SOU 1968:5

Industrins struktur och konkurrensförhållanden

N 4-0 (;(

oå (- — Cija:

&( 4, loTe

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Staatens offfentliga utlredningar

1968:5

thans- deepartementet

SOU

Industrins

struktur och konkurrens- förhållanden

Koncentrationsutredningen lll

Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. . Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. . Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. . Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. . Industrinsstrukturoch konkurrensförhållanden.Esselte.Fi.

(nämn—-

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckonen Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1 96 8 : 5 Finansdepartementet

Industrins struktur och konkurrens- förhållanden

Koncentrationsutredningen III

Stockholm 1968

l l' _l - .. lillj'; J. '+:"-'I är...?... ' .

.. -,.få..'5|.._ . . | . ||. '-__|.— |”; r.| .. ” "Enl.—PET... |. r'tffw-I'_. bål”. ;?.” ['i' '.'-1151317".."F '. r» Hill.-' ?.;in -'"

|. _ ,|,_l|_"m. -.. ;d]. '_'” |.- *-.!|».'E* - -.....,|

: ' . ' "? u'.-='| || , if "'|' I..' '|" .. ' ;.r ",-||. '| . | "tanten!!! vi?-:$ | || |._.._... .. "Q'”- ||;'l -' ' ....|| ,' ..._'_||. |_ .. |.

InnehåH

Kapitel 1 Undersökningens uppläggning samt vissa huvudresultat

. Metod och disposition . Strukturförhållanden inom industrin

. Konkurrensförhållandeni olika bran- scher Koncentrationstendenser

m uow>

Kapitel 2 Marknadsformer

. Fri konkurrens

Monopol

. Monopolistisk konkurrens

. Fåtalsmarknader

. Integrationen och storföretagens ställ- ning

mcnw>

Kapitel 3 Bransch- och marknadsstruk- tur

. Mätmetoder

. Branschkoncentration

. Säljarkoncentration i varugrupper . Jämförelser med andra länder . Kartellernas produktionsandelar

mUOW>

Tabellbilaga

Kapitel 4 Produktionsinriktning hos storföretag och ägargrupper A. Storföretagens produktstruktur B. Storföretagens produktionsandelar

7 7 13

. Säljarkoncentration på varumarknader 17

20 25

30 30 33 37 42

46

51 51 56 62 74 76

84

114 114 126

C. Industriell verksamhet inom 13 ägar-

grupper 128 Tabellbilaga 136 Kapitel 5 Företagsbeteende vid ofull-

ständig konkurrens 146 A. Problem rörande företagens målsätt-

ning 148 B. Prisbildning vid horisontell integration154 C. Konkurrens på fåtalsmarknader 158 D. Fåtalskonkurrens och strukturell ut-

veckling 163 E. Samarbete mellan företag 170 F. Köp och sammanslagningar av företagl75 Appendix 186 Kapitel 6 Textil -och beklädnadsindustrilQl A. Ylleindustrin 194 B. Bomullsindustrin 207 C. Konfektionsindustrin 216 D. Trikåindustrin 230 Kapitel 7 Två exportindustrier 237 A. Stålverken 238 B. Pappersbruken 261 Kapitel 8 Byggnadsmaterialindustri 285 A. Tegel 286 B. Cement 297 C. Lättbetong 309 D. Planglas 316 E. Wallboard 324

' '_' ' ' all', ' .r'i' ' | ,, | _' .,. . . _ ' ' |, || e i . ' | .. | " . | Jlåniennl” || | | | .| _| , || | || | .|| .. | | . | ; || | | _ _ I . _' .. v ! " . ' ; ' ' | ' ) _ | . "fnul ll» meal intima-i'm Mumlan! .1 urgullig—Qi: ummnm- mal.-n' ' ! ladi-|. ,.'»l| ' . .III'I ihjäl."! sf J”"JEI'J'LJ'LIIl sråju urmq _ " ' ' | '; ||' ' ' "' mulm 1115”. )] |.m=.M".J.' . nm "51531"le El. Hmm.-bm liir-lui munnar.-WWW:: )? ' I'll Mammutar m.miilmuemw| .' % 'Bh' Main-:. '|' :: .l'aliQIJl. = amd. .JM'J : MiorlaillUlTNWMÄ |.Cl |: | I' Munin—"Jimmy: &: .. urin-| .— lm" ”Mät :'mmö: '”';;3' """ ,E£ | | . wmmknatmsilstlnmn)! Er. '» ' .: 'l . ' nl "html hiv Firman-lm”. fl ' Ibuthilntilåqrmwlnoil .? m: Weltmi'ISM' ätande/l. jftJhmHmfa tin-n m=new?! &! ME Minister! lf! Jy| '|' ||, guilt—v EE _ loanM. n' Minuten-l mud-mm.? ."»1 ra u.muim.-.d ww .T) , JHWH! va ugninunllinamnm ilw QÖX' .wll' Ill-' " " 'näma'wmrlul-i'l Q' ' .. "." lust.. namnsatta" rim WWW! 51.- '— | u.: . -' :thmqqn nl- _, min .i' || ' [tillnamn—lunar etui =.)! " J rwmggmrgvf . ” dumburk!!!” d:! 4WF! ( Uli!!! " ' | ||' | nimahniallnmufl .f—l ':: ||| |w|=||1 A . nfnudsmmréruåe'lnnzl ') ' ” " ||_| la_lbnlldlfr |.|” at 'ME"F5"WH"" '$ .. ' _ ” SIX . "nbriquugtnmf i. m..:mrma-u r.!!åilålf :J | thhlgubn'ln'dq” m .t m.m?! ' ut utv-nur sims han: men , '|'-'l-

mzhzrrlh-i ); 'ÖT rgldbimnahiubmq'lnmblhhn 3|| ' .. ”amd—"mu?! M ':

' ,. I maniisinmpmehlglml album;" -""; .. ['

11411 . ' m:.) .a ' || mmn|3.mummg'+1£|m7"_ || »» , ' madam! :) ' lett dewzmlöl . . . »» .. ' ' mimmi'ln '_M'J mun-.!mu'hummab '...'-'. n:, i ' .- bundlu'ff ..:i bil Mmmm; wMotH E' _| r- ! I! | | I |", r' .. " ' .” I- I I J | . . |" |

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga industrins struktur- och konkurrensförhållanden med särskild inrikt- ning på företagskoncentration, kartellsam- arbete och vertikal integration.

Denna undersökning omfattar dels en all- män kartläggning av strukturen i branscher och varugrupper, dels mer detaljerade stu- dier av konkurrensförhållanden och struk- turförändringar i ett urval av industrisekto— rer. Förutom den allmänna kartläggningen redovisas i föreliggande skrift utredningar avseende fyra större sektorer, nämligen tex- til- och beklädnadsindustrin, stålindustrin, pappersindustrin samt delar av byggnads- materialindustrin. Av övriga branschstudier, som gjorts inom utredningen, har en under- sökning rörande oljebranschen tidigare över- lämnats (SOU 1966: 21), medan undersök— ningar rörande bilindustrin, varvsindustrin och läkemedelsindustrin kommer att redo- visas senare.

Den översiktliga strukturbeskrivningen in- nehåller data beträffande större företags produktionsandelar och förädlingsvärdeför- delning år 1963. Genom Kungl. Maj:ts be- slut den 11 februari 1965 (SFS 1965: 14) er- höll utredningen befogenhet att med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden insamla sådana uppgifter. I syfte att undvika dubbelarbete hos berörda företag har de uppgifter utnytt-

jats, som tidigare lämnats till Statistiska Centralbyrån såsom primärmaterial för in- dustristatistiken. Statistiska Centralbyrån har i varje särskilt fall inhämtat företagets till- stånd att utlämna uppgifterna till utred- ningen, hos vilken uppgifterna har sekre- tesskydd enligt & 20 sekretesslagen. För pu- blicering av vissa data rörande enskilda fö- retag, där offentliggörande ansetts nödvän— digt med hänsyn till utredningsuppdraget, har utredningen erhållit Kungl. Maj:ts till- stånd.

Utredningen får härmed överlämna före— liggande undersökning rörande industrins struktur och konkurrensförhållanden. Un- dersökningen har utförts inom utredningens sekretariat av fil. lic. Alf Carling, som där- vid kunnat utnyttja vissa förarbeten, verk- ställda inom Statens pris- och kartellnämnd av en särskild arbetsgrupp. I denna arbets- grupp, som samarbetat med olika avdelning- ar inom nämnden, har förutom Carling in- gått kanslisekreterare Inger Olsson, byrådi- rektör Anita Sundberg och aktuarie Sten Forsberg. Bearbetningen av industristatisti- kens primäruppgifter har för utredningens räkning utförts inom Statistiska Centralby- rån av kanslisekreterare Lars Hjorth.

Stockholm den 20 december 1967

På koncentrationsutredningens vägnar:

G. Arvidsson / Tony Hagström

.. '.!!

|||-

.4 l

. "ls—W'1'":|# H&M .. |? ."_ 'E."||_'.'l

_"'_'I!l'_

nu Sill

l l—F " ". (a'1|'i"'"'.i."l.

KAPITEL 1

huvudresultat

A. Metod och disposition

Omfattningen av ägande- och beslutskon- centration i det svenska näringslivet och de samhällsekonomiska verkningarna härav ut- gör koncentrationsutredningens centrala un- dersökningsobjekt. I denna specialstudie av industrin är avsikten främst att belysa mark- nadsstruktur och konkurrensförhållanden i olika branscher, varvid särskild uppmärk- samhet ägnas åt storföretag och annan fi- nansiell koncentration.

Industrin är vid sidan av kreditväsendet den sektor av det svenska näringslivet, där storföretagen har starkast ställning. Nära två tredjedelar av industriproduktionens för— ädlingsvärde faller på storföretag, varmed här avses privatägda företag (inkl. koncer- ner) med minst 500 årsarbetare, producent- och konsumentkooperation samt statliga fö- retag. Man kan därför förmoda, att konkur— rensbetingelserna på industriella marknader relativt starkt påverkas av ägandets koncen- tration. Vissa andra faktorer, t. ex. den jäm- förelsevis stora utrikeshandeln, tenderar dock att försvaga de svenska storföretagens inflytande över prisbildningen, och den marknadsmässiga koncentrationen kan inte enbart utifrån produktionsandelarna beteck- nas som högre än i andra näringsgrenar.

Enligt utredningens direktiv skall följan- de marknadsföreteelser speciellt studeras:

I. »den förekomst av mer eller mindre starkt utpräglade monopol, som uppkommit antingen genom att produktionen av en vara eller varugrupp kommit att bli koncentrerad till ett företag eller genom att en grupp av företag förts in under gemensamt inflytan- de från bestämmande intressenter».

Undersökningens uppläggning samt vissa

II. »erfarenheter av centraliserat inflytan- de över prisbildningen under de senaste åren såväl i nu nämnd form som i form av sam- arbete mellan till synes självständiga före- tagsenheter».

III. >>tendenser till vertikal integration». Starkt förenklat kan detta urval av fråge- ställningar sägas innebära, att ägandekon- centrationens yttringar på marknader för varor och tjänster skall utredas. Det måste emellertid understrykas, att koncentration på ägandesidan inte utan vidare kan »över- sättas» till köpar- och säljarkoncentration inom olika branscher, dvs. till en beskriv— ning av marknadernas struktur.

För det första finns givetvis inget enkelt samband mellan ägandekoncentration i be- märkelsen sned förmögenhetsfördelning och ekonomisk beslutskoncentration till stora fö- i'etagsenheter. De allmänna problemen rö- rande näringslivets organisatoriska upp- byggnad behandlas i en annan del av utred- ningen. I denna studie kommer storföreta- gen och de ägandemässiga sambanden mel- lan dessa att användas som utgångspunkt för analysen.

Även med denna förenkling blir samban- det med marknadsstrukturen tämligen kom- plicerat. Förekomsten av stora ekonomiska enheter — storföretag och »finansblock» — är visserligen en av de faktorer, som bestäm- mer strukturen inom olika delar av indu- strin. Monopol- eller oligopolsituationer på. stora marknader förutsätter en betydande företagsstorlek, och den utveckling mot ökad koncentration i många branscher, som ägt rum under senare år, har i allmänhet haft karaktär av expansion inom »storföretags- sektorn».

Den strukturella utvecklingen inom en bransch kan emellertid inte ses uteslutande som ett resultat av förhållanden på ägande— sidan. Drivkrafterna för fusioner, nedlägg— ningar och nyetablering får i allmänhet sö- kas i förhållanden på ifrågavarande mark- nader. Efterfråge- och kostnadsläget samt konkurrensens styrka och inriktning är alla i viss mening orsaker till strukturutveckling- en. Ägandekoncentration kan vara en be- tingelse — eller i vissa fall ett hinder — för strukturella förändringar, men den är en- dast en av flera bestämningsfaktorer.

Sett från storföretagets synpunkt är mark- nadsdominans endast en av flera relevanta storleksdimensioner på marknadssidan. Ett starkt specialiserat företag kan uppnå do— minerande position inom en eller ett fåtal branscher. Men också diversifiering av pro- duktionen i form av t.ex. vertikal och ho- risontell integration kan innebära fördelar, inte minst av marknadsmässig natur. Ett re- sonemang om storföretagens betydelse kan därför inte föras uteslutande utifrån partiel- la studier av olika marknader.

Sambandet mellan ägande- och marknads- struktur är således mycket komplicerat, och kan inte analyseras fristående från konkur- rensproblemen i övrigt. Detta faktum ska- par betydande kausalitetsproblem för den studie av koncentrationens verkningar, som utgör huvudtemat i den följande framställ- ningen. För att belysa detta krävs en pre- sentation av den gängse analysmetodiken på området.

Ett exempel på denna metodik kan häm- tas från Bains »Industrial Organization». Detta arbete torde ge den mest fullständiga sammanfattningen av den mer pratkiskt in- riktade teorin på området. Bains analys är upplagd enligt ett relativt enkelt kausal- schema, där marknadens struktur (market structure) via teorin för olika marknadsför- mer får förklara företagens beteende på marknaden (market conduct). Struktur och företagsbeteende antas i sin tur gemensamt bestämma marknadens funktionssätt (market performance).

Med marknadsstruktur avses hos Bain, liksom över huvud taget i de talrika ameri-

kanska konkurrensstudierna, främst antalet köpare och säljare på marknaden samt des- sas andelar av efterfrågan resp. utbudet. Data för strukturbeskrivningen hämtas från de stora koncentrationstalsberäkningar, som genomförts av Federal Trade Commission och andra organ.

Dessa data om strukturen ger möjlighet till en grov gruppering av varumarknaderna efter marknadsform, dvs. en indelning i mo- nopol, homogent och heterogent oligopol osv. Diskussionen om företagens beteende förs därefter i huvudsak utifrån pris— och allokeringsteorin, där marknadstormen ger utgångspunkten för analysen. Uppgifter rö- rande t. ex. säljarens prispolitik kan erhållas dels via intervjuer, dels från statistiska upp- gifter om prisutveckling och prisrelationer, ställda i relation till data om bl.a. kostnads- och efterfrågeutvecklingen.

Slutsteget i analysen, »market perform- ance», avser marknadens effektivitet i olika avseenden. Företagens interna effektivitet påverkas av strukturen bl. a. via produktions- skalan och utnyttjandet av ev. stordriftsför- delar. Konkurrens kan bidra till ökad effek- tivitet genom att tvinga fram kostnadssän- kande åtgärder. Men också prisbildningens funktion som instrument för resursfördel- ningen är av intresse i detta sammanhang. Det gäller att studera, hur effektivt produk- tionsinriktningen styrs efter konsumenternas preferenser under olika marknadsbetingel- ser. Problemen är sålunda av välfärdsteore— tisk natur; de avser relationen mellan rådan- de konkurrensförhållanden och det norm- system, som brukar kallas »workable com- petition».

Den skisserade analysmetoden aktualise- rar vissa principiella problem. Främst gäller detta marknadsstrukturens karaktär av orsak i analysen. Som tidigare påpekats, måste strukturkomponenterna — dvs. antalet före- tag på marknaden och dessas relativa stor- lek — delvis uppfattas som resultat av skeen- det på marknaden. Marknadsstrukturen vid en viss tidpunkt kan visserligen sägas utgöra ett datum och en tänkbar bestämningsfak- tor för den följande utvecklingen. Detta syn- sätt kommer också att i betydande utsträck-

ning tillämpas i de följande resonemangen.

I en tidsserieanalys av utvecklingen på en marknad kan strukturen emellertid inte be- traktas som utifrån given. Den bestäms till stor del genom den marknadsprocess, som den i Bains modell skall förklara. Struktu- ren påverkas sålunda dels direkt av företa- gens beteende och beslut beträffande fusio— ner, utbyggnad osv. dels av konkurrensens styrka, som blir avgörande för incitamen- ten till nyetablering och förekomsten av framtvingade nedläggningar. Det ovan skis- serade trestegsschemat är här i princip otill- räckligt. Man har att arbeta med ett enda problemkomplex, som omfattar konkurrens och strukturell anpassning på olika markna- der. Ägandekoncentrationen och förekoms- ten av storföretag är en av de faktorer, som spelar in i detta skeende.

I det följande ges en kortfattad beskriv- ning av det analysschema, som kommer att tillämpas i undersökningen. Trots de in- vändningar, som gjorts ovan, måste upplägg- ningen i betydande utsträckning anknytas till Bains studie. Förenklande kausalitets- antaganden är nödvändiga för att göra mo- dellen hanterlig. Analysen är dock i vissa avseenden utbyggd för att inrymma de kom- plicerande faktorer, som har att göra med marknadsstrukturens bestämning. Framför allt i de avslutande branschstudiema har huvudvikten lagts på den dynamiska process, där konkurrensförhållanden och strukturell utveckling bestäms.

Det kausalschema i fem steg, som skisse- ras nedan ger en allmän ram för undersök- ningen. Det anger däremot inte dispositio- nen för den fortsatta framställningen; denna presenteras i stället i slutet av detta avsnitt.

I. Grundläggande marknadsförutsättningar (»miljö») Det första ledet i analysen gäller de fakto- rer, som här betraktas som givna utifrån, och som följaktligen får karaktär av orsaker i den följande diskussionen:

a. Allmän efterfrågeinriktning; efterfrå- gans geografiska fördelning; substitutions- förhållanden i konsumtionsledet.

b. Tillgänglig produktions- och distribu— tionsteknik; kostnadssamband och skaleko- nomi; substituerbarhet och komplementari- tet på produktionssidan.

c. Institutionella förhållanden; ning, skatte- och tullbestämmelser.

d. Förmögenhetsfördelning och ägande- struktur.

Ett urval av faktorer, som påverkar kon- kurrensförutsättningar eller ekonomisk ut- veckling i andra avseenden, blir med nöd- vändighet godtyckligt; listan skulle utan svå- righet kunna göras längre. Urvalet ovan tor- de dock vara tillräckligt för den fortsatta framställningen, där det främst krävs ett underlag för jämförelser mellan olika delar av industrin. De två första punkterna kan sägas ange de marknadsmässiga och teknis- ka betingelserna för anpassningen av struk- tur och beteende i olika branscher. Efter- frågesambanden enligt punkt a. ger också utgångspunkter för den indelning av ekono- min i varugrupper eller marknader, som kommer att användas i det följande. De två sista punkterna uttrycker de restriktioner, som gäller för konkurrensen och anpass— ningen på marknaden.

En allvarligare invändning gäller förut- sättningen, att de ovan nämnda förhållan— dena är givna utifrån. Vi stöter här åter på de kausalitetsproblem, som tidigare berörts i samband med marknadsstrukturen, och som aktualiseras i alla slag av ekonomisk analys. För att över huvud taget kunna uppnå någ- ra resultat måste man i viss utsträckning förenkla den verklighet, där »allt beror på allt annat».

Om efterfrågesambanden skall kunna be- traktas som oberoende av företagens beteen— de (t. ex. av reklam och produktutformning), måste de definieras som konsumentpreferen- ser eller efterfrågefunktioner av relativt all- män karaktär. Efterfrågekurvor med t.ex. priset som enda oberoende variabel kan alltså inte användas för detta ändamål. Pro- duktionssambanden (punkt b.) måste också definieras tämligen allmänt, eftersom forsk- ning och produktutveckling — handlingspa- rametrar för företagen — ändrar »de vanliga» produktions- och kostnadsfunktionerna.

lagstift-

Statliga och kommunala organs politik (punkt c.) kan i vissa fall påverkas av ut- vecklingen på berörda marknader; denna komplikation kommer dock inte att närmare diskuteras i denna redogörelse. Den offent- liga sektorns åtgärder kommer i denna ut- redning främst att behandlas normativt, dvs. i form av synpunkter på den marknadsmäs- siga effekten av olika ekonomisk-politiska medel.

I fråga om en för utredningen central förklaringsvariabel, ägandekoncentrationen (punkt d.), är kausalitetsproblemet mycket svårbehandlat. Förmögenhetsfördelningen måste givetvis på lång sikt uppfattas som påverkad av inkomstfördelnngen, som i sin tur delvis bestäms på marknaden. I kort- siktresonemang kan förmögenhetsfördelning— en emellertid betraktas som i huvudsak gi- ven. Ägandets struktur, uppfattad som de stora förmögenheternas fördelning på före— tag och branscher samt valet av företags- form, kan däremot relativt snabbt påverkas av marknadsutvecklingen inom olika delar av näringslivet. Vi har dock av praktiska skäl valt att betrakta ägandeförhållandena som exogena (dvs. enbart som orsaker) i hu- vuddelen av analysen.

II. Marknadens struktur

Den strukturella eller organisatoriska upp- byggnaden hos olika marknader används i allmänhet som förklarings- och indelnings— grund i pristeoretiska modeller. Enligt vårt schema skall strukturförhållandena i princip förklaras i modellen. Denna princip har emellertid inte kunnat tillämpas strikt; vi måste i stor utsträckning anknyta resone- mangen till gängse pristeoretiskt betraktelse- sätt. Det klassificeringsschema, som anges nedan, är avsett att användas som utgångs- punkt för analys av beteenden och konkur- rensförhållanden. Påverkan i andra rikt- ningen behandlas under punkt V.

a. Graden av säljarkoncentration, dvs. an— talet säljare och dessas relativa storlek.

b. Graden av köparkoncentration. c. Olika säljares produktionsinriktning in- om varugruppen; substituerbarhet mellan olika fabrikat; lokalisering.

d. Horisontell integrationsgrad hos olika företag på marknaden, företagens ställning på »näraliggande» marknader (substitutiva eller komplementära varor).

e..Vertikal integrationsgrad; tillgång till egna råvarukällor, egen distributionsapparat etc.

f. Total storlek och finansiell styrka hos olika företag på marknaden.

Punkterna a.—c. ger grunden för den indel- ning i olika marknadsformer, som tillämpas i pris- och allokeringsmodeller. Då klassifi- ceringen är tredimensionell — köparkoncen— tration, säljarkoncentration, substituerbarhet — och dessutom både antalet företag och storleksfördelningen måste beaktas, riskerar man att indelningen blir helt ohanterlig. Möjligheterna att översätta koncentrations— mått till en användbar gruppering efter marknadsform diskuteras i nästa kapitel.

Marknadsandelar och liknande struktur- mått ger emellertid en i väsentliga avseenden ofullständig bild av de olika företagens kon- kurrenssituation. Också företagens verksam- het utanför den studerade marknaden måste tas med i strukturbilden. Denna verksamhet kan nämligen, speciellt om den är förlagd till i någon mening näraliggande områden, påverka både företagens målinriktning och styrkerelationerna på marknaden. Marknads- strukturen, uppfattad som de organisato- riska konkurrensförutsättningarna, kan så- ledes inte anges enbart med hjälp av antals- och storleksmått, avseende den studerade marknaden. De faktorer, som angivits i punkterna d.—f. får förutsättas ha stor bety- delse, inte minst för storföretagens ställning på marknaden.

En allmän kartläggning av marknadsstruk- turen inom industrin presenteras i kapitel 3. Beroende på ojämn materialtillgång har hu- vudvikten lagts på säljarkoncentrationen. Storföretagens produktstruktur, integrations- grad och produktionsandelar i olika bran- scher har speciellt studerats.

l'II. Konkurrensmetoder och konkurrensbegräns- ningar (»beteende»)

Den rådande marknadsstrukturen ger till- sammans med de grundbetingelser, som an—

givits under A. ovan, konkurrensförutsält- ningarna på marknaden eller annorlunda ut- tryckt restriktionerna för företagens hand- lande.1 »Market conduct» betraktas i pris- teoretiska modeller som härledd ur företa- gets målsättning för verksamheten i kombi- nation med dessa restriktioner. Företagen antas i regel arbeta utifrån någon form av vinstmål. Problemet kommer inte att bli fö- remål för något närmare studium i denna undersökning; vissa synpunkter på främst integrerade företags målinriktning ges dock i kapitel 5.

Bland de aspekter på det faktiska beteen- det, som bör studeras, kan följande nämnas:

a. Bestämning av produktionsvolym och prisnivå; kalkyleringsmetoder, anpassning till avsättningssamband.

b. Prisdifferentiering; rabattpolitik och se- lektivitet.

c. Aggressiva konkurrensmetoder; priskrig etc. d. Aktiv försäljningspolitik; reklam och ser- vicekonkurrens.

e. Val av inköpskällor samt inköpspolitik i övrigt.

f. Investeringspolitik; produktförändringar och forskning.

g. Överenskommelser med andra företag; kvoteringar, specialisering, prisavtal, gemen- sam försäljning, samordnad inköpspolitik, gemensam forskning.

h. Prisledarskap och annan försvagad kon- kurrens.

De sex första punkterna rör det enskilda företagets produktionsplanering och val av konkurrensmedel. Diskussionen av detta pro- blemkomplex kommer att anknytas till de marknadsformer eller strukturtyper, som skisseras i anslutning till koncentrationsmät- ningen. Det centrala problemet gäller, hur olika slag av marknadskoncentration och speciellt förekomsten av storföretag påver- kar konkurrensens styrka och inriktning.

I punkterna g. och h. kommer man in på företagets relationer till andra köpare och säljare på marknaden. En diskussion av fö- retagets val mellan konkurrens och samar- bete blir här nödvändig. Uppgifter om före- komsten och utformningen av konkurrens-

begränsningar inom den svenska industrin ges redan i strukturkapitlet (kapitel 3: E).2

Diskussionen av företagens marknadspo- litik och av konkurrensens inriktning på oli- ka markuader kommer i denna undersök- ning främst att baseras på en serie bransch- studier. Dessa »case-studies», som presente- ras i kapitlen 6—8, får främst uppfattas som illustrerande exempel, avsedda att belysa de konkurrensformer, som kan uppkomma un- der olika tekniska och strukturella betingel- ser. Som bakgrund till branschstudiema förs i kapitel 5 en mer generell och teoretisk diskussion beträffande vissa konkurrenspro- blem på marknader med hög koncentrations- grad.

IV. Marknadens effektivitet

Detta led i analysen avser att belysa marknadens funktionssätt (»market per- formance»), sett ur effektivitets- och väl- färdssynpunkt. Det effektivitetsbegrepp, som är av intresse i detta sammanhang, omfattar dels effektiviteten inom företagen — här ak- tualiseras främst frågan om stordriftsförde- lar och andra skaleffekter — dels markna— dens effektivitet som fördelningsinstrument för resurser mellan företag och mellan bran- scher.

Resonemangen anknyts i detta avsnitt del- vis till den »klassiska» välfärdsteorins krite- rier (se diskussionen av frikonkurrensfallet i kapitel 2: A). Denna teori ger emellertid en helt otillräckligt grund för bedömning av kapitalintensiva produktionsformer, där in- novationsproblem och positiva skaleffekter får dominerande betydelse. Man tvingas här i stället bygga på den betydligt vagare, men samtidigt mer realistiska teori för »workable competition», som utformats under senare ar.

1 Köparnas och säljarnas kännedom om kon- kurrensförutsättningarna får i allmänhet antas vara begränsad; också informationsgraden måste då medtas i modellen (se kap. 5 : A). 2 Eftersom kartellavtal för en viss tid binder företagens handlande med avseende på vissa konkurrensmedel, kan kartellerna vid studier av kortsiktig anpassning betraktas som inslag i marknadsstrukturen.

Problemen rörande marknadens effektivi- tet kan indelas i två huvudgrupper. Det förs- ta gäller marknadens sätt att fungera under givna »statiska» betingelser, dvs. vid given struktur och givna konkurrensförutsättning- ar i övrigt. Detta är den enda formulering av problemet, som tillåter en behandling av marknadsstrukturen som orsak eller förkla- rande variabel i analysen. Det gäller här att belysa t. ex. säljarkoncentrationens samhälls- ekonomiska betydelse, och bland mängden av effektivitetsproblem, kan följande näm- nas:

a. Produktionsskalans och företagsenhe- ternas storlek; utnyttjande av skaleffekter.

b. Kapacitetsläge; utnyttjande av tillgäng- liga resurser.

c. Konkurrensens värde som effektivitets- incitament.

d. Prisbildningens effektivitet som resurs- fördelningsinstrument.

e. Valet av konkurrensmedel och konsu- menternas valfrihet.

f. Effekter på konjunkturutveckling och stabilitet.

g. Effekter på innovations- och tillväxt- talet.

h. Effekter på inkomstfördelningen. De värderingsproblem, som här aktuali— seras, kommer i de följande kapitlen att be- handlas mycket summariskt. Undersökning- en är i första hand att betrakta som en kart- läggning av rådande struktur- och konkur- rensförhållanden och som en analys av sam- banden dem emellan.

V. Den strukturella utvecklingen

»Market performance» kan också studeras som ett dynamiskt problem, där marknads- strukturens utveckling ses som ett resultat av anpassningen på marknaden. Ägandeför— hållandena får då karaktären av betingelser eller restriktioner för denna anpassning, som ev. tenderar mot en företagsekonomiskt ef- fektiv struktur eller organisation. Analysen måste här gälla dels bestämningsfaktorerna för den strukturella utvecklingen, dels i vad mån utvecklingen tenderar att skapa mark-

nadsförhållanden, som är effektiva, sett från samhällets synpunkt:

a. Direkta ingrepp i strukturen; fusioner, nyetablering.

b. Marknadsandel som målvariabel för företagets beteende.

c. Anpassning till företagsekonomisk op- timalitet.

d. Ägandeförhållandenas roll i anpass- ningsprocessen.

e. Trögheter i den strukturella anpassning— en; kartellernas betydelse, institutionella re- striktioner.

f. Samhällsekonomiskt optimal struktur; branschrationalisering contra konkurrensbe-

gränsning. En preliminär diskussion av bransch- och marknadsstrukturens bestämningsfaktorer

förs i samband med den allmänna struktur- beskrivningen i kapitel 3. Problemet kom— mer dock i huvudsak att behandlas i branschundersökningarna. Då dessa omfat- tar tidsserieanalys av konkurrens och mark- nadsstruktur, ger de goda möjligheter att belysa den strukturella anpassningen under olikartade yttre betingelser.

Sammanfattning och disposition

Det analysschema, som ovan skisserats, kan med viss förenkling sägas omfatta fyra steg (struktur — beteende — marknadseffektivitet — strukturell utveckling). Det framstår som ofrånkomligt, att de strukturella faktorerna får karaktär av både orsaker och resultat i marknadsprocessen. I det förra fallet är strukturen vid en viss tidpunkt en av de fak- torer, som förklarar skeendet på marknaden, i det senare förklaras strukturens utveckling över tiden i sin tur av detta skeende.

En sammanfattning av undersökningsme- todiken kan lämpligen ges formen av en disposition för den fortsatta framställningen:

Kapitel 2 behandlar den indelning i mark— nadsformer eller strukturtyper, som används i pris- och allokeringsteoretiska modeller.

Speciell vikt kommer att läggas vid de koncentrationsföreteelser, som har direkt anknytning till ägandekoncentration och storföretag. Kapitlet innehåller dessutom en

relativt ingående diskussion av marknads- formen fri konkurrens, avsedd att belysa den »klassiska» teorin för optimal resurs— allokering.

Kapitel 3 utgör en sammanfattande be- skrivning av bransch- och marknadsstruk— turen år 1963 inom svensk industri. Storfö- retagens produktionsandelar redovisas uti- från en beräkning på koncernnivå. Dess- utom ges en översikt över kartellsamarbe- tets omfattning i olika branscher. Materialet till detta och följande kapitel utgöres av primäruppgifter till Statistiska Centralby- råns industristatistik.

Kapitel 4 är en kartläggning av produkt- strukturen i storföretagen och i vissa finan- siellt sammanhållna företagsgrupper. Redo- visningen beträffande de större industrifö- retagen avser dels situationen är 1963, dels de förändringar som inträffat genom för- värv och avyttringar av företag fram till våren 1967. Omfattningen av horisontell och vertikal integration har särskilt stude- rats.

Kapitel 5 behandlar företagens produk- Iionspolitik och val av konkurrensmedel på monopol— och oligopolmarknader. Fram- ställningen kan ses som en utvidgning av de resonemang rörande olika marknadsformer, som förts i kapitel 2. I kapitlets två avslu- tande avsnitt behandlas direkt strukturpå- verkande åtgärder såsom kartellöverens- kommelser och fusioner.

Kapitlen 6—8 består av en serie bransch- utredningar avseende ett urval av industri- branscher. Material rörande konkurrensför- utsättningar, prisbildning och strukturell ut- veckling har hämtats dels från egen upp- giftsinsamling dels från pris- och kartell- nämndens undersökningar. Diskussionen av samband mellan marknadsform och före— tagsbeteende baseras på de mer allmänna resonemang, som förts i föregående kapitel. Branschurvalet har gjorts på sådant sätt att ett antal viktigare strukturtyper ingår.1 Som underlag har använts främst material från pris- och kartellnämnden samt uppgifter, som insamlats från berörda företag.

I det följande ges en kort sammanfatt- ning av undersökningens resultat. Avsnitt B

utgör en översiktlig redovisning av indu- strins struktur med särskild tonvikt på stor- företagens ställning. Omfattningen av säl- jarkoncentration och frekvensen av olika marknadsformer diskuteras i avsnitt C. De två avslutande avsnitten återger vissa slut- satser beträffande prisbildning och koncen- trationstendenser, som framkommit i branschstudiema.

B. Struktur/förhållanden inom industrin

Produktions- och säljarkoncentrationen in- om industrin har översiktligt redovisats i kapitel 3. Hela industriproduktionen förde- lade sig år 1963 på följande sätt mellan olika kategorier av storföretag och andra producenter (förädlingsvärdeandelar):

de 100 största privata storföretagen2 46 % övriga 100 storföretag 6 % statliga bolag och verk 6 % Kooperativa Förbundet 2 % jordbruks- och skogsbruks-

kooperation 3 % övriga företag (ca 12.500) 37 %

De företag, som i denna utredning förts till storföretagsgruppen, svarade sålunda för inemot två tredjedelar av förädlingsvärdet. Påfallande är snedheten i storleksfördel- ning mellan de privatägda företagen; en- bart de 40 största privata storföretagen svarade för en tredjedel av hela industri- produktionen.

Vid grupperingar efter ägandesamband mellan företag (majoritets- och starka mi- noritetsintressena) framträder i första hand den koncentration, som föreligger kring tre

1 De här presenterade branschstudiema avser textil- och beklädnadsindustrin, stål- och pappers- industrierna samt vissa byggnadsmaterialbran- scher. Härutöver har undersökningar gjorts be- träffande oljebranschen (SOU 1966: 12), läkeme- delsindustrin samt bil- och varvsindustrierna (redovisas senare). 2 Med privata storföretag avses här koncerner eller fristående bolag med minst 500 årsarbetare. Gruppen »storföretag» omfattar i övrigt statliga företag, KF samt jordbruks- och skogsbruks- kooperationen. 3 De tillämpade definitionerna framgår av kapitel 4: C.

av de större bankerna. Familjen Wallen— bergs ägarintressen är de ojämförligt största. Majoritets- eller starka minoritetsintressen föreligger här i företag, som tillsammans svarar för 10 % av industriproduktionen; om de företag medräknas där Wallenberg- gruppen tillsammans med annan ägargrupp har majoritets- eller dominerande minori- tetsintresse stiger andelen till 15 %. Ägar- intressena hos de två övriga »bankgrup- perna», Custos och Industrivärden, motsva- rar tillsammans lO—ll % av industripro- duktionen. Ägarintressena hos de tre nämn- da grupperna faller till största delen inom de stora exportindustrierna, t.ex. metallverk, transportmedelsindustri, elektroteknisk in- dustri samt massa- och pappersindustri. I dessa sektorer utgör bankgruppernas sam- manlagda produktionsandelar mellan 40 och 70 %.

Ägarintressena hos de tio övriga ägar- grupper, som medtagits i undersökningen, framstår i beräkningar för hela industrin som tämligen små. Produktionsandelarna hos de företag, där majoritet, dominerande eller stark minoritet innehas, uppgår inte i någon sådan ägargrupp till 2 %. Flera av ägargrupperna har dock verksamheten kon- centrerad till en eller ett par industrisek- torer, och i sådana fall kan andelarna på sektor- och branschnivå vara höga. Exem- pel på sektorer, där dessa ägargrupper har stark ställning är jord- och stenindustri (Wehtjegruppen, 25—30 %), grafisk industri (Bonniergruppen, ca 15 %) samt läder-, hår- och gummivaruindustri (Dunkergrup- pen, ca 20 %).

Tendenser mot ökad koncentration har otvivelaktigt förelegat under senare år. För- ändringarna efter 1963 har kunnat belysas endast ofullständigt. Det kan dock konsta- teras, att enbart de förvärv av hela företag, som skett inom storföretagssektom under perioden juli 1963—mars 1967 inneburit en ökning av andelarna för de 40 största kon- cernerna från 34 till 37 %, för de 100 största från 46 till 49 % (räknat i 1963 års förädlingsvärden).

De höga totala andelarna för vissa stor- företag innebär givetvis att sådana företag

dominerar produktionen i många sektorer och varugrupper. Snedheten i storleksför- delningen — räknad för hela industripro- duktionen — beror emellertid också på att omfattande horisontell och vertikal integra- tion föreligger hos de största industrikon- cernerna. Dessa koncerner har i allmänhet huvuddelen av sin produktion förlagd till producentvaruområden, ofta med stark ex- portinriktning. Dominansen för verkstads- produktion samt tillverkning i sektorerna metallverk eller massa- och pappersindustri är mycket markerad. År 1963 hade samtliga de tio största privata industrikoncernerna och 11 av de 20 närmast följande huvud- sakligen produktion i någon av dessa sek- torer.

Storföretagens huvudsakliga inriktning kan också avläsas ur deras sammanlagda andelar av förädlingsvärdet i olika sektorer av industrin. Med den indelning av indu- strin i 18 sektorer, som använts i kapitlen 3 och 4, noteras sammanlagda andelar för storföretagen1 över 80 % i fem sektorer, medan andelarna i fyra sektorer ligger vid eller under 40 %:

Storföretags- andel (%) Gruvindustri 100 Metallverk 98 Kemisk industri 91 Elektroteknisk industri 89 Massa- och pappersindustri 87 Grafisk industri 40 Metallmanufaktur 36 Sömnadsindustri 22 Träförädlingsindustri 16

Dominerande position för ett statsägt företag föreligger här endast i gruvindu- strin, där LKAB:s andel utgör ca 60 %. Det bör också framhållas att sektorerna sågverk och hyvlerier samt livsmedelsin- dustri skulle framstått som »lågkoncentre- rade», om inte de producentkooperativa fö- retagen räknats som storföretag (andelarna för övriga storföretag ligger mellan 35 och 40 %).

Frågan om vilka faktorer, som bestäm-

1 Inklusive statliga företag, producent— och konsumentkooperation. '

mer koncentrationsgraden och storföreta- gens position i olika delar av industrin, har något berörts i anslutning till strukturbe- skrivningen. Sådana bestämningsfaktorer måste bl.a. sökas i de tekniska produktions- betingelserna i olika branscher, t.ex. kapi- talintensiteten och förekomsten av stordrifts- fördelar. Rangkorrelationsberäkningar på sektor- och branschnivå ger vid handen, att ett positivt samband föreligger mellan ka- pitalintensitet i produktionen och koncen- trationsgrad (särskilt storföretagens ställ- ning). Storföretagens övertag beträffande finansiella resurser och deras möjligheter till riskspridning ger här utslag. Sambandet framstår mycket tydligt, om man väljer att enbart studera de i allmänhet relativt risk- fyllda kapitalinsatserna för forskning och utvecklingsarbete. Branscher med stor andel forskningskostnader uppvisar nästan genom- gående höga koncentrationstal och storföre- tagsandelar.

Sambandet mellan å ena sidan stordrift i bemärkelsen stora anläggningar och å andra sidan koncentrationsgrad är av na- turliga skäl mycket starkt. Det bör dock framhållas att storföretag ofta har ett fler- tal anläggningar i samma bransch, varför storleksskillnader på koncernnivå inte be- höver motsvaras av olikheter i produktions- skala. Betydelsen av stordriftsfördelar för koncentrationsgraden har här inte närmare studerats; den behandlas i en annan del av utredningen.

Också konkurrensbetingelserna på avsätt- ningsmarknaderna kan i mer eller mindre hög grad gynna stora företag, och därige- nom påverka koncentrationsgraden. Mark- nadsstyrda koncentrationsprocesser, där kon- kurrensen inom landet haft avgörande be- tydelse, diskuteras i de två sista avsnitten. Speciellt intresse kommer att ägnas de situa- tioner, som uppkommer på fåtalsmarkna- der. Här skall närmast konkurrensen på ut- ländska marknader beröras, som bakgrund till vissa internationella jämförelser.

Som ovan framhållits är storföretagens dominans mest markerad i de stora export- industrierna, t.ex. gruvor, metallverk, mas- sa- och pappersindustri samt delar av verk-

stadsindustrin. Det rör sig här om varu- områden, där koncentrationsgraden är järn- förelsevis hög i de flesta länder. De svenska företagen konkurrerar på dessa områden — ofta under oligopolistiska marknadsbetingel- ser — med utländska storföretag. Trots att koncernerna i t.ex. metall- och cellulosa- industrierna svarar för betydande andelar av hela den svenska industriproduktionen, är de ofta små, jämfört med sina konkur- renter i andra exportörländer. Den höga koncentrationsgraden måste här till stor del ses som en följd av den internationella kon- kurrenssituationen, där dels skalfördelar i produktionen, dels marknadssituationen (få— talskonkurrens) ofta gynnar de större, in— tegrerade och finansiellt starka företagen. En liknande situation kan givetvis upp- komma i hemmamarknadsindustrier, där importkonkurrensen är hård (se avsnitt D nedan).

Möjligheterna till direkta strukturjämfö- relser med andra länder är starkt begrän- sade. De jämförelser med Västtyskland och USA, som redovisas i kapitel 3:D, avser endast rangordningen med avseende på kon- centrationsgrad mellan olika branscher. En nästan fullständig överensstämmelse synes i detta avseende föreligga mellan de tre län- derna. Detta ger stöd för hypotesen, att strukturen i stor utsträckning bestäms av grundläggande marknadsbetingelser och tek- niska faktorer, som är gemensamma för olika länder. I det följande skall ytterligare några jämförelser med den tyska under- sökningen redovisas, avsedda att belysa den

Sverige Västtyskland 1960 1963 syssel- föräd- sätt- omsätt- lings- ning ning1 värde 10 störstas andel 9 11 19 25 » » 18 23 31 50 » » 25 31 42 100 » » 31 39 52

1 Omsättningssiffrorna ger en icke obetydlig dubbelråkning i de stora koncernerna, eftersom internleveranser inte kunnat frånräknas (jmf. diskussionen i kapitel 3: Anedan). Sysselsättnings- andelarna torde därför ge en bättre jämförbarhet med de svenska siffrorna.

speciella struktursituation, som betingas av den svenska industrins begränsade storlek.

I den västtyska utredningen har andelar av industriproduktionen år 1960 beräknats för de 100 största koncernerna, inklusive statsägda företag. Dessa har nedan jämförts med de 100 största svenska industriföreta- gen, inklusive KF och sju statliga bolag och verk.

Vid tolkningen av dessa siffror bör obser- veras, att den västtyska industrin har 8—10 gånger så stor produktion som den svenska. De 25—30 största företagen svarar i Sverige för ungefär samma andel som de 100 största i Västtyskland. Detta innebär å andra sidan, att genomsnittsstorleken hos de största fö- retagen skiljer sig mycket kraftigt mellan de två länderna. Endast de 3—4 största svenska företagen når upp till en produk- tion, motsvarande genomsnittet för de 100 största västtyska.

Jämförelser av denna typ, avseende den totala industriproduktionen, avspeglar dels strukturskillnader mellan länderna i olika industrisektorer, dels skillnader i produk- tionens fördelning mellan hög- och lågkon- centrerade sektorer. I Västtyskland faller en större del av produktionen på sektorer, t.ex. metallverk och elektroteknisk industri, som i båda länderna uppvisar hög storföre- tagsandel. Denna fördelning medför, att de totala koncentrationstalen blir högre, än om produktionens sektorsfördelning vore den- samma som i Sverige. Följaktligen är skill- naden i koncentrationsgrad mellan de två länderna större, räknad på sektornivå än för hela industrin. På sektornivå har de 20 största svenska företagen i allmänhet något högre andelar än de 100 största västtyska.

Det synes här uppenbart, att det är de 20 största, snarare än de 100 största svenska företagen, som bör jämföras med den väst- tyska företagsgruppen. Överensstämmelsen blir då mycket stark inte bara beträffande produktionsandelar, utan också när det gäl- ler produktionens inriktning. Det rör sig m.a.o. om företag av ungefär samma slag, huvudsakligen inriktade på tillverkning i de »tunga» producentvarusektorerna och starkt integrerade, både horisontellt och vertikalt.

Tabell 9: I . De största koncernernas produk- tionsandelar i vissa sektorer1 ( % )

Västtysk-

land 1960 Sverige 1963

20 100 störs- störs- 100 största ta ta

Gruvindustri 82 91 93 Metallverk 73 70 93 Elektroteknisk

industri 51 61 84 Mekaniska verkstä-

der etc. 24 30 56 Massa- och pappers—

industri 21 23 71 Jord- och stenindu-

stri 14 7 46 Metallmanufaktur ] 1 11 30 Textilindustri 3 5 34 Sågverk och träför-

ådling 1 4 19 Sömnadsindustri 0 1 12

1 De tyska uppgifterna avser omsättningsande- lar. Sju sektorer har måst uteslutas på grund av bristande jämförbarhet i branschklassificcringen.

Skillnaderna i genomsnittsstorlek är dock även med denna avgränsning betydande; de västtyska företagen är i genomsnitt nära dubbelt så stora som de svenska.

Bland de svenska storföretagen med rangnummer 21—100 återfinns många före- tag med helt annan produktionsinriktning. För gruppen som helhet noteras en kraftig sektorsspridning; relativt vanlig är inrikt- ning på massa- och pappersindustri, jord- och stenindustri eller textilindustri. Det rör sig här om varuområden, där de 100 största företagen i Västtyskland — och säkerligen i än högre grad i t.ex. USA — saknar nämn- värd betydelse. De internationellt sett täm- ligen små svenska storföretagen uppnår i dessa sektorer höga produktionsandelar, be- roende på hela industrins begränsade stor- lek.

Jämförelsen illustrerar förekomsten av något som kan kallas en internationell pro- duktstruktur för storföretag. Den under- stryker också helt naturligt, att antalet stor- företag av denna typ är mycket liten i Sve- rige, och att de som finns är mindre än motsvarande företag med större hemma- marknader.

huvudsaklig produktionsinriktning

Genomsnitt- ligt föräd- Antal sekto- Antal varu- Företag med produktion huvud- Antal lingsvärde rer1 per grupper2 sakligen i sektorerna: företag (mkr) företag per företag 1— 2 Gruvor och metallverk 13 153 3,9 30 4— 6 Verkstadsindustri 32 189 3,0 19 8—11 Trä-, cellulosa och grafisk industri 20 84 3,4 16 l__2—15 Livsmedel, textil o. d. 14 72 1,4 8 Ovriga 21 77 2,9 10

1 Endast sektorer, där företagets förädlingsvärde överstiger 0,5 mkr har medtagits. ? Avser enbart de 450 varugrupper, som medtagits i kapitel 3: C.

De 20—30 »internationella» storföretagen i Sverige är koncerner med industriellt för- ädlingsvärde överstigande 200 mkr. De sva— rar för nära en tredjedel av hela industri— produktionen och har var för sig eller som grupp dominerande ställning på flera stora varuområden. Denna produktionsdo— minans behöver emellertid inte innebära, att marknaderna domineras av inhemska stor- företag, och därigenom får monopol- eller stark fåtalskaraktår. Säljarkoncentrationen i varugrupper och importens betydelse som konkurrensfaktor diskuteras i nästa avsnitt.

Graden av horisontell och vertikal in- tegration hos olika säljare har ofta stor be- tydelse för konkurrenssituationen på en marknad. Som tidigare framhållits varierar integrationsgraden mycket starkt, dels mel- lan små och stora företag, dels mellan olika typer av storföretag. Omfattande integra- tion förekommer främst bland storföretag i producentvarusektorerna. Skillnaderna be- träffande integration illustreras i följande tabell, som avser de 100 största privatägda företagen.

Även utifrån dessa grova mått på pro- duktspridning, torde det kunna konstateras, att mycket stora skillnader föreligger mel- lan producentvaru- och konsumentvarusek- torer. Framför allt de stora gruv- och me- tallverksföretagen uppvisar en stor sektor- och produktspridning, betingad av både horisontell och vertikal integration. Hög specialiseringsgrad noteras däremot hos storföretagen inom t.ex. livsmedels- och

textilsektorerna. Också graden av vertikal integration framstår i dessa sektorer som jämförelsevis låg.

Koncentrationstendenserna under 1960- talet har i stor utsträckning haft formen av ökad vertikal integration i storföretagssek- torn. Områden, där förädlingskedjan ut- byggts kraftigt är metallindustri (ökad ma- nufakturering hos bl.a. järnverksföretagen), Skogsindustri (integration skogsbruk _ cel- lulosaindustri inom bl.a. producentkoope- rationen) samt jord- och stenindustri (bygg- nadsmaterial).

C. Säljarkoncentration på varumarknader

Storföretagens starka ställning, speciellt inom producentvaruindustrin, innebär gi- vetvis att produktionskoncentrationen på varugruppsnivå i många fall är betydande. Koncentrationstal i form av produktions- andelar för den störste tillverkaren, de fyra största och de åtta största tillverkarna re- dovisas i kapitel 3 för 450 varugrupper (marknader). Eftersom substitutionsmöjlig- heterna mellan varor ofta är svåra att över- blicka, är marknadsindelningen långt ifrån invändningsfri, och grupperingen i olika former av dominans måste betraktas som en mycket grov uppskattning.

Det största företaget svarade år 1963 i 47 av de 450 varugrupperna för mer än 90 % av produktionen och i ytterligare 48

av grupperna för mellan 70 och 90 %. I dessa varugrupper, d.v.s. drygt 20 % av totalantalet, har produktionen klassificerats som enföretagsdomineradl. De företag, som uppnått dominerande ställning i denna me- ning, återfinns nästan uteslutande bland de 100 största koncernerna. I hela 78 av de 95 enföretagsdominerande grupperna hörde det dominerande företaget till de 100 största privatägda storföretagen. Nio av de övriga grupperna dominerades av KF eller ett statligt företag. Bland företag med föräd- lingsvärde under 30 milj. kr (1963) åter- finns således endast undantagsvis tillverka- re med dominerande ställning i någon va— rugrupp.

Som fåtalsdominans i produktionen har definierats situationer, där — förutsatt att enföretagsdominans inte föreligger — an- tingen de fyra största företagen svarar för minst 70 % eller de åtta största svarar för minst 90 % av produktionen. Sådana situa- tioner förelåg 1963 i 215 av de 450 varu- grupperna (d.v.s. nära hälften). Också här är det de 100 största företagen, som svarar för de flesta stora produktionsandelarna. Produktionsandelar överstigande 20 % i få- talsdominerande grupper faller i nära tre fjärdedelar av fallen på privatägda koncer- ner bland de 100 största, KF eller statsägda företag. Små och medelstora företag (inklu- sive »storföretag» med lägre förädlings- värde än 30 mkr) kan alltså sägas spela en helt underordnad roll, när det gäller pro- duktionsdominans på varumarknader.

Ovanstående uppgifter gäller endast kon- centration på företagsnivå i den inhemska produktionen. I en studie av säljarkoncen— tra-tionen på marknaderna måste komplet- teringar göras avseende dels importkonkur- rensen, dels förekomsten av försäljnings- samarbete mellan företagen.

Importkonkurrensen är som tidigare fram- hållits betydande på många marknader för industriprodukter, inte minst på producent— varuområden, där de inhemska storföreta- gen svarar för huvuddelen av den svenska produktionen. På sådana marknader kan konkurrensen från utländska säljare utgöra ett starkt korrektiv till enföretags- eller få-

talsdominans inom landet. I en del fall kan t.o.m. den inhemska produktionskoncentra- tionen helt sakna betydelse för prisbild- ningen, som i stället helt bestäms från im- portsidan.

Kartläggningen beträffande importkon- kurrensens styrka och dess inverkan på marknadsstrukturen, är i denna utredning mycket ofullständig. Detta beror på två slags brister i det statistiska materialet. För det första kan importen inte fördelas på säljare, vilket innebär, att hänsyn inte kan tas till eventuell koncentration i den ut- ländska delen av utbudet. För det andra kan importkonkurrensen i stor utsträckning antas vara en potentiell konkurrens, vars styrka inte kan mätas med de importande- lar, som faktiskt uppkommit. För att mäta denna konkurrens skulle krävas data be— träffande bl.a. priser och kapacitetsläge i utlandet samt handelshindrens höjd (trans- portkostnader, tullar etc.). En allmän kart- läggning av sådana faktorer har inte varit möjlig i detta sammanhang.

I redovisningen av säljarkoncentration har hänsyn inte kunnat tas till någon av de två nämnda komplikationerna. Detta innebär vid utländsk säljarkoncentration en tendens till underskattning av koncentra- tionsgraden, vid potentiell konkurrens en tendens till överskattning.

Av 442 studerade varugrupper2 uppvisa- de 94 importandelar över 30 % och 126 andelar mellan 10 och 30 % år 1963. Höga importandelar förekommer främst inom verkstadssektorerna och textilsektorn. Där- emot saknas detta slags konkurrens nästan helt inom jord- och stenindustrin (höga transportkostnader), massa- och pappersin- dustrin samt stora delar av livsmedelssek- torn.

Som enföretags- eller fåtalsdominans på marknaden (hög monopol- respektive oligo- polgrad) har räknats situationer där dels kriterierna för dominans i produktionen

1 Beroende på existensen avimportkonkurrens innebär detta inte med nödvändighet dominans på marknaden (se nedan). ” Åtta grupper har i denna delundersökning måst uteslutas, då användbara data beträffande utrikeshandeln saknas.

(se ovan) är uppfyllda, dels importen utgör högst 30 % av förbrukningen inom landet. Definitionen innebär bl.a. att på markna- der, som karakteriserats som enföretagsdo- minerade, svarar den största säljaren i all- mänhet för minst hälften av försäljningenl.

De 442 undersökta varugrupperna förde- lar sig på följande sätt mellan olika struk- turtyper:

enföretagsdominans 69 fåtalsdominans 159 dominans i produktionen, importandel > 30 % 72 låg eller måttlig produktions- koncentration 142

Något mer än hälften av marknaderna framstår här som dominerade av en eller ett fåtal säljare. Enföretagsdominerade marknader återfinns företrädesvis i följan— de sektorer:

metallverk 11 (de flesta nonferrometaller) mekaniska verkstäder 10 elektroteknisk industri 6 kemisk industri 11

Fåtalsdominans är mycket vanlig i stål- industrin, massa- och pappersindustrin och den elektrotekniska industrin.

Av denna sammanställning framgår klart, att den mest markerade säljarkoncentra- tionen föreligger på producentvaruområden. På konsumentvarusidan är säljarkoncentra— tionen — räknad på företagsnivå — i all— mänhet väsentligt lägre. Detta får emeller- tid inte tolkas som att inslag av ren kon- kurrens skulle vara vanliga på dessa mark- nader. I fråga om Sällanköpsvaror (kläder, skor o.s.v.), där koncentrationsgraden fram- står som särskilt låg, är produkterna oftast differentierade. Marknadsformen kan då karakteriseras som monopolistisk konkur— rens, eventuellt med inslag av fåtalskon- kurrens på mer eller mindre avgränsade del- områden (»prisklasser» etc.).

På dagligvarusidan är varorna i allmän- het mer standardiserade. Här ger emeller- tid koncentrationstalen ofta en missvisande bild av konkurrenssituationen, beroende på

det starka kartellsamarbete och de regle- ringsinslag, som föreligger på jordbruks- området. Kartellernas marknadsandelar på detta område och i övriga delar av industrin måste redovisas, för att beskrivningen av olika marknadsformers frekvens skall bli fullständig.

Omfattningen av bindande kartellsamar- bete på försäljningssidan, d.v.s. gemensam försäljning, kvotering, områdesuppdelning eller bindande prisavtal har redovisats i ka- pitel 32E. I de studerade varugrupperna fanns 58 sådana avtal år 1963. I mer än hälften av fallen svarade kartellparterna för mer än 70 % av försäljningen inom lan- det. När det gäller de konkurrensmedel, som binds i avtalen (t.ex. prissättningen) kan dessa marknader i enlighet med tidi- gare definitioner betraktas som kartelldo- minerade.

Avtalen på jordbrukskooperationens va- ruområden omfattar ett tiotal stora varu- grupper, främst mejeri- och slakteriproduk- ter, vilka med avseende på företagsstruk- turen räknats som lågkoncentrerade. Ge- nom avtalen beträffande områdesuppdel- ning och de prisbindningar, som skapats genom jordbruksregleringen kan dessa mark- nader i praktiken betraktas som monopol.

Avtal utanför livsmedelssektorn förekom- mer nästan uteslutande på relativt homo- gena marknader med ett fåtal säljare. An- talet svenska tillverkare ligger i allmänhet under 10, att jämföras med drygt 40 i ge- nomsnitt för de studerade varugrupperna. Dessutom synes frånvaro av importkon- kurrens vara ett villkor för att kartellsam- arbete skall kunna upprätthållas mellan de svenska säljarna.

Vid sidan av livsmedelsindustrin är tre varuområden inom industrin helt domine- rande vad gäller kartellsamarbetets omfatt- ning, nämligen stålindustri, massa- och pap- persindustri samt jord— och stenindustri (byggnadsmaterial). Samtliga dessa sektorer

1 Förutsatt att det största företagets produktion är jämnt fördelad mellan hemmamarknad och export gäller då för alla marknader, som karak- teriserats som enföretagsdominerade: Största företagets marknadsandel > 1 — 0,3 —— 0,3 . 0,7 = 0,49.

har behandlats i särskilda översikter (ka- pitlen 7 och 8), och vissa resultat från dessa sammanfattas i följande avsnitt.

Om hänsyn tas till »dominerande» kar- tellorganisationer, fördelar sig industrins försäljning1 på följande sätt med avseende på säljarkoncentration.

enföretagsdominans på företagsnivå ll %

dominans för en kartell 14 % fåtalsdominans 25 % dominans i prod., import-

andel > 30 % 12 % låg koncentrationsgrad inom landet 38 %

För omkring en fjärdedel av produktionen kan således hög monopolgrad sägas förelig- ga, beroende på att antingen ett företag eller en kartell dominerar utbudet på mark- naden. Siffran ger dock en mindre över- skattning, eftersom duopolmarknader, där det näst största företaget svarar för ca 20 % av utbudet i några fall inräknats.

Det bör framhållas, att begreppet enföre- tagsdominans här inte är liktydigt med rent monopol. Situationer, där ett företag kan sägas helt sakna konkurrens från andra företag på marknaden eller från näralig- gande (substitutiva) varor, är synnerligen ovanliga. Dessutom måste hänsyn tas till nyetablering på marknaden, som kan upp- komma särskilt vid höga vinstmarginaler. Denna potentiella konkurrens härrör till stor del från importsidan. Enföretagsdomi- nans bör alltså uppfattas som en partiell eller begränsad monopolsituation, där före- tagets handlingsfrihet med avseende på exempelvis prissättningen är större än vid andra existerande marknadsformer.

Omfattningen av fåtalskonkurrens är svå- rare att fastställa; siffran 25 % utgör otvi- velaktigt en kraftig underskattning. Dels torde importkonkurrensen i varugrupperna med höga importandelar ofta härröra från ett fåtal företag eller från utländska kar- teller. Dels är avgränsningen mellan oligo- pol och monopolistisk konkurrens i de »låg- koncentrerade» varugrupperna mycket oklar. Betydande inslag av fåtalskonkurrens torde i många fall föreligga, antingen på delar av varuområdet eller på regionala delmark-

nader. Med hänsyn till de resultat, som framkommit i branschstudiema, framstår en relation mellan oligopol och monopolistisk konkurrens som två till ett snarare än den omvända som trolig.

D. Konkurrensförhållanden i olika branscher

De marknadsformer, som föreligger på in- dustriella varumarknader, kan starkt för- enklat indelas på följande sätt:

1. Begränsade monopolsituationer.

2. Fåtalskonkurrens, med eller utan pro- duktdifferentiering.

3. Monopolistisk konkurrens med många säljare och differentierade men för köparna lätt utbytbara produkter.

Avgränsningen mellan monopol, begrän- sat genom substitutkonkurrens, oligopol med produktdifferentiering och monopolistisk konkurrens är med nödvändighet tämligen godtycklig. I den kartläggning av mark- nadsstrukturen, som kortfattat refererats i föregående avsnitt, baseras avgränsningen på valda (operationella) avgränsningar mel- lan varugrupper. Varugrupperingen disku- teras i kapitel 3:A nedan. I princip bör pro- duktdifferentiering inom en varugrupp (mo- nopolistisk konkurrens) innebära att substi- tution uppkommer redan på kort sikt och vid små förändringar av t.ex. prisrelatio- nerna. Däremot skall en »monopolist» be- höva ta hänsyn till substitutionseffekter (gentemot andra varugrupper) endast vid stora eller långsiktiga ändringar i prisrela— tionen.

Hög monopolgrad förekommer bl.a. på marknader för investeringsvaror, främst större maskiner. Monopolställningen för- svagas dock troligen i många sådana fall av potentiell konkurrens från utländska till- verkare. De mycket höga marknadsandelar- na tyder på ett visst övertag på hemma- marknaden för de svenska storföretagen, men konkurrensen från utlandet begränsar

* Som storleksmått har här använts avsalupro- duktionens värde (leveranser från arbetsställen).

möjligheterna att ta ut höga vinstmargina- ler, t.ex. vid anbudsgivning.

De monopolistiska situationer, som be- handlas i branschstudierna, gäller i allmän- het kartelldominans. Marknader, där en kartell har eller har haft dominerande ställ- ning återfinns bl.a. i byggnadsmaterialsek- torn (lättbetong, wallboard) och på special- stålområdet. Dessutom behandlas ett områ- de (glas- och plåtemballage), där en säljare uppnått en monopolställning, begränsad en— dast genom förekomsten av tänkbara substi- tut på vissa användningsområden.

Fåtalskonkurrens mellan tillverkare av lätt utbytbara produkter framstår som den vanligaste marknadsformen i svensk indu- stri. Utmärkande för fåtalsmarknader är framför allt det starka inbördes beroendet mellan säljarna. Dessa måste i sin produk- tions- och prispolitik ta hänsyn till effekter- na på konkurrenternas situation och till tänkbara motåtgärder. Inverkan på prisbild- ningen av sådan interdependens diskuteras i kapitel 5. De flesta av de marknader, som studeras i branschkapitlen, kan karakteri- seras som fåtalsmarknader. Framför allt i byggnadsmaterialindustrin finner man situa- tioner, där 2—3 stora säljare konkurrerar om försäljningen av närmast identiska pro- dukter (exempel: cement och planglas), och där det inbördes beroendet följaktligen är mycket starkti.

Fåtalskonkurrens på marknader för stan- dardiserade produkter leder mycket ofta till konkurrensbegränsning genom pris- eller kvoteringsöverenskommelser. Som tidigare framhållits, återfinns större delen av kar- tellbeståndet på sådana marknader.

I det följande skall ges en mycket kort sammanfattning av de resultat, som fram- kommit i branschundersökningarna. Diskus- sionen gäller här närmast samband mellan marknadsform och priser, medan struktur- förändringar diskuteras i nästa avsnitt.

Marknader med låg säljarkoncentration återfinns bl.a. i textil- och beklädnadsin- dustrin. En beskrivning av konkurrenssitua- tion och prisbildning i denna sektor under perioden 1950—1965 ges i kapitel 6. Pro- duktionskoncentrationen var vid periodens

början mycket låg i både väveri- och söm- nadsleden. Efterfrågan hade stigit mycket snabbt närmast efter kriget, och viss ny- etablering hade förekommit.

Under praktiskt taget hela den följande lS-års perioden var konkurrensen i textil- sektorn (ylle- och bomullsindustrierna) myc- ket hård. Prisbildningen i Sverige har i huvudsak bestämts av importprisnivån. I början av 1950-talet inträffade en kraftig sänkning av marginalen mellan Vävnads- och råvarupriser på världsmarknaden. Den- na försämring påverkade starkt lönsamheten hos många svenska textilföretag, främst till- verkare av beklädnadsvävnader. I ylleindu- strin försvårades krisen ytterligare genom förskjutningar i efterfrågan mot andra ma- terial och mot trikåvaror. I mitten av 1950- talet synes omkring hälften av textilföre- tagen ha utsatts för förluster.

Även om marginalen mellan råvaru- och produktpriser åter höjts från slutet av 1950- talet, har vinstläget i stora delar av textil- sektorn förblivit tämligen pressat. Avgö- rande har varit, att lönestegringarna inte kunnat kompenseras genom tillräckligt stor produktivitetsstegring eller (på grund av den hårda importkonkurrensen) genom pris- höjningar.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är emellertid de skillnader i reaktionssätt, som kan konstateras mellan olika delmark- nader. Beroendet av den utländska pris- nivån (och därmed krisens styrka) har otvi- velaktigt varit störst beträffande relativt standardiserade producentvaror, t.ex. fler- talet beklädnadsvävnader. Tillverkare av tyngre heminredningsvävnader har utsatts för betydligt svagare importkonkurrens och priserna har successivt kunnat höjas. I fråga om dessa produkter, som i allmänhet är konsumentvaror, har möjligheterna att ge- nom produktdifferentiering skydda den egna marknadspositionen varit jämförelsevis sto- ra. Svårare räntabilitetsproblem och ned- läggningar torde i denna delbransch ha

1 Exempel på utpräglad fåtalskonkurrens åter- finns också i oljebranschen, vilken behandlats i en särskild branschstudie (SOU 1966: 21).

varit väsentligt mindre vanliga än i andra delar av textilsektorn.

Skillnaderna mellan mer och mindre standardiserade produkter är än mer mar- kerad i konfektions- och trikåindustrierna. Även dessa branscher har under senare år utsatts för skärpt importkonkurrens. I fråga om enklare standardprodukter, t.ex. blusar och underkläder, har de svenska företagen haft mycket svårt att möta den »lågpris- konkurrens», som härrör från bl.a. asiatiska och östeuropeiska länder, och importande- larna har stigit kraftigt. På marknaderna för överkläder och andra mer differentierade produkter, har de svenska företagen i all- mänhet haft större möjligheter att bibehålla sin marknadsposition. Stigande import re- dovisas visserligen även här — framför allt efter EFTA:s tillkomst — men samtidigt har en icke oväsentligt ökad exportförsäljning uppnåtts, inte minst i övriga nordiska län— der. Skillnaderna illustrerar klart den roll produktskillnader spelar, som försvagande faktor i priskonkurrensen och som skydd för säljare med jämförelsevis högt kost- nadsläge. _

Stålindustrin kan med avseende på kon- kurrensbetingelser sägas bestå av två helt olika delar. Marknaderna för ordinärt stål (handelsjärn) liknar textilindustrins i det avseendet, att importandelarna är höga och prisbildningen delvis internationellt be- stämd. På marknaderna för kvalitets- eller specialstål (rostfritt stål, verktygsstål o.s.v.) är däremot de svenska tillverkarna helt do- minerande på hemmamarknaden och har dessutom i en del fall stark marknadsposi- tion också på utländska marknader.

Stålindustrins produktion är mycket ka- pitalintensiv och sker i stora anläggningar. Sektorn hör också till de mest storföretags- dominerade i hela industrin; mer än hälften av företagen har mer än 5.000 anställda. Vid internationella jämförelser framstår trots detta de svenska handelsjärnverken som tämligen små anläggningar, medan däremot flera av de svenska kvalitetsstål- tillverkarna hör till de största i Europa. Företagen är i allmänhet integrerade bakåt med egen gruvdrift och tackjärnsproduk-

tion. Också integrationen framåt är bety- dande och har ökat under senare år, sär- skilt i fråga om manufaktur.

Stålproduktionen har under efterkrigs- tiden stigit i snabb takt, i genomsnitt 7—8 % per år. Efterfrågan är dock starkt konjunk- turkänslig, och marknadsstrukturens inver- kan på prisbildningen kan lämpligen stu- deras med reaktionen på konjunkturvaria- tioner som utgångspunkt.

På handelsjärnsidan konkurrerar de sven- ska företagen inom landet med främst stor- företag inom Kol- och Stålunionen. Import- andelen utgör ca 40 %, och trots inbördes kartellsamarbete torde de svenska företagen ha svårt att nämnvärt påverka prisnivån, vilken i stort sett bestäms av de kontinen- tala verkens exportpriser. Priserna reagerar kraftigt på efterfrågevariationer, vilket å andra sidan medför att volymutvecklingen blir mycket jämn. Efter 1952 synes minsk- ning i produktionsvolymen från ett år till nästa över huvudtaget inte ha förekommit. Till detta kan också ha bidragit att de svenska företagen under senare år kunnat öka sin export.

Reaktionssättet på specialstålsidan är av helt annan typ. Den svaga importkonkur- rensen har här medfört, att kartellerna kun- nat effektivt styra prisutvecklingen på hem— mamarknaden. Resultatet har blivit en hög grad av prisstelhet, medan å andra sidan vo- lymsvängningarna varit väsentligt mer mar- kerade än beträffande handelsjärn. Priserna har i genomsnitt stigit något mer än för handelsjärn räknat från 1950 (i båda fallen är stegringen jämförelsevis liten). Skillna- derna är dock betydande mellan olika stål- kvaliteter. För vissa omsättningsmässigt sto- ra produkter, bl.a. rostfritt stål, har bety- dande prissänkningar förekommit efter 1960, troligen beroende på att importkonkurren- sen fått ökad styrka.

Den gynnsamma avsättningsutvecklingen under efterkrigstiden har medfört god lön- samhet under större delen av perioden. An— läggnings- och företagsstruktur har hållits i huvudsak oförändrad. Kapacitetsutbygg— naden har skett inom existerande arbets- ställen, och bl.a. beroende på den höga in-

vesteringstakten har produktiviteten stigit i snabb och tämligen jämn takt.

Vissa tecken på att denna störningsfria utveckling brutits har funnits de senaste åren. Genom den kraftiga kapacitetsutbygg— nad, som skett i olika länder, har utbuds- överskott blivit allt vanligare. Priserna har för de flesta valsverksprodukter ända sedan 1961 legat under 1950—talets genomsnitts- nivå. Att döma av de mycket sparsamma uppgifter om lönsamheten, som finns till- gängliga, synes en markerad nedgång i vinstmarginalerna ha uppkommit från 1962. Även om siffrorna knappast ger intryck av en direkt krissituation, kan ett bestående utbudstryck tänkas medföra en bromsning av expansionstakten.

Pappersindustrins produktions- och mark— nadsförutsättningar liknar i många avseen- den stålindustrins. Det rör sig i båda fallen om en starkt exportinriktad halvfabrikat- produktion, baserad på inhemska råvaror. Produktionen är kapitalintensiv och sker till största delen vid stora fabriker. Den domineras av storföretag, som är självför— sörjande beträffande viktigare råvaror; kon- cerner med papperstillverkning har dess- utom i många fall stor exportförsäljning av pappersmassa. Liksom för stålverken gäller dessutom, att produktionen under efter- krigstiden kunnat ökas i snabb takt.

När det gäller marknadsstruktur och prisbildning är skillnaderna mellan de två sektorerna dock stora. Avgörande i detta avseende har varit utlandskonkurrensen och kartellsamarbetets styrka. Pappersindustrin är i än högre grad än stålindustrin inriktad på export; exportandelen har under 1960- talet legat kring 60 %. Sverige, Norge och Finland hör till de största exportörländerna på området och pappersbruken i de tre länderna har sedan länge samarbetat på exportmarknaderna. Samarbetet har främst gällt prissättningen men har tidvis kom- pletterats med avtal om produktionsbe- gränsning.

Vid sidan av exportsamarbetet har de nordiska pappersföretagen under senare år tillämpat avtal om ömsesidigt hemmamark- nadsskydd. Därigenom har de tre markna-

derna kommit att bli nästan helt isolerade från utländsk konkurrens. Möjligheterna att inom landet upprätthålla effektiva konkur- rensbegränsningar ökas därigenom, och bindande prisavtal har under efterkrigstiden förelegat på flertalet delmarknader.

Kartellernas marknadsandelar inom lan- det har varierat betydligt mellan olika del- områden; fullständig kontroll över utbudet föreligger endast beträffande tidningspap- per. På marknader, där stora företag stått utanför kartellsamarbetet, har detta tidvis utsatts för starka påfrestningar och tidvis varit ur funktionl. Även på sådana mark- nader synes dock den utpräglat oligopolis- tiska situationen ha medfört en stark pris- stelhet.

I pappersindustrin återfinns också ett ex— empel på marknadsformen bilateralt mono- pol, nämligen tidningspappersmarknaden, där en försäljningskartell och en inköpskar- tell är förhandlingsparter. Denna prisbild- ningssituation har medfört mycket stabila priser och under senare år en något lägre prisnivå än på exportmarknaderna.

Också marknaderna för tyngre byggnads- material (cement, betongprodukter m. fl.) är i huvudsak avskurna från importkonkur- rens. I motsats till pappersindustrin rör det sig här om »naturliga» handelshinder, i form av höga transportkostnadsandelarä Trans- portkostnaderna har också stark inverkan på konkurrensförutsättningarna inom lan— det. Exempel på branscher där en regional marknadsuppdelning uppkommit är tegel- och betongelementindustrierna. I branscher med betydande stordriftsfördelar och låg andel rörliga produktionskostnader, t.ex. ce- mentindustrin, omfattar konkurrensen där- emot hela landet. Transportkostnaderna medför här i stället en differentiering av priserna fritt fabrik (fraktabsorption), vil- ken kan medföra en fördyring av distribu- tionen genom s.k. korstransporter.

Marknaderna för de flesta stommaterial uppvisar starka oligopolinslag. Förutom få-

1 Som exempel kan nämnas situationen på fin- pappersområdet de senaste tio åren. * Viss importkonkurrens kan dock uppkomma i gränsregioner, t.ex. genom leveranser mellan Själland och Skåne.

talskonkurrensen inom respektive varugrupp — i vissa fall uppdelad på mindre regionala marknader — föreligger dock en svagare och mer långsiktlig konkurrens mellan varu- grupperna. Denna konkurrens har under efterkrigstiden medfört att olika cementba- serade material erövrat marknader i första hand på teglets bekostnad. Denna substitu- tion torde till stor del ha bestämts av för- ändringar i den tillgängliga byggnadstek- niken, men också förändrade prisrelationer mellan materialen har haft betydelse.

Tegelindustrin framstår i beräkningar, av- seende hela landet som mycket lågkoncen- trerad. Produktionsteknik och försäljnings- betingelser har här mindre än i angränsan- de branscher gynnat uppkomsten av stor- drift och av stora företagsenheter. Även om ett stort antal mindre enheter nedlagts un- der senare år, särskilt på murtegelsidan, har karaktären av småföretagsbransch bibehål- lits.

Handelshindren mellan regioner medför emellertid, att tydliga oligopolinslag före- ligger på olika geografiska delmarknaderl. Säljarkoncentrationen har tidvis förstärkts genom avtal om gemensam försäljning, bl.a. mellan tillverkare i Skåne och i Mälarom- rådet. I lägen med stor överkapacitet torde dessa avtal ha bidragit till att förhindra den hårda priskonkurrens, som lätt kan uppkomma på homogena fåtalsmarknader. Kartellsamarbetet har dock under senare år fått allt mindre omfattning.

Den hårda konkurrensen från andra ma- terial har för murtegelbruken medfört vi- kande avsättning och ofta mycket låg ränta- bilitet. Antalet nedläggningar har i denna delbransch varit mycket stort. En helt mot- satt utveckling med snabbt ökad avsättning, stigande priser och viss nyetablering note- ras på fasadtegelområdet. Denna delbransch är den enda av de här undersökta, där en påtaglig minskning av Säljarkoncentrationen kan konstateras under den senaste 15-års perioden.

De övriga byggnadsmaterialbranscher, som beskrivs i kapitel 8 (cement, lättbe- tong, planglas och wallboard) uppvisar ge- nomgående fåtalskonkurrens mellan jäm-

förelsevis stora företag. Produkterna är starkt standardiserade, och konkurrenssitua- tionerna har utmärkts av prisstelhet och en påfallande stabilitet i företagsstrukturenZ. Kartellsamarbete är vanligt, liksom på an- dra homogena fåtalsmarknader. Även i lä- gen utan sådana bindningar — t.ex. i ce- mentindustrin och före 1958 även i lättbe- tongindustrin — har dock rörlig prispolitik varit mycket ovanlig.

Prisbildningen i cementindustrin framstår som i det närmaste helt låst. Ett av före- tagen (Skånska Cement AB) har haft en marknadsandel om 80—85 % och dessutom förfogat över anläggningar spridda över sto- ra delar av landet, medan konkurrenten (Gullhögen) har tillverkningen koncentrerad till en enda fabrik. Trots detta har regio- nala prisnedsättningar och liknande åtgär- der varit mycket ovanliga och marknads- andelarna i olika regioner har varit mycket stabila. Konkurrensen har under senare är främst inriktats på vertikal integration ge- nom förvärv av företag i senare tillverk- ningsled.

I lättbetongindustrin samarbetar de två stora säljarna, Siporex och Ytong, sedan 1958 i ett gemensamt försäljningsbolag. Bo- lagets tillkomst har medfört en rationalise- ring av distributionen, genom att de tidi- gare vanliga korstransporterna och den geo- grafiska prisdifferentieringen delvis kunnat elimineras. Effekterna på prisbildningen i stort synes däremot vara obetydliga, då redan tidigare starka prisbindningar förelåg, beroende på den utpräglat oligopolistiska marknadssituationen.

Planglasbranschen skiljer sig från övriga byggnadsmaterialbranscher genom att få- talskonkurrensen utövas av dels en ut— ländsk exportkartell, dels två svenska pro- ducenter, som samarbetar inbördes. De

1 Den regionala marknadsuppdelningen illustre- ras bl.a. av de mycket stora prisskillnader, som förekommit mellan olika landsdelar. Priserna på tegel i Skåne, där konkurrensen från danska pro- ducenter är kännbar, låg i början av 1960-talet 30 % under priserna i Stockholmsområdet. 2 Nedläggningar har dock de allra senaste åren genomförts eller planerats i planglas- och wall- boardbranscherna (se vidare nästa avsnitt).

svenska företagen har — delvis beroende på en ringa storlek — haft relativt ogynnsam marknadsposition. Prisbildningen har även här utmärkts av >>oligopolistisk>> prisstelhet, och direkta överenskommelser har tidvis förelegat mellan de svenska och utländska företagen.

Wallboardbranschen är till skillnad från de övriga — starkt exportinriktad. Det av- talssystem, som tillämpats under en del av den studerade perioden, överensstämmer till stor del med pappersindustrins. Avtal om hemmamarknadsskydd med Norge och Fin- land har sålunda kombinerats med samar- bete på exportmarknaderna, baserat bl.a. på produktionsbegränsningar. På hemmamark- naderna har prissamarbete tillämpats; dock har bindningarna tidvis varit tämligen sva- ga. Samarbete i form av gemensam försälj- ning — bortsett från viss stödförsäljning av »marknadssvaga» fabrikat — inte tillämpats, och företagen konkurrerar även i regioner långt från respektive tillverkningsorter. Den- na konkurrensform innebär omfattande geo- grafisk prisdifferentiering, stora korsleve- ranser och ett mycket decentraliserat distri- butionsled. Trots vissa koncentrationsten- denser de senaste åren har denna splittrade struktur i stort sett bibehållits.

E. Koncentrationstendenser

I de branscher, som studerats i kapitlen 6—8, har utvecklingen under senare år näs- tan genomgående inneburit bibehållen eller ökad produktionskoncentration. Sänkt kon- centrationsgrad har konstaterats endast på några få lågkoncentrerade och snabbt ex- panderande delområden, t.ex. i fasadtegel- produktionen och vissa delbranscher inom textilsektorn. Förenklat uttryckt har kon- centrationsgraden i regel hållits oförändrad i branscher med snabbt stigande efterfrågan, medan vikande avsättning, stagnation eller t.o.m. uppbromsning av stegringstakten med- fört koncentrationstendenser. Detta reak- tionssätt kan sägas tyda på en fortgående ökning av produktionskoncentrationen i

olika industribranscher och en alltmer ökad storföretagsdominansl.

Man kan fråga sig om den entydiga bild, som uppkommer i detta urval av branscher (ca en fjärdedel av industriproduktionen), är giltig för hela industrin. Säkra slutsatser kan knappast erhållas från det tillgängliga materialet. Undersökningsresultaten tyder dock på, att starka drivkrafter för på längre sikt ökad koncentration föreligger i de fles- ta branscher. Det rör sig här om fördelar av både teknisk och marknadsmässig natur för större producenter på olika varuom— råden.

Positiva skaleffekter i produktionen, med avseende på serielängd och anläggnings- storlek, torde föreligga i de flesta indu— stribranscher. Effekterna på företagsstruk- turen av sådana skalfördelar bestäms till stor del av homogenitetsgraden på mark- naden. Om varorna är standardiserade upp- kommer normalt starka monopol- eller oli- gopolinslag som följd av stordriftsfördelar. När möjligheter föreligger att uppehålla en väsentlig produktdifferentiering (beträffan- de varornas utformning, leveransplatser etc.) kan däremot mindre tillverkare hålla sig kvar på marknaden även vid relativt högt kostnadsläge, jämfört med större företag.

Fördelar för de större företagen kan emellertid också uppkomma på grund av marknadens och prisbildningens funktions- sätt. Särskilt på fåtalsmarknader, där pris- bildningen och vinst'fördelningen mellan oli- ka företag till stor del bestäms av ömsesi- diga hot, är fördelarna för integrerade och finansiellt överlägsna storföretag uppenba- ra. Denna koncentrationsproblematik dis- kuteras i kapitel 5 nedan.

Det faktum, att tendenserna så ensidigt gått i riktning mot ökad koncentration, be- stäms av etableringshindren och den låga frekvensen av nyetableringar. På markna—

1 Detta resultat skiljer sig delvis från den bild som erhållits i amerikanska undersökningar, där en växling över tiden mellan ökad och minskad pro- duktionskoncentration konstaterats. Det är tänk- bart, att den svenska marknadens begränsade storlek starkt bidragit till den fortgående utveck- ling mot ökad koncentrationsgrad, som här konstaterats.

der, där monopol- och starka oligopolsitua— tioner uppkommit, har nytillskott av före- tag var-it synnerligen ovanliga. Fördelarna för säljare, som redan är etablerade på marknaden härleds främst ur den spelsitua- tion (fåtalskonkurrens) som föreligger ock- så mellan existerande och potentiella kon- kurrenter. Etablering förutsätter ofta (t.ex. på grund av stordriftsfördelar) att en be- tydande marknadsandel uppnås. En ny säl- jare måste därför räkna med motåtgärder från de redan existerande säljarna, och etableringen kan därför framstå som risk- fylld även om den rådande vinstnivån i branschen är hög.

Nyetablering i kapitalintensiva och hög- koncentrerade branscher kräver stora fi- nansiella resurser, vilket betingas inte en- dast av behovet av direkta investeringar utan också av kravet på resurser för att möta aggressiva motåtgärder. Detta har medfört, att det enda etableringshotet av betydelse i många fall härrör från storföre- tag med näraliggande verksamhet. När etablering genomförts har den oftast skett i den formen, att ett storföretag köpt ett redan etablerat mindre företag, vilket kan sägas innebära ett köp också av en viss marknadsandel. Sådana etableringar med- för normalt inte att marknadsstrukturen förändras i riktning mot lägre säljarkoncen- tration; dock kan en förskjutning uppkom— ma i styrkerelationerna på marknaden.

Slutsatsen av ovanstående resonemang är, att på marknader, där en hög grad av säl- jarkoncentration uppkommit, föreligger ofta oöverstigliga hinder för en återgång till lägre koncentrationsgrad. Undantag kan fö- rekomma, speciellt om produktinnovatio- ner underlättar nyetablering »i närheten av» en högkoncentrerad marknad. Exempel kan hämtas från de områden, där plastmaterial ersatt varor från metallindustrin m.fl. branscher. Även i sådana fall inlemmas dock ofta de nya varorna snabbt i tillverk- ningsprogrammet hos större tillverkare av substitutvaror, varför bestående sänkning av koncentrationsgraden framstår som täm- ligen ovanlig.

Den ökning av produktionskoncentratio-

nen och av storföretagens andelar, som kommit till stånd i de undersökta branscher- na, får till stor del ses som ett resultat av efterfrågeutveckling och prisbildningssitua- tion på respektive marknader. Det rör sig här om flera olika bestämningsfaktorer, vil- ka i det följande skall illustreras med hjälp av en serie typfall.

Som inledningsvis framhållits, uppkom- mer ökad säljarkoncentration främst under perioder, då branschens avsättning stagne- rar eller stegringstakten minskar. Föränd- ringar i produktionsteknik och faktorpris- relationer har i de flesta branscher medfört, att investeringar skett i allt större anlägg- ningar. Denna utveckling i förening med de successiva kapacitetstillskott, som upp- kommer genom rationaliseringar, leder till en >>naturlig>> stegr-ing i företagens produk- tionskapacitet. När efterfrågan stagnerar, uppkommer överkapacitet och ett utbuds- tryck på marknaden, varigenom nedlägg- ningar framtvingas. I branscher med ar- betskraftintensiv produktionsteknik och låga fasta kostnader kan kapacitetsanpassningen ske, genom att företag lämnar marknaden. Exempel på detta kan hämtas från textil- och konfektionsindustrin, tegelindustrin och andra relativt lågkoncentrerade branscher. Vid mer kapitalintensiv och koncentrerad produktion är däremot direkt >branschra- tionalisering» i form av sammanslagningar eller samarbetsavtal nödvändig för att en utbudsminskning skall uppnås.

Stagnation eller sänkt stegringstakt i av- sättningen kan uppkomma av olika skäl, vilket klart framgår av branschstudiema. I textilsektorn och vissa byggnadsmaterial- branscher (tegel och planglas) har skärpt konkurrens utifrån varit avgörande, d.v.s. antingen importkonkurrens eller substitu- tionskonkurrens från andra varuslag. Den ökade produktionskoncentration, som häri- genom uppkommer i den drabbade bransch- en, behöver givetvis inte innebära att mark- nadsstrukturen fått ökade inslag av mono- pol eller oligopol. Den hårdare konkurren- sen från utlandet eller från andra material kan ju i sig själv vara ett uttryck för minskad säljarkoncentration. Reaktionssättet illustre-

rar emellertid det förhållandet, att en vidg- ning av marknaderna inte nödvändigtvis får bestående effekter i form av sänkt säljar- koncentration och >>friare konkurrens». Struktureffekterna via nedläggningar eller sammanslagningar kan, när strukturen åter stabiliserats, ha medfört en återgång till den marknadsform (t.ex. oligopol), som förelåg före förändringen.

Mer påtagliga koncentrationstendenser uppkommer, när stagnationen betingats av en konjunkturavmattning eller av hårdare konkurrens på exportmarknaderna. Stagne- rande efterfrågan på den inhemska markna- den medförde under 1950—talet starkt ökad säljarkoncentration i bl.a. kvarnindustrin och förpackningsindustrin. Överkapacitet och skärpt priskonkurrens ledde i båda des- sa fall till att stora koncerner genom före- tagsförvärv fick dominerande ställning på marknaden. Utvecklingen i förpacknings- industrin efter 1961, då avsättningen åter snabbt ökats, illustrerar det tidigare nämn- da förhållandet, att den högre säljarkon- centrationen i allmänhet blir bestående ock- så sedan avsättningsproblemen övervunnits.

Koncentrationstendenser, betingade av utbudstryck på exportmarknaderna kan spå- ras i de senaste årens utveckling inom bl.a. pappers- och wallboardindustrierna. Det rör sig här om branscher, där strukturen hållits nästan helt oförändrad (bortsett från vissa förskjutningar i storleksrelationerna) över flera årtionden. När tendenser till utbuds- överskott uppkom vid 1960—talets början, kunde nedläggningar till en början undvi- kas genom avtal om produktionsbegräns- ning och andra konkurrensbegränsande åt- gärder. De senaste åren har dock anpass— ningen fått formen av nedläggningar och sammanslagningar av företag. En delvis likartad situation har uppkommit i stålin- dustrin, men här har hittills effekterna på företagsstrukturen varit tämligen små. En viss ökning av produktionskoncentrationen har dock uppkommit genom överenskom- melser om ökad specialisering mellan olika producenter på både handelsjärn- och spe- cialstålsidan.

Också koncentrationstendenser i form av

ökad horisontell och vertikal integration hos storföretagen kan till stor del ses som resultat av konkurrenssituationen. Integra- tion erbjuder fördelar bl.a. i form av ökad säkerhet. Den kan, särskilt på fåtalsmark- nader, utgöra ett effektivt konkurrensme- del, när incitamenten till konkurrens med andra medel (t.ex. priset) minskats av det starka inbördes beroendet och den stora san- nolikheten för motåtgärder. Ett belysande exempel är utvecklingen i cementindustrin, där en direkt, aktiv konkurrens på mark- naden nästan helt ersatts av vertikal inte- gration mot senare förädlingsled. Ökad ver- tikal integration hos storföretagen har varit vanlig också i andra industrisektorer. Som exempel kan nämnas stålindustrin, där ma- nufakturinslagen ökats alltmer, och bilindu- strin, där bl.a. karosserifabriker och större bilhandelsföretag inlemmats i de stora kon- cernerna.

Kartellöverenskommelser har intresse i en studie rörande produktions- och säljarkon- centration av två olika skäl. För det första utgör kartellsamarbetet i sig en form av säljarkoncentration, där beslut rörande pri- ser, produktionsvolym o.s.v. centraliseras. För det andra får samarbetet ofta stor be- tydelse för den strukturella utvecklingen i branschen genom att man kan undvika perioder med hård priskonkurrens och fram- tvingade nedläggningar (t.ex. vid lågt ka- pacitetsutnyttjande).

Som tidigare framhållits förekommer kar- teller nästan enbart på homogena fåtals- marknader, d.v.s. på områden där kon- kurrensen även i frånvaro av direkta över- enskommelser kan bli låst över långa pe- rioder, beroende på det starka inbördes beroendet mellan säljarna. Detta torde in- nebära att den kortsiktiga effekten av avtal rörande exempelvis prissättningen ofta är tämligen obetydlig. Den viktigaste effekten, sett från företagens synpunkt, är en ökad säkerhet mot uppkomsten av störningar i form av priskrig och andra aggressiva åt- gärder från konkurrenterna.

Under de senaste tio åren har kartell- beståndets sammansättning förändrats i rikt- ning mot starkare samverkansformer, t.ex.

gemensamma försäljningsbolag eller specia- liseringsavtal. Kartellsamarbetet har därige- nom kommit att ge upphov till situationer, som i stor utsträckning överensstämmer med dem som uppkommer vid samman- slagningar och andra starkare ingrepp i strukturen. Effekten på konkurrensbetin- gelserna blir starkare än vid t.ex. rena pris- avtal, samtidigt som möjligheter till ratio- naliseringar uppkommer beträffande bl.a. distribution och serielängder. Tillkomsten av ett gemensamt försäljningsbolag kan ses som en partiell fusion, där vissa funktioner centraliseras, och där en del av det stora företagets fördelar (tekniska och marknads- mässiga) kan tillvaratas.

Förekomsten av effektivt kartellsamar- bete måste ofta ses som en orsak till, att ökad produktionskoncentration inte upp- kommit i lägen med överkapacitet eller ojämna styrkerelationer på marknaden. Bindningar av olika konkurrensmedel fram- står i sådana situationer som ett substitut för ökad koncentration genom nedlägg- ningar eller sammanslagningar. Samarbetet utgör ett skydd för de svagare företagen, som därigenom kan hålla sig kvar på mark- naden. För kostnadsmässigt eller finansiellt överlägsna företag är det däremot ett hinder för expansion. Dessa företag kan trots detta föredra den säkerhet kartellsamarbetet er- bjuder, om en anpassningsprocess med hård konkurrens förväntas bli långvarig och kost- sam.

Låsningar av branschstrukturen genom starka konkurrensbegränsningar är av na- turliga skäl särskilt vanliga i branscher, där kapitalintensiteten och andelen fasta kost- nader är höga, och en eventuell priskrigs- period därför kan bli långvarig. Utveck- lingen i kvarnindustrin fram till mitten av l950-talet utgör ett belysande exempel. Här bibehölls branschstrukturen genom kvote- ringar ända tills utnyttjandegraden i en del företag fallit till ca 50 %. Den anpassning, som därefter kom till stånd, innebar en ra- dikal, administrerad kapacitetsnedskärning. När denna genomförts, begränsades kon- kurrensen åter till stor del med samma me- del som tidigare.

En fördröjning av kapacitetsanpassningen och av utvecklingen mot ökad produk- tionskoncentration, synes ha uppkommit i vissa exportindustrier med starka kartellor- ganisationer. Som exempel kan nämnas ut- vecklingen i pappers- och wallboardindu- strierna i början av 1960-talet.

Inverkan på prisbildningen av kartellsam- arbete är ofta mycket svåröverskådlig. Den kortsiktiga effekten är sammansatt av dels en konkurrensbegränsning, som kan inne- bära höjda vinstmarginaler, och dels (vid starkare samarbetsformer, t.ex. gemensam- ma försäljn'ingsbolag) ökade möjligheter för kostnadssänkande åtgärder, bl.a. i distribu- tionen. På längre sikt tillkommer de effek- ter på den strukturella anpassningen, som beskrivits ovan. Inga generella slutsatser kan anges beträffande totaleffektens riktning, varken för kostnadsnivån eller för konkur- rensens styrka och vinstmarginalernas ut- veckling på längre sikt.

Ovanstående diskussion rörande karteller illustrerar problem, som uppkommer vid bedömning av verkningarna också beträf- fande andra slags ökad produktions- och säljarkoncentration. Koncentration till stör- re enheter innebär i regel att konkurrensen försvagas. Samtidigt förändras resursfördel- ningen, och vid stora skillnader i koncen- trationsgrad mellan olika varuområden, kan en snedvridning av resursallokeringen upp- komma.

Ökad produktionskoncentration medför emellertid också ofta, att effektiviteten i produktion och distribution kan ökas. Detta betingas delvis av stordriftsfördelar, d.v.s. faktorsbesparingar, som möjliggörs genom en verksamhet i stor skala. Också vissa for- mer av horisontell och vertikal integration (vid s.k. funktionella samband på produk- tionssidan) ger upphov till kostnadsbespa- ringar.

Kostnadsnivån kan påverkas också genom att användningen av olika, mer eller mindre kostnadskrävande konkurrensmedel ändras vid ökad säljarkoncentration. Så är exem- pelvis lägeskonkurrens och geografisk pris- differentiering mycket vanlig i vissa oligo- polsituationer. Vid en övergång till mer

monopolliknande marknadsförhållanden kan kostnaderna för denna konkurrens (t.ex. i form av korstransporter) nedbringas. Exem- pel på en sådan utveckling kan hämtas från bl.a. kvarnindustrin och en del byggnads- materialbranscher.

För att en mer samlad bedömning skall kunna göras av marknadernas funktionssätt och av effektiviteten vid olika strukturty- per, har inom utredningen särskilda under- sökningar gjorts bl.a. av stordriftsfördelar- nas omfattning i olika industribranscher och av storföretagens expansion under se- nare år. Struktur- och konkurrensbeskriv- ningen i föreliggande undersökning -— lik- som i de delar, som avser varudistributionen och kreditmarknaden — får uppfattas endast som en del av det nödvändiga underlaget för en generell diskussion rörande samband mellan koncentrationsgrad och effektivitet.

KAPITELZ Marknadsformer

Förekomsten av storföretag och finansiell koncentration påverkar konkurrensförhål- landena inom produktion och distribution på flera olika sätt. Några exempel på detta har givits i föregående kapitel, och förhål- landet kommer att närmare belysas i det följande. Det enklaste och mest påtagliga problemet i detta sammanhang gäller emel- lertid storföretagens möjlighet att kontrol- lera produktion och försäljning av olika va- ror eller varugrupper. Förekomsten och in- nebörden av storföretagsdominans och mo- nopolistiska marknadssituationer över hu- vud taget skall därför inledningsvis studeras.

Framställningen i detta kapitel återger i huvudsak det gängse analysschemat för marknadsformer med indelning i fri kon- kurrens, monopol, oligopol osv. Vi kommer emellertid speciellt att intressera oss för de problem, som har direkt samband med stor- företag och blockbildningar. Avsikten är att belysa vissa principfrågor med anknytning till de grupperings— och mätproblem, man möter vid ett försök till kartläggning av koncentration på varumarknader.

Det är tills vidare främst marknadens struktur eller konkurrensförutsättningarna, som skall studeras. Företagens faktiska be- teende under monopolistiska förutsättning- ar behandlas i detta kapitel endast mycket kortfattat. Däremot har i fråga om mark- nadsformen fri konkurrens hela prisbild- ningsproblemet tagits upp i detta kapitel. Undantaget beror på denna marknadsforms speciella funktion som jämförelsenorm i den följande diskussionen.

A. Fri konkurrens

Marknadsformen fri eller ren konkurrens

utgör den närmast ofrånkomliga utgångs- punkten för en teoretisk diskussion av kon- kurrensförhållanden och prisbildning. Detta beror förvisso inte på dess värde som verk- lighetsbeskrivning, vilket i själva verket tor- de vara obefintligt. Visserligen förekom- mer begreppet ofta i ekonomisk-politisk diskussion som beskrivning av eller mål— sättning för förhållandena på olika mark— nader. »Den fria konkurrensen» kan i dessa sammanhang betyda diverse saker, men i allmänhet frånvaro av statliga ingrepp i prisbildningen eller av konkurrensbegräns- ningar i form av t. ex. karteller. Det är up- penbart att en sådan definition ger utrym- me för en mängd mycket olikartade mark- nadssituationer med varierande grad av konkurrens mellan företagen. I denna redo- . görelse kommer uttrycket fri konkurrens att användas enbart i sin ekonomisk-teoretiska betydelse, dvs. som beskrivning av en spe- ciell marknadsform.

En frikonkurrensmarknad skall uppfylla följande förutsättningarlz

1. Varan är homogen; dvs. köparna be- traktar varje enhet som likvärdig.

2. Marknaden är perfekt; köpare och säl— jare är fullständigt informerade om sina möjligheter att köpa resp. sälja.

3. Antalet köpare och säljare är stort, och ingen har så stor del av marknaden, att en förändring av hans efterfrågan (ut- bud) kan märkbart påverka marknadspriset.

4. Inga regleringar eller frivilliga över-

1 Något skiftande definitioner har använts av olika författare. Vi anknyter här närmast till den framställning, som givits av Clair Willcox i »Competition and Monopoly in American In- dustry», T NEC 1941.

enskommelser föreligger beträffande bete— endet på marknaden.

Förutsättningarna 1. och 2. omöjliggör alla bestående prisskillnader. En säljare, som sätter ett högre pris än de övriga, får inte sälja; en köpare, som bjuder lägre pris än de övriga, får inte köpa. Den tredje förut- sättningen eliminerar dessutom möjligheten, att ett företag genom att förändra sitt utbud (sin efterfrågan) kan påverka marknadspri- set. Alla betraktar följaktligen priset som givet och anpassar sin produktion (förbruk- ning) därefter.

Vid ett studium av marknadens anpass- ning kan det vara lämpligt att renodla mark- nadsformen ytterligare genom tillägg av två förutsättningar:

5. Marknadspriset är rörligt och reagerar omedelbart på avvikelser mellan utbud och efterfrågan.

6. Alla produktionsfaktorer är fritt rör- liga mellan företag och mellan branscher. Detta implicerar bl. a. att inga hinder före- ligger för nyetablering eller nedläggning av företag. En marknad, som uppfyller samtliga" sex nämnda villkor sägs arbeta under perfekt konkurrens. Ingen lär hävda att fri konkurrens, och än mindre perfekt konkurrens, föreligger på någon existerande varumarknad. Trots bris- ten på realism har emellertid den teoriappa— rat, som utarbetats beträffande dessa mark- nadsformer, mycket stor betydelse i behand- lingen av faktiskt förekommande konkur- renssituationer. Makroekonomiska modeller är ett viktigt exempel på teori, där antagandet om fri kon- kurrens är nästan genomgående. I inflations- teori, utrikeshandelsteori och teori för eko- nomisk politik är utbudssidan (om den över huvudtaget specificeras) i allmänhet repre- senterad av utbudskurvor eller marginalvill- kor, som direkt hämtats från frikonkurrens- teorin. Det bör påpekas, att denna härledning eller analogikonstruktion utifrån en orealis- tisk marknadsform inte nödvändigtvis är förkastlig och (vilket är samma sak) leder till felaktiga resultat. Det tysta eller uttalade

antagande, som ligger bakom konstruktio- nerna är, att marknadsformen inte spelar nå- gon större roll för de företeelser, man stude- rar. I den mån makromodellernas slutsatser kan testas, utgör deras användbarhet givet— vis inget problem. När det däremot gäller rent deduktiv analys, är läget mer kompli- cerat. Här krävs en ingående diskussion av antagandenas relevans för varje särskild problemställning. Marknadsformens bety— delse för makroekonomiska problem är ett föga utforskat fält, även om en livlig dis- kussion förekommit under senare år beträf- fande de s.k. »administrerade prisernas» roll i konjunkturförloppet. Dessa frågor kommer inte att närmare behandlas i före- liggande undersökning.

Av mer omedelbart intresse är frikon- kurrensmodellen som utgångspunkt för en normativ behandling av problem beträffan- de prisbildning och resursanvändning. Fri konkurrens representerar i viss mening ett idealtillstånd där konsumenter av varor och ägare av produktionsfaktorer via marknads- mekanismen styr den ekonomiska verksam- hetens omfattning och inriktning, så att den- na helt anpassas efter deras preferenser. Den konkurrensideologi, som i många länder be- stämt inställningen till monopolitiska före- teelser och till statliga ingrepp i prisbild— ningen, får förutsättas delvis sammanhänga med denna optimalitet. Vi skall här kortfat- tat diskutera marknadsformens effektivitets- egenskaper.

Under vissa förutsättningar — bl.a. från- varo av externa effekter i produktion och konsumtion — kan det visas, att en ekonomi, där fri konkurrens råder på alla varu- och faktormarknader, i jämvikt uppfyller villko- ren för optimal resursallokering. Då företa- gen betraktar alla priser som givna, måste de för att uppnå maximal vinst använda så mycket av varje produktionsfaktor, att vär- det av den sista enhetens produktionstill- skott (varupris gånger gränsprodukt) är lika med faktorspriset. Om alla produktionsfak- torer är rörliga, innebär detta att de kom- mer att fördelas på sådant sätt att värdet av produktionen vid rådande priser maxi- meras. Prisrelationerna mäter i sin tur kon-

sumenternas marginella värdering av en va- ra i förhållande till de övriga (marginella substitutionskvoter). Motsvarande gäller för produktionsfaktorer, som bjuds ut i varie- rande kvantiteter beroende på priset, t.ex. arbetskraft (val mellan inkomst och fritid). Inte bara produktionens fördelning på varor utan också dess totala storlek styrs alltså av konsumenternas och faktorägarnas prefe— renser.

De förutsättningar beträffande marknads- formen, som krävs för optimalitet, är som synes mycket starka. Det bör också obser- veras, att resonemanget ovan gäller en eko- nomi, där alla marknader utmärks av fri konkurrens. Ett blandat system fungerar in- te nödvändigtvis bättre, om en viss marknad övergår från monopolistisk till fri konkur- rens. Dessutom tillkommer de problem, som sammanhänger med innovationsbenägenhe- ten och vinsternas roll i tillväxtprocessen och som inte alls berörs i statistiska resone— mang av ovanstående typ.

Frikonkurrensmodellen är sålunda otill- räcklig som jämförelsenorm vid ett studium av resursallokeringen inom och mellan bran- scher. De effektivitetsvillkor, som skisserats ovan, har emellertid stor betydelse också i mer utvecklad teori för effektiv konkurrens.

Den statliga attityden till marknadssitua- tioner med starka inslag av fri konkurrens synes vara negativ i de flesta länder, och po- litiken på området utmärks av regleringar. Detta kan synas märkligt med tanke på de nämnda allokeringsfördelarna.1 Det kan där- för vara lämpligt att redan här anföra vissa synpunkter beträffande tänkbara skadeverk- ningar av fri konkurrens.

När frikonkurrensmarknaden ovan be- tecknades som effektiv, gällde detta endast jämviktsläget, där företagen anpassat sin faktoranvändning till efterfrågesituationen. Det kan lätt konstateras, att lägen utanför jämvikt inte uppfyller effektivitetsvillkoren. När, som nästan alltid är fallet, anpass- ningen utmärks av trögheter, uppkommer brister i marknadens sätt att fungera.

Som exempel kan anges två slag av trög- heter i anpassningen. Det första innebär, att försäljningen sker en viss tid efter det att

produktionen planerats, som fallet ofta är på marknader för jordbruksprodukter. Fak- torinsatser och planerad produktionsvolym måste bestämmas utifrån förväntade priser. Utbudet vid försäljningstillfället har inget direkt samband med produktionens gräns- kostnad, utan är i stort sett givet. Man får anpassningsprocesser av typen »svincykel» eller »spindelvävsteorem», vilkas stabilitets- egenskaper är beroende av säljarens reak- tion på prisändringar. Lagringsmöjligheter ger visserligen förutsättningar för en mer optimal utveckling, men eliminerar endast en del av problemet. Även om systemet är stabilt, dvs. tenderar att närma sig jämvikts- läget, kan den teoretiska effektiviteten vid jämvikt vara tämligen ointressant i jämfö- relse med de effektivitetsförluster, som upp- kommer under anpassningsprocessen. Kra— vet att tillverkaren vid produktionsplane- ringen bör (åtminstone approximativt) kän- na till det pris, han kan få ut, framstår då som ett godtagbart skäl för ingrepp i pris- bildningen.

En annan invändning har att göra med produktionsfaktorernas, och speciellt kapi- talets, bristande rörlighet. Den långsiktiga anpassningen på en frikonkurrensmarknad sker, genom att antalet företag på markna- den ändras. Om efterfrågan minskar eller kostnaderna stiger, utsätts företagen för för- luster. Företag lämnar marknaden, och ut- budet minskas, tills priset anpassats efter styckkostnaden. I motsatt fall (efterfrågeök- ning eller kostnadssänkning) återställs jäm- vikten genom nyetablering. Vid varierande efterfrågan kan denna anpassningsmekanism innebära betydande kapitalförluster, om ka- pitalet inte kan överföras till annan verk— samhet utan stora produktivitetsförluster el- ler kostnader.

Sammanfattningsvis kan sägas, att det dy- namiska funktionssättet hos frikonkurrens- marknader kan innebära »onödiga» kostna- der. En dämpning av prisrörelserna genom

1 Statsunderstödda konkurrensbegränsningar kan givetvis sammanhänga med politisk verksam- het från berörda »pressure groups», men detta torde i allmänhet inte vara hela förklaringen. Fri konkurrens kan framstå som skadlig, också sett från samhälleliga totalsynpunkter.

konkurrensbegränsning eller statlig reglering framstår därför ofta som lämplig också ur samhällets synpunkt. Detta gäller givetvis inte bara det renodlade frikonkurrensfallet utan också andra typer av hård konkurrens.

Återstår frågan varför fri konkurrens också i frånvaro av statliga regleringar är en så ovanlig marknadsform. Frågan om mark- nadsstrukturens bestämningsfaktorer är en huvudpunkt i den följande framställningen, men vi skall tills vidare nöja oss med några synpunkter i direkt anslutning till frikon- kurrensfallet.

För det första framstår en dämpning av konkurrensen givetvis ofta som önskvärd för företagen. En säljarkoncentration, avsedd att eliminera konkurrens, kan åstadkommas an— tingen genom att ett stort antal produktions- enheter sammanslås till ett företag eller ge- nom tex. prisöverenskommelser mellan i övrigt självständiga företag. I detta ren- odlade konkurrensbegränsningsfall kan av- sikten med åtgärderna antas vara dels att undvika starka prisvariationer, dels att höja pris- och vinstnivån i branschen. Den senare målsättningen förutsätter en mindre produk- tionsvolym än den, som uppkommer vid fri konkurrens. För att en monopolistisk situa- tion av detta slag skall kunna upprätthållas under en längre period krävs något slags be- gränsning av produktionsfaktorernas rörlig— het, t. ex. i form av nyetableringshinder.

Resonemanget förutsätter att företagens kostnader per producerad enhet inte på- verkas av sammanslagningen. I allmänhet förändras emellertid den interna effektivi- teten vid övergång till större enheter, och detta kan vara liktydigt med att tekniska förutsättningar för fri konkurrens saknas. För att belysa detta måste vi gå tillbaka till de villkor,» som tidigare angivits.

Antalet säljare på en frikonkurrensmark- nad är stort, och alla arbetar vid den pro- duktionsvolym, som ger lägsta möjliga styck- kostnad. Om dessa båda villkor samtidigt kan vara uppfyllda beror på marknadens storlek och på kostnadsfunktionens utseen- de. Styckkostnadskurvan måste vända uppåt vid en produktionsvolym, som är liten i för- hållande till den totala efterfrågan på varan

i fråga. Det bör understrykas, att det här är fråga om den långsiktiga kostnadsfunktio- nen, dvs. sambandet mellan volym och kost- nader, då bl. a. kapitalinsatsen kan varieras.

Om stordriftsfördelar kan uppnås, dvs. styckkostnaderna faller fram till en produk- tionsvolym, som motsvarar en väsentlig del av marknadsefterfrågan, saknas förutsätt- ningar för en bestående frikonkurrenssitua- tion. Företag, som bygger ut sin produk- tionsapparat, kan förbättra sitt relativa kost- nadsläge och därmed sin lönsamhet. Kon- kurrensen mellan företagen leder då till att marknadsstrukturen blir oligopol- eller mo- nopolbetonad.

För att fri konkurrens skall vara möjlig krävs alltså, att den tekniskt optimala före- tagsstorleken utgör en liten del av markna- dens totala storlek. Det är uppenbart att detta villkor uppfylls lättare, ju större mark- naden är. Marknader för internationella sta- pelvaror kan utmärkas av fri konkurrens (förutsatt att regleringar saknas), även om den optimala produktionsvolymen per före- tag är mycket stor. Å andra sidan kan lokala monopolsituationer vara mer eller mindre ofrånkomliga i fråga om varor med höga transportkostnader och framför allt tjänster, också då de aktuella företagen är mycket små.

Betingelserna för konkurrens på svenska industriella marknader kommer att diskute- ras i de avslutande kapitlen. Här skall en- dast konstateras, att den tekniska utveck- lingen under de senaste årtiondena i allmän- het synes ha verkat till stordriftens fördel. Därmed har förutsättningarna minskats för marknadsformer liknande fri konkurrens.

B. Monopol

Två olika definitioner av det rena mono- polfallet förekommer i den pristeoretiska litteraturen:

1. Marknaden innehåller en enda säljare. 2. Efterfrågans korselasticitet (med av— seende på pris, kvalitet osv.) mellan det studerade företagets produkt och

varje annat företags produkt är app- roximativt lika med noll.

Den till synes enkla och entydiga >>k1assis- ka» definitionen (alternativ 1) vållar i prak- tiken mycket stora problem, beroende på svårigheten att avgränsa olika marknader. De flesta varor kan i någon utsträckning er- sättas av andra, men graden av substituer- barhet är starkt varierande mellan olika par av varor. Vi skall inte här gå närmare in på dessa avgränsningsproblem utan endast kon- statera, att ju starkare kravet på substituer- barhet inom varugruppen upprätthålls, desto fler marknader blir klassificerade som mo- nopol. Om man å andra sidan kräver full- ständigt oberoende mellan varugrupperna, skulle monopol förutsätta, att företaget i fråga kontrollerade en jättelik sektor av nä- ringslivet.

Indelningen i marknader innebär så stora problem, att det ifrågasatts, om den över huvud taget är en användbar utgångspunkt för studier av prisbildningen. Man har där- för i stället sökt anknyta definitionen direkt till det studerade företagets situation (alter- nativ 2)1. Korselasticiteten utgör ett mått på substituerbarheten mellan olika företags pro- dukter. Också här existerar emellertid gräns- dragningsproblemet: Vilket värde på kors- elasticiteten anger gränsen för ett monopol- fall? Det är uppenbart, att man inte heller med Triffins definition kommer ifrån den relativitet hos monopolbegreppet, som är en följd av komplicerade substitutionsförhållan- den. Bl. a. av detta skäl kommer vi i senare kapitel att arbeta med begreppet monopol- grad i stället för utsagor om rena monopol- fall. Vid mätningen av säljarkoncentration tvingas vi dock att anknyta till den enkla monopoldefinitionen och använda en indel- ning i varugrupper, byggd på allmänna före- ställningar om substituerbarhet.

Den centrala egenskapen hos en monopol- marknad är säljarens oberoende av andra företags handlande.2 I frikonkurrensfallet är säljaren hänvisad att anpassa sin produktion till ett utifrån bestämt pris, och kan själv inte påverka marknaden. I de mellanformer, som kommer att diskuteras i de följande av- snitten, kan säljaren visserligen påverka pri-

ser och andra marknadsutslag, men hans situation påverkas också av konkurrenternas handlande. En monopolist behöver däremot endast ta hänsyn till den totala marknads- efterfrågan och till sina egna produktions- betingelser.

Rent monopol framstår lika väl som fri konkurrens som ett ytterlighetsfall utan nämnvärd praktisk betydelse. Det torde va- ra synnerligen ovanligt, att ett företag upp- når fullständig kontroll över utbudet av en så stor och väl avgränsad varugrupp, att det helt kan bortse från konkurrens. Å andra sidan kan många säljare variera sina hand- lingsparametrar inom tämligen stora inter- valler utan att räkna med motåtgärder från andra företag. Sådant oberoende är likty- digt med att korselasticiteten gentemot and- ra produkter är låg (monopolgraden är hög).

Man får emellertid förutsätta, att köpar- nas benägenhet att substituera ökar vid var- aktiga förändringar av t. ex. prisrelationer- na, och att följaktligen ett företags »mono- polsituation» kan gälla endast vid kortsiktig pris- och produktionsplanering. I mer lång- siktiga överväganden måste företaget då ta hänsyn till de egna åtgärdernas inverkan på andra företags politik och till risken för ny— etablering >>i närheten». Man får här en be- gränsad monopolsituation, som torde vara relativt vanlig. Företaget kan på kort sikt betrakta sig som ensamt på en väl avgränsad marknad men monopolsituationen kan inte utnyttjas helt, då detta skulle försämra före- tagets ställning i framtiden.

Vi skall inte här närmare diskutera före- tagens handlande i monopolsituationer. Det bör dock understrykas, att företagens större rörelsefrihet medför, att pristeorin här inte blir lika enkel och entydig som i frikonkur- rensfallet. Vid fri konkurrens måste företa-

1 Triffin: Monopolistic Competition and Gene- ral Equilibrium Theory. Fellner: Competition among the Few. 2 Diskussionen i detta avsnitt avser genomgå- ende det enkla monopolfallet, dvs. det fall där en enda säljare möter ett stort antal köpare. Om koncentration föreligger också på köparsidan (bilateralt monopol, monopol-oligopson), förelig- ger ett ömsesidigt beroende mellan köpare och säl- jare. Sådana marknadssituationer berörs i avsnitt D nedan.

gen (i varje fall de marginella) välja den produktionsvolym, som ger maximal vinst, för att hålla sig kvar på marknaden och und- vika förluster. Ett monopolföretag kan göra avvägningar mellan vinstnivån och andra målsättningar, t. ex. stor omsättning. Om fö- retaget inte har full kännedom om t. ex. ef- terfrågesambandens utseende, måste dess- utom risköverväganden ingå i planeringen. Dessa komplikationer har lett till att en all— mänt accepterad teori för monopolbeteende saknas. I stället har en intensiv debatt om företagens prissättning i monopolistiska och oligopolistiska marknadssituationer pågått under de senaste årtiondena. Denna debatt refereras och kommenteras i kapitel 5, där vi också tar upp begreppet »långsiktig vinst- maximering» och dess samband med de temporära monopolsituationer, som berörts ovan.

Ett huvudproblem i undersökningen gäl- ler, huruvida ägandekoncentrationen med- fört eller medverkat till att den svenska in- dustrin blivit monopoliserad, dvs. att ett stort antal marknader fått monopolkaraktär. Denna fråga kan givetvis besvaras först ef- ter en kartläggning av marknadsstrukturen. Här skall endast några allmänna synpunkter anföras.

I föregående avsnitt konstaterades, att stordriftsfördelar och andra tekniska förut- sättningar i de flesta fall begränsar antalet företag på marknaden och därmed förhind- rar uppkomsten av marknadsformer med många säljare. Dessa fördelar för stora en- heter kan innebära, att det »finns plats för» endast ett företag på den aktuella markna- den. På små geografiska marknader, kan sådana »naturliga monopol» förutsättas vara relativt vanliga. Också den geografiska av- gränsningen av marknaden vållar problem. För varor med hög transportkostnadsandel kan sålunda monopolsituationer inom starkt begränsade regioner uppkomma för mycket små företag. Å andra sidan kan t. ex. Sveri- ge utgöra en alltför snävt definierad mark- nad i fråga om många varor, som är före- mål för internationell handel.

Ovanstående resonemang har inget di-

rekt samband med ägandets koncentration. Många marknader är så små, att de kan kontrolleras av ett företag långt under den storlek, som i utredningen utgör undre gräns för gruppen »storföretag». Det är å andra sidan klart, att det ofta krävs mycket stora företag, för att en monopolsituation skall uppkomma. Stora finansiella enheter kan i sådana fall ses som en kompletterande förutsättning för att den stordrift och där- med följande monopolisering, som betingas av tekniska och marknadsmässiga faktorer, skall komma till stånd.

Också vissa typer av samarbete mellan företag kan motiveras av effektivitetsvins- ter. Som exempel kan nämnas gemensam- ma försäljningsbolag, avsedda att rationali- sera distributionen och/eller fördela order mellan medlemmarna, så att produktion i långa serier underlättas. Till denna kategori hör också gemensamt utnyttjande av vissa produktionsfaktorer, gemensam forskning etc. Avtal mellan i övrigt självständiga fö— retag fungerar i dessa fall som ett substi— tut för koncentrerat ägande, när det gäller att dra fördel av de effektivitetsvinster, som erbjuds vid stor produktions- och försälj- ningsvolym.

Diskussionen har hittills gällt »naturliga» eller »tekniskt betingade» monopolsituatio- ner, där ägandekoncentration eller intimt kartellsamarbete ofta är förutsättningar för att den företagsekonomiskt optimala pro- duktionsskalan skall uppnås. Säljarkoncent— rationen kan i sådana fall sägas ha två effekter:

a. en intern effektivitetseffekt, som inne— bär att stordriftens fördelar tillvaratas,

b. en eliminering av konkurrensen, som kan resultera i »monopolistisk snedvridning» av resursfördelningen och i onormalt höga vinster. Det brukar dessutom hävdas, att frånvaron av konkurrens sänker effektivite— ten genom en minskad press på företagen att hålla kostnaderna nere.

Punkterna ovan ger bakgrunden till den motsättning mellan strukturrationalisering och konkurrensbegränsning, som aktualise- ras vid en samhällsekonomisk bedömning av marknadskoncentration. Detta problem

kommer att illustreras i de avslutande ka— pitlen.

Man får förutsätta, att monopolsituatio- nen i många fall är det mål, som främst eftersträvas vid s.k. branschrationalisering genom fusioner eller kartellavtal. Motive- ringar som »sanering av konkurrensen» el- ler »eliminering av osund priskonkurrens» spelar stor roll. Vissa typer av kartellavtal är också till sin karaktär renodlade kon- kurrensbegränsningar. Detta gäller exem- pelvis de flesta kvoterings- och prisavtal.

Det bör understrykas att för en monopol- situation i praktiken inte krävs, att ett före- tag svarar för all försäljning på markna- den. Om ett företag eller en kartell genom sin storlek eller av andra skäl har ett be- tydande konkurrensövertag, kan dess pris- sättning och politik i övrigt helt styra mark- naden, och de övriga företagen är hänvi- sade att passivt följa denna politik. Pris- ledarskap torde vara en relativt vanlig före- teelse på industriella varumarknader, och situationen för det ledande företaget kan då i väsentliga avseenden betecknas som monopol. Också i detta fall kan emellertid företagets handlingsfrihet vara begränsad till vissa intervall för olika handlingspara- metrar och det är därför befogat att tala om hög monopolgrad snarare än rent mo- nopol.

Även om den rena monopolsituationen är ovanlig, kan således marknadssituationer med betydande monopolinslag uppkomma, dels på grund av stordriftsfördelar och dels därför att frånvaron av konkurrens i sig själv är eftersträvansvärd för företagen. Man kan också konstatera, att förekomsten på marknaden av stora finansiella enheter är en faktor, som underlättar monopolise- ring via fusioner eller aggressiva konkur- rensmetoder.

Det finns dock viktiga faktorer, som ver- kar i motsatt riktning, dvs. begränsar före- tagens möjligheter till självständig prispoli- tik. Konkurrensen från substitutiva varor har berörts ovan. I ett högindustrialiserat samhälle med stort varuurval måste före- taget nästan alltid räkna med viss grad av

sådan konkurrens. Varuinnovationer, som innebär att nya alternativ skapas för kö- parna tenderar att successivt eliminera exi- sterande monopolsituationer (men de kan också skapa nya monopol, om de nya va- rorna är helt överlägsna de äldre). Det blir därmed ett centralt intresse för säljare med stark marknadsposition att hålla innovatio- nerna inom företaget, vilket ökar benägen- heten att konkurrera på forsknings- och pro- duktutvecklingsområdet. Särskilt starka in- citament för sådan konkurrens föreligger inom branscher, där patentskydd kan upp- nås.l

Även om ett företag är ensamt på mark- naden, kan det på grund av etableringshot tvingas ta hänsyn till andra företags reak- tion vid bestämningen av priser och andra handlingsparametrar. För ett absolut skydd mot nyetablering krävs exklusiv tillgång till nödvändiga produktionsfaktorer eller pro- duktionsprocesser (t.ex. genom patent). I de flesta fall är emellertid etableringshind- ren inte absoluta, och företagets handlings- frihet är följaktligen mer eller mindre be— gränsad. Den potentiella konkurrensens in- verkan på prisbildningen, och speciellt stor- företagens roll i detta sammanhang, disku- teras i kapitel 5: D nedan.

En komplikation av stor betydelse vid mätning av säljarkoncentration är konkur- rensen från utländska företag. I en relativt öppen ekonomi som den svenska påverkas konkurrenssituationen starkt av förhållan- den på världsmarknaden. I vissa branscher kan det internationella marknadsläget t.o.m. betraktas som helt bestämmande för den svenska prisnivån, och ev. företags- koncentration inom landet saknar då helt marknadsmässig betydelse. Detta gäller gi- vetvis främst branscher med stort import- beroende. Också i de fall, där en stor del av den svenska produktionen avsätts på ex— port, får konkurrensläget utomlands bety- delse för den svenska marknaden. En kart— läggning av produktionens fördelning mel- lan olika företag inom landet ger här be—

1 En ingående diskussion beträffande forsk— ningskonkurrens och patentskydd kommer att föras i utredningens studie av läkemedelsindustrin_

tydligt mer begränsad information om marknadsstrukturen än i en mer självför- sörjande ekonomi som t.ex. den ameri- kanska.

Importkonkurrens kan ses som en kom- bination av existerande och potentiell kon- kurrens. I vissa fall fungerar sålunda till- verkning i utlandet som en modifierande faktor i prisbildningen vid inhemsk säljar- koncentration, även om ingen import fak- tiskt förekommer. Importandelen utgör i allmänhet ett föga tillfredsställande mått på importens betydelse som konkurrensfaktor. Möjligheterna att aktivt konkurrera med en dominerande inhemsk säljare beror, för- utom på uppnådda marknadsandelar, också på de konkurrerande företagens totala stor- lek och finansiella styrka. För de utländska säljarna utgör avsättningen i Sverige endast en mindre del av den totala avsättningen, vilket innebär relativt stor rörelsefrihet, bl. a. i form av möjligheter till prisdifferen- tiering.

Stora importandelar innebär inte nödvän- digtvis frånvaro av monopolsituationer. Det finns åtskilliga exempel på marknader, där konkurrensen också internationellt är starkt begränsad genom kartellavtal eller prisle- darskap. Om svenska tillverkare finns, tar sig dessa konkurrensbegränsningar uttryck i avtal om hemmamarknadsskydd eller ge- mensam prissättning på den svenska mark- naden. Det förekommer emellertid också fall, där de svenska tillverkarna står utan- för den internationella kartellen och kon- kurrerar med denna både på hemmamark- naden och utomlands.

Utrikeshandeln spelar således en central roll för konkurrenssituationen på många svenska varumarknader. Det kan mot den- na bakgrund ifrågasättas, om en kartlägg— ning av svenska industribranschers struktur är en användbar utgångspunkt för studiet av konkurrensbetingelserna. Att koncentra- tionen inom ett land används som primärt undersökningsobjekt, bestäms givetvis av de institutionellt givna begränsningar som fö- religger för varuströmmar Över gränserna. Det är numera främst tullbestämmelserna, som har betydelse i detta sammanhang.1

Framför allt beträffande färdigvaror ger tullskyddet upphov till en betydande skill- nad mellan inhemska och en del utländska företags situation på den svenska markna- den. För de svenska företagen kan tullskyd- det i förening med motsvarande bestämmel- ser i andra länder innebära, att avsättnings- möjligheterna i praktiken är helt begränsade till hemmamarknaden (eller numera till marknaderna inom EFTA). För de flesta va- ror ger dock en mätning enbart av den in- hemska tillverkningens koncentration en mycket ofullständig bild av marknadsstruk- turen, och normalt en tendens att överskatta de monopolistiska inslagen.

C. M onopolistisk konkurrens

Den >>k1assiska» pristeorin och dess inrikt- ning på enkla typfall som fri konkurrens och rent monopol utsattes under 1930-talet för en närmast förödande kritik. Man ville skapa en teori, som bättre svarade mot de konkurrenssituationer, som faktiskt existe- rade i de flesta branscher. Det utmärkande för dessa situationer ansågs vara, att ele- ment av både monopol och konkurrens samtidigt förelåg på marknaden.

Den nya teorin representeras främst av E. Chamberlins och J. Robinsons arbeten.2 Det finns visserligen viktiga skillnader mel- lan de två författarnas analytiska upplägg- ning, men den allmänna inriktningen är ge- mensam. I båda fallen — »monopolistisk» resp. »ofullständig» konkurrens — avses si- tuationer, där varje företag har en begrän- sad monopolställning, beroende på produkt- olikheter, skillnader i lokalisering osv.

En av utgångspunkterna för den nya

1 Också transportkostnaderna ger i många fall de svenska säljarna ett mycket effektivt hemma- marknadsskydd. Så är exempelvis fallet beträf- fande en del byggnadsmaterial. Det finns emeller- tid här ingen anledning att använda just riksgrän- sen som geografisk indelningsgrund. Såljarnas av- sättningsmarknader kan av transporttekniska skäl vara begränsade till små områden omkring resp. produktionsstållen. * E. Chamberlin: The theory of monopolistic competition; J. Robinson: The economics of im- perfect competition.

teoribildningen var den debatt, som förts under 1920-talet, dels beträffande samban- det mellan skaleffekter och konkurrens,1 dels beträffande möjligheterna att förklara förekomsten av överkapacitet på markna- der med ett stort antal säljare.2

En gemensam egenskap hes de situatio- ner, man ansåg sig ha observerat, är avvi- kelser mellan pris och gränskostnad. Ut- märkande för fallet med överkapacitet är, att den kortsiktiga gränskostnaden — dvs. kostnaden per enhets ökad produktion vid given kapitalutrustning -— är lägre än rå- dande produktpris. Vid positiva skaleffekter kan kapaciteten utökas till lägre genom- snittlig kostnad än priset, även om likhet gäller mellan kortsiktig gränskostnad och pris.

Förklaringen till att situationer av detta slag kan bli bestående på marknader med många säljare får sökas i avvikelser från fri konkurrens. Företagets val av produk- tionsvolym kan betecknas som irrationellt, endast under förutsättning att priset är att betrakta som givet utifrån och oberoende av företagets utbud. Denna förutsättning är emellertid inte nödvändigtvis uppfylld, även om företaget har många konkurrenter. För fri konkurrens krävs ju nämligen inte en- dast ett stort antal säljare, utan också en homogen produkt.

Kravet på homogenitet inom varugrup- pen är i själva verket mycket starkt. Varje köpare måste betrakta de olika företagens produkter som helt likvärdiga och alltid köpa så billigt som möjligt. Följande exem- pel kan anföras på avvikelser från denna norm:

1. Kvalitetsskillnader, som innebär att den ena varan är ett »dåligt substitut» för den andra. I allmänhet tillmäts skillnaden olika vikt av olika köpare, beroende på skilda kostnadssamband eller värderings- normer. Varje prisdifferens ger då upphov till en bestämd fördelning av efterfrågan mellan olika fabrikat. Efterfrågans fördel- ning blir än mindre priskänslig, om varan används för flera ändamål och ett fabrikat är överlägset i en användning men under- lägset i en annan.

2. En liknande situation uppkommer vid olikheter i produktutformning beträffande konsumentvaror. Skillnader i köparprefe- renser kan medföra, att också de dyrare fabrikaten finner avsättning. Här spelar förutom produktens utform- ning ofta också köparnas varierande infor- mationsunderlag och olika företags »good- will» betydande roll. Reklam och annan ak- tiv försäljning kan användas för att påverka köparnas kännedom om och värdering av den egna produkten, vilket ökar möjlighe- terna för självständig prissättning.

3. Olikheter i leveransplats ger i en del fall en >>naturlig» uppdelning av efterfrå- gan mellan företag eller grupper av företag. En säljare med lokal monopolställning kan hålla högre priser än övriga företag utan att förlora hela sin avsättning, eftersom hans varor för kunder i närheten ändå framstår som det billigare alternativet.3 Gemensamt för dessa fall är, att mark- nadens heterogenitet ger det enskilda före- taget viss frihet i prissättningen; i motsats till frikonkurrensfallet är det här möjligt att höja priset utan att förlora all efterfrågan. Företagets situation är i viktiga avseenden densamma som ett monopolföretags. Dess avsättning är en fallande funktion av pri- set, och för vinstmaximering krävs likhet mellan gränsintäkt och gränskostnad (alltså inte mellan pris och gränskostnad). Förekomsten av näraliggande substitut innebär givetvis, att säljarens avsättnings— kurva är relativt flack (volymen är känslig för prisändringar). Företagets möjligheter att variera priset är med andra ord mer be- gränsade än i motsvarande monopolfall. Prisbildningen påverkas dessutom av varia-

1 P. Sraffa: The laws of return under competi- tive conditions; Economic Journal 1926. R. F. Harrod: Notes of supply; Economic Journal 1930, m.fl. artiklar. J. Robinson: Imperfect competition and falling supply price; Economic Journal 1934. 2 Jfr N. Kaldor: Market imperfection and ex- cess capacity; Economic Journal 1935. ” Transportkostnadernas betydelse för kon- kurrensläget och förekomsten av fraktabsorbtion som konkurrensmedel, framför allt inom bygg- nadsmaterialsektorn, kommer att diskuteras i kapitel 8 nedan.

tioner i antalet säljare på marknaden. Över- normala vinster i ett företag tenderar att elimineras genom nyetablering >>i närheten», dvs. tillkomsten av företag med likartad produktutformning, lokalisering osv. Det långsiktiga jämviktsläget för ett företag på en marknad med många säljare framgår av följande diagram.1

Jämviktsläget utmärks av dels att företa- get maximerar sin vinst (GI : GK), dels att ingen övemormal vinst förekommer (SI : SK).2 I dessa avseenden överensstäm- mer resultaten med vad som gäller för fri konkurrens. Däremot råder här inte likhet mellan pris och gränskostnad; företagets produktionsvolym kan utökas till lägre kostnad än priset. Detta innebär, att de effektivitetsvillkor, som skisserades i av- snitt A ovan, i allmänhet inte är uppfyllda under monopolistisk konkurrens.1

Fram till denna punkt har diskussionen av heterogena marknader kunnat föras ut— ifrån samma teoriapparat, som används i de enkla ytterlighetsfallen fri konkurrens och monopol. Produktdifferentiering aktua- liserar emellertid två viktiga problem, som kommer detta slags teori att framstå som mindre användbar. Det första gäller teorins inriktning på priset som den intressanta variabeln, det andra marknadsbegreppets begränsade användbarhet.

Skillnader i utformning mellan den egna produkten och konkurrerande fabrikat är

som nämnts bestämmande för företagets försäljningssituation och för dess möjlighet att föra självständig prispolitik. Köparnas preferenser kan dessutom påverkas genom reklam och annan aktiv försäljning. Härav följer, att säljaren kan förändra sin möjliga avsättningsvolym inte endast genom pris- ändringar, utan också via andra handlings- parametrar, t.ex. produktens utformning och försäljningsinsatsens storlek. Rationellt beteende förutsätter då, att dessa paramet- rar lika väl som priset anpassats till före- tagets målsättning, exempelvis största möj- liga vinst.4

Man behöver således en teori för samti— dig parameterbestämning i stället för en ren pristeori.5 Formellt innebär detta — i ett fall utan oligopolinslag — att företaget mö- ter en avsättningsfunktion av typen:

q=f(p, F, ai....a,,)

där q är efterfrågad kvantitet, F försälj- ningskostnader (vilka förutsätts optimalt fördelade), a1 . . . . an olika »kvalitetsegen- skaper» hos varan. Kostnadsfunktionen får formen:

K=g (q, ar....a,,)+F,

där g ( ) är summan av tillverknings- och distributionskostnader. Maximering av vins- ten (pq — K) ger värdena på de ingående parametrarna.

Här aktualiseras en välfärdsteoretisk pro- blematik som är mer omfattande än i fri-

1 p = varupris, q = tillverkad kvantitet, SK = styckkostnad, GK = gränskostnad, GI = gräns- intäkt.

” Styckkostnaden SK förutsätts inkludera »nor- mal företagarersåttning».

* I ovanstående resonemang har förutsatts, att företagen handlar helt oberoende av varandra. Om antalet säljare är litet (heterogent oligopol), blir teorin betydligt mer komplicerad, men också på en sådan marknad påverkas konkurrenssitua- tionen av produktdifferentieringens omfattning. Vi återkommer till detta fall i nästa avsnitt.

* Reklam och produktutformning har i allmän- het betydelse också i ett monopolföretags plane- ring och kommer i det följande att behandlas också i samband med denna marknadsform. Att dessa handlingsparametrar till en början disku- terats i anslutning till fallet med monopolistisk kon- kurrens, beror på deras centrala roll i striden om marknadsandelar i sådana konkurrenssituationer.

5 Se A. Rasmussen: Pristeori eller parameter- teori.

konkurrensfallet. Det gäller bl. a. hur pro- dukternas utformning och kvalitet anpassas till köparnas preferenser. Både antalet varu- alternativ för köparna och egenskaperna hos varorna påverkas här av konkurrensen på marknaden. Vid avtagande kostnader för varje särskild produkt, är avvägningen mellan stordriftsbesparingar och antalet val- möjligheter ett viktigt välfärdsproblem. Också frågan, i vilken utsträckning reklam- kostnader ur samhällets synpunkt är att be- trakta som slöseri med resurser, är aktuell på marknader, där reklamen utgör ett va- pen i konkurrensen om marknadsandelar.

Produktdifferentieringens betydelse för klassificeringen av olika marknadssituatio- ner har kortfattat berörts i samband med monopolfallet. Vi skall nu något mer in— gående studera dessa svåra problem.

Det ur marknadssynpunkt intressanta ut- trycket för produktolikheter är substituer- barheten mellan varorna, dvs. köparnas möjlighet och villighet att ersätta den ena varan med den andra. Substituerbarhet kan lämpligen mätas med korselasticiteter, t. ex. effekten på varan A:s avsättning av föränd- ringar i priset på varan B (mätt som en re- lation mellan två procenttal). Också kors- effekten av andra parameterförändringar, t. ex. ökad reklam, måste beaktas.

Korselasticiteter skilda från noll upp- kommer:

a. därför att varorna kan ersätta var- andra i en individs konsumtion eller som . råvara i något slag av produktion (smör — margarin, tegel — betong).

b. därför att varorna kompletterar var- andra vid konsumtion eller produktion (bi- lar — bensin, cement — armeringsjärn).

I det förra fallet är varorna substitutiva, och korselasticiteten med avseende på pri- set är positiv. I det senare är varorna kom- plementära och korselasticiteten negativ. Det fall, som intresserar oss här, och som berörts ovan, gäller substitutiva varor.

Marknadsformerna fri konkurrens och homogent oligopol utmärks av att kors- elasticiteterna mellan de aktuella företagens produkter är oändligt stora. För rent mono- pol krävs å andra sidan, att korselasticiteten

gentemot alla andra företags varor är noll. Mellan dessa ytterlighetsfall finner man alla de marknadssituationer, som här kallats monopolistisk konkurrens. Med denna strikta definition av homogenitet och obe- roende tvingas man hänföra praktiskt taget alla varumarknader till den senare katego- rin. Homogenitet innebär ju nämligen, att varorna är helt identiska med avseende på allt, som värderas av köparna (inkl. leve- ransplats, försäljningssätt osv.), vilket skulle förutsätta en mycket finfördelad gruppe- ring. Å andra sidan finns en viss grad av utbytbarhet inom mycket stora grupper av varor. För konsumentvaror, som inte har nödvändighetskaraktär, är gruppen tänkba- ra substitut så omfattande, att en strikt in- delning förefaller helt omöjlig. Om man dessutom tar hänsyn till den »komplemen- taritet», som uppkommer på grund av in- komsteffekten, kan alla konsumtionsvaror betraktas som inbördes beroende och följ- aktligen i viss mening som tillhöriga sam- ma varugrupp eller marknad.1 Resonemangen ovan är inte uppmunt- rande för ett försök att belysa marknads- formens och speciellt säljarkoncentrationens betydelse. Konstaterandet att nästan alla fö- retag arbetar under monopolistisk konkur- rens, dvs. marknadsformer med inslag av både konkurrens och monopol, leder inte långt. »Marknadsformen» monopolistisk konkurrens innefattar en mängd konkur- renssituationer- av mycket olikartad karak- tär, och för en analys med några anspråk

1 I teoretisk analys av hushållens beteende bru- kar varorna klassificeras som oberoende, om substitutionseffekten av en prisändring är lika med noll. Man har sökt använda denna definition också för att avgränsa marknadsformen mono- polistisk konkurrens (se t. ex. A. Rasmussen op.cit., kap. 1). Denna metod synes dock vara principith felaktig. För säljarens situation och för konkurrensen mellan olika säljare är det ju lik- giltigt, huruvida korseffekterna mellan varorna beror på inkomst- eller substitutionseffekter. Det enda som spelar någon roll för berörda säljare år avsättningssambandens utseende. I praktiken kan det emellertid vara lämpligt, att bortse från beroendet via inkomsteffekten, som i allmänhet kan förutsättas vara relativt svagt. Vi kommer i det följande att använda sådana approximationer i stor omfattning.

på meningsfullhet krävs en mer detaljerad indelning.

