Säkerhetspolitik och försvarsutgifter

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

offentliga Säkerhetspolitik

utredningar

1968:10 _

OPh

forsvarsutgrfter

departementet Förslag om försvarsutgifterna 1968/72

n

0¶Betänkande vet av 1965 års försvarsutredning Stockholm 1

CD

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

. Ekonomisysxamför försvaret. Esselte.Fö. . Ekonomisystemför försvaret. Bihang. Esselte.Fö. Kreditmarknadensstruktur och funktionssâtt. Esselte.Fi. Handläggningenav säkerhetsfrågor.IsaacMarcus.Ju. . Industrinsstrukturoch konkurrensförhållanden.Esselte.Fi. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. pmppn»Esselte.Fi.

4 . Ågande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte.Fi. m. Skogbrukets planlâggningsfrågor. Svenska Reproduktions AB. Jo. . Virkasbalanser1967. Esselte.Jo. ...om. Säkerhetspolitikoch törsvarsutgifter. Esselte.Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej anges,är tryckonen Stockholm.

Statens offentliga utredningar

1968: 10

Försvarsdepartementet

Säkerhetspolitik

och

försvarsutgifter

Förslag om försvarsutgifterna

1968/72

Betänkande avgivet av 1965 års försvarsutredning Stockholm 1968

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Kapitel 1

Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

Kapitel 2 Beslut beträffande det militära försvaret 15

och utredningar 2.1 Huvudinnehållet försvarsbeslut . . . . . . . . . . . . . . 15

i tidigare 2.2 Direktiv och anvisningar åren 1963 och 1964 till överbefälhavaren rörande

fortsatta avseende tiden fr. o. m. budgetåret 1967/68 . 23

utredningar 2.3 Överbefälhavarens år 1965 om det militära försvarets fortsatta

utredning

- ÖB 65 . 24

utveckling

2.3.1 Allmänna . . . . . . . . 25

förutsättningar

2.3.2 för försvarets förande 32

Principer och uppbyggnad

2.3.3 Särskilda . 34

frågor

2.3.4Personal 36

2.3.5 Det militära försvarets utformning inom olika kostnadsramar . 37 2.4 Vissa beslut under åren 1966 och 1967 om utgifter och anslag till det mili-

täraförsvaret 44 2.5 Direktiv och februari 1967 till överbefälhavaren rörande fortsatta

i januari

avseende tiden fr. 0. m. budgetåret 1968/69 . . . . . . . . 46

utredningar 2.6 Överbefälhavarens utredningar år 1967 om det militära försvarets fortsatta

- ÖB-svaret 67 51

utveckling

2.6.1 Allmänna förutsättningar .

2.6.2 Alternativet A 55

2.6.3 Alternativet B 62

2.6.4 Alternativet C . . . 63

. . . . . . . . . . . . . . . . .. 65

2.6.5Särskildafråg0r.

2.6.6 Överbefälhavarens slutsatser om våra försvarsmöjligheter 71

2.6.7 Särskilda uttalanden i militärledningen . 71

Kapitel 3 Beslut beträffande civilförsvaret . 73

och utredningar 3.1 Huvudinnehållet i tidigare civilförsvarsbeslut . . . . . . . . . 73

fortsatta - 3.2 Civilförsvarsstyrelsens utredning om civilförsvarets utveckling

Cf65-m.m. . . . . .. 77

3.2.1 Allmänna . . . . . . . 77

förutsättningar

3.2.2 Kostnaderna för civilförsvarets uppbyggnad . 84

3.2.3 Särskild om vissa skyddsrum . . . . . . . . . . . . 86

utredning 3.3 Beslut av 1967 års riksdag om anslagen till civilförsvaret för budgetåret

1967/68 87

Kapitel 4 Vissa initiativ genomförda utredningar . . . . . . 88

på försvarsutredningens 4.1 Expertstudie beträffande avvägningen mellan de olika delarna av total-

försvaret m. m. . . . . . 88

4.1.1 Allmänna . . . . . . 88

överväganden

4.1.2 Framlagda slutsatser och förslag . . . . . . . . . . . . . . . 91 4.2 Expertstudie beträffande den internationella utvecklingen och dess konse-

kvenser för svensk säkerhetspolitik 93

Kapitel 5 säkerhetspolitiska utgångspunkter och överväganden 97 5.1 Försvarsbeslutens konsekvenser på lång sikt 97 5.2 De rika och de fattiga länderna 98 5.3 Den militärtekniska utvecklingen 101 5.4 Stormaktspolitiken . . . . . . . 103 5.5 Förenta Nationerna som fredsfaktor . . . . 105 5.6 Sveriges och dess grannländers strategiska betydelse 106 5.7 Det nordiska området . . . 108 5.8 Terrorbalans och krigsanledningar . . . . 110 5.9 En presumtiv angripares överväganden inför ett anfall . 117 5.10 Olika aggressionsfall som grund för totalförsvarets utformning 119

5.10.1 Kränkningar av vårt territorium i fred . 119

5.10.2 Neutralitetstillstånd vid krig i vår omvärld . 120

5.10.3 Politisk aggression . . . . . . . 120

5.10.4 Ekonomisk aggression 123

5.10.5 Militär aggression 124

510.6 Avsiktlig terror . . . . . . . . . . . 127

5.10.7 Utredningens sammanfattande slutsatser 128 5.11 Inriktningen av svensk säkerhetspolitik 129

5.11.1 Den svenska politiska linjen . . . . . 129

5.11.2 Åtgärder för att främja freden i världen 130

5.113 Åtgärder till stöd för vår alliansfria politik 131

5.11.41 Åtgärder i en krigsmiljö där vi är neutrala 136

5.11.5 säkerhetspolitiken om vi råkar i krig . 136

5.11.6 Frågan om svenska kärnladdningar. 137

512.1 Sambandet mellan säkerhetspolitisk ambition och resurser. 139

5.12.2 Förslag rörande målsättningar 140

Kapitel 6 Ekonomiska utgångspunkter och överväganden . 147 6.1 Försvarsutgifternas hittillsvarande utveckling m.m. . 147 6.2 Försvarsutgifter och försvarskostnader 149 6.3 Andel av samhällsresurserna . . . . 153 6.4 Samhällsekonomiska framtidsperspektiv . 156 6.5 Den statsfinansiella utvecklingen . 158 6.6 Försvarsutredningens slutsatser 161

Kapitel 7 De värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner 162

förmåner . . . . . . . . . . . . 162 7.1 Nu utgående

om ändringar av förmånerna 167 7.2 Vissa framställningar

och förslag 170 7.3 Försvarsutredningens överväganden

Kapitel 8 överväganden och förslag beträffande det militära försvaret . 173 8.1 Allmänna utformning . . 173

synpunkter på ett försvarsbesluts

8.1.1 karakteristiska utveckling . 173

Några drag i hittillsvarande

8.1.2 Värdet försvarsbeslut . . . . . . . 176

av fleråriga

8.1.3 för ett flerårigt försvarsbeslut . 181

Tidrymden

8.1.4 konstruktion av en ekonomisk ram . . . . . . . . . . 182

Principiell 8.2 Förslag rörande försvarets struktur och omfattning samt rörande försvarsut-

. 192

gifterna 1968/69-1971/72

8.2.1 Förutsättningar . . . . . . . . . . . 192

8.2.2 Kvantitativa analyser av försvarets styrka . 195

8.2.3 Den fortsatta utvecklingen av vårt militära försvar. 199

Kapitel 9 överväganden och förslag beträffande civilförsvaret 209

9.2 För civilförsvaret dimensionerande aggressionsfall 211 9.3 Inriktningen av civilförsvarets verksamhetistort. . . . . . . . . . 214 9.4 Synpunkter och förslag beträffande civilförsvarets verksamhetsgrenar . 216

9.4.1 Skydd 216

9.4.2 Utrymning . 219

9.4.3 Undsättning 220 9.5 Förslag till anslagsram m. m. 221

Kapitel 10

ammanfattning av försvarsutredningens förslag . 229

Bilagor Bilaga 1. Redogörelse av försvarsutredningens ordförande för vissa väsentliga

avgöranden i utredningen . . . . . . . . . 233 Bilaga 2. Försvarsutgifternas utveckling i olika länder. 238

Till

Herr Statsrådet och Försvarsdepartementet Chefen för Kungl.

Den 29 1965 Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartejanuari bemyndigade

mentet att tillkalla tretton med uppdrag att verkställa utredning

sakkunniga

rörande och civilförsvarets fortsatta utveckling m. m.

krigsmaktens

Herr Statsrådet tillkallade med stöd av detta bemyndigande genom beslut den 4 februari 1965 såsom numera landshövdingen K. A. F. Frit-

sakkunniga

åt vilken tillika att såsom ordförande leda utredningens ar-

hiofson, uppdrogs

bete, ledamöterna första kammare A. K. Gillström, B. T. Gus-

av riksdagens tavsson, andre vice talmannen N. I. Johansson i Mysinge, numera statsrådet Alva och G. I. samt ledamöterna av riksdagens andra kamma-

Myrdal Virgin

re B. G. Bohman, L. M. Eliasson, N. E. E. V. Kristenson, S. A. Mell-

Kellgren,

F. U. Nihlfors och D. M. Ståhl. Genom beslut den 5 1967 ent-

qvist, januari

Alva från nämnda och tillkallades ledamoten av

ledigades Myrdal uppdrag

andra kammare M. G. Gustafsson såsom sakkunnig. På därom

riksdagens

har slutligen de sakkunniga Johansson, Virgin, Bohman, gjorda ansökningar

Nihlfors och Ståhl beslut den 19 januari 1968 entledigats Eliasson, genom

från ifrågavarande sakkunniguppdrag.

De har arbetat under 1965 års försvarsutred-

sakkunniga benämningen

ning.

Att såsom stå till utredningens förfogande förordnade departe-

experter mentschefen den 8 1965 numera generallöjtnanten C. E. Å. Almgren,

april

översten N. G. numera kommendören P. Y. Rudberg, numera

Sköld, översten S.-O. Olson, ambassadören P. R. H. byråchefen S.-E.

Bergström,

S. och numera statssekreteraren K.-O. Feldt. Genom beslut den

Bergelin

23 november 1965 Feldt från samt uppdrogs åt

entledigades uppdraget

numera utrikesrådet W. H. F. Wachtmeister och numera kanslirådet P. L. V. Vinde att såsom stå till utredningens förfogande. Den 25

experter

1967 förordnade generaldirektören E. M. Fehrm,

januari departementschefen

pressekreteraren K. I. Sundvik och landssekreteraren S. N. S. Swanstein att såsom experter stå till Genom beslut den 2

utredningens förfogande.

maj 1967 Sköld och Olson från sina samt

entledigades Almgren, uppdrag

uppdrogs åt översten N.-F. Palmstierna, N. G. G. Lander-

överstelöjtnanten

gren och numera B. C. I. att såsom stå

departementsrådet Dahlberg experter

till

utredningens förfogande.

Uppdrag att vara huvudsekreterare åt lämnades den 4 feb-

utredningen

ruari 1965 numera kanslirådet O. R. Den 1 mars 1965 anmodades

Blomqvist.

numera överingenjören S. R. Hellman och den 1965

26 augusti överstelöjt-

nanten J.-C. O. E. Danckwardt att vara biträdande sekreterare åt utredningen. Numera majoren N. G. Unell anmodades den 26 augusti 1965 att biträda utredningen med sekreterargöromâl. Den 2 maj 1967

entledigades Unell och B. A. Lehander att vara biträdande

uppdrogs åt överstelöjtnanten sekreterare.

Genom skilda beslut av :t, vilka beslut närmare redovisas i

Kungl. Maj

kapitel 1, har till utredningen lämnats avseende dels

utredningsuppdrag

krigsmaktens och civilförsvarets allmänna och kost-

inriktning, omfattning

nader, dels vissa härmed sammanhängande särskilda

frågor.

Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får härmed

försvarsutredningen

vördsamt överlämna ett av utarbetat betänkande, kallat Säker-

utredningen

hetspolitik och - om

försvarsutgifter Förslag försvarsutgifterna 1968/72.

Samtidigt överlämnas till Herr Statsrådet med särskilda, i kapitel 1 närmare angivna skrivelser förslag och rörande vissa

redogörelser detaljfrågor.

Stockholm i februari 1968.

Karl F

rithiofson

A. Gillsträm Gustavsson Gunnar

Bengt Gustafsson

Nils Kellgren Valter Kristensen Sven

Mellqvist

/Rune Blomqvist

KAPITEL 1

och arbetets bedrivande

Utredningsuppdraget

Direktiven för 1965 års försvarsutredning innefattas i ett anförande till stats-

den 29 1965 av chefen för försvarsdepartementet,

rådsprotokollet januari statsrådet Andersson. anförde härvid i huvudsak föl-

Departementschefen

jande.

Vid 1963 års 108, SU 113, rskr 265) fattades beslut om riktlin-

riksdag (prop.

för det militära försvarets utveckling under budgetåren 1963/67. Samma jerna riksdag fattade också beslut (prop. 86, SU 100, rskr 225) om anslagsutvecklingen för civilförsvaret under samma period.

De nyss nämnda besluten anslöt till förslag som en parlamentarisk utredning, 1962 års försvarskommitté, lagt fram. Som grund för sitt ställningstagande i fråga om kostnadsramen för det militära försvaret hade försvarskommittén av överbefälhavaren utarbetade och för krigsmaktens utformning under bud-

riktlinjer planer

1963/70 inom olika kostnadsramar. Den av kommittén föreslagna och av getåren statsmakterna beslutade kostnadsramen låg mellan de av överbefälhavaren på kommitténs uppdrag utredda kostnadsalternativen »3600» och »3460». I anslutning till 1963 års riksdagsbeslut uttalade jag att det fortsatta militära utredningsarbetet skulle bedrivas så att underlag skulle föreligga för ställningstagande till olika kostnadsalternativ, bl. a. de nyss nämnda, vid utgången av budgetåret 1966/67.

underströks att statsmakterna skulle vara helt obundna vid sina över- Samtidigt

om de militära kostnaderna efter fyraårsperiodens utgång. I fråga om väganden civilförsvaret innebar 1963 års beslut, att en ekonomisk ram fixerades för civilförsvarets under budgetåren 1963/67. Civilförsvarets verksamhet och

uppbyggnad

skulle bedrivas på grundval av statsmakternas beslut i ämnet år uppbyggnad 1956 och 1959.

På förslag av Kungl. Maj :t har riksdagen år 1963 godkänt målsättning för totalförsvaret 1963:108, SU 113, rskr 265) och år 1964 målsättning för krigs-

(prop. makten (prop. 1964:110, SU 97, rskr 217). Kungl. Maj :t har genom beslut den 26 november 1964 gett överbefälhavaren direktiv om krigsmaktens försvarsplanläggning. För civilförsvarets del har vid 1956 och 1959 års riksdagar principbeslut fattats rörande verksamhetens inriktning och uppbyggnad (prop. 1956: 185, SU 52, rskr 326 resp. prop. 1959: 114, SU 85, rskr 233).

I prop. 1963:108 förutsattes, att Kungl. Maj :t i god tid före fyraårsperiodens utgång skulle låta företa nya utredningar rörande det militära försvarets och civilförsvarets totalkostnader under kommande år. I överensstämmelse härmed pågår f. n. ett militärt utredningsarbete i överbefälhavarens regi. Direktiv för detta arbete har lämnats av Kungl. Maj :t genom beslut den 28 juli 1963 och den 18 december 1964. I det förra beslutet uppdrogs åt överbefälhavaren att bedriva det militära utredningsarbetet med beaktande av vad som uttalats i prop. 1963: 108 och SU 1963:113, i syfte att ta fram olika kostnads- och utredningsalternativ i

tid för statsmakternas ställningstagande till kostnaderna för det militära försvaret efter budgetåret 1966/67. Det senare beslutet innehöll bl. a. uppdrag att i varje kostnadsalternativ beakta vissa i beslutet angivna principer samt belysa kostnadskonsekvenserna vid tillämpningen av vissa krav på försvarets utformning. Resultatet av det militära utredningsarbetet väntas föreligga på försommaren 1965. Även inom civilförsvarsstyrelsen pågår utredningsarbete vars resultat väntas föreligga under sommaren 1965.

Jag anser det nu lämpligt att åt en parlamentarisk kommitté uppdras att utreda och inkomma med förslag avseende krigsmaktens och civilförsvarets allmänna inriktning, omfattning och kostnader för tiden efter budgetåret 1966/67. I det följande anger jag först några väsentliga frågor som härvid bör beaktas och utredas.

Det svenska totalförsvaret skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Det är jämte alliansfriheten ett medel för att trygga den bärande inriktning av svensk utrikespolitik som uttrycks i den av statsmakterna

angivna målsättningen »neutralitet i krig». Försvarets omfattning och sammansättning måste med hänsyn härtill anpassas till de långsiktiga tendenserna i den internationella utrikes- och militärpolitiska samt militärtekniska utvecklingen.

Utredningen bör därför noggrant studera den säkerhetspolitiska doktrinutvecklingen hos de ledande stormakterna samt förändringarna i de internationella rustningarnas art och omfattning. Maktbalansens struktur och betydelse sedd i belysning av bl. a. allianspolitikens utveckling och stormakternas agerande under akuta konflikter och kriser, gestaltningen av stormakternas och

kärnvapenpolitik i anslutning härtill frågan om begränsning av kärnvapnens spridning samt Förenta nationernas möjligheter till fredsbevarande insatser är vidare några av de frågor som utredningen bör ägna ingående uppmärksamhet. Utredningen bör så långt det är möjligt söka belysa hur de således konstaterade eller bedömda internationella förhållandena återverkar på det nordiska områdets och därvid speciellt Sveriges säkerhetspolitiska situation. Härvid bör utredningen studera vilka former eventuella aggressiva handlingar mot vårt land kan tänkas få.

Vid utformandet av sina förslag i fråga om krigsmaktens och civilförsvarets omfattning och kostnader skall utredningen söka klarlägga de ekonomiska konsekvenserna och ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna.

Strävan att utvinna största möjliga försvarseffekt ur till förfogande ställda resurser kräver en effektiv långsiktsplanering. Särskild tyngd får detta krav när det gäller investeringsbeslut och materielanskaffning. De fleråriga försvarsbeslut som gällt sedan 1958 har givit ökad stadga åt planeringsverksamheten. Å andra sidan kan det finnas skäl som talar för ett system som ger vissa möjligheter att budgetårsvis kunna göra anpassningar till väsentliga förändringar i förutsättningarna, t. ex. i fråga om samhällsekonomin eller den internationella utvecklingen i stort. Utredningen bör mot bakgrund av gjorda erfarenheter pröva dessa alternativ eller kombinationer av dem och föreslå de principer som bör tillämpas.

Utredningen bör vid sina överväganden av krigsmaktens sammansättning beakta de internationella förhandlingarna om nedrustning. För vårt lands vidkommande är det - vid sidan om andra relevanta krav - att eftersträva en sådan

angeläget uppbyggnad av krigsmakten att Sveriges möjligheter att snabbt medverka i en allmän internationell nedrustning underlättas.

De av överbefälhavaren på Kungl. Maj :ts uppdrag utarbetade kostnadsalternativen med varierande omfattning och sammansättning av krigsmakten är avsedda att ställas till utredningens förfogande. Likaledes avses av civilförsvarsstyrelsen utarbetat material komma att överlämnas till utredningen.

Utredningen bör givetvis äga infordra kompletterande underlag för sitt arbete

från överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i den utsträckning den anser på-

kallat.

Ehuru i första hand skall avse de uppgifter och frågor

utredningsuppdraget som nämnts i det föregående, är utredningen oförhindrad att ta upp andra frågor

anser motiverade av kostnadsskäl eller för att vinna ökad effeksom utredningen

inom civilförsvaret eller totalförsvaret i övrigt. Det bör härtivitet krigsmakten, vid beaktas att för krigsmaktens del särskilda utredningar pågår inom ett flertal

delområden. Bland sådana utredningar kan nämnas 1960 års Värnpliktsviktiga

1964 års försvarskostnadsutredning, 1964 års tygförvaltningsutredning utredning, och militära tjänstgöringsåldersutredningen.

också erinra om att statsmakterna i några fall inte velat ta ställning till

Jag vill vissa försvarsfrågor i avvaktan på ett beslut om försvarskostnadernas utveckling

efter den 30 juni 1967. I prop. 1965: 2 (bil. 2) har jag sålunda tagit upp frågan

med hänsyn till följderna av illegal underrättelseverksamo1n försvarsavvägning het. därvid, att värdet av vapensystem med god motståndsförmåga

Jag uttalade mot främmande underrättelseverksamhet borde särskilt uppmärksammas vid de

som blir aktuella inför ett nytt försvarsbeslut. Ett annat spörsmål utredningar som kan aktualiseras i detta sammanhang är avvägningen av beställningsbemyn-

storlek med hänsyn till statsmakternas reella åtaganden. Jag har pådigandenas pekat detta i 1965 års statsverksproposition (bil. 6 s. 17).

bör bedrivas med sikte på att i de huvudfrågor som utred-

Utredningsarbetet

skall till behandling förslag skall kunna avlämnas till 1967 års ningen upptaga riksdag avsedda att genomföras fr. o. m. budgetåret 1967/68.

den 21 1965 har till försvarsutredningen

Enligt Kungl. Maj :ts beslut maj överlämnats överbefälhavarens den 19 1965 utredning om

maj dagtecknade

fortsatta - ÖB 65 -- för att vara det militära försvarets utveckling tillgäng-

lig vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Vidare har skilda beslut den 26 mars, den 30 den 8 juli, den

genom juni,

24 och den 3 december 1965, den 27 den 25 mars och

september januari,

den 2 1966 samt den 9 1967 Kungl. Maj :t till försvarsutred-

september juni

överlämnat framställningar för att tas under övervägande

ningen följande

eller vara vid av det till utredningen lämnade upp-

tillgängliga fullgörandet

draget, nämligen

7 närmare redovisade framställningar om de värnpliktigas

sju, i kapitel

ekonomiska och sociala förmåner,

försvarets skrivelse den 21 maj 1965 med vissa förslag

civilförvaltnings

rörande familjebidragen,

1954 rörande totalförsvarets utlåtande den

års utrednings personalbehov 26 mars 1960 över kommitténs för förslag till

sjöfartens beredskapsfrågor

av svenska handelsflottan över utlåtandet av-

beredskapsbemanning jämte

givna yttranden,

i Västerbottens län den 27 februari 1965

länsstyrelsens framställning

av eller annan militär enhet till Väster-

angående lokalisering truppförband

bottens inland,

skrivelse nr 271 år 1966 i av Kungl. Maj :ts proposi-

riksdagens anledning tion med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m., i vad den avser

frågorna om trupptjänstgöring för värnpliktiga med samt officersutbildning uppföljningen av det nya värnpliktsutbildningssystemet,

överbefälhavarens skrivelser den 24 och den 1963 m. fl. skrivel- 25 april

ser angående territoriell bombröjningsorganisation.

Därjämte har chefen för försvarsdepartementet till försvarsutredningen,

för att tas i beaktande vid av den 17

fullgörandet utredningens uppdrag, maj

1966 överlämnat en av Överkalix kommun såvitt avser däri

framställning

framlagt förslag att lokalisera förband till

Överkalixhygden.

Sedan försvarsutredningens ordförande i skrivelse den 15 december 1966 anmält att utredningen inte kunde lämna för beslut vid

något underlag

1967 års riksdag vad avser under huvudtiteln och civilför-

anslagen fjärde

svarets anslag för budgetåret 1967/68 har Kungl. Maj :t genom beslut den 13 januari 1967 medgivit att utredningens arbete får fortsättas oaktat dessa förhållanden.

Försvarsutredningens arbete har pågått under tiden februari 1965februari 1968.

De utrikespolitiska förutsättningarna har under i första utredningsarbetet

hand belysts genom föredragningar av experten Bergström. Försvarsutredningen har vidare tagit del av en rad under senare år utförda säkerhetspolitiska studier. En del av dessa har utförts initiativ av utredningen.

på

Av de på utredningens initiativ utförda studierna har

följande publicerats,

nämligen Kjell Goldmann (red.) m. fl.: Strategi i väst och öst (SOU 1966: 18), Åke T. Nerman: Motsättningar och konflikter i världen, sedda i svenskt säkerhetspolitiskt perspektiv (Stencil Fö 1966: 7), L. m. Stu-

Lundberg fl.:

dier av maktbalansens struktur och (Stencil Fö 1966:8), Erik

betydelse

Moberg: Stormaktsagerande i internationella konflikter (Stencil Fö 1966: 9), Mats Myrdal: Kuba-krisen (Stencil Fö 1966: Under- 10) och R. B jörnerstedt: sökning rörande vissa civilförsvarsfrägor (Stencil Fö 1966: 11). Vidare har inom sekretariat utarbetats studien Svensk

utredningens säkerhetspolitik

- och vilken också

förutsättningar inriktning, publicerats (SOU 1966: 56).

Av inte publicerade studier märks en inom under led-

utrikesdepartementet

ning av experten Bergström utförd omfattande, analys av den

fortlöpande

internationella utvecklingen speciellt med avseende på för vårt lands säker-

hetspolitik hetydelsefulla delar av densamma.

De s-tatsfinansiella och samhällsekonomiska kortare

förutsättningarna på

och längre sikt har belysts genom av företrädare för försvars-

föredragningar

och Vissa har behandlats i sär-

finansdepartementen. arbetsmarknadsfrågor

skild föredragning av företrädare för

arbetsmarknadsstyrelsen.

Den funktionsmässiga och ekonomiska avvägningen mellan de olika delarna av totalförsvaret har till föremål för särskilda

utredningen gjort

studier av experterna Fehrm, Sundvik och Swanstein, varvid Fehrm såsom ordförande lett arbetet. Resultatet av dessa studier har redovisats för utred-

ningen genom föredragningar samt genom skriften Vissa avvägningsfrågor inom totalförsvaret (Stencil Fö 1967: 15).

Till för utredningens bedömningar rörande det militära försvarets

grund

har dels överbefälhavarens förenämnda utredning om det utformning legat militära försvarets fortsatta - ÖB 65 - dels en

utveckling översiktlig

utredning som på ordförandens uppdrag och efter särskilda anvisningar under år 1966 utförts av utredningens militära experter om krigsmaktens allmänna inriktning inom en lägre kostnadsram än vad ÖB 65 inrymde, dels de utredningar som, efter av försvarsutredningen i januari och februari 1967 lämnat överbefälhavaren under är 1967 utfört rörande krigs-

uppdrag,

maktens och inom vissa lägre kostnadsramar än som

inriktning utformning

ÖB 65 innefattade. ÖB 65 och 1967 - ÖB-svaret 67 - har

års utredningar redovisats genom ett stort antal föredragningar av de militära

ingående

experterna. Frågor rörande har belysts genom sär-

värnpliktsutbildningen

skilda föredragningar av företrädare för 1960 års värnpliktsutredning. Vissa övriga frågor har belysts genom särskilda föredragningar av olika sakkunniga från de militära myndigheterna.

Till grund för bedömningar av civilförsvarets utformning har legat dels civilförsvarsstyrelsens med skrivelse den 1 december 1965 till utredningen

för civilförsvarets fortsatta -överlämnade förslag till riktlinjer utveckling Cf 65 - dels en av civilförsvarsstyrelsen till Kungl. Maj :t överlämnad utred-

om i de största städernas innerområden. Därutöver

ning skyddsrum fjorton

har som grund legat en av experten Bergelin ordförandens

på uppdrag gjord

särskild utredning om civilförsvarets utveckling inom en lägre kostnadsram än den Cf 65 avser. Cf 65 har redovisats genom föredragningar av civilförsvarsexperten m. fl. sakkunniga.

Innebörden av ordning beträffande prisreglering av försvars-

tillämpad

huvudtiteln samt synpunkter på principiell konstruktion av en kostnadsram för försvaret och de särskilda frågor, som utredningen haft att behandla (de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner, territoriell bombröjning, handelsfartygs skydd samt förläggning av militärt förband till Norrland) har redovisats genom utredningens sekretariat samt experterna Dahlherg och Vinde.

Till vid av om kostnadsram för försvaret

förfogande behandlingen frågan

har bl. a. stått en av en särskild sakkunnig rörande redovisning av försvarets

befästningar (jfr SOU 1963:5, s. 108) i januari 1966 upprättad och till

utredningen överlämnad om olika alternativ för redovisning

promemoria

av försvarets fastighetsfond och dessa alternativs inverkan på kostnadsramen m. m.

Försvarsutredningen har företagit studieresor i samband med militära

övningar, varvid utredningen bl. a. orienterat sig om försvarsproblemen i oli-

ka delar av landet. Studiebesök har avlagts vid förband m. m.tillhörande olika försvarsgrenar. Besök har avlagts vid statens civilförsvarsskolor i Rosers-

berg. Vidare har studiebesök företagits vid några industriföretag som tillverkar materiel för krigsmaktens räkning. Slutligen har besök gjorts vid 1965

års flygutställning i Paris samt vid krigsmaterielindustrier i Frankrike.

F har efter remiss avgivit yttranden dels den 6 sep-

Örsvarsutredningen

tember 1967 över försvarets fredsorganisationsutrednings delbetänkande angående indragning av Göta flygflottilj, dels den 14 november 1967 över 1965 års betänkande om ledning och samordning

signalskyddsutrednings

av totalförsvarets signalskydd.

Med särskilda skrivelser i februari 1968 har försvarutredningen redovisat sina ställningstaganden i fråga om framlagda förslag dels rörande beredskapsbemanning av den svenska handelsflottan, sjöfolkets värnpliktsutbildning m. m., dels rörande territoriell bomhröjningsorganisation, dels rörande lokalisering av vissa förband till Västerbottens inland och Överkalix-

bygden.

I den förenämnda, av experten Fehrm m. fl. utförda studien framläggs bl. a. vissa förslag i organisatoriska frågor. Med hänsyn till att försvarsutredningen inte ansett sig böra gå närmare in på frågor av detta slag har utredningen med särskild skrivelse i februari 1968 överlämnat studien till chefen för försvarsdepartementet.

Uppdraget för den förenämnda sakkunnige rörande redovisning av försvarets befästningar har avsett även andra frågor än dem försvarsutredningen haft att pröva. Med hänsyn härtill har utredningen med särskild skrivelse i februari 1968 överlämnat hans promemoria till chefen för

försvarsdeparte-

mentet.

Utredningens ordförande har utarbetat en särskild redogörelse för vissa

väsentliga avgöranden i utredningen, vilken redogörelse biläggs (Bilaga 1).

KAPITEL 2

Beslut och beträffande det militära försvaret

utredningar

2.1¶Huvudinnehållet i tidigare försvarsbeslut

F örsvarsbesluten före är 1958 innebar att krigs- och fredsorganisationerna i huvudsak till omfattning och innehåll. Försvarsbeslutet år 1958

reglerades

hade en annan karaktär. Beslutet innebar att allmänna riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling och att en kostnadsram bestämdes som

angavs

utgångspunkt för det militära planläggningsarbetet. Härigenom skulle en

bli möjlig till den fortgående tekniska utvecklingen.

smidig anpassning

1958 års försvarsbeslut föregicks närmast av 1954 och 1957 års ÖB-

och ett av dessa av 1955 års försvarsberedning i

utredningar på grundval

februari 1958 avgivet utlåtande.

direktiven för utredningarna skulle dessa bedrivas med utgångs-

Enligt

punkt i att förändring i målsättningen för det militära

någon avgörande

försvaret inte Denna målsättning angavs i prop. 1948: 206 så-

ifrågasattes.

lunda:

Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande försvarsvilja. Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara så utbyggd att den förmår militära eftertryck åt vårt folks vilja att bevara landets hand-

ge största

och avvisa varje kränkning av dess integritet. Försvarskrafterna böra lingsfrihet som försvarskommittén framhållit, utformas så att en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör krigsmakten vara skickad att möta

utförda med den moderna invasionsteknikens resurser. överrumplingsförsök,

I 1957 redovisades planer för olika alternativa kost-

ÖB-utredningarna

nadsramar under driftbudgeten för 1957/61, nämligen dels för

budgetåret

överbefälhavarens (ÖB 57), dels de tre alternativen

eget förslag högsta

(Adam, Bertil och Cesar) av de kostnadsalternativ som pä av be-

förslag

och efter uppdrag skulle utredas.

redningen departementschefens

1955 års försvarsberedning i sitt utlåtande en allmän bedömning

gjorde

av utrikes- och läge. beredningen talade de

Sveriges militärpolitiska Enligt

och vårt lands försvars-

utrikespolitiska militärpolitiska Synpunkterna på

entydigt för av att upprätthålla ett svenskt försvar av

fråga nödvändigheten

sådan att det verkade fredsbevarande och i krig kunde bjuda en

styrka,

angripare hårt motstånd. Det svenska försvarsproblemet fick dock inte ses som ett isolerat utrikes- och militärpolitiskt spörsmål. Även de samhällsekonomiska och statsfinansiella bedömningsgrunderna måste beaktas. Enligt försvarsberedningen fick kostnaderna för ett svenskt försvar inte utgöra en orimligt betungande börda för landets medborgare. Med hänsynstagande till utrikespolitiska, militära, samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter borde man söka komma fram till en rimlig syntes.

F örsvarsberedningen underströk, att den allmänna målsättningen för försvaret enligt prop. 1948: 206 borde vara en allmän riktpunkt vid utformningen av den svenska krigsmakten.

Försvarsberedningen anförde, att det uppenbart fanns ett allmänt samband mellan operativ målsättning och försvarsresurser. Enligt beredningens mening kunde emellertid målsättningen inte tolkas så att den direkt kunde till grund för en exakt bestämning av försvarets styrka. Det

läggas

var svårt att särskilt i tider av snabb teknisk och taktisk utveckling noggrant fastställa ifrågavarande samband.

Försvarsberedningen föreslog efter att ha övervägt de olika alternativen att vårt militära försvar under de närmaste tre-fyra åren borde utformas i huvudsak enligt överbefälhavarens alternativ Adam. Ramen för försvarets driftbudget borde i härmed bestämmas till 2 700 kr. för bud-

enlighet milj. getåret 1958/59. Försvarsberedningen förutsatte, att fr. 0. m. budgetåret

1959/60 en årlig ramhöjning skulle ske med dels 2 1/2 % för teknisk utveckling, dels erforderligt belopp för att kompensera pris- och lönestegringar.

I prop. 1958: 110 gav föredragande departementschefen i allt väsentligt

sin anslutning till de av försvarsberedningen uppdragna allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta utveckling. Riktlinjerna anförde skapade,

departementschefen, en fast för planering på sikt inom

grund lång krigs-

makten, vilket borde tillmätas den största betydelse.

Statsutskottet (utl. B 53) och (rskr. B 83) anslöt i allt vä-

riksdagen sig

sentligt till vad departementschefen anfört och föreslagit i propositionen.

De av 1958 års B-riksdag antagna riktlinjerna för krigsmaktens framtida

utformning syftade till att åstadkomma en fast grundval för långsiktsplane-

ringen inom försvaret. Däremot band man inte för en bestämd försvars-

sig

organisation eller en avvägning i detalj. Man eftersträvade i stället en sådan rörelsefrihet, att man genom förskjutningar mellan personal och materiel samt mellan olika försvarsgrenar år från år skulle möjliggöra den omfördelning av försvarsutgifterna som kunde erfordras för att erhålla den avsedda försvarseffekten. Några bestämda regler för hur pris- och lönekompensationen skulle beräknas fastställdes inte av 1958 års riksdag. Sedermera skedde emellertid genom beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 119, SU 124, rskr. 292) en precisering härvidlag. Genom nämnda beslut infördes en ordning, innebärande att kompensation för pris- och beräknas på

lönestegringar

grundval av särskilda

prisindexserier.

överenskommelsen och riksdagsbeslutet av år 1958 innefattade inte

något

ställningstagande till utvecklingen av försvarets

anslag på kapitalbudgeten.

Det ansågs emellertid nödvändigt att efter

anslagen på kapitalbudgeten

hand ökades för att balans mellan

skapa försvarsanslagen på driftbudgeten och de på kapitalbudgeten.

1961 års försvarsbeslut byggde av 1960 års försvarskommitté avpå ett givet förslag (SOU 1960: 40). Denna kommitté hade att utreda den ekonomiska ramen för de militära under och anslagen driftbudgeten principerna för denna rams fortsatta Kommittén skulle också utveckling. pröva avvägningen mellan drift- och samt i vad mån likartade

kapitalbudget budgetåra

regler borde gälla för dem båda. Kommittén ansåg inte att utvecklingen efter är 1958 till

gav anledning

ändringar i de grundläggande bedömningarna i fråga om försvarets utformning. Kommittén förutsatte därför inte någon i för

ändring målsättningen

det militära försvaret sådan denna angivits beslut vid 1948 och genom

1958 års riksdagar.

Den gjorda av de och för-

bedömningen utrikespolitiska militärpolitiska

hållandena samt den militärtekniska utvecklingen föranledde komenligt mitténs mening inte någon av de krav på det militära försvaret som

ändring

tidigare uppställts. Visserligen hade, anförde kommittén, utvecklingen ökat möjligheterna till snabba och överraskande angrepp men riskerna härför neutraliserades i viss mån genom vårt lands goda naturliga försvarsbe-

tingelser.

Kommittén ansåg att de samhällsekonomiska år 1960

utgångspunkterna

var ungefär desamma som eller i vart fall inte sämre än år 1958. De statsfinansiella möjligheterna åter kunna överblickas bättre än vad som

ansågs

var möjligt år 1958. En restriktiv kommitténs

anslagsprövning syntes enligt

mening vara en förutsättning för balans mellan inkomst- och

utgiftsök-

ningar. I om innebörden och av en kostnadsram för det

fråga utformningen

militära försvaret uttalade kommittén i huvudsak

följande.

Såvitt avsåg avvägningen mellan driftbudgeten och kapitalbudgeten fann kommittén att en samordning av de båda budgeterna var önskvärd. En gemensam utgiftsram för driftbudgeten och kapitalbudgeten borde därför fastställas. För statsmakternas ställningstaganden till hur kostnaderna borde påverkas av förändringar i krigsmaktens uppgifter m. m. ansåg försvarskommittén att principiellt borde dels kostnadsramen minskas, om krigsmakten åvilande fredsuppgifter bortföll eller till följd av rationaliseringar som genomförts på statsmakternas initiativ kunde lösas på billigare sätt, dels kostnadsramen ökas, om nya fredsuppgifter tillkom eller krigsmakten åvilande uppgifter till följd av åtgärder som statsmakterna beslutat måste lösas på dyrare sätt än hittills. Kommittén utgick från att en fortsatt anslagshöjning för teknisk utveckling var erforderlig för att bibehålla avsedd försvarseffekt men att storleken av detta tillägg också måste bedömas med hänsyn till den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen i Sverige. 2-614877

Försvarskommittén ansåg sig inte kunna förorda en höjning av den totala kostnadsramen med hänsyn till bl. a. osäkerheten om tendenserna i den militärtekniska utvecklingen. Kommittén ansåg vidare, att den i 1958 års försvarsbeslut avsedda försvarseffekten i allt väsentligt kunnat upprätthållas men ansåg det angeläget att utvecklingen följdes ilppmärksamt så att försvarseffekten inte minskade till följd av urholkning av krigsorganisationens reella innehåll.

att och anläggningsprojekt skulle

Möjligheterna tillgodose byggnads-

med hänsyn till de samhällsekonomiska resurserna enligt försvarskommitténs uppfattning komma att bli begränsade och nödvändiggöra en sträng angelägenhetsgradering av aktuella projekt. Kommittén erinrade dock om att anordningen med gemensam ram för driftbudgeten och kapitalbudgeten skulle medföra att förskjutningar kunde ske mellan dessa budgeter från är till år. Kommittén underströk vidare av långsiktsplanering

betydelsen inom krigsmakten.

Om kostnadsramarnas storlek framhöll kommittén, att vid en fortsatt

av 1958 års försvarsbeslut skulle kostnaderna, inklusive kapital-

tillämpning

för det militära försvaret under 1961/62 och 1962/63

budgeten, budgetåren

- beräknade 1960 och med beaktande av beslutad

i prisläget maj lönehöj-

för statsanställda t. o. m. den 1961 - bli 3 288 ning 1 januari 3 209 resp.

kr. Kommittén dock att angivna belopp kunde reduceras med

milj. ansåg

35 resp. 50 kr. till 3 174 milj. kr. för budgetåret 1961/62 och 3238

milj.

kr. för 1962/63 i nyss angivet pris- och löneläge).

milj. budgetåret (belopp

Beloppen borde förändras med hänsyn till aktuella pris- och lönestegringar.

Enligt kommitténs mening borde här nämnd nedskärning av kostnadsramen inte något hinder för att alltjämt be-

utgöra materielanskaffningen

drevs med tillämpning av de långsiktiga materielanskaffningsplaner som fanns fastställda för den viktigare tekniska materielen vid samtliga försvarsgrenar.

I 1961 års anslöt sig departementschefen till den

statsverksproposition

försvarskommittén beträffande de grundläggande för-

bedömning gjort

utsättningarna vid bestämmandet av våra försvarsutgifter och förordade, att utgiftsramen för det militära försvaret under budgetåren 1961/63 bestämdes i enlighet med de riktlinjer försvarskommittén framlagt. Enligt

mening var det vidare ändamålsenligt att, såsom kom-

departementschefens

mittén föreslagit, konstruera en som omfattade utgifterna för

utgiftsram

det militära försvaret under såväl som kapitalbudgeten. De

driftbudgeten

principiella riktlinjer som kommittén angivit för hur ändrade uppgifter och besparingar till följd av rationaliseringar borde påverka utgiftsramen för det militära försvaret anslöt sig till.

departementschefen

Statsutskottet (utl. 4) och riksdagen (skr. 4) anslöt sig i allt väsentligt till vad anfört och föreslagit i propositionen.

departementschefen

1963 års försvarsbeslut ett av 1962 års försvarskommitté av-

byggde på

givet förslag (SOU 1963:5). Försvarskommittén hade att med hänsyns-

tagande till utrikes-, militärpolitiska samt statsfinansiella omständigheter

utreda och lämna förslag avseende krigsmaktens och civilförsvarets allmänna inriktning, omfattning och kostnader för tiden efter budgetåret 1962/63. Kommittén hade att utgå från den allmänna målsättning för vårt försvar, som varit riktgivande för riksdagens försvarsbeslut år 1958 och senare. Vidare skulle kommittén undersöka förutsättningarna för ett bibehållande av den sedan år 1958 tillämpade ordningen med försvarsbeslut som fastställer den totala kostnadsramen för längre än ett år.

period

Försvarskommittén hade som underlag beträffande det militära försvarets framtida ett av överbefälhavaren - ÖB 62 _

utformning ingivet förslag som förutsatte anslag under budgetåret 1963/64 om 3 700 milj. kr. uttryckt i 1961 års prisläge. Därefter förutsattes en årlig stegring av anslagsramen med 3 1/«_› % för teknisk utveckling. För att ge kommittén ytterligare underlag utarbetade överbefälhavaren kommitténs begäran förslag till krigs-

på

framtida olika - hänförda

maktens utformning grundade på basbelopp

till och i ovan nämnda _ och olika

budgetåret 1963/64- prisläge utvecklings-

De utredda alternativen redovisades i det s. k. ÖB-svaret och procent. omfattade 3 460 milj. kr. med 2 1/2 % årlig ökning för teknisk

basbeloppet

fördyring, 3 392 milj. kr. med 2 % årlig ökning samt 3 600 milj. kr. med 21/2 % ökning. Den förstnämnda kostnadsramen anslöt sig till en

årlig

fortsatt tillämpning i ekonomiskt hänseende av 1958 års försvarsbeslut.

F örsvarskommittén erinrade att med ett försvarsbeslut som bestäm-

syftet

de kostnadsramen för en längre period än ett budgetår var att ge ett fast

för långsiktsplaneringen. Försvarskommittén hänvisade även till

underlag

de slutsatser 1960 års försvarskommitté kommit till i frågan och som kom till uttryck i den proposition som till för 1961 års försvars-

låg grund

beslut 1961: 1, bil. 6). Där uttalades att enigheten i 1960 års för-

(prop.

svarskommitté bl. a. var ett uttryck för insikten om att kontinuitet och fasthet måste eftersträvas i när en liten nation som

anslagstilldelningen

vår skall vidmakthålla försvar. Det förhållandet att den

ett verkningsfullt totala anslagsramen angavs för längre tid än ett år samt att planeringen skulle fullföljas i enlighet med 1958 års försvarsbeslut ansågs ge fortsatta

till Denna planering bedömdes vara ett

möjligheter långsiktsplanering.

villkor för att till förfogande ställda anslag skulle ge största möjliga försvarseffekt.

För egen del anförde 1962 års försvarskommitté följande.

Det största värdet av det sedan 1958/59 tillämpade systemet ligger enligt uttalande av 1960 års försvarskommitté däri att en fastare grund för planering åstadkommits. Att behov föreligger av långsiktsplanering inom krigsmakten torde vara En fortlöpande bedriven verksamhet skötes mest ekonomiskt

uppenbart. och rationellt om den planeras på ett effektivt sätt. Krigsmakten med dess mångsidiga verksamhet utgör intet undantag. Materielanskaffning, byggnadsverksamhet, utbildning och organisation måste samordnas och samplaneras. Genom att

utgångspunkten för planeringen anges i en för viss tid bestämd ekonomisk ram - inte -

som tidigare i en given organisation framtvingas en fortlöpande anpassning av organisationen till realistiska, ekonomiska förutsättningar. Dessutom torde systemet stimulera myndigheterna att försöka undvika onödiga utgifter och tillvarata alla möjligheter till rationaliseringar. Uttalanden från krigsmaktens myndigheter pekar entydigt på goda erfarenheter av den nuvarande ordningen.

Den allmänna målsättningen för det militära försvaret utgör grundval för planerings- och rationaliseringsarbetet. Det är givet att i planeringen måste förutsättas att krigsmakten skall vara i stånd att lösa förelagda uppgifter. Utrymme kommer emellertid att föreligga för skilda uppfattningar rörande omfattningen av de resurser, såväl kvantitativt som kvalitativt, som erfordras. Risk finns att divergenserna mellan de militära myndigheternas ambitioner att få effektivaste organisation och statsmakternas bedömning av det samhällsekonomiska och statsfinansiella utrymmet för försvarsutgifterna kommer att bli betydande i likhet med vad som var fallet närmast före 1958 års försvarsbeslut. Om icke statsmakterna anger en bestämd ekonomisk ram för planeringen riskeras således att denna blir mindre realistisk åtminstone i ekonomiskt hänseende. Den snabba tekniska utvecklingen medför även att en krigsmakt som låses i ett bestämt mönster fort kan bli omodern och mindre rationellt organiserad. En fastlåst organisation kan också bidra till att försvarskostnaderna tenderar att stiga kraftigare än vad som varit nödvändigt vid en mera flexibel organisation.

Gentemot flerårsbeslut inom en fastlåst kostnadsram av den typ som tillämpats sedan 1958 skulle kunna anföras, att den innebär en alltför kraftig bindning av statsmakternas åtaganden och en begränsning av deras finansiella rörelsefrihet. I anslutning härtill vill dock försvarskommittén påpeka, att den bindning av statsutgifterna som gjorts genom försvarsbeslutens kostnadsram synes avsevärt mindre långtgående än de åtaganden som göres t. ex. genom antagandet av en lag om vissa bidrag eller understöd eller ett beslut om inrättandet av ett ämbetsverk. Det får också förutsättas att försvarsbeslutet kan omprövas om det utrikes- och militärpolitiska läget eller den statsfinansiella situationen påtagligt förändras. Obestridligt är dock, att flerårsbeslut innebär en faktisk begränsning av rörelsefriheten.

Beträffande möjligheterna att med flerårsbeslut anpassa statsutgifterna

till aktuellt konjunkturläge framhölls följande.

Tekniskt sett torde det inte bereda några svårigheter att åstadkomma en viss anpassning till konjunkturpolitiken genom att anslag och beställningsbemyndiganden hålles till Kungl. Maj :ts disposition och ställes till myndigheternas förfogande vid lämplig tidpunkt. Dylika åtgärder har i Viss utsträckning vidtagits under de senaste Det har förekommit - för vilka

budgetåren. att beställningar bemyndiganden ej funnits - fått i förväg och att medel ställts till för

utläggas förfogande tidigareläggning av underhåll e. d. Även byggnadsunderhållsarbeten har satts igång med anlitande av medel för sysselsättningspolitiska åtgärder. Kungl. Maj :t torde omvänt äga befogenhet att, utan rubbning av den militärpolitiska målsättningen, under en högkonjunktur innehålla anslag och beställningsbemyndiganden.

Försvarskommittén fann mot bakgrund av vad som ovan bl. a. refererats att övervägande skäl talade för ett bibehållande av den sedan år 1958 tilllâmpade ordningen med fleråriga försvarsbeslut. Kommittén underströk

i anslutning härtill vikten av att kostnadsramen inte rubbades med hänsyn till skiftande tendenser i det utrikes- och militärpolitiska läget.

Vad den som ett försvarsbeslut borde omfatta framhöll

gäller tidrymd kommittén bl. a. att om ett försvarsbeslut med en fast ekonomisk ram verkligen skulle underlätta en rationell syntes det vara nöd-

planering

att det inte omfattade en alltför kort i

vändigt period. Längsiktigheten

rnaterielanskaffningen motiverade i och för sig en längre tidrymd än fyra år men utgångspunkterna för bedömningar av de utrikes- och militärpolitiska förhållandena samt den tekniska utvecklingen, vilka var av av-

kunde snabbt ändras. Detta senare förhållande motigörande betydelse, verade en omprövning med kortare intervaller. Mot bakgrund härav borde enligt försvarskommitténs mening beslut om ekonomisk ram för det militära försvaret omspänna de närmaste fyra budgetåren. Planeringen borde emellertid även fortsättas för tiden efter den som det politiska

tidrymd

beslutet omspänner.

Försvarskommittén undersökte -- mot av statsutskottets av

bakgrund

utlåtande - att åstadkomriksdagen godkända (1962: 117) möjligheterna ma mera beträffande i vilka fall medelsanvisning

preciserade riktlinjer

borde ske utanför försvarets kostnadsram. Kommittén hänvisade härvid till nu ordning som går tillbaka till uttalande av 1960 års för-

tillämpad

svarskommitté och vars huvudsakliga innebörd redovisats i det föregående.

1962 års försvarskommitté fann för sin del att skäl inte förelåg för

riktlinjer men betonade av att en någorändringar i gällande betydelsen lunda fast utbildades. Beträffande svårigheterna i tillämpningen av

praxis

anförde kommittén att i övervägande antalet frågor där tillägg

riktlinjerna

eller avdrag från den militära kostnadsramen beslutats eller ifrågasatts under de senaste två budgetåren meningsskiljaktigheter inte behövt råda. Av aktuella ärenden var flertalet mark- och byggnadsärenden. Försvarskommittén anförde för sin del i denna fråga följande.

Försvarskommittén anser att i dessa ärenden väsentligen två förutsättningar måste uppfyllas för att kostnaderna skall läggas utanför ramen. Det måste sålunda visas dels att ett omedelbart, adekvat samband föreligger mellan vad som avstås och vad som Inåste nyanskaffas, dels att nyanskaffningen ej är föranledd av militära skäl. När det gäller omdispositioner som betingas av önskemål att tillgodose kommunernas In. fl. behov för exploatering bör man emellertid enligt försvarskommitténs mening icke ställa kraven på bevisning i sistnämnda hänseende alltför höga.

I till sitt förslag för kostnadsram för det militära försvaret

anslutning

framhöll försvarskommittén att »den fortgående tekniska utvecklingen måste med hänsyn till därav följande starka kostnadsstegring för kvalitativt

inge starka betänkligheter». Kommittén framhöll

högtstäende vapensystem

därför att om mellan kvalitet och kvantitet borde ägnas

frågan avvägningen

inom den militära studieverksamheten. Vidare

fortlöpande uppmärksamhet

framhölls vikten av att de kvalitativa kraven ej ställdes än som be-

högre

tingas av den uppgift som åläggs ett visst vapensystem. Försvarskommittén konstaterade att den utrikes- och

militärpolitiska,

militärtekniska och strategiska utvecklingen inte gav att

anledning frângå

målsättningen för krigsmakten av åren 1948 och 1958. Denna målsättning borde enligt kommitténs mening alltjämt vara för den fort-

utgångspunkt

satta utvecklingen av det militära försvaret. Försvarskommittén tolkade för sin del vad överbefälhavaren i sina så att en kost-

angett utredningar

nadsram med ett basbelopp av 3 600 milj. kr. och en av

utvecklingsprocent

21/2 % fordrades för att under de närmaste målsättningen

budgetåren fylla

enligt 1958 års beslut. inom borde i

Långsiktsplaneringen krigsmakten

princip inriktas med härtill. Kommittén fann emellertid det vara

hänsyn

möjligt att utan att eftersätta den omedelbara försvarseffekten

uppskjuta

ställningstagandet till vissa objekt inom kostnadsramen vilka tillhopa uppgick till 85 milj. kr. per år. Det var därvid närmast fråga om vissa objekt som antingen var tekniskt utformade eller kunde beställas

ej slutgiltigt efter fyraársperiodens slut.

Mot bakgrund av vad som delvis ovan anförts fann försvarskommittén det befogat att med bibehållen bestämma för bud-

målsättning basbeloppet

getåret 1963/64 till 3 515 milj. kr. i 1961 års pris- och löneläge. Till detta belopp lades 57 milj. kr. för förbättrade för de värn-

avlöningsförmåner

pliktiga och 30 milj. kr. för av Muskövarvet.

färdigställande Basbeloppet

reducerades emellertid med 5 milj. kr. för i försvarets fabriks-

investeringar

fond som lades utanför ramen. Som för och kompensation pris- lönestegringar sedan år 1961 tillkom 183 milj. kr. Uttryckt i 1962 års priser och löneläget för statsanställda den 1 januari 1963 kom därför att

basbeloppet

för budgetåret 1963/64 uppgå till 3 780 kr.

milj. Anskaffningsverksam-

heten under den närmaste skulle inriktas efter en kost-

fyraårsperioden

nadsram grundad pâ detta Till basbeloppet skulle basbelopp. årligen läggas 21/2 % för teknisk Vidare förutsattes att löne- och

utveckling. prissteg-

ringar beaktades enligt gällande grunder. När det gällde avvägningen inom kostnadsramen mellan skilda ändamål fann försvarskommittén i inte att överbefâlhava-

princip anledning frångå

rens förslag. Kommittén betonade dock att den gjorda inte fick

avvägningen

betraktas som fastlåst utan att förskjutningar kunde bli

nödvändiga.

Departementschefen anslöt sig i prop. 1963: 108 till försvarskommitténs förslag om bibehållande av fleråriga försvarsbeslut och förordade även att kostnadsramen för det militära försvaret för budgetåren 1963/67 bestämdes i enlighet med de riktlinjer försvarskommittén

angivit. Enligt departements-

chefens mening borde den föreslagna kostnadsramen göra det möjligt att fortsätta arbetet på att successivt modernisera och förbättra våra

krigsför-

bands materiel och att under de närmaste åren en försvars-

fyra uppnå

effekt som i varje fall var lägre än den som bedömdes år

ej erforderlig

1958 för att sikt under-

på längre fylla målsättningen. Departementschefen

vidare att den av inte

strök principiella inriktningen långsiktsplaneringen

innebar av kostnadsramen efter budgetåret 1966/67. någon bindning Statsutskottet (utl. 113) anslöt i allt väsentligt till vad departements-

sig

chefen anfört och föreslagit.

Riksdagen (skr. 265) bitöll utskottets förslag.

2.2 Direktiv och åren 1963 och 1964 till överbefälhavaren rörande

anvisningar utredningar avseende tiden fr.o.m. budgetåret 1967/68

fortsatta

1962 års försvarskommitte anförde i sitt betänkande följande beträffande

rörande försvarets totalkostnader för kommande år. nya utredningar

I samband om kostnadsramen för försvaret har kommittén med övervägandena funnit det vara önskvärt att statsmakterna i god tid före fyraårsperiodens slut rörande försvarets totalkostnader för kommande låter företaga nya utredningar år. Därvid bör såväl som utvecklingsprocentens storlek övervägas. basbeloppens vill att statsmakterna härvid skall vara helt Iiörsvarskommittén understryka obundna. Som ett led i denna har försvarskommittén angivit att anskaffriktning under skall inriktas efter kostnadsramen med basningsverksamheten perioden kr. För att förbereda ifrågavarande utredningar bör det milibeloppet 3 780 milj. bedrivas så att ett fullständigt underlag föreligger för ett tära utredningsarbetet till olika kostnadsalternativ utformade bland annat kommande ställningstagande utarbetade alternativen »3 600» och enligt de på försvarskommitténs uppdrag »3 460». Vid detta utredningsarbete bör beaktas av kommittén i det föregående anförda utvecklingslinjer inom olika kostnadsramar. synpunkter på alternativa 1963: 108 anslöt till kommitténs förslag

I prop. sig departementschefen

i denna och underströk vikten av att handlingsfriheten effektivt uppfråga rätthölls efter av då aktuell fyraårsperiod.

utgången

Genom beslut den 28 juni 1963 uppdrog Kungl. Maj :t åt överbefälhavaren _ beaktande av vad som anförts 1963: 108 - bedriva det att med i prop. militära »i att olika kostnads- och utrednings-

utredningsarbetet syfte

alternativ skola föreligga i sådan tid att statsmakternas ställningstagande till kostnaderna för det militära försvaret för tiden efter budgetåret 1966/67

möjliggöres›. Genom beslut den 18 december 1964 lämnade Kungl. Maj :t särskilda

direktiv för överbefälhavarens I dessa direktiv angavs

utredningsarbete. bl. a. följande.

Stridsenheterna skall värderas med hänsyn till deras effekt i invasionsförsvaret. Vid bedömande av en stridsenhets effekt skall särskilt beaktas dess möjliginom olika delar av landet, vid olika tidpunkter och årstider heter att verka samt mot olika typer av mål. som i första hand är avpassade för att användas för Särskilda stridskrafter, andra än invasionsförsvar, bör icke utformas. uppgifter kostnadsalternativ skall följande principer beaktas. I samtliga Underrättelse- och säkerhetstjänsten skall i fred vara så utbyggd och organiatt största säkerhet mot överraskning skapas och bästa möjliga serad, möjliga

underlag för beslut rörande i förändringar beredskapen kan lämnas. Uppgifter rörande utländska och andra som kan förhållanden, påverka vår försvarsplanläggning på kort och lång sikt, skall kunna Mot ges. krigsmakten riktad subversiv verksamhet skall följas och underlag för beslut om motåtgärder skall kunna lämnas.

Krigsmakten skall utformas så att markstridskrafter tillräckliga står till förfogande för försvaret av vårt territorium.

Samtliga i krigsorganisationen ingående förband och enheter bör sådant ges ett personellt och materiellt innehåll, att de kan lösa eller medverka till att lösa operativa stridsuppgifter omedelbart efter och Olika enmobilisering rustning. heter i vapensystem bör anskaffas i sådan tidsföljd att detta krav uppfylles. Komplettering av befintliga förband och vapensystem för att åstadkomma balans

mellan häri ingående bör komponenter i allmänhet ges prioritet före uppsättning av nya förband eller anskaffning av nya vapensystem. Krigsmakten skall ha god förmåga att stå emot från en bekämpning luften i samband med eller före en invasion. Kravet på fortifikatoriskt skydd skall dock avvägas med hänsyn både till bedömda insats vid angriparens bekämpning från luften och till hans möjligheter att lösa med uppgiften andra medel. Begränsad insats av

kärnladdningar samt av biologiska och kemiska stridsmedel får icke på ett avgörande sätt minska våra möjligheter till fortsatt militärt försvar.

Vapensystem och militära anläggningar bör utformas så att de får tillfredsställande effekt även om om dem väsentliga uppgifter avslöjas för främmande makt. De ekonomiska konsekvenserna av följande och principer åtgärder bör närmare belysas.

För att ernå en hög bör kuppförsvarsberedskap finnas omedelbart insatsberedda och snabbt mobiliserbara förband och enheter av sådan styrka, att en an-

gripares möjligheter att betvinga vårt land genom ett överraskande anfall mot en icke krigsorganiserad svensk bedöms icke krigsmakt bli gynnsammare för angriparen än andra tänkbara aggressionsformer.

Kuppförsvarsberedskapen skall härvid

i största möjliga inom ramen utsträckning tillgodoses för utbildningsverksamheten. Resurser för att kunna kontrollera kuppförsvarsberedskapen bör finnas. Mot bakgrund av växlingar i det militärpolitiska läget och direkt av en angripares gripbara resurser skall erforderliga förändringar av kuppförsvarsberedskapen kunna ske, om möjligt utan att det civila samhället påverkas. Möjligheter skall finnas att med resurser efter fredsorganisationens kort varsel kunna övervaka huvuddelen av landet och omgivande farvatten.

Krigsmaktens mobiliseringsberedskap bör förbättras.

Samtliga i krigsorganisationen förband och ingående enheter skall vara så utbildade och utrustade att försvar kan upptagas i anslutning till tjänstgörings-

platser, förläggningsplatser 0. dyl.

Möjligheterna att snabbt kunna sätta in mobiliserade förband inom olika delar av vårt land bör förbättras. att utföra Möjligheterna snabba förflyttningar med hjälp av lufttransport mellan olika operationsområden skall därvid särskilt beaktas.

2.3 Överbefälhavarens år 1965 om det militära

utredning försvarets fortsatta

utveckling-ÖB65

Med underdânig skrivelse den 19 1965 överlämnade maj överhefälhavaren

den genom beslutet den 28 1963

juni begärda utredningen om det militära

försvarets fortsatta - ÖB 65.

utveckling Utredningen, som sedermera över-

lämnats till 1965 års innehåller bl. a.

försvarsutredning, förslag till rikt-

linjer för det militära försvarets utformning under budgetåren 1967/74 inom de av Kungl. Maj :t angivna kostnadsramarna »3 600» och »3 460» samt ett av Överbefälhavaren framlagt eget förslag inom en av Kungl. Maj :t inte

kostnadsram. Kostnaderna -- i 1964 och angiven uttryckta prisläget maj

första halvåret 1965 _ för 1967/68 för ramen löneläget utgör budgetåret »3 600» 4 590 milj. kr. och för ramen »3 460» 4 426 milj. kr. För de följande budgetåren har i enlighet med Kungl. Maj :ts direktiv räknats med en årlig anslagsstegring med 21/2 % för teknisk utveckling. Överbefälhavarens eget

- i samma - innebär en kostnad bud-

förslag uttryckt pris- och löneläge

getåret 1967/68 om 4 665 milj. kr. och en anslagsstegring med 31/2 % årligen för teknisk utveckling. Angivna tre ramar för budgetåret 1967/68 utgör i pris- och löneläget 1967 5 329 kr., 5 139 milj. kr. resp. 5 416 milj. kr.

maj milj.

