kommer i fortsättningen att belasta för- slagsanslaget Studiebidrag m. m. (VIII G:3). Vid anslagsäskandena avseende budgetåret 1965/66 har vederbörande myndighet beaktat detta.

Såsom framgår av kap. 10 innebär vårt förslag bland annat, att sjukskö- terskeeleverna _— i motsats till vad som nu i huvudsak är brukligt — skall gå vid sidan av personalstaten och således inte sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema. Detta kommer att för sjukhusen medföra vissa personal- mässig—a och ekonomiska konsekvenser. Dessa konsekvenser går ej att bedöma utan ingående prövning av förhållan- dena vid varje enskild skola och dess utbildningssjukhus. Detta omöjliggör en tillförlitlig förhandsuppskattning av dessa kostnader.

De i riksstaten uppförda avlönings- och omkostnadsansl—agen för de statliga sjuksköterskeskolorna ävensom förslags- anslaget Bidrag till vissa sjuksköterske- skolor bör kvarstå även under budget- året 1965/66. Frågan om tiden för be- rörda skolors övergång till den före- slagna utbildningen samt övriga frågor i samband härmed måste bli föremål för ingående överläggningar bland annat mellan skolorna och berörda sjukhus. Vi avstår därför från att nu göra någon beräkning av den kostnadsökning på

• Sida 207
•  Original

dessa anslag, som må bli följden av en övergång. Av samma skäl har vi ej hel- ler ansett oss kunna beräkna den ökade belastningen på avlöningsanslagen vid de utbildningssjukhus, där eleverna vid de berörda skolorna erhåller praktisk

utbildning. Vi förutsätter dock att så- dana anordningar vidtages, som gör det möjligt för dessa skolor att så snart som möjligt övergå till den nya utbild- ningen.

• Sida 208
•  Original

KAPITEL 23

Sammanfattning

Resultatet av utredningsarbetet redovi- sas i två etapper. Den första etappen, som omfattar grundutbildning av sjuk- sköterskor fram till examen, som skall ge rätt till legitimation, behandlas i detta betänkande. Förslag i fråga om vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor kommer att framläg- gas senare. Som underlag för våra överväganden och förslag redovisar vi dels en översikt över de nuvarande utbildningsförhål- landena, dels uppgifter om arbetsför- delning och arbetsförhållanden m. 111. inom sjukvården. Den tekniska utvecklingen inom sjuk- vården samt den stegrade omfattningen av rent administrativt och expeditio- nellt arbete har på olika sätt fjärmat sjuksköterskan från patienterna. Vi an- ser att denna utvecklingsgång bör bry- tas och att omvårdnaden om patienten skall utgöra en mera central uppgift för sjuksköterskan än vad den är i dag. De grundfunktioner vi räknar med att sjuk- sköterskan skall fullgöra är följande: att inom sitt eget ansvarsområde själv eller under medverkan av under- ställd personal sörja för patientens personliga omvårdnad, att under läkares ledning medverka i patientens medicinska vård, innefat- tande bland annat att observera och lämna rapporter beträffande patien- tens tillstånd och reaktioner, att bi- träda läkaren i hans åtgärder med patienten samt att ombesörja hans ordinationer, ävensom

att gentemot patienter, anhöriga och all- mänheten medverka i hälsoupplys- ning och hälsovårdsarbete. Sjuksköterskans insatser i de olika vårdfunktionerna blir i hög grad bero- ende av hennes förmåga att organisera, leda och sammanhålla ett arbetslag och att medverka till att ge detta arbetslag goda relationer inbördes och i förhål- lande till andra arbetsenheter inom häl- so- och sjukvården. Sjuksköterskan har merendels även att genom handledning eller eljest medverka i utbildningen av olika grupper av sjukvårdspersonal. Sjuksköterskeutbildningen skall ge kunskaper om människan och hennes beteenden i friskt och sjukt tillstånd samt om principerna för god hälso- och sjukvård och dessas tillämpning i skilda sammanhang ävensom färdighet i olika vård- och behandlingsmoment. I utbild- ningsmålet ingår insikter om det mo- derna samhället samt hälso- och sjuk- vårdens plats och uppgifter i detta lik- som även förmåga till ledarskap och till medverkan i utbildningsarbete. En strä- van bör vara att hos eleverna utveckla personlig mognad, ansvarsmedvetande, människointresse och kontaktförmåga. Vårt syfte har varit att genom en brett upplagd grundutbildning, som skall vara lika för alla, skapa en god allmän-sjuksköterska som lätt kan ingå i sjukvårdsverksamhet av olika slag. Grundutbildningen bör vara så allsidig, att sjuksköterskan efter legitimationen kan tjänstgöra på assistentsköterskenivå inom såväl kroppssjukvården som men-

• Sida 209
•  Original

talsjukvården. Det är också angeläget, att den som ägnar sig åt kroppssjukvård har insikter även i de psykosomatiska och mentalhygieniska sammanhangen och vice versa.

I fråga om villkoren för tillträde till sjuksköterskeutbildningen föreslås vissa ändringar. Provelevtiden på 2 a 3 må- nader före antagning som sjuksköterske- elev slopas. Inträdesåldern sänks från 19 till 18 år. Vi förordar, att man i frå- ga om krav på föregående skolunder- byggnad bör inrikta sig på genomgång- en fackskola. Vi räknar med att antalet elever med fackskole- eller gymnasie- utbildning kommer att stiga successivt redan de närmaste åren som en följd av de gymnasiala skolformernas utveck- ling. I avvaktan på att ett allmänt krav på lägst fackskolekompetens eller mot- svarande utbildning kan införas, anser vi att slutbetyg från grundskolans teo- retiska linjer g, h, t och 5 med särskild kurs i matematik bör ge behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola på sam- ma sätt som realexamen, normalskole- kompetens och normalkurser vid folk- högskola. Av olika skäl finner vi det dock nödvändigt att åtminstone under förevarande övergångsperiod säkerstäl- la ett kvalitativt tillfredsställande, ho— mogent elevurval genom särskilda in- trädesprov i matematik, fysik, kemi och svenska.

Läroplanen bygger på ett normalläs- år om 42 veckor, delat på två lika långa terminer. Frivillig sommarpraktik fram- hålles som lämplig och värdefull. Lik- som för närvarande bör sjuksköterske- utbildningen totalt sett vara övervägan- de praktiskt inriktad. Omkring en tred- jedel av den sammanlagda utbildnings— tiden ägnas åt teoretisk undervisning och omkring två tredjedelar åt praktisk tillämpning. Teori och praktik skall

vara nära samordnade för att komplet- tera och illustrera varandra.

Grundutbildningen föreslås omfatta fem terminer (105 veckor) enligt föl- jande organisation:

I Läsperiod, 16 veckor Allmän sjukvård, långtidsvård, men— talsjukvård, 5 veckor II Medicinsk sjukvård, 10 veckor Kirurgisk sjukvård, 10 veckor Tentamensperiod, 1 vecka III Läsperiod, 3 veckor Barnsjukvård, 8 veckor Obstetrisk mödra- och barnavård, 4 veckor Öppen vård, 4 veckor Läs- och tentamensperiod, 2 veckor

IV Mentalsjukvård, 10% veckor Operations— och akutsjukvård, veckor

V Läsperiod, 1 vecka Medicinsk sjukvård, 9 veckor Kirurgisk sjukvård, 9 veckor Tentamensperiod, 2 veckor

101/::

Lärostoffet är uppdelat på ett 30-t-al större eller mindre ämnen och kurser, för vilka vi utarbetat kursplaner. I den teoretiska delen har klinisk fysiologi och klinisk kemi tillkommit som nya ämnen liksom även sociologi. Utökning har skett av teorikurserna i psykologi, administration och arbetsledning, so— cialmedicin, barnavård och barnsjuk- vård, mentalsjukvård samt anestesiologi med intensivvård.

I skolans inre arbete föreslås en fort- satt utveckling mot mera elevaktiveran- de arbetssätt i form av seminarieöv- ningar, vårdkonferenser, grupparbeten och självständiga litteraturstudier m. m. Vi förordar också ökade insatser för framställning av lämpliga läroböcker och annan undervisningsmateriel.

Den praktiska utbildningen bör så långt möjligt intensifieras och effektivi- seras. Vi förordar, att sjuksköterske- eleverna under den praktiska utbild- ningen i fortsättningen skall gå vid si- dan av sjukhusets personalstat och så- ledes icke sättas in i sjukhuspersona—

• Sida 210
•  Original

lens tjänstgöringsschema. Sjukhusets personal bör vara så dimensionerad, att patientvården kan tillgodoses genom viss omdisponering, när eleverna vissa tider är frånvarande från avdelningen för teoretiska eller praktiska studier på annat håll. Under den praktiska utbild- ningen skall eleverna under handled— ning aktivt deltaga i vårduppgifter och erhålla sådan erfarenhet och övning, som ligger i linje med utbildningsmå- len. Vi har låtit uppgöra detaljplaner för praktisk utbildning, vilka komplet- terar övriga anvisningar i läroplanen.

Avvikelse från den normala lärogång- en föreslås för vissa grupper av elever. Sålunda anvisar vi en möjlighet att för elever med föregående gymnasieutbild— ning eller motsvarande förutsättningar anordna överkurser o. d. under utbild- ningstiden såsom en förberedelse för fortsatta studier med målinriktning på högre tjänster i sjuksköterskekarriären. För elever med föregående sjukvårds- utbildning och sjukvårdserfarenhet å andra sidan förordas en särskild, till fyra terminer avkortad studiegång, vil- ken leder till samma utbildningsmål som den reguljära studiegången.

Efter grundutbildningen avses sjuk- sköterskan genom vidareutbildning och högre utbildning kunna kvalificera sig för mera ansvarsfulla och specialiserade befattningar. Vi anger vissa riktlinjer för vårt fortsatta arbete med dessa ut- bildningsnivåer.

Förutom rektor föreslås varje sjuk- sköterskeskola ha dels en studierektor, som utöver egen undervisning biträder rektor med pedagogiskt-administrativa uppgifter vid skolan, dels en först—a- lärare som är rektors medhjälpare vid planläggning och sammanhållning av den kliniska utbildningen. Därjämte fö- reslås en fast lärarstab samt timlärare/ specialister. Vi räknar med en fast lä- rare per 15 elever i genomsnitt, vilket

innebär att de fasta lärarna skall svara för en större del av undervisningsvoly- men än hittills. Vi utgår från att en statlig lönereglering för sjuksköterske- skolornas rektorer, studierektorer och övriga lärare kommer till stånd.

Vi föreslår, att tillsynsuppgifterna beträffande sjuksköterskeutbildningen överflyttas till skolöverstyrelsen den 1 juli 1965. Därvid bör utbildningen på det stora vårdyrkesområdet samman- hållas i och företrädas av en särskild byrå inom avdelningen UY. För de nya tillsynsuppgifterna måste överstyrelsen erhålla personalförstärkning. Vi under- stryker, att ett väl fungerande sam- arbete mellan skolverket, medicinalsty- relsen och sjukvårdshuvudmännen mås- te säkerställas. Inspektionsverksamheten bör utövas centralt av skolöverstyrelsen tillsammans med expertis från medici- nalstyrelsen.

Sjuksköterskeskolorna bör inordnas i yrkesutbildningsorganisationen och ha ställningen som centrala yrkesskolor. Landstingen och de landstingsfria stä- derna hör i princip vara huvudmän. Vi förordar, att förhandlingar upptas om överlåtelse av de statliga sjuksköterske- skolorna. Även beträffande de sex stif- telseskolorna förordas förhandlingar om framtida status och samordning med sjukvårdsutbildningen i respektive sjuk- vårdsområde. Även i övrigt understry- ker vi behovet av regional organisato- risk sammanhållning av sjukvårdsut- bildningen.

Fortbildning av sjuksköterskor bör förekomma i ökad omfattning, främst inom områdena medicin och medicinsk teknik, administration och personal- tjänst. Verksamheten bör i princip an- ordnas och bekostas av sjukvårdshuvud- männen. Samråd med berörda myndig- heter och personalorganisationer förut- sättes. Kursverksamheten bör vara cen— tral, regional och lokal.

• Sida 211
•  Original

Fr. o. lll. budgetåret 1965/66 kommer sjuksköterskeeleverna att erhålla stat— liga studiemedel. Som en konsekvens därav och med hänvisning till den änd- rade organisationen av elevernas prak- tiska utbildning förordas, att huvud- männen överlag slopar nuvarande na- tura- och kontantförmåner. Vi föreslår, att överläggningar härom tas upp mel- lan samtliga huvudmän. Internatsyste- met är inte nödvändigt från utbildnings- synpunkt.

Informationsbasen för prognosberäk- ningar angående den framtida efterfrå- gan på sjuksköterskor är osäker. Beräk- ningar visar, att utbildningskapaciteten måste ökas så långt de praktiska för- utsättningarna medger. Med nuvarande antal medicinska och kirurgiska vård- avdelningar samt med hänsyn tagen till lärarresurser och behovet att utöka jäm- väl annan sjukvårdsutbildning synes för närvarande ett större intag än 3 300 sjuksköterskeelever per år knappast realistiskt. Vi understryker nödvändig- heten att successivt överse prognoserna, som därför utformats så att de lätt skall kunna »rullas».

Ökade insatser föreslås för oriente- ring och vägledning i de allmänna sko- lorna och eljest om framtidsmöjlig- heterna m. 111. inom hälso- och sjukvår- den. Inriktning på manliga elever för- ordas i större omfattning än hittills. De manliga eleverna bör erhålla en med hänsyn till sin civila utbildning avkor- tad militärtjänstgöring.

Som yrkesbeteckning föreslås »legi- timerad sjuksköterska»/»legitimerad sjukskötare», varvid sistnämnda be-

grepp bör kunna avse såväl män som kvinnor.

Statsbidrag bör utgå till sjuksköter- skeskolorna enligt enhetliga grunder, oavsett om de drivs av landsting, pri- märkommun eller stiftelse. Bidraget be- räknas enligt principen för landstings- kommunal skola. I bidragsunderlaget bör förutom rektorstjänst upptas lärar- tjänster för såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. Statsbidra- get till driftkostnaderna bör utgå från och med den termin, då utbildning en- ligt den nya läroplanen påbörjas, och bör tills vidare avse skolans hela utbild- ningsverksamhet, från-sett specialutbild- ning.

Utbildning enligt den föreslagna läro- planen bör kunna påbörjas hösttermi- nen 1965, vårterminen 1966 eller höst- terminen 1966 och genomföras succes- sivt termin för termin. Det förutsättes, att studie- och planeringsdagar skall anordnas genom tillsynsmyndighetens försorg.

Kungörelsen med bestämmelser an- gående statens godkännande av sjuk- sköterskeskolor jämte i anslutning där- till utfärdat normalreglemente bör upp- hävas och ersättas av skolstadgan. Un- dantag är dock nödvändiga från vissa bestämmelser i skolstadgan. Vi har strä- vat efter att göra dessa avvikelser så få som möjligt.

Kostnaderna för statsverket avseende allmänt driftbidrag till sjuksköterske- skolorna uppskattas för budgetåret 1965/66 till i runt tal 9 miljoner kronor och för budgetåret 1966/67 till cirka 19 miljoner kronor.

• Sida 212
•  Original

Särskilt yttrande

Av ledamoten Johnsson

angående sjukhusets roll som praktikfält (kap. 10)

Ett problem vid planeringen av .sjuk- sköterskeelevernas praktiska utbildning är att söka ange den roll sjukhuset skall spela som praktikfält. Sjukhuset utgör praktikfält för flera grupper elever in- om sjukvårdsutbildningens område. De flesta av dem är i viss utsträckning be— roende av sjuksköterskan på avdel- ningen. Sjuksköterskan är i allmänhet ansvarig för att hjälpa dessa praktikan- ter av olika slag tillrätta _ men det åvilar henne endast delvis att utveckla deras yrkesskicklighet. När en sjukskö- terskeelev eller en elev från sjukvårds- biträdes- eller undersköterskeutbild- ningen kommer till avdelningen, för- väntas det av sjuksköterskan att hon skall ikläda sig ett visst ansvar för dessa elevers utveckling i sjukvårdskunnande.

I vilken utsträckning skall sjukskö- terskorna på avdelningen — praktikfäl- tet — planera för, handleda och bedöma eleven? Då den praktiska utbildningen är en del av skolans utbildningspro- gram, bör det vara sjuksköterskeskolan som ikläder sig huvudansvaret för den- samma. Man måste emellertid inse att kontrollen av de praktiska erfarenhe- ternas utbildningsvärde är komplicerad. Erfarenheterna ges i en situation där större ansvarsuppgifter -— ansvaret för sjukvårdsarbetet _ måste komma i första hand för den på avdelningen an- ställda sjuksköterskan. Även om sjuk- sköterskeskolan är huvudansvarig för den praktiska utbildningen och åtar sig

viss kontroll, är det å andra sidan orea- listiskt att föreslå att sjukhuset inte skulle ha medansvar eller att det skulle befrias från medverkan. Om man för- väntar sig att avdelningens sjukskö- terskor skall ge eleven handledning och en meningsfull sådan, erfordras att de erhåller introduktion till varje elev- situation.

Sjuksköterskeskolan bör i första hand vara ansvarig för att göra upp en ut- bildningsplan för eleven, av vilken det framgår vilka inlärningstillfällen som bäst tillgodoser elevens utbildningsbe- hov. Sjuksköterskorna på avdelningen skall sedan i samarbete med skolan an- svara för att en arbetsuppgiftsfördel- ning inom praktikområdet i linje här- med kommer till stånd och att den blir klart förstådd av såväl avdelningens personal som av sjuksköterskeeleven och att den möjliggör en bedömning av elevens resultat.

Inlärningstillfällena för sjuksköters- keeleven får största värde, när de läm- nas henne i en patientsituation, så att eleven erfar att hennes uppgift är nöd— vändig för patientens välbefinnande el- ler tillfrisknande. Detta betyder, att sjuksköterskorna på avdelningen måste hjälpa skolan att finna situationer, i vilka nybörjareleven kan ägna hela sin uppmärksamhet åt vård och omhänder- tagande av en eller flera patienter, att skapa tillfällen i vilka eleven, allt efter- som hon uppnår ökad kunskap och

• Sida 213
•  Original

skicklighet, blir en del av sjukvårds- laget. Likaså måste sjuksköterskorna ge den mera avancerade eleven tillfällen att bli ledare för ett lag och ansvarig att planera, handleda och bedöma la- gets prestationer vid vården av patien- ter, med andra ord skapa inlärnings- tillfällen i en realistisk sjukvårdssitua- tion.

För att åstadkomma detta fordras an- strängningar av såväl sjukhus som sjuk- sköterskeskola. Skolans lärare måste vara införstådda med sjuksköterskeut— bildningens målsättning och kunna klargöra densamma för sjukhuset. Den— na målsättning måste kunna accepteras av sjukhuset och göras medveten och klar för alla dem som inom sjukhuset har till uppgift att medverka i sjukskö- terskeutbildningen.

Det betyder att nuvarande former för arbetsledning bör bli föremål för revi— dering. En större rörlighet än vad nu gällande arbetsordningar medger måste komma till stånd. Det måste vara en sjukhusets angelägenhet att medelst en fortgående undervisning rusta sjukskö— terskorna för att kunna möta de krav, som den här skisserade sjuksköterske- utbildningen kommer att ställa på dem, nämligen förmåga och kunnighet att av den arbetsmängd som dagligen skall presteras på avdelningen utvälja de ak- tiviteter och funktioner som ligger i linje med elevens utbildningsbehov och i övrigt att söka anpassa arbetsuppgif— ter till medhjälparnas kunnande och möjligheter till insats.

Inlärande sker genom de erfarenhe— ter som eleven gör. Det är här av störs- ta betydelse, hur hon reagerar i olika arbetssituationer. Det väsentliga medlet i utbildningen är de erfarenheter och upplevelser som hestås, inte de uppgif— ter och saker som hon kommer i berö- ring med. Inlärningstillfälle är inte det- samma som den presentation en lärare

ger. Det är genom det, som eleven ut- för, som hon lär. Denna definition av erfarenhet, innebärande en växelverkan mellan elev och hennes omgivning, för— utsätter att eleven är en aktiv deltagare i arbetet.

Handledning inriktar sig på arbetet —— den koncentrerar sig på individens behov för att kunna utföra ett arbete. Handledningen avser alltså att ge sådan assistans, att individen skall förvärva nödvändigt kunnande för att åstadkom- ma ett arbete.

Undervisning är inriktad på indivi- den — den befattar sig med arbetet en- dast i den utsträckning som individen därigenom kan komma att beredas ett inlärningstillfälle, som är väsentligt för att uppnå ett utbildningsmål.

Om man betraktar inlärandet som nå- got aktivt i vidaste bemärkelse, kommer de erfarenheter som eleven får på prak- tikfältet att vara den värdefullaste fak- torn då det gäller att befästa kunska- perna. Det är på avdelningen som ele- ven har möjlighet att analysera sjuk- vårdsarbetet i ljuset av vad hon tidi- gare fått lära sig i teorin och tillfälle att använda och utveckla sitt omdöme samtidigt som hon ges möjlighet att trä— na sitt tekniska kunnande. Den prak- tiska utbildningen är av väsentlig bety- delse i sjuksköterskeutbildningen, ty i vad eleven gör _ hur hon tänker, kän- ner och vad hon företar sig i den prak- tiska situationen — påverkas hon av vad hon ser andra gör mycket mer än av vad hon lär i klassrummet.

Det är därför nödvändigt att sjuk— huset fastställer standard och kan göra klart för skolan de metoder, som an- vändes i sjukvårdsarbetet och sättet var— på vården meddelas. Praxis i sjukvårds- arbetet kan vara annorlunda än vad man utger den för att vara. Om detta är förhållandet, bör sjukhus och skola göra sådana observationer uppenbara för

• Sida 214
•  Original

varandra. Kanhända kan då en anpass- ning bli gjord som för det praktiska utförandet mer i linje med en deklare— rad uppfattning. Härigenom skulle en överensstämmelse mellan sjukhusets praxis och skolans undervisning om sjukvårdsarbetet kunna uppnås.

En förbättrad arbetssituation på sjuk- husen är en nödvändighet, om avdel- ningarna skall kunna tjäna som ett ef- fektfullt praktikfält för elever. Den ford-

ras också om man förväntar sig att sjuk- husets befattningshavare förutom att tillgodo-se patienternas behov av vård skall kunna engagera sig i handledning av olika slag av elever. Allt som kan göras för sjukhusen och dess befatt- ningshavare, dess arbetssituation och arbetsvillkor har uppenbara konsekven- ser för skolans möjligheter att fullfölja sitt program.

• Sida 215
•  Original

Särskilt yttrande

Av ledamoten Zetterström Lagervall

angående förslag till samordning mellan sjukvårdsbiträdes/ undersköterskeutbildningen och sjuksköterskeutbildningen (kap. 11)

1962 års utredning angående sjukskö— terskeutbildning föreslår en särskild ut- bildningsgång för personer med före— gående sjukvårdserfarenhet som sjuk- vårdsbiträde och undersköterska. För- slaget bygger på nu gällande läroplaner för inbyggd skola för grundutbildning av sjukvårdsbiträden samt för utbild- ning av undersköterskor till vård—, ope- rations— och mottagningsavdelningar. Nuvarande krav på 2 års väl vitsordad tjänst som sjukvårdsbiträde för intag- ning till undersköterskekurs har av ut- redningen dock föreslagits reducerad till ett år.

För vinnande av inträde till sjukskö- terskeskola skall undersköterskor ha tjänstgjort minst ett år på underskö- terskebefattning samt fylla samma in— trädeskrav som gäller för övriga sökan- de, dock att vederbörande skall befrias från den för övriga sökande föreslagna kunskapsprövningen i matematik, fysik, kemi och svenska med hänsyn till att utredningen räknat med att åtskillig tid i allmänhet förflutit sedan de lämnat skolan och att skolkunskaperna alltså inte är aktuella. De skulle därför under en del av första terminen erhålla repe- titions- och preparandundervisning i nämnda ämnen.

I de fall dessa sökande icke har behov av repetitions- och preparandundervis-

ning föreslås att de skall genomgå in- trädesprov och under första terminen befrias från undervisningen i skoläm- nena.

Skillnaden i den reguljära och den speciella studiegången är framför allt att finna i termin I och II. I termin I har i den speciella studiegången inlagts 133 timmar för undervisning och repe- titionsstudier i ämnena matematik, fy- sik, kemi och svenska samt 497 timmar inriktade på sjuksköterskeutbildningen. En del av dessa timmar ingår i den re- guljära utbildningen i termin II.

Termin II avses vara flexibel med hänsyn till elevernas växlande föregå- ende sjukvårdserfarenhet medan termi- nerna III och IV helt motsvarar termi- nerna III och V i den reguljära utbild- ningsgången.

Jag delar utredningens uppfattning att för sjuksköterskeyrket lämpade un- dersköterskor bör beredas tillfälle att skaffa sig utbildning vid sjuksköterske- skola, att inträdeskraven bör vara de— samma samt att denna utbildningsgång bör leda fram till samma mål som den reguljära sjuksköterskeutbildningen. Jag delar vidare utredningens upp-fattning att det icke är möjligt att anordna en särskild studiegång och nå det åsyftade målet på tre terminer. Jag anser emel- lertid att erforderliga skolkunskaper

• Sida 216
•  Original

bör ha inhämtats före utbildningens början samt att kunskapsprov borde av- läggas.

Detta motiveras främst av att de äm- nen som ingår i sjuksköterskeutbild- ningens första termin bygger på fasta kunskaper bl. a. i matematik, kemi och fysik. Kunskaper i dessa ämnen bör därför ha inhämtats redan tidigare. Där- till kommer att kursinnehållet blir allt- för kompakt för att eleverna väl skall kunna tillgodogöra sig undervisningen, om även nämnda ämnen skall ingå. Be- träffande den reguljära studiegången har kommittén f. 6. på sid. 80 framhål— lit att sjuksköterskeutbildningen ej bör belastas med undervisning i skolämnen.