Triffins ansats,1 som innebär att man helt utesluter begreppet marknad och att varje företags situation behandlas individu— ellt med utgångspunkt korseffekter gentemot andra företag, är knappast an- vändbar i praktiken. Oavsett utgångspunkt tvingas man förr eller senare till avgräns- ningar mellan »svagt» och »starkt» bero- ende mellan företag eller produkter. Även om en indelning i varugrupper eller mark- nader måste bygga på grova och kanske delvis missvisande approximationer, torde den vara den enda tänkbara utgångspunk- ten för ett empiriskt studium av monopol- och oligopolföreteelser.2

Man måste således arbeta utifrån en in- delning, baserad på mer eller mindre be- stämda föreställningar om graden av inbör- des beroende mellan olika produkter. Va- rorna i en grupp bör sålunda av köparna betraktas som relativt lätt utbytbara mot varandra, samtidigt som de vid måttliga förändringar av t.ex. prisrelationerna inte i någon större utsträckning ersätts av eller ersätter varorna utanför gruppen. Det är uppenbart, att en indelning av detta slag med nödvändighet blir tämligen godtycklig. Dels vet man i allmänhet inte tillräckligt mycket om substitutionsförhållandena, dels förändras graden av substituerbarhet i många fall stegvis på sådant sätt, att en helt tillfredsställande gränsdragning är omöjlig.

Ett specialproblem vid indelningen gäller köparnas och säljarnas fördelning på geo- grafiska delmarknader. Beträffande vissa näringsgrenar, t.ex. byggnadsverksamhet och detaljhandel, kan denna faktor antas spela en central roll. Inom industrin, som denna redogörelse avser, är problemet av mindre betydelse, utom för varor med höga transportkostnader, t.ex. vissa byggnads- material. Vi återkommer till denna aspekt på marknadsstrukturen i de följande ka- pitlen.

I ovanstående diskussion har substituer- barhet — vilket innebär positiv korselasti- citet med avseende på priset — gjorts till ett villkor för att två varor skall föras till

från

samma grupp eller marknad. Inbördes be- roende mellan företagen uppkommer givet- vis också vid komplementaritet, men detta beroende är av helt annat slag. I viss me- ning kan det sägas innebära intressegemen- skap snarare än konkurrens mellan säljar- na. Det synes vara omöjligt att ta hänsyn till sådana samband vid marknadsindelning- en. Inverkan av komplementaritet på kon- kurrenssituationen får i stället studeras som ett separat problem. Av speciellt intresse i detta sammanhang är incitamenten för en säljare att utvidga sortimentet med komple- mentära varor och betydelsen av sådan in- tegration för de olika marknadernas funk— tionssätt (se avsnitt 2: e och kapitel 5).

Produktstrukturens heterogenitet är såle- des av flera skäl ett viktigt inslag i mark- nadsbilden. Dess innebörd för en under- sökning av säljarkoncentration och mono- polistiska marknadssituationer kan samman- fattas i följande punkter:

a. Produktdifferentiering bidrar till att minska det inbördes beroendet mellan före- tagen och medför att varje säljare får en viss frihet vid prissättningen.

b. Företagen kan påverka sina avsätt- ningsmöjligheter inte endast via prisänd- ringar utan också genom att variera pro- duktens egenskaper och genom aktivt för- säljningsarbete. Detta innebär bl. a., att väl- färdsteoretiska problem tillkommer, som inte existerar i fallet med givna produkter.

0. Gränserna mellan olika marknader blir oklara, eftersom det är omöjligt att klart skilja mellan produktdifferentiering inom en varugrupp och substituerbarhet mellan olika varugrupper. Av detta följer att säljar- koncentration inte kan mätas entydigt och att begreppen monopol och oligopol inte kan definieras strikt. Oklarheten hos mark- nadsbegreppet är ett av skälen till att vi i det följande kommer att arbeta med rela- tiva strukturbegrepp såsom monopol- och oligopolgrad.

1 Triffin: Monopolistic competition and general equilibrium theory, spec. kap. 4.

2 För en mer ingående diskussion av marknads- begreppet och dess användbarhet hänvisas till P. W. S. Andrews: Manufacturing Business.

Vi har i föregående avsnitt behandlat den >>b1andning» av monopol och konkurrens, som uppkommer på heterogena marknader. Marknadssituationen kan emellertid utgöra ett mellanting mellan de två ytterligheterna också i ett annat avseende, nämligen be- träffande antalet företag samt dessas ande- lar av marknaden.

Till dessa mellanformer hör för det första de fall, där säljarna (eller köparna) är flera än en men färre än det antal, som krävs för fri konkurrens eller »atomistisk» monopolistisk konkurrens. Detta är vad som i allmänhet avses med begreppen oli- gopol resp. oligopson. Alternativt kan total- antalet företag vara mycket stort, men någ- ra få företag ha tillräckliga marknadsande- lar för att var för sig kunna påverka mark- naden. Slutligen bör här medtas de fall, där koncentration föreligger på både köpar- och säljarsidan, alltså inkl. bilateralt mono- pol. För marknader av samtliga här nämn- da slag används i det följande beteckningen fåtalsmarknader.

Marknader med ett fåtal säljare är otvi- velaktigt mycket vanliga i de flesta industri- länder.1 Förekomsten av oligopolsituationer inom den svenska industrin redovisas i ka- pitel 3, som också i någon utsträckning be- handlar andra typer av fåtalsmarknader.

En tendens mot allt färre och större en- heter kan som tidigare nämnts vara be- stämd av att stordrift ger kostnads— eller konkurrensfördelar. Små, ineffektiva och konkurrensmässigt svaga företag slås ut, samtidigt som lönsam nyetablering förutsät- ter en betydande marknadsandel. Särskilt i branscher med kapitalintensiv produktions- teknik, eller där stora insatser krävs för produktutveckling och marknadsföring, kan förutsättningarna för hög koncentrations- grad antas vara mycket stora. I sådana fall har också storföretagen på grund av sina finansiella resurser betydande konkurrens- fördelar. Resultatet kan bli en monopol- marknad, men i många fall lyckas flera re- lativt jämnstarka företag överleva, och man får en bestående oligopolsituation.

Monopol- och oligopolmarknader har här framställts som resultatet av en kon- centrationsprocess. Detta är säkerligen rea- listiskt i >>gamla>> branscher, där produk- tionstekniken successivt utvecklats från hantverk till högmekaniserad industripro- duktion. Också en del nyare branscher har genomgått en period med konkurrens mel- lan ett stort antal säljare, men i många fall har produktionen redan från början krävt stor kapitalinsats, tillgång till råvarukällor osv. och därav följande koncentration. Så- lunda har bl.a. vissa delar av verkstads- industrin och den kemiska industrin under hela sin historia varit att betrakta som mo- nopol- eller oligopolbranscher. Vi återkom- mer till frågan om marknadsformens bero- ende av tekniska och marknadsmässiga fak- torer i senare kapitel.

Den ur konkurrenssynpunkt viktigaste egenskapen hes en fåtalsmarknad är den höga graden av inbördes beroende mellan företagen. Den enskilde säljaren (köparen) svarar på en sådan marknad för en väsent— lig del av utbudet (efterfrågan), och hans beteende inverkar inte bara på hans egen utan också på konkurrenternas situation. Vi kunde bortse från sådan interdependens i frikonkurrensfallet, eftersom företagen var små och var för sig inte påverkade (eller ansåg sig påverka) marknaden. I monopol- fallet saknade den betydelse, därför att det inte fanns konkurrenter >>i närheten». Vid oligopol (liksom på andra fåtalsmarknader) är däremot det ömsesidiga beroendet mel- lan företagen av central betydelse för valet av konkurrensmedel och för marknadens funktionssätt.

Det enskilda företagets situation på en oligopolmarknad skiljer sig radikalt från de enkla typfall, som tidigare behandlats. I frikonkurrensfallet och det rena monopol- fallet kunde säljaren bestämma sitt hand- lande utifrån givna restriktioner på avsätt-

1 Oligopolens betydelse på amerikanska mark- nader har behandlats av bl. a. Bain och Fellner. J. Bain: Price and production policies; i Survey of contemporary economics, H. Ellis ed. W. Fellner: Competition among the few.

ningssidan; vid fri konkurrens ett givet pris, vid monopol ett givet samband mellan pris och avsättning.1 På en oligopolmarknad, där företagets beteende måste bestämmas under hänsynstagande till inte bara kunder- nas utan också konkurrenternas reaktioner, är situationen betydligt mer komplicerad. Om ett företag vidtar en parameterföränd- ring, påverkas konkurrenternas avsättning och vinstläge. Företaget måste därför räkna med motåtgärder, vilka i sin tur återverkar på dess egen situation.

Ett enkelt specialfall är modellen med den s.k. >>knäckta efterfrågekurvan», som brukar användas för att illustrera prisstel- het på oligopolmarknader.2 Företaget antas i denna modell arbeta med förutsättningen, att konkurrenterna svarar på prissänkningar men inte på prishöjningar. Det kan då vi- sas, att kostnadsändringar (inom ett visst intervall) för det studerade företaget inte föranleder prisändring, om företaget efter- strävar vinstmaximering. Förutsättningen om ogynnsammast möjliga reaktion från konkurrenterna spelar stor roll inom oligo- polteorin, och vi återkommer senare till mer generella varianter av modellen.

Modeller som den ovan relaterade bely- ser dock endast enstaka aspekter av sälja- rens situation på en fåtalsmarknad. Allmänt rör det sig här om ett slags spel mellan olika företag om marknadsandelar och vinstfördelning. Säljarens handlande kan därför inte belysas enbart utifrån partiella maximeringsresonemang.

En strikt teori för rationellt företagsbe- teende under oligopol och på andra fåtals— marknader förutsätter en spelteoretisk upp- läggning. Den moderna teorin på området har också denna karaktär. Spelteorin är emellertid, beroende på sin i vissa avseen- den mycket höga abstraktionsnivå, av täm— ligen begränsat värde för en praktiskt in— riktad studie av oligopolistiska marknads— situationer. Vi kan därför i de följande ka- pitlen utnyttja detta slags teori endast för att belysa vissa speciellt viktiga aspekter på beroendet mellan företag.3

Vi har ovan hävdat, att den oligopolis— tiska marknadsformen är mycket vanlig,

dock utan att ge någon egentlig definition av begreppet oligopol. Detta sammanhäng- er med att gränserna mellan olika mark- nadsformer i det stora området utanför fri konkurrens är mycket oklara. Här ingår en mängd mycket olikartade konkurrenssitua- tioner, och indelningen i monopol, oligopol osv. är i själva verket helt otillräcklig.

Ett avgörande problem gäller möjlighe- terna att finna enkla samband mellan å ena sidan >>objektiva» (eller direkt mätbara) storheter såsom antalet säljare, och å andra sidan företagens konkurrenssituation. Det är uppenbart, att antalet konkurrenter och antalet köpare är av stor vikt för en sälja- res handlingsfrihet och för effekten hos olika konkurrensmedel, men att göra en di- rekt »översättning» är i allmänhet omöjligt.

Definitionen av en marknadsform an- knyts ofta direkt till konkurrensläget i stäl- let för de ovan nämnda, mätbara faktorer- na. Om man exempelvis frågar, vad som skall avses med en oligopolmarknad, blir svaret inte: »Antalet säljare ligger mellan två och tio» eller något liknande. I stället avses en marknad, där interdependensen mellan företagen är stark. Genom att på detta sätt hoppa över det första ledet i re- sonemanget kan man givetvis lättare nå fram till en teori för prisbildningen. Om man, som i utredningens fall, vill under- söka säljarkoncentrationens betydelse, kom- mer man emellertid inte så lätt undan. För- utsättningarna (uttryckta i mätbara storhe- ter) för att en viss konkurrenssituation skall uppkomma måste här vara av primärt in— tresse.

Inbördes >>oligopolistiskt>> beroende mel- lan företag är likaväl som substituerbarhet mellan varor en gradfråga. Ju större ett företag är i förhållande till marknaden och ju mer homogena varorna är, desto starkare

1 Restriktionerna behöver inte vara kända med säkerhet. Avgörande är däremot, att de är obe- roende av företagets eget handlande. 2 Se t. ex. R. L. Hall och C. J. Hitch: »Price theory and business behaviour»; Oxford Eco— nomic Papers 1939. ” Diskussionen av spelsituationer återfinns i kapitel 5: C——D nedan.

påverkas konkurrenterna av en given para- meterförändring. Konkurrenternas storlek påverkar i sin tur effekten av ev. motåtgär- der. Det förefaller här lämpligare att reso- nera i termer av »monopolgrad» och >>oli- gopolgrad» än att dra gränser mellan olika marknadsformer.

Vilka koncentrationsmått bör användas vid ett försök att karakterisera företagens konkurrenssituation? En nödvändig kom— plettering till den ursprungliga ansatsen har kommit in redan i ovanstående resonemang. Inte endast antalet säljare (resp. köpare) utan också deras relativa storlek påverkar konkurrensläget. En marknad med 20 säl- jare måste sålunda betraktas som väsentligt mer oligopolbetonad, om exempelvis 4 av företagen svarar för 80% av utbudet än om alla är lika stora. Om i stället det störs- ta företaget ensamt står för 80 % av pro— duktionen, får marknaden förutsättas ha starkt monopolistiska drag. De största säl- jarnas andelar av produktion eller leveran- ser används för att karakterisera marknads- formen i de flesta empiriska koncentra- tionsstudier, och så är också fallet i det följande.

Också valet av storleksmått vållar pro- blem. Det kan hävdas, att företagets pro- duktionskapacitet är ett bättre strukturmått än den faktiska försäljningen, när det gäller att förklara skeendet på marknaden. För- säljningen är ju nämligen att betrakta som ett resultat av snarare än en orsak till detta skeende. Å andra sidan har den marknads- andel, företaget uppnått, i många fall be- tydelse för dess konkurrenssituation, bl.a. beroende på trögheter i efterfrågans fördel- ning. Valet av storleksmått diskuteras när- mare i kapitel 3: A.

Det bör emellertid understrykas, att kon- centrationstalen i sig själva inte säger myc- ket om konkurrensförutsättningarna på marknaden. De måste bl.a. kompletteras med uppskattningar av homogenitetsgraden inom varugruppen och av substituerbarhe- ten gentemot andra varugrupper.

Produktdifferentieringens betydelse på marknader med många säljare har behand- lats i avsnitt C ovan. På en oligopolmark-

nad är graden av homogenitet en av de fak- torer, som bestämmer styrkan av det in- bördes beroendet mellan företagen. I ytter- lighetsfallet med en helt identisk produkt kan de företag, som håller ett högre pris, få sälja endast om de övriga inte tillfreds- ställer hela efterfrågan på marknaden. Vid betydande produktolikheter uppkommer däremot en delvis monopolistisk situation för olika säljare, och beroendet av konkur- renterna försvagas.

Konkurrensen på en fåtalsmarknad ut- märks bl. a. av att man söker tvinga andra företag till ett beteende, som i största möj- liga utsträckning gynnar ens egna intressen. Härav följer att ett företags situation på marknaden i stor utsträckning bestäms av de hot eller maktmedel företaget självt resp. konkurrenterna förfogar över. Till viss del kan dessa styrkerelationer härledas från faktorer inom branschen, t. ex. relativa kostnadslägen och uppnådda marknadsan- delar. Ofta kan emellertid en maktposition baseras på faktorer, som inte direkt hänför sig till den aktuella marknaden. En säljares möjligheter att föra ett långvarigt priskrig beror sålunda inte endast på hans kostnads- läge utan också på hans finansiella styrka. Vertikal integration ger möjligheter till hot om leveransvägran eller mot konkurrenter- na riktad prispolitik i tidigare led, Osv. Här aktualiseras åter de strukturkomponenter, som sammanhänger med företagens integra- tionsgrad och totala storlek.

Vi skall i denna redogörelse inte närmare gå in på teorin för produktval och val av intergrationsgrad.1 Som framgått av den ti- digare diskussionen, har emellertid detta slags faktorer stor betydelse för »maktför- delning» och konkurrensbetingelser, inte minst på oligopolistiska marknader. De är av centralt intresse i föreliggande redogörelse på grund av sin direkta anknytning till ägandekoncentrationen och till storföreta- gens roll. Problemen kring integration och finansiell styrkefördelning har därför spe- ciellt studerats, både i den kartläggning av

1 Dessa problem kommer att ingående behand- las i utredningens studie rörande storföretagens expansionsmönster.

bransch- och marknadsstruktur, som redo- visas i kapitel 3, och i de intensivstudier, som ligger till grund för den därpå följande framställningen. Vi skall i nästa avsnitt ge vissa preliminära synpunkter på klassifice- rings- och tolkningsmöjligheter, beträffande totalstorlek och integrationsgrad.

Det klassificeringsschema för säljarstruk- turen h05 olika marknader, som följer av ovanstående resonemang, har presenterats redan i inledningskapitlet. Det ger en rela- tiv strukturbeskrivning i termer av mono- pol- och oligopolgrad och baseras på föl- jande egenskaper hos den studerade varu— gruppen eller marknaden:

1. antalet säljare och dessas andelar av utbudet,

2. homogentitetsgrad inom varugruppen och substituerbarhet gentemot andra grup- per.

3. företagens integrationsgrad och totala storlek.

När det gäller koncentration på köpar- sidan är tillgången på statistiskt material starkt begränsad. Köparkoncentrationen kommer därför att studeras närmare endast för ett mindre urval marknader. Vissa mer översiktliga data redovisas dock i nästa ka.- pitel.

Det bör redan här påpekas, att de flesta industriföretag möter en betydande köpar- koncentration på sina avsättningsmarkna- der. Detta gäller inte endast halvfabrikat och kapitalvaror, där köparna i allmänhet .är industriföretag, utan också huvuddelen .av konsumentvarorna. Köparna är här par- ti- eller detaljhandelsföretag, och i många fall svarar varje köpare för en betydande andel av efterfrågan, antingen totalt eller på en viss regional delmarknad. Koncentra- tionen kan dessutom förstärkas av horison- tella överenskommelser, avsedda att skapa -en stark förhandlingsposition gentemot pro- vducentledet.

Den framställning av köparna som en anonym massa —— representerad av en efter- frågekurva eller efterfrågefunktion — som bl.a. använts i de tidigare avsnitten, har därför betydande svagheter. Det förhållan-

det, att antalet slutliga förbrukare är stort i fråga om de flesta konsumtionsvaror, be- tyder inte att producentens avsättningsför- hållanden utmärks av fri konkurrens på köparsidan. Industriföretag lika väl som t. ex. banker måste ofta anpassa sitt hand- lande med hänsyn till relationen gentemot varje enskild kund.

Förhållandet mellan köpare och säljare i branscher med bilateral koncentration kan delvis analyseras med hjälp av samma teo- riapparat, som används i fråga om kon- kurrens mellan oligopolföretag. Den vikti- gaste skillnaden torde vara, att det här all- tid måste uppkomma en (åtminstone tem— porär) överenskommelse beträffande pris, produktutformning osv. Det rör sig med andra ord om en ren förhandlingssituation. I oligopolfallet är överenskommelser mellan företagen endast ett av flera tänkbara ut- fall.

Under bilateral koncentration bestäms företagets möjligheter att uppnå förmånliga inköps- resp. försäljningsvillkor delvis av dess tillgång till hot, riktade mot leveran- tören .(kunden). Företag med stort sorti- ment, anpassningsbar produktstruktur och stora finansiella resurser får ofta en över- lägsen förhandlingsposition. Ett storföretag kan exempelvis hota med etablering på motpartens marknad, dvs. med att genom- föra en integration framåt eller bakåt i för- ädlingskedjan.

Resultatet av ojämna styrkeförhållanden kan, förutom i prisbildningen, avspeglas i den kostnads- och riskfördelning, som upp- kommer mellan företag i olika förädlings- led. Den svagare parten kan sålunda tving- as att svara för funktioner av typen lager- hållning och kreditrisker, vilkas placering inte är givna av produktions- eller distribu- tionstekniska skäl.

Förekomsten av mellanled mellan tillver- kare och förbrukare, innebär också att spe- ciella konkurrensmedel får betydelse. Som exempel kan nämnas vertikala prisöverens- kommelser och selektiv försäljning. Det är här utrymmet för återförsäljarmarginaler snarare än fabrikantprisets höjd, som be- stämmer producentens möjligheter att fin-

na avsättning för varorna. Det kan då vara ett intresse för tillverkaren att påverka kon- kurrenssituationen i nästa led, t. ex. genom att förhindra distribution via lågpriskana- ler. Sådan distribution kan nämligen minska möjligheterna att avsätta den aktuella va- ran via övriga handelsföretag.

De komplicerade problemen beträffande industriföretagens vertikala prispolitik och val av distributionsvägar har berörts i rikt- prisutredningens betänkande. Dessa frågor kommer inte att närmare behandlas i den- na redogörelse.

E. Integrationen och storföretagens ställning

De storföretag, som utgjort det huvudsak- liga undersökningsobjektet för koncentra- tionsutredningen, är i allmänhet >>stora>> inte endast i den meningen, att de genom sina marknadsandelar dominerar ett antal viktiga branscher. Deras verksamhet om- spänner i många fall ett flertal branscher och har dessutom ofta icke-industriella in— slag. Denna spridning av företagets resurser på flera verksamhetsområden kan tänkas medföra, att dess konkurrenssituation och beteende inte kan tillfredsställande förkla- ras genom partiellt studium av varje mark- nad för sig. Det förefaller därför lämpligt, att avsluta denna genomgång av marknads- strukturen med ett försök att något belysa de aspekter på främst storföretagens situa- tion, som inte har direkt samband med marknadsformen i traditionell mening. Den föregående diskussionen har varit partiell i så måtto, att den främst gällt struk- tur och konkurrens på enskilda marknader. Redan av denna diskussion har emellertid framgått, att företagens konkurrensläge inte kan anges enbart med hjälp av marknads- andelar och andra data, avseendeden aktu- ella marknaden. Framför allt i de mycket vanliga oligopolistiska situationerna spelar säljarens produktstruktur och totala storlek en betydande roll för deras marknadsposi- tion. Betingelserna eller restriktionerna för ett företags handlande på en viss marknad

påverkas således även av dess egen och konkurrenternas verksamhet på andra marknader.

Men produktion och försäljning i andra branscher kan inverka på ett företags be- teende också via målsättningen för verk- samheten. Om företagets olika verksam- hetsgrenar påverkar varandra, kan en ra- tionell planering inte ske för varje gren el- ler marknad separat. En säljares benägen- het att sänka priset på en viss vara ökas exempelvis, om prissänkningen förbättrar avsättningsmöjligheterna för en komple- mentär produkt, som också ingår i hans sortiment (motsatsen gäller givetvis beträf- fande substitutvaror). Partiella modeller för t. ex. vinstmaximering på en viss marknad blir därför ofta missvisande, när det gäller stora företag med differentierad produk- tion.

Ett företags produktstruktur brukar be- skrivas med hjälp av beteckningarna hori- sontell och vertikal integration. Horisontell integration innebär, att företaget uppträder som tillverkare i flera branscher inom sam- ma förädlingsled. Vid vertikal integration omfattar verksamheten flera — i allmänhet på varandra följande — förädlingsled. Be- greppet integration innefattar emellertid in- te alla slag av produktspridning; det impli- cerar något slag av produktions- eller mark- nadsmässigt samband mellan de olika akti- viteterna. Sådana samband är av två, i prin- cip helt skilda slag, båda med viktiga im- plikationer för företagets situation.

För det första kan samband föreligga mellan produktionsvolym, priser etc. i en bransch och avsättnings- eller kostnadsför- hållanden i en annan. Substituerbarhet och komplementaritet mellan produkter är exempel på detta. Liknande samband kan föreligga på kostnadssidan, t.ex. om till- verkningen i båda branscherna baseras på samma råvara eller halvfabrikat. Ökad pro— duktion av den ena varan påverkar då i allmänhet priset på produktionsfaktorn, vil- ket i sin tur förändrar den andra varans kostnader. I detta fall råder givetvis också samband mellan den bransch, där produk— tionsfaktorn tillverkas, och var och en av

de branscher, som utnyttjar faktorn. De nämnda effekterna kan klassificeras som priseffekter mellan olika marknader. Också s.k. externa effekter, dvs. fall där produk- tion av en vara på annat sätt än via priser- na underlättar eller försvårar produktion av en annan, kan emellertid föras till denna grupp.1 För priseffekter och externa effek- ter används i det följande den gemensam- ma beteckningen korseffekter. För dessa effekter gäller, att de existerar oavsett om samma tillverkare förekommer i båda bran- scherna eller om fullständig specialisering råder.

Den andra typen av samband gäller där- emot endast företag, som tillverkar båda varorna. De mest påtagliga exemplen kan här hämtas från tillverkningssidan. Sam- bandet mellan de två varorna kan betingas av att de tillverkas med likartad produk- tionsteknik eller delvis med hjälp av sam- ma produktionsfaktorer. Om odelbarheter föreligger, kan t.ex. kapitalutrustning och kvalificerad arbetskraft ofta utnyttjas mer effektivt vid samtidig produktion av båda varorna. Speciellt gäller detta s.k. förenad produktion, där en viss tillverkningsprocess ger upphov till flera produkter med olika användningsområden. Men också andra led i verksamheten än själva tillverkningspro- cessen kan ge upphov till liknande effekter. Ett exempel är forskning, som leder fram till flera, var för sig användbara resultat. Ett annat är distributionsverksamheten, som ofta blir effektivare, om den omfattar flera varor med gemensam kundkrets. Samban- den i denna grupp, som således är direkt avhängiga horisontell eller vertikal integra- tion, kallas i det följande funktionella sam- band.

Både korseffekter och funktionella sam- band kan ge incitament till integration i oli- ka former. När det gäller de funktionella sambanden är detta självklart, eftersom möjligheterna att dra nytta av sådana sam- band är direkt beroende av integrations- graden. Korseffekter medför, att ett inte- grerat företag via sitt agerande på en mark- nad kan påverka sitt kostnadsläge eller si- na avsättningsmöjligheter på en annan.

Möjligheter att åstadkomma en sådan styr- ning kan i många fall vara huvudmotivet för en utvidgning av företagets tillverk- ningsprogram.

De två slagen av integration förekom- mer ofta blandade, vilket är naturligt med hänsyn till korseffekternas och de funktio- nella sambandens karaktär. Tillverkning av en vara kräver ju i allmänhet insatser av flera tillverkade produktionsfaktorer, varför självförsörjning med halvfabrikat (vertikal integration) också kan innebära en hori- sontell integration i det tidigare ledet. Ett halvfabrikat med flera användningsområden kan på motsvarande sätt ge upphov till korseffekter i nästa led och ev. motivera en kombination av de två integrationssla- gen. Detta är endast två exempel ur den stora samling mer eller mindre komplice- rade samband, som kan föreligga mellan ett företags olika aktiviteter, och som gör att den enkla indelningen i horisontell och vertikal integration kan framstå som otill- räcklig i en allmän kartläggning. För en systematisk genomgång av klassificerings- problematiken på detta område hänvisas till TNEC:s studie av den amerikanska indu- strins struktur.2

Storföretagens produktstruktur, och spe- ciellt betydelsen av olika slags funktionella samband, behandlas i en annan del av den- na utredning.3 Vi skall i de följande kapit- len endast intressera oss för de aspekter på integration, som förefaller att ha direkt re- levans för konkurrensläget och företagsbe- teendet på olika marknader. För detta än- damål torde följande relativt enkla uppdel— ning på integrationsslag vara tillräcklig4:

1 Externa effekter mellan branscher kan definie- ras som samband mellan produktionsvolym eller faktoranvändning i en bransch och produktions- funktionerna i en annan. ” W. L. Thorp och W. F. Crowder: The struc- ture of industry, Temporary National Economic Committee, Monograph 27 (1941), del II. 3 Storföretagens expansionsmönster (publiceras senare). ' När det gäller integrationens orsaker och verk- ningar ges här endast ett antal spridda illustra- tioner. För en mer ingående beskrivning av före- tagens handlande vid olika slag av integration hänvisas till kapitel 5: B.

1. Horisontell integration med produktionssam- band

a. Förenad produktion. Exempel kan lämpligen hämtas från den kemiska indu- strin; ur krackning av lätta oljefraktioner erhålls bl.a. bensin och diverse plastråva- ror; raffinering av råolja ger olika drivme- del och bränslen, osv. I vissa processer är komplementariteten fullständig, dvs. pro- duktutfallet är tekniskt givet. Det förekom- mer emellertid också fall (t. ex. vid raffine- ring av råolja), där utfallet kan varieras inom vissa gränser. Hit kan också räknas svagare former av komplementaritet, där tillverkningen av en vara underlättas eller förbilligas genom samtidig produktion av en annan. Sambanden kan givetvis i sådana fall gälla distribution eller försäljning, lika väl som produktion.

b. Varor som framställs på likartat sätt, dvs. med samma produktionsteknik eller med delvis samma produktionsfaktorer. I motsats till föregående fall rör det sig här på kort sikt om substituerbarhet på produk- tionssidan. Kombinerad produktion kan emellertid också här erbjuda fördelar, be- tingade antingen av skaleffekter eller av förhållanden på avsättningssidan. Man kan i sådana fall uppnå ett bättre utnyttjande av fasta produktionsfaktorer än vid specia— lisering. Dessutom ger detta slags produkt- spridning en betydande rörlighet vid för- ändringar i marknadsläge, t. ex. varierande efterfrågan.

2. Horisontell integration med avsättnings- samband

varor. Som ovan innebär korseffekterna vid detta slags integration, att företaget i sin mark- nadspolitik måste ta hänsyn till effekter utanför den aktuella marknaden. Motivet för den horisontella integrationen kan här vara att via bl. a. prissättningen öka avsätt- ningsmöjligheterna för komplementvaran. Vid hög marknadsandel på marknaden A kan företaget genom etablering i mindre skala och >>low leaderpolitik» på markna- den B uppnå betydande fördelar i form av a. Komplementära nämnts

ökad avsättning för A-varan. Detta slags integration kan också ge fördelar via funk- tionella samband, t.ex. genom att de två produkternas utformning anpassas till var- andra. I vissa fall leder sådana anpassning- ar till, att företagets kunder på den ena marknaden måste använda samma fabrikat på den andra.

b. Substitutiva varor. Också här påver- kas företagets situation på marknaden A av dess handlande på marknaden B. Då varor- na konkurrerar med varandra, blir tenden- sen emellertid närmast att undvika >>oord- nad konkurrens», som kan skada företagets intressen både på den aktuella marknaden och i fråga om substitutvaran. För att kun- na styra marknaden krävs då en stark marknadsposition. Motiv till horisontell in- tegration kan t. ex. uppkomma när tillkoms- ten av en ny produkt hotar att försämra avsättningsmöjligheterna på en äldre mark- nad, där företaget har en stark ställning. Om företaget kan uppnå en dominerande position-också på den nya marknaden, har det möjligheter att förhindra en snabb och krisartad avveckling på den gamla. Nyetab- lering kan emellertid också betingas av funktionella samband, t.ex. möjligheter att använda existerande distributionsapparat el— ler försäljningsorganisation (jfr. 1 a. ovan).

3. Vertikal integration

Integration bakåt eller framåt i förädlings- kedjan innebär, att företaget fyller en del av sitt behov av produktionsfaktorer resp. avsätter en del av sin produktion utan att uppträda på någon marknad i egentlig me- ning. Sådan integration innebär fördelar främst i form av ökad säkerhet. Den kan emellertid också ge upphov till konkurrens- fördelar i olika led, genom att konkurren- terna i vissa fall blir beroende av att an- vända det integrerade företaget som leve- rantör eller avnämare. På fåtalsmarknader kan de hot, som härleds ur sådana speciella situationer, vara avgörande för styrkeför- delningen mellan företagen. Som nämnts i avsnitt D ovan, kan också planer på att genomföra vertikal integration fungera som

hot. nämligen i bilaterala monopol— och oligopolsituationer.

Planeringen i ett vertikalt integrerat fö- retag måste delvis samordnas för hela för- ädlingskedjan. Korseffekter och funktionel- la samband kan i vissa fall motivera en strävan efter >>balanserad expansion» inom företaget. Så kan t. ex. benägenheten att ge- nomföra kraftiga produktionsförändringar i ett led minska, beroende på att hänsyn tas till självförsörjningsgrad eller avsättnings- möjligheter i de övriga förädlingsleden.

Integration är uppenbarligen en företeel- se med många varianter. Till följd av den- na mångsidighet är möjligheterna att finna sammanfattande mått på ett företags inte— grationsgrad starkt begränsade. Beträffan- de den vertikala integrationen har visserli- gen försök gjorts att arbeta med vissa enkla mätmetoder,1 men resultaten är inte upp— muntrande. Någon generell mätning av in- tegrationsgrad förekommer därför inte i det följande, utan intresset koncentreras på jämförelser på speciella punkter mellan oli- ka företag. Mätproblem och mätmetoder diskuteras närmare i nästa kapitel.

Ovan har diskuterats endast sådan sprid- ning av företagets verksamhet, som kan härledas till korseffekter eller funktionella samband mellan de olika aktiviteterna. Pro- duktionens differentiering hos storföretagen har emellertid inte alltid karaktär av inte- gration i denna mening; verksamheten är ofta fördelad på helt oberoende produktom- råden. I vissa fall kan en fördelning på obe- roende aktiviteter ha motiverats av en strä- van efter riskspridning. Den kan emellertid också vara ett resultat av yttre bestämnings- faktorer i företagets tidigare utveckling. Extrema exempel på detta förhållande er- bjuder vissa av de investmentbolag, som har anknytning till bankerna. De är till stor del sammansatta av bolag, vilkas enda ge- mensamma egenskap är, att de på grund av finansiella svårigheter måst övertas av ban- kerna och senare sålts av dessa till närstå- ende ägargrupper. Det är i sådana fall tvek- samt, om investmentbolaget bör betraktas som ett enda företag.2

Företagets totala storlek, och speciellt dess finansiella resurser, spelar emellertid en självständig roll för konkurrensläget i olika branscher. Spridning av resurserna på olika områden ökar möjligheterna att bära förluster på varje marknad för sig. Stor- företaget kan därför använda eller hota med aggressiva konkurrensmetoder i större utsträckning än dess specialiserade konkur- renter. Härigenom stärks storföretagets po- sition, framför allt på oligopolistiska mark- nader.

Stora finansiella resurser ger dessutom ett övertag, när det gäller att genomföra tek- niska förbättringar och att anpassa produk— tionen till förändringar i efterfråge- och kostnadsförhållanden. Den ökade rörlighe- ten i investeringsavseende får antas ha sär- skilt stor betydelse på områden med snabb innovationstakt, där storföretaget genom forskningsinsatser och patentförvärv succes— sivt kan utveckla sin marknadsposition. Fi- nansiella storföretagsfördelar torde dock föreligga inom de flesta större industri— branscher.3

Ett storföretags verksamhet på en given marknad påverkas uppenbarligen i stor ut- sträckning av förhållanden utanför den ak- tuella marknaden. Detta gäller både före- tagets konkurrensbetingelser och målsätt- ningarna för dess handlande. Den partiella teori för konkurrens under olika marknads- former, som refererats i föregående avsnitt, kan därför sägas ha betydande svagheter, när det gäller att belysa storföretagens verk- samhet. Det kan därför ifrågasättas, om man inte i stället borde bygga upp analysen från företagets totala situation. En sådan analys torde dock vålla oöverstigliga problem, i varje fall för en allmän, empirisk kartlägg-

1 M. A. Adelman: Concept and statistical measurement of vertical integration; Business concentration and price policy; National Bureau of Economic Research, 1955. 2 Företag av denna typ behandlas mer ingå- ende i utredningens studie av ägandeförhållan- dena inom näringslivet. & För en allmän diskussion av företagsstorle- kens marknadsmässiga betydelse hänvisas till C. Edwards: Conglomerate bigness as a source of power; i Business Concentration and Price Policy.

ning. Framställningen i det följande base- ras sålunda primärt på det »marknadsin- riktade» förklaringsschema, som tidigare skisserats. Integration och andra typer av aktivitetsspridning inom storföretagen kom- mer att behandlas som särskilda komplice- rade faktorer, vilka tillsammans med andra strukturkomponenter styr skeendet på olika marknader.

KAPITEL 3

Avsikten med detta kapitel är att ge en över- siktlig bild av produktionskoncentrationen i svensk industri och av Säljarkoncentrationen på industriella marknader år 1963. Denna allmänna kartläggning utgör, tillsammans med den studie av storföretagens produkt- struktur och integrationsgrad, som presen- teras i nästa kapitel, den första hälften av industriundersökningen. Den andra hälften, som omfattar mer ingående studier av bl. a. koncentrationstendenser och strukturell ut- veckling i övrigt inom ett urval industribran- scher, presenteras längre fram i redogörel- sen. Beräkningarna i detta och nästa kapitel baseras helt på industristatistikens primär- uppgifter samt på uppgifter om export och import, hämtade från handelsstatistiken.

Samtliga data avser år 1963, vilket är det sista är, för vilket fullständiga uppgifter funnits tillgängliga vid tidpunkten för un- dersökningen. Materialbearbetningen har ge- nomförts inom Statistiska Centralbyrån, var- efter resultaten överlämnats till utredningen i form av de tabeller och tabellkommenta- rer, som redovisas i tabellbilagor till detta och följande kapitel.

A. Mätmetoder

Koncentrationsgraden i industrin har mätts på två olika sätt. Det ena avser säljarkon- centrationen på olika marknader (dvs. beträf- fande olika varor eller grupper av varor), och anknyter till den indelning i marknads- former, som diskuterats i förra kapitlet. En sådan partiell strukturbeskrivning ger, som tidigare påpekats, endast ofullständig infor—

Bransch- och marknadsstruktur

mation om konkurrensbetingelserna. Redo- visningen har därför kompletterats med vissa »totala» mått på företagens industriella verk- samhet, nämligen förädlingsvärdeandelar på olika aggregeringsnivåer, allt ifrån en täm- ligen detaljerad branschindelning och upp till hela industriproduktionen. Dessa senare mät- ningar ger möjlighet att till de partiella struk- turmåtten (säljarkoncentration) lägga viss in- formation om skillnader mellan företagen beträffande horisontell och vertikal integra- tion samt total industriell verksamhet.

Mätmetoderna överensstämmer delvis med dem, som använts i tidigare amerikanska och västtyska koncentrationssstudier. Resul- taten i det följande kan därför på en de] punkter jämföras med data för dessa två länder.

Innan de använda mätmetoderna närmare presenteras krävs vissa begreppsdefinitioner.

Företag. Det relevanta företagsbegreppet vid studier av bransch- och marknadskon- centration är företaget som ekonomisk pla- nerings- och beslutsenhet. Beslutsorganisatio- nen i näringslivet och möjligheterna till att tillämpa existerande tekniska eller juridiska företagsdefinitioner i studier av olika slags beslut diskuteras ingående i andra delar av utredningen.

För att göra den följande kartläggningen hanterlig har det varit nödvändigt att i hu- vudsak utgå från en enda, relativt enkel före- tagsdefinition. Vi har valt koncernen i akie- bolagslagens mening som förtagsenhet.

Aggregering till koncernnivå har gjorts beträffande alla företag, som ingår i utred- ningens storföretagsregister. Dessutom har bolag, ägda av Kooperativa Förbundet sam-

manräknats till en företagsenhet, liksom statsägda bolag och verk. Beträffande öv- riga bolag och firmor har, bortsett från vissa undantagsfall, inga koncerneringar ge— nomförts. Den obetydliga underskattning av koncentrationen (räknad på koncernnivå) som härigenom uppkommer, har inte an- setts motivera den stora arbetsinsats, som skulle krävas för en fullständig koncerne- ring.

Lika väl som invändningar kan resas mot användning av koncernen som företagsbe- grepp med tanke på ev. beslutsfattande på lägre nivåer, kan det å andra sidan hävdas, att koncernen i vissa fall är ett för snävt företagsbegrepp, sett från beslutssynpunkt. Starka eller dominerande minoritetsposter kan möjliggöra en samordning i olika av- seenden av företagens verksamhet, och ägar- grupper med intressen i olika företag kan därför ibland uppfattas som beslutsenheter. Koncentrationsmätningarna på koncernnivå har i nästa kapitel kompletterats med mät- ningar av några stora >>finansblocks>> andelar av industriproduktionen.

Det bör slutligen framhållas, att medlem— mar i producentkooperativa organisationer, t. ex. mejeri-, slakteri— och skogsägarförbun- den, inte sammanräknats vid beräkningen av koncentrationstal för branscher och varu- grupper. Däremot har medlemmarna i jord- bruks— och skogsbrukskooperationen — lik- som KF och de statliga företagen — inräk- nats i gruppen »storföretag». Producent— kooperationens betydelse för säljarkoncentra- tionen i olika varugrupper framgår av kar— tellavsnittet (avsnitt E nedan).

Marknad. Som framgått av diskussionen i kapitel 2, definieras marknaden i pristeo- retisk mening av en grupp varor, vilka in— bördes är starkt substituerbara, sett från köparens synpunkt. Varorna skall dess— utom sakna näraliggande substitut utanför gruppen.

Varugrupps- eller marknadsindelningen måste i verkligheten byggas på mycket begränsad information om substituterbarhe- ten mellan olika produkter. Möjligheterna att nå fram till en >>riktig>> gruppering be- gränsas dessutom av att mätningarna görs

utifrån ett statistiskt material, som insam- lats och grupperats med sikte på helt andra användningsområden än det här aktuella. Varje varugruppering. som skall användas för empiriskt ändamål, måste anpassas till motsvarande indelning i det statistiska grund— materialet.

I den svenska industristatistiken klassifi- ceras varorna efter två olika system, SITC- Revised och den s. k. gemensamma svenska varunomenklaturen, vilken i sin tur utgör en utbyggnad av den internationella Bryssel- nomenklaturen. Vi har valt den senare som indelningsgrund, beroende på att den är mer detaljerad och följaktligen ger större frihet vid indelningen i varugrupper.

Brysselnomenklaturen är en internationell varunomenklatur, i första hand avsedd för tulltaxor o.d. Indelningsgrunden är i första hand material, i andra hand bearbetnings- nivå eller användningsområde (principen är dock ingalunda strikt genomförd). Den utbyggda svenska nomenklaturen består av ca 5 000 statistiska nummer på lägsta aggre— gationsnivå.1

Med sikte på det pristeoretiska marknads- begreppet har vi utifrån denna nomenkla— tur sökt konstruera varugrupper med de ovan nämnda stubstitutionsegenskaperna. Efter- som nomenklaturen inte är marknadsanpas- sad, består dessa nya varugrupper i vissa fall av ett enda statistiskt nummer på lägsta nivå, i andra fall av grupper av statistiska nummer. Det bör understrykas att varu- grupperna endast kan betraktas som myc— ket grova approximationer av marknader i teoretisk mening.

En totalredovisning enligt ovan angivna principer skulle kräva mycket stor arbets- insats, varför vissa delar av industriproduk- tionen måst utelämnas. Det rör sig här om dels de rena restposter, som ingår i statisti- ken, dels varugrupper, där det beräknade tillverkningsvärdet 1963 understeg 25 milj. kr. Kartläggningen av säljarkoncentration är således inte total men omfattar mer än 75 % av produktionen inom den svenska industrin. Antalet studerade varugrupper är 450.

1 SOS, Industri 1959, sid. 6.

Bransch. Mot varje indelning i varugrup- per svarar i princip en branschindelning; branschen omfattar tillverkningen av resp. varugrupp.

En branschindelning motsvarande indu- stristatistikens varunomenklatur skulle om- fatta ett mycket stort antal grupper. Av praktiska skäl, främst svårigheter för upp- giftslämnarna, tillämpas emellertid i industri- statistiken en betydligt grövre branschindel- ning, bestående av 12 huvudgrupper och 90 undergrupper. En del av undergrupperna är ytterligare uppdelade på detaljgrupper, och den mest detaljerade nivån omfattar sam- manlagt 191 detaljgrupper och ouppdelade undergrupper.

Industristatistikens indelning av produk- tionen avviker från det teoretiska bransch- begreppet också därför att hela tillverkning- en vid en anläggning i allmänhet förs till en enda bransch (detalj- eller undergrupp) även om tillverkningen är blandad. Rap- portenheten till industristatistiken, arbets- stället,l branschklassas med ledning av de framställda produkterna. Vid blandad pro- duktion avgörs klassningen i regel av' vilken varugrupp, som har större andel av salu- värdet.2

Den sålunda förenklade branschindelning- en medför, att överensstämmelsen mellan marknads- och branschbegreppen är stark varierande. Som exempel på god överens- stämmelse kan nämnas gruppen »kafferos— terier», där dels arbetsställenas produktion nästan uteslutande består av kafferostning och dels praktiskt taget hela den svenska tillverkningen av rostat kaffe faller på de ingående arbetsställena. Å andra sidan åter- finns på detaljgruppsnivå exempelvis grup- pen >>mekaniska verkstäder, ej särskilt nämnda» med ungefär 10% av industrins totala förädlingsvärde. Denna grupp upp- visar hög grad av heterogenitet, vad beträf- far både dit hänförliga produkter och ar- betsställenas sortimentsstruktur.

En koncentrationsmätning utifrån indu- stristatistikens branschgruppering är sålunda inte direkt jämförbar med en mätning på varugruppsbas. Skillnaderna beror inte en- dast på att branschgrupperingen är mindre

detaljerad, utan också på varierande specia- liseringsgrad (»branschrenhet») hos de ak- tuella arbetsställena. När mätningen, som i denna utredning, görs utifrån förädlings- värden, ger dessutom skillnader beträffande självförsörjningsgrad (vertikal integration) utslag i koncentrationsmätningen på branschnivå.

Branschkoncentrationen kommer i det föl- jande att redovisas enligt två olika nomen- klaturer. Den ena ansluter sig helt till den indelning, som tillämpas i den officiella sta- tistiken (t. ex. tabell 1 i industriberättelsen). Mätningen har där genomförts på samtliga tre nivåer, dvs. i huvudgrupper, undergrup- per och detaljgrupper. För den översiktliga beskrivningen av industrisektorns företags- struktur och av storföretagens produktions- inriktning används en modifierad huvud- gruppering, bestående av 18 avdelningar (sektorer). Den viktigaste skillnaden, jämfört med industristatistikens nomenklatur, är att huvudgruppen »Metall- och verkstadsindu- stri», som svarar för nära hälften av in- dustriproduktionen, delats upp på fem grup- per.

Mått på total koncentration. Mätningar av företagsstrukturen i olika branscher och i industrin som helhet syftar till att ge en översiktlig bild av produktionskoncentratio- nen i industrin och av storföretagens ställ- ning. Mätningarna ger också underlag för en diskussion av sambanden mellan stor- leksfördelningen i branschen och koncentra- tionsgraden på de marknader, där bran- schens produkter saluförs. Speciellt intresse kommer att ägnas omfattningen av horison- tell och vertikal integration i olika bran- scher.

Ett flertal tillvägagångssätt är tänkbara vid en kartläggning av branschstrukturen. Ett ofta använt storleksmått är sysselsätt- ningen (alternativt lönesumman). Eftersom man mäter fördelningen endast beträffande en produktionsfaktor, kan emellertid stor- leksjämförelser mellan företag i detta fall

1 Beträffande definitionen av detta begrepp se under avsnitt B. ” SOS, Industri 1963, sid. 5—6.

bli av begränsat värde.1 Arbetskraftsinten- siteten kan variera inte endast mellan bran- scher utan också mellan företag i samma bransch. Samma invändning kan riktas mot kapitalinsatsen (tillgängliga mått: installerad drivkraft, brandförsäkringsvärde) som stor- leksmått.

Av tillgängliga statistiska data återstår pro- duktionens saluvärde och förädlingsvärde. Saluvärdeandelar är i likhet med marknads- andelar, endimensionella i den meningen, att de inte ger uttryck för graden av verti- kal integration inom resp. företags arbets- ställen. I de totalmått på produktionen, som här eftersträvas, bör emellertid också denna senare storleksdimension ingå. Vid en aggre- gering av arbetsställen till företagsnivå vål- lar dessutom en användning av saluvärden betydande dubbelräkningsproblem, eftersom leveranser mellan arbetsställen inom samma företag inte kan elimineras. Saluvärdet är således inte en additiv storhet, och mät- resultaten påverkas av produktionsorgani- sationen inom olika företag.

I det följande har som storleksmått an- vänts förädlingsvärdet, dvs. skillnaden mel- lan saluvärdet och kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, elenergi, transporter ut- förda av utomstående samt bortlämnade lönearbeten. Förädlingsvärdet är ett >>totalt>> mått på produktionsinsatsen, och innefattar både avsaluproduktion och självförsörjnings- grad. Det är dessutom additivt och kan alltså användas oberoende av bransch- och före- tagsdefinition.

Koncentrationsmått för varugrupper. Av- sikten med dessa mätningar är att kart- lägga säljarkoncentrationen och därmed be- lysa konkurrensbetingelserna på olika mark- nader för industriprodukter. Anknytningar- na till de teoretiska begreppen marknads- struktur och marknadsform har ingående diskuterats i kapitel 2, varför i det följande endast ges en beskrivning av olika mätmeto- der.

Det vanligaste måttet på säljarkoncentra- tion anger (förutom antalet säljare) olika säljares andel av den faktiska försäljningen på marknaden. För en varugrupp, där utri- keshandeln förekommer, kan marknadsan-

delen på den svenska marknaden för före- taget i (m,) skrivas på följande sätt:

m—Aa—m+n

m, =———_ , där P— A L— U + 1 P,- : det izte företagets produktion i Sve- rige AL, : det izte företagets lagerändring U,- : det izte företagets export I,- = det izte företagets import2

P, AL, U och I anger motsvarande total- siffror för hela landet (summor av ovan- stående).

Detta mått avser således den faktiska för- säljningens fördelning. Som strukturmått har det den svagheten, att det i princip anger ett resultat av konkurrensen snarare än en be- tingelse för denna. Det har å andra sidan hävdats, att den marknadsandel, företaget uppnått, har stor betydelse för dess konkur- renssituation. Marknadsandelen skulle där- med kunna betraktas som ett användbart strukturmått.

Företagens största möjliga utbud, dvs. pro- duktionskapaciteten, är ett mer renodlat strukturmått. Förutom outnyttjad kapacitet inräknas här lagerproduktion och tillverk— ning för export; båda representerar ett po- tentiellt utbud på den svenska marknaden. Det största principiella problemet vid en kapacitetsredovisning synes vara, hur man på ett enkelt sätt skall kunna ange importkon— kurrensens styrka.

I praktiken har det inte varit möjligt att konsekvent använda någondera av de två nämnda metoderna i koncentrationsmät- ningen. Utrikeshandelsstatistiken är inte upp— lagd på sådant sätt, att exporten för enskilda företag kan särskiljas, och följaktligen är

1 Givetvis bortsett från de fall, då arbetsmark- naden är av centralt intresse för undersökningen. Här eftersträvas emellertid ett sammanfattande mått på företagets produktion. Vissa data beträf- fande sysselsättningens fördelning mellan små och stora företag i olika sektorer återfinns i utred- ningens studie av ägandeförhållanden. Där har också jämförelser gjorts mellan koncentrations- grader, räknad i sysselsättning och i förädlings- värde. ? Företaget i kan här antingen vara en utländsk säljare med egen försäljningsorganisation i Sverige eller en importör.

det inte möjligt att beräkna andelar av för— säljningen på hemmamarknaden. Samtidigt saknas fullständigt material för beräkning av kapacitetsandelerl. I stället avser beräk- ningarna dels olika företags andelar av pro- duktionen i Sverige av resp. varugrupp, dels totala export- och importandelar. Med sam— ma beteckning som ovan anges produktions-

andelen som %och kompletteras med im-

2) U ch port- och exportandelarna:————— o -— P— U + I P

Den tillämpade metoden kan sägas ge ett mellanting av kapacitets- och marknadsan— delar. Likheten med kapacitetsandelar blir stor om (a) fullt eller likformigt kapacitets- utnyttjande råder, (b) lagren är av sådan storlek att det potentiella lagerutbudet är litet och (c) substitutionsmöjligheterna på tillverkningssidan är små. Marknadsandelar approximeras, om utrikeshandeln och lager- ändringama är obetydliga.3

Måttenheten varierar mellan olika varu- grupper, beroende på skillnader i homogeni- tetsgrad. Förekomsten av icke marknads- prissatta internleveranser kan minska an- vändbarheten hos värdesiffror, varför kvan- titetsredovisning eftersträvats och använts i flertalet varugrupper. Produktdifferenser inom varugrupperna (framför allt inom verkstadsindustrin) och i vissa fall frånvaro av kvantitetsuppgifter i primärmaterialet har dock medfört, att en värdebaserad redovis- ning blivit nödvändig i en del varugrupper.

Presentation av resultaten. Som tidigare framhållits är både antalet företag och stor- leksrelationerna dem emellan av intresse vid en kartläggning av bransch- och marknads- koncentration. I exempelvis en studie av monopol- och oligopolgrad synes det vara lämpligt att parallellt arbeta med flera olika karakteristiska hos storleksfördelningen.4

En sådan kombination av antalsmått och »concentration ratios» används i den föl- jande redovisningen.

I branschredovirningen anges för varje bransch följande data: totalt förädlingsvärde, antal företag,

det största företagets andel av förädlingsvär- det, de 4 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, de 8 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, de 16 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, storföretagens sammanlagda andel av för- ädlingsvärdet. Med »det största företaget» avses det före- tag (i förekommande fall koncern), som svarar för den största delen av förädlings— värdet i resp. bransch; motsvarande gäller för »de 4 största» etc. »Storföretagen» är de koncernerade enheterna enligt ovan samt dessutom medlemmar i Mejeriförbundet. Slakteriförbundet och skogsägarföreningar— na. Dessa organisationer kan i flera avseen- den betraktas som beslutsenheter, och har därför specialstuderats i undersökningen.

Resultaten av varugruppsniätningarna re- dovisas i en tabell, där varugrupperna ar- rangerats i anslutning till den ovan nämnda indelningen av industrin i 18 sektorer. Föl— jande data anges beträffande varje varu- grupp: avsaluproduktionens5 värde, antal företag, det största företagets andel av produktionen, de 4 största företagens sammanlagda andel

av produktionen, de 8 största företagens sammanlagda andel

av produktionen,

1 Däremot har i vissa av intensivstudierna kun- nat beräknas koncentrationstal, avseende såväl kapacitet som faktisk försäljning i Sverige. ” Importen anges således som andel av netto- tillförseln (ej korrigerad för lagerändring). 3 Det bör dock påpekas, att mätningen avser den totala produktionen, inklusive varor som vidarebearbetas inom samma företag. Något mått på avsaluproduktionens (från företag) fördelning har inte kunnat beräknas. 4 För en ingående diskussion rörande olika koncentrationsmått och deras användbarhet hän- visas till G. Rosenbluth: Measures of Concentra— tion (i Business Concentration and Price Policy; Princeton 1955). 5 När vidareförädlin g förekommer inom samma arbetsställe, saknas uppgifter beträffande total- produktionens värde. Med avsaluproduktion av- ses här alla leveranser från arbetsställen, inkl. leveranser till andra arbetställen i samma företag (koncern).

storföretagens sammanlagda andel av pro- duktionen, total import i procent av nettotillförsel, total export i procent av svensk produktion. Sammanlagda andelar för de 16 största företagen ansågs här mindre intressanta, ef- tersom antalet företag i varugrupperna i regel är väsentligt mindre än i branscherna. Principerna för beräkning av utrikeshan- delsandelar har tidigare berörts. Här skall endast påpekas, att i vissa fall fullständig jämförbarhet med produktionsandelarna inte kunnat uppnås beroende på att handelssta- tistikens varuindelning är mer aggregerad än industristatistikens. Import— och exportande— larna har i görligaste mån angivits utifrån samma måttenheter som produktionsande- larna. I vissa fall saknas dock i handelsstati— stiken redovisning utifrån den kvantitets— grund, som valts i produktionsmätningen, och utrikeshandelsandelarna har då angivits efter värde. Avvikande redovisning av de två nämnda slagen anges i förekommande fall i noter till tabellen.

B. Branschkoncentration

Antalet svenska industriföretag enligt ovan angivna definition var år 1963 omkring 13000. Storleksfördelningen var emellertid synnerligen sned. Som exempel kan nämnas, att det sammanlagda förädlingsvärdet i de 50 största privata industriföretagen, Koope— rativa Förbundet samt statliga företag — till— sammans mindre än en halv procent av to- talantalet företag — utgjorde nära hälften av hela industrins förädlingsvärde. En samman- fattande uppställning av de större företagens andelar ges i följande tabell.

1963 fanns sammanlagt fem företag med förädlingsvärden överstigande 500 milj.kr., nämligen de privatägda koncernerna Volvo, ASEA och L M Ericsson, det statsägda LKAB samt Kooperativa Förbundet.

Storleksfördelningen bland de 100 största privata företagen1 framgår av diagram 3: 1, där storleken anges kumulativt i procent av industrins totala förädlingsvärde. Av här aktuella företag är endast fyra (varav inget

Totalt förädlingsvärde i industrin år

1963, milj. kr.1 2 26 652 Antal företag med industriell tillverk-

ning3 ca 13 000 Förädlingsvärdets fördelning i % 200 privata storföretag 52,3 (därav de 100 största 46,2) statliga bolag och verk 5,6 Kooperativa Förbundet 2,1 medlemmar i Svenska Mejeriernas Riks-

förening (SMR) 1,4 medlemmar i Sveriges Slakteriförbund

(SSF) 1,1 medlemmar i Sveriges Skogsägareföre-

ningars Riksförbund (SSR) 0,8 hela storföretagsgruppen 63,2 övriga företag 36,8

1 Gruppen »rörledningsverkstäder» har ute- lämnats. Beträffande jämförbarhet med 1963 års industriberättelse bör dessutom nämnas, att för- ädlingsvärdet för kafferosterier korrigerats. Den totala förädlingsvärdesitfra, som använts i beräk- ningarna, är 437 milj. kr. lägre än industristatisti- kens. 2 Arbetsställen med mindre än 5 anställda ingår inte i beräkningarna. Dessutom saknas de ca 2 000 (i allmänhet mycket små) arbetsställen, som till- fördes statistiken år 1964 via företagsregistret. Förädlingsvårdet vid dessa arbetsställen motsva- rar emellertid endast ca 2 % av hela industrins. "1 Storföretagen enl. utredningens definition. Ej liktydigt med de 200 största privata industri- företagen, räknat efter förädlingsvärde. Beträffan- de de 100 största är dock överensstämmelsen i det närmaste fullständig.

bland de 75 största) ej definierade som stor- företag.

Som framgår av diagrammet föreligger en betydande snedhet i fördelningen även bland de 100 största företagen. De 50 största sva-

Tabell 3: 2. Storleksfördelning bland de 100 största privata industriföretagen

Storleks- Genom- Storleks— Genom- klass snittligt klass snittligt Rang- f örädlings- Rang- f örädlings— nummer värde nummer värde

1—1 0 448 51— 60 65 11—20 215 61— 70 54 21—30 146 71— 80 45 3 1—40 1 08 81— 90 3 9 41—50 83 91—100 32

1—100 124

1 I denna kategori har KF och de producent- kooperativa företagen inte inräknats.

Andelar av hela industrins förädlingsvärde (0/0) 50

40—

30—

20—

10—

0 1 | | | | | ;

0 50 100 Antolförefug

Diagram 3:1. Kumulativ koncentrationskurva över privata industriföretag

rar för 37,5% av förädlingsvärdet, de 50 därpå följande för 8,9 %. I tabell 3: 2 har

företagen med förädlingsvärdets storlek som utgångspunkt indelats i grupper om tio. För varje grupp anges genomsnittligt förädlings- värde i milj. kr.

Det genomsnittliga industriella förädlings- värdet i de 104 privata storföretag, som inte kommer med i gruppen »de 100 största», utgör endast 16,6 milj. kr. Här ingår ett be- tydande antal koncerner med huvuddelen av verksamheten förlagd till andra näringsgre— nar, och vars industriella förädlingsvärde är tämligen litet. Många rena industriföretag utanför storföretagsgruppen uppvisar högre förädlingsvärde inom industrin än dessa »små» storföretag.

Den modifierade huvudgrupperingen har i tabell 3: 3 använts för en grov klassificering av de 100 största industriföretagenl. Varje företag har förts till den sektor, som 1963 svarade för största andelen av företagets

1 De 18 grupperna kallas i det följande (indu- stri-) sektorer.

Tabell 3:3. Sektorfördelning av de 100 största privata företagen?

Storleksklass (rangnummer)

11— 21— 31— 41— 51— 61— 71— 81— 91— 30 40 50 60 70 80 90 100 1—100

kli-Ä '—

SDOOxION

14. 15.

16.

17. 18.

. Gruvindustri . Järn- och stålverk samt

andra metallverk . Järn-, stål och annan metall-

manufaktur

. Transportmedelsindustri . Mekaniska verkstäder samt

instrument- och urfabriker

. Elektroteknisk industri . Jord- och stenindustri . Sågverk och hyvlerier . Träförädlingsindustri 10. 11. l 2. 1 3.

Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaks- industri Textilindustri Konfektions- och annan sömnadsindustri Läder-, hår- och gummi- varuindustri Kemisk industri Kemisk-teknisk industri

2

1 1 1 1 2 10 2 1 2 5 1 1 2 1 1 11 4 2 1 2 1 1 14 1 2 1 1 8 1 1 1 1 1 2 7 0

2 2

2 l 3 1 3 3 14 1 1 1 4 1 1 3 6

1 1 2

3 2 5

1 1

1 2 3 1 1 1 3 1 2 3

10 10 10 10 10 10 10 10 100

1 Sektorernas benämning ansluter sig här till den officiella statistikens nomenklatur. I det följande kommer dock sektor 2 att kallas Metallverk, sektor 3 Metallmanufaktur och sektor 15 Sömnadsindustri. Beträffande sektorernas avgränsning hänvisas till den tekniska kommentaren i bilagan.

förädlingsvärde.1 »Sektorenheten» varierar starkt mellan företagen, både inom och mel- lan industrisektorer. Denna aspekt på struk- turen behandlas närmare i nästa kapitel.

Företag av här aktuell storleksordning återfinns företrädesvis inom de tre Verk- stadsindustrisektorerna samt i grupperna me- tallverk och massa — papper. 57 av de 100 företagen har den största andelen av sin verksamhet förlagd till någon av dessa fem sektorer. Som framgår av tabellen är domi- nansen för metallverk och verkstadsindustri mest markant bland de allra största företa- gen. Exempel på storföretagsfattiga sekto- rer är de två träindustrigrupperna samt kon- fektionsindustrin.

Företagskoncentrationen i de 18 industri- sektorerna sammanfattas i tabell 3:4 en- ligt det schema, som beskrivits i avsnitt A ovan. Det bör understrykas, att det här rör sig om totala produktionsmått — inkl. ho- risontell och vertikal integration — vilka inte kan användas som mått på marknadskon- centration.

Koncentrationstal av typen förädlingsvär- deandel för de n största företagen kan sägas

avspegla två egenskaper hos fördelningen. De tenderar att variera omvänt mot anta- let företag i resp. sektor och att stiga vid ökad snedhet i storleksfördelningen. Dessa samband illustreras i följande tabell, där de 18 sektorerna klassindelats efter koncentra- tionsmåttet »de 16 största företagens andel». För varje klass anges genomsnittet av ett antal andra karakteristika hos fördelning- arna.

Som framgår av tabellen varierar de oli- ka koncentrationstalen i huvudsak parallellt och omvänt mot antalet företag. Sektorer med höga koncentrationstal uppvisar också i allmänhet en hög grad av snedhet i för- delningen. Här finns emellertid betydande olikheter mellan de mer koncentrerade sek- torerna. Grupperna 2 (metallverk) och 17 (kemisk industri) uppvisar en relativt jämn storleksfördelning mellan ett litet antal fö— retag. Däremot är storleksfördelningen syn- nerligen sned inom transportmedelsindustrin,

1 Enligt motsvarande princip skulle den stat- liga industriverksamheten föras till gruvindustrin, KF, SMR och SSF till livsmedelsindustrin och SSR till massa- och pappersindustrin.

Tabell 3: 4. Koncentrationstal för olika industrisektorer.

Föräd- Andelari % av förädlingsvärde lings- värde, Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- lndustrisektor mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen ]. Gruvindustri 959 24 62 87 96 100 100 2. Metallverk 1 650 36 14 44 71 92 98 3. Metallmanufaktur 1 622 1 453 6 16 24 32 36 4. Transportmedelsindustri 2 833 1 189 13 40 60 71 72 5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 4 481 1 647 8 24 35 48 63 6. Elektroteknisk industri 1 877 252 32 69 80 88 89 7. Jord- och stenindustri 1 281 950 9 27 40 51 50 8. Sågverk och hyvlerier 590 908 8 18 25 33 47 9. Tråförädlingsindustri ] 059 1 495 4 11 17 24 16 10. Massa- och pappers- industri ] 991 223 10 25 41 62 87 11. Grafisk industri 1 318 827 9 27 35 44 40 12. Livsmedelsindustri 2 309 1 414 11 25 34 44 63 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 420 282 29 73 78 85 74 14. Textilindustri 933 363 7 23 37 52 56 15. Sömnadsindustri 880 754 5 13 18 25 22 16. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri 722 509 14 34 44 54 48 17. Kemisk industri 513 46 16 53 74 92 91 18. Kemisk-teknisk industri 1 215 416 6 18 29 44 47

Andel av förådlingsvärdet för de 16 största företagen 24—33 % 44—48 % 51—71 % > 85 % Antal sektorer 4 4 5 5 Genomsnittlig andel för största företaget, % 6 8 11 31 Genomsnittlig andel för de 4 största företagen,

00 15 24 30 65 Genomsnittlig andel för de 8 största företagen,

% 21 33 44 80 Genomsnittlig andel för storföretagen, % 30 53 63 86 Genomsnittligt antal företag per sektor 1 153 1 076 647 128 Genomsnittlig storlek hos de 16 största före-

tagen dividerad med genomsnittlig storlek hos övriga företag 29 57 65 88 Genomsnittligt förädlingsvärde per sektor

(mkr) 1 038 2 331 1 552 1 084

där det stora antalet reparationsverkstäder ger stort utslag i snedhetsmåttet.

Slutligen kan noteras, att vid den valda grupperingen inget samband föreligger mel- lan sektorstorlek och koncentrationsgrad. Det finns således ingen anledning att befa- ra, att de konstaterade olikheterna i koncen- trationsgrad »skapats» av grupperingsmeto- den (skillnader i aggregationsnivå).

Som framgår av tabell 3: 4 finns en klart avgränsad grupp av högkoncentrerade indu- strisektorer, nämligen följande: gruvindustri metallverk elektroteknisk industri dryckesvaru- och tobaksindustri kemisk industri.

Dessa fem industrisektorer hör till de sex mest koncentrerade med avseende på vart och ett av de använda koncentrationsmåt- ten, d. v. s. antal företag, andelar för det största, de 4, 8 och 16 största samt för stor- företagen.

På motsvarande sätt kan urskiljas en grupp särskilt lågkoncentrerade sektorer, nämligen: metallmanufaktur sågverk och hyvlerier träförädlingsindustri sömnadsindustri

Bortsett från antalsmåttet (där det stora antalet reparationsverkstäder i vissa andra sektorer ger utslag) hör dessa fyra sektorer

till de fem minst koncentrerade med avseen- de på samtliga mått. Så ligger exempelvis andelen för de fyra största företagens andel genomgående under 20 %, och storföreta- gen svarar i samtliga fall för mindre än hälften av förädlingsvärdet.

Mellan de två nämnda grupperna finns nio sektorer med »medelhög» koncentration. Rangordningen mellan olika sektorer varie- rar här betydligt, beroende på valet av kon- centrationsmått. I de flesta avseenden — och speciellt vad gäller storföretagens ställning — får dock transportmedelsindustrinl samt massa- och pappersindustrin betraktas som mer koncentrerade än de övriga.

Orsakerna till skillnader i koncentrations- grad får sökas dels på produktions- dels på marknadssidan. Då de marknadsmässiga sambanden lämpligen behandlas i anslut- ning till varugruppsmätningen, skall här en- dast vissa produktionssamband beröras, nämligen koncentrationsgradens samband med stordrift och kapitalintensitet. För båda gäller. att vi inte här kan arbeta med data rörande tekniska förutsättningar (material om stordriftsfördelar kommer dock att pre- senteras i en annan del av utredningen). I stället får koncentrationstalen sammanstäl- las med data beträffande faktiskt existeran-

1 Om reparationsverkstäder exkluderas, är transportmedelsindustrin beträffande koncentra- tionsgrad helt jämförbar med de fem tidigare nämnda »högkoncentrerade» sektorerna.

de anläggningsstorlek resp. kapitalintensitet i olika sektorer.

Den genomsnittliga anläggningsstorleken kan mätas med förädlingsvärdet per arbets- ställe. Detta genomsnitt varierar mycket starkt mellan olika sektorer; från 0,6 mkr i sågverken till 26,2 mkr i metallverken. Rangordnas de 18 sektorerna efter (a) för- ädlingsvärdeandel för de 16 största före- tagen och (b) förädlingsvärde per arbets- ställe, blir rangkorrelationen mellan de två variablerna + 0,79. Sambandet mellan stor- drift och koncentrationsgrad får således på denna aggregationsnivå betraktas som täm- ligen klart.

Hög kapitalintensitet i produktionspro- cessen kan tänkas ge upphov till finansiella etableringshinder och därigenom påverka koncentrationsgraden. Möjligheterna att jäm— föra kapitalintensitet och branschstruktur är emellertid begränsade, beroende på att till- fredsställande mått på produktionskapital saknas. Vi har här tvingats använda två mycket grova approximationer av kapital- intensiteten, nämligen installerad drivkraft per syselsatt och förädlingsvärde per syssel- satt.

Drivkraftsmåttet har den svagheten, att det mäter endast en del av kapitalinsatsen (t. ex. inte byggnader) och inte nödvändigt- vis varierar på samma sätt som totalkapita- 'let. Förädlingsvärde per sysselsatt avspeglar å andra sidan inte endast kapitalintensitet utan också exempelvis vinstnivå. Ingetdera måttet är således idealiskt, men tillsammans bör de ge viss uppfattning om skillnader i kapitalintensitet mellan olika sektorer. Rangkorrelationen mellan de 16 största fö- retagens andel och dessa två mått på ka- pitalintensitet är + 0,35 (drivkraft per sys- selsatt) resp. +O,54 (förädlingsvärde per sysselsatt). Positiva samband synes alltså fö- religga, även om de på den aktuella, starkt aggregerade nivån framstår som relativt osäkra. Klart högre rangkorrelationer (0,48 resp. 0,61) uppkommer, om storföretagens andel insätts i stället för de 16 största före- tagens. Detta resultat framstår som natur- ligt, eftersom företagets totala storlek och finansiella styrka snarare än dess storlek i

den aktuella branschen bör vara avgörande för dess möjligheter att uppfylla de finan- sieringskrav, som ställs vid kapitalintensiv produktionsteknik.

Investeringar i forskning och utvecklings- arbete antas i allmänhet vara särskilt risk- fyllda. Krav på stora sådana utgifter kan därför tänkas utgöra ett svårt etablerings- hinder för mindre företag och relativt sett gynna storföretag med stark finansiell ställ- ning och möjligheter till riskspridning. Ett positivt samband kan också konstateras mel- lan forskningsintensitet i sektorns produk- tion och koncentrationsgraden på sektornivå. Forsknings- och utvecklingskostnadernas an- del av förädlingsvärdet i olika sektorer kan beräknas med hjälp av SCB:s forskningsen- kät för år 1963. Vid en jämförelse med kon— centrationstalen i tabell 314 noteras höga positiva rangkorrelationer; över +0,7 med både de 16 största företagens och storföreta— gens andelar.1

Möjligheterna att bedöma samband mel- lan produktionsteknik och koncentrations- grad är givetvis starkt begränsade på grund av heterorgeniteten hos industrisektorerna. Vi återkommer därför till denna fråga i an- slutning till den mer detaljerade branschin- delningen.

Redovisningen av branschkoncentration i tabell II (tabellbilagan) ansluter till den svenska industristatistikens indelning. Det bör framhållas, att graden av homogenitet inom branscherna är starkt varierande, sam- tidigt som gränserna mellan olika branscher kan vara mer eller mindre skarpa. Indel- ningen har tillkommit för andra ändamål än studier av branschstruktur, och skillnader i koncentrationsgrad på lägsta aggregations- nivå får tolkas med försiktighet.

I tabell 3: 6 anges genomsnittliga värden på vissa karakteristika hos strukturen i oli- ka branscher (detaljgrupper och ouppdelade

1 Det bör understrykas, att jämförelserna här enbart avser hela sektorns kapital— resp. forsk- ningsintensitet. Avsikten har varit att belysa problemet, om produktionens karaktär påverkar koncentrationsgraden. Jämförelserna ger däremot ingen information beträffande skillnader i kapital- eller forskningsinsats mellan små och stora före- tag inom sektorerna.

Ovågda medeltal för branscherna av:

33321 for andel av förädlingsvärdet störstai 1 Å) for sektorn antal största storföre- Industrisektor (%) företag föret. 8 största tagen 1. Gruvindustri 100 10 82 99 96 17. Rent kemisk industri 92 8 67 97 75 2. Metallverk 92 8 59 96 78 6. Elektroteknisk industri 88 45 51 90 81 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 85 36 50 77 68 4. Transportmedelsindustri 71 201 43 78 65 10. Massa- och pappersindustri 62 27 24 78 57 16. Läder-, hår- och gummivaruindustri 54 40 32 76 18 14. Textilindustri 52 19 49 86 41 7. Jord- och stenindustri 51 53 43 79 45 5. Mek. verkstäder etc. 48 251 22 59 45 18. Kemisk-teknisk industri 44 29 52 88 45 12. Livsmedelsindustri 44 46 48 81 52 11. Grafisk industri 44 209 25 52 42 8. Sågverk och hyvlerier 33 308 10 33 30 3. Metallmanufaktur 32 146 23 65 18 15. Sömnadsindustri 25 64 25 74 9 9. Träförädlingsindustri 24 89 32 78 15

undergrupper), fördelade på de 18 industri- sektorerna. De sistnämnda har ordnats ef- ter de 16 största företagens andel av sek- torns förädlingsvärde.

De skillnader i koncentrationsgrad mel- lan industrisektorerna, som tidigare konsta- terats, har motsvarigheter på denna mer de- taljerade nivå. Skillnaderna melan sektorer med hög, medelhög och låg total koncen- trationsgrad1 är tämligen klara. Antalet fö- retag i delbranscherna tenderar sålunda att stiga med sänkt sektorkoncentration, och man kan också utläsa samband mellan kon— centrationstal (förädlingsvärdeandelar) på sektor- och branschnivå. Andelarna för ett givet antal företag är i allmänhet högre på branschnivå, vilket är ett naturligt resultat av den mer detaljerade indelningen.

Den föga ändamålsenliga branschgruppe- ringen medför emellertid, att sambanden mellan de olika typerna av koncentration inte klart kan utläsas. Den höga bransch- koncentration, som redovisas för exempel- vis kemisk-teknisk industri och livsmedels- industri, är till stor del att betrakta som ett artificiellt resultat av en mycket finfördelad branschnomenklatur. En motsatt effekt upp-

kommer i sektorer med stora och hetero- gena detaljgrupper, t. ex. transportmedels- industri och mekaniska verkstäder. Möjligheterna att med hjälp av tabell 3: 6 finna säkra samband mellan koncentration på olika nivåer eller mellan koncentrations- grad och andra egenskaper hos branscherna är således tämligen begränsade. För att eli- minera de alltför finfördelade och de allt- för heterogena grupperna har vi gjort ett urval, där dels grupper med förädlingsvärde under 50 milj. kr dels ospecificerade rest- grupper (t. ex. »mekaniska verkstäder, ej 5. n.») uteslutits. Urvalet omfattar 72 re— lativt stora och enhetliga branscher. Sambandet mellan sektor- och bransch- koncentration är här mycket klart, vilket framgår av följande sammanställning: Sambanden på branschnivå mellan å ena sidan koncentrationsgrad, å andra sidan an- läggningsstorlek och kapitalintensitet illu- streras i tabell 3: 7. De 72 branscherna i ur-

1 Indelningen i sektorer med hög, medelhög och låg sektorkoncentration baseras på diskus- sionen kring tabell 3: 5 ovan. I tabell 3: 6 har de tre sektortyperna avgränsats.

De fem hög- De fyra låg- koncentrerade koncentrerade Övriga nio sektorerna sektorerna sektorer Genomsnittligt antal företag per bransch 18 306 109 Genomsnittlig andel för det största företaget 58 11 31 Genomsnittlig andel för de 8 största företagen 93 36 71 Genomsnittlig andel för storföretagen 89 20 56

valet har grupperats efter de 8 största företa- gens andel av förädlingsvärdet.

Här liksom på sektornivå är det positiva sambandet mellan genomsnittlig arbetsstäl- lesstorlek och koncentrationsgrad mycket klart. Rangkorrelationen mellan dessa två variabler är 0,79. Man torde kunna dra slutsatsen, att hög koncentration i många branscher betingats av positiva skaleffekter. Det bör emellertid framhållas, att de störs- ta företagen ofta har flera arbetsställen i samma bransch, och att det följaktligen inte enbart utifrån dessa data kan hävdas, att de högkoncentrerade branscherna saknar pro- duktionstekniska förutsättningar för före- komst av flera företag och lägre koncen- trationsgrad.

Rangkorrelationen mellan de 8 största fö- retagens andel och de två måtten på kapital- intensitet är väsentligt lägre, nämligen + 0,50 (förädlingsvärde per sysselsatt) resp. + 0,40 (drivkraft per sysselsatt). Ungefär samma korrelation uppkommer, om storföretagens andel används som koncentrationsmått. Med det relativt stora antal observationer, det här rör sig om, kan dock sambandet ka- pitalintensitet — koncentrationsgrad betrak- tas som säkert. Kapitalintensiv produktions—

teknik får liksom stordriftsfördelar, uppfat- tas som en bidragande faktor för uppkoms- ten av företagskoncentration. En mer in- gående diskussion av dessa samband förs i branschstudiema.

C. Koncentration i varugrupper

Avsikten med detta avsnitt är att ge en över- siktlig bild av Säljarkoncentrationen i olika delar av industrin. Som tidigare framhållits har det inte varit möjligt att räkna fram sammanfattade mått av typ marknads- el- ler kapacitetsandelar. I stället redovisas pro- duktionsstruktur och utrikeshandel var för sig, varefter marknadsstrukturen beskrivs utifrån sammansatta kriterier för enföre- tags- resp. fåtalsdominans.

En samlad presentation av koncentrations- tal och övriga beräknade strukturdata ges i tabell III i tabellbilagan. I texttabeller anges varugruppernas fördelning på olika struk- turtyper, definierade utifrån det största fö- retagets resp. de fyra största företagens pro- duktionsandel. Återstoden av detta avsnitt ägnas huvudsakligen åt en genomgång av de 18 industrisektorerna, avsedd att belysa fre-

Tabell 3: 7. Branschorganisation, stordrift och kapitalintensitet.

Ovägda medeltal av

Förädlings- Förädlings-

Andel av förädlingsvärdet Antal värde/ värde/ Drivkraft] för de 8 största företagen grupper arbetsställe sysselsatt sysselsatt 100 (Antal företag 5 8) 11 13,6 45,1 24,1 90—99 14 7,9 41,9 10,8 75—90 11 6,9 35,9 16,7 60—75 11 4,5 29,6 11,8 40—60 14 2,0 27,3 7,7

—40 1 1 0,7 21,8 5,2

72

kvensen av dominans för en eller ett fåtal tillverkare i olika varugrupper. Avslutnings- vis studeras produktionsstrukturen utifrån en fördelning av varugrupperna efter för- brukarkategori och användningsområde.

Tabell 3: 8 utgör en sammanfattning av huvudtabellen och innehåller genomsnitts- data för olika sektorer rörande produktions— koncentrationen i varugrupper. Tabell 3: 9 är en frekvenstabell, avseende produktions- andelarna för det största resp. de fyra störs- ta företagen i resp. varugrupper.

I redovisningen av antalet tillverkare har en avvikelse gjorts från primäruppgifterna. Industristatistikens data innehåller i vissa varugrupper tillverkare med helt obetydlig produktion för eget bruk eller (t. ex. i verk— stadsindustrin) företag, som utfört mindre ändringsarbeten på inköpta produkter.1 Då sådana producenter i allmänhet torde sakna betydelse för marknadsstrukturen, bör de inte medräknas. En fullständig sådan »kor- rektion» har inte kunnat göras i den följan- de redovisningen. Dock har i antalssiffrorna för grupper med högst 20 tillverkare från-

räknats alla företag, som svarade för mind- re än 0,25 % av produktionen. Uppgifterna om produktionsandelar påverkas inte av denna ändring.

Ur tabellerna kan utläsas, att i flertalet varugrupper huvuddelen av produktionen faller på ett eller ett fåtal företag. Produk— tionsandelen för de fyra största tillverkarna överstiger sålunda 70% i 294 av de 450 varugrupperna dvs. i nära två tredjedelar av fallen. Det största företaget ensamt svarar för hälften eller mer av produktionen i 182 grupper, dvs. 40 % av totalantalet.

Mycket hög genomsnittlig koncentrations- grad på varugruppsnivå noteras för sekto- rerna gruvindustri, metallverk, transportme- delsindustri, elektroteknisk industri samt rent kemisk industri. I samtliga dessa fem sek- torer ligger det största företagets andel över

1 Som exempel kan nämnas att produktion av personbilar år 1963 redovisades av fyra företag, av vilka två var verkstäder, som utfört ombygg- nader i liten skala. Ett annat exempel är varugrup- pen sänglinne, där av totalt 16 företag de 14 minsta tillsammans svarade för mindre än 2 %, av produktionen.

Tabell 3: 8. Varugruppskoncentration i olika industrisektorer.

Ovägda medeltal per varugrupp av

De 4 De 8 Därav Största största största Stor- Antal med före- före- före- före- varu- ( 20 tagets tagens tagens tagens Industrisektor grupper företag andel andel andel andel l'. Gruvindustri 4 4 69 97 100 92 2. Metallverk 52 47 56 89 97 95 3. Metallmanufaktur 30 14 43 72 85 55 4. Transportmedelsindustri 23 15 60 89 95 84 5. Mek. verkstäder samt instrument- och urfabriker 69 44 51 82 91 64 6. Elektroteknisk industri 28 25 62 94 99 88 7. Jord- och stenindustri 22 12 44 71 78 54 8. Sågverk och hyvlerier 3 — 7 16 24 41 9. Träförädlingsindustri 15 5 25 52 57 27 10. Massa— och pappersindustri 37 29 30 71 91 80 11. Grafisk industri 10 — 20 46 57 33 12. Livsmedelsindustri 41 10 34 62 75 68 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 8 3 57 82 85 76 14. Textilindustri 25 17 39 74 87 61 15. Sömnadsindustri 20 1 24 52 69 27 16. Läder-, hår- och gummivaru- industri 1 1 5 30 60 74 46 17. Kemisk industri 31 30 67 96 100 87 18. Kemisk-teknisk industri 21 11 43 76 87 51 Hela industrin 450 272 46 76 86 68

Antal varugrupper där största företagets andel är . . . %

Antal varugrupper där fyra störstas andel är . . . %

Summa 90— 70— 50— 20— 90— 70— 50— varu- Industrisektor 100 99 89 69 49 0—19 100 99 89 69 0—49 grupper 1. Gruvindustri 1 1 1 1 2 1 1 4 2. Metallverk 2 5 11 13 19 2 22 11 13 5 1 52 3. Metallmanufaktur 4 6 15 5 1 8 10 5 6 30 4. Transportmedels- industri 2 2 5 6 7 1 7 9 3 3 1 23 5. Mek. verkstäder etc. 5 4 6 22 24 8 17 19 15 10 8 69 6. Elektroteknisk industri l 3 7 9 8 9 13 5 1 28 7. Jord- och sten- industri 1 4 6 2 9 5 7 3 7 22 8. Sågverk och hyv- lerier 3 3 3 9. Träförädlings- industri 1 5 9 1 1 2 4 7 15 10. Massa- och pap- persindustri 1 2 23 l l 8 13 11 5 37 11. Grafisk industri 1 3 6 2 1 7 10 12. Livsmedelsindustri 4 2 22 13 4 2 9 12 14 41 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 3 5 3 1 2 2 8 14. Textilindustri 1 l 6 13 4 4 5 8 4 4 25 15. Sömnadsindustri 1 12 7 1 1 8 10 20 16. Läder-, hår- och gumrnivaruindu- stri 1 l 3 6 1 2 1 6 11 17. Rent kemisk industri 7 2 3 11 8 20 5 6 31 18. Kemisk-teknisk industri 1 1 3 2 9 5 3 4 7 4 3 21 Totalt 26 21 48 87 179 89 99 97 98 74 82 450

50 %, de fyra störstas över 85 % av produk- tionen i genomsnitt för varugrupperna. Låg genomsnittlig koncentrationsgrad utmärker främst sektorerna sågverk och hyvlerier, trä- förädlingsindustri, grafisk industri samt söm- nadsindustri.

Förutom produktionskoncentrationen mås- te även importkonkurrensen kartläggas i en redovisning av monopol- och oligopolsitua- tioner. Betydelsen av koncentrerad inhemsk produktion minskar givetvis, om konkurren- sen från utlandet är stark. Det enda mått på importkonkurrens, som återfinns i redo- visningen, är importens andel av tillförseln till den svenska marknaden. Importandelen får betraktas som ett mycket ofullständigt mått på »konkurrensintensitet». Dels ger den ingen upplysning om antalet utländska säl-

jare (eller importörer), dels kan ett betydan- de konkurrenstryck från utlandet föreligga, även om den faktiska importen är liten el- ler obefintlig. Dominerande marknadsposi- tion för ett svenskt företag kan uteslutas, om importandelen är hög, men produktionsdo- minans och låg faktisk importandel innebär inte nödvändigtvis en monopolställning. In— slagen av potentiell konkurrens hos impor- ten medför, att en redovisning av enföretags- och fåtalsdominans lätt överskattar före- komsten av monopolistiska och starkt oligo- polistiska marknadssituationer.

I de två följande tabellerna har varugrup- perna indelats efter dels produktionskon- centration, dels importandel år 1963. Åtta grupper har uteslutits, beroende på att upp- gift om utrikeshandeln saknas.

Här kan konstateras, att importkonkur-

Tabell 3:10. Varugrupperna fördelade efter produktionskoncentration och importandel. Frekvenstabell Produktionskoncentration Import 0—3 % 4—10 % 11—30 % > 3 % Summa Största företagets andel

90—100 % 16 5 15 11 47 _ 70— 89 % 20 4 9 14 47 Övriga, där 4 störstas andel är

90—100 % 28 12 36 23 99 _. 70—89 % 36 9 26 22 93 Ovriga, där 8 störstas andel är

90—100 % 7 3 2 2 14 70—89 % 19 8 16 13 56 Grupper där 8 störstas andel är

( 70 % 37 18 22 9 86

Summa 163 59 126 94 442

rensen i Viss utsträckning modifierar det in- tryck, som erhålls från enbart produktions- andelarna. Av de 94 varugrupper, där det största företaget svarar för minst 70 % av produktionen, uppvisar ca en fjärdedel im- portandelar över 30% och ytterligare en fjärdedel importandelar mellan 10 och 30 %. En liknande fördelning beträffande import- beroe_ndet gäller även för de varugrupper, där ett fåtal (2—8) företag dominerar den inhemska tillverkningen.

I tabell 3: 11 anges den värdemässiga1 för- delningen på varugrupper med olika grad av produktionskoncentration och importbe- roende. Omfattningen av stark säljarkoncen- tration framstår här som något mindre än i antalssiffrorna. Detta betingas främst av att

ett antal värdemässigt mycket stora varu- grupper på livsmedelsområdet med här till- lämpade företagsdefinition klassificeras som lågkoncentrerade (8 störstas andel (70 %). Jordbrukskooperationens dominerande ställ- ning på dessa varuområden gör emellertid, att den faktiska marknadssituationen har be- tydande inslag av monopol. En mer ingåen— de diskussion av dessa marknader följer i kartellavsnittet.

I det följande redovisas för var och en av de 18 industrigrupperna förekomsten av marknader, som domineras av ett eller ett få-

1 Gäller enbart avsaluproduktionen från ar- betsställen. De medräknade varugrupperna om- fattar tre fjärdedelar av avsaluproduktionen inom hela industrin.

Tabell 3:11. Avsaluproduktionen i medräknade varugrupper, procentuellt fördelad efter pro- duktionskoncentration och importandel.

Produktionskoncentration Import 0—3 % 4—10 % 11—30% > 30 % Summa Största företagets andel ________________________________________________ 90—100 % 5 1,6 2,7 1,5 1,4 7,3 70— 89 % 5318 ____________ Q af......._......1.1(_)..i 4,2 9.2 Övriga, där 4 störstas andel är _______________________________________________ 90—100 % 54,4 1,6 7,6 | 3,4 17,0 70— 89 % g7,0 1,4 4,5 5 3,8 16,8 Övgåågi'låäif Stömas andel är 17 g,; _____________ 9,21 0,2 2,3 70— 89 % 6,0 1,7 2,5 2,0 12,2 Grupper där 8 störstas andel är ( 70 % 20,1 7,8 4,8 2,5 35,2 Summa 44,6 15,6 22,1 17,5 100,0

tal företag.1 Dominans för ett enda företag har ansetts föreligga när (a) det största fö- retagets andel av produktionen är minst 70 %, (b) importandelen är högst 30 %. Som fåtalsdominans definieras här mark- nadssituationer där (a) de fyra största före- tagens andel av produktionen är minst 70 % eller de åtta störstas andel är minst 90 %, (b) importandelen är högst 30 %. Avgräns- ningarna har i tabellen markerats med strec- kade linjer. Gränserna är givetvis godtyck- liga, och redovisningen får endast uppfattas som ett starkt förenklat sammandrag av re— sultaten i huvudtabellen.

1. Gruvindustri

Det bör observeras, att beräkningarna här endast avser förädlade produkter (slig, sin- ter, och briketter). Malmbrytningens fördel- ning på företag kan således inte utläsas, och de stora kvantiteter av främst järn- och zinkmalm, som direktexporteras, ger inga utslag i koncentrationsmåtten.2

Av de fyra stora varugrupperna i denna sektor uppfyller endast blymalm (88, F, 0) monopolkriteriet. Järn- och zinkmalm är fåtalsgrupper.

2. Metallverk

Tillverkningen av metaller, valsverkspro- dukter etc. är allmänt sett starkt koncent- rerad och faller till helt övervägande del på storföretag. Av de 52 studerade varu- grupperna uppvisar 46 en andel för de fyra största tillverkarna om mer än 70 %. Stor- företagsandelar överstigande 90 % noteras likaledes i 46 av varugrupperna.

När det gäller enföretagsdominans går en tydlig gräns mellan järn och övriga metaller. Stålindustrin uppvisar nästan uteslutande få— talsgrupper med relativt jämn fördelning mellan de största tillverkarna och med vari- erande grad av importberoende.3 Nonfer- rometaller hör å andra sidan till de mest enföretagsdominerande varuområdena i hela industrin. Intrycket av dominans för det största företaget förstärks av att importen

i allmänhet är tämligen liten (undantag är vissa aluminiumprodukter).

Kriteriet för enföretagsdominans är upp- fyllt beträffande följande grupper på non- ferroområdet:

kopparfolier (99, F, 18) mässingsplåt (96, F, 6) kopparplåt (95, F, 12) legerat aluminium (95, F, 24) kopparrör (89, F. 20) stång o. dragen tråd

av aluminium (85, F, 9) olegerat bly (84, F, 16) linor o. kablar

av aluminium (83, F, 0) mässing (82, F. 1) stång av mässing (82, F, 12) valstråd av aluminium (70, F, 0)

Härtill kommer fyra grupper på Stålom- rådet med dominans för ett enda företag, nämligen runda tubämnen (95, F, —) samt tre slags rör, där det största företagets andel av produktionen ligger mellan 70 och 85 %.

Antalet fåtalsgrupper är 24, varav 20 i stålindustrin. Förekomsten av oligopolistiska marknadssituationer underskattas här, be- roende på att produkterna inte kunnat uppdelas på ordinärt stål och kvalitetsstål (se kap. 7: A).

Exportandelarna är inom metallsektorn ofta mycket höga. Speciellt gäller detta järn- och stålområdet, där i nära hälften av varu- grupperna 30 % eller mer av produktionen exporteras.

1 Andelarna för det största och de fyra största företagen samt importandelen anges i parentes i anslutning till resp. varugrupp. Ensamtillverkare betecknas med E, grupper med 2—6 tillverkare med F. Exempel: beteckningen (84, F, 12) avser en varugrupp där det största företagets andel är 84 %, antalet tillverkare är 2—6 och importandel är 12 %. 1 Att järnmalmsproduktionens fördelning här avlästs i ledet »sin'ter och briketter->> beror på att detta torde ge det bästa måttet beträffande ut- budsfördelningen på den inhemska marknaden. Hela järnmalmsbrytningens fördelning (där LKAB är klart dominerande) kan avläsas i gruppen >>järnmalmsgruvor etc.» i branschavsnittet. 3 För en mer ingående diskussion av stålindu- strins strukturförhållanden hänvisas till kapitel 7: A.

3. Metallmanufaktur Som tidigare nämnts hör denna sektor till de minst koncentrerade inom industrin. Detta faktum avspeglas i koncentrations- talen på varugruppsnivå främst som från- varo av enföretagsdominans. Av de 30 varugrupper, som medtagits i redovisningen, uppvisar endast fyra dominans för ett enda företag, medan 12 kan karaktiseras som fåtalsgrupper. Storföretagens andel är starkt varierande, men utgör i ungefär hälften av varugrupperna mer än 60 %. De mycket höga andelar för det största företaget, som konstaterades i fråga om en del metaller, saknar motsvarighet på manu- fakturområdet; det största företagets andel överstiger inte i något fall 90 %. Dominans- kriteriet är uppfyllt beträffande följande varor: konservburkar o.d. (87, 98, 2) svarvstål (81, 90, 2) sportfiskeredskap (79, 91, 3) bergborrar (70, 94, 1)

Av de grupper, vilka klassificerats som fåtalsgrupper, är de produktionsmässigt mest koncentrerade guld och guldlegeringar (69, F, 18) samt tråd och stavar för svets- ning och lödning (62, F, 7). Importbe- roendet kan för sektorn som helhet betraktas som lågt, och i hälften av varugrupperna understiger importen 10 % av nettotillförseln till den svenska marknaden. Exportan- delarna är i genomsnitt något högre än importandelarna men lägre än för metall- verken.

4. Transportmedelsindustri

I fråga om den svenska tillverkningen är transportmedelsindustrin en av de starkast koncentrerade industrisektorernal. Endast fem av de 23 varugrupperna uppvisar en lägre andel för de fyra största företagen än 75 %, men fördelningen mellan de större tillverkarna är ofta tämligen jämn.

Trots den höga graden av produktions- koncentration, är dominans för ett eller ett fåtal företag ovanlig i transportmedels- industrin. Avgörande är här den internatio- nella karaktären hos flertalet delmarknader.

Tio av varugrupperna uppvisar importan- delar över 30%, och i lika många fall överstiger exportandelen detta procenttal. De höga importandelarna medför, att t. ex. en del av bilindustrins och varvens varu- grupper inte uppfyller dominans- eller fåtalskriteriet.

Dominerande ställning för ett enda före- tag noteras endast i följande fyra grupper:

flygmaskiner (100, F, 15) karosserier till personbilar (94, F, 6) cyklar (78, 93, 15) cykeldelar ( 73, 91, 14)

Fåtalsdominans noteras beträffande åtta varugrupper, därav två slags järnvägsvagnar samt två grupper inom vardera bil- och varvsindustrin.

5. Mekaniska verkstäder m. 111.

Denna sektor får betraktas som synnerligen heterogen. Den omfattar inemot 20 % av hela industrins tillverkningsvärde och repre- senteras här av hela 69 varugrupper med starkt varierande produktionsförutsättningar och användningsområden. I stort karakteri- seras sektorn av strukturella betingelser, lik- artade transportmedelsindustrins, om än mindre enhetliga. Produktionskoncentra- tionen får sålunda betecknas som hög — i mer än två tredjedelar av varugrupperna svarar de fyra största företagen för över 75 % av produktionen — men marknadskon- centrationen begränsas genom relativt höga importandelar.

Dominans för ett enda företag före- kommer i tio varugrupper:

flygmotorer (E, 6) centrifuger f. vätskor (E, 19) kullager etc. (E, 17) maskiner f. tobaksind. (98, F, 22) maskiner f. glastillv. (97, F, 3) valsverk f. metallind. (93, F, 14) stationära motorer (91, F, 22) båtmotorer

med gnisttändning (85, F, 6) dieselmotorer

1 Reparationsverkstäderna, som utgör den låg- koncentrerade delen av denna sektor faller utan- för varugruppsredovisningen.

(exkl. fartygsmotorer) (76, F, 22) bilmotorer med gnisttändning (73, F, 2)

Antalet fåtalsgrupper är 21, varav tio med en produktionsandel för de fyra största överstigande 90 %. Som exempel på kom- binationen hög produktionskoncentration, obetydlig import kan nämnas grupperna vattenturbiner (52 F, 4) och gjutna värme- ledningspannor (62, 94, 5).

Förutom de 31 varugrupper, som upp— fyller något av dominanskriteriema, finns i denna sektor ytterligare tre grupper (kal- kyleringsmaskiner, automatiska datamaski— ner och bokföringsmaskiner), där marknads- koncentrationen är mycket hög. Importan- delarna är visserligen höga (över 50%), men den största tillverkaren inom landet svarar också för huvuddelen av importen. Också dessa tre grupper bör därför betraktas som fåtalsdominerade.

Liksom i transportmedelsindustrin är exportandelen i genomsnitt mycket hög. Särskilt stor export noteras för större inves— teringsvaror, där också koncentrationsgra- den i produktionen ligger väsentligt över genomsnittet för hela verkstadssektorn.

6. Elektroteknisk industri

Denna sektor hör till de starkast koncentre- rade inom industrin, och storföretagens dominans är i många fall total. Liksom i de närmast föregående sektorerna balanse— ras den inhemska koncentrationen av en betydande utrikeshandel, men importens be- tydelse synes här vara mindre än i andra grenar av verkstadsindustrin. Dominans för något av storföretagen är sålunda relativt vanlig, speciellt beträffande kablar samt större maskiner och apparater.

Dominerande ställning för ett enda före- tag föreligger i följande sex varugrupper:

armerad telekabel (E, 1) elmotorer > 500 kg (99, F, 15) transformatorer > 500 kg (90, F, 16) oarmerad telekabel (88, F, —) bärfrekvensutrustning (81, F, 18) telestationer och växlar (78, F, 0)

Antalet fåtalsgrupper är 13, av vilka följande uppvisarmycket hög marknadskon- centration (fyra störstas andel >90 %, importandel ( 10 %):

telefonapparater (67, F, 1) andra app. för telegrafi etc. (60, F, 3) tråd, isolerad m. plast (52, F, 4) d:o, utan mantel av metall (52, 96, 8) armerad kabel (ej tele-) (60, F, 5) glödlampor (34, F, 6) blyackumulatorer (46, 96, 2) el. spisar och ugnar (36, 94, 1)

Av de 28 varugrupperna i denna industri- sektor uppvisar således 19 dominans för ett eller ett fåtal företag. Den elektrotekniska industrin framstår i detta avseende vid sidan av gruvindustrin och den kemiska industrin som starkast koncentrerad av samtliga sek- torer.

7. Jord- och stenindustri

Mest utmärkande för denna sektor är karak— tären av hemmamarknadsindustri. I mer än hälften av varugrupperna utgör importen mindre än 3 % av tillförseln, och import- andelar över 30% utgör rena undantag. Också exporten är i de flesta varugrupper obetydlig.

Beträffande produktionskoncentration lig- ger jord- och stenindustrin nära genomsnittet för hela industriproduktionen. Skillnaderna mellan olika delbranscher är dock stora; mycket hög koncentration noteras för bl. a. cement samt vissa betong- och glasproduk- ter, medan koncentrationsgraden i exempel— vis sten- och tegelindustrierna är mycket låg. Sektorn innehåller följande enföretags-

grupper:

glasemballage (98, F, 3) varor av gips (82, F, 6) varor av mineralull (77, F, 2) portlandcement (75, F, 0)

Antalet fåtalsgrupper är sju, samtliga med produktionsandelar för de fyra största före- tagen överstigande 90 %. På grund av det låga importberoendet framstår jord- och stenindustrin sett från marknadssynpunkt som starkt koncentrerad, trots den måttliga koncentrationsgraden på produktionssidan.

8. Sågverk och hyvlerier Koncentrationsgraden är synnerligen låg med flera hundra tillverkare i varje varugrupp. Det bör observeras att varugrupperna räknat efter saluvärde är mycket stora, varför de största tillverkarna trots obetydliga andelar uppvisar absolut sett stor produktion i resp. bransch (omkring 50 milj. kr. för det största företaget i två av grupperna). Importen är obetydlig, medan exportandelarna överstiger 60 % i fråga om plankor och bräder.

9. Träförädlingsindustri

Också i denna sektor kan koncentrations- graden betecknas som mycket låg. Dominans för ett företag noteras i endast en av de 15 varugrupperna, nämligen sammansatt parkettstav (95, F, 1). Dessutom innehåller sektorn fyra fåtalsgrupper, av vilka spån- skivor (47, 93, 11) är den mest koncentre- rade. Utrikeshandeln är i fråga om de flesta produkter tämligen obetydlig, och storföre- tagens ställning är relativt svag.

10. Massa- och pappersindustri

I fråga om produkktionsstruktur inom lan- det uppvisar denna sektor samma egen- skaper som stålindustrin. Tillverkningen do- mineras nästan helt av storföretag, men monopolinslag är ovanliga. I de flesta varu- grupper finns 5 — 10 stora tillverkare.

Importen av massa och papper är obe- tydlig, i endast tre av de 37 varugrupperna utgör den mer än 2,5 % av tillförseln. Den höga självförsörjningsgraden är delvis ett resultat av kartellavtal mellan tillverkarna i de nordiska länderna (hemmamarknads- skydd). Exportandelarna är i många fall mycket höga; nära hälften av varugrupper- na uppvisar andelar över 50 %.

Dominans för en enda tillverkare noteras endast beträffande papper överdraget med plast (92, F, 2). Fåtalsdominans föreligger i hela 23 varugrupper, av vilka följande uppvisar andelar för de fyra största om minst 90 % :

kräpperat sulfitpapper (65, F, 0) testboard (48, F, 0) tidningspapper (44, F, 0) solidpapp (42, F, 0) cellulosavadd (33, F, 0) kraftliner o.d. (38, 96, 0) toalettpapper (60, 91, O)

Marknaderna för massa och papper inom landet har således i allmänhet oligopolka- raktär. Kartellavtal mellan svenska tillver- kare är mycket vanliga men omfattar i all- mänhet inte alla säljare på resp. mark- nadl.

11. Grafisk industri

Koncentrationsgraden är här i allmänhet mycket låg, och antalet företag överstiger 100 i de flesta varugrupper. De enda un- dantagen är veckotidningar (54, 84, 1) samt kontors- och anteckningsböcker (22, 75, 1), vilka kan betraktas som fåtals- grupper. Också storföretagens andelar är tämligen låga. Det bör observeras, att upp- gifterna här avser enbart tryckeriledet, me— dan förlagsverksamhet inte ingår.2

12. Livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin är en utpräglad hem- mamarknadsindustri med i allmänhet myc- ket låga exportandelar. Även importen är i de flesta fall obetydlig, till stor del be- roende på institutionella handelshinder (jordbruksregleringen).

I större delen av livsmedelssektorn fram- står den inhemska koncentrationsgraden som måttlig. Emellertid bör påpekas, att medlemmarna i mejeri- och Slakteriförbun- det här inte sammanräknats. (SMR och SSF har i stället betraktats som kartell- organisationer). SMR-medlemmarnas sam- manlagda andelar överstiger 95 % i samtliga berörda varugrupper, och stora andelar no- teras dessutom för SSF beträffande slakteri-

1 Pappersindustrins förhållanden behandlas mer ingående i kapitel 7: B. 2 Ett undantag är uppgifterna rörande tid- ningar, där hela värdet inkl. annonsintäkter men med avdrag för distributionskostnader och rabat— ter inråknats. Se vidare S.O.S. Industri 1963, s. 36.

och charkuteriprodukter. Jordbrukskoopera- tionens starka ställning avspeglas tydligt i storföretagsandelarna, som överstiger 60 % i 30 av de 41 varugrupperna.

Dominans för ett företag noteras främst i fråga om sockerprodukter, där Svenska Sockerfabriks AB har monopolställning. Följande varugrupper uppfyller dominans- kriteriet:

bitsocker (E, 1) strösocker (E, 18) bordsirap (E, 0) kökväxter, frysta (82, 99, 25) knäckebröd (74, 87, 0)

Antalet fåtalsgrupper är elva, bl. a. kvarn- produkter och margarin. Låg koncentra- tionsgrad noteras bl. a. för bageriindustrin, där antalet producenter i samtliga varu— grupper överstiger 180.

13. Dryckesvaru- och tobaksindustri

Denna sektor karakteriseras främst av de statliga tillverkningsmonopolen beträffande tobaksvaror, vin och spritdrycker. Sådana institutionella monopol föreligger i tre av de åtta varugrupperna. Övriga varor, som samtliga faller inom bryggeriindustrin, upp- visade 1963 tämligen måttlig koncentrations- grad räknat för landet som helhet. Fåtals- dominans noteras dock i tre grupper, mest utpräglat beträffande starköl (47, 93, 26), där emellertid importkonkurrensen är vä- sentligt mer omfattande än i övriga grup- per. Utrikeshandeln, och framför allt ex- porten, får för sektorn som helhet betrak- tas som tämligen obetydlig.

14. Textilindustri

Den inhemska produktionen av garn och vävnader är i allmänhet starkt koncentre- rad; undantag utgör trikåväv och trikåva- ror. Antalet tillverkare överstiger endast i ett fall 30 i en icke-trikågrupp, och de fyra störstas andel utgör i regel över 50 %. Importkonkurrensen är emellertid mycket stark (importandel >30% i 14 grupper

av 25), varför marknaderna i allmänhet inte kan karaktäriseras som oligopol.

Dominans för ett företag noteras inte 1 någon varugrupp, medan fåtalsdominans förekommer i följande nio grupper:

garn av ändlösa konstgjorda

fibrer (62. F, 20) lakansväv (58, F, 14) vävd maskinfilt (48, F, 20) fodervävnader av konstgj.

fibrer (61, F, 9) blåtwills, khaki o.d. (51, 90. 1) heminredningsvävnader

av linne (64, 86, 14) heminredningsvävnader

av ylle (27, 71, 7) filtar (29, 71, 9) bomullsgarn (32, 74, 24)

Storföretagens andelar varierar kraftigt mellan olika varugrupper. Mycket höga an- delar noteras i bomulls— och konstfiberin- dustrin. medan bl. a. trikåindustrin har obe— tydliga storföretagsandelar.1

15. Sömnadsindustri

Produktionskoncentrationen kan i denna sek- tor betecknas som mycket låg. Då dessutom importen i vissa fall är betydande, saknas nästan helt grupper med dominerande ställ- ning för de största tillverkarna. Endast två varugrupper framstår som fåtalsdomine- rade, nämligen sänglinne (67, F, 19) och varor av vadd (39, 73, 10). Antalet till- verkare överstiger 30 i tre fjärdedelar av grupperna, och ligger i endast ett fall under 15. Storföretagens andelar är nästan genom— gående låga.

16. Läder-, hår- och gummivaruindustri

Produktionskoncentrationen är betydande i gummivaruindustrin, medan läderindustrin uppvisar låg koncentrationsgrad. Det starka importberoendet medför, att fåtalsdominans är ovanlig. Endast en grupp uppfyller få- talskriteriet, nämligen lastbilsdäck (46, F,

1 Textilsektorns strukturförhållanden behand- las närmare i kapitel 6.

24). Även i fråga om storföretagens ställ- ning går en skarp gräns mellan läder— och gummivaruindustrierna. Inom den först— nämnda branschen når storföretagens andel inte i någon varugrupp upp till 30 %; i den sistnämnda ligger denna andel genom- gående nära 100 %.

17. Kemisk industri

Koncentrationsgraden är här högre äni samtliga andra industrisektorer, och storfö- retagens dominans är i det närmaste full- ständig. Av de 31 varugrupperna uppvisar ll dominans för ett företag, medan 12 kan karakteriseras som fåtalsgrupper. Även i de återstående åtta varugrupperna är tillverk- ningen starkt koncentrerad, men höga im- portandelar medför att dominanskriterierna inte uppfylls.1

Dominans för ett företag föreligger i följande varugrupper:

rapsolja etc., rå (E, 0) kalisuper (E, 0) kalciumkarbid (E, 1) härdade fetter, ej raffinerade (E, 1) asfalt (E, 3) kokosolja, rå (E. 13) butanol och oktanol (E, 20) ortofosforsyra (98, F, 4) fosforgödselmedel (94, F, O) svavelsyra (87, F, 0) ammoniumfosfater och NPK (76, F, 3)

Det bör framhållas, att flera av de nämnda varorna är mellanprodukter i en i allmänhet integrerad kemisk produktions- process. Avsalumarknaderna är i sådana fall mycket små, vilket framgår av värde- siffrorna i tabell III.

18. Kemisk-teknisk industri

Denna sektor är tämligen heterogen och om- fattar branscher med starkt varierande struk- turförhållanden. Även storföretagens an- delar uppvisar stora variationer mellan varugrupperna.

Av de 21 redovisade varugrupperna upp-

fyller följande tio något av kriterierna för dominans:

tändstickor (E, 1) beredda sprängämnen (75, F, 1) plattor, lamin. m. papper (72, F, 3) kitt, spackelfärger (71, 91, 8) golvplattor av plast (35, F, 11) vitaminpreparat (33, 92, 13) plastpåsar (56, 89, 11) tryckfärger, bläck etc. (28, 85, 14) tvätt- och diskmedel (49, 84, 6) slangar och rör av plast (39, 72, 15)

Varugrupper med mycket låg koncentra- tionsgrad är sällsynta, men förekommer i viss utsträckning inom den plastbearbetande industrin. Det bör slutligen framhållas, att den starkt aggregerade redovisningen på läkemedelsområdet medför en påtaglig un- derskattning av oligopolgraden i denna bransch. En detaljerad studie av läkemedels- branschens strukturförhållanden görs i en annan del av utredningen.

Omfattningen i olika sektorer av domi- nans för ett eller ett fåtal företag samman- fattas i tabell 3: 12, vilken också innehåller uppgifter om graden av täckning eller full— ständighet i redovisningen beträffande olika sektorer. Det kan konstateras, att täck- ningsgraden i varuurvalet (räknad efter av- saluproduktionens värde) varierar från 33 % i gruvindustrin till 94 % i massa— och pappersindustrin. Den låga siffran för gruv- industrin beror på att malmbrytningsledet uteslutits. Låg täckningsgrad (45—70 %) föreligger i ytterligare sju sektorer. Detta förklaras av (a) att dessa sektorer är sam- mansatta av ett flertal värdemässigt små marknader och/eller (b) att delmarknaderna till stor del försörjs via import, varför den svenska tillverkningen per varugrupp är låg. Totalt omfattar de medtagna varugrupper-

1 Exempel på sådana grupper är petroleum- produkter, där dock även importen domineras av relativt få företag, varför starka oligopolinslag föreligger på dessa marknader (jmf. den särskilda undersökningen rörande oljebranschen, SOU 1966: 12).

Avsaluproduktion i medräkn. grup- per i % av hela

Enföretags domi- nans i % av med- räknad avsalu-

Fåtalsdominans i % av medräknad

sektorns produktion avsaluproduktion ]. Gruvindustri 33 14 69 2. Metallverk 88 18 50 3. Metallmanufaktur 66 14 31 4. Transportmedelsindustri 76 7 34 5. Mek. verkstäder samt instrument- och urfabriker 58 17 , 32 6. Elektroteknisk industri 73 37 47 7. Jord- och stenindustri 74 23 23 8. Sågverk och hyvlerier 82 — — 9. Träförädlingsindustri 84 2 9 10. Massa- och pappersindustri 93 2 44 11. Grafisk industri 88 — 17 12. Livsmedelsindustri 87 7 15 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 84 38 34 14. Textilindustri 58 — 30 15. Sömnadsindustri 63 — 5 16. Läder-, hår- och gummivaruindu- stri 47 »— 12 17. Kemisk industri 86 29 30 18. Kemisk-teknisk industri 56 13 25 Samtliga sektorer 75 11 29

na tre fjärdedelar av hela industriproduk- tionen.

Som tidigare konstaterats är dominans för ett enda företag vanlig inom elektroteknisk industri, jord- och stenindustri, dryckes- varu- och tobaksindustri (statliga företag) samt rent kemisk industri. Fåtalsdominans är vanlig inom hela metall- och verkstads- området samt i kemisk industri och massa- och pappersindustri. Tillsammans svarar de enföretags— och fåtalsdominerade varugrup- perna i hälften av sektorerna för mer än 35 % av den avsaluproduktion, som med— räknats. Mycket låga andelar — tillsam- mans mindre än 10 % för de två typerna av dominans — noteras inom de två trä- industrigrupperna och i sömnadsindustrin.

Den sektorindelning, som legat till grund för redovisningen i detta och föregående avsnitt, utgår i första hand från råvaruan- vändning och processtyp (exempel: jord- och stenindustri, kemisk industri). Det före- faller lämpligt att göra en indelning även från motsatt håll, dvs. från användnings- sidan. Olikheter beträffande förbrukarkate- gori, inköpssätt osv. innebär skilda be-

tingelser för tillverkarnas försäljnings- och distributionsarbete och kan därigenom på- verka strukturförhållandena i fabrikantledet.

Det bör dock framhållas, att en indelning efter slutlig användning eller förbrukarkate- gori inte ger omedelbar information om strukturen hos det köparled, som möter fabrikanterna. Förekomsten av mellanled såsom parti- och/eller detaljhandel kan ge upphov till köparkoncentration även på områden, där förbrukarledet är lågkoncent- rerat (jmf. diskussionen i kapitel 2, sid. 45 f.). Den följande redovisningen utgör så- ledes inte en kartläggning av samband mel- lan köpar- och säljarkoncentration; sådana samband diskuteras längre fram i redogö- relsen.

I tabell 3: 13 nedan har varorna indelats dels i konsument- och producentvaror, dels i delgrupper. Konsumentvarorna har grup- perats på följande sätt:

a) dagligvaror: livsmedel, tobaksvaror, tidningar m. m. b) sällanköpsvaror: bl.a. kläder och

andra textilvaror c) konsumentkapitalvaror: möbler, radio- TV, bilar m.m.

Enföre- Dzo i Få- Dzo i Låg- tags prod. tals prod. kon- domine— import domine- import centre- rade > 30 % rade > 3 % rade Summa

Antal varugrupper: dagligvaror 8 1 16 2 25 52 sällanköpsvaror — 2 8 4 31 45 konsumentkapitalvaror 2 4 3 2 8 19 byggnadsvaror ] 1 2 30 4 22 69 andra råvaror och halvfabrikat 35 8 73 19 42 177 lagerhållna investeringsvaror 5 7 20 12 13 57 ej lagerhållna » 8 1 9 4 1 23 i % av avsaluvärdet för: (mdr kr)

dagligvaror 6 0 17 1 75 9,7 sällanköpsvaror _ 5 9 15 71 2,7 konsumentkapitalvaror 3 51 9 5 33 2,5 byggnadsvaror ]0 2 35 3 50 5,8 andra råvaror och halvfabrikat 14 3 36 8 39 16,6 lagerhållna investeringsvaror 7 1 35 12 36 3,7 ej lagerhållna » 36 2 41 20 1 3,0

För producentvarorna tillämpas följande indelning:

d) byggnadsvaror: stommaterial, installa- tionsmaterial m. m.

e) övriga råvaror och halvfabrikat samt emballage och bränslen

f) lagerhållna investeringsvaror: mindre maskiner, lastbilar m. 111.

g) ej lagerhållna investeringsvaror: större maskiner, fartyg m. rn.

För varje kategori varor anges i tabellen fördelningen på strukturtyper utifrån pro- duktionskoncentration och importandelar. Fördelningen anges dels med antalet varu- grupper, dels med avsaluvärdets fördelning inom resp. varukategori.

I branschavsnittet noterades tydliga posi- tiva samband mellan å ena sidan stordrift och kapitalintensitet, å andra sidan koncen- trationsgrad (och i än högre grad storföre- tagsandelar). Dessa samband torde ha givit vissa utslag i de skillnader mellan olika varu- kategorier, som kan konstateras i tabellen. Råvaror, som ofta tillverkas i långa serier, och ej lagerhållna investeringsvaror, där i vissa fall produktstorleken i sig ger upphov till stordrift, uppvisar sålunda genomsnitt- ligt höga koncentrationstal.

Skillnaden i koncentrationsgrad mellan

konsument- och producentvaror är mycket markerad. På producentvarusidan ligger drygt hälften av produktionen inom en- företags- och fåtalsdominerade varugrup- per, medan motsvarande andel för kon- sumentvarorna är endast ca en femtedel.

De klart lägsta koncentrationstalen no- teras beträffande sällanköpsvaror, där dess- utom importen ofta är mycket hög. Även för dagligvaror framstår säljarkoncentra- tionen här som låg, men en mycket stor del faller inom områden med prisreglering (jfr. avsnitt E). Den stora andelen konsument- kapitalvaror i kategorin enföretagsdomi- nans/hög import utgöres främst av person— bilar.

Bland producentvarorna uppvisar bygg- nadsvarorna den lägsta koncentrationsgra- den, till vilket främst bidrar varor från träförädlingsindustrin samt vissa stommate— rial (t.ex. tegel). Det bör emellertid fram- hållas, att de höga transportkostnaderna på detta område ofta medför en väsentligt högre säljarkoncentration på lokala eller re- gionala marknader. De klart högsta kon- centrationstalen noteras för de stora, ej lagerhållna investeringsvarorna. där koncen- trationsgraden i allmänhet är mycket hög även på köparsidan.

Slutligen skall undersökas, om några sam-

Enföre- D:o i Få- Dzo i Låg- tags prod. tals prod. kon- domine- import domine- import centre- rade > 30 % rade > 30 % rade Summa Antal varugrupper med exportandel : (10 % 31 6 75 13 88 217 10—30 % 17 7 51 16 33 124 > 30 % 21 12 33 18 21 105 Andel i % av avsaluvärdet fiir varugrupper med exportandel: (mdr kr) ( 10 % 11 1 23 3 62 20,6 10—30 % 8 5 36 13 38 9,3 >30% 13 13 32 10 32 14,0 Totalt: antal varugrupper 69 25 159 47 142 442 andel av avsaluvärdet ( %) 11 5 29 7 47 100

hand kan utläsas mellan graden av export- inriktning i olika varugrupper och säljar- koncentrationen. I tabell 3: 14 har varorna indelats i tre klasser utifrån exportandelens storlek och därefter fördelats efter före- komsten av dominans i produktion och för- säljning.

Här kan för det första konstateras, att enföretags- och fåtalsdominans i produktio- nen är väsentligt vanligare i exportintensiva än i exportsvaga branscher. Endast en tred— jedel av avsaluproduktionen i grupper med exportandel över 30% faller inom kate- gorin låg produktionskoncentration, medan motsvarande andel för grupper med export- andel under 10 % är nära två tredjedelar. Bland grupper med hög produktionskoncen- tration återfinns bl. a. flertalet stora export- produkter i metall- och verkstadsindustrier- na, medan många hemmamarknadsbran- scher är lågkoncentrerade på såväl anlägg- nings- som företagsnivå.

När det gäller koncentration på mark- naden (med hänsyn tagen till importkon- kurrensen) är sambandet exportandel — koncentrationsgrad betydligt svagare. Visser- ligen går skillnaderna i stort mellan export- intensiva och exportsvaga grupper i samma riktning som för produktionsstrukturen, men utslagen är väsentligt mindre. Orsaken är, att en positiv korrelation föreligger mellan export- och importandelar. De exportsvaga varugrupperna inom exempelvis livsmedels-

och byggnadsmaterialindustri har i allmän— het låga andelar även på importsidan; trans- portkostnader och institutionella handelshin- der tenderar att begränsa varuströmmarna i båda riktningarna. Å andra sidan upp- visar många varugrupper, främst i metall- och verkstadssektorerna höga andelar på både export- och importsidan. Det positiva sambandet mellan export och import inne- bär, att många exportintensiva varuområden med högkoncentrerad produktion på grund av importens storlek inte kan karaktiseras som enföretags— eller fåtalsdominerade, sett från marknadssynpunkt.

D. Jämförelser med andra länder

Möjligheterna att på ett meningsfullt sätt jämföra de uppmätta koncentrationstalen med utländska data är av flera skäl starkt begränsade. De utländska uppgifter, som finns tillgängliga, avser genomgående mark- nader (t.ex. den amerikanska), som är mångdubbelt större än den svenska. Detta innebär dels att vid exempelvis odelbar- heter i produktionsskalan hemmamarknaden »ger utrymme för» ett större antal pro- duktionsenheter, dels att dessa i många fall knappast alls konkurrerar med varandra, om de ligger i olika delar av landet. Proble- met med regional säljarkoncentration — som i Sverige uppkommer endast för ett

mindre antal produkter — kan i U.S.A. tänkas ha aktualitet för koncentrationsmät- ningen i flertalet varugrupper.

Importkonkurrensens betydelse för säljar- koncentration och konkurrensbetingelser är exempelvis i U.S.A. försumbar på många varuområden och har inte beaktats i de beräkningar, som gjorts av koncentrations- graden inom industrin. I en strukturbe- skrivning för Sverige är det däremot helt nödvändigt att ta med konkurrensen från utlandet i bilden. Denna skillnad är ytter- ligare ett skäl till att säljarkoncentrationens styrka i de två länderna inte direkt kan jämföras.

De jämförelser, som görs i det följande, avser enbart rangordningen mellan olika branscher eller varugrupper med avseende på produktionskoncentration. Frågan är så- ledes, om de branscher som har relativt sett hög koncentrationsgrad i Sverige också hör till de mer koncentrerade i andra länder. En sådan jämförelse ger möjlighet att be- lysa problemet, huruvida tekniska och mark- nadsmässiga faktorer, som är gemensamma för olika länder, har avgörande betydelse för strukturen i olika delar av industrin.1

Jämförelser har gjorts med endast två länder, nämligen Västtyskland och U.S.A. Det tyska materialet avser bransch- och sek- torkoncentration räknad i saluvärde år 1960, och har hämtats från den koncentrations- utredning som publicerades år 1964.2 Det amerikanska materialet återfinns i den un- dersökning, avseende förhållandena år 1958, som gjorts för senatens kommitté för »anti- trust—frågor».3 Här kan endast beräkning- arna på varugruppsnivå jämföras med sven- ska data.

I den västtyska utredningens totalredo- visning används bolaget eller firman som företagsbegrepp, varför givetvis en jäm- förelse med det koncembaserade svenska materialet är meningslös, när det gäller koncentrationstalens nivå. Däremot bör siff- rorna ge en användbar bild av relazionerna mellan olika sektorer i fråga om produk- tionskoncentration.

Andelar av omsättningen för de tio största företagen har i den tyska utredningen

Tabell 3:15. Andelar i procent av omsätt- ningen ( Västtyskland) resp. förädlingsvärdet (Sverige) för de största företagen i olika sek- torer och branscher.

Väst— tyskland Sverige

Sektor eller bransch lOstörsta 4 största

Varvsindustri 78 70 Annan transportmedels-

industri 62 70 Metallverk (exkl. järnverk) 61 98 Elektroteknisk industri 57 69 Järnverk 56 52 Massa- och pappersindu-

stri 40 40 Gruvindustri 36 87 Glasindustri 36 47 Kemisk och kemisk-tek—

nisk industri 33 53 Instrumentfabriker 27 42 Mekaniska verkstäder 19 26 Jord- och stenindustri

(exkl. glas-) 16 28 Pappersvaruindustri ] 5 46 Livsmedelsindustri 14 25 Grafisk industri 12 27 Sågverk och hyvlerier 9 18 Metallmanufaktur 8 16 Textilindustri 8 23 Konfektionsindustri 8 14 Träförädlingsindustri 7 11

presenterats för 30 industrigrupper. Av dessa är 20 i stort jämförbara med grupper i den svenska nomenklaturen (de flesta på sektornivå). I nedanstående tabell har an— delarna för de tio största företagen i Väst- tyskland ställts mot andelar av förädlings- värdet för de fyra största svenska före- tagen. Sektorerna har ordnats efter de väst- tyska koncentrationstalen.

Det kan konstateras, att en mycket hög grad av överensstämmelse föreligger i ord- ningsföljden mellan olika sektorer med av- seende på koncentrationsgrad. Rangkorrela- tionen mellan de två serierna ligger över + 0,9. Mer betydande avvikelser föreligger

* Denna fråga har bl. a. diskuterats av Sargant Florence i The Logic of British and American Industry.

2 Bericht iiber das Ergebnis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirtschaft; (Deutscher Bundestag) Frankfurt am Main 1964. 3 Concentration Ratios in Manufacturing In- dustry 1958; Report prepared by the Bureau of the Census for the Subcommittee on Antitrust and Monopoly; Washington 1962.

endast beträffande fyra grupper. Gruvin— dustrin och gruppen metallverk (exkl. järn- verk) är i Sverige jämförelsevis högkoncent- rerade. Å andra sidan är koncentrations- graden i Svcrige relativt sett låg i två av de stora exportsektorerna, nämligen järnverk samt massa- och pappersindustri. Ordnings- följden i övrigt mellan olika sektorer är nästan identiskt lika, dock troligen med en väsentligt lägre genomsnittlig koncentrations- grad på den större, västtyska marknaden.

En jämförelse beträffande produktions- koncentrationen på varugruppsnivå har gjorts med 1958 års data för den amerikan- ska industrin. Jämförbara uppgifter har kunnat erhållas för 168 av de 450 varu- grupper, som studerats i avsnitt C. 1 nedan- stående tabell har varugrupperna fördelats på industrisektorer. För varje sektor anges genomsnittet per varugrupp av de åtta största amerikanska resp. de fyra största svenska företagens produktionsandelar. De amerikanska uppgifterna avser genomgående saluvärdets fördelning, medan för Sverige beräkningarna i allmänhet avser kvantitets- andelar. Slutligen anges i tabellen rang- korrelationen inom varje sektor mellan olika varugruppers koncentrationsgrad på de an— givna nivåerna.

Här liksom i jämförelsen med den tyska undersökningen framstår överensstämmelsen i ordningsföljd mellan olika sektorer som nästan fullständig. Rangkorrelationen på sektornivå med avseende på de använda koncentrationsmåtten är +O,92. Man kan alltså dra slutsatsen, att det i huvudsak är samma sektorer av industrin som är högst koncentrerade i alla tre länderna.

Också beträffande ordningsföljden mellan olika varugrupper inom samma rektor före- ligger i allmänhet ett klart positivt sam- band mellan U.S.A. och Sverige. I 12 av de 16 sektorerna ligger rangkorrelationerna mellan + 0,5 och + 0,9 (se högra kolumnen i tabellen).1 Överensstämmelsen i produk- tionsstruktur kan därför sägas gälla inte en- dast på sektornivå utan i de flesta fall också påivarugruppsnivå.

Det kan således konstateras, att de indu- strisektorer och varuområden, där produk-

tionskoncentrationen i Sverige är hög, också i de andra studerade länderna i regel hör till de mest koncentrerade. Denna slutsats överensstämmer med de resultat, som er- hållits i tidigare jämförelser mellan olika länder. Slutsatsen måste bli, att strukturen i olika branscher i stor utsträckning be— stäms av faktorer — t. ex. stordriftsfördelar i produktionen eller marknadsmässiga förde- lar för stora företag — som är gemensamma för de olika länderna.

När det gäller säljarkoncentrationens ge- nomsnittliga nivå inom industrin, kan inga direkta jämförelser göras med de andra länderna. Det är dock uppenbart att pro- duktionskoncentrationen på nästan alla vamområden är högre i Sverige än i U.S.A. och Västtyskland. En översiktlig jämförelse på sektornivå med västtyska koncentrations- data har gjorts redan i inledningskapitlet (kapitel 1: B), där också sambanden mellan den nationella marknadens storlek och företagsstrukturen diskuterats.

E. Kartellernas produktionsandelar

Kartläggningen av enföretags— och fåtals- dominans i föregående avsnitt ger i vissa fall en ofullständig bild av den beslutskoncen- tration som föreligger beträffande prissätt- ning och säljarbeteende i övrigt. Genom existensen av överenskommelser mellan före- tagen om minimiprissättning, kvotering etc. kan en del ekonomiska beslut vara koncent- rerade till väsentligt färre enheter än vad som anges av antalet företag på resp. mark- nad. Eftersom medlemskap i en kartellorga- nisation binder företagets handlande och därmed eliminerar berörda typer av kon- kurrens mellan medlemmarna för en kortare

1 Den kemiska industrin avviker påtagligt från övriga sektorer, dels genom en synnerligen hög genomsnittlig koncentrationsgrad i Sverige, dels genom att rangkorrelationen inom sektorn är negativ. Orsaken torde vara, att den svenska industrin här befinner sig i ett tidigt uppbyggnads- stadium med jämförelsevis liten produktion och speciell produktionsinriktning, vilket medför att den i strukturavseende knappast är jämförbar med den väsentligt mer utbyggda kemiska indu- strin i U.S.A.

Tabell 3:16. Produktionskoncentration [ Staterna 1958, Sverige 1963.

Genomsnittlig andel i %

Antal U.S.A.: 8 Sverige: 4 Rangkorrela- varu- störstas störstas tion inom Sektor grupper andel andel sektorn 2. Metallverk 14 78 89 + 0,64 3. Metallmanufaktur 10 51 70 + 0,12 4. Transportmedelsindustri 11 81 92 + 0,67 5. Mekaniska verkstäder m. m. 28 69 83 + 0,76 6. Elektroteknisk industri 10 72 92 + 0,52 7. Jord- och stenindustri 10 57 73 + 0,59 8—9. Träindustri 7 25 37 + 0,68 10. Massa- och pappersindustri 9 69 76 + 0,33 11. Grafisk industri 5 24 47 + 0,10 12. Livsmedelsindustri 20 48 64 + 0,70 13. Dryckesvaru- o. tobaksind. 5 61 86 + 0,90 14. Textilindustri 7 48 65 + 0,79 15. Sömnadsindustri 6 25 53 + 0,60 16. Läderindustri etc. 8 61 70 + 0,67 17. Kemisk industri 8 69 97 —0,17 18. Kemisk-teknisk industri 10 57 77 + 0,61 Totalt 168 60 75

eller längre tidsperiod, kan existensen av karteller betraktas som ett inslag i mark- nadsstrukturen.

Avsikten med detta avsnitt är att kom- plettera de strukturdata, som tidigare redo- visats, med en kartläggning av viktigare kartellöverenskommelser inom industrin år 1963. Däremot förs här inga resonemang beträffande avtalens inverkan på prisbild- ningen. En kortfattad diskussion av kartell- avtals orsaker och tänkbara verkningar förs i kapitlet rörande företagens marknadsbe- teende (kapitel 5, avsnitt E). Vissa vikti- gare kartellöverenskommelser diskuteras dess- utom mer ingående i branschkapitlen.

Pris- och kartellnämnden gjorde år 1964 en sammanställning av då existerande kar- tellavtal.1 Utifrån denna sammanställning har för utredningens räkning en fördelning gjorts av industrikartellerna på varugrupper enligt det schema, som redovisats i före- gående avsnitt. Det bör understrykas, att kartellregistreringen bygger på ett anma- ningsförfarande och att företagen inte är skyldiga att utan anmaning anmäla ingång- na avtal. Registreringen täcker därför tro- ligen inte alla existerande överenskommelser men torde i fråga om viktigare bindande avtal vara tämligen fullständig.

I det följande berörs endast sådant sam- arbete, som i något avseende har bindande karaktär. Renodlat riktprissamarbete och andra typer av rekommendationer har så- ledes inte medtagits, och dessutom har avtal, som berör enbart exportförsäljning uteläm- nats. På de varuområden, som faller utanför utredningens varugruppering, saknas kartell- överenskommelser nästan helt.

Andelar av produktionen i resp. varu- grupper år 1963 har med hjälp av industri- statistikens primäruppgifter beräknats för 69 karteller. Avtalen kan indelas i följande fyra huvudkategorier:

gemensamma försäljningsbolag (F) 23 avtal avtal om kvotering, områdesindel- ning. produktions- eller kapaci— tetsbegränsning (K) 8 avtal prissättningsavtal (P) 27 avtal avtal rörande rabatter eller

leveransvillkor2 (L) 11 avtal

Förändringarna i kartellbeståndet efter 1963 synes ha varit tämligen fåtaliga. Vikti-

1 Pris- och kartellfrågor 1964: 8—9. 2 Överenskommelser, som innefattar bindning av både priser och övriga försäljningsvillkor räk- nas till kategorin (P).

Antal Kartellbundna Kartellandel kartell- varugruppers i %. Vägt bundna andel av med- genomsnitt för Antal varu— räknat salu- kartellbundna Industrisektor karteller grupper värde varugrupper 2. Järn- och stålverk samt andra metallverk 10 14 45 61 3. Järn-, stål- och annan metall- manufaktur 9 7 20 82 5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 3 3 5 55 7. Jord- och stenindustri ]] 10 44 68 9. Träförädlingsindustri 3 3 29 24 10. Massa- och pappersindustri 13 19 39 77 12. Livsmedelsindustri 12 16 64 74 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 1 5 62 75 14. Textilindustri 3 4 18 931 15. Konfektions- och annan söm- nadsindustri 1 5 28 442 17. Rent kemisk industri 1 2 8 100 18. Kemisk-teknisk industri 2 1 3 100 Samtliga 18 sektorer 69 89 27 70

1 Då en av kartellerna (Svenska Yllefabrikanters Försäljningsförening) endast avser en mindre del av medlemmarnas försäljning i berörda varugrupper, utgör det angivna procenttalet en kraftig över- skattning av den kartellbundna andelen. Räknad utifrån faktisk försäljning torde denna i genomsnitt för de fyra grupperna utgöra knappt 50 %. 2 Avtalet omfattade endast en mindre del av medlemmarnas försäljning och har numera upphört.

gare ändringar anges i anslutning till den senare redovisningen utifrån varugrupper. Avtalen har i tabell 3: 17 fördelats på industrisektorer. För varje sektor anges, hur stor del av sektorns (i utredningen med- räknade) saluvärde, som faller på varu- grupper, där kartellsamarbete föreligger. För dessa »kartellbundna» varugrupper har dessutom beräknats, hur stor del av produk- tionen, som faller på kartellmedlemmarna. Denna kartellandel anges i tabellen som ett med avsaluvärdet vägt genomsnitt för varje industrisektor. Produkten av de två ande- larna ger ett ungefärligt mått på den kartellbundna andelen av sektorns produk- tion. Av hela industriproduktionen faller sålun- da omkring en fjärdedel inom varugrupper, där kartellsamarbete föreligger, och in- emot en femtedel på resp. kartellmedlem- mar.1 I fem av sektorerna härrör mer än 25 % av produktionen från kartellmedlem- mar. Dessa sektorer är metallverk, jord- och stenindustri, massa— och pappersindus- tri, 1ivsmedelsindustri samt dryckesvaru-

och tobaksindustri.2 I sex industrisektorer saknas helt registrerade avtal av här ak- tuell typ.

Kartellernas ställning på berörda varu- områden är ofta mycket stark. I två tred- jedelar av fallen svarar sålunda kartell- medlemmarna för 70 % eller mer av den inhemska produktionen i resp. varugrupp, och höga importandelar är sällsynta. Varu- grupper med flera karteller är mycket ovanliga — bortsett från rena komplette— ringsavtal — varför kombinationen hög kartellandel — låg importandel närmast kan likställas med enföretagsdominans i vad gäller implikationer för konkurrenssituatio- nen. Undantag får här göras för de svaga- re bindningarna i kategori L ovan, där företagens marknadsbeteende till största de- len bestäms individuellt. Dessa avtal kom—

1 Det rör sig här om tämligen grova uppskatt- ningar, då dels vissa varugrupper faller utanför redovisningen, dels beräkningarna gjorts utifrån enbart avsaluproduktionens värde. 2 I det sistnämnda fallet rör det sig emellertid om en överenskommelse (inom bryggeribranschen) av tämligen begränsad räckvidd.

mer inte att inräknas i den senare redo- visningen av kartelldominans.

I den mer detaljerade presentation av kartellbeståndet, som ges i tabell IV (ta- bellbilagan), har avtalen klassificerats uti- från det tidigare uppställda schemat (jmf. s. 53). Avtal av regional karaktär har dess- utom markerats med R. Förutom avtalets namn (alternativt medlemsföretagen) och typ anges kartellmedlemmarnas samman- lagda andel av produktionen i den aktuel- la varugruppen. I Vissa fall, där skillna- der föreligger mellan kartellens och ut- redningens varugruppsavgränsning, får an— delarna ses som mer eller mindre grova uppskattningar, av faktiska kartellandelar.1

Direkt mätbara avvikelser av denna typ föreligger i tre grupper. Kartellsamarbetet omfattar här ett mindre område än den varugrupp, för vilken koncentrationstal och kartellmedlemmarnas andel beräknats, näm- ligen (andel av hela varugruppens pro- duktion):

0323 bergborrar 96 %

0707 varor av monument- och bygg- nadssten 22 % 1022 kraftliner o.dyl. 81 %

Avvikelserna torde medföra viss under- skattning av kartellens andel inom enbart det avtalsbunda produktområdet.

De 89 varugrupper, som berörs av kar- tellsamarbete i fabrikantledet, kan indelas i tre kategorier:

1. 52 grupper, där kartellen represente- rar en dominerande andel av produktionen (här liksom tidigare har gränsen satts vid 70%), och där importens andel av till- förseln understiger 30 %. Konkurrensbeting- elserna på dessa marknader har genom kar- tellsamarbetet fått betydande monopolin- slag. I 14 av grupperna är dock kartell- bestämmelserna av så begränsad räckvidd, att begreppet kartelldominans inte kan till- lämpas.

II. 8 grupper, där samarbetet är regio- nalt eller omfattar endast ett begränsat sortiment inom varugruppen. Regionala överenskommelser förekommer enbart be- träffande produkter, där transportkostna-

derna är höga i förhållande till övriga kostnader, och där kartellen följaktligen kan uppnå en delvis skyddad ställning inom sitt område. Liknande partiella monopol- situationer kan uppkomma, när samarbetet omfattar en del av en varugrupp och sub- stituerbarheten gentemot andra varor inom gruppen är begränsad.

III. 29 grupper, där säljare utanför kar- tellen svarar för en stor del av utbudet på den svenska marknaden.2 I många så- dana fall uppvisar marknaden starka oligo- polinslag, då kartellen konkurrerar med en eller ett fåtal stora företag (alternativt im- portörer).

Kartellsamarbetet medför således i en del fall hög monopolgrad för hela den svenska marknaden eller delar av denna, i andra fall en höjning av oligopolgraden på marknaden. Flertalet »monopolistiska» kartellmarknader i kategorin I ovan har tidigare (med avseende på de största fö- retagens ställning) karakteriserats som få- talsdominerande.3 Samarbetet kan här sägas medföra, att en oligopolistisk konkurrens— situation i viktiga avseenden och för en viss period övergår till att bli monopolis- tisk.

