Socialdepartementet

ADOPTION AV UTLÄNDSKA BARN

BETÄNKANDE AVGIVET AV

TILLKALLADE UTREDNINGSMÄN

Stockholm 1967

• Sida 3
•  Original

'å':

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967

Kronologisk förteckning

. Kommunal bostadsförmedling. Baggström. I. . Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju. . Utsökningsrätt VI. Esselte. Ju. Ny domkretslndelning för underrätterna. Esselte. Ju. Statlig publicering. Norstedt & Söner. Fi. . Finansiella långtidsperspektiv. Esselte. Fi. Den framtida Jordbrukspolitiken. Svenska Reproduktions AB. .To . Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- fall. Kihlström. S.

. Rikskonserter. Esselte. E. . Linköpings högskola. Del I.

Victor Petter- son. E . Programbudgetering. Del 1. Esselte. Fi. . Programbudgetering. Del II. —- studier och för-

sök. Essel te. Fi.

. Programbudgetering. Del III. — En samman

fattning. Esselte. Fi. . Skolans arbetstider. Esselte. E. . Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. Fö. . 1958 års utredning kyrka—stat. VII. Folkbokfö-

ringen. Beckman. E. . 1958 års utredning kyrka—stat. vm. De teologiska fakulteterna. Almqvist & Wiksell. Uppsala. E. . Invandringen. Esselte. I. . Statens stöd till ungdomsverksamhet. Esselte. E. . Den statliga länsförvaltningen. I. Norstedt

& Söner K. . Den statliga itinsförvaltningen. II. Bilagor.

Norstedt & Söner. K . Skattetörvaltningen. Norstedt & Söner K. . Länsindelningsutredningen. Victor Petterson. K. . Lag om skatterätt. Häggström. Fi. . Narkotikaproblemet. Del I. Baggström. s. . Partiell författningsreform. Esselte. Ju. . Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval.

Esselte. Ju. . Tryckfrihet och upphovsrätt. Berlingske bok-

tryckeriet, Lund.

11. . Transportkostnaderna i Gotlandstraflken.

Esselte. K. . Höga eller läsa hus? Esselte. I. . Filmens inflytande på sin publik. Haggströml.

32. 33. 84. 85. 36. 37.

38. 89.

40. 41.

Vänerns och Vätterns förbindelse med väster- havet. Esselte. K. Vänerns och Vätterns förbindelse med väster- havet. Bilagor. Esselte. K. Kompensation i vissa fall för bensinskatt som utgår vid användande av motorsåg och snö- skoter. Berlingska boktryckeriet, Lund. Fl. Firmaskydd. Esselte. Ju. Nykterhetsvårdens läge. Del I. Esselte. S. Nykterhetsvårdens läge. Del II. Bilagor. Esselte. s. Sko lig yrkesutbildning. II. Esselte. Jo. Sam anlete barntillsyn. barnstugor och familje- daghem. Esselte. S. Företagareföreningarnas framtida organisation och verksamhet. Kihlström. I. Narkotikaproblemet. Del II. Haggst'röm. S.

42. Utsiidesbetningens effekter. Isaac Marcus. Jo. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. Miljövårdsforskning. Del I. Forskningsområdet. Kihlström. Jo. Utkommer senare. Miljövårdsforskning. Del II. Organisation och resurser. Kihlström. .To. Utkommer senare. 1958 års utredning kyrka—stat. IX. Kyrklig or- ganisation och förvaltning. Beckman. E. 1958 års utredning kyrka—stat. x. Kyrklig egen— dom. Skattefrågor. Prästerskapets privilegier. Esselte. E. Lärarutbildning för folkhögskolan. Esselte. E. Yrkesutbildningen. III. Haeggström. E. Förslag till lag om sl—Lvldighet att föra räken- skaper m.m. Norstedt & Söner. Ju. Kommunala befogenheter inom turistväsendet. Esselte. K. Läkares grundutbildning och vidareutbildning. Esselte. S. . Barnbidrag och familjetillägg. Esselte. S. . Kommunerna och den sociala omvårdnaden. Esselte. S. . Fasta förbindelser över Öresund. Esselte. K. . Linköpings högskola. Del II. Esselte. E. . Svenska Institutet. Esselte. U Adoption av utländska barn. 'Victor Petterson. S.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:57

Socialdepartementet

ADOPTION AV UTLÄNDSKA BARN

BETÄNKANDE AVGIVET AV

TILLKALLADE UTREDNINGSMÄN

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI AB STOCKHOLM 1967

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

Till Statsrådet Camilla Odhnoff

Den 23 oktober 1964 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet Lind- ström att tillkalla tre utredningsmän för att verkställa utredning angående förhållandena vid adoption av utländska barn samt förutsättningarna för en ökad service från samhällets sida i dessa ärenden.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet ledamoten av riks- dagens andra kammare, Mary Holmqvist, justitierådet Sigurd Dennemark och utrikesrådet Love Kellberg för att verkställa utredningen. Därvid upp- drogs åt Mary Holmqvist att vara ordförande i utredningen. Till sekrete- rare åt utredningen förordnades förste byråsekreteraren hos socialstyrelsen Karin Brunnberg.

Sedan Dennemark avlidit tillkallades den 15 februari 1966 kanslirådet i justitiedepartementet Thore Wisén att vara utredningsman i Dennemarks ställe.

Utredningen har antagit benämningen utredningen om adoption av ut- ländska barn.

Sedan uppdraget nu slutförts får utredningen härmed överlämna sitt be- tänkande.

Stockholm den 23 oktober 1967.

Mary Holmqvist Love Kellberg Thore Wisén

/ Karin Brunnberg

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Utredningsdirekliven .

Adoption enligt svensk rätt

]. Stiftande av adoptivförhållande . 2. Adoptions rättsverkningar

3. Internationella adoptivförhållanden .

Vissa uppgifter till grund för utredningen

1. Uttalanden om behovet av åtgärder m.m.

2. Uppgifter från barnavårdsnämnder m.fl. angående intresset '1 Sverige för adoption av utländska barn . .

3. Anpassning i Sverige av barn med utländskt ursprung

Utredningens undersökningar och förslag . 1. Inledning 2. Länderundersökning

a) Grekland .

b) Korea

c) Japan (1) Övriga länder

e) Sammanfattning . Seiviceorgan m..m . . . . . Råd och anvisningar till barnavårdsnämnderna. . Åtgärder efter barnets ankomst till Sverige . . Sociala förmåner

. Sammandrag av utredningens förslag .

Bilagor . Skrivelse till utrikesdepartementet med anhållan om vissa uppgifter . . . Överenskommelsen med Metera i Grekland jämte förslag till råd och anvisningar vid adoption av grekiska barn från Metera . Överenskommelsen med Child Placement Service i Korea jäm- te förslag rörande gången av ärenden om adoption av barn från Korea . . Adoption av utländska barn 1 Danmark, Finland och Norge. . P.M. över medborgarskapsfrägor i samband med adoption, upprättad i november 1966 inom utrikesdepartementet .

• Sida 6
•  Original

Förkortningar

I betänkandet har använts följande förkortningar:

BvL = barnavårdslagen CPS = Child Placement Service FB = föräldrabalken GB = giftermålsbalken ISS = International Social Service IÄL = 1904 års lag om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption ÄB = ärvdabalken

• Sida 7
•  Original

I. Utredningsdirektiven

I direktiven för utredningen omnämner statsrådet Lindström inledningsvis, att under senare är flera framställningar ingivits till svenska myndigheter med begäran om råd och bistånd vid adoption av föräldralösa barn från främmande länder. Sålunda hade socialstyrelsen mottagit förfrågningar i allt större omfattning och vidare hade utrikesdepartementets medverkan begärts för att få utredningar från utländska myndigheter, bl.a. om inne- hållet i utländska adoptionslagar. Vidare hade en interpellation framställts i riksdagens första kammare år 1963 till justitieministern angående adop- tion av utländska barn och framställningar i samma fråga gjorts i mars och oktober 1964 av kvinno- och ungdomsorganisationer hos statsrådet Lind- ström. I direktiven anförs vidare.

Av yttranden som gjorts av olika myndigheter i denna fråga framgår att delade meningar råder om huruvida det är principiellt riktigt att svenska staten engage— rar sig för främjandet av adoptioner som nu sagts. Såtillvida bör frågan besvaras nekande som det knappast kan vara statens uppgift att medverka till att barn från främmande länder i stort antal överförs hit för adoptionsändamål. Lika självklart är, att det inte kan bli tal om att i Sverige tillämpa restriktioner, som motiveras av rassynpunkter. Adoptionsfall måste under alla förhållanden prövas individuellt och fördomsfritt. I sådana individuella fall kan det emellertid vara betydelsefullt att samhället genom sina organ bistår med råd och hjälp, som minskar de svårig- heter som nu föreligger att adoptera utländska barn.

Dessa svårigheter är av såväl juridisk som praktisk natur. Enligt lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmyn- derskap och adoption gäller sålunda bl.a. att utländsk medborgare icke får adop- teras i Sverige, med mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör. Med hänsyn till denna bestämmelse kan komplikationer uppkomma bl.a. i fall då adop- tionsinstitutet ej är känt i barnets hemland. Angående den rättsliga regleringen av adoption pågår f.n. ett visst utredningsarbete inom olika internationella organ, i vilket arbete Sverige deltager. Inom en expertkommitté i Europarådet har utarbe- tats ett förslag till konvention för enhetligande av europarådskretsens adoptions- lagstiftning. Vidare har inom Haagkonferensen för internationell privaträtt upp— gjorts ett konventionsförslag rörande internationella adoptioner, som f.n. är före- mål för behandling vid tionde Haag-konferensens sammanträde hösten 1964.

På det praktiska planet är vissa internationella organisationer såsom Internatio- nal Social Service och Union Internationale de Protection de l'Enfance i Geneve verksamma. De är nationella myndigheter behjälpliga med sociala utredningar i adoptionsärenden och med överflyttning och tillsyn i begränsad utsträckning av barn, som avses bli adopterade. Åt enskilda familjer lämnar de dock knappast nå- got bistånd. För praktiskt bistånd är därför svenska familjer hänvisade till de upp- lysningar som svenska myndigheter ger. Det har vitsordats att detta bistånd är

• Sida 8
•  Original

otillräckligt. Även enligt min mening behöver det utbyggas, så att praktiska hin- der reduceras så långt det är möjligt.

För adoptanten kan bristande språkkunskaper utgöra ett praktiskt problem då det gäller att taga kontakt med myndigheter i främmande länder. Vissa länder — som Indien _— kräver tillika, att adoptanten eller ombud för denne själv väljer ut det barn, som önskas för adoption. Omkostnaderna för adoptionens genomförande med resor och avgifter kan bli stora. Det måste förutsättas att de kommer att åvila adoptanten. Frågan huruvida personal vid beskickning, missionssällskap eller an- nan svensk representant i barnets hemland skulle kunna företräda de blivande adoptionsföräldrarna vid kontakt med myndigheterna, hämtning av barnet etc. bör därför undersökas. Nu befintliga svårigheter och hinder behöver i första hand klarläggas genom utredning.

Då förhållandena varierar starkt från land till land kan det vara nödvändigt att till en början inrikta utredningen på vissa länder om vilka det kan antagas att de inte principiellt motsätter sig adoption i Sverige av barn från det egna landet. Er- farenheten torde ha visat att adoptionsfrägor av detta slag ofta är mycket ömtåliga och att direkta aktioner i individuella fall lätt kan framkalla missförstånd och misstolkningar. En möjlighet att förebygga friktioner skulle kunna vara om utred- ningsarbetet innefattade kontakt med myndigheter i de aktuella länderna i syfte att klarlägga vilka svårigheter som möter i adoptionsärenden och möjligheterna att undanröja dem. Om förutsättningar därvid visar sig föreligga för en viss akti- vitet i det främmande landet vid införskaffandet av erforderliga uppgifter, infor- mation om legala bestämmelser etc., bör utredningen eftersträva att samförstånd nås om den procedur eller de vägar som i respektive länder anses lämpliga och godtagbara.

En ökning av antalet adoptioner av utländska barn ställer också större krav på de svenska barnavårdsmyndigheterna. Det är i allmänhet till barnavårdsmyndig- heterna, som de enskilda familjerna först vänder sig med sina önskemål om adop- tion. Huruvida önskemålen då skrinläggs eller mognar till ett beslut kan bero på vederbörande barnavårdstjänstemans förståelse och kunnande. Det kommunala barnavårdsorganet måste kunna tillvarataga både de presumtiva svenska föräld- rarnas och det okända barnets intressen. Utöver sedvanlig fosterhemsutredning måste barnavårdsnämnden kunna bedöma den svenska familjens förutsättningar i övrigt att åtaga sig ett livslångt engagemang för ett barn av främmande ursprung som familjen kanske aldrig sett. Den grannlaga uppgiften kräver att barnavårds- nämnderna själva erhåller nödig information om problematiken samt instruk- tioner om hur de skall förfara vid den sociala utredningen av de tänkta adoptions- föräldrarnas lämplighet, vid förmedling av kontakt med domstol för eventuell för— mynderskapsansökan och med polismyndighet för medborgarskapsansökan för barnet i de fall där detta är mest framkomliga vägar för adoption. Hur och i vilka former denna information av barnavårdsnämnderna skall ske bör alltså utredas.

• Sida 9
•  Original

II. Adoption enligt svensk rätt

Med adoption förstås en rättshandling, varigenom någon (adoptanten) upp— tager annan till sitt barn. Det uppstår härigenom ett familjerättsligt förhål- lande såsom mellan föräldrar och barn.

Den som vill adoptera ett svenskt barn kan i allmänhet få bistånd med att utvälja ett sådant genom hänvändelse till barnavårdsnämnden i sin försam- ling eller barnavårdskonsulenten eller barnavårdsombudet i länet. Under en viss prövotid kommer barnet i sådana fall att stå under de tilltänkta adop- tivföräldrarnas vård som fosterbarn. Närmare regler om dylik adoptionsför— medling saknas dock. Ej heller finns någon för landet enhetligt organiserad förmedling. Det bör också uppmärksammas, att enskild person eller sam- manslutning inte får utan tillstånd av socialstyrelsen bedriva förmedlings- verksamhet beträffande fosterbarn.

Adoptionsinstitutet infördes i svensk rätt genom lagen den 14 juni 1917 om adoption, som trädde i kraft den 1 januari 1918. Flertalet bestämmelser om adoption och dess rättsverkningar återfinns numera i föräldrabalken (FB) och ärvdabalken (ÄB), vilka ändrades år 1958 vid införandet av s.k. stark adoption i svensk rätt. Men dessutom finns även vissa regler i gifter- målsbalken (GB) och namnlagen den 11 oktober 1963. I internationellträtts- ligt avseende slutligen är vissa regler givna i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption (IÄL) samt i förordningen den 31 december 1931 om vissa inter— nationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynder- skap.

Som bakgrund till den efterföljande undersökningen lämnar utredningen här en kortfattad redogörelse för innehållet i de angivna författningarna.

1. Stiftande av adoptivförhållande Adoptivförhållande kommer till stånd genom beslut av domstol efter ansö- kan. Laga domstol är rätten i den ort, där adoptanten har sitt hemvist. Sak- nar adoptanten hemvist i riket, är Stockholms rådhusrätt behörig domstol. Tillstånd att adoptera kan lämnas ensamstående person eller äkta makar. Makar får i regel adoptera endast gemensamt. Make kan dock adoptera en- sam exempelvis om andre maken vistas på okänd ort eller är sinnessjuk eller sinnesslö. Andra än makar får inte adoptera gemensamt. För adoption uppställer lagen vissa formella villkor, varjämte som allmän

• Sida 10
•  Original

förutsättning gäller att domstolen skall finna att adoptionen lämpligen må äga rum. Det är sålunda fråga inte bara om en formell prövning utan även om en lämplighetsbedömning.

De formella villkoren är i huvudsak följande. Adoptant skall ha fyllt 25 år. Någon övre åldersgräns är däremot ej fastställd i lagen, men vid lämp- lighetsprövningen följs i allmänhet den principen att adoptivföräldrar inte bör vara äldre än att de skulle kunna vara barnets naturliga föräldrar. Be— träffande barnet är ingen åldersgräns föreskriven, men i regel krävs sam- tycke till adoptionen av barnet om det fyllt 12 år. Den som är under 21 år får inte adopteras utan samtycke av föräldrarna eller, i vissa angivna fall, av en av dem eller särskilt förordnad förmyndare. Kravet på föräldrarnas samtycke har i praxis tolkats så, att detta inte behöver avse en viss bestämd adoptant utan kan vara ett medgivande in blanco.

En adoption får inte ha karaktären av en affärsuppgörelse. Har adoptions- sökanden lämnat eller utlovat ersättning i någon form till föräldrarna för att få adoptera barnet, skall ansökan avslås. Detsamma gäller om barnets föräldrar lämnat eller utfäst ersättning till sökanden för att denne tar hand om barnet. Även den omständigheten att föräldrar och sökanden träffat av- tal om barnets underhåll utgör i regel hinder mot adoption. Dock är bidrag med engångsbelopp tillåtet, om beloppet inbetalas till barnavårdsnämnden i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd, eller förbindelse å belop- pet utfärdas till nämnden samt godkänns av denna och sökanden. I regel skall i sådant fall barnavårdsnämnden inköpa livränta åt barnet för be- loppet.

Såsom förut nämnts skall domstolen även företa en lämplighetsprövning. Tillstånd får ej lämnas med mindre adoptionen finns lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen. Vissa bestämmelser har meddelats om den utredning som skall ligga till grund för domstolens prövning av lämpligheten. Upplysningar skall sålunda inhämtas om sökanden och bar- net. Av särskild betydelse är härvid den utredning som erhålls genom med- verkan av barnavårdsnämnd. Om barnet är under 18 år, skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd.

Barnavårdsnämnden i den tilltänkte adoptantens församling blir emeller- tid ofta inkopplad på adoptionsfrågan innan denna dragits under domstols prövning. Vanligen inleds ett adoptionsförfarande med att sökanden efter tillstånd av barnavårdsnämnden i sin församling tar barnet i sin vård som fosterbarn. Grundläggande regler om fosterbarnsvården återfinns i 7 kap. barnavårdslagen (BVL). Proceduren är i regel den att barnavårdsnämnden verkställer utredning om de blivande fosterföräldrarna och hemmet, innan formlig ansökan görs om tillstånd att ta ett visst bestämt barn till foster- barn. Utredningen sker genom någon av nämnden utsedd person och äger

• Sida 11
•  Original

rum vid hembesök hos sökandena och samtal med dem samt förfrågningar hos personer, som har kännedom om dem. Anses sökandena lämpliga att mottaga fosterbarn för senare adoption, ger barnavårdsnämnden ett infor— mellt förhandstillstånd, som innebär att sökandena och hemmet godkänts i och för sig.1 Härefter utses med biträde av barnavårdsmyndighet ett barn, som anses passande för den ifrågavarande familjen. Ansökan görs sedan hos nämnden om att få ta detta barn som fosterbarn. Som förutsättning för att sådant tillstånd skall lämnas gäller, att nämnden finner att barnet hos sö— kanden kommer att erhålla god vård och fostran samt i övrigt gynnsamma levnadsförhållanden. Barnavårdsnämnden har att öva noggrann tillsyn över fosterhemmet, bl.a. genom inspektioner. Härigenom är sörjt för att nämn- den kan bilda sig en uppfattning om den vård och fostran som barnet er- håller samt om lämpligheten i övrigt av att barnet vistas i detta hem. F oster— barnsvården kommer som förut antytts att på så sätt utgöra en prövotid, innan frågan om adoption tas upp. I praxis brukar barnavårdsnämnd kräva att denna förprövning skall fortgå under åtminstone tre månader, innan nämnden tillstyrker en ansökan om adoption.

I sådana fall, då barnavårdsnämnden ej på grund av reglerna om foster- harnstillsyn eller eljest haft tidigare kontakt med adoptionssökanden och barnet, får särskild utredning företas av nämnden i adoptionsärendet.

2. Adoptionens rättsverkningar

Mellan adoptant och adoptivbarn råder numera i rättsligt avseende samma förhållande som mellan föräldrar och barn i äktenskap. Full likställighet gäller sålunda i fråga om arvsrätt, underhållsskyldighet, vårdnad, förmyn— derskap och giftomannaskap. Det bör särskilt framhållas, att den arvsrätts— liga likställigheten även gäller mellan adoptivbarnet och adoptantens släk- tingar. I samtliga nu nämnda avseenden avskårs barnet helt från sin natur- liga familj samtidigt som barnet upptas i sin nya familj och släkt. All un- derhållsskyldighet och arvsrätt mellan barnet och dess släktingar upphör sålunda genom adoptionen. — Äktenskap är inte tillåtet mellan adoptant och adoptivbarn, så länge adoptivförhållandet består.

Adoptionen medför även rättsverkningar i fråga om barnets släktnamn. Bestämmelser härom finns i namnlagen den 11 oktober 1963.

Genom adoptionen förvärvar barnet adoptantens eller, om barnet adop- teras av makar, adoptivfaderns släktnamn. Med rättens tillstånd kan barnet dock få behålla sitt tidigare namn. Om så skett, kan barnet senare genom anmälan hos pastor antaga adoptantens resp. adoptivfaderns släktnamn. —— Barn som adopteras av makar och ej fyllt 18 år, kan också genom an- mälan hos pastor antaga adoptivmoderns släktnamn som ogift. Förutsätt- ning härför är, att rätten finner namnbytet vara förenligt med barnets bästa.

1 Jfr härom s. 73—74.

• Sida 12
•  Original

Samma möjlighet har barn, som uppnått 18 års ålder. Barnet skall då göra ansökan hos namnmyndigheten, dvs. patent— och registreringsverket, som för bifall måste finna särskilda skäl föreligga. Adoptivbarn under 18 år kan vidare genom anmälan till pastor få antaga det släktnamn som bärs av adoptivmoderns man, oaktat denne inte är barnets adoptivfader. Som vill- kor härför gäller, att mannen givit sitt samtycke och att rätten funnit namn- bytet vara förenligt med barnets bästa.

Adoptivbarn har även möjlighet att bära s.k. tilläggsnamn. Detta gäller vare sig barnet erhållit adoptantens släktnamn eller inte. Har barnet för- värvat adoptantens släktnamn, kan det få som tilläggsnamn bära sitt eget släktnamn före adoptionen. Om barnet å andra sidan behållit sitt tidigare släktnamn, kan det som tilläggsnamn antaga det släktnamn, som barnet en- ligt huvudregeln kunnat få vid adoptionen. Tilläggsnamnet skall bäras framför släktnamnet. Anmälan om tilläggsnamn skall göras hos pastor.

Omnämnas bör ytterligare att, om adoptanten förvärvat nytt släktnamn, adoptivbarnet har möjlighet att erhålla namnet efter samma regler som gäller i förhållandet mellan barn och föräldrar.

Namnlagen innehåller också bestämmelser om förnamn. I detta avseende må här endast upplysas, att namnmyndigheten efter ansökan äger medge dels ytterligare förnamn utöver redan förvärvat sådant, dels ock annat namn i stället för det tidigare. I förra fallet skall särskilda skäl föreligga, medan det i det senare fallet fordras synnerliga skäl.

När namnmyndighetens beslut om bifall till ansökan om nanm — släkt- namn eller förnamn —— vunnit laga kraft", skall myndigheten omedelbart härom underrätta pastor i den församling, där den som avses med beslutet är kyrkobokförd.

Hävande av adoption kan äga rum i vissa i lagen angivna undantagsfall.

3. Internationella adaptivförhållanden Som förut nämnts, återfinns våra i författning givna bestämmelser om inter- nationella adoptivförhållanden i IÄL (6 kap.) och i 1931 års förordning. För- ordningen, som endast reglerar adoption i sådana fall då båda parter är nordiska medborgare och adoptanten har hemvist i nordiskt land, saknar intresse i detta sammanhang. Reglerna i 6 kap. IÄL är mycket knapphändiga och stadgar följande. Ut- ländsk undersåte får ej adoptera eller adopteras här i riket med mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör (1 5 första stycket). Svensk undersåte får inte adoptera eller adopteras i främmande stat, om inte Ko— nungen med avseende på viss stat eller för bestämt fall medgivit att det må ske (1 5 andra stycket). Motsvarande bestämmelser ges i fråga om hävande av adoptivförhållande, allteftersom adoptanten är utländsk eller svensk

• Sida 13
•  Original

medborgare (2 5). En svensk medborgare kan enligt dessa regler adoptera ett utländskt barn antingen genom ett domstolsförfarande i Sverige, varvid emellertid krävs att beslutet blir gällande i barnets hemland (första fallet) eller också i barnets hemland med godkännande av Kungl. Maj:t (andra fallet).

För att ett adoptionsförfarande vid svensk domstol — alltså det första fallet ovan — skall kunna äga rum fordras till en början att den svenska domstolen är behörig att upptaga ärendet. Frågan om när kompetens över- huvud tillkommer svensk domstol är emellertid inte reglerad i författning. Ovan berörda stadgande (i FB 20 kap. 14 5) om Stockholms rådhu'srätts behörighet som subsidiärt forum avser sålunda inte att garantera att ett adoptionsärende av internationell karaktär alltid skall kunna tas upp av svensk domstol. Bestämmelsen utgör endast ett led i regleringen av den in- terna svenska kompetensen. Man är i stället hänvisad till den praxis som tillämpas av de svenska domstolarna, särskilt Stockholms rådhusrätt. Om adoptanten har hemvist i Sverige, torde forum anses föreligga här, oavsett vilken nationalitet adoptanten och adoptivbarnet har samt barnets hemvist. Är adoptanten utom Sverige domicilierad svensk medborgare, synes Stock- holms rådhusrätt enligt stadig praxis anse sig behörig upptaga hans ansö— kan om adoption av utländskt barn. I andra fall är det däremot svårt att ange några fasta riktlinjer för den ståndpunkt praxis intar. (Jfr rättsfallet NJA 1947 s. 164.)

Även om svensk domstol finner sig behörig att upptaga ett visst adop- tionsärende och svensk lags interna villkor för adoption är uppfyllda, mö— ter likväl många gånger hinder att genomföra adoptionen på grund av be- stämmelsen i IÄL att adoptionen måste bli gällande i den stat som den ut- ländske kontrahenten tillhör. Att en adoption ej blir gällande i en utländsk stat kan bero på att denna stat ej känner adoptionsinstitutet. Orsaken kan också vara att i den främmande staten uppställs villkor för adoption, som saknar motsvarighet i vår lag. Ett ytterligare skäl kan vara, att den främ- mande staten tillagt sina myndigheter exklusiv behörighet att pröva en adoptionsansökan, som berör en av landets egna medborgare. Nämnda be— stämmelse i IÄL vilar på den uppfattningen att det är ett allmänt intresse att en adoption i Sverige blir erkänd i andra länder, främst dem vars med- borgare berörs av det svenska adoptionsbeslutet.

I andra fallet ovan lämnas medgivande till att svensk medborgare adop- terar eller adopteras i främmande stat av Kungl. Maj :t i justitiedepartemen- tet. Något generellt medgivande avseende viss stat har — med undantag för den nordiska regleringen i 1931 års förordning — hittills inte utfärdats. Tillstånd har sålunda endast givits in casu. Även om formuleringen i 6 kap. 1 5 andra stycket i 1904 års lag torde ge vid handen att medgivande till adoptionen skall föreligga innan det utländska beslutet fattas, förekommer tämligen ofta att Kungl. Maj:t i efterhand lämnar tillstånd till adoption.

• Sida 14
•  Original

1904 års lag innehåller inga bestämmelser om vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att Kungl. Maj:t skall kunna medge adoption utom- lands. Det har inte ansetts möjligt att i lagen ge ett generellt uttryck åt des- sa förutsättningar. Bestämmanderätten har därför överlåtits till Kungl. Maj:t, som kan sägas härigenom ha tillagts en åtminstone i viss mån fri be- dömning. (Se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken , II (1913) s. 75—76.) Kungl. Maj:ts praxis kan sägas vara att i stort sett följa samma regler som svenska domstolar har att tillämpa i adoptionsärenden.

I fråga om adoptionens rättsverkningar bör framhållas, att utländskt barn inte automatiskt förvärvar svenskt medborgarskap genom att adop— teras av svensk medborgare.

Vid Haagkonferensen för internationell privaträtt 1964 utarbetades en konvention med bestämmelser om forum, tillämplig lag och förutsättningar för erkännande av beslut i internationella adoptionsärenden. Enligt kon- ventionen, som ännu ej trätt i kraft och ej undertecknats av Sverige, skall konventionsstat automatiskt erkänna i annan dylik stat fattat adoptions- beslut, om vissa förutsättningar föreligger med avseende å dels den beslu- tande myndighetens kompetens dels innehållet i den lag som denna myndig- het lagt till grund för beslutet. Ett av konventionens syften är att unifiera förutsättningarna för erkännande av internationella adoptioner och att där— igenom underlätta dylika adoptioner.

En konvention som utarbetats inom Europarådet rörande enhetliga prin- ciper om adoption kan, framför allt indirekt, komma att öva inverkan på möjligheterna att erkänna adoptioner som företagits i annan europaråds— stat. Genom en större enhetlighet i de interna adoptionsbestämmelserna i de olika staterna måste rimligen en större benägenhet att erkänna adoption, företagen i annan konventionsstat, beräknas föreligga.

Dessa båda konventioner har utarbetats genom förhandlingar mellan ett. relativt begränsat antal stater med ett någorlunda likartat rättssystem, var— för de torde få betydelse i första hand blott mellan dessa stater. Det bör- även anmärkas att det ännu torde vara för tidigt att uttala sig om när sagda konventioner träder i kraft.

Utredningen önskar i detta sammanhang erinra om den utredning om den svenska internationella adoptionsrätten, som beslutats av Kungl. Maj:t den 30 juni 1965 (se 1966 års Riksdagsberättelse under Ju: 65).

• Sida 15
•  Original

III. Vissa uppgifter till grund för utredningen

1. Uttalanden om behovet av åtgärder m.m.

Under tiden närmast före utredningens tillsättande i oktober 1964 förekom en livlig diskussion i den svenska pressen angående adoption av utländska barn. Man behandlade härvid såväl frågan om lämpligheten av att till Sve- rige överflytta barn från de s.k. u—länderna, särskilt barn av annan hudfärg, som olika spörsmål angående tillvägagångssättet för adoption och möjlig. heten för adoptionssökande att få bistånd av det allmännas organ. Såsom omnämns i utredningsdirektiven aktualiserades sådana frågor också i annan ordning, nämligen en interpellation i riksdagen och framställningar till regeringen från kvinno- och ungdomsorganisationer.

