Prop. 1969:62
('med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)',)
Knngl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
1
Nr 62
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97);
given Stockholms slott den 21 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksda gen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).
GUSTAF ADOLF
Camilla Odhnoff
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att barnavårdslagen ändras så att barnavårds nämnderna får befogenhet att meddela förhandsbesked om ett enskilt hems allmänna lämplighet som fosterhem. Den som genom förhandsbesked får sitt hem förklarat olämpligt som fosterhem skall kunna överklaga be slutet i högre instans.
Förslag läggs också fram om vissa andra mindre ändringar i barnavårds lagen, bl. a. om ändrade regler för prövning av åtal beträffande den som är inskriven som elev vid ungdomsvårdsskola.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 62
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen den 29 april 19603 4
1, dels
att 6 § skall upphöra att gälla, dels att 11, 12, 47, 56, 69, 80 och 88 a §§ skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
11
§.
Kan barnavårdsnämndens----------- villkorligt upphörande,
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § eller förbud som avses i 50
eller 51 § samt
4. förordna barnavårdsman.
Beslut som -------------------------nästa sammanträde.
Avser beslutet------------------------ordförandens beslut.
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § första stycket eller förbud som
avses i 50 eller 51 § samt
4. förordna barnavårdsman.
Om kommunens----
12
§.
-------- i ungdomsvårdsskola,
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § eller förbud som avses i 50 el
ler 51 §,
4. fullgöra vad som ankommer på
nämnden enligt föräldrabalken, en
ligt 4 § andra stycket eller 5 § la
gen om allmänna barnbidrag eller
enligt 11 § 1 eller 3 mom., 12 § 2
mom. eller 17 § andra stycket bi-
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd eller för
handsbesked som avses i 47 § eller
förbud som avses i 50 eller 51 §,
4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken,
enligt 4 § andra stycket eller 5 § la
gen om allmänna barnbidrag eller
enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bi
dragsförskott eller
dr agsför skottslag en eller
5. göra framställning—- — — kommunens fullmäktige.
Beslut som----- - -—----------- nästa sammanträde.
1 Senaste lydelse av 12 § se 1967: 320 och av 88 a § se 1968: 68.
3
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
47 §.
Kurigl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
Den som önskar mottaga foster
barn har att inhämta tillstånd av
barnavårdsnämnden i den kommun,
där han har sitt hem.
Sådant tillstånd må lämnas endast
om nämnden finner, att barnet hos
sökanden kommer att erhålla god
vård och fostran samt i övrigt gynn
samma levnadsförhållanden.
Vad i------------------------motsvarande
Barn må ej mottagas i enskilt
hem som fosterbarn utan att bar
navårdsnämnden i den kommun, där
hemmet är beläget, meddelat till
stånd därtill.
Tillstånd må lämnas endast om
nämnden finner, att barnet kommer
att erhålla god vård och fostran
samt i övrigt gynnsamma levnads
förhållanden.
Nämnden må meddela förhands
besked om hemmets allmänna lämp
lighet som fosterhem. Sådant besked
är ej bindande vid prövning enligt
första stycket.
tillämpning.
56 §.
För varje landstingskommun skall
Konungen, efter förslag av lands
tinget, fastställa barnhemsplan, i
vilken skola upptagas barnhem till
sådant antal och av sådan art, att
behovet av olika slags barnhemsvård
blir ändamålsenligt tillgodosett. Även
ändring av planen fastställes av Ko
nungen.
För varje landstingskommun skall
socialstyrelsen, efter förslag av
landstinget, fastställa barnhemsplan,
i vilken skola upptagas barnhem
till sådant antal och av sådan art,
att behovet av olika slags barnhems
vård blir ändamålsenligt tillgodosett.
Även ändring av planen fastställes
av socialstyrelsen.
Landstingskommun har----------- gemensamma behov.
Vad i---------------------—tillhör landstingskommun.
69 §.
Misstänkes det att den som inskri-
vits vid ungdomsvårdsskola begått
brott före utskrivningen och hör
brottet under allmänt åtal, ankom
mer det på statsåklagaren att sedan
han hört skolans styrelse avgöra,
Misstänkes det att den som in-
skrivits vid ungdomsvårdsskola be
gått brott före utskrivningen och
hör brottet under allmänt åtal, skall
åklagaren pröva, huruvida åtal
lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 62
4
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
huruvida åtal lämpligen bör ske. avgöres, skall skolans styrelse höras,
om det ej finnes obehövligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
80 §.
I barnavårdsnämnds — —-----tredje stycket,
avslagit ansökan om tillstånd att beslutat att ej meddela tillstånd
mottaga fosterbarn eller
till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat
hem icke vara lämpligt som foster
hem eller
träffat avgörande — ----------- -—eller 51 §.
Ändring sökes------------------------till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen äger------- ---------------- laga kraft.
88 a §.
