SOU 1965:22

Dagstidningarnas ekonomiska villkor

Sammanfattningsvis tyder siffrorna på att de angränsande tidningarna inte har erövrat någon större del av den lokala marknaden från förstatidning- arna inte ens i de fall där de senare ut- kommer få dagar per vecka. Detta tor- de få ses som en av förklaringarna till att de små ensamtidningarna praktiskt taget har undgått tidningsdöden.

Den fråga som detta faktum aktualise- rar är huruvida man kan tänka sig att dagens struktur av övervägande små lokala marknader -— i stort sett sam- manfallande med utgivningsorternas omland —— skulle komma att bestå även i framtiden. Kommer de små ensamtid- ningarnas marknader ändå att så små— ningom erövras av de stora regiontid— ningarna och hur skulle i så fall en så- dan utveckling påverka konkurrenssi- tuationen inom dagspressen?

I princip borde nedläggningar av tid- ningsföretag inte behöva leda till en minskad konkurrens inom en större region (t. ex. ett län), om nedläggningen gäller små tidningar som var och en do— minerat sina lokala marknader inom regionen och dessa marknader genom nedläggningar integreras i en större tid- nings spridningsområde. Det vore i och för sig tänkbart att utvecklingen gick mot allt större marknader även för landsortspressen, där även de mindre ensamtidningarna försvann allteftersom de små utgivningsorternas attraktions- kraft som serviceorter för den omgivan- de regionen minskade. En utveckling mot storregioner för tidningarnas sprid- ning skulle vara en naturlig följd av att kommunikationerna förbättrades och av att den största utgivningsorten succes— sivt övertar funktioner som serviceort för ett stort antal kringliggande kommu— ner. Allteftersom de mindre utgivnings- orterna övergår till att bli centralorter

av andra eller tredje rangen skulle de små tidningarna på dessa orter också utsättas för ökad konkurrens från den närliggande större ortens tidningar. Dessa tankegångar leder in på den för pressens strukturutveckling viktiga frå- gan huruvida företagskoncentrationen i framtiden kan skapa marknader med så stort befolkningsunderlag, att de kun- de ge utrymme för åtminstone två stör— re konkurrerande tidningsföretag. Med hänsyn till dagspressens nuvarande struktur och ekonomiska läge (se kap. 3) förefaller det knappast troligt, att dagspressen även i framtiden skulle kunna bestå av ett stort antal lokala tidningar, som var för sig dominerar inom små regioner. En utveckling mot större spridningsområden kan som ovan visats redan spåras för vissa större landsortstidningar, men detta gäller med få undantag endast en tidning inom var- je län. Någon ökad konkurrens mellan de största landsortstidningarna inbör- des kan inte spåras, vilket kan förkla- ras av att deras utgivningsorter ligger för långt från varandra. Därför torde utvecklingen till större spridningsom— råden på kortare sikt leda till att små lokaltidningar inom exempelvis ett län köps upp eller konkurreras ut av den stora regiontidningen, som blir gemen- sam tidning för flera städer i länet. En sådan utveckling har för övrigt konsta- terats i USA, där man i början av 1960 beräknade att 68 tidningar samtidigt fungerade som lokaltidningar för flera städer (intercity dailies).1 Självfallet sätter ett litet befolkningsunderlag och långa geografiska avstånd hinder för en sådan utveckling på många håll i lan- det. Endast i de delar som har en rela— tivt hög andel tätortsbefolkning torde det finnas underlag för tidningar som blir gemensamma för flera städer.

1 Rowland H. och Hileman D.: The Inter- City Daily in the United States. Journalism Quarterly 1960.

KAPITEL 2

Dagspressens politiska sammansättning

2.1 Utvecklingen 1948—1964

De svenska dagstidningarna är — må— hända i större utsträckning än i andra länder med demokratiskt statsskick _— förmedlare av den politiska opinions- bildningen. Det totala antalet tidningar med minst 2 nummer per vecka, som i september 1964 redovisade partipolitisk beteckning, uppgick till 112. Därutöver fanns endast 22 tidningar med beteck- ningen opolitisk eller neutral. För möj— ligheterna att upprätthålla en differen— tierad politisk åsiktsbildning som har en direkt anknytning till landets olika

delar blir således dagspressens struktur- utveckling av central betydelse. Förändringarna i dagspressens poli- tiska sammansättning redovisas i ta- bell 2: 1. Den största förändringen, mätt i antalet tidningar, har inträffat inom högerpressen, som reducerats från 66 till 28 tidningar. Därnäst följer folkpar— tipressen, som år 1948 uppgick till 53 tidningar mot 35 år 1964. Centerns och socialdemokraternas tidningar har minskat med ett betydligt mindre an- tal, 6 resp. 3. Tidningsnedläggelsen inom höger— och folkpartipressen har, såsom är att vänta, nästan uteslutande skett

Tabell 2: 1. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och konkurrensposition 1948 och 1964 (september)

Förstatidningar

Stor-

Lokal konkur— rens

Politisk beteckning

Utan konkur- rens

Andra- tidningar stads-

tidningar

Med kon- kurrens utifrån

Höger Moderat Konserv. 12 Center ................ Folkparti Liberal ....... Borgerlig .............. Socialdemokratisk ......

Kommunistisk .........

Opolitisk Neutral ......

4 11

Summa

bland andratidningarna. Av sammanlagt 46 andratidningar med dessa partibe- teckningar år 1948 kvarstod i septem- ber 1964 endast 2. Tidningskoncentra- tionen under efterkrigstiden har sålun- da lett till en i vissa avseenden väsent- ligt annorlunda politisk struktur hos landsortspressen. Nedanstående sam- manställning visar antalet landsortstid- ningar i första- resp. andraposition upp- delade på gruppen »borgerliga» (hö- gern, folkpartiet, centern samt tidningar med beteckningen borgerlig) och so- cialdemokratiska tidningar för åren 1948 och 1964.

Första— tidningar

Andra— tidningar

1948 1964 1948 1964

Borgerliga. . . 69 65 56 7 Socialdem. .. 5 6 22 19

Medan de två gruppernas förstatid- ningar inte märkbart förändrats, har an- talet borgerliga andratidningar nedgått mycket kraftigt. Av andratidningarna år 1964 var ca 8/4 socialdemokratiska mot knappt 1/3 år 1948. Det betyder att i den utsträckning konkurrens nume- ra förekommer mellan två lokala tid- ningar med avvikande politisk färg sker den i de allra flesta fall mellan social- demokratiska och borgerliga tidningar. Konkurrens mellan två borgerliga lands— ortstidningar på samma utgivningsort förekommer endast i 3 fall. I 2 fall är andratidningen centerpartistisk.

2.2 Konkurrensläget och partiernas sub- ventioner

Såsom ovan framhållits, har tidnings- nedläggelserna hittills under efterkrigs- tiden nästan uteslutande skett bland borgerliga tidningar. De har i landsor-

ten sammanlagt nedgått från 125 år 1948 till 72 tidningar år 1964, medan antalet socialdemokratiska tidningar varit i stort sett oförändrat, 27 resp. 25. Fak- torerna bakom denna utveckling är an- tagligen många Och i flera fall svåra att fånga i generaliserande omdömen. Två faktorer förtjänar dock att här närmare beröras.

Den ena är de betydande skillnader i fråga om strukturellt utgångsläge, som år 1948 förelåg mellan socialdemokra- tiska tidningar å ena sidan och högerns och folkpartiets tidningar å den andra. Höger— och folkpartipressen var i stort sett jämnt fördelad mellan första- och andratidningar, medan den socialdemo- kratiska pressen nästan helt bestod av andratidningar. Antalet höger— och folk- partitidningar var dessutom nära 5 gånger så stort som antalet socialdemo- kratiska tidningar. En strukturrationa- lisering inom höger— och folkpartipres- sen i syfte att nedbringa antalet eko- nomiskt svaga tidningar i ofördelaktigt konkurrensläge kunde ske utan någon märkbar nedgång av den samlade parti- pressens omfång i landsorten, eftersom partierna samtidigt stöddes av ett stort antal snabbt expanderande företag med gynnsamma konkurrensbetingelser. För den socialdemokratiska pressen kunde däremot en nedläggning av andratid- ningar inte ske utan att partipressens samlade marknadsandel kraftigt skulle ha minskat, såvida inte nedläggningarna kombinerats med nyetablering eller köp av tidningar i en bättre konkurrenssi- tuation.

Den andra faktorn, som måste till- mätas betydelse för förändringarna i dagspressens politiska struktur, är före- komsten av yttre ekonomiskt stöd och subventioner till tidningsföretagen. I syfte att erhålla en uppfattning om de direkta bidrag, som under efterkrigs- tiden utgått från de politiska partierna

År Högern Folkpartiet

Kommu- nisterna

Socialdemo— kraterna

1948 ................ 1 1949 ................ 1950 ................ 1951 ................ 1952 ................ 1953 ................ 1 1954 ................ 2 104 900 1955 ................ 2 256 600 1956 ................ 1 907 700 1957 ................ 1 451 500 1958 ................ 1 670 300 1959 ................ 371 800 1960 ................ 376 000 1961 ................ 460 000 1962 ................ 0 1963 ................ 0 1964 ................ 0

271 000 379 000 654 000 561 000 948 000 813 000 743 000 906 000 767 000 492 000 709 000 751 000 653 000 597 000 504 000 400 000 *

573 100 1 156 000 2 114 500 3 312 699 4 905 777 3 414 228 4 817 400 6 542 584 9 218 135 7 499 621 7 430 198 5 469 612 2 638 518 3 006 491 10 980 459 8 292 297

1

214 124 175 304 270 832 245 413 203 488 392 912 347 096 415 866 386 226 444 094 356 341 293 735 312 541 200 463 280 827 532 624 ].

8 082 396 9 958 050 12 418 061 10 162 215 9 948 839 6 844 147 4 078 059 4 319 954 11 858 286 9 328 921

Summa 10 598 800 10 148 000 81 371 619 5 071 886 87 000 0003

1 Uppgift ej lämnad. * Beräknat belopp. 1 Summa (avrundad) för åren 1954—1963.

och de partierna närstående organen för stöd till pressen, har utredningen från dessa instanser erhållit en redovisning av resp. partiers bidrag till dagliga ny- hetstidningar (med minst 2 utgivnings- dagar per vecka).

I tabell 2:2 återges en förteckning över de belopp, som fr. o. m. 1948 i form av direkta bidrag utgått från par- tiernas riksorganisationer eller deras särskilda tidningsstiftelser, pressorgan-i- sationer etc. För högerpartiet gäller, att dess tidningsfrågor helt handlägges ge— nom Högerns Förlagsstiftelse. Såsom framgår av stiftelsens skrivelse till ut- redningen (bil. 4B) har uppgifter ej kunnat lämnas för åren före 1954. Cen- terpartiets Riksorganisation meddelar i sin skrivelse (bil. 40), att något tid- ningsstöd ej utgått under perioden 1946 —1964 med undantag för den kostnads- fria nyhetsservice, som tillhandahålles genom partiets presstjänst. Folkpartiets bidrag till tidningarna sker genom Stif- telsen Pressorganisation, som icke till

någon del finansieras av folkpartiet (se bil. 4 D). Stödet till den socialdemokra— tiska pressen sker genom Arbetarpres- sens Förlagsaktiebolag, vartill fackför— eningsrörelsens bidrag samt de av so- cialdemokratiska partiets medlemmar inbetalade tidningsavgifterna överföres (se bil. 4 E). I de redovisade beloppen ingår ej det stöd, som Landsorganisa- tionen i egenskap av ägare lämnar Stockholms-Tidningen. För stödet till de kommunistiska dagstidningarna, som i september 1964 uppgick till tre, svarar en för varje tidning bildad stödorgani- sation jämte Vänsterpress Förlags Aktie- bolag (se bil. 4 F). För samtliga partiers press gäller att övriga stödformer, ex- empelvis bidrag från lokala partiorga— nisationer, ej medtagits.

Under den senaste 10-årsperioden, 1954—1963, har de politiska partierna tillsammans lämnat 87 milj. kr. i stöd till den svenska dagspressen. Detta belopp fördelar sig dock synnerligen ojämnt mellan partierna. Merparten el-

ler ca 66 milj. kr. har sålunda gått till den socialdemokratiska pressen, 10,6 milj. kr. till högerpressen, 6,9 milj. kr. till folkpartipressen och 3,6 milj. kr. till den kommunistiska pressen. Något stöd till högerpressen har inte utgått sedan 1961. För folkpartipressen gäller att de angivna beloppen innehåller dels ett särskilt bidrag till utbildning och till den inom partiet verksamma press- tjänsten, som uppgått till bortåt 100 000 kr. per år, dels kostnader för pensions— utfästelser, som gjorts i samband med tidigare tidningsnedläggelser. Det egent- liga presstödet under de två åren 1963 och 1964 uppgick således endast till 175 000 resp. 75 000 kr. Efter 1964 utgår inget stöd till den liberala pressen.

Den socialdemokratiska pressen har således erhållit ett stöd som är av vä- sentligt större omfattning än övriga par- tiers press tillsammans. Dessutom visar bidragen till den socialdemokratiska pressen en kraftigt stigande tendens un- der 1960-ta1et medan bidragen till hö- ger— och folkpartipressen starkt minskat eller helt upphört. Det föreligger såle- des ett starkt samband mellan varia- tionerna i presstödets omfattning och skillnaderna i konkurrensläge mellan partiernas tidningar.

2.3 Den politiska dagspressens sprid— ning

De betydande förskjutningar, som in- träffat i dagspressens politiska struktur, när den uttrycks i antal tidningar, har knappast någon motsvarighet i föränd- ringar av partiernas andel av den totala upplagan. Såsom framgår av tabell 2: 3 har dessa andelar varit synnerligen sta- bila sedan 1948. Den enda större för— skjutningen inträffade efter 1956 när Landsorganisationen inköpte Aftonbla- det och Stockholms-Tidningen. Under förutsättning att Aftonbladet före denna tidpunkt kunde betraktas såsom folkpar— tistisk, ledde detta till en minskning av folkpartipressens andel av totaluppla- gan, som i stort sett motsvarade den so- cialdemokratiska pressens ökade andel. Folkpartipressen har dock sedan dess ånyo ökat sin andel av totalupplagan till närmare 46 %. Det bör särskilt noteras, att höger— och folkpartipressen trots en minskning av antalet tidningar med to- talt 56 (varav 2 storstadstidningar med betydande upplagor) under perioden förlorat endast 3,9 procentenheter av sin sammanlagda upplageandel (en ned- gång från 72,0 till 68,1 %). Minskningen av antalet centerpartitidningar återspeg-

Tabell 2: 3. Totalupplagan vardagar fördelade på partier1

År H Cp Fp S K Övr. Summa

1948 ......... 1949 ......... 1950 ......... 1955 ......... 1956 ......... 1957 ......... 1958 ......... 1959 ......... 1960 ......... 1961 ......... 1962 ......... 1963 .........

22,8 22,2 22,3 23,0 23,3 22,9 22,9 22,9 22,5 22,8 22,6 22,8

49,2 49,4 48,8 50,4 50,8 43,8 44,9 45,2 45,9 45,9 45,9 45,3

us.—..»...

,...—.».

wwwwwyaåhhhp rFi—WOOOOQOOHHOJWQ

16,6 17,4 17,6 16,4 16,2 23,6 22,9 22,7 22,5 22,5 23,3 23,5

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

..

u

&-

cada—quoo'öocomoom—q

mwmqabhbm—AH

».

4-

OOOOOPOOHHHH håhkhyhhhmwm

».

Tis

1 Källa: TS-boken år 1964. T. 0. m. år 1956 redovisas Aftonbladet och Stockholms-Tidningen som folkpartistiska, därefter som socialdemokratiska.

Tabell 2:4. Samtliga dagstidningars upplaga i procent av antalet hushåll i hela landet per utgivningsdag1 fördelade efter politisk beteckning år 1948 och 19632

År H Cp Fp Borg. S KDS Opol. Summa

1948 .......... 1963 ..........

Förändr. 1948—63. . . .

31 6 31 6

63 68 :);0 :l:0 +5

1 24 14 3 37 1 6

139 152

+2 +13 +1 —8 —13

1 I tabellerna 2:4 t.o.m 2:7 ingår även 1—dagarstidningar av dagspresskaraktär. ' Källa: TS-böckerna 1949 och 1964. Uppgifter om upplaga saknas i TS-böckerna för kommu—

nistiska tidningar.

las däremot i en relativt sett betydan- de nedgång av upplageandelen, från 4,6 till 3,4 %.

Sättes tidningarnas upplagor i rela— tion till antalet hushåll åren 1948 och 1963 erhålles ett mått på tidningskon- sumtionen efter tidningarnas politiska beteckning som redovisas i tabell 2: 4. I denna tabell har emellertid Aftonbla- det redovisats som opolitisk år 1948 i enlighet med 1949 års TS-bok.

År 1948 hade inte mindre än 63 % av hushållen en folkpartistisk, liberal eller frisinnad tidning. Femton år se- nare var motsvarande siffra 68 %. And- ra platsen blaud hushållen år 1948 hade högertidningarna. De har emellertid se— dan dess passerats -av de socialdemo- kratiska, som intagit andra platsen med 37 % år 1963. Den kraftiga ökningen av den socialdemokratiska pressens hus-

hållsandel beror i huvudsak på att dess storstadspress ökat kraftigt genom LO:s köp av Stockholms-Tidningen och Af- tonbladet. Som senare skall visas har emellertid även partiets landsortstid- ningar ökat sin hushållsan-del. Gruppen opolitiska tidningar har minskat kraf- tigt, vilket dock helt beror på bortfallet av Aftonbladet. Av tabell 2:5 framgår nämligen, att de opolitiska tidningarnas andel av landsortspressen har ökat. Partifördelningen är som synes an- norlunda inom landsortspressen än inom storstadspressen. Av landsorts- hushållen köpte 1948 nästan lika många hushåll en högertidning som en liberal tidning, medan för de hushåll i landet, som köpte en storstadstidning, var tid- ningen i drygt hälften av fallen en libe- ral tidning såväl 1948 som 1963 (39 av 67 resp. 45 av 81). Den ökning med

Tabell 2: 5. Landsortspressens och storstadspressens politiska fördelning i procent av hushållen åren 1948 och 1963

H

Fp Borg! S Opol. Summa

Landsortspress1

1 948 ........................ 1 963 ........................ Förän dr. 1 948—6 3 ............

31 28 —3

Slorstadspressg 1 948 ........................ 8 1 963 ........................ 12 Förändr. 1948—63 ............ +4

310

33 34 +1

21 23 +2

39 45 + 6

10 21 1 +11 +1

1 Upplagan i procent av hushållen utanför storstädernas tidningsområden. 1 Upplagan i procent av samtliga hushåll.

De lokala dagstidningarnas politiska fördelning i tid— ningsområdena år 1963. (Enbart tidningar som inom varje område täcker minst 15 % av hushållen).

. : högerpress

KVADRATKARTA . = centerpress över Sveriges

= folkpartipress Tidningsområden

. : tidn. med beteckn. borgerlig

Basta]: . : socialdemokratisk press : Bostadshushållen

1 jan. 1959 D : opolitisk press

Den totala dagspressens politiska fördelning i tidnings- områdena är 1963. (Enbart press som täcker minst 20% av hushållen).

. = högerpress ' = centerpress

= folkpartipress . = tidn. med beteckn. borgerlig

. = socialdemokratisk press

[] = opolitisk press

91

87

KVADRATKARTA över Sveriges Tldningsområden Bastal:

Bostadshushållen 1 jan. 1959

BO

45 .-

VAN-VERK

" ".

netto _! procentenheter som landsorts- tidningarna lyckats uppnå bland hus- hållen utanför storstädernas tidnings- områden, har åstadkommits genom att de socialdemokratiska, borgerliga och opolitiska tidningarna ryckt fram med vardera 2 procentenheter, folkpartiet med en. Högerns landsortspress har samtidigt minskat sin hushållstäckning med 3 enheter, vilket torde bero på att tidningsdöden varit särskilt omfattan- de bland högerns andratidningar.

Inom storstadspressen har högerns och folkpartiets storstadstidningar till- sammans ökat sin hushållsandel med 10 enheter eller nästan lika mycket som den socialdemokratiska storstadspres- sen. De borgerliga dagstidningarna i storstäderna har som grupp en mycket stark position bland landets hushåll. Av 81 tidningsköp per 100 hushåll 1963 avsåg 59 en borgerlig tidning.

Geografiska skillnader

Partiernas möjligheter att via sina press- organ nå ut till olika delar av landet framgår av tabell 2: 6.

En illustration av den politiska dags- pressens spridning ges även i form av två kvadratkartor över tidningsområ- dena, där den ena visar den samlade dagspressen och den andra enbart de lokala tidningarna inom varje område.

Tabellen visar att socialdemokrater- na, folkpartiet och högern represente- ras av tidningar i samtliga län, medan centerpartiet i flertalet län saknar möj- lighet att nå allmänheten via tidning- ar. Till skillnad från den socialdemo- kratiska och liberala pressen, som har en relativt jämn täckning över hela lan- det, finns det betydande variationer i täckningen mellan olika län för höger- pressen. Detta kan förklaras av att hö-

Tabell 2: 6. Den totala dagpressens politiska fördelning i % av hushållen 1.963

Län H Cp Fp Borg S KDS Opol. Totalt

Stockholms stad .............. 15 —— 89 — 42 1 — 147 Stockholms län ............... 34 —— 54 _ 44 1 47 180 Uppsala län .................. 22 1 105 —= 35 1 5 169 Södermanlands län ........... 6 — 88 —— 52 1 —-— 147 Östergötlands län ............. 77 1 31 —— 36 1 —— 146 Jönköpings län ............... 18 1 88 —— 28 3 16 154 Kronobergs län ............... 67 13 30 19 31 1 — 161 Kalmar län .................. 71 10 23 4 37 1 = 146 Gotlands län ................. 59 38 22 —— 56 1 — 176 Blekinge län ................. 28 7 72 —-— 41 1 —— 149 Kristianstads län ............. 58 26 42 — 14 1 —— 141 Malmöhus län ................ 75 16 19 —— 31 —— —— 141 Hallands län ................. 9 43 85 1 10 —— 2 150 Göteborgs och Bohus län ...... 3 1 126 =— 17 1 2 150 Älvsborgs län ................ 49 1 57 _ 32 1 23 163 Skaraborgs län ............... 39 7 75 34 19 2 — 176 Värmlands län ............... 77 5 30 10 39 1 9 171 Örebro län ................... 6 5 90 — 38 1 15 155 Västmanlands län ............ 4 5 101 _ 39 1 13 163 Kopparbergs län ............. 6 5 62 _— 47 1 41 162 Gävleborgs län ............... 4 13 66 —— 61 1 9 154 Västernorrlands län ........... 6 3 70 17 51 1 — 148 Jämtlands län ................ 70 — 19 — 40 1 10 140 Västerbottens län ............. 3 —— 92 — 38 2 — 135 Norrbottens län .............. 43 —— 21 —— 79 — — 143

Totalt 31 6 68 3 37 1 6 152

gern saknar kvällstidningar av utpräg- lad rikskaraktär -— såsom Expressen och Aftonbladet. Dessa båda tidningar höjer täckningsprocenten för den libe- rala och socialdemokratiska pressen i alla län.

Lägsta täckningsprocenten har de se- cialdemokratiska tidningarna i Kristian- stads län och sydvästra Sverige (Hal- lands län, Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län) medan den högsta täck- ningen finns i tre norrlandslän (Norr- bottens, Västernorrlands och Gävleborgs län) samt i Södermanlands län.

Folkpartipressen har en stark posi- tion i hela landet. Endast i fem län un- derstiger spridningen 30 % av hushål- len. Detta gäller förutom Gotland två sydliga län, Malmöhus och Kalmar län, samt två län i norr, Jämtlands och Norr— bottens län. Den högsta täckningen per 100 hushåll h-ar partiets press i Göte-

borgs tidningsområde med 126, vilket betyder att där förekommer en bety- dande dubbelläsning av liberala tid- ningar. Dessutom har folkpartipressen genomgående en stark ställning i Mälar- länen (Västmanlands och Söderman- lands län samt i Stockholms stad, dvs. tidningsområdet, och i Uppsala län). Högerpressen har sina starka fästen -= 70 % av hushållen eller högre —— i de län där såväl de socialdemokratiska som liberala tidningarna ligger under riksgenomsnittet: Malmöhus, Kalmar, Östergötlands, Värmlands och Jämt— lands län. I samtliga dessa län är läns— tidningen eller regiontidningen en hö- gertidning. Genom att högern saknar riksomfattande kvällstidningar är varia— tionerna i täckningsprocent betydligt större mellan olika län än vad som gäl- ler för folkpartiets och socialdemokra- ternas press. I Göteborgs tidningsom-

Tabell 2: 7. Landsartspressens politiska fördelning i % av hushållen år 1963

Län H Cp Fp Borg. S Opol. Totalt Malmöhus län ....................... 48 — 32 — 15 —— 95 Kristianstads län .................... 33 24 35 -— 4 — 96 Blekinge län ........................ 16 7 51 — 32 — 106 Kalmar län ......................... 67 10 3 4 27 — 111 Kronobergs län ..................... 59 13 4 19 19 _— 114 Hallands län ........................ 2 43 45 1 — 2 93 Göteborgs och Bohus län ............. 4 5 55 _— 23 11 98 Älvsborgs län ....................... 46 1 10 — 19 23 99 Jönköpings län ...................... 14 1 57 _— 16 16 104 Östergötlands län .................... 74 1 8 _— 24 =— 107 Skaraborgs län ...................... 35 7 20 34 — —- 96 Värmlands län ...................... 74 5 1 10 26 9 125 Örebro län .......................... 2 5 64 — 22 15 108 Västmanlands län ................... — 5 71 —— 17 13 106 Södermanlands län .................. 1 —— 63 — 37 —- 101 Stockholms län ...................... 28 — 3 — 2 47 80 Uppsala län ......................... 14 1 68 — 9 5 97 Kopparbergs län .................... 2 5 30 — 26 41 104 Gävleborgs län ...................... — 13 41 — 40 9 103 Västernorrlands län .................. 2 3 44 17 31 — 97 Jämtlands län ....................... 65 — 2 —— 26 10 103 Västerbottens län .................... — —— 74 -— 24 — 98 Norrbottens län ..................... 40 — 1 -— 66 -— 107 Gotlands län ........................ 55 38 —— — 37 -— 130 Totalt 29 6 34 4 23 9 104

råde, Örebro, Västmanlands, Söderman- lands och Västerbottens län är höger- pressen i det närmaste obefintlig, me- dan folkpartiets tidningar är desto star- kare där.

Centerpressen slutligen har en lägre andel av hushållen än vart och ett av de tre andra partierna i samtliga län utom i fem län (Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Gävleborgs och Gotlands län).

Bilden av den politiska fördelningen blir annorlunda om landsortspressen studeras för sig. Då elimineras bl. a. den jämna spridning över hela landet som den socialdemokratiska och liberala pressen uppvisar _ vilket som ovan nämnts är en följd av Aftonbladets och Expressens spridning till samtliga län. Av tabell 2:7 framgår att inget parti är representerat genom landsortspress i alla län.

I knappast något län föreligger upp- lagemässig jämvikt mellan mer än två partiers press. Här visar sig också skillnader mellan den socialdemokratis- ka pressen och centerpressen å ena si- dan och folkparti— och högerpressen å den andra. Endast i ett län — Norr- bottens — har de socialdemokratiska landsortstidningarna högsta andelen av hushållen. Folkpartiets landsortstidning- ar har den högsta hushållstäckningen i 13 län, dvs. i mer än halva antalet, och högern har den högsta i återstå- ende 10 län. Här avspeglas de tidigare redovisade skillnaderna i konkurrens- situationen mellan socialdemokratiska tidningar å ena sidan samt högern och folkpartiets tidningar å den andra. Ef- tersom flertalet socialdemokratiska tid— ningar är andratidningar blir dessa tid- ningars andel av hushållen i länen med nödvändighet mindre än de två andra partiernas (med undantag av Norrbot- tens län där socialdemokratin har 2 av sina totalt 6 förstatidningar).

Tabellen visar dessutom att alla par- tier har vissa »vita fläckar» på kartan. Den socialdemokratiska landsortspres- sen har mindre än 10 % i 5 län, folk- partiet i 8 län, högern i 9 län och center— partiet i inte mindre än 18 län.

Sammanfattningsvis har de socialde- mokratiska landsortstidningarna en jämnare spridning över landet samti- digt som de genomgående innehar en lägre andel av hushållen än folkpar- ti- och högertidningarn-a. Centerpressen har, med ett par undantag när, en myc- ket låg täckningsprocent i hela landet.

2.4 Tidningsläsning och partioal

I de båda föregående avsnitten har upp— gifter lämnats som generellt belyser för- hållandet mellan å ena sidan dagspres- sens totalupplaga, fördelad efter tidning- ens politiska tendens, och å andra sidan antalet hushåll. Genom intervjuunder- sökningen kan dessa uppgifter »indivi— dualiseras», dvs. man kan direkt för- binda de olika slagen av press med dess läsare. Läsarna kan sedan grupperas med hänsyn exempelvis till politisk röst- ning.

Grundläggande uppgifter om förhål- landet mellan politisk röstning (vid 1964 års riksdagsval) och läsning av tidning- ar med olika politisk färg har samman- ställts i tabellerna 2: 8, 2: 9 och 2: 10. Vid en granskning av detta siffermate- rial bör ihågkommas, att precisionen i de bakomliggande mätningarna i varje fall ej är större än att, om t. ex. en skill— nad på endast några procentenheter fö- religger mellan två procentsiffror, bör skillnaden lämnas utan avseende. Vissa kontroller tyder på att högerpressen bli- vit något underrepresenterad i intervju- materialet 1964, varför siffror avseende denna press, och främst läsarnas för- delning mellan högerpress och annan

Tabell 2: 8. Röslande på olika partier _ läsning av press med olika parti/ärg

a. Samtliga tidningsläsare

Röstar på Ej rös- .. . . tat/ej Lz . '. . . "tas—äär? Tata” H Cp Fp 5 K KDS MbS parti- fo sympati Läser enbart borgerlig press ................ 86 83 85 46 44 76 94 72 65 Läser enbart soc.dem. press ................ 2 2 2 25 25 5 _ 8 13 Läser enbart opol. press . 0 2 1 2 3 7 _ 2 2 Läser både soc.dem. press och borgerlig press. . . . 12 13 12 27 28 12 6 18 20 Summa procent ........ 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Läser enbart borgerlig press, därav: enbart h-press ........ 28 20 8 9 11 7 84 15 14 enbart cp-press ....... 1 11 2 2 1 _ _ 4 3 enbart fp-press ....... 27 38 61 30 21 64 _ 42 37 både h- och fp-press 28 5 11 4 11 5 10 9 8 cp-tidning tills. med annan borgerlig tid- ning .............. 2 9 3 1 _ _ — 2 3 b. Entidningsläsare Röstar på Ej rös- tat/ej . Tidningens partifärg uppgivit Totalt H Cp Fp 5 K KDS MbS parti— "" sympati H-press ...... . ........ 54 31 13 16 _ _ _ 26 23 (lp-press ............... 3 19 5 4 _ _ _ 9 7 lip—press ............... 39 45 77 43 _ _ _ 48 48 S(l-press ............... 3 2 3 33 —— _ _ 14 19 Opol. press ............ 1 3 2 4 _ _ _ 3 3 Summa procent ........ 100 100 100 100 _ _ _ 100 100 Andel entidningsläsare av samtliga tidningsläsare 39 56 47 50 _ _ _ 49 49 Anm. till a-tabellen: I samtl. presskategorier kan även ingå någon opolitisk tidn. Bland läsare av socialdemokratisk press ingår även ett fåtal läsare av kommunistisk press.

press, bör bedömas med särskild för- siktighet.

I tabell 2: 8 är utgångspunkten väljar- nas poli-tiska sympatier sådana de fram- träder vid riksdagsvalet 1964. Icke rös- tande sammanföres till en särskild grupp tillsammans med dem vilka ej velat uppge hur de röst—at. För de röstande på vart och ett av de politiska partierna

anges vilken partifärg de tidningar har som de läser. Entidningsläsarna redo- visas förs-t tillsammans .med övriga läsa- re a) sedan för sig b). Beträffande den nedre delen av a), den som avser läsare av enbart borgerlig press, bör observe- ras att procenttalen beräknas på hela antalet läsare och alltså ej går upp till 100 %.

När man studerar siffrorna i tabell 2: 8 bör man hålla i minnet storleks- relationen mellan antalet röstande på visst parti och den andel av totalupp- lagan som den press har vilken stöder partiet: folkpartipressen är »för stor» för folkpartiväljarna, den socialdemo- kratiska pressen »räcker ej till» för de socialdemokratiskt röstande o. s. v. Av tabellen framgår bl. a. att cirka 85 % av de borgerligt röstande läser enbart bor- gerlig press, medan motsvarande siffra för socialdemokrater som läser enbart socialdemokratisk press är 25 %. Unge- fär lika många socialdemokrater läser både borgerlig och socialdemokratisk press, men den största gruppen, 46 %, läser enbart borgerlig press. Bland dem som läser enbart borgerlig press förde- lar sig högerväljarna lika på de tre grupperna enbart högerpress, enbart folkpartipress samt både höger— och folkpartipress. Bland centerpartisterna dominerar de som läser enbart folkpar- tipress respektive enbart högerpress över dem som läser enbart centerparti— press, medan bland folkpartisterna de som läser enbart folkpartipress utgör den ojämförligt största gruppen (61 %).

Då antalet personer som uppgivit sig rösta på kommunisterna, kristen demo- kratisk samling och medborgerlig sam- ling är mycket litet _ 65, 41 respektive 31 röstande i urvalet_ blir givetvis upp- gifterna om läsvanorna hos dessa parti- ers anhängare särskilt osäkra. Vad kom- munisterna beträffar kan man dock kon- statera, att deras läsvanor i stort icke tycks skilja sig från socialdemokrater- nas; läsning av kommunistiska tidningar rapporteras av ett så litet antal att någon särredovisning därav ej gjorts. Att MbS- röstarna noter-ar den högsta siffran för läsning av enbart ett partis press _ 84 % _ är med tanke på de speciella förutsättningarna för MbS:s verksam- het kanske ej så märkligt. Angående

KDS-anhängarna må till komplettering av tabellen nämnas, att 18 av de 41 per- sonerna i urvalet förklarat sig läsa tid- ningen Dagen.

Den nedre delen av tabell 2: 8 anger motsvarande uppgifter för enbart entid- ningsläsare, med uteslutande av de mins- ta partiernas anhängare vilka här blir för fåtaliga. Som synes är entidningsläs- ningen icke jämnt spridd över partierna utan relativt starkast bland centerns och svagast bland högerns anhängare. Entidningsläsarna skiljer sig från samt- liga läsare väsentligen på så sätt att vid entidningsläsning den politiska ac- centen något skärpes. Större andel av de högerröstande, av soc-ialdemokratiskt röstande etc. koncentrerar sig på sitt eget partis press bland entidningslä- sarna än bland samtliga läsare. Den vr- sentliga tendensen är emellertid den- samma för både a- och b—tabellerna: om man läser tabellerna horisontellt, finner man för vart och ett av de fyra större partiernas press, att vederbörande par- tis anhängare i högre grad än andra läser partiets press. Det föreligger alltså ett samband mellan läsning av press som stöder visst parti och röstning på detta parti.

Tabell 2: 9 bygger, ifråga om uppgif- terna för 1964, på material som ingår i föregående tabell. Här har emellertid alla som röstar på ett visst parti och läser press som stöder detta parti förts samman till en grupp _ t. ex. höger- röstande som läser enbart högerpress, som läser höger— och folkpartipress, som läser höger— och centerpartipress och som läser höger- och socialdemokratisk press — och tabellen visar alltså för vart och ett av de fyra större partierna i vilken utsträckning de som röstar på respektive parti nås av den press som stöder partiet ifråga. Den stora folk- partipressen når, som synes, nästan alla som röstar på folkpartiet, centerparti-

Tabell 2: 9. Andel personer för vilka eget partival och lästa tidningars partifärgöver- ensstämmer: år 1956, 1960 och 1964

1956 1960 1964 % % % Andel högerväljare som läser h-press .......... 69 66 61 Andel centerpartiväljare som läser cp-press. . . . 44 25 21 Andel folkpartivälj are som läser fp-press. . . . 83 80 83 Andel socialdem. väljare som läser s-press ..... 59 55 52

Anm. Uppgifterna från 1956 och 1960 har hämtats från Statsvetenskapliga institutionens intervjuundersökningar i samband med andra- kammarvalen dessa år. Siffrorna från 1956 har publicerats i Westerståhl-Janson a. a. sid. 80 och från 1960 i Riksdagsmannavalen 1959—60 (SOS: Allmänna val) II sid. 63.

pressen täcker endast en femtedel av dem som med sina röster stöder center- partiet osv. Som jämförelse har resul— taten av motsvarande intervjuundersök— ningar vid 1956 och 1960 års riksdags- val redovisats. Folkpartiets siffror visar inga större förändringar under dessa åtta år. Centerpartipressens kraftigt minskade täckning 1956—60 samman- hänger uppenbarligen med partiets re- lativt sett utomordentligt starka fram-

marsch bland valmännen samtidigt som partiets press gick tillbaka. Den mins- kade täckningsprocenten 1964 för hö— gerpressen sammanhänger till viss del med att medborgerlig samlings röster särskilts och för den socialdemokratis- ka pressen med Ny T-ids nedläggande.

Tabell 2:10 bygger på samma siffer- material som tabell 2: 8 men i den nya tabellen beräknas ej tidningsläsningen i andelar av de röstande på olika par- tier utan det är läsekretsen av olika slags press som fördelats efter sin poli- tiska röstning. Härvidlag gör sig natur- ligt nog åter relationen mellan presstyr- ka och röststyrka för de olika partierna gällande. De soeialdemokratiskt röstan- de dominerar till 81 % den socialdemo- kratiska pressens läsekrets. Även bland centerpartipressens läsare utgör de cen- terpartiröstan-de den största gruppen eller 40 %. För både höger— och folkpar- tipress gäller emellertid, att de so- cialdemokratiskt röstande _ vilka ju utgör omkring hälften av valmanskåren _ är den största gruppen läsare. Jäm- för man siffrorna i horisontell led fram- träder också här, att den största an- delen högerväljare registreras för höger- samt höger- och folkpartipress och att

Tabell 2:10. Läsare av press med olika partifärg _ röstning på olika partier

Läser Läser Läser Läser Laser Läser h- Laser

Röstar å: end nd. nd. nd. enda 0. f _ S'Press ?'

p . e e e p

h-press cp-press fp-press sd-press borgerlig press borgerlig press press H ..................... 19 3 7 1 12 33 6 Cp ..................... 18 41 13 2 16 8 8 Fp ..................... 8 10 24 2 19 19 9 S ...................... 28 25 36 81 31 19 60 K ..................... 2 1 1 4 2 3 3 KDS ................... 1 _ 2 1 2 1 1 MbS ................... 7 _ _ _ 2 1 0 Ej röstat/ej uppgivit parti-

sympati .............. 17 20 17 9 16 16 13 Summa procent ........ 100 100 100 100 100 100 100

Anm. I samtl. presskategorier kan även ingå någon opolitisk tidning. Bland läsare av social- demokratisk press ingår även ett fåtal läsare av kommunistisk press.

den största andelen folkpartiväljare no- teras för folkpartipressen.

Den på intervjumaterial grundade be- skrivningen av förhållandet mellan tid- ningsläsning och politisk röstning har sålunda visat, att det för alla större par- tier finns ett visst positivt samband mellan läsning av tidning som stöder partiet och röstning på partiet. Vad som nu återstår att belysa i denna beskri- vande framställning är, hur detta sam- band gestaltar sig inom tidningsområ- den med olika konkurrensmässig—a för- utsättningar. I detta syfte har tabeller uppgjorts, där en uppdelning skett i tidningsområden i vilka det »egna» par- tiets press är representerad (TO där tidning utkommer som stöder samma parti som de intervjuade röstar på; tid- ningar som utkommer blott en gång i veckan är här liksom för övrigt undan- tagna) och »annat» tidningsområde (TO där ingen tidning utkommer, som stöder det parti de intervjuade röstar på). Vi- dare skiljes mellan »områdestidning», dvs. tidning som utkommer inom

den intervjuades tidningsområde, samt »utifråntidning» som alltså utkommer i annat tidningsområde. I den första ta- bellen har dessutom särredovisning skett för entidnings- och flertidnings— områden.

I tabellmaterialet framträder med full tydlighet skillnaden i förutsättningar mellan den press som finns inom om- rådet och annan press samt vad detta betyder för ett partis möjligheter att ge- nom pressen kom-m-a i kontakt med sina sympatisörer. Av siffrorna på den högra delen av tabell 2:11 framgår att i en- tidningsområden, där det »egna» par- tiets press finns, uppnår denna tidning, jämte utifrån kommande tidningar av samma partifärg, en samlad täckning av genomsnittligt 90 % av de på partiet röst-ande, medan i entidningsområden där »annan» press utkommer den to- tala täckningen endast blir 38 %. Mot— svarande siffror för flertidningsområde— na är 71 respektive 18 %. l såväl entid- nings- som flertidningsområden är allt- så den »vinst» ett partis press gör genom att vara företrädd inom området genom-

Tabell 2:11. Konkurrensläge i tidningsområdet _ partival _ tidningsval

Samtliga tidningsläsare1

Läser både tamrå- des-» och »utifrån- tidn. »

Läser end. »områ- destidn.»

Är bosatt i:

Läser icke nå— gon tidn. av regna» partiets

press

Läser nå- gon tidn. av »egna partiets press

Läser end. »utitrån- tidn.»

. entidningsområde med regna» partiets press. . . . . entidningsområde med press av »annan» parti- färg ................. . entidningsområde med opolitisk press ........ . flertidningsområde med »egna» partiets press. . . . . flertidningsområde med annan» press (inkl. opo—

46

45

39 42

10 55

71 25

litisk) ................ 58 36

100 10

100 62

100 48

100 29

6 100 82

1 Exkl. de icke-röstande samt de som ej uppgivit partisympati.

snittligt omkring 50 %, ehuru i entid— ningsområdena »dominansen» ligger på 20 % högre nivå.

Benägenheten att läsa »utifråntid- ningar» ökar, när den röstandes sym- patier och tidningarnas politiska färg inom området ej överensstämmer. ök- ningen är dock ganska måttlig, enligt tabellens vänstra del 6 % i entidnings- områdena och 13 % i flertidningsområ— dena. Att så få som 10 % nöjer sig med att i entidningsområde läsa en opolitisk tidning torde sammanhänga med att dessa tidningar genomgående är små tidningar.

Siffermaterialet i tabell 2:11 avser ett genomsnitt för samtliga partiers sym- patisörer och för partiernas press. Om man på motsvarande sätt framräknar siffror för dels de borgerliga och dels socialdemokraterna framträder i huvud- sak samma tendenser. Några skillnader bör dock noteras. Sålunda läser social- demokraterna, i entidningsområden med

press av »annan» partifärg, utifrån kom- mande socialdemokratiska tidningar till 45 %, medan de borgerliga i motsvaran- de situation endast till 29 % skaffar sig utifrån kommande tidningar som stö- der deras eget parti. De som bor i fler- tidningsområden med »annan» press uppvisar däremot ett motsatt beteende: här är det endast 10 % av socialdemo- kraterna mot 23 % av de borgerliga som skaffar sig en utifrån kommande tid- ning med överensstämmande partifiirg. I dessa områden är det vidare endast 53 % av de borgerliga som nöjer sig med en »områdestidning» mot 76 % av socialdemokraterna.

I tabell 2: 12 slutligen särredovisas resultaten för vart och ett av de fyra större partierna, varvid det dock ej va- rit möjligt 'att skilja mellan entidnings- och flertidningsområden. De två ytter- ligheterna representeras av å ena sidan centerpartiet och å andra sidan folk- partiet. När centerpartiröstande bor i

Tabell 2:12. Konkurrenslå'ge i tidningsområdet — parlival —— tidningsval

De fyra stora partiernas väljare

Läser både somra— des-» och mtifrån— tidn. »

Läser end. nområ- destidn.»

År bosatt i:

»utifrån-

Läser icke nå- gon tidn. av »egna» partiets

press

Läser nå- gon tidn. av »egna» partiets press

Läser end.

tidn.»

H ögerväljare tidningsområde med »cg- na» partiets press ......

annat tidningsområde. . . .

Cenlerpartiväljare tidningsområde med »eg- na» partiets press ......

annat tidningsområde. . . .

Falkparliväljare

tidningsområde med veg- na» partiets press ......

annat tidningsområde. . . .

Socialdemokratiska väljare tidningsområde med »eg-

na» partiets press ...... annat tidningsområde. . . .

områden där det »egna» partiets press utkommer, läser 80 % av dem sådan press, d. v. s. i ungefär samma utsträck- ning som genomsnittet för samtliga par- tier och områden. När centerpartirös- tande däremot bor i »annat» tidnings- område läser endast 5 % »egen» press, vilket uppenbarligen sammanhänger med att det i de flesta fall ej finns cen- terpartipress från andra områden vilken kan betraktas som ett rimligt alterna— tiv. För folkpartiets vidkommande är motsvarande siffror 97 % mot 56 %. Då man vidare finner att folkpartiväljare bosatta i »annat» tidningsområde i stör- re utsträckning än andra partiers an- hängare väljer att skaffa sig tidningar utifrån som företräder det »egna» par- tiet, bör det väl ej tolkas så att folk- partiröstande är mer politisk medvetna

i sitt tidningsval än andra utan sna— rare så att de många stora folkparti- tidningarna erbjuder nära till hands liggande alternativ vid tidningsvalet. Noteras bör vidare den jämförelsevis låga andel socialdemokrater som inom tidningsområden med det »egna» par- tiets press väljer att läsa denna press och den måttliga skillnaden i tidnings- val mellan dem och de socialdemokra- ter som bor i områden utan socialdemo- kratisk press: 61 respektive 40 procent väljer »egen» tidning, dvs. skillnaden är 21 procent, mot t. ex. 33 procent för högern. Som komplettering till tabellen må till sist nämnas att andelen väljare bosatta inom tidningsområden med det »egna» partiets press för högern är 62, för centern 22, för folkpartiet 67 och för socialdemokraterna 58 %.

KAPITEL 3

De svenska dagstidningarnas ekonomi

Utredningens material

Den snabba strukturförändring, som den svenska tidningsbra-nschen genom- gått under efterkrigstiden, har beskri- vits i de två föregående kapitlen. Mot den bakgrunden har pressutredningen funnit det angeläget att söka belysa det ekonomiska läge, vari dagstidningarna för närvarande befinner sig. En sådan belysning motiveras också av behovet att erhålla ett underlag för en bedöm- ning av den framtida strukturutveck— lingen. Den bör dessutom ge vissa upp- lysningar om effekten av olika åtgär- der i syfte att påverka denna utveck— ling.

Utredningen bar låtit utföra två un- dersökningar av dagstidningarnas eko- nomi. Den ena är en analys av dagstid- ningsföretagens offentliga bokslut för år 1963. Den har på utredningens upp- drag utförts av direktören Sven Tollin. Undersökningen redovisas i en sär- skild bilaga (nr 1). Dess resultat kom- menteras av utredningen i det inledan- de avsnittet till förevarande kapitel (av- snitt 3.1.).

Därjämte har dagstidningsföretagen tillställts en rad frågor rörande intäkter och kostnader, personalläge, distribu- tionsformer, teknisk utrustning m. m., avseende förhållandena under år 1963. Undersökningen, som skedde i breven- kätens form, utfördes av Statistiska cen- tralbyråns utredningsinstitut. Institutet har även svarat för den statistiska bear- betningen av enkäten, medan analysen

av dess resultat utförts inom utredning- ens sekretariat.

Det i undersökningen använda be- greppet dagstidning omfattar endast tid- ningar, som utkommer minst två gånger per vecka. Det betyder, att företag som endast utger endagarstidningar uteslu— tits. Endagarstidningar ingår dock i ma- terialet i de fall, då ett företag utger fle— ra tidningar med olika utgivningsfre- kvens, varibland tidningar med endags- utgivning återfinnes. Dessa oegentlighe- ter i materialet blir en följd av att den ekonomiska analysen utgår från före- tagsenheten (se nedan).

Enkäten omfattade 117 tidningsföre- tag, som tillsammans utger 138 huvud— tidningar. Svar erhölls frå-n 111 företag. Denna för en postenkät ovanligt höga svarsfrekvens (95 %) torde i betydan- de grad få tillskrivas det positiva in- tresse, varmed enkäten omfattades av tidningsföretagen. Undersökningens ge- nomförande har också underlättats av den aktiva medverkan och de värde- fulla synpunkter på undersökningens uppläggning och frågornas utformning, som erhållits från Svenska Tidningsut- givareföreningen. En närmare redogö- relse för den statistiska bakgrunden till enkäten, de undersökta tidningsföreta- gen m. m. lämnas i en särskild bilaga (nr 3). I anslutning därtill återges även det i undersökningen använda fråge- formuläret.

Huvudsyftet med undersökningen är att belysa intäkts- och kostnadssitua— tionen hos tidningsföretagen. Ett vik-

tigt moment i redovisningen av dess resultat gäller vinstläget. Det återges här såsom överskottet eller underskottet på dels tidningsrörelsen, dels civil- tryckerierna, dels övriga rörelsegrenar samt företagets nettovinst (dvs. det samlade resultatet efter avskrivningar m. m.). Denna resultatredovisning kan sägas utgöra en betydelsefull komplet- tering av balansanalysen i bil. 1. Upp- lysning erhålles sålunda om de olika rörelsegrenarnas utfall, varvid tidnings- rörelsens ekonomiska resultat har äg- nats ett särskilt ingående studium. Re- dan här bör dock framhållas, att ma- terialet på denna punkt kan vara mind- re tillförlitligt på grund av de svårighe- ter, som generellt sett torde föreligga att på ett rättvisande sätt fördela kost- nader på olika rörelsegrenar. Graden av exakthet i beräkningen av tidningsrörel- sens resp. civiltryckeriernas resultat kan således ej fastställas. Tidningsföre- tagens vinstläge behandlas i avsnitt 1.

_Tyngdpunkten i den följande fram- ställningen utgöres av ett försök till kostnads- och intäktsanalys av tidnings- rörelsen. Kostnadsanalysen har utfor- mats som en studie av olika kostnads- posters samband med företagens stor- lek, produktionsförutsättningar och kon- kurrensläge (avsnitt 5 och 6). Intäkts- analysen domineras av en undersökning av annons- och upplageintäktens sam- band med konkurrensläget, prispoliti- ken och tidningsmarknadens funktions- sätt (avsnitt 6). Vidare har tidningar- nas distributionsekonomiska problem ägnats ett särskilt studium. Det har an- setts önskvärt med hänsyn till tidnings- distributionens specifika karaktär och distributionskostnadernas stora bety- delse för såväl tidningsekonomin som tidningsmarknadens funktionssätt. En redogörelse för de av tidningarna till- lämpade distributionsformerna samt av postverkets roll i tidningsdistributionen

lämnas i avsnitt 3. Slutligen har resul- tatet av vissa i enkäten intagna frågor rörande företagens tekniska utrustning, kapacitetsutnyttjande etc. redovisats i avsnitt 4.

Utredningen vill i detta sammanhang betona, att den kostnadsanalys, som kunnat utföras på grundval av enkärt- materialet, har begränsad räckvidd. Det hade således varit önskvärt att kunna utföra en mera tillförlitlig bestämning av fasta och rörliga kostnadsposter än vad som varit möjligt. Detsamma gäller kositnadernas funktionella fördelning. Med rådande förutsättningar har upp- delningen på kostnadsslag skett efter förhållandevis schematiska regler. För analysen av kostnadsförhållandena inom olika funktioner i företagen har enkä— tens redovisning av personal i olika befattningar använts i stället för de på varje funktion belöpiande kostnaderna. Detta följer av att kostnadssidan endast kunnat uppdelas på löner, postavgifter, tidningspappersförbrukning samt övri- ga kostnader. Vid utformningen av en- kätens frågor hade utredningen att göra en avvägning mellan å ena sidan önske- målet att erhålla svar från ett så stort antal företag som möjligt, å den andra behovet av en detaljerad kostnadsredo- visning. Erfarenheterna från tidigare undersökningar i detta fall, särskilt Svenska Tidningsutgivareföreningens branschstatistik, visar att krav på en detaljerad kostnadsredovisning har en kraftigt sänkande effekt på svarsfre— kvensen. Orsaken torde vara de starkt skiftande formerna för företagens bok- föring, där det stora antalet små tid- ningsföretag spelar en betydande roll. Med hänsyn till svårigheterna att ur en population på drygt 100-talet företag göra ett rättvisande urval, måste un- dersökningen omfatta samtliga företag. För att möjliggöra en totalundersökning har frågorna således avsevärt förenk-

lats i förhållande till TU:s branschsta- tistik, även om därigenom svarens an- vändbarhet minskat.

Den höga svarsfrekvensen torde inne- bära, att enkätmaterialet — frånsett ofrånkomliga mätfel, se bil. 3 _— kan betraktas som en representativ beskriv- ning av de svenska dagstidningarnas situation under år 1963. Det förhållan- devis ringa antalet tidningsföretag har dock begränsat möjligheterna att bear— beta och redovisa materialet. Vid den ekonomiska analysen har de i enkäten ingående företagen grupperats efter föl- jande tre egenskaper, som bedömts va- ra av särskild betydelse: nettoupplaga, utgivningsfrekvens per vecka samt kon- kurrensposition. Grupperingen efter konkurrensposition har skett enligt de i kap. 1 redovisade principerna. Bestäm- ningen av de enskilda företagens egenska- per såvitt avser utgivningsfrekvens och konkurrensposition har för företag, som utger flera tidningar, anknutits till den största tidningen, medan nettoupplagan avser den samlade nettoupplagan för företagets tidningar. Det av sekretess- hänsyn föranledda kravet, att enskilda tidningars ekonomiska förhållanden ej får avslöjas, har dock medfört att denna gruppering inte kunnat genomföras kon- sekvent. Det gäller särskilt uppdelning- en efter utgivningsfrekvens, där grup- perna av tidningar med mindre än 6 utgivningsdagar i flera fall skulle ha blivit alltför små. I huvudsak har där- för analysen inriktats på tidningar med minst (& utgivningsdagar per vecka.

Ett särskilt problem utgör redovis- ningen av storstadstidningarna, som ej kunnat bli föremål för någon som helst uppdelning i undergrupper i fråga om ekonomiska data på grund av den ut- lovade anonymiteten i enkätundersök- ningen. De fyra koncerner (en i Malmö resp. Göteborg och två i Stockholm), som utger såväl morgon- som kvälls-

tidningar, redovisades i enkätsvaren så- som vardera ett företag. Redan av detta skäl blev en stratifierad analys föga meningsfylld. Genom den stora sprid- ning som storstadstidningarnas upp- lagor uppvisar i förhållande till anta- let företag skulle en sådan analys för övrigt komma att gälla enskilda före- tag eller mycket små grupper av före- tag. Storstadstidningarna har således i den ekonomiska analysen med aVse- ende på konkurrenspositioner behand- lats såsom en enda grupp, varav följer att de återgivna genomsnittstalen för kostnader och intäkter inte kan tillmä- tas något egentligt värde som beskriv- ning av den mycket heterogena grup- pen storstadstidningar. Sammanfatt- ningsvis kan således den föreliggande kostnads- och intäktsanalysen sägas i huvudsak avse landsortstidningar med minst 6 utgivningsdagar per vecka.

Förutom de texttabeller, v-ani enkät- materialet redovisas, har ytterligare ett antal tabeller och sammanställningar in— förts i en särskild bilaga (nr 5). Hän- visningar göres till tabellerna i denna bilaga, när de blir föremål för kommen- tarer i texten.

3.1 Tidningsrörelsens ekonomiska resultat

De svenska dagstidningarnas vinstläge och förmögenhetssituation har blivit fö- remål för en ingående analys i bil. 1. Såsom där framgår, är ett studium en- bart av den av företagen redovisade nettovinsten inte tillräckligt för en be- dömning av deras ekonomiska situa- tion. Hänsyn måste även tas till före- tagets tillgångar och deras sammansätt- ning, likviditetsläge, dolda reserver

m. m. På grundval av dessa studier le- der undersökningen till slutsatsen, att 3/4 av de 101 tidningsföretag i lands-

orten, som undersökningen omfattar, ekonomiskt självbärande under 1903. Av dessa företag, som nästan samtliga var förstatidningar, bedöm- des endast ett fåtal behöva hysa farhå- gor under den närmaste framtiden. En jämförelse med material från år 1958 ger vid handen, att någon större för- ändring i detta hänseende inte inträf- fat under de senaste 5 åren. Vissa första- positionstidningar i de lägsta upplage- grupperna uppvisade dock en något försämrad bärighet.

Av de ca 25 företag, som under 1963 inte kunde betraktas som ekonomiskt självbärande, befann sig den övervä- gande delen i andraposition. Flertalet var subventionerade. Det är dessa tid- ningar som — i varje fall i det kortsik- tiga perspektivet _ skapar bilden av en bransch i ekonomiska svårigheter.

Det av utredningen insamlade mate- rialet rörande tidningsföretagens kost- nader och intäkter kan i viss utsträck- ning användas för att ge kompletteran- de upplysningar om tidningsföretagens ekonomiska läge. Det gäller främst de olika inkomstkällor, som står till tid- ningarnas förfogande, och olika rörel- segrenars bidrag till totalresultatet. Helt har dock de olika rörelsegrenarna inte kunna särskiljas. I enkåtformuläret till- frågades företagen dels om intäkter och kostnader hänförliga till olika rörelse- grenar (tidningsrörelse, c—iviltryckeri och annan verksamhet) dels om före- komsten av s. k. vederlagsfria förvärv (dvs. subventioner) samt om de för fö— retaget gemensamma intäkterna och kostnaderna: räntor, avskrivningar och skatter. Ett betyda—nde antal företag (22 av 111) visade sig dock ha slagit samman för företaget gemensamma kostnader och intäkter med motsvaran- de poster från annan verksamhet än tidningsrörelse och civiltryckerier. Yt- terligare ett tiotal företag har besvarat

Vill'

frågorna på ett sådant sätt, att stor tvekan föreligger om riktigheten i upp- delningen av nämnda kostnads- och in- täktsposter.

Av dessa skäl kan endast resultatet av två verksamhetsgrenar, tidningsrö- relsen och civiltryckerierna, särredovi- sas. I tabell 3: 1 har bruttoresultatet av tidningsrörelsen och civiltryckerierna återgivits (rad 2 och 3) jämte skillna- den mellan övriga intäkter och kost- nader (rad 4) och nettovinsten (rad 5). Vid tolkningen av tabellen bör för det första observeras, att den inte kan användas för att härleda lönsamheten av de enskilda verksamhetsgrenarna. Någon möjlighet att på ett rättvisande sätt fördela de gemensamma kostna- derna, främst kapitalkostnader och skat- ter, föreligger således ej. För det andra kan man inte med säkerhet utgå från att företagen i varje enskilt fall haft en sådan kostnadsredovisning, att lö- ne- och papperskostnader samt övriga omkostnader rätt fördelats mellan tid- ningsrörelsen och civiltryckeriet. I en del företag, särskilt de mindre, kan det vara svårt att särredovisa personalen i de administrativa och tekniska avdel— ningarna. För vissa omkostnader, t. ex. hyror och energiförbrukning, torde dessutom gälla att de i stor utsträck- ning har karaktären av gemensamma kostnader.

Med ovanstående reservationer ger tabell 3: 1 dock vissa upplysningar om de inkomstkällor, som bildar underla- get för det av företaget redovisade net- toresultatet. De i enkäten ingående 111 företagen har uppdelats i två grupper, dels de företag som redovisar överskott på tidningsrörelsen (3:1 A), dels de företag som redovisar underskott på tidningsrörelsen. (3:1B). Inom dessa två grupper har företagen fördelats ef- ter konkurrensposition enligt de kri- terier, som tidigare angivits i kap. 1.

Tabell 3: 1. Tidnings/öretagens intäklskå'llor och vinst 1963 (] OOO-tal kr. ) A. Företag med överskott av tidningsrörelsen

Förstatidningar , Andra— Storstads- MFd lokal Utan kon- Med kon- tidningar tidningar Sununu ltonkur- l'urren kurrens rens & s utifrån 1. Antal företag ........... 17 18 31 9 5 80 2. a) Överskott av tidn.- rörelsen .............. 8 029 4 482 2 744 392 33 368 49 015 b) Per företag ........... 472 249 88 44 6 673 613 3. a) Överskott av civil- tryckerier ............ 1 382 535 1 646 620 315 4 498 b) Per företag ........... 81 30 53 69 63 56 4. a) Övriga intäkter minus övriga kostnader ...... —7 908 —3 622 ——3 473 — 836 —29 005 —44 844 b) Per företag .......... -—— 465 — 201 —— 112 -—— 93 — 5 801 —— 560 5. a) Redovisad vinst ...... 1 503 1 395 917 176 4 678 8 669 b) Per företag ........... 88 77 30 20 936 108 Upplaga1 per företag, 1 000 ex ..................... 38,8 18,3 7,2 17,2 298,8 — I gruppen ingår: Antal företag 7—6 dagarstidn ........... 16 14 10 6 5 5—3 » ............ 1 18 2 2 | ............ 3 1

1 Vägt medelvärde med vikten 1 för 7—6 dagarstidningar, vikten 1/: för 5—3 dagarstidningar och vikten 1/, för 2-dagarstidningar.

När resultatet av tidningsrörelsen valdes som grund för en uppdelning av företagen, skedde detta utifrån iakt- tagelsen att det är tidningsrörelsens ut- fall som synes avgöra företagets totala ekonomiska resultat. I varje konkur- rensposition är således den genomsnitt- liga nettovinsten noll eller negativ för företag med underskott i tidningsrö- relsen.

Sambandet mellan tidningsrörelsens resultat och den redovisade nettovins- ten framgår även av nedanstående sam- manställning. Den visar, att av samman- lagt 70 företag med positiv nettovinst endast ett redovisar underskott på tid- ningsrörelsen. Av de övriga 29 företa- gen med underskott på tidningsrörel- sen har dock endast 6 en negativ netto- vinst. De återstående 23 företagen redo-

visar vinsten noll. Det är således net- tovinstutfallet i 6 företag, som svarar för den i tabell 3: 1 B framräknade ge- nomsnittliga nettoförlustcn i olika kon— kurrenspositioner.

Nettovinsten Antal

Resultatet .. . av tid- foretag Någa- Noll 112-131- ningsrö— 1v relsen

Negativt 6 23 1 Positivt 1 10 69

Trots det otvetydiga sambandet mel— lan tidningsrörelsens resultat och fö- retagets karaktär av »vinstföretag» resp. »förlustföretag» måste ändå ci- viltryckeriernas framträdande roll bland inkomstkällorna betecknas som anmärkningsvärd. Det gäller särskilt

Tabell 3: 1. Tidnings/öretagens intäktskällor och vinst 1963 (1 OOO-tal kr.) B. Företag med underskott av tidningsrörelsen

Förstatidningar

Med lokal konkur- rens

Utan kon- kurrens

Andra— tidningar

Storstads-

Med k011' tidningar

kurrens utifrån

1. Antal företag ...........

2. a) Underskott av tidn.rör. b) Per företag ...........

. a) Överskott av civil- tryckerier ............ b) Per företag ........... . a) Övriga intäkter minus övriga kostnader ...... b) Per företag ...........

. a) Redovisad vinst ...... b) Per företag ...........

Upplaga1 per företag, 1 000 ex ...................

I gruppen ingår: 7—6 dagarstidn.. . .. . . . . . . . 5—3 »

2 »

73 — 31

6,1 12,5

Antal företag 2 13 4 2 1

1 (Samma not som i tab. 3: 1 A). Anm. Denna grupp särredovisas ej av konfidensskäl. Redovisas därför i summakolumnen.

tidningar utan lokal konkurrens men med konkurrens utifrån samt andra- tidningarna. Överskottet på civiltryc- kerierna är således i dessa konkurrens- grupper ca 2/3 resp. 1,5 gånger så stort som överskottet av tidningsrörelsen (ta— bell 3:1A), medan civiltryckeriernas överskott mer än utjämnar det genom- snittliga underskottet på tidningsrörel- sen för tidningar med enbart konkur- rens utifrån och motsvarar ca 40 % av underskottet i andratidningarna (tabell 3:1 B). Tilläggas bör att endast 11 fö- retag (varav 3 storstadstidningar) redo- visat underskott på civiltryckerirörel- sen.

Såsom ovan framhållits, tillåter ut- redningens material inte någon slurtsats om den relativa lönsamheten av de oli- ka verksamhetsgrenarna. Från teoretis- ka utgångspunkter ter det sig emeller-

tid rimligt att anta, att civiltryckerier- nas lönsamhet under vissa förutsätt- ningar kan vara hög. En stor del av kostnaderna för den tekniska framställ— ningen av en tidning är sålunda av fast karaktär. För den mest kapitalkrävande tekniska enheten, dvs. rotationspres— sen, gäller, att kapital- och driftskost- naderna för denna är långt ifrån pro- portionella mot den tryckta volymen per år, dvs. sidantalet gånger upplagan. Ju större mängd som går genom pressen per är, desto lägre blir kostnaden per enhet. Det ligger i dagstidningsproduk- tionens natur, att pressen endast ut- nyttjas under en kort tid av dagen — ofta ju mindre tidning, desto kortare tid. På samma sätt förhåller det sig med åtskillig annan teknisk utrustning i tidningsföretagen.

Mot den bakgrunden kan det te sig

rationellt att söka nå ett ökat utnytt- jande av den tekniska utrustningens ka— pacitet i annan verksamhet. I princip blir en sådan verksamhet lönsam så snart som intäkterna överstiger mer- kostnaden, dvs. den kostnad som till- kommer utöver den som företaget skulle ha haft om man enbart hade bedrivit tidningsrörelse. Å andra sidan behöver ett civiltryckeri inte alltid vara lönsamt ens för en liten tidning med dess låga ka- pacitetsutnyttjande. En stor del av civil- tryckeriernas produktion har sådan ka- raktär att den i tekniskt avseende utgör en självständig verksamhet inom tid— ningsföretaget. De tekniska avdelning- arna blir därmed skilda från varandra med olika typer av maskiner. Under så- dana förhållanden blir naturligtvis mer- kostnaderna för civiltryckeriet avsevärt högre.

Att döma av de uppgifter, som i brev- enkäten lämnats av tidningarna ang. utnyttjandet av tryckpressen, synes möjligheterna att höja graden av kapa- citetsutnyttjande via civiltryckerierna vara ytterligt begränsade för denna del av den tekniska utrustningen. En- dast 17 företag redovisar användning av tryckpresscn för beställningstryck med sammanlagt 80 timmar per vecka (se avsnitt 3.4).

Med det material som stått till ut- redningens förfogande är det inte möj- ligt att avgöra i vilken utsträckning företagens redovisning av rörelsegre— narnas resultat är missvisande, ännu mindre hur civiltryckeriernas lönsam- het skulle te sig vid en regelrätt merin- täkts- och merkostnadskalkyl. Det är dock inte troligt, att företagens kost- nads- och intäktsredovisning skulle överdriva civiltryckeriernas lönsamhet så starkt, att de i själva verket genom- gående skulle utgöra en förlustkälla. Snarare torde man kunna dra slutsat- sen, att inkomster från civiltryckerier

för de mindre tidningarna har en i många fall avgörande betydelse för fö- retagens möjligheter att fortsätta tid- ningsutgivningen.

