SOU 1965:51

Gemensamma bostadsförmedlingar

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

Genom beslut den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för social- departementet att tillkalla högst fem utredningsmän med uppgift att utreda frågor rörande bostadsförmedlingens organisation och principer.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 29 juni 1962 såsom sakkun- niga kommerserådet Anders Lindstedt, tillika ordförande, direktören i Sveriges fastighetsägareförbund Claes Breitholtz, sekreteraren hos Svenska Stadsför- bundet Mats Edling, ledamoten av riksdagens första kammare Lennart Geijer samt dåvarande direktören vid Stockholms stads bostadsförmedling Gustav Jonasson. Till sekreterare åt de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1962 års bostadsförmedlingsutredning, förordnades den 31 januari 1963 numera departe- mentssekreteraren i finansdepartementet Per Eskilsson. Den 10 september 1963 erhöll Jonasson begärt entledigande från sitt uppdrag. Att vara ledamot av utredningen i Jonassons ställe tillkallades samtidigt dåvarande t.f. direktören vid Stockholms stads bostadsförmedling, numera biträdande stadsrevisorn hos Stockholms stad Sture Lennerfors.

Den 22 november 1963 förordnades föreståndaren för bostadsförmedlingen i Gävle Sven Rosén att såsom expert biträda utredningen.

Genom beslut den 29 november 1963 — sedan från socialdepartementet till inrikesdepartementet överflyttats bl.a. de ärenden vilka tillhör utredningens ämnesområde — uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen att skyndsamt med förtur framlägga förslag till åtgärder för att få till stånd en gemensam och j effektivare bostadsförmedling för kommuner som kan anses utgöra en enhet i

bostadsförsörjningshänseende.

Den 4 mars 1964 erhöll Lindstedt begärt entledigande från sitt uppdrag. Sam- tidigt tillkallades numera lagmannen Folke N yquist att i Lindstedts ställe vara utredningsman, tillika ordförande i utredningen. Eskilsson erhöll den 30 april 1964 begärt entledigande från uppdraget att vara sekreterare åt utredningen. Till sekreterare i Eskilssons ställe förordnades samtidigt numera revisionssekre- teraren Robert Söderblom.

Utredningen har undersökt de lagtekniska förutsättningarna för anordnande av kommunal bostadsförmedling, gemensam för flera kommuner. Med denna

fråga sammanhänger visserligen övriga spörsmål som utredningen har att över- väga, särskilt bedömningsnormerna vid bostadsförmedlingarna och förmedling— arnas tillgång till lägenheter. Dessa spörsmål har utredningen ännu icke hunnit slutbehandla.

Men hänsyn till uppdraget att skyndsamt med förtur framlägga förslag om gemensamma bostadsförmedlingar får utredningen emellertid härmed som del- redovisning av uppdraget vördsamt överlämna betänkande angående sådana bostadsförmedlingar.

Herr Breitholtz har reserverat sig mot utformningen av ett av utredningen utarbetat förslag 'till lag angående ändring i lagen" den 10 juli 1947 om kommu- nala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

'Stockholm den 10'september 1965

Folke Nyquist Claäs Breitholtz Mats Edling Lennart Geijer Sture Lennerfors

/ Robert Söderblom

Inledning

1. Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 29 november 1963 uttalade chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, följande:

Med stöd av Kungl. Maj :ts_ bemyndigande den 28 juni 1962 har chefen för socialdepartementet tillkallat fem sakkunniga med uppgift att utreda frågor rörande bostadsförmedlingens organisation och principer i enlighet med följande av riksdagen 1 samband med hemställan om utredning uppdragna riktlinjer.

Utredningen, som bör vara förutsättningslös, bör pröva möjligheterna att nå större enhetlighet i de av *bostadsförmedlingarna tillämpade bedömningsnormer— na vid tilldelning av lägenheter åt bostadssökande. Vid denna prövning bör beaktas exempelvis att sociala hänsyn och behov av särskild arbetskraft på vissa orter kan föranleda avsteg från den tidsmässiga turordningen i bostadskön. Utredningen bör också ta upp frågan hur bostadsförmedlingarna skall få bättre tillgång till lägenheter. Obligatorisk bostadsförmedling bör dock ej införas. Utredningen bör "vidare pröva möjligheterna att åstadkomma en effektivt orga— niserad interkommunal förmedling. Slutligen bör övervägas hur den offentliga insynen. i förmedlingarnas verksamhet lämpligen bör ordnas.

De sakkunniga har antagit benämningen 1962 ars bostadsförm_edlingsutredning.

Behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling mom framför allt Storstockholmsområdet har efter hand blivit alltmer accentuerat. Det synes angeläget, att möjligheter skyndsamt skapas för att förmå kommuner, vilka in- går i ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, att- anordna gemensam bostadsförmedling för hela området. Bostadsförmedlings- utredningen _bör därför närmast inrikta sitt arbete på att undersöka vilka åtgär- der som erfordras härför. Finner utredningen därvid, att en effektivare bostads- förmedling inte kan åstadkommas utan att obligatorisk bostadsförmedling in- föres, bör utredningen vara oförhindrad att låta sina förslag omfatta även en sådans lösning. Det är emellertid angeläget, att denna i så fall inte ges en vidare omfattning än som påkallas av det angivna syftet samt att en tungrodd admi- nistrativ regleringsapparat. undvikes.

Kungl. Maj:t uppdrog med anledning av statsrådets anförande åt 1962 års bostadsförmedlingsutredning att skyndsamt med förtur framlägga förslag till åtgärder för att få till stånd en gemensam och effektivare bostadsförmedling för kommuner som kan anses _utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. _ I förevarande betänkande behandlar utredningen av skäl som anföres i skri— velsen till departementschefen endast de lagtekniska frågor, som sammanhänger med anordnande av kommunal bostadsförmedling, gemensam för flera kommu- ner._ Därvid utgår utredningen från att det icke ankommer på utredningen att

genom förhandlingar med kommuner eller på annat sätt taga initiativ till bil— dande av sådana förmedlingar. Övriga 1 direktiven angivna spörsmål avser ut- redningen att behandla i sitt fortsatta arbete.

2. Lagstiftning om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas sida. De grundläggande bestämmelserna härom återfinnes i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (bostads- försörjningslagen). Enligt 1 & denna lag i dess ursprungliga lydelse ägde kommun, om den så fann påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen, ställa medel till förfogande att enligt de grunder ochi den ordning, som kom- munen bestämt, användas till åtgärder 1 syfte att nedbringa' mom kommunen bosatta personers kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bo- stad. - . Sedan fråga uppkommit om att en kommuns befogenheter att vidtaga åtgär- der till bostadsförsörjningens främjande icke borde vara begränsade till kommu- nens område'utan borde kunna utsträckas till annan kommun i den mån de be- rörda kommunerna utgjorde en enhet 1 bostadsförsörjningshänseende, erhöll 1 % bostadsförsörjningslagen ändrad lydelse genom lag den 18 december 1959 (nr 605). Efter lagändringen äger kommun, om den så finner påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen—eller område,'i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt, användas till åtgärder 1 syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaf— fande eller innehav av en fullvärdig bostad. En förutsättning för att en kommun skall få bedriva sådan verksamhet mom annan kommun är dock att denna kom- mun samtyckt därtill.

Vidare stadgar bostadsförsörjningslagen 1 2 & skyldighet för kommun att för- medla lån och bidrag, som utgår av statsmedel 1 syfte att främja bostadsförsörj- ningen inom riket, ävensom i övrigt, i den omfattning Kungl. Maj :t närmare bestämmer, biträda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksam- heten för bostadsförsörjningsändamål. Mindre kommun kan befrias från nämnda skyldighet' 1 den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver. .

Slutligen innehåller lagen" 1 3 ?; bestämmelser om att kommun med mera än 10 000 invånare ävensom annan kommun, beträffande vilken Kungl. Maj:t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen inom kommunen uppgöra bostadsförsörjningsplan.

Med stöd av 3 ä' 1 lagen har Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Enligt en är 1962 utfärdad kungörelse

(nr 655) är sålunda kommun med mera än 10 000 invånare ävensom annan kom- mun,. beträffande vilken Kungl. Maj:t så föreskrivit, skyldig att varje år upp— rätta ett program för den närmaste femårsperioden angående omfattningen och inriktningen av det erforderliga och möjliga bostadsbyggandet under denna tid. Kommuner som ingår i ett område, vilket kan anses utgöra en enhet i fråga om bostadsförsörjningen, skall vid upprättande av bostadsbyggnadsprogram samråda med varandra. Enligt anvisningar av bostadsstyrelsen har länsbostads- nämnderna att ange vilka kommuner som sålunda skall samråda med varandra. Från bostadsstyrelsen har inhämtats, att för närvarande följande kommuner skall samråda med varandra vid uppgörande av bostadsbyggnadsprogram:

Stor-Stockholm

Städerna Stockholm samt Djursholm, Lidingö, Nacka, Solna, Sundbyberg och Vaxholm inom Stockholms län, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby inom Stockholms län samt landskommunerna Boo, Bot- kyrka, Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Märsta, Salem, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge, Öster- haninge och Österåker inom Stockholms län och Upplands-Bro inom Uppsala län.

Stor-Göteborg

Städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand och Mölndal inom Göteborgs och Bohus län och Kungsbacka inom Hallands län samt landskommunerna Fjärås, Lindome, Löftadalen, Onsala, Särö och Tölö inom Hallands län, Askim, Hermansby, Kode, Kållered, Landvetter, Partille, Romelanda, Råda, Stenungsund, Styrsö, Säve, Tjörn, Torslanda, Tuve, Ytterby och Öckerö inom Göteborgs och Bohus län och Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby mom Älvsborgs län.

Malmö—Lund-området Städerna Malmö, Lund och Skanör—Falsterbo, köpingarna Furulund,'Kävlinge, Lomma och Svedala samt landskommunerna Bara, Bunkeflo, Burlöv, Dalby, Genarp, Harrie, Löddeköpinge, Månstorp, Oxie, Räng, Staffanstop, Södra Sand— by, Torn, Veberöd och Vellinge, alla i Malmöhus län.

Uppsala län Uppsala, Bälinge, Vaksala och Vattholma.

Östergötlands län

1. Linköping, Vreta Kloster, Kärna, Vårdnäs, Åkerbo samt Norra och Södra Valkebo.

2. Norrköping, Skärblacka, Kvillinge och Kolmården.

Jönköpings län Jönköping, Huskvarna, Norrahammar, Hakarp, Tenhult, Månsarp och Banke- ryd.

Kronobergs län

1. Växjö, Rottne, Bergunda och Östra Torsås. 2. Ljungby och Berga.

3. Markaryd och Traryd.

4. Lessebo och Hovmantorp.

5. Alvesta, Moheda och Vislanda.

Kalmar län Oskarshamn och Döderhult.

Blekinge län

1. Karlskrona och Lyckeby.

2. Ronneby och Kallinge.

3. Karlshamn, Asarum och Mörrum. 4. Olofström och Jämshög.

Kristianstads län

1. Ängelholm och Barkåkra.

2. Klippan och Riseberga.

3. Hässleholm, Stoby och Sösdala.

4. Kristianstad, Vä, Nosaby och Araslöv.

Hallands län Halmstad, Söndrum och Simlångsdalen.

Göteborgs och Bohus län

1. Södra Sotenäs, Smögen och Tossene. 2. Uddevalla och Skredsvik.

Skaraborgs län Skövde och Skultorp.

Värmlands län

1. Karlstad, Hammarö, Nor, Stora Kil och Forshaga.

2. Kristinehamn, Visnum och Storfors (Ölme).

3. Filipstad, Kroppa och Storfors (Värmlandsberg, Rämmen). 4. Säffle, Grums, Ed och Nor.

5. Forshaga och Ullerud.

Örebro län

1. Örebro, Axberg och Mosjö. 2. Lindesberg och Linde.

Västmanlands län Västerås, Skultuna, Tillberga, Dingtuna och Kungsåra.

Kopparbergs län

1. Avesta, Krylbo, Grytnäs och Folkärna.

2. Borlänge och Stora Tuna. ; 3. Falun, Stora Kopparberg, Sundborn och Vika. 4. Hedemora stad och landskommun.

5. Smedjebacken och Norrbärke.

Västernorrlands län

1. Örnsköldsvik och Själevad. 2. Härnösand och Säbrå.

Jämtlands län . Östersund, Frösö och Brunflo. '

Västerbottens län

1. Skellefteå stad och landskommun. 2. Vilhelmina köping och landskommun.

3. Kommunala samordningsfrågor

* I anslutning till begreppet renhet i bostadsförsörjningshänseende» må erinras om det under senare år bedrivna reformarbetet beträffande rikets indelning i borger— liga primärkommuner. En grundläggande princip härvidlag har angivits vara, att de tillämnade nya kommunerna skall utgöras av näringsgeografiskt samman- hängande regioner, om icke särskilda förhållanden föranleder "undantag (se Kprop. 1961 nr 180). Sålunda" har för varje län länsstyrelsen efter samråd med företrädare för kommunerna och de av kommunindelningSfrågor särskilt berörda myndigheterna i länet haft att upprätta förslag till plan för länets indelning i kommuner. Sådana planer" har numera upprättats för hela landet och fastställts av Kungl. Maj :,t innebärande att nuvarande kommuner och delar därav på sätt angivits i en är 1964 utfärdad Kungl. kungörelse (nr 162) sammanförts till s.k. kommunblock.

Beträffande storstadsregionerna, inom vilka speciella förhållanden ansetts före- ligga inför den tilltänkta kommunindelningsreformen, har enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande viss särskild utredning verkställts (jfr Kprop. 1961 nr 180 s. 92 f). Denna utredning, 1961 års storstadsutredning, har framlagt två betänkanden, dels Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmö—områdena (SOU 1963:6), dels Organisations- och samarbetsfrågor i Stockholm-samrådet (SOU 196456). I det första betänkandet föreslås bl. a. sammanläggning av vissa kom— muner och kommunområden med Göteborgs respektive Malmö stad. I det andra betänkandet diskuteras olika förslag i syfte att underlätta en utveckling mot förstärkt samarbete mellan primärkommunerna inom Stor-Stockholm.

I fråga om Stockholmsområdet erinrar storstadsutredningen om, att Stock- holms stad och Stockholms läns landsting upptagit förhandlingar om tillskapan— det av ett så kallat storlandsting, vilket från primärkommunerna skulle över- taga en del viktiga uppgifter av betydelse för det regionala samarbetet. Storstads— utredningen uttrycker sin tillfredsställelse över detta initiativ och vill icke före- gripa resultaten av pågående överläggningar genom att framlägga något förslag till organisation av det kommunala samarbetet inom regionen. Den avvisar emel— lertid tanken på att genom kommunalförbund eller avtalsvägen söka ordna det nödvändiga samarbetet. Som möjliga lösningar på samordningsproblemen disku— teras införande av en »regionkommun» eller ett »storlandsting», av vilka alterna- tiv det senare förordas. För en lösning enligt dessa linjer talar enligt stor— stadsutredningen, att man icke behöver tillgripa en sekundärkommuna] bildning vid sidan av landstingen samt att dessa organ har beskattningsrätt och att man således undgår problemet med införande av en ny sekundärkommunal skatt. Storstadsutredningen framhåller vidare, att bostadsfrågan bör ställas i centrum vid samordningsövervägandena, och understryker nödvändigheten av att kom— munerna har tillräckliga markresurser för. att kunna möta behovet av ett ökat bostadsbyggande.

4. De kommunala hostadsförmedlingamas nuvarande organisation'm... m.

Av vad ovan anförts framgår, att primärkommunerna tillagts väsentliga upp— gifter i fråga om bostadsförsörjningen. Även bostadsförmedling har ansetts vara en primärkommunal angelägenhet.

Enligt 10 & lagenden 19 juni 1942 om hyresreglering m.m. äger Kungl. Maj :t förordna att i. kommun,.därlagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling skall anordnas på kommunens bekostnad. Bestämmelsen har tillämpats endast i fråga om ett fåtal kommuner. Kungl. Maj:ts förordnande har i dessa fall medde- lats på framställning av vederbörande kommun. Utan förordnande av Kungl. Maj :t har kommunal bostadsförmedling inrättats i ett flertal kommuner. Bo- stadsförmedlingarnas organisation och verksamhet är icke reglerad av stats— makterna. Vid skilda tillfällen, bl. a. i det utskottsutlåtande som ledde till 1962 års bostadsförmedlingsutrednings tillkallande. (allmänna beredningsutskottets

utlåtande 1962 nr 37), har också understrukits, att handhavandet av de med bostadsförmedlingens organisation och verksamhet sammanhängande frågorna väsentligen borde ankomma på kommunerna själva.

