SOU 1966:22

Lagstiftning mot radiostörningar

N 4-0 (;(

oå (— — Cija,

&( *. IGT?!

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

$$; STATENSOFFENTLIGAUTREDNINGAR196&22 g0u_

”Ihr—vm _-

Handelsdepartementet , eåaää93f

LAGSTIFTNING MOT RADIOSTÖRNINGAR

BETÄNKANDE AVGIVET AV

ELLAGSTIFTNINGSUTREDNINGEN

Stockholm 1966

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

14. 15.

16. 17.

18. 19.

20. 21.

STATENS

Kronologisk förteckning

Svensk ekonomi 1965—1970. Esselte. 294 s. Fi. . Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte.

92 :. Fi. Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 586 5. E. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. . Internationellt fredsforskningsinstltut ! Sverige.

Norstedt & Söner. 61 |. U. . Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och

sånhär—den. HAkan Ohlssons boktryckeri. Lund. !. .

Utsöknlngsriitt IV. Esselte. 147 s. Ju. Tillgången på. arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Fl. . Omsorger om psykiskt utvecklingshlmmade.

Esselte. 187 s. S. . Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov

fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi. _ Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö

. Renbetesmarkeme. Svenska. Reproduktions A.B. 273 s. + 1 kartbilaga. .l'o. . Utvecklingstendenser inom undervisning. hälso- och sjukvkrd samt socielvård 1966—197 Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. Hyreslsgstiftning. Utkommer senare. Undersökning angående hyressplittringen. Utkommer senare. g? iolkbokiöringstörordning m.m. Esselte. 241 |.

9A4r'bet.;cpromemorior i författningen-agan. Esselte. s. u. Strategi i väst och öst. Esselte. 174 s. Fö. S%gtligå betänkanden 1961—1965. Kihlström.

s. . Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. Ju. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi.

22. Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 91 s. H.

Anm. Om |lrskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR l966:22

Handelsdepartementet

LAGSTIFTNING MOT RADIOSTÖRNINGAR

B ETÄNKANDE AVGIVET AV

ELLAGSTIFTNINGSUTREDNINGEN

ESSELTE AB. STOCKHOLM 1966

Sammanfattning av utredningens förslag. Att åstadkomma fullständig fri— het från radiostörningar låter sig av tekniska och ekonomiska skäl ej göra.

Man får arbeta efter två linjer: dels öka signalstyrkan så långt detta av olika skäl är möjligt, dels försöka att sänka störningsnivån. Störningsnivåns höjd får bestämmas under hänsynstagande dels till angelägenhetsgraden av den radiotrafik, som önskas skyddad, dels till angelägenhetsgraden av de intressen, mot vilka de störningsskyddande ingreppen riktas, samt de kostnader och olägenheter, som kan vara förenade med åtgärderna i fråga.

De åtgärder som kan behöva vidtagas synes kunna inordnas under följande huvudgrupper.

För det första erfordras bestämmelser om tillåtna störningsnivåer. Bestäm- melserna bör ha generell innebörd i så måtto att de omfattar alla elektriska anordningar av visst angivet slag. Dispensmöjligheter bör dock finnas. För övervakning av bestämmelsernas efterlevnad fordras viss kontrollverksam- het. De åtgärder som i här nämnda avseenden behöver vidtagas samman- fattas av utredningen i det följande under beteckningen materielkontroll. Den egentliga kontrollverksamheten avses i huvudsak få form av typprov— ning. Sådan provning blir aktuell i fråga om serietillverkade apparater. Vid sidan av typprovning bör kunna företagas provning av enstaka anord- ningar samt efterkontroll och särskilda undersökningar i anslutning till den löpande avstörningsverksamheten.

Utredningen föreslår att materielkontrollen genomföres sålunda att Kungl. Maj :[ eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, i lag bemyndigas att förordna att anläggningar eller andra anordningar, i vilka alstras störande elektromagnetisk strålning, icke må användas med mindre de uppfyller de fordringar i störningsbegränsande syfte, som beslutes i samband med för— ordnandet. Såvitt gäller apparater, maskiner och därmed jämförliga före— mål bör beslutet tillika kunna innefatta förbud mot saluförande och för— säljning. Beslutanderätten föreslås skola av Kungl. Maj :t delegeras till kom— merskollegium, som också skall äga meddela de föreskrifter om prov och undersökningar vilka erfordras i kontrollsyfte. Kommerskollegium blir alltså det sammanhållande organet för verksamheten. I handhavandet av hithörande ärenden avses kollegium emellertid skola biträdas av en råd- givande nämnd, förslagsvis benämnd radiostörningsnämnden, represente- rande de olika intressen som beröres av åtgärderna. Vidare förutsättes att telestyrelsen är behjälplig med upprättande av förslag till erforderliga kon- trollföreskrifter m. m.

Kostnaderna för de åtgärder som ifrågavarande materielkontroll föran- leder, torde ytterst komma att åvila konsumenterna. Fördyringen kommer alltså i stort sett att bäras av samma allmänhet, i vars intresse åtgärderna vidtages. Hur långt man skall gå i fordringarna på störningsskydd får bero på en avvägning mellan å ena sidan storleken av nämnda kostnader och de olägenheter, som kan vara förenade med att fordringarna i fråga uppställes, samt å andra sidan värdet av att en tillfredsställande radiotrafik kan uppe- hållas. Att närmare ange vilken betydelse som skall tillmätas den ena eller

den andra faktorn är inte möjligt. Man torde få nöja sig med en allmän före- skrift att kostnaderna och olägenheterna måste vara rimliga i förhållande till vikten av det skydd, som beredes radiotrafiken. Det är även ett eko- nomiskt optimeringsproblem i så måtto att, i den mån möjligheter finns att åstadkomma godtagbara trafikförhållanden i annan ordning än genom bestämmelser om störningsskydd, dessa möjligheter måste tagas med i beräkningen. Är det tekniskt genomförbart att genom åtgärder med avseende å radioanläggningarna nå samma eller bättre resultat och är denna utväg praktiskt-ekonomiskt framkomlig, kan den böra väljas i första hand.

Genom nu föreslagna bestämmelser torde i betydande omfattning kunna förhindras tillkomsten av nya störningskällor. Åtskilliga störande anord- ningar kommer dock att finnas kvar. Dels torde nämligen vara nödvändigt att från bestämmelsernas tillämpning undanta sådana anordningar som vid ikraftträdandet redan är i bruk. Dels kan förutsättas att åtskilliga an- ordningar, även om det i och för sig vore önskvärt att de omfattades av den ifrågavarande materielkontrollen, likväl av olika anledningar —— bl. a. kostnadsskäl _ måste hållas utanför. Vidare måste man räkna med att även om viss anordning fyller uppställda krav på störningsskydd och alltså godkänts för användning, den likväl under särskilda förhållanden kan komma att orsaka störningar, som inte kan tillåtas.

Enbart genom den föreslagna materielkontrollen kan man således icke alltid tillgodose ett tillfredsställande skydd för radiotrafiken. Utredningen föreslår därför att, utöver den avstörning som kan åstadkommas genom generella bestämmelser, möjlighet skapas att ingripa med särskilda avstör- ningsåtgärder från fall till fall. Olika regler kunde härvid ifrågakomma, beroende på arten av den radiotrafik, som avses skola skyddas. En grade- ring vore sålunda i och för sig tänkbar efter trafikens betydelse ur sam- hällsnyttans synpunkt. Den s. k. säkerhetstrafiken kommer här i förgrun— den. Under begreppet säkerhetstrafik innefattas i främsta rummet radio— navigeringstrafik för fartyg och luftfartyg, nyttjande av instrumentland— ningssystem samt radiotrafik för brand- och civilförsvaret. Jämförlig bety- delse för det allmänna måste emellertid tilläggas exempelvis kommersiell radiotrafik med utlandet, polisradio och militär radio. Av stor samhällsvikt är Vidare den radiotrafik, varmed på sina håll spårvägs-, taxi- och lastbils- trafiken dirigeras. Men även den vanliga rundradiotrafiken tillgodoser _ vid sidan av underhållningssyftet _ väsentliga samhälleliga intressen. Ut- redningen har med hänsyn härtill inte ansett sig kunna förorda någon gene— rellt gällande gränsdragning, enligt vilken möjlighet skulle öppnas till tvångsvisa avstörningsåtgärder av mera ingripande art beträffande det ena slaget av radiotrafik än beträffande det andra. Frågan om behovet av stör- ningsskydd och hur långt avstörningsåtgärderna bör sträcka sig får be- dömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Liksom över huvud taget vid tillämpningen av förevarande lagstiftning blir det ett anläg—

ningproblem, där de med åtgärderna förenade kostnaderna och olägen— heterna får ställas i relation till vikten av det åsyftade störningsskyddet.

Viss radiotrafik är inte bara av särskild betydelse för samhället. Den är också mera störningskänslig än annan. I speciella fall kan sålunda erfor- derligt skydd mot störningar icke erhållas med mindre alla elektriska anord- ningar avstörs till en ytterst låg nivå eller deras användning begränsas i tiden eller helt förbjudes inom visst område kring radioanläggningen. Ett så extremt skyddsbehov föreligger beträffande rymdradiotrafiken. För när— varande bedrives denna medelst relästationer ombord på rymdfarkoster. Man kan därigenom upprätthålla interkontinentala telekommunikationer av utomordentlig vikt. Satelliternas sändningseffekt är liten. De av jord- stationerna uppfångade signalerna blir alltså synnerligen svaga. Störnings- nivån i jordstationernas omgivningar måste därför pressas ned i största möjliga grad. Även om rymdradiotrafiken ännu så länge befinner sig på utvecklingsstadiet och man därför kan förutse framtida betydande tekniska förbättringar, torde det vara realistiskt att räkna med att ifrågavarande trafik under överskådlig tid kommer att vara ytterst störningskänslig. Också för forsknings— och andra ändamål av väsentligt allmänt intresse kan finnas behov av sådana långtgående skyddsåtgärder som de nyss nämnda. IUtredningen föreslår att Kungl. Maj:t i fall varom här är fråga får möjlighet att ingripa med särskilda föreskrifter i form av fridlysning av det aktuella området såsom störningsskyddat.

Kostnaden som producenterna orsakas genom materielkontrollbestäm- melserna kan de ta ut vid försäljningen. Kostnaderna för övriga slag av avstörningsåtgärder bör i princip bäras av den i vars intresse de vidtages. Ersättningsreglerna föreslås följa i stort sett samma principer som tillämpas vid tvångslagstiftning på andra områden av samhällslivet.

Samtliga nu föreslagna åtgärder tar sikte på skydd mot störningar genom elektromagnetiska vågor. Emellertid torde behövas skydd också av annat slag, nämligen mot det hinder för radiotrafiken som i vissa fall kan orsakas genom bebyggelse, om sådan äger rum i närheten av en sändarstation eller annan radioanläggning. Möjlighet bör därför även öppnas till viss bebyg- gelsereglering. Denna föreslås skola ske i den formen att länsstyrelserna med avseende å bebyggelsen i närheten av anläggning för radiotrafik, som är av betydelse för det allmänna, tillägges i stort sett samma reglerande befogenheter som enligt 82 & byggnadslagen stadgats beträffande bebyggelse i närheten av befästning, flygplats m. fl. allmänviktiga anläggningar.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har utredningen upprättat dels förslag till lag om åtgärder mot störning av radiotrafik (radiostör—

ningslag), till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till radiostörnings— lagen och till instruktion för radiostörningsnämnden, dels förslag till lag om ändrad lydelse av 82 £ byggnadslagen samt till kungörelse om ändrad lydelse av 72 & byggnadsstadgan.

Av skäl som anges i det följande framlägges slutligen förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 .? Ilya) lagen om Kungl. Maj:ts regerings- rätt.

Materielkontroll. Det av utredningen föreslagna förfarandet i denna del är i allt väsentligt av samma karaktär som det vilket sedan många år med gott resultat tillämpats för att hindra utsläpp i marknaden av elektrisk materiel som inte är betryggande ur säkerhetssynpunkt. Grundläggande bestämmelser i sistberörda syfte är intagna i kungörelsen den 26 april 1935 angående kontroll av viss elektrisk materiel (SFS 138/1935). Enligt denna kungörelse har kommerskollegium bemyndigats att meddela föreskrifter om att elektrisk materiel som nyttjas vid starkströmsanläggningar och som utgöres av installationsmateriel eller bruksföremål (hushållsapparater, handverktyg och därmed jämförliga apparater) skall vara för användning godkänd av en av Kungl. Maj:t utsedd materielkontrollanstalt. Kontrollen utföres av den år 1935 tillkomna Svenska elektriska materielkontroll- anstalten AB (Semko). Provningsbestäinmelser, som erfordras för att kon- statera om en viss apparat har godkännbart utförande, fastställes av kom- merskollegium. Anstaltens verksamhet finansieras med provningsavgifter som fabrikanter och importörer av provningspliktig materiel har att erlägga.

Utredningen har funnit en materielkontroll med syfte att hindra använd- ningen av radiostörande anordningar lämpligen kunna ordnas efter linjer liknande de nu angivna. Under remissbehandlingen av telestyrelsens i det föregående omförmälda förslag i ämnet uttalades visserligen betänklig- heter mot att Kungl. Maj:t, respektive kommerskollegium generellt bemyn- digades att bestämma omfattningen av en sådan kontroll. Dessa betänklig- heter torde dock ej böra tilläggas avgörande vikt. Av praktiska skäl är det inte tänkbart att i lag uppräkna de anordningar av olika slag som kan höra inbegripas under kontrollen. En dylik ordning bleve synnerligen osmidig. Den skulle på grund av den tekniska utvecklingen föranleda stän— diga lagändringar. Än omöjligare är det att tänka sig att i lag ange de ford- ringar, som skall ställas på de olika anordningarna, samt vilka prov och undersökningar som skall företagas till "utrön—ande av om dessa fordringar är uppfyllda. Bestämmelserna i dessa avseenden är emellertid väl så viktiga för berörda intressenter som besluten om vilka anordningar, som skall om- fattas av kontrollen.

Erfarenheterna från den nuvarande materielkontrollen är uteslutande goda. Det torde ej finnas något skäl varför inte den kontroll, varom nu är fråga, skulle kunna ordnas under liknande former och med samma goda resultat. Det är givet att varje beslut, som berör materielkontrollens till-

lämpningsområde, föregås av omsorgsfulla utredningar och överväganden. En avvägning måste ske mellan de olika intressen som ifrågakommer, under hänsynstagande till såväl tekniska som ekonomiska synpunkter. Utredningens förslag upptar också särskilda bestämmelser, avseende att säkerställa att alla inverkande omständigheter vederbörligen beaktas. Så- lunda föreslås att innan beslut meddelas yttrande skall inhämtas eller förslag föreligga från den tidigare omförmälda radiostörningsnämnden. Denna avses skola få sådan sammansättning, att de intressen, som kan tänkas i allmänhet beröras av ifrågakommande avstörningsåtgärder, blir företrädda. Nämnden förutsättes också kunna få anlita biträde av särskilda experter. De möjligheter till allsidig utredning, som öppnas på detta sätt kan vid behov kompletteras genom sedvanligt remissförfarande. Garantierna för en tillfredsställande handläggning av ifrågavarande ärenden torde alltså kunna bedömas som goda.

Generella bestämmelser av förevarande slag synes aktuella i första hand för högfrekvensapparater för industriellt, vetenskapligt och medicinskt bruk, för tändsystem i motorfordon, för ljudradio- och televisionsapparater, för diverse kontorsmaskiner och hushållsapparater och för portabla verktygs— maskiner. Efter hand kan de komma att göras tillämpliga även på andra anordningar allteftersom detta befinnes angeläget med hänsyn till uppträ— dande störningar och prövas möjligt ur tekniska och ekonomiska synpunk— ter. Vad gäller anordningar av större format. såsom kraftledningar, ställ— verk, elektriska järnvägar och liknande, kandet för närvarande vara svårt att för rimlig kostnad åstadkomma någon effektiv avstörning. Tills vidare torde man därför ofta få tåla eller på annat sätt än genom avstörnings- åtgärder eliminera de olägenheter dylika anläggningar vållar radiotrafiken. Tekniska framsteg kan emellertid öppna möjligheter till bättre skydd mot radiostörningar även från sådana större anordningar. Lagförslaget har därför utformats så att tillämpningen icke i och för sig är beroende av den störande anordningens omfattning.

Den elektriska materielkontrollen enligt 1935 års kungörelse berör icke materiel, som redan tagits i bruk då förordnande om provningstvång med— delas. Utredningen har funnit motsvarande undantag böra gälla vid infö— rande av materielkontroll med syfte att begränsa radiostörningar. Därmed undviker man alltför kännbara ingrepp mot allmänheten. Visserligen inne— bär detta att bestämmelserna blir mindre effektiva, men de radiostörande apparater, som sålunda tillåtes finnas kvar, kommer att efterhand som de förslites ersättas av godkänd materiel eller att av televerket utbytas enligt de principer som hittills tillämpats.

I samband med telestyrelsens förslag till lagstiftning på ifrågavarande område diskuterades olika möjligheter att organisera den nödvändiga kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad. I huvudsak måste kontrollen ordnas i form av typprov. Telestyrelsen uttalade härutinnan att man kunde överväga att anförtro provningarna ät antingen statens provningsanstalt,

vars framtida organisation och verksamhet var föremål för utredning, icke lämpligen borde påläggas de nya arbetsuppgifter, varom nu vore fråga, innan statsmakterna bestämt hur verksamheten vid anstalten skulle bedri- vas i fortsättningen. Vidare konstaterade styrelsen att Semko icke förfogade över erforderlig mätteknisk utrustning medan däremot styrelsen själv till sitt förfogande hade radiolaboratorier, mätutrustning och personal som kunde utnyttjas även för typprovning av elektrisk materiel från störnings— synpunkt. Med "hänsyn härtill och till den befattning styrelsen i övrigt tog med avstörningsfrågor fann styrelsen det lämpligast att provningarna om- händerhades av styrelsen.

Kommerskollegium tillstyrkte detta förslag. Semko anförde att kontroll av avstörningsskydd föll utom anstaltens nuvarande verksamhet och att anstalten därför icke hade något att erinra emot att ifrågavarande typprov— ning utfördes av telestyrelsen. Samtidigt förklarade sig anstalten beredd att, i den mån det likväl skulle befinnas ändamålsenligt att viss rutinkontroll i störningshänseende skedde hos anstalten såvitt gällde där ur säkerhets- synpunkt provade apparater, påtaga sig en sådan arbetsuppgift. Härvid förutsattes dock att arbetet skulle bedrivas under överinseende av telesty- relsen och att all övrig med bekämpandet av radiostörningar samman- hängande verksamhet skulle omhänderhas av styrelsen.

Från andra håll gjordes emellertid invändningar. Sålunda ifrågasatte vattenfallsstyrelsen lämpligheten av att telestyrelsen, som i ett stort antal fall komme att inta partsställning, skulle utföra typprovningen. Vattenfallsstyrel- sen föreslog i stället antingen statens elektriska inspektion eller Semko. Sta- tens provningsanstalt ifrågasatte om de föreslagna rutinbetonade typproven lämpligen kunde utföras vid telestyrelsens laboratorium, som vore utrustat i första hand för forsknings- och utvecklingsarbete. I stället syntes anstalten i enlighet med sin organisatoriska utformning som centrum för den statliga provningsverksamheten vara väl lämpad att utföra dylikt rutinarbete. Anstal- ten saknade visserligen utrustning för störningsmätning, men hade planer att anskaffa sådan. Svenska elverksföreningen framhöll att det vore angelä- get att samordna den provningsverksamhet som Semko bedrev med en typ- provning som tog sikte på radiostörningsskydd.

