J ustitiedepartementet

RIKETS VAPEN OCH FLAGGA

BETÄNKANDE AVGIVET AV INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET TILLKALLAD UTREDNINGSMAN

KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER

STOCKHOLM 1966

• Sida 2
•  Original

.F *. "_" £ ' * ml. 14-

i | hm- ' ull-fu

• Sida 3
•  Original

Sammanfattning

Betänkandet innehåller förslag till nya lagar om rikets vapen och flagga. Härtill ansluter sig förslag till kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning och förslag till kungörelse angående färgerna i rikets flagga. Vidare framlägges det resultat, vartill utredningsmannen kommit vid en undersökning av begreppet rikets höghetstecken. Därjämte framlägges förslag till sådan förteckning över svenska statsemblem samt officiella märken och stämplar, som förutsättes i Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten, och förslag till lag om ändring i lagen den 2 december 1960 om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, vilken ändring är avsedd att möjliggöra Sve- riges tillträdande till den i Lissabon den 31 oktober 1958 reviderade texten till nyssberörda konvention.

I lagen om rikets vapen har vapenbeskrivningen blivit föremål för ett fler- tal ändringar och tillägg. Den nuvarande vapenbeskrivningen har funnits otillfredsställande avfattad. Den i stora riksvapnets hj ärtsköld förekomman— de örnen är icke den vanliga i vapen förekommande s. k. heraldiska örnen d. v. s. en stiliserad fågel med benen utsträckta snett nedåt-utåt och vingarna utbredda med spetsarna uppåt samt huvudet vänt åt (heraldisk) höger, utan här är fråga om en s. k. napoleonsk örn, som framställes mera natura- listiskt med sänkta vingar, huvudet åt (heraldisk) vänster och med ett blixt— knippe i sina klor. Det är att märka, att enligt den första propositionen till vapenlag (1907: 17) skulle örnen vara försedd med »en åska av guld». Den- na bestämmelse uteslöts dock ur 1908 års proposition i ämnet med följande motivering: »Örnens åska i hjärtvapnet har ej ansetts behöva särskilt om- nämnas, då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den napo- leonska örnen och uttrycket befunnnits föga begripligt för andra än heral- diskt skolade personer.» Beskrivningen av hjärtsköldens ponte-corvo-vapen har därför i förslaget kompletterats till tydliggörande av att här är fråga om en napoleonsk örn. I övrigt har utredningsmannen kompletterat vapen- beskrivningen med utgående från den lagtexten i Svensk författningssam— ling (S.F.S. 1908 nr 65) åtföljande vapenefterbildningen, varjämte åtskilliga termer av heraldisk natur ändrats till bättre överensstämmelse med heral- diskt språkbruk.

I vapenlagen ha vidare upptagits bestämmelser om riksvapnens använd- ning såväl i vad avser den statliga sektorn som i vad avser enskilda. Det har föreslagits, förutom att stora och lilla riksvapnet skall få användas av Konungen och medlemmar av konungahuset, att stora riksvapnet i övrigt

• Sida 98
•  Original

skall få användas endast av statsdepartementen, riksdagen, högsta domsto- len, regeringsrätten och Sveriges beskickningar samt, på sätt Konungen i kommandoväg bestämmer, inom krigsmakten. Lilla riksvapnet skall få an— vändas av andra statliga myndigheter och institutioner. Därvid må myndig— heten eller institutionen till vapnet foga ett dess verksamhet symboliserande emblem. Enligt förslaget skall Konungen äga meddela närmare föreskrifter rörande omfattningen av den avsedda användningen av riksvapnen inom den statliga sektorn. Enskildas offentliga användning av riksvapnen har gjorts beroende av särskilt tillstånd. Blott det undantaget från tillståndstvånget har gjorts, att för tillfällig dekorativ utsmyckning vid högtids— eller festtillfällen inom konungahuset eller nationen få vapnen fritt begagnas.

Då fall kunna tänkas förekomma, där vid lagens ikraftträdande finnas vapen som ingå som dekorativ utsmyckning av byggnad, har i övergångsbe- stämmelsen stadgats, att sådant vapen må bestå även om dess användning strider mot de föreslagna reglerna, om vapnet icke utan olägenhet kan av- lägsnas.