Alkoholhaltiga drycker eller and
ra berusningsmedel som påträffas
hos eller ankomma till den som är
intagen i barnhem eller åtnjuter
vård inom ungdomsvårdsskola må
omhändertagas av föreståndaren för
hemmet eller skolan.
Alkoholhaltiga drycker eller and
ra berusningsmedel som påträffas
hos eller ankomma till den som är
intagen i barnhem eller åtnjuter
vård inom ungdomsvårdsskola eller
vid utskrivningsavdelning som till
hör sådan skola må omhändertagas
av föreståndaren för hemmet eller
skolan. Föreståndaren
må även om
händertaga alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel, som
utan att känd ägare därtill finnes
påträffas inom hemmet eller skolan.
Vad i----------------—------i människokroppen.
Med egendom,----------- —-------- tillfaller kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 feb ruari 1969.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, H
olmqvist
, A
spling
, S
ven
-
E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
, O
diinoff
,
W
ickman
, M
oberg
, B
engtsson
.
Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i barnavårdslagen och anför.
Enligt barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) skall den som önskar ta emot fosterbarn ha tillstånd av barnavårdsnämnd. Barnavårdslagen (Bvl) förutsätter att sadant tillstand skall avse visst bestämt barn. Avslås ansökan om tillstand kan beslutet överklagas. Det förekommer emellertid att barnavårdsnämnderna förhandsgranskar ifrågasatta fosterhem. Talan kan med nuvarande regler inte föras mot beslut som fattats med anledning av sådan förhandsgranskning.
Ett nyligen inträffat fall har föranlett justitieombudsmannen Alfred Bexe- lius (JO) att i en framställning till Kungl. Maj :t den 26 september 1968 (JO:s ämbetsberättelse 1969 sid. 226) begära skyndsam utredning av frå gan om sådan ändring av Bvl att barnavårdsnämnds beslut i fråga om för handsgranskning av tilltänkta fosterhem kan överprövas.
Med anledning av JO:s framställning har inom socialdepartementet i oktober 1968 upprättats en promemoria angående denna fråga. Promemo rian mynnar ut i ett förslag till lag om ändring i barnavårdslagen.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län (efter hörande av barnavårdsnämnden i Stockholm), länsstyrelsen i Jönköpings län (efter hörande av barnavårds nämnderna i Tranås och Eksjö), länsstyrelsen i Älvsborgs län (efter hö rande av barnavårdsnämnderna i Borås och Trollhättan samt statens so- cialvårdskonsulent i åttonde distriktet), länsstyrelsen i Västmanlands län (efter hörande av barnavårdsnämnden i Västerås), länsstyrelsen i Väster- norrlands län (efter hörande av bl. a. barnavårdsnämnden i Sundsvall, sta
6
tens social vårdskonsulent i tolfte distriktet, barnavårdskonsulenten och
barnavårdsombudet i länet), social utredningen, Svenska kommunförbundet,
styrelsen för Göteborgs socialförvaltning, barnavårdsnämnden i Malmö och
barnavårdsnämnden i Hälsingborg.
Jag avser att i det följande lägga fram förslag om ändringar i Bvl på
grundval av promemorian. Samtidigt föreslår jag vissa andra mindre änd
ringar i lagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år i969
Gällande rätt
Enligt 47 § Bvl måste den som önskar ta emot fosterbarn ha tillstånd av
barnavårdsnämnden i den kommun, där han har sitt hem. Sadant tillstand
kan avse endast visst angivet barn. Tillståndstvång gäller oavsett barnets
ålder och gäller också beträffande sådana barn, som placeras med tanke
på adoption. Intill dess att adoptionen fullbordats, betraktas barnet som
fosterbarn.
Om barnavårdsnämnd avslagit ansökan om tillstånd att ta emot visst
barn som fosterbarn, får den som beslutet rör enligt 80 § Bvl söka ändring
hos länsstyrelsen. I länsstyrelsens beslut får enligt 84 § Bvl ändring sökas
hos Kungl. Maj :t genom besvär. Besvären prövas i regeringsrätten.
Barnavårdsnämnderna måste ofta ta ställning till frågan om ett hems
lämplighet som blivande fosterhem eller adoptivhem, innan det ännu finns
något bestämt barn på förslag för vederbörande. I stor utsträckning får
barnavårdsnämnderna ansökningar om godkännande av hem, som önskar
fosterbarn eller adoptivbarn, eller framställningar om utlåtande rörande
sådant hems lämplighet. Framställningarna kommer t. ex. från barnavårds-
ombud eller barnavårdsmän eller från barnavårdsnämnder i andra kom
muner som önskar förbereda snabba placeringar av kommande fosterbarns-
fall. För dem som sysslar med anskaffande av fosterhem för barnavårds
nämndernas räkning är det ofta nödvändigt att på ett tidigt stadium kunna
utsortera olämpliga hem. Det kan också vara fråga om blivande fosterför
äldrar eller adoptivföräldrar som önskar ha ett godkännande klart innan de
börjar söka efter något barn. Särskilt personer som önskar ta emot barn
från andra länder behöver kunna erhålla förhandsbesked från barnavårds
nämnderna. Förfarandet med förhandsgranskningar av fosterhem är inte
reglerat i lag och den som får sitt hem underkänt av barnavårdsnämnden
har ingen möjlighet att få barnavårdsnämndens beslut överprövat (Rege
ringsrättens årsbok 1965 notis S 155).