Utredningen har vid sitt övervägande av frågan om organisation av prov- ningsverksamheten ansett det viktigt att finna en lösning, som för de berör- da intressenterna blir så enkel och föga kostnadskrävande som möjligt. En stor del av den elektriska materiel, varom här är fråga, är redan underkas- tad provningstvång ur säkerhetssynpunkt. Icke minst ekonomiska skäl talar för att Semko beträffande denna materiel samtidigt med säkerhetsprov- ningen utför även provning med avseende å radiostörningsskyddet. Ett sådant arrangemang medför såväl tidsvinst som arbetsbesparing. Samtidigt undviker man uppkomsten av den föga tillfredsställande situation, som kan bli följden om samma materiel provas av två institutioner, nämligen att

den ena institutionen godkänner ett visst radiostörningsskydd medan den andra från andra utgångspunkter underkänner detsamma.

Enligt vad utredningen inhämtat är Semko berett att åtaga sig ifråga- va1ande provningsv erksamhet beträffande sådan elektrisk materiel, främst apparater, 'maskiner och liknande, som anstalten har att prova ur säker- hetssynpunkt. ?

Vad åter gäller elektriskaanordningar som icke skall provas av Semko, synes televerket böra anförtros provningarna av dessa. Det torde till avse- värd del komma att röra sig om'sådana mera omfattande elektriska anord- ningar, beträffande :vilka erforderliga prov och undersökningar kanske måste utföras på platsen. Televerket ombesörjer såsom tidigare berörts re- dan nu'vavstörning i ej ringa utsträckning och verket äger därför. tillgång till både personal och utrustning som kan utnyttjas för de uppgifter varom här är fråga. En möjlighet vore visserligen att överlämna provningen av vissa anordningar åt statens provningsanstalt. Till skillnad från televerket torde emellertid statens provningsanstalt för närvarande inte vara rustad vare sig materiellt eller-personellt för arbeten av det speciella slag, som det här gäller. Att inkoppla denna institution på verksamheten synes därför såväl op1 aktiskt som oekonomiskt och skulle endast innebära en onödig splittring av arbetet.. »

Som tidigare nämnts finns det anledning antaga att provningstvång för radiostörande anordningar i första hand kommer att föreskrivas för elek-, triska föremål avitypen apparater och dylikt. Däremot lärer 'det bli mera sällsynt med obligatorisk provning ur radiostörningssynpunkt av fasta an- läggningar och liknande vidly-ftigareanordningar. Televerkets befattning med materielkontrollen, såvitt avser själva provningsförfarandet,:- torde därför 'bli mindre omfattande än Semkos motsvarande provningsverke samhet. .

Det bör lämpligen ankomma på kommerskollegium att besluta _om hur provningsverksamheten skall fördelas mellan televerket.och Semko.

Då förordnande om materielkontroll beträffande en viss typ av elektrisk anordning meddelas, måste tillika anges de fordringar i tekniskt avseende som anordningen skall uppfylla för att bli godkänd. Gäller förordnandet exempelvis en diatermiapparat, kan t. ex. föreskrivas att apparatens elektro- magnetiska strålning på visst avstånd från densamma icke får överskrida ett visst värde. Uppgift av detta slag är givetvis av vikt för tillverkare och importörer av ifrågavarande materiel. För att- sedan undersöka huruvida de apparater som inlämnas till provningsanstalten. uppfyller föreskrivna fordringar kräves ett i vissa fall ganska komplicerat mätningsförfarande. Olika uppfattningar kan råda om hur mätningen eller undersökningen skall utföras. En enhetlig arbetsmetod kräver därför särskilda provningsföre- skrifter. Utredningen har avsett att dessa skall utfärdas av kommerskolle-

gium efter förslag av telestyrelsen och efter hörande av radiostörnings- nämnden.

För den elektriska materielkontrollen uttager Semko av uppdragsgivarna (fabrikanter och importörer) avgifter avsedda att täcka anstaltens omkost- nader. För typprovning debiteras sålunda en grundavgift. Leder provningen till godkännande utgår härutöver så länge godkännandet är i kraft s. k. av- gift för godkänd materiel. Grundavgiften varierar högst väsentligt för olika slag av materiel. Avgiften för godkänd materiel är beroende av den för- sålda kvantiteten och uttages i allmänhet i form av en omsättningsavgift för installationsmateriel och liknande samt genom försäljning av särskilda godkänningsmärken (»S—märken» ) .

Utredningen föreslår att även vid den nu föreslagna materielprovningen skall av sökanden erläggas vissa avgifter. I den mån ifrågavarande prov skall utföras av Semko synes det lämpligt att avgifterna samordnas med de provningsavgifter för vilka nyss redogjorts. Frågan hur avgifterna för de provningar som utföres av televerket bör vara konstruerade torde bli be- roende av vilka elektriska anordningar provningarna gäller. Närmare be— stämmelser om de grunder efter vilka provningsavgifter skall uttagas och om avgifternas belopp torde få fastställas av kommerskollegium efter sam- råd med radiostörningsnämnden.

Särskilda avstörningsåtgärder. Som tidigare framhållits erfordras i sär— skilda fall andra avstörningsåtgärder än de som innefattas i materielkon- trollen. Bedömningen av hur långt man härvid rimligen bör gå måste bli beroende på betydelsen av den radiotrafik, som utsättes för störning. Men därjämte måste hänsyn tagas till syftet med den anordning, som ger upphov till störningen och till de olägenheter, som ett störningsbegränsande ingri- pande kan medföra för berörda intressen. Liksom då det gäller materiel- kontrollen blir det i hög grad ett ekonomiskt spörsmål, eftersom en prin- cipiell förutsättning för ingripanden av detta slag, är att den, mot vilken åtgärderna riktas, beredes ersättning för kostnad och skada som åtgärderna orsakar honom.

De avvägningsproblem som sålunda uppkommer kan ofta vara vanskliga. Även om den som beröres av ingreppet får ekonomisk gottgörelse, kan ett avstörningsbeslut ge anledning till missnöje. Olika meningar kan råda om huruvida viss åtgärd över huvud taget är berättigad. Det är därför angeläget att besluten i avstörningsärenden kommmer till stånd under betryggande former. I allmänhet torde rättssäkerheten anses bäst bli tillgodosedd genom domstolsprövning. Ärenden av den art varom här är fråga synes dock lämp- ligen böra handhas av administrativ myndighet i likhet med vad som är fallet t. ex. beträffande hälsovårdsärenden. En hälsovårdsnämnd äger med- dela förbud och föreskrifter av ganska ingripande slag. Den som är miss- nöjd med hälsovårdsnämndens beslut hänvisas att klaga hos länsstyrelsen,

och mot länsstyrelsens beslut kan talan föras hos Kungl. Maj :t i regerings- rätten. Ett ändamålsenligt handhavande av den särskilda avstörningsverk- samhet, varom nu är fråga, har synts utredningen kunna säkerställas, om förfarandet ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregåen- de föreslagits beträffande materielkontrollen. Utredningen föreslär sålunda att beslutsmyndighet även här —— enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t _ blir kommerskollegium. Innan beslut meddelas bör radiostörningsnämnden höras. I händelse av missnöje med kommerskollegii beslut står besvärsvägen öppen. Den överprövning som härigenom kan ske bör med hänsyn till ären- denas karaktär äga rum i regeringsrätten. Bestämmelser av denna innebörd torde alltså få införas i 2 5 lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Fridlysning. Genom generella bestämmelser av det slag som innefattas i den föreslagna materielkontrollen och möjligheten till ingripande med sär- skilda avstörningsåtgärder från fall till fall torde förekommande radio- störningar i allmänhet kunna tillfyllest begränsas. Undantagsvis kan emel- lertid såsom tidigare berörts föreligga behov av mera omfattande skydds- anordningar. Det gäller som förut nämnts främst rymdradiotrafiken men kan tänkas bli aktuellt även på andra områden av väsentlig betydelse för det allmänna. Mottagningen av radiosändningar via rymdsatelliter kan stö- ras och till och med helt omöjliggöras även av svaga störningskällor. Den elektromagnetiska strålning som sker" exempelvis från förbränningsmotorers tändningssystem, strömbrytare och transistorradioapparater är sålunda till- räcklig för att mer eller mindre omöjliggöra mottagningen. Skall ifråga- varande radiotrafik kunna beredas erforderligt skydd måste speciella före- skrifter meddelas.

Vårt lands första — och för närvarande enda — mottagningsstation av ifrågavarande slag är belägen på Råö i Onsala socken, Halland, där den upp- förts i anslutning till Chalmers tekniska högskolas radioastronomiska obser- vatorium. Enligt vad utredningen erfarit har utverkats länsstyrelsens be- slut om fridlysning av ett betydande markområde kring stationen med stöd av lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (SFS 358/1940 med ändring 266/1951 och 75/1960). Nämnda lag krä- ver emellertid, som namnet anger, särskilda förutsättningar för att kunna tillämpas. I de fall av radiotrafik som här avses är det ej att räkna med att sådana förutsättningar alltid skall föreligga. Ej heller är bestämmelserna i 1940 års lag utformade med sikte på att bereda skydd av det slag som radio- trafiken erfordrar.

För att rymdradiotrafiken skall kunna fortgå tillfredsställande måste mottagningsstationerna omges av vidsträckta störningsfria områden. De åt— gärder som kräves för att tillskapa dylika mottagningsförhållanden blir av naturliga skäl besvärande och kostsamma på vilket sätt de än skulle ge-

nomföras. Den radiotrafik det gäller att.,skydda måste emellertid anses vara av utomordentlig angelägenhetsgradsåväl för de enskilda stater trafiken närmast berör som för hela det internationella telekommunikationssyste- met. Utredningen har därför övervägt hur ifrågavalande störningsfria zoner lämpligast skall kunna åvägablingas.

Den radikalaste lösningen vore att den som har att svara för ifråga- valande radiotrafik förvärvade äganderätten till erforderliga områden kring mottagningsstationen antingen genom frivilliga överenskommelser med ve— derbörande markägare eller genom expropriation. Inom nämnda områden kun-de stationsinnehvavaren sedan efter eget gottfinnande meddela föreskrif- ter om den bebyggelse, fordonstrafik m.m. som kunde tillåtas förekomma. Mot en sådan lösning kan emellertid främst invändas att det med all sanno- likhet skulle ställa sig synnerligen dyrt att förvärva de stora markområden som behövs för att den avsedda effekten skall nås. Ett ägan-derättsförvärv skulle också ibland innebära en onödigt långtgående åtgärd. Det_kan nän1-, ligen tänkas att det ifrågavarande området _ exempelvis om detta utgöres av skogs- eller jordbruksmark — mycket väl kunde användas för sitt tidi- gare ändamål även i fortsättningen, om man blott kan sörja för att använd— ningen av radiostörande anordningar inom området upphör helt eller del- vis Det kan vidare invändas att innehavaren med åberopande av allenast sin äganderätt till området knappast skulle kunna förhindra allmänheten. att i enlighet med den s.k. allemansrätten beträda området medförande ra- diostörande anordningart. ex. transistorapparater.

Utredningen har funnit övervägande skäl tala för ett fridlysningsförfa- rande. Härigenom kan undvikas onödigt stora ingrepp i äganderätten till. marken. En fridlysning kan göras mer eller mindre'långtgående och alltså anpassas efter vad förhållandena kräver i det särskilda fallet. Sålunda kan exempelvis genom fridlysningsbestämmelser göras inskränkningar i rätten att inom området nyttja radiostörande anordningar men också begränsas allmänhetens rätt att över huvudtaget vistas inom området. Närmare reg- ler angående vad som i olika avseenden skall gällafår meddelas i fridlys- ningsbeslutet.

Fridlysning jämlikt-förenämnda 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. beslutasavvederbörande länsstyrelse. Den fridlysning som erfordras för atttillskapa störningsskyddade, områden kan gälla mycket avsevärda arealer mark och vattenområden. Det kan vidare tänkas att ett sådant område berör mer än ett län. Med hänsyn härtill och till de intresseavvägningar som kanifrågakomma och de ersättningsanspråk fridlysningen kan föranleda har utredningen funnit det lämpligast att be- slut om fridlysning meddelas av Kungl. Maj:t.

Man _torde kunna utgå från att här avsedd fridlysning blir sällan före- kommande.

Ersättningsfrågor. De föreslagna reglerna rörande förordnande om sär— skilda avstörningsåtgärder samt om fridlysning kan medföra olägenheter av skilda slag för dem mot vilka ingreppen riktas. Understundom kan dessa olägenheter vara betydande. Ett förbud mot användning av exempelvis en viss elektrisk motor i ett mindre verkstadsföretag skulle i ett ytterlighets- fall kunna leda till att innehavaren nödgades flytta eller nedlägga sin rö— relse. Men även om ett avstörningsbeslut ej innebär annat än skyldighet tillse att en viss anordning avstöres, kan de åtgärder, som föranledes härav, orsaka såväl kostnader som olägenheter av skilda slag. Innefattar beslutet förbud mot nyttjande av viss anordning kan det också betyda förluster för markägaren och andra rättsinnehavare genom att marken i fortsättningen kanske inte ger lika gott ekonomiskt utbyte som tidigare.

För kostnad samt förlust och annan skada som nu sagts bör i princip utgå ersättning. Ett visst mått av olägenhet synes dock innehavaren av den stö- rande anordningen vara skyldig att tåla utan krav på gottgörelse. Skall sam— hällslivet kunna bli någorlunda friktionsfritt, måste alla finna sig i vissa uppoffringar. Är den olägenhet som en avstörningsåtgärd orsakar allenast ringa, synes det alltså rimligt att vederbörande vidkännes den utan att där- för bli berättigad till ersättning.

Eftersom ersättningsfrågan kan komma att avgöras först efter det av- störningsbeslutet meddelats och de beslutade åtgärderna kanske redan vid— tagits, är det nödvändigt tillse att garantier skapas för att den ersättnings- berättigade också utfår tillerkänt belopp och ej blir lidande genom t.ex. betalningsoförmåga hos den betalningsskyldige. Sådana garantier kunde vinnas genom att ett depositionsförfarande av något slag ordnades. En dylik ordning är emellertid förenad med besvärligheter och torde därför böra und— vikas. Är ett avstörningsbeslut förenat med sådana olägenheter, att ersätt- ning därför utgår, måste förutsättas att den störda radiotrafiken tillmäts betydelse ur samhällelig synpunkt. I betraktande härav synes det försvar- ligt att de ersättningar, som kan ifrågakomma, i vart fall förskotteras av allmänna medel. Av omständigheterna får sedan bero om och i vad mån vad sålunda utgivits skall sökas åter av den som påkallat åtgärden. I princip bör regressrätt alltid föreligga. Det synes av praktiska skäl lämpligt att de ekonomiska frågorna i allmänhet handhas av telestyrelsen. Då fråga är om statlig radiotrafik som bedrives av annan myndighet än telestyrelsen, torde det dock böra åligga den myndighet, under vars förvaltning den störda an— läggningen sålunda står, att svara för erforderliga utbetalningar. Den myn- dighet som handhar utbetalningarna bör det också åligga att i första hand pröva föreliggande ersättningsanspräk, att träffa uppgörelse med sakägarna då så kan ske och att i förekommande fall föra det allmännas talan vid domstol.

Ersättning kan enligt vad här sagts tillkomma ej blott innehavare av stö- rande anordning utan även markägare och innehavare av nyttjanderätt till

4—614561

fast egendom som beröres av ett avstörningsbeslut. I de sistnämnda fallet torde frågan om rätt till ersättning böra bedömas från samma principiella utgångspunkter som då för tillgodoseende av viktiga samhällsintressen andra ingrepp sker i förfoganderätten till mark. Ett av de senaste exemplen på lagstiftning av detta slag är naturvårdslagen den 11 december 1964. Ut— redningens förslag till ersättningsbestämmelser på nu ifrågavarande om— råde har utformats i nära överensstämmelse med motsvarande stadganden i sagda lag.

Bebyggelsereglering. Störningar av radiotrafiken kan orsakas även på an— nan väg än genom elektromagnetisk strålning, såsom genom buller, skak- ningar och dylikt. I allmänhet är dessa störningar, särskilt i sådana fall då de är av mera svårartad natur, av begränsad varaktighet. Om störningarna blir permanenta, torde de falla under immissionsbegreppet. Frågan om skydd för radiotrafiken mot störningar av detta slag får bedömas enligt gällande rättsregler om immissioner. Särskild utredning av immissionspro- blemet pågår genom en inom justitiedep-artementet tillsatt kommitté, de 5. k. immissionssakkunniga. Ellagstiftningsutredningen,_som under sitt ar- bete haft överläggningar med immissionssakkunnigas ordförande, har ej anledning att närmare ingå på detta problem.

Under särskilda omständigheter kan även bebyggelse i närheten av radio- anläggning medföra att radiotrafiken försvåras eller rent av omöjliggöres. Detta gäller närmast överföring påradiolänklinjer, vilka används bl. a. för televisionens programförbindelser. En sådan linje är uppbyggd av ett antal länkstationer. Från varje länkstation i kedjan utsänds radiovågor riktade mot närmast följande länkstation, som uppfångar vågorna och i sin tur sänder dem vidare i riktning mot nästa länkstation o.s.v. Systemet förut- sätter fri sikt mellan varje station och de närmaste stationerna på ömse sidor. Den riktade sändningen kan hindras helt eller delvis om exempelvis en större byggnad uppföras i närheten av en radiolänkstation och i enslinje mellan denna och närmaste station. Med hänsyn till det betydande kapital som investeras i ifrågavarande länksystem är det önskvärt att undvika dy- lika komplikationer. Så synes lämpligast ske genom att problemet uppmärk- sammas redan på det stadium då bebyggelse i närheten av en radioanlägg- ning planeras. Utredningen har funnit lösningen böra sökas efter samma linjer som enligt byggnadslagen gäller i vissa jämförbara fall.

Enligt 81 & byggnadslagen får bl.a. nybyggnad icke ske i nälheten av befästning eller allmän flygplats om användningen av befästningen eller flygplatsen för avsett ändamål försvåras eller eljest avsevärt men tillfogas försvaret eller luftfarten. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag från detta förbud om synnerliga skäl föreligger därtill. Har beslut meddelats att anlägga eller utvidga befästning eller allmän flygplats, äger länsstyrelsen enligt 82 å samma lag förordna att vad nyss sagts skall äga motsvarande tillämpning. Sådant förordnande må även meddelas, där avsevärt men kan

tillfogas försvaret eller luftfarten genom bebyggelse eller inrättande av varu- upplag, materielgård eller ljusanordning i närheten av annan militär an- läggning än befästning eller flygplats.

Enligt 83 5 byggnadslagen kan ägare av mark, som beröres av byggnads— förbud som ovan sagts, erhålla ersättning för därav liden skada. Innebär förbudet att marken kan nyttjas allenast på sätt som står i uppenbart miss— förhållande till dess tidigare värde, kan anläggningsinnehavaren bli skyldig att inlösa marken.

Utredningen föreslår att motsvarande regler skall gälla beträffande be- byggelse till men för radiotrafiken. I överensstämmelse härmed bör i 82 & byggnadslagen införas en bestämmelse av innehåll att länsstyrelsen äger förordna att nybyggnad inom visst avstånd från befintlig eller beslutad an- läggning för radiotrafik, som är av betydelse för det allmänna, icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd, om det finnes anledning befara att bebyggelsen skulle äventyra syftet med anläggningen.