Vad särskilt angår placerandet av s.k. färgade barn i svenska adoptivhem förekom under åren 1962—1964 ett flertal uttalanden i pressen. I några av dessa gjordes gällande att de svenska myndigheterna hade rest hinder mot att sådana barn förts hit för adoption och att många familjer som önskat adoptera utländska barn resignerat inför svårigheterna. Det framhölls även att de sökande vid förfrågan hos svenska myndigheter om hur de skulle få anvisning på något barn ofta fått besked att de måste försöka på egen hand och ibland rekommendation att vända sig till utländska beskickningar i Sverige. Där kunde man i bästa fall få adressen till ett hittebarnshem eller en myndighet som sysslade med adoption och sedan fick man själv söka vi— dare kontakt per brev. I flera av uttalandena påpekades även de praktiska svårigheter som är förbundna med att genomföra en adoption av utländskt barn och framställdes förslag om förbättringar. En del sådana förslag gick ut på ökad information till barnavårdsmyndigheter om möjligheter och svå- righeter när det gäller dessa frågor. Dessa myndigheter borde då också in- strueras att hjälpa dem som önskar adoptera utländska barn med att fylla i formulär, översätta intyg osv. så att alla som har förutsättningar att ta emot ett utländskt barn får samma möjligheter till detta oberoende av språkkunskaper o.dyl. Även ett centralt organ efterlystes som kunde för- medla kontakten mellan adoptionssökandena och barnen och till vilket de sökande kunde vända sig för att få råd och upplysningar i dessa frågor.

När det är fråga om de krav som myndigheterna skall ställa på dem som önskar adoptera ett barn har den meningen stundom gjorts gällande att vid adoption avutländskt barn fordringarna ivissa avseenden kunde mjukas upp men i andra däremot skärpas. Det har sålunda föreslagits att man å ena sidan borde acceptera adoptivföräldrar i åldern upp till 45 år och även yrkesarbetande adoptivmödrar men å andra sidan öka kraven då det gäller

• Sida 16
•  Original

adoptivföräldrarnas sociala anseende samt omgivningens tolerans och för- stäelse.

I den nämnda interpellationen i riksdagen berördes spörsmålet om adop- tion av barn med annan hudfärg; vederbörande statsråd tillfrågades om han var beredd att medverka till att hinder som restes mot sådana adoptioner undanröjdes och föranstalta om åtgärder som eventuellt kunde vara påkal- lade för en positiv lösning av frågan. ] sitt svar på interpellationen anförde justitieministern, att ansökningar till domstol om adoption av färgade barn dittills syntes ha förekommit blott i ett ringa antal fall och att vid behand- ling av dylika ansökningar domstolarna ej torde ha tagit någon speciell hän- syn till barnets avvikande ras. Sålunda hade Stockholms rådhusrätt under senare är godkänt samtliga hithörande ansökningar. Statsrådet tillade, att i adoptionsärenden domstolarna ej torde tillfråga annan myndighet än barna- vårdsnämnd. Beträffande Kungl. Maj:ts praxis i fråga om godkännande av utomlands skedd adoption förklarade statsrådet, att ansökningarna alltid bifallits när lagliga förutsättningar härför förelegat.

Från nägra håll har den meningen framförts, att bästa sättet att hjälpa nödlidande barn i u-länder inte vore att flytta dem hit för adoption utan att bereda dem fosterhemsvärd och annan hjälp i deras hemländer. Det har sålunda uppgivits, att vissa missionsförbund och andra organisationer med erfarenhet av internationellt hjälparbete skulle i princip hysa en sådan upp- fattning. En diskussion av denna fråga förs i en inom Rädda barnens cen- tralstyrelses kansli i maj 1963 upprättad promemoria, vari yttras.

Huvudsynpunkten på adoption i Sverige av utländsk medborgare bör vara, att man genom adoptionen bereder adoptivbarnet fördelar i form av trygg uppväxt- miljö, familjeanknytning, möjlighet till skolgång och yrkesutbildning m.m., som man inte kan bereda barnet genom hjälpverksamhet i barnets hemland. Man bör med andra ord jämföra de förhållanden barnet försätts i genom adoptionen med de förhållanden barnet skulle växa upp i om denna adoption ej kom till stånd.

Några fördelar. Hemlösa barn beredes uppväxt i familj (kan ej ordnas i barnets hemland). — Svält, sjukdomar, okunnighet m.m. hos barnet undanröjes (kan ord— nas genom hjälpverksamhet i barnets hemland). — Barnlösa svenskar förses med barn. — Större kunskap om och förståelse för främmande länders problem vinns för svenskar; möjligen med tiden mindre avståndstagande från personer som till utseendet starkt avviker från skandinaver.

Några nackdelar. Barnet löper en mycket stor risk att växa upp som en särling, vilket lätt kan leda till sociala komplikationer. Även utan att vara impopulärt av- viker det från lekkamraterna och förblir en främling. Om det till sitt utseende starkt avviker från omgivningens (t.ex. neger), riskerar det att i vuxen ålder få svårigheter att finna en äktenskapspartner. Under uppväxtåldern riskerar det att uteslutas från kamratkretsen; även om detta naturligtvis långt ifrån alltid behöver inträffa, kommer barnet med stor sannolikhet att inta en särställning bland andra barn. _ Barnet skiljs från de eventuella släktingar det kan ha i hemlandet. _ Om de blivande adoptivföräldrarna ångrar sig eller avlider, innan adoptionen kommit till stånd, riskerar barnet att bli hemsänt.

Särskilda svårigheter. Att införskaffa tillförlitliga uppgifter om barnet, varige-

• Sida 17
•  Original

nom lämplig matchning med adoptivföräldrarna kan ske. — Att utvälja för detta slag av adoptioner lämpliga adoptivföräldrar. Sannolikt tilldrar sig denna adop- tionsform intresse hos personer som ej lämpar sig som adoptivföräldrar, möjligen intellektuellt folk som ställer alltför stora krav på barnet, möjligen de litet sensa- tionellt inställda, möjligen folk som ej får adoptivbarn i Sverige. Sannolikt krävs det extra stor mognad från adoptivföräldrarnas sida för att klara denna adoption.

l skrivelse till utredningen den 16 mars 1967 säger sig Rädda barnens riks- förbund inte för närvarande överväga att själv administrera en organiserad överföring av barn från andra länder till Sverige. Förbundet anser fortfa- rande sin främsta uppgift vara att hjälpa så många barn som möjligt i de- ras egna hemländer men har förståelse för att i enstaka fall barn från ut- landet adopteras i Sverige. I förbundets arbetsutskott har Rädda barnens inställning till ansökningar om bidrag till adoptionskostnader diskuterats, eftersom man väntar sig en ökning av sådana ansökningar. Som en allmän princip uttalas den meningen, att bidrag ej bör ges till rese- och andra kost— nader i samband med adoption av utländska barn, men att undantag från principen kan göras i särskilt ömmande fall.

Vid uppvaktning för statsrådet Lindström den 9 mars 1964 framfördes från Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet en vädjan att genom någon form av rådgivning och förmedling un- derlätta för svenska föräldrar, som så önskar, att adoptera utländska barn.

I skrivelse den 8 oktober 1964 till statsrådet Lindström anför Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Önskemål har framförts att åtgärder skall vidtas för att underlätta adoptioner från u-länder. Inom olika internationella organisationer pågår även ett intensivt arbete i dessa frågor, bl.a. inom en expertkommitté i Europarådet. Mot denna bak- grund och med hänsyn till önskvärdheten att de svenskar, som önskar adoptera ett utländskt barn, skall få samhällets hjälp att genomföra beslutet synes det Sve- riges Socialdemokratiska Kvinnoförbund uppenbart att en utredning om hithö- rande frågor är nödvändig.

Det synes uppenbart att denna utredning bör ta upp problemet i dess vidaste aspekter. En översyn av den svenska lagstiftningen beträffande adoption liksom procedurmöjligheterna bör ingå i utredningens uppdrag. Det föreligger starka skäl att överväga, vilka möjligheter de svenska myndigheterna har att skaffa represen- tanter för fosterföräldrarna i adoptionslandet. En samordning av samhällets ser- vice ifråga om råd och upplysningar i dessa frågor synes nödvändig för att inte enskildas initiativ skall hindras av samhällets bristande resurser att hjälpa med information och bisträckning.

En liknande framställning har _ i skrivelse den 9 oktober 1964 —— gjorts av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Förbundet hemställer att åtgärder snabbt vidtas för att effektivt bistå familjer, som vill skaffa adoptivbarn från annat land. Därvid bör tillses att klara och entydiga direk- tiv om adoptionsmöjligheter och adoptionsförfarande utfärdas.

• Sida 18
•  Original

IV. Utredningens undersökningar och förslag

1 . Inledning Såsom framgått av det föregående har under senare år svenska medborgares önskan att skaffa sig adoptivbarn alltmer kommit att inrikta sig på utländ- ska barn, varvid intresset ofta knutit sig till barn från de s.k. u-länderna. En kartläggning av möjligheterna att adoptera barn från dessa och andra länder har därför utgjort en av utredningens väsentligaste uppgifter.

Bland de länder, som vid tiden för utredningsuppdraget stod särskilt i blickpunkten då det gällde möjligheten för svenska medborgare att adop- tera barn från främmande länder, var Grekland. Redan på ett tidigt stadium undersökte utredningen därför förutsättningarna att få till stånd en över- enskommelse med vederbörande i Grekland,varigenom svenska medborgares önskemål om adoptivbarn från detta land lättare skulle kunna förverkligas genom förmedling av särskilda kontaktorgan i Sverige och Grekland och med tillämpning av ett så smidigt förfarande som möjligt. De första kon- takterna genom svenska ambassaden i Athen utvecklade sig i positiv rikt- ning och ledde till att utredningen i juni 1965 gjorde en studieresa till Grek- land för att närmare utröna möjligheterna till en uppgörelse. Utredningen företog resan över Danmark för att erhålla närmare informationer angående ett mellan detta land och Grekland år 1964 träffat avtal av samma inne- börd. Överenskommelse träffades på hösten 1965 mellan socialstyrelsen och det grekiska barnhemmet Metera. Under år 1966 har emellertid genom ny grekisk lagstiftning utländska medborgares möjligheter till adoption av gre- kiska barn beskurits. — Utredningen har på samma sätt efter förhands- kontakter genom svenska ambassaden i Tokyo och egna underhandlingar på platsen vid en studieresa våren 1966 kunnat senare under nämnda år åväga- bringa en överenskommelse av likartat slag med Korea.

Härutöver har utredningen genom ambassader och konsulat i vissa andra länder sökt inhämta upplysningar om inställningen till adoption av barn från dessa länder av svenska medborgare som är bosatta i Sverige och av- sikten sålunda är att föra barnet ur dess hemland. (Bil. 1). Utredningen vände sig därvid till en början och i första hand till ambassaderna i de ut- vecklingsländer i Afrika och Asien, där Sverige utför biståndsinsatser. Dess- utom riktade sig utredningen till ett antal länder i Sydamerika, varjämte i ett senare skede hänvändelse även skett till vissa länder i Europa. Utred- ningen har ifråga om nu avsedda länder också sökt införskaffa upplysning- ar rörande deras eventuella lagstiftning om adoption samt procedur och praxis i adoptionsärenden av internationell karaktär.

• Sida 32
•  Original

Utredningen har i sina undersökningar haft att utgå från gällande sven- ska regler vid genomförandet av internationella adoptioner. Som framgår av vad som sagts i avdelningen om internationella adoptivförhållanden inne- bär detta, att adoption f.n. ej kan genomföras i Sverige i de fall då adop- tionsinstitutet inte är känt i barnets hemland och så länge barnet ej upp- tagits till svensk medborgare; även om det vid naturalisation till svensk medborgare skulle bibehålla sitt ursprungliga medborgarskap anses detta ej medföra att barnets ursprungliga hemlands lagar _ eller avsaknad av lagregler om adoption — alltjämt skall beaktas vid prövning av en adop- tionsansökan i Sverige. Då barnet väl blivit svensk medborgare kan alltså bortses från 6 kap. IÄL och domstolen skall enbart tillämpa de internrätts— liga svenska lagreglerna på området (FB). Emellertid står det klart, att så länge barnet vistas i sitt hemland det knappast kan komma ifråga att upp- taga det till svensk medborgare. Dels skulle detta sannolikt vara stridande mot folkrätten, dels skulle ett dylikt förfaringssätt troligen ej bidraga till att underlätta barnets överföring till Sverige. Barnets hemlands myndig- heter skulle nämligen ej utan skäl kunna göra gällande att det vore ett för- sök antingen att kringgå där gällande regler eller att bryta igenom myn- digheternas principinställning rörande bortadoptioner till utlandet. Har barnet emellertid redan kommit till Sverige — vilket får förutsättas ha skett på legalt sätt _ och här omhändertagits av fosterföräldrar, synes ett förfarande med svensk naturalisation för att möjliggöra en adoption, oaktat denna ej blir gällande i barnets ursprungliga hemland, kunna vara försvar- bart åtminstone i vissa speciella fall. Utredningen tänker då närmast på så- dana barn som är föräldralösa eller vars föräldrar lever under utomordent- ligt knappa omständigheter. Men vidare torde det vara lika klart att över- föring av ett flertal barn från här åsyftade länder i och för fosterbarnsvård i Sverige med syfte att efter naturalisation adoptera dem härstädes knap- past kan tänkas möta gillande hos vederbörande utländska myndigheter med hänsyn till deras allmänna uppfattning om bortadoptioner av barn. Ut— redningen vill inte heller för egen del rekommendera en sådan överföring av barn till Sverige i syfte att adoptera dem här i angivna ordning, främst med hänsyn till den stora osäkerhet beträffande barnets framtid som detta kan innebära. Enligt utredningens mening är det å andra sidan sannolikt, att dylika barn i enstaka fall även i fortsättningen skall kunna överföras till fosterhem i Sverige för att efter viss tid upptagas till svenska medborga- re och därefter adopteras. Adoptionen blir dock utan verkan i barnets ti- digare hemland. Redogörelse för medborgarskapsfrågor i samband med adoption återfinns i Bil 5.

Det ovan förda resonemanget torde i huvudsak vara tillämpligt också för det fall att IÄL ändras så, att adoption av utländskt barn kan ske i Sverige även om den ej blir gällande i barnets hemland.

• Sida 33
•  Original

I enlighet med sitt uppdrag har utredningen också undersökt möjlighe- terna att tillgodose allmänhetens behov av service i adoptionsärenden och därmed sammanhängande frågor. Enär den adoptionsverksamhet, varom här är fråga, är en ganska ny företeelse för de flesta av de barnavårdande organen, har utredningen även behandlat frågan om dessa organs informa- tion och handledning. De bör sålunda erhålla såväl upplysningar om till- vägagångssättet vid ansökningar som anvisningar för sin egen sakliga pröv- ning t.ex. av fråga om godkännande av fosterhem eller en adoptions lämp- lighet. Upplysningar om möjligheterna till svenskt medborgarskap, namn- byte, sociala förmåner m.m. för barnet i samband med adoption bör också kunna meddelas allmänheten genom myndigheterna.

Till sist må i förbigående nämnas att utredningen under hand med SIDA tagit upp en tanke att man närmare borde pröva förutsättningarna för och möjligheterna till att inom den svenska tekniska biståndsverksamhetens ram i vissa u-länder upprätta barnhem för tjugofem till femtio barn med åtminstone i inledningsskedet svenska läkare och barnsköterskor. Förloss- ningsvård skulle även kunna lämnas. Från dylika hem skulle måhända vis— sa barn kunna föras till Sverige för adoptionsändamål. Denna tanke har emellertid ej fullföljts, enär man inom SIDA ej ansett att den kunde för- verkligas med den svenska biståndsverksamhetens nuvarande målsättning- ar och program.

I det följande redogör utredningen först närmare för resultatet av sin un— dersökning av möjligheterna att adoptera barn från främmande länder. Där- efter framlägger utredningen förslag i fråga om en förbättrad service till allmänheten i förevarande slag av adoptionsärenden överhuvudtaget och förslag till anvisningar till barnavårdsnämnderna samt upptar slutligen vis- sa andra spörsmål till behandling.

Utdrag

a) ur skrivelse den 29 juni 1965 från argentinska Nationalrådet för skydd av minderåriga till ambassaden i Buenos Aires:

”Lag nr. 13252 stadgar att endast personer över fy1 tio års ålder får adop- tera, eller ock sådana äkta makar som varit gifta i mer än åtta år utan att få barn. Lagen gör ingen åtskillnad i det fall adoptanten är utlänning

Alla adoptionsansökningar handlägges av Nationalrådet för skydd av minderåriga (Consejo Nacional de Protecciön de Menores), sektionen för adoptionsärenden, dit ansökan jämte dokumentation i enlighet med härvid fogade ansökningsformulär bör ingivas.

Därest sökanden uppfyller däri stadgade legala villkor, arrangeras ett sammanträffande med barnet, då det är lämpligt att de intresserade adop— tanterna gör det blivande adoptivbarnets bekantskap. Intet hindrar emeller- tid att denna kontakt skötes av tredje person, som på vederbörligt sätt be- myndigas därtill.

Med hänsyn till att lagen stadgar en preadoptionsperiod om två år, innan dom på adoptionen kan utverkas, ankommer det å denna myndighet att bedöma möjligheten av att den minderårige under nämnda period må kun— na lämna landet. Av denna anledning förefaller det lämpligt att det blivande adoptivbarnet saknar föräldrar eller ock att de senare lämnat sitt samtycke till adoptionen.

Därest adoptanten har hemvist i utlandet, måste adoptionen handläggas i enlighet med vederbörandes hemlands lag. Nationalrådets yttrande bör in- hämtas i de fall då adoptivbarnet förmedlats genom dess försorg.

I vad avser möjligheterna att erhålla upplysningar om adoptivbarnets antecedentia, varierar dessa från fall till fall (beroende på om barnet över- givits på allmän plats, internerats, avlämnats frivilligt, etc.).”

• Sida 45
•  Original

b) ur Skrivelse den 20 oktober 1965 från ambassadrådet Hennings i Buenos Aires till utrikesrådet Kellberg:

”Sedan ambassadens juridiske rådgivare i samråd med en universitets- professor i internationell privaträtt granskat 'nationalrådets' utlåtanden, får jag komma med följande klarlägganden.

1. Nationalrådets svar har kunnat tolkas så att adoption av argentiskt barn som företages i Argentina av adoptivföräldrar med hemvist i annat land, skulle ske med tillämpning av vederbörandes hemlands lag. Så är emellertid ej fallet, utan argentinsk lag tillämpas. Argentinska Cödigo civil innehåller inga internationellt privaträttsliga normer. Tillämpningen av ar- gentinsk lag vid utverkande av ett adoptionsbeslut inför argentinsk dom- stol sker därför ej heller kumulativt med utländsk lag. De utländska adoptivföräldrarna kan ej företrädas av ombud under dom- stolsförhandlingen.

2. Ett med tillämpning av svensk lag inför svensk domstol utverkat adoptionsbeslut beträffande argentinskt barn som vistas i Sverige, blir i princip giltigt i Argentina. I de fall då det argentinska adoptivbarnet för- medlats genom 'nationalrådets' försorg, kräves emellertid denna myndighets slutliga samtycke för att adoptionen skall bli giltig i Argentina. Detta är uppenbarligen endast en formsak, då 'nationalrådet” ju redan i samband med förmedlingen tagit ställning till de blivande adoptivföräldrarnas lämp- lighet. För att en adoption av dylikt argentinskt barn, som förmedlats genom 'nationalrådets' försorg, skall bli giltig i Argentina, kräves vidare att det ar- gentinska rekvisitet beträffande en tvåårig ”preadoptionsperiod” skall ha iakttagits. Detta oaktat barnet under perioden må ha fått 'nationalrådets' tillstånd att lämna Argentina för att förena sig med sina blivande svenska adoptivföräldrar. Oberoende av om det argentinska barnet förmedlats ge- nom 'nationalrådets' försorg, kräves som formellt rekvisit för det svenska adoptionsbeslutets giltighet i Argentina, att det införes i argentinska ,regist- ro civil”. Detta är en ren formalitet.

Därest de blivande svenska adoptivföräldrarna, som icke har hemvist här, önskar approchera 'nationalrådet' eller få ett svenskt adoptionsbeslut infört i 'registro civil', skall skriftväxlingen ske via argentinska utrikesministeriets rättsavdelning (Direcciön General de Asuntos Juridicos del Ministerio de Relaciones Exteriores y Culto).”

Uttalande

Något klart besked om argentinska myndigheters inställning har ej gått att erhålla men svenska medborgare i Sverige kan möjligen i något enstaka fall adoptera argentinska barn. De blivande adoptivföräldrarna måste här- vid själva inställa sig i Argentina.

• Sida 46
•  Original

Med hänsyn till vad som sålunda framkommit har utredningen ej ansett anledning föreligga att vidtaga eller föreslå ytterligare åtgärder.

Brasilien R es um e'

Några upplysningar rörande den principiella inställningen till utländska adoptioner av brasilianska barn har ej kunnat erhållas. Det bör erinras om att landet bedriver en aktiv immigrationspolitik, varför förutsättningarna för dylika adoptioner torde vara begränsade.

Utdrag

ur skrivelse den 20 maj 1965 från ambassadrådet Lonaeus i Rio de Janeiro till utrikesrådet Kellberg:

99

När jag häromdagen hade tillfälle till ett samtal i frågan med biträdande rättsavdelningschefen i utrikesministeriet förklarade denne att adoptivför— äldrarnas nationalitet överhuvud icke hade någon relevans i adoptivfrågor. Antalet fall varvid brasilianska barn adopterats av utländska föräldrar vore emellertid så ringa, att någon fast praxis knappast förelåge. Något adop- tionsprogram vore knappast aktuellt i ett land som fortfarande dreve en aktiv immigrationspolitik. I de enskilda fallen läte man sig närmast ledas av humanitära synpunkter, såsom förefintligheten av redan bestående band mellan barnet och de blivande adoptivföräldrarna. — — —

Vad avser proceduren för brasilianskt godkännande av adoption av den art som ifrågasatts i utredningens direktiv kan man — — —— våga utgå från att denna kommer att visa sig komplicerad och tidsödande. Hårvarande norska ambassad har för åtskillig tid sedan genom utrikesministeriet be- gärt brasilianskt godkännande av en norsk missionärs adoption av ett barn, som omhändertagits under vistelse i Brasilien. Vid påstötningar hänvisas i allmänhet till att ärendet behandlas av fackmyndigheter. Även i det fall de brasilianska federala myndigheterna skulle ge ett positivt svar på vår fråga huruvida man kan räkna med bistånd från myndigheternas sida för under- lättande av de formella krav som kan vara föreskrivna för adoption, bör man utgå från att ett adoptionsärende blir långdraget och arbetskrävande.

Härmed beröres den i utredningens skrivelse p. 8 ställda frågan, huru- vida tjänstemän vid ambassaderna, representanter för missionssällskap eller annan svensk representant skulle kunna företräda de blivande adoptivför- äldrarna vid kontakt med myndigheterna, hämtning av barnet m.m.

För ambassadens del kan på denna punkt sägas, att arbetsbelastningen vid nuvarande besättning torde utesluta att ambassaden anförtros en detalj- handläggning av adoptionsärenden, vilket dessutom torde förutsätta såväl språkkunskaper som insikter i brasiliansk juridik vida överstigande vad

• Sida 47
•  Original

som kan förväntas från tjänstemännen i gemen. Det framgår ej klart, huru- vida medverkan även förutsättes vid utväljandet av barn för adoption. Detta skulle innefatta beslut och åtgärder, vilka såväl för adoptivföräldrarna som för barnen i många fall vore av livsavgörande karaktär. Det är väl starkt tveksamt om tjänstemännen kan åläggas ikläda sig det personliga ansvar, som vore förenat med handläggandet av sådana ärenden. I varje fall torde endast ett fåtal ambassadtjänstemän ha en psykologisk och socialpolitisk utbildning, som gör dem skickade att påtaga sig ansvaret härför. _ —— ——”

Uttalande

Möjligheten att erhålla något enstaka barn för adoption till Sverige kan ej uteslutas. Med hänsyn till Brasiliens invandringspolitik har utredningen ej ansett att ytterligare åtgärder kan vidtagas eller föreslås.

Etiopien Resumé

Den etiopiska civillagen innehåller regler om adoption. Emellertid har från vederbörande domstol upplysts, att den svårligen skulle kunna bevilja en ansökan om adoption om adoptanten ej är bosatt i landet. Anledningen här— till är svårigheten att bedöma adoptantens lämplighet, vilket är en förutsätt- ning för godkännande.

Utdrag

a) ur skrivelse den 18 februari 1965 från ambassaden i Addis Abeba till utrikesdepartementet:

,,

1. Rörande den principiella inställningen hos vederbörande etiopiska myndigheter torde först kunna sägas att adoption som sker här i landet, varvid adoptionsföräldrarna —— åtminstone för en tid — är bosatta i Etio— pien, ej betraktas på annat sätt än när föräldralösa barn här tages om hand på barnhem i missionens eller annan regi. Med hänsyn till att det finns ett stort antal barn i landet som ej har föräldrar som kan ta hand om dem —— antingen på grund av att dessa är avlidna eller att de är sjuka, t.ex. spet- älska —— betraktar vederbörande hälso- och barnavårdsorgan det som en humanitär och ideell handling att hjälpa dessa barn, vare sig detta sker på barnhem eller genom adoption av familjer bosatta i landet. Beträffande den etiopiska inställningen till adoption som sker utan att adoptanten vistas i Etiopien torde kunna konstateras att ej samma positiva intresse föreligger. Orsaken härtill synes bl.a. vara en viss tveksamhet om lämpligheten att på detta sätt låta etiopiska barn forslas ur landet till ett

• Sida 48
•  Original

för dem okänt öde i främmande land. Det har emellertid framhållits att om en tillförlitlig bedömning och kontroll av de blivande adoptanterna skulle kunna ske härifrån genom samarbete mellan etiopiska och svenska organ skulle man från etiopisk sida inte ställa sig avvisande till att dessa hjälp- behövande barn togs om hand även på detta sätt.

2. Beträffande de rättsliga spörsmålen som sammanhänger med adoptio- ner av etiopiska barn har ambassaden från presidenten för High Court er- farit att denna domstol svårligen skulle kunna bevilja en ansökan om adop- tion såvida adoptanten ej är bosatt i landet. Domstolen skulle då ej ha den möjlighet till bedömning av adoptanternas lämplighet som är en förutsätt- ning för ett godkännande. Om däremot adoptionen skedde i Sverige upp- gavs att denna skulle kunna få giltighet i Etiopien genom godkännande i efterhand.

3. — — —

Om adoptanten är bosatt i Sverige och adoptionen även är avsedd att ske i Sverige synes emellertid möjligheter eventuellt föreligga att arrangera ett samarbete mellan vissa härvarande etiopiska och svenska organisationer för att lösa de praktiska och formella problem som är förknippade med bl.a. ut— väljande av de blivande adoptivbarnen och transporten av dem till Sverige. Vid kontakt härom med Etiopiska Röda Korset, Etiopiska Kvinnoorganisa- tionen och det Svensk-etiopiska barnsjukhuset har ett visst positivt intresse visats för att gemensamt biträda i en dylik verksamhet. Förslag har därvid också framförts om samarbete med Svenska Röda Korset och Rädda Bar- nens Riksförbund i Sverige.

4. Beträffande upplysningar om barnens bakgrund och hälsotillstånd sy— nes goda förutsättningar föreligga att anskaffa sådana här. På det barnhem eller annan institution varifrån barnen utväljes synes upplysningar åtmin— stone om barnens härkomst etc. kunna inhämtas. På svensk-etiopiska barn- sjukhuset skulle god kontroll av vederbörandes hälsotillstånd kunna er- hållas.

5. Frågan angående vilka villkor som från svensk sida skulle vara upp— fyllda för att ansökningar om adoption skall kunna godtagas har ej närmare undersökts, då High Court upplyst om att adoption i Etiopien då adoptanten är bosatt i Sverige ej annat än i undantagsfall skulle kunna komma ifråga.

6. Om ett gott samarbete kan etableras mellan ovannämnda svenska och etiopiska organ synes ej helt uteslutet att detta förhållande skulle kunna underlätta de formella krav som kan tänkas föreligga i samband med ar- rangerandet av eventuella barntransporter till Sverige.

7. — — — '

8. Beträffande möjligheterna att i Etiopien företräda de blivande föräld- rarna vid arrangemangen med transport, ordnande av pass, utresetillstånd etc. torde det närmast ligga till hands att söka engagera det Etiopiska Röda Korset härför. Vid kontakt med dess chef, herr Niskanen, som är svensk

• Sida 49
•  Original

medborgare har erfarits att ett positivt intresse föreligger härför om ett samarbete kan komma till stånd med Svenska Röda Korset och Rädda Bar- nens Riksförbund."

b) ur p.m. bifogad skrivelse den 26 februari 1965 från ambassaden i Addis Abeba till utrikesdepartementet:

”I anledning av begäran från departementet om viss utredning rörande adoption av etiopiska barn har ambassaden bl.a. tagit kontakt med repre— sentanter för Ethiopian XVomen's Welfare Association, som bedriver en om— fattande humanitär och social verksamhet i form av skolor, sjukhus, barn— hem etc. Syftet med denna kontakt var att utröna dels vilken allmän inställ— ning denna organisation har i denna fråga dels vilka möjligheter organi- sationen skulle ha att praktiskt medverka vid genomförandet av sådana adoptioner.

Vid samtal med vice-presidenten i organisationen, prinsessan Sible Desta, och med dess generalsekreterare, Voizero Lulle Tesfaye, har därvid följande erfarits.