Den föreslagna planen för termin I innehåller 30 veckotimmar, enbart i teoretiska ämnen såväl i preparand- som i yrkesutbildningsdelarna. Jag an- ser det icke vara pedagogiskt riktigt att lägga upp en utbildningsplan så att ha- lans ej erhålles mellan lättare och tyng- re ämnen. Utredningens intentioner att medverka till möjligheter för lämpliga undersköterskor att erhålla sjukskö— terskeutbildning kan härigenom för- felas. Det finns starka skäl att tro, att studieavbrottsfrekvensen kommer att bli hög bland dessa elever, vilka som regel torde sakna studievana. Skulle så bli fallet, innebär det inte enbart en missräkning och besvikelse för den en- skilde utan också outnyttjade utbild— ningsplatser och minskad examinations- frekvens. Därest behov föreligger av kompletteringsundervisning, anser jag

att preparandkurser i stället borde an- ordnas före utbildningens början.

Den föreslagna reduceringen av an— talet timmar i allmän hälso- och sjuk- vårdslära och i medicinsk och kirurgisk sjukvård under termin I och II ger an- ledning till oro för kvalitetssänkning. Jag anser att när en bedömning gjordes av möjligheten att minska antalet tim— mar i nämnda ämnen borde större hän- syn ha tagits till målsättning och inne- håll i ämnen med samma beteckningar, som ingår i undersköterskeutbildningen.

Enligt min mening borde eleverna i termin I få ägna sig åt för sjukskö- terskeutbildningen avsedda ämnen, om den särskilda utbildningsgången inte skall bli av annan kvalitet än den re- guljära.

Vidare vill jag uttala starka betänk— ligheter mot den möjlighet som anvisats i betänkandet att anordna utbildning för små grupper elever i speciell stu- diegång, då dylika anordningar kräver ett stort antal lärare. Redan nu förelig— ger en betydande brist på lärare för ut- bildningen inom hälso- och sjukvården.

Av skäl som ovan anförts anser jag att utredningen borde ha föreslagit att samma inträdeskrav till alla delar borde gälla för elever oavsett om de går re- guljär eller speciell utbildningsgång samt att erforderliga skolkunskaper bor- de ha inhämtats före den egentliga ut- bildningens början samt att första ter— minen i den för undersköterskor spe- ciella utbildningsgången borde ha upp- lagts med inriktning enbart på yrkes— utbildningen.

• Sida 217
•  Original

BILAGOR

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

BILAGA 1

Förteckning över befintliga sjuksköterskeskolor september 1964

Utbildningstidens Godkänt Skola/ort längd (exkl. feriel) antal nyb. Anmärkningar Månader pl. 1/91964 Statliga skolor Statens sjuksköterskeskola i

Stockholm .................. 32 (ca) 80 därav 20 pl. för elever fr. mentalsjukv. (sär- skild kurs)

Statens sjuksköterskeskola i Norrköping ................. 27 (ca) 66 Försöksverksamhet. + efterfölj. spec. Norrköpings stad bi— utb. under 6 mån. drar med 1/a av an- tjänstgöring som läggnings— och drift- förordnad ass.- kostnaderna. sköterska el. utb. vid specialskola Statens sjuksköterskeskola i Göteborg ................... 33 86 Stals- och landstingsskola Uppsala sjuksköterskehems sjuk- sköterskeskola .............. 33 110 Landslingsskolor Kevinge sjuksköterskeskola,

Danderyd .................. 33 48 Stockholms läns lands- ting (Gotlands läns landsting delägare)

Södermanlands läns landstings sjuksköterskeskola, Eskilstuna 33 60 Birgitta sjuksköterskeskola, Lin—

köping ..................... 36 88 Östergötlands och Kalmar läns norra landsting Jönköpings läns landstings sjuk- sköterskeskola, Jönköping. . . . 36 72 Kronoberg-Hallands sjuksköter-

skeskola, Växjö ............. 33 68 Kronobergs och Hal-

lands läns landsting Sydöstra Sveriges sjuksköterske-

skola, Kalmar ............... 33 60 Kalmar läns södra och Blekinge läns lands— ting

Kristianstads läns landstings sjuksköterskeskola, Kristian- stad ....................... 33 80 Malmöhus läns landstings sjuk- sköterskeskola i Hälsingborg. . 33 52 Bohus läns sjuksköterskeskola, Uddevalla .................. 32 1], (varav 2 mån. vik. tjänst) 48

• Sida 220
•  Original

Utbildningtidens Godkänt Skola/ort längd (exkl. ferier) antal nyb. Anmärkningar Månader pl. 1/9 1964 Västra Sveriges sjuksköterske- . skola, Borås ................ 33 90 Älvsborgs läns lands- ting Skaraborgs sjuksköterskeskola, Lidköping .................. 33 60 Skaraborgs läns lands- ting Värmlands läns landstings sjuk- sköterskeskola, Karlstad ..... 33 80 Örebro läns sjuksköterskeskola, Örebro ..................... 33 100 Västmanlands läns landstings sjuksköterskeskola, Västerås. . 33 72 Kopparbergs läns landstings sj uk- sköterskeskola, Falun ........ 33 60 Gävleborgs sjuksköterskeskola, Gävleborgs läns lands- Gävle ...................... 33 78 ting Västernorrlands läns landstings sjuksköterskeskola, Sundsvall. 33 100 Jämtlands läns landstings sjuk- sköterskeskola, Östersund. . . . 33 48 Västerbottens läns landstings sjuksköterskeskola, Umeå. . . . 31 100 Svenska röda korsets sj uksköter- skeskola i Norrbottens län, Boden ..................... 31 90 Norrbottens läns landsting Kommunala skolor S:t Eriks sjuksköterskeskola, Stockholm .................. 36 84 S:t Görans sjuksköterskeskola, Stockholm ................. 31 48 Malmö stads sjuksköterskeskola. 33 60 Göteborgs sjuksköterskeskola. . . 36 132 stiftelseskolor Sophiahemmets sjuksköterske— skola, Stockholm ............ 36 80 Statligt bidrag Svenska röda korsets sjuksköter- skeskola i Stockholm ........ 35 120 Kommunalt bidrag Betaniastiftelsens sjuksköterske- skola, Stockholm ............ 33 36 Kommunalt bidrag Ersta diakonissanstalts sjukskö— terskeskola, Stockholm ....... 33 36 Ko mmunalt bidrag Samariterhemmets sj uksköterske- skola, Uppsala .............. 33 40 Statligt bidrag Södra Sveriges sjuksköterskehems sjuksköterskeskola, Lund ..... 33 100

• Sida 221
•  Original

BILAGA 2

Bestämmelser angående ersättning m. m. till elever vid landstingens sjuksköterskeskolor.1

1. Under hela utbildningstiden (prov- tjänstgöring, praktisk och teoretisk ut- bildning) erhåller elev fri kost och fri bostad. Om elev av särskilda skäl befri- as från skyldigheten att använda sådan bostad, utgår ersättning för icke utnytt- jade bostads- och i förekommande fall kostförmåner. Ifrågavarande förmåners värde skall därvid bestämmas med hän- syn till det pris som för respektive för- mån normalt uttages av landstingets be- fattningshavare.

2. Utöver i punkt 1 angivna förmåner utgår studiebidrag med 150 kronor i månaden.

3. Då elev genomgår specialutbild- ning vid barnmorskeläroanstalt, barn- sjuksköterskeskola eller mentalsjukhus eller erhåller utbildning vid sådant epi— demisjukhus, som drives av annan hu- vudman än landsting, skall den kon- tanta ersättning, som utgår från anstal- ten, skolan eller sjukhuset utöver kost och bostad, inlevereras till sjuksköter- skeskolan.

4. Elev tillerkännes fria resor till och från anstalt, skola eller sjukhus, som omförmäles i punkt 3.

5. Tredjeårselev, som vikarierar på sjukskötersketjänst, äger vid vikariat under längre tid än sju dagar i följd, med avstående av förmåner enligt pkt 1—2, åtnjuta vikariatsersättning med 950 kronor per månad.

6. Elev äger under utbildningstiden åtnjuta ledighet under 30 kalenderdagar per år, där icke kortare ledighet fast- ställts med hänsyn till undervisnings- planen. I de fall den sammanlagda ut- bildningstiden understiger tre år, redu— ceras ledigheten under tredje utbild- ningsåret med 1/12 för varje månad ut- bildningstiden understiger 36 månader. Uppstår härvid brutet dagantal, skall antalet ledighetsdagar höjas till närmast högre dagantal. Under ledigheten upp— bär elev — med avstående av samtliga övriga förmåner -— ersättning med 5 kronor per kalenderdag.

7. Kostnad för av skola påfordrad lä- karundersökning bestrides av skolan. Från studiebidrag enligt pkt 2 skall avdragas i tabellerna I—III i bil, B till tjänstereglementet för landstingens be- fattningshavare angivna belopp, när sjukpenning (hempenning) eller moder- skapspenning utgår enligt lagarna om allmän sjukförsäkring, yrkesskadef-ör- säkring och moderskapshjälp eller skul- le ha utgått, därest vederbörlig anmälan till sjukkassa gjorts.

8. Dessa bestämmelser tillämpas från och med den 1 februari 1962, försåvitt icke landstinget av särskilda skäl finner tillämpning böra ske från annan tid- punkt.

1 Vissa ändringar torde inom kort komma att införas.

• Sida 222
•  Original

BILAGA 3

Fortsatt försöksverksamhet med standardiserat urvalsförfarande vid sjuksköterskeskolorna

Av docenten David Magnusson

Bakgrund

Mot bakgrunden av de brister, som vid- låder det nu tillämpade förfaringssättet vid urvalet av elever till sjuksköterske- skolorna, har sjuksköterskeutredningen sett som sin uppgift att få till stånd ett enhetligare, mera systematiskt urvals- förfarande, vilket skulle kunna rekom- menderas för allmän användning.

En bedömning av det föreliggande ur- valsproblemet ger vid handen, att det vore rimligt att redan nu som en mini- miåtgärd införa vissa standardiserade prov vid samtliga sjuksköterskeskolor. Från utredningens sida önskar man emellertid genomföra en viss försöks- verksamhet, innan några nya metoder tas i mer allmänt bruk. Denna försöks- verksamhet skulle främst innebära att man undersökte olika urvalsinstruments prognosförmåga visavi kriterier på ut— bildningsframgång. En sådan uppfölj- ning av eleverna med bedömningar av deras prestationer under utbildningsti- den måste utsträckas minst ett år i ti- den, för att en bedömning av urvalsför- farandets prognostiska tillförlitlighet skall kunna göras. Härav följer att ett första ställningstagande till utformning- en av de nya metoderna kan ske tidi- gast under 1965.

Behovet av ett bättre urvalssystem än det nu tillämpade har ytterligare doku-

menterats genom att ett antal skolor har anmält sitt intresse för att omedelbart övergå till ett prövningsförfarande med centralt utarbetade, standardiserade prov. Detta önskemål kan tillgodoses genom att den planerade försöksverk- samheten förlägges till dessa skolor. Re- sultatet av prövningen vid dessa skolor kommer sålunda dels att ligga till grund för intagning av elever till skolorna, dels att utgöra utgångsmaterial för den vidare uppföljningen av urvalsmetodi- kens tillförlitlighet. Det bör emellertid framhållas att det faktum att provresul- taten utnyttjas vid elevurvalet i någon mån minskar säkerheten i uppföljnings- resultaten genom bortfallet av elever med svaga resultat.

Mot bakgrunden av vad som sagts i det föregående kan konstateras att verk- samheten under övergångsperioden till ett nytt systems fullständiga införande kan uppdelas i två skilda uppdrag.

Urvalsuppdraget

Det föreligger ett uppdrag att redan nu vid vissa skolor som så begärt genom- föra prövning av de sökande till sko- lorna med ett standardiserat provbat- teri och ställa resultaten av denna pröv- ning till skolornas förfogande som un- derlag för deras bedömning av vilka elever, som skall antagas. Detta uppdrag

• Sida 223
•  Original

är av den storleksordningen att det för- utsätter att det sköts av en organisation med erfarenhet av liknande urvalspro- blematik och med tillräckliga resurser för genomförandet av prövningen.

Uppgiften är ett rent konsultations- uppdrag, som för varje prövningstill- fälle kan betraktas som avslutat i och med att konsultationsorganet till sko- lorna avlämnar resultaten från pröv- ningarna.

U ppföljningsuppdraget

Vid sidan av uppgiften att redan nu medverka i urvalet av elever, föreligger uppdraget att genom en systematisk uppföljning av eleverna under i första hand utbildningstiden ev. också under den fortsatta yrkesverksamheten, med kontinuerligt insamlade data rörande prestationer och beteenden pröva till— förlitligheten i olika urvalsmetoder och på grundval av resultaten av uppfölj- ningen modifiera provbatteriet och an- ge gränserna för dess användbarhet. Detta uppdrag ligger i tiden i huvudsak efter det urvalsproceduren är avslutad. Det kan betraktas som en forsknings— uppgift, som ställer andra krav än vad konsultationsuppgiften gör på den or— ganisation, som skall genomföra det. En allmän plan för genomförandet av uppföljningen med redovisning av de olika moment, som bör ingå, lämnas senare i avsnittet »Utprövning av ur— valsprov för sjuksköterskeskolorna».

Förläggningen av urvals- resp. uppföljningsuppdraget

Om uppföljningen skall ge resultat, som kan användas som underlag för en till- förlitlig bedömning av metodernas an— vändbarhet, måste självfallet en strikt vetenskaplig metodik tillämpas. Från skolornas sida har uttalats önskemål

om att uppföljningen genomföres av en universitetsinstitution.

Under förutsättning av att ekono- miska resurser ställes till förfogande kan uppföljningsuppdraget förläggas till avdelningen för tillämpad psykologi vid Stockholms universitets psykologiska institution. Avdelningen förfogar bland sin personal över sådana experter från olika områden, som det kan bli ange— läget att i olika sammanhang konsultera.

De kostnader, som beräknas för upp— följningen, redovisas senare.

Med den uppläggning av försöksverk- samheten som redovisas i det följande kan för uppföljningens del två krav ställas på genomförandet av konsulta- tionsu-ppdraget. För det första måste sammansättningen av provbatteriet ske i nära samarbete mellan konsultations- organet och uppföljningsinstitutionen. För det andra måste konsultationsupp- draget vid det provtillfälle, som kom- mer att utgöra utgångspunkten för upp— följningen, genomföras med samma me- todik och med samma metoder vid samt- liga de skolor, som kommer att deltaga i uppföljningen. Detta ställer särskilda krav på konsultationsorganet, i så måtto att det måste ha resurser att på flera platser samtidigt genomföra en relativt omfattande prövningsverksamhet.

Med hänsyn till de krav som sålunda måste ställas på konsultationsorganet har tidigare PA-rådet föreslagits för ge- nomförandet av konsultationsuppdra- get. PA-rådet har också redan engage— rats av vissa skolor för de första prov- tillfällena i december 1963 och maj— juni 1964.

Den detaljerade planen för uppfölj- ningen. redovisas i särskilt avsnitt. Av redovisningen framgår, att de data, som utgör huvudmaterialet för uppföljning- en och vars prognostiska tillförlitlighet prövas, kommer att insamlas vid pröv— ningstillfället i maj och juni 1964. Det

• Sida 224
•  Original

elevurval, som senare utföres med hjälp av provförfarandet fram till hösten 1965, kommer sålunda ej att ingå i den nu planerade uppföljningen. Ett mini- miantal skolor för prövning vid detta tillfälle som underlag för en tillförlitlig bedömning av urvalsmetodens använd- barhet har angivits. Det har också fram- hållits, att det är angeläget att så många skolor som möjligt deltar i prövningen vid denna tidpunkt.

Den föreslagna och i vissa fall redan vidtagna åtgärden att anlita PA-rådet, som bedriver sin verksamhet i samar- bete med Arbetsmarknadsstyrelsen, för konsultationsuppdraget är sålunda nöd- vändig endast för de angivna prövnings- tillfällena. Detsamma gäller utformning- en av urvalsmetodiken vid skolorna. Om skolorna finner skäl att vid senare pröv- ningstillfälle begära ett annat urvalsför- farande eller vända sig till ett annat konsultationsorgan kan detta sålunda ske utan att därför försöksverksamhe- tens resultat äventyras.

För den framtida organisationen av urvalsverksamheten kan dels det skol- väsendets provinstitut, som skolöver- styrelsen i petita för 1965/66 föreslagit bli inrättat, dels de förslag som kan väntas från 1962 års arbetspsykologiska utredning rörande urvalsverksamhet av detta slag, få betydelse. Vad som här föreslagits om PA-rådet som konsulta— tionsorgan avser endast det första pröv- nlingstillfället i december 1963 och det prövningstillfälle i maj—juni 1964, vid vilket utgångsmaterialet för huvudupp- följningen insamlats under enhetliga be- tingelser.

Kostnadsplan

Kostnaderna för den totala försöksverk— samheten med konsultations- och upp— följningsuppdragen fördelar sig på tre grupper av åtgärder.

Avsnittet »Utprövning av urvalsprov för sjuksköterskeskolorna» punkterna 1, 2, 4 och 5.

Arbetsanalys, provsammanställning, utarbetande av vissa nya prov, bearbet— ning och revision av provförfarandet utifrån resultaten från det första pröv- ningstillfället.

Denna del av projektet utföres som ett konsultationsuppdrag av PA-rådet. Den maximala kostnaden har beräknats till 10 000 kronor.

B. Genomförandet av prövningarna

Avsnittet för sjuksköterskeskolorna» 3 och 6.

Denna del av projektet kan betraktas som ett konsultationsuppdrag åt de en- skilda skolorna, vars resultat direkt kommer dem till godo och därför bör bekostas av dem. Prövningskostnaderna har för det fullständiga prövningsförfa- randet beräknats till cirka 225 kronor per prövad och för den skriftliga abi- litetsprövningen ensam till cirka 60 kronor.

»Utprövning av urvalsprov punkterna

C. Uppföljningen

Arbetet med uppföljningen utföres som en forskningsuppgift vid Avdelningen för tillämpad psykologi. En viss del av arbetet kommer att utföras som oavlö- nat forskningsarbete, vilket gör att kost- naderna har kunnat hållas väsentligt lägre än vad fallet annars varit.

1. Arvode till assistent (lgr 17) med halvtidstjånstgöring under

15 månader .................. 14 370: _ 2. Arvode för rutinbearbetning av

material ..................... 3 000: —— 3. Maskinskrivningshjälp ........ 1 000: _— 4. Resor ....................... 1 000: —- 5. Traktamenten (cirka 50 dagar). 2 500: — 6. Material ..................... 1 000: —— 7. Maskinell databehandling ...... 5 000: —

Summa kronor 27 870: ——

• Sida 225
•  Original

Med den redovisade kostnadsberäk- ningcn som grund kan uppföljningen till och med avlämnandet av rapport om försöksverksamheten under andra halvåret 1965 genomföras för en total kostnad av cirka 28 000 kronor,

De under olika punkter beräknade kostnaderna måste med nödvändighet bli osäker. Det totala beloppet bör där- för kunna disponeras för olika behov utan hinder av vad som angivits under enskilda punkter.

Utprövning av urvalsprov för sjuksköterskeskolorna

Översikt över deluppgifter i uppföljning: - uppdraget .

En grundlig utprövning av olika instru- ments användbarhet vid urvalet av ele- ver till sjuksköterskeskolorna kräver följande åtgärder, varvid problemet t. v. avgränsats att gälla prognostisering av utbildningsframgång i olika avseenden.

1. Utredning av vilka krav, som stäl- les på eleverna under utbildnings- tiden, i viss mån också av de krav som ställes på den färdiga sjukskö- terskan.

2. Sammanställning av ett preliminärt provbatteri, även innefattande viss nykonstruktion av prov.

3. Prövning av de sökande till ett an- tal sjuksköterskeskolor med detta batteri (december 1963).

4. Bearbetning av resultaten från prövningen med avseende på pro- vens mättillförlitlighet, förmåga att differentiera och beräkning av sam- banden mellan olika prov samt mel- lan prov och psykologbedömningar.

5. Revidering, ev. komplettering av det preliminära provbatteriet uti- från de resultat som erhållits vid bearbetningen enligt punkt 4.

6. Prövning av en ny grupp sökande

10.

11.

12.

13.

14.

15.

till sjuksköterskeskolor med det reviderade batteriet (maj—juni 1964). Vid denna prövning insam— las projektets ena grupp av huvud- data. Bearbetning av resultaten från den- na prövning med avseende på sam— banden mellan resultaten från olika urvalsinstrument.

Undersökning av tillförlitligheten hos de mått på sjuksköterskeelevers prestationer som kan erhållas ge- nom nuvarande betygssättning och sambanden mellan betyg i olika un- dervisningsämnen. Fortsatt ingående analys av utbild— ningens innehåll som underlag dels för en bedömning av relevansen hos den nuvarande betygssättning— en dels för konstruktion av kom- pletterande nya mått på elevernas prestationer. Konstruktion och utprövning av be- dömningsförfaranden, kunskaps- prov etc. för insamling av data om elevernas utbildningsprestationer och beteenden. Utbildning i bedömningsteknik av de lärare och handledare som föl- jer eleverna under undersöknings- perioden. Fortlöpande insamling av bedöm- ningar och prestationsmått rörande eleverna under hela undersöknings- perioden. Dessa data bildar den andra gruppen av huvuddata i un- dersökningen. Undersökning av tillförlitligheten hos de insamlade kriteriemåtten och sambanden mellan dessa. Slutlig analys av samband mellan urvalsdata och kriterier.

Revision ev. komplettering av det använda provbatteriet med ledning av resultaten från sambandsanaly- sen. Fastställande av förfaringssät- tet vid elevurval.

• Sida 226
•  Original

I fortsättningen kommenteras de olika åtgärderna punkt för punkt.

1. Utredningar av utbildnings- och arbetskrav

Uppgifter om sjuksköterskeutbildningen och de krav denna anses ställa har er- hållits vid samtal med representanter för sjuksköterskeutredningen, med rek- tor och lärare vid sjuksköterskeskolor- na i Kristianstad och Sundsvall samt genom studium av material som insam— lats och sammanställts av utredningen. Några mer omfattande undersökningar, t.ex. genom större intervjuserier eller andra mer formella utredningsmetoder har ännu icke förekommit. En mer in- gående analys av utbildningsinnehåll o. s. v. torde dock bli nödvändig längre fram (jfr punkt 8).

2. Sammanställning av ett preliminärt provbatteri

Utöver den bedömning av förutsättning- arna för elevurvalet som kunnat göras utifrån den ovan redovisade utredning- en har utformningen av det första prov- batteriet baserats dels på uppgifter om motsvarande urvalsförfaranden i USA och Finland, dels på en samling tidigare vid svenska sjuksköterskeskolor under orienteringsperioden använda kun- skapsprov. Provförfarandet omfattar en skriftlig del innehållande objektiva be- gåvnings- och kunskapsprov, vilka kan genomföras med större grupper av prov- deltagare samtidigt samt en individuellt betonad del omfattande vissa praktiska prov och en intervju. Den skriftliga de- len av prövningen kommer i fortsätt- ningen att benämnas »abilitetsprövning- en» och den individuella delen, omfat— tande bl.a. intervju, »personlighetsbe- dömningen». Hela provförfarandet är så dimensionerat att det kräver en tid av 1% dag, varav den skriftliga delen upptar 1 dag.

3. Den första användningen av det preliminära provbatteriet

Det sålunda upprättade fullständiga provförfarandet kommer att användas som urvalsinstrument vid antagningen av elever till den kurs som påbörjas i mars 1964 vid sjuksköterskeskolorna i Kristianstad och Sundsvall. Samman- lagt ca 175 sökande beräknas delta i proven, vilket torde utgöra ett minimi- antal för en första undersökning av pro- vens praktiska användbarhet.

4. Bearbetning av resultaten från den första prövningen

Resultaten från den första prövningen ger bland annat upplysning om huru- vida de prov som använts har varit av lagom svårighetsgrad med hänsyn till de sökandes kapacitet och om de har tillfredsställande mättillförlitlighet vid användning i det aktuella sammanhang- et. Vidare kan man eventuellt redan nu avgöra om resultaten från några prov uppvisar så hög överensstämmelse att något av proven kan slopas vid en se- nare prövning till förmån för nya in- strument.

5. Revidering och komplettering av det preliminära provbatteriet

Med underlag från resultaten vid den första användningen av prövningsförfa- randet revideras detta. Det är också tänkbart att den fortsatta undersökning- en av utbildningsinnehåll och utbild- ningskrav vid sjuksköterskeskolorna kan ge uppslag till nya instrument, som kan tillföras prövningsförfarandet.

6. Prövning av en ny grupp sökande till sjuksköterskeskolor

Den första prövningen i Kristianstad och Sundsvall kommer sannolikt att kunna lämna vissa bidrag till analysen av olika urvalsinstruments prognosför- måga. Såväl med hänsyn till det sanno-

• Sida 227
•  Original

lika behovet av en viss revidering av provförfarandet utifrån resultaten från den första användningen av detsamma, som med hänsyn till behovet av en ex- perimentverksamhet när det gäller att bygga upp lämpliga kriteriemått, kom- mer dock huvudintresset vid undersök- ningen att knyta sig till uppföljningen av de elever som tas ut vid en prövning under maj—juni 1964. För att man skall kunna nå tillräcklig statistisk säkerhet vid denna uppföljning är det nödvän- digt att antalet till utbildning antagna individer uppgår till minst 200. Med en genomsnittlig elevintagning om ca 35 elever per skola skulle detta förutsätta att minst sex skolor ingick i undersök- ningen. För att erhålla någon marginal för ett ev. bortfall av data, t. ex. i sam- band med insamlingen av kriteriedata, föreslås att minst sju skolor engageras i prövningarna. Detta skulle med nuva- rande rekryteringsunderlag innebära att ca 600 sökande går igenom proven. Detta antal bedömes tillräckligt för en ingående studie av sambanden mellan resultaten från olika instrument inom provbatteriet.