De poster, som döljer sig bakom »öv- riga» intäkter och kostnader på rad 4 i tabell 3:1, är inte åtkomliga för en närmare analys. De viktigaste av däri ingående utgifter torde vara avskriv- ningar, skatter och låneräntor samt på inkomstsidan räntor och yttre kapital- tillskott i form av s. k. vederlagsfria förvärv.l Dessutom ingår här även resul- tatet av annan verksamhet inom företa- taget (t. ex. förmedling av totalisator— spel). Den roll som dessa intäkter och kostnader spelar i företag med under- skott av tidningsrörelsen är dock helt annorlunda än vad som gäller företag med överskott på tidningsrörelsen. I den förra gruppen representerar de ett intäktsöverskott i nästan samtliga kon- kurrensgrupper, medan de genomgåen— de utgör ett kraftigt utgiftsöverskott i den sen-are kategorin. Till en del för- klaras detta av att skatterna rimligen bör vara en mycket liten utgiftspost i företag med ingen eller negativ netto- vinst. Men de avgörande orsakerna tor- de vara de mycket låga avskrivningarna i förlustföretagen (såsom konstaterats i bil. 1) samt inkomsttil'lskotit i subven- tionens form.

I följande sammanställning redovisas en förteckning av de svar, som företa— gen lämnat på frågan huruvida de un- der 1963 erhållit vederlagsfria förvärv:

Den bild av de svenska dagstidning- arnas ekonomi, som redovisas i utred-

1 Enligt aktiebolagslagen skall bland före— tagets intäkter redovisas ”vederlagsfria eller andra extraordinära förvärv". Härmed avses subventioner, gåvor, efterskänkande av ford— ringar på företaget m.m. samt även förvärv med så ringa vederlag, att det är att anse så- som benefikt. Vidare ingår även frivilliga till— skott av aktieägarna för täckande av bristi aktiekapitalet.

Antal företag i olika konkurrensgrupper

Erhöll vcderlagsfria

Förstatidningar

förvärv under 1963 Med

lokal kon- kurrens

Utan konkur- rens

Andra- tid- ningar

Storstads—

Med kon- tidningar kurrens utifrån

Totalt

Erhöll vederlags- fria förvärv

Företagen fördelade efter politisk beteckning

under 1963 CP Borgerlig Opolitisk Totalt

Ja ............ Nej ........... Ej svar ........

1 21 11 82 2 8

Summa

14 111

ningens material, bekräftar i allt väsent- ligt de resultat som nåtts vid balansana- lysen i bil. 1. I 25 landsortstidningar är tidningsrörelsens kostnader större än dess intäkter. Dessa företag åstadkom- mer täckning av sina löpande utgifter genom inkomster från civiltryckerier och kapitaltillskott utifrån samt genom att kraftigt beskäna eller helt avstå från avskrivningar på sitt realkapiital. Trots detta redovisade 6 företag nettoförluster under 1963. Det bör återigen betonas, att det löpande underskottet inte är ett tillräckligt mått på företagets ekono- miska situation. Det karaktäristiska för förlustföretagen är, såsom visas i bil. 1, deras svårigheter att på längre sikt kon- solidera företaget genom intern kapi— taluppbyggnad. Av de jämförelser i oli- ka avseenden, som i bil. 1 göres mellan första- och andratidningar, framgår att andratidningarna genomgående visar lägre värden för sin förmögenhetssta- tus. Deras egenkapitalförhållande är så- ledes i genomsnitt 12 % mort 21 % för förstatidningarna. Deras dolda reser-

ver uppgår till 7 % av balansomslut- ningen mot 25 % för förstatidningarna. Medan 23 förstatidningar redovisar in- vesteringsfonder på sammanlagt ca 6,5 milj. kr., återfinnes inget företag med investeringsfond bland andratidning- arna.

Den i bil. 1 framförda slutsatsen, att företag med ekonomiska svårigheter främst återfinnes bland andratidning- arna, bestyrkes även av enkätmateria- let. Visserligen redovisar 9 andratid- ningar överskott på tidningsrörelsen liksom ett positivt nettoresultat. Upp— märksammas bör dock, att avskrivning- arna och den interna konsolideringen också inom denna grupp av andratid- ningar torde vara otillräcklig, genom- snittligt sett. Den i vinst- och förlust— räkningen negativa post, vars storlek främst bör avgöras av avskrivningar (rad 4 i tabell 3: 1 A), är för dessa tid- ningar 93 000 kr. per företag. Detta be- lopp bör jämföras med motsvarande tal för gruppen förstatidningar. För en- samtidningar utan konkurrens uppgår

det till ca 200000 kr. per företag och för gruppen ensamtidningar med kon- kurrens utifrån till drygt 110000 kr. Den låga avskrivningsnivån i andratid- ningarna bör ses mot bakgrunden av att deras upplaga i ett vägt genomsnitt utgör 17 200 ex. mot 18 300 resp. 7200 ex. för de två jämförda grupperna. Läg- ges därtill det starka beroendet av civil— tryckeriernas ekonomiska resultat, som råder också för denna kategori andra— tidningar, synes det troligt att deras finansiella situation i långsiktsperspek- tivet är generellt sett avsevärt mindre gynnsam än förstatidningarnas.

När det gäller storstadstidningarna, redovisar hälften av 10 företag under- skott på tidningsrörelsen. Av dessa fem företag har sedermera ett upphört så- som dagstidning. Den allmänna bilden av deras ekonomiska situation synes ej avvika från övriga förlustföretags. Det »enda undantaget gäller inkomsterna från civiltryckerierna, som av naturliga skäl spelar en avsevärt mindre roll för stor- stadstidningarna. Samtliga tidningsföre- tag i storstäderna med underskott på tid- ningsrörelsen utger tidningar som befin- ner sig i konkurrensmässigt underläge. Bland de fem företag i storstäderna som har överskott på tidningsrörelsen ingår de tidningar, som är de största på sina utgivningsorter.

Ett av de mest karaktäristiska insla— gen i strukturutvecklingen på tidnings- marknaden har varit koncentrationen av företagsnedläggelser till företag i oför- delaktig konkurrensposition. Redovis- ningen av det aktuella ekonomiska lä- get i tidningsbransehen ger otvetydigt vid handen, att tidningsdöden, om den fortsätter, kommer att få samma inrikt- ning som tidigare. Sambandet mellan konkurrensposition och ekonomiskt re- sultat är således långt starkare än sam- bandet mellan ekonomiskt resultat och företagets storlek (här mätt med netto-

upplagans storlek), såsom framgår av tabell 3: 1. Genomsnittsupplagan för de 49 ensamtidningar, som enligt tabell 3: 1 A redovisar överskott på tidnings- rörelsen, är således drygt 11 000, vilket understiger genomsnittsupplagan för andratidningarna i tabell 3: 1 B. Någon betydande skillnad i genomsnittsupp- laga föreligger inte heller mellan de ensamtidningar med konkurrens uti- från, som redovisar överskott resp. un- derskott. Denna tendens framgår också klart av analysen i bil. 1, där föränd- ringar i konkurrensposition ger större utslag med avseende på de undersökta ekonomiska egenskaperna än föränd- ringar i företagsstorlek.

3.2 Tidningsmarknadens egenskaper

De i det föregående redovisade under- sökningarna anger tre egenskaper, som karaktäriserar den svenska tidnings- marknaden och dess struktur. Under efterkrigstiden har 1/3 av dagstidnings- företagen nedlagts. Denna tidningsdöd har nästan uteslutande drabbat tidning- ar i ofördelaktiga konkurrenspositioner (s. k andratidningar). En konsekvens härav är att tidningsmarknadens dcl- områden i dag till övervägande delen utgöres av entidningsmarknader. Vida- re är flertalet existenande tidningsföre- tag att betrakta såsom förhållandevis små. Trettio företag utger tidningar med en nettoupplaga understigande 10000 ex. per utgivningsdag. Endast 10 före- tag utger tidningar vars nettoupplaga överstiger 50000 ex. Samtidigt är den totala tidningskonsumtionen koncentre- rad till ett fåtal företag. Av brevenkätcn (tabell 10 bil. 5) framgår, att 57 % av tidningsföretagens samlade intäkter från tidningsrörelsen faller på 6 företag, vars nettoupplaga överstiger 100 000 ex. Des- sa företag kan alltså sägas vardera ha

i genomsnitt ca 10 % av tidningsmark- naden, medan resterande 105 företag delar på 43 % av marknaden. Slutligen har analysen av tidningsföretagens eko- nomiska läge visat, att omkring 30 fö- retag eller ca 1/4 av samtliga går med för- lust eller eljest kan betecknas såsom icke ekonomiskt självbärande. Av dags- pressens samlade nettoupplaga per ut- givningsdag (vardagar), enligt enkäten 3940 000 ex., faller 930000 ex. eller 23,6 % på dessa företag.

Dessa olika omständigheter leder samtliga fram till omdömet, att den av- görande faktorn bakom den utveckling, som skapat dagens struktur på tidnings— marknaden, utgöres av dess konkurrens- förhållanden. Detsamma gäller den ak— tuella fördelningen mellan ekonomiskt svaga och ekonomiskt starka företag som i stort sett sammanfaller med för- delningen efuter konkurrensposition. In- för frågan hur den framtida struktur- utvecklingen kan komma att gestaltas har det mot denna bakgrund tett sig angeläget att genom en analys av kost- nads— och intäktsstrukturen i tidnings- företagen söka belysa den relativa be- tydelse som de två här nämnda fakto- rerna — företagens storlek och kon- kurrensposition _— kan tänkas ha för lönsamhet och utvecklingsmöjligheter inom tidningsbransehen. Önskvärdhe- ten av en sådan belysning ter sig ock- så önskvärd med tanke på den stora spridning i fråga om företagsstorlek som branschen uppvisar.

Den dubbla marknaden

Till de egenskaper, som ger tidnings- marknaden dess särprägel, hör det för- hållandet att tidningsföretagen samti- digt säljer sin produkt på två markna- der. Dessa marknader skulle enklast kunna betecknas som upplagemarkna- den och annonsmarknaden. Tidningar-

na befinner sig således i den mer eller mindre unika situationen, att deras in- täkter kommer från försäljningen på två marknader medan deras kostnader huvudsakligen hänför sig till framställ- ningen av den produkt, som saluförs på den ena marknaden, dvs. upplagemark- naden. I själva verket är annonsmark- naden den viktigaste intäktskällan: ca 57 % av dagspressens totala intäkter härrör från annonsförsäljningen. Av den totala intäkten på 844 milj. kr. för de i enkäten ingående 111 företagen utgjor- des 477 milj. kr. av annonsintäkter (se tabell 10, bil. 5). Detta förhållande kan också uttryckas med följande exempel: En daglig förstatidning med lokal kon- kurrens i landsorten kostade 1963 i ge— nomsnitt 22,4 öre för konsumenten, me- dan framställningskostnaden för detta exemplar (exkl. kapitalkostnader) upp- gick till 60,7 öre.

Annonsintäkternas betydelse för tid— ningsekonomin blir i många avseenden avgörande för marknadens funktions- sätt, dess prisbildning och konkurrens- betingelser. Säsom närmare utvecklas i avsnitt 6 är det annonsmarknadens sätt att fungera, som skapar de väsent- liga skillnaderna i lönsamhet mellan första- och andratidningar. För ana— lysen av dagstidningarnas intäkts- Och kostnadsförhållanden är således hän- synstagandet till den dubbla markna- den en grundläggande förutsättning.

Marknadens bristande homogenitet Den svenska dagstidningsmarknaden kan inte betraktas som en enhetligmark- nad. Begreppet får i stället betraktas som ett uttryck för summan av de olika delmarknader som dagspresskonsumen- ternas efterfrågan bildar.

Det förefaller sålunda troligt, att tid- ningar ur den enskilde konsumentens synpunkt inte är en homogen vara, där

de olika företagens produkter utan svå- righeter kan ersätta varandra. Den stora rikstidningens fördelning och värde- ring av nyhetsstoff, debatt— och kultur- artiklar blir ofta så avvikande från mot- svarande fördelning i tidningen med 10- kal spridning, att man kan tala om i be- tydande avseenden olika produkter. Än mera gäller detta vid en jämförelse mel- lan två tidningar med lokal spridning men med stort geografiskt avstånd. I båda fallen gäller att en med den lokala tidningen jämförlig informationsnivå på det lokala planet endast kan nås me- delst förhållandevis stora kostnader el- ler också en kraftig krympning av an- nat nyhetsmaterial. Denna bristande substituerbarhet mellan tidningarna hör leda till att det rent geografiska kon- kurrensområdet kraftigt begränsas. Gi- vetvis kan någon generellt giltig formel för detta »naturliga» konkurrensområde inte konstrueras. För de följande reso- nemangen är det dock tillräckligt att kunna konstatera, att konkurrensför— hållandena inom tidningsbransehen i detta avseende klart avviker från dem som råder inom branscher med mera homogena varor.

Det sagda betyder inte, att exempel- vis den nuvarande uppdelningen av lan- det i tidningsområden (enligt TS-bo- ken) skulle beteckna gränserna för de naturliga konkurrensområdena. Tvärt- om visar undersökningen av konkur- rensförhållandenas utveckling från 1948, att en av de väsentligaste föränd- ringarna varit ökad spridning av såväl landsorts- som storstadspress till om- kringliggande tidningsområden. I en rad fall måste därför konkurrensområ- det antas omfatta större regioner, som dessutom kan tendera att växa med ti- den. Särskilt påtagligt är 'att en ny riks- omfattande marknad under efterkrigs— tiden uppstått för vissa av storstädernas kvällstidningar. Det är också denna tid—

ningskategori, som svarat för större de- len av ökningen av den totala dagstid- ningskonsumtionen under de senaste åren. Dessa utvecklingstendenser kan förstärkas av att de stora kvällstidning— arna numera trycks samtidigt på flera orter. Nya tekniska hjälpmedel har så- ledes möjliggjort en differentiering av det lokala nyhetsmaterialet, varigenom den stora rikstidningen i viss utsträck- ning kan få en till de lokala förhållan- dena anpassad utformning. Samtidigt framgår dock av undersökningen i kap. 1, att de utvidgade spridningsområdena främst innebär ökad spridning inom vissa tidningsområden för en stor lands- orts- eller storstadstidning. Områden med konkurrens mellan flera »region- tidningar» är mycket få. Tidningsmarknadens uppsplittring på små delmarknader får två Viktiga kon- sekvenser. För det första kan valfrihet för tidningskonsumenterna och en ef- fektiv konkurrens uppstå endast om ett förhållandevis stort antal tidnings- företag existerar. Liksom för andra branscher bör det för tidningsbransehen finnas en gräns för företagskoncentra— tionen som inte kan överskridas utan negativa konsekvenser för konkurren- sen och det fria konsumtionsvalet. Det torde dock stå klart, att denna kritiska gräns för tidningsbranschens del ligger vid ett betydligt större antal företag än vad som gäller i många andra fall. Samtidigt ligger häri ett av markna- dens grundläggande strukturproblem. Med vårt lands befolkningsmässiga för- delning blir de olika delmarknaderna ofta små med avseende på konsument- underlag trots att de har en betydande geografisk omfattning. De hinder som starkt stigande distributionskostnader reser mot försöken att utvidga markna— den skapar därmed dess gränser. Och inom dessa gränser medger det ringa befolkningsunderlaget i många fall en-

dast ett fåtal eller en enda tidning, som — även om de är ensamma på markna- den — blir förhållandevis små. Konkur- rens i meningen två eller flera företag på samma utgivningsort blir alltmer förbehållen de större tätortskoncentra- tionerna, såsom framgått av kap. 1.

För det andra blir tidningens inne- håll och dess anknytning till de lokala efterfrågeförhållandena ett av de vik- tigaste försäljningsmedlen. Det gäller såväl nyhetsmaterial som annonser. Denna anpassning av tidningens utform- ning och innehåll till en bestämd typ av efterfrågan kan ses som det väsent- ligaste inslaget i tidningens marknads— mässiga målsättning. Särskilt stark tor- de benägenheten till lokal anknytning vara i en situation, då tidningen möter konkurrens från tidningar på andra delmarknader. Samtidigt innebär detta en begränsning av de lokala tidningar- nas expansionsmöjligheter. Då en tid— ning anpassat sin produkt med hänsyn till den lokala marknadens efterfrågan, har den knappast några möjligheter att attrahera konsumenter utanför denna avskilda marknad. Den fortsatta ex- pansionen måste ske inom det mark- nadsmässigt begränsade området. An- vändandet av tidningens innehåll och utformning som konkurrensmedel bör & andra sidan skapa en stark position inom den begränsade marknaden. Ef- fektiv konkurrens kan i princip endast komma från en tidning med samma marknadsmässiga målsättning. Därtill kommer att det torde höra till undan- tagsfallen att två tidningar av konsu- menterna uppfattas som helt likartade produkter, även om de anpassat form och innehåll till samma marknad. En tidnings egenskaper ur konsumentsyn- punkt skiftar med en oändlig rad fak- torer, som i sista hand avgörs av kun- nande och intresseinriktning hos de människor som skapar den.

Den starkaste motvikten till tidnings- marknadens uppsplittring borde vara utvecklingen mot en ökad tidningskon- sumtion per hushåll. Även på tidnings- marknaden bör det således finnas en expansiv faktor i form av en fortlö- pande stegring av den totala konsum- tionsvolymen. Såsom framgick av kap. 1 har en fortgående stegring i tidnings— konsumtionen per hushåll skett under efterkrigstiden, så att numera ungefär 1,5 tidningsexemplar försäljes per hus- håll. Den specialundersökning som ut- förts av tidningskonsumtionens innc- håll (kap. 1.2) ger vissa upplysningar om hur läsvanorna för närvarande ter sig. Av det totala antalet tidningslä- sare läser 70 % landsortstidningar. Drygt hälften av dessa läser två tid- ningar. Uppmärksammas bör dock, att det endast är 8 % av samtliga som lä- ser två landsortstidningar. Den över- väldigande majoriteten av flertidnings- läsarna i landsorten kombinerar läs- ningen av den lokala tidningen med läsning av storstadstidningar. Vidare kunde den slutsatsen dras, att de mins- ta tidningarna, dvs. med mindre upp- laga än 5000 ex., ur konsumentsyn- punkt i stor utsträckning är komple- ment till en större tidning. Det är så- ledes endast 5 % av entidningsläsarna, som håller sig med en tidning i den lägsta upplagegruppen.

Några säkra slutsatser om framtida utvecklingstendenser kan knappast dras av det föreliggande materialet. Hypote— tiskt förefaller det dock rimligt att tro att en fortsatt uppgång av tidningskon- sumtionen — liksom hittills —'i väsent- lig utsträckning kommer att gälla den riksspridda storstadspressen. 'Det är dock inte givet att de lokala tidningar- nas situation kommer att påverkas härav i någon högre grad. Om ökad tidnings- konsumtion innebär ökad dubbelläs- ning bör det vara en följd av att tid-

ningarna samtidigt tillgodoser olika be- hov: de utgör med andra ord varandra kompletterande produkter. Detsamma bör i många fall gälla de stora region— tidningarnas expansion på de små en- samtidningarnas marknader. För de tid- ningar, som konkurrerar med varandra genom att söka göra sina produkter inbördes substituerbara, torde en ökad dubbelläsning inte i nämnvärd grad på- verka konkurrensbetingelserna.

3.3 Distributionen

Distributionsfaktorn torde inom dags- pressen spela cn väsentligt större roll än i de flesta andra branscher, där va- ran är homogen från den ena tillverk- ningsdagen till den andra och inte krä— ver daglig leverans. Vidare är distribu- tionstiden ytterst begränsad under själ- va dygnet vilket kräver en större dis- tributionsapparat än för andra typer av publikationer och varugrupper. Där- till kommer den betydande service som tidningskonsumenterna åtnjuter, efter- som inte mindre än 65 % av den svenska dagspressens totala upplaga distribueras till abonnenterna huvudsakligen genom utbärning via tidningsbud eller genom postverkets försorg. Distributionen blir härigenom ett viktigt konkurrensmedel inom branschen. Den torde även svara för en betydligt större andel av total- kostnaderna än inom industrin i all— mänhet. Enligt Tidningsutgivareför- cningens branschstatistik (som dock en— dast är grundad på ca 40 företag) ut- gjorde således distributionskostnaderna 17,5—19,1 % av samtliga kostnader i tidningsrörelsen för dagliga tidningar.

Det distributionsmönster, dvs. den kombination av olika distributionsfor- mer en tidning väljer, torde bero på flera faktorer. Förutom de mer mark-

nadsmässiga, såsom priserna för olika distributionssätt, postverkets organisa- tion och service samt eventuella kon- kurrenters val av distributionsformer, spelar antagligen demografiska oeh geo— grafiska förhållanden stor roll, t. ex. bebyggelsestrukturen inom utgivnings- ortens influensområde, kommunikatio- nerna och avstånden från utgivningsor- ten till andra orter i spridningsområdct. Vidare har eftermiddagstidningar ofta andra distributionsformer än morgon- tidningar. Detsamma gäller tidningar med riksspridning jämfört med tidning- ar med lokalt avgränsade marknader. I konkurrensområdena kan dessutom en andratidning vara tvingad att anpassa sitt distributionsmönster till det ledan— de företagets, om tidningen över hu— vud taget skall ha utsikt att erövra nå- gon del av förstatidningens marknad. Härigenom kan tvånget för andratid- ningen att hålla sig med en väl utbyggd distributionsapparat bidra till att skär- pa ett redan förut ansträngt kostnads- läge. Detta gäller särskilt om andra— tidningen måste välja självdistribution trots att prenumerationsstocken är »gles» och utspridd på ett stort omrä- de. Enkätmaterialet visar för övrigt att samdistribution inte förekommer i nå- gon större utsträckning vid tidnings- budsutbärningen på konkurrensorterna.

Även i ett läge där en tidning vill erövra en ny marknad — t. ex. ett om- råde inom vilket en tidning redan do— minerar från en närmare belägen ut— givningsort _— kan marginalkostnader- na för själva distributionen, dvs. kost- naden för varje ytterligare distribuerat exemplar, öka betydligt. Marginalkost- naden kan bli särskilt stor under den tid inbrytningsförsöket pågår, då tid— ningen antagligen till att börja med en- dast får en ringa del av den lokala an— nonseringen. Förr eller senare när tid— ningen en distributionskostnadsgräns

(i synnerhet vid egendistribution) som den inte utan vidare kan överskrida om inbrytningsförsöket relativt snabbt skall kunna bli lönsamt. Till distribu- tionskostnaderna kommer dessutom andra initialkostnader för t. ex. etable— ring av lokalredaktioner, vilka torde vara nödvändiga om tidningen inne- hållsmässigt skall kunna utgöra ett al- ternativ i fråga om lokala nyheter till den redan dominerande tidningen. I allmänhet torde det därför endast vara det redan ledande företaget på utgiv- ningsorten, dvs. den som har det bästa intäktsläget, som kan bära de stora ini- tialkostnader som krävs för att tid- ningen skall kunna vidga sitt sprid- ningsområde och därmed bli läns- eller regiontidning. Härigenom startas också den s. k. upplagespiralen (se bil. 2 samt avsnitt 6) varigenom denna förstatid- ning blir ännu mer attraktiv som an- nonsorgan, medan omvänt andratid— ningen får svårare att hävda sig på an- nonsmarknaden.

I tabell 3:2 redovisas hur dagstid- ningarnas bruttoupplaga fördelar sig på olika distributionsformer inom de olika upplagegrupperna.

Av tabellen framgår att inte mindre än 65 % av dagspressens samlade upp- laga distribueras direkt till abonnen- terna. Ser man enbart till tidningar med en upplaga under 100 000 finner man att i allmänhet nära 90 % utdelas direkt till abonnenterna. Det vanligaste distri— butionssättet för alla tidningar med en upplaga under 100 000 är utbärning ge- nom tidningsanstäl'lda bud. Detta gäl- ler särskilt företagen med upplagor 30 000—100 000 ex. Inom den största upplagegruppen återfinns storstädernas kvällstidningar vilka drar ned genom— snittet för abonnemangsdistributionen för hela gruppen. — Den postdistri- buerade andelen av upplagan tenderar också att stiga ju mindre upplaga tid—

ningarna har. Denna tendens är dock inte enhetlig. Tidningarna i intervallet 10000—14000 ex. har en lägre post- distribuerad andel än närmast mindre resp. större upplagegrupper. Som sena- re skall visas beror det låga genom- snittstalet för denna upplagegrupp på att det här finns särskilt många efter- middagstidningar.

Postdistribution är vanligast bland de allra minsta tidningarna, där över hälf- ten av upplagan genomsnittligt distri- bueras av postverket, huvudsakligen som oadresserade utgivarkorsband. Det som i tabellen redovisas som »övriga distributionsformer till abonnenterna» innefatta huvudsakligen utbärning med pressbyråns hud och utbärning från egen billinje. Dessa distributions- sätt till abonnenterna utnyttjas mest av landsortstidningar med en upplaga mel— lan 15000 och 50000 ex. Av dagspres- sens samlade upplaga svarade dock ut- bärningen via pressbyråns bud bara för 4,6 % och utbärningen från egen bil- linje för 2,0 %.

Orsaken till att de minsta tidningarna oftare använder postverket som distri— butör kan ha ett visst samband med att flertalet av dessa tidningar inte har daglig utgivning. Sålunda utkommer 12 av de i undersökningen ingående 16 tidningarna (inkl. 4 vinjetter) med mindre än 5 000 ex. endast med 2 eller 3 nummer per vecka. Även i nästa stor- leksgrupp, 5000—10000 ex., är hela 17 av totalt 26 tidningar icke-dagliga (4—2-dagarstidningar). Det verkar så— ledes som färre antal utgivningsdagar skulle leda till postdistribution i större utsträckning.

Att de små tidningarna är den kate- gori som mest använder sig av post- distribution innebär emellertid inte, att dessa tidningar skulle svara för någon större del av den totala tidningsmängd som distribueras via postverket. Tvärt-

Tabell 3: 2. Dagstidningarnas bruttoupplaga fördelade på olika distributionsformer 1 1 000-tal exemplar per utgivningsdag efter tidningarnas upplagestorlek

Distribution till abonnenter Distribution t. lösnrköpare

Därav Därav postdi-

till abon- stribu- nenter tion,

totalt

S:a övriga distri-

distribu— buerad tions— upplaga former postdistribution egen ut- postdist. körning kommis- till för- sionärs-

sälj- och utg.

Antal företag

övriga distribu- tions-

utbär- ning med oadress. adres— tidn.bud utg. serat utg.

Nettoupplaga

korsb. korsb. former ningsst. korsb.

——4 999 antal ex. 13,9 22,1 i % av totaluppl. 27,4 43,5

5 000— 9 999 antal ex. 35,7 57,3 i % av totaluppl. 27,6 44,2

10 000—14 999 antal ex. 107,7 78,0 i % av totaluppl. 39,6 28,7 15 OOO—19 999 antal ex. 85,0 111,9 1 % av totaluppl. 31,6 41,6 20 ooo—29 999 antal ex. 134,8 148,3 i % av totaluppl. 34,2 37,6 30 OOO—49 999 antal ex. 328,9 226,6 i % av totaluppl. 41,4 28,5 50 OOO—99 999 antal ex. 141,1 71,8 i % av totaluppl. 54,4 27,7 100 000— antal ex. 690,8 158,1 i % av totaluppl. 30,6 7,0 Summa antal ex. 1 537,9 874,1 i % av totaluppl. 34,8 19,8

50,9 28,4 100,1 55,8 129,4 69,5 99,9 53,7 271,7 109,2 100,0 40,2

268,6 131,2 99,8 48,8 394,0 168,9 100,0 42,9 794,6 296,1 100,0 37,3

259,4 82,2 100,0 31,7

2 255,0 193,1 99,9 8,6

4 423,6 1 097,0 100,0 24,4

cab m_co ”10.. mm Ha?

—O. 'N. 000. 3005 025

DCS .. .. saco

..

0301

.... com .. H .— H (0 .. H

arion

H H

H

5300

Q' NCM kna-l meo som [NN DN n?n 0

H

'.

1—4 HH

.. ..

H HN mm wti—"om amg" co

..

.. ..

mh iom msn—ww:- 01th

H

.. .... (OO (Dita r—m MC: » =D

mao QN (Dljvhä' OH h

mooofoomo

..

02 ca N

..

moon hur m'— l—v-c go] I-l

www Ho (Fv-c oo

we.

Tabell 3: 3. Procentuell

fördelning på olika!distributionsformer av dagstidningarnas brutioupplaga inom olika konkurrensgrupper Fördelning pa morgon- och eftermiddagstidningar

Procentandel distr. t. abonnenter

Procentandel distr. t. lösnummerköpare

Konkurrensposition

Utbärni n g Postdistribution

med tid- ningsbud

Övriga distr.- former

Oadress. Adress. utg.korsb. utg.korsb.

Egen ut- Postdistr. körning t. kommis—

försäl'.- sionärs o. ningsställ. utg.korsb.

Övriga distr.- former

Summa distr. upplaga %

Därav till abonnen- ter %

Därav postdistri- bution %

Antal företag

7—6 dagarstidningar Förslalidningar

Med lokal konkurrens.

därav morgontidningar . eftermtidningar. . Utan konkurrens. . därav morgontidningar . . eftermtidningar. . .

Med konkurrens utifrån därav morgontidningar ettermtidningar .

Andralidningar. . . . . . därav morgontidningar . eftermtidningar .

storstadstidningar. . . . därav morgontidningar eftermtidningar . .

5—2 dagarslidningar. därav morgontidningar . citermtidningar. .

Samtliga dagstidningar

om är det de stora tidningarna som här dominerar. Som exempel kan näm- nas, att 51 företag med en upplaga un- der 15000 ex. endast svarar för 19 % av det totala antalet postdistribuerade dagstidningsexemplar medan de reste- rande 60 företagen således har en »vikt» i den postdistribuerade tidningsmäng- den motsvarande 81 %.

Samma förhållande avspeglas i för- delningen på olika distributionsformer mellan de olika konkurrensgrupperna. Tillsammans svarar 29 tidningsföretag bestående av förstatidningar med lokal konkurrens, dvs. de större landsortstid— ningarna, och storstadstidningar (19 resp. 10) för hälften av den postdistri- buerade upplagan (totalt 1,08 milj. en- ligt enkäten), medan de återstående 82 företagen, samtliga i landsorten, svarar för den andra halvan av den mängd dagstidningar som postverket distribue- rar. Ett litet antal tidningsföretag svarar således för en mycket stor del av post- verkets distribution av dagstidningar. Det kan tilläggas att av den av tidnings— bud distribuerade upplagemängden (to- talt 1,5 milj. ex.) svarar morgontid- ningarna i storstäderna ensamma för nästan hälften (49 %).

I tabell 3: 3 redovisas hur stor andel av upplagan inom varje konkurrens— grupp som faller på olika distributions- former.

En ganska stor spridning kan här no- teras mellan olika konkurrensgrupper och mellan morgon- och eftermiddags- tidningar. Utbärningen med tidnings— bud varierar från en andel på 70 % för de andratidningar som utges på efter- middagarna till praktiskt taget ingen budutbärning alls för eftermiddagstid— ningarna i Stockholm. De sistnämnda distribueras till lösnummerköparna hu- vudsakligen genom Pressbyrån (ca 78 % av upplagan) med undantag för Stock- holms innerstad där tidningarna själva

ombesörjer utkörningcn till försälj- ningsställena (ca 21 %). Själva trans- porten till distributionsställena (press- byråns expeditioner) organiseras dock av tidningarna själva, t. ex. genom egna tidningsbilar, liksom tidningarna själva ombesörjer transporterna till och från flygplatserna.

På motsvarande sätt varierar den upplageandel som distribueras via post- verket. Högsta talet har i genomsnitt de morgontidningar som icke är dagliga — drygt 70 % —— medan eftermiddags- tidningarnfa i andraposition samt stor- städernas eftermiddagstidningar har en ytterst liten postupplaga. Däremot an- vänder sig förstatidningarna som ut— kommer på eftermiddagen något mera av postdistribution. _ Generellt sett ut- nyttjar landsortspressen postverket som distributör mera än storstadspressen, förstatidningarna mera än andratidning- arna, de icke-dagliga tidningarna mera än de dagliga tidningarna och morgon- tidningarna mera än eftermiddagstid- ningarna.

Det bör emellertid uppmärksammas att de i tabell 3: 3 redovisade siffrorna är genomsnittstal, bakom vilka det finns betydande variationer mellan oli- ka företag. En närmare undersökning visade att variationerna mellan olika tidningari fråga om den andel av uppla- gan som postdistribueras som oadresse- rade utgivarkorsband var mycket sto- ra. Som exempel kan nämnas att av alla dagliga, lokalt konkurrerande förstatid- ningar med morgonutgivning var varia- tionsbredden i fråga om denna post— distribuerade andel av upplagan (dvs. skillnaden mellan den tidning som ha- de den högsta och den tidning som hade den lägsta andelen oadresserade utgi- varkorsband) inte mindre än 63 pro- centenheter. Detta betyder t. ex. att ett företag distribuerade nästan helt och hållet sin upplagemängd via postverket

medan ett annat företag i samma kon- kurrensläge distribuerade upplagan näs- tan helt i egen regi. Även inom gruppen andratidningar med utgivning på mor— gonen var variationsbredden stor, 68 procentenheter, och bland de andra- tidningar som utkom på eftermiddagar- na var skillnaden mellan det företag som hade den högsta andelen post— distribution i form av oadresserade ut- givarkorsband och det som hade den minsta hela 47 procentenheter. Detta innebär således att distributionsstruk- turen inom dagspressen är i hög grad skiftande från företag till företag.

Postavgiftema

Vid bedömningen av postavgifternas be- tydelse i tidningsekonomin bör även hänsyn .tas till det indirekta stöd till pressen som enligt postverkets beräk- ningar sker via icke kostnadstäckande postavgifter. Sedan gammalt har avgifts- nedsättniug gällt för postdistribution av dagstidningar. Den första avgiftsned- sättningen trädde i kraft så tidigt som år 1820, då det beslöts att alla dagblad finge postbefordras mot en avgift mot- svarande % av brevportot. Även själva formerna för postförsändnin-g, dvs. ut- givar— och kommissionärskorsband, är av gammalt datum.

De nu gällande formerna för postbe- fordran av tidningar trädde i kraft den 1 januari 1963 då en avgörande föränd- ring inträffade i och med att det se- dan länge tillämpade postabonnemangs- systemet avvecklades och ersattes med oadresserade utgivarkorsband. Abonne- mangsbokföringen, som dittills ombe- sörjts av postverket, övertogs nu av tid- ningarna själva. Syftet med det nya sy— stemet var att postverkets åtaganden i tidningsrörelsen skulle begränsas till sådana göromål, som tillhörde verkets

normala arbetsuppgifter —— till vilka bokföringen och registreringen av abon- nenterna inte ansågs böra räknas.

Samtidigt med förändringen av hela distributionssystemet trädde ett nytt av- giftssystem i kraft, där avgifterna be- räknas efter fyra kostnadskomponenter (se nedan). Sedermera har dessa av- gifter höjts den 1 januari 1964 resp. 1965.

De från och med år 1965 gällande grunderna för postbefordran av tid- ningar är meddelade i Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 september 1964 om postbefordran av tidningar (postal tid- ningskungörelse, svensk författnings— samling 1964: 562). Till kungörelsen har generalpoststyrelsen utfärdat tillämp- ningsföreskrifter. Enligt tidningskun- görelsen må postbefordran ej ske av annan tidning än sådan som införts i ett hos generalpoststyrelsen fört tid- ningsregister och anmälts till en av sty- relsen utgiven tidningstaxa.

De försändningsformer som finns för postbefordran är dels utgivarkorsband dels kommissionärskorsband. Av utgi- varkorsband finns två former, nämli- gen 1) adressenade utgivarkorsband dvs. tidningsexemplar försedda med omslag, adresserade direkt till motta- garen eller med adress anbringad di- rekt på själva tidningen, 2) oadressera- de utgivarkorsband som utdelas efter utdelningskort gällande tills vidare. Denna distributionsform kan endast an- vändas av tidningar med minst 2 num- mer per vecka och som har en postbe— fordrad oadresserad upplaga av minst 1000 ex. (Efter särskild prövning av postverket kan dock denna försänd- ningsform användas även av annan tid- ning.)

Som kommissionärskorsbuaxnd kan i allmänhet endast sändas tidningar som utkommer med minst 12 nummer årli- gen och som regelbundet försändes till

Inlämning till postbefordran av såväl utgivar— som kommissionärskorsband skall ske till en bestämd postanstalt, ut- givningspostanstalten, i regel belägen på tidningens tryckort. För de olika distributionsformerna gäller speciella regler för inslagning, adressering, skyl- dighet att lämna uppgift om antalet exemplar i fråga om utgivarkorsband resp. antal försändelser i fråga om kommissionärskorsband för postavgif— tens beräknande etc.

Postavgifterna utgöres av fyra hu- vudkomponenter, nämligen grundav- gift, exemplaravgift (för utgivarkors- band) eller försändelseavgift (för kom- missionärskorsband), viktavgift samt bokföringsavgift. De fr. o. m. 1 janua- ri 1965 gällande postavgifterna är föl- jande:

Postverkets inkomster från tidnings-

rörelsen täcker emellertid inte kostna— derna för densamma. Det underskott som uppstått för verket har hittills täckts genom ett högre brevporto. I ta- bell 3:4 redovisas postverkets beräk- ningar över kostnadsutvecklingen inom tidningsrörelsen åren 1958—1965. För åren 1959—1965 har beräkningarna av förlusterna dock icke godkänts av Tid— ningsutgivareföreningens representan- ter. En undersökning av postverkets kostnader för tidningsrörelsen pågår emellertid under medverkan bl. a. av representanter för dags- och vecko- press.

Av den totalt postdistribuerade tid— ningsmängden beräknas 46 % bestå av dagstidningar. Denna uppgift överens- stämmer väl med den beräkning av dagspressens totala postavgifter som skett med ledning av enkätmaterialet. Enligt dagstidningarnas egna uppgifter

Avgifter för postbefordran m.m. enligt postala tidningskungörelsen

I. Grundavgift

citet, 200 kronor per edition och år I I . Befordriugsavgifter för tidningar

band utgör: Grundavgiften utgör, oavsett tidningens periodi- A. Befordringsavgiften för adresserat utgivarkors-

Periodicitet mindre än 2 nr per vecka Avgift, öre

Periodicitet minst 2 nr per vecka Avgift, öre

a) för varje tidningsexemplar ................ b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av på en gång avlämna- de försändelser ..........................

. Befordringsavgiften för oadresserat utgivarkors— band utgör:

a) för varje utdelnings— eller indragningskort, som av tidningsföretaget överlämnas till post- verket, inbegripet avgift för kortets befordran

b) för varje tidningsexemplar ................

c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av på en gång avlämna— de försändelser ..........................

. Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:

a) för varje försändelse ......................

b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den

sammanlagda vikten av på en gång avlämna-

de försändelser ..........................

Dessutom utgår särskilda avgifter för befordran av

tidningsbilagOr m. m.

Tabell 3: 4. Kostnadsutvecklingen inom postverkets tidningsrörelse 1958—1969”

(Enligt postverkets egna beräkningar.)

Inkomst i mkr Kostnad 1 mkr Förlust i mkr

Tidpunkt för avgif- ternas faststäl— lande

Beräk- nad när avgif- terna fastställ- des

Faktisk

Faktisk1

Beräk- nad när avgif- terna fastställ- des

Beräk— nad när avgif- terna fastställ- des

Ökning av lönekostna- derna per år

Faktisk1 fr. o. m.

1958 1959 1960 1961 1962

maj 1957 maj 1957 maj 1959 maj 1959 maj 1961

34,1 34,4 44,5 44,5 49,2

-— 60,0 61,2 64,3 67,5 73,2

40,0 40,0 48,9

1963 febr 1962 49,4 51,6

1964 juli 1963 (56,2) 56,2 90,0

1965 sept 1964 (60.0) 60,0

86,02

(95,3)3

25,9 26,8 19,8 23,0 24,0

20,0 20,0 18,6

60,0 60,0 67,5 62,5 36,6 10,9

72,4 (33,8) 16,2

95,33 (35,3) 35,3

1 Beräknad med hänsyn till inträffade lönehöjningar. 2 Enligt 1961 års kostnadsundersökning (alternativ med lägsta kostnad). * Ingen hänsyn tagen till ev. kostnadsökningar fr. o. m. 1.7.1965.

skulle postavgifterna ha uppgått till totalt 22 milj. kr. år 1963, vilket motsva- rar 45 % av postverkets totala inkoms- ter från tidningsrörelsen samma år. Av dagspressens totala kostnader sva— rar dock postavgifterna endast för 2,7 %, vilket måste ses som en mycket låg andel med hänsyn dels till att de to- tala distributionskostnaderna uppgår till storleksordningen 17—19 % och dels till att nära en fjärdedel av dagspres- sens totala upplaga distribueras via postverket. Distributionskostnadernas

betydelse för tidningsekonomin och tidningsmark- nadens funktionssätt diskuteras i and- ra avsnitt i detta kapitel (3.5 och 3.6). De strukturella effekterna av en statlig avgiftspolitik inom tidningsdistributio- nen, som innebär att för postverket icke kostnadstäckande befordringsavgifter tillämpas, blir föremål för närmare be- handling i kap. 4 i anslutning till den diskussion, som där föres om olika me- del för statens tidningspolitik.

Tidningarnas önskemål i fråga om distribution I enkätundersökningen ombads tidning- arna att ange sina önskemål om refor- mer på distributionens område (punkt 14 i enkätformuläret). Den ena frågan gällde huruvida de ansåg att behov resp. möjligheter fanns för ett utvidgat sam- arbete på distributionsområdet mellan deras egen tidning och andra företag och i vilka former de i så fall ville be- driva detta samarbete. Mer än hälften av företagen, 66 av 111, har antingen besva- rat denna fråga med nej (39 st.) eller inte lämnat något svar alls (27). Sam- manlagt 24 företag är emellertid posi- tiva till ett utvidgat samarbete. Flerta- let av dessa är andratidningar eller storstadstidningar. Formerna för den- na samverkan har endast preciserats av ett fåtal företag, där man i allmänhet anvisat gemensamma tidningsbud eller gemensamma billinjer. En närmare re- dovisning av de svar som lämnats åter- finns i tabell 3:5.

Tabell 3: 5. Tidningsföretagens inställning till ett utvidgat samarbete inom tidnings- distributionen

Ja, mer samarbete

Samarbe- te svårt, omöjligt, ensam på orten

Samarbe-

umm tar redan S a

Förslatidningar

Med lokal konkurrens ...... Utan konkurrens .......... Med konkurrens utifrån. . . .

Andratidningar ............ Storstadsti dnin gar ......... Samtliga företag ...........

10 8 18

2 1 39

20 19 37

25 10 111

De ovan redovisade siffrorna bör tol- kas med viss reservation, eftersom frå— gan var helt öppen och några fasta svarsalternativ inte fanns att välja på. Man vet t. ex. inte om en del av de fö- retag, som underlåtit att besvara frågan eller bara besvarat den med nej, redan har samarbete med andra tidningar och följaktligen inte ansåg det aktuellt med ett utvidgat samarbete. Vidare behöver det förhållandet, att ett stort antal inte ansett det önskvärt med en ökad sam- distribution, inte innebära att de i och för sig är negativa härtill. Det kan ock- så bero på att de helt enkelt är ensam- ma på utgivningsorten och inte har praktiska möjligheter att anordna sam- distribution. Det bör följaktligen främst vara tidningar i flertidningsområdena som är intresserade av ett utvidgat sam- arbete på distributionens område. En viss skillnad antyds emellertid i mate- rialet mellan förstatidningar och and- ratidningar på konkurrensorterna. En- dast tre företag bland de lokalt konkur- rerande förstatidningarna har velat ut- vidga distributionssamarbetet mot 9 av andratidningarna.

Det kan i detta sammanhang tilläggas att det enligt enkätundersökningen inte förekommer samverkan i någon nämn- värd omfattning när det gäller distri-

butionen. Av dagspressens totala brut- toupplaga på ca 4,4 milj. exemplar per utgivningsdag avsåg endast 542 000 ex. (12 %) samdistribution i en eller annan form (vanligen med gemensamma tid- ningsbud). Av den samdistribuerade upplagemängden på 542 000 ex. föll dess- utom inte mindre än 83 % på de 6 tid- ningsföretag som har en upplaga över- stigande 100000 ex.

Den andra frågan på distributionens område som tidningarna ombads besva- ra gällde huruvida de ansåg, att några förändringar eller någon utökning av postverkets medverkan i distributio- nen kunde vidtas, som skulle vara av värde för dem.

Även på denna fråga har många tid- ningar underlåtit att svara (28 st.) och 13 har svarat nej. Det oftast nämnda önskemålet bland de övriga 70 tidning- arna är att postverket skall organisera ti— digare turer. Detta önskemål framföres av 29 företag, medan 8 anser att postver- ket bör överta tidningsutbärningen. Fyra tidningar vill ha kvällsutbärning eller särskilda eftermiddagsturer, mc- dan 7 anser att postverket bör sänka posttaxorna eller att staten i annan form bör subventionera distributionen. Fyra tidningar vill ha en övergång till det gamla prenumerationssystemet medan

en tidning skriver att det nya systemet är bra. Två tidningar anser dessutom att postverket inte bör lägga ned fler poststationer och en vill att antalet buss- linjer skall bibehållas.

3.4 Teknisk utrustning

Pressutredningen har i enkäten till dags- tidningarna inhämtat uppgifter om före- tagens tekniska utrustning. Enkätmate- rialet har bedömts på grundval av kon- takter med personer verksamma i branschen. Det har dock inte varit möj- ligt att i detalj granska och Värdera den tekniska standarden hos tidning- arna. För en mera ingående undersök- ning hade det varit nödvändigt att fö- reta besök och besiktningar hos före- tagen i en utsträckning som inte låtit sig göra.

Den hittills vanligaste tryckmetoden i svensk dagspress är högtryck. Under 1964 har emellertid en ny tryckmetod — offsetmetoden —— tagits i bruk för tryckning av dagstidningar. Sedan fö- regående höst har 5 tidningar övergått till detta framställningssätt. I den föl- jande analysen som baserar sig på ett siffermaterial avseende 1963 kommer emellertid endast den konventionella högtrycksmetoden att bli föremål för be- handling.

Tryckpressarna utgör de viktigaste och mest kapitalkrävande investering- arna för dagstidningarna. I början av 1965 beräknades priset för en hög- tryckspress med en kapacitet av 32 si- dor uppgå till ca 2 milj. kronor. Kost- naden för erforderlig hjälputrustning (stereotypi) kunde samtidigt uppskat- tas till ca 250 000 kronor. Även om det är högst vanskligt att bedöma hurmånga år en teknisk utrustning av detta slag kan ekonomiskt utnyttjas, lär man dock kunna beräkna brukstiden till 20 a 25

år inom de större företagen och till nå- got längre nyttjandetid inom de mind- re tidningarna.

Tryckpressar och anskaffningsår

anskaffade antal pressar

ej åldersbetecknade ............. 25 1900—1910 ................... 4 1911—1920 .................... 19 1921—1930 .................... 20 1931—1940 .................... 15 1941—1950 .................... 17 1951—1960 .................... under åren

Av ovanstående tabell kan utläsas att endast 28 pressar är anskaffade efter 1940, under det att 83 är äldre än 25 år. AV dessa senare är inte mindre än 68 äldre än 35 år.

De pressar som anskaffats före 1940 är fortfarande fullt brukbara. Med hän- syn till den standardisering av format och spaltbredd som den svenska dags- pressen numera allmänt eftersträvar är det dock troligt att den äldre delen av tidningarnas pressutrustning kommer att snabbt förnyas. En förnyelse av tryckeriutrustningen blir även en logisk följd av den strukturrationalisering som kan förväntas fortsätta inom dagspres- sen under kommande år. Vid en sam- manslagning av små enheter till ett större tidningsföretag måste nämligen de mindre pressarna ersättas med en mera tidsenlig utrustning. En förnyelse kommer sannolikt även att framtvingas av de allt starkare kraven på ökade re- surser i fråga om färganvändning, inte minst med hänsyn till den ökade kon- kurrens som är att vänta från andra media.

Såsom framgår av tabellen uppvisar flertalet tidningspressar en mycket låg utnyttjandegrad. En utnyttjandetid upp till 10 timmar redovisar 26 företag, till 20 timmar 69 företag och till 30 tim-

H ur pressarna ulnyllias per kalendervecka för lidningslryckning

Intill 5 timmar ........... 5 företag

6—10 » 11—15 16—20 21—30 31—40 40—

mar 81 företag. Endast 20 företag an- vänder pressen mer än 30 timmar. Ut- nyttjandegraden ökar i den mån före— tagen även använder pressarna för be- ställningstryck. Endast 17 företag an- vänder dock pressarna för sådant än- damål och detta i ytterst ringa omfatt- ning. Sammanlagt ett 80—tal presstim- mar redovisas för beställningstryck per vecka. Förklaringen till den låga siff- ran torde vara att tillgången på för pressarna lämpliga trycksaker är be- gränsad och att i någon mån även ar- betstidens förläggning särskilt vid mor- gontidningarna utgör ett hinder.

Teknisk samverkan

Teknisk samverkan mellan tidningarna förekommer i mycket liten utsträck- ning. Endast 7 företag har sin tekniska framställning utlagd som beställnings- arbete. Ingen av dessa tidningar redo- visar högre upplaga än 12 000 ex. Inom vissa koncerner har det tekniska sam- arbetet drivits mycket långt. Stor— stadspressen kan lämna belysande exempel härpå. Ett 20—tal tidningar re- dovisar ett begränsat tekniskt samar- bete, som främst gäller sättning av drag- ningslistor, radioprogram och prediko- turer samt byte av matriser för an- nonser.

Sammanfattningsvis kan hävdas att dagspressen ännu inte lyckats förverk- liga en teknisk samverkan i den om- fattning som ur ekonomisk synpunkt vore önskvärd. En ökad samverkan på det tekniska området torde vara en vik-

tig förutsättning för att tidningarnas tryckeriutrustning skall kunna få en mera tillfredsställande räntabilitet.

Sättmaskiner

Av enkätundersökningen fnamgår hur många sättmaskiner som finns på varje tidning. Några uppgifter om kvalitén på maskinerna anges dock inte. Av 111 företag kan 59 sägas redovisa en god— tagbar teknisk standard. Utöver de ma- nuellt betjänade sättmaskinerna före— kommer bland annat telesättningsut— rustning. I stort sett kan tidningarnas sätteriutrustning anses vara relativt till- fredsställande.

Till bilden hör att sättningsprocessen för närvarande befinner sig i snabb omdaning. Främst bör nämnas att Tid- ningarnas Telegrambyrå (TT) sedan några år tillbaka på elektronisk väg distribuerar en del av sitt nyhetsma- terial .till tidningarna, varvid gjutmaski- nerna matas med stansade remsor. På längre sikt väntas elektronisk databe- handling få ökad användning inom sät- teritekniken. De konventionella sätt— maskinerna kan komma att i viss ut- sträckning ersättas med fotosättnings- utrustning. Slutligen bör nämnas att några större dagstidningar sedan något år med framgång använder teleteknisk överföring av hela tidningssidor från en ort till en annan.

3.5 Upplagans storlek och tidningsföre- tagens ekonomi

En av svårigheterna, när man vill stu- dera sambandet mellan ett tidningsfö- retags storlek och företagets ekono- mi, är att entydigt bestämma före- tagets storlek. Man kan tänka sig flera mått som ett uttryck för fö- retagets storlek: antalet anställda, den

totala omsättningen eller upplagans storlek. Självfallet finns det anledning att anta att ett positivt samband finns mellan dessa faktorer. Däremot är det inte säkert att en rangordning med av- seende på var och en av dem skulle ge samma resultat.

En uppdelning efter antalet anställda torde främst kunna kritiseras ur den synpunkten att den största kostnaden i de flesta tidningsföretag utgöres av lö— ner. Har man bestämt antalet anställda har man också i stor utsträckning be- stämt kostnadernas storlek i företaget. Medan antalet anställda är användbart vid analyser av sambandet mellan stor- lek och vinst, storlek och intäkter etc. är det således inte särskilt användbart, när sambandet mellan kostnader och företagsstorlek skall studeras.

Det andra alternativet är att definie- ra tidningsföretagets storlek med av- seende på upplagan. Måttet har fram- för allt den fördelen att kostnaderna därmed inte är helt bestämda, utan att deras variationer kan studeras. Uppla- gan är emellertid behäftad med andra svagheter som ett mått på företagets storlek. Den viktigaste invändningen torde vara det förhållande som redan berörts ovan i avsnitt 2, att tidningar inte är homogena produkter. Att jäm- föra produktionskostnaden för ett tid- ningsexemplar i en tidning vars upp- laga är 5 000 ex. med samma kostnad i ett företag vars upplaga är 150 000 ex. ter sig föga meningsfyllt, om man där- vid inte tar hänsyn till den väsentligt olika karaktär som de båda produkterna

Mot den bakgrunden skulle en upp- delning av företagen med avseende på omsättningens storlek erbjuda vissa för— delar. Den skulle på ett bättre sätt ut— jämna de olikheter i företagens vo- lym och produktens karaktär, som kan uppstå till följd av skillnader i utgiv- ningsfrekvens (antal nummer per vec-

ka). Eftersom det har visat sig, att om- sättningen för företag med samma utgiv— ningsfrekvens i stort sett växer pro- portionellt mot upplagan, skulle å and- ra sidan de problem kvarstå, som ovan angivits vara förbundna med utnytt- jandet av upplagan som fördelnings— grund.

När upplagan i det följande använts såsom mått på tidningsföretagens stor- lek har detta i första hand skett av prak- tiska skäl: statistiken över tidningar— nas upplagor har stor precision och kan användas för tidsjämförelser. Där- till kommer, att nettoupplagan är ett etablerat begrepp som mått på tidnings— företags storlek, varför den här utförda analysen förhållandevis lätt kan sam- manställas med andra studier inom det- ta område.

Med den bestämningen av tidnings- företagens storlek som valts, blir de oli- ka grupperna inte enhetliga. Den föl- jande analysen avser företag. Eftersom vissa företag utger flera tidningar (så- som avläggare eller självständiga hu- vudtidningar) har dessa företag hän— förts till den upplagegrupp, som mot— svarar den sammanlagda upplagan för företagets tidningar (i vissa fall sam- manvägd med hänsyn till olikheter i utgivningsfrekvens) . Skiljaktigheter med avseende på antalet utgivningsdagar per vecka samt tidningarnas konkurrens- situation i de olika upplagegrupperna framgår av tabellerna 4 och 5 i bil. 5.

Bland tidningar med en upplaga mindre än 10 000 ex. dominerar de icke- dagliga tidningarna. I denna grupp ut- gör de dagliga tidningarna mindre än en fjärdedel av det totala antalet (7 av 30 tidningsföretag).

Storleksgruppernas struktur när det gäller tidningarnas konkurrensposition är också olika. Allmänt kan sägas att ensamtidningar med konkurrens ut- ifrån samt andratidningar dominerar de

mindre upplagegrupperna. De utgör 28 av 30 företag med upplagor under 10000 ex. Gruppen 30 000—50 000 ex. domineras helt av förstatidningar med lokal konkurrens, medan däremot stor- stadstidningarna huvudsakligen åter- finns i de två högsta grupperna. Denna gruppering av tidningsföreta- gen medför, att något renodlat försök att studera vad en tidnings upplagestor- lek i ekonomiskt avseende innebär för företaget ej kunnat göras. Analysen är en beskrivning av kostnads- och intäkts- strukturen i olika storleksgrupper av den svenska dagspressen. Anledningen till att denna metod valts är statistiska sekretesshänsyn. Materialet har inte tillåtit en tillräckligt detaljerad upp- delning, varigenom de olika faktorerna kunde renodlas utan risk för att enskil- da tidningsföretag identifieras. I några fall har dock såväl upplaga som kon- kurrenssituation kunnat studeras var för sig med avseende på sin betydelse för tidningsekonomin (se avsnitt 6 ne- dan).

Fasta och rörliga kostnader

Vid en diskussion av sambandet mellan kostnadernas höjd och företagets stor- lek bör hänsyn tas dels till relationen mellan fasta och rörliga kostnader dels till de kostnadsökningar som uppstår vid en ökad försäljning på uppl-age- resp. annonsmarknaden.

Med en fast kostnad avses vanligen en kostnad som i princip inte påverkas av förändringar i verksamhetens omfatt— ning. Normalt bör kapitalkostnader (av- skrivningar och räntor), lokalhyror etc. utgöra fasta kostnader. Med en rör— lig kostnad menas däremot en kostnad vars storlek samvarierar med antalet producerade enheter, i tidningsföretag t. ex. papperskostnader.

Av undersökningar som utförts rö—

rande fördelningen mellan fasta och rörliga kostnader i vissa engelska tid- ningsföretag (Royal Commission on the Press, London 1962) framgår, att de fasta kostnaderna, uttryckta såsom kost- naden för att framställa det första tid- ningsexemplaret, utgör en förhållande- vis hög andel av totalkostnaden. Ande- len fasta kostnader varierar från ca 1/3 i de största tidningsföretagen till ca % i de minsta. Med hänsyn till att uppla— gorna i de engelska tidningarna ligger på en mycket hög nivå (för de största mellan 1 000 000—4 000 000 ex., medan genomsnittsupplagan för den minsta gruppen utgör 22000 ex.) är det inte möjligt att direkt överföra dessa upp- gifter till svenska förhållanden.

Från allmänna utgångspunkter före- faller det dock troligt, att förhållandena i svensk press bör vara likartade. Om man antar att företaget en dag i stället för att trycka den vanliga upplagan en- dast tryckte ett enda exemplar av tid- ningen bör ytterligt få av de kostnader som företaget åsamkas genom sin tid- ningsutgivning bortfalla. Det redaktio- nella arbetet skulle icke påverkas av denna drastiska upplageminskning, ej heller sätteriets arbete eller arbetet inom de administrativa avdelningarna. Di- rekt skulle endast kostnader för pap- per, tryckfärg etc. nedgå samt distribu- tionskostnaderna i den utsträckning ka- pital inte är bundet i fasta anläggningar (t. ex. bilar). I denna mening är alltså mycket få av kostnaderna i en tidning beroende av upplagans storlek.

På samma sätt skulle företagets kost- nader endast öka obetydligt, om man i stället en dag skulle trycka ytterligare ett exemplar. En upplageökning kan med andra ord vara synnerligen lönsam för en tidning, om upplageökningen uppkommer mer eller mindre »spon- tant». Detta kan tänkas inträffa genom att antalet hushåll inom det område där

tidningen har sin marknad ökar eller genom att en konkurrerande tidning lägges ned.

Då en tidning vill öka sin upplaga sker det sällan på detta spontana sätt. Den får vanligtvis göra betydande an- strängningar i form av aktiv försälj— ning, genom att söka gå in på nya mark— nader och där etablera lokalredaktio- ner, lägga upp ett distributionsnät etc. ] avsnitt 2 beskrevs detta så, att tid- ningen därmed förändrat sin marknads- mässiga målsättning.

De kostnadsökningar som uppstår ge- nom en förändrad målsättning för tid- ningen hänför sig i allt väsentligt till försäljningssidan i vidsträckt mening. Dessa kostnader samvarierar med upp- lagans storlek endast i den utsträck- som försäljningsansträngningen ger resultat i form av ökad upplaga.

Konsekvensen av det hittills förda resonemanget kring kostnaderna och upplagestorleken skulle kunna sam- manfattas sålunda: Det finns en rad faktorer som gör att kostnaderna snabbt sjunker per framställt exemplar vid en stigande upplaga till följd av den höga andelen fasta kostnader. Mot denna ten- dens står emellertid konsekvensen av att företagets marknad i allmänhet och särskilt för de mindre tidningarna är starkt begränsad. Det innebär att en tid- ning, som vill öka sin upplaga,kan tving- as acceptera betydande kostnadshöjning- ar i och med en ändrad marknadsmässig målsättning. De stordriftsfördelar, som följer av att de fasta kostnaderna kan slås ut över en större upplaga, kan så- lunda snabbt elimineras.

ning,

För två tidningar, som arbetar på samma marknad och har likartad pro- duktutformning, är det däremot klart att den större tidningens kostnader per uppiageenhct enligt vad ovan sagts bör vara avsevärt lägre. I den meningen fungerar således principen om stordrif-

tens fördelar utan egentliga förbehåll. Inskränkningarna i dess giltighet upp- står när en tidning söker förändra sin position på marknaden.

Kostnader och intäkter i tidningsrörelsen

I avsikt att söka belysa hur olika kost- nader resp. intäkter i tidningsrörelsen påverkas av upplagans storlek har en sammanställning av enkätens resultat gjorts i tabell 3:6 där de olika kost- nads- och intäktsslagens andelar av to- talintäkterna redovisas i olika upplage- grupper. Skillnaden mellan intäkter och kostnader kommer därvid att utgöra det genomsnittliga bruttoresultatet av tid- ningsrörelsen i procent av intäkterna. Även de olika kostnadsslagen har beräk- nats i procent av intäkterna för att er- hålla full jämförbarhet med alla poster.

Det kan noteras att annonsintäkternas andel minskar med stigande upplaga med undantag för ett upplageintervall (30 OOO—50 000 ex.). Detta torde hu- vudsakligen bero på att i icke—dagliga tidningar med små upplagor annonser— na spelar en mycket stor roll på intäkts- sidan både relativt sett och per exem- plar, medan de framför allt i storstäder- nas kvällstidningar spelar en mindre roll.

Lönernas andel av de totala intäkter- na är mycket hög, och med undantag för gruppen över 100 000 ex. ligger de högre än upplageintäkternas andel. Detta in- nebär, att lönekostnaderna även i ab- soluta tal är större än upplageintäk- terna. Om man bortser från den lägsta upplagegruppen sjunker löneandelen med stigande upplaga. Lönernas andel av de totala intäkterna är i de minsta före- tagen 50—60 %, medan den i de största företagen närmar sig 1/3. Detta är en bekräftelse på att det bör finnas bety- dande stordriftsfördelar i tidnings- bransehen. Inte desto mindre är lö-

Tabell 3: 6. Kostnader och intäkter i procent av totala intäkter i tidningsrörelsen

(Tidningsföretagen fördelade efter upplagans storlek.)

Intäkter i tidningsrörelsen Kostnader i tidningsrörelsen

Bruttoresul- tat av tid- ningsrörelsen

Antal S:a intäk- Löner, S:a kost- företag Annons- Upplage- Övriga ter i tid— soc.avg. 0. Övriga nader i intäkter intäkter intäkter ningsrö- prov. till kostnader tidnings— relsen personal rörelsen

Nettoupplaga Papper Postavg.

_ 4 999 71,1 28,2 5 000— 9 999 66,9 31,6 10 ooo—14 999 65,1 33,5 15 ooo—19 999 60,0 38,6 20 ooo—29 999 59,9 37,6 30 ooo—49 999 62,4 35,4 50 ooo—99 999 59,4 37,4 100 000— 52,5 43,4

S:a 56,6 40,1

100,0 51,7 100,0 60,6 100,0 52,1 100,0 49,7 100,0 45,2 100,0 46,1 100,0 44,5 100,0 37,0 100,0 41,6

36,7 98,8 30,9 103,3 35,1 98,5 33,8 98,1 38,8 99,6 33,2 96,7 31,0 95,6 38,5 95,7 36,7 96,7

.. '.

». '.

Nmmmqmwm O') HMHHOMVQ m

OHHHNNCOW CV)

'.

400quan :D QQNQQMvv—t N

+ [ ++++++ +

neandelen även i de största företagen större än i praktiskt taget alla industri- branscher.

Papperskostnaden synes vara prak- tiskt taget proportionell mot tidningens Sidantal och antalet exemplar. Visser- ligen borde de större företagen ha möj- ligheter till fördelaktigare inköpspriser än de mindre. Detta skulle till en del kunna motverkas av att vissa mindre tidningar inte använder färg vid tryck- ningen och därmed har möjlighet att använda ett något billigare papper.

I tabell 3: 7 visas hur sidantalet växer med stigande upplaga, vilket alltså är orsaken till den högre papperskost- nadsandelen i de större upplagegrup- perna.

Denna tabell ger dessutom en bekräf- telse på antagandet att produkterna i de olika upplagegrupperna skulle ha en Väsentligt annorlunda karaktär _— i varje fall rent volymmässigt. Det kan dessutom noteras, att skillnaderna i sid- antal är relativt små mellan interval- len från 10 000 till 30 000 ex. Från och med 30 000 ex. stiger dock sidantalet kraftigt. En jämförelse med tabell 8 i bil. 5 visar, att denna ökning i sidan- talet måste sammanhänga med den öka- de andelen annonsutrymme från och med detta upplageintervall.

Beträffande postavgifternas andel av

Tabell 3: 7. Antal sidor i genomsnitt per ulgivningsexemplar i olika upplagegrup- per

Antal sidor per exemplar och utgivningsdag

Nettoupplaga

— 4 999

5 000— 9 999 10 OOO—14 999 15 000—19 999 20 OOO—29 999 30 OOO—49 999 50 OOO—99 999 100 000—

totalintäkten kan konstateras, att den inte tycks samvariera på något enhet- ligt sätt med upplagans storlek. Den är lägst i den högsta upplagegruppen, dvs. bland storstadstidningarna samt i intervallet 10 000—15 000 ex. Postav- gifterna utgör emellertid endast en mindre del av företagens distributions- kostnader och deras andel av dessa är i hög grad avhängig av företagets indi- viduella utformning av distributionen, såsom tidigare konstaterats i avsnitt 3.

När det gäller bruttoresultatet, mätt i procent av tidningsrörelsens intäkter, ger beräkningarna i tabell 3:6 ingen anvisning om något samband, vare sig av positiv eller negativ art, mellan den- na storhet och upplagan. Det gäller i första hand för de företag, vars upplaga understiger 30000 ex. Företagen med upplagor över 30 000 ex. redovisar dock bruttoresultat, som i procent av intäk- terna ligger på en väsentligt högre nivå än för de mindre företagen. Det skulle i och för sig tyda på att företags- storleken från och med en viss punkt ger ett mycket kraftigt utslag på brutto- resultatet men att efter denna punkt någon ytterligare stordriftsfördel inte skulle uppnås. Skillnaden i tidnings— rörelsens överskott mellan de två grup- perna blir ännu större om överskottets absoluta storlek jämföres, eftersom överskottsandelen i de största företagen beräknas på en mångdubbelt större to— talintäkt än i de mindre företagen. På företagen med upplagor över 30 000 ex. faller sålunda 80% av tidningsbran— schens totala intäkter eller 674 milj. kr.

Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, kan dock företagsstorleken inte betraktas som den enda förkla- ringen till variationer i lönsamhet. Det höga överskottet för företag i upplage- gruppen 30 000—100 000 ex. måste sät- tas i samband med det förhållandet, att denna grupp nästan enbart består av

tidningar i första konkurrensposition (20 av totalt 24 företag), medan den närmast lägre upplagegruppen, som re- dovisar obetydlig-a överskott, har en för- hållandevis hög andel andratidningar (6 av 14 företag). En närmare diskus— sion av konkurrenssituationens betydelse för tidningsrörelsens utfall återfinnes i avsnitt 6. Där diskuteras också sam- bandet kostnader—intäkter irelation till en annan väsentlig egenskap hos tid— ningarna, som här ej renodlats, nämli- gen utgivningsfrekvensen.

Ytterligare bör anmärkas, att det ne- gativa bruttoresultatet av tidningsrö— relsen i upplagegruppen 5000—10 000 ex. beror på förhållandevis stora för— luster i två företag. Hälften av företagen i denna grupp redovisar överskott på tidningsrörelsen.

I tabell 13, bil. 5, har kostnader och intäkter per exemplar redovisats. Där- vid erhålles samma bild av samban- det mellan tidningsekonomin och före— tagsstorleken, som här diskuterats. Ob- serveras bör sålunda, att det negativa resultatet av tidningsrörelsen vid upp- lagor under 10000 ex. sammanhänger med att av de 7 företagen i dessa stor- leksklasser inte mindre än 5 är andra-

tidningar. Majoriteten av förstatidning- arna med upplagor under 10 000 ex. är icke-dagliga och redovisar genomgå- ende positiva resultat av tidningsrörel- sen.