Av 47 § Bvl framgår, att ansökan om tillstånd skall göras av den som
vill ta emot barnet i sitt hem. Ansökningsförfarandet regleras närmare i 5
§ kungörelsen den 28 oktober 1960 (nr 594) om fosterbarnsvård. I verk
ligheten görs emellertid ansökningarna ofta av barnavårdsnämnd i annan
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
7
kommun eller av annan myndighet och prövning av ärendena förekommer ofta utan att de tilltänkta fosterföräldrarna undertecknat någon ansökan.
7 § samma kungörelse innehåller bestämmelser om utredning med anled ning av ansökan om tillstånd att ta emot fosterbarn.
I 11 § Bvl finns bestämmelser om rätt för barnavårdsnämndens ordföran de att i brådskande fall föregripa nämndens prövning genom interimistiskt beslut. Interimistiskt beslut kan komma i fråga i de fall som särskilt anges i It § och bl. a. beträffande tillstånd som avses i 47 § Bvl.
12 § Bvl innehåller bestämmelser om delegation av barnavårdsnämndens beslutanderätt. Delegationsrätten begränsas genom ett flertal undantag. Undantagna från delegation är sålunda bl. a. frågor om tillstånd enligt 47 § Bvl.
JO:s framställning
I det ärende som gett anledning till JO:s framställning gällde frågan huruvida en ensamstående kvinna (änka med tioårig son) kunde få till stånd att adoptera ett barn från Korea. Barnavårdsnämnden beslöt avstyrka hennes adoptionsansökan och anförde i beslutet bl. a. att det förhållandet att kvinnan var ensamstående blivit avgörande för nämndens ställnings tagande.
JO konstaterar att varken socialstyrelsen eller utredningen om adoption av utländska barn (SOU 1967:57) ansett det böra vara under alla för hållanden uteslutet att tillåta en ensamstående kvinna att adoptera ett koreanskt barn. JO framhåller därefter följande beträffande besvärsrätten i sådana fall.
Innan något barn uttages för att placeras i hemmet hos den som begärt att få adoptera ett koreanskt barn, kräves regelmässigt, att barnavårdsnämn den i hemkommunen avger yttrande rörande sökandens lämplighet att mot taga fosterbarn (se SOU 1967:57 s. 10—11 och 73—74 samt tidskriften Sociala Meddelanden nr 1/1967). Om den prövning barnavårdsnämnden därvid gör, utfaller till sökandens fördel vidarebefordras ansökningen av socialstyrelsen till Korea för utseende av ett lämpligt barn. Utfaller barna vårdsnämndens prövning däremot till sökandens nackdel, översändes ej sökandens handlingar till Korea. Någon möjlighet att överklaga vad barna vårdsnämnden efter en sådan förhandsgranskning av det tilltänkta foster hemmet beslutar torde för närvarande ej finnas vare sig prövningen begärts av socialstyrelsen eller sökanden själv. Ej heller har det ansetts lämpligt, att socialstyrelsen i eget yttrande till det utländska förmedlingsorganet till kännager en uppfattning, som strider mot barnavårdsnämndens (SOU 1967: 57 s. 75).
Av det sagda framgår, att barnavårdsnämndens inställning i frågan blir avgörande för om adoption skall komma till stånd eller ej. Härav följer också att ensamstående i en kommun, där barnavårdsnämnden principiellt är
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
emot att ensamstående skall få adoptera, ej får möjlighet att adoptera,
medan sådan adoption kanske tillätes i grannkommunen. En sådan ordning
är givetvis ej godtagbar. Principiella frågor om adoption måste i stället
lösas på ett för alla medborgare enhetligt sätt, oberoende av om sökanden
är bosatt i den ena eller den andra kommunen. För att åstadkomma detta
måste det finnas möjlighet att få barnavårdsnämnds beslut i sådan fråga
prövat av högre instans.
Departementspromemorian
I promemorian framhålls att bestämmelserna i 47 § Bvl om tillstånds-
tvång beträffande rätten att ta emot fosterbarn har till syfte att skapa ga
rantier för att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för var
andra. Syftet tillgodoses uppenbarligen bäst om tillståndet får avse endast
visst bestämt barn. Gällande regler bar utformats med tanke på detta.