En väsentlig fråga som ev. kräver yt- terligare överväganden är att fastställa omfattningen av det provförfarande som skall användas vid prövningarna. Vid överläggningar med representanter för sjuksköterskeutredningen har det fram— kommit att förstahandsintresset knyter sig till den skriftliga delen av urvals- förfarandet, således till abilitetspröv- ningen. Bakgrunden härtill är bl. a. att man kan anta att det mest betydan- de tillskottet till prognossäkerheten i den aktuella urvalssituationen kan vin- nas genom att man inför abilitetsprov. Kostnaderna för en av psykologperso- nal utförd personlighetsbedömning är dessutom med nuvarande metoder cirka tre gånger så stora som kostnaderna för en helt skriftlig abilitetsprövning. Man

förutsätter givetvis också att skolornas egen personal under alla omständighe— ter måste göra någon slags bedömning av aspiranternas personlighetsmässiga förutsättningar för sjuksköterskeutbild- ningen. Det har därför preliminärt be— slutats att målet för undersökningen i första hand skulle vara att fastställa prognosförmågan hos sådana instru- ment som kan ingå i en skriftlig grupp- övning. Därjämte skall man söka samla så mycket data om personlighetsbedöm- ningens värde i urvalssammanhanget att man kan avgöra huruvida fortsatt ut- redning härav är motiverad. Utöver de två i undersökningen först engagerade skolorna skulle därför ytterligare minst en sjuksköterskeskola utnyttja det full- ständiga prövningsförfarandet.

Med den diskuterade uppläggningen av försöksverksamheten skulle urvals- förfarandet prövas vid minst 7 skolor i maj—juni 1964. Därvid skulle minst 3 skolor genomföra den fullständiga pröv- ningen med både abilitetsprövning och personlighetsbedömning, medan de öv- riga genomför endast abilitetsprövning- en.

Det antal skolor som angivits utgör minimiantal, för att ett tillräckligt un— derlag för en tillförlitlig bedömning av prognosvärde skall kunna göras. Det är av värde dels om flera än sju skolor deltar i försöksverksamheten, dels om flera än tre av de deltagande skolorna genomför den fullständiga prövningen.

7. Bearbetning av resultaten från det andra prövningstillfället

Det större datamaterial som föreligger efter den andra prövningen i maj—juni 1964 tillåter en mer ingående undersök- ning av sambanden mellan olika pro- gnosdata, t. ex. i form av faktoranalys. Med prognosdata avses här såväl prov- resultat och bedömningar som bak- grundsdata om de sökande i form av

• Sida 228
•  Original

skolbetyg i olika ämnen o.s.v. Redan resultaten från denna första bearbetning av olika typer av prognosdata bör kun- na ge svar på vissa av de frågor man måste ta ställning till innan det defini— tiva urvalsprogrammet fastställes. Un- dersökning av strukturen inom provbat- teriet är dessutom nödvändig för den slutliga analysen av samband mellan ur- valsinstrument och kriterier.

8. Undersökning av tillförlitligheten hos de betyg och bedömningar som f.n. förekommer vid sjuksköterskeskolorna

Erfarenhetsmässigt brukar personalbe- dömningar, som avges av t. ex. instruk- törer eller arbetsledare liksom lärarbe- dömningar vara relativt osäkra som mått på en persons prestationer. I detta sammanhang har sjuksköterskeskole- rektorer påtalat att elever ibland erhål- ler mycket skiftande bedömningar av olika handledare även i arbetsmoment som bör ställa ungefär samma krav på eleverna. Detta kan t.ex. bero på att underlaget för bedömningen varit allt— för knappt eller på att bedömarna fäs- ter avseende vid olika egenskaper eller beteenden i sin bedömning, d.v.s. att de definierar bedömningsaspekterna olika. För att uppföljningen av prognos- instrumentens effektivitet skall bli me— ningsfull måste man ha en mer exakt kännedom om tillförlitligheten och in- nebörden i de kriteriemått som använ- des.

Det är vidare önskvärt att man kän- ner strukturen hos de krav som betyg och bedömningar återspeglar. Man bör därför undersöka sambanden mellan be- tyg i olika undervisningsmoment.

Undersökningen skulle i detta avsnitt av projektet till stor del kunna baseras på tillgängliga betygsjournaler, skriv- ningsresultat, ifyllda bedömningsblan- ketter o. s. v. vid ett antal sjuksköterske- skolor. Därutöver bör man utreda för-

utsättningarna för olika typer av be- dömningar såsom observationstider, ob- servationsmöjligheter o. s. v. liksom också hur olika kunskapsprov varit sam- mansatta och hur de utvärderats.

9. Fortsatt analys av utbildningsinnehållet

Vid sidan av de undersökningar som syftat till att fastställa tillförlitligheten hos befintliga kriteriedata bör man sö- ka klargöra, vilka möjligheter det finns att erhålla nya typer av prestationsmått beträffande sjuksköterskeeleverna. Det är t.ex. tänkbart att man under vissa utbildningsavsnitt av praktisk natur skulle kunna få fram delbedömningar avseende färdigheter i speciella arbets- uppgifter och liknande, Sådana bedöm— ningar skulle kunna bidra till en ökad tillförlitlighet och differentiering vid mätningen av elevernas prestationer. Förutsättningen för utvecklingen av nya kriteriemått är en ingående kännedom om utbildningsinnehåll och utbildnings- mål, vilket kan kräva en relativt omfat- tande datainsamling. Man kan här gå fram med vissa av de olika tekniker som användes vid arbetsanalyser. Ett nära samarbete med den expertis som f.n. sysslar med uppläggning av nya utbildningsplaner för sjuksköterskesko- lorna förutsättes.

En tillförlitlig och i olika hänseenden differentierad mätning av elevernas prestationer under den grundläggande utbildningen torde också vara en nöd- vändig förutsättning, för att man effek- tivt skall kunna vägleda eleverna vid valet av i utbildningen senare liggande vidareutbildning.

10. Konstruktion och utprövning av nya bedömningsförfaranden, kunskapsprov o.s.v. Med utgångspunkt från undersökningen av utbildningsinnehållet och de tidigare använda bedömnings- och betygssätt- ningsförfarandena konstrueras erforder-

• Sida 229
•  Original

liga kompletterande bedömningsblan- ketter och liknande. De nya förfaran- dena bör prövas ut, vilket kan ske i samband med uppföljningen i Kristian- stad och Sundsvall av de vid det första urvalstillfället antagna eleverna. Det är också tänkbart att man vid uppföljning- en skulle vilja använda vissa standardi- serade prov i de teoretiska kursavsnit- ten. Sådana prov utarbetas givetvis i så fall lämpligen i samarbete med de lära- re som ansvarar för de olika kurserna vid respektive skolor.

11. Utbildning av lärare och handledarei bedömningsteknik

För att åstadkomma tillförlitliga bedöm- ningar måste man också ge de lärare och avdelningssköterskor som skall medverka vid undersökningen viss ut- bildning i observations- och bedöm- ningsteknik. Skriftliga anvisningar till bedömningsblanketterna är härvid icke tillräckligt. En sådan utbildning syftar bl.a. till att skapa en större likformig- het i uppfattningen av vad som skall innefattas i olika bedömningsaspekter och att motverka vissa typer av vanli— gen förekommande bedömningsfel. Ett intresse för dylika personbedömnings- kurser har — helt vid sidan av denna undersökning —— redovisats från flera sjuksköterskeskolor. Hur omfattande en utbildning av detta slag bör göras är svårt att precisera f. 11. Det är emeller- tid önskvärt att undervisningen förde— las på minst 2—3 i tiden åtskilda sam- mankomster, Ett sådant arrangemang ger bl.a. möjlighet att låta bedömarna praktiskt pröva olika förfaringssätt och därefter diskutera sina erfarenheter med undersökningsledningen, vilket kan bidra till att underlätta införandet av de nya bedömningsrutinerna.

Sannolikt blir det nödvändigt att utom vid slutet av varje kursavsnitt (läskurs, tjänstgöring vid viss avdelning) också insamla bedömningar av eleverna även vid andra tidpunkter. Administrationen av denna datainsamling torde, sedan en inledande utbildning av bedömarna ge- nomförts, efter överenskommelse till större delen kunna skötas av t. ex. sko— lans rektor. Det är dock tänkbart att det visar sig önskvärt att viss datainsamling direkt utföres av undersökningsledning- en, t.ex. i form av intervjuer med lä— rare och handledare rörande elevernas beteenden ocn prestationer.

Det är vidare nödvändigt att man in- gående söker utreda orsakerna till ev. studieavbrott bland de elever som ingår i undersökningsmaterialet. Detta kräver särskilda intervjuer med de elever som lämnar skolan. Intervjuerna bör om möjligt utföras av i sådan teknik väl ut- bildade personer. Det kan i en del fall vara en fördel att intervjuerna utföres av en utomstående, för vilken vederbö- rande kan ha lättare att redovisa vissa förhållanden, t.ex. svårigheter att an- passa sig till någon av skolans lärare, än för skolans egen personal.

13. Analys av det insamlade kriteriematerialet

Den statistiska bearbetningen av de be- dömningar, resultat från kunskapsprov, slutbetyg o.s.v., som erhålles beträf- fande eleverna i undersökningsgruppen syftar främst till en analys av struktu- ren hos materialet, d.v.s. att klargöra vilka grundläggande aspekter eller di- mensioner som föreligger i bedömning- en av elevernas prestationer. Denna analys ses här främst som en förbere- delse för den avslutande analysen av sambanden mellan prognosdata och kriteriedata men kan möjligen också

• Sida 230
•  Original

vara till viss hjälp vid utformningen av betygssättningsförfaranden.

14. Slutlig analys av sambanden mellan prognosdata och kriterier Den avslutande statistiska bearbetning- en av resultaten från urvalsprövningeu och olika mått på elevernas prestationer under undersökningsperioden syftar till att fastställa prognosförmågan hos olika urvalsinstrument eller grupper av ur— valsinstrument i förhållande till olika kriteriemått eller grupper av kriterie- mått. Man får härigenom ett underlag för att besvara t. ex. följande frågor: »Vilka kombinationer av prov skall man använda när man vill göra en prognos om de sökandes prestationer i de olika slag av arbetsuppgifter, som förekommer under utbildningen, eller deras betyg i olika ämnen?» »Finns det någon typ av prestation som icke låter sig prediceras med nå-

gorlunda säkerhet utifrån de metoder som ingått i provbatteriet?»

15. Revision av prövningsförfarandet, faststäl- lande av vissa regler för användningen av prov- resultaten i urvalssituationeu

Med underlag av resultaten från den planerade undersökningen bör man un- der senare delen av år 1965 kunna ta preliminär ställning till hur inträdes— proven till sjuksköterskeskolorna i fort- sättningen skall läggas upp. Man bör vi— dare kunna upprätta ändamålsenliga re- dovisningsförfaranden som underlättar handhavandet av provresultaten i ur- valssituationen genom att ge en mer pregnant bild av den sökande, t. ex. genom att man preciserar hur stor san- nolikheten är att vederbörande kom- mer att lyckas med olika avsnitt av ut- bildningen. Det är också sannolikt att undersökningen ger incitament till för- söksverksamhet med nya typer av prov.

• Sida 231
•  Original

Exempel på nuvarande intygsformulär

(Skolans namn)

På grund av att

som anmält sig som sökande till sjuksköterske- skolan hänvisat till Eder för erhållande av närmare upplysningar om henne, anhålles att Ni godhetsfullt ville besvara följande frågor samt i övrigt om henne lämna de upplysningar, som i detta fall kunde vara av värde.

Skolans rektor

Konfidentiellt

A. När och på vad sätt har Ni lärt känna sö- kanden? ...............................

B. Vad vet Ni om hennes familjeförhällanden och uppfostran? ..................... . C. Äger hon: Tämligen god, god, mycket god begåvning för teoretiska studier? .......... (Stryk under det tillämpliga.)

D. Vilken tredjedel av kursen _— klassen till— hörde hon kunskapsmässigt? ............. (Besvaras om den tillfrågade är lärare).

E. Vad är Er uppfattning om hennes omdö- mesförmåga och ansvarskänsla jämfört med personer i samma ålder? .................

"I! . Vad är sökandens speciella styrka eller svag- het? ..................................

. Hurudant är hennes lynne och sätt? ....... . Tycker hon om att arbeta med människor?

Förefaller hon vara frisk och stark? ........

uran

. Tror Ni, att hon äger de kunskaper och den praktiska duglighet, som äro önskvärda för en blivande sjuksköterska? ..............

K. Övriga upplysningar, som kan vara av Värde för bedömandet av hennes lämplighet för sjuksköterskeyrket ......................

L. Rekommenderar Ni henne till sjuksköter- skeutbildning? .........................

Namnteckning

• Sida 232
•  Original

• Sida 233
•  Original

KURSPLANER

• Sida 234
•  Original

• Sida 235
•  Original

BILAGA 5

Kursplaner

Förteckning över kursplaner

2. Allmän hälso- och sjukvård; lång- tidssjukvård

5. Barnavård och barnsjukvård

6. Farmakologi

8. Hud- och venereologisk sjukvård

9. Hygien. 10. Infektionssjukvård 11. Kirurgisk sjukvård 12. Klinisk fysiologi 13. Klinisk kemi 14. Krigsmedicin 15. Materialkunskap och materielvård 16. Medicinsk mikrobiologi; klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien 17. Medicinsk radiologi 18. Medicinsk sjukvård 19. Mentalsjukvård 20. Näringsfysiologi 21. Obstetrisk mödra— och barnavård samt gynekologisk sjukvård 22. Operationssjukvård 23. Psykologi 24. Sjukvårdsetik samt utbildnings- orientering 25. Sjukvårdshistoria 26. Socialmedicin 27. Sociologi 28. Studieteknik och instruktionsmeto- dik 29. ögonsjukvård 30. Öppen värd 31. Öron-, näs- och halssjukvård

Utredningens kursplaneexperter Arbetet med de olika kursplanerna har sammanhållits av utredningens läro- plansgrupp (se kap. 1). För utarbetan- de av kursplanerna i de teoretiska läro- ämnena har gruppen i större eller mindre utsträckning anlitat nedan an- givna specialister. Från smärre gransk- ningsuppgifter o.d. måste här helt bort- ses.

Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi Instruktionssköterskan Inga-Lisa Elge- skog, Eskilstuna Organisationssekreteraren Inga Johns- son, Linköping Rektorn Alice Lindström, Eskilstuna Docenten David Magnusson, Stockholm

Allmän hälso- och sjukvård; långtids-

sjukvård

Överläkaren Mats Pers, Norrköping (långtidssjukvård) Bitr. rektorn Berit östling, Stockholm Lärare vid sjuksköterskeskolan i Eskils— tuna

Anatomi inkl. ärftlighetslära Docenten Ragnar Ekholm, Göteborg Laboratorn Sven Gardell, Lund

Anestesiologi med intensivvård överläkaren Matts Halldin, Stockholm Docenten Olof Johansson, Stockholm

• Sida 236
•  Original

Barnavård och barnsjukvård

Instruktionssköterskan Britt Behrman, Eskilstuna Instruktionssköterskan Margareta Jons- son, Eskilstuna Docenten Sven Kraapelien, Stockholm

Farmakologi

Rektorn Alice Lindström, Eskilstuna Professorn Håkan Rydin, Stockholm Bitr. rektorn Berit östling, Stockholm

Fysiologi

Docenten Lennart Stjärne, Stockholm

Hud- och venereologisk sjukvård Bitr. rektorn Berit Östling, Stockholm

Hygien Byråchefen Hans von Holst, Stockholm

Infektionssjukuård

Docenten Justus Ström, Stockholm

Kirurgisk sjukvård

Docenten Olof Johansson, Stockholm Bitr. rektorn Berit östling, Stockholm Lärare vid sjuksköterskeskolan i Eskils— tuna

Klinisk fysiologi Professorn Anders Grönwall, Uppsala Laboratorn Birger Pernow, Stockholm

Klinisk kemi

Laboratorn Sven Gardell, Lund Professorn Anders Grönwall, Uppsala

Krigsmedicin

Laboratorn Evert E:son Schildt, Stock- holm

Materialkunskap och materielvård Instruktionssköterskan Svea Eklund, Eskilstuna Rektorn Alice Lindström, Eskilstuna

Medicinsk mikrobiologi; klinisk mikro-

biologi och sjukvårdshygien

Laboratorn Hans Ericsson, Stockholm Bitr. överläkaren Jan Kjellander, Stock— holm

Medicinsk radiologi Överläkaren Bengt Falk, Stockholm Lärare vid sjuksköterskeskolan i Eskils- tuna

Medicinsk sjukvård

Professorn Gunnar Biörck, Stockholm Docenten Lars-Erik Böttiger, Stockholm Bitr. rektorn Berit Östling, Stockholm Lärare vid sjuksköterskeskolan i Eskils- tuna

M entalsjukvård Byråinspektören Jane Emers, Stockholm Docenten Lennart Ljungberg, Stockholm Docenten Henry Sålde, Uppsala Docenten Curt Åmark, Stockholm

Näringsfysiologi Laboratorn Sven Gardell, Lund Docenten Lisa Lanke, Lund

Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekologisk sjukvård Bitr. överläkaren Ingemar Joelsson, Stockholm överläkaren Gösta Sundelin, Eskilstuna Lärare vid sjuksköterskeskolan i Eskils- tuna

Operationssjukvård

Instruktionssköterskan Svea Eklund, Eskilstuna Bitr. rektorn Berit Östling, Stockholm

Psykologi

Docenten David Magnusson, Stockholm

Sjukvårdsetik samt utbildningsoriente- ring Rektorn Karin Lundgren, Norrköping

• Sida 237
•  Original

Rektorn Karin Lundgren, Norrköping

Socialmedicin

Bitr. läraren Ulla Fredlund, Lund Professorn Gunnar Lindgren, Lund

Sociologi

Docenten Joachim Israel, Stockholm Professorn. Torgny Segerstedt, Uppsala

Studieteknik och instruktionsmetodik Lektorn Jon Naeslund, Stockholm

ögonsjukvård

Överläkaren Karl Henrik Sjöström, Eskilstuna

öppen vård

Första distriktssköterskan Birgitta Lilje- krantz, Göteborg Byråinspektören Gun Olsén, Stockholm

Professorn Carl Axel Hamberger, Stock- holm

Allmänna utgångspunkter Som utgångspunkt för de här föreslag- na kursplanerna har använts medici- nalstyrelsens nuvarande normalplaner (MF 195522). I flertalet ämnen har nämnda normalplaner reviderats och i vissa fall helt eller delvis omarbetats. Där nya ämnen tillkommit, har också nya kursplaner författats. Ett par nor- malplaner har utgått som självständiga planer och i stället ingått i större ge- mensamt ämne.

Avsikten är — även om så icke all— tid kunnat anges — att undervisning angående allmän hygien, mentalhygien, hälsovård samt rehabilitering skall ingå som ett naturligt led under samtliga fem terminer i ämnen som berör pa- tientvården.

• Sida 238
•  Original

9. Hygien

24 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om omgivningens inverkan på hälsotillståndet och om de förebyg- gande och konstruktiva åtgärder, som kan vidtas för att förbättra omgivningen och den personliga hygienen.

Huvudmoment

Administrativ hygien. Hälsovårdens or- ganisation

Livsmedelshygien Vattenhygien Renhållning Skadedjursbekämpning Bostads- och klimathygien

Skolhygien

Yrkeshygien Personlig hygien

Förslag till disposition av studieplan för termin I 16 timmar

Administrativ hygien

Historik Vårt lands humanmedicinska hälso- vårdsorganisation: centralt, regionalt, lokalt Medicinalstyrelsen. Veterinärstyrel-

sens ansvarsområde. Statens institut för folkhälsan. Statens bakteriologiska la- boratorium. Länsstyrelser. Hälsovårds- nämndernas uppgifter och verksamhet. Hälsovårdsförbund m. m. Hälsovårds-

• Sida 257
•  Original

stadgan och dess tillämpning. Epidemi- lag. Karantänsbestämmelser Lex veneris

Livsmedelshygien Livsmedelsframställning, hållbarhet och förvaring Infektion och förgiftning av livsme- del. Livsmedelsstadga Livsmedelshygienisk kontroll av mjölk och mjölkprodukter, köttvaror,

fisk, konserver m. m.

Vallenhygien

thatten. Grundvatten. Hygieniska krav på dricksvatten. Undersökning av dricksvatten. Vattenföroreningar. Upp- samling av dricksvatten från grundvat- ten

Framställning av dricksvatten från ytvatten. Fysikalisk, kemisk och biolo- gisk vattenrening

Avloppsvatten. Smittorisker och and- ra sanitära olägenheter. Självrening. Låggradig och höggradig rening (fysi- kalisk, kemisk, biologisk)

Renhållning

Toaletter. Förvaring och omhänder- tagande av sopor och annat avfall. Brad- fordtip. Sopförbränning. Danometoden

Begravningshygien

Skadedjursbekämpning Råttor. Flugor. Ohyra m. m.

Bostads- och klimathygien

Hälsans beroende av bostadens läge, isolering (mot kyla, värme, fukt och buller). Bostadsventilation, belysning, storlek m. m. Bostadsstandard och häl- sotillstånd. Bostadsinspektion

Skolhygien

Skolhälsovården och dess utveckling. Krav på skollokaler

Kroppsvård. Bad. Kläder. Kost. Vila. Sömn. Motion och friluftsliv. Njutnings- medel och gifter (tobak, alkohol m. m.)

Hälsokontroll.

Anvisningar Den katedrala undervisningen bör kom- pletteras med studiebesök och demon- strationer på mjölkcentral, livsmedels- industri, saluhall, vattenverk, renhåll- ningsverk samt ge eleverna tillfälle att studera bostadsinspektion.

Olika former av studiematerial bör komma till användning: filmer, ljusbil- der, planscher m. m.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinsk och klinisk mikrobiologi, all- män hälso- och sjukvård samt social- medicin.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare, andra funktionärer inom hälsovår- den såsom t. ex. länsveterinär, läns- ingenjör, länshälsovårdskonsulent m. fl. samt av lärare vid skolan.

Förslag till disposition av studieplan för termin III 8 timmar

Yrkesh ygi en

Arhetsplatshygien. Yrkessjukdomar. Damm. Förgiftning genom gaser, lös- ningsmedel, metaller och metallförore- ningar m. m. Yrkesskador. Olycksfall i arbete. Orsaker. Förebyggande åtgärder. Bullerskador. Minderårigas och kvin- nors arbete. Arbetstider. Hälsokontroll. Yrkesinspektion. Arbetarskyddslag. Upplysningsverksamhet.

Anvisningar Undervisningen bygger på tidigare ge- nomgången kurs i ämnet i termin I och

• Sida 258
•  Original

skall knyta an till elevens efterföljande praktik i öppen vård.

De katedrala föreläsningarna bör kompletteras med att ge eleverna till— fälle att studera industrihälsovård.

Det är lämpligt att tilldela eleverna studieuppgifter, som berör olika avsnitt av ämnet (även av i termin I genom- gången undervisning) i samband med deras praktik i öppen vård. Hälften av

timantalet bör därför reserveras för seminarieövningar vid terminens slut.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med klinisk mikrobiologi och sjukvårds- hygien, barnavård samt socialmedicin. Undervisningen bör meddelas av lä- kare och vid skolan anställd lärare.

10. I nfektionssiukvård

15 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kännedom om de vanligast förekom- mande infektionssjukdomarna, deras förebyggande och behandling

kunskap om principer och metoder för infektionssjukvård

kunskap om principer för isolerings— teknik och smittskydd.

Huvudmoment

Smittämnen Olika sjukdomsgrupper Patientens allmänna omvårdnad

Infektionssjukdomar

Förslag till disposition av studieplan för termin III 8 timmar

Smittämnen och deras påvisande, infek- tionssätt, immunitet, epidemiologi, in— kubation och symtomatologi

Utslagssjukdomar: scharlakansfeber, mässling, röda hund, vattenkoppor, smittkoppor, toxiskt allergiska exan— them

Sjukdomar med symtom väsentligen från:

svalget difteri, mononucleos, angina tonsil- laris

spottkörtlarna parotitis epidemica

luftvägarna kikhosta, influensa, vanliga övre luft- vägsinfektioner, smittsamma lungin- flammationer

mag —— tarmkanalen

tyfus abdominalis, paratyfus, dysen- teri, toxisk gastroenterit, epidemisk diarré hos späda barn

levern

Weils sjukdom, epidemisk hepatit, inokulationshepatit

nervsystemet epidemisk cerebro-spinalmeningit, poliomyelit, smittsamma virusmeningi- ter (ECHC, Coxsackie)

sjukdomar orsakade genom stick av insekter

malaria, tularemi, RSSE Speciella synpunkter på samarbetet mellan öppen och sluten vård.

• Sida 259
•  Original

Förslag till disposition av studieplan för termin III 7 timmar

Allmän orientering om infektionssjuk- husets och infektionssjukvårdens spe- ciella karaktär

Allmänna principer för infektions- sjukvård:

patientens allmänna omvårdnad

smittskydd och isoleringsteknik speciella undersökningar och behand— lingar

särskilda iakttagelser beträffande pro- ver

Principer för vård av vissa speciella fall:

poliomyelitpatient

tracheotomerad patient.