En viktig förutsättning för uppkomsten av dominerande kartellorganisationer synes vara, att det totala antalet säljare på mark— naden är litet. I de 38 aktuella grupperna är det genomsnittliga antalet tillverkare en- dast 11, att jämföras med 48 för samt- liga varugrupper. Kartellsamarbete är vi- dare särskilt vanligt på varuområden, där importkonkurrensen är svag. I två tredje- delar av de kartelldominerade varugrupper— na är importandelen 3 % eller mindre —

1 Karteller, som omfattar endast en liten del (L20 %) av resp. varuområde, har utelämnatsi redovisningen. Detsamma gäller beträffande vissa regionala avtal (t. ex, på snickeri— och betongva— ruområdena), där den avralsbundna försäljningen utgör några få procent av den totala inom landet. 2 19 grupper, där kartellens andel av produk- tionen understiger 70 %, samt 4 grupper med importandelar över 30 %. 3 Tre av grupperna har dock redan på före- tagsnivå karakteriserats som enföretagsdomine- rade, medan 18 där uppvisar måttlig eller låg oligopolgrad.

av samtliga studerade varugrupper uppvi- sar knappt 40% så låga importandelar. Båda dessa förutsättningar förefaller na— turliga med hänsyn till möjligheterna att upprätthålla ett effektivt samarbete och sty- ra prisbildningen på marknaden.

Som tidigare konstaterats, varierar om- fattningen av kartellsamarbete starkt mel- lan olika sektorer av industrin.

Inom sektorn metallverk är kartellsam- arbetet omfattande och helt koncentrerat till järn- och stålområdet. Det senare för- klaras av att övriga varuområden i regel är enföretagsdominerade redan på före- tagsnivå. Den höga frekvensen av kartell- samarbete på järnområdet torde bero på dels att säljarna är få, dels att marknader- na är relativt homogena, vilket medför ett starkt beroende mellan företagen och dess- utom gör kartellsamarbetet lättadministre- rat.

Stålkartellerna är i samtliga fall prisav- tal. Skilda avtal föreligger beträffande han- delsjärn och kvalitetsstål. Då kvaliteterna i allmänhet inte kunnat särskiljas i våra mätningar, kan de angivna andelarna en- dast delvis avspegla kartellernas position på det »egna» varuområdet. Främst be- roende på olikheter beträffande importkon- kurrensens styrka är kartellernas marknads- position starkare på kvalitetsstål- än på handelsjämsidan. En mer ingående diskus- sion av kartellsamarbete och konkurrens- förhållanden i stålindustrin förs i kapitel 7 A nedan, där även förändringarna i av- talsbeståndet efter 1963 redovisas.

Kartellsamarbete förekommer även i ma-' nufakturledet, men i betydligt mindre om- fattning. Också här är prisavtal den domi- nerande samarbetsformen.

I verkstadsindustrin (sektorerna 4—6) är karteller synnerligen ovanliga. De tre av- tal, som medtagits i redovisningen repre- senterar relativt svaga former av kartell- samarbete1 (rörande bonussystem och le- veransvillkor) och ligger produktmässigt nä- ra manufakturledet. På grund av den ut- präglade heterogeniteten hos verkstadsin- dustrins varugrupper, torde svårigheterna att genomföra ett effektivt kartellsamarbete

vara mycket stora. Produktskillnaderna minskar dessutom det inbördes beroendet mellan företagen och ger varje säljare viss handlingsfrihet, vilket minskar »behovet» av konkurrensbegränsande överenskommel— ser.

Inom iord— och stenindustrin är kartell- samarbete — speciellt i form av gemen- samma försäljningsorgan — mycket van- ligt.2 Som tidigare konstaterats framstår många marknader inom denna sektor som starkt oligopolistiska, inte minst beroende på importkonkurrensens obetydliga omfatt- ning. Genom kartellsamarbetet får en del av dessa fåföretagsmarknader klart mono— polistisk karaktär. Här liksom i övriga sek- torer med många karteller gäller samarbe- tet i regel homogena varuområden med få säljare. En för jord- och stenindustrin speciell företeelse är däremot de regionala kartellavtalen. Kartellerna svarar här för små andelar av tillverkningen i hela landet medan däremot andelarna i berörda regio- ner ligger mellan 40 och 60 %. På grund av de höga transportkostnaderna kan kartel- lerna inom mindre geografiska områden ha starkt monopolistisk position (jmf. diskus- sionen om tegelindustrin i kapitel 8 A).

I sektorn sågverk och hyvlerier är anta- let tillverkare mycket stort och inga kar— teller förekommer.3 De tre kartellerna inom

1 Ett prisavtal har dock tillkommit efter 1963, nämligen beträffande elektriska spisar och ugnar (varugrupp 0609), där kartellens andel utgör 98 % och importen är obetydlig. Dessutom har AGA och Philips inlett försäljningssamarbete beträffan— de radio- och TV—apparater. ” Ett av försäljningsbolagen (Cementa) har numera förlorat sin funktion som kartell, då de två medlemmarna 1966 sammanslogs till en kon- cern. ” De bestämmelser beträffande bl. a. områdes- uppdelning, som föreligger inom skogsägarrörel- sen, har inte medtagits, då de inte intagits i kar- tellregistret år 1963. Skogsägarföreningarnas sam- manlagda andelar i berörda industriella varu- grupper är tämligen små, vilket framgår av föl- jande sammanställning, som omfattar de produk- ter i sektorerna sågverk och hyvlerier, träföräd- lingsindustri samt massa- och pappersindustri, där

SSR-medlemmarnas andel överstiger 10 % (pro- duktionsandelar i procent):

0903 Spånskivor m. m. 47 0905 Monteringsf. hus 12 1001 Sulfitlut 1 1 1003 Halvkemisk massa 36

1005 Blekt sulfatcellulosa 13 1008 >> sulfitcellulosa 1 1 1012 Träfritt tryckpapper 26 1019 Papper f. wellpapptillv. 19 1021 Testboard 29 1024 Smörpapper 12 1025 Solidpapp 34 1036 Påsar av papper 33

triiförädlingsindustrin kan betecknas som re- lativt svaga konkurrensbegränsningar, an- tingen på grund av bestämmelsernas ut- formning (kart.reg. nr. 1925) eller där- för att stora delar av utbudet faller på utomstående säljare.

Massa- och pappersindustrin är med av- seende på antalet avtal den mest kartelli- serade av industrisektorerna. Karteller fö- rekommer i hälften av varugrupperna, de flesta på pappersområdet, där samtliga kva- liteter utom finpapper och journalpapper är representerade. Även på finpappersom- rådet finns kartellorganisationer (finpap- perskonventionen och TH-konventionen), vilka dock de senaste tio åren inte fattat beslut i prisfrågor. Dessutom fanns här fram till hösten 1967 ett gemensamt försäljnings- bolag, Finbruken AB, som emellertid inte blivit registrerat som kartell. Medlemmar var Klippan och Grycksbo, vilka 1963 tillsam- mans svarade för 30—45 % av produktio- nen i de aktuella varugrupperna (skriv- papper och träfritt tryckpapper).

De inhemska kartellerna på pappersom- rådet är kombinerade med avtal om hem- mamarknadsskydd mellan de nordiska län- derna. Samarbete mellan tillverkare i Fin- land, Norge och Sverige föreligger också beträffande exportförsäljningen, bl. a. i form av temporära produktionsbegränsning- ar.1

Det registrerade kartellsamarbetet i livs- medelsindustrin domineras av de bestämmel- ser om främst områdesuppdelning, som fö- religger inom Slakteri- och Mejeriförbun- den. Mejeriföreningarna har genom detta samarbete fått en närmast fullständig mo- nopolposition inom sina respektive regio- ner. På slakterisidan föreligger däremot konkurrens från konsumentkooperationen, men marknaderna uppvisar trots detta hög monopolgrad. Längre fram i förädlings-

kedjan, t. ex. i charkuteribranschen, är pro- ducentkooperationens andelar lägre, och marknaderna karakteriseras av fåtalskon- kurrens.2

Vid sidan av samarbetet inom jord- brukskooperationen utgörs kartellerna på livsmedelsområdet av dels ett gemensamt försäljningsbolag (Margarinbolaget) dels de avtal om förmalningsbegränsning i kvarn- industrin, som ingicks under senare hälften av 1950-talet. I det sistnämnda samarbetet deltar alla stora och medelstora kvarnföre- tag utom KF.

Inom sektorn dryckesvaru- och tobaks- industri har ett avtal omfattande större de- len av bryggeribranschen medtagits. Avta- let innehåller emellertid endast vissa be- stämmelser rörande förbud mot prisdiffe- rentiering, och kan inte betraktas som en mer betydande konkurrensbegränsning. Star- kare konkurrensbegränsningar såsom områ- desuppdelning och kvotering föreligger inom några mycket små regioner, men då dessa berör endast någon procent av hela för- säljningen i landet, har de inte medtagits

Den enda mer betydande konkurrensbe- gränsningen i textilindustrin är prisavtalet beträffande maskinfilt. Det gemensamma försäljningsbolaget för beklädnadsvävnader (Svenska Yllefabrikanters Försäljningsför- ening) avser endast den del av medlemmar- nas försäljning, som sker genom anbud till statliga och kommunala inköpsorgan o.dyl. köpare. Endast ca 5 % av företagens för- säljning berörs.

På konfektionsområdet torde numera inget kartellsamarbete förekomma. Försälj- nings AB Herrkonfektion, som medtagits i förteckningen ovan, bildades främst som ett förhandlingsorgan gentemot de inköpsbolag, som tidigare bildats inom detaljhandeln. Dess verksamhet har numera upphört.

Frånvaron av starka kartellorganisationer på textil- och konfektionsområdet får del-

1 Konkurrenssituationen i pappersindustrin be- handlas mer detaljerat i kapitel 7 B. 2 Då producentkooperationen på livsmedels- området kommer att behandlas i en särskild bi- laga till utredningen, kommer det värdemässigt mycket omfattande samarbetet i denna sektor här inte att beröras mer ingående.

vis ses som en följd av den produktdiffer- entiering och variation över tiden, som ef- tersträvas inom detta delvis modebetonade konsumentvaruområde. Dessutom torde den starka importkonkurrensen medföra, att kartellbestämmelser om t. ex. prissättningen inte kan bli effektiva.

Inom kemisk- och kemisk-teknisk indus- tri berörs en mycket liten del av produk- tionen av kartellöverenskommelser. De tre kartellerna avser samtliga homogena varu- grupper med få säljare och omfattar hela den svenska produktionen på resp. områ- den.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att kartellsamarbete — och framförallt domi- nerande kartellorganisationer — företrädes- vis återfinns i varugrupper med följande egenskaper: a. hög homogenitetsgrad inom varugruppen, b. svag importkonkurrens, c. få tillverkare inom landet.

I sistnämnda avseende utgör avtalen inom livsmedelsområdet ett markant undan- tag, vilket dock förklaras av producent- kooperationens speciella karaktär och an- knytningen till det statliga regleringssyste- met på området. Även för regionala avtal är de nämnda egenskaperna typiska, var- vid dock den aktuella regionen får er- sätta hela landet som enhet.

De data rörande enföretags- och fåtals- dominans, som angivits i föregående av- snitt, kan nu kompletteras med avseende på förekomsten av dominerande kartellor- ganisationer. I nedanstående sammanställ- ning har dominans (hög monopol- eller oligopolgrad) definierats på samma sätt som tidigare. Endast de starkare formerna av konkurrensbegränsning på säljarsidan, näm- ligen gemensamma försäljningsbolag, avtal om kvotering eller områdesuppdelning samt bindande prisavtal, har medtagits. Beträf- fande samarbete av mer begränsad innebörd hänvisas till den tidigare redovisnigen samt till SPK:s sammanställningar.1 De starkast koncentrerade marknaderna kan indelas på följande sätt:

Av de 446 studerade varugrupperna upp-

Dessa gruppers andel av medräk- Antal nat av- varu- salupro- grup- duktions- per värde (%)

A. Hög monopolgradpå före- tagsnivd Största företagets andel av produktionen minst 70 %. Importandel högst 30 % 72 11

B. Hög monopolgrad på kar- tellnivd. Kartellens andel av produk- tionen minst 70 %. Import- andel högst 30 %. A ej upp- fyllt 34 14

C. Hög oligopolgrad på före-

tagsnivd Fyra största företagens an- del av produktionen minst 70 % eller åtta störstas an- del minst 90 %. Importan- del högst 30 %. A—B ej uppfyllda 139 25

Summa A—C 245 50

visar sålunda en fjärdedel starka monopol- inslag, antingen bestämda av enbart det största företagets ställning eller på grund av kartellsamarbete. Ytterligare drygt en fjärdedel av marknaderna kan utifrån fö- retagsstrukturen betecknas som starkt oligo- polistiska. Också i ett 70-ta1 av de varu- grupper, som inte uppfyller de aktuella dominanskriterierna, är den inhemska pro- duktionen starkt koncentrerad, men höga importandelar medför att oligopolgraden kan betraktas som låg.

Valet av dominanskriterier är givetvis i hög grad godtyckligt. Avslutningsvis skall därför anges, hur fördelningen påverkas vid två slag av förändringar i klassifice- ringen:

Den här tillämpade definitionen av få- talsdominans i produktionen kan betecknas som tämligen snäv, bl. a. jämfört med vis- sa utländska koncentrationsstudier. Om be- greppet utsträcks till att omfatta alla varu- grupper, där de åtta största tillverkarna

1 Pris- och kartellfrågor 1964: 8—9.

svarar för minst 70 % av produktionen, sti- ger den andel av avsaluproduktionen som täcks av de tre högkoncentrerade struk- turtyperna från 50 till ca 60 %. Här bör också framhållas, att inslag av fåtalskon- kurrens kan föreligga inom delar av de »lågkoncentrerade» varugrupperna, t. ex. i olika kvalitets- och prisklasser eller på regionala delmarknader. När det gäller pro- duktionskoncentrationen inom landet, är det därför mycket troligt, att omfattningen av dominans underskattats i ovanstående redo- visning. Denna underskattning är mycket tydlig i en del av de intensivstuderade branscherna (se kapitlen 6—8).

I fråga om marknadsdominans och spe- ciellt behandlingen av importen är situa- tionen mer komplicerad. Det kan tänkas, att villkoren för dominans här i vissa av- seenden är för svaga. Det är sålunda möj- ligt att importen på grund av sin karaktär av delvis potentiell konkurrensfaktor bör tillmätas större vikt även vid tämligen små faktiska importandelar. Om som villkor för dominans krävs en importandel om högst 10 % (i stället för 30 %), sjunker andelen för enföretags-, kartell- och fåtalsdominans från 50 till ca 35 % av avsaluproduktionen. Det bör å andra sidan framhållas, att mark- naden kan vara oligopolistisk även vid höga importandelar, om antalet utländska sälja- re (eller importörer) är litet. Koncentra- tionen förstärks ytterligare, om svenska till- verkare även kontrollerar importen eller slutit avtal med de utländska säljarna. Om- fattningen av säljarkoncentration på im- portsidan har inte kunnat kartläggas i den- na utredning.

Även med hänsyn till här nämnda fel- källor torde det kunna konstateras, att en mycket stor del (troligen mer än hälften) av de svenska marknaderna för industri- produkter utmärks av monopolistisk eller starkt oligopolistisk marknadsstruktur. På många andra marknader utgör en stark importkonkurrens det avgörande hindret för uppkomsten av monopol- eller oligo- polsituationer.

Konkurrensläget och marknadens funk— tionssätt påverkas, förutom av säljarkon-

centrationen, också. av olika egenskaper hos resp. produkter (t. ex. substituerbarhet inom och mellan varugrupper). Betydelsen av så- dana faktorer behandlas närmare i bransch- studierna.

Tabellbilaga till kapitel 3

Teknisk kommentar till koncentrations- mätningarna

Uppräkning av industristatistiken till kon- cern- och firmanivå utfördes på följande sätt. Till industristatistiken rapporterade ca 15 000 arbetsställen med mer än 5 syssel- satta. Dessa definieras som lokalt avskilda produktionsenheter, vid vilka, inom ramen för ett enda företag bedrivs ett enda slag av verksamhet inom i regel en enda defi- nierad bransch eller vissa definierade kom- binationer av verksamheter. Begreppet ar- betsställe skiljer sig sålunda från lokal enhet däri att den lokala enheten omfattar all verksamhet på en ort inom ett företag och från begreppet företag däri att det senare kan omfatta verksamhet på skilda lokala en- heter och inom skilda branscher.1 Två fab- rikslokaler inom en och samma kommun med likartad produktion räknas i statistiken som ett arbetsställe, men avvikelser kan förekomma beroende på önskemål från upp- giftslämnarna. Bedrivs inom gemensam fab- riksbyggnad två skilda verksamheter är det i princip att betrakta som två arbetsställen. I praktiken görs ofta inte den uppspalt- ningen, då problem att fördela arbetsstyrka, energiuppgifter m.m. föreligger för rap- portörerna. Utredningens storföretagsregis— ter som innehåller företag eller koncerner med mer än 500 årsarbetare 1963' fram- skrevs till 1.7.1963 med hjälp av utred- ningens enkäter till storföretagen angående deras industriella verksamhet Svenska Aktie- bolag 1964—65, Sveriges Industrikalender 1964 samt SNS-registreringarna av bransch- rationaliseringsåtgärder. Dessa 200 storföre- tags (storföretag utan industriell verksamhet

uteslöts givetvis) arbetsställen lokaliserades med hjälp av industristatistikens alfabetiska register och påfördes ett tresiffrigt identifi- kationsnummer för att möjliggöra aggrege- rade mätningar. På samma sätt gjordes också med arbetsställen tillhörande statliga aktie- bolag och affärsdrivande verk och konsu- mentkooperationer. Arbetsställen tillhörande enskilda medlemmar i Mejeriförbundet, Slakteriförbundet och Skogsägareförening- arna fick också liknande identifikationsnum- mer för att vi med lätthet skulle kunna loka- lisera dem då deras industriella verksamhet specialstuderas. Totalt kom ca 2 000 arbets- ställen att erhålla tresiffriga identiteter. Öv- riga företags arbetsställen (ca 13 000) på- fördes med hjälp av ett registerband RFV:s arbetsgivarenummer, som i princip identi- fierar ett enda företag. En del arbetsställen kunde inte identifieras av registret vilket tillsammans med underlåtenheten att kon- cernera annat än för de största företagen troligen kommer att underskatta koncentra- tionsgraden. Å andra sidan fås en tendens sin överskattning av den anledningen att endast arbetsställen med mer än 5 syssel- satta ingår i industristatistiken. Branschmätningar. För var och en av huvudgrupperna, undergrupperna, detalj- grupperna framkördes med hjälp av industri- statistikens serviceband antalet företag, an- delar av förädlingsvärdet2 för vart och ett av de tjugo största företagen samt dessutom andelar för övriga företag med tresiffrigt

1 SOS, Industri 1963, Stockholm 1965, sid. 2. 2 Förädlingsvärde = summa saluvärde med av- drag för kostnader för råvaror, halvfabrikat, em- ballage, bränsle, energi och lejda transporter samt bortlämnade lönearbeten.

Tabell !. Samband mellan modifierad huvudgruppering och industristatistikens branschgruppering Industristatistikens Huvudgruppnr. Undergruppnr.

]. Gruvindustri 11

2. Metallverk 12 1251—1252

3. Metallmanufaktur 12 1253—1257

4. Transportmedelsindusti 12 1258, 1260

5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 12 1259, 1262

6. Elektroteknisk industri 12 1261

7. Jord- och stenindustri 13

8. Sågverk och hyvlerier 14 1451

9. Träförädlingsindustri 14 1452—1458 10. Massa- och pappersindustri 15 11. Grafisk industri 16 12. Livsmedelsindustri 17 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 18 14. Textilindusti 19 1951—1962 15. Sömnadsindustri 19 1964—1966 16. Läder-, hår- och gummivaruindustri 20 17. Kemisk industri 21 2151, 2153, 2155—2157 18. Kemisk-teknisk industri 21 2152, 2154, 2158—2162

identifikationsnummer med produktion i branschen. Det erhållna materialet korrige- rades därefter och sammanställdes för leverans till koncentrationsutredningen. En motsvarande mätning gjordes utifrån den modifierade huvudgrupperingen. Samban- den mellan denna nomenklatur och industri- statistikens framgår av tabell A: 1.

Varugruppsmätningar. Sedan varugrup— perna definierats påfördes de statistiska numren sina respektive gruppnummer, så att aggregerade mätningar skulle kunna ge- nomföras. I de på så sätt åstadkomna 452 varugrupperna framkördes därefter med hjälp av industristatistikens produktionsband antalet företag, andelar för de tjugo största producenterna samt även andelar för företag med koncer'nnummer på samma sätt som vid branschmätningarna. Vissa korrektioner av materialet gjordes innan resultaten pre- senterades utredningen.

Överlämnande av data från Stat. Central- byrån. Enligt gällande sekretessbestämmelser får uppgifter inte utlämnas till utomstående på sådant sätt, att enskilda företags förhål- landen kan röjas. På grund härav har från vissa företag tillstånd inhämtats för koncen- trationsutredningen att ta del av industri-

statistiska uppgifter. De aktuella företagen är för det första samtliga storföretag samt övriga företag, som 1963 var störst i någon varugrupp eller bransch. Vidare inhämtades tillstånd från samtliga företag med tillverk- ning i varugrupp eller bransch med totalt två eller tre företag, eftersom anonymiteten för sådana företag hotas, om det största företagets andel utlämnas (treregeln). Pre— sentation av sammanlagda andelar för de 4, 8 och 16 största företagen innebär inga sekretessproblem, såvida inte totala antalet producenter är 5 eller 6, resp. 9 eller 10, resp. 17 eller 18. Tillstånd har ej inhämtats från berörda företag i nyss skisserade situa- tioner; i stället utelämnas uppgifter om sammanlagda andelar i förekommande fall, då informationsförlusten härvid bedömts som ringa. Angivande av sammanlagda an- delar för andra grupperingar, t. ex. »finans- block» eller karteller strider inte mot sekre- tessregeln, såvida inte något av de ovan nämnda problemen uppkommer.

%? Tabell II. Koncentrationsdata fo" industribranscher

Andelar i % av förädlingsvärde Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor— Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

II Gruvindustri 959 24 62 87 96 100 98

1151 Järnmalmsgruvor samt anriknings-, briketterings-

och sintringsverk 817 18 71 90 98 100 99 1 152 Andra malmgruvor och anrikningsverk 137 8 83 97 100 91 1 153 Kolgruvor 4 4 91 100 99 12 Metall— och verkstadsindustri 12 462 4 300 6 21 32 45 70

1251 Jårn- och stålverk samt ferrolegeringsverk 1 435 27 16 50 76 94 98 1201 Därav: Järn och stålverk ] 379 23 16 52 79 97 99 1202 Ferrolegeringsverk 56 6 41 92 1252 Andra metallverk 215 11 71 98 100 96 1203 Därav: Metallframställningsverk 63 2 80 100 1204 Metallvalsverk 143 4 97 100 100 1205 Metallraffinaderier m. m. 8 6 62 — 1253 Bleck- och plåtvarutillverkning, kopparslagerier 251 360 20 31 38 47 32 1254 Järn- och stålmanufaktur ej s.n. 821 582 13 27 36 45 43 1255 Annan metallmanufaktur 457 406 10 27 35 45 32 1208 Därav: Metallgjuterier 46 55 24 54 68 81 24 1209 Fotogenköksfabriker 14 4 38 100 36 1210 Kapsyl- och kapselfabriker 4 5 34 — 1211 Lamp- och belysningsarmaturfabriker 71 74 13 32 45 61 4 1212 Konstgjutning, -smide, ciselering o. d. 1 3 41 — 1213 Metallvarufabriker ej 5. n. 321 267 15 38 48 57 40 1256 Tillverkning och reparation av guld-, silver- och

nysilvervaror 54 57 15 43 56 74 — 1257 Galvanisering, förnickling, förtenning o. d. 38 56 15 41 58 73 — 1258 Tillverkning och reparation av transportmedel (utom

skeppsvarv och båtbyggerier) 2 022 1 074 18 51 63 68 65 1216 Där av: Bil- och karosserifabriker 915 103 41 84 90 94 84 1217 Cykelfabriker 61 14 74 90 98 74 1218 Tillverkning av transportmedel, ej s.n. 412 73 58 79 86 93 82 1219 Bil- och cykelreparationsverkstäder 452 862 4 10 15 22 2 1221 Andra transportmedelsreparationsverkstäder 182 33 54 79 90 97 56

Tabell II (forts.)

Andelari % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Metall- och verkstadsindustri

1259 Andra mekaniska verkstäder och gjuterier 4 347 1 378 8 25 36 50 64 1222 Därav: Järngjuterier 205 104 18 48 62 77 58 1223 Maskin- och motorfabriker 1 331 331 14 31 46 60 59 1224 Mekaniska verkstäder ej s.n. 2 475 742 11 31 44 59 69 1225 Mek. reparationsverkstäder ej s.n. 336 236 51 56 61 66 59 1260 Skeppsvarv och båtbyggerier 811 119 25 70 88 94 91 1261 Elektroteknisk industri 1 877 252 32 69 80 88 89 1227 Därav: Maskin- och motorfabriker (elektriska) 499 29 92 96 98 99 95 1228 Radiofabriker 183 13 30 86 99 98 1229 Fabriker för elektriska apparater, ej s.n. 929 129 49 70 80 89 87 1230 Glödlampsfabriker 30 8 50 91 100 69 1231 Kabelfabriker 185 14 56 93 99 83 1232 Elreparationsverkstäder 50 75 28 55 66 77 55 1262 Tillverkning och reparation av instrument och ur 134 90 11 34 51 70 22 1233 Därav: Musikinstrument 26 21 24 61 79 98 — 1234 Andra instrument samt ur 107 70 13 42 62 78 27

13. Jord- och stenindustri 1 281 950 9 27 40 51 50

1351 Torvframställning 10 31 45 71 78 88 45 1301 Därav: Bränntorvframställning 5 3 96 96 1302 Torvströframställning 5 28 25 52 65 82 — 1353 Stenindustri 158 318 6 18 30 47 16 1 304 Därav: Fältspats- och kvartsbrott 8 17 50 85 94 8 1305 Gatstenshuggerier 2 6 49 49 1306 Andra stenbrott och grovstenshuggerier (inkl. makadamtillverkning) 85 1 16 9 32 51 70 23 1307 Finare stenförädlingsindustri 63 202 6 21 33 49 7 1354 Kalk- och kritbruk 47 33 20 55 75 95 75 1308 Därav: Kalkbruk och kalkbrännerier 45 26 21 58 80 98 78 1309 Kritbruk och kiselgurfabriker 2 7 73 96 16 1355 Cementfabriker 129 3 77 94

& Tabell II (forts.) Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Jord- och stenindustri

1356 Cementvaru- och betongvarufabriker 402 327 14 39 51 61 44 1357 Tegelbruk 139 120 24 38 46 57 41 1358 Porslin-, kakel- och lergodsindustri 123 31 45 89 94 98 87 1313 Därav: Porslins- och fajansfabriker 99 7 56 98 95 1314 Kakelfabriker 12 1 100 100 1315 Lergods- och stengodsfabriker 12 24 23 55 77 93 — 1359 Glasindustri 176 70 24 47 61 73 44 1316 Därav: Glasbruk och glasullsfabriker 158 44 27 52 68 81 48 1317 Glasvarutillverkning 18 26 14 45 68 91 _ 1360 Annan jord- och stenindustri 96 56 26 58 74 87 43 1318 Därav: Murbruksfabriker 16 25 38 59 78 94 51 1319 Smärgel- och slipskivefabriker 22 11 72 93 99 72 1320 Annan jord- och stenindustri 58 22 43 73 89 98 30

14 Träindustri ] 649 2 378 3 10 15 21 27

1451 Sågverk och hyvlerier 590 908 8 18 25 33 47 1401 Därav: Ramsågverk 409 348 12 26 36 47 62 1402 Klingsågverk 168 522 2 8 13 19 12 1403 Hyvlerier 14 54 17 36 50 69 15 1452 Lådämnes- och lådfabrik 22 52 16 33 50 72 18 1453 Faner- och plywoodfabriker 34 18 16 53 79 22 1454 Möbelfabriker 351 564 6 12 17 25 8 1455 Annan snickeritillverkning 568 768 6 18 27 37 19 1409 Därav: Byggnadssnickerier 286 538 7 22 32 39 13 1410 Skidfabriker 8 6 29 40 1411 Trähusfabriker 200 62 13 40 57 75 31 1412 Andra snickerier samt svarverier 74 168 5 17 27 41 6 1456 Korg- och korgvarutillverkning 1 6 52 1457 Kork- och korkvarutillverkning 9 3 53 — 1458 Trävaruindustri, ej s.n. 74 91 18 36 52 69 32 1415 Därav: Lästtillverkning 4 2 97 — 1416 Träsko- och trätoffeltillverkning 7 20 20 51 75 95 —

Tabell II (forts.)

Andelari % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Träindustri

1417. Därav: Tunnbinderier och dritteltillverkning 3 8 38 87 100 1418 Ramlisttillverkning 9 6 26

1419. Träimpregneringsverk 10 10 46 86

1420. Träulltillverkning 2 6 28

1421. Tillverkning av träullsplattor o. d. 6 4 51 100 1422 Trävarutillverkning ej s.n. 33 35 40 74 87 97 53

11311

15 Massa- och pappersindustri 1 991 223 10 25 41 62 87 1551 Träsliperier 39 9 29 76 51 1552 Cellulosafabriker 638 30 15 47 66 89 98 1553 Pappersbruk och pappfabriker 913 51 10 33 52 77 92 1503 Därav: Fristående pappersbruk och pappfabriker 172 24 17 43 67 94 83 1504 Pappersbruk och pappfabriker i komb. med

pappersmassefabriker 741 34 13 39 60 84 95 1554 Wallboardfabriker 131 15 20 58 82 92 1555 Papp- och pappersvaruindustri 270 158 25 42 51 62 45 1506 Därav: Päs— och kuverttillverkning 65 30 33 63 79 93 36 1507 Tapetfabriker 24 12 1 5 49 82 — 1508 Wellpappfabriker 44 10 21 62 43 1509 Kartongvaru- och dylik emballagetillverk-

ning, ej s.n. 112 73 59 70 78 84 68 1510 Papp- och pappersindustri, ej s.n. (inkl.

vulkanhbertillverkning) 26 34 14 46 69 88 8

16. Grafisk industri 1 318 827 9 27 35 44 40

1651 Bokbinderier 94 88 47 61 68 78 54 1652 Bok- och accidenstryckerier 530 478 21 37 45 53 39 1653 Tidningstryckerier 565 132 17 32 46 56 39 1654 Annan grafisk industri 130 138 15 38 48 59 37

Tabell ][ (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

17 Livsmedelsindustri 2 309 1 414 11 25 34 44 63 1751 Kvarnindustri 114 22 32 75 93 99 61 1752 Bageriindustri 466 729 9 28 41 48 29 1702 Därav: Kexfabriker 16 5 67 27 1703 Spisbröds- och tunnbrödstillverkning 53 19 82 92 96 100 87 1704 Tillverkning av mjukt matbröd, kalfebröd,

skorpor, bakelser o. d. 397 705 9 26 37 43 22 1753 Sockerindustri 205 1 100 100 1705—6 Därav: Råsockerbruk och saftstationer 7 1 100 100 1707 Sockerraffinaderier 44 1 100 100 1708 Kombinerade sockerfabriker (inkl.

strösockertillverkning) 154 1 100 100 1754 Choklad-, konfekt- och glasstillverkning 186 67 22 57 75 87 70 1709 Därav: Choklad- och konfekttillverkning 142 52 29 69 84 93 70 1710 Glasstillverkning 44 15 38 78 94 71 1755 Mejeriindustri 356 219 35 50 62 78 96 1711 Därav: Mejerier och mesosttillverkning 335 215 37 53 65 81 96 1712 Mjölkkondenseringsfabriker 21 6 54 96 1756 Slakterier och köttvaruindustri 539 217 12 30 45 61 64 1714 Därav: Slakterier 264 42 14 44 68 87 92 1715 Charkuterier och köttkonservfabriker 274 181 14 36 47 58 37 1716 Tarmrenserier o. d. 1 1 100 —— 1757 Fiskberedningsanstalter och flskkonservindustri 55 65 31 54 68 81 50 1717 Därav: Fiskberedningsanstalter (salterier, rökerier

o. d.) 8 23 19 43 65 92 19 1718 Fiskkonservfabriker 47 43 36 60 77 91 55 1758 Annan konservindustri o. d. 151 32 39 80 92 97 89 1719 Därav: Grönsaks- och fruktkonservindustri 120 12 49 93 99 93 1720 Sylt- och saftfabriker 30 20 48 82 91 99 73 1759 Margarinindustri 43 5 41 45

Tabell 11 (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Li vsmedelsindustri

1760 Annan livsmedelsindustri 196 98 13 37 56 73 22 1722 Därav: Jästfabriker 11 1 100 100 1723 Kafferosterier 80 22 22 65 84 98 10 1724 Kraftfoderfabriker 55 _ 26 47 73 87 97 24 1725 Makaroni-, glykos- och sagofabriker 6 5 53 93 1726 Stärkelsefabriker 10 24 21 71 85 97 — 1727 Attiks-, senaps- o. d. fabriker 8 7 91 —— 1728 Livsmedelsindustri, ej s.n. 25 16 22 65 89 100 19 18 Dryckesvaru- och tobaksindustri 420 282 29 73 78 85 74

1851. Sprit— och vinfabriker 42 84 62 74 83 89 88 1801 Därav: Lantbruksbrännerier 5 67 6 20 31 46 6 1802 Sulfitspritfabriker 12 17 20 57 81 96 1803 Destillerings- och blandningsverk samt

punsch-, likör- och vinfabriker 26 1 100 100 1852 Bryggerier och maltfabriker 234 183 31 66 73 83 61 1804 Därav: Bryggerier, skattepliktiga 216 35 33 69 77 88 64 1805 Bryggerier, skattefria 13 149 7 19 31 48 10 1806 Maltfabriker 4 3 93 93 1853 Vatten- och läskedrycksfabriker 47 18 44 86 96 71 1854 Tobaksfabriker 97 1 100 100

19 Textil- och sömnadsindustri 1 813 1 103 4 14 23 32 39 1951 Ylleindustri 210 65 13 38 56 78 46 1901 Därav: Ullspinnerier 23 15 29 83 96 26 1902 Ylleväverier 35 20 30 78 93 99 49 1903 Kombinerade yllefabriker 152 32 18 49 71 92 48

Tabell 11 (forts.)

Industrigrupp

Förädlings- värde, mkr

Antal företag Andelar i % av förädlingsvärde

Största företaget

4 största företagen 8 största företagen

16 största företagen

Stor- företagen

forts. Textil- och sömnadsindustri

1952 1904 1905 1906 1953 1954 1908 1909 1955 1956 1957 1958 1959 1914 1915 1916 1917 1960 1961 1962 1964 1924 1925 1926 1927 1928 1965 1932 1933

Bomullsindustri Därav: Bomullsspinnerier Bomullsväverier Kombinerade yllefabriker Lin- och hampberedningsverk Linne-, hamp- och juteindustri Därav: Linnefabriker Jutefabriker Konstfiberfabriker Sidenväverier (även rayonsilke) Trikåfabriker Repslagerier och bindgarnsfabriker Snörmakerier, band- och gardinfabriker Därav: Band och remfabriker Fisknätfabriker Gardin- och spetsfabriker Snörmakerier Schoddyfabriker Vadd-, trassel- och drevfabriker Färgerier, blekerier och impregneringsverk Konfektionsfahriker Därav: Herr-, dam- och/eller barnklädeskonfektion Vitvarukonfektion (underkläder o. d.) Korsettfabriker Kravatt- och slipsfabriker Beklädnadssömnad, ej s.n. Tillverkning och reparation av hattar och mössor Därav: Hattfabriker Mössfabriker

258 29 55 174 745 620 56 47

14 38 20 18

47 1 0 29 NOXGONMOXgV) 41

573 456 77 21 12 14 52

26

63 84 51 85 98 98 90 39

51 67 77

55 14 15 56 65 77 30 50

79 70 99

100

46 69 83 91 76 20 23 39 79 94 48 67 71

90 91

58 84 97

69 92 94

Tabell 1] (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4största 8största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Textil- och sömnadsindustri

1966 Annan textil- och sömnadsindustri 9 1934 Därav: Tillverkning av konstgjorda blommor 1935 Markiser, presenningar o. d. 1936 Paraplyer och parasoller 1937 Rullgardiner 1938 Textilframställning och div. sömnads- industri, ej s.n. 82 95 14 28 42 60 23

130 12 23 35 51 22 16 24 61 83 100 40

5??th

20. Läder-, hår- och gummivaruindustri 722 509 14 34 44 54 48

2051 Garverier 57 18 29 63 84 12 2052 Päls- och skinnvarufabriker 89 133 10 30 40 53 10 2002 Därav: Handskfabriker 14 20 16 50 78 97 — 2003 Pälsvarufabriker 43 74 17 46 57 71 0 2004 Skinnvarufabriker, ej s.n. 31 39 29 46 62 80 29 2053 Skoindustri 147 144 12 27 36 50 22 2054 Andra Lädervarufabriker 70 82 18 38 52 69 19 2007 Därav: Lädervarufabriker 6 1 100 — 2008 Reseffekt- och portföljfabriker 55 65 23 43 58 74 23 2009 Sadelmakerier 4 6 47 — 2010 Andra lädervarufabriker (inkl. tillv. av

klackar etc.) 5 10 29 72 10 2056 Borstbinderier och penselfabriker 28 25 42 62 81 96 42 2057 Gummivarufabriker 304 28 34 79 93 99 91 2058 Gummireparationsverkstäder 25 76 13 30 40 55 _ 2059 Hår- och tagelindustri, ej s.n. 3 8 30 76 100 —

21. Kemisk- och kemisk-teknisk industri 1 728 450 6 20 33 47 60

2151. Rent kemisk industri 301 26 25 63 85 98 95 2101 Därav: Svavelsyra- och superfosfatfabriker 45 2 97 100 2102 Annan rent kemisk industri 256 26 23 57 82 97 94

Tabell 11 (forts. )

Industrigrupp

forts. Kemisk och kemisk-teknisk industri

2152 2153 2154 2105 2106 2155 2107 2108 2156 2157 2158 2159 2112 2113 2114 2160 2161 2162 2117 2118 2119 2120 2121 2122

Läkemedelsfabriker Fabriker för förtätade gaser Sprängämnes- o. d. fabriker Därav: Ammunitionsfabriker Andra hithörande fabriker Fettämnesindustri Därav: Oljeslagerier och -raftinaderier Talgraftinaderier och fiskoljefabriker Petroleumraffmaderier och skifferoljeverk Ugnskolnings- och trädestillationsverk Färg- och fernissfabriker Tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker Därav: Tvål- och tvättmedelsfabriker Parfym- och kosmetisk industri Ljusfabriker Tändsticksfabriker Plastbearbetande industri Annan kemisk och kemisk-teknisk industri Därav: Garvextraktfabriker Lim- och benmjölsfabriker Smörjmedelsfabriker Linoleum- o. d. fabriker Takpappfabriker (impregnerings-) Annan kemisk och kemisk-teknisk industri, ej s.n.

F öräd lings- värde, mkr

152 57 98

73 35 34

115 173 195 131 53 11 21 263 314

42 75 28 28

139

Andelar i % av förädlingsvärde

Antal Största företag företaget

8 största företagen

4 största företagen

31 81 97 42 87 97 40 95 100

16 12 8 3 6 53 9 80 98 6 81 3 70 4 71 100 3 83 47 16 43 61 60 36 61 78 23 54 87 94 32 28 57 73 5 2 98 181 21 38 49 112 8 26 42

10 45 92 11 27 83 99 83 7 27 43

16 största företagen

100

81 99 88

63

Stor- företagen

65 70 94 90 96 82 83 96 83 38 50 66 92 98 51 20 33 22 22

Tabell III. Koncentrationsdata fo"r varugrupper ( säljarkoncentration )

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal

Andelar av prod. (%)

Mått- företag enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

01. Gruvindustri

0101. Järnmalm (sinter och briketter) 26.01 0102 Kopparmalm slig 26.01 0103 Blymalm, slig 26.01 0104 Zinkmalm, slig 26.01

02. Metallverk*

0201 Tackjärn 73.01 0202 Ferrokrom 73.02 0203 Järnskrot fallet inom järnverk 73.03 0204 Pulveriserat järn och stål; järnsvamp 73.05 0205 Göt och smältstycken av ordinärt stål 73.06 0206 Blooms, billets etc. (för avsalu) 73.07 0207 Plåtämnen av järn eller stål 73.08 0208 Universaljärn 73.09 0209 Valstråd, varmvalsad 73.10 0210 Armeringsjärn 73.10 0211 Ihåligt bergborrstål 73.10 0212 Runda tubämnen 73.10 0213 Annat stångjärn (varmvalsat) 73.10 0214 Kallbearbetat stångjärn 73.10 0215 Profilstäng, varmvalsad 73.11 0216 Varmvalsat bandjärn 73.12 0217 Kallvalsat bandjärn 73.12 0218 Varmvalsad plåt > 4,76 mm 73.13 0219 Varmvalsad plåt ( 4,76 mm 73.13 0220 Kallvalsad plåt 73.13 0221 Göt m. m. av olegerat kolrikt stål 73.15 0222 Göt m. ni. av rostfritt stål 73.15 0223 Göt m. m. av verktygsstål (exkl.

snabbstål) 73.15

130

250.3 400.3 4503

101—109 401—403 900.1—4

110 120—130 291 293 295—299 300 110—259 111—125 301 0. 305 111—115 130—190 310/390 020 041

045.1

259 63 54 38

83 71 10 48 11 91 8 40 188 211 13 37 278 71 83 74 198 345 179 205 1 27

1

v—lnd'ä' OONDXD—v—VWNWONINOSNINQOND v—uv—t _. '—

SPN v-tv—t

11

))

30 57 23 38 30 58 56 55 27 24 53 95 16 46 44 26 30 52 40 56 29 29 24

87

88 56 82 70 95 80 67 52 86 97 80 70 96 85 90 74 80

99

81 87 97 93 83 94 97 98 95

98 100 99 100 98 99 100 99 99 93 100 100 95 83 100 100 92 100 100 100 100 100 98

52

0

11 23 48 30 31 11 24 19 15 43 24 15 39 0

'" Beträffande ämnen och valsverksprodukter av järn och stål (varugrupperna 0206—0220) gäller, att produkter av såväl kvalitetsstål som ordinärt stål ingår.

Tabell 111 (forts.)

0224. Göt m. 111. av seg- och satthärdnings- stål samt fjäderstål

Göt m. m. av annat legerat stål (inkl. kullagerstål, exkl. snabbstål och auto-

0225 0226 0227 0228 0229 0230 0231 0232 0233 0234 0235 0236 0237 0238 0239 0240 0241 0242 0243 0244 0245 0246 0247 0248 0249 0250 0251 0252

matstål)

Banbyggnadsmaterial Kullagerrör och ämnesrör, icke kall-

bearbetade

Andra sömlösa rör icke kallbearbetade Kullagerrör och ämnesrör, kallbear-

betade

Andra sömlösa rör, kallbearbetade

Stålgjutgods

Smidda varor, ej vidare bearbetade Olegerad koppar, raffinerad

Mässing Bronset och andra kopparlegeringar Avfall och skrot av koppar

Tråd av Olegerad koppar, valstråd Tråd av Olegerad koppar, annan Stäng av mässing

Plåt och band av koppar Plåt och band av mässing Folier av koppar Rör av koppar

Olegerat aluminium

Legerat aluminium

Valstråd av aluminium

Stäng och dragen tråd av aluminium Plåt och band av aluminium, ej vidare

bearbetad

Folier av aluminium Linor och kablar av aluminium Gjutna eller smidda ämnen av alumi-

nium Olegerat bly

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

73.15 73.15 73.16 73.18 73.18 73.18 73.18 73.40 73.40 74.01 74.01 74.01 74.01 74.03 74.03 74.03 74.04 74.04 74.05 74.07 76.01 76.01 76.02 76.02 76.03 76.04 76.12

76.16 78.01

045.3 0455

213 215/219 412 415/419 300 400 210 301 309

400 0. 500 100

201 0.209 701 0.702 101—109 201—209 001 101—109 100

200 100 200—309

001/003

100 100

Avsalu- prod :s värde mkr

71 45 50 91 65 115 144 11 21

147 56 39 98 72 39 55 27 31 13 23

59 27 32 54 29

Andelar av prod. (%)

Antal Mått- företag enhet

16 ton

& v—tm v—1

R ("—1?

» ))

2 Nå'VONMWWOxNNNNMNN—(MN?

1 >> 4 kr 2 ton

2 »

Största

4 största 8 största Stor-

Import-

företaget företagen företagen företagen andel

27 64 58 75 58 83 74 20 33 60 82 45 21 54 64 82 95 96 99 89 100 95 70 85

100 72 83

13 84

73

91

61 84 57

93

100

80 78

50

98 96 100

100 100 100 100

98 100 95 27 76 100 100 100 100 100 100 100 100 95 100 99

100 86 100

29 84

Export- andel

Tabell III (forts.)

03. Metallmanufaktur

0301. Guld och guldlegeringar

0302. Bijouterivaror

0303. Guldsmedsvaror

0304. Järnskrot fallet inom andra industrier än järnverk (för avsalu)

0305. Plåt överdragen med zink

0306. Järntråd, icke överdragen med metall

0307. Järntråd, överdragen med metall

0308. Handelsrör, ej sömlösa

0309. Rör av rostfritt stål

0310. Husbyggnadskonstruktioner

0311 Konservburkar o.d.

0312. Stållinor och -kab1ar

0313. Duk etc. av järn- eller ståltråd

0314. Kedjor och kättingar

0315. Trådspik

0316 Bultar, skruvar, muttrar etc.

0317. Fjädrar (ej bladfjädrar)

0318. Hushållsartiklar av järn eller stål

0319. Diskbänkar

0320. Stålinredningar för lagerlokaler o. d. 0321 Sågblad

0322. Bergborrar

0323. Fräsar och brotschar

0324. Svarvstål

0325. Plattor m. in. av hårdmetall

0326. Lås

0327. Beslag av oädel metall

0328. Belysningsarmatur

0329. Tråd, stavar etc. för svetsning och lödning

0330. Sportfiskeredskap

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

71.07 71.12 71.13 73.03 73.13 73.14 73.14 73.18 73.18 73.21 73.23 73.25 73.27 73.29 73.31 73.32 73.35 73.38 73.38 73.40 82.02 82.05 82.05 82.05 82.07 83.01 83.02 83.07 83.15 97.07

200—900

9005 710/790 101/109 501/509 111/112 115 210—290 301—305

100

210—909 110—490 610

900.2 210—600 104—107 300 501—509

100—209

Avsalu- prod :s värde mkr

46 28 32 26 39 173 21 32 336 113

Antal företag

25 27

381

36 15

474

13 41 30 15 77 27 86 56 37 16 31 11 35 129 128

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

ton kr

))

ton 1.011 kr

))

Största

69 11 23 15 39 13 68 31 21 87 22 26 36 62 31 14 43 46 47 70 22 81 58 46 62 79

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

67 82 48

63 87 49 91 88 93 92 91 84 61 98 89 78 98 91 78 41 97

Import-

122 322 182 122 122

02

52 15 19 332

3

Export- andel

:r— 'none- N

#00”ch m

Tabell III (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prodzs Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

04. Transportmedelsindustri

0401 Diesellok 86.03 100 44 0402 Personvagnar m. m. 86.05 33 0403 Godsvagnar 86.07 42 0404 Traktorer 87.01 601—609 176 0405 Personbilar (ej dieseldrivna) 87.02 119 1 154 0406 Bussar dieseldrivna 87.02 210 27 0409 Underreden med motor och förarhytt 87.02 601—609 488 0410 Underreden med motor till bussar 87.04 301 45 0411 Karosserier till personbilar 87.05 100 57 0412 Förarhytter till lastbilar och traktorer 87 .05 9001 49 0413 Traktordelar 87.06 100 61 0414 Bildelar 87.06 210 0. 290 551 0415 Lyft- och staplingstruckar 87.07 101—109 36 0416 Mopeder 87.09 110 38 0417 Cyklar 87.10 37 0418 Cykeldelar 87.12 210—290 31 0419 Fordon som drages eller skjutes för

hand 87.14 100 25 0420 Släpfordon (exkl. campingvagnar) 87.14 390 78 0421 Flygmaskiner (exkl. motorer) 88.02 192 0422 Delar till flygmaskiner 88.03 82 0423 Tankfartyg 89.01 110 797 0424 Kyl- och frysfartyg 89.01 182 75 0425 Torrlast- och passagerarfartyg 89.01 183 461

» 56 94 99 93 7 6 $ $ 8 !— N > &

wm—NN—NNe _

» 38 86 95 71 0 7 62 74 54 42 19 » 25 60 68 72 41 22 st 53 75 90 56 412 272 » 81 81 31 13 93 78 15 4 kr 73 91 96 79 14 15

_— en H ..! hmm NNDN N

00 >

;: Nmov blr—'N

69 90 7 4 30 46 65 22 2 5 15 4 91 95 92 35 10 97 98 25 69 11 51 78 96 96 55 75

å %. _aooglnoohl? m—t Gomez-rn

... äga : 2 a : whmwmww mh N ...

05. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0501 Rör av gjutjärn 73.17 49 10 ton 54 96 62 41 0 0502 Rördelar av gjutjärn 73.20 100/209 40 13 » 34 68 90 55 35 11 0503 Broar och brosektioner 73.21 100 33 79 kr 14 40 60 31 0 1 0504 Andra järnkonstruktioner 73.21 900 256 270 ton 13 40 59 28 4 3 0505 Cisterner och kar 73.22 90 218 kr 8 27 42 30 3 5 0506 Tryckbehällare av järn eller stål 73.24 28 30 ton 46 95 99 92 212 29

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0507 0508 0509 0510 0511 0512 0513 0514 0515 0516 0517 0518 0519 0520 0521 0522 0523 0524 0525 0526 0527 0528 0529 0530 0531 0532 0533 0534 0535 0536

Spisar och kaminer (ej elektriska) Gjutna värmeledningspannor Smidda värmeledningspannor Radiatorer

Gjutjärnsgods

Gjutgods av koppar Ånggeneratorer

Ångturbiner

Båtmotorer med gnisttändning (ej utombordsmotorer)

Bilmotorer med gnisttändning Stationära motorer med kompres- sionständning

Dieselmotorer för fartyg

Andra dieselmotorer

Delar till motorer

Vattenturbiner Flygmaskinsmotorer

Delar till flygmaskinsmotorer Vätskepumpar och elevatorer Kompressorer Luftkonditioneringsapparater Brännare för flytande bränsle Kylskåp Frysskåp

Massakokare och -torkar Centrifuger för rening av vätskor Paketeringsmaskiner

Lyftkranar

Person- och varuhissar Grävmaskiner Jorc)1bruksmaskiner (plogar, harvar etc.

73.36 73.37 73.37 73.37 73.40 74.19 84.01 84.05 84.06 84.06 84.06 84.06 84.06 84.06 84.07 84.08 84.08 84.10 84.11 84.12 84.13 84.15 84.15 84.17 84.18 84.19 84.22 84.22 84.23 84.24

100—400 110

190 210—290 200

1001

100 200

291—295 400 601——605 711—719 801—809 950—990 101 —109 190

910

100—700 200—400 120—290 311—409 301—309 300 400 501—509 600 101 0. 109 100—800

132 117 68 171 29 92 73

30 97 30 83

106 37 59 48 161

86 71 112 154 80 34 90 29 98 48

36 14 181 102

MN manna-m_s:— ("

1 1 22 46 21 22

47 12 21 55

ton

kr St kr st

32 62 44 36 14 20 35 73 85 73 91 76 24 52 100 45 16 71 53 22 66 50 61 100 63 24 37 51 24 90 94 75 73 33 42 80 87 63 56 92 86 59 87 80 98 89 62 81 93 62

89 94 43 55 95

82 78 98 94 80 95 93 82 97 77

24 62 49 62 25

100

85 100

100 100 100 75 98 100

40 9 1 69 67 67 98 100 75 17 52 52

N oomNo—oooo _! Hm

NDN

22 31 22 66 36 37 74 14 19 15 19 54 42 14 30 24

152 25 14

15 65 28 40 54 51 38 67 33 31 29 77 41 19 21 20

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0537 Skördetröskor 0538 Delar till slåttermaskiner och skörde-

tröskor

0539 Maskiner för massaindustrin (ej hänf.

t. 0530)

0540. Pappersmaskiner

0541. Tryckpressar

0542. Tvättmaskiner för hushåll 0543 Symaskiner för hemsömnad 0544 Götkokiller

0545. Valsverk för metallindustrin

0546. Svarvar

0547. Fräsmaskiner

0548. Slip- och polermaskiner

0549. Motorsågar (kedjesågar) 0550 Skrivmaskiner

0551. Additionsmaskiner

0552. Kalkyleringsmaskiner

0553. Automatiska datamaskiner

0554. Bokföringsmaskiner

0555. Kassakontrollapparater

0556. Hålkortsmaskiner

0557. Stenkrossar o. d. 0558 Maskiner för sortering av jord m. m. 0559 Maskiner för glastillverkning

0560. Maskiner för tobaksindustrin

0561 Maskiner för metall- och verkstads-

industrin

0562. Kranar och ventiler

0563. Kul- och rullager

0564 Glidlager och lagerhus 0565 Kugghjul och kuggväxlar 0566 Navigationsinstrument etc.

84.25 84.25 84.31 84.31 84.35 84.40 84.41 84.43 84.44 84.45 84.45 84.45 84.49 84.51 84.52 84. 52 84. 52 84.52 84.52 84.53 84.56 84.56 84.57 84.59 84.59 84.61 84.62 84.63 84.63 90.14

200 910

101—102 103 101—509 100

801 300 100 101—109 251 o. 255 301 0. 305 202 100—290 110—190 211—299 300

401 0. 409 500

100 300 101 200

400 100 200 300

Avsalu- prod:s värde mkr

87 25 66 50 58 66 27 26 32 25 48 41 30 51 55 28 99 32 33 50 37 30 173 299 37 49

Antal företag

OH v—m

NM en en #Na "sr

Andelar av prod. (%)

Mått- Största

st 57

» 1 3 » 20 ton 100 kr 76 » 39 » 50

95 76 82 78 67 82 77 69

96 76 36 40 66 95

89 94 94 91 94 94 86

91 54 54 79

4 största 8 största Stor- enhet företaget företagen företagen företagen andel

Import-

302 1 3

15 37 82 48 50 52 14 682 542 862 202 60 63 71 56 28 14 23

22 20 32 17 57 12 27

Export- andel

46 25 67 20 84

02 16 382 382 93” 512

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument-

0567. Manometrar, termometrar m. m. 0568 Sittmöbler av metall 0569 Andra möbler av metall

06. Elektroteknisk industri

0601. Elektriska generatorer och motorer ( 500 kg 0602 Elektriska generatorer och motorer > 500 kg

0603. Transformatorer ( 500 kg 0604 Transformatorer > 500 kg

0605. Likriktare

0606. Blyackumulatorer

0607. Dammsugare

0608. Maskiner för svetsning och lödning etc. 0609 Spisar och ugnar; elektriska

0610. Telefonapparater

0611. Telestationer och växlar

0612. Bärfrekvensutrustning för trädtelefoni och -telegrafi

0613. Andra apparater för trädtelefoni och -telegraä 0614 Delar till teleapparater

0615. Rundradiomottagare 0616 Televisionsmottagare

0617. Apparater för radionavigering m. m.

0618. Kondensatorer

0619. Strömbrytare och omkopplare

0620. Reläer

0621. Kabel-, kopplings- och fördelnings- skåp

0622. Glödlampor

och urfabriker

90.24 94.01 94.03

85.01 85.01 85.01 85.01 85.01 85.04 85.06 85.11 85.12 85.13 85.13 85.13 85.13 85.13 85.15 85.15 85.15 85.18 85.19 85.19 85.19 85.20

210 0. 290

200

191—196 197—199 491—495 496—498 510—590 110—190 100 301—302 500 100 200

400 800 900 410—490 509—600 700 510—700 110—229 31 1—3 1 2

591—599 110

46 31 44

132 138 29 77 52 59 31

25 73 86 458 59 35 70 154 176 43 30 53 26

11 28 68

v—th—t '—1 N

M

ml— uar—son Incosotr N O Down—ox av

kr » »

51 28 12

90 57 39 87 81 96

94

86 82 90 95 68

97 58 98 95

96 85

12 18 51 22 13 23 15 15 34 34 14 21 37 66 28 35

& Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Elektrotekninsk industri

0623 Gasurladdningslampor 85.20 201—209 25 1 0624 Telekabel, armerad 85.23 311 26 0625 Annan kabel, armerad 85.23 313 52 0626 Telekabel, oarmerad 85.23 391 65 0627 Träd och kabel, isolerad med plast 85.23 396 39 0628 Träd och kabel utan mantel av metall, isolerad med plast 85.23 414—419 126

kr 26 78 92 47 » 100 100 60 100 » 88 88 » 52 48

cv:n—oxå—

'— Inu-'In]? 00 m

& (?"—NN")

& 00

52 96 91

07. Jord— och stenindustri

0701 Makadam, singel 0. d. 25.17 900 73 69 ton 11 32 49 23 0702 Omalen kalksten 25.21 100 25 26 » 60 93 99 82 0703 Osläckt kalk 25.22 100 42 15 » 18 61 83 82 0704 Portlandcement 25.23 002 196 3 » 75 94 0705 Murbruk 38.19 510—590 35 59 » 18 51 65 50 0706 Betong, fabriksblandad 38.19 800.1 197 120 » 19 36 46 22 0707 Varor av naturlig monument- och byggnadssten: polerade eller slipade 68.02 210—290 64 175 » 14 38 54 6 1 1 0708 Slipskivor 68.04 9001 26 6 kr 87 87 43 33 0709 Varor av mineralull 68.07 53 5 ton 77 22 2 0710 Varor av gips 68.10 28 6 » 82 82 6 25 0 0

r:

OOP—ON!!)

0711 Plattor av lättbetong 68.11 110 o. 910.1-5,9 92 5 >> 39 61 0712 Rör av betong 68.11 120 0. 920 115 207 » 15 23 32 17 0713 Murblock av lättbetong 68.11 190 0. 990 53 5 >> 67 80 0714 Byggelement av betong eller konst- . 1 0 gjord sten 68.11 190 0. 990 108 65 » 28 66 79 66 0715 Plattor av asbestbetong 68.12 101—103 40 2 » 55 55 11 21 0716 Eldfast konstruktionsmaterial 69.02 34 4 » 62 68 22 12 0717 Murtegel 69.04 200 37 99 » 6 17 27 10 6 0 0718 Fasadtegel 69.04 300 63 63 » 18 31 45 26 13 0 0719 Sanitetsporslin 69.10 73 3 » 57 100 11 28

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- Import- företagen företagen företagen andel

Export- andel

forts. Jard- och stenindustri

0720. Planglas, draget eller blåst

0721. Glasemballage

0722. Dricksglas och prydnadsglas, odekorerade

08. Sågverk och hyvlerier

0801. Sågade plankor av furu och gran (årstillverkning) 0802 Sågade bräder av furu och gran (årstillverkning)

0803 Virke, hyvlat, spontat etc.

09. Träförädlingsindustri

0901. Fanér

0902. Kryssfanér,1amellträ

0903 Spånskivor rn. rn.

0904. Lådbräder

0905. Monteringsfärdiga hus

0906. Sammansatt parkettstav

0907. Dörrar 0908 Fönster

0909. Andra byggnadssnickerier

0910. Höljen och skåp till radio och TV 0911 Sittmöbler med stoppning

0912. Andra stolar

0913. Andra möbler av trä

0914. Resårbottnar av trä eller metall 0915 Skidor, stavar

10. Massa- och pappersindustri

1001. Sulfitlut 1002 Slipmassa

70.05 70.10 70.13 44.05 44.05 44.13 44.14 44.15 44.18 44.21 44.23 44.23 44.23 44.23 44.23 85.15 94.01 94.01 94.03 94.04 97.06 38.06 47.01

100 mn 18 211/218 122/129 222/229

101—109 100

200 300 400 900 910 110 191.1 100 101—109

101—103

30 69 48

767 411 252

30 53 46 26 333 34 137 137 358 30 158

327 30 45

10 139

32

901 896 678

22 47 123

397 418 659

26 142

363 15 10

21 31

ton »

maf ))

»

ton

kr »

maf

ton ))

50 98 10

37 47 18 12 95 15 19 10 24 10 25 19 16 23

50 27 98 3 25 43 3 31 18 25 45 1 21 30 53 12 10 17 24 2 80 15 28 64 91 37 32 63 11 56 77 42 12 32 44 25 02 100 41 57 19 19 27 12 61 80 9 23 34 1 48 66 0 18 25 12 70 88 — 66 55 l

&o—oubåmmv ...

50 74 92 58 78

0

18 10 29 60 71 11

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal

Andelar av prod. (%)

Mått- företag enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Massa- och pappersindustri 1003 Halvkemisk massa

1004. Oblekt sulfatcellulosa

1005. Blekt sulfatcellulosa

1006. Oblekt sulfitcellulosa

1007. Dissolvingmassa

1008. Annan blekt sulfitcellulosa 1009 Tidningspapper

1010. Journalpapper

1011. Annat tryckpapper (trähaltigt) 1012 Annat tryckpapper (träfritt) 1013 Skrivpapper m. m. 1014 Säckpapper

1015 Kraftpapper; annat oblekt 1016 Kraftpapper, blekt 1017 Oblekt sulhtpapper 1018 Blekt sulhtpapper 1019 Papper för wellpapptillverkn. etc. 1020 Falskartong 1021 Testboard

1022 Kraftliner o. d.

1023. Cellulosavadd

1024. Smörpapper

1025. Solidpapp (containerboard) 1026 Kräpperat sulfitpapper

1027. Takpapp 1028 Kriterat papper

1029. Papper med överdrag av plast 1030 Träflberplattor, hårda utan ytbehandl. 1031 T rähberplattor, porösa

1032. Papperstapeter

1033. Kuvert

1034. Toalettpapper

1035. Papplådor och -kartonger

47.01 47.01 47.01 47.01 47.01 47.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.03 48.04 48.05 48.07 48.07 48.07 48.09 48.09 48.11 48.14 48.15 48.16

200 3001 490 5001 610 690.1 110

191 195 196

210 301 305 306 401—403 405—407 501 701

703.1

651 901—902 002 200 300 110 310/390 700 190

200 100 300 111/192

366 623 229 329 419 388 152

27 80 211 216 105 105 38

138 26 177 24

21 54 66 87 218 40 38 36

294

ln NN mhmmmmmh EON—Nat ('") ON

ton

56 42 75 42 78 88 74 59 56 79 47 51 77 96 78 83 56 58 74 91 45 66 81 65 67 98 88 83 82 98 82 87 94 71

OONOONONO_NOOOOWNOOOOOOv—OQNOOWOOO _—

.. m

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Massa- och pappersindustri

1036. Säckar av papper 1037 Påsar av papper

] ] Grafisk industri

1101. Kontors- och anteckningsböcker 1102 Etiketter

1103. Böcker

1104 Broschyrer etc.

1105. Dagstidningar

1106. Veckotidningar

1107 Facktidskrifter o. d.

1108. Reklamtryck

1109. Blanketter m. m.

1110. Klichéer och andra tryckformar

12 Livsmedelsindustri

1201. Kött; färskt, kylt eller fryst 1202 Kött; saltat, torkat eller rökt 1203 Mjölk, oskummad

1204. Mjölk, standardiserad

1205. Grädde

1206. Skum- och kärnmjölk

1207. Torrmjölk

1208. Smör 1209 Ost och ostmassa

1210. Köksväxter (även kokta), frysta 1211 Kaffe, rostat 1212 Vetemjöl

1213. Rågmjöl

1214. Potatisstärkelse

1215. Talg

1216. Margarin och annat ätbart fett

48.16 48.16 48.18 48.19 49.01 49.01 49.02 49.02 49.02 49.11 49.11 84.34

201/202 301/302

100

101—200 900

0001 000.2 000.3 900.1 900.2 410—490

02.01—04

02.06 04.01 04.01 04.01 04.01 04.02 04.03 04.04 07.02 09.01 11.01 11.01 1 1.08 15.02 15.13

0001 000.2 000.3 0004 401 o. 409.1

200 100 300 400

68 65 30 52 68 671 258 86 216 190 48 1 400 173

739 432 122 53 507 293 35 478 281 121 44 26 305

27 309 180 276 166 71 304 580 549 1 17

173 102 170 171 177

32 139 123 22 16 15 27

(0 n »

ton kr »

)) » )) » ))

(011

33 17 22 28 17 16 21 16 12 10 19 38 32 32 23 16 15 17 82 21 33 33 20 38 72 55 75 49 37 40 84 42 21 26 23 39 60 59 53 46 37 37 36 80 84 66 54

100 81

98 69 60 50 52 94 50 28 36 53 68 75 62 56 74 45 47 84 96 84 70

82 47 43 30 42 74 33 22 75 98 98 98 98 87 96 98 21 76 88 63

12 25 OOQ'WOOONOM '_'N 12 22

% Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Li vsmedelsindustri

1217 Korv 16.01 , 777 171 ton 12 27 36 51 0 1218 Köttkonserver 16.02 110/198 134 42 » 13 42 74 67 10 1219 Färdiglagad mat 16.02 201/208 66 87 » 14 35 50 67 1 1220 Fiskkonserver (inkl. kaviar) 16.04 103 57 » 32 55 70 47 46 1221 Råsocker 17.01 101, 105 60 1 » 100 100 40 1222 Bitsocker 17.01 902/903 85 1 » 100 100 1 1223 Strösocker 17.01 905/906 304 1 » 100 100 18 1224 Bordsirap 17.02 701 29 1 » 100 100 0 1225 Sockerkonfektyr 17.04 901—907 97 51 » 14 44 64 43 18 1226 Chokladkonfektyr 18.06 310—390 183 112 » 43 84 93 85 4 1227 Kak- och vällingpulver m. m. 19.02 53 27 » 29 75 93 78 3 1228 Knäckebröd 19.07 100 132 30 » 74 87 94 82 0 1229 Mjukt matbröd 19.07 909.l 346 276 » 11 31 44 22 010 1230 Biscuits och wafers 19.08 100 88 312 » 34 72 83 35 23 1231 Skorpor, wienerbröd m. m. 19.08 201—203 40 317 » 27 48 61 44 11 1232 Mjukt katfebröd 19.08 9001 181 582 kr 11 26 35 18% 0 %

OOO? _-

0 H

l—t—OFFOCÅO

1233 Bakelser, tårtor o. d. 19.08 900.3—5 142 541 » 8 18 24 16 1234 Köksväxter; konserverade 20.01—02 110 30 » 22 62 82 74 18 1235 Sylt, marmelad etc. 20.05 51 12 ton 23 68 94 63 5 1236 Saft, osockrad 20.07 109, 209 63 52 m3 33 67 92 70 1 1237 Sopp- och buljongpreparat samt färdiga soppor 21.05 50 13 ton 24 86 97 89 11 1238 Glass 21.07 321/323 91 74 » 33 72 91 63 0 1239 Kli m. rn. 23.02 49 21 » 34 80 90 64 21 1240 Fodermedel 23.07 340 34 >> 23 58 81 15 9 1241 Hudar av nötkreatur 41.01 310—490 32 28 st 15 48 70 94

HD 0 NNM

_llOO

13 Dryckesvaru- och tobaksindustri

1301 Mineralvatten 22.01 101 25 102 m3 27 74 80 52 1302 Lemonader etc. 22.02 156 117 » 28 62 68 57 1303 Lättöl 22.03 101, 201, 901 34 166 » 25 53 59 47 1304 01 22.03 103, 203, 903 178 33 » 32 70 79 64 1305 Starköl 22.03 105, 205, 905 22 24 » 47 93 97 87

—0005 OOOOXD N

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. ("o)

Mått- enhet

Största

4största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts.

1306 1307 1308

14

1401 1402 1403 1404 1405 1406 1407 1408 1409 1410 1411 1412 1413 1414 1415 1416 1417 1418 1419 1420 1421 1422 1423 1424 1425

Dryckesvaru- och tobaksindustri

Spritdrycker Cigarrer och cigariller Cigaretter

Textilindustri

Garn av ändlösa konstgjorda fibrer Fodervävnader av konstgjort textil- material

Cordväv av konstgjort textilmaterial Kardgarn av fårull

Kamgarn av fårull Kostymvävnader etc. av kamgarn Kostymvävnader etc. av kardgarn Heminredningsvävnader av ylle Heminredningsvävnader av lin Bomullsgarn, oblekt och oblandat Klänningsvävnader av bomull Blåtvills, khaki o. d.

Lakansväv Andra heminredningsvävnader av bomull

Korta konstgjorda fibrer Beklädnadsvävnader av syntetiska textilfibrer

Mattor

Vävnader, impregnerade Vävd maskinfilt Trikåväv

Damstrumpor av trikå Herrunderkläder Damunderkläder Jumprar, koftor m. rn. Filtar

22.09 24.02 24.02 51.01 51.04 51.04 53.06 53.07 53.11 53.11 53.11 54.05 55.05 55.09 55.09 55.09 55.09 56.01 56.07 58.02 59.08 59.17 60.01 60.03 60.04 60.04 60.05 62.01

210—880 1 11/112 201/202 50%900

503 910

101 0. 501 102 0. 502 200 0. 600 201—209 200 0. 300 201 0. 601 603

701

301—309, 702—709 200

301—309 202—209

21—29 30 40 41

73 25 157 45 46 34 56 89 37 27 29 44 30 46 32 43 56 33 68 43 53 71 60 36 49 67 26

.—

46 10 12 22 11

12 16 10 51 15 49 78 13

m3 St »

))

100 100 100

62

HOOwNOOlNYf'Nh—OO ON Oh NVHNNDMNIOW N

100

29 20 58 48 35 34 27 13 12 29

27 76 90 55 71 86 74 77 90 59 78 60 90 54 48 34 36 71 48 88 89 95 93 74 95 85 66 94 69 49 47 93

100 100 100 100

99 100 29 71 90 36 78 99 93 100

23 22

Om.— O _. ("1

v—

HNNNWWOVOSHW

5. Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4 största 8 största Stor-

Import-

företaget företagen företagen företagen andel

Export- andel

15

1501 1502 1503 1504 1505 1506 1507 1508 1509 1510

forts.

1511 1512 1513 1514 1515 1516 1517 1518 1519 1520

16

1601 1602 1603 1604 1605 1606 1607 1608

Sömnadsindustri

Varor av vadd

Nylonskjortor o. dyl. Qverkläder av trikå för män Qverkläder av trikå för kvinnor Overrockar av ull för män Overrockar av bomull för män Kostymer av ull

Kavajer av ull

Byxor av ull

Överdragskläder Sömnadsindustri

Damkappor av ull Klänningar

Kjolar Blusar

Byxor för damer Byxor för flickor Bomullsskjortor Korsetter, gördlar etc. Bysthållare

Sänglinne

Läder- hår- och gummivaruindustri

Rör och slangar av mjukgummi Personbildäck

Lastbilsdäck

Skoovanläder

Väskor, plånböcker m. ni. av plast Handskar av läder Kläder av läder

Pälskappor och jackor

59.01 60.05 60.05 61.01 61.01 61.01 61.01 61.01 61.01

61 .02 61.02 61.02 61.02 61 .02 61 .02 61.03 61.09 61 .09 62.02

40.09 40.11 40.11 41.02 42.02 42.03 42.03 43.03

10 30 49 21.2.4 21.2.5 25.3.4 27.2.4 29.2.4 41

21.2.4 25.3 26

29 39 10.5 10 20 10

3 30 341—345 410—492 410—999 100—209 300

200.1

156 170 41 34 32

30 51 30 28 28 105 87 76 67 69 45

22 50 30 51 23 63 68 62 71 110 75 61 56 22 22

» » » » » » » » ton

ton

)) kv.fot kr par kr St

28 29 35 18 21 11

26 67 59 40 46 25 14 14

11

73 68 31 67 46 64 30 34 55

89 63 37 41 34 33

86 89 47 87 65 84 52 55 58 76 41 55 78 66 68 63 43 80

88 53 62 54 49

42 22 19 56 60 32 33 39 17 14 27 28 1 5

100

10 52 322 402 13 17 32 12 711

10 27 48 19 19

11 152

37 21 10 12 412

Tabell III (forts.)

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått— enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Läder- hår- och gummivaruindustri

1609. Stövlar, galoscher o. d. av gummi 1610 Herrskor (lågskor) 1611 Damskor (lågskor)

17. Kemisk industri 1701 Kokosolja, rå

1702. Raps-, rybs- och rovolja; rå

1703. Kokosolja; renad

1704. Raps-, rbe- och rovolja; renad

1705. Härdade animaliska och vegetabiliska fetter; icke raffinerade 1706 Härdade animaliska och vegetabiliska fetter, raffinerade

1707. Motorbensin

1708. Eldningsolja nr 1 och 2

1709. Eldningsolja nr 3

1710. Eldningsolja nr 4 och 5

1711. Maskinolja

1712. Motorolja

1713. Asfalt

1714. Klor 1715 Syre

1716. Svavelsyra

1717. Salpetersyra

1718. Ortofosforsyra

1719. Ammoniak

1720. Natriumhydroxid i vattenlösning

1721. Kalciumkarbid

1722. Acetylen

1723. Butanol och oktanol

1724. Kvävegödselmedel 1725 Fosforgödselmedel

1726. Ammoniumfosfater och NPK

64.01 64.02 64.02 15.07 15.07 15.07 15.07 15.12 15.12 27.10 27.10 27.10 27.10 27.10 27.10 27.14 28.01 28.04 28.08 28.09 28.10 28.16 28.17 28.56 29.01 29.04 31.02 31.03 31.05

311 411 210 370 710 870

1 10/ 1 90.1 200. 1

1 10/ 190.2 2002 220 501—503 505 507—509 903

904 100 200 300 200 1 20 200 110 300 0. 500 200

35 87 100 32 33 19 26 83 88 39 75 27 106 66 54 46 19 55 15 27 17 38

67 73

v—v—tmm— "1 mNmmhh—homNth—v—WMN v—t

ton

» )) »

ms » » »

ton

86 13 13 32 33

91 81 76 89 76

50 51

100 22 29 100

34 29

rho—to '— (Hv—1011? oommoo

N.— NW

mNOOn'd'Nh—OO .—

6.30”

28 16 16

_— v-t—t

QNWOO "N

v-t

OOMONOOO—dd'osgln—O

Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Kemisk-teknisk industri

1727. Kalisuper 31.05 9001 88 1728 Lackhartser 39.01 101, 151, 56 201/209, 351 1729 Pressmassor 39.01 103, 153, 251 14

1730. Limplaster 39.01 105, 155, 156 21

1731. Polymerisationsplaster 39.02 101/109—309 71 2

ton 100 100 013 —*3 » 49 87 95 21 39

_a

» 67 95 37 49 53 15 5 » 40 77 93 49 68 37 N

un

& Inst—'

18. Kemisk-teknisk industri

1801 Vitaminpreparat 30.03 100 27 9 kr 33 92 50 13 5 1802 Andra läkemedel 30.03 200—900 178 23 » 33 72 91 64 42 22 1803 Lacker 32.09 110—190 41 43 ton 17 47 69 39 13 1804 Lackfärger 32.09 210—400 160 49 » 19 50 71 31 12 1805 Kallvattenfärger m. 111. 32.09 601, 605, 709 62 48 » 14 50 71 30 3 1806 Kitt, spackelfärger 32.12 28 38 » 71 91 95 5 8 1807 Tryckfärger, bläck etc. 32.13 35 11 » 28 85 97 42 14 1808 Parfym, toalettmedel rn. m. 33.06 126 56 » 18 49 67 11 152 32 1809 Tvål och såpa 34.01 39 42 » 22 59 78 46 7 1 1810 Organiska ytaktiva ämnen 34.02 1 11/190 30 10 » 53 88 53 35 26 1811 Tvätt- och diskmedel 34.02 212—299 166 55 » 49 84 90 77 6 1 1812 Beredda sprängämnen 36.02 40 3 » 75 100 1 6 1813 Tändstickor 36.06 40 1 » 100 100 1 74 1814 Bekämpningsmedel 38.11 32 46 kr 24 68 83 13 39 21 1815 Plattor, laminerade med papper 39.01 811 66 6 ton 72 74 3 58 1816 Golvplattor av plast 39.02 731—739 26 6 » 35 74 11 33 1817 Plastfolie 1338? 721—819 48 15 » 37 80 94 79 41 16 1818 Slangar och rör av plast 39.02 852—859 40 12 » 39 72 90 65 15 4 1819 Plastpåsar 39.07 230 40 9 » 56 89 76 11 5 1820 Plastdelar till maskiner, apparater o.d. 39.07 900.1—5 75 119 kr 9 29 43 40 17" 6M 1821 Linoleummattor 59.10 37 2 ton 95 5 51 8

oolensr .—

Noterna 1—14 anger att import- och exportandelar räknats enligt följande: 1 inkl. 73.05.9005. — 2 efter värde. — 3 inkl. 38.19.8009 samt efter värde. — 4 inkl. 68.11.110 och 910.6—7. — 5 inkl. 94.01.191.2—3. — ** inkl. 47.01.3002. " inkl. 47.01.5002. — 9 inkl. 47.01.6905. — ” inkl. 49.11.900.3—9. — 1” inkl. 19.07.9099. — ” inkl. 61.02.25.1—2. — ” inkl. 43.03.200.2—3 samt efter värde. "* inkl. 31.05.9005. — " inkl. 39.07.9009.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk— Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr typ 1 2 3 4 5 0206 Blooms, billets. etc. (för avsalu) 8 23 Valsjärnsgruppen 1745 P 0209 Valstråd, varmvalsad 11 44 S » S 0210 Armeringsjärn 11 1001 S » S 0216 Varmvalsat bandjärn 9 44 S » S 0208 Universaljärn 6 96 Järnverksgruppen för stång- stål och balk 1747 P 0213 Varmvalsat stångjärn 15 88 » 0215 Proiilstång, varmvalsad 7 99 » 0211 Ihåligt bergborrstål 5 81 Borrstälsgruppen 481 P 0217 Kallvalsat bandjärn 12 70 Svenska Gruppen Kallvalsat 489 P 0218 Varmvalsad plåt > 4,76 mm 7 9 Avesta Jernverk, Uddeholm 476* P 0222 Göt av rostfritt stål 12 97 Rostfria Plåtgruppen och Sv. Rostfria Stångståls- gruppen 478 och 491 P 0223 Göt av verktygsstål2 11 64 Verktygsstålsgruppen 485 P 0228 Sömlösa rör, icke kallbearbet. 4 94 Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 189 P 0230 Sömlösa rör, kallbearbetade 4 93 Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 499 P 0306 Järntråd, icke överdragen med metall 36 75 Sveriges Tråddrageriers Förening 2081 P 0307 Järntråd, överdragen med metall 15 92 » 0309 Rör av rostfritt stål 9 86 Avesta Jernverks AB, Fagersta

Bruks AB, Nyby Bruks AB, Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 500, 501, 1809 P 0313 Stållinor och -kablar 13 72 Stållinegruppen 539 P 0316 Trådspik 15 90 Sveriges Trådspiksfabrikanters Förening 1790 K 0322 Sågblad 16 78 Svenska Sågbladsfabrikantgruppen, AB Kapman och AB Kronsågar 247,1811* P 0323 Bergborrar 9 933 Bergborrgruppen 504 P 0501 Rör av gjutjärn 10 88 Gustafsbergs Fabriker (KF) och Åkers Styckebruk 2167 L 0507 Spisar och kaminer (ej elektr.) 8 24 Gjutericonventionen 62 L 0510 Radiatorer 14 90 Radiatorindustrins Fabrikantgrupp 2046 L 0703 Osläckt kalk 15 30 Calcium och AB Strå Kalkbruk, Kalkbränneri AB, Kalkstens AB, Larsbo Kalk AB 307, 297* F, R 0704 Portlandcement 3 82 Cementa 22 F 0707 Varor av naturlig monument- och byggnadssten; polerade eller slipade 175 17a Stenbrukens Försäljnings AB 1930 F 0711 Plattor av lättbetong 5 94 AB Lättbetong 1727 F 0713 Murblock av lättbetong 5 87 » 0715 Plattor av asbestbetong 2 100 Skandinaviska Eternit AB och Svenska Invarit AB 667 F

1 I andelen inräknas produktionen vid Domnarfvets Jernverk, Norrbotten Järnverk AB samt AB Qvarnshammars Jernbruk, vilka i särskilda avtal förbundit sig att följa kartellpriserna i fråga om ar- meringsjärn. Numera föreligger på detta område ett enda avtal, som biträds av samtliga nämnda till- verkare. 2 Avtalen avser handelsfärdiga produkter, för vilka dock inga andelar kunnat beräknas (undantag: rostfri plåt, där kartellen omfattar alla svenska tillverkare). 3 Varugruppen inkluderar flera varor än vad som omfattas av kartellavtalet. * Avtalet har upphört att gälla.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk- Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr. typ 1 2 3 4 5 0717 Murtegel 99 13 Tegelbrukens Försäljnings AB 1739* P, R 0717 » 99 6 Skaraborgs Läns Tegelförsälj- ningsförening F, R 0717 » 99 14 AB Tegelcentralen i Skåne 1741 F, R 0718 Fasadtegel 63 13 Tegelbrukens Försäljnings AB 1739 F, R 0718 >> 63 3 Skaraborgs Läns Tegelförsälj— ningsförening 1740 F, R 0718 » 63 14 AB Tegelcentralen i Skåne 1741 F, R 0720 Planglas, draget eller blåst 2 100 AB Emmaboda Glasverk och Oxelösunds Järnverk 2031 L 0722 Dricksglas och prydnadsglas; odekorerade 32 70 Svenska Glasbruksföreningen 1929 P 0903 Spånskivor 7 87 Edsbyns Träförädlings AB, AB Orsa Plattfabrik, Ry AB, Skogsägarnas Industri AB 1925 L 0905 Monteringsfårdiga hus 123 8 AB Svenska Trähus 1863 F 0907 Dörrar 397 41 Svenska Dörr AB 1914 F 1009 Tidningspapper 6 98 Svenska Tidningspappers- brukens Förening u.p.a. 461 F 1014 Säckpapper 11 72 Svenska Kraftpappers— konventionen 442 P 1015 Kraftpapper, annat oblekt 17 71 » 1016 Kraftpapper, blekt 11 86 » 1017 Oblekt sultitpapper 18 66 Svenska Sulfitpappers- konventionen 453 P 1018 Blekt sulfitpapper 15 63 » 1026 Kräpperat sulfitpapper 6 88 » 1019 Papper för wellpapptillverkn. etc. 15 85 Svenska Kvistpappers- konventionen 463 P 1021 Testboard 5 87 Kraftliner- och Testboard- kartellcn 441 P 1022 Kraftliner o.d. 7 503 » 1023 Cellulosavadd 5 62 Cellva 2075 F 1024 Smörpapper 5 73 Svenska Smörpappers- konventionen 452 P 1027 Takpapp 9 94 Sveriges Takpappfabrikanters förening 455 P 1030 Trätiberplattor, hårda utan ytbehandling 15 100 Wallboardkartellen 1927 L 1031 Träfiberplattor, porösa 9 100 » 1032 Papperstapeter 12 85 Svenska Tapetfabrikanternas Förening 1588 P 1033 Kuvert 22 57 Sveriges Kuvertfabrikanter, förening u.p.a. 443 L 1036 Säckar av papper 8 88 Svenska Säckkartellen 454 L 1037 Påsar av papper 25 89 Sveriges Påsfabrikantförening, förening u.p.a. L 1201 Kött; färskt, kylt eller fryst 173 70 Sveriges Slakteriförbund 350 K 1202 Kött; saltat, torkat eller rökt 102 54 » 1204 Mjölk; standardiserad 172 98 Svenska Mejeriernas Riks- förening 1403 K 1205 Grädde 173 98 » 1206 Skum- och kärnmjölk 179 96 » Torrmjölk 32 89 Semper rn. tl. 2052—54 F 1 207

3 Varugruppen inkluderar Hera varor än vad som omfattas av kartellavtalet.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk- Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr. typ 1 2 3 4 5 1208 Smör 141 96 Svenska Mejeriernas Riks- förening 1403 K 1209 Ost och ostmassa 124 95 Riksost 1404 F 1212 Vetemjöl 16 634 Kvarnindustriföreningen 1647 K 1212 » 15 6 Handelskvarnarnas Produktions- förening 1792 K 1213 Rågmjöl 20 42'* Kvarnindustriföreningen 1647 K 1213 » 20 5 Handelskvarnarnas Produktions- förening 1792 K 1216 Margarin och annat ätbart fett 5 68 Margarinbolaget 1866 F 1217 Korv 171 39 Sveriges Slakteriförbund 350 K 1218 Köttkonserver 42 44 » 1219 Färdiglagad mat 87 44 » 1238 Glass 74 54 Glace-Bolaget AB och Malmö Glass AB 2072, 2073* F, K 1241 Hudar av nötkreatur 38 94 Kontrollhudar, Andelsslakteriernas förening u.p.a. 409 1301 Mineralvatten 102 83 Svenska Bryggareföreningen och Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund 1906* L 1302 Lemonader etc. 117 72 » 1303 Lättöl 166 70 » 1304 Öl 33 74 » 1305 Starköl 24 95 » 1406 Kostymvävnader etc. av kamgarn 7 965 Svenska Yllefabrikanternas För- säljningsförening 1865 F 1407 Kostymvävnader etc. av kardgarn 12 865 » 1419 Vävd maskiniilt 3 100 Nordiska Maskinfllt AB, Schullström & Sjöströms Fa- briks AB, Wallbergs Fabriks AB 2166 P 1425 Filtar 13 77 Svenska Filtfabrikantfören. 620* L 1505 Overrockar av ull för män 23 55 Försäljnings AB Herrkonfektion 2126* F 1506 Överrockar av bomull för män 63 21 » 1507 Kostymer av ull 68 56 » 1508 Kavajer av ull 92 38 » 1509 Byxor av ull 62 16 » 1714 Klor 7 100 AB Svenska Klorfabrikanter 1734 F 1720 Natriumhydroxid i vattenlös- ning 7 100 » 1812 Beredda sprängämnen 3 100 Bofors AB, Nitroglycerin AB, AB Express-Dynamit 316—317 K

** Andelen inkluderar medlemmar i kartell med reg.nr 2224, då Kungsörnen AB är medlem i båda. 5 Kartellsamarbetet omfattar här endast en mindre del av medlemmarnas försäljning (uppskattnings- vis 5—6 %), nämligen leveranser baserade på. anbud till statliga och kommunala myndigheter o. dyl. kunder.

KAPITEL 4 och ägargrupper

I föregående kapitel presenterades en för- delning av de 100 största privata industri- företagen efter huvudsaklig produktionsin— riktningi. Därvid konstaterades, att hälften av dessa företag hade större delen av sin verksamhet förlagd till någon av de sex sek- torerna inom gruv-, metall- och verkstadsin- dustri. Inriktning på dessa produktionsom- råden är mest utmärkande för de allra största företagen — av de 20 största kan 17 hänföras till någon av de sex nämnda sektorerna.

Denna huvudklassificering ger emellertid obetydlig information om storföretagens produktstruktur. I många koncerner är till- verkningen fördelad på 5—10 industrisek- torer, och dessutom är graden av speciali- sering inom sektorerna starkt varierande. Avsikten med detta kapitel är att belysa specialiseringsgrad och integration i de största industriföretagen. Som tidigare fram- hållits är omfattningen av horisontell och vertikal integration och storleken hos den totala verksamheten väsentliga inslag i före- tagets konkurrensbetingelser på olika mark- nader. Valet av produktstruktur kan upp- fattas som ett led i företagets långsiktiga marknadspolitik.

I avsnitt A ges en översiktlig bild av produktionsinriktningen hos de större indu- strikoncernerna. En redovisning på sektor- nivå, avseende de 100 största privata indu— striföretagen samt statliga och kooperativa ' företag, presenteras i tabell V (tabellbilagan). Den mer detaljerade sortiments- och inte- grationsbeskrivningen i texten omfattar främst privata storföretag med förädlings- värden över 100 milj. kr. år 1963. Dessutom redovisas viktigare förvärv av industriföretag

Produktionsinriktning hos storföretag

efter 1963. Avsnittet avslutas med en över- siktlig redovisning av sammanslagningarna och deras betydelse för koncentrationen i olika delar av industrin.

Avsnitt B är en redogörelse för de större industriföretagens specialiseringsgrad och deras produktionsandelar i olika varugrup- per. Här ges även en belysning av storföre- tagens betydelse för den säljarkoncentration (enföretags— och fåtalsdominans), som redo- visats i föregående kapitel.

I undersökningen av koncentrationsgrad och integrationsförhållanden har koncernen (i aktiebolagslagens mening) använts som företags- eller beslutsenhet. En vidare defi- nition, baserad på majoritets- och starka minoritetsintressen för familjegrupper och vissa ägargrupper med anknytning till affärs— bankerna, har tillämpats i avsnitt C. Där ges en översiktlig redovisning av den indu- striella verksamheten inom 13 viktigare ägargrupper, i avsikt att belysa gruppernas betydelse inom olika delar av industrin samt integrationsförhållanden och andra samband bland företagen inom resp. grupp. Avslut- ningsvis redovisas produktionsinriktningen inom de s.k. utvecklingsbolag, som bildats de senaste åren, genomgående med nära anknytning till affärsbanker. Avsikten är bl.a. att belysa eventuella samband mellan utvecklingsbolagens förvärv och verksam- heten i andra företag med anknytning till resp. banker.

A. Storföretagens produktstruktur

Storföretagen har i den följande sorti- mentsbeskrivningen fördelats på industrisek-

1 Avsnitt A, tabell 3:3.

torer. Förutom viktigare tillverkningar och integrationsförhållanden i de största koncer— nerna anges förvärv och avyttringar av industriföretag efter 1963. Däremot har ingen beräkning kunnat göras beträffande storföretagens interna utbyggnad. Inte heller köp av delar av företag (anläggningar eller tillverkningsgrenar) har medräknats.

I Gruvindustri. Två av de största indu- striföretagen, Boliden och Grängesbergsbo— laget, har med hänsyn till förädlingsvärdets fördelning förts till denna sektor. Båda är integrerade framåt med stor produktion i sektorn metallverk, där Boliden är inriktat på nonferrometaller (främst bly och koppar), Grängesbergsbolaget på järn och stål. Metalltillverkningen baseras i huvudsak på egna råvaror.

Boliden är även landets största producent av zinkmalmsslig, men denna vidareförädlas endast i obetydlig utsträckning inom landet. En speciell form av vertikal integration är företagets verksamhet inom den kemiska industrin, som kraftigt utökades genom förvärv av Reymersholm och AB Före- nade Fosfatfabriker våren 1963. Inom den kemiska industrin är Boliden dominerande i fråga om tillverkning av bl. a. svavelsyra och fosforgödselmedel.

Grängesbergsbolaget är i gruvsektom helt specialiserat på järnmalm, och ståltillverk- ningen utgjordes 1963 enbart av grovplåt. Mellanliggande produktionsled, såsom tack- järns- och götframställning är integrerade. Efter 1963 har företaget genom förvärv av Nyby Bruk utvidgat sin stålproduktion till att även omfatta vissa kvalitetsstålprodukter, främst av rostfritt stål. Produktion av stålrör och viss manufakturering förekommer, men den mest omfattande integrationen framåt faller inom verkstadsindustrin. Denna sektor av koncernens verksamhet har utvidgats de senaste åren genom förvärv av bl.a. AB Pullmax och AB Hammarqvists Verkstäder. Grängesbergsbolaget har även viss tillverk- ning inom kemisk och kemisk-teknisk indu- stri, bl. a. genom dotterbolaget AB Express— Dynamit. Koncernens icke-industriella verk- samhet — främst järnvägs- och rederirörelse

— får till stor del betraktas som vertikal integration (malmtransporter etc.).

2. Metallverk. De 11 storföretag i gruppen »de 100 största» som klassats i denna sek- tor, faller storleksmässigt i två helt skilda kategorier. Fem är mycket stora företag med totalt förädlingsvärde överstigande 150 milj. kr. (eller enbart i metallsektorn överstigande 125 milj. kr.), medan de övriga sex har förädlingsvärden mellan 29 och 58 milj. kr. De två största koncernerna, Stora Kop- parberg och Uddeholm, är typiska bruks- företag med mycket bred industriell verk- samhet och med största delen av tillverk- ningen förlagd till malmbrytning, jämfram- ställning samt trä-, massa- och pappersindu- stri. I båda koncernerna är järn- och pap- perstillverkningen helintegrerad bakåt till resp. råvaruutvinningsled och företagen hör dessutom till de största enskilda elkraftpro- ducenterna i landet. Ett annat gemensamt drag är den stora produktionen av kemi- kalier, som delvis representerar självförsörj- ning i massa- och stålframställningen. Stora Kopparberg är landets största pro- ducent av de flesta viktigare valsverkspro- dukter av ordinärt stål (handelsjärn). En utvidgning av verksamheten på specialstål- området genomfördes 1966 genom förvärvet av Wikmanshytte Bruk. Integrationen fram- åt i metallsektom är relativt obetydlig; de viktigaste manufakturprodukterna är plåt, överdragen med zink, samt fjädrar. Kon- cernens papperstillverkning dominerades 1963 av tidnings- och journalpapper (Kvarnsveden) samt vissa pappsorter (vid det 1961 förvärvade Ställdalens Bruk). Även på pappersområdet skedde en utvidgning år 1966, då det stora finpappersföretaget Grycksbo inlemmades i koncernen. De två fusionerna år 1966, vilka båda kan karak- teriseras som horisontell integration, innebär ett tillskott av storleksordningen 10—12 % till koncernens industriella verksamhet (räk- nat i 1963 års förädlingsvärden). Uddeholm är representerat i 11 av de 18 industrisektorerna, och kan därmed sägas vara det svenska storföretag, som har den bredaste industriella verksamheten. Även

inom »huvudsektorn» metallverk har före- taget ett synnerligen omfattande sortiment, fördelat på både handelsjärn och kvalitets- stål. Den låga specialiseringsgraden medför, att marknadsandelarna i enskilda varugrup- per i regel är lägre än för andra koncerner av motsvarande storlek; undantag är främst valstråd och vissa kvalitetsstålprodukter. Integrationen med manufakturledet har dri- vits mycket långt; inom koncernen tillverkas bl. a. järntråd, rostfria rör, linor och kablar samt diverse hårdmetallprodukter.

Vid sidan av tillverkningarna på metall- området utgör massa— och pappersindustrin Uddeholmsbolagets viktigaste industriella verksamhet. Produktionen är här starkt kon- centrerad till kraftpapper (inkl. vidareför— ädling till papperssäckar), och baseras på egen framställning av sulfatcellulosa. Genom övertagandet av Mölnbacka-Trysil — ett företag med likartad produktionsinriktning på pappersområdet — år 1967 utökas kraftigt såväl koncernens råvarubas som dess pro- duktionskapacitet beträffande kraftpapper.

De två övriga järnbruksföretagen i den högsta storleksklassen, Fagersta och Sand- viken, representerar integrationskedjan järn- framställning — manufakturering, i Fager- stas fall integrerad med tämligen omfattande järnmalmsbrytning. Deras verksamhet i övri- ga industrisektorer är obetydlig. Båda kon- cernerna kan betecknas som utpräglade specialstålföretag, även om viss tillverkning av ordinära stålprodukter, t.ex. amerings- järn, förekommer.

Fagersta har stor tillverkning av tråd, stång och band, främst i kolrika och legerade stålkvaliteter. Göt- och till stor del även tackjärnsframställning sker inom koncernen. Integrationen framåt representeras främst av tråd, rör, sågblad och hårdmetallprodukter.

Sandviken torde vara det järnbruksföre— tag, där integrationen mot manufakturledet drivits längst, medan däremot integration med tidigare led såsom gruvdrift och tack- järnsproduktion nästan helt saknas. I manu— fakturledet uppvisar företaget mycket höga marknadsandelar beträffande sågblad, berg- borrar och andra typer av stål— eller hård- metallverktyg.

Av de fem mindre järnbruksföretagen kan tre, nämligen Halmstad, Kockums Jernverk och Smedjebackens Valsverk betecknas som handelsjärnverk. Smedjebacken är dotterbo- lag till Förvaltnings AB Ratos, och repre- senterar genom anknytningen till landets största järngrossistföretag, Söderberg & Haak, en speciell form av integration. En lik- nande kombination gällde tidigare för Nyby Bruk (främst producent av rostfritt stål), som ägdes av grossistföretaget Bröderna Ed- strand, men som numera övertagits av Grängesbergsbolaget.

I sektorn återfinns även landets största producent av nonferrometaller, Svenska Me- tallverken. Företaget dominerar produktio- nen i valsverksledet beträffande aluminium, koppar och mässing, där dess produktions- andelar i de flesta fall överstiger 80 %. In- tegrationskedjan inom koncernen går från raffinering via valsning till vissa typer av manufakturering såsom framställning av rör, folier, linor och kablar. Längre fram i för- ädlingskedjan är företagets verksamhet där- emot tämligen obetydlig. Metallverken pro- ducerar dessutom en del plastprodukter, så- som folie, slangar och rör.

Slutligen bör påpekas, att flera av de största metallproducenterna inte klassifice- rats i denna sektor, beroende på att större delen av deras produktion faller inom verk- stadsindustrin. Exempel på sådana koncer- ner är SKF, Nordstjernan (Avesta, Motala Verkstad) och Bofors, samtliga med om- fattande stålproduktion. Produktstrukturen hos dessa företag behandlas längre fram i detta avsnitt.

3. Metallmanufaktur. Det största företa- get i denna sektor är Bultfabriks AB med förädlingsvärdet 111 milj. kr. år 1963. I koncernen ingår ett kombinerat stål- och manufakturverk (Kanthal i Hallstahammar) med produktion av tackjärn, valstråd och stångjärn. I manufakturledet tillverkas bl. a. järntråd, bultar, skruvar o.d. samt disk- bänkar. En delvis likartad manufakturering (kombinerad med låsproduktion) redovisas av ett annat storföretag, Aug. Stenman AB, medan Bahco och Nordiska Armaturfabri-

&

kerna representerar kombinationen manu- faktur — verkstadsindustri.

AB Plåtmanufaktur (PLM) är landets dominerande tillverkare av glas- och plåt- förpackningar. Koncernens ställning som praktiskt taget ensam producent av glas- emballage uppnåddes genom en serie stora förvärv under åren 1960—1966. Den sista större utomstående tillverkaren, Limmareds Bruk, arrenderades av PLM från 1961 och införlivades i koncernen år 1966. I fråga om konsumentförpackningar av plåt (kon- servburkar o. d.) har PLM sedan länge varit dominerande, men företagets ställning har ytterligare stärkts efter 1963 genom förvärv av tre mindre företag. Genom övertagandet av AB Austria från Svenska Shell har före- taget dessutom utökat sin verksamhet på plastförpackningsområdet. Vid sidan av för— packningstillverkningen har PLM produk- tion av diskbänkar.

4. Transportmedelsindustri. Sektorn do- mineras av de stora varvs— och bilindustri- koncernerna, av vilka fem (Götaverken, Kockums Mek. Verkstad, Volvo, SAAB och Alfa-Lavall) år 1963 hade förädlingsvär— den över 200 milj. kr. Av varvskoncernerna uppvisar Kockums Mek. Verkstad den bredaste produktstruk- turen. Inom transportmedelssektorn produ- ceras förutom tank-, torrlast- och passage- rarfartyg också bl. a. järnvägsvagnar samt bil- och traktordelar. Övrig verkstadspro- rarfartyg också bl.a. järnvägsvagnar samt duktion representerar delvis vertikal tegration (fartygsmotorer) men omfattar dessutom bl. a. grävmaskiner och andra ma- skiner för jord- och stenindustrin. Efter 1963 har förvärvats Söderhamns Verkstäder, som främst tillverkar maskiner för skogsindu- strin, Helsingborgs Varfs AB (numera hu- vudsakligen reparationsvarv) samt ett par mindre manufakturföretag.

in-

Götaverken är landets största tillverkare av fartyg, där dess produktion omfattar alla i denna undersökning medtagna delgrup- per. Koncernen har stor egen tillverkning av fartygsmotorer och motordelar. Verk- samheten på andra områden är jämförelse-

vis liten, och omfattar främst produktion av kompressorer och av vissa husbyggnads- konstruktioner.

Eriksbergs Mek. Verkstad (dotterbolag till Ångfartygs AB Tirfing) har en fartygspro- duktion likartad Götaverkens men saknar egen motortillverkning. En liknande verk- samhet på fartygsområdet redovisas även för Uddevallavarvet, som ägs gemensamt av staten och Eriksberg.

Av bilindustrikoncernerna är Scania-Vabis den starkast specialiserade med tillverkning av lastbilar och bussar — huvudsakligen i form av underreden med motor, till vilka karosser framställs i andra företag.2 Tillverk- ningen av motorer och växellådor är helt integrerad. Horisontell integration föreligger i motortillverkningen, som även omfattar fartygsmotorer (diesel) och stationära moto- rer. Scania-Vabis har efter 1963 förvärvat Be-Ge karosserifabrik samt utökat sin åter- försäljarverksamhet. Företaget skall dess- utom överta Svenska Karosseriverkstäderna.

Volvo uppvisar en väsentlig bredare pro- duktionsverksamhet. Transportmedelstill- verkningen omfattar person- och lastbilar, bussar och traktorer. Den är integrerad bak- åt med motor- och växellådtillverkning; för- utom bilmotorer tillverkas dessutom bl.a. båt- och flygplansmotorer. Andra stora pro- duktområden är jordbruksmaskiner, tryck- pressar och olika verkstadsmaskiner. För- värven efter 1963 representerar vertikal in- tegration: underleverantören G. Nyströms Umeå AB (lastbilshytter) samt återförsäl- jarföretaget Ernst Nilsson AB.

SAAB:s verksamhet faller i huvudsak in- om tre områden:

Biltillverkning, integrerad med egen pro- duktion av motorer, karosser och bildelar.

Flygpanstillverkning exkl. motorer, vilka köps från Volvo (dock tillverkas delar i Viss utsträckning).

Tillverkning av datamaskiner. I övrigt har koncernen viss produktion

1 Alfa-Laval har klassats i denna sektor be- roende på den stora produktionen av karosserier i Olofström (Svenska stålpressnings AB). 2I försäljningssortimentet ingår dock även personbilar, eftersom Scania—Vabis är general- agent i Sverige för Volkswagen och Porsche.

av verkstadsmaskiner, växlar och naviga- tionsinstrument. Liksom i de två övriga bil- företagen har en integration mot återför- säljarledet genomförts de senaste åren, vil- ket även tillfört företaget ökad kapacitet på verkstadssidan.

Alfa-Laval är landets största tillverkare av karosserier till personbilar (underleve— rantör till Volvo) och producerar även and- ra bil- och traktordelar. Företaget har dess- utom en mycket bred produktionsverksam- het i fråga om järnmanufaktur och har en dominerande ställning inom tillverkningen av centrifuger.

5. Mekaniska verkstäder m.m. De tre största koncernerna i denna sektor — SKF, Nordstjernan och Bofors — representerar integrationskedjan från järnverk till meka- nisk verkstad (de två förstnämnda har dess- utom egna gruvor). Rederi AB Nordstjernan har en synner- ligen bred industriell verksamhet. J ämverks- rörelsen vid Avesta Jernverk och Motala Verkstad omfattar både kvalitets- och ordi- närt stål. Företaget är landets största pro- ducent av rostfritt stål, och tillverkar dess- utom annan plåt, armeringsjärn, gjutgods och smidda varor. Genom förvärvet av Björneborgs Jernverk år 1966 har handels- järnproduktionen ytterligare ökats. I manu- fakturledet framställs bl. a. rostfria rör, bergborrstål och färdiga bergborrar. Exem- pel på verkstadsprodukter är brosektioner, tryckbehållare, turbiner samt maskiner för massa— och pappersindustri. Som komple- ment till rederirörelsen förekommer även viss fartygstillverkning, medan slutligen före- tagets tämligen stora kalk- och murbruks— tillverkning kan uppfattas som integration bakåt i J ohnsonkoncemens omfattande bygg- nads- och anläggningsverksamhet. Svenska Kullagerfabriken är, räknat ef- ter förädlingsvärdet inom landet, Sveriges fjärde största privata industriföretag; om även den utländska verksamheten inräknas är koncernen landets största. I verkstads— sektorn noteras, förutom SKF:s domineran- de ställning beträffande kul-, rull- och glid- lager, även en betydande produktion av väx-

lar, svarvar och gjutgods. Stålproduktionen är till stor del avsedd för eget bruk (kulla- gerstål från Hofors Jernverk). Genom för- värvet av Hellefors Järnverk i slutet av 1950-talet har koncernen emellertid tillförts en stor tillverkning av annat kvalitetsstål såsom stång- och bandjärn, baserad på egen framställning av tackjärn och järnsvamp.

Huvudkomponenterna i Bofors AB:s verk- stadstillverkning är halvfabrikat (motorer och delar) för transportmedelsindustrin samt krigsmateriel. Dessutom produceras bl. a. turbiner, pumpar och tryckpressar. Jämpro- duktionen, delvis avsedd för eget behov, består främst av olika kvalitetsstålproduk- ter. Koncernen har även utvecklat en om- fattande tillverkning inom den kemisk-tek- niska sektorn, där sprängämnen, läkemedel och plastartiklar dominerar.

Ett annat storföretag med mycket brett sortiment är Svenska Tändsticks AB, som dock representerar en helt annan integra- tionsbild än ovan nämnda företag. Omkring hälften av produktionen är verkstadsproduk- ter (inkl. elektriska); i övrigt dominerar tändstickstillverkningen, som dock relativt sett minskat kraftigt i betydelse, samt pap- per och pappförpackningar. Verkstadspro- duktionen omfattar förutom tändsticksma- skiner också bl. a. tobaksindustrimaskiner, fartygsmotorer och radionavigeringsappara- ter. Inom träförädlingsindustrin (byggnads- snickerier) har koncernen expanderat efter 1963 genom köp av Ji-Te AB. I massa- och papperssektorn dominerar sulfitpapper (om- slags- och kräpperat) samt wallboard i kom- bination med egen massaproduktion. En kraftig expansion på emballageområdet har genomförts efter 1963 genom förvärv av Åkerlund & Rausing samt ett flertal mindre företag.

Övriga företag i sektorn kan karakterise- ras som mer utpräglade verkstadsföretag (undantag: Atlas Copco med kombinatio- nen manufaktur—verkstadsindustri). Inrikt- ning på en klart avgränsad delbransch kan dock endast konstateras i ett fall, nämligen i fråga om kontorsmaskiner, där Åtvida- bergs Indistrier (numera Facit AB), Addo och Svenska Dataregister har huvuddelen

av sin tillverkning. Genom fusionen år 1966 mellan de två förstnämnda företagen har Facit blivit dominerande producent av ad- ditions-, kalkylerings- och bokföringsmaski- ner. Facit-koncernen svarar dessutom för nästan hela den svenska produktionen av skrivmaskiner. Andra tillverkningar i kon- cernen är jordbruksmaskiner (Överums Bruk), elmotorer (Addo) samt möbler.

Husqvarna Vapenfabrik och Coronaver- ken har delvis sammanfallande produkt- struktur beträffande byggnads- och konsu- mentkapitalvaror såsom värmeledningspan- nor och tvättmaskiner. Husqvarna tillver- kar dessutom bl. a. spisar, symaskiner, sågar samt moped- och utombordsmotorer. Där- emot är cykeltillverkningen numera ned- lagd. Coronaverken har efter 1963 expan- derat mycket kraftigt. Efter inköp av Lin- dells Vågfabrik har tillsammans med KF bildats ett gemensamt bolag, Stathmos-Lin- dells. Dessutom har från KF övertagits Verkstads AB Calor (tvättmaskiner), och öv- riga inköpta bolag är Vårgårda Armatur- fabrik, AB Silenta samt Backer Elektro- Värme.

AGA:s produktion faller till stor del inom elektroteknisk industri: transformatorer och ackumulatorer, spisar samt radio- och TV- apparater. Sistnämnda verksamhetsgren har utökats genom övertagande av LM Erics- sons radio-TV-produktion. Av icke-elektris- ka verkstadsprodukter tillverkas inom kon— cernen bl. a. gjutjämsrör, radiatorer, kranar och ventiler. AGA har slutligen också en betydande kemisk produktion, frärnst om- fattande syre och acetylen.

6. Elektroteknisk industri. Inom denna sektor faller två av de tre största privata industriföretagen, ASEA och LM Ericsson. Beträffande verksamheten inom elbranschen — som för båda koncernerna utgör en do- minerande andel — föreligger från 1946 ett avtal om specialisering med huvudsaklig in- nebörd att ASEA skall ha verksamheten förlagd till starkströms-, LM Ericsson till svagströmsområdet. Elektriska ledningar fal- ler utanför avtalet, och även i övrigt före- ligger vissa undantag från specialiserings- regeln.1

ASEA har på starkströmssidan en klart dominerande ställning i tillverkningen av transformatorer, generatorer, motorer, lik- riktare, strömbrytare och reläer. Tidigare gällde detta även beträffande svetsmaskiner, men denna tillverkning har numera över- låtits på ESAB. Övrig tillverkning inom el- branschen omfattar bl. a. kondensatorer samt tråd och kabel. ASEA har även en bety- dande icke-elektrisk verkstadsproduktion, t.ex. av turbiner, kranar och hissar. Den vertikala integrationen mot metallverksledet är betydande. Stålproduktionen (Suraham- mars Jämverk) ligger till stor del på kvali- tetsstålsidan och omfattar bl. a. plåt, gjut- gods och smidda varor. Den baseras på egen tackjärnsframställning, och även malm- brytning i mindre skala förekommer. På nonferroområdet framställs koppartråd och diverse aluminiumprodukter, till stor del halvfabrikat för den eltekniska produktio- nen, liksom de plastprodukter, som tillver- kas inom koncernen.

Av övriga koncerner på starkströmsom- rådet är Elektrolux — med stark ägande- anknytning till ASEA2 — den klart största. Produktionsinriktningen skiljer sig fullstän- digt från ASEA:s; huvuddelen av produk- tionen är byggnads- eller konsumentkapital- varor såsom spisar, kylskåp, tvättmaskiner och dammsugare. I övrigt tillverkas mindre elmotorer samt stålinredningar. Efter 1963 har Elektrolux köpt Getinge Mek. Verk- stad, som producerar spisar och annan ut- rustning för storkök.

L M Ericsson dominerar produktionen in— om stora delar av det teletekniska området, där viss uppdelning föreligger gentemot den statliga verksamheten (Televerkets verkstä- der). Däremot har koncernen, som tidigare nämnts, numera avyttrat sin radio- och TV- tillverkning till AGA. Bland LME-koncer- nens viktigare tillverkningar på svagströms- området kan nämnas telefonapparater, tele- stationer och växlar, kondensatorer samt tråd och kabel. Dessutom produceras inom

* Avtalet (kart. reg. nr 921) finns utförligt be- skrivet i Kartellregistret nr 2 år 1953.

” Denna anknytning uppkom 1962, då Elektro- lux förvärvade AB Elektrohelios från ASEA i utbyte mot nyemitterade aktier.

koncernen hålkortsmaskiner, belysningsar- matur samt delar av plast till maskiner och apparater. Bland förvärv under senare år kan nämnas Automatiskt Brandalarm AB med dotterbolag. Dessutom har LME över- tagit en stor del av verksamheten vid AB Gylling & Co.

7. Jord- och stenindustri. Tre av de störs- ta företagen i denna sektor — Skånska Ce- ment AB, Iföverken och Skånska Cement- gjuteriet — kan hänföras till den s.k. Wehtje-gruppen (se närmare avsnitt C ne- dan). De två förstnämnda företagen kom- mer under hösten 1967 att gå samman i en gemensam koncern med Skånska Cement AB som moderbolag. Huruvida det nya fö- retaget kommer att få aktiemajoritet även i Skånska Cementgjuteriet är oklart. De tre nämnda företagen kan sägas re- presentera var sitt led i en vertikal integra- tionskedja. I Skånska Cement AB är ce- mentproduktionen starkt dominerande, och koncernens dominerande ställning på denna marknad har ytterligare accentuerats genom att det redan tidigare närstående Ölands Cement AB 1966 blev dotterbolag. Iföver- ken tillverkar asbestbetong och lättbetong (Siporex) med cement som råvara; i övrigt framställs eldfast konstruktionsmaterial samt sanitetsporslin. Däremot har tillverkningen av hushållsporslin (Rörstrand) 1964 avytt- rats till Uppsala-Ekeby. Skånska Cement— gjuteriet är landets största entreprenadföre- tag i byggnads- och anläggningsbranschen men har även en betydande industriell pro- duktion. Denna omfattar främst fabriksblan- dad betong, rör och byggelement av be- tong, murbruk samt byggnadskonstruktio- ner av järn och stål. Genom förvärvet av Olsson & Skarne år 1967 har verksamheten på entreprenadområdet ytterligare utökats. AB Industrivärden är vid sidan av Skåns- ka Cement AB landets enda cementprodu- cent (Gullhögens Bruk). Det 1963 förvär- vade A-Betong AB har stor tillverkning av olika slags betongelement. Efter 1963 har Industrivärden genomfört en omfattande in- tegration framåt genom förvärv av fyra stora byggnadsföretag. Genom aktiebyte och

överenskommelse om viss samordning med AB Ytong år 1966, har Industrivärdengrup- pen numera en produktstruktur mycket lik- artad Wehtje-företagens. Ytong är vid sidan av Siporexföretagen (Iföverken rn. fl. Weht- je—företag) landets största producent av lätt- betongprodukter.1

I sektorerna 8. Sågverk och hyvlerier och 9. Träförädlingsindustri återfinns inget av de största industriföretagen. Limhamns Trä- industri (numera AB Tarkett) har köpts av Custos via det nybildade AB Företagsfinans.

10. Massa- och pappersindustri. Räkna". efter antalet är detta den mest storföretags- betonade av samtliga industrisektorer. 15 storföretag bland de 100 största hade 1963 större delen av sitt förädlingsvärde i massa— och pappersindustrin, vartill kommer, att flera koncerner med stor massa- och pap- persproduktion (t. ex. Stora Kopparberg. Uddeholm och Svenska Tändsticks AB) åter- finns i andra sektorer. Då produktstruktu- ren hos företag med papperstillverkning in- gående beskrivs i kapitel 7: B, kommer här endast att anges vissa data beträffande de största koncernerna. Pappers- och/eller papptillverkning fö- rekommer i 12 av de 15 företagen, nästar. genomgående integrerad med massafram- ställning. Företagen har i allmänhet egna skogar och sågverksrörelse av varierande omfattning. Det största av företagen är Svenska Cel- lulosa AB, där de viktigaste slutproduktema numera är tidningspapper och kraftliner samt — efter förvärvet av Wifstavarf år 1966 — kraftpapper. SCA har stor egen massapro- duktion, och är dessutom landets största pri- vata skogsägare. Vidare tillverkas wallboard. sågverksprodukter och byggnadssnickerier. Företagets verkstadsproduktion (vid Sunds verkstäder) utgörs främst av maskiner för massa- och pappersframställning. Inom ke- misk industri produceras bl. a. klor, natrium- hydroxid, plastfolie och golvplattor. Bland

1 Siporexföretagen och Ytong, samarbetar se- dan 1958 i ett gemensamt försäljningsbolag. AB Lättbetong (se vidare kapitel 8:C).

företagsförvärv efter 1963 kan nämnas AB Emballagemaskiner samt Värnamo Well- papp.

Billerud är ett närmast renodlat skogs- industriföretag och har i denna sektor en uppbyggnad mycket likartad SCA:s. Avsalu- produktionen utgörs främst av olika slags emballagepapper samt av textilmassa.

Holmens Bruks & Fabriks AB represente- rar en mycket ovanlig produktionskombina- tion, nämligen papper — textil. Pappers- produktionen utgörs till största delen av tidningspapper, medan på textilområdet till- verkas beklädnadsvävnader av ylle samt fo- dervävnader.

De största strukturförändringama efter 1963 har gällt finpappersföretagen. Som ti- digare nämnts har Grycksbo förvärvats av Stora Kopparberg. Tre andra finpappers- företag — Klippan, Papyrus och Norrlands Skogsägare (Hörnefors) — har gjort stora företagsförvärv.

Klippan, som tidigare var ett tämligen renodlat finpappersföretag, har förutom Östanå (främst finpapper) köpt cellulosa- vaddbruken Nyboholm och Långasjönäs samt omslagspappersbruket Emsfors. Under 1967 inlemmas också finpappersföretaget Håfreström i koncernen.

Papyrus har 1966 övertagit fin» och sul- fitpappersbmken i Nykvarn och Laxå, vil- ka tidigare ägdes av Minebergs AB. Norr- lands Skogsägare har bl. a. övertagit massa- och kraftpappersföretaget Dynäs AB. Bland övriga storföretag i denna sektor har Möln- backa—Trysil förvärvats av Uddeholm, me- dan stora delar av Åkerlund & Rausings tillverkningar övertagits av Svenska Tänd- sticks AB och Klippan.

Storföretag med stark inriktning på mas- saproduktion för avsalu är Mo & Domsjö, Bergvik & Ala samt Ströms Bruk.1 Det största av dessa företag är Mo Do, som inom sektorn har produktion även av trä— fiberplattor. Koncernens verkstadsproduk- tion (cisterner, växlar m.m.) har efter 1963 utökats genom förvärv av S. 0. Grafström med tillverkning av transportanläggningar för cellulosaindustrin. Det största förvärvet faller dock inom den kemiska sektorn

(Svenska Oljeslageri AB), där Mo Do bl. a. producerar klor, syre, vissa alkoholer samt lacker. Övriga förvärv de senaste åren är Pauliströms Bruk (cellulosavadd) samt Bure AB (slipmassa och sågverksprodukter).

II. Grafisk industri. Bland de största fö- retagen i denna sektor återfinns två dags— tidningskoncerner, vilka även har viss an— nan grafisk produktion samt (Dagens Ny- heter) framställning av tryckfärger.

AB Grafoprint (moderbolag för Bonnier- företagen) är landets största säljare av böc- ker och veckotidningar, och har dessutom annan tryckeriverksamhet. Integrationen bakåt omfattar produktion av journalpap- per och tryckfärger. Vid koncernens pap- persbruk produceras dessutom kraftpapper och pappemballage. Även koncernens verk- samhet inom verkstadsindustrin kan karak- teriseras som vertikal integration. Den om- fattar främst tillverkning av tryckpressar och paketeringsmaskiner.

AB Sveriges Litografiska Tryckerier (Es- selte) har ett synnerligen brett produktsor- timent inorn grafisk industri, bl. a. böcker, tidskrifter, broschyrer, blanketter och eti- ketter. Koncernen har egna pappersbruk, där produktionen främst omfattar olika em- ballagematerial såsom kraftpapper, well- papp, påsar och kuvert. Efter 1963 har kon- cernen övertagit ett stort företag inom den grafiska industrin, Nordisk Rotogravyr AB.

12. Livsmedelsindustri. Huvuddelen av denna sektor domineras av jordbrukskoope- rativa företag, vilka inte närmare behandlas i detta avsnitt. De privata storföretagen återfinns inom ett mindre antal delbran— scher, nämligen sockerindustri, kvarnar,2 choklad-, spisbröds- och konservindustri. Det ojämförligt största företaget i sek- torn är Svenska Sockerfabriks AB, som har monopolställning beträffande sockerproduk-

1 Ströms Bruk (efter förvärvet av Ljusne-Woxna ändrades namnet till Ström-Ljusne AB) såldes 1966 och delades mellan Iggesund och Bergvik & Ala. 2 Det största kvarnföretaget, Kungsörnen, har dock mycket starka ägandesamband med jord- brukskooperationen.

tionen inom landet, kombinerad med ett starkt importskydd. Inom koncernen produ- ceras dessutom köttkonserver, frysta och konserverade grönsaker, sylt etc. (vid dot- terbolaget Felix) samt fodermedel.

13. Dryckesvaru- och tobaksindustri. An- delen statlig produktion är här större än i någon annan sektor med undantag för gruv- industrin. Stora, privata företag finns endast i bryggeribranschen, där en stark koncen- tration pågått under senare år. De två do- minerande företagen Prippbryggeriema och Stockholms Bryggerier förvärvade under 1950- och i början av 1960-talet ett stort antal mindre bryggerier, av vilka en del senare nedlagts. År 1963 varierade de två koncernernas sammanlagda andel på olika delmarknader mellan 50 och 85 %. Vid års- skiftet 1963—1964 sammanslogs de två stor- företagen till en koncern. Stockholms Bryggerier har vid sidan av bryggeriverksamheten även läkemedelstill- verkning (AB Kabi). Efter 1963 har för- värvats Grumme & Son med tillverkning av bl. a. rengöringsmedel, parfymer och kos- metika, samt AB Oxygenol med dotterbola- get Recip (läkemedel).

14. Textilindustri. De största företagen i denna sektor återfinns företrädesvis på bom- ullssidan, där 1963 fyra koncerner hade för- ädlingsvärden mellan 45 och 75 milj. kr. Produktstrukturen hos de större textilföre- tagen redovisas i kapitel 6 nedan. Bland viktigare förändringar i företagsstrukturen under senare år kan nämnas bildandet av Saxylle-Kilsund år 1966 — tidigare Svens- ka Yllekoncemen och Kilsunds AB — samt att Borås Wäfveri år 1967 övertagit hem- inredningsproduktionen vid Gamlestaden (Asken) och Mölnlycke.

15. Sömnadsindustri. Denna mycket stor- företagsfattiga sektor representeras i tabell V av endast Algot Johansson AB, främst inriktat på fritids- och annan lättare kon- fektion. Av övriga delbranscher uppvisar tyngre herrkonfektion ett stort antal medel— stora företag (200—600 anställda) medan

damkonfektion i stor utsträckning drivs i små företag. Sömnadsindustrin behandlas mer ingående i kapitel 6: C.

16. Läder-, hår- och gummivaruindustri. Av de tre delbranscherna är gummivaruin- dustrin en utpräglad storföretagsbransch,1 medan de två övriga innehåller främst mind- re företag. Två av storföretagen, Trelleborgs Gummifabrik och Tretorn (Henry Dunkers Förvaltnings AB) har sammanslagits efter 1963. Trelleborgs tillverkningar inom gum- mivaruindustrin omfattar främst däck och slangar av olika slag. Produktion i mindre skala dI'lVS även inom andra sektorer, främst kemisk-teknisk industri (golvplattor, plast- folie, slangar och maskindelar i plast), verkstadsindustri och sömnadsindustri. Tre- torns produktion faller däremot helt inom huvudsektorn och omfattar skor, stövlar, rör och slangar m. m.

17. Kemisk industri. Av de tre största företagen i denna sektor är Nynäs Petro- leum ett specialiserat raffinaderiföretag (bensin, oljor och asfalt), medan de två öv- riga — Stockholms Superfosfat och Igge- sund —- har mer spridd produktion. Båda de sistnämnda koncernerna har de senaste åren expanderat genom företagsköp. Stockholms Superfosfats Fabriks AB (nu- mera F0sfatbolaget) har huvuddelen av sin produktion förlagd till kemisk och kemisk- teknisk industri. Bland produkterna kan nämnas salpetersyra, ammoniak, kalcium- karbid, kvävegödselmedel och olika slags plaster. Företagsförvärven efter 1963 faller inom den kemisk-tekniska sektorn. Från Mi- neberg har övertagits Stockholms Benmjöls- fabrik samt Stidsvigs och Hälsingborgs Lim- fabriker, och dessutom har AB Casco (lim, färg m. rn.) införlivats med koncernen. Iggesunds Bruk producerar diverse ke- mikalier, bl.a. ammoniak och natriumhy- droxid. Inom andra sektorer framställs bl. a. sågblad, sågverksprodukter, monteringsfär- diga hus samt pappersmassa. Järnverks-

1 Förutom de tre här medtagna koncernerna har även KF (Svenska Gummifabriks AB, Gisla- ved) stor produktion i branschen.

företaget Boxholms AB, med vilket starka ägandesamband redan tidigare förelåg, in- går numera i koncernen, liksom delar av Ströms Bruk (se Massa- och pappersindu- stri).

Slutligen bör framhållas, att storleken hos det numera dominerade företaget på den organiskt-kemiska sidan, Unifos Kemiska AB i Stenungsund, inte framgår av redovis- ningen. Produktionen i Stenungsund, som främst omfattar plaster och plastråvaror, in- leddes nämligen först i slutet av år 1963. Unifos ägs av Fosfatbolaget och det ameri- kanska storföretaget Union Carbide.

18. Kemisk-teknisk industri. Här åter- finns tre storföretag med förädlingsvärden år 1963 överstigande 50 milj. kr., nämligen läkemedelsföretaget Astra, Skånska Ättiks- fabriken — numera främst tillverkare av plaster och plastprodukter -— samt Svenska Unilever. Den kemisk-tekniska produktio- nen i det sistnämnda företaget, som är sek- torns största, omfattar främst tvål, tvätt- och diskmedel samt parfymer. Vidare framställs en del av råvarorna för den egna margarin- tillverkningen. Andra livsmedel, som fram- ställs inom koncernen, är konserverade grön- saker, soppor, o. (1. samt glass.

Som framgått av redovisningen ovan, va- rierar sortimentsbredden starkt mellan stor- företag i olika sektorer av industrin. Sär- skilt företagen i gruv- och metallindustrin uppvisar i allmänhet ett mycket omfattan- de sortiment. De är dels ofta integrerade framåt mot manufaktur- och verkstadsin- dustrin, och har dessutom i många fall be- tydande tillverkning inom trä-, pappers- och kemisk industri. Den motsatta ytterligheten representeras av storföretag i konsumentva- rusektorer såsom livsmedels- eller textilindu- stri, där produktionen till helt dominerande del faller inom respektive huvudsektor och dessutom ofta är specialiserad till en eller ett par branscher inom denna. Skillnaderna på sektornivå illustreras av följande jämfö— relse av »sektorrenheten» hos storföretag (bland de 100 största) inom fem grupper av industrisektorer.

Storföretag i Huvud- Antal sektorerna: sektorns sektorer andel av per före- förädlings- tag värdet 1—2 gruvor och metallverk 60 4,5 4—6 verkstads- industri 75 3,2 10—11 massa-, pappers- och grafisk industri 76 3,8 16 o. 18 gummivaru- och kemisk-teknisk industri 84 3,0 12—15 huvudsakligen konsumentvaru- industri 92 1,6

Här bör påpekas att de medräknade stor- företagen i sektorerna 1—6 i genomsnitt är ungefär dubbelt så stora som företagen-i sektorerna 12—18. Skillnader i specialise- ringsgrad mellan olika storleksklasser av företag redovisas i nästa avsnitt, som även innehåller data beträffande storföretagens produktionsandelar i varugrupper.

Producentkooperationens industriella verk- samhet är ytterst specialinriktad. Således har Slakteriförbundets medlemmar all sin verk- samhet i livsmedelssektorn. Mejeriförbundet har förutom sin huvudsakliga verksamhet även tillverkning av cisterner m. m. (Wed- holms). Skogsägarföreningamas produktion ligger i sågverks-, träförädlings- samt mas- sa- och papperssektorema. I sågverksgrup- perna ligger andelarna på 6—7 %. Inom träförädlingsindustrin tillverkas framför allt spånskivor och monteringsfärdiga trähus. Viktigare pappersprodukter är finpapper, smörpapper, papper för wellpapptillverkning samt papperssäckar. Också massa produce- ras i betydande omfattning. Sedan 1963 har Norrlands Skogsägares Cellulosa AB för- värvat bl. a. Dynäs AB och Forss AB. Skogs- ägarnas Cellulosa AB (Mönsterås) har över- förts på Södra Förbundet.

Kooperativa Förbundet har sin huvud- sakliga inriktning på livsmedelsprodukter, framför allt margarin, konserver och kött- varor. Inom verkstadssektorerna tillverkas truckar, pannor, lampor, radio, TV, m.m.

statliga företag, av vilka Försvarets Fabriks- verk och Televerkets verkstäder är de störs-

0/0 av hela indu5+rins förädlingsvärde 50

l967

llllllllll

.b =

|955

N O llllllllllllll|llllllllllllllllllllllll E)

l l l l I

=

Antal företog

Diagram 4 :I . De 100 största företagens andelar, räknade i 1963 års förädlingsvärden

Stor produktion förekommer även i jord- och stenindustrin (Gustafsberg) samt massa och papper (Fiskeby, Karlholm). KF har vidare betydande tillverkningar inom kemisk industri t.ex. margarinråvaror vid AKO, gödselmedel (Salpeterverken) och tvättme- del m. m. (Helios). Bildäck och slangar pro- duceras vid gummifabriken i Gislaved. Se- dan 1963 har KF sålt Käti Textil medan Vargen och Kembels Skofabrik lagts ned. Som tidigare nämnts har Verkstads AB Calor sålts till Coronaverken, och ett samarbete in- letts med detta storföretag i tillverkningen av vågar. Slutligen har under de senaste åren ett antal charkuterifabriker och bagerier övertagits från föreningarna.

Den statliga industriverksamheten är in- riktad på gruvdrift (LKAB), stålproduk- tion (NJA), massa- och papper (ASSI) samt tobaks— och sprittillverkning. Verk- stadsproduktion förekommer i ett flertal

I 50 100

ta. Sedan 1963 har Skövde Gasbetong och Jäders Bruk förvärvats. Törefors AB lades ned under sommaren 1967.

De förvärv och avyttringar av företag som gjorts av storföretagen efter 1963, har re- dovisats i översikten ovan. Den samman- lagda effekten av dessa transaktioner är en icke oväsentlig ökning av koncentrationsgra- den i industrin. Nedan anges förändringar- nas storlek, räknade efter 1963 års föräd- lingsvärden, dels för hela industrin, dels med fördelning på sektorer. Det bör under- strykas, att beräkningarna avser enbart för- värv av hela företag, medan köp av till- verkningsgrenar eller delar av företag inte kunnat inräknas. Härigenom underskattas troligen den totala effekten av sammanslag- ningar på företagskoncentrationen.

I diagram 4:1 anges kumulativt de 100 största privata företagens förädlingsvärde- andelar i hela industrin, räknade efter 1963 års resp. 1967 års koncernförhållanden (för- ädlingsvärdesiffrorna gäller i båda fallen 1963 års produktion). Företagen är inte identiska, eftersom dels nya företag kommit in i gruppen genom stora förvärv, dels några stora företag inlemmats i andra kon- cerner.

Nettoeffekten av förvärv och avyttringar är, att andelen för de 50 största företagen ökar från 37,5 till 40,4 %, för de 100 största från 46,3 till 49,4 %. Strukturföränd- ringarna i storföretagssektorn under dessa tre och ett halvt år torde få betraktas som mycket omfattande, jämfört med tidigare år under efterkrigstiden. Den kraftigt ökade frekvensen av sammanslagningar inom in- dustrin under 1960-talet liksom storföreta- gens dominerande ställning som köpare av företag har ingående belysts i en serie SNS—skrifter.1 I tabell 411 har nettoförvärven räknade i 1963 års förädlingsvärden i de 100 största storföretagen fördelats på storleks-

1 Näringsliv i omvandling, Stockholm 1964. Sammanslagningar och samarbetsavtal i svensk industri 1963—1964, Stockholm 1965.

Tabell 4:I . Procentuell förändring av föräd- lingsvärdet i 100 storföretag genom förvärv juli 1963—mars 1967

Företag med Identiska före- rangnummer tag i 1963 års vid båda tidpunk-

Rangnummer rangordning punkterna 1— 10 + 3,0 + 3,6 11— 20 + 7,3 + 12,7 21— 30 + 23,5 + 22,0 31— 40 + 21,6 + 7,4 41— 50 —— 5,2 + 3,7 51— 60 + 10,3 + 5,5 61— 70 + 9,1 + 1,3 71— 80 + 6,3 + 2,5 81— 90 + 12,4 + 2,8 91—100 — 2,8 + 5,8 1—100 + 8,2 + 7,7

klasser av företag. De redovisade föränd- ringarna gäller dels identiska företag — dvs. de företag som hörde till resp. klass år 1963 — dels en jämförelse mellan samma rang- nummer de två åren.

Expansionen Via företagsköp har således haft störst omfattning bland företagen 21— 40, dvs. koncerner som 1963 hade föräd- lingsvärden mellan 90 och 170 milj. kr. Däremot synes detta slags åtgärder ha haft tämligen måttlig omfattning bland de allra största och bland de medelstora (förädlings- värde: 30—50 milj. kr.) storföretagen. Efter— som intern utbyggnad inte kunnat medräk- nas, kan dock inga slutsatser dras beträf-

fande den totala expansionen i olika stor- leksklasser.

Den direkta inverkan på koncentrations- graden i olika industrisektorer av företags- köpen i storföretagssektorn illustreras i ta- bell 4: 2. Förädlingsvärdeandelar för det största och de åtta största företagen samt för storföretagen (inkl. kooperativa och statliga företag) anges där utifrån koncern- förhållandena dels 1963 dels 1966/67. Sju sektorer, där inga förändringar inträffat, eller där förändringarna motsvarar mindre än 1,5 % av det totala förädlingsvärdet, har utelämnats.

Förändringarnas nettoeffekt är här ge- nomgående en ökning av koncentrations- graden, dock tämligen måttlig i de flesta sektorer. De mest påfallande förändringarna gäller sektorerna 13 och 16, där andelen för det största företaget ökat kraftigt. Or- sakerna är främst sammanslagningama mel- lan Prippbryggerierna och Stockholms Bryg- gerier resp. mellan Trelleborgs Gummifa- brik och Tretorn. Den senare utgör närmast en organisatorisk förändring inom en ägar- grupp (jfr avsnitt C nedan) och torde sakna reell betydelse, sett från marknadssynpunkt.

I övriga sektorer har sammanslagningarna främst påverkat fåtalskoncentrationen. En ökning av de åtta största företagens andel med 4—5 procentenheter noteras i sekto- rerna metallverk (förändringarna gäller i huvudsak stålverken), massa- och pappers-

Tabell 4 : 2. Förändringar i sektorkoncentrationen genom storföretagens förvärv och avyttringar av företag (1963 års förädlingsvärden )

Största företagets 8 största före- Storföretagens Industrisektor andel (%) tagens andel (%) andel (%) 1963 1966/67 1963 1966/67 1963 1966/67 2 Metallverk 14 14 71 75 98 98 4 Transportmedelsindustri 13 14 60 63 72 75 5 Mekaniska verkstäder m. m. 8 8 35 37 63 65 7 Jord- och stenindustri 9 18 40 35 50 52 8 Sågverk och hyvlerier 8 8 25 28 47 48 10 Massa- och pappersindustri 10 12 41 45 87 91 11 Grafisk industri 9 10 35 37 40 40 13 Dryckesvaru- och tobaksindustri 29 42 78 78 74 74 14 Textilindustri 7 7 37 39 56 56 16 Läder-, hår- och gummivaruindustri 14 21 44 46 48 49 6 28 33 47 51 18 Kemisk-teknisk industri 6

industri samt kemisk-teknisk industri.1 Ef- fekten blir givetvis väsentligt större i enstaka branscher och varugrupper. Särskilda under- sökningar av de senaste årens förändringar på dessa mer disaggregerade nivåer har dock gjorts endast beträffande stål- och pappers- branscherna (kapitel 7).

B. Storföretagens produktionsandelar

Den sortiments- och integrationsbeskriv- ning för 100 storföretag, som gavs i före- gående avsnitt, skall här kompletteras med data beträffande företagens produktionsan- delar i de 456 studerade varugrupperna år 1963. Avsikten är dels att belysa specia- liseringsgraden i olika storleksklasser av företag, dels att undersöka, vilken roll de stora koncernerna spelar för den produk- tionskoncentration (enföretags- och fåtals- dominans), vars omfattning kartlagts i ka- pitel 3.

I tabell VI (tabellbilagan) har de 100 storföretag, som 1963 var störst med av- seende på industriellt förädlingsvärde, upp- ställts i storleksordning. Förutom förädlings- värdet anges antalet varugrupper, där resp. företag är representerat, med fördelning i

klasser efter företagets andel av den svenska produktionen.

Skillnader i specialiseringsgrad illustreras dels av antalet varugrupper, där företaget har produktion, dels av frekvensen varu— grupper med stora produktionsandelar. Då vissa varuområden faller utanför undersök- ningen, och dessutom varugrupperna är olika stora, erhålls endast ungefärliga mått på faktiskt existerande skillnader.

Sammanfattande mått på specialiserings- graden i olika storleksklasser bland de pri- vata storföretagen ges i tabell 4: 3. Med den valda indelningen är den genomsnittliga fö- retagsstorleken i varje klass något mer än dubbelt så stor som i närmast följande.2 Förutom totalantalet varugrupper per före- tag, anges andelen av dessa varugrupper, där resp. företag 1963 uppnådde minst 1, S, 20 och 70 % av den svenska produktio- nen.

1 Den relativt sett starka ökningen av koncen- trationsgraden i sågverkssektorn får ses som en sekundäreifekt av sammanslagningar i massa- och pappersindustrin (delvis även metallverkssektorn), där huvudverksamheten ofta är integrerad med sågverksdrift av varierande omfattning. ” Genomsnittligt förädlingsvärde i resp. klass: 448 milj. kr., 181 milj. kr., 85 milj. kr., 42 milj. kr., 16 milj. kr. Medianföretagens förädlingsvärden: 355 milj. kr., 175 milj. kr., 82 milj. kr., 41 milj. kr., 17 milj. kr.

Tabell 4: 3. Storföretagens sortimentstorlek och produktionsandelar år 1963

Företagsstorlek (rangnummer)

1—10 11—30 31—60 61—100 101—200 Förädlingsvärde i industrin, milj. kr. 719— 274— 124—— 58— 28— (variationsvidd) 275 125 59 29 3 Antal varugrupper per företag 44,5 23,1 12,7 9,4 6,0 Därav i procent: grupper där företagets produktionsandel > 20 % 25 24 23 12 5 grupper där företagets produktionsandel 5—19 % 27 20 21 28 grupper där företagets produktionsandel 1—4 % 25 24 25 29 grupper där företagets produktionsandel ( 1 % 23 32 31 31 Dominans (produktionsandel) 2 70 %) antal varugrupper per företag 2,8 1,8 0,4 0,15 0,02 d:o i procent av totalantalet per företag 6,3 7,8 3,1 1,6 0,3

Storleksskillnader mellan företag bör på varugruppsnivå ge utslag på två sätt. Dels kan antalet varugrupper öka med företags- storleken, dvs. stora företag kan i högre grad vara horisontellt och vertikalt inte- grerade eller ha verksamhet inom flera, obe- roende produktområden. Dels kan de stora företagen ha större produktion i de varu- grupper, där de är verksamma och därmed i genomsnitt uppnå högre produktionsan- delar.1

Av tabellen synes framgå, att skillnaderna mellan de tre högsta storleksklasserna till helt dominerande del faller inom den först- nämnda kategorin. Antalet varugrupper per företag förändras mellan dessa klasser i det närmaste proportionellt med förädlingsvär- det per företag. I samtliga uppnår företagen minst 20 % av produktionen inom ca en fjärdedel av »sina» varugrupper. De tio största företagen skiljer sig från de 50 föl- jande endast i det avseendet, att andelen varugrupper med mycket små produktions- andelar (( 1 %) är lägre. I stort torde kunna konstateras, att storleksskillnadema bland företag med förädlingsvärden överstigande ca 60 milj. kr. avspeglar skillnader i inte- grationsgrad snarare än i produktionsskala.

I de två lägsta storleksklasserna sjunker sortimentets storlek väsentligt mindre än förädlingsvärdet per företag. I stället är an- delen varugrupper, där företagen har bety- dande produktionsandelar, lägre än i de större företagen. Bland företagen 101—200 uppnås sålunda gränsen 20 % endast i var tjugonde grupp, att jämföras med var fjärde för de 60 största företagen. Skillnaderna gäller här i mycket stor utsträckning pro- duktionsskalan, i mindre mån integration och sortimentsstorlek i övrigt.