Erfarenheten har emellertid enligt promemorian visat att förhands-
god kännanden av fosterhem inte kan undvaras. I praxis har ut
bildats ett system med två på varandra följande prövningar av blivande
fosterhems lämplighet. Därvid har barnavårdsnämnderna vid en första pröv
ning tagit ställning till om det angivna hemmet över huvud taget är tänkbart
som fosterhem. De beslut som fattas på detta stadium saknar formellt er
kännande i Bvl och kan inte överklagas. Detta har visat sig vara otillfreds
ställande från rättssäkerhetssynpunkt och medför risk för rättsförluster,
särskilt i ärenden som rör adoption av utländska barn. 47 § Bvl bör där
för kompletteras så att även förhandsgodkännande av fosterhem erkänns i
Bvl. Om möjligt bör tillståndsprövningen alltjämt ske i ett sammanhang
och avse visst bestämt barn. När förhandsgodkännande meddelats bör det
alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta fosterbarnet valts ut.
Tillägget till 47 § Bvl har i promemorian utformats som ett nytt tredje
stycke. Enligt detta skall tillståndsprövningen kunna föregås av särskilt
beslut om de ifrågasatta fosterföräldrarnas och fosterhemmets allmänna
lämplighet att ta emot fosterbarn. Bestämmelsen är avsedd att göra det
möjligt för barnavårdsnämnd att ta upp fråga om förhandsgodkännande
av fosterhem efter ansökan av den ärendet rör, på anmälan av annan myn
dighet eller av eget initiativ. Utformningen av bestämmelsen lägger formellt
i barnavårdsnämndens hand att avgöra om ärendet skall tas upp och föran
leda särskilt beslut eller inte. Det förutsätts emellertid att barnavårdsnämn
derna inte underlåter att pröva ärenden där enskilds rätt kan vara beroende
av att beslut fattas i frågan. Befintliga möjligheter till tillsyn och kontroll
över barnavårdsnämndernas verksamhet anses vara tillräcklig garanti för
detta.
I promemorian erinras om att utredningen om adoption av utländska
barn (SOU 1967:57 sid. 74) bär förordat, att förhandsgodkännande görs
tidsbegränsat, eftersom förhållandena i hemmet kan ändras. Det synes
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
9
emellertid enligt promemorian varken lämpligt eller behövligt att i lag texten ange någon bestämd tidsgräns. Barnavårdsnämnderna rekommende ras däremot att göra klart för de tilltänkta fosterföräldrarna att betydelsen av förliandsgodkännande måste bli mindre ju längre tid som förflyter innan prövning i förhållande till visst bestämt barn sker.
I promemorian förordas vidare en uppmjukning av bestämmelserna i 47 § Bvl så att ansökan om fosterhem sgodkännande inte alltid måste göras av den som vill ta emot barn i sitt hem. Det erinras om att föredragande statsrådet i prop. 1960:10 med förslag till barnavårdslag (sid. 315) i denna fråga framhållit, att ansökan i många fall — exempelvis då omhändertaget barn placeras såsom fosterbarn i annan kommun — i rea liteten torde göras av barnavårdsnämnd eller annan myndighet men att det ansetts riktigast, att de tilltänkta fosterföräldrarna alltid skall stå så som sökande i förhållande till den tillståndsbeviljande nämnden. JO har emellertid i en framställning till Kungl. Maj :t den 3 april 1967 (JO:s ämbetsberättelse 1968 sid. 466) framhållit att de tilltänkta fosterföräld rarna inte alltid bör behöva stå som sökande i ett sådant ärende. I praxis förekommer det enligt promemorian inte heller sällan att barnavårdsnämn derna redan nu prövar ärenden om mottagande av fosterbarn utan att nå gon ansökan finns.
Förslaget till ny lydelse av 47 § har i promemorian utformats för att an passa lagstiftningen efter praxis. Förslaget bör inte tolkas så att ansökan från de tilltänkta fosterföräldrarna inte längre skall komma i fråga. I många fall kommer ansökan alltjämt att vara det naturliga sättet att an- hängiggöra ifrågavarande ärenden.
80 § Bvl innehåller en uttömmande uppräkning av de fall då talan mot barnavårdsnämnds beslut får föras. Den beslutet rör får söka ändring hos länsstyrelsen om nämnden bl. a. avslagit ansökan om tillstånd att ta emot fosterbarn. 1 promemorian föreslås att 80 § Bvl kom pletteras så att även beslut om förhandsgodkännande skall få överklagas och det framhålls att om ansökan inte längre skall vara en förutsättning för prövning av fråga om fosterhemsgodkännande måste 80 § Bvl ändras även med hänsyn därtill. Ändringen sker enligt promemorian enklast ge nom att ärendegruppen sammanförs med de närmast förut i 80 § nämnda ärendena. Talan skall alltså få föras om barnavårdsnämnd meddelat beslut som avses i 46 § andra eller tredje stycket eller 47 § första eller tredje styc ket. Genom promemorians utformning av bestämmelserna kommer talan i princip att få föras även mot beslut varigenom tillstånd att ta emot foster barn beviljats. Några administrativa olägenheter av detta torde enligt pro memorian inte uppkomma. Antalet fall då talan kan tänkas föras mot beslut varigenom tillstånd beviljats torde vara få och den erforderliga begräns ningen ligger i att talan får föras endast av den ärendet rör.