Anvisningar

Undervisningen skall bygga på tidigare given undervisning i medicinsk mikro-

biologi samt klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien.

Undervisningen bör meddelas i den inledande läsperioden.

De katedrala föreläsningarna skal] kompletteras med undervisningsronder på infektionskliniken med eleverna de- lade i grupper om högst 10 i varje grupp.

Det är synnerligen viktigt att tillgång till rikligt bildmaterial finns för att åskådliggöra olika sjukdomsbilder, främst sjukdomar med exanthem.

Undervisningen i infektionssjukvård bör kompletteras med studiebesök på observationsavdelning.

Samverkan

Samordning skall ske med barnsjuk- vård samt med socialmedicin

Lärare för undervisningen i sjuk- domsläran bör vara läkare på infek— tionsklinik och för sjukvårdsläran sjuk- sköterska från infektionsklinik.

11. Kirurgisk sjukvård

106 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om de vanligast förekom- mande kirurgiska sjukdomarna, deras symtom och behandling

kunskap om principer och metoder för kirurgisk sjukvård samt förmåga att utöva denna sjukvård med utgångspunkt från den enskilda patientens medicins- ka, sociala och ekonomiska behov

kännedom om samarbetet mellan slu- ten och öppen vård.

Huvudmoment Kort historik. Kirurgins arbetsområde

Kort översikt av allmän kirurgi De kirurgiska sjukdomarna samt ana-

tomiska och fysiologiska förändringar i samband därmed

Benbrott, led- och ligamentskador

Ortopediska sjukdomar

Kort översikt av skallskador

De perifera kärlens kirurgiska sjuk- domar

Huvudets och halsens sjukdomar

Digestionskanalens kirurgiska sjuk- domar

Leverns, gallvägarnas och bukspott- körtelns kirurgiska sjukdomar

Mjältens kirurgiska sjukdomar

Akuta bukfall

Urinorganens kirurgiska sjukdomar Kirurgiska sjukdomar i manliga geni- talia

Bröstkörtelns kirurgiska sjukdomar

• Sida 260
•  Original

De endokrina organens kirurgiska sjukdomar

Patientens personliga omvårdnad Allmän pre- och postoperativ vård Planering av vård för patienter med olika kirurgiska sjukdomstillstånd

Sjukvårdslära

Förslag till disposition av studieplanför

- termin 1 6 timmar

Introduktion till kirurgisk sjukvård: principer och metoder speciella för ki- rurgisk sjukvård.

Anvisningar

Undervisningen avser att förbereda ele- vens utbildning i kirurgisk sjukvård un- der efterföljande termin.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med allmän hälso— och sjukvård.

Kirurgiska sjukdomar

Förslag till disposition av studieplan för termin II 35 timmar Kort historik. Den kirurgiska sjukvår- dens arbetsfält och arbetsuppgifter

Kort översikt av allmän kirurgi Vätskebalans

Blödningar och blodersättning översikt av de vanliga anestesiformer- na samt speciell behandling och vård i samband med anestesi och operation: orientering om olika anestesiformer och deras användning; premedicine- ring; omhändertagande av patient före och efter operation; cirkulations— och respirationsförändringar i samband med operation; profylaktiska åtgärder av betydelse för det postoperativa för- loppet

Sår och sårläkning: olika typer av sår, deras uppkomst, behandling och läkning; speciella sårsjukdomar; bränn- och köldskador

Tumörer: allmän översikt av godarta-

de och elakartade tumörer, speciella diagnostiserings- och undersökningsme- toder, olika behandlingsformer

Benbrott, led- och ligamentskador; olika typer av skador; frakturlära

Ortopediska sjukdomar: medfödda missbildningar, förvärvade deformite- ter och deras följdsjukdomar. Tuberku- los i skelettsystemet. Skelettets övriga inflammatoriska sjukdomar

Kort översikt av skallskador

De perifera kärlens kirurgiska sjuk- domar

Huvudets och halsens kirurgiska sjuk- domar

De akuta buksjukdomarna (framför- allt appendicit och ileus), bukhinnans sjukdomar

Olika slag av bråck

Digestionskanalens kirurgiska sjuk- domar: sjukdomar i munhålan och spottkörtlarna, matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen (beträffande mag- och tarmsår ingår etiologi och sym- tomatologi i medicinska sjukdomar), tunntarmen, grovtarmen, rektum, anus

Leverns, gallvägarnas och bukspott- körtelns kirurgiska sjukdomar

Mjältens kirurgiska sjukdomar Urinorganens kirurgiska sjukdomar: missbildningar, inflammatoriska till- stånd, även tuberkulos; stensjukdomar; tumörer; prostatasjukdomar

Kirurgiska sjukdomar i manliga geni- talia

Bröstkörtelns kirurgiska sjukdomar De endokrina organens kirurgiska sjukdomar: sjukdomar i sköldkörteln, bisköldkörtlarna, binjurarna.

Anvisningar

Vid genomgång av de olika sjukdo- marna skall följande moment behand- las: sjukdomarnas orsaker, symtom, dia- gnostik, undersökningsmetoder, sjuk- domsförlopp, omedelbara hjälpåtgärder,

• Sida 261
•  Original

behandling, komplikationer och deras förebyggande, prognos och profylax.

I den utsträckning det är möjligt bör de katedrala föreläsningarna komplet- teras med undervisningsronder och kli- niska demonstrationer av typfall.

Undervisningen skall meddelas jäm- sides med praktiken på kirurgiska klini- ken. Se även kommentarer i organisa- tion av termin ll sid. 118 f.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kirurgisk sjukvårdslära, medicinsk sjuk- vård, farmakologi och socialmedicin.

Sjukvårdslära

Förslag till disposition av studieplan för termin II 35 timmar

Principer och metoder speciella för ki- rurgisk sjukvård:

planering av patientens vård förberedelse och omhändertagande av patient i samband med provtagning, un— dersökningar och ej operativa behand- lingar, inklusive teknik och assistans vid utförandet

aseptisk och antiseptisk teknik

Principer för allmän pre- och post- operativ vård:

patientens personliga omvårdnad

särskilda åtgärder för att förbättra patientens allmäntillstånd före opera- tionen

allmänna förberedelser av patienten i anslutning till operation samt kommu- nikation med operationsavdelningens personal

observation och övervakning av pa— tienten efter det operativa ingreppet samt kommunikation med postoperativa avdelningens personal

profylaktiska åtgärder mot postopera- tiva komplikationer

sårbehandling och skötsel av dränage

hälsovårdsupplysning och patientin- formation

Vård av patient med utgångspunkt från vissa speciella fall, varvid följande sjukdomar och sjukdomstillstånd be- handlas:

vätskebalansrubbning

sårinfektion

frakturer, led- och ligamentskador collumfraktur underbensfraktur

armfraktur knäskada

amputation

fixationsförband

skallskador, speciellt hjärnskakning akuta buksjukdomar

appendicit

ileus

peritonit pancreatit lever, mjält- och njurrupturer bråck magsår

cancer coli och cancer recti, inkl. anus preter naturalis gallvägssjukdomar

urinorganens sjukdomar

inflammatoriska tillstånd njur-, uretär- och blåssten tumörer prostatasjukdomar

manliga genitalias sjukdomar

inflammatoriska tillstånd tumörer bröstkörtelns sjukdomar thyreoideas sjukdomar: strama.

Anvisningar

I avsnittet om patientens personliga om- vårdnad bör följande ingå: tillämpning av principer och metoder för god all- män sjukvård med beaktande av miljöns inverkan, iakttagelse av patientens psy- kiska och fysiska tillstånd, mentalhygie- niska och sociala aspekter, samarbete

• Sida 262
•  Original

med övriga sjukvårdsinrättningar, öp- pen vård och hälsovårdsinstitutioner.

I anslutning till olika avsnitt av un— dervisningen bör medtagas synpunkter på profylaktiska åtgärder samt hälso- vårdsupplysning.

För att undvika onödiga upprep- ningar bör i undervisningen ingå vård- principer samt en sammanfattande över- sikt av vårdmoment, som är gemensam- ma för flera sjukdomar. Denna under- visning bör kompletteras med särskilda avsnitt, där vård av bestämda patienter med vissa sjukdomar behandlas. Det är då lämpligt, att utgå från en patient och dennes journal och att organisera undervisningen så, att eleverna aktive- ras genom grupparbeten, vårdkonferen- ser m. m.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen under terminen. Särskilt skall samordning ske mellan läkarens undervisning i kirurgiska sjukdomar och sjuksköterskans undervisning i ki- rurgisk sjukvårdslära, så att den senare konsekvent knyter an till de av läkaren genomgångna kursavsnitten. Viktigt är även att samordning på liknande sätt genomföres med farmakologi, socialme- dicin samt medicinsk sjukvård, så att onödig upprepning undvikes.

Förslag till disposition av ämnet kirurgisk sjukvård i termin V 30 timmar

Kursinnehåll Avsikten med undervisningen i denna termin är att dels ge en sammanfattan- de översikt av viktiga avsnitt av huvud-

kursen, dels en fördjupning i och kom- plettering av vissa ämnesavsnitt. Detta gäller såväl den allmänkirurgiska sjuk- vården som de subspecialiteter (t. ex. neurokirurgi, thoraxkirurgi), som är företrädda på skolorten eller till vilka specialföreläsare kan kallas. Dispositio— nen av studieplanen bör därför göras av rektor i samråd med kollegiet i god tid före terminens början. Studieplanen bör vara elastisk och anpassbar till såväl elevgrupperna som till den snabba ut- vecklingen inom ämnesområdena.

Av läkaren meddelad undervisning under denna termin bör såvitt möjligt också ge den blivande sjuksköterskan en viss inblick i de delar av läkarens ar- bete med patienterna, som på grund av förtroendeförhållandet mellan läkare och patient vanligen undandrages sjuk- sköterskans insyn, för att på så sätt öka sjuksköterskans förståelse för gräns- dragningen mellan sjuksköterskans och läkarens uppgifter.

Undervisningsformer

Vissa avsnitt av undervisningen kan meddelas i föreläsningsform. Det är dock på detta stadium i utbildningen särskilt angeläget, att undervisningen i stor utsträckning ges i form av semina- rier och att vikt läggs vid samord- ningen med närliggande ämnen. Det är lämpligt att elever med erfarenheter från olika praktikområden aktivt deltar i undervisningen och behandlar sådana avsnitt av ämnesinnehållet, 'som de haft tillfälle att mer ingående fördjupa sig i.

I undervisningen bör deltaga såväl läkare, specialsjuksköterskor som sko- lans lärare.

12. Klinisk fysiologi

15 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om hur fysiologisk under- sökningsteknik kan utnyttjas vid be- dömning av olika organs funktion un-

• Sida 263
•  Original

der fysiologiska och patofysiologiska förhållanden, i första hand koncentre— rad till cirkulationsorganens och lungor- nas funktion.

Förslag till disposition av studieplan för termin H 15 timmar

Hjärtats arbete och metoder att bedö- ma detsamma. Demonstration och för- klaring av EKG

EKst kliniska användning i korthet. Exempel på vanligare rytmrubbningar och myocardförändringar

Demonstration och förklaring av FKG. Uppkomstmekanismen för hjärttonerna. Exempel på FKG:s utseende vid de van- ligaste hjärtfelen

Beskrivning av hjärtkatetriseringstek— niken och resultat som därvid kan ut- vinnas. Hjärtats hemodynamik. Rubb- ningar i densamma vid olika hjärtfel

Den perifera cirkulationen och dess förmåga till anpassning vid ökad regio- nal belastning. Metoder för bedömning av den perifercirkulatoriska funktionen. Tillämpning med fall av arteriell cirku- lationsinsufficiens

Kort repetition av lungfysiologin. Be- skrivning och demonstration av olika

lungfunktionsprov. De viktigaste kli— niskt fysiologiska fynden vid de van- ligaste lungsjukdomarna

Beskrivning och demonstration av metoder för att bestämma den relativa ämnesomsättningen

Beskrivning av blodvolymen och dess delfraktioner. Metoder att analysera densamma. Chocken kommenteras ur patofysiologisk synpunkt

Arbetsfysiologi med speciell hänsyn till de faktorer som betingar den fysiska arbetsförmågan. Demonstration av ett arbetsprov.

Anvisningar

Undervisningen skall ges jämsides med den praktiska utbildningen. De katedra- la föreläsningarna skall åtföljas av de- monstrationer av de olika undersök- ningsmetoderna. För dessa demonstra- tioner skall beräknas 5 timmar.

Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med undervisningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare, företrädesvis laborator vid klinisk- fysiologiskt laboratorium.

13. Klinisk kemi

25 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

bakgrunden till de vanligaste labora- torieproverna.

Huvudmoment

Blod Urin Elektrolyt och syra-bas balansen Digestionen Leverns funktion Enzymdiagnostik

Liquor cerebrospinalis

Förslag till disposition av studieplan för termin II 25 timmar

Blod

Blodets sammansättning, hämatokrit, koagulation

Prover av betydelse för diagnostik av koagulationsrubbningar

Plasmans sammansättning och funk- tion. Viktiga metoder för analys av plas- maäggvitans koncentration och sam— mansättning

Den röda blodkroppens egenskaper

• Sida 264
•  Original

hämoglobin och hämoglobinbestämning. Laboratoriediagnostik av anämier

Urin

Den normala urinens sammansätt- ning. Sedimentundersökning

Olika former av patologisk urin och dennas undersökning. Bildning av uri- nen och olika metoder att undersöka njurens funktion. Clearance

Elektrolyt och syra-bas balansen

Vätske- och jonför—dclningen inom or— ganismen. Undersökning av vätskeba- lansen. COZ-transporten. Reglering av syra-basjämvikten och metoder för dia— gnostik av rubbningar av densamma

Digestionen

Matsmältningsvätskornas sammansätt- ning. Undersökning av ventrikelns funk— tion. Olika metoder att undersöka pan- creas

Fäces sammansättning och betydel- sen av fäcesanalyser

Leverns funktion

Den exkretoriska funktionen och gall- färgämnenas kretslopp. Kolhydrat-, fett- och proteinmetabolismen i levern och metoder för undersökning härav

Leverns roll i avgiftningsprocesserna.

Diagnostik av gallvägs- och leversjuk- domar

Enzymdiagnostik

Liquor cerebrospinalis

Sammansättning och bildning under normala förhållanden. Metoder för un- dersökning av patologiska komponenter.

Anvisningar

Varje kursavsnitt skall inledas med en kort rekapitulation av de normala för- hållandena. Denna genomgång skall an- knyta till motsvarande inom fysiologin och näringsfysiologin behandlade av— snitt. I möjligaste mån bör de olika av- snitten av den kliniska kemin behand— las parallellt med motsvarande avsnitt i kursen om de medicinska sjukdomar- na.

Rent tekniska beskrivningar av ana— lysförfaranden utelämnas helt utom vad det gäller de vanligaste urin- och blod- proverna samt vad det gäller provtag- ningstekniken för övriga undersök- ningar.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinsk och kirurgisk sjukvård.

Undervisningen bör meddelas av la- borator.

14. Krigsmedicin

10 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

uppfattning om bakgrunden till våra försvarsansträngningar

orientering om verksamheten i krigs- samhället främst inom sjukvårdens om- råde

orientering om de förberedelser som vidtas i fred för att möta krigets krav

orientering om medicinalpersonalens främst sjuksköterskepersonalens utnytt- jande i krig inom olika delar av total- försvaret

orientering om de särskilda krav som kan komma att ställas på sjuksköterske- personalen i krig

förståelse för kraven på snabb mobili- sering

kännedom om de krav som ställs på

• Sida 265
•  Original

den enskilde i mobiliseringssamman- hang

kännedom om de möjligheter som föreligger att göra en insats i försvarets tjänst i fred

kunskaper om sådana problem inom vissa viktiga discipliner på sjukvårdens område som är speciella för verksam- heten i krig.

Huvudmoment

Sveriges militärpolitiska läge

Vårt totalförsvar Totalförsvarssjukvården Medicinalpersonalen i krig Särskilda problem inom olika discipli- ner

Förslag till disposition av 'studieplanför termin V 10 timmar Sveriges militärpolitiska läge Krigsrisker Stormaktens krigsmål i Skandinavien Stormaktens resurser, tänkbara an- greppssätt och anfallsvägar Vårt totalförsvar Totalförsvarsidén Försvarsöverenskommelsen Totalförsvarets indelning Krigssamhället Totalförsvarssjukvården De tre sjukvårdsorganisationerna ledning och samverkan Medicinalpersonalen i krig Utnyttjande Mobilisering m. m. Genévekonventionerna Särskilda krigskirurgiska problem Särskilda krigsepidemiologiska problem Särskilda krigspsykologiska och krigs— psykiatriska problem.

Anvisningar

Utbildningen i krigsmedicin vid sjuk- sköterskeskola utgör grunden för den fortsatta utbildningen i ämnet i den efterföljande vidareutbildningen.

Undervisningen skall ske i form av föreläsningar varvid åskådningsmateriel t. ex. i form av bildband, skioptikon- eller vuegrafbilder utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Beträffande Sveriges militärpolitiska läge skall utbildningen innesluta rent operativa aspekter rörande dels förhål- landet mellan stormaktsblocken, dels förhållandet mellan Sverige och stor- ' makterna.

I avsnittet om totalförsvaret skall ut- bildningen innesluta sådant kunskaps- stoff som bör vara allmän egendom för lärarpersonal vid sådana skolor, där undervisning i försvarsfrågor äger rum.

Undervisningen angående totalför- svarssjukvården bör läggas upp i sam- verkan med försvarsstabens kvartermäs- taravdelning, försvarets sjukvårdsstyrel— se, civilförsvarsstaben och medicinalsty- relsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Undervisningen angående medicinal- personalen i krig bör läggas upp i sam— verkan med försvarets sjukvårdsstyrelse och medicinalstyrelsens sjukvårdsbe- redskapsnämnd.

Studiebesök bör lämpligen anordnas vid sjukvårdsberedskapsnämndens sjuk— sköterskeregister. Studiebesöket kan vid de skolor som ligger avlägset från Stock- holm anordnas i samband med even— tuella andra studiebesök vid centralise- rade institutioner. PM med åtgärdska- lender att iaktta vid mobilisering bör överlämnas till eleverna.

I undervisningen om särskilda pro- blem inom olika discipliner skall vikt läggas vid sjukvårdsteknik avseende skador och sjukdomar som är speciella för krig eller den modifiering av freds- tida sjukvårdsteknik, som betingas av förhållandena i krig.

Samverkan

Undervisningen skall repellera på tidi— gare undervisning i medicinsk mikro-

• Sida 266
•  Original

biologi, klinisk mikrobiologi med sjuk- vårdshygien och hygien samt samord- nas med övriga medicinska ämnen i ter- minen.

Lärare

Undervisningen skall i största möjliga utsträckning handhas av skolans lärare. För avsnitten »Sveriges militärpolitiska 'läge» bör anlitas personal ur den mili- tära stab som närmast handhar opera- tiva frågor nämligen försvarsstaben, så- som föreläsare ur kvartermästaravdel— ningen. För avsnittet »särskilda pro- blem inom olika discipliner» bör sär- skilda föreläsare anlitas.

Litteratur

Boken »Krigssjukvård» utgiven av me- dicinalstyrelsens sjukvårdsberedskaps- nämnd bör om möjligt överlämnas som personlig egendom till eleverna.

De grundläggande författningarna »Krigssjukvårdslagen» och »Krigssjuk- vårdskungörelsen» skall genomgås nog— grant.

»Röda Kors konventionerna», ett sam- mandrag av de viktigaste bestämmel- serna i 1949 års Geneve-konventioner utgivet av överstyrelsen för Svenska Röda Korset, bör överlämnas till elever- na.

15. Materialkunskap och materielvård

20 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om och förståelse för vården av olika materiel och dess funktion på en vårdavdelning samt på en operations- och intensivvårdsavdelning.

Huvudmoment

Fasta och lösa inventarier Sjukvårdsutensilier Elektrisk och teknisk apparatur Städmaterial

Förslag till disponition av studieplan för termin I 10 timmar Vårdavdelningens fasta och lösa inven- tarier Sjukvårdsutensilier: instrument, om- läggningskoppar, sprutor, spetsar och termometrar Förbrukningsmateriel: förband, katet— rar, dränage, handskar m. m. Engångsmaterial Gummimaterial : krans, vattenbädd

värmepåse, ligg-

Elektrisk apparatur: värmedynor, in- halationsapparatur, sugpumpar och an- tidecubitusmadrass

Teknisk apparatur: autoklav, bränn- ugn, torrsterilisator samt kokar

Städmaterial.

Anvisningar

Undervisningen skall åtföljas av de— monstration av material såväl på skolan som på sjukhusets olika vårdavdel— ningar.

Undervisningen skall ge eleven kun- skap om materialets ursprung, skötsel och förvaring. Ekonomiska synpunkter bör betonas i undervisningen.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med ämnet hälso- och sjukvårdslära.

Vid elevens placering under termin III på barnklinik och kvinnoklinik bör där förekommande material genomgås i samband med undervisning i sjuk- vårdslära.

Undervisningen bör meddelas av sko- lans lärare samt maskinpersonal.

• Sida 267
•  Original

Förslag till disposition av studieplan för termin IV 10 timmar

Operationsbord Operationsbelysning Kopplingsplintar Diatermiapparater Respiratorer

Elektriska sugar Defibrillator Elektrisk mätare för temperatur och puls

Narkos- och syrgasapparater (Se kurs— plan för anestesiologi med intensivvård)

Intubationsutrustning: laryngoskop och trachealtuber

Osteosyntesmaterial Endoskopiinstrument: cystoskop och rektoskop

Instrument Gummivaror, plastvaror Steriliseringsapparatur: snabbauto—

267 klav, torrsterilisator samt formalin- och vakuumsterilisator.

Anvisningar

Undervisningen i materialkunskap skall ge eleven kännedom om de olika mate— rielens konstruktion, funktion, dagliga och fortlöpande skötsel och förvaring samt förståelse för betydelsen av varje befattningshavares medverkan och an- svar därvid.

Undervisningen skall åtföljas av de- monstration och övningar i användan- det av apparatur.

Samverkan

Undervisningen i materialkunskap och materielvård bör samordnas med äm- nena operationssjukvård och anestesio- logi med intensivvård och meddelas av samma lärare som i dessa ämnen.

16. Medicinsk mikrobiologi

24 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om mikroorganismer som har betydelse för vårt hälsotillstånd

grunder för bakteriologisk och virolo— gisk diagnostik

kunskap om immunologi kännedom om principer för undvi- kande av smittspridning.

Huvudmoment

Smittämnen

Bakteriologisk och virologisk diagnostik Organismens försvarsmekanism mot in- fektion

Immunologi

Smittsamma sjukdomar Mykologi. Parasitologi

Förslag till disposition av studieplan för termin I 24 timmar Allmän översikt: normalflora, de vikti- gaste bakterierna och virusarterna in- klusive bakteriofager, mycoplasma, rickettsiae

Immunologi: begreppen antigen och antikropp, antigen-antikroppsreaktion; immunitet, aktiv och passiv; överkäns- lighetsreaktioner av omedelbar och för— dröjd typ; antikropparnas diagnostiska betydelse; serologiska reaktioner

Bakteriologisk och virologisk dia- gnostik: provtagning och principer för transport av prov

Diagnostik: odling, immunologisk re- aktion

Antibiotika-behan dlin g : stämning

resistensbe-

• Sida 268
•  Original

Organismens försvarsmekanism mot infektion

De smittsamma sjukdomarnas sprid- ning och uppträdande

Mykologi. Parasitologi.

Anvisningar Undervisningen angående smittämnen avser att ge begreppet smitta ett vidgat perspektiv och skall ligga till grund för det praktiska handlandet vid isolerings- åtgärder m. m.

De olika smittspridningsvägarna skall behandlas, dock här utan speciell an-

knytning till smittspridning i sjukhus- miljö.

Undervisningen skall åtföljas av de- monstration av bakteriologiskt laborato- rium.

Samverkan

Undervisningen skall åtföljas av under- visning i klinisk mikrobiologi och sjuk- vårdshygien. I övrigt skall undervis- ningen samordnas med anatomi, fysio- logi, hygien, hälso- och sjukvård samt socialmedicin.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare med bakteriologisk skolning.

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien

26 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om smittspridningsvägar på sjukhus samt förebyggande åtgärder mot nosokomiala infektioner

kunskap om genomförande av isole- ringsteknik.

Huvudmoment

Nosokomiala infektioner Isoleringsteknik

Smittrening på sjukhus Sammanfattning och administrativa syn- punkter

Förslag till disposition av studieplan för termin 110 timmar

Smittspridningsvägar på sjukhus

Förebyggande åtgärder mot luftsmit— ta inkluderande ventilationsprinciper, bakteriologiska synpunkter på städning, bäddning etc., munskyddshygien, luft- desinfektion m. m.

Förebyggande åtgärder mot kontakt— smitta inkluderande handhygien, des-

infektion av ytor och föremål innefat— tande allmän desinfektionslära, sterili- seringens grunder och praktiska utform— ning innefattande förpackning och för- varing av sterilgods och bakteriologisk och annan kontroll av autoklaver, torr— sterilisatorer etc. Speciella sterilise— ringsmetoder såsom etylenoxid, jonise- rande strålning Principer för isoleringsteknik

Anvisningar Det är väsentligt att dessa avsnitt be- handlas utförligt på detta stadium, så att eleven kan handla med förstånd un- der sitt arbete på vårdavdelningarna. Undervisningen skall åtföljas av prak— tiska övningar i städning, desinfektion och sterilisering. (Se allmän hälso- och sjukvård)

Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med undervisningen i medicinsk mikro- biologi samt med hygien och allmän hälso- och sjukvård.

Undervisningen bör på lämpligt sätt

• Sida 269
•  Original

fördelas mellan bakteriolog samt skolans lärare.

