2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen den 29 april 19603 4

1, dels

att 6 § skall upphöra att gälla, dels att 11, 12, 47, 56, 69, 80 och 88 a §§ skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

§.

Kan barnavårdsnämndens----------- villkorligt upphörande,

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i 50

eller 51 § samt

4. förordna barnavårdsman.

Beslut som -------------------------nästa sammanträde.

Avser beslutet------------------------ordförandens beslut.

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § första stycket eller förbud som

avses i 50 eller 51 § samt

4. förordna barnavårdsman.

Om kommunens----

12

§.

-------- i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i 50 el­

ler 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken, en­

ligt 4 § andra stycket eller 5 § la­

gen om allmänna barnbidrag eller

enligt 11 § 1 eller 3 mom., 12 § 2

mom. eller 17 § andra stycket bi-

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd eller för­

handsbesked som avses i 47 § eller

förbud som avses i 50 eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer

på nämnden enligt föräldrabalken,

enligt 4 § andra stycket eller 5 § la­

gen om allmänna barnbidrag eller

enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bi­

dragsförskott eller

dr agsför skottslag en eller

5. göra framställning—- — — kommunens fullmäktige.

Beslut som----- - -—----------- nästa sammanträde.

1 Senaste lydelse av 12 § se 1967: 320 och av 88 a § se 1968: 68.

3

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

47 §.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

Den som önskar mottaga foster­

barn har att inhämta tillstånd av

barnavårdsnämnden i den kommun,

där han har sitt hem.

Sådant tillstånd må lämnas endast

om nämnden finner, att barnet hos

sökanden kommer att erhålla god

vård och fostran samt i övrigt gynn­

samma levnadsförhållanden.

Vad i------------------------motsvarande

Barn må ej mottagas i enskilt

hem som fosterbarn utan att bar­

navårdsnämnden i den kommun, där

hemmet är beläget, meddelat till­

stånd därtill.

Tillstånd må lämnas endast om

nämnden finner, att barnet kommer

att erhålla god vård och fostran

samt i övrigt gynnsamma levnads­

förhållanden.

Nämnden må meddela förhands­

besked om hemmets allmänna lämp­

lighet som fosterhem. Sådant besked

är ej bindande vid prövning enligt

första stycket.

tillämpning.

56 §.

För varje landstingskommun skall

Konungen, efter förslag av lands­

tinget, fastställa barnhemsplan, i

vilken skola upptagas barnhem till

sådant antal och av sådan art, att

behovet av olika slags barnhemsvård

blir ändamålsenligt tillgodosett. Även

ändring av planen fastställes av Ko­

nungen.

För varje landstingskommun skall

socialstyrelsen, efter förslag av

landstinget, fastställa barnhemsplan,

i vilken skola upptagas barnhem

till sådant antal och av sådan art,

att behovet av olika slags barnhems­

vård blir ändamålsenligt tillgodosett.

Även ändring av planen fastställes

av socialstyrelsen.

Landstingskommun har----------- gemensamma behov.

Vad i---------------------—tillhör landstingskommun.

69 §.

Misstänkes det att den som inskri-

vits vid ungdomsvårdsskola begått

brott före utskrivningen och hör

brottet under allmänt åtal, ankom­

mer det på statsåklagaren att sedan

han hört skolans styrelse avgöra,

Misstänkes det att den som in-

skrivits vid ungdomsvårdsskola be­

gått brott före utskrivningen och

hör brottet under allmänt åtal, skall

åklagaren pröva, huruvida åtal

lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 62

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

huruvida åtal lämpligen bör ske. avgöres, skall skolans styrelse höras,

om det ej finnes obehövligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

80 §.

I barnavårdsnämnds — —-----tredje stycket,

avslagit ansökan om tillstånd att beslutat att ej meddela tillstånd

mottaga fosterbarn eller

till mottagande av fosterbarn,

genom förhandsbesked förklarat

hem icke vara lämpligt som foster­

hem eller

träffat avgörande — ----------- -—eller 51 §.