Kostnadsfrågor. Genomförandet av förslagen är _ även frånsett den er— sättningsskyldighet som kan föranledas av särskilda avstörningsåtgärder eller av beslut om fridlysning — förenat med kostnader för såväl de en- skilda som det allmänna. I förstnämnda hänseende blir av betydelse den omfattning, som materielkontrollen får och de krav i fråga om störningsf skydd som blir förbundna därmed. De till utredningen knutna experterna direktören Matts—E Nygren och överingenjören P_er Åkerlind har gjort en undersökning angående den kostnadsökning som en materielkontroll kan väntas medföra för konsumenterna efter ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna. Resultatet redovisas i bilaga A till detta betänkande. Enligt undersökningen beräknas de med avstörning av angivna varuslag förenade direkta kostnaderna till 5 miljoner kronor om året, vartill kom- mer provningskostnader om cirka 400000 kronor årligen. Fördyringen skulle således något understiga 51/2 miljoner kronor om året. Undersök— ningen on1fattar motorfordon, radioapparater och TV-mottagare samt band- spelare, ett stort antal hushållsapparater, vissa kontorsmaskiner samt diatermiapparater och plastsvetsapparater. Till jämförelse anges i nedan- stående tabell dels den totala kostnaden A för under ett år (i regel 1964) försålda apparater och fordon som ovan nämnts, dels totalkostnaden B för

, . Av lagen föranledd kostnad för * lxostnad A kostnad B störningsskydd Grupp milj. kr milj. kr milj. kr % av A % av B Konsumtionsartiklar. . 1 500 210 3,9 0,3 1,9 I—lögfrekvensapparater 3,4 1,8 0,6 18 33 Motorfordon ......... 4 000 750 0,43 0,01 0,06 Summa inkl. motor— fordon 5 500 960 5

den del av dessa, som antages genom lagens tillkomst bli föremål för avstör- ning, dels slutligen motsvarande kostnad för störningsskydd såväl i absolut belopp som i procent av värdet A och värdet B. Uppdelning har skett på grupperna konsumtionsaltiklar (mottagare, bandspelare, hushållsappara— ter), högfrekvensapparater (diatermi och plastsvetsar) samt motorfordon.

Ehuru kostnaderna för störningsskydd totalt sett uppgår till ett högt be- lopp, blir de likväl förhållandevis så pass små, att de inte torde komma att verka besvärande. Med hänsyn till avstörningsåtgärdernas betydelse för radiotrafiken kan kostnaderna inte anses vara av sådan storlek att de hind- rar åtgärdernas genomförande. Den förhållandevis största kostnaden kom- mer på högfrekvensapparater. Dessa är redan i sig dyrbara och tämligen få till antalet. På grund härav och i betraktande av de ändamål, för vilka så- dana apparater nyttjas, torde kostnadsfördyringen beträffande dem kunna godtagas.

För statsverkets del hänför sig kostnaderna i första hand till avstörnings- ärendenas handläggning. Utredningen har ansett sig inte kunna avgöra i vad mån någon personalförstärkning för kommerskollegium kommer att be- hövas. Det får under alla omständigheter antages att kollegii befattning med ifrågavarande ärenden blir väsentligt mindre arbetskrävande än tele- verkets och radiostörningsnämndens. Vad beträffar radiostörningsnämnden blir särskild medelsanvisning nödvändig. Framför allt i början av verksam- heten kan kostnaderna för nämnden bli tämligen stora. Det är knappast möjligt att göra någon säker bedömning av medelsbehovet. Frågan blir bl.a. beroende av vilka arvodes—bestämmelser som kommer att gälla för nämndledamöterna.'Utredningen föreslår att för ändamålet under första verksamhetsåret beräknas ett belopp av 50 000 kronor. Beloppet torde böra anvisas som förslagsanslag och uppföras på kommerskollegii stat.

De uppgifter som avses skola ankomma på telestyrelsen blir —— 0111 man bortser från provningsverksamheten, för vars bestridande uttages särskilda avgifter —i stort sett av samma karaktär som de, vilka redan nu handhas av denna myndighet. Såsom tidigare nämnts står vissa årliga belopp till tele- verkets förfogande att användas för anskaffande och uppsättande av skydd mot radiostörningar. Utredningen förutsätter att den av televerket nu be— drivna avstörningsverksamheten kommer att fortsätta även sedan den före— slagna lagstiftningen trätt i tillämpning. Utöver de medel, som behövs för nämn—da verksamhet, torde telestyrelsen böra äga förfoga över särskilda medel för bestridande av ersättningar till sakägare enligt radiostörnings— lagen i den mån utbetalningar av dylika ersättningar enligt vad som anförts i det föregående ankommer på styrelsen. I brist på annan möjlighet att be— döma storleken av detta medelsbehov synes för ändamålet böra under första budgetåret avses ett belopp av ungefär samma storlek som det vilket står till förfogande för de i den nuvarande avstörningsverksamheten ingående åtgärderna eller i runt tal förslagsvis 250 000 kronor. Häri inräknas då ej

53 kostnaderna för fridlysning enligt 4 5 radiostörningslagen. Med hänsyn till såväl den särskilda karaktär, som ingrepp enligt detta lagrum har, som också storleken av de ersättningar, det här kan bli fråga om, synes det ut— redningen lämpligt att det medelsbehov, som aktualiseras genom fridlys— ningsbeslut, underställes riksdagen från fall till fall.

Detaljmotivering

Förslaget till radiostörningslag

1 5.

Lagen avses skola gälla alla slag av radiotrafik. Till sådan trafik hänföres i anslutning till det internationella radioreglementet (Geneve 1959; kap. I art. 1, punkt 2) varje sändning, mottagning och överföring av meddelanden med hjälp av radiovågor. Begreppet meddelanden ges här en vidsträckt inne— börd. Det innefattar tecken, signaler, skrift, bilder och ljud i varje form. Under radiotrafik faller alltså praktiskt taget alla användningsområden för nyttjande av radiovågor, således icke endast för kommunikationsändamål i vanlig bemärkelse utan även exempelvis sådan utsändning och mottagning av radiovågor som sker medelst radarapparater för mätningsändamål och liknande.

En definition av radiovågor avses skola ingå i en kommande lag om radioanläggninagr (radiolagen), vartill förslag utarbetats av en av chefen för kommunikationsdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigan- de år 1962 tillkallad särskild utredningsman, professorn Svante Bergström (SOU 1965: 46). Med radiovågor förstås i nämnda förslag —— liksom i det förenämnda internationella radioreglementet — elektromagnetiska vågor, vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och som utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. Utredningen har i sitt förslag upptagit samma definition.

Det må amnärkas att, som en följd av denna bestämning av begreppet radiovågor, ledningsbunden överföring, exempelvis s. k. trådradio, icke blir att anse som radiotrafik.

2 E. I denna paragraf ges de grundläggande bestämmelserna om åtgärder mot radiostörande anordningar eller de åtgärder som i den allmänna motive- ringen sammanfattats under beteckningen materielkontroll. Bestämmelser- na avses skola i princip äga tillämpning på alla dylika anordningar med undantag jämlikt 16 5 för radiosändare. Under lagens tillämpningsområde faller alltså inte endast elektriska anordningar i vanlig bemärkelse utan även andra störande anordningar t. ex. sådana i vilka alstras statisk elektri— citet. Dessa är dock relativt sällsynta som störningskällor. En förutsättning är emellertid att den störning, som ifrågakommer, sker genom elektromagnetiska vågor, och att dessa är av viss minimistyrka. Den-

na avses skola bestämmas för ifrågakommande anordningar i samband med att förordnande enligt paragrafen meddelas. Dessutom måste vågorna enligt förslaget ha högre frekvens än 10 kilohertz, vilket i praktiken ungefärligen motsvarar nedre frekvensgränsen för radiotrafik. Vågor med frekvenser under 10 kilohertz omfattas visserligen av begreppet radiovågor och det före— kommer också i vissa länder att de i speciella fall nyttjas för radiotrafik, men detta förhållande saknar i förevarande sammanhang praktisk betydelse. Vid bedömande av om förutsättning för ingripande enligt paragrafen före— ligger är det likgiltigt huruvida den störande elektromagnetiska energin alstras med eller utan avsikt.

Då förordnande enligt förevarande paragraf meddelas beträffande visst slag av anordningar skall tillika anges de fordringar i tekniskt avseende som anordningarna skall uppfylla för att få användas. Dessa fordringar avser i första hand måttet på den avgivna elektromagnetiska energin. När storleken härav skall preciseras måste emellertid tillika anges efter vilken metod mätningen skall ske. Detta förhållande nödvändiggör att förordnan- det innefattar erforderliga mätningsregler eller i vart fall att de särskilda provningsföreskrifter, som enligt 2 & tillämpningskungörelsen skall beslu— tas av kommerskollegium, är utarbetade när förordnande meddelas.

I paragrafens andra stycke anges de allmänna principerna för bedöm— ningen av vilka åtgärder som bör ifrågakomma. Som framhållits i den all- männa motiveringen måste till en början krävas att de kostnader och olä- genheter av olika slag, som åtgärderna för med sig, framstår som rimliga i förhållande till betydelsen av den förbättring som uppnås för radiotrafi- ken. Men vidare bör en förutsättning för förordnande varom här är fråga vara att praktiska _ d. v. s. tekniska och ekonomiska _ möjligheter inte finns att genom åtgärder på den störda sidan _ vid sändare eller mottagare —— få till stånd en tillfredsställande lösning. En avvägning bör sålunda ske med utgångspunkt från att kostnaderna för åsyftat resultat skall bli totalt sett de minsta möjliga.

Beträffande i övrigt de synpunkter som torde böra anläggas vid över- vägande av ingripanden mot radiostörningar må anföras följande.

Mottagning av ljudradiosändningar kan vara möjlig med mycket primi- tiva anordningar. Under gynnsamma förhållanden kan man sålunda t. 0. m. med mycket enkla mottagare åstadkomma en ganska god mottagning. Det är emellertid givet att den tekniska kvalitén på mottagningen är i hög grad beroende av mottagarens utförande och beskaffenhet. Mottagningskvalitén är vidare avhängig av antennutrustningens beskaffenhet. En rätt placerad utomhusantenn ger i regel bättre mottagningsresultat än en i apparaten in- byggd antenn.

Det är uppenbart att nu belörda förhållanden är ägnade att komplicera ett ställningstagande rörande eventuellt ingripande mot förekommande radiostörningar. Vissa minimikrav måste ställas på de mottagningsanlägg-

ningar man avser att skydda. Det vore orimligt att utsträcka skyddet till förmån för alla mottagningsanläggningar oavsett deras tekniska kvalité. Var gränsen för en godtagbar standard hos en radiomottagningsanläggning bör sättas torde bli i viss mån beroende på utvecklingen på området. Med hänsyn till avstörningskostnaderna bör kraven därvid dock icke sättas alltför lågt.

Vad nu sagts om radiomottagares störningskänslighet avser främst appa- rater som användes för rundradiomottagning. Motsvarande problem torde i regel icke föreligga såvitt gäller apparater och anläggningar, som är av- sedda för mottagning av annan radiosändning. Beträffande dessa lärer man i allmänhet kunna förutsätta att den tekniska standarden är god.

Det torde icke vara praktiskt möjligt att meddela några under alla för- hållanden och för alla fall gällande föreskrifter rörande de krav på okäns- lighet för störningar som en radioanläggning bör uppfylla. Frågan synes få övervägas varje gång en viss avstörningsåtgärd aktualiseras vare sig det är fråga om bestämmelser enligt förevarande paragraf eller en i det sär— skilda fallet vidtagen skyddsåtgärd.

Om ett förbud mot användning av anordningar som ej fyller uppställda fordringar skall bli effektivt kan det behöva kombineras med ett förbud även mot att saluföra och försälja anordningarna i fråga. Behov av förhud av sistnämnt slag föreligger dock endast beträffande mindre elektriska an- ordningar som apparater, maskiner och liknande bruksföremål vilka normalt förekommer i den allmänna handeln. Beträffande anordningar som till- verkas på beställning, större anläggningar som bygges på platsen o. d. synes ett försäljningsförbud ej ha någon uppgift att fylla.

Såsom framgår av övergångsbestämmelserna har utredningen avsett att förordnande enligt denna paragraf som regel icke skall utgöra hinder mot användande av anordning som redan tagits i bruk vid tiden för förordnan- dets ikraftträdande. Vidare synes undantag kunna vara motiverat i vissa särskilda fall t. ex. om en i och för sig störande anordning på grund av sin belägenhet icke orsakar någon störning. Möjlighet till dispens har givits i 1 5 tredje stycket tillämpningskungörelsen.

Närmare föreskrifter rörande förfarandet vid meddelande av förordnande enligt denna paragraf samt den provningsverksamhet som ett dylikt för- ordnande föranleder meddelas i tillämpningskungörelsen.

3 5.

I förevarande paragraf regleras möjligheten till ingripanden genom av- störningsåtgärder i särskilda fall, som inte berörs av generell materielkon— troll enligt 2 5, eller som påkallar åtgärder till skydd mot störningar utöver vad som kan beredas enligt sistnämnda paragraf.

Liksom enligt 2 5 måste en förutsättning vara att störningarna orsakas av elektromagnetiska vågor med högre frekvens än 10 kilohertz. I olikhet

mot 2 5 är det emellertid här ej fråga om potentiella störningar utan 0111 faktiskt konstaterade. För att åtgärder enligt nu förevarande paragraf skall kunna vidtagas har vidare uppställts krav på att störningarna skall vara allvarliga. Därmed avses att störningarna beträffande såväl styrka som var- aktighet skall vara så besvärande att rimliga anspråk på god radiomottag- ning icke uppfylls. Anspråken kan ställas olika vid olika slag av radio- trafik. Är fråga om annan radiotrafik än rundradiotrafik får störning anses allvarlig, så snart den hindrar eller kan hindra att översända meddelanden rätt uppfattas av mottagaren.

Genom det föreslagna stadgandet att den störda radiotrafiken skall äga rum enligt gällande bestämmelser uteslutes möjligheten till avstörningsåt- gärder till förmån för t. ex._radiomottagning från illegala sändare.

Ett beslut om avstörningsåtgärd bör i överensstämmelse med de syn- punkter som utvecklats under 2 5 föregås av prövning av även den störda radioanläggningens beskaffenhet. Det bör krävas att denna anläggning icke blott är i och för sig felfri utan att den också håller en standard som med hänsyn till den tekniska utvecklingen får anses normal. Beträffande i övrigt de grunder från vilka frågan om åtgärder enligt förevarande paragraf skall bedömas hänvisas till vad härom anförts i den allmänna motiveringen. Som därav framgår mäste hänsyn i första hand tagas till arten av den radiotrafik som utsättes för störningar. Ju större betydelse ur allmän synpunkt, som trafiken i fråga har, dess viktigare är det att den skyddas och dess mera långtgående åtgärder kan vara motiverade. Emellertid måste härvid beak- tas också angelägenheten av att den störande anordningen kan nyttjas utan inskränkningar; även denna kan ha en i och för sig viktig funktion att fylla. Det måste liksom då fråga är om förordnande enligt 2 g bli en av- vägning mellan olika intressen. Utredningen förutsätter att vid den skälig- hetsprövning som sålunda äger rum hänsyn tages jämväl till de tekniska och ekonomiska möjligheter som kan finnas att komma till rätta med stör- ningarna genom åtgärder på radiosidan, t. ex. genom flyttning av mottaga- re eller sändare. Kan tillfredsställande resultat lättare nås på sådan väg bör något beslut om åtgärd enligt förevarande lagrum icke meddelas.

En avstörningsåtgärd kan vara av rent teknisk art, såsom anbringande av störningsskydd på den störande anordningen. Men den kan också ha annan innebörd, t. ex. innefatta skyldighet för innehavaren att träffa sär- skilda anstalter beträffande anordningens placering. Beslut om förbud att nyttja en störande anordning bör icke tillgripas annat än i trängande fall och det måste därvid tillses att förbudet icke föranleder större olägenhet än nödvändigt. Ett nyttjandeförbud bör därför om möjligt inskränkas till att avse endast vissa tider då skyddsbehovet för den ifrågavarande radiotrafi— ken är särskilt aktuellt.

Det förutsättes att beslut om avstörningsåtgärder enligt förevarande para- graf föregås av en grundlig utredning. Emellertid kan det i vissa situationer

föreligga behov av ett så snabbt ingripande mot en störningskälla att den utredning som erfordras för definitivt ställningstagande icke lämpligen kan avvaktas. Möjlighet bör därför finnas att om särskilda skäl påkallar det meddela interimistiskt beslut. Bestämmelse härom har upptagits, i 5 & tredje stycket förslaget till tillämpningskungörelse.

Såsom nämnts i den allmänna motiveringen avses beslutanderätten enligt förevarande paragraf skola anförtros kommerskollegium efter hörande rav radiostörningsnämnden. Föreskrift av detta innehåll finns i 4 & förslaget till tillämpningskungörelse.

4 5.

I förevarande paragraf bemyndigas Kungl. Maj:t att förordna om frid— lysning av visst område såsom störningsskyddat. Som förutsättning för sådant förordnande skall gälla att åtgärden är erforderlig för att åt radio— trafik som, är av väsentlig betydelse för det allmänna bereda särskilt skydd mot störningar som förorsakas av elektromagnetisk energi. Såsom under den allmänna motiveringen närmare utvecklats avses med ifrågavarande bestämmelse att skapa möjligheter att freda i första hand rymdradiotrafi— ken. Den kan emellertid också komma till användning för att skydda annan känslig radiotrafik av väsentlig betydelse som är aktuell endast på ett fåtal platser i landet, varför generella avstörningsåtgärder enligt 2 5 inte kan ifrågakomma, och som det inte heller är praktiskt möjligt att ge tillräckligt skydd genom särskilda avstörningsåtgärder enligt 3 5.

Genom fridlysningen kan förbjudas användning över huvud taget inom det ifrågavarande området av störande anordningar, som avses i 2 5. För- budet kan alltså vara generellt, men det kan också inskränkas att gälla endast vissa slag av anordningar. Det kan vidare göras totalt eller avse vissa avgränsade tidsperioder eller vissa bestämda tider av dygnet. Erfor- derliga bestämmelser i dessa och övriga hänseenden får meddelas i fridlys- ningsbeslutet. För att möjliggöra en effektiv övervakning kan det härjämte bli nödvändigt att i beslutet förbjuda obehörigas tillträde till det fridlysta området eller i vart fall att reglera allmänhetens rätt att vistas inom området.

Utredningen förutsätter att beslut om fridlysning på lämpligt sätt bringas till allmänhetens kännedom. Med hänsyn till de i 8 5 föreslagna korta preskriptionstiderna för ersättningsanspråk torde där det är praktiskt möj- ligt särskild underrättelse om beslutet böra lämnas varje känd sakägare, som kan lida men av fridlysningen.

5 5. Under &#10 55 regleras de ersättningsfrågor och därmed sammanhängan— de problem som föranledes av de föreslagna särskilda avstörningsåtgärderna. Avstörningsåtgärder som beslutes med stöd av 3 eller 4 5 kan orsaka inne- havare av störande anordning kostnader och diverse olägenheter. Anord—

ningsinnehavaren kan bli tvungen att vidkännas utlägg för anbringande av störningsskydd eller ändringsarbete. Han kan också lida skada genom att som följd av avstörningsbeslutet den störande anordningen icke vidare kan nyttjas i samma utsträckning eller med samma effekt som tidigare. Eventuellt blir han helt hindrad att använda anordningen.

