SOU 1964:56
Organisations- och samarbetsfrågor i Stockholmsområdet
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet
Genom beslut den 13 oktober 1961 bemyndigade Kungl. Maj :t Chefen för inrikesdepartementet att tillkalla dels en sakkunnig för att inom inrikes— departementet biträda med utredning av vissa indelningsfrågor i Stock- holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län 111. m., dels högst fem re- presentanter för envar av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö och likaledes högst fem representanter för berörda landsting inom envar av ifrågavarande tre regioner för att på kallelse av den sakkunnige överlägga med honom, dels oclc, i mån av behov, särskilda experter för att biträda vid utredningsarbetet.
Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 17 novem- ber 1961 såsom sakkunnig f. d. landshövdingen K. J. Olsson, varjämte såsom representanter för det område, som beröres av de i nu föreliggande betän- kande behandlade frågorna, följande personer tillkallats, nämligen för Stockholms stad borgarrådet G. B. Agrenius, direktören S. A. Aronsson, borgarråden E. S. G. Dalgren (fr. o. m. den 19 september 1964) och P. W. Frank (avliden den 18 mars 1964), dåvarande borgarrådet D. A. J. Garpe (t. o. m. den 18 september 1964) samt borgarråden E. F. Lundin (fr.o.m. den 19 september 1964) och H. L. Mehr och för Stockholms läns landsting dåvarande riksdagsmannen G. E. Birke, kommunalnämndsordföranden N. J. L. Eliasson (avliden den 4 oktober 1963), kanslichefen E. A. Lindh (fr. o. m. den 6 mars 1964), riksdagsmannen P. A. Sköldin, dåvarande riksdagsmannen M. Söderqvist samt kommunalnämndsordföranden G. Welin.
Såsom experter tillkallades dels den 22 november 1961 byrådirektören i byggnadsstyrelsen B. W. N. Bossens, dåvarande direktören i svenska lands— tingsförbundet I. J. G. Dahlgren, direktören i svenska stadsförbundet S. 0. Dahlman, kanslirådet i inrikesdepartementet S. A. Fröjd, numera professorn vid Göteborgs universitet S. A. I. Godlund, direktören i svenska kommunför— bundet S. A. Järdler, landssekreteraren i Jönköpings län Å. H:son Sylwan och numera generaldirektören i bo—stadsstyrelsen B. R. Sännås, dels den 2 juli
1962 numera landstingsdirektören F. V. K. Lindencrona, dels den 25 septem- ber 1962 att biträda vid upprättandet av organisationsförslag rörande länsför— valtningen inom stockholmsregionen numera överdirektören K. 5. Edström, byrådirektören i statskontoret C. G. F. Tornborg och kanslidirektören vid överståthållarämbetet G. F. S. Widmark, dels oclc den 25 november 1963 att biträda beträffande samarbetsfrågor inom stockholmsområdet byrådirek- tören B. L. Sparrman.
Vidare förordnades den 22 november 1961 numera förste länsassessorn O. R. S. Sundelius att vara sekreterare åt den sakkunnige.
Utredningen, som antagit namnet 1961 års storstadsutredning, har tidi- gare med skrivelse den 31 december 1962 avgivit betänkandet »Indelnings- och samarbetsfrågor i göteborgs- och malmöområdena» (SOU 1963: 6) och därmed avslutat sitt arbete såvitt angår dessa områden.
Under utredningsarbetet beträffande stockholmsområdet har vid flera till— fällen överläggningar hållits, förutom med de ovan angivna representanter— na för staden och landstinget, med andra kommunalmän, överståthållar- ämbetet, länsstyrelsen, vissa länsorgan, vissa centrala myndigheter och andra utredningar, vilka i sin verksamhet behandlar i förevarande hänseen- den aktuella frågor.
Utredningen har från bl. a. överståthållarämbetet, länsstyrelsen, staden, Stockholms förorters samarbetsnämnd och landstinget erhållit ett omfattan— de material till ledning för sina bedömningar.
Utredningen har avgivit yttrande den 15 januari 1963 över »P. M. med ut- redning och förslag rörande den framtida organisationen av överståthållar- ämhetets skatteavdelning», den 14 november 1963 över 5 kap. i domstols— kommitténs betänkande »Domstolsväsendet: I Rådhusrätternas förstatligan— de» (SOU 1963: 56), den 6 december 1963 över en av 1963 års organisa- tionskommitté för skolväsendets centrala ledning m. m. avgiven promemo- ria den 13 november 1963 angående gemensam mellaninstans för skolväsen- det i Stockholms stad och Stockholms län och den 15 september 1964 över uppbördsorganisationskommittens »Förslag till organisation för länsstyrel- sernas datakontor».
Sedan utredningsarbetet numera slutförts även beträffande stockholms- områdct, får utredningen såsom slutredovisning av uppdraget vördsamt överlämna sitt betänkande »Organisations- och samarbetsfrågor i Stock- holmsområdet».
Stockholm den 25 november 1964.
K. J. Olsson
/' Ove Sundelius
Utredningsuppdraget
I anförande till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1961 yttrade chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, bl. a. följande:
»Som ett första led i en undersökning huruvida länsindelningen inom stock- holms- och göteborgsområdena borde ändras och hur detta i så fall borde ske uppdrog jag är 1959 åt en särskild utredningsman att med biträde av sex experter klargöra den näringsgeografiska grupperingen inom de båda storstadsområdena. Denna expertutredning skulle sålunda i första rummet söka avgränsa de egent- liga stockholms— och göteborgsregionerna samt närliggande regioner, allt i den omfattning som erfordras för att fastställa en lämplig länsindelning inom område- na. Sedan utredningen — som antog benämningen 1959 års länsindelningsutred- ning — slutfört sitt arbete har den i betänkande innevarande år angående länsindel- ningen inom stockholms- och göteborgsområdena (SOU 1961: 40) närmare redo- visat den ifrågavarande regionsindelningen samt genom olika skisser till läns- indelningsalternativ sökt belysa vissa konsekvenser av en på detta sätt uppbyggd indelning i län. Utredningen har därvid inte funnit det möjligt att inom vare sig stockholms- eller göteborgsområdet åstadkomma i näringsgeografiskt hänseende och ur andra synpunkter helt lämpliga länsenheter. Kring Stockholm och Göte- borg kunde inte undvikas i befolkningshänseende tämligen stora länsbildningar om man ville att storstaden skulle ingå i länet, vilket utredningen i båda fallen be— dömde som det riktiga. Utredningen har vidare funnit att en ändrad länsindelning inom stockholms- och göteborgsregionerna skulle få följdverkningar för åtskilliga län utöver dem som ingår i själva regionerna.
Vid sidan .av frågan om en ändrad länsindelning inom stockholms— och göte- borgsområdena har under senare år även frågan om revision av landets indelning i borgerliga primärkommuner aktualiserats. Sedan sistnämnda fråga utretts av särskilda sakkunniga — indelningssakkunniga — har de i början av innevarande år avlämnat betänkande med principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). Detta betänkande har sedermera lagts till grund för den proposition angående översyn av rikets indelning i borgerliga primärkommuner som på mitt förslag denna dag avlåtits till riksdagen. I propositionen har förordats att en ny kommun- indelning skall baseras på kommuner uppbyggda kring en centralort som kan fungera som naturligt, spontant servicecentrum för kommunen i dess helhet. Denna princip har dock ej ansetts böra tillämpas för att lösa de särpräglade in- delningsproblemen som föreligger i Stockholm, Göteborg och Malmö med angrän— sande kommuner. Dessa problem har i stället förutsatts bli föremål för särskild utredning. I anslutning till nu berörda indelningsproblem har även aktualiserats frågan om en översyn av den judiciella indelningen och vissa andra administrati- va indelningar.
Till de i direktiven till 1959 års länsindelningsutredning redovisade skälen för en allmän översyn av länsindelningen kommer sålunda numera även angelägen-
heten av att en samlad översyn av skilda områdesregleringar kommer till stånd. Denna översyn kan bl. a. i vad avser länsindelningen inte gå fram etappvis i den meningen att den till en början begränsas till visst eller vissa län. En mera om- fattande länsgränsändring inom ett sådant område får nämligen ofta följdverk- ningar, som berör även andra län. De skisser till länsindelningsalternativ inom stockholms- och göteborgsområdena, som 1959 års länsindelningsutredning fram- lagt, visar att nämnda förhållande gäller även för dessa områden. Därför torde frågan om översyn av länsindelningen få prövas samtidigt för hela landet, dock med de undantag som redovisas i det följande. En utredning härom mäste sålunda bli både omfattande och tidskrävande. Härtill kommer att sakkunniga, som jag un- der detta år tillkallat för utredning av frågan om länsförvaltningens organisation m. m. — länsförvaltningsutredningen -— kan komma fram till förslag, som påver- kar även bedömningen av länsindelningsproblemen. Den riksomfattande utred- ning rörande länsindelningen, som jag anser böra komma till stånd, kan därför .icke lämpligen igångsättas, förrän vid senare tidpunkt. Med hänsyn härtill och då utredningen som nyss nämnts torde bli omfattande synes särskilt angelägna in- delningsfrågor av den art och omfattning att de lämpligen kan utbrytas icke böra avvakta denna utredning. Hit hör främst de primärkommunala indelningsproble- men i Stockholm, Göteborg och Malmö och därav direkt föranledda ändringar i länsindelningen ävensom frågan om ett sammanförande av den regionala förvalt- ningen i Stockholms stad och län. Jag förordar nu att en utredning av dessa frågor omedelbart igångsättes.
Beträffande de primärkommunala indelningsfrågorna i våra tre storstadsregio- ner kan man helt allmänt konstatera, att de regionala samordningsproblemen i dessa områden har en betydande räckvidd. Utländska erfarenheter bekräftar svå— righeterna att förena en ändamålsenlig utbyggnad av tätorter, som växer över kommungränserna, med en fullt ut bevarad lokal självstyrelse i omnejden. Vad först angår Stockholmsregionen må framhållas att ett gott samarbete under det senaste årtiondet vuxit fram mellan Stockholm och grannkommunerna. Med tanke främst på bostadsförsörjningen och fördelningen av lägenheter inom Stor- Stockholm, lokaliseringen av arbetsplatser och utbyggnaden av kommunikationer- na, särskilt den kollektiva närtrafiken, är det angeläget att detta samarbete ytter- ligare förstärkes och leder till fortsatta framsteg. Uredningen bör vara oförhindrad att — om så skulle visa sig lämpligt — pröva olika förslag i syfte att underlätta en sådan utveckling. När det gäller att upprätta plan för indelningen i lämpliga kom— muner i stockholmsregionen _— med bortseende från Stockholms stad — anser jag att denna fråga bör handläggas på det sätt som jag i nyssnämnda proposition förordat för landet i dess helhet. Det bör sålunda ankomma på länsstyrelsen i Stockholms län att uppgöra plan för ny kommunindelning avseende hela länet. Med detta mitt ställningstagande blir för stockholmsregionens del den väsentligaste frågan att utreda i detta sammanhang hur den länsadministrativa förvaltningen bör organiseras. Jag skall strax återkomma till denna fråga.
När det sedan gäller frågan om att sammanföra överståthållarämbetet och läns- styrelsen i Stockholms län till en administrativ enhet har bl. a. 1959 års länsindel- ningsutredning framhållit att den administrativa uppdelningen av Stor-Stockholm mellan ett överståthållardöme och ett län medför allvarliga olägenheter. Frågan bör därför nu tagas upp till närmare utredning. Problemet synes kunna lösas an- tingen som en indelningsfråga genom ett sammanförande av staden och länet _ varvid även angränsande län, d. v. s. Uppsala och Södermanlands län, kan bli be- rörda —— eller som ett mera organisatoriskt problem genom tillskapande inom den
bestående indelningen av en tillfredsställande regional förvaltning. Problemet sy- nes böra prövas utifrån båda dessa alternativ.
En länsindelningsändring av här angivet slag berör på olika sätt den statliga förvaltningen. För överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län leder den till en sammanslagning; på civilförsvarssidan har förhållandena redan fram- tvingat en gemensam civilförsvarssektion. Överståthållarämbetet är för närvarande organiserat på två kansliavdelningar och en skatteavdelning. Å kansliavdelningar— na hand'lägges de ärenden som å länsstyrelserna ankommer på landskanslierna med undantag för ärenden angående körkort och yrkesmässig trafik som i Stockholm ombesörjes av poliskammaren. Vidare handlägges å kansliavdelningarna vissa ärenden av kameral natur som å länsstyrelserna åvilar landskontoren. Skatte- avdelningen har uppgifter som i länen ankommer på dels landskontorens taxe— rings- och uppbördssektioner dels häradsskrivarna dels ock kommunala organ.
Även en sammanslagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stock- holms län inrymmer sålunda speciella organisatoriska problem. Ett dylikt verk måste få väsentligt större personalnumerär än vad länsstyrelsen har. Utredningen bör undersöka konsekvenserna härav såväl ur effektivitetssynpunkt som med hän- syn till möjligheterna att tillhandagå allmänheten. Det kan också befinnas lämp- ligt med en från övriga länsstyrelser något avvikande organisation. Utredningens ställningstagande bör bl. a. redovisas i form av detaljerat förslag till organisation för den nya myndigheten.
Även i fråga om arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i länet aktualiseras en sammanslagning. I Stockholms stad saknas länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd och länsskolnämnd. Dessa nämnders uppgifter åvilar i fråga om staden de statliga centrala organ, som resp. nämnder lyder under. I fråga om de hostadspolitiska uppgifterna har dock bostadspolitiska organisationskommittén framlagt förslag om inrättande av en för Stockholms stad och län gemensam bo- stadsnämnd. Förslaget prövas f. n. i socialdepartementet. I staden saknas även de 5. k. länsstyrelseexperterna, ]andsfogden, vägdirektören, länsarkitekten, distrikts- ingenjören, förste provinsialläkaren, länsveterinären m. fl. Å andra sidan före- ligger i några fall redan ett gemensamt förvaltningsområde. Sålunda fungerar samma lantbruksnämnd, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse i såväl stad som län. Vidare utövar överlantmätarcn i Stockholms län beträffande Stockholms stad de funktioner som i stad ankommer på överlantmätaren. Slutligen skulle för några myndigheter upphörandet av Stockholms fristående ställning som överståt- hållardöme nödvändiggöra en ändrad distriktsindelning. Så är fallet med bl. a. yrkesinspektionen och bergmästarna.
Som det sagda visar har frågan om den statliga regionala förvaltningen beträf— fande Stockholms stad lösts på skilda sätt för olika grenar av administrationen. Ett sammanförande av staden med länet eller huvuddelen därav medför därigenom särskilda problem. Vid deras lösande bör det vara angeläget att i möjlig mån und- vika särbestämmelser för den nyskapade statsadministrativa enheten.
Även på andra områden inom den statliga förvaltningen gäller särskilda be- stämmelser för Stockholms stad som kan bli berörda av en ändrad länsindelning och därför kräver särskilda överväganden. Denna aktualiserar också frågan om Stockholms stads ställning i landstingskommunalt hänseende. Mellan staden och Stockholms läns landsting har inletts ett omfattande samarbete, främst på sjuk- husvårdens område. År 1956 träffade de två parterna ett huvudavtal rörande dels samplanering och dels samordning av sjukhusvården inom storstockholmsområdet. Avsikten med samplaneringen är att uppdraga de allmänna riktlinjerna för sjuk- husvårdens utveckling inom staden och länet och att därmed skapa förutsättningar
för samordning av de gemensamma resurserna. Den närmare planeringen av sjukvården inom stad och län tillkommer däremot alltjämt stadens och lands- tingets sjukvårdsstyrelser var för sig. Samordning av olika vårdgrenar har hittills genomförts endast i fråga om barnavården.
Den samplanering och samverkan på sjukvårdens område som Stockholms stad och Stockholms läns landsting inlett torde _ fullt genomförd — i väsentliga delar undanröja de direkta olägenheterna för vårdbehövande av att stad och län utgör skilda sjukvårdsområden. Vissa olägenheter av denna uppdelning vad gäller pla— nering, utbyggnad och disposition av de samlade vårdresurserna kvarstår emeller- tid liksom nackdelarna av en delad sjukvårdsförvaltning. Även om det — med hän- syn till det samarbete som bedrives mellan staden och landstinget —— ej synes på- kallat att i detta sammanhang föranstalta om utredning angående förutsättningarna för att på det landstingskommunala planet skapa en helt gemensam organisation bör utredningen vara oförhindrad att pröva olika möjligheter att avlägsna eller begränsa nyssnämnda olägenheter.
Därest det skulle befinnas lämpligare att lösa problemen i fråga om länsförvalt- ningen inom Stor-Stockholm genom organisatoriska förändringar utan att rubba den egentliga länsindelningen _ i likhet med vad som redan skett på civilförsva— rets område — bör utredningen med beaktande av vad jag här anfört om de sär- skilda problemen i Stor-Stockholmsregionen utarbeta ett fullständigt organisa- tionsförslag avseende hela den regionala länsförvaltningen.
Utredningen av nu angivna indelningsproblem m. m. bör anförtros en särskild utredningsman med biträde av dels särskild expertis och dels lokala delegationer bestående av representanter för storstäderna och landstingen. På grund av det nära samband som här aktualiserade primärkommunala indelningsfrågor har med den allmänna revisionen av denna indelning i landet bör utredningsarbetet be- drivas i nära kontakt med berörda länsstyrelser och med den skyndsamhet som erfordras för att länsstyrelserna icke till följd av utredningens arbete skall bli för- dröjda i sina ställningstaganden. Samråd skall vidare ske med de centrala ämbets- verk, länsorgan och kommuner, som beröres av utredningsarbetet, ävensom läns— förvaltningsutredningen och andra utredningar, som behandlar i förevarande hänseenden aktuella frågor.»
Den i direktiven för storstadsutredningen förutskickade riksomfattande utredningen rörande länsindelningen har numera tillkallats. Denna nya läns- indelningsutredning skall enligt sina direktiv (anförande till statsrådsproto- kollet den 25 januari 1963)
». .. ytterst syfta till ett fullständigt förslag rörande de ändringar i nuvarande länsindelning, som av olika skäl kan anses påkallade, dock att frågan om att sam- manföra Stockholms stad och län skall prövas av 1961 års storstadsutredning».
Efter samråd med nämnda utredning begränsar storstadsutredningen sina bedömanden beträffande länsindelningsfrågorna i stockholmsområdet att avse frågan om ett eventuellt sammanförande av staden och länet i dess helhet. Även om det i och för sig kunde vara rimligt att vid ett sådant sam- manförande överväga, om ej yttre delar av Stockholms län lämpligen bör föras till annat eller andra län, skulle förslag härom föregripa länsindel- ningsutredningens arbete och bedömanden. Förslag angående den lämpliga omfattningen av den sammanslagna länsenhe-t i stockholmsområdet, som föreslås i detta betänkande, torde därför böra avgivas av länsindelnings- utredningen.
Sammanfattning
Utredningens huvuduppgift har varit att utreda frågan om den statliga admi- nistrationen inom stockholmsområdet. Enligt direktiven kunde denna fråga ordnas antingen genom sammanförande av överståthållarämbetet och läns- styrelsen i Stockholms län till en administrativ enhet — vilket förordats av 1959 års länsindelningsutredning —— eller genom tillskapande av en till- fredsställande regional förvaltning inom den bestående indelningen.
De överväganden, som gjorts av utredningen, har lett till att det sist nämn— da alternativet utmönstrats. Det har framstått som vare sig realistiskt eller ändamålsenligt att med bibehållande av de nuvarande administrativa grän- serna söka åstadkomma en ordning, som på detta område svarar mot dagens och i än högre grad morgondagens behov. Den enda rationella lösningen av stockholmsproblemen i denna del har befunnits vara att sammanföra över— ståthållarämhetet och länsstyrelsen till en för hela stockholmsområdet ge- mensam administrativ enhet.
Utgångspunkten har härvidlag varit att de stora strukturella förändringar— na i området, den stora befolkningsökningen i randkommunerna, den allt- mer sammanhängande bebyggelsen i vissa delar av området, de mer och mer svårbemästrade trafikförhållandena, det efter hand ökade behovet av sam- ordnad planering på olika områden medfört, att storstadens funktionella omfattning blivit vida större än den administrativa. Begreppet Stor—Stock- holm är i dag en påtaglig realitet och kommer att bli det än mer i framtiden. Det har därför synts vara i hög grad angeläget att på den statliga sidan till- skapas en förvaltningsapparat, som svarar mot det moderna storstadssam— hällets behov, utformning och omfattning.
Utvecklingen har för övrigt redan framtvingat en del åtgärder i denna riktning. Sålunda finns det sedan några år tillbaka gemensamma civilför- svars- och allmänna beredskapssektioner för överståthållarämbetet och läns- styrelsen. Vad de med länsstyrelserna samverkande regionala organen be- träffar har beslut fattats om inrättande av en gemensam bostadsnämnd och en gemensam Skolnämnd för staden och länet. En sammanslagning av ar- betsnämnden i Stockholm och länsarhetsnämnden i länet har vidare sedan länge framstått som en önskvärd och naturlig åtgärd. Utredningen föreslår också inrättande av en arbetsnämnd för Stockholms stad och län. Ett sam- manförande av överståthållarämbetet och länsstyrelsen skulle alltså enligt utredningens mening ligga helt i linje med en redan pågående utveckling på det administrativa området.
Vad härefter angår organisationen av det nya verket, som synes böra benämnas »länsstyrelse», har utredningen beaktat, att flera utredningar för närvarande pågår, vilkas förs-lag kan komma att på ett avgörande sätt in- verka på uppbyggnaden av den statliga regionala förvaltningen för landet i dess helhet. Dessa utredningar — länsförvaltningsutredningen, länsindel— ningsutredningen och landskontorsutredningen —— väntas framlägga sina förslag under de närmaste åren.
Med hänsyn härtill samt till önskvärdheten av att länsförvaltningen i det sammanslagna länet Stockholms stad-Stockholms län från början uppbygges efter så långt möjligt samma principer som gäller för landet i övrigt, har storstadsutredningen begränsat sig till att i stora drag skissera organisatio- nen av den nya länsstyrelsen, uppbyggd efter i stort sett de principer som gäller för länsstyrelserna i nuläget.
De avvikelser som härvid gjorts har betingats av den väsentligt större ärendemängd och därav följande personella uppbyggnad som måste beräk- nas för den nya länsstyrelsen, vars uppgifter också i viss mån blir särpräg- lade.
Det kan sålunda förutses att länschefen i det sammanslagna länet får en arbetsbörda av en delvis annan karaktär och att hans verksamhet blir mer utåtriktad än övriga länschefers. Detta gör att han måste antagas få minska- de möjligheter att ägna sig åt den i ett stort verk viktiga samordningen av arbetet. Av den anledningen anser utredningen att det bör inrättas en tjänst som souschef, närmast motsvarande underståthållaren hos det nuvarande överståthållarämbetet.
Vidare synes en i förhållande till länsstyrelsernas uppbyggnad avvikande avdelningsindelning motiverad. Sålunda förordas att den nya länsstyrelsen indelas i fyra avdelningar, en allmän avdelning och en pianeringsavdelning, var och en med en landssekreterare som chef, en kameral avdelning med en landskamrerare som chef och en skatteavdelning med en skattedirektör som chef. Slutligen förordas en delvis av den angivna avdelningsindelningen mo- tiverad, från organisationen vid Övriga länsstyrelser något avvikande sek- tionsindelning, varjämte förordas att avdelningscheferna, i likhet med vad redan på sina håll hos de större länsstyrelserna förekommer, till sitt för- fogande erhåller biträdande avdelningschefer.
Utredningen har med representanter för byggnadsstyrelsen och för de be- rörda verken preliminärt diskuterat lokalfrågan för den tilltänkta myndig- heten mot bakgrunden av att det kunde riskeras, att en del av de fördelar, som man vill vinna med sammanslagningen, skulle äventyras om ej hit- hörande fråga löses på ett ändamålsenligt sätt. Utredningen har för egen del saknat möjlighet att anvisa någon lösning på det viktiga lokalproblemet men förutsätter att en sådan skall kunna åstadkommas under den övergångs— tid, som man uppenbarligen måste räkna med.
Enligt direktiven är utredningen oförhindrad att -— om så skulle visa sig
lämpligt — även pröva olika förslag i syfte att underlätta en utveckling mot förstärkt samarbete mellan primärkommunerna inom Stor-Stockholm. Se— dan utredningens tillkomst har emellertid två betydelsefulla initiativ tagits i denna riktning. Dels har Kungl. Maj :t tillkallat en förhandlingsman att efter överläggningar med berörda parter söka åstadkomma en lösning av de mycket besvärliga trafikförhållandena inom regionen. Dels har staden och Stockholms läns landsting upptagit förhandlingar om tillskapandet av ett s. k. storlandsting, vilket från primärkommunerna skulle överta en del vik- tigare uppgifter av betydelse för det regionala samarbetet. Utredningen ut- trycker sin tillfredsställelse över dessa initiativ och vill inte föregripa resul- taten av pågående överläggningar genom att framlägga något förslag till or- ganisation av det kommunala samarbetet inom regionen. Den nöjer sig i detta avseende med att söka kartlägga nuläget samt i stora drag redogöra för de olika alternativ till ett förstärkt samarbete, som diskuterats eller som skulle kunna tänkas komma i fråga.
I betänkandet konstateras att ett betydande samarbete redan förekommer dels mellan Stockholms stad och landstinget på sjukvårdens område, dels mellan staden och omgivande kommuner rörande flera gemensamma pro- blem. De motsättningar, som tidigare rått mellan Stockholm och kranskom- munerna, har undan för undan fått ge vika för en tilltagande känsla av sam- hörighet och en gemensam uppfattning om behovet av samverkan.
Samtidigt konstateras emellertid att förhållandena inte är tillfredsställan- de och att samarbetet ej motsvarar vad som i nuläget och än mer med tanke på framtiden måste anses önskvärt. Bristande samordning med därav föl- jande eftersläpning förekommer i fråga om markpolitik, planering, bostads- byggande och trafikförhållanden. Icke alltid beror dessa eftersläpningar på bristande initiativ från eller bristande samverkan mellan primärkommuner- na, som i många fall gjort beaktansvärda insatser, bl. a. för att tillgodose den kraftigt ökande efterfrågan på bostäder. Även andra faktorer har verkat bromsande, t. ex. underbemanning av statliga planerings- och gransknings— organ samt i en del fall bristande samordning mellan statliga och kommu- nala organ, ävensom statliga organ emellan. Detta har förorsakat försenad handläggning av planärenden och verkställighetsåtgärder. Även finansie- ringssvårigheter har i många fall verkat hindrande.
Utredningen anser att bostadsfrågan bör ställas i centrum vid samord- ningsövervägandena och understryker nödvändigheten av att kommunerna har tillräckliga markresurser för att kunna möta behovet av ett ökat bostads- byggande. Likaså _ understrykes nödvändigheten av att trafikproblemen i regionen får en ändamålsenlig lösning. I detta sammanhang framhålles önsk- värdheten av att bebyggelsen på Järvafältet sker under intimt samarbete de berörda kommunerna emellan.
Frågan om hur det framtida kommunala samarbetet skall ordnas har utredningen, som redan nämnts, inte tagit ställning till. Den avvisar emeller-
tid tanken på att genom kommunalförbund eller avtalsvägen söka ordna det nödvändiga samarbetet. Dessa åtgärder anses inte motsvara ]ägets krav. Även tanken att bygga upp ett samarbetsorgan kring Stor-Stockholms plane- ringsnämnd som ledande samarbetsorgan avvisas, utom för det fall att det vore fråga om ett provisorium i avvaktan på en lösning efter annan linje. Däremot diskuteras som möjliga de två alternativen »regionkommun» och »storlandsting».
I utlandet har man på flera håll sökt lösa motsvarande samarbetsproblem genom inrättandet av ett slags »överkommun» för handläggning av för kom- munerna i storstadsområdet gemensamma problem. Dessa lösningar är be- släktade med den, som »1944 års kommitté för kommunal samverkan» på sin tid förordade för i första hand Stor-Stockholms vidkommande. Kommit— tén föreslog bildandet av en regionkommun, i vilken kommunerna i Stor— Stockholm skulle ingå. Denna skulle organiseras efter samma principer som gäller för övriga kommuner, alltså med fullmäktige som beslutande myndig- het samt med styrelser och nämnder för förvaltning och verkställighet. För- slaget föranledde ej någon statsmakternas åtgärd.
Det andra alternativet, det 5. k. storlandstinget, förordades i princip i en reservation till nämnda kommittés betänkande. Nu har tanken på en lösning efter denna linje upptagits av staden och landstinget och lagts till grund för de tidigare nämnda förhandlingarna dem emellan.
Vid en jämförelse mellan de två alternativen finner utredningen att skäl kan anföras för båda men att de skäl som talar för storlandstingslösningen avgj ort väger tyngre än de som talar för regionkommunlinjen.
Regionkommunen kan sägas ha den fördelen att de kommuner, som har vissa stora gemensamma problem, också gemensamt får lösa dem, men det måste betecknas som en nackdel att man måste tillskapa en ny sekundär- kommunal organisation och att en särskild regionskatt blir behövlig.
För en lösning enligt storlandstingslinjen talar tvenne skäl, som kan till— mätas avgörande betydelse. Det ena är att man inte behöver tillgripa en sekundärkommunal bildning vid sidan av landstingen. Det andra är att landstinget har beskattningsrätt och att man alltså undgår problemet med införande av en ny sekundärkommunal skatt. Med tanke på sjukvården kan man —— anser utredningen —— också säga att ett samgående av staden och länet i ett gemensamt lands—ting skulle utgöra en naturlig fortsättning på ett redan existerande samarbete. De problem, som självfallet skulle upp- stå vid tillskapandet av ett landsting med denna omfattning och med dessa utökade arbetsuppgifter, torde enligt utredningens mening bli betydligt mindre än de som är förknippade med en lösning enligt något annat alter- nativ. »
Ett storlandstingsområde skulle komma att spänna över ett betydligt folk— rikare område än som torde ha förutsetts vid tillskapandet av reglerna be- träffande antalet landstingsmän i gällande landstingslag. Härmed samman-
hängande frågor torde komma att uppmärksammas i samband med över- läggningarna i storlandstingsfrågan.
Därest ett gemensamt landsting skulle komma till stånd, undanröjes de i direktiven nämnda olägenheterna av att staden och länet utgör skilda sjukvårdsområden. Denna fråga har i nuvarande läge inte ansetts påkalla någon uppmärksamhet från utredningens sida.
Med frågan om tillskapandet av ett storlandsting sammanhänger den av 1959 års länsindelningsutredning aktualiserade frågan om länsområdets ut- sträckning, en fråga som emellertid kommer att övervägas av den nya läns- indelningsutredningen.
Betänkandet är uppdelat på i huvudsak tre avsnitt. I det första lämnas en del allmänna uppgifter om staden .och länet samt om stockholms-området i stort. Den statliga administrationen kartlägges i det andra avsnittet, som också innehåller utredningens synpunkter på organisationen och förslag i hithörande avseenden. Slutligen lämnar utredningen i tredje avsnittet en re- dogörelse för samarbets- och samordningsfrågorna i stockholms-området samt anför vissa synpunkter på dem. Till betänkandet är fogad en bilaga i form av en redogörelse för utvecklingen i kommunerna i Stockholms län, utarbetad av experten byrådirektören Bengt Sparrman.
Vissa allmänna synpunkter
Vår tid kännetecknas av en fortskridande urbanisering, d.v.s. av en för- ändring där de agrara och de i övrigt areella näringarna betyder allt mindre och de »stadsmäs-siga», d.v.s. främst industri, handel och service, allt mer. Jämsides med denna strukturella förändring — som ytterst beror av den tekniska, ekonomiska och sociala utvecklingen »— pågår även en omfördel— ning av befolkningen mellan glesbygd och tätorter på så sätt att glesbygden förlorar folk till tätorterna, som därjämte statistiskt sett tillgodogör sig hela folkmängdsökningen i landet. På detta sätt har utvecklingen i Sverige nu lett till att tätorterna tillsammans har ca 5,5 milj. invånare, eller ungefär 75 % av rikets folkmängd, samt att en fortsatt tätortsutveckling är att vänta. Enligt laborator O. Gulbrandsens undersökningar1 har Sverige år 1980 sanno- likt ytterligare 1 milj. tätortsinvånare, en utveckling som i sin tur kom- mer att ställa stora krav på myndigheter och organ. Även om man under senare år har iakttagit en avmattande tendens i Stor-Stockholms befolk- ningsutveckling, finns det all anledning antaga, att en väsentlig del av ovan- stående förväntade tillskott av tätortsfolkmängden kommer på Stor-Stock— holm.
Det är att märka, att en i och för sig så relativt kraftig folkmängdsutveck- ling som den skisserade i samband med den fortsatta standardhöjningen får ett än kraftigare utslag på marksidan än på den »rena» folkmängdssidan. Detta beror på att kraven på ytor ökar, dels därför att människorna vill ha större bostäder, ofta i s. k. småhus, dels därför att industri, handel, skolor, trafikanordningar osv. behöver successivt större ytor. Erfarenheter såväl från Stockholm och andra större svenska städer som från amerikanska stä- der ger anledning att räkna med minst en fördubbling av den tätbebyggda ytan i och kring våra större städer inom det närmaste tjugotalet år.
En annan faktor som bör beaktas är trafikapparatens utbyggnad — i sig mycket kostnadskrävande —— vilken medfört en utspridning av bostäder och arbetsplatser, så att den punktuella och gemensamma bostadsorten- arbetsorten alltmer ersatts av en bostads- och arbetsregion kring »kärnsta- den». Samtidigt har denna stad eller betydande delar av de centrala storstads- områdena genom cityverksamhetens expansion och den förut nämnda bo-
1 Gulbrandsen, O.: »Sveriges befolkning 1980. Prognos för regioner och bebyggelsetyper». Stencil 1963. —— Se även: Gulbrandsen, O.: »Var bor vi 1980?» Plan 1963: 2.
stadsutglesningen kommit att hysa ett allt färre antal bosatta invånare i aktiva åldrar. Efter hand uppkommer också en faktisk befolkningsavtapp- ning, så att folkmängdstillväxten helt försiggår i de yttre delarna av stor- stadsområdet —— på samma gång som, genom områdets allmänna tillväxt, stora krav av bl. a. social och servicemässig art och därmed även av ekono— misk karaktär pålägges »kärnstaden» för att denna även i fortsättningen skall kunna bestå som ett livskraftigt, fungerande huvudcentrum.
De nu i all korthet skisserade förändringarna har gjort, att städernas —— och då särskilt de större—s —— funktionella omfattning har blivit vida större än den administrativa. Vi har fått och får i allt högre grad stora tätorts— bildningar (vad man på internationellt språk brukar kalla konurbationer), där de gamla administrativa gränserna, som oftast uppdragits under helt andra förutsättningar än de aktuella, alltmer uppfattas såsom irrationella streck på kartan av tätortens invånare och som också verkar hindrande på en samordnad planering och verkställighet på det samhälleliga området.
Tillmätes dessa förändringar och förhållanden icke i tid tillbörlig vikt vid samhällsplaneriugen och organisationen av kapita'lförsörj ningen och förvalt- ningsapparaten, löper man risk att storstadsområdena -— och därvid särskilt deras kärnområden —— genom brist på förutseende och samordnade åtgärder för hela det funktionella stadsområdet kan råka i samma allvarliga situation som åtskilliga av städerna i Förenta Staterna.
Syftet med denna utredning synes därför i enlighet med direktivens anda böra vara att undersöka möjligheterna för tillskapande av en förvaltnings- apparat, som svarar mot det moderna och i fortsatt utveckling stadda stor- stadssamhällets behov, utformning och regionala omfattning.
_l . b..?-
! ' l' _ 1- ' A ' * ,.t'
'|'- ||—
.-.H ._ . ia... 4.1.1” . _ .
""? år ,. ...... -. m.m .
" "a' 11. "l.," .
, full .. '... , _
. , _, | J : ' . ut: ..,”ng
. 'i'-:. _ I'vyl
”J..
. , |], I'll "%qu _ Hall"! gn'wje'tt Q'ljugpt—
wp qnv'åz'tån
ur, ull _, lll _ alm" puma—qg " lut,—rg m - Hill. l _
AVDELNING I
ALLMÄNNA UPPGIFTER OM STOCKHOLMS STAD OCH STOCKHOLMS LÄN M.M.
KAPITEL 1
Stockholm
A. Stadens utbredning m. m.
Stockholms stad omfattade vid ingången av innevarande århundrade en yta av 3 154 ha land.
Under 1900—talet har stadens område vid olika tillfällen ändrats i sam- band med beslut om indelningsändringar, vilka i allmänhet inneburit ut- ökningar. Ytterligare sådana ändringar har vid olika tillfällen ifrågasatts utan att ha kommit till genomförande.
Redan vid 1900-talets början, då inkorporeringsspörsmålet upptogs från Stockholms stads sida, önskade staden bereda sina innevånare bättre och billigare bostäder och industrien mer och billigare tomtmark än man hade att erbjuda inom egna gränser.
I samband med behandling av fråga om delning av Södra Roslags dom- saga samt ifrågasatt överflyttande av viss del av denna domsaga till annan anbefallde Kungl. Maj :t år 1904 överståthållarämbetet att från stadsfullmäk- tige i Stockholm infordra yttrande, huruvida ej de tätt bebyggda samhällena intill Stockholm lämpligen borde införlivas med staden och vilka av dessa samhällen som i sådan händelse närmast borde ifrågakomma.
En av stadsfullmäktige tillsatt kommitté för utredning av frågan för- klarade sig år 1907 anse, att dåvarande Nacka, Brännkyrka, Lidingö, Solna och Bromma socknar med Sundbybergs köping borde införlivas med Stock- holms stad i kommunalt, administrativt och judiciellt hänseende.
Sedan stadsfullmäktige förklarat att nämnda socknar och Sundbybergs köping enligt fullmäktiges åsikt borde införlivas med Stockholm, upptog staden genom särskilda delegerade underhandlingar med nämnda kommu— ner och övriga herörda menigheter.
Dessa underhandlingar ledde småningom till avtal med Brännkyrka socken. om dess införlivande, varefter i Kungl. brev den 22 mars 1912 för— ordnades att socknen med de därinom belägna municipalsamhällena Lilje- holmen och Örby villastad skulle från och med år 1913 införlivas med Stock- holms stad.
Beträffande Bromma kommun resulterade underhandlingarna på mot— svarande sätt i ett Kungl. brev den 2 november 1915, vari förordnades'att kommunen med det därinom belägna Mariehälls municipalsamhälle skulle från och med ar 1916 införlivas med staden.
Efter inkorporeringen av Brännkyrka och Bromma år 1913 respektive 1916 fick arbetet å inkorporeringsplanernas fullföljande tillsvidare vila.
Under 1920- och 1930-talen aktualiserades på olika sätt och vid olika till- fällen stadens behov av ytterligare markområden för dess tillväxt och slut- ligen uppdrog staden år 1937 åt särskilda delegerade att bl. a. upptaga för- handlingar med Spånga socken och Hässelby villastads köping om grunder- na för en införlivning av dessa kommuner med staden. Efter slutförda för— handlingar och vissa utredningar genom kammarkollegiets försorg förord- nade Kungl. Maj :t den 30 mars 1948 bl. a. dels att olika områden av Spånga socken skulle överflyttas till Sollentuna köping samt Solna och Sundbybergs städer dels ock att återstoden av Spånga landskommun med Bromstens, Solhems och Flysta municipalsamhällen ävensom Hässelby villastads köping skulle införlivas med Stockholms stad, allt med tillämpning från och med den "1 januari 1949.
' Härefter har under det senaste årtiondet Stockholms yta minskats vid två tillfällen, dels den 1 januari 1956 genom att ett mindre område (del av stads- ägan nr 1 i Stockholms stad) i Spånga församling överflyttades till Järfälla socken, dels den 1 januari 1959 genom att viss stadens mark om ca 68,5 ha överflyttades till Sollentuna köping.