Ändring sökes------------------------till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen äger------- ---------------- laga kraft.

88 a §.

Alkoholhaltiga drycker eller and­

ra berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen i barnhem eller åtnjuter

vård inom ungdomsvårdsskola må

omhändertagas av föreståndaren för

hemmet eller skolan.

Alkoholhaltiga drycker eller and­

ra berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen i barnhem eller åtnjuter

vård inom ungdomsvårdsskola eller

vid utskrivningsavdelning som till­

hör sådan skola må omhändertagas

av föreståndaren för hemmet eller

skolan. Föreståndaren

må även om­

händertaga alkoholhaltiga drycker

eller andra berusningsmedel, som

utan att känd ägare därtill finnes

påträffas inom hemmet eller skolan.

Vad i----------------—------i människokroppen.

Med egendom,----------- —-------- tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

6

tens social vårdskonsulent i tolfte distriktet, barnavårdskonsulenten och

barnavårdsombudet i länet), social utredningen, Svenska kommunförbundet,

styrelsen för Göteborgs socialförvaltning, barnavårdsnämnden i Malmö och

barnavårdsnämnden i Hälsingborg.

Jag avser att i det följande lägga fram förslag om ändringar i Bvl på

grundval av promemorian. Samtidigt föreslår jag vissa andra mindre änd­

ringar i lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år i969

Gällande rätt

Enligt 47 § Bvl måste den som önskar ta emot fosterbarn ha tillstånd av

barnavårdsnämnden i den kommun, där han har sitt hem. Sadant tillstand

kan avse endast visst angivet barn. Tillståndstvång gäller oavsett barnets

ålder och gäller också beträffande sådana barn, som placeras med tanke

på adoption. Intill dess att adoptionen fullbordats, betraktas barnet som

fosterbarn.

Om barnavårdsnämnd avslagit ansökan om tillstånd att ta emot visst

barn som fosterbarn, får den som beslutet rör enligt 80 § Bvl söka ändring

hos länsstyrelsen. I länsstyrelsens beslut får enligt 84 § Bvl ändring sökas

hos Kungl. Maj :t genom besvär. Besvären prövas i regeringsrätten.

Barnavårdsnämnderna måste ofta ta ställning till frågan om ett hems

lämplighet som blivande fosterhem eller adoptivhem, innan det ännu finns

något bestämt barn på förslag för vederbörande. I stor utsträckning får

barnavårdsnämnderna ansökningar om godkännande av hem, som önskar

fosterbarn eller adoptivbarn, eller framställningar om utlåtande rörande

sådant hems lämplighet. Framställningarna kommer t. ex. från barnavårds-

ombud eller barnavårdsmän eller från barnavårdsnämnder i andra kom­

muner som önskar förbereda snabba placeringar av kommande fosterbarns-

fall. För dem som sysslar med anskaffande av fosterhem för barnavårds­

nämndernas räkning är det ofta nödvändigt att på ett tidigt stadium kunna

utsortera olämpliga hem. Det kan också vara fråga om blivande fosterför­

äldrar eller adoptivföräldrar som önskar ha ett godkännande klart innan de

börjar söka efter något barn. Särskilt personer som önskar ta emot barn

från andra länder behöver kunna erhålla förhandsbesked från barnavårds­

nämnderna. Förfarandet med förhandsgranskningar av fosterhem är inte

reglerat i lag och den som får sitt hem underkänt av barnavårdsnämnden

har ingen möjlighet att få barnavårdsnämndens beslut överprövat (Rege­

ringsrättens årsbok 1965 notis S 155).