I det följande lämnas en översikt över de kommunala bostadsförmedlingarnas huvudsakliga organisation i olika kommuner och en redogörelse för vissa sam- arbetssträvanden.

I storstadsregionerna är den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten för närvarande organiserad på i huvudsak följande sätt:

Stockholmsområdet: Den kommunala bostadsförmedlingen i Stockholms stad är anordnad som en fristående kommunal förvaltningsgren med en för ändamålet särskilt inrättad styrelse, bestående av sju ledamöter, vilka jämte samma antal suppleanter väljes av stadsfullmäktige för en tid av två år med successiv för- nyelse. En av styrelsens ledamöter utses av stadsfullmäktige till ordförande un— der nämnda tid. Förvaltningsmässigt tillhör bostadsförmedlingen stadens fastig- hetsrotel. Sålunda äger enligt för bostadsförmedlingsstyrelsen utfärdad instruk- tion fastighetsborgarrådet deltaga i styrelsens sammanträden med rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Fastighetsborgarrådet är för närvarande sty- relsens ordförande. Partsrepresentation är ej föreskriven, men stadsfullmäktige utser regelmässigt vissa styrelseledamöter representerande stadens fastighets- ägar— respektive hyresgästorganisationer.

Enligt nyssnämnda instruktion har styrelsen till uppgift att ombesörja avgifts— fri förmedling av bostadslägenheter. Härvid skall styrelsen även tillse att fort- löpande statistik över anmälda bostadssökande och lediga lägenheter upprättas samt tillhandagå stadens myndigheter med uppgifter om läget och utvecklingen på bostadsmarknaden. Det åligger styrelsen vidare att ombesörja de angelägen- heter i övrigt, vilkas vård av stadskollegiet överlämnas till styrelsen, samt att inom sitt förvaltningsområde lämna stadsfullmäktige, stadskollegiet, borgarrå- den, stadskansliet och stadens nämnder det biträde dessa myndigheter begär. Styrelsen äger uppdraga åt särskild inom styrelsen bildad avdelning (delegation) eller åt ledamot av styrelsen eller åt tjänsteman, lydande under styrelsen, att enligt de principer och villkor i övrigt, som styrelsen äger föreskriva, å styrelsens vägnar fatta beslut i ärenden, som gäller förmedling av bostadslägenheter. I en— lighet med detta bemyndigande har styrelsen inom sig tillsatt två särskilda delegationer _ bostadsdelegerade -— med uppgift att handlägga från bostads— synpunkt ömmande och svårbedömda fall. Under styrelsen lyder bostadsförmed- lingskontoret, vilket förestås av en direktör. Arbetsordning för kontoret och dess personal utfärdas av styrelsen. Som ovan sagts ankommer det i första hand på bostadsdelegerade att avgöra ömmande och svårbedömda förmedlingsärenden, d. v. s. förtursärenden. Övriga ärenden handläggesav förmedlingens tjänstemän i enlighet med av styrelsen uppdragna allmänna riktlinjer. Om styrelsens '-ytt— rande begärts med anledning av besvär över beslut, som fattats å styrelsens vägnar och enligt dess bemyndigande'av delegation, ledamot eller tjänsteman,

skall sådantyttrande avgivas av styrelsen in pleno. Besvär över styrelsens beslut kan anföras i den ordning, som stadgas i kommunallagen för Stockholm.

Flertalet av de övriga kommuner, som är anslutna till Stor-Stockholms plane- ringsnämndl, har inrättat kommunal bostadsförmedling. Ansvaret för verksam- heten har i vissa kommuner tillagts en särskild nämnd, utsedd av fullmäktige- representationen, medan det i andra åvilar kommunens styrelse, som då ofta delegerat sin beslutanderätt. I de flesta kommunerna handhaves det egentliga förmedlingsarbetet på tjänstemannaplanet i enlighet med de riktlinjer, som upp- dragits för verksamheten. Ärenden av principiell natur samt förtursfrågor brukar emellertid i allmänhet upptagas till prövning av vederbörande nämnd eller dele- gation.

Av de till planeringsnämnden hörande 19 kommunerna är för närvarande 18 anslutna till en samordnad bostadsförmedlingsverksamhet för Stor-Stockholm. Riktlinjer för denna verksamhet har uppdragits av planeringsnämnden. Enligt dessa är huvudsyftet med samordningen, att de bostäder som produceras inom Stor-Stockholm i första hand skall komma »storstockholmarna» tillgodo, dock med beaktande av sådana bostadsbehov som sammanhänger med önskemålet att främja en fortsatt utveckling av Stor—Stockholmsregionens näringsliv. I en- lighet härmed har ett gemensamt bostadsregister inrättats, omfattande två kategorier bostadssökande, dels personer bosatta i Stor-Stockholm, som efter— frågar bostad i annan kommun inom regionen än boendekommunen, och dels personer från andra orter, som söker bostad i Stor-Stockholm. I riktlinjerna för verksamheten förutsättes, att de anslutna kommunerna skall sträva efter att uppnå största möjliga enhetlighet i förmedlingsarbetet. Det är vidare av— sett, att de lägenheter som icke efterfrågas av kommunernas egna medlemmar eller i övrigt icke erfordras för andra för den egna kommunen angelägna behov skall ställas till den gemensamma bostadsmarknadens förfogande. Har lägenhet friställts genom den samordnade förmedlingens försorg, får dock den friställda lägenheten (successionslägenheten) disponeras för uthyrning av bostadsförmed- lingen i den kommun, där successionslägenheten är belägen. Planeringsnämnden har sedermera föreslagit kommunerna att varje år ställa viss procent av bostads- produktionen till den samordnade förmedlingens förfogande. Enligt nämndens mening bör man sträva efter att successivt öka antalet överlämnade lägenheter. Planeringsnämndens arbetsutskott, som fungerar som styrelse för den sam— ordnade bostadsförmedlingen, har är 1963 i anledning av nämndens förslag re— kommenderat de anslutna kommunerna att under det närmaste året ställa 10 procent av antalet nya lägenheter till förmedlingens förfogande. Enligt av plane- ringsnämnden avgivna redogörelser har verksamheten hittills varit av ringa omfattning.

1 Planeringsnämndens verksamhetsområde omfattar Stockholm, Djursholm, Lidingö, Nacka, Sol— na, Sundbyberg, Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund, Täby, Boo, Botkyrka, Huddinge, Järfälla, Märsta, Tyresö, Upplands-Väsby och Österhaninge. Angående planeringsnämndens organisation och verksamhet, se SOU 1964:56 s. 87 ff.

Den samordnade förmedlingen bedriver sin verksamhet i anslutning till Stock- holms stads bostadsförmedlingskontor. För kostnaderna svarar Stockholms stad och Stockholms förorters samarbetsnämnd med hälften vardera.

I mars 1965 har planeringsnämndens arbetsutskott åter behandlat frågan om hur ett rimligt tillskott av lägenheter till den samordnade förmedlingen skall kunna erhållas. Arbetsutskottet har därvid understrukit angelägenheten av att genom ett väsentligt ökat lägenhetstillskott i enlighet med de tidigare uppdragna riktlinjerna skapas bättre förutsättningar för den samordnade bostadsförmed- lingsverksamheten. I anslutning härtill har utskottet betonat vikten av fortlö- pande, täta kontakter mellan förmedlingen och vederbörande organ i Stor-Stock— holmskommunerna, vilka borde underrättas om förmedlingens möjligheter att på olika sätt medverka i förmedlingsarbetet, framför allt i fråga om successionslä- genheterna. Arbetsutskottet har beslutat att — med hänvisning till planerings— nämndens år 1963 utfärdade rekommendationer _ hos Stor-Stockholmskommuf nerna ånyo hemställa om deras medverkan till att under det närmaste året 10 procent av antalet nya lägenheter ställes till den samordnade bostadsförmed- lingens förfogande. Arbetsutskottet har rekommenderat kommunerna att aktivt verka för att successionslägenheter skall få disponeras av bostadsförmedlingarna i de kommuner, där lägenheterna är belägna. I arbetet med successionslägen- heterna skall medverkan från den samordnade bostadsförmedlingen kunna på- räknas. Slutligen har arbetsutskottet beslutat föreslå kommunerna att fort- löpande underrätta den samordnade förmedlingen om pågående byggen och tid- punkterna för deras färdigställande. . -

En inom planeringsnämndens kansli upprättad, den 12 mars 1965 dagtecknad promemoria angående den samordnade bostadsförmedlingsverksamheten i Stor- Stockholm bifogas (bilaga 1 ).

Stockholms stad har träffat avtal med vissa grannkommuner om samverkan rörande bostadsbyggande i vederbörande kommun. I avtalen har angivits hur stor del av den avsedda lägenhetsproduktionen, som skall anvisas genom Stock— holms bostadsförmedling och hur stor del som skall anvisas genom grannkommu— nens bostadsförmedling.

Göteborgsområdet: Liksom i Stockholm utgör den kommunala bostadsförmed- lingen i Göteborg ett fristående kommunalt organ. Enligt ett av stadsfullmäktige fastställt reglemente har styrelsen för bostadsförmedlingen till uppgift att av— giftsfritt förmedla ingående av avtal rörande upplåtelse eller överlåtelse av bo- städer samt lägenheter av annat slag. Styrelsen består av sju ledamöter och tre suppleanter, vilka av stadsfullmäktige väljes för en tid av fyra år. Partsrepre- sentation är ej föreskriven. Styrelsen äger befogenhet att delegera vissa uppgifter åt särskild inom styrelsen bildad avdelning, åt ledamot av styrelsen eller åt i styrelsens tjänst anställd befattningshavare. Under styrelsen lyder bostadsför— medlingskontoret med en chefstjänsteman jämte för verksamheten i övrigt erforderlig personal. Även i Göteborg har utsetts två delegationer, vilka. har till främsta uppgift att besluta i förtursfrågor. Ärenden av större principiell bety-

delse handlägges av styrelsen. Verksamheten i övrigt handhaves av förmedlingens tjänstemän, som i enlighet med av styrelsen angivna allmänna riktlinjer beslutar om lägenhetsfördelningen.

I likhet med förhållandet i Stockholmsområdet har de större av Göteborgs förortskommuner inrättat kommunal bostadsförmedling. Organisations- och verksamhetsformerna är i huvudsak likartade de i Stockholmsområdet.

Beträffande bostadsförmedlingsverksamheten i Göteborgsområdet framlade den s.k. Stor—Göteborgskommittén i slutet av 1959 ett förslag till samordning. Kommunernas inbördes samverkan ansågs därvid böra grundas på ett civil- rättsligt avtal mellan berörda kommuner (bilaga 2). Enligt förslaget skall kommunal bostadsförmedling finnas i var och en av de deltagande kommunerna, varjämte förmedlingen i Göteborgs stad skall föra ett gemensamt register av- seende sådana bostadssökande, vilka önskar inflytta till Stor-Göteborg utan att deras ansökningar motiveras av en önskan att få bostad i samma kommun som arbetsplatsen. Varje kommun har att vidtaga åtgärder för erhållande av anvis- ningsrätt till nyproducerade lägenheter inom kommunen ävensom till sådana lä- genheter i det befintliga fastighetsbeständet, som friställes genom'kommunala bostadsförmedlingsåtgärder. I den mån anvisningsrätt kan erhållas genom avtal skall dessa träffas kollektivt med vederbörande fastighetsägarorganisationer m.fl. Varje förmedling skall i sin självständiga verksamhet följa vissa angivna rikt- linjer. Flyttningsfrågor mellan kommunerna äger förmedlingarna lösa genom s.k. clearingförfarande, vilket innebär att, om en lägenhet i en kommun ställes till förfogande för en inflyttad från annan kommun, förmedlingen i inflyttnings— kommunen erhåller ett tillgodohavande om en lägenhet i avflyttningskommunen, varefter såvitt möjligt clearing skall äga rum.

Enligt avtalsförslaget skall vidare den förmedling, som kan fördela'flera lägen- heter än som erfordras för att tillgodose kommunens bostadssökande enligt de angivna riktlinjerna, lämna bostadsförmedlingen i Göteborg meddelande härom. Denna skall därefter till kommunens förmedling överlämna förslag till hyres- gäster respektive bostadsrättshavare till de övertaliga lägenheterna. Om en kom- mun genom medverkan av ett för Göteborgs stad och förortskommunerna in- rättat samarbetsorgan under ett budgetår skulle få sådan tilldelning av statliga lånemedel, att bostadsbyggandet kan öka avsevärt utöver en tidigare medelnivå, har kommunen att —— i syfte att åstadkomma en utjämning arv-väntetiderna för erhållande av bostad inom Stor—Göteborg —— förhandla med samarbetsorganet om disposition i förmedlingshänseende av det ökade bostadstillskottet.

Avtalsförslaget har numera godkänts av samtliga i förslaget upptagna kommu- ner utom Kållered. Det har uppgivits, att den samordnade bostadsförmedlings- verksamheten är aVSedd att påbörjas inom en snar framtid.

M almöområdet: Den kommunala bostadsförmedlingen i Malmö är underställd stadens fastighetsnämnd, som delegerat beslutanderätten i ärenden angående förmedling av bostadslägenheter till tre av ledamöterna. Denna delegation, kallad bostadsnämnden, har till uppgift att ansvara för verksamhetens inriktning i stort

och därvid besluta i ärenden av principiell och svårbedömd natur, bl. a. i förturs— frågor. Alla ärenden angående fördelning av bostadslägenheter i nyproduktionen behandlas av bostadsnämnden. Verksamheten i övrigt skötes av förmedlings— kontorets tjänstemän. Reglemente eller instruktion har icke utfärdats. Emellertid har fastighetsnämnden tidigare uppdragit vissa allmänna riktlinjer för förmed— lingsarbetet. I bostadsförmedlingens uppgifter ingår bl.a. att genom överens- kommelser med hyresvärdar m.fl. söka få anvisningsrätt till så många lägen— heter som möjligt och att tillhandahålla de för bostadsförsörjningen ansvariga organen erforderliga uppgifter om bostadssituationen.

Interkommunalt samarbete på bostadsförmedlingens område har etablerats mellan Malmö stad och Burlövs landskommun. I syfte att samordna den kom— munala bostadsförmedlingen i Malmö och Burlöv och att skapa enhetliga villkor för bostadssökande i de båda kommunerna har i juni 1964 träffats ett avtal (bilaga 3 ) mellan Malmö stads fastighetsnämnd och kommunalnämnden i Burlöv. I avtalet förutsättes, att respektive nämnder så långt möjligt genom överens— kommelser med vederbörande byggherrar söker erhålla anvisningsrätt till ny- producerade bostadslägenheter i de båda kommunerna. Förmedlingen av dessa lägenheter skall ombesörjas av bostadsförmedlingen i Malmö med undantag av ett visst antal lägenheter, som produceras i Burlöv (450 år 1964 och 1965 och därefter 100 per år). De undantagna lägenheterna skall anvisas genom bostads- förmedlingsorgan i Burlöv.

Fördelningen mellan stadens och landskommunens bostadsförmedlingar av de nyproducerade lägenheterna i Burlöv skall enligt avtalet ske vid sammanträde mellan representanter för bostadsförmedlingsorganen. Därvid skall — om för— medlingsorganen ej enas om annat — den relativa andelen av hyres— och bostads- rättslägenheter samt av lägenheter av skilda storlekar vara densamma för de lägenheter, till vilka Malmö anvisar hyresgäst, som för dem, till vilka Burlöv anvisar hyresgäst. Denna fördelningsnorm gäller ej kategorilägenheter. Vid Malmö stads anvisande av lägenheter i Burlöv skall samma principer följas som vid anvisning av lägenheter (ej kategorilägenheter) i Malmö. Frågor om ytterli— gare reglering av samarbetsformerna kan hänskjutas till samarbetsorganet mellan staden och landskommunen.

Avtalet gäller t.o.m. år 1965, varefter det förlänges med ett år i sänder, om uppsägning ej skett senast sex månader före avtalstidens utgång. Kommunal— fullmäktige i Burlöv har vid sammanträde i maj 1965 uppdragit åt kommunal- nämnden att upptaga förhandlingar med Malmö stad om det fortsatta sam- arbetet på bostadsförmedlingens område.