Slutligen har under 1960-talet vissa indelningsändringar ägt rum efter överenskommelse med grannkommuner. Sålunda har är 1960 vissa mark- och vattenområden om tillhopa ca 66 ha överförts till Nacka stad och en del av Nackareservatet om ca 57 ha överförts till Stockholm. Vidare har efter överenskommelse om grånsreglering fr. o. m. den 1 januari 1963 till stadens jurisdiktion överförts ett område om ca 385 ha av Huddinge kommun.
Stockholms stad var den 1 januari 1963 landets till ytan fjortonde stad och omfattade 18 603 ha land. Under den hittills gångna delen av 1900-talel har stadens administrativa yta nära sexfaldigats.
B. F alk mängdsutveckling
Folkmängdsutvecklingeni Stockholm åren 1860—1960 framgår av tabell 1 : 1.
--Under de senaste 100 åren har stadens invånarantal således mer än sju- dubblats med en särskilt starkt markerad ökning under decenniet 1940—— 1950. Under åren 1900—1960 har folkmängden bortåt trefaldigats.
Såsom framgår av tabell 1:2, där folkmängdsutvecklingen de senaste 10 åren anges, har emellertid utvecklingen nu börjat visa en sjunkande tendens. . Enlrigt hefolkningsprognosen för Stockholms stad1 beräknas denna utveck- ling komma att fortsätta.
= Prognosen bygger på en rad antaganden, av vilka några betecknats som högst osäkra. Det har sålunda icke med tillräcklig precision kunnat förut- ses .i—vilken takt befolkningens utrymmesstandard kommer att höjas. Även
1 Statistisk månadsskrift för Stockholms stad nr 8/1962.
Tabell 1:1. Folkmängden i Stockholm vid slutet av vissa år under tiden 1860—1960
Ökning
År Officiell * folkmängd1 under resp. därav vid total från
årtionde inkorp.2 1860 1860 112 391 — — — 1870 136 016 23 625 6723 23 625 1880 168 775 32 759 — 56 384 1890 246 454 77 679 — 134 063 1900 300 624 54 170 — 188 233 1910 342 323 41 699 — 229 932 1920 419 440 77 117 31428 307 049 1930 502 213 82 773 488 389 822 1940 590 503 88 290 — 478 112 1950 744 143 153 640 15 123 631 752 1960 806 903 62 760 — 694 512
1 Inom de vid varje tidpunkt gällande administrativa gränserna. ” Inkorporerade områden: Djurgårdens landsdel 1868, Brännkyrka 1913, Bromma 1916, del av Nacka 1930, Hässelby villastad och större delen av Spånga landskommun 1949. Inkorporering har skett vid angivet års ingång. 3 Folkmängd år 1860.
smärre ändringar får härvidlag betydande verkningar på längre sikt. Som huvudalternativ har räknats med den utveckling, som anges i sista kolum- nen av tabell 1: 3 och som innebär att nämnda standardökning, den s. k. utglesningen, stannar vid 2,0 % årligen utom under en treårsperiod med stor bostadsproduktion, då den antagits temporärt stegrad till 2,5 %. Med hänsyn till vad man brukar räkna med i fråga om den allmänna välstånds- ökningen i framtiden anses siffrorna knappast vara anmärkningsvärt höga.
Vad folkmängdsutvecklingen beträffar har prognosen betecknats som pessimistisk såtillvida som den på längre sikt utvisar folkminskning. Sålun-
Tabell 1: 2. Folkmängden i Stockholm vid slutet av åren
1954—1963 Ökning/minskning År Folkmängd sedan föregående total sedan är
år 1954 1954 776 947 — _ 1955 785 945 + 8 998 + 8 998 1956 794 113 + 8 168 + 17 166 1957 798 913 + 4 800 + 21 966 1958 804 910 + 5 997 + 27 963 1959 807 909 + 2 999 + 30 962 1960 806 903 — 1 006 + 29 956 1961 807127 + 224 + 30 180 1962 802 124 — 5 003 + 25 177 1963 795 976 —6 148 + 19 029
Tabell 1:3. Stockholms folkmängd i 1000-tal åren 1960—1975 enligt olika alternativ
Folkmängd den 1 november vid en ärlig År utglesning1 med
2,0 % 2,5 % 2,0—2,5 %2 1960 808,6 808,6 808,6 1963 801,4 794,1 801,4 1966 811,0 793,5 803,6 1969 809,0 781,8 798,5 1972 789,6 753,4 780,0 1975 771,6 727,0 763,0
1 Avser endast lägenheter som (vid varje särskild tidpunkt) är minst fyra år gamla. '-' 2,5 % under treårsperioden 1964—1967; i övrigt 2,0 %.
da har 1975 års folkmängd beräknats uppgå till endast 763 000, vilket enligt de i tabellen 1:3 angivna talen betyder en minskning med 45 000 personer sedan år 1960. En sådan förändring torde icke få betraktas som osannolik. I detta sammanhang bör påpekas att folkmängdsminskningar i centrala storstadskommuner är en allmän företeelse. Som exempel kan nämnas att Köpenhamns folkmängd under 1950-talet reducerades med drygt 50 000 in- vånare, trots att rymlighetsstandarden är högre i den danska huvudstaden äni den svenska.
Om alltså de betydande tillskott till bostadsförsörjningen, som enligt prognosen kan emotses framför allt i Sätra och Vårby samt på Järvafältet ej kommer att ge utdelning i form av en växande stockholmsbefolkning, be- står den förmodade vinsten i stället i en höjning av befolkningens bostads- standard. Att >>bygga bort bostadsbristen» i den meningen, att tillgången på bostäder småningom skulle bli tillräcklig för att täcka efterfrågan och dess- utom skapa en mindre lägenhetsreserv, bedömes i prognosen icke bli möj- ligt för den administrativa huvudstadens vidkommande. Förhoppningarna knytes i detta avseende i prognosen till förortskommunerna, där mark- resurserna är större. De flyttningsförluster, som staden kommer att få vid- kännas i framtiden, innebär i själva verket, att stockholmarna antages kom- ma att flytta till förortsområdet i ännu större utsträckning än tidigare. Se- dan mer än ett årtionde tillbaka har Stockholm förlorat på befolknings- utbytet med grannkommunerna; att staden trots detta ännu åren 1957— 1960 kunde inregistrera ett visst inflyttningsöverskott berodde på vinster från landet i övrigt.
KAPITEL 2
Stockholms län
A. Länets uppkomst och tidigare överväganden om indelningsändringar, berörande detsamma
Enligt den länsindelning. som tillkom genom 1634 års regeringsform, bildade Uppland ett landshövdingedöme, omfattande jämväl Södertörn med Öknebo härad. Utöver detta län fanns 10 hövdingedömen eller guvernement samt överståthållarämbetet i Stockholm. Det dåvarande Uppsala län hade Stock— holm som residensort och Södermanlands län hade sin residensort i Ny- köping.
Redan år 1640 uppdelades det landshövdingedöme, som motsvarade Upp- land, på två hövdingedömen med i huvudsak de gränser som gäller för nuva- rande Stockholms och Uppsala län. Inom kort ställdes de emellertid äter för en tid under en gemensam landshövding. Sedan de för ännu en kortare tid skilts åt, sammanslogs de än en gång är 1654.
Från det sålunda sammanslagna hövdingedömet avskildes efter trettiofem år Södertörn med Öknebo härad, som då överfördes till Södermanlands höv- dingedöme. Ingen av de sistnämnda båda indelningsändringarna blev emeller— tid bestående för någon längre tid.
År 1714 delades Uppland definitivt i två län. Till det härigenom återupp- ståndna Stockholms län lades år 1720 nyssnämnda delar av Södermanland. Därmed fick Stockholms 'län i stort sett sin nuvarande omfattning.
Härvid har, liksom i framställningen i övrigt i detta avsnitt, bortsetts från de indelmingsändringar som följt av att Stockholms stad vid olika tider in— korporerat vissa områden i enlighet med redogörelsen i föregående kapitel.
Någon ändring i den år 1720 fastställda länsorganisationen synes icke på allvar ha satts i fråga förrän vid 1856—4858 års riksdag, då en motionär hemställde, att riksdagen skulle begära utredning om och förslag till ända- målsenligare länsindelning. I motiveringen till motionen åberopades bl. a. att Stockholms län sträckte sig nära intill Uppsala. -— Motionen avslogs emellertid av ständerna.
I samband med behandling är 1859 hos Kungl. Maj:t av ett år 1856 väckt kommittéförslag angående inrättande av ett statistiskt ämbetsverk berördes
även frågan om en allmän och samtidig omreglering av länsindelningen. Frågan fick även denna gång falla men åtgärder anbefalldes i syfte att ut- röna och successivt avhjälpa befintliga oregelbundenheter i den administra- tiva indelningen.
Vid 1870 års riksdag aktualiserades ånyo länsindelningsfrågorna. I lika— lydande motioner i de båda kamrarna begärdes utredning av frågan om lämpligheten av en förening av Uppsala och Stockholms län till ett lands- hövdingedöme samt Södertörns överflyttande till Södermanlands län. Som skäl anfördes de förbättrade kommunikationerna och en tätare postbeford- ran, varjämte framhölls att en ändrad länsindelning skulle leda till bespa- ringar för statsverket. I motionerna omnämndes även att behovet av hasti- gare polisåtgärder i närheten av huvudstaden kunde göra det nödvändigt att utvidga överståthållarämbetets område. —-— Vid utskottsbehandlingen av— styrktes motionerna. I utskottsutlåtandet framhölls bl. a. att även om en del av länets norra kommuner hade längre väg till Stockholm än till Uppsala och även om en och annan kommun i Södertörn låg närmare Nyköping än Stock— holm, så hade de dock alla den största gemenskapen med Stockholm. — Riksdagen avslog också de båda motionerna.
Med föranledande bl. a. av en riksdagsskrivelse tillsatte Kungl. Maj:t år [881 en kommitté för utredande av frågan hur befintliga oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och kamerala indelning skulle avhjälpas. Kommittén gick emellertid ej in på frågan om en allmän- nare omreglering av gränserna utan föreslog endast mindre jämkningar.
Frågan om en ändrad länsindelning i stockholmsområdet torde därefter icke ha förts på tal förrän i en motion i andra kammaren vid 1904 års riks- dag, där en uppdelning av Stockholms län mellan Uppsala och Söderman- lands län ifrågasattes. Avsik-ten var även nu att uppnå en besparing i stats— utgifterna. Under ärendets behandling i kammaren yttrade motionären bl. a., att anledningen till att han i besparingssyfte tog sikte just på Stockholms län var den, att detta län var »ett ganska besynnerligt län». Det syntes honom mycket egendomligt att man till ett län sammanfört kusttrakterna inom Uppland och Södermanland. Det hade varit mera naturligt om Upplands kustland hade förenats med Uppsala län och Södermanlands kustland med Södermanlands 'län. — Vid utskottsbehandlingen avstyrktes motionen. Ut- skottet framhöll, att en länsstyrelse med säte i Stockholm hade bättre för- utsättningar att fylla kraven på person— och lokalkännedom, initiativ m. m. ävensom samverkan mellan länsstyrelsen och överståthållarämbetet än läns- styrelserna i Uppsala och Nyköping. Vidare hänvisades till de växande göro- målen samt till att en viss hänsyn borde tagas till ortsbefolkningens önske- mål. — Trots utskottets avstyrkan bifölls motionen av andra kammaren med stor majoritet. Beslutet biträddes dock ej av första kammaren, varför frågan även denna gång föll.
I samband med att 1908 års riksdag behandlade en proposition angående
Iönereglering för landsstaten bragtes frågan om ändringar i länsindelningen inför riksdagen motionsvägen. I en motion återupptogs förslaget om Stock- holms läns delning mellan Uppsala och Södermanlands län. Förslaget motive- rades denna gång med att det endast var en tidsfråga innan Stockholms om- givningar sammanslogs med staden. Stockholms länsstyrelse och lämpligt antal av de under samma länsstyrelse lydande tjänstemännen borde därför sättas på extra stat. — I en annan motion yrkades avslag på propositionen angående lönereglering för landsstaten varjämte framhölls att överflödiga länsstyrelser borde indragas och därefter nytt förslag till reglering av lands- statstjänstemännens löner upprättas. Motionen hänvisade därvid bl. a. till de med Stockholms län sammanhängande frågorna. — Vid utskottsbehand— lingen påpekades att Stockholms stad inlett förhandlingar med vissa sock- nar samt med Sundbybergs köping angående inkorporering, vilken kunde väntas bli genomförd inom en ej alltför avlägsen framtid. Då länsstyrelsen i Stockholms län därigenom skulle få en väsentlig lättnad i arbetsbördan, borde frågan om länets ställning bli föremål för utredning.
Riksdagen beslöt med anledning av den förstnämnda motionen att i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet och om det förslag i ämnet, som av omständigheterna kunde anses påkallat. — Den andra motionen avslogs. — Ny avlöningsstat för tjänstemän och hetjänte vid läns- styrelserna i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition beslöts, dock under villkor beträffande Stockholms län att ledigblivna tjäns- ter vid länsstyrelsen därefter tillsvidare endast skulle tillsättas medelst för- ordnande.
Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av länsstyrelsen i Stockholms län och avlämnades år 1914. Vissa av de inkorporeringar med Stockholms stad, varom varit fråga är 1908, hade då skett men andra hade ännu ej kommit till stånd. Länsstyrelsen höll för ytterst sannolikt, att det skulle dröja med övriga aktualiserade inkorporeringsfrågors förverkligan- de. Länsstyrelsen ansåg ej heller att inkorporeringsfrågan i något avseende hade en sådan inverkan på länsindelningsfråga-n, att det förelåg något behov att för avgörande av den senare avvakta den förras fortsatta förlopp.
Länsstyrelsen undersökte i sin utredning möjligheterna att dela Stock— holms län mellan Uppsala och Södermanlands län. Härvidlag framhölls att Stockholm var medelpunkten för näringslivet i länet och den punkt där kommunikationslederna sammanlöpte. Uppsala spelade rollen av en ekono- misk medelpunkt för några jämförelsevis få kommuner inom Stockholms län och Nyköping hade i detta hänseende ingen betydelse.
Länsstyrelsen fann vidare, att hänsynen till länets med obetydliga undan- tag uttalade bestämda önskan omöjliggjorde en delning av länet. Länets landsting och hushållningssällskap liksom samtliga städer hade avstyrkt den ifrågasatta länsindelningen. Även köpingarna och landskommunerna
hade med undantag av sju perifert belägna kommuner motsatt sig delningen. Vidare betonades att befolkningen besökte även andra myndigheter i Stock- holm än länsstyrelsen. Om alla länsmyndigheter flyttades bort från det eko— nomiska centrum skulle besöken hos länsorganen bli tidsödande, dyrbara och sällsynta till given skada för länet och dess invånare. Enligt länsstyrel— sens mening kunde länsborna icke berövas möjligheten att fullt utnyttja den särställning de intog som inbyggare i ett län, som på alla sidor omgav landets administrativa huvudstad och största affärsstad.
Utredningen behandlade härefter ett alternativ, enligt vilket Södertörn med Öknebo härad jämte vissa kommuner norr om Stockholm skulle läggas under överståthållardömet och återstoden av länet föras till Uppsala län. Dä emellertid en sådan lösning skulle kräva en fullständig omorganisation av det dåvarande överståthållarämbetet, kunde den enligt länsstyrelsens uppfattning ej ifrågakomma.
Slutligen undersöktes ett alternativ, enligt vilket hela Stockholms län skulle sammanslås med Uppsala län eller med Södermanlands län eller med överståthållarämbetet. Även dessa lösningar avvisades. Sammanslagningen av länen skulle enligt länsstyrelsens uppfattning ge för stora länsbildningar. En sammanslagning med överståthållardömet kunde, ansågs det, ske endast på sådant sätt att överståthållaren blev landshövding i Stockholms län men att länsstyrelsen och överståthållarämbetet i övrigt bibehölls åtskilda. En föga avsevärd besparing skulle därigenom uppkomma och vare sig staden eller länet skulle vara betjänta av den personliga föreningen av de båda ämbetena.
Kungl. Maj :t föreslog i avvaktan på indelningsfrägans avgörande 1915 års riksdag, att det år 1908 bestämda villkoret att ledigblivna tjänster tills vidare skulle få tillsättas endast medelst förordnande skulle återkallas och er— sättas med en bestämmelse om skyldighet för den som erhöll ordinarie be.— fattning vid länsstyrelsen att låta sig förflyttas till annan länsstyrelse eller till annan befattning inom statsförvaltningen, därest länet upphörde såsom administrativ enhet. —— Detta förslag bifölls av riksdagen.
Efter remissförfarande redovisades länsindelningsärendet i statsverkspro- positionen till 1919 års riksdag. I anslutning härtill uttalade föredragande departementschefen bl. a., att av de skäl, som utvecklats av länsstyrelsen i Stockholms län, åtgärder ej borde vidtagas i syfte att låta länet upphöra så- som administrativ enhet. Med gillande härav föreslog Kungl. Maj :t slopande av det av 1915 års riksdag stadgade villkoret för tillsättande av ordinarie befattning vid länsstyrelsen i Stockholms län.
Även riksdagen fann genom utredningen ådagalagt, att de fördelar — huvudsakligen viss besparing i statsutgifter _ som skulle vinnas genom Stockholms läns indragning ej uppvägde de stora olägenheter i olika av- seenden, som en dylik förändring skulle medföra för den övervägande delen av länets befolkning. Riksdagen biföll därför förslaget, vilket, såsom riks—
dagen yttrade, innebar att »den sedan år 1908 under utredning varande frågan om Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet nu av- skrivits».
Vid 1928 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 80) om utredning och förslag rörande en särskild kommunalförfattning för Stock- holms stad och omgivande kommuner. — Konstitutionsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 24), att om den i motionen föreslagna överkommunen skulle övertaga kommunala uppgifter, skulle detta troligen göra det nödvändigt att utsträcka överståthållarskapet till att omfatta hela denna storkommun. Detta skulle i sin tur medföra att återstoden av Stockholms län måste upp— delas pä andra länsenheter. Utskottet fann hela frågan synnerligen in- vecklad och icke i sådant läge att utskottet kunde lämna några riktlinjer. Därför hemställdes att motionen ej måtte föranleda någon åtgärd. — Riks- dagen beslöt i enlighet härmed.
Vid 1929 års riksdag kom problemet upp genom en ny motion (I: 118), där frågan utvidgades att gälla om och på vad sätt genom lagstiftning kom— munal samverkan kunde praktiskt ordnas. —— Konstitutionsutskottet av- styrkte motionen under hänvisning i huvudsak till sitt utlåtande år 1928. — Ej heller denna motion föranledde någon riksdagens åtgärd.
Vid samma års riksdag kom emellertid frågan om indragning av Stock— holms län upp i ett annat sammanhang. Till riksdagen hade avgivits en pro- position angående anslag till överståthållarämbetet m. m., där bl. a. förslag om viss omorganisation av ämbetet framlades. Bland skäl som möjligen kun- de tagas till intäkt för ett uppskov meden sådan omorganisation nämnde departementschefen även frågan om länets upphörande såsom administrativ enhet och en utökning i samband därmed av överståthållarämbetets förvalt- ningsområde. Departementschefen anförde vidare, att det visserligen kunde väntas, att frågan om bildande av ett Stor-Stockholm såsom administrativ enhet tid efter annan skulle ånyo framföras. Den ståndpunkt som riksdagen dittills intagit gentemot dylika förslag syntes dock giva vid handen, att spörsmålet näppeligen kunde antagas ha större aktualitet. Det borde där- för ej heller ifrågakomma att låta omorganisationen av överståthållarämbe- tet anstå i avbidan på en lösning av indelningsspörsmålet.
I två av de motioner, som väcktes i anledning av nämnda proposition, upp- togs bl. a. den sålunda i propositionen berörda indelningsfrågan.
I den ena av motionerna anfördes bl. a. att de senare årens erfarenheter syntes ådagalägga, att de administrativa förhållandena i stockholmstrakten icke var ordnade på ändamålsenligt sätt. De kring Stockholm belägna kom- munerna beboddes i stor usträckning av personer, som hade sin dagliga verksamhet förlagd till staden eller som var beroende av familj eförsörj arens verksamhet där. Större delen av dessa kommuners invånare hade få intressen gemensamma med de egentliga delarna av Stockholms län men flertalet in— tressen gemensamma med Stockholms stads befolkning. Enligt motionärens
åsikt borde därför omorganisationen av överståthållarämbetet föregås av en utredning, huruvida icke »den tidpunkten vore inne, då länet borde likvide— ras». En naturlig lösning syntes vara, att ett särskilt län bildades av Stock— holms stad och de delar av Stockholms län, som kunde anses såsom för— orter bill Stockholm, och att återstående delar av länet uppdelades på Upp- sala och Södermanlands län. Genom en sådan anordning kunde många be— aktansvärda fördelar vinnas. Flertalet kommunikations- och trafikspö-rsmål, som var av utomordentlig betydelse för Stockholm och dess omgivningar, skulle kunna lösas mycket lättare och mera rationellt, om Stockholm och förorterna utgjorde en högre administrativ enhet under ledning av en lands- hövding. Sannolikt skulle även vissa andra spörsmål, såsom frågan om polis- väsendet och fattigvårdsväsendet, kunna erhålla en rationellare och på vissa punkter mera ekonomisk organisation än hittills. Vidare skulle icke så obe- tydliga kostnadsbesparingar för statsverket vinnas genom länets likvide- rande.
I den andra av de nyssnämnda motionerna framhölls i mera allmänna ordalag behovet av en utredning rörande lämpligheten av att överståthållar- ämbetets ämbetsområde vidgades till att omfatta kommunerna i huvud- stadens omgivning.
De motionsvis framlagda förslagen väckte oro hos representanter för landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt olika poli- tiska partier inom länet, som våren 1929 kallade till ett opinionsmöte i Stockholm för att giva uttryck åt sin uppfattning om förslaget. Samtliga länets nio städer och nittioåtta av de övriga dåvarande kommunerna hör- sammade kallelsen eller yttrade sig genom protokollsutdrag. Vid mötet antogs en resolution —— endast representanterna för en stad anmä'lde av- vikande mening —— i vilken erinrades om den tidigare företagna utredningen om länets uppdelning eller indragning, varefter framhölls att de skäl för länets bibehållande som framkommit genom denna utredning kvarstod orubbade och ytterligare förstärkta. Det grundläggande för Stockholms läns bibehållande var fortfarande, att de delar av landskapen Uppland och Sö- dermanland som sedan århundraden sammanförts i länet med ytterst få undantag geografiskt och ekonomiskt hade sin naturliga förbindelse med en länsstyrelse i Stockholm. Denna inriktning hade genom de senaste är- tiondenas kommunikationsmedel blivit mera utpräglad. Mötet vädjade till riksdagen att inte i någon form biträda de framförda yrkandena om utred- ning rörande Stockholms läns delning eller indragning.
På förslag av statsutskottet, som i sitt yttrande över propositionen an- gående omorganisation av överståthållarämbetet ej närmare tog ställning i länsindelningsfrågan, avslog riksdagen sedermera förslaget om omorganisa- tion av överståthållarämbetet. Riksdagen torde emellertid ha haft gräns- dragningen mellan Stockholm och länet i tankarna, då den i sin skrivelse uttalade bl. a., att motionsvis synpunkter framhållits, som till äventyrs
kunde tala mot ett antagande av förslaget, samt att riksdagen, utan att den i något hänseende tog ståndpunkt till dessa meningar, höll för önskvärt att mera ingående överväganden än vad riksdagen kunnat företaga kom till stånd, innan organisationsfrågan definitivt avgjordes.
Nästa gång indelningsfrågan aktualiserades var, när dåvarande överståt- hållaren Torsten Nothin iskrivelse till Kungl. Maj:t den 5 oktober 1937 fäste uppmärksamheten på densamma.
I skrivelsen framhölls att det kring de större städerna vuxit upp förorts— och villasamhällen, vilkas tillkomst varit helt betingade av vederbörande stad och vilkas innebyggare i stor utsträckning hade sitt arbete och sin ut- komst där. Mellan staden och kringliggande orter hade uppstått en intresse— gemenskap av betydande omfattning. Då denna samverkan ej var så om- fattande, att inkorporering blev den naturliga vägen eller en sådan åtgärd av andra skäl väckte betänkligheter, måste det skapas någon lagligt reglerad form för närmare och regelbunden samverkan utöx er vad lagen om kommu— nalförbund medgav. Denna samverkan skulle i fråga om Stockholm närmast gälla kommunikationsleder samt sjukvårds— och polisväsendet. Ett genom- förande av en lagstiftning av angiven innebörd skulle för Stockholms del troligen nödvändiggöra, att de till Stor-Stockholm hänförliga kommunerna utbröts ur Stockholms län och sammanfördes med Stockholms stad till en enhet. Vidare framhölls i skrivelsen att en gemensam statlig administration för Stockholm och förortsområdet kunde visa sig vara av betydelse också i andra hänseenden än de angivna. Som exempel nämndes att vid behov stads- planer och byggnadssätt för olika samhällen lättare reglerades efter enhet- liga principer, om frågorna även på det förberedande stadiet handlades av en och samma myndighet.
Innan överståthållarens skrivelse lett till någon åtgärd, had-e länsstyrel- sen i Stockholms län dcn 30 juni 1938 till Kungl. Maj:t avlåtit en framställ- ning, däri erinrades om att en regionplan utarbetats under samverkan mel- lan Stockholms förortskommuner och staden. Planen omfattade ett om- råde med två mils radie från Stockholms centrum och innefattade i hu- vuddrag kommunikationsleder mellan staden och förortskonnnunerna lik- som mellan de senare inbördes samt vad som i övrigt påkallades av förhål- landena i samband med kommunikationslederna. För att säkerställa genom- förandet av denna plan erfordrades en legalisering i någon form av region— planeinstitutet, och länsstyrelsen hemställde om utredning i detta ämne.
Efter det att yttrande över överståthållarens skrivelse inhämtats från kammarkollegiet, utverkade chefen för socialdepartementet Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredande av frågan om tillska- pandet genom lagstiftning av effektiva former för säkrande, om så erfordra- des tvångsvis, av samverkan mellan olika kommunala enheter i avseende å för dem i olika hänseenden gemensamma förvaltningsuppgifter. En utred- ningskommitté tillsattes också, som i senare rekonstruerat skick under be-
nämningen 1944 års kommitté för kommunal samverkan den 30 april 1947 framlade ett betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. (SOU 1947: 30).
I betänkandet ägnade kommittén särskild uppmärksamhet åt Stor-Stock- holmsproblemet, d.v.s. de kommunal-administrativa frågor, som aktualise- rades av tätbebyggelsens stora omfattning i stockholmstrakten och dess ut- bredning i ett stort antal självständiga kommuner. Kommittén fann att den kommunala indelningen inom Stockholms förortsområde medförde åtskilli— ga olägenheter. Ett flertal kommunala angelägenheter inom Stor-Stockholm krävde en enhetlig handläggning. Detta gällde i första hand planeringen av den fortsatta utbyggauden av området samt planernas verkställighet i tid och rum. Starkast betonades samordningsbehovet i fråga om bebyggelse- och kommunikationsproblem. Vidare framhölls sjukvården som ombesörj- dcs av två olika huvudmän, Stockholms stad och länets landstingskommun. Likaså nämndes vattenförsörjning samt el- och gasförsörjning och avlopps- frägor liksom hamn-, skol-, polis- och brandväsendet.
Kommitténs slutsats blev, att frivillig samverkan i kommunalförbund eller på annat sätt ej kunde lösa Stor-Stockholms problem. Även inkorporerings- vägen avvisades. För en ändamålsenlig lösning krävdes enligt kommittén nya former för kommunal samverkan.
Härefter framlade kommittén olika förslag till lösning av de kommunala organisationsproblemen. Ett alternativ avsåg en förening av Stockholms stad och län till en landstingskommun, ett storlandsting, med uppgift att upp- rätta regionplan för Stor-Stockholm och verka för dess genomförande. Stor- landstinget skulle givetvis dessutom handhava sedvanliga landstingsuppgif— ter. Kommittén menade, att övervägande skäl talade för att hela landstings- området ingick i storlandstinget. Tänkbart var emellertid även att lands- tingets område kunde beskäras genom att delar därav fördes till angränsan- de landsting och storlandstinget på så sätt begränsades till i huvudsak Stor- Stockholm.
I detta sammanhang kom kommittén även -in på länsindelningsproblemet och konstaterade, att Stockholms inträde i ett storlandsting sannolikt borde leda till en sammanslagning av överståthållardömet och länsstyrelsen i Stockholms län. På liknande sätt borde ett särskilt landsting för Stor—Stock- holm motivera en utsträckning av övers-tåthållardömet att omfatta hela detta landstingsområde, medan återstoden av länet fördes till Uppsala (och eventuellt Södermanlands) län.
Kommittén ansåg sig emellertid ej kunna förorda en lösning av proble- men kring Stor—Stockholm efter storlandstingslinjen. Svårigheterna skulle bli avsevärda om man sökte att ur sitt organisatoriska sammanhang bryta loss de betydande delar av Stockholms förvaltningsapparat, som skulle behöva överföras till det nya landstinget. Även representationsfrågan be- dömdes som svårlöst.
Kommittén förordade att Stor—Stockholms kommunala organisations- problcm löstes genom bildandet av ett nytt slags kommun, benämnd region- kommun. Denna skulle omhänderha olika regionala samarbetsuppgifter utom sådana som ombesörjdes av landstinget. En sådan kommunbildning skulle i och för sig icke nödvändiggöra en sammanslagning av överståthål- larämbetet och länsstyrelsen. Om en sådan av andra skäl kunde vara erfor— derlig, ankom icke på kommittén att bedöma. En kompetensreglering mellan överståthållarämbetet och länsstyrelsen föreslogs emellertid. Enligt denna skulle ämbetet förbehållas handläggning av alla de ärenden som angick regionkommunen.
En ledamot av kommittén uttalade sig emellertid i en reservation till för- män för storland stingslinj en.
Kommittéförslaget blev vid remissbehandlingen starkt kritiserat från olika håll och betänkandet föranledde icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Stockholms stad tog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 juni 1950 på nytt upp den av 1944 års kommitté för kommunal samverkan framförda tanken på ett s. k. storlandsting omfattande Stor-Stockholm.
I skrivelsen hemställde man om fortsatt utredning av hithörande problem för att söka finna lämpliga samarbetsformer. Det framhölls att erfarenheter- na gett klart vid handen hur försvinnande små utsikterna skulle vara att avtalsvägen reglera de verkligt brännande och vitala frågorna i det stora problemkomplexet. Även i stadens framställning sköts bebyggelse- och trafik- problemen i förgrunden. Där togs emellertid även upp övriga av kommittén angivna samarbetsområden. Ytterligare framhölls som lämpliga objekt för samverkan vissa typer av idrottsanläggningar och samlingslokaler ävensom civilförsvaret, sinnessjukvården och kommunala insatser på kulttt- och nöjeslivets områden. — Staden nämnde i skrivelsen även att en ändring av den statligt administrativa indelningen inom Stor-Stockholm torde bli nöd- vändig i sammanhanget.
Framställningen föranledde sedvanlig remissbehandling. Sedermera över- lämnades den till 1959 års länsindelningsutredning för att tagas i över- vägande vid fullgörande av utredningens uppdrag, som närmare kommer att redovisas i det följande.
I två motioner till 1953 års riksdag (I: 102 och II: 127) hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om översyn av indel- ningen av riket i län och landstingsområden. Det framhölls att länen borde ge uttryck åt verkliga sammanhang mellan bygderna. Som ett exempel där detta sammanhang ej fanns anfördes stockholmsområdet med staden skild från länet. — I sitt utlåtande nr 172 vid 1953 års riksdag förklarade sig statsutskottet icke biträda kravet på en utredning om ny länsindelnjng i landet. I frågan om behovet av en ny administrativ indelning i Stor-Stock- holmsområdet anfördes, att utskottet var överens med motionärerna om att goda skäl kunde anföras för en förutsättningslös statlig utredning rörande
denna fråga. Med hänsyn till det samarbete i olika former som förekommit i interkommunala frågor, kunde det enligt utskottets mening emellertid icke uteslutas, att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste framtida utformningen av den statliga administrationen i området. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t ägnade denna fråga vederbörlig uppmärksamhet fann sig utskottet icke kun- na förorda en skrivelse av i motionerna avsett innehåll. -— Riksdagen be- slutade i enlighet härmed.
Vid 1957 års riksdag togs frågan om ny länsindelning i landet upp med anledning av riksdagens revisorers berättelse över den år 1957 verkställda granskningen angående statsverket. Revisorerna ansåg att frågan om en ändrad administrativ indelning av riket i län snarast borde göras till före— mål för en allsidig och förutsättningslös utredning och framhöll, att alldeles samma skäl som på sin tid talade för storkommunreformen gjorde sig gäl— lande för en ny länsindelning. Beträffande särskilt stockholmsområdet erin— rades om det försök som där gjorts att genom interkommunalt samarbete över länsgränsen komma tillrätta med Stockholms stads och angränsande förorters gemensamma problem. Enligt revisorernas menng hade det här tagits ett värdefullt initiativ som på allt sätt borde fullföljas helt oavsett hur länsorganisationen kunde komma att utformas för framtiden. Med hänsyn till det föreliggande spörsmålets riksomfattande karaktär syntes å andra sidan det ifrågavarande samarbetet rimligen icke kunna utgöra hinder för att den av revisorerna åsyftade utredningen, vilken nödvändigtvis måste bli tidskrävande, kom till stånd.
Efter remissbehandling av revisorernas berättelse i anförd del fann stats- utskottet i sitt utlåtande (nr 182), att skäl i och för sig kunde anföras till stöd för en utredning i ämnet i enlighet med de principiella riktlinjer som revi- sorerna angivit. Med hänsyn till frågans svårbedömbara och komplicerade natur borde utredningen dock begränsas till stockholms- och göteborgsregio- nerna, där de med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna var så stora, att det måste bedömas vara angeläget att undanröja dem.
Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande, vilket anmäl- des i skrivelse till Konungen den 18 december 1957 (nr 399).
Vid samma riksdag togs frågan om en administrativ enhet för det 5. k. Stor-Stockholmsområdet även upp i två likalydande motioner (I: 95 och II: 66).
I sitt utlåtande (nr 29) anknöt allmänna beredningsutskottet till stats- utskottets utlåtande år 1953 över de vid samma riksdag väckta motionerna om översyn av gällande länsindelning. Statsutskottet hade, som tidigare nämnts, där hänvisat till det samarbete i olika former som förekom i inter- kommunala frågor i Stor-Stockholmsområde-t och icke funnit det uteslutet, att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste framtida utformningen av den statliga administrationen.
Allmänna beredningsutskottet kom i sitt utlåtande till den uppfattningen
att de ingripanden, som kunde komma att ske därest motionerna bifölls, skulle i det då rådande läget kunna verka störande på samarbetet mellan de berörda kommunerna. Utskottet kunde därför ej förorda bifall till motio- ' nerna. Dessa föranledde ej heller någon riksdagens åtgärd.
I 1959 års länsindelningsutrednings betänkande »Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena» (SOU 1961: 40) togs emellertid dessa frågor upp till närmare belysning.
I direktiven för denna utredning erinrades om statsrevisorernas år 1957 gj orda framställning i ärendet liksom om statsutskottets av riksdagen god— kända utlåtande däröver, varjämte redogjordes för statsrådets synpunkter på länsindelningen och på behovet av samordning, särskilt i de olämpligt arronderade länen. Med hänsyn till att omprövningen av länsindelningen inrymde många komplicerade och svårbemästrade problem ansågs skäl före- ligga att en förberedande och mera begränsad undersökning gjordes, huru- vida länsindelningen borde ändras och hur detta i så fall borde ske. Frågan om en allmän översyn av länsindelningen fick därför anstå och endast för— hållandena i Stockholms stad och Stockholms län samt Göteborgs och Bo— hus län, där behovet av ändrad länsindelning var störst, borde undersökas. Frågan i vad mån aktualiserade gränsändringar i stockholmsområdet be- träffande Uppsala och Södermanlands län kunde påkalla ytterligare änd— ringar i länsindelningen borde bedömas endast översiktligt.
Betänkandet innehåller bl. a. redogörelse för de nuvarande länen, deras storlek, struktur m. m., och för indelningen i näringsgeografiska regioner, varjämte olika alternativ till länsindelning uppdrages. '
Dessa alternativ är beträffande stockholmsområdet tre och i samtliga alternativ räknades med en länsbildning, där även StoCkholms stad skulle ingå.
Enligt det första och minsta alternativet fördes stora delar av nuvarande Stockholms län, bl. a. Märsta, Sigtuna och norrtäljeområdet till Uppsala län, varjämte södertäljeområdet lades till Södermanlands län.
Det andra alternativet innebar i huvudsak samma begränsning i förhål— lande till Uppsala län, dock med undantag av märsta-sigtunaområdet vilket i likhet med södertäljeområdet lades till stockholmslänet.
I det tredje alternativet överfördes i huvudsak endast den nordligaste de- len av nuvarande Stockholms län till Uppsala län.
Utredningen framhöll beträffande Stor-Stockho]msområdet det särskilda förhållandet, att storstaden hade en statlig förvaltning i överståthållarämbe- tet, medan förortsområdena tillsammans med längre bort liggande områden bildade ett län. Denna uppdelning av den statliga administrationen beteck— nade utredningen såsom icke ändamålsenlig. Utredningen räknade därför med en länsbildning i vilken även Stockholms stad skulle ingå. Huruvida den skulle kallas län eller överståthållarskap lämnades i sammanhanget där— hän.
Utredningen ansåg det ej erforderligt att Stockholms stad ingick i lands-
tinget, då den utanför Stockholms stad liggande delen av ett avgränsat stockholmslän även vid det minsta alternativet ur befolkningssynpunkt var tillräcklig stort att bära upp en landstingsverksamhet och då ett storlands— ting måhända skulle betyda en överdimensionering av landstingsapparaten.
Här må även nämnas att utredningen konstaterade, att motiveringen för en ändrad länsindelning till stor del låg på den statsadministrativa sidan och till denna knutna servicesynpunkter. Utredningen fann att inom detta område framstod fördelarna med de i betänkandet skisserade indelnings- ändringarna som påtagliga. Lika påtagliga var fördelarna icke i fråga om landstingen, även om det också för deras vidkommande, främst på det ekonomiska planet, på längre sikt torde bli fördelaktigt med en ny indel- ning. Då det emellertid måste anses riktigt med sammanfallande läns— och landstingsgränser, kunde det ej undvikas att gränsändringar länen emellan skulle beröra även landstingens verksamhet. Att därvid vissa svårigheter kunde uppstå hade varit tydligt men dessa var svåra att överblicka och det hade för utredningen ej varit möjligt att få någon säker uppfattning om dem.
Nyss refererat betänkande har föranlett två ytterligare utredningar om länsindelningsfrågor, nämligen storstadsutredningen och den år 1963 till- satta utredningen för en översyn av länsindelningsfrågorna i dess helhet. För arbetsfördelningen mellan dessa båda utredningar har redogjorts i det inledande avsnittet »Utredmingsuppdraget».
B. Länets utbredning och folkmängdsutveckling
Stockholms län omfattade den 1 januari 1963 en landareal av 745 190 ha och är landets i storleksordning till ytan femtonde län.
Folkmängdsutvecklingen efter år 1860 framgår av tabell 2: 4. Såsom framgår av tabellen visar utvecklingen en ökning, som numera är- ligen överträffar ökningen under var och en av de två tioårsperioderna åren 1920—1940. Befolkningen i länet har sedan år 1860 mer än fyrdubblats och länet är landets till befolkningstalet tredje i ordningen.
I samband med att förslag upprättats till länets framtida indelning i kom- muner har länsstyrelsen i Stockholms län beräknat en årlig folkökning av 21 000 it 22 000 personer framtill år 1975 så att folkmängden då kommer att uppgå till ca 790 800 personer.