Av 47 § Bvl framgår, att ansökan om tillstånd skall göras av den som

vill ta emot barnet i sitt hem. Ansökningsförfarandet regleras närmare i 5

§ kungörelsen den 28 oktober 1960 (nr 594) om fosterbarnsvård. I verk­

ligheten görs emellertid ansökningarna ofta av barnavårdsnämnd i annan

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

emot att ensamstående skall få adoptera, ej får möjlighet att adoptera,

medan sådan adoption kanske tillätes i grannkommunen. En sådan ordning

är givetvis ej godtagbar. Principiella frågor om adoption måste i stället

lösas på ett för alla medborgare enhetligt sätt, oberoende av om sökanden

är bosatt i den ena eller den andra kommunen. För att åstadkomma detta

måste det finnas möjlighet att få barnavårdsnämnds beslut i sådan fråga

prövat av högre instans.

Departementspromemorian

I promemorian framhålls att bestämmelserna i 47 § Bvl om tillstånds-

tvång beträffande rätten att ta emot fosterbarn har till syfte att skapa ga­

rantier för att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för var­

andra. Syftet tillgodoses uppenbarligen bäst om tillståndet får avse endast

visst bestämt barn. Gällande regler bar utformats med tanke på detta.

Erfarenheten har emellertid enligt promemorian visat att förhands-

god kännanden av fosterhem inte kan undvaras. I praxis har ut­

bildats ett system med två på varandra följande prövningar av blivande

fosterhems lämplighet. Därvid har barnavårdsnämnderna vid en första pröv­

ning tagit ställning till om det angivna hemmet över huvud taget är tänkbart

som fosterhem. De beslut som fattas på detta stadium saknar formellt er­

kännande i Bvl och kan inte överklagas. Detta har visat sig vara otillfreds­

ställande från rättssäkerhetssynpunkt och medför risk för rättsförluster,

särskilt i ärenden som rör adoption av utländska barn. 47 § Bvl bör där­

för kompletteras så att även förhandsgodkännande av fosterhem erkänns i

Bvl. Om möjligt bör tillståndsprövningen alltjämt ske i ett sammanhang

och avse visst bestämt barn. När förhandsgodkännande meddelats bör det

alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta fosterbarnet valts ut.

Tillägget till 47 § Bvl har i promemorian utformats som ett nytt tredje

stycke. Enligt detta skall tillståndsprövningen kunna föregås av särskilt

beslut om de ifrågasatta fosterföräldrarnas och fosterhemmets allmänna

lämplighet att ta emot fosterbarn. Bestämmelsen är avsedd att göra det

möjligt för barnavårdsnämnd att ta upp fråga om förhandsgodkännande

av fosterhem efter ansökan av den ärendet rör, på anmälan av annan myn­

dighet eller av eget initiativ. Utformningen av bestämmelsen lägger formellt

i barnavårdsnämndens hand att avgöra om ärendet skall tas upp och föran­

leda särskilt beslut eller inte. Det förutsätts emellertid att barnavårdsnämn­

derna inte underlåter att pröva ärenden där enskilds rätt kan vara beroende

av att beslut fattas i frågan. Befintliga möjligheter till tillsyn och kontroll

över barnavårdsnämndernas verksamhet anses vara tillräcklig garanti för

detta.

I promemorian erinras om att utredningen om adoption av utländska

barn (SOU 1967:57 sid. 74) bär förordat, att förhandsgodkännande görs

tidsbegränsat, eftersom förhållandena i hemmet kan ändras. Det synes

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

meddela interimistiskt beslut om tillstånd som avses i 47 § Bvl.

Något behov av interimistiskt beslut beträffande förhandsgodkännande av

fosterhem synes enligt promemorian inte föreligga.

Enligt 12 § Bvl har barnavårdsnämnd rätt att delegera beslutan­

derätten utom i vissa särskilt uppräknade fall. Bland undantagen nämns

tillstånd som avses i 47 § Bvl. Inte heller förhandsgodkännande bör enligt

promemorian få meddelas annat än av nämnden i dess helhet. En änd­

ring av 12 § första stycket 3 Bvl föreslås i enlighet härmed.