Lönekostnadema

Eftersom lönekostnaden är den domine- rande kostnadsposten i tidningsföreta- gen och sjunker med stigande upplaga finns det anledning att närmare studera orsakerna till detta förhållande.

Någon uppdelning av lönerna för per- sonal av olika kategorier eller i olika av- delningar inom företagen har inte er- hållits genom enkäten. I fabell 3: 8 har i stället antalet anställda på olika av- delningar ställts i relation till de totala intäkterna. På detta sätt erhålles ett enhetligt uttryck för relationerna mel- lan behovet av personal i olika funk- tioner inom en och samma upplageklass samt hur detta behov förändras i för- hållande till företagens intäkter i olika upplagegrupper.

Intäkterna per anställd visar en klart stigande tendens vid växande upplaga— med två undantag: upplagegrupperna

Tabell 3: 8. Totala intäkter per anställd (exkl. tidningsbud och anställda i birörelser) ] OOO-tal kr

Totala intäkter per anställd

Annons- intäkt

Antal

lNettoupplaga företag

Admin. pers.

per an- ställd på

annons-

avdeln.

Distr. pers.

Tekn. pers.

Red. pers.

Annelis- pers.

—— 4 999

5 000— 9 999 10 OOO—14 999 15 OOO—19 999 20 OOO—29 999 30 OOO—49 999 50 OOO—99 999 100 000—

187,2 271,8 236,9 246,6 326,3 292,3 299,9 369,9

1 066,8 413,6 525,4 596,9 518,6 543,6 210,7 615,6

291,7 258,1 348,8 282,5 263,8 288,6 217,8 536,0

144,2 139,9 159,0 145,8 163,4 196,6 189,8 383,2

410,3 385,6 535,4 470,7 440,1 462,9 366,6 1 021,3

71,1 59,2 95,5 113,3 129,4 125,1 160,0 197,5

Samtliga 325,8

372,1

252,3 657,0 152,4 528,3

5 OOO—10 000 ex. samt 50 OOO—100 000 ex. Detta är i princip endast en bekräf- telse på den tidigare sammanställningen i tab. 3: 6, där lönekostnadernas andel av totalintäkten sjunker med stigande upplaga.

Administrationspersonalen minskar i antal i förhållande till intäkterna vid stigande upplagestorlek. Den förmånli- gaste relationen i landsortspressen finns emellertid i intervallet 20 OOO—30 000 ex. Tidningarna med upplaga över 100 000 ex., vari enbart återfinnes stor- stadstidningar, har den förmånligaste relationen i detta avseende. Detsamma gäller alla övriga relationer mellan an- ställda och intäkter inom denna grupp. Ett undantag är distributionspersona- len i de allra minsta tidningarna, som har en gynnsammare relation.

Tendensen mot högre intäkter per re— daktionsanstä'lld med stigande upplaga är förhållandevis enhetlig. En jämfö- relse mellan intäkter per anställd på re— daktion resp. administration inom var- je upplagegrupp visar att dessa rela— tionstal är ungefär lika stora, när det gäller de allra minsta och största tid- ningarna, medan däremot i upplagein- tervallet 20 000—30 000 ex. den admi- nistrativa personalen endast uppgår till hälften av den redaktionella.

De allra största tidningarna har en- ligt tahell 3: 8 sin främsta relativa över- lägsenhet på annonsavdelningarna, där intäkten per anställd är nära dubbelt så stor som i någon annan upplage- grupp. Den därnäst förmånligaste po- sitionen har tidningarna i intervallet 10 OOO—15000 ex. Någon genomgående tendens finns knappast i materialet: de oförmånligaste relationerna gäller före- tagen med upplagor på 5000—10 000 ex. och 50 000—100 000 ex.

Den tekniska personalen minskar ge- nomgående med stigande upplaga i för- hållande till intäkterna. I denna avdel-

ning synes en uppenbar stordriftsfördel kunna konstateras.

Distributionspersonalen (exkl. tid- ningsbud) visar den största oenhetlig- heten i förhållande till intäkterna av alla personaltyper i olika upplagegrup- per. Att dra någon slutsats om distribu- tionen från detta material är inte möj— ligt.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att intäkterna per anställd totalt sett stiger med upplagan. För de enskilda avdelningarna visar sig denna tendens mest enhetlig inom den tekniska avdel- ningen. För administrations- och re- daktionsavdelningarna gäller samma tendens, ehuru den är mindre enhetlig. Något samband mellan upplagestorlek och intäkt per anställd kan inte härle- das för övriga avdelningar. Den gynn— samma relationen mellan intäkter och antalet anställda på annonsavdelningar— na för storstadstidningarna över 100 000 ex. torde främst förklaras av deras myc- ket stora annonsvolym i förhållande till övriga tidningar.

TU: & branschstatistik

Tidningsutgivareföreningen har sedan 1961 sammanställt en årlig branschsta- tistik för vissa medlemsföretag. Den ger en mer detaljerad bild av kostnads— och intäktsstrukturen i de undersökta företagen än vad som framkommit ur pressutredningens enkät. Å andra sidan omfattar denna undersökning ett be- gränsat antal företag, (ca 40) vars re- presentativitet inte kan klarläggas. TU-statistiken har ändå sitt intresse genom att den ger vissa möjligheter att komplettera den bild som brevenkäten ger. I TU-statistiken är kostnaderna nämligen fördelade på olika kostnads- ställen i tidningsföretagen. Från den tekniska avdelningen har dock kost- nadsslaget papper utbrutits. Storleks-

Tabell 3: 9. Kostnader i tidningsrörelsen fördelade på olika kostnadsstå'llen i procent av totala kostnaderna i vissa tidnings/örelag 1963 enligt TU:s branschstatistik

Utgivnin gs frekvens

Dagliga Ej dagliga

Över

30 000 ex.

20 000— 30 000 ex.

10 000— 20 000 ex.

10 000— 20 000 ex.

Administrationsavd ............... 13,6 15,9 15,9 14,9 Annonsavd ....................... 12,9 14,2 15,4 15,5 » Redaktionsavd ................... 22,9 21,9 23,4 23,6 i Distributionsavd .................. 18,5 19,1 17,5 12,1 1 Teknisk avd. (exkl. papper) ....... 17,0 16,6 18,4 25,2 , Papper .......................... 15,2 12,3 9,4 10,5 ' Antal företag .................... 11 10 14 4 *

grupperingen överensstämmer icke med den som använts i utredningens enkät- material.

De slutsatser som kan dras av tabell 3:9 överensstämmer i allt väsentligt med de ovan redovisade. Stordriftsfördelar— na finns antydda i administrations-, annons-, redaktions— och tekniska av- delningarna. För distributionen finns däremot ingen enhetlig tendens.

Tabell 3: 9 avser emellertid främst att visa totalkostnadens fördelning mellan olika avdelningar i företagen.

Upplagegrupperna — och även tid- ningar i samma upplagegrupp — skil- jer sig från varandra genom att företa- gen framställer produkter av i viss mån olika karaktär och utformning. Antalet utgivningsdagar per vecka varierar, lik- som sidantalet per utgivningsexemplar. Någon innehållsmässig analys av tid- ningarna h-ar inte gjorts, men det lig- ger nära till hands att anta att relationen mellan eget redaktionellt material och inköpt byråmaterial skulle variera. Det- samma gäller de konkurrensmässiga för- utsättningarna och de skiftande krav som därmed ställs på tidningens utform— ning och innehåll samt företagets för— säljningsansträngningar. Betydelsen av dessa faktorer för företagens kostnads—

och intäktsläge diskuteras i nästa av- snitt. Vad gäller den tekniska fram- ställningen h-ar i andra sammanhang bl. a. konstaterats att på grund av de högre kraven på snabbhet i de större tidningarna kräver dessa bättre resur- ser på personal- och maskinsidan.

Det bör återigen betonas, att en analys av detta slag inte kan användas som underlag för generella slutsatser om hur * en tidnings kostnader och intäkter på- ; verkas av upplageförändringar. För att j klarlägga detta samband krävs infor— ; mation i varje enskilt fall om dels de ', marknadsmässiga förutsättningarna, dvs. framför allt effekterna på annonsmark- naden, dels storleken av de försäljnings- insatser i vid mening som måste göras. Såsom tidigare framhållits, måste de individuella variationerna i dessa hän- seenden antas vara betydande. I varje fall kan något generellt samband mellan upplagestorlek och intäkts- och kost- nadseffekten av en upplageförändring knappast härledas. Det i detta avsnitt redovisade materialet får därför i första hand betraktas såsom en beskrivning av kostnads- och intäktsstrukturens ut- seende i de svenska dagstidningsföreta- gen vid en viss tidpunkt.

3.6 Konkurrenssituationen och tidnings- ekonomin

Konkurrensförhållandena på den svens- ka dagstidningsmarknaden får sin sär- prägel av att den uppdelas på ett stort antal sinsemellan avgränsade delmark- nader. Om man bortser från den riks— spridda storstadspressen är konkurren— sen genomgående geografiskt begrän- sad. Trots det stora antalet företag sker konkurrens således i allmänhet mellan ett fåtal företag, dvs. antingen mellan tidningar med samma utgivningsort eller mellan tidningar från två, i några fall tre olika utgivningsorter. Detta inne- bär, att konkurrensen på tidningsmark— naden sällan sker mellan fler än två fö- retag, dvs. den kan betecknas som duo- polistisk. Hänsyn har i de följande re- sonemangen tagits till den riksspridda storstadspressens och den regionssprid- da landsortspressens inflytande över de lokala konkurrensförhållandena i så måtto, att ensamtidningar med konkur— rens från tidningar i andra områden hänförts till en särskild grupp i mate- rialet. Det bör dock erinras om att stor— stadspressens betydelse för de lokala marknadsbetingelserna i väsentlig mån reduceras av att dess tidningar i stor utsträckning utgör komplement till de lokala tidningarna, dvs. de »dubbellä- ses». Detsamma gäller ofta även stör— re regiontidningar med spridning i andra tidningsområden. Dessa förhål— landen har närmare belysts i kap. 1. Det ter sig därför befogat att koncen— trera analysen av konkurrensen på tid- ningsmarknaden till det fall, som avser två tidningar på samma utgivningsort, även om diskussionen torde vara till- lämplig också på andra konkurrenssi- tuationer. Resonemanget bygger på ma— terial avseende landsortspressen; så- som tidigare framhållits kan någon sta- tistisk analys av konkurrensförhållan-

denas ekonomiska konsekvenser tid- ningarna i de tre största städerna inte genomföras av sekretesskäl.

Tidningarnas konkurrensmedel

Det är naturligt, att konkurrensmedlen i hög grad påverkas av marknadssitua- tionens utseende. I det i tidnings- bransehen vanligaste konkurrensfallet på en delmarknad —— två företag i kon- kurrens med varandra _ råder ett nä— ra samband mellan de två kontrahen- ternas val av konkurrensmedel. Skulle det ena företaget vidta något som avse- värt kunde förbättra dess position på marknaden kan den andre konkurren- ten knappast underlåta att vidta åtgär- der i samma syfte, om den vill behålla sin marknadsandel.

De viktigaste konkurrensmedlen på tidningsmarknaden är produktens ut- formning och dess distribution, aktiva försäljningsinsatser och priset.

Produktutformningen har redan be- rörts i diskussion om tidningsmarkna- dens utscendc (avsnitt 2). Det kan till- läggas att produktutformningen som ett konkurrensmedel kan vara riktad åt två håll. Genom att speciellt utforma pro- dukten med hänsyn till den lokala ef- terfrågan uppnår tidningen en överläg— senhet gentemot utifrån inbrytande kon- kurrenter. Men produktutformningen kan givetvis även användas som kon— kurrensmedel gentemot lokala konkur— renter, eftersom produkten, även om den utformats med tanke på samma lo— kala marknad, ändå kan utformas på ett sätt, som både kvalitativt och kvan- titativt avviker från konkurrentens.

För distributionen som konkurrens- medel bör gälla, att om den ena av två tidningar i konkurrens med varandra distribueras på ett sätt som konsumen- ten uppfattar som mindre förmånligt försämras därigenom väsentligt dess

marknadsposition. Distributionstekni- ken är således ett viktigt konkurrens- medel i och med att konsumenternas värderingar påverkas av tidpunkten och sättet för varans distribution i en ut- sträckning, som torde vara väsentligt större än på de flesta andra marknader.

De konkurrensmedel som står en tid- ning till buds är i hög grad kostnads- krävande, samtidigt som kostnaderna är relativt oberoende av upplagans stor- lek. Ändrad produktutformning kräver ökade redaktionella resurser, föränd— ringar i distributionen kan leda till att kapital bindes i bilar etc., en aktiv för— säljning kräver flera anställda på ad- ministrations- och annonsavdelningar— na.

På grund av denna karaktär hos kost— naderna för de flesta konkurrensmedel bör den större tidningen också ha stör- re ekonomiska möjligheter .att använda dem, eftersom den upplaga på vilken de fasta kostnaderna skall fördelas är större.

Annonsmarknaden och upplagespiralen

Det mest karaktäristiska för prisbild- ningen på dagstidningar är att priset måste anses vara lågt i förhållande till kostnaderna för produktens framställ- ning. Såsom tidigare påpekats (avsnitt 2), beror detta på att tidningarna arbe- tar på två marknader, varvid huvudde- len av intäkterna härrör från annons- marknaden. Även om en stor regional prisspridning förekommer, håller i de flesta fall två lokalt konkurrerande tid— ningar samma pris. Visserligen betyder detta, som påpekas i bil. 2,att konsumen- ten av den upplagemässigt större tid- ningen får en större kvantitet till sam- ma pris i och med att den oftast har både en större textmängd och — fram- för allt —— en större annonsmängd än den mindre tidningen. Det avgörande

för konkurrenssituationen torde dock vara, att den större tidningen är prisle- dande i den meningen, att dess prissätt- ning inte behöver vara kostnadsbestämd annat än i den utsträckning som kost- naderna inte täcks av annonsintäkter. Eftersom andratidningen av konkur- rensskäl måste hålla samma pris som den ledande tidningen, kan den inte på samma sätt som förstatidningen an- passa sitt pris så att upplageintäkterna åtminstone täcker skillnaden mellan an- nonsintäkter och totalkostnader. Såsom nedan visas, har andratidningarna lägre annonsintäkter än sina konkurrenter. Deras möjligheter att uppnå samma lön— samhet är således helt beroende av om de kan framställa och distribuera tid— ningen till kostnader, som i motsvaran- de mån understiger förstatidningens.

Konsekvenserna av en lokal priskon- kurrcns kan beskrivas på följande sätt. Det kraftigaste incitamentet att sänka priset resp. att avstå från prishöjningar vid kostnadsstegringar bör föreligga hos förstatidningarna, i enlighet med vad som i det föregående sagts. Det härmed förenade syftet, att vidga tidningens an- del av marknaden, kan uppnås på två sätt. Skillnaden ligger i tidsperspekti— vet och beror av de åtgärder som vid- tas av andratidningen. Skulle andratid- ningen hålla priset oförändrat resp. anpassa sitt pris till de stigande kostna- derna, uppstår en prisdifferens. En ef- terfrågeförskjutning till förstatidning- ens fördel bör sålunda inträffa. Håller andratidningen samma pris som första- tidningen (vilket synes vara det ner- mala), behöver prissänkningen inte in— nebära någon efterfrågeökning för förs- tatidningen, eftersom den totala tid- ningskonsumtionen _ i varje fall på kort sikt —— inte torde vara särskilt käns— lig för prisförändringar. På längre sikt kan däremot konkurrenssituationen och därmed förstatidningens position på

marknaden i grund förändras, eftersom prissänkningen innebär ett intäktsbort- fall för andratidningen, som försämrar dess ekonomiska resultat och i längden omöjliggör dess utgivning. Priset blir med andra ord ett konkurrensmedel, vars effektivitet är störst på lång sikt i den meningen att det kan användas för att eliminera den lokala konkur- l'OllSCll.

Om man mäter annonspriserna med (let s. k. mille-millimeterpriset, dvs. pri- set för 1 mm annonstext och 1 000 ex., ligger detta pris genomgående på en lägre nivå i förstatidningarna än i andratidningarna. Eftersom annonspri- set per mm text i regel är detsamma, är det skillnaden i upplaga som direkt avspeglas i mille-mm-priset. Förstatid- ningen befinner sig således i den po- sitionen, att dess intäkter per försåld annonsmängd är desamma som för andratidningen, medan dess marknads- pris, dvs. mille-mm-priset, är avsevärt lägre. Detta skapar en i marknadseko- nomiska sammanhang närapå unik för- del för förstatidningen i och med att den vid en upplageökning kan öka an- nonsintäkterna via sjunkande mille- nun-pris, som i sin tur ökar efterfrågan utan att därför annonspriset per mm text behöver sänkas. Har upplageök- ningen för förstatidningen inneburit en motsvarande upplageminskning för and- ratidningen, förskjuts dessutom kon- kurrensläget på annonsmarknaden yt- terligare till förstatidningens förmån, eftersom andratidningens mille-mm- pris stiger (vid oförändrade annons- priser). Sedan en gång förstatidningen nått övertaget på upplage— och annons- marknaden, bör således _ oberoende av upplagans absoluta storlek —— gynn- samma förutsåttningar ha skapats för fortsatt expansion på annonsmarkna- den.

Skillnaderna i konkurrerande tid-

ningars position på annonsmarknaden ger inte bara de intäktsöverskott för de större tidningarna, som möjliggör låga tidningspriser i förhållande till kostnxa- derna. Deras olika egenskaper som an— nonsorgan ger dem dessutom skiftande karaktär och värde ur tidningskonsu— menternas synpunkt.

I bil. 2 konstateras, att allmänhetens annonsering —- före och efter text —— visar en tendens 'att samlas i den största tidningen inom varje konkurrensområ— de. Denna tidning blir något av en in— stitution för rubrikannonseringen, och i andratidningen inflyter rubrikannon- serna endast strövis. Förutom de intäk- ter som denna rubrikannonsering ger har de ett egenvärde för tidningen i och med att de påverkar produktens inne— håll på ett sätt som de flesta konsumen— ter uppfattar som en höjning av läs- värdet. Detta är ett av de förhållanden som skapar vad man brukar kalla upp- lagespiralen, vilket är ett försök att beskriva konkurrensförhållandena och deras ekonomiska konsekvenser för två tidningar i inbördes konkurrens.

»Den goda cirkeln mellan upplaga och annonser» för den största tidningen beskriver Furhoffl genom att hänvisa till att den genom sin överlägsenhet i upplaga blir ett mer eftertraktat an- nonsorgan. Mängden annonser ger dels ett ekonomiskt övertag över konkurren- terna dels ett extra läsvärde åt tidning- en. Det ekonomiska övertaget kan sedan utnyttjas genom att höja kvaliteten på produktens utformning för att göra tid- ningen än mer attraktiv osv.

Den mindre av de bägge tidningarna är däremot med sin lägre upplaga ett mindre eftertraktat annonsorgan. Både upplage- och annonsintäkter blir alltså mindre. Detta leder till att produkten måste framställas till en lägre kostnad.

1 Bil. 2.

Men oftast är det omöjligt att åstadkom- ma detta utan att sänka kvaliteten på tidningen. Detta resulterar då sannolikt i en nedgång av upplagan, vilken sedan betingar en ytterligare lägre annons- volym 0. s. v.

Även om förloppet i verkligheten in- te alltid behöver vara så utpräglat, som det framställes i bil. 2, får man där en bild av de principiella dragen i den konkurrenssituation som råder på tid- ningsmarknaden och vars främsta kän- netecken tidigare har behandlats. De kan sammanfattas sålunda.

De dubbla marknaderna åstadkom— mer en accentuering av skillnaderna i totalintäkterna mellan en större och en mindre tidning i konkurrens med varandra, långt utöver vad som betingas av skillnaden i upplaga. Vidare synes framgång på den ena marknaden auto- matiskt leda till framgång på den andra marknaden.

Till detta kommer så den höga ande— len fasta kostnader och särskilt det för- hållandet att konkurrensmedlen i hu- vudsak har karaktären av fasta kost- nadsposter, vilket skapar relativt små skillnader i företagens totalkostnader i de fall när den mindre tidningen sö- ker framställa en med den större tid- ningen något så när likvärdig produkt.

Dessa förhållanden skulle kunna il- lustreras med ett räkneexempel. Det bygger på följande antaganden: På en ort finns två med varandra konkurre- rande tidningar A och B vilka har en upplaga på 25000 resp. 15000 ex. All distribution antas ske till prenumeran- ter. Vidare antas, att annonsintäkterna i båda fallen utgör 60 % av tidningarnas totalintäkter. Av kostnaderna i utgångs- läget har 25 % antagits vara rörliga och övriga kostnader fasta. Enligt de öv- riga antaganden som redovisas i tabell 3: 10, blir överskottet av tidningsrörel— sen i företaget A 187500 kr. medan

Tabell 3:10. Effekten av en upplagc/ör— ändring i en konkurrenssituation med två

tidningar Ett räkneexempel A B

Upplaga .............. 25 000 ex 15 000 ex Abonnemangspris/år kr 75 75 Upplageintåkter

(1 000 kr) .......... 1 875 1125 Annonsintäkter

(1000 kr) ........... 2 812,5 1 6875 Totala intäkter

(1 000 kr) ........... 4 687,5 2 812,5 Totala kostnader

(1 000 kr) ........... 4 500” 2 som Bruttoresultat(1 000 kr) + 187,5 + 12,5 Intäkt/ex (öre) ........ 62,2 62,1 Kostnad/ex (öre) ...... 59,6 61,8 därav rörlig (öre) ...... 14.9 15,5

motsvarande tal i företaget B uppgår till 12 500 kr.

Om man sedan gör det antagandet, att A ökar sin upplaga på bekostnad av B med 1 000 ex. och att annonsintäkter— na därvid förändras i samma propor- tion, innebär detta att överskottet i A nära nog fördubblas medan B drab- bas av ett underskott på ca 150 000 kr. Denna förändring kan antas ha åstad- kommits genom att man från A:s sida använt sitt överskott till att ge sin pro- dukt en förbättrad utformning eller extra försäljningsinsatser. Det är uppen- bart, att ju mer man lyckas öka uppla— gan, desto större möjligheter finns det att avsätta mera resurser till sådant ar- bete, vilket i sin tur ger ytterligare upp- lageökningar.

Om tidningen A ökar med 1 000 ex. och B minskar lika mycket samt an- nonserna förändras i proportion till detta ger det enligt exemplet:

Kärnpunkten i detta exempel är att varje ytterligare exemplar ökar intäk- terna med drygt 62 öre medan det leder till en kostnadsökning på endast cirka

Förändringar (i 1 OOO-tal kr.):

A B Upplageintäkter ....... + 75 — 75 Annonsintäkter. . . . . . . + 112,5 —112,5 Totala intäkter ........ + 187,5 _ 187,5 Kostnader ............ +— 14,9 + 15,5 Överskott ............ + 172,4 — 162,0

15 öre. Skillnaden mellan dessa belopp ger utrymme för ytterligare åtgärder som höjer tidningens attraktionskraft. Det kan också påpekas, att de nume- riska uppgifter som finns i räkneexemp- let rätt väl ansluter sig till de verkliga förhållandena. En invändning kan va- ra, att den rörliga kostnaden i den mindre tidningen sannolikt utgör en mindre andel av totalkostnaden än i den större tidningen. Konsekvensen av detta skulle i så fall bli att skillnaden i resultat mellan tidningarna efter för- ändringen skulle bli större.

Kostnader och intäkter i olika konkurrensläge]!

Intäkterna per exemplar uppvisar inte några mer markerade skillnader för dag- liga tidningar i olika konkurrenssitua- tioner, vilket framgår av tab. 3: 11. Upp- lageintäkten per exemplar är dock nå- got högre för storstadspressen och dess annonsintäkter i någon månlägre än för andra grupper. Den lägsta intäkten per exemplar har de dagliga förstatidning- arna med konkurrens utifrån.

Skillnaderna mellan de olika konkur- rensgrupperna är betydligt större vad gäller kostnaderna. Storstads- och and- ratidningarna intar här en särställning genom de höga kostnaderna per ex., som uppgår till ca 65 öre. I andratid- ningarna är det löner och övriga kost- nader som ligger ovanligt högt. Den senare posten .tillsammans med pappers- kostnaden ligger jämförelsevis högt i storstadstidningarna.

De höga kostnaderna för andratid-

ningarna gör att denna grupp redovisar ett intäktsunderskott per exemplar på i genomsnitt 3,2 öre. Det största över- skottet redovisas av de förstatidningar, som är ensamma på sin ont och inte heller har någon annan konkurrens.

Intäkts- och kostnadsstrukturens be- roende av konkurrenssituationen redo- visas i tabell 3:12, där samtliga kost- nads— och intäktsslag har beräknats i procent av totalintäkten.

Annonsintäkternas andel av totalin- täkterna visar sig genomsnittligt sett vara stabil oavsett konkurrensläget, me- dan lönekostnaderna visar den största variationen. Andratidningarna har den högsta löneandelen. Postavgifterna ut- gör den största andelen för förstatid- ningar med lokal konkurrens.

En närmare redovisning av hur an- nonsintäktens andel av totalintäkten fördelar sig för individuella tidningar i olika konkurrensgrupper (tab. 12 i bil. 5) bekräftar den tidigare iakttagel- sen att denna andel för de flesta tid- ningar är tämligen stabil.

Av tabellen framgår, att mer än hälf— ten av alla dagstidningsföretag i landet har en annonsintäktsandel mellan 60 och 70 % av totalintäkten. En jämförel- se av medianvärdena bekräftar även att några större skillnader mellan de olika konkurrenskategorierna inte föreligger. Den enda avvikelse som förekommer är storstadspressen, där andelen ligger cirka 10 procentenheter lägre än för övriga grupper.

En något annan bild får man emeller- tid om man studerar tab. 9 i bil. 5, där tidningarna fördelats efter den andel av det tot-ala spaltutrymmet som utgöres av annonser. I detta fall befinner sig andratidningarna i ett markant under- läge. Huvudparten av andratidningarna innehåller mindre än 20 % annonsut- rymme, medan mer än hälften av deras konkurrenter, dvs. förstatidningar med

Tabell 3:11. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar i olika konkurrenslägen

Antal Löner,

. Genom- utgiv- Konkur— . . . soc.-avg. nin gs da— rensposi- Antal snittlig Annons— Uppla- Övriga Totala o. prov.

gar per tion företag upplaga] intäkt gemtäkt intäkter intäkter till

vecka 1 000 ex. personal

Tidnings- papper Post-

inkl. avgifter

infrakt.

Övriga kostna- der Totala kostnader

7—6 MLK 19 37,3 22,4 29,4 20,0 7———6 UK 15 21,5 23,2 26,5 20,6 '7—6 MKU 12 13,7 21,3 28,4 , 20,3 7—6 AT 19 17,2 21,7 32,2 24,0 7—6 ST 10 208,8 29,2 25,5 26,1 5—2 (Samtl. konk.gr.) 36 8,9 21,5 35,2 20,7

Förkortningar: MLK förstatidningar med lokal konkurrens UK förstatidningar utan konkurrens MKU förstatidningar med konkurrens utifrån AT andratidningar ST storstadstidningar

Tabell 3:12. Kostnader och intäkter i % av totalintäkten

Utgivningsdagar per Vecka

7—6 j

7—6 | 7—6 j 7—6 | 7—6 [ 5—2

Konkurrensposition

MLK

Samtl.

MKU konk. gr. AT ST

Löner, soc.avg. och provisioner till Annonsintäkter .................. 62,6 60,9 61,9 52,7 68,5 Upplageintäkter ................. 35,5 38,0 36,2 35,2 43,3 30,8 Övriga intäkter ................. 1,9 1,6 2,9 2,9 4,0 0,7 Totalintäkter ................... 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0 99,9

personal ...................... 46,6 43,4 48,3 52,3 37,8 50,9 Papperskostnader inkl. infrakter . . 13,6 12,6 9,5 11,0 18,2 8,6 Postavgifter .................... 4,3 3,6 3,1 2,9 1,6 5,3 Övriga kostnader ................ 31,7 33,8 34,9 39,0 38,7 29,7 Totalkostnader .................. 96,2 93,4 95,7 105,2 96,4 93,9 Bruttoresultat .................. 3,8 6,6 4,3 — 5,2 3,6 6,1

Anmärkning. Beräkningarna utförda på grundval av det i tabell 3: 11 redovisade materialet.

lokal konkurrens, upplåter över 30 % av sitt totala spaltutrymme till annon- ser. Den betydande skillnad, som här- vidlag föreligger, bestyrker det tidigare förda resonemanget om upplagespiralen. Man torde kunna utgå från att den höga andelen textutrymme i andratidningar beror på deras ambition att prestera en textmässigt någorlunda likvärdig pro— dukt i förhållande till sina konkurren- ter.

Andratidningarnas låga lönsamhet i förhållande till förstatidningarna fram— går även av den sammanställning som nedan gjorts, tabell 3:13. Där har en storleksgruppering av materialet före— tagits för att särskilja den betydelse som företagsstorleken har. Detta inne— bär att inbördes konkurrerande tid- ningar inte återfinns i samma upplage- grupp, eftersom andratidningarna kon- kurrerar med förstatidningar i högre upplagegrupper än den de själva be- finner sig i. En jämförelse mellan första-

och andratidningar i samma upplage— grupp ger i stället en bild av hur de ekonomiska förhållandena för lika sto- ra tidningar ter sig, vilka arbetar un- der skilda konkurrensförutsättningar. Förstatidningarna har av sekretesskä] slagits samman till en enda grupp, ef— tersom antalet i varje storleksklass in— gående företag eljest skulle bli för li- tet. Samma förhållande förklarar att tidningar med upplaga under 10 000 ex. har utelämnats liksom att andratid- ningar i intervallet 30 000—50 000 ex. har utelämnats.

I motsats till förstatidningarna visar andratidningarna ett negativt resultat av tidningsrörelsen i samtliga grupper. Intäkterna per exemplar ligger inte an- märkningsvärt lågt i andratidningarna, vilket även redovisats tidigare. Ande- len annonser av det totala spaltutrym- met ligger däremot under förstatidning- arnas nivå. Detta gäller vare sig jäm- förelsen göres med lika stora förstatid-

Uppgifterna hänför sig till tidningsföretag. 1 = förstatidningar, 2 = andratidningar.

Tabell 3:13. Jämförelse mellan första— och andratidningar med daglig utgivning

Medelnettoupplaga

Bruttoresultat från tidningsrörelsen i % av totala "intäkter från tidningsrörelsen .....

Totala intäkter av tidningsrörelsen i öre per ex ................................... Annonsutrymme i % av totalt spaltutrymme

Totalintäkter i 1 OOO-tal kr av tidningsrörel- scn a) per anställd totalt (exkl. tidningsbud och anst. i birörelse) ................. b) per anställd i administrationsavd ..... c) per anställd i redaktionsavd .......... d) per anställd i annonsavd ............. e) per anställd i teknisk avdelning .......

f) per anställd i distributionsavd ........

Antal företag ...........................

Konkur— 10 000— 15 000— 30 000— rensposi- 14 999 19 999 29 999 49 999 tion ex.

1 + 4,0 + 7,9 + 7,3 + 3,5 2 —7,7 —5,0 —1,9 ...1 1 61,7 56,5 60,7 64,2 2 76,5 64,9 60,3 ... 1 20,2 22,6 25,7 32,5 2 19,9 20,0 21,3 ... 1 42,2 45,9 49,0 46,8 2 37,5 41,6 43,8 ... 1 254,2 268,8 336,0 294,6 2 200,4 201,3 310,8 . . . 1 172,8 164,3 174,9 187,3 2 128,5 134,2 145,2 ... 1 502,3 483,2 444,3 432,2 2 447,2 454,2 455,5 . . . 1 98,4 119,9 131,5 118,8 2 107,7 127,4 114,4 ... 1 540,8 631,0 543,1 527,8 2 424,9 641,6 562,1 ... 1 10 7 8 16 2 3 3 6 21

1 Uppgifterna har utelämnats p. g. a. det ringa antalet företag.

ningar eller om den avser förstatid— ningar i högre upplagegrupper som kon- kurrerar med andratidningar. Proble- men för andratidningarna ligger dock som redan tidigare konstaterats främst på lönekostnadssidan. Intäkterna per anställd visar sig ligga genomgående högre för förstatidningarna. Detta gäl- ler de flesta personalgrupper utom för distributionspersonal, där förhållande- na i denna liksom flera andra sam- manställningar är högst oenhetliga. De relativt största skillnaderna mel- lan första- och andratidningarnas per- sonalbehov föreligger på redaktions- och administrationsavdelningarna. Det- ta kan främst förklaras utifrån det för- hållandet, att andratidningar med sam- ma upplaga som en förstatidning under

likartade förhållanden i övrigt måste ha ett större spridningsområde för att komma upp i samma upplaga. Detta kräver mestadels en större administra— tion, fler lokalredaktioner etc. Därtill kommer att personal på dessa avdel- ningar krävs för att genom aktiv för- säljning och produktutformning kunna göra en produkt som kan hävda sig marknadsmässigt mot den större kon- kurrentens.

De icke dagliga tidningarna

De tidningar som utkommer med mel- lan 2 och 5 nummer per vecka utgör i många avseenden en annorlunda pro- dukt än de dagliga tidningarna. Av de— ras lägre utgivningsfrekvens följer, att de inte kan konkurrera med dagliga tid-

ningar när det gäller nyhetsmaterial om händelser utanför det begränsade lokala området. Den konkurrenssitua- tion de huvudsakligen arbetar under är som förstatidningar men med kon- kurrens utifrån. Såsom framgått av ta- bell 1:10 och anslutande resonemang i kap. 1 utgör de i stor utsträckning komplement till region- och rikstid- ningar, dvs. dubbelläsning är mycket vanlig i dessa områden. Det lokala an- nonsmaterialet har ofta en mycket fram— trädande plats i dessa tidningar. An- nonsintäkten per exemplar ligger vä- sentligt högre än i de dagliga tidning- arna, dvs. 47,8 öre, medan upplagein- täkten per exemplar endast ligger på 21 öre (se tab. 3:11). Överskottet per exemplar i denna grupp är också hög- re än i någon annan grupp, dvs. inte mindre än 4,2 öre. På kostnadssidan är det lönerna som dominerar med 35,2 öre per exemplar. Över huvud kan de- ras kostnader inte sägas vara anmärk- ningsvärt låga, utan tidningsrörelsens goda resultat kan helt tillskrivas de hö- ga annonsintäkterna. Av sammanställ- ningen av kostnads- och intäktsstruk- turen framgår att inte mindre än 68,5 % av intäkterna i dessa tidningar härrör från annonser.

Det kan alltså konstateras att de icke— dagliga tidningarna befinner sig i en för- hållandevis gynnsam situation. Förkla- ringen torde vara att finna i det för— hållandet, att den lokala annonsmäng- den för en ensamtidning är relativt oberoende av dess utgivningsfrekvens, dvs. om tidningen utkommer med färre nummer per vecka sjunker dess kost- nader betydligt mer än annonsintäkten. Detta framgår också tydligt i tabell 3:11 om man jämför de icke-dagliga tidningarna med de dagliga i gruppen ensamtidningar med konkurrens ut- ifrån.

Andratidningarnas ekonomi, en specialstudic

För att få en klarare belysning av det ekonomiska läget i sinsemellan konkur- rerande tidningar har en specialstudie utförts på ett urval av första— och and- ratidningar på samma utgivningsorter. För dessa tidningar har både upplaga och utgivningsfrekvens samtidigt hål— lits under kontroll när relationen mel- lan kostnader och intäkter studerades. Vidare har som en jämförelsegrupp ut— valts ett antal förstatidningar i icke- konknrrensområden, som var av sam- ma uppl—agestorlek som andratidningar- na på konkurrensorterna. Härigenom kan konkurrenssituationens betydelse för tidningsekonomin studeras mera ren— odlat. önskvärt hade dessutom varit att kunna jämföra förstatidningarna med ensamtidningar i samma upplagestorlek. Materialet tillät dock icke en s-ådan upp- delning av företagen.

De krav som ställdes på urvalet var således:

1. Det skulle omfatta första- och and- ratidningar i inbördes konkurrens vil- ka samtliga var dagliga.

2. För att få något så när begränsade upplageintervall och homogenitet i bå— da grupperna skulle varje förstatidning vara större än den största andratid- ningen i varje grupp. Detta var nöd- vändigt för att första- och andratid- ningarnas upplageintervall inte delvis skulle täcka varandra. (Områden där förstatidningen var mindre än den största i urvalet ingående andratid- ningen uteslöts således.)

3. För varje andratidning skulle det finnas en lika stor daglig tidning på annan utgivningsort som inte hade nå- gon lokal konkurrent (däremot kunde den ha konkurrens utifrån). Med dessa krav på urvalet visade det sig att det endast fanns 8 områden med lokal konkurrens i enkätmaterialet som

Inbördes konkurrens

Jämförelsegrupp: 4

Grupp 1

4 förstatidningar 30 OOO—37 000 ex.

ensamtidningar

4 andratidningar 10 000__17 000 ex. 10 OOO—17 000 ex.

Total upplaga för samt]. tidn. Genomsnitt per tidning ......

138 400 34 600

53 800 13 500

54 800 13 700

Inbördes konkurrens

Jämförelsegrupp: 4

Grupp 2

4 förstatidningar 40 OOO—53 000 ex.

ensamtidningar

4 andratldnmgar 14 000_25 000 ex. 14 OOO—25 000 ex.

179 000 44 750

Total upplaga för samt]. tidn. Genomsnitt per tidning ......

81 300 20 325

80 200 20 050

kunde specialstuder-as. Tidningarna i urvalet delades in i två storleksgrupper enligt ovanstående sammanställning. Av sammanställningen framgår, att de konkurrerande förstatidningarna i grupp 1 är ungefär 2,5 gånger så stora genomsnittligt sett som andratidningar- na. I grupp 2 är förstatidningarnas upp- lagor i medeltal drygt dubbelt så stora.

För varje grupp har personal, totalt spaltutrymme och annonsvolym, intäk- ter och kostnader i tidningsrörelsen studerats. I tabell 3: 14 redovisas först antalet anställda i olika funktioner i genomsnitt per företag inom varje grupp.

Det totala antalet anställda är väsent— ligt färre i andratidningarna än i kon-

Tabell 3: 14. Antalet anställda (ei tidningsbud och anställda i birörelser) i medeltal per företag i sinsemellan konkurrerande första- och andratidningar samt i en jämförelse— grupp av ensamtidningar

Anställ- Därav anställda på då i me- . . deltal adminl- annons- redak- teknisk distr. .. stratlv tlons- per toret. av deln. avdeln. av deln. avdeln. avdeln. Grupp 1 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidningar (30 OOO—37 000 ex.) ........... 136,5 14 16,5 » 32 58 16,5 4 andratidningar (10 OOO—17 000 ex.) ........... 67 12 6 21 24 5 J ämförelsegrupp: 4 ensamtidningar (10 OOO—17 000 ex.) ........... 58,5 8 6 16 24 5 ' Grupp 2 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidningar (40 OOO—53 000 ex.) ........... 159 24 23 44 54 14 4 andratidningar (14 OOO—25 000 ex.) ........... 102 16 10 33 35 8,5 Jämförelsegrupp: 4 ensamtidningar (14 OOO—25 000 ex.) ........... V

kurrerande förstatidningar. Fördelning- en mellan olika *avdelningars personal är i vissa hänseenden skiljaktig mellan dessa två grupper. Genomsnittligt ut- gör sålunda i grupp 1 redaktionsperso- nalen 31 % av antalet anställda i and- ratidningarna mot 23 % i de konkurre— rande förstatidningarna. Vidare har andratidningarna i medeltal fler an- ställda än ensamtidningar med samma upplaga (jämförelsegruppen). Särskilt märks den stora differensen på redak- tionssidan, där i grupp 1 andratidning- arna har genomsnittligt 5 fler medan de i grupp 2 har 8 fler anställda än ensam- tidningarna. Men även på de administra- tiva avdelningarna har andratidningar- na mer personal, särskilt de företag som ingår i grupp 1.

Den genomsnittligt större personal- styrkan på andratidningarnas redak- tionsavdelningar torde kunna förklaras av dessa tidningars ambition att göra en produkt, som nyhets- och innehålls- mässigt kan konkurrera med de ledan-

Tabell 3: 15.

de tidningarna på sina utgivningsorter. Vidare torde andratidningarna vara tvingade att i likhet med sina konkur- renter, i regel större länstidningar, hål- la sig med fler lokalredaktioner än en- samtidningar med samma upplaga men mindre spridningsområden. De utgiv- ningsorter där konkurrens ännu före- kommer har i regel ett betydligt större spridningsområde och är i sin egenskap av regioncentra omgivna av en rad mindre tätorter. Det visar sig vidare, att den totala textvolymen (dvs. all text exkl. annonser) är större i andratid- ningarna än i ensamtidningarna av sam- ma storlek. I tabell 3: 15 redovisas totala volymen i spaltmeter samt fördelningen på annonser och övrig text för varje grupp-

Som framgår av tabellen har andra- tidningarna en större textmängd än en- samtidningarna, medan annonsvolymen är ungefär densamma. Det synes up- penbart att det är konkurrensläget som framtvingar detta förhållande. Andra-

T otalt spaltmeterutrymme i genomsnitt per företag med fördelning på

annonser och övrig text

1963

Totala antalet spalt- meter per årsex.

Därav

Annonser Övrig text

Grupp 1 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (30 000— 37 000 ex.) ............... 4 andratidn. (10 000— 17 000 ex.) .............. J ämtörelsegrupp: 4 ensamtidn. (10 000— 17 000 ex.) ..............

20 612

15 239

14 626

Grupp 2 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (40 000— 53 000 ex.) .............. 4 andratidn. (14 000— 25 000 ex.) ............... J ämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (14 000— 25 000 ex.) ..............

24 541

17 728

6 815 13 797

3 044 12 195

3 403 1 1 223

7 123 17 418 4 160 13 568

och andratidningar samt i en jämförelsegrupp av ensamtidningar

Medeltal, 1 OOO-tal kr.

Grupp I Inbördes kon- kurrerande: 4 törstatidn. (30 OOO—37 000) 4 andratidn. (10 000—17 000) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (10 000—17 000)

Grupp 2 Inbördes konkur- rerande: 4 törstatidn. (40 OOO—53 000) 4 andratidn. (14 000—25 000) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (14 OOO—25 000)

Totalin- täkter i tidnings- rörelsen

Darav T otal- an— .. kostnad nons- uppla- ovr. ltld- int. gemt. mt. nmgsr.

Därav loner tidn.- post- övr. o.soc.- a er avg kostn avg 1) pp - .

Resultat av tid- ningsrö- relsen

6 858 2 691

2 785

8 209 4 089

3 783

4 363 1 753

1 746

5 059 2 615

2 227

2 411 880

964

3 093 1 329

1 436

84 58

75

57 145

120

6 341 2 755

2 634

7 832 4 302

3 662

3 636 2 265

1 773

872 264

239

1 286 440

380

397 105

58

378 106

179

2 347 899

1 065

2 532 1 491

1 330

+ 517 64

+ 151

+ 377 —213

+ 121

tidningen söker med andra ord att gö- ra en produkt, som textmässigt kan mä- ta sig med sin större konkurrents. Den tvingas därför som ovan visats att hål- la fler anställda än den skulle ha haft om den varit ensam på sin utgivnings- ort. Tabellen illustrerar även andratid- ningarnas mindre annonsvolym än de konkurrerande förstatidningarnas. And- ambition att göra en produkt, som nyhets- och innehållsmäs- sigt kan hävda sig gentemot de större tidningarnas, leder därför till ett kost- nadsläge som i och för sig är för högt med hänsyn till deras underläge på an- nonsmarknaden.

Det i förhållande till ensamtidningar med samma upplaga större antalet an- ställda inom administrationsavdelning- som kunnat

ratidningarnas

arna i

andratidningar,

konstateras såväl i detta urval som i

andra sammanhang, måste sättas i sam- band med deras konkurrensläge. Där- vid bör uppmärksammas att den ad- ministrativa personalen även mer försäljningssidans personal.

inrym-

För

det första följer av andratidningarnas inom förhållandevis spridningsområden och deras

placering

lmshållstäckning,

stora lägre att deras organisa-

tion måste ha större räckvidd och an- tagligen också fördelas på flera lokala enheter. För det andra torde m-an kun- att konkurrensen från na förutsätta,

den större förstatidningen måste mötas med försäljningsinsatser :av en helt an- nan intensitet än vad som gäller en- samtidningarna — i många fall troligen förstatid- ningen, för vilken behovet av ytterligare upplageökningar kan te sig mindre på— trängande än för andratidningen. Inte minst torde omfattande försäljninasin- också den konkurrerande

satser krävas på annonsmarknaden, där det i förhållande till konkurrenten ofördelaktiga mille-mm-priset måste motvägas av aktiv försäljning. (Att förs- tatidningarna har en högre andel an- ställda på annonsavdelningen torde kunna förklaras av deras större annons- volym.)

De i tabell 3:16 redovisade kostna- derna och intäkterna i genomsnitt per företag belyser andratidningarnas hög- re kostnadsläge.

Beträffande intäkterna från tidnings- rörelsen är skillnaden mellan andratid- ningar och ensamtidn-ingar av samma storlek inte så stor. I de företag som ingår i grupp 2 är andratidningarnas intäkter t. o. m. genomsnittligt ca 300 000 kr. högre, vilket huvudsakligen beror på större annonsintäkter. På kost- nadssidan slår emellertid andratidning- arnas större personalutgifter igenom. För grupp 1 är personalkostnaden drygt 200000 och för grupp 2 nära 500000 kr. högre per företag än i ensamtidning- arna. Till en del betingas skillnaden i totalkostnad även av högre papperskost- nader, vilket beror på den större text- volymen jämfört med ensamtidningar-

na. När det gäller postavgifterna finns inget entydigt samband mellan konkur- rensläge och kostnadspostens storlek. Detta torde till en del kunna förklaras av att vissa grupper innehåller fler efter- middagstidningar än andra och att dessa postdistribuerar endast en mindre del av upplagan.

Gör man en jämförelse mellan antalet anställda enligt tabell 3: 15 och intäkter- na enligt tabell 3: 16, finner man att det främst är de högre personalkostnaderna i förhållande till intäkterna som leder till andratidningarnas sämre resultat. Medan exempelvis de 4 andratidningar— na i grupp 2 hade ca 40 % av de tid- ningsanställda får de blott 34 % av de totala annonsintäkterna och 30 % av upplageintäkterna inom de 4 tidnings- områdena. Detta kan också uttryckas genom att de totala intäkterna sätts *i re- lation till antalet anställda. Intäkten per anställd i grupp 1 är sålunda drygt 50 200 för förstatidningarna men endast 40 000 för andratidningarna. För grupp 2 är läget ungefär detsamma; här har förstatidningarna en intäkt per anställd på ca 51 600 kr. och andratidningarna 40100 kr. per år.

4. 1. Bakgrunden

De undersökningar, som pressutred- ningen låtit utför-a angående strukturut— vecklingen inom svensk dagspress och tidningsföretagens aktuella ekonomisk-a läge, ger en allmän bild som skapar allvarliga farhågor inför den framtida utvecklingen. Dessa farhågor gäller främst möjligheterna att på något längre sikt bibehålla konkurrensen på tidnings- marknaden och en för den demokratiska åsiktsbildningen nödvändig mångsidig- het i pressens politiska sammansätt- ning.

De s-trukturförändringar som inträffat under efterkrigstiden torde i många fall ha varit nödvändiga för att skapa stör- re och mera bärkraftiga företagsenheter. Det kan å andra sidan icke påstås, att företagsnedläggelserna på tidningsmark- naden genomgående inneburit en struk- turrationalisering i den meningen, att det är de minsta företagen som för- svunnit. Utredningen vil-l således fästa uppmärksamheten på att långt mera av- görande än företagsstorleken synes ha varit den konkurrensposition vari tid- ningarna befunnit sig. Av de nedlagda tidningarna har den helt övervägande delen befunnit sig i konkurrensmässigt underläge. Dessa tidningars genomsnitt— liga upplaga är påtagligt större än upp- lagan för många av de tidningar, som inte påverkats av strukturförändring- arna.

Det sagda betyder inte att företags-

KAPITEL 4

Mål och medel för statens tidningspolitik

storleken saknar betydelse för tidning- arnas lönsamhet. Tvärtom synes det va- ra högst önskvärt, att större och mera bärkraftiga företagsenheter skapas för att utnyttja de stordriftsfördelar, som finns att uppnå också inom tidnings- bransehen. Men det i sammanhanget bc- tydelsefulla är att gränslinjen mellan lönsamma och icke lönsamma företag ej går mellan stora och små tidningar utan mellan tidningar med nr konkurrens- synpunkt fördelaktiga positioner och tidningar i konkurrensmässigt under- läge.

Av dessa skäl har strukturutveck- lingen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden. Utanför de tre största städerna kan kon- kurrens endast sägas förekomma i ett 20-tal av landets 90 tidningsområden. Visserligen täcker dessa områden till- sammans med storstadspressen en myc- ket stor del av landets befolkning. Men det ter sig då desto mera väsentligt att konkurrensen inom dessa områden kan bibehållas och att de tidningar, som där finns, ges möjlighet att fortleva. I tidningsmarknadens natur ligger att den är uppsplittrad på många delmarknader med lokal förankring. Möjligheterna att skapa större marknadsunderlag är så- lunda mindre inom tidningsbransehen än i andra branscher. Det är svårt att skapa tillräckligt sammansatta produk- ter, som kan tillgodose de skiftande behoven hos tidningskonsumenter i oli— ka områden. Stora kostnader är dess-

utom i allmänhet förenade med geogra- fisk spridning av tidningar. Det synes därför ofrånkomligt, att tidningsmark- naden — i varje fall med råd-ande tek- niska och demografiska förutsättning- ar — sammansätts av många företag och att dessa företag är förhållandevis små.

Jämsides med företagskoncentratio— nen har dock under efterkrigstiden en utveckling mot större marknader för tid- ningspressen kunnat iakttas. Därmed avses den ökade överspridningen mellan olika konkurrensområden för s. k. pro- vinstidningar samt den snabba ökning- en av vissa storstadstidningars riks— spridning. Såvitt utredningen kunnat konstatera, har emellertid denna ut- veckling inte på något avgörande sätt på- verkat de lokala konkurrensförhållan- dena. Inte heller synes den ha innebu- rit att konsumenternas valfrihet ökat i den meningen, att till deras förfogande står flera tidningar som utgör någor- lunda likartade produkter. Sålunda har den ökade spridningen mellan tidnings- områden-a inte annat än undantagsvis ökat antalet konkurrerande tidningar inom regionen, eftersom en mera bety- dande spridning av tidningar från and- ra utgivningsorter ofta sammanfallit med nedläggning av lokala tidningar, t. ex. i den formen att en lokal tidning inköpts av det företag, som velat göra en inbrytning i tidningsområdet. Där- igenom har överspridningen i stort sett endast ersatt bortfallet av lokal kon- kurrens.

Den ökade konkurrensen mellan tid— ningsområdena synes inte heller betyda, att en konkurrens på »regional» basis ersatt den »lokala» konkurrensen. En mera påtaglig inbrytning i ett annat tid- ningsområde synes ha varit möjlig en- dast när den lokala tidningen är en mer eller» mindre artskild produkt, dvs. har en mycket liten upplaga med exklu-

sivt lokalt innehåll. Denna utgör då i allmänhet ett komplement till den stör- re tidningen. Snarare spåras därför'en tendens till uppkomsten av regiontid- ningar — både av typen storstadstid— ningar och landsortstidningar _— som avancerar mot en regional »monopol— situation», där de kvarvarande lokal- tidningarna bildar små »monopolöar» inom regionen. En uppdelning av mark- naden — både på upplage- och annons- området —— skulle därmed uppstå för dessa regionala och lokala ensamtid— ningar. När det gäller den riksspridda storstadspressen är den genomgående att betrakta som ett komplement till de lokala tidningarna, dvs. den har lett till ökad dubbelläsning.

Utredningen vill understryka, att den för sin del inte betraktar det såsom realistiskt att vänta sig att konkurrens mellan flera tidningar med lokal an— knytning skall kunna skapas på ett stort antal av de orter, där idag endast en tidning utges. De små, lokala ensam- tidningarna utgör för övrigt inte hu- vudproblemet ur strukturell synpunkt, eftersom de i allmänhet synes vara eko- nomiskt bärkraftiga till följd av sin skyddade konkurrensposition. Å andra sidan har utredningen inte heller fun- nit, att strukturutvecklingen på tidnings- marknaden innehåller tendenser som pe- kar mot förstärkt konkurrens och ökad valfrihet för konsumenterna. Möjligen kan den tekniska utvecklingen tillsam- mans med den i takt med ökad folkupp- lysning vidgade intressesfären hos män- niskorna skapa både möjligheter för och behov av en i egentlig mening riks- spridd storstadspress. Inför detta per- spektiv bör dock erinras om att förut- sättningen för att storstadspressen skall kunna erbjuda en tillräcklig mångsidig- het i urvalet är att även dess tidningar består. Av de tio tidningsföretag, som utger tidningar i de tre största städerna,

redovisade emellertid fem betydande underskott på sin rörelse år 1963.

Mot denna bakgrund vill utredningen framhålla, att det väsentliga syftet med en statlig tidningspolitik måste vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningsföretag i inbördes konkurrens. Man bör därvid utgå från att ekonomisk bärkraft inte kan säkerställas utan att större markna- der uppstår för de konkurrerande tid- ningarna. Stödet måste sålunda i första hand ta sikte på att bibehålla och för- stärka den konkurrens som nu förekom- mer på riksplanet samt mellan tidning- ar med regional spridning (s. k. länstid- ningar). Dessa tidningar bör ges resur- ser att nå ett förbättrat ekonomiskt un- derlag genom att utvidga sina markna- der. Den strukturutveckling på tidnings- marknaden, som möjliggör valfrihet för konsumenterna och mångsidighet i opi- nionsbildningen, måste enligt utredning- ens mening ta form av en ökad kon- kurrens på regional basis mellan tid- ningarna. Storleken av de områden, inom vilka konkurrens mellan två eller flera tidningar kan ske till villkor som ger dem ekonomisk bärkraft, varierar givetvis med befolkningstäthet och and— ra faktorer. Någon generell formel kan därför inte anges för den marknadsstor— lek, som i det enskilda fallet ter sig op- timal — en omständighet av betydelse för valet av medel för ett statligt tid- ningsstöd. Enligt utredningens mening är dock de nuvarande spridningsområ- dena i allmänhet för små. Uppgiften för tidningsstödet kan således inte vara att bibehålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden och att säkerställa existensen av varje i dag utgiven tid- ning, oberoende av dess storlek och marknadsmässiga förutsättningar. I stäl- let bör en strukturrationalisering kom- ma till stånd, som ökar antalet bärkraf- tiga tidningsföretag inom varje kon-

kurrensområde. Även om en fortsatt fö- retagskoncentration inte kan undvikas. får den inte som hittills i många fall skett eliminera den fria konkurrensen. Den måste i stället skapa förutsättningar för en ökad konkurrens.

En av de negativa konsekvenserna av den företagskoncentration som ägt rum på tidningsmarknaden har varit de be- gränsningar, som inträtt i konsumenter- nas valfrihet. Förutsättningen för att en sådan frihet skall existera är att män- niskorna har tillgång till ett antal tid- ningar, som är någorlunda homogena i fråga om bevakning och återgivning av nyheter, politisk debatt och _ inte minst — annonsering, var-igenom de kan betraktas som likartade produkter. För att denna homogenitet skall uppstå, mås- te tidningarna i allmänhet ha samma geografiska intressesfär och nyhetstäck— ning. Det betyder inte att tidningarna måste utges på samma ort, endast att de- ras konkurrensområd-en sammanfaller. En koncentration på tidningsområdet, som innebär att tidningar med dessa egenskaper minskar -i antal, måste kraf— tigt beskära konsumenternas möjlighe- ter att välja informationsorgan.

Givetvis kan konsekvenserna av mins- kad frihet i konsumtionsvalet och/eller försämrade informationsmöjligheter in- te fysiskt mätas. Människornas behov av information med lokal anknytning. av levande kontakt med den omgivande verkligheten, har dock manifesterats på olika sätt. I vårt land har det bl. a. skett genom framväxten av lokala ny- hetsorgan av annonsbladets karaktär; en tendens som gjort sig gällande fram- för allt i vissa storstäder. I Storbritan- nien, där tidningskoncentrationen gått avsevärt längre, är denna tendens fullt skönjbar. »

Strukturförändringarna inom tid- ningsbransehen avspeglas inte på något påtagligt sätt i de förskjutningar som

inträffat i dagspressens politiska sam- mansättning. Den största förändringen består av den ökade andel av totalupp- lag-an, som tillförts socialdemokratisk press, vilket helt år en följd av Lands- organisationens förvärv av Stockholms- Tidningen och Aftonbladet. Motsvarande minskningar av upplageandelen har för- delats ganska jämnt över övriga partiers press med undantag för högerpressen vars andel är oförändrad. Orsaken till att höger- och folkpartipressens andelar inte påverkats i större utsträckning _— trots det stora antalet nedlagda höger- och folkpartitidningar och trots att två stora folkpartitidningar blivit socialde- mokratiska — torde vara två. Dels har upplagorna i de nedlagda tidningarna varit förhållandevis små (vilket inte gäller de under 1950-talet nedlagda so— cialdemokratiska tidningarna Morgon- tidningen och Aftontidningen) dels har dessa partiers tidningar, som genomgå— ende befinner sig i gynnsamma konkur- renspositioner, haft betydande upplage- ökningar (särskilt folkpartiets storstads- press).

Icke desto mindre har strukturutveck- lingen och marknadssituationen inom _tidningsbranschen skapat ett läge, där

riskerna för en kraftig beskärning av den politiska åsiktsbildningens mångsidig- het ter sig påtagliga. De två partier, so- cialdemokratin och centerpartiet, vars andel av den samlade upplagan är minst i förhållande till deras röstm'ässiga stor- lek, representeras i dag huvudsakligen av andratidningar, dvs. tidningar i kon- kurrensmässigt underläge som endast med stora ekonomiska svårigheter kan leva vidare. Skulle den framtida struk- turutvecklingen få samma innehåll som hittills, betyder det att dessa menings- riktningars möjligheter att göra sina röster hörda i den politiska debatten starkt reduceras eller helt utplånas.

Inför detta perspektiv finns det an-

ledning att ställa frågan vilken bety- delse dagstidningarna har för den poli- tiska åsiktsbildningen. Ibland framföres sålunda uppfattningen, att denna bety- delse är ringa och att andra media, främst televisionen, är avgörande för opinionsbildningen. Denna uppfattning brukar stödja sig på det i och för sig riktiga förhållandet, att tidningarnas ledarsidor och kommenterande avdel- ningar endast har ett fåtal läsare. De in- vändningar som kan riktas mot detta resonemang är bl. a. två.

För det första har genom olika under- sökningar konstaterats att tidningarnas kommenterande avdelningar visserligen läses av ett litet antal människor men att dessa utgör viktiga instrument för den politiska åsiktsbildningen i sina respektive miljöer. Det har sålunda vi- sat sig att tidningarna för de 5. k. opi- nionsförmedlarna utgör (len viktigaste informationskällan. De politiskt aktiva och intresserade medborgarna är inte bara den grupp, som mer än andra låser tidningarnas ledarsidor och övriga po- litiska information; de bildar också kär- nan i partiernas lokala politiska arbete.

För det andra sker politisk opinions- bildning och -påverkan 'inte bara på tid- ningarnas ledarsidor. Av väsentlig be- tydelse är också urvalet av nyheter och behandlingen av politiskt nyhetsmate- rial. Den dagliga påverkan som upp- står via en tidnings »ans-ikte» — dess urval av politiska händelser, dess be- skrivning av skeendet i samhället och den ständigt pågående debatt mellan meningsriktningar och idéer, som föres också på nyhetssidorna — bör inte un- derskattas vid bedömningen av tidning- arnas roll i opinionsbildningen. Den- na påverkan behöver långtifrån vara re— sultatet av en medveten »politisering» av nyheterna — vilket kan anses höra till undantagen — utan blir en följd av skiftningar i de enskilda tidningarnas

intresseinriktning och samhällsuppfatt- ningen hos dess medarbetare. Den behö- ver således inte följa någon given par- tilinje men måste ändå antas i en eller annan riktning forma den samhällsbild, varpå tidningarnas läsare bygger sin politiska uppfattning.

Frånvaron av debatt i en politiskt mångsidig tidningspress, där menings- skiljaktigheter och intressemotsättning- ar blo-ttas, måste dessutom antas mins- ka den politiska orienteringen hos med- borgarna. Dessa risker ökar om den enda kvarstående tidningen avstår från behandling av kontroversiellt politiskt stoff. Tidningens övervakande funktion i det politiska livet kan med andra ord te sig mindre angelägen när den, såsom enda tidning i bygden, skall täcka alla intressegrupper och meningsriktningar. Förutsättningen för riktig politisk in- formation hos medborgarna är att me- n-ingsbrytningar mellan tidningarna återspeglar politiska meningsskiljaktig- heter på det rikspolitiska eller lokalpoli- tiska planet. I den meningen blir från- varon av partipolitisk ås-iktsbildning i tidningarna till men för hela vårt poli- tiska liv.

Dessa olika hypoteser om konkurren- sens betydelse för konsumenternas val- frihet och åsiktsbildningen i det demo- kratiska samhället utsättes givetvis för en rad modifikationer vid konfronta- tionen med verkligheten. Effekten av förekomsten respektive frånvaron av konkurrens måste således antas variera från fall till fall. Enligt utredningens mening måste man dock utgå från att konkurrens skapar bättre och slagkraf— tigare tidningar till gagn för såväl tid- ningarnas läsare som det politiska livet. I motsatt fall skulle de förutsättningar varunder tidningarna arbetar i ett grundläggande avseende skilja sig från de lagar som styr all annan ekonomisk aktivitet.

Mot denna bakgrund bedömer utred- ningen det såsom allvarligt, att de eko- nomiska svårigheterna inom tidnings- bransehen koncentreras till de företag, som i dag utgör ena hälften av de kvar- stående konkurrerande enheterna på tidningsmarknaden, dvs. de som här benämnts andratidningar. Den analys av tidningsföretagens ekonomi, som re- dovisas i bil. 1 och kap. 3, ger däremot inte vid handen att det ekonomiska lä- get inom branschen generellt sett skulle vara dåligt. Den genomsnittliga lönsam- heten är visserligen förhållandevis låg. Men dels påverkas genomsnittet av för- lustföretagen, dels är tidningsföretagen i allmänhet små (varvid deras lönsam— het väl kan jämföras med lönsamheten hos företag i motsvarande storleksklas- ser inom andra branscher). Anledning- en till denna markanta uppdelning av branschen i vinst- och förlustföretag är, såsom tidigare betonats, konkurrensför- hå'lllwandenas avgörande betydelse för tid- ningsrörelsens ekonomiska resultat.

Tidningsbranschens ekonomiska pro— blematik kan således sägas vara av strukturell art. Av totalt ca 115 företag, som utger tidningar med minst 2 num- mer per vecka, sviktar den ekonomiska bärkraften hos ungefär en fjärdedel. Även om de inte samtliga i dagsläget redovisar förluster och således för sin fortsatta utgivning är direkt beroende av kapitaltillskott utifrån, är deras eko- nomiska situation dock sådan, att utgiv- ningen på längre sikt äventyras.

Enligt utredningens mening är det ett vitalt intresse för det demokratiska sam- hället att rätten till fri opinionsbildning och rätten för olika meningsriktningar att sprida sina åsikter inte göres illuso- risk genom ekonomiska hinder att ut- nyttja tryckfriheten. De ekonomiska för- hållanden som råder på tidningsmark- naden har skapat ett läge, där dessa rättigheter hotas. Det avgörande är där-

vid att inga tecken kan spåras, som ty- der på att de i denna riktning verkande krafterna skulle avta och någon form av balans uppstå. De utförda undersök- ningarna visar, att de i konkurrenshän- seende underlägsna tidningarna inte av egen kraft kan häva sitt underläge. En fortsatt tidningsdöd synes sålunda ound- viklig om inga åtgärder vidtas.

Gentemot uppfattningen att samhäl- let genom direkt stöd bör ingripa i tid- ningsbransehens ekonomiska förhållan- den har vissa invändningar riktats. Vad man främst vänt sig mot är att detta stöd skall kunna vara selektivt, dvs. inte vara helt neutralt med avseende på tidningsföretagens inbördes förhållan- den och konkurrenslåge. Utredningen vill redan nu framhålla _ såsom kom- mer att framgå av den följande analysen av tidningspolitikens medel _ att ingen stödform är helt neutral i dessa avse— enden. Varje hittills existerande eller diskuterad form för statens tidningsstöd har konsekvenser -i en eller annan rikt- ning för företagens inbördes läge. Ut- redningen vill dock närmare motivera, varför den anser att selektiva stödfor- mer bör kunna övervägas.

Bland de invändningar, som riktats mot statliga subventioner till tidnings- företag, återfinnes två motsatta argu- ment. Enligt det ena är subventioner gagnlösa, därför att en rad företag ned- lagts trots att de erhållit subventioner. Enligt det andra är statliga subventio- ner farliga, därför att de kommer att ha kraftiga effekter på företagens inbördes läge och snedvrida konkurrensen till den grad, att i dag bärkraftiga företag kommer att gå under när de möter kon- kurrens från subventionerade företag.

Utredningen kan inte finn-a annat än att båda dessa argument innebär kraf- tiga överdrifter åt var sitt håll. Konkur- rensen på tidningsmarknaden erhåller, såsom tidigare redovisats i kap. 3, av

flera skäl en särprägel. Det viktigaste skälet är att tidningarna säljer sin pro- dukt på två marknader, dvs. upplage- och annonsmarknaden. Den upplage- mässigt större tidningen har därvid en bättre intäktsposition inte bara till följd av sin större upp—laga utan också genom en motsvarande dominans på annons- marknaden. Eftersom annonsintäkterna svarar för den ojämförligt största delen av tidningarnas intäkter, är det dess- utom denna intäktspost som avgör skill- naden i ekonomiska förutsättningar mel- lan första- och andratidningar. Däremot är kostnaderna till allra största delen beroende av insatserna för produktion och försäljning på upplagemarknaden.

Det betyder att kostnadsläget mellan konkurrerande tidningar, som framstäl- ler ungefär likartade produkter, företer mycket mindre avvikelser än intäkts— läget. Den mindre tidningen har dess- utom i allmänhet högre framställnings- kostnader per upplageenhet än den stör— re tidningen till följd av den höga an- delen fasta kostnader. Därtill kommer att tidningens dubbla karaktär av an- nons- och nyhetsorgan försätter den större tidningen i en stadigt uppåtgå- ende rörelse via den s. k. upplagespi- ralen. Det innebär att ett övertag på ex- empelvis annonsmarknaden attraherar flera abonnenter som i sin tur framkal- lar mera annonser 0. s. v. Däremot kan den mindre tidningen endast med stora ansträngningar undgå att hamna i spi- ralens nedåtgående rörelse.