I det följande lämnas en redogörelse för i ÖB 65 angivna grundläggande faktorer av betydelse för utformning m. m. samt för över-

krigsmaktens

befälhavarens till det militära försvarets utformning dels inom de

förslag

av Kungl. Maj :t angivna kostnadsramarna, dels inom den av Överbefälhavaren föreslagna kostnadsramen.

2.3.1 Allmänna förutsättningar Överbefälhavaren redogör inledningsvis för vissa faktorer som vid lång-

siktsplaneringen inom det militära försvaret är av grundläggande betydelse genom sitt inflytande på planeringens innehåll och som därigenom bildat

utgångspunkter för överbefälhavarens utredning. Överbefälhavaren behandlar härvid totalförsvarets och krigsmaktens allmänna målsättning samt vissa utrikes- och inrikespolitiska förhållanden.

lllålsättningarna ger, framhåller Överbefälhavaren, grunden för det militära försvarets Han har därför i sin utredning eftersträvat att

uppbyggnad.

inom de aktuella ekonomiska ramarna utarbeta sådana som

planer, på

bästa sätt svarar mot de i målsättningarna uppställda kraven.

Vad gäller utrikespolitiska förhållanden erinrar Överbefälhavaren om att den grundläggande målsättningen för svensk utrikespolitik är alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Enligt Överbefälhavaren måste därför det militära försvaret utformas så att det i tänkbart ger stöd åt

varje läge

denna vår utrikespolitik och så att i världen skapas förtroende för vår vilja och förmåga att fullfölja denna politik. Det framhålls att den svenska utrikespolitiken och det svenska försvarets styrka har stor betydelse för .läget inom Norden och även är av betydelse för läget inom hela Östersjöområdet. Ett starkt och lämpligt försvar ökar enligt Överbefäl-

uppbyggt

havaren stabiliteten i Norden och minskar krigsriskerna i detta område.

Överbefälhavaren redogör därefter för vissa strategiska, tekniska, ekonomiska m. fl. faktorer.

I militärpolitiskt avseende visar enligt Överbefälhavaren utvecklingen att de politiska motsättningarna och misstron mellan stormaktsblocken består,

samtidigt som den ekonomiska kampen mellan dem intensifieras i olika delar av världen. Tendenser finns dock till förskjutningar i den militärpolitiska världsbilden. Föreställningen om två politiskt fast sammansvetsade block i harnesk mot varandra torde enligt överbefälhavaren vara mogen för nyansering. Han anför emellertid samtidigt att det här rör sig om tendenser och att den framtida utvecklingen är oviss.

Utvecklingen inom det militärpolitiska området kännetecknas enligt överbefälhavaren av

att i världen består en varierande men hög nivå,

spänningen på

att risker för olika typer av krig kvarstår,

att och - även delar där

krig konfliktanledningar i avlägsna av världen, stormakternas intressen berörs - kan komma att beröra

oss,

att ett effektivt och allmänt omfattat säkerhetssystem ännu ter sig avlägset,

att FN:s möjligheter att är begränsade när vitala stormaktsintres-

ingripa

sen står någon härvidlag kan inte förutses under över-

på spel; förändring skådlig tid,

att rustningsbegränsningar av reell betydelse framstår son1 osannolika inom överskådlig framtid.

Om den militärtekziiska utvecklingen framhåller öxrerhefälhavaren inledningsvis att de resurser som stormakterna lägger ned på att vidareutveckla sina krigsmakter har möjliggjort en snabb sådan utveckling. De moderna vapensystemens komplexitet och höga kostnader har dock medfört en förlängning av tiden från projekt till slutlig produkt. Detta gäller inte minst inom robotområdet.

Utvecklingen av uranladdningar har huvudsakligen gått i två riktningar, Iiämligen 1n0t en höjning av verkningsgraden och mot allt svagare laddningar. På väteladdningarnas område har utvecklingen fortsatt mot högre laddningsstyrkor och »renare» laddningar. Under den närmaste tidsperioden kommer stormakterna sannolikt att ytterligare öka antalet ballistiska robotar som kan avskjutas från marken eller från u-båtar. För att nyansera verkan av ett anfall med har stormakterna - vid sidan

stridsgaser

av en vidare av - utvecklat s. k. stridsvärdesned-

utveckling nervgaser

sättande gaser. Teletekniken och telemotmedlen har fått ökad omfattning och betydelse vid utformningen av olika vapensystem.

Beredskapen hos stridskrafterna bibehålls inom stormakterna på en hög nivå.

Utvecklingen fortsätter vad gäller markstridskrafter mot ökad eldkraft samt ökad strategisk och taktisk till försvar mot

rörlighet. Möjligheterna

pansaranfall förbättras. Inom sjöstridskrafterna ägnas särskild uppmärksamhet åt u-båtar och försvar mot u-båtar. I Väst anskaffas övervattens-

fartyg inom ett brett register. I Öst koncentreras nybyggnaderna till fartyg,

för hav som närmast det egna territoriet. För flygstrids-

.lämpade omger

krafternas del minskar antalet Flera

strategiska bombflygplan kraftigt.

av utvecklas. Det enskilda effekt kom-

nya typer jaktflygplan flygplanets

mer att öka. kommer att möjligheter att verka

Jaktflygplanen ges större

såväl beväpnas i allt större omfattpä hög som låg höjd. Attackflygplanen med robotar. Attack- och kommer delvis att kunna lösa

ning jaktflygplan

samma vilket totalt sett medför ökade möjligheter att genomföra

uppgifter, både jakt- och attackuppgifter.

De civila ökar och får ökad användning för

sjötransportmedlen kraftigt

militära att beroendet av lastnings- och lossningsantransporter genom i hamnar minskar. Detsamma utvecklingen av lufttransordningar gäller och stor främst inom stormakterna åt

portmedel uppmärksamhet ägnas

möjligheterna till lufttransport. Vad den tekniska inverkan vårt framgäller rtiuecklingens på försvar håller överbefälhavaren att inom ökar en

utvecklingen transportområdet

Försvararen måste därför i ökad omfatt-

zmgripares handlingsmöjligheter.

satsa ett välutvecklat underrättelse- och ledningssystem samt på ning på stridskrafter med stor och med att ingripa i olika

rörlighet möjligheter

stridssituationer. De förbättrade för en angripare att snabbt möjligheterna föra fram sina stridskrafter vidgar även möjligheterna för denne att främst med och sätta in överraskande a11fall direkt ur fredssjö- lufttransport

grupperingen.

Inom området för de konventionella stridsmedlen torde allmänt sett

vad markstriden utvecklingen ha medfört en fortgående förbättring gäller av försvarets som överväger framstegen på anfallssidan. Detta

möjligheter

främst om För sjökrigets del medför den tekniska gäller i fråga pansar. bättre vid främst för den försva-

utvecklingen möjligheter överskeppning

rande. Beträffande striden i luften kan inte enty-

utvecklingstendenserna

eller försvararen. För- och nackdelar måste digt sågas gynna angriparen bedömas i särskild situation bl. a. med hänsyn till stridsområdets

varje

avstånd från baser. framhåller överbefälhavaren att

egna Avslutningsvis

även om inte helt och tendenser kan anges i förhållandet

entydiga generella

mellan anfalls- och försvarsmedel dock utvecklingen inom väsentliga

pekar

områden mot att våra att i fortsättningen upprätthålla ett möjligheter meningsfullt försvar kan bibehållas eller förbättras. Beträffande mellan stormaktsblocken anför överbe-

styrkeförhållandena

fälhavaren att anfalls- och vedergällningsvapnen hos NATO de strategiska är mer sammansatta och har sett mer spridd basemångsidigt en strategiskt än hos Denna har totalt sett numera överlägsenring Warszawapakten. het markstridskrafter och kan genom mobilisering i fråga om insatsberedda öka denna. NATO betydande överytterligare har i fråga om sjöstridskrafter utom i samt om antalet u-båtar. I taklägsenhet Östersjöområdet i fråga tiska har Warszawapakten en knapp numerär överläg-

flygstridskrafter

senhet. Styrkeförhållandena i större Europa ger denna part möjligheter att

uppträda offensivt. Totalt sett råder dock trots

jämvikt Warszawapaktens överlägsenhet i Europa.

Överbefälhavaren anför om ett karaktär att framtida krigs de strategiska uppfattningarna i och Förenta staterna i viss

Sovjetunionen utsträckning

närmat sig varandra. Man torde båda håll sträva efter på att i det längsta undvika ett och att säkerställa att

storkrig samtidigt möjligheterna

vid varje konflikt fritt kunna Överbefälhavaren välja strategi. bedömer att risken ökar för lokala, överraskande inledda och snabbt genomförda krig med begränsat politiskt medan däremot risken syfte, minskar för medvetet igångsatta världskrig eller andra krig av stor Lokala be-

omfattning. krig

döms i första hand komma att föras

på låg krigsnivå. Begränsade insatser

av kärnladdningar kan dock komma att tillgripas. Varje lokalt krig kan utvecklas till ett storkrig. I den mån av stormakterna känner någon sin existens hotad, kan varje krig utvecklas till ett totalt krig. Antingen det gäller lokala eller kommer i förberedelserna för krig storkrig dessa att ingå olika och subversiv

slag av psykologisk krigföring.

Om våra naturliga anför i försuarsbetizzgelser överbefälhavaren, liksom sina tidigare att förhållandena i stor utredningar, de geografiska utsträckning är till fördel för oss men att de i vissa avseenden också är till vår nackdel. Överbefälhavaren i detta

pekar sammanhang bl. a. på utvecklingen av

befolkningsfördelningen inom landet och på de från militär härav synpunkt följande nackdelarna. Överbefälhavaren förutser vidare att vi i vissa fall kommer att bli mer beroende av

import.

Överbefälhavaren behandlar Skandinaviens och strategiska betydelse anför därvid att Skandinavien, som ett gränsområde mellan stormaktsblocken, utgör ett strategiskt område, vars inte viktigt betydelse syns minska. Sveriges strategiska måste bedömas i betydelse samband med kringliggande länders betydelse för stormakterna och överbefälhavaren bedömer härvid att intresset främst knutet till och

Östersjön Östersjö-

utloppen, till Norge som basomräde för i Ishavet och Nordatoperationer lanten samt till hela Skandinavien för framflyttning av luftförsvar. Vårt lands strategiska för stormakterna bedöms främst

betydelse sammanhänga

med att av dessa kan önska någon utnyttja vårt territorium eller hindra den andra parten från att detta. göra Avslutningsvis framhålles att en genomgripande förändring av vårt strategiska skulle inträffa vid en

läge

gruppering av stormaktsförband i Finland, Danmark eller

Norge.

I fråga om försvarslcostnaderna och samhällsekonomien framhåller överbefälhavaren att statsmakterna har att fatta beslut om den ekonomiska

politiken och hur stor del av resurserna som skall avdelas för försvars-

ändamål. Eftersom det råder ett samband mellan målsättning och resurser, innebär målsättningen _ förutom för krigsmakten ett uttryck för försvars- - ett

viljan principiellt ställningstagande till den ekonomiska resursför-

delningen. Med utgångspunkt i statsmakternas ställningstagande till denna fördelning åligger det i första hand överbefälhavaren att se till att de resurser, som avdelas för det militära försvaret, ett effektivt sätt.

utnyttjas på

Överhefâlhavaren anför att utvecklingen inom samhällsekonomien varit

men att försvarskostnaderna inte stigit i takt härmed. gynnsam

Överhefälhavaren anför att de principer för försvarskostnadernas reglering, som gällt sedan är 1958, har visat sig värdefulla och därför bör bibehållas. Av väsentlig betydelse är dock att - i motsats till vad som på vissa delområden varit fallet - full lämnas för inträffade

kompensation pris-

stegringar. Den tekniska utvecklingen kräver vidare en större årlig ökning av försvarets ekonomiska resurser än den år 1963 beslutade om innehållet i försvarsbesluten inte skall urholkas.

Överbefälhavaren anför att långsiktsplaneringen syftar till den utveckling av det militära försvaret som bäst svarar mot den av statsmakterna fastställda målsättningen. Långsiktsplaneringen avser normalt en sjuårsperiod, där de första tre till fyra åren i allt väsentligt är fast planerade medan planerna för de åren mer anger i stort. Detta system är,

följande inriktningen

anför överbefälhavaren, en mellan å ena sidan kraven

lämplig kompromiss

på långsiktighet och fasthet och å andra sidan kraven på anpassning till utvecklingen. övervägande skäl talar för att detta system bör bibehållas.

Erfarenheterna av försvarsheslut har enligt överbefälhavaren

fleråriga

varit positiva. Sådana beslut även i fortsättningen nödvän-

genomgående

för en rationell och för att medel skall

diga långsiktsplanering disponibla

kunna utnyttjas på bästa sätt.

Beträffande den militärtekniska forsknings- och utvecklingspolitiken framhåller överbefälhavaren behovet av tekniskt vetenskapligt kunnande inom landet för att bl. a. kunna ställa prognoser samt tekniskt-ekonomiskt kunna konkretisera och värdera olika utvecklingslinjer. När planeringen skall fullföljas genom materielanskaffning krävs vidare ett sådant tekniskt kunnande, att vi kan som kompetenta köpare av materiel utifrån

uppträda

eller att vi kan projektera och tillverka materiel inom landet. Överhefälhavaren anför vidare att det i fall är eller önskvärt med

många nödvändigt

egen tillverkning av försvarsmateriel trots att det från rent ekonomiska

kanske vore mer rationellt med inköp utomlands. Detta

utgångspunkter

gäller främst då vi eftersträvar lösningar som är anpassade till våra speciella förhållanden. Genom att vi med egna medel kan utveckla, tillverka och handha tekniskt krigsmateriel skapar vi respekt för vår vilja

högtstående

och förmåga att försvara oss, vilket bidrar till den krigsavhållande effekten. Härtill kommer fördelarna av en egen svensk försvarsprofil, som kan tvinga en angripare att vid angrepp vidta särskilda åtgärder gentemot oss.

Överbefälhavaren anför att man för att kunna bedöma karaktären av ett

mot samt krigsriskerna för vår del måste söka klar-

framtida krig Sverige

lägga de olika syften som en eventuell angripare kan ha med en aggression

mot vårt land. Dessa syften kan vara att skaffa kontroll över

sig politisk

landet, att utnyttja hela eller delar av landet som politiskt förhandlingsobjekt eller att besätta strategiska mål i Skandinavien.

I nuvarande utrikes- och militärpolitiska läge torde enligt överbefälhavaren inte något av stormaktsblocken ha planer på att skaffa sig

politisk

kontroll över Sverige. Detta är enligt överbefälhavaren i avgörande grad en konsekvens av vår utrikes- och försvarspolitik, stabilitet i vår inrikespolitik och de vi i övrigt vidtar. Vårt försvars styrka är härvid en väsent-

åtgärder

lig faktor.

Vid en konflikt kan, anför Överbefälhavaren, frågan om politiska förhandlingsobjekt aktualiseras. Även om en sådan konflikt har sina rötter utanför Norden kan den komma att beröra oss.

För att en angripare skall nå sina syften med militära operationer i Skandinavien kan det enligt överbefälhavaren bli nödvändigt för honom att

hela eller delar därav. Den svenska - att

ockupera Sverige handlingslinjen

hela landet skall försvaras - innebär emellertid att inte kan

angriparen

skaffa sig varaktig kontroll över hela landet förrän de svenska stridskrafterna satts ur stridbart skick. Även om ett angrepp inledningsvis begränsas geografiskt, tvingas därför en angripare räkna med att han måste skaffa sig kontroll över hela landet eller också ge upp de delarna.

ockuperade

Beträffande en angripares beslutssituaiion framhåller överbefälhavaren bl. a. att även en stormakt av ekonomiska skäl måste begränsa sig i fråga om och av Också en stormakt kom-

utveckling anskaffning krigsmateriel.

mer därför alltid att ha enheter med mindre modern materiel. Med hänsyn till stormakternas engagemang och inom vitt skilda områden

dispositioner

av världen kan endast delar av deras krigspotential avdelas mot oss. Våra försvarsmöjligheter måste ses mot denna bakgrund. Härtill kommer att vi har möjligheter att utforma vissa delar av våra så att de

försvarssystem

tekniskt och operativt blir annorlunda än hos en angripares huvudmotståndare. En angripare kan härigenom finna det att i viss mån

nödvändigt

utveckla särskild materiel och särskilda metoder mot oss.

Överbefälhavaren redovisar därefter de han anser vara

aggressionsfall

möjliga vid angrepp på och behandlar härvid kallt subversiv

Sverige krig,

krigföring, avspârrning, lokala anfall, kuppanfall med syfte,

strategiskt

storanfall och terroranfall.

Kallt krig innebär att en makt under fred söker

aggressiv nå eftergifter i en eller annan form ekonomiska

genom politiska, och psykologiska åtgärder eller genom hot om militärt våld.

Subversiv krigföring kan för att längre sikt söka införa en

tillgripas på

mera medgörlig eller positivt inställd i vårt land eller för

politisk regim att söka påverka vår och i sådan

motståndsvilja motståndsförmåga grad

att angriparen lättare når sina Därvid samordnas

syften. politiska, psyko-

logiska och ekonomiska åtgärder med bl. a.

sabotage.

hindra tillförsel - främst Genom kan en angripare söka

avspänning

- av förnödenheter till vårt land för att härigenom tvinga oss till

sjöledes

eller för att underlätta militära operationer. Avspärr-

politiska eftergifter

mot vårt land drabbar även handelsutbytet med tredje part

ningsåtgärder

vilket kan innebära en ökad belastning för angriparen.

politisk

till eller i samband med kompensationsåtgär-

I anslutning förhandlingar

- lokala _ komma der kan militära aktioner anfall

geografiskt begränsade

att beröra vårt land. För att nå sitt måste angriparen härvid tillgripa

syfte

invasion. Före eller i samband med ett storanfalls inledningsskede kan ett kuppmed för en om han anfall strategiskt syfte te sig fördelaktigt angripare vill skaffa strategisk position för de fortsatta operasig en gynnsammare tionerna. förutsätter största möjliga överraskning. Det genom-

Kuppanfallet

i första hand som invasion med Är tidsmargiförs sjö- och lufttransporter. nalen kan taktiska kärnladdningar komma att användas. knapp Har vi hunnit mobilisera eller vidta omfattande beredskapsåtgärder sannolikt att ett eventuellt med

tvingas en angripare genomföra storanfall,

om han vill oss. Detta torde i användning av kärnladdningar, betvinga hand hli aktuellt om ett redan brutit ut och om någon av första storkrig stormakterna vill förbättra sina i Skandinavien genom ett flygel-

positioner

anfall. Anfallet sker då sannolikt både över havet och över landgränsen

och kombineras i båda fallen med luftlandsättningar. För att vår så att vi efter för framställda

påverka motstândsvilja ger

krav kan en anfall mot civilbefolkningen och vitala

angripare tillgripa

- - eller hot om sådant. Har civilförsamhällsfunktioner terroranfall av olika vidtas, torde för ett sådant anfall er-

svarsâtgärder slag hunnit

så stor insats att vid fordras av terrorvapen angriparens egna operationer avsevärt kommer att försvåras. Ett terroranfall som sätts vårt territorium in enbart mot oss måste överbefälhavaren betraktas som en extrem enligt som inte rimmar med en med ett anfall mot

anfallsform angripares syfte

vårt land. Mot av vad som sålunda i sammanfattad form anförts redovisar

bakgrund

överbefälhavaren vissa för fortsatta värderingar. Härvid

utgångspunkter anför han följande.

skulle vara om vi vid av vårt försvar kunde Det fördelaktigt utformningen -- det som förefaller mest koncentrera oss på att möta ett enda aggressionsfall sannolikt. Om vi inriktar våra enbart på detta, kan i stället andra ansträngningar bli mera aktuella anpassar sig efter vårt aggressionsfall genom att en angripare val. Vi måste åstadkomma ett sådant försvar, att inget aggressionsfall ter sig särför Detta utesluter inte att vissa uppgifter för det skilt gynnsamt en angripare. militära försvaret tillmäts större vikt än andra. Stormakternas allmänna doktriner och terrorbalansen har, som tidigare nämnts, - nivåer - i blickpunkten. Ett alltmer ställt det begränsade kriget krig på lägre innebära stora risker med hänsyn till terroranfall mot oss skulle för en angripare

reaktionen hos huvudmotståndaren och skulle direkt motverka hans förutsatta strävan att behålla en viss frihet i valet av krigsnivå. Med våra stabila inrikespolitiska förhållanden torde en motståndare inte ha några möjligheter att betvinga oss genom ett kallt krig. Vårt militära försvar spelar här en betydande roll som stöd åt vår alliansfria utrikespolitik och vår motståndskraft mot yttre påtryckningar. Subversiv krigföring ter sig inte heller gynnsam Därtill sakför en angripare. nas i vårt land åtskilliga grundläggande som förutsättningar, t. ex. splittrande minoriteter, starka inre politiska motsättningar och svåra ekonomiska missförhållanden. Subversiv kan emellertid - tillsammans med krigföring psykologisk och ekonomisk _ som ett led i andra krigföring ingå aggressionsfall. Det torde vara mindre lönande för en angripare att söka oss enbart betvinga genom avspärrning. Däremot kan avspärrning tillgripas som en kompletterande åtgärd till andra aggressionsfall. I ett läge där vi är inringade ökar riskerna för avspärrning. Under förutsättning att vi bibehåller ett starkt försvar minskar således riskerna för att en angripare kan nå sitt syfte i låga krigsnivåer. Detta verkar krigsavhållande. Försvaret måste också ha stor effekt inför krigsavhållande det allvarliga hotet av en invasion i samband Vid ett sådant måste vi räkna med ett storkrig. med att en angripare kan göra en samtidig insats mot oss i två huvudoperationsriktningar, varav en över landgränsen. En invasion kan ske antingen som inledning till ett storkrig, varvid den kuppartade invasionen utan av kärnanvändning laddningar kan te sig gynnsam från angriparens synpunkt, eller under pågående storkrig och då som en invasion med eller utan understöd Våra av kärnladdningar. försvarsansträngningar bör främst inriktas på att kunna möta dessa aggressionstyper. Med utgångspunkt i lämpliga försvarsutformningar för dessa uppgifter bör utformningen sedan modifieras så, att det militära försvaret även kan motstå övriga aggressionsfall, som kan vara aktuella för en angripare.

2.3.2 Principer för försvarets förande och uppbyggnad När det gäller grundprinciper för försvarets förande och

uppbyggnad gör

sig enligt överbefälhavaren bl. a. följande synpunkter

gällande.

Varje svensk måste kunna göra sin insats i mot en

kampen angripare.

Det måste stå klart för en att han kommer att möta ett totalt

angripare

försvar och ett motstånd. Vår måste vara välutbildad kompakt personal och vår krigsmateriel av god kvalitet. Det militära försvarets

huvuduppgift

är att vara fredsbevarande. Det hör därför utvecklas och så att

utnyttjas

denna effekt bibehålles i olika lägen. En skall vara att

angripare tvungen

räkna med sådana kostnader och så tid för att oss, att de

lång betvinga

fördelar som står att vinna inte kan bedömas värda insatsen.

rimligen

Försvar mot invasion är för av vårt mili-

utgångspunkten uppbyggnaden

tära försvar. Den totala insatsen en måste vid invasion

angripare göra

bestäms av det motstånd han möter ända tills med nåtts.

syftet operationen

övervägande skäl talar för att ett storanfall mot vårt land (anfall mot oss sedan vi mobiliserat) kommer att inledas med en av bl. a. våra

bekämpning

stridskrafter. Bekämpningen torde ske från luften. Resultatet

huvudsakligen

av denna bekämpning kan komma att avgöra för de fortsatta

tidpunkten

operationerna. Vid anfall över landgränsen kan dock bekämpningen komma att sättas in samtidigt med att gränsen överskrids.

Vid anfall över havet och i anslutning därtill insatta luftlandsättningar riktar inledande sannolikt främst mot vissa marin-

sig den bekämpningen och flygstridskrafter samt mot våra markoperativa reserver.

Under denna bekämpning mäste vi söka upprätthålla våra stridskrafters

och slagkraft. Detta bör ske genom en kombination av

operationsfrihet aktiva och passiva åtgärder.

Vid försvar mot anfall över havet bör våra samlade resurser sättas in så att motståndet successivt hårdnar ju nämnare vårt territorium striden förs, dvs. försvaret bör bedrivas som ett djupförsvar. Långt från kusten sätts

och attackubåtar in. Närmare kusten tillkommer kustrobotar och

attackflyg

samt lätt och _ om så kräver - även

övervattensfartyg attackflyg läget

Vid vår kust insätts Övriga kustartilleristridskrafter och vid kusten

jaktflyg.

grupperade arméförband.

En kombineras med stor sannolikhet med luftlandsätt-

överskeppning

bl. a. i syfte att ta eller avregla landstigningsområden. Luftförsva-

ningar

ret skall då med kraft anfalla lufttransporterna och markstridskrafterna snabbt ingripa mot luftlandsatta styrkor.

En angripares verksamhet underlättas om han kan komma i besittning

av hamnar, flygfält och andra för landstigning, luftlandsättning och upp-

laddning särskilt lämpliga områden. Dessa bör därför försvaras i det längsta.

Under framtid kommer en angripare att förbli särskilt sårbar-

överskådlig

under Detta skall överbefälhavarens ut-

landstigningen. enligt uppfattning

nyttjas av vårt försvar för att om möjligt nå ett avgörande. När angriparen närmar sig kusten samt under landstigningen bör därför hans farkoster, personal och materiel bekämpas även av armé- och kustartilleriförband och i nära samverkan med och flygstridskrafter. Reserver av markförband,

sjö-

som grupperas nära kusten sätts snabbt in mot stranden, dit även starkast möjliga artillerield samlas.

vi inte förhindra att angriparen skapar brohuvud, måste vi kunna

Lyckas

verka mot en vidare uppbyggnad av detta samt fördröja eller förhindra en tills stridskrafter hunnit omgrupperas från andra om-

utbrytning egna

råden.

Vid anfall över har fördelen av att kunna dra

landgränsen angriparen

samman styrkor vid gränsen före ett krigsutbrott. En inledande flygbe-

kan komma att sättas in samtidigt med att gränsen överskrids.

kämpning

Liksom vid anfall över havet kommer härvid sannolikt angriparen att be-

- förutom våra stridskrafter - även våra kommunikationer i avkämpa

reglande syfte.

Vid försvar mot anfall över landgränsen skall striden tas upp så nära

som - med och

gränsen omständigheterna medger flygstridskrafter jägar-

utanför Även i det-ta fall skall försvaret föras i ett trupp gränsen. på djupet 3-614877

successivt hårdnande och med förstärkt Målet

befästningar försvarssystem.

är att efter inledande kunna

fördröjningsstrider hejda angriparen och genom

anfall slå honom för att återta förlorade områden. Beträffande kuppanfall framhåller överbefälhavaren att de tekniska förutsättningarna att Överraskande sätta in förhållandevis stora markförband genom sjö- och flygtransporter för att ta betydelsefulla mål har ökat och fortsätter att öka. Ett kan riktas mot olika delar av vårt land.

kuppanfall

Det är därför att vi snabbt kan sätta in förband i olika delom-

nödvändigt

råden och att våra i fred disponibla stridskrafter samt och ledspaningsningsorgan har eller snabbt kan nå och från ut-

hög stridsberedskap början

veckla full slagkraft. Härigenom kan vi vinna tid för

mobilisering.

För att omöjliggöra eller försvåra försök att erövra vårt en angripares land genom kuppanfall krävs insatsberedda stridskrafter ur alla försvarsgrenar. Vidare krävs korta främst för marin- och

mobiliseringstider flyg-

stridskrafter, hamn-, flygfälts- och gränsförsvar samt för fältförband med

kuppförsvarsuppgifter. Förutsättningen för att dessa skall åtgärder ge full

effekt är en god långsiktsberedskap och en

hög mobiliseringsberedskap.

När det gäller försvar mot andra aggressionsformer framhåller överbefälhavaren att de stridskrafter som krävs för invasionsförsvaret kan utnyttjas även för här aktuella uppgifter. Överbefälhavaren anför att under neutralitetstillstånd det både från politisk och militär synpunkt är att vi kan avvisa kränk-

synnerligen viktigt

ningar av vårt territorium. Vår verksamhet under neutralitet kräver i första hand stridskrafter lämpade för kontroll,

övervakning, patrullering, väpnad

visitering och avvisning samt av vår Dessa stridskrafter är

skydd sjöfart.

desamma som krävs för invasionsförsvaret - och åtgärder operationssätt år däremot i många avseenden olika.

2.3.3 Särskilda frågor Överbefålhavaren redovisar i sin vissa som

utredning principiella frågor

vid avvägningarna varit föremål för särskilda studier och

överväganden, nämligen frågorna om beredskapen, luftförsvaret, den strategiska rörlig-

heten, uthålligheten, det passiva mot underrät-

skyddet, motståndsförmågan

telseverksamhet, biologiska stridsmedel samt stridsgaser. Om framhåller överbefälhavaren att - mot av

beredskapen bakgrund

att vårt territorium kränks förhållandevis ofta - för en

förutsättningar

effektivare incidentberedskap bör att nuvarande skapas genom övervakning av luftrummet och omgivande havsområden förbättras. mot

Inriktningen

en förstärkt bör vidare fortsätta.

kuppförsvarsberedskap Insatsberedskapen,

som är ett gemensamt för incident- och

begrepp kuppförsvarsberedskapen,

bör fortfarande så så att

långt möjligt organiseras långsiktsberedskapen

inte påverkas i negativ i fred bör därför i

riktning. Insatsberedskapen

huvudsak inom ramen för och

tillgodoses utbildningsverksamhet avvägas

mot det rådande internationella Tiden för sammanställning av till-

läget.

underrättelsemateriel så att beslut kan fattas och alarmering ske

gängligt

bör nedbringas. Vår måste vara så uppbyggd att

mobiliseringsberedskap

beslutstiden kan begränsas, att mobiliseringen vid behov kan ske stegvis och att samhällets normala verksamhet störs så litet som möjligt.

Beträffande i stort anför överbefälhavaren att luftförsvars-

luftförsvaret

uppgifterna inom överskådlig framtid kan lösas på det mest stridsekonomiska sättet genom en kombination av jaktflygplan, luftvärnsrobotar och eldrörsluftväm. Jaktflyget är det mest lönsamma vapensystemet för ytförsvar inom huvuddelen av landet och på utom de högsta. Jaktflyget bör

höjder

därför även i förbli i luftförsvaret. Över-

fortsättningen huvudkomponenten

att av att alternativa _ befälhavaren anser slutligen betydelsen uppgifter främst _ kan lösas, kommer att öka.

attackuppgifter

Överbefälhavaren betonar att våra rörliga operativa stridskrafter bör ha

att snabbt från en landsdel till en annan, dvs. ha möjlighet omgrupperas god De förbättringar som i detta sammanhang krävs

strategisk rörlighet.

är dels en fortsatt basutbyggnad i vissa landsdelar, dels transportresurser för att öka omgrupperingsmöjligheterna främst för markstridskrafterna. Enligt överbefälhavaren bör vi ha en organisation som möjliggör att huvuddelen av förbandstransporterna kan ske alternativt på järnväg eller på landsväg. Strävan bör vara att åstadkomma ett system, som gör att resurserna kan användas växelvis inom olika totalförsvarssektorer allt efter lägets krav. För vissa enheter - bl. och samt

a. lednings- rekognoseringsorgan

delar basförhand - kan kraven inte

av flygvapnets på strategisk rörlighet uppfyllas i alla lägen genom transporter till lands. För dessa enheter bör det finnas möjlighet till flygtransport.

Den materiella uthålligheten bestäms delvis av den kvantitet förnödenheter som erfordras för den egentliga stridsverksamheten. Mängden av förnödenheter beror på det antal insatser de olika förbanden beräknas kunna Så ett förband i är stridsdugligt skall förnöden-

genomföra. länge övrigt

heter finnas så att det kan sättas in. Vi måste välja en lösning som ger en rimlig balans mellan resurserna för omedelbar insats och den materiella uthålligheten.

Överbefälhavaren anför att vi bör utforma våra försvarssystem så att det blir balans mellan deras slagkraft och motståndskraft. Kraven på motståndskraft kan tillgodoses genom passivt skydd, såsom befästningar, utsprid-

samt rörlighet i kombination med maskering och skenanläggningar.

ning

Vårt lands försvarsbetingelser erbjuder stora möjligheter härför.

naturliga

bör i första hand för ledningsfunktioner, för

Befästningar byggas viktiga

det fasta gräns- och kustförsvaret samt för vissa funktioner vid sjö- och

flygstridskrafternas baser.

Vid av det militära försvaret måste, framhåller överbe-

uppbyggnaden

fälhavaren, beaktas mot underräitelseverksamhet. Vid

motståndsförmågan

planeringen av våra ledningsorgan, vapensystem och underhållsanstalter bör dessa i största möjliga utformas så att information om deras

utsträckning

allmänna uppbyggnad och stridsvärde kan lämnas utan att deras verkansmöjligheter nedgår. Vapensystem, förband eller militära anläggningar, vars effekt radikalt nedgår om den allmänna bör und-

utformningen avslöjas,

vikas. Överbefälhavaren framhåller att vi måste vara beredda med på anfall kärnladdningar och att våra försvarsförberedelser bör inriktas med hänsyn härtill. Insats av ett begränsat antal får inte in-

laddningar avgörande

verka på våra möjligheter till fortsatt militärt försvar. Detta skyddskrav påverkar bl. a. vår organisation och samt utform-

utrustning, utbildning ningen av våra befästningar.

Beträffande biologiska stridsmedel och anför överbefälha-

stridsgascr

varen bl. a. att genom det s. k. av år 1925 har ett antal

Geneve-protokollet

stater - däribland _ förbundit inte Sverige sig att i krig använda »kvävande, giftiga eller liknande gaser och stridsmedel». Ett stort

bakteriologiska

antal stater står dock utanför överenskommelsen och stater har

många gjort

viktiga förbehåll vilket medför att konventionen inte utgör garanti

någon

för att aktuella stridsmedel inte kan komma till

användning. Geneve-pro-

tokollet bör därför överses och med till nytillkomna stridsmedel även

hänsyn

preciseras. Ett svenskt initiativ i denna bör överbefälhavarens

fråga enligt

mening övervägas.

2.3.4 Personal Genom beslut av 1963 års riksdag har inom totalförsvaret

pe-rsonaltjänsten

fått sin allmänna inriktning. innebär bl. a. att berörda

Riksdagsbeslutet

myndigheter kontinuerligt skall inventera personalbehov och personaltillgång samt bedriva långsiktig planering utgående från den personella utvecklingen i samhället. De militära och civila i in-

planeringsresurserna regional

stans måste emellertid enligt överbefälhavaren förbättras om den av statsmakterna givna inriktningen av totalförsvarets personaltjänst skall kunna

förverkligas.

Personalbehovet för våra krigsförband tillgodoses till övervägande del med vämpliktig personal som inkallas vid Den bedömda ut-

mobilisering.

vecklingen fram till 1970-talets mitt tyder på att den totala

värnpliktstill-

gången under denna period kommer att ändras förhållandevis

obetydligt.

Medelåldern i krigsförbanden kommer att minska. De senaste årens immigrationsöverskott tyder på att antalet

nyinskrivna

värnpliktiga kommer att bli något större än vad som förutsattes i början på 1960-talet. Om immigrationsöverskottet även i kommer

fortsättningen

att bestå, torde tillgången på nyinskrivna under 1970-talet bli

värnpliktiga

av samma storleksordning som den nuvarande Den

utbildningskontingenten.

tillgång på inkallelsebara värnpliktiga som - på grund av nuvarande stora

årskullar - under 1960-talet successivt accumulerats i det militära försvarets olika torde därför komma att finnas kvar även under

truppregister

1970-talet. ålder under första tjänstgöringen

De värnpliktigas genomsnittliga kommer att bli högre än under 1960-talets början. På grund

härigenom härav kan bättre än hittills sättas samman efter de

utbildningsförbanden

krav som krigsorganisationen ställer. Möjligheterna

på lokal rekrytering

ökar dessutom inkallelsetidpunkten till den värnpliktiges civila

att anpassa

yrkesutbildning.

Överbefälhavaren framhåller, att den militära miljön är särpräglad, men att den för inte bör skilja sig från den civila mer än nöd-

de värnpliktiga

Avvikelser från den normala civila standarden är endast motivevündigt. rade om klara kan åberopas. för att bl. a. förbättra de

tjänsteskäl Åtgärder

har därför inräknats i de olika kost-

värnpliktigas förläggningsstandard

nadsramarna. Därutöver önskvärda åtgärder i fråga om höjd värnpliktsav-

av antalet fria resor m. in. bör bli föremål för fortsatt prövlöning, ökning ning från statsmakterna.

För den anställda inom det militära försvaret gäller i

fast personalen

samma anställningsvillkor som för andra statsanställda. Arbetsvill-

princip

korcn för huvuddelen av försvarets personal är emellertid sådana att de medför arbetsförhållanden i tidvis besvärliga miljöer. För att

oregelbundna

undvika i försvarets effektivitet är det nödvändigt att den stan-

en nedgång dard som det militära försvaret kan erbjuda sin fast anställda personal an-

till den som råder inom övrig statlig och inom enskild tjänst. Överpassas befälhavaren att det är nödvändigt att statsmakterna stöder

understryker

en som befrämjar rekryteringen och förhindrar avgångar. personalpolitik

utgör en länk mellan försvaret och sam-

Frivilligrörelserna betydelsefull

hället i övrigt. Vissa frivilligorganisationer rekryterar och utbildar personal som avtal ställs till det militära försvarets Under senare

genom förfogande.

år har det emellertid inte varit möjligt att rekrytera avtalsbunden personal i den som motsvarar behovet. Den frivilliga befälsutbild-

utsträckning

ningen är av för att befästa det värnpliktiga befälets

väsentlig betydelse kunskaper och färdigheter. Även icke värnpliktiga kan, exempelvis genom

den som hemvärnet bedriver, förvärva och vidmakthålla mili-

utbildning

tära till för hemortens försvar. För att kunna driva sin verk-

kunskaper gagn samhet måste organisationerna tilldelas ekonomiska resurser. I de

rimliga

olika kostnadsramarna har överbefälhavaren avsatt medel för en något utökad verksamhet främst för att täcka brister i fråga om avtalsbunden personal.

2.3.5 Det militära försvarets utformning inom olika kostnadsramar I det redovisas i sammandrag överbefälhavarens förslag till det mi-

följande

litära försvarets utformning dels inom de av Kungl. Maj :t angivna kostnadsramarna - »3600› och» 3460» _ dels inom den av Överbefälhavaren föreslagna kostnadsramen. För de fyra första åren av planeringsperioden

1967/74 har medlen inom nämnda ramar i stort sätt

disponerats på framgår

av tabell 2. Beloppen är uttryckta i kr. och i 1964 och lö-

milj. prisläget maj

neläget första halvåret 1965. För den fortsatta efter utvecklingen budgetåret 1970/71 har delramarna beräknats med den för kostnads-

årligen stiga varje

ram Särskilda medel för av

angivna utvecklingsprocenten. färdigställande

Muskövarvet har fr. 0. m. budgetåret 1967/68 inte inberäknats i kapitalbudgeten. Med värdena i tabell 1 som grund har låtit om-

försvarsutredningen

räkna de totalkostnaderna till och 1967. Dessa

årliga pris- löneläget maj

värden redovisas i tabell 2.

Behovet av värnpliktiga att inkallas till i olika kost-

grundutbildning

nadsramar framgår av tabell 3.

Tabell 1. Av överbeiälhavaren gjord fördelning i stort av medlen inom kostnadsramarna »3600» och »3460» samt inom av överbefälhavaren föreslagen kostnadsram

Belopp i milj. kr. i prisläget maj 1964 och löneläget första halvåret 1965.

Kostnadsram (utvecklingsprocent) Armén Marinen Flygvapnet Gemensamt Summa Budgetär

v3 600» (2 1/2 %) 1967/68 . . . . . . . . . . . . . 1 480 628 1 677 805 4 590 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 517 644 1 719 825 4 705 1969/70 . . . . . . . . . . . .. 1 555 660 1 762 846 4 823 1970/71 . . . . . . . . . . . . . 1 594 677 1 806 867 4 944

»3 4600 (2 1/2%) 1967/68 . . . . . . . . . . . . . 1 420 597 1 628 781 4 426 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 456 612 1 669 800 4 537 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 492 627 1 711 820 4 650 1970/71 . . . . . . . . . . . . . 1 528 644 1 754 840 4 766

ÖB:s förslag till kostnadsram (3 1/2% ) 1967/68 . . . . . . . . . . . . . 1 471 650 1 727 817 4 665 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 522 673 1 787 846 4 828 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 575 696 1 850 876 4 997 1970/71 . . . . . . . . . . . . . 1 630 720 1 915 907 5 172

Tabell2 . Summa försvarsanslag i milj. kr. enligt tabell 1, omräknad till och prislöneläge maj 1967

Kostnadsram

Budgetår :r n n n ÖB-s försla . 8 3 600 3 460 till kostnadsram

1967/68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 329 5 139 5 416 1968/69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 463 5 267 5 605 1969/70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 600 5 399 5 802 1970/71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 740 5 533 6 005

Tabell 3. Av överbefälhavaren beräknat årligt behov av värnpliktiga under grundutbildning vid kostnadsramarna »3600» och »3460» samt inom av överbefâlhavaren föreslagen kostnadsram

Innefattar även värnpliktiga för rekrytering av fast anställd personal

Køslnadsram .. Fr. o. m. 196//68 1968/69 1969/70 1970/71 Försvarsgren 1971/72

»3 600» Armén . . . . . . . . . . . . . . 36 500 36 500 36 500 36 500 36 500 Warinen . . . . . . . . . . . . . 6 450 6 450 6 450 6 450 6 450 . . . . . . . . . . 7 750 7 800 7 900 7 950 8 000 Flygvapnet Summa 50 700 50 750 50 850 50 900 50 950

»3 460» Armén . . . . . . . . . . . . . . 36 500 36 500 36 500 36 500 36 500 Marinen . . . . . . . . . . . . . 6 400 6 400 6 400 6 400 6 400 . . . . . . . . . . 7 700 7 800 7 900 7 900 7 900 Flygvapnet Summa 50 600 50 700 50 800 50 800 50 800

ÖB:s förslag till koslnadsram Armén . . . . . . . . . . . . . . 36 500 36 500 36 500 36 500 36 500 Marinen . . . . . . . . . . . . . 6 450 6 500 6 500 6 550 6 550 . . . . . . . . . . 7 750 7 900 8 000 8 000 8 100 Flygvapnet Summa 50 700 50 900 51 000 51 050 | 51 150 | | |

Kostnadsramarna »3600» och »3460». Överbefälhavaren anför, att försvarsbeslutet 1963 den av det militära försvaret som

byggde på inriktning

redovisades i »ÖB-svaret 62›. För de år som försvarsbeslutet omfattade

fyra

reducerades dock kostnadsramen med 85 milj. kr. genom att vissa specificerade ställdes Denna konstruktion medför automatiskt objekt på framtiden. ökade inför ett försvarsbeslut om målsättningen skall

anslagsbehov nytt

kunna Därtill kommer konsekvenserna av den ogynnsamma pris-

uppfyllas.

Dessa förhållanden - särskilt inom ramen utvecklingen. nödvändiggör »3460› men även inom ramen »3600» - såväl kvalitativa som kvantitativa

minskningar av stridskrafterna i förhållande till 1963 års försvarsbeslut. För att kravet tillräcklig mängd markstridskrafter kan, an-

tillgodose på

för överbefälhavaren, av antalet pansarbrigader samt genom en minskning viss av kvalitetskravet arméns totala numerär bibegenom differentiering hållas. Inom marin- och är utrymmet för en kvalitativ

flygstridskrafterna

Reduceringar måste där huvudsakligen drabba nedgång mycket begränsat. antalet enheter och förhand.

operativa

Överbefâlhavaren framhåller, att i stridskrafter som blir de reduceringar att vidta i kostnadsramen »3600» blir än större i ramen ›3460>›. nödvändiga som landet skall försvaras medför nämli- Varje lösning bygger på att hela fasta kostnader för ledning, underhåll, utbildning m. m. Des-

gen betydande

sa kostnader är inom vissa oberoende av stridskrafternas omfattgränser

ning. Utrymmet för stridskrafter minskar därför snabbare än

betydligt

själva kostnadsramen. För att i ramen ›3460» begränsa en i antalet kvalifice-

allvarlig nedgång

rade förband har överbefälhavaren undersökt om resurser kan åstadkommas genom att i denna ram ge avkall på andra delar av än försvar

målsättningen

mot invasion. De som särskilt undersökts är den allmänna frågor värnplik-

ten, beredskapen, uthålligheten och fredsorganisationen.

Överbefälhavaren framhåller att eftersom den allmänna

värnpliktens

grundidé är som vi utifrån flera bör slå vakt om har

något utgångspunkter

de överväganden som gjorts i detta begränsats till tänkbara

sammanhang

modifieringar inom ramen för den allmänna värnplikten, såsom en

något

minskad eller där alla utbildade värn-

årlig värnpliktskontingent ett system

pliktiga inte utnyttjas i De som

krigsorganisationen. besparingar härigenom

skulle kunna göras kan för att minska av antalet

utnyttjas reduceringen

kvalificerade förband men då fordras ett stort i det lokala försvaret.

ingrepp

Detta förhållande samt att dessa skulle kunna tolkas som ett

modifieringar

frångående av den allmänna värnpliktens idé har medfört att överbefälhavaren i ramen »3460› inte velat förorda av här berörda alternativ. något När det gäller att göra avkall anför överbefälhavaren att

på beredskapen

det visat att de som kunde var relativt små. i

sig besparingar göras Utbytet

antal operativa förband skulle bli litet medan skul-

jämförelsevis beredskapen le nedgå betydligt. avkall visar Besparingar genom på uthålligheten sig enligt

Överbefälhavaren heller inte kunna för utnyttjas att i någon nämnvärd grad öka antalet stridande förband. Beträffande den fredsorganisation som erfordras i kostnadsramen »3460» framhåller överbefälhavaren att den beror om-

väsentligen på utbildningens

fattning. Eftersom utbildningen inte förutsätts större föränd-

undergå några

ringar under aktuell krävs som är likartad med tidsperiod, en organisation den i ramen »3600›. av har över-

En ytterligare centralisering utbildningen

vägts, men överbefälhavaren har inte en sådan bl. a. med

föreslagit hänsyn

till de krav stora som därmed samt med till

på investeringar följer hänsyn

de nackdelar en centralisering innebär för och motstånds-

mobiliseringen

kraften vid kupp. Överbefälhavaren har därför inte funnit att det lämpligt föreslå några men förutser strukturför-

förbandsindragningar betydande ändringar inom fredsorganisationen.

Inom delramen för gemensamma ändamål har hänsyn till konse-

tagits

kvenserna av beslutet vid 1964 års

riksdag om en ny regional ledningsorgani-

sation. De kostnader som inräknats härför är större än vad som

väsentligt

planerats för den tidigare organisationen. Inom kostnadsramen »3460» kommer utbyggnadstiden för signalförbindelser och att

krigsuppehållsplatser

bli längre än inom »3600». Medel har i båda ramarna reserverats för en be-

gränsad utbyggnad av forskningsresurserna.

Stommen i arméstridskrafterna kommer överbefälhavaren även i

enligt

fortsättningen att utgöras av infanteriförband. Inom kostnadsramen »3G00» kommer - för att bättre kunna anfallsstrid

infanteribrigaderna genomföra

- att förstärkas med ett antal i öppen terräng begränsat kårstridsvagnskompanier. Antalet pansarbrigader kommer att minska. De återstående pansarhrigaderna förses planenligt med modernare stridsvagnar och pansarskyttefordon. Den påbörjade anskaffningen av automatkarhiner fullföljs och lokalförsvarsförbanden ges bättre utrustning för att kunna bekämpa pansrade fordon. Den redan beslutade anskaffningen av utande band-

långskj

gående artilleripjäser fullföljs och anskaffning av nya luftvärnsvapen, bl. a. robotar, påbörjas. Inom de båda kostnadsramarna inryms även medel för att förbättra signal- och underhållstjänsten liksom den strategiska rörligheten.

Kostnadsramen »3460› innebär i förhållande till ramen »3600» främst att antalet pansar- och infanteribrigader minskas betydligt medan lokalförsvarsförhanden ökar i motsvarande mån. Den anskaffning av luftvärn som kan påbörjas i ramen »3600» måste ramen »3460» begränsas och nya luftvärnsvapen för pansarbrigaderna kan inte anskaffas.

Vidareutvecklingen av marinstridskrafterna innebär, anför överbefälhavaren, i kostnadsramen »3600» en fortsatt strävan att fördela slagkraften på flera mindre enheter för att öka segheten. Den eftersträvade ökningen av antalet enheter kan dock inte nås. Utvecklingen av örlogsfartygen inriktas främst på lätta attackfartyg och förbättringar av attackubåtarnas prestanda.

förses mot och Övervattensfartyg i princip med ett huvudvapensystem ytmål vidare med luftvärn samt ges stor mineringskapacitet. Kanonbåtar anskaffas i stället för små Anskaffning av större torpedbåtar fortsät-

torpedbåtar.

ter och dessa båtar förses med nya med räckvidd samt allmåls-

torpeder lång

artilleri. Även anskaffningen av attackubåtar fortsätter i sådan takt att denna komponent i invasionsförsvaret i huvudsak kan bibehållas styrkemässigt.

Fasta kommer även i fortsättningen att utgöra kärnan i

spärrförband

försvaret av särskilt viktiga skärgårdsområden och hamnar. Deras eldkraft och bibehålls i huvudsak. Kustrobotsystemet vidareut-

motståndsförmåga

vecklas. Antalet och lätta batterier minskar, vilket dock delvis kom-

tunga penseras genom ett ökat antal rörliga spärrförband.

I kostnadsramen »3460» kommer antalet fartyg av alla slag att bli betydligt mindre än i ramen »3600». På sikt kommer en ytterligare försvagning av flottan Ersättning av tunga kustartilleribatterier sena-

att bli oundviklig. reläggs och begränsas. Anskaffningen av bl. a. rörliga spärrförband begränsas. Antalet luftvärnsförband minskas.

Trots att för del livslängden för vissa flygplan ökas,

flygstridskrafternas

har det i kostnadsramen »3600», anför överbefälhavaren, inte varit möjligt att undvika såväl vad gäller jakt- som attackflyget. Attack-

minskningar

versionen av »Lansen» kommer från början av 1970-talet successivt att ersättas som kommer att förses med attackrobotar, delvis av ny

av »Viggen»

typ. Anskaffningen av »Draken› under 1960-talet.

fullföljs Jaktflygets möj-

ligheter att verka på låg kommer successivt att förbättras. En division

höjd

Sk 60 för i fred. För

attackuppgifter organiseras övriga skolflygplan Sk 60

fullföljs den planerade anskaffningen av särskild utrustning för att

möjlig-

göra att dessa skall kunna lösa enklare attack- och flygplan spaningsuppgifter. Utbyggnaden av Stril 60 fortsätts, dock i takt än som

något lägre

tidigare planerats. Systemets motståndskraft och flexibilitet ökas angenom skaffning av bl. a. radarstationer markradarstationer. flygburna och rörliga Utbygganden av bassystemet fortsätter men i reducerad och takt

omfattning

jämfört med tidigare planer. Prioritet ges åt reservvägbaser. I ramen »3460» kommer att bli mind-

anskaffningen av »Viggen» betydligt

re än i ramen »3600», vilket innebär en av antalet attack-

allvarlig minskning

divisioner. På sikt blir även av främst antalet ytterligare reduceringar jaktdivisioner nödvändiga. inom

Utbyggnadstakten stridslednings- och bassyste-

men sänks dessutom.

överbefälhavaren framhåller, att man i aktuella kostnadsramar inte kan undvika en av antalet kvalificerade stridskrafter. Här-

allvarlig minskning

till kommer att successivt och att livs-

materielanskaffningarna senareläggs

längden på den nuvarande materielen i fall måste ökas.

många

Enligt överbefälhavarens uppfattning medför de minskade resurserna att i kostnadsramen »3600» möjligheterna att lösa 1964 års

uppgifterna enligt

målsättning allvarligt begränsas. Konsekvenserna blir stora redan under slutet av 1960-talet och blir efter hand allt

allvarligare.

I kostnadsramen »3460» blir överbefälhavaren reduktionerna så

enligt

betydande att våra möjligheter att avvärja en stort invasion starkt

upplagd

begränsas. Detta gäller särskilt vår att motstå anfall över havet

förmåga

och genom luften. Våra resurser för att i en neutralitetssituation avvisa

kränkningar kommer även att Konsekvenserna för

nedgå. krigsorganisa-

tionen blir så stora att en av blir

omprövning målsättningen nödvändig.

överbefälhavaren framhåller att om statsmakterna skulle besluta sig för kostnadsramen »3460› och därmed måste han beredas

en lägre målsättning

tillfälle att återkomma med de till sam-

förslag ändringar i krigsmaktens

mansättning som kan komma att föranledas av den

lägre målsättningen.

överbefälhavarens förslag till kostnadsram. Wed hänsyn till att statsmakterna så sent som år 1964 fastställde för har

målsättningen krigsmakten

överbefälhavaren inte ansett sig böra avge något preciserat som skulle

förslag

medge en vidgad Vad överbefälhavaren i sitt för-

målsättning. framlägger

slag till kostnadsram syftar i stället till att redovisa de som be-

åtgärder

höver vidtas för att det militära försvaret även i ett till-

fortsättningen på

fredsställande sätt skall kunna lösa de uppgifter som det i den år

åläggs

1964 beslutade redovisas i form av krav

målsättningen. Åtgärderna på erforderliga förbättringar i förhållande till krigsmaktens i kostutformning

nadsramen »3600».

Med hänvisning till den allvarliga minskning såväl kvalitativt som kvantitativt vad gäller kvalificerade stridskrafter som ramen »3600» innebär framhåller överbefälhavaren att vi måste ha tillgång till sådana stridskrafter i ett antal som bättre svarar mot våra militärgeografiska förhållanden och en möjligheter. De måste också ges en sådan kvalitet som

angripares

krävs med hänsyn till utvecklingen i vår omvärld.

Den sedan 1963 års försvarsbeslut uppskjutna ersättningsanskaffningen av zzbåtsjaktenheter har inte kunnat inrymmas i kostnadsramen »3600». överbefälhavaren framhåller därför - mot av den ökade vikt alla

bakgrund

större nationer tillmäter ubåtar _ i att den snabba

det angelägna nedgången av antalet ubåtsjaktenheter minskas och en första ersättningsbyggnad påbörjas under aktuell sjuårsperiod.

önskemålet att förbättra den strategiska genom en för det

rörligheten

militära försvaret gemensam har heller inte kun-

flygtransportorganisation

nat tillgodoses i kostnadsramen »3600». Medel för en sådan organisation - såväl större som mindre - har däremot

inrymmande transportflygplan

inräknats i överbefälhavarens förslag till kostnadsram. F lygtransportorganisationen innebär för alla försvarsgrenar ökade möjligheter till snabba förflyttningar även av tung och skrymmande materiel och ökad förmåga att möta olika lägen. En sådan organisation förbättrar också våra möjligheter att ställa styrkor till FN:s förfogande genom att genomföra bl. a. de första, mest angelägna transporterna med egna resurser.

Beträffande rörligheten framhåller överbefälhavaren att åtgärder som i ramen ›3600» vidtagits för att förbättra arméns strategiska rörlighet bör kompletteras med åtgärder för att öka dess taktiska rörlighet. Åtgärder som i övrigt bör vidtagas för att öka rörligheten omfattar bl. a. en utbyggand av

baser och stridsledningssystem utan de och senare-

flygvapnets reduceringar

låggningar som blir nödvändiga i de lägre ramarna.

För att statsmakterna i framtiden skall ha verklig handlingsfrihet i kärn-

föreslår överbefälhavaren att vissa - bl. a. in-

laddningsfrågan åtgärder

visst konstruktionsarbete av råvaror - vidtas. Kostrymmande och lagring naderna - kr. _ för sådana har därför

sammanlagt ca 50 milj. åtgärder inräknats i här aktuell kostnadsram.

överbefälhavaren har vidare i denna ram inrymt medel för en territoriell bombröjningsorganisation.

Stridskrafternas utveckling innebär för arméförbandens del att det blir möjligt att bibehålla ett större antal pansarförband än i ramen »3600›. Brigadernas taktiska rörlighet förbättras liksom deras sambandsutrustning. Anskaffning av brigadluftxvärn genomförs snabbare än i kostnadsramen

»3600›. Antalet pansarvärnsvapen ökas i cykelskyttebataljonerna.

För inarinstridskrafternas del kan den minskning av antalet övervattensfartyg som sker inom ramen »3600› begränsas. Ersättningsbyggnad av ubåtsjaktfartyg påbörjas och antalet ubåtar kan bihehållas genom nybyggnad.

Vidareutveckling och uppsättning av kustrobotförband kan ske i ökad takt och de fasta spärrförbandens och motståndskraft kan slagkraft upprätthållas. Flygstridskrafterna får - i förhållande till ramen »3600› -- främst ökad kvantitet. Det större antalet ökar att lösa

flygplan »Viggen» möjligheterna

alternativa uppgifter. ökar och totalt sett får

Ledningsmöjligheterna flyg-

stridskrafterna bättre att verka inom olika delar av landet. Till-

möjligheter

komsten av den nämnda förbättrar den

tidigare flygtransportorganisationen

strategiska rörligheten. Överbefälhavaren framhåller i om de ekonomiska konsekvenserna

fråga

att bruttonationalprodukten under 1950-talet ökat med 3,4 §2; år-

omkring

ligen. Under den gångna delen av 1960-talet har

nationalprodukten stigit

med i genomsnitt 4,9 % Av skilda

årligen. långtidsutredningar gjorda pro-

gnoser för den senaste tioårsperioden har klart överträffats av den verkliga utvecklingen. Under iakttagande av en viss återhållsamhet vid

bedömningen

av utvecklingen under kommande borde man dock över-

femårsperiod enligt

befälhavaren kunna utgå från att de samhällsekonomiska resurserna i genomsnitt stiger med minst 4,0 % årligen. Med denna som ut-

bedömning

kommer - att resultera

gångspunkt föreslagen utvecklingsprocent 3,5 % -

i att en minskande andel av de ekonomiska resurserna under de närmaste åren tas i anspråk för militära ändamål. Den föreslagna kostnadsramen kommer för budgetåret 1967/68 att utgöra ca 4,2 % av den beräknade bruttonationalprodukten eller samma andel som den år 1963 beslutade kostnadsramcn beräknades innebära budgetåret

;1965/66.

2.4 Vissa beslut under åren 1966 och 1967 om utgifter och till det militära

anslag försvaret

I 1966 års statsverksproposition anfördes att, som inett led i en statlig

vesteringsbegränsning, det bedömts nödvändigt med en visst återtillfällig

hållsamhet även i försvarets investeringar i materiel och Rikt-

anläggningar.

punkten för denna åtstramning skulle vara att minska

medelsförbrukningen

under nästa budgetår med 350 kr. Det framhölls att karaktären av

milj.

temporär åtgärd framgick därav, att anslagen fördes upp i överensstämmelse med principerna i 1963 års försvarsbeslut. Den av reservatio-

ökning

nerna med ca 350 milj. kr. som avsågs bli den omedelbara av åter-

följden

hållsamheten skulle möjliggöra att senare återta den

genom åtstramningen uppskjutna anskaffnings- och anläggningsverksamheten. Konjunkturan-

passning av detta slag inrymdes, framhölls i det t. o. m. i propositionen, budgetåret 1966/67 gällande försvarsbeslutet. Departementschefen ansåg att denna tillfälliga minskning av de medel, som fick för materieldisponeras och byggnadsinvesteringar under budgetåret 1966/67, var möjlig att genomföra utan att målsättningen för rubbades.

krigsmakten

Statsutskottet vad som föreslagits i propositionen (utl. 4). Utskot-

godtog

tet anförde härvid bl. a. att det angivna beloppets karaktär av riktpunkt borde beaktas och förutsatte att Kungl. Maj :t skulle tillvarata alla möjligheter att den avsedda ökningen av reservationsbehållningen med

begränsa 350 milj. kr. Utskottet anförde vidare att det var angeläget att myndigheternas fick från att den uppskjutna anskaffnings- och anlägg-

planering utgå

ningsverksamheten återhämtades under de närmast följande budgetåren.

Riksdagen (skr. 4) beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I 1967 års reviderade finansplan angavs (prop. 125 bil. 8 s. 15) att, i avvaktan att ett eventuellt försvarsbeslut omfattande flera budgetår fattas,

på

återtagande av de innehållna reservationsmedlen om 350 milj. kr. beräknades ske under 1968/69_1970/71 med 90, 130 resp. 130 milj. kr.

budgetåren

årligen.

Sedan ordförande i sin (kap. 1) nämnda

försvarsutredningens tidigare

skrivelse den 15 december 1966 anmält att utredningen inte kunde lämna något underlag för beslut vid 1967 års om bl. a. anslagen till det

riksdag

militära försvaret framlade Kungl. Maj :t i 1967 års statsverksproposition (bil. 6) ett utan försvarsutredningens medverkan utarbetat förslag till utgiftsram för budgetåret 1967/68.

I nämnda föreslogs en för det militära försvaret

proposition utgiftsram

som i fasta i stort blev densamma som 1966/67 års utgiftsram. Efter-

priser

som och inom det militära försvaret

planeringen beställningsverksamheten

hade skett en högre nivå än den som föreslogs för budgetåret 1967/68,

enligt

räknades i med att en viss måste ske. För att

propositionen omplanering

underlätta till föreslogs kraftiga be-

övergången en lägre planeringsnivå

Bl. a. föreslogs en begränsning av repetitionsutbildningen sparingsâtgärder.

under - Inom vakantsattes, under till

budgetåret. flygvapnet hänvisning

den sex utöver de två attackdivisioner som

nya utgiftsramen, jaktdivisioner

förutsätts utgå redan vid den tidigare planeringsnivån.

för det militära försvaret bestämdes av riksdagen i enlighet

Anslagen med i och 1967: 110 till samman-

förslagen statsverkspropositionen prop.

4 959 kr. (SU 4, rskr 4 resp. SU 102, rskr 250). Härtill kom för

lagt milj.

militära ändamål för FN-tjänst, flyttning av I 1 övriga (beredskapsstyrka och Järvafältet och markförvärv för I 2:s öv-

Ing 1, projektilröjning på

42,15 kr. samt för försöksanstalten och för-

ningsfält) milj. flygtekniska

svarets fahriksverk sammanlagt 43,2 milj. kr.

beslöt även, i med vad som föreslagits i statsverks-

Riksdagen enlighet

att av den ekonomiska ramen skulle ske un-

propositionen, prisregleringen

der beaktande i större omfattning än av produktivitetsstegringen.

tidigare

Härvid skulle för försvarsanställda som inträffade

samtliga lönestegringar

efter 1966 reduceras med 2,5 innan de uttrycktes i för-

maj procentenheter

svarsindex.