Enligt It § Bvl kan i brådskande fall barnavårdsnämndens ordförande
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
meddela interimistiskt beslut om tillstånd som avses i 47 § Bvl.
Något behov av interimistiskt beslut beträffande förhandsgodkännande av
fosterhem synes enligt promemorian inte föreligga.
Enligt 12 § Bvl har barnavårdsnämnd rätt att delegera beslutan
derätten utom i vissa särskilt uppräknade fall. Bland undantagen nämns
tillstånd som avses i 47 § Bvl. Inte heller förhandsgodkännande bör enligt
promemorian få meddelas annat än av nämnden i dess helhet. En änd
ring av 12 § första stycket 3 Bvl föreslås i enlighet härmed.
I promemorian framhålls att 6 § Bvl bör upphöra att gälla som en följd
av att socialstyrelsen den 1 januari 1968 övertagit bl. a. de arbetsuppgifter
som tidigare ankom på medicinalstyrelsen. Behövliga bestämmelser om
socialstyrelsens uppgifter enligt Bvl finns i 5 § Bvl.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker departementspromemorians förslag
att Bvl bör kompletteras med regler om förhandsgodkännanden
av fosterhem. Ide flesta remissyttranden framhålls att det blivit
alltmer vanligt med framställningar om förhandsgranskning av tilltänkta
fosterhem eller adoptivhem och det bekräftas att ett system med förhands
godkännanden inte kan undvaras. Det framhålls att detta gäller såväl i fall
då adoption av barn från utlandet ifrågasätts som när det gäller att för
bereda framtida omplaceringar av svenska barn till fosterhem eller adoptiv
hem.
Även den föreslagna uppmjukningen av reglerna för ansökan om
fosterhem sgodkännande tillstyrks allmänt och förklaras av so
cialstyrelsen vara en serviceåtgärd gentemot fosterföräldrarna och ett sätt
att åstadkomma ett smidigare förfarande. Socialutredningen förutsätter att
i de fall, då formell ansökan inte föreligger från de tilltänkta fosterföräld
rarnas sida, barnavårdsnämnden på annat sätt förvissar sig om att de verk
ligen önskar ta emot fosterbarn, innan utredning som avses i 7 § kungörelsen
om fosterbarnsvård påbörjas.
Beträffande den nya utformningen av 47 § Bvl framhåller länsstyrelsen
i Västernorrlands län att barnavårdsnämnden bör vara skyldig att pröva
varje ansökan om förhandsbesked. Om sådan prövning anses kunna under
låtas bör i lagen klart anges i vilka fall så kan ske. Barnavårdsnämnden i
Västerås anför att barnavårdsnämnderna inte får lämnas i ovisshet om när
skyldighet kan sägas föreligga för nämnden att fatta formellt beslut om god
kännande.
Remissinstanserna tillstyrker allmänt att talan mot barnavårds
nämnds beslut skall få föras av den som vägras förhandsgodkän
nande. Departementspromemorians utformning av förslaget till ändrade
regler om talan mot barnavårdsnämnds beslut har emellertid föranlett flera kommentarer.
Sålunda vänder sig länsstyrelsen i Stockholms län och barnavårdsnämn den i Stockholm mot att talan skall få föras inte bara mot beslut varigenom tillstånd att ta emot fosterbarn vägrats utan även mot beslut varigenom sådant tillstånd beviljats. Länsstyrelsen bar främst vissa principiella be tänkligheter mot promemorians förslag. Även om talan får föras endast av den ärendet rör, synes det inte på förhand givet att dessa besvär kommer att bli sällsynta, då vårdnadshavarna härigenom torde få besvärsrätt. Det visar sig nämligen erfarenhetsmässigt att vårdnadshavare i samhällsvårds- ärenden mycket ofta har bestämda och mot barnavårdsnämnden avvikande åsikter i placeringsfrågor. Därtill kommer att barnavårdslagen har såsom allmän princip att inte tillåta besvär i andra placeringsfrågor än sådana som rör ungdomsvårdsskolornas verksamhet. Det erforderliga korrektivet mot olämplig behandling av andra omhändertagna än ungdomsvårdsskole- elever finns i 4 § Bvl där länsstyrelserna ges rätt och plikt att öva tillsyn. Att på sätt föreslagits införa en ny besvärsprincip i vad avser fosterhems- placeringar synes opåkallat. Skall en sådan ändring ske bör den i vart fall utredas i ett vidare sammanhang. Socialutredningen anför liknande syn punkter. Barnavårdskonsulenten och barnavårdsombudet i Jönköpings län anser det däremot värdefullt att ett barns ställföreträdare, t. ex. dess barna- vårdsman, har möjlighet att överklaga en placering i ett bestämt fosterhem.