Vad beträffar invändningen att stat- liga subventioner skulle innebära att konkurrensförhå-llandena helt omkasta- des, måste man enligt utredningens me- ning utgå från att det skulle krävas mycket stora kapitaltillskott till den en- skilda tidningen för att ändra de ovan redovisade konkurrensbetingelserna. En tidnings konkurrensmedel är i stort sett tre: produktens innehåll och ut-

formning, distributionssättet och _ i viss mån _ en aktiv försäljning på an- nons- och upplagemarknaden. Men även om den tidning, som befinner sig i kon- kurrensmässigt underläge, skulle kun- na i alla dessa tre avseenden överträffa konkurrenten, kommer det att kräva stora insatser och ta lång tid. För det första är det förenat med mycket stora kostnader att vända den s. k. upplage- spiralen, dvs. höja upplagan i ett läge när annonserna saknas. För det andra är det inte säkert att en tidning med liten upplaga omedelbart får reaktioner inför en upplageökning i form av sti- gande annonsintäkter. Och i sådant fall undergrävs snabbt dess ekonomi. För det tredje torde man kunna utgå från att efterfrågan på tidningsmarknaden en- dast med betydande tröghet reagerar in- för försäljningsansträngningar, när de innebär att en del av konkurrentens marknad måste erövras. Människor by— ter antagligen inte tidning med samma lätthet som de kan förändra övriga kon- sumtionsvanor. En mycket väsentlig del av tidningarnas 'försäljningspolitik torde sålunda vara att skapa »märkestrohet», dvs. att ge sin produkt en särprägel som gör byte av tidning till ett brott mot inpräglade vanor och intressen. Enligt utredningens mening är det inte realis- tiskt att räkna med subventioner av så- dan omfattning, att den mindre tid- ningen helt kan sätta samtliga dessa faktorer ur spel. Dessutom kommer de redan utgående subventionerna i hög grad de större tidningarna till godo.

Å andra sidan förefaller det inte tro- ligt, att subventioner till tidningsföre- tag skulle vara gagnlösa eller t. o. m. för- sämra en tidnings möjligheter att över- leva konkurrensen från en större tid- ning. En sådan effekt torde inte kunna härledas ur det förhållandet, att ett an- ta-l nedlagda företag erhållit subventio- ner, eftersom orsaken till nedläggningen

tvärtom varit att subventionerna indra- gits. I själva verket är det de subventio- ner, som utgått och utgår från organisa- tioner, företag och enskilda, som svarar för att i dag konkurrens i en rad fall ännu förekommer på tidningsmarkna— den. Såsom framgått av kap. 2 har inte minst de politiska partierna här bidra— git med betydande belopp. Det gäller särskilt den socialdemokratiska pres- sen, som redan från början dominerades av tidningar i konkurrensmässigt un- derläge. Trots detta har huvuddelen av de socialdemokratiska tidningarna kun- nat bestå och i flera fall utvecklats till bärkraftiga företag.

I anslutning till de två ovan relatera— de invändningarna mot statliga tid- ningssubventioner har också hävdats, att orsaken till den dåliga lönsamhe- ten hos andratidningarna är att dessa företag inte drivs rationellt. Subventio- ner skulle därmed ytterligare uppmunt- ra en extensiv utgiftspolitik och sålunda göra ont värre. Detta påstående i sin ge- nerella form styrks inte på någon punkt av det material, som insamlats och stu- derats av utredningen. Andratidningar- na har visserligen i genomsnitt ett högre kostnadsläge än vissa andra tidningar av samma storlek. Men detta förklaras mer än väl av att dessa senare tidningar är ensamma inom sina konkurrensom- rålden. Andratidningarnas högre kostna- der beror således, såsom även tidigare utvecklats, på att de av konkurrensskäl tvingas att framställa en produkt som är någorlunda likvärdig med den större konkurrentens. Det innebär också i många fall en dyrbararc distributions- apparat än ensamtidningen behöver ut- veckla.

Dessutom tvingas andratidningen att på ett helt annat sätt än förstatidning- en arbeta med aktiv försäljning och av- sätta personal för prenumeran-tförvärv- ning och annonsackvisition. Med tanke

på att den måste slå ut sina fasta kost- nader på en betydligt mindre upplaga än den konkurrerande större tidningen, är det snarare ägnat att förvåna att and- ratidningarnas styckekostnader inte i ännu högre grad än vad som är fallet ogynnsamt avviker från förstatidningar- Utrymmet för kostnadsnedskär- ningar i andratidningsföretagen måste således antas vara ytterst begränsat. Om större besparingar skall kunna göras måste de gälla sådana egenskaper hos tidningen, som direkt berör dess kon- kurrenskraft: försämrad distribution, innehålls— och kvalitetsmässiga beskär- ningar av produkten eller övergång till färre utgivningsdagar. Särskilt det se— nare har för många mindre tidningar i skyddade konkurrenspositioner, dvs. ensamtidningar, visat sig vara synnerli- gen lönsamt. För den tidning, som har att direkt möta lokal konkurrens, måste det däremot antas kraftigt begränsa dess upplaga och därmed dess inkomster.

Ytterligare ett argument mot subven- tioner skall beröras. Det bygger på en annan förklaring till skillnaden i lön- samhet mellan olika tidningar än den utredningen redovisat. Företagskoncen- trationen och tidningsdöden påstås så- lunda vara ett resultat av tidningskonsu— menternas värderingar; det skulle fin- nas en benägenhet hos tidningskonsum- tionen att riktas mot ett enda organ. Koncentrationen uppfattas med andra ord som en strukturrational-isering, där de »bästa» tidningarna överlever, me- dan de »sämsta» försvinner _— allt i enlighet med konsumenternas värde- ring av vad som är bra och dåliga tid- ningar. Denna beskrivning av marknads- mekanismen kan emellertid inte vara riktig. All erfarenhet visar att en tid- nings framgång eller misslyckande inte primärt sammanhänger med hur många läsare den har utan med dess konkur- renssi't'uation. En hänvisning till kon-

HHS.

sumenternas värderingar förklarar inte varför förlustföretagen ofta har mång- dubbelt flera läsare än de vinstgivande små ensamtidningarna.

Hänsyn till konsumenternas värde- ringar är i stället, som tidigare betonats, ett argument för statliga subventioner. De hundratusentals människor, som ge- nom sitt konsumtionsval visat, att de föredrar en viss tidning trots att den går med förlust, ges härigenom fortsatt valfrihet. Kravet på frihet i konsum- tionsvalet måste i detta sammanhang tillmätas en särskild vikt.

Utredningen vill sammanfattningsvis anföra, att dess studium av olika for- mer för ett statligt tidningsstöd haft följande utgångspunkter. Med tanke på tidningarnas betydelse för samhällsde- batt och opinionsbildning är det av största vikt, att dagspressens politiska mångsidighet kan bibehållas och helst förstärka-s. Riskerna för en accelererad utveckling mot ett läge, där den fria konkurrensen och en mångsidig politisk opinionsbildning på tidningsmarknaden mer eller mindre upphör, synes vara högst påtagliga. Skall denna utveck- ling hejdas, måstc tidningsstödet få en sådan utformning, att det också möj- liggör en utjämning av de skillnader i konkurrensbetingelser, som nu av olika skäl ej kan avlägsnas genom marknads- krafterna. Det betyder, att en väsentlig del av stödet bör kanaliseras till andra- tidningarna, så att den existerande kon- kurrensen bibehålles och utvidgas till större områden. Stödet bör dessutom få en sådan form, att det möjliggör kon- centrerade insatser för såväl upprust- ning och konsolidering av existerande tidningar som etablering av nya tid- ningar.

4. 2. Den indirekta beskattningen

Dagstidningar är för närvarande befria- de från allmän varuskatt (omsättnings-

skatt). Företagens kostnadssida påver- kas sålunda av omsättningsskatt endast i den utsträckning i tidigare försälj- ningsled beskattade varor inköpes. För de väsentligaste råvarorna i tidnings- produktionen (papper, tryckfärg, kli- chéer etc.) gäller, att de ej belastas av varuskatt. Uppgifter om den kostnads- effekt som via omsättningsskatten för närvarande uppstår i tidningsbransehen, totalt eller för enskilda företag, finns ej tillgängliga. Med hänsyn till att inköp av skattepliktiga varor främst torde ske i samband med nyanskaffningar av ma- skiner, inventarier etc., bör omsättnings- skattens kostnadseffekt dessutom förete betydande variationer både i tiden och mellan enskilda företag. Enligt det för- slag om höjning av omsättningsskatten med 3 procentenheter, som framlagts i 1965 års statsverksproposition, undan- tas för övrigt företagens inköp av in- ventarier och maskiner från verkning— arna av skattehöjningen.

För utredningen, som har att under- söka behovet av ytterligare stöd till tid- ningspressen, skulle det mot denna bak- grund i och för sig inte finnas någon anledning att vidare beröra varuskatten. Skäl föreligger dock att ägna frågan ett visst studium. Allmänna skattebered- ningen har sålunda i sitt förslag om mer- värdeskatt utgått från att tidningarnas omsättning skall beskattas (till den del den icke består av annonsintäkter). I anslutning härtill har reservationsvis i beredningen andra förslag framförts: dels fullständig skattebefrielse av dags- tidningar (vilket till följd av mervärde- skattens konstruktion innebär att även nuvarande skattebelastning upphör) dels en begränsad beskattning av tid- ningarna via en särskild pappersskatt. Dessutom bör en värdering ske av om- sättningsskattens betydelse för tidning- arnas ekonomi och marknadsförhållan- den med hänsyn till den avvägning mel-

lan olika stödformer, som kan aktuali- seras.

Allmänna skatteberedningens förslag rörande beskattningen av tidningsföre— tagens omsättning innebär att skatt skall erläggas för samtliga intäkter med un- dantag för intäkter från annonsuppdrag och annonsförmedling. Ingående skatte- helastning i annonsverksamheten blir av- dragsgill och dras av från skatten på före- tagets omsättning exkl. annonsintäkter.

Såsom framgått av det föregående kan frågan om hur tidningarnas kostnads- läge påverkas av en övergång till mer- värdebeskattning resp. införandet av skatteplikt för tidningsföretagens om- sättning inte besvaras i kvantitativa ter— mer. Vissa hållpunkter finns dock för att bedöma hur det relativa priset på tidningar i förhållande till andra varor

& l i

skulle komma att påverkas vid en sådan ; övergång. Förutsättningen är då, att om- sättningsskatten i dess helhet övervält- ras i priset på samtliga varor.

Vid nuvarande indirekta skattesystem har dagstidningarna en skattefördel i förhållande till producenterna av de flesta nyttigheter, som inköpes av hus- hållen. Införandet av skatteplikt även för dagstidningarnas omsättning bety- der, att denna skattefördel upphör. Pri— set på dagstidningar måste således hö- jas procentuellt mera än andra varupri- ser vid en allmän och fullständig skatte- övervä-ltring i priserna.

Exempel: Antag att man vid en viss prisstruktur inför en omsättningsskatt på 6 %, som höjer priset på tidning- ar med 2 % och med 6 % på övriga, . icke skattebefriade varor. Sedan denna nya prisstruktur etablerats, höjes om- sättningsskatten till 10 %. Vid fullstän- dig övervältring kommer priset på tid- ningar att stiga med 7,8 % (från index 102 till 110) och gen-omsnittspriset på övriga varor med' 3,8 % (från index 106 till 110).

Detta starkt förenklade resonemang ger naturligtvis inget underlag för slut- satser om hur mycket efterfrågan på dagstidningar kan komma att minska som följd av en relativ prisförskjutning. Dessutom måste hänsyn tas till andra samtidigt inträffande händelser,som kan påverka det relativa priset i motsatt riktning. Särskilt gäller detta de fakto- rer, som avgör möjligheterna att i olika branscher helt eller delvis övervältra en indirekt skattehöjning. För tidning- arnas del existerar åtminstone i teorin möjligheten att övervältra skattehöjning- en på annonspriserna. Enligt skattebe- redningens förslag skattebefrias annon- serna helt. I detta fall uppstår således utrymme för annonsprishöjningar av samma procentuella storlek som skatte- höjningen för övriga varor och tjänster utan att det relativa kostnadsläget för annonsköparna förskjutes till annon— sernas nackdel. Alternativt kan vid oför- ändrade annonspriser och därmed lägre annonskostnader i förhållande till and- ra försäljningsmedia en efterfrågeök- ning på annonser uppstå, som gör det möjligt för tidningsföretagen att bära en del av skattehöjningen utan övervält- ring i tidningspriset.

I allmänna skatteberedningens betän- k-ande framföres reservationsvis ytterli- gare två förslag ang. den indirekta be- skattningen. Det ena förslaget innebär, att tidningsföretagen skall erhålla be— frielse från all beskattning av omsätt- ningen. De skall dessutom av staten er- hålla restitution av de skatter, som er- lagts vid inköp av redan beskattade va- ror och tjänster. I förhållande till dags- läget betyder detta, att tidningsföreta- gen befrias även från de indirekta skat- ter, som de nu betalar vid investeringar och vissa inköp. Därigenom ökas tid- ningarnas skattefördel i förhållande till andra konsumtionsvaror. (Enligt det tidigare återgivna exemplet skulle där-

vid tidningspriset kunna sänkas med 2 % medan övriga varupriser stiger med ca 4 %.)

Enligt det andra förslaget skall dags- tidningarnas beskattning vid övergången till mervärdeskatt anpassas så, att skat- tebelastningen i stort sett motsvarar den nuvarande belastningen från allmänna varuskatten. Tidningarnas omsättning skattebefrias men restitution medges ej för den omsättningsskatt, som utgår på tidningarnas inköp av papper.

Tidningskonsumtionen

Motiven för att undanta dagstidningarna från den allmänna varuskatten angavs av 1952 års kommitté för indirekta skat- ter vara av dels skatteteknisk, dels prin- cipiell art. Särskilt åberopades den om- ständigheten att tidningspressen i de flesta länder, som infört konsumtions- beskattning, undantagits från dylik be- skattning.

De rent skattetekniska motiven för en särbehandling av tidningspressen synes förlora i styrka vid mervärdebeskatt- ning enligt vad som framhålles av skat- teberedningens majoritet liksom av re- servanterna. Majoritetens uppfattning att tidningarna inte bör undantas från mervärdebeskattningen har i första hand en skatteteknisk motivering. En slopad skattefrihet för nu från skatte- plikt undantagna publikationer men med bevarad skattefrihet för annonser har sålunda enligt beredningens mening be- stämda fördelar ur skatteteknisk syn- punkt. Såsom ytterligare skäl framhål- ler beredningen svårigheterna att finna en sakligt berättigad gränsdragning mel- lan olika nyhets- och kulturmedi-a — dagspress, veckopress, fackpress, böc- ker, radio och television. En i möjli- gaste mån enhetlig behandling i beskatt- ningshänseende av dessa media är en- ligt beredningens mening nödvändig. Uppfattningen att de skattetekniska

övervägandena snarast talar för en ut- sträckning av omsättningsskatten till att omfatta även dagstidningarna motsäges ej av reservanterna. Deras förslag att helt eller delvis undanta tidningarna från mervärdeskatten synes såsom bä— rande skäl ha syftet att bibehålla tid- ningarnas nuvarande förmånsställnving inom konsumtionsbeskattningen.

Från pressutredningens utgångspunk— ter är den sistnämnda aspekten på tid— ningspressens beskattning av mera pri- märt intresse än den skattetekniska. Ett fortsatt undantaganvde från omsättnings- skatt måste — särskilt i samband med en skärpning av den allmänna konsum- tionsbeskattningen -— ses som ett led i en strävan att upprätthålla konsumtio- nen på detta område genom att ge den skattemässiga fördelar i förhållande till annan konsumtion. Såsom tidigare an- förts är det svårt att ange betydelsen för tidningarnas ekonomi i allmänhet av denna skatteförmån, eftersom kunskap saknas om möjligheterna att utan efter- frågeminskning övervältra eventuella skattehöjningar i tidningspriset. En an- nan faktor av betydelse i sammanhanget är de gynnsamma verkningar som enligt skatteberedningens förslag kan uppstå för tidningarnas ekonomi i och med att priset på olika rekl—ammedia och andra försäljningsmetoder kommer att förskju- tas till annonsernas förmån. Den all- männa presumtionen bör dock vara, att tidningskonsumtionen påverkas i nega- tiv riktning, om den nuvarande skatte- fördelen försvinner, medan påverkan går åt andra hållet, om skattefördelen förstärkes, vilket skulle ske enligt båda de reservationsvis framförda förslagen till mervärdebeskattning av tidningar.

StmktureEekter

Diskussionen av konsumtionsbeskatt— ningens plats bland olika medel för

samhällets stöd till dagstidningarna kan dock icke slutföras utan att uppmärk- samhet ägnas frågan hur indirekta skat- teförmåner påverkar strukturen på tid- ningsmarknaden, dvs. konkurrensför- hållandet mellan tidningarna i allmän- het och den ekonomiska situationen för de mindre bärkraftiga tidningarna i synnerhet. Eftersom pressutredningens syfte bl. a. är att söka metoder för att motverka en för konkurrensen skadlig koncentration på tidningsmarknaden är denna frågeställning av särskilt intresse.

Av utredningens undersökningar an- gående dagstidningarnas ekonomiska läge framgår, att situationen ingalunda är likartad för de olika tidningsföreta- gen. Tidningsföretagens vinster uppvi- sar en betydande spridning. En rad bär- kraftiga tidningsföretag finns således. För deras del är skälen för ett generellt stöd till tidningskonsumtion inte helt självklara.

Vidare framgår, att det ekonomiska resultatet i tidningsföretagen inte gene— rellt sett förbättras, när omsättningen växer. Detta gäller i varje fall för den del av omsättningen, som beror av upp- lageintäkterna. Tidningar med samma upplaga uppvisar sinsemellan stora va- riationer i fråga om ekonomisk avkast- ning. Man kan således återfinna uppla- gemässigt stora tidningar, som går med förlust, och små tidningar, som har en stark ekonomisk ställning. Däremot vi- sar ett studium av sinsemellan konkur- rerande tidningar, att den ekonomiskt starkare tidningen också har större om- sättning, i form av såväl upplage— som annonsintäkter, än den eller de tidning- ar inom konkurrensområdet, som har en ekonomiskt svagare ställning.

Ett samhälleligt stöd till dagstidning- arna i form av befrielse från omsätt- ningsskatt innebär att stödets absoluta storlek växer med det enskilda företa- gets omsättning. Detta behöver i enlig—

het med vad ovan sagts inte innebära att det statliga stödets tyngdpunkt, mätt i kronor, förläggs till de mest bärkraftiga tidningarna. Däremot torde stödets för- delning mellan konkurrerande tidningar vara sådan, att de största beloppen till- faller dem som hävdat sig väl på mark- naden. Om stödets syfte inte endast är att allmänt stimulera tidningskonsum- tion utan även att motverka koncentra- tionstendenser och möjliggöra en diffe- rentierad tidningspress, ter sig därför ett enbart till omsättningen anknutet stöd mindre ändamålsenligt.

Detta resonemang har emellertid i första hand giltighet, när det är fråga om att i ett läge, där tidningarnas omsätt- ning beskattas, helt eller delvis upphäva beskattningen. Leder skattesänkningen till motsvarande prissänkningar förbätt— ras tidningarnas ekonomiska läge endast i den mån prissänkningen stimulerar tid— ningskonsumtionen i allmänhet. Hur en dylik konsumtionsökning skulle förde- las mellan de konkurrerande tidningar- na är svårt att förutsäga. Det finns dock knappast någon anledning att anta, att en eventuellt pågående koncentrations- tendens skulle avbrytas, eftersom pris— förhållandet mellan konkurrerande tid- ningar inte påverkas. Skulle skattesänk- ningen inte utnyttjas för prissänkning- ar, följer å andra sidan att den största intäktsökningen tillfaller tidningarna med den största omsättningen.

Förutsättningarna är delvis annor- lunda om ett redan utgående stöd av- lägsnas genom en skattehöjning. Över- vältras skattehöjningen helt i priserna för samtliga tidningar, behöver konkur- renssituationen i och för sig inte påver- kas. Det beror på prishöjningens verk— ningar för tidningskonsumtionen. Det är därvid tänkbart, att en konsumtions- minskning förstärker koncentrations- tendenserna genom bortfall av »duhbel- läsning» och därmed av upplaga för de i

konkurrenshänseende svagare tidning— arna. Hänsyn måste dessutom tas till de skillnader, som kan föreligga i fråga om tidningsföretagens möjligheter att övervältra skatten i andra priser än tid- ningspriset. Såsom tidigare framhållits ökar dessa möjligheter, om annonsin- täkterna även i fortsättningen befrias från omsättningsskatt. Förutsättningar- na för en dylik övervältring måste vara avsevärt bättre för den i konkurrens- hänseende starka tidningen med stor hushållstäckning och ett i utgångsläget lågt annonspris per hushållsenhet. För— skjutningar i tidningsprisernas relatio- ner kan därvid uppstå med ytterligare skärpning av de ojämna konkurrensbe— tingelserna som följd.

De ovan förda resonemangen hänför sig närmast till konsekvenserna av in- förandet av skatt på tidningsföretagens totala omsättning resp. på den del av omsättningen, som är hänförlig till upp- lageintäkter (enligt skatteberedningens förslag). Andra alternativ för tidnings- företagens indirekta beskattning är ock- så tänkbara. I en reservation till all- männa skatteberedningens förslag fram- föres tanken, att nyhetstidningarna vid övergången till mervärdebeskattning skall undantas från omsättningsskatt medan däremot någon avdrags- och res- titutionsrätt inte skall gälla för den mer- värdeskatt, som kommer att utgå på tid- ningspapper.

Såsom tidigare anförts saknas infor- mation om den nuvarande indirekta be— skattningen av nyhetstidningar såväl i fråga om den totala skattebördan som dess fördelning mellan enskilda företag. I och för sig bör ett visst samband mel- lan total omsättning och skattebelast- ning råda. Det kan å andra sidan mot- verkas av sambandet mellan skattebe- lastningen och företagets investerings- utgifter.

Verkningarna av en särskild pappers-

skatt är avsevärt lättare att klarlägga, såvitt avser skattebördans fördelning mellan tidningar av olika storlek och i olika konkurrenslägen. Förbrukning— en av tidningspapper har sålunda ett klart positivt samband med såväl upp- lagans storlek som annonsvolymen (se bl. a. avsnitt 7 nedan). Det betyder att pappersskatten kan ses som en i viss mån progcssiv skatt på tidningsföreta- gens totala omsättning. Vid en given upplageintäkt ökar dessutom skattebe- lastningen med växande annonsvolym. Jämfört med den av skatteberedningens majoritet föreslagna mervärdeskatten skulle en pappersskatt avsevärt mera entydigt påverka konkurrensförutsätt- ningarna till de mindre tidningarnas förmån. I den mån pappersskatten över- vältras i höjda tidningspriser bör in— täktsläget för dessa tidningar förbättras. Å andra sidan föreligger samma osäker- het rörande innebörden av eventuella återverkningar från pappersskatten på tidningarnas annonspriser, som ovan re- dovisades beträffande effekten av om- sättningsskatt på tidningar över huvud.

Slutligen bör erinras om att den av skatteberedningen föreslagna partiella beskattningen av tidningsföretagens om- sättning också kan genomföras på det motsatta sättet, dvs. så att omsätt— ningsskatten endast omfattar annonsin- täkten. Det betyder, att den prisfördel som tidningsannonsering för närvaran- de kan antas ha i förhållande till andra reklam- och försäljningsåtgärder skulle upphöra. Såsom framgått av intäktsana— lysen i kap. 3., torde skattebelastningens fördelning mellan tidningsföretagen bli ungefär densamma som vid en beskatt— ning av övrig omsättning. Detta gäller i första band inom gruppen landsorts- tidningar med utgivning minst 6 dagar i veckan, eftersom fördelningen annons— intäkter—upplageintäkter är relativt oberoende av såväl upplaga som konkur-

rensposition. Däremot skulle vid denna konstruktion av omsättningsskatten en något större del av omsättningen be- skattas för de mindre tidningarna —— särskilt sådana med färre antal utgiv- ningsdagar — till följd av att andelen annonsintäkter av totalintäkten här är förhållandevis stor.

De strukturella verkningarna av en skatt på annonsomsättningen torde helt bero av annonsörernas reaktioner inför den annonsprishöjning, som torde följa. Reagerar de med en efterfrågeminsk- ning, som främst drabbar andratidning— arna, kan detta medföra en skärpning av skillnaden i konkurrensbetingelser.

Sammanfattningsvis kan följande om- dömen anges om den indirekta beskatt— ningens betydelse SOlll stödform. En fortsatt befrielse från omsättningsskatt kan givetvis inte förhindra nya tid- uingsnedläggelser. Befrielsen från om- sättningsskatt innebär en subvention, som växer med tidningens omsättning. Den betyder således i kronor mest för tidningarna med de största upplagorna och de största annonsintäkterna.

Införandet av omsättningsskatt i en eller annan form på dagstidningar in- nebär å andra sidan, att deras relativa skattefördel upphör —— helt eller delvis. Om skatten i dess helhet övervältras på tidningskonsumenterna och,/eller annon— sörerna, behöver någon förändring av konkurrensbetingelserna ej uppstå. En reservation måste därvid dock göras för den negativa verkan på tidnings- konsumtionen resp. annonscringcn, som prishöjningen eventuellt kan få. Skulle däremot de konkurrensmässigt starka tidningarna avstå från att övervältra skatten på tidningskonsumenterna och i stället enbart höja annonspriserna, torde övriga tidningars konkurrensposi- tion försämras. De största möjligheterna att undvika denna effekt eller t.o.m. något utjämna konkurrensbetingelserna

synes föreligga, om den indirekta be- skattningen får formen av en särskild skatt på tidningspapper.

Det finns således skäl, som talar både för och emot den indirekta beskattning- en såsom medel för statens tidningsstöd. Utredningen har funnit att den för sin del bör avstå från ståndpunktstagaude till frågan om den indirekta beskatt- ningen på dagstidningar i framtiden. Den vill dock betona, att den existeran- de ordningen med avseende på dagstid- ningarnas beskattning utgjort en av de tekniska förutsättningarna för utred- ningsarbetet. Skulle i framtiden en för- sämring av tidningarnas nuvarande skattesituation uppkomma, skapas allt- så ett nytt utgångsläge för bedömningen.

4.3 Progressiv annonsskatt

I diskussionen om tidningarnas ekono— miska problcm har ibland framförts tanken att lägga en särskild skatt på annonsering i tidningar. Detta förslag har ingalunda motiverats av någon strä— van att allmänt förbättra tidningarnas ekonomi utan fastmer syftat till att på— verka konkurrensf'örhållandena på tid- ningsmarknaden. Det utgår från ojämn— hetcn i annonsernas fördelning mellan tidningarna i varje konkurrensområde och det ekonomiska övertag, som domi- nans på annonsmarknaden ger över kon- kurrerande tidningar. (Sambandet an- nonser—upplaga och dess verkningar för konkurrenssituationen har diskute— rats i kap. 3.6.)

Det enklaste sättet att uttrycka skill- naden i lönsamhet vid annonsering i tidningsorgan med olika upplaga torde vara priset för en viss annonsmängd när detta sättes i relation till tidningens nettoupplaga. Man erhåller därvid en uppfattning om förhållandet mellan an- nonskostnad och reklamens marknads-

spridning, vilket kan betraktas som ett grovt mått på annonseringcns relativa lönsamhet.

Valet av annonsniedium påverkas gi- vetvis även av andra faktorer. Till de viktigare torde höra skillnader mellan tidningarna i fråga om läsekretsens sam- mansättning med avseende på social struktur och inkomstnivå. I vissa fall kan läsarna representera ett selektivt urval i andra, ur annonsörernas syn- punkt betydelsefulla avseenden, t.ex. när tidningen vänder sig till en viss yrkesgrupp, vissa kategorier företagare etc.

Det för utredningens studium åtkom— liga måttet på lönsamhet vid annonse- ring i olika tidningar utgöres emeller- tid av annonspriserna och deras förhål— lande till upplagan. För två tidningar, som håller samma annonspriser, men där den ena har en upplaga på 50000 ex. och den andra på 10 000 ex., kom- mer således det s.k. millemillimeterpri- set (priset per 1 mm annonstext och 1 000 ex.) att förhålla sig såsom ett till fem. För att den mindre tidningen skall kunna hålla samma mille-mm-pris som den stora, krävs således att dess pris för en viss annonsvolym endast är 20 % av (len större tidningens annonspris. Det genomsnittliga mille-mm-priset år 1958 för dagliga provinstidningar var i oli- ka upplageklasser följande:

över 30 000 ex. ........ 1: 36 kr.

20 000—30 000 ex. 1: 95 » 10 OOO—20 000 ex. 3: 10 » Under 10 000 ex. ...... 6: 21 »

Mot den bakgrunden skulle annons- skattens syfte vara att utjämna skillna- den i lönsamhet vid annonsering i tid- ningar med stor resp. liten upplaga. Ett realiserande av detta syfte skulle i extremfallet innebära, att den större tid— ningen belastades med en annonsskatt, som höjde dess annonspris i förhållande

till den mindre tidningen, så att man erhöll samma förhållande mellan an- nonspriserna som mellan tidningarnas nettoupplagor.

Av praktiska skäl torde en beskattning med dylika resultat dock icke kunna realiseras. I teorin vore det visserligen möjligt att anknyta skattesatsen till upp- lagans storlek, varvid den från en viss minimiupplaga steg i proportion till upplagans storlek. Det bör dock obser- veras, att dessa skattesatser knappast kan tillämpas generellt för samtliga tid— ningsföretag. Det kan sålunda inte vara meningsfullt eller möjligt att söka ut- jämna mille-mm-priset mellan små landsortstidningar med upplagor på 10 000—20 000 ex. och storstadstidning- ar med upplagor på 300 OOO—400 000 ex. Det skulle leda till orimliga skattesatser och dessutom helt förfela beskattning- ens syfte, som ju skulle vara att utjämna lönsamheten vid annonsering i konkur- rerande organ. Det betyder att skatte- bestämmelserna måste differentieras inom olika konkurrensområden, varvid gränsdragningsproblem och andra av- vägningsfrågor knappast torde vara möjliga att bemästra. En något mindre långtgående differentiering skulle upp- nås, om annonsskatten gjordes beroen- den av både annonspriset per tcxtmängd och upplagan med hänsyn till de högre annonspriserna i storstadspressen. För- utom att viktiga principiella problem även i detta fall lämnades olösta, torde dock betydande praktiska svårigheter kvarstå.

Det bör tilläggas, att effekten på kon- kurrensbetingelserna givetvis skulle för- stärkas, om annonsskatten kombinera- des med bidrag till de ur konkurrens— synpunkt svaga tidningarna. (Ang. kon- sekvenserna av olika bidragsformer och deras konstruktion, se avsnitt 7 nedan.)

Andra, mindre extremt teoretiskt av- passade lösningar av annonsskattens ut-

formning har även framförts. Den lös- ning, som närmast anknyter till diskus- sionen om konkurrensproblemet på tid- ningsmarknaden, är att låta skattesatsen växa med annonsintäktens storlek. För att man med denna konstruktion skall kunna utjämna eller minska skillnader- na i lönsamhet vid annonsering i tid- ningar med olika upplagestorlek, krävs uppenbarligen ett positivt samband mel- lan annonsintäkt och mille-mln-pris. Ef- tersom detta samband knappast kan gälla i varje enskilt fall, är konsekven— serna av en progressiv annonsbeskatt- ning sålunda något oklara.

Även gentemot en sådan beskattning kan dessutom den invändningen resas att utan differentiering av beskattning— en hänsyn inte tas till konkurrensför— hållandena. En generell progressiv be- skattning av annonsintäkterna skulle gynna små tidningar på de stora tid- ningarnas bekostnad utan hänsyn till konkurrenssituationen. En ofrånkomlig effekt torde bli att landsortstidningarna erhöll favörer vid prissättningen av riksannonseringen i förhållande till storstadspressen. Denna effekt skulle visserligen kunna motverkas genom att progressiviteten snabbt avtog vid för- hållandevis stora annonsintäkter. Å and- ra sidan skulle då någon utjämning av konkurrenssituationen mellan tidningar över en viss annonsintäkt inte erhållas. Eftersom samma resultat skulle kunna uppnås också vid en annonsskatt anpas- sad till upplagestorleken (där skattesat- sen steg mindre än proportionellt mot upplagan ovanför en viss gräns), före- faller det som om en progressiv beskatt- ning av annonsintäkterna knappast er- bjuder någon egentlig fördel framför den förstnämnda konstruktionen.

Det omedelbara syftet med införandet av en annonsskatt har ovan angetts va- ra att utjämna eller minska skillnaden i relativ lönsamhet vid annonsering i

tidningar med olika upplagestorlek inom samma konkurrensområde. Anled— ning finns dock att ställa frågan om där- med också det bakomliggande syftet skulle uppnås att jämnare fördela an- nonsintäkterna mellan dessa tidningar.

Om annonsbeskattningen kan fås att fungera enligt den inledningsvis be- skrivna modellen, betyder det att an- nonspriserna stiger i de större tidning- arna medan prisstegringen blir avsevärt mindre eller helt uteblir i de mindre tidningarna. Detta kan få två konse- kvenser. Dels bör höjningen av det ge— nomsnittliga annonspriset framkalla en minskad benägenhet till tidningsan- nonsering, dels bör de ändrade prisrela- tionerna på annonsmarknaden stimule- ra till en överflyttning av annonsering- en från större till mindre tidningar. Re- dan minskade annonsutgifter skulle, om de främst drabbade de i konkurrenshän- seende starkare tidningarna, Ieda till en utjämning av de ekonomiska förutsätt— ningarna mellan stora och små tidning- ar. De större tidningarna kunde nämli- gen i sådant fall tvingas kompensera sina minskade annonsintäkter genom höjda tidningspriser, varigenom en di- rekt intäktsökning skulle uppnås för de mindre och från annonsskattens verk- ningar undantagna tidningarna. Detta gäller under förutsättning att prishöj- ningen på tidningar inte leder till en minskad tidningskonsumtion, som främst går ut över de svagare tidning- arnas upplagor. —— En liknande effekt skulle för övrigt uppnås, om annons- skatten i stället helt eller delvis över- vältrades i tidningspriset.

Å andra sidan kan man inte bortse från att en annonsskatt av den beskriv- na typen kan motverka sitt syfte genom att tvärtemot vad som avsetts ytterligare öka koncentrationen av annonsutgifter till de inom konkurrensområdet domi- nerande tidningarna. Det kan inträffa

under förutsättning att motståndet mot ökade annonsutgifter är betydande och att annonseringen ur reklammässig syn- punkt får större slagkraft om den kon— centreras till ett organ än om den ut- sprides över flera. Reklamvärdet av en koncentrerad insats bedöms då vara större än värdet av att nå en större läse- krets till samma kostnad. Liknande ef- fekter uppstår i de fall, där den mindre tidningen utgör en marginell annons- marknad också i den meningen, att dess läsekrets anses ha sämre egenskaper ur försäljningssynpunkt. Detta gäller främst den kommersiella företagsannon— seringen. Allmänhetens radannonsering kan å andra sidan vara så föga priskäns- lig, att någon utspridning av denna an— nonsering till följd av ändrade prisrela— tioner ej inträffar.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att en progressiv annonsskatt synes va- ra förenad med påtagliga praktiska svå- righeter, samtidigt som dess effekter är osäkra. Utredningen anser således, att denna metod inte bör rekommenderas.

4. 4 Statligt stöd till tidningsdistribu— tionen

I debatten om de åtgärder som syftar till att moderera koncentrationstenden— serna inom dagspressen, har frågan om tidningarnas distributionskostnader spe- lat en dominerande roll. I främsta rum- met har diskussionen gällt reducerade avgifter för postbefordran av tidningar, särskilt huruvida kostnadsökningar för postverket skall tillåtas slå igenom i höjda taxor. Dessutom har bl. a. föresla— gits, att avgiftsbefrielse helt eller delvis skulle lämnas för en viss del av tid- ningarnas totalupplaga, t. ex. 10 000 ex. Bland de synpunkter på postverkets tid- ningsdistribution som tidningarna själ- va framfört i utredningens enkätunder— sökning, märks även önskemål om att

postverket helt skulle överta distribu— tionen av tidningar, organisera morgon- utbärning, särskilda eftermiddagsturer etc. (se kap. 3.3).

Enligt postverket täcker avgifterna för tidningsbefordran icke kostnaderna för denna rörelsegren. Underskottet täckes genom inkomster från i huvudsak brev— portot. Förlustcn på tidningsrörelsen beräknas av postverket under år 1964 uppgå till 35 milj. kr. Under år 1965 beräknas underskottet bli ännu större på grund av förutsedda kostnadssteg- ringar efter löneavtalen. Medan tidning- arna f. n. svarar för ca 35 % av postver- kets totala försändelser svarar de en- dast för 9—10 % av inkomsterna. Som exempel kan dessutom nämnas att me- dan postavgiften för distribution av ett tidningsexemplar vägande 100 gram f. n. är 7,8 öre, är avgiften för en trycksak vägande högst 100 gram 25 öre.

Av utredningens brevenkät har fram- gått, att valet av distributionsform sy- nes ha föga samband med tidningens upplaga eller konkurrensposition åt— minstone när det gäller de dagliga lands- ortstidningarna. Mellan tidningar som har samma upplagestorlek eller befin- ner sig i samma konkurrensposition finns mycket stora variationer i fördel— ningen av upplagan på postdistribution och exempelvis utbärning via tidnings- bud.

Det distributionsmönster som en tid- ning väljer Vid en given tidpunkt torde visserligen till en del bestämmas av rena marknadsfaktorer, såsom kostnaderna för olika former av försändelser, post- verkets service, konkurrentens distribu- tionssätt etc. Distributionsformerna mås- te dock i viss omfattning anses vara givna från början av geografiska och demografiska faktorer inom spridnings— området. Distributionskostnaden skulle därmed i vissa lägen vara att betrakta som en mer eller mindre fast kostnad.

Tidningar, som i huvudsak har sin spridning på utgivningsorterna, har san— nolikt tvingats välja ett helt annat distri- butionsmönster än tidningar, vars abon- nenter är utspridda inom ett vidsträckt geografiskt område med övervägande glesbebyggelse.

De tidningar som utges på de befolk- ningsmässigt mest expansiva orterna bör i dag ha ett kostnadsmässigt för- språng i fråga om de marginella di- stributionskostnaderna, dvs. kostnaden för distributionen till varje nytillkom- men abonnent. I inflyttningsområdena vidgas försäljningsunderlaget automa- tiskt utan att företaget(-en) behöver belastas med kraftigt stigande distri- butionskostnader för upplageökningen. En tidning, som har sin marknad inom ett utflyttningsområde, står däremot in- för ett betydligt svårare kostnadsper— spektiv vad distributionen beträffar. En- da sättet att i detta fall uppnå en upp- lageökning blir att vidga avsättningsom- rådet rent geografiskt. För dessa tid- ningar, och i synnerhet för andratid- ningar med liten annonsintäkt, kan höga marginalkostnader för distributionen hindra »inbrytningsförsök» i andra tid- ningsområden.

Struktureffekter

De institutionella skillnaderna i gångsläge mellan olika tidningar när det gäller att bygga upp ett distribu- tionssystem, gör det praktiskt taget omöjligt att bedöma de strukturella ef- fekter, som uppnås genom ett statligt stöd i form av icke kostnadstäckande postavgifter. Med ledning av enkäten synes dock vissa slutsatser kunna dras om konsekvenserna i stort för vissa grupper av tidningar. I det följande diskuteras de kostnadsreducerande ef— fekterna av ett sådant stöd för olika ty- per av företag och hur stödets totala be—

lit-

lopp skulle fördelas inom branschen med hänsyn till olikheter i distributions- struktur, upplagestorlek, konkurrensläge samt utgivningsfrekvens. Vidare berö- res de allmänna ekonomiska konsekven- serna aV ett stöd via postdistributionen samt möjligheterna att genom detta spe- ciella medel stödja pressen i förhållan— de till andra publikationer.

Som framgått av kap. 3.3 finns vissa genomsnittliga skillnader i utnyttjandet av olika distributionsformer mellan oli- ka grupper av tidningar. Den största kostnadseffekten av nedsatta postavgif- ter bör uppstå för de kategorier av tid— ningar, som redan vid nuvarande pris- relationer mellan exempelvis egen ut- bärning genom tidningsbud resp. post- distribution funnit det fördelaktigt att i större omfattning nyttja sig av den se— nare formen. Icke kostnadstäckande postavgifter gynnar därmed landsorts- tidningar framför storstadstidningar, icke-dagliga framför dagliga tidningar, förstatidningar framför andratidningar samt morgontidningar framför eftermid- dagstidningar (jfr tabell 3: 3). Som ovan påpekats är dock spridningen mycket stor mellan företagen inom varje här nämnd grupp av tidningar.

Dessa rent företagsekonomiska konse- kvenser för varje grupp innebär emel- lertid inte, att stödet via postavgifterna skulle koncentreras till de tidningskate- gorier, som har en hög andel av sin upp- laga distribuerad via postverket. Tvärt- om erhåller de största tidningarna _ trots att dessa distribuerar endast en mindre del via posten — huvudparten av det totala distributionsstödet. Med led- ning av enkätmaterialet finner man så- lunda att 53 % av dagspressens postdis- tribuerade upplaga faller på de 30 före- tag, som har en upplaga överstigande 30 000 ex. Om man schematiskt antar, att taxereduktionen var lika stor i ören räk- nat på varje tidningsexemplar _ oavsett

dess vikt — skulle alltså drygt hälften av subventionsbeloppet tillfalla de störs- ta tidningarna. Det gäller här praktiskt taget enbart större regiontidningar och storstadstidningar. Den andra hälften av stödsumman skulle med denna beräk- ningsmetod fördelas på de 81 företag som svarar för de resterande 47 procent- enheterna av den postdistribuerade upp— lagan. Verkningarna på storleksstruktu- ren inom dagspressen av icke kostnads— täckande postbefordringsavgifter skulle följaktligen vara en stimulans till ökad företagskoncentration. Denna för de största tidningsföretagen gynnsamma effekt torde i och för sig kunna helt el- ler delvis elimineras genom att låta postavgiften stiga med växande upplaga (oavsett tidningens vikt). Därmed mins- kas subventionsdelen i avgiften vid sti- gande upplaga. En sådan konstruktion innebär bl. a. förslaget att staten skulle betala distributionen för de första 10 000 exemplaren av en tidnings upplaga. En sådan avgiftskonstruktion torde å andra sidan medföra avsevärda tröskelpro- blem, när en tidnings postdistribuerade upplaga stiger.

Ett stöd som enbart koncentrerades till postavgifterna kan knappast antas vara en metod, varigenom utvecklingen mot marknader med endast en tidning kan hejdas. Detta torde framgå av de ovan relaterade verkningarna på storleks- strukturen. Eftersom flertalet förstatid- ningar i konkurrensområdena har en upplaga överstigande 30 000 ex. — ge- nomsnittet (medianen) för hela gruppen är 40 000 ex. _ erhåller de en jämfö- relsevis större proportion av det totala stödbeloppet än sina konkurrenter, and- ratidningarna. Huvuddelen av de se— nare ligger under 30 000 ex. i upplaga _ medianen är här endast 13 750 ex. Medtages enbart dagliga landsortstid- ningar, svarade de 19 förstatidningarna med lokal konkurrens för 27 % av den

totala postdistribuerade dagspressupp- lagan i landet, medan de lika många andratidningarnas postupplaga endast utgjorde 10 %. Konsekvensen av en re- duktion i postavgiften — säg med sam- ma belopp per exemplar — blir alltså att de största tidningarna i konkurrens- områdena i medeltal skulle få ett ca 2,7 gånger så stort belopp som sina konkur- renter. Ett ännu mindre belopp skulle i medeltal falla på de 12 dagliga ensam- tidningar som har konkurrens från an- nat tidningsområde. Den postdistribue- rade upplagan inom denna grupp sva- rar nämligen endast för 5,8 % av dags- pressens totala postdistribuerade upp- laga. Detta hör samman med att 5 av dessa 12 företag är eftermiddagstid- ningar. Tio tidningsföretag i storstä- derna, slutligen, skulle enligt enkätma- terialet få hela 23 % av stödet vilket också innebär det största beloppet i kronor räknat per företag.

Sammanfattningsvis skulle, vid nuva- rande distributionsstruktur inom dags— pressen, större delen av ett statligt press- stöd tillfalla de stora tidningarna i lands- orten och i storstäderna, om det förde- lades via en generell sänkning av post- taxorna (med samma belopp per postbe- fordrat tidningsexemplar). Det är svårt att dra några säkra slutsatser om den roll som nedsatta posttaxor spelar för kostnadsläget i de enskilda företagen. Som tidigare påpekats, finns inom sam- ma storleks- och konkurrensgrupper be- tydande variationer i den andel av upp- lagan som distribueras genom postver- kets försorg. Härigenom blir följaktligen skillnaderna i kostnadsreduceringen mellan olika företag också mycket stora. över huvud taget förefaller det som om de företagsekonomiska konsekvenserna närmast bestäms av mer eller mindre slumpmässiga och i varje fall okontrol— lerbara faktorer.

En svaghet med att låta statens stöd till dagstidningarna ske via icke kost— nadstäckande postavgifter av nuvaran— de konstruktion är att denna stödform blir särskilt dyrbar, då den utgår även till annan periodisk press. Endast 46 % av den totala postbefordrade upplagan år 1963 avsåg sålunda tidningar med minst 2 nummer per vecka. Veckotid- ningar uppbär dock genom avgiftssyste- mets konstruktion en mindre subven- tion än vad som motsvarar deras andel av den postbefordrade tidningsmäng- den.

Samhällsekonomiska synpunkter

Anledning finns dessutom att anlägga en samhällsekonomisk aspekt på de distri— butionsformer, som dagstidningarna för närvarande använder sig av. Av den totalt distribuerade upplagan (brutto) på ca 4,4 milj. tidningsexemplar (en- ligt enkätmaterialet) distribueras f.n. ca 2,9 milj. ex. direkt till abonnenter. Återstoden, dvs. 1,5 milj. ex., distribue- ras till lösnummerköpare.

Av dessa siffror framgår att nära 2/3 av den totala dagstidningsupplagan i en eller annan form utbäres direkt till abonnenten, medan handeln endast i mindre utsträckning anlitas för tidnings- distribution. Av den till lösnummerkö- pare distribuerade tidningsupplagan härrör 1,3 milj. ex. eller över 80 % från storstadspressen. För pressen utanför storstäderna dominerar följaktligen ut- bärningen till abonnenter eller postan- stalt (1,8 milj. av totalt 2,0 milj. ex. distribueras på detta sätt).

Ur allmänna ekonomiska synpunkter är det av intresse att konstatera, att tid- ningsdistributionen i stor utsträckning avviker från distributionssättet för öv- riga varor. Den dominerande tendensen inom varudistributionen är en reduk- tion av tjänsteinslaget till ett minimum

—varan forslas till försäljningsstället där konsumenten i ökande utsträckning själv utför de tidigare på detaljisterna vilande tjänsterna. Denna utveckling, liksom det samtidigt ökade inslaget av färdigbe- redda varor i detaljhandeln, är ett ut— tryck för den skiljaktiga produktivitets- utvecklingen inom varuproduktions— och tjänstesektorn. Denna skillnad är lätt iakttagbar i den pågående förskjutning— en av de relativa priserna, så att priser- na på tjänster stiger mera än priserna på varor i allmänhet.

Anledningarna till att tidningarna fort- farande i så hög grad utnyttjar dyrbara tjänster i distributionen i stället för att konsumenterna själva ombesörjer distri— butionen från försäljningsställe till bo- staden etc., är antagligen flera. Det före- faller sålunda troligt att tidningarna uppfattar tidningsutbärning till bostaden som ett väsentligt försäljningsargument. Detta måste särskilt gälla områden utan- för tätorterna. Däremot är det inte helt klart, att konsumenterna skulle uppvisa samma preferenser som i dag om kost- naderna för olika distributionsformer helt slog igenom i prissättningen. Den form, som i distributionshänseende bor- de uppvisa de lägsta kostnaderna, näm- ligen lösnummerförsäljningen, är sålun- da den för konsumenten dyrbaraste. Å andra sidan försvåras en sådan jämfö- relse av att bostadsutbärning sker på abonnemangsbasis och att andra kost— nadsposter, framför allt returupplagor- na, verkar till lösnummerförsäljningens nackdel. Däremot torde föga tvekan rå- da om att tidningsutbärning till bosta— den utanför de egentliga tätorterna inte vore möjlig att upprätthålla på nuva- rande kostnadsnivå utan tillgång till en distributionsapparat med stora resurser, dvs. postverket. Tidningsutbärning till bostaden i företagens egen regi borde ställa sig avsevärt dyrare i och med att de fasta kostnader för distributions—

apparaten, som nu finansieras av andra rörelsegrenar inom postverket, då skulle betalas av tidningarna. Därtill kommer det subventionsinslag, som uppstår ge- nom den ofullständiga täckningen av postverkets särkostnader för tidnings- rörelsen.

Dessa resonemang kan tjäna som nu- derlag för omdömet, att den subventio- nering av en bestämd distributionsform, som nu sker genom nedsättningen av postbefordringsavgifter, är rationell i så måtto att den träffar den sannolikt mest dyrbara distributionsmetoden. En utjämning av kostnaderna för olika di- stributionssätt uppstår således. Förut- sättningen är då att det ur allmänna synpunkter befinnes önskvärt, att tid- ningsuthärning till bostaden kan fortsät- ta i oförändrad omfattning. Sådana önskemål får en särskild tyngd, om möj— ligheterna att bibehålla eller utveckla en lokal tidningspress är intimt förbundna med dessa tidningars spridning utanför tätorterna, framför allt i glesbygdsom- råden, där postbefordran är den enda tillämpliga distributionsmetoden.

Å andra sidan bör man vara medve- ten om de betydande kostnader, som en dylik principlinje från statsmakternas sida torde medföra på längre sikt. Med utgångspunkt från att utsikterna för produktivitetsökningar ter sig föga gynnsamma även för den typ av tjäns- ter som presteras av postverket, kom— mer kostnaden per enhet att snabbt sti- ga. Ett svårlöst avvägningsproblem före- ligger således, när man skall avgöra om dessa kostnadsstegringar skall bäras av samhället eller överföras på konsumen- terna, som då har att välja mellan att betala merkostnaden för denna typ av service eller att själva utföra den, dvs. anlita den reguljära handeln för sina tidningsköp. (Det kan i sammanhanget erinras om att den svenska bostadsut- bärningen av tidningar ofta saknar mot-

svarighet i andra länder, där lösnum- merförsäljningen intar en helt annan plats som distributionsmetod än hos oss.) Den senare lösningen kan dock förefalla mindre tilltalande, om den in- nebär att en speciell konsumentkategori, dvs. landsbygdens befolkning, främst drabbas av en annan prissättning, me- dan priset på bostadsutbärningen i tät- orter genom tidningsbud hålls nere i konkurrenssyf'te. över huvud gäller, så- som tidigare framhållits, att tänkbara priseffekter av ändrade skatter och sul)- ventioner är ytterligt osäkra på grund av de skiftande övervältringsmöjlighe- terna för tidningar i skilda storleks- och konkurrenslägen.

Utredningen har sålunda funnit, att ett generellt stöd till dagspressen i form av ytterligare nedsättning av avgifter för postdistributionen inte utgör ett tjän- ligt medel att modifiera den utveckling mot entidningsmarknader som är att för- utse även i framtiden. En sådan generell utformning av stödet skulle bli allför dyrbar, dels därigenom att det skulle komma att utgå även till annan perio- disk press än dagstidningar, t. ex. den kommersiella veckopressen, dels på grund av att huvuddelen av stödsum- man skulle tillfalla de största och eko— nomiskt mest bärkraftiga företagen. Vi- dare finner utredningen att ett sådant stöd skulle fördelas mellan tidningarna på ett ojämnt och godtyckligt sätt, även i de fall då deras upplagestorlek och konkurrensläge vore identiska. Utred- ningen är dock medveten om att post- avgifternas höjd spelar en icke obetyd- lig roll för de mindre tidningarna, så- väl ekonomiskt som för deras möjlighe— ter att nå sina abonnenter och därmed upprätthålla sina marknader.

Med hänsyn till distributionskostna- dernas framträdande plats i tidnings- ekonomin och distributionsmöjligheter-

nas ofta avgörande betydelse för kon- kurrensförhållandena på tidningsmark- naden vill utredningen likväl betona, att den vid sin följande diskussion av om- fattningen av ett statligt tidningsstöd i andra former utgått från att en viss subventionering av pressen i form av icke kost-nadstäckande postavgifter kom— mer att ske även fortsättningsvis. Ut- redningen anser det dessutom synnerli- gen angeläget, att den distributionsser— vice som postverket lämnar till dags- pressen inte låses fast vid nuvarande former. En förutsättningslös prövning av postverkets möjligheter att vidga denna service till distributionsformer, som f.n. inte förekommer, vore därför av stor betydelse. Exempel på en sådan utvidgning av servicen är att postver- ket åtminstone i vissa fall kunde åta sig utbärning av tidningar på utgivnings- orten, då privat samdistribution mellan två eller flera tidningar av olika skäl inte befinns möjlig att genomföra. Önsk- värt vore även att möjligheterna till ut- ökat distributionssamarbete mellan post— verket och tidningarna undersöktes i samband med införandet av nya trans- portmedel och andra rationaliseringsåt- gärder, varigenom postverkets kapacitet förstärks. Särskilt skulle det vara av värde, om pressens önskemål i fråga om utbärningen i större mån kunde till- godoses. Åtgärder av denna typ skulle minska många tidningars distributions- problem och undanröja väsentliga hin- der för konkurrens på likartade villkor inom tidningsbransehen.

4.5 Statlig stödannonsering

Statlig annonsering har framförts som en metod för tidningsstöd. Denna tanke har två led. Den innebär för det första att den statliga annonseringen i prin- cip skulle placeras i samtliga dagstid- ningar oberoende av deras marknads-

täckning för att därmed söka motverka annonsintäkternas ojämna fördelning. För det andra skulle staten väsentligt öka sin totala annonsering genom att betala för sådan text, som hittills in— förts såsom nyhetsmaterial av tidning- arna. Till det senare ledet kan också hänföras förslaget, att Sveriges Radio skulle betala för införandet av radio- och TV-programmen i tidningarna. Svenska Tidningsutgivareföreningen har vidare i skrivelse till kommunikations- ministern (27 oktober 1964) hemställt, att medel måtte anvisas NTF för att dagstidningarna skall kunna erhålla er- sättning för NTFzs upplysningsverksam- liet om hastighetsbegränsning. Detta materiel införcs f.n. kostnadsfritt av lidningarna.

De uppgifter, som finns tillgängliga för belysning av den statliga annonse- ringens omfattning och innehåll, ger begränsade upplysningar. För senare år kan man således endast redovisa total— summan av den statliga annonsering, som gått via annonsbyråerna, televerkets och SJ:s samt de statliga bolagens an- nonsering. Denna redovisning avser

åren 1962 och 1963 enligt följande sammanställning (bruttobelopp inkl. an- nonsörsrabatter) .

1962 1963 Svenska Tele- grambyrån ..... 2 593 000 kr 2 768 000 kr Gummlius ........ 2 733 000 » 2 627 000 » SJ—Ervaco ....... 509 000 » 860 800 » Televerket ....... 483 000 » 624 800 » Statliga bolag m.fl. 690 000 » 661 400 » 7 008 000 » 7 542 000 »

I samband med en av Statens sakre- vision utförd granskning av statsverkets annonsering gjordes vissa undersök- ningar av mera ingående natur, avseen- de annonseringen under år 1959 (eller budgetåret 1958/59). Såsom framgår av tabellerna 4: 1 och 4: 2 erhålles här upp— lysningar om annonseringens fördelning med avseende på dels statliga myndig- heter dels vissa dagstidningar och tid— ningskategorier. Det är däremot inte möjligt att utröna annonseringens inne- håll och dess fördelning med avseende på bl. a. allmänna informations— och kampanjannonser, kungörelseannonse- ring och platsannonsering.

Med hänsyn till materialets ålder ter

Tabell 4:1 Den statliga annonseringen år 1959

l . Annonsutg1ft, , % av totala i Myndighet kr Summa kl annonsutgiften Affärsdrivande verk Statens Järnvägar .......... 1 400 000 Generalpoststyrelsen ........ 143 000 Vattenfallsverkct ........... 280 000 Televerket ................. 390 000 2 213 000 70 Militära myndigheter Försvarets anställningsbyrå. . 172 000 Försvarets fabriksverk ...... 117 000 Centrala militära förvaltn. . . 151 000 Övriga militära myndigheter. 37 000 477 000 15 Övrig central förvaltning ..... 463 000 463 000 15 Summa kr. 3 153 000 3 153 000 100 Länsstyrelsernas annonsering budgetåret 1958/59 ........ 950 000 Beräknad total årlig annonsering 4 103 000

sig möjligheterna begränsade att använ- da det som underlag för slutsatser om dagens situation. Av tabell 451 framgår emellertid, att affärsverken svarade för 70 % av den totala annonseringen (exkl. länsstyrelserna), medan återstoden för- delades lika mellan militär och civil förvaltning. Om samma relationer rådde 1963, skulle affärsverkens annonsering uppgå till ca 5 milj. kr. och [övrig cen- tral förvaltning svara för 2—2,5 milj. kr. Även om underlaget är bristfälligt förefaller det dock rimligt att tro, att inslaget av allmän informations- och kampanjannonsering är förhållandevis litet. I och med att affärsverkens an- nonsutgifter så starkt dominerar torde den rent kommersiella annonseringen också dominera. För övrig förvaltning — med undantag för vissa myndigheter med allmän informationsverksamhet, t. ex. arbetsmarknadsverket, och i viss mån även länsstyrelserna — torde plats- annonsering och kungörelseannonsering utgöra huvudparten av annonseringen. Att egentliga annonskampanjer — av typen deklarationskampanjer — inte kan svara för något mera betydande be- lopp torde framgå av att den totala kost- naden för deklarationskampanjen år 1964 uppgick till knappt 150000 kr. Såsom jämförelse kan nämnas, att NTFzs annonsering i samband med den all- männa hastighetsbegränsningen enligt föreningens egen beräkning skulle ha kostat ca 200 000 kr. under år 1964, om den ersatts enligt gängse annonstaxor. (Tidningsutgivareföreningen har dock uppskattat kostnaden för motsvarande annonsering till ca 640 000 kr.)

Tabell 4: 2 visar hur den statliga an- nonseringen via annonsbyråerna förde— lade sig mellan dels storstadspress och landsortspress dels storstadstidningarna inbördes. Koncentrationen till storstads- pressen är påtaglig; av en sammanlagd annonsutgift på ca 4,3 milj. kr. gick ca

2,4 milj. kr. till storstadspressen. Även annonseringen i landsortspressen kon- centrerades till ett mindre antal tid— ningar. Av den centrala förvaltningens och affärsverkens annonsering på sam- manlagt ca 760000 kr. fördelades 560000 kr. på 49 landsortstidningar, medan 132 tidningar fick dela på 200000 kr.

Det redovisade materialet ger vid han- den, att största delen av den statliga annonseringen — och den statliga ny- hetsförmedlingen — sker genom olika myndigheter, affärsdrivande verk etc. Starka principiella och praktiska be- tänkligheter måste enligt utredningens mening anföras mot tanken, att dessa organs annonsering skulle ske från and- ra utgångspunkter än kommersiella och administrativa effektivitetskrav. Att in- föra ett näringspolitiskt eller socialpo- litiskt element i myndigheternas annon- sering enligt någon av de två inlednings- vis angivna metoderna skulle strida mot de effektivitetskrav, som allmänt åläg- ges förvaltningen. Dessutom kommer stödets omfattning att bestämmas av ett stort antal godtyckliga faktorer.

Den statliga annonseringen bör allt— fort avgöras av effektivitetskriterier. Skulle det visa sig att tidningarna änd— rar sin värdering av olika typer av ma- terial, så att det som nu införcs såsom nyhetsmaterial inte längre kan bringas till allmänhetens kännedom utan att an- nonsering tillgripes, torde ökad annon- sering bli en naturlig konsekvens av dessa kriterier. Utredningen har dock tyckt sig finna, att den statliga annon- seringen i vissa fall sker utifrån en allt— för snäv bedömning av allmänhetens in- formationsbehov. Ibland förekommer även *en alltför sehablonartad fördelning mellan olika annonsorgan (t. ex. så att kungörelseannonsering på en ort det ena året sker enbart i den ena ortstidningen

Belopp i kronor

Dagstidningar Tidskrifter, Tidning veckotidn. Totalt

.. .. . _ Summa dags- Stockholm Goteborg Malmo Summa Övriga ortei tidningar kr m. m.

Dagens Nyheter. . . . . . . . . . . . . 707 000 Svenska Dagbladet. . . . . . . . . . 347 000 Stockholms-Tidningen . . . . . . . 274 000 Expressen.................. 111000 Aftonbladet. . . . . . . 78 000 ST—AB................ 53000 Dagen..................... 12000 NyDag....... 11000 Göteborgsposten. . . . . . . . . . . . . 198 000 Göteborgs Handels- och

Sjöfarts—Tidning. . . . . . . . 71 000 Göteborgs Tidningen. . . . . . 35 000 NyTid 29000 Sydsvenska Dagbladet. . . . . 167 000 Arbetet.................... 60000 Skånska Dagbladet. . . . . . 43 000 Kvällsposten................ 17000 94 st tidn. — 2 000 kr . 83 000 14 » » 2001—3000 » . 34000 22 » | 3 001— 5 000 » . 84 000

) )

25 » » 5 001—10 000 . 181 000 18 » » 10 OOO—20 000 . 239 000 6 » » 20 001—30 000 ' . 142 000 Tidskrifter m. m. (100—talet publikationer) . . . . . . . . . . . . 327 000

1 593 000 333 000 287 000 2 213 000 763 000 2 976 000 327 000 3 303 000*

* I summan ingår annonsering från länsstyrelserna i Stockholm, Malmö och Kristianstad med sammanlagt 150 000 kronor.

' Länsstyrelsernas annonsering under budgetåret 1958/59 fördelad på tidningar

Storstadspressen (8 publikationer): Stockholm. . . . . . . . . . . . . . . . . 100 000 Göteborg. . 24 000 Malmö.................... 60000 Landsortspressen (omkring 200 publikationer). . . . . . . . . . . . . . . . . . . 623 000 Post—ochInrikes—Tidan...................... ..... 144000

Summa kr. 951 000

och nästa år enbart i den andra orts- tidningen).

Vidare synes det ofrånkomligt, att en statlig stödannonsering blir av ringa verkan i förhållande till kostnaden. Ef- tersom den med nödvändighet måste fördelas lika över alla tidningsorgan, betyder det att stöd utgår till de stora och ekonomiskt bärkraftiga tidningarna i samma omfattning som de ekonomiskt och konkurrensmässigt svagt ställda fö- retagen. För de allra minsta dagstid- ningarna, som redan nu i många fall har karaktären av annonsblad, innebär det dessutom ett kraftigt och föga motiverat stöd.

Om det kommersiella och/eller infor- mativa syftet med den statliga annonse- ringen underordnas ett rent subven- tionsmoment får (len otvivelaktigt ka- raktären av lätt maskerade statliga bi- drag. Såväl tidningarna som samhället vore i så fall mera betjänta av att stödet direkt fick bidragets form, eftersom det för samma kostnad skulle kunna göras betydligt effektivare måste tas i anspråk för framställning och reproduktion av omotiverade an- nonskampanjer. Av statens totala utgift torde endast en del komma att tillfalla tidningarna, emedan den också måste täcka kostnaderna för annonsernas framställning, sättning och tryckning samt pappersförbrukning.

Med hänsyn till de påtagliga praktiska och principiella problem, som en statlig stödannonsering skulle föranleda, anser utredningen att denna tanke bör avvi— sas. Samtidigt vill utredningen dock be- tona, att det inte ter sig givet, att den statliga annonseringens nuvarande för- delning mellan tidningsorgan är den mest effektiva. I vissa fall, där huvud- syftet med annonseringen är att nå var- je medborgare med ifrågavarande infor— mation (vilket måhända främst gäller annonsering av kampanjkaraktär), skul-

än 0111 resurser

le en jämnare fördelning av annonsin- satsen mellan tidningarna kunna ge bätt- re resultat än om man endast använder de tidningar, som inom varje område har den största spridningen. Den av— vägning mellan kostnader och informa— tionsbehov, som därvid måste göras, ligger dock utanför utredningens kom- petens.

4.6 Statligt investeringsstöd

Den företagsekonomiska analysen i kap. 3 jämte balansanalysen i bil. 1 visar, att ett betydande antal —— ehuru långt ifrån majoriteten av de svenska dags- tidningsföretagen befinner sig i en ogynnsam ekonomisk situation. Det gäl- ler framför allt andratidningarna. Tid— ningarna i fördelaktiga konkurrensposi- tioner redovisar däremot ett generellt sett bättre resultat i stort sett oberoen- de av upplagans storlek. Av balansana- lysen, som avser flera tidpunkter, fram- går även att denna situation bestått un- der en längre tid. Det har bl. a. lett till att andratidningarna redovisar en be— tydligt ofördelaktigare förmögenhetssta- tus än övriga tidningar. Deras utrymme för självfinansiering av investeringar genom utnyttjande av interna fonder och reserver förefaller således i allmän- het synnerligen begränsat.

Mot den bakgrunden uppstår frågan, huruvida den statliga tidningspolitiken bör inriktas på att underlätta tidnings- företagens investeringar genom att till- handahålla kapitalresurser, som minskar behovet av självfinansiering. Tänkbara former härför är direkt statlig utlåning eller ett system med statlig kreditgaran- ti. De skulle då täcka framför allt de toppkrediter, som annars måste finan- sieras med eget kapital; eventuellt kan de dessutom ges ytterligare subventions— inslag genom särskilda ränteförmåner eller gynnsamma amorteringsvillkor.

Totalt Fastigheter Maskiner

Företagstyp

Milj. kr. |

% Milj.kr.j % Milj.kr.j %

A. Investeringar 1959—1963, milj. kr.

Samtliga tidningar ............... 273,8 Storstadstidningar ............... 198,6 Förstatidningar, landsorten ....... 66,9 Andratidningar, landsorten ....... 8,3

B. Planerade investeringar 1964—1968

Samtliga tidningar ............... 175 7 Storstadstidningar ............... 91 4 Förstatidningar, landsorten ....... 68,8 Andratidningar, landsorten ....... 15 5

100,0 140,0 100,0 133,8 100,0 72,5 113,3 80,9 85,4 63,7 24,5 25,5 18,2 41,4 31,0

3,0 1,2 0,9 7,0 5,3

100,0 76,1 100,0 99,6 100,0 52,0 42,3 55,6 49,1 49,4 39,2 26,5 34,8 42,3 42,4

8,8 7,3 9,6 8,2 8.2

Vad först gäller det totala finansie- ringsbehov, som här kan bli aktuellt, framgår av tabell 4:3 A att dagstid— ningsföretagens samlade investeringar i fastigheter och maskiner under 5-årspe- rioden 1959—1963 uppgick till ca 275 milj. kr., dvs. ungefär 55 milj. kr. i genomsnitt per år. Av detta belopp sva- rade storstadstidningarna för nära 8/4 eller ca 200 milj. kr. Investeringarna hos andratidningarna utanför storstadsom— rådena uppgick endast till drygt 8 milj. kr., medan investeringsvolymen för öv- riga landsortstidningar utgjorde 67 milj. kr. Investeringsaktiviteten under den angivna perioden har således domine- rats av storstadstidningarna, där de sto— ra fastighetsinvesteringarna (ca 113 milj. kr.) spelar huvudrollen.

Uppgifter har även inhämtats om de investeringar, som planeras för perio- den 1964—1968. De återges i tabell 4: 3 B med reservation för den osäkerhet, som erfarenhctsmässigt vidlåder dylika uppskattningar. Planerna tyder dock på att investeringsaktiviteten skulle bli be- tydligt lägre än under den föregående 5—årsperioden: ca 175 milj. kr., dvs. en nedgång med ca 100 milj. kr. Denna minskning avser uteslutande storstads- tidningarnas investeringar. Förstatid- ningarna i landsorten förutser en i stort

sett oförändrad investeringsvolym. Där- emot redovisar andratidningarna en in- vesteringsuppgång, som i absoluta tal visserligen begränsas till ca 7 milj. kr., men som i förhållande till föregående 5-årsperiod innebär en fördubbling. Hu- vudparten av investeringsökningen av- ser fastigheter.