I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås i första stycket av 5 5 en ersättningsregel av innehåll att kostnad och skada, som orsakas ägaren eller innehavare av en störande anordning genom åtgärder enligt 3 eller 4 5, skall fullt gottgöras, med undantag endast för olägenhet av ringa betydelse. Innebörden av begreppet »ringa betydelse» får bedömas från fall till fall. Rent allmänt kan sägas att med det citerade uttrycket avsetts att från ersättning utesluta endast bagatellartad skada.

De i andra och tredje styckena upptagna bestämmelserna om fastighets— ägares rätt till ersättning vid skada genom hinder i användningen av fastig- heten för annat ändamål än sådant som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde ävensom för annat avsevärt men har sin motsvarig- het på andra lagstiftningsområden. Med fastighetsägare likställes inneha- vare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan det skadeståndsgrundande avstörningsbeslutet .meddelades. I likhet med vad som gäller enligt bl. a. 22 å byggnadslagen och 25 g tredje stycket naturvårdslagen skall frågan huruvida fastighetsägare eller likställd rätts- innehavare äger rätt till ersättning bedömas med hänsyn till den fastighets— indelning som gällde då beslutet om avstörningsåtgärderna meddelades.

Det torde kunna antagas att ersättningsanspråk från fastighetsägare och likställda rättsinnehavare blir sällsynta. Andra avstörningsåtgärder än fridlysning _ vilken sistnämnda åtgärd endast är avsedd för undantags— fall _ torde nämligen som regel icke vara av beskaffenhet att inverka på möjligheten att anv ända en fastighet.

6 &.

Ersättning bör enligt stadgande i första stycket av förevarande paragraf i normalfall utgå med ett engångsbelopp. Då det gäller ersättning till fastig- hetsägare och likställda rättsinnehavare kan det emellertid vara ovisst hur länge det förhållande, på vilket ersättningsanspråket grundas, kommer att bestå. För sådant fall föreslås möjlighet skola finnas att i stället för engångs- ersättning erlägga årliga belopp. Härvid bör dock såväl den ersättningsberät- ligade som kronan ha rätt att vid ändrade förhållanden påkalla ompröv— ning av ersättningen. Motsvarande gäller enligt 30 å naturvårdslagen.

I vissa fall skulle en fastighetsägares intressen bli .mindre väl tillgodosedda genom allenast rätt till skadeersättning. Skulle den ifrågavarande avstör- ningsåtgärden exempelvis medföra att fastigheten i fortsättningen icke kan användas för något nyttigt ändamål, blir det fortsatta innehavet uteslu— tande en belastning. Utredningen föreslår därför att som andra stycke i

paragrafen efter exempel från 26 % naturvårdslagen införes ett stadgande av innehåll att, om synnerligt men uppkommer till följd av avstörnings- åtgärd, fastighetsägaren skall vara berättigad att fordra att fastigheten lö- ses. Avstörningsåtgärder med konsekvenser som 1111 sagts torde dock bli ytterst ovanliga.

På samma sätt som den i 5 å andra stycket stadgade ersättningsrätten bör rätten att kräva inlösen bedömas med hänsyn till den fastighetsindel- ning som gällde vid tiden för meddelandet av beslutet om avstörnings- åtgärden.

7 5.

På skäl som angivits i den allmänna motiveringen föreslås att ersättning alltid i första hand skall gäldas av allmänna medel, med rätt dock för kronan att av den som påkallat den ifrågavarande avstörningsåtgärden söka äter vad som sålunda utgivits. Enligt vad förut anförts bör kronan i de avse- enden som det här gäller företrädas av telestyrelsen utom då fråga är om skydd för radioanläggning som förvaltas av annan statlig myndighet än styrelsen. I sådant fall bör uppgiften i stället ankomma på den myndighe— ten. Erforderliga föreskrifter härom torde få meddelas i administrativ väg. Utredningen förutsätter att ersättningsfrågan uppmärksammas redan innan avstörningsbeslut fattas. Det lyckligaste är naturligtvis om härvid kan träf- fas uppgörelse med vederbörande sakägare.

Samma skäl som talar för att kronan svarar för skadeersättning kan åbe- ropas för att kronan skall vara lösenskyldig enligt 6 5 andra stycket. Fastig- het som inlöses torde merendels få nedsatt användbarhet och dess värde kan därför bli lägre än den erlagda löseskillingen. Kronan gör i sådant fall en förlust. Det synes rimligt att denna förlust gottgöres kronan på samma sätt som då kronan nödgats utgiva skadestånd. Exempel på bestämmelse av liknande innehåll finnes i 84 å byggnadslagen.

8 5.

Frågan huruvida rätt till ersättning föreligger bör icke hållas öppen under alltför lång tid. För en jämförelsevis kort preskriptionstid talar det förhållandet att ersättningsfrågan som regel får antagas ha diskuterats mel- lan berörda parter redan innan det skadeståndsgrundande beslutet medde— las. För den ersättningsskyldige kan det vara olägligt att sväva i ovisshet om i vad mån ersättningsanspråk kommer att göras gällande. Å andra sidan bör det sörj as för att den skadelidande icke av tidsnöd hindras att göra de utredningar som kan vara nödvändiga för att styrka ersättningsansprå- ken. En preskriptionstid av två år kan ur dessa synpunkter vara skälig. Nämnda preskriptionstid bör därvid räknas från det beslutet, varå ersätt- ningsanspråk grundas, vann laga kraft. Motsvarande regler bör gälla för anspråk på inlösen.

För kronans regressrätt och rätt till gottgörelse för förlust i samband med inlösen synes preskriptionstiden utan olägenhet kunna bestämmas till ett år. Denna tid bör då räknas från det kronan utgav ifrågavarande ersättning eller inlösen skedde. Inlösen får anses ha fullbordats då löseskillingen, enligt vad därom är särskilt stadgat, nedsatts hos länsstyrelsen eller då kronan utan sådan nedsättning erlagt löseskillingen direkt till den därtill berätti- gade (jfr 48 5 expropriationslagen). _

Bestämmelser om liknande korta preskriptionstider återfinns i ett fler- tal lagar med regler om skadestånd. Ett närliggande exempel ges i 33 å naturvårdslagen.

9 5.

I denna paragraf har upptagits vissa bestämmelser till skydd för inteck- ningshavare då intrång i fastigheten sker till följd av åtgärder enligt den föreslagna lagen. Paragrafen har avfattats efter mönster av 34 & naturvårds- lagen. lnteckningshavares talan mot kronan om ersättning som avses i andra punkten av förevarande paragrafs andra stycke skall enligt 10 5 an- hängiggöras vid expropriationsdomstol.

10 &.

Tvister rörande ensättnings-anspräk, som grundar sig på annat förhål— lande än hinder i utnyttjandet av mark, förutsättes skola i vanlig ordning prövas av allmän domstol. Stämning skall alltså enligt 10 kap. 2 & rätte— gångsbalken ske till domstolen i den ort där den myndighet som har att be— vaka kronans talan i målet har sitt säte. På grund av stadgandet i 7 5 för- slaget till tillämpningskungörelse tor-de denna domstol regelmässigt bli Stockholms rådhusrätt.

Gäller en tvist däremot rätten till ersättning på grund av att viss fastighet som följd av avstörningsbeslut eller fridlysning inte vidare kan användas med samma utbyte som tidigare varit möjligt bör — i överensstämmelse med de principer som tillämpas på andra områden i liknande fall _ talan härom väckas vid expropriationsdomstol, varvid expropriationslagens be- stämmelser skall äga tillämpning. Detta innebär bl.a. att den som vill göra gällande anspråk som nu sagts har att instämma kronan till domstolen i den ort där fastigheten är belägen.

Bestämmelsen i andra stycket första punkten angående rättegångskost- nader har motsvarigheter i andra lagar, t. ex. naturvårdslagen. I enlighet med den. ståndpunkt utredningen intagit beträffande kronans regressrätt i fråga om utgivna ersättningar föreslås kronan skola äga rätt att av den som begärt den avstörningsåtgärd som föranlett rättegången söka äter även de rättegångskostnader kronan ålagts utgiva till motparten. Det torde emel- lertid få förutsättas att kronan icke begagnar sig av denna rätt i den mån rättegången är föranledd uteslutande eller huvudsakligen i kronans eget

intresse t. ex. av önskemålet att erhålla en prejudicerande dom. Kronans egna rättegångskostnader omfattas icke av ifrågavarande regressrätt.

11 5.

I denna paragraf ges den grundläggande bestämmelsen om radiostör- ningsnämnden.

Nämnden avses, såsom anförts under den allmänna motiveringen, skola i första hand vara ett tekniskt-ekonomiskt välkvalificerat rådgivande organ. Genom sin sammansättning med representanter från olika intresseområden torde nämnden komma att medverka till att de intressen för vilka tilltänkta avstörningsåtgärder kan vara till förfång blir i görligaste mån tillgodosedda.

Rörande nämndens verksamhet hänvisas till den föreslagna instruktio- nen, som närmare behandlas i det följande.

12 5.

Utredningen förutsätter att Kungl. Maj:t bemyndigar telestyrelsen att ut- öva den tillsyn som avses i denna paragraf. I enlighet med sålunda givet be— myndigande torde styrelsen komma att förordna olika befattningshavare inom televerket att ombesörja ifrågavarande arbetsuppgifter. Föreskrifter härom har intagits i 6 & tillämpningskungörelsen.

Den tillsyn det här gäller torde i praktiken komma att avse huvudsak— ligen efterlevnaden av meddelade bestämmelser om materielkontroll. Även för de fall då särskilda avstörningsåtgärder föreskrivits synes det emeller- tid lämpligt att verkställigheten kontrolleras av televerkets personal.

Utredningen har övervägt frågan om vederbörande befattningshavare borde för att tillsynsverksamheten skulle underlättas utrustas med befogen- het att vid behov tvångsvis företaga inspektioner i lokal där störningskälla finnes eller misstänkes finnas. Även om ur effektivitetssynpunkt vissa skäl kan tala för en dylik ordning har utredningen likväl ansett sig böra avstå från att föreslå något sådant. Erfarenheterna från telestyrelsens nuvarande avstörningsverksamhet visar att behovet av tvångsåtgärder är ringa. Det radiointresse ifrågavarande verksamhet avser att skydda torde mera sällan vara så angeläget att det kan vara rimligt att ålägga den enskilde att tåla att t. ex. bostäder och liknande utrymmen nndersökes mot hans vilja. Det må erinras om att för husrannsakan gäller enligt 28 kap. rättegångsbalken mycket restriktiva regler. Enligt såväl dansk som norsk lag äger dock ve- derbörande tillsynsmyndighet inspektionsrätt varom nu är fråga.

13 &.

Förseelser som avses med förevarande straffbestämmelser kan gälla bl. a. användning, saluförande och försäljning av sådana radiostörande anord- ningar, beträffande vilka förordnande enligt 2 5 meddelats, eller underlåten- het att ställa sig till efterrättelse sådana föreskrifter om särskilda avstör— ningsåtgärder som meddelats med stöd av 3 och 4 55.

Som exempel på överträdelser av ifrågavarande slag vilka är belagda med straff enligt brottsbalken kan nämnas sabotage och allmänfarlig vårdslöshet (BrB 13: 4 och 6).

14 5.

Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan enligt 13 5 drabbas av bötesstraff. Om emellertid den försumlige visar tredska kan straffsanktionen icke alltid vara tillräcklig för att framtvinga efterlevnad av ifrågavarande förbud eller före— skrift. Det föreslås därför att myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall äga förelägga vederbörande lämpligt vite. Enligt 6 å andra stycket tillämp- ningskungörelsen avses nämnda myndighet bli kommerskollegium.

Som förutsättning för vitesföreläggande skall gälla att det redan före- lupit en underlåtenhet av beskaffenhet att medföra straff. Straff— och vites- sanktionerna kommer sålunda att avse underlåtenhet under skilda tider. En dylik kumulering av straff och vite synes därför icke böra föranleda några betänkligheter. En liknande konstruktion förekommer bl.a. i 10 5 atom- energilagen.

Fråga om utdömande av vite prövas jämlikt 18 & promulgationslagen till rättegångsbalken av allmän domstol efter talan av allmän åklagare. Finner kommerskollegium att förelagt vite bör utdömas, har kollegium alltså att hos vederbörande åklagare begära att talan härom anhängiggöres.

15 5. För lagens tillämpning kräves åtskilliga detaljföreskrifter, vilka torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Förslag till dylika föreskrifter upptages i den föreslagna tillämpningskungörelsen.

16 &.

Enligt 2 5 lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m. m. erfordras för användning eller innehav av radioanläggning tillstånd av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av telestyrelsen, Tillstånd att inneha radiomottagare meddelas i form av radiolicens. I radiolicensen ges inga andra föreskrifter med avseende å radiostörningar som mottagaren kan förorsaka än att i licensvillkoren helt allmänt sägs att radiomottagnings- apparaten icke får användas på sådant sätt, att mottagning på andra platser därigenom störes. Det må för övrigt erinras om att 1960 års radioutredning föreslagit att den särskilda licensen för ljudradio skall avskaffas och att hela rundr-adioverksamheten skall finansieras med en på innehavet av tele— visionsapparat baserad enhetslicens (SOU 1965: 20 :s. 461 ff). Vad åter gäl— ler radiosändare meddelas vid till-ståndsprövningen med stöd av 3 5 lagen föreskrifter bl.a. om åtgärder till förekommande av störningar från an- läggningen. Förfarandet avses bli detsamma enligt det ovan vid behand— lingen av 1 & omnämnda förslaget till radiolag.

Något behov av att låta radiostörningslagen vara tillämplig på radiosän- dare torde med hänsyn till det anförda inte föreligga. Det vore också mindre lämpligt att innehavare av radiosändare underkastades beslut och föreskrif- ter av två myndigheter _ dels kommerskollegium, dels telestyrelsen _ vil- ket bleve fallet om radiostörningslagen skulle gälla även radiosändare. På grund härav har i förevarande paragraf intagits ett undantagsstadgande beträffande radiosändare.

Övergångsbestämmelsen

Såsom anförts har utredningen ansett att förordnande enligt 2 & icke bör medföra förbud om användning av radiostörande anordningar som redan tagits i bruk när förordnandet träder i tillämpning. Ett dylikt förbud skulle nämligen kunna befaras medföra avsevärda olägenheter för de enskilda inne— havarna av därav berörda anordningar. Det skulle för övrigt vara praktiskt taget ogörligt att kontrollera förbudets efterlevnad. Förordnande varom här är fråga torde få sin största praktiska betydelse i vad det riktar sig mot tillverkare samt importörer och andra återförsäljare. Dessa omfattas i sina nämnda egenskaper inte av övergångsbestämmelsen. För att i görligaste mån förebygga de olägenheter som blir förenade med större innehav av otillåten materiel då förordnande enligt 2 & träder i kraft, är det angeläget att sådant förordnande utfärdas i god tid före ikraftträdandet. Dispensmöjlighet bör därjämte finnas. Härtill återkommer utredningen vid behandlingen av 1 5 tillämpningskungörelsen.

Regeln att ett enligt 2 5 meddelat förordnande inte skall ha tillämpning på redan i bruk varande anordningar bör dock inte gälla undantagslöst. Enligt 13 kap. 1 5 1957 års starkströmskungörelse är nämligen innehavare av starkströmsanläggning pliktig att iakttaga de allmänna bestämmelser, vilka kan bli i laga ordning meddelade bl.a. till motverkande av störningar å radiomottagningsapparat. Enligt övergångsbestämmelse till kungörelsen äger visserligen denna skyldighet inte tillämpning på elektrisk anläggning för vilken meddelats koncession före den 1 januari 1958 i vidare mån än sådan skyldighet förelegat för anläggningens innehavare på grund av tidi— gare gällande bestämmelser. I samband med beslut om koncession för starkströmsledning har emellertid ej sällan meddelats bestämmelser av innehåll att koncessionshavaren har att ställa sig till efterrättelse även de framtida föreskrifter som koncessionsmyndigheten kan besluta bl.a. till förekommande av radiostörning. Bestämmelser av motsvarande innehåll förekommer stundom även i kontrakt rörande leverans av elektrisk kraft.

Av det sagda följer att i vissa fall redan nu föreligger skyldighet för inne- havare av radiostörande anordning, att om sådana föreskrifter till skydd mot radiostörning meddelas som avses med förordnande enligt 2 % radio- störningslagen, ställa sig dessa till efterrättelse. I den mån så är förhållan- det synes det icke vara obilligt att förordnande som nyss sagts skall äga tillämpning å anordningen oavsett när denna tagits i bruk.

Förslaget till tillämpningskungörelse - ' ' ' '- '1 5.

Initiativ till förordnande som _avses i 2 Q' radiostörningslagen kan tagas'ej blott av kommerskollegium utan även av annan t.ex. telestyrelsen eller radiostörningsnämnden. Innan förordnande meddelas'skall under alla om- ständigheter nämndens mening inhämtas. Kommerskollegium kan givetvis komplettera utredningen med yttranden från andra myndighetei eller in- tressenter.

F01 ordnande varom här är fråga gäller generellt beträffande ifrågavaran- de Varuslag i den mån ej annat följer av lagens övergångsbestämmelse. Emellertid kan omständigheterna vara sådana att möjlighet bör finnas till undantag. En dylik situation kan föreligga exempelvis om störningskällan är belägen i en trakt där ingen radiotrafik förekommer eller om kostnaden för avstörning av viss anordning på grund av speciella förhållanden blir orimligt stor jämfört med vad normalt gäller beträffande anordningar av ifrågavarande slag. Ett annat exempel på fall, då det kan vara motiverat med dispens, är, att en fabrikant "eller återförsäljare av vissa varor, som om— fattas av meddelat förordnande, ligger inne" med så stort varulager vid tiden för förordnandets ikraftträdande, att dess tillämpning skulle bli för honom oskäligt betungande. Särskilda övergångsanordningar kan då behöva vid- tagas.

Utredningen föreslår därför befogenhet för kommerskollegium att medge undantag fr" an tillämpningen av beslutad materielkontroll, då så föranledes av särskilda skäl.

2 5. I samband med förordnande enligt 2 & radiostörningslagen skall angivas .de tekniska fordringar med avseende å avgiven elektromagnetisk energi som skall vara uppfyllda för att användning av den ifrågavarande anordningen

skall tillåtas. Som förut nämnts måste då förordnande meddelas tillika vara klarlagt med vilka metoder energiavgivningen skall mätas och beräknas. Dessa spörsmål kan vara komplicerade. Det kan också råda skilda meningar om vilken mätningsmetodik som skall användas. Av praktiska skäl bör samma myndighet som meddelar förordnandet _ kommerskollegium _ jämväl utfärda erforderliga mätnings- och andra kontrollföreskrifter. Utarbetandet av ifrågavarande föreskrifter ställer krav på särskild fack— kunskap. Det synes ändamålsenligt att utnyttja telestyrelsens resurser här- utinnan. Utredningen föreslår därför att förslag till provningsföreskrifter skall uppg öras av telestyrelsen. Innan kommerskollegium meddelar beslut i saken skall radiostörningsnämndens yttrande över förslaget inhämtas. Under den allmänna motiveringen har vissa med kontrollVerksamheten sammanhängande frågor närmare behandlats. Såsom där anförts förordar utredningen en uppdelning av den i materielkontrollen ingående provnings-

verksamheten mellan televerket och Semko i huvudsak på sådant sätt'at-t Semko handhar aVstörningskontröll' av" den elektriska materiel, som an- stalten enligt gällande bestämmelser har att prova ur säkerhetssynpunkt. Även med'avseende å den kontroll som på detta sätt ankommer på Semko torde emellertid vara lämpligt med viss medverkan från televerkets sida. Det får sålunda anses fördelaktigt att verkets personella och tekniska re- surser utnyttjas vid utarbetandet av bl.a. mätnings- och provningsmeto— derna. Det kan också tänkas att i speciella fall televerket utför provning ur störningssynpunkt även av sådan materiel som Semko har att prova ur säkerhetssynpunkt. Utredningen har ansett att det. bör överlåtas åt. kom- merskollegium att efter samråd med.—telestyrelsen närmare fördela ifråga- varande arbetsuppgifter mellan telestyrelsen och Semko.