Vad angår lagstiftningen om rikets flagga har den tretungade flaggan föreskrivits skola i viss utsträckning komma till användning inom den stat— liga sektorn även utanför krigsmaktens område. Utredningsmannen, som an- sett att full klarhet icke vunnits i frågan huruvida den tretungade flaggan är att betrakta som uteslutande en örlogsflagga, har funnit goda skäl tala för en sålunda vidgad användning av denna flaggtyp. I enlighet härmed har föreslagits, att den tretungade flaggan skall föras av statsdepartemen- ten, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskick— ningar.

I betraktande av de skiftande förhållandena inom de olika försvarsgre— narna har det ansetts lämpligt att utbyta de gällande bestämmelserna om den tretungade flaggans användande inom krigsmakten — vilka även i och för sig numera äro föråldrade _ mot en allmän bestämmelse, att inom krigsmakten den tretungade flaggan skall föras såsom örlogsflagga på sätt Konungen i kommandoväg bestämmer.

Jämte det att bestämmelser, i huvudsaklig överensstämmelse med dem i gällande lag, också meddelats om den tretungade flaggans förande av Konungen och medlem av konungahuset, har stadgats att i övrigt skall flaggas med tvärskuren flagga.

Det har funnits påkallat, att för tydlighets vinnande i flagglagen infoga en bestämmelse varav framgår, att med flagga avses jämväl fana och stan- dar.

Då det ansetts, att den nu gällande ordningen för bestämmande av flag- gans färger genom likare, förvarade hos vissa myndigheter, icke motsvarar nutida krav på en objektiv bestämning av de föreskrivna färgnyanserna ljust mellanblå och guldgul, har föreslagits, att 1908 års kungörelse angående likare å mönsterfärger för rikets flagga skall upphöra att gälla. I stället har,

• Sida 99
•  Original

efter av Statens provningsanstalt verkställa undersökningar omfattande så— väl likare som annat befintligt flaggmaterial, dessa färgnyanser funnits kunna uttryckas i vissa siffervärden och dessa värden upptagits i ett förslag till ny kungörelse angående färgerna i rikets flagga. Tillika har i kungörel- sen föreskrivits, att tillverkare och försäljare av flaggor skola äga att in- sända prov på flaggduksmaterial till provningsanstalten för kontroll att de i det insända materialet förekommande nyanserna äro i enlighet med de föreskrivna värdena. Tillverkare och försäljare skola också äga att hos provningsanstalten utbekomma prov å färger hållande dessa värden.

I ett förslag till kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan of- ficiell flaggning har den officiella flaggningen i vårt land blivit föremål för reglering. Huvudbestämmelsen är att å svenska staten här i riket tillhöriga eller av svenska staten disponerade byggnader, inrymmande statliga myn- digheter och institutioner, så ock vid svenska beskickningar och lönade kon- sulat skall på allmänna flaggdagar sådan svensk flagga vara hissad, som av myndigheten eller institutionen må begagnas. De allmänna flaggdagarna föreslås skola vara Nyårsdagen, den 28 januari (Kronprinsens namnsdag), Påskdagen, den 30 april (Kronprinsens födelsedag), den 1 maj, Pingstda- gen, den 6 juni (Konungens namnsdag samt Svenska flaggans dag), den 11 november (Konungens födelsedag), Juldagen samt dag för val i hela riket till riksdagens andra kammare. Såsom framgår av denna uppräkning ha av de för närvarande i almanackan såsom allmänna flaggdagar angivna dagar- na uteslutits midsommardagen, den 6 november och den 10 december (No- beldagen). Nytillkommen är dag, då val i hela riket till riksdagens andra kammare förrättas. Däremot har utredningsmannen icke ansett sig kunna förorda, att, såsom blivit hemställt, dag för kommunala val eller de övriga nordiska ländernas nationaldagar eller FN-dagen upptagas såsom allmänna flaggdagar.

Vidare ha givits bestämmelser, enligt vilka en hela landet omfattande offi— ciell flaggning skall, där sådan finnes påkallad, kunna äga rum även på andra än de nyss anförda, återkommande dagarna. Om sådan flaggning skall beslutas av Konungen eller myndighet Konungen förordnat. Officiell flaggning inom viss ort skall också kunna ifrågakomma där en sådan flagg- ning finnes påkallad. Bestämmanderätten skall härvid tillkomma i Stock— holm Konungen eller myndighet Konungen förordnat och eljest vederböran— de länschef. Slutligen har, i enlighet med nuvarande praxis, vederbörande verkschef tillagts befogenhet att beordra flaggning å ämbetsverkets byggnad på dag som för ämbetsverket är av särskild betydelse.