Mot bakgrunden av data som förelig- ger angående andratidningarnas ekono- miska situation och deras finansierings- kapacitet, kan det ifrågasättas om de kommer att vara i stånd att realisera den planerade investeringsökningen, även om den beloppsmässigt är blygsam. Det torde å andra sidan vara naturligt, om dessa tidningar ackumulerat ett be- tydande investeringsbehov. Ett försäm- rat utrustningsläge i förhållande till konkurrenterna bör ha inträtt under se- nare år. För övriga tidningar är den allmänna bilden däremot, att deras pla- nerade investeringar ligger väl inom ra— men för vad de kunnat realisera under förfluten tid. Uppmärksammas bör dock, att betydande variationer finns i fråga om de enskilda företagens investe- ringsplaner. Likaså torde i vissa fall fi- nansieringsresurserna svikta även inom denna grupp.

Den tillgängliga informationen till- låter inte något kategoriskt omdöme om

tidningsbransehens investeringsproblem och behovet av statliga insatser. Några faktorer av betydelse för en sådan be- dömning kan dock andragas. Den totala planerade investeringsvolymen inom tidningsbransehen under de närmaste åren synes ligga i storleksordningen 30—40 milj. kr. per år. Undantas stor- stadstidningarna sjunker det genom— snittliga investeringsbeloppet under 20 milj. kr. per år. Även om man torde kunna anta, att planerna revideras upp- åt i det fall, att någon form av statligt kreditstöd införes och finansieringsmöj- ligheterna därmed förbättras, är det så- ledes fråga om en förhållandevis liten investeringsvolym. Mera påtagliga finan- sieringsproblem synes vidare uppstå en- dast för ett begränsat antal företag. Inom dessa kan å andra sidan de statliga in- satserna behöva vara av mycket omfat- tande och djupgående karaktär, om fi- nansieringsproblemen skall kunna lösas.

Vid bedömningen av de statliga insat— ser, som skulle kunna göras för att un— derlätta tidningsföretagens finansiering, bör först erinras om att dessa företag i och för sig inte är utestängda från den av kommerskollegium bedrivna kredit— garantigivningen, som förmedlas av fö- retagarföreningarna. Det kan också nämnas, att särskilda av staten stödda kreditinstitut har att förmedla långfris- tiga lån till mindre och medelstora före- tag (AB Industrikredit och AB Företags- kredit). Av vad som tidigare sagts fram- går dock, att kreditgarantier knappast torde kunna komma till användning för de tidningsföretag, vilkas lånebehov är störst. Förutsättningen för att sådana garantier skall kunna beviljas är att det projekt som finansieras med upplåning— en avkastar inkomster, som är tillräck- liga för lånets förräntning och amorte- ring. Dylika förutsättningar torde en- dast i undantagsfall vara för handen i företag, som i utgångsläget redovisar

betydande förluster. Såsom framgått av analysen i bil. 1 befinner sig många av dessa företag redan i en så ogynnsam position beträffande bl. a. likviditet och vinstläge, att utrymme för ytterligare upplåning knappast existerar.

Utredningen har mot den bakgrun- den övervägt möjligheten att skapa en särskild statlig utlåningsfond för tid— ningsbranschen. För att lånen från den- na fond skall ha tillräcklig effekt torde de behöva ges så generösa villkor be— träffande ränta och amorteringar, att de till sin ekonomiska innebörd kommer att stå direkta bidrag mycket nära. Även om en sådan konstruktion av lånen kun- de anses befogad, uppstår dock det svår- lösta problemet hur och av vem lånen skulle utdelas. Om lånen skall beviljas med sikte på att anpassa de statliga in- satserna till behovet undgås inte en prövning från fall till fall, där möjlighe- ter saknas att fastställa objektiva och enhetliga principer för stödets fördel- ning mellan företagen. Av skäl, som se— nare utvecklas (se avsnitt 7 och kap. 5) anser utredningen, att någon diskretio- när prövning av statliga organ ej bör få förekomma vid fördelningen av tid— ningsstöd. Utredningen har inte heller bedömt det vara en framkomlig väg att tillskapa särskilda, från staten formellt fristående organ för att utföra denna fördelning (se kap. 5). Av dessa skäl kan utredningen ej rekommendera in- förandet av särskilda statliga lånefor- mer för stöd till tidningsföretagens in- vesteringar.

4.7 Direkta statliga bidrag

Om bidrag till dagstidningarna skall ad— ministreras och utdelas direkt av stat- liga organ, torde ett ofrånkomligt krav vara att bidragens fördelning mellan de enskilda företagen ej sker efter en dis-

kretionär prövning i varje särskilt fall. Fördelningen måste således ske enligt generella och i författning klart angivna kriterier, som eliminerar risken för ad— ministrativt godtycke.

Den enklaste fördelningsnormen är att bidragen utgår med samma belopp till varje tidningsföretag eller huvud— tidning. Förslaget att vissa former av statlig annonsering skall ske i samtliga dagstidningar är att betrakta som ett försök att konstruera en sådan fördel- ningsnorm. Den lider dock av svagheten att endast i mycket begränsad utsträck- ning tillgodose kravet på ett stöd, som kan påverka strukturen på tidnings- marknaden. En betydande del av den totala bidragssumman kommer således att gå till företag, som det ter sig obe- fogat att stödja. Det gäller måhända främst det stora antalet små tidningar i fördelaktiga konkurrenssituationer. Om bidragen skall kunna göra andratid- ningarna utvecklingsbara och konkur- renskraftiga måste de dessutom bli av inte alltför blygsam storlek. I förhål- lande till effekten blir således totalkost— naden betydande. Samtidigt skulle de minsta tidningarna få en ytterligt gyn- nad ställning. Det kan innebära hinder för en önskvärd utveckling mot större tidningsområden och förbättrat mark- nadsunderlag för de medelstora lands— ortstidningarna.

Kravet på generella fördelningsnor- mer utesluter i och för sig inte, att de statliga bidragen kan variera mellan olika företag. Svårigheten är här att finna fördelningsnycklar, som är admi- nistrativt hanterliga samtidigt som de har ur struktursynpunkt acceptabla verkningar.

En tänkbar metod är att fördela bi- dragen efter företagens ekonomiska re- sultat, t. ex. så att de täcker deras för- luster. Denna metod är dock förenad med väsentliga svagheter. Den offent—

ligt redovisade nettoförlustcn torde vara den enda användbara mätaren på före- tagens ekonomiska resultat. Användan- det av något slags bruttovinstbegrepp (t. ex. överskottet på tidningsrörelsen) innebär till följd av detta begrepps ka- raktär av företa'gshemlighet, att även bi- dragens storlek måste hemlighållas — vilket ur rättssäkerhetssynpunkt knap- past kan accepteras. Bidrag motsvaran- de nettoförlusten innebär å andra sidan, att bidragets storlek påverkas av en rad godtyckliga faktorer, där den mest be- svärande torde vara att förluster på bi- rörelser, bl. a. civiltryckerier, också måste subventioneras.

En annan metod är att fördela stö— det efter något yttre »fysiskt» kriterium. Det bör då dels kunna entydigt definie— ras dels utgöra ett mått på företagets ekonomiska situation. Lättillgängligast är därvid tidningarnas upplagor. Stödet skulle då utgå med belopp som variera- de omvänt med upplagans storlek. Så- vida inte en undre upplagegräns införcs, innebär dock denna metod att de största bidragen kommer att utgå till de minsta tidningarna. Såsom tidigare framhållits ter det sig ur strukturell synpunkt mindre önskvärt, att tyngdpunkten för tidningsstödet förlägges till dessa tid- ningar.

Det andra tänkbara »fysiska» krite- riet utgöres av tidningarnas annonsvo— lym, varvid bidragen även i detta fall skulle variera i omvänd proportion till denna storhet. Eftersom utredningens undersökningar visar, att mängden an- nonstext i stort sett växer med uppla- gan, skulle denna fördelningsnorm kun- na antas ge ungefär samma resultat som bidrag fördelade omvänt mot upplagans storlek. Eftersom detta samband mellan annonsvolym och upplagestorlek främst gäller de medelstora tidningarna, medan både de minsta och de största tidning- arnas annonsvolym står i ett annat för-

hållande till upplagan, skulle dock en bidragsfördelning i omvänd proportion till annonsvolymen inte medföra en lika stor subvention till de minsta tidning- arna.

För båda de nämnda fördelningsnor- merna gäller å andra sidan, att kon- struktionen av bidragsskalan måste bli en komplicerad process, där det torde vara svårt att undvika ett inslag av god- tycke. Detta inslag ökar, om man vill nå en viss strukturell effekt genom att sär- skilt gynna tidningar i sämre konkur- rensläge. Dessutom bör observeras, att bidrag av det angivna slaget kan bli en återhållande faktor i tidningsföretagens ansträngningar att genom ökade resurs- insatser öka upplaga och/eller annons- volym, eftersom framgångar i detta av- seende innebär, att de statliga bidragen minskar.

Bidrag till papperskostnaden En tredje princip för fördelningen av de statliga bidragen är att ersätta tid- ningarna för vissa kostnader. Ett sådant stöd kan sägas redan existera i form av icke kostnadstäckande postbefordrings- avgifter. Till denna kategori hör även det tidigare behandlade förslaget att upp till en viss upplagegräns helt avgiftsbe- fria postbefordring av tidningar.

Av de många variationer, vari denna bidragsprincip kan realiseras, synes bi- drag till papperskostnaden tilldra sig det största intresset. Tre konstruktioner av ett sådant bidrag skall här granskas. Den ena innebär-att tidningarna erhål- ler bidrag för att täcka .kostnaden för en viss mängd papper. Enligt den andra metoden bidrar staten med kostnaden för den pappersmängd, som åtgår för att trycka ett visst antal exemplar per utgivningsdag. Den tredje metoden i-n- nebär, att papperskostnaden täcks för den del av tidningens totala upplage—

innehåll, som innehåller annan text än annonser. De två sistnämnda metoder— na kan givetvis också kombineras.

Det enklaste sättet att fördela ett stat- ligt bidrag till papperskostnaden är att anknyta det till en given pappersmängd. Varje företag erhåller således ersättning för kostnaden för ett visst antal ton papper. Eftersom papperspriserna (med reservation för fraktkostnaden) inte torde förete särskilt stora variationer mellan företagen, är en fördelningsnorm av denna typ närmast att jämställa med den inledningsvis nämnda, där ett för alla tidningar lika stort bidrag diskute- rades. De där diskuterade skälen mot en sådan fördelningsnorm gäller således även för ett bidrag till en given pap- persmängd i så måtto, att en betydande del av den totala bidragssunnnan kom- mer att gå till företag som det ter sig" obefogat att stödja med bidrag. Den skillnaden bör dock uppstå, att de mins- ta tidningarna erhåller förhållandevis små bidragsbelopp, ehuru de givetvis får en större del av papperskostnaden täckt med bidrag än större tidningar.

Av tabell 4: 4 framgår huvudtidning- arnas genomsnittliga årsvikt i olika upp- lageklasser och konkurrensgrupper. På grundval av denna tabell har i följande sammanställning den totala pappcrsåt— gången i genomsnitt per huvudtidning (ej företag) och år beräknats. Dessutom har en uppskattning gjorts av den totala papperskostnaden per tidning och år vid ett genomsnittligt papperspris, inkl. infrakter, av 750 kr. per ton.

Om man såsom exempel på bidragets storlek antar, att det fastställes till att motsvara den årliga kostnaden för 250 ton papper i varje huvudtidning, skulle bidraget vid ett papperspris av 750, kr. per ton uppgå till- ca .200 000 kr., för varje tidning, somvförbrukar minst den- na pappersmängd. (För de största tid- ningarna kan papperspriset _.vara— lägre,

Tabell 4:4. Svenska dagstidningarnas genomsnittliga årsuiktcr i kg. (inom parentes antalet tidningar)

Förstatidningar Nettoupplaga Lokal Utan Med kon- tillägg:-ir Stitåäshtiagåi- Totalt konkur— konkur— kurrens rens rens utifrån

— 4 999 — — 6,7 13,5 —— 9,6

(9) (7) (16)

5 000— 9 999 23,5 14,1 10,2 17,5 13,5 13,4 (1) (3) (14) (7) (1) (26) 10 OOO—14 999 19,4 19,5 18,0 24,3 13,5 19,9 (1) (4) (14) (7) (1) (27)

15 OOO—19 999 — 24,3 19,1 27,3 — 23,3 (5) (5) (4) (14)

20 OOO—29 999 31,0 29,4 26,2 28,6 18,0 28,0 (2) (4) (2) (4) (1) (13) 30 OOO—49 999 33,8 29,5 — 34,0 39,0 33,5 (13) (3) (1) (1) (18)

50 OOO—99 999 40,4 — — — (45,0) 43,4 (3) (5) (8) 100 000— — — — — (57,6) 57,6 (6) (6)

Summa 35,0 25,9 16,5 25,7 54.3 41,6

(20) (19) (44) (30) (15) (128)

varför bidraget för deras del minskar. Alternativt kan ett enhetligt pris per ton papper fastställas som bidrags— norm.) Antalet tidningar, som förbrukar minst 250 ton papper per år, kan upp- skattas till ungefär ett 80-tal. Den me- delnettoupplaga som motsvarar denna pappersförbrukning kan — med bortse- ende från individuella variationer i års- vikt _ antas vara omkring 12 000 ex. En beräkning av bidragets fördelning mellan olika företagstyper visar följan—

de. Av de 128 huvudtidningar, som ingår i utredningens material, skulle ca 65 få bidrag till hela papperskostnaden. Av dessa 65 tidningar utgöres ca 20 av and- ratidningar och 44 av förstatidningar. Deras medelnettoupplaga ligger i all- mänhet under 15 000 ex. Ungefär 20 tid- ningar inom denna grupp kan beräknas erhålla maximalt bidrag, dvs. 200 000 kr. Härav är ca 5 andratidningar. Obser- veras bör dock, att den genomsnittliga pappersförbrukningen per andratidning

Total Papperskostnad.1 Nettoupplaga Antal tidningar pappersåtgång, per år och tidning, ton/år och tidning kr

— 4 999 16 24 . 20 0000 5 000— 9 999 26 100 , 80 000 10 000—14 999 27 250 ' 200 000 15 OOO—19 999 14 400 . 300 000 20 OOO—29 999 13 700 7 525 000 30 OOO—49 999 18 1 200 900 000 50 OOO—99 999 8 3 250 2 450 000 100 000— 6 16 000 12 000 000

* Hänsyn har tagits till att bruttoupplagan kan antas överstiga nettoupplagan: med ca 5 %.

i upplagegruppen 10 OOO—15 000 ex. till följd av deras förhållandevis höga års— rikt uppgår till drygt 300 ton, varför vissa andratidningar inom detta upp- lageintervall bör erhålla bidrag för en lägre andel av papperskostnaden än 100 %. För tidningar med större upp- lagor och årsvikter gäller, att bidraget varierar från i genomsnitt 2/3 av den totala papperskostnaden (15 000—20 000 ex.), 1/5 (30 000—50 000 ex.) till 1han (tid— ningar över 100 000 ex.).

Om man utgår från att ett bidrag på 200000 kr. kommer att utgå till drygt 80 tidningar och till övriga tidningar efter deras papperskostnader, kan det totala bidragsbeloppet uppskattas till ungefär 19 milj. kr. per år i rådande prisläge för tidningspapper. Av detta belopp skulle ungefär ca 3,5 milj. kr. utgå till andratidningar i landsorten. Såsom jämförelse kan nämnas, att ett för alla huvudtidningar lika stort bidrag på 200 000 kr. skulle kosta staten ca 25 milj.

kr., varav 6 milj. kr. skulle tillfalla landsortens andratidningar.

Under förutsättning att pappersprisct inte varierar alltför mycket i de enskil- da tidningsföretagens uppköp, borde ett bidrag till papperskostnaden för en gi- ven upplaga fördela stödet mcd ungefär samma belopp till samtliga tidningar med en viss periodicitet. (Att tidningar med 6—7 dagars utgivning per vecka erhåller ett större bidrag än två- och tredagarstidningar är således själv- klart.)

Betydande skillnader finns dock mel- lan tidningar i olika storleksgrupper i fråga om Sidantal och format, samman- fattat i begreppet årsvikt, såsom fram- gått av tabell 4: 4 och sammanställning- en ovan. För de tidningar, som trycker minst 10 000 ex. per utgivningsdag, va- rierar den årliga papperskostnaden för 10000 ex. enligt följande (vid ett pap— perspris av 750 kr./ton):

Nettoupplaga Papperskostnad för Antal tidningar 10 000 ex. i genomsnitt 10 000—14 999 150 000 27 15 OOO—19 999 172 000 14 20 OOO—29 999 210 000 13 30 OOO—49 999 248 000 18 50 000—99 999 325 000 8 100 000— 435 000 6

Bidragens storlek kommer således att variera mellan tidningar med olika upp— laga. Avvikelserna är mest markerade i upplageklasscn 10 OOO—15 000 ex. samt

fr.o.m. 50000 ex. Andelen av den to- tala papperskostnaden, som täckes med bidrag, varierar däremot åt andra hål- let. I nedanstående sammanställning vi-

Andel i % av upp- Nettoupplaga. lågan, vartill bidrag Antal tidningar utgår

—— 9 999 Minst 100 % 42 10 000—14 999 » 67 % 27 15 OOO—19 999 » 50 % 14 20 OOO—29 999 » 33 % 13 30 OOO—49 999 » 20 % 18 50 OOO—99 999 » 10 % S 100 000— Högst 10 % 6

sas hur de svenska dagstidningarna skulle fördelas med avseende på den ungefärliga andel av totala nettouppla- gan,för vilken papperskostnaden täcktes med bidrag i det fall, att upplagegrän- sen sattes till 10 000 exemplar.

Av tabell 9 i bil. 5 framgår hur stor andel av det totala spaltmeterutrymmet i dagstidningarna som utgöres av an- nonstext. Ett bidragssystem, som inne- bär att papperskostnaden för övrig text betalas av staten, skulle därmed fördela bidragen mellan olika tidningskategori- er på ungefär följande sätt: Mellan 70 och 90 % av papperskostnaden täckes av bidrag i ca 94 av totalt 128 tidningar. För 22 tidningar utgör täckningen 60— 70 %. Minst 40 % av papperskostna- den täckes av bidrag i 7 tidningar, me- dan endast 1 tidning får mindre än 40 % av papperskostnaden ersatt av sta- ten. Ser man enbart till andratidning- arna, skulle 28 av 30 tidningar få bidrag motsvarande minst 70 % av pappers- kostnaden.

Eftersom andelen annonstext för stör- re delen av dagstidningarna synes vara ungefär densamma, skulle variationer i storleken av de bidrag, som avser att täcka papperskostnaden för reproduk- tion av övrig text, generellt sett, bero av upplagans storlek. Såvida inte denna fördelningsmetod kombineras med en maximering av den upplaga, vartill bi- drag utgår, är den därför närmast att likna vid ett system, där de statliga bi- dragen utgår i proportion till upplagans storlek. Eftersom ca 75 % av den sam-

lade textmängden i dagstidningarna ut- göres av annan text än annonstext skulle vidare kostnaden för bidragen bli avse- värd. Om den totala papperskostnaden i tidningsproduktionen uppskattas till 150 milj. kr., skulle statens utgifter lig- ga i storleksordningen 110 milj. kr. per år. Kostnaden för ett bidragssystem, som avser att täcka kostnaden för 250 ton tidningspapper per huvudtidning kan beräknas till ca 19 milj. kr. per år. Kostnaden för bidrag till den pappers— mängd som åtgår för att trycka en upp- laga av 10 000 ex. i varje huvudtidning uppgår till ca 21 milj. kr.

Utredningen har ej kunnat finna att någon egentlig fördel skulle vara att uppnå med de sistnämnda tre fördel- ningsmetoderna för statliga bidrag i för- hållande till de tidigare diskuterade. Mot bidrag till kostnaden för en given pap- persmängd kan i stort sett samma in— vändningar riktas, som tidigare fram- fördes gentemot ett för samtliga dags- tidningar enhetligt bidragsbelopp. De två övriga fördelningsmetoderna inne- bär, att bidragens storlek i princip väx- er med upplagan — en effekt som är mest uttalad i det fall att bidraget gäller papperskostnaden för tryckning av an- nan text än annonser och utgår obero- ende av upplagans storlek. En sådan bi- dragsprincip skulle inte — annat än i enstaka fall — lösa de strukturproblem på tidningsmarknaden, som enligt ut- redningens mening främst bör bli före- mål för uppmärksamhet.

De i kap. 4 diskuterade metoderna för statens tidningsstöd har visat sig vara behäftade med påtagliga brister när det gäller att tillgodose de därmed förena- de syftena. Ett allmänt stöd till tid- ningskonsumtion kan i och för sig åstadkommas — och åstadkommas re- dan — genom tidningarnas befrielse från omsättningsskatt. Däremot är den- na skattebefrielse föga effektiv för en på tidningsmarknadens strukturproblem direkt inriktad stödpolitik. Dessutom skulle stödet till övervägande delen ut- gå till tidningar med stor omsättning dvs. i allmänhet tidningar med stora upplage- och annonsintäkter. Andra stödformer såsom statlig stödannonse- ring och olika slag av schabloniserade bidrag till tidningarna gynnar i alltför stor utsträckning de allra minsta tid- ningarna i båda fallen skulle de medel— stora tidningarna, bland dem huvud- parten av andratidningarna, erhålla ett otillräckligt stöd. Den enda åtgärd, som mera direkt kan påverka marknads- strukturen och utjämna skillnaderna i konkurrensbetingelser, synes vara en annonsskatt. Men dess verkningar är ändå osäkra samtidigt som den erbju— der mycket stora svårigheter att rea- lisera.

Det huvudkrav, som inledningsvis i kap. 4 ställdes på tidningspolitikens medel, var att konkurrensen och den differentierade opinionsbildningen skul- le bevaras på tidningsmarknaden. Från dessa utgångspunkter vore den mest effektiva stödformen en metod, som dels fördelade stödet efter behov,

KAPITEL 5

Utredningens förslag

dels genom koncentrerade insatser till vissa tidningar möjliggjorde en fort- satt rationalisering och utbyggnad av tidningsföretagen. En sådan politik kan inte bedrivas av någon statlig myndig- het. Det är därför nödvändigt att finna ett mellanled, som kan sköta fördel— ningen av bidrag utan risk för statlig påverkan och dirigering av de enskilda tidningarnas förhållanden.

Utredningen har därvid övervägt möjligheterna att fördela stödet via ett särskilt tillskapat organ över vars ut— delning av medel statsmakterna inte har något inflytande. Sammansättningen av ledamöterna i detta organ kan i prin- cip ske på två sätt.

Enligt den ena metoden eftersträvas en sammansättning av såvitt möjligt från alla partsiutressen fristående per— soner, vilkas enda instruktion är att efter »bästa förstånd och förmåga» för- dela bidrag till tidningarna. Enligt den andra metoden söker man åstadkomma bredast möjliga intresserepresentation bland ledamöterna. Tidningarnas in- tresseorganisationer, de politiska par- tierna m.fl. skulle därvid äga att utse ledamöter enligt något slags propor- tionalitetsprincip. Dessa representan- ter skulle sedan äga att fritt fördela de statliga bidragen, varvid de förutsätts skola handla på grundval av sin sak- kunskap och utifrån ett gemensamt intresse.

Möjligheterna att realisera dessa tan— kegångar måste dock i båda fallen be- tecknas såsom utomordentligt små. Även om det skulle lyckas att tillsätta

en nämnd av personer, vars opartisk- het accepterades av parterna själva, torde de komma att ställas inför ytter- ligt svårlösta problem vid stödets för- delning. Såvida nämnden inte väljer en automatiskt verkande fördelningsnorm i någon av de former, som tidigare diskuterats (i vilket fall det särskilda organet knappast fyller något syfte), torde det vara ofrånkomligt, att den genom sina beslut direkt ingriper i konkurrenssituationen mellan företag likaväl som i rådande positioner för de i den politiska opinionsbildningen en- gagerade grupperna. Att under sådana förhållanden bibehålla karaktären av opartisk och över intressegruppering- arna upphöjd instans blir knappast möj- ligt. Risken för påtryckningar och kri- tik från partsintressenternas sida är således uppenbar, varigenom handlings- möjligheterna för nämnden kraftigt kommer att beskäras.

Om det särskilda organet direkt sam- mansätts av parts- och intresserepresen- tanter torde man kunna utgå från att det statliga stödets fördelning inte kom- mer att kunna ske medelst majori- tetsbeslut. I och med att förutsättning- en för organets beslut är allmän enig- het, torde den enda vägen att uppnå denna enighet vara en kvotering av stödet mellan olika intressegrupper en- ligt en automatiskt verkande princip. Varje intressegrupp har sedan att för- dela stödet inom ramen för det belopp, som den tilldelats enligt den allmänna fördelningsnormen. Det särskilda orga- net skulle med andra ord endast bli en omväg att fördela stödet efter in— tressegrupperingar.

De politiska partierna

Utredningen har i anledning av dessa överväganden funnit, att den enda möj- liga vägen att överföra ett statligt tid-

ningsstöd till de enskilda tidningsföre- tagen är att gå över de politiska par- tierna. Detta ter sig naturligt redan av det skälet att inte mindre än 85 % av de svenska dagstidningarna har par- tipolitisk anknytning. Det följer också av att ett av de centrala motiven för att bibehålla en slagkraftig tidnings- press i effektiv konkurrens är det de- mokratiska samhällets behov av en dif- ferentierad politisk opinionsbildning och nyhetsbevakning. De politiska par- tierna är således — tillsammans med samhället. och tidningskonsumenterna —- huvudintressenter på tidningsområ- det. De kan med fog antas ha samma mål för sin tidn-ingspolitik som de vil- ka tidigare uppställdes (kap. 4.1). Des- sa intressen och dessa mål har partier- na redan dokumenterat genom sin verksamhet för att stödja enskilda tid- ningsorgan och för att skapa en bättre struktur inom pressen. I den utsträck- ning tidningsstödet från partierna un— der senare år minskat kan det knap- past hänföras till att man övergivit des- sa strävanden. I stället torde orsaken i vissa fall vara att strukturförändring- arna minskat behovet av direkta sub- ventioner, i andra att medel helt en- kelt saknas för ett effektivt tidnings- stöd.

Ytterligare ett skäl för att tidnings- stödet bör ske via de politiska partierna är att statens medverkan i fördelningen av bidragen kan ske enligt automatiskt verkande normer. Den enklaste normen är att stödet fördelas mellan partierna i förhållande till deras röstetal vid de allmänna direkta valen. Med nuvarande röstfördelning skulle det innebära att stödet fördelades ungefär lika mellan regeringspartiet och oppositionens par- tier. En annan tänkbar metod är att fördelningen skedde med hänsyn till antalet mandat i andra kammaren. Det skulle dock innebära, att valsystemets

konstruktion påverkade bidragens stor- lek (för närvarande till förmån för det största partiet och till nackdel för de mindre partierna). Förändringar i val- systemet skulle dessutom medföra för- ändringar även ci de statliga :bidragens fördelning, vilket måste betraktas som en visserligen obetydlig men dock onö- dig komplikation av den författnings— politiska diskussionen.

Med de krav utredningen uppställt på verkningarna av det statliga stödet till tidningspressen ter sig de politiska partierna som de mest lämpliga för- medlarna av detta stöd. Flertalet av de politiska partierna och deras särskilda stödorganisationer har långvarig erfa- renhet av tidningsfrågor och tidnings- ekonomi. Partierna är dessutom insti- tutioner, vilkas intressen och strävan- den samverkar till att säkerställa en all- sidig tidningsrepresentation och där- med skapa bättre konkurrensbetingel- ser på tidningsmarknaden likaväl som en differentierad politisk opinionsbild- ning.

Partistöd —— presstöd

Under senare tid har en livlig debatt pågått rörande frågan om statligt stöd till de politiska partiernas verksamhet; en debatt som också anknutit till ut— formningen av statens tidningsstöd. Härvid har röster höjts för att bidrag skall utgå till de politiska partierna för att användas i den partipolitiska verk- samheten och att dessa medel också bör kunna av partierna utnyttjas för stöd till tidningspressen. Vid 1965 års riks- dag har ävenledes en motion väckts an- gående tillsättandet av en utredning för att undersöka formerna för ett statligt stöd till de politiska partierna. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att ekonomiskt stöd till de politiska partierna och till politisk upp-

lysningsverksamhet inte är någon ny eller för demokratin artfrämmande fö— reteelse. Partierna och till partierna knutna organisationer har sålunda re- dan erhållit statsstöd utan att detta för- bundits med några för partiernas frihet skadliga konsekvenser. Från och med 1964 får de politiska ungdomsförbun— den statsanslag även till den rent poli— tiska delen av sin verksamhet. Vissa valkostnader (valsedlarna) betalas av staten. I författningsutredningens be- tänkande föreslås att partierna skall få av staten betald sekreterarhjälp. Vidare har staten tidigare direkt stött politisk opinionsbildning. Det skedde i anslut- ning till de båda folkomröstningarna 1955 och 1957, då statsbidrag utgick till de propagandakommittéer, som organi- serats för de olika i omröstningarna deltagande meningsriktningarna. I Väst- tyskland utbetalar staten betydande be- lopp (ca 45 milj. DM) direkt till de po- litiska partierna för att av dem använ- das i deras upplysnings- och propagan- daverksamhet utan att detta haft någon negativ verkan för den partipolitiska friheten.

Utredningen anser för sin del att par- tiernas ekonomiska resurser och deras möjligheter att bedriva politisk upplys- ningsverksamhet måste betraktas som en viktig förutsättning för en bevarad och förstärkt demokratisk åsiktsbild- ning i vårt land. Ett allmänt stöd till de politiska partiernas verksamhet kan därför i och för sig anses vara fören- ligt med de syften, som utredningen en- ligt sitt uppdrag har att söka tillgodose, om därmed även garantier skapas för att tidningarnas ekonomi förstärkes.

Från de utgångspunkter, som utred- ningen erhållit i sina direktiv, har det dock icke varit möjligt att till en mera ingående behandling uppta frågan om ett allmänt stöd till de politiska parti- ernas verksamhet. Utredningen har så—

% |

;, i »

ledes ej kunnat ta ställning till omfatt- ningen av de behov, som här föreligger, och formerna för ett dylikt stöd. Utred- ningen har i stället sett det såsom ange- läget att utan dröjsmål framlägga ett förslag till statligt presstöd, som är an- passat till föreliggande behov, och som är så utformat, att garantier skapas för att stödet faktiskt kommer tidningarna till del och på effektivast möjliga sätt förstärker deras ekonomi. Till grund för detta ställningstagande har även le- gat uppfattningen, att en slagkraftig och differentierad tidningspress utgör ett av de viktigaste och mest omistliga instrumenten för opinionsbildningen i den svenska demokratin.

Av dessa skäl har utredningen utfor- mat sitt förslag såsom ett direkt tid- ningsstöd, förmedlat av de politiska partierna. Utredningen föreslår, att bi- dragen förhindes med villkoret att med- len användes för stöd —— i valfri form — till tidningar och att tidningsstödet sker genom för ändamålet särskilt till- skapade och från partierna organisato- riskt fristående organ. Enligt utredning- ens mening måste dessa villkor förenas med en viss kontroll av att de faktiskt uppfylles. Vid utformningen av denna kontroll har utredningen sökt begränsa den till ett minimum: den skall endast avse att klarlägga att de av partiernas tidningsstiftelser eller motsvarande or- gan utbetalade medlen mottagits av tid- ningsföretag eller av annan utgivare av periodisk skrift för att bestrida kost- nader för sådan verksamhet.

Utredningen vill understryka, att den är medveten om att det föreslagna kon- trollsystemet inte ger fullständig garan- ti för att medlen uteslutande tillfaller tidningsföretag och sålunda förstärker tidningspressens ekonomi. Utredningen kan dock icke finna annat än att ett bi- dragssystem av denna typ måste bygga på förtroende för den mottagande par-

tens vilja att fullgöra de syften för vilka bidragen erhållits.

Tidningarnas frihet och oberoende

Utredningen har inte funnit att statliga bidrag, konstruerade på det föreslagna sättet, innebär något avkall på det de- mokratiska kravet att partierna är obe- roende av staten. En oeftergivlig förut— sättning är därvid att bidragen inte för- binds med politiska villkor eller krav på statligt inflytande över partiernas verksamhet. Den kontroll, som följer av villkoret att medlen användes för tid- ningsstöd, får endast avse de särskilda stödorganen och syfta till att belägga att utbetalda medel gått till tidningsfö- retag. Kontrollen måste dessutom ske i sådan form, att något statligt inflytan- de ej uppstår över hur medlen inom ra- men för det angivna syftemålet dispo- nerats. Likaså måste frånvaron av of- fentlig insyn i de enskilda tidningar- nas ekonomi säkerställas.

I olika sammanhang har farhågor ut- talats för att de enskilda tidningarnas frihet och utrymme för självständiga ställningstaganden skulle minska, om de politiska partierna erhåller resurser för att utge tidningsstöd. Utredningen kan dock icke acceptera de resonemang, som ligger bakom denna uppfattning.

Utredningen vill understryka, att ett självklart mål för statens tidningspoli- tik bör vara att så snart som möjligt säkerställa det ekonomiska oberoende, som vissa tidningar i dag saknar. Ut- redningens undersökningar visar, att ett betydande antal tidningsföretag i dag är beroende av yttre ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta sin verksamhet. I den mån risker för tidningens frihet och självständighet förbindes med före- komsten av sådant stöd, är dessa risker således redan för handen. Det ekono-

miska beroendet torde accentueras av den utveckling mot en allt mera uttalad kris som _ om inga motåtgärder vind- tas —— ter sig trolig främst för tidningar i ofördelaktiga konkurrenspositioner.

Vidare har utredningen funnit, att generella stödåtgärder inte är effektiva när det gäller att skapa ekonomisk bär- kraft hos de i dag förlustbringande fö- retagen. Det stöd som redan utgår i form av befrielse från omsättningsskatt och nedsatta postavgifter har uppen- barligen — trots att det uppgår till be- tydande belopp — inte haft någon så- dan verkan. Det enskilda stödet har inte heller kunnat hindra en fortgående nedläggning av tidningar och en fort- satt försvagning av andratidningarnas ekonomi. I detta läge har utredningen valt en stödform som möjliggör kon- centrerade insatser för upprustning och konsolidering av tidningsföretagens ekonomi. Detta är enligt utredningens mening den enda vägen att säkra före- komsten av ekonomiskt bärkraftiga tid- ningar i landets olika delar med repre— sentation för skilda politiska menings- riktningar.

Utredningen är för sin del övertygad om att de politiska partierna och deras organisationer för tidningsstöd kommer att handha de till deras förfogande ställda medlen på ett sådant sätt, att de därmed förenade intentionerna fullföl— jes. Det bör ligga också i de politiska partiernas intresse att genom koncen- trerade insatser skapa effektiva företag, som erhåller sådana marknadsmässiga förutsättningar att de på sikt blir eko- nomiskt självbärande. Den av utred— ningen föreslagna bidrag-ssumman är icke av den storleksordningen, att den kommer att tillåta fortlöpande subven- tioner till ett stort antal företag. Det rent ekonom-iska kravet »att låta stödet bli en hjälp till självhjälp kommer allt- fort att upprätthållas.

Men även om också i framtiden ett antal tidningar inte kan utges utan fort- löpande ekonomiskt stöd kommer en- ligt utredningens mening tidningarnas frihet att löpa mindre risker, om stödet på det föreslagna sättet institutionalise- ras och centraliseras. Utrymmet för dol- da påtryckningar måste vara avsevärt större i det fall att tidningarna är eko- nomiskt beroende av enskilda företag eller andra privata finansiärer, lokala intressegrupper osv. Tidningarnas be- roende förstärks i denna situation av den osäkerhet inför framtiden, som tor- de vara ofrånkomlig när stödets omfatt- ning beror på de enskilda finansiärer- nas välvilja och dessutom sker i mer eller mindre förtäckta former. Den öpp- nare debatt och det större perspektiv, vari tidningsstödet kommer att insättas när det handhas av partiernas särskilda stödorgan, skapar enligt utredningens menxing avsevärt bättre förutsättningar för att den enskilda tidningen skall kunna bevara sin integritet obeskuren.

Det måste dessutom observeras, att den idealiska lösningen inte står till buds. Det är inte möjligt att i ett slag göra alla tidningar ekonomiskt självbärande. Utredningen har valt en utformning av det statliga tidningsstödet, som möjlig- gör koncentrerade insatser för att göra de utvecklingsbara tidningsföretagen ekonomiskt bärkraftiga och därmed också på sikt säkerställa deras ekono- miska oberoende.

Alternativet till denna politik är att låta tidningsdöden fortsätta. Enligt ut- redningens mening [innehåller en sådan utveckling avsevärt större risker för den fria opinionsbildningen och demo- kratins funktionssätt i vårt land. Den parlamentariska demokratin har såsom en central förutsättning, att en effektiv och slagkraftig press existerar för över- vakning av myndigheter och offentliga organ i olika instanser. En ökad mo-

nopolisering på tidningsmarknaden be- tyder inte bara en utarmning av den politiska opinionsbildningen och en försämrad upplysningsnivå hos allmän- heten genom frånvaron av politisk de- batt. Den kan också leda till att stora grupper så småningom helt saknar po- litisk representation i tidningspressen. Därmed har ett av de väsentligaste in- slagen i den demokrati, som brukar kal- las »styrelse genom diskussion», gått förlorad.

F örslagets utformning

1. Statens samlade bidrag till tidnings- stöd fördelas mellan de politiska parti- erna i proportion till deras andel av röstetalen vid valen till andra kamma- ren. För att skapa en viss stabilitet i bi— dragens fördelning och undvika att till- fälliga förskjutningar i röstetalen på- verkar partiernas ekonomiska resurser för opinionsbildning, bör dessa andelar beräknas som ett genomsnitt av resp. partiers röstetal vid två på varandra följande ordinarie andrakammarval. Villkor för att stöd skall utgå bör vi- dare vara att partiet vid dessa val er- hållit mandatmässig representation i andra kammaren.

2. Såsom villkor för att bidrag skall utgå till ett i riksdagen representerat par- ti bör för det första gälla, att partierna inrättat fristående organ i form av en stiftelse eller annan juridisk person, vars uppgift är att fungera såsom par- tiets stödorganisation till tidningspres- sen. För det andra skall mottagare av från dessa organisationer utbetalade medel vara utgivare av periodisk skrift (se punkt 3 nedan). När utgivare av sådan skrift icke ut- göres av tidningsföretag bör storleken av de utbetalade medlen stå i överens-

stämmelse med och i vart fall icke över- stiga kostnaderna för skriftens utgiv- ning och andra av utgivningen motive— rade åtgärder. Några ytterligare villkor rörande medlens användning bör icke förekomma. Stödorganisationen skall således vara oförhindrad att lämna stöd i form av lån. För att möjliggöra en ef- fektiv förvaltning av tidningsstödet bör vidare något hinder ej föreligga för att bidragsmedel användes till bestridande av stödorganisationens förvaltningskost- nader.

Ett särskilt problem uppstår dock i de fall, då bidragen ej utnyttjas av stöd- organisationen. Det synes sålunda knappast vara förenligt med bidragens syfte, om vissa stödorganisationer fort- löpande skulle uppsamla betydande be- lopp i form av fonderade, icke utnytt- jade bidragsmedel.

Å andra sidan bör stödorganisationen ha möjligheter att med sikte på större investeringar, däribland exempelvis ny- etablering av tidningsföretag, fondera erforderliga medel. En för sådana än— damål skälig fondering av bidragsme- del måste därför tillåtas. Det skulle där— vid kunna föreskrivas, att de i stödor- ganisationerna uppsamlade bidragsmed- lcn ej får överstiga visst belopp, mot- svarande summan av under ett antal år, förslagsvis tre, till organisationen utbe- talade bidrag jämte under denna tid in- flutna amorteringar och räntor.

3, Stödorganisationens medel kan en- dast utbetalas till utgivare av sådan i Sverige tryckt periodisk skrift, som uppfyller följande villkor:

1. För tidningen skall ha utfärdats utgiv- ningsbevis enligt tryckfrihetsförordningen .

2. Tidningen skall vara framställd i tryckpress och skall regelbundet utges un- der den i utgivningsbeviset fastställda ti— teln.

3. Tidningen skall varje kalenderår utges med minst fyra olika, på skilda tider ut- kommande nummer.

Av denna definition följer, att berät- tigade till stöd blir inte endast dagstid- ningar och nyhetstidningar i vanlig mening. Stödet kommer även att omfat— ta tidskrifter, som utges med minst 4 nummer per år. Även om denna gräns- dragning måste anses vara mycket vid och innefatta praktiskt taget allt perio- diskt tryck har utredningen dock icke bedömt det såsom möjligt att åstadkom- ma en invändningsfri definition av be- greppet dagstidning, ännu mindre av begreppet »politisk» eller icke-kommer- siell publikation, vilket måhända bäst sammanfallit med presstödets allmänna intentioner.

4. Kontrollen av bidragsmedlens an- vändning skall enligt vad ovan sagts av- se dels att mottagarna utgöres av utgi- vare av periodisk tryckt skrift, dels att stödorganisationernas fonderade medel icke överskrider visst belopp. Kontrol- len sker genom årlig revision av två auktoriserade revisorer, den ene utsedd av den bidragsgivande myndigheten, som lämpligen kan vara statskontoret, och den andre utsedd av vederbörande parti. Härigenom erhålles garanti för att offentlighet icke ges åt enskilda fö- retags ekonomiska förhållanden. Revi- sorernas rapport överlämnas till den bi- dragsgivande myndigheten. Skulle av rapporten framgå, att villkoren för :hi- dragsgivningen ej uppfyllts, bör myn- digheten äga återkräva oriktigt utbe- talda bidrag resp. överskjutande fond— mede-l.

5. De till stödorganisationen utbetala- de bidragen bör inte få bli föremål för beskattning. Detsamma bör gälla av- kastningen på fonderade bidragsmedel. Förutsättningen för skattefrihet bör i det senare fallet vara, att medlen fon- derats på sådant sätt, att deras avkast- ning kan särskiljas från andra kapital- inkomster hos stödorganisationen. Ut- redningen vill därför fö-reslå, att stöd- organisation tillkommande statsbidrag av den bidragsgivande myndigheten in- sättes på särskilt räntebärande konto i riksbanken, varifrån organisationen se- dan äger att göra uttag i den utsträck- ning den själv önskar. Skatt utgår då ej på ränteinkomster från dessa särskil- da konton. Genom ett sådant förfarande skulle dessutom redovisningen av hos stödorganisationen fonderade bidrags- medel underlättas.

Stödets omfattning

Vid avvägningen av det belopp, vartill det sammanlagda statliga bidraget till de politiska partiernas tidningsorgani- sationer skall uppgå, har utredningen funnit 25 milj. kr. per år vara lämpligt.

Enligt den av utredningen förordade fördelningsnormen skulle denna bi- dragssumma fördelas mellan de år 1960 och 1964 i riksdagens andra kammare re- presenterade politiska partierna på sätt som framgår av följande sammanställ- ning. Partiernas andelar av röstetalet har därvid beräknats utifrån genomsnittet

Röstetal i aenom- Partier snitt för Ala-valen Andel av totala Bidragsbelopp, kr 1960 och 1964 ”Stewe” Å Högerpartiet ............... 643 487 15,40 3 850 000 Centerpartiet ............... 574 512 13,75 3 437 500 Folkpartiet ................. 734 064 17,57 4 392 500 Socialdemokraterna ......... 2 019 968 48,35 12 087 500 Kommunisterna ............ 206 164 4,93 1 232 500 Summa 4 178 195 100,00 25 000 000

av det antal röster, som vid andrakam- marvalen 1960 och 1964 avgavs för hö-

gerpartiet, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna och kommunis- terna.

Utredningen har tidigare bemött de farhågor, som i olika sammanhang ut- tryckts för att statliga bidrag skulle ho- ta vissa tidningars fortbestånd genom en omkastning av i dag rådande kon- kurrensförhållanden. Utredningen vill i anslutning därtill även fästa uppmärk- samheten på att den totala omsättning- en enbart för tidningsrörelsen i de svenska dagstidningsföretagen kan be- räknas uppgå till ca 900 milj. kr. Det av utredningen föreslagna bidraget på 25 milj. kr. skulle således, ehuru av livs- avgörande betydelse för de ekonomiskt svaga tidningsföretagen, utgöra endast ett par procent av den totala omsätt- ningen i tidningsrörelsen. Det förtjänar

också att nämnas, att det stöd som re- dan utgår till dagstidningarna i form av befrielse från allmän varuskatt på upplageintäkterna (således exkl. an- nonsintäkterna) skulle motsvara ca 40 milj. kr. i minskade statsinkomster vid en omsättningsskatt på omkring 10 %.

Utredningen vill slutligen än en gång betona, att dess förslag syftar till att skapa ett initi-alstöd, som skall möjlig- göra en konsolidering av ekonomin och en upprustning av mindre bärkraftiga tidningsföretag. Dess avvägning av stö- dets storlek har skett från dessa utgångs- punkter. När en sådan konsolidering kunnat ske och den nödvändiga utbygg- naden av tidningsföretagen mot effekti- vare enheter i konkurrens på större marknader genomförts, bör bidragets storlek omprövas mot bakgrunden av vunna erfarenheter.

Majoritetens förslag om ett direkt tid- ningsstöd om 25 milj. kr. är framlagt med åberopande främst av den konkur- renssituation, vari ett 20-tal dagliga and- ratidningar i landsorten, huvudsakligen socialdemokratiska, anses befinna sig. Konkurrensen på tidningsmarknaden om upplaga och annonser har enligt ma- joritetens uppfattning försatt dessa tid— ningar i ett sådant underläge att endast direkta subventioner från staten bedö- mes kunna hjälpa dem att leva vidare. Eftersom de ekonomiska svårigheterna inom tidningsbransehen enligt denna bedömning är koncentrerade till nu nämnda andratidningar, föreslås stödet väsentligen bli kanaliserat till dessa fö- retag.

Vi avvisar av både principiella och praktiska skäl bestämt majoritetens för- slag.

Med hänsyn till de centrala uppgifter som en fri och obunden tidningspress skall fylla i ett demokratiskt samhälle är det principiellt sett förkastligt att statsmakterna företar ingrepp, som ska- par direkta eller indirekta risker för denna frihet och obundenhet. Medbor- garnas rätt att fritt och ostört av poli- tiska ingripanden själva få välja sin tid- ning hör till de grundläggande demokra- tiska rättigheterna.

Frågan om andratidningarnas konkur- rensläge är inte något nytt problem. Un- der efterkrigstiden har ett (SO-tal dags- tidningar med en sammanlagd upplaga om drygt 500 000 exemplar —— huvudsak-

Reservation av ledamöterna Ander och Lundström

ligen folkparti- och högertidningar och till övervägande del andratidningar —— avvecklats genom sammanläggning eller nedläggning. Erfarenheten har klart vi- sat att det i längden inte går att uppe- hålla en tidningsdrift som saknar mark- nadsmässigt underlag i fråga om upp- laga och annonser.

Utredningens majoritet har för sin del vägrat att tillmötesgå våra önskemål om en särskild undersökning av andra- tidningarnas marknadsmässiga förut- sättningar. Majoriteten har inte ens gått med påatt anordna »hearings» med fö- reträdare för de andra- och förstatid- ningar som utredningsarbetet främst rört sig kring. Enligt vår uppfattning borde det ha varit av avgörande bety- delse i detta sammanhang att söka ut- röna i vad mån en »hjälp till självhjälp » kunnat göra andratidningarna självbä- rande. I den mån resultatet av undersök- ningen för vissa företag blivit positivt borde det rimligtvis ha legat i tidnings- ägarnas och deras meningsfränders in— tresse att med hänsyn till det värde de tillmäter tidningarna från opinionsbil- dande synpunkt satsa det kapital som erfordras för att under en övergångstid söka konsolidera de ifrågavarande före- tagen. Detta borde betraktas som själv- klart, särskilt som det från ägarnas syn- punkt sett inte torde röra sig om några avskräckande belopp. Enligt offentlig- gjorda bokslutshandlingar erhöll under 1963 13 av de 14 socialdemokratiska andratidningarna i landsorten bidrag,

som sammanlagt inte översteg fyra milj. kronor. Beloppets storlek synes inte på något sätt _— helt oavsett de principiella invändningar som föreligger — kunna motivera att man vidtar en så drastisk åtgärd som att införa ett statligt direkt— stöd till tidningspressen. .

I de uppgifter som lämnats till utred- ningen om ekonomiska bidrag till tid- ningspressen under efterkrigstiden och som närmare redovisas i bil. 4, har den förlusttäckning som erfordrats för Stockholms—Tidningen icke medtagits. Det är emellertid känt att driftsförlus- ten på denna tidning under senare år uppgått till belopp, som är dubbelt eller flerdubbelt större än de bidrag, som hela den övriga socialdemokratiska pressen i landet tillsammans åtnjutit från A-pressens förlagsaktiebolag. Det före- faller därför sannolikt, att de socialde- mokratiska landsortstidningarnas finan- sieringsproblem framför allt av detta skäl blivit akut. När statssubventioncr till tidningspressen motiverats med nödvändigheten att vidmakthålla den politiska debatten, bör detta förhållan- de observeras, ej minst emedan social- demokratin i huvudstaden förutom den förlustbringande tidningen också har ett annat språkrör, som uppnått stor upp— laga och god ekonomi.

En av tidningarnas mest väsentliga uppgifter är deras samhällskontrolle- rande funktion. Bevakningsuppgiften gäller självfallet såväl statens som de politiska partiernas verksamhet. Ju mer oberoende en tidning är av dessa, desto bättre kan den fylla sin kontrollfunk- tion. Även med den utformning majori— teten givit sitt förslag uppstår ett direkt beroende av den medelsbeviljande myn- digheten, dvs. staten. Detta beroende kan" i vissa situationer '— exempelvis i utrikespolitiskt ömtåliga lägen _— bli ett=avgörande hinder för pressens möj- ligheter att fylla sin bevakningsuppgift.

Vad angår pressens förhållande till partierna gäller för ett växande antal tidningar att de antingen inte företräder någon bestämd politisk linje eller att de, även om de principiellt stödjer en viss politisk uppfattning, inte önskar iden— tifiera sig med motsvarande parti. För nu nämnda tidningar innebär majori- tetsförslaget en risk för att de skulle nödgas successivt göra avkall på sitt oberoende, i den mån en subventione- ring av konkurrenterna skulle kräva motåtgärder, som för sin finansiering erfordrade stöd från partierna. Härige- nom skulle målsättningen att främja en fri och oberoende tidningspress direkt motverkas.

Med hänsyn till att det inte råder identitet mellan tidningar och partier är det enligt vår men-ing oriktigt att för- dela ett tidningsstöd på grundval av partiernas styrkeförhållanden. Det för- delningssystem som majoriteten föresla- git skulle dessutom få helt orimliga kon- sekvenser. Det kommunistiska partiet, som för närvarande företrädes av endast en daglig tidning med 3400 exemplar skulle erhålla 1,2 milj. kr. i tidnings- stöd, medan den liberala pressen, som har en upplaga på mer än 1900 000 exemplar skulle tilldelas 4,3 milj. kr.

I den mån majoritetens förslag verk- ligen skulle komma till utförande, öpp- nar sig allvarliga perspektiv för tid- ningspressen i dess helhet. Eftersom av- sikten med direktstödet är att radikalt ändra konkurrensförutsättningarna till andratidningarnas fördel, kan man utgå ifrån att stödet kommer att sättas in punktvis, främst i form av åtgärder som starkt ökar andratidningarnas kostna- der. Självfallet kommer då förstatid- ningarna att se sig nödsakade att svara medmotåtgärder. Genom tidningsstödet kan den avgörande förändringen be— räknas inträda, att kostnaderna kommer att stiga till en väsentligt högre nivå

och att förstatidningarna, som tidigare kunnat uppvisa relativt tillfredsställan- de driftsresultat, i fortsättningen måste räkna med risken av en rent förlust— bringande verksamhet. Förlusterna kan därvid bli så stora, att en försäljning av verksamheten till konkurrenterna kan komma att framstå som den enda lösningen på de ekonomiska proble— men. Samtidigt med att kostnaderna växer, ökar tidningarnas beroende av staten i takt med de ständigt stigande behoven av subventionsmedel. Denna process innebär enligt vår uppfattning ett direkt hot mot pressens frihet och strider genom den diskriminerande be— handling, som tidningarna härvid kom— mer att utsättas för från statens sida, uppenbarligen mot tryckfrihetsförord— ningens anda och mening. Med hänsyn till det anförda vill vi med all kraft av— råda statsmakterna från att beträda den väg som föreslagits av majoriteten i ut— redningen.

I motsats till det direkta stöd som majoritetsförslaget innehåller vill vi å vår sida förorda att statsmakterna ge- nom generellt verkande åtgärder söker skapa och vidmakthålla ett pressvänligt klimat. Frågan om postverkets tidnings- taxor och service intar här en första- rangsp-lats. Genom lämpligt avvägda taxor har det allmänna betydande möj- ligheter att underlätta tidningarnas verksamhet och befordra den konkur- rens plå tidningsmarknaden som efter- strävas. Hos landsortstidningarna upp- går i dag distributionskostnaderna till ungefär 18—19 procent av de totala kostnaderna. I den mån postverket vore berett att bygga ut sin service på ett sätt som bättre passade tidningarna, skulle en växande andel av upplagorna kunna distribueras via postverket. Det hade varit önskvärt att tiden medgivit en mera djupgående undersökning av de problem som i dag råder i förhållan-

det mellan postverket och tidningspres- sen. Enligt vår mening hade det bl. a. varit naturligt att närmare undersöka frågan om det underskott på 35 milj. kr. som enligt postverkets bedömning före- ligger i tidningsrörelsen och vars exi- stens vi för vår del starkt ifrågasätter.

En betydande del av den information om statliga och kommunala åtgärder som förekommer i tidningarna sker i form av s. k. textreklam, en informa- tionsverksamhet som egentligen borde hänvisas till tidningarnas annonssidor. Om utredningens majoritet önskat tillfö— ra tidnin-gspressen ett generellt verkan- de stöd hade det här funnits ett rikt fält för positiva åtgärder. En annonsering av detta slag skulle bl. a. innebära ett relativt sett starkare stöd för andratid- ningarna. Som prov på den annonsering det gäller behöver bara nämnas sådana ämnen som information om trafikfrå- gor, ändrade lagar, skolväsende, hälso- och sjukvård m. m. Listan på lämpliga informationsåtgärder i annonsens form skulle kunna göras lång.

Det har inte sällan visat sig svårt för tidningsföretagen att erhålla lån för långfristiga investeringar. Det finns där- för skäl för statsmakterna att överväga åtgärder i syfte att förbättra företagens möjligheter att täcka sina behov av långfristigt kapital t. ex. genom en stat- lig lånefond. Tidningsföretagen skulle därmed erbjudas samma tillgång till kre- diter som f. n. gäller för en del andra företag och näringsgrenar.

Inom området för forskning och ut- bildning har statsmakterna speciella möjligheter att göra en insats till tid- ningarnas fromma. Staten borde exem- pelvis kunna stödja tidningsteknisk forskning, en forskningsgren som är svagt utvecklad här i landet. överhuvud- taget vore det av mycket stort värde för tidningspressen om statsmakterna ville ägna fortlöpande och ökad uppmärk-

samhet åt frågorna om forskning och ut- bildning rörande journalistik, reklam och tidningsteknik.

Avslutningsvis vill vi starkt under- stryka att det sätt varpå utredningen slutfört sitt arbete strider mot den praxis som utvecklats i det svenska ut- redningsväsendet. Å ena sidan har utredningens majoritet underlåtit att närmare analysera vilka effekter i olika avseenden som ett direkt tidningsstöd skulle föra med sig. Å andra sidan har utredningens minoritet bet-agits möjlig-

het att fortsätta utredningsarbetet på de avsnitt, där detta inte hunnit slutföras. Den målsättning för pressens verksam— het som i direktiven för utredningen sammanfattats i orden »En fri och obe- roende tidningspress är av avgörande betydelse för opinionsbildningens frihet och därmed för vårt demokratiska sam— häl-lsskick» har enligt vår mening inte uppnåtts i det framlagda betänkandet. Tvärtom torde majoritetens förslag kom— ma att motverka denna målsättning. Till denna reservation fogas bilaga A.

Bilaga A

Dagspressens upplageutveckling vardagar under åren 1942—19641) fördelad efter politisk tendens*)

Första halvåret år

Högern Centerpartiet

Folkpartiet2

Social- demokraterna 3

Kommunisterna

Övriga

Total

% 27,3 26,6 24,5 23,8 23,6 23,3 22,8 22,2 22,3 22,6 22,7 22,8 23,2 23,0 23,3 22,7 22,9 22,9 22,5 22,8 22,6 22,8 23,2 oxo

1 144 200 1 245 200 1 312 000 1 427 600 1 461 600 1 510 300 1 590 700 1 659 100 1 697 800 1 689 100 1 716 900 1 777 900 1 822 200 1 862 000 1 894 600 1 639 000 1 699 200 1 711 300 1 747 700 1 776 100 1 830 600 1 840 200 1 911 500

1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

678 100 702 600 669 600 686 700 693 600 716 800 738 700 746 500 775 100 758 600 795 900 812 000 841 300 849 900 867 000 857 200 865 900 865 500 857 800 881 800 901 100 927 100 949 300 125 900 128 300 133 100 138 700 140 600 143 100 149 400 146 700 148 600 145 800 152 900 148 800 152 600 153 100 151 400 150 400 148 200 143 800 145 900 146 500 134 200 136 500 135 900

akut.—nunn—

wmawwwwmmquw—Homwwww—fm mvwvvvwvvvwv—r—rq—wmmmmmmm % 46,0 47,1 48,0 49,5 49,8 49,1 49,2 49,4 48,8 48,6 49,1 49,8 50,2 50,4 50,8 43,8 44,9 45,2 45,9 45,9 45,9 45,3 46,7 % 15,5 15,4 14,9 14,6 14,6 15,9 16,6 17,4 17,6 17,5 17,1 16,8 16,4 16,4 16,2 23,4 22,9 22,7 22,5 22,5 23,3 23,5 22,4

385 300 407 300 407 700 421 000 429 400 490 500 536 500 582 500 610 700 608 300 596 700 599 700 594 400 604 800 604 200 884 900 865 400 859 000 858 000 872 900 928 100 957 200 917 600

52

4

43 900 44 900 43 500 54 500 56 000 52 900 61 400 65 600 175 30 55 000 45 700 43 000 32 500 31 100 29 000 26 500 26 300 25 900 25 700 25 000 3 400

MW

wwmwhooocaomcqcaaoqoqqqqqq— HHHHHHHHLOHHHÖOOOOOODO

153 400 159 500 165 600 164 700 167 000 163 700 164 100 169 000 180 900 180 300 3497 70 175 200 172 300 179 100 177 600 181 900 174 800 179 200 173 600 166 700 167 500 177 200 173 900

oxo

2 486 900 2 642 900 2 731 900 2 883 600 2 935 700 3 078 900 3 235 400 3 356 700 3 474 500 3 474 700 3 497 700 3 568 600 3 628 500 3 691 900 3 727 300 3 744 500 3 782 500 3 785 300 3 809 300 3 869 900 3 987 200 4 063 200 4 091 600

HOHBBMHHNNOQFQPQGFGMNVM wwwmmmmmmmmw—rvwwwvvvwvv % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1 I Affärsekonomi nr 18 1941 behandlas upplageutvecklingcn från ett tidigare år (1912) i en artikel av James Brade. Enligt denna var upplagans fördelning för 274 tidningar efter politisk tendens följande: Högern 588 200 ex. (33,0 %): Folkpartiet 998 400 ex. (55,9 %); Socialdemokraterna

159 500 ex. (8,9 %); Övriga 39 400 ex. (2,2 %).

2 T. 0. in. 1956 fördes Aftonbladet och Stockholms-Tidningen till folkpartiet.

3 Fr. o. m. 1957 har Aftonbladet och Stockholms—Tidningen förts till socialdemokraterna.

4 Upplagan ej känd på grund av transportförbud.

* Denna tabell avviker från tabell 3.2, som publiceras i TS-BOKEN 1965, beträffande »Första halvåret 1964». Följande tidningar, som upphört eller

blivit 1—dagstidningar efter l:a halvåret 1964, har uteslutits, nämligen:

Grythytte och Hällefors Tidning Nora Stads och Bergslags Tidning » Gränna Tidning » Olofströms vaeten __

Upphörde 23/10 1964 23/10 1964 1/11 1964 ') 1'65

Arbetartidningen, Göteborg Ny Dag, Stockholm Nord—Sverige, Sollefteå

1-dagarstidning från »

)) )) D

1/1 1965 1/1 1965

15/1 1965

Dagstidningarna fördelade efter politisk tendens första halvåret 1964 med jämförelsesiffror från 1964 års andrakammarval

I Malmö, Göteborg och Stock— Utanför Malmö, Göteborg och Samtlida tidnin ar Erhållna röster holm utgivna tidningar Stockholm utgivna tidningar ” 5; 29/9 1964

POhUSkt Pam Antal Nettoupp— Antal Nettoupp- Antal Nettoupp- Antal

edi- laga 1 1— 00 . edi- laga 1 1— 00 Antal edi- laga 1 1— 00 Antal 00 tidn tidn tioner 30/6 1964 ' tioner 30/6 1964 ' tioner 30/6 1964

Antal tidn.

4 308 000 14 7 48 49 641 300 32,2 51 53 949 300 23,2 582 609 13,7 41100 1,9 11 11 94 800 4,7 12 12 135 900 3,3 570 017 13,4 6 1 224 600 58 4 38 41 686 900 34,5 43 47 1 911 500 46,7 723 986 17,1

Högern Centerpartiet . . . . Folkpartiet. .

Socialdemokra- terna . . . . . . ..... 3 4 498 700 23,8 26 27 418 900 21,0 20 31 917 600 22,4 2 006 921 47 3 Kommunisterna. . — —— —— — 1 1 3 400 0,2 1 1 3 400 0,1 221 769 5,2 Övriga. . . . . . . . .. 1 1 25 900 1,2 21 21 148 000 7,4 22 22 173 900 4 3 140 110 3

Summa 13 16 2 008 300 100,0 145 150 1 993 300 100,0 158 166 4 091 600 100,0 4 245 421 100,0

v—l (Öv—11.0

Ovanstående tabell avviker från tabell 3.1 som publiceras i TS—BOKEN 1965. Följande tidningar, som upphört eller blivit 1—dagarstidningar efter l:a halvåret 1964, har uteslutits:

Grytthytte och Hällefors Tidning Upphörde 23/10 1964

Nora Stads och Bergslags Tidning » 23/10 1964

Gränna Tidning » 1/11 1964 Olofströms Nyheter » 31/12 1964 Arbetartidningen, Göteborg l-dagarstidning från 1/1 1965 Ny Dag, Stockholm » » 1/1 1965 Nord-Sverige, Sollefteå » » 15/1 1965

Hänsyn har ej tagits till att andra tidningars upplagor förmodlingen påverkats i upplagehöjande riktning av de inträffade förändringarna. Hänsyn har ej heller tagits till att Ny Tid med Kuriren (som ej ingår vare sig i redovisningen på blad 3.1 eller i den omarbetade tabellen) från den 1 januari 1965 är 6—dagarstidning och vad detta kan ha inneburit för övriga tidningar.

En fri opinionsbildning är en förut- sättning för att vår folkstyrelse skall kunna fungera. För ett demokratiskt samhälle är det ett livsvillkor, att olika meningsriktningar inom folket har till- räckliga resurser för sin opinionsbild— ning och informationsgivning. Det är uppenbart, att förhållandena härvid— lag för närvarande inte är tillfreds- ställande. Bristerna i resurser gäller såväl partiorganisationern'as direkta verksamhet som i väsentliga delar opi- nionsbildningen genom tidningspressen.

Redan nu utgår stöd till politisk verk- samhet. De politiska ungdomsförbun- den har numera sådant stöd. Författ- ningsutredningen har förordat, att par- tierna skall få av staten betald sekre— terarhjälp. I motion till årets riksdag från de fyra demokratiska partierna föreslås att redan från nästa budgetår skall utgå statsbidrag till partiernas sekretariatskostnader i riksdagen. Enig- het torde kunna sägas råda om att sam- hället i väsentligt ökad utsträckning måste garantera resurser för partiernas verksamhet och för en fri opinions-

bildning. Särskild vikt måste härvid fästas vid opinionsbildningen genom tidnings— pressen, vilken fråga pressutredningen haft att överväga. Situationen har ge- nom den s. k. tidningsdöden blivit den, att i område efter område en enda tid- ning blivit ensam eller helt domineran— de i opinionsbildningen på ifrågavaran—

Särskilt yttrande av ledamoten Hansson

de plan. Denna utveckling måste för. väntas fortsätta, om icke effektiva mot— åtgärder vidtas. Redan nu måste situa— tionen mångenstädes sägas vara sådan, att stora hinder möter för frihet i opi- nionsbildningen. Slutsatsen härav måste vara, att samhället bör lämna ett stöd, som kan främja en fri opinionsbildning genom tidningspressen.

Jag delar uppfattningen att ett sam- hälleligt stöd till opinionsbildningen i tidningspressen bör utgå med de politis- ka partierna som förmedlingsorgan. Partierna bör för förmedlingsuppgiften inrätta fristående organ i stiftelse- eller bolagsform. Det är enligt min mening angeläget att stödet utnyttjas på sådant sätt, att tidningsföretagen såvitt möjligt hjälpes fram till egen bärkraft. En oeftergivlig förutsättning måste emel- lertid såsom utredningen framhåller, vara att bidragen inte förbindes med politiska villkor eller krav på statligt inflytande över partiernas eller de fri- stående förmedlingsorganens verksam- het. Partierna bör sålunda gentemot staten inte åläggas annan skyldighet än redovisning av hur medlen disponenats.

Enligt min mening är den lämpligaste utformningen den, att stödet till tid- ningspressen samordnas med det öv- riga stödet till partiernas verksamhet. Ett speciellt bidrag med direkt bind- ning till tidningspressen har givetvis den svagheten att det torde vara omöj- ligt att inom partierna dra en strikt

skiljelinje mellan tidningsverksamheten och verksamheten i övrigt av opinions— bildande karaktär. Sådana garantier torde inte kunna skapas, att ett stöd, direkt knutet till tidningspressen, inte kan utnyttjas även för andra slag av opinionsbildning. Den ändamålsenligas— te lösningen synes mig därför vara, att ett allmänt stöd lämnas till partiernas verksamhet enligt de intentioner varom enighet numera synes råda. Med den be- tydelse, som opinionsbildningen genom tidningspressen måste tillmätas även för framtiden, kan man utgå från att partierna efter egen bedömning för- medlar erforderligt stöd till de tid- ningsföretag, som ur opinionsbildning— ens synpunkt är i behov av sådant.

Enligt min mening måste samhället överlåta detta förtroende och ansvar på partierna.

Utredningen har genom de direktiv, som givits den, bundits till att uteslutan- de pröva en form för bistånd till tid- ningspressen. Samma motiv som ur de- mokratisk synpunkt kan anföras för ett speciellt tidningsstöd, gäller emellertid också för ett stöd [till partiernas verk— samhet i stort. Enligt min mening bör det därför vid den fortsatta behand— lingen av pressutredningens förslag all- varligt övervägas att utvidga detta till att avse även annan verksamhet, som av partierna bedrives i opinionsbildande syfte.