I lolealiseringsutredningens betänkande har fil. lic. Rune Olsson på grund- val av tidigare prognoser (bl. a. Gulbrandsens ovan nämnda) gjort vissa beräkningar över folkmängdsutvecklingen i länen fram till år 1975.1
Utvecklingen i resp. län har därvid bl. a. ställ-ts i relation till såväl riks— utvecklingen som utvecklingen i andra delar av landet. Enligt Olsson skulle folkmängden i Stockholms län i dess nuvarande omfattning år 1975 komma att uppgå till i runt tal 813 000 personer. Detta betyder att man i Stock-
1 Rune Olsson: »Prognoser angående den regionala folkmängdsutvecklingen» (SOU 1963: 62).
Tabell 2: 4. Folkmängden i Stockholms län vid slutet av vissa är under tiden 1860—1950 samt vid slutet av åren 1954—1963
Ökning
År Officiell
folkmängd sedan föregående total från
uppgiftsår 1860
1860 121 737 — — 1870 131 244 + 9 507 + 9 507 1880 147 021 + 15 777 + 25 284 1890 152 715 + 5 694 + 30 978 1900 172 852 + 20 137 + 51 115 1910 229181 + 56 329 + 107 444 1920 243193 + 14 012 + 121456 1930 264 909 + 21 716 + 143 172 1940 287 895 + 22 986 + 166 158 1950 357 932 + 70 037 + 236 195 1954 386 489 + 28 557 + 264 752 1955 397 127 + 10 638 + 275 390 1956 407 907 + 10 780 + 286 170 1957 420 807 + 12 900 + 299 070 1958 432 599 + 11 792 + 310 862 1959 446 101 + 13 502 + 324 364 1960 462 938 + 16 837 + 341 201 1961 487135 + 24 197 + 365 398 1962 513 299 + 26 164 + 391 562 1963 538 351 + 25 052 + 416 614
holms län, räknat på 1962 års folkmängd, har att emotse en befolknings- tillväxt av ej mindre än bortåt 60 %. Ökningen i hela landet under samma period beräknas bli mindre än 10 %.
Närmare redogörelser för befolkningsprognoser för delar av länet lämnas i kap. 3.
C. Länets kommuner
] sekundärkommunalt avseende utgör Stockholms län en landstingskom- mun Stockholms stad ingår ej i landstingsområdet. * '
Länet omfattar 52 primär kommuner, varav
12 städer: Nynäshamn, Södertälje,1 Nacka, Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Öregrund och Sigtuna,
5 köpingai: Täby, Stocksund, Danderyd, Sollentuna och Saltsjöbaden samt
35 landskommuner: Väddö, Häverö, Knutby, Almunge, Sjuhundra, Ly- hundra, Frötuna, Blidö, Roslags-Länna, Knivsta, Skepptuna, Märsta,-;Upp— lands-Väsby, Vallentuna, Össeby, Österåker, Ljusterö, Djurö, Värmdö,: Gus— tavsberg, Boo, Järfälla, Färingsö, Ekerö, Huddinge, Botkyrka, Salem,-'Grö- dinge, Turinge, Järna, Sorunda, Ösmo, Västerhaninge, Österhaninge och Tyresö.. » - ' '
Efter 1952 års kommunreform har tre landskommuner lagts samman med
andra kommuner, nämligen Frösåker med Östhammars stad från och med den 1 januari 1957, Dalarö med Österhaninge kommun den 1 januari 1959 och Östertälje med Södertälje stad den 1 januari 1963.
Areal— samt vissa folkmängdsuppgifter beträffande primärkommunerna i länet återfinns i tabell 2: 5, där även motsvarande uppgifter för Stock- holms stad anmärkts.
Av de »i detta betänkande inledningsvis återgivna direktiven för storstads— utredningen framgår att det i förarbetena till arbetet på en ny kommunindel— ning uttalats, att principen om kommuner uppbyggda kring en centralort, som kan fungera som naturligt, spontant servicecentrum för kommunen i dess helhet, ej ansetts böra tillämpas för att lösa de särpräglade indelnings- problemen i bl. a. Stockholm med angränsande kommuner.
Kungl. Maj:t har numera den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Stockholms län i kommuner, innebärande att nuvarande kommuner eller delar därav skall på följande sätt sammanföras till kommunblock, därvid vid varje block inom parentes angives de orter som enligt en vid departe— mentsbeslutet fogad bilaga förutsättes såsom centralorter.
1. Östhammars och Öregrunds städer (Östhammar).
2. Häverö och Väddö landskommuner (Hallstavik).
3. Norrtälje stad, Lyhundra, Frötuna och Blidö landskommuner samt den del av Roslags-Länna landskommun, som motsvaras av Länna och Riala församlingar (Norrtälje).
4. Sjuhundra landskommun, den del av Knutby landskommun, som mot- svaras av Edsbro och Knutby församlingar, samt den del av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Gottröra och Närtuna församlingar (Rimbo). Märsta landskommun och Sigtuna stad samt den del av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Skepptuna, Lunda och Vidbo försam- lingar (Märsta).
6. Vallentuna och Össeby församlingar (Vallentuna).
7. Österåkers och Ljusterö landskommuner samt den del av Roslags-Länna landskommun, som motsvaras av Roslags-Kulla församling (Åkers- berga).
8. Vaxholms stad (Vaxholm).
9. Upplands-Väsby landskommun (Upplands-Väsby). 10. Järfälla landskommun (Jakobsberg). 11. Sollentuna köping (Sollentuna).
. 12. Solna och Sundbybergs städer ("Solna-Sundbyberg).
13. Ekerö och Färingsö landskommuner (Träkvista-Tappström). 14. Täby köping (Roslags-Näsby) . 15. Danderyds köping, Djursholms stad och Stocksunds köping (Danderyd ). 16. Lidingö stad (Lidingö). 17_. Gustavsbergs, Värmdö och Djurö landskommuner (Gustavsberg). Q'!
Tabell 2:5. Kommunernas i Stockholms län areal vid utgången av år 1963
slutet av vissa år under tiden 1954—1963
samt folkmängd vid
Areal Folkmängd vid slutet av år FZiieTaäågääÄgg Kommun land i ha 1954_ 1962— 1954 1959 1961 1962 1963 1963 1963 Djursholm ......... 1 044 7 832 7 778 7 466 7 493 7 544 _ 288 + 51 Lidingö ........... 3 073 23 116 27 081 30 807 32 062 32 956 + 9 840 + 894 Nacka ............ 4 817 17 849 19 906 22 102 22 562 23 026 + 5 177 + 464 Solna ............. 1 951 43 172 48 170 52 312 53 658 54 281 + 11 109 + 623 Sundbyberg ....... 682 25 787 26 933 27 058 27 195 27 393 + 1 606 + 198 Danderyd ......... 1 263 9 104 10 587 12 501 12 835 13 794 + 4 690 + 959 Saltsjöbaden ....... 1 200 4 931 5 194 5 549 5 684 5 994 + 1 063 + 310 Sollentuna ......... 5 197 20 295 23 320 26 003 28 365 31 060 + 10 765 + 2 695 Stocksund ......... 302 5 170 5 233 5 000 5 001 4 936 _ 234 _ 65 Täby ............. 6 041 12134 16 620 23 025 24 739 26 121 + 13 978 + 1 382 Boo .............. 3 525 5 753 6 408 6 734 7 101 7 318 + 1 565 + 217 Botkyrka .......... 8 323 7 812 9 936 12 834 13 757 14 664 + 6 852 + 907 Huddinge ......... 12 935 22 800 26 782 33 127 35 800 37 731 + 14 931 + 1 931 Järfälla ........... 5 575 10 405 14 787 22 178 26 638 30 745 + 20 340 + 4 107 Märsta ............ 16 868 4 634 5 233 7 111 8 657 10 457 + 5 823 + 1 800 Tyresö ............ 6 890 3 620 4 841 7 676 9 994 11 514 + 7 894 + 1 520 Upplands-Väsby. ... 7 821 7 039 7 993 9 766 10 853 11 690 + 4 651 + 837 Österhaninge. . .. . . . 29 282 6 3181 8 093 10 196 11 312 12 894 + 6 576 + 1 582 Vaxholm .......... 1 609 3 690 3 702 3 938 4 076 4 094 + 404 + 18 Ekerö ............. 13 379 3 881 4 009 3 954 4 004 4 194 + 313 + 190 Färingsö .......... 8 216 2 978 3 150 3 084 3 110 3 214 + 236 + 104 Grödinge .......... 11 095 1 818 1 858 1 973 2 095 2 142 + 324 + 47 Gustavsberg ....... 10 203 4 344 5 068 5 352 5 537 5 780 + 1 436 + 243 Salem ............. 6 391 2 387 2 302 2 488 2 495 2 616 + 229 + 121 Vallentuna ........ 15 377 4 376 5 110 5 942 6 141 6 386 + 2 010 + 245 Värmdö ........... 16 033 2 096 2 025 2 052 2 193 2 205 + 109 + 12 Västerhaninge ...... 16 115 4 055 5 879 7 072 7 805 8 884 + 4 829 + 1 079 Österåker ......... 21 140 4 291 5 426 6 453 6 869 7 335 + 3 044 + 466 Djurö ............. 17 615 1 737 1 625 1 495 1 456 1 390 _ 347 _ 66 Norrtälje .......... 1 343 7 594 8 513 9 078 9 368 9 743 + 2 149 + 375 Nynäshamn. . . . . .. 1 522 8 320 9 171 9 666 9 796 10 199 + 1 879 + 403 Sigtuna ........... 5 338 2 521 2 835 3 281 3 344 3 375 + 854 + 31 Södertälje ......... 10 437 30 1972 33 5272 38 1713 39 7688 41 045 + 10 848 + 1 277 Blidö ............. 6 832 1 017 981 910 902 884 _ 133 _ 18 Frötuna ........... 18 867 2 141 1 998 1 828 1 799 1 703 _ 438 _ 96 Ljusterö .......... 9 787 1 213 1 078 1 010 982 978 _ 238 _ 4 Lyllundra ......... 41 237 4 982 4 539 4 192 4 051 3 946 _ 1 036 _ 105 Roslags-Länna ..... 25 789 2 979 2 691 2 457 2 425 2 342 _ 637 _ 83 Sjuhundra ......... 31 046 5 249 5 294 5 251 5 240 5 247 _ 2 + 7 Skepptuna ......... 28 671 3 084 2 986 2 745 2 741 2 659 _ 425 _ 82 Sorunda ........... 16 855 3 112 3 003 2 755 2 728 2 712 _ 400 _ 16 Väddö ............ 19 281 3 395 3 208 3 042 2 974 2 875 _ 520 _ 99 ösino ............. 17 272 2 261 2 271 2 222 2 268 2 264 + 3 _ 4 össeby ............ 20 586 1 976 1 901 1 790 1 807 1 880 _ 96 + 73 Östhammar ........ 76 871 7 8143 7 549 7 173 7 045 6 989 _ 825 _ 56 Öregrund .......... 13 229 2 238 2 180 2 094 2 101 2 075 _ 163 _ 26 Häverö ........... 40 215 7 513 7 913 8 102 8 069 8 077 + 564 + 8 Knutby ........... 38 927 3 526 2 964 2 638 2 627 2 528 _ 998 _ 99 Almunge .......... 16 348 2 086 1 946 1 839 1 811 1 773 _ 313 _ 38 Knivsta ........... 20 521 3 632 3 750 3 832 3 870 4 097 + 465 + 227 Turinge ........... 10 689 2 260 2 631 2 784 2 920 3 102 + 842 + 182 Järna ............. 19 565 4 225 4 616 5 047 5 212 5 500 + 1 275 + 288 Tillhopa 745 190 397 127 446 101 487 135 513 299 538 351 + 141 224 + 25 052 Stockholm 18 603 776 947 804 910 807 127 802 124 795 976 + 19 029 _ 6 148 A + B län 763 793 1 174 074 1 251 011 1 294 262 1 315 443 1 334 327 + 160 253 + 18 884
18. Nacka stad, Saltsjöbadens köping och Boo landskommun (Nacka). 19. Tyresö landskommun (Bollmora). 20. Österhaninge och Västerhaninge landskommuner (Handen). 21. Huddinge landskommun (Huddinge). 22. Botkyrka och Grödinge landskommuner (Tumba). 23. Nynäshamns stad samt Sorunda och Ösmo landskommuner (Nynäs- hamn). 24. Södertälje stad, Salems, Turinge och Järna landskommuner. I detta block skall även ingå Trosa stad, Gnesta köping, Vagnhärads, Hölö, Daga och Enhörna landskommuner samt den del av Mariefreds stad, som motsvaras av Taxinge församling, och den del av Tystberga lands— kommun, som motsvaras av Torsåkers församling, allt i Södermanlands län (Södertälje). Till kommunblock redovisade i plan för Uppsala läll har förts Almunge och Knivsta landskommuner, den del av Knutby landskommun, som mot- svaras av Bladåkers och Faninge församlingar samt den del av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Husby-Långhundra församling. Beträffande flertalet av de kommunblock som i Kungl. Maj:ts beslut för- klarats skola bestå av mer än en kommun har motiveringar lämnats i en beslutet bilagd P. M. Då i motiveringarna lämnas en redogörelse för de för- hållanden som konstituerar samarbetsbehovet primärkommuncrna emellan refereras eller återges desamma här.
Östhammarsblocket: »Viss del av tätorten Gimo i Olands kommun (Skäfthalllnlars församling) av Upp- sala län sträcker sig in i östhammars stad (Hökhuvuds församling). Detta för— hållande har icke ansetts utgöra tillräckligt skäl för delning av endera östhanl- mars stad eller Olands landskommun så att nämnda församlingar skulle komma att ingå i samma block. Däremot synes fråga böra väckas om indelningsändring så att den del av Hökhuvuds församling, som utgöres av tätorten Gimos sannolika expansionsområde överflyttas till Olands kommun.»
Norrtäljeblocket: »Den spontana inriktningen i Väddö kommun är delad dels mot Norrtälje och dels mot Hallstavik. Väddö och Häverö kommuner samverkar bland annat i fråga om grundskolans högstadium. Enligt 1960 års folkräkning var dell övervägande delen av de förvärvsarbetande i Väddö som hade sin arbetsplats i annan kommun sysselsatta i Häverö kommun. Övervägande skäl har därför ansetts föreligga att föra Väddö landskommun till Hallstaviksblocket. I ett större regionalt samman- hang föreligger behov av interkommunalt samarbete med Norrtälje i såväl Häverö som Väddö kommuner.
Vidare synes fråga böra väckas om indelningsändring så att viss del av Blad- åkers församling, Knutby kommun, överflyttas till Häverö kommun.»
Märstablocket: Sigtunas folkmängd, som den 31 december 1962 uppgick till 3 344 personer, anges i motiveringen ha varit under de senaste åren närmast konstant. Länsstyrelsen be- dömde vid sitt arbete med förslag till blockindelning folkmängden år 1975 uppgå
till ca 6 000 personer. Staden bedömes i allt väsentligt vara inriktad mot Märsta och storstockholmsområdet i övrigt i vad avser kontakter över kommungränsen.
Med beaktande av det stora behovet av en samordning av planeringsfrågor—na jämväl i Stor-Stockholms yttre områden tillförde Kungl. Maj:t vid planens fast- ställande Sigtuna stad det av länsstyrelsen föreslagna Märstablocket.
SoIna—Sundbybergs-blocket:
»De båda städerna är samhällsbildningar vilkas centrala delar är helt samman- byggda och någon klar gränslinje är inte skönjbar i stadsbebyggelsen. Detta har medfört ett behov av samarbete på olika områden. Eftersom de båda städerna i väsentliga avseenden har ett samarbete och en organiserad samverkan som mot— svarar verksamheten i en samarbetsnämnd, har länsstyrelsen väckt frågan om en blockbildning av Solna och Sundbybergs städer. Tanken har emellertid frångätts i länsstyrelsens planförslag.
Med hänsyn till det starkt uttalade behovet av samverkan mellan de båda stä— derna i fråga om flertalet av de primärkommunala uppgifterna har de vid planens fastställande sammanförts till ett block.»
Träkvista——Tappströms-blocket.' »Folkmängden i blocket uppgår till i runt tal 7 000 personer och beräknas av läns- styrelsen år 1975 uppgå till 8 500.
Blocket, som består av öar, har broförbindelse med fastlandet endast mot Stockholm och är helt inriktat mot huvudstaden. Betydande delar av blocket -— som tillhör den så kallade yttre förortskretsen »— är belägna närmare Stockholms centrum än åtskilliga områden i den inre förortskretsen. Stadsmässig tätorts— bebyggelse saknas. Därest det skulle befinnas vara lämpligt att sammanföra bloc- ket i en större planeringsenhet synes på grund av blockets inriktning enda alter- nativet vara ett samgående med Stockholms stad.»
Danderyds-blocket:
»Dc tre kommunerna är sammanbyggda på ett sådant sätt att någon bestämd gräns mellan dem i bebyggelsehänseende icke finns. Behov av samarbete och samplane- ring föreligger inom olika primärkommunala uppgiftsområden. De i blocket in- gående kommunerna utgör en församling. Den fortgående expansionen i Stock- holms förorter gäller också detta område. De tre kommunerna utgör en planerings- mässig enhet med relativt självständig karaktär. Vid planens fastställande har övervägande skäl ansetts tala för att sammanföra de tre kommunerna till ett block.»
Nacka-blocket: »Den snabba expansionen i Stor-Stockholm kan även i fortsättningen väntas med- föra en stark folkökning i framförallt Nacka stad och Boo landskommun. En viss ökning förväntas även i Saltsjöbadens köping. Ett behov av ökad samplanering och samverkan kan förutses de tre kommunerna emellan.
Handen-blocket: »Expansionen i Stor-Stockholm omfattar och förväntas jämväl framdeles omfatta dessa kommuner. Behov av inbördes samverkan och samplanering föreligger även i detta område varför övervägande skäl ansetts föreligga att i indelningsplanen sammanföra de båda kommunerna i ett block.»
Södertälje-blocket:
»Länsstyrelsen i Stockholms län föreslog ursprungligen ett block i vilket skulle ingå Södertälje stad, Salems, Turinge och Järna landskommuner samt av Söder-
manlands län Enhörna och Hölö landskommuner. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslog ett block vari skulle ingå Trosa stad, Gnesta köping, Daga, Vagnhärads och Hölö landskommuner samt Järna landskommun i Stockholms län eller alterna— tivt Trosa stad, Gnesta köping, Daga och Vagnhärads landskommuner samt den delav Tystberga kommun som motsvaras av Torsåkers och Lästringe församlingar.
Den starka industriella och kommersiella expansionen i Södertälje medför att stadens influensområde är relativt omfattande. Någon klart uttalad centralort finns icke vid sidan av Södertälje i dessa delar av Stockholms och Södermanlands län. Samarbete föreligger bland annat på skolans område mellan kommuner på ömse sidor om länsgränsen. De båda länsstyrelserna har sedermera enats om ett förslag som i stort sett överensstämmer med det fastställda blocket.»
Den faktiska folkmängden i kommunblocken i Stockholms län vid ut— gången av år 1963 samt den i samband med kommunblocksarbetet upp- skattade folkmängden år 1975 framgår av tabell 2:6.
Tabell 2:6'. Folkmängden i kommunblocken i Stockholms län vid utgången av är 1963 samt uppskattad folkmängd år 1975
Folkmängd Folkmängd Block 31,12 1975 Block 31/12 1975 1963 1963
1. Östhammar ........... 9 064 8 000 13. Träkvista/Tappström. . . . 7 408 8 500 2. Hallstavik ............ 10 952 10 500 14. Roslags-Näsby. . . . . . . . . 26 121 40 000 3. Norrtälje ............. 18 210 19 300 15. Danderyd .............. 26 274 31 800 4. Rimbo ............... 7 879 8 200 16. Lidingö ................ 32 956 45 000 5. Märsta ............... 14 955 27 100 17. Gustavsberg ............ 9 375 10 000 6. Vallentuna ............ 8 266 10 000 18. Nacka ................. 36 338 70 500 7. Åkersberga ............ 8 721 11 200 19. Bollmora .............. 11 514 15 000 8. Vaxholm ............. 4 094 6 000 20. Handen ............... 21 778 32 000 9. Upplands-Väsby ....... 11 690 15 000 21. Huddinge .............. 37 731 75 000 10. Jakobsberg ........... 30 745 60 000 22. Tumba ................ 16 806 28 500 11. Sollentuna ............ 31 060 35 000 23. Nynäshamn ............ 15 175 20 000 12. Solna/Sundbyberg ...... 81 674 121 000 24. Södertälje .............. 66 439 87 000
KAPITEL 3
Stockholmsområdet
'l'yngdpunkten såväl i befolkningsmässigt avseende som beträffande den offentliga verksamhet, kommunal eller statlig, som närmare behandlas i detta betänkande är knuten till Stockholms stad och området däromkring, eller vad som i dagligt tal kallas »stockholmsregionen», »stockholmsområdet», >> Stor-Stockholm», »Stockholm med förorter» e.d. Dessa områdesbenäm- ningar är emellertid ej några entydiga begrepp utan användes omväxlande. Bedömningar sådana som t. ex. jämförelser mellan olika befolkningsprogno— ser eller hittillsvarande och beräknad utbyggnadstakt blir därför vanskliga, beroende på att samma område ej alltid avses.
Utan anspråk på fullständighet redovisas här några av de vanligast före- kommande områdesindelningarna, vilka i en del fall är hänförliga till olika samarbetsorgans verksamhetsområden.
Regionplaneomrddet omfattar samtliga de kommuner, som ingår i det en- ligt Kungl. Maj:ts förordnande den 21 januari 1949 bildade Stockholmstrak- tens regionplaneförbund, d. v. 5. Stockholms stad och följande 44 (enligt den 1 januari 1964 gällande kommunindelning) kommuner i Stockholms län:
städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nynäshamn, Sigtuna, Sol- na, Sundbyberg, Södertälje och Vaxholm,
köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Blidö, Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Frötuna, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Ljusterö, Lyhundra, Märsta, Roslags-Länna, Salem, Sjuhundra, Skepptuna, Sorunda, Tyresö-, Upplands- Väsby, Vallentuna, Väddö, Värmdö, Västerhaninge, Ösmo, Össeby, Öster- haninge och Österåker.
Dessutom har numera Upplands—Bro kommun i Uppsala län inträtt i re- gionplaneförbundet.
[ den av Kungl. Maj:t den 4 november 1960 fastställda regionplanen för stockholmstrakten har regionplaneförbundet uppdragit riktlinjerna för och skapat en ram, för utbyggnaden av regionen för att tillgodose förhållanden, vilka antas inträffa omkring år 1990.
I regionplanen gjorda bedömanden avser regionplaneområdet i dess hel- het. I detsamma ingår det område, som enligt statistiska redovisningar bru- kar inrymmas i begreppet »Stor—Stockholm». Dit räknas, utom Stockholms stad, följande 28 kommuner:
städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Solna, Sundbyberg och Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt
landskommunerna Boo, Botkyrka, Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavs- berg, Huddinge, Järfälla, Märsta, Salem, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallen- tuna, Värmdö, Västerhaninge, Österhaninge och Österåker.
Landarealen utgjorde vid slutet av är 1963 för regionplaneonirädet 551 268 ha, varav för Slor—Stockholmsområdet 2.34 950 ha och för återstoden 296 318 ha.
Regionplanen innehåller en befolkningsprognos fram till är 1990, som i första hand bygger på docenten Gösta Ahlbergs »Utredning rörande Stor— Stockholms befolkningsutveckling 1910——1970».1 Denna utredning bygger i sin tur på antagandet att flyttningsströmmen från jordbruket till stads- näringarna i fortsättningen fördelas på Stor—Stockholm och övriga tätorter i oförändrad proportion. Folkminskningen i jordbruket inom de arbetsföra åldrarna antages alternativt motsvara förhållandena åren 1941—1945, (1. v. s. 2 % årligen (alt. 1), eller åren 1946—1950, (1. v. s. 3 % årligen (alt. II). Be- träffande nativitet och dödlighet antages oförändrade förhållanden komma att råda och invandringen till Stor-Stockholm från andra länder antages successivt sjunka till ungefär 1930—talets nivå. Enligt alt. 1, vilket bedömts som det mest sannolika, blir folkmängden är 1970 1,25 milj. och enligt a'lt. 11 1,29 milj.
För tiden efter år 1970 har regionplanekontoret gjort det antagandet att områdets folkmängd ökar till 1,45 milj. år 1990. Antagandet innebär att folkökningen sker i avtagande takt och ger ett årligt befolkningstillskott åren 1970—1990 av 10 000 personer.
Vad angår övriga delar av regionplaneomrädet har befolkningen överslags— mässigt beräknats till 120 000 personer. Även dessa beräkningar har base— rats på tidigare gjorda antaganden om befolkningens fördelning på jord- bruk och stadsnäringar samt på i huvudsak samma antaganden om dödlig— het och fruktsamhet som gjorts i prognosen för Stor-Stockholm. Antagan- dena, som ej heller tagit hänsyn till verkningar av ev. speciella ingrepp i näringslivet, innebär för denna del av regionplaneområdet, att städernas folkmängd ökar medan den omgivande landsbygden och skärgården minskar i folkmängd.
Enligt de här redovisade beräkningarna och antagandcna, som för Stor- Stockholm innebär en väsentlig uppbromsning i utvecklingstakten, uppgår den totala folkmängden i regionen är 1990 till i runt tal 1 570 000 invånare mot ca 1 170 000 vid slutet av år 1956 (utgångspunkten för beräkningarna). Ökningen belöper sig på Stor-Stockholm med ca 370 000 och på regionplane- området i övrigt med ca 32 000 samt för regionplaneområdet med tillhopa ca 402 000.
1 Publicerad i stadskollegiets i Stockholm utlåtanden och memorial, bil. nr 54 år 1953.
Som en jämförelse må nämnas att folkmängden vid slutet av är 1963 upp— gick i Stor—Stockholm till 1 206 944, i regionplaneområdet i övrigt till 98 146 samt i hela regionplaneområdet till sammanlagt 1 305 090 invånare.
Regionplanen är numera föremål för revision, vilken syftar till att redo- visa utvecklingen till år 2000.
Inom det nyss angivna stockholmsområdet samarbetar ett antal kommu— ner i Sior—Siockholms planeringsnämnds verksamhetsområde. Detta omfat- tar Stockholms stad och följande 18 kommuner:
städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Solna och Sundbyberg, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Huddinge, Järfälla, Märsta, Tyresö, Upplands—Väsby och Österhaninge.
Av de i Stor-Stockholm ingående förortskommunerna är 25 jämte Djurö kommun sammanslutna i Stockholms förorters samarbetsnämnd. Samarbets- nämndens verksamhetsområde omfattar i stort sett dels en inre förortskrets, d.v.s. de 18 förortskommuner som ingår i planeringsnämndens verksam— hetsområde, dels ock en yttre förortslcrets, bestående av 10 kommuner, eller
staden Vaxholm samt
landskommunerna Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Salem, Val— lentuna, Värmdö, Västerhaninge och Österåker.
För olika samarbetsorgans verksamhet lämnas redogörelse i kap. 7. Den i föregående kapitel redovisade kommunblocksindelningen torde medföra att ett närmare samarbete mellan de i de olika blocken ingående kommunerna är att vänta. Vid förarbetena till blockindelningen utgick så- väl departementschefen som riksdagen från att kommunerna kommer att inse betydelsen av att frivilligt inrättade samarbetsnämnder kommer till stånd.
Av intresse bland de olika områdesindelningar som användes i stock— holmsområdet, är även arbeIsmarknadsstyrelscns regionindelning.1 Denna tätortsklassificering och regionala indelning av landet gjordes år 1961 med utgångspunkt från lokaliseringspolitikens huvudlinje att »satsa» på vissa orter, som har förutsättningar att lämna den service, som företagare och anställda fäster avseende vid, då de skall välja lokaliserings- och bosättnings— plats och företogs i syfte att få ett underlag för bedömanden i frågor var service- och produktionsföretag bör lokaliseras.
Den största typen av regioner, A-regioner, har ett befolkningsunderlag av minst 30 000, vilket bedömts räcka till för flertalet av de serviceanläggningar, som är av betydelse för människornas val av bosättningsplats och industri— företagens ställningstaganden till lämpliga lokaliseringsorter. Av landets 91 A-regioner och 98 A-centra har följande fyra anknytning till stockholms- området.
1 »Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961. A- och B—regioner» (1961) samt »Aktiv lo- kaliseringspolitik. Bilaga 11. Särskilda utredningar» ( SOU 1963:62 ).
Stockholms A-region: Stockholm samt i Stockholms län kommunerna Ny- näshamn, Nacka, Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Vaxholm, Sigtuna, Märsta, Upplands-Väsby, Vallentuna, Össeby, Täby köp., Österåker, Ljusterö, Djurö, Värmdö, Gustavsberg, Boo, Stocksunds köp., Danderyds köp., Sollen- tuna köp., Järfälla, Färingsö, Ekerö, Huddinge, Botkyrka, Sorunda, Ösmo, Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö och Saltsjöbadens köp. samt Skepp- tuna, Närtuna, Vidbo och Lunda församlingar av Skepptuna kommun även— som i Uppsala län Upplands-Bro kommun.
Södertälje A-region: Kommunerna i Stockholms län Södertälje, Salem, Grödinge, Turinge och Järna ävensom i Södermanlands län kommunerna Vagnhärad, Hölö, Gnesta, Daga, Mariefred, Trosa och Enhörna samt Åkers församling i Åkers kommun.
Norrtälje A-region: Kommunerna Norrtälje, Väddö, Häverö, Sjuhundra, Lyhundra, Frötuna, Blidö och Roslags-Länna samt församlingen Edsbro i Knutby kommun, alla i Stockholms län.
Uppsala A-region: Kommunerna i Uppsala län Uppsala, Södra Hagunda, Norra Hagunda, Bälinge, Vaksala, Rasbo, Oland, Dannemora, Vattholma, Björklinge, Vendel, Tierp, Tierps köp. och Söderfors, i Stockholms län Al- munge, Knivsta, Östhammar och Öregrund samt i Västmanlands län Öster— våla ävensom församlingarna i Stockholms län Husby-Långhundra och Gottröra i Skepptuna kommun samt Knutby, Bladåker och Faringe i Knutby kommun.
Utöver indelningen i A-regioner (med A-centra) har arbetsmarknadssty— relsen indelat landet i underregioner, B- och C-regioner (med B- och C- centra).
Stockholms stads och kommunernas (i förekommande fall vissa försam— lingars) tillhörighet i fråga om vissa av de i detta kapitel redovisade om- rådesindelningarna framgår av tabell 3: 7, tablå 3: 1 och karta.
Arbetsmarknadsstyrelsens och Gulbrandsens prognoser har, såvitt avser de A-regioner som har samband med Stockholms stad och Stockholms län, sammanställts i tabell 3:8.
Y S
. an.../”.."...aaa/vaä m m.
O»: ...så) N . // I/
bmo” _ , /
l— Q 0 V X X H 1. D A 1 H | U U 9 n n o" 3 ". w M n A u. : P 6 n n .. J _- U 0 P .. u & q .. E _. o. " m 6 D I 9 _- m" . mr m .. n ..
5 X. ; d M A u 0 N N.. o"
smuoumuuzm] 1130 spins swlozpiooig [:g "791qu
19111!!! "PI s”Omid-7078 !
mun nssm lUO DDpJ/ _1 10115].
an'ugulaptnsom
Tabell 3: 7. Stockholms stads och kommunernas i Stockholms län tillhörighet i vad avser vissa områdesindelningar
Planerings- Region- S tor— nämndens Inre Yttre
Kommun plane- Stockholm verksam- förorts- förorts- området hets— kretsen kretsen område
Stockholm .................... Dj ursholm .................... Lidingö ...................... Nacka ....................... Norrtälje ..................... Nynäshamn ................... Sigtuna ...................... Solna ........................ Sundbyberg ................... Södertälje .................... Vaxholm ..................... Danderyd .................... Saltsjöbaden .................. Sollentuna .................... Stocksund .................... Täby ........................ Blidö ........................ Boo ......................... Botkyrka ..................... Djurö ........................ Ekerö ........................ Frötuna ...................... Färingsö ..................... Grödinge ..................... Gustavsberg .................. Huddinge .................... Järfälla ...................... Ljusterö ........ —. ............ Lyhundra .................... Märsta ....................... Roslags—Länna ................ Salem ........................ Sjuhundra .................... Skepptuna .................... Sorunda ...................... Tyresö ....................... Upplands-Väsby .............. Vallentuna ................... Väddö ....................... Värmdö ...................... Västerhaninge ................ Ösmo ........................ Össeby ....................... Österhaninge ................. Österåker .................... Turinge ...................... Järna ........................ Häverö ...................... Knutby ...................... Almunge ..................... Knivsta ...................... Östhammar ................... Öregrund .....................
lxxl | [xxxx
; »
xxlxxxxxxlxx] | lxxxx
llxtlIll[XXIIIIIXIIXXIIIIIIXXIXXXX>
] ] | ] | | [ |xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx lllllIll[XIIIIIIXXIIIIIXJIXXIIIlilXXIXXXXXilXXIliXXX
IIl[IIIIXIIIXXIXI||[IXIIIIIIXXXIXIIIililllelJillilli
|llllllIXXIIXXIXXXIlleXIIXXXXXJX
ch — "v _, Blanlllu
"u *; ('x _ /'/» ,xilllmfä & ' WWW. I
Hush! Lln hund" ' ,
|
| i," * x . , if(":"xhs _ S
+K :i rum & .
(P+
,— Arliuhun ,
; =?) + _L- x :1- I ' ÖSSEBY
. __
_.L_,_.
*, Mycom
lilalili—Kull-
fw
& C'Ä &
+ 67
" *:
l.;ustero msmö M
+ *. snnol
! yer-mma. ' I _ +
, / '=. >. & _ ;. _ _ ,, »
* '! . _ 'x ”
';». älv:—x &_. /Ql_m:= litar?) ,
?; _. i!!! ||__. _ . lr +n-tenikor
? u 5:- ": , : JH mmlm . 'i
I O
' nm * _ ' , " ang::- om * ' , lier-no *; N N X + * o & & Botky! ,. * Hårnlmn ' N f: go. 1
$ _.
& _ mmhlnlnll _ +-
_
Ovcdiruå'q'gp __ JÄMA + ;;
STOCKHOLMS LÄN
IIIIIIIIIHII STOCKHOLMSTRAKTENS REG|0NPLANEFÖRBUND
_ sroa-srocmows PLANERINGSNÄMND. (Stockholm och inre förortskommuner)
__ YTTRE FÖRORTSKRETSENS KOMMUNER.
!, i!
Tabell 3: 8. Sammanställning över befolkningsprognoser m.m. för A-regioner
A-region
Folk— mängd 1 960
Arhetsmarknadsstyrelsens prognos
Gulbrandsens prognos
Faktisk förändring
Folk- mängd 1975
Index (1960 = 100)
Absoluta föränd- ringar
1 960— 1 975
Absoluta föränd- ringar per år
Folk- mängd 1 975 (interpol. tal) Index (1960 = 100)
Absoluta föränd- ringar
1960— 1 975
Absoluta föränd- ringar per år
1961 1962
Folk- mängd 1975 enligt trenden
Stockholms. . Södertälje. . . Norrtälje. . . . Uppsala. . . . .
Hela riket
1 172 000 67 100 35 700
142 600
1 371 000 78 200 37 400
151 800
117 117 105 107
+ 199 000 + 11 100 + 1 700 4— 9 200 + 13 300 + 750 + 100 + 600 1 488 000 81 050 32 600
166 200
127 121
91 117
+ 316 000 + 13 950 — 3 100 + 23 600
+ 21 000 + 950 — 200 + 1 600 + 22 000 + 2 500 + 150 + 1 000 + 19 500 + 1 900 — 50 + 1 200 1 483 000 100 000 36 500 159 000
7 495 000 8 238 0001
110
+ 743 000 + 49 500 8 211 0001
110
+ 716 000 + 47 700
+ 47 500 + 38 500
8 110 000
1. Enl. »Sveriges beräknade framtida folkmängd del 2: Riksprognos 1962—1980» (Stat. Medd. B 1963: 12) blir totalmängden är 1975 8.235.200 a
8.317.500.
rang.-: "r...
& ': "E
J,.w-W'. xt Hill-""
AVDELNI_NG II
DEN STATLI;GA ADMINISTRATIONEN
. 1' 'I , , .. |. .» |. . in. * | |. | |. | 'I 1| ' HI .- ,, || lf | | ' "|” ' ”ul | | ” ' | 1 I'H' Ii . ” V...... . _ |. | || ALI HJ, — . ., "|" || . . . " ll _ II,." H' I ., | 1 '|'. 11 .| . . IH . . *I 1. ' l . . . . _ ! | M . . .. __ . _. I, | 1 . _| , [ '|.. . . "|| . . . . 'WI '! '. , ' ,. ; | .. |. ' . |z| '.WH . _| .' _||-.:'”|?..""" . . ” |) " "" ” . ];Juuwwh-ni 1 |* M | | | 11 | V . '_ | . _|. ' _ | ' , | _| | ' .. ** '+'. fj. .' r 4 | | A H 1 | .. | * it | | * | _* | |1 . . . _ . || '| :* . *I -l | I' . * V . . rv ) ! ||'|' '. ' ' ' .|* i . |Å ] J:. | | I _ .l .. . . ' l "* lv ll & - .l . ' r. . .. |. . |r . .
KA P I T E L 4- Nuvarande ordning
A. Särskilda regionala organ för staden och länet
]. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
För överståthållarämbetet gäller instruktion den 5 december 1947 med se— nare ändringar och för länsstyrelsen Iänsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 med senare ändringar.
De båda myndigheternas arbetsuppgifter är i stort sett likartade, även om vissa faktiska skillnader råder t. ex. till följd av att staden i en del fall genom sina organ ombesörjer verksamhet som eljest är statlig. Vidare tor- de vissa relativa skillnader i arbetsuppgifternas omfång föreligga; bl. & erfordras mindre insatser i fråga om granskning och kontroll i de fall, där en länsmyndighet inom sina gränser har en stad med en väl utbyggd och med experter försedd administrativ apparat. Å andra sidan medför den om- ständigheten att en storstad bildar området för länsmyndighctens verksam- het ökadc arbetsuppgifter på vissa områden.
Överslåthållarämhetet är beträffande indelningen i avdelningar och sek- tioner annorlunda organiserat än länsstyrelsen. På överståthållarämbetets båda kansliavdelningar handläggs i huvudsak sådana ärenden, som. på läns- styrelsen handläggs på landskansliet, ävensom vissa ärenden av kamera] natur. På överståthållarämbetets skatteavdelning går i stort sett de åren— den, 50111 på länsstyrelsen handläggs på landskontorets taxe-rings- och upp- bördssektioner, varjämte även här handläggs vissa kamerala ärenden.
En viss integration har på senare tid kommit till stånd, i det att för över— ståthållarämbetet och länsstyrelsen inrättats gemensamma, på överståt— hållarämbetets stat uppförda civilförsvars- och allmänna beredskapssek- tioner.
2. Arbetsnämnden och länsarbetsnämden
Enligt 1 & i instruktionen för länsarhetsnämnderna den 27 juli 1957 finns såsom lokalmyndighet för frågor tillhörande arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde i Stockholms stad en arbetsnämnd och i Stockholms län en länsarbetsnämnd.
3. Vägförvaltningen I 13 5 lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar föreskrives att väghåll- ningen för Kronans räkning handhaves av väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen samt vägförvaltningarna i länen. Beträffande Stockholms stad föreskri— ves att det inseende i fråga om väghållningen, som i ett län ankommer på Vägförvaltningen, utövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa arbetsuppgifter är i huvudsak hänförliga till statlig kontroll över arbeten på väg- och gatunätet, direkt tillsyn över underhåll, granskning och godkännande samt bestämmande av statsbidragsunderlag i vad gäller arbetsplaner för väg— och gatuföretag, granskning av upphandlingar och godkännande av entreprenörer, granskning av slutredovisningar, beredande av frågor avseende ifrågasatta förändringar i det statsbidragsberättigade väg- och gatunätet, biträde vid upprättande av fördelningsplan för statsbi- dragstilldelning till byggande av vägar och gator samt vid upprättande av underhållsberäkning ävensom handläggande av ärenden rörande byggnads-, stads-, general- och regionplaner på länsnivå.