I promemorian framhålls att 6 § Bvl bör upphöra att gälla som en följd

av att socialstyrelsen den 1 januari 1968 övertagit bl. a. de arbetsuppgifter

som tidigare ankom på medicinalstyrelsen. Behövliga bestämmelser om

socialstyrelsens uppgifter enligt Bvl finns i 5 § Bvl.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker departementspromemorians förslag

att Bvl bör kompletteras med regler om förhandsgodkännanden

av fosterhem. Ide flesta remissyttranden framhålls att det blivit

alltmer vanligt med framställningar om förhandsgranskning av tilltänkta

fosterhem eller adoptivhem och det bekräftas att ett system med förhands­

godkännanden inte kan undvaras. Det framhålls att detta gäller såväl i fall

då adoption av barn från utlandet ifrågasätts som när det gäller att för­

bereda framtida omplaceringar av svenska barn till fosterhem eller adoptiv­

hem.

Även den föreslagna uppmjukningen av reglerna för ansökan om

fosterhem sgodkännande tillstyrks allmänt och förklaras av so­

cialstyrelsen vara en serviceåtgärd gentemot fosterföräldrarna och ett sätt

att åstadkomma ett smidigare förfarande. Socialutredningen förutsätter att

i de fall, då formell ansökan inte föreligger från de tilltänkta fosterföräld­

rarnas sida, barnavårdsnämnden på annat sätt förvissar sig om att de verk­

ligen önskar ta emot fosterbarn, innan utredning som avses i 7 § kungörelsen

om fosterbarnsvård påbörjas.

Beträffande den nya utformningen av 47 § Bvl framhåller länsstyrelsen

i Västernorrlands län att barnavårdsnämnden bör vara skyldig att pröva

varje ansökan om förhandsbesked. Om sådan prövning anses kunna under­

låtas bör i lagen klart anges i vilka fall så kan ske. Barnavårdsnämnden i

Västerås anför att barnavårdsnämnderna inte får lämnas i ovisshet om när

skyldighet kan sägas föreligga för nämnden att fatta formellt beslut om god­

kännande.

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att talan mot barnavårds­

nämnds beslut skall få föras av den som vägras förhandsgodkän­

nande. Departementspromemorians utformning av förslaget till ändrade

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

bör kunna meddelas även beträffande förhandsgodkännande. Barnavårds­

nämnderna i Malmö, Hälsingborg och Sundsvall samt socialvårdskonsulenten

i åttonde distriktet delar däremot den i departementspromemorian hävdade

uppfattningen att sådant beslut inte skall behöva meddelas i fråga om för­

handsgodkännande.

I fråga om barnavårdsnämnds rätt att delegera beslutanderät­

ten tillstyrks allmänt promemorians förslag att förhandsgodkännande

inte bör få meddelas annat än av nämnden i dess helhet.

Föredraganden

Genom 1960 års barnavårdslag skärptes bestämmelserna om fosterbarns-

tillsynen bl. a. genom att det tillståndstvång som enligt tidigare lag gällt

beträffande fosterbarn under ett års ålder utsträcktes till att gälla samtliga

fosterbarn. Enligt gällande regler måste tillståndet avse visst bestämt barn

och syftet med bestämmelserna är att så långt möjligt skapa garantier för

att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för varandra.

Erfarenheter från barnavårdslagens tillämpning visar emellertid att de

nuvarande reglerna för tillstånd att ta emot fosterbarn behöver komplette­

ras med bestämmelser som stadfäster det i praktiken ofta förekommande

systemet med förhandsgodkänn anden av fosterhem så att

det blir möjligt att få barnavårdsnämnds avslagsbeslut i sådant ärende

överprövat. Framför allt har det ökade intresset för att adoptera barn från

utlandet riktat uppmärksamheten på problemet. Ett godkännande av hem­

met medan barnet befinner sig utomlands ställs nämligen ibland upp som

villkor för att utländska myndigheter skall medge adoption.

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att systemet med förhandsgodkän-

nanden av fosterhem tas upp i Bvl. Jag föreslår att så sker genom ändring

av 47 § Bvl. Lagändringen bör genomföras utan att man avvaktar den över­

syn av den sociala vårdlagstiftningen som socialutredningen fått sig an­

förtrodd. Socialutredningen har inte heller haft något att erinra mot att så

sker.