BILAGA 1

Den svenska dagspressens ekonomiska läge 1963, belyst genom en extern balansanalys

Av Sven Tallin

Oktober 1964

Denna analys av den svenska dagspres- sens bokslut för år 1963 skall söka belysa tidningsföretagens finansiella struktur ur olika aspekter.

Analysen arbetar med proportionsbe- räkningar som, det ligger i sakens ua— tur, är approximativa, eftersom flerta— let poster i ett företags balansräkning inte är exakta värden, utan påverkade av skattemässiga, lagbundna eller kon- ventionella regler och därtill även av personliga värdesättningar och ställ- ningstaganden. En annan begränsning är att boksluten endast speglar situa- tionen i ett visst, givet ögonblick, men inte utvecklingen eller trenden, annat än i den mån jämförelser kan göras med tidigare årsbokslut.

Trots dessa begränsningar ger en ba— lansanalys, som omfattar så många fö- retag, att en hel bransch kartlägges, dock möjlighet till iakttagelser och ob- servationer, som tecknar en klar bild av företagens inbördes positioner ur fi- nansiell synvinkel och indirekt även deras ekonomiska bärighet och fram- tidsmöjligheter.

Population

Populationen i denna analys består av företag, organiserade som aktiebolag, kommanditbolag, ekonomiska förening- ar eller enskilda handelsbolag, som för- lägger och utger en eller flera dagstid- ningar i Sverige.

Antalet dylika förlag uppgick vid års- skiftet 1963/64 till 114, varvid dock den begränsningen gjorts, att företag, som utger dagstidningar med lägre periodi- citet än 3 nummer i veckan, ej medta— gits, då de utgör en alltför liten grupp för att analysutfallet skall bli menings- fullt.

Gruppering

De 114 förlagen har grupperats dels efter storleken på upplagan hos de tid- ningar de utgivit, varvid till grund le- gat de av Tidningsstatistik AB redovi— sade nettoupplagorna för 1963, dels ef- ter marknadsposition.

Önskvärt hade varit att få en grupp omfattande monopoltidningar, dvs. tid- ningar som någorlunda ensamma domi— nerar sina respektive geografiska om— råden. Det visar sig emellertid att någ- ra egentliga monopoltidningar inte finns i Sverige, först när man ställer kravet så lågt, att man ej kräver mer än 75 % täckning av hushållen kan man notera en handfull monopoltidningar, men även då med tvekan.

Uppdelningen har för den skull måst begränsas till två marknadsgrupper, första positionsgruppen, som omfattar förlag, som utger tidningar som är stör- re än övriga tidningar på samma geo- grafiska område, vanligtvis sammanfal— lande med de av Tidningsstatistik AB fastställda tidningsområdena, och and-

1948 1953 1958 I 1963 1948—1963

I landsorten ........ 159 142 124 103 ——56 = 35 % I storstäderna ....... 16 16 14 11 — 5 = 31 % Summa förlag 175 158 138 | 114 —61 = 35 %

Tabell 2. Antal förlag efter periodiciteten på de publicerade tidningarna

1948 1953 1958 1963 1948—1963

Dagliga ............ 120 107 94 79 —41 = 34 % Icke dagliga ........ 55 51 44 35 —20 = 36 % Summa förlag 175 153 133 114 | =—61 = 35 %

ra positionsgruppen, omfattande de för- lag som utger tidningar som inom sina respektive spridningsområden har kon- kurrens med annan eller andra, större tidningar. I ett par fall, där två tid— ningar från samma utgivningsort har ungefär lika stora upplagor, har båda tidningarna eller förlagen hänförts till första positionsgruppen.

Antal dagslidningsföretag För att belysa utvecklingen under se- nare år redovisas i tab. 1 med femårs- intervaller antalet dagstidningsförlag i Sverige.

I branschen räknas tidningar, ut- kommande i Stockholm, Göteborg och Malmö som storstadstidningar, vilken

indelning även användes i denna ana- lys.

Minskningen i antalet förlag har drabbat såväl den dagliga som den icke dagliga pressen, vilket framgår av ta- bell 2.

Den dagliga gruppen har minskat med dubbelt så många enheter som den icke dagliga, 41 respektive 20, men då den dagliga gruppen är dubbelt så stor innebär detta att tillbakagången pro- centuellt varit ungefär densamma i båda fallen.

Det minskade antalet företag i dags- tidningsbranschen är emellertid inte resultatet av en minskad konsumtion. Dagspressens sammanlagda upplagor har under perioden 1948—1963 ökat

Tabell 3. Antal dagstidningsförlag, uppdelade efter tidningarnas upplagestorlek och

periodicitet Landsortspress År Dagliga Icke dagliga Storstads- gänga över 20000— 10000— under över 5 000— under press rum 30 000 30 000 20 000 10 000 10 000 10 000 5 000 ex ex ex ex ex ex ex 1948 ............. 6 14 36 48 6 23 26 16 175 1953 ............. 8 21 32 30 8 23 20 16 153 1958 ............. 13 20 29 18 9 20 15 14 138 1963 ............. 20 17 24 7 15 12 8 11 114 1948—1963 ...... + 14 + 3 ——12 —41 + 9 —11 —18 —5 ——61

1948 1953 1958 1963 1948—1963

Förlag med: Förstapositionstidn. 91 88 84 80 — 11 = 12 ')” andrapositionstidn. 84 70 54 34 — 50 = 59 % Summa 175 158 138 114 —61 = 35 %

från cirka 3,2 miljoner exemplar till 4,1 miljoner exemplar. Trenden mot större enheter är sålunda starkt mar— kerad i svensk dagspress.

De två faktorerna, minskning av an- talet tidningsförlag och ökning av upp- lagorna för flertalet av de kvarvarande, som dominerat den här redovisade femtonårsperioden, kan ytterligare be- lysas av tabell 3.

Det är endast toppgrupperna, de två dagliga med upplagor över 20000 ex., av vilka dock gruppen 20 000—30 000 ex. de senaste 10 åren visar sjunkande tendens, och den icke dagliga med upp- lagor över 10000 ex., som uppvisar ökat antal enheter. Alla övriga har minskat, särskilt de två grupperna med minsta upplagorna, de dagliga med upplagor under 10 000 ex. och de icke dagliga med mindre än 5 000 ex. i upp- laga.

Minskningen för de lägre upplage- grupperna är avhängig dels av att en del tidningar under perioden kommit upp i en högre upplagegrupp och dels av att många tidningar inte klarat en fortsatt existens under en period med väsentliga upplagestegringar hos en rad konkurrerande företag.

Avgången har i första hand drabbat förlagen med tidningar i andra posi- tionsgruppen, medan förlagen med tid- ningar i första positionsgruppen har klarat påfrestningarna under struktur- förändringen utan större avtappning, vilket framgår av tabell 4.

I gruppen storstadstidningar har an- talet förlag under perioden 1948—1963 minskat med 5, samtliga med tidningar i andra positionsgruppen. Intresset kny— ter sig då närmast till den större grup- pen, landsortspressen (tabell 5).

Antalet förstapositionstidningar i landsorten med daglig utgivning har så- lunda uppgått till cirka 50 under hela perioden, medan andrapositionstidning- arna till antalet reducerats med två tredjedelar.

Av de 49 förlagen år 1963 i första— positionsställning är 46 desamma som år 1948. Av de ursprungliga (1948) 51 förlagen har 5 antingen nedlagts eller fusionerats med andra förlag, medan 3 nya tillkommit genom övergång från icke daglig till daglig utgivning.

Bland de icke dagliga landsortstid- ningarna har avgången drabbat båda positionsgrupperna med ungefär sam- ma antal, och andra positionsgruppen

Tabell 5. Antal landsortsförlag, utgivande dagliga förstapositions— respektive andra—

positionstidningar 1948 1953 1958 1963 1948—1963 ;Förlag med: förstapositionstidn. 51 49 50 49 —— 2 = 4 % andrapositionstidn. 53 42 30 19 —34 = 64 % Summa 104 91 80 68 ——36 = 35 %

Tabell 6. Antal landsortsförlag, utgivande icke dagliga förstapasitions- respektive andrapositionstidningar

1948 1953 1958 1963 1948—1963 Förlag med: förstapositionstidn. 37 36 31 28 — 9 = 25 % andrapositionstidn. 18 15 13 7 _ 11 = 60 % Summa 55 51 44 35 _ 20 = 36 %l

har reducerats så kraftigt, att endast en handfull företag återstår (tabell 6).

Resultatet av de kombinerade kraf- terna, minskning i antalet enheter och ökning av de kvarvarande enheternas sammanlagda upplagor, framgår av ta- bellerna 7 och 8.

Sammanfattningsvis visar tabellerna: att bland de dagliga förstapositions- tidningarna sker en kontinuerlig upp- flyttning från lägre till högre upplage—

grupp och att antalet förlag håller sig ganska konstant,

att av de icke dagliga förstaposi- tionstidningarna har några klättrat upp i en högre upplagegrupp samtidigt som lika många upphört,

att de dagliga andrapositionstidning- arna till antalet minskat med ett tiotal per femårsperiod, samtidigt som några flyttat upp i högre upplagegrupp och

att de icke dagliga andrapositionstid-

Tabell 7. Antal landsortsförlag med tidningar i första positionsgruppen, fördelade efter periodicitet och upplaga

Dagliga Icke dagliga År över 20000— 10000— under S:a över 5 000— under S'a icke Samtliga 30 000 30 000 20 000 10 000 dag- 10 000 10 000 5 000 da li a ex ex ex ex liga ex ex ex g g 1948 6 12 23 10 51 6 21 10 37 88 1953 8 18 18 5 49 8 20 8 36 85 1958 13 17 14 6 50 9 17 5 31 81 1963 19 11 17 2 49 14 10 4 28 77 1948—1963 +13 —1 ——6 —8 ——2 +8 —11 —6 —9 —11 |

Tabell 8. Antal landsortsförlag med tidningar i andra positionsgruppen, fördelade efter periodicitet och upplaga

Dagliga Icke dagliga År över 20000- 10000— under S:a över 5 000— under 5,3 i 1 Samtliga 30 000 30 000 20 000 10 000 dag— 10 000 10000 5 000 dag?; ex ex ex ex liga ex ex ex g

1948 — 2 13 38 53 —— 2 16 18 71 1953 —— 3 14 25 42 — 3 12 15 57 1958 — 3 15 12 30 — 3 10 13 43 1963 1 6 7 5 19 1 2 4 7 26 1948—1963 + 1 + 4 —6 —33 -—34 + 1 :|: 0 ——12 —11 —45

ningarna likaledes blir allt färre och avtappningen förefaller att accelerera.

Nyetableringsstopp Nyetablering av dagstidningsföretag har inte skett i Sverige under de se- naste decennierna, annat än i några få fall, som blivit kortvariga.

Av de 77 landsortstidningarna iförsta positionsgruppen har 74 startats före år 1920 och sålunda endast 3 under de se- naste 45 åren. Och av de 49 dagliga landsortstidningarna i första position har endast en etablerats efter år 1920, närmare bestämt 1926, dvs. för snart 40 år sedan.

Denna stagnation jämte den nedgång i antalet tidningsförlag, som pågått se— dan början av 1920-talet, tyder på att den svenska dagstidningsmarknaden är väl täckt i vad gäller behovet av de allmänna tjänster, som dagspressen bjuder. Då därtill kommer att vi sven— skar hör till världens mest tidningskon- sumerande nationer, torde dagspressens samlade upplagor knappast kunna öka mycket snabbare än vad som motsva- rar befolkningstillväxten. Upplageför- ändringarna kan då förväntas uppstå huvudsakligen genom omflyttningar mellan företagen.

Av storstadstidningarna (från Stock— holm, Göteborg och Malmö) startades 8 redan före 1890 och endast tre har tillkommit 1920—40-ta1en. De kvällstid- ningar som startades under 40- och 50- talet utges inte av nyetablerade förlag, utan publiceras av tidigare etablerade morgontidningsförlag.

Balansanalys

I. Metodfrågor

Den undersökning av den svenska dags- pressens redovisningshandlingar, som följer, är en extern räkenskapsanalys, dvs. materialet består av balansräk-

ningar, vinst- och förlusträkningar samt årsberättelser från de företag, som är aktiebolag och motsvarande hand- lingar från de företag, som är verksam- ma i annan form, såsom handelsbolag, ekonomisk förening etc. Handlingarna har ställts till utredningens förfogande av företagen och kompletterande upp- lysningar har inhämtats endast i den mån, som uppgifterna varit ofullstän- diga eller oklara.

Lämnade data har sålunda godtagits utan vidare undersökningar, även om osäkerhet ibland rått om vissa uppgif- ters tillförlitlighet. Gällande föreskrif- ter och anvisningar i bokförings-, ak— tiebolags- och skattelagar ger helt na- turligt visst spelrum och en del poster i en balansräkning är beroende av be- dömningar och hänsynstaganden hos de personer, som förfärdigar och avslu- tar ett företags bokslut.

Vidare kan möjligheterna och viljan till »nedplöjning» av vinster variera. En del företag vill kanske visa så liten vinst som möjligt, medan andra gärna önskar presentera en bättre redovis— ning än vad årsresultatet ger anledning till.

Det har inte varit möjligt att kart- lägga och ta hänsyn till alla dessa va- riationer, utan grundmaterialet har godtagits i befintligt skick.

Visserligen finns en rad anvisningar om hur ett bokslut skall uppställas och disponeras, men tolkningen och till- lämpningen av dessa anvisningar fluk- tuerar och materialet har för den skull noggrant genomgåtts, sammanförts och grupperats efter en gemensam form, varigenom analysarbetet underlättats.

Investeringsfonder har, då de inne- håller Obeskattade vinstmedel och sä- kerhet ej kan råda om deras använd- ning, till 50 % räknats som eget kapi- tal och till 50 % som långfristigt främ- mande kapital.

II. Analysens uppgift Balansanalysens uppgift är att finna svar på frågor om verksamhetens eko- nomi, som oftast inte kan direkt utlä- sas av handlingarna, och som genom sammanställning med motsvarande vär- den från hela branschen ger medelvär— den, med vilka olika grupper av företag i branschen kan jämföras. Dessa värden ger svar på frågor om soliditet, kapital- anpassning, likviditet, rörelsekapital, reservbildning etc. eller med andra ord på spörsmålet »varifrån kommer peng- arna och hur har de använts'2».

Analysen, kommer sålunda inte att ge ett direkt svar på frågor om räntabili- teten hos berörda företag, utan Visar främst deras finansiella och ekono- miska situation vid tidpunkten för bok- slutens uppgörande, i allmänhet den 31 december 1963. Men analysen av ba- lansposterna ger ett indirekt svar på frågan om företagens vinstsituation ge— nom att tillgångs- och skuldposterna relateras till varandra och därmed ska- par en bild av företagens ekonomiska stabilitet och livskraft.

Den svenska dagspressen rymmer många företag med en utomordentlig soliditet, men även en del som kan fort— sätta driften enbart med hjälp av aktie- ägaretillskott eller andra former av bidrag.

Analysen har inte kunnat beakta om företag vid sidan av tidningsutgivning- en även haft andra rörelsegrenar, så- som civiltryckeri, utan de data, som redovisas i balansanalysen gäller utfal- let av den samlade rörelsen hos berör- da företag.

III. Schablon för de dolda reserverna

För att få en så klar bild som möjligt av företagens ekonomiska stabilitet om-

fattar analysen även de dolda reserver- na, som ofta inte kan utläsas direkt ur boksluten. Därvid har följande värde- ringsprinciper använts.

För fastigheter gäller att om taxe- ringsvärdet är högre än det bokförda värdet för samma fastighetstillgångar betraktas skillnaden som en dold re— serv. Detta torde i allmänhet innebära en försiktig värdering av sagda till- gångsposter.

Maskiner och inventarier är de pos- ter, som varit svårast att bedöma. Un- der antagande att brandförsäkringsvär- dena på dessa tillgångar motsvarar åter- anskaffningsvärdet har emellertid som analysvärde upptagits 40 % av brand- försäkringsvärdet. Om analysvärdet då blir större än det bokförda värdet på dessa tillgångar har skillnaden betrak- tats som en dold reserv.

Beträffande varulager har den regeln följts, att om av redovisningarna fram- gått att dessa tillgångsposter nedskrivits fullt enligt gällande föreskrifter har ett belopp lika stort som bokföringsvärdet upptagits som dold reserv.

Det förhållandet att dolda reserver i regel är Obeskattade och sålunda till ungefär hälften utgör dold skatteskuld har inte beaktats, då dylik skuld akti- veras endast under vissa förutsätt— ningar.

Hänsyn har tagits till uppenbara över— respektive undervärden på inne- hav av aktier, obligationer, andra vär— dehandlingar, goodwillposter och lik- nande. Däremot har osäkra eller fiktiva värden bland omsättningstillgångarna, såsom fordringar, inte kunnat beaktas.

Dolda reserver i pensionsfonder o. d. har ej heller kunnat medräknas, även om det i enstaka fall framgått att så- dana existerar.

Dessa regler kan synas Väl schablon- mässiga, men torde vara användbara i en analys, som avser en hel bransch.

Förstaposition Andraposition | S:a Förlag med dagliga tidningar:

1. över 30 000 ex i upplaga ........... 19 1 7 20 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 11 6 17 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 16 18 7 23 4. under 10 000 ex i upplaga .......... 2 5 7 Summa dagliga 48 19 67

Förlag med icke dagliga tidningar: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 14 1 15 6. 5 000—10 000 ex i upplaga ......... 10 12 2 5 12 7. under 5 000 ex i upplaga ........... 2 2 4 Summa icke dagliga 26 5 31 Samtliga 74 24 98

IV. Balansanalysens omfattning: 95 %

Av de 103 tidningsförlagen i landsorten år 1963 (jfr tab. 1) har 98 st., dvs. 95 %, ställt sina bokslut till utredning- ens förfogande. Av de fem som fattas tillhör ett företag de dagliga, upplage- grupp 3, och fyra stycken upplage- grupp 7, de icke dagliga med upplaga under 5 000 ex.

Några av grupperna i tabell 9 rym- mer för litet antal företag för att kunna nyttjas i en jämförelseanalys. För att få säkrare värden och en mer rättvisande bild, som inte alltför mycket påverkas av extremvärden, har i behandlingen sammanslagning skett av vissa grup- per, som framgår av klamringen i ta- bellen.

I tillämpliga delar har jämförelser kunnat göras med de resultat, som fram- kom i min tidigare bearbetning av den svenska landsortspressens bokslut.1 Ett omdisponerande av grundmaterialet till sagda analyser har dock varit nödvän- dig, varvid några smärre divergenser uppstått. Dessa är dock så obetydliga att de saknar relevans.

Tidningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö är så få till antalet, särskilt som kvällstidningarna i samtliga fall

utges av förlag, som även utger mor- gontidningar, och därtill så heterogena att de värden, som skulle kunna pre- senteras bleve osäkra och kanske vilse— ledande, varför denna grupp ej medta- ges i analysen.

V. Förmögenhets- och kapitalstrukturen

Den externa balansanalysens ändamål är för det första att klarlägga förmö- genhets- och kapitalstrukturen för att värdera den finansiella säkerheten.

V &. Egenkapitalförhållandet

En av de grundläggande formlerna för stabilitets- eller soliditetsmätningar är att ställa egenkapitalet i relation till summa tillgångar eller med andra ord det egna kapitalet i procent av tillgång- arna. De erhållna värdena anses ange den finansiella säkerheten eller solidi- teten ur borgenärssynpunkt, men kal— las ibland även kapitalanpassningstalet eller egenkapitalförhållandet (proprie- tary ratio). En analys av ett hundratal konsoliderade svenska industriföretag visar att dessa har en stabilitet enligt

1 Sven Tollin: Dagspressekonomi-en analys av 95 bokslut, Aktuellt från TU nr 10, 1960.

denna formel som kan uttryckas med ett tal, som ligger mellan 45 och 50.

I denna analys av de svenska dags- tidningsförlagen nås inte samma vär- den annat än i enstaka fall. För hela branschen blir resultaten följande:

Tabell 10. Egenkapitalförhållandet (aritmetiskt medelvärde)

1958 .......... 95 analyserade företag 21 % 1963 .......... 98 » » 19 %.

Dessa i jämförelse med allmän in- dustri låga medelvärden får emellertid inte tolkas så, att svensk dagspress skulle generellt sett vara så mycket in- stabilare än andra branscher. De vär- den som framkommer i en extern ba- lansanalys är alltid branschbetingade och fluktuationerna mellan branscher- na kan vara avsevärda. Att dagspressen kan arbeta med lägre stabilitetsvärden än andra företag sammanhänger med för branschen specifika förhållanden, till vilka jag återkommer senare.

Av större intresse är vilket utfallet blir på olika grupper av tidningsföre- tag.

Som måttenhet används här media-

nen, vilket innebär att 50 % av företa- gen i en grupp har högre värden och 50 % har lägre, dvs. medianen är det mittersta värdet och är att föredraga i bl. a. denna jämförelse framför arit- metiska medelvärdet, som är mer käns- ligt för extrema observationsvärden.

Enligt tab. 11 har egenkapitalförhål- landet sjunkit för flertalet upplagegrup- per under de senaste fem åren, vilket skulle kunna tyda på en försämrad so- liditet i branschen. Detta torde dock inte vara fallet. Erfarenheterna visar nämligen att detta relationstal är av- hängigt av företagens storlek eller rät- tare sagt balansomslutning, vilket också påpekats av flera analytiker. När ett fö- retag växer blir resultatet att egenkapi- talets andel minskar. Här inverkar ock- så den ständiga inflationen eller pen- ningvärdesförsämringen. Hur stark den influensen varit har inte kunnat påvi- sas, då en inflationsomräkning ej kun- nat genomföras i denna analys.

Ett för branschen specifikt förhål- lande, som även påverkar detta rela- tionstal är att dagstidningarna i så stor utsträckning finansierar sin rörelse med i förskott indrivna medel.

Tabell 11. Egenkapitalförhållandet 1958—1963

(medianvärden) I första positionsgruppen I andra positionsgruppen 1958 1963 1958 1963 Förlag med dagliga tidningar 1. över 30 000 ex i upplaga ........ 21 23 — 7 2. 20 000— 30 000 ex i upplaga ..... 19 16 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ..... 20 14 10 0 4. under 10 000 ex i upplaga ....... 19 12 Median för grupperna 1—4 21 17 11 7 Förlag med icke dagliga tidningar 5. över 10 000 ex i upplaga ........ 32 22 — 6. 5 OOO—10 000 ex i upplaga ...... 30 28 26 28 7. under 5 000 ex i upplaga ........ 35 Median för grupperna 5—7 34 26 26 28 Medelvärde för samtliga 25 21 11 12

Prenumerations- eller abonnemangs— systemets grundprincip är att abonnen- ten betalar sin tidning i förskott. Tidi- gare iakttog inte alla tidningsföretag en sträng policy på denna sektor, men trenden i näringslivet mot kortare kre— dittider har satt sina spår även hos tid- ningarna. De tidningar som kommit längst iakttar numera den av tidnings- utgivareföreningen antagna rekommen— dationen att kredittiden på abonnemang inte skall överskrida en månad.

Detta innebär att stora belopp infly- ter i början av året, särskilt hos lands- ortspressen, vars samlade upplagor un- der 1963 till över 92 % utgjordes av abonnerade exemplar, och helårsbeta- larna tycks vara i majoritet. Dessa för- hållandevis stora förskottslikvider med- för att behov av ett större egenkapital som rörelsekapital inte förefinns, nota bene hos självbärande företag. Denna mekanik förklarar till en del varför egenkapitalförhållandet i svensk dags- press är lågt i jämförelse med annan industri.

I tab. 11 kan man göra fler iaktta- gelser. De icke dagliga tidningarnas vär- den är högre än de dagliga tidningar- nas. Detta kan indikera en högre finan- siell säkerhet, vilket också är fallet hos några av företagen, men därtill speglas här även det ovan relaterade förhållan- det mellan egenkapitalets storlek och balansomslutningen, dvs. allmänt sett ju lägre omslutning desto högre egen- kapitalandel.

Beträffande de dagliga tidningarna gäller att egenkapitalförhållandet 1963 blir detsamma, cirka 15 %, för upplage- grupperna 2, 3 och 4, dvs. de under 30 000 ex., medan gruppen över 30000 ex. får värdet 23, vilket understryker styrkeförhållandet. Vid jämförelse med värdena för 1958 finner man vidare en försämring för de dagliga med upplaga under 20 000 ex.

De dagliga andrapositionstidningar- na visar betydligt svagare värden än de i förstaposition. Därtill kommer att en- ligt boksluten för 1963 har 15 av de 19 företagen i den dagliga andrapositions— gruppen uppburit tillskott eller subven- tioner på tillsammans 3 914 000 kronor. Bland de 49 dagliga tidningarna i förstaposition är det tre som mottagit dylika bidrag, varav ett -i första grup— pen med över 1,6 milj. kr., ett i tredje upplagegruppen med 20 000 kr. och ett i fjärde med 70 000 kr. Det nämnda företaget har under utred- ningstiden (hösten 1964) uppgått i an— nat företag. Det ekonomiska stödet till de dagliga förstapositionstidningarna inskränker sig då, om man frånser det företag som erhöll 20000 kr., till ett enda, som däremot fick ett så mycket större bidrag, vilket kanske dock kan tolkas som en tillfällighet. Av de 19 landsortsförlag, som redovisar att de mottagit tillskott eller subventioner un- der år 1963, har 16 partibeteckningen socialdemokraterna, 1 kommunisterna, 1 folkpartiet (nedlagd hösten 1964) och 1 centerpartiet (ändr. utgivning från 6 till 1 nummer i veckan från årsskif- tet 1964/65).

Spridningen i värdena i egenkapital- förhållandet är stor. Även om jämförel- ser med andra branscher saknats, må det vara tillåtet antaga att variationen inte är större än i andra branscher och att de mycket goda och de mycket låga värden, som ryms i övre, respektive undre kvartilen, inte bara är ett resul— tat av kapitalsituationen och konkur- rensläget, utan även av den komponent i företagsamheten som kallas ledning.

Måttet övre kvartil anger att 25 % av antalet företag i en grupp har högre värden och 75 % har lägre värden. Och undre kvartil anger att 25 % av företa— gen i en grupp har lägre värden och 75 % har hög—e.

sist—

Tabell 12. Egenkapilalförhdllandet 1963 med kvarliluärden

Upplagegrupp: | Övre kvartil Median Undre kvartil

Dagliga i första position:

1. över 30 000 ex i upplaga ........... 2. 20 000—30 000 ex i upplaga ........ 3. 10 000—20 000 ex i upplaga ........

4. under 10 000 ex i upplaga ..........

Dagliga i andra position:

1 + 2. över 20 000 ex i upplaga ....... 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 4. under 10 000 ex i upplaga ..........

Icke dagliga i första position: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ......

Icke dagliga i andra position: (gruppen för liten för uppdelning i kvartiler)

29 23 11 19 16 8 18 14 13 10 7 0

8 () 0 20 12 () 35 22 18 34 28 19

28

Medelvärdet för de dagliga andra- positionstidningarna är 7, alltså en markerad svaghet i jämförelse med förstapositionstidningarna, som noterar värdet 17 (tab. 11).

Medelvärdet för samtliga i första- position, såväl dagliga som icke dag- liga, är 21 och för samtliga tidningar i andraposition 12. Motsvarande värden för 1958 var 25 respektive 11. Här har alltså inte inträtt några större föränd- ringar, förmodligen sammanhängande

med att nedläggandet av företag har hållit takten med förskjutningarna upp- åt av bärighetsgränsen i samband med koncentrationen till större enheter.

V 1). De dolda reserverna

Ett komplement till soliditetsanalysen är beräkningen av de dolda reserverna i de svenska dagstidningsföretagen. Även här gäller att analysen enbart om- fattar landsortspressen.

Tabell 13. De dolda reserverna 1963

(gruppsummor i tusentals kronor)

Varav i Förlag med Samtliga förstaposition andraposition Dagliga tidningar: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 18 331 18 331 —— 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 10 318 8 543 1 775 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 9 471 8 144 1 327 4. under 10 000 ex i upplaga .......... 503 430 73 Summa 38 623 35 448 3 175 Icke dagliga tidningar: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 6 408 6 408 _— 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ...... 3 468 3 055 413 Summa 9 876 9 463 413 Totalt 48 499 44 911 3 588

Tabell 14. Investeringsfonder 1963

(gruppsummor i tusentals kronor)

Uppla ge grupp:

Förlag med 2. positionstidn.

Förlag med 1. positionstidn.

Dagliga:

Icke dagliga:

9med3959tkr _ 4 » 478 » _ .... 3 ))

1. över 30 000 ex i upplaga ................. 2. 20 000_30 000 ex i upplaga ............. 3. 10 000_20 000 ex i upplaga .............. 4. under 10 000 ex i upplaga ................

Summa dagliga

Smed 481 tkr _ 2 » 380 » —

5. över 10 000 ex i upplaga ................. 6. 5 OOO—10 000 ex i upplaga ............... 7. under 5 000 ex i upplaga .................

Summa icke dagliga Totalt

1 236 » _

16 med 5 673 tkr —

7 med 861 tkr — 23 med 6 534 tkr _

Hos de svenska landsortspressförla- gen finns sålunda dolda reserver på 481/2 miljoner kronor enligt de regler, för vilka redogjorts i avsnitt III, och vilka underkastats kontroll av skatte- och försäkringsexpertis och därvid be- dömts som försiktiga och godtagbara för en branschanalys.

Av de 481/2 miljonerna återfinns 45 miljoner hos förlag, som utger tidning- ar i förstapositionsgruppen och 31/2 hos andrapositionstidningarna.

Om de dolda reserverna relateras till aktiekapitalen (eller andelskapitalen o. d. i andra företagsformer) visar det sig att de uppgår till 280 % av aktie- kapitalen hos förstapositionstidningar— na och knappt 50 % hos andrapositions- tidningarna.

Ställer man de dolda reserverna i re- lation till balansomslutningen finner man att förstapositionstidningarnas re— server uppgår till 25 % och andraposi- tionstidningarnas till 7 %. De bästa vär- dena företer de icke dagliga förstaposi- tionstidningarna med 36 % och de dag- liga förstapositionstidningarna med 21 %. Lägsta värdena visar de dagliga andrapositionstidningarna med 7 %.

V c. Iuvesteringsfonder

Även förekomsten av investeringsfon- der kan utgöra ett bidrag vid bedöman- de av branschens finansiella struktur (tabell 14).

Av medlen på investeringsfonderna har enligt tidigare redovisad regel för analysändamål 50 % förts till egenkapi- talet och 50 % tillförts de långfristiga skulderna, detta under motivering att om fonderna ej kommer att utnyttjas för avsett ändamål blir de beskattade som vinstmedel. Det finns dock anled- ning antaga att de flesta fonderna tas i anspråk för investeringar och då fö- refinns hos dessa företag en avskriv- ning i förväg på planerade anlägg— ningar.

De sammanlagda investeringsfonder- na, utan ovannämnda uppdelning, upp- gick 1963 hos de av analysen berörda företagen till 6 534 000 kronor, samlade hos 23 företag.

Cirka 60 % av investeringsfondsmed- len innehas av förlagen med dagliga förstahandstidningar med upplaga över 30000 ex. Vidare bör uppmärksammas att företagen i tredje upplagegruppen

lyckats fondera större belopp än före- tagen i upplagegrupp 2 och att även de icke dagliga tidningarna i upplagegrup- perna 5 och 6 samlat något mer pengar på sina fonder än företagen i andra upplagegruppen.

Hos företagen med tidningar i andra- position finns inga investeringsfonder ej heller hos de lägsta upplagegrupper- na i förstapositionsställning.

V (l. Egenkapitalets relation till anläggnings- tillgångarna

Även i detta relationstal skiljer sig dagspressen från andra branscher. Det tidigare påvisade förhållandet, att pres- sen i så stor utsträckning har tillgång till förskottsbetalda abonnemangsavgif— ter medför att egenkapitalet i förhållan- de till balansomslutningen inte behöver vara lika stort som i andra branscher, där försäljningslikvider vanligtvis inte kan påräknas förrän efter leveransdag.

Beträffande egenkapitalets relation till anläggningstillgångarna är det gene- rella teoretiska resonemanget att åt- minstone anläggningstillgångarna (ma- skiner, inventarier o. d.), som är de som är svårast att omvandla i reda pengar, helst bör täckas helt av egen— kapitalet, möjligen till en del av lång- fristigt främmande kapital, dvs. egen- kapitalet bör uppgå till 100 % av värdet på anläggningstillgångarna. Det visar sig också att konsoliderade industrifö— retag, såväl i vårt land som utomlands, oftast visar just denna proportion mel- lan sagda två storheter. Men i svensk dagspress ligger medelvärdet vid 35 % för 1963 och ungefär samma tal erhölls vid analysen för 1958.

Man förleds antaga att ett relations- tal på 35% mellan egenkapital och anläggningstillgångar indikerar en bransch, som är i händerna på sina kreditorer. Och det äger ju sin riktig-

het, åtminstone teoretiskt sett. Det är abonnenterna, som genom sina för— skottslikvider ger företagen kapital, som annars skulle ha investerats av ägarna eller möjligen genom lån. För- hållandet är accepterat av de två par- terna köpare och säljare till ömsesidig favör, därför att om tidningarna skulle släppa systemet med förskottslikvider på abonnemang skulle abonnemangs— priserna stiga avsevärt, dvs. tidningar- na skulle bli dyrare för konsumen— terna.

Om 100 % är det optimala värdet på denna relation för industri, som inte arbetar med kundförskott, antyder den— na analys, att det optimala värdet för svensk dagspress torde ligga vid 35 a 45 %.

Men det är inte bara abonnenternas förskottslikvider, som gör det möjligt för många företag i dagspress att klara ökad omsättning med låga aktiekapital. Företag med goda vinster har ofta byggt upp pensionsfonder, vars medel kvar- ligger som rörelsekapital och i en del företag har man föredragit att skaffa rörelsekapital lånevägen framför att öka egenkapitalet.

Med ett genomsnitt för hela branschen på 35 %, visar förlagen i första posi- tionsgruppen 41 % och förlagen i andra 18 %, vilket betyder, att kapitalstruktu- ren hos förstapositionstidningarna är mer än dubbelt så god som hos andra- positionstidningarna. (Tabell 15.)

Värdespridningen mellan företagen är stor, det finns ett antal förlag, som når upp till 100 %, men det finns ock- så de som stannar på ett nollvärde. (Tabell 16.)

De två högsta upplagegrupperna av dagliga förstapositionstidningar visar tillfredsställande värden i närheten av branschgenomsnittet. De dagliga andra- positionstidningarna ligger däremot långt under vad som vore önskvärt. Vid

(medianvärden) I första positionsgruppen I andra positionsgruppen Upplagegrupper: 1958 1963 1958 1963 Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga ........ 43 42 _ 9 2. 20 000—30 000 ex i upplaga ..... 37 46 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ..... 32 32 14 8 4. under 10 000 ex i upplaga ....... 41 16 Median för de dagliga 40 37 14 9 Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga ........ 72 70 _ 64 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga. . . 90 80 40 Median för de icke dagliga 83 75 40 64 Medelvärde för samtliga 44 41 15 18

framräkningen av detta relationstal har hänsyn ej tagits till eventuella subven- tioner. Om så skett skulle den dagliga andrapositionsgruppen fått ett värde på endast 5 %.

I vinstgivande företag brukar detta relationstal efterhand visa högre vär- den, dels genom att egenkapitalet ökar genom vinster och dels genom fortgå- ende maximala avskrivningar på an- läggningstillgångarna. Vid större nyin- vesteringar sjunker relationstalet.

Siffermaterialet för denna analys an— tyder att flertalet av de dagliga andra— positionstidningarna expanderat för snabbt i anläggningstillgångar, dvs. för snabbt i förhållande till sin finansiella situation och till omsättningsvolymen. Konkurrensen med förstapositionstid- ningarna har måhända varit hård, och då har man tydligen ofta inte sett an- nan utväg att öka sin konkurrenskraft än genom investeringar i anläggningar.

Gapet mellan första- och andraposi-

Tabell 16. Egenkapitalets relation till anläggningslillgdngama (för 1963, med kvartilvärden)

Upplagegrupper: Övre kvartil Median Undre kvartil Dagliga i förstaposition: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 84 42 24 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 63 46 20 3 + 4. under 20 000 ex i upplaga ...... . 51 32 16 Dagliga i andraposition: 1 + 2. över 20 000 ex i upplaga ....... 14 9 2 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 13 8 5 4. under 10 000 ex i upplaga .......... 16 O Icke dagliga i förstaposition: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 86 70 35 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ...... 133 80 55 Icke dagliga i andraposition: .......... 64 (populationen för liten för uppdelning)

;, i

Tabell 17. Bokföringsvärdet av maskiner och inventarier i procent av brandförsäkrings- värdet (= återanska/fningsvärdel)

Upplagegrupp:

Samtliga

Andra positionsföretag

Första positionsförete g

Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 4. under 10 000 ex i upplaga ..........

Samtliga dagliga

Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ......

23,6 23,3 . 21,9 14,0 jäi'z 20,9 37,5 40,3 j15>0 65,5" 22,9 19,4 36,2

Samtliga icke dagliga

Samtliga förlag

1a5 as

14,3 11,9 328'9 11,8 10,2 28,9 21,1 17,8 35,6

tionstidningarna har också ökat under perioden 1958—1963.

Grupperna icke dagliga tidningar vi— sar höga värden, vilket sammanhänger med att dessa företag, av geografiska eller andra skäl, ej kunnat expandera, utan det ursprungliga egenkapitalet har varit stort nog att ännu är 1963 täcka två tredjedelar av anläggningstillgång— arna, då nyanskaffningar kunnat av- skrivas kontinuerligt.

De större, dagliga tidningarna var ju också en gång små varannandagstid- ningar, som visade höga värden i detta relationsförhållande. Men just genom sin förmåga eller tur att utvecklas har de, ofta genom självfinansiering, kun— nat investera och avskriva i takt med rörelsens utveckling.

En kontroll av dessa iakttagelser kan göras genom att jämföra bokföringsvär- det av maskiner och inventarier med brandförsäkringsvärdet för samma till- gångar. Jämförelsen bygger på premis— sen, att brandförsäkringsvärdet gene- rellt motsvarar återanskaffningsvärdet.

De lägsta och därmed bästa värdena noteras i tabell 17 för de icke dagliga tidningarnas förlag, och alldeles sär- skilt för de i förstapositionsställning,

med ett bokvärde på maskiner och in- ventarier på endast 10 % av brandför- säkringsvärdet för samma tillgångar. Detta visar att dessa företag haft till- fredsställande bokslut, som genom åren medgivit avskrivningar, och att trycket att investera inte varit så kännbart.

De dagliga förstapositionstidningarna har nästan lika goda värden som de icke dagliga och förklaringen. är natur- ligtvis goda årsresultat, som möjlig- gjort avskrivningar och vinstavsättning- ar. Det är endast i den första gruppen, över 30000 ex., som man finner ett högre värde, som visar att dessa före- tag varit nödsakade göra större inves- teringar, föranledda av upplageexpan- sion.

De dagliga andrapositionstidningar- na har tydligen haft svårt att utnyttja avskrivningsmöjligheterna. Det är ock- så, som tidigare påvisats, bland dessa vi finner de subventionerade. företa- gen. * ' ,

Även om de mått, som använts i denna relation, är schematiska, får man ett utslag, som ger en antydan om den ekonomiska bärkraften hos" de olika upplage- och positionsgrupperna.

VI. likviditeten

Likviditeten eller betalningsförmågan brukar definieras som ett företags för- måga att infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till betalning eller med andra ord företagets betalnings- beredskap på kort sikt.

Likviditetsgraden mätes genom att sätta mest likvida omsättningstillgångar (kassa, giro, bank, kundfordringar) i relation till de kortfristiga skulderna. Relationstalet bör givetvis överstiga 100, betalningsmedlen bör vara minst lika stora som de korta skulderna.

Detta mått har länge ansetts som ett av de viktigaste i balansanalysen och det har hävdats att en god likviditet är det säkraste beviset på ett företags sta- bilitet och bärighet. Man har emeller- tid funnit att bilden inte är så enkel. Även ett svagt företag kan understun- dom uppvisa god likviditet i sitt års- bokslut, varför man inte bör förlita sig på enbart detta relationstal utan sam- tidigt även studera de övriga relatio— nerna i analysen.

Trots denna reservation är likvidi— tetsmåttet, särskilt när det presenteras

med företagen i grupper, att betrakta som ett relevant mått.

Möjlighet har förelegat att göra jäm- förelser med motsvarande material för år 1958. Då några företag har en ex- tremt god likviditet användes inte det aritmetiska medelvärdet som måtten- het, utan i stället medianen, vilket in- nebär att 50 % av företagen i en grupp har högre värden och 50 % har lägre (tabell 18).

Praktiskt taget samtliga värden i ta- bellen är lägre för år 1963 än för år 1958. Detta skall inte tolkas som om hela branschen vore på väg in i en likviditetskris och ha sämre betalnings- förmåga än för fem år sedan. Bilden är ett utslag för att ökad omsättning auto- matiskt leder till att relationstalet mel- lan de här mätta storheterna blir lägre.

Men talet bör i allmänhet inte under- stiga 100 hur stor omsättningen än blir. Det relevanta i tab. 18 är att gränsen för god likviditet förskjutits uppåt i upplageskalan. Sålunda är det nu inte bara de dagliga förstapositionstidning- arna med mindre än 10000 ex. i upp- laga som har svag likviditet, utan även några med upplagor upp emot 20 000 ex.

Tabell 18. Likviditelcn

(medianmätt) Första positionsgruppen Amira positionsgruppen Upplagegrupper: 1958 1963 1958 1963 Dagliga: 1. upplaga över 30 000 ex ......... 160 128 106 95 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ..... 115 111 3. 10 000—20 000 ex i upplaga ..... 110 190 112 103 4. under 10 000 ex i upplaga ....... 80 139 79 Median för de dagliga 118 102 112 94 Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga ........ 199 120 l 6. 5 000—10 000 ex i upplaga ...... 142 1175 141 f109 7. under 5 000 ex i upplaga ........ 162 Median för icke dagliga

Upplagegrupp

Övre kvartil |

Median l'ndre kvartil

Dagliga i förstaposition: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 2. 20 000—30 000 ex i upplaga ........ 3. 10 000420 000 ex i upplaga ........ 4. under 10 000 ex i upplaga ..........

Dagliga i andraposition:

1 + 2. över 20 000 ex i upplaga ....... 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 4. under 10 000 ex i upplaga ..........

Icke dagliga i förstaposition: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ......

Icke dagliga [ andraposition: ...........

170 128 80 120 111 103 1136 ] 90 f 117 95 86 120 103 91 106 79 71

160 120 86 —— 175 —

— 109 —

Bland de dagliga i andraposition har de i upplagegrupp 4 tydliga likviditets- svårigheter men även de övriga grup- perna står nära samma situation. Och det är just i de sistnämnda grupperna, som vi återfinner flertalet av de före- tag, som erhållit subventioner under 1963.

Bland de icke dagliga har andra- handstidningarnas position starkt för- svagats.

För ytterligare belysning av likvidi- tetsgraden redovisas i tab. 19 sprid- ningen för 1963 inom grupperna, så att förutom medianmåttet även kvartilmåt- ten medtagits.

Inom flertalet upplagegrupper finns det sålunda företag som har en an- strängd likviditet, men lika många som har en god betalningsberedskap.

Största spridningen mellan värdena finns hos upplagegrupperna dagliga över 30 000 ex. och "icke dagliga över 10 000 ex. Det är här vi påträffar de ekono- miskt mycket goda företagen, men sam- tidigt några med ansträngd ekonomi.

VII. Rörelsekapitalet

Vid sidan av likviditetsmåttet kan man lämpligen ställa en framräkning av rö—

relsekapitalet, varmed avses det belopp varmed omsättningstillgångarna över- stiger de kortfristiga skulderna. Det om- fattar sålunda den relativt likvida de- len av företagets egenkapital och even- tuell del av det långfristiga främmande kapitalet. Tabell 20 upptar medianvär- den per tidning för åren 1958 och 1963.

Parallelliteten med resultatet i tab. 18 över likviditeten är tydlig, diver- genserna sammanhänger med att de tal som använts i relationsberäkningarna inte är helt identiska.

För upplagegrupp 4 redovisas minus- belopp och av de däri ingående sju fö- retagen 1963 har fyra erhållit subven- tioner.

En klarare bild av rörelsekapitalets storlek erhåller man genom att uttryc- ka detsamma i procent av årsomsätt- ningen enligt tab. 21.

Bland de dagliga tidningarna upp— går enligt tab. 21 det relativa rörelse- kapitalet hos andrapositionstidningar- na till endast 40 % av vad förstaposi- tionstidningarna redovisar. Vidare framgår, att upplagegrupp 2 visar sva— gare värden än de mindre tidningarna i upplagegrupp 3.

Tabell 20. Rörelsekapilalel

(medianvärden i tusentals kronor)

I fö rsta positionsgruppen I andra positionsgruppen

Upplagegrupp

1958 1963 1958 1963

Icke dagliga: Dagliga:

1. över 30 000 ex i upplaga ........ 399 435 _ %134

2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ..... 161 198 120

3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ..... 124 72 210 114

4. under 10 000 ex i upplaga ....... —25 —40 85 — 22 Median för de dagliga 350 415 175 100

Totalt

5. över'10 000 ex i upplaga ........ 177 105 _4 6. 5 ooo—10 000 ex i upplaga ...... 63 225 64 3 7. under 5 000 ex i upplaga ........ 67

Median för icke dagliga 135 200 64 54

Pensionssliftelser

De vinstgivande företagen har i stor omfattning utnyttjat möjligheterna att göra avsättningar till pensionsstiftelser. Dessa avsättningar bjuder, förutom skyddet för pensionärerna, betydande fördelar för företagen genom att av- sättningarna varit skattefria och med- len stannat kvar som rörelsekapital i driften.

Dessa medel intar en mellanställning mellan besparade vinstmedel och skuld,

de är reservationer för framtida utbe- talningar och skapar därigenom en långsiktig stabilitet.

Inte mindre än 57 av de 98 företag, som analysen omfattar, innehar pen- sionsstiftelser med tillsammans över 30 miljoner kronor. (Se tabell 22.)

Andrapositionstidningarna svarar för endast 3 % av de samlade medlen i pensionsstiftelser. De dagliga förstapo— sitionstidningarna innehar 83 % och de icke dagliga i samma marknadspo- sition 14 %.

Tabell 2]. Rörelselcapilalet [ % av omsättningen (1963)

. . varav i första och i andra Upplagegrupp Samthga positionsgruppen positionsgruppen Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 7,9 8,2 2 3 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 3,8 4,3 ' 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 4,6 5,3 3,6 4. under 10 000 ex i upplaga .......... 0 0 0 Samtliga dagliga 5,9 6,8 2,5 Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 10,8 11,2 8 8 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga ...... 19,3 ' Samtliga icke dagliga 12,9 13,4 8,8 Totalt 6,7 7,6 2,9

(i tusentals kronor)

Upplagegrupp

Dagliga: . över 30 000 ex i upplaga ........... . 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ . 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ . under 10 000 ex i upplaga ..........

å—CGIOH

Samtliga dagliga

Icke dagliga:

5. över 10 000 ex i upplaga ........... 6. 5 000—10 000 ex i upplaga ......... 7. under 5 000 ex i upplaga ...........

Samtliga icke dagliga Totalt

I första I andra . . positionsgruppen positions gruppen Tillsammans

17 402 _ 17 402

3 957 388 4 345 3 680 642 4 322 25 039 1 030 26 069

3 374 — 3 374

791 -— 791

58 —— 58

4 223 _ 4 223

29 262 1 030 30 292

Fördelarna med pensionsstiftelser kan bedömas så stora, att det torde ha varit angeläget för företagen att göra dylika avsättningar, men av tabellen ovan framgår, att andrapositionstid— ningarna inte haft så stora vinster att man kunnat utnyttja möjligheterna, vil- ket då på ett indirekt sätt ger antyd- ningar om räntabiliteten.

VIII. Produktiviteten.

Ett mått på produktionskraften kan man erhålla genom att relatera omsätt-

ningen.; till de s.k. produktiva till- gångarna, dVS. omsättningen i procent av anläggningstillgångarna, som de framträder i balansvärdena.

Detta relationstal är lämpligt när ett företag vill göra jämförelser från år till år. Ett sjunkande värde kan vara en indikation att omsättningen är för låg i förhållande till kapaciteten eller investeringarna. Ett högt värde kan va- ra ett utslag för att kapitalkostnaderna är låga.

Emellertid är talet något vanskligt

Tabell 23. Produktionskraflen 1963

Samtliga Varav i första I andra position Upplagegmpp % position % % Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga ........... 321 333 214 2. 20 OOO—30 000 ex i upplaga ........ 325 425 3. 10 OOO—20 000 ex i upplaga ........ 267 293 230 4. under 10 000 ex i upplaga .......... 295 327 Samtliga dagliga 308 341 225 Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga ........... 364 348 6. 5 000—10 000 ex i upplaga ......... 486 404 549 7. under 5 000 ex i upplaga ........... 240 Samtliga icke dagliga 382 367 549 Totalt medelvärde 315 344 237

att nyttja i en branschanalys, då de berörda tillgångarna är av så varieran- de ålder och modernitet och avskriv- ningar inte företagits i samma omfatt- ning i alla företag.

Ändock synes tabell 23 ge ett utslag, vilket kan noteras i iakttagelsen att produktionskraften hos förstapositions- tidningarna är i runt tal 50 % högre än hos andrapositionstidningarna, vil— ket resultat inte förefaller orimligt mot bakgrunden av analysresultatet i av- snitt V. Man skall dock ha klart för sig att produktionskraft enligt denna for- mel inte är detsamma som arbetsinsats eller förmåga.

Sammanfattning

Analysen visar att det finns en mar- kerad skillnad i ekonomisk stabilitet mellan förstapositions- och andraposi- tionsföretagen i svensk landsortspress.

Förstapositionstidningarna var näs- tan samtliga ekonomiskt självbärande under 1963, även om man vid en jäm- förelse med material från 1958 kan kon- statera att bärighetsgränsen förskju- tits något uppåt i upplageskalan. Detta kan innebära att en del av förstaposi- tionstidningarna i de lägsta upplage- grupp-erna kan få ekonomiska svårig- heter, såvida de inte ligger i särskilt skyddat konkurrensläge.

Det ligger utom ramen för denna del— analys att försöka belysa om trenden

mot färre och större enheter i dags- pressen inneburit några samhälleliga risker, men om man med tryckfrihetens praktiska utnyttjande i första hand av- ser friheten att utge dagstidning, kan man konstatera att den friheten av ekonomiska skäl länge varit starkt be- gränsad. Några nya dagstidningar har inte tillkommit under flera decennier och antalet tidningsförlag har minskat alltsedan 1920-talet.

Analysen klargör, att de svårigheter för pressen, som antyds i direktiven för Pressutredningen, inte gäller hela bran- sehen. Studiet av boksluten ger vid handen att cirka 75 % av de 98 företag i landsorten, som analysen omfattar, under 1963 var ekonomiskt självbäran- de och att av dessa företag, nästan samtliga i förstaposition, är det endast ett fåtal som behöver hysa farhågor för sitt ekonomiska oberoende under den närmaste framtiden.

Av de övriga företagen, de flesta i andraposition, men även några i första— position, är flertalet subventionerade och det är dessa som skapar bilden av en nödlidande bransch. Detta nödläge är dock, vilket analysen visar, huvud— sakligen begränsat till tidningar i kon— kurrensmässigt underläge, medan de stabiliserade tidningarna, som bildar den större delen av landsortspressen, befinner sig i tillfredsställande ekono- miska positioner.

BILAGA 2

Tidningsdöden och dess bakgrund

Av Lars Furhaf' Augusti 1964

Augusti 1964

Avsikten med denna framställning är att mot bakgrund av utvecklingen i Sverige 1945—1961 diskutera konkur- rensvillkoren i dagstidningsbranschen. Sifferuppgifter, gränsdragningar och metodiska avvägningar går — i den mån de inte förklaras i sitt samman- hang — tillbaka på min otryckta licen- tiatavhandling vid Ekonomisk-historis- ka institutionen i Uppsala. För en mera utförlig diskussion av de metodiska pro- blemen hänvisas alltså till avhandling- en.

Med dagstidning avses i detta sam- manhang en allmän nyhetstidning som utkommer med minst tre nummer per vecka och vars material i sin helhet redigeras på utgivningsorten. Tidning- ar »av dagspresskaraktär» som utkom- mer med endast ett eller två nummer per vecka är alltså uteslutna, likaså »avläggare», dvs. editioner med själv— ständigt namn men utan egen huvud- redaktion. När siffrorna över antalet dagstidningar i det följande är lägre än i arbeten av andra författare är för- klaringen i den strängare definition av dagstidningsbegreppet som här tilläm- pas.

I. Utvecklingen 1945—1961

Som en nödvändig bakgrund till den följande diskussionen av företagens konkurrensvillkor beskrives inlednings- vis den allmänna utvecklingen inom

dagstidningsbranschen i Sverige under perioden 1945—1961. I vissa fall läm- nas även uppgifter av senare datum.

A. Antal tidningar

I synnerhet perioden efter år 1950 har kännetecknats av en omfattande ned- läggning av dagstidningsföretag. Sedan detta år har drygt en tredjedel av före- tagen nedlagts. Utvecklingen framgår av följande uppställning över antalet huvudtidningar den 1 januari varje år:

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

177 179 180 180 177 177 179 172 165 163

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

159 157 151 142 133 132 129 128 123 118

Koncentrationstendensen kan också studeras på de enskilda utgivningsor- terna. Sammanställningen på sid. 155 visar den kraftiga monopoliseringstcn- densen på det lokala planet.

Någon nämnvärd nyetablering har inte förekommit under perioden. Två företag har genom övergång från två- dagars— till tredagars-utgivning tillförts gruppen »dagstidningar». Av de nyupp— satta tidningarna har endast en (Dagen) kunnat fortsätta utgivningen till peri-

Antal tidningar på Antal orter "tg'vmngsorte" 1945 1950 1955 1960 1964 5 eller flera ......... 2 2 2 1 1 4 » » ......... 3 3 2 2 1 3 » » ......... 15 15 11 6 3 2 » » ......... 31 31 24 23 19 1 » » ......... 42 42 53 56 60

odens slut, övriga fyra har efter några års utgivning måst nedläggas.

B. Upplagorna

Dagspressens samlade upplagor har se- dan krigsslutet ökat med ungefär 1 miljon exemplar från 2840100 exem- plar per utgivningsdag (vardag) år 1945 till 3976 500 exemplar är 1964. ökningen skedde hastigast fram till år 1950, då upplagan var 3422 300 exem- plar. Ökningstakten har därefter varit 1—2 procent årligen. Mellan år 1958 och 1959 minskade upplagan med knappt en procent.

Upplagans utveckling kan emellertid inte studeras oberoende av befolknings- utvecklingen. De måttliga ökningarna av upplagan i absoluta tal reduceras ytterligare, om man ställer antalet sålda dagstidningsexemplar i relation till folkmängden. Då betydande lokala va- riationer förekommer i spridningsinten-

siteten har tidningsköpandets omfattning beräknats för fyra områden: Stockholm, Göteborg, Malmö och övriga landet. Med hänsyn till de speciella spridnings- förhållandena på söndagar har här — liksom i fortsättningen _ separata be- räkningar företagits för vardags- och söndagsupplagorna.

Antalet dagstidningsköp per 1 000 in- vånare har på vardagar varit följande:

Siffrorna för söndagsköpen har varit följande:

Som synes har dagstidningsköpen över hela landet stagnerat under sena- re hälften av 1950-talet.

Tillbakagången i Stockholm har i hög grad skett genom nedläggningar av tidigare inte bärkraftiga tidningar av ganska utpräglad »rörelsekaraktär»: Morgon-Tidningen, Aftontidningen, Svenska Morgonbladet och Dagstidning- en Arbetaren. Endast till skenet har dessa tidningars läsare övertagits av de

År Stockholm Göteborg Malmö Övr. landet Hela riket 1945 ............... 554 465 386 407 431 1950 ............... 579 497 450 475 490 1955 ............... 564 521 464 494 505 1961 ............... 526 513 486 501 505

År Stockholm Göteborg Malmö Övr. landet Hela riket 1945 ............... 546 355 248 151 225 1950 ............... 538 520 505 212 296 1955 ............... 521 533 540 222 308 1961 ............... 483 (528)1 483 (228)1 302

1 Senast tillgängliga uppgift: avser år 1959.

! i

kvarvarande företagen. Om man ställer periodens upplageutveckling i förhål- lande till folkmängdens tillväxt kan man finna stöd för påståendet, att dessa tidningars läsekrets till största delen försvunnit. En tänkbar hypotes är att dubbelläsning förekom och att rörelse- tidningen när den nedlades inte krävde något substitut av dagstidningskaraktär.

Parallellt med denna tillbakagång för tidningsköpen i Stockholm har en ök- ning av vardagsköpen skett i de öv- riga delarna av landet. Denna ökning har emellertid överallt stagnerat vid samma tidpunkt eller omkring år 1956. Den har också stagnerat vid ungefär samma intensitet i tidningsköpen eller ungefär 500 exemplar per 1000 invå- nare.

Givetvis kan detta tal inte vara nå- gon naturlag. Men den likformiga sprid- ningstätheten är ett indicium på att distributionsappanaten nu närmar sig maximal effektivitet i sin uppbyggnad med hänsyn till de nuvarande läsvanor- na. Ökningen i tidningsköpens antal borde i en sådan situation sökas inte i en förfinad distribution utan i en stimulans till ökad konsumtion. Denna stimulans kan sökas i en minskad läs- ning av varje exemplar. Detta torde emellertid vara frågan om en långt- gående omställning —— det torde exem- pelvis i dagens läge vara närmast otänkbart att två sammanboende ma- kar håller var sitt exemplar av en och samma dagstidning.

Stimulansen kan då lättare sökas i en ökad utbredning av dubbelläsning- en. Framgångarna skulle i sådant fall inhöstas av storstadstidningarna, som i hägn av den ökade skolutbildningen och den genom massmedia ökade all- mänbildningen skulle efterfrågas av allt flera. Oavsett om dessa hypoteser är riktiga eller ej kan man emellertid kon- statera att dagstidningskonsumtionen

vid periodens slut stagnerat, att den egentliga uppgångsperioden varade från år 1946 till år 1948 i Stockholm och till 1950 .i det övriga landet och att tiden därefter generellt kännetecknats av stagnation. Dock kan man iaktta en mindre ökning utanför Stockholm från 1952 till 1956.

Så länge det fortfarande finns flera än en tidning på åtskilliga av landets utgivningsorter kan man vänta sig en viss dubbelläsning av den lokala pres- sen. Denna skulle bortfalla om tidnings- döden blev så fullständig att endast monopoltidningar lämnades kvar. Den- na utveckling skulle i och för sig mins- ka dagspressens totala upplagor. Tid- ningsdöden kan alltså aldrig enbart in— nebära en omfördelning av en given upplaga.

Totalbilden för söndagsupplagorna beskriver en utveckling i två steg. Efter en fredsstagnation ökar de avsevärt 1946—1950 och förblir sedan på unge- fär samma nivå. Den mindre uppgång även under 1950-talet som inträffat för vardagsupplagorna har alltså uteblivit på söndagarna.

Söndagsköpen har i hög grad varit koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Malmö. I landsorten har endast sålts 150—200 exemplar per 1 000 in- vånare. Förklaringen är de distribu- tionssvårigheter som tidigare berörts.

Om man bortser från den förhållan- devis blygsamma spridningen i lands— orten är det markant, att även köpen av söndagstidningar stagnerat på en nivå av 500 exemplar per 1000 invånare. För Stockholm har detta inneburit en sjunkande tendens, för Göteborg och Malmö en kraftigt stigande. Redan 1950 hade emellertid kurvorna närmat sig varandra runt 510 exemplar, sedan har de rört sig däromkring. Stockholm och Malmö synes ha stabiliserat sig på unge- fär 490 exemplar, Göteborg på 510.

Övervikten för Göteborg kan finna en rimlig förklaring i det rikare utbud som där finns, främst i form av Göte- borgs-Tidningens två skilda söndags- nummer (det ena på morgonen och det andra på eftermiddagen).

Tabloiderna Den ökning av dagstidningsköpen i förhållande till folkmängden som trots allt förekommit har till stor del till- fallit storstädernas eftermiddagstid- ningar, här kallade tabloider, den tryc- keritckniska termen för deras format (hälften av den konventionella dagstid- ningens broadsheet-format). Tabloidernas utveckling framgår av följande sammanställning:

Andel i . _ _ Upplaga procent av Tableldcl Ål 1 000 ex total— per ' ' 1 000 inv. upplagan 1945 299,0 10,5 45,3 1950 489,6 14,3 70,1 1955 609,6 16,7 84,3 1961 703,4 18,6 93,8

Förskjutningarna inom den »konven- tionella» dagspressens marknad är un- der perioden av en regelbunden och entydig karaktär. Morgontidningarna har kontinuerligt ökat sin andel, från 63,1 procent år 1945 till 67,6 procent år 1961. Detta har skett mindre genom upplageökningar för de existerande morgontidningarna än genom övergång från eftermiddags- till morgonutgivning och nedläggning av eftermiddagstid— ningar. Något har gruppen eftermid- dagstidningar också förlorat genom övergång till tabloid-utgivning.

Morgontidningarnas ökade andel kan säkert till stor del förklaras av tabloi— dernas frammarsch. Inte så att läsarna mera markerat skulle ha svikit efter- middagstidningarna men väl så, att

företagen inför konkurrensen från stor- städernas tabloider velat förbättra sin position. Detta har effektivast skett ge- nom den ytterligare betoning av den egenart hos »konventionella» pressen som ligger i morgonutgivningen. Före- tagen har då inte på samma sätt ställt läsarna i en valsituation mellan tabloid och lokal tidning.

Tabloiderna har emellertid i sin tur förstärkt sin egenart. De går numera i press mycket tidigt på förmiddagen (kl. 8.30 för första upplagan på varda- gar) och kan inte nyhetsmässigt all— varligt konkurrera med morgontidning- arna. De har därför i stället satsat på mindre tidsbunden läsning, underhåll— ning och bakgrundsmaterial. På så vis kan de sägas ha på en gång skapat och fyllt ett nytt behov. Huvudsakligen är det en ny marknad de erövrat, mark- naden för aktualitetsbetonad läsning ef- ter arbetsdagens slut.

Att ett sådant samband föreligger be- kräftas av den sista kolumnen i ovan- stående tabell där tabloidernas upplaga har ställts i relation till folkmängden i riket. Det framgår att täckningen ökat från 45 exemplar per 1 000 invånare till 94 mellan åren 1945 och 1961. Totalt har dagspressen under denna tid ökat sin täckning med 74 exemplar per 1 000 invånare. Av denna ökning svarar alltså tabloiderna ensamma för 49 exem- plar eller två tredjedelar. Den »kon- ventionella» dagspressens ökning blir alltså 25 exemplar per 1 000 invånare under en period av 17 år, dvs. en ganska utpräglad stagnation.

Uppenbarligen har tabloiderna till stor del sökt sin framgång i landsorten. Utvecklingen framgår av följande sam- manställning.

Även om den stora framryckningen noterades 1945—50 fortsätter alltså ta- bloidernas utbredning utanför stor- städerna. Orsaken torde främst vara de

Upplaga på utgivningsorten

andel i

1 1 000 ex procent

Stockholmspressen har emellertid un— der perioden i växande utsträckning fått söka sig utanför sitt eget tidnings- område.

1945 ......... 1950 ......... 1955 ......... 1961 .........

207,2 281,1 310,63 324,1

69,3 57,4 51,0 46,1

ansträngningar som nedlägges på att förfina distributionsapparaten.

Storstad och landsort

Under perioden har andelen av total- upplagorna för tidningar från skilda utgivningsorter varit i stort sett stabila, som framgår av följande tabell.

Stockholmspressens procentuella fördelning

Stockholms-

området (”nga landet

1945 ......... 1950 ......... 1955 ......... 1961 .........

41,6 48,2 49,0 48,8

Denna expansion hade emellertid —— med undantag för tillfälliga svängning- ar — ägt rum redan i början av 1950- talet. Efter år 1950 har också landsorts—

Andel i procent av totalupplagan

År Stockholmsprcss Göteborgspress Malmöpress Landsortspress

1945 ................ 30,2 1050 ................ 3 3 3 1955 ................ 1961 ................

2,7 3,6 2 9

, 52,5 , 50,8 , 50,2 , 49,8

pressens andel av dagstidningsförsälj- ningen utanför de tre största städerna konstant legat vid 70——72 procent.

Efter år 1952 har också söndagsupp- lagornas fördelning i stort sett varit stabil. Stockholms-pressen har förfogat över 60 procent av marknaden, Göte- borgs—pressen över 20 procent, Malmö- pressen knappt 15 procent och provins- pressen drygt 5 procent.

(.ftgiuningsitzterzsitet Under perioden har skett en påtaglig ökning av tidningarnas utgivningsin- tcnsitet.

Omkring år 1950 inledde åtskilliga landsortstidningar mer eller mindre kortvariga försök med söndagsutgiv- ning. För närvarande återstår utanför de tre största städerna endast 3 lands— ortstidningar som utkommer sju dagar i veckan.

C. Kostnader

Det är sannolikt —— även om tillräckligt omfattande innehållsmätningar inte publicerats _ att dagstidningarna un- der 1950-ta1et ökat textvolymen och därmed generellt höjt sina produktions-

Andel i procent av totala upplagan

7-dagarstidn. 6-dagarstidn. 3-4—5-dagarstidn.

38,4 47,1 48,7 47,7

45,4 40,8 39,8 42,8

kostnader. En viss föreställning om ök— ningen i omfånget ger följande index- serier över tidningspappersleveranser till Tidningsutgivareföreningens med- lemmar (inkl. ett fåtal icke-dagstid- ningar), över årsvikt i medeltal för dagspressen och över dagspressens to- talupplaga. Basåret är hela tiden 1945, som satts till 100.

Dags- Pa ers- . År levågnser Angeli?! presisens till TU m e & "55,3? 1945 100 100 100 1950 97 87 121 1955 126 99 129 1961 153 125 133

Det ökade omfånget kan till stor del förklaras av att pappersransoneringen avvecklades vid 1940-talets slut. Där- med försvann ett hinder för konkur- rensen mellan tidningarna. Under ran- soneringstiden kunde man knappast konkurrera genom att öka tidningens omfång; en sådan ökning hade —— inom ramen för de tilldelade kvoterna —— endast varit möjlig om upplagan stod stilla eller minskade.

Liksom för utgifternas volymutveck- ling är år 1950 också gränsår för tid- ningarnas kostnadsnivå. Mellan år 1950 och 1951 steg papperspriserna med 40 procent. Ytterligare kraftiga höjningar skedde senare. Även lönerna för perso- nalen steg under perioden 1945—1961, dock i något lugnare takt. Följande in-

dexserier torde ge någon föreställning om utvecklingen:

År Papperspris Typograf- per ton löner1 1945 ......... 100 100 1950 ......... 129 134 1955 ......... 252 200 1961 ......... 266 270

1 Källa: Sveriges Officiella Statistik.

D. Intäkterna

En fullständig bild av företagens in- täkter är det omöjligt att uppnå; om annonsinkomsternas storlek finns ej uppgifter tillgängliga för mera än en minoritet av företagen. Som visas i ett särskilt appendix kan man dock med årsviktens hjälp nå en tämligen tillfredsställande bild av relationerna mellan olika tidningars annonsinkoms- ter. För inkomsterna av tidningsförsälj- ningen finns däremot möjlighet att genom multiplikation av upplagesiffror och prenumerationspriser nå en täm- ligen tillfredsställande bild.