1. Organisationens principiella inställning till adoptioner som avsågs skola ske i Sverige, i vilket fall adoptanterna kvarbleve i Sverige, sades av flera skäl ej vara helt positiv. Som en viktig faktor därvidlag nämndes bl.a. den omständigheten att Etiopien ej var överbefolket utan snarare var i be- hov av Och skulle kunna livnära ett mycket större antal människor än den nuvarande befolkningen, om landets naturliga resurser på jordbrukets om— råde effektivare utnyttjades. Av denna anledning kunde eventuellt tänkas att hinder skulle komma att resas från myndigheternas sida, om verksam- heten avsågs taga en sådan omfattning att relativt stora grupper barn skulle överföras till Sverige. En annan osäker faktor delvis sammanhängande med myndigheternas allmänna inställning till dylik emigration vore utverkandet av tillstånd för barnen att lämna landet. Även om ifrågavarande etiopiska kvinnoorgani- sation positivt engagerade sig i dylik adoptionsverksamhet underströks att detta ej innebar att utresetillstånd utan vidare kunde erhållas från berörda statliga myndigheter. Såsom ytterligare en synpunkt av grundläggande betydelse för bedöm— ningen av utsikten att kunna sätta igång sådan verksamhet nämndes de sociala konsekvenserna. Dels vore det troligt att de föräldrar, som för till- fället — p.g.a. sjukdom eller bristande ekonomiska resurser —— ej kunde ta vara på sina barn, efter en tid, då deras förhållanden eventuellt förbättrats, skulle önska ha möjlighet få tillbaka sina barn. Även om det skulle stå bar- nen fritt att återvända till Etiopien, sedan de blivit vuxna, vore det ej alls troligt att dessa vare sig önskade detta eller hade möjlighet socialt att åter— integreras i det etiopiska samhället. Vidare befarades att sociala svårigheter skulle uppstå för dessa etiopiska barn p.g.a. deras hudfärg; de skulle tro-

• Sida 50
•  Original

ligen ej bli accepterade av lekkamraterna på samma sätt som övriga svenska barn. Denna olägenhet skulle emellertid eventuellt kunna minskas genom att ett flertal etiopiska barn stationerades på en och samma ort så att de därigenom skulle känna viss inbördes samhörighet.

2. Om man från svensk sida efter denna preliminära undersökning be- stämde sig för att anhålla om etiopiska myndigheters och organisationers medverkan till dylika adoptioner skulle Ethiopian Women's Welfare Asso- ciation kunna tänka sig praktiskt deltaga häri, om hela verksamheten under förslagsvis ett tiotal år försöksvis bedreves i mycket liten skala. Först om positiva erfarenheter vunnits under en sådan försöksperiod skulle man kun— na överväga att medverka i något större omfattning. För att praktiskt kunna organisera ett effektivt samarbete mellan berörda parter föreslogs att två arbetsgrupper skulle bildas, om frågan vidare aktua- liserades, nämligen en i Etiopien med representanter för berörda härvarande etiopiska och svenska organisationer och myndigheter samt en liknande kontaktgrupp i Sverige med deltagande av de i Sverige engagerade par- terna.”

c) ur p.m. bifogad skrivelse den 5 mars 1965 från ambassaden i Addis Abe- ba till utrikesdepartementet:

”I anledning av begäran från departementet om utredning rörande adop- tion av etiopiska barn har ambassaden även tillfrågat chefen för det svensk- etiopiska barnsjukhuset, professor E. Mannheimer1 om dennes syn på vissa frågor i samband med eventuell adoption i Sverige av etiopiska barn. Sär- skild vikt har därvid lagts vid frågan om de socialmedicinska och psyko- logiska aspekterna samt vid frågan om de möjligheter till praktisk med- verkan från barnsjukhusets sida, som eventuellt förelåge.

Det bör i detta sammanhang nämnas att professor Mannheimer, som hit— tills tjänstgjort i Etiopien i drygt sju år, även har personlig erfarenhet ifråga om adoptionsförhållanden genom att han själv adopterat ett etiopiskt barn.

1. Av socialmedicinska och psykologiska skäl anser professor Mannhei- mer att en adoption lämpligen bör föregås av ett fosterbarnsförhållande, varvid de blivande adoptionsföräldrarna ges möjlighet göra klart för sig om de verkligen önskar behålla barnet. Vidare kan de i adoptionsärendet beslu- tande myndigheterna hårigenom få möjlighet skaffa sig en uppfattning dels om fosterföräldrarna är lämpliga som adoptanter, dels om barnet synes kunna socialt och psykologiskt integreras i den nya miljön. Om adoptivbarnen skall sändas från Etiopien till sina blivande adoptiv— föräldrar i Sverige och dessförinnan endast presenteras för dessa medelst fotografi och skriftliga rapporter om deras bakgrund anser professor Mann-

1 Numera avliden.

• Sida 51
•  Original

51 heimer ej samma gynnsamma psykologiska och emotionella förutsättningar för ett lyckligt adoptivförhållande kunna föreligga som i det fall när adop- tivföräldrarna på platsen finner ett hjälplöst barn, som de fäster sig vid och lär känna samt efter någon tid bestämmer sig för att ta ansvaret för och adoptera.

Vidare framhåller professor Mannheimer att det nu för tiden vore lättare att erhålla arbete i ett u-land, t.ex. vid något av de svenska projekten, varför de personer, som verkligen önskade skaffa sig ett adoptivbarn från ett 11- land i första hand borde undersöka möjligheterna att själva för ett par år vistas i berörda land. Även om denna möjlighet naturligtvis ej stode öppen för alla vore emellertid ansträngningarna att på detta sätt skaffa sig ett adoptivbarn en indikation om adoptanternas beredvillighet att själva offra något för att skapa gynnsammast möjliga förutsättningar för ett gott adoptivförhållande.

Professor Mannheimer, som under sin verksamhet i Etiopien erhållit en rad förfrågningar från svenskar bosatta i Sverige om möjligheterna att få adoptivbarn från Etiopien, har därvid svarat att han finner det olämpligt och avrått ifrån att försöka få adoptivbarn forslade till Sverige för att där upptas i för barnen okänd miljö.

2. Beträffande eventuell praktisk medverkan från barnsjukhusets sida i samband med dylika adoptioner är professor Mannheimer beredd, i den ut- sträckning som är möjlig, ställa sjukhusets resurser till förfogande för så— dan läkarkontroll och annan testning som kan erfordras i samband med utväljandet av de barn som skall överföras till Sverige. Professor Mann- heimer föreslår i samband härmed att en adoptionsbyrå tillskapas i Addis Abeba, som skall ha ansvaret för den praktiska handläggningen av adop- tionsfallen. I denna byrå borde vara representerade dels personer med stor erfarenhet av sociala och medicinska samt juridiska problem i samband med dylika adoptioner, dels personer från sådana etiopiska myndigheter som har ansvaret för den formella handläggningen av dessa frågor, t.ex. företrädare för hälsovårdsministeriet, Community Development-ministeriet, Welfare Trust etc. Professor Mannheimer betonar emellertid att det om möjligt bör undvikas att någon lokal välfärdsorganisation finge huvudan- svaret för en sådan byrå. Det vore i stället lämpligare om den styrdes av en officiell myndighet.”

Uttalande

Den etiopiska inställningen till adoption till Sverige synes vara positiv, då det gäller adoptivföräldrar bosatta i Etiopien. I fråga om möjligheterna för svenska medborgare att adoptera etiopiska barn i andra fall är de av ambas- saden inhämtade upplysningarna inte entydiga men ett positivt intresse har dock framkommit på sina håll. Utsikterna synes vara störst om adoptionen

• Sida 52
•  Original

sker i Sverige, vilket kräver att barnet fått lämna sitt hemland och ankom- mit till Sverige. Det har emellertid ej klarlagts hur de etiopiska myndig— heterna ställer sig till en sådan emigration. Det har framhållits, att landet snarare är underhefolkat än motsatsen, vilket kan medföra visst motstånd mot emigration från myndigheternas sida. Med hänsyn särskilt till att vissa organisationer i Etiopien synes vara villiga att lämna praktiskt bistånd vid genomförandet av adoption på denna väg kan det i vart fall dock inte anses helt uteslutet att i framtiden uppnå ett arrangemang varigenom etiopiska barn skulle kunna adopteras även i Sverige. Frågan bör bli föremål för upp— märksamhet av vederbörande svenska myndigheter.

Hongkong Resumé

Under de senaste åren har de sociala myndigheterna i Hongkong lagt fast en bestämd politik i adoptivfrågor. Vid placering av barn för adoption till— lämpar man sålunda viss prioritetsordning med avseende på urvalet av adoptivföräldrar.

A vskrif t

av p.m. upprättad av konsulatet i Hongkong i april 1965.

”Bakgrund

I slutet av 1950—talet fanns i Hongkong ett par tusen föräldralösa eller nödlidande barn för vilka man saknade möjligheter att bereda erforderlig vård och tillsyn. Situationen hade framkallats i första hand av den stora flyktingströmmen från Kina, som i detta liksom i andra avseenden ställde de sociala myndigheterna i kolonien inför svåra problem. Antalet barn, som kan komma i fråga för adoption, har emellertid sedan dess reducerats avse- värt, någon nämnvärd flyktingström förekommer nu icke och antalet för— äldralösa barn är förhållandevis litet. Man räknar idag icke med mer än hundratalet utländska adoptioner per år.

1. Under de senaste åren har de sociala myndigheterna i Hongkong lagt fast en bestämd politik i adoptionsfrågor. Vid placering av barn för adop- tion tillämpar man sålunda följande prioritetsordning med avseende på ur- valet av adoptivföräldrar:

a) Kinesiska familjer bosatta i Hongkong.

b) Kinesiska familjer bosatta utomlands.

• Sida 53
•  Original

c) Icke kinesiska familjer bosatta i Hongkong. (1) Övriga. Efterfrågan på adoptivbarn är betydande och starka skäl skall föreligga för att man skall ha anledning att göra avsteg från denna prioritet.

2. För att adoption skall godkännas kräver myndigheterna för det första en ingående undersökning av det tilltänkta fosterhemmet avseende adoptiv- föräldrarnas ålder, utbildningsmässiga bakgrund, religiösa och sociala in- riktning, ekonomiska ställning samt förhållandet makarna emellan. Vidare vill man ha styrkt att samhällsmiljön är sådan, att ingen diskriminering kommer att ske mot adoptivbarnet i det nya landet på grund av barnets hudfärg, religion, sociala bakgrund osv. Man begär också garantier från svensk myndighet eller för adoptionsfrågor ansvarig institution att barnet under en provtid, som kan variera med hänsyn till lokala adoptionslagar, kommer att stå under sakkunnig övervakning och tillsyn, så att man noga kan följa dess anpassning i den nya omgivningen. Slutligen begär man be- träffande de tilltänkta adoptivföräldrarna icke bara uttalande av barna- vårdsmyndigheter utan också personliga referenser. Först när nyssnämnda villkor är uppfyllda, provtiden tilländalupen och rapporterna från denna tillfredsställande, godkänner man det rättsliga adoptionsförfarandet. Barnet betraktas därefter helt som en medlem av sin nya familj och man uppställer inga villkor beträffande fortsatt tillsyn, men man anser det önskvärt, att sådan skall förekomma ännu någon tid.

3. Ansvarig myndighet för handläggning av adoptionsärenden är barna- vårdssektionen inom Social XVelfare Department. Denna sektion bedriver emellertid ett nära samarbete dels med International Social Service dels med Catholic Relief Service, vilka båda organisationer har lång erfarenhet av och utbildad personal för handläggning av adoptivfrågor. Samarbete med dessa organisationer förekommer dock i princip endast med avseende på adop- tion i sådana länder, dår någon av organisationerna har egen representation. I andra fall står Social W'elfare Department som huvudman i dessa ärenden.

4. Upplysningar rörande barnens bakgrund och hälsotillstånd lämnas i förekommande fall av Social XVelfare Department eller någon av de nämnda organisationerna.

5. Några andra villkor än de ovan under 2 redovisade förekommer icke.

6. Några avsteg från de ovan angivna kraven förekommer icke.

7. Barnen tillåts lämna Hongkong för att under den angivna provtiden stå- under tillsyn, innan adoption får äga rum. I en del fall medger flygbolagen fri resa för person, som eskorterar adoptivbarn till dess tilltänkta nya hem-— land.

8. Tilltänkta utländska adoptivföräldrar förväntas i allmänhet icke själva medverka vid urvalet av barn. Något hinder mot sådan medverkan föreligger- å andra sidan självfallet icke. Urvalet sker annars genom ovannämnda in-- stansers försorg.

• Sida 54
•  Original

Kompletterande upplysningar

Såsom torde ha framgått av det ovan sagda är utländsk adoption i icke kinesiska familjer ej särskilt vanlig för Hongkongs del. När utländsk adop- tion överhuvud förekommer, avser denna i allmänhet barn, som är yngre än 2 eller äldre än 5 år. Detta år en följd av prioriteringen, då adoptivbarn i åldrarna 2—5 år synes vara mest eftersökta. Vid besök hos International Social Service här i Hongkong uppgavs att man haft kontakt med ett fåtal svenska önskemål om adoption, men att dessa i samtliga fall strandat på motstånd från de svenska barnavårdsmyndigheternas sida, som bedömt möjligheterna för kinesiska barn att anpassa sig i Sverige såsom icke sär- skilt gynnsamma. Från samma källa framhölls, att de handikappade barnen utgjorde ett aktuellt problem, närmast emedan man i Hongkong icke hade samma vårdmöjligheter eller resurser att skapa förutsättningar för utveck- ling av t.ex. neurosedynskadade barn. Sverige har härvidlag mycket gott anseende och man skulle i Hongkong livligt välkomna en möjlighet att pla- cera sådana barn på någon plats i Sverige, där det fanns tillgång till vård och terapi.”

Uttalande

Ehuru möjligheterna till adoption på grund av fastställd prioritetsordning torde vara begränsade synes — med hänsyn till uppgifter från annat håll, som utredningen inhämtat (ISS i London) — dock ej kunna uteslutas att enstaka barn erhålls från Hongkong. Utredningen anser emellertid inte att några särskilda organisatoriska åtgärder för ändamålet bör vidtagas.

Indien Resumé

Indisk lag saknar bestämmelser om adoption frånsett sådana om adoption mellan personer av hinduisk trosåskådning; adoption i utlandet av kristna trosbekännare får därför ej några rättsverkningar i Indien.

Myndigheternas principiella inställning till utlänningars adoption av in— diska barn är svår att närmare precisera, enär något klart uttalande ej kan erhållas; närmast torde den dock få bedömas som negativ.

Utdrag

a) ur p.m. upprättad den 1 februari 1965 av ambassaden i New Delhi. ”Ambassaden har under senare år mottagit ett allt större antal förfråg—

ningar från svenskar som önskar mottaga indiska fosterbarn. — —— — Pro— ceduren är dock tidskrävande och formaliteterna mångahanda — och dess-

• Sida 55
•  Original

värre skiftande från tid till annan. Detta har medfört att under de senaste åren endast ett tiotal indiska fosterbarn — såvitt det är ambassaden bekant —— har överlämnats till svenskar, ehuru antalet förfrågningar varit mång- dubbelt större.

Otvivelaktigt är antalet nödlidande barn i Indien stort, helt naturligt med tanke på den misär större delen av landets befolkning lever i parad med de stora barnkullarna. Myndigheternas förmåga att träda emellan är begrän— sad. ——- —— —

Myndigheternas principiella inställning

Med tanke på ovanstående, i korthet berörda, förhållanden här synes det rimligt att antaga att berörda indiska myndigheter med glädje skulle hälsa utländska medborgares intresse att taga indiska fosterbarn. Vid genomlä— sandet av ambassadens dossier i dylika ärenden och vid samtal med veder- börande får man dock intrycket att så inte är fallet. Väl visar enstaka myn- dighetspersoner och enskilda, knutna till välgörenhetsinstitutioner, visst välvilligt intresse — —— — men formaliteter och pappersexercis lägger sin hand över dylika ärendens framskridande. Därest ej de tilltänkta foster- föräldrarna eller någon representant finnes på platsen drar gärna formali- teterna ut på tiden — — —-—.

Rättsliga spörsmål

Bestämmelser om adoption — bortsett från adoption mellan personer av hinduisk trosåskådning (Hindu adoption and Maintenance Act; 1956) —— torde saknas i indisk lag. Sålunda torde bestämmelsen i 6 kapitlet 1 5 i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten- skap, förmyndarskap och adoption ej kunna uppfyllas vad Indien beträffar. Inget hindrar dock att barn överlämnas till utländska fosterföräldrar som fosterbarn.

Adoption av indiska fosterbarn har emellertid enligt ambassadens vet- skap i några fall senare genomförts i Sverige genom att svenskt medborgar- skap givits till fosterbarnet. — —— — I detta sammanhang kan nämnas att indisk lagstiftning ej innehåller någon bestämmelse om utseende av för— myndare för indiska barn utanför Indien. Ej heller finnes någon bestäm— melse som hindrar vederbörande fosterföräldrar att av svensk domstol utses till förmyndare.

Tilläggas kan att indiska myndigheter — även utrikesministeriet — ofta i sina skrivelser i dylika ärenden använder ordet adoption ehuru man up— penbarligen avser utlämnande av fosterbarn.

• Sida 56
•  Original

Formkrav och handläggning

Ett fosterbarnsärendes handläggning försvåras ej enbart, som tidigare nämnts, av en rik flora av formaliteter utan även av svårigheten att från berörda instanser erhålla snabba och vederhäftiga upplysningar.

Nedanstående torde dock vara de formkrav som för närvarande upp- ställes.

i) Enligt senaste uppgifter från vederbörande myndigheter i New Delhi ser man numera helst, att alla förfrågningar och ansökningar om indiska fosterbarn inlämnas via de indiska ambassaderna för vidarebefordran till härvarande Ministry for Home Affairs, och således ej längre direkt till ve- derbörande i Indien. Till ansökan bör fogas bestyrkta handlingar utvisande de tilltänkta fosterföräldrarnas hälsotillstånd och ekonomiska förhållanden.

ii) För utväljande av lämpligt fosterbarn hänvisas sökandena ofta till följande institutioner:

Municipal Corporation of Delhi, Health Department, Town Hall, Delhi. Attention: Dr. (Mrs.) Kulanday (Dr. Kulanday, som är Deputy Health Officer, är läkare vid Shaktinagar Foundling Home.)

Indian Council for Child Welfare, 4, Rose Avenue, New Delhi. Attention: Miss P. K. Varalakshmi, Technical Officer. (Denna organisation är knuten till The International Union of Child XVelfare i Geneve.)

Sister Superior, St. Cathrine's Home, Bombay.

Vid utväljandet av fosterbarn kräver de indiska myndigheterna att de tilltänkta fosterföräldrarna, eller av dem utsedd representant, på ort och ställe besiktigar och godkänner fosterbarnet. Anhållanden från makar i Sverige att ambassaden skulle påtaga sig denna uppgift har hittills besva- rats nekande med hänvisning till att därmed sammanhängande frågor är så känsliga och riskerna för att det erbjudna barnet är behäftat med fysisk eller psykisk defekt så stora att det inte har kunnat anses riktigt att ålägga tjänsteman vid ambassaden ett så vidsträckt ansvar. Ej heller har ambassa— den ansett det lämpligt att ombe någon enskild i härvarande, relativt få— taliga, svenska koloni att åtaga sig denna uppgift.

iii) För att i New Delhi få tillstånd för det utvalda fosterbarnet att lämna Indien synes det, i skrivande stund, som följande procedur borde följas.

• Sida 57
•  Original

Rekommendation från Deputy Commissioner inhämtas. Denna inlämnas därefter till Chief Commissioner, vilken utfärdar den egentliga rekommen- dationsskrivelsen. Denna skall i sin tur inlämnas till the Magistrate of the Childrens Court. Denna domstol utfärdar — efter att ha prövat ärendet — det aktuella tillståndet, här ofta kallat ”All Clearance Certificate”.1 När till- stånd utfärdats anses barnet lagenligt överlämnat till fosterföräldrarna.

Pass för fosterbarnet utfärdas av härvarande utrikesministerium. Svensk inresevisering instämplas i passet av ambassaden.

Efter denna (med undantag för den svenska viseringen) ofta tidskrävan— de och stundtals tålamodsprövande procedur —— vilken ambassaden ofta varit svenska fosterföräldrar behjälplig med — kräves ytterligare ett for- mulär nämligen den så kallade ”P-form” (Permission to leave the country), vilken utfärdas av Reserve Bank of India. Sistnämnda formulär brukar dock ej bereda bekymmer då det aktuella flygbolaget eller resebyrån vanligtvis införskaffar detsamma.

Formaliteterna torde i stort sett vara likartade på andra orter i Indien. Som tidigare nämnts är effektivt bistånd från härvarande myndigheter vid genOmförandet av ovannämnda formaliteter ej att räkna med. — —— ——

Upplysningar om barnets bakgrund

Därest intet annat barn än barnhemsbarn tages som fosterbarn ligger det i sakens natur att upplysningar om barnets bakgrund ej står att erhålla. Exempelvis brukar barnets ålder anges till c:a _— troligt antal år."

b) ur skrivelse den 1 december 1965 jämte bilaga från ambassadör Heck- scher i New Delhi till utrikesrådet Kellberg:

,,

Såvitt jag kan förstå hade de indiska myndigheterna redan innan septem- berkrisen övervägt att skärpa bestämmelserna för utlämnande av fosterbarn till utländska föräldrar. Närslutna avskrift av en skrivelse från — — — Home Ministry till 'stadsläkaren' i Delhi _ — — bär syn för sägen (åter- given nedan 'bilaga').

— —— _ Det synes som om dylika ärenden nu mer än tidigare handlägges av Home Ministry. Några klara besked om vilka handlingar som erfordras och vem som handlägger vad står dock inte att få. Flertalet berörda tjänste- män i de olika förvaltningsorganen är dock fortfarande tjänstvilliga med råd, om inte alltid med dåd, men dessa består mest i hänvisningar till en

1Enligt meddelande i februari 1967 från ambassaden i New Delhi synes ”All Clearance Certificate” ej längre krävas.

• Sida 58
•  Original

annan organisation. Man kan inte värja sig för känslan att härvarande myn- digheter själva inte riktigt satt sig in i den procedur som uppställts.1

19

Bilaga

”

Under Section 16 of the Children Act of 1960, the power to commit a neglected child to suitable custody has been given to the Child Welfare Board constituted under Section 4 of the Act. Sub-Clause (1) of Section 16 empowers the Board to place a child under the care of a parent, guardian or other fit person on their executing a bond to be responsible for the good behaviour and well-being of the child and for the good behaviour observance of such condition as the Board may think to impose during the period the child is in their custody. According to Sub- clause (3) of this Section, the Board retains the right to make periodical inspec— tions into the well-being of the child and if it appears—to the Board that there has been breach of any of the conditions imposed by it in respect of the maintenance of the child, it can order the child to be sent to a Childrenls Home.

In these circumstances, if a child is handed over to a foreigner, it will naturally put the Board in a position where it cannot have the supervision of the well-being of the child in their custody; nor does it allow periodical inspections of the child by the Probation Officers appointed under the Act. Therefore, it may not be legal to hand over children to foreigners or for any other purpose or for their bring-

ing up."

Uttalande

Något entydigt besked om indiska myndigheters inställning till adoption till Sverige har ej stått att erhålla men inhämtade upplysningar pekar när- mast mot att den ej är positiv. Med hänsyn till att en organiserad överföring av barn till Sverige för adoption ej synes möjlig att förverkliga och enär adoption ej kan genomföras på annat sätt har utredningen ej ansett att yt- terligare åtgärder f.n. kan vidtagas. Utredningen anser att svenska myndig- heter med uppmärksamhet bör följa utvecklingen och att, då enskilt fall av överföring uppkommer till behandling, lämna hjälp och bistånd till adop- tanterna i den utsträckning som är möjlig och lämplig. Härigenom torde vidgade erfarenheter vinnas om hur indiska myndigheter i olika delar av landet ställer sig till överföring av barn för adoptionsändamål.

Iran Beträffande Iran har från ambassaden i Iran erhållits beskedet att iransk

civillag ej känner adoptionsinstitutet. Ambassaden har vidare från utrikesministeriet inhämtat att institutet

1 Ambassaden har i februari 1967 på nytt förklarat att det ej är möjligt erhålla klart besked om förfarandet, vilket kan växla från fall till fall.

• Sida 59
•  Original

emellertid finns ”hos landets icke mohammedanska minoriteter, dvs. ar- menier, nestorianer, kaldéer, judar och zoroastrer men erkändes endast som en icke specificerad eftergift enligt den religionsfrihet, som dessa minoriteter åtnjöte. Obekantskapen med adoptionen hängde samman med polygamin. En gift man vore sålunda både juridiskt och moraliskt oförhind— rad att i sin familj upptaga ett barn, till vilket han blivit fader före eller under men utanför äktenskapet. Detta barns status som 'äkta' sattes aldrig i fråga. Det var familjefaderns barn, och det var allt som hade relevans. Det förekom naturligtvis också, att barnlösa föräldrar tog till sig barn från barn— hem eller andra familjer. I sådana fall krävdes, att 'adoptivfadern' förband sig att tillerkänna barnet exakt samma rättigheter som om det hade varit hans eget. Något slags 'adoptionsrättslig' status fanns emellertid inte heller i detta fall, och iranska utrikesministeriets talesman betvivlade, att det över huvud funnes något lagstadgande på området. Allt vore sedvanerätt.”

Uttalande

Utredningen har sig bekant att i något enstaka fall iranska vederbörande medgivit att barn adopteras av utlänningar i Iran. Trots iranska myndig— heters förståelse för adoption av humanitära skäl torde man med hänsyn till motståndet från andra kretsar ej kunna räkna med medverkan till adop- tion av ett större antal barn. Utredningen anser därför ytterligare åtgärder ej möjliga.

Libanon Resumé

Adoption tillåts ej av de mohammedanska och judiska trossamfunden. Däremot förekommer adoption bland den kristna befolkningsgruppen ( hal- va Libanons befolkning eller ca 800 000 invånare). Hinder torde i och för sig ej föreligga för utländska adoptioner av barn tillhörande sistnämnda befolkningsgrupp. Krav uppställs på personlig närvaro av berörda parter vid adoptionsprocedurens genomförande.

Utdrag

ur ambassadens i Beirut skrivelse den 12 februari 1965 till utrikesdeparte- mentet:

”Adoptionen som juridiskt institut intar i Libanon en särställning genom landets karaktär av mötesplats för västliga och orientaliska kulturimpulser och religioner. Ej mindre än 17 religiösa samfund är officiellt erkända i landet. På grund av denna religiösa mångfald som i detalj påverkar indivi- dens privatliv och rättsuppfattning finns ingen gemensam civillagstiftning

• Sida 60
•  Original

om adoption, utan lagstiftaren har helt överlåtit åt religionssamfunden att fastställa regler i ämnet; detsamma gäller f.ö. om annan lagstiftning som påverkar individens status, såsom lagar om äktenskapet och dess rättsverk- ningar, äktenskapsskillnad, arvsförhällanden m.m. Två av de tre stora re- ligiösa grupperna i Libanon tillåter icke adoption; enligt Islam är sådan förbjuden, och judendomen erkänner den icke. Återstår alltså de kristna religionerna såsom de enda i landet vilka tillåter adoption; omkring halva landets befolkning, som uppgår till 1,6 miljoner personer, är kristna.

Libanon erkänner sex katolska och fem ortodoxa religionssamfund. Vart och ett av dessa har sina egna bestämmelser om adoption, men de stora linjerna är gemensamma. Enligt dessa är adoptionen ett solennt, ömsesidigt avtal av religiös karaktär och måste äga rum inför vederbörande kyrkliga tribunal, efter dettas och vederbörande biskops godkännande. Om den som skall adopteras är minderårig skall hans förmyndare och de kyrkliga myn- digheterna i förening lämna sitt samtycke till adoptionen. Adoptanten måste vara minst 40 år gammal, och åldersskillnaden mellan adoptant och adop- terad får ej underskrida 18 år.

Adoptanten får vidare ej ha egna barn födda inom hans äktenskap vid tidpunkten för adoptionen. De ortodoxa samfunden kräver t.o.m. att adop- tanten ej kan få egna barn till följd av sterilitet, sjukdom eller annan an— ledning, som skall styrkas med läkarintyg.

Katolikerna kräver att adoptanten är katolik om den som skall adopteras är det. En förutsättning för adoptionen är också att den sker i den adopte- rades intresse. En adoptant får ej adoptera mer än ett barn såvida han icke är gift. Adoptanten skall vara känd för att föra en god vandel.

Juridiskt består adoptionen av två rättshandlingar, avtalet mellan parter- na och kyrkotribunalets fastställande. Detta skall föregås av yttrande av en förundersökare (le Promoteur de Justice) beträffande adoptionens önsk— värdhet ur moraliska och samhälleliga synpunkter och om dess utsikter att få lyckliga följder. Domaren är fri att fatta sitt eget beslut, vilket emellertid kan överklagas inför vederbörande kyrkliga instanser. Inom de katolska samfunden skall varje adoption emellertid dessutom stadfästas av biskopen, men adoptionens giltighet räknas från dagen för domstolens beslut, medan inskrivningsdatum inför de civila myndigheterna är rättsgrundade gentemot tredje man.

Adoptionen påverkar vidare civilrättsliga förhållanden, såsom arvsrätt, rätt att bära adoptantens namn etc., allt enligt de katolska kyrkolagarna.

Förestående är hämtat ur en redogörelse som härvarande generalkonsulat på ambassadens begäran låtit sin juridiske rådgivare utarbeta i ämnet.

Nedan följer den senares svar på de särskilda frågor som ställts.

1. De kristna religiösa myndigheterna som förestår barnhem av olika slag uppmuntrar adoption inom gränserna för gällande kyrkliga lagar.

2. Se ovan lämnad redogörelse för adoptionsförhållandena i Libanon.

• Sida 61
•  Original

3. Det är till dessa barnhem som man i allmänhet måste vända sig för val av adoptivbarn.

4. Barnhemmen lämnar ungefärliga upplysningar om barnens bakgrund och hälsotillstånd.

5. För att en adoption av ett libanesiskt barn företagen i Sverige skall erkännas i Libanon måste den vara giltig enligt svensk lag och enligt de allmänna internationella rättsreglerna om juridiska handlingar avseende individuella rättsförhållanden företagna i enlighet med vederbörandes na- tionella lag. En princip härvidlag är dock att barnet skyddas på så sätt att det lands rättsregler skall gälla som bäst tillgodoser barnets intressen.