Den som begärt prov eller undersökning varom nu är frågabör erhålla besked om hur provet eller undersökningen utfallit genom intyg av kontroll- organet. Besked i denna form bör alltså ges även för det'fall att den under- sökta anordningen befunnits icke uppfylla föreskrivna fordringar. intyget bör ha sådant innehåll att det kan bli sökanden til-l vägledning vid avhjälpan— det "av 'den undersökta anordningens brister i fråga om störningsskyddet.

Om den undersökta anordningen enligt 2 & tredje stycket radiostörnings- lagen omfattas av förbud mot saluförande och försäljning med mindre den särskilt godkänts härför, ankommer det på kontrollorganet att besluta om dylikt godkännande. Sålunda godkända anordningar synes böra åsättas något särskilt märke i likhet med vad som gäller för elektrisk materiel som efter kontroll godkänts av Semko (»S-märkning»). Hur ifrågavarande märkning skall utföras bör överlåtas åt kommerskollegium att bestämma.

. ., 3 5.

"Såsom anförts i den allmänna motiveringen har utredningen ansett att den prö'Vningsverksamhet som föranleds av förordnande enligt 2 & radio- störningslagen bör finansieras medelst särskilda avgifter som uttages av demilsom'begärt ifrågavarande prov och undersökningar. Avgifterna bör vara avpassade så att verksamheten som sådan blir självförsörjande. Det föreslås att avgifterna skall bestämmas av kommerskollegium. Med hänsyn till att de intressen som i flertalet fall beröres av ifrågavarande avgifter är representerade i radiostörningsnämnden bör kommerskollegium därvid sam- råda med nämnden. '

4 5.

I förevarande paragraf bemyndigas kommerskollegium att besluta om sådan särskild åtgärd mot störning av radiotrafik som avses i 3 & radiostör- ningslagen. Med hänsyntill de kostnader och andra olägenheter som genom ifrågavarande ingrepp kan orsakas innehavaren av den störande anord- ningen bör i regel fordras medverkan av radiostörningsnämnden. Undantag

härifrån synes.dock-kunna göras i sådant fall där kollegium finner uppenf bart att den, mot vilken en begärd åtgärd.riktas,..icke kommer att åsamkas någon olägenhet av betydelse.

Klagan över kommerskollegii beslut enligt förevarande paragraf må föras hos Kungl. Maj:t genom besvär Enligt utredningens förslag till ändring av lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall besvären prövas av regeringsrätten.

* Fråga om Särskild/åtgärd. mot störning av radiotrafik. enligt. 3 (reträtt.-ååå radiostörningslagen torde knappast komma att aktualiseras hos den'beslu— tande myndigheten med mindre någon gör framställning därom. *: .

I förevarande paragraf lämnas vissa föreskrifter rörande ansökningsför- farandet. . . _ — ,

För att underlätta myndigheternas behandling av ärendet bör ansökan innehålla så fullständiga uppgifter som möjligt rörande d_en radiotrafik. som anses behöva skydd, störningskällan och dess innehavare samt skälen för framställningen. Gäller ansökan fridlysning enligt 4 & radiostörningslagen är det av vikt att uppgift även lämnas om innehavare av fastigheter _som beröres av den sökta åtgärden liksom om alla andra rättsinnehavare som kan vållas olägenhet därav.

Praktiska skäl talar för att en förberedande utredning verkställes av. tele- styrelsen. Ansökan synes därför böra inges till denna myndighet. I vissa fall blir det kanske möjligt att under telestyrelsens medverkan åstadkomma en frivillig överenskommelse om avstörning och någon fullföljd av ansökningen blir då icke aktuell. (Jfr 7 5.) Om emellertid sådan överenskommelse icke kan träffas, har telestyrelsen att efter verkställd utredning med eget ytt- rande överlämna ansökningen till den beslutande myndigheten. I samman- hanget erinras att _den avstörningsverksamhet på frivillighetens väg, som televerket sedan en följd av år bedriver med anlitande av statsmedel, förut— sättes skola fortgå) enligt i huvudsak nuvarande riktlinjer vid sida!-lagtin- gripanden enligt radiostörningslagen. Då fråga om störningsskydduppkom— mer, har telestyrelsen alltså i första hand att ta ställning till, vilken väg som i det aktuella fallet skall väljas. Televerkets nämnda verksamhet äremel- lertid i huvudsak inriktad på rundradionsbehov. .

I vissa lägen kan det tänkas att ett omedelbart ingripande mot störnings- källan är behövligt. Att nödgas avvakta kommerskollegii slutliga beslut skulle för sådant fall vara olämpligt. Eftersom ärendet på detta stadium handlägges av telestyrelsen, som för övrigt har goda möjligheter att bedöma sakens brådskande natur, talar övervägande skäl för att styrelsen bemyndi- gas att i här åsyftad situation meddela störningskällans innehavare förbud att nyttja denna i avbidan på kommerskollegii beslut i ärendet.

Klagan över interimistiskt beslut som nu sagts föres genom besvär hos

Kungl. Maj :.ti Besvären-bör prövas aviregc1'ing'srätten'i likhet med vad som föreslagits beträffande besvär över kommerskollegii beslut. 6 5. . . Paragrafen har kommenterats vid behandlingen av 12 och 14 55 radio— störningslagen. '

7 g .

Som framhållits vid behandlingen av 7 & förslaget till radiostörningslag bör'ett avstörningsbeslu'ts ekonomiska konsekvenser beaktaspå'ett så tidigt stadiumatt uppgörelse om ersättning och eventuell markinlösen om möjligt kan träffas redan innan beslutet meddelas. Ansvaret härför åvilar den myn- dighet som i det aktuella fallet representerar kronan enligt vad utredningen tidigare föreslagit. Om uppgörelse inte kommer till stånd utan saken tdrages inföl domstol, bör det, enligt vad likaledes tidigare anförts, ankomma på samma myndighet att föra kronans talan 1 målet.

Stadganden av denna innebörd har upptagits unde1 f01 ei arande paragraf.

Förslaget till instruktion för radiostörningsnämnden

1 g.

. Sås0m anförts under den allmänna motiveringen skall nämnden vara ett huvudsakligen rådgivande organ. Oaktat någon beslutanderätt" icke skall tillkomma nämnden, torde den likväl på grund av sin sammansättning och den vikt, som enligt den föreslagna lagstiftningen tillmätesi densamma, i praktiken komma att utöva ett stort'f— i vissa fall kanske avgörande — in- flytande på besluten. Trots sin karaktär av rådgivare avses nämnden skola inta en fristående ställning under särskild ordförande och med eget sekre— tariat. Det förutsättes att ledamöterna utses bland personer med intresSe att aktivt verka för uppnående av ett tillfredsställande skyddtmot störningar. Det-bör alltså kunna påräknas att nämnden i viss utsträckning själv tar initiativ i detta syfte. I övrigt har nämnden att yttra sig" angående behovet och lämpligheten av ifrågasatta avstörningsåtgärder samt i frågor som äger samband därmed såsom angående bestämmelser om störningsnivåer och kontrollföreskrifter, provningstaxor och skadeersättningar. Nämnden-s med— verkan bör på anmodan kunna ske också i form av övelläggningar och dis— kussioner med den beslutande myndigheten eller genom utredningar i tek— niska och ekonomiska spörsmål av betydelse för handhavandet av avstör- ningsarbetet. '

2 och 3 åå. En effektivt arbetande nämnd bör ha ett förhållandevis ringa—antal leda— möter. Utredningen föreslår att antalet begränsas till fem, vilka skola'utses

av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år i sänder. Av ledamöterna .bör en utses efter förslag av telestyrelsen, en efter förslag av Sveriges'industriför- hund och en efter förslag av Svenska elverksföreningen.

Härigenom torde flertalet berörda intresseområden i stort sett täckas. Allmänhetens intresse att vara representerad i nämnden kan :beaktas vid utseende av återstående två ledamöter.

Emellertid kan det för vissa fall behövas att ytterligare sakkunskap blir företrädd. Detta synes lämpligen kunna ordnas på det sätt att nämnden får möjlighet att med sig adjungera särskilda ledamöter inom en av Kungl. Maj:t utsedd personkrets, representerande sådana myndigheter och sam- manslutningar vilka kan tänkas mera direkt beröras av verksamheten. Ut- redningen har i 3 & tredje stycket angivit sju dylika myndigheter och sam— manslutningar. Det är emellertid tänkbart att behov av ytterligare särskilda ledamöter kan anmäla sig.

För såväl ordinarie som särskilda ledamöter bör finnas ersättare. Av de ordinarie ledamöterna skall en utses att som ordförande leda nämn- dens arbete. Förordnande av ordförande jämte ersättare för denne bör meddelas av Kungl. Maj :.t

4 &.

.För administrativa göromål inom nämnden erfordras en sekreterare. Dennes arbetsuppgifter torde dock icke bli mera omfattande än att dekan utföras som bisyssla. Sekreteraren synes få förordnas av kommerskollegium.

*Det bör även ankomma på kommerskollegium att, då så finnes erforder- ligt, pä framställning av nämnden förordna särskilda experter att biträda denna i dess arbete. Behov av experthjälp. kan .yppa sig. såväl då den .behöv— liga sakkunskapen icke finnes i erforderlig grad företrädd i nämnden som då ett ärende föranleder ett så vidlyftigt utredningsarbete att det icke rim— ligen kan begäras att det skall utföras av ledamöterna. "

5 5 I vissa fall kan det befinnas lämpligt att nämnden sammanträder utanför sin vanliga stationeringsort, som förutsättes bli Stockholm. Beslut härom må fattas av ordföranden.

6 5.

Med hänsyn till det förhållandevis ringa ledamotsantalet synes det för be- slutmässighet böra krävas att samtliga ledamöter'eller deras ersättare är närvarande. .

Det bör få ankomma på ordföranden att avgöra om till sammanträde med nämnden skall kallas även särskild ledamot som angives i 3 5 tredje styc- ket. Detsynes nämligen av praktiska skäl olämpligt att nämnden som så- dan skall behöva fatta beslut härom. Utredningen förutsätter emellertid att

ordföranden i tveksamma fall samråder med andra ledamöter och att kal— lelse härvid hellre sker än underlåtes. '

7 5.

I förevarande paragraf har givits vissa expeditionella föreskrifter. Nämndens huvudsakliga uppgift torde bli att till kommerskollegium avge yttranden i avstörningsärenden. Det protokoll som skall föras vid nämndens sammanträde bör därför kunna bli tämligen kortfattat. Det torde icke be- hövas att i protokollet återge den diskussion som föregår ett beslut. Om emellertid vid beslutets fattande förekommer skiljaktig mening är det av vikt att denna protokollföres så att den kommer till den beslutande inyn- dighetens kännedom; ' 4

8 5.

Resor inom landet torde bli erforderliga dels till sammanträdena, dels t. ex. då det för ett ärendes nöjaktiga utredning kräves att nämnden, leda— mot, sekreterare eller annan befattningshavare genom besök på- platsen skaffar sig kännedom om de lokala förhållandena i ett viSst störningsfall.

9 5.

' "Såsom anförts under den allmänna motiveringen är det knappast möjligt att göra någon säker bedömning av medelsbehovet för radiostörningsnämn- den. Kostnaderna kommer att utgöras av arvoden, reseköstnader'och trakta- menten till ledamöter, sekreterare och experter samt utgifter för skrivhjä'lp, lokalhyra”, telefon och kontorsmateriel. Anslagsbehovet för nämnden torde minska om Verksamheten kan förläggas till kommerskollegii tjänstelokaler.

' Med hänsyn till den ansvarsfulla uppgift som ankommer på nämnden" är det av vikt att till ledamöter utses personer med gedigna teoretiska och praktiska kunskaper rörande de tekniska och ekonomiska problem som sammanhänger med förekommande avstörningsåtgärder.

Arbetet kan väntas bli särskilt betungande under tiden närmast efter det den föreslagna lagen trätt i kraft. Ett totalbelopp av- den storlek utredningen under den allmänna motiveringen föreslagit för bestridande av kostnaderna för nämndens verksamhet det första året, eller 50 000 kronor, torde med hänsyn härtill inte få anses för högt beräknat. .

Förslagen till ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan

Byggnadslagen

Såsom angivits i den allmänna motiveringen föreslår utredningen att till 82 % byggnadslagen fogas ett nytt stycke av innehåll att länsstyrelsen äger förordna att nybyggnad i närheten av befintlig eller beslutad radioanlägg- ning icke får ske utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Förutsättning för

att sådant förordnande skall meddelas är att det föreligger risk för att be- byggelsen hindrar anläggningens användning för avsett ändamål och att den ifrågavarande radiotrafiken är av betydelse för det allmänna. Som framgår av den allmänna motiveringen avses närmast att kunna bereda skydd för radiolänkstationer mot höghusbebyggelse. Radioanläggningar av ifrågavarande slaglnyttjas för närvarande huvudsakligen av televerket och försvaret. Länsstyrelsens förordnande om nybyggnadsförbud kan därför förutsättas bli beroende av framställning från telestyrelsen eller försvars- staben. . ' . ,

Förordnande s.kall kungöras i enlighet'med bestämmelserna i 24 & bygg- nadsstadgan. Område som avses med förordnandet skall enligt samma för- fattningsrum till sina gränser tydligt anges å karta eller annorledes. Enligt 3 5 kungörelsen den 21 november 1947 om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. ni. skall länsstyrelsen vidare underrätta bl. &. vederbörande byggnadsnämnd.

Av 83 5 byggnadslagen följer att markägare, som lider förfång. på grund av byggnadsförbud varom här. är. fråga, berättigas till ersättning enligt samma regler som gäller vid förbudenligt nuvarande stadgande i__82 &.

Jämlikt 121 å byggnadslagen äger vad i 82 å och 83 5 stadgas motsva— rande tillämpning icke endast inom städer och stadsliknande samhällen utan även inom varje annat område med stadsplan, byggnadsplan eller utom— plansbestämmelser. Beträffande annat område äger länsstyrelsen meddela förordnande som avses i 82 å och skall i sådant fall bl.a. 83 & äga motsva- rande tillämpning inom området.

Byggnadsstadgan ' ' *

Enligt 72 g byggnadsstadgan må beslutom byggnadstillstånd i närheten av anläggning, som omfattas av förordnande enligt 82 5 byggnadslagen i dess nuvarande lydelse, överklagas av vederbörande myndighet på vilken det ankommer att svara för anläggningens säkerhet och funktionsduglighet. 'I konsekvens härmed bör vid genomförande av den föreslagna ändringen i sagda 82 & besvärsrätt i fråga om tillstånd till nybyggnad i närheten av ra- dioanläggning tillerkännas telestyrelsen då radioanläggningen' är civil och försvarsstaben då anläggningen är militär. Utredningen föreslår ett tillägg i 72 % byggnadsstadgan av denna innebörd.

Förslaget till ändrad lydelse av 2 5 14: 0) lagen om Kungl. Maj: ts regeringsrätt ' Ändringen föranledes av vad som anförts dels i den allmänna motiveringen under rubriken Särskilda avstörningsåtgärder, dels vid behandlingen av 4 och 5 55 förslaget till tillämpningskungörelse.

BILAGA A

Kostnader förorsakade av radiostörningslagen

Överslugsberäkning av överingenjören Per Åkerlind och direktören DIatts-E Nygren1

De köstnader som uppstår vid tillämpningen av en radiostörningslag enligt före— liggande förslag har undersökts. Eftersom lagen har formen av en ramlag utan tekniska detaljbestämmelser måste beräkningarna bli synnerligen approximativa. Kostnaderna blir givetvis beroende av i vilken utsträckning bestämmelser utfärdas för olika störningskällor och för olika frekvensområden samt vilka störningsnivåer som fastställes, vilket efter lagens tillkomst skall utredas av en särskild nämnd.

överslagsberäkningarna har baserats på antagandet att avstörning skall ske ungefär till de nivåer som motsvarar gällande svenska och internationella. rekom- mendationer och väsentligen för de frekvensområden som f. n. är aktuella för rundradio inklusive television d. v. s. lång-, mellan- och kortvåg samt band I, II och 111 (VHF). Band IV och V (UHF) , som beräknas tas i bruk för television, pro- gram 2 och 3, inom en nära framtid, har ej här beaktats men de direkta extra av- störningskostnaderna torde i allmänhet bli små. De störningskällor som medtagits är motorfordon, ISM (industriella, vetenskapliga och medicinska högfrekvensappa- rater), mottagare för ljudradio och TV, hushållsappar-ater och kontorsmaskiner. Det bör observeras, att även andra grupper av störningskällor kommer att bli aktuella för avstörning. En sådan utgöres av vissa apparater i fastigheternas sta— tionära utrustning, särskilt termostater för oljeeldning, men kostnaderna är där svårgripbara på grund av gruppens heterogenitet

De efterföljande överslagsberäkningarna har uppdelats på direkta avstörnings- kostnader, provningskostnader och kontrollkostnader.

Direkta avstörningskostnader

För de olika diskutera-de m.aterielgrupperna har uppskattats det totala antalet apparater resp. fordon som sålts'inom landet under ett år (i allmänhet.1'964), den andel härav som redan oavsett lagens införande är avstörd, avstörningsko'stnaden per apparat samt slutligen den av lagen föranledda kostnaden per materielgrupp såsom resultat av de tre föregående siffrorna (Bil. 1). Endast den första uppgiften kan anges med någon noggrannhet. Den andra siffran är mycket grovt uppskattad. Den anger hur stor andel av materielgruppen som icke är störande över den nivå som kan komma att fastställas, antingen emedan apparaterna överhuvud taget ej alstrar störningar eller emedan de avstörts redan före lagens tillkomst. Osäker- heten är störst i fråga om hushållsapparater, speciellt tvättmaskiner, och kontors- maskiner.

Den tredje siffran, avstörningskostnaden per apparat, är angiven som konsu- mentens kostnad, i regel tre gånger så hög som fa-brikantens nettokostnad. Även denna påverkas givetvis av den tillåtna störningsnivån men osäkerheten är här

1 Vid undersökningen har medverkat civilingenjören Bengt Bresle.

sannolikt mindre än i den föregående siffran. Denna kostnad torde dock komma att minska när fabrikanten från början konstruerar apparaterna med tanke på gällande avstörningskrav och i vissa fall torde _man då t. 0. 111. kunna erhålla avstör- ning utan kostnad. Speciellt för plastsvetsappa-rater är kostnaden synnerligen osäker.

I gruppen motorfordon har traktorer ej medtagits, då deras avstörning anses kunna anstå t. v. Ej heller gräsklippare eller jordfräsar har ansetts aktuella.

Lysrör har ej medtagits då de enligt svenska erfarenheter ej kan anses bli aktuella för standardavstörning inom den närmaste tiden.

Totalsumman för medtagna m-aterielgrupper är'ca 5 milj. kr. per år. Osäker- heten är dock så stor att den likaväl kan uppgå till halva eller dubbla värdet.