Önskemålet att riksdagen skall ansluta sig till vad sålunda föreslagits har fått uttryck i en särskild 5, vari uttalas, att riksdagen lärer jämväl flag- ga å sina byggnader i enlighet med det förut sagda.

I anledning av framställda önskemål ha också i kungörelsen upptagits bestämmelser om tiderna för flaggans hissande och nedhalande.

• Sida 100
•  Original

Den i anslutning till Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten uppgjorda förteckningen upptar som statsemblem allenast stora och lilla riksvapnet samt den tretungade och den tvärskurna flaggan. De i förteckningen upptagna beskrivningarna av vapen och flagga ha för- setts med fransk parallelltext. Av officiella märken och stämplar ha allenast vissa varumärken för smör, ägg och fläsk ansetts böra upptagas.

Pariskonventionen reviderades i Lissabon 1958. Härvid intogs i konven- tionen en föreskrift, att bestämmelserna i konventionen om unionsländer- nas vapen, flaggor och andra emblem skola ha tillämpning å internationella, mellanfolkliga organisationers vapen, flaggor och andra emblem, förkort— ningar eller benämningar. För att möjliggöra en anslutning från Sveriges sida till den nya konventionstexten har i 1960 års lag om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar såsom 1 a 5 intagits bestämmelse, att vad i 1 & samma lag är stadgat skall i fråga om de internationella, mellan— folkliga organisationer, varom Konungen det förordnat, äga motsvarande tillämpning i avseende å organisationens vapen, flagga och annat dess em- blem så ock benämning på organisationen eller förkortning för denna be- nämning. Det förutsättes, att i en samtidig kungörelse upptagas de beteck- ningar, som funnits böra åtnjuta skydd, och att i samband med denna kungörelse, vari böra intagas Förenta Nationernas och internationella atom— energiorganets beteckningar, lagarna av 1947 och 1961 om skydd för För- enta Nationernas emblem och namn resp. internationella atomenergiorga— nets emblem upphävas.

Ett särskilt avsnitt av betänkandet har ägnats begreppet rikets höghets- tecken, vars utredande riksdagen begärt i anslutning till viss ändring i den då gällande strafflagens 9 kap. 5 5. Utredningsmannen har därvid uttalat, att andra svenska höghetstecken än rikets vapen och flagga icke finnas. I detta avsnitt har också berörts frågan om straffrättsligt skydd för FN-flaggan.

• Sida 101
•  Original

Litteraturförteckning

Nils Beckman—Carl Holmberg _Bengt Hult—Ivar Strahl: Brottsbalken jämte förklaringar. Del II (Stock-

Arvid Berghman:

Rudolf Cederström: Ernst Holmberg: Stephen P. Ladas:

Torsten Lenk:

Torsten Lenk:

Uno Lindgren:

Alvar Nelson:

Nils Ludvig Rasmusson:

Mats Rehnberg:

C.G. U. Scheffer:

C. G. U. Scheffer:

C.G. U. Scheffer: Heribert Seitz:

Heribert Seitz:

Heribert Seitz:

holm 1965) Dynastien Bernadottes vapen och det gamla riksvapnet. (Skrifter utgivna av riksheraldiker- ämbetet I, Stockholm 1944) De svenska riksregalierna och kungliga värdig- hetstecknen. (Stockholm 1942) Gamla freds- och handelstraktater och Medel- havsexpeditioner. (Vår Flotta 1914) The International Protection of Industrial Prop- erty. (Cambridge 1930) Rikssymbolerna. (Historiska bilder. Studier kring vårt lands minnen i livrustkammaren och andra samlingar, Del I, Stockholm 1948) Flaggan, landets symbol. (Historiska bilder, Del II, Stockholm 1949) Heraldik i svenska författningar. (Skrifter ut- givna av Fahlbeckska stiftelsen XXXVII, Lund 1951) Rätt och ära. Studier i svensk straffrätt. (Alm- qvist & Wicksell, Uppsala 1950) Rikets vapen. En översikt. (Uppsats i katalog till utställningen Rikets vapen och flagga, Stockholm 1960) Den 6 juni _ ett halvsekelminne. (Ord och Bild 1943) Det heraldiska skyddet och Stockholms vapen- bild. (Berättelse över museinämndens verksam- het 1957, Bih. nr 43 år 1958) Trekronorsvapnet och våra medeltida städers vapen och sigill. (Svenska Stadsförbundets Tid- skrift nr 9, 1964) Heraldisk spegel. (Stockholm 1964) Blixtknippet. Ett bidrag till studiet av äldre svensk arméemblematik. (Svenska vapenhisto- riska sällskapets skrifter, Nya serien IV, Stock- holm 1955) De tre kronorna. Det svenska riksvapnet i sitt europeiska sammanhang. (P. A. Norstedt & Sö- ner, Stockholm 1961) Svenska Flaggan. (Uppsats i 1963 års almanac- ka)