De kommunala bostadsförmedlingarna i övrigt i landet är i huvudsak inordnade i den kommunala förvaltningsorganisationen på enahanda sätt som i storstads— = regionerna. I vissa av de större städerna utgör bostadsförmedlingen sålunda en särskild kommunal förvaltningsgren med egen styrelse eller nämnd, som utsetts av fullmäktigerepresentationen. I andra orter är förmedlingen — såsom

fallet är i Malmö och även i Lund — inordnad i den verksamhet, som avser kommunens fastighetsförvaltning, d. v. 5. under fastighetskontoret, varvid i all- mänhet kommunens styrelse, i förekommande fall fastighetsnämnden, utsett en särskild delegation med uppgift att handha förmedlingen.

Utredningen

Alltsedan bostadskrisen i samband med det senaste världskriget har från samhällets sida stor uppmärksamhet ägnats frågan om vilka åtgärder som erfordras för att tillgodose den bostadssökande allmänhetens berättigade intresse av att inom rimlig tid och till överkomlig kostnad erhålla en med hänsyn till nutida anspråk på standard fullvärdig bostad, som dessutom är lämpligt belägen i förhållande till arbetsplatsen e. dyl. Stat och kommun har gjort betydande in- satser för att stimulera bostadsbyggandet. Nyproduktionen av bostadslägenheter har också successivt ökat under årens lopp. Denna utveckling har varit särskilt påtaglig de senaste åren. Det årliga lägenhetstillskottet beräknas sålunda för åren 1962—1964 ha uppgått till respektive 75 100, 81 400 och 87 000. Det av riksdagen för år 1965 fastställda bostadsbyggnadsprogrammet omfattar 88 000 lägenheter. För år 1966 gäller preliminärt ett program om 90 000 lägenheter.

Åtskilliga andra initiativ har tagits i syfte att lösa de mångskiftande problemen på bostadsområdet. Den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten har an- setts utgöra ett betydelsefullt led i strävandena härvidlag. Bostadsmarknaden präglas emellertid vidtagna åtgärder till trots fortfarande av en bristande balans mellan utbud och efterfrågan på bostäder. Särskilt markant är bostadsbristen i storstadsområdena och andra större orter med expansivt näringsliv. Bostads- styrelsen har i maj 1965 för utredningens räkning lämnat en redogörelse för bostadsmarknadsläget under år 1964 och i början av år 1965 (bilaga 4).

Det är uppenbart, att läget på bostadsmarknaden inneburit alldeles speciella problem inom sådana områden, som kommit att mer och mer utvecklas till nä- ringsgeografiska enheter men där kommunsammanläggningar av olika anled-' ningar icke kommit till stånd. För den kommunala bostadsförmedlingens vid- kommande har denna utveckling fått till följd, att de bostadssökande i dessa områden haft att räkna med skilda Väntetider och i viss mån varierande princi— per i fråga om bostadsanvisningen beroende på hos vilken kommuns bostadsför- medling vederbörande givit till känna sin bostadsefterfrågan. En gemensam bo- stadsförmedling kan antagas tjäna till, att nyssnämnda olikheter kommunerna emellan utjämnas.

I utredningsdirektiven har understrukits, att behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framförallt Stor-Stockholmsområdet blivit alltmer accentuerat och att det därför syntes angeläget, att möjligheter skynd— samt skapades för att förmå kommuner, vilka ingår i ett område, som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, att anordna gemensam bostads— förmedling för hela området.

Som framgår av ovan redovisade beskrivning av nuläget har frågan om sam— ordning av bostadsförmedlingsverksamheten varit föremål för speciell uppmärk- samhet i storstadsområdena, där samordningssträvandena även tagit sig uttryck i Vissa konkreta åtgärder i syfte att komma till rätta med problemet, nämligen bostadsregistret för Stockholmsområdet samt avtalen om samordnad bostads- förmedling för Göteborgsområdet och för Malmö och Burlöv. Dessa åtgärder har dock lett till förhållandevis blygsamma resultat. Det har uppgivits, att behov av samordning beträffande bostadsförmedlingsverksamheten föreligger även inom andra områden i landet.

De nyssnämnda försöken till samordning av bostadsförmedlingsverksamheten över kommungränserna innebär från organisatorisk synpunkt, att varje kommun har ett eget förmedlingsorgan, som ombesörjer förmedlingsverksamheten inom kommunens område. För att säkerställa det erforderliga samarbetet och utbytet förutsättes överenskommelser mellan berörda kommuner. Den nu ifrågasatta— formen för samordning betyder däremot en gemensam förmedling för två eller flera kommuner.

När det gäller frågan om en för flera kommuner gemensam bostadsförmedling bör enligt utredningens mening icke bortses från det intreSSe varje enskild kom— mun torde ha av att tillgodose de lokala behoven av bostäder. Bostadsanskaff— ningen kan icke betraktas som en från den kommunala verksamheten i övrigt fristående funktion. Enär bostadsproduktionen som ovan berörts förutsätter stora kommunala insatser i administrativt, organisatoriskt och ekonomiskt av- seende, är det förklarligt att kommunerna önskar utöva inflytande på fördel- ningen av bostäder. En gemensam bostadsförmedling skulle emellertid medföra, att kommunernas direkta inflytande i detta hänseende i viss mån inskränktes.

Utredningen är därför medveten om, att delade meningar kan råda om lämp- ligheten av att inrätta en för flera kommuner gemensam bostadsförmedling. Det är icke osannolikt, att en sådan anordning på vissa håll skulle komma att betraktas som en alltför långt gående inskränkning i den kommunala själv-- bestämmanderätten.

Det har emellertid också framhållits, att det är ett starkt allmänt intresse att samordna förmedlingsverksamheten för vissa kommuner, varvid särskilt på- pekats statsmakternas stora inflytande och insatser, när det gäller bostads- byggandets finansiering och framtida utveckling. I detta sammanhang. må an- märkas, att av det för—innevarande år fastställda bostadsbyggnadsprogrammets 88000 lägenheter 82 000' lägenheter antages tillkomma med statligt lånestöd. Storstadsområdena har prioriterats vid den regionala fördelningen av lånemedlen, varjämte särskild hänsyn tagits till expanderande industriorter. I nuvarande läge av besvärande bostadsbrist har man därför menat, att nyss angivna allmän- intresse väger tyngre än det enskilda kommunintresset. Därvid har förutsatts, att riktlinjerna för en gemensam bostadsförmedlings verksamhet utformas så, att vederbörlig hänsyn tages till de bostadsfrågor som är av särskild vikt-för de enskilda kommunerna.

Utredningen har ej ansett sig böra ingå på frågan huruvida eller i vilken omfattning gemensamma bostadsförmedlingar bör komma till stånd utan har i anseende till utredningsdirektiven sett som sin uppgift att undersöka de lag- tekniska förutsättningarna för inrättande av dylika interkommunala organ.

Jämlikt 10 & hyresregleringslagen äger Kungl. Maj:t förordna att i kommun, där lagen gäller, avgiftsfri bostadsförmedling skall anordnas på kommunens bekostnad. Oberoende av denna lagstiftning har det ansetts, att en kommun i enlighet med allmänna kommunalrättsliga kompetensregler äger befogenhet att inrätta ett kommunalt organ för förmedling av bostäder. Vad som möjliggjorts genom stadgandet i hyresregleringslagen är att Kungl. Maj:t —— även mot de kommunala myndigheternas önskan — kan ålägga en kommun att anordna bostadsförmedling. Under lagens tillämpningstid har i några fall förekommit, att kommuner själva gjort framställning till Kungl. Maj:t om tillämpning av bestämmelsen. Något åläggande mot kommuns vilja att anordna bostadsförmed— ling har hittills icke förekommit. Däremot har som tidigare nämnts ett stort antal kommuner utan Kungl. Maj:ts förordnande funnit sig böra anordna bo— stadsförmedling. Även långt före hyresregleringslagens tillkomst har kommunala bostadsförmedlingar funnits inrättade i flera orter i landet.

Enligt utredningens mening får kommunernas verksamhet på bostadsförmed- lingens område inom den egna kommunen utan vidare anses utgöra en angelägen- het, som kommunen enligt 3 % kommunallagen äger vårda, och alltså falla inom den kommunala kompetensen.

Däremot skulle det möjligen kunna råda viss tvekan, huruvida flera kommuner inom ramen för nämnda kompetens äger anordna gemensam bostadsförmedling eller om härför fordras särskild lagstiftning. I första hand skall den kommu- nala verksamheten vara knuten till kommunens område, vilket följer av kommu- nens egenskap av territoriellt subjekt. Uppkommer emellertid behov av sam- verkan kommuner emellan i fråga om ombesörjandet av en eller flera kommunala förvaltningsuppgifter, kan kommunerna på olika sätt etablera samarbete över kommungränserna. Förutsättningen för all interkommunal samverkan är dock —— även om ett självständigt rättssubjekt bildas för ändamålet — att verksamhe- tens laglighet är att bedöma från de synpunkter, som för varje kommun haft aktualitet om denna ensam svarat för verksamheten. En begränsning i den kom— munala kompetensen utgör det förhållandet, att en kommun icke anses ha rätt att vidtaga åtgärd uteslutande eller väsentligen i annan kommuns intresse. Som förut berörts innebär en gemensam bostadsförmedling, att kommunernas direkta inflytande på fördelningen av bostäder inom den egna kommunen i viss mån inskränkes. Skulle de bostäder, som i en viss kommun ställes till den gemen— samma bostadsförmedlingens förfogande, 'i betydande omfattning komma att anvisas bostadssökande, som icke är bosatta i kommunen eller är verksamma eller aVSer att verka i kommunen och som även i övrigt saknar anknytning till denna kunde måhända ifrågasättas, om kommunens deltagande i det inter- kommunala samarbetet på bostadsförmedlingens område står i överensstämmelse

med kommunala kompetensregler. Ändamålet med en gemensam bostadsförmed— ling är ju emellertid, som förut framhållits, att inom områden -— bestående av två eller flera primärkommuner — som kommit att utvecklas till närings— geografiska enheter, söka utjämna skillnaderna kommunerna emellan såvitt avser principerna för lägenhetsanvisningen, väntetiderna i bostadskön etc. Detta kan naturligtvis innebära, att vissa av de deltagande kommunerna — åtminstone under en övergångstid innan den avsedda utjämningen skett —— kommer att framstå mer som givande än mottagande part i denna samverkan. Å andra sidan bör framhållas att kommunerna genom bostadsförmedlingen tillföres nya kom— munmedlemmar vilka, även om de har sin verksamhet förlagd till annan kom— mun, får antas bidra till en höjning av skatteunderlaget i den kommun där de bosätter sig.

Uppmärksammas bör vidare i detta sammanhang, att den kommunala kom— petensens bundenhet till kommunområdet redan brutits på bostadsförsörjningens område genom antagandet av den nya lydelsen av 1 5 i bostadsförsörjningslagen, varigenom kommun erhållit rätt att ställa medel till förfogande för främjande av bostadsförsörjningen inom område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. Förutsättningen härför är dock, att den kommun inom vars område verksamheten är avsedd att be- drivas lämnar sitt samtycke.

Enär sålunda enligt vad ovan anförts bostadsförmedlingsverksamhet faller inom ramen för den kommunala kompetensen och då sådan verksamhet kan anses utgöra ett led i den verksamhet som kan bedrivas inom enhetliga bostads- försörjningsområden, föreligger enligt utredningens mening icke något rättsligt hinder mot att kommuner, vilka ingår i ett område, som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, överenskommer om att inrätta gemensam bostadsförmedling.

Såsom förut anförts äger Kungl. Maj:t enligt 10 & hyresregleringslagen även mot kommuns vilja förordna att kommunal bostadsförmedling skall anordnas på kommunens bekostnad. Stadgandet avser emellertid endast viss kommun och ger således inte befogenhet att förordna om gemensam förmedling för flera kommuner. Det är dessutom begränsat till kommuner, där hyresregleringslagen gäller.

Om erforderligt samarbete mellan kommuner, vilka ingår i ett enhetligt bostadsförsörjningsområde, icke kan uppnås genom frivilliga överenskommelser, torde frågan få lösas genom att Kungl. Maj :t erhåller befogenhet att förordna om att två eller flera kommuner skall anordna gemensam förmedling. Med hän— syn till att hyresregleringslagen endast är tillämplig i vissa orter och till den pågående avvecklingen av hyresregleringen torde det vara mindre ändamåls- enligt att införa en bestämmelse härom i hyresregleringslagen. Enär bostads- förmedlingsverksamheten nära ansluter sig till de åtgärder, som ankommer på kommunerna enligt bostadsförsörjningslagen, synes det lämpligare att den ifråga- satta befogenheten upptages i denna lag.

Som förutsättning för Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna om inrättande av gemensam bostadsförmedling synes böra uppställas, att kommunerna i fråga ingår i ett område, som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseen- de. Det synes dock ej vara erforderligt, att alla kommuner som ingår i sådant område skall deltaga i den gemensamma förmedlingen, utan det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra vilka kommuner som skall anordna förmedlingen.

Som tidigare anmärkts skall länsbostadsnämnderna ange vilka kommuner som vid upprättande av bostadsbyggnadsprogram skall samråda med varandra. Uppgifter om nuvarande samrådsområden har lämnats på s. 9—11. Förhållan- dena kan emellertid komma att framdeles ändras. I den mån fråga uppkommer om inrättande av gemensamma bostadsförmedlingar, torde dock dessa samråds— områden kunna tjäna som lämplig utgångspunkt för bedömning av frågan vilka kommuner som bör anordna sådan bostadsförmedling.

Därest den ifrågasatta bestämmelsen införes i bostadsförsörjningslagen, bör det övervägas om icke det nuvarande stadgandet i 10 & hyresregleringslagen borde överflyttas till bostadsförsörjningslagen. I motiven till stadgandet i hyres- regleringslagen framhölls bl.a., att förhållandena under en tid med bostads- brist kunde innebära en frestelse för dem, som sysslade med bostadsförmedling, att i viss mån utnyttja de bostadssökandes nödläge. Särskilt för de mindre kommunernas del förelåg därjämte en viss risk för att en kommunal bostads— förmedling kunde bli tämligen ineffektiv. Med hänsyn bl. a. till dessa syn- punkter föreskrevs visserligen icke att kommunal bostadsförmedling skulle införas i alla de kommuner, där lagstiftningen skulle gälla, men däremot bemyn- digades Kungl. Maj:t att förordna om anordnande av kommunal bostadsförmed- ling i de kommuner, där behov härav förelåg.

Även om behovet av kommunal bostadsförmedling i enskilda kommuner för närvarande skulle vara tillgodosett, synes det med hänsyn till den kvar- dröjande bostadsbristen kunna vara motiverat, att Kungl. Maj :t bibehålles vid möjligheten att även mot en enskild kommuns Vilja få till stånd ett dylikt organ. På grund härav och då föreskrifterna om anordnande av kommunal bostads- förmedling bör upptagas i en och samma lag, bör — under angiven förutsätt- ning — stadgandet i 10 & hyresregleringslagen med vissa jämkningar överflyttas 'till bostadsförsörjningslagen.

Åtgärden att tvångsvis ålägga kommun eller flera kommuner gemensamt att anordna bostadsförmedling bör icke komma till användning utan starka skäl och sålunda komma i fråga endast om läget på bostadsmarknaden är sådant, att det från allmän synpunkt anses erforderligt att bostadsförmedling inrättas. Detta bör framgå av lagtexten och synes lämpligen kunna uttryckas så, att Kungl. hIajzt äger förordna om inrättande av bostadsförmedling, där det finnes påkallat för bostadsförsörjningens främjande. Utredningen förutsätter även att berörd kommun får tillfälle att yttra sig innan förordnande meddelas.

Har Kungl. Maj:t förordnat om inrättande av bostadsförmedling, bör frågan om förordnandets bestånd omprövas, när en varaktig förbättring av bostads- marknadsläget inträtt. Den av bostadsstyrelsen årligen företagna undersökningen av utvecklingen på bostadsmarknaden synes kunna tjäna till ledning vid denna prövning. Utredningen vill betona, att någon ställning härmed icke tagits till frågan om den kommunala bostadsförmedlingens vara eller icke vara såsom sådan. Skäl kan emellertid andragas för den uppfattningen, att bostadsförmed- lingsverksamheten i och för sig utgör en så betydelsefull service till allmänheten, att en kommunal bostadsförmedling även vid ett jämviktsläge på bostadsmark- naden kan ha viktiga uppgifter att fylla. Detta gäller icke minst med hänsyn till de förändringar samhället undergått beträffande rörligheten på arbetsmarknaden. Dessa frågor, vilka även berörts i bostadsbyggnadsutredningens betänkande Höjd bostadsstandard ( SOU 1965:32 ), torde utredningen få anledning överväga under sitt fortsatta arbete.