För jämförelses skull meddelas att televerkets avstörningsverksamhet år 1964 kostade ca 1,8 milj. kr. inklusive direkta utgifter för störningsskydd. Härvid behandlades (se Bil. 2) totalt ca 11 500 klagomål varav ca 3 500 berodde på fel- aktigheter i de Störda mottagaranläggningarna. Av återstoden förorsakades ca 200 av störningar från andra mottagare, ca 600 från hushållsapparater, ca 900 från kontors- och butiksmaskiner, ca 150 från ISM, ca 1 100 från diverse utrustning tillhörande bostadsfastigheters fasta utrustning och 200 från industrimaskiner. Det bör påpekas att kostnaden kan variera mycket starkt från störningsfall till stör- ningsfall.

Den uppskattade kostnadsökningen 5 milj. kr. kan synas stor jämfört med nuvarande kostnad för avstörning. Orsaken till den stora skillnaden torde vara att nuvarande avstörning är ofullkomlig. Allmänheten är tålig och underlåter i stor utsträckning att anmäla störningar som visserligen är besvärliga men upp- träder relativt kortvarigt eller har en sådan nivå att de kan tålas. Lagen avser att åstadkomma en avsevärd förbättring, som eljest i samklang med den på alla områden höjda levnadsstandarden och därmed sammanhängande högre krav måste uppnås på annat sätt genom en utökning av nuvarande avstörningsverksamhet. Uppspårande av störningskällor och efterföljande kostnadskrävande avstörning representerar f. 11. en väsentlig del av kostnaderna för avstörningsverksamheten. Den kommer efter lagens tillkomst att så småningom reduceras avsevärt. ' Licensavg'ift'erna uppgår till en totalsumma per år av drygt 200 milj. kr. för TV och drygt 100 milj. kr. för ljudrundradio. '

Fö'rsäljningsvärdet år 1964 av såldå mottagare kan' uppskattas till 260 milj. kr'. för TV och till 200 milj. kr. för ljudradio samt för bandspelare till ca 70 milj. kr. d. v. s. sammanlagt 530 milj. kr. (Bil. 3).

Vid sidan av dessa årskostnader av sammanlagt storleksordningen 800 milj. kr. ter sig en kostnad av storleksordningen' '5 milj. kr. ej 'så avskräckande. Ännu mindre avskräckande ter sig kostnaden vid jämförelse med det totala försäljnings— värdet för ifrågavarande materielgrupper. Det totala årliga försäljningsvärdet av exempelvis hushållsapparater och kontorsmaskiner 'är ca 1 000 milj. kr. och enligt ovan av mottagare ca 500 milj. kr. Härtill kommer övriga väsentliga fördelar med lagstadgad avstörning bl. a. möjligheten att tvinga tredskande ägare till störnings- källor att företa avstörning där så bedömes skäligt och möjligheten att erhålla avstörning av motorfordon, som ej nås av den nuvarande avstörningsverksam- heten.

Provningskostnader

En uppskattning av kostnaderna för personal, instrument inkl. kalibrering och underhåll, lokaler för laboratorier och kontor ger följande totalkostnad per typ- provad apparat eller fordon för olika materielgrupper.

Personal- Instrument- o. . kostnad lokalkostnad Totalt Tid Totalt kr/tim kr/tim kr/tim tim kr Motorfordon ....... 30 10 40 4 160 Mottagare ......... 30 1 5. , . 45 5 225 Småapparater ..... 30 15 45 3,5 1 60 ISM .............. 30 20 . 50. 7 350

Härvid har räknats med att mätning utföres av endast ett exemplar av varje apparattyp. I vissa fall där man har stor spridning kan dock mera omfattande mätningar behöva göras.

I ovanstående har en hög u—tnyttjningsgrad antagits för instrument och lokaler. Man torde få räkna med ca 2 000 typprovningsuppdrag per år för småapparater och mottagare, ett 50-tal motorfordon samt ett tjugotal ISM vilket skulle göra en totalkostnad av ca 0,4 milj. kr.

Omedelbart efter bestämmelsernas ikraftträdande får man räkna med betydligt större antal typprov, kanske 4 gånger så många. Å andra sidan kan i vissa—fall t. ex. beträffande motorfordon eventuellt provningen begränsa-s att omfatta kon- troll av att vissa störningsskydd installerats. Härtill kommer att varianter ofta förekommer varvid många gånger undersökningen kan begränsas till grundtyperna.

Man torde _.åtminstone när internationell standardisering av mätmetoder och gränsvärden skett — i stor utsträckning kunna godta provningsintyg från andra länders officiella institutioner och möjligen även från fabrikanterna. Härigenom torde provens antal och kostnaderna för dessa komma att minskas väsentligt. Det är från denna synpunkt synnerligen önskvärt att CI'SPR: 5 resp. IEC. s mät- metoder och gränsvärden kommer till allmän användning.

Kontrollkostnader Viss stickprovskontroll av' godkända typer törde bli nödvändig för övervakning av bestämmelsernas efterlevnad och likaså för undersökning av om aktuella konsta— terade störningar beror på att gränsvärdena ej uppfyllts. Omfattningen av denna kontroll blir beroende av hur snävt toleranserna hålls och därmed av fordringarna. I de fall typproven överlåts åt tillverkare blir en stickprovskontroll särskilt nöd- vändig. De totala kontrollkostnaderna har ej uppskattats men torde dock bli väsentligt lägre än provningskostna'derna.

BIL. ! TILL BILAGA A

Uppskattad, av lagen föranledd avstömingskostnad per år för i Sverige sålda apparater av olika slag

Redan av- -

.. . ' . Av lagen storda eller Avstörnmgs- . Materielgrupp Tottalt in?] utan behov kostnad per få”)??? " usen a av avstör— st. —-kr tusiiifäal kr ning % ' ' Motorfordon . Personbilar, svenska ............. 90 100 10 _ » , utländska ............ 160 85 10 240 Lastbilar, bussar ................. 8 50 13 52 Motorcyklar ..................... 3 0 3 9 Mopeder ........................ 56 10 2,50 130 ' Summa ' ' 431 Mottagare _ . TV—mottagare ................... 220 90 10 220 Ljudradiomottagare, nätansl ....... 70 90 5 35 » _. portabla ..... 380 80 5 380 Bilradiomottagare ................ 34 100 — — Bandspelare ..................... 95 100 _ —— Summa _635 Hushållsapparaler Tvättmaskiner ................... 120 50 20 1 200 Diskmaskiner .................... 15 90 20 30 Köksmaskiner, större ............. 35 90 10 35 » , mindre ............ 130 90 5 65 Kylskåp och frysboxar ........... 130 90 10 130 Dammsugare .................... 195 90 10 195 Symaskiner ...................... 70 80 20 280 Fläktar ......................... 300 90 10 300 Rakapparater ................... 370 90 5 185 Centrifuger ...................... 35 100 — —— Strykjärn ....................... 200 80 4 160 Hobbyverktyg ................... 120 90 20 240 Diverse ......................... 100 80 5 100 Summa 2 920 Kontorsmaskiner Räknemaskiner m. m ............. 30 50 20 300 Dikteringsmaskiuer ............... 40 100 — — Summa 300 ISM st. Diatermiapparater ............... 200 100 — — Plastsvetsapparnter .............. 120 0 5 000 600

Summa

600

Redan av- ' Av lagen törda eller Avstörnings— .. . Totalt antal 5 , foranledd Materxalgrupp . tusental utantbch'ov kostnad per kostnad av avstor st. kr. tusental kr ning % Sammanställning Motorfordon ............. . . . . . . 431 Mottagare ....................... 635 Hushållsapparater ................ 2 920 Kontorsmaskiner ................. 300 ISM ............................ 600 Totalt ca 5 milj. kr.

BIL. 2 TILL BILAGA A

Statistik över ljudradio-' och televisionsstörningar 19.641

Antal störningsfall

Störningsslag LV och MV FM-UKV TV a. Felaktigheter i egen mollagaranläggning 1. Mottagare. : ............................ 492 100 1 252 2. Antenn ................................ 413 4166 828 3. Antennförstärkare' . . .' ................... 18 " 4 173 b. Almosfäriska störningar (fading o. dyl.) ....... 86 3 319 e. Störningar från annan »mollagardnläggning 11. Ljudradiomottagare.utom superregenerativa , —. mottagare .............................. _ 1 _ 25 2. TV Hmottagaie .............. ......... 28 _ 139 3. Superregenemtiva mottagare .......... _ _ . — d. Störningar från sändare' , _ , . . .. 1. Amatörradio ........................... .29 ._4 51 2. Annan trafik ...... 1. . . ...... -.. .......... 11 30 376 e. Störningar från svagströmsanläggningar ,,. . _ . . 1. Telegrafapparaturu . . . . . . . . . . . . . .. 1.9 _ . 2 10 2. Telefonapparatur ................... '. . . . 3, _ 43 _ 4. , .2 . , 3. Övrigt ............ ' ................... 10. _ _ . 12 ' l. ' f. Störningar från motore'r, kontakter, regulatorer o. dyl. (slarkslröm) Apparater i eller intill bostadslägenheter 1. Fastighetsutrustning (hissar, pumpar, fläk- . . tar, värmesystem, skyltar m.m.) ........... 389. 101 616 ; 2. Hushållsapparater (köksmaskiner, syma- skiner, dammsugare, golvbonare, värmedy- -_ nor, strykjärn, kylskåp etc.) ............ 70 56 476 3. Butiks— och kontorsapparater (kylskåp, frys— . boxar, räknemaskiner, kassaapparater etc.). 78 114 711 4. Hantverksmaskiner (förtandläkare, frisörer, , småverkstäder etc.) ..................... 28 28 135 g. Bygelslörningar (järnvägar, spårvägar m. m.) . . . 20 _ 49 h Felaktiga slarkslrömsanläggningar 1. Ledningar och installation ............... 82 14 39 2. Övriga apparater ....................... 59 3 59 i. Gasurladdningsrör 1. Neonskyltar o. dyl ...................... 9 2 19 2. Lysämnesrör ........................... 90 _ — 3. Diverse ................................ 43 — 34 k. Högspända kraftledningar ................... 28 5 172

Antal störningsfall Störningsslag LV och MV FM-UKV TV ]. Högfrekvensapparater för industriellt, vetenskapa '— ligt och medicinskt bruk. ' ' 1. Industriella (hf—ugnar, plastsvetsar o. dyl.) —— 2 74 - 2, Medicinska (diatermiapparater o., dyl.) . . . . . 2 = -3 36 3. Övriga ................................. 7 2 20 l . m. Diverse, ej radiostörningar (sporadiska, akustiska störningar m. m.) .......................... 967 215 1 981 Sammanställning Antal störningsfall Störningsslag= LV och MV FM-UKV TV * Antal % Antal % Antal % a. Felaktigheter i egen mottagar- anläggning ................... 923 31,0 270 31,4 2 253 29,6 b. Atmosfäriska störningar (fading o. dyl.) ...................... 86 2,9 3 0,3 319 4,2 c. Störningar från annan mottagar- anläggning ................... 28 0,9 1 0,1 164 2,2 d. Störningar från sändare ....... 40 1,4 34 4,0 427 5,6 e. Störningar från svagströmsan- läggningar ................... 32 1,1 5 0,6 24 0,3 f. Störningar från motorer, kontak- ter, regulatorer o. dyl. (stark- ström) ...................... 565 19,0 299 34,9 1 938 25,5 g. Bygelstörningar (järnvägar), spårvägar m. m.) ............. 20 0,7 — —— 49 0,6 h. Felaktiga starkströmsanlägg- ningar ....................... 141 4,7 17 2,0 98 1,3 i. Gasurladdningsrör ............ 142 4,7 2 0,2 53 0,7 k. Högspända kraftledningar ..... 28 0,9 5 0,6 172 2,3 ]. Högfrekvensapparater för in- dustriellt, vetenskapligt och me- dicinskt bruk ................ 9 0,3 7 0,8 130 1,7 m. Diverse, ej radiostörningar (spo- radiskaJ, akustiska störningar m. m.) ...................... 967 32,4 215 25,1 1 981 26,0 Summa summarum 11 447 2 981 100 858 100 7 608 100

BIL. 3 TILL BILAGA A

Uppskattat försäljningsv-ärde aV—Åi Sverige år 1964 sålda mottagare

m. m. 1 ( Antal ' * Medelpris per st. Totalt (; tusental kr milj. kr ,] TV—mottagare ....................... 220 1 200 264 , Ljudradi'omottagare, nätansl.; .- ........ - 70 400' 28 * » , portabla ......... 380 400 152 Bandspelare .......................... 95 700 66,5 Bilradio ............................. 34 600 20,4 Summa ca » .*530:

' BI LATGA 'B"

» ' Radiotrafik och störningartj.

En redogörelse av överingenjören Per Ål erlind

Följande redogörelse omfattar radiotrafikensutveckling och ibruktagandc av olika frekvensband samt åtgärder för att hushålla med radiospektrum och hindra ömsesi- diga störningar mellan radioanläggningarna. Vidare behandlas olika slag av radio- störningar, som härrör från andra källor, deras uppkomst, utbredning och deras in- verkan på olika slag av” radiotrafik. Slutligen bcskrives olika möjligheter att minska störningarnas verkan, metoder för mätning samt hittillsvarande avstörningsverk- samhet och dess brister. " '

Radiotrafkens utveckling och fördelning

Radiotrafiken är en mycket betydelsefull och nödvändig del av telekommunika- tionerna. Den innefattar fast trafik med telegraf— och telefonförbindelser inom landet i mångkanaliga stråk, s. k. radiolänklinjer med många hundra telefonkana- ler och en eller flera kanaler för distribution av televisionsprogram till televisions- sändarna och i enklare förbindelser för speciella ändamål, t. ex. övervakning av kraftledningar, dataöverföring, samt för förbindelser med utlandet, där radio, i synnerhet när det gäller att överbrygga stora avstånd, är väsentligt billigare än trådförbindelser och dessutom är nödvändig för beredskap vid krig, då trådför- bindelserna lätt blir avskurna. För rörlig trafik till lands, till sjöss och i luften är radion den enda möjligheten. Landmobil trafik används i allt större utsträck- ning för dirigering av taxi och lastbilar, arbetsbilar för reparationer och under- håll och för telefonförbindelser med vanliga personbilar, personsökning etc. Far- tygsradion och qutfartsradion är nödvändiga för säkerheten och även i övrigt oum- bärliga hjälpmedel. Rundradio omfattande ljudradio och television utbygges med allt flera program och omfattar allt större del av dygnet. Radion har vidare blivit ett nödvändigt hjälpmedel för navigation till sjöss och i luften. På senaste tiden har möjligheter öppnats för radiokommunikation via telesatelliter och radion har dessutom tagits i anspråk för rymdforskning och radioastronomi. För försvaret är radion oumbärlig för fast och rörlig trafik, för navigation och lokalisering. »Sedan sin begynnelse har radiotrafiken besvärats av brist på utrymme för ett ständigt växande antal stationer för allt flera användningsområden. Allt eftersom nya områden av ra—diospektrum blivit prövade och kunnat tas i praktiskt bruk genom teknisk utveckling av apparatur för högre frekvenser har användarna inom handel, industri och samfärdsel funnit nya behov att fylla dem med. Radion är som nämnts väsentlig för säkerheten till sjöss och i flygtrafiken, förmedlar en avsevärd del av all internationell information, är av avgörande betydelse i krig, ger underhållning och (i bästa fall) bildning åt en stor del av jordens befolkning. Det är tydligt att radiospektrum såsom en förutsättning för all denna viktiga radio-

trafik är att betrakta som en betydande naturtillgång, som man bör bevaka och hushålla med lika omsorgsfullt som andra mera- påtagliga naturtillgångar.» (Ur rap— port från Joint Technica] Advising Committee IRE-RETMA, USA.)

Radiovågor av olika frekvenser har olika användbarhet med hänsyn till utbred— ningsmöjligheter, förmåga till överföring av olika informationsmängd etc. Vågorna på mycket låga frekvenser har låg dämpning över marken och kan därför användas för trafik på långa avstånd. De utbreds längs marken, ej via jonosfären, och visar därför ej väsentliga variationer med årstid och dygnstid. Å andna sidan fordras stora antenner för god an-tennverkningsgrad Och vidare kan man ej använda dessa mycket låga frekvenser för överföring av tal eller musik. Dessa frekvenser används därför för överföring av telegrafi med kommersiella stationer på stora avstånd.

Över ca hundra kilohertz kan tal överföras och man har fortfarande och ett stycke uppåt i frekvensen'relativt låg dämpning d. v. s. god utbredning. Långvågen är därför mycket lämplig för rundradio. Dock har man där liksom högre upp utpräglade udygnsvariationer, beroende på- att reflexioner erhålles från jonosfär- skikten under natten medan en väsentlig dämpning [av rymdvågen sker i deras lägre delar på dagen. Fältstyrkan är på—dagen stabil och m-arkvågen avtar lång- samt. På kvällen och natten erhålles på något tiotal mils avstånd starka variationer och förvrängning av tal och musik genom 5. k. fading," som uppstår, då markvåg och rymdvåg båda är aVSevärda och interfererar med varandra. På väsentligt större avstånd är markvågen obetydlig och god mottagning kan 'då erhållaslpå natten via rymdvågen. » . ' " ' — ' - '

På mellanvåg är dämpningen större och fadingzonen ligger närmare sändaren." I princip är» förhållandena desamma .som på långvåg men räckvidden mindre. '

På kortvåg är dämpningen för markvågen ännu större medan rymdvågen reflek- teras väl och ej heller dämpas väsentligt på dagen. Kortvåg används i stor utsträck— ning för långdistant trafik. Olika frekvenser får för en viss sträck-a väljas för olika jo'n'o'sfärförhållanden, alltså för olika tider på dygnet, på året och i solfläcks- cykeln. * '

Vågor över en 30 megahertz reflekteras ej av jonosfären annat än spöradiskt och används därför ej normalt för långdistant trafik. S. k. frekvensmodulering, som har väsentliga fördelar framför amplitudmodulering genom mindre känslighet för störningar, kan ej användas på låga frekvenser men har på dessa frekvenser stor användning. Televisionen, som kräver ännu större bandbredder, har också funnit användning för dessa frekvenser. Räckvidden är här i stort sett begränsad av horisonten. Sporadiska reflexioner kan, som nämnts, erhålla-s från jonösfären och dessa uppträder oftast på relativt låga frekvenser, under ca femtio megahertz, vilka därför är minst användbara med hänsyn till risken för tillfälliga långdistanta störningar från andra sändare. ' '

. Användbarheten av de högre frekvenserna bestäms i stort sett av apparåttek- nikens utveckling. På mycket höga frekvenser dämpas vågorna av nederbörd och av vattenånga, vilket kan begränsa deras användbarhet. Vågor med frekvenser av flera gigahertz används i s. k. radiolänklinjer för över- föring på långa avstånd varvid sträckan uppdelas i flera hopp genom insättande av 'mellanstationer bestående av mottagare och sändare. Varje höpp är begränsat i längd så att antennerna i dess ändpu—nkter ligger inom synhåll för varandra.

Frekvenser från femtiotals megahertz och uppåt kan användas på längre distan- ser även i s. k. spridningsförbindelser, där man använder sig av möjligheten att erhålla diffusa reflexioner från jonosfären och troposfären. Härvid fordras stora sändareffekter och hög känslighet h—os mottagarna.

I satellitförbindelser kan mycket långdistanta förbindelser erhållas på dessa 6—614561

mycket höga frekvenser av storleksordningeu några gigahertz, varvid liksom i länkförbiudelserna mycket stora bandbredder och därmed ett stort antal sam- tidiga telefonsamtal och flera televisionskanwaler blir möjliga. En förutsättning för dessa förbindelser är förutom rymdteknikens utveckling konstruktionen av mycket känsliga mottagare, högeffektiva antenner 111. m.