• Sida 102
•  Original

Svante Svärdström:

Edvard Thermaenius:

Till frågan om hjärtskölden på 1870-talets svenska mynt. (Särtryck ur Nordisk numisma- tisk årsskrift 1963, Lund 1964) Sveriges flagga. (Uppsats i katalog till utställ ningen Rikets vapen och flagga, Stockholm 1960) Rikets vapen och flagga. (i Studier tillägnade Fredrik Lagerroth, Skrifter utgivna av Fahl- beckska stiftelsen XXXVI, Lund 1950)

• Sida 103
•  Original

Bilaga 1

Färgbestämning av svenska flaggor och flagglikarel

Historik. (1, 2) I tredje paragrafen av nu gällande lag om rikets flagga (av år 1906) stadgas att »färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset guld- gul». För att ge en konkret bild av dessa färgangivelser stadgas i samma paragraf även att »likare å mönsterfärger skall tillhandahållas å de ställen, Konungen be- stämmer». Dessa likare (gula och blåa) är utförda i bomull och ylle. De blev fär- digställda år 1908. I kunglig kungörelse av samma år anges var och hur likarna skall förvaras samt hur fårgningen skall utföras.

Önskar man avgöra om en flagga har riktiga eller felaktiga färger skall man en- ligt författningen uppenbarligen göra en visuell jämförelse mellan den aktuella flaggan och någon lämplig likare. Flaggans färger är då godtagbara om man vid jämförelsen finner att avvikelserna mellan flaggans och likarnas färger ej är allt- för stora.

Det här skisserade förfarandet har den fördelen att det kan genomföras utan användande av komplicerade mättekniska utrustningar. Nackdelarna är dock be- tydande. Eftersom likarna endast avser att åskådliggöra de riktiga färgerna och alltså ej de största acceptabla avvikelserna från de riktiga färgerna, blir de sub- jektiva bedömningarna i många fall starkt beroende av de bedömande individer- na och de yttre omständigheterna vid bedömningstillfället. Vidare förefinnes risk för att likarnas färger ändras med tiden, något som ofta kan vara svårt att avgöra. Visserligen har man i författningen angivit förfarandet vid 1908 års färgning. Här- igenom borde nya likare, identiska med de ursprungliga, kunna tillverkas vid be— hov. Det har dock tyvärr visat sig, att de angivna uppgifterna är alltför knapphän— diga för att en nytillverkning skall kunna göras i dag med ett entydigt resultat.

Färgmätning. (3) Även om en färglikare eller ett färgprov är av stor betydelse för åskådliggörandet av en färg, är den, vilket framgår av det ovan anförda, inte lika väl lämpad för objektiv bestämning av en färg. För detta ändamål finns det emel— lertid numera en av CIE (Commission Internationale de l'Eclairage) rekommen- derad metod (6). Denna baseras på objektiva mätningar av vissa fysikaliska egen— skaper hos det färgade materialet. Utgående från dessa mätningar kan man beräk- na tre stycken tal, trikromatiska mätetal, vilka kan användas för att karakterisera den aktuella färgen. Det är exempelvis detta CIE—system som numera används för definition av färgerna i färgatlasen enligt DIN.

Utan att närmare gå in på de olika metoder som finns för att bestämma de trikro- matiska mätetalen skall här kortfattat redogöras för CIE-systemets princip.

Som bekant kan ett stort antal färger framställas genom att blanda olika propor- tioner av vissa grund- eller primärfärger. Som exempel kan man nämna tidningar- nas trefärgstryck. Även färgtelevision grundar sig på blandning av tre färger (rött, grönt och blått).

Även CIE-systemet är baserat på additiv blandning av tre stycken primärfärger. Det är dock ej fråga om blandning av färg i betydelsen färgämnen eller pigment (som tex vid blandning av målarfärger) utan i stället blandning av tre sk färg- stimuli, dvs ljusstrålning med specificerad spektral sammansättning.

! Vid utredningen fogade tabeller och diagram ha här uteslutits.