Socialstyrelsen tar upp frågan om behovet av särskilda åtgärder för att motverka att barnavårdsnämnderna meddelar klart olämpliga fosterhems- tillstånd. Socialstyrelsen säger sig ha iakttagit flera fall av sådana olämpliga tillstånd i sin verksamhet med förmedling av adoptivbarn från Korea. Vid placering av utländska barn i svenska hem finns ingen vårdnadshavare, som kan bevaka barnens intresse. Då placeringar av utländska barn ten derar att öka i antal anser socialstyrelsen det angeläget att frågan om en överprövning av meddelade fosterhemstillstånd löses snarast möjligt.
Remissinstanserna redovisar delade uppfattningar om besvärsrättens in verkan på barnavårdsnämndernas bedömning av tveksamma fall. En del remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Jönköpings län, ifrågasätter om inte besvärsrätten kan medföra att barnavårdsnämnderna i tveksamma fall hellre lämnar ett förhandsgodkännande än ett avslagsbeslut. Andra instan ser, t. ex. länsstyrelsen i Vusternorrlands län, bedömer denna risk som ringa medan barnavårdsnämnden i Malmö anser besvärsmöjligheten vara till fördel även för barnavårdsnämnderna, som därmed kan arbeta utan att behöva ta hänsyn till det förhållandet att, som nu gäller, de tilltänkta foster föräldrarna i och med ett negativt beslut ställs utan möjlighet att på legal väg påverka beslutet.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska kommunförbundet och barnavårdsnämnden i Stockholm anser att interimistiskt beslut
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
11
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
bör kunna meddelas även beträffande förhandsgodkännande. Barnavårds
nämnderna i Malmö, Hälsingborg och Sundsvall samt socialvårdskonsulenten
i åttonde distriktet delar däremot den i departementspromemorian hävdade
uppfattningen att sådant beslut inte skall behöva meddelas i fråga om för
handsgodkännande.
I fråga om barnavårdsnämnds rätt att delegera beslutanderät
ten tillstyrks allmänt promemorians förslag att förhandsgodkännande
inte bör få meddelas annat än av nämnden i dess helhet.
Föredraganden
Genom 1960 års barnavårdslag skärptes bestämmelserna om fosterbarns-
tillsynen bl. a. genom att det tillståndstvång som enligt tidigare lag gällt
beträffande fosterbarn under ett års ålder utsträcktes till att gälla samtliga
fosterbarn. Enligt gällande regler måste tillståndet avse visst bestämt barn
och syftet med bestämmelserna är att så långt möjligt skapa garantier för
att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för varandra.
Erfarenheter från barnavårdslagens tillämpning visar emellertid att de
nuvarande reglerna för tillstånd att ta emot fosterbarn behöver komplette
ras med bestämmelser som stadfäster det i praktiken ofta förekommande
systemet med förhandsgodkänn anden av fosterhem så att
det blir möjligt att få barnavårdsnämnds avslagsbeslut i sådant ärende
överprövat. Framför allt har det ökade intresset för att adoptera barn från
utlandet riktat uppmärksamheten på problemet. Ett godkännande av hem
met medan barnet befinner sig utomlands ställs nämligen ibland upp som
villkor för att utländska myndigheter skall medge adoption.
Remissinstanserna tillstyrker allmänt att systemet med förhandsgodkän-
nanden av fosterhem tas upp i Bvl. Jag föreslår att så sker genom ändring
av 47 § Bvl. Lagändringen bör genomföras utan att man avvaktar den över
syn av den sociala vårdlagstiftningen som socialutredningen fått sig an
förtrodd. Socialutredningen har inte heller haft något att erinra mot att så
sker.
Reglerna om förhandsgodkännande av fosterhem bör få sin plats i ett
nytt tredje stycke i 47 § Bvl. Som framhållits i departementspromemorian
bör förhandsbeskedet alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta
fosterbarnet utvalts. Det är nämligen angeläget att man inte ger avkall på
principen att barn och fosterföräldrar eller adoptivföräldrar skall passa
för varandra.
Invändningar av principiell natur kan visserligen riktas mot förfarandet
med dubbla prövningar. Barnavårdsnämnderna blir nämligen vid den slut
liga prövningen i viss mån bundna av sitt förhandsgodkännande. Särskilt
gäller detta i fråga om utländska barn. Som utredningen om adoption av
13
utländska barn framhållit i sitt betänkande är emellertid det bär föreslag
na förfarandet den enda möjliga vägen att lösa ifrågavarande problem.