Reglerna om förhandsgodkännande av fosterhem bör få sin plats i ett

nytt tredje stycke i 47 § Bvl. Som framhållits i departementspromemorian

bör förhandsbeskedet alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta

fosterbarnet utvalts. Det är nämligen angeläget att man inte ger avkall på

principen att barn och fosterföräldrar eller adoptivföräldrar skall passa

för varandra.

Invändningar av principiell natur kan visserligen riktas mot förfarandet

med dubbla prövningar. Barnavårdsnämnderna blir nämligen vid den slut­

liga prövningen i viss mån bundna av sitt förhandsgodkännande. Särskilt

gäller detta i fråga om utländska barn. Som utredningen om adoption av

13

utländska barn framhållit i sitt betänkande är emellertid det bär föreslag­

na förfarandet den enda möjliga vägen att lösa ifrågavarande problem.

Praktiska olägenheter torde i stor utsträckning kunna undvikas om den

preliminära prövningen sker med tillräcklig omsorg och grundlighet. Vid

prövningen bör sökanden så ingående som möjligt upplysa om sina önske­

mål beträffande barnet, t. ex. ålder, kön osv. På detta sätt minskas riskerna

för att nämnden vid sin definitiva prövning kommer till ett annat resultat

än vid den preliminära.

Utredningen om adoption av utländska barn har ansett att förhandsgod-

kännande borde vara tidsbegränsat, vilket skulle motverka att förhållan­

dena i det blivande fosterhemmet hinner ändras alltför mycket mellan de

olika beslutstillfällena. 1 promemorian uttalas emellertid att det varken är

lämpligt eller erforderligt att i lagtexten ange någon bestämd tidsgräns.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorians stånd­

punkt. Inte heller jag anser att någon tidsgräns bör anges i lagtexten. Detta

hindrar emellertid enligt min mening inte att barnavårdsnämnderna själva

tidsbegränsar giltigheten av sina förhandsgodkännanden om anledning skulle

finnas därtill. Likaså bör det vara tillåtet för nämnderna att begränsa sina

förhandsgodkännanden på annat sätt, t. ex. till att avse barn av viss ålder

om detta kan vara lämpligt. Under alla förhållanden bör barnavårdsnämn­

derna fästa de tilltänkta fosterföräldrarnas uppmärksamhet på tidsfak­

torns betydelse för förliandsgodkännandets värde.

Förslaget att ansökan om fosterhemsgodkännande inte

alltid skall behöva göras av den som vill ta emot barn i sitt hem har allmänt

tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner för egen del önskvärt att

det genomförs. Förslaget föranleder ändringar i 47 § första och andra

styckena Bvl. Även fråga om förhandsbesked bör naturligtvis kunna tas

upp utan att ansökan föreligger från de blivande fosterföräldrarna. Kun­

görelsen om fosterbarnsvård får ändras i anslutning härtill.

I promemorian framhålls att förslaget till utformning av 47 § Bvl formellt

överlämnar åt barnavårdsnämnden att avgöra om en framställning om för­

handsbesked skall föranleda särskilt beslut eller inte. Ett par remissinstan­

ser vänder sig mot detta och framhåller att barnavårdsnämnden bör vara

skyldig att pröva varje ansökan och att barnavårdsnämnderna inte får läm­

nas i ovisshet om när skyldighet att fatta formellt beslut föreligger.

Eftersom ändringarna i 47 § Bvl syftar till bl. a. att underlätta samver­

kan olika barnavårdsmyndigheter emellan i deras arbete att förbereda an­

skaffandet av lämpliga fosterhem, synes promemorians ståndpunkt riktig.

Nämnderna bör inte tvingas att varje gång en framställning görs från

annan myndighet fatta formellt beslut med tillämpning av reglerna i 3 kap.