I detta sammanhang må det vara till- räckligt att nämna vissa indexserier över prenumerations- och annonspri- sernas utveckling. Som grund för in- dexberäkningarna ligger ett medeltal, beräknat för dagspressen som helhet. —— Med mille-mm-priset avses priset för införande av en annons (»i text utan begärd placering») i en upplaga av 1 000 exemplar. Det erhålles alltså ge- nom en division av upplagan med an— nonspriset.

Prenunemera- Pren. pris per . . Konsumtions- År tionspris kg årsvikt Mille-mm—pris prisindex 1945 ................ 100 100 100 100 1950 ................ 127 146 112 114 1955 ................ 207 209 126 147 1961 ................ 310 248 129 174

Den blygsammare höjningen av mille- mm-priserna beror inte enbart på en försiktigare prispolitik utan kanske li- ka mycket på en »sanering» genom tid- ningsdöden: små företag får abnormt höga mille-mm—priser, och det är, bland andra, just åtskilliga av dessa företag som nedlagts.

II. Färetagsnedläggningarna

Den föregående beskrivningen av ut- vecklingen sedan krigsslutet kan sam- manfattas i några punkter.

1. Den »konventionella» dagspres- sens upplagor har under perioden ökat mycket blygsamt i förhållande till folk— mängden. Den expansion som förekom- mit har väsentligen gällt tabloiderna, storstädernas eftermiddagstidningar. Relationerna i övrigt mellan olika tid- ningstyper har —— med undantag av en påtaglig övergång till morgonut- givning och en lika påtaglig förstärk- ning av utgivningsintensiteten —— inte genomgått några större förskjutningar.

2. Omkring år 1950 inträffade två omständigheter, som i samverkan för- sämrade kostnadsläget för tidningarna: pappersransoneringen avvecklades (vil- ket möjliggjorde volymökningar) och papperspriserna liksom (i något lugna- re takt) löner och övriga kostnader började stiga. Papperspriserna hade dessförinnan legat helt stilla, och även i övrigt hade de årliga kostnadssteg- ringarna varit blygsammare.

3. De prishöjningar företagen vidtog var knappast tillräckliga att vid oför- ändrad upplaga och oförändrad an- nonsvolym finansiera kostnadsstegring- arna.

Dessa omständigheter torde tillsam- mans förklara, varför tidningsdöden vid 1950-talets ingång börjar bli ett allvarligt problem. Läget för de ekono-

miskt svaga företagen hade i varje fall inte förvärrats under kriget; upplage- stagnationen hade då ännu inte gjort sig märkbar, kostnaderna steg i en lugnare takt och pappersransoneringen utgjorde en broms på konkurrenternas expansionsvilja. Dessa »skyddade» för- hållanden upphörde med 1950-talets början.

Den allmänna utvecklingen förklarar alltså tidpunkten för svårigheternas uppträdande, men den förklarar inte, varför vissa företag i detta läge mötte sådana svårigheter att de måste ned- läggas, medan andra företag i den nya situationen nådde betydande ekonomisk framgång.

A. De nedlagda företagen

I diskussionen om tidningsdödens bak- grund har åtskilliga vanskliga förkla- ringar tid efter annan framförts och vunnit stor tilltro. Det kan därför vara motiverat att inledningsvis helt kort beröra några av de vanligaste missupp- fattningarna.

Det har sagts, att det främst skulle vara socialdemokratiska tidningar som råkar i svårigheter och att detta i sin tur skulle bero på faktorer som: cen- traldirigering av ledarspalterna, politi- sering av nyhetsstoffet, ringaktning av »flärden», dåligt utbildade medarbetare. Så långt dessa faktorer är kända kan man konstatera, att generaliseringen saknar grund.

Till en början är det långt ifrån en- bart socialdemokratiska tidningar som råkat i svårigheter. Under perioden 1945—1961 nedlades 23 högertidningar, 13 folkpartitidningar, 6 centerpartitid- ningar och 5 socialdemokratiska tid- ningar. Vidare finns i de undersök- ningar som företagits inga påtagliga skillnader mellan socialdemokratiska och andra tidningar i sådana avseen- den som skulle kunna vara av betydel-

se för deras konkurrensförmåga. Jag tvingas på denna punkt av utrymmes— brist att hänvisa till min är 1960 vid Statsvetenskapliga institutionen i Upp- sala framlagda uppsats »Konkurrcnssi- tuationen för den socialdemokratiska partipressen i Sverige år 1958».

Det har vidare sagts, att företagsned- läggningarna främst skulle drabba små tidningar och i denna mening utgöra en strukturrationalisering. Givetvis ingår också bland de nedlagda företagen en grupp småtidningar i denna bemärkelse, men det slående är, att det dessutom förekommer förhållandevis stora tid- ningar bland tidningsdödens offer. Ett av de senaste exemplen var Ny Tid med Kuriren med en sammanlagd upp- laga av 54300 exemplar — endast 13 tidningar i hela landet hade enligt TS-boken 1964 en större upplaga. I en sammanställning på sid. 170 är de nedlagda tidningarna förtecknade med

angivande av politisk tendens och se- nast kända upplaga. Det framgår där tydligt, att det gemensamma för de nedlagda tidningarna knappast kan vara upplagans litenhet.

Det förefaller som om de nedlagda tidningarna kan grupperas i två kate— gorier:

1. Monopoltidningar på små orter. Under hela perioden har sammanlagt 12 tidningar i denna kategori upphört som dagstidningar.

2. Fjärde, tredje, eller andra tid- ningen på orter med konkurrerande dagstidningar. Till denna grupp hör återstoden av nedläggningarna eller sammanlagt 54. Det förefaller vidare, som om dessa företag nedlagts »i tur och ordning», omvänt mot upplagestor- leken. Utvecklingen belyses av denna tabell. Tabellen omfattar endast tidningarna utanför de tre största städerna.

Ställning enl. TS-boken 1945; antal tidningar Ställning enligt TS-boken 1962 , Störst Störst _ . Tredje tidn. MOMPOI 1 konk. 2 konk. And” ”du" el. sämre

Monopoltidning ..... 33 21 1 Störst, 1 konkurrent. 9 12 1 Störst, 2 el. fl. konk.. 4 Andra tidningar ..... 1 22 1 Tredje tidn. el sämre 1 5 Upphört ........... 9 24 13

Utvecklingen är som synes högst ens- artad: de största tidningarna på kon- kurrensorter har överlevt och ofta bli- vit ensamma kvar, de mindre konkur- renterna har nedlagts. Tabellen inne- håller egentligen endast två oregelbun— denheter: en »andra tidning» och en »största tidning» har bytt plats, en »tredje tidning» har bytt plats med en »andra tidning». Dessa fall — som gäl- ler upplagesvaga företag —— har under-

kastats särskild analys, varvid speciella omständigheter framkommit, som kan förklara den exeptionella utvecklingen.

B. Andratidningens intäkter Anledningen till svårigheterna för tid- ningar i upplagemässigt underläge är med största sannolikhet otillräckliga intäkter. Att svårigheterna för en så stor och till konkurrensvillkoren likar- tad grupp skulle orsakas av särskilt

oklok utgiftspolitik synes knappast sannolikt — i synnerhet inte mot bak— grund av den diskussion om konkur- rensvillkoren som framläggs i det föl— jande avsnittet.

Intäkterna av dagstidningsförsälj-

ningen synes generellt ha minskat un— der perioden, jämfört med övriga tid- ningstyper. Andelen i procent av den totala dagstidningsupplagan (vardagar) för olika konkurrenssituationer har va- rit följande.

Andel i procent av totala upplagan

Monopoltidnin gar1

Andra tidn. el sämre1

Störst, 1 el. flera konk.l

1945 ................ 10,8 1950 ................ 10,4 1955 ................ 10,5 1961 ................ 10,3

42,4 46,8 41,0 48,6 42,3 47,3 46,1 43,5

1 Anm. avser ställningen år 1945.

Det är att märka, att grupperingen utgår från läget år 1945. Mot den bak- grunden är monopoltidningarnas ut- veckling mindre förvånande; i grup- pen ingick då företrädesvis tidningar på mindre orter.

Att studera annonsintäkternas utveck- ling är betydligt besvärligare, då före- tagen endast undantagsvis lämnar of- fentliga uppgifter härom. Som fram-

går av utredningen i särskilt appendix kan emellertid årsvikten -— med vissa mindre inskränkningar — betraktas också som ett mått på de totala annons— inkomsterna.

Inledningsvis återges en tabell över årsviktsandelen för olika storleksgrup- per av tidningar. Grupperingen utgår fortfarande från läget år 1945.

Det visar sig, att det inte — som man

Andel i procent av dagspressens samlade årsvikt i Upplageintervall år 1945 procent år

1945 1950 1955 1961 0—10 000 ex ..................... 37,7 38,9 31,6 25,2 10 OOO—20 000 ex ................. 25,2 24,9 28,8 31,1 20 OOO—30 000 ex ................. 12,3 12,1 13,3 13,9 över 30 000 ex .................... 24,7 22,4 24,5 27,6 senare tillkomna .................. — 2,3 1.8 2,1

måhända kunnat förmoda _ är de grupperats efter såväl utgivningsort upplagemässigt största tidningarna som kunnat hävda sig bäst. Tvärtom visar storleksgruppen 10 000—20 000 exem- plar den gynnsammaste utvecklingen, medan gruppen 20 OOO—30 000 exem- plar knappast alls har förmått att öka sitt totala årsomfång.

Mera enhetliga samband visar sig i tabellen på sid. 163, där tidningarna

som konkurrensläge. Värdena gäller fortfarande gruppernas procentuella an- del av dagspressens samlade årsvikt. Med undantag för Malmösiffrorna _ som starkt påverkats av Kvällspostens tillkomst under perioden — är tenden- sen överallt densamma: de största tid— ningarna på varje utgivningsort har utan tvekan haft en lyckosam utveck-

Utgivningsort och konkurrensläge

Andel i procent av dagspressens samlade årsvikt

år 1945 1945 1950 1955 1 961

Stockholm: Störst ........................... 3, Andra och sämre ................. 2,

Göteborg: Störst ........................... Andra och sämre .................

Malmö: Störst ........................... Andra och sämre .................

Landsorten: Monopol ......................... 14,3 Störst ........................... 27,6 Andra och sämre ................. 32,5

15,3 15,6 15,9 27,5 32,1 38,5 34,5 27,4 21,1

ling, därnäst har kommit monopoltid- ningarna, och sämst lottade i fråga om annonstillströmningen har »övriga» tid- ningar varit, d.v.s. tidningar som på sin utgivningsort år 1945 hade en upp- lagemässigt starkare konkurrent (eller — i några få fall _— grundats efter år 1945).

Med en upplaga och annonsvolym som inte kan hålla steg med den större konkurrenten har dessa företag givetvis mötts av ekonomiska svårigheter. Dessa har som regel temporärt kunnat lättas genom bistånd i olika former från sympatisörer till tidningens politiska eller religiösa linje. Om denna subven- tionsverksamhet har i den ovannämnda avhandlingen insamlats vissa uppgifter. Då dessa emellertid utlämnats med ut- tryckliga publiceringsförbehåll kan de här endast återges i form av en tabell. I denna har tidningarna grupperats ef- ter konkurrensläge, varefter andelen subventionerade företag redovisas. Det är högst troligt att dessa uppgifter un- derskattar subventioneringens omfatt- ning. Denna tar sig nämligen många olika former: direkt understöd, lån mot förmånlig ränta, borgensteckning, gynn-

1 Anm. Otillförlitlig uppgift p. g. a. att vissa värden saknas.

samma amorteringsvillkor, stödannon- sering, stödprenumeration, civiltrycks- beställningar. Vad som här kunnat upp- märksammas är enbart det stöd som går genom de centrala subventionsorga- nen: Högerns förlagsstiftelse, Stiftelsen Pressorganisation (folkpartiet), Arbe- tarpressens förlagsaktiebolag, Center— pressens förlagsförening,

Mono- Största Andratid- poltid- tid- ningar o. ningar ningar sämre Antalår1945 42 52 83 Därav sub- ventionerade 17 % 8 % 73 % Därav ndd- lagda ...... 21 % O % 54 %

Uppgifterna går endast fram till 1/1 1962, då de insamlade uppgifterna ej sträcker sig längre.

III. Konkurrensvillkoren

I det föregående avsnittet visas, att de flesta nedlagda företagen varit sådana, som vid periodens början hade en upp- lagemässigt större konkurrent på sin

utgivningsort. Det var också möjligt att visa, att dessa tidningar upplagemäs- sigt och i fråga om annonstillström- ningen haft en betydligt mindre fram- gång än monopoltidningarna och de tidningar som från början var störst i områden med konkurrerande tidningar. Det återstår nu att diskutera dessa re- sultat mot en mera teoretisk bakgrund.

Först bör emellertid anmärkas att det i den följande framställningen inte har varit möjligt att alltid nyansera slut— satserna så som önskvärt vore. I synner- het gäller detta resonemangets tillämp- ning på orter med mycket jämna kon- kurrensförhållanden. Under efterkrigs- tiden torde i synnerhet Eskilstuna, Fa- lun och Gävle förete en delvis avvikan- de bild på grund av de långa tider blygsamma upplageskillnaderna mellan konkurrenterna.

A. Upplagespiralen

De tidningsekonomiska samband som ligger bakom det svåra läget för andra- tidningarna (i fortsättningen termen för alla tidningar med upplagemässigt större konkurrent på samma utgivningsort, alltså även tredje, fjärde tidning) bru- kar kallas upplagespiralen. Den funge- rar i två riktningar, uppåt och nedåt, och har en tidning väl kommit in i den nedåt- eller uppåtgående spiralen ford— ras i dagens situation exeptionella omständigheter för att bryta utveck- lingen.

Den goda cirkeln mellan upplaga och annonser gör sig i synnerhet gällande för den största tidningen i konkurrens- områden. Genom sin överlägsenhet i upplaga blir denna tidning ett eftertrak- tat annonsorgan. Mängden av annonser ger dels ett ekonomiskt övertag över konkurrenterna, dels ett extra läsvärde åt tidningen. Av speciellt attraktions- värde för läsaren är givetvis rubrikan-

nonserna, småannonserna efter text. Denna attraktionskraft ger ytterligare läsare åt tidningen, upplageökningen kan resultera i ökad annonstillström- ning osv.

Den onda cirkeln mellan upplaga och annonser gör sig gällande för andratid- ningarna. De har en lägre upplaga än sin konkurrent och framstår därför in- te som så eftertraktansvärda annonsor— gan. De har därför lägre intäkter såväl från tidningsförsäljning som från an- nonsering. Detta gör att de måste sänka sina kostnader, men var de än skär ned kan det få menliga effekter för uppla- gan eller annonstillströmningen. Redan frånvaron av en stor del av rubrikan- nonserna sänker attraktionskraften hos dessa tidningar. Sparsamhetspolitiken kan medföra bortfall av ytterligare lä- sare, upplageförlusten kan leda till minskad annonsvolym, de på detta sätt minskade intäkterna framtvingar ytter- ligare kostnadsnedskärningar osv.

Upplagespiralens förutsättningar ska i det följande granskas från mera all— männa synpunkter.

1 . Produktan passningen I den föregående beskrivningen av tid— ningsdöden har tidningarna indelats ef- ter utgivningsort och på varje utgiv- ningsort efter inbördes storlek. Anled- ningen härtill har varit, att det är mel- lan tidningar från samma utgivningsort som den hårdaste konkurrensen före- kommer. Givetvis konkurrerar tidningar från skilda orter i gränsområdet mel— lan deras spridningsområden, och i vis- sa situationer förekommer också kon- kurrens om läsarna mellan lokala tid- ningar och storstadstidningar. Likaså kan man tänka sig situationer då tid- ningar från skilda spridningsområden tävlar om riksannonseringen.

Men den allt överskuggande konkur- rensen sker på det lokala planet. Detta

beror på, att dagstidningarna alltid är anpassade efter den läsekrets de söker vinna. En Ystad-bo kan inte ha stort utbyte av en Haparanda-tidning. Ge- mensamt för dessa båda tidningar är endast visst inrikes- och utrikesstoff samt någon riksannonsering. Men i öv- rigt __ lika viktigt för såväl text som annonser — är de skilda produkter.

Förutom denna geografiska anpass- ning kan man även iaktta en innehålls- lig. Av störst praktisk betydelse är väl skillnaden mellan morgon- och efter- middagstidningar i storstäderna. Tab— loiderna är i väsentliga avseenden pro- dukter med andra kännetecken än mor- gontidningarna — de har också under efterkrigstiden åt sig kunnat erövra en ny marknad oberoende av de »konven- tionella» tidningarnas upplagemässiga stagnation. _ Ett annat exempel på in- nehållslig anpassning är sådan av po- litiskt och religiöst slag. Tidningen Da- gen utgör här exempel på ett företag med något av innehållsligt monopol. Denna långtgående produktanpassning gör det berättigat att studera konkur- rensförhållandena utgivningsort för ut- givningsort och — i tillämpliga fall — på varje ort inom de olika innehålls- liga kategorierna var för sig.

En annonsör som vill nå befolkning- en i Ystad eller Haparanda har näm- ligen inget val. På båda orterna finns bara en lokal tidning, och det är med dess hjälp man billigast och effektivast når områdets befolkning.

Samma gäller för en Ystad— eller Haparanda-bo som vill underrätta sig om de dagliga händelserna i området.

2. De långa seriernas ekonomi De fasta kostnaderna (kostnaderna för det första exemplaret) är höga inom dagstidningsindustrin. Enligt Ocklinds år 1956 publicerade undersökning »Re- klamens kostnader 1953» var andelen

fasta kostnader för en landsortstidning med mindre än 10 000 exemplar i upp- laga 81 procent. För en landsortstidning med över 25 000 exemplar hade de fas- ta kostnaderna sjunkit till 69 procent, och för en storstadstidning med utgiv- ning av både morgon- och kvällstid— ning var de fasta kostnaderna 46 pro- cent.

Detta betyder att det i princip alltid måste vara mera lönande att utge en större upplaga än en mindre. Produk— tionskostnaden per framställt exemplar måste nämligen sjunka, ju större upp- lagan blir.

Detta gäller för dagspressen som hel- het, men det är framför allt av prak- tisk betydelse inom de enskilda (geogra- fiska och/eller innehållsliga) konkur— rensområdena. Den större tidningen kan där sprida de fasta kostnaderna på en större upplaga.

3. Prispolitiken Med hänsyn till kostnadsläget borde därför de mindre företagen på varje ort strängt taget tillämpa högre priser vid försäljning av tidningen och upplåtan- de av annonsutrymme. På ett fåtal orter har också de mindre tidningarna tidvis tillämpat högre prenumerationspriser än sina större konkurrenter. Generellt har emellertid priserna varit samordna- de inom tidningsområdena.

För annonsörerna har detta betytt, att det i förhållande till upplagan har ställt sig dyrare att annonsera i den mindre tidningen än i den större. Detta förhållande brukar mätas med mille— mm-priset, och under perioden 1945— 1961 var överallt detta pris högre i andratidningarna.

För tidningsköparen måste valet mel— lan konkurrerande tidningar te sig oli- ka alltefter de krav han ställer på pro- dukten. Om man emellertid använder årsvikten som mått på, »hur mycket

tidning» köparen får för sina pengar, finner man, att prenumerationspriset per kg årsvikt nästan undantagslöst är högre för andratidningen än för den största tidningen.

För såväl läsaren som annonsören skulle det därför te sig naturligare, att andratidningen höll lägre annons- och prenumerationspriser än den största tidningen. Med tanke på kostnadsläget vore det emellertid som nämnt tvärtom berättigat med högre priser.

ll. Annonstillströmningen

Som nämnt måste det för annonsören te sig naturligast att anlita den största tidningen på varje ort. Kostnaden per exemplar som annonsen införes i (mil- le-mm-priset) blir därmed lägst.

Alla annonsörer vägleds emellertid inte av sådana överväganden. Lokala affärsmän kan exempelvis av good- willskäl eller av önskan att nå maxi- malt antal läsare föredra att annonse— ra i samtliga ortens tidningar. Riksan- nonsörerna kan vid vissa tillfällen låta samtliga ortens tidningar få del av an- slagen för en kampanj, och vid något tillfälle kan man kanske till och med föredra en andratidning framför den största tidningen. I synnerhet på orter med jämna upplageförhållanden finns utrymme för variationer.

Allmänhetens annonsering _— före och efter text — visar emellertid över- allt en tendens att samlas i en och samma tidning, och med sporadiska un- dantag för de nyss nämnda »jämna» orterna är denna tidning alltid den största. Denna tidning blir något av en institution för rubrikannonseringen, och i andratidningen inflyter rubrik- annonserna endast strövis.

Det finns ännu inga tillfredsställande kvantitativa studier över dessa förhål- landen, men redan de tidigare återgiv- na årsviktssiffrorna torde ge en grov

föreställning om betydelsen av denna faktor.

B. Hur motverka upplagespiralen?

Som synes kan upplagespiralen mycket väl förklaras inom ramen för gängse ekonomiska betraktelsesätt. Ett ratio— nellt handlande från företagens, an- nonsörernas och läsarnas sida leder till den koneentrationstendens som tidiga— re studerats. Ett irrationellt handlande (diskriminering eller favorisering) kan påskynda eller fördröja koncentrations- tendensen.

Den yttersta orsaken till dessa sär- präglade förhållanden är, att tidning- arna samtidigt försäljes på två mark- nader: till läsaren och till annonsören. I den praktiska situationen kan de inte beträdas oberoende av varandra; tvärt- om ger framgång på den ena markna- den möjlighet till framryckningar även på den andra —— och vice versa för andratidningarna.

1. Höja tidningspriserna? Koncentrationstendensen skulle emel- lertid bli mindre besvärande, om tid- ningarna inte i så stor utsträckning som för närvarande vore beroende av an- nonsinkomsterna. Genomsnittligt svarar enligt tillgängliga undersökningar an- nonsörerna i nuläget för inte mindre än 60—65 procent av intäkterna.

Om denna andel kunde sänkas skulle inom varje geografiskt konkurrensom- råde också den undre lönsamhetsgrän— sen sänkas. Andratidningen anses näm- ligen vara mera underlägsen i fråga om annonser än i fråga om upplaga. När upplagan får betyda mera i tidningar- nas budget (exempelvis genom en höj- ning av prenumerationspriserna) blir därför situationen något ljusare för andratidningen.

Överväganden av detta slag har legat

bakom förslag att tidningarna skulle höja sina prenumerations- och lösnum- merpriser. Frågan är emellertid om man genom en sådan åtgärd skulle nå den önskade effekten. Prishöjningen skulle inte ge alla tidningar samma be- lopp: vid oförändrade upplagor skulle den största tidningen få en högre mer— inkomst än andratidningen. Det är vi- dare inte säkert att andelen annonsin- komster på längre sikt skulle sänkas: trots stora variationer i prenumerations- priser har landsortstidningarna över hela landet tämligen enhetliga siffror för annonsinkomsternas andel av hud- geten.

Ytterligare en komplikation är svå- righeten att förmå de största tidningar- na att ta ut ett högre pris än som är kostnadsmässigt berättigat.

Slutligen kan det vara vanskligt att i förväg avgöra, hur läsarna skulle reagera inför en prishöjning. En fara är att de i en sådan situation inskrän— ker på sin dubbelläsning, och det är fara värt att andratidningarna då gör de proportionellt största förlusterna.

2. Offsetprocessen I debatten om tidningsdöden uppmärk- sammas då och då de möjligheter till besparingar i den tekniska framställ- ningen som erbjudes av de nya rulloff- setpressarna i förening med fotosätt- ning. Det är också troligt att en fullt ut- byggd offsetprocess på längre sikt skul- le medföra en sänkning av de fasta kostnadernas andel i tidningsframställ- ningen: kapital behöver inte bindas i sättmetall, den tekniska personalen kan inskränkas, maskinkostnaden blir möj- ligen något lägre. I den aktuella situationen kan emel- lertid knappast dessa förändringar bi- dra till att förbättra villkoren för and- ratidningarna — även om de i princip skulle gynnas av en generell sänkning

av de fasta kostnadernas andel. Off— setprocessen ställer nämligen i intro- duktionsskedet krav på stora nyinveste- ringar i pressar och sättmaskiner. Vid en mera allmän övergång till offset- tryckning torde det ställa sig svårt för andratidningarna att underlåta att övergå till den nya metoden: tryckre- sultatet, i synnerhet färgtrycket, anses nämligen bli betydligt bättre än med den hittillsvarande högtrycksmetoden.

3. Radikalmedel

Rent teoretiskt kan man egentligen en— dast tänka sig två radikala lösningar av upplagespiralens problem.

Det ena är att förbjuda tidningarna att ta annonser. Därmed skulle tidning- arna vara hänvisade till en enda mark- nad för sin produkt: läsarnas reak- tioner skulle ensamma avgöra den eko- nomiska framgången för företagen. Fortfarande skulle den största tidning- en ha ett övertag, men detta skulle inte vara förstärkt av ett annonsmässigt överläge. Koncentrationstendensen skul- le följa samma mönster som inom övriga näringsgrenar och inte som nu ensidigt verka i riktning mot en mo- nopolisering: det skulle i princip vara de — över hela landet _— upplagemäs- sigt minsta tidningarna som visade de sämsta driftsresultaten och därför lades ner. På större orter skulle alltså finnas utrymme för betydligt flera tidningar än för närvarande. Med tanke på be- folkningsunderlagets storlek borde näm- ligen —— i en situation då annonserna inte längre medverkar i koncentrations- processen —— möjligheten finnas till ett mera differentierat val från läsarnas sida än för närvarande. En risk är emellertid, att tidningarna blir så dyra, att de totala upplagorna kraftigt mins- kar.

Om tidningarna förbjuds att ta an- nonser finge dessa förmodligen införas

i separata, officiella annonsblad som gratis kunde bifogas samtliga tidningar.

Ett annat medel att undvika tidnings- döden är en ännu mera långtgående an- passning av produkten. I London exi- sterar sida vid sida »populära» och »seriösa» morgontidningar som konkur- rerar på två, nära nog separata, mark- nader. I Norrköping existerade i ett halvsekel sida vid sida två högertid- ningar, Östergötlands Dagblad med ut- givning på morgonen och inriktning på stadens omland, Norrköpings Tid- ningar med eftermiddagsutgivning och spridning företrädesvis i själva staden.

Denna långtgående anpassning är emellertid ytterst ingenting annat än skapandet av nya monopol, geografiska och innehållsliga. Man kan alltså där— igenom hejda tidningsdöden — till pri- set av en forcerad monopolisering.

"I. Hejdande åtgärder Framför allt i den utländska debatten om tidningsdöden har man diskuterat olika metoder att hejda tidningsdödens framfart. Gemensamt för dessa förslag har varit deras uppehållande karaktär: de har inte inneburit någon egentlig förskjutning av konkurrensvillkoren, däremot en lättnad för andratidningar- na av mer eller mindre övergående na- tur. Efter längre eller kortare tid kan alltså koncentrationstendensen väntas ha gått så långt att de uppehållande åt- gärderna inte längre varit tillräckliga. Antingen måste de då utbyggas eller tid- ningsdöden tillåtas fortsätta som för- ut.

En uppehållande åtgärd anses vara beskattning av annonseringen. Avsikten är att göra det svårare att annonsera i den största tidningen, varigenom and- ratidningen skulle kunna få en propor- tionellt större del av annonsinkoms- terna. Beskattningen kan antingen gö—

ras progressiv eller proportionell. En proportionell beskattning blir utan ef- fekt på konkurrenssituationen om den inte förenas med restitution till de an- nonsmässigt svaga tidningarna. Det na- turliga har då ansetts vara att beskatta annonsinkomsterna proportionellt och restituera skatten proportionellt mot upplagorna (under en viss övre gräns).

Med tanke på den högst skiftande strukturen hos tidningsföretagen möter det säkert stora svårigheter att utforma restitutionsvillkoren på ett tillfredsstäl- lande sätt. Svårigheterna torde emeller- tid vara ännu större att utforma skalor för en progressiv annonsskatt, som får den önskvärda effekten.

Man kan också ifrågasätta den grund— läggande förutsättningen för dessa för- slag om annonsskatt. Är det verkligen säkert, att andratidningen gynnas av att det blir dyrare att annonsera i den största tidningen? Annonsörerna är må- hända ovilliga att minska insatsen i den största tidningen, och om de samtidigt vill bibehålla sina annonseringskost— nader vid oförändrad nivå torde det te sig naturligt att beskära annonsering- en i andratidningen.

Den andra möjligheten är att genom positiva åtgärder lätta betingelserna för andratidningen. Att _ som hittills de politiska subventionsorganen — förlita sig på understöd från fall till fall torde inte kunna övervägas för offentliga myndigheter. Risken för dirigering av pressen skulle vid ett sådant förfarande vara betydande.

Däremot har övervägts olika former av icke-diskretionärt stöd. Samtliga för- slag förutsätter att alla tidningar skul- le få samma belopp, oberoende av stor- lek och oberoende av om de är i behov av stödet eller ej. Stödet kunde ta for- men av en fri papperskvantitet, av en vidgad offentlig annonsering, av en fix och för alla tidningar lika stor rabatt

på postavgifterna eller av någon annan liknande åtgärd.

Effekten skulle kunna bli en väsentlig lättnad för andratidningen, medan den största tidningen — genom sin större totala omsättning _ skulle gynnas i proportionellt lägre grad.

I V. Sammanfattning

1. Under efterkrigstiden har drygt en tredjedel av dagstidningarna upphört med utgivningen. Med undantag av en avsevärd frammarsch, främst utanför Stockholm, för tabloiderna (storstäder- nas kvällstidningar) har ökningen av dagspressens totala upplagor varit mycket måttlig, om man jämför med be- folkningens tillväxt. Under 1950-talet är det till och med berättigat att tala om stagnation.

2. Företagsnedläggningarna har främst drabbat andratidningar (d.v.s. tidningar som år 1945 utkom på flertid- ningsorter och som där mötte konkur- rens från upplagemässigt starkare tid- ningar). Därutöver har ett mindre an- tal monopoltidningar nedlagts. Under perioden har de (år 1945) största tid- ningarna i konkurrensområden haft den lyckosammaste utvecklingen såväl upplage- som annonsmässigt. Därnäst har monopoltidningarna kommit. Sämst lottade har andratidningarna varit.

3. De faktorer som samverkar till denna utveckling brukar sammanfattas i termen upplagespiralen. Förutsatt att tidningsföretag, läsare och annonsörer alla handlar rationellt från sina (eko- nomiska) synpunkter medför tidnings— branschens konkurrensvillkor en kraftig monopoliseringstendens. Denna särprä- gel kan inte helt upphävas med mindre än att tidningarna förbjudes att ta an- nonser. Mindre långtgående åtgärder (främst bidrag med samma belopp till samtliga tidningar) kan i proportion

till sin omfattning lätta svårigheterna för de ekonomiskt svaga företagen.

V. Källor

Framställningen bygger som nämnt väsentligen på min licentiatavhandling vid Ekonomisk—historiska institutionen i Uppsala »Tidningsdöden 1945—1961, Strukturutvecklingen i svensk dags- press mot bakgrund av koncentrations- tendenser i Danmark och England». Denna i sin tur byggde till stora delar på en hålkortsbearbetning av offentligt tillgängliga uppgifter om den svenska dagspressen. De resultat som därvid framkom kunde i vissa fall ställas mot uppgifter som grundade sig på räken- skapsmaterial, varigenom en viss veri- fikation uppnåddes.

Därutöver har anlitats mina tidigare uppsatser vid Ekonomisk-historiska och Statsvetenskapliga institutionerna i Uppsala: »Stödet till den socialdemokra- tiska partipressen i Sverige 1937—1946» och »Konkurrenssituationen för den so- cialdemokratiska partipressen i Sverige år 1958».

Av den litteratur jag anlitat för dessa olika undersökningar torde i föreva— rande sammanhang följande böra näm- nas:

Jemsten—Hallvig: Strukturförändring- en inom dagspressen. Aktuellt från TU nr 9, Stockholm 1959.

Ocklind, Per V.: Reklamens kostnader, Stockholm 1956. Präntare, Bo: Dagspressen, I: När-Var- Hur 1960, s. 339 ff. Tallin, Sven: Dagspressekonomi —— en analys av 95 bokslut. Aktuellt från TU nr 10, Stockholm 1960. Söderström, Herbert: Personal och per- sonaldisposition på svenska dagstid— ningsredaktioner (Stencil) . Statsve- tenskapliga institutionen, Uppsala 1958.

Tidning

Politisk tendens

Aftonposten .................. Aftontidningen ................ Arbetaren .................... Arbetartidningen .............. Arvika Tidning ................ Askersunds Tidning ............ Aurora ....................... Bollnäs—Tidningen ............. Bohus-Posten ................. Borås Nyheter ................ Falkenbergs Tidning ........... Hallands Dagblad ............. Hudiksvalls Nyheter ........... Härnösands-Posten ............ Hässleholms Dagblad .......... Jämtlands Tidning ............ Kalmar Läns Tidning .......... Karlstads-Tidningen ........... Kristianstads Läns—Demokraten. Kristianstads Läns Tidning ..... Kuriren ...................... Kvällsnytt .................... Köpings-Posten ............... Landskrona-Posten ............ Lunds Dagblad ............... Länstidningen Dalpilen ........ Mariestads Länstidning ......... Morgonbladet ................. Morgon-Tidningen ............. Motala-Posten ................ Nordhalland .................. Nordsvenska Dagbladet ........ Norrbottens Allehanda ......... Norrlandsfolkct ............... Norrlands—Posten .............. Ny Tid ....................... Oskarshamns—Nyheterna. . .. . . . . Oskarshamns-Tidningen ........ Sala—Posten ................... Sjuhäradsbygdens Tidning ...... Skaraborgaren ................ Smålands Allehanda ........... Smålandsbygdens Tidning ...... Strengnäs Tidning ............. Sundsvalls-Posten ............. Söderhamns Tidning I ......... Söderhamns Tidning II ......... Söderköpings—Posten ........... Södermanlands Läns-Tidning. . . Södra Skåne .................. Sölvesborgs-Tidningen ......... Sörmlandsposten .............. Trelleborgs-Tidningen .......... Umebladet ................... Upsala ....................... Varbergsposten ................ Varbergs Tidning .............. Västergötlands Annonsblad ..... Västerviks-Posten ............. Västgöta Korrespondenten ...... Åmåls—Tidningen .............. Orebro Dagblad ............... Örnsköldsviks-Posten .......... Östergötlands Dagblad ......... Östgötabygdens Tidning ........ Östgöten .....................

Utgivningsort senfåålägda Nedläggn.år Göteborg 30 100 1956 Stockholm 68 300 1956 Stockholm 7 000 1957 Göteborg 1958 Arvika 5 500 1962 Askersund 4 100 1956 Ystad 4 700 1957 Bollnäs 4 000 1951 Uddevalla 1 500 1952 Borås 1 500 1951 Falkenberg 2 400 1951 Halmstad |" 8 900 1959 Hudiksvall 5 300 1961 Härnösand 7 300 1953 Hässleholm 900 1951 Östersund 3 200 1957 Kalmar 3 800 1959 Karlstad 5 300 1957 Kristianstad 5 700 1957 Kristianstad 4 500 1954 Uddevalla 11 200 1963 Hälsingborg 8 600 1954 Köping 3 500 1963 Landskrona 8 700 1952 Lund 3 000 1960 Falun 1 100 1948 Mariestad 2 200 1952 Stockholm 26 300 1958 Stockholm 49 400 1958 Motala 3 800 1952 Kungsbacka 2 230 1954 Skellefteå 10 900 1958 Piteå 1 500 1951 Kiruna 3 800 1957 Gävle 8 400 1956 Göteborg 45 100 1963 Oskarshamn 7 500 1953 Oskarshamn 12 000 1963 Sala 1 500 1960 Borås 2 600 1959 Falköping 4 900 1960 Jönköping 10 600 1962 Jönköping 4 000 1957 Strängnäs 5 200 1955 Sundsvall 4 100 1962 Söderhamn 3 500 1957 Söderhamn 2 100 1963 Söderköping 3 200 1948 Nyköping 2 500 1952 Ystad 3 900 1953 Sölvesborg 4 700 1959 Eskilstuna 3 300 1947 Trelleborg 1 600 1954 Umeå 3 100 1951 Uppsala 2 000 1958 Varberg 4 900 1952 Varberg 3 700 1962 Skara 6 700 1956 Västervik 300 1952 Skövde 4 200 1961 Åmål 2 000 1958 Örebro 3 300 1956 Örnsköldsvik 3 500 1951 Norrköping 21 400 1959 Skänninge 1 300 1956 Linköping 16 000 1962

En genomgående svårighet vid studiet av dagstidningarnas utveckling är från- varon av offentliga uppgifter om tid- ningarnas annonsinkomster. I de bok— slut som inlämnas till Patent- och re- gistreringsverket finns som regel inga uppgifter om annonsinkomsterna. Tid- ningarnas intäkter redovisas i allmän— het som en klumpsumma, »inkomster av prenumeration, lösnummer och an- nonsering». De mätningar av annons- innehållet som publicerats har inte i något fall omfattat samtliga dagstid- ningar, och i många fall inte ens hela annonsinnehållet.

Det är därför nödvändigt att på nå- got annat sätt försöka vinna en någor— lunda rättvisande föreställning om (åt- minstone) annonsinkomsternas relati- va storlek hos olika tidningar, i synner- het hos tidningar på en och samma ut- givningsort. Bland de uppgifter som tills helt nyligen (omläggningen av postdistributionen 1963) var omedel- bart tillgängliga för alla utkommande tidningar fanns även tidningarnas års- vikt. Det finns anledning att anta, att årsvikten ger en viss föreställning om tidningarnas annonsinkomster. Om sambandet mellan årsvikt och annons- inkomst är tillräckligt starkt kan där- för årsvikten användas som ett mått även på annonsinkomsten.

Med årsvikten menas den samman- lagda vikten av ett exemplar av varje tidningsnummer som utgivits under ett år. Årsviktsuppgifterna avser inte ka- lenderåret utan tiden 1/10—30/9. Med

Appendix till bilaga 2

Sambandet mellan årsvikt och annonsinkomst

årsvikten för exempelvis år 1961 avses i det följande perioden 1/10 1960»— 30/9 1961.

Alla svenska dagstidningar använder papper med samma specifika vikt: 52 grams tidningspapper. En tidning med högre årsvikt har därför under året också haft en större innehållsvolym, antingen ett större format på sidorna eller ett större antal sidor. Den totala spaltlängden —— text eller annonser -— har i varje fall under året varit större. Dagstidningarna har numera nästan un- dantagslöst samma spaltbredd, även om mindre skillnader uppstår i tidnings- trycket på grund av matriskrymp- ningen.

Under dessa förhållanden finns an- ledning att anta, att en tidning med högre årsvikt också har haft högre pro- duktionskostnader. Eftersom papperet är likvärdigt måste papperskostnaden ha varit högre, och även de tekniska framställningskostnaderna måste bli högre när tidningen får ett större om— fång. Redan av denna anledning kan man utgå från, att den tidning som har högre årsvikt också har högre årliga in- täkter.

Det är vidare känt, att tidningarnas intäkter till 60 procent eller mera kom- mer från annonseringen. Endast stor- städernas kvällstidningar avviker från denna bild. Prispolitiken är vidare sam- ordnad på utgivningsorterna: det till- hör undantagen att konkurrerande tid- ningar företer skillnader i fråga om prenumerations- eller annonspriser.

Det kan därför ifrågasättas om en större upplaga är en tillräcklig förut- sättning för att en tidning ska kunna hålla en högre årsvikt än en konkur- rent. De ytterligare inkomster som den högre upplagan ger borde med andra ord knappast kunna räcka både till kostnaderna för att framställa »över— upplagan» och kostnaderna för en ök- ning av tidningens totala omfång.

Dessa överväganden gör det sanno— likt, att skillnaden i årsvikt mellan kon— kurrerande tidningar utgöres mera av annonsinnehåll än av textinnehåll. För att kunna finansiera det större omfång— et bör tidningen rimligen ha tillgång till större annonsinkomster än konkur- renten.

Det torde också vara svårt för kon- kurrerande tidningar att i någon högre grad förete skillnader i textvolym. När två eller flera tidningar konkurrerar med varandra från en och samma ut- givningsort har de i stort sett samma händelseförlopp att berätta om. Läsa- ren väntar sig inte en mindre utförlig rapportering av sin tidning, därför att den totalt har en lägre upplaga än en konkurrerande tidning. Tvärtom ställs från läsarens sida kraven i stort sett lika på alla konkurrerande tidningar.

Undersökningar av Söderström och Ahrnstedt visar emellertid, att redak- tionsstorleken varierar mellan konkur- rerande tidningar och att den varierar i stort sett efter upplagan —— med den viktiga modifikationen att tidningar i konkurrensmässigt underläge visar en tendens att ha större redaktioner än de enligt den allmänna bilden »bor— de» ha.

Det films emellertid vägar att — trots underlägsenhet i redaktionell be- manning _ fylla ungefär samma text- mängd som en konkurrent med redak- tionellt överlägsna resurser. Underläg- senheten får i sådana fall mera visa

sig i innehållets kvalitet än i dess kvantitet.

För »att fylla en given textvolym kan man i ganska stor utsträckning förlita sig på byråmaterial i olika former. I de mest utpräglade fallen kommer ma- terialet i form av matriser, med bild och text i ett färdigt arrangemang. Byråmaterial i form av stenciler och nyhetstelegrain står till tidningarnas förfogande i riklig mängd. De allra största tidningarna sänder som regel egna medarbetare till en händelse, även om man kan påräkna att få byråmaterial om den. Välhemannade tidningar kan över huvud taget ägna byråmaterialet en ingående bearbet— ning. Mindre tidningar tvingas ofta ta det i föreliggande skick och tvingas dessutom fylla en relativt hög andel av innehållet med sådant material.

Konkurrerande tidningar har alltså dels anledning att hålla ett till omfatt- ningen någorlunda jämförbart textinne- håll, dels möjlighet att göra detta trots skillnader i redaktionell bemanning. Även dessa överväganden gör det alltså sannolikt, att skillnader i årsvikt mel- lan konkurrerande tidningar i högre grad utgöres av annonser än av text.

I den aktuella situationen finns emel- lertid omständigheter som kan förvän- tas minska detta samband:

1. »Formathybris». Tollin anför i sitt arbete »Stagnation eller utveckling» att tidningarna stundom lider av »volym- sjuka», att de skulle utkomma med ett »stort antal sidor, större än som är ekonomiskt betingat med hänsyn till upplaga och annonsmängd».

2. »Textkonkurrens». När en tidning erhåller understöd från sympatisörer får den möjlighet att utkomma med större format än eljest. I vissa situatio- ner (exempelvis när den upplagemäs- siga skillnaden är förhållandevis liten) kan en tidning då tänkas uppvisa större

årsvikt än en konkurrent utan att nå- got annonsmässigt försprång förelig- ger.

3. Teknik. Med moderna cylinder- rotationspressar finns möjlighet till större variationer i tidningsformaten än tidigare. Numera är man inte ens alltid bunden till att öka formaten med fyra (eller eventuellt två) sidor i ta- get: pressarna tillåter produktion av sidor med mindre bredd än den nor- mala, varigenom »ha1vsidor» kan fram- ställas. I denna situation finns inte an- ledning att befara, att tekniken kan medföra några större förskjutningar. Äldre pressar hade emellertid inte dessa variationsmöjligheter. I en sådan si- tuation kan givetvis betydande skillna- der i annonstillströmning föreligga utan att det avspeglar sig i årsvikten: pres- sen kan exempelvis bara tillåta produk- tion av 8—sidiga tidningsnummer. Text- volymen, inte det totala omfånget, får då anpassa sig efter annonstillström- ningen.

4. Editionsannonsering. Många tid- ningar utger flera editioner, antingen i form av avläggare, B-upplagor av oli- ka slag eller separata editioner för vis-

sa delar av spridningsområdet. Dessa skiljer sig såväl i fråga om textinnehåll som annonsmängd och annonssamman- sättning. Årsvikten gäller alltid en av dessa editioner (här den tyngsta), men det är givet att en sådan »generalise— ring» innebär en felkälla. Troligen är dock denna mindre betydande.

Möjligheterna att ställa dessa speku- lativa funderingar mot verkligheten är tämligen begränsade. I detta samman- hang har två typer av material kunnat bearbetas: vissa uppgifter om annons- inkomsterna (netto) och vissa mätning- ar av tidningarnas innehåll. I annat sammanhang hoppas författaren kunna framlägga ytterligare mätningsresultat.

1. Under några efterkrigsår företog tidskriften Affärsekonomi för Stock- holms morgontidningar mätningar av innehållet, fördelat på text och annon— ser. Mätningarna redovisas i följande tabell.

Det förefaller ovedersägligt, att text- mängden i de studerade tidningarna under dessa år låg på i stort sett sam- ma nivå, i spaltcentimeter räknat. Där- emot förekom betydande variationer i annonsmängden, från 502 038 spaltcen-

Textmängd och annonsmå'ngd (om normalspali) för fyra Slockholmstidningar 1945—1.951 Källa: Affärsekonomi 1945—1952

Morgon- Stockholms- Svenska År Dagens Nyheter Tidningen Tidningen Dagbladet TEXTMÅNGD 1945 ................ 1 632 014 1 538 439 1 670 935 1946 ................ 1568 752 1531183 1 568 377 1947 ................ 1 454 846 1 296 183 1 420 906 1 464 949 1948 ................ 1 444 821 1 258 233 1 425 727 1 453 014 1949 ................ 1 557 966 1 300 285 1544 912 1 580 147 1950 ................ 1 639 694 1 487 394 1 621 271 1 684 129 1951 ................ 1 554 901 1403 687 1 618 332 1 577 582 ANNONSMÅNGD 1945 ................ 2 336 213 642 247 1 548 347 1946 ................ 2 773 415 610 182 1 688 770 1947 ................ 2 430 153 507 862 1 608 791 1 362 211 1948 ................ 2 112 776 502 038 1 432 983 1 272 080 1949 ................ 2 397 143 524 245 1 467 487 1 383 472 1950 ................ 2 432 806 550 331 1 538 981 1 487 797 1951 ................ 2 402 095 537 354 1409 135 1 448 457

i l l l !, l

timeter för Morgon—Tidningen är 1948 upp till 2773 415 spaltcentimeter för Dagens Nyheter år 1946. Textmängden varierar däremot kring 1 500 000 spalt- centimeter för samtliga tidningar. Mor- gon-Tidningen ligger på något lägre genomsnittsnivå än de övriga; den skul- le möjligen ha legat ännu något lägre om inte just under denna tid subven— tionsmedel ställdes till förfogande för »textkonkurrens».

De framlagda siffrorna utgör alltså en bekräftelse på att variationen i års- vikt mellan konkurrerande tidningar vä- sentligen utgöres av annonser. Årsvik— ten skulle i dessa fall ha kunnat utgö— ra ett grovt mått på annonstillström- ningen.

2. Under bestämda villkor för publi- ceringen har dessutom ställts till mitt förfogande uppgifter om de allra flesta landsortstidningarnas annonsinkomster (netto) för åren 1953, 1955, 1957, 1959 och 1960. Dessa uppgifter har konfi- dentiellt lämnats till AB Tidningsstatis— tik i samband med vissa annonsför- handlingar. Dessa uppgifter har kunnat ställas mot årsviktssiffrorna för samma tidningar. På så sätt har kunnat prövas, hur starkt samband som för landsorts— pressen föreligger mellan faktiska an- nonsinkomster och årsvikt. Materialet har först korrelationsbe- räknats för landsortspressen som hel- het (Spearmans rangkorrelation). Den- na bearbetning har givit följande resul- tat (n = antal företag som ingår i be— räkningen) :

År | [ Rang | n 1953 ............... + 0,935 109 1955 ............... + 0,946 110 1957 ............... + 0,947 110 1959 ............... + 0,950 109 1960 ............... + 0,951 106

Som synes föreligger ett starkt posi- tivt samband mellan årsvikt och an- nonsinkomst —— fullständig överens-

stämmelse skulle ha givit värdet +1. För tillräckligt stora grupper av tid- ningar kan man alltså använda års- vikten som ett grovt mått på annons- inkomsterna.

Materialet har också grupperats ef- ter tidningarnas utgivningsorter. Det visar sig, att skillnad i årsvikt mellan tidningar från en och samma utgiv- ningsort antyder skillnad också i an- nonsinkomsterna. Detta samband gäller utom i två fall av mera extrem konkur- rens:

a) upplageskillnaden är så liten att textkonkurrens kan förmodas i kampen om tätpositionen (gäller vissa år för Eskilstuna, Falun och Gävle);

b) konkurrensen mellan andra och tredje tidningen i tretidningsstäder, också där antagligen beroende på text- konkurrens (gäller vissa år för Jönkö- ping, Visby och Växjö).

Det är också vanskligt att med hjälp av skillnader i årsvikt mellan enstaka konkurrerande tidningar försöka avlä- sa något mera exakt om storleksskillna- den i annonsinkomst. Även här torde textkonkurrens förskjuta läget, men även tekniska faktorer kan medverka till en fastlåsning av tidningsnumrens omfång.

Båda typerna av material bekräftar alltså att det föreligger ett starkt posi- tivt samband mellan tidningarnas års- vikt och deras annonstillströmning. För Stockholmspressens del har inne- hållets fördelning på text och annon- ser visat, att variationen i totalt om- fång mellan dessa konkurrerande tid- ningar väsentligen utgöres av annon- ser. För landsortspressens del framträ- der ett starkt positivt samband mellan annonsinkomsten i kronor och tidning- arnas årsvikt. Detta senare samband är desto mera anmärkningsvärt, som var- ken utgivningsintensiteten, annonspri- serna eller rabatterna kunnat beaktas i

bearbetningen.

BILAGA 3

Redogörelse för pressutredningens undersökning av dagstidningar

På utredningens begäran har Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut avgi- vit följande redogörelse för genomfö- randet av brevenkäten rörande de svenska dagstidningarnas ekonomiska förhållanden m. m. I anslutning härtill redovisas en förteckning över de i en- käten ingående företagen samt en av- skrift av frågeformuläret.

1. Bakgrund och målsättning Den 22 november 1963 tillkallade justi- tieministern fem sakkunniga med upp- gift att bl. a. ingående analysera den svenska tidningspressens ekonomiska förutsättningar. För att fullgöra sitt uppdrag beslöt de sakkunniga, vilka an- tog namnet pressutredningen, att göra en enkät bland dagstidningarna röran- de företagsekonomiska resultat avseen— de år 1963 jämte vissa förhållanden på det tidningstekniska och distributions- ekonomiska området. I juni 1964 tog utredningen kontakt med Statistiska centralbyråns utred- ningsinstitut. Institutet fick uppdraget att genomföra enkäten. Man beslöt att frågeformulären skulle distribueras per post samt att, om så skulle visa sig nöd- vändigt, personliga intervjuer skulle genomföras med vissa tidningsföretag, vilka ej besvarat postenkäterna.

2. Undersökningens uppläggning

Som population användes den från Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) erhållna förteckningen över tid-

ningsföretag (se sid. 25). Samtliga före— tag erhöll frågeformulär. Det visade sig att vissa av företagen var utgivare av tidningar med endast en utgivningsdag per vecka. Dessa har utgått ur under— sökningen.1

Två olika frågeformulär utarbetades; ett innehållande frågor angående tid— ningsföretaget och ett med frågor avse- ende varje enskild tidning. Detta för- farande förorsakades av att vissa tid- ningsföretag är utgivare av flera tid- ningar.

3. Insamlingsförfarande

Materialet har insamlats genom post— enkäter. Frågorna har utformats i sam- råd med representanter för utredning- en och TU. Därvid har frågorna i viss utsträckning hämtats från TU:s fråge- formulär för dess årliga branschsta- tistik.

Enkäten utsändes den 20 juli 1964. I ett följebrev anhölls om svar senast den 15 augusti. Till de företag som ännu ej svarat den 17 augusti utsändes denna dag en påminnelse. Ytterligare pålnin- nelser utsändes den 24 och 31 augusti. Den 10 september hade alla företag som utger tidningar med mer än en utgiv- ningsdag per vecka svarat, med undan— tag för sex. I slutet av juli ändrades, på TU:s initiativ, frågorna 7 och 8 i det

1 Vissa endagarstidningars resultat ingår i redovisningen av företag såsom Svenska Dag- bladets fyra avläggare samt Göteborgs Han— delstidnings söndagstidning.

frågeformulär som riktade sig till före- tagen. Cirkulär härom utsändes till samtliga företag. Vid påminnelserna bi- fogades ändrade frågeformulär.

4. Undersölcningsvariabler För att tillfredsställa målsättningen kon- centrerades undersökningen kring föl— jande huvudtyper av undersöknings- variabler:

a) personalfrågor

b) ekonomiska frågor

c) tekniska frågor

d) kapacitetsutnyttjande

c) investeringar

f) distributionsfrågor

g) postavgifter

h) önskemål om reformer.

Dessutom har uppgifter om utgiv- ningstid, upplaga, politisk beteckning, spaltutrymme, annonser, abonnemang etc. inhämtats.

5. Bortfall

Genom de tre påminnelser som utsän- des i augusti minskades bortfallet från ca 50 % till sex tidningsföretag:

Falu-Kurirens AB Sundsvalls Tidning AB Elfsborgs Läns Tidning Nora Stads- och Bergslags Tidningl Norrtälje Tidnings AB Sydöstra Sveriges Dagblad AB. Dessutom har företagen: Tryckeri-AB Västkusten (Kuriren), Uddevalla, och Tryckeri AB Framåt, Tidningen Ny Tid, Göteborg, utgått på grund av att de under året övergått till att utgiva tidningar endast en dag per vecka. (Se nedan).

Den planerade uppföljningen av bort- fallen genom besöksintervjuer indrogs på grund av det ringa bortfallet.

G. Bearbetning

Med anledning av att undersökningen omfattade så få enheter samt att flera

frågor ej gav kodbart resultat, bestäm- des det att enbart manuella bearbet- ningar skulle utföras. Härigenom kunde granskningsarbetet kombineras med ta- bellframställningen och kodnings-, stansnings- och kontrollstansningsmo— menten helt slopas. I de tabeller som översänts till utredningen har korri- geringar för bortfallet ej gjorts. Sålunda kan ej exempelvis totala antalet anställ- da inom de svenska dagstidningsföreta- gen uppskattas utan att korrigeringar utföres med hänsyn till de företag som uteblivit.

7. Felkällor

Vid analys av undersökningens resultat bör beaktas att det bortfall som existe— rar kan ha en snedvridande effekt på resultaten.

Mätfel kan även befaras förekomma. Känsliga frågor kan ibland ge upphov till medvetet oriktiga, svävande eller på annat sätt svårtolkade svar. Omed- vetet felaktiga svar kan dock tänkas förekomma i högre grad.

Vid konstruktionen av frågeformulä- ren har stringenta definitioner ibland varit svåra att åstadkomma. Hänvis— ningar har gjorts till den av TU utgiv- na »Enhetlig redovisning». Det har emellertid visat sig att ett flertal tid- ningar ej känner till denna skrift.

De mest osäkra svaren förekommer på de ekonomiska frågorna. För ett tju- gotal tidningar stämmer uppgifterna uppenbarligen ej överens. Vissa små- tidningar verkar dessutom att ha tagit ganska lätt på sin uppgift vid formu- lärifyllandet. Det föreligger risk för att räntekostnader, skatter o. d. finns med redan i uppgiften om kostnader i tid- ningsrörelsen. Ytterligare ett osäker- hetsmoment utgöras av de vederlagsfria förvärven.

1 Nedlades senare under hösten 1964.

Även bland distributionsfrågorna samt naturligtvis bland uppgifterna om de framtida investeringsplanerna före— kommer osäkerhetsmoment. De senare har troligen ofta underskattats. Allt

detta är faktorer att räkna med vid ana- lys av undersökningens resultat. Dess- utom bör påpekas att den mänskliga faktorn alltid kan förorsaka felaktig— heter.

I undersökningen ingående tidningsföretag med avläggare

AB William Michelssons Boktryckeri, Alingsås Elfsborgs Läns Tidning Alingsås Tidning Arboga Boktryckeri AB, Arboga Tid— ning, Arboga AB Arvika Nyheter, Arvika Dalslänningens Boktryckeri, Bengtsfors Tryckeri AB Norrländska Socialdemo- kraten, Boden Tryckeri AB Ljusnan, Bollnäs Tryckeri AB Öland, ölandsbladet, Borg— holm AB Borås Tidning, Borås Borås Tidning Westgöten Westgöta-Demokraten, Borås Smålands-Tidningens Tryckeri AB, Ek- sjö Smålands-Tidningen Smålands Dagblad Tranås Tidning Vetlanda—Posten Enköpings-Postens AB, Enköping Eskilstuna-Kurirens Tryckeri AB, Es- kilstuna Eskilstuna-Kuriren Strengnäs Tidning Tidningen Folket AB, Eskilstuna Hallands Nyheter AB, Falkenberg AB Falköpings Tidning, Falköping AB Dala-Demokraten, Falun Falu-Kurirens AB, Falun Falu-Kuriren Dala-Tidningen Filipstads Tryckeri AB, Filipstad Gränna Boktryckeri, Gränna

AB Arbetarbladet, Gävle Gefle Dagblads AB, Gävle AB Sandvikens Tidning, Sandviken Göteborgs Handelstidnings AB, Göte- borg Göteborgs-Postens Nya AB, Göteborg Mölndals-Postens AB, Mölndal Tryckeri AB Framåt, Tidningen Ny Tid, Göteborg Hallandsposten, Joh. A. Svensson Kom- manditbolag, Halmstad Haparanda-Tornedalens Tryckeri AB, Haparanda Dalarnes Tidnings- & Boktryckeri AB, Hedemora Södra Dalarnes Tidning Fagersta-Posten1 Säters Tidning Borlänge Tidning Ludvika Tidning Mora Tidning Hjo Tryckeri AB, Hjo Hudiksvalls-Tidningens Tryckeri AB, Hudiksvall Hudiksvalls-Tidningen Hälsinglands Tidning Helsingborgs Dagblad AB, Hälsingborg Helsingborgs Dagblad Annonsbladet Tryckeri AB Demokraten, Nyheterna, Hälsingborg Härnösands Boktryckeri AB, Väster- norrlands Allehanda, Härnösand Tidnings AB Norra Skåne, Hässleholm AB Mellersta Skånes Tidningar, Hörby

1 Fagersta-Posten såldes under året till Sala Allehanda.

H. Halls Boktryckeri AB, Jönköpings- Posten, Jönköping Jönköpings-Posten Smålands Allehanda Värnamo-Tidningen Smålandsbygdens Tidning AB, Jönkö- ping

Tryckeri AB Småland, Smålands Folk— blad, Jönköping Tidningen Barometerns AB, Kalmar Tidningen Östra Smålands AB, Kalmar Östra Småland Oskarshamns Nyheterna Västerviks-Demokraten AB EG Johanssons Boktryckeri, Karls- hamns Allehanda, Karlshamn Karlshamns Allehanda Ronneby-Posten

Karlskoga Tidnings Tryckeri AB, Karl- skoga Karlskoga Tidning Degerfors Tidning Storfors Tidning AB Blekinge Läns Tidning, Karlskrona Blekinge Läns Tidning Sölvesborgs—Tidningen Tidnings och Tryckerifören. Blekinge upa, Blekinge-Posten, Karlskrona Sydöstra Sveriges Dagblad AB, Karls- krona Karlstads-Tidningens AB, Karlstad Nya Wermlands-Tidningens AB, Karl- stad Nya Wermlands-Tidningen Åmåls-Tidningen Tryckeri AB Värmlands Folkblad, Karl- stad Katrineholms-Kurirens Tryckeri AB, Katrineholm Katrineholms-Kuriren Flens Dagblad Nyaste Kristianstadsbladet Larsson & Olofsson, Kristianstad Grundels Boktryckeri AB, Nya Kristi—

nehamnspOSten, Kristinehamn Värmlands-Posten Fryksdals-Bygden

Norra Hallands Veckoblad förening upa, Kungsbacka

Bärgslagsbladets Tryckeri AB, Köping Föreningen Laholms Tidning upa, La— holm Nya Lidköpings—Tidningen, Lidköping Bergslagspostens Tidnings & Boktryc- keri, Lindesberg AB Östgöta Correspondenten, Linköping AB Smålänningen, Ljungby Ljungbytidningen Smålänningen Älmhults Tidning Smålänningen Ljusdals Tidnings Tryckeri AB, Ljusdal Luleå Boktryckeri AB, Norrbottens- kuriren, Luleå Tidningsföreningen Norrbottningen, Luleå Tidningsföreningen Norrskensflamman upa, Luleå AB Skånepress, Lund Lysekils Nya Tryckeri AB, Lysekils- posten, Lysekil Lysekilsposten Orust-Tjörn Tryckeri AB Framtiden, Arbetet, Malmö

AB Skånska Dagbladet, Malmö

Sydsvenska Dagbladet AB, Malmö AB Tidning för Skaraborgs län, Marie- stad Mariestads-Tidningen Karlsborgs-Tidningen Motala Tidning AB, Motala

Nora Boktryckeri, Nora stad Nora stads och Bergslags Tidning Grythytte och Hällefors Tidning

Norrköpings Tidningars AB, Norrkö- ping AB Östgötatryck, östergötlands Folk— blad, Norrköping Östergötlands Folkblad Östgöten Norrtelje Tidnings Boktryckeri AB, Norrtälje Johansson & Svensson Boktryckeri AB, Nybro Tidning, Nybro Gust. österbergs Tryckeri AB, Söder-

manlands Nyheter, Nyköping

t

AB Oskarshamns-Tidningen, Oskars- hamnl Oskarshamnstidningen Mönsteråstidningen Piteå-Tidningens AB, Piteå Ågren & Holmbergs Boktryckeri AB, Sala Allehanda, Sala Sala Allehanda Avesta Posten/Avesta Tidning Skaraborgs Läns Tryckeri: AB Skara- borgs Läns Tidning, Skara Skaraborgs Läns Tidning-Västergöt- lands Annonsblad Skara Tidning Norra Västerbotten-Tidnings AB, Skel- lefteå Isakssonska Boktryckeri AB, Skara- borgs läns Annonsblad, Skövde Skövde Nyheter, Skövde Tryckeri AB Nord Sverige, Sollefteå Tryckeri AB Nya Norrland, Sollefteå Aftonbladet AB, Stockholm2 Tryckeri AB Federativ, Tidningen Ar- betaren, Stockholm Andelsföreningen Arbetartidningen upa, Göteborg3 Aktiebolaget Godvil, Tidningen Dagen, Stockholm Dagens Nyheters AB, Stockholm AB Kvällstidningen Expressen, Stock- holm4 Tidningsföreningen Ny Dag upa, Stock- holm Ny Dag Arbetarfolket Blekinge Folkblad Dalarnes Folkblad Folkets röst Folkviljan Nya Värmland Smålands-Folket Västerbottens Tidning Västernorrlands Arbetarblad Östergötlands Arbetartidning Örebro Läns Arbetartidning Stockholms-Tidningens AB, Stockholm Svenska Dagbladets AB, Stockholm

Norra Bohusläns Tryckeri AB, Ström- stads Tidning, Strömstad Tryckeri Föreningen Nya Samhället, Sundsvall Sundsvalls Tidnings AB, Sundsvall AB Härjedalens Tryckeri Sveg, Öster- sund AB Säffle-Tidningen, Säffle Värmlandsbygdcns Tidningsförening upa, Karlstad AB Söderhamns-Kurirens Tryckeri, Sö- derhamn Söderhamns-Kuriren Hälsinge-Kuriren Södertörns Tryckeri AB, Sthlm Läns Södertälje Tidning, Södertälje Tidaholms Tryckeri AB, Västgötabladet, Tidaholm

Tranås-Posten AB, Tranås Tryckeri AB Allehanda, Trelleborgs Allehanda, Trelleborg Trollhättans Tryckeri AB, Trollhättan Bohuslänningens AB, Uddevalla Tryckeri AB Västkusten, Uddevalla

Västerbygdens Tidningsförening, Udde- valla Ulricehamns Tidnings AB, Ulricehamn Tryckeri AB Västerbottens Folkblad, Umeå Västerbottens Kurirens AB, Umeå Uppsala Nya Tidnings Nya AB, Uppsala Tidnings AB Östgöta-Bladet, Vadstena Vimmerby Tidnings- och Tryckeriför- ening upa, Vimmerby Vimmerby Tidning Kinda-Posten Gotlands Allehandas Tryckeri AB, Visby Visby Tryckeri AB, Gotlands Folkblad, Visby Gotlänningens Tryckeri AB, Visby Petterssonska Boktryckeriet, Elfsborgs läns Annonsblad, Vänersborg

AB Värnamo Nyheter, Värnamo

1 tillhör företaget Barometern. ” tillhör företaget Stockholmstidningen. ” » » Ny Dag. * » » Dagens Nyheter.

AB C. 0. Ekblad & Co, Västerviks-Tid- ningen, Västervik Västmanlands Folkblad AB, Västerås Vestmanlands Läns Tidnings AB, Väs- terås Lantmännens Tryckeriförening upa, Västmanlands Nyheter, Västerås Tryckeri AB Kronoberg, Kronoberga- ren, Växjö Smålands-Posten Boktryckeri AB, Växjö Växjöbladets Boktryckeri AB, Växjö Bjurströms Boktryckeri AB, Ystads Alle- handa, Ystad Tryckeri AB Dalsland, Provinstidning- en Dalsland, Åmål AB Nordvästra Skånes Tidningar, Ängelholm Nordvästra Skånes Tidningar Eslövs Tidning Höganäs Tidning Klippans Tidning Landskrona-Posten öresunds-Posten Läns-Posten, Örebro Länstidningens Tryckeri AB, örebro, Nerikes Allehanda, örebro Tryckeri AB Örebro-Kuriren, Örebro Örebro-Kuriren Karlskoga-Kuriren AB Allehanda, Örnsköldsviks Allehanda, örnsköldsvik AB Länstidningen, Östersund östersunds-Postens Tryckeri AB, öster- sund östhammars Tidning Tryckeri AB, Öst- hammar östhammars Tidning Tierps-Posten Dalabygdens Tidningsförening upa, Borlänge Sjuhäradsbygdens Tidning, Borås Skaraborgs-Bygden, Skara

Förteckning över tidningar med endast en ut- givningsdag per vecka, vilka utgått ut under- sökningen

Värmlands-Bygden Tidningen Härjedalen

Skaraborgs-Bygden Dala-Bygden

Läns-Posten, Örebro

Västerbygden Nybro Tidning Karlstads-Tidningen Blekinge-Posten

Mölndals-Posten

Smålandsbygdens Tidning Tidningsföreningen Norrbottningen, Luleå

AB Skånepress, Lund Västmanlands Nyheter Sjuhäradsbygdens Tidning Ny Tid Gränna Tidning Kuriren, Uddevalla Tidningen Arbetaren

Utdr. ur skrivelse från Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut till de i enkäten ingående tidningsföretagen

Justitieministern tillkallade den 22 no- vember 5 sakkunniga med uppdrag att bl. a. ingående analysera den svenska tidningspressens ekonomiska förutsätt- ningar.

För att fullgöra sitt uppdrag har de sakkunniga, som antagit namnet press- utredningen, beslutat att göra en en- kät bland dagstidningarna rörande fö- retagsekonomiska resultat avseende år 1963 jämte vissa förhållanden på det tidningstekniska och distributionseko- nomiska området. Pressutredningen har uppdragit åt statistiska centralbyråns utredningsinstitut att genomföra en— käten.

Frågorna har utformats efter samråd med bl. a. företrädare för Svenska Tid- ningsutgivareföreningen. Därvid har frågorna i viss utsträckning hämtats från TU:s frågeformulär för dess årliga branschstatistik. Där så är möjligt hän- visas för definitioner till den av TU i stencil utgivna Enhetlig redovisning (ER).