Olika frekvensband i radiospektrum har sålunda avsatts för olika trafikslag. Delvis har härvid historiska .skäl varit bestäm-mande, delvis har valet skett med hänsyn till utbredningsegenskaper och modulationsmöjligheter och risker för stör- ningar på olika frekvenser. Rundradion för det egna landet ligger inom lång- och mellanvåg (ljudradio med amplitudmodulering) och omkring 50 (television), 90 (ljudradio med frekvensmodulering), 200 (television) och 600 megahertz (televi— sion). Rundradio, direkt avsedd för utlandet, ligger i huvudsak på kortvåg men även nyssnämnda lång— och mellanvågssändni'ngar är av väsentligt intresse för rundradioöverföring mellan olika länder ehuru möjligheterna f. n. är starkt redu— cerade genom trängseln i dessa band. Fast trafik över långa distanser förekommer på mycket låga frekvenser (telegrafi), på kortvåg och kommer slutligen via tele- satelliter på 4 a 6 gigahertz. Fast trafik på kortare distanser förekommer på den längre kortvågen och i viss utsträckning på 160 och 400 megahertz samt i länkar på några gigahertz. Maritim trafik finns på mellanvåg, kortvåg och 160 megahertz, luftfartsradio på kortvåg (i allt mindre utsträckning) och på 120 megahertz, land- mobil på 40, 80, 160 och 400 megahertz. Radionavigation förekommer på extrem långvåg, mellanvåg, strax över 100 och 1 000 megahertz och även på extremt höga frekvenser (radar).

Två radioförbi-ndelser på relativt nära håll från varandra kan ej samtidigt använda samma frekvens utan att störa varandra. Det minsta avstånd, som erford- ras för att de ej skall störa varandra, upprepningsavståndet för frekvensen, beror dels av frekvensläge i spektrum dels av effekter, lantennhöjder etc. De delar av radiospektrum, som för närvarande är tekniskt användbara, börjar bli starkt utnyttjade. De lägre och för normal trafik verkligt åtråvärda delarna är till träng- sel fyllda. Störst-a frekvensekonomi måste därför iakttas. *

Fördelningen i stort för olika trafikslag sker vid administrativa konferenser inom den internationella teleunionen. Den sen-aste hölls i Geneve 1959 och dess resultat reviderades med hänsyn till de nytillkomna behoven för rymdradio och radioastronomi 1963. Frekvensfördelningstabellen sträcker sig f. n. från 10 kilo- hertz till 40 gigahertz. Fortfarande är dock banden mellan 1 och 10 gigahertz relativt sparsamt använda men en snabb utbyggnad pågår. Frekvenser över ca 10 gigahertz är mycket litet ibruktagna.

För frekvenser, där sändningarna har internationell räckvidd eller där ansprå- ken på störningsfrihet mellan olika länders sändare är särskilt höga, t. ex. i fråga om ljudrundradio och television och säkerhetstjänster eller där internationell rörlig trafik förekommer (luftfart och sjöfart) göres detaljerade internationella frekvensplaner och bi- eller multilaterala regleringar. (Sådana bilateral-a avtal är nödvändiga i gränstrakter även på mycket höga frekvenser trots sändningarnas ringa räckvidd.)

De administrativa konferenserna utarbetar även regler för sändarnas stabilitet, utsändning av övertoner och annan icke önskvärd strålning etc. CCIR, den råd- givande radiokommittén, utarbetar dessutom rekommendationer till förbättring av sändare, mottagare och antenner. Inom Sverige är användningen av radio- spektrum för radiotrafik reglerad genom rad-iolagen, som föreskriver, att tillstånd erfordras från Konungen eller, i fråga om viss radiotrafik från telestyrelsen för inne- hav och användning av radiosändare. Bestämmelser för radiosändarnas och motta- garnas utförande utfärdas av telestyrelsen, ofta mera rigorösa än de internationella

i syfte att spara på frekvensutrymmet. För fast trafik ges tillstånd endast om alldeles speciella skäl föreligger t. ex. för internationell långdistanstrafik med måttlig tra- fikmängd på långvåg och ko1tvåg,d är trådförbindelser skulle ställa sig orimligt dyra, för kortdistanta förbindelser med särskilt höga krav på framkomlighet men med låg trafikmängd, såsom för vissa kraftverksförbindelser, där särskilda kabel— förbindelser skulle bli för dyrbara och luftledningar för. osäkra vid oväder, och för reserv och vissa militära förbindelsenFör att spara på-frekvensutrymmet införs sändningar med enkelt sidband med mycket högakrav på-stabilitet och på app-araturen i övrigt, icke endast för fast .trafik utan— även för", sjöfarts- och luftfartsradio. Dessutom pågår en ständig utveckling mot mer komplicerade system, som möjliggör överföring av en större informationsmängd per tids- och frekvens- enhet. —

Radiostörningarnas art och utbredning .. ,-

Radiomottagning kan som nyss antytts förutom av interferens från främmande., icke önskade sändare störas av radiofrekvent energi av annat ursprung, de 5. k. radiostörningarna.

Varje snabb strömändring, förorsakad t. ex. av från- och tillslag, upp- och urladdningar, kommutering vid likströmsmaskiner, glapp i en kontakt etc. ., ger energi fördelad över ett bredare frekvensspektrum, vars bredd är beroende av snabbheten i strömändringen. T. 0. m. de fria elektronernas värmerörelse i_ett motstånd representerar en störningsenergi, som är fördelad över ett mycket stort frekvensområde. Detsamma gäller elektronströmmar i ett elektronrör.

Störningarna kan uppdelas i naturliga störningar och artificiella —- naturstör- ningar och kulturstörningar. De förra består av atmosfäriska störningar, föror- sakade av åska, av kosmiskt brus med extraterrestert ursprung och av inre brus i den egna mottagaranläggningen, mottagarbrus, orsakat av elektronrörelser i antennen och i mottagarens kretsar och rör. De atmosfäriska störningarna domine- rar inom de lägre frekvensområdena och upp i kortvågsområdet och är synner- ligen starka på mycket låga frekvenser. Om man bortse1 från de rent lokala åsk- vädren som ju ger oerhört starka störningar och helt kan spoliera radiomottag- ningen i omgivningen medan de pågår, men som är sporadiska och i allmänhet kortvariga, har man ändå avsevärda ständigt förekommande atmosfäriska stör- ningar som utgör summan av alla åskväder runt jordklotet. Deras styrka på en viss ort beror av 11th edmngsforhållandena De är därför i genomsnitt avsevärt lägre på natten än på dagen speciellt på långvåg och mellanvåg samt den lägre kortvågen. På sommaren är de något högre än på vintern. Det bör observeras att de varierar starkt med tiden och det sagda gäller störningarnas medelvärde.

Inom den högre kortvågen från 10 a 20 MHz och på lägre ultrakortvåg upp till nära 200 MHz (på dagen även inom mellanvåg) dominerar det kosmiska bruset.

För ordinära goda mottagare anslutna till anpassade halvvågsdipoler börjar mot- tagarbruset göra sig gällande vid ca 100 MHz och blir för mycket höga frekvenser dominerande över de andra slagen av naturliga störningar. (Det bör-observeras att man genom att använda starkt riktade antenner med högre antennvinstcr och brusfattiga mottagare kan reducera mottagarbrusets inverkan avsevärt.)

De artificiella störningarna utgöres dels av mer eller mindre »diskreta» stör- ningar, som återfinnes på enstaka relativt smala frekvensband, från apparater, där man avsiktligt alstrar högfrekvens, såsom från högfrekvensapparater för industriellt, vetenskapligt och industriellt bruk och från anläggningar för högfre- kvent kommunikation per tråd (bärfrekveusanläggningar i telefon- och kraftnäten

inklusive trådradio) och från radiomottagare, dels av »utbredda» störningar, som ligger spridda över stora frekvensområden, från apparater som i och för sig ej behöver högfrekvens för sin funktion, men där sådan alstras som en biprodukt genom att tvära strömändringar sker i deras kretsar, såsom i kommutatormaski- ner, elektriska centrifugalregulatorer, olika slag av brytare, lysrör, strömavtagare för järnvägar, spårvägar och elbussar, kraftledningar med linkorona eller isolator- korona, tändsystem i bilar, motorcyklar och mopeder etc. Dessa utbredda stör- ningar är i regel starkast på låga frekvenser. Vissa störningskällor t. ex. tänd- system i förbränningsmotorer ger dock på grund av resonansfenomenen i de ingå- ende kretsarna m. m. de starkaste störningarna på ultrakortvåg. Andra, såsom cen- trifugalregulatorer, vissa avbrytare och strömavtagare kan ge avsevärda störningar både på låga och höga frekvenser. Kraftledningarnas koron-astörning-ar är starka på låga frekvenser (rundradions lång— och mellanvåg) men snabba urladdnings- fenomen i lindämp—are och annan armatur kan ibland ge avsevärda störningar på ultrakortvåg. De diskreta störningarna, d. v. s. de s-om förorsakas av högfre- kvensapparater o. dyl. kan i princip ligga var som helst i spektrum allt efter val av arbetsfrekvens men är f. 11. mest aktuella på kortvåg och ultrakortvåg (arbets- frekvenser jämte övertoner). De högsta frekvensområdena, över 1 000 MHz, är i allmänhet mindre besvärade av artificiella störningar, beroende dels på att de utbredda störningarna som ovan nämnts avtar med frekvensen dels pä att hög- frekvensapparaternas arbetsfrekvenser i regel förläggs väsentligt lägre.

De naturliga störningarna kan anges som genomsnittliga fältstyrkevärden obe- roende av mottagarnas exakta geografiska position. De artificiella störningar- nas styrka vid en mottagare är däremot svårare att uppskatta, eftersom stör- ningskällorna här ligger mitt ibland mottagningspunkterna och störningarnas styrka därför blir starkt beroende av avstånd från störningskälla till mottagare och dessutom i hög grad bestämmes av det sätt varpå störningen överföres. Från nätanslutna maskiner utbreds störningarna på lång- och mellanvåg huvudsakligen via starkströmsnätet och överförs från detta till mottagarens antennkrcts genom inre koppling i mottagaren eller genom yttre koppling mellan nät och antenn och i enstaka fall genom induktion på andra kretsar i mottagaren. Det är tydligt att mottagarens utförande är väsentligt och att en viss mottagarstandard i fråga om nätstörningsdämpning bör förutsättas. De störningsspänningar en viss maskin ger i anslutningspunkten på starkströmsnätet är i hög grad bestämd av nätimpe- dansen i punkten och denna impedans varierar inom vida gränser från fall till fall. Utbredningen längs nätet påverkas av reflexioner vid belastnings- och grenings— punkter och stående vågor kan erhållas längs nätet, vilket gör att störningsspän- ningen i en punkt något längre bort kan vara högre än i en mera närbelägen punkt. Man kan emellertid anta ett genomsnittsvärde för nätimpedansen- (150 9 för vardera nätbranschens impedans till jord) och att spänningen i genomsnitt är täm- ligen konstant inom ledningsnätet i ett hus och t. o. m. mellan flera hus, om utomhusnätet består av luftledningar. Man kan alltså anse att den genomsnittliga störningsspänningen på nätet vid grannmottagarna är densamma som mätes vid störningskällan med den antagna högfrekvensbelastningen (150 D,). Störnings- spänningen på mot—tagaringången kan då uppskattas för en given nätstörnings- dämpning hos mottagaren. Avståndet mellan störningskälla. och mottagare har alltså här för måttliga avstånd ej så stor inverkan.

I andra fall överföres störningen genom direkt induktion från störningskällan till mottagarens antenn eller till en lågspänningsledning, som sedan i si-n tur för fram störningen till mottagaren. Detta gäller exempelvis störningar från kraftled- ningar och järnvägar.

På högre frekvenser, i stort sett över 30 MHz, går störningarna sällan via led-

ningsnätet utan utbreder sig i regel genom direkt induktion eller strålning. Exem- pel härpå *är störningar från högfrekvensapparater på sådana frekvenser och ultrakortvågsstörningar från diverse maskiner och apparater samt givetvis från tändsystem i motorfordon, som ju icke är ledningsbundna. '

I dessa fall blir störningarnas styrka vid mottagarna starkt beroende av avstån- den mellan störningskällor och mottagare. Eftersom de normalt förekommande avstånden är väsentligt olika för olika slags apparater med hänsyn till deras användning i hushåll, hantverk, industri etc., torde det vara lämpligt att utföra bedömningar av störningarna grupp för grupp. Man kan givetvis lämpligen mäta störningen för olika apparater som utstrålad effekt eller som maximal fältstyrka på visst avstånd, men dessa värden måste sedan sättas i relation till i praktiken aktuella avstånd.

Störningarnas inverkan

Det subjektiva intrycket av en i mottagaren inkommande störning beror av för- hållandet mellan den önskade signalens styrka och styrkan av störningarna inom mottagarkanalen, förhållandet mellan signal och störning, vid mottagaringångeu. Erforderligt förhållande för helt ostörd eller acceptabel mottagare är olika för olika trafikslag och moduleringstyper. För amplitudmodulerad rundradio, AM, brukar man räkna med att- ca 40 dB d. v. s. hundra gånger starkare signal än störning krävs för acceptabel mottagning vid en diskret störning. Vid en utbredd störning är motsvarande värde 30 dB d. v. s. 30 gånger. .

Det för ultrakortljudvågsradion använda FM-systemet (frekvensmodulering) är betydligt mindre känsligt medan televisionen är något känsligare. Kommersiell telefoni är betydligt mindre känslig än rundradio på grund av dess lägre anspråk på kvalitet. ' ; ' "

Det bör observeras att störningsvärdet skall hänföras till mottagarbandbredden vid. de olika trafikslagen och att en utbredd störning är i stort sett proportionell mot roten ur bandbredden, medan en diskret störning är oberoende av bandbred- den, så Snart den faller inom mottagarbandet. Vid television är störningsverkan för en diskret störning däremot beroende av störningensläge inom kanalen.

Störningens tidsschema och varaktighet är givetvis också i hög'grad bestäm- mande för dess inverkan på radiomottagning. Om användningen av en maskin kan förläggas till tider, då ingen radiolyssning' pågår i grannskapet, uppstår inga praktiska obehag, även 0111 störningen i och för sig är stark. En störning, som uppträder'mycket sällan och kortvarigt, har vidare väsentligt mindre verkan än en kontinuerligt pågående eller långvarig störning. '

Exempel på apparater, vilkas arbetstid kan förläggas utanför aktuell lyssnings- tid, är enstaka högfrekvensapparater, som endast kommer till användning under någon timme per dygn och som stör enbart televisionsmottagning, Om använd- ningen då kan förläggas till förmiddagstid, då television ej sändes, är svårig- heterna lösta. Det är dock möjligt, att de återkommer, när televisionsprograunnet utvidgas, eller när det upptäckes, att även någon annan radiotrafik störes, som pågår just under apparatens arbetstid. Exempel på kortvariga, sällan uppträdande störningar är de från vissa termostater, som träder i funktion med några tim- mars mellanrum och har mycket snabba och distinkta till- och frånslag. Stör- ningar orsakade av linkorona på kraftledningar varierar starkt med väderleken och är betydligt starkare vid regn och snö än vid torrt väder. Äve'n störningarna från järnvägarnas strömavtagare varierar starkt med tiden. Hänsyn härtill bör tas vid bedömning av störningarna, men härvid bör beaktas, att även kortvariga av-

brott i säkerhetstrafik kan vara ödesdigra och därför ej acceptabla, och att den psykologiska verkan av en kortvarig stark störning på rundradio (ljudradio och television) är väsentligt större, än vad som svarar mot dess utsträckning i tid, och att den, om den infaller vid en kritisk tidpunkt, kan förstöra ett helt program— avsnitt. I detta sammanhang bör nog också observeras, att anspråken på något så när god rundradiomottagning stigit högst avsevärt samtidigt med den allmänna välstån-dshöjningen. Ända till helt nyligen har stora delar av landet fått nöja sig med en helt otillfredsställande mottagning med fading och interferens, alltså även bortsett från lokala störningar, men på senaste tiden har en kolossalt snabb utveckling skett med dubbla ljudradioprogram och television, och anspråk på ytterligare programutvidgningar framställes. Man kan då knappast vänta sig, att väsentliga avbrott eller störningar, låt vara i och för sig relativt kortvariga, skall accepteras som hittills.

Möjliga åtgärder för minskning av störningsverkan Störningarnas inverkan kan tydligen minskas dels genom höjning av signalstyrkan, d. v. s. ökning av sänvdareffekt eller minskning av avståndet från sändare till mot- tagare, dels genom sänkning av störningarnas absolut-a styrka vid mottagarnas ingång. För starkströmsintressenterna kan väl den första lösningen synas vara den riktiga, och givetvis bör denna användas så långt rimligt är. Utbyggnad av rundradionäten har på senare-tid gjorts i största omfattning. Effektökning kan emellertid av ekonomiska och tekniska skäl ej ske obegränsat och är även begrän- sad genom internationella överenskommelser. En ökning av fältstyrkan 10 ggr skulle f. ö. fordra 100 ggr ökning av effekten. Minskning av räckvidderna å andra sidan fordrar ökat antal stationer för täckning vid rundradio och medför för vissa andra tjänster en minskning i användbarhet, och i många fall erhålles en försäm- rad frekvensekonomi.

_Från radiosidan sett kan väl en fullständig avstörning, d. 'v. 5. en radikal minsk- ning av de artificiella störningarna till sådan nivå, att de ingenstans gör sig märk- bara vid sidan av de naturliga, te sig önskvärd. En sådan skulle emellertid bli alltför dyrbar och i många fall onödig. Radiosidan har också under en följd av år, då inga lagbestämmelser funnits angående radiostörningsbegränsning, fått erfarenhet av svårigheterna.

Det är tydligt, att en kompromisslösning måste tillgripas. Teoretiskt sett bör denna representera ett ekonomiskt optimum, varvid även kostnaderna för stör- ningarnas'uppspårande, svårigheterna att rekrytera personal härför, merkostnad för »skräddarsydd» avstörning jämfört med standardavstörning i fabrik etc. måste beaktas. Praktiskt tillkommer ytterligare svårigheter för de ekonomiska övervägan- dena. Hur skall man uppskatta det ekönomiska värdet av exempelvis en förlorad frekvens, eller av att ett antal rundradiolyssnare ständigt eller under några månaders väntetid får nöja sig med en avstörningar besvärad mottagning? Som nämnt är rundradions och även vissa andra tjänsters frekvenser, effekter och band- bredder reglerade internationellt. Även avstörningen påverkas av bestämmelser, som genomförts i vissa andra länder, eftersom import och export av apparater förekommer i stor utsträckning.

Avvägningen torde få göras så, att liian för vissa trafikslag bestämmer vilka minst-a signalfältstyrkor, som skall skyddas, och därefter med hjälp av erforderliga signal/störuin—gsförhållanden och kännedom om störningarnas uthredningsvägar och störningskällornas normala utplacering bland radiomottagarna (genomsnitt— liga avstånd störningskälla—mottagare) bestämmer tillåtliga störningar för olika

trafikband. Härvid måste givetvis internationella erfarenheter och bestämmelser, och andra länders avstörningsbestämmelser samt vidare erfarenheterna angående de praktiska svårigheterna att med rimliga medel erhålla motsvarande avstörning för de olika apparatslagen' beaktas.