Bvl. Det ligger emellertid i sakens natur att barnavårdsnämnderna inte

får underlåta att fatta formellt beslut om de tilltänkta fosterföräldrarna

genom att göra ansökan eller på annat sätt visar att de önskar beslut i

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

ärendet. Givetvis måste barnavårdsnämnderna alltid förvissa sig om att de

föreslagna fosterföräldrarna är villiga att ta emot fosterbarn innan utred­

ning som syftar till ett formellt beslut sätts i gång.

Huvudsyftet med ändringen av 47 § Bvl är att göra det möjligt för den

som vägras förhandsgodkännande som fosterförälder att föra talan mot

barnavårdsnämndens beslut därom. Remissinstanserna är ense

om att en sådan möjlighet är angelägen från rättssäkerhetssynpunkt. Jag

delar denna uppfattning och föreslår att det görs ett tillägg till 80 § Bvl

varigenom möjlighet till sådan talan fastslås. Detta bör enligt min mening

också vara till fördel för barnavårdsnämnderna, eftersom dessa inte längre

behöver arbeta under trycket av att vara sista instans i sådana ärenden.

Promemorians förslag att talan skall få föras även mot beslut varigenom

tillstånd att ta emot fosterbarn beviljats eller ett förhandsgodkännande

lämnats har däremot föranlett kritik från några remissinstanser. Dessa

framhåller att man inte utan ytterligare utredning bör införa en ny besvärs-

princip. I ett par yttranden framhålls dock att det skulle vara värdefullt

om barnets ställföreträdare hade besvärsrätt över sådana beslut i den mån

ställföreträdaren är t. ex. barnavårdsman. I detta sammanhang vill jag

också erinra om att socialstyrelsen anser det angeläget att frågan om möj­

ligheten att överpröva sådana beslut löses snarast möjligt.

För egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att rätt att överklaga

beslut som innefattar förhandsgodkännande eller tillstånd att ta emot

fosterbarn inte bör införas utan ytterligare utredning. Besvärsrätten bör

därför regleras efter samma principer som f. n. Det får ankomma på social­

utredningen att efter samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltnings­

ärenden vidare pröva denna fråga. 80 § bör alltså i detta sammanhang ut­

formas så att talan får föras endast mot beslut, som innebär att förhands­

godkännande eller tillstånd att ta emot fosterbarn har vägrats.

Interimistiskt beslut bör enligt min mening inte förekomma

beträffande förhandsbeskeden. För tydlighetens skull bör i It § Bvl göras

ett tillägg, så att det klart framgår att interimistiskt beslut inte kan med­

delas beträffande förhandsbesked.

Vad angår barnavårdsnämndens rätt att delegera beslutande­

rätten delar jag liksom remissinstanserna den i promemorian uttalade

uppfattningen att förhandsgodkännanden inte bör få meddelas annat än

av nämnden i dess helhet. 12 § Bvl bör ändras med anledning härav. Sam­

tidigt bör vissa ändringar göras i paragrafen med anledning av att den vid

Bvl:s tillkomst gällande bidragsförskottslagen ersatts av lagen den 21 maj

1964 (nr 143) om bidragsförskott.

Jag förordar att 6 § Bvl upphävs i enlighet med förslag i promemorian.

Socialstyrelsen har i en framställning till Kungl. Maj :t den 25 juni

1968 föreslagit en ändring av 56 § Bvl. Ändringsförslaget går ut

på att den nuvarande befogenheten för Kungl. Maj :t att fastställa barn-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­

slag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97). För­

slaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas en­

ligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko­

nungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson i

i Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är likalydande med det förslag som

är fogat vid propositionen frånsett vissa jämkningar av redaktionell art.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1969

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 21 mars

1969.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, H

olmqvist

, A

spling

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

,

B

engtsson

.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om ändring i bar­

navårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och anför.

Vissa redaktionella jämkningar bör vidtas i förslaget.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga förslaget med vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

ESSELTE AB. STHLM 60

914099