6. Formaliteterna i samband med en adoption anses ej i och för sig som komplicerade. Det är vederbörande parters sak att visa nödig omsorg för att erhålla ett gott resultat.

7. Så länge adoptionsprocessen ej är avslutad kan barnet — om det är minderårigt — ej lämna landet.

8. Adoptionsprocessen kan ej påbörjas förrän ett barn har utsetts och, om så är möjligt, tillfrågats. Adoption måste överenskommas personligen, dvs. i personlig närvaro av berörda parter. lngendera kan därför represen- teras genom ombud. Såsom av förestående må framgå bör man icke annat än i undantagsfall räkna med möjligheten av adoption till Sverige av barn från Libanon.”

Uttalande

Enär adoption av barn till Sverige blott torde kunna förekomma i enstaka fall har utredningen ej ansett ytterligare åtgärder böra vidtagas. Det an- märks att adoptionsförfarandet synes relativt tidskrävande med krav på adoptanternas personliga närvaro.

Liberia

Resumé

Den principiella inställningen till utländska adoptioner av liberianska barn är ej klart uttalad. Något direkt motstånd torde ej resas vid enstaka dylika adoptioner men eftersom landet är underhefolkat kan inställningen lätt bli en annan, om det skulle bli fråga om dylika adoptioner i större omfattning.

Utdrag

ur ambassadens i Monrovia skrivelse den 10 februari 1965 till utrikesdepar- tementet:

”Av upplysningar erhållna vid förfrågan i liberianska utrikesministeriet framgår, att de liberianska myndigheterna varken är positivt eller negativt

• Sida 62
•  Original

inställda till att liberianska barn adopteras av utländska adoptanter. Enligt den liberianska lagen om familjeförhållanden 63 å —- — —— fordras för adoption (a) att adoptanten inlämnar en ansökan till vederbörande liberi— anska domstol, (b) att domstolen finner adoptionen vara till barnets bästa, (e) att icke någon med bättre rättigheter till barnets vårdnad motsätter sig adoptionen, och ((1) att adoptanten högtidligen svär eller bekräftar att be— handla barnet som sitt eget. Några andra bestämmelser eller anordningar från myndigheters eller organisationers sida rörande adoption uppgives icke finnas. Adoption uppges mestadels ske av liberianska adoptanter och endast i sällsynta fall av utländska adoptanter, båda slagen med tillämpning av nämnda lagrum och i anledning av de initiativ och anordningar i övrigt (ut- väljandet av barn, dess omhändertagande m.m.), som adoptanten själv he- sörjt.

Den tämligen ljumma inställning till denna fråga, som de liberianska myndigheterna ådagalägger, till skillnad från det positiva intresse att med- verka, som uppgives ha visats av olika asiatiska regeringar, torde samman— hänga med att Liberia är starkt underhefolkat (ca 1 milj. invånare) medan många asiatiska länder brottas med överbefolkningsproblem. Liberianska utrikesministern har också, samtalsvis, låtit mig förstå att även om man här inte skulle lägga hinder i vägen för enstaka adoptioner av svenska adop- tanter, vilket knappast skulle behöva fordra vidlyftigare än nu befintliga anordningar å liberiansk sida utan kunna lämnas som nu till enskilda ini— tiativ, vore det icke uteslutet, ifall det komme att röra sig om många adop- tioner, att de liberianska myndigheterna skulle bli oroade och söka begränsa adoptionsmöjligheterna.”

Uttalande

Utredningen anser ej ytterligare åtgärder böra vidtagas.

Nigeria Resumé Det finns ingen lag om adoption i Nigeria och något egentligt behov härav har ej heller yppats. Detta beror sannolikt till stor del på den starka sam- manhållning, som förekommer inom en och samma släkt. Som regel tas ett föräldralöst eller övergivet barn under uppväxttiden om hand av släktingar eller andra, som är villiga och lämpliga härför.

Det har emellertid hänt i enstaka fall att utländska familjer, som länge bott i landet, fått föra med sig ett nigerianskt barn. Men en adoption i ju- ridisk mening är det då ej fråga om.

• Sida 63
•  Original

Utdrag

a) ur skrivelse den 1 mars 1965 från ambassadör Giron i Lagos till utrikes— rådet Kellberg:

”Med anledning av Ditt handbrev den 16 februari 1965 i adoptionsfrågan ber jag få meddela, att mitt intryck av samtal med den ansvarige avdel— ningschefen i utrikesministeriet nog varit, att man härstädes har en negativ inställning till frågan om 'intercountry adoption”.

Detta beror otvivelaktigt främst på det sociala ansvar som den nigerian— ska familjen i vid bemärkelse, oavsett stamtillhörighet, enligt tradition har för sina medlemmar, alltså vad som även framhålles i svaret från det nige- rianska utrikesministeriet.

Förmodligen spelar även in en övertygelse om att den egna ”traditional way of life' är överlägsen och att nigerianska barn därför icke skall utsättas för en ”way of life”, som anses vara sämre och som, åtminstone när det gäl- ler de vita människornas ”way of life', betraktas med en historiskt sett myc— ket förklarlig misstänksamhet. —- — —

Avdelningschefen i utrikesministeriet, som handlade vår förfrågan, har muntligen nämnt för mig att det i några enstaka fall förekommit att 'expa- triates', som bott länge i Nigeria, lämnats tillstånd att vid slutlig avresa från landet medföra ett nigerianskt barn, som de omhändertagit för vård —— i de åsyftade fallen hade längden av omhändertagandet varit minst sex år. — — — Såvitt jag kan se är detta den enda f.n. existerande möjligheten att få utföra ensamma nigerianska barn från Nigeria — men adoption i juridisk mening blir det alltså icke fråga om.

7,

b) ur pan. över samtal med fru K. Himmelstrand den 25 augusti 1965:

!!

Efter ett års vistelse i Nigeria hade hon kommit fram till att det för när- varande ej är möjligt för svenska medborgare att adoptera nigerianska barn i Nigeria. Adoption i juridisk mening förekommer nämligen ej i landet. En lagstiftning om adoption har diskuterats och diskuteras fortfarande på en det håll, men har inte kunnat genomföras. Att intresset för barns om— händertagande genom adoption ej är större än vad det är i Nigeria, beror säkert till stor del på den starka sammanhållning, som förekommer inom släkten. Det finns praktiskt taget ej några ensamstående föräldralösa barn. Barn som förlorat sina föräldrar omhändertages nästan alltid av släktingar.

Det är tänkbart att nigerianska myndigheters negativa inställning till frågan om 'intercountry adoption' beror just på att de anser att föräldralösa barn blir väl omhändertagna av sin egen ”stor-familj”. Det är dock att märka att det finns så kallade 'motherless babies homes' i Nigeria. Dit sänds barn som förlorat sin mor vid födelsen och som av en eller annan anledning ej

• Sida 64
•  Original

omedelbart kunnat omhändertas av fadern eller någon släkting. Dessa barns familjer lever ofta i mycket knappa omständigheter. När barnen blivit 2—3 år gamla hämtas de emellertid ofta av fadern eller annan anhörig. Ibland blir det dock barn ”över”. Dessa bereder barnhemspersonalen mycket stora bekymmer. I barnhemmet i Ogbomosho, som fru Himmelstrand själv be— sökt, tar man av den anledningen numera bara emot de moderlösa barn, man är förvissad om, kommer att omhändertagas av en anhörig efter ett par år.

Men även dessa överblivna barn torde det vara mycket svårt för utlän- ningar att få ta hand om, om de vill ta med sig barnen ut ur landet. Det har dock enligt uppgift förekommit i några fall att en i Nigeria bosatt familj fått medtaga ett nigerianskt barn vid slutlig utresa ur landet. Men barnen har i dessa fall varit i familjens vård i Nigeria i många år (i ett fall enligt uppgift i 6 år). Vid utresa har barnen i dessa fall försetts med nigerianskt

”

pass. — — —

Uttalande

Utredningen anser ej ytterligare åtgärder böra vidtagas.

Pakistan

Resumé

Adoptionslagstiftning saknas i Pakistan liksom i flertalet andra mohamme— danska länder.

Utdrag

ur skrivelse den 23 juni 1965 från ambassaden i Karachi till utrikesrådet Kellberg:

”Med en hänvisning till den pakistanska särlagstiftningen för kristna, hävdar utrikesministeriet att adoptionsinstitutet inte är erkänt i Pakistan. De adoptionsöverenskommelser som kristna svenskar ingår i Pakistan sak— nar därför vad Pakistan angår laglig verkan och konstituerar inget särskilt förhållande mellan den adopterade och den adopterande.

Frågan om den pakistanska regeringen kommer att tillåta att pakistanska barn föras till Sverige uppges vara en lämplighetsfråga, icke en lagfräga.”

Uttalande

Några entydiga uppgifter om pakistanska myndigheters inställning till överföring av barn för adoptionsändamål till Sverige har ej kunnat erhållas. I övrigt önskar utredningen hänvisa till vad den anfört beträffande Indien.

• Sida 65
•  Original

Peru

Resumé

Några upplysningar rörande peruanska myndigheters inställning till ut— ländska adoptioner av peruanska barn har ej stått att erhålla, enär dylika adoptioner inte synes förekomma i nämnvärd utsträckning och myndighe- terna sålunda ej ställts inför opinionsmässiga eller andra problem i sam- band med dylika adoptioner.

Utdrag

ur skrivelse den 3 november 1965 från ambassadören Petersén i Lima till utrikesrådet Kellberg:

”1 Ditt brev den 12 oktober efterlyser Du de peruanska myndigheternas principiella inställning till adoption 'över gränserna”. Av samtal jag nu haft i den frågan, har framgått att det man i princip i första hand är angelägen om vid sådana adoptioner är, att lagstiftningen i mottagarlandet är likfor- mig med den peruanska på området, så att barnet erhåller enahanda legala skydd. Är frågan däremot menad så, att man önskar veta om man från peruansk sida skulle tycka om adoptioner över landets gränser respektive vara emot dem —- av emotionella, eugeniska eller andra skäl — så vill jag säga, att man ej tycks ha någon inställning härvidlag. Detta beror väl i första hand på att sådana adoptioner icke förekommit i nämnvärd skala. Skulle så bli fallet, är det väl möjligt att någon opinion växer fram antingen av tacksamhetstyp eller tvärtom av sårad nationell stolthet.”

Uttalande

Utredningen anser att ytterligare åtgärder för närvarande ej kan vidtagas.

Tanzania

Resumé

Tanzaniansk lag medger ej att barn adopteras av personer, som är bosatta utanför landets gränser.

Utdrag

ur bilaga (not från Tanzanias utrikesministerium) till skrivelse den 26 mars 1965 från ambassaden i Dar es Salaam till utrikesdepartementet.

"

While appreciating the good intentions of the Swedish Government and people for this proposal, the Ministry of External Affairs would inform the

• Sida 66
•  Original

Royal Swedish Embassy that the Laws of Tanzania make it unlawful for an adoption order to be made in favour of an applicant (adopter) who is not resident in Tanzania, even if such an adoption would be in the best interest and to the sole benefit of the infant.

”

Uttalande

Utredningen anser att ytterligare åtgärder ej kan vidtagas.

Thailand Resumé

Den principiella inställningen till utländska adoptioner av föräldralösa barn är positiv. Emellertid uppställs krav på adoptivföräldrarnas vistelse i Thai- land under 6—9 månader, innan adoptionen kan registreras och bli rätts- kraftig. Personlig närvaro av adoptivföräldrarna krävs vidare vid adop- tionsprocedurens genomförande.

Uttalande

Utredningen anser ytterligare åtgärder ej böra vidtagas.

Tunisien Resumé

Tunisien har —— ehuru det är ett mohammedanskt land — infört adoptions- institutet. Lagen förutser emellertid inte det fall att en utländsk medborgare önskar adoptera ett tunisiskt barn. Förfrågan hos vederbörande myndighe- ter, huruvida detta innebär att sådana adoptioner inte är tillåtna, har be— svarats med att regeringen på administrativ väg utfärdat direktiv att ut- ländska medborgare inte må adoptera sådana tunisiska barn, som omhän- dertagits för vård och uppfostran av det allmänna. Att adoptera bort sina barn utanför släkten ter sig för tunisiska föräldrar helt främmande även i en nödsituation.

Utdrag

ur skrivelse den 2 april 1965 från ambassadören Kollberg i Tunis till at- rikesrådet Kellberg:

”I anslutning till mitt handbrev den 22 februari får jag meddela, att vi numera erfarit från vederbörande tunisiska myndigheter, att tillstånd icke beviljas för utlänningar att adoptera tunisiska barn.”

• Sida 67
•  Original

Uttalande

Utredningen anser att ytterligare åtgärder ej kan vidtagas.

Därutöver har en undersökning gjorts rörande möjligheterna för svenska medborgare att adoptera barn från Jugoslavien, Polen och Turkiet.

Jugoslavien

I Jugoslavien förbereder f.n. en kommitté en översyn av adoptionslagstift- ningen, vilken beräknas bli färdig under år 1967. Därvid kommer även att föreslås att i lagstiftningen skall ingå vissa kollisionsnormer. Om hur denna lagstiftnin'g skulle komma att gestalta sig har ej annat upplysts än att man i fråga om kollisionsnormerna övervägde, huruvida en ratifikation skulle kunna ske av den i avdelningen om internationella adoptivförhållanden ovan behandlade Haagkonventionen, vars regler dock ansågs alltför liberala.

Den nuvarande lagstiftningen tillerkänner de kommunala förmynder- skapsmyndigheterna exklusiv behörighet att avgöra adoptionsärenden och laglig möjlighet för federala myndigheter att påverka nyssnämnda myndig- het finns ej. Kommunernas politik är tämligen restriktiv.

Uttalande

Utredningen har med hänsyn till erhållna upplysningar ej ansett ytterligare åtgärder f.n. lämpligen kunna vidtagas men anser att frågan bör bli föremål för vederbörande myndigheters fortsatta uppmärksamhet, särskilt i sam- band med det eventuella införandet av en ny jugoslavisk lagstiftning.

Polen

Enligt uppgift från polska utrikesministeriet är inställningen i princip po— sitiv till adoptioner till Sverige. Den statliga institutionen ”Föreningen Bar- nens Vänner” (Towarzystwo Przyjaeiöl Dzieci, TPD), som finns på sex platser i Polen med en huvudstyrelse i Warszawa under adress ul. Kredi- towa 1 (tfn 26 27 15), ombesörjer adoptionerna. Emellertid har polska ve- derbörande starkt betonat att adoptioner till utlandet måste betraktas som rena undantagsfall och blott någon enstaka adoption årligen kunde tänkas genom direkt kontakt mellan socialstyrelsen och den nämnda institutionen.

Uttalande '

Utredningen anser att socialstyrelsen bör etablera kontakt med huvudsty- relsen för nämnda institution för att närmare utröna förutsättningarna för det fåtal adoptioner, som kan ifrågakomma.

• Sida 68
•  Original

Turkiet

Vad Turkiet angår har efter en första relativt positiv kontakt framgått att man ej önskade någon formalisering av adoptionsärenden. Ambassaden i Ankara har därför ansett ytterligare åtgärder ej kunna vidtagas, i vilket uttalande utredningen instämmer.

Vietnam

Under senaste tiden har ett visst intresse visats för att erhålla barn för adop- tionsändamål från Republiken Vietnam (Sydvietnam). Sverige har aldrig haft någon utsänd, i Vietnam stationerad diplomatisk eller konsulär perso- nal. Sändebudet i Bangkok har tidigare haft i uppdrag att bevaka även Syd- vietnam; hans ackreditering i Saigon har emellertid upphört, varför Sverige f.n. helt saknar diplomatisk representation i landet. På grund härav har det ej varit möjligt för utredningen att närmare undersöka inställningen hos vietnamesiska vederbörande till denna fråga eller förutsättningarna i övrigt för adoption.

e) Sammanfattning

I fråga om Grekland och Korea har efter förslag av utredningen avtal träf- fats om en viss ordning för ansökningsförfarandet, utväljandet av barn, adoptionsförfarandet i barnets hemland, barnets resa till Sverige m.m. Avta— let innebär att socialstyrelsen fungerar som centralt svenskt förmedlings- ' organ, genom vilket i huvudsak all korrespondens med barnets hemland sker. Förmedlingen i barnets hemland omhänderhas av bestämda organ, i Grekland av Metera och i Korea av Child Placement Service. Att alltid sam- ma förmedlingsorgan och samma vägar för kontakten mellan de adoptions— sökande och barnet anlitas medför bestämda fördelar i flera hänseenden. Såvitt utredningen kan bedöma har den verksamhet -— huvudsakligen av- seende koreanska barn — som hittills bedrivits enligt den ifrågavarande ordningen försiggått på ett i stort sett smidigt och ändamålsenligt sätt utan onödig tidsutdräkt. Utväljandet av barn för adoption och fördelningen av tillgängliga barn kan också ske efter enhetliga normer, om dessa uppgifter alltid handhas av samma organ. För de adoptionssökande innebär anord- ningen att service erhålls genom upplysning om var ansökning kan göras och detaljerade anvisningar om tillvägagångssättet under hela proceduren samt hjälp med anskaffande och översändande av handlingar, översättning m.m.

Beträffande de övriga undersökta länderna har utredningen ej ansett sig böra gå vidare i sina undersökningar för att uppnå" ett arrangemang, var-

• Sida 69
•  Original

igenom svenska medborgare skulle kunna i större omfattning adoptera barn från dessa länder. Främst gäller detta beträffande de länder som inte kän- ner adoptionsinstitutet. I en del fall är vidare inställningen från de utländ- ska myndigheternas sida klart negativ till frågan om bortadoptering av barn till svenska medborgare. I andra fall återigen har svårigheter förelegat att—— trots begäran om preciseringar — få fram klara ställningstaganden från myndigheterna. Från nägra länder har även till synes motstridiga upplys— ningar erhållits. Det har vidare beträffande Vissa länder visat sig att rent praktiska svårigheter för genomförande av adoption föreligger, t.ex. i form av krav i det främmande landet på parternas personliga närvaro vid adop- tion och ibland även på en längre tids vistelse därstädes av de tilltänkta adoptanterna före adoptionen. Ej heller har utredningen ansett sig kunna bortse från rådande underbefolkning i ett land såsom hinder mot adoption i större skala av barn därifrån. I anslutning till det nyss anförda vill utred- ningen dock föreslå att vederbörande svenska myndigheter i fortsättningen ägnar uppmärksamhet åt frågan om adoption av barn från de länder där enligt ovan adoption om än i begränsad omfattning kan ske och i största möjliga utsträckning lämnar bistånd åt sökande i de fall som kan upp- komma.

3. Serviceorgan m.m. Barnavårdsverksamheten är en kommunerna åliggande angelägenhet. Varje kommun skall sålunda sörja för sin barnavård, för vilket ändamål i kom- munen skall finnas en barnavårdsnämnd. Staten utövar tillsyn över och rådgivningsverksamhet beträffande kommunernas barnavård genom social- styrelsen, medicinalstyrelsen och länsstyrelserna. Socialstyrelsen har i BVL ålagts att följa barnavårdsverksamheten i riket och att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt samt att öva tillsyn över barnavårdsanstalterna. Enligt Bvl skall medicinalstyrelsen meddela råd och anvisningar av me— dicinsk natur rörande vård av barn.

Länsstyrelserna skall enligt Bvl envar inom sitt län noga följa tillämp- ningen av lagen samt tillse att barnavården ordnas och handhas ändamåls— enligt. Försummar barnavårdsnämnd att vidtaga erforderliga åtgärder be- träffande underårig, skall länsstyrelsen ålägga nämnden att fullgöra sin skyldighet. Om eljest missförhållande yppas rörande barnavård, för vilken kommun i länet är ansvarig, har länsstyrelsen att vidtaga åtgärder för att vinna rättelse.

Under socialstyrelsen lyder socialvårdskonsulenterna. I varje län och, in— till 1 januari 1968, i Stockholm finns anställd en barnavårdskonsulent, var-

• Sida 70
•  Original

jämte finns barnavårdsombud i flertalet län. Dessa tre kategorier behandlas nedan.

Socialvårdskonsulenterna är 13 till antalet med var sitt distrikt. I instruk— tionen för socialvårdskonsulenterna1 anges konsulentens arbetsuppgifter helt allmänt bestå i att biträda länsstyrelsen vid handläggning av frågor rörande bl.a. barnavården, att gå socialstyrelsen till handa samt att bl.a. lämna barnavårdsnämnd upplysningar och råd i frågor som berör dennas verksamhetsområde.

Barnavårdskonwsulenterna är 25 till antalet, en i varje län och en i Stock- holms stad. Konsulenten är tjänsteman i länsstyrelsen men kan även anlitas av socialstyrelsen, som har rätt att hos länsstyrelsen påkalla hans biträde för utförande av särskild inspektion eller utredning. Enligt kungörelsen den 9 december 1960 med bestämmelser angående barnavårdskonsulenterna vid länsstyrelserna” åligger det konsulenten att vara föredragande i eller eljest biträda vid handläggningen i länsstyrelsen av de ärenden rörande barna- vård som länsstyrelsen bestämmer, att särskilt ta befattning med den verk- samhet beträffande barnavårdsanstalterna och fosterbarnsvården i länet, som ankommer på länsstyrelsen, samt att biträda barnavårdsnämnderna och även annan med att anskaffa fosterhem. I län med särskilt anställt bar- navårdsombud är konsulenten dock befriad från fosterhemsanskaffning, ”i den mån icke annat påkallas av konsulentens samarbete med barnavårds- ombudet”. Konsulenten skall även i mån av tid bistå barnavårdsnämnden vid utredning i anledning av att någon begärt tillstånd att mottaga foster— barn samt tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar och råd i barnavårdsfrågor, särskilt rörande barnavårdsanstalter och fosterbarns- vård. Konsulenten skall genom resor eller på annat sätt hålla sig noga un- derrättad om förhållandet inom länet på fosterbarnsvårdens område och ägna speciellt intresse åt fosterbarnsinspektörernas verksamhet.

Barnavårdsombud finns i alla län utom Gotlands och Jämtlands län. I Stockholms stad finns ej heller barnavårdsombud. Sedan 1947 är länens barnavårds- respektive socialvårdsförbund i regel huvudmän för ombuds- verksamheten, som till hälften bekostas av landstingen och till hälften av Allmänna barnhusets. Dessa ombud, som enligt gällande normalinstruktion bör vara bosatta i residensstaden, har till främsta uppgift att handha foster- hemsförmedling. Barnavårdsombudets nämnda uppgift består i första hand i att anskaffa fosterhem och sommarhem och att på begäran av barnavårds- nämnd inom länet eller landstingets förvaltningsutskott eller barnavårds- konsulenten tillhandagå vid placering av barn i fosterhem, sommarhem el- ler anstalter av olika slag. Det åligger ombudet att innan barn placeras i

* SFS nr 789/1965. 2 SFS nr 720/1960. ” SFS nr 712/1957.

• Sida 71
•  Original

fosterhem genom personliga besök i hemmet och genom skriftlig förfrågan hos barnavårdsnämnden förvissa sig om hemmets lämplighet innan ett barn placeras där som fosterbarn. En del av de fosterhemsplaceringar, som ombu- det gör, sker med sikte på adoption. Ombudet kan, utan att dock någon skyl- dighet härutinnan föreligger, inspektera hemmet efter det barnet placerats där. Om ombudet emellertid får kännedom om missförhållande, skall anmä- lan därom genast göras till barnavårdsnämnden och barnavårdskonsulenten. I en av Allmänna barnhuset verkställd utredning angående barnhusets understödjande verksamhet med avseende på fosterhemsförmedling, uppges bl.a. att placering i enskilda hem i avsevärd omfattning sker utan förmed- ling av barnavårdsombuden. Under senare år har enligt denna utredning ombudens uppgift alltmer blivit att i svåra fall placera barn, för vilka fa- miljevårdshem inte kan anskaffas. De barn, som placeras utan förmedling av ombuden är sådana som barnavårdsnämnd omhändertagit och själv ut- placerar eller som placeras av modern eller föräldrarna. Fosterhemsverksamheten är den gren av barnavården som främst har be— tydelse för utredningen på grund av dess nära samband med adoptionsför- medling. Av den lämnade redogörelsen framgår, att fosterhemsverksam— heten på lokalplanet uttryckligen ålagts, förutom barnavårdsnämnderna, barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden samt att tillsynen över densamma utövas av länsstyrelserna och, såsom central förvaltningsmyn— dighet för ärenden av social natur, socialstyrelsen. Socialvårdskonsulenter— nas och barnavårdskonsulenternas arbetsuppgifter på barnavårdens område överhuvud sammanfaller emellertid åtminstone delvis, vilket framgår av de allmänt hållna beskrivningarna över uppgifterna. Socialvårdskonsulentutredningen (SOU 1963:30) har upptagit tanken på att sammanföra den regionala rådgivnings— och tillsynsverksamheten på so- cialvårdens område till en organisatorisk enhet inom varje län. Denna ut- redning har härvid framhållit behovet av ständiga kontakter inbördes och informationer under hand mellan konsulenterna, vilket skulle underlättas om dessa sammanfördes under en sådan enhet. Även effekten av konsulen- ternas rådgivande verksamhet i förhållande till kommunala myndigheter och tjänstemän skulle öka. Placering i samma lokaler av socialvårds— och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsombud hade i en del fall redan skett och erfarenheterna därav hade varit goda. Socialvårdskonsulentutred— ningen har emellertid understrukit, att man genom att bereda konsulenter av olika slag gemensamma lokaler inte skapar tillräckliga förutsättningar för ett intimt lagarbete. Utredningen har därför föreslagit att ett konsulent- organ —— benämnt socialkonsulentkontor —— inrättas för varje län med de uppgifter beträffande rådgivning och tillsyn och annan instruktionsenlig verksamhet som nu ankommer på socialvårdskonsulenten, barnavårdskon- sulenten, nykterhetsvårdskonsulenten samt de s.k. eftervårdskonsulenterna. Barnavårdsombuden, som gentemot länsstyrelsen och socialstyrelsen intar

• Sida 72
•  Original

en fristående ställning, bör enligt socialvårdskonsulentutredningen ingå i det statliga länskonsulentorganet med bibehållande av de arbetsuppgifter som de för närvarande har, förutsatt att fosterhemsförmedling kan anses vara en statlig uppgift vid sidan av den kommunala förmedlingsverksam— het, som handhas av barnavårdsnämnderna. Länskonsulentorganet föreslås skola infogas i länsstyrelserna. Den översiktliga ledningen och ansvaret för arbetsinsatserna skulle åvila en förste socialkonsulent.

Den nu lämnade framställningen har avsett organ för den allmänna bar- navården. Några särskilda organ för adoptionsförmedling finns inte. En Viss adoptionsförmedlande verksamhet har likväl anordnats genom det allmän- nas försorg.

Såvitt gäller förmedling av adoption inom landet lämnar de lokala barna— vårdsmyndigheterna i viss mån sin medverkan, vilket torde ha framgått av det tidigare. Dessutom medverkar de lokala myndigheterna även till adop- tion utomlands genom förhandsgodkännande av fosterhem och en viss upp- lysningsverksamhet.

I fråga om adoption utomlands av utländska barn har socialstyrelsen sedan mitten av 1950—talet åtagit sig en viss förmedlingsverksamhet. Före år 1965 bestod styrelsens befattning med sådana adoptionsärenden endast i förmedling av kontakt mellan adoptionssökande _ i regel svenska med- borgare — och utländska organ. Det utländska organ det här främst gällt var International Social Service (ISS) i Geneve, en halvprivat institution med anknytning till och understöd från FN. ISS har underavdelningar (branscher) i flera länder, dock inte i Sverige, och har bl.a. till uppgift att medverka vid internationella adoptioner.

Då samarbetet mellan socialstyrelsen och ISS gällde en svensk familjs önskan att adoptera ett utländskt barn, var det merendels fråga om barn från Grekland. Tillvägagångssättet i ett sådant fall var i allmänhet följande. Sökanden vände sig till ISS i Geneve (eventuellt efter att ha av socialstyrel- sen hänvisats dit) med begäran om hjälp att utvälja ett barn och genom- föra adoptionen. Om ISS ansåg att det fanns utsikter till adoption, medde— lade ISS detta till sökanden samt uppmanade honom att skaffa skriftlig utredning från barnavårdsnämnden om sina förhållanden jämte vissa intyg och att översända dem till socialstyrelsen. Socialstyrelsen sände handlingar- na till ISS i Geneve, som vidarebefordrade dem till sin bransch i Athen. Ärendet gick sedan vidare till barnhemmet Metera i Athen. Sedan Metera prövat och godkänt sökanden med hänsyn till lämpligheten, utvaldes av barnhemmet ett barn för denne adoptant. Foto av barnet samt utredning om dess bakgrund och fysiska och psykiska hälsa sändes via Geneve och socialstyrelsen till den svenska barnavårdsnämnden, som med sökanden diskuterade lämpligheten av att välja just det ifrågavarande barnet. Om barnet accepterades av sökanden, underrättades socialstyrelsen, som med-

• Sida 73
•  Original

delade detta till Geneve. Samtidigt sändes via socialstyrelsen och Geneve en av sökanden undertecknad fullmakt för en grekisk advokat att företräda sökanden inför den grekiska domstol, som beslutade om adoption och läm- nade tillstånd till att barnet fick överflyttas till Sverige. Efter domstolsbe- slutet kunde sökanden komma överens med SAS om barnets resa till Sve— rige. Bolaget brukade låta en flygvärdinna ha hand om barnet under färden.

Antalet adoptionsärenden, vari socialstyrelsen samarbetat med ISS, öka— de betydligt åren 1962 och 1963. Publiciteten kring utländska adoptioner 1963 torde ha varit ett av skälen till ökningen detta år. I brev till social- styrelsen i maj 1963 uttryckte ISS farhågor för att antalet ansökningar om adoption av grekiska barn skulle överstiga antalet barn lämpliga för adop- tion. Metera hade sålunda föreslagit ISS en kvot av 5 barn för placering i Sverige nämnda år. Socialstyrelsen tvingades därför tillråda sökande att i stället Vända sig direkt till Metera med sin ansökan. De måste då person- ligen hämta barnet till Sverige. Samarbetet med ISS i fråga om adoption av grekiska barn har numera upphört, enär Metera uppställt sökandens per- sonliga inställelse inför Meteras särskilda adoptionskommitté som en förut- sättning för ett framgångsrikt resultat.