4. Länsingeniören för vatten och avlopp På motsvarande sätt som inom vägvåsendets område handläggs inom väg— och vattenbyggnadsstynelsen för Stockholms del de uppgifter som på läns- planet tillhör länsingeniörens kompetensområde. Huvudsakligen hänför sig dessa arbetsuppgifter till frågor om bidrag samt om samordning mellan Stockholms stad och randkommunerna beträffande vattenförsörj ningen och utbyggnaden av avloppsnätet.
5. Länsurkitekten
För Stockholms stads del handläggs de arbetsuppgifter, som på länssidan handhas av länsarkitektcn och som väsentligen hänför sig till plangransk- ning, på så sätt att byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå tillhandahåller över— ståthållarämbetet expertis för granskningen.
6. Överlantmiitaren Överlantmätarens i Stockholms län verksamhet har anknytning till Stock— holms stad såvitt avser fastställelse av sådana förrättningar angående ägo- uthyte och laga skifte, över vilka besvär ej anförts. Stockholms stad har eget stadsmätningsväsende.
7. Husläkaren
I=St=ockholms stad har förste stadsläkaren att, vid sidan om sina uppgifter att'nnder hälsovårdsnämnden öva tillsyn över hälsovården i staden och jäm- väl i'ö'vrigt tillhandagå nämnden, fullgöra de uppgifter som annorstädes an— kommer på länsläkaren.
8. Länsveterinären
Förste stadsveterinären i Stockholms stad är vid sidan om sina arbetsupp- gifter i stadens tjänst expert hOS överståthållarämbetet på i stort sett sam- ma sätt som ]änsveterinären är en länsstyrelsens expert.
9. Länsnykterhetsnämnden
I Stockholms stad fullgörs de uppgifter som i länen handhas av länsnykter— hetsnämnden av Stockholms stads nykterhetsnämnd. Konsulentuppgifterna (tillsyn och instruktion) motsvaras härvidlag närmast av nykterhetsnämn- dens interna tillsyn och utbildning.
B. Gemensamma regionala organ för staden och länet 1. Bostadsnämnden
Sedan början av år 1963 finnes i enlighet med instruktionen för länsbostads— nämnderna i lydelse enligt kungörelse den 25 maj 1962 för Stockholms stad och Stockholms län en gemensam bostadsnämnd, Stockholms stads och läns bostadsnämnd.
2. Lantbruksnämnden
Enligt 19 å i instruktionen för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna den 28 oktober 1960 skall för varje län finnas en lantbruksnämnd. Verksam— hetsområdet för lantbruksnämnden i Stockholms län omfattar jämväl Stockholms stad.
3. Hushållningssällskapet Hushållningssällskap skall enligt 1 5 i kungörelsen den 10 juli 1947 med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation till verksamhets- område ha visst län. Ordalydelsen i paragrafen anger att Stockholms stad och län må hänföras till samma hushållningssällskap, vilket också skett.
4. Skogsvårdssty'relsen Enligt 1 5 i förordningen den 3 juni 1960 angående skogsvårdsstyrelser skall verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län jämväl om- fatta Stockholms stad.
5. Skolnämnden
Sedan den 1 juli 1964 har skolnämnden för Stockholms stad och län att inom staden och länet fullgöra de uppgifter beträffande skolväsendet som för landet i övrigt fullgöres av länsskolnämnderna.
C. Gemensamt regionalt organ för staden, länet och andra delar av riket m.m.
Av de regionala organ som har omedelbart intresse ur länsförvaltningssyn- punkt och som är gemensamma för staden och länet har socialvårdskonsu-
lenten i första distriktet jämväl Uppsala län beläget inom verksamhetsom- rådet.
Beträffande övriga regionala indelningar för den statliga verksamheten kan någon enhetlig indelningsgrund ej urskiljas. Även om länsindelningen mestadels utgör ramen, förekommer exempel på att Stockholms stad och län jämte ett eller flera andra län bildar underlag för ett regionalt organ och på att Stockholms stad samt delar av Stockholms län bildar sådant un- derlag. Även andra variationer i detta avseende förekommer. Emellertid torde ett' fullständigt kartläggande av alla regionala indelningar i här före- varande sammanhang erbjuda mindre intresse.
D. Pågående utredningar m.m.
Länsförvaltningen är f.n. föremål för ett antal utredningar som kan tänkas påverka uppbyggnaden av densamma.
Främst är att märka länsförvaltningsutr-edningens och länsindelningsut- redningens arbete. Förstnämnda utredning har att pröva länsförvaltningens uppbyggnad och därmed sammanhängande frågor sådana som inordnande av länsorgan i länsstyrelserna, ]ekmannainflytande i länsstyrelserna m.m. Länsindelningsutredningen har å sin sida att utreda frågan om inom vilka geografiska områden länsförvaltningarna skall verka.
I nära sammanhang med länsförvaltningsutredningen har landskontors- utredningen att utreda lämpligheten av taxerings- och uppbördssektioner- nas samt de blivande datakontorens utbrytande ur länsstyrelserna till fri- stående regionala myndigheter m. m.
Enbart inom länsstyrelsernas och överståthållarämhetets verksamhetsom- råden har beslut fattats om eller överväges reformer som var och en inom sitt område påverkar verksamhetens omfattning och därmed även frågan om den organisatoriska uppbyggnaden på längre sikt av en eventuell ge— mensam Iänsmyndighet för Stockholms stad och Stockholms län. Som exempel härpå må nämnas övervägandcna om inrättande av regionala för- valtningsdomstolar, om utsökningsärendenas framtida handläggning, om körkortsåterkallelsernas överflyttande till domstolarna, om bilregistrering- en, om natuwårdens och vattenvärdens framtida organisation, om upp— bördsväsendets förstatligande, om lokaliseringsverksamheten på länsplanet o.s.v. Beslut har redan fattats om länsstyrelsernas framtida befattning med polisärendena i samband med att polisväsendet den 1 januari 1965 förstatligas. Riksdagsbeslute-t rörande den nya trafikpolitiken kan också tänkas få återverkningar på länsstyrelsernas organisation.
KAPITEL 5
Synpunkter och förslag
Direktiven för utredningen anger två alternativa tänkbara lösningar på frågan om sammanförande av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en administrativ enhet, nämligen att problemet löses som en indelningsfråga genom ett sammanförande av staden och länet eller som ett mera organisatoriskt problem genom tillskapande inom den bestå- ende indelningen av en tillfredsställande regional förvaltning.
Av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen framgår att den hit- tillsvarande utvecklingen gått fram efter båda dessa alternativ. Sålunda finnes å ena sidan för staden och länet helt gemensamma länsorgan (t. ex. bostadsnämnd, Skolnämnd). Å andra sidan har inom ramen för den befint— liga delade organisationen inrättats för överståthållarämbetet och länssty- relsen gemensamma civilförsvars- och allmänna beredskapssektioner.
Vid övervägande av dessa båda alternativ har utredningen beaktat olika förhållanden, för vilka utförliga redogörelser lämnas i andra avsnitt av detta betänkande och som medfört, att Stockholms stads funktionella omfatt- ning i dagens situation är vida större än den administrativa. Sålunda har de stora strukturella förändringarna i området, den stora befolkningsök- ningen i kommunerna omkring Stockholm, den alltmer sammanhängande bebyggelsen i detta område, trafikförhållandena och behovet av samordnad planering på olika områden medfört att begreppet Stor-Stockholm blivit en påtaglig realitet.
Angivna förhållanden gör det angeläget att på den statliga sidan tillska- pas en förvaltning, som svarar mot det moderna storstadssamhällets behov, utformning och omfattning.
Mot denna bakgrund torde det icke vara realistiskt och rationellt att med bibehållande av de för den statliga förvaltningen gällande administrativa gränserna mellan staden och länet överväga en för de båda enheterna inte— grerad statlig regional förvaltning. Den allmänna utvecklingen i stock- holmsområdet torde, såvitt utredningen kan bedöma, komma att fortsätta. Att under sådana omständigheter bibehålla en regional indelning som ut- vecklingen i viss män kan sägas redan ha löpt ifrån, kan enligt utredning- ens mening ej innebära en lösning på sikt.
Utredningen har därför utmönstrat detta alternativ och begränsar sina bedömanden på den statligt administrativa sidan till alternativet indelnings-
ändring, d. v. s. tillskapande av en regional enhet med en fullt integrerad or- ganisation. För en sådan enhet använder utredningen i det följande beteck- ningen »län».
När utredningen sålunda stannat för indelningsalternativet har jämväl förhållandena inom den kommunala sektorn beaktats. Såsom i andra sani— manhang i detta betänkande omnämnes, existerar redan ett på olika sätt för skilda geografiska områden och verksamheter uppbyggt samarbete. Olika utredningar och förhandlingar i syfte att intensifiera och organisatoriskt förbättra detta samarbete pågår. Denna utredning anlägger för egen del (kap. 9) synpunkter på detta förbättrade samarbete, som innebär ett för- ord för tillskapande av ett gemensamt landstingsområde för Stockholms stad och Stockholms län. Även mot bakgrunden av detta ställningstagande framstår det som naturligt och riktigt att en statlig administrativ organisa— tion tillskapas för ett sammanslaget län.
Då förord alltså gives för en länsindelningsändring, som innebär att hu— vudstaden ej längre ensam skall fungera såsom en statlig regional förvalt- ningsenhet utan i detta avseende ingå i ett Stor-Stockholmslän, har utred— ningen, som framgår av den i betänkandet ingående redogörelsen för ut- redningsuppdraget, emellertid så begränsat sina ställningstaganden till det nya länets storlek, att här endast räknas med ett sammanförande av staden och länet i dess nuvarande utsträckning. Ett ställningstagande till frågan om yttre delar av Stockholms län skall föras till annat eller andra län, eller om delar av annat eller andra län skall föras till det gemensamma länet, skulle föregripa länsindelningsutredningens arbete och bedömanden. Det torde därför få ankomma på sistnämnda utredning att avgiva förslag i detta hänseende.
Redan det förhållandet att utredningen ej anser sig böra taga ställning till Stockholms—länets definitiva omfattning innebär i viss män att möj— ligheterna att föreslå en detaljerad organisation för en gemensam länsad— ministration begränsas. Härtill kommer, såsom framgår av redogörelsen i föregående kapitel, även att inom de närmaste åren flera utredningar eller under prövning varande förslag kan påverka frågorna både om uppgifter för den statliga länsadministrationen och om dess uppbyggnad. Främst kan härvidlag resultaten av länsförvaltnings— och landskontorsutredningarnas arbete väntas bli av betydelse.
Hela det frågekomplex som utgörs av länsadministrationens territoriella avgränsning, arbetsuppgifter och uppbyggnad samt kompetensfördelning- en mellan olika länsorgan inbördes kan således inom en nära framtid bli föremål för principiella och betydelsefulla avgöranden. Enligt utredning— ens mening kan några avgörande skäl för en i väsentliga avseenden annor— lunda uppbyggd länsadministration i ett huvudstadslän emellertid ej åbe- ropas, utan densamma bör i stället så långt möjligt uppbyggas efter samma principer som för landet i övrigt. Då det synes naturligt och riktigt att be—
dömandena beträffande länsförvaltningen för landet i dess helhet så långt möjligt göres i ett sammanhang, begränsar sig utredningen till att lämna synpunkter i stora drag på organisationen av en Iänsmyndighet, uppbyggd efter de principer som gäller i nuläget. Utredningen nöjer sig sålunda med att i stora drag skissera en länsmyndighet och tar ingen ställning till de många detaljspörsmålen beträffande den personella uppbyggnaden av ver- ket.
Även om sålunda starka skäl kan anföras för att frågan om uppbygg- naden av en länsförvaltningsorganisation för ett huvudstadslän prövas i ett större sammanhang, kan flera skäl anföras för att frågan om tillskapan- de av ett gemensamt organ på arbetsmarknadssidan redan nu upptages till prövning. Härför talar främst följande omständigheter och synpunkter, som framkommit vid utredningens samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Stockholms stad har en synnerligen differentierad arbetsförmedling med ett flertal specialexpeditioner. I praktiken svarar också stadens arbetsför- medling för en betydande del av förmedlingsuppgifterna inom hela Stor- Stockholms arbetsmarknad. Denna koncentration av förmedlingsverksam- heten har medfört, att stadens arbetsförmedling intar en central ställning som arbetsförmedlingsorgan på Stor-Stockholms arbetsmarknad. Vidare ut— gör tjänstemannaförmedlingen i Stockholms stad gemensam central för staden och länet och förmedlingsexpeditionen för sjukvårdspersonal vid stadens arbetsförmedling betjänar även länet.
I frågor som rör byggnadsarbetsmarknaden i Stor-Stockholm förekom- mer ett mycket nära samarbete mellan länsarbetsnämnden och arbetsnämn— den. De båda nämnderna gör gemensamt upp prognoser över den sannolika utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamhet i detta område. Samråd äger också rum mellan nämnderna då det gäller beviljande av igångsättningstillstånd för byggnadsföretag.
Sådana försvarsärenden, som länsarbetsnämnderna skall handlägga och som tillhör arbetsnämndens i Stockholms stad verksamhetsområde, hand- has av länsarbetsnämnden i Solna.
Någon klar gränsdragning mellan länets och stadens arbetsmarknad kan icke göras. Arbetsmarknaden i Stor-Stockholm bildar en enhet med tyngd- punkten förlagd till det egentliga Stockholm. Mot detta svarar, som nyss nämnts, en koncentration av förmedlingsverksamheten till stadens arbets- förmedling.
Något behov av att flytta upp ärenden eller ärendegrupper, som är ge- mensamma för staden och länet (Stor—Stockholmsfrågor), till arbetsmark- nadsstyrelsen för åstadkommande av samordning har icke ansetts före— ligga.
Med den aktiva arbetsmarknadspolitik, som nu bedrivs, har länsarbets- nämnderna fått omfattande planeringsuppgifter. Planeringen siktar icke bara till åtgärder, som motverkar arbetslöshet och främjar en hög och jämn
sysselsättning, utan avser också åtgärder som i lägen med arbetskrafts- brist aktiverar latenta arbetskraftsreserver.
För Stor—Stockholms del är förhållandena i nuläget sådana, att denna planeringsverksamhet samt de övriga åtgärder, som situationen på arbets- marknaden kan påkalla, nödvändiggör ett ingående samarbete mellan ar— betsnämnden och länsarbetsnämnden. Ett sådant fast organiserat samar— bete har, såsom nämnts, etablerats i fråga om byggnadsarbetsmarknaden. Onekligen skulle det vara en fördel om ansvaret för planeringsverksamhe- ten samt bedömningen och avvägningen av vilka åtgärder som behöver vid- tagas på Stor-Stockholms arbetsmarknad låg hos ett enda regionalt arbets- marknadsorgan. Administrativt skulle organisationen då kunna förenklas och bättre anpassas till de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden i Stor-Stockholmsområdet. Detta gäller såväl planerings— och andra kansli- uppgifter som den egentliga arbetsförmedlingsservicen.
Det torde i och för sig kunna övervägas om den mest ändamålsenliga lös- ningen ifråga om arbetsmarknadsorganisationen i Stor-Stockholm skulle vara att skapa ett särskilt administrativt arbetsmarknadsorgan enbart för detta område. Emellertid är det endast en mindre del av länets arbetsför— medlingsorgan, som ligger utanför Stor—Stockholm. Den övervägande delen av de utanför Stor-Stockholm liggande länsområdena torde dock ha star- kare anknytning till Stor—Stockholm och dess arbetsmarknad än till utanför länet liggande arbetsmarknadsområden. Med hänsyn härtill torde — i av— bidan på att Stockholms läns ytterområden eventuellt berörande förslag om ändrad länsindelning prövas —— den lämpligaste lösningen av frågan om ett enhetligt arbetsmarknadsorgan för Stor-Stockholm vara att hela Stock— holms län sammanföres med Stockholms stad under en arbetsnämnd.
De skäl, som tidigare anförts mot en sammanslagning av arbetsnämnden i Stockholms stad och länsarbetsnämnden i Stockholms län, nämligen att speciella, från länsindelningen avvikande förvaltningsområden borde und— vikas samt att staden och länet i övrigt hade skilda administrativa organ och att länet på andra områden utgjorde en enhet, torde numera icke kunna tillmätas någon avgörande betydelse. På olika områden har i stället, som tidigare nämnts, gemensamma organ för staden och länet redan inrättats.
Statskontoret har under innevarande år erhållit uppdrag att överse arbets- marknadsverkets organisation. Även om ett gemensamt arbetsmarknads— organ —— en arbetsnämnd för Stockholms stad och län — som en följd av pågående utredningar relativt snart efter sin tillkomst kan komma att för— ändras såväl organisatoriskt som ifråga om saklig, lokal och funktionell kompetens, talar starka skäl för att detsamma tillskapas så snart som möj— ligt och utan att det pågående utredningsarbetet beträffande arbetsmark— nadsve-rket och länsförvaltningen avvaktas. Utredningen beaktar härvid främst angelägenheten av att den samordning och integration som enligt nyss lämnad redogörelse redan i viss mån kommit till stånd når full effekt
först inom ett gemensamt regionalt arbetsmarknadsorgan. Härigenom er- hålles garantier för de enhetliga bedömanden och samordnade åtgärder inom Stor-Stockholms arbetsmarknad, som måste anses vara av den största vikt för bl. a. byggnadsverksamheten i hela regionen.
Ett sammanförande av arbetsnämnden i Stockholms stad och länsarbets- nämnden i Stockholms län kommer i organisatoriskt avseende att beröra i första hand kansliorganisationen men torde få konsekvenser även beträf- fande arbetsförmedlingens kontor och personalplan. Hithörande frågor faller visserligen inom ramen för det utredningsarbete, som bedrives inom stats- kontoret och som berör hela arbetsmarknadsorganisationen, men då detta arbete torde komma att taga en avsevärd tid i anspråk, anser utredningen att sammanförandet bör kunna ske utan att man avvaktar resultatet av denna översyn. Om sammanläggningen sker på grundval av den nuvaran- de organisationen, föregripes icke därigenom den kommande översynen. Det kan rent av anses vara en fördel att man vid verkställandet av denna kan tillgodogöra sig erfarenheter från den sålunda tillskapade organisationen. Sammanförandet av de båda arbetsmarknadsorganen synes alltså böra ske så snart som möjligt och utan att pågående utredningar avvaktas. Då en så- dan åtgärd emellertid måste föregås av ytterligare överväganden, torde det höra uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta personalplan och framlägga de övriga förslag, som kan påkallas för ett beslut om inrättande av en gemensam arbetsnämnd.
Beträffande övriga länsorgan inom verksamhetsområden, där man ej till- skapat för Stockholms stad och län gemensamma länsorgan, föreligger nå- gon motsvarighet i nuläget knappast till den organisatoriska integrationen på arbetsmarknadssidan. Anledning kan därför ej anses föreligga att före- gripa de kommande ställningstagandena beträffande länsförvaltningens or- ganisation och arbetsuppgifter. Utredningen, som utgått från att dessa ställ- ningstaganden kommer att göras inom de närmaste åren, begränsar därför sina bedömanden till vissa allmänna synpunkter.
Målsättningen för uppbyggnaden av en länsförvaltning för ett huvud- stadslän bör, som tidigare nämnts, vara att så långt möjligt åstadkomma en ordning som ej avviker från den för landet i övrigt gällande. Den omstän- digheten att enligt nuvarande ordning ett centralt verk för Stockholms stad handhar frågor som i landet i övrigt ankommer på länsorgan och att det centrala organet i nuläget besitter den bättre lokalkännedomen, synes så— lunda knappast kunna tillerkännas avgörande betydelse. Eftersom de rå- dande förhållandena, såsom utredningen ovan hävdat, motiverar en gemen— sam länsförvaltning för de nuvarande administrativa enheterna Stockholms stad och Stockholms län (eller delar därav eller ett utökat Stockholms län), synes denna länsförvaltning också böra byggas upp på ett sådant sätt, att antalet organ som har att från samma utgångspunkter taga befattning med likartade frågor i denna länsenhet principiellt begränsas till ett.
Med hänsyn till behovet av att främst frågor som sammanhänger med samhällsplaneringen och utbyggnaden av storstadsområdet kan göras till föremål för samordnade och enhetliga bedömanden på det regionala planet bör sålunda, liksom beträffande överståthållarämbetet och länsstyrelsen, i första hand en för Stockholms stad och län gemensam länsadministration ifrågakomma för de arbetsuppgifter, som i nuläget handhas av Vägförvalt- ningarna, länsarkitekterna och länsingenj örerna i länen.
Vad härefter angår den gemensamma myndighet, som vid tillkomsten av ett huvudstadslän skulle tillskapas för de förvaltningsuppgifter, vilka nu handhas av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, redo- visar utredningen i enlighet med vad tidigare anförts en skiss till organisa- tion i stora drag. Vid upprättandet av denna organisationsskiss har utred- ningen så långt möjligt sökt följa de principer, som för närvarande gäller för länsstyrelserna.
Emellertid torde vid uppbyggandet av en Iänsmyndighet för ett län som omfattar Stockholms stad och Stockholms län vissa avvikelser från prin- ciperna för länsstyrelsernas organisation bli nödvändiga.
Detta framgår av det förhållandet att ärendemängden och antalet befatt- ningshavare vid överståthållarämbetet och den nuvarande länsstyrelsen var för sig betydligt överstiger vad som förekommer vid det stora flertalet länsstyrelser. Tillsammans sysselsätter de båda myndigheterna i nuläget närmare 1000 befattningshavarel, varav mer än hälften på skatteavdel- ningen resp. taxeringssektionen.
Redan det nya verkets storlek torde sålunda motivera en utvidgad orga- nisation. Härtill kommer att den nya länsmyndighetens arbetsuppgifter kan förutses bli i viss mån särpräglade som en följd av länets struktur.
Till en början kan länschefen i det sammanslagna länet förutsättas få en arbetsbörda av en delvis annan karaktär än landshövdingarnas. Uppenbar— ligen torde den omständigheten att länet skulle omfatta huvudstaden med— föra vissa göromål, som saknar motsvarighet i andra län. Även de länschefs— uppgifter som svarar mot landshövdingarnas göromål i länen torde emeller- tid i huvudstadslänet med dess expansiva karaktär _ utbyggnads— och samordningsfrågorna i Stor-Stockholm, skärgårds— och fritidsfrågor etc. _ bidraga till att länschefens verksamhet blir förhållandevis mer omfattande och utåtriktad. Detta medför att han måste antagas få minskade möjlig- heter att ägna sig åt den inre lednings- och samordningsverksamheten i det stora länsverket. Av den anledningen anser utredningen att det bör inrättas en tjänst som souschef, i viss mån motsvarande underståthållaren hos det nuvarande överståthållarämbetet.
Vidare synes en i förhållande till länsstyrelsernas uppbyggnad avvikande avdelnings- och sektionsindelning motiverad med hänsyn till de särskilda förhållandena.
1 Tillfällig årsarbetskraft inräknad.
Det nya länsverket bör förslagsvis byggas upp på följande sätt: Avdelning I med
a. överexekutorssektion b. socialsektion c. allmän sektion
Avdelning II med a. trafiksektion b. planeringssektion c. civilförsvarssektion d. allmän beredskapssektion
Avdelning III med
a. kameralsektion
b. personalsektion
c. prövningsnämndssektion d. uppbördssektion
A vdelning IV med a. allmän taxeringssektion med taxeringskontor b revisionssektion c. varuskattesektion d kupongskattesektion
Det är tänkbart att det vid en sammanslagning av två så stora verk som det här är fråga om efter en närmare analys av ärendemängd och övriga inverkande omständigheter kan visa sig motiverat att ändra och utöka den angivna sektionsindelningen. Sådana förhållanden kan tänkas föreligga t. ex. beträffande polis- och utlänningsärenden, av vilka de senare på över— ståthållarämbetet handläggs på en särskild utlänningssektion. Vidare synes icke osannolikt att prövningsnämndsarbetets omfattning kan motivera ett utbrytande av den tänkta prövningsnämndssektionen till en självständig avdelning eller att personalsektionen, i stål-let för att tillhöra viss avdelning, utbrytes till en särskild enhet.
Utredningen har vid upprättandet av denna organisationsskiss tagit hän- syn endast till nu rådande förhållanden. Självfallet kan den skisserade or- ganisationen komma att i olika hänseenden påverkas av de ändringar be— träffande länsadministrationens uppgifter och uppbyggnad, som blir följ— den av det omfattande utredningsarbete, för vilket sammanfattande redo- gjorts i det föregående. Sålunda kan i första hand väntas att bestämmelser—
na om länspolischefens expedition och det blivande datakontoret ger anled- ning till ändrad indelning.
Vad angår uppbyggnaden av sektionerna synes ärendena böra fördelas de olika enheterna emellan på följande sätt, därvid även för vissa sektioner beröres särskilda frågor.
Avdelning I (allmän avdelning)
Övererekutorsseklionen: Till sektionen hänföres de ärenden, som i den för länsstyrelserna gällande diarieplanen betecknas som >>utsökningsärenden>> och som f.n. handläggs på överståthållarämbetets första kansliavdelning (överexekutorssektionen) resp. på länsstyrelsens allmänna sektion.
Socialsektionen: Till denna sektion hänföres de ärenden, som på länssty— relsen handläggs på socialsektionen. Detta innebär, vad avser överståthållar- ämbetet, att utom de ärenden angående socialvård m. m., som ankommer på första kansliavdelningens socialsektion, på den nya länsstyrelsens social— sektion skall handläggas även vissa på andra kansliavdelningens allmänna sektion nu behandlade ärenden (angående hälso- och sjukvård m.m.).
Allmänna sektionen: Hit hänföres de ärenden, som enligt länsstyrelsernas diarieplan handläggs på allmänna sektionen, dock med undantag för utsök- ningsärenden och personalärenden. De till denna sektion hörande ärendena skulle, i vad avser överståthållarämbetet, hämtas från andra kansliavdel- ningens allmänna sektion samt, såvitt avser vissa ärenden angående han— del resp. utlänningar, från första kansliavdelningens allmänna sektion resp. utlänningssektion.
Avdelning II (planeringsavdeluing)
Trafiksektionen: På denna sektion bör ankomma att handlägga de åren— den som i länssyrelsernas diarieplan betecknas som »Bilregisterärenden», »Kör— och trafikkortsärenden» samt »Yrkcsmässig trafik och körskolor» och som för närvarande behandlas på överståthållarämbetets andra kansli- avdelning (trafiksektionen) resp. på länsstyrelsens planeringssektion.
Planeringssektionen: Till sektionen hänföres samtliga de ärenden utom ovan för trafiksektionen angivna som på länsstyrelserna handlägges på planeringssektionen. För överståthållarämbetet innebär detta att vägären- dena brytes. bort från sitt nuvarande organisatoriska samband med trafik- ärendena på trafiksektionen samt att vissa ärendegrupper överföres från första kansliavdelningens allmänna sektion och andra kansliavdelningens utlänningssektion.
Civilförsvarssektionen och allmänna beredskapssektionen existerar redan som för överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län gemen- samma sektioner.
Avdelning III (kameral avdelning) Kameralsektionen: Hit hänföres alla de ärenden som på länsstyrelsen hand- lägges å kameralsektionen med undantag dock för »organisationsärenden» samt för personalärenden. Detta innebär överflyttande av de ärenden av kamera] natur som på överståhållarämbetets första kansliavdelning hand- lägges på allmänna sektionen samt på skatteavdelningens allmänna avdel- ning.
Personalsektionen: I ett verk med den storlek det här blir fråga om torde det föreligga ett särskilt uttalat behov av en samlad överblick över samtliga enheters personal exempelvis i samband med förslag till personalstater, frågor angående omflyttning av personal för utjämning av mera långvariga ojämnheter i arbetsbelastningen, utnyttjandet av vakanta tjänster m.m. Härtill kommer att en betryggande beredning av personalärenden ställer krav på goda insikter i det stora komplex av författningar och föreskrifter, som reglerar lönetekniska frågor och spörsmål i övrigt beträffande perso- nalens anställningsvillkor. Det minsta totala behovet av sådan expertis upp- kommer, om den samlas i en gemensam enhet.
l personalfunktionen ingår åtskilliga rent rutinmässiga göromål, t.ex. registrering av vissa data om personalens tjänstgöringsförhållanden. Dylika göromål torde fullgöras mest effektivt om de samlas i en enhet. Därigenom torde det vara möjligt att uppnå erforderliga arbetsmängder för speciali- sering och eventuellt mekanisering. Ett på detta sätt koncentrerat system för beredning av och service i personalfrågor kräver klara och säkra interna kommunikationer.
Vid uppbyggnaden av ett verk av här föreslagen storlek torde finnas an- ledning att överväga om ej den personalvårdande delen av verksamheten kan motivera anlitande av särskild personal, som då lämpligast bör ankny- tas till personalsektionen.
Rationaliseringsfrågor inom myndigheterna uppmärksammas bl. a. genom att en eller flera tjänstemän utsetts att såsom organisationsföredragande vid sidan av vanliga arbetsuppgifter ägna sig åt sådana frågor. Löpande torde bland dessa frågor aktualiseras spörsmål rörande lokalplanering, lokaldisposition, kontorsutrnstning och andra kontorstekniska hjälpme- del, gemensamma serviceanordningar och kontorsrutiner m. in. För lös- ningen av problem av denna art fordras icke sällan mer eller mindre om- fattande utredningar. Det kan ifrågasättas om det icke vid en Iänsmyndig- het för Stockholm och Stockholms län finns tillräckligt arbetsunderlag av nämnd karaktär för att heltidssysselsätta befattningshavare för biträde åt vederbörande organisationsföredragande med placering i personalsektionen.
Prövningsnämndssektionen: På denna sektion handläggs de ärenden, som nu behandlas på överståthållarämbetets och länsstyrelsens prövnings- nämndskanslier.
Uppbördssektionen: Till denna sektion hänföres de uppbördsärenden som
handläggs på uppbördsdetaljen vid överståthållarämbetets skatteavdelning samt de uppbörds- och folkbokföringsärenden, som på länsstyrelsen hand- läggs på uppbördssektionen.
Avdelning IV (skatteavdelning) Allmän taxeringssektion: Här handlägges alla på länsstyrelsens taxerings— sektion ankommande ärenden utom sådana som har samband med taxe— ringsrevision och varuskatt. Sektionen synes böra uppbyggas med arbets- detaljer, i stort sett motsvarande vad som gäller på överståthållarämbetets skatteavdelning, nämligen expedition, bolagstaxeringskontor, 5 st. taxerings— kontor (3 st. motsvarande de i överståthållarämbetets organisation f.n. befintliga samt 2 st. för det nuvarande länet) samt ATP—detalj.
Revisionssektionen föreslås uppbyggd på överståthållarämbetets revi— sionskontor och revisionsdetaljen vid länsstyrelsens taxeringssektion.
Varuskattesektionen uppbygges på varuskattekontoren vid överståthål- larämbetet och länsstyrelsen.
Kupongslcattesektionen bildas av kupongskattekontoret vid överståhållar- ämbetets skatteavdelning.
Ärendemängden på var och en av avdelningarna i en så uppbyggd läns- myndighet torde bli betydande och som en följd härav torde antalet befatt— ningshavare bli stort på varje avdelning. För att avdelningscheferna skall få erforderlig tid att ägna sig åt samordnande uppgifter och utåtriktad verk- samhet synes dc höra till sitt förfogande få biträdande avdelningschefer i likhet med vad på vissa håll genomförts å landskontoren i de större länen.
Av innehållet i detta betänkandes »Avdelning III» framgår vikten av att länsorganen är så rustade att risker för fördröjningar i gransknings- samt fastställelse- och andra beslutsåtgärder ej uppkommer. De frågor som sam- manhänger med samhällsplanering och bebyggelse är emellertid endast ett exempel på ett arbetsområde, som erfordrar en tillräcklig personalnumerär och motsvarande förhållanden föreligger inom andra områden av det nya länsverkets arbetsområde. Ehuru utredningen ej tagit närmare ställning till den personella uppbyggnaden anser utredningen sig dock böra framhålla vikten av att personalnumerären i det nya verket från början blir sådan, att förutsättningar skapas för en effektivt arbetande Iänsmyndighet.
Av stor vikt för att en myndighet av den storlek varom här är fråga skall kunna arbeta effektivt är att lämpliga och så långt möjligt gemensamma lokaler ställs till förfogande redan vid verksamhetens början. Kan så ej ske löper man risk att en del av de fördelar, som kan vinnas med den för— ordade sammanslagningen, går förlorade eller äventyras. Utredningen, som själv saknar möjlighet att anvisa någon lösning, på lokalfrågan, har vid överläggningar med byggnadsstyrelsen framhållit här antydda synpunkter
och räknar med att lokalfrågorna skall kunna lösas under den övergångstid man uppenbarligen måste räkna med.
Då utredningen som framgått av vad tidigare anförts kommit till den slutsatsen att en gemensam länsmyndighet för Stockholms stad och län bör tillskapas med samma arbetsuppgifter som de som åvilar länsstyrel- serna i länen, finner utredningen det naturligt att denna nya Iänsmyndig- het benämnes >>länsstyrelse>>. Hänsynen till praktiska olägenheter ur författ- ningstekniska m.fl. synpunkter talar även mot en annan benämning.
Vad härefter angår frågan om tjänstetitel för länschefen synes det från denna utgångspunkt vara följdriktigt att benämningen »landshövding» kommer till användning. För bibehållande av titeln »överståthållare» kan emellertid anföras, att denna benämning har gammal anknytning till Stock— holm, huvudstaden och det nya länets residensstad, samt att överståthålla- ren enligt nu gällande instruktion för överståthållarämbetet har vissa upp- gifter, som för landshövdingarnas del saknar motsvarighet i nuvarande läns- styrelseinstruktion.
Om övervägande skäl skulle anses tala för bibehållande av titeln »över— ståthållare» synes det naturligt att för souschefen i den nya länsstyrelsen väljes titeln »11nderståthållare»; väljes däremot titeln »landshövding» synes souschefen böra benämnas »vice landshövding».
Avdelningscheferna bör benämnas, för var och en av allmänna och plane- ringsavdelningen »landssekreterare», för kamerala avdelningen »landskam- rerare» och för skatteavdelningen »skattedirektör».
Benämningar på övriga befattningshavare inom det nya verket torde höra i huvudsak anslutas till vad som gäller för länsstyrelserna.
Utredningen föreslår sålunda att överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län sammanfö- res till en för Stockholms stad och län gemensam Iänsmyndighet från tid- punkt, som fastställes sedan pågående, länsförvaltningen och länsindelning- en berörande utredningar slutförts;
att arbetsnämnden i Stockholms stad och länsarbetsnämnden i Stock- holms län snarast möjligt och utan avvaktan på nyss föreslagen länsindel- ningsändring sammanföres till ett för Stockholms stad och län gemensamt arbetsmarknadsorgan; samt
att det uppdrages åt arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta personalplan för det nya arbetsmarknadsorganet och föreslå övriga åtgärder som påkallas för tillskapandet av detsamma.
jr” :th
.'||_' ”:||- 'rl. |”?
I”: £
r'mmmthwdnr' " '. - " - _ .' . i ' v .. qnldulpaLMbpv'v '" _ _._—;; ; _"'.-. l-d '.'F: '-'||—'|f|—- , ) -_|_.',_ få!? __ |...
_»i' Tf'l. .,____ _ .. " _"'_Lå ,._ __, _
|. . rt|'—-'| |_
_|______ _ . . " ". laughing-| _'_._"—-._.__ __-__..' !:)"le "*.." if it...; _ __ . m'miusu n!!-; _ Cl,—lLEHFF _lfti-Ä'£__ .. gifwa" .. . .numeerä'llllilmä _ _ . '.. _? ..?? _l|.'l,-"'£'._f, '|'B.' _____ __.4 _ _ _ antisemitism-| » .."; »|: . . ...i . .. Pm" ”WW?" ' ' '- ' fi:. :. ' . ,. www-'em ....'_ » . . , »... ":— twi"-m..||' . '- _ _ . _ . _ - r.]lllim...rr"]_|_:|m_ ' _.V __ . _ _ __ " _ .— ._ »_ -. .H. wmmmnuänpr ' " . . . *ufluqmjfiu |_u__ J'Fnihu'uriilge _|, , | :| 5] m. man; 'ämnjmdgjmlm (gullviva—'_'» alma ibm. '_wa
c""'— lf
,i'q ._".. ' . ||_._| Jri ' , '- || . "fllijjljfl .. will,; __..ll1'p..'_ :|. _'.
...jll' |
r.f.n (.mtfi_[:-|1"_$lilh | _
u.- fu' pm.. _ al qm- in .a; |..|||| ”ray-q . tajt tg n'n' "& gammel. Pil **Wllfftim'h'fåm- |. .,... .. _ mum. 'uräauädnmu; ama" nig-[liir .=|.'
. .. : .— ta...... aan- r'm' 'ifrlitc'rrrjcni'ä; _åuli' _' . . | pengarna?? '
Lim '! jam, || "
Jr _TF |
..., små-" "i ' [31,lg1jl1'tiha"'f_'la..'d ”I"?" . _._. __ __=_ J.J. _..'_._T_|_.|_'_. .___J_| __ . » _ ,, ';.Ä
AVDELNING III
KOMMUNALA SAMARBETS- OCH SAMORDLNINGSFRÅGOR
11r' » " .."—'.t-
KAPITEL 6
Sjukvårdsfrågorna
A. Stockholms stad
Enligt Kungl. medicinalstyrelsens sjukhusförteckning fanns vid 1963 års ingång vid sjukhus drivna av Stockholms stad följande antal vårdplatser.
Lasarett.
Sabbatsbergs sjukhus:
1. Medicinsk klinik I
» klinik II Kirurgisk klinik I ..........
» klinik II .......... Kvinnoklinik,1 därav gynekolo- gisk avdelning .............. barnbördsavdelning ........ (i. öron—, näs— och halsklinik , . . . 7. ögonklinik1 ................ 8. Röntgenavdelning 9. Anestesiavdelning .......... 10. Kliniskt-kemiskt laboratorium 11. Patologavdelning1 12.
50
pw
C:!
Foniatrisk avdelning ........
S:t Görans sjukhus:
. Medicinsk klinik I » klinik II ........ » klinik (Garnisons- sjukhnset) ........ Kirurgisk klinik Lungklinik ................ Ortopedisk klinik (inkl. tbc.) . Klinik för långvarigt kropps- sjuka ...................... 8. Psykiatrisk klinikl .......... 9. Hudklinik .................. 10. Röntgenavdelning .......... 11. Röntgenavdelning (Garnisons- sjukhuset) ......... 1 2 3
313
?
kl
1 = undervisningssjukhus resp. -k1inik(-avdelning).
134 95
114 168 137
118
97 81 96
12. 13. 14. 15.
Anestesiavdelning Kliniskt-kemiskt laboratorium Patologavdelning1 Plastikkirurgivsk klinik ......
S:t Eriks sjukhus:
1 2. 3. 4
5 6.
959525]
. Medicinsk klinik I
» klinik II » klinik III1 ........ » klinik IV (njurkli-
nik) R
'. Kirurgisk klinik ............ 148
Kvinnoklinik, därav gynekologisk avdelning . . . . 71 barnbördsavdelning 30
Röntgenavdelning — Anestesiavdelning ..........