I skrivelse den 16 1967 överbefälhavaren för de huvud-

januari redogjorde

sakliga konsekvenserna som enligt hans

mening följde av den nyss angivna

utgiftsramen. Sammanfattningsvis anförde överbefälhavaren, att krigsmakten med de föreslagna ekonomiska inte kunde

förutsättningarna uppfylla gällande målsättning.

2.5. Direktiv i januari och 1967 till rörande ut-

februari överbefälhavaren fortsatta

redningar avseende tiden fr.0. m.

budgetåret 1968/69

F anmodade och februari 1967 överbefälhava-

örsvarsutredningen i januari

ren att låta företa ytterligare rörande utredningar krigsmaktens inriktning och längre sikt att redovisas 1967.

omfattning på i september

Överbefälhavarens utredningar skulle avse tre olika alternativ, betecknade A, B och C. Det förutsattes att överbefälhavaren därutöver skulle

framlägga

ett eget förslag grundat på den kostnadsram som han fann

erforderlig.

Det angavs att utredningsarbetet skulle till lös-

begränsas översiktliga

ningar och förslag. För alternativen A och B gällde i vissa avseenden gemensamma utgångs› punkter. För alternativet A angavs för tiden fr. o. m. 1971/72 två

budgetåret

underalternativ. Det högre av dessa betecknas här A 1, det A 2.

lägre

I fråga om A och B skulle

utredningsalternativen krigsorganisationens

omfattning m. m. i princip redovisas i förhållande till vad son1 förefanns den 1 sex och åtta år därefter. juli 1967 och ange läget fyra, De olika alternativen för olika de ekonomiska ramar som

avsåg budgetår

framgår av tabell 4. De i tabell 4 angivna är såsom av det inte

rambeloppen framgår följande

helt jämförbara. a) I alternativen A och B men inte i alternativet C skulle inom ramen dels det - ca 50-55 kr. -rymmas belopp milj. varmed de värnpliktigas förmåner förbättrades fr. o. m. 1967/68, dels medel budgetåret för ytterligare förbättringar av värnpliktsförmånerna med ca 25 milj. kr. Anskaffningsnivån enligt 1963 års försvarsbeslut innefattade inte medel för ytterligare förbättring av värnpliktsförmånerna. b) I alternativen A och B skulle ramarna inrymma resterande kostnader för Musköprojektet medan för alternativet att kostnaderna för C angavs objekt som enligt hittills principer brukat redovisas utanför ra-

tillämpade

men »- varmed bl. a. återstående åsyftades kostnader för Musköprojektet motionen 1:384 år - även i skulle (jfr 1967) fortsättningen upptas på samma sätt. Anskaffningsnivån 1963 års försvarsbeslut ansluter här-

enligt

vid närmast till alternativet C.

c) Någon förändring av anslagsbehållningarna utöver vad som

framgår av tabell 4, anm. II innefattades inte i alternativen A och B; i alternativet C däremot kunde sådan bestämt uttalande

ingå ytterligare förbrukning. Något

E8

omoä»

v v S3.oovmosm -..§2 ämm

osäao:

mtoooo-mm

4.2.5 o

ommomo

- aoomomoâmäom

aEGSwAmare: mmmom

Müwümomowo

-

omg mom

- _.,_.

vwäñnaoom

E omg:ommEooomñm:

uEE=wümommgC232 :a

.av

.m ooo

.Zäøuozn

v om:om:omomsom

mtäo_

moommusunu

:wozuzamâcmazwzuoan::oss:

oooomm nnzmzu

a.: v v

omo..oumm:om

Emma:

uvutEmz

Zawcäåm

:ozonå_

også

ooo

v oo:omovoommsom

.osmummâämoo

minä:

mässa. wmmaåwm_

oooom»

gängorna_v o. oocoäâ.än

omo..omvmaomm

5.53 :o

:å

:Ewaacomüoegozm

z.:

35 om» 05:25:_

v om:om.:oemommmom

:sk:

.§2 .oâmmämoo

o

omm

_å_ v ävm

om:om?ommm.za

otooo_

måzåmioow

ooo ...§8

ommâåv

ooovom:ooommmmm

ä_ oosooñ unga

:äzbåoaozøucamamk:c :omåaxoäovoêmøo5auomou

av .Avd

.EE oom .omega

_

a: v ooovoo:oo:omom

:o

mora: wåumuøåu

. .

Säga

:Emo: .ao ?zooma

nämnas.: ;armmaa

.osmmäå

“Roos m

mom: ömma

m8 ...s a

aopwwowozn

_.goa

emwåozøem4

.v

nous:

2:532

o?:eQmäomå

:åns .H

.E

m U

.så

omzåwsoooaxmøe.

om innebörden av 1963 års försvarsbeslut i detta

anskaffningsnivån enligt

avseende torde inte kunna göras. d) Anpassning till inträdande pris- och förutsattes ske.

löneförändringar

l fråga om alternativen A och B skulle härvid beaktas vad 1967 års riksdag kunde komma att besluta i detta avseende! Alternativet C förutsatte kompensation _ och för försvaret _ enligt tidigare gällande förmånligare grunder för inträdande pris- och dvs. samma som

löneförändringar, grunder

också gällt för Härigenom ökar skillnaden mellan å ena

anskaffningsnivän.

sidan alternativen A ocl1 B och å andra sidan alternativet C med ca 30 milj. kr. dvs. för för årligen, en treårsperiod omkring 180 milj. kr., en sjuârsperiod drygt 800 milj. kr. och för en mellan 3 och 4 mil-

femtonärsperiod jarder kr.

Omräknas beloppen i tabell 4 till 1967 samt

prisläget maj görs för jäm-

förbarhetens skull följande korrigeringar, nämligen dels att till anskaffningsnivån 1963 års försvarsbeslut liksom fr o. m.

enligt

budgetåret 1968/69 också till alternativet C görs ett enligt a) ovan

tillägg

dels att i alternativet C 300 milj. kr. som ursprungligen för budupptagits getåret 1967/68 men som sedermera inte blev anvisade fördelas med 100 milj. kr. på vart och ett av de följande tre budgetâren, erhålls de belopp som av tabell 5. Jämföres i denna

framgår beloppen

tabell, bör beaktas att de tidigare under b), c) och d) nämnda olikheterna mellan ramarna kvarstår.

alltjämt

Som förutsättningar för överbefälhavarens skulle, i

utredningsarbete starkt sammandrag i

återgivet, övrigt gälla bl. a. följande. 1. Krigsmaktens allmänna skulle fortfarande vara de som an-

uppgifter

gavs i 1964 års I alternativen A och B beteck- Inålsättning för krigsmakten. nades härvid målsättningen såsom uteslutande en deklaration

allmänpolitisk

medan i alternativet C framhölls att borde ses även som det

målsättningen

politiska underlaget för de krav som ställdes på försvaret. 2. I samtliga alternativ att hela landet skulle eller skulle kunna angavs försvaras. 3. Enligt alternativen A och B skulle i första hand

krigsmaktens planering

inriktas på fört utan men skulle dock ske så att

krig kärnvapen, planeringen

en begränsad insats av kärnvapen inte minskade till

allvarligt möjligheterna

fortsatt försvar. I alternativet C sades att man inte fick bortse från riskerna för begränsade än mindre från hot härom och att hän-

kärnvapeninsatser,

syn härtill borde tas vid utredningen. 4. I samtliga alternativ skulle den allmänna värnpliktens bibehål-

princip

las medan antalet för borde

tjänstgöringsdagar värnpliktiga nedbringas. Önskvärdheten av att minska.utbildningsorganisationen framhölls.

5. För den i samtliga alternativ av

nödvändiga omstruktureringen krigs-

1) Om riksdagens beslut, se avsnitt 2.4.

voE

m: 2:35

-ewa äs... m

4 02% §3. Sun Sámi EcEE

3a .se

:Ewas: mamma _ä_

3=_

2:

.E.E mmm 203.25:

.EE

33m S. 8=_

ommmm ommmm wmmow

wEEDW 2:33

.Mwanwüwwmv mora: won

å»

:omziøwrwâx

0B: 303 omm.: 22: 3 :av EES

wEåøm :.32: “www :emazuâ

miwomw

du. :n

.m wo.: so.: :oo

Sa

om: mm: owom 8G o AX. .å

mtââ men.: .moawâ

w.m .w=$=«Eanumaå_aøam w

55x3

:åzazgwzcøäazamgg: E8 mzasäâ “hämma .EE

+v

:c ...ao

om: mm: owom mån o 88 So

EV_

§2.: w e

»omm

»EEEE .52

:emñsnn: uåasmäâ :z

masa; .EE .E

omm ?E :E ?E 2:09.20..

D .o 8a

om: ä: så... msn m

v .Sw 832: mig: .c

å E.

owwñim §2? å.:

En aomwaä å..

wänxxsm.. m :E _

om: nä.. om: :bn

v3: .EE ä 5_

:å 952:

m» wzuoEåzm

åacêåäueuuzm mo? å: .å u

z.: uaesonmsmuu wine.:

BE .EE

om:

m EE ä_

om: om: 03m 3:, FE

:si: på

å.. .§28 m

.22 U

.EE

määåha manäumø_

.as m3 :s .âsowusa

m owwitn .än

_ om: om: nä.. ma:

nä:

32:: mig:

:S: Su

:mä

å

ä.. E8 .En

å:

owmuzm S: S: E? :v: m u

måêmâo

.E mosa.:

:äåzvâämawawxmx å. .za .êsêos u??

22 _

å. ca_=wm=_=:mxmøm

:mxømswmziüumxmcw En

.EE Hmm å.. 489:

w m. mawaoamzm :oo axon_

nu om: om: om: om:

U måzmaäåm

3:2: v2: “wanna .SES

?i

... :v23 .du å .

.samman -..E . .EE .Eu A52:

.

. 3:2:

uucaäz: En .

. annan S;

. _

såå. . 352mm

. nwsEwnmmms

. åääeocømmå

mama . .En :å senaten

. :omâaxmanm: øoanoñn :mä

. u?

.E0 . .små

ka: ?nämnas ä;

.. .SEB :E:

añzszâxü . .E

.w .

zäzgozø. ...Snap

.EE 552.3 5:023 m :m

.amok om

såoaü; 502.2. .Smiom

:§55 :ommâonêam .H

koâskauâåaøaü» .E

?menas/m

2:0

:måømmêøamazmnøw .Emma

4 614877

organisationen gavs i A och B anvisningar på en rad

alternativen punkter

medan alternativet C i huvudsak gav endast generella anvisningar härför.

I alternativen A och B angavs härvid bl. a. följande.

I valet mellan ett litet antal krigsförband med hög materiell kvalitet och ett större antal med lägre materiell kvalitet skulle enligt alternativet A beaktas att antalet förband blev tillräckligt stort. Alternativet B förutsatte att krigsorganisationen reducerades.

Behovet av ett slagkraftigt vapensystem med stor räckvidd och förmåga till snabb kraftsamling skulle alltjämt tillgodoses med attackflyg. Det angavs att anskaffning av flygplan 37 i attackversion skulle äga rum.

Avvägningen mellan å ena sidan egentliga stridskrafter och andra sidan lednings- och basorganisationen skulle omprövas mot bakgrund av vad som angavs under punkten 3 om inriktningen på krig fört utan kärnvapen.

Eventuella ändrigar i behovet av strategisk rörlighet borde belysas.

Möjligheterna att minska kostnaderna genom att utrangera eller ta ur drift äldre, särskilt underhållskrävande materiel borde belysas.

I alternativet C angavs rörande omstruktureringen att utredningsarbetet utan andra bindningar än som tidigare angetts i fråga om kärnvapenkrigföring och allmän värnplikt skulle bedrivas med sikte uteslutande på att ge försvarskrafterna sådan utrustning och sammansättning att största försvarseffekt utvinns ur de till förfogande ställda resurserna. Dock skulle vid utredningen beaktas och tillvaratas de tendenser i fråga om teknisk ut-

av vapen och vapenbärare som gynnar försvararen. Vidare angavs

veckling

vissa punkter där besparingsmöjligheterna skulle undersökas, varvid bl. a. pekades stahs- och förvaltningstjänsten. Som vägar att nå besparingar

på

anvisades bl. a. bättre ekonomisk redovisning och kontroll, differentiering av anläggningars kärnvapenskydd, bättre inskrix-ningssystem samt priori-

tering av den organisationsbestämmande materielen.

6. I alternativen A och B räknades med begränsningar av fredsorganisationen. I alternativet C gjordes intet direkt uttalande i frågan men det angavs att den nämnda begränsningen av värnpliktsutbildningen hade till

tidigare

syfte att rationalisera fredsorganisationen.

7. I alternativet A angavs att den långsiktiga beredskapen skulle vara sådan att de väsentligaste delarna av krigsmakten är krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering. Det anfördes härom vidare att läget i Europa numera var förhållandevis mera avspänt än tidigare under efterkrigsperioden och därför borde prövas i vilken utsträckning anskaffning av viss materiel och andra kunde anstå så länge detta läge bestod. I alternativet B an-

åtgärder gavs att långsiktsberedskapens principiella uppbyggnad skulle vara oför-

ändrad. Också alternativet C torde ha denna innebörd.

8. Enligt alternativet A skulle de förutsättningarna för

organisatoriska

nuvarande nivå på insatsberedskapen bibehällas men särskilda medel för sådan beredskap inte avses. Enligt alternativet B skulle incidentberedskapen

51: bibehållas nuvarande nivå. Kuppförsvarsberedskapen skulle iibåda alter-

på

nativen anpassas till läget, varvid vid behov särskilda medel

fortlöpande

förutsattes bli ställda till förfogande. I alternativet C torde ha räknats med oförändrad . l insatsberedskap. 9. I samtliga alternativ torde ha räknats med en i huvudsak oförändrad

mobiliseringsberedskap.

10. I alternativen A och B begärdes att luftförsvarets uppgifter särskilt klarlades. 11. Slutligen begärdes i alternativet A en översiktlig värdering av en krigsmakt utformad med vikt lagd pâ att ge arméstridskrafterna, och av dessa särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa omfattav de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad mateningen riel.

2.6. år 1967 om det militära försvarets fortsatta ut-

Överbefälhavarens utredningar

-- ÖB-svaret 67

veckling

Överbefälhavaren överlämnade den 27 september 1967 de. av försvarsutredningen begärda ytterligare utredningarna m. m. -- ÖB-svaret 671. ÖB-svaret har behandlats i militärledningen. Därvid har försvarsgrenscheferna samt chefen för försvarets forskningsanstalt gjort särskilda uttalanden. Överbefälhavaren anför i dessa utredningar inledningsvis att underlaget för och att denna granskning visat att i de ÖB 65 ånyo granskats underlaget flesta hänseenden är giltigt även nu. Överbefälhavaren framhåller att av bl. a. arbetstekniska skäl ett flerârigt försvarsbeslut är ytterst angeläget. Han anser att tillräckligt underlag för ett beslut om medelstilldelnixig och utveckling inom krigsmakten nu

flerårigt

finns.

2.6.1. Allmänna förutsättningar

säkerhetspolitiska utgångspunkter

Överbefälhavaren anför att latenta och pågående konflikter i olika delar av världen understryker osäkerheten i alla bedömningar av den utrikespolitiska utvecklingen. I har under senare år visserligen skett en viss politisk

Europa

avspänning, men detta bör enligt överbefälhavaren inte tas till intäkt för slutsatsen att denna tendens blir bestående. Förändringar kan inträffa även i Europa under den period som försvarsbeslutet kommer att beröra. Utvecklingen och händelserna i världen sedan år 1965 synes enligt överbefälhavaren bekräfta bedömningen i ÖB 65 om riskerna för framtida militära konflikter och deras återverkan den långsiktiga inriktningen av värt

på

försvar. 1 ÖB-svaret 67 är hemligt. Den följande redogörelsen för ÖB-svaret är av denna anledningp vissa punkter kortfattad och utan kvantitativa eller andra preciseringar. .

Överbefälhavaren bör storanfall och vara de

Enligt kuppanfall alltjämt

angreppsformer mot vilkas bakgrund krigsmakten byggs upp. Överbefälhavaren bedömer att de transporttekniska möjligheterna att genomföra kuppanfall ökar. Den politiska utvecklingen i världen och de ökade internationella förbindelserna förbättrar dock våra möjligheter att få förvarning. För att statsmakterna inte omedelbart vid ökande politisk spänning skall tvingas att vidta beredskapsförstärkningar, bör krigsmaktens beredskap att möta överraskande anfall tillgodoses i samma utsträckning som Överbefälhavaren föreslagit i ÖB 65. Även andra former av angrepp än de rent militära bör enligt Överbefälhavaren uppmärksammas i försvarsplaneringen. Såväl politiska som ekonomiska angreppsformer bör ytterligare studeras, inte minst som inledning till de militära. De militära angreppsformerna måste dock alltjämt vara dimensionerande för krigsmakten.

Ekonomiska utgångspunkter

Efter av de ekonomiska för utredningsupp-

redovisning utgångspunkterna

dragen (jfr avsnitt 2.5) anmäler Överbefälhavaren ifråga om reservationsmedel att han räknar med att, om något av alternativen A eller B skulle bli 642 kr. _ utöver 350 kr. nämnda under avsnitt 2.5 -

aktuellt, milj. milj.

kommer att stå till Kungl. Maj :ts disposition för militära ändamål fr. o. m. budgetåret 1968/69. Överbefälhavaren förutsätter att en del av dessa medel skall kunna i första hand under de tre 1968/71.

disponeras budgetåren

Överbefälhavaren har beträffande alternativet C fr. o. m. budgetåret 1968/ 69 räknat med ca 50 milj. kr. lägre rambelopp för år än vad som anges i tabell 5 (motsvarande 1967 års höjning av värnpliktsförmânerna). I direktiven anges i vad mån vissa kostnader skall läggas utanför eller innanför kostnadsramen. Överbefälhavaren har härvid i enlighet med direktiven räknat med att i alternativen A och B kostnaderna för förbättrade värnpliktsförmåner (25 milj. kr. år) och för hluskövarvet (20 milj. kr. per budgetåret 1968/69) samt i alternativen B och C därjämte vissa beredskapskostnader ingår i kostnadsramen. Överbefälhavaren hävdar dock att alltjämt bör tillämpas hittillsvarande principer att utanför ramarna lägga kostnader för t. ex. sådan omlokalisering av militär verksamhet som betingas av det civila samhällets krav och höjning av värnpliktsförmåner. Överbefälhavaren anser att rationaliseringsvinster även i framtide-n bör få behållas inom krigsmakten. Han har i de nu framlagda förslagen inräknat sådana vinster. Inom områden erfordras dock under de närmaste åren

några

så stora investeringar, att det i alternativen A och B blivit nödvändigt att räkna med särskilda investeringsmedel utanför kostnadsramarna.

Överbefälhavaren anför, med anledning av direktivens utformning, vissa allmänna synpunkter på ramarnas storlek m. m.

Överbefälhavaren anför härvid att avvägningen mellan samhållsfunktionerna beror faktorer, bl. a. den samhällsekonomiska situationen

på många och det statsfinansiella läget. Försvarsutgifterna måste dock i väsentlig grad bestämmas mot av yttre förhållanden, varöver vi inte råder.

bakgrund

F örsvarskostnaderna under 1960-talet har, framhåller överbefälhavaren vidare, inte inneburit en större belastning samhällsekonomin än vad som

på

när besluten åren 1958, 1961 och 1963 fattades. De har tagit i anförutsågs

en successivt andel både av de egentliga statsutgifterna

språk sjunkande

och av De alternativ som nu har studerats innebär

bruttonationalprodukten.

en ekonomisk ram än tidigare försvarsbeslut. I alternativen samtliga lägre A och B blir denna sänkning avsevärd.

Överbefälhavaren anför att statsmakterna i olika sammanhang framhållit

för att nå bästa effekt av kostnalångsiktsplaneringens betydelse möjliga derna. För att även i framtiden ett ekonomiskt sätt kunna ut-

på lämpligt

tilldelade resurser krävs _ oavsett vilken ekonomisk ram som fastnyttja ställs - att får utvecklas konsekvent och målmedvetet enligt

planeringen

hittillsvarande För att i framtiden göra detta möjligt bör enligt

principer.

överbefälhavaren

ctt försvarsbeslut omfatta minst fyra år,

den ekonomiska inriktas på att behålla försvarseffekten i för-

planeringen

hållande till vår omgivning genom utvecklingsprocent eller årliga ramlyft,

full kompensation för inträffade pris- och lönestegringar erhållas samt

uppkomna reservationer få utnyttjas.

Om utvecklingsprocenten anför överbefälhavaren att 1958 års och 1963 års försvarsbeslut bl. a. innebar att de ekonomiska ramarna varje år skulle öka med 2,5 % för att krigsförbandens tekniska kvalitet i förhållande till utxieclclingen utomlands skulle kunna hållas på godtagbar nivå. Utvecklingstakten för militär materiel är utomlands mycket hög. Vi har de tekniska resurserna att inom för oss betydelsefulla områden anpassa oss till denna utveckling. Överbefälhavaren anser att systemet med ett årligt tillskott fortfarande är erforderligt. Erfarenheten har visat att 3,5 % årlig ökning gör det möjligt att följa med i stort i den tekniska utvecklingen. Om man skulle tillämpa en konstant anslagsram enligt planeringsnivån i alternativen A och B i fast prisläge och med kompensation endast för pris- och löneökningar, skulle detta ofrånkomligt innebära en successiv av

sänkning

den relativa försvarsförmågan och därmed den fredsbevarande effekten.

Om kompensationen för pris- och lönestegringar anför överbefälhavaren att varje ramkonstruktion måste innehålla full sådan kompensation. Beslutar man att reducera försvarsindex enligt riktlinjerna för budgetåret 1967/68 även framdeles, innebär detta en minskning av krigsmaktens resurser med ca 20 milj. kr. år, dvs. drygt 500 milj. kr. under 7-årsperio-

per den.

Överbefälhavaren har nu haft att ta till större ställning förändringar inom krigsmakten än vid Alternativa

tidigare ÖB-utredningar. lösningar

har utarbetats grundade på den angivna lägsta ekonomiska nivån. Lösningarna har värderats till sin effekt i de olika och vägts mot varandra aggressionsfallen. Med denna bakgrund har sedan överbefälhavarens den enligt mening bästa lösningen utarbetats. De medel som stått till

ytterligare förfogande

vid till _ t. ex. från A 2 till A 1 och övergång högre anslagsnivåer från A 1 till B _ har sedan använts för att de bristerna i lös-

avhjälpa allvarligaste

ningen på den lägre nivån. inom C har kunnat

Avvägningarna anslagsnivån

ske med i nuvarande

utgångspunkt planering.

Planeringsproblem

Överbefälhavaren framhåller att anpassningen till de lägsta kostnadsramarna är svår att genomföra. Redan fattade beslut medför t. ex. att medelsbehoven inomvissa verksamhetsområden blir större än vad som skulle behövas på sikt för den organisation som man nu vill behålla. Radikala minskningar kan t. ex. inte genomföras beträffande i den takt man

avlöningsanslaget

skulle önska. när det gäller snabba i freds-

Handlingsfriheten förändringar

och är därför

krigsorganisationen mycket begränsad.

Det är vidare ekonomiskt ofördelaktigt att inte fullfölja redan be-

gjorda

ställningar. Vidare bör man utföra sådana fortifikatoriska som

anläggningar

behövs för materiel som redan levererats eller beställts, t. ex. kustartilleribatterier och vissa De som krävs för

radaranläggningar. kasernrenoveringar

de värnpliktigas trivsel och hygien måste dessutom fortsätta. Anpassningen till en lägre medelsnivå och därmed också till en minskad krigsorganisation kan ske snabbt eller Sker den snabbt, vinner

långsamt.

man den .fördelen att den som man kan vidmakt-

krigsorganisation på sikt

hålla blir större än eljest. Nackdelen är främst att krigsorganisationen försvagas snabbare än som annars i och för är Dessutom kom-

sig nödvändigt.

mer då organisation och materiel att orationellt investe-

utnyttjas varjämte

ringar som man gjort tidigare inte kan utnyttjas effektivt. En långsam anpassning däremot innebär att man kan behålla organisation och materiel under de närmaste åren. Nackdelen blir att man förbrukar medel för drift, underhåll och administration så att man sikt tvingas till större minsk-

på

ningar i krigsorganisationen än vid en snabb Överbefälhavaren

neddragning.

anser mot bakgrund av den att i de fall

säkerhetspolitiska bedömningen

kostnaderna för en bibehållen krigsorganisation är små jämfört med den vunna effekten så bör eftersträvas att bibehålla (irganisationen så länge materielens modernitet tillåter detta. Därför är enligt överbefälhavaren en snabb minskning av organisationen vid armén och marinen inte lämplig. Inom flygvapnet har beslutade framtida och kost-

materialanskaffningai

naderna för drift av anskaffad materiel redan tvingat till en minskning av

krigsorganisationexi.

Overbefälhavarexi framhåller att man kan skapa anpassbarhet till höj-

av de ekonomiska ramarna bl. a. genom att bredden inom fredsorganingar nisationen vidmakthålls och att antingen materiel eller personal genom i vakantsâtts.

krigsorganisationen

Det är relativt enkelt att de närmaste åren efter en anpassa sig uppåt Ju tiden desto svårare blir detta. Materielanskaffminskning. längre går, bör därför i en nedskuren så att antalet enheter

ningen organisation planeras

kan ökas. Om snabbt skall kunna ut, behövs vi-

lätt organisationen byggas dare en viss hos personalkadrarna. överkapacitet

Man kan nedåt att materiellt eller personellt ur-

skapa anpassbarhet genom

holka förbanden dvs. sänka hos förbanden, genom att vakant-

kapaciteten

sätta materiel eller eller att öka materiel- eller personalre-

personal genom

Man kan också i viss mån att förskjuta bescrvcrna. anpassa sig genom för materiel, att beställa materielen i små serier som slutstidpunkter genom ökas för att lokaler. Översedan successivt och genom att hyra i stället bygga befälhavaren framhåller att alla sådana åtgärder på sikt blir oekonomiska i ›ch orationella. i allt materielköp och

Ökade anslag kan tillgodogöras väsentligt genom

och förbättrad Sådana tar emellertid i regel

förlängd utbildning. åtgärder

Effekttillskotten erhålls oftast först efter l 1/2-2 år. lång tid. I natur att den skall göra det möjligt att anpassa orga-

planeringens ligger

nisationen till successivt förändrade betingelser. En konsekvent, långsiktig är överbefälhavaren den bästa förutsättningen för att

försvarspolitik enligt

man med ekonomiskt skall nå bästa effekt ur anslags-

rimlig anpassbarhet

medlen. Beslut om större bör fattas i tid innan de

anslagsförändringar god

skall träda i kraft.

I det redovisas hur överbefälhavaren vill utforma krigsmakten

följande

C. Överbefälhavaren har därvid från i de tre alternativen A, B och utgått att medlen inom kostnadsramarna i stort disponeras på sätt som framgår av tabell 6. De redovisade successiva inom försvarsgrenar-

förändringarna

na avses under 1970-talet men i vissa fall också i början av äga rum l980-taleti.

2.6.2. Alternativet A

(Jlika nzöjligheter att sammansatta försvaret

Jämfört med hittillsvarande innebär enligt överbefâlha-

långsiktsplaner

varen alternativet A en så stark av den ekonomiska ramen, att

begränsning

av utformning och använd-

mycket betydande förändringar krigsmaktens

måste Härvid har eftersträvats att vidmakthålla nuvarande ning övervägas. 1 inhämtat har man vid uppgörandet av denna prognos utgått Enligt vad försvarsutredningen från den förutsättningen, även beträffande förhållandena femton år framåt i tiden, att 1970talets olika försvarsbeslut helt utformas i enlighet med respektive utredningsalternativ.

krigsorganisation så långt det är ekonomiskt samt att

försvarligt begränsa

kostnaderna för staber, och funktioner. förvaltningar gemensamma I fråga om de egentliga stridskrafterna har överbefälhavaren tre granskat prin-

cipiellt olika försvarssammansättningar som sikt (7 ä 14 år) skulle

på lång kunna uppnås inom ram. De har värderats mot av olika

given bakgrund krigsnivåer och aggressionsfall. Syftet har varit att finna den avvägning

som ger den största samlade försvarseffekten för krigsmakten. De tre _ som ekonomiskt för en försvars-

försvarssammansättningarna

gren kan skilja med till 20 % _ innebär olika kombinationer av

sig upp

försvarsfunktioner varvid i kombination 1 lagts och marinstridskrafterna

tyngdpunkten på flyg-

i kombination lagts på arméstridskrafterna och 2 tyngdpunkten i kombination 3 eftersträvats som i stort bibehåller en krigsorganisalion, nuvarande avvägning mellan försvarsfunktionerna. Överbefälhavaren framhåller att dessa kombinationer är att betrakta som alternativa riktpunkter för under 1970-talet.

krigsmaktens utveckling

Överbefälhavarens synpunkter på de för- och nackdelarna med

viktigaste

de olika kombinationerna kan sammanfattas sätt. på följande En krigsmakt kombination 1 vid invasion att

enligt tvingar en angripare

under den förberedande av våra och

bekämpningen sjö- flygstridskraftei

sätta in större resurser eller under tid än

genomföra bekämpningen längre

övriga kombinationer. Kraven på angriparens insats för att över-

skydda

och blir likaså störst i denna kombination.

skeppningar flygtransporter

Antalet kvalificerade arméstridskrafter i denna kombination inte

medger

kraftsamling till mer än en del av landet. En får de

angripare härigenom

största möjligheterna att snabbt vinna främst inom

avgörande framgångar

andra landsdelar. Delar av landet måste sannolikt efter förhållandeuppges vis kort tid. Vid ett kuppanfall kan vi med denna kombination åstadkomma vår största insats i det inledande skedet. Kombinationen möjliggör att redan för i

gjorda investeringar flygvapnet

huvudsak kan rationellt.

utnyttjas

Avsteg måste, trots direktiven, göras från den allmänna

värnpliktens princip. Kategoriklyvning blir nödvändig, dvs. ett antal vapenföra värn-

pliktiga undantas från all i fred. måste mellan 7 000 och

utbildning Årligen

12 000 vapenföra värnpliktiga undantas från utbildning. Detta leder till att

krigsmaktens tillgång på utbildad och disponibel personal sikt på lång

sjunker med 130 000-225 000 man. Arméns skärs

utbildningsorganisation

ned. Kombinationen leder till av det som dåligt utnyttjande kapital lagts ned materiel och

på utbildning.

Kombination 2 motsvarar den av som för-

sammansättning krigsmakten

svarsutredningen i alternativet A önskat få värderad. Den

översiktligt ger

det största antalet kvalificerade arméstridskrafter. Om dessa kraftsamlas

starkt, kan två områden tilldelas sådana stridskrafter. Detta är inte möjligt i de andra kombinationerna. Inom vitala områden i hela landet kan ett lo-

kalt försvar upprätthållas.

Marinen får i denna kombination sin minsta omfattning.

behov av insats mot våra och vid in-

Angriparens sjö- flygstridskrafter

vasion liksom hans behov av vid överskeppning och lufttransport

skydd

blir kombination. för att skall nå

lägst i denna Förutsättningarna angriparen sina mål att de operationsområden, där vår kraftsamling

genom kringgå

skett, blir störst i denna kombination.

Den allmänna värnpliktens princip kan bibehållas. Flygvapnets krigs-

måste emellertid beskäras starkt och redan anskaf-

organisation omgående

fad materiel kan inte i sin helhet utnyttjas rationellt.

Kombination 3 leder till att angriparens behov av insats mot våra sjöoch vid invasion liksom hans behov av skydd vid överskepp-

flygstridskrafter

blir mindre men i huvudsak av samma storlek som i ning och lufttransport kombination 1. Kraftsamling av våra arméstridskrafter till en del av landet blir även i denna kombination nödvändig. Vår totala förmåga till motverkan i den del som kan starkare i denna kombination än

väljs därigenom göras i övriga. Andra viktiga landsdelar kan, om anfall sätts in även där, behöva uppges tidigt.

av blir dock endast i kost-

Kategoriklyvning värnpliktiga nödvändig,

nadsramen A 2 och i väsentligt mindre omfattning än i kombination 1. Kombination 3 har sin en bättre till framtida

genom utformning anpassbarhet

och än övriga kombinationer.

ramförändringar kostnadsfördyringar

Överbefälhavaren anför, att alla tre kombinationerna har fördelar i vissa

och under vissa förutsättningar. Samtliga innebär att krigsmak-

krigsfall

tens samlade effekt blir mycket mindre än nu. Enär årliga tillägg i anslagen för att möta den tekniska inte erhålls, kommer försvarseffek-

utvecklingen

ten att successivt sjunka. En betydande sänkning av ambitionsnivån är

De kvalificerade stridskrafternas antal blir helt otillfredsställan-

nödvändig.

de. vid materiel och organisation genom tidigare beslut gör, att

Bindningen

det tar tid innan balanserade försvarslösningar kan åstadkommas. Rc-

lång surserna för att på sikt upprätthålla kvaliteten blir otillräckliga.

lång

Om, trots dessa nackdelar, ett försvarsbeslut skulle utgå från denna nivå väljer Överbefälhavaren kombination 3 av följande skäl.

_ Den storanfall som sätts in i två i avsikt

ger vid samtidigt riktningar att nå kontroll över hela landet de största möjligheterna att hålla ut under förhållandevis lång tid i den för nationens fortbestånd väsentligaste landsdelen. Angriparens huvudmotståndare kan då hinna vidta motåtgärder för att inte få sitt läge försämrat. Detta ger oss stöd, direkt eller indirekt.

- Den trots bristen kvalificerade

möjliggör, på stridskrafter, segt försvar om anfall sätts in med det målet att snabbt nå kontroll över en-

begränsade

dast en del av landet.

-- Den en bättre balans mellan vår ger vid kuppanfall motståndsförmäga i inledningsskedet och senare än övriga kombinationer. - Den vid neutralitetstillstånd bättre att kunna avger förutsättningar visa än övriga kombinationer.

kränkningar

»- Den ger goda möjligheter att utnyttja gjorda investeringar, främst inom

flygvapnet, under den närmaste sj uårsperioden.

M Den de bästa om inför ger förutsättningarna i fråga handlingsfrihet framtiden, bl. a. om fördyringar skulle uppstå. Detta är särskilt viktigt eftersom enligt direktiven medel saknas för att möta den tekniska utvecklingen. - Den denna kostnadsnivå den bästa i största ger inom försvarsförmågan antal

möjliga lägen.

Iüirordad sammansättning i alternativet A

Överbefälhavarens lösning i alternativet A grundar sig på tidigare nämnd

kombination 3. Krigsmaktens organisation och utformning blir något olika i de två kostnadsramar - A 1 och A 2 - som i alternativet A.

ingår

K o s t n a d s r a m e n A 2, som är den lägre av de två kostnadsramar-

na i alternativet A, innebär för krigsmaktens organisation och utformning

följande. Drygt 2 000 vapenföra värnpliktiga per år kan inte ges grundutbildning. Av måste ett stort antal hrigader successivt ersättas

arméstridskrafternzz

med förband som har lägre kvalitet. Efter hand minskar antalet hrigader med 70 få i förhållande till nuläget. Inom relativt kort tid utgår pansarhrigaderna ur lcrigsorganisationen. Ungefär hälften av dessa ersätts av hrigader med

reducerad stridsvagnsstyrka.

De för strid i norrlandsterrång särskilt organiserade hrigaderna m. m. utgår på sikt helt. Kvalificerat arméluftvärn för skydd av stridskrafter och viktiga anläggningar inom totalförsvaret utgår successivt. För marinstridskrafterna innebär alternativet att ytattackförbanden successivt minskar med över 50 92. Samtidigt sker till lättare för-

övergång

band, varför effektminskningen blir avsevärt större. Även antalet ubåtar minskar starkt. Mineringsförbandens antal ökar något, men den totala

mineringskapaciteten nedgår avsevärt genom att ytattackförbanden redu-

ceras. Fast kustartilleri kommer inte att kunna bibehållas inom vissa om-

råden. En betydande kvalitetssänkning inom andra områuppstår många

den. Pågående utbyggnad av lätta kustartilleribatterier och av

uppsättning

rörliga spärrförband fullföljs. Inom flygstridskraftema kommer i förhållande till nuläget

jaktdivisio-

nerna (efter en under år 1967 genomförd vakantsättning, som innebär en minskning med omkring lö %) att minska med över 35 %, attackdivisio- .nerna med 20 % och med 40 5/0. Sk 60

spaningsdivisionerna Skolflygplanet

anskaffas och utrustas enligt tidigare för att utnyttjas för enklare

planer

inom stridslednings- och luftbevaknings-

zittaclçuppgifter. Utbyggnaden

systemet fortsätter men i starkt begränsad omfattning.

Överbefälhavaren anser att för i k 0 s t n a d s r a-

krigsorganisationen

men A 1 bl. a. följande förbättringar i förhållande till kostnadsramen A 2 kan uppnås. erfordras inte.

lialegoriklyvning

Vid är det att även lång sikt bibehålla ett arméstridslcrafterna möjligt på antal och av norrlandsbrigaderna. Modern

begränsat pansarbrigader hälften

för omkring 10 % av luftvärnsbataljonerna kan anskaf-

cldledningsmateriel

fas. .

Inom kan ytattack- och minröjningsförbanden ökas

marinstridslcrafterna

Vissa kvalitetsförbättringar kan vid det fasta kustartil-

något. genomföras

leriet. Inom kan antalet jaktförband ökas något och vissa

flygstridslcraftcrna

kvalitetsförbåttringai- kan genomföras bl. a. beträffande stridsledningen.

För att för bedömningen av våra i

ge en bakgrund försvarsmöjliglzeter

alternativet A redovisar överbefälhavaren inledningsvis dessa möjligheter i nuläget och framhåller härvid följande. Försvaret mot invasion genomförs med stridskrafter ur alla försvarsgrenar. Förmågan att möta invasion, eller denna, är beroende av antalet och hos

t. ex. avvärja fördröja styrkan

stridskrafter. Med krigsmaktens nuvarande omsamtliga försvarsgrenars fattning och utformning har det bedömts möjligt att vid storanfall avvärja en stort invasion över havet eller landgränsen. Om invasionen samupplagd utförs i två olika huvudriktningar, bedöms kunna av-

tidigt krigsmakten

anfall i den ena och segt, fördröjande försvar i den andra.

värja genomföra

Nu befintliga resurser medger även att anfall med mindre styrkor kan mödelar av landet. Landet i dess helhet kan bevakas. Luftförsvaret tas i (ivriga kan verka inom alla viktiga delar av vårt luftrum. Vår förmåga i sistnämnda hänseende att antalet nedgått under år har begränsats genom jaktdivisioner 1967. Om en riktar ett stort anfall mot ett område, som

angripare upplagt

från inte ansetts vara primärt hotat, är i dag tillgången på stridsbörjan krafter sådan att det bedöms möjligt att möta anfallet under

inledningsvis

från inte hotade landsdelar hinner tillföras och så lång tid att stridskrafter komma till verkan. Mot denna karakteriserar överbefâlhavaren våra försvarsmöj-

bakgrund

i alternativet A vid mitten av 1970-talet och gör dessutom utblickar ligheter då konsekvenserna av den inriktningen i full utsträckpå längre sikt, nya hunnit Han framhåller härvid bl. a. för-

ning göra sig gällande. följande

háillanden. Marin- och motverkan vid storanfall blir mycket sva-

flygstridskrafternas

än nu. får stor frihet att välja anfallsområden.

gare Angriparen

Bristen på kvalificerade stridskrafter av alla slag är så stor, att det blir nödvändigt att ompröva nuvarande för försvar mot storanfall

principer

som sätts in över och kust. Vi att mellan ett

samtidigt gräns tvingas välja

försvar som är svagt i alla delar av landet eller ett försvar som kraftsamlas

huvudsakligen till en landsdel. Det blir minst att det sistogynnsamt välja nämnda alternativet. Stora risker tas emellertid härmed. Inom det område vi för kan ett försvar

inledningsvis väljer kraftsamling

tas upp för att avvärja storanfall. Bristen på kvalificerade stridskrafter av alla slag torde så småningom göra det att enbart

nödvändigt fördröja angri-

parens framträngande och att därvid uppge territorium. Tilldelas en del av landet det antal stridskrafter, som bedöms bli erforder-

ligt, är den totala bristen på stridskrafter sådan att det försva-

fördröjande

ret i en annan del blir Riktas ett stort anfall även mot ett svagt. upplagt område där försvaret är svagt, kan vi komma att

tidigt tvingas uppge bety-

dande landområden. De områdena och i landet kan

viktigaste platserna

emellertid tilldelas ett lokalt försvar med i huvudsak nuvarande

omfattning.

Det blir att hårdare de områden där

nödvändigt betydligt än nu prioritera

insats kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. områden

Betydelsefulla

måste lämnas utan sådant

skydd.

Jaktflyget måste kraftsamlas till vissa begränsade delar av landet. Spa-

ningsflygets nlöjligheter att klarlägga en verksamhet minskar angripares väsentligt.

Våra att möta såväl i som sc-

möjligheter kuppanfall inledningsskedet

nare blir sämre än nu.

Under neutralitetstillstând kommer våra att övervaka

möjligheter sj ö- och

luftterritoriet att minska liksom att eskortera

möjligheterna handelsfartyg.

Överbefälhavaren framhåller att i kan

minskningen krigsmaktens styrka

komma att negativt påverka totalförsvaret i dess helhet. Det blir särskilt fallet om vissa landsdelar måste tidigt uppges.

Krigsmaktcns utformning enligt särskilda direktiv i alternativet A

Överbefälhavaren har även belyst en av en-

sammansättning krigsmakten

ligt de särskilda Synpunkterna i alternativet A (se sista av avsnitt stycket 2.5). I en sådan kommer i förhållande till

lösning nuläget arméstridskraflcrnas

brigader att minska med 40 %. De ersätts med

omkring utgående brigaderna

förband som har kvalitet. Ett reducerat antal kan bi-

lägre pansarbrigader

behållas. Kvarstående kvalitet kan förbättras De

infanteribrigaders något.

särskilda norrlandsförbanden kan bibehållas.

Pansarvärnsbeväpningen

utökas och förbättras. vid hälften

Eldledningsutrustningen förnyas drygt

av

luftvärnsbataljonerna.

.llarinstridskraflerzza blir kvalitativt och kvantitativt än mycket svagare nu. Ytattackförbanden minskar sålunda med 50-60 ubätsförpå sikt %,

banden med 50 %. Ubåtsjaktkapaciteten nedgår påtagligt. Den omkring

totala Fast kustartilleri kommer inte att kun-

mineringskapaciteten nedgår.

na hibehållas i flera viktiga områden och en betydande kvalitetssänkning sker inom en stor del av övriga områden.

Inom flygstridslcrafterna har antalet divisioner under år 1967 minskat med 15 %. Antalet kommer därutöver att relativt snabbt minska med 40 %. Liksom i övriga alternativ tillkommer lätta attackförband med skol-

Sk 60 för enklare attackuppgifter. utbyggnad av strids-

flygplan Pågående

och luftbevakningssystemet begränsas och senarelåggs.

lednings-

Tillämpas denna för krigsmaktens sammansättning i kostnads-

lösning ram A 1 kan för samtliga försvarsgrenars stridskrafter vissa begränsade

kvantitativa och kvalitativa förbättringar erhållas med ram A 2.

jämfört

Överbefälhavarens karakteristik av våra vid mitten av

försvarsmöjligheter

1970-talet och i vissa fall också i början av 1980-talet i denna lösning (båda kostnadsramarna) i jämförelse med nuläget kan sammanfattas på följande sätt.

Marin- och motverkan vid storanfall över havet blir

flygstridskrafternas

så svag, att angriparen kan komma att tvinga oss att föra försvaret

tidigt endast fördröjande.

Tillgången kvalificerade arméförband medger vid storanfall en till-

på

delning till två olika invasionsområden i ungefär den omfattning som nu bedöms vara ett förstahandsbehov för avvärjande försvar i det ena och ett

försvar i det andra området. Bristen på stridskrafter av alla

fördröjande

slag kommer emellertid att medföra, att försvarseffekten särskilt utanför och inom kustområdet blir avsevärt än nu. Även i det område som

svagare väljs för ett försvar torde en övergång till fördröjning tidigt bli

avvärjande

nödvändig. Vi att territorium. De viktigaste områdena och

tvingas uppge

platserna i landet kan få lokalt försvar med i huvudsak nuvarande omfattning.

Bristen stridskrafter -- inte minst och marina en-

på tungt attackflyg

heter - ökar en att mot

angripares möjlighet genomföra företag svagt

försvarade områden eller att kringgå de områden där vi samlat våra resurser. Det blir nödvändigt att mycket hårt prioritera de områden där insats kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. Många betydelsefulla områden måste lämnas utan av sådana stridskrafter. Jaktflyget måste

skydd

koncentreras till endast några få områden. Luftförsvaret inom övriga områden blir svagt.

Möjligheterna att möta kuppanfall såväl i inledningsskedet som senare blir mycket sämre än nu. Mycket stora krav ställs statsmakterna att även

på

vid svaga indikationer vidta beredskapsåtgärder.

Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjöoch luftterritoriet att starkt minska liksom möjligheterna att eskortera han-

delsfartyg.

2.6.3. Alternativet B Överbefâlhavaren framhåller att krigsmakten om alternativet A väljs får betydande svagheter vilka medför allvarliga konsekvenser för vårt försvar. Vid utformningen av alternativet B har varit den föreslagna

utgångspunkten

utformningen inom kostnadsramen A 1. En väsentlig svaghet i alternativet A 1 ligger i den på kvalificerade arméstridskrafter.

begränsade tillgången

Vid anfall eller hot mot olika områden torde det bli nödvändigt att kraftsamla våra resurser till ett område. Risken år stor att vi snabbt måste

uppge landområden i andra riktningar. De resurser som kan tillkomma i alternativet B har därför främst för att minska nämnda

utnyttjats svaghet.

De medel som därefter återstår har använts för

punktvisa förstärkningar. Möjligheterna att ingripa mot överskeppningsföretag ökas att

något genom

antalet fartyg ökas och genom att fast kustartilleri kan bibehållas i områden utöver vad som är möjligt i alternativet A. blir

Flygspaningsorganisationen

något bättre än i detta alternativ. Medel har vidare kunnat avdelas för en kvalitetshöjning inom luftförsvaret.

Inom arméstridskrafterna kan de särskilda norrlandsförbanden bibehållas. Antalet pansarbrigader minskar med omkring 40 % och antalet infanteribrigader med omkring 50 %. Huvuddelen av de brigader som utgår omvandlas till förband med lägre kvalitet. Pansarvärnsbeväpningen utökas och förbättras enligt tidigare planer. Luftvärnsförbanden kan komma att delvis. ges modern utrustning.

För del minskar antalet

marinstridskraftemas ytattackförband på längre

sikt med drygt 40 %. Även ubåtsförbanden minskar men i

något långsammare takt än i alternativet A. antal ökas, men den

Mineringsförbandens totala mineringskapaciteten genom av nedgår reduceringen ytattackför-

banden.

Fast kustartilleri kan inte bibehållas inom vissa områden. En kvalitetssänkning blir emellertid fortfarande nödvändig. av

Uppsättningen rörliga

spärrförband fullföljs.

För flygstridskrafternas del kommer antalet att bli

jaktdivisioner drygt

20 % mindre än nu 40 % mindre än före den 1967).

(omkring läget 1 juli

Antalet attackdivisioner minskar med 20 %. kan

omkring Transportflyget

till viss del förnyas. inom och

Utbyggnaden stridslednings- luftbevakningssystemet fortsätter i begränsad omfattning.

Överbefälhavarens karakteristik av våra vid mitten av

försvarsmöjligheter

1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet B i

jämförelse

med alternativet A kan sammanfattas sätt.

på följande

Om huvuddelen av stridskrafterna kraftsamlas starkt, kan vid storanfall sådana samtidigt tilldelas två skilda invasionsområden. Inom ett av dessa kan försvaret upptas med avvärjande och med ökad

syfte något uthållighet

än i alternativet A. I det andra området bedöms försvaret kunna föras fördröjande, dock med mindre än med hittillsvarande

uthållighet krigsorgani-

sation.

63.

Bristen kvalificerade stridskrafter för av andra landsdelar är stor

på skydd

även i detta alternativ. Risken är för företag mot dessa områden.

påtaglig

Våra stridskrafter i kan komma att avskäras. Be-

kraftsamlingsområdena

områden måste även i alternativet B lämnas utan skydd av sjö-

tydelsefulla

stridskrafter och kustartilleri. har samma som i alternativet A. Det bör liksom i Jaktflyget omfattning detta alternativ kraftsamlas till vissa delar av landet. En delvis

begränsade

förbättrad ökar dock i förhållande till lägre kostnadsnivåei stridsledning att verka. Jämfört med alternativet A förbättras luftnågot dess möjligheter försvaret även att det kvalificerade luftvärnet kan komma att förgenom stärkas. till motverkan vid kuppanfall är något bättre än i alterna- Möjligheterna tivet A under såväl som dess senare skeden.

kuppanfallets inledning

Under neutralitetstillstånd kommer våra att övervaka sjö›

möjligheter

och luftterritoriet att vara i huvudsak desamma som i alternativet A. Antalet alternativ små att eskortera handels› fartyg ger även i detta möjligheter fartyg. Överbefälhavaren anför sammanfattningsvis att det i alternativet B blir stridskrafter -- i första hand arméstridsmöjligt att avse kvalificerade krafter _ för mer än en del av landet. till insats utanför gräns

Möjligheterna

och kust samt till luftförsvar blir något bättre än alternativet A. M cket päkvarstår dock och blir successivt allt mera kännbara. Liktagliga svagheter som i alternativet A är på sikt konstant, vilket medför att

anslagsnivån

resurserna blir otillräckliga för att följa med i den tekniska utvecklingen. För att minska dessa bör överbefälhavaren det militära

svagheter enligt

försvarets kostnader tillåtas stiga äve11 efter budgetåret 1970/71.

2.6.4. Alternativet C

Överbefälhavaren har i enlighet med direktiven gett prioritet åt den organisationsbestämmande materielen och den utbildning som erfordras för att få största effekt ur samtidigt som de väsentligaste om-

krigsorganisationen

rådena inom den gemensamma sektorn tillgodoses. Även sedan hänsyn tagits till de i direktiven angivna besparingsåtgärderna skulle ekonomiska ramen nödvändiggöra inte oväsentliga minskden angivna av stridskrafterna i förhållande till hittillsvarande planering (»3 600»ningar För och söka hålla kvaliteten har nivån). att begränsa minskningarna uppe därför även i denna livslängderna för vissa stridsmedel måst anslagsnivä Detta bl. a. 35 och 37 samt fasta kustartilleribatförlängas. gäller flygplan terier. I avvaktan säkrare beträffande avvägningen inom luft› på underlag försvaret har medlen härför endast fördelats preliminärt. De ökade i detta alternativ jämfört med resurser, som kan -disponeras alternativet B har det möjligt att minska de mest påtagliga svagheterna

gjort

i alternativet B. Tillkommande resurser kan sålunda i betydande utsträck-

ning täcka bristen på kvalificerade stridskrafter för av sådana

skyddet

landsdelar, till vilka försvaret inte kraftsamlats. Det och det

avvärjande

fördröjande försvaret kan ges en något ökad uthållighet. Motverkan i luften och havet blir starkare.

på

Inom arméstridskraftema kan antalet brigader i stort bibehållas. Antalet pansarbrigader minskas såsom i alternativet B med omkring 40 %, men kvarvarande enheter ges planerade Antalet norr-

kvalitetsförbättringar.

landsbrigader kan på sikt ökas något. Infanteribrigaderna ges successivt bättre kvalitet. Huvuddelen av förses med modern

luftvårnsbataljonerna

eldledningsutrustning och antalet luftvärnsrobotförband ökar efter hand.

Arméflyget utökas.

Inom marinstridslcrafterna minskar antalet ytattackförband under del av perioden. Senare blir antalet lika stort som nu. sker

ungefär Samtidigt

övergången till lätta förband. Under senare delen av 1970-talet kommer vissa av de tidigare utgående enheternas uppgifter att övertas av kanonbåts- och robotbåtsförband. Antalet ubåtar minskar något. antal

Mineringsförbandens

ökar. Den totala mineringskapaciteten minskar trots detta enär tyngre

attack- och fregattförband utgår.

Vid kustartilleriet kan nuvarande antal fasta spärrbataljoner bibehållas. Antalet fasta batterier minskar successivt. Pågående uppsättning av rörliga spärrförband fullföljs. Antalet rörliga kustartilleribataljoner ökar något. En förbättrad kustrobot kan komma att anskaffas. Inom kan bibehållas på samma nivå som

flygstridskrafterna jaktflyget

efter 1967 års vakantsättningar. Antalet attackdivisioner minskar något. Spaningsdivisionernas antal ändras inte. Ett antal tunga transportflygplan anskaffas och de lätta ersätts delvis. Stridslednings- och luftbevakningssystemets kapacitet ökar. Överbefälhavarens karakteristik av våra vid mitten av

försvarsmöjligheter

1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet C i jämförelse med alternativet B kan sammanfattas på följande sätt. I förhållande till alternativet B ökar våra i hög

försvarsmöjligheter grad.

En angripare får påtagligt minskad frihet att välja anfallsområden. Vår förmåga att genomföra avvårjande och fördröjande försvar förbättras. Den ökade tillgången på kvalificerade arméstridskrafter, de ökade

möjligheterna

att avdela sjöstridskrafter för flera havsområden, ett bättre kustartilleriförsvar och bättre tillgång på attack-, jakt- och ökar våra

spaningsflyg möj-

ligheter att möta anfall även mot områden som inte ansetts vara primärt hotade. Möjligheterna till motverkan vid kuppanfall blir större än i alter-

påtagligt

nativet B. Under neutralitetstillstånd blir våra att övervaka och

möjligheter sjö-

luftterritoriet och att avvisa i stort sett lika med vad som skulle

kränkningar

bli en följd av hittillsvarande planering.

2.6.5. Särskilda frågor

Vöimpliktsfrågan

Trots försvarsutredxiiugens direktiv att krigsmakten även i framtiden skall bygga på den allmänna värnpliktens princip och trots att värnpliktsfrågan ingående studerats under 1950- och (SO-talen har överbefälhavaren funnit det nödvändigt att undersöka, om ändringar i värnpliktssystemet skulle kunna öka möjligheterna att bibehålla krigsorganisationens effekt. Han har därvid funnit det nödvändigt att även överväga kategoriklyvning, dvs. att undanta en del vapenföra värnpliktiga från all utbildning i fred.

I enlighet med direktiven har överbefälhavaren även undersökt möjligheterna att minska antalet tjänstgöringsdagar genom ökad differentiering i utbildningen eller genom allmänt förkortad utbildningstid.

Överbefälhavaren påpekar att årskullarna de senaste åren varit större än medeltalet över en längre period. För att åstadkomma en jämn belastning

på utbildningsorganisationen har därför grundutbildningen uppskjutits ett

å två år för en del av de Detta har under en tid medfört högre

värnpliktiga.

medelålder under utbildningen och dessutom sociala olägenheter. Om grundutbildningen skall kunna ske vid de genomsnittsâldrar som nu gäller kan, utan ändring av gällande uttagningsprinciper, utbildningskontingenten minskas till 49 000 man. Understiger den detta antal måste enligt överbefälhavarens mening kategoriklyxvning tillgripas.

Överbefälhavaren har i de lägsta alternativen funnit det nödvändigt att överväga konsekvenserna av att bibehålla den allmänna

värnpliktens princip och av att införa kategoriklyvning. I förra fallet minskar på lång sikt antalet kvalificerade förband och på kort sikt möjligheterna att utnyttja redan anskaffad materiel. Det totala antalet förband kan dock i huvudsak bibehållas. I det senare fallet kan nedgången i kvalificerade förband begränsas men det totala antalet förband sjunker. I alternativet A 2 har en kategoriklyvning avseende 2000 värnpliktiga per år bedömts bli nödvändig. For-

drygt

mer och bestämmelser för en kategoriklyxrning måste enligt Överbefälhavaren utredas, om alternativet A 2 välj s. Detta torde ta tid och medför att nya uttagningsprinciper kan införas tidigast vid inskrivningen 1970/71.

Överbefälhavaren framhåller att det system för värnpliktsutbildningen som beslöt år 1966 ger erforderlig utbildning för olika befatt-

riksdagen

ningshavare och förband. Kompletterande undersökningar, främst inom armén och marinen, har visat att det inte är lämpligt att underskrida de genom 1966 års riksdagsbeslut fastställda utbildningstiderna.

Överbefälhavaren har förutom det material som låg till grund för nämnda riksdagsbeslut granskat även andra vägar att minska antalet tjänstgöringsdagar. I samtliga alternativ har minskningar bedömts vara nödvändiga. Genom att överföra värnpliktiga till kategorier med kortare utbildningstid

5--614877

har t. ex. totala antalet inom armén minskats med om-

tjänstgöringsdagar

kring 65 000 och genom att minska repetitionsutbildningen för vissa specialförband har vidare en nedgång med omkring möjlig.

125 000 dagar varit Direktutbildning för vissa lokalförsvarsförband har undersökts.

Besparingar-

na härvid blir emellertid överbefälhavaren små i jämförelse med nack-

enligt

delarna, vilka bl. a. är sänkt mobiliseringssäkerhet och

mobiliseringsberedskap samt olämplig äldersfördelning inom krigsorganisationen.

1966 års riksdagsbeslut innebar en minskning med 370 000

tjänstgörings-

dagar per år till omkring 19 milj. tj änstgöringsdagar. Överbefälhavaren har nu räknat med att antalet kan komma att minskas med

tjänstgöringsdagar

ytterligare omkring 1 500 000 i alternativet A 2, 750 000 i A 1, 650 000 i B och 320 000 i C. De direkta denna

kostnadsminskningarna genom åtgärd

anges exempelvis i alternativet

B på sikt till ca 20 milj. kr. per år.

Avvägningen inom luftförsvaret

Överbefälhavaren framhåller att luftförsvaret och dess olika delar ingående har studerats under en av år. Detta arbete har under år 1967 fort-

lång följd

satts och intensifierats. Luftförsvarets uppgifter, avvägningen mellan kvalitet och kvantitet i fråga om ny flygplantyp samt mellan jakt-

avvägningen

flyg, luftvärnsrobotar och luftvärn har därvid behandlats. Det har inte varit möjligt att slutföra arbetet i dess helhet. Överbefälhavaren anser att grundsynen i ÖB 65 i allt väsentligt fortfarande bör gälla. Vissa

modifieringar föreslås i de lägsta alternativen av luftförsvarets uppgifter och utformning i stort. En sänkt ambitionsgrad blir av ekonomiska skäl nödvändig.

Överbefälhavaren anmäler att det vid det fortsatta inom

utredningsarbetet

detta område kommer att tas fram för de avvägnings-

erforderligt underlag

beslut och andra ställningstaganden som successivt blir under

nödvändiga

de närmaste åren, t. ex. beslut om typ för nästa Om något av

jaktflygplan.

alternativen A eller B skulle läggas till grund för försvarsbeslutet, kan det enligt överbefälhavaren bli nödvändigt att överväga att välja ett

jaktflygplan

med lägre prestanda än Viggen.

Överbefälhavaren har således inte nu kunnat ta någon i

slutlig ställning

avvägningsfrågorna inom luftförsvaret. har emellertid

Utredningsresultaten

i viss mån påverkat i de skilda kostnadsnivåerna.

dellösningarna

Beredskap

Överbefälhavaren framhåller att graden av måste

insatsberedskap grundas

på överväganden rörande bl. a. det internationella läget, våra möjligheter att få förvarning samt de möjligheter och resurser en angripare har för insats mot oss. I första hand bör förändringar i vår närhet kunna mötas med variationer i beredskapen inom ramen för resurser. Räcker inte

tillgängliga

detta, måste med värnpliktslagens stöd resurser tillföras. Inom

ytterligare

fredsorganisationen finns därför nu och måste även i finnas

fortsättningen

möjligheter att snabbt höja insatsberedskapen.

Överbefälhavaren påpekar att det hittills har ansetts viktigare att tillgodose den långsiktiga beredskapen än insatsheredskapen. I de låga kostnadsramar, som nu är aktuella, är det än mer angeläget att statsmakterna tillämpar denna princip.

lnsatsberedskapen skall ge primär insatskraft vid kuppanfall. Vid minskad fredsorganisation och minskat antal i fredstid tillgängliga enheter blir insatsberedskapen lägre. Överbefälhavaren anser att för att vidmakthålla nuvarande beredskapsnivå det kan bli nödvändigt att på sikt avsätta ökade resurser för insatsberedskapen. Framför allt krävs emellertid vilja hos statsmakterna att även vid relativt små förändringar, vilka kan tyda på risk för militära insatser i vår omgivning eller mot oss, höja vår insatsberedskap genom bl. a. inkallelse av förband.

I alternativet A har överbefälhavaren räknat med att kostnaderna för insatsberedskapen kommer att tillföras utanför ramarna. Enligt direktiven har i alternativet B inräknats kostnaderna för den beredskap som krävs för att möta kränkningar och i alternativet C kostnaderna för en beredskap av samma omfattning som den nu befintliga.

Om något av alternativen A eller B väljs räknar överbefälhavaren med att medel tilldelas utanför ramarna så att beredskap minst motsvarande nuvarande nivå kan hållas.

Överbefälhavaren föreslog i ÖB 65 vissa förbättringar av insatsberedskapen. Dessa önskemål kvarstår i allt väsentligt.

Kärnvapenfrågan

Överbefälhavaren hänvisar till försvarsutredningens direktiv enligt vilka krigsmakten främst bör utformas med tanke på ett krig fört utan kärnvapen dock utan att en begränsad insats av kärnvapen får allvarligt minska möjligheterna till fortsatt försvar. Enligt överbefälhavaren kommer detta att beaktas vid bl. a. utformningen av materiel, taktik och utbildning liksom också befästningsanläggningar.

Handlingsfriheten i fråga om svenska kärnladdningar har belysts i ÖB 65. I övcrbefälhavarcns eget förslag inräknades därvid vissa medel för att skaffa nödvändiga kunskaper m. m. för att nedbringa tiden mellan ett eventuellt framtida beslut och leverans av den första laddningen. I lägre ramar inräknades inga medel för dessa ändamål. Inte heller i de nu redovisade utredningsalternativexi har några medel avsatts härför.

Gemensamma ändamål Överbefälhavaren framhåller att strävan har varit att inom de olika alternativen ge största möjliga ekonomiska utrymme för de egentliga stridskrafterna. Särskilda undersökningar har därför genomförts för att

klarlägga

konsekvenserna av minskade kostnader för vissa gemensamma ändamål,

t.ex. gemensamma staber och ledningsresurser, förvaltningsorganisationer och totalförsvarets gemensamma Strävan har varit att åstad-

ledningsplatser.

komma minst 10 % besparingar i lägsta kostnadsnivå. En stor del av dessa kostnadsminskningar måste tas inom avlöningsanslagen. Detta medför enligt Överhefälhavaren att det i alternativet A blir nödvändigt att överföra omkring 600 personer inom två år till verksamhet utanför krigsmakten. Detta

kan ske i långsammare takt i alternativet B. Byggnadsverksamheten för

gemensamma ändamål nedgår dessutom starkt.