Här bör även framhållas, att specialise- ringsgraden varierar påtagligt mellan olika industrisektorer. Frekvensen av mycket små produktionsandelar (( 1 %) är sålunda sär- skilt stor i sektorerna metallverk, mekaniska verkstäder samt massa- och pappersindustri. Sådana »marginella» tillverkningar är där- emot ovanliga bland storföretag i t. ex. gruv— industri och livsmedelsindustri. Om spe- cialiseringsgraden mäts med andelen varu-

grupper, där företagets produktionsandel ut- gör minst 20 %, erhålls följande tal för de högst specialiserade sektorgrupperna:

livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri .............. 57 % gruvindustri .................. 47 % kemisk och kemisk-teknisk

industri .................. 40 %

Låg specialiseringsgrad i denna mening utmärker storföretagen på främst följande områden:

massa-, pappers- och grafisk industri .................... 11 % metallverk och -manufaktur . 18 %

Dominans i produktionen, dvs. produk- tionsandelar om minst 70 % i varugrupper, samvarierar — både absolut och som pro- cent av totalantalet grupper —mycket starkt med företagsstorleken. Det är först på denna nivå, som påtagliga skillnader i produk- tionsskala kan utläsas mellan de tre högsta storleksklasserna (rangnummer 1—60). De tio största koncernerna uppnår dominans i produktionen inom ca en av 35 bland »sina» varugrupper, medan motsvarande relation hos företagen 31—60 är en av 250.

Av de 79 varugrupper, där ett privat

' storföretag dominerar den svenska produk-

tionen, faller 62 på de 30 största företagen. Övervikten för dessa mycket stora koncerner (förädlingsvärde i industrin minst 59 milj. kr.) belyses av följande tabell, där större produktionsandelar i varugrupper fördelats mellan privata storföretag och andra före- tagskategorier. Varugrupperna har — utan hänsyn till importens storlek — indelats som tidigare efter enföretags- och fåtalsdominans i produktionen.

Dominerande ställning för ett enda före- tag är således synnerligen ovanlig utanför storföretagsgruppen och även bland de mindre storföretagen. De 100 största privata storföretagen samt KF och statliga företag svarar tillsammans för mer än nio tiondelar

1 Dessutom kan givetvis skillnader föreligga be- träffande varugruppernas genomsnittliga storlek. Sådana skillnader synes dock inte i mer betydande utsträckning ha påverkat resultaten.

Tabell 4:4. Större produktionsandelar i varugrupper, fördelade på företagskategorier

Enföretagsdominans Fåtalsdomi- Lågkoncen- i produktionen nans i pro- tration i pro- (99 varugrupper) duktionen duktionen Andelar Andelar (211 varu- (146 varu- över 70 % 20—29 % grupper) grupper) Andelar Andelar Företagskategori 20—69 % 20—69 % Privat storföretag (bland 100 största) 77 3 240 26 Privat storföretag (annat) 2 1 29 6 Statligt företag 4 10 1 Kooperativa Förbundet 5 21 1 Producentkooperativt företag tillhörande SMR, SSF eller SSR 7 5 Annat företag (ca 12 000 st) 6 65 21 94 4 372 60

av alla produktionsandelar överstigande 70 % i varugrupper.

Även för omfattningen av fåtalsdominans har de ovan nämnda företagskategorierna stor betydelse. Om produktionsandelar över 20 % i fåtalsgrupper används som mått, kan konstateras att de 100 största privata stor- företagen svarar för ca 65 %, övriga privata storföretag för 7 % samt KF och statliga företag tillsammans för 8 %. Som tidigare konstaterats är dock koncentrationen till de högsta storleksklasserna inom storföretags— gruppen här mindre markerad.

I varugrupper, som inte uppfyller krite- riet för fåtalsdominans, förekommer pro- duktionsandelar om minst 20 % i 60 fall. Här är övervikten för storföretag jämförelse- vis obetydlig; nära hälften av dessa pro- duktionsandelar faller på företag med mindre än 500 årsarbetare.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att de dominanssituationer, som redovisades i föregående kapitel, till mycket stor del kan hänföras till ett fåtal företag. Detta illustre- ras av följande jämförelse, avseende de 30

30 största 100 största företagen företagen

Andel av industrins för- ädlingsvärde Andel av antalet produk- tionsandelar 270 % Andel av antalet produk- tionsandelar 220 % i få- talsdominerade varu- grupper

30% 66%

46% 82%

40% 65%

resp. 100 största privata industriföretagen, mellan förädlingsvärdeandel i industrin och andel av antalet stora produktionsandelar i varugrupper med hög produktionskoncent- ration.

C. Industriell verksamhet inom 13 ägargrupper

Redovisningen av koncentrationsdata har hittills avsett företags och koncerners (i aktie- bolagslagens mening) andelar i branscher och varugrupper. I detta avsnitt är avsikten att gå ett steg längre och undersöka, hur strukturbilden förändras, om företag med gemensamma större ägare eller ägargrupper sammanräknas.

En samordning av verksamheten vid flera, formellt fristående bolag kan tänkas före- komma, om samma grupp av ägare har be- tydande intressen i samtliga. Sådan samord- ning förutsätter inte nödvändigtvis, att ägar- gruppen i fråga har majoritet i bolagen. Vid spritt ägande kan stora minoritetspos- ter, kombinerade med styrelseuppdrag, ge s. k. »working control».

Av de ägargrupper, som här kommer att studeras, är tio familje- eller släktgrupper. Dessutom har medtagits ägargrupperingarna kring de två största affärsbankerna, här kallade Industrivärdengruppen respektive Custos-Säfveångruppen, samt en grupp där

ägandet faller på fonder och stiftelser (Dunkerfondema). En förteckning över de 13 grupperna återfinns i tabell 4: 5 nedan.

Den följande redovisningen omfattar före- tag, där någon av de aktuella ägargrupperna 1963 hade majoritetsintresse (dvs. minst 50 % av röstetalet), dominerande eller starkt minoritetsintresse. Med dominerande mino- ritetsintresse avses att gruppen

(a) innehade den största andelen av röste— talet (dock minst 5 %),

(b) hade majoritet på den ordinarie bo- lagsstämman,

(c) var representerad i styrelsen. Starkt minoritetsintresse anses föreligga, om villkoret (a) samt ett av villkoren (b) och (c) är uppfyllda. Dessutom har medräknats företag, där två ägargrupper tillsammans hade majoritets- eller dominerande minori- tetsintresse enligt ovanstående definitioner.

För en närmare diskussion rörande defi- nitioner av ägargrupper och en redovisning av gruppernas aktieinnehav hänvisas till ut- redningens ägande— och bankundersökning- ar. I ägandedelen redovisas uppgifter för totalt 17 ägargrupper, av vilka fyra (Söder— berg—, Edstrand-, Mark/Carlander- och Åhléngrupperna) uteslutits i denna över— sikt, beroende på relativt obetydlig indu- striell verksamhet.1

En förteckning över företag, där någon av de 13 grupperna har majoritetsintresse, dominerande eller starkt minoritetsintresse presenteras i bilaga till detta kapitel. To- talt ingår 100 industriföretag, av vilka 68 är storföretag enligt utredningens definition. Det rör sig företrädesvis om mycket stora företag, vilket framgår av följande samman- ställning:

Storföretag med Antal tillhörande någon rangnummer: av de 13 ägargrupperna: 1— 30 24 31— 60 19 61—100 14 101—200 11

De sex storföretag i den högsta klassen, som med här använda definitioner inte förs till någon av grupperna är Bofors, Svenska Sockerfabriks AB, AB Götaverken, Gränges-

bergsbolaget, Holmen och Sveriges Litogra- fiska Tryckerier.

I tabell 4: 5 redovisas antal företag samt industriellt förädlingsvärde i de 13 ägar- grupperna. Uppgifter anges dels samman- lagt för de tre kategorierna majoritets-, dominerande och starkt minoritetsintresse, dels för enbart majoritets- och dominerande minoritetsintressen.

De två företag, där Wallenberggruppen tillsammans med någon av de andra ägar- grupperna hade majoritet eller domineran- de minoritet är LM Ericsson (tillsammans med Industrivärden) och Söderhamns Verk- städer (då ägt av Enskilda Banken och Skandinaviska Banken).

År 1963 svarade således företag, hänför- liga till de 13 ägargruppema för 36 % av industrins förädlingsvärde, fördelat med två tredjedelar på majoritets- eller domineran- de minoritetsintressen samt en tredjedel på enbart starka minoritetsintressen. Wallen- berggruppens storleksmässiga särställning är påtaglig, speciellt inom de förstnämnda ka- tegorierna.

Wallenberggruppens ägarintressen utgörs nästan genomgående av dominerande mino- ritetsintressen (20 av 22 företag). Majori- tetsägande är däremot den dominerande formen, när det gäller familjerna Johnsson, Bonnier, Kockum, Broström och Kempe. Inom övriga här medtagna grupper spelar ägandeformen »stark minoritet» en bety- dande roll. En särställning intar grupperna med anknytning till Svenska Handelsbanken och Skandinaviska Banken, där ägandet hänför sig till investmentbolag och i någon mån stiftelser i stället för till fysiska perso- ner. Här förekommer aktieägande av varie- rande omfattning i ett stort antal företag, och möjligheterna till samordning inom resp. grupp är svåra att fastställa.

1 Investment AB Asken (vari gruppen Mark/ Carlander har ett betydande ägarintresse) har dock tillsammans med Wallenberggruppen domi— nerande minoritetsintresse i SKF, som därför ingår i översikten. Söderberg- och Edstrandgrup- perna svarade 1963 (via Smedjebackens Valsverk respektive Nyby Bruk) tillsammans för ett föräd- lingsvärde i metallverkssektorn om cirka 65 mkr. För båda dessa grupper gäller, att partihandel utgör en stor del av verksamheten.

Företag vari gruppen har majoritet, dominerande eller stark minoritet

Företag vari gruppen har majoritet eller dominerande minoritet

Totalt indu- Andel av hela striellt för-

ädlingsvärde förädlings-

Totalt indu- Andel av striellt för- hela indu- ädlingsvärde strins föräd-

industrins

Ägargrupp Antal värde (%) Antal värde lingsvärde(%) 1. Wallenberg 24 2 729 10,2 22 2 514 9,4 Wallenberg tillsammans med någon av nedan nämnda 2 620 2,3 2 620 2,3 Wallenberg tillsammans med annan 6 616 2,3 6 616 2,3 2. Custos — Säfveån 12 1 670 6,3 8 545 2,0 3. Industrivärden 10 1 163 4,4 5 521 2,0 4. Klingspor/Stenbeck 5 442 1,7 3 68 0,3 5. Wehtje 13 431 1,6 5 58 0,2 6. Johnsson 5 425 1,6 4 415 1,6 7. Bonnier 4 291 1,1 3 288 1,1 8. Kockum 2 264 1,0 2 264 1,0 9. Ericsson 2 205 0,8 1 126 0,5 10. Dunkerfonderna 2 172 0,6 2 172 0,6 11. Broström 2 155 0,6 2 155 0,6 12. Kempe 3 136 0,5 3 136 0,5 13. Bergengren 3 86 0,3 2 63 0,2 2——13. Tillsammans med annan 5 123 0,5 5 123 0,5 Summa 100 9 528 35,8 75 6 684 25,1

Som framgår av tabell 4: 6, föreligger stora skillnader mellan olika industrisekto- rer med avseende på de stora ägargrupper- nas ställning. I tabellen har majoritets-, do- minerande och starka minoritetsintressen medräknats. Förädlingsvärdeandelar över 40 % noteras i sju sektorer:

metallverk verkstadsindustri (4—6) jord- och stenindustri massa- och pappersindustri kemisk industri. Särskilt påfallande är dominansen i me- tallverkssektorn, där mer än fyra femtedelar av produktionen kan hänföras till någon av ägargrupperna. Allmänt kan sägas, att det främst är i de stora exportindustrierna dessa ägargrupper har central ställning.

Wallenberggruppens starkare intressen återfinns i metallverks-, verkstads- och pap- perssektorema samt inom kemisk industri. Trots gruppens myckethöga förädlingsvär- deandelar i dessa sektorer — mellan 12 och 35 %1 — är det mycket ovanligt att två eller flera företag inom gruppen har likartad till-

verkning (samma varugrupp). De samband, som föreligger mellan de olika företagen, har i stället karaktär av integration, hori- sontellt eller vertikalt.

Verksamheten i metallverkssektorn utgörs av stålproduktion vid det stora handelsjärn- verket Domnarfvet (Stora Kopparberg) samt fyra kvalitetsstålverk, av vilka det av ASEA ägda Surahammar är det största. Stålver- ken synes dock ha i huvudsak skilda sor- timent, bortsett från vissa typer av plåt och gjutgods. Också verkstadsföretagen har skil- da specialområden, även i de fall där de faller inom samma »bransch» (ex: SAAB — Scania Vabis). Mellan ASEA och LM Ericsson föreligger, som tidigare nämnts, ett avtal om specialisering. Utanför avtalet fal- ler emellertid ett antal produkter, bl. a. kon- densatorer, tråd och kabel, där båda har tillverkning. På massa- och pappersområdet

1 Om L M Ericsson (dominerande minoritets- intresse tillsammans med Industrivärden) inräk- nas, uppgår Wallenberggruppens förädlingsvärde- andel i sektorn elektroteknisk industri till nära två tredjedelar.

T abell 4: 6. Industriellt försäljningsvärde ( sektorfärdelat ) hos företag i vilka 13 grupper har starka ägarintressen Förädlingsvarde i resp. sektor (milj. kr.)

Ägargrupp 1

2 3 4 5 6 7 8

11

12 13 14 15 16 17 18

Totalt Andel indu- av hela striellt indu- för- strins äd- föräd- lings- äd-

varde lings- mllj. värde

kr. (%)

]. Wallenberg Wallenberg till- sammans med någon av nedan nämnda Wallenberg till- sammans med

annan 16 2. Custos — Säfveån 152 3. Industrivärden 13

4. Klingspor/Sten-

beck 24 0

5. Wehtje 6. Johnsson 12

7. Bonnier 8. Kockum 9. Ericsson 10. Dunker 11. Broström 12. Kempe 13. Bergengren 2—13. Tillsammans med annan

Summa 265

Andel av totalt förädlingsvärde i resp. sektor (%) 27,6

274 176 231 279 259 1 12

35

1 366

82,8

33

46 96 57

10

NW

261

16,1

696 373

_

194 107

70 1 516

53,5

602

19

291 371 250

13 12 141 19 25 99

18 1 872

41,8

644 11 23

593

58 25 34 101 38 16 2 348 16 I

46

1320 535 122

1 3 206

34 212 219

WMF

53 42 21 77

101 951

70,3 41,8 20,7 9,5 47,8

214 222 16,8

0,3

8

1,9

62 35 194

20,8

11 82

5 152

59 174 341

6,7 24,1 66,5

77

50 18 17

11 14

217 17,9

2 729 10,2

är specialiseringen inom gruppen inte lika framträdande. Bl. a. tillverkas sulfitomslags- papper och kartong av flera företag. Genom Stora Kopparbergs förvärv av Grycksbo fal- ler nu två av landets största finpappers- företag (tidigare Papyrus) inom denna ägar- grupp. Finpappersproduktionen har ytterli- gare ökats genom att Papyrus övertagit Mi- nebergs båda pappersbruk.

Olikheterna i produktionsinriktning är än mer markerade inom Custos—Säfveångrup- pen. På metallsidan återfinns sålunda ett stort stålföretag (Uddeholm), ett nonferro- företag (Boliden) och en tillverkare av le- geringar (Wargön). En liknande spridning noteras i papperssektorn med Billerud (om- slagspapper), Klippan (finpapper) och Wargön (journalpapper). Likheter i sorti- ment noteras endast mellan Uddeholm — numera inkl. Mölnbacka-Trysil — och Bil- lerud.

Industrivärdengruppens företag har pro- duktionsinriktning delvis likartad de tidigare nämndas. Gruppen innehåller sålunda ett stort stålverksföretag (Fagersta), landets största tillverkare av nonferrometaller (Svenska Metallverken) och två verkstads- koncemer samt dessutom det största massa— och pappersföretaget (SCA). Industrivärden har emellertid härutöver en stor och ex- panderande verksamhet i jord- och sten- industrin med produktion av cement och betongprodukter. Integrationen framåt (ut- ifrån Gullhögens cementtillverkning) har här genomförts genom förvärv av främst majoriteter i betong- och byggnadsföretag.

Wehtiegruppen är trots Industrivärdens expansion fortfarande den dominerande in- om byggnadsmaterialsektorn. Gruppen ka- rakteriseras av en synnerligen omfattande vertikal integration från stommaterial till byggnads- och anläggningsverksamhet. Den industriella verksamheten är numera (sedan Limhamns Träindustri avyttrats) nästan helt förlagd till jord- och stenindustrin med ce- ment, betongelement och VVS-material som huvudprodukter. Efter 1963 har en omor- ganisation företagits genom att de fyra ma- joritetsägda företagen (två siporexföretag samt Dalby Stenkross och Skånsk Stenin-

dustri) sammanförts i en gemensam kon- cern, AB Sydsten. Som tidigare nämnts kommer dessutom Iföverken att bli dotter- bolag till Skånska Cement AB.

Johnsson-företagens industriproduktion faller huvudsakligen inom metall-, verkstads- och kemisk industri. Den väl utbyggda ver- tikala integrationen faller till största delen inom resp. koncerner. Som exempel kan framhållas kombinationerna stålverk-mek. verkstäder och varv-rederi inom Nordstjer- nan. Vertikala samband föreligger emeller- tid också mellan de olika företagen, t.ex. mellan Nynäs” asfaltframställning och an- läggningsverksamheten i Nya Asfalt AB.

Inom ägargrupperna Bonnier, Dunker och Bergengren är verksamheten främst hori- sontellt integrerad och faller i huvudsak inom en enda industrisektor (grafisk industri, gummivaruindustri och textilindustri resp.). Bergengrengruppen har dessutom viss inte- gration bakåt (Svenskt Konstsilke), medan däremot Bonnierföretagens papperstillverk- ning synes produktionsmässigt vara tämligen skild från verksamheten i den grafiska in- dustrin.

I de fyra återstående ägargrupperna synes de funktionella sambanden mellan de in- gående koncernernas produktion vara rela- tivt begränsade. De två järnverken, hänför- liga till ägargruppen Klingspor/Stenbeck har helt skild produktionsinriktning: Halm- stads J ärnverk är ett handelsjärnverk, medan Sandviken är ett utpräglat specialstålverk med stor manufakturering. Viss vertikal in- tegration föreligger mellan Broström-grup— pens två industrikoncerner, eftersom varven är stora avnärmare för svetsmaskiner och -elektroder.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att produktionsverksamheten vid olika företag (koncerner) inom samma ägargrupp i fler- talet fall har svaga beröringspunkter. Till- verkning inom samma varugrupper är syn- nerligen ovanlig, och även de mer påtagliga formerna av integration (vertikal och hori- sontell) är till övervägande del organiserade inom resp. koncerner.

Frånvaron av likartade tillverkningar in- nebär, att koncentrationsgraden på varu-

gruppnivå påverkas obetydligt, om ande- larna räknas på ägargrupps- i stället för koncernnivå. Undantag är några grupper inom elektroteknisk industri, där ASEA och L M Ericsson gemensamt dominerar tillverk- ningen, samt vissa av Wehtjegruppens varu- områden i jord- och stenindustrin. Beroende på den obetydliga omfattningen av sådana samband, har ingen särskild redovisning här ansetts nödvändig. Ägargrupperingarnas be- tydelse avspeglas främst på sektornivå (jfr tabell 4: 6), i mindre mån på branschnivå och knappast alls på enskilda marknader.

Under de senaste fem åren har tillkoms- ten av en delvis ny företagstyp, s. k. finansi- erings- eller utvecklingsbolag haft viss be- tydelse för de strukturella förändringarna inom industrin och andra delar av närings- livet (handel, transporter och byggnadsverk- samhet). Utvecklingsbolagen har, liksom många äldre investment- eller holdingbolag, nära anknytning till banker. De skiljer sig från det traditionella holdingbolaget främst däri, att större delen av deras ägande ut- görs av majoritetsposter (i många fall hela företag). Utvecklingsbolagen är således toppbolag i koncerner.1

En kort redovisning av utvecklingsbola- gens industriella verksamhet har förts till detta avsnitt, beroende på att bolagen ge- nomgående ingår i ägargrupper av här ak- tuellt slag. De nya företagens tillkomst och utbyggnad får delvis ses som ett led i den långsiktiga planeringen inom resp. ägargrup- per — i viss mån som ett konkurrensmedel för affärsbankerna. I detta avsnitt ges endast en översikt över bolagens produktionsverksam- het, medan förvärvs- och produktpolitik diskuteras i nästa kapitel.

De två första (och f.n. största) utveck- lingsbolagen, Promotion och Incentive med ägaranknytning till Svenska Handelsbanken resp. Stockholms Enskilda Bank, bildades år 1962. Under åren 1963—1965 tillkom ytter- ligare fem utvecklingsbolag, av vilka det största, AB Företagsfinans, är dotterbolag till Custos, medan de övriga har anknytning till provinsbanker eller till sparbankerna.2

I nedanstående förteckning har utveck-

lingsbolagen ordnats efter industriellt för- ädlingsvärde år 1963 i de bolag, som fram till mitten av år 1966 tillförts utvecklings— bolagen.3 Förutom ägargrupp eller bankau- knytning anges det industriella förädlings- värdet per 1963 med huvudsaklig inriktning på industrisektorer.

Industriellt förädlingsvärde 1963 i bolag som 1966 tillhörde konc.

]. Investment AB Promotion (Industrivärdengruppen) 92 milj. kr. metallmanufaktur 13 transportmedelsindustri 19 mekaniska verkstäder 38 jord- och stenindustri 13

2. Incentive AB (Wallenberggruppen) 70 milj. kr. metallmanufaktur 10 transportmedelsindustri 18 mekaniska verkstäder 36

3. AB Företagsfinans (Custos—Säfveångruppen) 30 milj. kr. träförädlingsindustri 19 kemisk-teknisk industri 11

4. Sponsor AB (Göteborgs Bank) 9 milj. kr.

5. Utvecklings AB Tulve (Sundsvallsbanken) 6 milj. kr.

6. AB Sydinvest (Skånska Banken) 2 milj. kr.

7. Hexagon AB (övriga provins- banker) 2 milj. kr.

Samtliga sju utvecklingsbolag

211 milj. kr. (3) metallmanufaktur 24 (4) transportmedelsindustri 44 (5) mekaniska verkstäder etc. 79 (7) jord- och stenindustri 13 (9) träförädlingsindustri 29 (18) kemisk-teknisk industri 16 övriga industrisektorer 6

Till detta bör läggas, att omkring hälften av utvecklingsbolagens verksamhet ligger

1 Ett av de större utvecklingsbolagen, Incentive, är formellt ett rörelsedrivande bolag, medan de övriga är förvaltningsbolag. ” I denna översikt har endast medtagits de ut— vecklingsbolag, som har anknytning till banker. Ett företag med likartad inriktning är AB Skansen- Lejonet, som under 1966 förvärvade två större koncerner inom stenindustrin, Kullgrens Enka AB och Skånska Granit AB. Räknat efter 1963 års förädlingsvärden är Skansen-Lejonet det fjärde i storlek bland utvecklingsbolagen (indu- striellt förädlingsvärde: 13 mkr). ” Då den interna expansionen i förvärvade bo- lag de senaste åren torde varit snabbare än genom- snittet, ger siffrorna viss underskattning av före- tagens nuvarande relativa storlek.

utanför industrin, främst inom handel och transportverksamhet. Industriverksamheten är även i de större utvecklingsbolagen fort- farande tämligen liten, jämfört med de största industrikoncernerna. Som framgår av uppställningen ovan, är förvärven mycket ojämnt fördelade mellan olika industrisek- torer, men förädlingsvärdeandelen för det största utvecklingsbolaget överstiger trots detta inte 2 % i någon sektor.

Förvärven uppvisar även en betydande koncentration till vissa varuområden inom resp. sektorer. Särskilt har producenter av byggnadsmaterial, byggnadskapitalvaror och transportapparater varit vanliga förvärvs- objekt för flera av bolagen. Här bör även observeras, att utvecklingsbolagens icke- industriella verksamhet till stor del utgörs av byggnadsverksamhet och transporter.

Trots denna specialisering är andelarna även på varugruppsnivå i allmänhet låga. Undantag är gruppen lyftkranar, där Promo- tion genom en serie förvärv nått över hälften av den svenska produktionen. Dessutom torde Incentive i sin tillverkning av special- verktyg och -maskiner uppnå höga an- delar; de aktuella varugrupperna är emel- lertid alltför små för att komma med i kon- centrationtalsberäkningama. I de flesta fall synes utvecklingsbolagens tillkomst hittills ' inte ha medfört en sådan ökning av säljar— koncentrationen, att nya dominanssitua- tioner uppkommit. Produktionsandelar över 10 % år 1963 för de företag, som numera ingår i utvecklingsbolagen noteras endast i följande åtta varugrupper:

(0418) släpfordon (0526) luftkonditioneringsapparater (OS 33) lyftkranar (0548) slip- och polermaskiner (0706) fabriksblandad betong ( 1 805 ) kallvattenfärger (1816) golvplattor av plast (1817) plastfolie

Liksom övriga företagskombinationer inom ägargrupperna representerar utveck- "lingsbolagen vertikal och horisontell integra- tion snarare än koncentrationstendenser inom varugrupper. Deras starka ställning

beträffande integration och finansiering kan dock givetvis på längre sikt leda till domi- nanssituationer på olika marknader.

Slutligen skall en översikt ges av produkt— struktur och viktigare förvärv i de större utvecklingsbolagen:

Promotion inledde sin verksamhet genom förvärvet av AB Optimus år 1962. Den följande utbyggnaden har varit koncentrerad till i huvudsak följande produktområden (sysselsättningssiffror för år 1966):

a. lastapparater o. d. (1 075 anst.) H. I. A. B., Tranåsverken, Lihnell Vagn AB, Foco-verken.1 b. byggnadskranar och TV—master (1 091) Lindénkranar, Alimak-verken, Wibe. c. byggnadsmaterial (292) Åsedahus, Grythytte Skifferverk. d. transporter. (1341) Sellbergs, Sleipner. e. Bilhandel (707) Bil & Truck.

Härutöver finns viss tillverkning på olika områden inom manufaktur och verkstads- industri (Optimus, Svenska Tempus, AB Elektromagneter). Promotions starkare mi- noritetsintressen gäller i allmänhet mindre företag inom byggnadsmaterial- och trans— portsektorerna.

Incentives verksamhet kan indelas i fem produktområden, vilka vartdera represente- rar två eller flera förvärv:

a. instrument och apparater (446 anst.) LKB—produkter, Biotec. b. verktyg och verktygsmaskiner ( 1 021) C. E. Johansson, Aldell-verken. c. hydraulikkomponenter (664) Monsun-Tison, A. H. Andersson & Co.

d. byggnadsmaterial (] 364) ARA—bolagen2, Evaporator, Wallit.

e. handel m. bilar och transportapparater (1955 ) Bil & Buss, Br. Forss, Nilssons Maskin AB m. rn.

1 Foco-verken köptes först under andra halv- året 1966 och är inte inräknat i sysselsättnings- siffran. 2 Partihandel med byggnadsmaterial och bräns- len.

De inledande förvärven 1962—63 utgjor- des av handelsföretaget Bil & Buss samt verkstadsföretagen C. E. Johansson och Nilssons Maskin AB. Därefter har verksam- heten successivt utbyggts på instrument-, hydraulik- och byggnadsmaterialområdena. Viss samordning har skett med andra före- tag inom Wallenberggruppen (se vidare ka- pitel 5: F nedan).

Företagsfinans' verksamhet faller till helt dominerande del inom byggnadsmaterial- och byggnadsindustri. Limhamns Träindustri (inkl. systerbolaget Limhamns Plastindustri), som köptes 1964, har därefter expanderat genom egna förvärv. Företaget hade 1966 1 100 anställda och är numera börsnoterat (AB Tarkett). Ett annat dotterbolag i bygg- nadssektorn är Mauritzon & Co, och Före— tagsfinans har dessutom starka minoritets- intressen i tre anläggningsföretag: AB Väg- förbättringar, AB Åsbrink & Co samt S:t Eriks Betong. Utanför byggnadssektorn har Företagsfinans ett dotterbolag, handelsföre- taget Wasa Päls. Här bör framhållas, att även moderbolaget Custos och det ägande- mässigt närstående Säfveån de senaste åren gjort majoritetsförvärv inom produktområ- den som berörts av de nya finansieringsbo- lagen. Sålunda förvärvade Custos 1963 han- delsföretaget Wessels och under 1966 tre bilhandelsföretag: AB Verdexa, Landskrona Bil AB och Tavells Bil AB. Säfveån har bl. a. köpt några tillverkare av transport— anordningar (Ödeshögsverken, AB Trans- portbanor m. fl.).

De förvärv av industriföretag, som gjorts av de mindre utvecklingsbolagen — Spon- sor, Tulve, Hexagon och Sydinvest — gäller nästan genomgående mindre verkstadsföre- tag. Det enda undantaget är Sponsors för- värv av Förenade Färg (260 anställda), som har marknadsandelar av storleksordningen 10 % beträffande olika slag av färger. Några mer påtagliga funktionella samband mellan olika förvärvsobjekt kan inte konstateras för dessa mindre bolag, och deras betydelse för den strukturella utvecklingen i industrin får hittills betraktas som obetydlig.

Tabellbilaga till kapitel 4

13 ägargruppers intressen i företag med industriell verksamhet

M : majoritetsintresse D : dominerande minoritetsintresse S : starkt minoritetsintresse

1. Familjen Wallenberg samt associerade före- tags och institutioners ägarintressen 1963 AB Svenska Maskinverken Jämvägs AB Stockholm—Saltsjön Allmänna Svenska Elektriska AB Atlas Copco AB AB Electrolux AB Garphytte Bruk AB Investor Kohlsva Jernverks AB AB Nordströms Linbanor Nymölla AB Oppboga AB AB Papyrus AB Scania-Vabis Stockholms Superfosfat Fabriks AB Stora Kopparbergs Bergslags AB Svenska Aeroplan AB, SAAB AB Svenska Fläktfabriken AB Svenska Järnvägsverkstäderna Svenska Tändsticks AB Wifstavarfs AB Wikmanshytte Bruks AB AB Incentive AB Alfa-Laval Barnängens Tekn. Fabriker AB

mmUUUUUUUUUUDUUUUUUUUUZZ

2. Custos', Säfveåns samt associerade företags och institutioners ägarintressen 1963

Custos AB Säfveåns AB AB J. A. Wettergren & Co AB Skandinaviska Granit Billeruds AB Bolidens Gruv AB

AB Klippans Finpappersbruk Mölnlycke AB Höganäs-Billesholm AB Stribergs Gruf AB Uddeholms AB AB Volvo

ZZ

wwmmUUUng

3. Industrivärdens samt associerade företags och institutioners ägarintressen 1963 AB Industrivärden Bergvik & Ala AB Fagersta Bruks AB Investment AB Promotion Svenska Cellulosa AB Almedahl-Dalsjöfors AB

Husqvarna Vapenfabriks AB

AB Plåtmanufaktur Svenska AB Gasaccumulator, AGA AB Svenska Metallverken

wwmmeUUUZ

4. Familjerna Klingspors och Stenbecks ägar- intressen 1963

Halmstad Jernverks AB AB Partner Ställbergs Grufve AB Korsnäs AB Sandvikens Jernverk AB

23

(omg

5. Familjen Wehtjes ägarintressen 1963 AB Dalby Siporexfabrik AB Dalby Stenkross AB Göteborgs Siporexfabrik Limhamns Träindustri AB AB Skånsk Stenindustri AB Betongindustri AB Gotlands Förenade Kalkbrott AB Iföverken AB Ignaberga Kalksten Skånska Cement AB AB Skånska Cementgjuteriet AB Tryckrör AB Ölands Cement

wmwmmwmwzzzzz

6. Familjen Johnssons ägarintressen 1963 AB Hedemora Verkstäder Nya Asfalt AB AB Nynäs Petroleum Rederi AB Nordstjernan Norbergs Gruf AB

023232

7. Familjen Bonniers ägarintressen 1963 Dagens Nyheter AB AB Grafoprint AB Stilmönster Lindesbergs Industri AB

(0323

8. Familjen Kockums ägarintressen 1963 Kockums Jernverk AB M Kockums Mekaniska Verkstads AB M 9. Familjen Ericssons ägarintressen 1963 AB Åtvidabergs Industrier M Munksjö AB S

10. Dunkerfondernas ägarintressen 1963 Henry Dunkers Förvaltnings AB (Tretorn) M Trelleborgs Gummifabriks AB M 11. Familjen Broströms ägarintressen 1963 Ångfartygs AB Tirfing (Eriksberg) M Elektriska Svetsnings AB D 12. Familjen Kempes ägarintressen 1963

Mo och Domsjö AB M Robertsfors AB M AB Wedevågs Bruk M 13. Familjen Bergengrens ägarintressen 1963 AB Lomma Tegelfabrik M Borås Wäfveri AB D Minebergs AB S

Familjen Wallenberg tillsammans med någon av här nämnda ägargrupper 1963 AB Söderhamns Verkstäder (Custos-

Säfveån) M Telefon AB. L. M. Ericsson (Industri- värden) D

Familjen Wallenberg tillsammans med annan ägargrupp 1963 AB Nordiska Syrgasverken (AGA) M Unifos Kemiska AB (Union Carbide) M AB Svenska Kullagerfabriken (Asken) D AB Kopparfors (Axel Wallenberg) D AB Astra (Kistner) D AB Nordiska Kompaniet (Sachs) D

Grupp 2—13 tillsammans med annan ägar- grupp 1963 AB Kilsund D (Bergengren + Industrivärden) Uddevallavarvet AB (Broström + staten) M AB Källeregulator (Bonnier + Kålle) M AB Svenskt Konstsilke M (Bergengren + schweiziskt företag) AB Lennartsfors Mek. Verkst. M (Ericsson + Lennartsfors AB)

Tabell V. Förädlingsvärdets fördelning i 100 storföretag

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr S:a Företag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 mkr

Boliden Gruv AB 114 51 6 75 246 Trahk AB Grängesberg- Oxelösund 88 67 3 24 1 3 0 1 6 202

Stora Kopparbergs Bergslags

AB 43 166 5 7 11 99 0 26 357 Uddeholms AB 31 143 46 1 1 3 9 2 62 1 23 322 Fagersta Bruks AB 14 127 8 2 151 Sandvikens Jernverks AB 1 227 56 1 285 Nyby Bruks AB 37 37 Kohlswa Jernverks AB 34 34 Halmstad Jernverk 32 0 32 Kockums Jernverks AB 35 10 45 Förva1tnings AB Ratos 26 3 29 AB Svenska Metallverken 152 37 10 200 AB Custos 23 1 23 0 11 58 Bultfabriks AB 7 103 0 111

O_o—'

AB Nordiska Armaturfab-

rikerna 25 19 44 AB Bahco 39 39 78 Aug. Stenman AB 39 3 42 AB Plåtmanufaktur 51 3 43 3 100

AB Higglund & Söner 1 35 3 1 40 Nymanbolagen AB 54 AB Götaverken 3 200 203

_ O N 0 V ND d' '—

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3 4 5 6 7 10 11 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

Svenska Aeroplan AB 1 347 5 Alfa-Laval AB 0 120 81 AB Scania-Vabis 186 Ångfartygs AB Tirfing 106 Kockums Mekaniska Verk-

stads AB 194 25 AB Svenska Järnvägsverk—

städerna 36 27 AB Volvo 372 347 Uddevallavarvet AB 70 6 Stockholms Rederi AB Svea 16 Rederi AB Nordstjernan 2 113 60 126 15

AB Svenska Kullagerfabriken 16 176 7 291 0

Bofors AB 12 256 1 Atlas Copco AB 93 AB Svenska Fläktfabriken 79 Svenska Dataregister AB 55 Husqvarna Vapenfabriks AB 130 AB Addo 49 3 Coronaverken AB 57 Svenska AB Gasackumulator, AGA 92 31 AB Åtvidabergs Industrier 99 Svenska Tändsticks AB 55 20

14

11 25

39

353 201

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3

Allmänna Svenska Elektriska AB 4 60

Electrolux AB

Elektriska Svetsnings AB Svenska Ackumulator AB Jungner

Svenska AB Philips

Telefon AB L M Ericsson

Standard Radio & Telefon AB

AB Gylling & Co

mmm

Höganäs-Billesholms AB 4 14 AB Iföverken 0 3 AB Skånska Cement- gjuteriet AB Industrivärden Ytong AB AB Betongindustri Skånska Cement AB

Limhamns Träindustri AB

Ströms Bruks AB 1 Holmens Bruks och Fabriks

AB 1 Korsnäs AB Kopparfors AB

4

20

5

107 86

14 14

]l

6 7

534 4 46 20 1 68

593

54 31

51 2 110 28 58 48

121

27 19

10 11 12 13

100 53 2 34

14 15 16 17

27

18

mm

11

S:a mkr 717 181 133 39 42

Tabell V (forts.)

Företag

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

1 2 3 4 5 6

11 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

Svenska Cellulosa AB

Mo & Domsjö AB

AB Åkerlund & Rausing

Bergvik & Ala AB

Dynäs AB

Billeruds AB

AB Papyrus

AB Mölnbacka-Trysil

AB Klippans Finpappers- bruk

Munksjö AB

Lilla Edets Pappersbruks AB

AB Grafoprint

AB Sveriges Litografiska Tryckerier

Sydsvenska Dagbladet AB

Dagens Nyheter AB

Svenska Sockerfabriks AB Findus

Wasabröd AB

AB Marabou

Kungsörnen AB

Svenska Chokladfabriks AB

15 4 15

19 1

mm?—tv Nm ....

lny—1 _

116

1 10 29 94

242 59 53 41 38 37

NN 0—00

269 127 88 33 31 102

30 41 79 36

191

170

Tabell V (forts.)

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3 4 5 6 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

AB Stockholms Bryggerier 0 0 Pripp-Bryggerierna AB Mölnlycke AB 0 Almedal-Dahlsjöfors AB AB Sveriges Förenade Trikåfabriker Investment AB Asken Borås Wäfveri AB

Algot Johanssons AB

Trelleborgs Gummifabriks AB 7 Goodyear Gummi Fabriks

AB Henry Dunkers Förvalt-

nings AB

Sthlms Superfosfat

Fabriks AB 3 2 AB Iggesunds Bruk 3 AB Nynäs Petroleum 0

AB Astra, Apotekarnes

Kem. Fabriker 0 Skånska Attiksfabriken AB Svenska Unilever AB

13 22

92 85

36

37 45 45 61 35 2 5 103 54 49

57 29 81

24

7

50 56 70

116 85

74 62 45 45 62

1 23 54 49 94

68 81 59 62 107

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr S:a Företag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 mkr

Summaförde1005törsta 317 1493 473 1820 22851500 548 148 113 1261 357 512 187 275 90 234 374 373 12360 storföretagen Summaförövriga 100 36 47 93 28 251 61 45 35 10 196 146 144 0 200 100 74 21 125 1612 storföretag

Summa för samtliga 200 storföretag 353 1540 5661 1848 2536 1561 593 183 123 1457 503 656 187 475 190 308 395 498 13 972

Övriga privata företag 16 3 51 1 045 768 1 679 215 635 315 890 260 795 863 109 413 676 373 45 644 9 774 Statliga sektorn 590 75 1 202 202 86 12 49 5 74 1 8 123 4 12 31 1 484 Kooperativa Förbundet 10 13 64 15 41 1 2 86 141 0 45 10 41 60 42 571

Producentkooperation inom jordbruk och skogsbruk, totalt 2 0 42 39 1 14 2 649 1 849 Därav: SSR 2 0 42 39 114 2 0 1 200 SSF 295 295 SMR 354 354

Totalt, hela industrin 959 1650 1622 2833 4481 1877 1281 590 1059 1991 1318 2309 420 933 880 722 512 1215 26652

Föräd-

325; Antal varugrupper där prod. andelen är ?];FEFa

(mkr) (5 % 5—19 % 20—69 % > 70 % grupper AB Volvo 719 3 8 10 8 29 Asea 717 33 14 14 5 66 Telefon AB L M Ericsson 606 4 6 6 5 21 AB Svenska Kullagerfabriken 493 14 13 5 4 36 Stora Kopparbergs Bergslags AB 357 23 21 15 59 Svenska Aeroplan AB 353 7 3 3 2 15 Uddeholms AB 322 37 31 7 1 76 Rederi AB Nordstjernan 317 41 10 10 61 AB Bofors 308 27 10 4 41 Sandvikens Jernverks AB 285 24 6 8 3 41 Svenska Cellulosa AB 269 9 17 3 29 Boliden Gruv AB 246 3 1 3 7 14 Svenska Sockerfabriks AB 242 7 4 2 4 17 Kockums Mekaniska Verkstads AB 219 16 2 3 21 AB Götaverken 203 7 1 5 13 Tralik AB Grängesberg-Oxelösund 202 11 4 7 22 Alfa-Laval AB 201 19 3 1 2 25 AB Svenska Metallverken 200 17 4 6 12 39 AB Grafoprint 191 13 4 3 20 AB Scania-Vabis 186 6 2 4 1 13 Electrolux AB 181 8 2 4 1 15 AB Sveriges Litografiska Tryckerier 170 11 11 1 23 Svenska Tändsticks AB 154 25 8 1 2 36 Fagersta Bruks AB 151 19 19 6 44 Svenska AB Gasackumulator 149 16 7 4 27 Skånska Cement AB 148 5 2 1 2 10 Holmens Bruks och Fabriks AB 133 8 5 8 21 Husqvarna Vapenfabriks AB 131 14 3 3 1 21 M0 & Domsjö AB 127 15 4 4 3 26 AB Åtvidabergs Industrier 126 19 1 5 1 26 AB Iföverken 123 5 2 3 10 Trelleborgs Gummifabriks AB 123 15 4 2 21 AB Stockholms Bryggerier 116 2 1 5 8 Bultfabriks AB 111 13 5 3 21 Svenska Unilever AB 107 5 2 8 15 Ångfartygs AB Tirfing 106 4 1 2 7 Billeruds AB 102 14 9 3 26 AB Plåtmanufaktur 100 2 2 2 6 Stockholms Superfosfat Fabriks AB 94 8 1 7 3 19 Dagens Nyheter AB 94 1 2 1 4 Atlas—Copco AB 93 7 1 8 Korsnäs AB 89 21 9 30 AB Åkerlund & Rausing 88 8 4 1 2 15 Pripps—Bryggerierna AB 85 5 5 Svenska AB Philips 82 7 2 4 13 Nynäs Petroleum AB 81 1 5 1 7 Höganäs-Billesholms AB 80 12 3 1 16 AB Svenska Fläktfabriken 79 3 2 1 6 Munksjö AB 79 12 10 22 AB Bahco 78 4 1 5 Uddevallavarvet AB 76 13 1 1 15 Mölnlycke AB 74 12 2 3 17 Coronaverken AB 68 6 2 8 Iggesund AB 68 6 4 1 11

Föräd- 525; Antal varugrupper där prod. andelen är 52351 (mkr) (5 % 5—19 % 20—69 % > 70 % grupper AB Svenska Järnvägsverkstäderna 63 12 3 2 17 Borås Wäfveri AB 62 6 6 Almedal-Dalsjöfors AB 62 7 5 1 13 Skånska Attiksfabriken AB 62 7 1 1 10 AB Astra 59 7 1 2 10 Findus AB 59 2 5 2 10 AB Custos 58 13 4 17 AB Industrivärden 58 2 3 1 6 Svenska Ackumulator AB Jugner 55 8 4 12 Svenska Dataregister AB 55 2 l 3 Nymanbolagen AB 54 7 3 3 13 Standard Radio & Telefon AB 54 4 3 7 Goodyear Gummifabriks AB 54 2 2 4 AB Addo 53 4 3 7 Wasabröd AB 53 3 1 5 Henry Dunkers Förvaltnings AB 49 2 2 5 Elektriska Svetsnings AB 49 5 2 7 Ytong AB 48 7 1 2 10 Kockums Jernverks AB 45 13 3 1 17 AB Sveriges Förenade Trikåfabriker 45 5 3 8 Investment AB Asken 45 1 5 2 8 AB Nordiska Armaturfabrikerna 44 8 3 11 Algot Johansson AB 44 1 6 1 8 Kopparfors AB 42 7 3 10 Aug. Stenman AB 42 4 1 2 7 AB Papyrus 41 12 6 2 20 Marabou AB 41 1 l 2 Klippans Finpappersbruk AB 41 8 6 14 AB Skånska Cementgjuteriet 41 8 3 11 AB Betongindustri 40 2 1 1 4 AB Hägglund & Söner 40 12 3 15 AB Kungsörnen 38 1 1 3 5 Svenska Chokladfabriks AB 37 1 2 1 4 AB Nyby Bruk 37 15 5 20 Lilla Edets Pappersbruks AB 36 5 1 2 8 AB Ströms Bruk 35 8 2 10 Kohlsva Jernverks AB 34 9 4 13 AB Bergvik & Ala 33 5 2 1 8 Halmstad Jernverks AB 32 4 1 2 7 AB Gylling & Co 31 2 2 1 5 Dynäs AB 31 4 2 6 Limhamns Träindustri AB 30 1 3 1 6 Stockholms Rederi AB Svea 30 6 2 1 9 AB Mölnbacka-Trysil 30 8 7 15 Sydsvenska Dagbladet AB 29 7 2 9 Förvaltnings AB Ratos 29 14 6 1 21 Statliga sektorn 1 484 52 21 11 4 88 Kooperativa Förbundet (KF) 571 41 41 22 5 109 Svenska Mejeriernas Riksförening, ' u.p.a. (SMR) 362 11 1 1 7 20 Sveriges Slakteriförbund, förening u.p.a. (SSF) 295 3 5 2 10 Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, ekon. fören. (SSR) 200 14 12 6 32

KAPITEL 5

Kartläggningen i de två föregående ka- pitlen har givit en översiktsbild av mark- nadsstrukturen och av storföretagens ställ- ning i olika branscher. Det kan konstateras, att de industriella varumarknaderna nästan genomgående utmärks av ofullständig kon- kurrens. Oligopol och monopolistisk kon- kurrens framstår som de vanligaste mark- nadsformerna, men också situationer med starka monopolinslag förekommer.

Dominans i produktionen för ett eller ett fåtal företag1 konstaterades i mer än två tredjedelar av de undersökta varu- grupperna. I flertalet fall rör det sig om fåtalsdominans, men om karteller medräk- nas, blir fördelningen mellan de två do- minanstyperna — i vad gäller den inhemska produktionen — tämligen jämn. Konkur- rensen från utlandet utgör en väsentlig, modifierande faktor, framförallt på produ- centvarumarknaderna. Säljarkoncentratio- nen torde dock ofta vara betydande även i denna del av utbudet, varför fåtalsdomi- nans (hög oligopolgrad) kan föreligga också i varugrupper med höga importandelar.

Med den definition som valts beträffan- de dominans på marknaden2 framstår ca en fjärdedel av utbudet av industriprodukter som enföretags- eller kartelldominerat (hög monopolgrad). Ungefär samma andel no- teras för fåtalsdominans, men beroende på koncentration på importsidan, bör den verk- liga andelen vara högre. Bland de hög- koncentrerade varugrupperna återfinns näs- tan alla standardiserade produkter, varför marknadsformen på lågkoncentrerade om- råden kan beskrivas som monopolistisk kon- kurrens.

Enföretags- eller fåtalsdominans på före-

Företagsbeteende vid ofullständig konkurrens.

tagsnivå utövas i Sverige nästan uteslutan- de av de 75—100 största industriföreta- gen. Produktstruktur och integrationsgrad i dessa storföretag har belysts i kapitel 4 ovan. De största koncernerna har i de flesta fall sin verksamhet förlagd till pro- ducentvaruområden och är ofta vertikalt in- tegrerade från råvaruutvinning till fram- ställning av färdigprodukter eller högt för- ädlade halvfabrikat. I de senare produk- tionsleden har dessa företag i allmänhet ett stort sortiment av inbördes substitutiva eller komplementära varor. I en del kon- cerner föreligger dessutom en spridning av verksamheten på flera, marknadsmässigt oberoende produktområden. Denna sprid- ning synes dock ofta förklaras av funktio- nella samband på råvaru— eller tillverk- ningssidan. I konsumentvarusektorerna är specialiseringsgraden genomsnittligt högre, och den vertikala integrationen är av min- dre omfattning (undantag i detta avseende är stora delar av livsmedelssektorn). Kon- cernernas storlek är i genomsnitt väsent- ligt mindre på konsumentvaru- än på pro- ducentvarusidan.

Under de senaste åren har framför allt storföretagen genom förvärv av företag och anläggningar stärkt sin ställning i olika branscher. Förvärven har medfört ökad säl— jarkoncentration i en del varugrupper — exempel på stora förändringar är pappers— och dryckesvaruindustrierna — men i många

1 Som dominans i produktionen definieras situationer, där antingen de fyra största tillver- karna svarar för minst 70 % eller de åtta största för minst 90 % av produktionen. Se vidare kapi- tel 3: C ovan. 2 Dominans i produktionen samt importandel ( 30 %.

fall framstår en ökad integrationsgrad hos storföretagen som det viktigaste resultatet. Förlängning av förädlingskedjan genom för- värv av företag i tidigare och senare pro- duktionsled har varit vanliga i ett flertal industrisektorer.

En allmän strukturbeskrivning av detta slag ger givetvis mycket ofullständig in- formation om de faktiska konkurrensbe- tingelserna och företagens situation på mark- naden. Den speglar i huvudsak endast struk- turen vid en enda tidpunkt (här år 1963), och ger inte tillräckligt underlag för belys— ning av de nynamiska sambanden mellan ske- endet på marknaden och den strukturella ut- vecklingen. Mer ingående studier av struk- tur- och konkurrensförhållanden, i allmän- het omfattande hela efterkrigstiden, kom- mer därför att redovisas i de följande ka- pitlen. Som bakgrund till dessa »intensiv- studier» krävs emellertid en mer generell diskussion beträffande några viktiga aspek- ter på företagens (särskilt storföretagens) beteende under ofullständig konkurrens. Framställningen är delvis av rent teoretisk karaktär och utgör på dessa punkter en ut- byggnad av diskussionen i kapitel 2. Dess— utom diskuteras kortfattat företagens poli— tik, när det gäller vissa strukturföreteelser (finansieringsbolag, karteller e. t. c.), som berörts i kapitlen 3 och 4.

Den ovan konstaterade höga frekvensen av fåtalsmarknader inom industrin motive— rar att jämförelsevis stort utrymme ägnas oligopolteorin i det följande. Vissa aspek- ter på storföretagens marknadspolitik kom- mer dock att diskuteras utifrån monopol- teorin, trots att rena monopolsituationer på företagsnivå är jämförelsevis ovanliga i in- dustrin. Situationer, som i viktiga avseen- den är liktydiga med monopol, kan nämli- gen uppkomma på marknader, vilka i struk- turavseende inte har monopolkaraktär. Pris— bildningen på fåtalsmarknader tenderar i många fall att närma sig monopolfallets, även i frånvaro av direkta överenskommel- ser mellan företagen (ex.: prisledarskap). Teorin för monopolsituationer har följakt— ligen stort intresse även vid denna mark— nadsform.

I avsnitt A behandlas olika antaganden om företagens målsättning. Speciellt intres- se ägnas betydelsen av långsiktiga vinst- överväganden i säljarnas marknadspolitik. Dessutom diskuteras företagens handlande vid osäkerhet om efterfrågan. Avsnitt B in- nehåller ett antal modeller för prissättning i horisontellt integrerade företag.

På grund av fåtalsmarknadernas domi— nans inom svensk industri blir det ömsesi- diga beroende mellan företagen, som före- ligger på sådana marknader, ett centralt tema i det följande. Detta beroende har speciellt intresse i en undersökning av stor— företag och finansiell koncentration. Det medför nämligen, att styrkerelationerna på marknaden i stor utsträckning påverkas av integration, finansiella resurser och andra »totala» storleksegenskaper hos företagen.

En diskussion i speltermer synes här vara den enda användbara analysmetoden, även om spelteorin knappast ger möjlighet till en systematisk beskrivning av konkurrenssitua- tion och företagsbeteende. Några spelteore- tiska ansatser presenteras i avsnitt C. I av- snitt D diskuteras storföretagens roll på fåtalsmarknader. Dessutom ges vissa preli- minära synpunkter på den strukturella an- passningen och betingelserna för stabilitet hos marknadsstrukturen.

Kapitlet avslutas med en diskussion av direkt strukturpåverkande åtgärder från fö- retagens sida. Avsnitt E är en kortfattad redogörelse för kartellsamarbete i olika for- mer, och är avsett som en bakgrund till de kartellstudier, som ingår i intensivstudierna. I avsnitt F behandlas fusioner och »bransch- rationalisering» i andra former inom in- dustrin. Särskilt intresse ägnas där finan- sieringsbolagens verksamhet på industriella marknader. Redogörelsen för företagsköp och sammanslagningar är i övrigt mycket kortfattad, beroende på att dessa frågor in- gående studeras i en annan del av ut- redningen.1

1 L. Pettersson: mönster.

Storföretagens expansions-

A. Problem rörande företagens målsättning

Företagens produktionsplanering och beteen- de på olika marknader brukar beskrivas med hjälp av maximeringsmodeller. En säl- jares val av producerad mängd, produkt- utformning, pris, osv. uppfattas sålunda som resultatet av ett försök att maximera en målfunktion. I allmänhet utgår man från en ren vinstmålsättning; företaget sö- ker maximera vinsten under en given pe- riod eller en funktion, innehållande vins- terna under en serie framtida perioder.

Vinstmaximeringsmodellerna ger en starkt förenklad och för vissa ändamål säkerligen föga användbar bild av företagens hand- lande. Att denna teori trots detta fått utgöra underlaget för resonemangen i fö- religgande undersökning, har bestämts främst av det empiriska materialets karak- tär. Testning av mer komplicerade mål- sättningsmodeller skulle kräva en omfattan- de materialinsamling — delvis via inter— vjuer — vilken inte varit möjlig inom utredningens ram. Den låga ambitionsgra- den i belysningen av »market conduct» torde dock inte utgöra någon allvarligare belastning, när det gäller att fastställa de grundläggande sambanden mellan mark- nadsstrukturen och resursallokeringen inom industrin. Effekterna av t. ex. säljarkon- centration eller integration bör i varje fall till sin riktning kunna tillfredsställande be- lysas med hjälp av relativt enkla maxime- ringsmodeller. Andra metoder, som använts för att beskriva företagsbeteende, skall här endast omnämnas i förbigående.

De alternativ till gängse vinstmaxime- ringsteori, som utarbetats under senare år, kan indelas i två huvudtyper, nämligen dels maximeringsmodeller, där vinsten er- satts av eller kompletterats med andra mål- variabler, dels s. k. satisfieringsmodeller, där maximeringen utbytts mot krav på upp- fyllande av (minimi-) krav beträffande olika målsatta storheter (omsättning, vinst etc.).

Ett företags mål kan i många fall betrak- tas som knutna till andra storheter än vins-

ten eller avkastningen på investerat kapital. Detta har ansetts särskilt vanligt i företag, där beslutsfattandet i stor utsträckning ut- övas av andra än ägarna. För dessa anställ- da företagsledare, kan företagets storlek (omsättning, marknadsandelar etc.) eller till— växttakt framstå som viktigare än i varje fall den kortsiktiga vinstnivån. Den senare får då närmast karaktär av en restriktion. dvs. den måste uppfylla vissa minimikrav för att tillfredsställa de »krav» på utdelning och aktievärdeutveckling, som ställs av ägarna. Det egna kapitalet betraktas m. a. o. som en finansieringskälla i stort sett analog med t. ex. bankkrediter. Ett exempel på det- ta slags teori är den modell för omsättnings- maximering, som presenterats av Baumol.1

Alternativt kan företaget antas ha värde- ringar knutna till flera storheter — even- tuellt representerande olika personer eller avdelningar inom företaget — vilka måste vägas mot varandra. I maximeringsmodeller förutsätts att dessa värderingar kan samman- fattas i en målfunktion. Antalet tänkbara argument i en sådan funktion är mycket stort; förutom nivån och stabiliteten hos omsättning och lönsamhet kan nämnas sor- timentsinriktning, innovationstakt och fi- nansiella storheter (t.ex. likviditet). Mo- delltekniskt blir det här i allmänhet fråga om att göra ett urval av de argument, som kan förutsättas ha stor betydelse för före- tagets beteende vid den typ av förändring— ar, man vill studera. Så kan det exempel- vis i en studie av kreditpolitikens verk- ningar vara nödvändigt att ta hänsyn till eventuella värderingar beträffande företa- gets likviditet eller tillgångs- och skuldpo- sition i övrigt.2

Det kan emellertid i vissa fall vara lämp- ligt att utgå från beteendemodeller utan maximeringsinslag. Ett exempel är teorin för s.k. kostnadsprissättning (»full cost» eller »markup pricing»), där företagets prissättning antas bestämd helt från kost—

1 W. J. Baumol: Business Behavior, Value and Growth. 2 Ett svenskt exempel på sådan utbyggd maxi- meringsteori är A. Lindbeck: A Study in Mone— tary Analysis.

nadssidan, t.ex. genom ett fast pålägg på den rörliga styckkostnaden.1 Användingen av sådana tumregler i företagens prispoli- tik motiveras i allmänhet med att säljaren — speciellt på en fåtalsmarknad — inte känner till de avsättningssamband, som mö- ter honom på marknaden.

Full cost-teorin är troligen användbar för studier av kortsiktiga prisvariationer, särskilt av reaktionen på kostnadsändringar. I en undersökning av säljarkoncentrationens verkningar och liknande problem är emeller- tid frågan om vinstmarginalens bestämning av centralt intresse, och här ger full cost- teorin ingen information.

Mer utvecklade, icke-maximerande be- slutssystem förutsätts i den moderna s.k. satisfieringsteorin.2 Även här spelar anta- ganden om ofullständig information en central roll. Företagets mål antas vara av typen lägsta acceptabla nivå för ett antal storheter, t. ex. omsättning, vinst och likvi- ditet. Ambitionsnivån beträffande dessa mål- storheter bestäms delvis av företagets tidi- gare utveckling och anpassas med viss trög— het till ändrade förutsättningar. Företags- ledningens sökande efter handlingsaltema- tiv. (beträffande priser, produktionsvolym etc.) pågår tills man funnit en kombination, som förväntas uppfylla de uppställda må- len. Sökprocessen kan ge till resultat, att existerande ineffektivitet i produktion, för- säljningsmetoder etc. minskas eller helt eli- mineras?i

Den grundläggande skillnaden jämfört med olika maximeringsmodeller är således, att företaget antas söka »ett acceptabelt utfall» snarare än »det bästa utfallet». Maximeringshypotesen förkastas, därför att företagen normalt inte kan skaffa sig in- formation om (de sannolika) utfallen vid alla faktiskt existerande handlingsalterna- tiv.4 Det bör dock observeras, att ambitions- nivån inom företaget och sökprocessens in— riktning förutsätts ändras över tiden med hänsyn till gjorda erfarenheter och obser- verade yttre förändringar. Reaktionssättet på längre sikt — vid exempelvis förändrade konkurrensbetingelser — torde därför inte

i avgörande grad skilja sig från det, som skulle uppkomma vid maximerande beteen- de under osäkerhet. Här liksom i fråga om full cost-teorin förefaller det troligt, att de mest påtagliga avvikelserna från maxime- ringsfallet uppkommer vid analys av mer kortsiktiga anpassningsproblem.

Den följande diskussionen rörande »mar- ket conduct» är i första hand avsedd att belysa betydelsen av säljarkoncentration och integration för konkurrensens inriktning (och därmed för resursallokeringen). Resonemangen baseras i huvudsak på enkla vinstmaximeringsantaganden. I detta av- snitt skall två »målproblem» behandlas, nämligen säljarens överväganden beträffan- de framtida vinster samt betydelsen av risk- aversion vid ofullständig information om efterfrågesituationen.

Vid den enklaste typen av vinstmaxime- ring omfattar planeringen endast en period, och företagets handlingsparametrar (dvs. pris, produktutformning, produktionsvolym osv.) bestäms för hela perioden. Säljarens handlande vid marknadsformerna fri kon- kurrens, monopol och monopolistisk kon- kurrens kan då direkt härledas ur kostnads- och avsättningssambanden. Man får enkla maximivillkor såsom gränsintäkt = gräns- kostnad, intäktsökning per enhet ökad för- säljningskostnad : 1, osv. Jämförelser mel-

1 R. L. Hall och C. J. Hitch: Price Theory and Business Behaviour; Oxford Economic Papers 1939. P. W. S. Andrews: Manufacturing Business. För en kritisk diskussion av denna teori hänvisas till F. Machlup: Marginal Analysis and Empirical Research, samt T. Scitorsky: Welfare and Com— petition, kap. XIII. ” Se t.ex. R. M. Cyert och J. G. March: A Behavioral Theory of the Firm och 0. E. Wil- liamson: The Economics of Discretionary Be- havior. Tillämpning av testning av detta slags modeller sker i allmänhet med hjälp av tekniskt tämligen komplicerade simuleringsförfaranden. ” Kostnadssänkningar av detta slag kan i många fall innebära att »onödigt höga» ersätt- ningar till befattningshavare eller intressenter i företaget minskas. Avgränsningen mellan kost- nadssänkningar och sänkning av ambitionsnivån kan då vara oklar. Se vidare diskussionen av »organizational slack» i Cyert och March, op.cit. ' Eller därför att en sådan informationsinsam- ling skulle bli »alltför dyrbar». Det bör framhållas att detta beteende är helt förenligt med långsiktig vinstmaximering.

lan fri konkurrens och monopolsituationer, avseende t.ex. prisnivåns höjd och resurs- allokeringen, blir här tämligen enkla (jfr kap. 2: A—C ovan).1 Analysen blir väsentligt mer komplicerad, om företagets planering — som i allmänhet måste antas vara fallet — omfattar flera perioder, och vissa parametrar (t.ex. pri- set) kan ändras mellan perioderna. Beteen- det kan här i allmänhet inte beskrivas som en maximering av vinsten för en period i taget. Avgörande är förekomsten av kors- effekter mellan perioderna på kostnads— el- ler avsättningssidan.2 Om sådana korseffek- ter föreligger, påverkas företagets handlan- de av dess förväntningar beträffande fram- tida kostnader och avsättningsmöjligheter. Korseffekter på kostnadssidan uppkom- mer, så snart företaget genom inköp av produktionsfaktorer påverkar sin framtida kostnadssituation. Det vanligaste exemplet är inköp av kapitalvaror, som inte kan återsäljas på en perfekt marknad. Kapital- insatsen i den första perioden måste då be- stämmas med hänsyn också till förväntning- arna om framtida avkastning. Dessa för- väntningar påverkar följaktligen indirekt produktions— och prispolitiken för den ak- tuella perioden. Andra korseffekter betingas av s.k. inlärningseffekter på arbetskrafts- sidan eller av önskan att säkra framtida tillgång till produktionsfaktorer. Företaget kan här tänkas välja en på kort sikt olön- sam produktionsvolym vid förväntningar om ökad efterfrågan i framtiden. Överväganden av detta slag kan även motivera produk- tion för lager, om kostnaderna väntas stiga. Av större intresse i denna »marknads- inriktade» undersökning är korseffekter på avsättningssidan. Sådana effekter föreligger exempelvis vid s.k. permanent substitution, dvs. när köparens val av produkt under en period starkt påverkar hans val i senare perioder. Valet av råvara kan t.ex. be- stämma investeringsinriktningen och där- med försvåra framtida substitution. För kon— sumentvaror kan liknande effekter uppkom- ma, om trögheter föreligger i konsumtionens fördelning på varutyper eller varumärken. Om säljaren räknar med att stor för-

säljning av hans produkt i den aktuella perioden stimulerar efterfrågan i senare pe- rioder, är hans optimala pris lägre än vad villkoret gränsintäkt : gränskostnad för den första perioden anger. Gränsintäkten blir m.a.o. lägre än gränskostnaden, och vid mycket starka (förväntade) korseffekter kan även priset på en monopolmarknad falla under gränskostnaden. Denna typ av fler- periodsplanering kan i vissa fall leda till »frivilliga» förluster på kort sikt, för vilka säljaren väntar sig kompensation genom höga vinster i framtiden.3

Ovanstående resonemang gäller för mo— nopolistiska marknadssituationer. På fåtals- marknader föreligger ofta speciella lågpris- incitament beroende på möjligheter att på längre sikt påverka marknadsstrukturen. Lågt pris (stor reklaminsats etc.) i tidigare perioder kan leda till att svagare konkur- renter tvingas lämna marknaden eller skära ned sin produktion. Därigenom förbättras de framtida vinstmöjligheterna för det »aggressiva» företaget, som genom att av- stå från maximal vinst i den första perioden kan sägas ha investerat i framtida mark- nadsandelar. Liknande överväganden kan påverka prissättningen i monopolföretag, som riskerar att andra företag etablerar sig på marknaden. Prissättningen vid oligopol och potentiell konkurrens diskuteras i av— snitten C och D.

Korseffekter på avsättningssidan kan emel- lertid också ge effekter i motsatt riktning, dvs. motivera ett högre pris än det, som ger vinstmaximering på kort sikt. För monopol- företag motiveras detta av mättnadseffekter hos förbrukarna, en företeelse som torde uppkomma främst beträffande varaktiga

1 Däremot uppkommer, som tidigare påpekats (kap. 2: D), speciella problem på fåtalsmarkna- der, beroende på det inbördes beroendet mellan säljarna. Se vidare diskussionen i avsnitt C. 2 T. ex. inverkan av prisnivån i en period på efterfrågan i nästa period. Jfr definitionen av korseffekter mellan varor eller branscher i kapitel 2: E ovan. ** Lågprispolitik av detta slag torde iförsta hand vara aktuell för säljare, som introducerar nya produkter. Företeelsen har diskuterats bl. a. i samband med den amerikanska aluminium— marknaden (se t. ex. DWallace: Market Control in the Aluminium Industry).

konsumtionsvaror. Hänsyn till sådana sam- band kan motivera höga priser och allmänt återhållsam marknadspolitik.

På fåtalsmarknader motiveras en åter- hållsam marknadspolitik i första hand av hänsyn till konkurrenternas motåtgärder. Ett företag med mycket kortsiktig vinstmålsätt- ning kan här föredra en aggressiv politik med lågt pris och stor försäljningsinsats, som på grund av tröghet i konkurrenternas reaktion medför snabba vinster (s.k. »hit and run policy»). Om företaget vill stanna på marknaden en längre tid är emellertid denna politik ofta underlägsen mer försik- tiga alternativ.

Situationen kompliceras ytterligare, om också finansiella överväganden har betydel- se för valet av pris och produktionsvolym. Då ett företag på grund av imperfektioner på kapitalmarknaden — eller på grund av egna risköverväganden — är beroende av självfinansiering för sina investeringar, får vinsten i tidiga perioder en dubbel roll i planeringen. Dels har den värde i sig själv (ingår i målfunktionen), dels påverkar den via investeringsutrymmet produktionsmöj- ligheter och kostnader i senare perioder. Företagets möjligheter att »investera i marknadsandelar» respektive »spara av- sättning» — dvs. att anpassa sig till de ovan nämnda priseffekterna mellan perio- der — begränsas genom finansieringssvå- righeter, och man kommer närmare kort- siktig vinstmaximering.

De modifikationer av den enkla teorin för vinstmaximering, som här skisserats, har givetvis stor betydelse för studier av säljar- koncentrationens verkningar. Även om ökad säljarkoncentration på lång sikt tenderar att ge höjda vinstmarginaler, är det osäkert om en omedelbar effekt i denna riktning upp- kommer. Priset vid monopol kan exempel- vis bli lägre än »frikonkurrenspriset» (gränskostnaden), om säljaren räknar med ett starkt positivt samband mellan nutida och framtida avsättning. Komplikationer av detta slag innebär, att möjligheterna att finna enkla empiriska samband mellan gra- den av säljarkoncentration och t.ex. pris-

nivån eller företagens vinstmarginaler är starkt begränsade.1

Pristeoretiska modeller baseras ofta på förutsättningen, att säljarna handlar under full säkerhet beträffande både efterfrågan och kostnader. En sådan förutsättning kan också sägas vara irnplicerad i resonemangen ovan. När det gäller efterfrågesambandens utseende, torde det emellertid i allmänhet vara orealistiskt att räkna med säkra för- väntningar hos säljarna. Detta gäller inte endast i de situationer, där konkurrenternas beteende påverkar företagets avsättning, dvs. på fåtalsmarknader. Också monopol- företag förfogar i regel över starkt begrän- sad information beträffande den möjliga av- sättningen vid alternativa val av pris, pro— duktutformning osv. Erfarenheterna av kö— parnas reaktioner gäller endast ett litet an- tal tidigare prövade alternativ, och dess- utom förändras efterfrågesambanden ofta snabbt.

Företagets handlande måste här liksom vid andra former av risk eller osäkerhet baseras på en avvägning mellan de vinst- chanser och förlustrisker, som samman- hänger med olika tänkbara utfall för den osäkra variabeln. För att kunna analysera denna avvägning brukar man förutsätta, att företaget arbetar utifrån en (uppfattad) sannolikhetsfördelning för avsättningen — och därmed för vinstens storlek — vid al- ternativa värden på olika handlingspara- metrar.2 Maximeringen kan då gälla en målfunktion, där medelvärde och varians

1 Ett illustrerande exempel utgör Lerners mo- dell för måtning av »monopolgraden» med pris- bildningen som utgångspunkt (A. P. Lerner: The Concept of Monopoly and the Measurement of Monopoly Power; Review of Economic Studies 1933—1934). Som mått föreslås där den pro- centuella skillnaden mellan pris- och gränskost- nad. Som framgår av resonemangen ovan, påver- kas denna relation vid långsiktiga vinstövervä- ganden hos säljarna av bl. a. förväntade korseffek- ter mellan perioder. Den kan m.a.o. inte direkt härledas ur de elasticiteter, som anger monopol— graden i vanlig (strukturell) mening. Lerners me- tod ger ett mått på marknadens funktionssätt snarare än på marknadsformen. * Aven det rena osäkerhetsfallet, dvs. fallet att företaget inte kan knyta sannolikheter till olika tänkbara utfall, har dock behandlatsi pristeoretiska modeller. Detta fall kommer inte att närmare beröras här (jfr dock fall II i appendix A).

Pris (P)

för vinsten samt eventuellt vissa snedhets- mått ingår som argument.1 I allmännhet får företagen antas värdera stor varians för vinsten negativt, vilket bl. a. innebär att förlustrisker tillmäts stor vikt.

Det är inte möjligt att här redovisa de komplicerade modeller, som blir resultatet av denna syn på företagets valsituation. I stället förs i det följande —- utan att egent- liga bevis presteras -— vissa verbala reso- nemang beträffande frågan, i vilken rikt- ning säljarens prispolitik påverkas av olika risköverväganden. En formell analys av några typfall återfinns i appendix A.

Antag att ett monopolföretag har osäkra förväntningar om den avsättning som kan uppnås vid alternativa priser för produkten. SituatiOnen på avsättningssidan kan då inte beskrivas med en vanlig efterfrågekurva. Förväntningsbilden i två tänkbara fall illu- streras i följande diagram.

I det vänstra diagrammet är säljarens osäkerhet om efterfrågan lika stor, oavsett priset. Detta kan tänkas vara en godtag- bar approximation av förväntningsbilden, när det gäller prissättning på en ny pro- dukt, eller när kraftiga förändringar inträf- fat i marknadssituationen.

Företaget har en sannolikhetsfördelning för avsättningen med medelvärdet E(x). E(x) är en avtagande funktion av priset,

N

analog med en vanlig efterfrågekurva. Vid priset pl är sålunda den förväntade av— sättningen (medelvärdet) E1(x), men säl- jaren betraktar alla utfall mellan X'y och XI? som möjliga. Därmed kan också före- tagets vinst variera inom ett motsvarande intervall.2

Här förutsätts att de mindre gynnsamma utfallen tillmäts relativt stor vikt vid pla- neringen. Företaget är m.a.o. villigt att intill en viss gräns avstå från högre för- väntad vinst i avsikt att minska riskens storlek (varmed kan avses t.ex. variansen för vinstutfallet). En sådan avvägning mel- lan förväntad vinst och risk får normalt följande inverkan på prissättningen:

1. Priset sätts lägre än vid maximering av vinstens medelvärde.3 Ett pris närmare den rörliga styckkostnaden innebär nämli-

1 Problemet kan formuleras som en maxime- ring av förväntad nytta, där nyttan är en given funktion av vinstens storlek. * Om de rörliga styckkostnaderna är konstanta över det aktuella produktionsintervallet, fås föl- jande gränser för vinsten:

(pl—c) x";—d( » ( (p.—m”: —d, där C är rörlig styckkostnad, a' fast kostnad och n' vinst.

* Maximering av vinstens medelvärde anger prisvalet vid neutral riskvärdering. Denna maxi- mering är inte alltid identisk med maximering av vinsten, om avsättningen antar sitt medelvärde (vinstmaximering vid säkra förväntningar). Se appendix A: I.

Pris (P)

E(x)

x

Avsättning (x)

Diagram 5: I

x., Avsättning (x) Diagram 5: 2

gen, att vinstens varians och förlustrisken minskas.

2. Prisets känslighet för kostnadsändring- ar blir större än vid säkerhet.

3. Däremot blir priset mindre känsligt för (förväntade) förskjutningar av efterfrå- gekurvan. De två senare effekterna kan sägas inne- bära, att den helt kända bestämningsfak- torn (kostnaderna) får ökad vikt vid pris- sättningen, jämfört med den bestämnings- faktor, varom osäkerhet råder (efterfrågan). Begränsad information om efterfrågan med- för ett ökat inslag av »kostnadsprissätt- ning» i säljarnas politik.1 Diagram 5: 2 illustrerar en förväntnings- situation, som kan tänkas råda beträffande varor, vilka sedan en tid är etablerade på marknaden. Priset i utgångsläget är po, och säljaren har säkra förväntningar om efter- frågan (xo) vid detta pris, baserade på ti- digare erfarenheter. Däremot är han osä- ker om efterfrågans priskänslighet, och följaktligen om de kvantiteter, som kan av- sättas vid andra pn'ser än po. Den förvän- tade efterfrågan anges av »efterfrågekur- van» E(x), men alla utfall inom det skug- gade området betraktas som möjliga. Om säljaren har negativ riskvärdering, uppkommer här en tendens att undvika prisändringar. Eftersom de mindre gynn- samma utfallen tillmäts stor vikt i plane- ringen, ligger »fokusvärdena» för avsätt- ningen (den streckade kurvan i diagram- met) till vänster om E(x). Situationen kan alltså beskrivas med en »knäckt» efterfrå- gekurva av det slag, som brukar användas i enkla oligopolmodeller. Slutsatsen i sådana modeller, dvs. att prisstelhet råder vid mått- liga kostnadsändringar, kan utsträckas till monopolfallet, förutsatt att ofullständig in- formation föreligger om efterfrågans pris- känslighet. Det bör understrykas, att här inte förutsatts att prisstabilitet i sig värde- ras positivt av köparna. Om sådana pre- ferenser föreligger — vilket ofta hävdas — förstärks givetvis incitamenten för säljaren att undvika prisändringar.

Det har ovan förutsatts, att företagen har

avtagande gränsnytta för vinst, vilket fram— för allt innebär, att de fäster stor vikt vid sannolikheten för förluster. En sådan vär- dering baseras normalt på riskövervägan— den av mer grundläggande karaktär — risk för konkurs, risk att en finansieringskris för- hindrar viktiga investeringar, osv. Vinstför- väntningarna på den enskilda marknaden är emellertid endast en av flera faktorer, som har betydelse för dessa »primära» risker. Ett väl konsoliderat företag med hög likvi— ditet är mindre känsligt för förluster och kan därför föra en relativt djärv marknads- politik.

Fördelningen av resurserna på flera obe- roende verksamhetsgrenar innebär i allmän- het, att sannolikheten för förlust på hela verksamheten minskas, och företaget kan därför ta större risker på varje enskild mark- nad.

Dessa synpunkter kan uppfattas som re- servationer till teorin för handlande under risk och osäkerhet. De illustrerar emeller- tid också en speciell typ av storföretagsför- delar, som har betydelse för marknads- strukturens utveckling. Strävan efter ökad säkerhet — eller önskan att möjliggöra större risktagande på marknaden — torde ofta vara ett huvudmotiv för fusioner eller samgående i andra former.

Vissa typer av expansion ger företaget möjlighet att direkt påverka risksituationen beträffande avsättning eller kostnader. Det- ta gäller främst vertikal integration. Inte- gration framåt, exempelvis till detaljhan- delsledet medför i många fall en säkrare avsättning och förbättrad information om efterfrågesituationen. På motsvarande sätt kan marknadsrisker på inköpssidan ge in- citament att integrera bakåt i förädlings- kedjan.

Frånvaron av fullständig information ger sålunda upphov till storföretagsfördelar av tre olika slag; minskad marknadsrisk, risk- spridning och ökade resurser för risktagan—

1 Också de fasta kostnadernas storlek får i allmänhet betydelse för prissättningen, eftersom de via den förväntade vinsten påverkar företagets awägning mellan medelvärde och varians. Vid enkel vinstmaximering under säkerhet saknar de fasta kostnaderna helt betydelse för prissättningen.

de. Drivkrafter för ökad koncentration fö— religger här, lika väl som vid stordriftsför- delar av teknisk natur.

B. Prisbildning vid horisontell integration

Problemen kring flerproduktföretag och funktionella samband mellan olika aktivi- teter har berörts i kapitel 2: E. Här be- handlas mer ingående den horisontella in— tegrationens betydelse för prisbildning och resursallokering.

Målsättningen för ett integrerat företag får — oavsett om den avser vinstnivån eller andra storheter — antas hänföra sig till företagets totala verksamhet. Så snart sam- band föreligger mellan företagets handlande på en viss marknad och resultatet i övriga delar av verksamheten, är det omöjligt att behandla planeringen för varje verksamhets- gren separat. Det integrerade företagets prissättn'mg kan i viktiga avseenden skilja sig från den, som skulle föras av speciali— serade företag, även om dessas målsättningar vore analoga med det integrerade före- tagets.

Horisontell integration vid korseffekter på avsättningssidan kan vara motiverad av strävan att stärka företagets marknadsposi- tion (substitutiva varor), resp. att främja avsättningen för huvudprodukten (komple- mentära varor). Effekterna på prissättningen vid egen tillverkning av substitut- eller komplementvaror blir ofta tämligen kompli- cerade. Vi skall här endast illustrera vissa huvuddrag med hjälp av en enkel monopol- modell.

Modellen omfattar två varor, X och Y, som tillverkas av antingen två specialiserade eller ett integrerat företag. I det förra fallet bestäms priserna genom separat vinstmaxi- mering, vilket vid frånvaro av osäkerhet innebär, att gränskostnad och gränsintäkt blir lika.

Antag nu att produktionen sammanförs iett företag. Frågan är, om en höjning eller sänkning av priset på X lönar sig

med hänsyn till effekter på marknaden för Y och omvänt. Två fall uppkommer:

a. Substitutiva varor

Prissänkning på X medför, förutom mins- kad vinst på X-produktionen, minskad av- sättning av Y och därmed sänkt vinst även i denna verksamhet. Prishöjning på X leder däremot till ökade vinstmöjligheter beträf- fande Y. Denna förbättring kan fram till en viss gräns mer än kompensera försäm- ringen på den »egna» marknaden. En mot- svarande effekt uppkommer vid prishöjning på Y. Under vissa förutsättningar beträf- fande kontinuitet kan det visas, att priserna på båda varorna blir högre än vid separat vinstmaximering.

Kostnads— och efterfrågeändringar får vid integration effekter på prissättningen inte endast beträffande den direkt berörda varan utan också beträffande substitutvaran. Höjda rörliga kostnader i produktionen av Y med- för, att värdet för företaget av stor försälj- ning minskar. Incitamenten att genom »för högt» pris på X gynna avsättningen av Y försvagas. Kostnadsstegring på Y kan så- ledes medföra prishöjning på Y men pris— sänkning på X.

Om efterfrågan på Y stiger, höjs i allmän- het vinstmariginalen för denna produktl, vilket medför incitament att ytterligare öka avsättningen. Autonoma efterfrågeökningar kan därför motivera prishöjning på substitut- varan.

b. Komplementära varor

Resultaten går här i allmänhet i motsatt riktning. Eftersom prissänkningar gynnar av- sättningen för komplementvaran, kan priset bli lägre än vid separat vinstmaximering.2 Incitamenten att av detta skäl hålla ett lågt pris försvagas vid kostnadsstegring för komplementvaran och förstärks i allmänhet

1 Även motsatt reaktion är dock möjlig (se appendix). 2 I vissa fall kan dock komplementariteten med- föra, att priset sänks på en vara och höjs på den andra (jämfört med priserna vid specialisering). Se vidare appendix B: 1.

vid efterfrågeökning för denna. Prisföränd- ringarna vid kostnadsvariationer går därför i samma riktning för båda varorna, medan en efterfrågeökning normalt leder till pris- höjning för den direkt berörda varan och prissänkning för komplementvaran.

Slutsatserna kan utsträckas till andra efter- frågestimulerande åtgärder än prissänkningar (t.ex. reklam och produktförbättringar). I allmänhet gäller att incitamenten att söka höja avsättningen av en vara ökas, om företaget även tillverkar komplement till varan, medan incitamenten å andra sidan försvagas, om företaget tillverkar substitut- varor. Storleken av denna »integrations- effekt» på prissättningen bestäms bl.a. av de rådande vinstmarginalerna i fråga om komplement- resp. substitutvarorna.

Diskussionen ovan illustrerar några av de effekter på prisbildningen, som kan upp- komma genom horisontell integration vid korseffekter på avsättningssidan. Det bör dock understrykas, att diskussionen byggts på en starkt förenklad enperiodsmodell och gäller endast för monopolfall. I fallet med två specialiserade företag antogs sålunda — trots korseffekterna — att företagen inte tog hänsyn till det inbördes beroendet och därav betingade möjligheter att påverka varandras politik. Vid fåtalskonkurrens kan effekterna av integration bli helt andra än de ovan skisserade, och integration får där ofta uppfattas som ett led i striden om marknadsandelar. Speciellt gäller detta vid komplementaritet, då ett fullständigt sorti— ment fungerar som ett försäljningsargument.

De starkare formerna av substituerbarhet eller komplementaritet på kostnadssidan har att göra med funktionella samband mellan olika produkter. Det rör sig m.a.o. om situationer, där integrerad tillverkning ger resursbesparingar eller andra fördelar, jäm- fört med specialisering. Om integration

fler till att de rörliga kostnaderna blir lägre, uppkommer en tendens till prissänk- ning (jämfört med specialisering) för minst en av de berörda varorna. Denna effekt på prisnivån kommer inte att närmare be—

röras i följande diskussion, som i stället gäller den interdependens i produktions- planering och prissättning, som föreligger mellan det integrerade företagets olika verk- samhetsgrenar.1

Substituerbarhet på kostnadssidan upp- kommer främst i de fall, där företaget för- fogar över en på kort sikt given mängd av vissa produktionsfaktorer, t. ex. kapitalföre- mål. Problemet blir då att på bästa (dvs. mest vinstgivande) sätt fördela resurserna mellan olika användningsområden. Före- tagets fördelning av fasta produktionsfak- torer brukar beskrivas med hjälp av programmeringsmodeller. Vi skall inte här närmare gå in på denna teori, utan endast allmänt diskutera vissa huvudaspekter på problemet.

Antag att den fasta produktionsfaktorn är en kapitalvara, som kan användas vid produktion av två olika varor, A och B. Kapitalvaran kan i viss utsträckning ersättas med rörliga produktionsfaktorer (arbets- kraft). I ett integrerat företag kan kapital— föremålens tjänster fördelas på sådant sätt, att vid varje produktionsval den totala kostnaden för rörliga faktorer minimeras. För vinstmaxirnering krävs dessutom att gräns- kostnad : gränsintäkt på båda markna- derna, dvs. att insatsen av rörliga produk- tionsfaktorer optimeras.

Om kapitalet i stället är fördelat på två specialiserade företag, kan denna totalmaxi- mering i allmänhet inte genomföras. Varje företag förfogar över en given mängd av kapitalvaran och måste anpassa produktions- volymen för »sin vara» till denna restrik- tion.2 När kapitalfördelningen avviker från den, som väljs vid integrerad produktion, blir produktionen större för den produkt, som har »överskott» av kapital, och mindre för den andra produkten. De två företagens sammanlagda vinst blir lägre än det integ- rerade företagets.

1 De funktionella sambandens innebörd och deras betydelse som motiv för integration har diskuterats i kapitel 2: E ovan. ” Resonemanget förutsätter givetvis imperfek— tioner på marknaden i fråga; varken kapitalföre- målen eller deras tjänster kan säljas på en perfekt marknad (i varje fall på kort sikt). Denna förut- sättning synes dock vara realistisk i de fiesta fall.

Exemplet illustrerar den ökade effektivi- tet i resursallokeringen, som kan bli resul— tatet av integration och »planhushållning» i stora företag. Integrationen fungerar som en ersättning för den marknadsmekanism, som på kort sikt fungerar mycket ofull- ständigt beträffande bl. a. kapitalföremål och kapitaltjänster. Det rör sig dock här om effektivitetsvinster i företagsekonomisk me- ning; resursfördelningen blir inte nödvän- digtvis mer effektiv än vid specialisering, sett från samhällets synpunkt. Monopolin- slag eller andra »snedvridningar» på mark- naderna kan göra, att resursfördelningen i stället förskjuts i ogynnsam riktning genom integration.

Substituerbarheten på kort sikt i produk- tionen får givetvis betydelse även för den mer långsiktiga planeringen i integrerade företag. Investeringar i fast kapital ger högre förväntad avkastning, om kapitalföremålens användning kan anpassas till förskjutningar i efterfrågeinriktning eller kostnadsrelationer mellan företagets produkter. Särskilt vid osäkerhet om efterfrågeutvecklingen erbju- der en kombination av avsättningsmässigt oberoende men i produktionen substitutiva varor stordriftsfördelar för det integrerade företaget. Incitamenten att genomföra stora investeringsprojekt och hålla hög kapitalin- tensitet ökas genom rörligheten i kapitalan- vändning.

Komplementaritet på kostnadssidan inne- bär allmänt, att ökad tillverkning av en vara minskar kostnaderna för tillverkning av en annan. Av störst intresse i detta sammanhang är komplementaritet betingad av funktionella samband mellan varorna, dvs. effekter som uppkommer när tillverk- ningen integrerats i ett företag. Eftersom produktionen förbilligas genom integration, blir priserna normalt lägre än vid speciali— sering (se ovan). Dessutom uppkommer ett inbördes beroende mellan marknaderna be- träffande prisbildningen, vilket här skall stu- deras för starkare former av komplementari- tet, s. k. förenad produktion.

Med förenad produktion avses processer, vilka ger upphov till flera varor med olika användningsområden. Exempel är olika for-

mer av separering samt vissa kemiska pro. cesser. Nedanstående modell avser det ytter— lighetsfall, där produktfördelningen är given och omöjlig att förändra. Produktionen av de två varorna (här kallade X och Y) antas m.a.o. proportionell mot processkalan och kan mätas med denna som gemensam enhet. De viktigare slutsatserna av modellen är giltiga även vid andra former av förenad produktion (jfr appendix B: II).

Diagram 5 : 3 illustrerar prisbildningen vid förenad produktion, dels under fri konkur- rens, dels under monopol. P,, och P,, är efterfrågekurvorna för de två varorna, GI,, och GI,, motsvarande gränsintäktskur- vor för monopolföretaget. GK anger gräns- kostnaden (i frikonkurrensfallet en agg- regerad utbudskurva) som funktion av pro- cesskalan q.

Följande slutsatser erhålls beträffande prisbildningen under de två aktuella mark- nadsformerna:

Diagram 5: 3

1. Vid fri konkurrens uppkommer jäm- vikt på marknaden, när summan av de två priserna — räknade per enhet förenad produktion — är lika med gränskostnaden. Detta inträffar i diagrammet vid volymen ql". Jämviktspriserna P5 och På? kan av- läsas i diagrammets övre del.

2. Den produktionstekniska bindningen (komplementariteten) mellan varorna med— för, att priset på X blir beroende av efter- frågan på Y och omvänt. Ökad efterfrågan driver fram en större produktion av den direkt berörda varan, och eftersom pro- duktfördelningen är given ökar också ut- budet av den andra varan. Efterfrågan är här oförändrad, varför priset måste falla.

3. I monopolfallet uppnås vinstmaxime- ring normalt vid den produktionsvolym, där det sammanlagda marginella intäktstillskot- tet (Girl—GI”) är lika med gränskostna- den. Detta ger i ovanstående modell voly- men q" samt priserna Pål och P 11,4. vilka (förutsatt samma kostnader) är högre än priserna vid fri konkurrens. Liksom vid spe- cialisering är prishöjningen, jämfört med fri konkurrens, större för varan med låg priskänslighet i efterfrågan (här X). Ten- densen till differentiering efter priskänslig- het försvagas dock genom komplementari- teten. Vid separat vinstmaximering skulle också minskningen i volym bli större för varan med låg priskänslighet, vilket skulle förstärka effekten på prisrelationen. En så- dan volymdifferentiering är omöjlig i vår modell, och försvåras även vid svagare for- mer av komplementaritet i produktionen.

4. Även i monopolfallet ger förenad pro- duktion upphov till priseffekter mellan marknaderna. Effekternas riktning är här inte entydig, om exempelvis en efterfråge- ökning är kombinerad med förändrad pris- känslighet. Efterfrågeökning med höjd eller oförändrad priselasticitet leder dock nor- malt till sänkt pris på komplementvaran.1

Modellen ovan är — vad gäller mono- polfallet — ofullständig i ett avseende. Den täcker nämligen inte de fall, där gräns- intäkten för en av varorna är negativ i någon del av det aktuella volymintervallet.

Negativ gränsintäkt kan uppkomma, om efterfrågan på varan är mycket okänslig för prisändringar. Den 5. k. balansbrist, som tid- vis förelegat i raffineringen av petroleum, ger exempel på denna prisbildningssitua- tion vid förenad produktion. Detta fall har relativt ingående diskuterats i utred- ningens studie av oljebranschen, varför här endast vissa viktigare slutsatser återges.

Negativ gränsintäkt för en av produk- terna i zojämviktsläget» (enl. diagram 5: 3) innebär, att vinsten kan ökas genom en utbudsbegränsning vid oförändrad pro— duktionsvolym. Genom förstöring eller på annat sätt minskas utbudet av den aktuella varan till den punkt, där gränsintäkten = 0. Varan blir då en biprodukt i den meningen, att den inte påverkar valet av produktions- volym men avsätts så långt den ger posi- tiva intäktstillskott. Produktionsvolymen väljs på sådant sätt, att gränsintäkten för den andra produkten ensam är lika med gränskostnaden.

På monopolistiska marknader tenderar låg priselasticitet hos efterfrågan att med— föra ett pris, som är högt i förhållande till gränskostnaden. I det aktuella fallet reali- seras detta höga pris genom en utbudsbe- gränsning för varan med låg priselasticitet. Då sambandet mellan produktionsvolym och utbud upplösts, försvinner samtidigt bero- endet mellan marknaderna i fråga om pris— bildningen (jfr punkterna 3 och 4 ovan). Utbud och prissättning för var och en av produkterna bestäms separat och påverkas inte av efterfrågeändringar för komplement- varan.

Utbudsbegränsningar av detta slag stäl- ler stora krav på kontroll över marknaden. Resultaten gäller för rena monopolfall. Däremot är det mycket tvivelaktigt, om pris- ledarskap eller stabila oligopolsituationer kan fungera i detta fall. Trycket från »vär- delösa» överskottskvantiteter innebär på sådana marknader, att utbudsbegränsningen blir svår att upprätthålla.

Diskussionen av komplementaritet har här förts utifrån det mycket starka anta-

1 Villkoret är liktydigt med, att produktions- ökning för den direkt berörda varan är lönsam.

gandet om given produktfördelning i pro- cessen. Detta antagande torde vara realis- tiskt endast undantagsvis, t. ex. beträffande vissa kemiska processer. Effekterna på pris- bildningen blir emellertid likartade vid sva- gare former av komplementaritet. Bortsett från vissa specialfall, är ovanstående slut- satser beträffande prisbildningseffekter mel- lan marknaderna och tänkbara utbudsbe- gränsningar giltiga för förenad produktion i allmänhet, vilket framgår av appendix B: II.

Resonemanget beträffande förenad pro- duktion har här avsett de fall, där inte- grationen bestämts helt av produktionstek- niska samband. Den förenade produktion, som förekommer inom t.ex. varudistribu- tionen, påverkas däremot i stor utsträck- ning av komplementaritet på avsättnings- sidan (köparpreferenser för stort sortiment). Denna viktiga integrationsform behandlas i utredningens studie av detalj- och parti- handeln.

C. Konkurrens på fåtalsmarknader

Utifrån kartläggningen i kapitel 3 kan konstateras, att fåtalsdominans på säljar- sidan är mycket vanlig i den svenska in- dustrin. År 1963 utmärktes — enligt de valda kriterierna — nära en tredjedel av de studerade marknaderna av hög oligopol- grad. Då ingen hänsyn tagits till säljar- koncentration på importsidan (dvs. bland importörer eller utländska leverantörer) torde andelen oligopolmarknader i reali— teten ha varit betydligt större. De studier, som gjorts av sammanslagningar och andra strukturförändringar i industrin1 tyder på att oligopolinslagen ytterligare förstärkts de senaste åren. Det har också framhållits, att tendensen mot ökad fåtalsdominans i produktionen varit gemensam för de flesta högindustrialiserade länder.

Fåtalsmarknadernas speciella prisbild- ningsproblematik har under de senaste är- tiondena blivit föremål för allt större in— tresse (inte minst i U.S.A.), vilket lett till omformuleringar och utvidgningar av teorin

på området. Det kortfattade referat av duo- pol- och oligopolteorin, som ges i det föl- jande, baseras främst på amerikanska un- dersökningar.

Äldre oligopolteori — varmed här i hu- vudsak avses teoribildningen t.o.m. 1930- talet2 — baserades genomgående på starkt förenklade beteendeantaganden. Därigenom kunde man undvika en del av de svåra problem, som följer av det inbördes bero- endet mellan företagen. Man förutsatte, att varje säljare väljer sitt beteende med ut— gångspunkt i enkla beteendemönster hos konkurrenterna (givet pris, givet utbud, prisföljning etc.). Som påvisats av bl.a. Fellner3, innebär sådana förutsättningar i allmänhet, att man utgår från ett irra- tionellt beteende hos företagen; dessa antas inte utnyttja sina möjligheter att styra kon- kurrenternas handlande.

Säljaren på en fåtalsmarknad befinner sig i en spelsituation. Det resultat, han upp- når genom att vidta en viss åtgärd, blir beroende av det beteende konkurrenterna väljer, samtidigt eller som resultat av hans eget handlande. Här krävs uppenbarligen en alternativplanering, där företaget A väl- jer pris, produktionsvolym etc. utifrån bl. a. de värden på motsvarande storheter, före- taget B valt eller förväntas välja. Samti- digt kan emellertid företaget A självt på- verka B:s val (eftersom B rimligen har en liknande alternativplanering) och därmed indirekt sin egen situation. Detta ömsesi- diga beroende mellan säljarna medför, att den teknik med individuella avsättnings- funktioner, som normalt används för be- skrivning av intäktsförhållandena, inte är användbar vid fåtalskonkurrens.

Situationen kan beskrivas med olika spel- modeller, vilka ger möjlighet att avgränsa mängden av tänkbara utfall vid olika an— taganden beträffande information, riskatti—

1 Se kapitel 4: A samt branschstudiema i kapit- len 6—8. 2 Denna äldre teori omfattar bl. a.: A. Cournot: Recherches sur les principes mathématiques de la theorie des richesses, F. Y. Edgeworth : Thequre Theory of Monopoly, H. v. Stackelberg: Markt- form und Gleichgewicht, G. Stigler: Notes on the Theory of Oligopoly. 3 W. Fellner: Competition among the Few.

tyder osv.1 Däremot ger teorin i allmänhet inga entydiga resultat i form av stabila jämviktslägen. Ett undantag är givetvis de fall, där konkurrensen upphör genom fusio- ner eller överenskommelser mellan före- tagen.

I de flesta spelmodeller förutsätts, att endast ett begränsat antal handlingsalterna- tiv existerar för varje spelare (här säljare). Utfallen vid olika kombinationer av val för de olika säljarna anges i s.k. vinst- eller payoff-matriser.2 Genom jämförelser mel- lan utfallen kan en del alternativ uteslutas och valet mellan de återstående belysas ut- ifrån olika beteendeantaganden. En modell av denna typ skisseras i appendix C. I det följande har däremot valts en traditionell, »marginalistisk» behandling av problemet. En sådan uppläggning har den fördelen, att den underlättar jämförelser med den äldre teorin på området.

Resonemangen baseras på fyra förenk- lande antaganden:

a. Det finns endast två säljare (A och B) på marknaden.

b. Priset är det enda konkurrensmedlet, dvs. produktutformning, reklaminsats osv. är givna.3

c. Säljarna tillfredsställer alltid hela ef- terfrågan på sina resp. produkter.4

d. Varje säljare är fullständigt informe- rad om den egna kostnadsfunktionen samt om efterfrågan på den egna varan vid olika kombinationer av hans eget och konkur- rentens pris. Däremot kan informationen beträffande konkurrentens situation vara be- gränsad.

Eftersom de två företagens produkter är substitut för varandra, påverkas säljaren A:s avsättning av B:s pris (173). För varje givet 121, finns ett samband mellan pris och avsättning för A:s produkt. Ur denna »ef— terfrågekurva» och kostnadsfunktionen kan på vanligt sätt härledas ett samband mellan priset p ,, och vinsten VA. Substituerbarheten innebär vidare, att vinstfunktionen normalt förskjuts i positiv riktning, om konkurren- tens pris höjs. I diagram 5:4 (nedre dia- grammet) anges sådana vinstfunktioner för fyra värden på pB.

Det övre diagrammet innehåller s. k. lika- vinstkurvor (V 1 och VIÄ. sammanbinder punkter — dvs. kombinatio- ner av de två priserna — som ger samma vinst för säljaren A.1

Dessa kurvor

1 Ett exempel på detta slags oligopolteoriär M. Shubik: Strategy and Market Structure. ” Vinstutfallen vid olika handlingsalternativ bestäms dels av kostnadssituationen, dels av den totala marknadsefterfrågans storlek och fördel- ning mellan de olika säljarnas produkter. 3 Dessa andra konkurrensmedel kan delvis be- handlas analogt med priset. Se vidare nästa av- snitt. * Situationen blir jämförelsevis komplicerad, om någon av säljarna utbjuder en mindre kvanti- tet än den som efterfrågas vid rådande pris. Se t. ex. diskussionen av »contingent demand» i Shubik op.cit., kap. 5. 5 Konstruktionen av Vi framgår av de strec- kade linjerna i figuren.

s

i | I |__ |

m_—

| | | | | | i | | VA/ : l i | | i l l

Diagram 5 : 4

»Reaktionsfunktionen» RA anger A:s prisval (vid vinstmaximering) som funktion av konkurrentens pris, förutsatt att A be- traktar detta som givet. Det vinstmaxime- rande priset kan i detta fall lätt utläsas som en maximipunkt i det nedre resp. en minipunkt i det övre diagrammet.

Också vid andra »mekaniska» beteende- mönster hos konkurrenten, kan A:s pris direkt utläsas ur diagrammet. Antag exem- pelvis, att B förväntas alltid välja samma pris som A. För vinstmaximering skall A då alltid välja det pris där 45-graderslinjen (pB : p 4) tangerar en likavinstkurva.

En partiell modell av detta slag är emel- lertid, som tidigare framhållits, otillräcklig för belysning av prisbildningen. B:s pris kan inte betraktas som givet eller bestämt enligt någon enkel tumregel. Därför måste också B:s valmöjligheter och prispolitik sam- tidigt studeras.

I diagram 5:5 har båda företagens lika- vinstkurvor förts sarrunan. Härledningen är densamma som i föregående diagram. V Ä, Vf], V5 och Vi; är likavinstkurvor för säl- jarna A och B. Reaktionsfunktionerna R ,,

och R,, sammanbinder minimipunkterna i de två systemen och anger resp. företags prisval, om motpartens pris betraktas som givet.

Med hjälp av denna modell kan ett antal viktiga drag i den kortsiktiga planeringen belysas. Vissa typsituationer kan direkt ut— läsas ur diagrammet, och fältet av möjliga utfall kan begränsas. Resultaten samman- fattas nedan i ett antal punkter:

(a) Om båda säljarna betraktar mot- partens pris som givet och omöjligt att på- verka, väljer de det egna priset enligt resp. reaktionsfunktion. Ett stabilt jämviktsläge uppkommer då i skärningspunkten S.1 Pri- ser och vinster blir här jämförelsevis låga, eftersom lågprispolitik förs utifrån (den fel— aktiga) premissen, att konkurrenten inte rea- gerar på prisändringar.

(b) Fallet ovan förutsätter ofullständig information om konkurrentens situation och felaktiga förväntningar om hans beteende.

1 Denna lösning anknyter till Edgeworths mo- dell. Den skiljer sig från Cournots jämviktsreso- nemang främst däri, att Cournot betraktade den utbjudna mängden (och inte priset) som hand- lingsparameter för säljarna.

Pa N PB ———————— På ————————— PA

Diagram 5: 5

Antag i stället att säljaren B känner till mot- partens situation och kan förutsäga hans beteende enligt (a). B kan då öka sin vinst genom att välja den för honom mest gynn- samma punkten på A:s reaktionskurva; i diagrammet punkten TB, där RA tangerade en av B:s likavinstkurvor. Företaget B kan här betraktas som prisledare, medan A passivt anpassar sig enligt sin reaktionsfunk- tion. Motsvarande priskombination med A som ledare anges av punkten TA.1 Den för- bättrade informationen (för minst en av säl- jarna) och övergången till prisledarskap medför högre priser och förbättrat vinstläge för båda företagen, jämfört med priskom- binationen S.

(c) Antag att varje säljare känner till motpartens vinstfunktion. Dessutom efter— strävar båda kortsiktig vinstmaximering och förutsätter, att konkurrenten har samma målsättning. Utifrån dessa antaganden kan mängden av tänkbara priskombinationer be- gränsas, eftersom »prisledarkombinationer- na» T, och T ” ger en nedre gräns för det resultat, resp. säljare kan uppnå.

Om sålunda säljaren A sätter priset p,, och håller fast vid detta pris, kan det inte löna sig för B att välja ett lägre pris än in;. Det är således alltid möjligt för A att uppnå minst vinstnivån V2, och han accep- terar följaktligen ingen priskombination, som ger honom lägre vinst. Enligt motsvarande resonemang kan alla priskombinationer ute- slutas, som ger B ett sämre resultat än V; (kombinationen TB). Fältet av möjliga pris- kombinationer kan här begränsas till områ- det mellan de två likavinstkurvorna V2 och VÄ, dvs. till det skuggade området i dia- grammet.

(d) Som framgår av diagrammet, kan duopolsituationen ge utrymme för betydande variationer beträffande pris- och vinstnivå. Priskombinationer i närheten av punkten P — vilka representerar en relativt hård priskonkurrens — är inte uteslutna ens vid kortsiktig vinstmaximering och fullständig information om motpartens situation. Orsa- ken är givetvis, att konkurrentens strategi inte kan förutses med säkerhet.

Å andra sidan kan vinsterna för båda säl- jarna till en viss gräns ökas genom ömsesidi- ga prishöjningar (hur mycket bestäms bl. a. av marknadsefterfrågans priskänslighet). I diagrammet anges denna gräns av kurvan MM, som sammanbinder tangeringspunkter- na mellan de två systemen av likavinstkur- vor. Dessa punkter utmärks av, att ingen säljares vinst kan ökas, utan att konkurren- tens vinst minskas.

För att denna höga vinstnivå skall uppnås och bibehållas krävs, att företagen avstår från försök att genom lågprispolitik förbätt- ra den egna situationen på motpartens be- kostnad. En sådan »monopolistisk» politik kan givetvis vara resultatet av direkta över- enskommelser mellan säljarna. Den kan emellertid också realiseras utan överenskom- melser, om varje säljare vet eller fruktar, att en prissänkning skulle mötas av kraftiga motåtgärder och därigenom försämra hans vinstsituation, jämfört med utgångsläget. Sådana situationer kan antas vara relativt vanliga vid hög grad av inbördes beroende och med välinformerade säljare. De utgör inga konkurrensbegränsningar i vanlig me- ning men är till sina effekter svåra att skilja från dessa.

(e) Punkterna på kurvan MM skiljer sig åt beträffande vinstens fördelning mellan företagen. Denna får i sin tur antas bestämd av styrkefördelningen på marknaden, dvs. av de hot, resp. företag förfogar över (jfr punkt g nedan). Om säljarna samarbetar, och vinstöverföringar är möjliga, gäller maximeringen den sammanlagda vinsten VA + VB. Styrkefördelningen påverkar i detta fall inte priserna utan endast vinst- överföringens storlek.

(f) Graden av substituerbarhet mellan de två säljarnas produkter är avgörande för det inbördes beroendets styrka. Därav följer, att mängden tänkbara priskombinationer (vid de i c angivna förutsättningarna) uppvisar viktiga skillnader vid hög, jämfört med låg substituerbarhet.

1 I vårt exempel är punkten T 5 överlägsen, dvs. fallet med B som ledare ger högre vinst för båda säljarna. Denna stabila prisledarsituation är ett av fallen i von Stackelbergs duopolteori.

PB Vi , : . S t LÖO V E

Diagram 5: 6

På heterogena marknader (vänstra dia- grammet) är beroendet av konkurrentens prissättning svagt. Reaktionerna på pris- ändringar från konkurrenten är obetydliga; reaktionskurvorna är nästan vinkelräta mot resp. prisaxel. Mängden av tänkbara prisut- fall, när hänsyn tas till det inbördes beroen- det, är jämförelsevis liten och ligger nära priskombinationen vid separat maximering (punkten S). De vinster, som kan göras ge- nom hänsynstagande till konkurrentens reak- tioner, är m. a. 0. här tämligen små.

Om varorna är starkt substitutiva (högra diagrammet) får däremot valet av strategi avgörande betydelse för prisbildningen. Ogynnsam prisrelation innebär en stor be- lastning för säljaren, varav följer att pris- sänkningar möts med snabba motåtgärder (R, och RB ligger nära 45-graderslinjen p,, =pB). Prisrelationen mellan varorna kan här variera endast inom ett snävt intervall. Däremot varierar prisnivån på marknaden starkt, beroende på valet av strategi. »Un- derbudspolitik» kan leda till mycket låga priser och förluster för säljarna (S ligger nära origo). Incitamenten att genom direkta överenskommelser eller försiktigt agerande undvika sådana situationer är på detta slags marknader mycket starka.

Både risken för förlustbringande konkur- rens och incitamenten för konkurrensbe- gränsningar ökar således med homogenitets- graden på marknaden. Den höga frekvensen av konkurrensbegränsningar på homogena

oligopolmarknader har belysts i kapitel 3 ovan. Att priserna på sådana marknader lätt låses under långa perioder (jfr modellen med »knäckt» efterfrågekurva) även i från- varo av överenskommelser mellan säljarna, framgår av flera branschstudier.1

(g) Diskussionen ovan har främst gällt priskonkurrensens styrka och vinstnivån i branschen. Vinstens fördelning — här ett resultat av prisrelationen mellan företa- gen — kan endast ofullständigt belysas inom modellens ram. Avgörande är nämligen här styrkeförhållandet mellan säljarna, som till stor del bestäms av externa faktorer såsom finansiella resurser och integrationsgrad.2

Hot avsedda att driva fram en mer gynn- sam vinstfördelning, implicerar ofta avvikel- ser från kortsiktig vinstmaximering. Antag att säljaren A har jämförelsevis svag ställ- ning, genom antingen höga kostnader eller låg likviditet, och därför drabbas hårt av lågrpiskonkurrens. Enligt det tidigare reso-

nemanget (punkt c) kan A hålla priset —p., för att försäkra sig om vinstnivån V ;. För att tvinga fram ökad vinst på A:s bekostnad kan emellertid B välja (eller hota att välja)

1 Se exempelvis undersökningen av oljebran- schen och diskussionen av kvarnindustrin (avsnitt E nedan). 2 Horisontell integration ger bl.a. ökade möj- ligheter att via ändrad produktinriktning anpassa sig till konkurrentens åtgärder (jfr diskussionen av substituerbarhet i produktionen, avsnitt B ovan). Vertikal integration möjliggör i vissa fall hot, riktade mot konkurrentens råvaruförsörjning eller distributionsmöjligheter.

ett lägre pris än l?e, t. ex. det för båda före— tagen förlustbringande På Eftersom denna situation är en svår belastning för A, kan han vara beredd att hellre acceptera en ogynnsam prisrelation, i nödfall t.o.m. kombinationer som ger honom sämre resultat än V Ä. Styrkerelationerna mellan säljarna är sålunda bestämmande inte endast för ut- fallet inom »det normala» fältet av pris- kombinationer, utan också för möjligheterna att tvinga en konkurrent ut från detta fält.

(h) Prisstelhet över längre perioder, eller mer allmänt trögheter i anpassningen till ändrade efterfråge- och kostnadsförhållan- den, brukar uppfattas som typiska för fåtals- marknader. Branschstudierna i det följan- de — exempelvis rörande pappersindustrin och en del byggnadsmaterialindustrier — ger en mångfald exempel på sådana trög— heter. Dessa får ses som en följd av spel- situationen, och den obestämdhet i form av ett flertal tänkbara »jämviktslägen,» som utmärker en fåtalsmarknad.

Förändringar i marknadsefterfrågan eller kostnader leder normalt till att mängden av tänkbara priskombinationer förändras. Om den ursprungliga priskombinationen fort- farande faller inom denna mängd, behöver förändringen emellertid inte påverka priser- na. Ofta leder osäkerhet beträffande kon- kurrentens motåtgärder till att ingen säljare tar risken av en prisändring. Prisstelhet av detta slag synes vara mycket vanlig, också när varje säljare är informerad om konkur- rentens situation.

Å andra sidan är prisändringar på en duopolmarknad i vissa fall resultat av hän- delser utan direkt samband med den aktuel- la marknaden. Så kan exempelvis förluster i andra verksamhetsgrenar göra en säljare mer känslig för prissänkningshot och därige- nom driva fram en förändring till hans nack- del av pris- och vinstrelationen.

Det bör slutligen framhållas, att före- komsten av prisstelhet inte innebär, att få— talsmarknader kan uppfattas som mer » stabi- la» än andra marknader. När prisändringar vidtas, medför de ofta en kumulativ process, som leder till mycket stora förändringar av

pris- och vinstnivån. Exempel där långa pe- rioder av prisstelhet följts av priskrig och förlustbringande konkurrens kan hämtas från ett flertal fåtalsmarknader. Som påpe- kats ovan (punkt f), är möjligheterna för kumulativa prissänkningar särskilt stora på homogena marknader, där det inbördes be- roendet mellan säljarna är starkt.

Diskussionen av prissättning på fåtals- marknader har ovan förts utifrån en starkt förenklad duopolmodell. Om säljarna är tre eller flera uppkommer möjligheten, att koalitioner kan förbättra de deltagande före- tagens situation på de övrigas bekostnad. Analysen av tänkbara utfall och av externa faktorers betydelse blir här jämförelsevis komplicerad och har inte kunnat genomfö— ras i denna översikt.

Redan det enkla duopolfallet belyser emel- lertid de grundläggande skillnaderna mellan fåtalsmarknaden och de marknadsformer, som tidigare behandlats. De marginalreso- nemang med entydiga lösningar, som kan tillämpas på t. ex. monopolfallet, måste här ersättas med den mer blygsamma målsätt- ningen att fastställa en begränsad mängd av tänkbara utfall. Valet av alternativ inom denna mängd får därefter belysas utifrån bl. a. de yttre faktorer (t. ex. företagens tota- la resurser och likviditet), som påverkar valet av strategi. Dessa yttre faktorer och deras roll i det mer långsiktiga spelet om marknadsandelar och vinster diskuteras när- mare i nästa avsnitt.

D. Fåtalskonkurrens och strukutrell utveckling

Kortsiktsanalysen i föregående avsnitt be- lyser inte minst de fördelar för säljarna, som kan vinnas genom direkt samarbete eller ge- nom att företagen var för sig avstår från aktiv priskonkurrens. En näraliggande slut- sats är, att priskonkurrensen på fåtalsmark— nader med välinformerade säljare, tenderar att bli svag eller obefintlig.1 Att fåtalssitua-

1 Tendensema mot samordning av företagsbe- teendet har särskilt betonats av Fellner. Se: Competition among the Few, spec. diskussionen av »limited joint maximization» i kapitel 7.

tionen ofta resulterar i långa perioder av försvagad priskonkurrens, kan lätt konsta- teras utifrån empiriska data rörande både svenska och utländska varumarknader.

En följd av den försvagade konkurrensen är att den strukturella anpassningen brom- sas, vilket kan medföra betydande effektivi- tetsförluster. Företag med höga kostnader kan leva kvar på marknaden i skydd av kar- tell- eller annan monopolistisk prissättning. Denna tröghet accentueras ytterligare, om de effektivare företagen genom direkta sub- ventioner till de mindre effektiva söker skyd- da sig mot priskonkurrens. Effektivitetsför- lusterna blir särskilt stora i branscher med överkapacitet eller där stordriftsfördelar fö- religger.1

Tendensen mot konkurrensbegränsning får dock inte uppfattas som gemensam för alla oligopolsituationer. För det första har säljarna ofta inte den information om kon- kurrenterna, som krävs för en mer eller mindre fullständig samordning av beteen- det på marknaden. Följden kan bli en hård priskonkurrens och kortsiktiga vinster långt under dem, som skulle kunna uppnås vid samarbete mellan företagen. För det andra kan olikheterna mellan företagen beträffan- de kortsiktiga målsättningar eller strukturel- la karakteristika (t. ex. integrationsgrad) vara så stora, att en samordnad prispolitik är utesluten.2

Den viktigaste invändningen mot resone- mangen i föregående avsnitt gäller emeller- tid antagandet om kortsiktig vinstmaxime- ring. Som påpekats i avsnitt A ovan, spelar möjligheterna att påverka den framtida marknadsandelen en central roll i plane- ringen på fåtalsmarknader. Beroendet mel- lan företagen medför, att den enskilde säl- jaren genom sina åtgärder kan påverka branschstrukturens utveckling. Dels kan »de starkare» företagen genom aggressiva kon- kurrensmetoder (t. ex. priskrig) hindra kapa- citetsutbyggnad hos konkurrenterna eller i ytterlighetsfallet tvinga dem att lämna mark— naden. Dels har den förda prispolitiken betydelse för tillkomsten av nya företag på marknaden; den potentiella konkurrensen påverkar därmed valet av strategi. I det

följande behandlas endast fall, där antalet företag påverkas. Slutsatserna kan dock i stort tillämpas även på svagare former av strukturpåverkan.

Det rör sig således här om en typ av spel, där företagets egna och konkurrenternas möjligheter att överleva på marknaden ut- gör centrum för intresset.3 Problemet har speciell aktualitet på marknader, där i re- sursavseende överlägsna storföretag konkur- rerar med mindre, ointegrerade företag. »Det starkare» företagets val mellan olika konkurrensalternativ diskuteras nedan ut- ifrån duopolmodellen i föregående avsnitt.

Antag att säljaren B har de större finan- siella resurserna och därigenom förfogar över starka hot, som kan användas mot konkurrenten. Detta övertag kan utnyttjas på olika sätt. Antingen kan B föra en pris- politik, som möjliggör vinster på kort sikt för båda företagen, men där prisrelationen och vinstens fördelning är gynnsam för B. Detta fall har belysts i föregående avsnitt (punkt g). Ett i vissa fall överlägset al- ternativ är att föra en hård priskonkurrens, som leder till förluster och tvingar kon- kurrenten att efter en tid lämna markna- den. Sedan detta skett kan B:s lönsamhet förbättras genom den uppnådda monopol- ställningen.

Valet mellan priskrig och en mer åter- hållsam prispolitik bestäms främst av föl- jande faktorer:

a. Konkurrentens motståndskraft, som på- verkar priskrigets varaktighet och storleken hos den vinst, B måste avstå från.4

1 Effekterna på strukturell anpassning och effektivitet diskuteras närmare i kapitlen 7 och 8 nedan, spec. avsnitten om pappers- och wall- boardindustrierna. 1 Ett exempel är konkurrensen mellan vertikalt helintegrerade och ointegrerade (varav ett konsu- mentägt) företag på de svenska oljemarknaderna. Konkurrensen från de ointegrerade företagen synes här ha klart prissänkande effekt, samtidigt som prisbildningssituationen närmast har karak- tär av prisledarskap. ” Sådana spel, s.k. »games of economic survival» har behandlats bl.a. av M. Shubik i Strategy and Market Structure, kap. 10. 1 Här föreligger givetvis en substituerbarhet mellan storlek och varaktighet hos pris- och vinst- sänkningen. Det rör sig m.a.o. inte endast om två alternativ utan om en skala av mer eller mindre aggressiva strategier.

b. Marknadsefterfrågans storlek och pris- känslighet, som bestämmer B:s avsättnings- möjligheter, när konkurrenten lämnat mark- naden.

c. B:s möjligheter att öka produktionen och därigenom utnyttja sin ställning som ensam säljare. Avgörande är här dels före- komsten av överkapacitet i utgångsläget, dels kostnaderna för kapacitetsutbyggnad.

d. Värderingen av nutida, jämfört med framtida vinst.

Inverkan av olika faktorer kan illustreras med följande enkla räkneexempel:

Antag att planeringen omfattar tre perio- der. Genom aggressiv prispolitik kan A tvingas lämna marknaden efter den första perioden, varefter B i de två följande som monopolist kan uppnå vinsten tio enheter. Detta kräver emellertid under den första perioden ett så lågt pris, att B själv åsam— kas en förlust om fem enheter (Alternativ 1).

Om säljaren B i stället väljer en mer återhållsam prispolitik, kan han genom att på bästa sätt utnyttja sitt övertag uppnå en vinst om fyra enheter per period. I detta fall kan å andra sidan säljaren A hålla sig kvar på marknaden under alla tre perio- derna (Alternativ II).

Valet mellan de två alternativen är nu en fråga om diskontering av framtida vinster. Om diskonteringsfaktorn — som anger B:s tidsvärdering — är 0,9, fås föl- jande nuvärden:

Alternativ I: ——5+ 10 - 0,9+lO - 0,92=12,1

Alternativ II: 4+4 - O,9+4 - 0,92=10,8

I detta fall är alltså ett priskrig att före- dra för det starkare företaget. Resultatet bestäms givetvis av de antaganden som gjorts beträffande a—d ovan.

Om priskrigets »kostnader» — dvs. den nödvändiga förlusten i den första perioden — ökas, blir benägenheten att genomföra det givetvis mindre. I exemplet ovan krävs, att förlusten är högst 6,3.

Säljaren A lämnar marknaden beroende på antingen att priset pressats ned under

hans rörliga kostnader eller att hans finan- siella resurser är uttömda. Den nödvändiga prissänkningen och därmed priskrigets kost- nader för säljaren B bestäms således av konkurrentens kostnadssituation och finan- siella ställning.

Hög andel fasta kostnader medför att svagare företag söker hålla sig kvar på marknaden även om de utsätts för betydan- de förluster. Ett priskrig kan då bli lång- varigt och kostsamt för det »segrande» företaget, speciellt om dess finansiella över- tag är av måttlig storleksordning. Allmänt gäller, att sannolikheten för framtvingade nedläggningar minskar, om företagen är re- lativt jämnstarka. I sådana fall blir kon- kurrensen ofta svag och marknadsstruktu- ren mycket stabil.

Intäktssidan i kalkylen representeras av den vinst, företaget kan uppnå som ensam säljare på marknaden. I exemplet ovan krävs (allt annat oförändrat) att vinsten är minst 9,3 enheter per period, för att alter- nativet priskrig skall väljas.

Den vinstökning, som kan uppnås om en konkurrent lämnar marknaden, bestäms i stor utsträckning av kostnadssituationen (el- ler mer preciserat av kostnaderna för att öka produktionen). I lägen med stor över- skottskapacitet, orsakad t. ex. av vikande ef- terfrågan är incitamenten att med olika medel söka uppnå ökad marknadsandel myc- ket starka. Prissänkningar ned mot de rör- liga kostnaderna kan bli följden även i branscher, där företagen är relativt jämn- starka. Priskrig av detta slag kan bli lång- variga och medföra stora förluster för de berörda företagen.1 Om något av företagen räknar med att kunna tvinga ut konkurren- ten från marknaden kan t.o.m. priser un- der de rörliga styckkostnaderna bli aktuella.

Om ett bortfall av konkurrenter eller en av andra skäl ökad marknadsandel aktuali- serar en kapacitetsutbyggnad, får eventuella driftsfördelar ger lika väl som överkapaci- skaleffekter betydelse för planeringen. Stor-

1 Situationen i kvarnindustrin under 1950-ta1ets tidigare del ger exempel på denna prisbildnings- situation. Se vidare diskussionen av branschratio- naliseringsåtgärder i avsnitt F nedan.

tet incitament att driva aggressiv konkur- rens. Om storleksfördelningen mellan säl- jarna är ojämn redan i utgångsläget, har dessutom de större företagen ett övertag, som underlättar priskrig och andra åtgär- der, riktade mot de mindre företagen.

Höga kostnader för kapacitetsutbyggnad, eventuellt i förening med finansiella re- striktioner, innebär å andra sidan, att »av- kastningen» av aggressiva åtgärder mins- kas. Företag, som har ett klart övertag på marknaden, kan i sådana fall välja en mer återhållsam strategi, som medför att deras marknadsandel ökas i relativt långsam takt. Därigenom minskas kraven på snabb kapa— citetsutbyggnad, samtidigt som de kortsikti- ga vinsterna blir högre än vid mera aggres- siva strategier, vilket i sin tur ökar möjlighe- terna att självfinansiera en expansion.1

Ett annat alternativ är att överta kon- kurrentens anläggningar, vilket ger möjlig— het att snabbare och i vissa fall till lägre kostnader än vid egen utbyggnad tillfreds- ställa den ökade efterfrågan. »Branschratio- nalisering» av detta slag diskuteras när- mare i avsnitt F nedan.

Priskrig och liknande åtgärder kan upp- fattas som investeringar, avsedda att på längre sikt öka företagets marknadsandel och därigenom förbättra dess vinstmöjlig— heter. Räkneexemplet ovan anger en in— vesteringskalkyl, där kalkylräntan satts till 11 %. Kalkylräntan avspeglar företagets tids- värdering, och kan dessutom innefatta en »riskpremie», då säljarens information om exempelvis den framtida marknadsefterfrå— gan är ofullständig.

Osäkerhet beträffande framtida mark- nadsförhållanden minskar benägenheten att »investera» i aggressiv konkurrens. Risk- övervägandena är här av samma slag som för övriga investeringar. Eftersom mono- polställningen är det mål, som eftersträvas, får risken för nyetablering speciellt intresse. Om etableringshindren är obetydliga, mins- kas incitamenten att försvaga eller elimi- nera existerande konkurrens. Förekomsten av potentiell konkurrens bidrar i detta avseen- de till en stabilisering av marknadsstruktu- ren.

Också företagets kännedom om nuläget kan vara begränsad, särskilt i vad gäller konkurrentens situation. Om exempelvis kon- kurrentens rörliga kostnader är okända, kan hans försluster per period och därmed pris- krigets varaktighet inte bestämmas. Vid ris- kaversion ger också detta slags osäkerhet en tendens till försiktighet i marknadspolitiken. Allmänt gäller sålunda, att osäkerhet om åtgärdernas kostnader och avkastning mins- kar företagens benägenhet att via aggressiva konkurrensmetoder söka förändra mark- nadsstrukturen.2

Sammanfattningsvis kan följande faktorer sägas öka benägenheten för aggressiv kon- kurrens och därigenom driva fram struktu- rella förändringar på fåtalsmarknader:

Stora kostnadsskillnader mellan företagen. Ojämn styrkefördelning av andra (t. ex. finansiella) skäl.

Lågt kapacitetsutnyttjande.

Stordriftsfördelar.

En benägenhet att undvika aggressiv kon- kurrens kan föreligga av följande skäl:

Stor motståndskraft på grund av t. ex. låga rörliga kostnader.

Finansiella restriktioner, som utbyggnad.

Osäkerhet om konkurrentens situation el- ler om framtida efterfrågan.

Potentiell konkurrens, som minskar vär- det av en monopolställning.

försvårar

I resonemangen ovan har såväl företagens avsättnings- och kostnadssamband som styr— kerelationerna (representerade av finansiel- la resurser) betraktats som utifrån givna

1 Expansionen inom varuhuskedjor och andra kostnadsmässigt överlägsna storföretag i detalj- handeln synes ge ett gott exempel på denna typ av strategival. Dessa företag har i allmänhet inte använt sitt övertag för att snabbt tvinga ut sina mindre konkurrenter från olika regionala mark- nader, troligen till stor del beroende på finansie- ringshänsyn. Se vidare utredningens studie av detaljhandeln. 1 Å andra sidan kan givetvis önskan att elimi- nera vissa typer av risk eller osäkerhet vara ett motiv för aggressiva åtgärder. Osäkerhet beträf- fande en konkurrents framtida prispolitik kan sålunda uppfattas som en belastning, vilken skulle bortfalla, om konkurrenten lämnade mark- naden.

och oförändrade över en längre period. I verkligheten söker företagen givetvis med olika medel påverka dessa faktorer för att därigenom förbättra sitt konkurrensläge.

Priset är den enda av företagets hand- lingsparametrar, som behandlas explicit i modellen. Detta innebär att t.ex. reklam- insatser och förändringar av produktens ut- formning påverkar vinstfunktionernas ut- seende. De ändrar både företagets totala kostnader och avsättningsmöjligheterna. Det är i princip möjligt att konstruera en »to— tal» duopolmodell, där varje säljare väljer mellan olika kombinationer av handlings- parametrarna i stället för enbart olika pri— ser.1 En sådan uppläggning kräver emeller- tid en mycket omfattande teoriapparat och kan inte presenteras i detta sammanhang. I det följande behandlas olika handlings- parametrar var för sig. Diskussionen ger endast ett antal exempel på åtgärder, som kan bli aktuella på fåtalsmarknader.

Reklam och annan aktiv försäljning er- bjuder lika väl som ett lågt pris möjlig- heter att stimulera avsättningen, dels totalt för marknaden, dels på konkurrentens be- kostnad. Ett företag med stora finansiella resurser kan genom t.ex. en stor reklam- kampanj dra till sig köpare och eventuellt tvinga ut konkurrenten från marknaden. Reklamkampanjen fungerar då på samma sätt som ett priskrig, och leder i vissa fall snabbare till önskat resultat. Också kombinationen prissänkning-reklam kan bli aktuell; reklamen är då ett medel att göra prissänkningen känd och öka dess effekt.

Produktutformningen kan delvis betrak- tas på samma sätt; hög kvalitet är ett kon- kurrensmedel i samma mening som lågt pris eller aktiv försäljning. Kvalitetsföränd- ringar, som medför att köparna betraktar produkten som överlägsen andra fabrikat, kan användas antingen för att höja priset eller för att tvinga ut konkurrenter från marknaden. Det övertag, som uppnås, kan vara mer eller mindre varaktigt, beroende på konkurrenternas möjligheter att kopie- ra förändringen. Ofullständig information på köparsidan och därav betingade stelheter i efterfrågans fördelning medför dock ofta,

att »innovatören» får en bestående av- sättningsfördel på marknaden.

Produktolikheter kan emellertid i flerta- let fall inte entydigt graderas efter en kva- litetsskala. Vad som för en grupp av köpa- re utgör en kvalitetsmässig fördel, kan av andra innebära eller uppfattas som en nack- del. Produktdifferentieringen medför då en uppspaltning av efterfrågan, och det in- bördes beroendet mellan säljarna — t.ex. med avseende på prissättningen — för- svagas. Etablerade köparpreferenser utgör dessutom ett skydd mot nyetablering. För säljare, som beroende på exempelvis högt kostnadsläge har en svag position på mark— naden, är en utveckling av den egna pro- duktens särart ofta nödvändig för fortsatt existens. Exempel på situationer, där pro- duktdifferentiering haft konserverande in- verkan på strukturen, kan hämtas från många marknader för sällanköpsvaror och varaktiga konsumentvaror.

Det har tidigare konstaterats, att det inbördes beroendet på fåtalsmarknader i allmänhet medför en hög grad av prisstel- het. Låsningar av samma slag uppkommer beträffande andra konkurrensmedel, där en säljares åtgärder lätt kan imiteras av kon- kurrenterna. Däremot kvarstår incitamenten att genomföra åtgärder, som inte omedel- bart kan besvaras av konkurrenterna, och som eventuellt kan ge säljaren en bestående avsättningsfördel. Inom denna kategori kan återfinnas t.ex. lägeskonkurrens, påtagliga produktförändringar och i en del fall även reklaminsatser. Inriktning på sådana svår- imiterade konkurrensmedel kan sägas vara utmärkande för fåtalsmarknader. På många marknader är dock en hög grad av stan- dardisering ofrånkomlig (exempelvis en stor del av producentvaruområdet), varför utrymmet också för dessa former av aktiv konkurrens är obetydligt.

Det kan ifrågasättas, om bindningar be- träffande prissättningen medför (absolut sett) ökade insatser, när det gäller de övriga konkurrensmedlen, t. ex. större reklamut- gifter eller skärpt lägeskonkurrens.1 Frågan

1 Jmf. diskussionen av monopolistisk konkur- rens i kapitel 2:C.

kan inte besvaras generellt. Komplementari- tet kan föreligga mellan lågprispolitik och en del andra konkurrensmedel, vilket inne- bär att också de senare får minskad bety- delse om priserna låses. Ett exempel på så- dan komplementaritet är, att betydande rek- laminsatser kan vara nödvändiga för att göra en prissänkning känd och därmed lönsam för säljaren. För de flesta övriga konkurrensmedel torde dock gälla, att av- kastningen av deras användning ökar, om priserna är låsta. Ett påtagligt exempel är lägeskonkurrensen; närhet till köparna kan ge stora utslag i efterfrågans fördelning, om den inte motvägs av prisskillnader.2 På mot- svarande sätt framstår jämförelsevis obetyd- liga variationer i produktens utformning som effektiva försäljningsargument i ett låst pris- läge. Följden kan bli, att företagen lägger ned väsentligt större resurser på dessa ty- per av konkurrens, än som skulle vara fallet vid en friare prisbildning.

Vinstnivån kan givetvis påverkas också via produktionskostnaderna. Frågan gäller här, om oligopolsituationen medför en annan avvägning mellan olika produktionsfaktorer och därmed en annan kostnadsnivå än den, som blir resultatet av kostnadsminimering vid mer okomplicerade marknadsformer. Den viktigaste modifikationen torde be- tingas av kravet på smidig anpassning vid ändrad politik från konkurrenternas sida. Det gäller bl. a. att öka motståndskraften mot eventuella aggressiva konkurrensmeto- der eller att öka beredskapen för egna såda- na åtgärder. Ett företag med svag mark- nadsposition måste dessutom beakta möj- ligheterna att i nödfall kunna lämna mark- naden utan att åsamkas alltför stora kapi- talförluster. Tillsammans ger dessa över- väganden en tendens att undvika de bind- ningar, som betingas av en hög andel lång- siktiga investeringar och stora fasta kost- nader. Marknadsformens instabila karaktär kan således medföra, att man väljer en rörlig produktionsteknik med relativt låg kapitalintensitet. Oligopolsituationen får i detta avseende samma inverkan som ofull- ständig information hos säljarna. '

Styrkerelationerna och de svagare före- tagens motståndskraft påverkas också av fak— torer utan direkt anknytning till marknaden. Företagens likviditet och totala resurser har ovan fått exemplifiera sådana faktorer. Kra- vet på finansiell styrka kan i vissa oligopol- situationer tvinga mindre företag att söka anknytning till starka ägargrupper eller fi- nansiella block. Sådana koncentrationsten- denser kan givetvis uppkomma vid alla slag av finansieringssvårigheter, men de får särskild aktualitet på fåtalsmarknader i sam- band med de hotsituationer, som uppkom- mer vid denna typ av konkurrens.

De finansiella resurserna är emellertid inte den enda »yttre» faktor, som på- verkar styrkan hos olika hot och därmed företagets marknadsposition. Som framgått av diskussionen i kapitel 2:E, ger olika for- mer av integration betydande möjligheter att påverka konkurrensläget, inte minst på fåtalsmarknader.

Här skall endast understrykas den verti- kala integrationens värde som underlag för aggressiva åtgärder, speciellt om den inne- bär, att konkurrentens möjligheter till av- sättning eller försörjning med produktions- faktorer kan påverkas. Ointegrerade före- tag kommer i sådana fall lätt i ett under- läge, som tvingar fram ogynnsamma vinst- relationer och hotar deras existens på mark- naden. Företagen kan därför ställas inför kravet att antingen själva integrera eller bygga upp ett samarbete med leverantörer och avnämare. Då integration ställer stora krav på företagets resurser, blir samman— slagningar ofta nödvändiga. Också i detta avseende ger sålunda marknadsformen star- ka drivkrafter till ökad företagskoncentra- tion.

1 Denna fråga har givetvis särskilt intresse vid mycket starka bindningar av prisnivån, t.ex. i samband med priskarteller. Den är dock aktuell i alla situationer, där marknadsformen leder till försvagad priskonkurrens. ” Frågan om överdimensionerad lägeskonkur- rens på fåtalsmarknader har varit föremål för intresse i flera fall. Som exempel kan nämnas diskussionen beträffande bankernas kontorsetab- lering (se vidare utredningens studie av kredit- marknaden) och betråffande investeringarna i bensinstationer.

Den potentiella konkurrensen har ovan nämnts som en modifierande faktor i pris- bildningen i de fall, där en monopolsitua— tion föreligger eller eftersträvas. Betydel- sen av potentiell konkurrens på många marknader har också — speciellt i vad gäl- ler utlandskonkurrensen — påpekats i sam- band med den allmänna strukturbeskriv- ningen. Här skall endast anges några all- männa synpunkter i anslutning till fåtals- konkurrensen och till storföretagens ställ- ning. '

Med undantag för vissa specialfall (full- ständig kontroll över nödvändiga råvaror, effektiva patent etc.) begränsas varje mono- polställning i viss grad av potentiell kon- kurrens. Etableringshindren och det där- av betingade skyddet för etablerade sälja- re är emellertid ofta betydande. Dessa hin— der kan gälla kostnadssidan, där gynnsam lokalisering, utnyttjande av tekniskt kun- nande eller en inarbetad försäljningsappa- rat kan ge de existerande säljarna ett över- tag. När det gäller importkonkurrens till- kommer här tullar och andra handelshin- der. I branscher, där odelbarheter eller skalfördelar föreligger, kan en etablering kräva mycket stor kapitalinsats. Finansie- ringskraven kan då utgöra ett betydande hinder för nyetablering.

På de flesta marknader torde de etab- lerade säljarna ha ett övertag även på avsättningssidan, beroende på trögheter hos efterfrågan. Förhållandet är uppenbart på en del halvfabrikatmarknader, där förbru- karens produktionsapparat anpassats till le- verantörens produktutformning och even- tuella nya säljare inte kan erbjuda en iden— tisk produkt. På konsumentvarumarknader är köparnas preferenser för kända fabrikat ofta starka, och en inbrytning kan där- för kräva stora insatser i form av reklam eller låga priser. Nyetablerade säljare befin- ner sig sålunda ofta i ett underläge på både produktions- och avsättningssidan.

Risken för nyetablering kan tänkas med- föra, att en monopolist (prisledare, kartell) inte till fullo kan utnyttja de vinstmöjlighe- ter, en monopolistisk prissättning skulle ge. En hög pris- och vinstnivå i branschen kan

locka nya företag till marknaden, vilket skulle väsentligt försämra lönsamheten på längre sikt. Existensen av potentiell kon- kurrens tenderar därför att påverka priset i negativ riktning.

Det bör emellertid framhållas, att den rådande vinstnivån i branschen inte nöd- vändigtvis är avgörande för beslut om etab- lering. Antag att marknaden innehåller en eller ett fåtal säljare, och etablering måste ske i stor skala, t. ex. beroende på odelbar- heten. Det nya företaget måste då räkna med motåtgärder i form av t. ex. prissänk- ningar, när det försöker ta sig in på mark- naden. Etableringsbeslutet bör i sådana fall baseras på den situation, som förväntas upp- komma efter etableringen, snarare än den existerande. Här liksom vid konkurrens mel- lan oligopolföretag råder en spelsituation, och de hot, som kan mobiliseras av de etab- lerade säljarna, får avgörande betydelse. Om exempelvis ett monopolföretag förfogar över starka hot, som kan riktas mot poten- tiella konkurrenter, kan behovet att und- vika en alltför »lockande» vinstnivå helt bortfalla.

En slutsats av ovanstående resonemang blir, att monopolsituationens stabilitet — och möjligheterna att till fullo utnyttja den _ delvis beror på vem, som uppehåller monopolställning. Ett integrerat storföretag med stora resurser att möta eventuella etableringshot får en i viss mening mer skyddad monopolställning än ett mindre fö- retag. Detta kan ses som ett specialfall av den allmänna regeln, att även företagets verksamhet utanför den aktuella markna- den har betydelse för prisbildningssituatio— nen.

Den potentiella konkurrensen på en mark- nad kan ofta sägas härröra från en beg- ränsad grupp företag. Detta betingas av att de inledningsvis nämnda etablerings— hindren normalt är olika höga, beroende på vem som söker ta sig in på marknaden. För företag, som tillverkar tekniskt likarta- de produkter eller som kan utnyttja en existerande distributions- och försäljnings- organisation vid en eventuell etablering, är dessa hinder jämförelsevis obetydliga. Egen-

skaperna hos denna grupp av »näraliggan- de» företag — speciellt de hot de förfogar över vid ett inträde på marknaden — får betydelse förden spelsituation, som föreligger mellan etablerade och potentiella säljare. Förekomsten bland de potentiella konkur- renterna av storföretag eller andra företag med stora resurser att genomföra eller ut- härda aggressiva åtgärder tenderar allmänt att försvaga en existerande monopolsitua- tion.

Sammanfattningsvis kan sägas, att exis- tensen av stora, integrerade och finansiellt starka företag har två motriktade effekter, när det gäller den potentiella konkurrensen. Ett storföretag, som uppnått monopolposi- tion, förfogar ofta över så starka hot, rik- tade mot eventuell nyetablering, att den potentiella konkurrensens inverkan på pris- sättningen blir obetydlig eller obefintlig. Å andra sidan är i många branscher stor- företag med tekniskt eller marknadsmässigt näraliggande verksamhet det mest betydelse— fulla hotet mot de etablerade säljarna. I sådana fall kan den potentiella konkurrensen utgöra en starkt modifierande faktor i pris- bildningen.

En speciell form av potentiell konkurrens är de etableringshot, som härrör från leve- rantörer eller kunder till de existerande fö- retagen. Hotet om en vertikal integration kan här användas som ett medel att tvinga fram mer förmånliga priser eller försälj- ningsvillkor i övrigt. I många fall uppkom— mer situationer med ömsesidiga hot om etablering på motpartens marknad. Spelsi- tuationer av denna typ synes under efter- krigstiden ha haft betydelse på flera om- råden inom den svenska industrin. Ex- empel, där hotet om etablering nämnts men ingen integration i större skala upp- kommit är kombinationerna kvarnar — ba- gerier och förpackningsindustri — brygge- rier.