Utredningen utgår från att bostadsförmedling som tillkommit enligt Kungl. Maj:ts förordnande liksom hittills bör vara avgiftsfri för allmänheten och be— kostas av den eller de kommuner förordnandet avser.

Utredningen övergår härefter till att behandla frågan om interkommunal samarbetsform för gemensamma bostadsförmedlingar.

Om gemensam bostadsförmedling skall inrättas, torde som tänkbara samarbets- former komma i fråga antingen civilrättsliga avtal eller kommunalförbund. Härvidlag må erinras om några uttalanden av vederbörande departementschef i motiven till den nu gällande 1957 års lag om kommunalförbund (se Kprop. 1957 nr 150 s. 52 ff). Departementsehefen påpekade bl. a. att många vanskliga av- vägningsproblem mötte när det gällde att i varje särskilt fall välja den rätta formen för kommunalt samarbete. Att närmare ange när den ena eller andra av nyssnämnda samarbetsformer borde komma till användning vore icke möjligt med hänsyn till de vitt skilda förhållanden som här mötte. Avtalet hade den fördelen framför kommunalförbund att det utgjorde en smidigare och billigare samarbetsform och innebure ett betydligt mindre ingrepp i den kommunala. självbestämmanderätten och förvaltningen än kommunalförbundet. Helt allmänt sett syntes därför avtalsformen vara att föredraga framför kommunalförbund i fråga om angelägenheter, där det på grund av uppgifternas mindre vikt eller omfattning eller av andra orsaker icke kunde anses erforderligt med ett särskilt beslutande organ. En konsekvens av avtalsformen bleve emellertid, att många kommuner ställdes utanför det direkta ansvaret för lösningen av mer eller mindre svårlösta kommunala frågor med därav föranledda risker för kommunal— förvaltningens funktionsduglighet, då avtalet till äventyrs upphörde. Avtals- formen förde vidare med sig att förfarandet vid fattande av beslut kunde bli omständligt. Om kommunerna skulle besluta var för sig i en angelägenhet, kunde för det fall att kommunerna fattade olika beslut betydande svårigheter och olägenheter inträda. Även i fråga om förvaltning och verkställighet kunde under

sådana förhållanden svårlösta problem uppstå. Olika uppfattningar om avtalets tolkning kunde vidare medföra tvister, som inverkade oförmånligt på verk- samhetens bedrivande. Vid kommunalförbund vore garantierna större för att kommunerna och deras medlemmars rättsskydd beaktades. Kommunalförbund syntes därför främst böra komma till användning, då samarbetet gällde en betydande eller särskilt kostnadskrävande uppgift eller då flera kommuner deltoge i samarbetet. I dessa fall torde nämligen ofta behov föreligga av ett särskilt beslutande organ.

Departementsehefen diskuterade vidare det interkommunala avtalet från kommunalrättslig synpunkt och konstaterade, bl.a., att de kommunalrättsliga reglerna i olika avseenden inskränkte kommunernas möjligheter att träffa sådant avtal. Avtalet måste sålunda avse angelägenhet, som kommun ägde vårda. Om vidare i författning stadgats att viss förvaltningsuppgift skulle handhas av kommunens egna organ, finge uppgiften ej genom avtal överlåtas till annat organ. Kommunen kunde icke heller lagligen träffa avtal, som innebure att delegation gjorts till något organ i strid mot gällande kommunalrättsliga bestämmelser. Av de olika typerna av förekommande interkommunala avtal uppkomme från allmänna kommunalrättsliga synpunkter inga speciella svårigheter av den for— men, då kommunerna handhade en kommunal angelägenhet var för sig men under utövande av visst samarbete. Kommunerna samrådde om de åtgärder som vore erforderliga och sökte, då olika uppfattningar framkomme, sammanjämka sina ståndpunkter. Besluten fattade de emellertid fullt självständigt och obero— ende av varandra. När en kommun t. ex. erhölle rätt att disponera platser på annan kommuns anstalt _ s. k. inackorderingsavtal — eller finge draga nytta av annan kommuns åtgärder, ginge den miste om delaktighet i beslutanderätten och förvaltningen. Den enligt avtalet förpliktade kommunen ägde emellertid å andra sidan ej fatta några för den andra kommunen kommunalrättsligt bindande beslut utan hade endast att tillhandahålla nyttigheten i enlighet med avtalet. I vilken utsträckning sådana avtal kunde ingås borde, i den mån det icke framginge av speciallagstiftning, avgöras av rättspraxis. Enligt departementschefcns mening borde ifrågavarande avtal vara tillåtna, när det endast vore fråga om upplåtande av anläggning eller tillhandahållande av material eller liknande tjänster. En ytterligare typ av avtal avsåge de fall då kommunerna gemensamt handhade förvaltningen genom ett särskilt tillsatt förvaltningsorgan. De beslut som i sådana fall fattades av förvaltningsorganet bleve att betrakta som de särskilda kommu— nernas beslut och man måste här förutsätta en delegation från envar kommun till dennas representant i det gemensamma organet. Enligt dåvarande rättspraxis vore man obenägen att tillåta delegation till organ utanför kommunen i andra fall än när det vore fråga om av kommunen klart angivna rena verkställighets- åtgärder. Några generella regler om vad som borde anses vara ren verkställighet kunde icke angivas. Även företagande av enklare verkställighetsåtgärder krävde ofta fattande av självständiga beslut. Hur långt man lagligen kunde gå när det gällde att på detta sätt delegera beslutanderätten vore en fråga om tolkning av

gällande kommunallagar och denna tolkningsfråga torde få överlämnas åt rätts— praxis att i sista hand avgöra. En allvarlig olägenhet med de interkommunala avtalen vore emellertid att, sedan besluten om avtalens ingående vunnit laga kraft, avtalen svårligen kunde ändras mot kommunernas vilja, även om avtalen vore olagliga från kommunalrättslig synpunkt. Skulle genom dylikt avtal kommu— nala funktioner överflyttas på obehörigt organ, kunde en besvärande osäkerhet uppstå rörande den rättsliga giltigheten av de beslut, som sådant organ fattade. Den kommunala verksamheten kunde vidare genom olika former av delegation undandragas offentlig insyn och kontroll och den kommunala besvärsrätten bli illusorisk. Ifrågasättas kunde därför om ej i viss utsträckning en myndighets- prövning borde ske av de interkommunala avtalen. För sin del fann emellertid departementschefen den statsuppsikt, som förekomme på grund av gällande be- stämmelser om besvär och om underställning av vissa kommunala beslut, till- räcklig även när det gällde de interkommunala avtalen. Departementsehefen underströk dock vikten av att slutandet av interkommunala avtal föreginges av noggranna överväganden. Av stor betydelse vore klara regler rörande den ord— ning i vilken avtalet kunde bringas att upphöra.

Då det gäller att ta ställning till frågan om vilken interkommunal samarbets— form som bör väljas när flera kommuner bildar gemensam bostadsförmedling, finnes anledning att även något uppehålla sig vid bostadsförmedlingens funktion.

Bostadsförmedling har angivits utgöra en institution, som har till uppgift att organisera utbudet och efterfrågan på bostadsmarknaden. För att en kommunal bostadsförmedling skall kunna fylla denna uppgift måste den åtnjuta såväl lägenhetsupplåtarnas som de bostadssökandes förtroende. De förra har i första hand anspråk på att erhålla solventa och skötsamma hyresgäster respektive bostadsrättshavare. De senares intresse är att bostadsförmedlingen förfogar över så många bostäder som möjligt av det slag som efterfrågas. Verksamheten syftar främst till att tjäna enskilda utan åtskillnad, men när det råder knapphet på förmedlingsobjekt måste den i praktiken leda till att vissa bostadssökande, vilkas bostadsbehov bedöms som särskilt angelägna, får företräde framför andra. Här- igenom får förmedlingsverksamheten ett drag av myndighetsutövning.

Enligt utredningens mening är kommunalförbundet i allmänhet att föredra framför det civilrättsliga avtalet i fråga om samverkan i gemensam bostads— förmedling, främst därför att kommunalförbundsformen bättre än avtalsformen tillgodoser såväl berörda kommuners intresse av medinflytande och insyn i verk- samheten som de bostadssökandes rättskyddsbehov. I varje fall torde, när fler än två kommuner skall samverka på detta område, övervägande skäl tala för att kommunalförbundsformen anlitas.

Bildande av kommunalförbund förutsätter i princip medlemskommunernas frivilliga beslut. Möjlighet föreligger emellertid i vissa fall att ålägga kommuner att sammansluta sig till kommunalförbund. Bestämmelser om obligatorisk kom- munalförbundsbildning förekommer sålunda på skolväsendets område och i fråga om regionplaneringen. Enligt utredningens mening är det dock önskvärt, att

kommunerna i samförstånd löser frågan hur den avsedda samordningen av bo- stadsförmedlingsverksamheten över kommungränserna skall utformas. Utred— ningen finner det därför icke erforderligt att föreskriva viss form för samarbetet, om kommuner beslutar att anordna gemensam bostadsförmedling, även om, så- som ovan framhållits, kommunalförbund i allmänhet torde vara att föredra fram- för civilrättsligt avtal

För det fall att enighet kommunerna emellan icke skulle kunna uppnås utan Kungl. Maj:t förordnar att gemensam bostadsförmedling skall inrättas, upp- kommer frågan, vilken interkommunal samarbetsform, som därvid skall till— lämpas. I motiven till kommunalförbundslagen framhöll departementschefen, att bildande av kommunalförbund i princip borde vara en frivillig sak. En mot— satt ordning skulle innebära ett betydande intrång i den kommunala självbe- stämmanderätten. Departementsehefen ansåg sig därför under inga förhållanden kunna tillstyrka att generell rätt infördes för myndighet att ålägga kommunerna att bilda kommunalförbund. På vissa förvaltningsområden gjorde sig emellertid ett så starkt allmänt intresse gällande, att möjlighet borde finnas att fram- tvinga samarbete i form av kommunalförbund. Departementsehefen erinrade om att en sådan möjlighet redan förelåg på vissa områden t.ex. i fråga om regionplaneringen. Emellertid fann departementschefen icke anledning att i samband med den nya kommunalförbundslagens tillkomst utvidga denna möj— lighet. Skulle i framtiden sådant behov uppstå syntes frågan få lösas genom erforderliga bestämmelser i vederbörande specialförfattning (jfr. Kprop. 1957 nr 150 s. 92).

Utredningen har funnit kommunalförbundet utgöra den lämpligaste formen för interkommunal samverkan i en gemensam bostadsförmedling. Därest Kungl. Maj:t förordnar om inrättande av sådan förmedling, lärer anledningen vara att kommunerna icke lyckats lösa frågan tillfredsställande i samförstånd. I så fall torde bildande av kommunalförbund för verksamheten böra vara obligatoriskt. För sålunda bildade kommunalförbund bör i övrigt reglerna i kommunalför- bundslagen äga tillämpning, vilket betyder att Kungl. Maj:t förordnar om vilka kommuner som skall deltaga i förbundet, medan vederbörande länsstyrelse i första hand har att fastställa förbundsordningens bestämmelser i övrigt. Då det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma vilka medlemmar förbundet skall ha, följer därav att upplösning av förbundet, utträde ur eller inträde i det- samma icke får äga rum med mindre Kungl. Maj:t medgivit detta.

Skulle Kungl. Maj:t finna anledning att helt häva förordnandet om skyldighet att anordna gemensam bostadsförmedling, är kommunerna naturligtvis oför- hindrade att i den ordning kommunalförbundslagen stadgar även i fortsättningen bilda kommunalförbund för detta ändamål. I sådant fall och då kommunerna eljest — utan att Kungl. Maj:t förordnar därom —— i samförstånd önskar be- gagna kommunalförbundsformen för handhavande av gemensam bostadsförmed- ling är det i stället länsstyrelsen som har att pröva om det föreslagna förbundet kan antagas medföra allmänt gagn. Det kan anmärkas att länsstyrelsen enligt-

21 % kommunalförbundslagen äger väcka fråga om bildande av kommunalför- bund.

För kommunalförbundet skall finnas en förbundsordning. I denna skall angi— vas — förutom vilka medlemmar som skall ingå i förbundet — förbundets ända- mål, benämning samt den ort, där förbundet skall ha sitt säte. Ändamålet med förbundet synes kunna anges sålunda, att berörda kommuner skall vara sam- manslutna till ett kommunalförbund för handhavande av gemensam bostads- förmedling och därmed sammanhängande verksamhet i medlemskommunerna.

I förbundsordningen skall vidare anges fullmäktiges antal och det antal leda— möter i fullmäktige varje medlem skall utse. Enligt 6 å kommunalförbundslagen skall varje förbundsmedlem vara representerad i fullmäktige. I övrigt bestämmes fullmäktiges antal med hänsyn till föreliggande omständigheter. Utredningen anser, att representationsfrågan i första hand bör lösas förhandlingsvägen. Till jämförelse må nämnas, att enligt förbundsordningen för Stockholmstraktens regionplaneförbund fullmäktigerepresentationen baseras på folkmängd, dock att varje förbundsmedlem utser minst en ledamot av fullmäktige, medan förbunds— fullmäktige i motsvarande organ för Göteborg med omgivningar består av —— förutom ordförande, som enligt lag skall utses av Kungl. Maj:t — tre ledamöter utsedda av Göteborgs stad samt en ledamot utsedd av envar av förbundets övriga medlemmar.

Fullmäktiges främsta uppgifter torde bli att utse förbundsstyrelse, utfärda in- struktion för denna samt antaga riktlinjer för bostadsförmedlingens verksamhet. Det synes naturligt, att förbundsstyrelsen erhåller enahanda befogenhet och arbetsuppgifter som i allmänhet tillkommer nuvarande bostadsförmedlings— styrelser. Med hänsyn till ärendenas mängd bör antalet ledamöter i styrelsen vara tillräckligt stort för att möjliggöra fördelning av arbetet på delegationer. Beträffande sådana bostadsförsörjningsområden, vari många kommuner ingår, torde det icke vara möjligt att alla kommuner blir representerade i styrelsen. Emellertid synes de enskilda kommunernas intresse av medinflytande kunna tillgodoses genom de av förbundsfullmäktige fastställda riktlinjerna för verk— samheten.

Hur kostnaderna för bostadsförmedlingen skall fördelas mellan medlems- kommunerna torde likaså i första hand få lösas förhandlingsvägen.

I anslutning till vad ovan anförts har utredningen utarbetat förslag till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (bilaga 5) och till lag angående upphävande av 10 % lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m.m. (bilaga 6).

Såsom inledningsvis anförts behandlas i förevarande betänkande de lagtekniska frågor, som sammanhänger med anordnande av kommunala bostadsförmed- lingar, gemensamma för flera kommuner. Övriga i utredningsdirektiven angivna spörsmål, såsom bedömningsnormerna vid anvisning av lägenheter och de

kommunala bostadsförmedlingamas tillgång till lägenheter, avser utredningen att behandla under sitt fortsatta arbete.

Redan nu vill emellertid utredningen erinra om att de kommuner, vilka in— rättat bostadsförmedling, på olika sätt verkar för att lägenheter, som är av- sedda att uthyras eller upplåtas med bostadsrätt, tillföres den kommunala bostadsförmedlingen för fördelning bland de hos förmedlingen anmälda bostads- sökandena. Sålunda träffas överenskommelser med de kommunala bostads- företagen om anvisningsrätt till lägenheterna i företagens hus. Vidare begagnar man sig av de kontakter med bostadsproducenter, som olika kommunala organ får vid försäljning av mark, tomträttsupplåtelser och förmedling av statliga lån, och söker erhålla medgivande till att bostäderna i planerade nybyggen skall få upplåtas till sökande, som anvisas av den kommunala bostadsförmedlingen. På vissa håll har även avtal träffats mellan företrädare för kommunen och organi- sationer av bostadsproducenter om att den kommunala bostadsförmedlingen skall erhålla anvisningsrätten till lägenheterna i nyuppförda hus. När bostads- förmedlingarna anvisar lägeenheter åt bostadssökande, som redan har bostad, söker förmedlingarna också i allmänhet förskaffa sig anvisningsrätten till de ledigblivna lägenheterna (successionslägenheterna). Även i övrigt söker man på olika sätt verka för att tillföra de kommunala bostadsförmedlingarna anvisnings- objekt. Genom åtgärder av antytt slag har de kommunala bostadsförmedlingarna på många håll erhållit anvisningsrätt till alla eller flertalet nyproducerade lägen— heter och till de flesta successionslägenheter-na samt därutöver i allmänhet till de lägenheter som eljest blir lediga i de kommunala företagens fastigheter.