• Sida 104
•  Original

CIE-systemets primärfärger (stimuli) är så utformade, att man genom additiv blandning av olika proportioner av dessa skall kunna erhålla likhet med vilken annan färg (stimuli) som helst, vilket ej är möjligt med tex ett pigmentbland- ningssystem. Man kan därför som »mått» på en färg ange de mängder av CIE:s primärstimuli som skall blandas för att ge likhet med denna färg. Det är dessa mängder som benämnes de trikromatiska mätetalen.

Som försök att beskriva hur dessa mätetal kan erhållas, lämnas följande redogö- relse:

Det mänskliga ögat reagerar för elektromagnetisk strålning inom ett visst våg- längdsområde (380—780 nm). Härvid uppfattar ögat den kortvågiga strålningen som blå och den långvågiga som röd. ögat är känsligast för strålning av vågläng- den 550 nm, vilken uppfattas som grön strålning. För strålning av kortare våg- längd än 380 nm (ultraviolett) och längre än 780 nm (infraröd) är ögat helt okänsligt.

Eftersom ögat således reagerar olika för ljusstrålning av olika våglängd kan man använda våglängdsberoendet hos strålningen från ett föremål för att bestämma det- ! tas färg. »

En färgbestämning tillgår därför så, att strålningens våglängdsberoendc (spek- tralfunktion) mäts. Genom ett speciellt beräkningsförfarande erhåller man ur den- na spektralfunktion de tre trikromatiska mätetalen, vilka i det följande betecknas med X, Y och Z. Härvid anger X i stort sett hur mycket rött, Y hur mycket grönt och Z hur mycket blått färgen innehåller. Man har emellertid gjort ytterligare en förenkling. Man anger inte de absoluta färgmängderna X, Y och Z för att karak- terisera denna färgblandning, utan man nöjer sig med de relativa andelarna i blandningen vilka är definierade genom sambandet

X .. x = —— for den röda andelen X + Y + Z

Y 1 _— » » gröna »

y: X+Y+Z

Z

z=————-— » » blåa » X+Y+Z

( i x, y och 2 är här nu delar av en helhet och x + y + 2 = 1 som man lätt kan över- i tyga sig om. Det räcker därför att ange endast 2 andelar, vanligtvis x och y, efter- i som den tredje, 2, är given genom sambandet z = 1 _- x —— y. En mycket viktiga- * re konsekvens av detta är emellertid att det är möjligt att placera alla färger i ett i 2-dimensionellt koordinatsystem. Det vid denna normeringsprocess borttappade ] absolutvärdet brukar tillgodoses genom angivelsen av talvärdet Y som vid reflekte- rande prover även anger den s k luminansen (4), dvs den mängd ljus ögat uppfat- tar att provet återkastar i förhållande till en ideellt återkastande vit yta (ofta ma- terialiserad genom magnesiumoxid). , Som bekant uppfattas färger olika vid olika belysningar. För att åstadkomma : standardiserade förhållanden har CIE rekommenderat vissa standardljuskällor. ( Samtliga här redovisade resultat hänför sig till den s k standardljuskällan C, vil- ! ken motsvarar dagsljusbelysning. | ; Uppläggning och resultat av provningsanstaltens undersökning. För närvarande definieras, som ovan nämnts, flaggans färger av uttrycken »ljust mellanblå» resp. »guldgul» samt av ett antal gula och blå likare i ylle och bomull. Den här redovi-

• Sida 105
•  Original

sade undersökningen avser främst att vara ett underlag för en mer preciserad de— finition än den lagtexten utgör av de färger som enligt författningen skall gälla för svenska flaggan. Det har för detta ändamål synts naturligt att göra en inmät- ning i CIE-systemet av de i landet befintliga likarna. För att få en uppfattning om spridningen i färg hos flaggor som allmänt används numera har ävenledes ett urval dylika blivit inmätta. Vid valet av dessa flaggor har hänsyn tagits till de material som huvudsakligen används i dag.

Även ett ljusbeständighetsprov har utförts på vissa flaggor och likare för att ge någon information om vilka risker som föreligger att färgändringar genom ljusets inflytande skall äga rum.

För varje färg och varje typ av material har minst ett prov uppmätts spektro- fotometriskt (absolutbestämning). Dessa mätningar har utförts i en Zeiss spektro- t'otometer typ PMQ II med dubbelmonokromator MM 12. Som referens för 100 % remission har använts magnesiumoxid, pressad till tabletter.

övriga prover har uppmätts i en trefilterkolorimeter, typ Colormaster, i rela- tion till de spektrofotometriskt uppmätta proverna (differensmätning).