Under åren 1955—1964 samarbetade socialstyrelsen med ISS i 96, 1965 i 9 och 1966 i 4 adoptionsärenden, eller sammanlagt 109 sådana ärenden. Av dessa gällde 95 förfrågningar rörande grekiska barn och 8 rörande korean- ska barn. Av de 95 grekiska ärendena resulterade 22 i fullbordad adoption.

Från och med år 1965 har socialstyrelsen åtagit sig att aktivt bistå dem som önskar adoptera utländska barn. Styrelsen hade sålunda år 1965 286 adoptionsärenden, varav 39 gällde grekiska och 165 koreanska barn. Mot- svarande siffror för år 1966 var 325, 16 och 217.1

I avsnitten om Grekland och Korea har översiktligt redogjorts för nu gäl- lande ordning för socialstyrelsens och de lokala barnavårdsmyndigheternas medverkan vid adoption av barn från dessa länder. Härutöver kan tilläggas att socialstyrelsen, dit sökande har att vända sig, numera orienterar sökan- den om tillvägagångssättet för adoptionen över huvud taget och särskilt upplyser om vad barnavårdsnämndens utredning kommer att omfatta och åsyfta. Sökanden får också en av utredningen och socialstyrelsen i samråd utarbetad skriftlig översikt över den formella proceduren i dessa ärenden. Nämnas må också, att barnavårdsnämndens fosterhemsprövning grundar sig på hembesök hos de blivande adoptivföräldrarna ävensom samtal med dessa och med personer som på grund av offentlig ställning eller eljest kan ge tillförlitliga upplysningar om dem.

I fråga om fosterhemskontrollen har, såsom utredningen tidigare fram- hållit, i praxis utbildat sig den ordningen att barnavårdsnämnden först pre- liminärt godkänner ett hem som fosterhem innan fråga ännu uppkommit

1 För perioden den 1 januari—den 15 september 1967 är motsvarande siffra för koreanska barn 227.

• Sida 74
•  Original

om att meddela tillstånd enligt 47 å Bvl till att i hemmet mottages ett visst bestämt fosterbarn. Denna anordning, som saknar direkt stöd i lagen, till- lämpas i viss utsträckning i fråga om svenska fosterbarn och den torde i regel vara nödvändig beträffande utländska barn. Ett godkännande av hemmet, medan barnet ännu befinner sig utomlands och prövning enligt 47 & alltså ej kan ske, uppställs nämligen ibland som villkor för att ut- ländska myndigheter skall medgiva adoption. Principiella skäl kan visser- ligen anföras mot det nämnda tillvägagångssättet, särskilt på grund av att nämnden genom sitt förhandsgodkännande blir i viss mån bunden vid den definitiva prövning som sedermera skall ske i enlighet med lagens föreskrif- ter. Praktiska olägenheter synes emellertid kunna undvikas om den preli- minära prövningen sker med tillräcklig omsorg och grundlighet. Vid pröv- ningen bör sökanden så ingående som möjligt upplysa om sina önskemål be- träffande barnet, t.ex. nationalitet, ålder, kön osv. Man kan på så sätt i nå- gon mån minska riskerna för att nämnden vid sin definitiva prövning kom- mer till ett annat resultat än vid den preliminära på den grund att förutsätt- ningarna för godkännande ändrats. Såvitt utredningen kan finna är anord- ningen med generellt fosterhemstillstånd den enda möjliga för de ifrågava- rande fallen och synes därför böra lagfästas. Frågan om ett lagfästande av den angivna ordningen bör upptagas till behandling i samband med den av riksdagen beslutade översynen av barnavårdslagen. Enär det visat sig att det bland barnavårdsnämnderna ofta råder tvekan om huruvida preliminärt tillstånd får meddelas, synes vid informeringen av nämnderna anvisning böra ges om att i förekommande fall tillsvidare tillämpa systemet med först preliminärt och därefter definitivt godkännande. Sådant godkännande bör dock äga till tiden begränsad giltighet, enär förhållandena i hemmet kan ha ändrats. Vidare är naturligtvis av vikt att barnavårdsnämndens definitiva fosterhemsgodkännande avvaktas innan vederbörligt svenskt adoptions— beslut meddelas.

I yttrandet över utredningens sedermera genomförda förslag till överens- kommelser med Metera och GPS har socialstyrelsen gjort gällande att sty- relsen bör ha befogenhet att själv pröva sökandens lämplighet innan ärendet översänds till det utländska kontaktorganet. Styrelsen finner det inte till- fredsställande att dess eget handlingssätt måste bestämmas av barnavårds- nämndens uppfattning. Särskilt i fråga om koreanska adoptionsärenden an— ser styrelsen att den, om det svenska hemmet anses klart olämpligt, bör kunna i samband med att handlingarna sänds till Korea, ge sin uppfattning till känna trots att barnavårdsnämnden godtagit hemmet.

Då överenskommelserna med Metera och GPS träffades utgick utredning— en ifrån att socialstyrelsen ej skulle ha befogenhet att överpröva barna- vårdsnämndens preliminära fosterhemsgodkännande. Någon rätt därtill har ej heller stadgats i överenskommelserna. I överenskommelsen med Metera förklaras visserligen, att Metera inte kommer att anförtro ett barn åt någon

• Sida 75
•  Original

person med hemvist i Sverige, om ej socialstyrelsen förordat adoptionen. Detta innebär emellertid endast att socialstyrelsen har att pröva att de for- mella villkoren för adoption enligt överenskommelsen är uppfyllda, bland annat att barnavårdsnämnden godkänt sökanden. Någon rätt för socialsty— relsen att själv pröva dennes lämplighet är inte avsedd. Skulle socialstyrel- sen vid sådan prövning i motsats till nämnden finna det tilltänkta foster- hemmet olämpligt och därför avstyrka adoptionen, kunde detta i realiteten innebära detsamma som ett upphävande av nämndens beslut om foster- hemsgodkännande. Om den utländska myndigheten följer styrelsens av- styrkande torde möjligheterna till ändring i den utländska myndighetens avslag vara små. Det kan också anmärkas, att socialstyrelsen inte är be- svärsmyndighet i fråga om beslut av barnavårdsnämnd. Det kan ej heller anses lämpligt att socialstyrelsen för det utländska kontaktorganet tillkän— nager en uppfattning som strider mot barnavårdsnämndens. Enligt utred- ningens mening bör socialstyrelsen därför ej kunna på angivna sätt stoppa en ansökan som godtagits av barnavårdsnämnden. Socialstyrelsens erfaren- het i fråga om placering av barn i fosterhem bör emellertid på annat sätt komma adoptionsverksamheten till godo. Utredningen hänvisar härvid till de generella råd och anvisningar till barnavårdsnämnderna som socialsty- relsen enligt utredningens förslag i nästföljande avsnitt skall ha att med- dela. _

Utredningen vill understryka vikten av att barnavårdsnämnderna vid sin fosterhemsprövning noga följer de anvisningar och råd som socialstyrelsen sålunda förväntas komma att utfärda. Följs dessa förefaller det utred- ningen ej sannolikt att uppenbart olämpliga fosterhemstillstånd kommer att lämnas av barnavårdsnämnderna. Skulle utvecklingen emellertid visa att sådana tillstånd trots allt kommer att meddelas, anser utredningen att möjligheterna till en eventuell överprövning i barnets intresse bör under- sökas. Denna undersökning torde lämpligen kunna ske i samband med översynen av barnavårdslagstiftningen och i anslutning till frågan om lag- fästande av ordningen med preliminärt fosterhemsgodkännande.

I organisatoriskt hänseende innebär den procedur, som förutsätts i över- enskommelserna om adoption av barn från Grekland och Korea, enligt ut- redningens mening en godtagbar lösning av problemet att på en gång under- lätta för sökande att få barn för adoption och att i barnavårdens intresse övervaka att barnen placeras i lämpliga hem. Den beträffande dessa länder tillämpade ordningen bör därför även kunna tj äna till ledning när det gäller att fixera en i organisatoriskt avseende lämplig procedur vid adoption av barn från avlägsna länder över huvud taget.

Utredningen föreslår sålunda först och främst, att socialstyrelsen, i en- lighet med sitt redan gjorda åtagande, får ställningen som centralt service- organ i allmänhet i fråga om adoption av utländska barn. Det kan dock inte skäligen åläggas socialstyrelsen att, beträffande länder där fasta kontakt-

• Sida 76
•  Original

organ för adoptionsförmedling saknas, vara aktivt verksam för att anskaffa barn, lämpliga för adoption. Styrelsens insatser bör i sådana fall begränsas till att, sedan en sökande utvalt ett bestämt barn, lämna sökanden anvis- ningar och övrigt bistånd till adoptionens genomförande. Såvitt utredningen kunnat utröna, torde det ej vara möjligt att ens i någon nämnvärd utsträck- ning anlita svenska beskickningars personal för utväljande av barn eller som juridiskt ombud vid adoptions genomförande i utlandet. Utredningen hänvisar till uttalanden av vissa ambassader i avsnittet Länderundersök- ning (Brasilien och Indien). Ej heller i internationell hjälpverksamhet en- gagerade svenska sammanslutningar torde vara att påräkna för sådant än- damål. När utredningen i det föregående förutsatt att möjligheten till adop— tion av barn från andra länder än Grekland och Korea i framtiden upp- märksammas av vederbörande svenska myndigheter, har utredningen vi— dare tänkt sig att denna uppgift närmast skall ankomma på socialstyrel- sen. Samarbete måste härvid givetvis etableras med utrikesdepartementet, som genom beskickningarna kan inhämta uppgifter om uppkommande eller ändrade möjligheter till adoption av utländska barn. Detsamma gäller kun— skap beträffande utländsk adoptionslagstiftning och andra förhållanden ut- omlands av betydelse i samband med internationella adoptionsärenden. So- cialstyrelsen bör alltså bl.a. genom samarbete med utrikesdepartementet skaffa sig fullständig kännedom om alla sakfrågor av betydelse i sådana ärenden för att kunna fylla sin uppgift som centralt serviceorgan till all- mänhetens tjänst.

Utredningen har ej haft i uppdrag att undersöka huruvida den verksam- het, som utredningen föreslår skall åläggas socialstyrelsen, skulle kräva ytterligare tjänster. Det förefaller ej uteslutet att detta blir nödvändigt och det är givetvis angeläget att styrelsen erhåller erforderliga personalresurser för att effektivt kunna sköta verksamheten på detta område. Det gäller ej blott att handlägga konkreta ärenden utan även att utbygga rådgivnings- verksamheten och följa barnens anpassning i Sverige samt att bevaka ut- vecklingen på adoptionsområdet i utlandet och där ta nya initiativ om och när möjligheter därtill yppas.

Vad sedan gäller de lokala barnavårdsmyndigheternas medverkan vid adoption utomlands har visserligen barnavårdsnämndernas verksamhet här— vidlag hittills i stort sett fungerat Väl. Med hänsyn till den relativt nya och ofta svårhanterliga verksamhet det här är fråga om, har utredningen emel- lertid övervägt på vad sätt förbättringar i organisatoriskt avseende skulle kunna vinnas på detta plan i syfte att nå fram till en säkrare bedömning. Utredningen övergår nu till att behandla denna fråga.

Såsom förut nämnts, föreligger ett förslag av socialvårdskonsulentutred- ningen om att sammanföra de skilda socialkonsulenterna och barnavårds- ombuden till ett gemensamt organ för varje län. Utredningen om adoption av utländska barn anser för sin del att inrättandet av en sådan organisation

• Sida 77
•  Original

på länsplanet skulle innebära stora fördelar i fråga om adoptionsförmed— lingen av såväl svenska som utländska barn. Det råder nämligen, som förut sagts. ett nära samband mellan fosterhemsanskaffning och förmedling av adoptioner. Mycket skulle därför säkerligen stå att vinna om samma tj änste- man ombesörjde både fosterhemsförmedling och adoptionsförmedling. En centralisering länsvis av dessa båda grenar av barnavården skulle medföra större enhetlighet i verksamheten, möjligheter för adoptionsförmedlaren att diskutera och rådgöra med övriga tjänstemän inom konsulentorganet samt en samlad erfarenhet och överblick inom varje län. Emellertid har social- vårdskonsulentutredningens förslag inte förverkligats. I proposition nr 68 till årets riksdag uttalar chefen för socialdepartementet, att han inom de- partementet påbörjat en översyn av den regionala statliga organisationen på bl.a. socialvårdens område och därmed sammanhängande frågor. Man torde därför kunna räkna med att socialvårdskonsulentutredningens nämn- da förslag kommer att bli föremål för förnyat övervägande.1 Med hänsyn härtill har utredningen om adoption av utländska barn att utgå från den nuvarande organisationen av de barnavårdande myndigheterna på lokal- planet.

Enligt 1960 års kungörelse angående barnavårdskonsulenterna har dessa ålagts vittgående uppgifter beträffande fosterbarnsvården. Den erfarenhet, som de på grund härav måste förutsättas besitta på detta område och deras egenskap av statliga tjänstemän i länsstyrelserna, gör dem enligt utredning- ens uppfattning lämpade att intaga ställningen som ett centralt rådgivande organ i länen för den verksamhet varom här är fråga.

I förutnämnda yttranden över förslagen till överenskommelser med Me- tera och CPS har socialstyrelsen också framfört vissa synpunkter på remiss- förfarandet efter det en ansökan inkommit till styrelsen. Enligt styrelsen kan det i många fall vara lämpligt att ansökningen remitteras till vederbö— rande länsstyrelse i stället för direkt till barnavårdsnämnden (vilket senare förfarande förutsätts i överenskommelserna med Grekland och Korea). Länsstyrelsen finge då genom sin barnavårdskonsulent införskaffa utred— ning och yttrande från barnavårdsnämnden. Ett sådant förfaringssätt har tidigare använts i de adoptionsärenden som passerat genom socialstyrelsen. Fördelen med denna ordning är enligt styrelsen att barnavårdskonsulenten får tillfälle att ge barnavårdsnämndens utredare råd och anvisningar för ut- redningens bedrivande samt att eventuella brister i utredningen blir upp- täckta och genom konsulentens försorg avhjälpta innan ärendet återkom- mer till socialstyrelsen. Styrelsen anser därför att möjlighet bör finnas att välja denna remissväg i de fall då det anses erforderligt. Behovet av barna- vårdskonsulentens medverkan betecknas dock som mindre i fråga om an- sökningar till Grekland än beträffande dem som avser Korea. Anledningen härtill är dels de strängare krav på adoptivföräldrar, som de grekiska myn-

* .lmfr SOU 1967:20, s. 188—191.

• Sida 78
•  Original

digheterna uppställer, och dels den omständigheten att grekiska myndig— heter — i motsats till de koreanska —— inte tar slutlig ställning till en adop— tionsansökan förrän sökandena vistats någon tid i barnets hemland och därvid tagit del i barnets skötsel. De koreanska myndigheterna grundar däremot sitt ställningstagande enbart på utlåtandena från Sverige.

Som ytterligare motivering för sitt förslag har socialstyrelsen anfört, att barnavårdsnämnderna vid sin bedömning av sökandenas lämplighet borde ta särskild hänsyn till barnets ursprung och därför ställa särskilt höga krav på adoptionssökandena men att så inte alltid sker. Enligt styrelsens erfaren- het finns det barnavårdsnämnder som har en motsatt uppfattning i fråga om vilka krav som skall ställas och det har förekommit att hem, som med säkerhet inte skulle ha godkänts för mottagande av ett svenskt barn, accep— terats som blivande adoptivhem för barn från Korea. Av denna anledning har socialstyrelsen i de koreanska fallen infört den praxis att, samtidigt som en ansökan remitteras till barnavårdsnämnden för utredning, en kopia där- av översänds till barnavårdskonsulenten för att denne skall ha möjlighet att själv ta initiativ till samråd med barnavårdsnämnden i fall då konsulenten på grund av sin kännedom om de lokala förhållandena anser samråd erfor— derligt.

I sin dubbla egenskap av centralt rådgivningsorgan på länsplanet och representant för tillsynsmyndigheten länsstyrelsen bör konsulenterna givet-— vis äga kännedom om och möjlighet att vid behov ingripa i förevarande ärenden genom råd och anvisningar. Det av socialstyrelsen tillämpade för- faringssättet att, samtidigt med översändandet av en inkommen ansökan till barnavårdsnämnden, tillställa barnavårdskonsulenten en avskrift av framställningen, finner utredningen vara en smidigare och mer tidsbespa— rande väg att underrätta konsulenten om ärendets förhandenvaro än att re— mittera ansökningen till länsstyrelsen. Sistnämnda utväg bör dock stå öp- pen att tillgripas i fall som kan bedömas vara av den särskilt kvalificerade natur att de bör handläggas under länsstyrelsens inseende. Man får emel— lertid ha i minnet att avgörandet, huruvida fosterhemsgodkännande skall meddelas, ligger i barnavårdsnämndens hand och att konsulentens ställning allenast är rådgivande. Den kommunala självstyrelsens principer får inte sättas på spel.

Då utredningen sålunda velat särskilt understryka barnavårdskonsulen— ternas roll såsom central rådgivningsinstans till barnavårdsnämndernas tjänst i förevarande slag av ärenden, betyder detta ingalunda ett underkän- nande av barnavårdsombudens insatser. Tvärtom vill utredningen betona det stora värdet även av ombudens verksamhet, helst som den ju är speciellt inriktad på fosterhemsvården. Barnavårdsnämnderna bör därför utnyttja även ombudens insikter på området så mycket som möjligt. Ett intimt sam-- arbete mellan konsulenterna och ombuden är också att förorda.

Barnavårdsnämndens fosterhemsprövning och åtminstone ofta även dess

• Sida 79
•  Original

yttranden till domstol i adoptionsärenden förutsätter en mer eller mindre ingående utredning, som för närvarande i regel lär verkställas av någon nämndens tjänsteman och som torde utmynna i ett till— eller avstyrkande. Utredningen om adoption av utländska barn har övervägt, huruvida inte denna förberedande procedur i stället bör åläggas barnavårdskonsulenten eller barnavårdsombudet utanför de större städer, vilkas barnavårdsnämn— der förvärvat bredare kunskaper genom frekvensen av ärenden. På grund av de bättre förutsättningar som dessa befattningshavare torde besitta skul— le otvivelaktigt en säkrare och mera enhetlig bedömning av de speciella pro- blemen vinnas. Barnavårdsnämnden grundar sitt avgörande huvudsakligen på denna förberedande undersökning och klart är därför att denna bör vara så grundlig och utförlig som möjligt. En utredningsman, som inte är knuten till kommunen, står vidare vid sin bedömning friare i förhållande till både nämnden och sökanden.

Vad sedan gäller valet mellan barnavårdskonsulenten och barnavårds- ombudet såsom utredningsman, måste tagas i betraktande att konsulenten är tjänsteman under tillsynsorganet länsstyrelsen. Det kan med hänsyn där- till först och främst vara svårt för barnavårdsnämnden, som dock är den beslutande myndigheten, att hävda sin uppfattning om denna skulle strida mot konsulentens. Men vidare skulle barnavårdsnämnden knappast ha att befatta sig med ärendet förrän vid dess avgörande och måste då grunda sitt beslut i huvudsak på material som framlagts av en representant för den statliga tillsynen. En viss risk skulle onekligen kunna uppstå för ett fak— tiskt intrång i den kommunala självstyrelsen, även om denna inte har sin tyngd inom den specialreglerade kommunalförvaltning, varom här är fråga. Ej heller synes sådan utredningsverksamhet i och för sig lämpligen böra förenas med konsulenternas nuvarande funktioner att ge råd och öva till- syn. Enligt utredningens uppfattning bör konsulenternas befattning med dessa ärenden stanna vid rådgivning och tillsyn. En lagfäst ordning med konsulenterna såsom utredningsmän synes sålunda i vart fall icke kunna förordas. En annan sak är, att barnavårdsnämnd bör äga möjlighet att fri— villigt anlita konsulenten som utredningsman. Hinder häremot torde inte föreligga.

Däremot synes några invändningar inte kunna riktas mot ett arrange— mang med barnavårdsombuden såsom utredningsmän. Dessa utövar näm- ligen ej den offentliga tillsyn över barnavården som konsulenterna repre- senterar. Barnavårdsnämnderna står följaktligen på ett helt annat sätt fria gentemot ombuden. Enbart fördelar skulle sålunda vara att vinna om om— buden verkställde dessa förberedande undersökningar. Utredningen vill för sin del tillstyrka att ombuden anlitas för denna uppgift vid sidan av sina övriga funktioner. Ett generellt genomförande av en sådan ordning torde dock ankomma på ombudens huvudmän. På längre sikt bör frågan om vem som skall verkställa dessa förberedande undersökningar lämpligen kunna

• Sida 80
•  Original

upptagas till närmare behandling i samband med pågående och förestående lagstiftningsarbeten inom socialvårdens område.

Utredningen har också övervägt frågan huruvida barnavårdskonsulenter- nas hörande i förevarande ärenden bör göras obligatoriskt, oavsett om den förberedande undersökningen skall ankomma på dem eller inte. Klart är, att ärendena härigenom skulle få den med nuvarande resurser säkraste och mest enhetliga bedömningen. Men även om den förberedande undersöknin- gen inte skulle i författning åläggas konsulenterna,möter likväl den invänd— ningen att barnavårdsnämnden kan ha svårt att hävda sin mening gentemot tillsynsorganets representant med åtföljande risk för intrång i den kom— munala självbestämmanderätten. Om barnavårdsombudet gjort den förbe- redande undersökningen, torde ej heller alltid samma behov av konsulen- tens hörande föreligga. Utredningen har av nu nämnda skäl inte ansett sig böra förorda att konsulenternas hörande blir obligatoriskt. Emellertid vill utredningen starkt understryka vikten av att barnavårdsnämnderna verk- ligen begagnar sig av möjligheten att utnyttja konsulenternas sakkunskap och detta även om den förberedande undersökningen verkställts av barna- vårdsombudet. I sistnämnda fall kan anledning att inhämta konsulentens råd och synpunkter föreligga t.ex. om nämnden och ombudet skulle ha oli— ka meningar. Utredningen förutsätter vidare, att även barnavårdsombudet vid behov rådgör med konsulenten i ärenden, däri ombudet verkställer den förberedande undersökningen.

4. Råd och anvisningar till barnavårdsnämnderna m.m. Barnavårdsnämndernas uppgifter i samband med adoption av utländska barn kan uppdelas i två grupper. För det första skall nämnderna kunna lämna allmänheten upplysningar och service i frågor som uppstår i samband med sådana adoptioner. Nämn- derna måste sålunda kunna tillhandahålla sakupplysningar, t.ex. uppgift om innehållet i såväl vår egen lagstiftning som lagstiftningen i de länder till vilka adoptionsintresse i huvudsak knyter sig; vidare om förfarandet vid adoption i Sverige och i utlandet, de praktiska möjligheterna till adoption av barn från olika länder samt de åtgärder som bör vidtagas här i landet sedan det utländska barnet kommit hit (uppehållstillstånd, mantals- och kyrkoskrivning etc?). En del av dessa sakfrågor har utredningen behandlat i det föregående och återkommer senare till de övriga. Vidare måste nämn— derna kunna ge allmänheten upplysningar om de särpräglade problem som kan uppstå vid adoption av barn från avlägsna länder, särskilt u—länderna, samt framföra synpunkter på hur man bör bedöma och söka komma till rätta med dessa problem.

1 Se nedan 5. 88.

• Sida 81
•  Original

Den andra uppgiftsgruppen består i den fosterhemsprövning och förbere- dande undersökning som i regel måste föregå adoption av utländska barn från avlägsna länder, oavsett om adoptionen äger rum i Sverige eller i ut— landet, samt avgivande av yttrande i adoptionsärenden, som upptages vid svensk domstol.

De uppgifter, som sålunda åvilar barnavårdsnämnderna, fordrar givetvis att nämnderna själva besitter erforderliga kunskaper och insikter för att kunna bistå en sökande allmänhet och i övrigt fullgöra uppgifterna. Det är att märka, att det, såvitt gäller adoption av barn från avlägsna länder, är fråga om ett tämligen nytt område i barnavårdsnämndernas verksamhet. För att rätt kunna bedöma uppkommande spörsmål då det gäller att ge all- mänheten vägledande råd och anvisningar, att verkställa fosterhemspröv- ning eller att avge yttrande till domstol erfordras praktisk erfarenhet av hithörande frågor och tillgång till expertisens rön av olika slag. Det gäller att ha blicken klar för vilka problem som kan uppkomma och hur man skall bemästra dem. Utredningen vill här hänvisa till de i det föregående intagna uttalandena av vissa barnavårdskonsulenter. De erfarenheter som hittills vunnits av adoption i Sverige av barn från avlägsna länder erbjuder härvid- lag inte tillräckligt underlag. Detta beror främst på, att flertalet adoptiv- barn ännu ej ens hunnit upp i tonåren, som är en omvittnat svår ålder med uppträdande pubertetsbesvär o.d. Det är också möjligt att de verkliga pro- blemen inträder först i en mognare ålder, då barnet skall ge sig ut i för- värvslivet, bilda familj, etc. Faktorer kan med andra ord spela in, vilka framträder först i en mer eller mindre avlägsen framtid och vilka knappast ens kan förutses redan vid tiden för adoptionen. Här uppkommande frågor och deras lösande synes i stort sett ej heller ha varit föremål för forskning. Det krävs på detta plan insatser av framför allt psykologisk, medicinsk och familjesocial expertis. Största betydelse för frågan om barnets anpassning har den utomstående omgivningens hållning till dessa barn med starkt av- vikande yttre drag. Detta är en omständighet, som det åtminstone till myc- ket stor del ligger utanför både barnavårdsmyndigheternas och adoptivför- äldrarnas förmåga att påverka. En allmän upplysnings'verksamhet måste tillgripas för att skapa tolerans och förståelse hos allmänheten, så att de främmande barnen uppnår en lycklig tillvaro hos oss. Av synnerlig vikt är att de presumtiva adoptivföräldrarnas uppmärksamhet genom barnavårds— nämnderna riktas på de problem som adoptionen kan föra med sig och det stora ansvar de ikläder sig genom adoptionen, ej blott för barnets första år utan för hela dess livstid och kanske också för kommande generationer. Ut- redningen är å andra sidan angelägen understryka, att de svårigheter och problem som här antytts inte får förstoras eller skymma blicken för den be- hjärtansvärda, humanitära verksamhet det här är fråga om, med den på- följd att denna verksamhet kanske hämmas.

Sedan länge utger socialstyrelsen en publikationsserie benämnd ”Råd och

• Sida 82
•  Original

anvisningar i socialvårdsfrågor”, vilken tillställs bl.a. alla barnavårdsnämn- der. Publikationerna nr 117 och 126, utgivna i december 1959 och i juni 1960, behandlar bl.a. frågor om adoption. Socialstyrelsen har vidare, tillsam- mans med medicinalstyrelsen, medverkat vid tillkomsten av den av Allmän- na barnhuset år 1955 utgivna skriften ”Adoption” 1, innehållande vägledning åt personer, som på grund av tjänst eller allmänt uppdrag har att ta befatt- ning med adoptionsärenden. Vidare har socialstyrelsen, med anledning av de uppgifter den erhållit i fråga om adoption av grekiska och koreanska barn, utfärdat vissa anvisningar till barnavårdsnämnderna i dessa ämnen. Med hänsyn till den upplysningsverksamhet som socialstyrelsen sålunda redan utövar på området och den ställning styrelsen intager såsom central förvaltningsmyndighet för ärenden angående barnavård och över huvud ärenden av social natur, anser utredningen socialstyrelsen vara mest lämpad att utforma och meddela barnavårdsnämnderna informationer och råd i fö- revarande ämnen. Därtill kommer att socialstyrelsen efter sammanslag— ning med medicinalstyrelsen även kommer att förfoga över medicinsk expertis. Dessa informationer och råd bör givetvis också tillställas bar- navårdskonsulenterna och barnavårdsombuden i deras egenskap av lokala rådgivningsmyndigheter och förmedlande organ.

Utredningen kan i denna del endast framlägga några allmänna synpunk- ter på socialstyrelsens upplysningsverksamhet i förhållande till barnavårds- myndigheterna.

Vad beträffar saknppgifter bör till en början en översiktlig redogörelse lämnas för vår lagstiftning om adoption samt förfarandet vid adoption av utländska barn, såväl då adoptionen sker i Sverige som när den äger rum i utlandet. Särskilt bör härvid framhållas barnavårdsnämndens medverkan i olika avseenden. Vidare bör upplysas om den ställning socialstyrelsen är avsedd att intaga som centralt serviceorgan vid adoption av utländska barn inte bara från Grekland och Korea utan över huvud taget. Beträffande de två nämnda länderna förutsätter utredningen att utförlig redogörelse för den överenskomna adoptionsproceduren redan tillställts nämnder och kon— sulenter. För att bespara socialstyrelsen en del betungande arbete synes det utredningen vara tillfyllest att informationen om andra länders lagstiftning, de praktiska möjligheterna till adoption och liknande sakfrågor, begränsas till att avse de länder, som vid en given tidpunkt är aktuella i adoptions— sammanhang. Allteftersom ändringar eventuellt inträffar i lagstiftning eller i annat avseende beträffande dessa länder, bör konsulenterna, ombuden och nämnderna underrättas härom. Detsamma gäller naturligen om möjlighet öppnas till adoption av barn från nya länder. I detta sammanhang erinrar utredningen om sina tidigare uttalanden (se s. 76) att, i fråga om länder varifrån adoption för närvarande inte är möjlig,utvecklingen noga bör följas

1 För närvarande under omarbetning.

• Sida 83
•  Original

av socialstyrelsen och utrikesdepartementet i syfte att skapa utökade möj- ligheter till adoption av utländska barn.1 _ Däremot anser utredningen att barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden bör ha tillgång till alla sakuppgifter från samtliga av utredningen berörda länder för att vid behov kunna stå barnavårdsnämnderna till tjänst. Nämnderna bör upplysas om att sådana uppgifter finns att tillgå hos konsulenterna och ombuden. I sista hand får socialstyrelsen träda in som upplysningskälla för nämnderna.