E. Samarbete mellan företag

På marknader med ofullständig konkurrens är företagens åtgärder ofta avsedda att för- ändra marknadsformen, dvs. de strukturel-

la betingelserna för prisbildningen. I före- gående avsnitt diskuterades de fall, där säl- jarna genom utnyttjande av olika konkur- rensmedel (i första hand prissättningen) söker påverka antalet konkurrenter och där- med indirekt sin egen framtida marknads- position. Företagens politik kan emellertid också innefatta åtgärder som mer direkt på- verkar marknadsformen. Exempel på såda- na åtgärder är kartellöverenskommelser och förvärv av andra (t. ex. konkurrerande) fö- retag. Här skall närmast olika former av kartellsamarbete kortfattat behandlas med avseende på orsaker och tänkbara effekter på prisbildningen. Motsvarande diskussion rörande fusioner förs i nästa avsnitt.

Diskussionen av karteller inom industrin gäller endast bindande avtal på säljarsidan, dvs. de avtalstyper, som redovisats i kapi- tel 3:E ovan. Kartellerna indelades där i fyra huvudgrupper.

Gemensamma försäljningsbolag. Kvotering, produktions- eller kapacitets- begränsning.

Prissättningsavtal.

Avtal rörande rabatter eller leveransvill- kor.

Överenskommelser, hänförliga till någon av dessa kategorier, förelåg år 1964 i 89 av de 450 undersökta varugrupperna. Dessa avtalsbundna varugrupper svarade för drygt en fjärdedel av den totala avsaluproduk- tionen. Eftersom kartellernas andel inom resp. varugrupp i genomsnitt utgjorde 70 %, föll omkring en femtedel av industrins pro- duktion (räknat efter saluvärde) inom kar- teller. Detta omfattande kartellsamarbete kan sägas innebära, att frekvensen av fak- tisk dominans på varumarknader var väsent- ligt större än som anges enbart av koncent- rationstal på företagsnivå.

Redan i samband med den nämnda kart- läggningen framhölls, att kartellavtal av bindande karaktär förekommer nästan ute- slutande på fåtalsmarknader.1 Kombina- tionen få inhemska tillverkare — låg import-

1 Undantag utgör här flertalet avtal på livs- medelsområdet. Dessa avtal måste dock betrak- tas som mycket speciella genom anknytningen till producentkooperationen och till prisregleringen på jordbruksområdet.

andel är sålunda utmärkande för de stora kartelldominerade områdena inorn t. ex. pappersindustrin och jord- och stenindustrin. En annan gemensam egenskap för kartell- bundna marknader är varugruppernas höga homogenitetsgrad; det rör sig i de flesta fall om relativt standardiserade producentvaror.

Att karteller framför allt uppkommer på marknader med de nämnda egenskaperna kan delvis förklaras med att vissa typer av samarbete underlättas, om säljarna är få och produkten homogen. Möjligheterna att få med samtliga säljare i samarbete — vilket ofta är nödvändigt för att detta skall få önskad effekt — är normalt större med få säljare. Dessutom underlättas givetvis admi- nistration (t. ex. vid kvotering) och kontroll av avtalets tillämpning. För en effektiv kon- kurrensbegränsning krävs dessutom, att vissa hinder föreligger för nyetablering på mark- naden. Den administrativa aspekten får än större vikt, när det gäller kravet på homoge- nitet. Det är uppenbart, att t. ex. ett avtal om lika pris kan fungera endast beträffande en standardiserad produkt. Även om be- stämmelsen om lika pris kan ersättas med ett system av priser, krävs att antalet varian- ter är begränsat (homogena delmarknader) och att produkternas egenskaper hålls oför- ändrade över en längre period. En viss grad av standardisering kan alltså ses som ett nödvändigt villkor för att prisöverenskom- melser skall kunna uppkomma.

Kartellbeståndets koncentration till rela- tivt homogena fåtalsmarknader torde emel- lertid främst förklaras av att incitamenten för konkurrensbegränsning är särskilt starka på detta slags marknader. Benägenheten — speciellt vid en kortsiktig planering — att i oligopolsituationer undvika aktiv priskonkur- rens har diskuterats i avsnitt C ovan. Där framhölls också, att en hög grad av substi- tuerbarhet medför, att pris- och vinstnivån kan variera inom vida marginaler, beroende på de olika säljarnas val av strategier. Detta kan sägas innebära, att på homogena mark- nader både riskerna för förlustbringande konkurrens och incitamenten för konkurrens- begränsning är stora.

På homogena fåtalsmarknader är det in-

bördes beroendet mellan säljarna mycket starkt. Även små parameterförändringar från en säljares sida — t. ex. en prisändring om några få procent — kan leda till kraftiga förskjutningar i efterfrågans fördelning och därmed drabba konkurrenterna mycket hårt. Om prisbindningar saknas innebär detta en hög grad av osäkerhet, som försvårar pro- duktionsplaneringen. Företagen tvingas hålla en hög beredskap för häftiga variationer i avsättning, vilket bl. a. kan leda till att tek- niska förbättringar, som kräver en ökad an- del fasta kostnader, inte kan genomföras.

Tillkomsten av bindande prisöverenskom- melser kan således bero på en strävan dels att hålla en hög vinstnivå i branschen, dels att undvika starka variationer i efterfrågans fördelning och därmed uppnå ökad säker- het i planeringen. Särskilt när det gäller den senare målsättningen är direkta överenskom- melser överlägsna de implicita former av konkurrensbegränsning, som ofta uppkom- mer på fåtalsmarknader, genom att säljarna avstår från prissänkningar av hänsyn till konkurrenternas motåtgärder. Vid sådan s.k. »imperfect collusion» föreligger alltid en viss risk att någon av säljarna avviker från det gemensamma handlingsmönstret för att uppnå kortsiktiga vinster, en risk som kan undvikas genom bindande avtal.

En nödvändig betingelse för uppkomsten av konkurrensbegränsande avtal är givetvis, att en betydande samstämmighet råder i företagens kortsiktiga målsättningar. En uppenbar avvikelse från denna norm före- ligger på marknader, där säljare med vinst- maximering som primär målsättning konkur- rerar med konsumentägda företag, vilka får förutsättas eftersträva en låg prisnivå. När karteller förekommer på sådana marknader, står i allmänhet de konsumentägda företagen utanför, vilket begränsar kartellernas hand- lingsfrihet beträffande prissättningen.1

Konflikter rörande de kortsiktiga målsätt-

1 Exempel på detta slags »blockkonkurrens» kan hämtas från stora delar av livsmedelssektorn. Det finns emellertid också exempel på marknader — t.ex. på byggnadsmaterialområdet — där konsumentkooperativa företag deltagit ikartel- samarbete eller i huvudSak passivt anpassat sin prissättning till kartellernas politik.

ningarna kan emellertid föreligga, också på marknader där inriktningen på vinstmålsätt- ningen är gemensam. Särskilt gäller detta, då marknaden innehållet företag av starkt varierande storlek och med olika integra- tionsgrad. Som tidigare påpekats kan beteen- det i integrerade företag inte beskrivas som en vinstmaximering för varje särskild mark- nad. Hänsyn till verksamheten i tidigare och senare produktionsled eller till korseffekter på näraliggande marknader kan då medföra, att dessa företag eftersträvar en helt annan prisnivå i branschen än sina specialiserade konkurrenter. Liknande skillnader uppkom- mer, om hänsynstagandet till korseffekter över tiden är olika starkt i olika företag. Be- nägenheten att avstå från nutida för fram- tida vinst beror, som tidigare påpekats, bl. a. på företagets behov av vinster för självfinan- siering.

Ett exempel på de målkonflikter, som kan uppkomma mellan stora och små företag i en kartell, ger utvecklingen inom stora delar av pappersindustrin åren 1950—52. Efter- frågestegringen i samband med koreakrisen medförde kraftiga prisstegringar för pappers- massa på den internationella marknaden. Även för de ointegrerade svenska pappers- tillverkarna uppkom stora kostnadsstegring- ar, för vilka man ville kompensera sig genom en höjning av de kartellbundna papperspri- serna.En kraftig prishöjning torde för många av de små företagen ha framstått som nöd- vändig av kortsiktiga finansieringsskäl. För de helintegrerade storföretagen med stor egen massaförsäljning uppkom givtevis ingen motsvarande lönsamhetskris. Dessa företag synes av hänsyn till sin mer långsiktiga av- sättningssituation har föredragit en jämförel- sevis liten prishöjning för papper på hemma- marknaden — ett beteende, som skulle inne- bära att man på kort sikt frivilligt ådrog sig förluster på själva papperstillverkningen. Kartellmedlemmarnas önskemål var i denna situation helt oförenliga, vilket ledde till att samarbetet bröt samman.

När det gäller verkningarna av priskartel- ler, kvoteringar och liknande överenskom- melser bör för det första observeras, att de i

allmänhet förekommer på marknader, där priskonkurrensen även i frånvaro av överens- kommelser med stor sannolikhet skulle vara svag. Homogena oligopolmarknader utmärks ofta - särskilt vid jämna styrkerelationer — av prisstelhet över långa perioder och av re- lativt höga vinstmarginaler. Detta är, som tidigare framhållits en naturlig följd av en marknadssituation med starkt inbördes be- roende mellan företagen och med säljare, som är medvetna om risken för motåtgärder vid eventuella försök att öka den egna mark— nadsandelen.

När en direkt prisöverenskommelse ingås i sådana situationer, kan den vara motiverad av att företagen vill försäkra sig om att inga avsteg görs från den prispolitik, som skulle varit sannolik även utan avtal. Ofta blir själva avtalets effekt på prisnivån obetydlig, bortsett från att man undviker eventuella temporära »störningar» i form av aggressi- va åtgärder. I andra fall kan en direkt över- enskommelse förstärka marknadsformens in- verkan på priset, men att klart avgränsa »kartelleffekten» är i allmänhet omöjligt.

Det bör också påpekas, att avtalens be- stämmelser nästan alltid gäller enbart pris- sättningen, medan andra konkurrensmedel inte berörs. Detta understryker ytterligare avtalens tendens att endast stadfästa eller förstärka marknadsformens inverkan. I den mån exempelvis produktkonkurrens är möj- lig, kan incitamenten för sådan konkurrens t. o. m. förstärkas genom en priskartell (jfr diskussionen i föregående avsnitt). Då avta- len i allmänhet avser standardiserade pro- dukter, torde dock sådana tendenser vara ovanliga.

De viktigaste följderna av renodlat kon- kurrensbegränsande avtal torde gälla den långsiktiga anpassningen på marknaden, sna- rare än prisbildningen på kort sikt. Om före- tagens handlande för långa perioder binds genom prisöverenskommelser — och speciellt om dessa kombineras med kvoteringar — minskas möjligheterna för de effektiva före- tagen att expandera. Avtalen erbjuder ett skydd mot hård konkurrens, men endast till priset av att själv avstå från expansion på konkurrenternas bekostnad. De mindre ef-

fektiva företagen hålls kvar i branschen, och incitamenten för vissa typer av rationalise- ringar försvagas. På lång sikt kan effekterna på'prisnivån bli betydande, om inget yttre tryck från importkonkurrens eller etable- ringshoshot gör sig gällande.

Kartellernas strukturella effekt är påtag- lig i branscher med överkapacitet och oelas- tisk efterfrågan. En »normal» anpassning skulle här innebära, att kapaciteten minska- des genom nedläggning av de svagare före- tagen. För att undvika den period av hård konkurrens, som skulle krävas för en sådan anpassning, väljer företagen i många fall att genom t. ex. en kvotering dela upp överka- paciteten sinsemellan. Om efterfrågan över en längre period är stagnerande eller vikan- de, kan denna konkurrensbegränsning leda till effektivitetsförluster i branschen.1 In- effektivitet av detta slag synes tidvis ha före- kommit inom flera svenska industribranscher, där kartellsamarbete upprätthållits under lång tid.2 I sådana fall torde man kunna uppfatta existensen av bindande överens- kommelser som en direkt orsak till höga produktionskostnader.

Diskussionen ovan har gällt avtal av ren- odlat konkurrensbegränsande karaktär, främst prissättnings- och kvoteringsavtal. Tendensen under senare år synes dock vara, att man i ökad utsträckning väljer avtalsfor- mer, vilka dels innebär ett mer intimt sam- arbete, dels erbjuder vissa möjligheter att påverka företagens kostnader. Ett viktigt exempel utgör de gemensamma försäljnings- bolagen.

Ett gemensamt försäljningsbolag kan i viss mening ses som ett fastare organiserat kvo- teringsavtal. Förutom att bolaget övertar delar av försäljningsarbetet (och eventuellt distributionen), fördelar det nämligen in- kommande order mellan medlemmarna, i allmänhet utifrån överenskomna kvottal. Ka- naliseringen via ett försäljningsbolag kan dock möjliggöra vissa rationaliseringar, även bortsett från de eventuella skalfördelarna i själva försäljningsarbetet.

Ett påtagligt exempel på sådana bespa- ringar gäller transportsidan. För varor med relativt sett höga transportkostnader (t.ex.

många byggnadsmaterial) är det en given fördel, om leveranserna kan fördelas så att fraktavstånden blir så små som möjligt. Företagen kan tidigare ha konkurrerat även inom områden, där en konkurrent har en betydande lägesfördel, vilket beträffande ho- mogena produkter förutsätter en differentie- ring av priserna fritt fabrik (s. k. fraktabsorp- tion). Denna typ av konkurrens kan, sett från det enskilda företagets synpunkt vara rationell, om de rörliga produktionskostna- derna är låga. Genom tillkomsten av ett gemensamt försäljningsbolag kan sådana »korstransporter» elimineras, vilket leder till en sänkning av de totala fraktkostnaderna.8 Gemensam försäljning leder i vissa fall till besparingar även i produktionen. Variationer över tiden i efterfrågans fördelning kan ut— jämnas, varigenom ett jämnare kapacitets- utnyttjande uppnås i genomsnitt för produ- centerna. Skalfördelar beträffande serieläng- den kan utnyttjas genom att order samman- förs i stora, homogena poster för varje pro- ducent. Det rör sig här om funktioner, som alternativt skulle kunna fyllas av en friståen- de, centraliserad partihandel. Ett gemensamt försäljningsbolag ger emellertid företagen möjlighet att kombinera de kostnadsmässiga fördelarna med en konkurrensbegränsning som i sig betraktas som önskvärd. Konkurrensbegränsningar, förenade med fraktbesparingar eller skalfördelar, kan alter- nativt uppnås genom avtal om områdesupp- delning resp. specialisering. Dessa avtalsfor- mer får förutsättas ge en mer permanent konkurrensbegränsningseffekt än ett försälj- ningssamarbete. En direkt uppdelning inne-

1 Ett bibehållande av produktionskapaciteten kan å andra sidan vara till fördel vid starka kanjunkturella variationer, då ett snabbt kapaci- tetsbortfall kan tänkas innebära kapitalförstöring. Sådana stabiliseringseffekter av kartellsamarbetet torde i allmänhet sakna större betydelse. * Illustrationer kan hämtas från SPK:s under- sökningar rörande karteller i kvarnindustrin (se vidare nästa avsnitt) och wallboardbranschen. I det senare fallet kombinerades kvoteringarna tidvis med direkta stödåtgärder för de mindre- effektiva företagen, vilket givetvis ytterligare för- stärkte avtalets konserverande inverkan på struk- turen (se kap. 8: E nedan). 3 En mer ingående diskussion av dessa effekter förs i avsnitten rörande cement- och lättbetong- industrierna (kapitel 8: B—C nedan).

bär nämligen, att säljarna på resp. delmark- nad bygger upp en egen marknadsposition, som efter en tid kan vara svår att rubba. Denna bestående verkan kan för säljarna ha både för- och nackdelar. Mot den starka monopoliseringseffekten måste vägas osäker- het om den framtida efterfrågefördelningen mellan delmarknaderna. Inom ett gemen- samt försäljningsbolag kan fördelningen suc- cessivt anpassas, t.ex. till givna totala kvo- ter, en anpassning som är omöjlig, om före- tagen från början delar upp området sins- emellan.

Avtal beträffande områdesuppdelning inom Sverige förekommer nästan uteslutande på jordbrukskooperationens område. Avtalen är där sammankopplade med bestämmelser om leveransplikt och dessutom med jord- bruksregleringens tillämpning. Det är därför knappast möjligt att bedöma försäljningsav- talens betydelse isolerat från regleringssyste- met och organisationsväsendet i stort på om- rådet. Detta problemkomplex kommer här inte att vidare beröras.

Inom en del industrisektorer tillämpas en speicell form av områdesuppdelning i bety- dande omfattning, nämligen avtal om hem— mamarknadsskydd mellan svenska och ut- ländska tillverkare. Avtalen kan antingen utesluta all import eller ange en övre gräns för de utländska företagens försäljning. Den förstnämnda avtalsformen återfinns i pap- pers- och wallboardindustrierna.

Avtal om hemmamarknadsskydd kombi- neras i allmänhet med prisöverenskommel- ser mellan de inhemska producenterna. Skyd- det mot importkonkurrens torde här vara ett nödvändigt villkor för att ett effektivt pris- samarbete inom landet skall kunna upprätt- hållas. Avtalens konkurrensbegränsande ef- fekt — särskilt när det gäller den strukturel- la anpassningen — torde ofta vara betydan- de. Här liksom vid områdesuppdelning i all- mänhet torde vinsterna på fraktsidan i många fall vara små, jämfört med de effek- tivitetsvinster genom exempelvis stordrifts- fördelar, som på längre sikt skulle kunna uppnås genom en friare internationell (inter- regional) handel.

Avtal beträffande produktspecialisering

synes fram till de senaste åren ha varit myc- ket ovanliga i den svenska industrin. Ett mindre antal sådana avtal har dock sedan länge existerat inom verkstadssektorn. Det ojämförligt mest omfattande av dessa är det 5. k. basavtalet mellan ASEA och LM Erics— son på det elektrotekniska området. Som framgått av kartläggningen i kapitel 3 har specialiseringen inom dessa två storföretag medfört, att de var för sig uppnått domine- rande position på viktiga delmarknader inom starkströms- resp. svagströmsområdet.

Under 1960-talet har samarbete i form av »produktutbyte» och annan specialisering fått väsentligt ökad betydelse inom bl. a. stålindustrin. Det rör sig här om ett område, där ett samarbete mellan de svenska produ- centerna sedan länge existerat, men tidigare rört endast prissättningen. Specialiserings- avtalen får främst uppfattas som försök att möjliggöra ett utnyttjande av serieeffekter och andra skalfördelar. De torde delvis ha framtvingats av skärpt konkurrens på den internationella marknaden — och beträffan- de handelsjärn även hemmamarknaden — i samband med snabb kapacitetsutbyggnad i stora delar av världen.1 Inom andra sekto- rer av den svenska industrin synes samarbete i form av specialiseringsavtal fortfarande vara ovanligt, trots att skaleffekter i pro- duktionen i många fall måste ge starka in- citament för en ökad specialisering.

De starka formerna av kartellsamarbete. t. ex. gemensamma försäljningsbolag eller specialiseringsavtal, får i allmänhet både kostnadssänkande och konkurrensbegränsan- de effekter. De kan i detta avseende delvis likställas med fusioner och ökad företags- koncentration i övrigt; ett försäljningsbolag kan sålunda uppfattas som en partiell (och eventuellt temporär) fusion mellan företa- gen. Kombinationen av konkurrensbegräns- ning och rationalisering innebär, att inver- kan på t.ex. prisnivån är svår att fastställa ens till sin riktning. Konkurrensbegränsning- en förstärks i allmänhet vid en övergång från renodlat prissamarbete till gemensam för-

1 En mer detaljerad redogörelse för konkur- renssituation och samarbete i stålindustrin ges i kapitel 7: A.

säljning, varför inte heller sådana åtgärder har entydig effekt på prisnivån.

Bedömningen kompliceras ytterligare av att samverkan inom exempelvis ett gemen- samt försäljningsbolag i många fall leder till en bromsning av förändringar i företags- strukturen. Svagare företag kan leva kvar på marknaden i skydd av kvoteringar och bundna priser. Mot de kortsiktiga kostnads- fördelarna står då en risk för strukturell in- effektivitet på längre sikt. Samtidigt måste den kortsiktigt konkurrensbegränsande effek- ten av kartellsamarbetet ställas mot den monopolisering, som skulle kunna uppkom- ma, om de svagare företagen tvangs lämna marknaden. Effekten på prisnivån är osäker och kan gå i olika riktning på kort och lång sikt.

Resonemangen ovan leder fram till den tämligen självklara slutsatsen, att en bedöm- ning av kartellernas verkningar måste göras individuellt, dvs. avse det enskilda avtalet snarare än avtalstypen. Den måste dessutom i många fall baseras på studier av utveck- lingen under en tämligen lång period. En sådan ingående undersökning av det svenska kartellbeståndet har inte varit möjlig i detta sammanhang. I de följande intensivstudier- na förs dock en mer detaljerad diskussion rörande kartellerna på ett antal större varu- områden, till stor del baserad på pris- och kartellnämndens undersökningar. Inom de i kapitlen 7—8 medtagna sektorerna, dvs. stål-, pappers- och byggnadsmaterialindustri, faller inemot hälften av avtalsbeståndet i industrin.

F. Köp och sammanslagning av företag

Antalet företagsköp inom den svenska in- dustrin synes under den senaste tioårsperio- den ha varit väsentligt större än under tidi- gare delar av efterkrigstiden. I en mycket stor del av fallen har transaktionerna inne- burit, att storföretag förvärvat mindre före- tag med likartad produktion eller med verk- samhet i ett angränsande förädlingsled (ver- tikal integration). Sådana sammanslagningar

medför i många fall, att kostnadssänkningar kan uppnås, t.ex. genom utnyttjande av stordriftsfördelar. Samtidigt uppkommer en konkurrensbegränsningseffekt, som kan med- föra höjda vinstmarginaler.

Storföretagens etableringar och företags- köp har i denna utredning gjorts till före- mål för en särskild studie. Företagens di- rekt strukturpåverkande åtgärder (samman- slagningar och samarbetsavtal) har dessutom under de senaste åren ingående följts av en arbetsgrupp inom Studieförbundet Närings- liv och Samhälle (SNS).1

Med hänsyn till existensen av dessa två undersökningar har diskussionen av förvärv och sammanslagningar här gjorts mycket kortfattad. Den omfattar — förutom över- sikten i kapitel 3:A av de 100 största före- tagens förvärv åren 1963—1966 — endast en redogörelse för tre typfall, där ökad kon- centration och samordning uppkommit ge- nom sammanslagningar. Följande exempel har valts:

a. Fulcrum-koncernens förvärv och ned- läggningar i kvarnindustrin åren 1954— 1957.

b. AB Plåtmanufakturs expansion genom företagsköp på glas- och plåtförpacknings- området åren 1956—1965.

c. De bankerna närstående s.k. finansie- rings- eller utvecklingsbolagens företagsför- värv i olika branscher de senaste fem åren.

Det rör sig här om delvis mycket olika typer av storföretagsexpansion. Företagskö- pen i kvarnindustrin utgjorde en etablering i stor skala på ett för koncernen nytt verk- samhetsområde. De motiverades av att vins- ter ansågs möjliga genom sammanslagningar och en radikal kapacitetsnedskärning i bran- schen i kombination med begränsningar av konkurrensen. I förpackningsindustrin rörde det sig om köp av konkurrerande företag. PLM:s expansion innebar dels en utvidgning av den egna marknadsandelen på plåtför- packningsområdet, dels en omfattande hori-

1 SNS-undersökningarnas resultat har redovi- sats i tre olika skrifter: Branschrationalisering; mening, metoder, möjligheter. Näringsliv i om- vandling. Sammanslagningar och samarbetsavtal isvensk industri 1963—64.

sontell integration på områden för substitut- varor (i första hand glasförpackningar).

Båda de nämnda exemplen illustrerar den kombination av kostnadsmässiga fördelar (»branschrationalisering») och konkurrens- begränsning, som uppkommer vid stora sam- manslagningar inom en bransch. I finansie- ringsbolagens expansion är inriktningen på speciella branscher mindre påfallande. För- värvsobjekten synes till en början ha valts utan egentlig bransch- eller marknadsinrikt- ning. När en etablering kommit till stånd i en viss bransch, har dock företaget i fråga mer systematiskt inriktat sig på köp av före- tag med likartad produktion eller annan an- knytning till de redan förvärvade enheterna. Finansieringsbolagens verksamhet har där- igenom — om än hittills i begränsad omfatt- ning — spelat en roll för koncentrations- processen i olika branscher.

I den följande diskussionen av de tre typ- fallen är avsikten främst att belysa orsakerna till sammanslagningarna. Beskrivningen av kvarnindustrin och förpackningsindustrin ba- seras till stor del på pris- och kartellnämn- dens utredningar.1 Uppgifter om finansie- ringsbolagens verksamhet har inhämtats dels genom en skriftlig enkät, dels genom inter- vjuer med bolagens verkställande direktörer.

Kvarnindustrin

Den svenska marknaden för vete- och råg- mjöl har alltsedan 1930, då spannmålsmark- naden reglerades och inblandningstvång in- fördes för utländskt mjöl, varit i stort sett isolerad från utlandet. Porduktionsutveck- lingen kan sålunda, bortsett från lagervaria- tioner, ses som en direkt spegling av efter- frågans utveckling inom landet. Efterfrågan är mycket okänslig för prisändringar och har ända sedan 1920-talet varit stagnerande eller vikande, med undantag för en temporär uppgång under krigsåren.

Under 1920- och 1930-talet utgjordes omkring en fjärdedel av produktionen av lönförmalning vid mycket små anläggningar, s.k. tull- eller bygdekvarnar. Under 1950- talet var lönförmalningens andel endast c:a 5 %, och numera torde den nästan helt sak-

na betydelse. Produktionen har alltså helt övertagits av handelskvarnar, dvs. av före- tag som köper spannmål och producerar mjöl för egen försäljning. Antalsmässigt inne- bär detta en mycket kraftig ökning av branschkoncentrationen. Även räknad enbart för handelskvarnarna har dock avsättnings- utvecklingen över de senaste årtiondena ut- märkts av stagnation.

Alltsedan slutet av 1920-talet och med avbrott endast för krigsåren synes lågt kapa- citetsutnyttjande ha utgjort ett allvarligt problem i kvarnindustrin. Överkapaciteten sammanhänger med en väsentlig kapacitets- utbyggnad under perioden 1920—1945, som trots stagnerande efterfrågan först vid mitten av 1950-talet kom att balanseras av ned- läggningar i stor skala. Kapacitetsutbyggna- den betingades främst av följande tre fakto- rer:

a. Stordriftsfördelar i produktionen med- förde redan under mellankrigstiden kapaci— tetsutbyggnad i äldre kvarnar och att nyan- läggningar skedde i en skala omkring eller över de största existerande anläggningarnas.

b. Regionala förskjutningar i efterfrågan och i spannmålsodlingens fördelning gav incitament till utbyggnad i områden, där kvarnindustrin tidigare varit av obetydlig storlek. I början av 1900-talet hade produk- tionen varit koncentrerad till Sydsverige, medan utbyggnaden förlades till norra Göta- land och mälarlandskapen.

c. Kooperativa Förbundet gick under 1920-talet in på marknaden genom förvärv av två kvarnar i Stockholm och Göteborg. KF kunde snabbt öka sin marknadsandel och genomförde stora utbyggnader i sina anlägg- ningar.

Denna strukturomvandling, som under 1930-talet också innefattade en kraftig säljar- koncentration på koncernnivå, skulle givetvis inte ha inneburit några långsiktiga kapaci-

1 Spannmål och kvarnprodukter. Prisutveck- lingen 1954—1960, PKF 1962: 3. Förmalnings- förhållanden och bruttomallöner m.m. inom kvarnindustrin under konsumtionsåren 1962/63— 1965/66. SPK, andra utredningsbyrån 1967. Konkurrensförhållanden inom emballageglasin- dustrin 1955—1961, PKF 1964:4—5. Konkur- rensförhållanden 1955—1961 inom plåtförpack- ningsindustrin, PKF 1965: 4—5.

tetsproblem, om nedläggningar av äldre och mindre effektiva enheter balanserat utbygg- naden. Trots att ett icke obetydligt antal handelskvarnar nedlades mellan 1930 och 1950, var dock effekten på produktionskapa- citeten otillräcklig för att utnyttjandegraden skulle kunna hållas på hög nivå. Kapacitets- överskotten ökade successivt, särskilt i de sydsvenska kvarnarna, och avsättningsned- gången efter andra världskriget medförde en akut krissituation.

Den primära orsaken till att även kvarnar med mycket lågt kapacitetsutnyttjande och ogynnsamt räntabilitetsläge hölls kvar på marknaden får sökas i kostnadsfördelningen. Kvarnindustrin har länge varit mycket kapi- talintensiv med en lönekostnadsandel av för- ädlingsvärdet om endast 20—25 %. Då dess- utom huvuddelen av kapitalet har stor tek- nisk livslängd och saknar alternativ använd- ning, krävs stora och långvariga förluster för att nedläggning skall komma tillstånd.

I sådana situationer kan, som framhållits i tidigare avsnitt, kapacitetsöverskott leda till långa perioder av hård och förlustbringande priskonkurrens. Incitamenten att binda ut- bud och priser genom kartellöverenskommel- ser är starka. I kvarnindustrin inleddes redan 1914 ett samarbete i form av en hårt bunden kvotering, till en början kombinerad med prisbestämmelser. Kartellen (Svenska Kvarn- föreningen) omfattade till en början alla större kvarnföretag i landet, men genom KF:s inträde på marknaden sänktes kartel- lens marknadsandel och utgjorde från slutet av 1930-talet ca 60 %.

Kvarnföreningens bestämmelser innebar, att medlemmarna tilldelades kvoter, basera- de på kapacitetsfördelningen, och försälj- ning utöver kvoten medförde böter. Den ökade överkapaciteten korn därigenom att fördelas mellan medlemmarna, vilket starkt torde ha bromsat nedläggningen av mindre konkurrenskraftiga enheter. Samtidigt för- svagades priskonkurrensen, vilket måste ha inneburit ett skydd även för de kvarnföretag, som stod utanför samarbetet.

Det enda större, fristående företaget var KF, vars marknadsandel snabbt hade ökats till c:a 20 % och därefter stabiliserats. De

konsumentkooperativa kvarnarna synes fram till mitten av 1950-talet ha haft väsentligt högre kapacitetsutnyttjande än genomsnittet för Kvarnföreningens medlemmar. Konkur- rensen från KF torde i viss mån ha minskat kartellens möjligheter att genom prishöjning- ar kompensera kostnadsstegringar vid sänkt kapacitetsutnyttjande. Möjligheterna för KF att genomföra en ytterligare marknadsut- vidgning i kvarnsektorn begränsades emeller- tid av den hårda bindningen med senare led. KF konkurrerar inte direkt med övriga kvarnföretag genom försäljning till bagerier och fristående detaljhandelsföretag.1 Kon- kurrensen äger i stället rum i detaljhandels— ledet, där prisnivån på en butiks hela sorti- ment snarare än priset på enstaka produkter (t. ex. mjöl) utgör ett konkurrensmedel. Konsumentkooperationens prissättning på mjöl i detaljhandelsledet måste dock ha haft betydelse för de priser, de privata kvarnföre- tagen kunnat ta ut i sin försäljning.

Som tidigare framhållits, medförde efter- frågebortfallet efter andra världskriget en svår kapacitetskris för många av kvarnföre- ningens medlemmar. Särskilt de sydsvenska kvarnarna, av vilka de flesta sedan 1930-talet ägts av AB Kvarnintressenter i Malmö, hade vid l950-talets början ett synnerligen lågt kapacitetsutnyttjande (i vissa fall endast c:a 50 %). År 1951 medförde krisen en spräng- ning av kartellen, då det näst största före- taget, AB Mårten Perssons Valsqvarn (de 5. k. Kejsarkvarnarna) lämnade samarbetet.

De följande åren skärptes priskonkurren- sen i branschen, främst genom ökad rabatt- givning till bagerier och andra stora kunder. Lönsamheten försämrades successivt, troligen främst för AB KvarnintreSSenter och andra producenter i södra Sverige. Här inleddes således en »priskrigsperiod,» som på lång sikt troligen skulle ha medfört stora nedlägg- ningar och en anpassning av produktions- kapaciteten. Som framhållits ovan skulle emellertid en sådan marknadsstyrd anpass- ning troligen ha tagit lång tid och krävt stora förluster för branschens företag.

1 Viss försäljning till fristående bagerier före- kommer, men det rör sig här enbart om företag, som levererar bröd till konsumtionsföreningarna.

Den jämförelsevis obundna fåtalskonkur— rensen avbröts emellertid redan efter några år och ersattes av en planmässig anpassning av kapaciteten. Denna strukturrationalise- ring leddes av Wenner-Grenkoncernen (AB Fulcrum). Koncernen förvärvade år 1954 aktiemajoriteten i AB Kvarnintressenter, som då ägde åtta kvarnar i södra och västra Sverige. Vidare inköptes 1955 Mjölby Kvarn och under åren 1956—57 ytterligare fyra kvarnar i östra Sverige.

De 13 förvärvade kvarnarna svarade till- sammans för nära hälften av handelsförmal- ningen i landet. Avsikten med sammanslag- ningen var att åstadkomma en kapacitets- nedskärning genom nedläggning av vissa en- heter och dessutom överflytta produktion från södra till mellersta delarna av landet. Åtta av kvarnarna nedlades under åren 1955—1960.

Samtidigt med förvärven upptogs för— handlingar med övriga större kvarnföretag (utom KF) om att på nytt begränsa pro- duktionen. Förhandlingarna ledde till ett avtal, som ingicks vid början av år 1956 och som fortfarande gäller.1 I avtalet förutsat- tes vissa nedläggningar, samtidigt som med- lemmarnas försäljningskvantiteter begränsa- des. Dessutom träffades överenskommelse om en kraftig nedskärning av kvarnföreta- gens distributionsorganisation och om be- gränsning av reklaminsatserna. Kvarnföre- tagen bestämmer individuellt sina grund- priser, men rabattsatser och tillägg för trans- porter, speciella förpackningar etc. är bund- na genom avtalet.

Medlemmarna i kvarnindustriföreningen är kvarnföretagen inom WG-koncernen, Kejsarkvarnarna (Mårten Pehrssons Vals- qvarn, AB Saltjökvarn) samt den av Svenska Lantmännens Riksförbund ägda Örebro Kvarn. SLR övertog 1961 hälften av aktier- na i WG-gruppens kvarnföretag (numera AB Kungsörnen).

År 1962 startades en ny, relativt stor kvarn i Hälsingborg. Även detta företag har dock inlemmats i samarbetet genom ett avtal med Kungsörnen om förmalningsbegräns- ning. Avtal om begränsning av produktionen föreligger dessutom sedan 1957 mellan de

medelstora kvarnar, som är medlemmar i Handelskvarnarnas Produktionsförening, och som tillsammans svarar för mellan 5 och 10 % av mjölproduktionen.

Genom de organiserade strukturföränd- ringarna under 1950-talet har en kraftig kapacitetsbegränsning och produktionsra- tionalisering uppnåtts. Koncentrationsgraden på koncernnivå har samtidigt starkt ökats. Marknadsstrukturen efter sammanslagning- arna framgår av följande tabell, där produk- tionen av vetemjöl år 1963 fördelats på före- tagsgrupper.

Tabell 5:I. Handelsförmalningen av vete år 1963, fördelning i procent

Kungsörnen (inkl. Örebro Kvarn) 36 Övriga medl. i kvarnindustriföreningen 28 Medl. i Handelskvarnarnas Produktions- förening 8 Kooperativa Förbundet 23 Övriga (små kvarnföretag) 5

I förmalningen av råg är fördelningen mellan här medtagna företagsgrupper unge- fär densamma. På detta område tillkommer emellertid ytterligare en företagskategori, nämligen spisbrödsfabriker, som svara för c:a en tredjedel av produktionen.

Genom de avtal i kvarnindustrin. som till- kommit i samband med kapacitetsnedskär- ningen, har konkurrensen åter starkt be- gränsats. Man har fått en konkurrenssitua- tion, som i vissa avseenden starkt påminner om läget före Kvarnföreningens sprängning, dock med en väsentligt förbättrad balans mellan kapacitet och avsättningsmöjligheter. Väsentliga rationaliseringar torde dessutom ha uppnåtts på distributions- och försälj- ningssidan.

Rationaliseringsåtgärder medförde, att för- ädlingskostnaderna under senare delen av 1950—talet steg endast obetydligt. Samtidigt kunde företagen, genom att rabattkonkurren- sen eliminerades, öka sina förädlingsmargi- naler (»bruttomallöner»). Förändringarna illustreras av följande indexserier för brutto-

1 Svenska kvarnindustriföreningen, kart. reg. nr. 1647.

mallön och för vissa kostnadsslag1 (index 1954 = 100):

Brutto- Styckkostnad enl. mallön industristatistiken ] 957 146 1 10 1 960 1 37 1 11 1 962 / 63 1 54 1 35 1 965 / 66 212 162

Trots att siffrorna på kostnadssidan är mycket ofullständiga (bl. &. saknas uppgifter om kapitalkostnaderna), torde det kunna konstateras, att företagen mellan 1954 och 1957 uppnådde en kraftigt förbättrad rela- tion mellan förädlingsmarginal och föräd- lingskostnad. Lönsamheten, som 1954 var mycket låg, måste ha förbättrats avsevärt. Av tabellen synes också framgå, att företa- gen under 1960-talet kunnat kompensera en snabb kostnadsstegring genom höjningar av förädlingsmarginalema, vilket tyder på att konkurrensbegränsningen haft betydande ef- fekt.

Glas- och plåtförpackningsindustrin

Konsumentförpackningar av glas och plåt är på vissa användningsområden substitut för varandra. Exempel, där substitution före- kommit under senare år, är ölförpackningar samt burkar avsedda för vissa livsmedel (t. ex. grönsaker). De två förpackningstyper- na konkurrerar också med varor av andra material, t. ex. plast och plastlaminerat pap- per (mjölkförpackningar etc.).

Expansionen i AB Plåtmanufaktur de senaste tio åren kan till största delen karak- teriseras som horisontell integration. Före— taget hade redan vid mitten av l950-talet dominerande ställning på stora delar av plåtförpackningsområdet, en ställning som därefter ytterligare stärkts. Huvuddelen av företagens expansion faller dock inom glas- förpackningsindustrin, och i det följande kommer främst förhållandena i denna bransch att behandlas. Under senare år har PLM dessutom utvidgat sin verksamhet till plastförpackningsområdet.

Tillverkningen av glasemballage domine-

rades i mitten av 1950-talet av två koncer- ner. Glasbruken i Surte, Kungälv och År- näs, vilka tillsammans svarade för c:a 70 % av produktionen, var dotterbolag till Fastig- hets AB D. Carnegie & Co. Hammars Glas- bruk (c:a 15 % av produktionen), som lik- som Årnäs huvudsakligen var inriktat på tillverkningen av bryggeriglas, ägdes av Stockholms Bryggerier.

De nämnda företagen hade ända sedan 1907 samarbetet i Buteljglasbrukens För- säljnings AB (BF), ett gemensamt försälj- ningsbolag, som fram till 1952 hade utgjort en mycket fast organiserad kartell med kvo- teringar och bundna priser. Avtalen från 1952 innebar en väsentlig uppmjukning av bestämmelserna. Prisbestämmelserna bortföll helt, och överenskommelse träffades enbart om viss specialisering. Årnäs och Hammar skulle sålunda ha vardera hälften av brygge- riglasproduktionen, medan Surte skulle till- verka allt annat emballageglas. Om Ham- mars försäljning föll under en viss gräns, skulle dock även detta företag få producera andra förpackningar än bryggeriglas.

De företag, som stod utanför samarbetet, svarade 1955 för endast 15 % av totalproduk- tionen. Det största av dessa företag var Lim- mareds Bruk, som sedan 1951 ägdes av AB Axel Kistner och sålunda hade starka ägan- desamband med landets största läkemedels- företag, AB Astra. Produktionen var också i stor utsträckning inriktad på läkemedels- förpackningar.

I likhet med övriga mindre bruk hade Limmared under flera år haft svag lönsam— het, och brukets ägare övervägde nedlägg- ning. Den totala efterfrågan på emballage- glas hade emellertid ökat kraftigt, och för vissa standardiserade produkter rådde 1955 en bristsituation. Man beslöt därför att byg- ga ut kapaciteten i syfte att uppnå en pro- duktion i stora serier och en marknadsut- vidgning till bl.a. mejeri- och annat livs- medelsglas samt glas för vin och sprit.

1 Uppgifterna om bruttomallön avser privata kvarnföretag och har hämtats från SPK:s utred- ningar. Kostnadssiffrorna avser däremot produk- tionskostnader för hela kvarnindustrin. Endast lönekostnader samt kostnader för bränsle och elenergi ingår.

Limmareds expansion är det mest utmär- kande för utvecklingen under senare delen av l950-talet. Företaget byggde snabbt ut sin kapacitet och hade 1960 uppnått bety- dande andelar på samtliga större delmarkna- der. Samtidigt med denna utbyggnad in- trädde en stagnation i efterfrågeutvecklingen för branschens produkter.

Jämsides med Limmareds utbyggnad upp- kom åren 1956—1957 betydande kapacitets- tillskott genom utbyggnader i Surte. Kombi- nationen av stagnerande efterfrågan och kapacitetsutbyggnad medförde en kraftig sänkning av utnyttjandegraden. Mellan 1955 och 1958 sjönk kapacitetsutnyttjandet med 20 %, och särskilt bryggeriglasbruken drab- bades hårt.

Limmareds expansion medförde också en påtagligt skärpt priskonkurrens i branschen. Visserligen begränsades denna konkurrens år 1957 genom ett avtal mellan Surte och Limmared, och priserna höjdes. Avtalet upp- hörde emellertid redan i november 1957, varefter nya prissänkningar följde. Priserna på mejeri- och livsmedelsglas låg åren 1958— 1960 5—10 % under 1955 års nivå och för bryggeriglas utgjorde sänkningen mer än

I samband med överkapacitet och hård priskonkurrens försämrades företagens ränta- bilitet mycket starkt. Avkastningen på in- vesterat kapital synes hos BF-företagen ha legat nära eller t. o. rn. under noll åren 1957—1960. Den största resultatförsämring- en drabbade Hammar, som under dessa år hade mycket lågt kapacitetsutnyttjande.

Också samarbetet mellan Surte-Årnäs och Hammar utsattes för betydande störningar. Hammar, som hade stora aVSättningssvårig- heter på sin huvudmarknad, ville säga upp avtalet om specialisering. En ensidig uppsäg- ning under år 1958 förklarades ogiltig, och avtalet var i kraft ända fram till 1960.

I den rådande krissituationen aktualisera- des ett fastare samarbete mellan bruken, eventuellt genom sammanslagning. Under åren 1957—1958 fortgick diskussioner om en sammanslagning av Surte, Årnäs, Ham- mar och Lirnmared (bl. a. tillsattes en spe- ciell utredning i frågan). Man lyckades dock inte nå fram till egentliga förhandlingar,

främst beroende på meningsskiljaktigheter mellan Limmared och de övriga företagen.

Samordningen kom att genomföras först åren 1960—1962 och då under AB Plåt- manufakturs ledning. PLM:s intresse för en strukturrationalisering och konkurrensbe- gränsning på glasförpackningsområdet kan härledas från företagets ställning som till- verkare av substitutiva varor. Den onormalt hårda priskonkurrensen får antas ha haft effekter också på marknaden för plåtembal- lage. Företaget kunde dessutom i stor ut- sträckning utnyttja sin existerande distribu- tions- och försäljningsorganisation, eftersom kundkretsen delvis var gemensam för glas- och plåtemballage.

PLM hade redan 1955 varit aktuellt som köpare av Limmared, och åren 1958—59 togs nya kontakter beträffande försäljning av bruket. I detta läge förklarades både Surte och Hammar vara till salu, och PLM:s förvärv kom till en början att gälla dessa företag. I början av år 1960 förvärvades samtliga aktier i Surte och Hammar samt produktionsutrustningen vid Årnäs. Produk- . tionen vid det sistnämnda bruket nedlades vid slutet av år 1960. Denna nedläggning i förening med omfördelningar som företogs mellan de övriga bruken, kan ses som en parallell till de tidigare beskrivna omlägg- ningarna i WG-koncernens kvarnföretag fem år tidigare. Den huvudsakliga skillnaden är, att samordningen i glasförpackningsindustrin genomfördes av ett företag, som redan tidi- gare hade omfattande produktion på när- liggande områden.

Under åren 1960—61 rådde fortfarande tämligen hård priskonkurrens mellan Lim- mared och de PLM-ägda bruken. Situatio- nen komplicerades ytterligare genom att ett mindre företag (Värends glasbruk) kraftigt byggde ut sin produktionskapacitet. Efter- frågan stagnerade under 1961, och risker för överkapacitet och ytterligare skärpt konkur- rens syntes åter föreligga.

I slutet av 1961 inleddes nya förhandling- ar mellan Limmareds ägare och PLM, och 1962 ingicks ett arrendeavtal mellan före- tagen. Limmareds Bruk drevs de följande åren i kommission för PLM:s räkning, var-

efter bruket införlivades med koncernen. Sedan Värend nedlagts år 1963 svarar PLM numera för praktiskt taget all produktion av glasemballage i landet. Också importkon- kurrensen är obetydlig; importandelen har under senare år legat vid 3—4 %.

Uppgifter beträffande pris- och kostnads- utvecklingen efter 1961 saknas. Här liksom i kvarnindustrin bör dock strukturföränd- ringarna ha medfört både kostnadsbespa- ringar och begränsning eller eliminering av priskonkurrensen. Avsättningen för bran- schens produkter har under 1960-talet ökat i synnerligen snabb takt (totalt en fördubb- ling mellan 1960 och 1965). Större delen av ökningen faller på bryggeriglaset, där pro- duktionen fyrdubblats, främst beroende på övergången till engångsglas.

Jämsides med övertagandet av emballage- glasproduktionen har PLM utvidgat sin verksamhet i andra delar av förpacknings— området. Denna expansion skall här beskri- vas endast mycket kortfattat.

På marknaderna för konsumentförpack- ningar av plåt (konserv- och merkantilför— packningar!) svarade PLM 1955 för två tredjedelar av produktionen. Här liksom på glasförpackningssidan har importen varit av blygsam omfattning (2—5 %). Företagets andelar varierade emellertid starkt mellan olika varuslag. Höga andelar noterades för sammansatta konservförpackningar, t. ex. kaffeburkar och grönsaksburkar. Däremot var företagets ställning väsentligt svagare i fråga om helpressade plåtförpackningar, t. ex. fiskkonservburkar, där tillverkningen för eget behov inom konservindustrin var av betydande omfattning. Produktionen av mer- kantilförpackningar sker i allmänhet i järn- förelsevis små serier. Den var 1955 fördelad på ett större antal företag, och PLM:s ställ- ning var tämligen svag. Även här förekom vid mitten av 1950-talet viss tillverkning för eget behov, t. ex. i färgindustrin.

År 1955 fanns i Sverige totalt c:a 30 till- verkare av plåtförpackningar, och inget sam- arbete beträffande försäljningen förelåg mel- lan företagen.2 De största säljarna vid sidan av PLM var följande:

Bansviks AB, Lysekil Janne Elgkvist AB (J eab), Nybro AB Örebro Bleckemballagefabrik C. Jacobssons Fabriks AB, Odensbacken.

Tillsammans svarade dessa företag för drygt 15 %av produktionen. Örebroföretaget förvärvades av PLM år 1956. De följande fem åren utmärktes av en snabb efterfråge- ökning och tämligen stabila priser. Både PLM och de övriga större tillverkarna ökade kraftigt sin produktion, Jeab bl. a. genom att anlägga en ny fabrik i Vällingby. 1961 svarade de fyra nämnda företagen för 90 % av produktionen mot något över 80 % 1955 ..

Under 1961 övertogs Jeab, som då var det näst största företaget i branschen, av PLM. Samma år övertogs bl. a. Fyrtornets samt det KF-ägda AB Skandiakonservs utrustning för produktion av sammansatta förpackningar. Beroende på dessa förvärv ökades koncer- nens marknadsandel ytterligare och utgjorde år 1963 mer än 85 %. Den enda konkurren- ten av nämnvärd betydelse var nu Bansvik. Under 1966 inköptes även detta företag av PLM, som numera här liksom på glasför- packningsområdet svarar för mer än 95 % av totalproduktionen och helt saknar kon- kurrens på flertalet större delmarknader.

Den konkurrens, som PLM nu möter, kan sägas uteslutande härröra från andra för- packningstyper, t. ex. varor av papper och plast. På dessa områden är koncernens verk- samhet fortfarande av tämligen begränsad omfattning. En utvidgning har dock de senaste åren företagits på plastförpacknings- sidan, bl. a. genom förvärvet av AB Austria från Svenska Shell år 1965 .

Finansieringsbolagens verksamhet

Utbyggnaden av de olika banker närståen- de 5. k. utvecklings- eller finansieringsbola- gen har skett genom företagsköp under de senaste fem åren. En översikt över förvär- vens omfattning och branschfördelning har

1 Merkantilförpackningar är burkar etc., som kan återförslutas, t. ex. med trycklock. ” Däremot har PLM sedan länge haft tekniskt samarbete med utländska storföretag, nämligen det amerikanska Continental Can, det engelska MBC samt tillverkare i Norge och Finland.

givits i kapitel 4 ovan. En mer detaljerad redovisning ges i utredningens kreditmark- nadsdel, där också sambanden mellan kon- kurrensen på kreditmarknaden och de nya koncernernas tillkomst har diskuterats. Redo- görelsen i det följande är främst avsedd att belysa den integration och samordning av olika industriella verksamheter, som upp- kommit genom finansieringsbolagens före- tagsköp.

Förvärven har till största delen utgjorts av majoritetsintressen i industri-, transport- och handelsföretag. Genom denna inrikt- ning skiljer sig bolagen från de äldre in- vestmentföretagen, vilkas ägande främst be- står av minoritetsposter i stora, börsnoterade företag.1 Finansieringsbolagen är m.a.o. att betrakta som toppbolag i koncerner.

Det måste å andra sidan klart framhållas, att finansieringsbolagens företagsköp inte representerar en starkt branschinriktad kon- centration och samordning av det slag, som beskrivits i avsnitten rörande kvarn- och för- packningsindustrierna. Förvärvens fördel- ning på företagstyp och bransch tycks i stor utsträckning ha bestämts från utbudssidan. Det utbud av lönsamma eller potentiellt lönsamma företag, som förelåg i början av 1960-talet var bl. a. betingat av tillväxtpro- blem i små och medelstora företag.

De problem, som kan möta familjeföretag och andra mindre, koncentrerat ägda företag på expanderande marknader är delvis av finansieringskaraktär. Stora utbyggnader kan vara motiverade vid gynnsam efterfrågeut- veckling och ibland framstå som nödvändiga för att företagets konkurrenskraft skall bibe- hållas. Om utbyggnadstakten är hög, krävs stora kapitaltillskott och självfinansierings- graden måste sänkas. Möjligheterna att klara finansieringen med hjälp av bankkrediter har ofta varit starkt begränsade, bl. a. be- roende på det efterfrågeöverskott som före- legat på kreditmarknaden. Aktiefinansiering och eventuellt överlåtelse av kontrollen över företaget har därför i visa fall framstått som nödvändiga åtgärder.

Snabb tillväxt kan också medföra problem av administrativ karaktär. Företagens ad- ministrativa organisation och resurserna be-

träffande företagsledning kan bli otillräckli- ga vid stora utbyggnader. Det rör sig här om funktioner, som kan vara svåra att snabbt bygga ut, och där mindre företag ofta har svårt att köpa nödvändiga tjänster.2 Anslut— ning till ett större företag kan därför fram- stå som det enda alternativet till stagnation eller långsam utbyggnad. Liknande problem kan uppkomma i fråga om andra funktio- ner, t. ex. då en utbyggnad förutsätter stora insatser beträffande forskning och produkt— utveckling eller försäljningsorganisation.

Utbudet av företag kan givetvis också ha rent personella orsaker. Generationsskiften i familjeföretag kan medföra att försäljning aktualiseras, antingen av hela företaget eller av stora aktieposter. Detsamma gäller, när ägare vill lösgöra kapital för andra ändamål. Omläggningen av aktievinstbeskattningen (och inte minst diskussionen före dess ge- nomförande) medförde ett starkt ökat utbud av mindre företag.

Bortsett från uppgången i samband med aktievinstbeskattningen är det _osäkert, om utbudet av mindre familjeföretag med god potentiell lönsamhet under 1960-talet varit större än tidigare. Det är emellertid tänk- bart, att en ovanligt snabb expansion i bygg- nadsindustrin och i vissa verkstadsbranscher lett till ökade tillväxtproblem i mindre före- tag och en därav betingad utbudsökning.

Utvecklingsbolagens tillkomst med bör- jan år 1962 innebar, att en ny köparkategori tillkom på »marknaden för företag.» Ge- nom sin anknytning till affärsbankerna och till finansiellt starka ägargrupper har dessa företag stora möjligheter att möta de finan- sierings- och administrationsproblem, som spelar stor roll på utbudssidan. Bankanknyt- ningen har också medfört, att företagen lätt kommer i kontakt med det utbud, som för- orsakas av finansieringsproblem. Företag

1 Av de äldre investmentbolagen har dock Industrivärden och Custos gjort majoritetsför- värv under senare år. Industrivärldens verksam- het, som helt faller inom byggnadsmaterial- och byggnadssektorerna, diskuteras i kapitel 8: D nedan. 2 För en ingående diskussion av detta slags till- växtproblem hänvisas till E. Penrose: The Theory of the Growth of the Firm.

med stora kreditanspråk synes i en del fall ha rekommenderats att anlita resp. banks finansieringsbolag för att öka det egna kapi- talet eller för direkt försäljning.

Utvecklingsbolagens förvärv torde till en början helt allmänt ha inriktats på företag med god förväntad lönsamhet och saknat mer uttalad branschinriktning. Som fram- hållits ovan var dock utbudet av företag sär- skilt stort i byggnads- och verkstadsindustri- erna. En stor del av förvärven faller också inom dessa sektorer. Dessutom har ett jäm- förelsevis stort antal handelsföretag inlem- mats i koncernerna.

De två största koncernerna, Incentive och Promotion, hade 1966 vardera c:a 5 500 an- ställda. Tillsammans med sitt moderbolag (Custos) kom också Företagsfinans upp till denna storlek; Företagsfinans egna dotter- bolag hade ungefär 1200 anställda. Övriga finansieringsbolag är väsentligt mindre. Den sammanlagda sysselsättningen i dessa mindre koncerner låg 1966 något över 2000. Redo- görelsen i det följande avser endast de tre stora utvecklingsbolagen. Avsikten är främst att belysa valet av förvärvsobjekt samt den koncentration och samordning, som upp- kommit genom förvärven.

Som tidigare framhållits uppvisade för- värven i inledningsskedet ingen mer påtag- lig koncentration till enstaka branscher. Un- der perioden december 1962 — december 1963 köpte Incentive sex företag med täm- ligen olikartad verksamhet, bl.a. verktygs- företaget C. E. Johansson, instrumenttill- verkaren LKB-produkter och bilhandelsfö- retaget Bil & Buss. Koncernen kan redan från början sägas ha varit inriktad på en kombination av dels handel och transport- verksamhet, dels en tekniskt relativt avan- cerad verkstadsproduktion, där kraven på produktutveckling är stora. Förvärven av handelsföretag har motiverats med, att dessa representerar en jämförelsevis säker och lättskött verksamhet (bl. a. vid konjunk- turella variationer), som utgör ett lämpligt komplement till den mer riskfyllda och administrativt krävande verksamheten på industrisidan.

En tämligen likartad branschspridning

kan under det inledande skedet noteras be- träffande Promotions förvärv. Dessa om- fattade dels industriföretagen Optimus och Svenska Elektromagneter, dels bilhandels- företaget Bil & Truck (Volvoagentur) och transportföretaget Sellbergs Åkeri. Företagsfinans inledde sin utbyggnad först i slutet av år 1964 med förvärven av Lim- hamns Träindustri och det närstående bo- laget Limhamns Plastindustri. Även här före- kommer en kombination med handelsföretag genom förvärvet av Wasa Päls år 1965. Mo- derbolaget, AB Custos, har dessutom under 1966 köpt tre bilhandelsföretag (AB Verde- xa, Landskrona Bil AB och Tavells Bil AB). Frånvaron av branschkoncentration gäller endast inledningsskedet. När förvärv gjorts i en viss bransch har i allmänhet en mer systematisk branschinriktning kommit till stånd. Exempel på detta kan hämtas från både Incentives och Promotions utbyggnad. Incentives verksamhet kan numera sägas omfatta fem, tämligen väl avgränsade om- råden. Handels- och transportsidan har ut- byggts bl. a. genom köpet av Bröderna Forss AB år 1964. På instrumentområdet har två företag tillkommit, nämligen Biotec AB och ett särskilt bolag för projektutveckling, In- centive Research and Development Co. På verktygsområdet äger Incentive två företag, C.E. Johansson AB och Aldellverken. Dess- utom har två nya verksamhetsgrenar till- kommit. Produktion av hydraulikkomponen- ter, ventiler o.d. inleddes 1965 genom för- värvet av Monsun AB. Nästan samtidigt övertogs också konkurrentföretaget AB Ti- son, och de två företagen fördes samman i ett bolag. Produktionen i denna sektor ut- vidgades ytterligare under 1966, genom för- värvet av A. H. Andersson & Co. Verksam- het på byggnadsmaterialområdet inleddes 1964 med förvärvet av ARA-bolagen (parti- handel). Därefter har även två industriföre- tag i denna sektor inlemmats i koncernen, nämligen AB Evaporator och AB Wallit. Samordningen av verksamheter inom fi- nansieringsbolaget synes endast i undantags- fall (främst Monsun-Tison) ha inneburit ökad säljarkoncentration på berörda indu- striella marknader. Också inslagen av verti-

kal integration förefaller obetydliga; andelen internleveranser inom koncernen är mycket låg. De funktionella sambanden mellan olika förvärvade enheter torde till största delen ligga på produktions- och produktutveck- lingssidan. Koncernens tre verkstadssektorer utgör expanderande områden, där behovet av produktutveckling är stort, vilket också torde varit en viktig orsak till de »tillväxt- problem,» som motiverat försäljningen av företagen. Sammanslagningarna har dess- utom givit möjlighet till gemensamt utnytt- jande av vissa administrativa funktioner (t. ex. databehandling) samt av försäljnings- organ, speciellt på exportmarknaderna. Vissa delar av Incentives verksamhet mås- te ses i samband med den produktion, som drivs av andra storföretag i Wallenberggrup- pen. Anknytningen till dessa företag har i en del fall möjliggjort samordning av pro- duktionen eller utnyttjande av en existeran- de försäljningsorganisation på utlandsmark- naderna. Tillverkningen av pneumatiska komponenter inom AB Tison har sålunda stark anknytning till Atlas Copcos verksam- het. Atlas Copco innehar nu en stor minori- tetspost i Tison och svarar för försäljningen av företagets produkter. Ett samarbete med ASEA har förekommit i samband med för- värvet av Svenska Elfabriks AB Selfa, som köptes av Incentive i början av 1965 och avyttrades till ASEA ett år senare. Incentives förvärv var i detta fall helt beroende av att samarbete kunde etableras med ASEA. Fi- nansieringsbolagets funktion som förmedlan- de organ vid stora företagstransaktioner il- lustreras främst av Minebergs-affären åren 1965—66. Minebergs produktion bestod av två fristående delar, nämligen dels Stock- holms Benmjölsfabrik, dels pappersbruken i Nykvarn och Laxå. Företaget saknade helt anknytning till Wallenberggruppen. Det köptes av Incentive, varefter de två delarna övertogs av två olika Wallenbergsfäretag, Stockholms Superfosfat resp. Papyrus. Incentives avyttringar har således i all- mänhet skett till företag inom Wallenberg- gruppen, och har i vissa fall varit planerade redan vid resp. förvärv. Också försäljning till andra intressenter har dock förekommit.

Däremot har hittills inget av de förvärvade bolagen introducerats på fondbörsen.

I Promotions verksamhet är inslagen av branschspecialisering och horisontell integra- tion numera jämförelsevis starka. I två in- dustribranscher, produktion av lastanord- ningar och byggnadskranar, har företaget genom en serie förvärv uppnått mycket stark ställning. Denna branschinriktade ut- byggnad inleddes först i slutet av år 1965. Förvärvade företag med produktion av last- anordningar är H.I.A.B., Tranåsverken och Focoverken. En samordning av denna pro- duktionen har åstadkommits, genom att bo- lagen sammanförts i en särskild grupp inom koncernen. Tillverkare av byggnadskranar inom koncernen är Lindénkranar och Ali- makverken. Möjligheterna att samordna pro- duktionen synes också på detta område ha påverkat förvärvsbesluten. Viss teknisk sam- ordning har också varit möjlig med Wibe- verken, som tillverkar TV-master.

Vid sidan av de två stora produktgrupper- na omfattar Promotions industriella verk- samhet ett antal mer fristående enheter, t. ex. AB Optimus, Svenska Elektromag- neter och trähustillverkaren AB Åsedahus. Den icke-industriella verksamheten faller främst på de två stora transportföretagen Sellbergs Åkeri och Sleipner samt bilhan- delsföretaget Bil & Truck.

Dominansen för ett begränsat antal »ut- vecklingsblock» framstår också i denna kon- cern som mycket stark. Möjligheter till ra- tionaliseringar i produktionen har förelegat inom resp. block, samtidigt som en begräns- ning av konkurrensen torde ha uppkommit på vissa marknader genom sammanslagning- arna. Däremot sägs de möjliga vinsterna för företaget genom samordning mellan olika verksamhetsgrenar ha varit tämligen obetyd- liga och endast ha gällt kostnaderna för en del inköp.

Vissa inslag av vertikal integration kan ur- skiljas, dels mellan aktiviteter inom koncer- nen (t. ex. transportmedelsindustri-transport— tjänster), dels i förhållande till det ägande- mässigt närstående AB Industrivärdens verk- samhet i byggnadssektorn. Från företagets sida hävdas dock, att inget samarbete med

Industrivärden förekommer, och att även Promotionkoncemens olika verksamhetsgre- nar (grupper av dotterbolag) drivs helt oberoende av varandra vad gäller produk- tion och försäljning.

I stort uppvisar Incentive och Promotion en betydande överensstämmelse, när det gäl- ler förvärvens branschinriktning. Kombina- tionen av verkstadsproduktion, bilhandel och transportverksamhet är sålunda gemensam för båda koncernerna. Direkt konkurrens mellan företagen på enskilda varumarkna- der saknas dock nästan helt.

Avyttringar av bolag har hos Promotion varit jämförelsevis ovanliga: ingen av de större förvärvade enheterna har avyttrats. Den förmedling av företag via koncernen till ägandemässigt närstående storföretag, som förekommit hos Incentive, saknas här helt. Samordning med andra företag inom grup- pen kring Svenska Handelsbanken synes över huvudtaget inte ha haft nämnvärd betydel- se i Promotions verksamhet.

AB Företagsfinans är dotterbolag till AB Custos och skiljer sig genom denna direkta anknytning till ett äldre investmentbolag från de övriga finansieringsbolagen. Före- tagsfinans” förvärv påminner delvis om in- vestmentbolagens. Innehav av majoritetspos- ter har sålunda varit jämförelsevis ovanliga, och det största förvärvade företaget, Lim- hamns Träindustri (numera AB Tarkett), introducerades redan efter ett år på fond- börsen. Förutom i Tarkett har Företagsfinans majoritetsintressen endast i handelsföretaget Wasa Päls och i ett mindre industriföretag, Å Mauritzon & Co. Kombinationer av före- tag med likartad verksamhet synes här ha förekommit endast inom Tarkett-koncernen, som under senare år införlivat ett antal mindre företag i branschen.

Det bör här framhållas, att även moder- bolaget, AB Custos, gjort majoritetsförvärv under den aktuella perioden. Det rör sig här uteslutande om handelsföretag. 1963 övertogs aktiemajoriteten i AB Wessels, och under 1966 införlivades tre bilhandelsföretag med koncernen. Bilhandel är således en verk- samhetsgren, som förekommer i samtliga de tre stora koncernerna.

Företagsfinans, minoritetsintressen ligger inom byggnadsindustrin. Där återfinns AB Vägförbättringar samt Åsbrink & Co, i vilka stora minoritetsposter förvärvades 1965 . Un- der 1966 har Företagsfinans ytterligare ökat sina intressen i denna bransch genom över- tagande av aktier i S:t Eriks Betong. Sam- manlagt har de tre nämnda byggnads- och anläggningsföretagen c:a 2 300 anställda. Företagsfinans verksamhet på detta område utgör delvis en parallell till den betydligt större expansionen inom AB Industrivärden, som redovisas i kapitel 8 nedan.

De mindre utvecklingsbolagens förvärv saknar nämnvärd betydelse på bransch- och marknadsnivå. Med undantag för Skansen- Lejonet, vars företagsköp koncentrerats till stenindustrin, kan ingen systematisk inrikt- ning på särskilda tillverkningstyper eller marknader spåras i valet av objekt. Bolagens tillkomst och förvärvspolitik torde här iförs- ta hand få ses som ett konkurrensmedel för resp. banker.1 Denna aspekt på finansie- ringsbolagens verksamhet diskuteras i ut- redningens kreditmarknadsdel.

1 Ett visst samarbete torde dock föreligga mel- lan Incentive och två av de mindre bolagen,

Hexagon och Sydinvest, i vilka Incentive äger mindre aktieposter.

Appendix till kapitel 5

Appendix A. Ofullständig information om efterfrågan Efterfrågan på (monopolföretagets) produkt anges av den linjära funktionen:

x=Y—s'p (1),

där p är priset, Y och s positiva konstanter. Kostnadsfunktionen är känd och har formen:

C=F+c-x (2),

där F och c (gränskostnaden) är positiva konstanter.

Risksituationen och företagets vinstvärde- ring kan nu beskrivas på olika sätt. Till en början antas, att säkra förväntningar råder beträffande priskänsligheten (s) hos efter- frågan, medan kurvans läge -— som anges av Y — är osäker. Som illustration väljs två fall:

A: I. Företaget baserar sin prissättning på en sannolikhetsfördelning beträffande Y med medelvärdet Foch variansen k (positiv kon- stant). Företagets vinstvärdering kan beskri- vas med en funktion, i vilken ingår förutom den förväntade vinsten (medelvärdet) även variansen för vinsten:

W=f[E(R), V(R)] (3).

där E anger medelvärde och V varians för vinsten R.1

Beträffande funktionens egenskaper förut- sätts att:

ÖW ÖW —F(R)>00Chf2=ö—V—(F)(O

(1) och (2) ger:

E(R)=(p—c) (i—sm—F

V(R) = k (12 — r)"2 Maximering av W ger nu följande marginal (in) mellan pris och rörlig kostnad:

fl

m—p c_ f1(1—'—sc) F—sc 2 (fls —fzk) 2 s Uttrycket till höger om olikhetstecknet är den

(4)

marginal (Z=Z— c), som uppkommer vid säkra förväntningar (k=0). Kombinationen av ofullständig information om efterfrågan och avtagande gränsnytta för vinsten medför sålunda ett lägre pris.2

Reaktionen på kostnads- och (förväntade) efterfrågeändringar erhålls genom differen- tiering av (4). Förutsatt att andra ordningens villkor för maximum är uppfyllt — d.v.s.

1 Modellen kan sägas beskriva maximering av förväntad nytta med kvadratisk nyttofunktion och avtagande gränsnytta för vinsten, t. ex.:

U=R — r - R2 (r positiv konstant).

U:s medelvärde anges av: E(U)=E(R) — r - E2 (R) - r- V (R), (1. v. 5. en funktion av W:s typ med medelvärde och varians som argument. Antagandet om kvadratisk nytttofunktion har vissa svagheter, inte minst som beskrivning av företags vinstvärdering (se t. ex. Arrow op. cit., s. 35 f.). Huvudresultatet i föreliggande modell, d.v.s. riskaversionens prissänkande effekt, kan dock visas också för den generella nyttofunktiOnen U=f(R). Det behöver endast förutsättas, att & > 0 och 411—U ( 0, d.v.s. att gränsnyttan är dR 2R positiv och avtagande (riskaversion).

z Resultatet—som här härletts från ett anta- tande om konstant gränskostnad—gäller i alla fall, där gränskostnadskurvan är linjär. Däremot inte nödvändigtvis om gränskostnadskurvan är stigande och konkav uppåt, t. ex. beroende på att man befinner sig nära kapacitetsgränsen. I detta fall ger nämligen en maximering av vinstens me- delvärde (neutral riskvärdering) ett högre pris än vinstmaximering utifrån efterfrågans medelvär- de. Detta innebär att vid riskaversion uppkommer två motriktade effekter på prissättningen jämfört med det fall, där valet sker under full säkerhet beträffande efterfrågan.

de d d — (O—kan visas, att _p och å är > 0, a'p2 dc dy liksom vid säkerhet om efterfrågan. Prisändringarnas storlek, jämfört med fal— let med säkra förväntningar, kan däremot inte fastställas utifrån den allmänna funktionen (3). Vi måste här specificera en kvadratisk funktion (jfr not 1, föregående sida):

W = E(R) —- rE2(R) — r V(R) (5)

Här erhålls följande första- och andraderi- vator: f1=1-—2rE(R) f 11 = —2"

f2= _r f12=f21=f22=0,

Ekvation (4) kan skrivas: flesta — 17— se) = 2f2ktp — c) (6) Sätt Y—sc=B och p—c=m.

Då erhålles villkoret:

f1(B—2sm)=2rkm (61)

Differentiering ger f1 dB — 2f1s dm + (B — 2 sm)f11(—S%R) dm+

(B—2sm)fuö%:)d8=2rkdm

öE (R) ÖE (R)

=B—2smoch W: msamtfu= —rgerdB[f1—rm(B-—2sm)] =dm[2f1s+2rk+r(B—2sm)2]

dm fl—rm(B—Zsm) 1 d—B=2f1s+2rk+r(B—2sm)2(2s Insättning av

Uttrycket till höger om olikhetstecknet anger prisreaktionen vid säkra förväntningar.1 Pris- marginalen p—c påverkas alltså mindre än vid säkra förväntningar av ändringar i efter- frågan och/eller rörliga kostnader. Detta innebär samtidigt, att priset stiger mer vid ökade rörliga kostnader,2 medan effekterna på priset av ändrad efterfrågan är svagare än vid säkerhet (jfr slutsatserna i texten, av- snitt A).

Det bör slutligen framhållas, att också de fasta kostnaderna påverkar priset i denna modell, beroende på att den förväntade vinstens storlek har betydelse för avvägningen mellan medelvärde och varians.

Med den kvadratiska nyttofunktionen (5) fås följande uttryck för de fasta kostnadernas inverkan:

dp _ r (B — 2 sm)

(TF—zf,s+2rk+r(3_2sm)2 Ökade fasta kostnader medför alltså höjt pris, medan vid enkel vinstmaximering de fasta kostnaderna saknar betydelse för pris- sättningen.

A: II. Antagandet att företaget förfogar över en sannolikhetsfördelning beträffande avsättningen kan tänkas vara orealistiskt. Som alternativ har valts en modell, där före- taget söker minimera sannolikheten för för- lust. Priskänsligheten s betraktas fortfarande som känd, medan osäkerhet råder beträffande Y.

Minimering av förlustrisken kan nu formu- leras som en minimering av det utfall beträf- fande efterfrågekonstanten Y, som krävs för att vinsten skall bli 20.

R: Yp—spz—cY+scp——F R=0 för Y(p—-c)=sp2—scp+F

>0

Det »nödvändiga» Y minimeras när:

Y 51—=0 d.v.s. (p — c) (2 sp — sc) — sp2 + dp

scp—F=0

. . F Vilket ger priset pm =c+ ; och Y(R=o)=s ' c+2 VF— s

Så länge uppfattningen om efterfrågans pris- känslighet (s) är oförändrad, bestäms prisänd- ringarna helt av kostnaderna. Man får således en speciell form av »kostnadsprissättning». Som jämförelse kan även här användas fal- let med känd efterfrågan x=Y—s ' p, vilket ger priset

1 Eftersom B= V— se är större än 2 sm (jmf ekvation 4), är täljaren mindre än f1 och nämna- ren större än 2f1s. Hår förutsätts att m=p — c>0. ” Det kan lätt visas, att Q=l —s- &, d. v. 5.

de dA att ökning av den ena derivatan innebär minsk- ning av den andra.

Om ett vinstgivande pris finns, mäste x(p—c) vara >F, varav följer

_ ?" p>c+v_d.v.s.p>pm s

Även här ger således fallet med osäkerhet ett lägre pris än enkel vinstmaximering.

A: III. Det andra exemplet i kapitel 5: A avser det fall, där ofullständig information föreligger beträffande efterfrågans priskäns- lighet, medan avsättningen vid det ursprung- liga priset (po) antas känd. Med samma be- teckningar som i fall I ovan kan följande modell uppställas:

W=f[E(R_), V(R)]

E(x)=Y—S'p V(x)=t IP_Pol C=c-x+F,

där Y, 5, t, F och c är positiva konstanter. E(R)=(P—C) (Y—SP)—F V(R)=t(p—c)2 IP—Po | Villkoret för att priset inte skall höjas är, att »högerderivatan»: dW dP (p>p..) [(P — €)2t + 2t(17 — C)(P —Po)]$0 förp=p0, d. v. 5. att f1( Y+ SC "' ZSPQ) S —fzf(Po _ C)2 (7)

På motsvarande sätt fås följande villkor för att priset inte skall sänkas:

dW — - —- = Y — 2 + sc — d,, (M) flt sp ) f.

[(P — )2t + 2t(P — CXP "Po)] 2 0 för p=p0, d. v. 5. att:

f1(Y+Ec_zEp)2f2t(po—c)2 (8)

Priset vid säkra förväntningar (t=0) är:

=f1(Y— 229-"p + sc) +f2

— Y+sc P: - 2s

De två villkoren (8) och (9) kan nu tillsam- mans uttryckas som

2f t - p =po, om 21%. (po-WSP _PoS

1s

ft — —i_(po—c)2,d.v.s.|p—p0| g 21s

—f2t(Po " C)2 2f1s Det pris, som maximerar vinstens medelvärde,

— Y d. v. s. p= tsc 2s

visst högsta belopp från det ursprungliga priset (po), utan att en prisändring vidtas. Här liksom vid vissa typer av fåtalskonkur- rens föreligger prisstelhet vid måttliga efter- fråge- och kostnadsändringar. Det nämnda intervallets storlek (eller m.a.o. prisstel- hetens styrka) bestäms bl. a. av varians- konstanten t och värderingen av variansen

, kan alltså avvika med ett

contra vinstens medelvärde, —2.

fl

Appendix B. Horisontell integration

I. Korseffekter på avsättningssidan För varorna A och B antas följande kost- nadssamband gälla: C .4 = F A + u - x A C E = F B + v - x B Om varorna tillverkas i olika företag, vilka inte tar hänsyn till eventuella möjligheter att påverka varandras prispolitik, gäller följande avsättningssamband:

x =a—spA A x B = b — t 1),, Separat vinstmaximering ger priserna: — a+s-u — b+t-v PA = & ”hps: T

Om produktionen sammanförs i ett företag kan detta genom prisändring från p A resp. p B påverka avsättningen för sin andra produkt. Avsättningssambanden kan antas ha följande utseende:

xA=a—spA+k1(pB—p,,) xB=b—th+kz(pA —pA) där k1 och k2 är konstanter, positiva vid substituerbarhet, negativa vid komplemen- taritet. Kostnadssambanden förutsätts oför- ändrade. För ett integrerat företag gäller maxime- ringen den totala vinsten:

pA 'xA+pB-xB—CA—CB. Man kommer då fram till följande priser: k1(k1+k2) _ a—s-u

_ k2 pA=pA+N(b—t'v)+

N 2s __ k, k,(k,+k,) b—t-v Ps—PB+N(”"S "”T T

där N =4s- t—(k1+k2)2 måste vara positiv för att vinstmaximum skall existera.

Vidare är a>su och b>tv. Dessa villkor innebär, att det högsta tänkbara priset på resp. marknad är högre än den rörliga styck- kostnaden, vilket givetvis gäller, om produk- tion förekommer.

Priserna kan nu skrivas på följande sätt:

— k k +k pA=pA+k2.M1+%.M2 — k k +k pB=pB+k1-M2+———2(12t 2)-M1

där M1 och M2 är positiva.

Det kan här konstateras, att vid substituer- barhet — k1 och k2 positiva — blir priserna högre än?), resp. Z,. Orsaken är givetvis, att prishöjning förbättrar vinstsituationen på substitutmarknaden.

Vid komplementaritet medför integrationen, att priset på minst en av varorna blir lägre än vid specialisering, eftersom

k1+k2

PAZPA=k2M12 —k1Mz' =pB (p,,

Prishöjning på en av varorna kan bli aktuell, om efterfrågan ökar starkt genom prissänk- ningen på den andra varan.

Kostnads- och efterfrågeförändringar får vid horisontell integration inverkan på pris- sättningen inte endast beträlfande den direkt berörda varan utan också beträffande substi- tut- eller komplementvaran. För varan A er- hålls följande effekter:

dpA_—k2-t dpA_k_2 dv_ N utb—N

Vid substituerbarhet (k2>0) tenderar såle- des en höjning av de rörliga kostnaderna för varan B att ge prissänkning på varan A. Kost- nadsstegringen minskar vinstmarginalen för B och försvagar därigenom de högprisincita- ment, som nämnts ovan. En effekt i samma riktning uppkommer i allmänhet, om efte;-

dp frågan på B minskar, dvs. 7; >o vid substi- tuerbarhet.

II. Förenad produktion

Sätt varan X:s andel av produktionen=z. Avsättningsfunktionerna är då:

p,, =f[z ' 4] och

py = g[(l —z) - q], där q är produktionsskalan. Vidare antas att substitution i produktio- nen är möjlig, men att en ökning av produk- tionsandelen för varan, som ger större in- täktstillskott, medför höjda kostnader. Kost- nadsfunktionen är: c=h[q, z]

Maximering av vinsten: R=z- q-px+(l—z)-q-py—c, ger dels vill- koret

z - Glx + (1 — z)GIy = %, dvs. gränsintäkt = gränskostnad vid ökning av processkalan och vidare: öh 1 &" ' ? Skillnaden mellan intäktstillskotten skall allt- så motsvara kostnaden per enhet för ändring av produktfördelningen.

En ökning av efterfrågan på X leder nor- malt till ökning av både q och z, dv's. av ska- lan och av X:s andel av produktionen. Om >>transformeringskostnaden» per enhet är oberoende av produktionsskalan tenderar produktionen att stiga även för varan Y, vilket måste medföra en prissänkning för denna vara. Priselfekter mellan marknaderna uppkommer sålunda även om substitutions- möjligheter föreligger i produktionen.

Vid oelastisk efterfrågan på Y och hög transformeringskostnad kan Gly bli negativ.

GI —GI= :: y

Utbudsbegränsning uppkommer, dvs. Y av- sätts fram till GIy=0, och maximivillkoren beträlfande produktionen blir: h h 1 z-GI =-ö—-ochGI =é—-— x åq * öz q

Här bortfaller sambandet mellan markna-

derna, och produktionen bestäms helt utifrån X-marknaden.

Appendix C. Prissättning vid duopol

Ett numeriskt exempel i anslutning till mo- dellen i avsnitt 5: C skall här ges i matris- form. Liksom i texten rör det sig om en duopolmodell med priset som enda handlings- parameter. Vartdera företaget har att välja mellan fem prisalternativ, och den finns följ- aktligen 25 tänkbara priskombinationer. Ut- fallen eller vinsterna för resp. säljare anges i nedanstående matriser.

SäljareA PA/PB 10 11 12 13 14 10 —3 —1 l l 1 11 —5 0 3 4 5 12 —6 —1 2 5 9 13 ——7 —3 —1 3 6 14 —7 —5 ——3 —l 1

Säljare B

PA/PB 10 11 12 13 14

10 -—4 ——3 —5 —6 ——5 11 —2 —l ——4 —4 ——3 12 0 4 2 0 —2 13 l 4 5 3 -—1 14 2 5 5 6 2

En duopolsituation kan beskrivas som ett tvåpersoners spel med icke-konstant summa (en åtgärd som leder till vinstökning för det ena företaget innebär inte nödvändigtvis en lika stor vinstminskning för konkurrenten). Det rör sig således inte om en direkt motsats- ställning mellan säljarna, varför beteendet inte kan beskrivas utifrån förväntningar om »säms- ta tänkbara» reaktion från motparten (s. k. minimax-modeller).

Vilka av de 25 prisparen representerar tänkbara jämviktssituationer? Svaret beror bl. a. på graden av information hos de två säljarna. Antag t. ex. att varje säljare känner till sin egen vinstsituation vid olika priskom- binationer, men inte motpartens. Valet av pris måste då byggas på gissningar om kon- kurrentens beteende; om förväntningarna inte specificeras är alla prisparen möjliga.

Om båda säljarna betraktar resp. konkur- rents pris som givet, uppkommer jämvikt vid prisparet 11—11 (punkten S idiagram 4: 4). Vinsterna är här noll och minus ett, dvs. jämförelsevis låga. Om säljarna förväntar sig enkel prisföljning (p A = 178) kan vinsterna däremot höjas till tre enheter var-dera i pris- kombinationen 13 — 13.

Antag i stället, att också konkurrentens vinstfunktion är känd. De två prisledarkom- binationerna (TA och TB i diagram 4: 4) kan då utläsas ur matriserna. Säljaren A:s reak- tionsfunktion omfattar priskombinationerna 10—10,11—ll,11—12,12—13 och 12—14. Av dessa ger kombinationen 12— 13 det bästa utfallet (vinsten=0) för säljaren B. Även A kan som prisledare uppnå vinsten noll, nämligen i priskombinationen 11— 11.

Med antagande om strikt kortsiktsmini- mering kan mängden av tänkbara utfall be- gränsas till de kombinationer, som ger båda säljarna vinster 20. Detta villkor uppfylls endast av de fyra prispar, som kursiverats i matriserna ovan (motsvarar det skuggade området i diagram 4: 4). Av dessa kan kom- binationen 14— 14 uteslutas eftersom en ömsesidig prissänkning medför höjd vinst för båda säljarna. Maximering av den sam- manlagda vinsten uppkommer vid priskom- binationen 12— 14, men här krävs vinstöver- föringar från A till B om minst två enheter.

Som framhållits i texten krävs för denna begränsning av mängden tänkbara utfall, att säljarna avstår från aggressiv konkurrens (dvs. från hot att avstå från kortsiktig vinst- maximering). Om detta villkor inte är upp- fyllt, kan priserna variera inom vidare marginaler, och ojämna styrkerelationer kan ge utslag i en mycket sned vinstfördelning.

KAPITEL 6

Tillverkningen inom textil— och beklädnads- sektorn omfattar i huvudsak tre produk- tionsled: spinning, vävning och sömnad. I branschstrukturen går en skiljelinje mellan vävnings- och sömnadsleden. Spinning och vävning är i Sverige i de flesta fall integre- rade i s.k. kombinerade textilfabriker, och båda leden kommer i det följande att föras till samma bransch. Däremot sker kon- fektionering i allmänhet i fristående före- tag.

Från detta strukturmönster avviker tri— kåindustrin, där sömnadsledet oftast är in- tegrerat med trikåvävstillverkningen (vissa trikåföretag har dessutom egna spinnerier). Trikåindustrin kommer här att behandlas som en särskild bransch.

Förutom de nämnda produktionsleden ingår i förädlingskedjan vissa andra pro— cesser, t.ex. beredning och färgning eller tryckning. Dessa processer läggs ofta ut på fristående företag (lönfärgerier etc.).x Så- dana företag kommer inte att närmare be- handlas i denna översikt.

När det gäller de tidigare produktions- leden har en uppdelning gjorts i ylle- och bomullsindustri, eftersom traditionellt ingen högre grad av integration föreligger mellan dessa två tillverkningsgrenar. Genom att olika syntetfibermaterial under senare år fått ökad betydelse, har dock den klara uppdelningen mellan ylle- och bomullsin- dustri delvis försvunnit. Framför allt korta konstgjorda och syntetiska fibrer (rayon- och nylonull) utgör substitut till både ull och bomull. Garn och vävnader av sådana fibrer tillverkas inom såväl ylle- som bom- ullsindustrin. Till stor del rör det sig här om blandvävnader, vilka i officiell statistik

Textil- och beklädnadsindustri

klassificeras utifrån huvudsakligt fiberinne- håll. Den största delen av de aktuella pro- dukterna kommer därmed att föras till an- tingen ylle- eller bomullsindustri. Fabriker med tillverkning av garn och vävnader, där konst- och syntetfibermaterial är den störs- ta beståndsdelen, förs i statistiken (delvis fel- aktigt) till bomullsindustrin. Denna princip har måst följas även i denna översikt, vil- ket ger vissa felkällor, framför allt i pro- duktivitetsberäkningarna.

Vävnader av ändlösa konst- och syntet- fibrer tillverkas i allmänhet vid särskilda arbetsställen — i officiell statistik klassade som sidenfabriker — och kommer inte att behandlas i det följande. Utanför redogö- relsen faller dessutom linne-. hamp- och juteindustri.

Redogörelsen kommer alltså att omfatta följande fyra huvudbranscher:

(förädlingsvärdesiffror för år 1965 i mkr): ylleindustri 227 bomullsindustri (inkl. rayonulls-) 297 konfektionsindustri 869 trikåindustri 226

Tillsammans svarar dessa branscher för fyra femtedelar av det totala förädlings- värdet i textil— och Sömnadsindustrin. Av den privata konsumtionen svarar textil- och konfektionsvarorna för drygt 10%. Sek- torns andel av hela industrins förädlingsvär- de är ca 7 %.

Ylle- och bomullsindustrierna är produ- centvarubranscher med konfektionsindu- strin och andra industrikunder (beträffande

1 Exempel på större sådana företag är AB E. W. Just, AB Alf Stigens Fabriker. Lind & Co Färgeri AB och Timmele Färgeri AB.

s.k. tekniska vävnader) som avnämnare. Konsumentvaror är i huvudsak endast vissa garner och heminredningsvävnader. Konfek- tions- och trikåindustrierna är däremot näs— tan helt inriktade på produktion av konsu- mentvaror, som säljs via detaljist.

Textilkonsumtionen har utvecklats i stort sett i takt med realinkomstens ökning, men betydande variationer noteras under efter- krigstiden. De första efterkrigsåren var ef- terfrågan mycket hög, men en minskning följde i början av 1950-talet, och först 1955 uppnåddes åter 1950 års nivå. Därefter har förbrukningen ökat i tämligen snabb takt, omkring 4,5 % per år.

Kraftiga förskjutningar har skett inom textilkonsumtionen, främst i följande avse- enden:

Efterfrågan har ökat snabbare för hem- inrednings- än för beklädnadsvaror.

Förbrukningen av överkläder har ökat väsentligt snabbare än för övriga kläder (volymökning 113 % mot 53 % 1949—65).

En övergång har skett mot >>enklare» klädsel av lättare material, t. ex. från kosty- mer till kavajer eller jackor och udda byx- or.

Trikåvaror har på många områden ersatt sydda konfektionsvaror.

Ylle, som förut svarat för huvuddelen av överklädersmarknaden, har förlorat marknadsandel till andra material. Kraftig ökning noteras för syntetfiber- och bland- vävnader.

Produktionsförskjutningarna på efterfrå- gesidan har således gynnat vissa varuområ- den. Till stor del rör det sig emellertid om förskjutningar inom de branscher som här behandlas. Då redovisningen i betydande utsträckning måste byggas på totaldata för resp. bransch, kommer därför framställ- ningen delvis att bli alltför schematisk, och strukturförändringarna under perioden un- derskattas.

Jämsides med förändringarna på konsum- tionssidan har importen på de flesta områ- den ökat starkt i betydelse. För konfektion noteras en ökning av importandelen från ett par procent i slutet av 1940-talet till drygt

Tabell 6: I . Export och importandelarfår vissa garn- och vävnadsgrupper

Export- Import- andel andel

(% av (% av prod.) tillförsel)

1950 1965 1950 1965

Kardgarn av ull 2 6 1 6 Kamgarn av ull 4 1 49 37 Bomullsgarn 1 1 14 33 Garn av korta k. 0. s.

fibrer 3 7 22 35 Vävn. av ylle 2 12 27 45 Vävn. av bomull 1 12 24 42 Vävn. av korta k. 0. s.

fibrer 3 30 20 73

15 % år 1965. I de tidigare produktionsle- den har stora importökningar ägt rum för såväl garn som färdiga vävnader. Dessutom har bomulls- och syntetfiberföretagen i stor utsträckning övergått till att importera rå- väv, som således endast slutbearbetas inom landet. I bomullsindustrin utgör numera im- porterad råväv c:a en tredjedel av råvaru- insatsen. Import- och exportandelar i spin- neri- och väverileden framgår av tabell 6: 1, där andelarna räknats efter vikt.1

Även exporten har således ökat betyd- ligt efter 1950. Denna förbättring har dock inte varit tillräcklig för att kompensera av- sättningbortfallet på hemmamarknaden ge- nom den ökade importen.

Efter en snabb stegring de första efter- krigsåren uppvisade tillverkningen av garn och vävnader inom landet under större de- len av 1950-talet en stagnerande eller i Vis- sa fall vikande tendens. En påtaglig ned- gång noteras beträffande garn (utom syn- tetullgarn) som följd av den ökade garnim- porten och vissa Vävnadstillverkares över- gång till importerad råväv som råvara. För trikå- och konfektionsvaror noteras en klart gynnsammare produktionsutveckling, bort- sett från förra hälften av 1950-talet.

Förskjutningarna på vävnadssidan mellan 1950 och 1965 illustreras i diagram 6: 1,

1 Beroende på omläggningar i varuklassiiice- ringen måste andelarna för 1950 uppfattas som tämligen grova uppskattningar.

N N L» Lil .b 01 C? L" Q V—Å D 51 O

lllllllllllllllllllllllllllllIlllllllllllLlllllll

|?!

C 1000 ton

Linne

k.o.s fibrer

Bomull

Korta k.o.s. fibrer

Ylle

E

Ul

l 1 | | | | T I 950 |955 IQBO

Diagram 6: ]. Våvnadsproduktion

där produktionen angivits kumulativt för olika material. För den materialgrupp, som behandlas i denna översikt — ylle, bomull samt syntet- och konstull — utgör den vikt— mässiga minskningen under denna period ca 15 %. Basåret 1950 utmärktes emeller— tid av en i vissa avseenden onormal hög- konjunktur; räknat enbart över perioden 1953—1965 är nedgången endast 7 %. Minskningen har drabbat både ylle- och bomullsvävnader, medan för syntet- och konstfiber utvecklingen vänt uppåt från slu- tet av 1950-talet.1

De tonsiffror som här angivits ger en allt- för ogynnsam bild av produktionsutveck- lingen, då en övergång skett dels mot lät- tare vävnader, dels mot högre kvaliteter. Om hänsyn tas till sådana förskjutningar torde produktionsutvecklingen för de tre va- rugrupperna tillsammans kunna karakteri-

I |565

Tabell 6: 2. Produktionsutveckling i textilsek- torn.1 Index 1946 = 100

19501955 1960 1966

Garn ( ton) ” 114 103 93 77 därav: ullgarn 1 1 1 86 86 66 bomullsgarn 1 15 112 106 69 konst— och syntetull— garn 95 57 67 1 56 Vävnader ( ton)” 128 113 109 96 därav: yllevävnader 118 96 90 81 bomullsvävnader 135 135 133 102 konst- och syntetull- vävnader 117 49 55 86 Trikåvaror (volymindex) 100 97 1 31 1443 Konfektion (volymindex) 130 125 139 160a

1 På grund av den officiella statistikens omlägg- ning från 1959, är uppdelningen på materialslag inte konsekvent genomförd. Före 1959 räknades blandvävnader som ylle- resp. bomullsvävnader, även om mer än hälften av råvaruinnehållet ut- gjordes av rayon- eller syntetull. Sett utifrån nu- varande fördelningsprincip — där varorna klassi- ficeras efter huvudsakligt fiberinnehåll — utgör därför siffrorna för konst- och syntetull åren 1946 —1958 en underskattning, medan en motsvarande överskattning föreligger beträffande ylle och bom- ull. Detta fel föreligger i alla de produktions- och förbrukningsserier, som redovisas i det följande. ” Här inräknas textilprodukter av lin och konst- silke, däremot inte övriga material (hampa, jute, papper etc.). ” Avser år 1965.

seras som stagnerande eller svagt stigande, räknat över hela efterkrigstiden.

Tiden efter 1950 måste för textilsektorn som helhet betecknas som en krisperiod, även om betydande variationer förekommit mellan olika delbranscher. Antalet nedlägg- ningar har varit mycket stort, och syssel— sättningen har minskat kraftigare än i nå- gon annan industrisektor. Inom hela textil- och Sömnadsindustrin minskade sysselsätt- ningen mellan 1950 och 1964 med omkring 30000 personer eller mer än 25 %. Hela denna siffra får givetvis inte uppfattas som ett mått på krympning av tillverkningen — här liksom i andra branscher har kapital-

1 Samtidigt har en övergång skett från konst- till syntetfibervävnader. Den relativt stora produk- tionen av rayonullvävnader i början av 1950- talet har ersatts av en snabbt stigande tillverk- ning på syntetsidan (nylon, terylene osv.).

Arbetsställen 1965 Sysselsatta 1965

Index Index Antal 1950 = 100 Antal 1950 = 100 Ylleindustri 69 57 9 000 55 Bomullsindustri 55 69 10 600 54 Trikåindustri 188 71 9 500 78 Konfektionsindustri 742 78 40 800 84 Hela textilsektorn 1 417 71 87 000 72 intensiteten ökats och andra arbetsbesparan- kurrensförutsättningar; textil- och bekläd- de åtgärder vidtagits — men en betydande del representerar nedläggning av hela före- tag eller tillverkningsgrenar. Produktionen har koncentrerats, bl.a. genom att huvud- delen av de filialer, som tillkom under upp- gångsperioden på 1940-talet, numera ned- lagts.

Till detta bör läggas, att antalet nedlägg- ningar under de två senaste åren synes ha varit exceptionellt stort. Enligt Arbetsmark- nadsstyrelsens statistik berörde de varsel om nedläggning eller driftsinskränkning, som utfärdades under år 1966 124 företag med sammanlagt 5 000 anställdal, vilket är mer än motsvarande siffra för hela femårspe- rioden 1960—1964. Konfektionsindustrin har drabbats speciellt hårt, och antalet ar— betsställen i denna bransch torde nu inte överstiga 700.

Den följande redogörelsen omfattar såle- des en period med stora strukturföränd- ringar i textilsektorn, främst betingade av ojämn och tidvis stagnerande efterfrågeut— veckling i kombination med hård import- konkurrens. Den strukturella anpassningen har kommit till stånd främst genom fram- tvingade nedläggningar i samband med svag lönsamhet. Under senare år har emel- lertid också mer planmässiga ingrepp i branschstrukturen genomförts i form av fu- sioner och samarbete mellan företag.

Utvecklingen inom textilsektorn under de senaste 15 åren ger exempel på den typ av i huvudsak marknadsstyrda koncentrations- tendenser, som uppkommer när företagen i en bransch utsätts för hård och långvarig marknadspress. De olika delbranscherna uppvisar i viktiga avseenden olikartade kon—

nadsindustrin bör därför erbjuda goda möj- ligheter att studera, hur t. ex. produktions- tekniska faktorer och graden av produkt- differentiering påverkar konkurrenssituation och strukturell anpassning.

Det material rörande produktions- och marknadsstruktur samt pris- och lönsam- hetsutveckling, som redovisas i det följande, har till största delen hämtats från följande källor:

Statistiska Centralbyråns industristatistik (primäruppgifter)

Pris- och kartellnämndens prisundersök- ningar (primäruppgifter)

Textilrådets verksamhetsberättelser Meddelanden från Arbetsmarknadsstyrel- sen

Partsutredningarna rörande textil- konfektionsindustrierna.

I fråga om de mer långsiktiga utveck- lingstendenserna har vissa uppgifter häm- tats från:

F. Kristensson: Studier i svenska textila industriers struktur

K. Billum: Textil- och konfektionsindu- strin i Sverige

U. af Trolle: Problem inom den tyngre konfektionsindustrin.

och

A. Ylleindustrin

Den vändning nedåt i avsättningen, som drabbade den svenska textilindustrin om— kring 1950, var i fråga om beklädnadsva-

1 Det bör understrykas att denna siffra inte anger faktiskt inträffade inskränkningar, då de varslade åtgärderna i vissa fall inte genomförts.

ror mer markerad för ylleindustrin än för någon annan delbransch. Hela perioden 1900—1950 hade i stort sett utmärkts av stigande produktion och sysselsättning. En tillfällig stagnation inträffade visserligen un- der 1920-talet, men övergick relativt snabbt i en kraftig produktionsstegring. Expansio- nen fortsatte ännu de första efterkrigsåren i samband med stigande efterfrågan på ylle- konfektion.

Redogörelsen i det följande avser nästan enbart utvecklingen efter 1950. Detta inne- bär, att vi kommer att behandla en period av stagnerande eller vikande avsättning för många av ylleindustrins produkter. Vänd- ningen nedåt inträffade åren 1949—1950, och händelseförloppet därefter skiljer sig markant från den relativt lugna utveckling, som utmärkte de närmast föregående år- tiondena.

Ylleindustrins avsättningssvårigheter har under 1950-talet till stor del orsakats av skärpt importkonkurrens; importens andel av den svenska förbrukningen har starkt ökats, särskilt på vävnadssidanl. Dessutom har en förskjutning skett i efterfrågan mot lättare tyger av t. ex. bomull och trikåväv.2 Produktionens förskjutning från rena ylle- vävnader till varor helt eller delvis av syn- tetfibrer har däremot i huvudsak skett inom ylleindustrin. Förskjutningen representerar således för branschens del ingen nämnvärd förändring av avsättningsvolymen.

Produktionsutvecklingen från 1946 för garn och vävnader framgår av diagram 6: 2. Kvantiteterna har räknats efter vikt, och ef- tersom en övergång skett till lättare tyger ger siffrorna en alltför ogynnsam bild av utvecklingen beträffande vävnader. Räknad i meter eller antal skott torde minskningen från 1950 här vara relativt obetydlig. Dess- utom bör påpekas att garn och vävnader av syntet- och rayonull, tillverkade inom ylle- industrin, inte ingår i siffrorna.

Produktionsutvecklingen för yllevävnader under efterkrigstiden kan indelas i tre faser:

a. De första efterkrigsåren steg produk- tionen med ca 20% från 12000 ton år 1946 till något över 14000 ton i genom— snitt åren 1949—1951.

b. Under större delen av 1950-talet var volymutvecklingen fallande, dock med sto- ra svängningar mellan olika är. Genom— snittet för åren 1957—1959 var 25 % lägre än toppnivån vid årtiondets början.

c. Efter 1960 synes produktionsvolymen ha stabiliserats. Dock noteras åter en viss nedgång de senaste två åren.

Den totala garnproduktionen utvecklades under 1950-talet i huvudsak parallellt med vävnadsproduktionen. På garnsidan noteras dock en fortsatt nedgång efter 1960.

Av kardgarner framställs grövre tyger, medan kamgarnerna används i tunnare, of- tast mönstrade, tyger med slät yta. Räknat efter vikt är kardgarnet fortfarande den do— minerande varan, både i spinneriernas pro- duktion och i den totala efterfrågan. Om man i stället räknar i saluvärden, torde pro- duktionen emellertid fördela sig ungefär li- ka mellan de två varuslagen. Kardgarnets ställning har försvagats under de senaste år- tiondena i samband med efterfrågeförskjut- ningen mot lättare tyger.

Vävnadsproduktionens fördelning på va- ruslag åren 1960 och 1965 anges i nedan- stående tabell. På grund av industristatisti- kens omläggning 1959 är jämförelser med tidigare är omöjliga.

Även om vävnadsexporten ökat väsent- ligt under senare år, är den svenska ylle- industrin fortfarande i huvudsak att betrak- ta som en hemmamarknadsindustri. Garn— exporten motsvarar mindre än 1 % av pro- duktionen, medan andelen för vävnader un- der senare år legat omkring 10%. Det är främst s.k. tekniska vävnader, som går på export. Exportandelen för maskinfilt var exempelvis 41 % 1965. Beklädnadsvävna- derna uppvisar i allmänhet exportandelar omkring 10 %.

Importandelarna är höga, framför allt i

1 Försämringen beträffande utrikeshandel synes dock vara mindre än i andra delbranscher. Mot en ökning av importandelen från 27 % år 1950 till 45 % år 1965 står en ökning av exportandelen under samma period från 2 till 12 %. ” Avser beklädnadsvävnader. I fråga om hem- inredningstextilier är utvecklingen närmast den motsatta med stark efterfrågeökning för bl. a. dra- peri- och möbeltyg.

,———__

N—_———__ _—__4'

/——_——————__ _—

” Ill i I i l l l ISÅG |95U l955

Kardqorn ————Komgurn

l |960

Diagram 6: 2. Produktionsutveckling för ullgarn och yllevåvnader

fråga om garner och beklädnadsvävnader. Importen av kamgarn utgör omkring 35 % av tillförseln, vilket dock innebär en påtag- lig minskning jämfört med 1950-talets bör- jan. De svenska tillverkarna har i detta fall kunnat bibehålla sin produktionsvolym, me— dan importen trängts tillbaka. Någon mot-

Tabell 6: 4. Produktion av yllevävnader inkl. blandvävnader ( ton).

1960 1965

Beklädnadsvävnader: Kostym- och överrocks- tyger etc. av kardgarn 2 590 1 320 Kostym- och överrocks- tyger etc. av kamgarn 2 090 2 160 Klånningsvävnader 120 10 Foder- och styvnads- vävnader 300 90 Andra beklädnads- vävnader 210 180 Gardin-, draperi- och möbeltyger 1 130 830 Filtar 1 020 820 Mattor 2 210 3 350 Maskinfilt (vävd) 1 090 1 170 Andra yllevåvnader 40 30

10 800 9 950

svarande möjlighet att klara efterfrågebort- fallet har inte funnits i fråga om kardgarn. Här var importen vid 1950-talets början helt obetydlig. Den har sedan stigit, men når trots detta endast upp till 6 % av till- förseln.

Tabell 6: 5. Import- och expartandelar1 år 1965.

--—--- Vävnader

Import Export i % av i % av tillför- produk- seln tionen Kardgarn 6 2 Kamgarn 35 1 Kostymvävnader etc. av kardgarn 63 8 Kostymvävnader etc. av kamgarn 44 9 Foder- och styvnadsväv- nader 49 0 Gardin-, draperi- och möbeltyger 12 9 Filtar 8 6 Mattor 53 9 Maskinfilt (vävd) 9 41 Andra yllevävnader 90 2

1 Andelarna har räknats efter vikt utom i fråga om filtar, där enheten är styck.

Vävnadsimporten utgjordes före kriget nästan uteslutande av kamgarnsvävnader, där importandelen låg omkring en tredjedel. Under efterkrigstiden har emellertid impor- ten av kardgarnsvävnader stigit mycket kraftigt och motsvarar nu mer än hälften av tillförseln till den svenska markna- den. På kamgarnssidan har däremot im- portandelen förändrats obetydligt.

De svenska textiltullarna har under hela perioden utgjort ca 5 % för garn och 14 % för vävnader vid import från länder utan- för EFTA.

Tendenserna till friare utrikeshandel de senaste åren torde i viss mån ha försämrat de svenska textilföretagens konkurrensläge. Tullsänkningarna bör, i varje fall på kort sikt, påverka importen mer än exporten. Den från början stora importen innebär, att utländska företag och utländska produkter redan är etablerade på marknaden, medan den svenska ylleindustrin för att få kom- pensation via exporten i många fall måste ta sig in på helt nya marknader.

Effekterna på längre sikt av en friare utrikeshandel är svåra att överblicka. Här får man förutsätta, att anpassningen delvis sker genom förändringar i produktions- strukturen: specialisering, längre serier och förmodligen större produktionsenheter. Det är givetvis för tidigt att ännu dra några slutsatser angående verkningarna av den li- beralisering, som pågått endast några år. Det har ju dessutom för expertens del hit- tills varit fråga om två motriktade tenden- ser, eftersom möjligheterna för svenska fö- retag att konkurrera inom EEC närmast har försämrats. Exporten till EFTA-länder — framför allt de nordiska länderna — har dock kunnat ökas under 1960-talet vilket

är den viktigaste orsaken till den ovan kon- " staterade höjningen av exportandelen.

Produktionsförhållanden

De två huvudtyperna av ullgarn, kardgarn och kamgarn, skiljer sig åt genom olika långt driven behandling före spinningen. Kardgarn erhålls genom spinning av fibrer som endast kardats, medan för framställ- ning av kamgarn krävs ytterligare bearbet- ning av fibrerna i form av kamning (där? korta fibrer avlägsnas) och sträckningl.

Vävning sker numera i allmänhet i sam- ma fabrik som spinningen. Processen har nu i betydande utsträckning mekaniserats, genom införande av automatvävstolar, auto- matspolningsmaskiner osv.

År 1900 sysselsattes i ylleindustrin om- kring 10000 arbetare, och branschen om- fattade detta år omkring 150 spinnerier och 110 väverier. Utvecklingen fram till 1950 utmärktes främst av att de två tillverk- ningsleden sammanfördes i kombinerade fabriker. Bortsett från denna integration förändrades antalet anläggningar tämligen obetydligt. Däremot skedde (speciellt under 1930-talet) betydande strukturförändringar på koncernnivå. Av branschens storföretag tillkom då genom fusioner bl. a. Svenska Yllekoncernen, Yfa, Kilsund och Mya (betr. dessa koncerner, se nästa avsnitt). Sysselsättningen steg under den för bran- schen i stort sett framgångsrika perioden 1900—1950 med ca 40 %.

Den varaktiga avsättningskris, som drab- bat stora delar av ylleindustrin efter 1950,

1 Den svenska kamgarnstillverlcningen baseras i huvudsak på import av kammad ull (s. k. ull- tops).

Tabell 6: 6. Arbetsställen av olika storlek, mått i antal arbetare.

Summa . År 5-—10 11—50 51—200 201—500 > 500 arbetsst. arbetare 1950 22 39 32 15 6 114 14 100 1955 25 31 28 16 2 102 10 700 1960 15 28 20 14 3 80 9 200 1965 13 24 20 11 1 69 7 400

| l955

———-— Bomull

Ylle

ISBD

——----Sömnod

Diagram 6: 3. Investering i anläggningstillgångar; procent av bruttointäkt

har medfört att inemot hälften av bran- schens produktionsställen nedlagts. Takten i denna strukturrationalisering var särskilt snabb i början av 1950-talet och i samband med konjukturavmattningen 1958. Efter en viss stabilisering omkring 1960 har en ny våg av nedläggningar kommit de senaste åren. I nedanstående tabell har utveckling- en kunnat följas endast fram till 1965, var- för den senaste utvecklingsfasen inte kan redovisas.

Ett flertal stora anläggningar nedlades under förra hälften av 1950-talet, medan nedläggningarna under årtiondets senare del främst gällde fabriker med mindre än 100 arbetarel. Efter 1960 har de större anlägg- ningarna åter drabbats hårt. Det genom- snittliga arbetarantalet per anläggning har förändrats obetydligt, räknat över hela pe- rioden.

Åren 1947—1950 låg investeringarna i ylleindustrin -— liksom i övriga delar av textilsektorn — på mycket hög nivå, delvis beroende på uppdämda investeringsbehov efter kriget. När avsättningsmöjligheter och lönsamhet försämrades från början av 1950-talet, sjönk emellertid investeringskvo- ten kraftigt och låg hela årtiondet under hälften av 1950 års nivå. Investeringskvo-

tens utveckling enligt vinststatistiken fram- går av diagram 6: 3, som även innehåller motsvarande serier för bomulls- och kon- fektionsindustrierna.

Från vinststatistiken kan också utläsas in- vesteringsförändringar från ett år till nästa i identiska företag (löpande priser). Dessa förändringar har i diagram 6: 4 kedjats till en index med 1950 som basår. Av diagram- men framgår att nedgången var mer mar- kerad och mer långvarig för ylleindustrin än för övriga delbranscher. Först i början av 1960-talet skedde en märkbar återhämt- ning i kapitalbildningen. Nivån år 1950 låg ovanligt högt men även jämfört med åren 1947—1949 är nedgången fr. o. m. 1951 myc- ket stor.

Till en del kan den sänkta investerings- kvoten ha varit resultatet av att många fö- retag beslutat successivt avveckla sin verk- samhet. Nedläggningarna under perioden utgör dock långt ifrån en tillräcklig förkla- ring till den mycket stora nedgången på investeringssidan; också många överlevande

1 Bland de stora ylleväverier, som nedlagts efter 1950, kan nämnas Nyborgs Fabriker (Norrköping), Kiirzels Fabriker (Malmö), Engelfabrikerna (Mo- tala) samt Gefle Ångväfveri. Under de senaste åren har bl. a. fabriker tillhörande storföretagen Svenska Yllekoncernen och Mab & Mya nedlagts.

i 1950 l955

___-_ Bomull

l947—I950 co index 85

_— Ylle

Genomanf

] l960

-———--Hdofahbddmn

Diagram 6: 4. Investeringsförändringar i identiska företag; kedjeindex ]50 = 100 (löpande

priser)

företag måste starkt ha minskat sin kapital- bildning. En orsak torde vara den negativa effekt på förväntningarna, som uppkom ge- nom efterfråge- och prissänkningar, och som medförde att kapacitetsutbyggnad och i vissa fall även ersättningsinvesteringar framstod som olämpliga åtgärder. Dessutom kan den starkt försämrade lönsamheten för en del företag ha medfört svårigheter att finansiera önskvärda investeringar. Arbetsproduktiviteten mätt i kg ullgarn (yllevävnader) per arbetartimme steg under 1950-talet med ca 4 % per år i både spin- nerier och väverier. Med hänsyn till över- gången mot lättare vävnader får siffran be- traktas som en underskattning av »den verk- liga» produktivitetsstegringen.1 Jämfört med de närmast föregående årtiondena framstår denna produktivitetsutveckling som mycket gynnsam. 1930-talet, som märktes av om- fattande mekanisering, ökad företagsstorlek och förlängning av produktionsserierna, uppvisar visserligen en lika stor ökning för väverierna, men i spinnerierna var ökning- en endast en tredjedel av 1950-talets. Un- der 1940—talet steg produktiviteten tämligen obetydligt i både spinneri— och väverileden.

Tabell 6: 7. Produktion per arbetartimme (index)

1930 1940 1950 1955 1960 1965

100 116 100 150

137 156

184 205 227 175 233 250

Ullspinnerier Ylleväverier

Produktivitetsstegringen i ylleindustrin efter 1950 skiljer sig inte påtagligt från stegringen i genomsnitt för hela industrin under samma period. Det bör emellertid påpekas, att det här rör sig om ett pro- duktivitetsmått för hela branschen, vilket påverkas dels av kapitalbildning och ratio- nalisering inom företagen, dels av struktur- förändringar (nedläggning och nyetablering).

Det stora antalet nedläggningar i yllein- dustrin får antas ha haft en starkt positiv effekt på produktivitetsstegringen för bran- schen som helhet. De företag, som nedlagts på grund av svag lönsamhet, torde genom- snittligt ha haft lägre arbetsproduktivitet än

1 Ett fel uppkommer dessutom beroende på att garn och vävnader av korta konst- och syntet- fibrer, tillverkade inom ylleindustrin, inte ingår i produktionssiffrorna.

|954Är

övriga företag. En del av den registrerade produktivitetsstegringen får ses som resul- tatet av »branschrationalisering» i denna mening.

Arbetsproduktivitetens utveckling inom bestående företag bestäms i stor utsträck- ning av kapitalbildningen. Nedgången i in- vesteringsnivån under 1950-talet får antas ha haft negativ effekt på produktivitetssteg- ringen, genom att modernisering och an- passning av produktionstekniken bromsats.

Sammanfattningsvis kan sägas, att en lön- samhetskris av här aktuellt slag har två motsatta effekter på produktivitetsutveck— lingen. Å ena sidan höjs normalt den ge- nomsnittliga produktiviteten genom de strukturförändringar som framtvingas av krisen. Samtidigt påverkas emellertid före— tagens investeringsbenägenhet och deras fi- nansieringsutrymme negativt, vilket kan medföra, att produktivitetshöjande investe- ringar inställs eller fördröjs.

Företagens sortiment och marknadsandelar

Genom de nedläggningar, som ägt rum de senaste 15 åren har branschstrukturen i ylleindustrin kommit att bli relativt kon- centrerad. Åtta koncerner med vardera mer än 500 anställda svarade 1963 för inemot 60 % av branschens förädlingsvärde. Trots att dessa koncerners sysselsättning i textil- industrin sedan dess minskat med nära en tredjedel, torde deras andel av ylleproduk— tionen ha bibehållits eller t.o.m. ökats.

Antal anställda i textilindustril 1963 1966 Saxylle — Kilsund 2 000 1 100 Holmen (Yfa) 1 500 850 Werner & Carlström 1 000 650 Mab & Mya 1 600 600 Tidstrands Yllefabriker 650 550 Wallbergs Fabriks AB 500 500 Nordiska Maskinfilt 550 650 Schullström & Sjöström 400 400 8 200 5 600

1 Avser alla bolag, som vid slutet av 1966 ingick i resp. koncerner. I två av företagen (Mab & Mya och Werner & Carlström) faller mindre än hälften av sysselsättningen på yllefabriker.

Saxylle—Kilsund bildades 1966 genom en sammanslagning av tillverkningen vid AB Svenska Yllekoncernen och Kilsunds AB. I samband med fusionen har tre fabri- ker nedlagts, och sysselsättningen torde därigenom ha minskats med minst 500. Kil- sund har visst samarbete med Holmen via gemensamt ägande av AB Fodervävnader (Kilsund 2/3, Holmen 1/3).

I början av år 1966 beslöts nedläggning av ca hälften av produktionen inom Mab & Mya, vilket förklarar den stora minsk- ningen i sysselsättning. Tidstrands Yllefabrik har efter 1963 förvärvat Habo Ullspinneri och Vetlanda Ullspinneri. Koncernen har därigenom påtagligt stärkt sin ställning på heminredningssidan och blivit dominerande i produktionen av filtar.

Sortimentsstrukturen i storföretagen och i vissa medelstora företag är 1963 framgår av tabell 6:8, som baseras på industristati- stikens primäruppgifter och data från pris- och kartellnämndens prisundersökningar. Ur tabellen kan också utläsas Vissa mått på koncentrationsgraden på de aktuella del- marknaderna.

Ett studium av företagens sortiment ger vid handen, att graden av horisontell inte- gration är mycket låg mellan tillverkning av vävnader för olika ändamål. Bortsett från ett fåtal stora företag (Y llekoncernen, Wall- bergs, Tidstrands) har samtliga ylleväverier sin produktion koncentrerad till någon av varugrupperna: beklädnadsvävnader, hemin— redningsvävnader eller industritextilier. Inom gruppen heminredningsvävnader är företagen dessutom nästan alltid specialise- rade på någon av undergrupperna draperi- och möbeltyg, filtar eller mattor.

De 16 företagen har i tabellen fördelats på »delbranscher» utifrån huvudsaklig pro- duktionsinriktning. Följande sex kategorier kan urskiljas: (B: 1) Tillverkning av beklädnadsvävnader med hög andel kamgarnsvävnader. Inom denna kategori faller några av de största företagen, och delbran— schen är starkt koncentrerad.

(B: 2) Tillverkning av beklädnadsvävnader, huvudsakligen kardgarnsvävnader.

S= X=

produktionsandel > 20 %

» ( 20%

bekläd- beklåd- dra- nadsv.

av kard- garn

kam—

av

nadsv.

kard- garn

bekläd- nadsv.

av syn- tetiska

fibrer

vävd ma- skin— filt

peri- och möbel-

tyg ältar

Holmen (Y fa) Sv. Yllekoncernen Kilsund Marieholms Yllefabrik Gestriklands Yllefabrik Salanders Fabriks AB

H Tidstrands Yllefabriker Karlstads sp. & väveri

Tabergs Yllefabrik

x(t) XX

NXNNXX N

G: 1 Werner & Carl- ström S Jakobsdals

kamgarnssp. G: 2 Mab & Mya

XX

Sv. Fören.

M

Wallbergs Fabriks AB

Nordiska Maskiniilt Schullström & Sjöström X

Produktionens

saluvärde (mkr) Antal tillverkare

X Trikåfabriker X X X

56 10

De fyra störstas

andel (%) Importandel (%)

76 48 7

X X

XXXN

37 12

55 53

X X S

xm >€

27 26 53 23 22 13 3 12

78

20 72

(H)

(G: 1)

(G: 2)

Gruppen innehåller inga storföretag; tre medelstora företag har medta- gits i tabellen. Tillverkning av heminredningstexti- lier. Med undantag för Tidstrands Yllefabriker, som expanderat starkt de senaste åren, är företagen också här relativt små. Kamgarnstillverkning (främst hand- stickningsgarner) för avsalu. De två i tabellen medtagna företagen är helt dominerande i denna kategori. Trikåföretag med stor egen ullgarns- produktion. Här inräknas Mab &

(M)

Mya, som tidigare hade stor tillverk— ning av både ylle och bomullsväv- nader, men som under senare år ut- vecklats till enbart ett spinneri- och trikåföretag. Maskinfilttillverkning. Denna starkt specialiserade och exportinriktade delbransch domineras av tre storfö- retag. Av dessa producerar endast Wallbergs Fabriks AB andra typer av yllevävnader.

Integrationsgraden mellan spinnerier och våverier är mycket hög. 1963 föll 72 % av förädlingsvärdet på kombinerade fabriker,

och om hänsyn tas till koncernförhållanden, stiger andelen till nära 80 %. Självständiga spinnerier förekommer nästan enbart på kamgarnssidan, medan rena väveriföretag är vanligast i fråga om heminredningsväv- nader.

Det bör understrykas, att den ovan nämnda uppspaltningen av Vävnadsproduk- tionen inte innebär specialisering på ett få- tal homogena varuslag (vävnadstyper och kvaliteter). Företagens sortiment inom resp. varugrupper är i allmänhet omfattande, spe- ciellt på beklädnadssidan. Det rör sig här om en marknadsmässig snarare än produk- tionsteknisk specialisering, och den torde för företagen erbjuda fördelar främst be- träffande försäljningsarbete och distribution.

Den inhemska produktionen i de flesta delbranscher är numera relativt starkt kon- centrerad. Av de sju större varugrupper, som redovisats i tabell A: 5, uppvisade 1963 endast en (kardgarn) en produktionsandel för de fyra största tillverkarna om mindre än 50 %.Koncentrationsgraden torde de se— naste åren ha ökat ytterligare.

Koncentrationstalen får emellertid inte tolkas som att Säljarkoncentrationen på resp. marknader skulle vara hög (hög oligo- polgrad). Importen svarar i de flesta fall för en mycket stor del av tillförseln, och konkurrensen från utlandet torde i betydan- de utsträckning ha styrt pris- och vinstut- vecklingen.

Marknaderna för heminredningsvävnader utgör i detta avseende ett undantag. Den in- hemska säljarkoncentrationen balanseras här inte av någon större importandel. Dess— utom torde den relativt höga graden av produktdifferentiering (»hög originalitetsni- vå») här ge säljarna en större frihet i pris— sättningen. Som kommer att framgå av det följande avviker prisutvecklingen i denna sektor från utvecklingen i andra delar av ylleindustrin.

Som framgått av kapitel 3: E, är kartell- samarbete ovanligt i textilindustrin. Samt- liga registrerade avtal i sektorn faller inom ylleindustrin, men på grund av importkon- kurrensen uppkommer inga egentliga do- minanssituationer.

Under åren 1959—1961 förekom vissa avtal beträffande prissättningen på bekläd- nadsvävnader,l men detta samarbete synes numera ha upphört. Avtalen, som förnya- des varje säsong, omfattade i de flesta fall samtliga svenska tillverkare av resp. vara. Den enda nu existerande kartellen av någon betydelse på beklädnadssidan, Svenska Yl- lefabrikanters Försäljningsförening (kart. reg. nr. 1865), är en ekonomisk förening, avseende försäljningssamverkan och kvote- ring beträffande den del av försäljningen som sker via anbud, dvs. främst leveranser till statliga och kommunala köpare. Med- lemmar är samtliga tillverkare av kamgarns- vävnader för beklädnadsändamål samt fler- talet kardgarnsväverier. Den försäljning, som berörs av avtalet, uppges motsvara 5—6% av medlemmarnas totala produk- tion.

Det mest omfattande kartellsamarbetet i branschen avser maskinfilt, där samtliga till- verkare biträder ett avtal om minimipris- sättning. Dessutom förelåg tidigare visst samarbete i försäljningen av filtar (Svenska Filtfabrikantföreningen).

Priserna på garn och vävnader

En redovisning utifrån tillgängligt statistiskt material av prisutvecklingen för olika ylle- produkter vållar stora svårigheter. Detta be- ror främst på varugruppernas bristande ho— mogenitet. Prisserier för identiska varor saknas, och redovisningen måste baseras på genomsnitt för hela varugrupper, t. ex. kam- garn och klänningsvävnader. De registre— rade förändringarna är följaktligen en blandning av kvalitetsändringar och verkli- ga prisändringar. Detta medför, att alla uppskattningar av prisutvecklingen över längre perioder måste bli mycket osäkra. Däremot torde serierna ge en tämligen god bild av större prisändringar, som inträffat från ett år till nästa. Prissvängningarna kan nämligen här antas helt dominera över de i allmänhet långsamma förändringarna i produktionsinriktning.

1 Kart. reg. nr. 1804 (släta kamgarnsvävnader), 1805 (paletåtyger) och 1905 (vävnader av terylene och ull).

Kr/m 30 25: 20: 15: : Å _- _n—l—-'—'_'-'_'-.N'Nn.—-_-_"l_ _ ,,.NN', & V//__ ——__—_ _ / lll —/ 5:____4'---———____-_---—-—--—--___—_____-___-_____-__ ___-___... 0 | I | i l l l i 1950 1955 ISGO |965 Ä. _ Kostgm— och dröki'vövnoder (kamgarn) —'—'—'— Klönningstgq — — — — Kjol- och klönningslgqer' - -- - - -- Stgvnodsvövnoder Diagram 6: 5. Fabriksmedelpriser på yllevävnader Garnpriserna är av begränsat intresse, ef— krigsåren förändrades ganska obetydligt, tersom de i stor utsträckning är internpriser steg mycket kraftigt under Koreainflationen mellan olika led i samma företag. Dessa (ca 85 % 1949—1951). Efter starka prisfall priser kommer därför att behandlas mycket 1952 och åren 1958—1959, synes priserna kortfattat. i början av 1960-talet ha stabiliserats på Kam garnspriserna, som de första efter- en nivå som är något lägre än i mitten av Kr/m 20 * IS: IU : , _ _. _ _ a ' _ A f——_l———'_*_——'_--_ _ N _ _- _" N _ // ""x-' NN] E_n- _! 0 | | I | 1 | | | 1950 oss men uses År

Möbeltgq

Diagram 6: 6. Fabriksmedelpriser på heminredningsvävnader.

—— —— Droperitgg

1950-talet. De svenska priserna avspeglar i stor utsträckning förändringarna i världs- marknadspriset, men variationerna är i all- mänhet något svagare och antalet ändringar per år lägre än för motsvarande världs- marknadspriser. Kardgarnspriserna uppvi- sar måttligare variationer. Stegringen 1949 —1951 var endast 40 %, och förändringar- na efter 1952 har varit tämligen små.

Prisuppgifterna för vävnader är ovägda genomsnitt av fabrikspriserna på alla väv- nadsslag i resp. grupp. De är hämtade från SPK:s prisundersökningar och bygger på prislistor, som insamlats från företagen.

Listpriserna sätts före resp. försäljnings- säsong och deras värde som mått på fak- tiskt realiserade priser torde ha minskat un- der senare år. Tidigare föll huvuddelen av försäljningen (under 1930-talet ca tre fjär- dedelar enl. Kristenssons utredning) på s.k. säsongorder, som erhölls tre till sex måna- der före säsongens början. Under 1950-talet har emellertid vävnadstillverkarna alltmer tvingats sälja under säsongen, vilket får ses som ett utslag av köparnas förbättrade marknadsposition. Det är osäkert i vilken utsträckning listpriserna kunnat upprätthål- las i denna försäljning, och inga data be- träffande realiserade priser finns tillgäng- liga. I stort torde dock listpriserna avspeg- la prisändringarna mellan olika år (möjli- gen med viss fördröjning).

Prisserier för tre grupper av beklädnads- väverier har sammanställts i diagram 6:5. För eliminering av kvalitetsvariationer mel- lan höst- och vårsäsong har priserna angi- vits som årsgenomsnitt.

Som ovan nämnts är prisjämförelser över längre perioder mycket osäkra. Man får dock intrycket, att prisnivån, jämfört med läget före Koreakrisen stigit mycket mått- ligt (10—30 %). En jämförelse mellan 1953 och 1965 ger i stort sett oförändrade priser. Denna för branschen relativt ogynnsamma prisutveckling får i första hand ses som resultatet av skärpt importkonkurrens.

Variationerna från år till år var under 1950-talet tämligen stora. Speciellt gäller detta den största varugruppen, kostym och dräkttygl, där prissänkningar av storlektsord-

För gruppen heminredningsvävnader är bilden en helt annan. Priserna har där sti- git i tämligen jämn takt under hela perio- den; totalt utgör stegringen 1950—1965 för möbeltyg 75 % , för draperityg över 100 %.

En del av denna höjning sammanhänger med kvalitetsförändringar, t. ex. övergång till vävnader av 100 % ull och syntetull. Även räknat utifrån identiska produkter torde dock prisstegringen ha varit betydan- de.

Den stigande trenden i prisutvecklingen och den relativa frånvaron av konjunktu- rella variationer tyder på att priskonkurren- sen här varit betydligt svagare än i fråga om beklädnadsvävnader. Orsaken får i förs- ta hand sökas i en högre grad av produkt- differentiering, som möjliggörs av att sorti— mentet i stor utsträckning utgörs av kon- sumentvaror. Beklädnadsvävnaderna är pro- ducentvaror, som säljs i stora poster till in- formerade köpare, vilket medför viss stan- dardisering och ökar prisets betydelse som konkurrensmedel. Tillverkare av heminred- ningsvävnader kan i större utsträckning an- vända produktens utformning som konkur- rensmedel, vilket dels tenderar att försvaga den inbördes priskonkurrensen, dels ger ökat skydd mot importkonkurrens.

Kostnader och vinster

Mer än hälften av ylleindustrins produk- tionskostnader enligt industristatistiken ut- görs av inköpta råvaror, medan lönekostna- dernas andel ligger omkring 30%. Den följande redogörelsen avser de två domi- nerande kostnadsslagen, ullpriser och arbe- tarlöner (sammanlagt 70—80% av total- kostnaden).

Råvarukostnadernas andel har successivt minskat efter 1950. Andelen har emellertid varierat starkt år från är, beroende på att ullpriserna fluktuerat väsentligt mer än väv- nadspriserna.

Efter att de första efterkrigsåren ha legat i det närmaste stilla steg noteringarna på

1 Varugruppen omfattar från 1958 även över. rocksvävnader, vilket dock inte synes nämnvärt påverka siffrorna.

ull från hösten 1949 till våren 1951 med närmare 200%. Under 1952 följde ett snabbt prisfall, varefter priserna under de följande sex åren varierade kring en sjun- kande trend. Från 1958 har variationerna varit relativt små, och nivån har varit unge- fär densamma som före Koreainflationen. Eftersom råvarukostnaderna motsvarar mer än hälften av ylleindustrins saluvärde, är det rimligt att förutsätta en hög grad av samvariation mellan ullpriser och produkt- priser. Ull är en internationell stapelvara, och prisvariationerna bör påverka företag över hela världen i ungefär lika utsträck- ning. Också priserna på garn och vävnader är i de flesta fall internationellt bestämda och de pris-kostnadssamband, som här kommer att diskuteras gäller därför både importen och den svenska produktionen. En jämförelse mellan råvaruprisernas ut- veckling och prisserierna för garn och väv- nader ger vid handen, att både garnpriser och vävnadspriser förändras i genomsnitt ett halvt år senare än råvarupriserna. Detta innebär inte någon fördröjd prisreaktion, eftersom varorna till stor del måste produ- ceras före försäljningssäsongen. För de ti- digare dominerande förhandsbeställningar- na (säsongorder) kunde textilföretagen mi- nimera spekulationsriskema genom att för- lägga råvaruköpen nära ordertidpunkten. Genom att numera de flesta order erhålls under löpande säsong, uppkommer emeller- tid ett ofrånkomligt prisriskmoment. Här- utöver kan företagen givetvis i mån av la— gerkapacitet göra rent spekulativa råvaru- inköp, om man förväntar prishöjningar. De kortsiktiga prisvariationerna för väv— nader synes under »normala» år ha varit av samma styrka som råvaruprisernas för- ändringar i den meningen, att förädlings— marginalerna i kronor räknat inte fluktuerat nämnvärt från år till årl. Däremot följde priserna på vävnader inte på långt när den våldsamma prisstegringen 1950—1951. Fö- retagen utsattes då för en närmast katastro- fal försämring i relationen pris- råvarukost- nad, vilken kvarstod ännu i mitten av 1950- talet. Även om företagen i viss utsträck- ning kunde motverka störningarna genom

att variera sina råvarulager, måste de flesta ha utsatts för starkt försämrad räntabilitet.

Lönekostnadernas andel av omsättningen har stigit under perioden. Stegringen var mycket kraftig under de första åren, då överkonjunkturen i exportindustrierna ledde till stora lönehöjningar, som spred sig ock- så till övriga industrigrenar. Mellan 1955 och 1960 sjönk löneandelen beroende på mindre lönehöjningar, snabbare produktivi- tetsstegring och höjda priser. Från 1960 har lönerna åter stigit väsentligt snabbare än arbetsproduktiviteten, och företagens vinstmarginaler har pressats.

Timlönerna steg under 1950-talet med något över 100 %. Då produktiviteten sam- tidigt ökade med 50 %, var stegringen i lönekostnad per producerad (vikt-) enhet omkring 45 %. Huvuddelen av denna steg- ring kompenserades genom stigande pro- duktpriser. Den stegring i arbetskostnad per enhet om ytterligare 30 % som inträffade åren 1960—1965 har däremot inte kunnat kompenseras genom prisändringar.

En sammanfattning av kostnads- och marginalutvecklingen ges i diagram 6: 7. I diagrammet jämförs ullprisernas och arbets- kostnadernas utveckling med prisutveck- lingen för kostym- och dräktvävnader2. Dessutom redovisas en indexserie för brut- tovinstens (före avskrivningar) andel av om- sättningen, baserad på statistiska centralby- råns vinststatistik. Det bör understrykas, att denna serie ger endast en mycket grov upp- skattning av vinstutvecklingen, främst be- roende på att lagerreserven används i vinst- reglerande syfte. Variationerna i vinstläge underskattas troligen kraftigt i en redovis- ning av detta slag.

Den egentliga krisperioden för ylleindu- strien omfattade åren 1951—1955, då brut- tovinstandelen i genomsnitt låg nära 40 %

1 J åmförelsen har gjorts med råvarupriserna 1/2—-1 år före resp. försåljningssäsong. * Våvnadspriserna avser höstsäsong, ullpriserna hösten föregående år, medan arbetskostnaderna endast kan anges för hela året. Förskjutningen mot lättare vävnader kan tänkas innebära, att pris- utvecklingen för vävnader i diagrammet framstår som alltför ogynnsam, jämfört med de efter vikt räknade kostnaderna. Denna inkonsistens torde dock inte i högre_ grad påverka resultaten.

|a / __,” _/ . *v/ * _ ,/ &_ A .f'""_'—'_'N-_./', -—._/ ). ' 'x .Å. I X i, 'x ! X, i v (. /_/-—._____/ &, _," . V' V |D " | | | | | | | | | | . |95u |955 |950 l965Ar

-------Arhetskos+nod per kg vävnader

Pris på kostqm— och dröktigq (kr/m)

————Pris på kumull (kr/kg)

—-—-—-— Brutlovinst/omsöttninq

Diagram 6: 7. Priser, kostnader och marginaler i ylleindustrin, index 1950 = ]00.

under nivån från den föregående högkon- junkturen1.Därefter följde en successiv för- bättring, och andelen var 1959 ungefär densamma som vid 1950-talets början. Textilkrisen under 1950-talet betingades främst av en kraftigt försämrad relation mellan vävnads- och ullpriser på världs-

hetsutveckling för textilindustrin 1951— 1956». Som avkastningsmått har använts nettovinst plus utgiftsräntor i procent av det totala i företaget arbetande kapitalet.

De genomsnittliga vinstkvoterna var ne- gativa under samtliga studerade år:

1951 —— 2.3 % marknaden. Under de fyra åren närmast ef— 1952 —3,2 % ter Koreakrisen låg ullpriserna i genomsnitt jåä :åg 27 50 % över nivån före inflationen, medan 1955 _2:7 o/Z motsvarande procenttal för beklädnadsväv- genomsnitt _23 %

nader var endast 25 %. Sammanpressning- en av förädlingsmarginalerna, för de svens- ka företagen bestämd av hård importkon- kurrens i förening med höga råvarupriser, ledde till förluster i många företag.

En undersökning av textilföretagens lön- samhet under 1950-talets krisår har gjorts av den s.k. Partsutredningen i >>Lönsam-

Spridningen i räntabilitet var mycket stor. Det »bästa» företaget hade en genomsnittlig lönsamhet på +3,5 % mot —6.7 % för det »sämsta». Man kunde inte konsta-

1 Avser okorrigerad bruttovinst i procent av bruttointäkt. Med korrigering för lagerreservvär- dering torde sänkningen utgöra över 50 %.

tera något samband mellan företagens storlek och lönsamheten, men spridningen föreföll att vara större bland de små före— tagen. Inte heller fann man något klart samband mellan kapitalintensitet och rän- tabilitet. Möjligen fanns en tendens till bätt- re resultat i de mest kapitalintensiva före- tagen, vilket i så fall måste antas bero på modernare produktionsapparat och högre produktivitet. Det låga kapacitetsutnyttjan- det borde ju närmast verka i motsatt rikt- ning.

De kraftiga prissänkningarna på råvaror från 1956 medförde ett väsentligt förbättrat vinstläge (jfr diagram A:6), och under åren 1959—1961 var vinstmarginalerna obetyd- ligt lägre än vid periodens början. Åter- hämtningen illustreras av följande serie för bruttovinstens (korrigerad för beräknad la- gerreservförändring) andel av bruttointäk- ten:

1951—1955 2,8 % 1956—1958 5,2 % 1959—1961 9,6 % 1962—1964 7,3 %

Den sänkning av den genomsnittliga vinstandelen i branschen, som inträffat un- der l960-talet, har främst betingats av sti- gande kostnader för arbetskraft. Redan från 1960 har lönerna stigit snabbare än produktiviteten, men till en början kom- penserades detta av fallande råvarukostna- der. Från 1964 synes dock stegringen i lö- nekostnad ha slagit igenom i många före- tags vinstmarginaler, vilket torde ha varit en väsentlig anledning till det stora antalet nedläggningar de senaste två åren. Mate— rial saknas emellertid för belysning av vinst- utvecklingen under dessa år.

Med viss förenkling skulle man således kunna tala om en >>råvarukostnadskris>> un- der 1950-talet och en >>lönekostnadskris>> från 1964. Ett visst samband kan dock tänkas föreligga mellan dessa båda händel- seförlopp. Den låga räntabiliteten under större delen av 1950-talet synes som tidi- gare nämnts ha medfört en starkt minskad investeringsaktivitet i många företag. På längre sikt måste detta ha lett till en broms-

ning av produktivitetsstegringen. Företagen har därigenom inte kunnat kompensera de lönestegringar. som uppkommit delvis på grund av hög efterfrågan på arbetskraft från branscher med gynnsam avsättnings- situation och hög investeringstakt. I viss mån kan sålunda situationen i mitten av 1960-talet uppfattas som en följd av de sammanpressade förädlingsmarginalerna under åren 1951—1956.

Det bör slutligen understrykas, att textil- kriserna under de senaste 15 åren drabbat olika delar av ylleindustrin med mycket va- rierande styrka, ett faktum som bl.a. un- derstryks av de ovan nämnda skillnaderna i vinstläge åren 1951—1955. Många tillver- kare av heminrednings- och industritextilier torde över huvud taget inte ha berörts. Det är i första hand företag i den största del— branschen, dvs. tillverkare av beklädnads- vävnader, som utsatts för avsättningssvårig- heter och förlustbringande konkurrens. Det är också inom denna delbransch, som en helt dominerande del av nedläggningarna ägt rum. Även inom delbranscherna torde variationerna mellan företag beträffande volym-, produktivitets- och vinstutveckling ha varit mycket stora, bl.a. beroende på de förskjutningar i efterfrågan, som berördes i inledningsavsnittet. Sådana skillnader har inte kunnat närmare belysas i denna över— sikt, som till stor del måst baseras på total- siffror för hela ylleindustrin.

B. Bomullsindustrin

Det bomullsgarn, som tillverkas i Sverige är till helt övervägande del oblandat. Me- dan i ullspinnerierna mer än två tredjedelar av produktionen utgörs av blandgarn, är motsvarande andel i bomullsspinnerierna endast ett par procent. Avgränsningen på varusidan är således jämförelsevis klar, men branschavgränsningen kompliceras av den horisontella integration, som föreligger re- dan på arbetsställennivå. Garn och vävna- der av korta syntetiska eller konstgjorda textilfibrer tillverkas till största delen inom bomullsindustrin. Dessa material är substi-

tut till bomull på både vävnads- och trikå- sidan, och syntetfibrerna har under de se- naste tio åren snabbt ökat sin marknadsandel på bomullens bekostnad. Integrationsför- hållandena gör att denna substitution till största delen skett inom den bransch, som här skall behandlas och delvis rör det sig om enbart förändrad produktionsinriktning hos företagen.

Bomullsindustrin gynnades under 1950- talet av den förskjutning i efterfrågan mot lättare tyger, som ägde rum på beklädnads- området. Trots ökat importtryck hölls pro- duktionen av bomullsvävnader under hela årtiondet nära 1950 års nivå (under samma period minskade produktionen av ylleväv- nader med nära 25 %). Produktionen av rayonullsvävnader, som var betydande de första efterkrigsåren minskade successivt under 1950-talet. I slutet av årtiondet inled- des i stället en kraftig expansion på syntet- ullsidan, och produktionsserien för de två materialen tillsammans vände uppåt från 1959. Den totala vävnadsproduktionen i branschen var 1960 obetydligt lägre än 1950. Bortsett från nedgången åren 1952-— 1953 var även kortsiktsvariationerna obe- tydliga.

Bomullsindustrins avsättningsproblem un- der den senaste 15-årsperioden har delvis orsakats av hårdnande konkurrens från ut- landet. Denna konkurrens har i en del fö- retag tvingat fram en övergång från egen vävnadsproduktion till enbart slutbearbet- ning av importerad råväv. Också efterfrå- gans förskjutning mot trikåvaror (mest mar- kant beträffande skjortor) har inneburit produktionsbortfall för bomullsindustrin.

Produktionsutvecklingen för branschens varugrupper under perioden 1946—1966 framgår av diagram 6: 8. Konst- och syn- tetullprodukternas betydelse överskattas nå- got, då dessa varor till viss del tillverkas i ylleindustrin.1

Efter 1960 har produktionen av bomulls- vävnader minskat synnerligen kraftigt, me- dan en betydande ökning noteras på syn- tetullsidan. Nettoeffekten (i ton) av dessa förändringar är en nedgång av storleksord- ningen 20 % i hela branschens vävnadspro-

Tabell 6: 9. Den inhemska förbrukningens och utrikeshandelns förändringar 1960—1966

Vävnader 1 000 ton

konst- och syn- bomull tetull summa Inhemsk för- brukning — 8,0 + 2,0 — 6,0 Export + 0,7 + 1,0 + 1,7 Import —- 1,6 + 1,6 0 Importöverskott -—— 2,3 + 0,6 — 1,7

duktion.2 Huvudorsaken till denna nedgång synes vara starkt minskad förbrukning inom landet, delvis på grund av substitution mot trikå. Utrikeshandelns förändringar har spelat mindre roll, trots att förskjutningen mellan material gynnat importen på grund av det högre importberoendet på syntetsi- dan. Handelsbalansen för branschens pro- dukter har totalt sett förbättrats under 1960-talet, beroende på en gynnsam export- utveckling.