Praktiska olägenheter torde i stor utsträckning kunna undvikas om den
preliminära prövningen sker med tillräcklig omsorg och grundlighet. Vid
prövningen bör sökanden så ingående som möjligt upplysa om sina önske
mål beträffande barnet, t. ex. ålder, kön osv. På detta sätt minskas riskerna
för att nämnden vid sin definitiva prövning kommer till ett annat resultat
än vid den preliminära.
Utredningen om adoption av utländska barn har ansett att förhandsgod-
kännande borde vara tidsbegränsat, vilket skulle motverka att förhållan
dena i det blivande fosterhemmet hinner ändras alltför mycket mellan de
olika beslutstillfällena. 1 promemorian uttalas emellertid att det varken är
lämpligt eller erforderligt att i lagtexten ange någon bestämd tidsgräns.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorians stånd
punkt. Inte heller jag anser att någon tidsgräns bör anges i lagtexten. Detta
hindrar emellertid enligt min mening inte att barnavårdsnämnderna själva
tidsbegränsar giltigheten av sina förhandsgodkännanden om anledning skulle
finnas därtill. Likaså bör det vara tillåtet för nämnderna att begränsa sina
förhandsgodkännanden på annat sätt, t. ex. till att avse barn av viss ålder
om detta kan vara lämpligt. Under alla förhållanden bör barnavårdsnämn
derna fästa de tilltänkta fosterföräldrarnas uppmärksamhet på tidsfak
torns betydelse för förliandsgodkännandets värde.
Förslaget att ansökan om fosterhemsgodkännande inte
alltid skall behöva göras av den som vill ta emot barn i sitt hem har allmänt
tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner för egen del önskvärt att
det genomförs. Förslaget föranleder ändringar i 47 § första och andra
styckena Bvl. Även fråga om förhandsbesked bör naturligtvis kunna tas
upp utan att ansökan föreligger från de blivande fosterföräldrarna. Kun
görelsen om fosterbarnsvård får ändras i anslutning härtill.
I promemorian framhålls att förslaget till utformning av 47 § Bvl formellt
överlämnar åt barnavårdsnämnden att avgöra om en framställning om för
handsbesked skall föranleda särskilt beslut eller inte. Ett par remissinstan
ser vänder sig mot detta och framhåller att barnavårdsnämnden bör vara
skyldig att pröva varje ansökan och att barnavårdsnämnderna inte får läm
nas i ovisshet om när skyldighet att fatta formellt beslut föreligger.
Eftersom ändringarna i 47 § Bvl syftar till bl. a. att underlätta samver
kan olika barnavårdsmyndigheter emellan i deras arbete att förbereda an
skaffandet av lämpliga fosterhem, synes promemorians ståndpunkt riktig.
Nämnderna bör inte tvingas att varje gång en framställning görs från
annan myndighet fatta formellt beslut med tillämpning av reglerna i 3 kap.
Bvl. Det ligger emellertid i sakens natur att barnavårdsnämnderna inte
får underlåta att fatta formellt beslut om de tilltänkta fosterföräldrarna
genom att göra ansökan eller på annat sätt visar att de önskar beslut i
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
ärendet. Givetvis måste barnavårdsnämnderna alltid förvissa sig om att de
föreslagna fosterföräldrarna är villiga att ta emot fosterbarn innan utred
ning som syftar till ett formellt beslut sätts i gång.
Huvudsyftet med ändringen av 47 § Bvl är att göra det möjligt för den
som vägras förhandsgodkännande som fosterförälder att föra talan mot
barnavårdsnämndens beslut därom. Remissinstanserna är ense
om att en sådan möjlighet är angelägen från rättssäkerhetssynpunkt. Jag
delar denna uppfattning och föreslår att det görs ett tillägg till 80 § Bvl
varigenom möjlighet till sådan talan fastslås. Detta bör enligt min mening
också vara till fördel för barnavårdsnämnderna, eftersom dessa inte längre
behöver arbeta under trycket av att vara sista instans i sådana ärenden.
Promemorians förslag att talan skall få föras även mot beslut varigenom
tillstånd att ta emot fosterbarn beviljats eller ett förhandsgodkännande
lämnats har däremot föranlett kritik från några remissinstanser. Dessa
framhåller att man inte utan ytterligare utredning bör införa en ny besvärs-
princip. I ett par yttranden framhålls dock att det skulle vara värdefullt
om barnets ställföreträdare hade besvärsrätt över sådana beslut i den mån
ställföreträdaren är t. ex. barnavårdsman. I detta sammanhang vill jag
också erinra om att socialstyrelsen anser det angeläget att frågan om möj
ligheten att överpröva sådana beslut löses snarast möjligt.
För egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att rätt att överklaga
beslut som innefattar förhandsgodkännande eller tillstånd att ta emot
fosterbarn inte bör införas utan ytterligare utredning. Besvärsrätten bör
därför regleras efter samma principer som f. n. Det får ankomma på social
utredningen att efter samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltnings
ärenden vidare pröva denna fråga. 80 § bör alltså i detta sammanhang ut
formas så att talan får föras endast mot beslut, som innebär att förhands
godkännande eller tillstånd att ta emot fosterbarn har vägrats.