Förslag till disposition av studieplan för termin III 10 timmar

Kortfattad repetition av viktiga patoge- na bakterier och virus

Repetition av principer för förebyg- gande åtgärder mot nosokomiala infek- tioner. Fortlöpande- och slutdesinfek- tion

Principer för isoleringsteknik i infek- tionssjukvård

Smittrening på sjukhus i samband med infektionssjukdomar, som faller un- der epidemilagen.

Anvisningar Den teoretiska undervisningen skall åt- följas av demonstration och praktisk tillämpning. Undervisningen skall knyta an till elevernas praktik i barnsjukvård. Studiebesök bör under läsperioden göras på infektionsavdelning.

Samverkan Undervisningen skall samordnas med infektionssjukvård, barnsjukvård och hygien.

Undervisningen bör meddelas av bak— teriolog eller läkare på infektionsklinik samt skolans lärare.

Förslag till disposition av studieplan för termin V 6 timmar

På detta stadium har eleverna egna praktiska erfarenheter och här bör sjuk- vårdshygienen friskas upp och de admi— nistrativa synpunkterna ventileras. Det— ta bör kunna ske i diskussions- och seminarieövningsform kring ett grupp- arbete eller filmförevisning. Dessutom vore det värdefullt med liknande under- visningsform kring samarbetet med bak— teriologiska laboratoriet, synpunkter på insändande av prov m. fl. praktiska problem, som kan möta vid arbetet på sjukvårdsinrättningar utan eget bakte- riologiskt laboratorium.

Undervisningen bör meddelas av bak- teriolog samt skolans lärare.

17. Medicinsk radiologi

16 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

översiktlig orientering om joniseran- de strålars egenskaper och deras an- vändning inom medicinen med särskild hänsyn till de kunskaper, som envar sjuksköterska bör besitta för att främja samarbetet med de diagnostiska och terapeutiska radiologiska specialavdel- ningarna.

Huvudmoment Joniserande strålar Röntgendiagnostik Strålterapi Isotoper

Förslag till disposition av studieplan för termin IV 10 timmar Olika slag av joniserande strålar: rönt- gen, radium, isotoper

Fysikaliska egenskaper, genomträng- ningsförmåga, absorption, fotokemisk aktivitet

Biologiska egenskaper, joniseringsska- dor i cellerna, skillnader mellan olika vävnader. Strålskador. Atombomber

Diagnostisk användning: reglering av absorption och fotografisk svärtning. Kroppens egna kontraster och olika kontrastmedel. Undersökningar av olika organ: tillvägagångssätt och resultat. Patientens förberedelse

Remisser, organisation, samarbete

• Sida 270
•  Original

Terapeutisk användning: inverkan på normala och sjuka vävnader. Inflamma- toriska förändringar, blodsjukdomar, tu— mörer. Reglering av strålarnas kvalitet och dosering. Olika strålkällor och ap- paratur. Lokal och allmän strålreaktion. Strålskador, strålskydd, lagstiftning

Isotoper. Diagnostisk användning. Te- rapeutisk användning. Isotophygien. Anvisningar Som komplement till de katedrala före- läsningarna visas den röntgendiagnos- tiska avdelningen med demonstration av undersökningsapparatur, manöver- rum och strålskydd. Dessutom visas en genomlysning och en röntgenundersök- nings olika faser.

På liknande sätt visas en terapiavdel- ning samt hur en behandling tillgår.

Till genomgången av de olika under- sökningarna hör demonstration av fil- mer eller skioptikonhilder över de van- ligaste normala och patologiska fynden. Vidare skall eleverna ges tillfälle att på röntgenavdelningen själva från början till slut följa en eller ett par större rönt- genundersökningar, gärna på »egen» patient.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med sjuksköterskans undervisning angående röntgenförberedelser och samarbetet med vårdavdelningarna.

Förberedelser för röntgenundersökningar och samarbete med röntgenavdelning Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om förberedelser av patien- ten för röntgenundersökningar

kännedom om samarbetet mellan vårdavdelningen och röntgenavdel— ningen.

Förslag till disposition av studieplan för termin I 4 timmar Något om vikten av adekvat genomför- da förberedelser av patienten för att undersökningen skall kunna fullföljas samt om de påfrestningar för patienten och de kostnader, som misslyckade un- dersökningar medför. Fysiska förberedelser av patienten: fasta särskilda dietföreskrifter klädsel, transporter Psykiska förberedelser: noggrann in- formation till patienten om undersök- ningens anledning och utförande Rapportgivning mellan röntgenavdel- ning och vårdavdelning.

Anvisningar

Undervisningen skall ge vissa konkreta riktlinjer för röntgenförberedelser på medicinsk och kirurgisk klinik. Under- visningen bör åtföljas av besök på rönt- gendiagnostisk avdelning.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med allmän hälso- och sjukvård.

Förslag till disposition av studieplan för termin IV 2 timmar

Repetition av vikten av väl genomförda röntgenförberedelser Fysiska förberedelser av patienten fasta särskilda dietföreskrifter läkemedelstillförsel Provtagning vid speciella undersök- ningar, testning av överkänslighet vid vissa kontrastmedel Psykiska förberedelser Tidsbeställning och remissförfarande Rapportgivning mellan röntgenavdel- ning och vårdavdelning Planläggning av undersökningspro— gram

• Sida 271
•  Original

Undersökningarnas ordningsföljd vid planläggning av flera olika undersök- ningar på samma patient

Speciella iakttagelser och kontroller cfter vissa röntgenundersökningar.

Anvisningar

Undervisningen skall meddelas i ome— delbar anslutning till läkarens under- visning i medicinsk radiologi.

Undervisningen bör kompletteras med demonstration av filmer över un- dersökningar, som måste avbrytas eller misslyckats på grund av ofullständiga eller felaktiga förberedelser.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinsk radiologi. Se ovan.

18. Medicinsk sjukvård

106 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om de vanligast förekom- mande sjukdomarna, deras förebyggan- de och behandling

kunskap om principer och metoder för medicinsk sjukvård samt

förmåga att utöva denna sjukvård med utgångspunkt från den aktuella pa— tientens medicinska, sociala och ekono— miska behov

förståelse för samarbetet mellan öp- pen och sluten vård.

Huvudmoment

Medicinens arbetsområde Hjärt— och kärlsjukdomar Sjukdomar i lungor och luftvägar Mag-tarmsjukdomar Sjukdomar i levern och bukspottkörteln Njursjukdomar

Blodsjukdomar Endokrina sjukdomar Reumatiska sjukdomar Allergiska sjukdomar

Tuberkulos Patientens personliga omvårdnad Planering av vård av patienter med olika invärtesmedicinska sjukdomstill- stånd

Sjukvårdslära

Förslag till disposition av studieplan för termin I 6 timmar Introduktion till medicinsk sjukvård, principer och metoder speciella för me- dicinsk sjukvård.

Anvisningar

Undervisningen avser att förbereda ele- vens utbildning i medicinsk sjukvård under efterföljande termin.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med allmän hälso— och sjukvård.

Invärtesmedicinska sjukdomar Förslag till disposition av studieplan för termin II 35 timmar Kort historik. Den medicinska sjukvår- dens arbetsfält och arbetsuppgifter Speciella undersökningsmetoder vid hjärt- och kärlsjukdomar Hjärtinsufficiens, kroniska och akuta tillstånd Arterioskleros Hjärtinfarkt och cardioskleros Hypertonisjukdomen Hjärtfel, medfödda och förvärvade Infektioner: endocardit, myocardit, pericardit

• Sida 272
•  Original

Rytmrubbningar, hjärtmassage, åter- upplivning

Sjukdomar i lungor och luftvägar: bronkit, pneumoni, bronchiectasier, em- fysem, pleurit, lungcancer

Mag-tarmsjukdomar: achalasia car- diae, gastrit, ulcus, enterit, colit, diarré- obstipation, tumörer

Sjukdomar i levern, bukspottkörteln: »gulsot», hepatit, cirrhos, pankreatit

Njursjukdomar: glomerulonefrit, pyc- lonefrit, nefros, njurcancer, uremi

Blodsjukdomar, järnbristanemi, per- niciös anemi, leukemi och andra ma- ligna sjukdomar; blödningssjukdomar

Endokrina sjukdomar: kort allmän översikt: diabetes mellitus, sköldkörtel- sjukdomar, binjuresjukdomar

Reumatiska sjukdomar: reumatisk fe— ber, reumatoid arthrit

Allergiska sjukdomar: definition; ast- ma bronchiale, födoämnesallergi, ana- fylaktisk chock

Tuberkulos.

Anvisningar

Vid genomgången av de olika sjukdo- marna behandlas följande moment: sjukdomarn'as förekomst, orsaker, sym— tom, diagnostik, undersökningsmetoder, förlopp, behandling, komplikationer och deras förebyggande, prognos och profy- lax.

Undervisningen avser att ge allmänna och grundläggande kunskaper. I sjuk- domsläran skall de i planen angivna av- snitten behandlas, men undervisningen skall i huvudsak inskränkas till de vik- tigaste sjukdomarna inom respektive område. De mer ovanliga sjukdomarna bör endast omnämnas eller helt förbi- gås.

Undervisningen skall meddelas jäm— sides med praktiken på medicinska kli- niken. Se även kommentarer i organisa— tion av termin 11 sid. 118 f.

I den utsträckning det är möjligt bör

de katedrala föreläsningarna komplet— teras med undervisningsronder och kli- niska demonstrationer av typfall.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinsk sjukvårdslära, kirurgisk sjuk- vård, farmakologi samt socialmedicin.

Sjukvårdsliira

Förslag till disposition av studieplanför termin II 35 timmar Principer och metoder speciella för me- dicinsk sjukvård:

planering av patientens vård allmänna vårdbehov vid medicinska sjukdomar och sjuksköterskans uppgift i samband därmed

profylaktiska och vårdande åtgärder observation av patientens tillstånd förberedelse och omhändertagande av patient i samband med undersökningar och behandlingar

teknik och assistans vid utförandet av vissa undersökningar och behandlingar

tillämpning av principer för läkemed- lens kliniska användning

tillämpning av principer för använd— ning av specialkoster

aseptik och antiseptik (jfr även ki- rurgisk sjukvård)

isoleringsteknik hälsovårdsupplysning och patientin- formation

Vård av patient med utgångspunkt från vissa speciella fall, varvid följande sjukdomar och sjukdomstillstånd be- handlas:

hjärt- och kärlsjukdomar

hjärtinsufficiens angina pectoris hjärtinfarkt rytmrubbningar

hypertoni, essentiell och symtoma- tisk

cerebral insult

• Sida 273
•  Original

hjärnblödning hjärntrombos sjukdomar i lungor och luftvägar bronkit pneumoni sjukdomar i mag-tarmkanalen ulcussjukdomen matsmältningsrubbningar ulcerös colit sjukdomar i levern levercirrhos hepatit njursjukdomar glomerulonefrit, akut och kronisk nefros pyelonefrit, akut och kronisk uremi blodsjukdomar järnbristanemi perniciös anemi leukemi endokrina sjukdomar diabetes mellitus sköldkörtelrubbningar reumatiska sjukdomar reumatisk feber reumatoid artrit allergiska sjukdomar astma bronchiale eksem

tuberkulos

lungtuberkulos.

Anvisningar

Vid genomgång av de olika sjukdomar- na och sjukdomstillstånden skall föl- jande beaktas: speciella observationer av patienten, åtgärder i samband med provtagningar och undersökningar, pro— fylaktiska åtgärder mot komplikationer och åtgärder vid komplikationer, för— beredelser för eftervård och i speciella fall sjuksköterskans medverkan i den psykosomatiska omvårdnaden samt åt— gärder vid vätskebalans och vätske- kontroll. För att undvika onödiga upp- repningar bör i undervisningen ingå

vårdprinciper samt en sammanfattande översikt av vårdmoment, som är gemen- samma för flera sjukdomar. Denna un- dervisning bör kompletteras med sär- skilda avsnitt, där vård av bestämda patienter med vissa sjukdomar behand- las. Det är då lämpligt, att utgå från en patient och dennes journal och att orga- nisera undervisningen så, att eleverna aktiveras genom grupparbeten, vårdkon- ferenser m. m.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen i terminen. Särskilt skall samordning ske mellan läkarens under- visning i invärtes medicinska sjukdomar och sjuksköterskans undervisning så att den senare konsekvent knyter an till de av läkaren genomgångna kursavsnitten. Viktigt är även att samordningen med farmakologi och kirurgisk sjukvård på samma sätt genomföres.

Förslag till disposition av ämnet medi- cinsk sjukvård i termin V 30 timmar

Kursinnehåll

Avsikten med undervisningen i denna termin är att dels ge en sammanfattan- de översikt av viktiga avsnitt av huvud- kursen, dels en fördjupning i och kom- plettering av vissa ämnesavsnitt. Detta gäller såväl den allmänmedicinska sjuk- vården som de subspecialiteter (t. ex. neurologi, reumatologi), som är före— trädda på skolorten eller till vilka spe- cialföreläsare kan kallas. Dispositionen av studieplanen bör därför göras av rektor i samråd med kollegiet i god tid före terminens början. Studieplanen bör vara elastisk och anpassbar dels till elevgrupperna, dels till den snabba ut— vecklingen inom ämnesområdena.

Av läkaren meddelad undervisning under denna termin bör såvitt möjligt

• Sida 274
•  Original

också ge den blivande sjuksköterskan en viss inblick i de delar av läkarens arbete med patienterna, som på grund av förtroendeförhållandet mellan läkare och patient vanligen undandrages sjuk- sköterskans insyn, för att på så sätt öka sjuksköterskans förståelse för gräns— dragningen mellan sjuksköterskans och läkarens uppgifter.

Undervisningsformer

Vissa avsnitt av undervisningen kan meddelas i föreläsningsform. Det är

dock på detta stadium i utbildningen särskilt angeläget, att undervisningen ges i form av seminarier och att stor vikt lägges vid samordningen med när- liggande ämnen. Det är lämpligt att ele- ver med erfarenheter från olika praktik- områden i så stor utsträckning som möj- ligt aktivt deltar i undervisningen och behandlar sådana avsnitt av ämnesinne- hållet, som de haft tillfälle att mer in— gående fördjupa sig i.

I undervisningen bör deltaga såväl läkare, specialsjuksköterskor som sko- lans lärare.

19. M entalsjulwård

72 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven: grundläggande kunskaper i psykiatri, mentalsjukvård och mentalhygien med hänsyn till de faktorer som påverkar patienten och dennes omgivning förståelse för sambandet mellan psy- kiska och somatiska funktioner förmåga att skapa hälsobefrämjande interpersonella relationer i en terapeu- tisk miljö.

Huvudmoment

Mentalsjukvårdens verksamhetsområden De psykiska sjukdomarna Undersökningsmetoder Behandlingsmetoder Principer och metoder för mentalsjuk- vård

Mentalhygien

Förslag till disposition av studieplan för termin I 12 timmar

Mentalsjukvårdens organisation (jfr so— cialmedicin) Intagningsbestämmelser. Utskrivning

Personalorganisationen på ett mental- sjukhus Orientering angående personalens ar- betsuppgifter och ansvar Orientering till psykiatrin Det friska själslivet Sambandet mellan kropp och själ De vanligaste psykiska sjukdomarna psykoser neuroser Psykiska utveckliugshämningar Psykiatriska behandlingsmetoder Den statiska och dynamiska miljöns betydelse för patienten Aktiveringens betydelse (förströelse, sysselsättning, arbete, motion, sociotera-

pl).

Anvisningar

Undervisningen avser att ge eleven en orientering om ett mentalsjukhus och dess resurser. Den skall förbereda den

vecka, som anslagits i timplanen för studier på ett mentalsjukhus.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen i terminen och särskilt

• Sida 275
•  Original

med psykologi, sociologi, socialmedicin samt med allmän hälso- och sjukvård.

Undervisningen kan meddelas av sko- lans lärare i mentalsjukvård.

Förslag till disposition av studieplan för psykiatri för termin IV 20 timmar

Historik. Sjukdomarnas indelning De psykiska sjukdomarnas orsaker Psykiatriska undersökningsmetoder. Psykologisk testningsmetodik Den psykiatriska diagnosen. Det fler- dimensionella betraktelsesättet Allmän psykopatologi Mentalhygien Psykoserna Schizofreni psykoser Den manisk-depressiva sjukdomen Paranoia och paranoida tillstånd Psykogena psykoser Depressioner Psykiska ålderssjukdomar Epilepsi och epileptiska psykoser Lesionella psykoser Neuroserna Allmän neuroslära. laget och för- svarsmekanismerna Aktualneuroser Psykoneuroser Karaktärsneuroser, Andra neurosformer Psykosomatiska sjukdomar Alkoholism och alkoholpsykoser Narkomani och läkemedelsmissbruk Psykopati och avvikande personlig- heter Oligofreni och efterblivenhet Behandlingsmetoder Insulin och insulincoma Elektrochockbehandling Psykofarmakolcgi (se även farma- kologi) Psykoterapi Den egna personligheten som ett men- talhygieniskt problem

och schizofreniforma

sexualneuroser

Patient- och terapeutrelationer Psykiatrisk vårdorganisation. Lagbe- bestämmelser.

Anvisningar

Undervisningen bör ges jämsides med elevernas praktik på mentalsjukhus. De katedrala föreläsningarna bör komplet- teras med demonstration av patienter (typfall).

Samverkan

Undervisningen skall bygga på tidigare meddelad undervisning i anatomi och fysiologi samt mentalsjukvård och sam- ordnas med övriga ämnen i terminen, särskilt med psykologi, sociologi samt socialmedicin.

Undervisningen skall meddelas av psykiater.

Förslag till disposition av studieplan för psykiatrisk sjukvårdslära termin IV 40 timmar

Information och orientering angående anpassning till en ny arbetsmiljö civilrättsliga spörsmål tystnadspliktens tillämpning i mental-

sjukvård säkerhetsåtgärder sjukhuset Sjuksköterskans uppgifter i mental— sjukvård Intagning och utskrivning av patient.

Samarbete med den öppna vården Patientens emotionella, fysiska och sociala behov Betydelsen av terapeutisk miljö och hur den skapas Interpersonella relationer, kommuni- kationer Observationsteknik, anvisningar för daganteckningar och patientstudie Gruppvård och vaneträning Sysselsättningsterapi och socioterapi, arbetsterapi

• Sida 276
•  Original

Psykologiska aspekter på vården av somatiskt sjuka (se även psykologi)

Principer för vård av patient med ut— gångspunkt från vissa speciella sjuk- domar och sjukdomstillstånd:

destruktivt tillstånd, speciellt suici-

dalpatienter aggressivitet

motorisk oro

kontakthämning paranoia

neuros

depression åldersförändringar

alkoholskador

psykopati långtidssjuka schizofrenier.

I de sistnämnda avsnitten bör spe- ciella problem såsom matvägran, suici— dalrisk, säkerhetsåtgärder m. m. komma in i sitt naturliga sammanhang.

Anvisningar

Undervisningen bör ges jämsides med den praktiska utbildningen i mental- sjukvård. De första dagarna av perioden skall utnyttjas för introduktion till ut- hildningsområdet (se även anvisningar till organisation av termin IV sid. 124 f).

Den katedrala undervisningen bör åt- följas av demonstrationer av patienter (typfall).

Timantalet bör fördelas, så att cirka 10 timmar anslås till elevens självstän— diga studieuppgifter.

I undervisningen skall ständigt fram- hållas psykologiska, mentalhygieniska, sociala och rehabiliterande vårdsyn- punkter. Vidare skall det framhållas för eleven att i vården av psykiskt sjuka är kontakten mellan vårdare och patient det mest betydelsefulla.

Undervisningen skall även ta sikte på samarbete med olika befattningshavare och lära eleven att förstå den egna per- sonligheten och dess inflytande på om- givningen.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med psykiatri, psykologi, sociologi, social- medicin samt administration och arbets- ledning.

Undervisningen bör fördelas mellan skolans lärare, arbetsterapeut, kurator, sjukgymnast, socioterapeut, specialsjuk— sköterska m. fl.

20. Näringsfysiologi

38 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om hur en näringsfysiolo- giskt fullvärdig kost kan sammansättas för personer i olika åldrar

kunskap om normalkost för sjuka samt om specialkoster vid olika sjukdo- mar

kunskap om normalkost för sjuka barn samt om specialkoster i samband med barnsjukvård

fördjupade kunskaper i närings- och dietlära.

Huvudmoment Födoämnen och näringsämnen Kostens sammansättning

Psykologiska synpunkter på kostvanor— na Normalkost för sjuka samt specialkos— ter vid olika sjukdomar Normalkost för sjuka barn samt special- koster i samband med barnsjukvård Översikt och sammanfattning

• Sida 277
•  Original

Förslag till disposition av studieplan för termin I 18 timmar Olika näringsämnen och deras funktion i kroppen

Energiomsättning och energibehov. Behov av proteiner, mineralämnen och vitaminer vid olika ålder

Vilka födoämnen som har betydelse för att tillföra de olika näringsämnena. inverkan av tillagning och konservering på födoämnenas näringsvärde

Hur kosten kan sammansättas för att ge tillräckligt med de olika näringsäm- nena för barn, vuxna, gravida och am- mande. Kost för åldringar

Näringsvärde och pris Psykologiska synpunkter på kostva— norna

Kostens inverkan på tänderna Kaloririk och kalorifattig kost.

Anvisningar

Sedan eleverna inhämtat kunskaper om hur mycket som bör tillföras av de olika näringsämnena för personer i olika ål- der, skall de göra beräkningar över hur stor mängd av olika födoämnen som skall ingå i kosten för viss person (med uppgiven vikt, ålder o. s. v.) samt ange olika alternativ till hur en full- värdig kost kan anordnas för ifråga- varande individ. Födovalets betydelse för kostnaderna för en fullvärdig kost diskuteras i detta sammanhang. Kosten för gamla personer genomgås noggrant och härvid ges bl. a. en de] synpunkter på kostens inverkan på hjärt- och kärl- sjukdomar. I detta sammanhang redo- göres även för kost som motverkar obstipation samt varför vissa födoäm- nen har denna effekt.

Kosten och tandsjukdomarna behand- las utförligt. De psykologiska faktorer som ligger bakom mellanmålsförtäring diskuteras, varvid även de olika risker— na med mellanmålsförtäring påpekas. Undervisningen sker genom föreläs-

ningar och diskussioner. Avslutas med diagnostiskt prov.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med anatomi, fysiologi samt allmän hälso- och sjukvård.

Undervisningen bör meddelas av die- tist eller möjligen läkare med speciell inriktning på praktisk näringslära.

Förslag till disposition av studieplan för termin II 10 timmar

Proteinrik respektive proteinfattig kost vid olika sjukdomar samt näringsfysio— logisk motivering till dessa förändringar i kosten

Kolhydratrik respektive kolhydrat- fattig kost samt näringsfysiologisk mo- tivering till dessa förändringar i kosten

Fettfattig kost samt näringsfysiologisk motivering till dessa förändringar i kos- ten

Surgörande och alkaliserande kost. Elektrolyter från födoämnena

Kost vid rubbningar i mag—tarmkana- lens funktioner.

Anvisningar

Undervisning om koster vid olika sjuk- domar bör samordnas med undervis- ningen i medicinsk och kirurgisk sjuk- vård. Då bör de olika kosterna som an- vänds vid njursjukdomar, hepatit, dia- betes m. m. genomgås. Det är därvid viktigt att ej blott kostens anordning i de olika fallen behandlas utan framför- allt den näringsfysiologiska bakgrun- den till de avvikelser från normalkost som sker i de olika fallen.

Tillförsel av elektrolyter med olika födoämnen samt normal vatten— och elektrolytbalans behandlas som bak- grund till de ändringar i kosten som göras vid njurinsufficiens samt vid hor-

• Sida 278
•  Original

monella rubbningar eller tillförsel av binjurebarkhormoner.

Synpunkter på kostens inverkan på arterioskleros genomgås även under denna termin, trots att detta delvis be- handlats redan under den första termi- nen. Samma gäller koster mot obstipa- tion samt vid diarré.

Klassundervisningen bör komplette- ras med studiebesök vid sjukhusens dietkök. Dessutom bör halvfabrikat som används vid speciella koster demonstre- ras. Däremot bör eleverna ej syssla med att själva tillreda maträtter, eme- dan detta är alldeles för tidsödande.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinsk och kirurgisk sjukvård. Se ovan.

Undervisningen bör dietist eller läkare.

meddelas av

Förslag till disposition av studieplan för termin Ill 4 timmar

Repetition av näringsfysiologiskt full- värdig kost för barn i olika åldrar

Kost som användes vid vissa speciella sjukdomar hos barn.

Anvisningar Undervisningen bygger på tidigare kur- ser i näringsfysiologi och skall ge för-

djupade kunskaper om den kost som är speciell för sjuka barn.

Liksom under termin II bör studie- besök och demonstrationer ingå i un- dervisningen samt auskultering i mjölk- kök. Demonstration av ofta använda halvfabrikat för barnmat.

Samverkan

Undervisningen bör intimt samordnas med kurser i barnavård och barnsjuk- vård.

Förslag till disposition av studieplan för termin V6 timmar

Genomgång av tidigare behandlade nor- mal- och dietkoster med framhållande av likheter respektive skillnader mellan dem. Undervisningen avser att ge repe- tition och översikt i stora drag. Dess- utom bör nyheter eller ändringar i diet- koster framhållas här.

Anvisningar

Undervisningen bör dels meddelas i form av föreläsningar, dels som diskus- sioner (gärna med utgångspunkt från patientfall). Samarbetssynpunkter mel- lan kök och vårdavdelning diskuteras.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen under terminen. Undervisningen bör ledas av dietist.