Vid mätningarna i såväl spektrofotometern som kolorimetern har provet (enligt CIE-rekommendation) belysts i 45') vinkel mot normalen och parallellt med ty- gets fiberstruktur. Provet har betraktats i normalens riktning.

I några fall har dessutom spektrofotometrisk bestämning utförts i diffus belys- ning och betraktning i normalens riktning.

Resultaten återfinnes i tabell I—IV samt i diagram I—III. I diagram II och III, som är förstoringar av den blå resp. gula delen av diagram I, har samtliga uppmätta prover markerats. De i dessa diagram inritade ellipser- na är de 5 k perceptibilitetsellipserna enligt Mac Adam (5). Dessa representerar ungefär de färgskillnader som måste föreligga för att kunna upptäckas av det mänskliga ögat.

Det kan i detta sammanhang nämnas att reproducerbarheten (definierad som standardavvikelse för enskild mätning) i koordinaterna är ungefär 0,002. Repro- ducerharheten i luminansfaktorn är ungefär 5 % för de blå proverna och 1 % för de gula proverna.

Av resultaten framgår det att ylle- och bomullslikarnas färger skiljer sig signi- fikant. Detta kan även tydligt iakttagas vid visuell bedömning. Däremot är ylle- resp. bomullslikarna inbördes tämligen lika. Den spridning i mätresultat, som er- hållits, kan till en del bero på de statistiska variationer som mätosäkerheten ger. I några enstaka fall kan man visuellt skönja smärre färgskillnader. Huruvida or- sakerna till dessa färgskillnader är olika användningsfrekvens, olika förvarings- atmosfär, ursprungliga olikheter eller något annat kan ej avgöras.

Det är ej osannolikt att vissa smärre och något varierande förändringar i likar- nas färger kan ha ägt rum sedan år 1908, även om likarna har förvarats synnerli- gen väl skyddade och ej varit särskilt flitigt använda. En ljusbeständighetsunder- sökning enligt SIS 650013 har nämligen givit vid handen att båda yllelikarna och den gula bomullslikaren endast hade ljushärdighet tre i en åttagradig skala, i vil- ken åtta representerar den bästa ljushärdigheten. Den blå bomullslikaren hade ljushärdighet 5. Motsvarande värden för ett urval av i marknaden tillgängliga flaggor av olika material och fabrikat var 6 till 8 för de blå färgerna och 2 till 7 för de gula färgerna.

Vid den aktuella undersökningen, varvid proverna placerats på 30 cm avstånd från en 6 kW xenonlampa gällde följande samband mellan ljushärdighet och be- lysningstid:

Ljushärdighet: 2 3 4 5 (i 7 8 Belysningstid (tim.): 2 4 8 15 30 60 160

• Sida 106
•  Original

Som jämförelse kan nämnas att en i Sverige varudeklarerad flagga minst skall ha ljushärdigheten (i för att få beteckningen mycket god färgbeständighet mot solljus (VDN 3009).

Resultaten av mätningarna på nytillverkade flaggor visar, att dessa i allmänhet skiljer sig signifikant från likarna. Speciellt markant är detta ifråga om de gula färgerna, där flaggorna nästan genomgående har en dragning åt grönt i jämförel- se med likarna.

Förslag till rekommendation. Som ovan nämnts har undersökningen tyvärr visat att flagglikarnas färgbeständighet ej varit den bästa tänkbara. Det är därför möj- ligt, att likarna förändrats något sedan de tillverkades 1908. Man kan därför ej med bestämdhet avgöra hur man avsåg att flaggans färger skulle se ut när lagen skrevs. Trots detta bör de tillgängliga likarna vara den säkraste grunden för ett dylikt avgörande. På grund härav samt på basis av resultaten från undersökning- en föreslås följande tre alternativ för definition av flaggans färger:

Alt. 1. Hänsyn tages endast till bomullslikarnas färger, varvid följande defini- tion föreslås:

Färgerna i rikets flagga skola vara av sådan nyans, att vid belysning med stan- dardljuskälla C med en infallsvinkel mot ytan av 45” och observation vinkelrätt mot den belysta ytan följande luminansfaktorer Y och kromaticitetskoordinater x och y jämlikt det kolorimetriska standardreferenssystemet enligt CIE 1931, erhål- les, nämligen

för den blå färgen: Y = 7,5 x = 0,202 y = 0,207 för den gula färgen: Y = 45,9 x = 0,45!) y = 0,452

Det förutsättes härvid, att värdet av Y för magnesiumoxid är 100.