Interimistiskt beslut bör enligt min mening inte förekomma
beträffande förhandsbeskeden. För tydlighetens skull bör i It § Bvl göras
ett tillägg, så att det klart framgår att interimistiskt beslut inte kan med
delas beträffande förhandsbesked.
Vad angår barnavårdsnämndens rätt att delegera beslutande
rätten delar jag liksom remissinstanserna den i promemorian uttalade
uppfattningen att förhandsgodkännanden inte bör få meddelas annat än
av nämnden i dess helhet. 12 § Bvl bör ändras med anledning härav. Sam
tidigt bör vissa ändringar göras i paragrafen med anledning av att den vid
Bvl:s tillkomst gällande bidragsförskottslagen ersatts av lagen den 21 maj
1964 (nr 143) om bidragsförskott.
Jag förordar att 6 § Bvl upphävs i enlighet med förslag i promemorian.
Socialstyrelsen har i en framställning till Kungl. Maj :t den 25 juni
1968 föreslagit en ändring av 56 § Bvl. Ändringsförslaget går ut
på att den nuvarande befogenheten för Kungl. Maj :t att fastställa barn-
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
15
hemsplan för landstingskommun av organisatoriska skäl överflyttas till socialstyrelsen. Jag förordar att så sker.
I förenklingssyfte infördes år 1964 i 57 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård en bestämmelse att åklagaren inte alltid skall behöva höra vederbörande anstaltsstyrelse utan skall kunna underlåta detta, om det är obehövligt (jfr prop. 1964: 10 sid. 216—218). En motsvarande för enkling bör nu genomföras med avseende på 6 9 § Bvl. Här avser jag t. ex. sådana fall, där åklagaren känner till skolstyrelsens praxis och väntar sig att styrelsen skall komma att tillstyrka att åtal inte skall ske och åkla garen delar styrelsens uppfattning. Den nya bestämmelsen bör även kunna leda till att nytt yttrande inte alltid behöver inhämtas från skolstyrelsen i de fall då yttrande tidigare inhämtats från barnavårdsnämnd men den unge, innan beslut i åtalsfrågan hunnit fattas, blivit inskriven som elev vid ungdomsvårdsskola. Inte heller skall yttrande behöva inhämtas när det står klart att åtal under alla förhållanden bör väckas för att skuldfrågan skall kunna utredas eller därför att det gäller ett mycket allvarligt brott.
I paragrafen bör inte längre anges på vilken åklagare åtalsprövningen skall ankomma. Härigenom uppnås att åtalsprövningen skall ske av den åklagare som enligt sin instruktion har att föra talan i målet.
Jag föreslår slutligen en mindre ändring i 88 a § Bvl. Där finns bl. a. bestämmelser om att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsme del som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola får omhändertas av förestån daren för hemmet eller skolan. Bestämmelserna har tillämpning även på narkotika. Det förekommer emellertid att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel påträffas vid ifrågavarande institutioner utan att någon ägare ger sig till känna. För att undanröja varje tveksamhet om hur sådan egendom får behandlas föreslår jag ett tillägg till första stycket i 88 a § Bvl. Enligt tillägget skall föreståndaren för hemmet eller skolan få ta hand om alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas inom an stalten utan att man vet vem de tillhör. Tillägget har utformats efter före bild av 82 § andra stycket lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt (jfr prop. 1963: 147 sid. 13). Till vissa ungdomsvårds skolor finns anknutna särskilda utskrivningsavdelningar och vården vid dessa avdelningar anses utgöra vård utom skola. Jag föreslår ett sådant till- lägg till 88 a § Bvl att paragrafens bestämmelser kan tillämpas även på den som vårdas vid utskrivningsavdelning.
Samtliga lagändringar bör träda i kraft den 1 juli 1969.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
Hemställan
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för
slag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97). För
slaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas en
ligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats
rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko
nungen.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson i
i Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är likalydande med det förslag som
är fogat vid propositionen frånsett vissa jämkningar av redaktionell art.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
17
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 mars 1969.
Närvarande:
f.d. justitierådet L
ind
,
justitierådet A
lexanderson
,
regeringsrådet R
ingd én
,
justitierådet C
onradi
.
Enligt lagrådet den 13 mars 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28 februari 1969, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Carl-Edvard Sturkell.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Brita Dgdrick
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 21 mars
1969.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, H
olmqvist
, A
spling
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
, O
dhnoff
, W
ickman
,
B
engtsson
.
Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om ändring i bar
navårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och anför.
Vissa redaktionella jämkningar bör vidtas i förslaget.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen
att antaga förslaget med vidtagna ändringar.
Med bifall till vad föredraganden med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
ESSELTE AB. STHLM 60
914099