Om gemensam bostadsförmedling anordnas, måste de deltagande kommunerna i fortsättningen verka för att anvisningsrätt till lägenheter i kommunen tillföres den gemensamma förmedlingen i minst samma omfattning som skett i för— hållande till den egna förmedlingen och om möjligt öka den gemensamma förmedlingens tillgång till lägenheter. Det synes vara lämpligt att förbunds- ordningen (eller avtalet om gemensam förmedling) upptager en erinran om kommunernas skyldighet att stödja den gemensamma bostadsförmedlingen.

Reservation av herr Breitholtz

Enligt 5 4 i det lagförslag, som bifogats alternativet till tvångsvis förordnande för två eller flera kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling har Kungl Maj:t erhållit rätt att, utan framställning av kommun förordna härom. Ehuru Kungl. Maj:t jämlikt 10 & hyresregleringslagen redan nu äger dylikt initiativ såvitt avser en kommun, skulle det enligt mitt förmenande vara ett alltför stort avsteg från principen om den kommunala självstyrelsen och ställa de kommunala myndigheterna i ett alltför starkt beroendeförhållande till stats- myndigheterna om Kungl. Maj :t skulle, utan initiativ från någon eller några av de kommuner, som ingå i ett gemensamt bostadsförsörjningsområde, tvångsvis kunna förordna om ett samgående kommunerna emellan i detta avseende. Den kommunala självstyrelsen innefattar icke endast en rätt att besluta i egna ange- lägenheter utan också en skyldighet att taga ansvar för dessa och icke lasta ansvaret på centrala myndigheter. I motsats till vissa uppgifter av klart riks- omfattande karaktär, som t. ex. skol- och polisväsendet, måste bostadsförmed— lingen anses som en lokal fråga inom den kommunala egenförvaltningens ram.

Jag kan således icke biträda utformningen av & 4 i den ifrågasatta lagstift- ningen utan vill som förutsättning för Kungl. Maj:ts rätt att förordna om ge- mensam bostadsförmedling för två eller flera kommuner, kräva att framställning föreligger från minst en av de kommuner, som ingå i ett område, som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende.

P. M. angående den samordnade bostadsförmedlingsverksamheten i Stor-Stockholm

avgiven den 12.3.1965 av Stor-Stockholms planeringsnämnd

Verksamheten vid den samordnade bostadsförmedlingen i Stor-Stockholm påbörjades den 1 december 1960, sedan riktlinjer för densamma godkänts av Stor-Stockholms plane— ringsnämnd. Föreståndare för förmedlingen är tjänsteförrättande direktören hos Stock- holms stads bostadsförmedling. Planeringsnämndens arbetsutskott fungerar som styrelse för förmedlingen men ingår inte på någon prövning av bostadsärenden och är närmast att betrakta som ett kontaktorgan mellan kommunerna och förmedlingen.

Till den samordnade bostadsförmedlingen är följande 18 storstockholmskommuner an- slutna: Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Sollentuna, Solna, Stockholm, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby och Österhaninge.

Enligt de uppdragna riktlinjerna för verksamheten har ett gemensamt bostadsregister upprättats för de anslutna kommunerna. Registret upptar två kategorier sökande, näm- ligen dels stor—stockholmare, som söker bostad i annan kommun än boendekommunen, dels personer från övriga orter, som söker bostad i Stor-Stockholm. Antalet aktuella anmäl— ningar till bostadsregistret uppgick den 1 januari 1964 till 27 753, varav 19 834 från Stockhohn och 7 919 från övriga kommuner.

Såsom framgår av den följande redovisningen har verksamheten vid den samordnade bostadsförmedlingen varit av mycket begränsad omfattning. Vid 1964 års utgång hade sammanlagt 497 lägenheter anmälts till förmedlingen, varav från Huddinge 159, Järfälla 138, hiärsta 3, Nacka 1, Stockholm 47, Sundbyberg 14, Tyresö 9, Väserhaninge 21 och dessutom från Upplands-Bro kommun i Uppsala län 105 lägenheter. Av de anmälda lägenheterna var 425 insatslägenheter. Lägenheterna har fördelats till 470 sökande från Stockholm och 27 från åtta förortskommuner.

Under 1964 har 159 lägenheter anmälts, varav från Huddinge 85, Järfälla 4, Märsta 1, Stockholm 46, Sundbyberg 14 och Tyresö 9 lägenheter. Av dessa var 61 insatslägenheter. Lägenheterna har fördelats till 150 sökande från Stockholm och 9 från fem förortskom- muner.

De lägenheter som överlämnats till bostadsregistret har anvisats till stor-stockholmare utan hänsyn till kommuntillhörigheten men med tillämpning av turordningsprincipen, dock med hänsynstagande till de bostadssökandes familjeförhållanden och familjesam— mansättning.

Med hänsyn till önskvärdheten av att en så stor rörlighet som möjligt skall råda på bostadsmarknaden i Stor-Stockholm och till nödvändigheten av att i första hand tillgodose de mest angelägna bostadsbehoven och upprätthålla en så rättvis ordning som möjligt i bostadskön, har planeringsnämnden i en skrivelse 1963 rekommenderat stor-stockholms- kommunerna att ställa 10 procent av antalet nya lägenheter till den gemensamma för— medlingens förfogande och att aktivt medverka till att i succession ledigblivna lägenheter skall få disponeras av bostadsförmedlingarna i de kommuner, där lägenheterna är belägna. I skrivelsen framhölls att frågan om en ökning av procenttalet senare finge omprövas och att nämnden var medveten om, att procenttalet för enskilda kommuner kunde komma att växla mellan olika är med hänsyn till produktionens omfattning i respektive kom- mun, men att syftet var att 10 procent av totalproduktionen skulle få disponeras för kommunernas gemensamma behov inom ramen för den samordnade bostadsförmedlingens verksamhet.

En sammanställning över kommunernas ställningstaganden till de utfärdade rekom- mendationerna bilägges denna promemoria.

Under 1964 har 10 153 lägenheter i flerfamiljshus och 2735 lägenheter i småhus färdig- ställts i Stor—Stockholm. Antalet anmälda lägenheter till den gemensamma bostadsför- medlingen under året uppgick såsom tidigare nämnts till endast 159, varav 150 förmedlats till stockholmare. Vid bedömningen av resultatet av förmedlingsverksamheten mäste emellertid beaktas, att vid sidan av den samordnade bostadsförmedlingen har ett betydligt större antal lägenheter i förortskommunerna anvisats åt stockholmare och förortsbor som önskat flytta till annan kommun inom regionen. Vidare har åtskilliga lägenheter ställts till Stockholms bostadsförmedlings förfogande genom de avtal som träffats mellan Stock- holm och visa förortskommuner om samverkan i fråga om bostadsbyggandet utanför Stockholms stads gränser. Av följande sammanställning framgår hur de lägenheter för- delats som Stockholms kommunala bostadsbolag producerat i vissa förortskommuner.

Antal lägenheter till

Bostadsföretag Summa.

Stockholm resp kommun

1961—63 1962—63

Tyresö Järfälla Österhaninge

Tyresö Järfälla

Svenska Bostäder ...... Stockholmshem Familjebostäder ........

Familjebostäder ........ Stockholmshem

56 78 58

24 86 59

Sammanlagt har sålunda Stockholms kommunala bolag hittills producerat 1 298 lägen- heter i förortskommunerna. Av dessa har 801 förmedlats till stockholmare och 497 till invånare i respektive förortskommuner. Under år 1964 färdigställdes sammanlagt 361 lägenheter, varav 192 förmedlades till stockholmare. I är beräknas ca 1 540 lägenheter komma att färdigställas av de kommunala bolagen. Stockholms bostadsförmedling får härav ca 950 lägenheter och grannkommunernas förrnedlingar ca 590.

Hur de lägenheter som under 1964 förmedlats av läns-kommunernas bostadsförmedlingar fördelar sig på bostadssökande från skilda orter framgår av sammanställningen å sid. 33.

Av sammanställingen framgår att av de i länskommunerna totalt förmedlade lägen- heterna har 5 084 (73,1 %) gått till bostadsökande skrivna i de kommuner, som fördelat lägenheterna, 521 (7,5 %) till sökande från Stockholms stad, 327 (4,7 %) till sökande från övriga stor-stockhohnskommuner och 584 (8,4 %) till personer från landet i övrigt. Slutligen har 440 (6,3 %) förmedlats till anställda vid industrier, militära anläggningar, kommunala förvaltningar etc. Då dessa lägenheter ofta lämnats till arbetsgivarna, saknar bostadsförmedlingarna exakt kännedom om varifrån lägenhetsinnehavama kommer. I stor utsträckning torde de dock vara nyinflyttade.

Sammanställningen upptar endast lägenheter som fördelats av bostadsförmedlingarna. Uppgifter saknas om hur de lägenheter fördelats, som av skilda orsaker gått vid sidan av den kommunala förmedlingsverksamheten. Likaså saknas uppgift om varifrån de familjer kommer, som bosatt sig i de 2240 lägenheter i enfamiljshus, som under 1964

Lägenheter förmedlade till bostadssökande skrivna, i

Ö . Varav 51258 Övri &. Okänd ort Summa lägenheter Stock- lan dit (kat. med lägen- med förtur h 1 förtur) heter till VlSSa 0 m kategorier

11 75 2 10 Danderyd . . _ . . . . 44 Djursholm ...... 5 Huddinge ....... 16 Järfälla ......... 52 Lidingö ' 12 Märsta ......... 75 Nacka .......... 9 Saltsjöbaden . Sollentuna ...... 14 19 Stocksund Sundbyberg ..... Tyresö ......... Täby ........... Upplands Väsby . Österhaninge . . . .

Färingsö ........ Grödinge ....... Gustavsberg Österåker Vallentuna ...... Vaxholm

Salem .......... Västerhaninge

Summa

färdigställts i länskommunerna. En betydande del av dessa lägenheter torde emellertid ha förvärvats av personer från främmande kommuner, företrädesvis Stockholm. Planeringsnämnden har som ett led i försöken att effektivisera bostadsförmedlingsverk- samheten beslutat utreda frågan om övergång till enhetlig registrering av stor-stockholms- kommunernas bostadsköer. Utredningen verkställes av Stockholms stadskanslis organisa- tionsavdelning och tar i första hand sikte på att klarlägga de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för dels en för samtliga bostadsförmedlingar i Stor-Stockholm gemen- sam enhetlig registrering, dels lokal registrering på sådant sätt, att en enhetlig statistisk redovisning av de olika bostadsköernas sammansättning kan åstadkommas.

Bilaga till P. M. 12.3.1965 angående den samordnade bostadsförmedlingsverk- samheten i Stor-Stockholm

Redogörelse för Stor-Stockholmskommunernas ställningstagande till plane-

ringsnämndens rekommendation om att 10 procent av antalet nya lägen- heter skall ställas till den gemensamma Stor-Stockholmsförmedlingens för- fogande.

Boo Kommunalnämnden har godkänt förslaget under förutsättning att planeringsnämn- den utfäster sig att aktivt bidra till att för förortskommunernas del såväl terminal- frågorna för förortstrafiken som frågorna om infartslederna till Stockholm löses på ett för förortskommunerna acceptabelt sätt — för Boos vidkommande infarten vid Dan- vikstull samt terminal för värmdöbussama i anslutning till tunnelbana.

Botkyra Kommunalfullmäktige har godkänt förslaget.

Danderyd Kommunalnämnden, som i princip ställt sig positiv till planeringsnämndens rekommendation, har uttalat, att kommunen med hänsyn till den stora andel av lägen- hetsproduktionen som sedan länge upplåtits till sjukvårdspersonalen vid centrallasa- rettet saknar möjlighet att desutom lämna 10 procent av nyproduktionen till den gemen- samma bostadsförmedlingen.

Djursholm Drätselkammaren har beslutat att staden ur sin egen nyproduktion under år 1964 skall ställa 10 procent till den samordnade förmedlingens förfogande.

Ekerö Kommunalnämnden har lagt skrivelsen till handlingarna. Hittills har några lägenheter i flerfamiljshus inte producerats. Av de enfamiljshus som uppförts har 95 procent förvärvats av stockholmare. Under 1965 kommer 180 lägenheter i flerfamiljs- hus att påbörjas. Av dessa skall 90 uppföras genom en kommunal bostadsstiftelse och 90 genom HSB i Stockholm, som för sina medlemmar kommer att disponera 45 lägen- heter.

Färingsö Kommunalnämnden har lagt skrivelsen till handlingarna, då några lägen- heter i flerfamiljshus hittills inte producerats och tidpunkten för en sådan produktion för närvarande är oviss.

Grödinge Framställningen har inte behandlats av kommunalnämnden eftersom några lägenheter i flerfamiljshus inte producerats. Nämnden är beredd att pröva frågan när lägenhetsproduktionen kommit i gång.

Gustavsberg Kommunalfullmäktige har beslutat delta i den samordnade förmedlingen och att lämna 10 procent av bostadsproduktionen till denna.

Huddinge Kommunalnämnden har godkänt förslaget att gälla från och med den 1 juli 1963.

Järfälla Kommunalnämnden har beslutat att så långt det är möjligt följa planerings- nämndens rekommendation.

Lidingö Kommunalnämnden har utsett en delegation, som skall förhandla med plane- ringsnämnden för att söka åstadkomma en modifiering av förslaget för Lidingös del.

Märsta Bostadsförmedlingen har avslagit framställningen med hänvisning till att kom- munen under år 1962 lämnat med än 10 procent av nyproduktionen till stor-stockhol- mare.

Nacka Drätselkammaren har godkänt förslaget men, med hänsyn till svårigheterna att bereda bostäder åt industrins folk i Nacka och till att en stor del av lägenhetstill- skottet redan kommer stockholmarna tillgodo, förklarat sig för närvarande inte kunna avstå några lägenheter till den gemensamma bostadsförmedlingen.

Salem Skrivelsen har icke behandlats.

Saltsjöbaden Skrivelsen har inte behandlats av kommunalnämnden, då. köpingen inte är ansluten till Stor-Stockholms bostadsförmedling. Några lägenheter i flerfamiljs- hus har inte producerats. Planeringsnämndens rekommendation blir aktuell för köpingen först när den s.k. Igelbodaplatån skall bebyggas.

Solna Drätselkammaren har biträtt förslaget och därvid tagit fasta på planerings- nämndens uttalande, att procenttalet för enskilda kommuner kan komma att växla mellan olika är.

Sollentuna Kommunalfullmäktige har godkänt förslaget.

Stockholm Stadsfullmäktige har godkänt förslaget. Stocksund Kommunalnämnden har godkänt förslaget.

Sundbyberg Drätselkammaren har förbundit sig att ställa till förfogande 10 procent av den nyproduktion, som går över stadens bostadsförmedling, sedan avdrag med 10 procent gjorts för försvarets räkning enligt särskilt avtal.

Tyresö Kommunalnämnden har beslutat meddela, att det under det närmaste året inte finns möjligheter att ställa några lägenheter till Stor-Stockholmsförmedlingens för- fogande. Frågan kommer att prövas ånyo, då Stiftelsen Tyresö Bostäder kommer i gång med sin produktion av bostadslägenheter (1964—1965).

Täby Kommunalfullmäktige har beslutat att planeringsnämndens rekommendation skall följas så långt det är möjligt.

Upplands—Bro Kommunalnämnden har beslutat uttala, att kommunen är beredd att överlåta 10 procent av nyproducerade lägenheter till Stor-Stockholmsförmedlingen, dock att härifrån bör få avräknas de bostäder, som anvisas den militära personal, som ut- flyttas till kommunen.

Upplands Väsby Kommunalnämnden har bordlagt ärendet i avvaktan på den statliga utredningen som pågår om bostadsförmedlingarna.

Vallentuna Kommunalnämnden har uttalat, att det för närvarande inte är möjligt att lämna några lägenheter till förmedlingen.