Alt. II. Hänsyn tages endast till yllelikarnas färger, varvid analogt föreslås föl- jande definition:

Färgerna irikets flagga skola vara av sådan nyans, att vid belysning med stan- dardljuskälla C med en infallsvinkel mot ytan av 450 och observation vinkelrätt mot den belysta ytan följande luminansfaktorer Y och kromaticitetskoordinater x och y jämlikt det kolorimetriska standardreferenssystemet enligt CIE 1931 er- hålles, nämligen

för den blå färgen: Y = 9,4 x = 0.198 _v = 0,206 för den gula färgen: Y = 42,3 x = 0,468 ' = 0.455

Det förutsättes härvid, att värdet av Y för magnesiumoxid är 100.

Alt. III. Medelvärdet av bomulls- och yllelikarnas färger väljes, varvid analogt med alt. I följande definition föreslås:

Färgerna i rikets flagga skola vara av sådan nyans, att vid belysning med stan- dardljuskälla C med en infallsvinkel mot ytan av 45” och observation vinkelrätt mot den belysta ytan följande luminansfaktorer Y och kromaticitetskoordinater x och y jämlikt det kolorimetriska standardreferenssystemet enligt CIE 1931 er- hålles, nämligen

för den blå färgen: Y = 8,5 x = 0,200 y = 0.207 för den gula färgen: Y = 44,1 x = 0,464 y = 0,453

Det förutsättes härvid, att värdet av Y för magnesiumoxid är 100. Av de ovanstående alternativen bör prioritet ges åt det tredje.

• Sida 107
•  Original

Till ledning för eventuellt ställningstagande till frågan om storleken av de tole- ransområden som bör tillåtas kring de nominella värdena göres här några all- männa påpekanden.

För att man ur mätteknisk synpunkt någorlunda säkert skall kunna avgöra om en färg ligger inom eller utom toleransområdet, bör detta vara minst av storleks- ordningen fem gånger reproducibiliteten. Detta innebär att om alternativ III väl- jes följande toleranser minst bör tillåtas:

För den blå färgen:

ll

8,5 i 2,0 0,200 5; 0,010 0,207 i 0,010 44,1 i 2,0 = 0,464 5: 0,010 y = 0,453 & 0.010

[1

För den gula färgen:

Y x y Y x

Det är även väsentligt, att toleranserna är så stora, att det ej blir alltför dyrbart att tillverka flaggor som ligger inom dessa gränser. Ur denna synpunkt samt med stöd av resultaten från undersökningen av flaggurvalet synes det ovan givna toleransområdet för kromaticitetskoordinaterna böra ökas med 50 %. Dessutom synes luminansfaktorn för den gula färgen böra tillåtas variera avsevärt mer än vad som ovan angivits.

Vilka toleranser som kan accepteras utan att en flagga vid visuell bedömning ser otillfredsställande ut bör undersökas av speciellt utvalda bedömare.

Vad som här sagts om toleransgränser avser ej att utgöra något försök till re- kommendation, utan endast diskussionsvis anförda synpunkter, varvid hänsyn ta— gits i första hand till mätosäkerheten.

Stockholm den 4 mars 1965

STATENS PROVNINGSANSTALT Avdelning C R. Ohlon S. Brodd

Referenser:

(1) SFS Nzr 119 (1908).

(2) Kungl. Maj:ts nådiga proposition N:o 115 (1906).

(3) Wright, The Measurement of Colour.

(4) Vocabulaire International de ]*Eclairage, Publ. CIE — 1.1. — (1957). (5) Mac Adam; J. Opt. Soc. Ant., 32, 1942, sid. 247.

(6) Tonnquist; Tekn. Tidskrift 1965, H1 sid. 3.

• Sida 108
•  Original

Bilaga 2

LAG

om rikets vapen; given Stockholms slott den 15 maj 1908.

1 g. ? Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 &. Stora riksvapnet består av en genom ett utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld. Huvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två ställda över den tredje, samt andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gåen- de strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga. Hjärtskölden är kluven i två fält. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silver- vatten stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sit- ter en gyllene örn, och i fältets översta del synes karlavagnens stjärnbild av guld. Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona. Skölden täckes av en kunglig krona, och kring densamma häng—a serafimerordens insignier. Hela vapnet omgives av ett vapentält under kunglig krona. Stora riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapen- tält. 3 %. Lilla riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre kronor av guld, ställda två över den tredje. Skölden är täckt av en kunglig krona och omgiven av serafimer- ordens insignier. Vapnet må dock brukas även utan dessa insignier. I

4 &. Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör efterbildning av stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blivit i 2 och 3 Så här ovan beskrivna, men i väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade, böte från och med 10 till och med 100 kronor. Samma lag vare, där någon till salu håller vapen eller märke, som nu sagts.