Kliniskt—kemiskt laboratorium
Patologavdelning1
Södersjukhuset — Sachsska barnsjuk-
huset: 1. Medicinsk klinik I ........ 34 2. » klinik II ........ 87 3. » klinik III ........ 87 4. » klinik IV ........ 103 5. » klinik V (kardiolo-
gi) .............. 16 6. Kirurgisk klinik I .......... 137 7. » klinik II .......... 136 8. Kvinnoklinik, därav
gynekologisk avdelning . _ . . 41 barnbördsavdelning ...... 137 9. Medicinsk barnklinik (Sachs- ska barnsjukhuset) ........ 98 jämte kirurgisk avdelning 22 10. Öron-, näs— och halsklinik . . . . 57 11. ögonklinik ................ 19 12. Ortopedisk klinik .......... 62 13. Geriatrisk klinik ........... 118 14. Klinik för långvarigt kropps- sjuka .................... 150 15. Psykiatrisk klinik .......... 84 16. Neurologisk klinik .......... 68 17. Hudklinik .................. 66 18. Röntgendiagnostisk avd. I . . _— 19. » avd. 11 . . _— 20. » avd. 111 . . — 21. » avdelning (Sachsska barnsjukhuset) . . —— 22. Radioterapeutisk klinik ...... 28 23. Anestesiavdelning .......... — 24. Kliniskt-kemiskt laboratorium — 25. Kliniskt-bakteriologiskt labora- torium .................. — 26. Kliniskt-neurofysiologiskt labo- ratorium ................ »— 27. Patologavdelningl .......... — 28. Neurokirurgisk klinik ...... 37 29. Audiologisk avdelning ...... — 30. Yrkesmedicinsk avdelning _ 31. Rehabiliteringsavdelning . . . . —— 32. Medicinsk experimentavdel- ning för dagsjukvård och efterkontroll .............. _— — lnfektionsavdelning (dispone- ras i mån av behov av samt- liga kliniker) ............ 12 Södra barnbördshuset: Gynekologisk avdelning ........ 49 Barnbördsavdelning ............ 84 Sanatorium Söderby sjukhus: ................ 290 Epidemisjukhus
Stockholms epidemisjukhus:
1. Klinik 11
2. Klinik n1 ........... (501
3. Öronavdelning .............. _— 4. Röntgenavdelning ............ _ 5. Kliniskt-kemiskt laboratorium — 6. Kliniskt-fysiologiskt laborato— rium ................. . . . . — Mentalsjukhus Långbro sjukhus: 1. Kvinnliga kliniken I 242 2. Kvinnliga kliniken II ...... . 276 3. Manliga kliniken I .......... 247 4. Manliga kliniken II .......... 281 5. Kliniskt-kemiskt laboratorium — Beckomberga sjukhus: 1. Kvinnliga kliniken I ........ 266 2. Kvinnliga kliniken II ........ 264 3. Manliga kliniken I ........ . 124 4. Manliga kliniken II .......... 260 5. Manliga avd. III+kvinnliga avd. 111 .................... 417 6. Manliga kliniken IV .......... 280 7. Kliniskt-kemiskt laboratorium _— S:t Eriks sjukhus mentalklinik: Allmän avdelning .............. 382 Allmän avdelning .............. 315 Upptagningshem för alkolholska- dade ........................ 18 Rånäs sjukhus: .................. 150 Tuberkulossjukstugor Tjärnans sauatoriums huvudbygg— nad: ........................ 40 Tjärnaus sanatoriums annea'bygg- nader: ...................... 31
Sjukhem för långvarigt kroppssjuka
Stigberget-Åsö sjukhus, varav Stigbergets sjukhus .............. 132
Åsö sjukhus .................... 87 Blackebergs sjukhus: ............ 441 Vårdhemmet Stureby: ............ 888 Sabbatsbergs vård- och ålderdoms- hem, 10 avd.2: ................ 360
1 = undervisningssjukhus resp. -klinik (-avdelning). 2 Enligt Kungl. Maj:ts beslut 24/11 1961 skall endast. vissa bestämmelser i sjukhuslagstift- ningen äga tillämpning beträffande ifrågavarande vårdavdelningar.
Stadshagsgdrdeu, 3 avd.1: [ålderdomshemmet Fristad, 1 avd]: 14 Rosenlunds vård- och ålderdoms-
hem, 15 avd.1: ................ 548 Hemmet för gamla, 6 avd.1: . . . . . . 192 Vårdhemmet Högalid, 7 avd.1: . . . . 267
Sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka
Ihrfeltska barnhemmet: .......... 9
Sjukhem för konvalescenter
Stiftelsen Martin Gebers konvale- scenthem: ................ 110
Heijkeuskjölds konualescenthem: . . 60
Elfviks sjukhem: ................ 31 Jacques och Galathée Lamms kon- Maria sjukhem: ................ 31 vulescenthem för tuberkulos- Karlshälls sjukhem: ............ 30 sjuka: ...................... 9 Tammsviks sjukhem: ............ 46 Stenby kouualescenthem: ...... 35 Vårby sjukhem: ............... 36 Ösbyholms konvalescenthem: . . . . 50
Serafimerlasarettet har genom avtal år 1947 mellan staten och Stock- holms stad förvärvats av staden men enligt senare träffad överenskommelse behålles huvudmannaskapet av staten t. o. m. den 30 juni 1968. De omkring 330 vårdplatser, som beräknas kvarstå efter pågående ombyggnadsarbeten vid sjukhuset, bör inräknas i stadens vårdplatstillgång.
Genom avtal har staden därjämte —— främst genom ekonomiska åtagan- den —- tillförsäkrat sig dispositionsrätt till vissa vårdplatser vid andra sj uk- hus, nämligen
Karolinska sjukhuset ........................... 626 Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus , . . . .............. 114 Allmänna barnbördshuset ..................... 109 Ersta sjukhus ..................................... 125 ansjukhuset San1a1ite11 ............................ 125
1 099
Stadens vårdplatstillgång kan således anges ti'll drygt 13 400. Det sammanlagda antalet vårdplatser å sjukhus, drivna av Stockholms stad, utgjorde enligt ovanstående redovisning 12 018.
B. Stockholms läns landsting
Antalet vårdplatser vid sjukhus, drivna av Stockholms läns landsting, ut— gjorde vid samma tid enligt medicinalstyrelsens förteckning 3 049, fördelade enligt följande.
Lasarett. Danderyds lasarett: 3. Kvinnoklinik, därav
1. Medicinsk klinik ............ 106 gynekologisk avdelning . . . . 63 2. Kirurgisk klinik ............ 141 barnbördsavdelning ...... 81
1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut 24/11 1961 skall endast vissa bestämmelseri sjukhuslagstift— ningen äga tillämpning beträffande ifrågavarande vårdavdelningar.
Öron-, näs- och halsklinik . . . . Infektionsklinik Klinik för långvarigt kropps- sjuka
Psykiatrisk klinik 8. Barn- och ungdomspsykiatrisk klinik ....................
9. Röntgenavdelning 10. Anestesiavdelning 11. Patologavdelning ............ 12. Rehabiliteringsklinik ........ 13. Kliniskt-kemiskt laboratorium 14. Kliniskt-fysiologiskt laborato- rium
.es-w-
(|
Södertälje lasarett:
1. Medicinsk klinik jämte avdelning för långvarigt kroppssjuka
2. Kirurgisk klinik
3. Kvinnoklinik, därav
gynekologisk avdelning barnbördsavdelning ........
Öron-, näs- och halsklinik
Röntgenavdelning ............ Anestesiavdelning ............
99.»—
Norrtälje lasarett:
1. Medicinsk klinik jämte avdelningar för långva- rigt kroppssjuka (dessutom 25 platser ej i bruk på grund av personalbrist)
2. Kirurgisk klinik jämte barnbördsavdelning
3. Röntgenavdelning ............
Löwenströmska lasarettet:
1. Medicinsk klinik jämte avdelning för långvarigt kroppssjuka Kirurgisk klinik
Röntgenavdelning ............ Anestesiavdelning ............
een
30 31 22
53
78 70 13
53
39 87
1. Medicinsk klinik ............ 87 jämte avdelning för långvarigt kroppssjuka .............. 156
2. Kirurgisk klinik ............ 87
3. Röntgenavdelning ............ —
4. Anestesiavdelning ............ 16
östhammars lasarett:
Allmän avdelning .............. 57 Barnbördsavdelning ............ 5
Avdelning för långvarigt kropps- sjuka .................... 64
Sanatorium
Länssanatoriet, Uttran .......... 233
Förlossningshem
Nynäshamns förlossningshem: ...... 7
Sjukhem för långvarigt kroppssjuka
Djursholms sjukhem: ............ 19 Färingsö sjukhem: .............. 17 Lidingö sjukhem: .............. 94 Lövstalunds sjukhem: .......... 24 Sundbybergs sjukhem: .......... 23 Södertälje sjukhem: ............ 70 Vaxholms sjukhem: .............. 34 Väsby sjukhem: ................ 30 Västerhaninge sjukhem: ........ 40 Solstickegården i Täby: .......... 20
Sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka
Albyhemmet: .................. 16 Bylehemmet: .................. 22 Hackholmssundshemmet: ........ 14
Husbyhemmet: .................. 15 Norrbyhemmet: ................ 65 Norrtäljehemmet: .............. 67 Knivstahemmet: ................ 22
Rimbohemmet: ................ 10 Ulvsundahemmet: .............. 80
Sjukhem för konvalescenter
Saltsjöbadens badhotell: ........ 112
På motsvarande sätt som staden har landstinget genom avtal tillförsäkrat sig dispositionsrått till vissa vårdplatser vid andra sjukhus, nämligen
Karolinska sjukhuset ........................................ 321 Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus ............................. 44 Allmänna barnbördshuset ...................................... 37 Ersta sjukhus ...................... . . ....................... 20
422
Därutöver har landstinget avtal angående Akademiska sjukhuset i Upp- sala, som innebär att ca 100 platser vid sjukhuset kan beläggas med patien- ter från Stockholms län.
Landstingets vårdplatstillgång kan således anges till nära 4 600.
C. Samarbetet mellan staden och landstinget
Utvecklingen i stockholmsområdet har efter hand framtvingat allt närmare samverkan och samarbete mellan de båda inom området verksamma sjuk- vårdshuvudmännen. I det följande lämnas en redogörelse för utbyggnaden härav efter år 1951.
Stadskollegiet beslöt den 26 juni 1952 föreslå Stockholms läns landstings förvaltningsutskott upptagande av förhandlingar angående gemensam pla— nering av sjukhusväsendet i Stockholms stad och län. Sedan landstingets förvaltningsutskott för sin del den 6 februari 1953 utsett en delegation att representera landstinget vid dylika förhandlingar, beslöt stadskollegiet att likaledes utse en delegation för nämnda förhandlingar.
Utredningsarbetet med sikte på en gemensam planläggning och samord- ning av sjukvården i storstockholm kom på allvar i gång i slutet av år 1954, sedan stadens och länets sjukvårdsförhandlingsdelegerade uppnått enighet om riktlinjerna härför.
Under år 1955 utsedda förhandlingsdelegerade arbetade under ledning av opartiske ordföranden universitetskanslern Arthur Thomson.
Det första konkreta resultatet av de följande överläggningarna redovisades i början av år 1956, då de delegerade framlade en preliminär redovisning av behovet av nya sjukhus och förslag till deras lokalisering i samband med en framställning till stadskollegiet om reservation av tomtmark för två sjukhus inom de södra delarna av Stor-Stockholm, varav det ena vid Enskede-Dalen. I anslutning härtill uttalades, att det fortsatta arbetet borde inriktas på att klarlägga förutsättningarna och formerna för en samverkan mellan staden och länet i fråga om byggandet och driften av de två aktuella sjukhusen och att ett motsvarande samarbete borde prövas när det gällde de norra delarna av Stor-Stockholms sjukvårdsområde ävensom de andra problem inom sj uk- och hälsovården, vars rationella lösning bäst befordrades genom ett sam- arbete.
Sedan principen om en samordning av de befintliga och blivande sjuk- vårdsresurserna godtagits av parterna, inriktades förhandlingsdelegationer—
nas arbete —— parallellt med fortsatta utredningar rörande planeringen — - på att lösa den grundläggande frågan hur samarbetet mellan staden och lands- tinget i sj ukvårdsfrågor skulle organiseras.
Sjukvårdsförhandlingsdelegerades arbetsutskott överlämnade följande år1 förslag till huvudavtal mellan Stockholms stad och Stockholms läns lands- ting angående samplanering och samordning av sjukvården.
Med utgångspunkt från den av huvudmännen godtagna principen om en samordning av de befintliga och blivande resurserna hade arbetsutskottet fattat som en huvuduppgift att söka lösa den grundläggande frågan hur samarbetet mellan staden och landstinget i sjukvårdsfrägor skulle organi- seras. Vid sina överväganden 0111 den lämpligaste formen för samarbetet hade arbetsutskottet funnit avtlalsvägen vara den lösning, som framstod som genomförbar och därför kunde väntas leda till snabbaste resultat. Efter ingående överläggningar hade arbetsutskottet enat sig om att förorda ett förslag till huvudavtal angående samplanering och samordning av sjuk- vården i Stor-Stockho-lm. Avtalet jämte kommentarer borde enligt utskottets mening underställas huvudmännen för godkännande.
Huvudavtalet, som sedermera antogs av de båda huvudmännen och trädde i kraft den 1 januari 1958, tar sikte på dels samplanering och dels samord- ning av sjukvården inom Stor—Stockholmsområdet. Innebörden av planc— ringen är att uppdraga de allmänna riktlinjerna för sjukvårdens utveckling inom staden och landstinget och att därmed skapa förutsättningar för en samordning. Den närmare planläggningen för sjukvården tillkommer enligt avtalet alltjämt stadens och landstingets sjukvårdsstyrelser. Samarbetet av— ses skola gälla både långtidsp'lanering och planläggning av de särskilda bygg— nadsföretagen.
Avtalet omfattar den anstaltsvård, som enligt den vid varje tidpunkt gäl- lande sjukhuslag åvilar parterna, och den i anslutning till parternas anstal- ter utövade öppna sjukvården. I avtalet stipuleras även att, om landstinget framdeles övertar huvudmannaskapet för mentalsjukvården på sätt som Stockholm tidigare gjort, skall överläggningar upptagas om organiserat samarbete även ifråga om denna vårdgren.
Samordningen av sjukvården förutsättes skola ske i etapper. Det första steget är huvudavtalet, som innehåller de allmänna principerna för etable- rande av samordningen och reglerar de generella ekonomiska villkoren vid en sådan samordning. _
Huvudavtalet förutsätter att till detsamma anslutes samordningsavtal i den utsträckning, som parterna finner att samdrift för gemensamt utnytt— jande av förefintliga vårdresurser är möjlig och lämplig inom en sjukvårds- region eller inom en specialitet.
Som en allmän förutsättning för samordning angav arbetsutskottet att parterna tillsammans förfogar över tillräckliga vårdresurser inom området
1 Stockholms läns landstings handlingar 1957.
eller specialiteten. Regelmässigt skall nyttjanderätten avse ett obestämt antal vårdplatser vid de anstalter, som omfattas av ett samordningsavtal. Intag— ningen på sjukhus skall följaktligen icke göras beroende av om patient till- hör landstinget eller staden utan skall allenast avgöras med hänsyn till vård— behovet i det enskilda fallet.
Därest särskilda skäl föreligger, kan samordning etableras även om förut- sättningen av tillräckligt antal vårdplatser icke förefinnes. Upplåtelsen kan då gälla ett visst antal platser eller vårddagar per år eller annan tidsenhet och samordningen får därvid formen av »inackorderingsavtal» av det slag, som redan tidigare fanns mellan parterna.
Avtalet innehåller vissa regler att tillämpas vid eventuell över— eller under— beläggning från endera partens sida vid samordnad anstalt. Parterna kan även inrätta en sjukhuscentral för hänvisning av patienter.
I samordningen kan, förutom parternas vårdplatser vid egna anstalter, ingå sådana över vilka parterna genom avtal eller eljest förfogar.
Av praktiska skäl förutsätter avtalet att vardera parten skall förbli ägare till sina anstalter samt handha förvaltningen av desamma. Ävenså avses att nya sjukhus, som skall ingå i samordningen, uppföres, äges och drives av endera parten.
I huvudavtalet anges principen för fördelningen av vårdkostnaderna på parterna. Varje part skall bära kostnaden för de patienter, mot vilka parten har vårdskyldighet. Eventuella tvister angående en patients hänförande till det ena eller andra sjukvårdsområdet föreslås skola hänskjutas till ett av parterna tillsatt särskilt utskott.
Kostnadsfördelningen mellan parterna för den samordnade sjukvården bygger på principen att kostnaderna skall fördelas på varje part efter själv- kostnaden för anstalten. De verkliga driftskostnaderna kan utan alltför om- ständliga uträkningar erhållas på grundval av sjukhusens aktuella bokfö— ring. Beräkningen av kapitalkostnaderna vid ett sjukhus är betydligt mer komplicerad, och det har icke bedömts möjligt att utföra en rättvisande värdering av dessa kostnader för varje anstalt. Bortsett härifrån represen- terar varje fullgod Vårdplats ett värde motsvarande kostnaderna för uppfö- rande och utrustning av en Vårdplats vid ett likartat nytt sjukhus. Därför har en enhetlig kapitalkostnad införts för varje Vårdplats vid alla likvärdiga anstalter, som beröres av avtalet, vare sig de ägs av upplåtaren eller denne fått rätt till vårdplatsen enligt avtal eller eljest. I kapitalkostnaden inklude— ras även kostnader för reparationer och underhåll.
I avtalet indelas anstalterna i fyra grupper alltefter art och grad av spe— cialisering. Kapitalkostnaden per Vårdplats inom de olika kategorierna har fastställts på grundval av tillgängliga uppgifter angående kostnaderna för nyuppförda anstalter av samma slag. Dessa kapitalkostnader skall enligt vissa regler kunna justeras vid förändringar i konsumentprisindex och rän- teläget.
Huvudavtalet avhandlar ifråga om ekonomin endast ersättning parterna emellan för lämnad sjukvård. Frågan om finansiering av de nya sjukhus, som bedömdes erforderliga för den samordnade sjukvården, togs icke upp till behandling i samband med huvudavtalets tillkomst.
Påföljande år godkände de båda huvudmännen ett samordningsavtal be- träffande stadens och landstingets barnsjukvård. Avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1959, omfattar ca 600 vårdplatser.
Förhandlingarna rörande samplanering och samordning av övriga sjuk- vårdsgrenar fortsatte och inriktades i första hand på möjligheterna att åstadkomma en samordning av barnbörds- och gynekologivården.
Då samplanerings— och samordningsfrågorna för de båda sjulwårdshuvud— männen inom Stor—Stockho]msområdet berörde bl.a. Karolinska sjukhuset, där vårdplatserna delades mellan staten, staden och landstinget, utsåg Kungl. Maj:t på framställning av sjukvårdsförhandlingsdelegerades arbetsutskott två representanter för staten att deltaga i den nämnda samplaneringen och samordningen vid behandlingen av frågor, som berörde medicinsk under- visning och forskning samt av staten bedriven sjukvård inom Stor-Stock— holmsområdet.
Under år 1959 påbörjade de gemensamma sjukvårdsförhandlingsdelegera- de en utredning angående möjligheterna till rationalisering och förbilligande av utspisningen vid sjukhus och andra inrättningarl.
Utredningen omfattade bl.a. praktiska prov förlagda till Löwenströmska lasarettets ekonomiavde'lning och medförde, att under år 1962 åtgärder vid— togs för att utveckla formerna för ett samarbete mellan staden och lands— tinget i hithörande frågor.
Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter, som kunde förutses i fråga om sjukvårdsplaneringen för Stor-Stockholmsområdet, upptogs i början av år 1961 inom Stockholms stads och landstingets sj ukvårdsförhandlingsdele- gerade frågan om en fastare och effektivare organisation av samarbetet mel- lan staden och landstinget på ifrågavarande planeringsområde.2
Den 4 mars 1961 fastställdes av huvudmännen principerna för samplane— ringen av sjukvården inom staden och landstinget enligt följande. I ett första avsnitt skulle utarbetas en principplan för sjukvårdsväsendet inom Stor- Stockholm, avseende alla vårdformer och omfattande beräkning av vård- platsbehovet inom de olika vårdgrenarna, principerna för sjukhusens för— läggning samt lokaliseringen. Principplanen skulle upprättas under beak— tande av behovet av undervisningssj ukhus samt med hänsynstagande till den öppna vårdens ställning och inordnande i sjukvårdsväsendet. Planen skulle kompletteras med beräkningar av personalbehov och därav följande behov av utbildningsanstalter. Sedan ifrågavarande principplan godkänts, skulle i ett andra avsnitt de i planen ingående projekten bearbetas till mera konkre—
1 Stockholms läns landstings handlingar 1960. 2 Stockholms läns landstings handlingar 1961.
ta förslag samt markfrågor och stadsplane— respektive byggnadsplanefrågor utklaras, så att stomplan kunde framläggas. Härvid skulle även beaktas be- hovet av personalbostäder. Såsom ett tredje avsnitt skulle upprättas en eko— nomisk och teknisk tidsplan för färdigställande av de olika projekten samt vidare överenskommas vad som skulle ankomma på envar av parterna. Där— efter skulle successivt träffas samordningsavtal avseende olika vårdgrenar eller regioner.
På grundval av här angivna riktlinjer för den fortsatta planeringen av sjukvården för Stor-Stockholms sjukvårdsområde framlades den 21 juni 1961 en promemoria, innehållande preliminär skiss till sjukhusplan för Stor—Stockholm.
Vid tidpunkten för promemorians avgivande hade den av inrikesdeparte— mentet tillsatta kommittén för utredning av frågan om placeringen av det andra undervisningssjukhuset i Stockholm ännu ej avgivit sitt betänkande. Med hänsyn härtill begränsades i den preliminära sjukhusplanen för Stor- Stockholm redovisningen beträffande stadens sjukhus till att ange totalvoly- men av vårdplatser i norra respektive södra stadshalvan utan fördelning på namngivna sjukhus. Vidare kunde endast approximativt beräknade investe- ringskostnader framräknas på detta preliminära underlag. För landstingets del var det däremot möjligt att framlägga en mera preciserad plan beträf- fande de utbyggnader, som ansetts erforderliga inom de närmast liggande årtiondena.
Delegerade beslöt härefter att godkänna, att den i promemorian skisserade planen i sina huvuddrag lades till grund för det fortsatta planeringsarbetet, samt att rekommendera dels att vad i promemorian föreslagits beträffande de pro-jekt, som för landstingets del måste ingå i första avsnittet av planens genomförande, lades till grund för vederbörliga beslut, och dels att planen skulle presenteras för resp. huvudmän i slutgiltigt skick snarast möjligt efter det att klarhet vunnits i frågan om undervisningssjukhusets förläg- gande.
Sedan överenskommelse träffats i slutet av år 1961 mellan staten och Stockholms stad om undervisningens förläggande till S:t Görans sjukhus och konsekvenserna därav kunnat närmare bedömas, kunde utredningsar- betet hcträffande en fullständig sjukhusplan för Stockholms stad och län slutföras.
Den framlagda planen avser utbyggnaden av vårdresurserna under en period av femton år, men anger därutöver vissa riktlinjer för utvecklingen fram till år 1990. Den omfattar både kroppssjukvård och mentalsjukvård och avser att klarlägga vilka nya sjukhus som erfordras till följd av befolk- ningsutvecklingen och vad dessa skall omfatta i fråga om vårddiscipliner och vårdplatser. Den ger samtidigt underlag för att bedöma vilka åtgärder som skall vidtagas för upprustning av befintliga sjukhus med hänsyn till deras fortsatta disposition.
Inom femtonårsperioden förutsättes det mellan staden och staten avtalade undervisningssjukhuset vid S:t Görans sjukhus tillkomma. Löwenströmska lasarettet avses bli ersatt med nybyggnad på samma plats. Tre helt nya lasa- rett erfordras. under denna period, nämligen ett i Enskede—Dalen, ett i Hud- dinge samt ett inom norra J ärvaområdet, det sistnämnda avsett för i förs-ta hand befolkningen i Järfälla och Sollentuna. För att möta den väntade be- folkningsökningen i länet måste emellertid ytterligare ett nytt lasarett på- börjas under perioden, antingen inom den sydöstra delen av länet eller eventuellt i Lidingö. Planen förutsätter även att Karolinska sjukhuset in- ordnas i Stor—Stockholms sj ukvårdsorganisation jämsides med att det utgör regionsjukhus för Gotland och del av Södermanland.
Större mentalvårdsenheter planeras i länet vid lasaretten i Norrtälje, Dan- deryd, Huddinge och Järvaområdet samt i staden vid det nya sjukhuset i Enskede-Dalen. De befintliga mentalsjukhusen Långbro och Beckomberga bibehålls. På längre sikt avses till dessa skola anknytas lasarett, som ersätter Serafimerlasarettet och eventuellt S:t Eriks sjukhus.
För långtidssjukvården räknar planen med att varje lasarett skall förses med en särskild klinik, som skall fungera som centrum för långtidsvården inom sjukhusets upptagningsområde. Organisatoriskt knutna till dessa lasa— rettskliniker skall finnas annexsjukhus för långtidsvård i erforderlig ut— sträckning. Nybyggnadsbehovet för sådana annexsjukhus, inkluderande även motsvarande behov för mentalsjukvården, har beräknats under perio— den uppgå till ca 1 500 för stadens del och drygt 1 000 för länets del, allt i vårdplatser räknat.
Genomförande av planen beräknas under den närmaste femtonårsperio— den medföra investeringar på ca 500 milj. kronor för landstingets del och ca 650 milj. kronor för stadens del enligt följande fördelning i milj. kronor.
Byggnader Utrustning Summa
Landstinget 1. Danderyd: rest. del av generalplanen ........ 13 4 17 mentalsjukhus 360 platser ....... 20 5 25 2. Löwenströmska: lasarett 260 platser ........ 20 5 25 3. Norrtälje: mentalsjukhus 300 platser ........ 17 5 22 4. Nacka: kvinnoklinik 80 platser ........... 6 1,5 7,5 psykiatrisk k'linik 40 platser ........ 2 0,5 2,5 5. Södertälje: rest. del av generalplanen ...... 10 ,5 12,5 psykiatrisk klinik 40 platser ...... 2 0,5 2,5 6. Huddinge: lasarett ca 1 000 platser .......... 110 30 140 mentalsjukhus ca 550 platser . .. 38 10 48 7. Uttran: upprustning ...................... 4 _— 4 8. Nytt sjukhus i Järvaområdet: lasarett ca 450 platser . . . . 50 13 63 mentalsjukhus ca 350 platser 25 5 30 9. Ytterligare ett sjukhus (eventuellt Lidingö eller
sydöstra länssj ukhuset) : ca 400 lasarettsplat- ser jämte ev. menta'lvårdsplatser. Av totala byggnadskostnader på 45 a 80 milj. kronor (det högre beloppet om även en större men— talvårdsenhet inkluderas) faller inom detta
avsnitt ............................... 25 -— 25 Summa för lasarett och mentalsjukhus 342 82 424 10. Nya sjukhem etc. för långtidsvård 1 200 platser 60 15 75 Summa 402 97 499 Staden
1. Enskede—Dalen: lasarett ca 1 000 platser ...... 110 30 140
mentalsjukhus 350—400 plat- ser ........................ 25 5 30
2. S:t Görans sjukhus: nybyggnader m. m. 1 000 platser ............. . . 175 50 225 3. Sabbatsbergs sjukhus: upprustning m. m. . _ _ 25 5 30 4. S:t Eriks sjukhus: upprustning m. m. . ...... 10 1 11 5. Södersjukhuset: barnkirurgisk klinik ....... 5 2 7 om- och tillbyggnad . . . . . . . 20 3 23 6. Långbro sjukhus: ungdomsklinik .. ....... 4 1 5 nybyggnader i övrigt ...... 20 5 25 7. Beckomberga sj ukhus: upprustning .......... 10 2 12 nybyggnader m. m. , . . . 30 8 38
8. Epidemisjukhuset: upprustning och nybyggna-
der, delvis avsedda för lång- tidsvård ................ 15 4 19
9. Nya annexsjukhus: för långtidsvård ca 1 500 platser ................ 75 20 95
Summa 524 136 660
l sjukhusplanen angives slutligen att landstinget och staden ur investe- ringssynpunkt under 15-årsperioden jämväl måste beräkna investeringskost- nader för ett ev. ökat engagemang i Karolinska sjukhuset samt i lokaler för den öppna Vården.
Representanterna för staten hade deltagit i behandlingen av sjukhuspla- nen och anslutit sig till innehållet i den.
Planen har godkänts av såväl stadsfullmäktige (som landstinget, vilket se- dan på grundval av 1961 års preliminära plan fattat principbeslut om ge- nomförande av flertalet projekt.
Under 1963 har träffats avtal om samordning av barnbörds— och gynekolo- givården samt samordningsavtal om upplåtelse till staten av vissa länets vårdplatser för långvarigt sjuka. Det förstnämnda avta'let berör av parterna disponerade drygt 1 000 vårdplatser.
Ävenså har jämkning beslutats av vissa i det tidigare refererade huvud- avtalet angivna kapitalkostnader och engångskostnader, varjämte de båda
sjukvårdshuvudmännen godkänt de riktlinjer för organisationen av vissa grenar av sjukvården som förordats av Stor-Stockholms sjukvårdsbered- ning —— vilket namn samarbetsorganet numera erhållit —— nämligen
den cytologiska verksamheten, den lungmedicinska vården och dispensärverksamheten, vården av njursjukdomar, den bakteriologiska och virologiska laboratorieverksamheten, barnsjukvården med dess specialiteter, neurologivården, den öppna vården vid sjukhusen, allt i Stor—Stockholm.
Vidare har sjukvårdsberedningen framlagt en plan för utökning av sjuk- sköterskeundervisningen i Stor-Stockholm, innebärande i första hand att staden snarast inrättar och uppför en sjuksköterskeskola vid S:t Görans sjukhus och att landstinget utökar sin sjuksköterskeskola, Kevinge. P'la— nen upptar också skolor vid de nya sjukhusen i Enskede-Dalen och Hud- dinge. _I samband med att denna plan underställdes stadskollegiet och lands- tingets förvaltningsutskott för godkännande begärde sjukvårdsberedningen bemyndigande att upprätta samordningsavtal angående sj uksköterskeutbild- ningen samt hemställde om uppdrag att i samråd med vederbörande organ inom staden och länet utarbeta planer för anordnande av utbildning för olika kategorier sjukvårdspersonal i övrigt och formerna för samordning av denna utbildning. Landstinget har för sin del bifallit framställningen.
Slutligen har sjukvårdsberedningen under år 1964 framlagt en plan för annexsj ukhus för godkännande. *
Som i det föregående nämnts utgöres de berörda sj ukvårdshuvudmännens samarbetsorgan numera av Stor-Stockholms sjulcuårdsberedning, där sta- den och landstinget har vardera fem delegerade. Beredningen biträdes av ett expertutskott om sex medlemmar, varav tre är utsedda av staden och tre av landstinget. I fråga om undervisning och forskning vid de kommunala sj uk- husen samt Karolinska sjukhusets inordnande i Stor-Stockholms sjukvårds— organisation deltar två av staten utsedda representanter i utskottets arbete.
KAPITEL 7
Nuvarande primärkommunala samarbete och organ för detta
I mitten av 1950—talet inträdde en ny fas i utvecklingen inom huvudstads- regionen. Problemen med samordningen aktualiserades då på en bredare bas, efter det att Stockholm tidigare haft en dominerande ställning och fått taga på sig huvuddelen av ansvaret för bebyggelseplanering och bostadsför- sörjning. Bostadsproduktionen i Stor-Stockholm hade nått upp till 10 000 lägenheter per år, varav Stockholm svarade för ca 7 000. Stockholms brist på markresurser tillät ej längre en bostadsproduktion av tidigare omfattning och ännu mindre den ökning av bostadsbyggandet, som var nödvändig. Till denna ändring i rollfördelningen bidrog även det oavlåtliga ökande inflytt- ningstrycket på Stor—Stockholm.
Främst har sålunda Stockholms brist på mark och nödvändigheten att kraftigt öka bostadsproduktionen bidragit till en fastare kontakt mellan Stockholm och länskommunerna och till att samarbetet och samrådsförfa- randet fått den omfattning och den inriktning, för vilken i det följande en sammanfattande och exemplifierande redogörelse skall lämnas.
Samarbete och samrådsförfarande sker dels mellan länskommuner in— bördes (avtal, kommunalförbund, Stockholms förorters samarbetsnämnd) dels mellan Stockholm och länskommuner (avtal, bolag, regionplaneför— bund, Stor-Stockholms planeringsnämnd).
I det följande lämnas redogörelser för tillkomsten av några av organen för detta samarbete och samråd och deras verksamhet m. m.
1. Stockholms förorters samarbetsnämnd
År 1942 bildades Kommunala förhandlingsnämnden i Stockholms län och till nämnden anslöt sig 11 kommuner (en]. då gällande kommunindelning). Nämnden hade enligt sitt reglemente att på uppdrag av kommuner i Stock- holms län
a) föra förhandlingar med kommunernas arbetstagare och deras organi- sationer i ärenden, där arbetstagarna hade förhandlingsrätt,
b) avgiva utlåtanden angående tolkningen och tillämpningen av för kom- munerna gällande reglementen, kollektivavtal m. m., samt
c) utarbeta förslag till nya reglementen, kollektivavtal och dylikt för kommunernas anställda.
Sedan Svenska landskommunernas förbunds förhandlingsorganisation tillkommit, beslöt nämnden år 1945 att avveckla sin verksamhet. Samtidigt uppdrogs åt nämndens arbetsutskott att utarbeta riktlinjer för en samman- slutning av förortskommunerna för tillvaratagande av gemensamma intres- sen >>sammanhängande med samhällsbildning, stadsplan, bebyggelse, vat- tenförsörjning, avlopp, kommunal organisation och kommunala löner samt med grannskapet till Stockholm».
Sedan Kommunala förhandlingsnämnden godkänt ett förslag till regle- mente, bildades Stockholms förorters samarbetsnämnd den 21 juni 1946. Vid sammanträdet var 26 (enligt nuvarande kommunindelning 21) kommuner representerade.
Kommunerna godkände med några mindre ändringar det föreliggande förslaget till reglemente, som härefter ändrats vid ett par tillfällen.
Enligt reglementet utgör nämnden för de kommuner i Stockholms omgiv- ningar, som ingår som medlemmar, ett samarbetsorgan med uppgift att be- handla spörsmål av gemensamt intresse för dessa kommuner, bland annat samhällsbildning, stadsplan, bebyggelse, vattenförsörjning, avlopp och kom— munal organisation. I sådant syfte har nämnden att med hänsynstagande till regionplaneringen verkställa utredningar i frågor, som anses. böra lösas gemensamt för två eller flera av de i nämnden ingående kommunerna, eller som sammanhänger med grannskapet till Stockholm. Härvid skall nämnden i erforderlig utsträckning söka samarbete med länsstyrelsen och landstinget i Stockholms län, Stockholmstraktens regionplaneförbund, Svenska stads- förbundet, Svenska kommunförbundet och Stockholms stad ävensom akt- giva på den kommunala förvaltningens organisation och utveckling i övriga svenska städer och landskommuner samt förortskommunerna till de övriga nordiska huvudstäderna.
I samarbetsnämnden ingår som medlemmar de 26 kommuner, som till- sammans bilda de 5. k. inre och _ i huvudsak — yttre förortsområdena (jfr tabell 3: 7, ovan intagen under kapitel 3).
I nämnden utses två representanter jämte ersättare för dessa av medlem med högst 10 000 personer. Annan medlem utser härutöver en represen- tant och en ersättare för varje påbörjat 10 OOO-tal innevånare utöver 10 000. Valet sker för fyraårsperioder. Nämnden antager inkomst— och utgiftsstat, utfärdar instruktion för styrelsen och ger i annan lämplig ordning direktiv för verksamheten.
Med avseende på verksamhetens art är medlemskommunerna anslutna till en inre förortskrets (18 kommuner) och en yttre (övriga).
I styrelsen, som består av sju ledamöter och sju ersättare, utser nämnden ordförande och vice ordförande jämte två ersättare för dessa, varefter kom- munrepresentanterna tillhörande den inre förortskretsen utser tre ledamöter jämte ersättare, medan övriga kommunrepresentanter utser två ledamöter jämte ersättare. I all sin verksamhet skall styrelsen, i den mån icke ärendets
art påkallar gemensam handläggning, uppdelas i en inre delegation (ord— föranden, vice ordföranden och de ledamöter som utsetts av den inre kretsen) och en yttre (ord. eller vid förfall för honom vice ordf. och de två av den yttre kretsen utsedda ledamöterna).
Till nämndens förfogande står ett kansli under ledning av en kanslichef. Medlem är pliktig att deltaga i kostnaderna för nämndens verksamhet från och med det år, under vilket inträde skett. Såsom fördelningsgrund gäller närmast hela tusental invånare vid utgiftsårets början. Kansliets kostna- der bestrids i första hand av utgående landstingsbidrag, såvida icke lands- tinget annorlunda beslutar. Av resterande kostnad för kansliet fördelas två tredjedelar mellan medlemmar som tillhör inre förortskretsen och åter- stående tredjedel mellan samtliga medlemmar. Kostnaderna för inre för- ortsdelegationens verksamhet i övrigt bestrids endast av medlemmar, till- hörande inre förortskretsen. Påkallas utredning av medlem och tillgodoses endast denne medlems intresse av utredningen, bekostas densamma enligt styrelsens bestämmande av medlemmen. Motsvarande gäller utredning, som gemensamt påkallas av flera men icke samtliga medlemmar. Kostnader i övrigt bestrids av samtliga medlemmar.
Kansliet sysselsätter, förutom kanslichefen, endast en utredningssekre- terare och biträdespersonal. Någon sådan uppbyggnad av organisationen med egen personal för byggnadsplanerings-, andra arkitekt- samt vatten- och avloppsärenden m. ni. som förekommer hos Göteborgs förortsförbund finns icke. Samarbetsnämnden anlitar därför i största utsträckning utomstående konsulter för utrednings- och andra uppdrag.
Nämnden har under sin verksamhet såsom remissorgan, utredande organ eller i annan egenskap behandlat frågor rörande kommunal organisation, inkorporering, region-, stads- och byggnadsplanering, vatten- och avlopps- anläggningar, vattenföroreningar, skärgårdens problem, skolan, brandväsen— det, bostadsbyggandet, bostadsförmedling, den kollektiva trafiken, dyrorts- gruppering, markkostnader, industrilokalisering samt kapitalförsörjningen.
Inom samarbetsnämnden har en arbetsgrupp (ordf., vice ordf. och kansli- chefen) haft i uppdrag att företa en översyn samt närmare analysera och precisera nämndens ställning och uppgifter såsom samarbetsorgan för för- ortskommunerna.
Arbetsgruppen framhöll i sin skrivelse till nämnden den 4 februari 1963, att nämnden är en frivillig sammanslutning av kommuner, som godkänt och enats om ett reglemente. I reglementet, som endast anger nämndens uppgif- ter, organisation och förvaltning, sägs ingenting om nämndens juridiska status. Styrelsen äger besluta om medlemskap och utträde kan icke nekas kommun om vissa villkor uppfylls. Rätt eller skyldighet för kommun att tillhöra nämnden föreligger ej. Nämnden eller annan myndighet kan ej ålägga eller föreskriva, att kommun skall vara medlem i nämnden. Ej heller kan nämnden ålägga kommun att företaga viss åtgärd. Nämnden kan endast
utfärda rekommendationer. Nämndens status kan sägas vara grundad på ett frivilligt avtal, enligt vilket i reglemente angivna gemensamma spörsmål skall behandlas.
Arbetsgruppen ansåg, att den nuvarande konstruktionen av samarbetet mellan förortskommunerna fungerat i stort sett tillfredsställande. Med hän- syn till den våldsamma expansionen inom förortsområdet kunde det enligt gruppen dock ifrågasättas, om icke förortskommunerna borde ha en fastare sammanslutning.