Fredsorganisationen

Överbefälhavaren anmäler att det inte har varit möjligt att vid utredningsarbetet i detalj undersöka alla konsekvenser för fredsorganisationen. Den påverkas av många andra än rent militära faktorer, bl. a. lokaliserings-, mark- och sysselsättningsfrâgor. Särskild hänsyn måste tas till personalen. Ingående utredningar erfordras innan detaljbeslut kan fattas. Överbefälhavaren kommer att föreslå sådana förändringar inom fredsorganisationen, som kan bli en följd av en reviderad krigsorganisation.

Konsekvenserna i stort torde inom de olika kostnadsnivâerna bli följande.

Inom alternativet A aktualiseras i ram A2 en minskning av arméns

fredsorganisation med två eller tre utbildningsanstalter. I ram A 1 måste

samtliga utbildningsanstalter bibehållas. I båda delalternativen kan en änd-

rad inriktning av utbildningen bli aktuell vid vissa förband. Förändringarna

kan komma att ske under perioden 1968-73.

Vid marinen torde fredsorganisatoriska förändringar inte bli aktuella

under de närmaste åren. På något längre sikt aktualiseras dock förhands-

indragningar.

För flygvapnets del torde en indragning av tre eller fyra flottiljer bli nödvändig i alternativ A 2 och två eller tre i alternativet A 1.

Militärmusiken avvecklas helt. I alternativet B torde de förändringarna hli desamma

fredsorganisatoriska

som i alternativet A 1, milirtärmusiken bibehålls dock delvis.

Även i alternativet C behöver två flottiljer dras in för att möjliggöra en

anslutning till tidigare planering.

Forskning och materielanskaffning

För att inte konsekvenserna på kort sikt för stridskrafterna skall bli för stora i de utredda anslagsramarna, måste enligt överbefälhavaren personella reduktioner ske vid centrala staber, förvaltningar och institutioner samt

volymen

på forsknings- och utvecklingsverksamheten minskas, främst i alternativen A och B. Detta kommer på sikt att försämra möjligheterna att utveckla, välja och anskaffa kvalificerad militär materiel. Underlaget för att bedöma den långsiktiga tekniska utvecklingen blir i framtiden svagare och riskerna för tekniska överraskningar större.

50 % av försvarsanslagen används f. n. för beställningar inom det svenska

alternativ, som nu utretts, kommer utrymmet för näringslivet. I samtliga

att minska. Dessutom kan till en början förhållande-

materielbeställningar

vis mindre del av försvarsanslagen avses för sådana beställningar. Detta kan under en komma att medföra inom vissa

övergångsperiod svårigheter

industribranscher.

Överbefälhavaren framhåller att inom flera väsentliga områden det blir svårare att bibehålla en egen försvarsindustri på kvalitativt tillräckligt hög nivå. alternativen torde återverkningarna inom några år bli så

I de lägsta stora, att av vid industrier allvarligt kan

anskaffning krigsmateriel egna

komma att äventyras.

Försnarsvil jan Överbefälhavaren framhåller att utgör en väsentlig grund

försvarsviljan

för vår att stå emot en eller hot om en sådan. Under-

förmåga aggression

sökningar har visat att den fortfarande är god.

I ÖB 65 framliölls bl. a. följande.

För att vi skall kunna vidmakthålla en fast moståndsvilja är det nödvändigt att vår personal är väl utbildad och vår krigsmateriel av god kvalitet. Det militära försvarets personal måste ha tilltro till att vi kan försvara oss framgångsrikt. Det måste stå klart, att vi är väl rustade för de aktuella stridsuppgifterna och att underlägsenhet i totala resurser kan uppvägas av ett riktigt utnyttjande av de naturliga försvarsbetingelserna.

Det anförda måste enligt överbefälhavaren alltjämt beaktas.

Överbefälhavaren anser att Viktiga funk-

frivilligorganisationerna fyller

tioner i vårt försvar och att de också i bidrar till att hålla

betydande grad

levande. Överbefälhavarens strävan har varit att även i de försvarsviljan låga alternativen tillgodose denna verksamhet.

Strategisk rörlighet

Överhefälhavaren har liksom inför ÖB 65 specialstuderat strategisk rörlighet, dvs. förflyttning av kvalificerade förband, s. k. operativa enheter mellan olika landsdelar. Möjligheterna att i ökad utsträckning utnyttja civila resurser har därvid särskilt undersökts.

Enligt Överbefälhavaren kvarstår de motiv som framfördes i ÖB 65 för att öka den strategiska rörligheten. En minskning av antalet operativa enheter ökar behovet härav. Vissa åtgärder för att öka den strategiska rörligheten har redan vidtagits bl. a. genom ökat utnyttjande av våra civila transportresurser. Ytterligare i denna riktning planeras, bl. a. avses släp-

åtgärder

fordon för stridsvagnar anskaffas.

Överbefälhavarcn framhåller att den rörligheten också för-

strategiska

bättras om de rörliga stridskrafternas egen förmåga till snabba omgrupperingar ökas. Detta har till viss del kunnat ske i de redovisade lösningarna.

70» Inom armén tillkommer t. ex. ett antal traktortransportbataljoner, dvs. transportförband huvudsakligen utrustade med traktorer. Därutöver föreslås antalet transportflygplan öka i de olika lösningarna. Härigenom förbättras även den strategiska rörligheten för vissa enheter. De begränsade åtgärder som har kunnat föreslås kan emellertid enligt överbefälhaxiaren endast i någon mån motverka att antalet kvalificerade enheter minskar.

Materiell uthållighet

Enligt direktiven för utredningsalternativet B skall överbefälhavaren helysa möjligheter för och konsekvenser av sänkta krav på uthållighet. Kungl. Majzt har i särskild ordning fastställt normer för krigsmaktens materiella uthållighet. Genom 1958 års försvarsbeslut begränsades dessa normer. Av ekonomiska och andra skäl har flera väsenxtliga områden fredsanskaff-

på

ningar av ersättningsförnödenheter dessutom ytterligare måst begränsas eller senareläggas. Överbefälhavaren har låtit särskilt granska möjligheten att ytterligare minska Lithålligheten. Härvid har visat sig att ett segt försvar av territoriet inte skulle bli möjligt vid en sänkt uthållighet. För hela krigsmakten skulle följden bli att förbandens kapacitet inte skulle kunna tas ut och attt de

tidigt

skulle tvingas gå över till strid med enklare medel. Möjligheterna till ökad

ersättningsanskaffning under krig bedöms som små.

Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit att ilthållighe-ten inte kan ytterligare sänkas. direkta och omedelbara kan inte Några besparingar göras inom detta område.

Ãtertagning av zzppskjuien utbildning

I direktiv för alternativet försvarsutredningens A anges även att utbildningen av särskilt kvalificerad personal skall och som kan

prioriteras åtgärder

vidtas för att återta utbildning inom 1, 6, 12 resp. 24 månader skall redovisas. Överbefälhavaren anser att den som nu bedrivs är ett

befälsutbildning

minimum. De ekonomiska vinsterna av uppskjuten år dessutom

utbildning

små. Befälsutbildning bör därför inte uppskjutas. Grundutbildning kan teoretiskt återtas i viss En återtag-

utsträckning.

ning tar emellertid lång tid och måste ske parallellt med ordinarie iltbildning. Den förutsätter fullmaktslagar för att mark, byggnader och fordon skall kunna ianspråktagas. En uppskjuten del av grundutbildningen kan endast till mindre del återtas inom 24 månader. Ett sådant medför stora

uppskjutande

praktiska svårigheter och avstyrks bestämt. Även åitertagning av repetitionsutbildning medför stora svårigheter och nackdelar. Att uppskjuta sådan utbildning avstyrks därför bestämt av överbefälhavaren. Överbefälhavaren framhåller att i de ramar som nu har utretts måste man söka uppnå besparingar annat sätt än genom att uppskjuta utbild-

på

ning.

2.6.6. Överbefâlhavarens slutsatser om våra försvarsmöjligheter

för ÖB 65 var 1964 års målsättning och Kungl. Maj :ts Utgångspunkten direktiv. Vår att lösa målsättningens uppgifter påverkas, anför

förmåga överhefälhavaren, såväl av de resurser som en kan komma att

angripare

sätta in mot oss som av våra egna resurser.

av bl. a. stormakternas stridskrafter kommer enligt över-

Omfattningen befälhavaren av den säkerhetspolitiska situationen i

i hög grad at.t styras världen. Överbefälhavaren har analyserat nuvarande militärpolitiska läge och främst inom stormakterna, liksom huvuddra-

utvecklingstendenserna,

i den militärtekniska utvecklingen. Han har, i överensstämmelse med gen direktiven, utgått från att en endast kan sätta in en begränsad

angripare

del av sina resurser mot oss. Även om denna inte kan anges med säkerhet, kan dock en övre och en undre för en rimlig insats beräknas. I allt

gräns

överensstämmer de bedömningar som nu gjorts med dem som låg väsentligt till för förslagen i ÖB 65. Dessa gränser har utnyttjats vid värdering

grund av vilka krigsmakten i de skilda alternativen kan lösa.

uppgifter

Överbefälhavaren erinrar om de i det redovisade slutsatserna

föregående

om de som de olika alternativen ger. Han framhåller

försvarsmöjligheter

härvid att skillnaden mellan de ekonomiska ramarna motsvaras av en be-

större relativ skillnad i försvarseffek-t. Avslutningsvis anför han

tydligt vidare följande.

del av landet behöver i något alternativ lämnas helt utan någon form av

Ingen försvar, men styrkan och Litliålligheten i detta varierar starkt. Vår försvarsförmåga minskar påtagligt mellan de olika kostnadsramarna och beräknas i det lägsta alternativet komma att sjunka till närmare hälften av vad hittillsvarande planering skulle ha möjliggjort. Endast en krigsmakt uppbyggd enligt huvudlinjerna i överbefälhavarens förslag i ÖB 65 bedöms av överbefälhavaren på sikt svara mot den målsättning som gällt sedan år 1964 och mot Kungl. Maj :ts direktiv.

2.6.7. Särskilda uttalanden i militärledningen

Vid ÖB-svarets behandling i militär-ledningen har försvarsgrenscheferna anmält avvikande meningar i vissa avvägningsfrågor i alternativen A och B.

I alternativet A anser sålunda arméchefen att kombination 2 bort väljas. F däremot förordar i detta alternativi kombination 1

lygvapenchefen princip

men anser att en enligt överbefâlhavarens förslag kan god-

medelsfördelning

tas under de två eller tre närmaste åren.

I alternativet B anser marinchefen att marinens kostnadsandel blivit för liten. hävdar motsvarande beträffande flygvapnet.

Flygvapenchefen

Chefen för försvarets har anfört att

forskningsanstalt i militärledningen alternativen A och B leder till ökade att följa med i den mili-

svårigheter tärtekniska utvecklingen. Redovisningen av krigsmaktens operativa möjligheter med dessa alternativ skulle därför närmast ge en alltför optimistisk bild. Han ansluter sig dock till överbefälhavarens förslag som en grund för försvarsutredningens bedömanden.

Tabell 6. Av överbe/älhavaren gjord fördelning i stort av medlen inom alternativen

A, B och C

(Belopp i milj. kr. Pris- och löneläget maj 19661)

Alternativ/ Budgetår Armén Marinen Flygvapnet Gemensamt Summa

I I

A 2 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 485 645 1 685 875 4 600 + 90 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 510 660 1 720 840 4 600 + 130 1970/71 . . . . . . . . . . . .. 1 520 660 1 715 835 4 600 + 130 1971/72 och därefter. . 1 490 645 1 640 825 4 600

A 1 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 485 645 1 685 875 4 600 + 90 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 510 660 1 720 840 4 600 + 130 1970/71 . . . . . . . . . . . . . 1 520 660 1 715 835 4 600 + 130 1971/72 och därefter. . 1 550 660 1 695 825 4 730

B 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 505 645 1 685 915 4 660 + 90 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 560 665 1 725 900 4 720 + 130 1970/71 . . . . . . . . . . . .. 1 615 680 1 755 900 4 820 + 130 1971/72 och därefter. . 1 650 685 1 720 895 4 950

C 1968/69 . . . . . . . . . . . . . 1 625 705 1 845 925 5 100 1969/70 . . . . . . . . . . . . . 1 690 725 1 925 910 5 250 1970/71 . . . . . . . . . . . . . 1 745 745 1 995 915 5 400 1971/72 . . . . . . . . . . . . . 1 760 745 2 020 925 5 450 1972/73 . . . . . . . . . . . . . 1 800 760 2 070 955 5 585 1973/74 . . . . . . . . . . . . . 1 845 790 2 125 965 5 725 1974/75 . . . . . . . . . . . . . 1 900 810 2 185 975 5 870 1

Summabeloppen uttryckta i pris- och löneläget maj 1967 framgår av avsnitt 2.4.

KAPITEL 3

Beslut och beträffande civilförsvaret

utredningar

3.1¶Huvudinnehållet i tidigare civilfársvarsbeslut

Grunden för den nuvarande civilförsvarsverksamheten utgörs av beslut av statsmakterna åren 1956 och 1959. Genom 1956 års beslut fastställdes prin-

efter vilka dels skulle bedrivas, dels det

ciper utrymningsplanläggningen

fortsatta skulle Genom 1959 års beslut

skyddsrumsbyggandet genomföras.

fastställdes i sina främst civilförsvarets organisation för före-

huvuddrag byggande och skadeavhjälpande verksamhet, utbildningsverksamhetens

omfattning samt organisation. År 1960 antogs en på

civilförsvarsstyrelsens

dessa principer grundad ny civilförsvarslag.

1956 års riksdagsbeslut (prop. 1956: 185, L?U 52, rskr. 376) om civilför-

svaret grundade sig huvudsakligen på ett av 1953 års civilförsvarsutredning

den 24 november 1955 delbetänkande vari de grundläggande frågorna

avgivet

om civilförsvarets och fortsatta uppbyggnad behandlades. I detta

inriktning

delbetänkande behandlades även de allmänna den fram-

synpunkter på

tida som överbefälhavaren och civilförsvars-

civilförsvarsplanläggningen

hade framlagt i en i mars 1955, kallad »marsprome-

styrelsen promemoria

morian».

Atomstridsmedlens böra utgöra utgångspunkten vid

verkningar ansågs

av civilförsvaret. I marspromemorian förordades en mycket

utformningen

driven av tätorter. Givilförsvarsutredningen fann det bl. a. långt utrymning av skäl inte möjligt att driva utrymningen så långt

försörjningstekniska

eller helt det sätt so1n föreslagits i marspromemorian. Chefen för inrikes-

på

sig heller inte kunna tillstyrka planläggning av fullt

departementet ansåg

så omfattande som i I huvudsak

utrymningar föreslagits marspromemorian.

förordade han följande:

För de större städerna och vissa andra utsatta områden och orter skulle planer upprättas för såväl en nära nog fullständig utrymning som för en beredskapsutrymning avseende alla icke arbetsföra och vissa därmed jämställda kategorier. I förstnämnda hänseende borde planeringen omfatta dels snabbutrymning i en följd och dels utrymning i etapper, därvid den första etappen skulle utgöras av beredskapsutrymningen. I anslutning härtill borde såsom en andra etapp planeras en omflyttning av innerområdenas kvarvarande befolkning till ytterområdena. För vissa andra städer och områden skulle planer upprättas för en mindre långtgående utrymning. Vilka städer och områden de olika planerna skulle avse skulle beslutas centralt. Den planläggning som här förordades innefattade alltså

olika alternativ. Bedömningen av förhandenvarande anfallsrisker måste bli avgörande för valet av alternativ. Genom att planläggningen icke, såsom förutsätts i marspromemorian, inriktades på en enda form av utrymning. skulle denna bedömning i större utsträckning än vad man där synes 11a tänkt sig kunna komma att ske i själva det aktuella läget med hänsyn till förhållandena på en viss ort eller för någon eller några kategorier utrymningsberättigade. En smidigare anpassning efter omständigheterna blev härigenom möjlig.

Vad departementschefen här anfört föranledde ingen erinran vid riks-

dagsbehandlingen.

l fråga om skyddsrum innebar 1956 års beslut att sådana även i fortsättningen skulle inrättas såväl i de centrala delarna som i ytterområdena i utsatta orter. Befolkningsskyddsrum skulle inrättas endast i särskilt riskfyllda områden i dessa orter. Enskilda borde inte längre byggas

skyddsrum

i områden med i av

hefolkningsslçyddsrum. Skyddsrummen ytterområdena

orter med i de centrala delarna samt

befolkningsskyddsrum i övriga utrym-

ningsorter borde utföras som normalskyddsrum. I för luftanfall mindre utsatta orter där risken för kärnladdningsanfall bedömdes som liten skulle skyddsrnmsbehovet tillgodoses genom normalskyddsrum. Inom områden som inte kunde anses innehålla primära anfallsmål skulle

skyddsåtgärder

vidtas endast mot radioaktiv strålning och då först i ett De

beredskapsläge.

ändrade riktlinjerna för krävde av civil-

skyddsrumsbyggandet ändringar försvarslagen. Något program för byggande av befolkningsskyddsrum före-

lades inte riksdagen i samband med propositionen.

Som grund för (prop. 1959: 114, SU 85, rskr. 233)

1959 års riksdagsbeslut låg främst 1953 års civilförsvarsutrednings huvudbetänkande av år 1958.

Utgångspunkterna för bedömningarna var i stort sett desamma som år 1956. Hemortsbekämpning med kärnvapen intog sålunda enligt

departe-

mentschefen fortfarande en central roll i krigföringen.

Beslut fattades om förändringar av civilförsvarets bl. a. av-

vissa uppgifter,

seende röjnings- och hombröjning, undanförsel och

reparationsuppgifter. förstöring.

Civilförsvarets organisation för förebyggande och verk-

skadeavhjälpande

samhet fastställdes i sina huvuddrag. Väsentliga nyheter var att den lokala organisationen skulle göras mindre men effektivare än enligt dittillsvarande planer samt att en regional organisation med undsättningskårer skulle skapas inom det allmänna civilförsvarets ram.

Det lokala civilförsvaret organiserades inom betydligt större civilförsvarsomåden än Civilförsvarsverksamheten

tidigare. uppdelades på sex kårer,

nämligen ledningskår, bevakningskår, brandkår, räddningskår, sjukvårdskår och skyddskår. 20 regionala vardera om ca 500

undsättningskårer,

man, skulle organiseras. Kårerna skulle om möjligt rekryteras av

värnplik-

tiga som hade två repetitionsövningar kvar. Befälsbehovet i civilförsvaret skulle bl. a. tillgodoses genom att 700-800 reservofficerare och lika många nnderofficersutbildade värnpliktiga överfördes till civilförsvaret.

Viss av beslutades även. Självskyddsutbild-

omorganisation verkskydden

ningen förutsattes huvudsakligen komma att ske genom frivilligorganisationernas försorg.

Beslut fattades även o1n utbildningsverksamhetens omfattning samt om

civilförsvarsstyrelsens organisation.

Materielanskaffningen skulle i fortsättningen ske enligt en anskaffningsplan.

Om kostnaderna anfördes i propositionen att de förslag civilförsvarsutredningen lämnat i stort kunde tjäna som riktlinjer för uppbyggnaden av civilförsvaret, men att av kostnaderna för civilförsvaret borde

avvägningen

i samband med att kostnadsramarna för det militära försvaret för prövas tiden efter budgetåret 1960/61 omprövades.

På grundval av 1953 års civilförsvarsutrednings betänkanden avgav Kungl. Maj :t med prop. 1960: 5 förslag till ny civilförsvarslag. Förslaget godtogs av riksdagen (L?U 3, rskr. 133). Ytterligare föreskrifter meddelades

i 1960 års civilförsvarskungörelse.

1960 års försvarskommitté uttalade i sitt betänkande (SOU 1960:40) att den försvarspolitiska utvecklingen enligt kommitténs bedömning inte föranledde ändring i de uppgifter som statsmakterna genom riksdagsbesluten åren 1956 och 1959 ålagt civilförsvaret. Kommittén föreslog, att ansla-

till civilförsvaret skulle förstärkas med 20 milj. kr. för budgetåret gen 1961/62 av ett till 35 milj. kr. belopp, varmed de militära anslagen

uppgående

reducerades för nämnda Den förstärkning av anslagen

budgetår. ytterligare

till civilförsvaret som borde ske fr. o. m. 1962/63 borde i sed-

budgetåret

vanlig ordning av Kungl. Maj :t och riksdagen. Enligt kommittén borde

prövas

åtgärder vidtas för att genomföra planlagda civilförsvarsåtgärder avseende

utrymning och inkvartering. I fråga om organisation för skadeavhjälpande uppgifter borde i första hand riktas på de större tät-

uppmärksamheten orterna samt på rekrytering och utbildning av de beslutade undsättningskårerna. En organisatorisk utformning som höll beredskapen på hög nivå borde eftersträvas.

Chefen för inrikesdepartementet ansåg sig (prop. 1961: 1, bil. 13) böra förorda den av försvarskommittén föreslagna anslagshöjningen för budgetåret 1961/62 och räknade med att det för de närmast följande budgetâren skulle bli att successivt öka anslagen så att uppbyggnaden av den

möjligt

civilförsvarsorganisationen kunde inom rimlig tid. Av den

nya fullföljas

totala anslagsförstärkningen på ca 20 milj. kr. borde enligt departementschefen större delen läggas på anslaget till anskaffning av materiel. Samtidigt föreslogs ett för utbyggnaden av befolkningsskyddsrum i de 14

program största städernas innerområden.

till civilförsvaret under driftbudgeten i riksstaten uppgick för

Anslagen

budgetåret 1961/62 till 47,4 milj. kr. och för budgetåret 1962/63 till 70,4 milj. kr. Anslagshöjningen mellan de båda budgetåren avsåg huvudsakligen

engångsanskaffning av materiel och kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum m. m.

På uppdrag av 1962 års försvarskommitté avgav

civilförsvarsstyrelsen

förslag om civilförsvarets successiva uppbyggnad och m. m.

utformning

under budgetåren 1963/70 de alternativa kostnadsramarna 740

grundat på

och 495 milj. kr. behövde inom

Enligt civilförsvarsstyrelsens utredning

kostnadsramen 740 milj. kr. den ditintills planerade inte

organisationen

reduceras. Inom den kostnadsramen - som innebar oförändrade

lägre

till civilförsvaret - bedömde att endast

anslag styrelsen organisationen

för utrymning och inkvartering skulle kunna upprättas

enligt planerna medan utbyggnadstakten för andra måste sänkas. I

verksamhetsgrenar

fråga om avvägningen mellan utbyggnad av organisation och

skyddsåtgär-

der för allmänheten styrelsen att man borde satsa

föreslog på organisa-

toriska åtgärder enär antalet räddade människoliv då sannolikt blev större.

I båda alternativen måste av starkt re-

byggandet befolkningsskyddsrum

duceras och av t. ex. ytterligare

anskaffning skyddsmateriel skyddsmasker

uteslutas.

1962 års försvarskommitté för sin del att inga

ansåg väsentliga ändringar

borde göras i de och den organisatoriska ram, som statsmakterna

uppgifter

genom besluten åren 1956 och 1959 angett för civilförsvaret. Kommittén ansåg att civilförsvarets uppbyggnad borde genomföras i en takt som i huvudsak svarade mot alternativet 740 kr. men att -- i förhållande till

milj.

-- viss borde till förmån

civilförsvarsstyrelsens förslag förskjutning göras

för skydd åt befolkningen. Som en åtgärd för att begränsa medelsbelioven under de närmaste utan att försena takten i civilförsvarets

budgetåren upp-

byggnad utgick kommittén från att ett system med

beställningsbemyndi-

ganden av den typ som tillämpas vid

krigsmaktens materielanskaffningar även skulle på civilförsvaret. En ekonomisk borde

tillämpas långsiktsram

vidare fastställas för materielanskaffningar och

skyddsrumsbyggande.

Departementschefen anslöt sig (prop. 1963: 86) i huvudsak till kommitténs och att anslagen för civilförsvaret skulle med

förslag föreslog uppföras

90, 94, 97 respektive 97 milj. kr. för budgetåren 1963/64-1966/67. För budgetåren efter 1963/64 hade härvid inte tagits till eventuella kost-

hänsyn nadsändringar, varför enligt departementschefen behov av av justeringar

rambeloppen kunde uppstå.

Beträffande vissa till försvarskommittén anmälda utrustningsbehov vilka ansågs kunna rymmas inom den angivna kostnadsramen, anförde departementschefen följande:

I huvudsak rör det sig om niedelsbehov utöver vad som innefattas i 1959 års principbeslut, avseende bl. a. skyddsmasker för befolkningen samt utrustning för internat och flyktingar. Kommittén anser skyddsmaskerna ha

hög angelägenhetsgrad, medan andra här nämnda objekt ges lägre prioritet än de i principbesluten förutsedda anskaffningsbehoven. För egen del kan jag instämma häri, men

vill framhålla, att ett slutligt ställningstagande till de nämnda anskaffningsfrå-

inte är möjligt förrän de organisatoriskt och tekniskt blivit ytterligare utgorna redda. Såsom kommittén framhållit beträffande skyddsmaskerna torde utrustningsbehoven samt Inedelsåtgången för att tillgodose dessa få förutsättningslöst prövas i sedvanlig ordning framdeles då ett fastare underlag för en sådan prövning finnes och de ekonomiska konsekvenserna kan överblickas_

Statsutskottet (utl. 100) anslöt sig i allt väsentligt till vad departementschefen anfört och föreslagit.

(skr 225) beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande.

Riksdagen

Sedermera har, efter förslag i prop. 1965: 22, antagits regler för prisreglering av civilförsvarsramen.

om -

3.2¶Civilförsvarsstyrelsens utredning civilförsvarets fortsatta utveckling

Cf 65 -- m.m.

3.2.1. Allmänna förutsättningar Den 2 december 1965 överlämnade civilförsvarsstyrelsen till försvarsutred-

sammanfattade civilförsvarets förutsättningar i

ningen styrelsens syn på

vårt land och styrelsens önskemål inför återstoden av den uppbyggnads-

i av 1970-talet - Cf 65. period som i huvudsak skall vara avslutad början Kostnaderna har till beräknats till 621 milj.

i styrelsens förslag budgetplan kr. för 1967/68-1970/71, fördelade med ca 155 kr. på varje

perioden milj. är. Beräkningarna grundas på 1964 års prisläge.

I det lämnas i en redogörelse för Cf 65. I Cf 65

följande sammanfattning

sammanställningar av studier samt slutsatser av dessa redovisas

ingående

dock inte här.

anför att de hittills tillämpade rikt-

Civilförsvarsstyrelsen inledningsvis

för av civilförsvaret enligt styrelsens mening i stort

linjerna uppbyggnaden

sett bedömer dock det att i den fortsatta

är lämpliga. Styrelsen erforderligt

göra vissa ändringar. Dessa avser främst utrymningsplan-

uppbyggnaden

alarmeringssystemet, utrustning för de

läggningen, gas- och radiakskyddet,

i internaten och för omhändertagande

inkvarteringsområdena planerade

av flyktingar från utlandet samt, i begränsade avseenden, undsättningsenheterna.

anmäler sin avsikt att under uppbyggnadsperioden

civilförsvarsstyrelsen

utarbeta till för civilförsvaret, avsedd att för tiden

förslag målsättning gälla

efter slut. Denna målsättning bör den

uppbyggnadsperiodens komplettera

allmänna målsättningen för totalförsvaret och ange de krav som skall ställas

på civilförsvaret.

Det framhålls att civilförsvaret måste utformas i takt med att kunska-

om bl. a. stridsmedlens verkningar växer. byggdes ur-

perna Organisationen

sprungligen bl.a. för att sättas in efter luftanfall med konventionella

upp bomber, som blev allt tyngre och effektivare. Skyddsrummen dimensionerades och med hänsyn till en viss varningstid, som blev allt kor-

placerades

tare. Inom befolkningsskyddet i lades vikten framför allt vid

Övrigt gas-

skyddet.

Civilförsvarsstyrelsen hävdar, att allt talar för att man bör

alltjämt

räkna med konventionella stridsmedel, dvs. mark- och med

fjärrobotar konventionella stridsspetsar, min- och sprängbomher samt brandbomber. Enligt styrelsens uppfattning måste emellertid också kärnladdningar tas med i beräkningen. De finns i stor mängd tillsammans med en variation av vapensystem och anskaffningen fortsätter. Efterhand ökar antalet stater som kan tillverka egna kärnladdningar. Både och bärare kan

laddning

avpassas efter målet. Träffsäkerheten är relativt i förhållande till

god

skaderadien. Därmed har blivit mer användbara för olika

kärnladdningarna

ändamål. I ett krig med kan bli utsatt för verk-

kärnladdningar Sverige

ningarna härav även om laddningarna inte fälls mot vårt land. Vid en ytexplosion förs nämligen det stoft som bildar den radioaktiva beläggningen upp till höga höjder, där de förhärskande vindarna i vår

geografiska region går från väster mot öster. Detta innebär att som fälls med

kärnladdningar,

ytexplosion över Norge, Danmark och nordvästra med stor san-

Tyskland,

nolikhet kommer att orsaka radioaktiv även i

beläggning Sverige.

Enligt styrelsens mening ökar möjligheterna att anpassa insatsen av gasstridsmedel till den önskade verkan. kan över stora

Stridsgaser spridas ytor med farliga verkningar mot människor och

oskyddade djur. Användningen

härav kan antas få stor psykologisk effekt befolkningen om denna inte

på

är väl informerad och förberedd. Härtill kommer att kan bli

befolkningen

utsatt för drivande om gas kommer till mot vår

stridsgas, användning

egen krigsmakt. Stridsgaser som satts in mot närliggande länder kan av markvindarna även föras in över vårt land. Slutsatsen blir styrelsen

enligt

att civilförsvaret måste räkna med som en risk.

stridsgas

Civilförsvarsstyrelsen framhåller i fråga om ett civil-

betingelserna för

försvar i de som till av i

Sverige svårigheter följd befolkningsökningen

städerna är med dock

förknippade en utrymning. svårigheterna uppvägs

enligt styrelsen delvis av utvecklingen av kommunikationerna. I gynnsam riktning verkar den förhållandevis Sanitära standarden inom inkvar-

höga

teringsområdena och den starkt expanderande som ökar

fritidsbebyggelsen, inkvarteringsutrymmet trots avflyttningen från landsbygden. Undsättnings-

verksamheten efter anfall gynnas bl. a. av med

hebyggelseutvecklingen

fritt hus och breda stråk eller

belägna mellanliggande grönområden.

Vårt land har, anför styrelsen, till skillnad från många länder i Västeuropa, genomgående goda allmänt strukturella förutsättningar för ett civilförsvar på grund av gles och stora Vår

befolkning skyddsmöjligheter.

traditionella hyggnadsutformning har vidare skapat för

möjligheter skydds-

rumsbyggande. Utnyttjande av nya byggnadsmaterial möjliggör att ett förhållandevis gott skydd erhålls mot radioaktiv framhålls

strålning. Slutligen

att civilförsvarets och verksamhet underlättas att i vårt

planering genom

land saknas starka i om religion och politiska

motsättningar fråga språk,

värderingar.

Civilförsvarsstyrelsen anför, att civilförsvarets som faktor i den

betydelse

som vårt försvar skall ha den allmänna

fredsbevarande funktion, enligt

målsättningen, på många sätt understrukits i de senare årens försvarsdebatt. Det har därvid framhållits hur man i strävan efter största möjliga fredsbevarande effekt av medborgarnas samlade ansträngningar och uppoffringar måste beakta även civilförsvaret. Dels skulle ingen sätta tro till landets försvarsvilja om civilbefolkningen lämnades utan skydd, dels måste förberedelserna vara så och omfattande att totalförsvaret inte har

allsidiga

någon svag punkt som en presumtiv angripare kan utnyttja.

Styrelsen framhåller som sin uppfattning att civilförsvarets betydelse syns kunna bli än mer accentuerad i fall av påtryckningar eller hotelser. Om i en sådan situation befolkningen inte är säker på landets försvarspolitiska styrka, kan detta snabbt undergräva statsledningens förhandlingsposition. Speciellt för mycket renodlade hotelser om anfall mot befolkningsmål blir statsledningen stora. Varje svag länk i total-

påfrestningarna på

försvarskedjan kan bidraga till att öka metodens lockelse för en angripare. Eftersom det _ av både och andra skäl - nära

psykologiska synes ligga till hands att vänta sig ett hot mot befolkningen måste civilförsvaret enligt styrelsen i en sådan situation komma att en nyckelroll.

spela

I ett särskilt avsnitt behandlas möjligheter att verka vid

civilförsvareis

insats av olika stridsmedel. Därvid anförs att civilförsvarets främsta medel mot de direkta verkningarna av de olika stridsmedlen utgörs av utrymning och av skydd. Utrymning och skydd är, framhåller styrelsen, redan av stort värde och blir än värdefullare så snart föreslagna förändringar i utrym-

och byggts ut i erforderlig ut-

ningsplanläggningen genomförts skyddet

sträckning. Även en komponent, undsättning, har stor betydelse.

tredje

syftar till stor frihet vid fattande av beslut i en

Utrymningsplaneringen

akut situation. Civilförsvaret planerar för utrymning av sannolika invasionsområden, ca 90 tätorter och ett stort antal områden intill militära mål. Alla dessa åtgärder kan genomföras inom ramen för ett rikt urval kombi-

nationsmöjligheter. Undsättningsorganisationen kan göra väsentliga insat-

ser även i förhållandevis svåra skadelägen. En förutsättning för detta är dock att befolkningen kunnat utnyttja skyddsmöjligheterna. Skyddsplaneringen, med skyddsrum och varningsorganisation som mest betydelsefulla faktorer, kompletterar därför utrymnings- och undsättningsåtgärderna.

Styrelsen framhåller i detta sammanhang att undsättningsorganisationen

dimensionerats med hänsyn till bl. a. omfattande krav på befolkningens

förmåga till självskydd.

Radioaktiv beläggning och stridsgas kan med nu tillgängliga vapenbärare och spridningsmetoder nå varje del av landet och kan således drabba befolkningen var den än befinner sig. Kravet på individuella skyddsmöjlig-

heter har därför ökat. I fråga om skyddsmasker var Sverige, anför civilförsvarsstyrelsen, redan under 1940-talet jämförelsevis väl förberett. De då (›ch senare inköpta och lagrade skyddsmaskerna måste dock på grund av åldrande kasseras senast under första hälften av 1970-talet. Styrelsen anser, att det är betydelsefullt att hela befolkningen utrustas med skyddsmask. Härför erfordras tre typer av skyddsmasker, nämligen en för personer ned till 10 års ålder, en för barn mellan 10 och 3 år och en för barn under 3 år. Den förstnämnda av dessa typer tas nu fram i prototyp och tillverkning beräknas kunna påbörjas budgetåret 1967/68. De båda andra typerna är däremot ännu inte slutligt utformade.

Civilförsvarsstyrelsen anför att civilförsvaret i de allra flesta fall kan göra mycket stora räddningsinsatser i de olika stridsmedelsalternativen. Resultatet av verksamheten kan naturligtvis hårt begränsas av anfallsverkningarnas utbredning och art och anfallens varaktighet. Uppgiften blir dock aldrig helt meningslös. Även i de svåraste fallen har civilförsvaret en funktion att fylla. Civilförsvarsstyrelsen har därför funnit att med ett konse-

kvent fullföljande av uppbyggnaden, under utnyttjande så möjligt långt

av de redan under uppbyggnadstiden vunna erfarenheterna, kan

organisa-

tionen fullgöra de uppgifter, som med till kända stridsmedel bör

hänsyn

åläggas civilförsvaret inom ramen för vår allmänna försvarspolitik.

Civilförsvarsstyrelsen anför, att ett anfall trots våra försvarsförberedelser och försvarsinsatser kan bli oss och att den situationen då kan

övermäktiga

uppstå, att krigsaktiviteten är över för vår del men kriget alltjämt pågår och därvid berör även vårt land. I en sådan situation befann

sig våra grann-

länder under andra världskriget. Civilförsvarct under en ockupation, som

vi utsätts för, har kvar sina funktioner, om också i annan och

gestaltning

under beroende av ockupationsmakten. Situationen är förutsedd i internationellt gällande konventioner, som ratificerats av såväl som före-

Sverige

trädare för de mest framträdande maktkonstellationerna.

Det framhålls om civilförsvarets hittillsvarande att

utveckling organisa-

tionen av det allmänna lokala civilförsvaret inte har kunnat i

genomföras

den takt som förutsattes. F. n. utgör den mobiliseringsbara personalen 125 000 av de 225 000 (inklusive 10 % som

mobiliseringsreserv) organisa-

tionen avses omfatta vid uppbyggnadsperiodens slut. En stor eftersläpning föreligger beträffande rekrytering av de reservofficerare, som skall föras över från krigsmakten till civilförsvaret. En av orsakerna härtill civil-

anger

försvarsstyrelsen vara att söka i befälsläget inom krigsmakten. Inom verk-

skyddet kan endast ca 115 % av den avsedda styrkan mobiliseras, beroende på att utbildning av personal för denna fram till

Verksamhetsgren budget-

året 1963/64 satts i andra hand. inom alla områden har

Utbildningstakten

dock starkt stegrats under de senaste åren. För att det allmänna civilförsvaret och skall kunna vara i av 1970-talet

verkskyddet uppbyggda början

1) Angiven siffra hänför sig till läget i början av år 1965.

krävs att utbildningens ökas från f. n. ca 28 600 till ca 32 000

omfattning

personer per år. Övningsverksamheten igângsattes hösten 1964. Brist på administrativ personal och instruktörer har gjort det svårt att bedriva

övningsverksamheten i önskvärd omfattning. av materiel Anskaffningen

till det allmänna lokala civilförsvaret pågår i jämn takt.

Utbildning och för har

materielanskaffning undsättningskårerna i prin-

cip kunnat genomföras planenligt. De första nio kärerna är nu till sina huvuddelar mobiliseringsbara.

De enskilda skyddsrummen rymmer f. n. ca 12,9 milj. människor och den årliga tillväxten utgör 200000 skyddsplatser. I tätorterna, med undantag för de 14 största städernas innerområden, bedöms tillräcklig plats finnas för kvarvarande efter en I de 14 största städernas

beredskapsutrymning.

innerområden skall byggas befolkningsskyddsrum för de kvarvarande efter slutlig utrymning. F. n. finns plats endast för ca 20 % av de kvarvarande.

Nya befolkningsskyddsrum har projekterats men ännu inte börjat byggas

trots att beviljats. Orsakerna härtill vara

statsbidrag anges byggnadsrestrik-

tioner och kommunernas

finansieringssvårigheter.

Utrymningsplanläggningen revideras f. n. och moderniserade planer är avsedda att träda i kraft under 1967/68.

budgetåret

Civilförsvarsstyrelsen framhåller särskilt att civilförsvarets möjligheter att verka i hög grad beror allmänhetens till Utöver

på förmåga sj älvskydd.

orientering och självskyddsutbildning via främst våra massmedia har sedan år 1961 ca en halv i

milj. personer deltagit frivilliga självskyddskurser,

vilket av styrelsen betecknas som en god start.

Som grundläggande principer för och verk-

civilförsvarets organisation

samhet redovisas bl. a. de personella

förutsättningarna, självskyddets bety-

delse, utrymning, undsättning samt lämnas synpunkter på civilförsvarets

beredskap.

Manlig personal till civilförsvaret rekryteras främst bland värnpliktsavgångna. Huvuddelen av denna personal inom olika grenar av

placeras

civila totalförsvaret. Civilförsvarsstyrelsen anser att civilförsvarets andel av de värnpliktsavgångna inte varit och att bristerna accentue-

tillräcklig

rats av att för - 65 år --

åldersgränsen civilförsvarspliktiga är hög med

hänsyn till de ofta mycket arbetsuppgifterna.

påfrestande Beträffande självskyddet anför civilförsvarsstyrelsen att man av ekono-

miska och personella skäl inte kan skapa en organisation som ensam svarar för uppgiften att »skydda befolkning och mot skador av

egendom fientliga

anfall». Den enskilde måste i stor vara beredd att skydda sig

utsträckning

själv genom att t. ex. vidta åtgärder för utrymning och inkvartering, söka skydd i skyddsrum vid larm och skydda bärgad skörd mot radioaktiv beläggning. Den enskilde bör vidare kunna delta i räddningsverksamhet,

ge första hjälpen åt skadade, släcka mindre bränder och vidta

skyddsåtgärder

Angiven siffra hänför sig till läget i början av år 1965. 6-6148 77

mot och Goda kunskaper i detta själv-

kärnladdningars gasers verkningar.

kommer fall att vara en för att civilförsvarets

skydd i många förutsättning

effektivt skall kunna Det allmänna civilförsvarets

operationer genomföras.

har också fastställts av statsmakterna under hänvisning till omfattning att befolkningen skall medverka i undsättningsverksamheten. Styrelsen framhåller att inom självskyddets område skapar tilltro

goda kunskaper till civilförsvarets verksamhet. att stå emot hot eller anfall från

Viljan främmande makt stärks därigenom.

Om framhålls att Civilförsvaret i fred inte har ome-

beredskapen någon delbar utöver de resurser, som finns i de kommunala brand-

beredskap kårerna. Antalet i civilförsvarets tjänst är mycket litet

ständigt sysselsatta

och av till civilförsvarets enheter under så

utbildningen personal pågår

- t. o. m. kvällskurser - att man inte korta perioder för huvuddelen på kan räkna med att i det sammanhanget disponera några insatsberedda

styrkor.

I ett anfall mot kan* de första innefatta luft-

Sverige krigshändelserna

som måste väntas i större eller mindre omfattning beröra be-

operationer,

krav måste därför ställas civilförsvarets förmåga att

folkningen. Höga på

mobilisera snabbt och så att om möjligt redan omedelbart

organisationen

efter mobiliseringen har full effekt.

Civilförsvaret kan med nu bestämmelser inte höja sin bered-

gällande

med mindre än att åtminstone III anbefallts. Först

skap beredskapsgrad

då kan inkallas för För civilförsvarets del saknas

personal tjänstgöring.

alltså en till sådana inkallelser och beredskapshöjningar

motsvarighet

som kan åstadkommas inom att man anbefaller bered-

krigsmakten genom

Civilförsvaret kan sålunda i de lägsta beredskapslägena

skapsövningar.

komma att efter i förhållande till andra delar av totalförsvaret, som

släpa har att för anfall från luften. Förutsättningar bör därför skapas

skydda

för utan att civilförsvarsberedskap III införs.

beredskapsförstärkningar

I om studier framhåller civilförsvarsstyrelsen att dess studieverk-

fråga

samhet under inriktats att utvecklingen och

uppbyggnadsperioden på följa

dess inverkan med sikte det civilförsvar som måste

på uppbyggnaden på

vidmakthållas och utvecklas efter slut. Till grund för stu-

uppbyggnadens

dierna en omfattande forskning, som bl. a. bedrivits vid försvarets

ligger

bedriver också sedan flera år fort-

f(›rskningsanstalt. Forskningsanstalten

särskilda civilförsvarsstudier i vilka främst konsekvenserna av kärn-

löpande

mot tätorter Dessa studier även för att

laddningsanfall belyses. utnyttjas

hur lämpligen bör utformas och vilka

klarlägga civilförsvarsorganisationen

normer som bör för enheternas verksamhet. Civilförsvarsstyrelsen

gälla

bedriver även studier där i försvarsstaben framtaget tekniskt och

egna strategiskt material bildar bakgrund.

Det framhålls att vid av bl. a.

civilförsvarsstyrelsen värdering studierna

har tagit till att de valda krigsfallen måste ses mot bakgrunden

hänsyn

av hur sikt görs. En mycket stor del av de medel, som

på lång planeringen

används för civilförsvarsändamål, investeras i skyddstekniska anordningar. För att dessa inte skall bli på längre sikt, måste civilför-

onödigt dyrbara

svaret i sin ta hänsyn till inte endast de krigsfall, som för dagen

planering

förefaller utan även till andra möjliga fall. Att därvid ange vad

troligast, som fall kan ibland bli vanskligt. Framför allt kan detta gälla

är rimliga sådana fall där man måste från att vad som i kan betecknas som

utgå dag

ett nationellt» handlande inom en nära framtid kan komma att te sig som ›irrationellt» och omvänt. Det framhålls att målsättningen för totalförsvaret om de värdemått som skall användas vid bedömningen

ger anvisning av den förväntade av civilförsvaret i olika fall. Civilförsvaret skall

nyttan

därmed utformas så, att vid anfall så många människor som i enlighet

räddas från direkta och indirekta skador. framhåller dock

möjligt Styrelsen

att det bör beaktas, att resultaten av verksamheten inte bara blir olika för olika krigsalternativ utan också kan komma att värderas olika. I de enklaste fallen kan kravet bli att civilförsvaret skall kunna rädda praktiskt taget alla, medan man för de svåraste lägena kräver att tillräckligt många skall räddas för att nationen skall överleva.

Vid bedömningen av de där civilförsvaret skall träda

krigssituationer,

i funktion, mäste, anför hänsyn tas till att totalför-

civilförsvarsstyrelsen,

svaret skall vara väl balanserat för att stå emot och fungera i olika lägen. Totalförsvarets delar har olika är främst utformad

uppgifter. Krigsmakten

för invasionsförsvar. Det ekonomiska försvarets huvuduppgift är att klara.

i ett Civilförsvarets styrka sätts på prov

folkförsörjningen avspärrningsläge.

så snart civilbefolkningen drabbas, och därvid innebär såväl konventionella anfall som svåra och delvis olikartade alternativ. Här-

kärnladdningsanfall

till kommer för civilförsvarets del att - även om vårt land kan förbli_ neutralt i ett - skall kunna mot.

stormaktskrig befolkningen skyddas

radiaknedfall och drivande För skilda delar av totalförsvaret kom-

stridsgas.

mer olika att gälla. Olika aggressionsfall. uppsättningar värderingsnormer

och blir härvid bestämmande utform-

krigsnivåer för totalförsvarsgrenarnas

ning.

längd finner styrelsen ett flerårigt försvars-

I fråga om försvarsbeslutens

beslut önskvärt även föreslår att beslutet skall

i fortsättningen. Styrelsen

i avse en tidrymd av fyra år. E

Beträffande samhällsutvecklingen och civilförsvaret framhåller civilför-

att man när vårt fredssamhälle vidare önskar ett optisvarsstyrelsen byggs malt av investerade medel. Vid bör därför även.:

utbyte samhållsplaneringen

civilförsvarets synpunkter tas med i beräkningarna. Vissa

civilförsvarsreg-g

ler i och vilka kan ge ökat skydd åt med-Å

generalplanering stadsplanering,

ofta sammanfalla med fredsmässiga. önskemål beträfborgaren i krig, torde fande m. m. Det samarbete som civilförsvarsstyrelsen i detta

brandskydd sammanhang har med olika bör fördjupas.

myndigheter

3.2.2. Kostnaderna för civilfársvarets uppbyggnad Civilförsvarsstyrelsen anmäler att civilförsvarets uppbyggnad har blivit något försenad i jämförelse med 1962 års försvarskommittés plan, som angav att 1959 års principbeslut rörande uppbyggnaden i huvudsak borde genomföras under 1960-talet. Orsaken till är, anför bl. a.

förseningarna styrelsen,

att kompensation inte erhållits för prisändringar mellan åren 1961 och 1963 samt att vissa befolkningsskyddsrum blivit betydligt dyrare än vad som bedömdes vid beslutstillfâllet. Civilförsvarets uppbyggnad bör enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning av heredskapsskäl ske så snart som möjligt. Den måste vidare avpassas så att anslagsnivån blir relativt jämn under överskådlig tid. I de avvägningar som gjorts med dessa utgångspunkter har styrelsen ansett det nödvändigt att avsluta uppbyggnaden vid olika tidpunkter för olika delar av civilförsvaret. Styrelsen lägger fram en budgetplan för de sju budgetåren 1967/68- 1973/74 samt en prognos för de åtta budgetåren 1974/75-1981/82. Kostnaderna har i beräknats till 620,5 milj. kr. för perioden 1967/68

budgetplanen

-1970/71 och 447 milj. kr. för perioden 1971/72-1973/74 (1964 års prisläge). Kostnaderna fördelar olika huvudändamål tabell 7.

sig på enligt

[Tabell 7. Av civilförsvarsslyrelsen föreslagen budgetplan för tiden 1967/68-1973/74 Belopp i milj. kr. 1964 års prisläge.

Budget” S” S* .. 67/68 68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74 Andamål 67/71 67/74

Grundkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 53 53 53 212 54 54 54 374

U ppbyggnadskostnader Materiel till civilförsvarets organisation* . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 33 33 33 132 30 30 30 222 . . . . . . . . . . . . . . . . - - 5 5 10 5 8 8 31 Krigsuthållighet Ledningscentraler . . . . . . . . . . . . . . 7 7 7 7 28 7 7 7 49 Befolkningsskyddsrum . . . . . . . . .. 12 12 12 12 48 12 12 12 84 Modernisering av äldre enskilda . . . . . . . . . . . . 5 5 - - 10 -- - - 10 normalskyddsrum Skyddsrum för framskjutna enheter samt observationsplatser. . . 3 3 3 3 12 3 3 2 20 Branddammar . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 5 5 4 19 4 4 4 31 Förrådslokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 4 4 4 16 4 -- - 20 av Rosersberg . . . . . . . 2 2 1,5 - 5,5 - -- - 5,5 Utbyggnad Skyddsmasker* . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 24 24 24 96 24 24 24 168 Övrig utrustning till civilbefolkningen* . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 10 10 10 32 7 7 7 53 Summa upphyggnadskostnader 97 105 104,5 102 408,5 96 95 94 693,5 Summa kostnader 150 158 157,5 155 620,5 150 149 148 1067,5 1 Innefattar mot slutet av sjuårsperioden även vissa förnyelsekostnader. 3 Medel härför inräknades inte av 1962 års försvarskommitté.

Med värdena i tabell 7 som grund har försvarsutredningen låtit omräkna de årliga totalkostnaderna under de närmaste fyra budgetåren till pris- och löneläget maj 1967. Årskostnaderna blir härvid 173, 182, 181 resp. 179 milj. kr. och summa kostnader budgetåren 1967/68-1970/71 715 milj. kr.

Jämfört med nu gällande anslagsramar innebär de av civilförsvarsstyrelsen framlagda beräkningarna för den första perioden kostnadsökningar med ca 60 milj. kr. per år. Av dessa är 34 milj. kr. att hänföra till sådana civilförsvarsåtgärder för vilka 1962 års försvarskommitté inte beräknade medel. Häri ingår främst anskaffning av skyddsmasker, där tekniskt underlag tidigare saknats.

De anslag som erfordras för civilförsvaret kan i stort hänföras till grund-

kostnader och uppbyggnadskostnader.

Grundkostnaderna karakteriseras av att de är årligen återkommande med i stort sett samma belopp samt att de är relativt oberoende av takten i civilförsvarets Grundkostnaderna utgörs av avlöningar och

uppbyggnad.

omkostnader för civilförsvarsstyrelsen, forsknings- och försöksverksamhet, utbildning och övning, underhåll av materiel m. m. De årliga grundkostnaderna från och med budgetåret 1967/68 beräknas till ca 53 milj. kr.

Under fyraårsperioden 1967/68-1970/71 är medel inrymda för att få organisationen Andra delar av föreslås ske under

uppbyggd. uppbyggnaden

längre perioder. Anslagen för skyddsrum för framskjutna enheter, observationsplatser och branddammar, vilka byggnadstekniska anordningar erfordras för att få ut full effekt av föreslås sålunda bli bevil-

organisationen,

jade under de sju budgetåren 1967/68-1973/74. Anslagen till skyddsmaskerna föreslås fördelade över nio budgetår och de till ledningscentraler och hefolkningsskyddsrum över femton år fram till och med budgetåret 1981/82.

I planen är i11te inräknade de anslag, som erfordras för att slutligt betala sådana skyddsrum, som beslutats före budgetåret 1963/64 och som anslagsmässigt har legat utanför hittills bestämda ramar. För detta ändamål erfordras ett anslag för 6,65 milj. kr. och för led-

befolkningsskyddsrum på

ningscentraler på 11,6 milj. kr. Kostnaderna för att från mitten av 1970talet vidmakthålla civilförsvaret i vad avser omsättning och modernisering av materielen har beräknats till ca 25 milj. kr. per år i 1964 års prisläge. Häri kr. _ av det totala materielvärdet

ingår ca 8 milj. per år ca en procent - för att möta behov som kan orsakas av den framtida ut-

krigföringens

“ veckling, teknikens utveckling 1n. m.

De beställnings- och statsbidragsbemyndiganden som beviljats för perioden 1963/64-1965/66 och äskats för budgetåret 1966/67 innebär att vid utgången av budgetåret 1966/67 täckning i form av anslag saknas för sammanlagt 62,8 milj. kr. Detta överensstämmer med vad som förutsattes i 1963 års försvarsbeslut. Civilförsvarsstyrelsen räknar med att under fyraårsperioden 1967/68--1970/71 beställnings- och statsbidragsbemyndiganden skall få lämnas med sammanlagt 504 milj. kr. Samtliga för perioden 1963/64

_1966/67 lämnade beräknas av styrelsen skola täckas av

bemyndiganden

under 1967/68-1970/71. Av de för perioden

anslag beviljade perioden

1967/68-1970/71 föreslagna beräknas 377 milj. kr. täckas

bemyndigandena

med anslag under samma period, varför vid periodens slut bemyndigandeskulden ökas med 127 milj. kr. till totalt 189,8 milj. kr. Beloppen för av anslag inte täckta har vid ärendets beredning fördelats på

bemyndiganden

olika sätt som framgår av tabell 8.

Litgiftsgrupper på

Tabell 8. Av civilförsvarsstyrelsen föreslagen fördelning av belopp på olika utgiftsgrupper vad avser av anslag icke täckta bemyndiganden Belopp i milj. kr. 1964 års prisläge.

Tidpunkt Ändamål 30/6 1967 30/6 1971

Materiel till Civilförsvarets organisation. . . . 46,3 55,3 . . . . . . . - 6,0 Krigsuthållighet vLedningscentraler. . . . . 5,0 13,0 Befolkningsskyddsrum . 7,0 19,0 Skyddsrum för framskjutna enheter samt observationsplatser. . 2,5 3,5 Branddammar . . . . . . . . 2,0 6,0 Skyddsmasker . . . . . . . . - 79,0 Övrig utrustning till . . . - 8,0 civilbefolkningen. Summa 62,8 189,8

Vid av har haft

beräkning uppbyggnadskostnaderna civilförsvarsstyrelsen

till många i och för sig berättigade önskemål som av olika att ta ställning skäl bedömts böra anstá tills vidare. Styrelsen nämner av sådana åtgärder nämligen av tillsatsfilter till normalskyddsrum som

följande, anskaffning

är utrustade med sandfilter, revidering av gas- och dimfilter för normalav äldre allmänna skyddsrum och ersättning skyddsrum, modernisering

av de som utgått ur organisationen. gasskyddslaboratorier

3.2.3 Särskild utredning om vissa skyddsrum l maj 1966 har civilförsvarsstyrelsen till Kungl. Maj :t ingivit en utredning i de 14 största städernas innerområden. Civilförsvars-

angående skyddsrum

styrelsen föreslår i utredningen att undantaget från skyldigheten att bygga enskilda i nu nämnda innerområden skall hävas. Det

normalskyddsrum

har anför under de senaste årens studieverksamhet

nämligen, styrelsen,

befunnits att befolkningen i innerområdena förses med ett skydd

lämpligt

med det som finns både i berörda städers och i

jämförbart ytterområden

Den snabba takt i

andra orter med skyldighet att bygga normalskyddsrum.

vilken av innerområdena skett och väntas fortskrida har nu också

saneringen

motiven för 1961 års beslut att inte bygga norryckt undan de viktigaste

i innerområdena.

malskyddsrum

De som civilförsvarsstynelsen föreslår skola byggas

normalskyddsrum

skall än de som nu byggs i ytterområdena. Kungl.

ha ett högre skyddsvärde

dock med för särskilda fall kunna Maj :t skall i enlighet civilförsvarslagen förordna att skyddsvärdet skall vara än högre.

innebär att det under 1967/68-1981/82 skulle till-

Förslaget perioden komma 600 000 i i stället för de ca 150 000

drygt platser normalskyddsrum i (med högre skyddsvärde än normalskyddsplatser befolkningsskyddsrum

vilka i för i Cf 65. I Cf 65

rum), ingår programmet befolkningsskyddsrum

medelsbehov för av kommer sä-

angivet byggande befolkningsskyddsrum

att nästan helt De totala samhällskostnaderna för de nya

lunda utgå.

kan dock beräknas bli något större än de för befolknings-

skyddsrummen skyddsrummen.

är efter remissbehandling under beredning inom Kungl. Majzts

Frågan kansli. Å

›-.a- ...J

3.3 Beslut av 1967 års om anslagen till civilförsvaret för

riksdag

budgetåret 1967/68

Sedan ordförande i sin tidigare (kap. 1) nämnda

försvarsutredningens skrivelse den 15 december 1966 anmält att utredningen_ inte kunde lämna

för beslut vid 1967 års om bl. a. anslagen till civilnågot underlag riksdag försvaret framlade :t i 1967 års statsverksproposition (bil. 11)

Kungl. Maj

ett utan medverkan utarbetat förslag till kostnadsram.

försvarsutredningens

I överensstämmelse med vad som föreslogs i statsverkspropositionen har 1967 för 1967/68 anvisat medel för fortsatt uppbygg-

års riksdag budgetåret nad av civilförsvaret för verksamheten som drogs upp

enligt de riktlinjer

medel - 121,3 kr. åren 1959-60. Storleken av anvisade sammanlagt milj. - ansluter det av 1962 års försvarskommitté redovisade utkastet till

sig till

för civilförsvaret. Därvid har kostnadsramen ökats på grund av budgetplan

för m. m. Av beloppet avser 54,1 milj.

indexmässig reglering prisändringar

kr. kr. 25,5 milj. kr.

materielanskaffning, 19,5 milj. skyddsrumsbyggnader,

och kr. ändamål. I avvaktan på att frågan om utbildning 22,2 milj. övriga

i de större städernas innerområden utreds lämnade

skyddsrum ytterligare

inte för budgetåret 1967/68 för att påbörja

riksdagen några bemyndiganden

nya befolkningsskyddsrum.

KAPITEL 4

Vissa initiativ

på försvarsutredningens genomförda utredningar

4.1 Expertstudie mellan de olika delarna av

beträffande avvägningen Totalförsvaret m. m.

Den funktionsmässiga och ekonomiska mellan de olika de-

avvägningen

larna av totalförsvaret har såsom angivits i kapitel 1 på utredningens uppdrag studerats av en grupp experter. Därvid har även med lämnat i enlighet uppdrag behandlats frågan om samstämmigheten i av de

bedömningen lägen,

då vår samlade moståndskraft främst skall verka. Beroende på den begränsade tid som stått till expertgruppens förfogande är de förslag som övervägandena lett till inte utarbetade i detalj. Expertgruppen framhåller att främst har till att aktualisera

förslagen syftat

problem av särskild vikt och att anvisa vägar för fortsatt av dem.

behandling

4.1.1 Allmänna överväganden

Inledningsvis söker: expertgruppen definiera vår säkerhetspolitiks mål utgående frân auktoritativa uttalanden som gjorts vid olika tillfällen och från faktiska ställningstaganden i internationella sammanhang. Enligt gruppens mening bör det övervägas att, som en för målsätt-

förutsättning

ningen för vårt totalförsvar, utveckla och definiera för vår

målsättningen säkerhetspolitik.

Som en bakgrund för sina överväganden lämnar en expertgruppen fyllig redovisning av väsentliga fakta beträffande vårt totalförsvar. Totalförsvarets omfattning och redovisas. I härtill framhålls bl. a. att

indelning anslutning

den hävdvunna i krigsmakt, civilförsvar, ekonomiskt försvar

indelningen

och psykologiskt försvar är mycket Enligt

schablonmässig. expertgruppens

uppfattning skulle en analys av totalförsvarets problem underlättas genom en mera

funktionsmässig indelning.

Expertgruppen framhåller att totalförsvaret omspänner praktiskt taget all verksamhet och att det därför inte är att samhällelig möjligt precisera totalförsvarets samtliga kostnader. Vissa kostnader är nämligen så nära förbundna med ordinarie fredsverksamhet, att de eller i vart fall

omöjligen

endast med stora låter sig beräknas. Andra kostnader är av in-

svårigheter

direkt natur och förorsakas av att personer genom

värnpliktstjänstgöring_

eller civilförsvarstjänstgöring tas ur sin ordinarie verksamhet. Huvudde-

len av totalförsvarets kostnader är dock av sådan karaktär att de direkt kan utläsas ur statsbudgeten. framhåller som sin

Expertgruppen mening

att detaljer i är sekundära. Det primära bör vara

kostnadsredovisningen

bedömningen av de säkerhetspolitiska effekter, som man vill få ut av totalförsvaret. Dessa måste i sin tur bedömas med i våra sam-

utgångspunkt

hällsekonomiska resurser.

Expertgruppen pekar på att statsmakterna inom vissa områden av totalförsvaret brukar binda sig för långsiktiga planer medan inom andra områden en prövning sker varje år vid budgetarbetet. Gruppen uttrycker farhågor för att denna skillnad i den kan leda till

budgetmässiga hanteringen

ojämnheter i

resursfördelningen.

Expertgruppen redovisar vissa principiella brister som enligt olika myndigheters bedömning föreligger inom de civila delarna av totalförsvaret.

I fråga om civilförsvaret har civilförsvarsstyrelsen i nu aktuellt avseende bl. a. framhållit behovet av en mera preciserad för civilförsvaret

målsättning

och härvid pekat härav i högsta av

på att utformningen grad är avhängig vilken skyddsnivå, särskilt mot A-stridsmedel, som bör eftersträvas. Civilförsvarets resurser är enligt styrelsen otillräckliga inom flera områden. Bl. a. behöver ytterligare åtgärder för skydd mot kemiska och

biologiska

stridsmedel

vidtagas.

Även inom ekonomiska försvaret bedöms bristen en preciserad mål-

på

sättning vara påtaglig. Överstyrelsen för ekonomisk har

försvarsberedskap

till följd härav ansett ha stora att samordna verksamheten

sig svårigheter

mellan olika myndigheter och organisationer och ansett det vara av särskild vikt att få klarlagt vilken som hör gälla med hänsyn till

målsättning

beredskap, avspärrning, krigsuthållighet m. m. Överstyrelsen har vidare framhållit att dess resurser att följa och samordna den planläggning som sker inom olika myndigheter och att bistå näringslivet vid dess försvars-

planläggning hittills varit otillräckliga. Särskilt har påpekats att den på-

gående struktLirrationaliseringen inom näringslivet ställer allt högre krav

på den ekonomiska försvarsberedskapen.