Importandelarna måste betraktas som mycket höga på de flesta delmarknader, och beroendet av prisbildningen på interna- tionella marknader har ökat genom utveck- lingen mot friare handel. Produktutform- ningen torde här i många fall erbjuda ett svagare skydd mot lågpriskonkurrens än vad som är fallet beträffande yllevävnader. En anpassning i riktning mot högre för- ädlingsgrad har dock de senaste åren ägt rum i de svenska företagen.

Minskningen i produktionsvolym efter 1960 faller helt på gruppen beklädnadsväv- nader, vilken numera utgör ca hälften av branschens vävnadsproduktion. Den in- hemska produktionen har här till nära 40 % ersatts av trikåväv eller importerade vävnader. På heminredningssidan balanse- ras däremot produktionsnedgången för bomullsvävnader helt av ökningen för syn- tetullvävnader. Både förbrukningen inom 1 Här liksom tidigare gäller dessutom, att siff- rorna före och efter 1959 inte är fullständigt jäm- förbara (se s. 5 not 1).

” Syntetmaterialens högre prisläge innebär, att saluvärdet i fasta priser fallit väsentligt mindre än 20 %.

1000 ton äl] — 1 _ ,, x /AM-/ x —N / _ - __ *—"'xx _ .r N'x f. ", 'X_x I '-' x _ !" ”kw 20— - X 'x _ I & . _ / XX. —.../' N' l5— |O— U TIIIIIIIIIIIIIIIIIY lgas I950 |955 IQGD 1955 Kr ___—Bomullsgorn ——————— Bomulisvövnoder Konst— och sgntetullgarn ------- Konst— och sgntetullvövnoder

Diagram 6: 8. Produktionsutveckling för garn och vävnader

landet och importen har här stigit i snabb takt.

De mest påfallande förändringarna i bomullsindustrin under senare år gäller dock tidigare förädlingsled. Mellan 1960 och 1966 minskade produktionen av bom- ullsgarn med en tredjedel. För syntetull- garn noteras visserligen procentuellt sett en kraftig ökning, men nettoeffekten på pro- duktionsvolymen är starkt negativ. Ned— gången i garnproduktion är inte följden av minskad totalförbrukning inom landet. Den ovan konstaterade produktionssänkningen för vävnader kompenseras nämligen av ökad trikåproduktion (se avsnitt D nedan). Det rör sig i stället om sänkt självförsörj- ningsgrad i samband med dels stigande garnimport (troligen främst på trikåsidan), dels övergång från integrerad vävnadspro- duktion till enbart slutbearbetning av im- porterade vävnader. Omkring en tredjedel av de bomulls— och syntetullsvävnader, som

säljs av svenska fabrikanter, har framställts av utländsk råväv.

Den krympning av den svenska bomulls- industrin som ägt rum de senaste åren gäl— ler således både volymen slutprodukter (vävnader) och integrationsgraden. Tillsam- mans med de förskjutningar beträffande material, som skett inom branschen rör det sig om en mycket omfattande omställning, vilken drivit fram stora strukturella föränd- ringar. Medan 1950-talets textilkris starkast drabbade yllefabrikanterna, har de senaste årens anpassningsproblem otvivelaktigt va- rit större i bomullsindustrin.

Produktionsförhållanden

Också i bomullsindustrin faller den helt övervägande produktionen på kombinerade fabriker. Anläggningsstorleken är i genom- snitt betydligt högre än i ylleindustrin. En viss utjämning har emellertid skett efter 1950, då sysselsättningen i bomullsindustrin minskat väsentligt snabbare än antalet pro- duktionsanläggningar.

Avsättningskrisen efter Koreakriget drab- bade bomullsindustrin i mindre grad än ylleindustrin. Detta avspeglas mycket tyd- ligt i produktionsstrukturens utveckling. Endast ett fåtal fabriker nedlades under förra hälften av 1950-talet, och även om antalet nedläggningar därefter ökat fram- står strukturförändringarna fram till 1965 som mindre dramatiska än i ylleindustrin. De senaste årens »nya» textilkris har emel- lertid drabbat bomullsindustrin mycket hårt och torde ha medfört ett stort antal nedläggningar.

Om nedläggningstakten framstår som mer måttlig än i ylleindustrin, gäller mot- satsen för minskningen i sysselsättning. An— talet arbetare i bomullsindustrin sjönk mel- lan 1950 och 1965 med 48%, vilket är mer än i någon annan av textilsektorns del- branscher. Antalet arbetare per anläggning har minskat kraftigt, både under förra hälf- ten av 1950-talet och under tiden efter 1960. Minskningen av arbetsstyrkan är del- vis resultatet av den tidigare nämnda för- kortningen av förädlingskedjan i många

Tabell 6: 10. Arbetsställen i olika storlek, mätt i antal arbetare.

Summa År 5—10 11—50 51—200 201—500 > 500 arbetsst. arbetare 1950 7 19 25 15 10 76 17100 1955 7 27 18 13 8 73 13 300 1960 5 22 ]2 13 8 60 11 500 1965 4 21 15 10 5 55 8 900

företag. Kapitalbildning och därmed sam- manhängande rationaliseringar torde dock i denna delbransch ha haft relativt stor be- tydelse.

Investeringstakten var under åren 1946— 1951 mycket hög. Även om denna investe- ringsvåg följdes av en nedgång under 1950- talet torde den ha medfört en högre grad av modernitet hos utrustningen än i övriga delbranscher, vilket bl. a. medfört en snabb produktivitetsstegring under hela efterkrigs- tiden. Samtidigt innebär emellertid den jäm- förelsevis höga mekaniseringsgraden att an- delen fasta kostnader stiger, och att käns- ligheten för efterfrågebortfall och lågt ka- pacitetsutnyttjande ökas.

Arbetsproduktivitetens utveckling fram- går av följande tabell, där produktionen räknats efter vikt.

Produktiviteten synes under större delen av 1950—talet ha stigit snabbare än i ylle— industrin eller med 5—6% per år i båda produktionsleden.1 Skillnaden torde förkla- ras av högre kapacitetsutnyttjande och hög- re investeringstakt. Den dämpning av steg- ringstakten, som noteras från slutet av 1950—talet, kan delvis vara skenbar och bero på ändrad produktionsinriktning (rel. ökning för syntetfibrer och för heminred- ningsvävnader). En viktig orsak torde dock vara sänkt kapacitetsutnyttjande i samband med försämrad avsättningssituation. Snabbt stigande arbetskostnader per producerad

Tabell 6:11. Produktion per arbetartimme (index 1950 = 100).

1955 1960 1965 Spinnerier 128 170 214 Väverier 139 172 193

enhet är ett av de viktigaste inslagen i den kris, som drabbat stora delar av bomulls- industrin de senaste åren.

Företagens sortiment och marknadsandelar

Bomullsindustrin är en utpräglad storföre- tagsbransch, där mer än 80% av föräd- lingsvärdet faller på koncerner med mer än 500 anställda. Koncentrationsgraden för branschen som helhet får betraktas som mycket hög med en förädlingsvärdeandel 1963 för de tre största företagen om 55 %. De flesta tillverkarna har emellertid brett sortiment, varför egentliga monopolsituatio— ner på delmarknaderna inte förekommer. På marknaderna för beklädnadsvävnader är dessutom importkonkurrensen så betydan- de, att marknaderna i allmänhet inte heller kan betecknas som oligopol.

De i tabellen medtagna storföretagen svarade 1963 för ca 80% av branschens förädlingsvärde. Utvecklingen efter 1950 har inneburit en väsentlig höjning av kon- centrationsgraden i branschen. Storföreta— gens andelar har höjts dels genom fusioner, dels genom nedläggningar av medelstora företag — gruppen företag med 200—500 anställda synes nästan helt ha försvunnit. Bland fusionerna kan nämnas Gamlesta— dens förvärv av Norrköpings Bomullsväf— veri (Tuppen) år 1960, som medförde att koncernen blev landets största tillverkare av

1 Som tidigare påpekats, föreligger här avvikel- ser mellan bransch- och varugruppsavgränsningen (bl.a. tillverkas en del syntetullvävnader i ylle- industrin). Troligen underskattas produktivitets- utvecklingen i bomullsindustrin under 1950-talet, medan en viss överskattning uppkommer beträf- fande tiden efter 1960 (den inräknade produktions- stegringen på syntetsidan faller delvis på ylle- fabriker).

Bom- Klännings- Twills Bek1.vävn. Andra ulls- Vävn. av khaki av syn- Lakans- heminred— Företag garn bomull m. m. tetull väv ningsvävn. Borås Wäfveri S S S S S Gamlestaden (Inv.

AB Asken) X X X S X Almedahl-Dalsjöfors X X X X X X Mölnlycke X X X X Mab & Mya2 X X X X X Rydboholm X S X X X Kinnaström X X X Sjuntorp X X X Antal tillverkare 1 1 9 8 12 5 28 De fyra störstas andel (%) 74 77 90 78 59 Importandel (%) 24 56 1 66 14 34 Produktionens saluvärde

(mkr) 44 30 46 33 32 43

1 S: produktionsandel > 20 %, X: produktionsandel ( 20 % i varugruppen. 2 Tillverkningen av bomullsvävnader nedlagd år 1966.

lakansväv. Under 1967 övertas produktio- nen av heminredningsvävnader vid Gamle- staden och Mölnlycke av Borås Wäfveri. Även Almedahl-Dalsjöfors har under året utökat sin bomullsproduktion genom före- tagsförvärv (Karlstads Spinneri & Väveri).

Som framgår av tabellen, omfattar pro- duktionen i de flesta storföretag både be- klädnads- och heminredningsvävnader. Ho- risontell integration med verksamheter utanför bomullsindustrin är däremot av mindre betydelse; ett viktigt undantag utgör Almedahl-Dalsjöfors som är landets största producent av linnevävnader och dessutom driver damkonfektion. Också ett av de öv- riga storföretagen, Mölnlycke, är integrerat framåt till konfektionsledet (AB Melka). Fram till 1963 drevs viss bomullskonfektion även av Gamlestaden.

Marknadsstrukturen i bomullsindustrin är oligopolistisk i fråga om enklare väv- nadsslag — grupperna twills m.m. samt la- kansväv — där andelen för de fyra största tillverkarna ligger över 90 % och importen är jämförelsevis liten. På övriga varuområ- den kan marknadsformen närmast karakte- riseras som monopolistisk konkurrens med varierande grad av produktdifferentiering.

Sortimentets storlek inom olika varu- grupper synes vara mindre än på yllesidan. I de flesta bomullsföretag torde sortiments-

bredden ha förändrats tämligen obetydligt de senaste 15 åren. Ett undantag är grup- pen heminredningsvävnader. Produktionen av lättare gardintyger har minskat synner- ligen kraftigt, vilket medfört en avsevärd minskning av antalet varuslag.

Som sammanfattning kan konstateras, att tillverkningen i bomullsindustrin är jämfö- relsevis starkt koncentrerad till några stora koncerner. Låg specialiseringsgrad på varu- gruppsnivå i förening med en betydande importkonkurrens medför emellertid, att monopol- och oligopolinslag är ovanliga. Den koncentration som de senaste 15 åren ägt rum genom nedläggningar och fusioner synes inte nämnvärt ha förändrat konkur- rensbetingelserna. Här liksom på yllesidan är konkurrensen från utlandet i stor ut- sträckning bestämmande för prisbildningen och för företagens möjligheter att hålla sig kvar på marknaden.

Priserna på garn och vävnader

En redogörelse för prisutvecklingen för bomullsvaror möter samma problem som beträffande ylle, dvs. främst bristen på ho- mogenitet i varugrupperna. En Viss grad av standardisering föreligger för några pro- duktslag (t. ex. lakansväv), men i allmänhet får prisjämförelser över långa perioder tol- kas med försiktighet. -

IllllllllllllllllllllllllLlIIllllllllllllllllllL

1950 ' ' ' ' ' 1955 ' '

_— KIönnings—, skjort- och blusrgg ———— Lokonsvöv

Källa: SPK=s prisundersökningar

' '1960' ' ' ' '|955

------ Heminredningsvövnoder

Diagram 6:9. Fabriksmedelpriser på bomullsvävnader

Genomsnittspriset på svenskt bomulls- garn steg under Koreainflationen med om— kring 50%, dvs. något mindre än priset på ullgarn. Fr.o.m. 1953 har prisvariatio— nerna varit tämligen små, och nivån har legat ca 20% över 1950 års. För impor- terat garn noteras större prisvariationer, och importpriserna synes från mitten av 1950-talet i allmänhet ha varit lägre än de svenska priserna. Som ovan nämnts har också importandelen ökat starkt de senaste tio åren.

Priserna på olika typer av bomullsvävna- der utvecklades — bortsett från svängning- arna under Koreakrisen — tämligen paral- lellt under hela 1950-talet. Prisstegringen våren 1950—våren 1960 var dock procen- tuellt räknat något mindre för lakansväv än för övriga vävnader (knappt 40 % mot 55 %). Priserna låg i mitten av årtiondet mycket lågt för samtliga varuslag, men en viss återhämtning följde åren 1956—1957.

Beklädnadsväveriernas prisutveckling fram- står som något mer gynnsam än motsvaran- de utveckling för ylleväverierna, vilket främst torde ha betingats av en bättre av- sättningssituation.

Efter 1960 har priset på lakansväv visat fallande tendens, medan priserna på övriga heminredningsvävnader förändrats obetyd— ligt. Den jämna och tämligen snabba pris- stegring, som noterades beträffande hemin- redningsvävnader av ylle, har ingen motsva- righet på bomullssidan. Skillnaden illustre- ras av följande jämförelse av stegringstalen 1950—1965 för olika varuslag:

ylle- och blandvävnader:

möbeltyg 70 % draperityg 115 % bomullsvävnader:

gardintyg 50 % lakansväv 25 %

Skillnaderna torde endast till en del för- klaras av kvalitetsförbättringar på yllesidan. Den viktigaste orsaken är säkerligen olik- heter i efterfrågeutveckling, inte minst övergången från lättare till tyngre vävnader.

För beklädnadsvävnader av bomull no- teras stora prisstegringar efter 1960, sam- tidigt som produktionen minskat kraftigt. Förskjutningen från bomull till syntetfiber har inneburit stora förändringar i sortimen- tets sammansättning på bomullssidan. Det är därför oklart, vilket värde som kan till- mätas prisserien för denna del av perioden.

Prismaterialet beträffande syntet- och rayonullvävnader är mycket begränsat. Vis- sa tendenser kan dock utläsas ur följande jämförelse mellan de tre materialen, avse- ende prisändringar mellan våren 1955 och våren 1965 för klännings-, skjort- och blus- vävnader:

Pris år Pris år Föränd- 1955 1965 ring Vävnader av: kr/m kr/m % bomull 2,35 3,63 + 54 rayonull 2,78 4,42 + 59 syntetfibrer 7,02 5,81 — 17

Syntetfibervävnaderna har således fallit i pris, en utveckling som är mycket vanlig för nya material med snabbt expanderande marknad. Större delen av den prisskillnad gentemot bomulls- och rayonullsvävnader, som förelåg i mitten av 1950-talet, har där- med eliminerats. Den ändrade prisrelatio- nen bör starkt ha bidragit till de senaste årens snabba övergång från bomull till syn- tetfibrer.

Kostnader och vinster

Andelarna för de två största kostnadssla- gen är enligt industristatistiken ungefär de- samma som i ylleindustrin, dvs. 50% för råvaror och 30 % för arbetskraft.1 Råvaru- kostnadernas andel av saluvärdet har mins- kats under de senaste 15 åren, trots över- gången från egen garnproduktion till im- port av garn och råväv. Däremot har ar-

betskostnadernas andel stigit från 22 % år 1950 till 28 % år 1964.

Från våren 1950 till våren 1951 steg pri- set på bomull med nära l80%. Kraftiga prisfall de närmaste åren medförde emel- lertid att priset åren 1953—1955 låg endast 45 % över 1950 års nivå. Prisvariationerna har efter Koreakrisen varit små, jämfört med övriga råvarumarknader, och exempel- vis betydligt mindre än på ullmarknaden. Under större delen av perioden noteras en fallande trend, och 1965 var priset obetyd- ligt högre än i slutet av 1940-talet. Bortsett från de svagare korttidsvariationerna är ut- vecklingen praktiskt taget identisk med den som tidigare konstaterats för ullmarknaden.

Liksom för yllevaror gäller, att samvaria- tionen mellan råvaru- och produktpriser är mycket stark. Dock kunde inte heller bom- ullsväverierna ens tillnärmelsevis kompen- sera råvaruprisernas stegring 1951 genom höjda vävnadspriser. Förädlingsmarginaler- na sjönk under förra hälften av 1950-talet, men på grund av den gynnsammare pris- utvecklingen inte lika mycket som för ylle- väverierna.

Lönekostnaderna per producerad enhet steg med ca 40 % mellan 1950 och 1953. Därefter hölls de i stort sett oförändrade ända fram till 1959, tack vare en snabb produktivitetsstegring. Under 1960-talet har lönekostnaderna per enhet stigit; dock i tämligen långsam takt.

Utvecklingen sedan 1950 av produktions- kostnader och bruttovinstmarginal samman- fattas i diagram 6: 10. I det övre diagram- met jämförs kostnads- och prisutvecklingen. Bilden är delvis densamma som för ylle- industrin med starkt pressade förädlings- marginaler åren 1951—1955 och med an- satser till en lönekostnads- eller produktivi- tetskris från början av 1960-talet.

1 Liksom för ylleindustrin är begreppet råvaru- kostnad inte skarpt definierat. Väverier, som köper garn från andra fabriker, anger till industristatisti- ken gampriset som kostnad, medan kombinerade fabriker i stället redovisat priset på bomull (ull). Om man vill se hela förädlingskedjan som en en- het, vilket vid nuvarande struktur ter sig mest naturligt, är den här angivna råvarukostnaden följaktligen en överskattning.

zoc 4 a 150—_ _- / : Xäga—...o'__u.—s-.-.___.-_ 100—: su—i : _Pris på vävnader ; -----Råvorupris : ———Lönekostnod per enhet 0 _ usau' ' ' ' ' |955 ' ' ' ' I980 ' ' IBBE use _ ; Brutiovinst/ bruitoinfö kt _ -——- Dito korrigerad för beräknad : lagerreservföröndring lan—: 50; : ' D 1950 ' ' ' ' ' |955' ' ' ' |980 ' ' ' ' 1955

Diagram 6:10. Pris-, kostnads- och marginalutveckling Index 1950 = 100

Det finns emellertid också klara skillna- der mellan de två branscherna. Återhämt- ningen åren 1957—1961 är här mer full- ständig än i ylleindustrin. Relationen pris/ rörlig kostnad framstår dessa år t. o.m. som mer gynnsam än 1950. Orsaken är dels den mycket snabba produktivitetsstegringen under hela 1950-talet, dels den jämförelse-

vis gynnsamma prisutvecklingen för bom- ullsvävnader.

De försämrade avsättningsmöjligheterna från början av 1960-talet synes till en bör- jan medfört endast en måttlig sänkning av marginalerna. Efter 1963 torde dock de låga råvarupriserna inte längre ha kunnat kompensera företagen för nedgången i ka-

pacitetsutnyttjande och de höjda lönekost- naderna. Denna nya lönsamhetskris har inte kunnat belysas med hjälp av kostnadsdata.

I det nedre diagrammet (baserat på SCB:s vinststatistik) anges utvecklingen av bomullsindustrins procentuella bruttovinst- marginaler. Den bokföringsmässiga brutto- vinsten har i den streckade kurvan korrige- rats för uppskattad lagerreservförändring. Avvikelserna mellan de två serierna illustre- rar tydligt den resultatutjämning via lager— reserven, som åstadkoms under 1950-talets textilkris. Också den korrigerade serien in- nehåller dock betydande felkällor och får betraktas endast som en grov approxima- tion av den faktiska vinstutvecklingen.

Sänkningen av vinstmarginalerna i bör- jan av 1950-talet synes ha varit lika kraftig som i ylleindustrin. Vinstläget var emeller- tid basåret 1950 klart bättre än för ylle- företagen, och i genomsnitt uppvisade bom- ullsindustrin under hela krisperioden en högre räntabilitet än ylleindustrin. Skillna- den framgår av Partsutredningens beräk- ningar. Följande genomsnittliga vinstkvoter anges (nettovinst plus utgiftsräntor i pro- cent av totalt kapital):

bomull ylle 1951 + 0,6 _ 2,3 1952 -— 2,5 — 3,2 1953 + 0,4 —- 1,0 1954 — 0,8 — 2,2 1955 —- 1,4 —— 2,7

Också för bomullsföretagen innebar allt- så krisåren övervägande förluster, men av jämförelsevis begränsad storlek. Variatio- nerna mellan företagen var inte heller lika stora som i ylleindustrin. Betydande skill- nader föreligger emellertid också här; för det »bästa» företaget redovisas som års- medeltal ett överskott om 2,9 %, för det »sämsta» ett underskott om 5,6 %.

Liksom för ylleindustrin gäller, att en stor del av nedläggningarna kom under se- nare delen av 1950-talet, dvs. under en pe- riod då lönsamheten i allmänhet förbättrats (jfr. diagram 6:10). Denna eftersläpning torde sammanhänga med att företagen vid

krisens början haft sitt kapital nästan helt avskrivet, och en tid kunnat >>leva på» dol- da reserver. Många företag arbetade med betydande förluster under krisåren, men fortsatte att producera, trots att priserna var obetydligt högre än de rörliga kostna- derna. Man avstod från ersättningsinveste- ringar, och när konjunkturen förbättrades, var konkurrenskraften på grund av tidigare kapitalförtäring starkt nedsatt. Nedläggning blev oundviklig, när kapitalet var förbru- kat eller obsolet, eller när likviditeten blev otillräcklig. Detta reaktionssätt synes ha va- rit mest vanligt bland mindre företag.

Ett flertal stora fusioner har genomförts under senare hälften av 1950-talet och de första åren av 1960-talet. De får delvis ses som en följd av den ojämna räntabiliteten under krisåren och de olikheter i fråga om finansiell ställning, som därigenom upp- kommit också mellan de största företagen. Fusionerna kan antas ha lett till en omfat- tande organiserad strukturrationalisering med omfördelning av produktionen mellan olika anläggningar och ökad specialisering. Effekten på prisbildningen har däremot i allmänhet varit obetydlig, beroende på im- portkonkurrensens styrka.

Den nu rådande räntabilitetskrisen har drabbat bomullsindustrin minst lika hårt som ylleindustrin. Minskad avsättning för vävnader under 1960-talet torde ha skapat överkapacitet och bromsat produktivitets- stegringen. Utmärkande för de senaste årens situation synes vara, att löne- och andra förädlingskostnader blivit så höga att många företags konkurrenskraft starkt för- sämrats. Lönehöjningarna, som till stor del betingats av stor efterfrågan på arbetskraft från branscher med mer gynnsam produk- tionsutveckling och högre kapacitetsutnytt- jande, har på grund av irnporttrycket inte kunnat kompenseras med prishöjningar. I stället har stora strukturförändringar fram- tvingats i riktning mot ökad produktions- koncentration och förkortning av föräd- lingskedjan.

Bl.a. beroende på att den hårda import- konkurrensen starkt begränsat möjligheter- na att höja prisnivån, framstår takten i pro-

duktivitetsökningen som avgörande för den fortsatta utvecklingen i ylle- och bomulls- industrierna. Den marknadsstyrda struktur- anpassning, som utmärker dessa branscher, har två motriktade effekter på arbetspro- duktiviteten. Såväl nedläggningar av olön- samma enheter som de rationaliseringar, som möjliggörs vid fusioner tenderar att höja produktiviteten. Samtidigt är emeller- tid många företags lönsamhet under an- passningsprocessen så låg, att investerings- takt och teknisk utveckling hämmas genom finansieringssvårigheter. Utvecklingen mot ökad företagskoncentration och sänkt marknadsandel för de inhemska företagen kan därför gå mycket långt, innan en be- stående jämviktssituation uppnås.

C. Konfektionsindustrin

Den svenska konfektionsindustrins uppbygg- nad skedde till största delen under perioden 1920—1950. Den första vara, som tillver- kades industriellt var damkappor, vilka från 1890 och fram till första världskriget torde ha representerat ungefär hälften av bran- schens totala tillverkningsvärde. Sedan herr- konfektionen (till en början främst arbets- kläder) startats omkring sekelskiftet, eröv- rade den ganska snabbt marknaden. För huvuddelen av damkonfektionen kom ge- nombrottet däremot först under 1940—talet, och branschens expansion var under detta årtionde mycket snabb (sysselsättningen steg med 40 %).

Vid sekelskiftet var antalet arbetare i konfektionsindustrin mindre än 3 000. År 1950 sysselsattes drygt 42 000 arbetare vid ca 950 arbetsställen, men därefter har en markant vändning nedåt ägt rum. Antalet arbetsställen torde nu ligga under 700 och arbetarantalet vid 32—33 000.

Åren närmast efter kriget rådde en säl- jarens marknad och expansionstakten i branschen var mycket hög. Under 1949 började en viss avmattning göra sig gällan- de och efterfrågan stagnerade nästan helt under förra hälften av 1950-talet. De se-

Import Export i % av i % av tillför— produk- sel tionen Konfektionsvaror, totalt 1950 3 1 1955 8 1 1960 1 1 4 1964 14 7 1964: överkläder, herr 9 5 » , dam 12 6 underkläder, herr 35 17 » , dam 17 2

naste tio åren har förbrukningen inom lan- det stigit med 4—5 % per år.

Importen av konfektionsvaror svarade under mellankrigstiden för en betydande andel av tillförseln till den svenska mark- naden, i början av 1930-talet nära 20%. De första fem efterkrigsåren var utrikes- handeln obetydlig, men därefter noterades en stark expansion på både import- och exportsidan. Import- och exportandelarnas utveckling sedan 1950 samt en grov för- delning på varuområden för år 1964 ges i tabell 6: 13.

Importens sammansättning synes radikalt ha förändrats sedan mellankrigstiden. Un- der 1930-talet låg de importerade varorna nästan alltid i högre prisklasser än de svens- ka. Numera är förhållandet det omvända -- importen representerar en utpräglad låg- priskonkurrens bl.a. i fråga om blusar samt lättare överrockar och kappor. Kon- kurrensen från utlandet torde i dessa fall i hög grad ha påverkat prisbildningen i Sverige. Fram till de senaste åren var im- porten en tämligen betydelselös konkurrens- faktor i fråga om tyngre konfektion, men från 1965 noteras importandelar av stor- leksordningen 20% på de flesta varuom- råden. Importkonkurrensens styrka de se- naste åren diskuteras mer ingående i pris- avsnittet.

Som framgår av tabellen har även ex— porten ökat i snabb takt de senaste tio åren. Expansionen har fortsatt efter 1964, men exportvärdet är fortfarande knappt hälften så stort som importvärdet.

Tabell 6:14 Produktion av konfektionsvaror

Saluvärde 10 OOO-tal plagg 1966 Plaggtyp 1964, mkr ylle bomull övriga Herr- och gosskläder 745 överrockar 98 26 22 27 jackor 51 10 45 69 kostymer 199 100 — 3 kavajer 54 47 -— 14 byxor 148 212 179 119 skyddskläder 43 — 308 20 skjortor1 124 — 271 385 natt- och underkläder, shorts m. m. 28 . . Dam- och flickkläder 690 kappor 207 95 60 17 jackor 29 6 30 28 dräkter 23 29 — 8 klänningar 208 25 130 171 kjolar 46 89 33 79 byxor 67 90 101 47 blusar 49 1 88 56 skyddskläder 30 -— 133 18 natt- och underkläder, shorts m. m. 31 . . Småbarnskläder 13 Totalt 1 448

1 Inkl. trikåskjortor, vilka till helt dominerande del tillverkas av konfektionsföretagen.

Dämpad efterfrågeökning och skärpt im- porttryck medförde att de svenska företa- gens avsättning under 1950-talet utveckla- des ogynnsamt; under förra hälften av år- tiondet noteras t. o. m. en minskning i to- talvolymen. I slutet av årtiondet inleddes emellertid en produktionsökning, som fram till 1965 utgjorde ca 4 % per år.

Samtidigt som den totala produktionsvo- lymen förändrats relativt långsamt, har mycket stora förskjutningar ägt rum mel- lan olika plaggtyper och olika material. I tabell 6: 14 anges fördelningen vid mitten av 1960-talet. Det totala tillverkningsvärdet fördelas tämligen jämnt mellan herr- och damkonfektion. Hälften av produktionen, räknat efter värde, baseras på vävnader av ylletyp (ylle eller ylle-syntetfiber), medan bomull och övriga textilmaterial svarar för vardera en fjärdedel.

Utvecklingen under perioden 1950—1965 har utmärkts av en övergång mot >>enklare>> klädsel, dvs. från kostymer till udda kavajer och långbyxor, från dräkter till kjolar och blusar osv. Produktionen av herrkostymer

har minskat med en fjärdedel, medan mer än fördubblad produktion noteras för bl. a. kavajer, kjolar och långbyxor. Under 1950- talet skedde en successiv förskjutning i ef- terfrågan mot lättare konfektion, vilket in- nebar att ylle fick alltmer minskad bety- delse som råvara. Förändringen är mycket markerad för överplagg — framför allt damkappor -— och för klänningar, där ök- ningen till stor del torde ha fallit på olika syntetfibermaterial. Efter 1960 har en viss återhämtning skett för yllekonfektionen, dock långt ifrån tillräcklig för att kompen- sera den tidigare tillbakagången.

En annan mycket markerad förändring under perioden är övergången från bom- ullsskjortor till trikåskjortor av syntetfiber. Denna övergång, som inleddes i mitten av 1950-talet, har medfört att nylonskjortorna numera övertagit mer än 70 % av mark- naden. Även här rör det sig emellertid till största delen om sortimentsförändringar inom branschen. Trikåskjortorna tillverkas nämligen i allmänhet av konfektionsföretag med inköpt väv som råvara. Även om in-

troduktionsperioden medförde vissa för- skjutningar i marknadsandelarna, har de större producenterna i huvudsak kunnat bi- behålla sina andelar av hela marknaden för herrskjortor.

Även en del andra beklädnadsvaror av trikå tillverkas i konfektionsföretag, t.ex. viss yttertrikå och blusar. Uppdelning av produktionen mellan de två branscherna

För 1964 har i tabellen angivits siffror både exkl. och inkl. de »nyupptäckta» ar- betsställena; endast de förstnämnda siffror- na kan användas för jämförelse bakåt i tiden.

Med reservation för den felkälla som finns i statistikens omläggning mellan 1950 och 1955 fås följande ungefärliga föränd- ringar under olika perioder:

1950—1955 1955—1960 1960—1965 minskning i antal arbetsst. 43 109 36 » » » arbetare 100 3100 4100 har dock inte varit möjlig, och dessa pro- Sysselsättningen i konfektionsindustrin dukter behandlas i avsnittet om trikå- industrin.

Pmduktionsförhållanden

Konfektionsindustrin arbetar i betydande utsträckning med små produktionsenheter och skiljer sig i detta avseende markant från de två textilbranscher, som tidigare be- handlats. Av de 742 arbetsställen, som re- dovisades i 1965 års industristatistik, hade endast 82 mer än 100 arbetare, och knappt hälften av sysselsättningen föll på dessa stora och medelstora fabriker. Utvecklingen av antalet arbetsställen i olika storleksklasser och av antalet arbetare i konfektionsindustrin redovisas i tabell 6:15. Vid företagsräkningen 1951 och vid avstämningen mot företagsregistret 1963 »upptäcktes» vardera ett hundratal nya konfektionsfabriker, nästan alla med mind- re än 50 arbetare. Dessa nytillskott försvå- rar jämförelser mellan olika år. Totalsiff— ran för 1950 torde dock vara tämligen väl jämförbar med siffrorna för senare år.1

synes sålunda från mitten av 1950-talet och fram till 1964 ha minskat i relativt jämn takt, motsvarande 500—600 personer per år. Däremot var minskningen i antalet an- läggningar mycket måttlig mellan 1960 och 1965, krympningen åstadkoms under den- na period till största delen genom minskad arbetsstyrka i stora och medelstora fabri- ker.

Denna stabilisering av anläggningsstruk- turen var dock endast tillfällig. Under de två senaste åren har antalet nedläggningar troligen varit lika stort som i början av 1950-talet. Sysselsättningen i branschen sjönk från 1964 till 1965 med nära 5 % eller 1700 arbetare och nedgången synes under 1966 ha fortsatt i snabb takt. Data för närmare belysning av denna senaste ut- vecklingsfas finns tills vidare inte tillgång- liga.

1 Samtidigt som ca 100 arbetsställen tillkommit mellan 1950 och 1955, har lika många bortfallit, genom att vissa tillverkningar brutits ut ur grup- pen beklädnadssömnad i den officiella statistiken.

Tabell 6: 15. Arbetsställen av olika storlek, mätt i antal arbetare.

Summa 5—10 11—50 51—200 201—500 > 500 Arbetsst. Arbetare 1950 177 436 177 38 3 831 40 500 1955 134 447 173 30 3 787 40 200 1960 100 375 171 30 2 678 37 100 1964 103 362 170 24 2 661 34 700 1964 (rev.) 151 413 171 24 2 761 36 100 1965 142 411 168 19 2 742 34 400

Det genomsnittliga arbetarantalet per an- läggning har under hela perioden 1950 —l965 legat mellan 45 och 50. Detta inne- bär en betydande sänkning jämfört med förkrigstiden. Under 1940—talet etablerades nämligen ett mycket stort antal filialer och andra småfabriker, främst på damkonfek- tionssidan. Det sammanlagda antalet fabri- ker ökade med 40 %, en ökning som nås- tan helt gällde anläggningar med mindre än 100 arbetare.

De produktionstekniska förutsättningarna i konfektionsidustrin förefaller inte att nämnvärt gynna stora produktionsenheter (däremot torde vissa skalfördelar föreligga beträffande inköp och marknadsföring). Tillverkningsmetoderna har i många fall be- tydande inslag av hantverk, och storserie- produktion i egentlig mening förekommer endast beträffande vissa enklare typer av lätt konfektion, t. ex. arbetskläder och skjor- tor. I övrigt innebär produktionstekniken i branschen att enskilda tillverkningsmoment är mekaniserade och kan utföras i betydligt längre serier än som anges av antalet fär- diga plagg av varje särskild typ. Den möj- liga kostnadsminskningen vid ökad produk- tionsskala är dock starkt begränsad, jäm- fört med de flesta andra industriella pro- cesser.1 Produktionen är arbetskraftintensiv, och andelen fasta kostnader är ovanligt låg. En följd av denna speciella kostnadsstruk- tur är, att etableringshindren i branschen är obetydliga. Nyetablering kan genomföras i liten skala och kräver ingen större kapi- talinsats.

Nyetableringarna kan studeras endast be- träffande anläggningar med minst 25 an- ställda, för vilka uppgifter kan hämtas från Arbetsmarknadsstyrelsens statistik. Under perioden 1951—1962 var antalet etable- ringar 65, därav 25 nya företag medan återstoden utgjordes av filialutläggning och flyttning av arbetsställen. Omkring 140 fa- briker i dessa storleksgrupper nedlades un- der samma period, och etableringsverksam- heten måste mot denna bakgrund betraktas som anmärkningsvärt stor. Det bör här un- derstrykas, att konfektionsindustrin är starkt heterogen, och att avsättningsför-

hållandena varierat mellan olika delbran- scher. Trots detta torde en stor del av eta- bleringarna ha skett under ogynnsamma räntabilitetsförutsättningar.

En av orsakerna till den ur marknads- synpunkt onormalt höga etableringstakten är att konfektionsindustrin ansetts vara en lämplig »kompletteringsindustri» på orter med överskott av kvinnlig arbetskraft. Kommunerna har i många fall bedrivit en aktiv rekrytering av konfektionsföretag. Detta förhållande i förening med de obe- tydliga finansiella etableringshindren har i viss utsträckning bromsat den strukturella anpassningen i branschen.

På grund av det omfattande sortimentet blir beräkningar av den totala produktions- volymens utveckling och därmed också alla produktivitetsjämförelser mycket osäkra. I uppställningen nedan har en produktivitets- index beräknats utifrån en volymindex för hela branschen och utvecklingen av antalet arbetstimmar. Med 1950 som basår fås föl- jande indextal för produktionsvolym per arbetaretimme.

1953 1956 1959 1962 1965

98 101 120 145 170

Ända fram till 1957 låg arbetsproduk- tiviteten omkring eller något under 1950 års nivå. Därefter noteras en kraftig steg- ring, i genomsnitt 7 % per år fram till 1965. Möjligheterna att minska arbetsåt- gången genom mekanisering eller ökad pro- duktionsskala har varit starkt begränsade på grund av dels stelheter i produktionsteknik dels låg räntabilitet och svårigheter att fi- nansiera större investeringar. Förbättringen från slutet av 1950-talet synes till stor del ha uppnåtts genom ökad specialisering och andra sortimentsförändringar. Övergången från en period med stagnerande avsättning för tyngre konfektion till mer gynnsam ef- terfrågeutveckling bör också från slutet av

1 För en närmare diskussion av denna fråga hänvisas till utredningens studie av stordriftsför- delar.

1950-talet ha möjliggjort ett effektivare ut- nyttjande av produktionsresurserna.

Företagens sortiment

Trots de genomgripande strukturella för- ändringarna de senaste 15 åren, som inne- burit att antalet konfektionsfabriker i lan- det minskat med ca en tredjedel, är konfek- tionsindustrin fortfarande att betrakta som en småföretagsindustri. Ett tiotal storföretag med mer än 500 anställda är representerade i branschen, men deras sammanlagda andel av förädlingsvärdet utgör mindre än en fjärdedel. Storföretagen kan inte sägas ha dominerande ställning i någon större varu- grupp, och oligopolistiska situationer är över huvud taget ovanliga.

Sortimentsstrukturen år 1963 i storföre- tagen samt i företag med 200—500 anställ- da anges i tabell 6:16. Då antalet varu- grupper är mycket stort, har endast de största (tillverkningsvärde >25 mkr) kunnat redovisas. Uppdelningen efter materialslag är ofullständig, vilket medför att framför allt gruppen klänningar är starkt heterogen.

Företagen har fördelats i tre grupper uti- från sortimentets omfattning:

A. Sex storföretag med omfattande pro- duktion av såväl herr- som damkonfektion. Här ingår bl. a. branschens två största före— tag, Algots och Melka, vilka båda främst är inriktade på lättare konfektion. Ett av företagen, AB J.A. Wettergren, har genom- fört en omfattande expansion på herrkon- fektionssidan genom företagsförvärv de se- naste åren. 1965 förvärvades AB Bocaj och 1966 Värnamo Konfektion AB, som tidi- gare övertagit flera konfektionsfabriker från bl. a. Gamlestaden och AB Libo. Det sist- nämnda företaget är numera till största de- len splittrat på mindre enheter.

B. Tio företag med huvudsaklig inrikt- ning på herrkonfektion. Samtliga har ett likartat sortiment med tillverkning främst av tyngre konfektion. Produktion av damkap- por förekom 1963 i två av företagen, i öv- rigt ingen damkonfektion. Ett av företagen, Konf. AB Oscar Molander (KABOM), ned- lades 1965.

C. Åtta damkonfektionsföretag, där pro- duktionsinriktningen är starkt varierande och i allmänhet betydligt mer varuspeciali- serad än på herrkonfektionssidan. Det störs- ta företaget i denna grupp, Konfektions AB Salén, har 1966 utvidgats genom förvärv av AB Mästersöm.

Även de mindre konfektionsföretagen är i allmänhet specialiserade på antingen herr- eller damkonfektion. Speciellt gäller detta den tyngre konfektionen, medan integration mellan herr- och damkonfektion i viss ut- sträckning förekommer beträffande lättare plagg (t. ex. fritidsplagg av bomull och syn- tetfiber). Sortimentsstrukturen ansluter sig i huvudsak till strukturen i detaljhandels- ledet (herr- och damekipering), och torde ha betingats av distributions- och försäljnings- effektivitet snarare än produktionstekniska skäl.

Specialisering till en eller ett par plagg- typer är mycket ovanlig. Specialiseringsgra- den framstår som låg även i de mindre fö- retagen, och sortimentsbredden ökar täm- ligen måttligt med ökad företagsstorlek. Den viktigaste skillnaden synes vara, att tillverkningen av tung konfektion är kon- centrerad till de större företagen, medan t. ex. skjortor och klänningar till betydande del produceras av småföretag.

Sortimentsutvecklingen under senare år kan här belysas endast ofullständigt. Vissa mycket grova jämförelser kan dock göras mellan 1963 års material och de beräkning- ar för år 1954, som gjordes av »Bransch- utredningen inom konfektionsindustrin». An- talet tillverkare i olika varugrupper de två åren anges i tabell 6: 17.1

Trots att totalantalet medräknade före- tag ökat något har antalet tillverkare i va— rugrupperna genomgående minskat, i de flesta fall med över en tredjedel. Speciali- seringsgraden synes alltså ha ökat påtagligt. Tendensen är densamma om man studerar enbart de större företagen (>200 arbetare), dock något svagare än för övriga företag. De allra största företagen har i allmänhet

1 1954 års undersökning omfattar inte alla före- tag i branschen, varför siffrorna måste tolkas med försiktighet.

Herrkonfektion Damkonfektion

överrockar

bom- kosty- ka— vajer

Företag ull ull mer ull

byxor skjor-

tor

klän— nin— gar

kap— por ull

blu- sar

långbyxor dam flick

kjo- lar

A. Blandad tillv. Algots

Mölnlycke (Melka) Junex Wettergrens

Libo KF

XXXVJXX X XmmX

B. Herrkanfektian Schwartzman & Nordström Eriksson & Larsson KABOM Göteborgs Konf.

Schlasbergs Rapp Magni Widengrens

O. Jacobsson Rang

XXXX XXXX XXXXXXXXXX

C. Damkonfektion Salén Hj. Petri Wallengrens A. Westerlind Br. Liljeros Almedahl-Dalsjöfors AB Damkappor Hettemarks

Antal tillv. Fyra störstas andel (%) Transport andel (%)

51 46 37

23 63 64 30 37 5

1 S anger en produktionsandel > 10 %, X anger en produktionsandel ( 1 %.

bibehållit sin sortimentsbredd, men de har i många fall ökat snedheten i sin produk-

X X

(I)

XXXXXWXXXX

68 34 6

XX”)

X

XXXXXX XXX

92 44 16

tionsfördelning. I fråga om den lättare kon- fektionen synes storföretagen ha förlorat

Tabell 6: 17. Antal tillverkare i olika varugrupper.

60 26 50

XXXXXX

XX

XX XwX

X X

71 110 25 41 33 8

X S S X X X X X X X X

””X

XXmV” X

64 51 27

75 61 56 60 48 43 8 9 7

marknadsandel både till mindre svenska till- verkare och till utländska säljare.

Även om antalet tillverkare i olika varu-

grupper minskat påtagligt, har andelarna för

Totalt > 200 arbetare Varugrupp 1954 1963 1954 1963 Kostymer och dräkter (ylle) 163 98 26 15 Kavajer och jackor (ylle) 139 (80)2 28 (15) Overrockar och kappor 183 125 38 21 Långbyxor (ylle) 173 (120) 24 16 Skjortor 131 70 7 5 Klänningar 114 110 4 5 Kjolar 137 75 21 8 Hela branschen 437 456 34 26

” Siffror inom parentes är ungefärliga.

De fyra största De åtta största

Varugrupp 1956 1963 1956 1963 överrockar, ylle 42 46 64 64 kostymer, ylle 20 30 35 52 långbyxor, ylle 29 44 36 58 skjortor, bomull 32 26 42 43 kappor, ylle 24 25 39 41 klänningar, ylle 21 49 34 66

de största företagen stigit tämligen måttligt klänningar av ylle 208 sedan mitten av 1950-talet. Detta illustreras >> » bomull 333 av nedanstående jämförelse, avseende sex » , andra 332 större varugrupper, mellan åren 1956 och 1963.

Andelen för den största tillverkaren en- sam har ökat i nästan alla varugrupper, men når endast i undantagsfall över 25 %. Det bör understrykas, att det här nästan genomgående rör sig om varuområden med vikande avsättning under perioden. Ök- ningen i koncentrationsgrad torde ha varit väsentligt mindre på de expanderande mark- naderna för lätt konfektion, vilka inte kun- nat tas med i jämförelsen.

Av de tolv varugrupper, som redovisats i tabell 6: 16 uppvisar alla utom en (över- rockar av bomull) med mer än 50 tillver- kare. Storleksfördelningama är visserligen sneda med andelar om 25—65 % för de fyra största företagen i resp. grupp, men denna snedhet kompenseras i allmänhet av höga importandelar, varför egentliga oligo- polinslag saknas.

Marknadsformen kan genomgående ka- rakteriseras som monopolistisk konkurrens. Produktdifferentieringen är betydande, framför allt i fråga om damkonfektion, vil— ket framgår av följande sammanställning, där det högsta fabrikspriset angivits i pro- cent av medelpriset för gruppen (källa: SPK:s prismaterial för 1963):

överrockar av ylle 147

>> >> bomull 123 kostymer 122 långbyxor av ylle 159 skjortor av bomull 153 kappor av ylle 278 kjolar » >> 179

Även om de stora avvikelserna i vissa fall gäller enstaka tillverkare av s.k. mo- dellkonfektion, kan ytterst få av varugrup- perna betraktas som enhetliga eller starkt homogena. Sådana varugrupper får främst sökas bland lättare konfektion, t.ex. enk- lare långbyxor av bomull samt skyddsklä- der. I övriga fall är produktutformningen ett konkurrensmedel, som gjort det möjligt för mindre företag att kOnkurrera på mark- naden trots små tillverkningsserier. Pro- duktdifferentieringen tenderar att begränsa prisets effekt som konkurrensmedel och bromsar därigenom utvecklingen mot ökad koncentration. Trots de betydande struktur- förändringar, som alltjämt pågår i bran- schen, kan egentliga avvikelser från mark- nadsformen monopolistisk konkurrens inte väntas uppkomma.

Trots att Säljarkoncentrationen på del- marknaderna är låg, måste snedheten i pro- duktionsfördelningen betraktas som an- märkningsvärt stor. I de flesta varugrupper svarar en tiondel av tillverkarna för om- kring hälften av produktionen. Detta måste innebära mycket korta tillverkningsserier hos de mindre säljarna, vilka i många fall inte når upp till ens 1 % av produktionen. Serielängderna beträffande en del produk- tionsmoment begränsas ytterligare av att varje företag tillverkar flera produktvarian- ter inom varje grupp.

Material saknas för en närmare belysning av tillverkningsseriernas längd, men det tor- de kunna konstateras, att serielängderna i

konfektionsindustrin hör till de minsta som förekommer inom industrin. Huvudorsaken är givetvis den starkt differentierade efter- frågan, som begränsar utrymmet för stan- dardisering och ger marknaderna deras heterogena karaktär.

Dessutom är, som tidigare påpekats, de produktionstekniska incitamenten för långt driven specialisering jämförelsevis svaga i stora delar av konfektionsindustrin.

Den specialisering, som kommit till stånd de senaste åren, innebär i första hand att företagen inriktat sin tillverkning på ett mindre antal varugrupper. Däremot har in— te någon högre grad av standardisering, dvs. minskning av antalet kvaliteter eller produktvarianter ägt rum. De speciella för- hållandena på efterfrågesidan sätter — i varje fall om försäljningen gäller enbart hemmamarknaden — snäva gränser härför. Det är emellertid osäkert om detta slags stordrift i högre grad skulle påverka styck- kostnaderna med nu tillgänglig produktions- teknik. Den specialisering på varugrupps- nivå, som kommit till stånd, torde ha inne— burit effektivitetsvinster för företagen bl. a. beträffande marknadsföring och vävnadsin- köp.

Kartellsamarbete är liksom i övriga delar av textilsektorn mycket ovanligt. Det stora antalet företag och olikheterna mellan skil- da fabrikat torde göra det närmast omöj- ligt att upprätthålla effektiva prisöverens— kommelser. De avtal om försäljningssamar- bete, som förekommit under 1960-talet1, har avsett endast en mycket liten del av försäljningen och får uppfattas som ett mot- drag mot inköpsorganisationer i detaljhan- deln. För närvarande synes inget kartell- samarbete i någon form mellan fabrikan- terna föreligga i vad gäller den svenska marknaden.

Under 1966 har exportsamarbete etable- rats mellan konfektionsföretag i Danmark, Norge och Sverige. Samarbetet gäller mark- nadsföring och försäljning utanför Skan- dinavien, dvs. på marknader där företagen tidigare haft mycket begränsad avsättning för sina produkter.

Prisutveckling Prisutvecklingen på konfektionsvaror i Sve- rige avspeglar dels råvarukostnadernas ut- veckling, i sin tur främst betingad av ut- vecklingen på världsmarknaden, dels efter- frågans förändringar. Konkurrensen från utlandet synes först de senaste åren haft större betydelse för prisbildningen.

Under 1940—talet steg priserna på kon- fektionsvaror väsentligt snabbare än övriga konsumentpriser. Stigande priser på textil- råvaror och vävnader under krigsåren i kombination med gynnsam efterfrågeut- veckling blev bestämmande för denna ut- veckling. De flesta konfektionsföretag tor- de i slutet av 1940-talet ha haft tämligen goda vinstmarginaler.

Under Koreakrisen uppkom en ny kraf- tig prisstegring, men från 1951 har pris- nivån för konfektionsindustrin som helhet stigit mycket måttligt. Eftersom gruppen konfektion är starkt heterogen och omfattar delbranscher av olika typ, är det tämligen meningslöst att söka ge en ingående redo- visning av den genomsnittliga prisuveck- lingen. Redogörelsen i det följande avser därför genomsnittspriser för olika varu— grupper, hämtade från SPK:s prisundersök- ningar.

l diagram 6:11 anges prisutvecklingen 1951—1965 för ett urval grupper ylle- och bomullsplagg som index med priserna hös- ten 1950 som bas.2

Påfallande är den stora skillnaden i pris- utveckling mellan ylle- och bomullskonfek- tion, framför allt efter 1955. Medan pri- serna på ylleplagg under denna period sti- git endast med 10—30 %, noteras för vissa bomullsplagg stegringar om mer än 50 %. Det bör dock understrykas att denna snab- ba stegringstakt endast gällt för en del av den lättare konfektionen, andra plaggtyper uppvisar god överensstämmelse med ut— vecklingen för yllekonfektionen. Prisutveck-

1 Den största av dessa försäljningsorganisatio- ner är AB Herrkonfektion (se kap. 3 D ovan). 2 För bomullskonfektion saknas uppgifter åren 1952—1954. Prisuppgifter beträffande ny- lonskjortor finns endast från 1960. Dessa priser har i diagrammet angivits som index med priset för bamullsskjarlor år 1950 som bas.

Yllekonfekiion (höstsäsong)

ISG

|An—

__ gosjgmep [ ___-— Overrockar _ -------Ko por 150 I & P N—rlfåq——— _

&. '

ä ___—.0

IZD—

lill—

”"7 1 l | | 1

250

|

| | ISBD |965

Bomullskonfeki'ion (vå rs'd song)

År

240—

230— — Eossjockor — — — — Overrockar —-—-—-— Skjortor, bomull 220— m— 200— I9D— |se— no— |an— ISD— llin— lao— 120— !

HO—

----—--Skjortor, nglon (bomullskjortor |950=|UD)

— __-—---------

IDO , , ISS!)

| | 1955

| 1855

Diagram 6:11. Prisutveckling; index 1950 = 100

lingen i ett större antal varugrupper under olika perioder framgår av tabell 6: 19. Mellan 1950 och 1955 uppvisade sålun- da de flesta produkter en tämligen likartad prisstegring av storleksordningen 20—30 %. För de följande perioderna har stegrings- takten i allmänhet varit väsentligt lägre. Undantagen är lättare överrockar och jackor, där dock en stor del av stegringen kan ha betingats av kvalitetsförändringar.

Prisstegringen för konfektion har varit väsentligt större än för vävnader men mind- re än genomsnittet för övriga konsumtions- varor. För en mer ingående bedömning av prisutvecklingen krävs en undersökning av kostnadssidan (jfr nästa avsnitt).

Av speciellt intresse är prisutvecklingen för skjortor, där förskjutningen mellan ma— terial varit större än i någon annan varu- grupp. Nylonskjortorna uppvisar en prisut-

Är

Tabell 6: 19. Det genomsnittliga fabriksprisets förändringar (procent) .

l950— 1955— 1960— 1955 1960 1965 Yllekonfeklion ( höst) herrkostym + 1 + 16 + 11 herröverrock + 21 + 4 + 7 damkappa + 12 + 7 + 19 damdräkt + 26 + 8 + 2 Bomullskonfektion1 ( vår) herröverrock + 22 + 23 + 21 herrskjorta + 27 + 9 + 15 gossjacka + 33 + 47 + 13 herrarbetskläder + 47 0 + 12

1 Inkl. varor av syntet- och konsttiber.

veckling. som är mycket vanlig bland nya och snabbt expanderande produkter. Till en början låg priset betydligt över substitut- varans (bomullsskjortor); därefter följde ett snabbt prisfall, varefter priserna stabilisera- des på en nivå långt under genomsnittet för den äldre produkten.

Ända fram till 1961 var det genomsnitt- liga fabrikspriset lägre för bomulls- än för nylonskjortor. Trots att de större tillverkar- na av bomullsskjortor snabbt övertog större delen av marknaden för den nya produk- ten, synes introduktionen av denna ha med- fört en skärpt priskonkurrens. Detta illu- streras av prisfallet på bomullsskjortor mel- lan 1958 och 1961. Efter 1961 har priser- na på bomullsskjortor stigit, men samtidigt torde den genomsnittliga kvaliteten ha höjts. De billigare sortimenten utgörs nu praktiskt taget helt av nylonskjortor och importerade bomullsskjortor.

Konkurrensen från utlandet är, som tidi- gare framhållits, till stor del av lågpriska- raktär. Detta framgår mycket tydligt av de prisjämförelser, avseende vårsäsongerna 1965 och 1966, som gjorts av pris- och kar- tellnämnden. Prisjämförelserna gäller över-

kläder, och skall närmare presenteras i det följande. Som bakgrund krävs dock vissa data om importens länderfördelning, efter- som importkonkurrensens karaktär varieras starkt beroende på ursprungsland.

Den totala importen av kläder (inkl. tri- kåvaror) har fördubblats, räknat i löpande priser, mellan 1960 och 1965. Starkt skif- tande ökningstakt noteras dock för olika grupper av exportländer, vilket framgår av följande tabell.

Expansionen faller sålunda i huvudsak på EFTA-länder — där tullsänkningarna får antas ha haft betydande effekt1 — samt på östeuropeiska och (framför allt) asiatiska länder. Den mest utpräglade lågpriskan- kurrensen härrör från de två sistnämnda områdena, och har relativt sett ökat mycket starkt i betydelse de senaste åren. Andelen av importen på hela beklädnadsområdet ut- gör nu ca en fjärdedel (i kvantitet ca 35 %), men en betydande del utgöres av trikåvaror. På konfektionssidan svarar de två områdena för något över 10 % av över- kläders— och ca hälften av underklädersim- porten. Importen av överkläder från asia- tiska länder (Hongkong, Korea etc.) utgörs nästan uteslutande av lättare konfektion, där dessa länder i vissa varugrupper svarar för 25—35 % av den svenska importen. När det gäller tyngre konfektion är där- emot EFTA-länderna numera dominerande, och importpriserna synes här vara jämfö- relsevis enhetliga.

I SPK:s undersökning2 har de genom- snittliga importpriserna för varje varugrupp jämförts med genomsnittligt svenskt fabri- kantpris. Resultaten framgår av tabell 6: 21.

1 Bastullarna för konfektionsvaror utgör 13— 17 %, men hade våren 1966 vid import från EFTA-land sänkts till ca 3 %. ? Fabrikspriser och importpriser på konfek- tionsvaror våren 1967; SPK, november 1967.

Tabell 6: 20. Importen av kläder, fördelad på ursprungsländer.

EFTA EEC Östeuropa Östasien Övriga Värdefördelning 1960, % 31 45 4 4 16 » 1965, % 38 30 6 17 8 Ökning 1960—1965, % 150 40 190 870 10

Lägsta sv. Importpris i % av pris i % av Importandel, % svenskt pris genomsnitt Varuslag v. 1965 v. 1967 v. 1965 v. 1967 v. 1967 1 2 3 4 5 6 Ylle herröverrock 19 37 83 54 64 » jacka 17 36 91 52 60 » kostym 9 17 50 49 53 » blazer 12 26 68 48 36 » långbyxor 10 20 66 55 57 damkappa 24 41 69 60 52 >> jacka 26 48 83 69 64 » kjol 19 40 67 71 71 » långbyxor 19 12 73 86 70 Bomull och konstfiber herröverrock 1 9 49 59 47 61 » jacka 20 57 73 66 39 » långbyxor 59 55 65 65 67 damkappa 22 42 60 53 64 » jacka 31 32 73 60 30 » kjol 11 22 50 56 51 >> långbyxor 13 17 60 83 63

Då mer än hälften av importen numera kommer från EFTA-länder och följaktligen är tullfri har jämförelsen gjorts med cif- priser utan tull. För fullständig jämförbarhet krävs tillägg på importpriserna, varierande mellan 3 och 20 % beroende på ursprungs- land. I följande sammanställning anges dels importandelar, räknade efter antal plagg, dels genomsnittligt importpris utan tull i procent av genomsnittligt svenskt fabrikant— pris.

Importutvecklingen mellan våren 1965 och våren 1966 var oenhetlig. För yllekon- fektion noteras nästan genomgående höjda importandelar, medan motsatsen är fallet för lättare konfektion. Den totala import- andelen torde ha stigit något.

De genomsnittliga importpriserna är i de flesta fall väsentligt lägre än motsvarande svenska priser. Även om man korrigerar för tullbelastning, uppkommer skillnader om 20—35 %. Priskonkurrensen från importen är således mycket stark och måste uppfattas som den viktigaste orsaken till de starkt höjda importandelarna.

Skillnaderna är i genomsnitt något större

för lätt konfektion, men även på yllesidan, där importen nästan uteslutande kommer från europeiska länder är karaktären av lågpriskonkurrens påtaglig.

Det måste emellertid understrykas, att uppställningen ovan inte utan vidare kan ses som en prisjämförelse mellan identiska eller likvärdiga varor. Som tidigare påpe— kats är produktdifferentieringen inom de olika varugrupperna betydande, och stora prisskillnader föreligger också mellan svens- ka tillverkare. I tabellen har som jämförelse också angivits det lägsta svenska priset1 i procent av det genomsnittliga för hela varu- gruppen.

Det genomsnittliga importpriset låg 1965 i de flesta fall mellan det lägsta svenska pri- set och genomsnittet för svenska varor. Fram till våren 1967 noteras emellertid betydan- de prissänkningar för importen, och för fler- talet varugrupper ligger nu medelimportpri-

1 Med >>lägsta svenska pris» avses här och i tabellen det lägsta genomsnittspris som någon tillverkare angivit för sin produktion i varugrup- pen.

Konfektion Ylleind.

råvaror 45,7 löner till förvaltningspers. 8 löner till arbetare 22 lönearbeten samt löner till hemarbetare

Bomullsind. Trikåind.

50,2 47,8 47,5 7,8 6,9 7,8 20,4 21,1 20,0 2,3 3 1 5,0

set i nivå med eller t.o.m. under lägsta svenska pris.

Utan närmare kännedom om den kvali— tetsmässiga produktfördelningen är det omöjligt att dra säkra slutsatser om im- portens konkurrenseffekt beträffande olika produktslag. Det förefaller emellertid tro- ligt, att det f. n. primärt är tillverkare av billigare och relativt standardiserade pro- dukter som utsätts för hård importkon- kurrens. På grund av sitt relativt höga kost- nadsläge torde de svenska företagen ha be- tydande svårigheter att konkurrera på dessa områden. Starkare inriktning på produkt— utformningen som konkurrensmedel kan därför tänkas bli en följd av den skärpta importkonkurrensen.

Kostnader och vinster

Kostnadsstrukturen i konfektionsindustrin överensstämmer i stort med den, som tidi- gare redovisats för egentlig textilindustri. Lönekostnadernas andel är dock ännu hög- re än i spinnerier och Väverier, vilket fram- går av följande jämförelse, hämtad från industristatistiken.

Liksom i tidigare avsnitt har en jämfö- relse gjorts mellan prisutvecklingen och ut— vecklingen av de två viktigaste kostnadssla— gen, råvarukostnader och arbetarlöner, mel— lan 1950 och 1965. Varorna har uppdelats på ylle- och bomullskonfektion, och resul- taten framgår av diagram 6: 12.1

Påfallande är den höga graden av sam- variation mellan produkt— och råvarupriser, framför allt beträffande bomullskonfektion, där nästan fullständig proportionalitet före- legat efter 1955. Under förra hälften av 1950-talet minskades visserligen förädlings- marginalerna något, men någon motsvarig- het till den förädlingsvärdekris, som upp-

kom i den egentliga textilindustrin, finns inte på konfektionsområdet.2 Med enstaka undantag kan de procentuella förädlings- marginalerna betraktas som i det närmaste konstanta under hela den studerade perio- den.

Det är i stället lönekostnadernas föränd- ringar, som givit utslag i vinstutvecklingen. Den ogynnsamma produktivitetsutveckling- en under åren 1950—1957 medförde snabbt stigande lönekostnader per producerad en- het. Medan förädlingsmarginalerna under denna period steg endast i takt med priser- na, dvs. med ca 35 %, noterades en löne- kostnadsstegring av storleksordningen 80 %. Följden blev givetvis sänkt lönsamhet; under åren 1951—1957 låg bruttovinstmarginalen 30 % under 1950 års nivå (om hänsyn tas till lagerreservförändringar, blir sänkningen säkerligen ännu större).

Mellan 1957 och 1964 stabiliserades lö- nekostnaderna i samband med en relativt snabb produktivitetsstegring. Då priser och förädlingsmarginaler samtidigt steg tämli— gen kraftigt, inträffade en klar förbättring av Vinstläget. Utvecklingen efter 1964 kan inte närmare belysas, men det är troligt, att den skärpta importkonkurrensen via för— sämrat kapacitetsutnyttjande och höjda lö- nekostnader lett till nya sänkningar av vinstmarginalerna.

Försämringen i vinstläge under 1950-ta-

1 Prisserien för yllekonfektion är ett ovägt genomsnitt för kostymer, överrockar och kappor; motsvarande vävnadspris avser kostym—, dräkt- och överrockstyg. För bomullskonfektion avser priserna skjortor och överrockar, medan råvaru- priset är ett genomsnitt för bomullsvävnader. Lönekostnaderna har kunnat beräknas endast för hela branschen; samma kostnadsserie återfinns alltså i båda diagrammen. 2 Dock uppkom "stora värdeförluster på inne- liggande lager för konfektionsföretag med stora vävnadsinköp under högprisperioden åren 1950—- 1951.

lndex Yllekonfektion 200 190— _— Produki'pris ',-_._*s ———— Vövnodspris I, X ," l80— ------- Lönékos'i'nod/enhef " t " , &. o'. I, . 0-_ _ _ __... 170 _ ' _o' 24" _ 11 x' 150—1 I ! ," | 1 ." |50— , x " | 1

200 190— _ Produktpris — — — — Vövnodspris '&' 180 — ""'-' Lönekostnad/enhe'l' ," ""—_ " I ___

[ | | i l l 1 ms man l965l

100 Hela konfektionsindustrin 190— BruHovinsf/bruHoini'öki' 80— 70— 50 | | | | | | | | | | | | . 1950 1955 |950 l955|

Diagram 6: 12. Priser, kostnader och marginaler. Index 1950 = 100

herrkonf. d:o. diverse damkonf. diverse konf. antal företag 43 33 35 23 antal arbetare per företag 1954 214 174 145 96 1953 vinsti % av kapital —— 1,0 + 2,1 _— 0,3 — 1,2 d:o »bästa» företaget + 6 + 10 + 18 + 7 d:o »sämsta» företaget — 19 — 15 —— 20 —— 18 andel företag med pos. vinst (%) 37 56 50 52 1954 vinst i % av kapital -— 1,4 —- 2,5 — 0,8 —— 1,6 d:o »bästa» företaget + 6 + 10 + 16 + 7 d:o »sämsta» företaget —- 19 —- 16 —— 23 — 41 andel företag med pos. vinst (%) 37 48 50 48

lets textilkris synes ha varit något mindre för konfektionsindustrin än för ylle- och bomullsindustrierna. Branschutredningen inom konfektionsindustrin har för åren 1953—1954 räknat fram lönsamhetstal för 134 företag, fördelade på fyra grupper. Be- räkningen avser vinst efter skatt plus ut- giftsräntor i procent av det totala kapitalet. Huvudresultaten framgår av följande tabell.

Stora och medelstora företag är starkt överrepresenterade, och osäkerheten hos be- räkningarna förstärks dessutom av svårig- heter att uppskatta kapitalkostnaderna.1 Trots detta torde siffrorna ge en tämligen god bild av det genomsnittliga lönsamhets- läget under dessa två utpräglade krisår.

Av utredningen framgår, att den genom- snittliga vinsten före skatt låg mycket nära noll. En försämring inträffade i samtliga grupper mellan 1953 och 1954.

Vinsten efter skatt är nästan genomgåen- de negativ, räknad som genomsnitt för resp. grupp. Variationerna mellan företag var emellertid mycket stora, och nära en tredje- del av företagen hade vinster efter skatt, överstigande 2% av kapitalet. Medianfö- retagets vinst efter skatt låg nära noll.

Inga systematiska skillnader i lönsamhet mellan små och stora företag kan utläsas ur materialet. Det förefaller emellertid ock- så här, som om variationerna varit större mellan de små företagen.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att ungefär hälften av konfektionsföretagen

drabbades av förluster under 1950-talets krisår. Huvudorsaken till krisen synes ha varit starkt ökade arbetskostnader i sam- band med ogynnsam produktivitetsutveck- ling. Överkapacitet och därigenom fram- tvingad hård konkurrens gjorde det omöj- ligt att kompensera kostnadsstegringen ge- nom höjda priser. I stället framtvingades ett stort antal nedläggningar främst bland de mindre företagen.

Efter 1956 följde en klar förbättring, be- tingad av stigande produktivitet, och i bör- jan av 1960-talet synes lönsamheten i bran- schen i det närmaste ha återställts till 1950 års nivå.2 Den snabbt stigande importen under 1960-talet har emellertid successivt försämrat de svenska företagens situation. Speciellt gäller detta producenter av de lät- tare konfektionsvaror, som berörs av den utpräglade lågpriskonkurrensen. Den nya avsättnings- och lönsamhetskris, som upp- kommit de senaste åren, synes vara av minst samma styrka som krisen under 1950-talet. Nedläggningar har förekommit i alla delbranscher, och det är i många fall stora och medelstora företag, som drabbats.

På grund av begränsade möjligheter att

1 Brandförsäkringsvärdet har använts som mått på kapitalets nuvärde, och avskrivning har gjorts med fasta procenttal (2 % för byggnader, 7,5 % för maskiner), räknat på detta värde. ' Den successiva förbättringen framgår av föl- jande genomsnittliga bruttovinstkvoter (korr. för lagerreservändringar), hämtade från vinst-

statistiken: 1951—55: 2,6 %, 1956—60: 3,5 %, 1961—64: 4,4 %.

via mekanisering eller andra åtgärder kom- pensera det höga löneläget påverkas kon- fektionsföretagen starkt av konkurrensen från utlandet. Utvecklingen mot större marknader och friare världshandel kan där- för väntas framtvinga stora strukturföränd- ringar i branschen under de närmaste åren. Det är emellertid mycket osäkert, om denna strukturomvandling i högre grad kommer att öka storföretagens relativa betydelse. Som tidigare framhållits är de tekniska och marknadsmässiga fördelarna för stora före- tag betydligt mindre i konfektionsindustrin än i de flesta andra branscher. Stordrift i egentlig mening torde dessutom förutsätta en betydande tillverkning för export. Även om vissa större företag de senaste åren lyckats starkt öka sin utlandsförsäljning, torde förutsättningarna för en mer påtaglig inriktning på den internationella markna- den i allmänhet vara starkt begränsade. _ De nu pågående strukturförändringarna kan således inte väntas nämnvärt påverka marknadsformen i olika delbranscher. Där- emot är det troligt, att lågpriskonkurrensen från utlandet beträffande vissa typer av lätt konfektion medför en förskjutning i den svenska produktionen mot varuområden, där produktutformningen är mer effektiv som konkurrensmedel. Nedläggningar bland de många småföretag, som tillverkar lättare konfektion, och sortimentsförändringar bland de större företagen synes också vara viktiga inslag i den pågående anpassnings- processen.

D. 'Trikåindustrin

Som trikåvaror definieras dels stickade plagg (t. ex. strumpor) och stickad väv, dels sydda plagg av sådan väv. Med trikåindustri avses däremot i officiell statistik endast vävtill- verkningen samt sådan produktion av färdiga plagg, som är integrerad med denna. En del trikåvaror, t. ex. skjortor, framställs huvud- sakligen av konfektionsföretag utifrån inköpt 'väv. På grund av branschblandningen blir överensstämmelsen mellan varugrupp- och branschindelningen här med "nödvändighet

ofullständig. I det följande har medtagits alla trikåplagg utom skjortor, vilka räknats till konfektionsindustrin (se avsnitt C ovan). Denna förenklade indelning innebär att en del av de varor, som behandlas i det följan- de, till viss del framställs i konfektionsfa- briker.

De största av trikåindustrins produkt- grupper är underkläder och strumpor. Un- der de senaste tio åren har emellertid pro- duktionen av yttertrikå och av trikåväv för avsalu ökat mycket kraftigt och utgör nu tillsammans mer än hälften av branschens produktionsvärde. Ett grovt mått på volym- förändringarna för olika huvudgrupper av varor kan erhållas från följande tabell. Det bör understrykas, att viktuppgifterna ger en alltför ogynnsam blid av produktionsut- vecklingen, eftersom en övergång mot lättare material (mest markerad beträffande strum- por) pågått under hela den studerade perio— den. En viss uppfattning om felets storlek ger det faktum, att produktionen i fasta priser stigit med 44 % mellan 1950 och 1965 medan den totala viktsiffran ger en ökning om endast 15 %.

För branschens >>traditionella» produk- tion, strumpor och underkläder, noteras en vikande tendens, räknat över hela perioden (även om nedgången kraftigt överskattas av viktsiffrorna). Konkurrens från importvaror i låga prislägen har på dessa områden suc- cessivt sänkt de inhemska tillverkarnas marknadsandel.

Detta gäller i hög grad även för de ti- digare dominerande sortimenten på ytter- trikåsidan, dvs. jumprar och koftor. Låg- priskonkurrens utövas beträffande under-

Tabell 6: 24. Trikåindustrins produktion ( I 000 ton ).

1950 1955 1960 1965

strumpor 2,3 1,2 1,3 1,3 underkläder 3,9 2,9 3,0 2,2 andra trikåvaror 1,2 2,2 2,4 2,8 trikåväv för avsalu 0,6 0,6 1,3 2,8

totalt 8,0 6,8 8,0 9,2 volymindex; 1950

= 100 100 97 131 144

kläder och jumprar främst av säljare 1 asia- tiska länder (t.ex. Hongkong och Korea), beträffande strumpor av italienska fabri- kanter.1

Expansionen under den studerade perio— den gäller dels yttertrikå, dels trikåväv för avsalu. Trikåväv säljs till konfektionsföre- tag för tillverkning av skjortor och över- kläder. Trikåindustrins egen produktion av överkläder utgjordes tidigare nästan uteslu- tande av jumprar, koftor o.d. men har nu- mera utvidgats till de flesta plaggtyper. De största marknadsandelarna för trikå noteras beträffande klänningar och dräkter.

De senaste 15 åren har också utmärkts av en genomgripande omställning på mate- rialsidan. Tillverkningen av syntetfibertrikå var vid periodens början helt obetydlig men utgör nu omkring hälften av totalproduktio- nen. Nylonet uppvisar stora andelar i de flesta varugrupper och är dominerande i fråga om damstrumpor och damunderklä- der. Syntetfibrernas genombrott kom tidi- gast för strumpor, där andelen redan 1955 var ca 50 %. Beträffande underkläder har en successiv ökning pågått sedan mitten av 1950-talet medan syntetmaterialen först un- der 1960-talet slagit ut ylle som den vikti- gaste råvaran i yttertrikå.

Produktionens fördelning på varuslag år 1964 samt import- och exportandelar, räk- nade efter värde, anges i tabell 6:25. Full- ständiga uppgifter saknas för senare år.

Varuområdena strumpor och underkläder svarar för vardera ungefär en fjärdedel av produktionsvärdet i branschen, medan an- delen för överkläder är något större. Den största expansionen efter 1960 noteras för överkläder och damstrumpor.

Importandelen har under hela efterkrigs- tiden varit väsentligt högre för trikåvaror än för konfektion. Den har stigit i jämn takt från något över 20 % 1950 till nära 40% 1964.

De importerade varorna låg länge i hög- re prisklasser än de svenska, men under senare år har relationen blivit den omvän- da, speciellt för underkläder och strumpor. I gruppen överkläder går avvikelserna i all- mänhet i samma riktning men är jämförel— sevis små. Ett undantag är gruppen >>andra överkläder för kvinnor», dvs. jerseydräkter och -k1änningar m. m., där importpriserna relativt sett ligger mycket högt.

Exporten har under 1960-talet ökat re- lativt sett mycket snabbt. Den saknar dock fortfarande större betydelse i flertalet varu- grupper. Undantag är vissa överkläder i rela- tivt höga kvalitets- och prisklasser, som säljs bl. a. till övriga nordiska länder och till USA. Dessutom förekommer en betydande export av trikåväv av nylon.

1 1965 svarade asiatiska länder för nära två tredjedelar av importen i varugruppen »jumprar, koftor o. d.», medan en ännu något högre andel noteras för Italien i fråga om damstrumpor (kvantitetsandelar).

Tabell 6: 25. Produktion, import och export av trikåvaror 1964.

Prod. värde Prod. volym Importandel Exportandel

Varuslag milj. kr. milj. plagg % (värde) % (värde) damstrumpor 63,2 23,3 49 13 andra strumpor och sockor 49,1 20,0 18 3 nattkläder 15,4 1,4 . underkläder för män 34,2 8,9 27 1 underkläder för kvinnor 53,9 10,6 29 1 gymnastik- och baddräkter 31,9 2,3 20 17 överkläder för män 44,7 3,4 39 7 jumprar, koftor etc. för kvinnor 69,8 4,5 45 13 andra överkläder för kvinnor 44,9 1,2 småbarnskläder 14,0 4,1 29 2 andra trikåvaror 7,9 75 15 totalt 429,0 38 9 trikåväv för avsalu 79,2 (51 ; (24)

Produktionsförhållanden Liksom i konfektionsindustrin är produk- tionsenheterna nästan genomgående myc- ket små. I 1965 års industristatistik redo- visas 188 trikåfabriker, av vilka endast 18 hade mer än 100 arbetare.

Antalet arbetsställen nådde ett maximum (ca 250) omkring år 1950, men minskade under 1950-talet i tämligen jämn takt till knappt 200 år 1960. Minskningen synes nästan helt ha gällt fabriker med mindre än 100 arbetare. Sysselsättningen i bran- schen minskade under 1950-talet med en tiondel till omkring 10 500 personer.

Den förbättrade avsättningssituationen för trikåvaror i början av 1960-talet med- förde en stabilisering av branschstrukturen. Under åren 1960—64 nedlades endast ett tiotal trikåfabriker, och sysselsättningen i branschen hölls i det närmaste konstant.

Också trikåindustrin har drabbats av den >>nya>> textilkrisen de senaste två åren. Att döma av sysselsättningens utveckling mel- lan 1964 och 1966 har verkningarna t.o.m. varit större än för övriga delbranscher, bortsett från ylleindustrin. En jämförelse av sysselsättningens relativa förändringar i oli- ka delbranscher ger följande resultat:

Återhämtningen mellan de två krisperio- derna har i trikåindustrin givit mycket klart utslag i sysselsättningssiffrorna. Mellan 1955 och 1964 var antalet sysselsatta i det när- maste oförändrat. Nedgången under hela perioden 1950—1966 är något större än för konfektionsindustrin men väsentligt mindre än för ylle- och bomullsindustrierna.

För att få fram en uppskattning av pro- duktivitetsutvecklingen har använts de in- dexserier för produktionen i fasta priser, som beräknats av Kommerskollegium och

Statistiska Centralbyrån. Det bör observe- ras att beräkningarna före 1959 är mycket osäkra. Följande indextal erhålles för pro- duktionen per arbetartimme:

1950 1955 1960 1965

100 118 169 211

Efter att i stort sett ha avstannat under åren 1950—1954, har produktivitetssteg- ringen därefter varit snabb och jämn (drygt 6 % per år). Ökningen förefaller att ha va- rit större än i övriga delar av textil- och beklädnadsindustrin. Huvudorsaken torde ha varit den jämna efterfrågeökningen, som underlättat rationaliseringsåtgärder inom företagen samt en snabb teknisk utveckling (nya maskintyper).

Sortiment och marknadsstruktur

Storföretagens ställning är något starkare i trikå- än i konfektionsindustrin, och fram- för allt är koncentrationen till de allra största tillverkarna mer utpräglad. Mer än en tredjedel av tillverkningsvärdet föll 1963 på de tre största företagen: Sveriges För- enade Trikåfabriker, Investment AB Borgen (Malmö strumpfabrik) och Mab & Mya (Malmö Mekaniska Tricotfabrik).

AB Sveriges Förenade Trikåfabriker är det klart största företaget i branschen och har en mycket bred produktionsinriktning. Företaget hade 1963 tolv fabriker och sam- manlagt ca 2300 anställda. Även Mab & Mya och ylleföretaget Werner & Carlström uppvisade ett brett sortiment på trikåområ- det, medan övriga större företag hade mer specialiserad produktion. Ett exempel på detta är Malmö Strumpfabrik, som var lan—

Tabell 6: 26. Procentuella förändringar i sysselsättning mellan olika år.

ylleind. bomullsind. konf.ind. trikåind. 1950—1955 — 23 — 21 0 —— 14 1955—1960 —15 ——13 -—8 + 1 1960—1964 — 8 —— 16 — 6 — 2 1964—19661 — 19 _ 12 —— 9 — 15

1 Förändringarna 1965—1966 avser endast antalet arbetare. Källa: Statistiska Centralbyråns må- nadsindex.

Tabell 6:27 Trikåföretagens produktionsstruktur år 19631

Dam- Under- Under- Jump- Över- Över- strum- kl. f. kl. f. rar kl. f. kl. f. Företag por män kvinnor 0. d. män kvinnor A. Storföretag m. brett sortiment Sveriges Förenade Trikå- fabriker S S S S S X Mab & Mya (MMT) X X X X X S Werner & Carlström X X X X X B. Huvudsakligen strumptillverkn. Borgen (Malmö strumpfabrik) S V. Samuelssons Strumpfabrik S Ulricehamns Yllefabrik X X C. Huvudsakligen underkläder Westerholms X X X X Tranemo Yllefabrik X X X K.F. X D. Huvudsakligen yttertrikå Wallbergs Fabriks AB X X Lapidus S Mercur X X X X Emil Emond X X X Antal tillverkare 20 49 78 74 66 30 därav >200 anställda 8 5 7 7 5 7 50—199 » 6 10 12 18 . 12 5— 49 » 2 34 61 49 . 11 Storföretagens produktionsandel (%) 65 36 16 21 19 19

* S: produktionsandel > 10 %, X: produktionsandel ( 10 %. Förutom de nämnda företagen har två storföretag (Almedahl-Dalsjöfors Rydboholm) tillverkning av trikåväv.

dets största tillverkare av damstrumpor och helt specialiserat på denna tillverkning.1 Moderbolaget, Investment AB Borgen äger emellertid också AB Herman Gotthardt med produktion av bl. a. mattor och pre- senningar.

I tabell 6: 27 ges en översikt över pro- duktionen år 1963 i företag med minst 200 anställda. Företagen har fördelats på fyra grupper efter huvudsaklig sortimentsinrikt- ning på trikåområdet. Dessutom ges en sammanfattning av produktstrukturen hos mindre trikåföretag.

Typiska sortiment för de mindre företa- gen är underkläder samt jumprar och kof- tor. Däremot tillverkas damstrumpor nästan aldrig av småföretagen. Produktionen av damstrumpor sker i långa serier (normalt kontinuerliga processer) vid jämförelsevis stora anläggningar. Specialiseringsgraden är hög i denna delbransch; hälften av företa- gen saknar annan tillverkning.

Även tillverkningen av yttertrikå får ses som en delvis fristående delbransch, vilken ur marknadssynpunkt ligger mycket nära konfektionsindustrin. Den snabbt expande- rande avsättningen har medfört att nyeta- bleringarna har varit betydligt flera än i öv- riga delar av trikåindustrin. Tillverkningen är fördelad på ett stort antal företag, men

De fyra störstas Import- andel andel Varuslag (%) (%) Damstrumpor 80 62 herrunderkläder 48 35 damunderkläder 34 52 jumprar, koftor m. m. 36 49 herröverklåder 31 32 damöverkläder 67 29 skjortor 68 1 1

1 Avser år 1963. Senare har sortimentet utvid- gats till att omfatta även yttertrikå och trikåväv för avsalu.

bl

IlIlillllilllllllLlLlllLiLIIIllllLileLLllllllIlliilllillLL

()

H 6

N L)! & (J'I iiiilunliiiill||||1itiliinlniiliinliilillililiinlnii D

r/por'

— — — — Damstrumpor, crepenglon _— Dums+rumpor, heldragen nglon " - - - -- Herrstrumpor —-—-— Ankelsockor

! I | I | | 50 1955 rkalmar; :E

65

' M_—_____f

-————Herrunderklöder ov bomull ————Damunderklöder av bomull

1 | I | | I | |950 l955 |960 Diagram 6: 13. Priser på trikåvaror, vårsäsong resp. år

småföretagens andel är mindre än på mark- naderna för underkläder.

De fyra största företagens produktions— andelar samt importens andel på olika del- marknader år 1963 framgår av samman- ställning på föregående sida (volymsiffror).

Antalet säljare är stort på de flesta del- marknader (jfr tabell 6: 27). För relativt standardiserade varor, t.ex. underkläder, innebär detta faktum i kombination med den betydande importandelen att en en- skild säljare har mycket små möjligheter att påverka marknadspriset. Detta torde

l I965

också gälla avsaluproduktionen av trikåväv, även om antalet säljare här är mindre.

Beträffande de mer differentierade och modebetonade varorna i gruppen överklä— der är situationen mer komplicerad. Här kan företagens möjligheter att genom pro- duktutformning och reklam skapa en >>egen>> marknad i vissa fall vara tämligen stora. Vår grova produktindelning ger i så- dana fall en tendens till underskattning av koncentrationsgrad och monopolistiska in- slag på marknaden.

Marknaden för damstrumpor skiljer sig från de övriga genom att antalet säljare här är betydligt mindre. Trots sin höga import- andel får denna delmarknad karakteriseras som ett oligopol. Utbudet domineras av ett fåtal jämförelsevis stora svenska tillverkare samt av stora grossist- och detaljhandels- företag, som saluför importerade strumpor, främst från Italien. Prisbildningen har star- ka inslag av produkt- och prisdifferentiering, bl. a. mellan olika distributionskanaler.

Kartellsamarbete beträffande trikåvaror har inte förekommit under den studerade perioden. Det enda samarbete, som nu exi- sterar, avser kvalitetsmärkning och viss ge- mensam reklam. I detta samarbete deltar alla större svenska trikåproducenter.

Pris- och kostnadsutveckling

Uppgifter om prisutvecklingen finns till— gängliga endast beträffande underkläder av bomull samt strumpor. Dessa uppgifter, som hämtats från SPK:s årliga prisunder- sökningar, redovisas i diagram 6: 13.

För herrstrumpor och underkläder note- ras en mycket enhetlig prisutveckling. Efter en prisstegring av storleksordningen 25 % mellan 1950 och 1952 var pristrenden lång- samt fallande fram till 1963. Priserna hade då i stort sett återställts till 1950 års nivå. De senaste åren synes priserna åter ha sti- git, men utvecklingen kan inte belysas i detalj, då uppgifter för 1964 och 1966 sak- nas.1 Även jämfört med den måttliga steg-

1 För underkläder saknas dessutom uppgifter beträffande 1951 års priser. Kurvorna anger där— för genomsnittet av 1950 och 1952 års priser, me- dan priset i verkligheten torde ha varit högre.

ringen för vävnader och konfektionsvaror framstår prisstegringen under den studera- de perioden som mycket liten.

Damstrumpor av nylon uppvisar en pris- utveckling, som väl överensstämmer med vad som tidigare konstaterats för nylonväv- nader och nylonskjortor. Mellan 1955 och 1962 noteras en prissänkning om i det när— maste 50%. Orsaken får även här sökas i det faktum, att det rör sig om en jäm- förelsevis ny produkt, där både råvaru- och förädlingskostnader utvecklats gynnsamt. Snabbt ökad avsättning och produktion i allt längre serier har möjliggjort kostnadssänk- ningar, som saknar motstycke i andra del- branscher. Hård priskonkurrens från utlan- det har påskyndat prisfallet på den svenska marknaden. Denna expansions- och pris- sänkningsperiod synes ha varit avslutad om- kring 1962, och därefter har priserna stabili- serats eller stigit något.

Prisuppgifter för yttertrikå finns inte till- gängliga. Att döma av de förändringar, som inträffat i saluvärdet per plagg och per viktenhet (enligt industristatistiken), har dock genomsnittspriserna varit stigande se- dan mitten av 1950-talet. Det förefaller också troligt, att prisutvecklingen här an- sluter sig till konfektionsindustrin, snarare än till utvecklingen för andra trikåvaror.

Kostnadsstrukturen i trikåindustrin över- ensstämmer i stort med den, som tidigare konstaterats för övriga textilbranscher. Rå- varukostnadernas andel av saluvärdet utgör enligt industristatistiken ca 50%; lönean- delen har stigit från 24 % år 1950 till 28 % år 1964.

Detaljerade pris- och kostnadsjämförelser är här omöjliga på grund av det ofullstän- diga prismaterialet och de kraftiga förskjut— ningarna i materialanvändningen. En grov jämförelse synes dock ge vid handen, att produktpriserna över hela 1950-talet steg i genomsnitt något mer än råvarukostnaderna; dvs. att den procentuella förädlingsmargina- len ökade något. Denna för trikåföretagen gynnsamma utveckling motvägdes av starkt stigande lönekostnader under årtiondets första del. Mellan 1950 och 1954 steg pro- duktiviteten mycket långsamt, och lönekost-

Tabell 6: 28. Bruttovinstmarginaler under olika delperioder ( procent?.

1950 1951 1957 1962 —5 6 —61 ——64

bomullsindustri 9,2 4,7 8,3 6,8 konfektionsindustri 3,1 2,8 3,7 4,6 trikåindustri 8,8 5,4 9,8 10,5

1 Källa: SOS, Företagens intäkter, kostnader och vinster.

naden per producerad enhet ökade med 30—40%. Snabb produktivitetsstegring de senaste tio åren har emellertid medfört, att lönekostnaderna kunnat hållas omkring el- ler under nivån från mitten av 1950-talet.

Trikåindustrin som helhet torde under nästan hela den studerade perioden ha haft högre lönsamhet än övriga textilbranscher. Variationerna mellan olika delperioder har varit jämförelsevis obetydliga, och liksom för konfektionsindustrin gäller, att förbätt- ringen från slutet av 1950-talet fortsatt ända fram till 1964. De senaste två åren torde också trikåindustrin ha utsatts för sänkt genomsnittlig räntabilitet, men data saknas för belysning av denna senaste ut— vecklingsfas. I nedanstående tabell jämförs bruttovinstandelens (korrigerad för beräk— nad lagerreservförändring) utveckling 1950 —1964 med motsvarande serier för bom— ulls- och konfektionsindustrierna.

Det bör framhållas, att de lägre siffrorna för konfektionsindustrin inte kan tolkas som att lönsamheten varit lägre än i övriga delbranscher. Den låga kapitalintensiteten i konfektionsföretagen gör det naturligt att bruttomarginalerna är lägre.

Trikåindustrins vinstutveckling framstår i den officiella statistikens totalsiffror som jämn och relativt gynnsam under den stu- derade 15-årsperioden. Som framgått av strukturbeskrivningen ovan, rör det sig emellertid här om en synnerligen heterogen bransch, inom vilken stora variationer före- kommit beträffande produktions- och pris— utveckling. En mycket stor del av vinstök- ningen de senaste tio åren torde ha tillfallit producenter av yttertrikå. Däremot har Vinstläget troligen försämrats för många

tillverkare i andra delbranscher, t.ex. un- derkläder. Också de registrerade struktur- förändringarna — t. ex. utvecklingen av an- talet arbetsställen — utgör nettoresultatet av motriktade tendenser i branschens expan- derande och stagnerande delar. En mer in- gående undersökning av struktur- och lön- samhetsutvecklingen för olika delområden inom trikåindustrin skulle förutsätta en om- fattande materialinsamling direkt från före- tagen, och har inte varit möjlig i detta sam- manhang.

KAPITEL 7

De två branscher, stål- och pappersindustri, som behandlas i detta kapitel, representerar produktion av industriella halvfabrikat med stark exportinriktning. Tillsammans med massaindustrin, som här kommer att berö- ras mycket kortfattat, svarar dessa bransch- er för nära en tredjedel av den totala svens- ka varuexporten.

Som framgått av den allmänna kartlägg- ningen i kapitlen 3 och 4 ovan, uppvisar järn- och pappersindustrierna betydande likheter i fråga om produktionsorganisation och marknadsstruktur. Detta förklaras av att de grundläggande tekniska och mark- nadsmässiga betingelserna i viktiga avse- enden är gemensamma, vilket illustreras av följande sammanställning:

a. Tillverkningen baseras till största delen på inhemska råvaror, vilka i varierande grad förädlas inom landet men dessutom i betydande utsträckning exporteras i obear- betat skick.

b. Produktionsteknikcn i tidiga föräd- lingsled är mycket kapitalintensiv och för- utsätter relativt stora anläggningar.

c. Transportkostnaderna har stor vikt, speciellt på försörjningssidan (råvaror och bränslen).

d. Försäljning sker i stora poster och i allmänhet till industrikunder (eventuellt via grossist).

e. Närheten till råvaran har medfört att produktionen i allmänhet är större än för- brukningen inom landet (undantag finns främst på handelsjärnområdet). Exportan- delar över 50 % är mycket vanliga.

De strukturella överensstämmelserna mellan de två varuområdena gäller samt- liga huvudkomponenter, dvs. anläggnings-

Två exportindustrier

struktur, marknadsstruktur och integration. En helt dominerande del — i järnverken 97 %, i pappersbruken 87 % — av syssel- sättningen faller på arbetsställen med mer än 200 arbetare, medan motsvarande pro- centtal för hela industrin ligger under 50 % . Det genomsnittliga förädlingsvärdet per ar- betsställe var år 1964 i järnverken 47 mkr, i pappersbruken 15 mkr, medan genomsnit- tet för hela industrin var knappt 2 mkr.

Som framgår av kapitel 3 gäller för varu- grupperna inom både järn- och pappers- industri, att produktionen inom landet do- mineras av ett fåtal, stora företag. I de flesta varugrupper ligger andelen för de fyra största över 70 % , men dominans för ett enda företag är mycket ovanlig. Stor- företagsandelarna är genomgående mycket höga, och två koncerner (Stora Kopparberg och Uddeholm) har omfattande tillverkning i båda de aktuella sektorerna.

Den starka inriktningen på exportförsälj- ning innebär givetvis, att konkurrenssitua- tionen på utlandsmarknaderna får betydel- se för företagens avsättnings- och intäkts- situation och därmed indirekt för konkur- rensläget inom landet. Betydande olikheter föreligger däremot beträffande direkt kon- kurrens från utlandet på den svenska mark- naden. Inom stora delar av järn- och stål- området är importen hög, och konkurren- sen från utlandet styr i viss utsträckning direkt prisbildning och prisutveckling i Sverige. Marknaderna för papper och papp är däremot helt avskurna från importkon- kurrens, till stor del beroende på de avtal om hemmamarknadsskydd, som ingåtts mellan tillverkarna inom Sverige, Norge och Finland. Kartellsamarbete inom landet

är mycket utbrett i båda de aktuella indu- strierna, vilka tillsammans med jord- och stenindustrin framstår som de mest kartelli- serade inom hela industrin. Också beträf- fande exportförsäljningen förekommer sam- arbete mellan företagen, framför allt i pap- persindustrin.

Såväl stål- som papperstillverkning utgör mellanled i produktionskedjor, där integra- tionen i de flesta fall drivits mycket långt. Integration med tidigare led, inklusive ut- vinning av råvaran, föreligger nästan ge- nomgående hos de större företagen. Även integration framåt — dvs. manufakturering och för stålverken även verkstadsproduk— tion — är mycket vanlig. I det följande har emellertid diskussionen koncentrerats till en del av resp. förädlingskedja, medan övriga led behandlats endast i den mån så erford- ras för att belysa integrationsgraden. Inom stålindustrin behandlas götframställning och framställning av valsverksprodukter (handelsfärdigt järn), medan på massa- och pappersområdet undersökningen inriktats på pappersbruksledet.

Huvudvikten i de två redogörelserna har lagts på tiden efter andra världskriget, en period som för båda branscherna utmärkts av snabb och jämn produktionsstegring. Förutom den strukturella utvecklingen stu- deras konkurrens och prisbildning, främst på den svenska marknaden.

Uppgifter rörande järn— och stålindu- strins strukturförhållanden har erhållits ge- nom bearbetning av data ur industristatisti- kens primärmaterial. Delar av strukturbe- skrivningen baseras dessutom på artiklar och föredrag, publicerade i Jernkontorets Annaler1 samt på E. Ruist: Utvecklingsten- denser för svensk stålindustri. Material rö- rande kartellsamarbete och priser har häm- tats från pris- och kartellnämnden.

Marknadsstrukturens utveckling inom pappersindustrin har belysts med hjälp av uppgifter från Svenska Pappersbruksför- eningen.2 Beskrivningen i övrigt av pappers- industrins förhållanden baseras till största delen på opublicerade undersökningar, som gjorts av pris- och kartellnämnden under åren 1961—1964. Som källa i fråga om de

nordiska kartellavtalen har dessutom utnytt- jats NO—ämbetets PM angående hemma- marknadsskyddsavtal för papper och papp (maj 1966).

A. Stålverken

Redogörelsen omfattar i huvudsak den in- dustribransch, som i officiell statistik kal- las järn— och stålverk, samt i någon ut- sträckning motsvarande importör- och gros- sistled. Den avser alltså varor på tre olika bearbetningsnivåer:

a. tackjärn och järnsvamp, b. stålgöt och ämnen (blooms, billets, slabs och platiner),

c. handelsfärdigt järn och stål (valsverks- produkter).

Ferrolegeringsverk har inte medtagits, men däremot framställning av göt och han- delsfärdiga produkter av legerat stål. Järn- manufaktur och gjuterier ingår inte i redo— görelsen.

Tackjärn konkurrerar som råvara vid stålframställning dels med järnskrot dels med järnsvamp. Andelen järnskrot har un- der efterkrigstiden utgjort mellan 55 och 60 %, vilket är Väsentligt mer än i de fles— ta andra större producentländer. Tackjär- net, som svarar för ca 40 % av råvaruin- satsen, utgörs numera nästan uteslutande av kokstackjärn. Träkolstackjärnet, som ännu under 1920-talet var den viktigaste råvaran, har helt förlorat sin betydelse. Järnsvamp används främst som ersättning för kvali- tetsskrot vid tillverkning av vissa slags spe- cialstål. Dess andel av stålverkens råvaru- förbrukning utgör 3—4 %.

Det handelsfärdiga järnet kan indelas ef- ter götens sammansättning i ordinärt stål (eller handelsjärn) och kvalitetsstål. Grän- sen mellan handelsjärn och kvalitetsstål har emellertid blivit alltmer flytande. Produk- ternas kvalitet är inte längre lika beroende

1 Hänvisningar beträffande enskilda artiklar eller föredrag ges i anslutning till resp. textavsnitt. 2 Publicerade källor: Svenska Pappersbruks- föreningen 1923—1948. Den svenska pappers- industrin; utgiven av Svenska Pappersbruks— föreningen.

El —: Tackjärn // ; -------Hondelsfördiga produkter/'

4—5 ————Sö+stöl

35

2—2

l—f

":llllllllll |955 l960 1955

Diagram 7: 1 . Produktion av järn och stål

av råvarornas beskaffenhet, och den teknis- ka utvecklingen har medfört allt högre krav även på handelsjärnet. Som kvalitets- eller specialstål brukar man numera räkna olegerat kolrikt stål (kolhalt & 0,6 %) samt allt legerat stål.

Om produktionen i stället indelas efter varans utformning, kan ett tiotal huvud- grupper urskiljas, t.ex. plåt, valstråd och armeringsjärn. Inom de flesta av dessa grupper finns en mängd olika dimensioner och (på kvalitetsstålområdet) materialslag. Eftersom köparnas substitutionsmöjligheter mellan t.ex. olika dimensioner är mycket begränsade, i varje fall på kort sikt, måste den här tillämpade varugruppsindelningen i en del fall uppfattas som alltför grov.

Järn- och stålindustrin svarar för 5 % av sysselsättningen och 6 % av förädlings- värdet inom svensk industri. Expansions- takten har under hela efterkrigstiden varit mycket hög. Antalet sysselsatta steg un- der perioden 1945—1965 från 51000 till 59000. Samtidigt fyrdubblades götproduk- tionen och tillverkningen av handelsfärdiga produkter, vilket motsvarar en genomsnitt- lig ökningstakt om 7—8 % per år.

Efter en period med stagnerande produk— tionsvolym under och närmast efter kriget har produktionsstegringen från 1947 varit ' mycket snabb och jämn. Minskande volym noteras endast lågkonjunkturåret 1958 samt för tackjärn också åren 1952—1953.

Utvecklingen de senaste tio åren anges mer detaljerat i nedanstående diagram.

Andelen kvalitets'stål i götproduktionen har under hela efterkrigstiden legat omkring en fjärdedel. Fördelningen mellan olika stålkvaliteter var år 1965 följande (i %):

ordinärt stål 73,6 olegerat kolrikt stål 4,6 rostfritt stål 5,9 verktygsstål inkl. snabbstål 2,2 seg- och sätthärdningsstål samt

fjäderstål 5,4 annat legerat stål 8,0

Produktionens fördelning 1965 mellan olika handelsfärdiga produkter, samt ök- ningstal jämfört med 1947 anges i följande tabell. I siffrorna ingår både ordinärt stål och kvalitetsstål.

I Sverige liksom i de flesta andra länder faller huvuddelen av ökningen under sena— re år på de platta produkterna. Grovplåt, som före kriget svarade för endast ca 5 % av produktionsvolymen, har efter tillkoms- ten av valsverket i Oxelösund samt utbygg- nader av vissa äldre valsverk blivit den svenska stålindustrins största produkt. Till-

Tabell 7: I . Produktion av handelsfärdigt stål1 år 1965 .

Index 1 000 1947 = Andel Varugrupp ton 100 i % Plåt 873 457 27 därav: grov2 713 1 132 (22) medium 78 433 (2) tunn 82 75 (3) Breda band 251 ——3 8 Övr. band 170 309 5 Valstråd 279 254 9 Profilstång 183 327 6 Armeringsjärn 443 805 14 Annat stångjärn 571 288 18 Banbyggnadsmaterial 70 250 2

Summa 2 849 400 100

1 Varmvalsat och varmdraget stål (källa: Svensk järnstatistik). Smide och rör ej medräk- nade. 2 Grovplåt: tjocklek 2 4,76 mm; mediumplåt: tjocklek ( 4,76 mm men 5 3 mm; tunnplåt: tjocklek ( 3 mm. 3 Ingen produktion år 1947.

verkningen av breda band (plåtämnen i bredder över 500 mm) startades först 1958, men utgör nu nära en tiondel av totalvo- lymen. En annan snabbt expanderande va- rugrupp har varit armeringsjärn, som gyn- nats av förändringar i byggnadstekniken, och där produktionen är mer än åtta gånger så stor som vid krigsslutet.

Ända fram till de moderna stålprocesser- nas genombrott intog kvalitetsstålet en helt dominerande ställning inom svensk järnin- dustri, och huvuddelen av produktionen ex- porterades. Exportkvoten, dvs. exportens andel av järnverkens produktion, har sålun- da för perioden 1871—1875 beräknats ut- göra 83 % och för perioden 1911—1915 65 %. Därefter sjönk den snabbt och nådde ett bottenläge av ca 10 % i slutet av 1940- talet. Sedan dess har exporten ökat snabba- re än produktionen, och exportkvoten var 1965 omkring 30%.

Exporten har större betydelse på kvali- tetsstål- än på handelsjärnområdet, men en betydande utjämning har skett de senaste tio åren, beroende på kraftigt ökad export av handelsjärn.

Beträffande stålimporten kan till en bör- jan konstateras, att huvuddelen avser ordi- närt stål, medan importen av kvalitetsstål hittills varit relativt obetydlig.

En kraftig utbyggnad av de svenska järn- verkens produktionskapacitet medförde en betydande volymmässig minskning av im- porten i början av 1960-talet. Fr. o. rn. 1964 har importen emellertid åter stigit. Import-

andelen utgjorde 1965 för handelsjärn drygt 40 %, för kvalitetsstål ca 12 %.

Tackjärnsimporten har varierat relativt starkt från år till år. Såväl före kriget som under senare delen av 1950-talet har den varit av storleksordningen 100.000 ton. De senaste åren har en markant stegring ägt rum, och nivån hade 1965 förts upp till 350000 ton eller omkring 13 % av tillför- seln.

Utrikeshandelns betydelse inom olika grupper av handelsfärdiga produkter fram- går av följande tabell. Det bör observeras, att importandelarna skulle bli högre, om de räknats för enbart ordinärt stål.

Räknat efter vikt är således importen vä- sentligt större än exporten. Olikheterna i produktfördelning innebär emellertid, att den värdemässiga relationen är en helt an— nan. För 1965 noteras ett exportvärde av 1,5 miljarder kr att jämföras med importvär- det 1,0 miljarder kr.

Trots den inhemska produktionens starka expansion under senare år, måste import- andelarna betraktas som mycket höga för de flesta typer av handelsjärn. Konkurren- sen från utlandet är fortfarande en avgö- rande faktor för prisbildningen i Sverige.

Produktionsförhållanden

Den starka decentralisering, som känneteck- nade den svenska järnhanteringen ännu un- der 1800-talets senare hälft, var främst be- tingad av behovet av träkol vid järnfram-

Tabell 7: 2. Export och import av handelsfärdigt stål år 1965 .

Export Import 1 000 ton % av prod. 1 000 ton % av tillf. Grov- och mediumplåt1 225 28 305 35 Tunnplåt1 49 1 5 406 59 Band 41 24 66 34 Valstråd 143 51 109 44 Prolilstång 53 28 178 56 Armeringsjärn 29 7 10 2 Annat stångjärn 134 23 103 19 Banbyggnadsmateriel 30 43 5 1 1 Summa 757 27 1 208 36

1 Inkl. breda band.

ställning. Fram till år 1900 framställdes en- bart träkolstackjärn, och hyttorna måste lo- kaliseras med hänsyn till skogstillgång och skogsinnehav. Tillkomsten av järnvägar möjliggjorde emellertid en viss driftskon- centration i och med att det därigenom blev möjligt att transportera träkol till stör- re masugnsanläggningar.

Den starkaste drivkraften för ökad kon- centration har varit tillkomsten av nya me- toder för stålframställning, vilka inneburit stordriftsfördelar och i vissa fall framtving- at integration mellan tackjärns- och stål- tillverkning.

Under förra hälften av 1800-talet fram- ställdes allt svenskt stål enligt välljärnsme- toden, dvs. genom att tackjärnet med hand- kraft och vid relativt låg temperatur färska- des till stål. Sedan 1850 har produktions- metoderna undan för undan förändrats i samband med tekniska framsteg. År 1858 började bessemermetoden användas i Sve- rige, och två år senare infördes martinme— toden. Den basiska varianten av bessemer- metoden, thomasprocessen, har under de senaste 20 åren haft vi5s betydelse, bl.a. genom användning vid Domnarvet och Norrbottens järnverk. Elektrostålprocessen började användas år 1900. Sedan mitten av 1950-talet har s.k. syrgasprocesser, där färskning sker genom inblåsning av syre i stället för luft, kommit till omfattande an- vändning.

Elektrostålprocessen svarar nu för den största andelen av götframställningen, näm- ligen ca 40 % . Återstoden faller nästan helt på martinprocessen och olika syrgaspro- cesser.

Den strukturomvandling, som inträffat sedan de moderna stålprocessernas genom— brott, innebär att antalet driftsanläggningar minskats till mindre än en tiondel, samti-

digt som anläggningsstorleken mångdubb- lats. Koncentrationsförloppet åskådliggörs i Tabell 7: 3.1

Utvecklingen under de senaste årtionde- na har dock inte varit fullt så. dramatisk som ovanstående siffror ger intryck av. De nedläggningar, som skett sedan 1920-talet har nästan uteslutande gällt mycket små an- läggningar; kvarvarande självständiga hyttor och lancashirejärnverk (välljärnstillverkare). Ännu 1920 fanns ett 20-tal rena välljärns- tillverkare, vilka nu samtliga bortfallit. För- ändringar beträffande egentliga jäm- och stålverk kan belysas genom en jämförelse med en statlig järnverksutredning från 1927, där de nämnda små anläggningarna inte medtagits.

1927 fanns enligt utredningen 33 järn- verk, fördelade på 28 företag. Endast fyra av dessa verk har nedlagts, medan tre nya järnverk tillkommit.2 Dessutom har de se- naste åren i några fall skett en övergång till enbart manufakturering.

Medan antalet anläggningar således hål- lits i huvudsak oförändrat har produktions- volymen sexdubblats sedan 1920-talet. Det- ta innebär givetvis kraftiga förändringar i anläggningsstorlek, vilka belyses i följande tabell.3 Siffrorna inom parentes anger till- verkare av kvalitetsstål.

1920 fanns således inget svenskt järn- verk med årskapacitet överstigande 75000 ton; nu återfinns hälften av anläggningarna ovanför denna gräns. Expansionstakten har

1 U. Notini: Den svenska järnhanteringens ut- veckling, Teknisk tidskrift 1961, s. 1257. ? Nedlagda verk: Gullöfors, Stjernsund, Igge- sund och Skogstorp. Nya verk: Kanthal i Hallstahammar (1931), Norrbottens Järnverk i Luleå (1939), Oxelösund (1957, tidigare endast masugn). ” Tabellen är hämtad från R. Wijkander: Syn- punkter på den svenska järnhanteringens struk— turutveckling; Jernkontorets Annaler 1966, s. 4.

Tabell 7: 3. Den svenska järnhanteringens koncentration 1860—1960.

1860 1885 1910 1935 1960 Antal masugnsanläggningar 229 170 84 32 11 Antal verk för varmbearbetning 440 191 81 50 33 Tackjärnsproduktion (1 000 ton/verk) 0,8 2,7 7,2 11,8 127,0 Stålproduktion (1 000 ton/verk) 0 3 1,8 7,6 18,5 95,0

1920 1939 1965 Antal bruk med årskapacitet (götvikt): 0— 25 000 ton 26 11 7 (5) 25 000— 75 000 ton 5 11 10 (3) 75 OOO—300 000 ton —— 4 13 (9) > 300 000 ton — —— 3 (-—) Summa antal bruk 31 26 33 (17) Stålproduktion, milj. ton (götvikt) 0,6 1,5 4,7 (1,2)

dock varit starkt varierande, och fortfaran- de finns ett antal järnverk med mycket li- ten produktionskapacitet.

Avgränsningen mellan handelsjärn- och kvalitetsjärnverk är oklar; ca hälften av de verk, som i tabellen förts till den senare kategorin har tämligen jämn fördelning mel- lan de två produktslagen. Det kan emeller- tid konstateras, att de största anläggningar- na återfinns på handelsjärnsidan. Trots det- ta framstår vid en internationell jämförelse också de största svenska handelsjärnverken som små. Huvuddelen av tillverkningen i de större producentländerna faller på an- läggningar med årskapacitet överstigande 1 milj. ton, medan ännu 1965 inget svenskt järnverk nådde upp till denna gräns.

Den internationellt sett måttliga anlägg- ningsstorleken på handelsjärnsidan torde delvis sammanhänga med hemmamarkna- dens begränsade storlek. Ända fram till de senaste åren har handelsjärntillverkningen i huvudsak varit att betrakta som en hemma- marknadsindustri. Ökad inriktning på ex- port får ses som en förutsättning för en mer utpräglad stordrift.

Flera av de svenska kvalitetsstålverken kan däremot vid internationella jämförelser betraktas som mycket stora. Den höga gra- den av produktdifferentiering synes här också internationellt medföra en begräns— ning av anläggningsstorleken.

Vid en jämförelse med andra svenska in- dustribranscher framstår järnverken som mycket stora anläggningar. Nära 90% av sysselsättningen i järn- och stålindustrin fal- ler på anläggningar med mer än 500 arbe- tare, medan motsvarande siffra för hela industrin är endast 30 %.

De svenska järnverken har nedan förde— lats på ägarföretag eller -koncerner. Endast anläggningar med götstålstillverkning har medtagits och de större verken har marke- rats med A (götkapacitet > 300 000 ton/år) eller B (100 OOO—300 000 ton/år).

. ASEA: Surahammar, B . Bofors: Bofors, B . Bultfabriks AB: Hallstahammar . Fagersta: Fagersta, B

Horndal Kloster

Österby . Grängesberg: Oxelösund, A

Nyby . Hallstahammars AB: Hallstahammar . Halmstads Järnverk: Halmstad, B . Iggesund: Boxholm . Kockums Jernverk: Kallinge . Kohlswa: Kolsva ll. Lesjöfors AB: Lesjöfors 12. Nordstjernan: Avesta, B Motala, B Björneborg 13. Norrbottens Järnverk: Luleå, A 14. Ratos: Smedjebacken, B . Sandvikens Jernverk: Sandviken, B 16. Stora Kopparberg: Domnarvet, A Söderfors Wikmanshyttan SKF: Hellefors, B Hofors, B

18. Uddeholm: Degerfors, B Hagfors, B Nykroppa, B

Jil—BN—

... 0000an U!

17.

Härutöver finns ett fåtal anläggningar, helt inriktade på framställning av tackjärn eller järnsvamp. Som exempel kan nämnas Guldsmedshyttan (Grängesbergsbolaget) och Persberg (Uddeholm).

Lokaliseringens starka koncentration till Bergslagen och angränsande områden — 26 av de 33 järnverken är belägna i de fem bergslagslänen — betingas av historiska fak— torer, främst den tidigare bindningen till malm- och skogstillgångar. Denna bindning

har numera väsentligt försvagats, och loka- lisering vid kusten framstår i de flesta fall som mer fördelaktig. Både närheten till av- sättningsmarknader och transportekonomin beträffande importerad koks talar för en sådan lokalisering.

De tre större järnverk, som startats under de senaste 50 åren, ligger alla i kuststäder (Oxelösund, Luleå och Halmstad), och pla- nerna på nyanläggningar under senare år har också avsett lokalisering vid hamn. Den nuvarande lokaliseringen torde i vissa fall utgöra en belastning, speciellt för handels— järnverk, för vilka transportkostnaderna har relativt stor betydelse.

En ingående belysning av produktivitets- förhållandena i stålverken förutsätter dis- kussion av bl.a. anläggningsstorlekens in- verkan och av andra stordriftsaspekter. Då dessa faktorer behandlas i en annan del av utredningen, kommer produktivitetsutveck- lingen här endast att beskrivas mycket kort- fattat.

Nedan anges götproduktionen per arbets- timme som index med 1930 som basår. Då antalet arbetstimmar avser hela järnverks- rörelsen, och förädlingsgraden kan ha för- ändrats, får siffrorna endast betraktas som mycket ungefärliga mått på produktivitets- utvecklingen.1

1930 1940 1950 1955 1960 1964

100 145 169 242 336 440

Stegringen efter 1950 har varit mycket snabb, i genomsnitt nära 7 % per år. Den viktigaste orsaken till denna gynnsamma ut- veckling synes ha varit den höga investe- ringsnivån. Investeringsvolymen per år har under efterkrigstiden varit 3—4 gånger så stor som före och under kriget. Detta har bl.a. inneburit, att järnverken arbetat med mycket hög och stigande andel nytt kapital, vilket möjliggjort snabb modernisering och rationalisering av produktionen. Situationen i järnverken — liksom i större delen av den övriga metall- och verkstadsindustrin —- skiljer sig här markant från den som tidi- gare konstaterats för textilsektorn, där den

långsamma förnyelsetakten för kapitalet bi- dragit till en marginalsänkning.

Som ovan framgått, har branschstruktu- ren i stålindustrin ändrats endast obetydligt de senaste årtiondena. Produktionsökningen har sålunda i huvudsak uppnåtts genom utbyggnad av existerande anläggningar, och produktionen per järnverk har utvecklats parallellt med totalproduktionen, vilket innebär en fyrdubbling sedan 1947. Ute- vecklingen mot större anläggningar och i de flesta fall längre produktionsserier tor- de starkt ha bidragit till den snabba pro- duktivitetsstegringen. Den har också haft betydelse för bränsle- och kapitalkostnader- na, vilka närmare diskuteras i ett senare avsnitt.

I Erik Ruists studie av den svenska stål- industrin har de svenska handelsjärnverkens arbetsproduktivitet jämförts med produktivi- teten i andra europeiska järnverk.2 Den genomsnittliga arbetsåtgången per produ- cerad enhet vid olika länders järnverk har jämförts för åren 1960 och 1964:

Arbetsproduktiviteten i de svenska järn- verken framstår här som relativt hög, och detsamma gäller för stegringen 1960—1964. Detta faktum får givetvis ses i samband med den relativt höga lönenivån, som både

Tabell 7: 5. Arbetsåtgång per producerad enhet 1960 och 1964.

Index: svenska handelsstålverk 1960 = 100

Procentuell förändring 1960 1964 1960—1964 Holland 78 64 — 18 Sverige, handelsstål- verk 100 78 — 22 Luxemburg 97 87 — 10 Italien 120 97 -— 19 Västtyskland 128 109 —— 15 Belgien 147 113 -— 23 Frankrike 152 130 -— 15 Storbritannien 182 . .

1 I stort sett likartade siffror har dock erhållits för ett handelsjärnverk med tämligen enhetlig produktion (Domnarvet) i en beräkning av över- ingenjör Ulf Notini (Teknisk tidskrift 1961, s. 1257). 2 E. Ruist: Utvecklingstendenser för svensk stålindustri, s. 96.

Storleksklass (1 000 sysselsatta)

Antal företag i klasser räknat efter: ( 0,5 0,5—1 1—2 2—5 5—10 10—20 > 20

a) total sysselsättning 1 3 1 2 3 5 2

b) sysselsättning i järnverk l 4 4 3 5 —— —— betingas av och ger incitament till en hög förutsatte statlig finansiell medverkan.2

kapitalintensitet. Också lönekostnaden per producerad enhet framstår som relativt låg i de svenska järnverken (jfr kostnadsavsnit- tct nedan). Hög kapitalintensitet och en stor andel nytt kapital synes här ha varit avgö- rande.

Koncemförhållanden och integration

Järn— och stålindustrin hör till de mest stor- företagsdominerade sektorerna inom svensk industri. Inget av företagen har mindre än 400 anställda, och mer än hälften har mer än 5 000 anställda. För de större koncer- nerna utgör järnverksrörelsen i allmänhet en mindre del av den totala verksamheten, men trots detta överstiger antalet sysselsatta enbart vid järnframställningen i allmänhet 1 000. I nedanstående tabell har de 17 pri- vatägda företagen fördelats dels efter total sysselsättning, dels efter sysselsättning i järnverksrörelsen.1

Som framgått av föregående avsnitt har graden av driftskoncentration förändrats tämligen obetydligt sedan 1920-talet, bort- sett från nedläggningar av mycket små en- heter. På företags- och koncernnivå har däremot en betydande koncentration ägt rum. Flera av de största järnbrukskoncer- nerna har uppkommit eller genomgått ge- nomgripande förändringar i samband med företagsköp eller finansiella rekonstruktio- ner under denna period.

Fagerstakoncernen, som hör till landets största tillverkare av kvalitetsstål, bildades i mitten av 1920-talet genom en fusion un- der Svenska Handelsbankens ledning. I samband med den kris, som drabbat järn- hanteringen efter första världskriget, hade en fusion av ett stort antal handels- och kvalitetsjärnverk planerats, varvid man

Överenskommelse om denna storfusion kun- de emellertid inte träffas, och 1926 tvangs Handelsbanken överta en del av de berör- da företagen. Till en början planerade ban- ken att koncentrera all drift till Fagersta och lägga ned de övriga fyra bruken. En sådan stark koncentration kom emellertid inte till stånd, främst med hänsyn till redan gjorda investeringar i bl.a. Kloster. Ban- kens intressen i Fagerstakoncernen avveck- lades först i början av 1940-talet.

Grängesbergsbolaget var fram till mitten av 1950-talet i huvudsak ett gruvföretag, och dess verksamhet inom järnindustrin ut- gjordes enbart av tackjärnsproduktion. I samband med statens förvärv av lappländs- gruvorna från 1957 tillfördes bolaget stora finansiella resurser, vilka utnyttjats för en kraftig industriell expansion, till stor del inom stålindustrin. Anläggningarna i Oxe- lösund har successivt utbyggts, och 1964 framställdes omkring 600000 ton tackjärn och 350000 ton grovplåt. Genom förvär- vet av Nyby Bruk — tidigare ägt av grossist- företaget Bröderna Edstrand — år 1964 har Grängesbergsbolaget också etablerat sig på kvalitetsstålområdet.

Stora Kopparbergs Bergslags AB har än- da sedan 1870-talet, då Domnarfvets järn— verk anlades, varit landets största tillverka- re av handelsjärn. Företaget har emellertid så sent som 1966 genomfört en kraftig ex- pansion på specialstålområdet genom för- värv av Wikmanshytte Bruk.

AB Svenska Kullagerfabriken har sedan 1916 bedrivit ståltillverkning vid Hofors

1 Sysselsättningssitfrorna avser år 1964, medan koncerneringen gjorts utifrån 1966 års förhållan- den. Det statsägda Norrbottens Järnverk AB med ca 3 400 anställda har inte medtagits. ” Se SOU 1926: 6, s. 53.

järnbruk. 1958 utvidgades verksamheten ge- nom förvärv av anläggningen i Hällefors. SKF har under större delen av 1960—talet varit landets största tillverkare av kvalitets- stål (räknat efter tonnage).

Som exempel på fusionering under senare år kan slutligen nämnas Johnsonkoncemens (Rederi AB Nordstjernan) inköp av Björne- borgs järnverk 1966. Björneborg kontrolle- rades under 1950-talet av Atlas Copco och under åren 1961—1965 av Kohlswa Jern- verk. Det sistnämnda företaget ägdes i sin tur under 1950-talet av Stockholms Enskil- da Bank.

Strukturen inom järn- och stålsektorn ut- märks av en långt driven vertikal integra- tion. De stålproducerande storföretagen är i allmänhet självförsörjande med vissa rå- varor, och utför dessutom i många fall vi- dareförädling av stålet i manufaktur- eller verkstadsanläggningar.

Integrationen med gruvdrift och skogs- industri är som tidigare nämnts delvis histo- riskt betingad. Stålindustrins framväxt hade karaktär av integration framåt i gruvföre- tagen, och tillgång på skogsprodukter var nödvändig för verksamheten. Även om des- sa funktionella samband försvagats under senare tid, är de flesta järnverk fortfaran- de delar av kombinerade brukskoncerner.

Integrationen framåt, dvs. mot manufak- tur och verkstadsindustri, utgör ett senare utvecklingssteg. I vissa fall har den upp— kommit, genom att verkstadsföretag förvär- vat äldre järnverk, men också utbyggnad av järnverksrörelsen med manufaktur- och verkstadsavdelningar har förekommit. Ökad säkerhet på avsättningssidan eller strävan att skapa nya användningsområden för spe- ciella stålkvaliteter kan ha utgjort motiv för detta slags integration.

Liksom produktionsstrukturen har inte- grationsbilden varit relativt oförändrad un- der efterkrigstiden.1 De enda större föränd- ringarna är Grängesbergsbolagets kraftiga expansion i både stål— och verkstadsindu— strin samt SKF:s utvidgning av järnverks— rörelsen.

Koncernerna har här behandlats som

självständiga ekonomiska enheter. Koncen- trations- och integrationsgraden framstår givetvis som högre, om gruppen av företag med stark ägaranknytning till Stockholms Enskilda Bank räknas som en enhet. I den- na grupp ingår Stora Kopparberg med stor produktion av såväl handelsjärn som kvali- tetsstål, samt Surahammar (ASEA) och Kohlswa.

Sortiments- och marknadsstruktur

Som framgått av föregående avsnitt är spe— cialiseringsgraden i järnverken relativt låg. Produktspridningen är givetvis ännu större, räknad på koncernnivå, och en klassifice- ring efter produktionsinriktning vållar följ- aktligen svårigheter. En grov indelning har dock gjorts i nedanstående tabell, där pro- duktionsandelar år 1963 angivits för sex grupper av företag. Fördelningen har skett utifrån huvudsaklig produktionsinriktning och storlek inom järnsektorn samt grad av integration med manufaktur och verkstads- industri. Förädlingsvärdeandelarna avser gruppen järn- och stålverk medan övriga andelar räknats efter produktionsvolym i resp. varugrupp. Det bör framhållas, att andelarna för de största tillverkarna genom- gående torde ha höjts efter 1963.

Det bör understrykas, att dessa produk- tionsandelar inte ger någon uppfattning av marknadsstrukturen utan endast en allmän bild av storleksfördelningen i branschen. Huvuddelen av såväl tackjärnet som göt- stålet vidareförädlas inom resp. företag, och försäljningen utgörs av antingen handels- färdigt järn, manufaktur- eller verkstadspro- dukter.

Produktionsfördelningen på handelsjärn- sidan är mycket ojämn. De tre största före- tagen dominerar såväl tackjärnsproduktio- nen som framställningen av ordinärt götstål. Försäljningen sker nästan helt i form av valsverksprodukter.

De sex mindre handelsjärnföretagen sva-

1 Avser integration med andra branscher. Före- tagens produktstruktur inom ståltillverkningen har däremot de senaste åren utvecklats mot ökad specialisering (se vidare nästa avsnitt).

Tabell 7: 7. Järnverkskoncernernas andelar av produktionen är 1963.

Andelar i procent

Förädl.- Ordinåra Kvalitets- värde Tackjärn göt göt I. Huvudsakligen handelsjärn De tre största tillverkarna: 24 80 62 9 (Stora Kopparberg, Grängesberg, Norrbotten) Medelstora, ointegrerade företag: 5 2 9 2 (Ratos, Boxholm, Halmstad) Övriga handelsjärn verk: 4 —— 3 1 (Kockums, Bultfabriks AB, Hallstahammar) II. Huvudsakligen kvalitetsstål Tre storföretag med omfattande järnmanufaktur: 34 9 1 8 3 3 (Sandviken, Uddeholm, Fagersta) Tre stora verkstadsföretag: 25 5 4 46 (SKF, Nordstjernan, Bofors) Övriga kvalitetsstålverk: 6 2 3 9 (ASEA, Kohlswa, Lesjöfors)

rar tillsammans för endast 12 % av götpro- duktionen. Deras tillverkning baseras i hu- vudsak på skrot kompletterat med mindre mängder inköpt tackjärn. Två av företagen (Bultfabriks AB och Kockums Jernverk) har stor egen järnmanufaktur, medan de fy- ra övriga främst säljer armeringsjärn och annat stångjärn.

På kvalitetsstålsidan är produktionen be- tydligt jämnare fördelad. Sandviken, Udde- holm och Fagersta torde dock tillsammans svara för mer än hälften av försäljningen av kvalitetsstål. De övriga större tillverkar- na är nämligen verkstadsföretag, som själva vidareförädlar en stor del av sin stålproduk- tion. SKF, som räknat efter mängden göt- stål är landets största kvalitetsståltillverkare, producerar sålunda främst kullagerstål för eget behov. Också de integrerade företagen har emellertid på vissa delmarknader en be- tydande avsaluproduktion. Som exempel kan nämnas, att Nordstjernan (Avesta) är lan- dets största tillverkare av rostfritt stål.

Uppdelningen på handelsjärn- och kvali- tetsstålföretag är i vissa fall tämligen god- tycklig. Av de större företagen har framför allt Uddeholm men också Nordstjernan och Fagersta stor tillverkning också av ordinärt

stål. Å andra sidan har Grängesbergsbola- get och Stora Kopparberg genom fusioner de senaste åren expanderat starkt på kvali- tetsstålsidan.

I tabell 7: 8 anges stålföretagens sorti- mentsstruktur i vad gäller viktigare typer av handelsfärdigt stål. Tabellen ger också en bild av säljarstrukturen på de olika del- marknaderna. Ingen uppdelning efter stål- kvalitet har kunnat göras — koncentrations- graden beträffande enbart produkter av or- dinärt stål torde dock vara väsentligt högre.

Sortimentsbredden i de större företagen är mycket stor. Stora Kopparberg och Ud- deholm är sålunda representerade i samtliga här medtagna varugrupper, och synnerligen brett sortiment kan noteras också för Norr- bottens Järnverk och Fagersta. Det enda egentliga undantaget bland de större till- verkarna är Grängesbergsbolaget, som i Oxelösund helt specialiserat sig på tillverk- ning av grovplåt, men som via Nyby repre- senteras i två andra varugrupper.

De mindre företagen är i allmänhet mer specialiserade med stångjärn som vanligaste huvudprodukt. Inte något av dessa företag har produktion inom mer än tre av varu— grupperna. Trots denna större specialisering

(Varmbearbetade produkter)

Annan plåt

Grov-

Företag plåt

Band

Ban- bygg- nads- materiel

Arme- rings- järn

Annat stång- järn

Vals- tråd

Profil— stång

Stora Kopparberg S S S Grängesbergsbolaget S Norrbottens Järnverk X X Ratos Boxholm Halmstad Kockums Jernverk X Bultfabriks AB Hallstahammar Sandviken Uddeholm X X Fagersta

5. K. F. Nordstjernan Bofors ASEA Kohlswa Lesjöfors

XX

XwXX X

XXX XX X

S S

XX XXXXX xx!!! m m XXXX

X V””XXXX XX

X XX X

XXXXXX X

X

Antal tillverkare 10 9 9 4 störstas andel (% 96 85 80 Importandel (%) 29 34 16

12 10 11 16 3 80 97 67 53 100 13 50 2 11 9

1 S: företaget svarar för mer än 20 % av produktionen, X: företaget svarar för mindre än 20 % av

produktionen.

når endast i tre fall något av företagen upp över 10 % av tillverkningen inom resp. va- rugrupp. Den högsta andelen noteras be- träffande armeringsjärn, där Halmstads Järnverk 1963 var landets största tillverka- re.

Den låga specialiseringsgraden i förening med en internationellt sett måttlig företags- storlek innebär, att inte ens de största till- verkarna av handelsjärn kommer i närheten av de serielängder, som förekommer i vissa kontinentala valsverk. De korta produk- tionsserierna utgör en betydande belastning för de svenska stålföretagens internationella konkurrenskraft, och har under senare år stått i centrum för diskussionen om ratio— naliseringsåtgärder inom stålindustrin.1

Som framgår av tabellen är den svenska produktionen starkt koncentrerad på de flesta delmarknader. Även med den mycket grova varuindelning, som tillämpats i ta- bellen får man i de flesta fall fram andelar för de fyra största tillverkarna om mer än

80 %. Det största företaget ensamt svarade i allmänhet för mellan 25 och 60% av produktionen år 1963. Andelarna torde de senaste åren inte ha förändrats nämnvärt.

Om man ser på enbart handelsjärntill- verkningen är koncentrationstalen säkerli— gen högre än de ovan angivna, men rena ensamtillverkare torde inte förekomma i nå- got fall. Med denna starka inhemska säl- jarkoncentration blir importkonkurrensens styrka avgörande för marknadsform och konkurrensbetingelser i övrigt. Det kan konstateras, att importandelarna är tämli- gen höga (30—60 %) för tråd och profil- stång, medan i övriga fall noteras andelar av storleksordningen 15 %. Ett undantag är armeringsjärn, där importen är obetyd- lig främst beroende på speciella svenska kvalitetsbestämmelser. På denna marknad

1 En ingående diskussion av serielängdens och anläggningsstorlekens betydelse för järnverkens kostnader förs i en annan del av utredningen, var- för litteraturen på området inte kommer att be- handlas här.

är å andra sidan den inhemska säljarkon- centrationen mindre utpräglad.

Importens marknadsmässiga betydelse kan inte anges enbart utifrån dess andel av förbrukningen. Avgörande är den konkur- renspolitik, de stora utländska företagen (framför allt inom kol och stålunionen) väl- jer på den svenska marknaden. Det rör sig här om en kapacitetsmässigt överlägsen företagsgrupp, vars potentiella marknadspo- sition är väsentligt starkare än vad som an- ges av dess marknadsandel i Sverige. Situa- tionen kompliceras dessutom genom före- komsten av en stor svensk grossist- och im- portörorganisation. De svenska och utländs- ka kartellernas politik är sålunda av största vikt för konkurrensläget i Sverige beträf— fande handelsjärn, och kommer att disku- teras i nästa aVSnitt.

Marknadsstrukturen i fråga om kvalitets- stål kan som tidigare framhållits inte när- mare beskrivas utifrån industristatistiska da- ta. En viss uppfattning av strukturen inom olika delar av kvalitetsstålområdet kan dock erhållas från data om götproduktio- nens fördelning. I tabell 7: 9 har produktio- nen i de största kvalitetsstålföretagen för- delats på götkvaliteter. Dessutom anges an- talet svenska tillverkare i varugruppen samt de fyra störstas andel.

Import- och exportandelar kan här inte exakt anges, eftersom utrikeshandeln utgörs av handelsfärdiga produkter, där inga pro-

duktionssiffror finns tillgängliga. Importan- delarna torde dock i de flesta grupper ha legat under 10 %, exportandelarna mel- lan 50 och 80 %.

Säljarkoncentrationen framstår här som mycket hög, trots att ingen fördelning gjorts på produktgrupper. Konkurrensen från ut- landet synes i de flesta fall vara svag, och marknadsstrukturen i Sverige är starkt oli- gopolistisk. Då dessutom starka kartellorga- nisationer förekommer på ett flertal del- marknader för handelsfärdiga produkter (se nästa avsnitt) är också monopolistiska situa- tioner vanliga. De svenska säljarnas konkurrenssituation på utlandsmarknaderna är svår att fastställa, men i fråga om vissa specialkvaliteter torde svenska företag ha så stark ställning, att de kan väsentligt påverka prisbildningen. Va- rugrupper, där Sverige svarar för en avse- värd del av världsexporten, är rostfritt stål, snabbstål samt vissa typer av olegerat kol- rikt stål, t.ex. fjäderstål och rakbladsstål. Bl.a. beträffande rostfritt stål har dock konkurrensen från andra exportländer hård- nat under senare år.

Avsättningsmarknaderna för kvalitetsstål skiljer sig således i fråga om konkurrensbe- tingelser väsentligt från handelsjärnmarkna- derna. Säljarkoncentrationen i Sverige är mycket hög, och oligopolinslag föreligger beträffande vissa produkter också på ex- portmarknaderna. Prissamarbetet mellan de

Tabell 7: 9. Produkt- och marknadsstruktur i kvalitetsstdll.

Olegerat Seg- och Auto- Annat kolrikt Rostfritt Verktygs- Snabb- sätthärd- mat- legerat stål stål stål stål ningsstål stål stål Sandviken X X S X X X Uddeholm S X S X X Fagersta S X X S X X X SKF S X S X S Nordstjernan X S X X Bofors X X X S S X ASEA X X X Total prod. (1 000 ton) 176 187 55 7 161 10 271 Antal tillverkare 16 12 l 1 5 16 8 1 1 4 störstas andel (%) 90 74 80 73 85 91

1 S. företaget svarar för mer än 20 % av produktionen.

» »

» mindre" än 20 % av produktionen.

svenska kvalitetsstålverken omfattar såväl hemmamarknadsförsäljning som export.

Kartellsamabete

Den svenska importen av stål kommer till största delen från Belgien, Västtyskland, Frankrike och England. Prissättning och exportpolitik i övrigt i dessa länder får som tidigare framhållits stor betydelse för den svenska marknadssituationen, i första hand beträffande handelsjärn.

Under mellankrigstiden var den euro- peiska marknaden för ordinärt stål hårt reglerad genom kartellavtal. De ledande kontinentala stålproducenterna slöt sig 1926 samman i en gemensam organisation, L'Entente Internationale de l”Acier (EIA), avsedd att genom kvotbestämmelser reglera götproduktionen i det läge med överkapa— citet, som uppkommit efter första världs- kriget.

1933 omorganiserades EIA till en ren exportkartell, till vilken de brittiska stålver- ken anslöt sig 1935. Något senare etable- rades också samarbete med den amerikans- ka stålkartellen.

Exportkartellen fick bl.a. betydelse för uppkomsten av återförsäljarorganisationer i avnämarländerna. Samarbetet inom EIA baserades på kvotering av exporten till var- je särskilt land, och förhållandet till impor- törerna reglerades av ömsesidiga exklusiv- avtal. Man tillämpade ett system av bonus- och kvantitetsrabatter, som skulle kompen- sera grossisterna för deras totala eller par- tiella avstående från friheten att köpa från andra producenter.

Också efter andra världskriget har sam- arbete förelegat mellan de kontinentala stål- verken, nu inom ramen för Kol- och Stål- unionen. Såsom grupp är Kol— och Stål- unionen världens största exportör av stål, även om dess andel minskat betydligt de senaste tio åren.

Det bör emellertid understrykas, att unionen inte utgör en kartell i egentlig me- ning. Företagen kan fritt sätta sina priser, vilka dock måste anmälas till unionens Hö-

ga Myndighet och i allmänhet skall tilläm- pas gentemot alla köpare i unionen.

Exportpriset till länder utanför unionen behöver däremot inte följa hemmamark- nadspriset. Exportpriserna från unionens stålverk, som i stor utsträckning blir nor- merande för prisbildningen för ordinärt stål på världsmarknaden, varierar väsentligt mer än hemmamarknadspriserna. I goda kon- jukturer ligger exportpriset normalt över hemmamarknadspriset, medan motsatsen gäller vid lågkonjuktur. Möjligheterna att avvika nedåt från hemmamarknadspriset be- stäms av unionens tullnivå och av transport- kostnaden vid leveranser till unionen. En prisdifferentiering om upp till 15 % anses dock möjlig att aupprätthålla.1 En liknande prispolitik har tillämpats av de brittiska säljarna.

Sverige hör till de länder, där importen under 1930-talet organiserades genom ex- klusivavtal mellan EIA och grossisterna. Redan under 1920-talet hade viss samver- kan förekommit mellan de svenska järn- grossisterna, bl.a. i form av lokalt samar- bete vid lageraffärer. 1933 bildades en riks- sammanslutning, Svenska järn- och balk- grossisters förening u. p. a. (IBG), som föl- jande år träffade en överenskommelse om bl.a. prissättningen med den internationella kartellen. Avtalet gav JBG ensamförsälj— ningsrätt på den svenska marknaden för balkar, stångjärn samt grov- och medium- plåt (dessa produkter kallas i det följande JBG—material).

JBG har efter kriget fortsatt sitt pris- samarbete, men föreningens kontroll över importhandeln har upphört. I början av 1960-talet fanns i Sverige ca 25 grossist- företag, som i nämnvärd utsträckning salu— förde varmvalsat järn. Av dessa var 17 an- slutna till JBG.

De fem största IBG-företagen ,är riks- omfattande, medan för de övriga avsätt- ningen är begränsad till mindre delar av landet. Det ojämförligt största företaget är Söderberg & Haak AB (Förvaltnings AB Ratos) med systerföretaget Larsson, Seaton

1 E. Ruist, op.cit. s. 73.

& Co. Denna partihandelskoncern är dess- utom integrerad bakåt genom innehavet av Smedjebackens Valsverk. Tidigare hade ock- så det näst största grossistföretaget, Bröder— na Edstrand AB, egen ståltillverkning (Ny- by Bruk), men denna har nu avyttrats till Grängesbergsbolaget. Horisontell integra- tion i grossistledet förekommer främst be- träffande byggnadsmaterial, t. ex. glas och cementprodukter.

Prissamarbete mellan de svenska handels- järnverken och de internationella karteller- na har inte förekommit. Däremot har avtal mellan de svenska tillverkarna förelegat än- då sedan 1920-talet.

Före andra världskriget var tolv svenska handelsjärnföretag anslutna till en priskar- tell, Valsjärnsgruppen, som omfattade vissa kvaliteter av stångjärn, valstråd och arme- ringsjärn. Kartellföretagen svarade emeller- tid för endast 40—50 % av produktionen, och eftersom bl. a. den största säljaren (Domnarvet) stod utanför avtalet, var kar— tellens möjligheter att styra prisbildningen starkt begränsade. Även på marknaden för varmvalsad plåt existerade kartellsamarbete under 1930-talet.

Efter kriget har samarbetet mellan järn- verken utvidgats, och avtalen omfattar nu- mera huvuddelen av hemmamarknadsleve- ranserna på resp. varuområde. I fråga om varmvalsat järn föreligger två viktigare pris- överenskommelser, nämligen (l) Valsjärns- gruppen och (2) J ärnverksgruppen för stång- stål och balk. Beträffande armeringsjärn fanns åren 1958—1965 ett kompletterande av- tal mellan Valsjärnsgruppen och de två utomstående tillverkarna Domnarvet och Norrbottens Järnverk. De senare hade för-

bundit sig att med vissa undantag tillämpa samma priser som Valsjärnsgruppen. Från 1966 finns på detta område ett enda avtal, som biträds av alla svenska tillverkare. Sam- arbetet beträffande armeringsjärn utbygg- des under 1966 ytterligare genom bildan- det av ett gemensamt försäljningsbolag (B.A.S.T.A.), delvis som ett motdrag mot samarbete, som etablerats mellan köpare av byggnadsjärn. Avtalet mellan säljarna om— fattar nu prissättning, kvotering och gemen- sam distribution.

De kartellanslutna företagens andel av produktionen i fråga om berörda produkter är 1963 framgår av följande sammanställ- ning. Bristande överensstämmelse mellan kartellernas och den officiella statistikens varudefinitioner medför, att en direkt be- räkning utifrån industristatistiken är omöj- lig. I tabellens siffror har därför de ren- odlade kvalitetsstålverkens produktion från- dragits. Trots denna korrektion får beräk- ningarna närmast ses som uppskattningar.

I tre av varugrupperna är sålunda kar- tellens kontroll över de svenska verkens hemmamarknadsförsäljning fullständig eller nästan fullständig. I de tre övriga fallen står 1—3 stora tillverkare utanför avtalet, och kartellens andel ligger omkring hälften. Eftersom Säljarkoncentrationen är hög även beträffande importen framstår marknads- strukturen på större delen av handelsjärn- området som starkt oligopolistisk. Ett fåtal säljare och säljargrupper svarar för den helt dominerande delen av utbudet på dessa marknader i Sverige.

Kartellsamarbetet på kvalitetsstålsidan sy— nes omfatta alla produkter, där avsalupro- duktion i större omfattning förekommer i

Tabell 7: 10. Kartellandelar beträffande varmvalsat handelsjärn år 1963.