I fråga om fosterhemsprövningen bör barnavårdsmyndigheterna, som nämnts, till en början upplysas om att sådan tillsvidare skall äga rum i form av först preliminärt och sedan definitivt godkännande. Beträffande de rikt- linjer efter vilka prövningen skall ske synes det råda en viss osäkerhet hos många barnavårdsnämnder. Det är angeläget att anvisningar meddelas i detta hänseende. Ett stort ansvar vilar på en barnavårdsnämnd, som har att bedöma ett hems lämplighet att mottaga ett svenskt fosterbarn. Än större är ansvaret då det gäller ett utländskt barn, vars framtida anpassning i ett svenskt fosterhem ofta måste vara mera svårbedömd. Utredningen har kun- nat följa den adoptionsverksamhet som numera bedrivs genom förmedling av socialstyrelsen och som framför allt avsett barn från Grekland och Korea. I fråga om grekiska barn har de stora krav som de grekiska myndigheterna uppställer på adoptanterna medfört, att endast högt kvalificerade svenska familjer fått tillstånd till adoption. De koreanska myndigheterna däremot prövar inte själva de sökandes lämplighet, utan godtar den svenska barna- vårdsnämndens bedömning av de blivande fosterhemmen. I närmast före- gående avsnitt har utredningen uttalat att barnavårdsnämndens preliminä- ra fosterhemsgodkännande åtminstone tills vidare bör vara definitivt så- tillvida att någon överprövning från socialstyrelsens sida inte skall äga rum. Det är särskilt i betraktande härav givet att största omsorg måste krävas av barnavårdsnämnderna vid deras fosterhemsprövning. Med hänsyn till ärendenas ofta vanskliga art synes självklart att nämnderna dels —— så- som tidigare betonats — noga följer socialstyrelsens råd och anvisningar dels före avgörandet bör anlita barnavårdskonsulenternas och barnavårds- ombudens större erfarenheter och överblick. Härigenom vinns samtidigt större enhetlighet vid ärendenas bedömande. En av konsulenternas allmän- na, i författning stadgade uppgifter är ju att biträda bamavårdsnämnder— na. Utredningen erinrar också om sitt i närmast föregående avsnitt gjorda tillstyrkande av att barnavårdsombudet verkställer utredningen i foster- hemsärendet. Redan härigenom skulle ombudet komma att bistå nämnden på ett verkningsfullt sätt med sina erfarenheter. Det bör i sammanhanget också framhållas, att systemet med preliminärt fosterhemsgodkännande, som hittills åtminstone huvudsakligen tillämpats vid adoption utomlands av barn från Grekland och Korea, i framtiden kan bli nödvändigt vid adOp-

1 Redogörelse för utländsk rätt finns i den av utrikesdepartementet är 1960 utgivna publikationen ”Internationella adoptionsärenden” (ny reviderad utgåva 1966).

• Sida 84
•  Original

tion av barn från andra avlägsna länder, därest nya möjligheter till adop- tion av barn på så sätt öppnas. — Vad nu sagts om barnavårdsnämndernas anlitande av den expertis och erfarenhet som konsulenterna och ombuden besitter, har närmast gällt fosterhemsprövning för adoption utomlands. Men även då adoptionsbeslut fattas av svensk domstol måste åtminstone i regel ett fosterhemsgodkännande föregå adoptionen. Under sin första vistelsetid i Sverige torde barnet nämligen i allmänhet intaga ställning som fosterbarn. Har sökanden inte före barnets ankomst till vårt land utverkat barnavårds- nämndens preliminära fosterhemsgodkännande, blir det fråga om ett defi— nitivt godkännande i full överensstämmelse med 47 å Bvl. Men det kan ock— så inträffa att en sökande först inhämtar preliminärt godkännande av nämnden och därefter i ett främmande land utväljer och själv hämtar ett barn, som — eventuellt efter naturalisation adopteras vid svensk dom- stol. I båda fallen gäller naturligen i fråga om fosterhemsprövning vad ut- redningen ovan anfört om barnavårdskonsulenternas och barnavårdsombu— dens medverkan. Även då barnavårdsnämnd har att avge yttrande till dom- stol i adoptionsärende av här ifrågavarande beskaffenhet bör vid behov nämnda expertis anlitas.

I en del fall av adoption från Korea har utredningen kunnat konstatera att vederbörande barnavårdsnämnd givit förhandsgodkännande till sökande, vars lämplighet kunnat ifrågasättas av olika anledningar, t.ex. sjukdom. Vid en närmare undersökning har framgått, att nämnden själv ansett att godkännande ej bort lämnas, om det gällt ett svenskt barn, men att man ej velat motsätta sig att ett utländskt barn fått omhändertas, eftersom man ansett att det i varje fall skulle vara bättre för barnet att komma till Sverige än att leva i misär i sitt hemland. Ett dylikt resonemang kan enligt utred- ningens bestämda åsikt ej godtagas. Det måste betraktas som en oavvislig skyldighet för svenska myndigheter att, såvitt det är möjligt, tillse att de utländska barnen, som här omplanteras i en helt ny miljö, erhåller lika goda möjligheter att växa upp till harmoniska människor, som man söker tillförsäkra svenska foster- och adoptivbarn. Fordringarna på det mottagan- de hemmet bör alltså inte vara lägre i fråga om utländska barn än beträf— fande svenska. Tvärtom är en särskild omsorg påkallad vid placering av ett utländskt barn med hänsyn till de svårigheter som kan vänta barnet just på grund av det utländska ursprunget.

I detta sammanhang vill utredningen understryka att, såsom också ut— talas i utredningsdirektiven, någon diskriminering av vissa barn med hän- syn till deras ras självklart icke får förekomma. En del uppgifter som ut- redningen fått beträffande utländska barns anpassning i Sverige ger emel- lertid anledning framhålla, att med hänsyn inte minst till barnets bästa en särskild varsamhet och omsorg är erforderlig vid fosterhemsprövningen i fråga om barn, som till det yttre mycket starkt skiljer sig från den svenska omgivningen.

• Sida 85
•  Original

Såsom allmän regel gäller enligt 4 kap. 6 5 FB att rätten ej får ge tillstånd till adoption med mindre adoptionen finnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild an- ledning är till adoptionen. Föreskriften i 20 kap. 6 & FB att rätten skall söka inhämta upplysningar angående barnet och adoptanten tillkom genom en lagändring år 1958. Ur motiven till denna, vilka kan tjäna som vägledning även för barnavårdsnämndernas fosterhemsprövning, må här återges föl- jande (se ärvdabalkssakkunnigas förslag till ärvdabalk SOU 1954:6 sid. 183).

Om barnet skall berövas möjligheten att växa upp hos sina naturliga föräldrar och omplanteras i ett annat hem, är en fråga av livsavgörande betydelse för bar- net. —— — — Huruvida adoption bör komma till stånd kan avgöras först efter be- aktande av de villkor, i vilka barnet kommer att försättas genom adoptionen. Up- penbarligen är det icke tillräckligt att adoptanten har ekonomiska möjligheter att uppfostra barnet. Han måste också ha förutsättningar att kunna skänka barnet den trygghet och tillgivenhet som är nödvändig för dess harmoniska utveckling. Huruvida så är fallet beror enligt erfarenhetens vittnesbörd till stor del på om ett gott förhållande råder mellan adoptivföräldrarna inbördes. Även adoptantens motiv för adoptionen spelar en viktig roll. Vanligen önska makar adoptera därför att de sakna egna barn. Med hänsyn till den förändring som kan inträda i adop- tivbarnets förhållande till adoptivföräldrarna, om dessa sedermera få egna barn, är det lämpligt att möjligheterna i detta avseende beaktas. Men adoptivföräldrar— nas förutsättningar för att giva barnet ett gott hem äro också beroende av hur har- net kommer att motsvara deras förväntningar. Allvarliga slitningar kunna upp— komma om barnet icke äger den naturliga utrustning som är erforderlig för att det skall växa in i adoptantens speciella miljö.

För en adoptant gäller krav på uppnådd ålder av minst 25 år (4 kap. 1 & FB). Någon övre åldersgräns är däremot inte satt. Enligt en allmänt god— tagen princip bör adoptivföräldrar ej vara äldre än att de skulle kunna vara barnets naturliga föräldrar. Detta iakttas i allmänhet vid adoption av sven- ska barn. Ifråga om utländska barn synes emellertid bedömningen ibland vara en annan, i det att även personer i 50— och 60-årsåldern fått barnavårds- nämndens godkännande. Anledningen härtill torde vara den förut berörda föreställningen att det under alla förhållanden är till fördel för barnet att omhändertas i Sverige. Även i detta hänseende anser utredningen att sam- ma regler bör gälla för de utländska som för de svenska barnen. Att ålders— skillnaden ej bör vara för stor har sin grund bl.a. i att man i annat fall riskerar att adoptivföräldrarna mister förmågan att förstå och stödja bar— net medan detta ännu är i stort behov därav.

Att adoptivföräldrarna har god hälsa såväl fysiskt som psykiskt är vik— tigt. I samband med barnavårdsnämndens utredning skall anskaffas läkar— intyg angående sökandena. De får ej lida av allvarlig sjukdom som kan in— verka menligt på deras förmåga att ta hand om barnet.

Det är en utbredd uppfattning att ett barn bör placeras i en familj, där det erhåller både far och mor. Så sker också i regel när det gäller svenska barn. I fråga om barn från vissa länder t.ex. Grekland, har endast gifta par möj—

• Sida 86
•  Original

lighet att få adoptera. I fråga om barn från Korea däremot har ensamståen- de kvinnor ej haft svårighet att få fosterhemsgodkännande eller tillstånd till adoption. Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att barnavårds— nämnden klargör de speciella problem, som kan möta en ensamstående som adopterar ett barn. Det har nämligen i flera fall visat sig att barnen, särskilt under den första tiden efter ankomsten till det svenska hemmet, haft stort behov av att få vara i fostermoderns omedelbara närhet. För en förvärvs— arbetande kvinna kan det vara svårt att vistas i hemmet under så långa perioder som är erforderligt. Barnavårdsnämnden bör uppmärksamma detta och söka utreda vilka möjligheter en ensamstående sökande har att personligen ägna barnet vård. Även om det som regel är lämpligast för har- net att bli adopterat av äkta makar, bör det inte vara uteslutet för ensam— stående att adoptera. Erfarenhetsmåssigt kan sådan adoption utfalla myc— ket väl. Lämpligheten får emellertid bedömas från fall till fall.

Den som verkställer den förberedande fosterhemsundersökningen bör ge sökanden en så utförlig redogörelse som möjligt för de problem som kan möta under barnets hela livstid. Med ledning av resonemang med sökanden bör utredaren sedan försöka bilda sig en uppfattning om sökandens person— liga lämplighet ur alla aspekter för adoptionen. Att sökanden har erforder- liga rent personliga kvalifikationer måste nämligen vara ett oeftergivligt villkor för att adoptionen skall komma till stånd.

Först och främst bör utredaren söka klargöra sökandens bevekelsegrund för att över huvud taget Vilja adoptera ett barn från ett avlägset land. Önske— målet får inte vara ett uttryck för en tillfällig stämning från sökandens sida, utan måste vara väl genomtänkt i insikt om alla konsekvenser i form av an- svar och svårigheter som kan vara förenade med en sådan adoption. Önskar makar adoptera, är det av största vikt att båda makarna har sådan erfor- derlig insikt och är bestämda i sin önskan att adoptera. Den ene får alltså inte ha låtit sig övertalas av den andre på ett sådant sätt att han/hon har en kvardröjande latent motvillighet mot adoptionen. Uppfyller inte har- net förväntningarna, föreligger risk för att bördan helt läggs över på den av makarna som varit den drivande kraften med stridigheter och inenliga verkningar för barnet som följd. Finner utredaren, att någon av makarna är det minsta tveksam, hör han uppmana makarna att ånyo noga tänka igenom saken i hela dess vidd.

Vidare bör utredaren framhålla för sökanden att denne måste vara beredd att ta barnet som det är och inte ställa för stora krav på detsamma t.ex. i form av planer på yrkesval. Ställs alltför stora förväntningar, föreligger stor risk för misslyckanden, om förhoppningarna inte infrias.

Ett annat förhållande, på vilket sökanden bör göras uppmärksam, är att utomstående personers hållning till barnet kan vara negativ. Det är av yt- tersta vikt att utredaren rätt bedömer sökandens styrka och förmåga att hjälpa barnet i en sådan situation. Här krävs en särskild insikt och förstå—

• Sida 87
•  Original

else från sökandens sida, eftersom det är fråga om svårigheter, som kan möta långt utanför hemmets portar då barnet inte står under adoptivför- äldrarnas omedelbara tillsyn. Sådana situationer kan givetvis uppstå under hela uppväxttiden.

Sammanfattningsvis vill utredningen understryka att det är bättre om problem och svårigheter klart framhålls för sökanden än att motgångar uppträder i framtiden, vilka sökanden inte uppmärksammat i förväg.

Som utredningen förut påpekat är det fråga om en tämligen ny verksam— hetsgren för barnavårdsmyndigheterna där såväl tillräckliga praktiska er- farenheter som forskningsrön saknas. Utredningen vill därför förorda, att kurser och konferenser anordnas för dem som sysslar med hithörande frå— gor. Lämpligt vore att länsförbunden, som bedriver kursverksamhet i länen för framför allt barnavårdsnämndernas ledamöter och funktionärer, toge upp även dessa frågor på sitt program. Det är emellertid särskilt angeläget att barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden, som skall ge anvis- ningar Och råd till barnavårdsnämnderna, inhämtar kunskaper och erfaren- heter Om de problem som sammanhänger med fosterhems- och adoptions— ansökningar. Detta kan lämpligen ske på Allmänna barnhusets s.k. kontakt- konferenser till vilka barnhuset flera gånger årligen inbjuder representan— ter för olika yrkesgrupper som kommer i beröring med den sociala barna- vården. Upplysningsverksamheten bör innefatta dels föredrag av expertis på olika områden, dels diskussioner och frågestunder.

Slutligen finner utredningen önskvärt, att uppgifter om de utländska adoptivbarnens anpassning i sin nya miljö fortlöpande insamlas och sam— manställs av barnavårdskonsulenterna under medverkan av barnavårds— nämnderna och barnavårdsombuden samt av konsulenterna vidarebefordras till socialstyrelsen för att ligga till grund för nya eller ändrade anvisningar och råd. Sedan adoptionen är fullbordad i Sverige, torde visserligen ingen skyldighet föreligga för adoptanterna att hålla kontakt med barnavårds- myndigheterna. Men det torde kunna förväntas att adoptanterna i eget in- tresse skall visa sig villiga att hålla sådan kontakt och ge barnavårdsmyn- digheterna del av sina erfarenheter av barnens anpassningsförmåga och eventuella svårigheter. Ett fruktbärande samarbete mellan barnavårdsmyn- digheterna och adoptanterna bör därför kunna etableras.

Det må framhållas, att Allmänna barnhuset även ordnar sammankomster för fosterföräldrar, där dessa har tillfälle att diskutera fosterbarnsfrågor. Det vore lämpligt om sammankomster anordnas även för adoptanter av ut— ländska barn, dit även lärare med erfarenheter av sådana elever kunde in- bjudas. Barnhuset understöder även forskning på fosterbarns- och adoptiv— barnsområdet. Som ett led i denna forskning vore värdefullt om barnhuset medverkade vid bearbetandet av barnavårdsmyndigheternas insamlade er— farenheter av utländska barns anpassning i Sverige.

På nu angivna sätt skulle man enligt utredningens uppfattning efterhand

• Sida 88
•  Original

få ett allt säkrare grepp på frågan hur man lämpligen skall komma till rätta med de vanskliga problem som kan uppstå vid adoption av barn från av- lägsna länder och kanske även finna vägar att förebygga uppkomsten av svårigheter.

5. Åtgärder efter barnets ankomst till Sverige

Visum och uppehållstillstånd

För medborgare i vissa länder, bl.a. Korea och Indien, fordras visum för inresa till Sverige. Barn från ett sådant land måste alltså före avresan från det främmande landet ha en visering instämplad i sitt pass av vederbörande svenska beskickning eller konsulat. Viseringen gäller för inresa till och vis- telse i Sverige under viss i stämpeln angiven tid, högst tre månader. Med- borgare i andra länder, t.ex. Grekland, kan inresa och vistas här under i allmänhet tre månader utan visering.

Skall någon vistas här efter viseringens eller den viseringsfria tidens ut— gång måste uppehållstillstånd utverkas, Hänvändelse skall ske till närmaste polismyndighet för ifyllande av särskilda ansökningsformulär. Uppehålls— tillstånd ges vanligen första gången för sex månader. Förlängning sker för ett eller två år i taget. Innan beslut om uppehållstillstånd för utländskt barn meddelas, inhämtar den beslutande myndigheten vanligen yttrande från barnavårdskonsulenten i vederbörande län.

Anmälan till polismyndighet Sedan barnet efter inresan ankommit till det svenska hemmet, skall foster- föräldrarna omedelbart anmäla detta till den lokala polismyndigheten.

Kyrko- och mantalsskrivniug När barnet i enlighet med folkbokföringsförordningens och folkbokförings- kungörelsens bestämmelser är att anse såsom bosatt i Sverige skall det in- om 14 dagar anmälas för kyrkobokföring. Sådan anmälan sker hos pastors- ämbetet i den församling där barnet är bosatt eller i Stockholm och Göte— borg hos uppbördsverket. Vid anmälan bör barnets pass uppvisas. Mantalsskrivningen av barnet sker samtidigt som för övriga i hemmet boende.

Fosterhemsgodkännande

Som tidigare nämnts har i allmänhet redan innan barnet kommit till Sve— rige meddelats förhandsgodkännande av hemmet såsom fosterhem. Sedan barnet kommit hit skall definitivt godkännande inhämtas från barnavårds—

• Sida 89
•  Original

nämnden. Formaliteterna härför är enkla. Ansökan görs hos barnavårds- nämnden, som i allmänhet torde låta ärendet handläggas av samma tjänste- man som tidigare varit i kontakt med fosterföräldrarna.

Adoption

Som förut nämnts måste ett utomlands fattat adoptionsbeslut godkännas av Kungl. Maj:t för att vinna giltighet i Sverige. Ansökan härom ställs till Kungl. Maj:t och inges i justitiedepartementet. Vid ansökningen måste givetvis det utländska adoptionsbeslutet bifogas, helst i bestyrkt avskrift, jämte bevis att beslutet vunnit laga kraft. Bestämmelser saknas huruvida ytterligare handlingar måste bifogas. Enligt praxis bör emellertid principi— ellt samma utredning förebringas som i fråga om adoptionsansökningar till svensk domstol. Av särskild vikt är att yttrandet av barnavårdsnämnden bi- fogas för att visa att definitivt fosterhemsgodkännande föreligger. I övrigt bör bifogas åldersbetyg för adoptant (åldersbetyg för äkta makar, om ma- kar adopterar) och barnet, intyg att vederlag inte givits eller utfästs samt intyg av myndighets- eller annan trovärdig person om adoptantens försörj- ningsförmåga och lämplighet.

Har adoptionsbeslut ej meddelats i utlandet, skall ansökan om adoption inges till domstolen i den ort där adoptanten har sitt hemvist. Rätten in- hämtar de upplysningar som erfordras för ärendets avgörande. Om barnets hemland inte känner adoptionsinstitutet kan emellertid domstolen i Sverige på grund av nu gällande regler i allmänhet inte besluta om adoption, ej hel- ler om ett svenskt domstolsbeslut av andra skäl ej skulle bli gällande i har- nets hemland (jfr dock nedan under ”Svenskt medborgarskap”).

Svenskt medborgarskap

Förut har i olika sammanhang nämnts, att ett utländskt barn, som adop- teras av svensk medborgare, inte därmed automatiskt förvärvar svenskt medborgarskap. För att barnet skall bli svensk medborgare krävs naturali- sation genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t (lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap). Ansökan om naturalisation skall göras av barnets förmyndare, dvs. adoptivföräldrarna då i Sverige giltig adoption föreligger. Ansökan skall vara ställd till Konungen och inges till länsstyrelsen i det län där adoptivföräldrarna är kyrkobokförda. Ansökan görs å särskild blan- kett, som kan erhållas från länsstyrelsen.

I de fall då svensk domstol på grund av gällande regler inte kan besluta om adoption, emedan barnets hemland inte känner adoptionsinstitutet, finns den möjligheten att, om barnet vistas i Sverige, söka naturalisation för barnet varefter adoption kan ske enligt svensk lag. Först måste emeller- tid i Sverige förmyndare förordnas för barnet om barnet saknar sådan (eller

• Sida 90
•  Original

också god man). Behörig att göra ansökan är bl.a. överförmyndaren och barnavårdsmannen. Rätten äger också att av eget initiativ upptaga frågan. Anmälan till rätten om att behov av förmyndare föreligger kan då göras av t.ex. fosterföräldrarna. Ansökan om barnets naturalisation görs sedan av förmyndaren. Ansökan skall ställas till Konungen och inges till länsstyrel- sen. J ustitiedepartementets medborgarskapsbyrå inhämtar yttrande i ären- det från barnavårdsnänmden angående den tilltänkta adoptionen.1

I detta sammanhang kan påpekas att fosterföräldrar som förordnas till förmyndare även får den rättsliga vårdnaden om barnet, vilket medför att barnet inte längre är fosterbarn och följaktligen ej står under barnavårds- nämndens tillsyn.

6. Sociala förmåner

Under tiden innan barnet blivit svensk medborgare kan fråga uppkomma rörande vilka sociala förmåner som kan utgå för barnet. I det följ ande läm— nas uppgifter om de viktigaste av de förmåner som kan tänkas bli aktuella. Uppgifterna har verifierats av socialdepartementet samt i vad avser avsnit— tet om sjukhusavgift för utländskt fosterbarn av svenska landstingsför— bundet.

Barnbidrag. Enligt 1947 års lag om allmänna barnbidrag utgår sådant bi- drag ej blott för barn som är svensk medborgare och bosatt i Sverige utan även för här bosatt utländskt barn under förutsättning antingen att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i landet. Bo- sättning i riket äger rum för ett utländskt barn i och med att det inrest till riket för att stadigvarande kvarbliva här samt tagits om hand av en person som är mantalsskriven eller sedan minst sex månader bosatt i Sverige. Då en svensk familj mottagit ett utländskt barn som fosterbarn eller adoptiv- barn skall alltså barnbidrag utgå för barnet även innan det förvärvat svenskt medborgarskap. Bidraget utgår från och med kvartalet näst efter det barnet ankommit till riket. För att bidraget skall utbetalas krävs dock att barnet kyrkoskrivits här.

Ansökan ställs till barnavårdsnämnden i den ort där barnet är bosatt. Den förebyggande barnavården. Enligt medicinalstyrelsens normalin- struktion för den förebyggande mödra- och barnavården (MF nr 121 / 1955) samt stadig praxis har alla barn i förskoleåldern, svenska såväl som utländ- ska, som är bosatta i riket, rätt att anlita barnavårdscentral. Sådana cen— traler finns anordnade fristående eller i anslutning till barnsbördshus eller sjukhus. I den förebyggande värden, som är kostnadsfri, ingår ett visst an— tal hälsokontroller, skyddsläkemedel och skyddsympningar. Vården är inte endast fysisk utan har även viktiga mentalhygieniska uppgifter.

1 Förslag föreligger om decentralisering av beslut i medborgarskapsfrägor (SOU 1966:20).

• Sida 91
•  Original

Sjukförsäkring för barnet. Enligt 1962 års lag om allmän försäkring ut- går sjukvårdsersättning även för utländsk medborgare, om han är mantals- skriven i Sverige. För rätt till sjukpenning krävs dessutom inskrivning hos allmän försäkringskassa, något som inte sker förrän efter uppnådd ålder av 16 år. Kravet på mantalsskrivning kan innebära en praktiskt betydelse- full begränsning, eftersom det alltid måste komma att förflyta en viss tid —— ibland över ett år —— efter barnets ankomst till Sverige innan det är att anse som mantalsskrivet här. Med vissa länder, bl.a. Grekland, har emellertid inom ramen för 1953 års Europarådsöverenskommelse träffats avtal om ut- vidgad tillämpning av bestämmelser om sociala förmåner, se KK 22/9 1955 (SFS nr 563). Där så skett inträder rätt till sjukvårdsersättning redan efter det barnet sex månader uppehållit sig i Sverige. Här kan vidare anmärkas, att enligt beslut av årets riksdag sådan ändring i lagen om allmän försäk— ring skett att kravet på utlännings mantalsskrivning i Sverige generellt slopas och ersätts med bestämmelse att vederbörande skall vara bosatt1 här i landet. Ändringen träder i kraft den 1 januari 1968.

Beträffande fosterbarn med utländskt medborgarskap gäller i princip samma regler för sjukhusavgiftens storlek som för i riket bosatta svenska fosterbarn. Även beträffande utländskt fosterbarn, som kommer till Sverige för placering i fosterhem, gäller sålunda, att det ej blir bosatt i fosterför- äldrahemmet förrän vederbörande barnavårdsnämnd avgjort om barnets placering skall bli definitiv och alltså då leder till barnets kyrkobokföring där. Om intagning på sjukhus vid akutinsjuknande sker under denna prö- votid, debiterar sjukhuset den s.k. utomlänsavgiften (f.n. —— 1967 —— i regel 110 kronor per dag). Fosterföräldrarna är givetvis ej betalningsskyldiga för barnet för denna avgift och ej heller vederbörande barnavårdsnämnd. Efter- som patienten är medellös, utgår ersättning jämlikt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen. Denna ersättning är f.n. 15 kronor per dag. Undantag härifrån kan föreligga, då konvention, som inbegriper ersättning för sjuk— husvård, finns mellan Sverige och det land, där barnet är medborgare. Av- giften ersätts då av allmän försäkringskassa. I övrigt lämnar en del sjuk- vårdshuvudmän enligt frivilligt åtagande i vissa fall förmån av inomläns- avgift (5 kronor per dag), som i sådant fall betalas av fosterföräldrarna.

Barnpension. Enligt lagen om allmän försäkring kan i vissa fall barn- pension i form av såväl folkpension som tilläggspension utgå till barn som mist endera eller båda föräldrarna. För rätt till barnpension från folkpen- sioneringen krävs svenskt medborgarskap och utländskt barn kan alltså här inte komma i fråga. Barnpension från tilläggspensioneringen kan däremot utgå även till barn som är utländsk medborgare.

Allmänna försäkringsförmåner för foster— eller adoptivföräldrar. Lagen om allmän försäkring innehåller flerstädes bestämmelser om särskilda för-

¹ Aug. besättningsbegreppet se utredning i JO:s ämbetsberättelse år 1967. s. 459 ff.

• Sida 92
•  Original

måner för den som har barn. Sådana bestämmelser gäller t.ex. sjukpenning för kvinna (3 kap. 2 och 4 55), barntillägg till sjukpenning (3 kap. 9 5), änkepension och barntillägg från folkpensioneringen (8 kap. 1 5 och 9 kap. 1 5 ), änkepension från tilläggspensioneringen (14 kap. 2 5 ) samt frivillig sjukpenningförsäkring för kvinna (21 kap. 1 5). Enligt en generell regel i 20 kap. 2 5 i lagen likställs i alla dessa fall adoptivbarn med eget barn och i flertalet fall (3 kap. 2, 4 och 9 55 samt 21 kap. 15) avser reglerna även fosterbarn. Det gör härvid ingen skillnad om barnet är utländsk med- borgare.

Familjebostadsbidrag. Dessa bidrag, som lämnas av länsbostadsnämnder— na genom kommunala förmedlingsorgan, kan erhållas av familj eller en- samstående med barn under 16 år. Adoptivbarn och fosterbarn är jämställ- da med egna barn och barnets nationalitet är utan betydelse.

Arbetslöshetsförsäkring. Förmån från arbetslöshetskassa på grund av arbetslöshetsförsäkring (som är frivillig), kan utgå i form av bl.a. barn— tillägg. Sådant utgår även för fosterbarn och adoptivbarn samt oberoende av barnets nationalitet.

Kontantunderstöd vid arbetslöshet. Dessa understöd som lämnas av kom- munen består av dagunderstöd med vissa belopp jämte tillägg för varje barn. Även här är adoptivbarn och fosterbarn likställda med egna barn och detta även om de är utländska.

Socialhjålp. För denna i alla dess former gäller, att utlänning, som vistas. i Sverige, är likställd med svensk medborgare.

• Sida 93
•  Original

V. Sammandrag av utredningens förslag

En av utredningens huvuduppgifter har varit att kartlägga möjligheterna för svenska familjer att adoptera barn från olika länder. Undersökningen har i denna del omfattat en stor mängd länder i Afrika, Asien, Europa samt Sydamerika. Som resultat av denna undersökning har socialstyrelsen ge— nom utredningens försorg träffat avtal med barnavårdsinstitutioner i Grek- land och Korea om en viss procedur för adoptionsförmedling och genom- förande av adoption. Sedan ny adoptionslagstiftning införts i Grekland, har emellertid möjligheten för svenskar att adoptera grekiska barn en tid varit helt utesluten och det är svårt att bedöma de framtida utsikterna. Däremot kan adoption av barn från Korea ske i större utsträckning än tidigare som en följd av överenskommelsen med detta land. _ Beträffande övriga länder har utredningen av olika skäl inte ansett sig kunna eller böra taga närmare kontakter med myndigheter och institutioner men rekommenderar att i fråga om vissa av dessa länder utvecklingen följs av socialstyrelsen i sam- arbete med utrikesdepartementet i syfte att framdeles möjligheter eventu- ellt skall kunna skapas till adoption av barn från desamma.

En annan av utredningens huvuduppgifter har varit att uppgöra förslag till förbättrad service från det allmännas sida till svenskar som över huvud taget vill adoptera utländska barn. Enligt de nämnda avtalen med Korea och Grekland är socialstyrelsen centralt svenskt förmedlingsorgan, genom vilket all korrespondens med de förmedlande organen i Korea och Grekland sker. Utredningen föreslår, att i fråga om adoption av barn även från andra länder socialstyrelsen skall vara centralt serviceorgan. Beträffande länder, där fasta kontaktorgan för adoptionsförmedling saknas, kan enligt för- slaget socialstyrelsen inte åläggas att anskaffa barn för adoption. Däremot skall styrelsen ge anvisningar och råd åt sökande, som på egen hand önskar skaffa barn från sådana länder för adoption.