Arbetsgruppen framhöll vidare, att nämnden enligt reglementet kan taga upp alla frågor, som är av gemensamt intresse för medlemskommunerna eller som sammanhänger med grannskapet till Stockholm. Det innebär, att om två eller flera kommuner har en gemensam angelägenhet, kan nämnden upptaga den till behandling. Detsamma gäller om frågan sammanhänger med grannskapet till Stockholm. Även om sålunda i princip alla frågor av an- given innebörd formellt sett kan upptas till behandling, synes dock bestäm- melsen i första hand syfta till frågor rörande samhällsbildning, stadsplan, bebyggelse, vattenförsörjning, avlopp och kommunal organisation.
Som aktuella upgifter av större betydelse inom bostadsbyggandets område angav gruppen deltagande i det aktionsprogram för bostadsförsörjningen, varom förortskommunerna och Stockholms stad sedan år 1957 varit eniga och för vilket Stor-Stockholms planeringsnämnd är huvudman. Även om huvudmannaskapet sålunda ligger på annat håll och det är de enskilda kommunerna som svarar för genomförandet av programmets målsättningar, är flera av bostadsbyggnadsfrågorna av gemensamt intresse för kommuner— na och samarbetsnämnden har här uppgifter såsom dels utredande organ dels ock talesman för förortskommunerna inom planeringsnämnden samt vid överläggningar med statliga myndigheter och organisationer. Järvafältets bebyggelse och möjligheterna att underlätta kommunernas markanskaff— ning angavs som särskilt angelägna frågor, och det ifrågasattes därjämte om ej planfrågornas handläggning borde ägnas uppmärksamhet.
2. Kommunalförbund m. m. mellan primärkommuner i länet
Sådant samarbete förekommer i många fall mellan olika förortskommuner beträffande brandförsvaret, vissa skolfrågor, vattenförsörjningen, avlopps- frågor och renhållning.
Såsom exempel på dylik samverkan må här nämnas beträffande vatten- försörjningen:
Stockholmstraktens vattenverksförbund med Järfälla, Sundbyberg, Solna, Danderyd, Stocksund, Täby, Djursholm, Vallentuna och Sollentuna som medlemskommuner, varjämte överenskommelse om anslutning föreligger med Upplands-Väsby, Märsta, Sigtuna och Upplands-Bro; samt
Vaxholms och Österåkers vattenverksförbund med Vaxholm och Öster- åker som medlemmar.
Vattenleveranser sker från Botkyrka till Rönninge i Salems kommun och Uttran i Grödinge kommun.
Underhandlingar pågår om gemensamma lösningar för Österhaninge, Västerhaninge och Tyresö samt för Gustavsberg och Värmdö.
I fråga om avloppsrening må här nämnas: Käppalaförbundet med medlemskommunerna i Stockholms län Lidingö, Djursholm, Stocksund, Täby, Danderyd, Solna, Sollentuna, Vallentuna, Upplands-Väsby och Märsta.
3. Stockholmstraktens regionplaneförbund
Den av Kungl. Maj :t den 4 november 1960 fastställda regionplanen för Stock- holms-trakten drar upp riktlinjer och skapar en ram för utbyggnaden av regionen fram mot 1900—talets slut med en första etapp omkring 1970. Bakom regionplanen står Stockholmstraktens regionplaneförbund, som är ett kom- munalförbund omfattande Stockholms stad och större delen av Stockholms län, eller 44 av länets kommuner, samt Upplands-Bro kommun i Uppsala län (jfr tab. 3: 7 under kapitel 3 ovan).
Förbundet har till ändamål att, genom upprättande av regionplan och därmed sammanhängande åtgärder, verka för att gemensam planläggning äger rum och länder till efterföljd inom regionplaneområdet beträffande grunddragen för markens användning, såsom i fråga om viktigare trafik- leder, flygplats, områden för tätbebyggelse och friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. Förbundets angelägenheter handhas av l'örbundsfullmäktige med biträde av en regionplanenämnd och ett region- planekontor.
Antalet ledamöter i regionplanenämnden är nio. Stockholms stad utser fyra av dessa och övriga kommuner fem; i gengäld utses enligt överens- kommelse ordföranden bland stockholmsledamöterna.
Regionplanen är f. n. föremål för en revision, som i fråga om giltigheten syftar till att föra fram planen till år 2000. I anslutning härtill torde flertalet av de återstående länskommunerna komma att tillföras regionplaneområdet. Ansökan om inträde från fem sådana kommuner har redan gjorts hos för- bundet.
Efter regionplanens fastställande har förbundets verkställande organ —— regionplanekontoret __ åtagit sig vissa generalplanearbeten åt kommunerna.
4. Stor-Stockholms planeringsnämnd
I det år 1957 framlagda förslag till aktionsprogram för hostadsförsörjningen i Stor-Stockholm, vilket framkom såsom ett resultat av den utveckling som ovan antytts beträffande Stockholms markresurser och nödvändigheten att
öka bostadsproduktionen, föreslogs bl. a. inrättandet av en Stor-Stockholms planeringsnämnd, uppbyggd på den grund, som lagts genom det dittills- varande samarbetet mellan staden och grannkommunerna. Sedan förslaget godkänts av berörda parter, kunde planeringsnämnden börja sin verksamhet under år 1958.
Nämnden är enligt sin instruktion ett organ för frivillig samverkan mellan de i Stor-Stockholmsområdet ingående kommunerna. Dess huvuduppgift är att främja en ändamålsenlig och planenlig utbyggnad av Stor-Stockholm. I detta syfte har nämnden att tillvarataga Stor-Stockholmskommunernas ge- mensamma intressen i förhållande till statliga myndigheter och andra utom- stående organ samt att medverka till och deltaga vid överläggningar mellan de i gemenskapen ingående enskilda kommunerna.
I sin verksamhet har nämnden att behandla den mångfald samarbets- och samordningsproblem, som sammanhänger med huvudstadsregionens fort- satta utveckling, såsom mark- och lokaliseringsfrågor, trafikapparatens ut— byggnad, vatten- och avloppsfrågor, andra stadsbyggnadsmässiga huvud- frågor, frågor om kapitalförsörjning och investeringsutrymme, frågor röran- de skolväsendet m. m.
Nämnden består av tio ledamöter och lika många suppleanter, varav hälften utses av Stockholms stad och hälften av Stockholms förorters sam- arbetsnämnd, och utser inom sig två växelvis tjänstgörande ordförande, av vilka en väljs bland stadens ledamöter och en bland samarbetsnämndens ledamöter. Nämnden har inom sig utsett ett arbetsutskott med åtta leda- möter, varav fyra frän staden och fyra från förortskommunerna. Utskottet utgör även styrelse för Stor-Stockholms bostadsregister.
Verksamheten avser främst det 5. k. Stor-Stockholms planeringsområde, innefattande Stockholms stad jämte kommunerna i den inre förortskretsen av Stockholms förorters samarbetsnämnd, eller tillhopa 19 kommuner. Inom de för Stor-Stockholm uppdragna gränserna men utanför planerings- området ligger de tio kommunerna i Stor-Stockholms yttre förortszon (Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Salem, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö, Västerhaninge och Österåker).
Avslutningsvis må nämnas att planeringsnämnden sedan tillkomsten arbe- tat efter ett arbetsprogram, samt att dess arbete enligt verksamhetsberättel- ser främst avsett
bostadsförsörjningen (samarbets- och samordningsproblem i samband med genomförandet av aktionsprogrammen för bostadsförsörj ningen i Stor- Stockholm, deltagande i arbetet med fördelning av statliga lånemedel till bostadsbyggande m. m.),
förberedande överväganden beträffande Järva-fältets exploatering, skolväsendet (utredningar och Överväganden i syfte att åstadkomma en— hetliga grunder och enhetliga ersättningsbelopp i fråga om ersättningar Stor-Stockholmskommunerna emellan för mottagande i olika skolor av elever från annan kommun än hemkommunen m. m.),
vatten— och avloppsfrågor, kommunikationer (uppföljande av trafikutvecklingen m. m. samt god- kännande av riktlinjer för undersökningar av utvecklingen av den kollektiva trafiken i Stor-Stockholm ävensom tillsättande av en trafikberedning, som skall biträda planeringsnämndens arbetsutskott i utredningsarbetet be- träffande den kollektiva trafiken. I beredningen ingår representanter för S.J., Stockholms spårvägar, staden och Stockholms förorters samarbets- nämnd), samt
vissa övriga frågor (bl. a. utredningar om den s. k. >>raggarungdomens>> lokalproblem och därmed sammanhängande frågor, överväganden beträffan- de den framtida dispositionen m. ni. av kronoparken Bogesund samt över- väganden betr. behovet av en utredning av frågan angående samverkan om brandförsvaret i Stor-Stockholm).
Planeringsnämnden har tillsatt ett antal särskilda utredningsorgan, näm- ligen
Stor-Stockholms planeringsnämnds trafikberedning, vari ingår represen- tanter för staden, samarbetsnämnden, Statens Järnvägar, Stockholms Spår- vägar och ett enskilt trafikföretag,
delegerade för utredning rörande generalplan för Stor-Stockholms vatten- försörjning med representanter för staden, Stockholmstraktens vattenverks- förbund och planeringsnämnden,
delegerade för utredning rörande generalplan för Stor-Stockholms av- lopp med representanter för staden, Käppalaförbundet och förortskommu- nerna, samt
kommittén för planering av det icke-obligatoriska skolväsendet 1 Stor- Stockholm med representanter för staden och förortskommunerna.
Nämnden har under år 1964 utrustats med ett särskilt kansli. I spetsen för detta står två jämnställda föredragande, en från stadens och en från länskommunernas sida. Härutöver innehåller kansliet tre utredningstjänster samt biträdeshjälp.
5. Stor-Stockholmsroteln och Stor-Stockholmsdelegationen
Sedan stadsfullmäktige i Stockholm år 1954 utsett ett nionde borgarråd med uppgift att handlägga Stor-Stockholmsfrågorna, bes'löt stadskollegiet år 1955 så ändra rotelindelningen, att en ny rotel inrättades, benämnd Stor-Stock- holmsroteln. Inom dess arbetsområde faller bl. a. sådana ärenden, som väsentligen har samband med stadens förhållande till sina grannkommu- ner, till Stockholmstraktens regionplaneförbund och dess medlemmar, till Stockholms läns landsting och dess organ, ävensom andra Stor-Stockholms- området berörande ärenden, allt såvitt icke borgarrådsberedningen beslutar, att föredragningen av dylikt ärende skall ankomma på annat borgarråd. Vi- dare beslöts att uppdraga åt det nya borgarrådet att vara föredragande i
ärenden tillhörande Stor-Stockholmsroteln samt att tillsätta en delegation för Stor-Siockholmsfrågor, bestående av nyssnämnda borgarråd samt sex av stadskollegiet valda ledamöter. Å delegationen ankommer att yttra sig och framlägga förslag i ärenden av Stor-Stockholmskaraktär, som tillhör den nya roteln. Delegationen är, såvitt ej annat särskilt föreskrives, stadens för- handlingsorgan vid förhandlingar med grannkommuner samt region- och länsorgan.
6. Trafikutskottet för övervakning av subventionerad båttrafik i Stockholms skärgård
Sjötrafiken i Stockholms norra och mellersta skärgård har sedan länge om- besörjts av Waxholms Nya Ångfartygs Aktiebolag med ekonomiskt stöd från staten, Stockholms stad och länets landsting. Mellan 1952 och 1959 reg- lerades stödet genom två mellan staden och YVaxholmsbolaget träffade avtal jämte tilläggsöverenskommelser. Genom 1959 års avtal inträdde även staten och landstinget som huvudmän gentemot bolaget och ett särskilt trafikut- skott med representanter för det allmänna inrättades med rätt att utöva viss övervakning av den understödda båttrafiken. Detta avtal omfattade tiden fram till hösten 1961 och bolaget skulle som bidrag för hela avtalsperioden äga uppbära ett grundbelopp av 1 050 000 kronor, varav staten skulle svara för 40 % samt staden och landstinget för vardera 30 %. Därefter gällande överenskommelse med bolaget, som avsåg tre år och fram till 1 oktober 1964, innebar i stort sett en förlängning på oförändrade villkor av 1959 års avtal.
För tiden därefter har mellan det allmänna å ena sidan och Vaxholms stad å andra sidan träffats ett avtal om båttrafik i Stockholms skärgård un- der tiden den 1 oktober 1964—30 september 1984 enligt en till avtalet fogad trafikplan. I avtalet har det allmänna förbundit sig att i viss utsträckning dels lämna kreditgarantier för anskaffning av erforderligt tonnage, dels svara för det årliga nettounderskottet för båttrafiken. Vidare stipuleras i avtalet att ett av staten, staden och landstinget tillsatt trafikutskott äger följa Vaxholms stads anskaffning av båtar ävensom övriga åtgärder för trafiken samt samråda med stadens representanter om erforderliga jämk- nringar av trafikplanen.
Även beträffande Blidö komJnun berörande båttrafik har särskilt avtal träffats.
7. Stiftelsen Stockholms skärgård
Stiftelsen bildades år 1959 av företrädare för bl. a. länsstyrelsen i Stock- holms län, länets landsting, staden, skärgårdskommunerna i Stockholms län samt organisationer på naturvårdens, turismens och båtsportens områden. Den har till uppgift att på olika sätt verka för att skärgårdens naturvärden och landskapsbild bevaras samt för att skärgården under beaktande av den
bofasta befolkningens intressen hålles tillgänglig för rekreation och frilufts- liv. I stiftelsen ingår numera huvudparten av kommunerna i länet som med- lemmar.
8. I ntagningsnämnden för elevintagning i Stor-Stockholms gymnasier
På framställning av skolöverstyrelsen i dess egenskap av länsskolnämd för Stockholms stad och länsskolnämnden i länet beslöt Kungl. Maj:t år 1959, att de statliga och kommunala allmänna gymnasierna i Stor-Stockholms- området skulle, såvitt avsåg intagningen i första ringen läsåret 1959/60, ha ett gemensamt elevområde med i beslutet närmare angiven omfattning. lntagningen av elever i första ringen skulle tillika vara samordnad och om- besörjas av en gemensam intagningsnänmd. På nämnden skulle vidare an- komma att besluta om de intagnas fördelning mellan gymnasierna. Bestäm- melserna om gemensamt elevområde och gemensam intagning har från och med läsåret 1963/64 utvidgats att omfatta även fackgymnasierna i Stor- Stockholm. Närmare bestämmelser om intagningsnämndens verksamhet meddelas i särskild instruktion, utfärdad av Kungl. Maj :t.
9. Sydvästra stockholmsregionens va-verksaktiebolag
I samband med utredningar 0111 exploatering av bl. a. Söderby-området inom Salems kommun och Alby-området inom Botkyrka kommun aktualiserades en regional samordning av vissa avloppsfrågor inom Sydvästra Stor-Stock- holm. Utom Salem och Botkyrka bedömdes en dylik samordning även kom- ma att beröra bl. a. Grödinge kommun samt Södertälje stad utanför Stor- Stockholm. Även för Stockholms stad skulle bl.a. med hänsyn til-l stadens markinnehav ri berörda de'lar av Stor—Stockholm en regional lösning bli av betydelse. Efter utredning av en kommitté med förtroendemän från de nämn- da kommunerna pågår bildandet av ett särskilt va-verksaktiebolag för det fortsatta utredningsarbetet.
10. Kommittén för förvärv och exploatering av Järvafältet
Under 1950-talet utvecklades från kommunalt håll och framför allt i region- planesammanhang en stor aktivitet för att få klarhet om Järvafältets fram- tida användning. Våren 1961 fick frågan förnyad aktualitet genom stats- makternas beslut om flyttning av vissa förband från Järvafältet och Barkar- by. Mot bakgrunden av den betydelse för frågan om Järvafältets exploatering som en samverkan mellan de fem direkt berörda kommunerna —— Stock— holm, Solna, Sundbyberg, Järfälla och Sollen-tuna — bedömdes få väcktes fråga om inrättande av ett interkommunalt organ för förhandlingar med kronan och tillvaratagande av gemensamma intressen vid planeringen och
utbyggnaden av Järvafältet. Samarbetsorganet har sedermera bildats och består av fyra representanter för staden och nio representanter från de be- rörda förortskommunena. Arbetsutskottet består av sju ledamöter.
11. Bostadsaktiebolaget Nacka-Stockholm
Det av Stockholms stad och Nacka stad gemensamt bildade allmännyttiga bostadsaletiebolaget har enligt sin å bolagsstämma under år 1961 antagna bolagsordning till uppgift att inom Nacka bedriva markexploatering samt byggande och förvaltning av bostadshus med tillhörande affärslägenheter och kollektiva anordningar. Bolaget svarar icke själv för projektering, upp— förande och förvaltning av bebyggelsen utan dessa uppgifter har uppdragits åt det av Stockholms stad ägda byggnadsföretaget Hyreshus i Stockholm Aktiebolag.
12. Bostadsaktiebolaget Salem-Stockholm
Det av Stockholms stad och Salems kommun gemensamt bildade allmän- nyttiga bostadsaktiebolaget har enligt sin å bolagsstämma under år 1963 antagna bolagsordning till föremål för sin verksamhet att inom Salem be— driva markexploatering, byggande och förvaltning av bostadshus med till- hörande affärslägenheter och kollektiva anordningar. Bolaget svarar icke själv för projektering, uppförande och förvaltning av bebyggelsen utan dessa uppgifter har uppdragits åt det av Stockholms stad ägda byggnads— företaget Svenska Bostäder.
I det föregående har vid de olika samarbetsorganen angivits deras huvud— sakliga arbetsuppgifter inom de olika samarbetsområdena. I den följande framställningen belyses närmare det samarbete, som inom några av de viktigare av dessa samarbetsområden har etablerats samt den utveckling som under senare tid ägt rum.
3. Bostadsförsörjningen
Det första aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm avsåg tiden 1957—1961. Däri skisserades inriktningen av åtgärderna för bostads- försörjningen och fördelningen av insatser för att åstadkomma en ökad bostadsproduktion. Schematiskt innebar detsamma, att igångsättningen av lägenheter i flerfamiljshus och egna hem, som under tidigare år uppgått till i genomsnitt 10 000 lägenheter, skulle öka med 1 000 lägenheter om året till 14000 lägenheter är 1961. Stockholms stad beräknades därvid kunna svara för en genomsnittlig produktion av 5 000 lägenheter.
Målsättningen för programmet kunde i stort sett förverkligas för vart och ett av de i programmet avsedda åren.
Ett nytt gemensamt aktionsprogram för bostadsbyggandet i Stor-Stock- holm åren 1961——1965 presenterades i april 1961. Detta program grundades i likhet med det tidigare på regionplanens intentioner i fråga om bebyggelse- utvecklingen i regionen och tillkom efter samråd med berörda kommuner (d.v.s. samtliga i Stor-Stockholm) och statliga myndigheter. Programmet innebar, att kommunerna skulle sikta på en bostadsproduktion, som, bort— sett från saneringsverksamhete—ns resultat, under den tid detsamma avsåg gav Stor-Stockholm i årligt genomsnitt 16 000 lägenheter.
I samband med att de statliga bostadsmyndigheterna under år 1963 in- fordrade bostadsbyggnadsprogram från de större kommunerna i landet har Stor-Stockholms planeringsnämnd med ledning av berörda kommuners uppgifter reviderat 1961 års program för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm. Detta avser åren 1964—4968. Programmet upptar en bostadsproduktion i Stockholm och förortskommunerna av 94 000 lägenheter med inriktning på en årsproduktion av 20 000 lägenheter i slutet av perioden.
Utöver de avtal, som, enligt vad tidigare i detta kapitel redovisats, har slutits i bolagsform för bostadsbyggande förtjänar nämnas att Stockholms stad träffat avtal med vissa grannkommuner, nämligen Tyresö, Järfälla och Österhaninge, angående samverkan rörande bostadsbebyggelse.
Närmast med föranledande av önskemål från stadens sida angående lämp- ligheten av att stadens kommunala bostadsbolag bereddes ti'llfälle medverka i bostadsproduktionen i grannkommunerna _ i första hand Tyresö — före- togs år 1960 en ändring i 1 5 lagen om kommunala åtgärder till bostadsför- sörjningens främjande. Genom lagändringen, vanligen benämnd »lex Boll— mora», öppnades möjlighet för kommunala eller allmännyttiga bostadsföre- tag att uppföra bostadshus även inom annan i bostadsförsörjningsområdet ingående kommun, 111. m.
Efter tillkomsten av >>lex Bollmora» hade intil'l slutet av år 1963 Stock- holms egna allmännyttiga bostadsföretag svarat för en bostadsproduktion av ca 9 500 lägenheter, av Vilka ca 7 000 ställts till förfogande för stadens bostadskö.
b. Bostadsförmedh'ngen Under år 1960 infördes en i viss mån samordnad förmedling av bostäder i Stor-Stockholm i enlighet med riktlinjer i det ovan nämnda aktionspro- grammet av år 1957. Samordningen omfattade vid genomförandet 15 förorts- kommuner i Stor-Stockholm samt Stockholm och syftar till att de bostäder som produceras i huvudstadsregionen i första hand skall komma Stor—Stock- holmarna till godo. Bland de sökande i ett. nytt register, gemensamt för Sto-r- Stockholm, skall spekulanter uttas till de lägenheter, som av kommunerna ställs till den gemensamma bostadsmarknadens förfogande, d.v.s. sådana lägenheter, som inte erfordras för de egna kommunmedlemmarna eller för
andra angelägna behov. För verksamheten fungerar planeringsnämndens arbetsutskott som styrelse.
I tilläggsdirektiv den 29 november 1963 till 1962 års bostadsförmedlings- utredning har inrikesministern framhållit, att behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför allt Stor-Stockholmsområ— det blivit alltmer accentuerat. Det synes därför enligt direktiven angeläget att möjligheter skyndsamt skapas för att förmå kommuner, som ingåri ett område, vilket kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, att anordna gemensam bostadsförmedling för hela området. Inrikesminis- tern framhåller därefter, att bostadsförmedlingsutredningen därför närmast bör inrikta sitt arbete på att undersöka vilka åtgärder som erfordras härför. Finner utredningen därvid, att en effektivare bostadsförmedling ej kan åstadkommas utan att obligatorisk bostadsförmedling införes, bör utred- ningen enligt tilläggsdirektiven vara oförhindrad att låta sina förslag om- fatta även en sådan lösning.
c. Annan samverkan mellan Stockholms stads och länskommuner Gasleveranser sker från Stockholms stads anläggningar till tre städer, där gasverket fått koncession. Leverans sker direkt till abonnenterna, vilka även debiteras för leveranserna. Under år 1962 försåldes i Nacka 250 000 mR, i Solna 3 200 000 m3 och i Sundbyberg 3 700 000 m3. Gasverket försålde under år 1962 sammanlagt ca 151 milj. m3 gas.
Till tio länskommuner levereras vatten från Stockholms stad, som i varje enskilt fall träffat avtal med respektive kommuner. Vattnet levereras vid viss punkt, varefter den mottagande kommunen själv handhar distributio— nen och debiteringen). År 1962 levererades till Boo 220 000, Botkyrka 50 000, Ekerö 100000, Färingsö 10000, Huddinge 2800 000, Järfälla 18000, Li- dingö 3 400 000, Nacka 3 500 000, Solna 1 700 000 samt Tyresö 670 000 m3. De sammanlagda vattenleveranserna om 12,5 milj. m3 motsvarar i runda tal 10 % av vattenverkets produktion. Avtal har slutits med Österhaninge om vattenleveranser från Stockholms stad.
Beträffande vattenförsörjningen sker samverkan vidare i en för Stock- holms stad och det tidigare omnämnda Stockholmstraktens vattenverksför- bund gemensam förtroendemannadelegation. Denna har bl. a. efter utred- ning avgivit rekommendationer beträffande lösningen av vattenförsörj- ningen till de delar av Järvafältet som är belägna inom Stockholm, i sam- band varmed förordats en sammankoppling av stadens och vattenverks- förbundets huvudledningssystem.
Stockholms stads elverk har avtal om kraftleverans med två kommuner, Nacka och Sundbyberg. Leveranserna till Nacka beräknas för nästkommande år uppgå till ca 90 milj. kWh. Motsvarande siffra för Sundbyberg beräknas till 35 milj. kWh. Stockholms stad svarar genom leverans av råkraft till Nacka elverk för kommunens hela elkraftbehov. Sundbyberg får ungefär
hälften av sin elkraft från Stockholms elverk och andra hälften från Vatten- fallsstyrelsen.
d. Avloppsrening
Till Stockholms stads avloppsnät har enligt särskilda avtal anslutits helt eller delvis kommunerna Nacka, Sundbyberg, Österhaninge, Järfälla och Huddinge.
Beträffande avloppsreningen sker på samma sätt som i fråga om vatten— försörjningen en samverkan inom en för Stockholms stad och Käppalaför- bundet gemensam förtroendemannadelegation.
e. Trafikfrågoma
När bebyggelse i större omfattning i slutet av 1800-talet kom till stånd inom förortsområdet, lokaliserades den helt naturligt till en början intill järnvägs- linjerna. Småningom skapades emellertid genom busstrafikens tillkomst förutsättningar för tätbebyggelse även inom andra områden. Exploateringen företogs ofta av ägare till trafikföretag eller också efter samarbete med nå- got trafikföretag. Genom denna form av exploatering inom vitt åtskilda om- råden uppkom en splittrad trafikapparat, där de många olika företagen tillämpade skilda trafiktekniska och trafikekonomiska lösningar.
Även om en viss integration ägt rum, t. ex. genom att Statens Järnvägar övertagit flera trafikföretag, kvarstår i allt väsentligt denna splittring i trafikapparaten.
Med den snabba utvecklingen av bilismen har situationen förändrats be— träffande de kollektiva trafikmedlens självbärighet. Företagna åtgärder, t. ex. rationaliseringar och utglesning av trafiken, har icke kunnat motverka den negativa utvecklingen. Som en följd härav har Statens Järnvägar i av- vaktan på att ställning tages till den trafikekonomiska utvecklingen infört ett investeringsstopp för sin när-trafik. Såsom motivering härför har an- förts, utöver den årliga betydande förlusten på järnvägslinjerna inom för- ortsområdet, att detta underskott icke kan minskas genom tekniska eller organisatoriska rationaliseringar och taxeåtgärder.
Stockholms Spårvägar har företagit ett flertal åtgärder för att göra den kollektiva trafiken attraktiv och försöka hejda nedgången i antalet passage— rare. Stadens allmänna trafikpol-itik har också på olika sätt inriktats på att stödja den kollektiva trafiken.
Inom Stor-Stockholm ombesörjes lokaltrafiken för närvarande av föl— jande trafikföretag:
Statens Järnvägar, Stockholms Spårvägar,
Järnvägs Aktiebolaget Stockholm—-Saltsjön, Lidingö Trafik Aktiebolag,
Trafik Aktiebolaget Stockholm—Södra Lidingön, Lidingö Omnibus Aktiebolag, Vaxholms Trafik Aktiebolag, Trafik Aktiebolaget Stockholm—Kvarnholmen samt Mälaröarnas Omnibus Aktiebolag.
Därjämte har följande bussföretag viss del av sin trafik inom Stor-Stock— holmsområdet :
Aktiebolaget Linjebuss (busslinjen Skokloster—Håtuna—eStockholm), Trafik Aktiebolaget Stockholm—Nynäs samt Trafik Aktiebolaget Tumba—Grödinge—Sorunda.
Statens Järnvägar driver inom området nedanstående kommunikations- linjer:
Järnvägar: Uppsalabanan, Enköpingsbanan, Södertäljebanan, Nynäsbanan, Djursholmsbanan samt Roslagsbanan.
Bussar: Danderydslinjerna, Huddingelinj erna samt utefter Enköpingsbanan Solnalinj erna och utefter Uppsalabanan till Solna—Sundbyberg.
J ärnvägs Aktiebolaget Stockholm—Saltsjön driver förortsbanan Slussen—— Saltsjöbaden och busslinjer-na Stockholm—Södertörn samt Stockholm—- Björknäs—Värmdö.
Staten är huvuddelägare i Trafik Aktiebolaget Stockholm—Nynäs, som driver busstrafik inom nynäshamnsområdet och har två linjer till Stock- holm.
I kommunal ägo är: Stockholms Spårvägar (tunnelbana, spårvägs- och busstrafik), Lidingö Trafik Aktiebolag (förortsbana och busstrafik) samt Vaxholms Trafik Aktiebolag (busstrafik).
I enskild ägo är: Järnvägs Aktiebolaget Stockholm—Saltsjön (förorts- bana och busstrafik), Mälaröarnas Omnibus Aktiebolag (busstrafik), Li- dingö Omnibus Aktiebolag (busstrafik), Trafik Aktiebolaget Stockholm—— Södra Lidingön (förortsbana), busslinjen Skokloster—Håtuna—Stockholm (busstrafik), Trafik Aktiebolaget Tumba—Grödinge—Sorunda (busstrafik), Trafik Aktiebolaget Tumba—Grödinge——Sorunda (busstrafik) och Trafik
Aktiebolaget Stockholm—Kvarnholmen (ägs av Kooperativa Förbundet och driver busstrafik).
Som belysning av trafikfrågornas betydelse må här nämnas, att antalet resor till och från Stockholms innerstad under ett år (1961—1962) med de olika trafikföretagen uppgick till 67,5 milj., fördelade på de olika före- tagen enligt följande tablå:
Mälaröarnas Omnibus Aktiebolag ...................... 1,3 milj. Lidingöbanorna tåg Norra Lidingön ................. 1,8 » Södra .......................... 3,1 » buss Norra .......................... 0,6 » Södra .......................... 0,9 » Järnvägs Aktiebolaget Stockholm—Saltsjön tåg ........ 2,6 » Busstrafiken Stockholm—Björknäs—Värmdö .......... 7,0 » Busstrafiken Stockholm—Södertörn ................ 4,6 » Vaxholms Trafik Aktiebolag buss . . . .................. 0,3 » Statens Järnvägar tåg Uppsalabanan ................ 2,7 » Enköpingsbanan .............. 1,9 » Södertäljebanan .............. 6,3 » Nynäsbanan .................. 0,5 » Djursholmsbanan .............. 3,1 » Roslagsbanan .................. 3,1 » buss Danderydslinjerna ............ 4,8 » Huddingelinjerna . . . . ......... 1,7 » Solnalinjerna utefter Enköpingsbanan ...... 9,3 » Uppsalabanan ........ 5,9 till Solna—Sundbyberg . . 6,0
Det totala antalet resor från förortskommunerna till Stockholms inner- stad under ett dygn år 1961 uppgick till 180 000 och beräknas enligt en av professorn vid Kungl. Tekniska Högskolan Bo Björkman utförd prognos öka till 346 000 år 1970 (eller med 92 %) och till 603 000 år 1990 (eller med 74 % åren 1970—1990).
Det kollektiva trafiksystem som i enlighet med det anförda uppkommit inom Stor—Stockholm torde icke kunna anses vara tillfredsställande organi- serat ur trafikantsynpunkt. De mest framträdande nackdelarna har i en inom Stockholms förorters samarbetsnämnd i mars 1964 upprättad »PM angående den kollektiva trafiken inom Stor-Stockholm» —— från vilken även ovan redovisade sakuppgifter hämtats —— sammanfattats i nedanstående 6 punkter:
»1. Trafikföretagen har i stor utsträckning sina ändstationer perifert belägna från Stockholms centrum. Detta innebär att trafikanter från förortskommunerna ofta måste företaga omstigningar (67 % till SS) för att nå sina resmål. Främst gäller detta resenärerna på de trafikföretag, som har sina ändstationer belägna vid Östra station, Jarlaplan, Borgmästargatan, Slussen, Ölandsgatan, Zinkensdamms Idrottsplats, Fridhemsplan och Götgatan—Ringvägen.
2. Omstigningar vid de angivna ändstationerna måste ske till annat trafikföre—
3. Periodkort och biljetter, som omfattar resor hos två eller flera trafikföretag, finns _ med några få undantag —- icke.
4. Omstigningar mellan olika trafikföretag innebär merkostnader. Exempelvis kostar en resa från Västerort till city (10 km) 30 kr. per månad medan den kor— tare resan från Nacka till city (8 km) kostar 67 kr. per månad.1
5. Reskostnaderna för samma kilometer varierar. Sålunda kostar exempelvis en resa från Färingsö till Stockholm (23 km) 76 kr. per månad. Reser man från Bot- kyrka till Stockholm (också 23 km) kostar resan 53 kr. per månad.1
6. Trafikföretagen tillämpar olika bestämmelser. Exempelvis åker barn under 7 är gratis vid Stockholms Spårvägar medan Statens Järnvägar tar halv avgift för barn mellan 6 och 12 år.»
Endast i mycket begränsad omfattning förekommer samordning de olika trafikföretagen emellan. Sålunda har Lidingöbanorna genom särskilt avtal rätt att använda Stockholms Spårvägars spår på sträckan Ropsten—Lidingö- ' vägen—Sturegatan—Humlegårdsgatan. Därjämte försäljes Stockholms Spår- vägars biljetter åt denna sträcka, vilket innebär att övergång från Lidingö- banorna till Stockholms Spårvägar kan ske utan ny biljett. Mellan de tre trafikföretagen Trafikaktiebolaget Stockholm—Södra Lidingön, Lidingö Trafikaktiebolag och Lidingö Omnibusaktiebolag förekommer ett admi- nistrativt samarbete, varjämte Lidingöbanorna driver samtrafik med vagnar och i stor utsträckning har samma personal.
Inom de nordöstra delarna av Stockholms stad —-— Brunnsviken och Ek- hagen — har Stockholms Spårvägar ingen trafik utan densamma ombesörjes av SJ-bussar. Genom särskild överenskommelse mellan Statens Järnvägar och Stockholms Spårvägar har trafikanterna inom detta område rätt till fri övergång mellan de två trafikföretagens linjer.
I det interkommunala samarbetet har med den kollektiva närtrafiken sam- manhängande frågor på senare tid upptagits till behandling i olika sam- manhang.
Sålunda har Stor-Stockholms planeringsnämnd tillsatt en särskild trafik- beredning, i vilken ingår representanter för Stockholms stad och förorts- kommunerna samt Statens Järnvägar och Stockholms Spårvägar. Enligt planeringsnämndens direktiv skall beredningen i första hand företa en över- syn av behovet av *terminalanläggningar för förortstrafiken. Härvid syftar delegationen till att uppnå en så tillfredsställande kontakt som möjligt mel- lan förortstrafiken och Stockholms trafiknät.
På uppdrag av Stockholms förorters samarbetsnämnd har professor Bo Björkman aktualiserat befintligt utredningsmaterial och utarbetat en pro- gnos beträffande den kollektiva trafiken (Trafikprognos 1990).
Vidare har samarbetet mellan olika kommuner beträffande trafikfrågorna under senare tid resulterat i vissa gemensamma lösningar. Sålunda har Stockholm, Solna och Sundbyberg fattat ett principbeslut angående tunnel—
1 Enligt taxor vid tiden för promemorians upprättande.
bana til'l Järvafältet. Enligt beslutet skall kostnaderna fördelas mellan de tre städerna i förhållande till deras nytta av anläggningen.
Mellan Stockholm och Lidingö har överenskommelse träffats om förläng- ning av tunnelbanan från Gärdet till Ropsten. Kostnaderna för bananlägg- ningen inklusive T-station i Ropsten skall fördelas på så sätt, att Stockholm svarar för 2/3 och Lidingö för 1/:_.. Städerna har gemensamt ansökt om bil— skattemedel för anläggningen.
Stocksund, Djursholm, Danderyd, Täby, Vallentuna, Österåker och Vax— holm har gemensamt företagit en utredning angående den kollektiva trafik— försörjningen inom de berörda kommunerna.
Den framtida kollektiva trafikförsörjningen inom Nacka, Boo och Salt- sjöbaden är för närvarande föremål för gemensam utredning av de tre kom- munerna.
I en flerpartimotion vid Stockholms läns landsting begärdes under hösten 1963 att landstinget skulle taga initiativet till en utredning an— gående i motionen berörda problem angående den kollektiva närtrafiken. I utredningen skulle ingå företrädare för, utom landstinget, Stockholms stad, staten och övriga berörda parter. Motionen rönte ett positivt mottagande i landstinget.
Sedermera har kommunikationsministern tillkallat en förhandlingsman, numera generaldirektören Nils Hörjel, för samordning av frågor, som sam- manhänger med den kollektiva trafiken i stockholmsområdet. Några direktiv för denne har ej utfärdats men ett handlingsprogram har skisserats. För- handlingsarbctet pågår och stadskollegiet samt landstinget har utsett repre— sentanter för deltagande i detsamma.
f. Storlandstingsfrågan
] sitt stattal inför Stockholms stadsfullmäktige den 5 december 1963, he- titlat »Framsteg och kommunal samverkan», inbjöd finansborgarrådet Hjalmar Mehr till samverkan om ett initiativ från den kommunala själv- styrelsens sida i staden och länet i samarbetsfrågorna. Den samverkan som i talet åsyftades borde enligt förslagsställaren åvågabringas i storlands— tingcts form med stöd av en speciallagstiftning. Staden borde tillsammans med företrädare för landstinget och kommunerna utreda frågan om ett dy- likt storlandsting.
Sedan enighet vunnits inom staden om det ifrågasatta utredningsarbetet, har stadskollegiet utsett fem representanter för staden att deltaga i förbere- dande överläggningar med företrädare för landstinget om formerna för en dylik utredning. Även landstingets förvaltningsutskott har å sin sida utsett representanter. Förberedande överläggningar har därefter inletts.
I sitt nyss nämnda anförande skisserade borgarrådet Mehr sammanfatt- ningsvis ett förslag till handlingsprogram, avsett att tjäna som underlag för diskussioner med berörda parter, sålunda:
»1. Den kommunala verksamheten måste anpassas efter utvecklingens krav. Där— vid bör primärkommuner i Stor-Stockholm bestå, men en fast form för samverkan skapas för att lösa de regionala problemen.
2. I detta syfte bör man överväga att huvudstaden och länet i dess helhet förenas i ett gemensamt storlandsting med främst följande huvuduppgifter:
. Regionplanering. . Sjukvården. . Samordning av och stöd åt kommunernas bostadsbyggande. . Planering av vattenförsörjning och avloppssystem. . Den kollektiva trafiken i samverkan med staten. . Planering av skolväsendet ovanför grundskolan. .Bostadsbygg (randet skall i snabbast möjliga takt successivt ökas till en års- produktion av minst 20 000 lägenheter.
4. Bebyggelsen av Järvafältet samordnas under ledning av ett för de 5 berörda kommunerna gemensamt planerings- och förhandlingsorgan, som bör omedelbart tillsättas.
5. I avvaktan på tillkomsten av ett storlandsting måste den för länet och staden gemensamma bebyggelseplaneringen vidareutvecklas med Stor—Stockholms plane- ringsnämnd som sammanhållande kraft samt med utnyttjande och utbyggande av befintliga planeringsapparater, som kan ställas till kommunernas förfogande.
6. Under mellantiden bör likaså strävandet efter en samordning av den kollek— tiva närtrafiken fullföljas i samverkan mellan staten. staden och länet.
7. Gemensamt bör staden och länet hos statsmakterna göra framställning om garantier för den kapitalförsörjning, som erfordras till de av bostadsbyggandet föranledda följdinvesteringarna inom ramen för långsiktig kommunal samhälls— planering.»
PMMUOWTP
Vid de nyss omnämnda överläg gningarna beslöt stadens och landstingets representanter företaga förutsättningslösa utiedningai om regional, lag- bunden samverkan och att därvid storlandstinget skulle godtas preliminärt som administrativ form i avvaktan på resultatet av detaljutredningar och definitiva ställningstaganden samt att de utsedda representanterna skulle leda och sammanhålla utredningsarbetet under benämningen »Storlands- tingskommittén» .
De utredningar som enligt beslutet skulle igångsättas i syfte att klarlägga formerna för tillskapande av en fast samverkan för regionala planerings—
oeh verkställighetsuppgifter preciserades på följande sätt:
»1. Regionplanering resp. samordning av och stöd åt kommunernas bostads- byggande.