I detta konstaterar expertgruppen att beredskapsnämnden

sammanhang

för psykologiskt försvar i viss mån intar en särställning inom totalförsvaret, eftersom dess uppgifter i fred är begränsade till planläggning av verksamheten i krig. Gruppen erinrar om att beredskapsnämnden i skrivelse till Kungl. Maj :t att nämndens arbetsuppgifter omprövas med hän-

föreslagit

syn till den ökade betydelsen av en fredstida ledning av försvaret mot psyko-

logisk krigföring.

Expertgruppen framhåller att de krav, som ställs på totalförsvaret för att detta skall kunna möta en militär aggression eller hot om aggression, i mycket hög grad beror på de vapen, som en potentiell angripare kan komma

att tillgripa. Gruppen tar därför upp särskilda i samband med kärn-

problem

vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel och anför bl. a. följande.

Återhållande vid val av stridsmedel för en angripare är sådana faktorer, som den politiska belastningen att använda massförstörelsevapen samt risken för upptrappning av krigsnivån och hotet om vedergällning från annan stormakt. Terrorverkningarna, även vid begränsade insatser av kärnladdningar, kan bli mycket stora och konsekvenserna svåröverskådliga. Stormakterna vill förmodligen hålla kärnvapentröskeln mycket hög och undvika sådana komplikationer som kan leda till utlösning av kärnvapenkrig dem emellan. Motsvarande resonemang gäller i viss mån C-vapen och sannolikt i hög grad B-vapen. Ytterst torde angriparens val av stridsmedel bestämmas av vad som enligt hans uppfattning på mest rationella sätt tillgodoser hans syften. Syften och konsekvenser måste därvid ses i relation till den internationella storpolitiska situationen. Möjligheten av att en kärnvapeninsats kan utlösas genom felbedömningar, misstag eller tekniska fel kan dock ej uteslutas så länge kärnvapen finns insatsberedda i ett stort antal vapenbärare av olika typer.

Expertgruppen framhåller vidare att om krigsmaktens skyddsåtgärder

vidmakthålls på nuvarande relativa nivå torde en insats av kemiska strids-

medel knappast på ett avgörande sätt kunna påverka våra möjligheter att

motstå en militär aggression. Skyddet för civilbefolkningen i skyddsrum är gott och kan i övrigt förbättras genom att befolkningen tilldelas skyddsmasker. Goda förutsättningar torde finnas att ge vårt totalförsvar sådana resurser att insats av kemiska stridsmedel eller hot därom inte avgörande nedsätter totalförsvarets effekt.

bedömer att situationen beträffande biologiska stridsmedel

Expertgruppen är betydligt mera komplicerad. Verkan av sådana stridsmedel kan bli mycket omfattande om vår skyddsnivå är låg. Den även hos stormakterna rådande osäkerheten om konsekvenserna av en insats av biologiska stridsmedel torde dock tills vidare 11a en starkt avhållande effekt.

Expertgruppen behandlar därefter olika aggressionsfall av betydelse för

av och resursbehov. Detta avsnitt

bedömning totalförsvarets huvuduppgifter

har i sina huvuddrag utnyttjats av försvarsutredningen i kapitel 5 och återges inte närmare här. Gruppen sammanfattar sina slutsatser på följande sätt.

Eftersom de hot eller de aggressioner, som vi kan möta, inte är entydigt definierbara ens i nuläget och en stor osäkerhet vidlåder den framtida utvecklingen i såväl politiskt som militärtekniskt avseende, finnes icke någon enkel värderingsgrund enligt vilken totalförsvaret eller dess delar kan värderas inom givna ekonomiska ramar.

att man söker göra avvägningen sådan att ingen aggres-

Gruppen påpekar

sionsmetod skall för - eller ofördel-

te sig klart fördelaktig en angripare

för våra strävanden - och framhåller därefter

aktig säkerhetspolitiska

följande.

I vilken utsträckning målsättningen kan anses vara tillgodosedd av ett med hänsyn till olika aggressionsfall balanserat försvar inom en viss ekonomisk ram

är sedan en bedömningsfråga, där omfattningen av de risker, kortsiktiga eller långsiktiga, man är beredd att ta, spelar en stor roll. Erfarenheten från studier av det militära försvaret, där den mest omfattande studieverksamheten genomförts, talar emellertid för att marginalerna mellan med hänsyn till målsättningen god-

ekonomisk ram och icke godtagbar blir relativt små även vid varierande tagbar bedömning av de risker, man är beredd att ta. Detta sammanhänger med att vissa minimikrav är oberoende av bedömningar i övrigt om inte en radikal förändring av hittills vedertagna grunder för försvarsplaneringen skall ske. En del av dessa krav är av kvantitativ art, t. ex. de, som sammanhänger med kravet på att hela landet skall kunna försvaras på ett meningsfullt sätt, vilket ställer krav inte enbart på de militära styrkornas omfattning utan även på totalförsvaret i övrigt. Andra är av kvalitativ art, t. ex. att våra förband måste ha en minimikvalitet för att personalen med hopp om framgång skall kunna motstå tekniskt väl utvecklade angriparförband eller på annat sätt uppnå viss minimieffekt.

4.1.2 Framlagda slutsatser och förslag Expertgruppen drar av det redovisade materialet slutsatser och framlägger förslag om aggressionsfall som bör vara dimensionerade, om målsättningar, om om samt om och utbild-

planläggningexi, organisationen forskningen

i ningen.

Expertgruppen förordar att totalförsvaret i första hand dimensioneras

med hänsyn till följande aggressionsfall, nämligen

militär aggression i form av storanfall, politisk aggression i form av hot om terroranfall, indirekt ekonomisk aggression samt

indirekt terror radiaknedfall o. dyl., vilket kan uppstå som följd av

genom krig i vår omvärld, i vilket vi inte inblandats.

översiktliga har inte uppdagat några brister av stor

Gruppens granskning

räckvidd inom totalförsvaret. En viss osäkerhet finns dock enligt gruppen

beträffande balansen mellan olika delar av totalförsvaret. Den

otvivelaktigt

funktionsmässiga inom totalförsvaret och samstämmigheten

avvägningen

då vår samlade motståndskraft främst skall i bedömningen av de lägen, verka, kan främjas olika sätt. Gruppen på behovet av samord-

på pekar

nade för totalförvarets olika delar mot bakgrunden av en

målsättningar säkerhetspolitisk och en allmän målsättning för totalförsvaret,

målsättning

samt och studier baserade samma serie av aggressionsfall

utredningar på

inom hela totalförsvaret.

till framläggs för totalförsvaret, civilförsvaret (jfr

Förslag målsättningar härom även avsnitt 9.3), hälso- och polisväsendet, det ekono-

sjukvården,

miska försvaret samt det psykologiska försvaret.

har inte närmare behandlat målsättning men gjort

Gruppen krigsmaktens

vissa uttalanden härom med hänsyn till samordningsbehovet.

Mot till dimensionerande aggressionsfall och mål-

bakgrund av förslagen

uttalanden om planlägg-

sättningar gör expertgruppen följande principiella

ningen inom totalförsvaret.

Med avseende på militär skall de civila

aggression totalförsvarsgrenarna

anpassa sin verksamhet till krigsmaktens. måste

Krigsmakten underlätta

en sådan anpassning. skall inom ramen för sina Krigsmakten resurser biträda civila vid andra än militär totalförsvarsgrenar aggressionsfall aggress10n.

Civilförsvaret skall med avseende på aggressionsfallet hot on1 terroranfall kunna vidtaga snabba främst

motåtgärder, grundade på utrymning av och

skyddsrum i de största städerna. Med avseende terrorverkan vid. på indirekt krig i vår omvärld måste hög prioritet inom civilförsvaret mot ges åt skydd radioaktiv och mot och kemiska beläggning biologiska stridsmedel, åt skydds-

maskfrågan samt åt alarmeringsproblemet.

Med avseende på militär aggression skall civilförsvaret inriktas på skyddsåtgärder främst inom orter eller områden, som kan mål för sådan utgöra aggression. Den härför mellan

lämpliga avvägningen utrymningsplanlägg-

ning och är en som bör stu-

skyddsrumsbyggande viktig fråga ytterligare

deras av Civilförsvarets

civilförsvarsstyrelsen. skadeavhjälpande verksamhet

bör kraftsamlas till orter och områden som direkt eller indirekt kan utsättas för risker vid militär aggression. Beträffande hälso- och sjukvården framhålls att bör hög prioritet ges åt skydd mot sekundära från stridsskadeverkningar kärnvapen och biologiska medel vid krig i vår omvärld. Behov av ökad forskning föreligger i fråga om biologiska stridsmedel. Med avseende på militär skall verksamaggression heten främst inriktas mot orter eller områden, som kan mål för utgöra sådan aggression. Aggressionsfallet hot om terroranfall medför i och för

sig inte krav på en omfattande av våra sjukvårdsresurser.

omflyttning

Det ekonomiska försvaret skall med avseende ekonomisk på indirekt aggression till följd av i vår omvärld kunna såväl

krig trygga folkförsörj-

ningen som totalförsvarets främst

försörjning genom lagerhållning och produktionsplanläggning.

Anpassning av det ekonomiska försvaret till militär ställer även aggression krav på spridning av resurser och av undanförsel från områden

planläggning

som är primärt hotade vid militär aggression. I den mån undanförsel inte

kunnat ske kan förstöringsåtgärder bli aktuella. Det ekonomiska försvaret omfattar i övrigt stödfunktioner av en mängd betydelse för hela totalförsvaret. Det framhålls att måste

planläggningen

ske flexibelt så att stödresurser kan omdisponeras allt efter behovet.

Det psykologiska försvaret skall utåt klargöra vår målsäkerhetspolitiska sättning och vår vilja och förmåga att stå emot aggressioner i olika former. Ansvaret för åtgärder i fredstid inom det psykologiska försvaret åvilar statsmakterna. Planläggning av verksamheten hör ske inte bara för utan

krig

även för hotsituationer i fred.

Expertgruppen föreslår att organisationen inom totalförsvarets högsta och centrala ledning ändras i syfte att underlätta dels och led-

planering

ning inom totalförsvaret, dels ekonomiska mellan dess olika

avvägningar funktioner. Härvid föreslås beträffande bl. a. att försvars-

högsta ledningen departementets indelning i avdelningar m. m. ändras och att

Överstyrelsen för ekonomisk överförs från till

försvarsberedskap handelsdepartementets

finansdepartementets verksamhetsområde. I fråga om totalförsvarets centrala föreslås bl. a. att för och be-

ledning organisationen sammanställning

dömning av underrättelser för de centrala myndigheternas behov förbättras. Det föreslås vidare att Överstyrelsen för ekonomisk m. fl.

försvarsberedskap

myndigheter som i regional instans av

representeras länsstyrelserna ges samma befogenheter i förhållande till dessa som för närvarande tillkommer civilförsvarsstyrelsen. Med sistnämnda löses

åtgärd enligt expertgruppens mening även den i riksdagsskrivelsen 1964:362 aktualiserade

frågan om en lednings- för den civila delen av totalförsvaret.

och inspektionsinstans Slutligen föreslås att för totalförsvarets

uppgifterna upplysningsnämnd överförs till beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Expertgruppen understryker de krav som vår alliansfria utrikespolitik. syftande till neutralitet i krig ställer på vår att planera och att vi

förmåga på

måste kunna utveckla vårt totalförsvar med resurser. är

egna Härvidlag

_försvarsforskningen av allra största betydelse. Försvarets

forskningsanstalt

föreslås få ett ökat samordningsansvar för all för totalförsvars-

forskning

ändamål.

Gruppen framhåller betydelsen av för olika totalförsvarsfunk-

utbildning

tioner och framhåller dels behovet av för en större del

utbildning av per-

sonalen i ledande befattningar central och regional nivå, dels

på angelägenheten av att hela ges en allmän mot ABC-

befolkningen utbildning i skydd

stridsmedel.

4.2 Expertstudie betráfande den internationella och dess

utvecklingen konsekvenser för svensk säkerhetspolitik.

;Som ett led i strävan att ett

försvarsutredningens skapa fylligare underlag

för bedömningar av svensk säkerhetspolitik och av de resurser av olika

slag

som denna kan kräva har, såsom i kapitel 1, inom

angetts utrikesdeparte-

:mentet under ledning av utredningens expert

utrikespolitiska genomförts

en studie av den internationella de för vårt lands

utvecklingen, speciellt säkerhetspolitik betydelsefulla delarna av denna. I studie-n tas upp till behandling tänkbara internationella konfliktrisker under de närmaste sex till åtta åren. Vidare diskuterar man med från nu aktuella

utgångspunkt

eller överblickbara förhållanden sådana som bedöms kunna

motsättningar, leda till väpnade sammanstötningar, och söker analysera dessas återverkningar på Sverige. Härvid beaktas inte blott möjligheten av direkt militärt ;angrepp mot svenskt område utan även andra såsom

åtgärder, kraftiga

ekonomiska och politiska påtryckningar samt kränkningar av svensk suveränitet.

Studiens första avsnitt behandlar förhållandet mellan stormakterna Förenta staterna och Sovjetunionen och dessa båda staters agerande i Europa och annorstädes. Det framhålls, att stormakternas förmåga att i händelse av en militär konfrontation tillfoga varandra oacceptabla skador skapar en viss stabilitet i deras inbördes relationer och samtidigt medför återhållsamhet i områden eller lägen som för båda är av vitalt säkerhetsintresse, den s. k. terrorbalansen. Som en konsekvens härav antas i studien, att ingen av stormakterna under framtid tar initiativ för att med militära

överskådlig

medel ändra status quo i Europa. Samtidigt antas båda vara beredda att ingripa om status quo i Europa skulle hotas i något hänseende som av dem betraktas som väsentligt. I områden har aktioner

utomeuropeiska väpnade

av en av stormakterna ännu inte lett till direkt militär konfrontation med den andra. Terrorbalansen, som innebär en obenägenhet att ta risker för en sådan konfrontation, kan få till följd att en stormakt som

härigenom

redan är engagerad i en lokal konflikt, känner sig ha stor rörelsefrihet i sitt militära och politiska handlande. De risker som härigenom och av andra skäl kan uppkomma för »upptrappning» av konflikter måste bedömas för varje konkret fall. Detta sker i regionala avsnitt i studien.

Ett andra avsnitt i studien behandlar Europa. Stormakternas motsättningar har efter kriget starkt präglat den politiska situationen i denna världsdel, men under senare tid har, delvis som följd av terrorbalansen, de europeiska staterna visat ökad egen rörelsefrihet. Mot denna bakgrund diskuteras först vilka risker för väpnade konflikter som förhållanden inom och mellan europeiska stater kan medföra. Sådana bedöms företrädesvis ha samband med den tyska frågan och med förändringar i Östeuropa.

En rad hypotetiska förlopp, som skulle kunna leda till skarpare motsättningar, tas i denna del av studien upp till Bland dessa behandlas

granskning.

förändringar i tysk politik och militär styrka, oroligheter som skulle kunna framkalla främmande ingripande, ingrepp mot Berlin eller dess tillfartsvägar, omvälvningar i östeuropeiska länder eller förändringar i försvarspakterna i Europa. Slutsatsen har för dessa fall i studien blivit, att ingen av de europeiska staterna under den tidsperiod som avses rimligen kan förväntas ta risken av att inleda mera omfattande militära aktioner. Möjligheten finns likväl att smärre kriser kan uppstå och av olika skäl utvidgas till mer all-

varliga väpnade sammanstötningar. övervägande skäl talar dock för att

sådana kriser skall kunna begränsas och hejdas på ett tidigt stadium.

I detta avsnitt tas därefter upp stormakternas målsättningar och agerande och möjligheten att konflikter mellan dessa makter berör den europeiska kontinenten. Militärtekniska och politiska förhållanden bedöms dock medverka till att minska riskerna för ett sådant händelseförlopp. Härvid på-

särskilt, att de europeiska staternas ökade politiska självständighet

pekas

och relativa militära styrka är medföra att i framtiden blir

ägnade Europa

mindre direkt berört av eventuella konflikter mellan stormakterna.

I ett avsnitt möjligheten av sådana i det nor-

tredje dryftas störningar

diska området, som kan öka risken för konflikter här. Vidare tas upp frå-

i vilka lägen stormakter kan tänkas företa aggressiva

gan världspolitiska

mot de nordiska länderna. Vid behandlingen av det förstnämnda handlingar

särskild uppmärksamhet åt det samband som förekom-

spörsmålet ägnas

mit mellan i Norden och i Tysklandsfrågan. Härvid an-

läget skärpningar

dessa konfliktfaror kan vara av de nordiska staternas

ges hur avhängiga

Vidare berörs i säkerhetsavseende av ett ökat ekoegen politik. följderna nomiskt och samarbete mellan nordiska och västeuropeiska stater

politiskt

samt förändringar i de nordiska staternas paktpolitik eller försvarsupp-

Den som i studien sker av dessa fall inte på att

byggnad. genomgång tyder

som avsevärt ökar konfliktfaran behöver befaras från

några störningar utgå

det nordiska området.

Avsevärt utrymme ägnas en diskussion av de internationellt-politiska

som skulle kunna leda till olika slag av kränkningar av svensk

förlopp,

suveränitet och Härvid undersöks först de sätt på

självbestämimanderätt.

vilka kan ske av lokala konflikter. En stormakt

spridning utomeuropeiska

kan tänkas ta en sådan konflikt till motiv för att gripa till väpnade åtgärder

kan då vara t. ex. att mana den andra stormakten till återi Europa. Syftet hållsamhet att demonstrera farorna i situationen, att den

genom tvinga

andra stormakten att sina resurser, att söka uppnå politiska mål

sprida

medan den andra stormakten är annat håll eller att vinna

engagerad på

taktiska fördelar i den bakomliggande konflikten respektive kompensera

I dessa situationer kan också åtgärder bli motgångar i denna. preventiva aktuella för en stormakt som befarar att annars bli förekommen. I studien hävdas, att flertalet av dessa fall har föga relevans för en direkt spridning av en konflikt till där en avhållande faktor är den

utomeuropeisk Europa,

starka sannolikheten för att åtgärder av någon part i en spänd

väpnade

situation leder till storkrig.

Vad särskilt de nordiska staternas i samband med en

gäller ställning konflikt nämns först möjligheten att krigsläget ger upp-

utomeuropeisk

hov till en allmänt ökad aktivitet av sjö- och luftstridskrafter i Östersjöområdet. Detta skulle kunna leda till kränkningar av svenskt territorium och Dessa bör dock knappast med-

möjligen väpnade sammanstötningar. föra direkta I kan hävdas,

angreppsåtgärder. fråga om läget på Nordkalotten

närhet till ett basområde innebär en viss att Norges omedelbara viktigt ryskt

då båda stormakterna kan väntas iaktta försiktighet i en grad av säkerhet,

situation för att inte en kris skall få ett explosions-

spänd världspolitisk

artat Däremot kan av och

förlopp. möjligen avspärrning Östersjöutloppen

åtgärder för att bryta denna leda till att svenskt område dras in i en större, väpnad konflikt. torde här av båda sidor

Upptrappningsriskerna upp-

fattas vara synnerligen stora.

I fråga om konflikter i Europa får vid av det stormak-

värdering utbyte

terna i detta läge kan tänkas ha av svenskt område beaktas olika

möjliga begränsningar av konflikten i fråga om dess varaktighet, intensitet,

geografiska utsträckning och vapenanvändning. Dessa fall berörs kortfattat i studien.

I ett fjärde avsnitt sker en allmän av vilka

genomgång förlopp, genom

konflikter kan spridas till andra än de Sär-

ursprungliga deltagarländerna.

skild uppmärksamhet ägnas åt frågan om dessa kan

spridningsförlopp

tänkas leda till väpnade åtgärder mot Här behandlas också F Nzs

Sverige.

roll för att förebygga och förhindra att konflikter Detta sker bl. a.

utvidgas.

genom det ekonomiska och sociala arbetet och det internationella förhandlingsmaskineriet, som allmänt har till verkan att konflikter och

förebygga

uppnå samarbete. kan också med en rad olika me-

Världsorganisationen

toder, såsom medling och olika fredsbevarande hindra att mel-

åtgärder,

lanstatliga motsättningar bryter ut i öppen konflikt. Vidare kan FN hindra att konflikter sprids genom intervention av stormakterna. Insatserna i Kongo och Cypern är exempel detta.

på

I ytterligare avsnitt behandlar studien risker för konflikter i Asien, Afrika, Mellanöstern och Latinamerika samt möjligheterna av att sådana konflikter kan utvidgas till världsomfattande, Mellan-

väpnade sammanstötningar.

östern och i synnerhet Sydostasien härvid som de två om-

anges viktigaste

råden, där väpnade konflikter även i framtiden kan tänkas leda till konfrontation mellan stormakterna.

KAPITEL 5

och

säkerhetspolitiska utgångspunkter överväganden

5.1 F örsvarsbeslutens konsekvenser på lång sikt

En del av de beslut om försvaret som nu är aktuella att fatta får konsekvenser långt in i framtiden. Detta kan belysas med några exempel från krigsmakt och civilförsvar. Beslut om anskaffning av militär materiel kan

effekt först efter två till fem år och materielen kan vara kvar i

ge operativ

efter 15 till 20 år eller i vissa fall ännu längre. Den materiel som våra

tjänst

förvaltningar och försvarsindustrier nu börjar projektera kommer i de flesta fall att vara kvar i tjänst åtminstone under 1980-talet. De skyddsrum som nu bör vara användbara lika länge som de byggnader i vilka de in-

byggs ryms. En Värnpliktig, som börjar sin grundutbildning i år, står enligt nuva-

i rande normer kvar i krigsorganisationen till efter år 1990.

Det försvar vi nu har är resultat av beslut och åtgärder under en lång

av år. Denna kontinuitet har möjliggjort för oss som en liten, alliansföljd fri nation att bygga upp och vidmakthålla ett starkt försvar.

Beroende av vad som prioriteras inom ramen för ett försvarsbeslut kan även lika kostnadsramar effekt lång sikt. Under alla

ge olika på kort resp. förhållanden är det dock att söka bilda sig en någorlunda

betydelsefullt

hållbar o1n de internationella, och tekniska miljöer i

uppfattning politiska

vilka försvaret i framtiden kan komma att verka. I den utsträckning en osäker framtid kan överblickas bör, med hänsynstagande till de

jämsides

ekonomiska ett försvarsbeslut baseras på prognoser för

förutsättningarna, och studier av alternativa framtida miljöer. Sådana prognoser och studier är en nödvändig förutsättning för ett väl avvägt försvarsbeslut.

mellan och kan av de därav berörda stor-

Växlingar spänning avspänning

makterna mötas snabbt förändrade engagemang i kriser i olika de-

genom lar av världen, förändringar i en världsomspännande basverksamhet

genom eller av de stående styrkornas numerär. Däremot karak-

genom förändring

teriseras vår försvarsverksamhet av att vi genom koncentrerad Värnplikts-

utbildning och fortlöpande materielanskaffning skapar mobiliseringsbara

försvarsresurser. För att nå största effekt i detta hänseende söker vi på allt sätt hålla ned de kostnaderna. Då vi därför inte har stående styrkor

löpande

av nämnvärd omfattning har vi givetvis mycket mindre möjligheter att dra ned den försvarsverksamheten utan att göra ingrepp i den

fredsmässiga

7-614877

grundläggande kapaciteten. Därvid skiljer vi oss från stormakterna och andra militärt betydande nationer.

Betydande anpassningar av vår beredskap är dock möjliga att göra vid förändringar i det utrikespolitiska läget. Härför krävs dels en effektiv uppföljning och av det utrikespolitiska läget, dels att beredskaps-

utvärdering

höjningar Verkligen kan genomföras snabbt.

Med hänsyn härtill bör de grundläggande principbesluten om försvarets utformning och omfattning baseras på bedömningar av utvecklingen på lång sikt. Besluten bör vara tillämpliga oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för stunden präglar den utrikespolitiska situationen.

Innan mera konkreta slutsatser kan dras om hur vår säkerhetspolitik mera i bör inriktas och hur medlen härför bör utformas är det nöd-

detalj

att närmare analysera de krafter som styr den internationella mil-

vändigt

jöns utveckling och hur denna kan tänkas påverka förutsättningarna för vår säkerhetspolitik.

De följande avsnitten fram t. o. m. 5.10 har sammanställts med utgångs-

bl. a. i underlag utarbetat för försvarsutredningens räkning av olika

punkt

expertgrupper.

5.2 De rika och de fattiga länderna Den tekniska och industriella utvecklingen utgör i första hand en grundval för nationernas välstånd och därmed även för individernas levnadsstandard. Denna utveckling skapar även förutsättningar för staternas sociala och

nya politiska handlande. Av flera skäl har välståndsutvecklingen kommit att koncentreras till begränsade områden av jorden med stora skillna-

ganska

der i levnadsstandard mellan dessa områden och övriga fattigare delar som följd.

I de rikare länderna i Europa och Nordamerika betraktas det ekonomiska framåtskridandet som en nästan sj älvklar företeelse. Investeringarna i vetenskap och teknik ökas snabbare än någonsin förr. Den höga ekonomiska utvecklingsnivån möjliggör bättre utbildning, större social trygghet, högre konsumtionsstandard och delaktighet i den kulturella utvecklingen för alla samhällsgrupper.

En förändrad avvägning mellan nationell suveränitet och behovet av internationell samverkan synes framstå som en naturligt följd av den tekniskt-ekonomiska utvecklingen. Allt flera problem måste lösas inom vidare ramar än de som de hittillsvarande nationalstaterna kan erbjuda. Men vägen till full internationell samverkan är i han-

lång. sammanslutningar

delsblock ter sig mot denna bakgrund som en utvecklingsfas för att möjliggöra en allt friare handel och en bättre fördelning mellan länderna av

arbetsuppgifter, arbetskraft och andra produktionsfaktorer.

Världshandeln domineras för närvarande av EEC, EFTA och Förenta sta-

terna, som tillsammans svarar för mer än hälften av det internationella varuutbytet trots att de inte omfattar mer än en sj ättedel av jordens befolkning. Comecon-länderna svarar för över tio procent av världshandeln, vil-

något

ket måste anses vara litet i förhållande till deras produktionsvolym.

Den ökade internationella arbetsfördelningen kan också medföra nackdelar. Det enskilda landets sårbarhet för störningar ökas och nya möjligheter för ekonomiska påtryckningar tillkommer. Ekonomisk blockbildning kan även öka motsättningar mellan olika block samt mellan blockens medlemmar och utanför stående stater.

Nu pågående ekonomiska reformer inom Sovjetunionen avser att vidga tillämpningen av företagsekonomiska principer för att nå lägre självkostnad och räntabilitet i I samband därmed har företagen

högre produktionen.

fått vidgad rätt att anställa och friställa arbetskraft, att investera och att bestämma åtminstone vissa priser. Om någon övergång till privat företagsamhet är det inte tal, men inriktningen mot marknadshushållning är påtaglig och innebär ett närmande till Västeuropas ekonomiska system. Denna tendens förstärks ytterligare av att i Västeuropa den offentliga sektorn oav-

brutet växer och nya statliga planeringsinstitutioner tillkommer.

Den på senare år ökade handeln mellan Öst- och Västeuropa kompliceras och hindras av de två områdenas principiellt olika samhällssystem. Den ännu lägre i Östeuropa medför svårigheter att

så länge utvecklingsnivån

erbjuda attraktiva exportvaror på färdigvaruområdet. ömsesidiga farhågor finns kvar att handeln med viktiga varor skall avbrytas av politiska skäl. Man är därför inte beredd att göra sig beroende av den. Handeln mellan Östoch Västeuropa därför så länge nuvarande politiska läge består inte

synes komma att leda till någon verklig arbetsfördelning områdena emellan utan förefaller främst att vara inriktad på att täcka mera kortsiktiga behov. Om misstron försvinner och de rent ekonomiska betingelserna får bli avgörande, finns till en avsevärd framtida expansion av handeln

möjligheter

mellan Öst- och Västeuropa. Den kan då medverka till att främja ytterligare samarbete och avspänning.

U-länderna står inför svåra ekonomiska och sociala problem. Befolkningsutvecklingen spelar härvid en central roll. Den minskning i befolkningstrycket som kan väntas till av en ökad industrialisering och därmed följan-

följd

av levnadssättet torde vara långt avlägsen och de direkta de modernisering

ekten torde inom tid knappast kunna änd-

familj eplaneringsproj överskådlig

ra denna bild. i förening med den långsamma ökning-

Befolkningstillväxten

en av skapar därför akuta problem i u-länderna.

livsmedelsproduktionen

Inom de rika länderna ökar förståelsen för att man måste vidta ekonomiska

som sätter u-länderna i stånd att snabbt utveckla sin ekonomi. Mer

åtgärder

och mer har man hur u-ländernas många ekonomiska pro-

uppmärksammat

blem är beroende av förhållandena världsmarknaden och att den nu tra-

på

ditionella mäste kombineras med handelspolitiska åtgärder.

u-landshjälpen

Många olika motiv för de större industriländernas engagemang i u-landsområdena torde föreligga. Den politiska och ideologiska kampen i världen har medfört att u-ländernas betydelse ökat. Industriländerna kan genom sin biståndsverksamhet främja den utveckling som bäst överensstämmer med deras politiska, ekonomiska och strävanden. De kan även

strategiska tänkas utnyttja sin hjälp som påtryckningsmedel mot politiska förändringar

och u-ländernas handlande i en konflikt. U-länderna har å sin sida, ehuru i betydligt mindre skala, vissa påtryckningsmedel gentemot industriländerna, främst u-ländernas export av som har vital betydelse för indu-

produkter

striländerna, t. ex. olja och vissa mineraler.

De av kolonialmakterna tidigare i u-landsområdena uppdragna gränserna, som nu blivit statsgränser, skär ofta tvärs igenom etniska och religiösa

Stam- och är särskilt påtaglig i Afrika

gruppbildningar. språkförbistringen

och på sina håll i Asien. Även när skilda religioner konfronteras i samma land ofta minoritetsproblem samt självstyrelse- och frigörelsesträ-

uppstår

vanden. Motsättningarna har en tendens att förvärras, när en minoritets-

generellt har en annan ekonomisk och social status än majoriteten, grupp t. ex. behärskar handels- och affärsväsendet eller utgör en socialt eftersatt och föraktad grupp.

För att hålla tillbaka splittringstendenser av många slag måste statsmakten vara stark. I de afro-asiatiska stater, där ett parlamentariskt styrelsesätt infördes omedelbart efter den koloniala frigörelsen, har detta i regel ersatts av eller militärdiktatur. Genom det auktoritära styrelseskic-

enpartisystem

ket får emellertid svårt att göra sig Deras

oppositionella grupper gällande.

väg att politiska förändringar blir statskupper och våld.

genomföra

För att få en ekonomisk utveckling i u-länderna krävs betydande

igång

insatser från industriländerna, minskningar av skyddstullar,

betydande

och stabil u-ländernas produkter, tekniskt och ekonomiskt

rimlig prisnivå på

bistånd samt i Om inte sådana insatser kom-

investeringar produktionen.

mer till stånd och vidmakthålls som en väsentlig uppgift för de rika länderna är risken stor att u-länderna för tid kommer att förbli lika fat-

överskådlig tiga och hungrande som idag. .

den ekonomiska utvecklingen i Europa och

Sammanfattningsvis synes

Nordamerika leda till snabbt ökat samarbete och en ökande

ett regionalt

internationell i fråga om industriell Motsätt-

arbetsfördelning produktion.

ningar mellan Öst- och Västeuropa och i många fall anspråk på allsidighet i det landets näringsliv verkar ännu hämmande. Den ekonomiska

egna

dock kunna underlätta en utjämning av motsättning-

utvecklingen synes

arna mellan hittillsvarande stormaktsblock. Däremot kommer konflikter inom och mellan u-länder, ofta försvårade genom stormaktsinblandning, och motsättningar mellan fattiga och rika länder av allt att döma att under överskådlig tid återkommande hot mot freden i världen.

skapa

5.3 Den militärtekniska utvecklingen Tiden efter andra världskriget har kännetecknats av en stark expansion av teknik och delar av stormakternas resurser för

vetenskap. Betydande

forskning och utveckling satsas på militära ändamål. Dominerande utvecklingsobjekt är kärnladdningar och vapenbärare för dem, atomubåtar samt rymdteknik, men även kemiska och biologiska stridsmedel samt den mera konventionella vapentekniken utvecklas snabbt.

Det partiella provstoppsavtalet år 1963 har inte hindrat en fortsatt teknisk utveckling på kärnladdningsområdet. Härom vittnar sammanlagt ett 150-tal underjordiska prov i Förenta staterna och Sovjetunionen efter det avtalet ingåtts. Både Frankrike och Kina har gjort prov i atmosfären.

Utvecklingen av de civila atomenergiprogrammen ger väsentliga erfarenheter som kan utnyttjas även för framställning av kärnladdningar. Detta innebär bl. a. att åtskilliga stater, som nu saknar egna kärnladdningar, med tiden kommer att få ökade tekniska möjligheter att framställa sådana. De torde dock knappast kunna räkna med någon teknisk hjälp från de nuva-

rande kärnvapenmakterna.

De ballistiska fjärrobotsystemen, som förutsätter användning av kärnladdningar, kommer genom modifieringar och utveckling av nya versioner att successivt ytterligare förbättras. Styrningsnoggrannheten och funktionssäkerheten ökas och genom utnyttjande av motmedel minskas möjligheten att robotarna i banan. Rohotorna kan komma att förses med :ett

bekämpa

antal individuellt styrbara stridsdelar, varigenom flera mål samtidigt kan

anfallas. Genom förläggning i skyddade underjordsanläggningar eller om-

bord på ubåtar kan sårbarheten hållas låg.

Forskningen och utvecklingsarbetet inom stormakterna för att åstadkomma ett effektivt försvar även mot ballistiska robotar fortsätter med stor intensitet. Ett sådant försvar kommer emellertid om det skall bli någorlunda effektivt mot en anfallande stormakt att bli mycket kostsamt och

En begränsad anskaffning har dock beslutats både i Sovjet-

komplicerat.

unionen och Förenta staterna.

Rymdsatelliter militärt av stormakterna för navigering, me-

utnyttjas

teorologi, radiokommunikationer och spaning. Med hjälp av spaningssatelliterna kan stormakterna fortlöpande bl. a. militära installationer

följa upp

på varandras områden. Satelliternas militära betydelse kommer att öka.

Utvecklingen i fråga om kemiska och biologiska stridsmedel fortsätter inom stormakterna och dessa makter har redan idag kemiska och troligen även biologiska stridsmedel att Dessa stridsmedel känne-

färdiga utnyttjas.

tecknas bl. a. av att de är billiga att framställa. Genom de s. k. stridsvårdesnedsättande ämnena ökas. möjligheterna att anpassa insatsen av kemiska stridsmedel till den verkan man vill uppnå. Intet tyder f. n. på att intresset för BC-stridsmedel skulle komma att minska. Snarare kan strävan att und-

vika kärnladdningskrig komma att förskjuta intresset mot detta område. Möjligheterna att motstå anfall med olika slag av kemiska stridsmedel har emellertid ökat tack vare det skydd som kan åstadkommas genom förbättrad utrustning. Sådan skyddsutrustning har emellertid anskaffats endast i mycket begränsad omfattning för civilbefolkningen.

I och för sig är det fullt möjligt att ansträngningarna på det militärtekniska området kan leda till nya vapentekniska genombrott och tillämpningar som - om av endast ett av stormaktsblocken - kan leda

de utnyttjas till allvarligare rubbningar i rådande maktbalans. Utveckling, produktion och inlemmande i den militära organisationen av ny, kvalificerad materiel, är dock en både tidskrävande och dyrbar process. Med det internationella informationsutbyte som regelmässigt sker och med den därav följande

mellan stormaktsblocken i den tekniska utvecklingen före-

parallelliteten

faller det rimligt att anta att stridsmedel som anskaffas av den ena sidan inom kort leder till motsvarande anskaffning eller anskaffning av motmedel

andra sidan. Erfarenheterna tyder på att för ett mot-

på utvecklingstiden

medel är kortare än för det stridsmedel det är avsett mot. Följderna av tekniska genombrott begränsas också av att stormakterna fördelar sin av-

på flera sinsemellan ganska olika vapensystem.

skräckningskapacitet

Kostnaderna för moderna och vapensystem tenderar att

komplicerade

Flera av de vapensystemen, t. ex. ballistiska robotar och me-

stiga. dyraste

del för aktiv bekämpning av dessa, ingår emellertid inte i de små staternas försvar. Liksom kommer det också i framtiden bli nödvändigt för

tidigare

små stater att från större länder köpa materiel, som behöver anskaffas endast i ett mindre antal. Erfarenheterna visar däremot att även små men

länder möjligheter att själva uthögt industrialiserade som Sverige har goda veckla och tillverka huvuddelen av den erforderliga utrustningen. Genom en samverkan kan vidare grupper av stater åstadkomma en mer eko-

vidgad

nomisk av kostnader och även skapa underlag för större projekt.

fördelning

Den tekniska utvecklingen även den forsknings- och utveck-

påverkar

som en stat har genomföra. stormakterna kan t. ex.

lingspolitik möjligheter

under inledningsfasen av ett utvecklingsarbete satsa på ett större antal

och sedan det som under utvecklingen visat sig

projekt samtidigt välja

mest fördelaktigt. En mindre nation torde emellertid vara tvingad att koncentrera resurserna till ett fåtal projekt som noggrant utvalts med hänsyn till utvecklingskapacitet och uppställda krav på prestanda, tek-

tillgänglig

niska och resurser m. m. Redan från början kan det bli nödvän-

personella

digt att satsa på en enda utvecklingslinje som bl. a. genom sin anpassbarhet med stor säkerhet bedöms motsvara de behov som föreligger vid tidpunkten för leverans. Valet underlättas för vårt lands del av att prestandakraven kan begränsas, eftersom materielen behöver kunna verka endast i eller i anslutning till vårt eget område.

5 .4 Stormaktspolitiken

misstro mellan stormaktsblocken har karaktäriserat stormak-

ömsesidig

ternas handlande under tiden efter andra världskriget. Stormakterna har efter hand sökt skapa sig trygghet mot överraskande anfall från motparten genom att anskaffa vedergällningsstyrkor, bestående av ett stort antal ballistiska robotar försedda med kärnladdningar och förlagda i skyddande baser till lands eller till sjöss. Genom en hög skyddsnivå blir det omöjligt för endera överraskande anfall förstöra motpartens veder-

parten att genom gällningsstyrkor. Den som angriper måste vara beredd på ett förödande vedergällningsanfall. Härigenom har skapats en mycket stark återhållsamhet mot insats av de ballistiska robotarna för en fjärr-

kärnladdningsförsedda

bekämpning av stormakternas egna territorier.

Oro har uttryckts för att denna återhållsamhet skall utnyttjas av en stormakt för att genom en begränsad men överraskande operation med konventionella stridsmedel fram sina positioner. Därmed skulle motparten

flytta

ställas inför valet att acceptera det uppkomna läget eller tillgripa

antingen

ett vedergällningsanfall. För att förhindra att ett sådant dilemma uppkommer har stormaktsblocken stationerat militära främst

betydande styrkor,

längs den gemensamma gränsen i Europa.

Genom Kuba-konflikten hösten 1962 synes båda stormakterna ha blivit starkt medvetna om de ytterst begränsade möjligheterna att flytta fram positionerna eller att agera i varandras intressesfärer. Det militärpolitiska läget har alltså lett till att stormakterna acceptera rådande politiska

tvingats

maktförhållanden även om de motsättningarna kvarstår. En

grundläggande

viss har inträtt, delvis av medvetandet om denna ter-

avspänning betingad

rorbalans men delvis av ideologiska och ekonomiska utvecklingstendenser. Därmed har bl. a. överenskommelser om rustningsbegränsande åt-

partiella

gärder Dessa utgörs av dels 1963 års överenskommelse om för-

möjliggjorts.

bud mot kärnvapenprov ovan under vatten och i rymden, till vilket

jord,

dock inte Frankrike och Kina anslutit sig, dels en

kärnvapenmakterna överenskommelse, likaledes år 1963, om att kärnvapen och andra mass-

inte skall få placeras i yttre rymden, dels slutligen i paral-

förstörelsevapen

lella och men formellt av varandra oberoende sovjetiska och

samtidiga

amerikanska beslut år 1964 att reducera av anrikat uran och

produktionen

plutonium. Denna produktion bedöms dock fortfarande vara betydande.

Stormakterna har dock inte ansett sig våga bryta dödläget i nedrustningsfrågan eller i den för en varaktig i Europa centrala frågan om

avspänning

framtid. Fruktan för ett återigen aggressivt Tyskland synes vara

Tysklands

i de östeuropeiska staterna. Diskussionen om ett västtyskt medinfly-

djup

tande över NATO:s har även spelat en framträdande roll under

kärnvapen

i FN:s generalförsamling och i nedrustnings-

nedrustningsförhandlingarna

kommissionen i Geneve. och Förenta staterna lade i augusti

Sovjetunionen

1967 fram likalydande förslag till avtal om förbud mot fortsatt

spridning

av kärnvapen utan att dock därvid behandla kontrollfrågan.

Delvis som en följd av det beskrivna maktbalansläget i Europa har uppluckringstendensei- kommit till synes inom båda stormaktsblocken. Inom NATO har Frankrikes utträde ur det rent militära samarbetet gett anledning till diskussioner om det framtida behovet av alliansen.

Uppfattningen

att behov föreligger av fortsatt samverkan har dock kommit till klart uttryck i medlemsländerna. Alliansens inriktning och organisation omprövas nu. Inom WP anses vissa liknande tendenser ha gjort sig gällande. Här är det bl. a. Rumänien som förefaller önska modifiera paktens bestämmelser och synes ha begärt samråd om samt dessutom ha

kärnvapenstrategien

önskat debatt om militäralliansen och förordat allmänt tillbakadragande av utländska trupper från europeiska områden. Ökad

ömsesidig anpassning och förskjutningar i ståndpunkterna i försiktighetens tecken har alltså i viss mån avlöst de låsta positioner som kännetecknade stormaktspolitiken under den tid då det kalla kriget i Europa dominerade världsläget.

De nya tendenserna i stormaktspolitiken innehåller inslag av återhållsamhet och försiktighet som bl. a. tagit sig uttryck i att stormakterna har försökt medverka till att dämpa lokala konflikter, i vissa fall att

genom avhålla sig från inblandning, i andra fall genom påtryckningar eller diplomatiska aktioner. Vad gäller krigsutvecklingen i Vietnam är det dock uppenbart att detta krig inrymmer allvarligare risker för en

utvidgning

än tidigare inträffade lokala konflikter, främst genom Förenta staternas allt större militära engagemang i nära grannskap till Kina. De starka motsättningar i Mellersta Östern, som ledde till mellan Israel och arab-

kriget länderna i juni 1967, kvarstår alltjämt och någon lösning på problemen

är inte i sikte.

Kinas mål synes vara att efter mer än ett århunrade av svaghet och utländskt beroende uppnå inre och yttre styrka, bli erkänt som stormakt samt få vissa territoriella anspråk tillgodosedda. Strävandena mot dessa mål motarbetas enligt kinesisk uppfattning främst av Förenta staterna som sedan andra världskriget fått inflytande i en rad länder runt Kina. Även om Kina är den militärt starkaste av de rent asiatiska staterna bedömer man i Kina troligtvis inte att Förenta staternas politik kan mötas ett

genom öppet

krig. Grannstaterna måste enligt kinesisk istället förmås att

uppfattning

samverka i en mot ›imperialisterna» fientlig eller åtminstone neutral riktning. Den egna kärnvapenutvecklingen förutsätts därvid komma

väsentligt

att stärka Kinas ställning i Asien. Trots regimens aggressiva deklarationer har dess utrikespolitik hittills varit återhållsam.

De rysk-kinesiska motsättningarna synes bl. a. ha sin grund i ideologiska och maktpolitiska samt i någon mån territoriella tvister. Genom att Sovjetunionen inlett en politik inriktad på fredlig samexistens med

»kapitalist-

länderna› och därtill avbrutit sin hjälp till Kina anser kineserna att kom-

munismen försvagats. Förenta staterna har fått möjlighet till en hårdare politik i Kinas grannskap. Denna situation synes ställa Sovjetunionen inför ett dilemma. Inte minst med hänsyn till de samhällsekonomiska problemen Sovjetunionen eftersträva en avspänning gentemot Förenta sta-

synes terna. Samtidigt kan emellertid konkurrensen om inflytande i u-länderna leda till en hårdare politik, särskilt med hänsyn till Förenta staternas Vietnam-engagemang.

I maktbalansen mellan de två stormaktsblocken har genom Kinas ökade betydelse och den fortsatta spridningen av kärnvapen tillkommit nya faktorer som gör den framtida utvecklingen mera svårberäknelig.

Ytterligare stater kan komma att besluta om av kärnva-

anskaffning

pen, såvida inte stormakterna lyckas nå enighet om och få allmän upp-

ett avtal avsett att hindra detta. T. ex. kan Indien inför

slutning kring

om kinesisk aggression komma att bedöma en anskaffning nöd-

farhågor

På sikt kan även finnas risk för spridning av kärnvapen till

vändig. längre

stater i Mellersta Östern, varigenom lokala konflikter där skulle bli långt farligare än hittills.

De beslut om begränsad anskaffning av antirobotar (ABM) som fattats av stormakterna har främst motiverats av behovet att kunna möta ett kommande hot från andra rangens såsom Kina och

kärnvapenmakter

Frankrike. stormakternas hegemoni i världspoli-

Härigenom understryks

tiken. Dessutom kan antirobotarna utnyttjas för att möta enstaka av misstag eller i utpressningssyfte från andra stormakter skjutna ballistiska robotar. Denna utveckling skulle närmast leda till ytterligare Stabilisering av terrorbalansen. Däremot kan anskaffningsbesluten leda till en inten-

av och i samband därmed forcerad utveckling av

sifiering kapprustningen

medel och motmedel. för tekniska överraskningar från mot-

Farhågorna

sidan ökas. Vidare kommer behoven att kärnvapenproven i at-

återuppta

mosfären att öka.

Den snabba tekniska ha minskat stormakternas behov

utvecklingen synes av framskjutna baser för att upprätthålla den ömsesidiga kärnvapenbalan-

sen. Anskaffningen av antirobotar kan dock leda till behov av framskjutna radarstationer för och stridsledning. Dessutom medför möjlig-

förvarning

heten konventionell nivå ett kvarstående behov av framskjutna

av krig på

flygbaser.

5.5 Förenta Nationerna som fredsfaktor En överblick och ett försök till sammanfattning av det internationella läget kan inte utan en värdering av Förenta Nationernas ställning. Det

göras

finns skäl erinra om att FN:s möjligheter att verka som garant för medlemsstaternas säkerhet förutsätter samverkan mellan främst stormakterna- Denna sin tilltänkta huvudroll har FN inte kunnat spela. Intet tyder heller

på att så skall kunna ske inom överskådlig tid; härtill räcker inte stormakternas enighet. Men däremot kan stormakterna intresse av

ha ömsesidigt att låta FN tjäna som världspolitiskt diskussionsforum och som instrument för att hindra konfliktsituationer att urarta till väpnade konfrontationer mellan stormakterna. Konflikter kan, även om någon lösning inte nås, åtminstone föras undan från den farozon, där de omedelbart hotar världsfreden. För den son1 ser till dessa realiteter med erkännande av begränsningarna står det klart att FN är ett redskap, med vars medlems-

hjälp

staterna kan samverka för fredens bevarande. Som sådant kan FN inte undvaras. Ett led i denna FN:s verksamhet är helt naturligt den viktiga roll såsom opinionsbildande som organisationen fall

organ i gynnsamma kan spela.

FN möter dock stora svårigheter i sin verksamhet. En är

åsiktsbrytning-

arna i fråga om generalförsamlingens och säkerhetsrådets konstitutionella befogenheter.

5.6¶Sveriges och dess grannländers betydelse strategiska

Riskerna för att vårt land skall bli utsatt för krav på avsteg från neutralitetspolitiken, för ett lokalt krig eller för ett storkrig beror bl. a. på vilken betydelse stormakterna tillmäter vårt land. Denna betydelse växlar med den storpolitiska situationen.

En betydande del av Sovjetunionens oceangående uhåtar är baserad i ett fåtal hamnar vid Norra Ishavet. Av dessa är endast två större hamnar isfria året runt. På den norska sidan om gränsen finns däremot goda, naturliga förutsättningar för utbyggnad av baser. Den sovjetiska ishavsmarinens basering är också ogynnsam på grund av stora avstånd till tänkbara militära operationsområden. Det havsfiske i industriell skala som bedrivs med utgångspunkt från bl. a. Murmanskområdet torde även ha

stor betydelse för Sovjetunionens livsmedelsförsörjning och skyddet härav

torde vara angeläget. Det skulle därför vara till sjöoperativ fördel för Sovjetunionen om dess positioner kunde flyttas fram såväl inom Nordkalotten som längre söderut på Norges västkust.

Det kan på motsvarande sätt antas vara ett väsentligt intresse för NATO att förhindra eller försvåra sovjetiska operationer inom Ishavsområdet. Utgångsläget för sådana motåtgärder är fördelaktigt genom att t. ex. Nordnorge, Island och Grönland kan utnyttjas av NATO för basering av bl. a. sjö- och flygstridskrafter. I Norge kan man också iaktta en klar kraftsamling till försvaret av landets nordliga regioner. Insats av andra NATOförband än norska är även förberedd. Övningar av just sådana operationer har genomförts under senare år vid flera tillfällen. Sovjetunionens upprepade protester mot övningarna är ett bevis för att den andra parten med intresse följer situationen i detta område.

till kommunikationer och behov av t. ex. måste man

Med hänsyn flygbaser räkna med risk för att svenskt territorium skall komma att beröras vid större operationer på Nordkalotten. Denna risk torde Öka ju längre söderut i Norge operationsmålen är satta.

och har redan i fred stor ekonomisk bety-

Östersjön Östersjö-utloppen

delse för samtliga strandstater i Inskränkningar i nyttjanderät-

Östersjön.

ten och torde därför snabb-t få allvarliga konsekvenser.

genomfartsrätten I händelse av kan (WP) bedömas få

krig i Centraleuropa Warszawa-pakten

särskilt stort behov av sjötransporter i Östersjön.

I vissa kan man inom WP bedöma det vara att kunna

lägen nödvändigt

med en del av - bl. a. ilbåtar -« utanför

operera Östersjö-flottan Östersjön,

dvs. kunna utnyttja sunden för ut- och framför allt vid ett mera

inpassage,

Från sida förekommer en om-

långvarigt krig. Warszawa-paktsstaternas

fattande militär övningsverksamhet och en intensiv övervakning av södra

Östersjön och Östersj ö-utloppen.

NATO kan av motsvarande skäl ha ett starkt intresse av att helt behärska

för att dels hindra WP att dessa för offensiva

Östersjö-utloppen utnyttja

operationer, dels möjliggöra egna offensiva operationer i Östersjön.

I detta hör även den västtyska flottans bassituation ob-

sammanhang

serveras. Västtyska sjöstridskrafter utsträcker numera sin övningsverksamhet till stora delar av Därvid har bedrivits nära

Östersjön. övningar

svenskt territorialvatten utanför t. ex. Blekinge och Gotland. Svenskt territorium har även kränkts vid ett flertal tillfällen.

Danmark har som medlem i NATO anslutit sig till det gemensamma kommandot för Östersjö-utloppen, även om inga danska stridskrafter i fred är underställda kommandot. Övningar av stor omfattning har genomförts inom området Sovjetunionen har redan från början mot-

kring utloppen.

arbetat kommandots tillkomst. Från sida kan särskilt näm-

Sovjetunionens

nas strävandena under 1960-talet att till ett »fredens hav›

göra Östersjön

och vid den internationella sjörättskonferensen i Geneve år 1958

förslaget

att Öresund och Bälten skulle stängas för icke strandägares örlogsfartyg redan i fred. Under då är neutralt kan folkrättsligt tillåten s. k.

krig Sverige

av med utnyttjande av svenskt

oskadlig genomfart krigförandes fartyg

vatten, t. ex. ända upp till norra Bohuslän, skapa känsliga situationer.

Parallellt med den marina verksamheten i Östersjön pågår en omfattande

Denna har vid flera tillfällen lett till kränkningar av svenskt

flygaktivitet.

territorium från båda stormakternas sidor.

Frankrikes utträde ur det militära NATO-samarbetet kan leda till att

och Danmark får större -som bas- och stödområden för

Sydnorge betydelse

försvaret av Centraleuropa, i synnerhet Västtyskland.

Svenskt territorium är inte av för den som vill

avgörande betydelse

kontrollera och utnyttja Östersjö-utloppen. Säkerheten i en sådan kontroll kan dock bedömas öka väsentligt för en makt som utöver Danmark dispo-

nerar Skåne, Västkusten och södra För att effektivt utnyttja de be=

Norge.

tydande sjöstridskrafter som NATO redan nu har inom Östersjöonirådet och härutöver kan tillföra vid behov, kan NATO önska utvidga

bassystemet.

Härvid erbjuder Sveriges sydöstra och östra kust samt Gotland goda baseringsmöjligheter för sjöstridskrafter.

Från luftoperativ synpunkt torde det svenska territoriet kunna ha såväl offensiv som defensiv betydelse för båda parter. Från offensiv

synpunkt

kan t. ex. båda stormaktsblocken bedömas ha intresse av att

disponera flyg-

baser i Sverige. NATO kan förbättra sina

därigenom operationsmöjligheter

bl. a. gentemot WP:s sjötrafik och marina baser i liksom mot

Östersjön

baser i Murmansk-området. WP å sin *sida kan ha behov av att kunna dispo-

nera flygbaser i Sverige för att därigenom med attackflyg kunna verka

mot mål i Norge och på havet därutanför. WP kan också ha intresse av en sådan basering för att därifrån bekämpa NATO:s Övervattensstridskrafter och sjötrafik i Nordsjön.

Betydelsen av att kunna basera offensivt flyg iSVerige kan bedömas öka efter hand som det taktiska attackflygets roll inom stormakternas flygstridskrafter ökar. Härtill bidrar det faktum att NATO i dispo-

Nordnorge

nerar endast ett fåtal flygbaser.

NATO:s luftförsvar är redan nu framskjutet till Skandinavien

genom de luftbevakningsorgan, flygbaser och luftvärnsrobotförband m. m. som finns i Norge och Danmark. En framflyttning av luftförsvaret till svenskt territorium skulle dock från bl. a. förvarningssynpunkt medföra fördelar. För luftförsvaret av den sovjetiska och polska Östersjö-kusten och innanför

liggande områden skulle en framflyttning av WP:s luftförsvarsorgan till

Skandinavien innebära betydande fördelar.

Även luftrummet som sådant har strategisk

betydelse. Luftoperativ

verksamhet skulle i vissa situationer kunna underlättas för de i ett krig deltagande parterna genom överflygning av svenskt territorium. Från defensiv synpunkt skulle däremot ett neutralt Sverige kunna som en

utnyttjas

barriär mot motpartens luftoperationer.

Även från mark- och sjöoperativ synpunkt kan motsvarande synsätt anläggas, allt dock under förutsättning att vi kan hävda vår neutralitet.

5.7 Det nordiska området Vad läget i Norden beträffar kan inledningsvis konstateras, att de nordiska ländernas säkerhetspolitik hänger mycket nära samman. Däremot har dessa länder valt olika vägar för att säkra sin trygghet.

Såväl dansk som norsk försvarspolitik bygger på att man inte tror sig kunna stå utanför ett framtida storkrig i Europa. Med sin politik syftar man främst till att minska riskerna för krig. Men om ett sådant krig inträffar, får man inte ännu en vara så oförberedd för en försvarsstrid att

gång

denna, även om man får utifrån, slutar med en relativt lätt seger

hjälp

för en För att kunna stå emot ett anfall måste man

angripare. i längden

lita till en från allierade och denna hjälp måste förberedas

betydande hjälp

redan i fred. Både Danmark och har bedömt att den och

Norge politiskt

ekonomiskt lösningen ligger i anslutning till NATO. Dan-

förmånligaste

marks har medfört att även övriga NATO-

och Norges strategiska betydelse

länder önskat en sådan lösning. I motsats till andra NATO-stater medger inte Danmark och Norge, att utländsk trupp eller kärnvapen i fredstid baseras på deras territorier. Man har därmed velat markera allianspolitikens uteslutande defensiva syfte.

Nordkalottens strategiska betydelse och det flankskydd som Sverige er-

har lett till att det norska försvaret i fredstid koncentrerats till bjuder

För att så möjligt undvika sådant som kan verka provo- Nordnorge. långt cerande bedrivs dock både övningar med utländskt deltagande och allierade långt ifrån gränsen till Sovjetunionen. Trots detta har

flygoperationer

sovjetisk kritik riktats mot Norges NATO-engagemang och främst mot den

militära övningsverksamheten i norr.

Även olika former av danskt-tyskt militärt samarbete inom NATO:s ram, t. ex. gemensamma övningar med trupp på dansk mark, har starkt kritiserats av Upprättandet av det dansk-tyska enhetskomman-

Sovjetunionen.

dot år 1961 vara en av orsakerna till de i anslutning härtill gjorda

angavs

påtryckningarna mot Finland. sovjetiska

Finland har bedömt att de bästa förutsättningarna att bevara och utveckla en genom att på alla sätt söka vinna

självständig politik skapats

och förtroende. Det främsta uttrycket för denna

underbygga Sovjetunionens

1948 års och biståndsavtal mellan Finland och

politik utgör vänskaps-

Genom detta avtal förbinder Finland att tillse att finskt

Sovjetunionen. sig

territorium inte som bas för mot Sovjetunionen. Om ett

utnyttjas angrepp

hot härom skulle skall sinsemellan överlägga. I avtalet

föreligga, parterna -erkänner emellertid Finlands strävan att stå utan-

Sovjetunionen samtidigt

för stormakternas intressekonflikter. Detta innebär ett erkännande av landets neutralitetspolitik.

På finskt håll man tillmäta det svenska försvarets styrka och Sov-

synes

förtroende för den svenska neutralitetspolitiken stor betydelse. jetunionens

Dessa faktorer anses minska farhågor för aggression väster-

Sovjetunionens

ifrån centrala Finland. Till av innehav av den

genom följd Sovjetunionens

baltiska kusten anses den finska kusten i söder inte vara av central betydelse. Den finska debatten har därför till stor del kon-

säkerhetspolitiska centrerats på nordkalottproblemen.

I det nordiska området har motsättningar och misstro mellan stormakterna hittills inte lett till uttalade farhågor för offensiva framstötar från

eller starka militära Ett väsentligt skäl

motparten styrkekoncentrationer.

en samlad nordisk - den svenska allianshärtill är - enligt bedömning

fria politiken stödd på ett starkt försvar, begränsningarna i de danska och norska NATO-engagemangen samt den speciella utformning som Finlands

neutralitetspolitik fått.

Med till det nordiska områdets strategiska betydelse har stor-

hänsyn

makterna under alla förhållanden ett visst intresse för detta område. Såsom de enskilda nordiska länderna valt sina vägar har, såvitt kan bedömas, stormakternas engagemang i området begränsats så långt detta varit möjligt samtidigt som vart och ett nordiskt land kunnat tillgodose de mest angelägna kraven i fråga om sina egna säkerhetspolitiska intressen.

Väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka relativt omvärlden kan rubba denna bild av stabilitet och balans i Norden. lnom stormaktsblocken kan farhågor för offensiva framstötar från motparten aktualiseras. För att motverka dessa kan försvarsförberedelser i nya riktningar bli nödvändiga och kanske därmed även basering av stormaktsförband i de nordiska i fredstid. Även Sveriges situation skulle

grannländerna

härigenom försämras.

5.8 Terrorbalans och krigsanledningar Genom terrorbalansen har stormakternas möjligheter att direkt utnyttja de enorma stridskrafter som står till deras förfogande för att gentemot varandra uppnå politiska mål blivit starkt begränsade. För att belysa terrorbalansens natur skall stormakternas faktiska handlingssätt i ett antal krissituationer kortfattat behandlas.

Uttalade hot om har förekommit sparsamt och

användning av kärnvapen senast under Kubakrisen är 1962. Sådana uttalanden som vid

Krustjev

skilda tillfällen fällde - dels år 1956 till Storbritannien och Frankrike i samband med Suezkrisen och dels år 1960 till flera länder i anslutning; till U-2-affären - om av har inte

möjligheten kärnvapenrepres-salier upp-

av hans efterträdare. Från båda stormakternas sida har framhâllits. repats

risken att konventionella militära sammanstötningar melden näraliggande lan dem leder till ett okontrollerat krig. Även när spänningen varit hög mellan stormakterna har dessa varit synnerligen försiktiga i sitt militära handlande. De har sällan direkt uttalat hot om aktioner för att

väpnade

aktioner utan har sig till mer allmänna ut--

stödja diplomatiska begränsat

talanden. Farhågor att en kris skall utlösa en kedjereaktion som leder till en militär konflikt är framträdande och i hög grad diktera stormak--

synes ternas försiktiga politik.

De kriser som mellan åren 1958 och 1962 utspelades kring Berlinfrågan kan vars intentioner kan ha

ge exempel på denna politik. Sovjetunionen,

varit att Förenta staternas beslutsamhet att försvara Berlin, tog ini-

pröva tiativet och ökade och försiktigt sina och såg noga

gradvis påtryckningar

till att skulle behöva frambringa en våldsam niotreaktion..

ingen åtgärd,

Östtyskland fick självt spela en framträdande roll och kunde

därigenom Sovjetunionen utan större prestigeförlust dra sig tillbaka. Den sovjetiska ledningen återtog själv vid flera tillfällen krav som blivit avvisade av västmakterna.

Även under Kuliakrisen år 1962 gav såväl den amerikanska som den sovjetiska regeringen prov på stor återhållsamhet. Från rysk sida visade man sig ytterst angelägen att mildra konflikten och reparera den tidigare oförsiktigheten vid grupperingen av medeldistansrobotar på Kuba. Man

godtog ett tillbakadragande utan att fasthålla vid villkor som hade framförts under krisens gång. Att döma av dess uppträdande under denna kris, ville

Sovjet-

unionen inte ta så stora risker som ett ökat militärt eller

engagemang direkt hot om väpnat våld mot Förenta staterna eller dess allierade hade inneburit. På amerikansk sida betedde man sig likaså återhållsamt och visade en tydlig avsikt att underlätta de sovjetiska eftergifterna. De hot som kom till uttryck gällde militärt våld en låg nivå men möjligheten hölls

på

hela tiden öppen för en kraftig militär intervention. Samtidigt framhölls tydligt att en motaktion på någon annan plats t. ex. Berlin skulle bemötas kraftigt.