Under socialstyrelsen skall enligt förslaget service lämnas allmänheten av de lokala barnavårdsmyndigheterna, nämligen barnavårdsnämnderna samt på länsplanet barnavårdskonsulenter och barnavårdsombud.

I fråga om barnavårdsnämndernas direkta medverkan i adoptionsproce— duren framhåller utredningen som sin åsikt att det nuvarande systemet med preliminärt fosterhemsgodkännande innan den utländska adoptionen kommer till stånd bör lagfästas.

För att barnavårdsnämnderna på tillfredsställande sätt skall kunna läm- na service till allmänheten och verkställa egen prövning av foster- och adop- tivhem — vilka uppgifter för dem i många fall är nya och ofta innefattar

• Sida 94
•  Original

svårbedömda frågor — bör enligt utredningens mening råd och anvisningar meddelas dem. Utredningen, som föreslår att dessa råd och anvisningar ut— färdas av socialstyrelsen, har angivit vissa riktlinjer, som synts böra sär- skilt beaktas i detta sammanhang.

Slutligen har utredningen redogjort för vissa åtgärder (t.ex. ansökning om uppehållstillstånd för barnet) som den svenska adoptanten har att vid— taga i samband med adoptionen samt för sociala förmåner, som i Sverige tillkommer ett utländskt barn eller den familj som mottagit det.

Vid sin undersökning av möjligheterna att underlätta för svenska med— borgare att adoptera barn från utlandet har utredningen haft att utgå från gällande svenska regler om internationella adoptioner. I enlighet med dessa torde adoption av utländska barn äga rum utomlands och därefter godkän- nas av Kungl. Maj :t. Det kan emellertid även tänkas att adoption äger rum vid svensk domstol, eventuellt efter det barnet först upptagits till svensk medborgare. Så länge barnet är utländsk medborgare kan nämligen enligt nu gällande regler adoption ej genomföras i Sverige om den inte blir gällan- de i barnets hemland.

• Sida 95
•  Original

BILAGOR

• Sida 96
•  Original

• Sida 97
•  Original

Skrivelse till utrikesdepartementet med anhållan om vissa uppgifter

Stockholm den 7 december 1964

Till Utrikesdcpartementet STOCKHOLM

Enligt Kungl brev den 23 oktober 1964 har statsrådet Lindström bemyndigats till- sätta en kommitté för att verkställa en utredning angående förhållanden vid adop- tion av utländska barn. Kommittén kallar sig »Utredningen om adoption av ut- ländska barn».

Enligt direktiven för utredningen, som samtidigt bifogas, framgår bl.a. att sam- hället genom sina organ bör bistå med råd och hjälp, som minskar de svårigheter, som nu föreligger, när det gäller att adoptera utländska barn. Begreppet utländska barn bör enligt utredningens mening i detta sammanhang betyda föräldralösa el- ler nödlidande barn från vissa u-länder. För att få en föreställning om vilka länder, som ställer sig positiva till adoptioner av detta slag och vilka problem, som kan tänkas uppstå av juridisk och praktisk natur, hemställer utredningen om utrikes- departementets medverkan till att beskickningarna undersöker förhållandena i följande länder: Korea, Grekland, Indien( dessa länder har redan ett adoptions- program utarbetat), Pakistan, Algeriet, Tunisien, Etiopien, Tanzania, Nigeria samt de länder i vilka nämnden för internationellt bistånd har hjälpverksamhet d.v.s. förutom de nämnda länderna Liberia och Libanon. De frågor, som i första hand torde behöva utredas, är följande:

1. Den principiella inställningen hos myndigheterna i respektive länder till adop- tion av barn, som är föräldralösa eller för vilka eljest adoption skulle vara i barnets intresse. . De rättsliga spörsmål, som sammanhänger med adoptioner i länderna ifråga. . Om inställningen är positiv till adoptioner, skall ärendena handläggas centralt eller kan någon institution kontaktas i vederbörande land? . Finns det möjligheter att erhålla upplysningar om barnens bakgrund och hälso- tillstånd? .Vilka villkor skall från svensk sida vara uppfyllda vid ansökningen för att adoption skall kunna godtagas?

. Kan man räkna med bistånd från myndigheternas sida för underlättande av de formella kraven, som kan vara föreskrivna? . Kan det förväntas att barnen tillåtes lämna sitt hemland innan adoptionsproces- sen är avslutad? .När ett ärende avancerat så långt att barnet kan utväljas, är de sökande nöd- sakade att personligen medverka därtill, eller finns det möjligheter att utse ett ombud, som kan företräda de blivande föräldrarna samt ordna med pass och transporten till Sverige? Vilka synpunkter kan beskickningarna tänkas ha på sid. 2 i direktiven?1

1 Här avses frågan om huruvida personal från beskickning kan företräda de blivande adoptivföräldrarna, se 5. 8 första stycket.

• Sida 98
•  Original

Om det vid samtal med vederbörande myndigheter framkommer andra upplys- ningar av intresse för bedömande av frågan, är det önskvärt att detta meddelas kommittén.

På utredningens vägnar Mary Holmqvist Ordförande

• Sida 99
•  Original

BILAGA 2

Agreement between the Swedish National Social Welfare Board and the Babies” Centre Metera in Athens, Greece.

The Swedish National Social Welfare Board and the Babies* Centre Metera, Have agreed as follows:

1. General principles.

3)

Swedish and Greek citizens, habitually residing in Sweden, who want to adopt a minor child of Greek nationality from the Babies' Centre Metera (hereinafter called Metera) shall apply to the Swe- dish National Social Welfare Board, (hereinafter called the Board.

b)

The Direction of Metera will not con- sider other cases of adoption of Greek children by Swedish citizens or any other possible form of entrustment of a child to the care of such a citizen than those that have passed through the Board. The Direction will notify the Board of each application received through other channels.

The agreement's stipulations on practi- cal procedure do not cover the cases handled by International Social Service.

2. ?ractical procedure. a) The Board will have a home-study made by the competent local authority and take care of all formal matters concern- ing the adoption. The Board shall exam- ine the case and shall not recommend the adoption to Metera if the home- study is infavourable or if the princi- ples laid down in the annex to the pre- sent agreement are not complied with. The Metera will abstain from entrust- ing a child to the care of a person

Överenskommelse mellan Kungl. Socialstyrelsen och Babies, Centre Metera i Athen.

Kungl. Socialstyrelsen och »Babies' Centre Metera» har överenskommit om följande:

1. Allmänna principer.

a)

Svenska och grekiska medborgare med hemvist i Sverige, vilka önskar adop- tera ett minderårigt barn med grekiskt medborgarskap från »Babies' Centre Metera» (härnedan kallat Metera), skall inge ansökan till Kungl. Socialstyrelsen i Stockholm.

b) Styrelsen för Metera kommer icke att upptaga till behandling andra ansök- ningar från svenska medborgare om adoption av grekiska barn eller om om- händertagande av annat slag för vård- nad av dylika barn än sådana som gjorts genom socialstyrelsen. Styrelsen för Metera skall till socialsty- relsen anmäla varje ansökan som motta— gits på annan väg. Överenskommelsens bestämmelse be- träffande den praktiska proceduren av- ser icke de ärenden som handlagts av International Social Service.

2. Det praktiska förfarandet.

a) Socialstyrelsen skall genom vederböran- de lokala barnavårdsorgan låta utarbe- ta en personutredning (»home-study») och skall ombesörja alla formaliteter beträffande adoptionen. Socialstyrelsen skall granska ärendet och ej till Metera förorda adoptionen om personutred- ningen utfallit ofördelaktigt eller om de principer, som fastslagits i bilagan till denna överenskommelse, icke iakttagits. Styrelsen för Metera kommer ej att an-

• Sida 100
•  Original

residing in Sweden, unless the said re- commendation is granted by the Board.

b) If there is no objection against the placing of a minor child with the fa- mily, the Board will forward a trans- lated copy of the completed home- study to Metera together with its propos- al.

C) Metera will examine the report and decide if it can approve an adoption. The decision of the Adoption Com- mittee shall be communicated to the applicants through the Board.

d) If the adoption is approved of, the prospective adoptive parents must ap- pear in person at Metera in order to facilitate the matching, which will be effected according to the general prin— ciples and conditions laid down by Metera.

e) After the final approval the case is brought before a Greek court according to Greek law and after the approval of the Court the child may be emigrated and placed in the home of the prospec- tive adoptive parents.

f) The adoption shall be completed through the apropriate judicial proce- dure in Sweden, in general after a trial period of three months. The adoption decree shall be forwarded to Metera.

g) Expenses involved in the procedure in Greece are paid by the prospective adoptive parents.

11) The Swedish National Office for Aliens shall if necessary grant the child a permit to stay in Sweden until the

förtro ett barn åt någon person med hemvist i Sverige, om ej socialstyrelsen förordat adoptionen.

b) Om det ej föreligger hinder mot place- ring av ett minderårigt bara hos den ifrågavarande familjen, kommer social- styrelsen att till Metera övesända en översatt kopia av personutredningen jämte sitt eget yttrande.

C) Metera kommer att granska rapporten och avgöra om en adoption kan föror- das. Beslut av Meteras adoptionsbyrå skall meddelas sökanden genom social- styrelsen.

(1)

Om adoption förordas, kräves det vida- re att de avsedda adoptivföräldrarna personligen infinner sig hos Metera i syfte att underlätta deras och barnets anpassning till varandra i enlighet med av Metera fastställda principer och vill- kor.

e) Efter det slutliga förordet från Meteras sida underställes ärendet grekisk dom- stol och handliigges enligt grekisk lag. Har domstolen godkänt adoptionen, får barnet föras ur landet och placeras i adoptivföräldrarnas hem.

f) Adoptionen skall fullbordas genom i Sverige föreskrivet rättsligt förfarande, vanligen efter en prövotid av tre måna- der. Adoptionsbeslutet skall översändas till Metera.

g) Kostnader för förfarandet i Grekland bestrides av adoptivföräldrarna.

11) Den svenska utlänningskommissionen skall, om så är nödvändigt, bevilja bar- net uppehållstillstånd för vistelse iSve-

• Sida 101
•  Original

Swedish adoption decree has been is- sued provided, however, that the child is a holder of a valid Greek passport and that the procedure as mentioned in this agreement is duly followed. As soon as the Swedish adoption decree has been issued, the child will as long as the adoption remains valid and the child is a Greek citizen be granted a permit to stay permanently in Sweden.

3. Entry into force. This agreement, which has been done in two originals, shall enter into force on , 1965. One original shall be deposited in Stockholm with the Board and the second original in Athens with Metera. On behalf of the Swedish National Social Welfare Board

Signature

On behalf of the Babies' Centre Metera

Signature

rige till dess det svenska adoptionsbe- slutet har utfärdats, förutsatt dock att barnet innehar ett gällande grekiskt pass och att det förfarande som ned- lagts i denna överenskommelse behöri- gen följts. Efter det svenska adoptionsbeslutets ikraftträdande skall barnet, så länge adoptionen förblir gällande och barnet har grekiskt medborgarskap, äga att varaktigt stanna i Sverige.

3. Ikraftträdande.

Denna överenskommelse, som har upp— rättats i två huvudskrifter, skall träda i kraft den , 1965. Den ena av huvudskrifterna skall deponeras hos socialstyrelsen i Stockholm, den andra hos Metera, Athen. För

Kung. Socialstyrelsen

För Metera

Förslag till råd och anvisningar vid adoption av grekiska barn från Metera.

Överenskommelse har träffats mellan socialstyrelsen och barnhemmet »Babies' Centre Metera» i Athen om det förfarande, som skall iakttas när svenska eller gre- kiska medborgare med hemvist i Sverige önskar adoptera ett minderårigt grekiskt barn från barnhemmet. Överenskommelsen gäller från och med den 20 decem- ber 1965.

Såsom förmedlingsorgan mellan adoptionssökande i Sverige och Metera funge- rar socialstyrelsen. Ansökan om adoption inges till socialstyrelsen.

I det följande meddelas anvisningar angående de villkor, som Metera uppställer för att medge att ett grekiskt barn placeras hos tillämnade adoptivföräldrar i Sve- rige, samt angående förfarandet i Sverige och Grekland i ett adoptionsärende.

I. Innehållet i ansökan till socialstyrelsen. Ansökan till socialstyrelsen skall med hänsyn till de villkor Metera uppställer inne- hålla följande upplysningar.

1. Civildånd och ålder. Endast äkta makar kan ifrågakomma som adoptanter. Makarna bör ha varit gifta i minst 5 år och ingen av dem får vara äldre än 40 år vid ankomsten till Grekland

• Sida 102
•  Original

för eventuell adoption. Från sistnämnda krav kan dock undantag medges såtillvida som Metera kan godtaga att mannen är något äldre än 40 år, om hustrun är något yngre.

2. Religion.

Sökandena skall vara kristna, varmed menas att de skall tillhöra en kristen för- samling och vara döpta. Detta villkor tolkas så, att utträde ur statskyrkan ej ut- gör hinder, om sökanden är döpt.

3. Hälsolillstånd.

De sökande bör äga en god fysik och psykisk hälsa. Det är önskvärt att hälsointyg sänds till Grekland redan i början av ett adoptionsärendes handläggning. Den som verkställer personutredning (se nedan) bör från början avråda makar från att söka adoptivbarn, om de har eller har haft medicinska eller psykiska problem.

4. Allmän bildningsnivå. Metera anser önskvärt att de sökande besitter ett visst mått av bildning och upp- fostran för att de rätt skall kunna lösa de problem, som kan uppstå i samband med en utländsk adoption. Enligt uppgift är grekiska domstolar mycket noga med att detta krav är uppfyllt.

5. Språkkunskaper. Det krävs att sökandena eller åtminstone den blivande adoptivmodern har kunska- per i engelska, franska eller möjligen tyska för att den nödvändiga kontakten mel- lan Meteras socialarbetare och de sökande skall kunna åstadkommas.

6. Bostad. Barnet bör kunna få eget rum. Metera torde emellertid även kunna godtaga, att barnet delar rum med ett syskon. I varje fall bör bostaden bestå av minst två rum och kök.

7. Ekonomi.

Inför grekisk domstol måste de sökande i adoptionsärendet styrka att de har en solid ekonomisk ställning. Såsom önskvärd årsinskomst har nämnts minst 5000 US dollar eller omkring 25 000 kronor.

8. Antal adoptivbarn. Metera anser det i princip inte önskvärt att två barn adopteras samtidigt, såvida det ej är fråga om tvillingar. Undantagsvis kan även i andra fall två barn få adop- teras tillsammans, men Metera förbehåller sig rätt att besluta härom först efter det de sökande anlänt till Grekland samt uppställer som förutsättning att de i Sverige blivit godkända för adoption av två barn.

• Sida 103
•  Original

II. Socialstyrelsens och barnavårdsmyndigheternas handläggning. Efter det socialstyrelsen granskat ansökningen, remitteras denna till den barna- vårdande myndigheten i de sökandes hemort för vidare undersökning. Härvid upp- rättas en personutredning rörande sökandena, s.k. »home-study», varjämte sär- skilda intyg anskaffas enligt vad nedan sägs.

Av personutredningen måste framgå, att de sökande är lämpliga som adoptiv- föräldrar. Den som verkställer personutredningen måste avge ett klart och mo- tiverat omdöme om lämpligheten för att Metera skall kunna fatta ett riktigt beslut.

Då den svenske utredaren undersöker och bedömer lämpligheten, måste han ta särskild hänsyn till att det gäller adoption av ett utländskt barn, enär en sådan adoption erbjuder alldeles speciella svårigheter. Om Metera hyser några tvivel be- träffande sökandenas lämplighet i det speciella fallet, kommer deras ansökan att avstyrkas. De sökande har visserligen möjlighet att trots detta hänskjuta ärendet till grekisk domstol, men utsikterna att i ett dylikt fall erhålla domstolens godkän- nande torde inte vara stora.

1. Vad personutredningen bör innehålla. Personutredning upprättas på basis av personliga samtal och hembesök. Den skall enligt vad Metera kräver innehålla uppgifter i följande hänseenden.

a) Vilka samtal som förekommit och vilka dagar dessa ägt rum i hemmet och annorstädes samt namnen på de familjemedlemmar, med vilka samtalen hållits.

b) Huruvida sökandena tidigare ingivit ansökan om adoption, resultatet härav, och, om resultatet varit negativt, orsakerna härtill.

c) Orsakerna till den nu aktuella ansökningen om adoption av ett utländskt barn.

d) Familjens allmänna inställning till adoptioner av utländska barn. Metera lägger vikt vid att familjemedlemmar och närmaste släktingar är välvil- ligt inställda till Grekland och har förståelse för olika länders särart.

e) Uppgift om psykiskt och fysiskt hälsotillstånd hos båda föräldrarna och samtliga familjemedlemmar, som bor i hemmet, lämnas med ledning av nyligen avgivet läkarintyg.

f)Beskrivning av makarnas närmaste släktingar (yrke, intressen, uppfostran) och deras inställning till adoptionen.

g) Om makarna är barnlösa, uppges anledningen och lämnas uppgift om makar- nas känslomässiga reaktioner.

h) När och hur adoptivföräldrarna ämnar berätta för barnet att det är adop- terat.

Barnet har rätt att så tidigt som möjligt få vetskap om att det är adopterat. Man vill förmå adoptivföräldrarna att på ett tidigt stadium sätta sig in i detta problem. Utredaren bör därför diskutera frågan med dem. Som vuxet kan barnet genom Metera få reda på de naturliga föräldrarna i Grekland. Dessa får däremot inte veta var barnet finns.

i) Framtida planer beträffande barnets uppfostran etc.

j) Adoptivföräldrarnas erfarenhet av skötsel av barn, vare sig det är fråga om eget barn eller adopterat.

k) Om föräldrarna är beredda att adoptera ett lätt handikappat barn eller ett barn, som på grund av anstaltsvård är försenat i sin utveckling, något som må- hända kan avhjälpas genom operation eller genom kärlek och omvårdnad i fa- miljen.

• Sida 104
•  Original

1) Beskrivning av det slags barn, kön och ålder, som utredaren och föräldrarna enats om att dessa kan göra mest för.

m) Utredarens uppfattning och slutsatser om föräldrarnas skäl för att vilja adoptera.

n) Sökandenas ekonomiska ställning, deras arbete, inkomster och ev. förmö— genhet.

0) Beskrivning av sökandenas hem (möbler —— hur de har inrättat sig), deras miljö och omgivning i allmänhet.

p) Förmåga till kontakter.

q) Upplysningar och referenser om adoptivföräldrarna och från vilka de har erhållits.

r) Eventuellt ytterligare kommentarer av utredaren och dennes egna förslag an- gående adoptionen.

5) Om adoptivföräldrarna är införstådda med framtida sammanträffanden med utredaren efter det adoption har ägt rum.

2. Intyg. Vid personutredningen fogas följande intyg: Friskintyg för alla familjemedlemmar. Vigselattest för sökandena. Intyg om ekonomisk ställning, beträffande såväl inkomst som förmögenhet, god- känt och undertecknat av officiell myndighet eller bank. Utdrag ur polisregistret rörande sökanden (13 å i SFS nr 98, 1965). Intyg, som utvisar vilken kyrka föräldrarna tillhör. Foto (passfoto) av båda föräldrarna. Självbiografiska anteckningar av båda föräldrarna. Rekommendation från tre eller flera personer. Varje rekommendation eller upplysning behandlas konfidentiellt. Till socialstyrelsen översänds personutredningen och intygen jämte ett uttalan- de från barnavårdsnämnden att hemmet befunnits kunna godkännas som foster— hem för ett utländskt barn, dock med förbehåll för den slutliga prövningen vid barnets ankomst till hemmet. Styrelsen ser till att alla villkor är uppfyllda, att handlingarna översättes till engelska och att de därefter vidarebefordras till Me- tera.

III. Förfarandet i Grekland.

Meteras prövning. På basis av ovannämnda dokument tar Meteras adoptionskommitté preliminär ställ- ning till adoptionsansökningen. Utfallcr bedömningen till de sökandes fördel, får båda de tillämnade adoptivföräldrarna kallelse att infinna sig på Metera i Athen för vidare prövning och eventuellt slutligt godkännande.

Metera fäster stor vikt vid att båda adoptivföräldrarna kommer till barnhemmet, enär det både för dem och för barnet är betydelsefullt med personlig kontakt under någon tid före adoptionen. En överflyttning till en ny lniljö och främmande människor kan för barnet annars bli chockartad.

Sedan Metera efter personligt sammanträffande med sökandena beslutat tillstyr- ka en adoption, kan de välja ut ett barn. Det förutsätts att sökandena därefter ofta besöker barnet och deltager i dess skötsel, så att barnet vänjer sig vid dem.

• Sida 105
•  Original

De får även träffa Meteras läkare, som ger dem upplysningar och råd angående barnets hälsa och vård.

Metera lämnar sökandena upplysningar beträffande barnet genom en detaljerad redogörelse för dess hälsotillstånd och utveckling samt vad som är känt om dess sociala bakgrund. Likaså delges sökandena Meteras erfarenheter rörande särskilda adoptionsproblem.

Domslolsförfarandel.

Efter Meteras definitiva ställningstagande, skall beslut om adoption meddelas av grekisk domstol. Sökandena bör anlita en grekisk advokat som biträder dem inför domstolen och anskaffar pass för barnet.

Svenska ambassaden i Athen har vidtalat en grekisk advokat, som erbjudit sig att för en kostnad av c:a 1 500 kronor bistå svenska adoptanter ej endast med att lämna dem biträde inför domstolen utan även med att förbereda ärendet och bevaka detta.

Sökandenas vistelse i Athen. Sökandena får räkna med att stanna i Athen minst 3—4 veckor. Ibland kan ännu längre vistelse där bli erforderlig, bl.a. på grund av att enligt grekisk lag barnets naturliga moder måste närvara vid domstolsförhandlingen för att ge sitt samtycke till adoptionen och emedan det kan visa sig svårt att få kontakt med henne för kallelse till domstolen. Det påpekas, att viss risk kan finnas att hon inför domsto- len ångrar sig och ej vill gå med på adoption, i vilket fall ett nytt barn måste ut- väljas.

Kostnader.

Till kostnaderna för resor och uppehälle i Athen samt advokatarvode kommer öv- riga utgifter för processen, uppgående till omkring 350 kronor. Sökandena måste även betala för barnets vistelse på Metera med 3 US dollar per dag från det Metera givit sitt slutliga godkännande till dagen för barnets överlämnande till föräldrarna enligt domstolsbeslutet.

Slutligen betalar adoptivföräldrarna resa och uppehållskostnader för barnets moder, då hon skall närvara vid domstolsförhandlingarna.

Överslagsvis kan hela kostnaden för adoptionens genomförande beräknas uppgå till 10 000 kronor.

IV. Det avslutande förfarandet i Sverige. Den tid, som förflyter från det att barnet kommit till det blivande adoptivhemmet och till dess adoptionen fullbordas i Sverige, bör utsträckas till minst tre månader. Under denna tid är barnet de blivande adoptivföräldrarnas fosterbarn. Den 10- kala barnavärdsnämnden tar nu ställning till sitt definitiva fosterhemsgodkännan— nande och håller hemmet under observation. Sedan barnavårdsnämndens pröv- ning utfallit gynnsamt och prövotiden förflutit, fullbordas adoptionen genom Kungl. Maj:ts beslut i ärendet efter därom gjord ansökan.

• Sida 106
•  Original

Agreement between the Swedish Social Welfare Board and the Child Place-

ment Service in Korea.

1. General Principles.

a) Swedish citizens habitually residing in Sweden, who want to adopt a minor child of Korean nationality shall apply to the Swedish National Social Welfare Board, Stockholm (hereinafter called the Board).

b)

The Child Placement Service (herein- after called the Service) will not con- sider other cases of adoption of Korean children by Swedish citizens than those that have passed through the Board. The service will notify the Board of any application received through other channels.

2. Practical Procedure.

a)

The Board will have a home—study made by the competent local authority and see to it that before dispatch by the Board to the Service the following forms are being properly filled out by the applicant viz »Application for adop- tion, Affidavit of support and Statement of adoption», the two lastmentioned do- cuments to be legalized by a notary public. In addition to the said docu- ments the applicants shall also forward to the Board—for onward transmission to the Service—a certificate of mar- riage, a power of attorney in the name of the Service, a medicial certificate, an extract from the judicial records and photos. The Board shall not dispatch the docu- ments mentioned in the preceding para- graph if the competent local authority has not approved the home or if the

Överenskommelse mellan Kungl. Socialstyrelsen och Child Placement Service i Korea.

1. Allmänna principer.

a) Svenska medborgare med hemvist i Sve- rige, vilka önskar adoptera ett minder- årigt barn med koreanskt medborgar- skap, skall inge ansökan härom till Kungl. Socialstyrelsen i Stockholm.

b)

Child Placement Service (härnedan kal- lat CPS) kommer icke att upptaga till behandling andra ansökningar från svenska medborgare om adoption av koreanska barn än sådana som gjorts genom styrelsen. CPS skall till styrelsen anmäla varje ansökan som mottagits på annan väg.

2. Det praktiska förfarandet.

a)

Socialstyrelsen skall genom vederböran— de lokala barnavårdsorgan låta utarbeta en pesonutredning (»home-study») och tillse att innan ärendet översänds till CPS följande formulär vederbörligen är ifyllda av sökanden, nämligen »Appli- cation for adoption, Affidavit of sup- port och Statement of adoption»; de två sistnämnda formulären skall bestyrkas av notarius publicus. Förutom nämnda formulär skall till socialstyrelsen även översändas — för vidare befordran till CPS — ett åldersbetyg, (för äkta makar gemensamt) en fullmakt för CPS, ett lä- karintyg, utdrag ur polisregistret röran- de sökanden samt fotografier av sökan- den. Socialstyrelsen skall icke till GPS över- sända handlingarna som nämnts i före- gående stycke om vederbörande lokala barnavårdsmyndighet ej godkänt hem—

• Sida 107
•  Original

conditions according to the Korean laws on adoption are not fulfilled.

b) If there is no objection against the placing of a child with the family, the Board will forward a translated copy of the completed home-study to the Service together with the forms and documents mentioned in 2 a) above.

0)

The Service will examine the docu- ments as per 2 b) and decide if it can approve an adoption. When approved the Service shall through the Board in- form the applicants and at the same time propose a certain child, the social background and state of health of which shall also be given as well as a photo of the child.

d)

If the applicants approve the child they shall inform the Service through the Board of the said approval. The Service will hereafter act as representative of the adoptive parents before the court and take care of all other formalities in Korea. When the applicants have approved the child they shall also apply to the Swe- dish State Alien Commission in order to obtain a visa for the child.

e)

When the Korean Court has granted the adoption and all necessary permits have been obtained a visa will be issued by the Consulate after the Swedish State Alien Commission has authorized it to do so. The Service shall inform SAS in Seoul when the child is ready to go to Swe- den. The Service shall inform SAS of the name and address of the adoptive parents as well as the name of the child.

met eller om villkoren enligt den ko- reanska lagen om adoption icke upp- fyllts.

b)

Om det ej föreligger hinder mot place- ring av ett barn hos den ifrågavarande familjen, kommer socialstyrelsen att till CPS sända en till engelska översatt ko- pia av personutredningen jämte de for- mulär och handlingar som ovan nämnts under 2 a).

e)

CPS kommer att granska handlingarna enligt 2 b) och avgöra om en adoption kan beviljas. Om så sker skall CPS ge- nom socialstyrelsen underrätta sökan- den och samtidigt lämna förslag på ett lämpligt barn. Uppgift om barnets sociala bakgrund och hälsotillstånd samt ett fotografi av barnet medföljer även.

d)

Godkänner sökanden det föreslagna barnet underrättas CPS härom genom socialstyrelsen. CPS kommer därefter att som ombud för de avsedda adoptiv- föräldrarna företräda dem inför dom- stolen samt i övrigt ombesörja erforder- liga formaliteter i Korea. När sökanden har godkänt barnet skall han hos svenska utlänningskommissio- nen ansöka om visum för barnet.

e) När den koreanska domstolen beviljat adoptionen och alla föreskrivna till- stånd erhållits kommer visum att utfär— das av det svenska konsulatet sedan svenska utlänningskommissionen givit sitt tillstånd därtill. CPS skall underrätta SAS i Seoul när barnet kan anträda resan till Sverige. CPS skall därvid till SAS uppge adop- tivföräldrarnas namn och adress även- som barnets namn.

• Sida 108
•  Original

When the adoption procedure is com- pleted in Sweden the adoption decree shall be forwarded to the Service in Korea for the deletion of the entry regarding the child in the family reg- ister. When the child has become naturalized as a Swedish citizen the decree to that effect shall be transmitted to the Ser- vice for onward transmission to the competent Korean authorities.

g) Expenses involved in the procedure and transfer to Sweden of the child are paid by the prospective adoptive pa- rents.

När adoptionen fullbordats i Sverige skall beslutet härom vidarebefordras till CPS i Korea på det att barnet kan stry- kas ur familjeregistret. När barnet har blivit naturaliserat till svensk medborgare skall beslutet härom översändas till GPS för vidare beford- ran till vederbörande koreanska myn- digheter.

g) Kostnader för förfarandet i Korea och barnets transport till Sverige bestrides av adoptivföräldrarna.

Förslag rörande gången av ärenden om adoption av barn från Korea

1. Ansökan

1) Ansökan om adoption inlämnas till socialstyrelsen. Namn, födelsedatum, tele—

fonnummer och adress uppges. Socialstyrelsen skickar uppgift om ansökningen till vederbörande barna- vårdsnämnd med begäran om utredning rörande sökandens personliga för— hållanden och lämplighet för adoptionen. Vid sin bedömning av de sökandes lämplighet förutsätts barnavårdsnämnden taga särskild hänsyn till barnets främmande ursprung. Socialstyrelsen sänder sökanden »Application for adoption» i två exemplar »Affidavit of support» i fyra exemplar (Bestyrkes av notarius publicus eller polismyndighet) »Statement of adoption» i fyra exemplar (Bestyr— kes av notarius publicus eller polismyndighet) »Power of attorney» (Bestyrkes av notarius publicus eller polismyndig- het) Formulär på engelska till läkarintyg Sökanden skall anskaffa 1) Läkarintyg (att utfärdas på det engelska formulär som översänts av socialstyrelsen) 2) Åldersbetyg (för äkta makar gemensamt) 3) Foto Sedan sökanden ifyllt resp. införskaffat alla de under b) och c) nämnda handlingarna, skall dessa av sökanden översändas till barnavårdsnämnden. Barnavårdsnämnden översänder till socialstyrelsen sin utredning och de av sökanden insända handlingarna samt av nämnden anskaffat utdrag ur polis- register rörande sökanden (13 å i SFS nr 98, 1965). Socialstyrelsen ombesörjer översättning till engelska av barnavårdsnämndens

2a)

ifylles av sökanden

• Sida 109
•  Original

utredning, åldersbetyget och polisregisterutdraget samt sänder samtliga under 3) nämnda handlingar till det koreanska kontaktorganet. Socialstyrelsen sänder dock det ena exemplaret av »Applieation for adop- tion» till svenske konsuln i Seoul.