21 . Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekologisk sjukvård

48 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om somatiska och psykiska förändringar under graviditet, förloss- ning och puerperalperiod

kunskap om medicinsk kontroll un-

der havandeskapet, vård av moder och barn på förlossnings- och puerperal- avdelning insikt om vikten av att undervisa mo- dern om det nyfödda barnets vård kunskap om sjukdomstillstånd och deras behandling inom gynekologien

• Sida 279
•  Original

kunskap i sexualhygien och sexual-

psykologi.

Huvudmoment

Graviditet Förebyggande mödravård Förlossning Vårduppgifter i samband med förloss- ning

Puerperalperiod Vårduppgifter under puerperalperiod Barnavård under nyföddhetsperioden Gynekologiska sjukdomar Vårduppgifter vid gynekologiska sjuk- domar Sexualhygien

Obstetrik och gynekologi Förslag till disposition av studieplan för termin III, 28 timmar

Obstetrik

Normal graviditet

Fosterutveckling Graviditetsdiagnostik Medicinsk kontroll under graviditeten Graviditet med komplikationer

Blödningar tidigt och sent i gravidi- teten F örtidsbörd Förlängd graviditet Graviditetstoxicos

Rh-immunisering

Komplicerande sjukdomar såsom dia- betes, hjärtsjukdomar, njursjukdomar och infektionssjukdomar Normal förlossning

Förlossningsskiften Fosterlägen och bjudningar Smärtlindring Åtgärder med det nyfödda barnet i samband med förlossning Förlossningar med komplikationer

Blödningar under öppnings- och ut- drivningsskiftet

Värkrubbningar

Bäckenträngsel och feto-pelvin dis- proportion

Fosterasfyxi Instrumentell förlossning Blödningar under efterbördsskiftet Åtgärder för upplivning av nyfödd med asfyxi Normalt puerperium Genitalorganens återbildning Avslag och blödningar Perinealbristningar och snedklipp Amning och bröstvård Mobilisering och eftergymnastik Psykiska förändringar Puerperium med komplikationer Infektioner i genitalorganen Infektioner i bröstkörtlarna Urinvägsinfektioner Barnavård på puerperalavdelning Det nyfödda barnets fysiologi Uppfödning Nyföddhetsvård Vaccinering Friskundersökning

Gynekologi

Morfologiska missbildningar inom kvinnliga genitalia Endokrina sjukdomar Menstruationsrubbningar Infektionssjukdomar (inkl. tuberku- los och gonorré)

Abort

Extrauteringraviditet

Endometrios

Tidig diagnostik av cancer Benigna och maligna tumörer i ägg— stockar, äggledare, livmoder, slida och yttre könsdelar

Prolaps Urininkontinens Sterilitetsproblem och refertilisering

Sexualhygien och sexualpsykologi Sexualdrift Mekaniska, kemiska och medikamen- tella preventivmedel Abortfrågan.

• Sida 280
•  Original

Anvisningar

Undervisningen bör meddelas av läkare jämsides med elevernas praktiska ut- bildning på kvinnoklinik.

I den utsträckning det är möjligt bör de katedrala föreläsningarna komplette- ras med kliniska demonstrationer.

Fördelningen av timantalet på de oli- ka avsnitten bör vara 14 timmar obste- trik, 10 timmar gynekologi samt 4 tim- mar sexualhygien och sexualpsykologi.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen inom terminen varvid särskilt beaktas det avsnitt av anatomi och fysiologi, där kvinnliga genitalia be- handlas, undervisningen i barnavård och barnsjukvård, farmakologi, social- medicin samt sjuksköterskans/barn- morskans undervisning i Obstetrisk mödra- och barnavård samt gynekolo- gisk sjukvård.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare vid kvinnoklinik.

Obstetrisk mödra- och barnavård samt gyneko- logisk sjukvård Förslag till disposition av studieplan för termin III, 20 timmar Vårduppgifter under havandeskapet vid den förebyggande mödravården: översikt av verksamheten, förebyg- gande åtgärder, undersökningar, möd- ragymnastik, rådgivning, hembesök Vårduppgifter i samband med förloss- ning Omhändertagande och förberedelse av patient på förlossningsavdelning Observation av patient före, under och efter förlossning Assistans under förlossningen Omhändertagande av det nyfödda

barnet Vård av patient på puerperalavdel- ning efter normal respektive kompli- cerad förlossning Barnavård under nyföddhetsperioden Amning och bröstvård Undervisning av modern angående barnets vård

Vårduppgifter på gynekologisk avdel- ning vid: Endokrina sjukdomar Menstruationsrubbningar Abort Extrauteringraviditet Underlivstumörer Infektionssjukdomar Prolaps Urininkontinens Sterilitetsutredning ring.

och refertilise-

Anvisningar

Undervisningen skall förbereda elevens studier på mödravårdscentral, förloss- ningsavdelning och Obstetrisk avdel- ning.

Undervisningen i gynekologisk sjuk- vård skall ge allmänna riktlinjer för den värd som är speciell inom detta område.

Undervisningen i barnavård skall kompletteras med demonstration av vård av nyfödd.

Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med läkarens undervisning i obstetrik och gynekologi, med övriga ämnen inom terminen och särskilt med undervis- ningen i barnavård och barnsjukvård, farmakologi samt socialmedicin.

Undervisningen bör på lämpligt sätt fördelas mellan skolans lärare och an- nan sjuksköterska/barnmorska.

• Sida 281
•  Original

20 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om principerna för asepti— kens och antiseptikens tillämpning på en operationsavdelning

kännedom om operationsavdelningens funktion samt de vanligast förekom- mande kirurgiska ingreppen och under- sökningarna.

Huvudmoment

Operationsavdelningens planering och funktion

Tillämpning av gällande föreskrifter Tillämpning av aseptik och antiseptik Vanligt förekommande operativa in- grepp och undersökningar samt assi- stans vid dessa

Förslag till studieplan för termin IV 20 timmar

Operationsavdelningens verksamhet, planering och inredning Opcrationsterminologi Kontrollåtgärdcr enligt gällande före- skrifter Förberedelse till och iordningställan- de efter operation

Principer för vanliga operativa in- grepp och assistans:

huk-, urolog-, vaginal- och frakturope- rationer; tracheotomi; provexcision; in- cision; excision; suturering; frilägg- ning av ven

Övning i assistans till incision, exci- sion, suturering, punktion

Endoskopier

Omhändertagande av preparat Fixationsmetoder vid led- och frak— turskador.

Anvisningar

Undervisning i operationssjukvård skall ge eleven kunskap om det arbete, som förekommer på en operationsavdelning samt principerna för vanliga operativa ingrepp. Mindre operativa ingrepp, så- som incision, excision och punktion be- handlas mera ingående.

Samverkan

För att ge eleven en helhetsbild av ope- rationsarbetet bör kursen samordnas med kurserna i anestesiologi med in- tensivvård, klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien samt materialkunskap och materielvård.

Undervisningen meddelas av skolans lärare samt operationssköterskor och sjuksköterskor på kirurgisk mottagning.

23 . Psykologi

55 timmar

Må] Undervisningen har till uppgift att ge eleven: grundläggande kunskap i psykologi, speciell kunskap i psykologi inom patientvården.

Huvudmoment

Psykologins grunder Utvecklingspsykologi Klinisk psykologi Socialpsykologi

• Sida 282
•  Original

Förslag till disposition av studieplan för termin I 25 timmar Historisk bakgrund; metoder Inlärning och studieteknik Perception (med nära anknytning till fysiologi) Motivation (behov, emotioner) Differentiell psykologi Utvecklingspsykologi.

arbetsområden;

Anvisningar

Undervisningen skall i denna termin främst syfta till att ge eleverna en över- sikt över psykologin som vetenskap, dess teori, innehåll och metoder. De kunskaper eleverna bibringas skall tjäna som bakgrund till och förståelse för psykologins plats och tillämpning i modern sjukvård.

I avsnittet om utvecklingspsykologin skall ges en översikt av ämnesområdet. För att förbereda elevernas omedelbart efterföljande kontakt med vården av vuxna och bland dem ett stort antal åldringar skall vuxen- och åldringspsy- kologin ges störst utrymme.

Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med fysiologin. För att underlätta ele- vernas förståelse och inlärning av de fysiologiska avsnitten av kursinnehållet är det önskvärt att fysiologiundervis- ningen föregår kursen i psykologi. Sam- ordning bör även ske med sociologi.

Undervisningen bör meddelas av psy— kolog.

Förslag till disposition aa studieplan för termin III 15 timmar

Differentiell psykologi Utvecklingspsykologi (barn- och ung- domspsykologi) .

Undervisningen i differentiell psykolo- gi bör förläggas till den inledande läs- perioden. Den skall repellera på tidigare undervisning och anknyta till elevernas aktuella erfarenheter från närmast före- gående termin av relationerna mellan vuxna, såväl bland patienter som bland olika personalgrupper. Därvid bör behandlas bl. a. den subjektiva bedöm- ningens problematik och de egna emo— tionella reaktionerna i frustrationssitua- tioner. Det är lämpligt att undervis- ningen ges i seminarieform och att ele- verna får belysa frågeställningarna mot bakgrund av studiet av människors in- tellektuella, emotionella och sociala olikheter.

Undervisningen i barn- och ungdoms- psykologi bör ges jämsides med elevens praktik i barnavård och barnsjukvård. Den skall vara en fördjupning av tidi- gare undervisning och behandla både allmänna principer om denna utveck- ling och normativa fakta om vad som kan väntas av barn i olika åldrar. An- knytning bör dessutom göras till de typ- fall, som eleven kommer i kontakt med.

Undervisningen bör även komplette- ras med studiebesök på lekskolor, dag- hem, rådgivningsbyråer etc.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas dels med administration och arbetsledning, dels med barnsjukvård. Särskild sam- ordning skall ske med den samunder- visning i socialmedicin, som infaller un- der terminen.

Undervisningen bör meddelas av psykolog, helst med klinisk inriktning.

Förslag till disposition av studieplan för termin IV 15 timmar

Klinisk psykologi

Socialpsykologi.

• Sida 283
•  Original

Undervisningen bör ges jämsides med elevens praktik i mentalsjukvård. I av- snittet klinisk psykologi skall proble- matiken och metodiken inom den klinis- ka psykologin främst belysas.

Eftersom eleven under den praktiska utbildningen i högre grad än tidigare konfronteras med avvikande mänskliga beteenden bör undervisningen även i denna termin belysa individuella diffe- renser och syfta till att hos eleven ut- veckla tolerans gentemot de individuella olikheterna.

Undervisningen i socialpsykologi

skall belysa väsentliga faktorer i det betydelsefulla samspelet mellan individ och grupp. Därvid behandlas främst individen i olika slags grupper, grupp- normer och gruppkontroll samt attity- der och attitydförändringar.

Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med mentalsjukvård. Den skall dess- utom samordnas med sociologi och med undervisningen i socialmedicin. Undervisningen bör meddelas av psy- kolog, helst med klinisk inriktning.

24. Sjukvårdsetik samt utbildningsorientering

17 timmar Mål Förpliktelser gentemot föreskrifter Undervisningen har till uppgift att ge och anvisningar i hälso- och sjukvård.

eleven:

förståelse för grundläggande etiska principer nödvändiga för arbete i mån— niskovårdande yrken och speciellt inom hälso- och sjukvården

orientering om skolans undervisnings- program samt om möjligheterna till vi- dareutbildning

orientering om kompetenskrav till oli— ka sjuksköterskebefattningar samt an- ställningsförhållanden.

Sjukvårdsetik Förslag till disposition av studieplan för termin I 6 timmar Kort orientering om etiska begrepp, oli- ka etiska riktningar samt de etiska nor- mernas relativitet

Etiska egenskaper och etiska hand- lingssätt i förhållandet mellan män- niskor

Krav på kvalitet i sjuksköterskans yr- kesutövning och i bemötandet av all- mänhet, patienter och personal

Elevers ansvar inför ålagda uppgifter samt medansvar i patientvården

Tystnadsplikten Respekt för patientens integritet och religiösa tro.

Anvisningar

Sjukvårdsetik ingår i all undervisning i sjukdoms- och sjukvårdslära. Det är dock nödvändigt att under vissa tim- mar, som är särskilt anslagna för un- dervisning i ämnet ta upp valda etiska problem, som eleverna kommer att stäl- las inför under sin praktiska utbildning.

I undervisningen bör framhållas, att allmänhetens och patientens behov av förtroende och tillit till dem som vår- dar sjuka, ställer vissa etiska krav på såväl sjukvårdspersonal som elever i hälso- och sjukvård.

Undervisningen bör meddelas med utgångspunkt från vissa problemställ- ningar, som diskussionsvis belyses av lärare och elever gemensamt. Paralleller bör dras med förhållanden i andra människovårdande yrken.

Det bör även betonas att eleverna un- der sin praktiska utbildning blir delak-

• Sida 284
•  Original

tiga i medansvaret för patientvården samt att detta kräver mognad och om- döme i handlandet.

Avsnittet om patientens religiösa tro bör behandlas av teologiskt skolad per- son oeh avser att orientera eleven om olika konfessioner. Syftet bör vara att hos eleven utveckla förståelse och re- spekt för i detta avseende oliktänkande människor samt de praktiska kon- sekvenser olika bekännelser kan ha för sjukvården.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med allmän hälso- och sjukvård, psykologi samt sociologi.

Undervisningen bör på lämpligt sätt fördelas mellan skolans lärare och annan lärare.

Utbildningsorientering

Förslag till disposition av studieplan för termin I 6 timmar

Orientering om sjuksköterskeutbild- ningen i Sverige: tillsynsmyndighet, lag- stiftning, organisation, skolstyrelser m. m.

Skolans målsättning, organisation och undervisningsprogram, styrelse, lärare samt övrig personal. Skollokalerna och deras utnyttjande. Utbildningssjukhus och utbildningsplatser i sluten och öppen vård

Orientering angående elevföreningens och elevförbundets verksamhet

Vidareutbildning och högre utbild- ning av sjuksköterskor: centralskolor och centraliserade kurser, institut för högre utbildning, möjligheter till aka- demiska studier samt studier utomlands

Studiekostnader och studiehjälp Orientering om utbildning av övrig sjukvårdspersonal.

Anvisningar Undervisningen bör vara brett upplagd och ge eleven en översikt över utbild-

ningsförhållandena. Den bör under se— nare avsnitt av utbildningen komplette— ras med särskilda orienteringar till var- je termin och dess uppläggning samt då ingå i respektive ämneskurser.

Förslag till disposition av studieplan för termin V 5 timmar

Sjukvårdsetik

Sjuksköterskans ansvar för sjukvårdens kvalitet samt ansvar som arbetsledare och lärare

Sjuksköterskans ansvar inför läkaren och sjukhusledningen

Utbildningsorientering Vidareutbildning och högre utbildning, kompletteringskurser samt sjukhusens fortlöpande utbildning av personal Kompetenskrav för vissa befattningar

Legitimationsförfarandet. Reglemente för sjuksköterskor. Disciplin- och an- svarighetsnämnder

Begränsningen av sjuksköterskans yr- kesfunktion

Sjuksköterskans anställnings- och ar- betsförhållanden (inkl. tjänste- och lö- nereglementen), arbetsförmedling

Nationella och internationella yrkes- organisationer och deras verksamhet.

Anvisningar Undervisningen bör beträffande sjuk-

vårdsetik meddelas i form av seminarier och grupparbeten.

Samverkan

Undervisningen bör samordnas med öv- riga i terminen ingående ämnen och särskilt med administration och arbets- ledning samt sociologi och socialmedi- cin.

Undervisningen bör ledas av skolans lärare.

• Sida 285
•  Original

20 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

orientering om samt förståelse för den historiska bakgrunden till nutidens och framtidens hälso- och sjukvård.

Huvudmoment

Hälso- och sjukvård i det primitiva sam- hället

Forntida kulturer samt antikens hälso- och sjukvård Medeltidens hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvård under 1500-1700- talen Hälso- och sjukvård under 1800-talet samt första hälften av 1900—talet

Förslag till disposition av studieplan för termin I 15 timmar

Förhistorisk tid. Primitiv uppfattning om hälso- och sjukvård

Forntida kulturer. Antikens hälso- och sjukvård. Sambandet mellan läke— konst och praktisk sjukvård. Mytologiskt inflytande. Kort översikt över förhål- landen i

Egypten

Andra betydande kulturländer i främ— re och bortre Orienten

Grekland och Rom Medeltidens hälso— och sjukvård Politiska och sociala omvälvningar i medeltidens Europa med inverkan på hälso- och sjukvård (de germanska folk- vandringarna, kristendomens genom— brott, det romerska rikets delning, feo— dalismen, korstågen)

Klostermedicin och skolastisk medi- cin. Hälso- och sjukvård i den urkrist- na och den katolska kyrkans organisa- tion

Militära och religiösa sjukvårdsorga— nisationer

Hälso- och sjukvård under 1500—- 1700-talen

Renässansens inflytande på hälso- och sjukvården

Reformationens följder för hälso- och sjukvården i de protestantiska länder- na

Krig och farsoter. Feodalismens upp- lösning och industrialismens genom- brott

Naturvetenskaplig forskning

Krav på sjukvårdsreformer. Början till utbildning utanför klostren av kvin- nor för arbete i socialvård och sjukvård

Hälso- och sjukvård under 1800-talet samt första hälften av 1900-talet

Samhällsutvecklingen efter industria- lismens och kapitalismens genombrott Depressionsperioder, revolutioner, krig, sjukdomar och alkoholmissbruk

Vetenskapliga landvinningar. Medici- nens utveckling under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet

De stora krigen och deras inverkan på hälso- och sjukvården

Skolväsendets utveckling som grund för upplysningsverksamhet i hälso- och sjukvårdsfrågor

Utvecklingen gynnad genom lagstift- ning rörande hälso- och sjukvårdsfrå- gor (jfr socialmedicin)

Sjukhusförhållanden. Behovet av ut- bildade sjuksköterskor i öppen och slu- ten vård. Den moderna diakonin och dess insatser i hälso- och sjukvård

Nightingale-skolan som förebild för sjuksköterskeutbildningen i olika länder

Folkrörelserna och demokratise- ringen av samhället. Ekonomiskt upp- sving och dess inverkan på hälso- och sjukvårdens utveckling

och medicinsk

• Sida 286
•  Original

Modern medicin samt hälso- och sjuk- vårdens expansion efter andra världs- kriget. Försäkringsreformens inverkan på behovet av sjukvård

Kortfattad orientering till nutidens hälso- och sjukvårdsproblem.

Anvisningar

Undervisningen bör i stort koncentreras till utvecklingen i Västerlandet. Svenska förhållanden kan skildras i anslutning till de olika avsnitten. I undervisningen bör medtagas såväl samhälleliga åtgär— der som mer betydande insatser av en- skilda personer samt nationella och in— ternationella organisationers bidrag till hälso- och sjukvårdens utveckling.

Undervisningen kan meddelas både som klassundervisning och i form av grupparbeten.

Där de lokala förhållandena medger det, bör undervisningen kompletteras med studiebesök på medicinhistoriskt eller annat historiskt museum.

Samordning skall ske med undervis- ningen i socialmedicin.

Förslag till disposition av studieplanför termin VS timmar Nutidens hälso- och sjukvårdsproblem. Planering för framtidens hälso— och sjukvård

Nationella och internationella strä- vanden.

Anvisningar På detta stadium bör undervisningen ges i seminarieform med grupparbeten.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med medicinska och socialmedicinska äm- nen i terminen.

26. Socialmedicin

100 timmar

([ efinition av begreppet socialmedicin

»Socialmedicin innefattar de faktorer hos människorna i deras samlevnad i olika sociala grupper, ävensom de fak- torer i samhällets struktur, vilka ha in- flytande på det allmänna hälsotillstån- det. Alla strävanden att genom ändring" av dessa faktorer förbättra individens och gruppens hälsotillstånd räknas så- lunda hit.» (SOU 1953: 7 sid. 246.)

Mål Undervisningen skall ha till uppgift att ge eleven:

kunskaper om socialmedicinens upp- gifter och verksamhetsformer

orientering om samhällets organisa- tion, socialvårdens verksamhetsområ-

den och hjälpformer samt översiktliga kunskaper i sociallagstiftning

förmåga till iakttagelse och bedöm- ning av miljöns betydelse för uppkomst och förebyggande av sjukdom

förståelse för och förmåga till samar- bete med funktionärer inom hälsovård och socialvård

Huvudmoment

Socialmedicinens arbetsfält och arbets- metoder

Miljöförhållandenas betydelse ur me- dicinsk synpunkt för individen och grupper av individer

Hälso- och sjukvårdens organisation Olika kategorier av medicinalpersonal

• Sida 287
•  Original

Samhällets sociala verksamhetsområ- den, organ och hjälpformer

Sociala funktionärer av olika slag Medicinsk och yrkesmässig rehabili- tering

Tillämpliga delar av medicinal- och socialförfattningar i anslutning till oli- ka avsnitt av ämnet

Undervisningens uppläggning Undervisningen i socialmedicin skall omfatta en kortare introduktionskurs under termin I, en större teoretisk kurs under termin III samt med den praktis- ka utbildningen integrerad undervis- ning under terminerna II—V. I under- visningen skall ingå katedrala föreläs- ningar, seminarieövningar och studie- besök.

Förslag till disposition av studieplan för termin I 17 timmar

Huvuddragen av hälso- och sjukvår- dens organisation

Socialmedicinens arbetsfält. Samban- det mellan sociala förhållanden å ena sidan och sjuklighet och dödlighet å den andra

Orientering om socialmedicinsk ut- redningsmetodik

Orientering om samhällets sociala or- gan och de sociala förmånerna

Långtidssjukvård. Orientering om de vanligaste patientkategorierna, målsätt— ning, problem och resurser

Rehabilitering. Definitioner, målsätt- ning, speciella rehabiliteringsområden

Orientering om arbetsterapi samt kort information om tekniska hjälpmedel

Kort orientering om kuratorsverksam- heten inom sjukvården, dess organisa— tion, syfte och olika arbetsgrenar.

Anvisningar Undervisningen under introduktions— kursen skall vara översiktlig och för-

bereda eleven för den efterföljande praktiska utbildningen i socialmedicin i samband med klinisk sjukvård och öppen vård.

Den katedrala undervisningen skall kompletteras med studiebesök vid en eller ett par sociala institutioner, för- slagsvis ålderdomshem och socialbyrå samt arbetsterapilokal.

I introduktionskursen skall ingå för— utom ämnesinnehållet även riktlinjer för den kommande integrerade under- visningen i socialmedicin under termi- nerna II—V, såväl den teoretiska söm den praktiska delen.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med hygien, allmän hälso- och sjukvård samt sociologi.

Förslag till disposition av studieplan för termin III 50 timmar Allmänna drag av samhällets organisa- tion

Vitalstatistik. Befolkningsutveckling— en. Befolkningspolitiska åtgärder. Värl- dens försörjningsläge

Hälso- och sjukvårdens organisation:

vissa delar mera ingående än under in- troduktionskursen, t. ex. öppen vård (distriktsvård, förebyggande mödra- och barnavård, skolhälsovård, dispensär- vård, hemsjukvård, industrihälsovård), konvalescentvård, personal inom sluten och öppen vård 0. s. v.

Socialförsäkringssystemet:

Mera ingående information om sjuk- försäkring (med däri inbyggd moder- skapsförsäkring), folkpensionering och försäkring för tilläggspension (ATP)

• Sida 288
•  Original

Orientering om socialvården och dess uppgifter:

Socialnämndens uppgifter. Lagen om socialhjälp

Barnavårdsnämndens uppgifter. Bar- navårdslagen och dess tillämpning

Ungdomsbrottslighet Nykterhetsnämnder och nykterhets- vård. Alkohol- och narkotikamissbruk

Social hemhjälp

Bostadssociala åtgärder

Åldrings- och långtidssjukvård: Historisk utveckling och framtids- perspektiv. Öppen och sluten vård

Abort- och steriliseringslagen

Kuratorsverksamhet av olika slag:

Historik. Kuratorns roll. Samarbetet sjuksköterska—kurator

Metoderna för medicinsk rehabilite- ring:

Medicinsk bedömning, arbetsterapi, sjukgymnastik, social utredning, arbets- prövning och andra typer av arbets- diagn0stik

Yrkesmässig rehabilitering:

Information om arbetsmarknadssty- relsen och till denna knutna organ, ar- betsvårdens uppgifter, yrkesvägledning, omskolning, arbetsträning, näringshjälp och skyddad sysselsättning

Speciella hjälpåtgärder för fysiskt

handikappade, synsvaga, hörselskadade samt personer med talrubbningar

Undervisning och vård av psykiskt efterblivna

Epileptikervård

Kampen mot folksjukdomarna (tuber- kulos, reumatiska sjukdomar, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar etc.)

Nationella och internationella hjälp- organisationer:

Röda Korset, Rädda Barnen, Riksför- eningarna mot polio, reumatism, cancer m. fl., WHO, UNICEF.

Anvisningar

Undervisningen bör fördelas över hela terminen men med viss koncentration till den inledande läsperioden. De av- snitt, som berör de psykiatriska vård- områdena kan med fördel förläggas till den i terminen avslutande läs- och ten— tamensperioden.

Förutom de katedrala föreläsningarna skall i kursschemat ingå exkursioner till sociala institutioner av olika slag, dit även vissa föreläsningar kan för— läggas för att göra undervisningen mera åskådlig. Eleverna skall dessutom få till uppgift att gruppvis penetrera olika ämnesområden enligt överenskommelse med huvudläraren i socialmedicin och vid seminarieövningar lägga fram resul- tatet för övriga kursdeltagare. Vid kur— sens slut anordnas tentamen i ämnet.

Undervisningen kan på lämpligt sätt fördelas mellan skolans lärare (fast an- ställd huvudlärare i ämnet) samt medi- cinsk och social expertis.