Händelseförloppet under Kubakrisen belyser också frågan om någon av stormakterna under en konflikt, där båda är engagerade, kan sätta i verket militära framstötar på annat håll för att kompensera motgångar i konflikten. I ett akut krisläge kan dock en dylik politik, vars kunde

syfte

vara att vända situationen i egen förmån, medföra särskilt stora risker för en snabb och okontrollerad upptrappning av konflikten. Ingen av stormakterna har gett prov på ett Under politiska för-

dylikt handlingssätt.

handlingar i en stormaktskonflikt kan dock olika objekt och olika områden användas för köpslagan. Under Kubakrisen Sovjetunionen

föreslog

att Förenta staternas raketbaser i Turkiet skulle nedmonteras som pris för motsvarande åtgärder på Kuba. Dessa förslag, som avvisades av amerikanarna, drevs ej vidare av Sovjetunionen. På amerikansk sida visade man också under krisen viss oro för att denna skulle utlösa sovjetiska initiativ

i Berlinfrågan.

Kriget mellan Israel och arablånderna i juni 1967 har givit ytterligare ett exempel på stormaktspolitiken i krissituationer under intryck av rådande terrorbalans. För att så långt möjligt vidmakthålla status quo i området hade stormakterna under ett antal år givit diplomatiskt stöd åt var sin grupp stater och medverkat till en snabb upprustning inom området. Däremot ville de inte riskera en militär konfrontation med varandra. Både Förenta staterna och hade militära styrkor tillgängliga i

Sovjetunionen

Medelhavsområdet när kriget bröt ut. Det stod klart att Förenta staterna inte ansåg sig kunna godta att Israel förintades. Eftersom faran härför inte syntes överhängande, gav man genom en neutralitetsförklaring Sovjetunionen tid att överväga vidare åtgärder. Trots ett tidigare starkt stöd åt

arabstaterna avstod även Sovjetunionen från att ingripa. Stormakterna kunde därmed enas att i FN rekommendera i området. För

vapenstillestånd

att inte stormakterna skulle missuppfatta varandras militära omgruppe-

inom området under den »heta linjen» flera ringar kriget utnyttjades

gånger.

i Vietnam har illustrerat att under vissa omständigheter kan en

Kriget stormakt föra ett både långvarigt och omfattande krig mot en mindre stat och denna kan få stöd med militär materiel från andra stormakter utan att det leder till konfrontation mellan stormakterna. Hur stora ris-

öppen kerna härför är kan inte säkert bedömas.

Erfarenheterna har i Förenta staterna föranlett flera

av Vietnamkriget

att en mera kritisk prövning i varje särskilt

betydande politiker efterlysa

fall om radikala eller kommunistiska gruppers maktövertaganden behöver leda till ökat eller kinesiskt inflytande och om de kan antas

sovjetiskt

hota vitala amerikanska intressen. Man att

frågar sig om det är nödvändigt Förenta staterna sig i konflikter i den utsträck-

engagerar utomeuropeiska

som hittills skett under efterkrigstiden.

ning

den underutvecklade världen kan under

Sovjetunionens politik gentemot

1960-talet betecknas som mera återhållsam än tidigare. Den ekonomiska

inom landet har lett till en relativt hög levnadsstandard. Svåutvecklingen

att i denna situation som ledare för en världsomfattande

righeten uppträda

rörelse av de och fattiga mot de rika har blivit uppenbar. Mot-

missnöjda

tiIl Kina torde också ha medverkat till att Sovjetunionen tve-

sättningarna

kat att driva fram våldsamma förändringar, vilkas resultat är svåra att överblicka.

I och i stormakternas grannstater har efterkrigstidens konflikter

Europa

allt klarare om vad som är status quo.

givit en så småningom uppfattning

Detta har minskat sannolikheten för att konflikter skall uppstå genom

Stormakternas faktiska ger också vid

missuppfattningar. uppträdande

handen att en direkt konfrontation undvikes i dessa för deras intressen vitala områden. Politiska och ekonomiska åtgärder har i stället vidtagits för att nå mera mål. .

begränsade

av allianssystemen har blivit alltmer uppenbar i Europa.

Uppluckringen

För de mindre staterna har terrorbalansen och stabiliteten i de militära förhållandena mellan stormakterna minskat trovärdigheten av stormakternas Samtidigt har sannolikheten för sådana militära

alliansförpliktelser.

mot mindre stater som kan utvidgas till större krig minskats. angrepp De mindre staterna kan räkna med att, om en stormakt angriper dem, är den andra stormaktens nationella intressen för om bistånd ges,

avgörande

oavsett om de båda länderna är förbundna i pakter. Detta gäller i synnerhet Förenta staterna, där dåvarande försvarsministern McNamara deklarerat att »Förenta staternas åtgärder under efterkrigstiden skulle troligen varit desamma även om inte funnits». Ett

ungefär några paktförpliktelser

skäl för Vissa staters obenägenhet att i allianser kan vara att de

deltaga

ogillar den allierade stormaktens politik och fruktar att denna drar in dem i en militär konflikt, över vars de inte har kontroll. Detta

förlopp någon

torde ha varit en betydande faktor i det franska beslutet ur

om_utträde NATO:s militärsamverkan. För kan denna faktor få ökad be-

Västeuropa

tydelse. Staterna där kan också känna i sin utrikes- och

sig kringskurna försvarspolitik av den dominerande alliansmedlemmen. Å andra sidan torde dessa olägenheter xräga lätt för länder som anser ett militärt

sig uppleva hot, främst Västtyskland, eftersom alternativen till en allians med en stormakt anses riskabla och kostsamma.

För stormakterna själva ger allianserna mindre fördelar nu än

tidigare.

Å ena sidan bidrar de till den som av ve-

föga egna säkerheten, garanteras dergällningstörmågan. De ökar vidare riskerna för att det egna landet skall bli indraget i en storkonflikt. De också försvarskostnaderna och mins-

höjer

kar handlingsfriheten. De ökar att till konsultatio-

slutligen, genom tvinga

ner, svårigheterna att fatta viktiga strategiska beslut. Å andra sidan bidrar pakterna till att hindra motsidans och att bevara status

maktexpansion quo.

Allianserna kan ses som stormakternas meddelanden till motsidan om sina förpliktelser att skydda andra stater. De gör det lättare att faktiskt intervenera, och de gör det svårare att låta bli. Man kan därför vänta att

sig

pakterna i någon form kommer att bestå.

Den nämnda försiktigheten i det har hittills inte mot-

politiska agerandet

svarats av någon återhållsamhet i de militära Teknikens ut-

rustningarna.

veckling skapar ständigt förutsättningar för nya, effektivare vapen. Genom stormakternas inbördes misstro och motsättningar har överenskommelser om avgörande inte kunnat träffas. I osäkerhet om

rustningsbegränsningar

motpartens verkliga intentioner har stormakterna därför sökt sig

skapa trygghet genom successivt ökade rustningsansträngningar.

I Sovjetunionen har den militära

budgeten enligt offentliggjorda uppgif-

ter ökats med 5 % för år 1966, 8 % för år 1967 och 15 % för år 1968. Kvaliteten och kvantiteten av de interkontinentala robotarna har ökats under senare år och uppbyggnaden av ett (ABM) har

antirobotsystem på-

börjats. Samtidigt har de konventionella styrkorna bibehållits och fortlöpande försetts med ny rustning. Betydande resurser tas i för 11n-

anspråk

derstöd med militär materiel åt Vietnam och Förenade

arabrepubliken.

Efter en intensiv bedöms Förenta staterna nu ha mer

uppbyggnadsperiod

än tre gånger så många interkontinentala robotar som

Sovjetunionen.

Uppbyggandet av en så stor slagstyrka har motiverats med osäkerheten ifråga om det försvarets framtida och tekniska

sovjetiska styrka möjliga

framsteg. Förenta staternas sätt att möta den sovjetiska uppbyggnaden av ett ABM-fö-rsvar har enligt tidigare deklaration varit att utveckla

nya, effektivare interkontinentala robotar som kan tränga igenom försvaret.

Då förhandlingarna mellan Förenta staterna och om att

Sovjetunionen

8-6148 77

stoppa utbyggnaden av ABM inte lett till resultat har även Förenta staterna fattat beslut att anskaffa en begränsad I samband med

ABM-styrka.

Vietnamkriget synes allt större resurser ha avsatts för anskaffning av konventionella stridskrafter. Bl. a. med hänsyn till Vietnamkriget har den militära budgeten ökats med 18 % för år 1965/66 (budgetutfallet), med 23 % för år 1966/67 (beviljade medel), med 8 % för år 1967/68 (beviljade medel) och med ca 10 % för år 1968/69 (budgetförslag).

De stående styrkorna i Europa som inom båda stormaktsblocken sammanlagt bedöms omfatta 5 å 6 miljoner man har hållits relativt konstanta. Förenta staterna, Storbritannien och Belgien överväger att omgruppera respektive reducera sina stridskrafter på Västeuropas fastland. Västtyskland överväger att reducera sina direkt insat-sberedda stridskrafter. För Sovjetunionen kan omgrupperingar aktualiseras till följd av motsättningarna till Kina. Den minskning av de värnpliktigas tjänstgöringstid från 3 år till 2 år som Sovjetunionen motverkas av att årskullarna nu är stora.

övervägsi

De stående numerär bedöms därför inte komma att minskas

styrkornas

genom denna åtgärd.

En rad faktorer stormakternas militära förmåga att ingripa

påverkar

i lokala utomeuropeiska konflikter. Bland dessa kan nämnas tillgången till baser i närheten av konfliktområdet, transportkapaciteten med flyg och utrustning för den typ av strider som ofta förekommer samt

fartyg,

utbildning och erfarenhet hos truppen. För ingripanden av större omfattning med risk för längre engagemang anses Förenta staterna ha väsent-

överlägsna resurser. Sovjetunionen är dock i färd med att utbygga sin

ligt

materiella och utbilda personal för militära operationer långt

kapacitet

från hemlandet.

Stormakternas militära resurser har, trots de ekonomiska påfrestningar de innebär, successivt ökats och är nu större än någonsin tidigare. Detta innebär latenta risker. Försvarsutredningen finner att de iakt-

betydande

tagelser man kan göra inom ledertill slutsatsen att våldet

världspolitiken

tyvärr inte är avskrivet som yttersta medel för maktpolitiska strävanden, detta trots de skrämmande perspektiv som den vapentekniska utvecklingen innebär. -

En för försvarsutredningen central fråga är i vad mån krig kan uppstå i Europa eller spridas till Europa från andra världsdelar. Härtill kommer

i vad mån Sverige kan tänkas bli berört av ett eventuellt framtida

frågan

krig. Utgående från dagens situation kan bedömningar göras av

nyanserade

olika under de närmaste åren. sikt -riskerna för typer av krig På längre det som är av intresse för - blir

lângsiktsplaneringen riskbedömningarna allt o-säkrare och man får begränsa sig till att konstatera att vissa typer av krig är tänkbara.

Som tidigare påpekats har det militärpolitiska läget i Europa lett till att stormakterna, även om de grundläggande motsättningarna kvarstår, tvingats

godta rådande politiska maktförhållanden. Med till den

hänsyn avspänning som synbarligen eftersträvas kan det vara att anta att

i Europa rimligt motsättningarna i detta område under de närmaste åren inte kommer att leda till allvarliga konflikter eller .

krig.

Däremot måste i andra delar av världen i flera fall bedömas

utvecklingen

som oroande. inom och mellan u-länder

Motsättningar inrymmer många

konfliktanledningar. Även om stormakterna kan väntas bli mera restriktiva än hittills i att engagera sig i u-landskonflikter, torde en från

inblandning

en eller flera stormakter inte kunna undvikas

i strategiskt betydelsefulla områden. Genom av en stormakt kan en konflikt förvärras

inblandning

främst därigenom att risken kan öka för att också annan stormakt

någon

engagerar sig. För att förmå varandra till eftergifter kan stormakterna tillgripa hot om motåtgärder. I den mån mellan

motsättningarna de i Europa

dominerande stormakterna på detta sätt skärpts, att detta

är det naturligt avspeglar sig även i Europa. De speciella omständigheter som verkar krigsavhållande i Europa motverkar rimligen också sådana som här-

krigsrisker rör från utomeuropeiska konflikter. Men eller

aggressiva påtryckningar

andra yttringar för som från hot om kan komma

en maktpolitik utgår krig att beröra eller gälla Europa. Krig i kan härvid inte uteslutas.

Europa

Man föreställer sig att staternas utrikes- och av ra-

militärpolitik styrs

tionella beslut, vilket skulle innebära att de för den välfärden mest

egna gynnsamma alternativen väljs och att alltid ett flertal

handlingsmöjlig-

heter hålls öppna. Verkligheten kan emellertid avvika från denna

väsentligt

bild. De beslut som blir fattade påverkas av de beslutande statsmännens personlighet (misstänksamhet, försiktighet, impulsivitet etc.), av maktkamp inom det ledande skiktet, från den allmänna

av trycket opinionen och av vad som kan realiseras inom organisationens ram.

Värderingen om omvärlden av beslutsfattarens som också

färgas ideologi, är avgörande

för vilka handlingsalternativ som försvåras i

prövas. Beslutsproblemen akuta kriser av att stora värden står på spel, att ett övermått av information strömmar in och att tidspressen är hård. Detta leder till

svårigheter

att få fram relevant information och bedöma lägets krav. Risken är då stor att motpartens åtgärder tolkas i alltför hotfull och att mot-

riktning egna

åtgärder blir alltför starka. Försök görs inom stormakterna att förutse händelseutvecklingen och överväga lämpligheten av olika åtgärder för att man inte i en krissituation skall förlora kontrollen över Men erfa-

läget. renheterna har visat att den mänskliga fantasien inte är för att

tillräcklig

förutse alla alternativ. Trots alla kvarstår därför en

försiktighetsåtgärder

uppenbar risk att någon av de tid efter annan återkommande kriserna i världspolitiken inte skall kunna hållas under kontroll utan leda till krig -1444 mellan stormakterna. Allvarliga farhågor härför har gång på gång

uttryckts

av F Nzs generalsekreterare.

Omfattande och har inom stormakterna vidtagits för

dyrbara åtgärder

.War.mnwnmmnv-wwnwmv-wm.wmv.

att hindra krigsutbrott till av tekniska felfunktioner i

följd kärnvapnen,

självständiga initiativ från militära befälhavare eller underrättel-

felaktiga

ser. I krissituationer fattar den centrala statsledningen alla be-

avgörande slut. För att undvika missförstånd finns till direkt kontakt

möjligheter

mellan Washington och Moskva via den »heta linjen». Även mellan Paris och Moskva har en motsvarande direkt Trots detta

kontaktlinje öppnats.

har dock erkänts att det finns kvarstående risker för missförstånd.

En annan allvarlig risk synes vara att stormakterna alliansför-

genom pliktelser eller på annat sätt känner sig att i mellan

tvingade ingripa krig

mindre stater. Såsom mellan Indien och Pakistan och nu senast

kriget

kriget mellan Israel och arabländerna visade är stormakterna dock mycket restriktiva mot inblandning och istället ytterst angelägna att få slut på krigshandlingarna. För att nå detta mål krävs dock en grad av sam-

hög

förstånd mellan stormakterna, som inte säkert är förhanden i alla situationer.

Krig av betydande omfattning mellan en stormakt och en mindre stat synes kunna föras under lång tid utan att om inte annan

utvidgas, någon

stormakts vitala intressen blir berörda. i Vietnam har av Förenta

Kriget

staterna kunnat föras i allt större och över större utan att

omfattning yta

Sovjetunionen eller Kina direkt engagerat sig. Men hur det år

långt möjligt

att gå är inte på förhand möjligt att uttala om.

sig

Försvarsutredningen anser sig av det här anförda kunna dra slutsatsen att den rådande terrorbalansen mellan stormakterna kommer att bestå för nu överskådlig tid. Så länge betydande stående styrkor finns grupperade i Centraleuropa finns det som följd därav skäl att vänta att återhållsamheten mot militära framstötar består både från stormakternas och

övriga staters sida. Utvecklingen i andra delar av världen måste däremot bedömas som djupt oroande. Tid efter annan kan allvarliga kriser väntas med

uppstå

risk för skärpta motsättningar och även konfrontation mellan stor-

öppen

makterna. Genom en av misstro, fruktan och

händelsekedja ömsesidig

felbedömningar kan även konflikter som berör Europa och det nordiska området tänkas uppstå. Vårt lands strategiska torde dock vara

betydelse

så relativt sett begränsad att det inte är att Vårt land måste dras in

givet

i ett storkrig i Europa, inte ens om detta omfattar områden inom den nordiska regionen. Avgörande härför kan i lägen vara styrkan av vårt

många

militära försvar.

Det nordiska området torde inte några sådana eko-

inrymma politiska, nomiska eller sociala motsättningar som kan till en mera all-

ge upphov

varlig konflikt. Svenskt område kan få väsentlig strategisk betydelse antingen om den fortsatta kapprustningen aktualiserar behov av

framskjut-

na baser, radarstationer eller eller om ytterligt spända förhållanden

dylikt

föreligger mellan stormakterna i Europa. I andra fall bedöms ett lokalt anfall mot Sverige osannolikt. Intet av stormaktsblocken och inte heller nå-

gon annan part kan då, främst med rimligen hänsyn till de betydande politiska restriktioner som är för ha

uppenbarligen handen, tillräckligt

starkt intresse av att få kontrollera det svenska territoriet eller på icke kommersiell grund de svenska utnyttja produktionsresurserna.

5.9¶En presumtiv angripares överväganden inför ett

anfall

Även om stormaktsblocken satsar enorma summor på sitt försvar har de inte obegränsade militära resurser till förfogande. Det råder nu och kommer av allt att döma även i framtiden att råda en maktbalans i stort med en betydande grad av parallellitet mellan stormakternas militära resurser. Denna maktbalans medför att stormakternas även om resurser, de var för sig är stora, binds huvudsakligen av varandra och måste koncentreras till för

säkerheten i stort områden. avgörande Det finns därför skäl att i vår försvarsplanering utgå från det förhållandet att en presumtiv angripare i sina rörande lönsamheten av

överväganden

en aggression mot oss främst tar till från en

hänsyn möjliga motåtgärder

annan stormakt. Endast väntas begränsade styrkor därför bli insatta mot oss. Det är främst detta förhållande som medför att

våra försvarsåtgärder

ter sig även om man räknar meningsfulla med angrepp från en stormakt. Vid överväganden mot vårt land måste den förväntade om ett angrepp fördelen med att behärska ställas mot de därmed

Sverige förknippade uppoff-

ringarna. Dessa består dels i att militära blir styrkor bundna och åsamkas förluster, varvid mot huvudmotståndaren dels i att

ställningen försämras,

politiska komplikationer uppstår. Om mot in-

angreppet Sverige igångsâtts

nan ett brutit ut, medför det intensifierade

storkrig rustningar och när-

mare allianssamverkan inom det motsatta stormaktsblocket samt allmänt en stark, negativ politisk reaktion, varvid ett större inte kan uteslutas.

krig

Vidare måste en presumtiv angripare göra jämförelser med andra, alternativa så att resurserna sätts in där de förväntade åtgärder fördelarna är störst i förhållande till I valet mellan alternativa

uppoffringarna. angrepps-

metoder finns det skäl att anta att den metod som inom väljs ramen för disponibla resurser snabbast och med minsta - även

uppoffring politiskt

-- leder till målet. Vi måste vid våra förutsätta att en stormakt som

bedömningar planerar

ett anfall mot oss beräknar sina insatser så att företaget bedöms sannolikt komma att lyckas. Risken för motinsats och från en huvud-

bekämpning

motståndare kan härvid vara den mest faktorn.

betydelsefulla Utgångs-

värden för beräkning av resursbehov är bl. a. vår militära

samtidigt styrka,

vår av våra det sätt beredskap, grupperingen enheter, på vilket vi troligen kommer att utnyttja våra resurser samt av vår mot-

bedömningar

ståndskraft och våra resurser i olika avseenden. För att vi inte skall riskera att vårt försvars blir underskattad erfordras en viss styrka öppen-

tm

het beträffande våra totala försvarsresurser. Denna öppenhet får dock inte gälla sådana faktorer som sårbarhet och störbarhet, där en angripare genom bättre kunskap kan väsentligt reducera sitt insatsbehov. Genom att hemlighålla det planerade operativa utnyttjandet av våra förband kan vi öka angriparens uppoffringar eftersom han då, när han avdelar resurser för en aktion mot oss, måste lägga till vissa säkerhetsmarginaler. Endast i ett fåtal huvudriktningar finns tekniska förutsättningar att föra fram större markstridskrafter över Sveriges landgräns. Främst är det vår landgräns i norr som f. n. kommer ifråga. En presumtiv angripares möjligheter begränsas dock även här av geografiska och kommunikationstekniska förhållanden samt vissa tider även av klimatet. Med utgångspunkt i erfarenheterna från andra världskriget är det naturligt att inte utesluta sådana växlingar i det militärpolitiska läget att även vår övriga landgräns kommer i ur försvarssynpunkt, oavsett vilken stormakt som kan ha

förgrunden

intresse därav. att överraskande genomföra ett anfall över

Möjligheterna

våra beror till stor del på hur snabbt markstridskrafter kan

landgränser

framföras till och över gränsen. Om våra att förstöra och

möjligheter

bekämpa kommunikationerna tillvaratas, kan transportkapaciteten betydligt reduceras. Även vid anfall över havet existerar vissa geografiska och tekniska be-

gränsningar, t. ex. i fråga om landstigningsmöjligheter och utvecklingsmöj-

i land. Hamnarna den svenska kusten är därvid alltj ämt av vä-

ligheter på

Kan ske i oförstörda hamnar, torde redan nu-

sentlig betydelse. urlastning

varande tillgång konventionellt tonnage i oss omgivande vattenområden

på

vara tillräckligt för att överföra ett stort antal divisioner med tung utrust- Om vi inte alla våra till försvar, är således ett

ning. utnyttjar möjligheter

anfall över havet tekniskt redan nu. På längre sikt

framgångsrikt möjligt

kan en stark expansion i fråga om lämpligt tonnage minska beho-

pågående

vet av röjande anfallsförberedelser. Om oförstörda hamnar inte kan utnyttjas, behövs tonnage som är lämpligt för vid sidan av hamnarna eller på förstörda kajer. Härför

urlastning

krävs fartyg med Rent militära specialfartyg för detta

speciell utformning.

ändamål förekommer nu i vår närmaste omgivning i väsentligt större omfattning än tidigare, men deras kapacitet medger ännu inte större företag och vid ett torde många av dem komma att bindas för andra före-

storkrig

tag, t. ex. mot huvudmotståndaren.

flankoperationer

En kan utnyttjas inom alla

presumtiv angripares flygtransportresurser

tänkbara och dessutom i många fall för alternativa upp-

operationsområden

arméstridskrafter och gör redan nu en

gifter. Tillgången på transportflyg större luftlandsättningsoperation tekniskt möjlig utan synbara förberedel-

ser. Detta förutsätter att våra kan erövras i användbart skick. Vi

flygfält

kan därför vår förmåga att bekämpa flygtransporter och försvåra genom av svenska en betydande ökning av en an-

utnyttjandet flygfält framtvinga

gripares invasionsförberedelser. De många alternativa användningsområden för liksom förlustriskerna torde dock

flygtransportresurserna, begränsa

möjligheterna att under längre tid sätta in dem mot Å andra sidan

Sverige.

har flygtransportmedlen sådan rörlighet att till olika

omdisposition geogra-

fiska områden även med stor kan ske snabbt. Antalet

spridning transportenheter som i olika situationer kan avses mot oss kan därför variera inom vida gränser. Även en stormakts insats av taktiska flygstridskrafter mot Sverige kan bli av betydande

omfattning.

Om den presumtive angriparen finner att han inte kan avdela

erforderliga

stridskrafter för att med stor säkerhet nå eller att fördelarna med

framgång

aggressionen inte uppväger nackdelarna av olika slag, finns anledning förmoda att han avstår från anfallet. Vår har därmed sin

säkerhetspolitik fyllt

freds- och frihetshevarande

uppgift.

5.10¶Olika aggressiønsfall som grund för totalförsvarets utformning

Om man ser våra sikt måste man konstatera att

försvarsproblem på lång

påfrestningar på vår neutralitetspolitik och angrepp mot vårt land kan komma från olika riktningar och insättas olika

många på krigsnivåer.

Även i en given militärpolitisk situation finns för en potentiell angripare många valmöjligheter. Enligt försvarsutredningens uppfattning bör försvarets långsiktiga inriktning därför utformas så, att man när ett godtagbart resultat i så lägen som möjligt, även om det sker bekostnad

många på

av den maximaleffekt som skulle kunna uppnås visst Detta

i något läge. sätt att med hänsyn till osäkerheten om framtiden utforma vårt försvar är en tillämpning av alternativplaneringens Som härför bör

princip. grund

definieras olika aggressionsfall, karakteriserade av det utrikes- och militärpolitiska läget vid aktuella de politiska eller militära mål en

tidpunkter,

angripare sannolikt vill uppnå samt de begränsningar i tid, medel och metoder som han rimligen måste ålägga sig.

I det följande har sammanställts och bearbetats de beskrivningar och bedömningar av olika aggressionsfall och övriga situationer då vår säkerhetspolitik utsätts för påfrestningar som redovisats i »ÖB 65», i sekretariatets studie »Svensk säkerhetspolitik» och i beträffande den

expertstudien

funktionsmässiga och ekonomiska avvägningen inom totalförsvaret (refererad i avsnitt 4.1). I detta avsnitt bedöms inte hur troligt det är att olika situationer skall inträffa. Försvarsutredningens eget ställningstagande till de olika aggressionsfallen redovisas i slutet av avsnittet.

510.1 Kränkningar av vårt territorium i fred Oavsiktlga kränkningar av svenskt territorium, t. ex. överflygningar och

på territorialvattnet, förekommer även då det internationella läget

intrång

är lugnt och riskerna för väpnade konflikter bedöms vara små. En omfat-

tande militär övningsverkamhet från NATO:s och Warszawapaktstaternas sida förekommer praktiskt taget året runt utanför Sveriges gränser, främst i och över Östersjön och utanför Västkusten. Förhållandet mellan stormaktsblocken i dessa områden karakteriseras av en omfattande bevakning av motsidans militära verksamhet och mot ny materiel. Om inte

spaning

kränkningar av svenskt territorium kraftigt beivras, kan de utvecklas till medvetna intrång som undergräver respekten för den svenska neutralitets-

politiken.

5.l0.2 Neutralitetstillstând vid krig i vår omvärld Även om vårt land lyckas förbli neutralt under krig i vår omvärld, kommer vårt totalförsvar att utsättas för av många slag. Det

påfrestningar

kan av vårt territorium, störningar eller avbrott i utrikes-

gälla kränkningar handeln eller verkningar av olika stridsmedel insatta utanför vårt territorium. neutralitetsrättens är vi att om en

Enligt förpliktelser skyldiga

»åsidosätter det svenska territoriets okränkbarhet» söka hindra

krigförande

detta med alla medel. Förmodad eller visad oförmåga att av-

tillgängliga

visa mot vårt territorium skulle kunna leda till att en krigförande

företag

i söker besätta svenskt område. Även andra åt-

part självförsvar genom

t. ex. av förnödenheter måste vi söka förhindra

gärder, lagring viktiga

att komma i beroendeställning till någon av de krigförande parterna.

5.10.23 Politisk aggression

Med politisk aggression avses att en aggressiv makt genom påtryckningar

och hot söker förmå vårt land att tillmötesgå krav, som skulle leda till avsteg från vår neutralitetspolitik. För att ett hot skall framstå som verksamt måste det ha betydande genomslagskraft, dvs. riktas mot någon livsviktig funktion inom vårt samhälle eller medföra förödande konsekvenser om det skulle verkställas. I det behandlas några olika typer av

följande politisk aggression.

a) Psykologisk krigföring innebär att en främmande makt genom pro-

eller av vilseledande uppgifter söker nå sina mål eller

paganda spridande vår mot andra aggressionsformer. Den psykolopåverka motståndsvilja

giska kan ske i mer eller mindre förtäckta former samt in-

krigföringen

riktas på att utnyttja extrema minoriteter för att misskreditera statsmakterna eller totalförsvaret, ifrågasätta vår neutralitetspolitik eller belasta vårt förhållande till främmande makter.

Inom landet bedrivs verksamhet av bl. a. politiska

opinionsbildande

och andra folkrörelser, av massmedia och av intresseorganisatio-

partier

ner. Denna verksamhet är en självklar företeelse i ett fritt, demokratiskt samhälle. En främmande makt kan emellertid denna frihet för

utnyttja

att tillskansa fördelar. Att vad som i detta

sig avgöra fall är svenska medborgares rättighet att påverka opinionen och vad som är in-

otillbörligt

flytande utifrån ställer svårt. En

sig synnerligen fortlöpande granskning

av dylika från det

frågor psykologiska försvarets sida är önskvärd (särskilt vad gäller uppkomst och

spridning av systematiskt missledande propaganda). Däremot bör det ankomma statsmakterna att besluta om

på

eventuella motåtgärder.

b) Hot om ekonomiska kan användas som

åtgärder påtryckningsmedel

för att förmå oss till från

avsteg neutralitetspolitiken. Krav kan framställas om militära över vårt territorium

transporter (till lands, över havet eller genom luften) samt om militära baser eller av svenska

i övrigt utnyttjande

resurser av betydelse för vår

motpart.

Denna form torde förutsätta en akut

av politisk aggression krissituation i vår omvärld. Dess konsekvenser är i första hand beroende av wåra

möjligheter att lösa de under en

väsentliga försörjningsproblemen begränsad

tid intill dess hunnit få verkan. Ett

motåtgärder läge där vi är särskilt känsliga kan uppkomma, om av i vår omvärld

vi på grund förändringar

blir mer eller mindre av en stormakt eller ett stormaktsblock

inringade

(jfr läget under andra världskriget). En för att vi skall

förutsättning

kunna stå emot hotet är att vi sådana förberedelser att konsekven-

vidtagit

serna om hotet skulle verkställas blir

begränsade.

c) Även hot om militära utan terroravsikter kan användas som

åtgärder

pâtryckning för att förmå oss till för krav

eftergifter av nyss nämnt slag.

Hotet kan vara kombinerat med militära eller mani-

styrkedemonstrationer festerat genom sådana.

På grund av de gående konsekvenserna för det internationella

långt

läget torde hotet vara aktuellt endast vid eller

allvarliga förvecklingar krig

mellan stormaktsblocken i vår närmaste dvs. i sådana situa-

omgivning,

tioner då vårt lands är särskilt stor. att

strategiska betydelse Möjligheten motverka eller undvika hotet beror direkt våra att motstå

på möjligheter

militär aggression. Redan hotet kan föranleda bered-

politiska åtgärder,

skapshöjningar och mot konsekvenserna.

åtgärder de psykologiska

d) Ett direkt hot om terror torde endast i samband med

tillgripas myc-

ket långtgående krav i en akut krissituation. Hotet kan förstärkas

genom militära styrkedemonstrationer eller av en

möjligen genom sprängning

kärnladdning på sådant sätt att personella och materiella skador undviks. Den internationella är för om

spänningssituationen säkerligen avgörande

hot av denna karaktär Hot om

överhuvudtaget tillgrips. kärnvapenterror

torde medföra mindre konsekvenser i omvärlden än

väsentligt politiska

en direkt insats av Genom olika bl. a.

kärnvapen. civilförsvarsåtgärder,

utrymning, kan vi ge åt vår att stå emot hotet och sam-

eftertryck vilja

tidigt begränsa konsekvenserna om det skulle i

gå verkställighet.

e) En långtgående form av politisk aggression är subversiv

krigföring,

dvs. en med medel bedriven omstörtande verksamhet inom landet.

illegala

Gränsen till en med militära maktmedel understödd

aggression är flytande. Eftersom minoritetsproblemen i vårt land är av ringa omfattning och praktiskt taget hela har samma grundläggande demokratiska livs-

befolkningen

syn torde för en subversiv verksamhet f. n. vara

förutsättningarna obetyd-

liga och risken därför ytterst liten. Den pågående strukturförändringen av näringslivet i Europa och en därav betingad fortsatt till

invandring

vårt land kan dock eventuellt något förändra förhållandena i dessa hänseenden.

Olika former av politisk aggression kan givetvis kombineras. Sålunda kan psykologisk av mer eller mindre förtäckta

krigföring understödjas

hot om ekonomisk eller militär aggression.

Åtgärder mot politisk är en huvuduppgift för vår utrikes-

aggression

politik. Vår alliansfria utrikespolitik och vårt engagemang i FN:s fredsbevarande verksamhet är avsett att bidra till att undanröja motsättningarna i världen och därmed också till att förhindra en mot oss riktad poli-

tisk aggression.

De politiska spänningsförhållandena kan dock erfarenhetsmässigt snabbt

ändras. Det är då av vikt att vårt totalförsvar har förmåga reagera snabbt genom olika beredskapsåtgärder för att motverka att hotet sätts i verket.

För att andra makter skall tro på och respektera vår neutralitet måste vi ha möjligheter att i alla situationer skydda densamma. Den

politiska

aggressionen kräver att vårt totalförsvar skall ha lämplig för

beredskap

att kunna utveckla full styrka, om den politiska aggressionen skulle följas av andra aggressionsformer, och ha sådant innehåll att en hög försvars-

effekt uppnås. Därjämte måste vår politiska ledning ha möjlighet till och

vara beredd att utnyttja samhällets hela försvarskapacitet. Vid hot om

kan i - såsom total ut-

kärnvapeninsats utrymning lämplig omfattning

av de största tätorterna - vara ett medel för vår led-

rymning politiska

ning att bibehålla sin handlingsfrihet och kunna visa sin beslutsamhet att motstå hotet. Civilförsvarets utrymningsplanläggning har sålunda betydelse i samband med denna aggressionsform liksom krigsmaktens förmåga att vidtaga olika beredskaps- och skyddsåtgärder för att minska verkningar av ett eventuellt kärnvapenanfall.

Av särskild vikt är att statsmakterna medel _

disponerar erforderliga

administrativa och ekonomiska -- för att inom hela

anpassa beredskapen

totalförsvaret till det rådande läget. Genom utbildning och övningar i ett tidigt skede kan beredskapen inom totalförsvaret höjas och tiden för övergång till krigsorganisation förkortas.

En effektiv underrättelsetjänst är betydelsefull för att kartlägga den

mål och medel. För att vi skall kunna leva i fred

politiska aggressionens

är det av vikt att en rätt inriktad _ även i

vi genom underrättelsetjänst

ett fredsläge som karakteriseras av långt gående internationell avspänning

- får att om och

möjlighet avgöra när tendenser till ökad spänning uppträder. En effektiv som i tid statsmakterna under-

underrättelsetjänst, ger

lag för beslutsfattning, ger oss möjlighet att i fred begränsa vår

beredskap

i övrigt.

5.104 Ekonomisk aggression En mot oss riktad ekonomisk har till ändamål att eko-

aggression genom nomiska åtgärder påtvinga oss en motståndares villkor.

politiska

En långt gående form av ekonomisk är eller

aggression avspärrning blockad, eventuellt kombinerad med hot om militär aggression, men även handelspolitiska påtryckningar, sanktioner eller avstängning från för oss vitala förnödenheter kan utgöra led i en ekonomisk aggression. En avspärrning av den typ vi upplevde under andra världskriget var inte

visserligen

riktad främst mot oss men omfattade trots detta direkta för att

åtgärder

begränsa vår handlingsfrihet i förhållande till den andra

krigförande

parten.

Den nu pågående inom medför

strukturrationaliseringen näringslivet

koncentration av produktionen till färre företag än tidigare och nedläggning av inhemsk tillverkning av vissa varor. Denna tendens till ett mera specialiserat, ensidigare och från krigs- eller avspärrningssynpunkt sårbarare näringsliv kommer säkerligen ytterligare att accentueras allteftersom handelshindren undan för undan avskaffas. Denna ekono-

i Europa miska och utveckling kan komma att leda till en allt

handelspolitiska

mera omfattande internationell arbetsfördelning så att vi i framtiden får en mera begränsad ekonomisk handlingsfrihet än nu. För att erforderlig politisk handlingsfrihet då skall kunna upprätthållas kan särskilda åtgärder behöva vidtagas.

I detta sammanhang bör observeras att en eller ett bortfall

minskning

av vår inhemska försvarsindustri kan utnyttjas av främmande makter för att för svensk import för försvarsändamål uppställa villkor, som strider mot våra säkerhetspolitiska intressen.

Utan att vara riktade mot oss kan ekonomiska diskrimineringsâtgärder mellan maktblocken liksom inskränkningar i den internationella handeln med drivmedel eller exportförbud för strategiska varor, betingade av kriser i andra delar av världen, medföra likartade konsekvenser som en ekonomisk aggression.

Inom totalförsvaret kommer denna aggressionsform att i första hand beröra försörjningsfrågor och därmed det ekonomiska försvaret, vars upp-

bl. a. är att förhindra att enbart ekonomiska påtryckningar skall kunna

gift

betvinga oss.

För krigsmaktens del kan den ekonomiska aggressionen innebära krav på skydd mot militära åtgärder mot vår handel och neutralitet samt att

mobiliseringsberedskapen medger snabb förstärkning av resurserna. Det

sistnämnda gäller även totalförsvaret

i övrigt.

För det försvarets del tillkommer att för svenska

psykologiska uppgiften

folket de vi kan bli utsatta för och de som

klargöra svårigheter åtgärder,

behöver vidtagas för att bemästra dessa

svårigheter.

5.l0.5 Militär aggression

En militär aggression mot vårt land kan i allmänhet antas

föregås av politiska eller ekonomiska mot vårt land av de sätt som

åtgärder på något

beskrivits i det till en militär be-

föregående. Inledningsskedet aggression

skrivs därför inte ytterligare här.

Geografiskt starkt begränsade militära aktioner _- Iokala - kan

anfall

främst tänkas bli insatta om vi inte för

ger efter politiska framställningar om genomfart, e. d. berörande viss del av landet. Då

basering angriparen måste antas så långt risken för en militär konfrontation

möjligt begränsa

med en annan stormakt kan vi räkna med att han vill sitt

uppnå primärmål med anfallet mot oss kort tid och med

på mycket möjligast begränsade styrkeinsats för att därefter till försvar område och

övergå av taget eventuellt föreslå vapenvila. resurser måste kraftsamlas för

Angriparens

att bryta våra till motstånd inom aktuellt område, dvs. mot

möjligheter

militära förband inom området, till området samt sådana

transportvägar baser, varifrån och flottstridskrafter har de bästa

flyg- förutsättningarna

att operera mot hans stridskrafter.

Ett lokalt anfall av torde inte komma helt överras-

ifrågavarande typ

kande. Situationen i angränsande delar måste ha

av Europa rimligen skärpts

på ett mycket markant sätt, som bör ha föranlett

åtskilliga beredskapsåtgärder från vår sida inom hela totalförsvaret. Anfallet kan dock inledas kuppartat i det fall att angriparens inte indika-

dispositioner givit några

tioner om tidpunkt eller målval vid anfallet mot oss. kan in-

Angreppet

ledas med överraskande insats av snabba förband (bl. a. mot

flygburna)

staber, baser, vägknutar och väsentliga infallspunkter (stränder, hamnar 0. dyl.) för att nedkämpa eller ta dessa intill dess, inom relativt kort tid,

huvudstyrkorna anländer.

De civilförsvarets skyddsuppgifter, som kan tillkomma i ett sådant

läge - i den mån inte redan hunnit _

utrymningar vidtagas mäste lösas med minsta möjliga störning av militära förbands förflyttnings- och insatsmöj-

ligheter. Principiellt betyder detta att mäste kunna lösas på uppgifterna

den plats, där civilbefolkningen befinner från anfallets början och till

sig

den tidpunkt, då det militära icke-militära

läget medger transporter.

Skyddsrum och decentraliserade resurser för undsättning utgör de huvudsakliga möjligheterna härför. Ett särskilt problem erbjuder bestämning av var skyddsrum skall finnas samt val av skyddsnivå för desamma. Av-

görande här är bedömning av vapeninsatsen i samband med sannolika mili-

tära operationer inom området och dess återverkan på

bebyggelsen.

I samband med ett kan

storkrigs inledningsskede ett kuppanfall med

strategiskt syfte te sig fördelaktigt för en om han vill skaffa

angripare, sig

en gynnsammare strategisk position för fortsatta eller vill operationer före-

komma motsvarande från åtgärder huvudmotständaren. Ett är

kuppanfall

också tänkbart i ett då starka läge motsättningar råder mellan stormak-

terna. För att med de omedelbart angriparen tillgängliga resurserna skall

nå framgång krävs största möjliga överraskning. Anfallet kan exempelvis

väntas bli genomfört som invasion med sjö- och lufttransporter. En angri-

pare torde då eftersträva att i så stor

sjötransporterna utsträckning som

möjligt döljs i annan trafik.

Lufttransporter av betydande omfattning kan

antas komma att sättas in från

långt tillbakadragna och mot insyn skyd-

dade baser. Den

mycket långtgående skärpning av den politiska situationen

som får antas vara en

rimligen förutsättning bör ge oss betydande möjlig-

heter till Graden av beror också

förvarning. förvarning på våra egna åtgär-

der ifråga om och

underrättelsetjänst, övervakning kontroll. Med hänsyn

till en angripares tänkbara kan anfallet redan

syften i inledningen komma

att beröra hela eller stora delar av landet. De tekniska

Sverige möjligheterna

för ett kuppanfall

synes ge särskild anledning understryka betydelsen av

att underrättelsetj änstens material blir löpande bearbetat, sammanställt och

delgivet de ansvariga myndigheterna. Härigenom skapas förutsättningar för

beslut om sådana att som

beredskapshöjningar, kuppanfallet aggressions-

form motverkas.

Har vi redan hunnit mobilisera eller vidta omfattande

beredskapsför-

stärkningar tvingas en angripare sannolikt att ett

genomföra storanfall

för att betvinga oss. Detta torde i första hand bli om ett aktuellt, storkrig

redan brutit ut och om av stormakterna vill förbättra sina

någon positioner

i Skandinavien genom ett Anfallet sker då sannolikt både över

flygelanfall.

havet och över och kombineras i båda fallen med landgränsen luftlandsätt-

ningar. Tidsfaktorn torde spela en roll för och med-

väsentlig angriparen

föra en stark kraftkoncentration mot direkt verkande militära

åtgärder

med undvikande av att avdela resurser för som verkar

åtgärder på längre

sikt, t. ex. av våra

nedkämpning försörjningsmöjligheter o. dyl.

Det förefaller knappast troligt att ett inleds med en

storkrig kärnvapen-

duell mellan stormakterna. Den oerhörda förstörelse som här-

ömsesidiga

vid kan åstadkommas, står inte i till de mål som

någon rimlig proportion

eftersträvas. En stormakt kan därför tänkas inleda med ett masstorkriget

sivt endast under att ett så avsevärt tekniskt

kärnvapenanfall förutsättning

försprång uppnåtts att de militära resurserna för hos hans

vedergällning

motståndare omedelbart kan sättas ur Ett sådant väntas inte spel. läge

uppkomma för de stormakter som är engagerade i Det finns

Europa.

därför skäl att anta att ett krig inleds med en till konventionell i Europa

nivå begränsad aktion. Såväl Förenta staternas som Sovjetunionens strategiska planering synes numera gå ut på att ett konventionellt anfall från den andra sidan skall kunna med en motaktion på samma nivå så

hejdas

att angriparen tvingas överväga att höja om han vill fullfölja

krigsnivån

aktionen. Avsikten med denna restriktivitet i början av ett storkrig är att ge möjlighet till besinning och förhandlingar varigenom kriget kan bringas att upphöra.

Man kan dock vara säker på att det inte kommer att inträffa en

aldrig

upptrappning steg för steg till en högre krigsnivå. Stormakternas strategiska doktriner baseras därför att även begränsade kärnvapenkrig skulle kun-

på

na föras. Stark tveksamhet råder dock om huruvida begränsningar i niålval, antal insatta och laddningsstorlek i är möjliga med hän-

Iaddningar längden

syn till den uppenbara risken för upptrappning. Den viktigaste skiljelinjen synes ligga mellan konventionellt krig och användningen av det första kärnvapnet även om också andra »trösklar» kan tänkas.

Av liknande skäl kan man vänta sig återhållsamhet även när det gäller insats av BC-stridsmedel. Försvaret mot militär aggression åvilar i första hand För att avhålla en presumtiv angripare från aggression

krigsmakten.

mot oss fordras att vårt försvar anpassats till vårt lands strategiska betydelse och förhållanden och till de styrkor den presum-

militärgeografiska

tive angriparen kan bedömas frigöra från andra operationsriktningar. Vårt försvar kan väntas få en betydande krigsavhållande effekt redan om det

för ett angrepp mot oss med konventionella vapen. Enligt försvarsavpassas

bör dock försvaret utformas så att en begränsad in-

utrednin.gens mening

sats samt av biologiska och kemiska stridsmedel inte

av kärnladdningar på ett avgörande sätt minskar våra möjligheter till försvar. Ett framtida krig berör emellertid hela samhället och alla ansträngningar måste samordnas till effektivast totalförsvar. Oavsett anfallsform skall samt-

möjliga

av totalförsvaret samverka och stödja varandra. Ett väsentligt liga grenar krav är att krigsmaktens mob-iliseringsberedskap är så hög att insatsberedda stridskrafter kan och statsmakternas handlingsfrihet där-

utgångsgrupperas igenom säkerställas.

För övriga totalförsvarsgrenar framstår kravet på understöd av krigsmakten som en vid militär Civilförsvaret måste

huvuduppgift aggression.

kunna en grad av skydd, så att anfall mot

erbjuda befolkningen rimlig

militära mål, vilka även träffar civilbefolkningen, eller direkt mot hem-

inte får sådana konsekvenser att vår motståndskraft brytes och att orten, understödet till krigsmakten äventyras. Det ekonomiska försvaret skall

av såväl vad gäller för krigsansträng-

medge tillräcklig grad uthållighet

materiel, förnödenheter och tjänster som för folkför-

ningarna avgörande

i sin helhet. De av och politisk art, som

sörjningen påfrestningar psykisk

ett skall mötas med av den inneboende styrkan i vår

krig medför, hjälp nationella och med av det psykologiska försvaret så, att

gemenskap hjälp

vår försvarsvilja och motståndsanda Strävan upprätthålles. måste vara att parallellt med skydds- och för

rimliga försörjningsåtgärder befolkningen

nå effekt i för motverkan

högsta möjliga åtgärder mot militär aggression

och därmed i vår strävan att trovärdighet genom totalförsvaret nå en hög fredsbevarande effekt. Efter det att beslut om fattats växer mobilisering totalförsvarets samlade styrka till en början snabbt och sedan allt som en av

långsammare följd

krigsorganiseringen av det militära och civila försvaret,

koncentrerings-

transporter, övningsverksamhet och successiv till tillvänjning den nya situationen. Därför blir även med mellan

aggressionsfall förvarningstider liggande

det renodlade och av intresse för oss att

kuppanfallet storanfallet studera.

5.l0.6 Avsiktlig terror

För att påverka vår så att för motståndsvilja vi ger efter framställda krav, kan en tänkas anfall av hot angripare tillgripa (verkställande om anfall) mot civilbefolkningen och vitala samhällsfunktioner. De målen

känsligaste

för sådana terroranfall år våra tätorter. Anfallen kan utföras olika

med

stridsmedel. Konventionella stridsmedel kräver de största kvantitativa insatserna, men innebär i jämförelse med andra stridsmedel en lägre krigsnivå. Kemiska och stridsmedel kan komma att fram-

biologiska användas,

för allt om angriparen önskar undvika materiell förstörelse.

Utnyttjande

av medför största risken för en av

kärnladdningar stegring krigsnivån

till totalt men kräver relativt små kvantitativa insatser.

krig

Förutsättningarna att nå syftet med ett terroranfall minskar i relation till graden av effektiva --- kombination av

civilförsvarsâtgärder utrym-

ning och skyddsrumsbyggande i våra största städer. Har sådana åtgärder hunnit vidtas torde den insatsen bli av sådan erforderliga av terrorvapen karaktär och - innefattande

omfattning kärnvapen och/eller biologiska

eller kemiska stridsmedel - att angriparens egna operationer via vårt territorium kan komma att Detta beror de okontrollerbara

påverkas. på

biverkningarna i form av radioaktivt nedfall, materiell förstörelse, drivande moln av kemiska stridsmedel, m. m. som kan epidemier uppkomma vid en sådan insats. Civilförsvarets möjligheter att skydda och samt att

befolkning egendom

rädda liv är vid terror sannolikt avgörande för vår och

avsiktlig förmåga

vilja att bjuda motstånd. Den avsiktliga terrorn kan redan på låga krigsnivåer medföra så stora påfrestningar på befolkningen att resurser från krigsmakten behöver överföras till hefolkningsskyddet. Stora krav kommer att ställas på det försvarets att

psykologiska förmåga upprätthålla

vår motståndsvilja. En långt gående i att motverka

planläggning syfte

massiva terroranfall med kärnvapen kan av angriparen mötas med ökade vapeninsatser. Om planläggningen trots detta genomfördes skulle den ta

i anspråk resurser inom totalförsvaret i sådan omfattning, att våra möjligheter att stå emot andra aggressionsformer avsevärt skulle

begränsas.

Härtill kommer att -- som måste innan

motåtgärderna självfallet vidtagas ett eventuellt terroranfall utlöses _ medför en

i betydande utsträckning

desorganisering av samhället, som avsevärt skulle försvåra

försvarsåtgär-

der mot andra aggressionsformer. Det kan därför inte vara att

rimligt låta det massiva terroranfallet med kärnvapen bli dimensionerande för kraven på totalförsvaret.

5.l0.7 Utredningens sammanfattande slutsatser För att vårt totalförsvar skall uppnå en effekt, som bästa sätt

på möjliga

motsvarar målsättning och resurser måste de olika delarna vara uppbyggda inom helheten ett balanserat och för olika sätt

på aggressioner så avpassat

att i alla länkar är lika starka. Eftersom de hot eller de

princip aggressio-

ner, som vi kan möta, inte är definierhara ens i nuläget och en

entydigt

stor osäkerhet vidlåder den framtida utvecklingen i såväl som

politiskt

militärtekniskt avseende, finnes inte någon enkel värderingsgrund enligt vilken totalförsvaret eller dess delar kan värderas inom givna ekonomiska ramar.

Den i det föregående lämnade redovisningen torde. i det väsentliga ge

en bild av hur man kan behandla olika tänkbara och

aggressionsformer

de krav som dessa ställer vårt totalförsvar. Som inlednings-

på utredningen vis framhållit får emellertid systematiseringen av aggressionsformerna ses

som en hypotetisk konstruktion. I praktiken torde de ofta vara kombinerade med varandra eller följa efter varandra. Man torde kunna utgå från att en aggressiv makt strävar efter att nå en sådan kombination att den

bedömes mest ändamålsenlig med hänsyn till syftet med aggressionen.

Vidare torde den aggressiva makten naturligen sträva efter att den egna kraftinsatsen skall vara så liten som kraftinsatserna i

möjligt. Tvingas

förr eller senare frågan om insatsen med hänsyn till

höjden, uppstår

resursbindningar, politiska reaktioner 0. dyl. inte är för stor med hänsyn till det resultat man vill nå.

Mot av det anförda kan det te naturligt att den

bakgrunden sig granska

situation som uppstår för totalförsvaret, om mildare aggressionsformer -- sådana -- inleder en för att successivt

politiska aggression trappas upp till hårdare former. Totalförsvarets uppgift är i en sådan utvecklingskedja att vara så berett, att den för ögonblicket rådande aggressionsfor-

ständigt

men motverkas och i den aggressiva maktens ögon framstår som verk-

Den antydda utvecklingskedjan förutsätter, att de administrativa

ningslös. och legala förutsättningarna för beredskapshöjningarna är ändamålsenliga.

Den förutsätter vidare, att totalförsvarets olika grenar samordnat och

övervägt sina mot bakgrunden av genomtänkta händelse-

noga planer

kedjor så att ett väl genomarbetat kan ställas till de beslutande

underlag

instansernas förfogande.

5.11 Inriktningen av svensk

säkerhetspolitik

5.111 Den svenska politiska linjen

Vår säkerhetspolitiks beroende av internationella förhållanden torde inte behöva ytterligare framhållas. Vår grundsyn måste vara baserad det för-

på

hållandet att vårt land utgör en liten nation med resurser och

begränsade

att vår säkerhet i första hand kan stormakters handlande.

äventyras genom

Såsom medlem av Förenta Nationerna har anslutit till FN-

Sverige sig

stadgans principer som bl. a. stadfäster nationernas och

likaberättigande

självbestämmanderätt samt »den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp mot en medlem av Förenta Nationerna, intill dess säkerhetsrådet för

vidtagit nödvändiga åtgärder upp-

rätthållande av internationell fred och säkerhet» Vårt lands politiska huvudmål innefattar bl. a. att medverka till fred i världen och primärt att bevara vår nationella Dessa

självbestämmanderätt.

mål är för alla våra strävanden hur förhållandena

riktningsgivande de yttre

än må vara. anser att detta kan sammanfattas

Försvarsutredningen på följande sätt.

Våra egna säkerhetspolitiska mål bör vara att i alla lägen och i

former

vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser efter våra egna bevara och utveckla vårt samhälle i

värderingar politiskt,

ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende samt i samband därmed utåt verka internationell och en ut-

för avspänning fredlig veckling. För ett litet land är den politiska handlingsfriheten begränsad, men ju

flera alternativ som står öppna desto större är utsikterna att finna

lösningar

som är förenliga med våra politiska mål. Det är därför inte förhand

på möj-

ligt att helt precisera den politik som en i en framtid kan bli -satt

regering

att tillämpa under ännu okända yttre förhållanden. för vår säker-

Uppgiften hetspolitik och för vår försvarsplanering måste vara att skapa handlings-

frihet i framtida situationer. De grundläggande elementen i vår säkerhetspolitik, sådan den under en lång följd av år kommit att utformas, kan

enligt försvarsutredningens upp-

fattning i korthet uttryckas i följande punkter: Vi är heslutna att vägra ge efter för påtryckningar och hot från främmande makt, att bevara vår alliansfrihet samt att värna vår neutralitet mot

kränkning-

ar från varje främmande makt såväl i fredstid som under krig

pågående

eller som förspel till mot oss riktade krigsföretag,

9-614877

att värna vår frihet och mot militärt angrepp ut-

självständighet varje

ifrån,

att med det militära motståndet mot

jämsides skydda civilhefolkningen

krigets verkningar samt

att även under svårast tänkbara förhållanden vidmakthålla vår de-

yttre

mokratiska samhällsordning och vårt folks samhörighetskänsla.

De reella maktförhållandena i världen sätter naturligtvis bestämda gränser för vår Inom dessa gränser kan vi emellertid

politiska handlingsfrihet.

i vår handlingsfrihet. Denna beror

genom egna åtgärder hög grad påverka

de nationella resurser av olika vi kan över. Ett funktions-

på slag förfoga

totalförsvar är en del av dessa resurser.

dugligt viktig

Försvarsutredningen har i ett tidigare avsnitt gjort det sammanfattande bedömandet att i Europa inte kan uteslutas under nu överblickbar

krig

tid och inte heller sådana eller andra yttringai

aggressiva påtryckningar

av en som från hot om krig. Även om Nordeuropa synes

maktpolitik utgår

ha en sådan att det dras in i en konflikt i Europa mel-

strategisk betydelse lan stormakterna, behöver detta förhållande inte gälla Sve-

oundgängligen

Denna den den svenska

rige. bedömning utgör principiella grundvalen för

I sin tur blir denna politik trovärdig och realistisk

neutralitetspolitiken.

först när med stabil politisk inriktning samt

den byggs upp och genomförs med stöd av ett för denna och sammansatt totalförsvar

uppgift väl avpassat som vårt land en motståndskraft inför tänkbara påfrest-

ger betydande ningar och aggressioner.

bedömer att vårt lands att stå utanför

Försvarsutredningen möjligheter

och konflikter även i framtiden bäst genom ett

krig allvarligare främjas

fasthållande vid den alliansfria inriktad att neutra-

politiken på möjliggöra

litet i ett framtida krig.

5.ll.2 Åtgärder för att främja freden i världen

Ett av våra medel är enligt försvarsutredningens mening säkerhetspolitiska

medverkan till av den internationella i riktning mot all-

förändringar miljön män och ökad internationell säkerhet. mål

avspänning Såkerhetspolitikens

kan främjas av att riskerna för konflikter

enligt utredningens uppfattning

totalt sett minskas eller internationellt och kon-

att rustningarna begränsas trolleras.

Den svenska sådana maktresurser att

neutralitetspolitiken grundad på

mot oss inte ter sig lönande har stor betydelse för stabiliteten ett angrepp i hela Norden och bidrar till att minska farorna för såväl oss som

själva

våra Vår är att minska stormakternas militär-

grannländer. politik ägnad

intresse för och i det nordiska området. Det skall i politiska engagemang

fall inte, vad förhållanden som svensk politik har ett avgörande

varje gäller

för stormakt att i preventivt syfte för-

inflytande på, någon te sig angeläget

bättra sina till militärt eller på annat sätt maktpolitiskt age-

förutsättningar

rande i det nordiska området.

Våra utåtriktade insatser bör främst inom ramen för FN:s verk-

göras samhet. Det kan gälla att finna för internationella över-

nya utgångspunkter

enskommelser om Men det kan också t. ex.

rustningsbegränsning. gälla att,

genom olika kontrollåtgärder, minska riskerna för överraskande anfall.

Svensk medverkan i FN:s aktioner vid akuta konflikter och i områden som är mer eller mindre permanent oroliga torde ha underlättats av vår alliansfria ställning. Det är sannolikt att från FN :s sida för att

ingripanden

förebygga konflikter, medla mellan parter eller bevaka

stilleståndsgränser

blir vanligare under att auktoritet kan

förutsättning organisationens upp-

rätthållas och erforderliga ekonomiska resurser ställas till Vårt

förfogande.

lands resurser kan då komma att bli än mer

efterfrågade.

Slutsatsen för Sveriges del av det anförda bör

enligt försvarsutredningens

mening bli, att vi aktivt skall fortsätta vårt i FN:s arbete och

deltagande

att vi bör vara beredda att, som hittills, anmodan av FN :s berörda

på organ lämna organisationen de som kan befinnas önskvärda och

bidrag, möjliga. Upprättande inom krigsmakten av fasta för beredskapsstyrkor FN-tjänst

är en positiv åtgärd i denna Vi bör vara beredda till

riktning. ytterligare

medverkan i fredsbevarande operationer. En sådan verksamhet inom FN :s ram får som en del i freds- och säker-

uppfattas betydelsefull Sveriges egen

hetspolitik. I denna mening har FN en, låt vara indirekt, för

betydelse

Sveriges säkerhet. Samtidigt är det konstaterandet att FN

ofrånkomligt

ännu inte har från år 1945 att bli

uppfyllt mångas förväntningar en orga-

nisation som förmår ge sina medlemsstater

verklig trygghet.

För vårt lands vidkommande kan inte betraktas som nå-

u-landshjälpen

got säkerhetspolitiskt alternativ till försvarsåtgärder. Eftersom det inte är eventuella framtida konfliktpräglade mellan rika och

motsättningar fattiga

folk som är av för vår nationella säkerhet, inte

primär betydelse främjas

under överskådlig tid freden i vår del av världen, och därmed inte heller vår säkerhet, av sådan Vårt bistånd till u-länderna måste därför

hjälp. byg-

ga på en annan än till vår

motivering hänsyn säkerhetspolitik.

Den svenska utåtriktade aktiviteten för att minska i världen

spänningen

har i huvudsak två tidsdimensioner. På kort sikt det att så det

gäller långt

står i vår medverka till att akuta konflikter och oroshärdar hålls

förmåga

under kontroll. På sikt måste fredsarbetet av tron en

längre inspireras på

framtida internationell råttsordning, som med kollektiva makt-

underbyggd

medel respekteras av alla. Realistiskt sett är detta ett mål

på mycket lång

sikt. Men det blir ännu mera avlägset om inte mera

näraliggande krigshot

kan

avvärjas.

5.113 Åtgärder :in stöd m: vår alliansfria politik

I 1964 års för sägs att skall ha »sådan

målsättning krigsmakten krigsmakten

styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med

anfallet, rimligen icke kan bedömas värda insatserna» Man utgår alltså här från en presumtiv

angripares värderingar. Från svensk säkerhetspolitisk synpunkt är det enligt försvarsutredning-

ens åsikt av stor betydelse att de områdena i norr och

strategiskt viktiga

söder inom den nordiska i huvudsak inte är svenska och att vi

regionen

följ aktligen har omedelbart militärt ansvar endast för mindre delar av dem. Hänsyn måste även tas till att det nordiska områdets betydelse endast synes påtagligt stor i samband med mellan stormakter eller

skarpa motsättningar

stormaktsblock i Europa. Vid ett i Europa torde Sverige inte repre-

storkrig

sentera ett självständigt och, för i stort, viktigt mål eller ett

strategien oumbärligt passageområde för någondera sidan. Vårt lands strategiska

betydelse ökar om huvudmotståndarna i ett bedömer

europeiskt storkrig

att detta kan få De resurser en kan sätta in mot

lång varaktighet. angripare

oss måste han därför väga mot andra angelägna behov. De delar av en angripares totala resurser som i sådana situationer kan sättas in mot oss blir med

nödvändighet begränsade.

När det gäller att dimensionera och utforma vårt försvar måste man utgå från olika politiska och därur härledda

framtidsperspektiv aggressionsfall

som kan tänkas påverka Sverige. Vissa av dessa bör sedan i sin tur läggas till grund för utformningen av vårt försvar.

I första hand måste vi vara beredda att använda andra säkerhetspolitiska medel än de rent militära. I vissa situationer däremot är utformningen av vårt militära försvar och totalförsvar i övrigt av avgörande betydelse för våra möjligheter att genomföra våra politiska mål. Vårt totalförsvar bör utformas så, att det kan bedömas bli verkningsfullt i så många lägen

som möjligt.

En i detta sammanhang väsentlig fråga är i vilken mån vårt totalförsvar skall utformas för att kunna verka mot ett anfall då kärnvapen utnyttjas. Ju längre tid begränsade krig förekommer utan att kärnvapen används, desto mer synes nationerna anpassa sig till denna utveckling i den

meningen

att kärnvapenkrig även i begränsad form betraktas som allt mindre trovärdigt. Det framstår också som allt mindre troligt att en första kärnvapenan-

vändning i ett krig skulle ske mot Sverige.

Om en stormakt skulle överväga ett anfall mot oss, torde enligt försvarsutredningens mening en starkt avhållande verkan nås redan i det läget att vårt försvar har en sådan motståndskraft mot konventionella stridsmedel att en angripare ställs inför valet att avstå från anfallet eller kärn-

tillgripa

vapenkrig. I det senare fallet tillkommer en andra starkt avhållande

mängd

restriktioner och komplikationer av både politisk och militär art för den som överväger att angripa.