Vamholrn Drätselkammaren har med hänsyn till stadens eget stora behov av bostäder inte kunnat biträda förslaget. Till protokollet har antecknats, att i realiteten en bety- dande del av lägenheterna kommer att ställas till stockholmamas förfogande genom det intresse staden har att öka sitt invånarantal.

Värmdö Kommunalfullmäktige har godkänt förslaget.

Västerhaninge Kommunalnämnden har lagt skrivelsen till handlingarna, då några lägen- heter i flerfamiljshus för närvarande inte byggs. Kommunen har ett avtal med marinen om att ställa bostäder till förfogande för dess personal.

Österhaninge Kommunalnämnden har beslutat att 10 procent av den kommunala bo- stadsstiftelsens nyproduktion år 1964 skall ställas till Stor-Stockholmsförmedlingens för— fogande.

Österåker Kommunalnämnden har anslutit sig till planeringsnämndens rekommen- dation.

Stor-Göteborgskommitténs förslag till avtal angående samordnad kommu-

nal bostadsförmedlingsverksamhet

Emellan städerna Göteborg, Mölndal, Kungälv och Kungsbacka, landskommunerna Torslanda, Tuve, Säve, Nödinge, Angered, Lerum, Partille, Råda och Kållered, varje kommun i förhållande till var och en av de övriga, träffas härmed följande

Avtal

angående samordnad kommunal bostadsförmedlingsverksamhet.

]. Kommunal bostadsförmedling skall finnas i var och en av de i detta avtal del- tagande kommunerna.

2. Varje kommun förbinder sig att vidtaga åtgärder för erhållande av förslagsrätt till fördelning av inom kommunen nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter i rad-, kedje— och flerfamiljshus samt av sådana bostadslägenheter i redan befintliga fas- tigheter inom kommunen, som friställes genom kommunala bostadsförmedlingsåtgärder. I den mån förslagsrätten kan erhållas genom avtal, skall för de till förortsförbundet anslutna kommunernas del sådana avtal träffas kollektivt mellan förbundet och veder- börande fastighetsägareorganisationer m.fl.

3. Varje förmedling skall i första hand begränsa sin självständiga verksamhet till de bostadssökande, som uppfyller följande villkor:

a) Sökande som är eller förut under en längre tid varit bosatt i kommunen. b) Sökande som har förvärvsarbete i kommunen utan att vara där bosatt. c) Inflyttande till kommunen som skall få stadigvarande förvärvsarbete där. Varje kommuns förmedling äger själv enligt ovan angivna grunder avgöra om en sökande har ansökningsrätt inom kommunen eller ej.

Förmedlingen i Göteborg skall därjämte mottaga, registrera och behandla ansökningar från personer som önskar inflytta till Stor-Göteborg utan att deras ansökningar moti- veras av en önskan att få bostad i samma kommun som arbetsplatsen.

Sådana flyttningar mellan kommunerna, som sker under betingelser som angivits i föregående stycke, äger förmedlingarna lösa genom s.k. clearingsförfarande.

4. Förmedling, som kan fördela flera lägenheter än som erfordras för att tillgodose kommunens bostadssökande enligt a, b och c i mom. 3 ovan, förbinder sig att lämna bostadsförmedlingen i Göteborg meddelande härom. Denna skall därefter till kom- munens förmedling överlämna förslag på hyresgäster respektive bostadsrättshavare till de övertaliga lägenheterna.

5. Om en kommun genom medverkan av samarbetsorganet Göteborgs stad och för- ortskommunerna under ett budgetår får sådan tilldelning av statliga lånemedel, att bostadsbyggandet inom kommunen kan öka avsevärt utöver en tidigare medelnivå åligger det kommunen att — i syfte att åstadkomma en utjämning av väntetiderna på bostad inom Stor-Göteborg — förhandla med samarbetsorganet om dispositionen i förmed- lingshänseende av det ökade bostadstillskottet.

6. Göteborgs ställning som mottagande part enligt mom. 4 och 5 ovan gäller tills vidare, och om bostadsförsörjningsläget ändras skall samarbetsorganet — utan att av- talet i övrigt upphör att gälla — äga vidtaga de åtgärder i förmedlingshänseende, som föranledes av det uppkomna nya läget.

7. Det åligger förmedlingarna att tillse att sökande inom Stor-Göteborg som flyttar sin ansökan till ny förmedling, vid sådan flyttning får hela sin sammanlagda väntetid tillgodoräknad vid bedömningen av sökandens turordning.

8. I syfte att klarlägga bostadsfrågans volym och inriktning i Stor—Göteborg skall förmedlingarnas ansökningsmaterial statistiskt bearbetas med lämpliga tidsintervaller. Det åligger förmedlingarna att till samarbetsorganet för Göteborg och förorterna lämna för sådan bearbetning erforderliga uppgifter.

9. Det i mom. 5 omnämnda samarbetsorganet bör verka för största möjliga enhet- lighet i de allmänna bedömningsgrunderna samt för att ett förtroendefullt och effektivt samarbete kommer till stånd mellan de olika förmedlingarna och vidtaga åtgärder i detta syfte. 10. Detta avtal skall gälla under två år, räknat från den .......... För kommun, som icke minst sex månader före avtalstidens utgång uppsagt avtalet, förlänges detta på ett år och därefter på ytterligare ett år i sänder med samma uppsägningstid. Upp- sägning skall ske på så sätt att kommun lämnar styrelsen för Göteborgs stads bostads- förmedling skriftligt meddelande härom. Därest Göteborgs stad önskar frånträda avtalet skall skriftlig uppsägning göras hos förortsförbundet. 11. Detta avtal skall för att bliva giltigt godkännas av stadsfullmäktige i Göteborg, Mölndal, Kungälv och Kungsbacka samt av kommunalfullmäktige i Torslanda etc. ............ kommuner.

Bilaga 3

Avtal om samordnad bostadsförmedling i Malmö och Burlöv

I syfte att samordna den kommunala bostadsförmedlingen i Malmö och Burlöv och att skapa enhetliga villkor för bostadssökande i de båda kommunerna har mellan Malmö stads fastighetsnämnd och kommunalnämnden i Burlöv träffats detta

Avtal

]. Båda nämnderna förbinder sig att så långt möjligt söka erhålla anvisningsrätten till bostadslägenheter i resp. kommuner, i fråga om nyproducerade lägenheter genom över- enskommelser med vederbörande byggherrar.

Lägenheter för bostadssparare i Burlöv undantagas på samma villkor, som tillämpas i Malmö.

2. Förmedlingen av nyproducerade lägenheter i flerfamiljshus i de båda kommu- nerna sker genom Malmö stads bostadsförmedling utom i vad gäller dels sammanlagt 450 sådana lägenheter i Burlöv under åren 1964 och 1965 (fördelade med ungefär sam- ma antal vartdera året) och dels därefter årligen 100 sådana lägenheter i Burlöv. De undantagna lägenheterna anvisas genom bostadsförmedlingsorgan i Burlöv.

3. Fördelningen mellan stadens och kommunens bostadsförmedlingar av nyprodu- cerade bostadslägenheter i Burlöv skall ske vid sammanträde mellan representanter för de båda bostadsförmedlingsorganen. Sammanträden skall på kallelse av representanter för stadens bostadsförmedlingsorgan hållas minst två gånger årligen.

Vid fördelningen skall — om bostadsförmedlingsorganen ej enas om annat — den relativa andelen av hyres- och bostadsrättslägenheter samt av lägenheter av skilda stor- lekar vara densamma för de lägenheter, till vilka Malmö anvisar hyresgäst, som för dem, till vilka Burlöv anvisar hyresgäst.

Denna fördelningsnorm gäller ej kategorilägenheter.

4. Vid Malmö stads bostadsförmedlings anvisande av lägenheter i Burlöv skall sam- ma principer följas som vid anvisning av lägenheter (ej kategorilägenheter) i Malmö.

5. Av Malmö stads bostadsförmedling upprättade förslag, sådana dessa godkänts av fastighetsnämndens delegation (bostadsnämnd), till anvisning av lägenheter i Burlöv översändes i två exemplar till kommunalnämnden i Burlöv, som efter behandling vidare— befordrar ett exemplar till vederbörande byggherre.

6. Erfordras under avtalstiden ytterligare reglering av formerna för samarbetet enligt detta avtal, äger en var av parterna att hänskjuta fråga härom till det mellan staden och kommunen befintliga samarbetsorganet.

7. Senast den 1 juli 1965 upptages överläggningar mellan parterna rörande den fram- tida utformningen av den samordnade bostadsförmedlingen.

8. Detta avtal gäller t.o.m. år 1965. Det förlänges med ett år i sänder om uppsägning ej skett senast sex månader före resp. giltighetstids utgång, därest ej annat överenskom- mes mellan parterna.

9. För Burlövs kommunalnämnds del har avtalet träffats under förbehåll att det- samma godkännes av kommunalfullmäktige.

Bostadsmarknadsläget under år 1964 och i början av år 1965 Redogörelse avgiven i maj 1965 av Kungl. bostadsstyrelsens planeringsbyrå

Bostadsstyrelsen har under en följd av år från vissa kommuner inhämtat uppgifter om antalet kvarstående bostadssökande vid årets början och om antalet under det sist förflutna året nyregistrerade och avregistrerade bostadssökande. Enkäten har om- fattat i huvudsak större och medelstora kommuner med kommunal bostadsförmedling eller med register förda av andra kommunala organ eller av allmännyttiga bostads- företag. Det kan således finnas kommuner med »bostadsbrist» som ej ingått i enkäten. Syftet med enkäten har främst varit, att med ledning av konstaterade förändringar i antalet kvarstående sökande vid två på varandra följande undersökningstidpunkter försöka bedöma utvecklingen på. bostadsmarknaden, dvs. om bostadsmarknadsläget har förbättrats eller försämrats.

Sedan 1957 har i stort sett samma kommuner varit med i enkäten. De valdes 1957 med hänsyn till att de då hade en relativt välordnad bostadsförmedling och kunde lämna de begärda uppgifterna. För att utröna förekomsten av bostadsförmedling eller register över bostadssökande skickades frågeformuläret 1965 ut till samtliga de kom- muner, som är skyldiga att upprätta kommunala bostadsbyggnadsprogram, vilka då uppgick till sammanlagt 434 kommuner. Av dessa har 195 kunnat besvara frågeformu— läret i stort sett fullständigt.

Undersökningens omfattning För enkäten avseende förhållandena i början av 1964 och förändringen under 1963 (1964 års enkät) erhölls svar från 81 kommuner. Samma kommuner har även är 1965 lämnat uppgifter. Genom sammanslagning av Sundsvall och Skön till en kommun har det blivit 80 kommuner. Den totala folkmängden i dessa kommuner utgör 3 719 755. De kommuner som ingick i undersökningen både 1964 och 1965 fördelar sig på olika grupper sålunda: Stockholm med 18 förortskommuner och Göteborg med 4 förortskom— muner har sammanförts till två kommungrupper, Stor-Stockholm resp. Stor-Göteborg. Malmö har redovisats för sig. Av rikets städer med 30—100000 invånare ingick samt- liga 1964. Av städerna i denna storleksklass hör två — Solna och Lidingö — till Stor- Stockholm. I Stor-Stockholm ingår dessutom 3 kommuner av denna storleksklass, men som icke är städer, nämligen Huddinge, Järfälla och Sollentuna. Av de 18 städerna med 20 000—30 000 invånare ingick 1964 15, varav Nacka och Sundbyberg i Stor-Stock- holm och Mölndal i Stor-Göteborg. Dessutom ingår i Stor-Stockholm ytterligare en kommun -— Täby —— med ett invånarantal på 28 000. I gruppen kommuner med mindre än 20 000 invånare ingick 19 städer samt 3 köpingar och 1 landskommun, tillsammans alltså 23 kommuner

Av de nya kommuner som 1965 erhållit frågeformulär har 115 avgivit i stort sett fullständiga svar. Hela antalet kommuner blir då 195. Dessa har en sammanlagd folk- mängd av 4513 671. Av de 115 »nya» kommunerna hör 5 till Stor-Göteborg, nämligen Kållered, Lerum, Nödinge, Säve och Torslanda. Dessa har samtliga mindre än 20000 invånare. Gällivare har tillkommit i gruppen kommuner med 20 000—30 000 invånare. Det finns dock fortfarande 3 städer och 1 landskommun i denna storleksklass som icke kunnat besvara frågeformuläret. I gruppen kommuner med mindre än 20 000 invånare har tillsammans 109 kommuner, därav 22 städer och 87 köpingar eller landskommuner tillkommit (förutom de 5 som hänförts till Stor—Göteborg).

Vid redovisningen har förfarits sålunda att tabeller och tablåer uppgjorts dels för de

kommuner som var med både 1964 och 1965 (tillsammans 80 kommuner) dels för samt- liga kommuner som svarat fullständigt (tillsammans 195 kommuner).

Det bör understrykas att föreliggande uppgifter om antalet bostadssökande icke utgör en tillförlitlig mätare av den otillfredsställda bostadsefterfrågans storlek. Det är näm- ligen ingalunda säkert att alla de som önskar lägenhet, antingen därför att de ej har någon eller därför att de vill byta till annan, anmält sig till bostadsförmedlingen. Å andra sidan kan man icke utgå från att alla registrerade sökande representerar en ak- tuell efterfrågan. Registret kan föras mycket olika i olika kommuner. Om ingen aktua- litetskontroll förekommer, kan en del ansökningar stå kvar trots att vederbörande redan fått sin bostadsfråga löst på ett tillfredsställande sätt. Det torde också vara så att många, främst ungdomar, anmält sig till bostadsförmedlingen trots att de ännu inte har något behov av lägenhet eller representerar en köpkraftig efterfrågan. Det kan bland de sökande även finnas sådana som anmält mycket speciella önskemål, t.ex. ifråga om läge, pris etc., vilka bostadsförmedlarna endast i ringa omfattning kan till- godose.

Enkäten kan allså inte ge svar på frågan om bostadsbristens omfattning, men med beaktande av ovanstående anmärkningar om uppgifternas tillförlitlighet kan uppgifterna ge en viss belysning av bostadsmarknadslägets förändringar. I tabeller där jämförelser göres har kommuner som inte var med vid båda eller alla tillfällena uteslutits. Om en kommun veterligen lagt om registret eller haft en extra genomgripande aktualitetskontroll under året har också denna uteslutits.

Antal sökande i början av året De sökande har uppdelats i »sökande med egen lägenhet» och »sökande utan egen lägenhet. »Utan egen lägenhet» skulle då representera den verkliga bostadsbristen, och den förra gruppen skulle utgöra bytesregistret. »Med egen lägenhet» avses lägenhet för- hyrd direkt av vård eller med bostadsrätt. Denna uppdelning grundar sig i regel på uppgifter lämnade av den sökande själv och gränserna kan vara flytande. Även de som har egen lägenhet kan ha en bostad av mycket låg kvalitet eller familjen kan vara mycket trångbodd, medan den som är registrerad som »sökande utan egen lägenhet» ändå kan ha sin bostadsfråga någorlunda välordnad.

Utöver dessa grupper har en del kommuner även redovisat »sökande som bor i kom- munen, men har familj i annan kommun». Det är inte alla kommuner som kunnat särskilja gruppen »sökande med familj i annan kommun». Dessa har då hänförts till »sökande utan egen lägenhet». I tabellerna nedan har dessa grupper sammanslagits. Till sist finns en grupp »sökande bosatta i annan kommun». Kommunerna torde i väx- lande omfattning ha upptagit ansökningar från personer bosatta utom kommunen. Det kan tänkas förekomma att personer på detta sätt kan vara anmälda som bostads- sökande i mer än en kommun.

Sökande »utan egen lägenhet» har delats på två grupper sökande »med barn under 16 år» resp. »utan barn under 16 år». På formuläret var sedan dessa grupper uppdelade på »gifta», »ämnar gifta sig» och »övriga icke gifta». Vid redovisningen har hela gruppen sökande med barn under 16 år + gifta sökande utan barn sammanslagits till en grupp som då räknas som »familjer». Sedan redovisas för sig »icke gifta utan barn som ämnar ingå äktenskap» och i en grupp »övriga icke gifta». Gränserna mellan dessa grupper kan vara mycket diffusa och förändringar kan ha ägt rum sedan anmälningsdagen. Man vet inte i vad mån kommunerna häller registret aktuellt och inför ändringar i bostadsförhållanden, familjeförhållanden etc.