Samverkan

Sådana avsnitt av kursinnehållet, som direkt anknyter till andra ämnen under terminen, skall samordnas med under- visningen i dessa.

Förslag till uppläggning av integrerad un- dervisning under terminerna H, IV ,V 33 timmar

Den praktiska delen av undervisningen i socialmedicin skall löpa parallellt med den övriga praktiska utbildningen och

• Sida 289
•  Original

inordnas i denna. Undervisningen skall bestå av föreläsningar och seminarie- övningar i anslutning till enskilda fall, som är belysande ur socialmedicinsk synpunkt. Därvid skall behandlas olika socialmedicinska frågeställningar och problem, dels i anslutning till det en- skilda fallet, dels principiellt för den sjukdomsgrupp, som patienten repre- senterar.

Exempel på olika socialmedicinska frågeställningar.

Ordnande av eftervård (vård i hem- met, på ålderdomshem, på sjukhem, på konvalescenthem etc.; patienters och anhörigas attityder till olika vårdmöj— ligheter, typiska eftervårdsproblem); ställningstagande till pension, social- hjälp eller annan form av ekonomiskt bidrag; möjligheter till omplacering i annat arbete, omskolning, näringshjälp etc.; problem på familjeplanet och möj— ligheter att påverka dessa i positiv rikt- ning; indikation för ingripande enligt barnavårdslagen; problem på grund av alkoholmissbruk etc.

Det är angeläget, att de olika social- medicinska problem, som är aktuella i det enskilda fallet, diskuteras i ett sammanhang för att därigenom bibringa eleven förståelse för helhetssynens be- tydelse. Inom de olika sjukdomsgrup- perna förekommer dock ofta specifika socialmedicinska problem, vilka om möjligt bör belysas genom demonstra- tionsfallen.

Från invärtesmedicinska och neuro- logiska sjukdomstillstånd kan följande exempel hämtas.

För högt uppdriven arbetstakt vid hjärtsjukdom och ulcus.

Olämplig arbetsmiljö och/eller brist- fällig bostad vid allergisk sjukdom.

Problem med insulininjektioner, mål- tider och arbetsförhållanden för diabe- tessjuka.

Behov av speciella rehabiliteringsåt—

gärder bland invalidiserade reumatiskt sjuka, hemiplegiker och patienter med annan form av rörelsehämning samt vid rygginsufficienser.

Särskilda svårigheter för långvarigt tuberkulossjuka med återanpassning till yrkeslivet etc.

Bland kirurgiska (inklusive ortope- diska) sjukdomsfall bör på liknande sätt aktuella socialmedicinska problem be- handlas. Skallskador, frakturer, höft- och ryggskador samt även vissa icke traumatiska fall av rörelsehämning ger t. ex. främst anledning till diskussion kring rehabiliteringsproblem av olika art och återanpassning till yrkeslivet.

I samband med praktik på barnklinik bör lämpligen diskuteras samhällets re- surser ur barnavårdssynpunkt och hur dessa kan utnyttjas i det enskilda fallet. En betydelsefull socialmedicinsk fråga är t. ex. möjligheterna till ingripande enligt barnavårdslagen vid fysisk eller psykisk vanvård och de svårbedömda situationer, som därvid kan uppstå. En annan viktig diskussionspunkt är social- medicinska hjälpåtgärder för olika kate- gorier av handikappade barn.

Under praktik på kvinnoklinik är det lämpligt att behandla den ensamstående moderns problem samt ahort- och ste- riliseringsfrågor.

Även inom återstående somatiska spe- cialiteter bör i den mån undervisnings- programmet medgiver det, föreläsningar eller seminarieövningar anordnas i an- slutning till socialmedicinska problem bland de skilda patientgrupperna.

Inom mentalsjukvården skall även in- tegrerad undervisning äga rum kring de mest aktuella socialmedicinska pro— blemkomplexen. Hit hör olika alterna- tiv till eftervård (speciellt placering i familjevård), de anhörigas och den öv- riga omgivningens attityder till de men- talt sjuka, problem vid försök till yr- kesanpassning etc.

• Sida 290
•  Original

Vid praktik inom öppen vård skall eleverna också beredas tillfälle att re- dovisa de socialmedicinska problem, som de fått kontakt med, såsom vård av gamla och sjuka i hemmet, de anhöri- gas attityder, hjälpbehoven samt sam- hällets möjligheter att täcka dessa.

Anvisningar

Eleverna skall i grupper om två eller tre på förhand ha satt sig in i de fall, som skall diskuteras på föreläsningarna. De skall redogöra för sjukhistoria och so- cialanamnes, presentera aktuella pro- blem och om möjligt förslag till lösning av dessa. Elevernas förarbete kräver noggrann handledning av huvudläraren i socialmedicin eller någon för ändamå- let engagerad kurator. Det är önskvärt, att gruppen får tillfälle att följa hand- läggningen av det enskilda fallet. Det bör även vara möjligt att låta eleverna konferera med läkaren och inhämta upplysningar från sociala institutioner

enligt handledarens anvisningar. Direkt- kontakt med patienter och anhöriga i socialmedicinska ärenden bör dock ej ingå i elevens uppgifter. Det kräver mera omfattande förkunskaper och er- farenheter än sjuksköterskeelever för- värvat.

Uttagning av demonstrationsfall bör ske i samråd med föreläsaren resp. se- minarieledaren. Eleverna skall dock själva kunna förhöra sig om lämplig- heten av att ta upp till diskussion fall, som de kommer i kontakt med under sin utbildning. Eleverna bör dessutom uppmuntras att rapportera iakttagelser, som kan vara av betydelse ur socialme- dicinsk synpunkt. Under termin V bör fördjupning av ämnet ske, och större krav kan ställas på elevernas egna arbe- ten i det avslutande skedet av utbild- ningen.

För denna form av integrerad under- visning förutsättes medverkan av medi— cinsk expertis och tillgång till särskild huvudlärare i ämnet.

27. Sociologi

52 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om samhället och samhälls- förhållanden i stort samt om sådana för- hållanden som speciellt rör sjuksköters- kan och sjuksköterskeyrket

kunskap om den variation i faktiskt beteende, åsikter och värderingar etc. som finns hos personer med olika so— cial härkomst och bakgrund.

Huvudmoment

Sociologi och socialpsykologi Socialt samspel Grupper

Kultur och samhälle

Institutioner i samhället Patientsociologi Avvikande beteende Sjukhuset som socialt system

Förslag till disposition av studieplan för termin 1 30 timmar Inledning: Sociologi och socialpsyko- logi Vad sysslar dessa vetenskaper med? En begreppsram Något om metoderna, exemplifierade genom undersökningar Intervju- och samtalsteknik Socialt samspel: Personlighetsfaktorer

• Sida 291
•  Original

Attityder och attitydförändringar Språk och kommunikation Sociala normer och roller.

Anvisningar

Undervisningen under denna termin skall förmedla grundläggande kunskaper i sociologi och socialpsykologi. Vid dis— kussionen om vad sociologi och social- psykologi sysslar med, bör exempel väljas bland de undersökningar som rör sjuksköterskor och deras arbete, samt studier av patienter och av sjuk- husens organisation. Huvudvikt bör läg— gas vid de avsnitt som sysslar med so- cialt samspel, grupper och institutioner i samhället.

Undervisningen bör uppläggas så att eleverna kan tillämpa den kunskap de erhåller, så att de kan ersätta en mo— raliserande, eventuellt dömande syn på samhällsföreteelser med sakligt, på ve- tenskapliga fakta grundat omdöme. De bör även lära sig risken av svepande generaliseringar, när det gäller sociala förhållanden genom den insikt de får om hur komplicerade samhällsprocesser och mekanismer är.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med psykologi, socialmedicin samt sjuk- vårdshistoria och sjukvårdsetik.

Förslag till disposition av studieplan" för termin II 12 timmar Sjukdomarnas sociala etiologi och epi- demiologi

Vad menas med social epidemiologi resp. etiologi?

Mentala sjukdomars sociala epide— miologi och etiologi

Somatiska sjukdomars sociala epide- miologi och etiologi Patientsociologi:

Patientrollen

Skillnader i reaktioner på sjukdom och smärta i olika etniska och sociala grupper etc.

Kommunikationsproblem mellan pa— tienter och personal.

Anvisningar

Undervisningen bör anknyta till social- medicin, men man bör visa hur medi- cinsk sociologi och förstnämnda ämne skiljer sig genom olika utgångspunkter och olika metoder. Betoningen bör läg- gas på sambandet mellan sjukdomars spridning och den sjukes sociala bak- grund. Huvuddelen av undervisningen under denna termin bör dock koncen- treras på att ge en bild av hur patienter- na upplever sjukdom och sjukhusvistel- se och hur reaktioner till sjukdom, sjuk— vårdspersonal och behandling variera med patienternas sociala bakgrund.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med psykologi, socialmedicin samt medi- cinsk och kirurgisk sjukvård.

Förslag till disposition av studieplan för termin [V 4 timmar Avvikande beteende

Brottslighet

Alkoholism Mentala sjukdomar.

Anvisningar

De sociala fenomen som berörs här kan ur medicinsk synpunkt betraktas som patologiska tillstånd. Ur sociologisk syn- punkt kan de betraktas som beteenden som avviker från de gängse accepterade sociala normerna. I undervisningen bör framhållas, att det därigenom lätt upp- står en värderande inställning till dessa avvikande resp. patologiska beteenden.

• Sida 292
•  Original

Undervisningen skall samordnas med mentalsjukvård, psykologi samt social- medicin.

Förslag till disposition av studieplan för termin V6 timmar

Sjukhuset som socialt system Organisationssociologiska teorier Roller och positioner Kommunikation och auktoritet Målsättningen och dess effekt på de sociala reaktionerna Förändringar i systemet och motstånd mot förändringarna.

Undervisningen bör framförallt lägga vikt vid att sjukhuset är ett socialt system, d. v. s. att alla befattningshava- re och patienterna har roller som gör att deras sociala relationer dem emellan blir reglerade av normer. Undervis- ningen bör ge kunskap om hur sjuk- sköterskan är en del av detta system och hur hennes beteende påverkas av andras och hur det i sin tur påverkar andras beteende.

Samverkan Undervisningen skall samordnas med psykologi, socialmedicin samt admi- nistration och arbetsledning.

28 . Studieteknik och instruktionsmetodik

25 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

en orientering om studietekniska principer och färdigheter

en förberedelse för elevens komman4 de instruktionsverksamhet.

Huvudmoment

Studieteknik Instruktionsmetodik

Förslag till disposition av studieplan för termin I 15 timmar Inlärningspsykologiska principer, till— lämpbara på studiesituationen Läsprocessens psykologi; Lästeknik Studiehygien Instruktionsmetodikens målsättning Några viktigare didaktiska principer Lärarens personliga uppträdande.

Anvisningar Kursen syftar i sin första del (ca 8 tim- mar) till att introducera arbetssättet på

skolan och de krav detta ställer på ele- ven som studerande där. Vikten av ett aktivt arbetssätt under såväl lektioner som självstudier betonas och exempli- fieras.

Speciella färdigheter nödvändiga för effektiva studier redovisas, särskilt i samband med avsnittet om lästeknik. Detta avsnitt bör även innefatta ett diagnostiskt prov och resultera i rekom- mendationer om lämpliga stödåtgärder i förekommande fall.

Kursens senare del skall ge en första introduktion till sjuksköterskans in- struerande verksamhet. Målen för den- na anges med anknytning till det inle- dande avsnittet om studieteknik och vad som där sagts om vikten av elevaktive- ring. Principerna om motivation, kon— kretion, individualisering, aktivitet och samverkan presenteras med konkreta exempel från realistiska instruktions- situationer. Lärarens personliga uppträ- dande i undervisningssituationen berö— res endast allmänt utan fördjupning i formella detaljer.

• Sida 293
•  Original

Presentationen av de inlärningspsykolo- giska grunderna för studietekniken bör samordnas med psykologiundervis— ningen, där inlärningspsykologien får en utförligare behandling. Studiehygie— nen har naturligt samband med allmän— hygieniska frågor.

lnstruktionsmetodiken bör i första hand få samverkan med de praktiska övningsmoment, där den kommer i till- lämpning.

Förslag till disposition av studieplan för termin V 10 timmar

Några viktigare didaktiska principer Formell undervisningslära Undervisningsplanläggning Diagnos och rådgivning i samband

med instruktion Samspelet lärare—elev.

Anvisningar Då eleven nu inte kommit i teoretisk

kontakt med kursavsnittet på två är, bör inledningsvis de didaktiska principer-

na repeteras mot bakgrunden av de er— farenheter eleven gjort i samband med sin praktiska utbildning. Vissa formella synpunkter på undervisningens genom- förande bör även redovisas. Planeringen av undervisningen på basis av förelig- gande kursplaner och föreskrifter i öv— rigt behandlas. Särskild uppmärksamhet ägnas åt vikten av ett diagnostiskt be- traktelsesätt i samband med instruk- tionsverksamheten för att göra eleven medveten om att instruktionsmottagaren i viss utsträckning avgör instruktionens utformning. I anslutning därtill fram— hålles även sambandet mellan instruk- tion, diagnos och rådgivning. Momentet leder naturligt över till frågan om rela- tionen lärare—elev.

Samverkan

Samverkan bör i första hand komma ifråga med de ämnen, där eleven har självständiga uppgifter av instruktions— karaktär. Relationen lärare—elev kan med fördel knyta an till fjärde termi— nens avsnitt om socialpsykologi.

29. Ögonsjukvård

8 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kännedom om de vanligast förekom— mande ögonsjukdomarna

förståelse för psykiska och sociala svårigheter, som drabbar ögonskadade och blinda

kännedom om principer och metoder för ögonsjukvård.

Ögonsjukdomar

Förslag till disposition av studieplan för termin III 5 timmar Brytningsfel och dess korrektion Synskärpan och dess bestämning i olika åldrar

Sjukdomar i tårorgan, ögonglob, syn- nerver och synbanor

Ställningsfel och rörelserubbningar ögonskador.

Sjukvårdsliii-a Förslag till disposition av studieplan för termin III 3 timmar Orientering om en ögonkliniks uppbygg- nad och arbetssätt Principer för vård och eftervård av patienter med ögonsjukdomar samt be- handling av enklare ögonskador Demonstration av ögonspolning, ögon- droppar och ögonsalvas applikation

• Sida 294
•  Original

Provtagning för bakterieodling Proteser och deras vård Samarbete med öppen vård, kurato- rer samt sjukhusets övriga kliniker.

Anvisningar

I undervisningen skall behandlas de vanligaste och viktigaste sjukdomarnas orsaker, symtom, diagnostisering, un- dersökningsmetoder, sjukdomsförlopp, behandling, komplikationer, prognos och profylax.

Särskild tonvikt bör läggas på de sjukdomar, som kan möta en sjukskö- terska i hennes framtida arbetsuppgif- ter varvid förståelse för sjukdomar inom andra discipliner (t. ex. vid diabetes eller hjärntumörer) bör framhållas.

Undervisningen i ögonsjukvård bör

åtföljas av studiebesök på ögonklinik med eleverna delade i mindre grupper.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen under terminen. Särskilt skall samordning ske mellan läkarens undervisning i ögonsjukdomar och sjuk- sköterskans undervisning i sjukvårds- lära, så att den senare konsekvent kny- ter an till de av läkaren genomgångna kursavsnitten. Viktigt är även att sam- ordning på liknande sätt sker med ana- tomi och fysiologi, barnsjukvård samt socialmedicin, så att onödig upprepning undvikes.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare vid ögonklinik samt i sjukvårds- lära av sjuksköterska från samma kli- nik.

30. Öppen värd

26 timmar

Mål Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

insikt i och förståelse för den öppna hälso- och sjukvårdens funktion och be- tydelse

förståelse för vikten av hälsovårds- upplysning bland vuxna och barn

inblick i patientens naturliga miljö

-— hemmiljön — för att därmed öka elevens förståelse för patienten under sjukhusvistelsen

förståelse för samarbetet mellan den öppna och den slutna vården.

Huvudmoment

Sjuksköterskans upplysande och råd- givande verksamhet i öppen vård Förebyggande mödra- Och barnavård Skolhälsovård Dispensärvård, smittbekämpande och bostadshygien

Hembesök i samband med hälsovår- dande uppgifter

Hemsjukvård Industrihälsovård, olycksfallsprofylax och olycksfallsvård

Sjuksköterskans kurativa verksamhet Samarbete mellan öppen och sluten såväl kropps- som mentalsjukvård

Förslag till disposition av studieplan för termin III 20 timmar

Avsikten med praktik i öppen vård samt uppgift om de väsentligaste olikheterna inom sluten och öppen vård Sjuksköterskans upplysande och råd- givande verksamhet i öppen vård: hälsovårdsupplysning och mentalhy— gienisk verksamhet för olika grupper: familjer och enskilda individer -— barn i alla åldrar, vuxna och åldringar Förebyggande mödra- och barnavård:

• Sida 295
•  Original

synpunkter på samarbetet med för- äldrar, barnläkare och olika social- vårdstjänstemän

Skolhälsovård:

synpunkter på samarbetet med för- äldrar, lärare och Skolläkare

förberedelser för kolonivistelse

ungdomsverksamhet Dispensärvård, smittbekämpande och bostadshygien :

sjuksköterskans roll i dispensärorga— nisationen

smittbekämpning utanför sjukhuset kontroller av den sjukes anhöriga, skol- och arbetskamrater

bostadshygien, åtgärder, som kan vid- tagas vid missförhållanden

Hembesök i samband med hälsovår- dande uppgifter:

förberedelser för och genomförande av hembesök

hemmets betydelse för individ, fa- milj och samhälle

iakttagelser i samband med hembe- sök

sjuksköterskans och elevens uppträ- dande vid hembesök

Hemsjukvård:

tillämpning av allmän sjukvård i hem- förhållanden

olycksfallsprofylax i hem sjuksköterskans roll i rehabiliterings- programmet

kontakt med psykiskt sjuka och från mentalsjukhus försöksutskrivna

undervisning och handledning av an- nan sjukvårdande personal i hemmen

Industrihälsovård: synpunkter på hälso- och sjukvårdan- de verksamhet vid företag och indu- strier

olycksfallsprofylax på arbetsplatser

Sjuksköterskans kurativa verksamhet: kontakt med och ordnande av hjälp— möjligheter för åldringar, handikappa- de och konvalescenter

betydelsen av ett gott samarbete med

de myndigheter och tjänstemän inom olika institutioner, vilkas verksamhets- område berör sjuksköterskan Samarbete mellan öppen och sluten såväl kropps- som mentalsjukvård: betydelsen av god kontakt och utby- te av erfarenheter mellan befattnings- havarna inom den öppna vården och olika sjukvårdsinrättningar Diarieföring med rapportgivning till lokala och centrala myndigheter.

Anvisningar Undervisningen i öppen vård skall del- vis ges under den inledande läsperioden i form av en introduktion till den prak- tiska utbildningen. Eleven skall oriente- ras om avsikten med detta utbildnings- avsnitt och om sjuksköterskans plats i den öppna vården samt vad som bör iakttagas vid hembesök. Undervisningen skall för övrigt ske jämsides med den praktiska utbild- ningen och avser att ge fördjupade kun- skaper samt att ytterligare belysa den praktiska tillämpningen av tidigare in- lärda kunskaper inom närbesläktade ämnen, såsom socialmedicin och hygien. Undervisningen skall meddelas i form av lektioner med diskussioner, grupparbeten och seminarieövningar om i förväg givna studieuppgifter samt patientstudier. Det är lämpligt att med- dela undervisningen med utgångspunkt från vissa konkreta fall, som eleven kommit i kontakt med under sin prak- tik. Sakkunniga från olika verksamhets- grenar inom den öppna vården bör in- bjudas att deltaga i diskussionerna. Studiebesök vid olika sociala insti- tutioner och intervjuer med efterföljan- de muntliga och skriftliga rapporter skall ingå i studieplanen. Eleven skall stimuleras till självstudier och skall få skriftliga anvisningar om lämplig litte- ratur inom de olika specialområdena.

• Sida 296
•  Original

Undervisningen skall noga samordnas med barnsjukvård, infektionssjukvård, socialmedicin och hygien dels för att belysa det inbördes sambandet mellan dessa ämnen, dels för att undvika onö- dig upprepning.

Undervisningen bör på lämpligt sätt fördelas mellan skolans lärare och sjuk- sköterska i öppen vård.

Förslag till disposition av studieplan för termin V 6 timmar

Under denna termin ges en samman- fattande översikt av tidigare given un- dervisning, varvid samordningen mel- lan den öppna och den slutna kropps- och mentalsjukvården särskilt bör be- tonas. Undervisningen bör knyta an till elevens vidgade erfarenheter inom så- väl öppen som sluten vård och dess- utom presentera nyheter inom de olika områdena. Lämpliga ämnesområden, som kan tas upp till behandling är t. ex.

och barn, åldringar, långtidssjuka, psy- kiskt sjuka, utvecklingsstörda och fy- siskt handikappade samt patienternas återanpassning till samhällslivet.

Anvisningar

Undervisningen kan ges i form av hälso- vårdssymposier. Enskilda uppgifter ut- arbetas i form av grupparbeten, men individuella uppgifter bör ges till var och en. Särskilt nya rön inom hälso- och sjukvård bör tas upp till diskus- sion liksom aktuella betänkanden, stat- liga utredningar och nya lagar och för- fattningar.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga i terminen ingående medicinska och socialmedicinska ämnen samt med sociologi och psykologi.

Förutom skolans lärare med huvud- ansvar för utbildningen i sociala ämnen bör sjuksköterskor och andra befatt- ningshavare från den öppna vården och annan social verksamhet medverka

samhällets hjälpåtgärder för mödrar i undervisningen. 31. Öron-, näs- och halssjukvård 15 timmar Mål

Undervisningen har till uppgift att ge eleven:

kunskap om de vanligast förekom- mande öron-, näs- och halssjukdomarna

kännedom om hörselskador samt sam- hällets åtgärder vid dylika skador

förståelse för de psykiska och sociala faktorerna i samband med dessa sjuk- domar

kännedom om principer för öron-, näs- och halssjukvård

förståelse för samarbetet mellan öp- pen och sluten vård.

Öron- näs- halssjukdomar; hörselvård samt röst- och talrubbningar Förslag till disposition av studieplan för termin III 11 timmar öron-näs-halssjukdomar (oto-rhino-la- ryngologi)

Deformiteter och utvecklingsanoma- lier

Hörselorganet

Näsan och näsans bihålor

Svalget Struphuvudet Hörselvård (audiologi)

Röst- och talrubbningar (foniatri)

• Sida 297
•  Original

Sjukvårdsläl'a Förslag till disposition av studieplan för termin III4 timmar Orientering om öron-näs-halsklinikens uppbyggnad och arbetssätt

Principer för vård och eftervård av patienter med öron-näs-halssjukdomar

Principer och metoder för vård av patient med akut otit, näsblödning, si- nuit, angina och peritonsillit, krupp samt trakeotomerad patient

Förberedelser för vissa undersök— ningar. Demonstration av de vanligast förekommande instrumenten och sjuk- vårdsutensilierna och deras använd- ning. Demonstration av öronspolning, indrypning av örondroppar, öronför- band, nässköljning, indrypning av näs- droppar, värmelampans användning, näsförband, inhalation och ångbehand— ling, halsförband.

Anvisningar

I undervisningen skall behandlas de vanligaste och viktigaste sjukdomarnas orsaker, symtom, undersökningsmeto- der, sjukdomsförlopp, behandling, kom- plikationer, prognos och profylax.

De katedrala föreläsningarna bör kompletteras med undervisningsronder och kliniska demonstrationer samt stu- diebesök på hörcentral.

Undervisningen i sjukvårdsläran bör åtföljas av demonstration på öron-, näs- och halskliniken. Eleverna bör lämpli- gen vara delade i mindre grupper.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med övriga ämnen under terminen. Särskilt skall samordning ske mellan läkarens undervisning i öron-näs-halssjukdomar och sjuksköterskans undervisning i sjukvårdslära, så att den senare kon- sekvent knyter an till de av läkaren genomgångna kursavsnitten. Viktigt är även att samordning på liknande sätt genomföres med anatomi och fysiologi, barnsjukvård, infektionssjukvård samt socialmedicin, så att onödig upprep- ning undvikes.

Undervisningen bör meddelas av lä- kare från öron-näs-halsklinik samt i sjukvårdslära av sjuksköterska från samma klinik.

• Sida 298
•  Original

BILAGA 6

Detaljplaner för de praktiska utbildningsavsnitten

Aktiviteter för termin I under grundläggande utbildning på vårdavdelning med uppgifter av allmän hygienisk och vårdkaraktär

Praktikområde

Allmän vårdavdelning i akut kroppssjukvård

Uppgifter Kommentarer

Patientvårdande uppgifter

Patientens personliga hygien och omvårdnad Daglig toalett, helavtvättning. Munvård. Hårvård Fotvård Skötsel i samband med uttömningar. Lavemang Bäddning Profylaktiska åtgärder mot komplikationer vid sängläge: trycksårsprofylax, andningsövningar, rörelseövningar Förberedelser och assistans vid måltider Rehabiliteringsåtgärder: patientens aktivering, uppstigning, gångövningar, förströelse och sysselsättning Passning av patient. Allmänna och speciella iakttagelser Psykisk omvårdnad

Rulinkonlroller Temperatur, puls, andning Mätning och vägning av patient Urinmätning Provtagningar Urinprov, avföringsprov, sputumprov

Allmän hygien Daglig städning av sjukrum Tillvaratagande av disk Desinfektion och sterilisering

Rengöring av sjukvårdsutensilier, instrument, spetsar och sprutor Deltagande i på avdelningen förekommande desinfektions- och sterilise- ringsmetoder.