2. Sjukvården: praktiska förutsättningar för en samordning med hänsyn till platstillgång och sjukvårdsresursernas utbyggnad vid olika tidpunkter, ekonomiska konsekvenser, befolkningens tillväxt, åldersförskjutningar etc. Jåmväl frågan om samordning av projekteringen skulle penetreras, varvid skulle redovisas såväl fördelar härmed, ävensom den alternativa uppläggningen därest samordningen av projekteringen icke påkallades, med uppläggning av projekteringen dels sjukhus för sjukhus, dels för sjukhusområdena i sin helhet.
3. Samordning av planering av vattenförsörjning och avloppssystem.
4. Trafikförsörjning. '
5. Samordnad planering av skolväsendet ovanför grundskolan.
6. Lagtekniska problem beträffande storlandsting ävensom frågan i vad mån den primärkommunala lagstiftningen behöver ändras.»
KAPITEL 8
Behovet av samarbete och samordning
Såsom framgår av den tidigare framställningen har bl. a. den hastiga befolk— ningstillvänten i Stor-Stockholm bidragit till uppbyggnaden av det omfat— tande och vittutgrenade samarbete, som nu bedrives. Enligt alla befolknings— prognoser beräknas folkökningen komma att fortsätta med en given tyngd— punkt i förortskommunerna.
Sålunda redovisar beräkningarna om den framtida befolkningsutveck— lingen _— med basåret 1956 och befolkningstalet 1 080 000 —— i anslutning till regionplanen ett invånarantal av i runt tal 1 570 000 i Stor-Stockholm år 1990. '
Den 1 januari 1964 var folkmängden ca 1 210 000 i Stor-Stockholm. Med utgångspunkt från denna utveckling har beräknats att antalet invånare i Stor—Stockholm år 1970 skulle bli ca 1320 000. Under 1950—talet låg den årliga folkmängdsökningen vid 15 000 för att under de senaste åren över- stiga 20 000. Befolkningstillväxten i Stor-Stockholm har under de senare åren varit beroende av den starka expansionen inom förortskommunerna, under det att Stockholm uppvisat ett sjunkande invånaramtal.
Järfälla kommun är ett exempel på hur snabbt utvecklingen gått i en del av Stor-Stockholm. Järfälla hade år 1940 ett invånarantal av 3 668. Tio år senare hade befolkningen fördubbla-ts till 7 289. Härefter fortsatte ökningen i stegrad takt och befolkningstalen uppgick till 19212 är 1960, 22 178 år 1961, 26 591 år 1962 och 30 745 år 1963.
Det största bosättningsomrädet i nära anslutning till Stor-Stockholm är södertäljeområdet. Förbättrade vägförbindelser och nya bebyggelsegmråden inom bl. a. kommunerna Botkyrka och Salem har bidragit till att gränserna mellan Stockholms och Södertäljes influensområden blivit mindre marke- rade. Den 1 januari 1964 hade de kommuner som enligt Kungl. Maj :ts beslut ingår i Södertälje-blocket 64 703 invånare och den uppskattade folkmäng- den år 1975 uppgår rtill 87 000. Motsvarande befolkningstal är för Nynäs- hamns—blocket 14 792 resp. 20000 och för Norrtälje-blocket 18127 resp. 19 300.
Regionplanen anger inriktning för general- och detaljplanerandet i kom— munerna. Genomförandet av detta planeringsarbete omfattar hos kommu- nerna markanskaffning, detaljplanläggning, åtgärder för vattenförsörjning och avloppsrening, kapitalförsörjning och tillskapande av organisatoriska resurser för planeringens utförande.
Det är naturligt att lösandet av de stora uppgifter som kommunerna i dessa avseenden ställts inför ej kunnat ske utan friktioner. Olika samver— kande faktorer, ibland sådana som kommunerna ej själva kunnat påverka, har tvingat fram omställningar och improvisationer i planeringen. I vissa fall har också eftersläpningen inom aktuella utbyggnadsområden medfört, att andra bebyggelseområden kommit att tagas i anspråk, innan alla förut- sättningar för ett samhällsbyggande där förelegat.
För att kunna möta utvecklingens krav måste kommunerna ha erforder- liga markresurser. Avsaknaden av tillräckliga och disponibla sådana resur- ser kan försena och snedvrida utvecklingen.
Den kommunala markanskaffningen är främst beroende av en långsiktig kommunal planering genom upprättande av general- och andra översikts- planer samt av möjligheterna att anskaffa och förränta det kapital som er- fordras. I förortskommunerna innebär dessutom utbyggnaderna ofta en genomgripande förändring av samhällskaraktåren med en ny typ av be- byggelse och nya centrumbildningar. Genomförandet av utbyggnaderna har därför i en del fall krävt speciella åtgärder för markanskaffningen, varvid expansionsförväntningarna medfört svåra och tidskrävande markprisför- handlingar på många håll.
På utredningens uppdrag har Stockholms förorters samarbetsnämnd i juni månad 1963 införskaffat uppgifter om Stor-Stockholmskommunernas mark- resurser och markinnehav. Dessa uppgifter utvisar, att i samarbetsnämndens medlemskommuner omfattade markresurserna för bostadsbyggande ca 12 810 ha, varav ca 11 540 inom det inre förortsområdet. I kommunernas ägo var inom det inre området ca 6 360 och inom det yttre ca 260 ha. Inom det inre området svarade Huddinge för 4 000 ha, varav 3 000 för bostadsbebyggel- se i kommunens ägo. För Sollentuna redovisades ca 2 000 ha för bostads- bebyggelse. Därav fanns i kommunens ägo 535 ha. Övriga kommuner med mera omfattande markresurser var Lidingö (790 resp. 475 ha), Järfälla (700 resp. 25 ha), Upplands—Väsby (650 resp. 470 ha) och Botkyrka (600 resp. 300 ha).
I åtskilliga andra fall är emellertid förortskommunerna betydligt sämre rustade att med markinnehav möta den utveckling, som kan förutses.
Som av framställningen i kapitel 7 framgår har under senare år Stock- holms stad eller särskilda bolag i vilka Stockholms stad har inflytande efter avtal mellan Stockholm och vederbörande kommun förvärvat mark för bo- stadsbyggande i förortskommuner. Detta torde bland annat sammanhänga med de praktiska svårigheter som förelegat för vederbörande förortskom- mun, då det gällt att förvärva marken. För bostadsproduktion lämpad mark har ofta varit belägen och tillgänglig för köp i stora sammanhängande arealer och för pris, som kommunen ej kunnat erlägga vid den tid, då ett snart igångsättande av planering för utbyggnad och bebyggelse framstått som önskvärt.
Onekligen skulle det vara till fördel om man kunde skapa förutsättningar för en mera långsiktig inköpspolitik genom att ett organ tillskapades, som utrustades med resurser att taga ett samlat grepp över de kommunala mark- förvärven. Om dessa kunde göras i god tid före exploateringen, skulle sanno- likt också markpriserna kunna hållas nere. Det torde finnas anledning att antaga, att dessa frågeställningar blir föremål för bedömanden vid de före- stående förhandlingarna om tillskapandet av ett storlandsting.
Stockholms egenskap av huvudstad medför, att stora statliga markinnehav finnes i staden och området däromkring. Dessa områden är ofta välbelägna och väl lämpade för exploatering för bostadsbebyggelse.
Utredningen har från byggnadsstyrelsen inhämtat uppgifter om det stat—liga markinnehavet i Stor-Stockholm. Detta uppgick i februari år 1964 till ca 22 150 ha, varav ca 2 890 ha i Stockholm, ca 9 540 ha i det inre Stor—Stock- holmsområdet och återstående ca 9 680 ha i det yttre Stor-Stocklio'lmsområ- det.
Av det sammanlagda statliga markinnehavet förvaltade domänstyrelsen ca 11 750, fortifikationsförvaltningen ca 7 470 samt Djurgårdsnämnden och Dj urgårdsförvaltningen ca 1 890 ha.
I flera fall har staten på grund av ändrade dispositioner kunnat överlåta mark till kommuner och därmed tillmötesgå deras önskemål om förvärv. Då så skett har det emellertid kunnat genomföras först efter långvariga överväganden och förhandlingar. Ovissheten om möjligheterna att förvärva sådana områden och svårigheterna att där komma i gång med planläggning och exploatering har utan tvivel bidragit till att eftersläpning på sina håll uppstått i utbyggnaden. Bl. a. omständigheter sådana som de antydda torde ha bidragit till att ianspråktagandet av Järvafältet kommit att fördröjas.
Av olika skäl har sålunda planeringen och utbyggnaden i stort blivit för— dröjd och splittrad. Andra skäl som bidragit härtill är — även om förhållan- dena växlar de olika kommunerna och de olika kommunala verksamhets- områdena emellan — bristande personella resurser hos kommunerna och förekomsten av bristande samordning på den kommunala sidan.
Det är emellertid ej möjligt att teckna en helt rättvisande bild av för- dröjningen i stockholmsområdets utbyggnad utan att även omnämna att sådana förhållanden som bristande personella resurser även hos statliga organ samt bristande samordning mellan statliga och kommunala organ eller mellan statliga. organ i flera fall vållat långsamhet i handläggningen av planeringsärenden och blivit till hinder för bostadsbyggandet.
Länsstyrelsen i Stockholms län har 1 framställning om bl. a. viss perso- nalförstärkning den 26 oktober 1963 härom anfört:
»Det torde emellertid vara ett allmänt erkänt faktum, att den fundamentala an- ledningen till förseningen av bostadsbyggandet hänför sig till planarbetet. Med en viss tillspetsning brukar framhållas att bostadsbyggandet i förortsområdet ytterst är en planfråga. Med planarbete får då förstås inte blott uppgörande av
stads- och byggnadsplan utan även hela den serie av övriga planläggningsåtgärder, förberedelser och projekteringar samt gransknings- och underställningsförfaranden hos statliga myndigheter på en rad samhällsområden, som måste föregå byggnads- arbetets igångsättning. Detta fordrar en komplicerad och ofta tidskrävande sam- ordning mellan olika kommunala och statliga myndigheters verksamhet och beslut. I den dynamiska utveckling som länets förortskommuner undergår blir denna nödvändiga samordningsprocedur mera invecklad än i de regioner där takten i utbyggnader är lugnare, allra helst som länsmyndigheternas ofta otillräckliga kapa- citet vållar en beklaglig tidsutdräkt.
Häri ligger enligt länsstyrelsens mening kärnan till den uppkomna förseningen av bostadsbyggandet. Det råder hos kommunerna en tendens att underskatta tids- åtgången för planarbetet i vidare bemärkelse — inte minst den tid som behövs för de statliga myndigheternas handläggning .av hithörande ärenden. Erfaren- heten visar, att i nuvarande läge tiden från markanskaffning till byggnadsarbetets påbörjande oftast belöper sig till fyra år fem år. Det är möjligt, att detta icke be- aktades när statsmakterna animerade Stor-Stockholms kommuner att antaga det nu gällande aktionsprogrammet med dess betydande höjning av målsättningen för produktionshöjningen. Utifrån denna synpunkt kan det sägas, att den inträdda eftersläpningen av bostadsbyggandet är ett uttryck för att aktionsprogrammet blivit för ambitiöst upplagt. Ett stöd för denna uppfattning är, att länsarbetsnämn- den för närvarande har inneliggande i lager ansökningar om igångsättning be- träffande sammanlagt 2 000 lägenheter som emellertid inte kan påbörjas på grund av att ett eller flera moment av planläggningsproceduren ännu inte slutförts —— inte sällan prövning eller åtgärd från statlig myndighets sida.»
Det kan i detta sammanhang nämnas att i en av Stockholms grannkommu— ner avstannade för en tid praktiskt taget allt bostadsbyggande därför att i ett fall ett stadsplaneärende blev fördröjt och i ett annat fall besked ej kunde erhållas beträffande en vägsträckning.
Enligt utredningens mening måste det bedömas som angeläget, att både de regionala och de centrala statliga myndigheterna erhåller sådana resurser i personellt avseende, som möjliggör förbättrad samordning och snabbare handläggning på den statliga sidan.
I en av utredningens expert byrådirektören Bengt Sparrman utarbetad och som bilaga till detta betänkande fogad översikt av utvecklingen på bostads— byggnadssidan redogöres för utbyggnaden inom kommunerna. Av denna redogörelse framgår att ofta beaktansvärda insatser gjorts i kommunerna för att tillgodose den kraftigt ökade efterfrågan på bostäder. Att detta trots dessa insatser icke helt lyckats, torde till största delen bero på att utveck— lingen gått snabbare än man kunnat förutse och i övrigt på en rad sam— verkande förhållanden, varöver kommunerna ej alltid kunnat råda.
Emellertid kan man med utgångspunkt från gjorda prognoser rörande befolkningsutvecklingen förutse, att de senaste årens utveckling kommer att fortsätta och att efterfrågan på bostäder i kommunerna ökar ytter— ligare. Det synes redan av denna anledning ofrånkomligt att ställa bostads— frågan i centrum för de överväganden angående en effektivare kommunal samordning, som förestår vid de tidigare omnämnda förhandlingarna om storlandsting.
Såsom en förutsättning för ett tillräckligt och ändamålsenligt bostads- byggande måste även framhållas den stora betydelsen av trafikfrågornas lösning. Trafikproblemen kan förutses bli alltmer brännande ju längre ut från regionens centrum bostadsbebyggelsen sker. Av den tidigare i detta betänkande lämnade redogörelsen framgår klart, hur splittrat trafikväsendet f. n. är. Varje kommun sörjer i stort sett endast för sin egen trafik i vad det gäller tunnelbana el'ler bussar och den kollektiva trafiken handhas även av statliga och enskilda företag, allt utan att tillräcklig samordning förekom- mer.
Med utgångspunkt från dessa för medborgaren-trafikkonsumenten otill- fredsställande förhållanden är tillsättandet av den statl-ige förhandlingsman— nen för Stor-Stockholms trafikfrågor att hälsa med tillfredsställelse. Frågan om en samordning av den kollektiva trafiken framstår enligt utredningens uppfattning jämte de med önskemålet om ett bostadsbyggande samman- hängande frågorna som den mest angelägna samordningsuppgiften i stock- holmsområdet.
I detta sammanhang måste även framhållas betydelsen av att vägar och broar byggs ut fi tillräcklig omfattning och med erforderlig snabbhet. Det kan konstateras, att sistnämnda utbyggnad icke hållit jämna steg med ut- vecklingen i övrigt inom området.
På uppdrag av länsstyrelsen och länsvägnämnden har Vägförvaltningen i Stockholms län verkställt en utredning om det behov av vägutbyggnad, som för perioden 1964—1968 anses erforderligt i samband med bostadsbyggandet och övrig samhällsutveckling, al'lnt såvitt avser sexton förortskommuner, där staten är väghållare. Utredningen, som gjorts i samarbete med kom- munalnämnderna i berörda kommuner, redovisar kommunvis vägbyggnads- kostnaderna dels för perioden 1964—4968 och dels därefter. Vägbyggnads- företagens medelstilldelning år 1963 enligt flerårsplanerna redovisas som jämförelse, liksom befolkningstalet vid undersökningsti'llfället och en upp- skattning av invånarantalet vid slutet av 1960-talet.
Undersökningens resultat framgår av tabell 8: 9. Det totala medelsbehovet 1964 och senare enligt tabe'llredovisningen upp- går till ca 153 milj. kr.
Av uppgifterna i denna utredning framgår klart att det måste bedömas som ofrånkomligt med väsentligt ökade medelstilldelningar för utbyggnad av vägar och broar i Stor-Stockholmsområdet. En sådan utbyggnad är en av de följdinvesteringar, som måste tagas i beaktande, då en samhällsutbygg- nad förestår. För den statliga sidan torde vägutbyggnadskostnaderna vara den kanske mest kostnadskrävande följdinvesteringen vid samhällsbyggan- det. Enligt utredningens mening bör icke blott kommunerna utan även sta- ten vara beredd att genom ökade anslag möta en utveckling, som, därest ej motverkande åtgärder av genomgripande art vidtages, kommer att ytterligare accentueras. .
På den kommunala sidan medför följ dinvesteringarna, som hänför sig till
Tabell 8: 9. Medelsbehov för vägbyggnadskoslnader i vissa kommuner i Stockholms län åren 1964—1968, medelstilldelning år 1963 samt invånarantal resp. undersökningsår (vanligen 1961—1963) och vid slutet av 1960-talet
Medelsbehov Medelstilldeln Invånarantal K i 1 OOO-tal kronor 1963 ommun . 1 flerårs- 1964—1968 Senare planer Undersökn. 1968—1970
Boo ................ 3 000 1 100 800 7 000 13 000 Botkyrka ........... 3 600 800 14 500 32 000 Danderyd ........... 2 630 13 000 25 000 Ekerö .............. 4 500 4 000 7 000 Huddinge ........... 23 790 17 000 7 000 35 000 60 000 Järfälla ............. 4 910 25 000 45 004] Märsta .............. 4 680 9 000 21 000 Sollentuna .......... 10 580 4 000 28 000 47 50') Tyresö .............. 2 070 10 000 22 00) Täby ............... 20 800 3 900 24 500 44 000 Upplands-Väsby ..... 7 090 11 000 23 000 Vallentuna .......... 7 980 6 000 8 000 Värmdö ............. 4 200 2 100 3 700 Västerhaninge ....... 4 800 3 000 7 800 17 000 Österhaninge ........ 5 630 11 000 23 000 Österåker ........... 12 665 1 000 7 000 13 000
Summa 122 925 | 29 800 | 8 800 214 900 | 404 200
centrumbebyggelser, skolbyggnader, sociala inrättningar av olika slag, sam— lingslokaler etc., betungande utgifter som regelmässigt måste täckas genom upptagande av lån. Svårigheterna att erhålla län har i många fall ställt kom- munerna i besvärande situationer. Om utbyggnaden av stockholms—området skall kunna ske på ett tillfredsställande sätt, måste kreditgivningen organi- seras på ett rationellare sätt.
Önskvärdheten av särskilda åtgärder för en förbättrad samordning på det kommunala planet framstår särskilt klar i frågan om Järvafältets utbygg- nad. Området är beläget inom fem olika kommuner -— Stockholm, Solna, Sundbyberg, Sollentuna och Järfälla —— och uppenbarligen kommer här mer än annorstädes att krävas en samordning över hela det plan, för vilket redo- gjorts i detta kapitel. Trafikplaneringen synes här böra ligga jämsides med eller helst före bostadsplaneringen. Om ej detta sker och kollektiva trafik- medel ej tillskapas i tillräcklig omfattning redan från början, kan den pri- vata biltrafikens expansion bli så stor, att utrymmet och lönsamheten mins- kas för de kollektiva trafikmedel, som sannolikt ändå förr eller senare måste tillkomma. Samtidigt blir —— om den nya bebyggelsen blir helt eller till alldeles övervägande delen »bilinriktad» _ följdverkningarna svår- bemästrade när det gäller parkeringsutrymmen i Stockholms centralare de- lar och vid övriga arbetsplatser.
Frågan om trafikplaneringen inrymmer även en synnerligen viktig av- vägning mellan de olika trafikmedlens (järnväg, tunnelbana, bussar etc.)
andel i trafiken. Denna avvägning mäste uppenbarligen ske på lång sikt, så att ej utbyggnaden i detta avseende vållar svåra problem i framtiden.
Även vid trafikfrågans lösning för detta område torde vissa problem upp- komma på finansieringssidan bl. a. vid den nämnda avvägningen mellan olika trafikmedel. Om t. ex. tillkomsten av en tunnelbana — vilken kräver bety- dande investeringar — medför ett förbilligande av annars dyrbara vägför- bindelser kan det, såsom även framhållits av de representanter för Stock— holm och länets landsting, med vilka utredningen haft överläggningar, anses rimligt att staten, som i övrigt direkt eller indirekt bekostar större delen av vägväsendet, bidrager till tunnelbanans tillkomst.
Järvafältets utbyggnad innefattar även att gemensamma frågor om sam— hällsservice utöver trafikapparater av olika slag uppkommer. Det synes nöd- vändigt att de fem berörda kommunerna löser dylika frågor rationellt över kommungränserna.
Utredningen hälsar med tillfredsställelse att förberedande åtgärder börjat vidtagas för tillskapande av särskilda interkommunala organ för Järvafältets exploatering. Uppenbart är nämligen att resultaten av övervägandena i stor- landstingsfrågan icke kan avvaktas för lösningen av denna gemensamma angelägenhet. På längre sikt kan flera samarbetsfrågor som är lika direkt påtagbara som frågorna beträffande Järvafältet uppkomma och även om det samarbete som planeras för sistnämnda fråga skulle lämna goda resultat, torde det vara ofrånkomligt att för framtida gemensamma frågor — vare sig de är gemensamma för ett par kommuner eller för stockholmsområdet i vi- dare mening — tillskapa fastare samarbetsformer än hittills.
Några alternativa sådana samarbetsformer diskuteras i nästföljande ka- pitel.
KAPITEL 9
Synpunkter på samordningen
Enligt direktiven är storstadsutredningen oförhindrad att _ om så skulle visa sig lämpligt —— pröva olika förslag i syfte att underlätta en utveckling som leder till att samarbetet inom stockholmsregionen ytterligare förstärkes.
Det nyligen avslutade kommunindelningsarbetet har för större delen av landet bedrivits efter vissa principer, innebärande främst att de planerade kommunerna bör utgöras av näringsgeografiskt sammanhörande regioner med, i andra hand, vissa fordringar på befolkningsunderlaget.
Inom storstadsområdena och således även inom Stockholms näringsgeo- grafiska influensområde har planeringen för en ny kommunindelning icke på samma sätt som för landet i övrigt varit bunden av på förhand fastställda principer. I såväl proposition som riksdagsbeslut uttalades nämligen att förhållandena inom storstadsområdena är så speciella, att de eljest gällande principerna icke skulle kunna tillämpas. Som skäl härför anfördes bl. a., att dessa städer har ett så dominerande inflytande över sin omgivning, att en planering grundad på de näringsgeografiska förhållandena skulle leda till mycket stora kommunbildningar. Beträffande särskilt stockholmsregio— nen togs den ställningen, att sammanförande av områden med Stockholms stad icke borde övervägas. Frågan om den kommunala indelningen i stock— holms-regionen finge därför, uttalades det i propositionen, »lösas efter and— ra principer men i samma ordning» som skulle gälla för landet i övrigt. Mot detta uttalande hade riksdagen ingen erinran.
De andra principer som tillämpats vid fastställande av indelningsplan i området omkring Stockholm torde framgå av följande motivering, som läm— nades i anslutning till beslutet.
»Befolkningstillväxten i Stor-Stockholmsområdet har under de senaste åren för- skjutits från Stockholms stad till förortskommunerna och i dessa områden har skapats ett antal centra med en tämligen självständig karaktär både i fråga 0111 arbetsplatser och service. Expansionen medför att bebyggelsen på många håll skär kommungränserna och framtvingar ett behov av samplanering. Vid fastställande av plan för indelning i kommuner bör hänsyn tagas till denna utveckling så att samarbetet över kommungränserna mellan de kommuner som naturligt grupperar sig omkring dessa relativt självständiga förortscentra främjas.»
Statsmakterna har således nyligen tagit ställning till frågan om ett sam- manförande av områden med Stockholm och till den framtida kommunindel— ningen i området utanför Stockholm. Genom sist nämnda ställningstagande
har man syftat till att främja erforderligt behov av samarbete och samplane- ring inom regionen för mer begränsade områden. Detta lokala samarbete inom det vidare stockholmsområdet — vilket samarbete kommer att bedri- vas i block sammansatta av kommuner av en regelmässigt större »styrka» än i landet i övrigt _ torde i sin tur kunna bidraga till bättre förutsättningar för samordning även inom regionen i stort.
På grund av här anförda förhållanden har utredningen icke behandlat någ- ra primärkommunala indelningsproblem inom stockholmsområdet.
Av tidigare lämnad redogörelse framgår att ett betydande samarbete före— kommer mellan Stockholms stad och Stockholms läns lands-ting på sjuk- vårdens område. Utredningen är enligt direktiven oförhindrad att pröva olika möjligheter att avlägsna eller begränsa de olägenheter som — trots redan förekommande samplanering och samverkan —— kvarstår till följd av att staden och länet utgör skilda sjukvårdsområden. Enär förhandlingar nu pågår om bildande av ett gemensamt landsting för staden och länet har utredningen inte ansett det påkallat att förorda några åtgärder. Skulle för— handlingarna leda till ett positivt resultat, kommer de båda sjukvårdsområ- dena att förenas till ett enda, och därmed blir de med den nuvarande upp- delningen förenade olägenheterna undanröjda.
Vidare äger ett omfattande samarbete rum mellan Stockholms stad och omgivande kommuner rörande flera gemensamma viktiga problem. Detta interkommunala samarbete har — vilket också understrykes i utrednings- direktiven — på senare tid betydligt utvidgats och förbättrats. De motsätt— ningar, som tidigare rått mellan storstaden och kranskommunerna, har un- dan för undan fått ge vika för en tilltagande ömsesidig känsla av samhörig- het och en gemensam uppfattning om behovet av samverkan. Därmed har en god grund lagts för den vidare utvecklingen på regionsamarbetets område.
Åtskilligt torde dock återstå innan detta samarbete motsvarar de stora och på grund av den snabba utvecklingen inom regionen alltmer ökande kra- ven på gemensamma insatser. Inte minst framträder detta vid betraktande av förhållandena på trafikväsendets och bostadsförsörjningens områden.
Som förut nämnts har sedan utredningsarbetet påbörjats två betydelse- fulla initiativ tagits i syfte att åstadkomma ett intimare och effektivare samarbete inom regionen. Dels har Kungl. Maj :t på framställning från sta- den och landstinget förordnat numera generaldirektören Ni'ls Hörj el till stat— lig förhandlingsman beträffande trafikfrågorna i Stor-Stockholm. Dels har på initiativ från Stockholms stad överläggningar upptagits mellan staden och landstinget om tillskapande av ett s. k. storlandsting.
Med beaktande härav nöjer sig utredningen med att söka kartlägga nuläget samt i stora drag redogöra för de olika alternativ till ett bättre och effekti- vare samarbete som kan tänkas komma i fråga.
Det nuvarande samarbetet grundas på frivillighet och sker, som ovan an- givits, i form av avtal eller kommunalförbund ävensom genom olika sam-
arbetsorgau, utgörande frivilliga sammanslutningar utan beskattningsrätt och verkställande makt samt, frånsett regionplanearbetet, utan legal status.
Det enkla privaträttsliga avtalet kan i många fall utgöra en lämplig och smidig samarbetsform. Avtalsformen är föga kostsam och innebär obetydliga ingrepp i den kommunala förvaltningen och självbestämmanderätten. Möj'lig- heterna att använda avtalsformen är dock begränsade med hänsyn till att särskilda bestämmelser gäller för fullgörande av vissa uppgifter. Vidare läg- ger allmänna kommunalrättsliga principer hinder i vägen för ett obegränsat användande av delegation av förvaltning och verkställighet.
Redan härav framgår att ett uteslutande användande av avtal för lösande av de primärkommunala samarbetsfrågorna i huvudstadsomrädet ej är tänkbart. Dessa frågor har en sådan räckvidd, att de ej kan tänkas inordnade i en avtalstext eller i ett komplex av avtal. För samarbetet torde i stället krä- vas aktivt arbetande och planerande organ, såväl beslutande som verkstä'l— lande. . Det torde därför vara ofrånkomligt att samarbetet inom regionen utvidgas och effektiviseras på annat sätt. I första hand bör undersökas huruvida det är möjligt att genom utbyggnad och närmare samordning av redan förefint— liga samarbetsorgan nå det åsyftade målet.
Frågan uppställer sig om ett sådant resultat skulle kunna nås genom att Stor-Stockholms planeringsnämnd ges legal status och göres till ledande samarbetsorgan samt utrustas med de befogenheter och de resurser som motsvarar en sådan ställning. Till detta organ kunde då lämpligen anslutas regionplaneförbundet och regionplanekontoret, eventuellt även andra organ, vars verksamhet gör en sådan anslutning naturlig.
En dylik samordning skulle otvivelaktigt vara ett framsteg i jämförelse med nuvarande former för samarbetet. Med utgångspunkt från behovet av en långsiktig och rationell lösning av samarbetsproblemen inom regionen kan åtgärden dock betecknas som otillräcklig. Däremot kan man tänka sig denna utväg som en övergångsanordning i väntan på att en mera genom— gripande lösning kan beslutas och i praktiken förverkligas.
Planeringsnämnden är ett organ för de i Stor-Stockholmsområdet ingåen- de kommunerna. Huvuduppgiften är att främja en ändamålsenlig utbyggnad av Stor-Stockholm, och nämnden har att tillvarataga medlemskommunernas gemensamma intressen i förhållande till statliga myndigheter och andra utomstående organ samt att medverka till och deltaga vid överläggningar mellan de i gemenskapen ingående kommunerna.
Nämnden anlitar — i 'likhet med förorternas samarbetsnämnd —— i stor utsträckning konsulter för utredningsarbeten. De båda nämndernas verk— samhet spänner i stort sett över alla de kommunala verksamhetsområden (utom sjukvårdsfrågor), som sammanhänger med den regionala utveck- lingen.
De båda nämndernas tillkomst och arbetssätt kan ri och för sig ses som.
ett naturligt och riktigt uttryck för den kommunala självstyrelsen. På grund av att de saknar finansmakt och egentlig beslutande funktion är deras möj- ligheter att verka dock begränsade. Ju intensivare samarbetsbehovet i en expanderande och sammanväxande storstadsregion blir och ju fler beslu- tande församlingar som var för sig skall agera i samma fråga — var och en för sitt delområde _ desto större blir riskerna för en ojämn bedömning av de gemensamma samordningsfrågor, som ur helhetens synpunkt kräver allas medverkan men för vilkas lösande känslan av gemenskap kan vara mer eller mindre starkt uttalad. Som ett exempel på en dylik fråga kan nämnas försöken att åstadkomma en gemensam bostadsförmedling.
Även mot tanken att använda kommunalförbundsinstitutet för lösning av samarbetsprob'lemen kan vägande invändningar göras.
Ix'ommunalförbunden kan enligt nuvarande bestämmelser anförtros upp- gifter, som det eljest enligt särskild författning åligger kommun att vårda. Beslutandcrätt i förbundet tillkommer förbundsfullmäktige, medan för- valtning och verkställighet tillkommer förbundets styrelse och särskilt till- satta nämnder. För förbundet skall finnas förbundsordning. I fullmäktige skall varje medlem vara företrädd. Antalet ledamöter i styrelsen och nämn- derna bestäms i förbundsordningen, vari även regleras den rätt att upptaga lån, som förbundet ans-es böra äga. Detta är för sin verksamhet beroende av bidrag från medlemskommunerna.
I och för sig föreligger icke hinder att ett kommunalförbund handhar flera angelägenheter, för vilkas handhavande då kan utses en eller flera nämnder vid sidan av styrelsen.
Kommunalförbundsformen kan i och för sig vara lämpad för lösande av vissa aktuella samarbetsfrågor. Emellertid kan icke på ett av flera kommun— enheter sammansatt kommunalförbund överflyttas angelägenhet, som blott är gemensam för vissa förbundsmedlemmar. Detta utgör emellertid ej hinder för att bilda ett särskilt kommunalförbund för den nämnda angelägen- heten och att till fullmäktige i detta förbund utse samma personer som i det större förbundet företräder medlemmarna. I vissa fall kan också en lös- ning nås genom att man åstadkommer en kombination av kommunalför- bund och avtal, varigenom förbundet gentemot utanförstående kommuner åtar sig att fullgöra även viss för denna kommun betydelsefull angelägenhet.
De anförda svårigheterna får en än större tyngd, om man beaktar antalet kommuner i det nu aktuella området och den ej alltid klart markerade in- tressegemenskapen inom de olika kommunala verksamhetsområdena. Att åstadkomma ett enda kommunalförbund för handhavande av alla de vitt skilda regionala frågorna torde med nuvarande lagstiftning vara omöjligt. Ej heller torde ett system med ett stort antal kommunalförbund med olika vida kretsar av medlemmar erbjuda de möjligheter till samlade och effek- tiva grepp över de regionala frågorna, som bör eftersträvas.
Om man i detta fall söker lösningen av ifrågavarande problem efter
kommunalförbundslinjen torde det därför _ om man vill uppnå en effektiv samordning —— bli nödvändigt med en speciallagstiftning, som ger förbundet även andra arbetsuppgifter och större befogenheter än nuvarande lagstift- ning tillåter. En sådan lösning förefaller dock mindre ändamålsenlig. Vill man företa mera genomgripande organisatoriska åtgärder ligger det när- mare till hands att tänka sig en lösning efter andra linjer.
Om de nuvarande arbetsformerna skall reformeras och effektiviseras, torde det vara mest ändamålsenligt att till ett överkommuna'lt eller sekundär- kommunalt organ överföra en del av de uppgifter, som f. n. förbehålles pri- märkommunerna. Detta organ bör vara ekonomiskt oberoende av primär- kommunerna men i övrigt ha så stark anknytning till desamma som möj- ligt. Otvivelaktigt skulle detta innebära en viss inskränkning i primär- kommunernas bestämmanderätt. Emellertid torde det stå klart, att. sam- ordningsfrågorna i huvudstadsområdet numera blivit så många och så be— tydelsefulla, att tiden är mogen för ett sådant ingrepp. Dessutom är att mär- ka att den kommunala sj älvstyrelsen knappast kan sägas bestå i bibehållan- det av den ena eller den andra styrelseformen eller kompetensfördelningen utan däri att medborgarna i trakter med intressegemenskap bereds tillfälle att i vedertagna demokratiska former själva handlägga sina gemensamma angelägenheter. Mot bakgrunden härav borde en ändring av kompetensför- delningen mellan olika genom direkta val utsedda kommunala representa- tiva organ vara möjlig att genomföra.
1944 års kommitté för kommunal samverkan föreslog i sitt »Be—tänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m.» (SOU 1947: 30) införandet av en ny form av sekundärkommun, benämnd regionkommun, vilken skulle inom Stor—Stockholm omhänderha de regionala samarbwetsuppgifterna, utom sådana som ombesörjes av landstinget. Denna form av sekundärkommun skulle emellertid kunna komma till användning även inom andra regioner, där behov av en sådan kommunbildning kunde föreligga eller framträda. Om bildande av regionkommun skulle Kungl. Maj :t förordna. Sådant för- ordnande skulle kunna meddelas även utan samtycke av berörda primär- kommuner under förutsättning att ett betydande allmänt behov så på- kallade.
Regionkommunen skulle först och främst svara för upprättande av re- gionplan. Den skulle alltså härvidlag utgöra ett alternativ till regionplane- förbunden. Därutöver skulle regionkommunen ha att verka för region- planens genomförande i samarbete med primärkommunerna inom region- kommunen. Den skulle även tilläggas yttranderätt i fråga om stadsplaner och andra detaljplaner inom regionplaneområdet. Över huvud taget för- utsattes en växelverkan mellan region- och detaljplanering, så att det i möj— ligaste mån kunde tillses att regionplanen genomfördes. Regionkommunen skulle emellertid Också mera direkt kunna påverka regionplanens genom— förande och verka för att utbyggnaden av regionen skedde ej blott på lämp-
ligt sätt utan även i lämplig takt. För att kunna fylla denna uppgift skulle regionkommunen tilläggas ett avgörande inflytande på kommunikations- väsendet inom regionen och på så sätt få möjlighet att leda bebyggelsens utveckling. Regionkommunen skulle också helst själv övertaga trafik- medlen inom regionen och borde även tillförsäkras inflytande på vägfrågor— na inom regionen. .
Uppgiften att övervaka bebyggelseutvecklingen inom regionen borde komma till uttryck även på så sätt att regionkommunen skulle gå i spetsen för det allmännas förvärv av mark inom regionen såväl för framtida be— byggelse som för fritids- och andra ändamål. Med hänsyn härtill borde regionkommunen tilläggas en relativt vidsträckt rätt att expropriera mark inom regionen. Markpolitiken borde drivas i nära samarbete med primär- kommunerna och regionkommunen borde vid behov biträda dessa, när fråga om exploatering av mark blev aktuell.
Även andra för kommunerna inom regionen gemensamma uppgifter bor- de kunna övertagas av regionkommunen. Det kunde t. ex. befinnas lämpligt att lägga hamnväsendet inom regionen under regionkommunen om en hamn växte ut över en kommungräns. Vidare borde regionkommunen ägna uppmärksamhet åt frågor om regionens förseende med vatten och avlopp samt gas och elektricitet.
Enligt förslaget skulle regionkommunen sålunda få många och viktiga uppgifter för vilka stora ekonomiska resurser krävdes. Den borde därför erhålla beskattningsrätt. Det föreslogs, att en regionskatt skulle utgå på det kommunala skatteunderlaget inom regionkommunens område. Reellt sett skulle det ej medföra en ny skattepålaga utan endast ett överflyttande av vissa utgifter från primärkommunerna till regionkommunen. Denna borde organiseras som en verklig kommunal enhet med fullmäktige som beslutande organ. Fullmäktige borde utses genom direkta val. Vidare skulle tillsättas styrelser och nämnder för förvaltning och verkställighet.
Med frågan om sammansättningen av regionfullmäktige sammanhängde åtskilliga problem, främst hänförande sig till möjligheten att en enda kom- mun skulle kunna få en dominerande ställning. Efter övervägande av olika möjligheter stannade kommittén för att föreslå en representation efter i stort sett samma normer som gällde för landstingen. Kommittén fann det emellertid angeläget att vid denna lösning av representationsproblemet söka utvägar för att i någon form säkra en lokal minoritet mot majoritets- förtryck. I stället för att föreslå regler om kvalificerad majoritet stannade kommittén i detta hänseende för att föreslå att ett nybildat organ, kallat kommunala rikssamarbetsnämnden, skulle få ett visst inflytande på hand— läggningen av regionkommunala ärenden.
Mot förslaget riktades stark kritik från många remissinstanser. Denna kritik hänförde sig till att vissa av de viktigaste samarbetsfrågorna helt lämnats å sido, att beskrivningen av regionkommuns uppgift gjorts alltför 8—412916
obestämd, att förslaget skulle i hög grad komplicera förvaltningen genom att medborgarna skulle komma att tillhöra alltför många slag av kommun- bildningar, att ett tillskapande av en rikssamarbetsnämnd skulle innebära ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen, att förslagets genom— förande skulle betyda en kostnadskrävande dubbelorganisation utan att väsentliga frågor löstes samt att tillkomsten av ytterligare val och skatter skulle innebära både kostnader och besvär för det allmänna, etc.
Förslaget föranledde ingen statsmakternas åtgärd.
Det kan här nämnas att man på en del håll i utlandet sökt klara stor- stadsproblemen genom tillskapandet av något slags överkommuner, i vissa hänseenden något liknande den regionkommuntyp som 1944 års utred- ning föreslog för vårt land. Så är förhållandet bland annat i Toronto och Hannover, två städer av ungefär samma storlek som Stockholm, samt i Lon- don. Även i Köpenhamn har vissa överväganden gjorts om tillskapande av en överkommunal bildning, en s. k. >>amts-kommune», omfattande de kom- muner som bildar Stor-Köpenhamn.
Fördelen med en lösning enligt regionkommunlinjen kan sägas vara, att samarbetet koncentreras till det egentliga Stor-Stockholm och att de kom- muner, som har de flesta och viktigaste regionfrågorna gemensamt också får lösa dem gemensamt. Emellertid skulle tillskapandet av en regionkom- mun också medföra betydande olägenheter. Införandet av en särskild region- skatt vid sidan av redan förefintliga skatter till stat, landsting och kommu- ner får i och för sig anses vara en olägenhet. Praktiska svårigheter uppstår även därigenom att ytterligare en kommunal valförrättning blir nödvändig. Tanken att låta kommunernas beslutande församlingar utse regionfull- mätige möter samma invändning som görs mot kommunalförbundslinjen, nämligen att en sådan representation betyder ökat avstånd mellan väljaren och den beslutande församlingen.