55.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att vad i 4 & är stadgat icke skall tillämpas i avseende å dessförinnan registrerat varumärke, så länge skydd därför åtnjutes.

• Sida 109
•  Original

Bilaga 3

LAG

angående rikets flagga; given Stockholms slott den 22 juni 1906.

1 5. Svenska flaggan är blå med gult kors. Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält.

2 %.

Flaggan skall vara tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga, i vil- ket fall den skall vara tretungad.

Örlogsflagga skall föras

a) å flottans fartyg, båtar och byggnader;

b) å rikets fästningar;

c) å härens kasernbyggnader, läger och övningsplatser, så ock å hären tillhö- rande fartyg och båtar, när de föras av militär befälhavare; och

d) å byggnad, som i sin helhet är upplåten till stab, truppförband eller militär utbildningsskola.

3 %. Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. Likare ä mönsterfärger skall tillhandahållas å de ställen, Konungen bestämmer.

43.

Å tvärskuren flagga skall flaggans hela längd förhålla sig till dess höjd som 16 till 10; å fälten skall längden förhålla sig till höjden; för de inre fälten som 5 till 4 och för de yttre som 9 till 4.

Å tretungad flagga skall flaggans hela längd med tungor vara dubbelt så stor som höjden; de yttre fälten skola, tungorna oräknade, vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig till höjden som 5 till 4. Tungorna skola vara lika långa; ej må de yttre tungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans över- eller underkant.

Korsets bredd skall vara hälften så stor som fältens höjd.

5 &.

Hans Maj :t Konungen och med Hans tillstånd medlem av konungahuset må föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen å vitt fält i kor-sets mitt, så ock an- vända sådant tecken i den tvärskurna flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i tretungad flagga, för utmärkande av befäl, föras visst tecken, anbragt i det övre inre fältet.

I övrigt får ej flagga förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

6 %. Den, som brukar tretungad flagga, där sådan icke må föras, eller använder flagga, därå obehörigen anbragts märke, bokstav eller annat tecken, eller till salu håller flagga, vilken till färgen uppenbarligen skiljer sig från vad i 3 % föreskrives

• Sida 110
•  Original

• Sida 111
•  Original

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966

1. La Cooperation internordique

• Sida 112
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- ningsrätt v. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstift- ning. [14] 2. Undersökning angående hyressplitt- ringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisatlonsärenden m. m.

[20]

1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36] Offentlighetskommittén. 1. Offentlighet och sekre- tess. [60] 2. Offentlighet och sekretess. Bilagor. [61] Utkommer senare. Rikets vapen och flagga. [62]

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet

Tygförvaltningens centrala organisation. [11] 1965 års försvarsutredning. 1. Strategi i väst och öst. [18] 2. Svensk säkerhetspolitik. [56] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35] Militärtandvården. [58]

Socialdepartementet

Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjuk- vården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] Vård utom skola av ungdomsvårdsskoieelever. [43] Aktiv Aldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslsgstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54]

Kommunikationsdepartementet

Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41] Utkommer senare.

I];

._

Finansdepartemeutet

1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1!) 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilag 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts— och investering behov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklin s tendenser inom undervisning, hälso- och sjukv r samt sociaivård 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Fram tidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bi laga 4. [51] 7. Remissyttranden över 1965 års lång—j tidsutrednings huvudrapport. [59] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafiklivriintor. [58]

Ecklesiastikdepartementet

Yrkesutbildningen. [3] ' Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. 111. 1. Ungdomens förq enings— och fritidsliv. [47] Skolgång borta och hemma. [55]

Jordbruksdepartementet

Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] i 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordé; brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida Jordbruks-g politiken. B [31] Jaktstadgan m. m. [46] i itt Lantbruksnämndernas nya organisation in. in. [49 Skoglig forskning. [52]

Handelsdepartementet

Eliagstiftningsutredningen. 1. gegstiftning mot ria—).; diostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriskall anläggningar. [39] a Sällskapsresor. [25] .! Prissamverkan och konkurrens. [48] ”

Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44]

Civildepartementct centralt statligt personalutbildnlngsorgsn. [57]

hu"