Materiel- och apparaluård

Förbandsmaterial, linne, sängutrustning, möbler. Skötsel av enklare appa- ratur, såsom bäckenkok, dammsugare, sug

Anm. Förteckningarna i denna bilaga är utarbetade huvudsakligen vid sjuksköterskesko- lorna i Eskilstuna och Norrköping. Beträffande utbildningen i öppen vård har ingen förteckning på aktiviteter uppgjorts, enär eleverna under detta utbildningsavsnitt kan vara placerade vid många olika institu— tioner. Förteckning får utarbetas vid varje skola med hänsyn till de där aktuella för— hållandena.

• Sida 299
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

Behandlingar

Behandling med Värmedyna och värmelampa Skötsel av trycksår

Rapportgivning Övning 1 muntlig och skriftlig rapportgivning

Administrativa uppgifter

Registrering å temperaturkurvor. Förande av listor över vätsketillförsel och uttömningar

Transporter inom sjukavdelningen Överflyttning av patient till och från rullstol och bårvagn

Praktikområde

Vårdavdelning i långtidsvård

Uppgifter

Kommentarer

Patientvårdande uppgifter

Daglig toalett. Helavtvättning. Assistans vid bad. Hårvård samt hårtvätt på sängliggande patient Munvård Fotvård Skötsel i samband med uttömningar

Lavemang

Särskild skötsel av patienter med blåsförlamning och förslappad tarm Bäddning åt orörliga och svårt sjuka patienter Lyftteknik. Kuddar och speciella hjälpmedel Av- och påklädning Profylaktiska åtgärder mot komplikationer vid långvarigt sängläge och vid hel eller partiell förlamning av kroppen: intensifierad trycksårsprofylax, åtgärder mot kontrakturer och felställningar av bål och extremiteter Åtgärder mot komplikationer från luftvägarna Profylaktiska åtgärder mot olycksfall: skydd mot fall från sängen. Skydd för patienter som är uppegående Assistans vid måltider. Särskild övning i matning av svårt sjuk och orörlig patient T illgodoseende av patientens speciella kostbehov och behov av vätska. Rehabiliteringsåtgärder: assistans till patienten i dennes övning att sköta sin dagliga toalett, äta själv, röra sig själv i sängen, förflytta sig till och från säng och rullstol. Rörelseträning. Gångövningar. Talövningar. För- ströelse och sysselsättning

Speciell psykisk omvårdnad

Observation av patientens psykiska tillstånd och anpassningssvårigheter Särskilda observationer av patienten under uppevistelse, vid av- och på- klädning, måltider och toalettbesök

Rond och rondgenomgdng Närvara vid dagliga ronder och rapporter vid konferenser med olika per- sonalgrupper Studiebesök

Observation av patientens behandling på gymnastik- och terapiavdelningar. Inhämtande av direktiv från sjukgymnaster och terapeuter om fortsatt träning på vårdavdelningen

• Sida 300
•  Original

Aktiviteter för termin II under utbildning på allmän medicinsk klinik

Praktikområde

Allmän medicinisk avdelning

Uppgifter

Kommentarer

Sjukvårdande uppgifter

Vård av och iakttagelse över patient med vanligt förekommande medicinsk sjukdom Patientens personliga vård Morgon- och attontoalett på sängliggande patient Avtvättning av sängliggande patient Munvård på » Hårvård » » » Fotvård » » Av- och påklädning av patient Bäddning Förebyggande åtgärder mot tryckskador » luftvägskomplikationer » cirkulationsrubbningar » atrofi och felställningar Vätske- och näringstillförsel Förberedelse av patient före och omhändertagande av patient efter måltid Servering av måltid Matning av patient Sondmatning Närande lavemang Kontroll och registrering Iakttagelse över patient Allmäntillstånd Psykiskt tillstånd Kroppstemperatur rektal temperatur oral » axillar » Puls frekvens, rytm, storlek, spänning Blodtryck mätning av systoliskt blodtryck » » diastoliskt » Andning frekvens, djup, rytm Hud färg, spänning (turgor), temperatur m. m. Kramper Uttömningar urin avföring kräkning upphostning vätska från dränage och tistel Iakttagelse av patients behov av vila » sömn » smärtlindring » rekreation » sysselsättning

v

Underiakttagel- ser över patient ingår i förekom- mande fall mät- ning och regi- strering.

• Sida 301
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

Vård av patient med feber » infektion » kateter å demeure » dränage eller tistel » colostomi i chocktillstånd i orostillstånd med trakeostoma i respirator Vård av svårt sjuk patient » » medvetslös patient » » döende patient Omhändertagande efter döden

Förberedelse av patient för undersökningar och vård i samband med dessa

Relativ ämnesomsättning Elektrokardiografi Elektroencefalografi Endoskopier bronkoskopi cystoskopi rectoskopi gastroskopi Röntgenundersökningar av hjärta lungor blodkärl matstrupe magsäck tunntarm grovtarm gallvägar urinvägar skelett ryggmärgskanal

vevar/usage,—

Förberedelse till och tagning av prover Urinprov kastat prov tvåglasprov kateteriserat prov Avföringsprov Blodprov Magsaftsprov Näs- och svalgprov Sputumprov Sårsekret

Förberedelse till och utförande av behandlingar

Tillförsel av läkemedel (under övervakning) per os » rectum » inhalation » instillation » injektion intrakutant subkutant intramuskulärt

• Sida 302
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

indrypning av näsdroppar » ögondroppar » örondroppar applicering av ögonsalva Ögonbaddning Öronspolning Nedsättande av sond i ventrikeln Ventrikelsköljning Tarmsköljning Lavemang avförande lavemang medikamentellt lavemang Kateterisering Blåssköljning Anläggande av kateter å demeure Givande av syrgas Bronkialtoalett Omläggning av sår Värmebehandling med elektrisk Värmedyna » värmelampa » värmebåge » värmekrus » varmvattenpåse Övervakning och vård av patient med parenteral infusion subkutan intravenös blodtransfusion

Förberedelse till och assistans vid undersökningar och behandlingar—+

Punktion av led Lumbalpunktion Pleurapunktion Sternalpunktion Lap arocentes Leverpunktion

v

Skötsel av utensilier

Desinfektion, rengöring och sterilisering Skötsel av termometrar smörjbrickor injektionsbricka steriliseringsapparat sugar elektrisk sug syrgassug vattensug

Kännedom om avdelningens hygien

Rengöring av sång med tillbehör efter patients utskrivning Speciell rengöring efter patient med infektion Tillämpad isoleringsteknik

Administrativa uppgifter i anslutning till patientvård

Deltagande i sjuksköterskans delegering av arbetsuppgifterna Inskrivning och utskrivning av patient v

Se även Allmän kirurgisk avdel- ning nedan.

Se även Allmän kirurgisk avdel- ning.

Eleven bör lära sig manövrera nämnda sugar.

Jfr termin V.

• Sida 303
•  Original

Uppgifter (forts.) Kommentarer

Överflyttning av patient till annan avdelning Deltagande i läkarens och sjuksköterskans ronder och rondgenomgång Deltagande i läkarens och sjuksköterskans samarbete med kurator » arbetsterapeut » sjukgymnast » sjuksköterska i öppen vård

» anhöriga » präst » psykolog Deltagande vid läkarens och sjuksköterskans undervisning __) Särskilt bör un- av patient derstrykas den » personal hälsovårdande » anhörig undervisningen.

Deltagande vid rapportgivning mellan dag- och nattpersonal efter läkarrond inför ledighet vid elev— eller personalbyte Skrivning av rapport inför ledighet vid elevbyte Skrivning av remisser till laboratorium Deltagande i skrivning av remisser till apotek » centralförråd » förbandsförråd » kök » tvättcentral » verkstäder Kännedom om vad som bör medfölja patient till undersökningsavdelning

Aktiviteter för termin II under utbildning på allmän kirurgisk klinik Praktikområde

Allmän kirurgisk avdelning

Uppgifter Kommentarer

Sjukvårdande uppgifter

Vård av och iakttagelser över patient med vanligt förekommande kirurgisk sjukdom Patientens personliga vård Morgon- och aftontoalett på sängliggande patient Avtvättning av sängliggande patient Munvård på » » Hårvård » » » Fotvård » » » Av- och påklädning av patient Bäddning .

Förebyggande åtgärder mot tryckskador » lnftvägskomplikationer » cirkulationsrubbningar » atrofi och felställningar

• Sida 304
•  Original

Uppgifter (forts.) Kommentarer

Vätske- och näringstillförsel

Förberedelse av patient före och omhändertagande av patient efter måltid Servering av måltid Matning av patient

Sondmatning

Kontroll och registrering

# Under iakt-

Iakttagelse över patient Allmäntillstånd Psykiskt tillstånd Kroppstemperatur

rektal temperatur oral » axillar »

Puls frekvens, rytm, storlek, spänning

Blodtryck mätning av systoliskt blodtryck

» » diastoliskt »

Andning

frekvens, djup, rytm Hud

färg, spänning (turgor), temperatur m. m. Kramper Uttömningar

urin avföring

kräkning upphostning

vätska från dränage och tistel

Iakttagelse av patients behov

av vila » sömn » smärtlindring » rekreation » sysselsättning Vård av patient med feber » infektion » kateter å demeure » dränage » colostomi i chocktillstånd i orostillstånd med trakeostoma i respirator

Vård av svårt sjuk patient » » medvetslös patient » » döende patient Omhändertagande efter döden

Preoperativ vård Förberedelse av patient för operation (rakning, premedicinering m. m.) Postoperativ vård Övervakning och vård av nyopererad patient efter lokalanestesi spinalanestesi epiduralanestesi sacralanestesi rektalanestesi

vv.—

tagelser över patient ingår i förekommande fall mätning och registrering.

• Sida 305
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

efter inhalationsnarkos » intravenös narkos i respirator Vård av patient med blåsatoni » tarmatoni » ventrikelatoni

Förberedelse av patient för undersökningar och vård i samband med dessa Relativ ämnesomsättning Elektrokardiografi Elektroencefalografi Endoskopier

bronkoskopi cystoskopi rectoskopi gastroskopi Röntgenundersökningar av hj ärta » lungor

blodkärl

matstrupe magsäck

tunntarm grovtarm gallvägar urinvägar skelett » ryggmärgskanal

Förberedelse till och tagning av prover Urinprov kastat prov tvåglasprov kateteriserat prov Avföringsprov Blodprov Magsaftsprov Näs- och svalgprov Sputumprov Sårsekret

Förberedelse till och utförande av behandlingar Tillförsel av läkemedel (under övervakning) per os » rectum » inhalation » instillation » injektion intrakutant subkutant intramuskulärt indrypning av näsdroppar » ögondroppar » örondroppar applicering av ögonsalva Ögonbaddning Öronspolning Nedsättande av sond i ventrikeln Ventrikelsköljning Tarmsköljning

avvara—7

• Sida 306
•  Original

Uppgifter (forts.) Kommentarer

Lavemang avförande lavemang medikamentellt lavemang Kateterisering Blåssköljning

Anläggande av kateter å demeure Givande av syrgas Bronkialtoalett Sårvård omläggning borttagande av suturer

» » agraffer » » dränagerör Värmebehandling med elektrisk Värmedyna » värmelampa » värmebåge » värmekrus » varmvattenpåse

Övervakning och vård av patient med parenteral infusion subkutan intravenös blodtransfusion

Förberedelse till och assistans vid undersökningar och behandlingar Punktion av led Lumbalpunktion Pleurapunktion Laparocentes

Skötsel av utensilier Desinfektion, rengöring och sterilisering av gummivaror handskar katetrar sonder instrument omläggningskoppar rondskålar spetsar sprutor Packning av utensilier för sterilisering Skötsel av termometrar smörjbrickor injektionsbricka rondbord steriliseringsapparat sugar elektrisk sug syrgassug vattensug &

vou—Cue

Kännedom om avdelningens hygien

Rengöring av sång med tillbehör efter patients utskrivning Speciell rengöring efter patient med infektion Tillämpad isoleringsteknik

Administrativa uppgifter i anslutning till patientvård

Deltagande i sjuksköterskans delegering av arbetsuppgifterna Inskrivning och utskrivning av patient

_» Se Allmän medi- cinsk avdelning.

Se även Allmän medicinsk avdelning.

Eleven bör lära sig manövrera nämnda sugar.

Jfr termin V.

• Sida 307
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

Överflyttning av patient till annan avdelning Deltagande i läkarens och sjuksköterskans ronder och rondgenomgång Deltagande i läkarens och sjuksköterskans samarbete med kurator » arbetsterapeut » sjukgymnast » sjuksköterska i öppen vård » anhöriga » präst » psykolog Deltagande vid läkarens och sjuksköterskans undervisning ___—+ av patient » personal » anhöriga Deltagande vid rapportgivning mellan dag— och nattpersonal efter läkarrond inför ledighet vid elev- eller personalbyte Skrivning av rapport inför ledighet vid elevbyte Skrivning av remisser till laboratorium Deltagande i skrivning av remisser till apotek » centralförråd » iörbandsförråd » kök » tvättcentral » verkstäder Kännedom om vad som bör medfölja patient till operations- resp. under—

sökningsavdelning

Särskilt bör un- derstrykas den hälsovårdande

undervisningen.

Aktiviteter för termin III under utbildning på barnklinik

Praktikområde

Barnavdelning

Uppgifter

Kommentarer

Allmän fysisk och psykisk omvårdnad

Barnets skötsel, renlighet, av- och påklädning, måltider, matning, uttöm- ningar, sysselsättning, vila och sömn Tillgodoseende av barnets kontaktbehov med vårdare, föräldrar och med- patienter

Ruiinkontroller förenade med särskilda åtgärder för barn

Puls, temperatur, andning, blodtrycksmätning, vägning och mätning, tu— berkulinprövning

Proviagningar

Urinprovtagning på mindre barn. Näs- och svalgprov. Blodprov med hän- syn till provens svårighetsgrad i relation till barnets ålder

• Sida 308
•  Original

Uppgifter (forts.) Kommentarer

Iakttagelser och rapportgivning

Barnets allmäntillstånd, hudfärg, förekomst av utslag, sinnesstämning, beteende, aktivitet, aptit, reaktion inför omgivning, vård, undersök- ningar och behandlingar Anpassning till sjukdomsterapin Effekter av ordinerad terapi

Undersökningar och behandlingar

Förberedelser, assistans samt eget utförande av vissa uppgifter. Förbere- delser av barnet, närvaro och omhändertagande av barnet vid ev. tran- sport samt under pågående undersökningar och behandlingar. Observa- tioner under och efter undersökningar och behandlingar Särskilda åtgärder vid läkemedelsutdelning till barn: per os och parenteralt. Särskilda åtgärder vid vätsketerapi till barn

Sdkerhetsåtgärder Smittoskydd, isolering, förebyggande av barnolycksfall

Vård och speciella iakttagelser under nyföddhetsperioden Matning med napp, sked, sond. Hudvård. Skötsel av naveln

Deltagande i vård av prematura barn

Vård och speciella iakttagelser vid olika sjukdomstillstånd hos barn

med hänsyn till avvikelser i förhållande till den vuxnes vård. (Se medicinska och kirurgiska sjukdomar) Åtgärder för förebyggande av komplikationer

Kontakt och kommunikation

vid barnets mottagande på avdelningen, vid in- och utskrivning, med för- äldrar eller annan anhörig, vårdare eller sjuksköterska från öppna vården samt under sjukhusvistelsen med lekterapeut, lärare och sjukgymnast

Rehabiliteringsåtgärder

Materialkunskap och materielvård

Olika typer av barnsängar, sängtillbehör, bäddutrustning, kläder, leksaker, nappar, flaskor, matbestick m. m. Speciella instrument och apparatur och deras användning till barn Särskilda skyddsanordningar.

Deltagande i konferenser, ronder och rondgenomgång

Administrativa uppgifter speciella för barnavdelning Ordergivning, daganteckningar, förande av matjournaler

Undervisning # Närvara vid läkarens och sjuksköterskans undervisning av barn, anhörig och personal. Under uppsikt deltaga i dylik undervisning

Speciellt bör understrykas den hälsovår— dande under- visningen.

• Sida 309
•  Original

Aktiviteter för termin III under utbildning på kvinnoklinik

Praktikområde

Förlossningsavdelning Mödravårdcentral Obstetrisk vårdavdelning med barnsal

Uppgifter

Kommentarer

Förlossningsavdelning

Förberedelse av patienten för förlossning Mottagande och omhändertagande av oförlöst patient Observation av patientens allmäntillstånd och sinnesstämning Kontroll av puls, temperatur, blodtryck Provtagningar: urinprov, venprov Rakning, lavemang, dusch Observation av barnmorskans undersökningar av patienten

Förberedelse av instrument och apparatur Iordningställande av förlossningsbord (-bricka)

Assistans före och under förlossningen

Observation av barnmorskans övervakning av patienten under förlossnings— arbetet: palpation av fostrets läge, auskultation av fosterljud, kontroll av fostervatten, ledning av förgymnastik och avslappningsteknik, in— struktion om lustgasens och övriga narkosmedels användning, dirigering av krystningsarbetet, psykisk omvårdnad, åtgärder vid komplikationer. Assistans till barnmorskan under pågående förlossning. Observation av patientens psykiska tillstånd, ansiktsfärg, puls och blod— tryck Observation av barnmorskans övervakning av patienten under efterbörds- skiftet: ansiktsfärg, puls, blodtryck, blödning, livmoderns kontraktion Observation av barnmorskans blödningsprofylaktiska åtgärder samt granskning av placenta

Undersökningar och behandlingar Observation av läkarens undersökningar och åtgärder vid komplikationer Assistans vid utdelning av läkemedel (per os, nasalt, parenteralt) Assistans vid blodtransfusioner och syrgasgivning

Deltagande i ronder och rondgenomgdng

Uppgifter efter förlossningen

Omhändertagande av modern: övre toalett, observation av ansiktsfärg, puls, temperatur, psykiska tillstand Observation av barnmorskans kontroll av uterus storlek, blödning, urin— blåsans storlek Observation av barnmorskans blödningsprofylaktiska åtgärder samt an- läggande av förband Observation av barnmorskans omhändertagande av barnet: bad, påkläd— ning, övervakning och allmän inspektion, ögondesintektion,säkerställan- de av barnets identitet

Administrativa uppgifter Observation av barnmorskans inskrivning av patient, förande av journaler över mor och barn. Överföring av mor och barn till vårdavdelningen Rapportgivning till vårdavdelningen Materielvård Förlossningsinstrument samt på förl.avd. förekommande speciell apparatur

• Sida 310
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

Mödravårdscentral Förberedelser för läkarens och barnmorskans undersökningar

Kontroll av blodtryck, vikt Ven- och kapillärprov, urinprov och urinanalyser Observation av barnmorskans upptagande av anamnes

Observation av läkarens och barnmorskans undersökningar och ordinationer Inre undersökning Allmän undersökning Palpation av fosterläge Auskultation av fosterljud Skyddsläkemedel

Observation av barnmorskans upplysande och rådgivande verksamhet Kost, levnadssätt, havandeskapsbesvär. Undervisning av blivande mödrar Samhällets lijälpåtgärder: försäkringskassan. I särskilda fall barnavårds—b man

Observation av barnmorskans uppgifter vid hembesök ——+

Administration

Observation av barnmorskans förande av mödravårdsjournal eller -kort Remisser

Obstetrisk vårdavdelning och barnen] VÅRD AV MODER

Personlig hygien Spolning av yttre genitalia, assistans vid duschning, rådgivning ang. per- sonlig hygien. Åtgärder för förebyggande av nosokomiala infektioner

Amning och bröstens vård

Assistans vid sjuksköterskans kontroll av amning, amningsteknik, ur- mjölkning, omhändertagande av bröstmjölk, rådgivning till modern Kontroll av bröst och bröstvårtor

Iakttagelser och rapportering

Moderns allmäntillstånd, psykiska tillstånd, avslagets utseende, am- ningens genomförande

Speciella iakttagelser och vård vid komplikationer och sjukdomstillstånd såsom förtidsbörd blödningar efter förlossning preeklampsi eklampsi infektion i förlossningsvägar, urinvägar, bröstkörtel rupturer trombos kejsarsnitt

Undersökningar och behandlingar Provtagning: ven— och kapillärprov, urinprov Urinanalys Kontroll av puls- och blodtryck Förberedelse av moder, assistans till läkare och sjuksköterska Assistans vid utdelning av läkemedel och vid blodtransfusioner Observation av sjukgymnastens ledning av eftergymnastik

%

Ingår även i ämnet social- medicin

Om tiden ej till- låter att elever går med på hembesök, kan elev studera journalen över hembesöken

H-M.—_

• Sida 311
•  Original

Uppgifter (forts.)

Kommentarer

Deltagande i ronder med rondgenomgång Assistans vid verkställande av ordinationer

Administration och undervisning

Observation av avdelningssköterskans in- och utskrivning av patient, förande av journal, rådgivning, rapportgivning (muntlig och skriftlig), kontakt med öppen vård Undervisning av moder ang. barnets vård (i närvaro av avdsköterska eller barnmorska)

VÅRD AV BARNET Hygien Daglig skötning av nyfödda, hudvård, navelvård, skärpta åtgärder för före- byggande av nosokomiala infektioner

Uppfödning Naturlig uppfödning: barnets tilläggning till bröstet, kontroll av amningen Konstgjord uppfödning

Iakttagelser och rapportering (mellan och under skötningarna)

Ansiktsfärg, tecken på cyanos, andningsfrekvens, hud, förekomst av hud— rodnader, utslag, skador, svullnader, kräkningar, avföring, urinering, kroppsställning, aktivitet, sömn Kontroll av temperatur

Undersökningar och behandlingar

Deltaga i hälsokontroller och andra ev. läkarundersökningar Assistera vid Calmettevaccinering samt vid utdelning av läkemedel per os och parenteralt

Aktiviteter för termin IV under utbildning på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik

Praktikområde

Mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik

Uppgifter

Kommentarer

Intagning av patient på sjukhus och vård- avdelning Inskrivning och mottagande av patienten

Observation av intagningsförfarandet samt medverkan i omhändertagandet av patien- ten Kontakt med anhöriga samt informa- tion ang. besökstider m. m.

Överföring till vårdavdelning och omhändertagan- det av ny patient I samband med patientens överförande till avdelningen ge noggranna rapporter angå— ende patienten Närvara vid avdelningssköterskans samtal med patienten

Eleven skall lära sig att mottagningsförfaran- det varierar med hänsyn till patientens till- stånd Ansvaret för kontakten med anhöriga skall framhållas samt inhämtandet av erforder- liga uppgifter angående patienten

Vid mottagandet av patienten på avdelningen grundlägges elevens kontakt med patienten

• Sida 312
•  Original

Uppgifter Kommentarer

Presentation av vårdpersonalen samt orien- tering till vårdavdelningens olika lokalite- ter Information om dagordning etc.

Förberedelser för intagningsbad:

Vikten av att patienten bemöts på ett lämp- ligt sätt och nödvändigheten av att tid an- slås till patientens orientering och infor- mation skall klargöras för eleven Eleven har under tidigare utbildning ej del-

badrummets, badkarets och utensiliernas iordningställande, kontroll av badvattnets temperatur m. m. Hjälpa patienter som ej kan klara sig själva under och efter badet

tagit i sådana aktiviteter. På ett mental- sjukhus är det av betydelse att eleven blir medveten om de risker som är förenade med bad och att kontroll av utensilier och tillsyn av patienten är nödvändig, särskilt som patientens reaktioner är okända för vårdpersonalen och eleven

Omhändertagande av patienten för uppevis- Om sängläge ordinerats skall förklaring ges

telse eller sängläge till patienten

Observation av patientens allmänna tillstånd och beteende

Iakttagelser beträffande den personliga hygienen. Har patienten hudskador vid inkomsten till tecken på vanvård, speciella hudobservationer: sjukhuset, skall eleven instrueras om att två blåmärken, sårskador, ärr och tatueringar. personer skall närvara vid observationen Klädernas skick Iakttagelser beträffande patientens sinnestill- stånd och reaktion till intagningen, oriente- ring till tid och rum Rapport till avdelningssköterskan angående ob- Iakttagelserna skall ligga till grund för fort- servationerna löpande daganteckningar Tillvaratagande av patientens tillhörigheter Förteckningar över kläder och övriga tillhörig- Skillnaden mellan åtgärder på mentalsjukhus heter. Förvaring av patientens kläder och om- och kroppssjukhus skall framhållas. händertagande av medförda föremål, tabletter Eleven skall informeras om hur pengar och eller dylikt, som kan utgöra en fara för patien- värdepapper förvaltas under patientens ten sjukhusvistelse

Närvaro vid avdelningssköterskans administrativa och arbetsledande uppgifter i samband med pati- entens intagning Uppläggning av journal och listor, somatisk Huvudjournalen förvaras i regel ej på av- journal, blanketter för daganteckningar, delningen å mentalsjukhus temp.-vikt—medicin- och menstruationslistor anteckningar på beläggningslista och nattrap-

port behandlingslistor (för t. ex. elbehandling m. rn.) information av vårdpersonalen angående spe- ciell vård eller tillsyn, t. ex. risk för suicidium, krampanfall, absenscr samt risk för att pati- enten har för avsikt att avvika från sjukhuset

Personlig hygien med särskild hänsyn till speciella vårdproblem beträffande bl. a.

den depressiva patienten Åtgärderna skall ta sikte på att hjälpa pati- enten att genom god hygien modifiera pa— tientens subjektiva uppfattning av sig sj älv Skärpt tillsyn skall iakttagas vid badning med tanke på suicidalrisk Patienten försummar ofta sin personliga hy- gien och är därför i behov av hjälp. Eleven skall känna till särskilda åtgärder vid till- fällen då patienten är hyperaktiv Eleven skall främst medverka till patientens den maniska patienten den autistiska patienten