De tidningsföretag, som utger flera tidningar, ombedes beakta följande. På huvudformuläret utsätts namnet på hu- vudtidningen. På tilläggsbladen besva- ras frågorna med avseende på dels hu- vudtidningen, dels övriga utgivna tid— ningar var för sig. Svaren på huvud— formulärets frågor rörande företagseko- nomiska förhållanden (avdelning 3—8)

skall avse firmaenheten. Även frågorna under avdelning 9—14 besvaras sam- manfattningsvis för samtliga utgivna tidningar i de fall, där tidningarna tryc— keri- och distributionstekniskt utgör en enhet. I de fall, där så inte kan ske, be— svaras frågorna under avdelning 9—14 för varje utgiven tidning.

Frågeformulär för undersökning av dagstidningar

Enkät P 522

1. Tidningsområde:. . ........................................................

2. Tidningens namn: .........................................................

(Om flera tidningar utges av företaget, anteckna huvudtidningens namn)

3. PERSONAL Medelantalet anställda under 1963 i tidningsrörelsen (utom tidningsbud) Totalt Därav på a) administrativ avdelning (Se det. enl. ER sid. 18)

b) redaktionsavdelning (Se def. enl. ER sid. 21)

c) annonsavdelning (Se det. enl. ER sid. 18)

d) teknisk avdelning (inkl. teknisk hjälpavdelning) (Se def. enl. ER sid. 21)

e) distributionsavdelning utom tidningsbud (Se def. enl. ER sid. 18) f) tidningsbud

g) anställda i birörelser (Se def. enl. ER sid. 22)

4. KOSTNADER I TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Löner, socialavgifter och provisioner till egen personal Tidningspappersförbrukning inkl. infrakter Postavgifter

Övriga kostnader (Redovisas brutto, dvs. inkl. provisioner till annonsbyråer och Pressbyrån)

5. INTÄKTER AV TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Annonsintäkter (Redovisas brutto, dvs. inkl. provisioner till annonsbyråer och Pressbyrån)

kr kr kr

kr

Upplageintäkter, totalt

(Redovisas brutto . . . . osv.) .. kr

Övriga intäkter av tidningsrörelsen .. .. . . .. .. kr

. RESULTAT AV TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Totalintäkter av tidningsrörelsen .. kr Totalkostnader i tidningsrörelsen .................................... kr

Resultat av tidningsrörelsen _ ......... .. kr

. INTÄKTER UTANFÖR TIDNINGSRÖRELSEN

Totalt ................................... kr Därav intäkter (brutto) från civiltryckeri kr

Ingår bland intäkterna tillskott utan motprestation (vederlagsfria förvärv enl. aktiebolagslagen 102 5 p. 6)? Ja |] Nej EJ

. KOSTNADER UTANFÖR TIDNINGSRÖRELSEN Totalt ................................... kr Därav kostnader för civiltryckeri kr . Resultat av verksamheten utanför tidningsrörelsen kr

. INTÄKTER FÖR HELA FÖRETAGET i form av räntor o. dyl. kr

b. KOSTNADER FÖR HELA FÖRETAGET i form av avskrivningar,

10.

skatter, räntor o. dyl. kr REDOVISAD VINST (eller FÖRLUST) TOTALT FÖR HELA FÖRETAGET, NETTO kr

. TEKNISKA FRÅGOR Antal sättmaskiner:

Manuellt be tj än ade Övriga Summa

Företagets egna ...... Förhyrda mot ersättn. Lånade utan ersättn. .

Summa

Tryckpress och stereotypiutrustning Typ och storlek

Tillverkningsår ............................................. Företagets egen [I] Förhyrs mot ersättning |] Länas utan ersättning |] Har företaget egen klichéanstalt? J Har företaget egen klichémaskin? J

Nel [] Nej [3

» DE]

KAPACITETSUTNYTTJANDE Användes rotationspress och sättmaskiner också för ändamål utanför tidningsrörelsen (civiltryckeri etc)? Ja El Nej |:] Hur många timmar per dygn utnyttjas tryckpressen för

tidningstryckning? ....tim civiltryckeri? ....tim Bedrives något tekniskt samarbete med andra tidningar? Ja [] Nej [I | Om ja |

Vilka former har i så fall detta samarbete?

11.

12.

13.

Anser Ni att behov resp. möjligheter finns för ett utvidgat tekniskt samarbete (t. ex. gemensamt bruk av tryckpressar) mellan Er tidning och andra företag?

INVESTERINGAR Vilka investeringar i fastigheter och maskiner har företagits i Ert företag under perioden 1959—1963?

Investeringsbelopp: 1959—1963:

fastigheter

maskiner Planerar Ni att under den närmaste femårsperioden (1964—1968) genomföra några investeringar?

Uppskattat investeringsbelopp 1964—1968: fastigheter maskiner

DISTRIBUTIONSFRAGOR DISTRIBUTION TILL ABONNENTER Ange antalet exemplar per dag som distribueras genom a) utbärning med tidningsanställda bud därav i direkt samdistribution med annan (andra) tidning (-ar), exkl. Pressbyrån b) utbärning med av Pressbyrån anställda bud c) direkt utdelning från egen billinje d) Postupplaga, oadresserade utgivarkorsband e) Postupplaga, adresserade utgivarkorsband f) ev. övrig distribution till abonnenter DISTRIBUTION TILL LÖSNUMMERKÖPARE Ange antalet exemplar per dag som distribueras genom a) egen utkörning till försäljningsställena därav i samkörning med andra tidningar b) kommissionärskorsband till försäljningsställena c) utgivarkorsband (exkl. kommissionärskorsband) till försälj- ningsställena d) försäljning i egen regi e) ev. övrig lösnummerdistribution till abonnenter

POSTAVGIFTERNA Vilka konsekvenser ur kostnadssynpunkt inom Ert företag medförde de förändringar av postverkets taxe- och distributionssystem, som trädde i kraft den 1 januari 1963 och vilka åtgärder har Ni företagit med anledning härav?

Ange om möjligt de investeringskostnader, som kan ha varit förenade därmed, samt eventuella stegringar av de årliga distributionskostna- derna, som uppstått för år 1963.

Investeringskostnader

Ökade distributionskostnader

p.-

>..

01th

6 7 8 9 0 . ÖNSKEMÅL OM REFORMER

Anser Ni att behov resp. möjligheter finns för ett utvidgat samarbete på distributionsområdet mellan Er tidning och andra tidningar? Ange i så fall formerna härför.

Anser Ni att några förändringar eller någon utökning av postverkets medverkan i distributionen skulle kunna vidtagas, som är av värde för Er tidning?

Undersökning av dagstidningar tilläggsfrågor

Tidningens namn . Utgivningstid

. Antal utgivningsdagar per vecka . Politisk beteckning enligt TS-boken . Medelnettoupplaga första halvåret 1963 enl. TS . Sidantal under år 1963 totalt

.

Spaltlängd per insida (text och annonser) i dm . Totalt antal spaltmeter annonser under år 1963 debiterat utrymme . Annonspris per textsida enl. Svensk Annonstaxa 1 juli 1963 . Abonnemangspris helår enl. Inländsk Tidningstaxa 1 juli 1963 . Arsvikt enligt senaste vägning

Morgon |] Ej morgon D

BILAGA 4 A

Pressutredningens skrivelse till de politiska partierna och deras press— organisationer ang. ekonomiskt stöd till pressen

Justitieministern tillkallade den 22 no- vember 1963 fem sakkunniga med upp- drag att undersöka den svenska tid- ningspressens ekonomiska situation och dess utveckling under efterkrigstiden. För att fullgöra detta uppdrag har de sakkunniga, som antagit namnet Press- utredningen, igångsatt två undersök- ningar av den svenska dagspressens ekonomi, dels i form av en analys av tidningsföretagens bokslut dels genom en brevenkät till dagstidningarna. Pressutredningen har i anslutning här- till bedömt det vara av betydande vär- de, om den till sitt material kunde fo- ga uppgifter om omfattningen av det ekonomiska stöd, som under efterkrigs- tiden utgått till tidningarna från de po- litiska partierna och motsvarande stöd— organisationer.

Pressutredningen vill därför hem- ställa att Ni måtte delge utredningen uppgifter rörande de belopp, som ge—

nom direkta bidrag eller andra former för ekonomiskt stöd utgått till tidnings- pressen från Er organisation. Önskvärt är att beloppen fördelas på följande sätt: 1. Dagliga nyhetstidningar (med minst två editioner per vecka). 2. Icke- dagliga nyhetstidningar. 3. övriga tid- ningar och tidskrifter. Beloppen behö- ver endast redovisas totalt för dessa kategorier. Redovisningen bör gälla det utgående stödet varje år fr. o. m. 1946 till nuläget. Uppgifterna torde benäget insändas till utredningens sekreterare, byråchefen Kjell-Olof Feldt, Finansde- partementet, Fack, Stockholm 2, senast den 31 augusti 1964. Sekreteraren står även till förfogande för ytterligare upp- lysningar. Halmstad den 14 augusti 1964.

Ingvar Lindell

Pressutredningens ordförande.

Härmed översändes de i skrivelse den 14 augusti 1964 begärda uppgifterna rörande de belopp som genom direkta bidrag eller andra former för ekono- miskt stöd utgått till tidningspressen från Högerns Förlagsstiftelse. Av redo- visningstekniska skäl har den period som uppgifterna avser måst begränsas att omfatta åren 1954—1964 då en ut- redning beträffande åren dessförinnan dels skulle bli alltför arbetskrävande, dels resultera i ytterst osäkra siffror. De lämnade uppgifterna rörande bi- dragsbeloppen har indelats i enlighet med den gruppering som av Eder öns- kats i skrivelsen.

Av uppgifterna framgår att Högerns Förlagsstiftelse fr. 0. m. 1962 icke läm- nar några subventioner till tidningarna, vilket är en följd av målmedveten branschrationalisering. Motivet för den- na strävan har i första hand varit om- tanke om de i tidningsföretagen anställ- das ekonomiska trygghet. Våra erfaren- heter har nämligen givit vid handen att subventioner aldrig kan ge tidningarna den konkurrenskraft som erfordras för att successivt nå en ekonomisk grund- val som skänker å ena sidan erforder- lig självständighet åt tidningen och eko- nomisk trygghet för tidningens an- ställda.

För att belysa den omfattande avveck- ling av tidningar och tidningsföretag som genomförts inom Högerns Förlags- stiftelses verksamhetsområde lämnas i särskild bilaga en förteckning över

BILAGA 4 B

Skrivelse till pressutredningen från Högerns Förlagsstiftelse

nedlagda 1960-talen.

tidningar under 1950- och

Undertecknat HÖGERNS F öRLAGSSTIFTELSE

Ragnar Wennerström.

(Bilaga) Bidrag till tidningar Grupp År I II III 1954 ........ 2 104 900 36 500 1955 ........ 2 256 600 25 000 35 000 1956 ........ 1 907 700 40 900 20 000 1957 ........ 1 451 500 40 000 35 000 1958 ........ 1 670 300 60 000 45 000 1959 ........ 371 800 17 400 5 000 1960 ........ 376 000 17 400 5 000 1961 ........ 460 000 53 400 — 1962 ........ —— _ —— 1963 ........ —— —— — 1964 ........ ——- — ——

Nedlagda tidningar under 1950- och 1960-talen.

Grupp I (dagliga tidningar) Norrbottens Allehanda, Piteå Skellefteå-Bladet, Skellefteå Umebladet, Umeå Nordsvenska Dagbladet, Skellefteå Örnsköldsviks-Posten, örnsköldsvik Sollefte-Bladet, Sollefteå Härnösands-Posten, Härnösand Ångermanlands Nyheter, Härnösand Dalpilen, Falun Norrlands-Posten, Gävle Tidningen Upsala, Uppsala

Örebro Dagblad, Örebro Köpings-Posten, Köping Södermanlands Läns Tidning, Nykö- ping Åmåls-Tidningen, Åmål Melleruds—Tidningen, Mellerud Bohus-Posten, Uddevalla Västergötlands Annonsblad, Skara Göteborgs Morgonpost/Aftonposten, Gö- teborg Smålands Allehanda, Jönköping (Inkl. 4 st. tidigare inkorporerade lokaltidningar i Jönköpings län.) Nordhalland, Kungsbacka Varbergs—Posten, Varberg Falkenbergs Tidning, Falkenberg

Halland, Halmstad Syd—Halland, Laholm Hallands Dagblad, Halmstad Kristianstads Läns Tidning, Kristian— stad Trelleborgs Allehanda, Trelleborg

Grupp 11 (icke-dagliga tidningar) Väst-Sverige, Uddevalla Länsnytt, örebro Tidningen Upsala, Uppsala (veckotid- ning)

Grupp III (tidskrifter) Tidskriften Obs!

BILAGA 4 C

Skrivelse till pressutredningen från Centerpartiets Riksorganisation

Som svar å Eder skrivelse den 14 augus— ti 1964 ang. ekonomiskt stöd till tid- ningspressen får vi anföra följande:

Genom partiets presstjänst, som fun- gerar under riksorganisationen, utar- betas material, som kostnadsfritt stäl- les till tidningarnas förfogande.

Något stöd därutöver, såsom det i skrivelsen skisserade, har under den aktuella tiden icke utgått. Det skall vil- ligt erkännas att ett dylikt stöd till tid- ningspressen under senare år varit er- forderligt. Partiets ekonomiska möjlig- heter har emellertid inte medgivit detta. Resultatet har också blivit, att flera av

partiets tidningar, på grund av bristan- de ekonomi, antingen nedlagts helt el- ler också lagts om till veckotidningar. Vad som ovan sagts gäller dock inte ev. bidrag, som kan ha utbetalats av partiets distriktsorganisationer, genom insamlingar från medlemmar, aktie- teckningar o. dyl., till den lokala parti— pressen.

Un dertecknat

CENTERPARTIETS RIKSORGANISA- TION

Allan Pettersson Stockholm den 24 november 1964.

BILAGA 4 D

Skrivelse till pressutredningen från Folkpartiets Huvudbyrå

Med anledning av landshövding Lin- dells skrivelse av den 14 augusti angå- ende ekonomiska bidrag från Folkpar- tiets riksorganisation till tidningspres- sen under tiden efter 1945 får vi här- med meddela, att Folkpartiet icke nt- givit några bidrag till drift av tidning- ar under dessa år.

Bidrag till s. k. folkpartipress har ef- ter 1949 lämnats av den fristående Stif— telsen Pressorganisation, vilken icke till någon del finansierats av Folkpar- tiet. Stiftelsen kommer enligt uppgift att till Pressutredningen redogöra för sin verksamhet.

Åren före 1949 torde i några fall bidrag ha lämnats för tidningsdrift. Icke heller då gavs detta stöd från partiet utan av enskilda givare. Då de tidningar det gällt sedan länge är ned- lagda, kan inga närmare uppgifter läm- nas om dessa bidrag.

Un dertecknat FOLKPARTIETS HUVUDBYRÅ

Jens Adolfsson Riksombudsman

Stockholm 4 september 1964

Som svar på begärda uppgifter rö- rande vår stödverksamhet till tidnings- pressen ber vi härmed få meddela föl- jande:

1. Stiftelsen Pressorganisation bilda- des 1949. Stiftelsen har gett ekonomiskt stöd åt liberala tidningar men även lämnat belopp för utbildnings- och kursverksamhet för inom branschen anställda medarbetare samt understött den inom Folkpartiet verksamma Press— tjänsten. Bidragen till utbildning och Presstjänsten har uppgått till bortåt 100 000: —— kronor per år.

2. De här nedan angivna beloppen årsvis från 1949 t.o.m. 1964 innefattar även den nyssnämnda stödverksamhe- ten till utbildning och Presstjänsten. Vidare innefattar beloppen kostnader för pensionsutfästelser som gjorts i samband med nedläggande av tidnings- företag. Det ekonomiska stödet till tid- ningar har gällt enbart dagspress. Några få tidningar har utgetts mindre än 6 dagar per vecka, men det har då gällt övergångsformer, innan nedlägg— ning måst ske.

1949 .......................... 271 000 kr. 1950 .......................... 379 000 1951 .......................... 654 000 » 1952 .......................... 561 000 » 1953 .......................... 948 000 » 1954 .......................... 813 000 » 1955 .......................... 743 000 »

BILAGA 4 E

Skrivelse till pressutredningen från Stiftelsen Pressorganisation

1956 .......................... 906 000 kr. 1957 .......................... 767 000 » 1958 .......................... 492 000 » 1959 .......................... 709 000 » 1960 .......................... 751 000 » 1961 .......................... 653 000 » 1962 .......................... 597 000 » 1963 .......................... 504 000 » 1964 beräk. ................... 400 000 »

3. Under 1963 lämnades stöd endast till två tidningar och under 1964 endast till en. Under dessa år utgör beloppen för subvention till dessa tidningar resp. 175000 och 75000 kronor. Efter 1964 utgår inget ekonomiskt stöd inom den liberala pressen.

4. Då stiftelsen började sin verksam— het hade man den målsättningen, att ekonomiskt stöd skulle lämnas som hjälp till självhjälp. Den ekonomiska ut- vecklingen inom tidningsbransehen har emellertid visat, att man icke i läng- den kunnat uppehålla någon tidning genom ekonomiska stödåtgärder. Prak- tiskt taget alla de tidningar, som erhål- lit stöd, är nedlagda. Någon enstaka tidning utkommer nu som edition från annat företag.

Un derte cknxat John Lorentzi

Stiftelsens verkst. ledamot

Jönköping den 29 september 1964

Pressutredningen har hemställt till Socialdemokratiska Partistyrelsen (SAP) att vi »måtte delge utredningen uppgifter rörande de belopp, som ge- nom direkta bidrag eller andra former för ekonomiskt stöd utgått till tidnings- pressen från Er organisation».

SAP:s ekonomiska stöd till A-press- tidningarna sker via Arbetarpressens förlagsaktiebolag, i vars styrelse partiet är företrätt med tre representanter. De medel som SAP inbetalar till förlags- bolaget består till största delen av med- lemsavgifter, som inbetalats av våra medlemmar. Partistadgarna föreskri- ver, att medlemmar som inte tillhör något LO-förbund skall betala en sär- skild tidningsavgift utöver medlemsav- giften. Avgiften till tidningsfonden är för helbetalande medlem 6:— kr per år och medlem, och för halvbetalande medlem 3:— kr per år. Under 1960- talet har summan av dessa avgifter upp— gått till ca 100 000: _ kr per år.

Vi har anmodats att lämna uppgifter om hur stort vårt ekonomiska stöd va- rit under perioden 1946—64, men det stöter på vissa svårigheter att lämna en komplett redovisning, då vi saknar en del uppgifter för några år i början av perioden. Enligt vår bokföring har nedanstående belopp översänts till A- pressens förlagsaktiebolag.

BILAGA 4 F

betareparti

Skrivelse till pressutredningen från Sveriges Socialdemokratiska ar-

1946 ........................ 50 000: -— 1947 ......................... —

1948 ......................... — 1949 ......................... 40 000: — 1950 ......................... 55 000: — 1951 ......................... 50 000: — 1952 ......................... —

1953 ......................... _

1954 ......................... 120 000: — 1955 ......................... 70 583: 85 1956 ......................... 67 035: 43 1957 ......................... 39 747: 76 1958 ......................... 47 069: 73 1959 ......................... 50 126: 54 1960 ......................... 47 994: 97 1961 ......................... 282 522: 35 1962 ......................... 101 162: 84 1963 ......................... 101 498: 55 1964 ......................... 350 000: -—

Vad beträffar punkterna 1 och 2 i Eder skrivelse är vi inte i stånd att lämna någon specificerad redovisning, då hela beloppet överlämnats till för- lagsbolaget för fördelning till de olika A-presstidningarna. När det gäller punkt 3 återkommer vi till den längre fram.

Den redovisning som lämnas ovan avser partiets ekonomiska stöd centralt till tidningspressen. Till detta skall fo— gas det stöd som utgår lokalt till re- spektive provinstidningar. Uppgift sak- nas dock om storleken av det totala ekonomiska stödet. Vidare bör påpe- kas att det är omöjligt att klara ut hur stor andel partiet lokalt svarar för, då det är flera intressenter (fackliga or- ganisationer, kooperationer och enskil- da) inblandade.

Utöver den tidningsverksamhet som SAP är engagerad i genom A-pressens förlagsaktiebolag utger partiet i egen regi tidskriften Aktuellt i politik och samhälle. Tidningen utkommer med 20 nr per år och har för närvarande en prenumerantupplaga på 147 000 ex. Un- der senare år har tidningen utgjort en ekonomisk belastning för partiet och förlusten för 1964 beräknas uppgå till omkring 110 000: —— kr.

Tidskriften Tiden ger partiet ut i samarbete med Tidens Förlag. Upp- skattningsvis belöper sig partiets kost- nader till 30 OOO—35 000: —— kr per år.

Undertecknat SOCIALDEMOKRATISKA PARTISTY- RELSEN

Allan Arvidsson Stockholm den 27 oktober 1964.

BILAGA 4 G

Skrivelse till pressutredningen från Arbetarpressens F örlagsaktiebolag

Härmed översändes de begärda upp— lysningarna om ekonomiskt stöd till A-presstidningarna.

I uppställningen ingår även de nu nedlagda AT—MT (nuvarande A-Tryck AB), Kuriren, Ny Tid, Länsdemokraten Skaraborgaren och Aurora.

Bilaga

Specifikation över ekonomiskt stöd till A-presstidningar

Dagliga nyhetstidningar:

Ar Kronor 1946 ....................... —

1947 ....................... 1 010 000: _ 1948 ....................... 573 100: _ 1949 ....................... 1 116 000: — 1950 ....................... 2 059 500: -— 1951 ....................... 3 262 699: —

Aftonbladet och Stockholms-Tidning- en är ej medräknade, eftersom inga an— slag utbetalas av Förlags AB.

Undertecknat Bertil Nilsson Stockholm den 7 september 1964.

1952 ....................... 4 905 777: _ 1953 ....................... 3 414 228: _ 1954 ....................... 4 697 400: _ 1955 ....................... 6 472 000: _ 1956 ....................... 9 151 100: _ 1957 ....................... 7 459 873: — 1958 ....................... 7 383 128: _ 1959 ....................... 5 419 485: — 1960 ....................... 2 590 523: _ 1961 ....................... 2 723 969: — 1962 ....................... 10 879 296: _ 1963 ....................... 7 942 297: —

Totalt summa kronor 81 060 375:

! i l i l i

Vi översänder härmed begärda upp- lysningar om storleken av anslagen till de kommunistiska tidningarna under åren 1946—63.

Av uppgifterna framgår att de sam- manlagda anslagen till Ny Dag uppgått till kr 3499135, till Arbetartidningen 1203 632 och till Norrskensflamman 794270.

Partiet utger även den teoretiska tid— skriften Vår Tid. Till denna har årli— gen ca kr 10 000 anslagits.

Före 1948 täcktes tidningarnas un- derskott främst genom direkta insam- lingar bland partimedlemmar och sym— patisörer. Från år 1948 instiftades en fastare organisation för insamlingarna till tidningarna där medlemmarna för- binder sig att under året inbetala en viss summa, vanligtvis ca kr 100:_. Ny Dags stödorganisation kallas Ny Dags Fasta Försvar, som idag omfattar ca 5000 givare och som för år 1964

BILAGA 4 H

Skrivelse till pressutredningen från Sveriges Kommunistiska Parti

tecknat sig för ett belopp av över 400000 kronor. Arbetartidningens Fas- ta Försvar stödjer Arbetartidningen. Slutligen har Norrskensflamman stöd— organisationen Tusen Fasta Viljor.

Vänsterpress Förlags Aktiebolag vän- der sig till fackföreningarna för stöd åt den kommunistiska pressen och för- medlar i sin tur anslagen.

Det tredje hållet varifrån tidningen erhåller bidrag är slutligen de enskilda givarna. Anslagen härifrån är ganska små, då de flesta enskilda givarna låter sina bidrag inflyta via de tidigare nämnda Ny Dags Fasta Försvar, Arbe- tartidningens Fasta Försvar och Tusen Fasta Viljor.

Undertecknat

SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI

Partistyrelsens Arhetsutskott Stockholm den 7/9 1964.

(Bilaga) Ar Ny Dag Arbetartidningen Norrskensflamman

1946 ................ 167 043: — 12 500: — 1 660: _ 1947 ................ 143 088: _ 42 366: — 58 494: _ 1948 ................ 95 056: — 53 874: _ 65 194: _ 1949 ................ 25 154: _ 90 506: _ 59 644: _ 1950 ................ 143 812: _ 88 174: _ 38 846: _ 1951 ................ 118 138: _ 88 339: _ 38 936: _ 1952 ................ 74 831: _ 83 127: — 45 530: _ 1953 ................ 252 442: _ 65 340: _ 75 130: _ 1954 ................ 220 336: _ 96 623: _ 30 137: _ 1955 ................ 231 720: _ 103 546: _ 80 600: _ 1956 ................ 266 356: _ 50 170: _ 69 700: _ 1957 ................ 311 773: _ 91 821: _ 40 500: _ 1958 ................ 249 334: _ 83 092: _ 23 915: _ 1959 ................ 230 548: _ 47 642: _ 15 545: — 1960 ................ 246 018: _ 48 127: _ 18 396: — 1961 ................ 133 420: _ 45 600: _ 21 443: _ 1962 ................ 203 187: _ 42 040: — 35 600: _

386 879: _ 70 745: _ 75 000: _

BILAGA 5

I denna bilaga redovisas vissa tabeller bör sålunda observeras att tabellerna med de bearbetningar av materialet inte redovisar samtliga dagstidningar, från utredningens enkätundersökning, då ett visst bortfall förelåg i undersök- vilka inte medtagits i kapiteltexten. Det ningen (se bil. 3).

Tabell 1. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och upplaga . » 2. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och antal utgiv— ningsdagar per vecka . Dagstidningar fördelade efter upplågå och antal utgivningsdagar per vecka . . Antal tidningsföretag fördelade efter konkurrensposition, upp—

laga och antal utgivningsdagar per vecka. .

. Dagstidningsföretag fördelade efter upplaga och antal utgivnings— dagar per vecka . . . . Dagspressen fördelad efter upplaga och konkurrensposition .

. Antalet anställda i tidningsföretagen fördelade efter upplaga.

. Spaltmeter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme i första- och andratidningar . Tidningar i olika konkurrensposition fördelade efter annonsut— rymme i procent av totalt spaltmeterutrymme . . Dagstidningsföretagens totalintäkter i 1 000 kr fördelade efter företagens upplaga . Tidningsföretagens annonsintäkter i 1 000 kr fördelade efter kon— kurrensposition och antal utgivningsdagar per vecka . .

. Antal tidningsföretag fördelade efter annonsintäktens andel av totalintäkten i tidningsrörelsen och huvudtidningens konkurrens- position

. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar med fördel— ning efter upplaga och antal utgivnmgsdagar per vecka. . Dagspressens investeringar i 1 000 kr. åren 1959—1963. . Dagspressens planerade investeringari 1 000 kr. för åren 1964—1968.

Politisk beteckning

. Höger , . . ._ [ p plaga Moderat . Folk? . Social— Kommu- 09011 ' . (,entcr parti Borgerlig demo- . . tisk Summa Ixonser- mstisk

Liberal kratisk Neutral

vativ

_ 4 999 5 2 _ 1 1 1 6 16 .") 000— 9 999 5 3 5 1 3 1 8 26 10 (100—14 999 4 1 5 3 9 1 4 27 15 000_19 999 1 2 3 2 4 _ 2 14 20 ()00_29 999 _ 1 6 1 4 _ 1 13 30 (100—49 999 7 1 7 _ 3 _ _ 18 50 (100—99 999 4 _ 3 _ 1 _ — 8 100 000_ 1 _ 3 _ 2 _ _ 6 Summa 27 10 32 S 27 3 21 128

1 Med dagstidning menas här en tidning som utkommer minst två dagar i veckan. Tre. tidningar med huvudtidningen inom samma tidningsområde är inräknade bland huvud— tidningarna.

per vecka

Politisk beteckning t'tgivnings— Höger . . . ' , , , Folk- Soclal- _ Opoll- dagal ilägg: Center parti Borgerlig dcmo— [532255 . tisk S u mma * . Liberal kratisk Neutral vativ . 7 ............. 5 _ 5 _ 3 —— _ 1 3 6 ............. 10 8 21 3 23 3 4 72 5 ............. _ _ _ _ _ _ 1 1 4 ............. 1 1 1 -— 1 _ 3 7 3 ............. 9 _ 5 5 _ _ 10 29 2 ............. 2 1 _ — _ —— 3 6 Summa 27 10 32 * 27 | 3 21 128

Tabell 3. Dagstidningar fördelade efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka

! Tabell .*?. Dagstidningar [örtlelade efter politisk beteckning och antal utgivningsdagar !

Utgivningsdagar 11pplagai ' 7 6 5 4 3 2 Summa —— 4 999 _ 4 _ _ 8 4 16 5 000_ 9 099 -— 9 — 2 13 2 26 10 OOO—_l—t 999 _ 18 1 2 6 _ 27 15 000_19 999 _ 10 _ 2 2 _ 14 i 20 000—_29 999 _ 13 _ _ _ _ 13 i 30 006—49 999 2 15 _ 1 _ — 18 | 50 000_99 999 5 3 _ _ _ _ 8 100 000— 6 _ _ _ _ _ 6 Summa 7 .. 6

1-"l_514588

Tabell 4. Antal tidningsföretag fördelade efter konkurrenspositon, upplaga och antal utgivningsdagar per vecka

Konkurrensposition och antal utgivningsdagar Förstatid— Första- Förstatid- S tor— Upplaga många] tldgzåar 11.21.5331??? Andratidningar stadstid- konkurrens konkurrens utifrån ningar 7 6 4S:a 6 43S:a 65—4 3 25:51 6 432S:a 765:a

_4 999 _ ' _ 5 2 7 3 1 1 5

5000_

9999 _ 1 1 2 2 8 2 12 2 1 1 4 10 000_

14999 1 1 3 1 4 6 1 4 11 3 1 4 15 000—

19999 _ '4 1 5 2 1 2 5 3 3 1 1 20 OOO— 2 2 4 4 2 2 6 6 1 1

29999 30 000—

49 999 1 9 1 11 3 3 _ 2 2 1 1 50 000—

99 999 3 3 _ _ _ 1 1 100 000_ _ _ _ 5 5 Flertid-

ningsföre—

tag1 ..... 3 1 1 _ 1

Summa 1| 15 | 1| 20 14 | 2] 2] 19 12| 2 | 19 |4| 38 19 | 2| 2| 1| 24 el 3| 10

1 Med flertidningsföretag avses företag som utger två eller flera tidningar, som avviker från varandra i fråga om konkurrensposition och/eller utgivningsfrekvens. I dessa avseenden homo- gena tidningar, utgivna av ett företag, har i tabellen införts i den upplageklass, som motsvarar tidningarnas samlade upplaga.

Tabell 5. Dagstidnings/örelag1 fördelade efter upplaga och antal ulgivningsdagar

per vecka Utgivningsdagar Upplaga 7 6 | 5 4 | 3 | 2 Summa _ 4 999 _ 3 _ _ 6 3 12 5 000— 9 999 _ 4 _ 2 10 2 18 10 OOO—14 999 _ 13 1 1 5 _ 20 15 000—19 999 _ 10 _ 2 2 _ 14 20 OOO—29 999 _ 15 _ _ _ _ 15” 30 OOO—49 999 1 15 _ 1 — _ "17 50 OOO—99 999 1 3 _ — _ _ 4 100 000— 5 _ _ _ _ _ 5 Summa . 7 63 ' 1 6 23 5 105

1 I tabellen ingår ej 5. k. flertidningsföretag (se not till tabell 4).

Tabell 0”. Dagspressen fördelad efter upplaga och konkurrensposition (Inom parentes tidningsföretag)1

l'pplaga

_ 4999

5 000_ 9 999

10 000_14 999

15 000_19 999

20 000_29 999

30 000_—49 999

50 000_99 999

100 000_

Förstatidningar Andra- Stor- Lokal Utan Med kon- ti dnill a stadstid-_ __,Snmma konkur— konkur— kurrens g r ningar " rens rens utifrån _ _ 9 7 __ 16 (7) (5) (12) . 1 3 14 7 . 1 26 (2) (12) (4) (18) ' 1 4 14 7 1 _ 27 (1) (4) (12) (4) (21) _ 5 5 4 _ 14 (6) (5) (3) (1) (15) 2 4 2 4 1 ; 13 (2) (4) (2) (6) (1) (15) 13 3 _ 1 1 : 18 (14) (3) (2) (1) (20) 3 — — — .5 8 ' (3) (1) (4) _ _ _ _ 6 6 (6) (6) . 20 19 44 30 15 128 (20) (19) (38) (24) (10) (111) ' 39 231 17 500 9 643 10 714 85 000 14 074 (40 000) (17 750) (10 000) (13 750) (100 000) "(16 500)

1 Upplagesifirorna för företagen avser den sammanlagda upplagan av huvudtidningens och av— läggarnas upplagor utan hänsyn till utgivningsfrekvens.

Tabell 7 . Antalet anställda i tidningsföretagen fördelade efter upplaga

l l ' Summa Median | 1 1 f Antal Därav anställda i tidningsrörelsen vid Anställda U 1 )l'ml Antal anställda i bi- '1 l ' '” företag t 1: lt adnl. red. annons tekn. distr. .tidn.— .,.. 1__ o a avd. . avd. avd. avd. avd bud lore m _1 999 12 241 28 37 13 75 5 S] 2 5 000_ . 9 999 18 790 52 102 37 241 34 246 78 10 000_ '.'f ' ' 14 999 21 2 125 178 260 79 443 80 890 " 189 15 000_ 19 999 15 1 920 167 282 87 363 69 766 186 20 000_ ' :" 29 999 15 2 822 205 409 152 517 129 1 120 i 290 ? 30 000_ 1 ' i." 5 49 999 18 5 757 491 730 310 1 147 264 2 371 % Z444 ; f 50 000_ 5 i 99 999 4 2 081 162 250 132 303 230 822 ' -176 100 000_ i G 12 264 1 303 1 258 472 2 441 783 5 664 343 Summa 111 28 000 2 586 3 340 1 282 5 530 1 594 1 960 1 708

1 Se not tabell 6.

och andratidningar1

(Inom parantes antalet tidningar)

Förstatidningar . _ Samtlif'a Upplaga Lokal Utan Med ' 13211'211 dagstid— konkur— ' l'onkurrens konkurrens "& ningar2 rens ( utifrån _ 4 999 _ _ 19,0 14,7 16,5 (9) (7) (16) 5 000—— 9 999 . . 23,1 22,2 15,7 19,6 (1) (3) (14) (7) (26) 10 000_14 999 . . 23,2 25,1 21,9 23,3 (1) (4) (14) (7) (27) 15 000—19 999 _ 23,0 26,0 23,4 24,0 (5) . (5) (4) (14) 20 000_29 999 26,4 24,3 27,4 22,9 24,2 (2) (4) (2) (4) (13) 30 000—49 999 30,9 31,5 _ . . 29,7 (13) (3) (1) (18) 50 OOO—99 999 35,1 _ _ _ 40,1 (3) (8) 100 000—— _ _ _ _ 48,4 (6) ' Summa 31,4 25,8 24,2 21,5 41,1 ' (20) (19) (44) (30) (128)

* De upplagegrupper som i tabellen markerats nled . . innebär att siffrorna ej kunnat redovisas av konfidensskäl.

= Häri ingår storstadstidningarna vilka ej särredovisas av konfidensskäl.

Tabell 9. Tidningar i olika konkurrensposition fördelade efter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme

Förstatidnin gar % annonsutrymme ' Andra— Stor— av totala antalet Lokal Utan Med kon— tidningar stadstid- Summa spaltmeter kOnkur- konkur— kurrens ningar rens rens utifrån

_ 9 ................... _ _ _ 4 _ 4 1 0—19 ................... 2 3 16 14 4 39 20—29 ................... 7 1 3 23 10 2 55 30—39 ................... 9 3 5 2 3 22 40_49 ................... 2 — _ _ 3 5 50—59 ................... _ _ _ _ 2 2 60— ..................... _ _ _ _ 1 Summa 20 . 19 44 30 15 128

Median 31,1 25,0 22,7 17,9 35,0 23,8

företagens

Tabell 10. ])agstidningsföretagens totalintäkter i 1 000 kr. fördelade efter upplaga

Total— Annons- T Därav Total- 'Annons— intäkter intäkter . ,. , , otal- . .. . ,. _ , [ minga intäkter annons- mtakter intakter ' per _ pel * intakter l % 1 % tldnmgs- tidnings- företag företag _ 4 999 .......... 5 334 3 792 0,6 0,8 445 316 5 000_ !) 999 .......... 14 269 9 550 1,7 2,0 793 531 10 000_14 999 .......... 42 291 27 553 5,0 5,8 2 018 1 312 15 000_19 999 .......... 41 189 24 721 4,9 5,2 2 793 1 648 20 000_29 999 .......... 66 899 40 104 7,9 8,4 4 460 2 674 30 000_ 19 999 .......... 143 499 89 480 17,0 18,7 7 175 4 474 50 000_99 999 .......... 48 576 28 863 5,8 6,0 12 144 7 216 100 000_ ...... . ......... 482 030 253 280 57,1 53,1 80 338 42 213 Samtliga företag 844 087 477 343 100,0 100 0 7 604 4 300

' Se not till tabell 6.

Tabell 1]. Tidningsföretagens annonsintäkter i 1000 kr. fördelade efter konkurrens— position och antal utgivningsdagar per vecka ! ( Förstatidningar Stor- . , _ . _ , Andra- . _ l tgnlllllgsdagar Lokal Utan Med kon- ti l m var stadstld- Summa konkur— konkur- kurrens ( ' ”” ningar rens rens utifrån 7—6 ..................... 87 883 37 026 18 333 38 813 269 169 451 224 5_3 ..................... 3 094 3 424 15 971 2 511 _ 25 000 2 ...................... — _ 845 274 _ 1 119 Summa 90 977 40 450 35 149 41 598 269 169 477 343 W % 19,1 8,5 7,4 8,6 56,4 100,0 ll Medeltul per tidningsföre- l tag .................... 4 549 2 129 925 1 733 26 917 4 30!)

Tabell 1:3. .intal tidningsföretag fördelade efter annonsintäkten.; andel av totalintäkten i tidningsrörelsen och huvudtidningens konkurrensposition

' Förstatidningar . . . Andra- Stor- ” v 0 | 142308) Scåtiglgåäånk Lokal Utan Med kon- tid— stadstid- Summa ( konkur— konkur— kurrens ningar ningar rens rens ' utifrån L ( 49 ................... _ _ _ 1 3 4 50 50 ................... 4 7 5 6 5 27 60_69 ................... 16 11 20 10 2 59 1 70—79 ................... _ 1 13 5 _ 19 80— ..................... 2 _ Summa Median

Tabell 13. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar med fördelning efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka

Utgiv— Antal Annons- Upplage- Övriga Total- I???" Pappers- Postav Övriga Total- Brutto— nings- Upplaga1 tidnings- intäkter intäkter intäkter intäkter som' "Yg- kostn. per exg' kostn. kostn. överskott

dagar företag per ex. per ex. per ex. per ex. per ex per ex. per ex. per ex. per ex.

60,7 28,1 49,7 34,6 64,7 34,1 56,8 28,1 60,5 27,7 63,1 29,2 61,6 27,4 68,2 25,2 66,3 36,5

29,3 66,1 _ 5,4 17,4 58,9 _ 9,2 23,4 64,2 + 0,5 20,0 56,3 + 0,5 23,3 60,2 21,1 61,3 19,1 58,9 26,2 65,2 19,8 61,5 20,5 66,0 22,3 72,0 19,0 60,1

7_6 _ 4 999 3 42,7 17,1 7_6 5 000_ 9 999 4 31,1 17,0 7_6 10 000_14 999 14 41,0 22,7 7—6 15 000—19 999 10 33,2 22,7 7_6 20 OOO—29 999 16 36,5 22,6 7_6 30 000—49 999 18 39,2 22,4 7_6 50 OOO—99 999 36,6 23,1 7—6 100 000_ 35,8 29,6 5—2 _ 4 999 47,4 18.8 5—2 5 000_ 9 999 1 46,6 21,1 68,2 37,7 5—2 10 000_14 999 52,5 21,5 , 74,8 39,2 5—2 15 000_ 43,6 23,1 0,3 67,0 28,6

meat—_qoomcoaa Gammafon—leo

vmmmwocacxfmvwh _

mwoav-qaoo—moc (DOVG'Q'OQOOINNOOININ

o'o

_mmmcow_cov-coooow

++++++++ v—HNNNä—Nmmv wi-cocnnh-a

1 Upplagan Vägd med hänsyn till olika utgivningsdagar för tidningar inom samma företag.

Förstatidningar

Andra- Stor- Inves- tid- stadstid- Summa teringar ningar ningar 1959—1963

Utgivningsdagar Med per vecka Lokal Utan konkur-

rens utifrån

konkur— konkur- rens rens

20 624 11 665 4 922 129 273 589 767 2 683 4 389 _ _ 133 133 Maskiner

Summa 21 213 12 432 7 738 13 795

00 15,9 9,3 5,8 100,0 Genomsnitt per före- tag .............. 1 061 654 204 1 205

7_6 ............... 10 382 8 199 2 291 113 274 135 365 583 100 3 522 _ 4 205 _ _ 450 _ 450 Fastigheter

10 965 8 299 6 263 113 274 140 020 7,8 5,9 80,9 100,0

xo Genomsnitt per före- tag .............. 548 437 165 11 327 1 261

19 864 198 633 264 638 867 _ 8 594 Totala — _ 583 investeringar

Summa 20 731 198 633 273 815 0/ 7,6 72,5 100,0 0 Genomsnitt per före- tag .............. 1 091 19 863 2 467

Tabell 15. Dagspressens planerade investeringar i 1 000 kr. för åren 1964——-1968

(tidningsföretag) Förstatidningar ; . . '. . ( . _ Andra- Stor- Inves— Ulglzglgfcsååém Lokal Utan kolgliiiir tid- stadstid- Summa tering-ar p konkur— konkur— r IS ' ningar ningar 1964—_19M rens rens .01 ut1från 7_6 .............. 25 300 9 672 4 060 7 183 49 116 95 331 5—3 .............. 500 125 2 568 1 030 — 4 223 2 ............... _ _ 50 _ —_ 50 Maskiner Summa 25 800 9 797 6 678 8 213 49 116 99 604 0, 25,9 9,8 6,7 8,2 49,4 100,0 Genomsnitt per före— tag .............. 1 290 516 176 342 4 912 897 7_6 ............... 19 600 4 650 1 375 4 485 42 290 72 400 5—3 ............... 0 0 940 2 800 —— 3 740 2 ................ — 5 _ _ 5 Fastig- Summa 19 600 4 650 2 320 7 285 42 290 76 145 mm 00 25,7 6,1 3,0 9,6 55,6 100,0 Genomsnitt per före- tag .............. 980 245 61 304 4 229 686 7_6 ............... 44 900 14 322 5 435 11 668 91 406 167 731 5—3 ............... 500 125 3 508 3 830 _ 7 963 Totala 2 ................ _ _ 55 _ _ 55 invest-:— Summa 45 400 14 447 s 998 15 498 91 406 175 749 ”"å” % 25,9 8,2 5,1 8,8 52,0 100,0 Genomsnitt per före- tag .............. 2 270 761 237 646 9 141 1 583

BILAGA 6

Statligt tidningsstöd i andra länder

[ syfte att erhålla en översikt över fö- rekomsten av statligt stöd till dagspres— sen i andra länder har pressutredning- en genom utrikesdepartementets för- sorg införskaffat uppgifter om de åt— gärder som i nämnda hänseende före- tagits i vissa länder. Utredningen be— gärde därvid upplysningar om såväl di- rekta som indirekta statliga stödformer: skattelättnader, reducerade avgifter :in- om post- och telekom-munikationer etc.

Nedan redovisas ett sammandrag av de rapporter som inkommit till utrikes- departementet jämte visst av utredning- en på annat sätt insamlat material rö- rande staten och tidningspressen i föl— jande länder: Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Holland, Schweiz, Storbri- tannien, Västtyskland, Österrike och USA. Framställningen avser i allmän- het de förhållanden som rådde hösten 1964.

Danmark

Inga former av direkta statliga bidrag till dagspressen existerar. Skattelag- stiftningen gör heller inget undantag för dagspressen jämfört med andra fö— retag.

I fråga om posttaxorna gör emellertid general-direktoratet för post— och tele- grafväsend-et gällande att tax—orna för distribution av dagstidningar bör hö— jas, så att de närmar sig de faktiska kostnaderna för tidningsutdelningeu. Den rabattering av rikssamtal som tidi-

gare erhållits bortfaller alltmer på grund av telefonnätets automatisering.

Finland

I budgeten upptas varje år ett anslag av varierande storlek, avsett att täcka postverkets förluster på tidningsdistri- butionen. Tidningarna best-rider dock att detta är att betrakta som en subven- tion.

Tidningarna får rabatt (50 %) på s. k. rikssamtal, men endast på sådana som beställes genom rikstelefonkonto- ret. Betydelsen av detta minskas stadigt då direkta interurbana linjer blir allt vanligare.

Norge

Den norska dagspressen är befriad från omsättningsskatt. Tidigare var även vec- kopressen undantagen från denna. Den 7 december 1964 beslöt emellertid stor- tinget att införa omsättningsskatt på veckotidningar med undantag för »pe- riodiska publikationer som har ett ut- präglat politiskt, fackligt, litterärt, ve— tenskapligt och religiöst ändamål och innehåll». Omsättningsskatten på vecko— pressen, som träder i kraft 1 april 1965, beräknas inbringa 10_15 milj. nkr per år. Denna summa skall avsättas till en kulturfond till stöd bl. a. för norsk skönlitteratur.

Rörande posltaxorna råder följande bestämmelser, i sina principer fastställ- da av stortinget redan i 20-talets bör- jan. Posttaxan för distribution av tid- ningar är graderad så att den avtrappas till förmån för de små tidningarna. Grundtaxan är sålunda 65 öre/kg för alla tidningar med en årsvikt av upp till 5 kg. Detta innebär att 60 av de 159 dagstidningarna i Norske Avisers Lands— forbund kommer under denna gräns. Taxan ökar sedan med 2,2 öre/kg för varje steg på 3 kg. Detta medför att lan- dets största tidning, Aftenposten, beta- lar nära nog det dubbla mot grund- taxan.

Enligt norska postverket åsamkar tid- ningsdistributionen verket en årlig för- lust med 30 milj. kr. Man betraktar åta- gandet" gentemot pressen som en kul— turangelägenhet och menar att förlusten borde bäras via statsbudgeten av kirke— och undervisningsdepartementet.

I fråga om telekommunikationer åt- njuter pressen i två avseenden särskilda förmåner. Pressamtal mellan klockan 17 och 9 debiteras efter halv taxa lik- som inländska presstelegram. I fråga om telexkommunikationer åtnjuter [pres- sen inga speeiella förmåner.

Den norska pressens företrädare är, liksom fallet är i Sverige, av den upp- fattningen, att pressen fyller en viktig uppgift som förmedlare till allmänhe- ten av information från stat och kom- muner. Man strävar också efter att vin- na myndigheternas förståelse för det önskvärda i att stödja pressen genom att i möjligaste mån ge information om olika aktuella åtgärder via annonser. Vid vissa tillfällen har så skett, såsom exempelvis är 1958, då staten informe— rade medborgarna om den då aktuella källskattereformen. Kostnaderna för denna kampanj har uppgivits till 300 000 nkr.

Frankrike

Den franska pressen har icke återvun- nit den ställning den hade före kriget. 1939 fanns det enbart i Paris 34 dags— tidningar, nu finns det 12. Den totala upplagan sjönk från 5 miljoner exem- plar om dagen till 4 miljoner. Även i landsorten har tidningarnas antal gått tillbaka med ungefär 8 %. Den samman- lagda upplagan har dock ökat från 5 miljoner exemplar till 7 miljoner.

Fjärde republikens nya lagar fick till syfte att stödja små tidningsföretag utan större finansiella resurser. Lagen av den 28 februari 1947 skapar den ma- teriella förutsättningen för att även dessa mindre bemedlade tidningar kan bli utgivna, tryckta och distribuerade.

Förordningen avser att vidmakthålla en fri opinionsbildning genom pressen, oavsett pressorganens upplagesiffror och politiska färg. Således befriades så- väl dagspressen som den politiska och ekonomiska veckopressen samt alla tid- skrifter av »allmänt intresse» från om- sättningsskatten. Denna kan i Frank- rike uppgä till 25 %.

Befrielsen gynnar dock endast såda- na tidningar som godkänts av den s. k. 'Commission du Fond Culturel», en kommission som är sammansatt av sex representanter för finans- och informa- tionsministerierna och fyra represen- tanter för Franska journalistförbundet och Tidninwgsutgiva-refören'ingen.

Förordningens kritiker har hävdat, att denna skatteförmån utgör ett över- drivet privilegium för pressen. I prak- tiken har den emellertid gjort det möj- ligt att trots ständigt ökade kostnader hålla tidningspriserna nere och över- vinna tidningspressens svårigheter i konkurrensen med den statliga televi- sionen. Femte republikens talesmän har gång på gång understrukit betydelsen av dessa förmåner, vilka enligt dem är

ägnade att främja den fria informatio- nen och därmed demokratin.

År 1963 anslogs 96 % av informa- tionsministeriets budget, dvs. 72 344 433 francs, till olika stödåtgärder för pres- sen. Stödet ges enligt den s. k. »non— diskrimineringsprincipen» och åtnjutes såväl av den kommunistiska 'L'Huma- nite” som den högerextremistiska 'Ri- varol'.

De direkta subventioner som den franska pressen åtnjuter är 50 % lägre avgifter för telekommunikationer, dvs. porto såväl som telefon— och teleprin- tertaxor. Transportkostnaderna på de statliga järnvägarna är också reducera- de med 50 %. Vid inköp av tryckeri- materiel och tidningspapper ges ett di- rekt stöd i fonm av 15 %, som staten åtar sig att återbetala. Vi—d pappersköp betalar alla tidningar samma pris, oav- sett mängden som köpes. Priset bestäms alltså icke med hän-syn till tidningarnas stora eller små upplagor, och staten återgäldar pappersbruken mellanskill- naden.

De indirekta subventionerna beräk- nades 1963 uppgå till 200 miljoner francs. Däri ingår framför allt den ovan nämnda befrielsen från omsättnings- skatt men också den s. k. »obligatoriska prenumerationen». Staten prenumere- rar på ett visst antal nummer av tid- ningar, som dock icke får tillhöra yt- tersta vänstern eller yttersta högern, för distribuering inom förvaltningen, till bibliotek, läroanstalter, sjukhus och liknande inrättningar, försvaret, be- skickningar och konsulat samt andra franska institutioner utomlands. Vidare garanteras tidningarna inkomster ge- nom regelbunden annon-serin-g av stats- ägda företag liksom Air France, Renault, statstjärnvägarna S.N.C.F. m. fl.

Avslutningsvis må anföras ytterligare ett stöd till den franska pressen: de franska journalisterna och även de i

Frankrike bosatta utländska korrespon- denter, som liksom sina franska kolle- ger har ett av informationsministeriet utfärdat presskort, äger rätt till ned— satt inkomstskatt med inte mindre än 40 %.

Holland

Visst stöd åt dagspressen lämnas ge- nom att denna är befriad från omsätt- ningsskatt på prenumerationsavgifter, annonser, pressreleaser från nyhetsby- råer, rätten att reproducera fotografier, vilka ställts till förfogande av nyhets- byråer samt på artiklar författade av journalister med en årsinkomst av mindre än 16 500 gulden.

I en skrivelse som i januari 1964 överlämnades till den holländska rege— ringen och till parlamentets båda kam- rar har de två pressorganisationerna »Vereniging de Nederlandse Dagblad- pers» och »Nederlands Genootschap van Hoofdredacteuren» hemställt att regeringen måtte vidtaga följande åt- gärder.

1. Ändring av politiken beträffande prissättningen inom tidningsväsendet både i fråga om prenumerationer och annonser.

2. Avskaffande av omsättningsskatten på tidningspapper.

3. Avskaffande av importtullarna på tidningspapper, eller om detta ej ome- delbart kunde genomföras, införande av ett kontingentsystem innebärande tull- frihet för tidningspapper som importe- ras till Holland från länder utanför EEC.

4. Avskaffande av tullar och skatter på tryckerimaskiner.

5. Avskaffande av regeringens in— blandning i annonseringen.

6. Om reklamtelevisionen infördes bör tidningarna göras delaktiga av den— na på ett sådant sätt att reell kompen-

sation erhålles för de förluster som uppkommer till följd av minskade an- nonsintäkter.

7. En sådan politik att utvecklingen inom EEC ej får skadliga följder för den nederländska pressen. Den holländska regeringen har se- nare meddelat parlamentets andra kam— mare att den är beredd att föreslå att nu gällande omsättningsskatt på tid- ningspapper avskaffas för såväl dagstid- ningar som tidskrifter och böcker, för vilka dylikt papper används. I februari 1965 förelåg enligt uppgift ett utkast till en proposition om avskaffande av omsättningsskatten på tidningspapper.

Schweiz

De schweiziska tidningarna har ned- satta taxor och avgifter i följande av- seenden:

1. Postbe/ordran av tidningskorsband tryckta och utgivna inom landet. Tid- ningarnas taxa har en sådan konstruk- tion att subventionen ökar med försän— delsens vikt.

2. Vid internationell postbefordran av tidningskorsband är ävenledes tidnings- taxan lägre än för annan post. Taxere- duktionen kan uppgå till 50 %. För flygbefordran utomlands betalar tid- ningarna en särskild tilläggsavgift.

3. Befordran av tidningar som frakt— gods (e.olis groupés) per järnväg inom landet sker efter reguljär taxa. Frakt- godsbefordra—n med Swissair sker efter nedsatt taxa: 33 % av normaltaxan inom Europa, 50 % utanför Europa.

Storbritannien

I Storbritannien har dagspressens eko— nomiska läge nyligenblivit föremål för en utredning av en »lloyal Commission on The Press» som i september 1962

överlämnade sin rapport — den s. k. Shawcrossrapporten — till parlamentet.

I rapporten konstateras att de dagli- ga tidningarna och söndagstidningarna sedan 1949 års kommission om pressen avgav sin rapport, har minskat med 17 enheter medan endast 4 har nyetable- rats. Koncentrationen till några få le- dande företag har också ökat. De tre ledande tidningsföretagen producerade hela 67 % av dagspressens totalupplaga år 1961 mot 45 % år 1949.

I fråga om konkurrens-förhållandena inom branschen pekar kommissionen på det starka incitament som finns för tidningsföretagen att öka sin upplag, beroende på att en så stor del av kost— naderna inte påverkas av antalet tryck- ta exemplar. Den stora kostnaden för det första tidningsexemplaret (the »first-eopy costs») innebär att de stora tidningarnas kostnad per exemplar blir avsevärt lägre än i tidningar med liten upplaga. Vidare framhåller man de små möjligheter en tidning, som inte är lc— dande på marknaden, har att förbättra sitt ekonomiska läge genom ett högre prenumerations- eller lösnummerpris än sina konkurrenter. Förmågan att gö- ra sig gällande på annonsmarknaden är beroende av annonspriset per upplage- enhet samt läsekretsens sammansätt- ning. Annonsintäkterna kan dock inte enbart ses som en subventionering av nyhetsspridningen, eftersom det även är förbundet med vissa kostnader för tidningarna att ta in annonser.

De produktions— och marknadsfakto- rer som råder inom pressen har enligt kommissionen en naturlig tendens att reducera antalet tidningar som befin- ner sig i konkurrens med varandra. Detta gäller särskilt i städer där det ut- kommer flera tidningar. Man framhål- ler vidare att en generell reduktion av kostnaderna inom tidningsbransehen inte skulle ändra balansen mellan de

konkurrerande företagen. En likformig reduktion av kostnaderna för alla tid- ningar skulle relativt sett inte förbättra de svagare tidningarnas position.

När det gäller själva tidningsproduk- tioncn har kommissionen funnit att den- na bedrivs mycket ineffektivt i de riks- spridda tidningarna (national news— papers). En undersökning visade att personalbesparingar på upp till 34 % skulle kunna göras bland produktions- och distributionspersonalen i de Lon— dontidningar som undersöktes.

Kommissionen rekommenderar där- för dessa tidningar att skapa organ för förhandlingar och rådgivning, med uppgift att bl. a. företa en genomgri- pande revision av normerna för perso- nalbehoven.

Koncentrationen till ett fåtal tid- ningsföretag anses i rapporten innebära en potentiell fara för en differentierad opinionsbildning. Kedjeföretagen inom den provinsiella pressen medför att denna kan förlora sin lokala karaktär.

Ekonomiska åtgärder i syfte att hejda koncentrationen avvisas genomgående av kommissionen. Sänkning av postav- gifter eller skattebefrielser anses inte lämpliga. Sådana åtgärder innebär en indirekt subvention, som inte har nå- gon betydelse för konkurrensförhållan- dena. Direkta statliga bidrag till de sva- gare tidningarna avstyrkes, då de an— ses innebära en uppenbar fara för stat- lig inblandning i pressen. Om bidragen äter skulle utgå till alla tidningar för- blir deras inbördes konkurrenspositio- ner oförändrade. Kommissionen kan inte heller acceptera en spridning av den statliga annonseringen till flera tid- ningar. Det uttalas att regeringen måste tillåtas annonsera i de tidningar som ger det bästa utfallet av annonseringen. Inte heller fann man det möjligt att in- föra statliga län (till låg ränta) för in- köp av tryckeriutrustning.

I rapporten avråder kommissionen från alla 'de förslag som framförts för att modifiera konkurrensens verkningar för de' svagare tidningarna. Det första förslaget, som innebar att en gräns skulle fixeras för den andel av utrym- met i en tidning som fin-ge upptas av annonser, byggde-pä antagandet att en del av annonsmängden härigenom skul- le överflyttas till tidningar som nu har liten annonsmängd. De tidningar som hade högre andel än den fixerade kvo- ten skulle då tvingas höja sina annons- priser, varigenom annonsörerna skulle överflytta en del av sina annonser till andra tidningar. Risken ansåg kommis- sionen dock vara att annonsörerna höll fast vid sina tidigare annonsorgan trots prishöjningen. Annonsörerna skulle då ha en ännu mindre summa än f. 11. att fördela på annonsering i de svagare tid— ningarna.

Det andra förslaget innebar att en annonsskatt skulle uttas, vilken steg med upplagans storlek. Skatteintäkter- na skulle därefter användas för. stöd till tidningar. Det tredje förslaget med syf- te att hjälpa svagare tidningar, som av- styrks av kommissionen, innebar att en ll-procentig skatt skulle tas ut på den del av de årliga bruttoinkomsterna från annonser, som översteg 2 milj. pund.

Kommissionens rekommendationer går ut på att alla företag, som är enga- gerade i tidnings-pressen,- i sina ärliga bokslut skall redovisa de ekonomiska intressen de innehar i andra bolag inom branschen. Man rekommenderar också tidningarna att på första sidan uppge namnet på det företag eller den person som innehar den slutliga ekono- miska kontrollen över tidningen.

I rapporten föreslås att en konsti- tuerande församling skall återupprätta »the General Council of the Press» och att, om detta räd inte upprättas frivil—

ligt inom viss tid, regeringen skall fast- ställa en tidsgräns efter vilken lag- stiftning till-grips om inte rådet i fråga upprättats. Rådet föreslås få erforder- liga finansiella resurser av sina konsti- tuerande organ för att kunna utföra sina åligganden. Enligt kommissionen bör rådet rapportera förändringar i ägar- skap och kontroll över tidningsföretag, tidningsföretagens storlek, publicera ak— tuell statistik om ägarekoncentrationen samt fungera som domstol vid klago- mål från utgivare och journalister över otillbörligt inflytande från annonsörer, annonsförmedlare etc.

Västtyskland

I Västtyskland minskade antalet själv- ständiga huvudtidningar (: redaktio- nella enheter med egen politisk redak- ti—on) åren 1954—1963 från 225 till 189.1 Dessa tidningar utger dock ett mycket stort antal editioner. År 1963 utgav så— lunda 577 tidningsförlag inte mindre än 1 418 editioner för vilka de 189 obero- ende politiska redaktionerna arbetade. 101 av des-sa självständiga redaktioner anbetade på tidningar varsupplaga låg und-er 40 000 ex. På dessa mindre före- tag föll dock endast en knapp sjättedel av totalupplagan. Koncentrationstendenserna synes dock inte vara särskilt. uttalade regionalt sett. -Av de 577 förlagen (inkl. de i Västberlin) var endast 102 ensamma i sitt område (»Kreise in denen nur eine Zeitung angeboten wird»). Under senare tid har emellertid såväl i väst- tysk som utländsk press påtalats kon- centrationen till ett stort tidningsför- lag i Västtyskland. Den av Springer ägda tidningskoncernen i Hamburg har ökat sin andel av dagspressens total- upvpl-aga från 21 % år 1956 till 37 % år 1964. Av de 3. k. överregionala tidning- arnas upplaga på 4,8 milj. ex. faller 4,3

milj. på Springerkoneernen. Av söndags— ti-dningarnas upplaga trycker företaget 85 %. Springer är Västeuropas störste tidningsägare.

Enligt beskickningens rapport finnes följande former för indirekt stöd åt dagspressen.

. 1. Särskilda skattelättnader eller för- måner:

a) Partiell befrielse från omsätt- ningsskatt. (i partihandelslc- det). D) Nedsatta taxor för postbeford- ran och järnvägsfrakt av tid- ningar.

c) Pressen betalar reguljära taxor för telefon, telegram och telex. Vissa subventioner förekom- mer dock för abonnenterna på DPAzs direkta telexlinjer.

2. Indirekta stödåtgärder för utbild- ning, forskning etc. existerar i form av två institut för utbildning av journalister, vilka har stöd från resp. delstat. Det kan tilläggas att det i Västtysk- land utgår visst statligt stöd till den politiska opinionsbildningen genom sta- tens bidrag till partiernas valkostnader. Staten betalar således i princip kost- naderna för 1965 års valkampanj. Par— tierna har träffat ett avtal innebäran- de att ett bidrag om 15 milj. DM utgår till vardera CDU, SPD och FPD. Avta— let gäller för tiden 1 januari—30 sep- tember 1965. Avtalet innehåller regler för medlens användning. Valplakat får förekomma högst 30 dagar före valda- gen och trycksaker till väljarna får en- dast sändas ut under 6 veckor före val- dagen. Blott två trycksaker är tillåtna för varje parti. Reklam i. tidningar får endast förekomma under åtta veckor

1 Schiltz, Walter J: W'ettbewcrbsbeding— ungen und Konzentrationstenden:/.eu der deut— schen Tageszeitungen. Publizistik Jan. Febr. 1963.

___—= '

före valdagen. Vidare skall partierna avstå från reklam i radio och TV. Un- der avtalstiden fungerar en skiljedom- stol som kan utdöma böter för brott mot avtalet. Efter valet i september 1965 kommer partiernas bokföring att granskas av opartiska revisorer, vilkas resultat senare publiceras.

Österrike

Den österrikiska dagspressen har en sammanlagd upplaga av drygt 1 900 000 ex. Härav representerar partitidningar ca 1/a och oavhängiga tidningar ca %. Bland de oavhängiga är praktiskt taget samtliga utom Wientidningen Express av borgerlig inriktning. Partipressen är sammanslagen i koncerner, vilka bl. 3. har till uppgift att utjämna vinster och förluster mellan olika tidningar.

Direkta subventioner, särskilda skat- telättnader eller speciella förmåner vid bestämmande av offentliga taxor och avgifter för tidningars distribution, te- lekommunikationer etc. till förmån för pressen förekommer icke i österrike.

Pressens finanser är icke heller före- mål för offentlig diskussion och några bekymmer av den art som föranlett pressutredningens tillsättande har ej yppats. De tidningsföretag som icke i och för sig är räntabla är i regel sammanknippade med räntabla trycke- rier.

Staten subventionerar ej den öster— rikiska telegrambyrån ”Austria Presse Agentur'. Den har dock skyldighet att distribuera ministeriernas kommuni- kéer. I gengäld abonnerar statliga organ på byråns material till en kostnad av ca 1,2 miljoner schilling per år.

Huvudorsaken till att någon tidnings- död i landsorten icke förekommit i Österrike anses vara att de olika ocku- pationsmaktcrna gjorde förhållandevis

mycket för att inom sina resp. zoner stärka den lokala pressen. Därigenom erhöll lokaltidningarna antingen enskilt eller tillsammans med tryckeriföretag en tryggad ekonomisk ställning.

USA

I USA torde koncentrationen inom dags- pressen ha nått längre än i flertalet and- ra länder. År 1960 utkom dagstidningar i 1 461 städer men endast i 61 utkom två eller flera av varandra oberoende tidningar. Som jämförelse kan nämnas att år 1920 var antalet städer med flera tidningar 552. Koncentrationen inom dagspressen anses emellertid inte ha haft några större negativa effekter på förekomsten av en differentierad opi- nionsbildning, eftersom det uppstått konkurrens mellan å ena sidan den re- gionala pressen och å andra sidan re- gionala TV- och radiostationer (»inter— media competition»). I de 1461 tid- ningsstäderna fanns sålunda samman- lagt 3679 sinsemellan oberoende och konkurrerande nyhetsorgan (»media voices»). Tar man hänsyn till konkur- rensen mellan olika media hade 355 stä- der ett enda regionalt nyhetsorgan (»single voice cities»), vilka motsvarar 24 % av samtliga tidningsstäder. Endast i få fall föreligger gemensamt ägarskap för tidningar, nadio och TV-stat-ioner.

Liksom i flera andra länder förekom- mer för pressen särskilda post- och te- Ietaxor. Trycksaker av alla slag har se- dan förra århundradet åtnjutit porto- lättnader räknade efter vikt. Lägre tele- graftaxor gäller också för pressen (även för internationell presstrafik). Däremot förekommer inga lättnader i fråga om telefonavgifter.

Antitrustlagar och andra lagliga re- striktioner på handelsområdet gäller

tidningsföretag liksom and-ra affärsföre- tag. Den första åtgärden mot tidningar på detta område vidtogs den 27 maj 1964 av den federala statsmakten, i det

att justitiedepartementet åtalade Scripps Howard-koncernen med' krav på att denna skulle avstå från äganderätten till tidningen »The Cincinnati Inquircr».

" KUNGL. BIBL. '4 MAJ 1985

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

1. Trauuportekonomlsk forskning i Norden. 3. "Enkelt!; mellomriksveger mellom Norge og Sve- ge.

_L ;_-._ __ __.._..__.

=.,*_.__.3='1.-_—L.a—' '.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitiedepartementet

Samt. ämkvm'eåmåmu dehä'fäå'ä n ssu rs : ny & . 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i för- slaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 8. 4 och Rått ähäältiuågfedngstorm. [3] e p. Godtrosfösrzliirv av lösöre. [14] Fastställan1 de av faderskapet till barn utom äkten-

skap. [ 7] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dlspasch. bestämmelser m. m. [ Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Socialdepartementet Tandvårdstörsitkrlng. [4]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friiuftslivet i Sverige. Det IL Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar. programfrdgor. Organisations- och finansierings- frågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige 11. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrågor. [21]

Rumsdepartementot Måttenheter. [5]

Eeklesiastikdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10]

1968 års universitets- och högskolekommitté 1. Ut- byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise- ring och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden av uni- versitet och högskolor. Lokalisering och kostna- der II. Specialutredning-ar. [12] De svenska utlandstörsamlingarnas ekonomi. [15]

J ordbruksdepartementet Ny jordförviirvslag. [16]

Inrikesdepartementet oxå den kommunala självstyrelsens lokala. förank-

ng. Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9]