I tabellerna ] a och. 1 b redovisas hela antalet sökande uppdelade på de olika grup- perna. Det totala antalet registrerade kvarstående bostadssökande i början av år 1965 i de 80 genomgående enkätkommunerna uppgick till 428 400, en ökning från

föregående år med 23 300. Ungefär hälften av de bostadssökande har egen lägenhet men önskar en annan. Inom registreringskommunen bodde 1965 150000 sökande utan egen lägenhet mot 141000 föregående år.

Ser man till samtliga de 195 kommuner, som ingår i 1965 års enkät, uppgick antalet registrerade bostadssökande till 463 000, därav 158000 utan egen lägenhet.

Av de i kommunen bosatta sökandena utgöres sammanlagt drygt 20 procent (såväl i de 80 genomgående kommunerna som i samtliga 195) av familjer-, d.v.s. gifta par samt icke gifta med minderåriga barn. I tabell.? göres en jämförelse mellan åren 1963, 1964 och 1965. Här är endast medtagna de kommuner för vilka jämförbara uppgifter finnes för alla tre åren. Förändringarna från ett är till ett annat av antalet kvarstående bostadssökande utgör icke några säkra mått på bakomliggande faktiska förändringar i läget på bostadsmarknaden. Sålunda kan t.ex. särskilda åtgärder beträffande avregist— reringen av bostadssökandena ge kraftiga utslag i antalet kvarstående sökande. De vid vissa. tidpunkter registrerade sökandena kan vidare i varierande omfattning vara aktuella. Någon hänsyn bör därför inte tagas till små förändringar, såvida de inte ingår i en markerad trendmässig utveckling eller har samma avvikande riktning för många delgrupper i förhållande till en tidigare utveckling.

Ökningen av antalet bostadssökande var avsevärt lägre under 1964 än under 1963. Sökande med egen lägenhet ökade 1964 med 4 procent mot 7 procent 1963 och sökande utan egen lägenhet med 7 procent 1964 mot 18 procent 1963. Retarderingen var synner- ligen framträdande i Stor-Stockholm. I de genomgående kommunerna sammanlagt exkl. Stor-Stockholm var ökningen av antalet sökande med egen lägenhet 1964 lika stor som 1963 (5 procent) och av sökande utan egen lägenhet 19 procent mot 14 procent 1963.

Beträffande förändringen under 1964 i gruppen sökande utan egen lägenhet kan nämnas att den i Stor-Stockholm minskade med 4 procent och i Malmö med 3 procent, men ökade i Stor-Göteborg med 23 procent och i kommungruppen 30 000—100 000 inv. med 22 procent.

Bostadssituationen belyses ytterligare i tablåerna a—f. Den procentuella fördelningen på olika grupper sökande redovisas i tablå a, och den procentuella fördelningen på »familjer», »icke gifta som ämnar gifta sig» och »övriga icke gifta» av sökande utan egen lägenhet återfinnes i tabl b. I tablå c redovisas fördelningen i procent på olika kommungrupper av folkmängden och inom kommunen bosatta sökande.

Förändringarna i procent av antalet kvarstående sökande under åren 1963 och 1964 redovisas i tablå d, och i tablå e redovisas förändringarna under 1964 i olika kommungrup- per. Den procentuella förändringen av antal sökande varierar rätt mycket i olika kom- muner. Detta belyses i tablå f.

N yre gis trerade Nyregistrerade skall avse under är 1964 nyanmälda sökande. Dessa är uppdelade i samma grupper som kvarstående sökande. Antal nyregistrerade sökande i olika kom- mungrupper redovisa i tabellerna 311 och 3b. Nederst i tabellen göres en jämförelse mellan åren 1962, 1963 och 1964 för de kommuner som lämnat fullständiga uppgifter för alla tre åren. I tablå 9 redovisas ökning resp. minskning av antalet nyregistrerade vid jämförelser mellan 1963 och 1964.

Avregistrerade

Uppgifter har även inhämtats om avregistrerade, dels sökande som erhållit lägenhet, dels sökande som avregistrerats av andra skäl. I vad mån inaktuella ansökningar verk- ligen avföres ur registret, beror i hög grad på hur pass effektivt registret skötes genom aktualitetskontroll o.dyl. Antal avregistrerade redovisas i tabellerna 4 a och 4 b och antal avregistrerade som tilldelats lägenhet i procent av samliga avregistrerade i tablå h.

Förmedlade lägenheter

Lied förmedlade lägenheter avses samtliga lägenheter som bostadsförmedlingen förmedlat. Däri ingår då även lägenheter som ges till personer med förtursrätt. Det gäller dels personal inom industrin, militärer, polispersonal, lärare etc., dels familjer som erhållit lägenhet i förtur på grund av sociala skäl, t.ex. barnfamiljer helt utan bostad eller med mycket dålig sådan. Antal förmedlade lägenheter stämmer inte alltid med antal bostadssökande som erhållit lägenhet, eftersom förtur kunnat ges till personer som inte varit anmälda på bostadsförmedlingen. Antal lägenheter i år 1964 nybyggda hus, samtliga och i hus med 3 eller flera lägenheter samt antal under år 1964 förmedlade lägenheter i nybyggda hus (förstagångsupplätelser) och i äldre hus redovisas i tabel- lerna 5 a och 5 b. I tablå i är uträknat hur stor procent förmedlade lägenheter i ny- byggda hus utgör av inflyttningsfärdiga lägenheter i hus med 3 eller flera lägenheter. F örmedlade lägenheter i äldre hus i procent av samtliga förmedlade lägenheter redo- visas även i tablå i. Antalet kvarstående sökande 1/1 1964 + under 1964 nyregistrerade sökande blir tillsammans alla som stått i bostadskön under 1964. Avregistrerade i pro- cent av detta antal har uträknats och redovisats i tablå j.

Under tidigare år har uppgifter inhämtats angående de avregistrerades fördelning på olika grupper av sökande. Det har dock visat sig att endast en del av kommunerna kunnat lämna dylika uppgifter. För den skull har i årets liksom i förra årets enkät detta uteslutits.

Tabell 1 a) Antal registrerade bostadssökande i början av år 1965 (Samma kommuner som 1964)

Därav

inom kommunen bosatta sökande

utan e en lä enhet Antal Folkmängd Hela g gDärav

Kommungrupp kom- den 1/1 antalet d _ d sökande

muner 1965 sökande med egen me mm er— ' _ ' bosatta lägenhet åriga barn 0011 icke giftal - ' i annan nu. utan man ”mfl & .ovnsa k

g avsrkt att ingå icke-gifta ommun

minderåri .. b am ga aktenskap

Stor-Stockholm . . . 172 048 80 522 71 484 14 791 6 149 50 544 20 042 Därav Stockholm - - . . - - 790 933 120 020 59 620 47 480 10 100 —- 37 3803 12 920 Förortskommunerl 385 626 52 028 20 902 24 004 4 691 6 149 13 164 7 122

Stor-Göteborg . . . . . 483 434 91 176 45 272 29 104 4 414 6 196 18 494 16 800 Därav Göteborg - - - - - - - 418 600 80 696 41 893 26 389 3 864 4 499 18 026 12 414 Förortsl—Iommuner= 64 834 10 480 3 379 2 715 550 1 697 468 4 386

Malmö 245 803 29 765 18868 6417 1592 1943 2882 4480

Kommuner med 30—100 000 inv. . . .. 21 1 179 267 104 769 53 0-14 34 361 8 388 12 732 13 241 17 364 20— 30 000 inv. . . . . 12 314 058 15 822 7 895 4 439 963 1 847 1 629 3 488 mindre än 20 000 inv. 320 634 14 830 6 774 4 212 1 336 1 303 1 573 3 844

Samtliga kommuner . . 80 3 719 755 428 410 212 375 150 017 31 484 30 170 88 363 66 018

lBoo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Österhaninge.

2Kungälv, Mölndal, Partille, Råda.

”Avser både nicke-gifta som anmält avsikt att ingå äktenskap» och »övriga icke-gifta».

Tabell 1 b) A_ntal registrerade bostadssökande i början av år 1965, (Samma kommuner som 1964 + nya 1965 )

Därav

inom kommunen bosatta sökande

utan egen lägenhet Folkmängd Hela Därav

Kommungrupp den 1/1 antalet sökande

1965 sökande med minder- . _ . bosatta ' åriga barn och 1ckeg1fta,

gifta utan minderåriga barn som anmält övriga i annan avsikt att ingå icke—gifta kommun äktenskap

Stor—Stockholm . . . . 1 176 559 172 048 80 522 71 484 14 791 6 149 50 544 20 042

Därav . Stockholm . . . . . . . 790 933 120 020 59 620 47 480 10 100 — 37 380' 12 920 Förortskommuner1 385 626 52 028 20 902 24 004 4 691 6 149 13 164 7 122

Stor-Göteborg . . . . . . 509 075 97 304 46 010 29 6615 4 611 6 364 18 582 21 633 Därav Göteborg - - - - - - - 418 600 80 696 41 893 26 389 3 864 4 499 18 026 12 414 Förortskommunerz 90 475 16 608 4 117 3 2728 747 1 865 556 9 219

Malmö . . . . . . . . 245 803 29 765 18 868 6 417 1 592 1 943 2 882 4 480 Malmö, Lund. Burlöv' 297 514 36 766 21 601 8 214 2 017 2 705 3 492 6 951 Kommuner med 30—100 000 inv. . . . . 21 1 179 267 104 769 53 044 34 361 8 388 12 732 13 241 17 364 20— 30 000 inv. ... . 13 341 540 16 063 7 964 4 599 1 054 1 859 1 686 3 500 mindre än 20 000 inv. 131 1 061 427 42 970 18 405 11 391 4 395 3 427 . 3 569 13 174

Samtliga kommuner . . .. 195 4 513 671 462 919 224 813 157 913. 34 831 32 474 90 504 80 193

1Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Österhaninge.

2Kungälv, Mölndal, Partille, Råda, Kållered, Lerum, Nödinge, Säve, Torslanda.

nNödinges 104 sökande sutan egen lägenhet: har ej kunnat specificeras.

'Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100 000 inv. och Burlöv i i gruppen kommuner med mindre än 20 000 inv.

'Avser både nicke-gifta som anmält avsikt att ingå. äktenskap» och »övriga icke-gifta».

Tabell 2. Antal registrerade bostadssökande i början av åren 1963, 1964 och 1965 i kommuner med uppgifter för både 1963,1964 och 1965 &

Därav

inom kommunen bosatta sökande

utan egen lägenhet

Hela. - sökande Kommungrupp och är antalet Darav bosatta sökande med egen med minder- . k 'fta i annan lägenhet åriga barn 1c e-gr "l kommun och gifta utan som anma t

minderåriga avs1kt att ingå

bam äktenskap

Stor-Stockholm 1963 . 147 883 60 6501 10 808 39 067 1964— . 167 996 74 1941 13 257 49 076 1965 171110 71112[ 14480 50319

103 690 43 120 6 980 30 240 122 600 54 440 9 470 38 570 120 020 47 480 10 100 37 3802

74 201 20 128 2 875 I 12 469 81 867 23 681 3 349 15 355 91176 29104 4 414 18 494

Därav Göteborg 1963 67 844 18 783 2 653 12 204 1964 73 612 21 660 2 995 14 877 1965 .... . .... 80 696 26 389 3 864 18 026 Malmö 1963 . 27 594 4962 1356 2111

1964 28623 1965 29765

Kommuner med

30—100 000 inv. 1963 . . . . . . .. 89 165 47 964 15 186 1964 . . . . . . . . 96 770 51 667 16 946 1965 . . . . . . .. 104 769 53 044 17 364

Kommuner med

20—30 000 inv. 1963 .. . . . . . . 1964- . . . . . . .. 1965

Kommuner med mindre än 20000 inv. 1963 22 11609 5831 3043 1187 1964 ............. 22 13582 6390 3795 1152 1965 22 14830 6774 4212 1336

Samtliga kommuner 1963 78 364 292 190003 118738 23521 1964- . . . . . . . . . . . . 402 886 203 591 140 253 26 499 1965 78 426698 211648 149495 31142

lSaltsjöbaden ej specificerat 1963 — 119, 1964 —— 148, 1965 — 356 sök. 2 Avser både nicke gifta som anmält avsikt att ingå äktenskap: och :övriga icke-gifta».

Tabell Sa) Antal nyregistrerade bostadssökande under år 1964 (Samma kommuner som 1964)

Därav

inom kommunen bosatta sökande

utan egen lägenhet Hela antalet - sökande Kommungrupp nyregistrerade _ Darav bosatta sökande med egen med mmder— icke—gifta i annan lagenhet arlga barn som anmält övriga kommun

OCh. gifta; utan avsikt att ingå icke-gifta minderariga "kt ka barn 9 ens p

Stor-Stockholm . . . 36 465 3 816 1 837 14 308 Därav Stockholm . . . . . . 19 555 1 697 —— 10 078" Förortskommuner 16 910 2 119 1 837 4 230

Stor-Göteborg . . . . . 25 151 1 627 1 887 7 225 Därav Göteborg ........ 21 065 1 378 1 147 6 972 Förortskommuner . 4 086 249 740 253

Malmö 8135 599 938 1325 Kommuner med 30—100 000 inv. , 48 062 5 588 5 839 6 487 20— 30 000 inv. . . . . 9 642 787 1 361 979 mindre än 20 000 inv. 9 421 958 934 963

Samtliga kommuner _ , _ , 136 876 " 13 375 12 796 31 287

Kommuner med uppgif- ter 1962, 1963 och 1964 1962 78 129 937 57 945 48 8851 10 354 12091 25 240 23107 1963 78 131780 56 495 50 953' 10207 12 374 27 233 21389. 19641 . . . . . . . . . . . . . . . 78 135 513 53 264 57 6511 12 988 12 680 31 052 24 598

* Solna ej specificerat 1962 — 1 153, 1963 —— 1027, 1964 —- 777, Saltsjöbaden 1962 — 47, 1963 -—— 112, 1964 — 154, sökande »utan egen lägenhet». 2Avser både »icke gifta som anmält avsikt att ingå äktenskap» och »övriga icke-gifta».

Tabell 3b) Antal nyregistrerade bostadssökande under år 1961, (Samma kommuner som 1964 + nya 1965)

Därav

inom kommunen bosatta sökande

utan egen lägenhet Hela . antalet Därav sökande Kommungrupp nyregistrerade bosatta sökande med egen med minder- icke-gifta i annan lagenhet äng? barn som anmält övriga kommun OCh gifta utan avsikt att ingå icke-gifta

minderåriga .. barn aktenakap

Stor-Stockholm . . . . . . 36 465 12 456 20 738' 3 816 1 837 14 308 Därav Stockholm . . 19 555 6 337 11 775 1 697 -— 10 078' Förortskommuner . . 16 910 6 119 8 9631 2 119 1 837 4 230 Stor-Göteborg . . ..... . . 28 505 10 062 11 071 1 774 2 009 7 288 Därav

Göteborg ........... 21 065 8 674 9 497 1 378 - 1 147 6 972 Förortskommuner . . . . 7 440 1 388 1 574 396 862 316

Malmö 8135 3212 2862 599 938 1325 Malmö, Lund, Burlöv” 11 380 4 159 3 839 932 1 259 1 648

Kommuner med 30—100 000 inv. . . . . 48 062 20 671 17 914 5 588 5 839 6 487 20— 30 000 inv. . . . . 9 971 4 087 3 359 903 1 396 1 060 mindre än 20 000 inv. 131 25 304 9 638 7 136 2 731 2 303 2 102

Samtliga kommuner . . . . 195 156 442 60 126 63 080' 15 411 14 322 32 570

' Solnas 777 sökande :utan egen lägenhet: har ej kunnat specificeras. 2Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100 000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med mindre än 20000 inv. ”Avser både nicke-gifta som anmält avsikt att ingå äktenskap och »övriga icke-gifta».