Antal Antal Kartellens Varugrupp Kartellavtal tillv. medl.1) andel (%) Valstråd Valsjärnsgruppen 13 6 44 Bandjårn » 10 6 44 Prof ilstång Järnverksgr. f. stångstål o. balk 10 8 99 Annat stångjärn » » » » 17 10 88 Armeringsjärn Armeringsstålgruppenz) 1 1 1 1 100

1 Endast medlemmar med produktion i varugruppen år 1963. 2 År 1963 Valsjärnsgruppen samt avtalet med Domnarvet och Norrbottens Järnverk. _

Sverige. Nästan genomgående gäller, att alla svenska tillverkare av nämnvärd betydelse biträder resp. avtal. Avtalen avser prissätt- ningen, och omfattar endast den del av pro- duktionen, som avsätts inom landet. Detta innebär för många varugrupper, att huvud- delen av försäljningen sker till priser, som kan avvika tämligen starkt från kartellpri- serna.

I nedanstående förteckning har medtagits alla avtal inom kvalitetsstålområdet, utom sådana som avser rör eller vidareförädlade produkter (t.ex. Sågblad). För varje avtal anges nummer i kartellregistret, avtalsbun- den varugrupp samt antalet avtalsparter. I samtliga fall innebär överenskommelsen ge- mensamma minimipriser, samt bundna ra- batter eller överpriser för olika kvaliteter, köparkategorier etc.

478 Rostfri plåt 5 medl. 491 Rostfri stång och tråd 8 482 Dragen, rostfri tråd 11 489 Kallvalsat bandstål 5 480 Konstruktionsstål 5 485 Verktygsstål 4 486 Snabbstål 5 481 Ihåligt borrstål 4

Samtliga dessa avtal har varit i kraft un- der hela efterkrigstiden.

Det omfattande prissamarbetet i förening med den mycket svaga importkonkurrensen innebär att marknaderna för kvalitetsstål i Sverige har betydande inslag av monopol. Frånvaron av aktiv priskonkurrens mellan säljarna har bl.a. medfört en utpräglad prisstelhet på dessa marknader (jfr nästa avsnitt).

Prissamarbete mellan järnverken förekom- mer också på inköpssidan, nämligen beträf- fande järnskrot. Bakgrunden till detta sam- arbete är det faktum, att sedan 1927 ex— portförbud råder för smidbart järnskrot. Detta förbud — som har motsvarigheter i flertalet stålproducerande länder i Europa — innebär att alla skrotleverantörer inom landet är hänvisade till den svenska mark- naden.

Järnverken har träffat avtal sinsemellan angående prissättning och kvotering av smi- desjärn- och stålskrot (kart. reg.nr. 1306, 2069—70). För dessa inköp har verken bil- dat en gemensom inköpscentral, AB Järn- bruksförnödenheter (JBF). JBF har å sin sida slutit avtal med åtta skrotgrossister, vilka enligt avtalen är förpliktade att till IBF hembjuda allt i Sverige fallande skrot, som de uppbringar. Priser och övriga vill- kor fastställs av IBF efter hörande av skrot- grossisternas organisation.

Delägare i JBF är ett 20-tal järnverk, och övriga köpare (Grängesbergsbolaget, Domnarvet och Norrbottens Järnverk) är anslutna till samarbetet genom särskilda av- tal. Alla inköp av såväl svenskt som ut- ländskt skrot sker normalt genom organi- sationen. Varje järnverk har tilldelats en kvot, efter vilken järnverket äger rätt att erhålla del av inom landet inköpt skrot.

Kombinationen exportförbud—inköps- samverkan har givetvis medfört, att köpar- na fått en synnerligen stark ställning på skrotmarknaden. De kan i huvudsak själva bestämma det svenska skrotpriset, och detta har under hela efterkrigstiden hållits på en betydligt lägre nivå än importpriset. År 1960 var priset på svenskt skrot ca 160 kr per ton mot ca 270 kr per ton för import- skrot.

Den subventionering, som svenska och andra europeiska järnverk erhåller genom exportförbud på skrot, belastar dels senare förädlingsled såsom manufaktur- och verk- stadsföretag, dels förbrukare av produkter med stort järninnehåll (via låga priser vid Utrangering). I stålverken medför subven- tioneringen en höjd lönsamhet i processer med hög relativ skrotinsats. Fördelningen mellan skrot och tackjärn i råvaruinsatsen binds hårt till det inhemska skrotfallets stor- lek, eftersom det fria världsmarknadspriset på skrot pressas upp. Omfördelningar mel- lan järnverken inom ett land hindras av kvoteringen och genom att försäljning av eget cirkulationsskrot inte kan bli lönsam. Via valet av stålprocess kan dessutom an- läggningsstorleken i branschen påverkas. För en närmare diskussion av exportför-

budet och skrotkartellen hänvisas till NO- ämbetets utredning.1

Den samverkan mellan företagen, som ovan beskrivits, har genomgående avsett prissättning och marknadspolitik i övrigt. Inriktning på denna typ av överenskom— melser synes också i stort ha varit utmär- kande för branschen. Produktions— och distributionstekniskt samarbete i form av t.ex. överenskommelser om specialisering eller marknadsuppdelning har däremot va- rit sällsynt. Låg specialiseringsgrad och där- av betingad tillverkning i småposter har ut- gjort ett allvarligt problem.

Under senare år synes dock en utveck- ling mot ökad specialisering — delvis ge- nom överenskommelser om produktutbyte mellan företagen — ha inletts, främst i frå- ga om handelsjärn. Sålunda har under pe- rioden 1960—1965 från Fagerstas tillverk- ningsprogram avförts produkter svarande mot 5—10% av omsättningen. Även på specialstålsidan har en specialisering skett, bl.a. genom produktutbyte (rostfritt stång- stål — hårdmetall) med Uddeholm och Ny- by. I Hällefors har stålline- och bergborr- tillverkningen överlåtits till andra företag, medan gjuteri och järnsvampverk nedlagts. Liknande nedläggningar av vissa tillverk- ningsgrenar har skett i andra företag parall- lellt med utbyggnader inom andra delar av verksamheten.1

Planer på samarbete mellan stålföretag synes också föreligga, när det gäller till- verkning av mellanprodukter (ämnen). Möj- ligheterna att utnyttja stordriftsfördelar är här större än i fråga om de med nödvän- dighet differentierade färdigprodukterna. Denna typ av partiellt produktionssamar- bete kommer att närmare belysas i utred- ningens studie av stordriftsfördelar.

Samarbete på distributionssidan före- kommer beträffande armeringsjärn. Priskar- tellen har där kompletterats med ett ge- mensamt försäljningsbolag, Byggnads— och armeringsstål AB (BASTA). Detta bolag är bl. a. avsett att samordna distributionen och genom fördelning av order möjliggöra vals- ning i stora poster.

Samarbetet beträffande produktval och

distribution har således kommit i gång re- lativt sent. Utveckling av detta samarbete kan emellertid under de närmaste åren få stor betydelse för produktivitets- och kost- nadsutvecklingen i branschen.

Priserna på valsverksprodukter

Prisstrukturen inom järn- och stålbranschen är mycket komplicerad. Som bas finns all- tid ett grundpris, till vilket knyts olika över— priser, rabatter och frakttillägg. När man, som i det följande, gör prisjämförelser mel- lan t.ex. svenskt och importerat material, uppstår svårigheter på grund av olikheter i prissättningssystem. För att undvika en del av dessa svårigheter har vi valt att endast studera en prisserie vardera för svenskt och importerat järn i varje varugrupp. Olikhe- ter i fråga om överpriser och rabattstruktur behandlas alltså inte närmare.

I det följande behandlas priserna på han- delsjärn och kvalitetsstål var för sig. Som tidigare framhållits är skillnaden i konkur- rensbetingelser mycket stor, och prisbild- ningen skiljer sig radikalt mellan de två sektorerna.

De svenska handelsjärnverken har kon— kurrensmässigt sedan länge befunnit sig i en relativt utsatt position beroende på kon- kurrensen från de stora kontinentala järn- verksgrupperna, före kriget EIA, efter kri- get storföretagen inom Kol- och Stålunio— nen. Dessutom rådde fram till 1958 viss priskonkurrens inom landet mellan Vals- järnsgruppen, Domnarvet och Norrbottens Järnverk.

Under en stor del av mellankrigsperio- den betraktades Domnarvet som prisledare på den svenska marknaden för flera typer av handelsjärn, trots att företagets mark- nadsandel i de flesta fall var lägre än JBst. Företaget uppnådde denna ställning genom att hålla relativt låga priser, till vilka EIA måste anpassa sig för att grossisterna skulle kunna »garantera den gamla proportionen

1 PM angående konkurrensbegränsande sam- verkan i fråga om järnskrot; Ombudsmanna- ämbetet för Näringsfrihetsfrågor, nov. 1965. 1 Uppgifterna har hämtats från en artikel av Sture Mattsson i Industria 1966 nr 2.

IOO

Gil

llltll||lllllllllllllllllllllllllllIlIlllllllllJIlllllllllllllllllIlLlIIllllllllllllllLlllllll||||l

_ Grovplåt, IO mm ———— Tunnplåt, 2,5 mm ------- 5+Gngjörn

l | | I l950 I955

! | I950 IQGB År-

Diagram 7: 2. Grundpriser på svenskt handelsjärn

Efter kriget har konkurrensförutsätt- ningarna väsentligt förändrats. Domnarvet har i viss mån förlorat sin dominerande ställning bland de svenska säljarna och del- tar nu i kartellsamarbetet. Samtidigt har importberoendet relativt sett minskat, och de svenska kartellernas konkurrenssituation har stärkts.

I diagram 7:2 anges prisutvecklingen för vissa typer av ordinärt stål. Priserna gäller åren 1948—1957 fritt tillverkningsorten, från 1958 fraktfritt hela landet. Alla pro- dukter i gruppen uppvisar en likartad pris- utveckling under den studerade perioden. Fram till 1957 noteras en stigande trend, medan priserna därefter i huvudsak varit fallande.

Orsaken till denna vändning nedåt får sökas i en förändrad kapacitetssituation i Europa. Under förra hälften av 1950-talet var efterfrågetrycket betydande, och det ge-

nomsnittliga kapacitetsutnyttjandet mycket högt. Snabb kapacitetsutbyggnad i många europeiska länder har emellertid medfört, att viss överkapacitet förelegat från slutet av 1950-talet, vilket starkt påverkat pris- bildningen.1 Den svenska marknaden för handelsjärn är på grund av importens stora omfattning känslig för det internationella marknadsläget, vilket medför tämligen full- ständiga prisgenomslag.

I diagram 7: 3 görs en prisjämförelse mellan svenskt och importerat stångjärn. Samtliga prisändringar har medtagits, varför dessa serier ger en mer fullständig bild av konjukturvariationerna än de årsgenomsnitt, som presenterades i föregående diagram.

Följande drag hos prisutvecklingen kan

1 Även i en del utomeuropeiska länderhar kapacitetsutbyggnaden gått mycket snabbt; spe- ciellt gäller detta Japan.

Kr/IOD kg so

&" då &I |:) o o li||iluiiltlujiiillilnlinll||||liL b 5

(J! =

20

llllllllllllllllllllllllllIllllllllLlll

_Svensk'l' stångjärn, l950—57 frifl' & vogn verk, från l958 fraktfritt hela londef ------ Importera? stångjärn fritt & kaj (Stockholm, Göteborg, Malmö), förfullof

l95D | l I | | [955 l | I ! BSO | l l l I [965 |

Diagram 7: 3. Grundpriser på svenskt och importerat stångjärn

sägas vara gemensamma för alla slag av ordinärt stål:

a) Priserna uppvisar en stark konjunktur- känslighet. Det är naturligt, att efterfrågan på en investeringsvara som järn varierar kraftigt med konjunkturen. Konkurrensen synes ha varit så stark, att svängningarna i efterfrågan huvudsakligen påverkat priser- na i stället för avsättningens storlek. Den höga andelen fasta kostnader i denna indu- stri kan ha gjort företagen benägna att fö- reta prissänkningar hellre än produktions- nedskärningar.

b) Med undantag för de senaste åren är svängningarna betydligt större för det im- porterade än för det svenska järnet (skill- naden är mest markerad i fråga om plåt). Under koreainflationen, då avvikelsen är störst, fanns den svenska priskontrollen fort- farande kvar, varför jämförelsen inte är särskilt intressant. Men också under den därpå följande konjunkturvågen är olikhe- ten i prisvariation påtaglig.

Den svenska marknadens karaktär av dumpingmarknad för de kontinentala järn- verken torde utgöra en viktig del av förkla- ringen till importprisernas starka konjunk-

turvariationer. I lägen med vikande efter- frågan kan kraftiga sänkningar av export- priserna ha framstått som en metod att av- lasta kapacitetsöverskott utan att sänka pri- serna på hemmamarknaden.

De svenska företagen torde ha varit mer beroende av en jämn avsättning, i varje fall så länge exportmöjligheterna var be- gränsade. Behovet att behålla viktiga kun- der kan ha utgjort ett hinder för alltför sto- ra prishöjningar, medan å andra sidan vissa köpare kan ha varit villiga att avstå från billigt utländskt järn i lågkonjunkturen för att försäkra sig om framtida leveranser.

c) Antalet prisförändringar under perio- den är betydligt större för importerat än för svenskt järn. Importpriserna på grovplåt har exempelvis ändrats i genomsnitt fem gånger per år att jämföras med tre gånger per år för motsvarande inhemska priser. Skillnaden i prisrörlighet går i samma rikt- ning för övriga produkter, även om den där inte är lika stor.

Också i fråga om prisflexibiliteten har emellertid förhållandena ändrats de senaste fem åren, och de svenska priserna ändras numera i regel samma dag som importpri-

t.

serna. Före 1958 förefaller de svenska pri- serna att ha reagerat med viss eftersläpning på importprisändringar. Detta förhållande kan tydligast avläsas i priskurvans vänd- punkter.

d) Skillnaden mellan priset på importerat järn fritt kaj och motsvarande fobpris från de västeuropeiska exportörländerna utgör 80—90 kr per ton eller ca 15%. Denna skillnad torde ge ett tämligen realistiskt mått på det importskydd, de svenska han— delsjärnverken erhåller genom transport- kostnader och tullar.1

Av diagrammet synes framgå, att de svenska priserna sedan slutet av 1950-talet legat högre än priserna på importerat järn. Det bör emellertid observeras, att de två prisserierna är fullt jämförbara endast för mycket små försäljningskvantiteter. För poster över 15 ton tillämpar de svenska verken rabatter om 10—20 kr per ton. Dessutom måste köpare av importerat järn stå för fraktkostnaden från importhamn, medan de svenska priserna på bl. a. stång- järn och armeringsjärn numera noteras inkl. frakt.

En viss reell förändring av prisrelatio- nen kan dock tänkas ha kommit till stånd de senaste tio åren. Genom en snabb ka- pacitetsutbyggnad under 1950-talet har de svenska handelsjärnverken förbättrat sin le- veranskapacitet och därmed också sin kon- kurrenssituation på både hemma- och ut- landsmarknaden. En bestående prisskillnad mellan svenskt och importerat handelsjärn måste betyda, att de två alternativen inte framstår som likvärdiga för köparna. In- verkan av andra konkurrensmedel än priset (kvalitetskontroll, leveranstider osv.) har dock här inte närmare undersökts.

En sammanfattning av prisutvecklingen vållar i fråga om kvalitetsstål betydligt stör- re problem än för handelsjärn. Gruppen kvalitetsstål är synnerligen heterogen, och prisutvecklingen har varierat starkt mellan olika produkter. Medan priserna på nästan alla typer av handelsjärn efter 1950 ut- vecklats parallellt — prisstegringen under hela perioden utgör ca 40% — har vissa

kvalitetsstålpriser mer än fördubblats; för andra noteras höjningar om mindre än 30 %.

I diagram 7: 4 redovisas indexserier av- seende åren 1949—1963 för priserna på två typer av olegerat, kolrikt stål samt för tre produkter av rostfritt stål.2 Priserna av- ser hemmamarknaden, vilken beträffande dessa produkter svarar för hälften eller mindre av avsättningen. Viss importkonkur- rens förekommer, utom beträffande fjäder- stål.

Den mest påfallande skillnaden, jämfört med handelsjärnet, är den höga graden av prisstelhet. Antalet prisändringar har varit av storleksordningen en per år, att jämföras med tre per år för svenskt och fyra till fem per år för importerat handelsjärn. Prisstel- het brukar betraktas som typisk för mono- pol- och oligopolsituationer, och företeelsen får här ses som ett utslag av den starka säljarkoncentrationen på kvalitetsstålmark- naderna, bestämd av kartellsamarbete och obetydlig importkonkurrens.

Efter 1960 noteras relativt stora prissänk- ningar på rostfritt stål och vissa andra slag av legerat stål. Bortsett från den kortsiktiga prisstelheten finns här stora likheter med prisutvecklingen för handelsjärn. Uppkoms- ten av ett internationellt kapacitetsöverskott och ökad importkonkurrens torde ha varit avgörande för denna utveckling.

Trots den relativa prisstelheten har pri- serna på en del av produkterna uppvisat en betydande konjunkturkänslighet. De krafti- ga prissänkningarna på kallvalsat stål åren 1953 och 1958 avspeglar försök från kar- tellens sida, att möta efterfrågebortfall, främst på exportmarknaderna. Denna reak- tion på vikande efterfrågan synes dock sna— rast vara ett undantag när det gäller kva- litetsstålkartellernas prispolitik. För verk- tygsstål och rostfritt stål kan under 1950- talet ingen liknande prisrörlighet nedåt

1 För importen från länder utanför EFTA till- lämpas sedan 1959 en värdetull om 6 %. 2 En direkt prisredovisning är omöjlig, då de berörda kartellernas prislistor är hemliga. Upp- gifterna i diagrammet har erhållits från Svenska Gruppen Kallvalsat resp. Svenska Järnbrukens Gruppcentral (rostfritt stål).

220— _— Djuppressningskvalil'e'l' ——— — Fjöderstålkvalitet

200 —

ISD—

|. I zlo— | I I _|

_] r-—---—u_-- | I _|

I I L

|. I I .!

,. I I 180— |-' I J

l70—

|. IGU— _:

|50— lau—

IBU—

IZD—

Ill!—

IOC

SU

' |955 ' ' ' ' 1960 ' ' ' ' 1964

Rostfritt stål (index |950=|oo)

IBO— —- stångjärn /

___—Varmvalsad plåt , |5D— -------Kal|valsod plåt

|An— 130— |le—

___--------—

lll)—

IOU "En] ' ' ' ' ' 1955 ' Diagram 7: 4. Prisutveckling för kvalitetsstål

konstateras. Prisstelheten har medfört, att avsättningen på kvalitetsstålsidan varit rela- tivt starkt konjunkturkänslig. Medan den svenska produktionen av handelsjärn stigit i synnerligen jämn takt, noteras för kvali- tetsstål betydande konjunkturella variatio- ner.

Även om variationerna mellan olika pro- dukter varit stora, kan det konstateras att

' ' issn ' ' ' Issa

priserna på kvalitetsstål i genomsnitt stigit något mer än handelsjärnpriserna de senaste 15 åren. Den främsta orsaken torde vara, att kapacitetsöverskottet på världsmarkna- den endast obetydligt berör kvalitetsstålet, och att utbudstrycket följaktligen är mind- re inom denna sektor.

En större prisstegring behöver dock inte innebära, att kvalitetsstålverkens vinstmar-

ginaler utvecklats mer gynnsamt än han- delsjärnverkens. Utrymmet för ökad stor- drift och arbetskraftbesparande åtgärder har troligen varit mindre än på handelsjärn- sidan, och kostnadsstegringen kan därför ha varit väsentligt större. Det är tyvärr inte möjligt att göra direkta jämförelser mellan de två sektorerna i fråga om vinstutveck- lingen.

Kostnader och vinster

Redogörelsen i detta avsnitt avser främst utvecklingen av olika kostnadsslag sedan början av 1950-talet. I nedanstående tabell görs en jämförelse mellan 1952 och 1964 beträffande kostnadsslagens andelar av sa- luvärdet. Då prisnivån var ungefär densam- ma båda åren, ger siffrorna också en bild av resp. kostnader, räknade per producerad enhet.

Råvaru- och bränslekostnaderna har så- ledes minskat i relativ betydelse, medan så- väl lönekostnaderna som posten >>övriga kostnader och vinst» — i första hand kapi- talkostnaderna — stigit kraftigt.

I det följande behandlas de olika kost- nadsslagen var för sig. Avslutningsvis ges vissa synpunkter på lönsamhetsutvecklingen i branschen.

Då de flesta svenska stålverk har egna masugnar och i vissa fall också egna gru- vor är det svårt att definiera råvarukost- naderna. Vi har här valt att betrakta stål- tillverkningen som produktionsenhet och därmed tackjärn och skrot som råvaror. Priset på svenskt tackjärn anger då en al- ternativkostnad för integrerade stålverk.

Tabell 7: 11. Produktionskastnader i procent av saluvärdet.

1952 1964 Råvaror 48,8 40,5 Bränslen 12,5 6,8 Elenergi 2,8 3,6 Löner till förvaltnings- personal 4,8 7,7 Löner till arbetare 16,0 17,5 Övriga kostnader och vinst 14,9 23,5

Tackjärnspriserna har varierat starkt un- der efterkrigstiden, ungefär på samma sätt som priserna på handelsjärn. Den prissteg- ring som noterades för handelsjärn, räknat över perioden 1948—1964, har dock ingen motsvarighet på tackjärnsmarknaden. Im- portpriset var 1964 ungefär detsamma som 1948, och även för svenskt tackjärn är förändringen obetydlig. Jämfört med 1952 noteras en prissänkning om 20—30 %, vil- ket delvis förklarar den sänkta kostnadsan- delen enligt tabellen ovan.

Marknaden för svenskt skrot är som tidi- gare nämnts isolerad från världsmarknaden genom exportförbud. Priserna regleras av en inköpskartell, som har monopsonställ- ning på grund av exportförbudet. Däremot kan priserna på importerat (till största de— len amerikanskt) skrot betraktas som givna utifrån, eftersom de svenska verken där måste konkurrera med utländska köpare och svarar för en mycket liten del av ef- terfrågan.

Den stora prisskillnaden mellan inhemskt och importerat skrot framgår av diagram 7: 5. Under större delen av 1950-talet hölls de svenska priserna på en nivå, som ut- gjorde hälften eller mindre av importpri- serna. Prisskillnaden har minskat något un- der senare år och var 1962 ca 30% av importpriset.

I fråga om importerat skrot torde kon- junkturvariationerna vara större än för alla andra järnprodukter. Svängningarna under- skattas givetvis i diagrammet, eftersom det där rör sig om årsgenomsnitt. För svenskt skrot är de konjunkturella variationerna däremot mycket måttliga. I båda fallen har variationerna skett kring en i stort sett kon- stant nivå.

Vid en beräkning av järnverkens kost- nader för köpskrot bör observeras, att im- portens andel varierat starkt mellan olika år. Skrotkostnaden per producerad enhet i stålverken steg mellan 1950 och 1960 med 10—20%, men har därefter fallit något. Vid en jämförelse mellan 1952 och 1964 noteras en prissänkning av samma storleks- ordning som för tackjärn. Råvarukostna- dernas minskade andel under denna period

Kr/ton 400

s A Å

: IX I t — I x ,/ l __ ! X / l : I N / l — I X / x 300—_ , x / l

— , X I 1 I I X / ! f*g—ä

i I *V' i ,/ xx

: I v X 200—: ' IDO—:

" |95o ' ' ' ' ' |955 ' ' ' ' ' I960 ' ' ' ' ' |955 $vensk+ ———— Importerat (årsgenomsniii')

Diagram 7: 5. Priser på svenskt och importerat stålskrot; baskvalitet A: 2, fritt Degerfors

beror alltså på prissänkningar för båda de stora råvarorna.

Järnhanteringen svarar för ungefär en tiondel av landets energiförbrukning. Under de senaste årtiondena har användningen allt- mer inriktats på koks, olja och elenergi, medan stenkol, träkol och ved numera spe- lar en helt underordnad roll.

Även kostnaderna för bränsle och elener- gi har minskat sin andel av saluvärdet un- der de senaste 15 åren. Orsaken är emeller— tid här snarare kvantitativa besparingar än en gynnsam prisutveckling.

]. M. Schenström har i ett föredrag 19601 redovisat en beräkning av den specifika energiförbrukningen, dvs. förbrukningen per ton stål. Mellan 1950 och 1957 noteras följande förändringar:

stenkolston per ton färdigprodukter — 22 kg koks per ton tackjärn — 8 smältkraftsförbrukning, kWh/ton — 23

Förbättringen framstår som anmärknings- värt stor, bl.a. med hänsyn till att sänk- ningen i energiförbrukning per ton färdig-

produkt under hela perioden 1923—1950 utgjorde endast 16%. Trots förbättringen under 1950—talet är bränsleförbrukningen i svenska järnverk hög jämfört med övriga europeiska länder, vilket dock till stor del förklaras av den höga andelen kvalitetsstål.

Den minskade bränsleförbrukningen be- ror till viss del på besparingar i enstaka processer, t.ex. vid framställning av tack- järn och elektrostål. Den viktigaste orsaken är emellertid minskad energiförbrukning vid götframställning och valsning i samband med större kontinuitet i produktionspro— cessen. Mellan 1950 och 1957 steg andelen flytande tackjärn i den totala tackjärnspro— duktionen med 80 %, och ungefär samma ökning noteras för andelen varma göt för direktvalsning. Efter 1957 synes dock inga större förändringar av dessa andelar ha ägt rum, varför troligen bränslebesparingarna varit av mer blygsam omfattning än under den föregående perioden.

1 Bränsle och elenergi som kostnadsfaktorer vid ståltillverkning. J. K. A. 1960 s. 628.

Priserna på koks och eldningsoljor har efter 1950 utvecklats ungefär på samma sätt som handelsjärnpriserna, medan priser- na på elkraft mer än fördubblades under 1950—talet. Dessa prisstegringar har emeller- tid helt kompenserats av de ovan nämnda kvantitativa besparingarna, och energikost- nadsandelen i järnverken har minskats vä- sentligt.

Lönenivån för arbetare vid järn- och stål- verk steg mellan 1950 och 1964 med ca 220% eller 8—9 % per år. Eftersom pro- duktionen per arbetstimme under samma period ökade med 160%, steg arbetskost- naden per producerad enhet med ungefär 20 %. I motsats till övriga rörliga kostna- der har lönekostnaden utvecklats i tämligen jämn takt.

Arbetarlönernas andel av saluvärdet har förändrats obetydligt från början av 1950- talet men har givetvis varierat omvänt mot prisernas konjunktursvängningar. Förvalt- ningspersonalen har ökat kraftigt i antal un- der efterkrigstiden. I synnerhet gäller detta om antalet lägre tjänstemän. Lönerna till förvaltningspersonal har ökat sin andel av branschens saluvärde. Den totala lönean- delen i järn— och stålverken utgjorde år 1964 ca 25 % att jämföras med 21% år 1952.

Vid en internationell jämförelse framstår de genomsnittliga lönekostnaderna per en- het vid svenska järnverk som relativt låga. Enligt en beräkning av E. Ruist låg sålun- da lönekostnaden för svenska handelsstål- verk 10—20% under motsvarande genom- snitt för Västtyskland, Frankrike och Bel— gien år 1964. Bland de större västeuropeis- ka producentländerna noteras endast för Italien en lägre kostnadssiffra än den svens- ka.

Kapitalanvändning och kapitalkostnader är här liksom för de flesta andra branscher mycket svåra att beräkna. Jernkontorets statistikavdelning har emellertid undersökt järnverkens investeringar i produktionsap- paraten fram t.o.m. varmbearbetningsan- läggningar under perioden 1936—1960.1 Denna undersökning ger också Viss upp- fattning om det fasta kapitalets utveckling.

Investeringarna under olika femårsperioder var följande (milj. kr, i 1955 års priser):

1936—1940 245 1941—1945 217 1946—1950 736 1951—1955 814 1956—1960 901 1961—1965 ca 1200

Investeringsvolymen per år har således under efterkrigstiden varit tre till fem gång- er så stor som före och under kriget. Detta innebär också, att järnverken arbetat med mycket hög och stigande andel nytt kapi- tal, vilket troligen är en av förklaringarna till den snabba produktivitetsstegringen.

Det är givetvis omöjligt att enbart ut- ifrån dessa investeringssiffror göra en rea— listisk beräkning av företagens kostnader för anläggningskapital. Viss uppfattning om kapitalinsatsens utveckling kan dock erhål- las från följande räkneexempel,

Utifrån ]5-årig avskrivningsperiod och linjär avskrivning erhålls för 1950 en de- precieringskostnad om 80 milj. kr i 1955 års priser. Motsvarande siffra för år 1960 blir 163 milj. kr. Stegringen under 1950- talet skulle sålunda utgöra en fördubbling, räknat i fasta priser.

Kapitalstocken netto har stigit långsam- mare än bruttostocken. Om till deprecie— ringen läggs en räntekostnad, räknad efter fast räntefot, blir därför den procentuella stegringen mellan 1950 och 1960 något lägre (ca 90 % vid räntesatser om 5— 10 %). Eftersom produktionen under sam- ma period steg med ca 125 %, skulle slut- satsen av denna mycket grova uppskattning bli, att kostnaderna för anläggningskapital, räknade i fasta priser, steg långsammare än produktionsvolymen. »Kapitalproduktivite- ten» definierad som produktionsvolym per enhet kapitalinsats ökade med ungefär

1 Hj. Åselius: Järnindustrins investeringar, deras finansiering och betydelse för produktion och produktivitet. J. K. A. 1957 s. 355. Siffror för perioden efter 1955 har erhållits från Jernkontoret. De här medräknade investeringsutgifterna utgör knappt två tredjedelar av järnverkens totala in- vesteringar. Utvecklingen för de övriga synes ha varit i stort sett proportionell, varför siffrorna ger en god bild av den totala investeringsutvecklingen.

10 %, vilket kan jämföras med siffran 100 % för produktionen per arbetstimme. Skillnaden mellan de två talen avspeglar den substitution av arbetskraft mot kapital som ägt rum jämsides med rationalisering- ar i produktionen.

Vad ovan sagts gäller volymförändringar. Priserna på kapitaltjänster har under perio- den stigit väsentligt mer än stålpriserna, vil- ket medfört en kraftig stegring av kapital- kostnadernas andel av saluvärdet. Kostnads- stegringen beror dels på prishöjningar i frå— ga om kapitalvaror dels på stigande låne- räntor. Prisindex för ugnar och tyngre ar- betsmaskiner har under den här aktuella perioden utvecklats på följande sätt (1937 : 100).

1945 1950 1955 1960 1965 166 205 293 380 483

Det rör sig här om prisstegringar av stor- leksordningen 70 % per tioårsperiod, vilka långt ifrån kompenseras av den obetydliga ökningen i »kapitalproduktiviteten» och av den mycket måttliga höjningen av stålpris- nivån. Om dessutom hänsyn tas till det höj- da ränteläget, är det tydligt att kapitalkost- naderna kommit att utgöra en allt större del av järnverkens totala kostnader.

Utvecklingen i järnverken under de se- naste 15 åren har således utmärkts av fal— lande råvaru- och energikostnader men sti- gande förädlingskostnader. Den största steg- ringen noteras för kapitalkostnaderna, vil- ket främst betingats av en successivt ökad kapitalintensitet i Stålproduktionen.

Material saknas för lönsamhetsjämförel- ser mellan stålindustrin och andra industri- branscher. Däremot finns två utredningar, som belyser lönsamhetsutvecklingen inom branschen från mitten av 1950-talet.

Jaak Järv har med utgångspunkt från vinst— och investeringsstatistiken beräknat avkastningen på investerat kapital i järnver- ken för åren 1953—1963».1 Följande genom- snittliga vinstkvoter erhålls (bruttovinst — beräknad depreciering i procent av totalt nettokapital):

1953: 0,4 1957: 5,6 1961: 5,6 1954: 0,6 1958: 4,7 1962: 2,0 1955: 4,4 1959: 5,7 1963: 1,5 1956: 6,1 1960: 6,3

En stark samvariation kan konstateras med konjunkturell utveckling och prisvaria- tioner. Särskilt låg räntabilitet noteras för lågkonjunkturperioderna 1953—1954 och 1962—1963, medan nedgången 1958 är mindre markerad. I fråga om den mer lång- siktiga vinstutvecklingen kan ingen klar tendens utläsas ur dessa siffror. De låga stålpriserna de senaste åren torde dock ha medfört, att lönsamheten kommit att ligga på väsentligt lägre nivå än under senare de- len av 1950-talet.

En klarare bild av denna försämring i vinstläge erhålls från en lönsamhetsunder- sökning, avseende nio större järnverk, som genomförts inom Järnbruksförbundet.2 Det rör sig här om en nettoberäkning, där ka- pitalkostnaderna beräknats som kalkylmäs- sig avskrivning plus kapitalränta. För åren 1955—1961 noteras en genomsnittlig vinst— andel av storleksordningen 8—9 % av in- täkterna. Lågkonjunkturåren 1962—1963 sjönk denna andel till 2—3 %, vilket be- styrker resultaten i Järvs utredning. Mer intressant är emellertid att för det relativa högkonjunkturåret 1964 noteras en steg— ring endast till 4 % av intäkterna, dvs. till en väsentligt lägre nivå än i slutet av 1950- talet. Uppgifter saknas för åren 1965— 1966, men prisfallet på järn kan antas yt- terligare ha sänkt vinstandelen.

Vissa tendenser till en mer långsiktig sänkning av järnverkens vinstmarginaler

1 Kapitalinsatsen har beräknats genom accu- mulering av nettoinvesteringar till 1954 års brand- försäkringsvärden (korrigerade för beräknad överförsäkring). Som vinstmått används brutto- vinst, korrigerad för uppskattad lagerreservför- ändring samt med avdrag för depreciering (4,7 % av det fasta realkapitalet). Utredningen återfinns som bilaga till B. Lindström: Jårnhanteringens år;;geringsbehw och kapitalförsörjning (J. K. A. 2 Uppgifterna har hämtats från W. Haglund: Järnhanteringen; översikt vid Jernkontorets tek- niska diskussionsmöte 1965 (J. K. A. 1965, s. 213—220). Då ingen närmare beskrivning av

beräkningsmetoderna föreligger, kan inga jäm- förelser göras med Järvs utredning.

kan således utläsas ur de senaste årens ut- veckling. Däremot kan inga säkra slutsatser dras beträffande vinstnivån, jämfört med andra industribranscher.

Orsaken till de sänkta vinstmarginalerna får sökas dels i uppkomsten av en interna- tionell överkapacitet, som medfört pressa- de priser på stålprodukter, dels i höjda för- ädlingskostnader för de svenska järnverken.

Den sänkta räntabiliteten har hittills inte medfört någon sänkning av utbyggnadstak- ten i järnverken. De planer på kapacitets- utbyggnad fram till 1970, som redovisats för långtidsutredningen, innebär en i det närmaste lika hög investeringsnivå som un- der förra hälften av 1960-talet. En bidra- gande faktor för denna höga investerings- takt torde vara järnverkens relativt starka finansiella ställning, till stor del betingad av hög räntabilitet och hög självfinansie- ringsgrad under större delen av 1950-talet.

Nedläggningar, framtvingade av rörelse- underskott och finansiella kriser, har i den- na bransch inte förekommit under efter- krigstiden. Branschstrukturen har varit syn- nerligen stabil, och utvecklingen har ut- märkts av en tämligen störningsfri expan- sion. De förändringar i produktionsinrikt- ning och integrationsförhållanden, som fö- rekommit under perioden, får närmast ses som uttryck för en långsiktig anpassning inom företagen.

Om de nuvarande tendenserna till sänkt lönsamhet blir bestående, kan emellertid på längre sikt även direkta marknadsgenom- slag i strukturen uppkomma (jfr föregående kapitel). Avgörande blir här — förutom den följande internationella marknadsutveck— lingen — den begränsning av förädlings— kostnaderna, som kan uppnås genom den på senare tid intensifierade rationaliserings- verksamheten i branschen. Problematiken på detta område, som till stor del rör spe- cialiseringsvinster och andra stordriftsaspek- ter, behandlas mer ingående i en annan del av utredningen.

B. Pappersbruken

Redogörelsen omfattar pappers- och papp- tillverkning men inte vidareförädling till

exempelvis säckar och pappmanufaktur. Massatillverkningen har berörts endast i den mån den har intresse sett från integrations- och självförsörjningssynpunkt. Mer än 80 % av papperstillverkningen i Sverige sker i kombinerade fabriker, men större delen av massatillverkningen faller på fristående -— i huvudsak exportinriktade — fabriker.

Inom papperstillverkningen kan urskiljas ett stort antal produkter med varierande egenskaper och användningsområden. Indel- ningen i olika pappersslag baseras främst på de kombinationer av pappersmassa, som in- går i resp. produkter. Så utmärks exempelvis finpapper av speciellt låg och tidningspap- per av speciellt hög andel slipmassa, medan kraftpapper tillverkas av sulfatcellulosa. S. k. halvkemisk massa används bl.a. vid well- papptillverkning.

Huvudvikten i redogörelsen har lagts på tidnings-, omslags- och finpappersbranscher- na. Övriga varugrupper, som behandlas mer kortfattat är bl. a. journalpapper samt papp och kartong.

Pappersindustrin har under senare år sva- rat för ca 3 % av sysselsättningen i den svenska industrin, medan branschens andel av förädlingsvärdet varit något större. Mel- lan 1950 och 1964 steg sysselsättningen i branschen med omkring 8 000 personer till nära 30 000.

Produktionsutvecklingen för hela pap- persindustrin från 1930 anges i diagram 7: 6 (källa: Svenska Pappersbruksföreningens sta- tistik). För att i någon mån eliminera kon- junkturella variationer har nedan angivits årsmedeltal (1 000 ton) för femårsperioder:

1911—1915 319 1941—1945 650 1916—1920 344 1946—1950 1 081 1921—1925 441 1951—1955 1304 1926—1930 636 1956—1960 1 806 1931—1935 756 1961—1965 2686 1936—1940 835

Under hela perioden 1911—1965 har produktionen mer än tio-dubblats. Liksom för järnverken noteras en ökad stegrings- takt efter andra världskriget; mellan 1950 och 1965 har pappersproduktionen ökat med i genomsnitt 6—7 % per år.

Milj. l'on 3,5

_ -— Produktion — — — Förbrukning i Sverige

:___./

"” | 1 1 I 1 | | | | 1 mao |935 1940 1945

| I l l l l l l l l |950 |955 l960 19552.

Diagram 7: 6. Produktion och inhemsk förbrukning av papper och papp

De konjunkturella variationerna har, bortsett från krigsåren, varit måttliga. Un- der efterkrigstiden har en mer betydande nedgång inträffat endast efter koreakrisen, då produktionen sjönk med 17 %.

Den svenska pappersindustrin är export- inriktad i ännu högre grad än stålindustrin, och totalt svarar pappersindustrin för unge- fär en tiondel av den svenska exportens värde. Med undantag för krigsåren har exporten genomgående utgjort mer än hälf— ten av produktionen. Under 1960-talet har exportandelen legat omkring 60 %, vilket innebär en ökning jämfört med närmast föregående perioder men är väsentligt läg- re än motsvarande andelar för mellankrigs- tiden.

Finland, Sverige och Norge svarar till- sammans för ca en tredjedel av den totala Världsexporten av papper och papp. Vid sidan av Kanada utgör de nordiska län- derna det enda exportörområdet av bety- delse. Den svenska andelen har under se- nare år legat omkring 13 %.

Produktionens fördelning på varugrupper framgår av tabell 7: 12. Gränserna mellan de olika grupperna är i vissa fall tämligen flytande, och förändringar i definitionerna kan ha förekommit, varför full jämförbar- het mellan olika år inte med säkerhet kan antas gälla.l

Tabellen visar, att en icke oväsentlig omfördelning skett sedan 1920-talet. Den kraftigaste expansionen noteras för embal- lagemateriel såsom kraftpapper och papp. Kraftpapper är numera den största varu— gruppen med mer än en fjärdedel av total-

1 Grupperna finpapper, papp och kartong samt »övriga pappersslag» innehåller vardera ett stort antal olikartade varuslag. Speciellt bör påpekas, att den under senare är starkt ökande produktio- nen av kraftliner för wellpapptillverkning (328 000 ton år 1965) i tabellen förts till gruppen papp och kartong, där den sålunda utgör nära hälften av totalproduktionen. I gruppen övriga pappersslag är de viktigaste produkterna journalpapper samt s.k. halvkemiskt papper, främst avsett som mel- lanskikt i wellpapp. Gruppen sulfitpapper inne- håller tre olika produkter, nämligen omslagspap- per, silkespapper och kräppat papper.

Varugrupp 1921 1930 1940 1950 1960 1965 Tidningspapper 136 225 127 325 582 679 Kraftpapper 32 119 161 313 553 807 Sulfitpapper 41 1 15 82 134 175 205 Smörpapper och pergamyn 7 23 16 34 39 35 Finpapper 19 48 62 102 192 221 Papp och kartong 23 96 104 191 338 679 Övriga pappersslag 8 31 41 88 292 495 Totalt 266 657 593 1 187 2 170 3 121

produktionen, i vikt räknat. Tidningspap- per, som 1921 svarade för mer än hälften av den totala pappersproduktionen, utgör nu knappt en fjärdedel. En sjunkande an- del uppvisar också sulfitpapper och smör- papper. Finpappersproduktionens andel har hållit sig i stort sett oförändrad under hela perioden. Även för de varuslag, vilkas an- del minskat, redovisas en betydande volym- ökning i absoluta tal (för tidningspapper i det närmaste en femdubbling). Under se- nare år kan emellertid stagnationstendenser spåras i fråga om grupperna sulfitomslags- papper och smörpapper. Volymökningen för sulfitpapper under 1950-talet faller helt på kräppat papper, medan omslagspapperet fått minskad betydelse.

Exporten domineras av kraftpapper, tid- ningspapper och papp, som tillsammans svarar för ungefär fyra femtedelar av total— volymen. Den snabbaste expansionen efter 1950 noteras för journalpapper och papp, medan sulfitpapper och finpapper fått rela- tivt sett minskad betydelse i samband med stagnerande volym.

Pappersförbrukningen inom landet har ef- ter 1950 ökat med nära 6 % per år. Ök- ningen är tämligen jämnt fördelad på olika varugrupper, men också här noteras de högsta ökningstalen för emballagematerial såsom papp och wellpappråvaror.

Också importen har ökat under senare år, men dess andel av förbrukningen utgör endast 4—5 %. Importen består till stor del av produkter, som inte produceras inom landet, främst speciella typer av finpapper och papp. Importmöjligheterna begränsas starkt av de avtal om hemmamarknads- skydd, som föreligger mellan tillverkare i

de nordiska länderna. Dessa avtal kommer att behandlas i ett senare avsnitt av denna redogörelse.

Produktionsfdrhållanden

Papperstillverkning baseras numera nästan helt på fibermassa, framställd av massa- ved. Granved utgör den huvudsakliga rå— varan för framställning av slipmassa och sulfitmassa, medan sulfatmassatillverkning baseras på furuved. Användningen av löv- skogsvirke för framställning av s.k. halv— kemisk massa har ökat under senare år, men är fortfarande relativt obetydlig. Av- fallspapper är det enda alternativet av be— tydelse till fibermassa som råvara. An- vändningen av avfallspapper motsvarar i Sverige endast ca 6 % av den totala fiber- förbrukningen, en andel som är väsentligt lägre än i de flesta andra producentländer.

På energisidan dominerar brännolja och elkraft. Massa- och pappersindustrin svara— de 1965 för hela 21 % av landets totala el- kraftförbrukning. Många företag, främst i norra och mellersta Sverige, har egna vattenkraftverk. Integration bakåt är så- ledes vanlig beträffande både råvaror och elektrisk energi. Redogörelsen i det föl- jande kommer dock att i huvudsak omfatta endast själva papperstillverkningen.

Den svenska pappersindustrins etable— ringsperiod inföll i slutet av 1800-talet och under 1900-talets två första årtionden. Där— efter har antalet arbetsställen hållits i stort sett konstant, nettoförändringen mellan 1925 och 1964 är en minskning med en- dast fyra anläggningar. Även om tendenser till snabbare strukturrationalisering har kun-

501— År 5—10 11—100 101—200 201—500 1 000 > 1 000 Summa 1925 5 25 16 19 9 — 74 1940 1 23 22 20 8 -— 74 1950 1 19 19 23 11 1 74 1964 1 8 17 27 15 2 70

nat spåras de senaste åren, synes hittills ingen mer omfattande krympning av an- läggningsstrukturen ha kommit till stånd. Konkurrensförutsättningarna för små, oin- tegrerade pappersbruk har dock påtagligt försämrats, varför snabbare strukturför- ändringar kan väntas under de närmaste åren.

Den förskjutning mot större anläggning- ar, som pågått under hela perioden har främst skett genom utbyggnad av existeran- de enheter. Ännu 1940 hade knappt 40 % av pappersbruken mer än 200 arbetare; 1964 låg motsvarande andel över 60 %. Mellan 1950 och 1964 har det genom- snittliga arbetarantalet per pappersbruk ökat med drygt en tredjedel i samband med ut- byggnader i storföretagen och nedläggning av små fabriker.

Skalfördelar i produktion och distribu- tion synes ha bidragit till strukturföränd- ringarna genom att konkurrenskraften hos små enheter försvagats.1 Papptillverkning- en utgör här i viss mån ett undantag. Den sker ofta vid små anläggningar, och viss nyetablering har förekommit även under de senaste åren.

Produktionsskalan varierar starkt mellan olika typer av papperstillverkning. Pro- duktionskapacitet överstigande 50000 ton för en enda produkt fanns 1966 vid 16 pappersbruk. I samtliga fall gällde tillverk- ningen tidnings- eller kraftpapper. En kapa- citet överstigande 100000 ton noteras för tre tidningspappersbruk och fyra kraftpap- persbruk. Tillverkningen av sulfit- och fin- papper samt papp faller till helt domine- rande del på anläggningar med en års- kapacitet av 10 000—50 000 ton.

Även de största svenska pappersbruken framstår som tämligen små, jämfört med

framför allt kanadensiska fabriker. Den ge- nomsnittliga anläggningsstorleken torde i Kanada vara 2—3 gånger så stor som i Sverige. Också de finländska pappersbruken är i allmänhet större än de svenska, vilket framgår av följande jämförelse mellan de tre nordiska exportörländerna.2

De stora skillnaderna mellan Finland och Sverige beträffande totalsiffrornas fördel- ning förklaras delvis av den finländska pro— duktionens starka inriktning på tidnings- papper, där anläggningsstorleken generellt är hög. Också med fördelning på varu- grupper framstår dock den finländska an- läggningsstorleken genomsnittligt som hög- re än den svenska. De norska pappersbru- ken är däremot nästan undantagslöst mycket små.

Som sammanfattning kan sägas, att den svenska pappersindustrin arbetar med täm- ligen små produktionsenheter, jämfört med de viktigaste konkurrentländerna på export- marknaderna. Utvecklingen mot större en- heter har dock gått snabbt under senare år, och takten i denna strukturomvandling kan väntas öka.

Den svenska pappersindustrins totala pro- duktionskapacitet utgjorde vid början av 1966 ca 3,5 milj. ton, att jämföras med ca 1,5 milj. ton år 1952. Utbyggnaden har skett i jämn takt men en viss accelera- tion kan noteras efter 1960. De planer, som redovisats bl.a. i den senaste lång-

1 För en mer ingående diskussion av dessa faktorer hänvisas till utredningens studie rörande stordriftsfördelar, vilken bl. a. innehåller en spe- cialundersökning av massa- och papperstillverk- nmg. 2 Uppgifterna har hämtats från NO-ämbetets PM angående hemmamarknadsskyddsavtal för papper och papp.

Finland Sverige Norge Varugrupp ( 40 40—100 > 100 ( 40 40—100 > 100 ( 40 40—100 > 100 Tidningspapper — 2 8 —— 1 4 4 3 1 Kraftpapper 2 2 1 8 13 4 5 2 -—— Sulfit- ochfinpapper 5 4 —— 23 4 —— 23 1 — Papp 10 5 2 21 4 _ 7 _ — Totalt]L 14 1 1 1 1 42 20 9 36 5 2

1 Avser brukens sammanlagda kapacitet för olika slag av papper och papp.

tidsutredningen, förutsätter en ytterligare ökning i utbyggnadstakten fram till 1970.

Kapacitetsutnyttjandet har under de se- naste 15 åren i allmänhet varit mycket högt. Kapacitetsöverskott av nämnvärd storleksordning har förekommit endast un- der lågkonjunkturen efter koreakrisen (1952—1953) samt några år i början av 1960-talet. Den förra avsättningskrisen drabbade nästan alla pappersslag, och ut- nyttjandegraden sjönk till ca 70 %. Åren 1962—1963 drabbades främst produktionen av tidningspapper, där kapacitetsutnyttjan- det 1963 utgjorde ca 80 %.

Liksom i järn- och stålindustrin har den snabba och relativt störningsfria expansio- nen inneburit en hög investeringstakt. Sub- stitutionen av arbetskraft mot kapital och moderniseringen av produktionsapparaten synes dock fram till slutet av 1950-talet ha gått väsentligt långsammare än i stålver- ken. En jämnt stigande investeringsnivå un- der l950-talet följdes åren 1961—1962 av en kraftig ökning. Därefter inträffade emel- lertid en påtaglig nedgång i investerings- takten, som 1965 var ungefär densamma som i slutet av 1950-talet.

Produktionen per arbetstimme har efter kriget ökat snabbare än genomsnittet för hela industrin. Jämfört med stålverkens pro- duktivitetsutveckling framstår dock steg- ringen som tämligen blygsam. Fram till 1960 kan pappersindustrin i fråga om pro- duktivitetsutveckling snarare jämföras med textilindustrin, vilket illustreras av följande tabell.1

Mot bakgrunden av branschens snabba expansion framstår produktivitetsstegringen

Tabell 7:15. Produktion per arbetstimme. Index 1930: 100

1950 1955 1960 1964 Pappersbruk 153 175 230 319 Yllefabriker 147 181 219 237 Stålverk 169 242 336 440

efter 1950 (ca 5 % per år) som tämligen måttlig. Pappersbruken har uppenbarligen i betydligt mindre utsträckning än t.ex. järnverken kunnat möta det höjda löne- läget med ökning av kapitalintensiteten i produktionen. Utbyggnad av nya, högme- kaniserade processer i början av 1960-ta- let har dock medfört en väsentligt ökad takt i produktivitetsutvecklingen; mellan 1960 och 1964 steg arbetsproduktiviteten lika snabbt som i stålindustrin.

Koncernförhållanden och integration

Antalet företag (koncerner) med pappers- tillverkning är omkring 40, vilket innebär en minskning med ett tiotal enbart under de tre senaste åren. Från 1930-talet och fram till 1963 förändrades företagsstruktu- ren i pappersindustrin ytterst obetydligt, men därefter har en snabb koncentration ägt rum, främst genom att de större kon- cernerna övertagit andra företag. Koncentrationsgraden i branschen måste numera betraktas som hög; två tredjedelar av produktionskapaciteten faller på tio fö— 1 Förändringar i produktionsinriktning kan minska värdet av detta slags totalsiffror som pro- duktivitetsmått. Ingen systematisk förskjutning

mot mer (mindre) arbetskrävande produkter synes dock ha skett i pappersbrukens tillverkning.

I00 90— 80— 70— 60— 50— 40— 307 20—

10—

l 0 5 IO 15

Antal företog

------ 1937 (59 företag) ———I950 (50 företag) |967 (41 företag), kapacitetsandelar

Diagram 7: 7. Andelar av pappers- och papp- produktionen för de största företagen ( ku- mulativ fördelning)

retag vartdera med produktionskapacitet överstigande 100 000 ton per år. Fördel- ningen mellan olika storleksklasser av före- tag var 1966 följande:

årskapacitet

> 200000 ton ( 5 företag) 47 % 101000—200000 ton ( 5 företag) 19 % 51 OOO—100 000 ton (10 företag) 22 % 5 50000 ton (ca 20 företag) 12 %

Koncentrationsgradens förändringar se- dan 1930-talet illustreras av de kumulativa fördelningama i diagram 7: 7. Kapacitetens fördelning år 1966 jämförs där med pro- duktionsfördelningar för 1937 och 1950. Då kapacitetsutnyttjandet torde ha varie- rat obetydligt mellan små och stora före- tag kan de olika serierna anses väl jäm- förbara.1

Som framgår av diagrammet minskade andelarna för de största koncernerna nå- got mellan 1937 och 1950. Expansionen föll under denna period till stor del på medelstora företag (speciellt gäller detta för

kraft- och finpappersbranscherna). Av be- tydelse var dessutom, att den starkt stor- företagsbetonade tidningspappersproduktio- nen minskade i relativ betydelse.

Under de senaste 15 åren har bransch- koncentrationen ökat påtagligt. Koncentra- tionsprocessen faller till stor del på de se- naste 3—4 åren, då som tidigare nämnts ett flertal stora fusioner genomförts. Ex- empel på sådana åtgärder ges i slutet av detta avsnitt.

I tabell 7: 16 anges produktionskapaci- tet och sortiment i 22 storföretag, vilka tillsammans svarar för över 90 % av pap- perstillverkningen i Sverige. För varje före- tag anges dessutom vilket pappersslag, som svarade för den största andelen av pro- duktionsvolymen2 år 1963.

Dominansen för tidningspapper, kraft- papper och kraftliner (i tabellen räknad till varugruppen papp) är påtaglig bland de största företagen. Tidningspappersproduk- tionen är helt koncentrerad till de tre största företagen. Av övriga företag med kapacitet över 100000 ton har alla utom ett kraft- papper eller kriftliner som huvudprodukt. Det bör dock påpekas, att redovisningen ef- ter vikt medför viss överskattning av de bil- ligare pappersslagens betydelse. Värdemäs- sigt spelar sålunda t.ex. sulfit- och finpap- per större roll i företagens verksamhet än vad som anges av tabellen.

Sortimentet i de mindre företagen domi- neras av papp samt i någon mån sulfit— och finpapper. Den begränsade produk- tionsskalan medför, att dessa företag har svårt att konkurrera beträffande standardi- serade produkter som tidnings- och kraft- papper.

Specialiseringsgraden, uttryckt som hu- vudproduktens andel av totalproduktionen varierar starkt mellan företagen, och ingen systematisk skillnad kan utläsas mellan små och stora tillverkare. De 16 största före-

1 Ingen uppräkning till koncernnivå har gjorts för åren 1937 och 1950. Detta påverkar emellertid resultaten endast obetydligt. Beroende på arren- dering o. d. har nämligen dotterbolagen redovis- ningstekniskt nästan genomgående hört samman med resp. moderbolag. 2 Denna »huvudprodukt» markeras i tabellen med H.

Tabell 7:16. Storföretagens produktstruktur

Företag

Svenska Cellulosa AB Holmens Bruk

Stora Kopparberg K.F. (Fiskeby)

Statens Skogsindustrier Billerud

Uddeholm Korsnäs-Marma Munksjö

Papyrus

Svenska Tändsticks AB Klippan

Skogsägarnas Ind. AB Munkedal

Norrlands Skogsäg. Cellulosa AB

Esselte (Örebro m. m.) Grafoprint (Billingsfors) Custos (Wargön) Rottneros

F. W. Hasselblad (Bäckhammar)

Iggesund Lilla Edet

Övriga företag

(antal företag i resp. grupp)

Antal massa— fabr.

"""Il*""”ll"l|mlllmlllm

Antal kombi- nerade fabriker

QNM—iNMN—cNN—t—NNNNN—N—l—q—q r't

Antal pappers- bruk

"II—IIIIIN"WIN"""|IIIIE

Kapaci- tet, pap- pers- tillv.

497 465 292 213 210 166 140 125 125 120 108 95 90 88 78 75 72 70 52 50 50 50 225

Sortiment, papper och papp

H H H

Tidnings- J ournal-

] 000 ton papper papper

X X X

X=

Kraft- papper

X EXEEL'EEX X EEE mm

Sulfit- papper

XXX XXEIXX XXX

Smör- papper

Fin- papper

X XEXXXX

D. n. :e D—

X XXIIIX XIX =E: XX X=

10

é ; :o xx xxxx xxxxx xxxx >:

tagen fördelade sig åren 1950 och 1963 på följande sätt med avseende på huvud- produktens andel av produktionsvolymen:

1950 1963 (25 % — — 25—49 % 3 5 50—74 % 5 7 75—99 % 7 2 100 % l 2

I de flesta fall svarar alltså huvudpro- dukten för mindre än tre fjärdedelar av produktionen, varför övriga produkter inte kan betraktas som underordnade komplette- ringsvaror. Den minskning av specialise- ringsgraden, som kan utläsas mellan 1950 och 1963, beror delvis på det lägre kapa- citetsutnyttjandet under 1960-talet. Avsätt- ningssvårigheter har medfört, att många företag sökt utvidga sin produktion till nya delmarknader. Produktionstekniskt är möj- ligheterna stora att övergå exempelvis från tidnings- till journalpapper eller från kraft- papper till vissa pappsorter. Under de se- naste åren torde den genomsnittliga sorti— mentsbredden ytterligare ha ökats genom det stora antalet fusioner.

Graden av integration med massatill- verkning är mycket hög. 1966 svarade egen massaproduktion för hela 81 % av pappers- företagens fiberförsörjning. 13 % utgjordes av inköpt pappersmassa, medan 6 % var in- köpt avfallspapper. Som framgått av ta- bell 7: 16 har samtliga större företag egen massatillverkning. Den genomsnittliga själv- försörjningsgraden i dessa företag är ca 85 %, och de flesta är helt självförsör- jande i fråga om den massatyp, som har störst vikt i förbrukningen. Många av stor- företagen producerar pappersmassa för av- salu, och i flera fall (t.ex. SCA, Kors- näs och Rottneros) svarar massatillverk- ningen för en dominerande del av föräd- lingsvärdet.

»Småföretagen» är i allmänhet hänvisa- de att inköpa sitt massabehov. Ett tiotal av företagen i denna grupp saknar helt egen massaproduktion, och även i de öv- riga är självförsörjningsgraden i allmänhet

låg. Frånvaro av egen massatillverkning ut- gör en belastning främst i högkonjunktur- lägen, då försörjningssvårigheter eller höga råvarupriser försvagar de ointegrerade före- tagens konkurrensmöjligheter.

Även integration framåt förekommer re- lativt ofta hos pappersföretagen. Vissa mo- ment i papperstillverkningen, t. ex. ren- skärning, linjering och gummering av fin- papper, utgör närmast former av vidare- förädling, och detsamma gäller framställ- ningen av wellpapp. Av de rena manu- fakturprodukterna är säckar, påsar, kar- tonger och kuvert samt ytbehandlat papper och papp de vanligaste hos pappersföre- tagen. I några fall är pappersbruken dotter- bolag till företag inom pappersförädlande eller grafisk industri.

1960-talet, och framför allt åren efter 1963, har inom pappersindustrin utmärkts av ett stort antal företagssammanslagningar, vilka medfört att branschstrukturen blivit relativt starkt koncentrerad. Nedan ges en sammanfattning av de större fusionerna un- der denna period, varvid köparföretagen anges i storleksordning.

Svenska Cellulosa AB har genom en mycket snabb expansion under efterkrigs- tiden blivit landets största papperstillverka- re. Huvuddelen av expansionen har skett genom utbyggnader inom företaget. 1966 genomfördes emellertid en större fusion, då SCA förvärvade Wifstavarfs AB. Inom papperssektorn innebar förvärvet en kapa- citetsökning av storleksordningen 20 % och etablering i relativt stor skala på kraftpap- persområdet.

Stora Kopparbergs Bergslags AB var fram till mitten av 1960-talet nästan helt inrik- tat på tillverkning av tidningspapper. Ge- nom förvärv av Grycksbo Pappersbruk år 1966 genomfördes emellertid en stark ex- pansion på finpappersområdet. Papptill- verkning hade etablerats redan i och med att Ställdalens Bruk övertogs år 1961.

Uddeholmsbolaget har genom sitt köp av Mölnbacka-Trysil 1967 främst utvidgat sin råvarubas. Inköpet omfattar emellertid även två massafabriker och ett kraftpappersbruk.

Tillskottet i kapacitet för pappersproduk- tion innebär i det närmaste en fördubbling.

AB Papyrus har under 1966 övertagit papperstillverkningen vid Minebergs AB (pappersbruken i Nykvarn och Laxå), var- igenom koncernens finpappersproduktion kraftigt utökats. De två nytillkomna bruken har även tillverkning av kraft- och sulfit- papper.

AB Klippans Finpappersbruk med dotter- bolaget Lessebo Pappersbruk var under större delen av 1950—talet landets största tillverkare av finpapper. Efter 1960 har tillverkningen utökats med bl.a. sulfit- papper och cellulosavadd. Företaget för- värvade åren 1964—1965 fyra mindre före- tag, nämligen Emsfors, Långasjönäs, Ny- boholm och Östanå. Dessutom har under 1967 storföretaget Håfreström med produk- tion främst av finpapper införlivats med koncernen.

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB in— trädde på pappersmarknaden år 1961 genom förvärv av finpappersföretaget Hörnefors Fabriker. Genom att överta massa- och papperstillverkningen vid Dynäs AB hösten 1966 har företaget dessutom etablerat sig på kraftpappersområdet.

Rottneros AB genomförde 1964 en mind- re utvidgning — främst på sulfit- och finpappersområdet — genom övertagande av Koppoms Bruk.

Marknadsstruktur

I detta avsnitt ges en kortfattad beskriv- ning av säljarkoncentrationen på olika del- marknader och av de förändringar i kon-

centrationsgrad som inträffat de senaste 30 åren. Redovisningen baseras på en upp- delning i sju varugrupper, vilka tillsammans innefattar drygt nio tiondelar av totalpro- duktionen. Homogenitetsgraden är starkt varierande; grupperna tidnings-, journal- och kraftpapper kan betraktas som tämli- gen enhetliga, medan framför allt grupper- na finpapper och papp är starkt heterogena. För samtliga varugrupper gäller, att im- porten är så liten att den inte nämnvärt påverkar marknadssituationen. De höga ex- portandelarna innebär emellertid, att före— tagens andelar på den svenska marknaden kan avvika väsentligt från de produktions- andelar som redovisas i det följande. Vissa data om enbart hemmamarknadsleveranser anges därför i diskussionen av resp. del- marknad.

Antalet svenska tillverkare i olika varu- grupper samt produktionsandelar för de största företagen framgår av tabell 7:17. Siffror för de senaste åren saknas, varför den aktuella koncentrationsgraden måst. an- ges utifrån 1963 års produktionsdata.

Man kan inom pappersindustrin skilja mellan två väl avgränsade strukturtyper. Den ena representeras av de jämförelse- vis homogena marknaderna för tidnings-, journal- och smörpapper, där koncentra- tionsgraden är mycket hög. Antalet till- verkare är mindre än tio, och andelen för de fyra största på resp. marknad ligger över 90 %. Andelen för enbart det största företaget utgör i dessa fall omkring 50 %. Det rör sig sålunda om utpräglade oligo- polmarknader, ett faktum som ytterligare

Tabell 7:17. Produktionskoncentration i delbranscherna 1937, 1950, och 1960 samt våren 1967, räknad efter 1963 års produktionssiäior

Antal företag 4 störstas andel (%) 8 störstas andel (%) Varugrupp 1937 1950 1960 1967 1937 1950 1960 1967 1937 1950 1960 1967 Tidningspapper 8 9 8 3 96 98 100 100 100 100 Journalpapper . 6 7 7 . 94 94 92 . Kraftpapper 16 23 20 17 51 50 48 52 83 80 75 78 Sulfitpapper 22 27 20 17 41 45 49 55 67 75 80 82 Smörpapper 7 6 5 6 82 93 92 91 Finpapper 13 17 20 11 65 52 51 70 92 85 82 97 Papp och kartong . 22 27 26 . 45 45 52 . 67 70 76

accentueras av att import nästan helt sak- nas.

Även de övriga varugrupperna uppvisar starka oligopolinslag, trots att säljarkon- centrationen där är väsentligt mindre. An- talet tillverkare ligger omkring 20, och de fyra störstas andel utgör i samtliga fall 50—60 %. För enbart den största tillver- karen noteras här andelar av storleksord- ningen 20 %, vilket kan sägas innebära, att strukturen helt saknar monopolinslag.

Varugrupperna i denna senare kategori — med undantag för kraftpapper — är dock starkt heterogena, varför den fak- tiska marknadskoncentrationen i allmänhet underskattas, när man som här räknar an- delar av hela gruppen. Så har exempel- vis vissa kvaliteter av finpapper endast ett fåtal (i undantagsfall en enda) tillverkare inom landet. En så detaljerad varuindel- ning får å andra sidan betraktas som miss- visande, eftersom ofta inga nämnvärda hin- der föreligger för andra sulfit- eller fin- pappersprodubenter att ta upp ifrågava- rande produkt på tillverkningsprogrammet. Beroende på antalet existerande och poten- tiella säljare kan finpappers- och pappmark- naderna karakteriseras av antingen mono- polistisk konkurrens eller heterogent oligo- pol.

De produktionsandelar, som angivits i tabellen torde i de flesta fall underskatta säljarkoncentrationen inom landet, beroen- de på att vissa större företag har relativt obetydlig export. Förhållandet illustreras av följande jämförelse — avseende år 1962 — mellan produktionsandelar och mark- nadsandelar inom landet för de största säl- jarna av kraftpapper:

4 störstas 8 störstas andel andel produktion 42 71 försäljning i Sverige 56 90

Strukturförhållandena på de viktigare del- marknaderna kan sammanfattas på följande sätt.

Marknaden för tidningspapper är den starkast koncentrerade av delmarknaderna.

Den har sedan 1930-talet dominerats av tre företag: Holmen, Stora Kopparberg och Svenska Cellulosa AB. Det sistnämnda fö- retaget har svarat för den största expansio- nen under senare år och är något mer ex- portinriktat än de övriga. Koncentrations— graden har successivt ökat, och de mindre tillverkare, som tidigare var representerade på marknaden, har numera lagt ned denna del av sin verksamhet. Ännu 1950 fanns tre sådana »småföretag» av viss betydelse, nämligen Wargön, Billingsfors-Långed och Tollare, vilka tillsammans svarade för 7 % av produktionen. Försäljningen av tidnings- papper i Sverige regleras genom ett kvote- ringsavtal, som behandlas närmare i nästa avsnitt.

Också beträffande journalpapper är kon- centrationsgraden mycket hög, men den har sjunkit något efter 1950, bl.a. beroende på tillkomsten av tre nya tillverkare. Till- verkning av tidnings- och journalpapper sker ofta i samma företag, vilket sammanhänger med att de aktuella pappersmaskinerna lätt kan ställas om mellan dessa två pappers- slag.

På kraftpappersområdet har trots den synnerligen kraftiga produktionsstegringen antalet tillverkare minskats under efterkrigs- tiden. Andelarna för de största företagen är dock fortfarande väsentligt lägre än i de två tidigare nämnda delbranscherna. De stora utbyggnader, som nu pågår, är främst förlagda till de största tillverkarna, varför en väsentlig ökning av produktionskon- centrationen kan förväntas under de när- maste åren.

Efter förvärvet av Mölnbacka-Trysil tor- de nu Uddeholm vara landets största till- verkare av kraftpapper. Produktionsvolym överstigande 70000 ton år 1963 noteras även för Billerud, Korsnäs och Fiskeby, i samtliga fall efter en snabb expansion från mitten av 1950-talet.

Varugruppen sulfitpapper omfattar två olika pappersslag, sulfitomslagspapper och kräpperat papper. Produktionsstegringen under senare år faller helt på den senare produkten. Som framgår av tabell 7: 17 är koncentrationsgraden efter en påtaglig ök-

ning under efterkrigstiden numera av samma storleksordning som för kraftpapper.

De två största tillverkarna, Lilla Edet och Katrinefors, skiljer sig från de övriga, då deras produktion till stor del utgörs av kräpperat papper. På denna delmarknad är de två företagen helt dominerande, me- dan tillverkningen av annat sulfitpapper är tämligen jämnt fördelad mellan ett femton- tal företag. I fråga om enbart hemmamark- nadsleveranser är dock andelen för de tre största (Munksjö, Fiskeby och Håfreström) över 50 %.

Marknaden för smörpapper och perga- myn är en av de minsta i vad gäller både produktionsvolym och antal företag. Inga större strukturförändringar har inträffat ef- ter 1950. En viss förskjutning till det största företagets (Billerud) fördel kan dock note- ras.

Som finpapper definieras i första hand de pappersslag, som tillverkas av lumpfib- rer och av de högsta kvaliteterna blekt sul- fitmassa. I det grundmaterial, som här an- vänts, räknas emellertid som finpapper även vissa »medelfina» kvaliteter med inbland- ning av blekt cellulosa eller slipmassa. Det- ta medför att substituerbarheten gentemot journalpapper och blekt kraftpapper ofta är betydande.

Varugruppen omfattar ett stort antal pap- persslag med skilda användningsområden. Omkring 95 % av produktionsvolymen kan emellertid hänföras till fyra tämligen väl- definierade delgrupper, nämligen skrivpap- per o.d., träfritt och trähaltigt tryckpap- per samt kriterat papper. Koncentrations- graden i var och en av dessa delbranscher är väsentligt högre än för hela finpappers- gruppen, vilket framgår av följande upp- ställning, som avser år 1963.

Under perioden 1945—1955 minskade koncentrationsgraden i finpappersbran- schen, främst beroende på att många före- tag i andra delbranscher utvidgade sorti- mentet till att även omfatta finpapper. Ef- ter 1960 noteras emellertid en kraftigt ökad koncentration i samband med nedläggning- ar och fusioner. De fyra stora delbranscher- na på finpappersområdet är nu i fråga om

Fyra störstas andel av

Antal produktio- tillverkare nen (%)

Skrivpapper o. d. 12 80 träfritt tryckpapper 12 74 trähaltigt » 1 7 88 kriterat papper 7 83

finpapper, totalt 18 53

1 Ej tidnings- och journalpapper. produktionsstruktur närmast jämförbara med journal- och smörpappersbranscherna. Också varugruppen papp och kartong är starkt heterogen. Den domineras numera volymmässigt av de två wellpappråvarorna kraftliner och testboard, vilka tillsammans svarar för mer än hälften av produktions- volymen. Kraftliner, som är den största produkten, tillverkas i allmänhet i samma företag som kraftpapper, medan vissa andra pappsorter — t. ex. hårdpapp och fals- kartong — i betydande utsträckning fram- ställs i mindre företag. Påtaglig fåtalsdomi- nans kan konstateras i de viktigare del- grupperna, vilket framgår av följande data för år 1963.

Fyra störstas

andel av Antal produktio- tillverkare nen (%) kraftliner 7 96 testboard 5 solidpapp (con- tainerboard) 5 falskartong ] 1 77 papp och kartong, totalt 25 52

Med de uppdelningar av de mer hetero- gena varugrupperna, som här redovisats, framstår oligopolgraden i pappersindustrin som mycket hög. Marknadsandelar för de fyra största säljarna understigande 75 % fö- rekommer endast i fråga om kraftpapper och sulfitomslagspapper, och även dessa två marknader uppvisar betydande oligo- polinslag. Det kan också konstateras, att tendenser mot ytterligare ökad koncentra- tionsgrad föreligger i praktiskt taget alla delbranscher. Storleksfördelningen mellan

de 3—4 största företagen i resp. bransch är emellertid tämligen jämn, varför egent- liga monopolinslag saknas på struktursidan.

Karteller

Inom pappersindustrin föreligger ett mycket omfattande kartellsamarbete, både interna- tionellt och på hemmamarknaden. Relativt hög standardiseringsgrad hos varorna i för- ening med ett begränsat antal tillverkare medför, att kartellsamarbete är jämförelse- vis lätt att upprätthålla i denna bransch. Samarbetet synes till helt övervägande del vara avsett att förhindra eller dämpa pris- konkurrens mellan företagen, medan där- emot avtal om specialisering, gemensam distribution etc. är mycket ovanliga.

En fullständig förteckning över gällande avtal på pappersområdet med angivande av samtliga medlemsföretag återfinns i SPK:s »Översikt över registrerade avtal gällande per den 1 juli 1964». Då medlemsför- teckningarna i många fall är omfattande och dessutom till stor del sammanfaller för flera karteller, ges här endast en »prin- cipskiss» över avtalsbeståndet. Några av avtalen behandlas mer ingående i det föl- jande.

a) Kvoterings- eller prisavtal avseende hemmamarknaden.

b) Avtal om hemmamarknadsskydd med finska och norska tillverkare.

c) Avtal mellan nordiska tillverkare i syf- te att reglera exporten till utomnordiska länder.

Karteller inom landet förekommer i alla större varugrupper med undantag för jour- nalpapper. Flera av de större företagen — bl.a. ASSI och Fiskeby — står dock utan- för avtalen. Avtalsbeståndet år 1963 sam- manfattas i följande tabell. Inga större för- ändringar synes därefter ha inträffat.

I de flesta fall ligger således kartellernas andelar av den svenska produktionen mel- lan 60 och 90 %. Kartellernas ställning har bl.a. på omslagspappersmarknadema va- rit mycket stark, och flera av de icke an- slutna säljarna synes nästan genomgående ha följt kartellpriserna.

Hemmamarknadsskydd för pappersindu- strierna i de nordiska länderna har uppnåtts genom avtal mellan pappersbruksföreningar— na i Sverige, Norge och Finland. Det svensk-norska avtalet (kart.reg. nr 469) omfattar alla kvaliteter av papper och papp, som tillverkas i båda länderna. Gentemot

Tabell 7:18. Karteller på den svenska marknaden är 1963

Kart. Antal Produktions- Kartellens reg.nr. medlemmar Varuområde andel (%) typ 461 3 Tidningspapper 1001 Försäljnings- bolag 442 15 Säckpapper 72 Prisavtala Oblekt kraftpapper 71 Blekt » 86 453 17 Oblekt sulfitpapper 66 » Blekt » 63 Kräpperat » 88 452 3 Smörpapper 73 » 437 6 Finpapper11 ca 65 » 460 7 Do, trähaltigts » 440 6 Hårdpapp . » 441 5 Kraftliner 50 » Testboard 87 463 18 Kvistpapper 85 » 2075 4 Cellulosavadd m. m. 62 Försäljnings- bolag

1 Avser försäljningen inom Sverige. 1 Med prisavtal avses här, att kartellen fastställer minimipriser, rabatter och övriga försäljningsvillkor. 3 De två finpapperskonventionerna har under senare år inte fattat några beslut i prisfrågor.

Finland existerar två avtal, ett angående tidningspapper och tapetråpapper (nr 1797) och ett angående övriga pappersslag (nr 467). I samtliga fall förbinder sig par- terna att avstå från export till varandras hemmamarknader. Dispens från avtalsbe- stämmelserna har lämnats i vissa fall men genomgående för mycket små kvantiteter.1

Exportramarbete mellan de nordiska län- dernas papperstillverkare inleddes på 1930- talet genom tillkomsten av fyra exportsam- manslutningar: Scankraft (1932), Scannews och Scangreaseproof (1935) samt Scansul- fit (1938). Efter kriget har en liknande organisation, Scanfin, bildats på finpap- persmarknaden. Samarbetet gäller främst prissättningen. Tillgången på uppgifter rö- rande exportsamarbetet är starkt begränsad. Sammanslutningarna genomförde emeller- tid i början av 1960-talet produktionsbe- gränsningar i syfte att förhindra överskotts- utbud på de europeiska marknaderna. Des- sa åtgärder synes ha haft en påtagligt sta- biliserande effekt på prisnivån.

Man kan således konstatera att såväl hemmamarknad som exportmarknader för papper i stor utsträckning är reglerade ge- nom avtal. På hemmamarknaden synes clock priskartellerna i många fall ha varit föga effektiva. Avvikelser i form av ra— battkonkurrens och andra »dolda» kund- fördelar kan uppkomma bl.a. som följd av konkurrens från säljare utanför kartellerna.

I det följande ges en närmare redogörelse för de viktigare kartellerna på hemmamark- naden:

Svenska Tidningspappersbrukens förening u. p. a. bildades år 1916. Föreningens syf- te är att centralisera de anslutna brukens för- säljning till den svenska pressen och att upp— nå ett stabilt prisläge inom landet. Medlem- marna måste sälja allt tidningspapper, avsett för den svenska marknaden, genom för- eningen. Leveranserna fördelas mellan de olika företagen utifrån kvoter, baserade på resp. företags produktionskapacitet.

Från mitten av 1920-talet har de kartell- anslutna företagen genomgående svarat för över 90 % av produktionen, och kartellen

har helt kontrollerat försäljningen inom lan— det. Denna regleras genom ett försäljnings- avtal (ramavtal) mellan kartellen och Svens- ka Tidningsutgivareföreningen. Ramavtalet (kart.reg. nr 461), som avser pressens sam- lade förbrukning av tidningspapper under följande år, kompletteras med individuella kontrakt mellan tidningspapperskartellen och de olika tillverkarna. Möjlighet till prisför— ändringar under löpande avtalsperiod finns i vissa speciella fall (införande av pappers- skatt, extraordinära kostnadsökningar etc.).

Marknadssituationen kan således beskri- vas som bilateralt monopol, på säljarsidan baserat på kvoteringar. Det bör emellertid påpekas att kvoterna successivt anpassas till förändringar i kapacitetsfördelning, varför kvoteringen inte behöver medföra en lås- ning av produktionsstrukturen.

Kartellsamarbetet i fråga om omslagspap- per inleddes i mitten av 1920—talet, men har omorganiserats efter andra världskriget. Nu gällande avtal, de s.k. kraft-, sulfit- och smörpapperskonventionerna, tillkom år 1946. Det är numera fråga om rena pris- avtal, medan de i de äldre avtalen ingåen— de kvoteringsbestämmelsema slopats. Kon- ventionema fastställer minimipriser och reg- lerar övriga försäljningsvillkor (prisuppbygg- naden behandlas i nästa avsnitt). Över- vakning sker dels genom att företagen måste insända orderkopia för varje order, dels ge- nom att kontrollanter, utsedda av konven- tionernas förtroenderåd, har rätt att hos fö- retagen granska alla handlingar, de anser erforderliga.

Vid årsskiftet 1963—1964 var samman- lagt 25 företag anslutna till någon eller någ- ra av omslagspapperskartellerna. Följande tillverkare deltog inte i samarbetet: Bäck- hammar, Fiskeby, Hylte Bruk, ASSI, Stora Kopparberg och Wifstavarf. För flertalet av dessa senare företag synes gälla, att de en- dast är principiella motståndare till kartell- samarbetet och i praktiken tillämpar de för- säljningsvillkor, som beslutats inom konven-

1 För en mer ingående beskrivning av de nor- diska avtalen hänvisas till NO-ämbetets PM an- gående hemmamarknadsskyddsavtal för papper och papp (maj 1966).

tionerna. I synnerhet gäller detta Fiskeby och ASSI, som varit representerade av ob- servatörer vid ett antal konventionssamman- träden. De fristående företagen har dock möjlighet att föra en mer flexibel prispolitik än kartellmedlemmarna, vilket i vissa fall lett till en tämligen hård konkurrens mellan de båda grupperna. Under senare år synes direkt priskonkurrens varit särskilt vanlig i fråga om kraftpapper, där Bäckhammar och i någon mån även Wifstavarf genom avvi- kande prispolitik delvis påverkat kartellens prissättning. Avvikelser beträffande rabatt- sättning förekommer i alla företag utanför kartellerna, och i synnerhet fasta kunder med stora årsinköp torde kunna erhålla ra- batter, som väsentligt överstiger de av kon- ventionerna fastställda.

Konkurrensen från utomstående företag har bidragit till att bestämmelserna om mi- nimipriser tidvis inte kunnat upprätthållas. Under en stor del av 1950-talet tillämpade sålunda kraft- och sulfitpapperskonventio- nerna enbart riktprissättning. Övergången till denna svagare form av prissamarbete var främst ett resultat av den hårda pris— konkurrens, som uppkom under lågkonjunk- turen 1952—1953.

På finpappersmarknaden finns två större sammanslutningar. Finpapperskonventionen (träfria papperskvaliteter) bildades 1927 som en pris- och kvoteringskartell, men om- bildades i mitten av 1940-talet till en ren priskartell. TH-konventionen (trähaltigt fin- papper) bildades 1941 och avser prissätt- ning och reglering av andra försäljnings- villkor. Båda kartellorganisationerna har nu- mera i praktiken upphört att fungera, dock utan att formellt ha avvecklats. Ingen ge- mensam prissättning har förekommit från mitten av 1950-talet.

Finbruken AB var fram till hösten 1967 gemensamt försäljningsbolag för Klippan- Lessebo och Grycksbo på den svenska mark- naden. De två företagen svarade 1963 till- sammans för drygt en tredjedel av landets finpappersproduktion. Förhållandet mellan intressenterna var under tiden 1923—1950 reglerat i ett avtal, som var infört i kartell- registret (nr 436). Detta ersattes 1951 av ett

nytt avtal, som emellertid inte blivit registre- rat.

Inkomna order fördelades av Finbruken med hänsyn till bl. a. leveransort samt resp. pappersbruks produktionskapacitet. Den kvo— tering, som tillämpades enligt det äldre iv- talet (Klippan—Lessebo %, Grycksbo 1/3 av försäljningsvärdet), har däremot redan tidi- gare avskaffats. Vidare tillämpades en upp- delning av produktionen för att i görligaste mån undvika mycket korta produktions- serier. I vissa fall förelåg dessutom en mark- nadsuppdelning med hänsyn till brukens Je— lägenhet, så att Klippan-Lessebo försåg södra delen av landet och Grycksbo norra delen.

Priser och rabatter

Pris— och kartellnämnden har i sina utred— ningar rörande pappersindustrin ingåerde beskrivit kartellernas prissättning och pris- utvecklingen under efterkrigstiden. Här skall endast ges en kort sammanfattning av ut- vecklingen efter priskontrollens avskaffande i slutet av år 1950.

De priser, som fastställs av de olika kir- tellerna, består i regel av tre huvudkompo- nenter, Grundpris anges för en väl defirie- rad kvalitet och utformning av produkten. För olika avvikelser från denna kvalitet till- lämpas pristillägg på grundpriset. Exempel på sådana avvikelser är högre eller lägre substansvikt, färgning och måttdifferenser. Även för order under vissa bestämda kvm- titeter utgår i allmänhet pristillägg. Det slutgiltiga priset bestäms därefter av de fa— batter, köparen åtnjuter. Dessa kan indelas i funktionsrabatter (till grossister och vissa större förbrukare), årsbonus och kvantitets- rabatter.

Såväl antalet olika grundpriser som pris- tilläggens och rabatternas antal och bety- delse varierar med graden av heterogentet hos resp. varugrupp. För tidningspapper finns sålunda ett enda grundpris att järn- föras med 30—40 olika för omslagspaprer. Pristilläggen har störst betydelse i fråga )m finpapper, där de i vissa fall kan utgöra mer än 50 % av grundpriset.

(11 = C)

| (100

'" 'I _ ...-. 's —' l I I I- — | :.---.-....--...-..----.--.---..--..-.....-..-..."----- _ | _ . -.., _ :.. _- |_I_I_ ___.-.r : ; --—. ___._.,._._._....-._._..----—-—----r _ _: I'll—511 r...—ul" ___—__ _ . _- _ | u—n _r__-l-___-|'_—_'I_—___-r _j _" I '"I :..—J" : ...|-- U' _ ..l ISSD ' ' ' ' ' |955 ' ' ' ' ' Issa ' ' ' ' 1965 '

Tidningspapper ——— Oblekt- kraftpapper

—-—-— Oblekt smöPPOPPe" ------ Skrivpapper

Diagram 7: 8. Grundpriser för vissa pappersslag åren 1950—1966

Grundprisernas utveckling från 1950 för ett antal viktigare pappersslag redovisas i diagram 7: 8. Priserna har hämtats från kartellernas prislistor och utgör i allmänhet bundna minimipriser. Undantag är kraft- papper, där riktpriser tillämpades under pe- rioden maj 1953—april 1958, samt skriv- papper, där minimipriserna avskaffades i mitten av 1950—talet.

Utmärkande för samtliga pappersslag sy- nes vara en mycket hög grad av prisstabili- tet. Med undantag för de stora prisvariatio- ner, som inträffade under och närmast efter koreakrisen, har prisförändringar varit spar- samt förekommande och dessutom genom— gående utgjort endast några få procent. Marknaderna för papper utgör i detta avse— ende en påtaglig kontrast till järn- och stål- industrins marknader, där prisvariationer av storleksordningen 20 % inom korta tidsinter- vall varit vanliga.

Även om ovanstående redovisning kan tänkas underskatta frekvensen av prisänd- ringar, beroende på att rabattsättning och avvikelser från kartellpriserna inte kunnat anges, torde bilden av prisstelhet i stort vara korrekt. Att döma av de (mycket grova) mått på exportprisernas utveckling, som kan

erhållas från officiell statistik, synes pris— variationerna även i fråga om exporten ha varit mycket måttliga. Frekvensen av pris- ändringar torde visserligen här vara betyd- ligt större än på hemmamarknaden, men variationerna förefaller att alltsedan 1953 ha varit mycket små.

Det kan således inte hävdas, att pris"- stabiliteten på den svenska: marknaden är resultatet av den »avskärr'nning» från in— ternationella marknader, som åstadkommits genom avtal om hemmamarknadsskydd och genom inhemska kartellavtal. I stort av— speglar prisutvecklingen inom landet den stabilitet som synes ha utmärkt hela den europeiska marknaden. I vad mån denna stabilitet i sin tur bestämts" av det export— samarbete, där de svenska företagen deltar; kan inte fastställas utifrån tillgängliga data. Det kan dock konstateras, 'att betydande oligopolinslag föreligger på europeiska ex- portmarknader, och de åtgärder för stabi— lisering av exportprisnivån, 'som företagits av de nordiska exportkartellerna synes ha haft betydande effekt.

Priserna på olika typer- av omslagspapper har under större delen av efterkrigstiden förändrats i stort sett parallellt. Prisrela—

tionerna inom gruppen illustreras av föl- jande sammanställning, som avser år 1962 (grundpriser, kr./ton):

kraftsäckpapper, oblekt ...... 1010 kraftpapper, oblekt .......... 1 110 sulfitpapper, oblekt ........ 1 150 sulfitpapper, blekt .......... 1290 kraftpapper, blekt .......... 1330 smörpapper, oblekt .......... 1 410

Som tidigare påpekats var minimiprissätt- ningen på detta område ur kraft under en stor del av 1950-talet. Samarbetet utsattes för påfrestningar praktiskt taget omedelbart efter priskontrollens avskaffande hösten 1950. De stora råvaruprishöjningarna i sam- band med koreakrisen medförde, att de massaköpande bruken fick sin situation starkt försämrad och slutligen inte ansåg sig kunna följa konventionspriserna på grund av alltför höga råvarukostnader. De integrera- de företagen accepterade å andra sidan inte en prisnivå, baserad på högsta marknads- pris för massa. Konventionen tvangs där- för suspendera minirniprissättningen i febru— ari 1951, och under det följande året fanns inga prisnoteringar för omslagspapper (jfr diagram 7: 8). Prisskillnaderna mellan in- tegrerade och massaköpande bruk synes un- der denna period ha varit betydande. Ef- ter förhandlingar med regeringen om bl. a. enhetliga marknadspriser och konjunkturut- jämningsavgifter fastställdes nya minimipri- ser från den 1 januari 1952.

Högkonjunkturen bröts under 1952 och konventionerna tvangs vidta betydande pris- sänkningar, i synnerhet för sulfitpapper, där prisstegringen under perioden med fri pris— sättning varit väsentligt större än för övriga omslagspapperskvaliteter. Prisskillnaden mel- lan sulfit— och kraftpapper (oblekt) var i början av år 1952 hela 220 kr./ton, men har därefter i allmänhet utgjort 20—50 kr./ton.

Den utpräglade lågkonjunkturen medför- de allt hårdare konkurrens inom landet, och den prisstabilitet, som var en förutsättning för kartellsamarbetet, kunde inte upprätt- hållas. I maj 1953 upphävdes åter minirni- prissättningen för kraft- och sulfitpapper;

grundpriserna skulle nu betraktas som rikt— priser. Kort därefter förbättrades emellertid konjunkturläget, och under hela riktpris- perioden (maj 1953-april 1958) uppvisa- de prisnivån stigande tendens. Billerud sy— nes under denna period i viss utsträckning ha fungerat som prisledare, och vid minst två tillfällen höjdes priserna på detta fö- retags initiativ.

Under det förnyade prissamarbetet från 195 8 har konventionerna lyckats hålla hem- mamarknadspriserna synnerligen stabila trots den utpräglade lågkonjunktur för skogspro- dukter, som inträffade i början av 1960— talet. Som tidigare påpekats synes en på- taglig prisstabilitet ha uppnåtts även på ex- portmarknaderna genom de produktionsbe- gränsningar, som genomförts i samarbete med övriga nordiska säljare.

Konventionerna har beträffande sin pris- politik framhållit, att exportprisnivån skall vara riktpunkten för prisutvecklingen på hemmamarknaden (beräknad på jämförbart sätt). Motiveringen till de flesta av ovan behandlade prisändringar har också varit, att förändringar inträffat i exportpriserna.

Det är inte möjligt att utifrån tillgänglig statistik göra direkta jämförelser mellan ex- port— och hemmamarknadspriser. Genom- snittspriserna fob enligt handelsstatistiken har för olika typer av omslagspapper i re- gel legat väsentligt under motsvarande hem- mamarknadspris vid stora leveranser. Skill- nader i kvaliteter och prissättningssystem innebär emellertid, att inga säkra slutsatser om prisdifferentiering kan dras utifrån detta förhållande. Man kan exempelvis inte i han- delsstatistiken skilja mellan rena och slip- blandade kvaliteter, mellan vilka stora pris- skillnader föreligger. Förutsatt att inga ge- nomgripande förändringar skett i exportens kvalitetssammansättning kan dock konstate- ras, att hemmamarknadspriserna för de flesta varuslag stigit mer än exportpriserna under de senaste tio åren.

Priserna på finpapper synes under korea- inflationen ha utvecklats ungefär på samma sätt som för sulfitomslagspapper. Den efter- följande prissänkningen var emellertid vä- sentligt mindre för finpapper, varför pris—

I920

i | | ISBD l935 |91+0 Diagram 7: 9. Priser på post- och skrivpapper

l I925

skillnaden mellan fin- och omslagspapper ökades kraftigt, jämfört med tiden före 1950.

Den prisstelhet, som noteras beträffande finpapper fr. o. m. är 1953 är långt ifrån unik i branschens historia. Prissättningen har sedan länge utmärkts av långa perioder med orörliga priser, avbrutna av kortare perioder med synnerligen kraftiga prisför- ändringar. Detta illustreras i diagram 7: 9, där priserna för den högsta kvaliteten av post- och Skrivpapper anges för perioden 1920—1965.1

Under perioderna 1923—1926, 1928— 1935, 1943—1949 (priskontroll) och 1953— 1965 noteras således tillsammans endast två, relativt små prisändringar. För mellanlig- gande år noteras i genomsnitt två prisänd- ringar per år, ofta i storleksordningen 30 % eller mer. Detta egenartade konjunkturella beteende får närmast ses som ett utslag av den starkt oligopolistiska karaktären hos finpappersbranschens delmarknader. Det kan observeras redan före finpapperskon- ventionens tillkomst år 1927, och det är osäkert i vad mån kartellen bidragit till att ytterligare förstärka prisstelheten på marknaden.

Att döma av de redovisade priserna, har rörligheten inte ökat efter minimiprisemas avskaffande i slutet av 1950-talet. Det bör

] l I | 1945 1950 1955 men 196511.—

dock observeras, att prisserien här endast ger en ungefärlig uppfattning om nivån, då variationer i rabatter och andra försälj- ningsvillkor synes ha förekommit. Att rabatt- konkurrensen tidvis varit omfattande fram— går av protokoll från fabrikant- och grossistorganisationernas möten. Så hävdades exempelvis 1960 i en framställning från Finpappersgrossisternas Förening till Svenska Papperbruksföreningen att »prissättningen varit i hög grad löslig och understundom har rena dumpingpriser förekommit i konkur- rensen».

Pappersbruksföreningen gjorde 1962 en undersökning av de i praktiken tillämpade priserna på finpapper. Av denna under— sökning synes framgå, att för drygt hälften av försäljningarna inom viktigare varugrup- per uttogs priser, som med 4—8 % understeg de officiella. Något större underskridande noteras för vissa mycket stora poster. Med hänsyn till att det här rör sig om den mest lågkonjunkturbetonade delen av perioden, framstår underskridandena inte som särskilt stora.

Prisbildningen på tidningspapper har ända sedan mitten av 1920—talet bestämts av den förhandlingssituation (bilateralt mono-

1 Perioder med täta prisändringar markeras i diagrammet med sneddragen linje.

909

800 —

llllllllllllllllllllll 1920 I925 1950 I955 l940

llllllllllllllllllIl—Fl |9Å5 |950 |955 IQSU

Hemnioinat-knu'd ——— Export

Diagram 7:10. , _Hemmamarknads- och exportpriser på tidningspapper

pol) som råder mellan producentkartellen och Tidningsutgivareföreningen. De priser, som bestämtsiramavtalen synes under senare år ha följts med mycket små avvikelser. I diagram 7: 10 jämförs hemmamarknadspris och exportpris (feb., årsmedeltal) för pe- rioden 1913—1964. Då det här rör sig om en standardiserad produkt och leveransvill- koren är likartade är jämförbarheten i detta fall mycket god.-1

Den högre graden av stabilitet hos hemma- marknadspriserna framgår klart av dia- grammet. Den 'ömsesidiga monopolsitua- tionen har förutom leveranssäkerhet givit p-arterna ett "betydande skydd mot pris- svängningar.

Vad gäller prisrelationen mellan hemma- marknads- och exportleveranser skedde en påtaglig omsvängning omkring 1940. Under den långvariga lågkonjunktur för pappers- industrin, som omfattade praktiskt taget hela 1920- och 1930-talet, låg försäljningspriset iSverige genomgående över exportpriset. Under krigsåren steg världsmarknadspriset mycket snabbt,. _medan priserna i Sverige genom priskontroll hölls i huvudsak oför-

ändrade. Bortsett från vissa konjukturella variationer bibehölls en prisskillnad om 200- 300 kr./ton (30-50 % av exportpriset) fram t. o. rn. koreainflationen. Genom att hemma- marknadspriset inte sänktes 1952—1953 eli— minerades emellertid huvuddelen av skill- naden, vilken numera utgör endast ca 5 %.

I vilken riktning en bilateral monopol- situation påverkar prisnivån, jämfört med ett läge, där både köpar- och säljarsida är mindre koncentrerade, kan inte fastställas. På tidningspappersmarknaden synes effekten främst ha blivit en utjämning över tiden med ett relativt sett högre hemmamarknads- pris i perioder med utbudstryck och lägre hemmamarknadspris i högkonjunktur. Un- der de senaste åren har dock de svenska köparna varit gynnade, jämfört med de ut- ländska, även under år då viss överkapacitet förelegat, t. ex. i början av 1960-talet.

1 De kortsiktiga variationerna i exportpris av- speglas dock endast delvis. I slutet av år 1951 låg exempelvis exportpriset över 1 300 kr./ton att jämföras med årsgenomsnittet 870 kr./ton. Fr.o.m. 1953 har även de kortsiktiga prisvaria- tionerna varit obetydliga.

Är

Index 230 220 — 2 IO — 200 — ISO— [80— l?!)— IED-— ISO— 140 — lao— ,_f"'""*—a_ Fx |20'— N____-—_—______— nu— )/ "'" | | | | | | | I950 [9 55 l960 Musso — — — Popper Diagram 7:11. Exportpriser får massa och papper. Index 1950 = 100 Produktionskostnader saknas tillgång till data om kapitalkostnader. Kostnadsstrukturen inom pappersindustrin I det följande ges därför endast vissa mycket kan belysas endast ofullständigt. Dels kan grova mått på kostnadsstruktur och kost- på grund av integrationen med massaproduk- nadsutveckling. tion och skogsavverkning inga tillfredsstäl- Pappersindustrins produktionskostnader lande mått på råvarukostnad anges, dels enligt industristatistiken anges i följande ta- index I70

r lau— ,, |50— ,,

I mo— I I3D— " IZD— "

l !

lll)—

IDO | 1 l l i I ! I950

Arbetskos'i'nod

l l | ISBD

———För'ddlingsmorginol

Diagram 7:12. Ungefärlig förädlingsmarginal samt lönekostnad per enhet. Index 1950 = 100

|954År

Råvaror och Bränsle och Löner till Löner till Övr. kostnader År emballage elenergi förv.-personal arbetare och vinst 1950 48,9 6,0 4,3 14,2 26,6 1955 52,7 7,2 3,5 14,4 22,2 1960 50,4 7,9 4,0 15,6 22,2 1964 52,1 7 3 4,6 14,7 20,9

bell, där kapitalkostnaderna ingår i posten >>övriga kostnader och vinst».

Råvarukostnadernas andel har under se- nare år utgjort drygt 50 %. Begreppet rå- varukostnad är emellertid inte enhetligt definierat, eftersom råvaran för ointegrerade pappersbruk utgörs av massa, för kombi— nerade fabriker av massaved. Eftersom vi här intresserar oss för enbart papperstill- verkningen kommer i det följande export- priset på massa att användas som mått på råvarukostnaden.

Indexserier för exportpriserna på massa och papper anges i diagram 7:11. Sam- variationen mellan de två serierna är av naturliga skäl mycket hög. Det bör påpekas att massapriserna redan under basåret 1950 påverkats av högkonjunkturen i samband med koreakriget. För perioden efter 1953 är förändringarna i såväl massa- som pap- perspris mycket små.

Om man gör approximationen, att in- köpskostnaderna för massa i utgångsläget motsvarade hälften av papperspriset (jfr tabell 7:19), kan en index för förädlings- marginalen i papperstillverkningen konstrue— ras. Denna index jämförs i diagram 7: 12 med utvecklingen för lönekostnaden (arbetar- löner) per producerad enhet.

Också här finner man en nästan full- ständig överensstämmelse i utveckling under perioden 1953—1964. Arbetarlönernas andel av förädlingsvärdet synes alltså ha hållits i det närmaste konstant. Jämfört med 1950- talets första år har dock en viss ökning skett av löneandelen.

De pris- och kostnadsserier, som här redo- visats, ger intryck av en utpräglad stabilitet hos såväl förädlingsmarginaler som lönekost- nadsandel. I frånvaro av uppgifter rörande

kapitalkostnaderna kan emellertid inga slut- satser anges om lönsamhetsutvecklingen.

Pappersindustrins anläggnings- och maskin- kapital, räknat efter brandförsäkringsvärden, utgjorde år 1965 ca 5,5 miljarder kr. Detta motsvarar en kapitalinsats per anställd om ca 190 000 kr., att jämföras med 260 000 i massaindustrin, 170 000 i järnverken och 90 000 i textilindustrin. Pappersindustrin hör till de mest kapitalintensiva branscherna i hela industrin, och kapitalkostnaderna torde utgöra nära hälften av förädlingsvärdet. In- vesteringsvolymen ökade under senare hälf- ten av 1950-talet ungefär lika snabbt som produktionen. Efter en mycket kraftig ök- ning i början av 1960-talet återställdes in- vesteringstakten under åren 1963—1964 un- gefärligen till 195 9 års nivå. Huruvida denna investeringsutveckling inneburit ökade kapi— talkostnader per producerad enhet och där- med —— eftersom priser och övriga kostnads- andelar framstår som i huvudsak oförändrade — sänkt lönsamhet för branschen som hel- het, kan inte fastställas utifrån tillgängligt material.

Sammanfattande synpunkter på konkurrenssituatio nen

Under efterkrigstiden har efterfrågan på pappersprodukter varit starkt stigande på världsmarknaden — i Västeuropa med ca 7 % per år sedan 1950. För den svenska pappersindustrin har detta inneburit möjlig- heter till snabb produktions- och export- ökning.

Tiden efter 1950 har emellertid också utmärkts av kraftig kapacitetsutbyggnad i olika delar av världen. För vissa pappersslag har produktionskapaciteten t.o.m. stigit väsentligt mer än efterfrågan, vilket medfört

ett tidvis mycket kännbart utbudstryck. I synnerhet gäller detta tidningspappersmark- naden, där såväl den nordamerikanska som den skandinaviska kapaciteten utbyggts mycket snabbt.

Under perioden 1953—1965 hölls pris- nivån på exportmarknaderna i huvudsak oförändrad, bortsett från relativt måttliga korttidsvariationer. För att undvika prisfall i lägen med stigande överkapacitet har de nordiska ländernas papperstillverkare vid flera tillfällen vidtagit gemensamma produk- tionsbegränsningar. Denna utbudskontroll har skett inom ramen för internordiska exportkarteller, t.ex. ScanneWS och Scan- kraft. På de europeiska marknaderna synes produktionsbegränsningen ha haft viss pris- uppehållande effekt.

Det kan synas märkligt, att de nordiska länderna med sin tämligen begränsade andel av världsproduktionen kan föra självständig utbudspolitik av detta slag. I många europei- ska länder svarar emellertid de nordiska länderna tillsammans för en dominerande del av importen. Den enda konkurrensen av större betydelse i detta avseende härrör från kanadensiska säljare, och eftersom även den inhemska produktionen i berörda länder ofta är starkt koncentrerad, föreligger starka oligopolinslag. Det är emellertid okänt, hu- ruvida samarbete förekommit mellan de nor- diska organisationerna och säljare i andra länder.

Vid sidan av exportsamarbete föreligger avtal om hemmamarknadsskydd mellan de nordiska producentländerna, kompletterade med avtal mellan tillverkare inom resp. land. Dessa avtal får antas främst vara avsedda att förhindra prisgenomslag och »oordnad konkurrens» på hemmamarknaderna i lägen med utbudstryck. I Sverige synes effekten ha blivit en ännu högre grad av prissta- bilitet, än den som varit rådande på ex- portmarknaderna.

Eftersom den svenska marknaden är helt avskuren från importkonkurrens, blir den inhemska marknadsstrukturen och kartell— samarbetets styrka på olika delmarknader avgörande för konkurrensläget. Betydande strukturskillnader föreligger mellan olika del-

marknader, varför det här är omöjligt att ge generella omdömen. Liksom i tidigare avsnitt kommer därför de tre stora del- marknaderna att behandlas var för sig.

Tidningspapper. På denna väl avgränsade och högkoncentrerade marknad är konkur- rensbegränsningen mycket effektiv. Ingen nämnvärd priskonkurrens mellan säljarna har förekommit på hemmamarknaden sedan 1920—talet, då avtalen mellan Tidningspap- persbrukens förening och Tidningsutgivare— föreningen infördes. Till en början täckte visserligen ett par tidningar sitt pappersbe- hov genom kontrakt med ett företag utanför kartellen, men fr.o.m. 1938 svarar de an- slutna producenterna för alla leveranser till svenska tidningar.

Sett från effektivitetssynpunkt kan en kvotkartell, kombinerad med exklusivavtal, givetvis innebära risker på grund av dess potentiellt starkt konserverande karaktär. Konstruktionen kan ju skapa starka hinder både för nyetablering och för marknadsut- vidgning på övriga säljares bekostnad. Tid- ningspappersavtalet har emellertid givit ut- rymme för icke obetydliga förskjutningar i marknadsandelarna, genom att företagens kvoter räknats om vid kapacitetsutbyggnad. Även om strukturrationaliseringen inom branschen tidigare kan ha bromsats genom kvoteringarna, torde detta »skydd mot struk— turrationalisering» i nuvarande läge med tre tämligen jämnstarka säljare sakna större betydelse.

Kartellens betydelse som etableringshinder är mer svårbedömd. För ett företag, som ämnar avsätta delar av sin produktion inom landet, föreligger i praktiken ett tvång att ansluta sig till kartellen. Anledningen är den exklusivitet, som av båda parter härleds ur tidningspappersavtalen. Redan det faktum, att kartellen ställer vissa krav på nya med- lemmar, kan därför få negativ effekt på nyetableringen i branschen. Man kräver så- lunda att företaget dels har viss minsta produktionskapacitet och dels förbinder sig att samarbeta under en längre tidsperiod. Vissa bestämmelser i avtalen — t. ex. att frakterna skall beräknas utifrån leverans från »närmaste bruk» — synes ha medfört

obenägenhet att acceptera mindre företag, belägna i närheten av stora förbruknings- områden, som medlemmar i kartellen.

Den dubbla kartellsituationen innebär, att marknaden för tidningspapper i Sverige är ett bilateralt monopol. Prissättningen blir följaktligen ett rent förhandlingsresultat, som påverkas av de hot, parterna kan mobi- lisera. Som exempel på sådana hot kan nämnas, att tidningsutgivare vid några till- fällen övervägt möjligheten att förvärva kon- trollen över ett pappersbruk och därmed göra tidningarna oberoende av tidigare leverantörer.

Prisnivån i Sverige har under senare år genomgående legat under exportpriserna, vilket får ses som ett tecken på stark ställ- ning för köparorganisationen. För säljarnas del kan prisskillnaden tänkas vara att be- trakta som en ersättning för den säkerhet om viss fast avsättningsvolym, som avtalet erbjuder. Under perioder med stora avsätt- ningsproblem på världsmarknaden kan pris- relationen bli den omvända, vilket illustreras av situationen under 1930-talet.

Omslagspapper. Också på de tre del- marknaderna inom denna grupp (kraftpap- per, sulfitpapper och smörpapper) före- kommer kartellsamarbete. Detta är emeller- tid inte av samma omfattning och styrka som på tidningspappersmarknaden. År 1963 föll mellan 60 och 85 % av tillverkningen inom de tre delbranscherna under gällande avtal, medan återstoden var fördelad på sju utomstående företag.

Svårigheterna att skapa en fastare mark- nadsorganisation torde främst betingas av det relativt stora antalet säljare. Kraft- och sulfitpapper tillverkas av mellan 15 och 20 företag vardera medan antalet smörpappers- tillverkare är sex. I motsats till vad som är fallet för tidningspapper finns dessutom möjlighet till vissa produktvariationer, vilket kan ha underlättat ett självständigt pris- beteende i olika företag.

Svagheterna i kartellsamarbetet har tagit sig olika uttryck under efterkrigstiden, men det mest utmärkande är, att den gemen- samma prissättningen varit satt ur spel under långa perioder. Ett undantag är smörpap-

persmarknaden med dess relativt få säljare, där minirniprissättningen varit suspenderad under endast ett knappt är. Störningar i sam- arbetet förekommer framför allt i lägen med utbudsöverskott på världsmarknaden, då genomslag inom landet kan uppkomma, ge- nom att de fristående säljarna tillgriper priskonkurrens för att öka sina andelar av hemmamarknaden. Kartellföretag, som drab- bas av avsättningssvårigheter anser sig då inte kunna följa de officiella priserna, och kartellen upphör att fungera.

Bland de icke kartellanslutna företagen har under senare år endast ett (Bäckham- mar) regelbundet använt lågprispolitik som konkurrensmedel. Då de övriga »outsider— företagen» är relativt stora, torde dock deras möjligheter att i speciella marknads- lägen föra aktiv prispolitik vara betydande. Möjligheter till fri prissättning beträffande vissa papperskvaliteter och gentemot vissa köparkategorier har använts i synnerhet i fall, där kartellprissättningen framstått som starkt monopolistisk. I några sådana fall har kon- kurrensen från utomstående säljare tvingat kartellen att sänka pristilläggen eller höja rabattsatserna. Det är emellertid omöjligt att utifrån dessa enstaka exempel bedöma »den fria sektorns» betydelse som korrektiv till kartellernas prispolitik.

Finpapper. Utmärkande för denna del- bransch är främst det mycket stora antalet varuslag. Tillverkarna uppvisar visserligen inte någon högre grad av specialisering inom varugruppen, men ensamtillverkare före- kommer trots detta i fråga om vissa special- kvaliteter. Antalet säljare inom de större delgrupperna, dvs. vanligare typer av tryck- och Skrivpapper, är däremot tämligen stort.

Prissättningen på finpapper har i prak- tiken varit obunden från mitten av 1950- talet, trots att de två kartellerna på om- rådet formellt fortfarande existerar. De för- sök att åstadkomma nya överenskommelser om gemensam prissättning, som gjorts allt- sedan 1958, har hittills inte medfört några resultat.

Den direkta anledningen till prissamar- betets upplösning synes ha varit kartellernas successivt minskade marknadsandelar. Redan

under 1940—talet lämnade tre företag kar- tellen — bl. a. Parpyrus, som därefter tid- vis fört en mycket självständig prispolitik —— och i mitten av 1950-talet utträdde ännu ett företag (Munkedal). Kartellföretagens nuvarande marknadsandel, knappt två tred- jedelar, torde vara helt otillräckligt för en effektiv styrning av prisbildningen. En grund- tanke i de senaste årens förhandlingar om nya avtal har också varit, att samtliga till— verkare skall vara anslutna till samarbetet.

Svårigheterna att skapa och upprätthålla kartellsamarbete på finpappersmarknaderna orsakas troligen främst av varuområdets heterogenitet. Produktdifferentiering häm- mar kartellbildning av två skäl. Dels skapar den utrymme för viss självständighet i pris- och försäljningspolitik; företagen är inte som t.ex. på tidningspappersmarknaden hänvi- sade att hålla lika priser. Dels innebär det stora antalet produktvarianter, att ev. kar- tellbestämmelser måste bli komplicerade. Samarbetet blir därigenom svåradministre- rat, och kartellens politik svår att anpassa vid ändringar i marknadsläge. Sannolikheten för att vissa säljare under dessa förutsätt- ningar väljer att stå utanför ett ev. kartell- samarbete måste vara relativt stor.

Finpapper har vad gäller grundpriserrIa, uppvisat en extrem prisstelhet under perio- den efter 1953. Prisstelhet tyder i allmänhet på monopol- eller oligopolinslag i prisbild- ningen, vilket här kan synas motsäga de påståenden om ineffektiv samordning, som gjorts ovan. Då det slutliga priset inne- fattar ett stort antal tillägg och rabatter, kan man emellertid inte enbart utifrån grundprisernas utveckling dra slutsatser om prisbildningen. De tidvis pressade avsätt- ningsförhållandena synes under kartellperio— den ha medfört väsentliga förändringari tilläggs— och rabattskaloma. Efter prisbe- stämmelsernas avskaffande har, som tidigare nämnts, avvikelser från listpriserna varit mycket vanliga.

Jämfört med övriga stora exportländer arbetar den svenska pappersindustrin i täm- ligen små enheter och med en mycket måttlig genomsnittlig företagsstorlek. Många företag

i dessa länder (och speciellt i Kanada) har en produktionskapacitet som vida överstiger de största svenska företagens. Antalet små, ointegrerade företag i Sverige är dessutom betydande. Ännu år 1963 fanns sålunda 22 företag med årsproduktion understigande 30 000 ton, ofta fördelat på ett flertal olika produkter. Först under de senaste åren har ett mer betydande bortfall av företag kommit till stånd genom nedläggningar och fusioner.

Det är osäkert, om de under senare är relativt svaga inhemska kartellerna i nämn- värd grad bromsat strukturförändringar på den svenska marknaden. Däremot förefaller det klart, att avtalen om hemmamarknads- skydd mellan de nordiska länderna inne- burit ett betydande konkurrensskydd för svagare företag, främst i branscher med stark produktdifferentiering och korta till- verkningsserier. Avtalen kan här ha utgjort ett hinder för specialisering och struktur- rationalisering i övrigt i de nordiska län- derna.

Om sålunda koncentrationsprocessen i Sverige inletts relativt sent, synes den nu fortgå i mycket snabb takt. Av de 22 ovan nämnda »småföretagen» har i början av år 1967 tre nedlagts, medan sex fusionerats med större företag. Bortfallet av mindre företag kan väntas fortsätta, då dessa före- tags produktionskapacitet i de flesta fall är otillräcklig för att möjliggöra effektiv kon- kurrens på längre sikt (undantag kan före- ligga beträffande viss specialiserad tillverk- ning på papp- och finpappersområdena).

Konkurrensen på exportmarknaderna, där större delen av den svenska pappersproduk- tionen avsätts, synes i vissa fall driva fram sammanslagningar också mellan större, inte- grerade företag. Aktuella exempel på detta slags koncentration är fusionerna SCA-Wifs- tavarf och Uddeholm-Mölnbacka-Trysil. Motiv för åtgärderna har här närmast varit rationaliseringar i de tidigare produktions- leden (skogsavverkning och massaproduk- tion), men skalfördelar torde ha förelegat också i papperstillverkningen.

Under större delen av den period, som behandlats i denna redogörelse, har mark- nadsstrukturen i pappersindustrin förändrats

mycket obetydligt. Den strukturomvandling, som inletts de senaste åren, kommer troligen att medföra väsentligt ökad säljarkoncentra- tion på den svenska marknaden. Man kan med andra ord vänta sig en övergång från den begränsade form av monopolism, som kartellerna skapat, till mer genuina monopol- och oliopolsituationer, förutsatt att det existerande skyddet mot importkonkurrens bibehålls. Effekten av dessa förändringar på prisnivån är svårbedömd, då mot ev. »monopoliseringseffekter» måste ställas de kostnadssänkningar, som kan uppnås vid ökad specialisering och produktion i större enheter.

KAPITEL & Byggnadsmaterialindustri

Gruppen byggnadsmaterial är mycket om- fattande, och tillverkningen är fördelad över flera huvudsektorer enligt gängse industri- gruppering, t. ex. jord- och stenindustri, träindustri och metallindustri. Byggnads- material i vid mening torde svara för 8— 10 % av den svenska industrins tillverk- ningsvärde.

I detta kapitel behandlas endast ett urval branscher, de flesta tillhörande jord- och stenindustrin. Tillsammans svarar dessa branscher för knappt en fjärdedel av bygg- nadsmaterialsektorns produktion, räknat efter förädlingsvärde. Vissa andra bygg- nadsmaterial (bl. a. balk och armeringsjärn) har berörts i undersökningen rörande järn- och stålverken.

Den följande redogörelsen omfattar föl- jande branscher (förädlingsvärdesiffror för år 1965):

Tegelbruk 159 milj. kr. Cementfabriker 151 milj. kr. Lättbetongindustri ca 120 milj. kr. Planglasbruk ca 30 milj. kr. Wallboardfabriker 177 milj. kr.

I allmänhet behandlas endast tillverknings- ledet. I de fall, där vertikal integration eller vertikal prissamverkan föreligger har emel- lertid också partihandel och distribution be- rörts.1

Redogörelsen baseras till stor del på branschutredningar, som genomförts inom pris- och kartellnämnden,2 samt på två av byggnadsmaterialutredningens delbetänkan- den.3 Vissa uppgifter angående prisutveck- lingen har erhållits från SPK:s prisundersök- ningar. *

Av de studerade branscherna innehåller tre (cement, lättbetong och planglas) utpräg-

lade fåtalsmarknader. Wallboardbranschen är mindre koncentrerad, men har under en del av den studerade perioden dominerats av en mycket fast organiserad kartell. Tegel- industrin är däremot en småföretagsindustri med låg koncentrationsgrad för landet som helhet. På vissa regionala delmarknader är strukturen dock oligopolistisk, och även regionala kartellöverenskommelser förekom- mer.

För samtliga här aktuella marknader gäl- ler, att transportkostnaderna är relativt höga och spelar stor roll för prisbildningen och den strukturella anpassningen. För tegel- och lättbetongprodukter är sålunda priserna fritt byggnadsplats i många fall mer än 20 % högre än motsvarande fabrikspriser. Fraktkostnadernas behandling i prissättning- en varierar emellertid starkt mellan företag och mellan branscher, och en betydande geografisk prisutjämning via s.k. fraktab- sorption förekommer på en del marknader. Transportkostnadernas roll i prisbildningen utgör ett centralt tema i den följande fram- ställningen.

1 För en mer generell studie av partihandeln med byggnadsmaterial hänvisas till utredningens rapport ”Strukturutveckling och konkurrens inom handeln”. 2 Den svenska cementindustrin under åren 1950 —l960, SPK, tredje utredningsbyrån 1962. Tegel och lättbetongindustrierna, Pris- och kar- tellfrågor (PKF) 1965: 8/9. Branschstruktur och prisförhållanden för vissa byggnadsmaterial, PKF 19602. Konkurrensför- hållanden iplanglasbranschen, PKF 1963: 3. Konkurrensbegränsningar inom wallboard- branschens fabrikant— och grossistled, PKF 1965: 3. 3 Nils Tengvik: Den svenska byggnadsmaterial- marknaden, SOU 1951: 35. Stommaterial från jord- och stenindustrin, SOU 1957: 12.

Som följd av de höga fraktkostnaderna är konkurrensen från utländska säljare tämli- gen svag. Import av nämnvärd omfattning förekommer endast för planglas. Försäljning på export har betydelse endast beträffande wallboard, där mer än hälften av den svens- ka produktionen avsätts utomlands.

Den strukturella anpassningen under ef- terkrigstiden utgör huvudtemat i framställ— ningen. De yttre förutsättningarna för den- na anpassning har varit starkt varierande i de studerade delbranscherna. Cement- och lättbetongtillverkarna har kunnat arbeta på en snabbt expanderande marknad, där pro- duktionsskalan kunnat byggas ut och till- verkningen moderniseras utan nämnvärda kapacitetsproblem. Marknadsstrukturen har i dessa branscher varit mycket stabil.

Tegel- och planglasbruken har däremot utsatts för stagnerande och i vissa fall vikan- de avsättning, i det senare fallet delvis be- tingad av ett ogynnsamt konkurrensläge gentemot utländska säljare. Kapacitetsut- nyttjandet har i många fall varit lågt, vilket medfört betydande lönsamhetsproblem.

Wallboardindustrin utgör i dessa avseen- den ett mellanfall. Produktionen har visser- ligen stigit relativt snabbt, men konkurrens- och prisläget har tidvis varit pressat, inte minst på utlandsmarknaderna. Kapacitets- utnyttjandet har varit starkt varierande, och lönsamheten torde successivt ha försämrats. De strukturella förändringarna har emeller- tid hittills varit obetydliga, delvis beroende på det konkurrensbegränsande samarbetet ibranschen.

Byggnadsmaterialbranscherna erbjuder så- lunda en provkarta på olika konkurrensför- utsättningar. De gemensamma inslagen ut- görs av att varorna avsätts till samma köpar- kategori och delvis konkurrerar med varand- ra.

Marknaderna för cement och cementba- serade produkter har ett speciellt intresse, beroende på den omfattande vertikala inte- gration, som föreligger på detta område. Inom de två stora företagsgrupperna — Wehtjegruppen och Industrivärdenkoncer- nen —— som svarar för den svenska cement- produktionen, omfattar integrationen nume-

ra hela kedjan från råvaruutvinning till hus- byggnad och anläggningsverksamhet. Om- fattningen av integration mot de senare le— den har, speciellt i Industrivärdenkoncer- nen, ökat mycket starkt under de senaste fem åren.

Benägenheten att utvidga produktionen till senare led får i stor utsträckning ses som en följd av den relativt låsta konkurrens- situation (homogent duopol), som föreligger på cementmarknaden. Diskussionen av den vertikala integrationen har därför förts till avsnittet rörande cementindustrin.

A. Tegel

De viktigaste tegelprodukterna är följande (värdeuppgifter för år 1965 i milj. kr.):

murtegel 32 fasadtegel 73 taktegel 14 tegelrör 22

Tegelproduktionens utveckling sedan slu- tet av 1800-talet belyses i diagram 8: 1. Då utrikeshandeln tidigare varit obetydlig, ger diagrammet t. o. rn. 1950-talet också en tämligen god bild av förbrukningen inom landet.

Murteglet, som ännu på 1940-talet var den helt dominerande produkten, har under senare år fått minskad avsättning. Det har som väggmaterial i stor utsträckning ersatts av betong- och lättbetongprodukter. Också takteglet har delvis ersatts av andra mate- rial. Produktionen av murtegel uppvisar extremt stora svängningar orsakade av hus- byggnadsverksamhetens variationer och till- komsten av konkurrerande material.

Produktionen av fasadtegel har däremot ungefär femdubblats under efterkrigstiden. Fasadteglet har fått en allt större marknad som skyddande och underhållsfri beklädnad för väggar av med murtegel konkurrerande material.

Utrikeshandeln med tegelprodukter var fram till slutet av 19501talet obetydlig. Där- efter följde emellertid en stark uppgång på importsidan, och 1963 motsvarade impor-

500 _ _; "bi I' : l i j ” [400—_ I I ' INN Ir ; II l " I I [NÅ ) i A , | A / | | '— v' soul I kl l ! MÅ '" | I : / || 1 f, ' | | :, ' 'x ' l i l i i" : / . : ”K i”»! ', ' | | ,! zon—: X | | i l l /' — X , å , | I I- 5 ) | ' ll , * l ) V ! _r-H. 5 V . [OB—_ ./ ; --—-—"_'—.o',", X,, / u ll||l||l||Ill|ll||1ll|l_|"l-l_.|llllll[llll|llll[lill[llllIllllllllllllll |900 I9I0 l920 1930 |940 l950 1960 Är ——-— Mur— och fasadtegel ------ Taktegel Tegelrör —-—-- Fasadtegel

Diagram 8: 1 .

ten av mur- och fasadtegel mer än 10 % av förbrukningen inom landet. Största delen utgjordes av fasadtegel, som importeras hu- vudsakligen från Danmark. En viss ned- gång i importandelen noteras mellan 1963 och 1965.

I den följande framställningen har huvud- vikten lagts på tiden efter 1950. För stora delar av tegelindustrin rör det sig om en krisperiod. Vikande efterfrågan på mur- och taktegel har medfört, att många tegel- bruk tvingats lägga ned sin tillverkning. Denna strukturomvandling synes fortfaran- de pågå i relativt snabb takt.

Produktionsförhållandeu

Tegel framställs av lera, vilken efter ältning får tillsats av sand, chamotte (mjöl av bränt tegel) eller, vid framställning av murtegel, sågspån. Fuktighetsgraden regleras genom tillsättning av vatten eller torrmjöl. Stenar avskiljs eller krassas i valsverk och massan homogeniseras innan den går vidare till en

Tegelproduktionens utveckling 1896—1965

5. k. snäckpress, försedd med munstycken för olika tegelsorter och format. När ler- strängen passerat genom munstycket klipps den av i lämpliga längder.

Det formade råteglet torkas antingen i fria luften, i torklador eller konsttorkar. Slutligen bränns teglet kontinuerligt i ring- ugn eller intermittent i flamugn. Den senare metoden är vanligast beträffande taktegel och rör. Endast ett fåtal bruk använder den inom övrig keramisk industri vanliga tunnel- ugnen.

Tegelindustrin har varit och är i viss mån fortfarande en utpräglad småföretagsindust- ri. I detta avseende skiljer den sig markant från de övriga byggnadsmaterialbranscher, som behandlas i denna översikt. Frånvaron av större enheter torde främst bero på föl- jande faktorer:

a) Produktionstekniken har fram till de se- naste årtiondena inte i nämnvärd utsträck- ning gynnat större enheter.

b) Bristen på stora råvaruförekomster (ler- täkter) begränsar anläggningsstorleken.

c) De höga transportkostnaderna har gjort det svårt för större tillverkare att utvidga sina avsättningsområden. Små och omoder- na företag har därför kunnat konkurrera effektivt i närheten av hemorten.1

Under senare år, då byggnadsverksam- heten blivit alltmer ojämnt fördelad och i betydande utsträckning koncentrerats till de större städerna, har marknadsbilden delvis förändrats. De små tegelbrukens »hemma- marknader» har krympt och de har tvingats till längre transporter. Samtidigt har ny tek- nik gjort större enheter mer lönsamma. Någ- ra mer revolutionerande strukturförändring- ar har emellertid ännu inte inträffat, och de fåtaliga »storföretagen» består i allmän- het av ett antal tämligen små tegelbruk un- der gemensam ledning.

Antalet i industristatistiken redovisade te- gelbruk höll sig under perioden 1910—1950 relativt oförändrat omkring 250, bortsett från vissa svängningar från år till år. Denna redovisning underskattar dock kraftigt struk- turomvandlingens omfattning, beroende på att de minsta anläggningarna inte inräknas. Det sammanlagda antalet arbetsställen ut- gjorde enligt Tengvik över 500 år 19132 att jämföras med ca 250 år 1950. Under sam- ma period minskade arbetarantalet med drygt 40 %, medan produktionsvolymen (räknad i antal tegel) ökade med 20—25 % .

Utvecklingen från 1950 framgår av tabell 8: 1, där de till Höganäs-Billesholm AB hö- rande bruken med tillverkning huvudsakli- gen av klinker, eldfast tegel o.d. frånräk- nats. Vid början av perioden fanns utöver här redovisade anläggningar ett tjugotal te- gelbruk med mindre än fem arbetare. Den- na storleksgrupp torde nu nästan helt ha för- svunnit.

Den helt övervägande delen av anlägg- ningarna har alltså mellan 11 och 50 arbe- tare, och några större förändringar av stor- leksfördelningen har inte skett sedan 1950.

Det bör emellertid understrykas, att ar- betarantalet inte ger något tillfredsställande mått på brukens storlek. Genom ökad kapi- talinsats har produktionskapaciteten per an- läggning höjts kraftigt efter 1950. Produk- tionsvolymen per bruk var 1965 omkring 70 % högre än 1950.

Tegeltillverkningen var ännu under 1940- talet till övervägande del säsongbetonad, be- roende på att torkningen i regel skedde utomhus och därför kunde genomföras en- dast sommartid. I vissa delar av landet är dessutom lertäkterna frusna under en stor del av året. De senaste årtiondena har tork- ning i varmluftsanläggningar, s.k. konst- torkar, blivit allt vanligare. Samtidigt har man genom bl. a. värmetillförsel till lerta- gen och uppförande av lerförråd förbättrat råvaruförsörjningen under vintermånader- na. 1963 var 73 av de 136 tegelbruken hel- årsarbetande, och deras andel av totalpro- duktionen var minst 75 % .

Mer än hälften av landets tegelbruk är belägna i Skåne och Mälarlandskapen. Ned- läggningarna under 1950-talet har drabbat alla landsdelar, men varit relativt sett vanli- gast i östra Götaland. I tabell 8: 2 har bru- ken fördelats på regioner. Uppgifterna av- ser endast i industristatistiken redovisade

1 Enligt en beräkning av Tegelcentralen i Malmö var biltransportkostnaderna för vanligt murtegel år 1963: vid 20 km transportavstånd 25: 40/1 000 tegel » 40 » » 37: 10/1000 » Den högre siffran motsvarar mer än 20 % av pri- set fritt fabrik. ” SOU 1951: 35, s. 27.

Tabell 8: I . Tegelindustrins arbetsställen, fördelade efter arbetarantalet

Summa Summa —10 arb. 11—50 arb. 51—100 arb. 101—200 arbetsst. arbetare arb. 1950 25 165 18 4 212 5 300 1955 24 157 16 2 199 5 000 1960 21 123 9 2 155 3 800 1965 16 101 6 4 127 3 400

Totalproduk-

Antal bruk tion 1963 Produktion 1920 1950 1963 (milj. tegel) per bruk Skåne 50 37 24 129 5,4 Västra Götaland'L 34 32 27 104 3,9 Ostra » _2 45 38 18 39 2,2 Värmlands och Örebro län 20 18 7 30 4,3 Mälardalen3 70 57 40 159 4,0 Dalarna och Norrland 27 30 20 46 2,3

1 Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland. 2 Blekinge, Småland, Östergötland, Öland och Gotland. ** Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.

anläggningar, varför 1920 års siffror är mycket ofullständiga.

I SPK:s utredning har uppgifter insamlats angående brukens tork- och brännugnsan- läggningar. Det framgår att en omfattande modernisering av produktionsapparaten skett under perioden 1948—1963. Antalet tegelbruk, utrustade med de modernaste typerna av torkar och ugnar (konsttork resp. tunnelugn) framgår av följande samman- ställning:

1948 1953 1958 1963 Konsttork 22 49 73 82 Tunnelugn 1 1 6 15

Konsttorkarnas betydelse för produktion- ens kontinuitet har tidigare berörts. De ger dessutom en betydligt snabbare torkning än tidigare använda metoder. Investeringarna i detta slags anläggningar har pågått i snabb takt under hela perioden. De 82 bruk, som 1963 var utrustade med konsttorkar, svara- de för den helt dominerande delen av tegel- produktionen.

Bränning av tegel i ugnar av äldre typ

(ring- och flamugnar) kräver mycket stor arbetsinsats. Genom tunnelugnama trans- porteras tegelsatserna automatiskt på speciel- la vagnar, som kan lastas och lossas med maskinella hjälpmedel. Vid ett fullt modernt tegelbruk krävs över huvud taget ingen ma- nuell hantering av leran eller teglet, förrän det färdiga teglet sorteras och överförs till lagerutrymmen.

Fram till början av 1960—talet hade tun- nelugnar inte kommit till mer omfattande an- vändning. De höga anläggnings- och om- byggnadskostnaderna gör, att en sådan an- läggning förutsätter jämförelsevis stor års- produktion. Vid årsskiftet 1963/64 var em- ellertid tunnelugnar under uppförande vid några tegelbruk, och ytterligare anskaffning planerades.

Tunnelugnens stora kapacitet framgår av det faktum, att 30 % av landets totala mur- och fasadtegelproduktion 1963 framställdes i de då befintliga 15 tunnelugnarna. Om tunnelugnen på längre sikt visar sig över- lägsen de mindre ugnarna, torde koncentra- tionsprocessen i tegelindustrin väsentligt på- skyndas.

Tabell 8: 3. Investeringar vid 109 tegelbruk, ] 000 kr. per år och bruk, 1960 års priser

Storleksgrupp 1948—1953 1954—1958 1959—1962 1959—19621 Icke helårsarbetande 23 17 21 Helårsarbetande: 352) ( 6 milj. tegel 1963 76 83 60 > 6 » » 1963 155 202 210 205 Samtliga bruk 63 74 68 67

1 Samtliga 136 tegelbruk. * Samtliga bruk (6 milj. tegel.

220—

2l0 200 190 180 I7U lön ISO 140 ISD |le lll)

IDO

Index |943=|00

—

] l I | | I l948 1950 l955

Diagram 8: 2. Produktion av tegel i st. per arbetstimme

Investeringarna i byggnader och maskiner m.m. åren 1948—1962 har redovisats för 109 tegelbruk, som varit i drift hela perio- den. För åren 1959—1962 finns uppgifter från samtliga är 1963 existerande bruk, dvs. 136 st. I tabell 8: 3 har anläggningar- na fördelats på storleksklasser och investe- ringarna redovisats för tre delperioder.

Eftersom värden i absoluta tal inte före- faller särskilt intressanta vid jämförelser mel- lan storleksklasser, har investeringarna ock- så satts i relation till resp. bruks produk- tionsvolym år 1948. Skillnaderna i fråga om denna »investeringskvot» mellan olika stor- leksklasser är små. De minsta bruken ( ( 2 milj. tegel) och de icke helårsarbetande upp- visar dock en kvot, som är mindre än 50 % av genomsnittet för samtliga bruk. Den klart högsta kvoten noteras i gruppen 6—8 milj. tegel (mer än dubbelt så hög som i övriga storleksklasser). Tegelbruken i denna grupp är i genomsnitt de mest expansiva i bran- schen med en i det närmaste fördubblad pro- duktion 1948—1963.

Den relativt höga investeringstakten har inneburit betydande kapacitetstillskott. På grund av det stora antalet nedläggningar, torde dock den totala produktionskapacite-

I diagram 8: 2 redovisas arbetsproduktivi- ten ha hållits oförändrad eller minskat nå- got.

Under perioden 1935—1950 steg produk- tionen per arbetstimme (PAT) i tegelindust- rin mycket långsamt. Den genomsnittliga ökningen utgjorde omkring 0,5 % per år att jämföras med 2 % per år för hela in- dustrin. Efter 1950 har emellertid kombina- tionen hög investeringstakt — strukturratio- nalisering medför en väsentligt gynnsam- mare produktivitetsutveckling. Den årliga stegringen har varit av storleksordningen 5 %. teten på två olika sätt, i båda fallen som in- dex med 1948 som basår. Serierna har be- räknats på följande sätt: A: PAT för hela tegelindustrin, där produk- tionsvolymen beräknats som en med fasta

| | | | |95|1 1964År

Storleksgrupp (milj. tegel)

—2 2—4 4—6 6—8 8—10 10— Totalt Antal bruk 3 19 18 11 4 4 59 prod./arb. 1963 88 129 163 153 201 (126)1 148 index 1948 = 100 114 168 181 191 161 164 172

1 De anmärkningsvärt låga produktivitetstalen för de största anläggningarna beror till största delen på att ett taktegelbruk ingår i gruppen. Arbetsåtgången är mer än dubbelt så stor vrd taktegeltillverkning som vid tillverkning av murtegel.

prisrelationer Vägd summa av olika slags tegelproduktion. B: PAT för hela tegelindustrin, där som produktionsmått använts antalet tegelenhe— ter.

Skillnaden i resultat mellan alternativen A och B beror främst på det dyrare fasad- teglets frammarsch. Det är svårt att säga vilket produktivitetsmått, som bör använ- das. Olika produkter kräver visserligen olika faktorinsats, men det är inte säkert, att pris- relationen ger ett användbart mått på dessa olikheter.

Oavsett vilken av serierna man använder, framstår produktivitetsstegringen som snabb och jämn.1 Enda undantaget är lågkonjunk- turperioden 1956—1958. Lågt kapacitets- utnyttjande torde vara huvudorsaken till uppbromsningen under dessa år.

I SPK:s undersökning har produktivitets- beräkningar gjorts för olika storleksgrupper. Beräkningarna avser helårsarbetande tegel- bruk, som varit i drift under hela perioden 1948—1963. Siffrorna är således inte jäm- förbara med de tidigare angivna.

Man kan troligen dra slutsatsen, att ar- betsproduktiviteten är väsentligt lägre vid tegelbruk med en produktion understigande 4 milj. tegel än vid större anläggningar. I vilken utsträckning detta betingas av lägre kapitalintensitet, kan inte uppskattas med hjälp av tillgängligt material.

Den produktivitetsstegring, som här redo- visas, beror helt på kapitalbildning och ef- fektivisering inom tegelbruken. Ökning av hela branschens produktivitet, betingad av att mindre effektiva enheter läggs ned, kom- mer inte med i beräkningarna.

Jämförelser av produktivitetsstegringen i

olika storleksgrupper vållar svårigheter, be- roende på att grupperingen gjorts enbart ut- ifrån 1963 års produktion. Expansionstak- ten har varierat kraftigt mellan bruken, och den har säkerligen haft större betydelse för produktivitetsutvecklingen än produktions- volymen i slutläget.

Den minsta gruppen, som också varit minst expansiv, uppvisar en mycket blygsam produktivitetsökning. De högsta indextalen noteras för gruppen 6—8 milj. tegel, där som nämnts investeringstakten varit väsent- ligt högre än i övriga grupper.

Att döma av de uppgifter om kapitalut- rustningen, som redovisats ovan, kan man vänta en fortsatt snabb modernisering. Då den moderna produktionsutrustningen, och framför allt ugnarna, i första hand lämpar sig för tillverkning i stor skala, förefaller en förskjutning av produktivitetsförhållan- dena till de större brukens förmån trolig.

Marknadsstruktur och konkurrensbegränsningar

Säljarkoncentrationen i tegelindustrin, räk- nad för landet som helhet, är mycket låg. De 127 tegelbruken är fördelade på mer än 100 olika företag. Störst är det KF-ägda AB Mälardalens tegelbruk, som svarar för något mer än 10 % av landets tegelproduk- tion. Företaget ägde år 1963 12 tegelbruk, varav 11 i Mälarområdet. Inget av de övri- ga företagen når upp till 5 % av totalpro- duktionen.

1 Båda serierna innehåller ett mindre beräk- ningsfel, beroende på att Höganäs-Billesholms arbetstidssiffror inte kunnat frånräknas. Då sys- selsättningen där synes ha minskat något mer än i den egentliga tegelindustrin, uppkommer en viss överskattning av produktivitetsökningen.

Koncentrationsgraden är speciellt låg i,/o fråga om murtegel. De mindre företagenau har i många fall avstått från att ta upp den »nya» produkten fasadtegel på till- verkningsprogrammet. Transportkostnadens relativa betydelse är mindre för fasadtegel,50 vilket_ gör det möjligt att sprida försälj- ningen över större områden.

Skillnaden i koncentrationsgrad mellan de två delmarknaderna har dock minskats se- dan 1953. De begränsningar av anlägg- ningsstorleken, som diskuterats ovan, gör en sådan utveckling närmast ofrånkomlig. Den expanderande fasadtegelmarkanden har dragit till sig nya tillverkare, medan ett stort antal rena murtegelbruk nedlagts på grund av försämrade avsättningsmöjligheter.

I fråga om taktegel är förhållandena spe- ciella. Här ställs större krav på råvaran, och de användbara lerförekomsterna är till övervägande del belägna i Salaområdet. Större delen av produktionen faller på ett fåtal bruk i detta område, vilka har hela landet som avsättningsmarknad.

De två största taktegeltillverkarna, Ols- son och Rosenlunds AB och Wallbergs Fabriks AB, svarade år 1963 tillsammans för minst hälften av produktionen. Säljar- koncentrationen har ökat under 1950-talet i samband med—vikande efterfrågan och ned- läggningar.

Då transportkostnaderna för tegel blir mycket höga vid långa frakter, ger kon- centrationstal för hela landet en mycket ofullständig bild av marknadsstrukturen. Ett tegelbruks »naturliga avsättningsområ- de» är i allmänhet litet, och framför allt gäller detta vid försäljning av murtegel.

Skarpa gränser mellan olika avsättnings- områden existerar givetvis inte. Den sär- skilda koncentrationstalsberäkning för Skå- ne och Mälarområdet, som redovisas i ta- bell 8:5, får därför närmast ses som ett räkneexempel, avsett att belysa de modi- fikationer, som kan uppkomma vid geogra- fiska marknadsbegränsningar. I varje fall när det gäller murtegel torde de verkliga avsättningsområdena vara betydligt mindre än de här använda. Antalet tänkbara leve- rantörer till en viss ort är ofta mycket litet.

Antal säljare

——— Murtegel

Fasadtegel

Diagram 8: 3. De största säljarnas andel av produktionen i hela landet. Kumulativfördelnnig

Konkurrensbegränsande samarbete var före 1950-talet mycket vanligt i tegelindu- strin. År 1949 var enligt Tengvik mellan 50 och 80 % av försäljningen kartellbunden i fråga om de viktigare tegelprodukterna. Därefter har emellertid antalet karteller minskat avsevärt, och år 1963 var endast tre avtal i kraft. Samtliga är försäljningsorgani- sationer, till vilka parterna överlåtit sin för- säljning:

Tegelbrukens Försäljnings AB (Mälarom- rådet), 8 medl.

Skaraborgs läns Tegelförsäljningsförening, 10 medl.

AB Tegelcentralen i Malmö, 11 medl. I det sistnämnda avtalet gäller överlåtel- sen endast en del av medlemmarnas pro- duktion, nämligen 70 % för rött tegel och

Tabell 8: 5. Säljarkoncentration i Skåne och Mälarområdet 1963

Största 8 största säljarens säljarnas Antal andel andel säljare (%) (%) Murtegel Skåne 20 12 65 Mälarområdet 19 20 71 Fasadtegel Skåne 16 14 70 Målarområdet 10 54 89

45 % för gult tegel, vilket betyder i genom- snitt halva totalproduktionen.

Ett fyrtiotal tegelbruk var sålunda parter i konkurrensbegränsande avtal. Visst sam- arbete i prishänseende förekom också mel- lan åtskilliga andra bruk, vilka därvid i stor utsträckning synes ha följt organisationer- nas prissättning.

AB Mälardalens Tegelbruk och två and- ra företag i Mälarområdet säljer tegel ge- nom Tegelbrukens Försäljnings AB, trots att de inte är medlemmar i bolaget. För- säljningsvillkoren är desamma som för med- lemmar.

I tabell 8: 6 anges totalproduktionens för- delning år 1963 mellan avtalsparter och andra tillverkare. Dessutom har produktio- nen fördelats på köparkategorier, nämligen de ovan nämnda försäljningsorganisationer- na samt återförsäljare, byggmästare och övriga köpare.