Såsom nämnts har överläggningar upptagits mellan staden och lands- tinget om en annan lösning, nämligen den att Stockholms stad och Stock- holms läns landstingsområde skulle förenas till ett gemensamt landsting, i den allmänna diskussionen benämnt storlandsting, och att handlägg- ningen av de stora samarbetsfrågorna inom regionen skulle läggas till de uppgifter, som landstinget redan har. En sådan lösning förordades f. ö. prin- cipiellt i en reservation till ovan nämnda betänkande om regionkommunen av nuvarande ordföranden i Stockholms stadsfullmäktige Carl Albert An- dersson.
För en dylik lösning talar flera skäl, varav två torde kunna tillmätas av— görande betydelse. Det ena är, att man då inte behöver tillskapa en ny sekundärkommunal organisation; landstinget är redan en legal sådan. Visserligen torde problem uppstå, när man sammanför Stockholms stad och det hittillsvarande landstingsområdet till en gemensam landstingsorga- nisation och utrustar detta förstorade landsting med befogenheter att hand— lägga och avgöra vissa regionala frågor, som nu behandlas inom kommu-
nerna. men dessa problem torde bli betydligt mindre än de som är för- knippade med en lösning efter något av de andra tänkbara alternativen. Det andra vägande skälet är, att problemen kring beskattningsrätten bort— faller. Landstinget har redan beskattningsrätt.
Beträffande sjukvården skulle ett samgående utgöra en naturlig fort- sättning på ett redan existerande samarbete. Även beträffande skolfrågor förefaller en sådan utveckling naturlig.
Därest ett gemensamt landsting kommer till stånd undanröjes de i direk- tiven nämnda olägenheterna av att staden och länet nu utgör skilda sjuk- vårdsområden. Denna fråga har i nuvarande läge inte ansetts böra påkalla någon uppmärksamhet från utredningens sida.
Emellertid anmäler sig i detta sammanhang även andra mycket viktiga samordningsfrågor, som det kan bli lämpligt att överflytta till landstinget. Hit hör i främsta rummet regionplaneringen samt trafik-, bostadsförsörj- nings- och bebyggelsefrågor. Med de senare sammanhänger frågor om mark- förvärv och kapitalförsörjning _ även för fritidsändamål —— samt vatten— oeh avloppsfrågor in. in.
Beträffande samordningen av trafikfrågorna är landstinget positivt in- ställt och i denna fråga liksom i fråga om bostadsförmedlingen har statliga initiativ tagits till utredningar om samarbete. Vad vidare angår bostads— byggandet och planeringen för detta utgör Järvafältet, beläget inom fem kommuner, ett exempel på ett område, där gemensamt organ för staden och dessa kommuner bör ifrågakomma. Flera sådana gemensamma bo- stadsbyggnadsområden torde komma att exploateras i framtiden.
Med frågan om tillskapande av ett storlandsting sammanhänger den av 1959 års länsin(lelningsutredning aktualiserade frågan om länsområdets utsträckning, en fråga som emellertid kommer att övervägas av den nya länsindelningsutredningen.
Då ett av Stockholms stad och län bildat landstingsområde skulle bli be- tydligt folkrikare än som torde ha förutsetts vid tillskapandet av reglerna om representation i gällande landstingslag, torde det bli nödvändigt att över— se dessa. Denna fråga torde komma att uppmärksammas i samband med överläggningarna i landstingsfrågan.
Om ett storlandsting tillskapas, nödvändiggörs att författningsbestäm— melser intages i en särskild lagstiftning eller att ändringar företages i lands- tings- och kommunallagarna.
Det är slutligen att märka, att ett allmänt bedömande av storlandstingets företräde framför övriga i betänkandet antydda alternativ väl rimmar med utredningens förslag att i statligt administrativt hänseende sammanföra Stockholms stad och Stockholms län.
Med hänsyn till de fördelar ett storlandsting skulle innebära har utred- ningen utgått från att överläggningarna mellan staden och landstinget skall leda till en lösning av samarbetsproblemen enligt denna linje.
.'"äi..." '|'iL'ti'..'..'-" of .» ' | " ' " " ' ' "| " '_ ' ' ' "I .|. 'c"."."_,_.'—-»""l'|' _'=.'. ' . ' ' . lli'. . ..;l't't-l l|'".'.','|1"" $?" |__ :'1U_'A' _ ' -, _. ' _. | __. 1" _ ______. '.',J _ ' "*äl' il [11321 ":l'iPOI'. ' '_ .” = _. . . f . _' . . M.:.unftlåälli'w ;s? "kl. | | | _ ' - _ , *: __ " |_2_ll "':.IH"T.|'I MS',!" . . ' '. ' . ' ”' o : "' . ' - .__ __ ___- ._ ,” . _ . __,"anmtiai' _,qul- _.Ll .t' 'L._41!)_3_4_1J'l_l'1i1 _ _.,, ' "T,. ., ' ' _ '|_ # '_'.._ _._ _"I.;lr ilj. '|i!.."n |l'»|.n!'llr|* im”?
i'lm'k'f'lljäj'EJ'f __" ' ' = ' . _' ' .. "E::l'nl'l ""I-'t'l'l'. FHM "rlfllIU'äl. .itälil'l'tftlolzli'ltg. ; __ '|' " :" " '.__flm'kf'ltn'äl.("1381"th || hum: n ".: ' .'i'.,'.,'|'.'f. : ;' '- 'F 1. '. |_ '—,,-,1_',Z_:l,' .|-= '_ . ||. ' . ' fl ' _. __ _ ,, , _, ”_ _ . _ |,» mama—... .._r_ . __ l-- _ å lå ,__ _, . _ ,,' __ _. _lfll'r'iilt'lt , |r. ; : . '. - _ ,.* _ 4 .. .- ' ,,J', _ "" = ".". .' '"” _, _ [Hu ”låta ,,_ _.,____'____ _2'5 _ : .f;_ & HH . _'__ ; _ =. . li,—["In ' . — Wlhnhhihu hama-:d : ..är... "WEW "'1'._"'- ' |. " ' " = . . . '.'?q alt':! .t'lf .1'|'u|||'mun-al "; n' -' . . ._ ,'J_- _ ' _|"'L;'— Lawn. ' ' . ,. -""
å...? ||,._|.|_l|i_,,u' _,|___.:'_i"|_ |_|__,__J|_|__
_ ":"-| _.".i_.,2'_ .'_" — ' ' . " _ - '__'."'_;-f.'m".'_"'..£')__ där" | | :|| |, _,_.,_|| én
= hamnar .|.... amt "Nää,, ' r'u'h_ milj! m'- smhi"? amtsb- . " ,, , ., .,, , ,, '_'.G' .___ 'DIF |_._,_ " ' . -= lllnhnmagntmlqlnlbm ,_ . ,— —'|-'. |- __u|l___ & i-_|,_ : ___ _______ r . _ __r_-_J_ . 'ta "mml|m,,w_ jun Jia" & ' ' " ' " '” _",._j-_"' "" _;='5 ' = '|'_',_,|,_ _||'_._'1.'_ lui ”Widing W&W ' . , "!ipi'lulll'mfllu'nf; ,, _ _, ' "? " _.F'. -- ;|.||_|||||:.t|' but! .'l';' ', || 'i” '_"'—" ||"""|""|'""l-' " " "' Låt? "" ,'|_r|| ”"hålla; , '. . ' " 't' ! "militär,
BILAGA
|- |
|_| ||| | ||. | || | |. |
.
. . . .
| . ,,' .. . ,
_:
| s'| i'||I
Utvecklingen i kommunerna inom Stockholms län
Au byrådirektören Bengt Sparrman
Uppgifterna i denna redogörelse är i huvudsak hämtade ur det material, som sammanställts å länsstyrelsen i Stockholms län i samband med arbetet å upprät- tande av förslag till plan för indelning av länet i kommuner.
Det må nämnas, att uppgifterna för folkräkningsåren 1950 och 1960 för de olika kommunerna rörande den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren och rörande utpendlingen icke är helt jämförbara. De har emellertid båda medtagits för att belysa utvecklingstendernserna i stort.
A. Vissa kommuner i norra länsdelen
1 . Östhammars stad
Östhammars stad omfattar sedan år 1957 dels den gamla stadskärnan, tidigare Östhammars stad, och dels den tidigare landskommunen Frösåker. Stadens land- areal är 776,89 km2 och innefattar betydande glesbygdsområden. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 9 228 8 718 8 079 7 745 7 325 7 040 6 989
I tätorten Östhammar var befolkningen enligt 1960 års folkräkning 1663. Övriga tätorter hade vid samma tid: Hargshamn 346, Harg 279 och Norrskedika 268 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 1 559 513 260 254 195 346 201 1 135 583 255 215 191 450 408
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 13 17 25 20 68 13 11
Folkmängdsnedgången är beroende av jord- och skogsbrukets minskade möj- ligheter att erbjuda arbetstillfällen och det förhållandet att stadsnäringarna inte utvecklats i sådan omfattning att de dragit till sig den friställd|a arbetskraften.
120 2. Öregrunds stad Öregrunds stad omfattar, utöver den gamla staden, skärgårdsområdet Gräsö för- samling. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 306 2 337 2 218 2 214 2 150 2 094 2 075
I tätorten öregrund var befolkningen enligt 1960 års folkräkning 1 295. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- 0. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 268 130 70 118 155 72 5 185 200 82 94 127 116 123
Bostadsbyggandet uppgick till :
År .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 10 10 7 3 38 5 5
öregrunds tätort har en del mindre industrier och är en betydande sommar- turistort. Tätorten har under den senaste IO-årsperioden haft en viss folk- ökning. Landsbygdsdelen — jordbruk, fiske och skogsbruk — har emellertid minskat i befolkning mer än tätorten ökat.
3. Häverö kommun
Häverö kommun har dels en industridel i Hallstavik/Häverödal—Herräng och dels en rätt stor landsbygdsdel. Befolkningsutvecklingen under sen-are tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 8 339 7 959 7 631 7 510 7 919 8 102 8 077
I kommuntätorten Hallstavik var befolkningen enligt 1960 års folkräkning 3 831. Övriga tätorter hade vid samma tid: Herräng 722 och Skebo 349 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- 0. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 816 1 191 268 284 219 305 43 456 1 498 299 242 147 387 184
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 158 135 24 28 112 23 28
I Hallstavik finns ett större pappersbruk och i Herräng ett smältverk. Dess- utom finns i tätorterna en del småindustrier. Industriutvecklingen i kommunens tätortsdel har under senare är väl kompenserat minskningen inom landsbygds- delen.
4. Väddö kommun
Väddö kommun har inom kommunen arbetstillfällen mest i jordbruk och fiske samt under senare tid i några småindustrier. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 765 3 887 3 569 3 379 3 118 2 969 2 875
Kommuntätorten Elmsta hade enligt 1960 års folkräkning 575 och tätorten Grisslehamn vid samma tid 392 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 575 224 142 126 121 132 26 299 265 183 97 86 181 196
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 12 5 2 2 3 6 5
5. Lyhundra kommun
Lyhundra kommun är en typisk jordbrukskommun utan nämnvärda tätortsbild- ningar. Befolkningsutvecklingen under senare år framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 6 220 5 799 5 247 4 854 4 266 4 058 3 946
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service
1 177 228 218 106 112 165 148 777 216 194 73 90 167 337
Bostadsbyggandet åren 1957—1963 har omfattat 2—10 lägenheter per år.
6. Frötuna kommun
Frötuna kommun har inom sina gränser i huvudsak jordbrukssysselsättning. Kommunen har inte några nämnvärda tätorter. Befolkningsutvecklingen under senare år framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 617 2 729 2 371 2 087 1 843 1 799 1 703
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 439 104 128 63 75 77 63 236 98 111 52 36 129 155
I Frötuna har förekommit endast obetydlig hostadsbyggnadsverksamhet.
1 22 7. Blidö kommun
Blidö är en utpräglad skärgårdskommun utan nämnvärda tätorter. Befolkningsutvecklingen under senare är framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 1 388 1 299 1 144 1 010 928 903 884
Den förvärv's-arbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 1 75 33 39 41 110 39 2 67 26 62 42 50 62 45
I Blidö har ingen nämnvärd bostadsproduktion förekommit.
8. Roslags-Länna kommun
Roslags-Länna kommun är en jordbruks- och skärgårdskonnnun. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 828 3 551 3 201 2 893 2 556 2 427 2 342
I komumuntätorten Bergshamra var invånarantalet enligt 1960 års folkräkning 257.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 640 193 115 61 112 98 46 394 198 113 53 66 88 170
I Roslags-Länna har förekommit endast obetydlig bostadsbyggnadsverksamhet.
9. Norrtälje stad
Norrtälje stad är den helt dominerande tätorten inom sitt omland. Staden har en väl utvecklad tätortsservice. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 5 177 5 806 5 615 7 968 8 871 9 300 9 743
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. ' service 98 840 331 732 313 508 55 98 1 158 440 674 264 1 164 326
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 66 129 130 199 63 240 244
Under senare år har en del medelstora företag från stockholmsområdet lokali- serats till Norrtälje. Staden har också blivit huvudhamn för Ålands- och Finlands- trafiken från roslagskusten.
10. Knutby kommun
Knutby kommun är en jordbruks- och skogskommun. Befolkningsutveeklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 914 3 754 3 304 3 157 2 725 2 629 2 528
Enligt 1960 års folkräkning redovisas för tätorten Edsbro 271 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enl-igt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 809 136 112 54 85 101 32 539 127 124 54 66 110 164
Bostadsbyggandet har under 1957—1962 varierat mellan 2—15 lägenheter.
11. Sjuhundra kommun
Kommunen har en tätortsdel — Rimbo och Rånäs — med ett växande antal mindre industrier och andra verksamheter. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 5 413 5 180 5 357 5 240 5 186 5 244 5 247
Kommuntätorten Rimbo hade enligt 1960 års folkräkning 1 682 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
J ord— 0. Industri Byggn. v. Handel Samtärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 771 437 202 168 247 280 109 547 443 303 196 238 328 383
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 195”.7 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 39 38 22 44 42 22 123
12. Almunge kommun
Almunge kommun är en jordbrukskommun med viss industriell verksamhet och med stark anknytning till uppsalaområdet. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 393 2 288 2 107 2 093 1 843 1 814 1 773
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 380 224 38 66 52 75 53 267 160 106 49 48 98 164
Bostadsbyggandet i kommunen har varit av relativt liten omfattning.
13. Knivsta kommun
Knivsta kommun får i sin tätortsdel ett växande antal mindre industriföretag. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 836 3 754 3 716 3 610 3 830 3 864 4 097
Kommuntätor—ten Knivsta hade enligt 1960 års folkräkning 1 533 och tätorten Alsike 271 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 646 267 165 156 85 214 202 393 398 254 146 70 287 463
Bostadsbyggandet uppgick till:
År .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 46 50 51 61 3 65 75
14. Össeby kommun össeby kommun är en jordbrukskommun utan nämnvärda tätortsbildningar. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 339 2 288 2 082 1 982 1 825 1 807 1 880
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning e-fter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samtärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. srvice 414 136 83 66 53 89 80 260 135 96 77 55 107 263
Bostadsbyggandet i kommunen har varit av ringa omfattning; dock färdigställ- des 49 lägenheter under år 1963.
15. Sigtuna stad
Sigtuna är en gammal stad som har speciella utbildnings- och kulturinstitutioner inom sitt område.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: Br ............. 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Åefolknlngstal . 2 196 2 272 2 511 2 647 3 212 3 347 3 375
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri ' -Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 217 132 100 168 61 337 85 113 161 154 143 156 549 329
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957- 1958 1959 "1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 13 88 32 123 12 17 6
16. Skepptuna kommun Skepptuna har inom sina gränser knappast andra arbetstillfällen än de som-jord- bruket erbjuder. ' Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 714 3 496 3 340 3 027 2 836 2 730 2 659
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. ' service 811 100 107 58 65 118 75 495 99 188 51 104 134 371
Bostadsbyggandet i kommunen har varit av ringa omfattning.
17. Ljusterö kommun
Ljusterö är en ökommun utan nämnvärd tätortsbildning. Huvudön har färjförbin- delse med fastlandet.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 1 531. 1 396 1 281 1 174 , 1 032 983 . 978
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning eftergnäringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde: -
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. . ' service 236 38 . 57 36 71 35 A 6 136 29 61 29 51 38 ' 45 ,!
Bostadsbyggande har inte förekommit i nämnvärd omfattning.
B. Kommuner i den yttre förortskretsen i länsdelen av Stor-Stockholm
18. Vaxholms stad
Vaxholms stad är kommunikations-, handels- och utbildningscentrum för den mellersta delen av Stockholms läns skärgård. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 _ 1962 1963 Befolkningstal . 2 765 2 929 3 659 3 792 3 938 4 075 4 094
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter när-ingsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samtärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 66 263 129 200 100 763 72 41 378 151 189 106 707 318
Bostadsbyggandet uppgick till:
År .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 26 27 30 36 106 73 15
Sedan ett kommunalt bolag tillskapats har Vaxholm numera direkt busstrafik till Stockholm. Hösten 1964 övertog ett stadens rederiföretag båttrafiken i huvud- delen av skärgården.
19. Österåkers kommun
Utbyggnaden av främst kommuntätorten Åkersberga har i rätt stor utsträckning gett bostadsmöjligheter för arbetande i Stor-Stockholm och skapat underlag för en viss industriell och kommersiell utveckling.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 906 4 040 4 200 4 561 5 962 6 856 7 335
Tätorten Åkersberga hade enligt 1960 års folkräkning 3572 och tätorterna Rydbo och Resarö resp. 216 och 204 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 462 392 228 241 154 223 388 291 577 408 326 199 554 1 055
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 84 113 169 48 175 103 159
Aktionsp'rogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion av 1 200 lägenheter.
Kommuntätorten Vallentuna har under senare år tillförts en del industrier. Den är också bostadsort för många arbetande i Stor-Stockholm. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 260 3 416 3 717 4 571 5 525 6 135 6 386
Tätorten Vallentuna hade enligt 1960 års folkräkning 3 517 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 500 298 172 202 144 201 395 336 527 338 307 239 473 1 180
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 56 80 70 86 139 58 141
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion av 700 lägenheter.
21 . Ekerö kommun
Ekerö kommun — på mälaröarna —— har utvecklats från i huvudsak en jordbruks- kommun till bostadsort för en del arbetande i Stor-Stockholm. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 842 3 804 3 898 3 883 3 865 4 010 4 194
Tätorterna i kommunen är Träkvista/Tapp-ström med 925 och Drottningholm med 469 invånare enligt 1960 års folkräkning.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- 0. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 639 291 131 164 108 323 274 446 370 149 151 113 425 585
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 16 4 11 19 67 17 102
22. Färingsö kommun
Färingsö kommun _— på mälaröarna _ har kompenserat minskningen i syssel- sättning inom tidigare dominerande jordbruk och trädgårdsskötsel genom att bereda bostäder åt en del arbetande i Stor-Stockholm.
Befolkningsutvecklingen under senare ti-d framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 . 1962 - 1963 Befolkningstal. . 2 6.83 '2 804 2 999 3 030 3 134 3 105 3 214
Tätorten Stockby hade enligt 1960 års folkräkning 377 invånare. Den; förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och.1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord-' o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 515 185 ' 101 82 78 ' 268 91 387 " 263 . 125 _ 112 96 360 444
Bostadsbyggandet uppgick till: Är. .'L . . .' . . . . . 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 16 23 19 8 9 22 19
23. Västerhaninge kommun
Västerhaninge kommun har alltmera utvecklats till en tätortskommun. Många arbetande i Stor-Stockholm har sin bostad där. Även en del industri-företag har etablerat sig i kommunen, delvis genom utflyttning från Stockholms stad. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 258 3 550 3 742 4 581 6 478 7 812 8 884
Folkmängden i tätorten Västerhaninge var enligt 1960 års folkräkning 4778 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. ' service 566 ' 279 174 172 ' 127 254 262 396 459 _ . 469 371 232 800 1 255
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. ' 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter. 175 151 247 83 ' 227 291 356
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor- Stockholm åren 1961—1965 upptar en bostadsproduktion av 700 lägenheter.
24. : Värmdö kommun
Värmdö kommun har' utöver arbetande inom jordbruk och skärgårdsnäringar en viss bosättning av arbetande i Stor-Stockholm. Den har ingen nämnvärd tätorts- bildning.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 V 1963 B'efolkningstal; _ 2525 _ 2613 2185 2025' - 1962 " 2185 ' 2205
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års: folkräkningar utgjorde: .
.Iord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. » Förvaltn. ' Utpendling skogsbr. . ; . service . . . . 324 117 140 104 77 .. 111 . _ , ; 170 178 117 129 79 93 164 ' 287
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 _ 19.61 1962. _ 1963 Antal lägenheter . 9 22 1 11 53 . . 30 _ , '6
25. Gustavsbergs kommun
Gustavsbergs kommun är i huvudsak en industrikommun. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ...... . ..... 1940 1945 1950 1955 1960 1962. . , 1963 Befolkningstal . 3 181 3 341 4 178 4 430 5 169 5 513 5 780
Tätorten Gustavsberg hade enligt 1960 års folkräkning 4 403 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. — service - 160 1 320 133 180 93 135 204 101 1 540 226 229 108 328 578
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 36 72 25 6 76 28 108
26. Grödinge kommun
Grödinge har inom egna gränser arbetande i huvudsak i jordbruk .men ocksä-en bosättning av arbetande i Stor-Stockholm. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Bcfolkningstal . 1 630 1 698 1 770 1 800 1 961 2 042 2 142
Kommuntätorten Värsta hade enligt 1960 års folkräkning 532 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
.] ord- 0. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 269 93 60 80 47 152 213 163 134 93 83 53 128 421
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 5 10 16 31" 7 30 48
År 1964 har Stockholms stad inköpt betydande markarealer i kommunen för framtida bostadsbehyggelse.
27. Salems kommun
Salems kommun har hittills haft i huvudsak villabebyggelse och varit mest in-
riktad mot Södertälje. I samarbete med Stockholms stad pågår emellertid f. n. planering för en omfattande utbyggnad med såväl flerfamiljshus som små-hus. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 074 2 186 2 315 2 390 2 299 2 496 2 616
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 185 205 75 207 62 352 420 126 213 98 156 51 332 550
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 1 8 2 18 152 6 36
C. Kommuner i den inre förortskretsen i länsdelen av Stor-Stockholm
28. Märsta kommun
Utbyggnaden av Märsta _ i anslutning till statsmakternas beslut i slutet av år 1957 om anläggandet av storflygplatsen Arlanda _ har redan visat, [att Märsta har förutsättningar att få ett väl utvecklat näringsliv och att erbjuda god service. Planeringen för Märsta syftar till en sta-dsbildning på 30—40 000 invånare. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande upp-ställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 245 3 434 3 957 4 635 6 301 8 632 10 457
Tätorten Märsta hade enligt 1960 års folkräkning 2 882 och tätorten Rosersberg 915 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 517 491 138 159 114 239 233 379 722 473 269 282 471 966
Bostadsbyggandet uppgick till: Är. ._ ............ 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 81 32 208 231 399 623 601
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Märsta av 4 000 lägenheter.
29. Upplands-Väsby kommun
Upplands-Väsby har i de centrala delarna ett par större industrier. Under senare år har emellertid allt flera arbetande i andra delar av Stor-Stockholm bosatt sig i kommunen. '
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 4 780 5 094 6 202 7 356 8 820 10 841 11 690
Enligt 1960 års folkräkning hade tätorterna Upplands-Väsby 5 030, Odenslunda 1 545, Bollstanäs 576 och Lövenströmska 302 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 406 1 201 271 321 193 485 746 255 1 662 467 435 263 1 065 1 551
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 20 213 72 214 511 320 369
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Upplands—Väsby av 1 650 lägenheter.
30. Sollentuna köping
Sollentuna köping har under senare år fått ett utökat antal arbetsplatser inom sina gränser, men huvuddelen av befolkningen har sina arbetsplatser närmare Stor- Stockholms centrum.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 13 512 15 571 18 497 20 887 25 182 28 301 31 060
Tätorten Sollentuna hade enligt 1960 års folkräkning 21239 invånare. Av övriga tätorter hade Rotebro 2 579 och Viby 499 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
.Iord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 200 2 506 991 1 907 956 1 352 5 018 154 3 408 1 248 2 039 1 122 2 857 7 618
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957' 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 407 277 355 494 226 1 079 1 078
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Sollentuna av 3 950 lägenheter.
31. Täby köping
Täby köping håller på att genomgå en kraftig omvandling med inriktning också på uppbyggandet av ett stort region-alt centrum.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År .......... -. . 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 6 269 7 643 ' 10 305 13 053 21 456 24 601 26 121
Tätorten Roslags-Näsby hade enligt 1960 års folkräkning 21 727 och Täby station 1 852 invånare.
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 212 1 085 594 1 162 435 1 003 2 749 213 2 125 1 079 1 805 739 3 249 6 551
Bostadsbyggandet uppgick till: År .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 462 493 667 1 260 418 768 . 438
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Täby av 5 500 lägenheter.
32. Danderyds köping
Under senare år »har rätt betydande flerfamiljsområden och en centrumbildning byggts ut i köpingen.
Befolkningsutvecklingen under senare tid fnamgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 6 052 5 302 7 523 9 381 11 627 12 986 13 794
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- 0. Industri Byggn. V. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 72 711 398 871 314 890 2 043 82 1 118 481 1 027 386 2 082 3 603
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 129 203 362 76 398 110 392
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor—Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Danderyd av 1 500 lägenheter.
33. Djursholm stad
Djursholms st-ad har behållit sin karaktär av villastad för Stockholms—arbetande. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 6 139 6 679 7 369 7 770 7 386 7 540 7 544
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel skogsbr. 85 ' 360 218 816 59 469 ' 203 557 Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 Antal lägenheter . 34 54 11
Samfärds. Förvaltn. Utpendling ' service 193 1 183 1 301 179 1 311 1 821 1960 1961 1962 1963 12 125 41 20
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Djursholm av 230 lägenheter.
34. Stocksunds köping
Köpingen har huvudsakligen villabebyggelse för Stockholms-arbetande. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 Befolkningstal . 3 000 4 218 5 073
1955 1960 1962 1963 5 189 4 992 5 099 4 936
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel skogsbr. 21 285 127 592 30 362 132 438 Bostadsbyggandet uppgick till: År .............. 1957 1958 1959 Antal lägenheter . 39 4 2
Samfärds. Förvaltn. Utpendling service 143 849 1 338 153 928 1 622 1960 1961 1962 1963 4 34 31 2
Aktionsprogrammet .för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Stocksund av 300 lägenheter.
35. J iii-fälla kommun
Järfälla kommun är den mest expansiva av förortskommunerna. Jämsides med ett omfattande bostadsbyggande har i kommunen också beretts utrymme för
många nya arbetsplatser.
Befolkningsutvecklingen under sen-are tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 Befolkningstal . 3 668 4 338 7 289
1955 1960 1962 1963 11 745 19 212 26 591 30 745
Tätorten Jakobsberg hade enligt 1960 års folkräkning 8475 invånare. Av övriga tätorter hade Kalhäll 5 214 och Stäket 511 invånare. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel skogsbr. 331 1 522 333 512 290 3 486 1 032 1 167
Samfärds. Förvaltn. Utpendling service 251 506 1 480 734 1 903 5 516
Bostadsbyggandet uppgick till:
Ar .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 236 383 817 780 1 181 1 559 1 013
Aktionsprogramvm-et för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Järfälla av 7 500 lägenheter.
36. Sundbybergs stad Sundbybergs stad är väl försörjd med industriarbetsplatser. Bostadsproduktionen får i huvudsak ske på de inom stadens gränser belägna delar av Järvafältet, som efterhand kan stå till förfogande.
Befolkningsutveck-lingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 11 044 14 032 24 603 26 082 27 059 27 366 27 393
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 61 5 464 912 2 249 1 491 1 817 6 401 75 6 270 1 002 2 189 1 363 3 083 9 296
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 223 335 264 240 39 334 294
Akt—ionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Sundbyberg av 3 200 lägenheter.
37. Solna stad
Solna stad är den befolkningsmässigt största av förortskommunerna. Inom staden har planerats för en omfattande sanering av äldre stadsdelar och för utbyggnad av nya bostadsområden.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
Ar ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 26 916 33 373 37 063 44 303 51 094 53 739 54 291
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 131 5 485 1 415 4 211 2 321 4 390 10 076 209 7 689 1 883 4 518 2 853 8 345 15 672
Bostadsbyggandet uppgick till:
År .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 864 460 768 1 435 669 994 605
Aktionsprogr-ammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Solna av 9 200 lägenheter.
38. Lidingö stad
Lidingö stad har under senare tid fått en rätt stor bebyggelse av flerfamiljshus inom nyutbyggda stadsdelar. Lösningen av frågan om en ny bro till Lidingö och tunnelbanegrenen till Ropsten torde komma att påverka stadens utbyggnad. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 11 334 14 341 20 414 24 338 29 424 32 004 32 956
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 124 2 507 757 2 169 666 2 324 3 771 101 3 630 963 2 424 828 4 565 6 990
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 192 413 360 695 658 496 339
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Lidingö av 2 650 lägenheter.
39. Nacka stad
Nacka stad har god försörjning med industriarbetsplatser. Under senare tid har rätt stora stadsdelar byggts med flerfamiljshus. Planeringen omfattar en stor ny sådan stadsdel i den södra delen av staden.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 10 112 11 603 15 489 18 269 20 740 22 542 23 026
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 109 3 122 562 1 441 611 1 109 3 093 108 4 614 729 1 500 649 2 153 4 794
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 420 198 305 186 516 327 142
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Nacka stad av 6 350 lägenheter.
40. Boo kommun
Boo kommun har haft en ganska ringa utbyggnad. Främst är detta en följd av att frågorna om vattenförsörjning och avloppsrening inte varit lösta och att utbygg— naden av den s. k. Värmdövägen fördröjts.
Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 965 3 952 5 550 5 911 6 674 7090 7 318
Enligt 1960 års folkräkning hade tätorterna Björknäs 5 510 och Kummelnäs 574 invånare. .
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar:
Jord- o. Industri Byggn. V. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 77 884 355 524 313 287 1 312 53 1 192 488 497 306 622 2 205
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 91 65 85 11 12 131 106
Aktionsprogrammet för bostadsbyggande-t i Stor-Stockholm 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Boo av 1 100 lägenheter under femårsperioden.
41. Saltsjöbadens köping
Saltsjöbadens köping har tidigare helt varit en villastad. Numera produceras också en del flerfamiljshus i köpingen. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 391 3 750 4 579 5 041 5 311 5 696 5 994
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord— o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 36 379 151 599 216 610 827 27 452 147 366 210 972 1 159
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 15 33 21 21 135 90 85
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Saltsjöbaden av 1 000 lägenheter.
42. Tyresö kommun
Tyresö kom-mun har under senare år haft en omfattande produktion av flerfamiljs- hus inom nya tätbebyggelseområden.
Befolkningsutvecklingen "under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 1 924 2 383 3 216 3 761 5 988 9 955 11 514
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 82 410 206 352 175 158 . 852 53 911 472 493 268 560 2 048
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 70 178 137 120 682 578 477
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Tyresö av 3 250 lägenheter.
43. Österhaninge kommun
Österhaninge kommun har en omfattande produktion av flerfamiljshus. Kommu- nen har också de senaste åren tillförts en del industriarbetsplatser. Befolkn-ingsutvecklingen under senare tid framgår av följa-nde upp—ställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 4 421 4 866 5 763 6 545 9 385 11 291 12 894
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde.
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. . . service 462 662 287 406 297 328 7.95 .. 275 1 053 557 ' ' 623 439 1 038 2 390
Bostadsproduktionen uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 213 197 132 347 341 419 . 550
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 .Ipptar en beräknad bostadsproduktion i Österhaninge av 4 000 lägenheter.)
44. Huddinge kommun
Huddinge kommun har en fortgående utbyggnad av nya tätortsområden. Även en del industriarbetsplatser har tillförts kommunen. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ _ 1940 1945 1950 1955 * 1960 1962 1963 Befolkningstal . 14 344 16 860 21 077 23 631 29 490 35 727 37 731
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 264 3 493 1 338 2 080 1 097 1 299 6 621 213 4 697 1 941 2 582 1 364 2 983 10 128
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 392 237 280 1 083 1 552 958 545
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm ären 1961—”1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Huddinge av 8 200 lägenheter.
45. Botkyrka kommun Botkyrka kommun har en rätt omfattande utbyggnad av tätortsområden. Den har också tillförts nya industriarbetsplatser. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 5 391 5 994 7 187 8 160 11 744 13 920 14 664
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 257 1 215 330 534 264 715 1 224 138 2 109 566 716 367 1 381 2 938
Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 237 ,357 193 308 458 327 397
Aktionsprogrammet för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm åren 1961—1965 upptar en beräknad bostadsproduktion i Botkyrka av 2 800 lägenheter.
D. Övriga kommuner
46. Djurö kommun Djurö är en typisk skärgårdskommun. Huvudöarna Djurö—Vidö är sedan ett par är förbundna med fastlandet genom en bro. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
Ar ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 033 2 052 1 808 1 761 1 526 1 459 1 390
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 357 49 71 53 79 60 6 160 68 102 43 76 71 79
Bostadsbyggandet har inte varit av nämnvärd omfattning.
Nynäshamns stad har en arbets—marknad som domineras av ett par större industri- företag. Staden är också utgångshamn för Gotlandstrafiken. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning: År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 5 444 6 883 7 901 8 376 9 411 9 826 10 199
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde: .
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 69 2 094 296 436 304 414 98 53 2 316 504 458 291 708 462 Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 12 156 137 126 204 46 148
48. Ösmo kommun
Ösmo kommun har under senare år fått en viss tätortsutveckling i stationssam- hället Ösmo. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 812 2 482 2 234 2 275 2 186 2 263 2 264
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 382 127 117 64 113 78 163 223 175 153 71 118 123 373 Bostadsbyggandet uppgick till: Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 7 25 3 — 89 17 30
49. Sorunda kommun
Sorunda kommun har, trots förekomsten av ett medelstort industriföretag, när- mast karaktär av jordbrukskommun. Befolkningsutvecklingen un-der senare tid framgår av följande uppställning:
År ........... " . 1940 1945 1950 1955 1960 1961 1962 1963 Befolkningstal . 2 502 2 422 3 128 3 109 2 791 2 755 2 710 2 712
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning ef-ter n-äringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 51 9 373 1 53 68 46 95 57 302 353 149 70 43 148 247
Bostadsbyggandet har haft ganska ringa omfattning.
1 40 50. Södertälje stad Södertälje stad är en betydande regiontätort med väl utvecklad service och med stora och expanderande industriföretag. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 16 725 20 916 25 315 28 641 33 152 39 782 41 045
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräk-ningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 253 6 175 1 019 1 980 789 1 522 1 032 234 7 694 1 383 1 985 942 2 825 2 205
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 386 431 621 601 1 062 709 928
51. Turinge kommun
Turinge kommun har en viss tätortsutveckl-ing & industriorten Nykvarn. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 2 160 2 143 2 256 2 382 2 706 2 900 3 102
* Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde: Jord- o. Industri Byggn. v. Handel Samfärds. Förvaltn. Utpendling skogsbr. service 204 448 79 83 42 87 1 66 120 576 96 75 51 133 314
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 1958 1959 1960 1961 1962 ' 1963 Antal lägenheter . 41 16 37 77 5 75 52
52. Jämn kommun
Järna kommun har under senare år fått en del industriell verksamhet till sin huvudtätort, Järna samhälle. Befolkningsutvecklingen under senare tid framgår av följande uppställning:
År ............ 1940 1945 1950 1955 1960 1962 1963 Befolkningstal . 3 939 3 866 4 155 4 427 4 890 5 231 5 500
Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren enligt 1950 och 1960 års folkräkningar utgjorde:
Jord- o. Industri Byggn. v. Handel * Samfärds. Förvaltn. _ Utpendling skogsbr. service »451 512 191 148 112 273 381 301 659 - 216 188 94 439 753
Bostadsbyggandet uppgick till:
Är .............. 1957 14958 * ' 1959 _" 1960 1961 1962 1963 Antal lägenheter . 80 31 75 70 82 97 79
lll .? '
43
|| 1. |, |. .|.
. fr.]. :l i
.j. .;
| "| a .: .f . . . . | _ ! ” .n
H L II ' r [ A 1 " __ I:, L
| '. Il]. .' ' | ' .. ":.! :- ..._. . " "( ..._- "» 1; "j ?! '; %%
'.'h ' ”|. i m". !? ilån 'N'”. .; ' II" II.! _. : '|'-um- " T- I _,F' ..'- . "|, »: I]. _.Jk ':'III' ivf: ll enl " .. n' n n' . Mål-lk; ”..:i'u'nu | ' -.- ..'. ... ". " .";la. 'l. ”mä-MW ": L”"Ln't'jfllr F" . ll Å ..
lh ”Tlf:-HI : Y ' | I . " -” llö'I-lw
' ' . *i'j—WJ'. '.= I.» *- . - ' WT?? ”ÅF.."'p--'å'""""'.'kl . c::. , .. '. _ ' I _ |" 'liq|'..ltx_'r—u :. _ t! ;! | | .. v . t' ” ' IHXIII u :. ..'..'1H ' . "JF . .' |" " =.. '="' rikt?-if. .. . llI H." _ '
. Tekniker-utbildning i Danmark. Finland, Norge och Sverige. Del II. . Niordlsk etterutdanneise ! by- og regionplanleg- g ng. . Nordiskt institut för elementarpartikelfysik. . Invaliditetsvurderlng, erstamlngstastsettelse, ta- bellsystemer m.v. i yrkesskadetrydgene i Norden.
5. Nordiska rådets öresundskonterens den 18—15 april 1904.
newest-
STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1964
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Företagsinteckning. [10]
Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- affären. [15] Rapport '.v parlamentariska nämnden i Wenner- strömafflren. 17] Lag om förvaltn ngsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författ- ningstext. [34] Äktenskapsrätt 11. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. [38] Rapport och arbetsmateriai från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1984. [39] Rätten till arbetstagares uppfinningar. [49]
Försvarsdepsrtementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20]
Sociudepartementet
Socialpolitiska kommittén. 3. Bättre åldringsvård. [5] 4. Social omvårdnad av handikappade. [43] Arbetstidsförkortningens verkningar. [91 Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna.
241 ökat stöd till barnfamiljer. [se] Mentalsjukvårdsiag. [40]
1962 års utredning ang. sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildningen. [45] 11. Visa grundläggan- de undersökningar. [46] Centrala rehabiliteringsberedningen 1. Samordnad rehabilitering. Del I. [50] 2. Samordnad rehabili- tering. Del 11. [51]
Kommunikationldepartementet
Bilskrotning. [21] Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [28] Friluftslivet i Sverige. Del 1. Utgångsläget och ut- vecklingstendenser. [47] Konsumentupplysning i televisionen. [54]
Finansdepntementet
Värdesäkringskommittén 1. Indexiån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal ska'teutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29]
Eckleoiastikdepu'tementet
1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihet [18] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V. Kristendomsundervisningen. [30 Förbud mot utförsel av kulturförem 1. [22] Skolans försörjning med lärare II. [44] Farmaceutisk utbildning och forskning. [48] Organisation av skolledningen i grundskolan. [53]
Jordbmksdepartementet
1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklingel i det svenska lantbruket. [8] 2. Lantbrukets struk turutveckhng. [87] 8. Organisationen av rationa liseringsverksamheten m. m. på jordbrukets sko sbrukets och trädgårdsnäringens område. [55 Äigfr gan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del 11. [121 Kronhjortsreservat m. m. [23]
Handelsdepurtementet
Effektivare konsumtionsupplysning. [4] översättning av fördrag angående upprättandet a' Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) oc] tillhörande dokument. [18] Översättning av viktigare följdförfattnlngar till för dragen angående Europeiska ekonomiska gemen skapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen
lunka-departementet
Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3] Bostadsstöd för pensionärer. [41] Kommunal markpolitik. [42] Statslån till samfundslokaler. [52] Organisations- och samarbetsfrågor i Stockholmsom rådet. [56]