En angripare kan även söka oss enbart genom hot om kärn-

betvinga

vapeninsats. Vårt försvar måste därför utformas så att inte en begränsad

kärnvapeninsats på ett avgörande sätt minskar våra möjligheter till fort-

satt motstånd. Om trots allt med

ett krig betydande användning av kärn-

laddningar skulle uppstå finns det skål förmoda att de intresse

krigförandes

av svenskt territorium blir litet. mycket I den nu gällande målsättningen för krigsmakten att motstånd skall anges kunna bjudas även i form av det fria Vidare kriget. sägs att varje vapenför svensk, som inte är bunden av andra inom

viktiga uppgifter totalförsvaret,

bör sättas i stånd att militärt delta i för landets

kampen självständighet.

Åtgärder som utvisar att vi, även om en ta delar av vårt

angripare lyckas

land i där ämnar fortsätta motståndet i olika besittning, former, bl. a. gerillakrigföring, torde i kombination med verka avhål-

övriga försvarsåtgärder

lande. En krigsmakt som liksom den svenska värnär byggd på allmän - även i stor w plikt utsträckning med avseende på befälsfunktionerna samt med decentraliserad och ett

förrådshållning mobilisering ger gott

underlag för motstånd över hela landet och om så erfordras även i form

av det fria Ett väl utrustat och talrikt som även kriget. hemvärn, ges utbildning för sådant motstånd, är faktor.

ytterligare en positiv

Enbart gerillaförsvar torde emellertid

enligt försvarsutredningens upp-

fattning inte kunna stöd åt vår alliansfria Om vi inte vidge något politik. tog åtgärder för direkt försvar mot anfall av större torde vi

omfattning,

inte kunna omvärlden att vi därefter

övertyga genom gerillakrig kommer

att bestrida en herravälde över vårt territorium. angripares Medvetet avstående från mot invaderande torde

försvarsåtgärder angripare inte kunna tol-

kas av denne som annat än bristande Mot en sådan

försvarsvilja. bakgrund

kan hot om enbart inte verka eller avhållande

gerillakrigföring trovärdigt

från anfall, i fall inte i till ett Det skulle

varje anslutning storkrig. i stället

göra anfallsriktningen genom Sverige relativt lockande i förhållande till andra alternativ, som kan finnas för att nå samma mål. Även vårt sam-

hälles ekonomiska och sociala struktur försvårar starkt denna av

typ krigföring.

Vi kan inte räkna med att isolerad förmå stormak-

genom nedrustning

terna att reducera sina till dessa är

rustningar. Anledningen nämligen mot-

sättningar och misstro mellan stormakterna samt dessas strävan att upprätthålla ingångna vidsträckta Vår är

förpliktelser. strategiska betydelse

trots allt dessutom sådan att endera om den kan stormakten, befara att den andra parten utan kan sätta i av vårt

motåtgärder sig besittning territorium,

kan bli benägen att genomföra ett anfall i En isolerad

förebyggande syfte.

nedrustning kan därför bli provocerande och kan redan i fredstid ytterligare öka de stormaktspolitiska intressena för det nordiska området. Olika

stormaktsgruppers aktivitet i området kan då ökas. En sådan aktivitet kan ha såväl defensiva som offensiva

syften. Försvarsutredningen har därför

funnit att vi genom en isolerad skulle medverka till en

nedrustning olycklig

och farlig i vår del av världen. Den skulle strida mot vår ambi-

utveckling

tion att stärka

fredsstabiliseringen i Europa.

Enligt direktiv skall de internationella om

utredningens förhandlingarna

beaktas. Vid sidan av andra relevanta krav är det angeläget att

nedrustning

eftersträva en sådan uppbyggnad av krigsmakten att Sveriges möjligheter att snabbt medverka i olika internationella nedrustningsåtgärder underlättas. Allmänt sett underlättas vår medverkan i överenskommelser om nedrustav att vårt försvar verkar enbart genom defensiv styr-

ning krigsavhållande

ka varigenom det inte innebär något offensivt hot mot omvärlden. Detta överensstämmer väl med vår hit-

enligt försvarsutredningens uppfattning tillsvarande försvarspolitik.

Någon »allmän och fullständig avrustning» torde enligt försvarsutredningens åsikt inte bli aktuell även om man söker se fram i tiden. Även

långt

i de mest långtgående aktuella förslagen skall de enskilda staterna behålla militära för yttre och inre skydd. Ett försvar uppbyggt på allmän

styrkor

värnplikt av den svenska typen med förhållandevis kort utbildningstid synes tämligen lätt kunna infogas i ett sådant

enligt utredningens uppfattning

mönster och dess torde kunna kvarstå även vid en långt-

grundprinciper

gående nedrustning i världen. I första hand avses en sådan för övrigt gälla kärnvapen. Partiella behöver därför sannolikt inte påverka

rustningsbegränsningar

vår nuvarande Eventuella mera omfattande åtgärder

försvarsorganisation.

torde utredningens så långt fram i tiden att de inte på-

enligt mening ligga

verkar De sociala och ekonomiska konse-

utredningens ställningstagande.

kvenserna av en eventuell torde inte bli mer ingripande än så-

nedrustning

dana inom som redan görs i samband med ratioomställningar näringslivet

eller på grund av handelspolitiska skäl. naliseringar

Våra försvarsförberedelsers krigsavhållande effekt beror till stor del på att snabbt bringa dem i funktion. Stormakternas

möjligheterna tillräckligt

stora stående liksom de tekniska möjligheterna att omedelbart sätta

styrkor

in att en mycket snabb och överraskande krigs-

strategiska robotvapen gör

i och för numerärt och tekniskt sett är möjlig. De politiska

utveckling sig förutsättningarna och ett troligt förspel torde emellertid enligt försvarsutredningens uppfattning ge oss tillräcklig förvarning så att vår mobilisering

hinner ske i tid. Förutsättningen är dock att denna kan ske snabbt. Vid stormakternas val mellan olika alternativa strategiska möjligheter och kan om hur lång tid en operation beräknas ta ha stor

riktningar frågan

Resursinsatsen mot oss kan självfallet göras mindre om vår för-

betydelse.

inte hinner att fungera. Detta gäller hela totalför-

svarskapacitet bringas

svaret men i de centrala ledningsfunktionerna och

synnerhet krigsmakten,

i viss mån civilförsvaret. Till en del kan detta dilemma motverkas med att man skapar förutsättningar för Sverige har med sin inrikt-

gradvisa heredskapsförstärkningar.

neutralitet i och avsaknad av stående större anledning

ning på krig styrkor

än flertalet andra länder att vid en oroande förstärka

påtagligt utveckling insatsberedskapen. Med hänsyn till vår neutralitetspolitik och våra utfäs-

telser att inte göra eftergifter åt något håll kan beredskapsstärkande svenska åtgärder ha stabiliserande och lugnande återverkan skeendet i stort,

på

speciellt i vår närmaste omvärld. Å andra sidan har anpassbarheten ett värde däri, att den under lugna perioder medger finansiella och personella besparingar. Vissa gränser för vår beredskap som inte bör underskridas sätts dock bl. a. av kravet att

på

vi skall kunna avvisa av värt territorium.

kränkningar

För att vi skall ha en möjlighet att stå utanför ett krig i vår omvärld måste stormakterna kunna lita på att vi avser att stå neutrala och att vi kommer att göra det, även om vi skulle bli utsatta för starka

påtryckningar.

Vårt handlande i fredstid, utrikespolitiskt och måste en-

försvarspolitiskt,

tydigt och ständigt vara sådant, att det inte ger anledning till tvivel i detta

grundläggande avseende.

I vad mån vi hittills nått härmed är svårt att kon-

framgång objektivt

statera. Uttalanden från utländskt håll av såväl officiell som inofficiell karaktär synes dock tyda på att så är fallet och kan tas som för hur

uttryck

man värderar vår politik. Utländska bedömare kontrollerar dessutom säkerligen våra åtgärder och blir övertygade först genom en långvarig, obruten serie av åtgärder från vår sida, som står i med våra deklara-

samklang

tioner. För att vår skall vinna förtroende fordras å ena sidan, att det inte

politik

finns uppenbara brister i vårt totalförsvar vilket kan till miss-

ge anledning

tanke att vi redan i fred återförsäkrat oss om utifrån för att bris-

hjälp fylla

terna i ett Å andra sidan bör vårt försvar inte heller

skärpt läge. ges en sädan teknisk och materielmässig utformning att våra resurser uppenbarligen

ter sig särskilt användbara för att utnyttjas i samverkan med annan stat. Försvarsutredningen vill framhålla att det råder ett grundläggande sammanhang och behov av balans mellan vår försvarspolitik och vår utrikespolitik för att säkerhetspolitikens syften skall kunna nås. Även om ett av eller båda stormaktsblocken inte sig ha of-

anser primära

fensiva syften via svenskt territorium, kan likväl ett för oss

farligt läge upp-

stå om de misstror varandras avsikter. På båda stormaktssidorna kan man anse sig behöva planlägga ockupation av svenskt territorium för att snabbt kunna förekomma motparten med att utföra en sådan operation. I ett spänt läge skulle vi därigenom riskera att bli utsatta för ett stormakts-

farligt

politiskt intresse. Vi måste för omvärlden klarlägga hur onödig en sådan aktivitet är. Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett häremot svarande totalförsvar bör kunna inge stormakterna respekt för vår neutralitetsvilja och vår förmåga att stå emot påtryckningar eller annan aggressivitet mot oss. Det måste stå klart för alla, att vi menar allvar med

vår neutralitet och att vi målmedvetet skapar sådana för-

inriktning på

svarsresurser, som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Våra

försvarsbeslut kan enligt försvarsutredningens mening ses som ett

fleråriga

uttryck för denna målmedvetenhet. Detta utesluter inte att försvarets inriktning och omfattning tid efter annan omprövas.

5.114 Åtgärder i en krigsmiljö där vi är neutrala Vid i vår omvärld måste delar av vårt totalförsvar aktiveras. De krig-

krig

förande måste bli om att inte motparten utan stora in-

parterna övertygade

satser kan skaffa sig fördelar genom att orättmätigt utnyttja svenskt territorium. Inte minst detta svenskt sjöterritorium och lufthav, vars ut-

gäller

för båda stormaktsblocken skulle kunna medföra fördelar. Detta

nyttjande

ställer bl. a. särskilda krav på vårt sjö- och luftförsvar. Hot, påtryckningar,

utnyttjande av rätten till oskadlig genomfart samt kränkningar

tvivelaktigt

av svenskt territorium, t. ex. i samband med militär verksamhet i Öresund, kan då bli företeelser. Utrikespolitiken ställs härvid på svåra prov.

vanliga I detta vill utredningen framhålla det säkerhetspolitiska sammanhang

värdet av en av det svenska territorialvattnets bredd från nuva-

utökning

rande nautiska mil till sex nautiska mil. Fördelar skulle ur försvars-

fyra

stå att vinna med en sådan Effekten av vissa av våra

synpunkt utökning. försvarsåtgärder skulle öka härigenom.

Vi kan även utsättas för andra svårigheter. Under ett krig mellan stormakter kan vårt land från sina handelsmarknader och vi kan

avspärras

råka i beroende av andra stater genom att vi får brist på för vår

härigenom

och ekonomi varor. Möjligheten härav bör medföra

folkförsörjning viktiga

att vi i fredstid lagrar särskilt varor och vidtar olika förbere-

betydelsefulla

delser som kan minska vårt behov av Härigenom ökar

importförnödenheter.

vår motståndskraft försök till utpressning. Vår jordbrukspolitiska

gentemot

sker också med hänsyn till risken för en avspärrning. Naturligt-

inriktning

vis kan olika förberedelser av detta slag vara av betydelse även i andra situationer.

Stridsmedel insatta andra håll i kan ge upphov till skador även

på Europa

i vårt land. Radioaktivt nedfall från kärnvapenexplosioner kan t. ex. påkalla

i vårt land.

skyddsåtgärder

5.115 säkerhetspolitiken om vi råkar i krig

Man kan försvarsutredningens uppfattning inte bortse från möjligenligt

heten av att trots alla våra åtgärder, blir indraget i ett framtida

Sverige,

I en sådan situation har de nämnda säkerhetspolitiska medlen visat krig.

och den på alliansfrihet och neutralitet grundade politiken

sig otillräckliga har säkerhetspolitiken måste då ges en annan utformning och misslyckats.

inriktning. Alla våra resurser måste härvid koncentreras på ett segt försvar

för att till det yttersta bevara vår frihet. Först i denna situation kan den intill detta läge förda att om

neutralitetspolitiken medge sonderingar hjälp utifrån påbörjas.

Ett krigsutbrott innebär alltså inte att vi skulle att föra en säker-

upphöra

hetspolitik. Den måste fortsätta, om än med andra medel. kan natur-

Kriget ligtvis aldrig i sig självt vara ett mål. Även under ett krigstillstånd måste de

politiska medlen utnyttjas för att bidra till att konflikten förs till ett med

hänsyn till omständigheterna acceptabelt slut. Vårt försvars förmåga att

hindra angriparen från att nå sina ursprungliga blir då inom ramen

syften

för nationens samlade motståndskraft av för vår fram-

väsentlig betydelse gång härvidlag.

Om vi trots allt råkar ut för ett kärnvapenkrig av större omfattning kommer befolkningens att bli helt dominerande. Utan att

överlevnadsproblem gå in på mer detaljerad diskussion av olika totalförsvarskomponenters roll

i sådana konfliktfall vill endast framhålla att den hand-

försvarsutredningen

lingsberedskap, som vi i detta avseende bör också kan ha

skapa, betydelse i förhandlingssituationer.

5.11.6 Frågan om svenska kärnladdningar statsmakterna har i om svenska hittills bedömt att

fråga kärnladdningar

det inte förelegat behov av beslut i den ena eller andra riktningen och att handlingsfriheten i frågan tills vidare skolat hållas öppen. I realiteten har genom olika åtgärder våra handlingsmöjligheter efterhand begränsats så långt att ett bestämt ställningstagande nu är befogat.

I allmänna debatten har hävdats att kärnladdningar i vissa situationer skulle öka våra vapensystems effekt. Man har vidare hävdat att ett svenskt försvar utan skulle bli väsentligt en

kärnladdningar underlägset angripare

genom att denne inte i alla situationer tvingas ta till ett kärn-

hänsyn

vapenhot.

Försvarsutredningen anser att den grundläggande bedömningen av ett

kärnvapeninnehavs värde för vår försvarskraft måste göras med hänsyn till vårt lands strategiska och säkerhetspolitiska situation i stort. Härvid måste stor betydelse tillmätas stormakternas egen syn

på möjligheterna

att realisera sina mål genom insats av kärnvapen med hänsyn till den terrorbalans som stormakternas kärnvapenkapacitet representerar.

Försvarsutredningen utgår i första hand från antagandet, att militär aggression som riktas mot Sverige ingår som ett led i ett större

krigssam-

manhang. Angrepp på vårt land är då led i större vilka pri-

operationer,

märt till att nå - inom eller utom svenskt territorium

syftar positioner

-« av stor betydelse i kriget mot en b.uvudmotståndare. Med hänsyn härtill är det rimligt att anta att den som överväger ett angrepp på vårt land måste kalkylera med huvudmotståndarens reaktion och möjligheter till motin-

sats. I all synnerhet blir detta fallet med avseende på risken för kärnvapeninsats, vilken blir alldeles uppenbar om angriparen själv använder

kärnvapen.

Övergång från konventionellt krig till kärnvapenkrig bedöms av kärnvapenmakterna vara ett, inte minst för dem själva, oerhört farligt kanske helt förödande - om De torde därför

steg i fråga krigsnivå. på allt sätt söka undvika att komma i en situation med stor risk för kärnvapenkrig. Denna stormakternas naturliga återhållsamhet med insats av kärnvapen gör det sannolikt att kärnvapen inte sätts in mot vårt land förrän kärnvapenkriget är ett faktum genom nukleär insats mot andra mål än svenska. Det förhållandet att Sverige saknar egna kärnvapen torde inte ha någon betydelse i detta sammanhang. Det förutsätta anfallet mot vårt land får antas vara ett led i storkriget och ytterst vara riktat mot huvudmotståndaren. Denne har möjlighet att möta ett sådant anfall bl. a. med insats av egna Den som överväger att Sverige

kärnvapen. angipa

med eller utan insats av kärnvapen just i detta företag måste således kalkylera med, att kärnvapen kan komma att sättas in mot denna

operation

även om Sverige inte har sådana vapen. Risken härför blir störst om angriparen initierar eller om redan är ett

kärnvapeninsats kärnvapenkriget

faktum, men den kan också vara för handen under andra förutsättningar.

Slutsatsen är att Sverige i allt väsentligt är under

kärnvapenparaplyet

på ungefär samma sätt som oss kringliggande länder kan sägas vara det, oavsett vilken maktgruppering eller stormakts intressesfär de räknas till!

Även om den politiska utvecklingen skulle göra ett lokalt anfall mot vårt land tänkbart måste man räkna med att med hänsyn till en

angriparen

sannolik huvudmotståndare samt den internationella reaktionen i stort genomför anfallet med minsta möjliga militära och politiska konsekvenser. Insats av kärnvapen bedöms inte vara förenlig med ett sådant syfte.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om vad

utredningen

anfört i avsnitt 5.11.53, där den framhåller, att om en stormakt skulle överväga anfall mot oss, torde en starkt återhållande verkan nås redan i det läget att vårt försvar har en sådan motståndskraft mot konventionella stridsmedel att en angripare ställs inför valet att avstå från anfallet eller tillgripa kärnvapen. I det senare fallet tillkommer en andra starkt

mängd

avhållande restriktioner samt politiska och militära komplikationer för den som överväger ett angrepp.

I den allmänna debatten har framförts synpunkten att i situationer sådana som de nämnda skulle ett svenskt kunna tän-

kärnladdningsinnehav

kas skapa osäkerhet hos en presumtiv Ett anfall mot

angripare. Sverige

skulle härvid genom svenska åtgärder kunna leda till en

upptrappning

1 Liknande synpunkter har tidigare framlagts offentligt och mera utförligt i Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift nr 9/1966 (K. Frithiofson: säkerhetspolitiska perspektiv på frågan om svenska kärnvapen).

till kärnvapennivå. Gentemot detta vill försvarsutredningen anföra att det rimligen måste anses uteslutet att en svensk politisk ledning skulle vara beredd att initiera ett kärnvapenkrig mot en i sådan krigföring oerhört överlägsen motståndare.

Hittills har hävdats att statsmakterna borde vidmakthålla handlingsfrihetslinjen i fråga om svenska kärnladdningar för att därmed bibehålla ett

påtryckningsmedel i internationella förhandlingar om rustningsbegräns-

ning och nedrustning. Detta argument har emellertid inte längre samma tyngd med hänsyn till att kärnvapenmakterna torde komma till samma bedömning beträffande svenskt intresse för egna kärnvapen som försvarsiltredningen.

Sammanfattningsvis vill försvarsutredningen framhålla som sin bedömning att det inte ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnladdningar. Om utvecklingen på lång sikt skulle leda till att kärnvapen blir ett normalt inslag i små nationers stridskrafter kan frågan om svenska kärnladdningar komma i ett annat läge.

5.12¶Målsättningsfrågør

5.l2.1 Sambandet mellan säkerhetspolitisk ambition och resurser Det inom en viss kostnadsram utformade försvaret kan beräknas förmå att med möta anfall som utförs med en viss antagen och under

framgång

vissa betingelser gjord styrkeinsats. Höjer angriparen insatsen minskar våra möjligheter att framgångsrikt möta anfallet och vår krigsmakt kan då få inrikta sig på att fördröja angriparens framträngande. En rationellt planerande angripare torde söka avpassa sina styrkor så att han bedömer sig med erforderlig grad av säkerhet nå sitt mål. Detta fordrar överlägsenhet hos angriparen. Andra på resurser, främst mili-

anspråk angriparens

tära operationer mot en huvudmotståndare, gör att endast så stora styrkor insätts som bedöms oundgängligen erforderliga för att nå målet. Vi kan därför genom nivån på anslagen till vårt försvar på sikt påverka den styrkeinsats och i viss mån den krigsnivå en eventuell angripare tvingas kalkylera med. Ju högre denna insats eller är, allra helst om

krigsnivå

angriparen tvingas överväga insats av kärnvapen, och ju mer politiskt påfrestande den är, desto mindre troligt är det att han finner ett anfall mot vårt land lönande. Detta förhållande ger oss även ökad motståndskraft och förhandlingsstyrka mot påtryckningar och krav. Detta kan t. o. m. leda till att sådana inte riktas mot oss. Det råder alltså ett allmänt samband mellan våra försvarsresurser, vår nationella motståndskraft och den säkerhetspolitiska ambition som är möjlig att tillgodose i olika lägen.

Även om man på det sätt som tidigare beskrivits utgår från en makthalanssituation mellan stormakterna är det i princip möjligt att skissera

ett stort antal olika Mellan dessa kan

aggressionsfall. föreligga betydande

skillnader i angriparens värderingar av hans resurser och av de för-

egna delar som står att vinna med ett anfall mot vårt land. För vart och ett av aggresstionsfallen kan vi göra av resursbehov

uppskattningar angriparens

för olika och av olika militära

anfallsriktningar utgången operationer.

Alla kvantitativa är behäftade med en osäkerhet.

uppgifter betydande

Den främsta osäkerheten emellertid i urvalet och den närmare ut-

ligger

formningen av de aggressionsfall som ligger till grund för försvarets planering. Det är på denna punkt politiska värderingar måste komma in. Avgörande frågor kan härvid vara hur en eventuell huvudmotståndare till angriparen kan väntas agera mot ett land, ett

angrepp på vårt angrepp som ur främst kan vara endast ett led

stormaktssynpunkt i en operation

som primärt syftar till att, inom eller utom vårt i ett

territorium, uppnå stormaktskrig betydelsefulla positioner. I samband härmed uppstår

frågan

vilken bekämpning en utsätts för från en eventuell huvudmot-

angripare

ståndares sida och hur en sådan direkt och indirekt ned-

bekämpning

sätter angriparens till insats mot värt land.

möjligheter

Försvarsutredningen hävdar därför att det samband som

otvivelaktigt

föreligger mellan våra försvarsresurser, vår nationella motståndskraft och den säkerhetspolitiska ambitionen inte låter bestämmas kvantitativt.

sig

5.12.2. Förslag rörande målsättningar

Varje beslut som i fredstid skall den ambitionen

ange säkerhetspolitiska

samt omfattningen och av mot denna svarande försvarsre-

utformningen

surser kompliceras av att denna främst måste ta sikte

politik på i grova drag antagna förhållanden i en obestämd framtid. Besluten har vidare inverkan på andra länders av vår och av våra att full-

bedömning politik möjligheter

följa den i kritiska lägen.

I avsnitt diskuteras som med hur

föreliggande de problem sammanhänger

den politiska ambition man söker förverkliga på bästa sätt av statsmakterna skall sammanfattas och beskrivas för i till de mest

medborgarna anslutning

betydelsefulla försvarspolitiska besluten. Vidare behandlas, med iztgångspunkt i de grundläggande försvarsbesluten, frågan hur fort-

statsledningexi

löpande måste ge de verkställande myndigheterna direktiv rörande väsentliga delar av deras verksamhet.

Dessa problem behandlades översiktligt redan i prop. 1964: 110, i vilken den nuvarande målsättningen för krigsmakten Föredragande de-

föreslogs.

partementschefen anförde därvid bl. a. följande.

En öppen och offentligt angiven målsättning måste med nödvändighet bli hållen i allmänna ordalag. Härav följer att den mera blir en politisk manifestation än preciserad vägledning för myndigheternas handlande. Den kan endast i stort ange de uppgifter som krigsmakten skall inriktas på att lösa inom den kostnads-

ram statsmakterna beslutat. Det finns helt ett allmänt samband mellan naturligt å ena sidan tilldelning av resurser och å andra sidan de krav som ställs på krigsmakten. Men något exakt förhållande i detta hänseende. kan rimligen inte föreligga Denna omständighet kan återföras på de förhållanden jag erinrade om i proposition 1963: 108, nämligen att ehuru ett förbättrat underlag under framtagits senare år det likväl inte är möjligt att nå fram till av preciserade bestämningar den karaktär och omfattning ett eventuellt anfall mot Sverige kan tänkas få. Själva underlaget för beräkningar härom är i flera avseenden osäkert och utgör bedömningar snarare än fakta. I väsentliga kommer än till sammanhang man inte längre alternativa räkneexempel. Jag framhöll då och vill upprepa det nu, att det icke är möjligt att bestämt ange vilka egna försvarsresurser som vid en militär aggression mot vårt land tryggar avvärjning eller endast möjliggör fördröjning. Denna bedömning grundas på den omständigheten, kan att vi aldrig i förväg veta vilka militärpolitiska förhållanden som kan råda då vårt land kan komma att utsättas för militär aggression. Krigsmakten är ett medel vår utför att trygga rikespolitiska huvudlinje om neutralitet i krig. Därför måste målsätten långsiktig ning vara oberoende av växlande militärpolitiska förhållanden och inte fixeras vid ett aktuellt läge, som aldrig är sta-tiskt. En målsättning av det slag det nu gäller måste först och främst ge uttryck för vår orubbliga föresats att på allt sätt försvara vår frihet och vårt oberoende. Den grundläggande uppgiften är att försvara hela landet. Krigsmakten måste vara så förberedd på sin primära uppgift att försvara landet att största fredsbemöjliga varande effekt uppnås. På så sätt kan krigsmakten vara ett starkt stöd för vår fasta politiska inriktning på neutralitet i händelse av krig i vår omvärld och göra denna politik realistisk.

Riksdagen gjorde vid sin av erinran mot dessa

behandling frågan ingen

förtydligande uttalanden. De uttrycker således statsmakternas syn på syftet med och innebörden i den av dem beslutade för

målsättningen krigs-

makten.

Det kan finnas olika syften med att uttala den ambition som till

ligger

grund för den politiska ledningens beslut i Det kan

säkerhetspolitiska frågor.

gälla

att skapa bakgrund för medborgarnas i dessa engagemang frågor, frivillig-

arbete m. m.

att utåt för omvärlden manifestera det svenska folkets och

försvarsvilja trovärdigheten i vald politisk handlingslinje,

att ge den av hur försvarsresurser

grundläggande inriktningen befintliga

skall disponeras i fred och i händelse av dvs. för det

krig, ange riktlinjer operativa krigsförberedelsearbetet, samt

att bilda för militära och civila

underlag myndigheters långsiktiga pla-

nering. Frågan är om dessa syften samtidigt kan på bästa sätt i gemen-

tillgodoses

samma formuleringar och i samma av dokument. typ För att kunna tjäna som manifestation bör vara utformad

målsättningen

i allmänna och vara redovisad. Den bör också vara

ordalag självfallet öppet

allmängiltig och endast behöva ändras antingen vid stora och som varaktiga bedömda i vår omvärld eller vid

säkerhetspolitiska ändringar genom-

gripande förändringar i våra egna försvarspolitiska beslut som inte svarar mot bedömda förändringar i vår internationella miljö. Samma krav gäller när den skall utnyttjas inom landet som motiv för försvarsverksamheten.

Försvarsutredningen vill i detta framhålla den betydelse

sammanhang

den fäster vid en och försvarsupplysning. Denna bör

allsidig inträngande

bl. a. belysa de resurser vi har att tillgå i vårt totalförsvar och omfattningen av våra försvarsförberedelser i syfte att ge underlag för en medborgerlig

av våra säkerhetspolitiska förutsättningar. Myndigheterna bör

bedömning

tillhandahålla material för en sådan försvarsuppljgsning så långt den för vissa ofrånkomliga sekretessen gentemot främmande makt medger.

uppgifter

Likaså kan dylika lämnas i Kungl. :ts propositioner och i riks-

uppgifter Maj

dagsutskottens utlåtanden.

Som för myndigheternas är en allmänt formulerad

underlag planering

emellertid inte tillräcklig. Statsmakternas ansvar för inrikt-

målsättning

ningen av försvarsplanläggningen torde inte kunna uttryckas tillräckligt konkret genom allmänt hållna, öppna uttalanden. Enligt försvarsutredningens krävs att statsledningen ger mer direktiv. Innehållet

mening preciserade

i dessa kan växla med hänsyn till bl. a. förändringar i de internationella

förhållandena eller till växlingar i anslagsramen till förmilitärpolitiska svaret. av försvaret i eller några riktningar, beskriv-

Prioritering någon

över vilka försvaret skall kunna möta, kan vara

ningar aggressionsfall

exempel sådant som bör anges i direktiven. Dessa kan också ge uttryck

på

för politiska risk- och Sådana direktiv torde av naturliga

ställningstaganden.

skäl inte till alla delar kunna vara öppna. Härutöver krävs direktiv från

till de verkställande bl. a. i fråga om hur bestatsledningen myndigheterna

resurser från tid till annan i skall disponeras och den grad av

fintliga princip beredskap som skall upprätthållas.

erfordras det av skäl som an-

Enligt försvarsutredningens uppfattning

förts, dels hållen deklaration, dels mera detaljerade

en öppen och allmänt direktiv m. m. som till betydande delar måste vara hemliga.

Den allmänt hållna deklarationen kan, såsom redan framhållits,

öppna, inte vara till en viss kostnadsram. För det första är det alltid

anpassad

om relativ försvarseffekt såtillvida, som våra egna resurser och an-

fråga

måste ses i förhållande till det militär- och säkerhetspolitiska strängningar

i vår omvärld. Försvarseffekten kan således ändras utan att kostnads-

läget

ramen gör det och tvärtom. Inte ens vid oförändrat utrikespolitiskt läge finns det ett i tiden omedelbart samband mellan anslagstilldelning och försvarseffekt. Vidare visar erfarenheterna att en för flera år fixerad kostnadsram inte alltid har de till materielanskaffning eller organisa-

gett möjligheter

som förutsattes när ramen beslöts. En oförutsedd kost-

tionsuppbyggnad

kan till i både kvalitet och kvantitet.

nadsutveckling tvinga begränsningar

Dessutom kan i tiden ske. Allt detta rubbar, mer eller

förskjutningar

mindre, om en viss försvarsförmåga vid en viss tidpunkt.

gjorda antaganden

De uttalanden från sida, vilka är avsedda att manifestera

statsledningens

ambitionen bakom beslut och som ett generellt försvarspolitiskt anger uppgifterna i stort, måste vara och täckande för tid. Formu-

allmängiltiga lång

leringarna i en sådan deklaration skall inte behöva till anpassas svängningar av det slag som nämnts, även om dessa kan vara omfattande. Däremot kan en sådan utveckling föranleda ändrade direktiv till vederbörande myndigheter, vari någon prioritering eller temporärt eller mera

begränsning

varaktigt anges. Det är enligt försvarsutredningens bedömning önskvärt att, i enlighet med de principer som uttalats, ytterligare renodla ifrågavarande dokument med hänsyn till de syften som vart och ett av dem är avsedda att tillgodose. Den nuvarande av riksdagen år 1963 fastställda total-

målsättningen för

försvaret har i allt väsentligt karaktären av en allmänt hållen manipolitisk festation med en i grova angiven mellan totalför-

drag uppgiftsfördelning

svarets huvudgrenar. Den expertgrupp inom utredningen som arbetat med vissa totalförsvarsfrågor har framlagt till för total-

förslag ny målsättning

försvaret (jfr avsnitt 4.1.2). finner för sin del inte an-

Försvarsutredningen ledning att nu föreslå någon ändring av denna målsättning.

Nämnda expertgrupp har också framlagt till för en

förslag målsättningar

rad icke-militära bl. a. civilförsvaret. Till om

totalförsvarssektorer, frågan

målsättning för civilförsvaret återkommer försvarsutredningen i det följande (avsnitt 9.3). I fråga om övriga nu aktualiserade målsättningar anser utredningen att behovet bör ytterligare övervägas. - vid 1964 års - har

Målsättningen för krigsmakten antagen riksdag

liksom målsättningen för totalförsvaret i huvudsak karaktären av allmänt hållen politisk manifestation. Men därav följer också att den inte ger till-

räckligt preciserat underlag för myndigheternas handlande. Kungl. Maj :t

har av detta skäl utfärdat direktiv för

myndigheternas försvarsplanläggning

m. m. (det operativa krigsförberedelsearbetet), vilket även förutsattes vid

ifrågavarande riksdagsbeslut. Av naturliga skäl är dessa direktiv hemliga.

Vidare finns i denna målsättning vissa formuleringar som inte överensstämmer med de principer utredningen anser bör vara vägledande för ut-

formningen av en målsättning av detta slag. Det första stycket i målsättningen för krigsmakten har följande lydelse.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda insatserna.

Den grundläggande krigsavhållande uppgiften markeras starkt i denna

Vidare man från en mellan

skrivning. utgår presumtiv angripares avvägning

resursinsats och vad som står att vinna med ett anfall. För vårt vidkommande kan man inte komma längre än till en sammanfattande bedömning av vederbörandes antaganden. Vi måste därvid uppskatta många osäkra fakto-

rer. Det måste en presumtiv angripares värdering av vårt territoriums

gälla

betydelse inom ramen för hans militära föresatser och strategi i stort, vederbörandes allmänna militära och politiska situation, vilka insatser han kan vara beredd att göra mot oss med hänsyn till övriga engagemang samt inte minst vår egen motståndsförmåga och hur en presumtiv angripare värderar dem. Härtill kommer den politiska effekt som för

ogynnsamma angriparens vidkommande kan följa av angreppet. Försvarsutredningen har i sak erinran mot formuleringen i detta stycke. Den anser dock

ingen

att om ordet »resurser» kompletteras med »uppoffringam uppnås en bättre

täckning av de vida överväganden en presumtiv angripare måste göra.

Andra stycket betonar den dominerande inriktningen på ett invasionsförsvar samt att hela landet skall försvaras och lyder på följande sätt.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Försvarsutredningen vill understryka att föresatsen måste vara att möta och bekämpa ett angrepp oavsett i vilken del av landet detta sätts in. I detta stycke betonas också inriktningen på att orubbligt och segt fortsätta kampen mot en angripare. Motståndsviljan manifesteras klart och otvetydigt.

En liknande föresatts uttrycks i fjärde stycket, där försvarsuppgiftens

hos hela folket manifesteras på följande sätt.

förankring

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.

Tredje stycket ter sig mot denna bakgrund som en upprepning samtidigt som det för in ett nytt moment och synsätt som avviker från den prägel av manifestation som i kännetecknar denna

allmängiltig politisk övrigt

deklaration. Det lyder sålunda.

Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i samband därmed insatta luftlandsättningsföretag och sam-

ett segt försvar mot andra invasionsföretag. Bevakning och tidigt upprätthålla försvar mot mindre företag skall kunna organiseras inom landet i dess helhet.

Redan i tidigare har sagts att invasionsförsvar är krigsmaktens

stycken

viktigaste och att detta försvar skall kunna utföras på ett sådant

uppgift

sätt, att ett angrepp på vårt land, med hänsyn till de fördelar en angripare kan antas vilja nå med detta, inte bedöms vårda de insatser som skulle krävas. De försök till och geografisk begränsning av invasions-

precisering

försvaret som görs i tredje stycket överensstämmer inte med de principer som anser skall prägla deklarationer av denna art.

försvarsutredningen

för en sådan rymmer, enligt vad utredningen kunnat

Underlaget precisering

konstatera, alltför många faktorer och förhållanden som endast kan upp-

skattas eller vara ett mer eller mindre val bland flera

godtyckligt alternativa

möjligheter och antaganden. Utländska motsvarigheter upptar inte, så

långt

utredningen kunnat finna, liknande

preciseringar.

Uttrycket »en stort upplagd invasion» är så obestämt att det

knappast

kan ligga till grund för bestämda i

kvantifieringar fråga om vilka egna för-

svarsresurser som krävs för t. ex. en Såsom avvärjning. framhållits i avsnitt 5.12.1 föreligger stora att bedöma vilket större internatio-

svårigheter

nellt skeende som och hur detta samtidigt äger rum engagerar en presumtiv :mgripare och nedsätter dennes Osäkerheten beror kapacitet. härvidlag som nämnts dels på ovissheten om och angriparens övriga politiska militära dispositioner, dels på svårigheten att förutse hur huvudmotståndaren kommer att -- och _ reagera politiskt militärt vid ett land. angrepp på vårt Trots att vi står alliansfria berörs vi likväl av större strategiska samman-

hang.

Såsom framgår av det uttalandet 1964:

tidigare återgivna i prop. 110, vil-

ken låg till grund för statsmakternas beslut då

år 1964, gjordes betydande

reservationer mot sådana försök till som främst

precisering formulering-

arna i tredje stycket kan fresta till. De skäl som då anfördes för denna för-

siktighet sammanfaller med de av i det

försvarsutredningen föregående

framförda. Att statsmakterna vid tillfället i likväl beslöt fråga ge målsättningen den utformning den nu har, får av vad som då ses 1not bakgrunden anfördes i syfte att innebörden i

förtydliga formuleringarna. Uppenbarligen

syftade dessa uttalanden främst i Erfaren-

på tredje stycket målsättningen.

heten visar att risk för missförstånd likväl kan Konsekvenserna

föreligga.

av dessa erfarenheter blir bör att stycket utgå.. Sedan åtskilliga år medverkar olika sätt med militära

Sverige på styrkor

till Förenta Nationernas fredsbevarande aktioner. har

Försvarsutredningen

i det föregående framhållit av en fortsatt sådan medverkan

betydelsen från

svensk sida. Enligt FN-stadgan skall medlemsnation vara beredd att

varje

deltaga i de aktioner som vilka kan komma stadgan i princip föreskriver, att vara mera omfattande och bindande än de som hittills kommit till stånd.

Med härtill anser det vara att i

hänvisning utredningen befogat målsättning-

en för för denna att vara beredd krigsmakten det anges vara en uppgift att deltaga i FN:s aktioner eller återställa internationell i syfte att upprätthålla fred och säkerhet. Härav att vissa förberedelser måste

följer kontinuerliga

göras. Av anförda skäl anser böra föreslå att

sig försvarsutredningen tredje

stycket i målsättningen för krigsmakten samt att anutgår ett nytt stycke gående medverkan i F Nzs fredsbevarande aktioner tillkommer. Med dessa

ändringar skulle målsättningen för krigsmakten få i sin följande lydelse

helhet.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha sådan styrka, sammansättning att anfall och beredskap mot Sverige

10--6148 77

fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med anfallet rimligen icke kan bedömas värda insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningexi tryggas.

Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Krigsmakten skall vara beredd att medverka i Förenta Nationernas aktioner i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

KAPITEL 6

Ekonomiska och

utgångspunkter överväganden

6.1. F örsvarsutgiflertzas hittillsvarande m. m.

utveckling

Försvarsutredningens rekommendationer gällande försvarets framtida resursram och utgår från förutom de övervä-

inriktning säkerhetspolitiska

ganden som redovisats i det föregående bl. a. en av dels försvarets

bedömning

nu befintliga tillgångar och den dessa dels det samhällsekonostyrka ger, miska och statsfinansiella ekonomiska som kan väntas i

utrymme föreligga

framtiden. Utvecklingen av de ramreglerade utgifterna (i kr.) för det militära

milj.

försvaret under de tio budgetåren 1958/68 av samman-

framgår följande ställning.

58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67 67/68

Fasta priser (prisläge maj 1967)1. . 3 976 4 161 4 266 4 368 4 459 4 794 4 893 4 947 4 710 4 729 Löpande priser. . . . 2 820 2 985 3 104 3 264 3 513 3 915 4 284 4 619 4 700 4 959 1 Beräknade med hjälp av försvarsindex.

Sammanställningen avser som nämnts de ramreglerade för

utgifterna

det militära försvaret, dvs. exkl. av I 1 och Ing 1 m. m.,

flyttning anslagen till beredskapsstyrkor för vid FN-tjänst, driftbudgetutgifter flygtekniska

försöksanstalten och investeringar i försvarets fabriksverk. för

Beloppen

budgetåren 1958/59-1965/66 avser anvisade reservations- och investeringsanslag samt nettoutgift på övriga anslag. för

Beloppet budgetåret

1966/67 är en avrundad Litfallsberäkning, där reduktion skett med den förutsätta om 350 kr. För

reservationsmedelsuppbyggnaden milj. budget-

året 1967/68 har samtliga anslag upptagits enligt riksstaten.

Ökningen av de militära försvarsutgifterna under 1958/59perioden

1967/68 motsvarar en årlig tillväxttakt av 6,5 92; i löpande Motsva-

priser.

rande årliga i löpande priser av de reala (dvs. ut-

ökning statsutgifterna

gifter för investering och konsumtion) var 6,6 %. De militära försvarsutgifterna och de reala statsutgifterna ökade således under perioden mindre

än bruttonationalprodukten, som ökade med 8,7 %.

När man bedömer det kvarstående värdet av dessa resursinsatser är det

väsentligt att skilja mellan å ena sidan försvarets konsumtion:

löpande utgifter för krigsorganisationens operativa vidmakthållande och å andra

sidan de »försvarsinvesteringar» i materiel m. m. som syftar till krigsorganisationens långsiktiga bibehållande och omvandling. Det förstnämnda omfattar för att kort sikt _ nu till-

slaget av utgifter utgifter på enligt

två till tre års sikt - vidmakthålla redan

lämpade riktlinjer organiserade

förband och enheter och avser t. ex. utgifter för repetitionsutbildning, för reparations- och underhållsarbeten liksom också för operativ stabs- och förvaltningsverksamhet m. m. De nämnda ›försvarsinvesteringarna» omfattar, förutom sådana i materiel, även utgifter för byggnads- och anlägg-

ningsverksamhet eller för utbildning och förbandsuppsättning, som syftar

till krigsorganisationens långsiktiga bibehållande och omvandling. En särställning bland försvarets långsiktiga investeringsutgifter intar medlen för forskning, försök, utveckling och utredning, vilka skall bidra till att säkerställa handlingsfriheten på sikt för svenskt försvar men samtidigt ofta indirekt medverkar till att skapa ökade möjligheter för civil teknologi och produktion. En uppdelning av anslagen till det militära försvaret för

budgetåret 1967/68 på dessa utgiftskategorier har försöksvis genomförts

och redovisats i prop. 1967:110, från vilken följande sifferuppgifter hämtats.

. . Anslagssumma Andel av sammanlagd U gl s a ego t ft k t . . . . (1 mil). kr.) anslagssumma (1 %)

Löpande konsumtionsutgifter: Operativt vidmakthållande . . . . . . . . . . . . . . . 1 248,5 27 Investeringsutgifter: Utbildning eller förbandsuppsättning . . . . . . . 1 173,2 25 Materielanskaffning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 464,1 32 Byggnader och anläggningar . . . . . . . . . . . . . . 310,4 7 Forskning, försök, utveckling och utredning 433,5 9 Summa 4 629,7 100

De anförda uppgifterna understryker det faktum att svenskt försvar, genom att det i stor utsträckning bygger på mobiliserbara styrkor i stället för på stående styrkor, kunnat använda en, internationellt sett, ovanligt stor del av de totala försvarsutgifterna för

materielanskaffning.

Detta framgår också av följande jämförelse med nio olika NATO-länder! Däri upptagna siffror är inte helt jämförbara med dem som redovisats i den föregående sammanställningen. Den utgiftsuppdelning som redovisats i prop. 1967: 110 och som här återgivits kan även bidra till att understryka dels de årliga försvarsutgifter- 1 avser för Danmark Uppgifterna är 1962/63, för Frankrike år 1963, för Italien och Holland år 1965 samt för övriga länder det budgetår som påbörjats under år 1964. Källa: Benoit, E. -Lubell, H.: »The World Burden of National Defence›i Benoit, E. ed.: ›Disarmament and World Economic Interdependenceu

Utgifter för anskaffning av tygmateriel i % av totala statsiinansiella försvarsutgifter

Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Belgien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Holland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Västtyskland . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Italien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Förenta staterna . . . . . . . . . . . . . . 29

nas marginella i förhållande till redan existerande försvarsrc-

betydelse

surser, dels det förhållandet att olika typer av resulterar i

försvarsutgifter

försvarseffekt vid vitt skilda tidpunkter. Både de och de samhällsekonomiska

säkerhetspolitiska utgångspunkterna

för en bedömning av måste i viss bli be-

försvarsutgifterna utsträckning

roende av vilken typ av som avses.

utgiftsanvändning Inom försvarsdepartementet vad inpågår, enligt försvarsutredningen

hämtat, förberedelser för att successivt föra in s. k. programbudgetering. Också inom har sådan verksamhet inletts. Pro-

statsförvaltningen i övrigt

grambudgeteringen inom försvaret syftar bl. a. till att i planering, budgetering och dela skilda eller redovisning upp utgifterna på program krigsorganisatoriska användningsområden liksom på olika av utgiftskatetyper gorier och kostnadsslag. som vid särskild

Försvarsutredningen, föredrag-

ning informerats om programbudgetarbetets och finner

inriktning syfte,

det troligt att ett av detta arbete kan förbättra för

fullföljande underlaget

framtida beslut om avvägningen av försvarets kostnader.

6.2. och

Försvarsutgzfter försvarskøstnader

De utgifter som försvarsbesluten hittills sikte - de tagit på rambundna utgifterna till det militära försvaret och civilförsvaret - omfattar inte alla de samhällsresurser som tas i för årligen anspråk totalförsvarets samlade verksamhet. Vill man uppskatta dessa resurser måste de redovisade ram-

utgifterna kompletteras med hänsyn till dels totalförsvars-

statsbudgetens

utgifter utanför den militära ramen och civilförsvarsramen, dels det civila

alternativutnyttjandevärdet av vissa inom det militära försvaret

tillgångar

och civilförsvaret, dels vissa samhällsekonomiska konsekvenser

slutligen

utanför statsbudgeten av för totalförsvaret.

åtaganden

Eftersom de flesta samhällsfunktioner _-

sjukvård, livsmedelsförsörjning,

teleförbindelser, etc. - måste kunna

järnvägar fungera även i krig är det

naturligt att återfinna av olika inom en rad olika

totalförsvarsutgifter slag

i huvudsak civila Inom har statliga utgiftsområden. utredningen gjorts

följande sammanställning över innevarande budgetårs anslag till totalförsvaret, dvs. såväl det militära som det icke-militära försvaret (prisläge maj 1966; avrundade belopp i kr.).

milj.

Militärt försvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 600 Civilförsvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Beredskapsstyrkor för FN-tjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Pensionsutgifter, socialförsäkringsavgifter m. m. för det militära försvaret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 Ekonomiskt försvar (exkl. ökningen av vissa rörliga krediter) 145 Övriga försvarsanslag, främst avseende affärsverkens försvarskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 5 296

Till detta belopp tillkommer medel för priskompensation för det militära försvaret med ca 360 milj. kr. Detta innebär att totalförsvarets utgifter för innevarande budgetår utgör drygt 16 % av de totala som till 34 874 milj. kr.

statsutgifterna, uppgår

Om man från de totala statsutgifterna subtraherar transfereringsposter, utlåning m. m. kvarstår konsumtions- och investeringsanslagen, som tillsammans brukar betecknas som statens reala Dessa för

resursanspråk. uppgår

innevarande budgetår till 13 943 milj. kr. Försvarsanslagen, som huvudsakligen är av denna karaktär, svarar för ca 35 % av statens reala resursanspråk. Andelen av de statliga investeringarna är något högre, ca 42 %. I de här anförda inte anslagen för av I 1 och

beloppen ingår flyttning

Ing 1, för försvarets fabriksverk samt för flygtekniska försöksanstaltenJ För det militära försvaret och för civilförsvaret, liksom i princip för alla inte statliga verksamhetsgrenar, gäller att det vid sidan

självfinansierade

av de anvisade budgetmedlen även disponerar andra reala tillgångar

årligen

med författningsföreskrifter eller med tidigare sammanhängande statliga

förvärv. Den statliga redovisningen visar inte alltid det värde dessa resurser skulle kunna ha vid ett alternativt exempelvis inom den

utnyttjande

sektorn. om det militära försvaret finns det anledning att privata [fråga i detta särskilt uppmärksamma kostnaderna för yrkesanställd

sammanhang personal, för värnpliktiga och för fastighetsutnyttjande. Motsvarande gäller

civilförsvaret. Det bör att dessa förekommer även inom andra

understrykas problem

offentliga verksamhetsområden än försvaret. Också inom andra verksamhetsgrenar med stor intern tjänsteproduktion, exempelvis undervisningsväsendet, kan de samhällsekonomiska antas över-

resursanspråken betydligt

Innan liknande samhällsekonomiska kal-

stiga budgetens utgiftsbelopp.

kyler utförts för hela den offentliga sektorn, kan beräkningar av totalförsvarets sammanlagda därför inte väntas nämnvärt på-

resursanspråk

1 I 1967 års reviderade finansplan (prop. 1967: 125 bil. 8 s. 14) finns en likartad sammanställning där dessa anslag tagits med.

verka bedömningen av storleken av de totala för det militära och

utgifterna

civila försvaret.

Att trots detta funnit att beröra total-

försvarsutredningexi anledning

försvarets samhällsekonomiska kostnader beror främst den

på betydelse rättvisande kostnadskalkyler har för den interna inom

resursfördelningen

totalförsvaret liksom inom andra verksamhetsområden. Ett kostnads-

vidgat

begrepp kan således utnyttjas för att verkningarna av en

åskådliggöra

förändrad resursanvändning. Om man exempelvis mellan olika alter-

väljer nativa sätt att köpa eller framställa vissa tjänster inom försvaret är det uppenbarligen av vikt att rätt kunna uppskatta de totala kostnadskonsekvenserna av olika anställningsformer. Motsvarande om man över-

gäller

väger förändringar ifråga om användningen av eller avseende värnpliktiga

utnyttjandet av egna fastigheter.

Betydelsen av dessa kan illustreras med tre räkne-

kostnadsfrågor följande

exempel (al-c) i). Det bör understrykas att de mycket osäkra

siffermässiga

skattningarna i dessa exempel inte avser att en preciserad be-

återspegla

dömning utan endast syfta till att belysa av dessa

storleksordningen pro-

hlem.

a) Lönekostnaderna inom olika statliga verksamhetsområden redovisas f. n. utan hänsyn till värdet av det pensionsåtagande som innebär

varje anställning och som i de flesta fall i sinom tid kommer att belasta framför allt tolfte huvudtiteln. Detsamma gäller f. ö. de omedelbara utgifterna för ATP- och sjukförsäkringsavgifter m. m. I Statskontorets programbudgetutredning (SOU 1967:11) har vissa överslagsmässiga beräkningar gjorts som tyder på att ett påslag om ca 20 % på de statliga lönerna skulle utgöra en rimlig värdering av dessa sociala åtaganden. Med hänsyn till de för militär och civilmilitär personal i regel relativt låga pensionsåldrarna torde för det militära försvaret 30 % utgöra en inte orimlig skattning. Räknat på personallönerna under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1967/68 (1966 års löneläge), totalt 1 180 milj. kr. skulle ett sådant pålägg medföra en merkostnad på 354 milj. kr. Vid en förbättrad kostnadsredovisning skulle således värdet av dessa pensionsâtaganden m. m. debiteras det militära försvaret istället för de ovan redovisade pensionsutbetalningarna, som beräknades till unge-

uppgå fär samma belopp. En omläggning i denna riktning skulle således inte f. n. nämnvärt påverka den statsfinansiella totalkostnaden för det militära försvaret, men skulle kunna underlätta den interna resursfördelningen.

b) Den samhällsekonomiska kostnaden för - liksom

värnpliktsutbildningen för all annan - främst som beror

utbildning utgörs av det produktionsbortfall på att de som genomgår utbildningen undandras den civila produktionen. För budgetåret 1967/68 räknar man för de värnpliktiga med sammanlagt 17,4 milj. tjänstgöringsdagar. Detta är mindre än de närmast föregående åren. Minskningen beror på övergången till nytt värnpliktssystem och en särskild, av ekonomiska skäl vidtagen tillfällig begränsning av repetitionsutbildningen. Om man antar att den värnpliktiga personalens genomsnittliga värde i den civila produktionen är 50 kit/dag, skulle den totala samhällsekonomiska värnpliktskostnaden innevarande budgetår utgöra ca 870 milj. kr. I riksstaten är innevarande budgetår totalt anvisade ca 350 milj. kr. till skilda värnpliktsersättningar m. in. Kalkylen tyder således på en årlig samhällsekonomisk merkostnad om ca 520 milj. kr. En mera pre-

ciserad skattning av den värnpliktiga personalens värde i civil saknas

produktion emellertid fortfarande.

c) Beräkningen av det militära försvarets ersättningar till försvarets

fastighetsfond för att avskriva och förränta den del av fastighetsbeståndet, s0n1 kan anses ha civilt alternativutnyttjandevärde, grundas bl. a. på det successivt nedskrivna anskaffningsvärdet. F. n. är hela markinnehavet bokfört till ca 345 milj. kr. medan den mera civilt betonade delen av byggnadsbeståndet är nedskrivet till omkring 625 milj. kr. Detta innebär att fondens hela -

tillgångsvärde ca 970 milj. kr. - svarar mot ca tre anläggningar av den typ som f. n. uppförs för I 1 och Ing 1. Nuvarande ersättningsbelopp kan således bedömas vara lägre än den samhällsekonomiska kostnaden för försvarets fastighetsutnyttjande. Det är emellertid omöjligt att göra en rättvisande bedömning av dessa fastighetskostnader utan mera detaljerade utredningar. För att åskådliggöra storleksordningen av problemet kan man emellertid göra antagandet att det skulle ta omkring 20 år att med nuvarande delfond »- som omfattar

investeringstakt bygga ut kasernbyggnaders huvuddelen av de fastigheter som kan anses ha civilt -

alternativutnyttjzmdevärde till dess nuvarande nivå. En tillämpning av nu gällande förräntnings- och årsavskrivningskrav på det totala återanskaffningsvärdet skulle då för budgetåret 1967/68 kunna beräknas medföra en merkostnad i förhållande till redovisade utgifter om 150 milj. kr.

Det kan i detta sammanhang påpekas att man, vid försök att avgränsa och till storleken bedöma de militära försvarskostnaderna, alltid till viss del är

beroende av statlig organisation och bokföringspraxis.

Totalförsvaret liksom en rad andra statliga aktiviteter medför även vissa samhällsekonomiska resursanspråk som över huvud taget inte avspeglas i statsbudgeten och vars värde, ehuru det säkert inte är oväsentligt, är svårt att närmare bedöma. Inom den civila samhällssektorn av total-

föreligger

försvarsskäl vissa restriktioner. Som exempel kan nämnas skyldigheten att anordna normalskyddsrum vid av bostäder i tätorter. Andra

nyproduktion

sådana kostnadskrävande restriktioner påverkar utformningen av kraft-

anläggningar och vägar, oljeföretagens lagring m. m. Även för jordbruks-

och lokaliseringspolitikens utformning har anförts försvarshänsyn.

Mot dessa olika utom-budgetära försvarskostnader får emellertid också

försvarets likaledes - men svårmätbara - till den vägas väsentliga bidrag civila sektorn. Dessa bidrag omfattar bl. a. kortsiktig medverkan i arbets-

marknadspolitiska åtgärder och långsiktiga sysselsättningseffekter av försvarslokalisering. De omfattar vidare allmänna »civila» utbildningseffekter

av t. ex. värnpliktsuthildningen och utbildningen vid försvarets läroverk. Vidare må bl. a. framhållas de konkreta bidrag som lämnas till civil forskning och industriellt kan här erinras om den

utvecklingsarbete. Slutligen katastrofberedskap i fråga om t. ex. sjöräddning och skogsbrandsläckning

som krigsmakten erbjuder.

Avslutningsvis må erinras om att riksstatens anslag, som iztgör det ge-

nomgående underlaget för diskussionerna i detta kapitel, inte entydigt an-

ger när motsvarande realiseras. För

resursanspråk verkligen det första kan

betalningsutfallet visst budgetår från det för samma väsentligt skilja sig

budgetår anvisade I 1967/68 års har t. ex.

anslaget. budget beträffande det

militära försvaret räknats med en

väsentlig reservationsmedelsförbrukning

på byggnadsanslagen och en ungefär lika stor

reservationsmedelsuppbygg-

nad på under För det

materielanslagen budgetåret. andra kan genom be-

stållningsbemyndigandenl efterfrågan inom bl. a. olika industrisektorer realiseras innan motsvarande anvisats.

anslag Exempelvis möjliggör det av riksdagen för budgetåret 1967/68 lämnade bemyndigandet gällande flygmaterielanskaffning att beställningar läggs ut till ett värde av ca 1 900

milj. kr. Motsvarande för samma

betalningsanslag budgetår uppgår till

endast ca 1 100 kr. -- och därmed

milj. Bemyndigandena försvarets möj-

detta område _ blir

liga efterfrågan på därför under budgetåret ca 800

milj. kr. större än motsvarande

betalningsanslagfl

6.3. Andel av samhällsresurserna

Det är i många av intresse att söka den andel av

sammanhang uppskatta

samhällets produktionsfaktorer som försvaret tar i Särskilt intresse

anspråk.

tilldrar sig därvid försvarets betydelse för och

sysselsättningen importen.

Det statistiska för såväl av totalt

underlaget beräkningar resursutnyttjande

som av marginella effekter är emellertid

ytterst bristfälligt.

Antalet tjänster den 1967 inom totalförsvaret (omräknat

1 juli i årstjänster) beräknas vara inemot 57 000. Den inte

tidigare oväsentliga årliga personalökningen förbyttes år 1965 i en viss av antalet

minskning tjänster.

Minskningen har blivit bestående och väntas fortsätta under innevarande år. Den avser främst verkstäder och

flygvapnets utbildningsenheter. Dessa

tjänsteindragningar har dock hittills mer än av en inte

uppvägts obetydlig

vakansfyllnad, så att antalet anställda mellan 1966/67 och

budgetåren

1967/68 beräknas öka med drygt 900. Fortfarande är dock mer än 3000 tjänster inom försvaret vakanta.

Antalet tjänstgörande (omräknade i om 12

värnpliktiga tjänstgöringsår

månader) beräknas under innevarande till 48 000,

budgetår uppgå drygt

vilket är mindre än de närmast åren. beror som ti-

föregående Minskningen

digare nämnts bl. a. på en av

tillfällig begränsning repetitionsutbildningen.

Utöver dessa direkt i försvaret sysselsatta finns det också som

personer, är indirekt sysselsatta för försvarets dels via försvarets industrileve-

räkning

rantörer etc., dels via exportindustrin för att försvarets

möjliggöra import av varor och tjänster. Det finns emellertid säkra för att be-

inga grunder räkna detta antal under det senast förflutna decenniet. En inom finansdepartementet för försvarsutredningen gjord att denna in-

kalkyl tyder på

1 För en närmare redogörelse för detta begrepp torde få hänvisas till avsnitt 8.1.

3 I detta sammanhang må erinras om att nämnda betalningsanslag till stor del används för att betala beställningar utlagda med stöd av äldre bemyndiganden.

direkta försvarssysselsättning skulle kunna uppgå till 100 000,

omkring* vilket skulle innebära av ca 205 000

en sammanlagd försvarssysselsättning

eller ca 6 % av landets totala antal förvärvsarbetande.

Inte heller ifråga om försvarets totala, direkta och indirekta, före-

import

ligger något tillförlitligt beräkningsunderlag för de senaste åren. Utifrån det material, som sammanställdes av 1957 års

input-output-undersöknixig,

kunde försvarets totala andel av varuimporten för budgetåret 1957/58 bedömas vara omkring 4 %.

Försvarets beroende av import från andra länder är, med hänsyn till vår neutralitet, en fråga av central betydelse. Med till den svenska sam-

hänsyn

hällsekonomins allmänna beroende av utlandet är svenskt försvar relativt självförsörjande ifråga om materiel. Under senare år har endast ca 12- 15 % av försvarets industriköp gjorts direkt hos utländska leverantörer. Om man emellertid bortser från och istället inkluderar in-

anläggningsarbeten

direkta köp av drivmedel och de svenska försvarsindustriernas import m. m. torde försvarets importberoende vara väsentligt större än vad dessa

procentsiffror anger. Vi har dock under senare år i mindre än andra

utsträckning

västeuropeiska länder köpt hela vapensystem eller utifrån. Vik-

vapenbärare

tiga undantag härvidlag utgör bl. a. inköpen av robotar från Förenta staterna och Storbritannien, av helikoptrar från Förenta staterna, Frankrike och Italien och av radarsystem från Storbritannien och Frankrike. Genom vår import av skilda vapenkomponenter kan dessutom våra inhemska

projekt

under vissa perioder av utvecklingsarbetet vara beroende av utländska leverantörer.

Som ett sammanfattande mått på försvarets andel av samhällets totala produktionsfaktorer, brukar man ofta utnyttja kvoten mellan försvarsutgifter

och bruttonationalprodukten (BNP) till produktionskostnad? Som mått

på försvarets verkliga andel av produktionsfaktorerna under visst år torde dock denna kvot vara ytterst otillförlitlig. Redan i föregående avsnitt diskuterades några av de värderingsproblem i samband med försvarskostnaderna, som medför att ett sådant mått tenderar att underskatta försvarets relativa resursanspråk. Till detta kommer vissa mera tekniska brister i jämförelsen. Då inga sådana organisatoriska förändringar skett som kan väntas väsentligt påverka tolkningen, torde dock BNP-andelens förändring mellan olika år kunna i viss mån belysa hur försvarets relativa resursförbrukning utvecklats.

1 I denna kalkyl har man bl. a. utgått från de relationer mellan försvarets direkta och indirekta sysselsättning respektive import, som framräknats av 1957 års input-outputundersökning. Antagandena gällande genomsnittliga lönenivåer inom försvaret respektive inom den civila sektorn och avseende produktionsvärde per arbetare inom exportindustrierna har grundats på den officiella statistiken.

2 Att BNP beräknas till produktionskostnad innebär att man korrigerat den först framräknade »BNP till marknadspris» med hänsyn till effekten av indirekta skatter, subventioner m. m. Då försvarsanslagen till närmare 85 % inte belastas av indirekta skatter, torde härigenom täljare och nämnare i försvarets andelskvot bli mera jämförbara.

Följande sammanställning visar hur det militära försvarets andel av BNP har utvecklats under budgetåren 1958/59-1967/68.

sammanställning investeringsanslag samt nettoutgift på övriga anslag. Anslagsbeloppet för

budgetåret 1966/67 har reducerats med det ca 240 kr., varmed

belopp, milj. reservationsmedelsbehållningarna med anledning av särskilt beslut härom

ökades under budgetåret. För budgetåret 1967/68 har samtliga anslag

upptagits enligt riksstaten och för år 1968 har antagits en volymökning av BNP med 4 %.

Internationella jämförelser av motsvarande andelsmätt måste tolkas och utnyttjas ytterst försiktigt. Till de svårigheter som förut nämnts kan här nämligen tillkomma skiljaktigheter i avgränsning och definition av begreppen försvarsutgift och BNP samt olikheter mellan länderna ifråga om

grund-

läggande pris- och lönestruktur. Här gäller således i ännu att

högre grad

den absoluta storleken av de skattade andelarna är svår att tolka och utnyttja men att den relativa utvecklingen mellan åren likväl

antyds genom

kvoternas förändring. Utvecklingen i vissa länder belyses i bilaga 2. Av denna framgår bl. a. att Sverige ifråga om relativa synes

försvarsutgifter

ligga högre än de flesta andra jämförbara länder.