De praktiska åtgärder,-som kan komma i fråga på störningssidan, är följande.

a) Apparater och anläggningar dimensioneras och konstrueras så långt så är rimligt efter sådana principer, att störningarna hållas på" en tillräckligt låg nivå. Störningar förorsakade av linkorona på kraftledningar kan ofta minskas eller helt elimineras genom att tillräckligt grova ledare eller flera parallella ledare i varje fas användes, så att den lågfrekventa fältstyrkan vid linytan blir tillräckligt låg och korona ej uppstår. Merkostnaden blir ofta avsevärd, men i vissa fall erhålles en så avsevärd minskning i koronaförlusten på starkströmssidan, att merkost— naden uppväges. Järnvägsstörningar kan minskas genom användning av kolbyglar, vilket samtidigt kan medföra viss besparing i minskat slitage. Studier beträffande lämpligt utförande av strömavtagare 0. d. bör komma till stånd. Även störningarna från vanliga maskiner och apparater påverkas av dimensionering och konstruk- tion, och fabrikanterna bör uppmärksamma detta. Strömbrytarstörningar— kan minskas genom lämpligt utförande av kontakter och tillhörande kretsar och genom att till- och frånslag göres distinkta och snabba.

b) Inkoppling av störningsskydd i form av kondensatorer och spolar kan hindra störningen att nå utanför apparaten." Denna åtgärd, som är den vanligaste, borde helst utföras -i samband lned apparattillverkn'ingen, emedan man därvid har lät- tast att rätt anpassa störningsskydden till apparaten och' tillgodose säkerhets- kraven samt samtid-igt undersöka möjliga förbättringar i apparatkonstruktionen.

c) Skärmning av apparater, 'of'ta'i "samband med inkoppling av störningsskydd i utgående ledningar, kan bli'aktuell-t,:närded'ande'apparathölje saknas" eller- när vissa högfrekvensförande”krets—ar ligger utanför apparathöljet. Om skärmningen med hänsyn till apparatens användriing kan ingå i själva apparaten,- bör den givet- vis utföras vid fabriken. I vissa" fall; t. ex. ivblan'd'vid diatermiapparater (ich vissa högfrekvensapparater, måste den behandlade personen resp. de bearbeta-de före- målen placeras innanför skärmen, har av metallnät eller plåt, och denna måste då ibland utföras som ett helt skärmat rum och blir då dyrbar. - '

d) Frekvensen hos diskreta störningskällor, t. ex. ISM, kan förläggas till härför anvisade frekvensband enligt"radioreglementet, varvid samtidigt eventuella över- toner, som faller utanför sådana" band, måste u'ndertryckas i erforderlig utsträck— ning. De anvisade ban'den är" pågrund 'av'rådande frekvensbrist så smala, att metoden normalt endast k'a'n'komm'a' till användning 'vi'd appara'ttillverkningen, ej i efterhand. Vissa av hitti'lls'a'nvisade band ärxalltför smala för att vara prak- tiskt användbara och en vis utökning av dessa och möjligen tilldelning av ytter- ligare några band kan komma i fråga'vid nästa administrativa radiokonferens.

Redan ibruktagna ISM, som ej 'kan- hållas-i de anvisade handen. och ej heller utan stora svårigheter kan avstöras eller utbytas kan provisoriskt från fall till fall förläggas till band, som f. n. 'ej'anVändes för- väsentlig radiotrafik på orten. Sålunda kan hand för fast "och mobiltrafik komma »i fråga på'torter,'där mottagning i-dessa band ej förekommer. Även förläggning till för orten 'ej' aktuella televisionskanaler är tänkbar. Det bör dock”ohlserv'eras,'att de5sa avvikelser är nödlösningar, Som kanske måste ändras, då användningen av frekvenserna för deras egentliga ända— mål blir nödvändig, t. ex.—ipågrund av- ändringar i'frekvensp'laner, "utbyggnad av exempelvis mobil trafik, uppkommande långdistansstörningar etc. och att lik—. nande avvikelser för rena radioändainål, för kortdistant trafik, vore mera berät- tigad. '

e) Utbyte av en störande apparat mot en icke störande ifrågakommer särskilt

för dknernnapparater och andra ISÄL varvid den nya apparaten skaH arbeta i anvisade frekvensband och icke ge väsenthga störningar utanför dessa.34

f) Användningen av en störande apparat.kan förläggaS'tHl"Hder då aktueH radiomottagning ej pågår. För en apparat, som stör television, kan sålunda använd— ningen inskränkas till tider, då televisionssändning ej sker, men härvid'bör beak- tas, att radiohandeln har vissa berättigade anspråk på att få demonstrera sina televisionsapparater' under dagtid (under testbildsändning), att televisionspro- grammen utökas mer och mer och att det därför kan bli' svårt att få tillräcklig och lämplig tid utanför televisionstiden samt slutligen att annan radiotrafik, 'som pågår på andra tider än televisionen, också kan vara störd. vg) Slutligen förekommer, att ägaren till en anläggning, som förorsakar .cn » kraftig störning, lämnar ekonomisk ersättning till störda'lyssnarc dels för åtgär— der, som dessa måste vidtaga på radiosidan för att få en acceptabel mottagning, dels soni direkt ersättning för förlust av visst slag av radioniottagning. Sådana ersättningar har lämnats, eller motsvarande åtgärder har vidtagits, speciellztiav; ägare till starkt störande kraftledningar, varvid lyssnare, vilkas rundradiomot- tagning på lång- och mellanvåg blivit förstörd, gratis erhållit nya mottagare, för- sedda med FM-band, eller erhållit nya antenner, utflyttade på större avstånd från" kraftledningen och anslutna till mottagaren med speciella kablar. Kraftföretagen torde under senare tid ha fått påtagliga erfarenheter vid .sina underhandlingar om markköp för kraftledningar av att radiospektrum för rundradiolyssnarna kan ha ett väsentligt värde även i pengar räknat.

På radiosidan kan förutom den tidigare diskuterade effektökningen eller—räck- viddsbegränsningen föuande åtgärderifrågakonnna. - i * a) Störningens totala styrka eller, vid diskreta störningar, risken' för att stör- ningen skall »gå in» i mottagaren är beroende av mottagarbandbredden och denna bör hållas så smal som möjligt. Den kan dock ej minskas under det värde, _som är nödvändigt för god kvalitet hos den önskade signalen. _ _

b) Mottagaren bör göras så okänslig för störningar som är skäligt ur ekono- miska och tekniska synpunkter och bör därför ha hög nätstörningsdämpning (på lång-, mellan- och kortvåg) och låg känslighet för direkt induktion, d. v. 5. vara så utförd, att högfrekvens ej kan inkomma i nämnvärd grad på andra vägar ' än via antennen.

c) Antennen bör placeras så långt från störningskällorna och så fritt från stör- ningsförande ledningar som möjligt, (1. v. s. utomhusantenn bör i regel användas. När det gäller störningar, som överföres genom strålning på relativt stora aVStånd, t. ex. från diatermiapparater på 100-tals meters avstånd, erhålles dock ingen _för- bättring med utomhusantenn jämfört med inomhusantenn. Utomhusantenner blir även dyrbarare än inomhusantenner och de förra kan vara svåra att placera på större hyreshus. I storstäder torde därför utomhusantenner ej som regel. kunna krävas, utan det blir där troligen mera ekonomiskt att minska på antennkravet och i stället använda högre signalnivå (lokalsändare) och sänka störningarna. Vid användning av centralantenner kan gemensam utomhusantenn_erhållas för alla hyresgäster i ett hus och sådan rekommenderas därför för större fastigheter.

d) Antenn med riktverkau kan i vissa fall användas för störningsreduktion, sär- skilt på de högre frekvensbanden, åtminstone när någon enstaka störningskälla dominerar och denna ej ligger åt samma håll, som den avlyssnade sändaren. Också när det gäller ett större antal störningskällor, spridda i olika riktningar, ger riktantennen förbättring, om antennen inställes i riktning mot den önskade stationen — utom för de störningskällor som ligger i den riktningen. .

e) På de lägre frekvensbanden lång-, mellan- och kortvåg bör en god jordledning användas.

f) När rundradiostörningar förekommer enbart på lång- och mellanvåg, kan man lämpligen övergå till lyssning på ultrakortvåg (FM), vilket dock förutsätter, att mottagaren har detta band och givetvis att FM-sändning för orten finnes att tillgå. Denna möjlighet får dock ej tas som intäkt för att de lägre banden lämnas helt oavstörda, ty då minskas möjligheterna till utlandsmottagning och till att använda de lägre frekvensbanden som reserv alltför starkt. På motsvarande sätt kan man vid störning på FM, t. ex. från diatermi, övergå till lyssning på lägre frekvenser, om acceptabel fältstyrka för önskat program där finnes att tillgå, men detta bör betraktas som provisorium, eftersom FM ger bättre kvalitet. I vissa fall och vissa landsdelar kan trådradio konuna i fråga för acceptabel mottagning av de svenska programmen, men även här bör rimlig avstörning ske med sikte på utlandsmottagning.

Metoder för mätning av radiostörningar

Objektiva, rättvisande metoder och instrument för mätning av radiostörningar är en första förutsättning för att kvantitativa lagbestämmelser om radiostörningar skall kunna införas. Sådana metoder och instrument har på senare tid blivit internationellt accepterade för vissa frekvensband och apparatslag. De artificiella störningarna av utbredd art är mycket komplicerade till sin elektriska karaktär och för, mätning fordras speciella voltmetrar med väl definierade data i fråga om upp- och urladdningstider, överbelastningsförmåga m. m. Den internationella störningskommittén, CISPR, har nu utfärdat specifikationer härför för lång-, mel— lan- och kortvåg samt för ultrakortvåg upp till 300 MHz, och arbete pågår beträf- fande högre frekvensområden. Sådana voltmetrar finns nu tillverkade. Dessa kan användas även för mätning av diskret—a störningar, men härför kan även normala voltmetrar av konventionell typ användas, under förutsättning att bandbredden hos störningarna ej är alltför stor. '

På lång-, mellan- och kortvåg är mätning av störningsspänningar på nätet aktuell. CISPR har utfärdat specifikationer härför, varvid en 150 9 nätekvivalent användes, som är avsedd att efterbilda den genomsnittliga impedansen hos stark- strömsnät, ..och asymmetriska störn—ingsspänningar från vardera branschen till jord. mätes.

Även för mätning av fältstyrkor, som erfordras på kortvåg och ultrakortvåg samt för vissa slag av störningar även på lägre frekvenser, har specifikationer utfärdats. De internationellt accepterade metoderna som f. ö. endast gäller vissa apparatsl—ag såsom ISM, mottagare och motorfordon, förutsätter mätning på rela- tivt stora avstånd, tiotals meter, och frihet från reflekterande och absorberande föremål i den närmaste omgivningen (annat än marken), och är därför ej läm- pade för inomhusmätningar i laboratorier av normal storlek. Det är emellertid ett önskemål att mätningar av detta slag, särskilt vid typprov, skall kunna utföras inomhus, och metoder härför är under utarbetande på olika håll. I Sverige har en metod utarbetats och sedan flera år använts för inomhusmätningar, som är baserad på jämförelse. mellan den aktuella störningskällan och en på samma ställe placerad sänd-are med definierad antenn. Metoden är en substitutionsmetod och man mäter ekvivalent, maximalt utstrålad effekt. Voltmeter enl. CISPR användes som indikator. Effektvärdena kan omräknas till fältstyrka på visst avstånd med tillfredsställande noggrannhet för en definierad uppställning.

Hittillsvarande avstörningsverksamhet

Televerket har under en lång följd av år med anlitande av licensmedel bedrivit avstörningsverksamhet i huvudsak för rundradions behov. Denna verksamhet

har bestått-mimmi laboratorieundersökningår.-,och utpnovning av störningsskydd för apparater och. anläggningar och. rådgivning i samband härmed till fabrikanter och importörer—,. dels av underspkning och utprovning av störningsskydd i aktuella störningsfall efter:, inkomna klagomål från störda radielyssnare. .,Den förra delen.: av verksamheten, de mera,- pringipiellaundersökningarna, har givetvis avsett att,-tjäna still ledning-Jäs, ,den»,direkta.,,aystörningsverksamheten ute i- fältet,, men dess främst-a syfte-, har, ,varit förebyggande, d. v. 5. att man genom rådgivning och propaganda skulle kunna förmå tillverkare och importörer att utrusta sina: maskiner ,med, __,standardskydd före, försäljningen eller att i varje fall utforma och tillhandahålla störningsskydd, ,som i mån av behov lätt skulle kunna kopplas in i apparaterna. Då emellertid inga lagbestämmelser funnits att åberopa, har man fått nöja sig med övertalningsförsök, och dessa har icke haft, önskad verkan och ej heller synes det reklamvärde, som avstörning borde ha kunnat innebära, ha varit tillräckligt för att förmå tillverkarna att frivilligt vidta behövliga åtgärder. Det kan konstateras, att vissa t111verkare som haft väsentliga e'xporti'n'tressen och därigenom varit' beroende” av' iitländska bestämmelser, varit "särskilt 'in'tresserade' av standardavstornmg (I f'eiistaka fall har dock avstörning tyvärr skett endast för exporterad apparatur) ! "U ' .

Den andrå deien' av verksamheten; 'utp'ro'vni'ng och anordnande av störnings- skydd efter anmälning av störningar, har bestått "av en efterföljande avstörning. Ett avsevärt arbete har därvid 'fått nedläggas på 'uppspårande av störningskällorna. Sedan lämpliga Skydd utprövåt's, har anvisningar om' skyddens montage lämnats till elektriska installatörer' eller skydden monterats av avstörningspersonalen. Då maskinerna varit utförda utan tanke på en kommande avstörning, saknas ofta utrymme och lämpliga anordningar för skyddetis placering inuti maskinerna, och utvändigt menterade 'sky'dd måste därför ofta' tillgripa'sl Dessa måste därvid vara Skyddade för beröring, åv'erk'an etc., och blir härigenom avsevärt mycket dyr- barare än om de monterats vid tillverkningen. Många'g'ånger är det också, särskilt på ultrakortvåg, 'nödVändi'gt för tillfredsställande -,r'ésultat att skydden monteras omedelbart intill ”den egentliga störningskällan, och vid bristande utrymme kan svårlöstå tekniska problem" "uppstå. Detsamma gäller 'i' de fall, där en komplette- rande skärmning' erfordras. Det är givet," att därjämtetelektriska säkerhetsproblem uppstå vid en sådan avstörning i efterhand, och för S-märkta maskiner skulle egentligen en Omprövning erfordras, då dylika icke'i maskinkonstruktionen för- utsedda ingrepp göres. —

Kostnaderna för avstörningen har hittills betalats a'v televerket av licensmedel, då 'det gällt äldre apparater, medan avstörningen' för apparater, anskaffade efter ett visst datum, åvilat apparatägarna, 'och' en delning av kostnader skett i vissa fall. Den ekonomiska uppgörelsen har man i första hand sökt åstadkomma på fri- villig grund med åberopande av tillämpad praxis för kostnadsfördelning. I sista hand har elverkens bestämmelser om att störande apparater ej får anslutas till elverkens nät åberopats. I regel har överenskommelser kunnat åstadkommas, utan hjälp av dessa bestämmelser, d. v. 5. utan att hot om avstängning av s'trömleverans behövt tillgripas. I många fall ha dock långdragna och dyrbara diskussioner fått föras.

Elverksbestämmelserna har otvivelaktigt varit till stor nytta, kanske främst genom sin psykologiska'verkan på allmänheten; Det k'än dock ifrågasättas om el- verken verkligen skulle kunna gå så långt som till att stoppa strömleveransen till en abonnent, som har en störande maskin och vägrar avstöra den eller ta den ur drift. '>' »

I många fall skulle f. ö. avstängning av en störande maskin icke vara önskvärd ens ur den störda lyssnarens synpunkt, emedan den skulle drabba honom själv

hårdare än maskinens ägare. 0111 exempelvis en hiss eller tvättmaskin c. d. i ett hyreshus avstänges, på grund av att husägaren vägrar bekosta avstörning, torde hyresgästerna i första hand bli lidande. (Möjligen skulle de genom privatprocess, hänvändelse till hyresnämnd e. (1. kunna få rättelse.) Även i andra fall skulle av- stängning av en maskin anses vara en alltför drastisk åtgärd, t. ex. i fråga om en störande di-atermiapparat, som användes för behandling av sjuka, en störande plastsvets, som är nödvändig för en fabrik, och på vars funktion sysselsättning för många människor beror. I enstaka fall har diskussionerna om avstörning av exem- pelvis en diatermiapparat dragits ut i flera år trots att elverken biträtt vid över- talningsförsöken och under tiden har radiolyssnarna i grannskapet fått tåla stör- ningarna.

Elvcrkens bestämmelser kan vidare ej tillämpas på sådan apparatur, som ej är nätansluten, t. ex. tändsystem ii bilmotorer, som kan ge avsevärda störningar, sär- skilt inom de högre frekvensbanden och störande batteridrivna radiomottagare och ej heller på sådan apparatur, som tillhör strömleverantörerna själva, t. ex. störande kraftledningar, eller stora företag med egna distributionsnät, t. ex. stor- industrier och järnvägs- och spärvägsföretag. En mycket allvarlig brist i den nuvarande avstörningsverksamheten är att den ej ger någon tillfredsställande förebyggande verkan, utan nya apparater, som ej är tillräckligt avstörda, kommer ständigt ut i marknaden. Störningsskydd på apparater som en gång avstörts kan efteråt av en eller annan anledning sättas ur funktion. Avstörning i efterhand måste tillgripas med de ovan påvisade nackdelarna i ekonomiskt och tekniskt av- seende och med hänsyn till den elektriska säkerheten, och med avsevärt arbete med störningskällornas uppspårande. Även om avstörning i fabrik införas, måste givetvis då och då kompletterande avstörning ske i efterhand, där standardav- störningen icke är tillräcklig, men detta kommer då att gälla ett relativt litet antal fall. _ Tillämpningen av elverksbestämmelserna kan sålunda i längden ej anses till- fyllest för avs-törningsverksamheten, emedan de ej är juridiskt oantastliga, emedan de är alltför drakoniska och därför ej kan tillämpas (böter är bättre än ström- avstängning) och emedan de ej innefattar. alla aktuella störningskällor. Någon förbättring härutinnan är ej möjlig annat än genom införande av lagbestämmelser.

_

.

! ',, h 1 . 'n' '.

_ . . _. u ' l' , » x . !r— .

ESSELTE A!. STHLM !. 014561

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966

1. La Cooperation internordlque.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredntngamaa nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Utsökningarätt IV. [7]

Hyreslagstlftnlngssakkunnlga. 1. Hyreslagstittning. [14.2] Undersökning angående hyressplittringen. [15] Utkommer senare.

Arbetapmmemorior l författningsfrågan. [17

Decentrallsering av naturalisationsärenden m. m. [20]

Utrikesdepartomentet Internationellt tredaforskningslnstltut 1 Sverige. [5]

Försvarsdepartementet

Tygt'örvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18 ]

Socialdepartementet

Filial-akut! Bstatsbidragsglvnlng till hälao- och sjuk- v en. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [91

Flnansdepartementet 19657 Ars långtidsutrednlng 1. Svensk ekonomi 1966— O[1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. %?173. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga [8] 4. Handelns arbetskratts— och investerings- behov fram till 1970. Bilaga 8. [10] 5. Utvecklings- tendenser inom undervisn ng, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordnlng m. m.1[ G] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21]

Eckleslastlkdepartementet Yrkesutbildningen. [8] J ordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12]

Handelsdepartementet Lagstiftning mot radiostörningar. [22]