II. Förslag om adoptivbarn 1 a) Sedan kontaktorganet i Korea godkänt framställningen utser organet lämp- ligt barn. b) Kontaktorganet ombesörjer dels en utredning angående barnets person och sociala bakgrund och dels läkarundersökning av barnet. 2) Kontaktorganet översänder handlingarna enligt 1 b) jämte foto av barnet till sökanden genom socialstyrelsen. 3 a) Sökanden godkänner det föreslagna barnet och meddelar kontaktorganet ge— nom socialstyrelsen. b) Angående visering för barnet skall sökanden vända sig till statens utlännings- kommission, Box 2068, Stockholm 2. tel. 23 31 20, för rikssamtal 08/23 19 60, som lämnar erforderliga upplysningar.

111. Adoptionsförfarandet m.m. i Korea Kontaktorganet i Korea vidtager de åtgärder som erfordras för barnets adop- tion, utresa från Korea och inresa till Sverige.

IV. Resan till Sverige 1) Kontaktorganet i Korea meddelar SAS avdelningskontor, Seoul, så snart har- net är klart för avresa. Därvid uppges barnets namn och sökandens nanm och adress. 2) SAS kontaktar sökanden i Sverige och gör i samråd med denne upp plan för resan. SAS underrättar även socialstyrelsen.

V. Adoptionsförfarandet m.m. i Sverige 1) Sedan barnet kommit till Sverige, skall det inom fjorton dagar kyrkoskrivas i den församling där sökanden är kyrkoskriven. 2) Innan den svenska Viseringen, som finns i barnets pass, utlöpt, gör sökanden hänvändelse till polisen om förlängt uppehållstillstånd för barnet. 3) Sökanden gör framställning hos Kungl. Maj :t (justitiedepartementet) om god- kännande av den koreanska adoptionen. (Genom Kungl. Maj:ts godkännande erhåller barnet automatiskt adoptivföräldrarnas efternamn. För ändring av förnamn skall sökanden hänvända sig till patent— och registreringsverket.) Justitiedepartementet tillställer socialstyrelsen avskrift av Kungl. Maj:ts resolu- tion i två exemplar av vilka styrelsen översänder ett i engelsk översättning till kontaktorganet i Korea. Adoptionen medför ej att svenskt medborgarskap automatiskt erhålles för har- net. Särskild ansökan härom ställs till Konungen (justitiedepartementet) och

• Sida 110
•  Original

inges om barnet är kyrkoskrivet i Stockholm till överståthållarämbetett, i annat fall till vederbörande länsstyrelse. Hänvändelse kan ske till närmaste polis- myndighet. Justitiedepartementet tillställer socialstyrelsen avskrift av bevis om svenskt medborgarskap, vilket av styrelsen översänds till kontaktorganet i Korea.

Kostnader

Ersättning för kostnaderna för adoptionsförfarandet, f.n. (maj 1966) 130 US dollar och för barnets uppehälle i Korea före avresan, betalas av sökanden till kontaktorganet i Korea. Sökanden bör vända sig till svensk affärsbank för överföring av ersättning till kontaktorganet. Ersättning för kostnaderna för barnets resa inbetalas efter överenskommelse till SAS kontor i Stockholm.

Barnet eskorteras vanligtvis av en flygvärdinna. Kostnaderna för barnets resa kan variera beroende på om eskorten medför ett eller två barn. I första fallet beräknas resekostnaderna (maj 1966) till omkring 4 000 kronor, i andra fallet till omkring 3 000 kronor. Närmare upplysningar lämnas av SAS, Stockholm, tel. 24 00 80.

1 Efter 1 januari 1968 till länsstyrelsen.

• Sida 111
•  Original

Adoption av utländska barn i Danmark, Finland och Norge

Danmark

Utredningen har företagit en studieresa till Danmark i syfte att studera där till- lämpade regler och tillvägagångssätt vid adoption av utländska barn. Därvid ägde samtal rum med företrädare för justitsministeriet samt för Borneforsorgens Adop- tionskontor i Aarhus och Madrehjaelpens Hovedkontor i Köpenhamn.

Från justitsministeriet erhölls en redogörelse för de nya regler om adoption av utländska barn, som trädde i kraft den 1 januari 1965, samt för motiven för den ändring, som därigenom vidtogs.

Bestämmelserna kom till stånd för att man på ett bättre sätt skulle kunna till- godose den ökade efterfrågan på adoptivbarn, vilken i hög grad översteg och allt- jämt överstiger det antal danska barn, som är tillgängligt för adoption. Långa köer av adoptionssökande och en väntetid på upp emot 5—6 år har inte kunnat und- vikas trots att man ställt stränga krav på de sökandes kvalifikationer samt infört bestämmelsen att endast ett barn får adopteras i varje familj. På grund av dessa förhållanden hade de adoptionssökande från 1959 börjat intressera sig för tyska barnhemsbarn, som har tyska mödrar och färgade fäder. Under åren 1959—1962 gav justitsministeriet tillstånd till 97 adoptioner och under tiden 1.1—1.9 1964 till 57, samtliga avseende tyska barn. Fremmedpolitiet gav under åren 1960—1962 uppehållstillstånd för omkring 200 sådana barn. På senare tid har även grekiska barn efterfrågats, vilket haft till följd att en överenskommelse träffats mellan jus- titsministeriet och barnhemmet Metera i Athen om en viss ordning beträffande dessa adoptioner. Ännu i juni 1965 hade emellertid ej något grekiskt barn adopte— rats.

Efter hand som utländska barn i allt större antal kom in i landet för att adop- teras av danskar, tillkom en del privata byråer, som åtog sig förmedling av dessa barn. Kontrollen och de verkställda utredningarnas tillförlitlighet ansågs emeller- tid inte alltid betryggande, vare sig ifråga om barnen eller beträffande de blivande adoptivföräldrarna. Över huvud taget företogs ej av danska myndigheter och insti- tutioner någon djupgående medicinsk eller social undersökning, utan justitsmi- nisteriet, som avgör alla ärenden om adoption, såväl av danska som av utländska barn, kontrollerade, innan beslut fattades, endast att lagens formella betingelser var uppfyllda, såsom att föräldrasamtycke och fosterhemstillstånd av vederbö— rande barnavårdsnämnd förelåg.

De nya regler som i detta läge visade sig erforderliga tillkom efter samråd mel- lan justitsministeriet och socialministeriet samt efter hörande av representanter för barnavårdsinstitutioner. De gick ut på ökad kontroll rörande adoptivföräldrar- nas lämplighet. Därtill erhöll landsforeningen Dansk Hjaelpe-Organisation for »Glemte Bern» i Viborg tillstånd att på vissa villkor medverka som mellanhand vid placering av utländska barn i Danmark. Samtidigt bestämdes i cirkulärskrivel- se till rigspolitichefen m.fl. att inresevisum och uppehållstillstånd för utländska barn under 14 år (ej nordiska), som kommer till Danmark för att adopteras, skall vara beroende av att vederbörande institutioner tillstyrkt att barnet adopteras av fosterföräldrarna. _

Ansökan om barn för adoption avfattas enligt särskild blankett och inlämnas till »Glemte Born». Ansökningar får endast avse barn under 3 år och måste vara gjorda av gifta par, vilkas äktenskap varat i minst 5 år. Mannen får vara högst 45 år och hustrun högst 40 år.

• Sida 112
•  Original

»Glemte Barn» får ej medverka till att ett utländskt barn införs till Danmark för adoption förrän en utredning om de sökandes förhållanden och ett tillstyrkande från någon av nedanstående institutioner föreligger.

1) Plejehjemsforeningerne, som lyder under Bprneforsorgens Adoptionskontor i Aarhus.

2) Köbenhavns Berne- og ungdomsvearn. 3) Madrehjaelpsinstitutionerne med huvudkontor i Köpenhamn. Den sökande kan fritt välja vilken institution, som skall göra undersökningen. Plejehjemsforeningernc och medrehjaelpsinstitutionerne arbetar i nära kon— takt med barnavårdsnämnderna i de sökandes hemkommuner. När den institution, som gör utredningen, kan bedöma att de sökande är lämpliga som adoptivför- äldrar, översänds ärendet till barnavårdsnämnden med anmodan till nämnden att inkomma med ett yttrande huruvida ett preliminärt fosterhemstillstånd kan med— delas. För den händelse adoption och fosterhemstillstånd kan tillstyrkas, sänds handlingarna i ärendet till »Glemte Barn» som i sin tur tar kontakt med veder— börande utländska myndigheter eller adoptionseentraler. För att få mesta möjliga upplysningar om det utländska barn, som kommer att utses, dess föräldrar, bak- grund och hälsotillstånd sänds till det utländska organet blanketter för ifyllande. När det utländska organet valt ut ett barn, skickas handlingarna och ifyllda blan- ketter via »Glemte Born» till den danska institution som företagit utredningen. Institutionen tar nu ställning till om det utsedda barnet kan anses lämpligt för de sökande, innan dessa får taga del av handlingarna. Utfaller bedömningen positivt, får de sökande erbjudande att taga emot barnet som fosterbarn. Accepterar de barnet, sänder institutionen ärendet till barnavårdsnämnden, som nu fattar defi— nitivt beslut om fosterhemstillstånd. När barnet placerats hos de sökande står det i minst tre månader under observation av den institution som handlagt ärendet, beträffande tyska barn ett år enligt tyska regler. Därefter kan adoptionsansök— ningen inlämnas till vederbörande amtsmyndighet, varifrån ärendet sedan expe— dieras till justitsministeriet för slutligt avgörande.

I sådana fall då de adoptionssökande själva fått kontakt med ett barn i utlandet eller då de medfört ett utländskt barn till Danmark meddelas ej fosterhems- och uppehållstillstånd med mindre adoption har tillstyrkts av någon av de nämnda institutionerna. Kan adoption ej tillstyrkas, underrättas rigspolitichefen. Denne hänskjuter ärendet till justitsministeriet som avgör om barnet skall sändas till- baka till hemlandet eller placeras i ett annat hem.

Från Borneforsorgens Adoptionskontor och »Glemte Barn» har utredningen er- hållit följande upplysningar beträffande plejehjemsforeningernes verksamhet.

Föreningarna är privata och förekommer i varje amt. De drivs huvudsakligen med privata medel, dock utgår vissa bidrag från stat och kommun. Centralt organ för föreningarna är adoptionskontoret i Aarhus. Varje ärende, som utretts av en plejehjemsforening, skickas till kontoret, som garanterar att ärendet juridiskt och formellt är i sin ordning. Till kontorets läkare går alla läkarintyg med upplys- ningar om de sökandes hälsa, avfattade enligt ett detaljerat formulär. Denne läka- re avgör om sökandena ur hälsosynpunkt kan anses lämpliga som adoptivför- åldrar.

»Glemte Barn» är likaledes en privat förening med ca 700 medlemmar, vilka er- lägger årsavgift. Föreningens förmedling är avgiftsbelagd. Som ersättning i ett adoptionsärende uttages omkring 600 kronor, vartill kommer kostnader för över— sättning av handlingar.

Såsom framgår av det förut sagda kommer de flesta utländska barnen från Tysk- land. Enstaka barn har även kommit från Venezuela, Indien och Österrike. Hur stort antal utländska barn som finns i Danmark är inte känt.

• Sida 113
•  Original

Angående mytdrehjaelpsinstitutionerne har utredningen inhämtat följande. Dessa är officiella myndigheter. Deras huvudkontor i Köpenhamn fungerar som en central för mödrahjälpsverksamheten i hela landet. Alla utredningar angående adoptionsansökningar, som de lokala madrehjaelpsinstitutionerne företar, inges till huvudkontoret för genomgång och bedömning. En konferens äger rum en gång i veckan då inkomna ärenden diskuteras av juridisk, medicinsk och psykologisk expertis. Beslut om avslag kan överklagas hos socialministeriet. I övrigt gäller samma regler om adoptionsärenden som beträffande plejehjemsforeningerne. De sökande får själva stå för översättningskostnaderna, i övrigt är utredningarna kost- nadsfria.

Som förut nämnts har särskild överenskommelse träffats mellan justitsministe- riet och det grekiska barnhemmet Metera angående adoption till Danmark av barn från detta hem. Beträffande av Metera uppställda villkor för dess medverkan samt i fråga om proceduren i adoptionsärenden är överenskomelsen i stort sett av sam- ma innehåll som det avtal rörande adoption till Sverige vilket träffats mellan den svenska socialstyrelsen och Metera.

Finland

Intresset för adoption av barn från utlandet är för närvarande ej stort i Finland emedan tillräckligt antal barn, tillgängliga för adoption, finns inom landet.

Som allmän regel gäller att adoption beslutas av domstol. Förmedling av adop- tioner sker endast genom social myndighet (barnavårdsnämnd) eller föreningen Rädda Barnen. Internationella adoptionsärenden handhas enligt socialministeriets bemyndigande av Rädda Barnen i ett särskilt utrikesutskott. Föreningen verkstäl- ler utredningar, ger råd och upplysningar samt prövar de sökandes motiv och förutsättningar noggrant. Endast sökande som varit gifta i fyra år och är i en ålder av högst 40 år samt prövas vara särskilt skickade att adoptera utländska barn kan accepteras.

Norge

Under senare år har intresset för adoption av utländska barn visat en tendens att öka. Detta gäller framförallt adoption av barn från Korea, vilket sammanhänger med den aktivitet som bedrivits av Norsk Koreamission och Norsk Koreaförening.

Norska lagbestämmelser om adoption återfinns i Lov om adoption av den 2 april 1917. Enligt lagen är det fylkesmannen som meddelar adoptionstillstånd. När det gäller adoption av ett utländskt barn ankommer det på justitiedepartementet att fatta ett sådant beslut.

I fråga om myndigheternas handläggning av utländska adoptionsärenden har i februari 1966 utarbetats konkreta riktlinjer. Sådana ansågs erforderliga emedan det visat sig att en del koreanska barn genom förmedling av de nämnda organisationer- na Norsk Koreamission och Norsk Koreaförening sänts till Norge utan att erforder- lig utredning förelegat. Sålunda har justitiedepartementet i samråd med Statens ut— lendingskontor beslutat att visum för utländska barn överhuvud icke skall lämnas, förrän justitiedepartementet — efter att ha inhämtat yttrande från vederbörande barnavårdsnämnd och fylkesman — bekräftat att de blivande adoptivföräldrarna godkänts för adoption. Man bör då kunna vara säker på att adoptionen kan och bör genomföras i Norge, när barnet anlänt till landet.

Socialdepartementet har utsänt cirkulärskrivelser till fylkesmännen och olika organisationer, som förmedlar kontakt med utländska myndigheter, med anvis-

• Sida 114
•  Original

ningar om tillvägagångssättet vid adoptioner av förevarande slag. Äkta par som önskar adoptera ett utländskt barn, skall hänvända sig till den lokala barnavårds- nämnden för att få sitt hem godkänt som fosterhem. Då dylikt godkännande erhål- lits, skall ärendet översändas till vederbörande fylkesman, som sedan barnavårds- sekreteraren yttrat sig i ärendet, har att ta ställning till om sökandena kan god- tagas som adoptivföräldrar för ett utländskt barn. Fylkesmannen hänskjuter där- efter med eget yttrande ärendet till justitiedepartementet för slutligt avgörande.

• Sida 115
•  Original

BILAGA 5

P.M . över medborgarskapsfrägor i samband med adoption upprättad i november 1966

inom utrikesdepartementet

Fråga 1

Påverkar adoption i Sverige medborgarskapet beträffande barn som är med- bergare i länder upptagna i nedanstånde förteckning? *

Fråga 2

Påverkar svensk naturalisation medborgarskapet beträffande barn som är med- borgare i länder upptagna i nedanstånde förteckning? Frågorna har besvarats med följande förutsättningar:

a) att adoption i Sverige ej påverkar barnets medborgarskap i länder där adoptionsinstitut ej finnes;

b) att betr. övriga länder eventuella regler om förlust av medborgarskap ge— nom adoption återfinnes i respektive länders medborgarskapslagstiftning. Skul- le regler härom återfinnas i annan lagstiftning har de _— där tillgängliga källor ej lämnat besked på denna punkt —— ej kunnat beaktas (jfr. den engelska be- stämmelsen om förvärv av brittiskt medborgarskap genom adoption som ej återfinnes i British Nationality Act utan i särskild lag är 1950);

c) fråga 2 har lämnats obesvarad i de fall där på grund av otillräcklig do- kumentation generella medborgarskapsregler ej kunnat tolkas (ex. innebörden av begreppet »frivillig naturalisation»);

d) fråga 2 har besvarats nekande i de fall då förlust i princip skall inträda vid förvärv av annat medborgarskap men förlusten ej sker automatiskt utan först efter beslut av myndighet eller kräver viljeförklaring av den som adopteras.

e) i vissa länder gäller olika förlustgrunder för personer som förvärvat med- borgarskapet genom födsel respektive förvärvat det genom naturalisation. En- dast förstnämnda kategori har beaktats.

Källor Bergmann, Internationales Ehe- und Kindschaftsrecht Sammlung geltender Staatsangehörigkeitsgesetze Martindale Huhbell Law Directory 1966 UD:s arkiv: R 31, R 34 m.m.

Undersökningen har givit till resultat att blott i ett land påverkas automatiskt medborgarskapet hos ett barn, som adopteras i ett annat land och där upptages till dess medborgare. Detta land är Korea, enligt vilket lands lag koreanskt , barn, som adopteras av utländsk medborgare och som naturaliseras av det nya landet, förlorar sitt koreanska medborgarskap.

• Sida 116
•  Original

Påverkas med- Påverkas med- borgarskapet borgarskapet genom adop- genom svensk tion i naturalisation? Sverige?

1 2 4

Algeriet ' ' Adoptionsinstitutet erkännes ej. — Algeriskt medborgarskap för- loras av algerisk medborgare som i utlandet frivilligt förvär- vat utländskt medborgarskap och genom dekret lämnats till- stånd att avsäga sig sitt algeris- ka medborgarskap.

Argentina ' ' Förlustgrunder betr. argentiskt medborgarskap som förvärvats genom födsel finns ej i argen- tinsk medborgarskapslagstift— ning. Argentinsk medborgarrätt kan dock förloras av den som blivit argentinsk medborgare ge- nom födsel, om han praktiskt använder sig av utländskt med- borgarskap, som han jämväl in- nehar (exempelvis genom att be- gagna utländskt pass).

Brasilien ' ' Medborgarskapet förloras av den som genom frivillig natura- lisation förvärvar annat lands medborgarskap. Förlusten fast- ställes genom regeringsdekret (1949 års medborgarskapslag). —— Brasiliansk medborgare som vid tidpunkten för ansökan av utländskt medborgarskap är un- derårig och därmed saknar full rättslig handlingsförmåga förlo- rar icke det brasilianska med- borgarskapet, enär frivillig na- turalisation förutsätter en vilje- förklaring av en enligt bra- siliansk lag fullt handlingskapa- bel person (Sammlung geltender Staatsangehörigkeitsge'setze) .

»The adoption of an Ethiopian child by a foreigner does not make any change in the Ehtio- pian nationality status of the child. The child remains an

Etiopien

• Sida 117
•  Original

1 2 3 4

Ethiopian subject» (Nathan Ma- rcin, »The Ethiopian Empire Federation and Laws», 1955).— Etiopiskt medborgarskap förlo- ras av etiopisk medborgare som förvärvar annat medborgarskap (11 art. i 1930 års medborgar- skapslag).

Grekland nej nej Enl. 17 & grekiska adoptionsla— gen, som trädde i kraft den 17 augusti 1966, kan grekisk med- borgare, som adopteras av ut- länning före uppnående av 21 års ålder, på ansökan av adoptanten, om han förvärvar dennes med- borgarskap, befrias från det gre- kiska medborgarskapet genom beslut av inrikesministeriet med beaktande av de särskilda om- ständigheterna i fallet samt efter inhämtande av yttrande från rå- det för medborgarskapsfrägor. Ansökan må ej beviljas, om den adopterade vägrar eller fördrö— jer fullgörande av sina militära skyldigheter eller är åtalad för brott.

Hongkong nej nej British Nationality Act, 1948, torde vara tillämplig. ». . .the adoption by an alien of a citizen of the United Kingdom and Co- lonies does not cause the child to loose his citizenship» (Mervyn Jones: British Nationality Law, 1956, s. 166). — Medborgarskap i United Kingdom and Colonies förloras icke automatiskt ge— nom förvärv av annat medbor- garskap. Indien nej Adoptionsinstitutet erkännes ej" betr. kristna, parser och moham— medaner. Ifråga om hinduer' finns möjlighet till adoption un—- der förutsättning att såväl adop— tant som adoptivbarn är hindu.. — Indiskt medborgarskap förlo— ras av indisk medborgare som genom naturalisation, registren

• Sida 118
•  Original

4

Iran

Japan

Jugoslavien

Korea

Libanon

nej

nej

nej

nej

nej

nej

nej

ja

ring eller på annat sätt frivilligt förvärvar utländskt medborgar- skap (9 5 1955 års medborgar- skapslag). Eventuella frågor be- träffande huruvida, när och hur utländskt medborgarskap för— värvats skall avgöras enligt sär- skilda föreskrifter.

Adoptionsinstitutet saknas i iransk rätt. — Förlust av iranskt medborgarskap i samband med förvärv av utländskt medborgar- skap inträder blott, därest avsä- gelse av det iranska medborgar- skapet skett. Förutsättningar för avsägelse är bl.a. att vederbö- rande skall ha fyllt 25 år och att regeringen givit sitt tillstånd (art. 988 i den iranska civilla- gen).

Japansk medborgare förlorar det japanska medborgarskapet om han frivilligt förvärvar utländskt medborgarskap (8 5 1950 års medborgarskapslag).

Enl. 1964 års medborgarskaps- lag kan jugoslavisk medborgare under vissa förutsättningar be- rövas respektive på ansökan be- frias från sitt jugoslaviska med- borgarskap. Inrikesministeriets beslut skall föreligga i varje en— skilt fall.

Enl. 12 art. 2 mom. 1948 års medborgarskapslag förloras ko- reanskt medborgarskap av den som adopterats av utländsk medborgare och förvärvat den- nes medborgarskap.

Adoptionsinstitutet förekommer endast inom de kristna samfun- den. — Enl. libanesisk medbor- garskapslagstiftning förloras li— banesiskt medborgarskap av li- banes som förvärvar utländskt medborgarskap, om detta för- värv dessförinnan godkänts av

• Sida 119
•  Original

4

Liberia

Nigeria

Pakistan

regeringen. Libanesiskt medbor- gorskap förloras enl. en lag den 31 januari 1946 jämväl av liba- nes som förvärvat utländskt medborgarskap utan att ha fått regeringens tillstånd därtill (enl. Bergmann; enligt Samm— lung geltender Staatsangehörig- keitsgesetze har samma lagrum helt annan lydelse: libanesiskt medborgarskap förloras av liba- nes som förvärvar utländskt medborgarskap, sedan han er- hållit befrielse från medborgar- skapet genom regeringsdekret).

Liberisk medborgare anses själv ha avstått från sin medborgar- rätt om han naturaliserats i an— nat land eller svurit annan stat trohetsed (4 kap. 116 & lagkodex 1956).

Adoptionsinstitutet erkännes ej. _ Dubbelt medborgarskap för personer som är över 21 år med- gives icke (Nigeriansk medbor- gare, som uppnått 21 års ålder, äger ej vara medborgare jämväl i annan stat utan förlorar det nigerianska medborgarskapet vid 22 års ålder, om han ej dess- förinnan avsagt sig det andra m.m.)

Bestämmelser om adoption sak- nas i Pakistan. — Dubbelt med- borgarskap för personer som är över 21 år medgives icke (Mar- tindale Huhbell). Enligt 14 5 1951 års medborgarskapslag för- lorade en person som vid lagens ikraftträdande innehade paki- stanskt och utländskt medbor— garskap det pakistanska medbor- skapet, om han inte inom viss tid avsade sig det utländska medborgarskapet. — Det fall att pakistansk medborgare förvär-

• Sida 120
•  Original

4

Tanzania

Thailand

Tunisien

var utländskt medborgarskap förutses ej i lagen.

Adoption har ingen inverkan på det peruanska medborgarskapet, varken ur förvärvs- eller förlust- synpunkt (Bergmann) . _ Pe- ruanskt medborgarskap förloras genom förvärv av utländskt medborgarskap (7 5 2 mom. i 1933 års författning) under för- utsättning att en viljeförklaring ligger till grund för förvärvet (Sammlung geltender Staatsan- gehörigkeitsgesetze).

Enl. 13 art. 1 mom. 1962 års medborgarskapslag äger polsk medborgare erhålla utländskt medborgarskap endast efter medgivande av polsk myndighet. Förvärv av utländskt medbor- garskap efter medgivande med- för förlust av det polska med- borgarskapet. _ Under vissa förutsättningar kan polsk med- borgare som uppehåller sig i ut- landet berövas sitt polska med- borgarskap. Regeringsbeslut er- fordras i varje enskilt fall.

Dubbelt medborgarskap för per- soner som är över 21 år medgi— ves icke.

Thailändsk medborgare som för- värvat annat medborgarskap ge- nom naturalisation eller som av— säger sig (forgoes) sitt thailänd- ska medborgarskap eller är de- naturaliserad skall förlora sitt thailändska medborgarskap (5 22 1965 års medborgarskapslag). Förlusten träder i kraft sedan den offentliggjorts i »Govern— ment Gazette» (15 5).

Adoptionsinstitutet erkännes, men det fall att en utländsk med— borgare önskar adoptera en tu- nisisk medborgare förutses icke i lagstiftningen. _ Tunisiskt

• Sida 121
•  Original

4

Turkiet

medborgarskap förloras av tuni- sisk medborgare som frivilligt förvärvar utländskt medborgar- skap. Förlusten fastställes ge- nom dekret (30 art. första och andra styckena 1963 års med— borgarskapslag).

Adoption har ur förvärvssyn- punkt ingen verkan på det adop- terade barnets medborgarskap med undantag för av turkisk medborgare adopterat statslöst eller föräldralöst barn; detta blir turkisk medborgare i och med adoptionen (3 5 1964 års turkiska medborgarskapslag) . Om förlust genom adoption finns ingenting i lagen. _ Be- frielse från turkiskt medborgar- skap kan erhållas med regering- ens tillstånd, om vederbörande ofrivilligt förvärvat annat med- borgarskap eller har utsikt att förvärva annat medborgarskap (20 5 c); turkisk medborgare som frivilligt förvärvat annat medborgarskap utan att ha er- hållit tillstånd att avsäga sig det turkiska medborgarskapet kan genom beslut av regeringen be- rövas sitt turkiska medborgar- skap (25 & a).

• Sida 122
•  Original

• Sida 123
•  Original

1. Nordiskt institut för samhällsplanering.

2. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. :. Meuanriksväg Kiruna—Nordnorge.

4. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m. Nordisk Institut tor videreuddannelse i have- kunst og landsksbsplsnlagning. Dansk, norsk og svensk presses indhold at nor- disk sto! Jagt- og vntvårdskonference. . Nordiska bestämmelser för skeppsapotek. . Nordisk skolmatematlk. . Matematik och ingenjörer.

• Sida 124
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förtecknlnxen)

Justitiedepartementet

Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelntng för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [28] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [za] Firmaskydd. [35] Förslag uu lag om skyldighet att föra räkenskaper, in. in. [49]

Utrikesdepartementet Svenska Institutet. [561

Försvarsdepartementet Tjönstestliilning inom krigsmakten. [15]

locialdepartementet Baänstugor. Barnavårdsmannaskap. Banmlycksfall.

Medicinalstyrelsens narkomanvårdskommttté. 1. Narkotikaprobiemet. Del 1. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. N kter- hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv dens läge. Del II. Bilagor. [37] Samhällets barntillsyn, barnstugor och familjedag- em. [39] Läkares grundutbildning och vidareutbildning. [51] Barnbidrag och famllietillägg. [52] Kommunerna och den sociala omvårdnaden. [58] Adoption av utländska barn. [57]

Kommunikationsdepartementet

Länsiörvaltningsutrednlngen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredntngen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. i. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] 2. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [33] Kommunala befogenheter inom turistväsendet. [50] Fasta förbindelser över Oresund. [54]

Finansdepartementet

Statlig publicering. [5] Flnansleua långtidsperspektiv. [6] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete. ring. Del II — Studier och försök. [12] 3. Program— budgetertng. Del 111 — En sammanfattning. [13]

Lag om Skatterätt. [24] Kompensation i vissa fan för bensinskett som ut- går; vid användande av motorsåg och snöskoter.

Eckiesiastikdepartementet

Rikskonserter. [9] Organisationskommittén för anordnande av högre utbildning i Linköping: Subkommittén för tek- nisk högskoia i Linköping. 1. Linköpings hög- fårcila. Del I. [10] 2. Linköpings högskola. Del H. 5 Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] IX. Kyrklig organisation och förvaltning. [45] x. Kyrklig egendom. skattefrågor. Prästerskapets privilegier. [46] 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [81] Lärarutbildning för folkhögskolan. [47] Yrkesutbildningen. III. [48]

J ordbrukldepartementet

Den framtida jordbrukspolitiken. ['i] Skoglig yrkesutbildning. II. [38] 1964 års naturresursutredntnz. 1. Utsödesbetntngem effekter. 42] 2. Miljövårdsforskning. Del I. Forsk. ningsomr det. [48] Utkommer senare. 3. Mnjö- vardsforskning. Del 11. Organisation och resurser. [44] Utkommer senare.

Inrikesdepartementet

Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller läsa hus? [30] Företagareförenlngarnas framtida organisation och verksamhet. [40]