Tabell 4 (1) Antal avregistrerade bostadssökande under åren 1963 och 1964 med uypgifter för både 1963 och 1964 (Samma kommuner som 1964)

1963 1964 Antal Därav som Därav som Kommungrupp kom- muner Totalt . tilldelats avregistre- Totalt tilldelats avregistre lä enhet rade av lä enhet e av , g andra skäl g andra skä

Stor-Stockholm ........... 19 -— 11 943 — 34 0661 12 626 21 456 Därav

Stockholm ............. 1 -— 6 088 —- 22 135 6 098 16 037 Förortskommuner . '. ..... 18 15 077 . 5 855 _9 222 . 11 9311 6 528 5 419 Stor-Göteborg ............ 5 15 863 9 979 5 8844 15 842 9 432 6 410 Därav

Göteborg .............. 1 14 870 9 412 5 458 13 981 8 810 5 171 Förortskommuner ....... 4 ' 993 567 426 1 861 622 . 1 239 Malmö ......... * ......... 1 6 989 2 835 4 154 6 993 4 911 i 2 082 Kommuner med !

30—100 000 inv. ....... 21 37 256 16 678 20 578 40 063 18 577 21 486 20— 30 000 inv. ....... 12 . 8 176 3 932 4 244 8 729 4 488 4 241 mindre än 20 000 inv. . . 22 6 884 ' 3 291 3 593 8 312 3 658 4 654 Samtliga kommuner ....... 80 — 48 658 — 114 005[ 53 692 60 329 Samtliga kommuner ' exkl. Stor-Stockholm ...... 61 75 168 36 715 38 453 79 939 41 066 38 873

* 16 st. erhållit lägenhet, ej avregistrerade.

Tabell 4 b) Antal avregistrerade bostadssökande under 1964 (Samma kommuner som 196], + nya 1965)

1964

Därav som Kommungrupp

tilldelats avregistrerade lägenhet av andra skäl

Stor-Stockholm ............. 34 066! 12 626 21 456

Därav , . Stockholm ' 22 135 6 098 16 037 Förortskommuncr 11 931" 6 528 5 419

Stor-Göteborg .' ............. , 16 994 9 741 7 223 Därav Göteborg ................ " 13 981 8 810 5 171 Förortskommuner . . . . . . . . . 3 013 931 2 082

6 993 4 911 2 082 Malmö, Lund, Burlöv1 . . . . 9 154 5 805 3 349

Kommuner med 30—100 000 inv. ......... 40 063 18 57 7 21 486 20— 30 000 inv. 9 131 4 722 4 409 mindre än 20 000 inv. . 18 961 10 210 8 751

Samtliga kommuner ........ 126 208' 60 787 65 437

Samtliga kommuner

exkl. Stor-Stockholm ........ 92 142 48 161 43 981

1Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med 20 000 inv. 2 16 st. tilldelats lägenhet, ej avregistrerade.

Tabell 5 a) Antal lägenheter i år 1964 nybyggda bas samt antal under år 1964 förmedlade lägenheter (Samma kommuner som 1964)

Antal lägenheter i Antal under 1964 förmedlade år 1964 nybyggda hus lägenheter

Därav i Därav i Kommungrupp hus med

Samtliga 3 el. fl. Samtliga lägen-

nybyggda äldre

hete rl hus hus

Stor-Stockholm ............. 11 729 9 193 12 494 6 496 5 998 Därav Stockholm ............... 3 884 3 168 6 098 2 432 3 666 Förortskommuner ......... 7 845 6 025 6 396 4 064 2 332

Stor-Göteborg .............. 5 4 955 4 268 9 432 3 908 5 524 Därav Göteborg ................ 4 162 3 781 8 810 3 485 5 325 Förortskommuner 793 487 622 423 199

3 751 3 202 5 114 3 109 2 005

Kommuner med 30—100 000 inv. . 21 18 323 13 850 19 066 9 890 9 176 20— 30 000 inv. 12 5 285 4 249 4 975 2 936 2 039 mindre än 20 000 inv. . . . . 22 4 437 3 044 3 838 1 925 1 913

Samtliga kommuner ........ 80 48 480 37 806 54 919 28 264 26 655

' Häri ingår även lägenheter i icke bostadshus, däremot ingår icke lägenheter i specialhus.

Tabell 5 b) Antal-lägenheter i år 1964 nybyggda hus samt antal under år 1964 förmedlade lägenheter

(Samma kommuner som 1954 + nga 1965 )

Antal lägenheter i år Antal under år 1964 förmedlade 1964 nybyggda hus lägenheter

Kommungrupp Därav i Därav 1

Samtliga 152,23? Samtliga

nybyggda äldre lägenheterl hus hus

Stor—Stockholm ............. . 11 729 9 193 12 494 6 496 5 998 Därav Stockholm ............... 3 884 3 168 6 098 2 432 3 666 Förortskommuner ......... 7 845 6 025 6 396 4 064 2 332 Stor-Göteborg .............. 5 620 4 559 9 757 4 192 5 565 Därav Göteborg ................ 4 162 3 781 8 810 3 485 5 325 Förortskommuner 1 458 778 947 707 240 Malmö 3 751 3 202 5 114 3 109 2 005 Malmö, Lund, Burlöv” . . . . 5 315 4 055 6 059 3 784 2 275

Kommuner med 30—100 000 inv. . 18 323 13 850 19 066 9 890 9 176 20— 30 000 inv. 5 674 4 577 5 209 3 025 2 184 mindre än 20 000 inv. . . . . 15 009 9 205 11 268 7 050 4 218

Samtliga kommuner ........ 60 106 44 586 62 908 33 762 ' 29 146

* Häri ingår även lägenheter i icke bostadshus, däremot ingår icke lägenheter i specialhus. 2Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med mindre än 20 000 inv.

Tablå a. Fördelningen av de bostadssökande på olika grupper

Samma kommuner som 1964, 80 stycken

Stor-Stockholm ................... Därav Stockholm . ..................... Förortskommuner ...............

Stor-Göteborg .................... Därav Göteborg ....................... Förortskommuner ...............

Malmö ...........................

Kommuner med

Samma kommuner som 1964, + nya 1965, 195 stycken

Stor-Stockholm ................... Därav Stockholm ..................... Förortskommuner ...............

Stor-Göteborg .................... Därav Göteborg ...................... Förortskommuner ...............

Malmö ........................... Malmö, Lund, Burlövx ..........

Kommuner med

Därav i procent

Hela inom kommunen "k (1 antalet bosatta sökande i:) mät: sökande i urnan

med egen utan egen

lägenhet lägenhet kommun 172 048 47 41 12 120 020 50 39 1 1

52 028 40 46 14

91 176 50 32 18

80 696 52 33 15 10 480 32 26 42

29 765 63 22 15 104 769 51 33 16

15 822 50 28 22 14 830 46 28 26 172 048 47 41 12 120 020 50 39 11

52 028 40 46 14

97 304 47 31 22

80 696 52 33 15 16 608 25 20 55

29 765 63 22 15 36 766 59 22 19 104 769 51 33 16

16 063 49 29 22 42 970 43 26 31

1Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100 000 inv. med mindre än 20 000 inv.

och Burlöv i gruppen kommuner

Inom kommunen bosatta sökande utan egen lägenhet

Därav i procent

med minder- icke-gifta åriga barn som anmält och gifta avsikt att utan minder- ingå åriga barn äktenskap

övriga icke-gifta

Samma kommuner som 1964, 80 stycken

Stor-Stockholm Därav Stockholm F örortskommuner ...............

Stor-Göteborg .................... Därav

Göteborg

Förortskommuner ......... . .....

Malmö ...........................

Kommuner med 30—100 000 inv. ................ 20— 30 000 inv. ................ mindre än 20000 inv. ...........

Samma kommuner som 1961; + nya 1965, 195 stycken

Stor-StOCkholm 71 484 21 Därav 47 480 21 — Förortskommuner ............... 24 004 19 26 55

Stor-Göteborg .................... 29 661 16 21 63 Därav Göteborg 26 389 15 17 68 Förortskommuner 3 272 24 59 1 7

Malmö ........................... 6 417 30 45 Malmö, Lund, Burlöv2 .......... 8214 25 33 42

Kommuner med 30—100 000 inv. ................ 34 361 24 37 39 20— 30 000 inv 4 599 23 40 37 mindre än 20 000 inv. ........... 11 391 39 30 31

1 I Stockholms stad ingår i denna grupp både »icke—gifta som anmält avsikt att ingå. äktenskap» och növriga icke-gifta». =Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med mindre än 20 000 inv.

Tablå (: Fördelning i procent av inom kommunen bosatta sökande folkmängden .. den 1/1 1965 med egen utan egen lagenhet lagenhet »familjer: icke-gifta Samma kommuner som 1964, 80 stycken Stor-Stockholm ................... 32 38 47 48 Stor-Göteborg .................... 13 21 14 21 Malmö .......................... 7 9 5 4 Kommuner med _ 30—1000001nv................. 32 25 27 22 20— 30000 inv. ................ 8 4 3 3 mindre än 20000 inv. .......... 8 3 4 2 Summa 100 100 100 100 Summa kommuner som 1964, + nya 1965, 195 stycken Stor-Stockholm ................... 26 36 42 46 Stor-Göteborg .................... 11 20 13 20 Malmö .......................... 5 8 5 4 Malmö, Lund, Burlöv1 .......... 7 10 6 5 Kommuner med 30——-100 000 inv. ................ 26 24 24 21 20— 30000 inv. ................ 8 4 3 3 mindre än 20 000 inv. ........... 24 8 13 6 Summa 100 100 100 100

1Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med mindre än 20 000 inv.

Tablå d. Förändring i procent under respektive år av antalet kvarstående bostadssökande

Samtliga kommuner

Samtliga kommuner wkl. Stor-Stockholm

Inom kommunen bosatta. sökande

med egen lägenhet

utan egen lägenhet

Därav i procent

icke—gifta som an- övriga nfamiljer» mält av- icke- sikt att gifta ingå äkt.

.4 .Tablåe. Proeentuell ökning av antalet sökande från 1964 (till_12,65

Med egen lägenhet

Utan egen lägenhet

Bosatta i annan kommun

—4

16

* Stor,-Stockholm ............. * ................... Stor-Göteborg ................................ 23

—3

Malmö....i.......j'._.., ........... .......

Kommuner med 30 000—100 000 inv. 20 000— 30 000 inv. mindre än 20000 inv.

(

22 9 11

Tablå f. Antal kommuner med nedanstående förändring i procent av antalet kvarstående bostadssökande i början av 1964

Sökande med egen lägenhet .. Sökande utan egen lägenhet . .

—25 eller mer

—24/—5 —4/+4 +5/+24-

mer

+25 eller

10 11

14 24

35 33

Tablå g. Procentuell ökning av antalet nyregistrerade vid jämförelse mellan 1963 och 1964

Stor-Stockholm Stor-Göteborg .................................

Kommuner med 30 000—100 000 inv. 20 000— 30 000 inv. mindre än 20 000 inv. ........................

Bosatta inom kommunen

med egen

lägenhet -

utan egen . lägenhet " :

Bosatta. i annan kommun

+ 5 +17 ' +13,..

+22' +28_.. .+ 8

Antal avregistrerade som tilldelats lägenhet i procent av samtliga avregistrerade

Samma kommuner som 1964, 80 stycken Stor-Stockholm ............................................... Stor-Göteborg ................................................ Malmö ............................................... . ...... Kommuner med 30 000—100 000 inv. ' 20 000— 30 000 inv. ........................................ mindre än 20 000 inv.

Samma kommuner som 1964 + nya 1965, 195 stycken

Stor-Stockholm ............................................... Stor-Göteborg ................................................

Malmö, Lund, Burlöv1 ...................................... Kommuner med

30 000—100 000 inv. ........................................ 20 000— 30 000 inv.

mindre än 20 000 inv. .......................................

37 60 70 '

46 51 44

37 57 70 63

46 52 54

1 Lund ingår även i gruppen kommuner med 30 000—100 000 inv. och med mindre än 20 000 inv.

Burlöv i gruppen kommuner

Förmedlade lägenhe- ter i nybyggda hus iFörmedlade lägenhe- procent av lägenheter ter i äldre hus i pro- i år 1964 nybyggda cent av samtliga för- hus med 3 el. fl. lä- medlade lägenheter genheter

Samma kommuner som 1964, 80 atycken

Stor-Stockholm .................................. Stor-Göteborg ................................... Malmö .........................................

Kommuner med 30 000—100 000 inv. ........................... 20 000-— 30 000 inv. ........................... mindre än 20000 inv. .........................

Samma kommuner som 1964 + nya 1965. 195 ctycken Stor-Stockholm .................................. 71 48 Stor-Göteborg ................................... 92 57 Malmö ......................................... 97 39 Malmö, Lund, Burlöv1 ........................ 93 38

Kommuner med 30 000—100 000 inv. ........................... 71 48 20 000—- 30 000 inv. ........................... 66 42 mindre än 20 000 inv. .......................... 77 37

1Lund ingår även i gruppen kommuner med 30—100000 inv. och Burlöv i gruppen kommuner med mindre än 20000 inv.

"ångturbin ............

:

Antal avregistrerade under år 1964 i procent av antalet kvarstående sökande i bör- jnn av året jämte antalet nyregistrerade under året

17

Stor—Göteborg ..................................... . .? ...... I I "15 Malmö _ ...................................................... 19 ..; ::..—3 Kommuner med 30 ooöLmo 000 inv. ....... ""' ................................. 28 20 000— 30 000 inv. ........................................ ._ 126 _ mindre än 20 000 inv. . . . _ :j ............................ . ..... ” 3.6 _ ' ff .).l .;5— i _ ,»k'v ) + .. , 4 .! i e,), * J 7 . __ Tf. _D 111' ' 1 - ("JP-. T'Q ? " 1" & ""'”?- lt'A? . ,L ., . ! :' 5 T U l en 1 r? , _ , 31? i du i _ .- . ,

tm;;nun:.,£ dragning; : nu!-f.d! Unn vu; Haaxållävi- w” run»; man”-...,;Wg

"Quarry—( .

nu). männi- ä.;- .,

Bilaga 5

Förslag" till Lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr" 523? ' om kommunala åtgärder-'till bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, att i lagen den 10 juli 1947 om kommunala. åtgärder” till bo- stadsförsörjningens främjande skall införas en ny paragraf, betecknad 4 5, av nedan angiven lydelse. 45 . ., -._,,.

Kungl. Maj:t äger, där det finnes påkallat för bostadsförsörjningens främjande, för- ordna, att kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling på kommunens bekostnad, så ock att kommuner, vilka ingå i ett område som kan anses utgöra en enhet i bostads— försörjningshänseende, skola anordna gemensam sådan förmedling.

Har förordnande meddelats om anordnande av en för flera kommuner gemensam bo- stadsförmedling, skola kommunerna bilda kommunalförbund för handhavande av för- medlingen.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 6 Förslag till Lag angående upphävande av 10 5 lagen den 19' juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 10 5 lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m.m. skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

1. Transportekonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sve- rige. 6. Utbildning av sjukhusadmlnlstratörer ! Norden.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitiedepartementet

Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3. 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Del 4. Kap. 7, 8, 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gångsbestämmelserna. [84] Del 5. Förslaget till riksdagsordning. [37] Rättegångshjiilp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Falsätälääide av fsderskapet till barn utom äkten- p. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26] Pensionsstiftelser II. [41]

Utrikesdepartemeniaet Sveriges sjöterritorium. [1]

Socialdepartementet

Tandvårdsförsäkring. [4] .

Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvardens centrala administration. [49] Mentaisjukhusens personalorganisation. Del II. Mål- sättning och thormning. [50]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansierings- frågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige 11. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrdgor. [21]

Vägmärken. [33] Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutblldningen. [421 Statens trafikverk. [43] Radiolog. [46]

Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [48] Einansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet

Antikvitetskolleg'let. [10] . 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Utj

!

I,

byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise— ring och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av uni _ versitet och högskolor. Lokalisering och kostnad der II. Specialutredningar. [12] ”; De svenska utlandsförsamiingamas ekonomi. [15] J 1960 års lårarutbildningssakkunniga 111. 1. Studie—;, planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildning—: en IV: 1. [29] 8. Lärarutbildningen IV: 2. [scn 4.5 Specialundersökningar om lärarutbildning V. [81]

Jordbruksdepartementet

Ny jordförvärvslag. [16] , 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord- bruksprodukternas distributions- och marginalför- hållanden. [27] , Stöd åt hästaveln. [44]

Handelsdepartementet

Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet

Kommunalrättskommittén VI. Om den kommunala;1 självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Kommu; nala bolag. [40] * Praktik- och feriearbetsförmedling. [7]

Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32]

Affärstidsutredningen. 1. Affärstidema. Del I. Motivj och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna. Del II. Kong. sumentundersökning. [39 Gemensamma bostadsförmedlingar. [51]

|

..,-05