För de närmast kommande åren en strävan inom flera

föreligger tydlig

västeuropeiska länder att reducera försvarets resursanspråk. Särskilt upp-

märksammat härvidlag har blivit de långsiktiga nedskärningar som på-

börjats av såväl den belgiska som den engelska regeringen samt den aviserade minskningen i ökningstakten i de västtyska försvarsutgifterna.

Den engelska regeringen har under innevarande år slutgiltigt fastställt planer som framför allt innebär en minskning av alla militära

väsentlig

åtaganden öster om Suez. Under den närmaste fyraårsperioden förutses bl. a. personalinskränkningar motsvarande ca 9 % av antalet aktiv militär personal och en på ca 10 % av de militära försvars-

sammanlagd besparing

utgifterna, räknat i fasta priser. Försvarsinskrånkningarna väntas fortsätta, ehuru i dämpad takt, även under den därpå följande fyraårsperioden. Under sommaren 1967 framlades också i Västtyskland långsiktiga finansplaner som innebär en väsentlig dämpning i utgiftsökningen för det militära försvaret.

Förenta staterna och beräknas öka sina militära försvars-

Sovjetunionen

utgifter under nästkommande Förenta staternas i

budgetår. engagemang Vietnam väntas även i kräva stora resursinsatser. Den förut-

fortsättningen

sedda ökningen med 15 % av militära

drygt Sovjetunionens försvarsutgifter

torde enligt bedömare i väst bl. a. med ökad

sammanhänga planer gällande vapenexport till Nordvietnam och vissa arabstater.

Under de senaste åren har en omfattande av försvaret

omorganisation ziktualiserats i ett flertal länder. har bl. a. varit att kost-

Syftet genomföra

nadsbesparande rationaliseringsåtgärder, undvika kostnadskrävande dubble-

ringar i och och en större tele;-

anskaffning förbandsproduktion möjliggöra

nisk och kommersiell i

specialisering försvarsförvaltningarna. Organisa-

tionsreformerna har även motiverats utifrån önskemål om en bättre central

målinriktning och ledning av den Särskilt långsiktiga försvarsplaneringen.

har uppmärksamheten knutits till den som

organisationsomvandling börjat

genomföras i Förenta staterna, Canada och Norge.

6.4. Samhällsekonomiska

framtidsperspektiv

Vid en bedömning av de samhällsekonomiska har

utvecklingstendenserna försvarsutredningen kunnat utgå från det material som 1965 års långtidsutredning redovisat i sitt betänkande »Svensk ekonomi 1965-1970» (SOU 1966: 1) kompletterat med kända data rörande under åren

utvecklingen

1966 och 1967.

Långtidsutredningen har dels sökt göra en prognos av resurstillvåxten under 1960-talets senare hälft, dels velat ge för en av

underlag bedömning

dessa resursers mellan olika samhällssektorer.

fördelning

Bland de produktiva resurserna har uppmärksamhet

långtidsutredningens

framför allt koncentrerats till arbetskraften för vilken ett inte

oväsentligt

och växande framräknats. Arbetskraftsutbudet väntas

efterfrågeöverskott

volymmässigt något minska beroende främst på en ogynnsam befolkningsut-

veckling och en successiv arbetstidsförkortning vilka inte i tillräcklig grad

uppvägs av ett väntat konstant invandringsöverskott på 10 000 personer eller en väntad ökning av gifta kvinnors förvärvsintensitet. Då samtidigt

arbetskraftefterfrågan ökar, trots en antagen genomsnittlig produktivitets-

ökning av 4,5 % årligen, finns det enligt längtidsutredningen anledning att befara en alltmera utpräglad arbetskraftsbrist. Med dessa utgångspunkter

beräknar utredningen att den årliga produktionsökningen under perioden

torde komma att bli 4,2 % mot 4,9% under 1960-talets första

omkring

hälft.

Långtidsutredningens prognos har karaktären av ett, som .sannolikt betraktat kalkylalternativ och är omgärdat av relativt stora

osäkerhetsmargi-

naler. Även bortsett från effekterna av den dämpade konjunkturen under år 1966 och är 1967, som inte i princip behöver motsäga utredningens prog-

nos för den

långsiktiga kapacitetsutvecklingen, ger utvecklingen under den

senaste tiden

enligt försvarsutredningens mening troligen anledning att i

vissa avseenden modifiera

utredningens bedömning. Arhetskraftsutbudet har

fått ett oväntat tillskott

kraftigt genom invandringen som under åren 1964 -67 varit

22 660, 33 600, 27 000 resp. ca 12 000. Även om de första årens

ökning delvis var förorsakad av i med liberala

goda konjunkturer förening

invandringsbestämmelser och därför i viss mån kan antas vara

tillfällig

förefaller en till mindre tro-

långsiktig återgång tidigare invandringsnivå

lig. Samtidigt kan den skärpta internationella konkurrensen och den tendens till påskyndad inom svensk

strukturomvandling industri som denna synes ha medfört väntas under de närmaste åren

bidraga till en fortsatt återhållsamhet om av

ifråga nyrekrytering arbetskraft. Mot bl. a. denna bakgrund och med till den

hänsyn konjunkturhetingade nedgången

av industriinvesteringarna under hösten 1966 och under år 1967

synes det knappast sannolikt att det av beräknade

långtidsutredningen genom-

snittstalet för resurstillväxten - - skall

4,2% kunna nås.BNP ökade sålunda under år 1966 omkring 3,1 % och under år 1967 blev ca

uppgången

3,3 %. I prognosen för år 1968 har räknats med en av 3,5 %. Sam-

ökning

manfattningsvis ger de senaste årens förmoda att

utveckling anledning

resurstillväxten under 1960-talets senare hälft blir än man

svagare tidigare

beräknat samtidigt som arbetskraftsbristen inte under denna kan

period

väntas framträda fullt så utpräglat som

långtidsutredningen antagit.

Med i för samhällets

utgångspunkt tillväxtprognoserna produktionsre-

surser har långtidsutredningen vidare sökt de dessa re-

ange anspråk på

surser som kan väntas från olika sektorer. har bl. a.

Långtidsutredningen

presenterat ett s. k. medelalternativ för resursfördelningen som innebär att den relativa framför allt minskar om konsum-

årliga ökningstakten ifråga

tionsutgifter. Ökningen av den privata konsumtionen reduceras från 4,7 % per år under 1960-talets första hälft till 3,4 %. Bl. a med till önske-

hänsyn

målen om en bibehållen och för att

vilja möjlighet företagen investera,

måste emellertid även träffa den

åtstramningen offentliga konsumtionen,

vars i minska från till

genomsnittliga ökningstakt kalkylen antogs 5,7 %

4,7 %. Ifråga om bruttoinvesteringarna gällde motsvarande sätt att re-

på

ducerade offentliga anspräk enligt var en förutsätt-

utredningskalkylen

ning för fortsatt utbyggnad och inom industrin.

rationalisering

Den utveckling som skett sedan material samman-

lângtidsutredningens

ställdes synes närmast ytterligare behovet av återhållsamhet

understryka

i fråga om Den samlade resurstillväxten under

offentliga resursanspråk. slutet av 1960-talet kan, av redovisade orsaker, vän-tas bli mindre än

tidigare

långtidsutredningen förutskickade. Samtidigt kvarstår till stor del balansproblemen i utrikeshandeln och att i framtiden ut-

svårigheterna skapa

rymme för de Den

nödvändiga industriinvesteringarna. begränsade produk-

tionstillväxten under de senaste åren i samband med

konjunkturförsvag-

ningen har framför allt gett utslag i en väsentligt reducerad för

ökningstakt den privata konsumtionen och för de samlade hruttoinvesteringarna, medan den konsumtionen fortsatt att eller med 5,5 %

offentliga stiga kraftigt 1965-66 och med 9,8 %fram till år 1967 medan ökningen under år 1968 preliminärt beräknats till ca 6 %. Ogynnsam utveckling av terms-of-trade och en inom vissa sektorer motverkade under år

försvagad exportefterfrågan

1966 försöken att genom skilda finansiella åtstramningsåtgärder mera väsentligt förbättra bytesbalansen. En inte oväsentlig av balans-

förbättring

läget i utrikesbetalningarna inträdde under år 1967 då underskottet i bytesbalansen sjönk från ca 800 milj. kr. till ca 300 milj. kr. Bl. a. som en följd av en fortsatt internationell väntas en väsentlig

konjunkturåterhämtning

ökning i den svenska utrikeshandelns omsättning under år 1968. En stegrad ökningstakt speciellt i fråga om importen av bilar och investeringsvaror har tillsamman med en förväntad försämring av terms-of-trade beräknats medföra en försämring av bytesbalansen för år 1968. Den nyligen genomförda devalveringen av valutorna i bl. a. flera västeuropeiska länder gör det emellertid svårt att ännu förutse utvecklingen av den svenska utrikeshandeln under nästföljande år. Den fortsatta prisuppgången på 4,7 % under år 1966 torde framförallt ha sammanhängt med att stegringstakten i lönekostnaderna inte synes ha minskat nämnvärt av konjunkturförsvagningen. Prisuppgången blev mera dämpad under år 1967 och beräknas för hela året uppgå till 3,5 %. Såväl önskemålen om forsatt förbättring av balansen i utrikesbetalningarna som de därmed sammanhängande behoven av ökat utrymme för industrins investeringar och en tillfredsställande inhemsk prisstabilitet torde dock kvarstå som vägledande motiv för en återhållsam politik i fråga om offentliga utgifter under de närmaste åren.

6.5. Den statsfinansiella utvecklingen

För statsbudgeten har under senare år redovisats ökade totala underskott. Totalbudgetens underskott som budgetåret 1965/66 var 350 milj. kr. och budgetåret 1966/67 ca 1 600 milj. kr. beräknas för budgetåret 1967/68 komma att uppgå till ca 2,8 miljarder kr. Denna successiva budgetförsvag-

främst med den relativt ogynnsamma utveckling av

ning sammanhänger

statsinkomsterna som bl. a. betingats av den dämpade

konjunkturen.

Den statsfinansiella utvecklingen under 1968/72 bör enligt ut-

budgetåren

redningens mening bedömas framför allt med utgångspunkt i 1967 års långtidsbudget 1967:125, bil. 8). Syftet med långtidsbudgeten anges där

(prop.

bl. a. på följande sätt.

Långtidsbudgeten anger omfattningen av de finansiella och reala resurser som behövs för att uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Detta betecknas i långtidsbudgeten »oförändrad ambitionsnivåm Däremot görs inget försök att förutse effekterna av de reformer och nya beslut

som kan komma att aktualiseras under Avsikten är endast

perioden. att ange de inteckningar i resursutrymmet som gjorts till följd av redan fattade beslut.

Långtidsbildgeten medräknar således inte de utgifter för t. ex. fortsatt lokaliseringspolitik efter år 1969, utvidgade och

arbetsmarknadspolitiska

familjepolitiska program eller fortsatt av folkpensionen, som

förbättring

kan tänkas bli realiserade under ehuru ännu inte

perioden riksdagen tagit någon definitiv ställning i dessa frågor. Denna

begränsning ifråga om långtidsbudgetens utgiftsantaganden medför bl. a. att framskrivningen av ut-

gifter och budgetsaldon blir allt mindre som betraktad

tillförlitlig prognos

ju längre fram i tiden man går.

Vid beräkningen av såväl inkomster som har två skilda

utgifter kalkyl-

antaganden utnyttjats och motsvarande två alternativa

beräkningar presen-

terats. I bägge alternativen räknar man med en under år 1967

prisuppgång

med 4,5 % och under år 1968 med 3,5 % medan motsvarande av

ökningar

lönesumman antagits vara 9 respektive 8 %. I det ena kalkylalternativet (›fasta priser›) utgår man från prisstabilitet fr. 0. m. år 1969. I det andra alternativet (›löpande priser›) antages priserna fr. o. m. år 1969

årligen

öka med 3 % medan lönesummorna Ökar med 6 % under år 1969 och 7 % under de följande åren.

En sammanfattande bild av den framräknade i fasta

utvecklingen priser av statens reala resursanspråk i i bild 1. Då för-

åskådliggörs diagrammet

svarets utgifter också i så utgörs av konsumtion eller

hög grad investering, dvs. reala torde diagrammet vara en

resursanspråk, lämplig utgångspunkt för en jämförelse.

Enligt beräkningarna i långtidsbndgeten skulle statens reala resursanspråk i fasta priser öka med 3 % om

årligen omkring kommnnbidragen

exkluderas och med 2,6 % om dessa inräknas. Motsvarande

bidrag ökning

för de totala utgifterna skulle bli ca 2,5 %. För att den

uppväga systematiska underskattningen av den framtida ntgiftsnivån i

långtidsbudgetens

egna kalkyler har man i diagrammet också angivit den utgiftskurva som motsvarar samma ökningstakt 1967/68-1968/69 och 1961/62-

budgetåren

1965/66. Det framgår av diagrammet bl. a. att om statens

resursanspråk fortsätter att öka i samma takt som under 1960-talets första hälft, innebär detta en successivt ökad andel av samhällsresurserna, vilket står i

statlig

strid med de önskemål och behov som redovisats i

finansplanen.

I sammanhanget hör erinras om att i lângtidsbudgeten endast

inkalky-

lerats försvarsutgifter med 4 600 kr. i prisläge maj 1966

milj. jämte tillägg

för återtagandet reservationsmedel.

av 350 milj. kr. av innehållna

Med utgångspunkt bl. a. i de samhällsekonomiska perspektiv, som återgivits i det har enligt 1967 års centrala

föregående, finansplan målsättningar

för av 1967/68 års varit att en allmän åter-

utformningen budget genom

hållsamhet ifråga om de statliga resursansprâken söka medverka till dels i

r_ww__o

en bättre balans i de utrikes dels en

betalningarna, Stabilisering av pris- och kostnadsutvecklingen. Genom en har också skärpt budgetprövning ökningen

i statens samlade reella i form av och

resursanspråk konsumtionsutgifter bruttoinvesteringar kunnat dämpas kraftigt i förhållande till föregående

budgetår. Den i fasta priser oförändrade i för det

utgiftsnivån anslagen

militära försvaret för 1967/68 _ som till

budgetåret övervägande del svarar mot reala resursanspråk dvs. konsumtion och - ansluter

investering sig så-

ledes till den totala

budgetutvecklingen.

En motsvarande återhållsamhet förutsätts också för

budgetåret

1968/69. Redan i finansdepartementets 1967 bl. a.

petitaanvisningar gavs följande utgångspunkter för utformningen av för

budgeten budgetåret 1968/69:

Utgångspunkten för 1968 års budget som sker

är att den budgetåtstramning budgetåret 1967/68 skall fortsätta. Utrymmet för nya åtaganden är mycket

knappt. Tillfälliga konjunkturmässiga variationer i tillgången på resurser inom olika sektorer bör inte undanskymma de krav som den ut-

på restriktivitet långsiktiga vecklingen ställer. Takten i den fortsatta utbyggnaden av statens verksamhet blir i hög grad beroende av kostnadsutvecklingen i den redan pågående verksamheten.

Nya utgiftsåtaganden måste trängas in i ett utrymme som redan av olika

upptas aktiviteter. Besparingar i den nu bedrivna verksamheten måste ske och verksamheter för ändamål som framstår som mindre skall reduceras eller even-

angelägna tuellt - - -

slopas.

Också det budgetförslag som för 1968/69 av

framlagts budgetåret präglas

återhållsamhet i fråga om T. ex. beräknas

statliga utgifter. personalökningen

inom och statsunderstödd i antal

statlig verksamhet, uttryckt nya tjänster, för nästa budgetår till 1400 mot 6 500 för närmast före det nu

budgetåren

löpande. Vidare bibehålls t. ex. anslagen till

nya vägar enligt förslaget på

oförändrad nivå i löpande Till av att statsinkomsterna väntas

priser. följd

öka med ca 2,7 miljarder kr., dvs. ca 0,8 miljarder kr. mera än under

budget-

året 1967/68, har det ansetts att vid en i stort sett oförändrad skatte-

möjligt

nivå reducera det med ca 700 kr.

statliga upplåningsbehovet milj. jämfört

med innevarande budgetår. Detta innebär bl. a. att statens finansiella

sparande kan väntas bli en halv kr. större under år 1968 än under

drygt miljard

år 1967.

Även för budgetåren efter 1968/69 kan statsinkomsterna väntas öka i rela-

tivt snabb takt. Fortfarande kommer dock resurstillväxten i sam-

troligen hället att ske i väsentligt långsammare takt än under 1960-talets första hälft.

Även balansproblemen om utrikes kan väntas förbli ak-

ifråga betalningar

tuella under de närmast åren. Finansministern har mot

följande bakgrund

av detta redan i den reviderade

begränsade resursutrymme finansplanen

1967 understrukit »vikten av att statsmakterna vid beslut om.

nya åtagan-

den och reformer har de i sikte».

ständigt långsiktiga balansproblemen

Bild 1. .Alternativa utvecklingstendenser för totala statliga utgifter för konsumtion och investering

budgetår-en 1967/68-1971/72

Källa: prop. 1967: 125 bil. s.

50-

45-

40-

35*

l 967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

= stotsinkomsternos utveckling enligt löngtidsbudgeten - - - - -

= stctsutgiiterncs utveckling enligt lángtidsbudgeten - - - - - - - - = stotsutgiñernas utveckling om ökningstakten 1967/68-1968/69 bibehålls

= sfctsutgliternas utveckling om ökningslckten blir densamma som 1961/62-1965/66

6.6. slutsatser

Försvarsutredningens

Försvarsutredningen vill i fråga om den framtida samhällsekonomiska och statsfinansiella av det anförda dra för utred-

utvecklingen följande, ningens arbete betydelsefulla slutsatser.

Den förutsedda samhällsekonomiska utvecklingen, särskilt om man beaktar våra internationella ekonomiska relationer, torde även under de närmast kommande åren allmänt motivera en restriktiv ekonomisk politik. Denna utveckling kräver också en fortsatt återhållsamhet i fråga om de

samlade offentliga ansprâken på våra reala resurser. Konjunktursituationen kan självfallet temporärt ge anledning till andra bedömningar. Avslutningsvis vill utredningen därjämte anföra, att det knappa resurs-

utrymmet bör leda till att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheten att förbättra avvågningarna såväl inom totalförsvaret som inom

krigsmakten.

Det är bl. a. därför angeläget att successivt utveckla redovisningen av total-

försvarets resursanspråk.

11-6148??

KAPITEL 7

De ekonomiska och sociala förmåner

värnpliktigas

7.1 Nu utgående förmåner

har särskilt lämnat uppdrag att i samband med Försvarsutredningen enligt

av om kostnadsramen för det militära försvaret se överväganden frågan över de allmänna Till dessa har utred-

värnpliktigas avlöningsförmåner. ningen hänfört både de värnpliktigas egna förmåner enligt värnpliktsav-

(SF 1958: 485 med och förmåner för den löningskungörelsen ändringar)

(SF 1946: 99 med värnpliktiges anhöriga enligt familjebidragsförordningen ändringar).

utgår till de värnpliktiga under

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen fredstjänstgöring i huvudsak följande förmåner, nämligen penningbidrag,

eller därför, ett visst antal fria resor, traktamentsförplägnad ersättning

eller därför, fria premier för ersättning, inkvartering ersättning persedlar, utbildning och tjänstgöring samt utryckningsbidrag. Härutöver innehåller

bestämmelser om och till de värnkungörelsen sjukvård begravningshjälp

samt vissa förmåner och särskild ersättning för bl. a. visst pliktiga övriga slag av tjänstgöring.

kan utgå under den

Familjebidrag enligt familjebidragsförordningen värnpliktiges tjänstgöring i syftet att trygga hans familjs försörjning eller för att fortsatt verksamhet i den rörelse om han

möjliggöra värnpliktiges är näringsidkare. Familjebidrag kan utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Även ensamstående Värnpliktig kan i vissa fall erhålla bostadsbidrag.

I detta bör uppmärksammas vissa med nämnda förmåner

sammanhang besläktade ersättningar som under vissa kan komma den

förutsättningar värnpliktige eller hans anhöriga till del. Enligt militärersättningsförordningen (SF 1950: 261 med ändringar) utgår sålunda efter avslutad tjänstgöring sjukpenning eller livränta samt ersättning för sjukvärdskostnader m. m. i anledning av sjukdom eller skada som den ådragit sig

värnpliktige under militärtjänstgöring och som lämnat kvarstående men. Vidare är enligt kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. m. (SF 1963: 243 med ändringar) den värnpliktige, i likhet med arbetstagare i statens tjänst, grupplivförsäkrad. Enligt kungörelsen angående lån från värnpliktslånefonden (SF 1945: 494 med ändringar) jämförd med brev

kungl. den 4 juni 1964 kan s. k. värnpliktslån utges till värnpliktig som efter den

30 1945 skadats till av eller på annat sätt ådragit sig

juni följd olycksfall

under Andra former av ekonomiskt stöd åt

sjukdom militärtjänstgöring.

de värnpliktiga är exempelvis bidrag ur den under familjebidragsanslaget

Särskild till förmån för de värn-

uppförda anslagsposten hjälpverksamhet

och deras Vidare kan bidrag från stiftelsen

pliktiga familjer. ifrågakomma

Med folket för fosterlandet samt lån och bidrag av de under

Kungafonden

till fritidsverksamhet m. m. särskilt anvisade medlen till lån och anslaget bidrag till i brådskande fall.

värnpliktiga

Genom beslut av 1966 års fastställdes en ny ordning för de värn-

riksdag

1966: 106, L2U 48, rskr 271). Kungl. Maj :t pliktigas utbildning m. m. (prop. har härtill den 3 1966 (nr 432) utfärdat lag om ändring

i anslutning juni i den 30 december 1941 (nr 967). beslut

värnpliktslagen Ifrågavarande

i huvudsak som avgetts av 1960 års Värnpliktsutred-

grundades på förslag

ning (SOU 1965: 68).

I att föreslå de förändringar i

värnpliktsutredningens uppdrag ingick

för de förmåner som av framlagda för-

systemet värnpliktigas påkallades

skulle däremot inte behandla den slag rörande utbildningen. Utredningen allmänna nivån de ekonomiska förmåner. sistnämnda upp-

på värnpliktigas

gift 1965 års försvarsutredning.

åligger

om en av de för-

Värnpliktsutredningens förslag anpassning värnpliktigas

måner till den har närmare redovisats i prop.

nya utbildningsordningen

1966: 106 (s. 86). bl. a. på att det tidigare

Värnpliktsutredningen pekade

ett samband mellan å ena sidan av första och

funnits längden tjänstgöring

å andra sidan omfattning. Mot en relativt lång första

repetitionsövningarnas

eller i en svarade sålunda ett mindre antal

tjänstgöring tjänstgöring följd

eller Framför allt detta i all-

inga repetitionsövningar. gällde värnpliktiga

mänhet vid flottan och I den utbildningsordningen finns

flygvapnet. nya

inte detta samband mellan och repetitionsutbildning. Värn-

grundutbildning

förordade därför att värnpliktiga med lång grundut-

pliktsutredningen premier och föreslog att tjänstbildning kompenserades genom ytterligare

skulle till alla oberoende av kategori, för

göringspremie utgå värnpliktiga,

över 300 Till som genomgick grund-

grundutbildning dagar. värnpliktiga

till i första hand befäl en utbildningspremie

utbildning föreslog utredningen

utöver Utredningen i samband därmed del-

tjänstgöringspremien. föreslog vis för beräkning av utbildningspremierna. Värnpliktsutrednya grunder

framhöll vidare, utbildningssystemet innebar för många ningen att det nya

av både i fråga om antalet

värnpliktiga en ökning repetitionsutbildningen

och antalet blev antalet övningar i vissa fall olika

dagar övningar. Samtidigt

för olika att ekono-

kategorier värnpliktiga. Värnpliktsutredningen föreslog

misk för dessa i samband med repetitionsutbild-

kompensation olägenheter de i form penningbidrag, vissa premier

ningen gavs värnpliktiga av högre

och ökade familjebidragsförmåner.

Med hänsyn till att värnpliktsutbildningen från år 1967 bedrives enligt den nya ordningen har enligt beslut av 1967 års riksdag (prop. 1967: 110,

SU 102, rskr 250) genomförts en teknisk anpassning av värnpliktsförmå-

nerna till det nya utbildningssystemet. I samband därmed justerades såväl vissa av de egentliga värnpliktsförmånerna som familjebidragsförmånerna med hänsyn till de förändringar som inträffat i levnadskostnaderna sedan år 1963, då förmånerna senast uppräknades, samt i syfte att ge de värnpliktiga del av den standardstegring som inträtt i samhället under denna

tid. De angivna förändringarna gällde förmånsslagen penningbidrag, pre-

inier, utryckningsbidrag, familjebidrag samt, i någon mån, fria resor. Övriga förmåner berördes inte.

Under tiden för föreskriven tjänstgöring erhåller den värnpliktige pen-

ningbidrag. Tidigare utgick penningbidraget med ett lägsta belopp av 50 öre

för dag under åren 1915-1941, 1 kr. för under åren 1941-1948, 1 kr.

dag

50 öre för dag under åren 1948-1952, 2 kr. 50 öre för dag under åren 1952-1959, 2 kr. 75 öre för dag under åren 1959-1963 och 4 kr. för dag under åren 1963-1967. Från och med den 1 juli 1967 utgår penningbidrag

med följande belopp i kronor för dag.

Den värnpliktiges tjänstegrad Under grundut-

ügåâluegbliufâåg g

eller tjänsteklass bildning m m

Menig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5:- 8:- Vicekorpral . . . . . . . . . . . . . . . . 6:75 8:- Korpral . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8:75 10:- Furir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10:- 11:50 Överfurir, rustmästare . . . . . . - 12:75 Sergeant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12:25 14:25 Fänrik, fanjunkare . . . . . . . . .. 15:- 17:50 Löjtnant, förvaltare . . . . . . . . . - 21:- - 25:50 Kapten och högre . . . . . . . . . . .

Den värnpliktige erhåller under Under tjänst-

tjänstgöring fri förplägnad.

ledighet, vid sjukdom i hemmet eller då den fått tillstånd att

värnpliktige själv sörja för sin förplägnad för utgår ersättning förplägnad (p0rtionsg0tt-

görelse) med belopp som försvarets civilförvaltning bestämmer, f. n. 4 kr. 50 öre för dag. I de fall då den under inte lämp-

värnpliktige tjänstgöring ligen kan tillhandahållas förplägnad utgår (portionsersättning) ersättning

för hel dag med 37 kr., vilket belopp svarar mot traktamente för dag i lägsta traktamentsklass. Den värnpliktige erhåller vid till och från

inryckning utryckning tjänstgöring samt vid ledighet i den omfattning som anges i det följande resa

fri

mellan hemorten och under den allmänna förutsätt-

tjänstgöringsplatsen

ningen att den kortaste färdvägen mellan platserna 20 km.

överstiger

Vid fri resa skall den värnpliktige anlita buss eller

tåg, fartyg, spårvagn,

bil i linjetrafik. Då särskilda förhållanden föranleder därtill får även

flyg-

anlitas bestämmelser som försvarets civilförvaltning efter samplan enligt råd med överbefälhavaren meddelar. Begagnar den värnpliktige eget fordon får han för resan endast om allmänt färdmedel inte finns att

ersättning

tillgå eller anlitande därav medför oskälig tidsutdräkt. Ersättningen utgör då 10 öre/km.

För resa vid gäller därutöver Den värnpliktige er-

fri ledighet följande.

håller vid fria resor till hemorten eller däremot svarande ort

ledighet fyra

under om högst 260 dagar och fem fria resor under grund-

grundutbildning

om 300 dagar. Han erhåller därjämte under återstående

utbildning högst

del av samt under annan tjänstgöring en fri resa till

grundutbildningen

hemorten för hel om 60 som inkallelsen avser. Värn-

varje period dagar

pliktig som utnyttjat honom tillkommande fria resor kan medges ytter-

fri resa i samband med tjänstledighet för enskild angelägenhet av

ligare särskild vikt. Vid resa av nu ifrågavarande slag får den värnpliktige på

kronans bekostnad färdas med snälltåg eller expresstågl om tågresans längd

är minst 200 km.

Den hänförs i till samma rese- och traktamentsklass

värnpliktige princip

som motsvarande personal på aktiv stat. Vid resa i samband med inskriv-

ning, inryckning, utryckning eller ledighet hänföres dock den värnpliktige

till lägsta traktamentsklass. Därjämte gäller vid sådana resor de inskränkningarna att traktamente utgår först om restiden är mer än åtta timmar i samt att kostnad för sovplats ersätts först om restiden är minst

följd

18 timmar.

Med stöd av bestämmelser i brev den 30 september 1960 kan den

kungl.

under bl. a. att den värnpliktige på grund av ut-

värnpliktige förutsättning

rymmesbrist eller av medicinska skäl inte kan inkvarteras i kronan tillhörig lokal få hyresbidrag med 50 kr. för månad.

till olika värn-

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen utgår kategorier

pliktiga med längre än värnpliktiga i allmänhet två slag av

tjänstgöring premier, nämligen utbildningspremier och tjänstgöringspremier.

utgår till som med godkännande vitsord

Utbildningspremie Värnpliktig

Det 325 kr., utgår till värn-

genomgått befälsutbildning. lägsta beloppet, pliktig, som uttagits till och genomgått underbefälsutbildning. Den som genomgått underofficersutbildning får i regel ca 2000 kr. och den som

genomgått till officer i allmänhet därutöver 4 000 kr.

utbildning Värnpliktig

Utbildningspremierna tillkom år 1942 efter förslag av 1941 års försvars-

utredning. Utredningen anförde, att ett system med tvångsvis uttagning av

vissa för till befäl under viss tid krävde -

värnpliktiga utbildning längre

därest i skulle bli effektivt - att de sålunda ut-

systemet tillämpningen

tagna ekonomiskt kompenserades för de särskilda bördor som lades på dem. Premierna har höjts dels år 1944 (prop. 1944: 149) då de i allmänhet

1 Genom beslut den 25 maj 1967 har Kungl. Majzt medgivit, att - och även ci-

Värnpliktig

vilförsvarspliktig får utnyttja expresståg i samma utsträckning som snälltåg.

fördubblades, dels år 1946 (prop. 1946: 346) då de likaledes i allmänhet fördubblades, dels år 1952 (prop. 1952: 1, bil. 6) då de uppräknades med 20 %, dels år 1963 då de uppräknades med genomsnittligt ca 60 % (prop. 1963: 110), dels ock år 1967 då vissa justeringar av utbildningspremiernas belopp skedde varjämte rätt till sådan premie infördes för viss ytterligare

utbildning.

till värnpliktiga med längre tjänstgöring än

Tjänstgöringspremie utgår

flertalet Sådan kan numera - i motsats till -

värnpliktiga. premie tidigare

utgå även till den som erhåller utbildningspremie.

infördes år 1958 1958: 110) efter förslag av

Tjänstgöringspremie (prop.

1954 års värnpliktsavlöningsutredning. Premieheloppet höjdes år 1963 med

50 % utom för särskild befälsövning, i fråga om vilken beloppet fördubblades.

1967 års 1967: 110) utbyggdes systemet med

Enligt riksdagsbeslut (prop.

i huvudsak så sätt att med 4 kr. för dag

tjänstgöringspremie på premie

numera till alla under för tid varmed

utgår värnpliktiga grundutbildning

denna överstiger 300 dagar. Till Värnpliktig, som av olika skål inte blivit

berättigad till utbildningspremie, utgår under grundutbildningen efter 364

ett till tjänstgöringspremien med 4 kr. för dag.

dagars tjänstgöring tillägg

Premie under repetitionsutbildning endast för de mera speciella ut-

utgår bildningsformerna särskilda övningar och mobiliseringsövningar och be-

räknas efter en dagersättning på 38 kr. 50 öre.

Premierna är skattefria.

vid med 250 kr. (intill 1/7 1967

Utryckningsbidrag utgår utryckningen

200 kr.) till som minst 180 i följd. Har den

Värnpliktig tjänstgjort dagar värnpliktige till följd av sjukdom eller skada inte kunnat tjänstgöra sådan

tid eller har, för vissa värnpliktiga, grundutbildningen av militära utbild-

i kortare efter en

ningsskäl uppdelats perioder, utgår utryckningsbidrag sammanlagd tj änstgöringstid om 180 dagar. Utryckningsbidrag utgår endast en gång till varje Värnpliktig.

Familjebidraget avser att tillförsäkra den värnpliktiges familjemedlem-

mar skäligt uppehälle. Det avser således inte att kompensera för det bortfall av civila inkomster som den värnpliktige i regel får vidkånnas. Familj e-

- oberoende av - i efter

bidrag utgår bidragsform princip behovsprövning. Familjepenningens maximibelopp har genom beslut av 1967 års riksdag

(prop. 1967: 108, L2U 42, rskr 200) höjts med 30 %. Härvid har be-

drygt

loppet bestämts för hustru m. fl. till 12 kr. (intill 1/7 1967 9 kr.) för dag samt för annan familjemedlem oavsett ålder till 6 kr. (intill 1/7 1967 för familjemedlem under 16 år 4 kr. 15 öre och för annan 4 kr.

familjemedlem

70 öre) för dag.

Bostadsbidrag utgår med högst belopp motsvarande den inkallades kostnader för bostad eller bostad - dock med

förhyrd i egen fastighet högst

vad som kan anses bostadens - samt i förekommande

utgöra hyresvärde

fall för kostnader för egen av bostad.

uppvärmning

och reduceras efter med

Familjepenning bostadsbidrag behovsprövning

till de civila inkomster som den värnpliktige och hans familjemed-

hänsyn

lemmar under Behovsprövningen av fa-

uppbär värnpliktstjänstgöringen.

och till hustru och minderåriga miljepenning bostadsbidrag vårnpliktigs innebär bl. a. Får den under bi-

barn följande. värnpliktige tjänstgöringen

behålla inkomst av civil skall hänsyn inte tas till ett belopp

anställning

till en av månadsinkomsten vid tiden för inkallelsen.

uppgående fjärdedel

Eventuellt del med hela sitt belopp. Åtnjuter den

överskjutande avdrages

hustru inkomst av arbete skall inte tas till 500 kr.

värnpliktiges hänsyn

(intill 1/7 1967 300 kr.) för månad eller, om inkomsten är större än 2 000 kr. för månad, en av inkomsten; återstoden dras av med hälften.

fjärdedel

För barns arbetsinkomst, samt inkomst från

minderåriga kapitalinkomst

och annan inkomst finns liknande reduktionsregler. För värnföretag som finns vissa inskränkande bestämmel-

pliktig, fullgör grundutbildning,

ser i fråga om bl. a. bostadsbidrag. dels för av rörelse, dels för täckande

Näringsbidrag utgår upprätthållande

av kostnader för under nedlagd rörelse. Närings-

värnpliktstjänstgöringen

med 40 kr. (intill 1/7 1967 25 kr.) för dag.

bidrag utgår högst högst

i mån av behov för vård av familjemedlemmar för be-

Sjukbidrag utgår

som inte ersätts i annan ordning (försäkringskassa e. d.).

lopp,

med vissa vid familjemedlemmars från-

Begravningsbidrag utgår belopp

fälle under inkallelsen. är 2000 kr. för hustru med vilken den Beloppet sammanlevde och 1 000 kr. för annan familjemedlem.

värnpliktige

utom näringsbidrag är numera skattefria.

Familjebidragsförmånerna

m. m. åt i ålder är

Avlöningsförmåner civilförsvarspliktiga Värnpliktig

beslut av 1962 (SU 126, rskr 294) anknutna till förmåenligt års riksdag nerna m. m. Till andra civilförsvars-

enligt värnpliktsavlöningskungörelsen

samma beslut civilförsvarspenning. Civilförsvarspen-

pliktiga utgår enligt

efter samma som enligt den allmänna

ningen utgår grunder sjukpenning

erhåller i vissa avseenden reseersätt-

försäkringen. Civilförsvarspliktiga

ningar förmånligare regler än de värnpliktiga.

enligt

En inom med av riksdagens skrivelse

inrikesdepartementet anledning

1965: 350 tillkallad har i en (stencil In 1966: 8)

utredningsman promemoria

att all skall ersättas enligt samma

föreslagit civilförsvarspliktig personal

och erhålla en efter civilförsvarsbefattningen anpassad daglön i

grunder stället för premier, familjebidrag och civilförsvarspenning. penningbidrag,

- Promemorian remissbehandlas f. n.

7.2¶Vissa om ändringar av förmånerna framställningar

Genom skilda beslut av Kungl. :t har efter hand till försvarsutredningen

Maj

överlämnats en rad för att tas under övervägande vid fullframställningar

av utredningsuppdraget. görandet

I fråga om penningbidraget har i de med skrivelse den 23

riksdagens

november 1965, nr 370, överlämnade motionerna I: 229 och II: 286 före-

slagits att dagspenningen till till 10 kr. för varav 2 kr.

Värnpliktig höjes dag

avsätts till utryckningspremie. I de överlämnade motionerna

samtidigt

I: 525 och II: 612 hemställes om en av

höjning menig värnpliktigs penningbidrag till 10 kr. och en härtill anpassad justering av övriga kategoriers

penningbidrag. I det samtidigt överlämnade utlåtandet nr 66 av andra lag-

utskottet över ifrågavarande motioner uttalar utskottet att det är angeläget att frågan om en förbättring av de ekonomiska och

värnpliktigas

sociala förmåner prövas.

I fråga om de resorna har i förenämnda motioner I: 229 och II: 286

fria

bl. a. föreslagits att rätten till fria hemresor så att fria resor vidgas i princip

tillämpas vid hemortsbesök i samband med vid veckoslut och

ledighet helger.

Vidare har försvarets i skrivelse den 11 mars 1966

personalvårdsnämnd

hemställt om prövning av om antalet fria resor för de

frågan värnpliktiga,

häri inbegripet även frågan om de vid förband i Övre Norrland

värnpliktiga

utan egen kostnad skall kunna

få utnyttja reguljära flygförbindelser.

I detta må erinras om att revisorer i sin berät-

sammanhang riksdagens

telse över den år 1964 verkställda av statsverket före-

granskningen (§4)

slagit att det borde utredas om inte, i att det administrativa

syfte begränsa

arbetet, de värnpliktiga skulle rätt att i anlita

ges obegränsad utsträckning

av staten ägda kommunikationsmedel. Statsutskottet 1965: häv- (utl. 156) dade, under erinran om då om av det

pågående överläggningar förenkling

administrativa arbetet med resorna och om de rörande

uppdrag Värnplikts-

förmånerna som lämnats 1965 års att initiativ

försvarsutredning, något

från riksdagens sida inte var i anslöt

erforderligt frågan. Riksdagen sig till utskottets uppfattning.

Försvarets civilförvaltning i samråd med överbefälhavaren har i skrivelse

den 6 augusti 1965 redovisat vissa om de

utredningar värnpliktigas fria

resor. Härvid har ämbetsverket - under framhållande av att, som ämbets-

verket redan i annat uttalat, ett med antal

sammanhang system obegränsat

resor till valfri ort skulle medföra avsevärt ökade kostnader för fjärde huvudtiteln -- anfört bl. a.

följande, i sammandrag återgivet.

Vid fortsatta överläggningar mellan och statens civilförvaltningen järnvägars centralförvaltning om a-dministrerandet av de värnpliktigas resor har framlvagts vissa förslag, som i och för skulle innebära i arbetet med färdsig förenkling biljetterna. Ännu större förenkling och - särskilt vid de militära arbet-sbesparing förbanden - skulle emellertid kunna nås om de värnpliktiga fick företa sina ledighetsresor till valfri ort inom riket. Enligt civilförvaltningens uppfattning talar flera skäl för att frågan om en sådan av de förutvidgning Värnpliktig-as måner tas upp till prövning. Ämbetsverket föreslår under av det anåberopavnde förda att Värnpliktig vid fri resa skall få rätt att resa till valfri ort inom riket

förutsatt att allmänt trafikmedel anlitas. Sovvagn bör ej härvid få användas och

traktamente bör ej utgå. Merkostnaderna uppskattas till ca 4 milj. kr. årligen. Ämbetsverket föreslår vidare att ersättning för förplägnad (portionsgottgörelse) skall - i stället för traktamente - även för

utgå permissions- och tjänsterfria dagar i anslutning till ledighet i samband med vilken äger åt-

den värnpliktige njuta fri resa. Ämbetsverket beräknar kostnaderna till 1,8 milj. kr.; härifrån skall emellertid dragas vissa besparingar, för vilka inte kan närmare be-

beloppet (lö-mas.

Gällande reseersättningsbestämmelser innebär, som redovisats i det föregående, att den värnpliktige vid inställelse till erhåller ersätt-

tjänstgöring

ning för begagnande av eget fordon endast under särskilda omständigheter. Överbefâlhavaren har i skrivelse 19 maj 1967 hemstâllt, att bestämmelser om för utform-

reseersättning begagnande av eget fordon ges en generösare ning vad gäller inställelse till och mönstrings-

mobiliseringsgenomgångar övningar.

En Värnpliktig som vistats utomlands har i en i 1966 till försvars-

maj

departementet inkommen skrift gjort framställning om fri resa även utanför landets gränser. Häröver har av försvarets civilför-

yttranden avgivits

valtning och 1954 års

värnpliktsavlöningsutredning. Värnpliktsavlönings-

utredningen har i sitt yttrande anfört att något behov av fri resa utom riket för inställelse till eller vid inte

inskrivningsförrättning inryckning

synes föreligga men att däremot vid ledighets- och vissa

utryckningsresor

ersättningar synes befogade. Nämnda utredning föreslår att efter prövning av försvarsstabens personalvårdsbyrå ersättning bör kunna utgå ur de särskilda medlen för lån och bidrag till de i brådskande fall.

värnpliktiga

Med anledning av gjorda undersökningar kostna-

uppskattar utredningen

derna till högst 15 000 kr. årligen.

Försvarets civilförvaltning har med skrivelse den 31 december 1963 redovisat den utredning om rabatter till värnpliktiga på n1.m. som

busslinjer

1962 års försvarskommitté förutsatte skulle komma till stånd. Från

järnvägsstyrelsens sida har, anför civilförvaltningen, hävdats att ragällande

batter beträffande är helt betingade av kommersiella skäl

järnvägsresor

och att i fråga om bussresor motsvarande skäl inte Från andra

förelåg.

trafikföretag med busstrafik har också, anför ämbetsverket vidare, hävdats att endast kommersiellt betingade rabatter bör lämnas och att av denna anledning rabatter inte kunde lämnas de värnpliktiga. Häröver har yttranden avgivits av överbefälhavaren och Högerns Överbefäl-

ungdomsförbund.

havaren har härvid vidhållit sin tidigare i yttrande till allmänna beredningsutskottet angivna uppfattning om angelägenheten av att enhetliga och likvärdiga rabattförmåner vid resor med olika slag av statliga, kommunala och enskilda kommunikationsmedel åstadkommas. Överbefälhavaren förordar därför att närmare överläggningar i detta kommer till stånd

syfte

mellan statsmakterna och berörda trafikföretag. en försöksverk-

Genom

samhet torde det även vara möjligt att erhålla ett realistiskt för

underlag lönsamhetsbedömningen och eventuellt subventioneringsbehov. Högerns

ungdomsförbund förklarar sig vara av den uppfattningen att biljettpriserna måste bestämmas efter företagsekonomiska grunder. Förbundet föreslår för sin del att möjligheten prövas att ersätta trafikföretagen för rabattering med medel från socialbudgeten.

Civilförsvarsstyrelsen har i skrivelse den 8 juli 1963 hemställt att rese-

ersättningsreglerna i värnpliktsavlöningskungörelsen ändras så att ersätt-

ning för sovplats kunde utgå om resa omfattande förslagsvis 8 timmar mot enligt gällande bestämmelser 18 timmar samt att snälltåg skulle få hegagnas om tågresan i sin helhet uppgick till minst 100 km. Över framställ-

ningen har yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, 1954 års värnpliktsavlöningsutredning samt länsstyrelserna i

Södermanlands, Hallands, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Remissmyndigheterna har ställt sig positiva till föreslagna ändringar;

uppfattningarna är emellertid delade ifråga om förändringarna bör gälla enbart civilförsvarspliktiga eller även värnpliktiga. Av civilförvaltningens

yttrande framgår vidare att enligt uppgift från järnvägsstyrelsen sovvagnarna, bortsett från vissa tider på året, är synnerligen hårt utnyttjade.

7.3¶F örsvarsutredningens överväganden och _förslag

Värnplikten är en medborgerlig skyldighet. Under den värnpliktiges tjänst-

göring svarar kronan för hans förplägnad, förläggning, beklädnad, sjukvård

m. m. Det allmänna träder också in för att överta den värnpliktiges

försörj-

ningsplikter. För att tillgodose de närmast anhörigas behov

ofrånkomliga

utgår sålunda familjebidrag. För att underlätta återgången till civil verk-

samhet vid grundutbildningens slut utgår utryckningsbidrag. Lön utgår inte.

Penningbidraget avser att täcka smärre personliga utgifter. För att kompensera den värnpliktige för längre tjänstgöring och för att stimulera honom till

goda uthildningsprestationer utgår i vissa fall premier. Vidare får den värn-

pliktige vid ledighet ett antal fria resor till hemorten.

anser - i likhet med 1962 års försvarskommitté ---›

Försvarsutredningen

det naturligt att de värnpliktigas förmåner från tid till annan omprövas med hänsyn till prisutvecklingen liksom att vid en sådan omprövning också den allmänna standardstegringen beaktas. Vid en omprövning bör man av flera orsaker i första hand tillse att de Värnpliktigas anhöriga blir tillgodosedda. Man får inte heller bortse från att värnpliktsförmånernas storlek har betydelse för den värnpliktigas allmänna inställning till försvaret. Slutligen bör också beaktas att om den värnpliktige har bekymmer för de anhörigas

försörjning detta kan inverka menligt på hans förmåga att fullgöra sina upp-

gifter i tjänsten.

Betydande förbättringar av vissa av värnpliktsförmånerna, nämligen pen-

ningbidrag, premier, utryckningsbidrag och familjepenning, har skett så

sent som fr. 0. m. den 1 1967. Kostnaden härför beräknas till ca 55 milj.

juli kr. för år vid normal omfattning av repetitionsutbildningen.

Samtidigt som sålunda betydande förmånsförbättringar nyligen ägt rum

det förhållandet _ som närmare 8 - att det tillgäller framgår av kapitel gängliga ekonomiska utrymmet för kostnadskrävande åtgärder särskilt de närmaste åren är litet.

Wed beaktande av dessa förhållanden har försvarsutredningen övervägt olika för ytterligare förbättring av de värnpliktigas förmåner. Ut-

åtgärder

har härvid funnit det önskvärt med vissa sådana och har redningen åtgärder därför - som av 8 - för den kommande

framgår kapitel fyraårsperioden

inom föreslagna ramar upptagit medel som kan ianspråktas t. ex. för förmänsförbättringar. sådana medel har dock inte räknats med för

Några

1968/69. Utredningen föreslår att hl.a. mot denna bakgrund förbudgetåret

prövas successivt under den förestående fyraårsperioden,

månsfrågorna

allteftersom det blir att definitivt ta ställning till olika åtgärder.

anledning

Utredningen föreslår, oberoende av det sagda, att redan fr. 0. m. den 1 juli 1968 vidtas viss mindre av reglerna för reseersättning vid inställelse

ändring

till Nu bestämmelser om fri resa för värn-

mobiliseringsövning. gällande

pllktlg vid in- och till för vilka redogjorts i betän-

utryckning tjänstgöring,

kandets avsnitt 7.1, är utformade med i det utbildningssystem

utgångspunkt som för de värnpliktiga före 1966 års reform av värnpliktsutbildningen. gällde

I det nya utbildningssystemet förekommer för vissa värnpliktiga en ny form av övning, om i regel högst 24 timmar. Det synes rimligt,

mobiliseringsövning, att de vid in- och utryckning till mobiliseringsövvärnpliktigas olägenheter

i mån minskas vidgad rätt till fria resor eller ersättning görlig genom

härför. Bestämmelsen om att färdsträckan skall överstiga 20 km för ning rätt till fria resor bör sålunda slopas i dessa fall. Vidare bör expresståg kunna få anlitas även vid kortare resor, vilket inte medges. Slutligen bör

eljest

för färd med erhållas i vidsträcktare omfattning än angottgörelse egen bil nars. skäl att Maj :t bemyndigas med-

Det synes av praktiska lämpligt Kungl.

dela närmare bestämmelser hårutinnan. Det bedöms här att,

erforderliga

eftersom antalet värnpliktiga som deltar i mobiliseringsövningarna är ganska litet, kostnader blir så ringa att de inte här behöver särskilt

uppkommande

beaktas.

har frågan om det allmännas ska-

Försvarsutredningen uppmärksammat

vid skadefall under militärtjänstgöring. Nuvarande reg-

deståndsskyldighet

ler är enligt mening inte tillfredsställande. Vissa förslag om

utredningens

förbättringar inom ramen för militärersättningsförordningen har överlämnats till 1967: 147, L2U 68, rskr 401). pågår, enligt vad

riksdagen (prop. Därjämte

inhämtat, inom arbete med till en

utredningen justitiedepartementet förslag

allmän bl. a. särskilda regler om det allmännas

skadeståndslag upptagande

ansvar vid militärskador. Försvarsutredningen inskränker sig med hänsyn till nämnda förhållanden till att framhålla som angeläget att vid detta lag-

stiftningsarbete övervägs ett vidgat skadeståndsansvar för staten gentemot Värnpliktig personal som skadas vid övning som av sin

på grund omfattning

eller beskaffenhet innebär fara för personalen.

KAPITEL 8

och beträffande det militära försvaret

Överväganden förslag

8.1¶Allmänna ett försvarsbesluts synpunkter på utformning

I direktiven för försvarsutredningen erinras om att strävan att utvinna största möjliga försvarseffekt ur de till förfogande ställda resurserna kräver en effektiv långsiktsplanering. Vidare erinras om att fleråriga försvarsheslut av den typ som gällt sedan år 1958 givit ökad stadga åt planeringsverksamheten. Det framhålls emellertid att skäl kan finnas som talar för ett system som ger vissa möjligheter att budgetärsvis kunna göra anpassningar

till förändringar i förutsättningarna. Utredningen har därför giväsentliga

vits i att mot av erfarenheter pröva olika alternativ

uppdrag bakgrund gjorda

eller kombinationer av dessa och föreslå de principer som bör tillämpas.

8.1.1 Några karakteristiska drag i hittillsvarande utveckling

vill erinra om att av krigs-

Försvarsutredningen inledningsvis huvuddragen

maktens i fred och krig intill budgetåret 1958/59 gick tillbaka

organisation

på 1942 års försvarsbeslut. Försvarsbeslutet år 1948 innebar sålunda därvid inte förändringar men genom nämnda beslut skedde dock

några avgörande

en bestämning av det militära försvarets uppgifter (»försvarets målsätt-

Från och med budgetåret 1948/49 tillkom efter hand beslut om ord-

ning›). ningen för omsättningen av väsentlig organisationshestämmande krigsma-

teriel År 1948 tillkom sålunda plan för anskaffning av

(materielplaner). flygmateriel, år 1952 plan för marinens fartygsbyggnader samt år 1953 pla-

ner för arméns tygmateriel och marinens vapenmateriel.

Dessa hade delvis olika karaktär. Anskaffningen av flyg-

materielplaner

materiel bedrevs enligt av statsmakterna godkända planer för fastställd flygvapenorganisation. Anskaffningarna var i huvudsak definierade kvantitativt. De angivna kostnaderna måste dock efter hand justeras uppåt

ursprungligen

på av teknisk utveckling, löne- och prisstegringar m. m. Dessa kost-

grund

fick täckas med av medel och anslags-

nadshöjningar tilläggsanvisningar

höj ningar. Materielplanerna för armén och marinen var däremot bestämda till i beräknade kvoter. Dessa *planer byggde på en

beloppet enligt förväg

men fixerades inte av

krigsorganisatorisk förutsättning, organisationen

statsmakterna. I den mån prisförändringar och teknisk utveckling påverkade fick successivt för

kostnadsutvecklingen, materielanskaffningarna

armén och marinen kvantitativt anpassas efter de medel som statsmakterna ställde till förfogande.

Statsmakternas strävanden att begränsa stegringen i försvarsutgifterna ledde i början av 1950-talet till att den planerade och sedermera även faktiska minskades. Så förutsatte t. ex. 1953 års tygmate-

krigsorganisationen

för armén en reducering av antalet brigader. Strävan att begränsa

rielplan

utgifterna medförde också att man tillvaratog möjligheterna att reducera

t. ex. vid förskjutningar i betalningarna. Detta medförde

betalningsanslagen

i sin tur ett behov av medel som ledde till utgiftsökningar efter

uppdämt

hand som betalningskraven aktualiserades.

I kan nämnas att personaläskandena underkastades en restriktiv

övrigt

I indrogs eller sammanslogs efter hand åtskilliga

prövning. besparingssyfte

fredsförband, företrädesvis inom armén.

Ordningen närmast före 1958 års försvarsbeslut kan sammanfattningsvis karakteriseras sålunda. Det militära försvarets var fastställda av

uppgifter statsmakterna i form av en målsättning. Krigs- och fredsorganisationen var

tämligen detaljerat fixerade. Strävandena att hålla försvarskostnaderna på

och med hänsyn till våra reala resurser nivå» (departe- »en rimlig lämpad mentschefsuttalande till 1954 års statsverksproposition) hade lett till dels faktiskt beslutade i organisation, dels kvalitativa inskränk-

begränsningar

utebliven eller försenad materielomsättning. Vid den årliga ningar genom

utsattes äskandena för en hårdhänt prutning. Materiel-

budgetprövningen

var sinsemellan olika utformade och realiserades inte heller i sam-

planerna

ma takt eller koordinerat. Utvecklingen innebar en efter hand allt större skillnad mellan å ena sidan beslutad målsättning och avsedd organisation och å andra sidan faktiska resurser. Krigsorganisationen började urholkas.

Enligt 1958 års försvarsbeslut bestämdes försvarsutgifterna med ledning av en för de närmaste budgetåren fastställd kostnadsram i fast penningvärde. härmed angavs vara att ge ett fast underlag för långsiktspla-

Syftet

inom krigsmakten. Fortsatt »urholkning› bedömdes kunna und-

neringen

vikas att kostnadsramen konstruerades så att anslagen i fast pen-

genom

ningvärde årligen ökades med 21/2 % för teknisk utveckling.

Genom beslut av 1961 års riksdag (rskr 4) utsträcktes ramen för det militära försvaret fr. o. m. budgetåret 1961/62 till att omfatta anslagen på kapitalbudgeten till det militära försvaret.

Systemet med fast kostnadsram har medfört att den årliga budgetpröv-

i viss mån ändrat karaktär. Uppmärksamhet har särskilt fått ägnas

ningen

åt att inom ramen åstadkomma en fördelning mellan olika anslag,

rimlig bl. a. måste förslagsanslag och hetalningsanslag för beställningsbemyndiupptas till belopp! Någon principiell förändring i vad gälganden rimliga

Reservationsanslag får enligt gällande regler inte överskridas. Sedan mitten av 1940-talet lämnar riksdagen heställningsbemyndiganden, dvs. riksdagen bemyndigar Kungl. Majzt att medge

ler av medelsbehoven under olika anslag har emellertid inte

granskningen

skett. Sålunda har t. ex. i olika sammanhang uttalats att behovet av nya tjänster måste prövas restriktivt. Vad gäller beställningsbemyndigandena har

uppmärksamhet ägnats åt att skulden av inte likviderade beställningsbemyn-

hålls vid en i förhållande till betalningsanslagen nivå. En

diganden rimlig

riktpunkt härvid ha varit att under den tid som ett försvarsbeslut

synes omspänner inte öka kvoten mellan bemyndigandeskuld och betalningsan-

slag i syfte att i så stor utsträckning som möjligt bevara handlingsfriheten

inför ett nytt beslut om försvarskostnaderna.

1962 års försvarskommitté anförde att det torde vara uppenbart att behov av en förelåg inom krigsmakten. Genom att utgångs-

långsiktsplanering

för i en för viss tid bestämd ekonomisk ran1 punkten planeringen angavs

en fortlöpande anpassning av organisationen till realistiska,

framtvingades

ekonomiska förutsättningar.

Gentemot flerårsbeslut anförde kommittén att en sådan ordning skulle kunna innebära en alltför kraftig av statsmakternas åtaganden och

bindning

en av deras finansiella rörelsefrihet. Kommittén framhöll dock

begränsning

i denna fråga

att den av statsutgifterna som gjorts genom försvarsbeslutens kost-

bindning nadsrain synes avsevärt mindre långtgående än de åtaganden som göres t. ex. genom av en lag om vissa bidrag eller understöd eller ett beslut om in-

antagande rättandet av ett ämbetsverk. Det får också förutsättas att försvarsbeslutet kan om-

om det utrikes- och .militärpolitiska läget eller den statsfinansiella situaprövas tionen förändras. Obestridligt är dock att flerårsbeslut innebär en faktisk

påtagligt begränsning av rörelsefriheten.

att vid flerårsbeslut anpassa statsutgifterna till

I fråga om möjligheterna

aktuellt anförde kommittén att det system som tillämpats

konjunkturläge

sedan år 1958 dess möjliggjorde en sådan anpassning. Den

enligt mening

att omfattade ca 50 % av driftbudgetens förpåpekade materielanslagen svarskostnader och att i stor utsträckning sträckte

försvarsbeställningarna

år. En var därför möjlig att åstadkomma

sig över flera konj unkturanpassning

av leveranser i långsammare takt i ett högkonjunktur-

genom effektuering

i snabbare takt vid en Betalningarna kom i

läge men dämpad konjunktur.

att leveranserna. Eftersom stora delar av verkstadsindustrin

princip följa

att viss materiel beställes utan att anslagsmedel samtidigt ställs till förfogande. Beställningsbemyndigande kan lämnas i den formen att riksdagen samtidigt med att ett reservationsanslag anvisas medger att beställningar får läggas uti viss omfattning utöver anslagsbeloppet. Så har skett t. ex. beträffande beklädnad, inventarier och drivmedelsutrustning för armén samt engångs-

av sjukvårdsmateriel. För anslagen till tygmateriel tillämpas emellertid en teknik anskaffning som innebär i huvudsak följande. Den totala anskaffningen som får planläggas inom en viss period (vanligen sju år) fixeras i en koslnadsram. Verksamheten regleras helt av bemyndiganden, som skall täcka alla dispositioner. Dispositionerna skall göras med utgångspunkt i att anslag (betalningsmedel) kommer att ställas till förfogande i den takt och den omfattning som framgår av kostnadsramens årskvoter. Betalningsmedlen får uteslutande användas för likvidering av utgifter till följd av disponerade bemyndiganden. Skillnaden mellan summan av lämnade bemyndiganden och summan av lämnade betalningsmedel (bemyndigandeskulden) utgör riksdagens åtagande att anvisa anslag i framtiden för att likvidera de lämnade bemyndigandena.

berördes av kunde en inte

krigsmaterieltillverkningen härigenom oväsentlig

konjunkturpolitisk effekt åstadkommas.

Försvarskommittén fann att övervägande skäl talade för ett bibehållande av den sedan år 1958 med beslut.

tillämpade ordningen fleråriga

I den som låg till för 1963 års försvarsbeslut

proposition grund (prop.

1963: 108) anslöt sig departementschefen till tanken att bibehålla

princi-

pen med flerårsbeslut. Han hänvisade härvid till att en sådan

ordning gav

största försvarseffekt av tilldelade ekonomiska och resurser.

personella Han anförde vidare att kravet fasthet och när

på långsiktighet tryggades,

den ekonomiska ramen angavs för en inte alltför kort Bundenheten

period.

fick emellertid inte sträcka längre än att rimlig kunde ske till

sig anpassning

ett efter hand förändrat läge.

1958 års försvarsbeslut omfattade endast det militära försvaret. 1961 års och senare försvarsbeslut utsträcktes att avse även civilförsvaret. I direkti-

ven för 1965 års försvarsutredning anges att utredningen visserligen i första

hand skall behandla frågor rörande krigsmakten och civilförsvaret men att den är oförhindrad att ta upp kostnads- och även

effektivitetsfrågor

rörande totalförsvaret utanför krigsmakten och civilförsvaret. Utredningen har bl. a. med hänsyn härtill låtit genomföra den under avsnitt 4.1 redovisade undersökningen. Denna undersökning får ses som ett första steg mot en mera omfattande analys av totalförsvarsproblemen som helhet, särskilt det väsentliga problemet om en rationell av insatserna mellan

samordning

de skilda totalförsvarsområdena. Försvarsutredningen anser att undersökningen bör kunna utgöra grund för fortsatta studier på ifrågavarande område. Utredningen vill erinra om att Kungl. Maj zt, som ett led i strävanden att bättre samordna våra åtgärder inom beslut

säkerhetspolitiken, genom

den 3 november 1967 uppdragit åt överbefälhavaren att utföra

miljöstudier

som syftar till att bestämma relevanta som för

angreppsfall utgångspunkt

analys av krigsmaktens framtida Enligt vad har

utformning. utredningen

erfarit är det aktuellt att senare göra sådana att

kompletteringar utgångs-

punkter erhålls för analys av totalförsvaret i dess helhet. Försvarsutredningen har mot denna bakgrund inte ansett sig böra framlägga

nâgra förslag

rörande andra delar av totalförsvaret än krigsmakten och civilförsvaret.

8.1.2 Värdet av fleråriga försvarsbeslut

Det har i olika sammanhang uttalats (jfr t. ex. SOU 1963: 5 s. 103) att det största värdet av det sedan budgetåret 1958/59 systemet med fler-

tillämpade

ârsbeslut rörande försvarskostnaderna däri att en fastare

ligger grund

för åstadkommits. I härtill har vidare framhållits

planeringen anslutning

bl. a. att det är uppenbart att behov av inom

föreligger långsiktsplanering

krigsmakten. Det har vidare understrukits att materielanskaffning,

bygg-

nadsverksamhet, och måste samordnas och sam-

utbildning organisation

och att att för anges i en för

planeras genom utgångspunkten planeringen

viss tid bestämd ekonomisk ram och inte som tidigare i en given organisation en av organisationen till realistiska, ekonomiska

fortlöpande anpassning

förutsättningar framtvingas. Dessutom torde, har man hävdat, systemet stimulera myndigheterna att tillvarata alla möjligheter till rationalis-eringar.

F örsvarsutredningen anser att det anförda i och för sig alltjämt äger giltighet, även om, som av det följande, det bör beaktas att vissa

framgår

nackdelar är förenade med flerårsbesluten. Utredningen vill för sin del därjämte understryka det värde som ligger däri att ett flerårigt försvarsbeslut utåt klart manifesterar vår bestämda vilja att alltfort föra en alliansfri utrikespolitik och vår beredvillighet att påta oss de därmed förenade, betydande ekonomiska Den fasthet i vår säkerhetspolitik som där-