Knappt en fjärdedel av totalproduktionen såldes via försäljningsorganisationer. De kar- tellanslutna företagen måste emellertid till- lämpa avtalens priser också vid övriga för- säljningar inom samma avsättningsområde, varför den kartellbundna sektorn var något större.

Med den geografiska indelning, som till- lämpats ovan, framstår kartellens ställning som stark i vissa delar av landet. Försälj- ningsorganisationernas andel utgjorde i Skå- ne 50 %, i Skaraborgs län 65 % och i Mälar- området 40 %. Efter 1963 synes dock kar- tellsamarbetets omfattning ha minskats yt- terligare.

Prisutveckling Tegel säljs i allmänhet fritt bruk, men bl. a. i storstadsregionerna förekommer också pris- sättning fritt byggnadsplats. I nedanstående diagram redovisas prisutvecklingen för mur- och fasadtegel i Malmöområdet. Beträffan- de murtegel är prisserien för senare hälf- ten av 1950-talet inte representativ för hela landet, men i övrigt ger serierna en täm- ligen god bild av den allmänna utveck- lingen.1

Från 1951 kan konstateras stora olikheter i prisutveckling, dels mellan mur- och fasad- tegel och dels mellan olika delar av landet. Jämförelserna i det följande gäller priserna fritt bruk.

Priserna på fasadtegel har varit stigande bortsett från en mindre nedgång 1952— 1953. Från 1951 till 1964 steg fasadtegel- priset i Malmö med 38 %, i Stockholm med- ca 50 %. Marknaden har utmärkts av snabbt stigande efterfrågan, och framför allt i Stockholmsområdet torde tidvis viss brist på fasadtegel ha förekommit. Framför allt från 1959 har priserna stigit- mycket snabbt, i Stockholm med mer än 30 % .

I fråga om murtegel har marknadsbilden varit en helt annan. Efterfrågan har varie- rat kraftigt kring en nedåtgående trend. Totalproduktionen var 1963 mer än 30 % lägre än 1951. Prisutvecklingen uppvisar stora skillnader mellan olika landsdelar.

1 Statlig priskontroll tillämpades under följande perioder: murtegel: 1942—1949 samt sept. 1951— april 1955, fasadtegel: 1942—1949 samt sept. 1951 _mars 1956.

Tabell 8: 6. Produktionen av tegel 1963 fördelad på säljar- och köpargrupper

Produktion Försäljningens fördelning i % Antal milj. Säljare bruk tegel % Org. Återför. Byggm. Andra Avtalsbundna företag 41 184 36 49 41 8 2 Mälardalens Tegelbruk m. m. 13 59 12 48 52 — —— Ej avtalsbundna företag som . uppgivit prissamverkan 28 74 15 _ 72 22 7 Övriga företag 54 191 38 1 78 17 4 Totalt 136 508 100 24 61 12 3

iir/1000 st. 300

: ,-

_ M = Murlegel (6,5 x25)

5": F = Fasadtegel-' (6,5x25) _ Fritt byggnadsplats Malmö —* ———Fri'H' bruk () [ l ] |945 1950 |955 1960 |961+År

Diagram 8: 4. Prisutveckling för murtegel och rätt fasadtegel i Malmöområdet

Dessa skillnader illustreras i diagram 8:5, varvid det dock bör observeras att stock-

att förklara. Efterfrågebortfallet och därav följande överkapacitet bör ha drabbat alla

holmspriserna avser en annan tegeldimen- sion än de övriga. 7,5-teglet uppvisar ge- nomgående en något snabbare prisstegrings- takt än 6,5-teglet.

Olikheterna mellan regionerna är svåra

landsdelar i ungefär samma utsträckning. Prisutvecklingen i Skåne överensstämmer tämligen väl med vad man väntar sig i en sådan situation. I de andra två städerna synes priserna däremot ha utvecklats i stort sett parallellt med priset på fasadtegel, vil- ket tyder på att den vikande efterfrågan inte medfört ökad priskonkurrens. En tänk bar orsak är, att kartellorganisationerna i dessa områden haft tillräcklig styrka för att kunna styra prisutvecklingen.

Av större betydelse för prisskillnaderna är dock troligen existensen av importkonkur- rens i Skåne, där fraktkostnader från Dan- mark är låg. I Malmö har priset på danskt murtegel fritt byggnadsplats tidvis legat un-

nr/IDOO st. 250

100: der motsvarande priser på svenskt tegel. —— Även om prisskillnaderna framstår som : mycket stora, är de långtifrån tillräckliga

50: —$+ockholm, "1,5—+egel för att motivera försäljning från lågpris- till — ———Malmö, (5,5—tegel högprisregioner. Kostnaden för transport : """5kovde» 5:5—fege' från Skåne till Stockholm utgjorde exem- ” | | | | |, | | | | pelvis år 1963 omkring 120 kr. per 1000 '95l ISSS ISBD [954 tegel, dvs. dubbla prisskillnaden.

Fraktkostnaderna möjliggör betydande

Diagram 8: 5. Fabrikspriser på murtegel

prisskillnader också mellan relativt närbe- lägna orter. År 1963 utgjorde fraktkostna- den för murtegel 13 % av bruttopriset vid 20 km transportavstånd och 19 % vid 40 km transportavstånd. För det dyrare fasadteglet är procenttalen något lägre.

Skillnaden mellan priserna fritt fabrik och fritt byggnadsplats var i genomsnitt följan- de (kr. per 1 000 tegel):

Fasadtegel Murtegel Stock- Stock- Malmö holm Malmö holm 1 95 1 1 5 45 16 1 3 1955 18 47 19 24 1960 18 55 20 29 1964 25 62 25 40

Transporttilläggen har alltså stigit avse- värt. De har i allmänhet varit betydligt högre i Stockholm än i Malmö, beroende på längre frakter. Man kan också räkna med att de många nedläggningarna för mur- teglets del bidragit till att höja de genom- snittliga transportavstånden och därmed fraktkostnaderna.

Kostnader och vinster

SPK har i sin undersökning rörande tegel- industrin specialstuderat ett antal bruk be- träffande de ekonomiska förhållandena un- der senare år. Specialundersökningen om- fattar 34 bruk, av vilka 27 lämnat uppgifter för åren 1953, 1958 och 1962. De under- sökta bruken svarade 1963 för 35 % av landets totala tegelproduktion.

Urvalet är inte representativt för bransch- en som helhet. Större bruk är överrepresen- terade, vilket troligen medför att kapital- kostnadernas andel överskattas. De under- sökta bruken svarar för nära 40 % av lan- dets fasadtegelproduktion, men endast 25 % av murtegelproduktionen. Då fasad- tegeltillverkningen säkerligen varit mest lön- sam under den studerade perioden, upp- kommer en tendens att överskatta vinster- na. I samma riktning verkar det förhållan- det, att de utvalda bruken i genomsnitt varit mer expansiva än de övriga.

De nämnda avvikelserna torde emeller- tid till övervägande del sammanhänga med överrepresentationen för större anläggning- ar. Vid en särredovisning av olika storleks- grupper blir representativiteten därför vä- sentligt bättre än vid en totalredovisning. En sådan fördelning av materialet finns emellertid tillgänglig endast beträffande år 1962.

Av tabellen framgår, att arbetskostnader- na är mycket höga i små tegelbruk. Å andra sidan ökar kapitalkostnaden med anlägg- ningsstorleken. Även om hänsyn tas till räntekostnader framstår dock vinstnivån i den minsta storleksgruppen som väsentligt lägre än i de övriga. Lönsamheten i denna grupp, som till övervägande del består av murtegelbruk, får betraktas som låg. Där- emot torde de flesta större tegelbruk — och speciellt tillverkare med hög andel fasad- tegelproduktion -— ha haft relativt god lön- samhet 1962.

Kostnadsutvecklingen under 1950-talet har relativt sett gynnat stora och expande- rande tegelbruk. Timlönen steg med 130 %, samtidigt som produktiviteten för branschen som helhet steg med 65—70 %. Då priser— na under samma period steg med nära 40 % , har löneandelen förändrats obetydligt. Pro- duktivitetsstegringen är emellertid delvis re- sultatet av strukturrationalisering. För en- skilda tegelbruk, speciellt i lägre storleks- klasser, är stegringstalen ofta betydligt läg- re, och lönekostnadernas andel har där ökat kraftigt.

Råvarukostnaden har fått minskad relativ betydelse under 1950-talet. Kostnaderna för kraft och bränsle steg kraftigt i mitten av årtiondet, men har därefter minskat sin an- del. Kapitalkostnaderna (avskrivningar, re- parationer och räntor) uppvisar trots stor investeringsaktivitet en ungefär oförändrad andel av saluvärdet.

Beträffande vinstutvecklingen finns upp- gifter från 27 tegelbruk för åren 1953, 195 8 och 1962. Siffrorna för 1953 bygger dock enbart på bokförda avskrivningar. Med bru- ken fördelade efter 1963 års produktion redovisas följande resultat:

Åren 1953 och 1962 kan betecknas som

Årsproduktion milj. tegel

( 3,0 3,0—6,0 > 6,0 Samtliga Antal anläggningar 10 10 14 34 Färsäliningsvärde, milj. kr. 4,2 10,2 26,8 41,2 Kostnader i % av försäljningen Råvaror 2,1 2,7 3,0 2,8 Kraft och bränsle 9,6 14,6 13,0 13,1 Arbetslöner 51,7 40,3 33,7 37,2 Rep. och underhåll 5,5 8,0 6,8 6,9 Avskrivningar (beräknadel) (4,7) (5,8) (8,7) (7,6) Övriga tillverkningskostnader 8,0 7 ,7 8,0 7,9 Försäljningskostnader 3,3 2,6 2,6 2,7 Administrationskostnader 7,2 5,7 8,1 7,4 Övriga kostnader 2,4 3,9 3,5 3,5 Beräknad vinst före utgiftsräntor 5,5 8,7 12,6 10,9

1 Beräknade avskrivningar har gjorts med 5 % för byggnader och 15 % för maskiner, räknat på anskaffningsvärdet. Endast kapitalföremål som tillkommit efter 1947, har inräknats.

relativt gynnsamma för tegelindustrin, me- dan 1958 var ett utpräglat krisår. Försäm- ringen mellan 1953 och 1958 berodde på flera faktorer. Efterfrågenedgången med- förde lågt kapacitetsutnyttjande och lång- sam produktivitetsstegring. Lönekostnader- na per enhet steg med ungefär 30 %. Bräns- le- och elkraftskostnaderna ökade också snabbt i samband med Suezkrisen och ener- giskattens införande. Samtidigt bromsades prisstegringen på tegel genom avsättnings- svårigheter och överkapacitet. Den genom- snittliga prisstegringen på tegelprodukter 1953—1958 torde inte ha överstigit 15 %. Värst drabbades murteglet, där som tidiga- re nämnts priset i Skåne var lägre 1958 än 1953.

»Tegelkrisen» torde ha omfattat hela se- nare hälften av 1950-talet, även om läget de omgivande åren inte var fullt så krisartat som 1958. Det är också under denna pe—

Tabell 8: 8. Vinstutveckling i 27 tegelbruk

riod, som de flesta nedläggningarna fram- tvingats.

Av tabell 8: 8 synes framgå, att de minsta anläggningarna (varmed här givetvis avses sådana anläggningar, som överlevde krisen) klarat sig bäst 1958. Om detta resultat är representativt, får det väl närmast tolkas som att större bruk varit mer benägna att hålla sig kvar på marknaden trots förluster, beroende på att de haft förhållandevis mer kapital bundet i branschen. Dessutom kan högre kapitalintensitet ha gjort dem mer känsliga för lågt kapacitetsutnyttjande.

Åren 1953 och 1962 uppvisar bruken i den högsta storleksgruppen klart högre vins- ter än de övriga. I den mån dessa vinstskill- nader inte motsvaras av lika stora olikheter i kapitalmängden per producerad enhet, kan de uppfattas som tecken på stordrifts- fördelar. Enligt en uppskattning, som gjor- des av ingenjör N.G. Enhus i en bilaga till

Vinst efter utgiftsräntor i % av saluvärde

Antal Enl. bokförda avskrivn. Enl. beräkn. avskr. Storleksklass bruk 1953 1958 1962 1958 1962 ( 3 milj. tegel 9 4,3 1,7 1,9 2,8 2,8 3—6 milj. tegel 7 0,4 — 2,9 1,8 — 8,6 2,8 > 6 milj. tegel 11 8,9 — 1,0 4,3 — 5,7 7,1 Totalt 27 6,6 — 0,9 3,5 — 5,1 5,7

stommaterialutredningen,1 och som SPK i sin utredning ansluter sig till, borde ett te- gelbruk ur teknisk-ekonomisk synpunkt inte ha mindre kapacitet än 10 milj. tegel per år. Med hänsyn till lerförekomsternas begrän- sade mäktighet kunde kapaciteten behöva begränsas till 6 milj. tegel per år; med hän— syn till lokala förhållanden ytterligare något.

Strukturförändringarna under 1950-talet har medfört, att en allt större andel av te- gelbruken fått »rationell» storlek i ovan an- given mening. Medan det totala antalet an- läggningar nedgått till omkring hälften, har antalet bruk med årsproduktion större än 6 milj. tegel 1948—1963 ökat från omkring 15 till 25. Dessa 25 tegelbruk svarade 1963 för drygt 40 % av tegelproduktionen i lan- det.

De relativt kraftiga strukturförändringar i tegelindustrin, som inträffat de senaste 15 åren, får ses som resultat dels av stagneran- de efterfrågan dels av faktorprisförändring- ar, som försämrat de mindre brukens kon- kurrensläge. Vinstmarginalerna, speciellt i fråga om murtegel, har tidvis varit mycket pressade, men prisrelationen gentemot kon- kurrerande material såsom betong och lätt- betong har trots detta successivt försämrats.

Införandet av ny produktionsteknik de se- naste åren har inneburit fördelar för större produktionsenheter, och utvecklingen mot ökad koncentration kan väntas fortsätta. De höga transportkostnaderna i förening med begränsningar på råvarusidan medför emellertid, att förutsättningar för masspro- duktion i egentlig mening saknas. Den fort- satta utvecklingen kan därför antas få for- men av en utjämning av anläggningsstorle- ken, där de mindre tegelbruken antingen byggs ut och moderniseras eller lämnar marknaden.

B. Cement

De cement, som tillverkas i Sverige är hu- vudsakligen s.k. portlandcement.2 Tre ty- per förekommer, nämligen standardcement samt snabbt resp. långsamt hårdnande ce- ment (Std-, Snabb- och LH-cement). De två

sistnämnda cementtyperna, som är avsedda för speciella ändamål, utgör tillsammans endast 10 % av produktionen. Snabbcement används exempelvis vid elementbyggen och underlättar vidare betonggjutning i kyla. LH-cement är avsett för gjutning av grova konstruktioner, t. ex. vid kraftverksbyggen.

Ungefär tre fjärdedelar av cementet kom- mer till slutlig användning i husbyggnation, främst bostadshus. En betydande del går till andra slag av anläggningar såsom ham- nar, kraftverk, broar och vägar.

Mer än hälften av cementproduktionen går till vidareförädling i betongvaru—, lätt- betong- (Siporex) och eternitfabriker. Men också betongtillverkningen har under senare år i allt större utsträckning överförts till fasta anläggningar. Numera torde en helt dominerande del av all betong levereras färdigblandad från fabriker, medan andelen år 1950 var endast 20 %.

Produktionsutvecklingen för cement un- der de senaste 25 åren framgår av diagram 8: 6. Produktionen har ökat i stort sett pa- rallellt med efterfrågan inom landet. Bort- sett från krigsåren, då bristen på bränsle ledde till minskad produktion, har utveck- lingen varit synnerligen jämn. Visserligen noteras mindre nedgångar 1948 och 1958 men några egentliga konjunktursvängningar kan inte konstateras. En bidragande orsak till denna jämna utveckling torde vara, att vissa typer av byggnadsverksamhet använts som konjunkturpolitiskt medel. De starka ökningarna 1953 och 1959 kan delvis ses som försenade effekter av konjunkturpoli- tiska åtgärder.

Från slutet av 1940-talet har en snabb ka- pacitetsutbyggnad ägt rum inom den svenska cementindustrin. Eftersom de nybyggda produktionsenheterna har mycket hög tek-

1 SOU 1957: 12, bilaga 2. = I bränslebesparande syfte har dessutom till- verkats olika slag av genom tillsatsmaterial ut- drygat cement. Ett exempel är s. k. ersättnings- cement (E-cement), som tillverkades under åren 1941—1953, och som i mitten av 1940—talet sva- rade för mer än tre fjärdedelar av den totala ce- mentproduktionen. Sedan 1954 framställs s.k. vulcancement, där slagg från järnverken används som tillsatsmaterial. Vulcancement utgjorde 1964 ca 3 % av totalproduktionen.

_Produki'ion (man +on) ___ Antal arbetar-e .--... Export (IOOO ton)

?) 000

2 000

I [100

IllllllllilllllllIlilllllllllilllllllll

& 0 _vi'

_... _ ,J- O...-_ ..

--'.o

.— —.__.. __----.__ _ '—_____ _..-

l

I [ l I | l I | l | 1940 l945 1950

T I l l l a l955 1961] I965A

Diagram 8: 6. Produktion, export och sysselsättning i cementindustrin

nisk minimistorlek, sker utbyggnaden språngvis. För att avlasta därvid uppkom- mande temporära kapacitetsöverskott, har de svenska företagen tidvis sökt öka sin export. Under första hälften av 1950-talet utgjorde exporten i medeltal 14 % av pro- duktionen, men därefter har andelen succes- sivt sjunkit och låg 1965 under 1 % (jfr dia- gram 8: 6). Huvuddelen av exporten har gått till transoceana länder.

Importen av cement har under de senaste 15 åren väsentligt understigt exporten och dess betydelse ur försörjningssynpunkt är obetydlig. Den svenska tullen vid import från länder utanför EFTA utgör 6 kr. per ton eller 5 % av priset år 1964. Av större betydelse som importhinder är emellertid fraktkostnaderna, vilka vid import från västeuropeiska länder motsvarar minst 15 % av det svenska priset. Tillsammans torde dessa faktorer medföra att konkurrens från utlandet f. n. saknar betydelse för prisbild- ningen i Sverige.

Produktionsförhållanden Portlandcement framställs genom finmal- ning av klinker med tillsats av gipssten.

Klinker erhålls genom bränning till sintring av vissa råämnen, i regel kalksten eller krita och lera. Bränningen sker numera i roter- ugnar, av vilka de större har en årskapa- citet av minst 200 000 ton.

Man skiljer vid cementtillverkning mel- lan den »torra» och den »våta» metoden. Skillnaden ligger i det malda råmaterialets fuktighetsgrad vid införandet i ugnen. Den »torra» metoden, som är mindre bränsle- krävande, används i tre av de svenska fab- rikerna.

Som bränsle används kolstybb eller tjock eldningsolja, som tillsammans med luft in- blåses i roterugnen. Ugnarna är i allmänhet byggda för att kunna användas för vilken som helst av dessa bränsletyper.

Cementtillverkning är en synnerligen kapitalintensiv produktionsprocess, och ka- pitalkostnaderna utgör omkring en tredje- del av den totala tillverkningskostnaden. Också posten kraft och bränsle svarar för en betydande andel (ca 20 %), medan lönean- delen är mycket låg.

Liksom för tegelindustrin gäller, att trans- portkostnaderna har stor betydelse för loka- lisering och konkurrensförhållanden. Frak-

terna är dock inte fullt så dyra som för te- gel. Vid 50 kilometers transportavstånd tor- de de utgöra omkring 10 % av priset fritt byggnadsplats, vid 100 km knappt 15 %. Den kostnadsstegring på transportområdet, som inträffat de senaste tio åren har till stor del kunnat motverkas genom övergång till distribution i lös vikt. Denna leveransform kräver stora investeringar i bl. a. löscement- stationer (silos), tankbilar och tankvagnar, men är trots detta väsentligt billigare än säckcementdistribution. Andelen löscement i förbrukningen har stigit från 15 % år 1950 till nära 75 % år 1964.

Den svenska cementtillverkningen starta- de på 1870-talet, och sammanlagt har 14 fabriker anlagts, av vilka sju numera är ned- lagda. Fabrikernas lokalisering och ungefär- liga produktionskapacitet år 1965 framgår av nedanstående tabell. Sju av de åtta fa- briker som då var i drift hade en sysselsätt- ning av mellan 100 och 500 arbetare varde- ra, medan den återstående (Lanna) hade om- kring 30 arbetare. Lannafabriken nedlades år 1966.

Cementfabrikernas lokalisering betingas givetvis av transportekonomiska faktorer. Produktionen måste läggas i omedelbar när- het av råvarukällan, eftersom transportkost- naden för kalksten annars skulle få bli orim- ligt hög. Kalkstensförekomster är emellertid vanliga i stora delar av landet. Lokalisering

Tabell 8: 9. Cementfabriker år 1965

vid hamn kan vara en fördel med hänsyn till ev. båttransporter av cement och till beroen- det av importerat bränsle. Dessutom bör emellertid möjlighet finnas att avsätta huvud— delen av produktionen inom relativt begrän- sat avstånd från fabriken, eftersom trans- portkostnaden för färdigt cement utgör en stor andel av priset vid byggnadsplats och stiger snabbt med ökat transportavstånd.

Av dessa fabriker har alla utom två (Gull- högen och Lanna) tillgång till hamn. De nyaste fabrikerna (Köping och Stora Vika) ligger i mälarområdet, vilket framstår som naturligt med tanke på den snabba expan- sionen inom denna region och det faktum att tidigare ingen cementfabrik fanns i om- rådet. Hellekis och Gullhögen är de vikti- gaste leverantörerna till Göteborgsområdet, som inte har några egna råvarufyndigheter. Degerhamn och Slite har visserligen inga näraliggande avsättningsområden av betydel- se, men tillgången till sjöfrakter, som är relativt billiga vid långa transportavstånd, gör dem lämpliga som leverantörer till hela Östersjökusten, inte minst Norrland.

Cementindustrins kapacitet kan mätas som den kvantitet klinker, som produceras vid kontinuerlig ugnsdrift. Detta kapacitets- mått kan ge en viss överskattning då »flask- halsar» tidvis uppstår före eller efter ugns- processen. Dessutom måste den ekonomiskt optimala kapaciteten i allmänhet förutsättas

Tillverkn. Produktion1 Kapacitet

Produktionsställe upptogs år Nedlagt år 1954 1965

Degerhamn 1887 — 120 230 Limhamn 1890 — 490 700 Hellekis 1892 — 355 700 Slite 1919 —— 395 750 Gullhögen 1924 —— 375 1 000 Lanna 1932 — 20 25 Köping 1941 — 275 430 Stora Vika 1949 —— 380 385 Lomma 1872 1905 —— —— Maltesholm 1899 1928 — _ Rute 1916 1933 — — Klagshamn 1902 1939 — — Ifö 1908 1940 — —— Visby 1884 1940 — ——

1 Volymsitfrorna anger 1000 ton klinker. Kapacitetsutnyttjandet 1954 var mycket högt, varför siffrorna är jämförbara med kapacitetsuppgifterna i nästa kolumn.

vara väsentligt lägre än den tekniska. Efter- som tillgängliga uppgifter i de flesta fall endast avser ugnskapaciteten tvingas vi an- vända denna som utgångspunkt.

Under senare hälften av 1940-talet och förra hälften av 1950-talet utbyggdes kapa- citeten vid samtliga fabriker utom Lanna. Dessutom tillkom 1949 en ny fabrik i Stora Vika. Kapacitetsökningen under tioårsperio- den utgjorde totalt mer än 1,6 milj. ton el- ler 140 %. En viss stagnation inträdde åren 1957-1960, uppenbarligen som följd av av- brottet i produktionsstegringen 1955-1958. Efter 1960 har emellertid nya stora utbygg- nader ägt rum. Som framgått av tabell 8: 9, har kapaciteten under den senaste tioårspe- rioden kraftigt ökats vid sex fabriker. Den sammanlagda produktionskapaciteten var 1965 nästan dubbelt så stor som 1954.

I diagram 8: 7 anges utvecklingen under 1950-talet av kapacitet och produktionsvo- lym, båda räknade i ton klinker. Beräk- ningen avser endast ett urval fabriker, men dessa svarar för omkring tre fjärdedelar av totalproduktionen. Kapacitetssiffrorna har beräknats för »normal, lugn drift», dvs. de avser den tekniskt optimala utnyttjande- graden.

Kapucitet ——— Produktion

Diagram 8: 7. Kapacitet och produktionsvolym vid vissa cementfabriker

l l l | I | l 1 I |950 |955 |950.

Utbyggnaden sker av tekniska skäl språngvis, i etapper motsvarande upp till 250000 ton. Kapacitetsökningen kommer emellertid att spridas ut över flera år, be- roende på att ugnsprocessen - i allmänhet efter omfattande ändringsarbeten - under- går successiva förbättringar.

Odelbarheten kan givetvis tvinga fram temporär över- eller underkapacitet vid lång- samt stigande efterfrågan. Under efterkrigs- tiden, då cementförbrukningen stigit med i genomsnitt 100 000 ton per år, har kapa— citetsanpassningen emellertid inte inneburit några större problem för branschen som hel- het.

Produktionen per arbetstimme i cement- industrin steg under perioden 1920-1950 mer än dubbelt så snabbt som för hela in- dustrin, eller med 6 % per år. Också efter 1950 har stegringstakten varit hög, omkring 4 % per år.

Arbetsproduktiviteten är dock som effek- tivitetsmått av begränsat värde och bör kompletteras med uppgifter om användning- en av övriga produktionsfaktorer. Liksom i fråga om andra industrier är främst substi- tutionen av kapital mot arbetskraft av intres- se. Som tidigare framhållits är kapitalinsat- sen per anställd mycket hög i cementindu- strin.

Som mått på maskinkapitalet har här an- vänts antalet effektiva hästkrafter för ome- delbar drift enligt industristatistiken. Även om detta är ett mycket ofullständigt mått, bör det ge viss uppfattning om graden av mekanisering.

Antalet effektiva hästkrafter per arbetare utgjorde 1920 8,5 och hade 1950 sexdubb— lats till 50,3. Under perioden 1950-1965 ökade »kapitalintensiteten» med ytterligare 60 % till 82,4.

Den ökade mekaniseringsgraden har inte inneburit ökad kapitalinsats (mätt i hkr) per producerad enhet; den installerade drivkraf- ten har ökats i ungefär samma takt som pro- duktionsvolymen. Efter 1945 har överens- stämmelsen varit nästan exakt, bortsett från de kortsiktiga svängningarna i produktio— nen. Det kan också konstateras, att kapital-

kostnaderna under 1950-talet steg något mindre än övriga produktionskostnader.

Med reservation för kapitalmåttets otill- räcklighet kan man betrakta den höjda ar- betsproduktiviteten som ett resultat av tek- niska förbättringar och rationalisering. En stor del av förbättringen torde sammanhänga med den ökade produktionsskalan, som möjliggjort en jämnare och mer effektiv an- vändning av produktionsfaktorerna. Mellan 1945 och 1965 steg produktionen per an- läggning från 170 till 450 tusen ton. Denna »strukturrationalisering» har kunnat äga rum utan nedläggningar; i stället har en ny cementfabrik tillkommit under perioden. Efterfrågans snabba stegring kan ses som den viktigaste betingelsen för den störnings- fria utvecklingen i branschen.

Kapacitetsutbyggnaden har sålunda i hu- vudsak skett inom existerande arbetsställen, vilket medfört betydande stordriftsvinster. Å andra sidan har man troligen gått miste om vissa besparingar i fraktavseende, som skulle möjliggöras av mer spridd lokalise- ring. Förutom de existerande företagens planering torde etableringshindrens höjd ha haft betydelse för denna utveckling.

Marknadsstruktur och konkurrensbegränsningar Det dominerande företaget inom den svens- ka cementindustrin är Skånska Cement AB, som bildades 1871 och började producera cement vid fabriken i Lomma 1872. Bola— get äger f.n. sex av landets sju cement- fabriker, nämligen anläggningarna i Lim- hamn, Hellekis, Köping, Stora Vika, Slite och Degerhamn. Fabriken i Slite ägdes ti- digare av Slite Cement och Kalk AB, som 1931 blev dotterbolag till Skånska Cement. Skånska Cement innehade dessutom åren 1945-1965 nära hälften av aktierna i Ölands Cement AB, som driver fabriken i Deger- hamn. Från våren 1966 är Ölands Cement ett helägt dotterbolag till Skånska Cement. Kooperativa Förbundet ägde fram till 1966 fabriken i Lanna genom sitt dotterbo- lag AB Lanna Bruk. Fabriken utarrendera- des 1934 (två år efter det att tillverkning påbörjats) till Hidinge Kalkverk AB, ett

dotterbolag till Cementa Svenska Cementför- säljningsaktiebolaget. Cementa ägdes i sin tur till 90 % av Skånska Cement och till 10 % av Ölands Cement. Cementas ställning diskuteras närmare i det följande.

Det enda från Skånska Cement helt fri- stående företaget är Gullhögens Bruk AB med fabrik i Skövde. Gullhögen var tidiga- re ett familjeföretag men är sedan 1959 dot- terbolag till AB Industrivärden. Företaget svarade fram till mitten av 1950-talet för ca 15 % av landets cementproduktion. Andelen har sedan dess stigit och torde nu utgöra drygt 20 % .

De fabriker, som numera är nedlagda, var samtliga i någon form förenade med Skånska Cement AB eller Cementa.

De svenska företagen bygger sin produk- tion helt på egna råvarukällor. De är dess— utom integrerade framåt i den meningen, att de har väl utvecklad försäljningsorganisa— tion med egna lager och löscementstationer över hela landet.

Bortsett från ett tegelbruk i Lomma, som ägs av Cementa, förekommer ingen direkt integration med företag, som producerar konkurrerande byggnadsmaterial. Däremot har Skånska Cement AB nära ägarrelationer med företag, som använder cement som rå- vara, nämligen AB Iföverken, moderbolag till Siporex- och Eternitföretag, och Skånska Cementgjuteriet. Under år 1967 kommer Skånska Cement AB och Iföverken att föras samman i en koncern. Under 1960-talet har även Industrivärden genomfört en omfattan- de integration framåt i byggnadssektorn. Den vertikala integrationen på byggnadsma- terial- och byggnadsområdet behandlas mer i detalj i slutet av cementindustriavsnittet.

Cementa, Svenska Cementförsäljningsak- tiebolaget, bildades 1893 som en försälj- ningskartell mellan några av cementtillver- karna i syfte att motverka den hårdnande inhemska konkurrensen. Avtalet har med vissa ändringar förlängts, senast årsskiftet 1963-1964. Parter i det senaste avtalet var Skånska Cement AB och Ölands Cement AB (Kart.reg. nr 22). Eftersom de två företa- gen nu gått samman, har Cementa inte läng- re någon funktion som kartellsammanslut-

ning. Enligt avtalet skulle all försäljning av cement från de två företagen, såväl export som hemmamarknadsleveranser ske genom Cementa. Årsleveranserna fördelades med 90,4 % på Skånska Cement och 9,6 % på Ölands Cement. Det senare bolaget har emellertid inte helt kunnat fylla sin kvot.

I samband med att Cementas dotterbolag, Hidinge kalkverk, arrenderade Lanna Bruk 1934 träffades ett avtal (Kart.reg. nr 24) i vilket KF förband sig att inköpa hela kon- sumentkooperationens cementbehov från Cementa. Under avtalets giltighetstid hade KF ej rätt att tillverka eller importera ce- ment. KF hade emellertid möjlighet att un- der vissa förutsättningar häva avtalet i för- tid. Avtalet upphörde att gälla i början av år 1966, och fabriken i Lanna är numera nedlagd.

Cementas försäljningsorganisation är upp- delad på fyra distrikt: Malmö-, Göteborgs-, Stockholms— och Norrlandsdistrikten. Hu- vudkontoret ligger i Malmö och sköter för- säljningen i Malmö- och Norrlandsdistrikten samt på export. Största delen av försäljning- en sker numera till direktköpande större för— brukare (ca 1 000 st.) och i övrigt till åter- försäljare (ca 2000 st.). Gullhögens för- säljning omfattar hela landet utom Malmö- hus län samt Öland och Gotland.

Den största kategorin direktköpare var vid 1960-talets början entreprenörer och byggmästare och därnäst betong- och be- tongvarufabriker. Numera har den först- nämnda kategorin ersatts av producenter av färdigblandad betong. Av återförsäljare sva- rar järnhandlarna för största andelen. Nå- gon organiserad samverkan mellan köparna direkt för cementinköp förekommer ej. Återförsäljarna synes ej ha någon lagerhål- lande funktion utan leveranserna sker van- ligtvis direkt till de slutliga förbrukarna. Ce- ment levereras dels löst i specialbyggda far- tyg, tankvagnar och tankbilar eller standard- lastbilar, dels i papperssäckar om 50 kg brutto som standardförpackning. Säckdistri- bution torde numera ha en närmast margi- nell betydelse, men var ännu vid mitten av 1950-talet den viktigaste distributionsfor- men. Löscement ställer sig vid tillräcklig

förbrukning billigare än säckcement trots att investeringar i speciella transport-, lastnings- och mottagningsanordningar måste göras, vilket förklarar att löscementtransporternas andel av leveranserna kunnat stiga så snabbt.

Lagerhållningen ombesörjs dels av fabri- kerna, dels har Cementa och Gullhögen egna lager på ett stort antal orter. De flesta är utrustade för löscementdistribution. Största delen av cementleveranserna sker per lastbil, medan båt- och järnvägstrans- porternas andel avsevärt minskat. Varia- tionerna mellan olika anläggningar är givet- vis stora, beroende på fabrikernas läge.

Prissättning Vid prissättningen använder Cementa i prin- cip ett s.k. multiple—basing-point system (prisortsystem), som innebär att priset för varje ort baseras på det fabrikspris inkl. frakt, som är lägst. Om leveransen tillfäl- ligtvis måste ske från annan fabrik tas mer- kostnaden i frakt ej ut av kunden (s.k. fraktabsorption). Vissa av konkurrensläget framkallade modifikationer har dock måst göras.

Frakttilläggen är betydande redan vid re— lativt små transportavstånd. I Svealand och Götaland noterades i början av 1960-talet tillägg på 10-15 kr. per ton, beroende på avståndet till fabrik och till hamn. Endast inom några mils radie från resp. fabrik un- derstiger tillägget 10 kr. (i Stockholm 5 kr. vid leverans från Stora Vika).

De stora transportavstånden gör, att de högsta priserna noteras i mellersta och övre Norrland. Priset vid kusten är omkring 20 kr. per ton högre än priset fritt fabrik. Den- na prisskillnad täcker emellertid inte hela fraktkostnaden. Här tillämpas alltså en per- manent fraktabsorption, dvs. en prisdiffe- rentiering till de norrländska köparnas för- mån.

Gullhögen ådrar sig högre genomsnittliga transportkostnader genom att ha hela landet som försäljningsområde för en enda fabrik. Företagets möjligheter att konkurrera bör vara störst dels i Västsverige, dvs, i närhe— ten av den egna fabriken, och dels i de inre

Kr/ IDO

en nu El :: :: IllilllllllllillllllllllIllllllllilllllllllilillll av Q LH =

?

heusl * ' '|950' ' '|955' *

_ Std- cement ——— E—cemeni'

l l

llgso' ' ' ] 'lsss'

Diagram 8: 8. Priser på säcka! Std- och E-cement, avhämtat i Limhamn

delarna av Norrland, där båda företagen drabbas ungefär lika hårt av de långa trans- porterna. Gullhögens marknadsposition sy- nes också vara speciellt stark i dessa områ- den och i Stockholmsområdet. I det norr- ländska kustområdet försämras situationen av att företaget inte har direkt tillgång till hamn.

En viktig fråga i detta sammanhang gäller den ev. förekomsten av geografisk prisdiffe— rentiering. De höga transportkostnaderna underlättar en sådan politik, samtidigt som olikheterna i lokalisering mellan de två före- tagen ger incitament för dess användning. Man kan fråga sig, om Cementa håller läg- re fabrikspriser i de områden, där konkur- rensen från Gullhögen är stark, dvs. främst i västra Sverige och Norrland.

Priserna i Hellekis låg 1961 2-4 kr./ton lägre än i Skånska Cement AB:s övriga an- läggningar. Detta kan möjligen tolkas som att konkurrensen var speciellt hård på Gull- högens »hemmamarknad». Skillnaden kan dock till en del förklaras av att produktions- kostnadema varit något lägre i Hellekis än i övriga fabriker. Den ovan nämnda frakt- absorptionen vid leveranser till Norrland kan

också tänkas bero på att konkurrensen här är hårdare än på andra håll.

Utvecklingen sedan 1945 av Cementas fabrikspriser på Std- och E-cement redovi- sas i diagram 8: 8. Uppgifterna avser priser- na vid fabriken i Limhamn, och det bör ob- serveras, att vissa olikheter föreligger mel- lan olika fabriker. 1961 noterades prisskill- nader på upp till 4 kr./ton.

De första krigsårens brist på framför allt bränslen medförde en ca 50-procentig pris- höjning på cement. 1942 infördes prisstopp på Std-cementets dåvarande motsvarighet, A-cement, och priset hölls oförändrat till 1948 trots kraftiga löne- och bränslekost- nadsstegringar. De därefter vidtagna pris- ändringarna skedde efter Priskontrollnämn- dens godkännande. Höjningarna motivera- des med ökade bränsle-, pappers- och löne- kostnader. Priskontrollen upphävdes i sam- band med prissänkningar i november 1954.

Prisvariationerna speglar främst ändringar i bränslekostnader. Korea- och Suezkriserna markeras av kraftiga prisuppgångar. Pris- stegringen under hela perioden får betraktas som mycket måttlig; den utgör i genomsnitt mindre än 1,5 % per år. Priset var 1965

År

ungefär detsamma som 1952. Kostnadsut- vecklingens betydelse för denna i förhållan- de till andra varor mycket gynnsamma pris- utveckling diskuteras i nästa avsnitt.

Prisskillnaden mellan säckat och löst ce- ment varierade fram till 1951 mellan 3 och 4 kr./ton och steg därefter till 8 kr. till följd av kraftigt stegrade papperskostna- der.1 På hösten 1952 minskade prisskillna- den till 6 kr. per ton och utgjorde åren 1953-1966 5 kr./ton. Från den 1/1 1967 har den höjts till 7 kr./ton. Det kan note- ras, att detta tillägg inte svarar mot pack- ningskostnaderna, som av Skånska Cement angivits till 9 kr./ton. Detta torde emeller- tid endast innebära, att löscement får bära sina extra kapitalkostnader i form av speciel- la transportmedel och lageranordningar.

Under 1940-talet var priset 6 kr./ton hög- re i Stockholm än i Limhamn. Tillkomsten av en ny fabrik i Stora Vika 1949 innebar en avsevärt förbättrad transportekonomi inom Stockholmsområdet. Trots detta öka- des prisskillnaden 1951—1952 till 8 kr./ton och hölls därefter oförändrad fram till 195 9, varefter den åter minskades till 6 kr./ton. Förklaringen till denna något egendomliga prisutveckling torde vara, att Cementa i slutet av 1940-talet tillämpat en viss pris- differentiering till Stockholmsområdets för- män. Ett frakttillägg om 6 kr./ton kan inte ha varit tillräckligt för att täcka transport- kostnaden från Slite eller Köping till Stock— holm. Den nya fabrikens tillkomst får där- med ses snarare som ett medel att nedbringa de egna transportkostnaderna än som ett steg mot ökad priskonkurrens i Stockholmsom- rådet.

Exportpriserna har varit fallande under större delen av perioden. Åren 1948-1953 låg det genomsnittliga exportpriset2 något högre än Cementas nettopriser i Sverige för säckat cement. Därefter inträffade kraftiga prisfall, och från 1957 har exportpriset varit 20-30 % lägre än hemmamarknadspriset. Exporten synes under senare delen av 1950- talet närmast ha använts för att avlasta över— skott till priser under den totala styckkostna- den. De senaste åren har exportens betydel- se kraftigt minskat.

1960 i I procent av svenska svenska priser kronor 1960 1952

Sverige 61.36 100 100 Belgien 61.67 101 92 Danmark 50.80 83 104 Frankrike 55.59 91 115 Grekland 68.28 1 10 — Holland 58.34 95 _ Italien 63.96 104 — Norge 58.50 95 96 Schweiz 66.35 108 — Storbritannien 78.832 1292 69 Västtyskland 63 .96 104 104

” Avser priset i London vid stora leveranser. Bör jämföras med Cementas pris: Stockholm exkl. rabatter, ca 80 kr.

I tabell 8: 10 har priserna i andra euro- peiska länder ställts i relation till de svenska priserna. För 1960 avser jämförelsen ge- nomsnittliga fabrikspriser, för 1952 priserna i resp. huvudstäder. Det svenska priset förefaller tämligen »normalt» jämfört med priserna i de övriga länderna. Danmark är det enda land, där priset 1960 kunde tänkas motivera export till Sverige. Någon sådan export förekom emellertid inte.

Enligt Byggnadsmaterialutredningens upp- skattningar motsvarade det svenska priset 1952 nästan exakt priset i England med till- lägg för tull och transportkostnader. Detta kan möjligen tolkas som att importpriset från »billigaste» land utgjorde en effektiv övre gräns för de svenska företagens pris- sättning.3

Det importhot, som ev. existerade i bör- jan av 1950-talet, torde numera ha elimine- rats, dels på grund av ändrade prisrelationer och dels genom övergången till leverans i lös vikt. Löscementdistribution kräver stora fas-

1 Uppgifterna här och i det följande avser en- dast Cementa, då motsvarande data ej finns till- gängliga angående Gullhögen. * Exportpriserna har erhållits ur handelsstati- stikens värde- och volymuppgifter och är inte helt jämförbara med hemmamarknadspriserna. ” De svenska företagen samarbetar i vissa av- seenden med tillverkare i andra europeiska länder. Samarbetet på marknadssidan synes dock under efterkrigstiden endast ha avsett försäljningen på transoceana marknader. Avtal om hemmamark- nadsskydd torde alltså inte ha förelegat under den aktuella perioden.

mmm—...Läs. ;. 4

Tabell 8: I I . Procentuell fördelning av cement- industrins kostnader

Råvaror 151 Bränsle och elenergi 25 Löner (exkl. reparationer) 20 Kapitalkostnader (inkl. reparationer) 35 Övrigt 5

1 Knappt hälften av siffran avser inköpta råva— ror, medan återstoden avser den egna råvaran kalksten.

ta anläggningar och en omfattande transport- apparat, vilket måste innebära ett betydan- de etableringshinder för både tillverkare och importörer.

Kostnader och vinster

Kapitalintensiteten i produktionen är väsent- ligt högre för cementindustrin än för samt- liga de branscher, som tidigare behandlats. Kostnadsfördelningen i mycket grova drag anses i tabell 8: 11. Uppgifterna baseras dels på industristatistiken, dels på speciella kalkyler beträffande bl.a. kapitalkostna— derna.1

En uppskattning av kostnadsutvecklingen under 1950-talet ges i diagram 8: 9. Kostna- derna avser löscement i silo, och utgör ge- nomsnitt för vissa av Skånska Cement AB fabriker (uppgifterna har hämtats från SPK:s ]önsamhetsutredning). Kostnader för större reparationer, transporter och gemen- sam administration har inte inräknats. Här liksom i tabellen ovan ingår i posten kapital- kostnader dels avskrivningar, dels 6 % ränta på kapitalets bruksvärde.

Kostnadsskillnaderna mellan olika anlägg— ningar var under 1950-talet betydande; skill— naden mellan högsta och lägsta styckkost- nad utgjorde mellan 10 och 20% av det lägre värdet. En viss utjämning synes dock ha kommit till stånd i slutet av perioden.

Styckkostnaderna har varierat tämligen starkt, delvis beroende på svängningar i bränsle— och emballagepriserna. Viktigare är dock variationer i kapacitetsutnyttjandet, eftersom mer än hälften av kostnaderna är att betrakta som fasta. Detta gäller förutom kapitalkostnaderna (30—35% av saluvär- det) också en stor del av lönekostnaderna.

Större delen av arbetskraften sysselsätts i indirekta avdelningar, t. ex. reparations- och transportavdelningar, samt i den centrala administrationen. Också en del av lönerna i direkt produktion måste betecknas som fasta vid måttliga variationer i produktionsvoly- men. Endast vid så stora driftsinskränkning- ar, att en del av en anläggning, t. ex. en roter- ugn, läggs ned, minskar arbetskraftsbehovet i större utsträckning. Samvariationen mel- lan överskottskapacitet och styckkostnader framgår klart vid en jämförelse med dia- gram 8: 7 (s. 300).

Sammanfattningsvis kan konstateras, att kostnadsutvecklingen under 1950-talet var förhållandevis gynnsam, beroende på gynn- sam prisutveckling för bränslen och snabb produktivitetsstegring. Investeringstakten var för Skånska Cements del låg under perioden och avskrivningskostnaderna utvecklades i takt med priserna på kapitalvaror. Den to- tala styckkostnaden steg under tioårsperio- den med omkring 25 %.

I pris- och kartellnämndens utredning av Skånska Cement AB:s lönsamhet beräkna- des dels vinsten efter skatt i procent av eget kapital, dels avkastningen på totalt, i företa- get arbetande kapital. Beräkningsmetoder och resultat kan här inte redovisas i detalj. Slutsatsen av undersökningen var dock, att bolagets räntabilitet varit tillfredsställande men inte onormalt hög.2 Vid en bedömning av lönsamhetstalen måste man ta hänsyn till den höga grad av stabilitet, som utmärker konkurrenssituationen på cementmarknaden, och som innebär att riskmomenten vid in- vesteringar är ovanligt små.

Trots den nämnda stabiliteten, uppvisade räntabiliteten under 1950-talet tydliga varia— tioner (vissa år av storleksordningen 50 %

1 Avskrivningar har gjorts med 62/3% för maskiner, 20 % för fordon, räknat på återanskalf- ningsvärdet. Resultaten påverkas relativt obetyd- ligt vid alternativa livslängdsantaganden. Ränte- kostnaden har satts till 6 % av kapitalets bruks- värde. 2 SPK:s lönsamhetsutredning beträffande Skånska Cement AB är inte offentlig. En kort sammanfattning av utredningens resultat åter- finns dock i NO-ämbetets skrivelse i ärendet (Pris- och kartellfrågor 1: 1965).

sig uttryck i uppbyggnaden av likviditet och andra omsättningstillgångar. Dessutom gjor- des åren 1959—1960 stora insättningar på investeringskonto i riksbanken. En sådan »saxning» mellan å ena sidan likviditetsupp- byggnad vid negativa nettoinvesteringar och å andra sidan stora nettoinvesteringar och likviditetsförbrukning torde vara typisk för industrier, där kapacitetsuppbyggnaden mås- te ske i stora etapper.

Cementmarknaden i Sverige är ett duopol, skyddat av stora etableringshinder. Att döma

100 | | | I av prisbildningen under senare år är kon- |950 1955 |960 kurrenssituationen synnerligen stabil. Totalkostnad Den stora andelen fasta kostnader vid """'.'.”Fi'la'”**—*""Qd cement roduktion ör, att kapacitetsutnytt- P g -——— Ovriga kostnader . .. . ., _ _ _ jandet har stor betydelse for kostnadsmvan. Dggram 8: 9. Tzllverkmngskostnad per enhet; Man skulle därför kunna vänta sig en bety- m ex 1950 = 100 dande prisrörlighet vid efterfrågeförändring- ar, i och med att företagen försöker undvika av genomsnittet). Svängningarna avspeglar överkapacitet. Prisutvecklingen under 1950- främst kapacitetsutnyttjandets förändringar, talet ger emellertid inget stöd för denna men också trögheten i prisanpassning vid hypotes (se diagram 8:10). Priserna har i kraftiga kostnadsändringar (i första hand för stort sett varierat omvänt mot kapitalets posten bränsle) har haft betydelse. Räntabi- (och i viss mån också andra produktionsfak- litetsutvecklingen uppvisar inte någon klar torers) utnyttjandegrad. Det förefaller alltså trend. som om de kostnadsstegringar, som upp— Företagets anpassning efter investerings— kommer vid lågt kapacitetsutnyttjande, sna- vågen i slutet av 1940-talet har främst tagit rare gjort företagen benägna att företa kom- index [70 ISO— 150— [40— 130— I'ZO— nu- nu... _ f'—- .._ "" '"— IOO ___... ___o' å—*,— "I—___... 90— —”—.__ 'o' .._—_ O' .._—', 80 1950 ' 195| ' 1952 ' 1955 ' 1954 ' |955 ' |955 ' |957 ' l958 ' 1959 ' lasa

_ Priser på löscement ——- Styckkostnader (exkl. kapitalkostnader) ------ Kapucitetsulnyttjande

Diagram 8:10. Pris- och kostnadsutveckling (index 1950 = 100), samt kapacitetsutnyttjande

penserande prishöjningar än att försöka eli- minera överkapaciteten genom priskonkur- rens.

Förklaringen till detta prisbeteende får troligen sökas i kombinationen oelastisk marknadsefterfrågan — duopol. Substitu- tionsmöjligheterna mellan olika byggnads- material torde på kort sikt vara starkt be- gränsade,1 varför priskonkurrens framstår enbart som en strid om marknadsandelar. På en homogen duopolmarknad måste varje säljare räkna med att konkurrenten svarar på alla prisändringar. I själva verket torde ett ev. priskrig kunna pressa priserna myc— ket långt, utan att något av företagen »ger upp» någon del av landet, eftersom gräns- kostnaden utgör en liten andel av den totala styckkostnaden.

Cementmarknaden utmärks alltså av en »administrerad» prissättning, där vikande efterfrågan inte tar sig uttryck i prissänk- ningar. 1950-talets erfarenheter kan visser- ligen sägas ge otillräckligt underlag för en sådan slutsats, men Näringsorganisationssak- kunnigas observationer av 1930-talets prisut- veckling pekar i samma riktning. Kombina- tionen av stegvis utbyggnad och prisstelhet torde ha medfört betydande avvikelser mel- lan pris och gränskostnad. Vinstmargina- lens storlek räknad över längre perioder sy- nes däremot enligt SPK:s utredning inte i an- märkningsvärd grad ha avvikit från vad som är normalt för övrig industri. De monopo- listiska inslagen i prisbildningen har troligen inte nämnvärt påverkat förbrukningens för- delning mellan cementprodukter och andra byggnadsmaterial.

Vertikal integration som konkurrensmedel

Cementmarknaden i Sverige kan karakte- riseras som ett duopol med i huvudsak standardiserade produkter. De två säljarna är storföretag och hör båda till finansiellt mycket starka ägargrupper. Möjligheterna att tvinga ut konkurrenten från marknaden eller påtagligt försvaga hans position måste för båda företagen framstå som närmast obefintliga. På en marknad av denna typ är förutsättningarna för aktiv konkurrens,

baserad på prissänkningar, annonsering eller liknande >>enkla» konkurrensmedel mycket ogynnsamma (jfr diskussionen i kap. 5: C— D ovan). Också möjligheterna att uppnå fördelar genom väsentliga (och svårimitera- de) produktinnovationer synes under senare tid ha varit små.

Etableringshindren på marknaden torde vara så höga, att säljarna i sin prispolitik inte behöver ta nämnvärd hänsyn till po- tentiell konkurrens.2 Skaleffekter i produk- tionen och behovet av en omfattande di— stributionsapparat innebär, att etablering skulle förutsätta mycket stora kapitalinsatser. Eftersom en etablering måste ske i stor ska- la, blir risken för motåtgärder från de eta— blerade företagen påfallande. Genom sina stora resurser har dessa kraftfulla hot till sitt förfogande, vilka rimligen har en starkt dämpande effekt på ev. etableringsplaner och därigenom minskar den potentiella konkurrensens styrka.

Kombinationen av homogent duopol och höga etableringshinder har medfört en i hu- vudsak låst prisbildningssituation på ce- mentmarknaden. Denna situation torde ut- göra en väsentlig förklaring till den omfat- tande integration framåt, som utmärker branschen. En utbyggnad i senare föräd— lingsled och speciellt förvärv av existerande tillverkare, t. ex. på betongvaruområdet, ut- gör givetvis en effektiv metod att vinna eller säkra avsättning på cementmarknaden. Den vertikala integrationen utgör ett konkurrens- medel, som vid rådande struktur hos ce- mentmarknaden framstår som väsentligt mer effektivt än exempelvis priskonkurrens. Förutom en allmänt avsättningsstimulerande effekt, erbjuder den möjligheter till stegvis ökning av den egna cementavsättningen, vil— ket måste vara en klar fördel i samband med de stora kapacitetstillskott, som upp- kommer när nya anläggningar tas i bruk.

1 Om efterfrågan vore priskänslig skulle givet- vis kapacitetsutnyttjandets utveckling kunna ses som en följd av prisutvecklingen. ” Tidvis kan en potentiell konkurrens av viss betydelse från importsidan ha förelegat. Att döma av de data, som presenterats i föregående avsnitt, synes dock numera även detta hot ha minskat starkt i betydelse.

Möjligheterna att föra aktiv konkurrens — främst genom produktutveckling -— är betydligt större i dessa senare förädlingsled än i själva cementproduktionen. Särskilt gäller detta, när integrationen utsträcks ända fram till byggnadsledet, där utveck- ling av nya byggsystem (omfattande såväl material som byggnadsteknik) blir aktuell. Integrationen i branschen under de senaste åren har till stor del omfattat förvärv av byggnadsföretag.

Av de industribranscher, där cement an- vänds som råvara, kommer i det följande en- dast lättbetongindustrin att behandlas mer ingående (avsnitt C). Här skall dock ges en kortfattad översikt över strukturen hos de viktigare avnämarområdena med speciell inriktning på de två cementkoncernernas och närstående ägargruppers ställning.

Den industriella framställningen av be- tong har, som tidigare framhållits, ökat i mycket snabb takt under de senaste åren. Enligt industristatistiken tredubblades pro- duktionen under perioden 1960—1965.1 Till- verkningen är i Sverige fördelad på ett myc- ket stort antal företag, och i jämförelsevis liten utsträckning integrerad med cementtill- verkningen.2 Det största företaget i bran- schen, AB Betongindustri, har visserligen Iföverken som största delägare, men ägandet är spritt på ett stort antal företag, de flesta i byggnadsbranschen. Byggmästare och åke- riföretag utgör f. ö. de vanligaste företags- kategorierna på betongområdet.

De två företagsgrupperna i cementindu- strin har en betydligt starkare ställning, när det gäller produktion av byggelement och andra varor av betong eller lättbetong. Även här rör det sig om snabbt expanderande varuområden, som utvecklats i samband med ändringar i byggnadstekniken.

Betongvarubranschen uppvisar ett stort antal företag (över 500 år 1965), men do- mineras till viss del av tre stora företag, nämligen Skånska Cementgjuteriet, AB Strängbetong och A—Betong AB. Av dessa är Strängbetong dotterbolag till AB Betong- industri (se ovan) och har således viss ägaranknytning till Wehtje-företagen, dvs. till bl. a. Skånska Cement AB och Skånska

Cementgjuteriet. A-Betong förvärvades år 1963 av AB Industrivärden och är följakt- ligen ett systerbolag till Gullhögens Bruk.

År 1963 uppvisade de tre nämnda stor- företagen följande sammanlagda andelar på branschens två stora varuområden:

byggelement av betong 61 % betongrör 16 %

Dessa andelar torde ha ökats efter 1963, bl. a. genom att nya företag införlivats med resp. koncerner. Struktursituationen på be- tongvaruområdet kompliceras av att flera olika branschorganisationer förekommer. Den viktigaste branschorganisationen, Ce- mentvarufabrikanternas Riksförbund (CR), har drygt 200 medlemmar bl. a. de flesta större företagen.3 Riktprissättning av regio- nal karaktär förekommer i betydande ut- sträckning, men avser inte alla tillverkare, och riktprisföljsamheten synes tidvis ha varit mycket ofullständig.4

Det är tänkbart att storföretagens snabba expansion på området medfört oligopolin- slag på vissa delmarknader inom betong— varubranschen (t. ex. egentliga byggelement). I stort synes dock varken koncentrations- tendenser eller riktprissamarbete hittills ha givit upphov till i egentlig mening admini— strerad prissättning. Mängden av småföretag och de på många delområden obetydliga etableringshindren är starkt modifierade fak— torer.

Både betong- och betongvaruindustrierna är således fortfarande relativt lågkoncentre- rade. Den fortsatta strukturutvecklingen kommer dock troligen till stor del att be-

1 Industristatistikens uppgifter får här ses en- dast som en mycket grov uppskattning; det stora antalet småföretag och den omfattande nyetable- ringen torde göra siffrorna mycket ofullständiga. 2 Situationen i Sverige utgör här en skarp kon- trast till amerikanska förhållanden. I Förenta Staterna har sålunda under 1960-talet en mycket stor del av betongtillverkningen övertagits av cementfabrikanter (se: On Mergers & Vertical Integration in the Cement Industry: Federal Trade Commission 1966). 3 En detaljerad beskrivning av produktionsförs hållanden och organisationsfördelning återfinns Byggforskningens rapport: Betongvarubranschen- struktur (17/66). 4 Riktprissättning och prisföljsamhet har belysts av SPK i: Cementvaruindustrin; struktur och prisförhållanden (Pris- och kartellfrågor 8: 1963).

stämmas av konkurrensförhållandena i an- gränsande förädlingsled. Om drivkrafterna för integration från cementtillverkningen och koncentrationstendenserna i byggnadsledet blir bestående, torde även mellanleden täm- ligen snabbt koncentreras till ett fåtal före— tag.1

Två stora branscher inom cementvarusek- torn, nämligen tillverkning av asbestbetong och lättbetong är — och har under hela sin historia varit — högt koncentrerade. Till- verkningen av asbestbetong sker inom två företag med ägarmässig anknytning till Wehtje-gruppen, nämligen Svenska Invarit AB och Skandinaviska Eternit AB. Det först- nämnda företaget är dotterbolag till Ifö- verken. De två säljarna, som beträffande produktionsvolym är tämligen jämstora, samarbetar i ett gemensamt försäljningsbo- lag, varför marknaden har vissa monopolin- slag (importandelen utgjorde 1963 ca 10 %).

Tillverkningen av lättbetong kommer att behandlas i nästa avsnitt. Den är fördelad på fem företag, av vilka dock de tre Sipo- rex-företagen har mycket starka inbördes ägarsamband och kan räknas till Wehtje- gruppen. Dessa företag kommer i det föl- jande att betraktas som en koncern. Det största enskilda företaget i branschen är Ytong AB, som tidigare inte hade ägaran- knytning till något av cementföretagen. År 1966 ägde dock ett aktiebyte rum med Gull- högens Bruk, kombinerat med en överens- kommelse om visst samarbete. Det bör emel- lertid påpekas, att Ytong (i motsats till Si- porex) inte använder cement som råvara, varför det ägarsamband, som nu etablerats, inte kan tolkas som vertikal integration i egentlig mening.

Siporex-företagen och Ytong samarbetar i ett gemensamt försäljningsbolag, AB Lätt- betong. Det enda företaget utanför kartellen är det numera statsägda Skövde Gasbetong (Durox), som hittills svarat för knappt 10 % av produktionen i branschen.

Koncentrationstendenserna inom bygg- nadsverksamheten kommer inte att närmare studeras i denna utredning. Det bör dock framhållas, att integrationen från cement- tillverkning och fram till detta slutled i för-

ädlingskedjan fått ökad omfattning under 1960-talet. Skånska Cementgjuteriet, som har stark ägaranknytning till den blivande koncernen Iföverken—Skånska Cement AB, är sedan länge landets största byggnads- och anläggningsföretag. Dess expansion under 1960-talet omfattar bl. a. förvärvet av Ols- son & Skarne år 1967. Expansionen genom företagsförvärv i byggnadssektorn är dock betydligt mer omfattande hos den andra par- ten på cementmarknaden, AB Industrivärden. Under åren 1964—1966 förvärvade Industri— värden tre stora byggnadsföretag med sam— manlagt nära 3 000 anställda, nämligen S. 0. Asplunds Byggnads AB, John Mattson Bygg- nads AB och Bergendahl & Höckert AB.2 Flertalet storföretag i byggnadsbranschen saknar dock anknytning till de två cement- koncernerna. År 1964 hade, förutom Skåns- ka Cementgjuteriet, följande företag i bran— schen mer än 3 000 anställda: Fackförening- arnas byggnadsproduktionsföretag, Bygg- nadsfirman A. Diös (H.B. Filiarum), Arme— rad Betong och SIAB.

Som sammanfattning kan konstateras, att båda ägargrupperna på cementområdet nu- mera har en omfattande produktion — och i vissa fall tillsammans en dominerande ställning — i senare förädlingsled. Integra- tionen innebär att »de öppna marknaderna» för cement och mellanprodukter krympt; en allt större andel blir internleveranser inom samma koncern eller företagsgrupp. Konkurrensen förskjuts framåt i produk- tionskedjan, och inslagen av fåtalskonkur- rens ökar i de senare leden. Med några un- dantag (t.ex. asbestbetong och lättbetong) faller emellertid fortfarande större delen av produktionen fortfarande på företag utanför de två stora företagsgrupperna.

C. Lättbetong

Lättbetong är en till ursprunget svensk pro- dukt, som började tillverkas först under

1 En annan tänkbar organisationsform är ett slags underleverantörsystem, där elementfabrikan- terna blir beroende av storföretag som både ce- mentleverantörer och avnämare, 2 1967 har dessutom förvärvats Byggnads AB Harry Karlsson med ca 500 anställda.

|000—+al m5 900 800—

l l I | 1945 l950

Ourmerod ——— Armerod

Diagram 8: I] . Produktion av lättbetong

1920-talet. Numera finns två från tillverk- ningssynpunkt olikartade lättbetongtyper, den ena (s.k. gasbetong) baserad på kalk och skiffer, den andra med cement som huvudsaklig råvara.

De två kalkbaserade produkterna säljs under varubeteckningarna Ytong och Durox medan cementmaterialet kallas Siporex. Pro- dukterna är sinsemellan helt substituerbara.

De viktigaste lättbetongvarorna är mur- block och stav med volymvikt varierande mellan 0,4 och 0,65 och med användning till såväl ytter- som innerväggar. Från bör- jan utgjordes produktionen till största delen av murblock. Murblocken sammanfogas på samma sätt som tegel med hjälp av murbruk och måste putsas både ut- och invändigt. Däremot tillverkas lättbetongstav med fräs- ta ytor och får därigenom så god måttole- rans, att murningen kan ersättas med lim- ning eller låsfogning vilket ger bättre värme- isolering. Låsfogning kan dessutom utföras även vid stark kyla.

Efter kriget har användningen av armera- de lättbetongprodukter ökat synnerligen kraftigt. Den armerade lättbetongen tillver- kas i form av balkar, tak-, bjälklags- och väggelement m.m. Produktutvecklingen

I | I I l l l l I | |955 l960 nssÅr

inom lättbetongindustrin är numera i stor utsträckning inriktad på nya, armerade pro- dukter, som kan förenkla byggnadsarbetet, t.ex. byggelement av olika slag för ele- menthus.

År 1937 producerades totalt 75000 m3 lättbetong, varav 10000 m3 armerade pro- dukter. Bortsett från en mindre nedgång i början av kriget steg produktionen därefter snabbt, och 1945 var totalsiffran 350000 ma. Utvecklingen efter kriget redovisas i diagram 8:11. Mest anmärkningsvärd är den kraftiga ökningen under senare år för armerade produkter, vilka nu i värde räknat svarar för en större andel än de oarme- rade.

Enligt en utredning, som gjordes av Te- gelbrukens Centralkontorl motsvarade pro- duktionen av oarmerad lättbetong (räknat efter ekvivalenttal) år 1953 omkring 80 % av mur- och fasadtegelproduktionen. 1963 torde procenttalet ha stigit till nästan exakt 100. Om man också tar hänsyn till de ar- merade produkter, som konkurrerar med teglet, har lättbetongen följaktligen nu över- tagit teglets plats som det viktigaste vägg- materialet.

1 Utredningen refereras i SOU 1957: 12.

-&.. .

Utrikeshandeln med lättbetong är obe- tydlig och redovisas inte separat i handels- statistiken. Beroende på höga transportkost- nader har de svenska företagen valt att star- ta tillverkning utomlands1 eller ge licens till utländska företag i stället för att exportera varan från Sverige. Lättbetongens ställning som byggnadsmaterial är emellertid fortfa— rande betydligt starkare i Sverige än i andra länder.

Produktionsförhållanden och marksadsstruktur

Gasbetong (Ytong och Durox) framställs av finmald kalk och sand. Råvarorna blandas med vatten och aluminiumpulver, varigenom vätgas utvecklas och massan blir porös. Den får därefter hårdna och kan skäras till block, stav etc., varefter processen kompletteras med ånghärdning under hårt tryck.

Industriell produktion av ånghärdad lätt— betong påbörjades år 1929 vid Yxhults Sten- huggeri AB (Hällabrottet i Närke) samt vid AB Skövde Gasbetong. En annan produkt med i huvudsak identiska egenskaper, Si- porex, började tillverkas fem år senare vid Dalby i Skåne. Här används cement i stället för kalk som råvara, och tillverkningen av Siporex har från starten skett hos företag med nära ägaranknytning till Skånska Ce- ment AB.

Kapacitetsutbyggnaden från mitten av 1930-talet har bl. a. inneburit, att åtta nya fabriker tillkommit. Företagsstrukturen har emellertid hållits i huvudsak oförändrad; ny- anläggningarna har skett inom de ursprung- liga koncernerna eller företagsgrupperna.

Ytongfabrikerna är numera fem till an- talet, och samtliga ägs av Ytong AB i Falkö- ping eller dess dotterbolag. Som tidigare nämnts föreligger sedan 1966 ett visst ägan- desamband mellan Ytong AB och cementfö- retaget Gullhögens Bruk. Tre av de fem siporexfabrikerna ägs av Iföverken via dot- terbolaget Stockholms Siporexfabrik AB. Även de övriga tillhör företag, där Wehtje- gruppen har starka ägarintressen, nämligen Göteborgs Siporexfabrik AB och AB Dalby Siporexfabrik.2 Samordningen mellan sipo- rexfabrikerna synes vara så stark, att de till-

Tabell 8: 12. Lättbetongfabrikernas ålder och storlek

Fabrikat och Kapacitet 1964 anläggning Startår (1 000 m”) Ytong 720 Hällabrottet 1929 240 Borensberg 1935 40 Grönhögen 1943 150 Falköping 1951 290 Kvarntorp 1966 -—— Siparex 720 Dalby 1934 170 Göteborg 1939 110 Södertälje 1940 170 Gävle 1945 180 Skelleftehamn 1952 100 Durox Skövde 1929 140 Totalt 1 580

sammans bör betraktas som en koncern. Det återstående företaget i branschen, AB Sköv- de Gasbetong förvärvades år 1965 av sta- ten. Företagets andel av lättbetongproduk- ter har ökat efter 1955, men utgör fortfa- rande knappt 10 % .

Kapaciteten i branschen har efter kriget utbyggts i snabb och tämligen jämn takt. Efter en fördubbling under 1950-talet, ut- gjorde den totala kapaciteten år 1960 ca 1,25 milj. mil. 1967 har den stigit till i det närmaste 2 milj. ma, samtidigt som de arme- rade produkternas andel stigit till ca 50 % mot knappt 20 % år 1950. Kapacitetens ungefärliga fördelning på fabriker och före- tag år 1964 anges i tabellen nedan, som också innehåller uppgifter om fabrikernas startår.

Kapacitetsfördelningen var således ca 45 % vardera för Ytong och Siporex samt 10 % för Durox, en fördelning som hållits i huvudsak oförändrad under 1960-talet. Av kapacitetstillskottet efter] 964 (drygt 400000 ms) faller ca hälften på Ytongs nya fabrik i Kvarntorp. Som följd av detta nytillskott

1 Antalet anställda vid de svenska lättbetong- företagens utländska dotterbolag är omkring 2 000, dvs. av samma storleksordning som i före- tagens inhemska tillverkning. 1 Dessa två siporexföretag ingår numera, till- sammans med några andra Wehtje-företag, i en gemensam koncern, AB Sydsten.

kommer företagets minsta anläggning, fabri— ken i Borensberg, att läggas ned.

Kapacitetstillskottet för Siporex de se- naste åren faller till största delen på fabri- kerna i Dalby och Södertälje, där stora till- byggnader ägt rum. En betydande utbyggnad kommer att ske även i Skelleftehamn.

För Durox har kapacitetstillskotten de se- naste åren varit tämligen små, men en stor utbyggnad pågår. Därigenom kommer före- tagets kapacitet på kort tid att bli mer än fördubblad.

Den snabba utbyggnadstakten har givetvis inneburit en hög och jämn investeringskvot i branschen. Uppgifter beträffande investe- ringarna i byggnader och maskiner under perioden 1953—1962 kan hämtas från SPK:s utredning. Räknat i 1962 års priser utgjorde dessa utgifter 10—12 milj. kr. per år, vilket motsvarar ca 10% av omsätt- ningen. Investeringarna har, räknat över hela tioårsperioden varit av samma storleks- ordning som i tegelindustrin, där dock ka- pacitetstillskotten i huvudsak balanserats av nedläggningar.

Beträffande investeringsvolym framstår Siporexföretagen under perioden 1953—1962 som de mest expansiva. De senaste åren torde dock relationen ha ändrats kraftigt, beroende på de stora nybyggnaderna inom Ytong och Durox. Det bör slutligen fram- hållas, att volymsiffrorna ger en ofullständig bild av branschens tillväxttakt, eftersom en övergång skett mot dyrare och mer kapi— talkrävande produkter (armerad lättbetong, stav osv.).

Trots att utbyggnaden måste ske i stora etapper, har mer betydande kapacitetsöver- skott varit mycket ovanliga under efter- krigstiden (däremot har kapaciteten i vissa fall varit mycket hårt utnyttjad). Orsaken är givetvis den mycket snabba och jämna efterfrågestegringen, som i sin tur bestämts av att lättbetongen erövrat marknadsande- lar från andra material (t.ex. murtegel). Åren 1966—1967 har dock dämpningen av byggnadsverksamheten i förening med stora kapacitetstillskott medfört en viss överka- pacitet i branschen. Eftersom mycket stora utbyggnader pågår, kan denna situation tän-

kas bli bestående för den närmaste fram- tiden.

Tillverkningen av gasbetong (Ytong och Durox) är starkt geografiskt koncentrerad. Med undantag för ytongfabriken vid Grön- högen på Öland ligger samtliga fabriker inom ett begränsat område i Västergötland, Närke och Östergötland. Denna från avsätt- ningssynpunkt föga rationella lokalisering har framtvingats av brist på lämpliga råva- ruförekomster. Här liksom vid cementtill— verkning är kalkförekomsterna bestämmande för valet av fabriksort.

Siporextillverkningen är däremot obero- ende av råvarukällor. Då lättbetong är mera svårtransporterat än cement, har efterfrå— gans geografiska fördelning blivit avgörande för lokaliseringen. Tre av siporexfabrikerna ligger i anslutning till stora förbruknings- centra, de två övriga i Norrland, där sipo- rexföretagen på grund av transportavstån- den har ett betydande konkurrensövertag.

Marknadsformen i lättbetongindustrin kan allmänt karakteriseras som oligopol, men vissa monopolinslag föreligger beträffande speciella produkter. Säljarkoncentrationen ökas ytterligare genom det försäljningssam— arbete, som etablerats mellan de två största företagen (se nästa avsnitt). Importkonkur- rens saknas, och etableringshindren torde vara betydande, inte minst på råvarusidan. Begränsad tillgång till lämpliga kalk- och skifferförekomster försvårar etablering på gasbetongsidan, samtidigt som Siporexföreta- gens anknytning till Skånska Cement AB kan ge dem ett betydande övertag i fråga om cementbaserad tillverkning.

Marknadsandelarna har under senare år varit synnerligen stabila. Produktionsfördel- ningen i mycket grova drag beträffande oar- merade och armerade produkter anges i ne- danstående tabell.1 Uppgifter rörande för- delningen på produkttyper saknas.

Siporexföretagens andelar har således minskat i fråga om både armerad och oar- merad lättbetong. Trots detta har deras an— delar av hela produktionen bibehållits eller t.o.m. ökat något, räknat över hela perio-

1 Siffrorna för 1965 utgör en ungefärlig skatt ning, främst baserad på kapacitetsuppgifter.

Tabell 8: 13. Produktionsandelar ( procent)

Siporex Ytong Durox Oarmerat 1950 35 55 10 1960 30 60 10 1965 25 65 10 Armerat 1950 85 10 5 1960 75 20 5 1965 70 25 5

den. Orsaken är givetvis den kraftiga expan- sionen för företagens huvudprodukt, arme- rad lättbetong.

Som framgår av tabellen skiljer sig pro- duktfördelningen väsentligt mellan de två stora företagen. Än mer markanta skillnader föreligger beträffande enskilda produkttyper, Ytong är exempelvis dominerande i produk- tionen av lättbetongstav. En betydande ut- jämning i fördelningen mellan armerade och oarmerade produkter har dock skett genom de senaste årens utbyggnader. Bl.a. är till- verkningen vid den nya ytongfabriken i Kvarntorp till stor del inriktad på armerad lättbetong. Andelen armerade produkter i Ytongs tillverkning torde nu utgöra ca 40 % , medan motsvarande andel för Siporex är ca 60 % .

Försäljningsorganisation och prissättning

År 1958 bildades AB Lättbetong, ett gemen- samt försäljningsbolag för siporex- och ytongföretagen. De två koncernerna har för- bundit sig att verkställa all försäljning inom Sverige genom försäljningsbolaget. Nuva-

rande avtal (kart. reg.nr 1727) gäller t. o. rn. 1971, och förlängs i perioder om tio år om ej uppsägning skett.

Årsleveranserna kvoteras så, att Siporex erhåller 54 och Ytong 46 % och AB Lätt— betong fastställer sina inköpspriser till de olika företagen.

Ett huvudsyfte med avtalet är rationalise— ring av distributionen. Man söker därför an- passa de två fabrikatens avsättningsområden efter fabrikernas läge. Landet har indelats i områden, där Siporex resp. Ytong främst bör avsättas (S- resp. Y—distrikt). Dessutom finns gemensamma distrikt (G-distrikt), som skall vara leveransutjämnande. Avtalets ef- fekter på transporterna kan i viss mån av— läses från en jämförelse av leveransfördel- ningen i olika län 1957 och 1962 (tabell 8: 14).

En betydande omfördelning har skett ef- ter försäljningsbolagets tillkomst. Siporex har ökat sin andel i Skåne, västkustlandska— pen och Norrland, medan Ytong övertagit en stor del av leveranserna i östra Götaland och i det inre av Götaland och Svealand. Förändringarna bör ha inneburit en väsent- lig minskning av de genomsnittliga trans- portavstånden.

Företagen har i många fall förlagt hela sin tillverkning av en viss produkt till en eller ett par av sina fabriker. Det är därför i allmänhet inte lämpligt att ett av företagen helt övertar leveranserna inom ett geogra— fiskt område, därför att en av dess fabri- ker ligger i närheten. Ett exempel är att le- veranserna av stav till södra och västra Sve-

Tabell 8: 14. Siporexföretagens andel av de två koncernernas leveranser till olika län

1957 1962 1957 1962 Stockholms stad och län 51 42 Göteborgs och Bohus län 55 74 Uppsala län 34 70 Alvsborgs län 67 58 Södermanlands län 43 23 Skaraborgs län 25 30 Östergötlands län 43 23 Värmlands län 48 12 Jönköpings län 70 40 Örebro län 27 4 Kronobergs län 42 40 Västmanlands län 60 38 Kalmar län 37 37 Kopparbergs län 61 52 Gotlands län 62 81 Gävleborgs län 87 72 Blekinge län 92 56 Västernorrlands län 63 82 Kristianstads län 50 47 Jämtlands län 30 79 Malmöhus län 66 82 Västerbottens län 70 99 Hallands län 68 72 Norrbottens län 88 98

[ l l ] l95| |955

l l [960 l965 Är

AzArmerade fokplottor' B:Ligqonde vöggelemenf Diagram 8: 12. Priser på lättbetong fritt fabrik

rige 1962 skedde från ytongfabriker, då Siporex tillverkade denna produkt endast i Skelleftehamn. Produktionsinriktningen vid olika anläggningar måste givetvis bestämmas utifrån en avvägning mellan transportkost- nader och specialiseringsvinster.

Före försäljningsbolagets tillkomst hade de tre lättbetongföretagen muntliga över- enskommelser angående prissättning och ra- battsatser. Prissättningen byggde på ett sys- tem med prisorter, dvs. frakttilläggen be- stämdes utifrån avståndet till närmaste fa- brik, oavsett om leveranserna skedde från denna. De tre företagen synes fortfarande tillämpa lika priser.

Förutom bonus och provisioner, vilka i stort sett varit gemensamma för alla säljar- na har i viss utsträckning fraktrabatter och andra ersättningar utgått till köparna. På detta område uppkom under 1950-talet en »dold» konkurrens mellan säljarna, vilken bl. a. medförde oekonomiska korstranspor- ter. Försäljningsbolagets tillkomst får ses som ett försök att eliminera denna >>osunda konkurrens» och att rationalisera distribu- tionen och försäljningsarbetet.

Priset på oarmerad lättbetong steg 1935—

C:Oormerad, limmod stav D: Oarmerade murblock

1950 med knappt 50 %, att jämföras med 60 % för cement och 75 % för murtegel. 1950 var priset för Ytong 57,50 kr per m3, för Siporex 60 kr per m3 (priserna gäller murblock). Åren 1950 och 1951 höjdes pri- serna med omkring 25 %, dvs. väsentligt mindre än tegel- och cementpriserna.

Prisutvecklingen från 1951 framgår av diagram 8: 12, som innehåller prisserier för två armerade och två oarmerade produkter.

Fram till de allra senaste åren har pris- höjningarna varit synnerligen små. Prisrela- tionen gentemot konkurrerande material har förbättrats, vilket illustreras av följande jäm- förelse, avseende 1964, med priserna på tegel (index l951=100).

Oarmerade murblock av lättbetong 109 Armerade takplattor av lättbetong 109 Murtegel (Malmö) 129 Murtegel (Stockholm) 151 De förbättrade prisrelationerna har gi- vetvis varit en avgörande faktor för lätt- betongens övertagande av mur- och takteg- lets marknader under senare tid. Den stabila prisnivån och dess orsaker diskuteras när- mare i kostnadskapitlet.

Priserna för murblock fritt byggnadsplats

Stockholm 90.40 Göteborg 87.15 Malmö 88.45 Norrköping 91.70 Växjö 95.60 Halmstad 93.65 Skövde 85.20

Karlstad 93.65 Västerås 92.68 Falun 93.33 Gävle 85.85 Luleå 101.63 Östersund 1 1 1.04

år 1964 framgår av följande tabell. Upp- gifter för tidigare år finns inte tillgängliga.

Priserna i Norrland är visserligen högre än i övriga delar av landet men existensen av Skelleftehamn som prisort har en starkt utjämnande verkan. Prisskillnaderna blir därigenom i de flesta fall betydligt mindre än i fråga om tegel.

Kostnader och vinster

SPK har i sin utredning specialstuderat fö- retagens redovisning för att kartlägga kost- nadsstrukturen. Då stora skillnader förelig- ger mellan företagen i fråga om produktio- nens fördelning på varuslag, är jämförelser beträffande kostnadsnivå tämligen ointres- santa.

I det följande anges kostnaderna genom- gående i procent av saluvärdet eller av de totala kostnaderna. Detta är givetvis inte heller helt tillfredsställande, eftersom redo- visningen borde gälla bestämda produkter. Det finns emellertid ingen möjlighet att jäm— föra identiska produkter mellan företag eller över tiden.

Utvecklingen sedan 1953 för olika kost- nadsslag framgår av nedanstående tabell.

Tabell 8: 16. Procentuell fördelning av lätt- betongindustrins kostnader

1953 1957 1962

Råvaror 23,9 27,6 25,1 Tillverkning 51,7 48,1 54,6 därav: löner 20,5 23,3 25,5 rep. och underhåll 6,1 5,4 7,1 avskrivningar 10,4 6,7 7,9 Försäljning och distribution 11,9 13,3 7,3 Administration 7,8 5,7 6,6 Ovriga kostnader 4,7 5,3 6,4 därav: forskningskostnader 2,4 2,1 2,9 räntor 2,0 2 6 2 5

».

Kostnaderna har angivits i procent av totala redovisade kostnader.

Råvarukostnaderna utgör således en fjär- dedel av de totala kostnaderna. Prisstegring- en för viktigare råvaror 1953—1962 var föl- jande:

Cement 3 % Aluminiumpulver 7 % Armeringsjärn 28 %

Den från kostnadssynpunkt viktigaste rå- varan är numera armeringsjärn, som svarade för nära 35 % av de redovisade råvarukost- naderna 1962, medan motsvarande andel för cement var drygt 20 %.

Också lönekostnadernas andel är omkring 25 %. Den har ökat påtagligt sedan 1953, troligen främst beroende på övergång till framställning av mer arbetskrävande pro- dukter. Lönerna steg under perioden 1953— 1962 med ca 45 %, medan produktivitets- stegringens storlek är oklar.

Siporex- och ytongföretagens egna för- säljningskostnader (inkl. av företagen burna frakter) har minskat kraftigt efter försälj- ningsbolagets tillkomst. Framför allt gäller detta Ytong, som tidigare på grund av ogynnsam lokalisering tvingats bära höga transportkostnader. Om AB Lättbetongs kostnader inräknas uppkom dock en bety- dande kostnadsstegring även under perioden 1957—1962, dvs. under åren omkring för- säljningsbolagets tillkomst. Det är omöjligt att utifrån tillgängliga data få ett värdemått på ev. rationaliseringsvinster.

Försäljningsbolagets tillkomst borde dock främst ha inneburit en omfördelning av kostnader mellan företagen. Ytongs totala försäljningskostnader per försåld enhet har stigit mycket obetydligt mellan 1957 och 1962. Ännu 1962 var emellertid försälj-

Tabell 8:17. Redovisad vinst före utgiftsrän- tor i procent av saluvärdet

1953 1957 1962 Siporex 3,6 8,2 7,6 Ytong 7,8 8,7 9,6 Durox 5,6 7,6 1,8 Samtliga företag 5,5 8,3 7,7

ningskostnaderna i detta företag betydligt högre än i de två övriga.

Liksom i fråga om tegel gäller, att inga egentliga lönsamhetsuppgifter finns tillgäng- liga. Någon beräkning av kapitalinsatsen har inte gjorts och dessutom saknas underlag för beräkning av kalkylmässiga avskrivning- ar. Uppgifterna nedan avser därför endast redovisad vinst i procent av saluvärdet. För att olikheter i finansieringssätt inte skall in- verka, har vinsten räknats före utgiftsrän- tor.

Siffrorna ger intryck av en mycket jämn vinstutveckling, och skillnaderna mellan fö- retagen är relativt små. Durox redovisar vis— serligen en förlust (efter utgiftsräntor) år 1962, men denna har betecknats som tillfäl- lig och i väsentlig grad beroende på en under detta år osedvanligt stor kassation. En lön- samhetsberäknjng, som gjordes av SPK år 1957, ger vid handen, att lättbetongföreta- gens lönsamhet under förra hälften av 1950— talet var mycket god. Att döma av ovanstå- ende siffror har denna höga räntabilitet bli— vit bestående också under den därpå föl- jande tioårsperioden.

Den gynnsamma situation, som lättbe- tongföretagen upplevt under senare år, tor- de vara mycket vanlig på nya och snabbt växande marknader. De goda avsättnings— möjligheterna ger förutsättningar för snabb modernisering och rationaliseringar. I det aktuella fallet har dessutom priserna på de viktigaste råvarorna (cement, armeringsjärn och aluminium) stigit mycket måttligt, vil- ket ytterligare förbättrat kostnadssituatio- nen. Den gynnsamma kostnadsutvecklingen skapar i sin tur förutsättningar för förbätt- rade prisrelationer gentemot konkurrerande

produkter. Avsättningsmöjligheterna kan därigenom ytterligare ökas osv.

Företagen kan i detta läge välja mellan att hålla måttliga marginaler per enhet och där- med snabbt öka sin marknad eller att ta ut en del av kostnadsfördelarna i höjda vinst- marginaler. I det senare fallet blir avsätt- ningsökningen givetvis mindre. Eftersom den totala efterfrågan på stommaterial (lätt- betong, tegel osv.) stigit i takt med bygg- nadsverksamheten, skulle lättbetongföreta- gen troligen haft stigande efterfrågan även om man låtit priserna stiga i takt med tegel— priserna.

Avvägningen mellan marknadsutvidgnjng och vinstmarginaler måste rimligen ha gjorts utifrån långsiktiga vinstöverväganden. För att kunna belysa företagens prispolitik skul- le man behöva uppgifter om vinstmargina- lernas storlek och avkastningen på investerat kapital. Sådana uppgifter finns tyvärr inte tillgängliga. Man får därför nöja sig med konstaterandet, att företagen drivit en så hård konkurrens, riktad mot andra bygg- nadsmaterial, att de kunnat väsentligt ut- vidga sin marknad.

Förutsättningarna för priskonkurrens mel- lan lättbetongtillverkarna begränsas av den starkt oligopolistiska marknadsstrukturen och den höga graden av homogenitet på del- marknaderna. Prissamarbete synes sedan länge ha varit vanligt, och försäljningsbola- gets tillkomst torde i detta avseende sakna större betydelse. Dominansen för de två stora företagen och frånvaron av störningar i form av t. ex. överkapacitet har begränsat incitamenten för inbördes konkurrens. Den statliga etableringen på marknaden, som åt- följts av en snabb kapacitetsutbyggnad, kan i viss mån förändra denna situation. Även i framtiden torde dock konkurrensen med andra material komma att bli det viktigaste konkurrensinslaget på marknaden.

D. Planglas

Beteckningen planglas avser alla glassorter, som vid den ursprungliga produktionen framställs i form av plana skivor. De vikti-

gaste varuslagen är maskinglas och gjut- glas, båda med huvudsaklig användning som byggnadsmaterial. Bland planglasprodukter- na kan nämnas vanliga fönsterrutor (osli- pat maskinglas), skyltfönster, härdade eller laminerade rutor, isoleringsrutor samt speg- lar.

Maskinglas framställs genom att det smäl- ta råmaterialet (kvartssand, soda, krossglas m. m.) kontinuerligt förs i breda band verti- kalt genom dragmaskiner, varefter glaset skärs i önskade storlekar. En glasugn (van- na) hålls i drift oavbrutet under fyra till fem år, innan den släcks för ombyggnad el- ler reparation.

Gjutglas är valsat, ogenomsynligt glas och indelas i spegelråglas och annat råglas samt opakglas. I motsats till maskinglaset fram- ställs gjutglas genom horisontell valsning, och kontakten med valsarna gör, att glaset i allmänhet måste vidarebearbetas (slipas och poleras) före den slutliga användningen.

Den svenska planglasproduktionen utgörs uteslutande av maskinglas, huvudsakligen fönsterglas i tjocklek 2—3 mm. Dessutom förekommer slipning och annan bearbetning av importerat råglas samt tillverkning av sä— kerhetsrutor och speglar. I denna redogö- relse har huvudvikten lagts på maskinglas- tillverkningen.

I värde räknat utgjorde den svenska pro- duktionen av oslipat maskinglas 38 milj. kr år 1965. Tillverkningsvärdet för vidareför- ädlade produkter uppgick till 46 milj. kr. Importberoendet är betydande; 1965 utgjor- de den totala importen ca 33 milj. kr, varav 18 milj. kr för vanligt fönsterglas. Exporten har de senaste åren varit relativt liten.

Maskintillverkning av fönsterglas upptogs i Sverige 1927 vid Glava Glasbruk i Värm- land. Senare har ytterligare tre maskinglas- bruk startats, nämligen Oxelösund 1928, Emmaboda 1934 och Årnäs 1942. Två av bruken, Glava och Årnäs, har emellertid lagt ned produktionen. Tillverkningsproces- sen förutsätter produktion i stor skala, vilket avspeglas i det faktum, att det i Sverige ald- rig förekommit mer än tre tillverkare sam- tidigt.1

Fr.o.m. 1950 har den svenska produk-

tionen varit fördelad på två, tämligen jämn- stora tillverkare, Oxelösunds Järnverk och Emmaboda Glasverk. Produktionen i Oxelö- sund har varit integrerad med järnframställ- ningen i den meningen, att överskottsvärme från masugnen utnyttjats för glasframställ- ningen.

Aktiemajoriteten i Oxelösunds Järnverk förvärvades 1955 av Grängesbergsbolaget. 1959 inköptes kvarvarande minoritetsposter, och företaget fusionerades med moderbola- get. Emmaboda Glasverk är ett fristående företag, helt specialiserat på glastillverkning.

Genom ett avtal om samarbete med ett danskt företag, som offentliggjordes som- maren 1967, kommer glastillverkningen i Oxelösund att upphöra. De berörda företa- gens tillverkning kommer att koncentreras till anläggningar i Korsör, vilka förutsätts överta leveranserna även på den svenska marknaden. Emmaboda kommer sålunda att bli den enda tillverkaren inom Sverige.

Redogörelsen i det följande kommer i hu- vudsak att omfatta perioden 1950—1965.1 Konkurrenssituationen under denna period har utmärkts av att de två svenska produ- centerna mött en betydande importkonkur- rens. De utländska säljarna har samarbetat i en fast organiserad kartell (se nästa av- snitt), varför marknaden haft stark oligo- polistisk karaktär.

Förbrukningen av maskinglas i Sverige har mellan 1950 och 1965 stigit med ca 80 % eller 4 % per år. Efterfrågan uppvisar mycket kraftiga svängningar i förändringar av storleksordningen 20 % från ett år till nästa har förekommit vid flera tillfällen. Svängningarna betingas givetvis av variatio- ner i husbyggnadsverksarnhetens omfattning och förskjutningar mellan hustyper.

Beträffande konjunkturkänsligheten på- minner planglasbrukens situation starkt om tegelbrukens. Variationerna torde dock här

1 Förutsättningar för en större exportinriktad expansion torde ha saknats, bl. a. beroende på att en stor del av råvarubehovet måste täckas genom lmport. 1 Beskrivningen av produktivitets- och kost- nadsförhållanden har kunnat föras fram endast till 1962, eftersom SPK:s utredning, som i dessa avseenden utgör underlaget för redogörelsen, inte omfattar senare år.

Produktion —— — Import

50_ 140—: 210—: 5 zu—j : / : lx ,/ : !, xx ,'GPX f*v, m.: / Nv/ & » / _ Å » // _4'Vs— : / x , x ; .-" M...-.._ : I & V ___od —._N __ N --_'-—-------. - . : .ä';f_-_---.fdW ..—_----I-"_- . —O 0 | | I | | | | | | | | 1 | 1945 IQSD |955 |960 ISGSÅP

...-.. Export

Diagram 8: 13. Produktion, export och import av maskinglas

skapa särskilda problem, beroende på till- verkningsmetodens kontinuerliga karaktär och den jämförelsevis höga kapitalintensite— ten. Som följd av svårigheter att snabbt an- passa kapaciteten har importen i stor ut- sträckning fått tjänstgöra som buffert vid stora konjunkturella variationer. Tidvis sy- nes dock de svenska företagen ha haft svå- righeter att återvinna den marknadsandel, som förlorats i lägen med stor efterfrågan.

Utvecklingen av produktionsvolym, export och import av maskinglas åren 1945—1965 framgår av diagram 8: 13 ovan.

Den genomsnittliga stegringen under pe- rioden 1950—1965 är för de olika serierna:

lan 1951 och 1953 sjönk produktionsvoly- men lika mycket som förbrukningen, eller med nära 3 000 ton. Nedgången fortsatte också 1954, trots att efterfrågan då åter börjat stiga i snabb takt. De svenska tillver- karna förlorade under dessa år den domine- rande ställning på hemmamarknaden, som de haft vid årtiondets början.

Även om en väsentlig återhämtning i pro- duktionen ägde rum de följande åren, måste volymutvecklingen under hela perioden fram till 1958 betraktas som stagnerande. Åren 1959—1960 kom en mycket kraftig produk- tionsökning till stånd, baserad på snabbt sti- gande inhemsk efterfrågan och en betydan-

produktion 3 % per år de exportökning. Under 1960-talet har dock import 10 % per år produktionen åter stagnerat, beroende på en export 1 % per år långsammare efterfrågestegring inom landet

Det mest påfallande är sålunda ökningen i importandel, vilken daterar sig i huvudsak från förra hälften av 1950-talet. Efterfråge- nedgången 1952 synes ha påverkat den svenska produktionen mycket starkt. Mel-

och successivt försämrad handelsbalans. Produktionens fördelning mellan företa- gen varierade starkt under 1950-talet. Oxelö- sunds produktionsvolym fluktuerade relativt måttligt och i samma riktning som den to- tala efterfrågan. För Emmaboda var ut-

vecklingen däremot mycket ojämn med en kraftig nedgång åren 1952—1955. Det är emellertid möjligt, att produktionsminsk- ningen endast delvis berodde på avsättnings- svårigheter och i stället stod i samband med stora reparationer, som genomfördes 1954— 1955. Emmaboda förlorade under dessa år nästan hälften av sin marknadsandel till ut- ländska säljare. Mellan 1955 och 1957 åter- vann företaget sin tidigare andel och har därefter ökat den ytterligare. Under 1960- talet har Emmaboda i allmänhet svarat för något över hälften av maskinglasproduk— tionen.

Beträffande kapacitetsutnyttjandet kan för det första konstateras att smältkapaci- teten utnyttjades mycket ofullständigt under 1950—talet (långa perioder till mindre än 50 %). Också för arbetsmaskiner synes ut- nyttjandegraden vissa år ha varit mycket låg. Uppgifter beträffande ekonomiskt opti- mal utnyttjandegrad saknas, varför inga mer preciserade mått på överkapacitetens storlek kan anges. Det kan dock konstateras, att även om kapaciteten var optimalt utnyttjad vid 1950-talets början, måste en betydande faktisk överkapacitet ha förelegat hos Em-

Index 150

maboda åren 1952—1956 och hos Oxelö- sund under praktiskt taget hela årtiondet. Avsättningsökningen 1959—1960 bör ha skapat en bättre balans, men de senaste åren torde utnyttjandegraden åter ha sänkts.

Mot bakgrunden av stagnerande avsätt- ning och lågt kapacitetsutnyttjande framstår det som naturligt, att arbetsproduktiviteten stigit tämligen långsamt. Under 1950-talet steg produktionen per arbetstimme med knappt 2,5 % per år för båda bruken till- sammans. Utvecklingen synes under denna period ha varit särskilt ogynnsam för bru- ket i Oxelösund; skillnaden torde bero på olikheter i kapitalutrustning.

Produktivitetssiffror finns tillgängliga en— dast för perioden 1951—1960 (se följande diagram). Serierna belyser klart känsligheten för variationer i produktionsvolym och ut- nyttjandegrad.

Det låga kapacitetsutnyttjandet, särskilt i mitten av 1950-talet, avspeglas också i låga investeringssiffror. Åren 1952—1956 sjönk de totala investeringarna i byggnader och maskiner till mindre än hälften av nivån från årtiondets början, vilken åter uppnåd- des först under högkonjunkturåren 1959—

MD— lill]H 120—

lll]—

_ . -----------------._.___-_-__

_-------— . ___ q /

'_-----I-

L,

19

I | | l 5] [952 1953 1954 1955

Produktion

— — — Ani-al arbetstimmar

[ i | 1957 I958 l959

------ PAT

] [956

Diagram 8: 15. Utvecklingen av produktionsvolym, antal arbetstimmar samt produktion per arbetstimme åren 1951—1960. Index 1951 = 100

1960 Är-

Organisationer och kartellavtal Jämfört med andra byggnadsmaterial upp- visar planglasmarknaden en mycket stor ut- rikeshandel. De dominerande företagen i länder som Belgien, England, Frankrike och Västtyskland är dimensionerade för försälj— ning på världsmarknaden. Produktionen av planglas i varje särskilt land sker i ett fåtal företag, vilka i allmänhet är sammanslutna i nationella och internationella kartellorgani- sationer.

I Sverige har horisontella överenskommel- ser sedan länge förekommit i samtliga tre led (fabrikanter, grossister och glasmästare), och även vertikala avtal om priser och rabat- ter har varit vanliga. Dessutom har överens- kommelser om marknadsdelning och pris- sättning tidvis förekommit mellan svenska och utländska fabrikanter.

Horisontellt samarbete i fabrikantledet fö- rekom redan före maskinglasets genombrott.

Den inhemska glasförsäljningen från Glava och Oxelösund omhänderhades åren 1920—1939 av Fönsterglasbrukens Försälj- nings AB, som fördelade inkomna order mellan bruken enligt vissa överenskomna förhållandetal. Från den 1 juli 1939 inträd- de Emmaboda Glasverk i försäljningsbola- get. Från 1942, då även Årnäs bruk börja- de maskintillverkning av fönsterglas, har bruken skött försäljningen var för sig.

Efter kriget har samarbete förelegat be— träffande priser och rabattbestämmelser. En bindande överenskommelse mellan bruken gällde under åren 1946—1951. År 1952 upphävdes alla bindande avtal på planglas- området och endast riktprislistor bibehölls. Orsaken var, att Statens Priskontrollnämnd ställde avtalens upphävande som villkor för att priskontrollen på planglas skulle hävas.

Från juli 1953 började bruken tillämpa nya priser och rabatter i enlighet med detta års s.k. marknadsordning. Bruken samarbe- tar i den formen, att en kunds sammanlag- da inköp från båda bruken bestämmer hans rätt till omsättningsrabatt. Denna överens- kommelse, som fortfarande gäller, synes också innebära gemensamma priser och ra- batter.

En ny marknadsordning tillkom 1960 ef-

320

ter överläggningar mellan bruken och gros- sisterna.l Pris- och rabattsystemet beskrivs i nästa avsnitt. Från 1966 har ett nytt mått- och prissystem införts, men samarbetet har i stort samma karaktär som tidigare.

Partihandeln med planglas domineras av Sveriges Planglasgrossisters Förening (SPG), som bildades 1939. Föreningen, som i bör- jan av 1960-talet hade 17 medlemmar, fun- gerar som förhandlingsorgan gentemot de svenska bruken och utländska säljare.

SPG har praktiskt taget sedan sin till- komst varit dominerande inom grosshandeln med planglas. Omkring 1951 uppgavs drygt 80% av handeln med utländskt planglas gå genom SPG och motsvarande andel av de svenska brukens produktion har under 1950—talet legat mellan 50 och 60 %. Den viktigaste alternativa distributionskanalen är direktförsäljning från bruk till större förbru- kare.

Detaljisterna är organiserade i Sveriges glasmästeri- och förgylleriidkares riksför- bund (RF), som bildades 1934 och omfattar ca 95 % av glasmästarkåren. Förbundet upprätthöll fram till 1950 viss nyetablerings— kontroll.

RF:s medlemmar får räkna med konkur- rens från företagare utanför förbundet och dels från snickerifabriker, som själva utför glasning. Fabriksglasningen har ökat i be— tydelse under senare år. I övriga fall torde det vara praxis, att glasmästaren förutom glasningen också svarar för försäljningen av glaset, men även direktleverans från grossist till byggmästare förekommer.

Planglasmarknaden i Västeuropa är i stor utsträckning reglerad genom avtal. Den do- minerande sammanslutningen är den s.k. Brysselgruppen, även benämnd Centraver efter de belgiska brukens organisation. Brys- selgruppen är en försäljningskartell och om- fattar praktiskt taget alla glasverk av bety- delse i Belgien, England, Frankrike och Västtyskland. Medlemmarna tillämpar ge- mensamma priser och försäljningsvillkor.

Visst samarbete förekom åren 1953— 1958 mellan de två svenska bruken och kar-

1 Egentligen en marknadsordning för varje bruk, men båda har samma lydelse.

tellen. Det är inte möjligt att här ge en in- gående redogörelse för innebörden av detta samarbete, men det torde bl.a. ha förut- satts, att de utländska företagen skulle avstå från priskonkurrens på den svenska mark- naden.

Under år 1958 uppkom vissa problem i relationerna mellan Brysselgruppen och de svenska företagen, beroende på att SPG lyc- kats utverka en rabatthöjning på importerat glas. Enligt en av Oxelösund utförd jämfö- relse mellan svenska priser och importpri- ser på vissa jämförbara glaskategorier var det svenska glaset efter rabatthöjningen 2,5— 3 % billigare än det utländska. Det impor- terade glaset ansågs trots detta attraktivare för grossisterna än det svenska, då margi- nalerna var ungefär dubbelt så stora för det förra.1 Inför den förestående övergången från vikt- till värdetull upptogs nya för- handlingar mellan de svenska företagen och Brysselgruppen i december 1958. Tullom- läggningen innebar en relativt kraftig sänk— ning av tullskyddet, och de svenska tillver- karna ville utverka prishöjningar på im- porten som kompensation för denna sänk- ning. Uppgörelse kunde emellertid inte nås, och under de närmast följande åren fanns ingen överenskommelse mellan parterna.

Först 1961 tog Brysselgruppen initiativ till nya förhandlingar. Dessa resulterade i en överenskommelse (kart. reg. nr 2019), vil- ken gällde i fyra år från den 1 juli 1961 och därefter har förlängts. Överenskommel- sen innebär bl.a. att prisändringar på den svenska marknaden inte skall företas av nå- gondera parten utan föregående samråd med motparten.

Prissättning Priser och rabatter vid försäljning av plan- glas har reglerats i de likalydande s. k. mark- nadsordningar, som utfärdats av Emmaboda och Oxelösund. Utgångspunkten är brukens grundpriser, vilka ändras mycket sällan. På dessa priser lämnas fyra olika slags rabatter: a) Distriktsrabatter utgår till alla direkt- köpare, och är av storleksordningen 30 %. Dessa rabatter, liksom de tidigare tillämpa- de platsrabatterna, var ursprungligen avsed-

da att skapa en differentiering, svarande mot olikheter i säljarnas fraktkostnader.2 Skill- naderna i rabattsatser är dock numera så små, att de i många fall endast torde täcka en mindre del av skillnaden i fraktkostnad mellan olika regioner. En betydande faktisk prisdifferentiering (fraktabsorbtion) torde alltså föreligga, till bl.a. norrländska köpa- res fördel.

b) Återförsäljarrabatt om 2 % utgår till grossister samt till fabriker för vidareföräd- ling av glas. Dessutom åtnjuter större åter- försäljare med egen lagerhållning en ren funktionsrabatt (grossistrabatt) om 2 %.

c) Kvantitetsrabatter utgår till direktkö- pare enligt en skala från 1 % till 4 %. Som tidigare nämnts samarbetar glasbruken i den formen, att leveranser från båda bruken får inräknas vid beräkning av rabatternas stor- lek.

Grossistorganisationen fastställer i sin tur riktpriser för både svenskt och utländskt glas. Bindande prisavtal har förekommit un- der kortare perioder, senast åren 1958— 1959. I fråga om svenskt glas används pri- serna i brukens prislistor som grundpriser, på vilka vissa rabatter ges till detaljisterna.

Enligt SPK:s undersökning av grossistle- det följdes listpriserna i allmänhet strikt, medan vissa avvikelser från rabattnormerna förekom. Avvikelserna, som nästan uteslu- tande innebar >>för höga» rabattsatser, upp- gick emellertid i fråga om svenskt glas en- dast till i genomsnitt 0,5 % av nettofaktu- reringen. För utländskt glas var de något större, i genomsnitt 4,4%. Också grossist- företagen utanför SPG använder samma pris- och rabattlistor som de organiserade grossisterna.

I detaljistledet, dvs. mellan glasmästarna förefaller konkurrensen att vara relativt hård. RF fastställer visserligen priser och rabatter, men riktprisföljsamheten synes tidvis ha va- rit mycket låg.

* 1 Priset från grossist måste alltså ha varit av- sevärt högre för det utländska glaset, vilket tyder på att många förbrukare betraktat detta som bättre än det svenska, trots att jämförelsen gjorts mellan svenskt A-glas och importerat B-glas.

2 Leverans av större kvantiteter skeri allmänhet fraktfritt köparens järnvägsstation.

lår/m2

___—__r—————"

,______r

|__—___

___—__—____I

_ 3 mm (kval. A)

l95l ' 1952 ' I953 ' 1954 ' 1955 ' I956 ' 1957 ' |958 ' 1959 ' [960 ' isöi ' 1952 ' l963 ———2 mm (kvo|.A)

Diagram 8: 15. De svenska glasbrukens nettopriser på maskinglas till mest gyn/lad köpare

Utvecklingen efter priskontrollens slopan- de år 1952 av priserna på svenskt maskin- glas illustreras av diagram 8: 15. Påfallande är den extremt låga frekvensen av prisänd- ringar. Under perioden 1951—1963 ändra- des priserna endast fyra gånger. Ändringar- na har genomförts samtidigt av båda säljar- na och för samtliga glassorter.

Prisändringarna synes i samtliga fall varit resultat av förhandlingar mellan de två svens- ka företagen. Vid 1961 års prishöjning om- fattade överenskommelsen också de utländs- ka säljarna. Det är givetvis möjligt, att viss priskonkurrens förts med hjälp av dolda ra- batter e. d. till enstaka köpare, men SPK:s undersökning av förhållandet mellan bruken ger inte intryck av att sådana störningar förekommit.

Fullständiga uppgifter om importpriserna saknas. En viss uppfattning om utveckling- en kan emellertid erhållas utifrån SPG:s uppgifter om viktigare prisändringar. Det förefaller som om importpriserna under 1950-talet stigit väsentligt mindre än de svenska priserna. Mellan 1955 och 1961 hölls prisnivån praktiskt taget konstant. De utländska företagen synes under dessa år ha hållit priserna nere för att söka behålla den stora marknadsandel, de uppnått under

åren 1952—1955. De svenska företagen (och främst Emmaboda) lyckades emellertid trots denna priskonkurrens återta en stor del av förlusterna fram till 1960. Genom 1961 års överenskommelse torde förutsättningarna för skärpt priskonkurrens från utlandet i stort sett ha eliminerats, i varje fall temporärt.

Priserna i grossistledet följer i fråga om direktleveranser till stora köpare mycket nära fabrikspriserna för svenskt resp. utländskt glas. Detta är naturligt, eftersom grossisterna här i stor utsträckning konkurrerar med bru- kens egna leveranser till direktköpare.

SPG:s lagerpriser har däremot visat en klart avvikande utveckling. Priserna steg mel- lan 1952 och 1961 med 50—75 % för olika typer av maskinglas att jämföras med i ge- nomsnitt ca 25 % för fabrikspriserna. De höjda grossistmarginalerna motiveras med ökade hanteringskostnader (främst lönehöj- ningar).

Kostnader och vinster

Utvecklingen under 1950-talet av olika slags rörliga kostnader framgår av följande sam- manställning. Uppgifterna har hämtats från SPK:s undersökning.

Index I'll] IM]— IZI]— III]— IOO—

90—

80—

70—

& M__——/

I95I

! i I | I952 |955 I954 I955

lniökisöversko'ii'

i l l l I956 I957 [958 I959

— —— Produkfionsvolgm

Diagram 8:16. Intäktsöverskott över rörlig kostnad ( % av brandförsäkringsvärde) samt produktionsvolyn. Index 195] = 100

Öre per kg

1951 1955 1960 råvarukostnad 17 16,5 11 bränslekostnad 10 12,5 löner 1 1 1 6,5 19

Tillsammans utgjorde dessa tre kostnads- slag 1960 omkring 60 % av saluvärdet. Lik- som i andra branscher med ogynnsam avsättningsutveckling och överkapacitet ut- gör lönekostnadsstegringen ett stort problem. Då uppgifter beträffande produktivitetsut- vecklingen saknas för åren efter 1960, kan den senaste fasen i kostnadsutvecklingen inte anges med säkerhet. Stagnationen i produk— tionsvolym under de senaste åren torde dock ha medfört, att produktivitetsökningen åter bromsats efter uppsvinget åren 1959—1960, varför lönestegringen troligen givit utslag i höjda styckkostnader.

Råvarukostnadernas minskade betydelse under 1950-talets senare del torde huvudsak— ligen ha berott på sänkta inköpspriser (möj- ligheterna till materialbesparingar framstår som obetydliga). De flesta av råvarorna im- porteras, varför prissänkningar på den in- ternationella marknaden måste vara den hu- vudsakliga förklaringen. Förbättringen kan därför tänkas ha varit av tillfällig karaktär.

Marginalen utöver de rörliga kostnaderna har varierat kraftigt med produktionsvoly— men. Fram till 1958 steg den i genomsnitt ungefär lika snabbt som priserna, dvs. dess andel av saluvärdet var i stort sett oföränd- rad. En mycket stor höjning 1959 kan till någon del vara skenbar och bero på statisti- kens omläggning detta år. Det torde emeller- tid också reellt vara fråga om en kraftig för- bättring, betingad av dels råvaruprissänk- ningar och dels förbättrat kapacitetsutnytt- jande i samband med starkt ökad produktion.

För att få ett användbart mått på företa- gens lönsamhet, måste man känna till ock- så de kostnader, som inte redovisas i statisti— ken, t.ex. kalkylmässiga avskrivningar och administrationskostnader. Uppgifter om des- sa finns inte tillgängliga, varför en bedöm- ning av lönsamhetsutvecklingen måste bli mycket osäker. Eftersom huvuddelen av de ej specificerade kostnaderna utgöres av ka- pitalkostnader (inkl. avskrivningar), har vi valt att ställa marginalen mellan saluvärde och rörliga kostnader i relation till brand- försäkringsvärdena (diagram 8: 16). Om (a) deprecieringen utgjorde en relativt konstant andel av kapitalets värde och (b) företagens värderingsprinciper för kapitalet inte för- ändrats, bör denna serie kunna ge en upp- fattning om förändringar i lönsamheten.

1960 Är-

Påfallande är den mycket höga graden av samvariation mellan detta mått på kapitalets avkastning och produktionsvolymen. Trots räntabilitetsmåttets svagheter, kan man med stor säkerhet dra slutsatsen, att kapacitetsut- nyttjandet varit den helt dominerande be- stämningsfaktorn för företagens vinstmargi- naler. Oxelösunds marginaler har reagerat häftigare än Emmabodas på förändringar i produktionsvolymen, vilket torde förklaras av en större stelhet i arbetskraftsanvänd- ningen.

Förutsättningarna för de svenska plan- glasbrukens produktions- och prispolitik kan sammanfattas på följande sätt:

a) Marknadsefterfrågan är synnerligen okänslig för prisförändringar, eftersom glas- kostnaderna utgör en obetydlig del av de totala byggnadskostnaderna. Näraliggande substitut saknas helt.

b) Efterfrågan varierar starkt på grund av svängningar i byggnadsverksamheten.

c) Exportmöjligheterna är starkt begrän- sade. De internationellt sett mycket små svenska bruken har svårt att konkurrera ef- fektivt på världsmarknaden.

(1) Ett visst hemmamarknadsskydd före- ligger, på grund av i förhållande till pro- duktpriset höga transportkostnader från de viktigaste konkurrentländerna (Belgien och England). Därtill kommer ett tullskydd om 15 % , vid import från länder utanför EFTA.

e) Förutsättningar för nyetablering torde i stort sett saknas, eftersom en effektiv pro- duktionsskala motsvarar en mycket stor del av den totala inhemska efterfrågan.

f) Den höga andelen fasta kostnader och svårigheten att anpassa produktionsapparaten till variationer i avsättning medför, att före- tagen är mycket känsliga för efterfrågebort- fall.

Sett mot denna bakgrund är det naturligt, att de två företagen i första hand sökt uppe- hålla en stabil försäljningsvolym inom lan- det. Det måste också ha framstått som ange- läget att undvika inbördes priskonkurrens, som endast skulle innebära strid om fördel- ningen av en praktiskt taget given total av- sättning. Det är visserligen tänkbart, att de svenska bruken genom lågprispolitik skulle

kunnat överta en del av de utländska före— tagens marknadsandel. Det förefaller emel- lertid som om de under 1950-talet tvingats nöja sig med att söka försvara sin uppnådda andel mot priskonkurrens från importsidan. De utländska säljarnas överlägsenhet i fråga om storlek, förstärkt genom ett effektivt kar- tellsamarbete, ger dem möjlighet att genom prisdifferentiering, hot om priskrig osv. i viss utsträckning diktera villkor för sina mindre konkurrenter.

De svenska företagens försiktiga politik har tagit sig uttryck i ett omfattande samar- bete i fråga om priser och försäljningsvill- kor. Detta samarbete, som fungerat ända se- den l930-talet, synes innebära, att all in- hemsk priskonkurrens eliminerats. Emmabo- da och Oxelösund uppträder som en enhet också vid de förhandlingar som förs med ut- ländska konkurrenter och med grossisternas organisationer.

Konkurrensen från utlandet torde under hela efterkrigstiden ha verkat bromsande på prisutvecklingen. De svenska företagen har försökt få till stånd uppgörelser med sina utländska konkurrenter för att kunna upp- träda som prisledare på hemmamarknaden. Genom den uppgörelse, som nåddes 1961, låstes temporärt priskonkurrensen mellan in- hemsk produktion och import.

Importberoendet på råvarusidan och de jämförelsevis små produktionsenheterna sy- nes ha medfört, att de svenska företagen un- der stora delar av efterkrigstiden varit i underläge i konkurrensen med utländska säl- jare. Beslutet att lägga ned driften i Oxelö- sund och i stället söka skapa en produktion i större skala för den nordiska marknaden får ses som en följd av denna >>småföretags- problematik». Förenklat uttryckt betraktas den svenska marknaden som alltför liten för att rymma två tillverkare med utsikter att framgångsrikt konkurrera med de utländska storföretagen.

E. Wallboard

Wallboard (träfiberplattor) tillverkas i två olika huvudtyper, nämligen porösa och hår-

.., —._.i_m'Y-.

da plattor. Porös wallboard används främst för värme- och ljudisolering i tak och väg- gar, medan den hårda boarden fått en mång- sidig användning inom byggnadssektorn, bl. a. som in- och utvändig väggbeklädnad samt som material vid dörr- och skåptill- verkning.

Den svenska wallboardproduktionen är näst Förenta Staternas den största i världen, och försäljningen är i stor utsträckning in- riktad på export. Vid 1960-talets mitt sva- rade Sverige för ca 10 % av världsproduk- tionen och mer än 40% av den totala världsexporten. Det näst största exportlandet är Finland, som svarar för knappt 20 %.

Det bör här framhållas, att wallboardens starka ställning som byggnadsmaterial i Sve— rige saknar motsvarighet i de flesta andra länder. Detta illustreras av följande jämfö- relse av per capita-förbrukningen i vissa länder, avseende år 1962:

Sverige 26 kg Finland 15 kg USA 10 kg England 5 kg Frankrike 3 kg Världs- genomsnitt 1,6 kg

Olikheterna har till stor del bestämts av kostnadsskillnader på råvarusidan. Genom användning av sågverksavfall o.d. har man i länder med stor Skogsindustri (t. ex. Sve- rige och Finland) till låga kostnader kunnat bygga upp en produktion, som täcker hem- mamarknadens behov, och dessutom möj- liggör viss export. Tillgången på billig råva- ra är dock bunden till övrig skogsindustri- produktion, och en mer omfattande, export- inriktad utbyggnad förutsätter användning av dyrare råvaror. Situationen på råvarusi- dan i förening med transportkostnaderna har försvårat en framgångsrik konkurrens med andra byggnadsmaterial på utländska mark- nader.

Förbrukningen av wallboard i exportlän- derna har dock under efterkrigstiden stigit väsentligt snabbare än den svenska konsum-

tionen. Mellan 1948 och 1963 steg världs- konsumtionen med nära 200 % mot 70 % för den svenska. För de svenska företagen har också exporten ökat väsentligt mer än leveranserna till hemmamarknaden.

Tillverkning av träfiberplattor påbörjades i Sverige år 1929 vid två fabriker med en sammanlagd kapacitet av ca 10 000 ton. Pro- duktionsvolymen steg till en början mycket snabbt och hade 1939 tiodubblats. Utveck- lingen därefter, med fördelning på hemma- marknadsleveranser och export framgår av diagram 8: 17.

Produktionsstegringen under de senaste 15 åren har till helt övervägande del fallit på den hårda boarden, medan produktionen av porös board under hela perioden 1950—1964 legat mellan 60 och 80 tusen ton per år. An- delen porös board föll från 18 % år 1950 till 12 % år 1964. Av totalexporten svarar den porösa boarden för ca 10 %.

Exportens andel av produktionen steg mycket kraftigt under 1950-talet och ut- gjorde 1960 drygt två tredjedelar. Därefter har emellertid exportförsäljningen stagnerat; exportvolymen var 1965 t.o.m. lägre än 1960, och exportandelen hade fallit till ca 55 %. En försämrad konkurrenssituation på de stora exportmarknaderna (England och EEC-området) kan för vissa av de svens- ka wallboardfabrikanterna utgöra ett hot mot den fortsatta existensen på marknaden.

Leveranserna till hemmamarknaden har under efterkrigstiden varierat mycket mått- ligt kring en långsamt stigande trend. En betydande uppgång noteras åren 1963—1965, men denna utveckling torde ha brutits ge- nom dämpningen i byggnadskonjunkturen under 1966.

Importen av wallboard är mycket liten och främst inriktad på specialkvaliteter. Det enda irnporthotet av betydelse härrör från norska och finländska företag. Handeln med dessa länder har dock tidvis varit avskuren genom avtal om hemmamarknadsskydd. Samarbete i olika former har även förelegat mellan de svenska producenterna; avtalen kommer att beskrivas i ett senare avsnitt.

325

700—— 500— 500— 1000— 300—

.n-u-.. * O' '——->.Å.,-—_x

_—

I"- 0 , ..f--..-"" -

(”___-___"...

va

| I | I I I IMO 19165 I950

Produktion ——— Export

I F I I [ I I | If.—155 IQGD

------ Hemmamarknod

Diagram 8: 17. Produktion och export av wallboard

Produktionsiörhållanden

Råvaran vid wallboardtillverkning var från början för annan träförädling värdelöst såg- verksavfall. Genom den snabba utbyggnaden blev emellertid denna råvarukälla otillräck- lig, och även mer värdefullt utgångsmaterial måste användas. Förutom sågverksavfall an- vänds numera flis, rundvirke och olika slags fibermassa. Härigenom får wallboardindu- strin i ökad utsträckning konkurrera med övrig träförädlingsindustri vid anskaffandet av råvaror.

Vid tillverkning baserad på avfalls- eller rundvirke huggs råvarorna till flis, som där- efter sönderdelas till fibermassa. Sedan fin- malning skett och limämnen tillsatts, formas massan till ark. Två tillverkningsmetoder fö- rekommer i Sverige, varav den ena, »Masons metod», används av Nordmalings Ångsåg, som tillverkar Masonite. Den andra meto- den, >>defibratormetoden>>, används av samt- liga andra tillverkare. Produkterna kan be- traktas som identiska.

Skillnaden mellan porös och hård wall- board bestäms av fibermassans vidare bear- betning. Vid framställning av porös board torkas arken i torkugnar. Hård board fram-

326

ställs genom att arken sammanpressas under starkt tryck och hög värme. Processen av- slutas med efterhärdning, konditionering till normal luftfuktighet samt formatsågning.

Tillverkningen av wallboard sker till be- tydande del i tämligen små anläggningar, och kapitalintensiteten i produktionen är läg- re än i de byggnadsmaterialbranscher, som behandlats ovan, med undantag för tegelin- dustrin. Den klart största kostnadsposten är råvaror (ca 40 % av saluvärdet).

Branschens uppbyggnadsperiod omfattar främst tiden 1929—1952, då samtliga 18 fa- briker anlades. Därefter har kapacitetsök— ningen skett genom utbyggnader av existe- rande anläggningar. Tre fabriker har ned- lagts, därav två — båda tillhörande Svenska Cellulosa AB — så sent som 1966. Branschen omfattar nu 13 företag av vilka två, ASSI och Ström-Ljusne, har två fabriker vardera. En förteckning över existerande fabriker med uppgift om startår samt kapacitet år 1965 ges i tabell 8: 18 nedan.

Produktionen av wallboard har i de flesta fall anknutits till annan träbearbetning och träförädling, i synnerhet sågverk. Det fram- står därför som naturligt, att wallboardindu-

| ISGSÅr

Kapacitet 1965 (1 000 ton)

Företag Arbetsställe Startår hård board porös board Statens skogsindustrier Piteå 1948 50 — Skinnskatteberg 1950 80 —— Karlholm (KF) Karlholmsbruk 1937 100 M0 och Domsjö Örnsköldsvik 1929 60 15 Nordmalings Ångsåg Rundviksverken 1929 60 —— Ström-Ljusne Ljusne 1934 40 15 Pilgrimstad1 1952 33 — Sv. Cellulosa AB Johannedal 1931 15 11 Svaneholm Svanskog 1946 40 12 Holmen Vrena 1952 60 —- Scharins Söner Klemensnäs 1937 40 Katrinefors (STAB) Mariestad 1943 28 —— Midnäs Ind. AB Regnsjö 1930 20 Rockhammars Bruk Sälling 1938 —— 16 Torsviks Sågverk Härnösand 1937 20

1 Förvärvades av Ström-Ljusne år 1966

strins huvuddel, f.n. ca 70% av totalka- paciteten, ligger i norra Svealand och Norr- land i anslutning till dessa landsdelars stora exportsågverk. Denna ojämna geografiska fördelning var ännu mer markerad under 1930- och 1940-talen. En viss förskjutning söderut tog emellertid sin början redan i slutet av 1930-talet med uppförande av fa- briken i Rockhammar och senare nyanlägg- ningar har fördelats i stort sett jämnt på Norrland och övriga Sverige.

Ägarna till de först anlagda fabrikerna synes ha räknat med att huvuddelen av produktionen skulle vinna avsättning på företagens vanliga exportmarknader för andra träprodukter. Från denna synpunkt synes den dåvarande lokaliseringen, med till- gång till lämpliga exporthamnar ha varit motiverad. Hemmamarknadskonsumtionen ökade emellertid snabbt och var ända fram till 1954 större än exporten. Den svenska förbrukningen faller till största delen på de sydliga landsdelarna. Detta sammanhän- ger dels med byggnadsverksamhetens loka- lisering, dels med snickeriindustrins kon- centration till främst Småland och Väster- götland. Den ensidiga lokaliseringen av wall- boardindustrin var alltså en nackdel för hemmakonsumtionen genom att det i distri- butionskostnaderna för den färdiga produk- ten kom att ingå betydande transportkost- nader. Den förskjutning söderut, som senare

kommit till stånd har bidragit till att minska medeltransportkostnaden väsentligt och re- dan mellan år 1937—1948 sjönk den med 20%. Också efter 1948 torde transport- avstånden ha minskat avsevärt.

Antalet arbetare i wallboardindustrin är ca 3 000 eller i genomsnitt 200 per arbets- ställe. Sysselsättningen per arbetsställe har sedan början av 1900-talet varit i stort sett oförändrad.

Räknat efter produktionskapacitet har an- läggningstorleken dock ökats kraftigt under senare år genom utbyggnader i nästan alla fabriker. Genomsnittskapaciteten var 1965 nära 50000 ton mot ca 30000 ton 1955 och 20 000 ton 1950.

Kapacitetsutbyggnaden under efterkrigs- tiden har till helt övervägande del fallit på den hårda boarden. Kapacitet och kapaci- tetsutnyttjande åren 1945—1963 för de två produktslagen framgår av diagram 8: 18.

Den genomsnittliga utnyttjandegraden un-

Tabell 8:19. Arbetsställenas fördelning efter kapacitet

Kapacitetsklass Antal fabriker (1 000 ton) År 1950 År 1965 ( 10 3 1 11— 20 7 3 21— 50 6 6

51—100 _ 7

327

IUOU—fal ton Kapacitet 700 600— 500— 4110— 500— 200— |00_______—_——_,—_——__—- 0|||||| ||| ||||| |st|5 |950 1955 1960 lssli råg _ KapacitetsutngttjondeA Å _/f I/ I 1 / _l 1 / ' I, * '. II I » 50— v! "I, _ Ir " | | | | | | | | | | | |945 |950 |955 |96t| |964 Hård board

— —— Porös board

Diagram 8: 18. Kapacitet och kapacitetsut- nyttjande i wallboardindustrin

der perioden var knappt 90 % för hård och mindre än 70 % för porös board. Utnyttjan- det har, framför allt beträffande den porösa boarden varit mycket ojämnt. .

Trots det tidvis mycket låga kapacitetsut- nyttjandet, kom före 1966 ingen struktur- rationalisering till stånd genom nedlägg- ningar eller sammanslagningar av företag. Orsakerna till detta kan vara flera:

1. För många av företagen utgör avfalls- virke från egen träförädling fortfarande en betydande del av råvaran och detta saknar i många fall lönsam alternativanvändning.

2. De fasta kostnaderna utgör en stor del av totalkostnaden och produktionen är på kort sikt lönsam så länge de rörliga kost- naderna täcks.

328

3. De ekonomiskt sett optimala produk- tionsenheterna tenderar att bli allt större och kapacitetsökningen sker oftast stegvis. Konsumtionsökningen är däremot mera kon- tinuerlig och en viss eftersläpning med åt— följande kapacitetsöverskott kan framstå som ofrånkomlig.

4. Kartellsamarbetet på marknaden torde ha haft konserverande inverkan på bransch- strukturen (se nästa avsnitt). Även om störningar i form av lågt kapa- citetsutnyttjande förekommit, utmärks ut- vecklingen i stort under perioden 1950— 1965 av en snabb och tämligen jämn expan- sion. Produktionsstegringen och den höga investeringstakten har givit utrymme för en snabb stegring i arbetsproduktiviteten. Pro- duktionen per arbetstimme steg mellan 1950 och 1965 med 8—10 % per år, dvs. väsent- ligt snabbare än genomsnittet för hela in- dustrin. Med undantag för lågkonjunktur- året 1952, då produktionsnedgången gav ut- slag i sänkt arbetsproduktivitet, har steg- ringen skett i tämligen jämn takt.

Marknadsstruktur och konkurrensbegänsningar

Wallboardindustrin är en utpräglad stor- företagsbransch, dominerad av koncerner mellan 1000 och 15000 anställda. Nästan genomgående gäller, att wallboardproduktio- nen utgör en mycket liten del av resp. kon- cerns totala verksamhet.1 Det bör också ob- serveras, att de två största producenterna är företag utanför sektorn »privata storföre- tag», nämligen det statsägda ASSI och KF- företaget Karlholm.

Vid sidan av de åtta storföretagen (inkl. ASSI och Karlholm) finns i branschen fem mindre företag, för vilka wallboard i regel utgör en huvudprodukt. Företagsstrukturen i produktionen framgår av tabell 8: 20, där en jämförelse gjorts mellan åren 1950 och 1963. Förskjutningarna efter 1963 torde vara tämligen små, bortsett från att två före- tag bortfallit.

Marknadsstrukturen kan betecknas som

1 Ett undantag är det totalt sett minsta »stor-

företaget», Nordmalings Ångsåg, där wallboard- tillverkningen är den största verksamhetsgrenen.

Tabell 8: 20. Produktionskoncentration i wall- boardindustrin

1951 1963 Antal företag 15 15 Största företagets1 andel (%) 12 21 Fyra störstas andel (%) 40 53 Åtta störstas andel (%) 70 80

1 Den största tillverkaren 1951 var Mo och Domsjö, medan denna plats under senare år över- tagits av Statens Skogsindustricr.

homogent oligopol. Intrycket av hög oligo- polgrad förstärks något vid en uppdelning på hård och porös board. Fem företag, bl. a. ASSI och Nordmaling är helt specialiserade på hård board, medan endast Rockhammar är specialiserat på porös board. ASSI:s andel på den förstnämnda marknaden var 1963 nära 25 %, medan de fyra största säljarna tillsammans svarade för ca 55 %. M0 och Domsjö är landets största tillverkare av po- rös wallboard.

Samarbete mellan företagen beträffande bl. a. prissättningen har förelegat under större delen av efterkrigstiden. Avtalssyste- met påminner i vissa avseenden om pappers- industrins, men speciella samarbetsformer tillkommer, beroende på distributionens or- ganisation.

Större delen av hemmamarknadsleveran- serna sker via grossist och detaljist. Antalet grossister (distriktsombud) var hela 233 år 1962, och i genomsnitt hade fabrikanterna 19 distriktsombud vardera. Orsaken till des- sa höga siffror är dels att de flesta fabrikan— ter levererar wallboard över större delen av landet, dels att förhållandet till grossisterna i regel utmärks av exklusivitet (endast ca 15 % av grossisterna förde mer än ett märke år 1962). Fraktkostnaderna skall enligt avtal bäras av fabrikanten, vilket torde medföra en omfattande fraktabsorbtion och stora »korsleveranser».

Mellan 1936 och 1952 var fabrikanternas priser och leveransvillkor bundna genom kartellavtal, vilka också innehöll regler för antagande av återförsäljare. Sedan då gäl- lande kartellavtal (Träfiberföreningen) upp- lösts år 1952, var fabrikantledet utan fas-

tare kartellsamarbete fram till 1961. Detta år inleddes ett nytt samarbete i flera olika former.1 De nya avtalen torde få ses som försök att motverka de effekter på konkur- rensläget som kunde uppkomma i samband med kapacitetsöverskottet och utbudstrycket på världsmarknaden i början av 1960—talet.

Samarbetet på hemmamarknaden omfattar riktprissättning, kombinerad med en bind— ning av rabatter och andra leveransvillkor genom s.k. standardkontrakt. Riktprisfölj- samheten har varit mycket hög.Tidigarekon- trollerades bestämmelserna, genom att fabri- kanterna var skyldiga att sända avslut och fakturor till fabrikantmötet, som är huvud— organ för kartellsamarbetet. Tillämpandet av standardkontrakt utgör ett skydd för gros— sisterna, genom att exklusivitet säkras. Gros- sisterna erhåller funktionsrabatter, och sär- skilda rabattförmåner för stora direktköpare (förbrukare) förhindras. Standardkontrakten har utarbetats i samarbete mellan fabrikant- organisationen och grossisternas gemensam- ma organ, Svenska Wallboardgrossistföre- ningen. Standardkontrakt används av alla. fabrikanter utom Karlholm och Svaneholm.

Överenskommelser om hemmamarknads- skydd mellan svenska och norska tillverkare2 tillkom år 1961. Svaneholm biträdde till en början inte avtalet, och hade ännu 1963 viss export till Norge. Denna export upphörde först efter starka påtryckningar från de norska och svenska fabrikantorganisationer- na. Den uppgörelse med Svaneholm, som träffades hösten 1963, innebar bl. a. att öv- riga företag förband sig att via ett gemen- samt försäljningsorgan (AB Svensk Wall- board) avsätta en del av Svaneholms produk- tion inom landet. År 1963 anslöt sig också de finländska producenterna till samarbetet. Överenskommelserna beträffande hemma- marknadsskydd har numera upphört att gälla; det svenska avtalet upphävdes i slutet av år 1964.

1 De nya avtalen har registrerats under kart.reg. nr. 1927, 2102 och 2110. För en mer fullständig diskussion av avtalens tillämpning hänvisas till SPK:s utredning (Pris- och kartellfrågor 1965: 3). 2 Avtal mellan producenterna inom resp. land att avstå från export till det andra landet, se kart. reg. nr. 2109.

329

'. I.__.l

_______.--'—T _I'___

|945l | | I IISSD] ! | I l/ä'hård board

1|955l [ | l

——— I/Z" porös board

'|ssu' l l * H955

Diagram 8: 19. Prisutveckling för wallboard i Sverige

Liksom i pappersindustrin har samarbete förekommit beträffande exporten till utom- nordiska länder. Redan hösten 1958 inleddes ett internationellt samarbete mellan de större wallboardexporterande länderna beträffande bl.a. prissättningen i olika regioner. Pris- samarbetet upphörde under 1960, men 1961 inleddes ett nytt samarbete mellan de nor- diska länderna i form av avtal om produk- tionsbegränsning.

För 1961 överenskoms en produktions— begränsning till 95 % av föregående års pro- duktion och 90 % av nytillkommen kapaci- tet. Under 1962 skärptes begränsningen yt- terligare; procenttalen sänktes till 89 resp. 76 %. Kvoteringarna torde ha medfört ett minskat utbudstryck på både hemma- och exportmarknaderna. De synes också ha gett resultat i form av en stabilisering av pris- nivån. Begränsningarna upphörde att gälla från 1963.

Samarbetet har i stor utsträckning varit ägnat att stabilisera den existerande struk- turen i fråga om både fabrikationen och distributionssystemet. Detta kan sägas gälla för alla de nämnda samarbetsformerna men gäller i än högre grad för de direkta stöd— åtgärder, som förekommit beträffande vissa

330

fabrikat. Som ovan nämnts försäkrades Sva- neholm, som kompensation för exporten till Norge, en försäljning via det gemensamma försäljningsbolaget AB Svensk Wallboard. Denna form av stödförsäljning har också tillämpats för vissa s.k. marknadssvaga fa- brikanter. Avsikten har varit att undvika hård priskonkurrens från säljare med av- sättningssvårigheter och stor överkapacitet. Detta reaktionssätt kan ses som en illustra— tion till den diskussion av fåtalsmarknader, som förts i kap. 5: C ovan.

Priser och kostnader

De priser, som kommer att redovisas i det följande, är konsumentpriser och inkluderar alltså marginaler för grossist och detaljist, vilka tillsammans uppgår till 25—35 % av priset. Grossistmarginalen utgjorde i början av 1950-talet ca 7 % av då rådande pris vid leverans till förbrukare. Andelen hade i mitten av årtiondet sjunkit till 5 %, men har därefter åter stigit. Detaljistmarginalen har successivt stigit från 20 % omkring 1950 till 27 % i början av 1960-talet.

1 De två produktslag som här redovisas svarar för den helt dominerande delen av produktionen.

Den höjning av priserna, som redovisas i följande diagram utgörs sålunda till en del av höjda detaljhandelsmarginaler. Fabrikant- priserna var 1963 endast 15—20% högre än 1950.

Bortsett från koreainflationen utmärktes wallboardmarknaden under hela 1950-talet av en osedvanlig prisstabilitet. De priser, som angivits ovan, synes ha tillämpats rela- tivt strikt och aktiv priskonkurrens var ovan- lig fram till slutet av årtiondet, då vissa av- sättningssvårigheter uppkom på exportmark- naderna. För att undvika en utvidgning av denna skärpta konkurrenssituation till hem— mamarknaden inledde tillverkarna förhand- lingar om prissamarbete. Resultatet blev den kartell, som beskrivits i föregående avsnitt. Efter kartellens tillkomst och sedan avsätt- ningskrisen för exporten övervunnits, höj— des priserna under 1963 med ca 10 %.

Den prisstelhet, som utmärkte den svenska marknaden under 1950-talet har bl. a. på- visats i en undersökning av Lars Nabsethl. Vid en jämförelse av prissrörligheten mellan den svenska marknaden och exportmarkna- den visar Nabseth, att medan antalet pris— förändringar per år under 1952—1958 var 0,62 på den svenska marknaden, var mot- svarande siffra för olika exportmarknader 1,14—1,52. Jämfört med övriga produkter inom cellulosasektorn är dock såväl hemma- som exportmarknaden för wallboard mycket prisstel.

Den dominerande kostnadsposten vid wallboardtillverkning är råvarukostnader. Dessa kostnader ökade successivt fram till 1950, bl. a. beroende på att behovet i allt mindre utsträckning kunde täckas av såg- verksavfall. Alternativa råvaror, såsom flis, rundvirke och massa är väsentligt dyrare.

Råvarukostnadernas andel av saluvärdet utgjorde under 1950-talet normalt ca 40 % , men låg åren 1951—1953 väsentligt högre. Efter 1960 har andelen varierat mellan 35 och 40 %.

Löneandelen har stigit något under den senaste tioårsperioden. Den utgör nu mel- lan 20 och 25 % . Timlönerna har stigit myc-

ket snabbt, men den kraftiga stegringen i arbetsproduktvitet (8—10 % per år) har i stort sett kompenserat denna ökning.

Under tioårsperioden 1954—1964 varie- rade lönekostnaden per enhet endast obetyd- ligt. Däremot har råvarukostnaden — mätt t. ex. med priserna på sulfitved2 — uppvisat svängningar av storleksordningen 20 % . Ef- ter koreakrisen kan dock ingen samvariation spåras mellan råvaru- och wallboardpriser. En förklaring till detta torde vara, att en stor råvarupost är avfallsvirke o.d., vilket inte prissätts på den öppna marknaden. Dess- utom är stora delar av massavedsförsörj- ningen internleveranser, där alternativkost— naden kan skilja sig från motsvarande mark- nadspris.

Uppgifter beträffande wallboardtillverk- ningens lönsamhet saknas. Det kan dock konstateras, att de rörliga kostnadernas an- del av saluvärdet hållits i huvudsak oför- ändrad sedan mitten av 1950-talet, trots att kapitalintensiteten kraftigt ökats. Vinstmar- ginalerna torde därför i varje fall inte ha höjts efter det nya kartellsamarbetets till- komst. Det tidvis mycket låga kapacitets— utnyttjandet måste ha försämrat lönsam- heten, särskilt för företag med stor produk- tion av porös wallboard.

Kartellsamarbetet i wallboardbranschen synes inte ha medfört monopolism i den meningen, att vinstmarginalerna hållits på onormalt hög nivå. De viktigaste problemen i fråga om samarbetet gäller i stället den konserverande eller bromsande effekt, som kan ha uppkommit i den strukturella anpass- ningsprocessen.

Avtal av här aktuell typ leder inte endast till att konkurrens genom allmänna prissänk- ningar försvåras. De binder också företa- gens prisstruktur och förhindrar därigenom konkurrens beträffande enstaka produkter eller inom begränsade geografiska områden. Ett exempel är bestämmelsen, att fraktkost-

1 L. Nabseth: Lönehöjningarnas verkningar inom industrin. 2 En samlad bild av prisutvecklingen på råvaru- sidan kan inte erhållas ur tillgängligt material. Massavedspriserna torde dock ge en tämligen god bild av variationernas riktning och storleks— ordning.

331

nader skall bäras av tillverkaren. Lokalise- ringsfaktorn ger därigenom inget utslag i prissättningen, och de totala fraktkostnader- na kan bli väsentligt högre än vid en prissätt- ning fritt fabrik.

Expansionen inom de effektivare före- tagen kan tidvis ha försvårats genom kvote- ringsbestämmelserna, samtidigt som mindre lönsamma enheter skyddats genom bl. a. stödförsäljning. Både samarbetet på hemma- marknaden och avtalen med utländska till- verkare torde ha bidragit till en bromsning av strukturella förändringar. Då efterfrågan fram till mitten av 1960-talet stigit i snabb och tämligen jämn takt har effekterna på rationaliseringstakten dock hittills inte fram- stått som särskilt stora. De senaste åren har ett ökat utbudstryck uppkommit, men sam- tidigt har kartellsamarbetet fått mer begrän- sad omfattning. Huruvida dessa ändringar medfört en verklig ökning av utrymmet för en strukturell anpassning kan tills vidare knappast avgöras.

332

Litteraturförteoknin g

Andrews, P. W. S. Manufacturing Business. London, 1949 Arrow, K. ] . Aspects of the Theory of Risk-

Bearing. Helsingfors, 1965

Bain, J . S. Barriers to New Competition. Cam- bridge, Mass., 1946 Industrial Organization. New York, 1959 Baumol, W. J . Business Behavior, Value and Growth. New York, 1959 Billum, K. Textil- och konfektionsindustrin i Sverige. Stockholm, 1957 Branschutredningen inom konfektionsindustrien Några huvuddrag i konfektionsindustrins fö- retags— och produktionsstruktur. 1957 (sten- cil) Slutrapport för branschutredningen inom konfektionsindustrin. 1957 (stencil) Bureau of the Census. Concentration Ratios in Manufacturing Industry 1958. Washing- ton, 1962

Byggnadsmaterialutredningen. Stommaterial från jord- och stenindustrin S.O.U. 1957: 12 Chamberlin, E. H. The Theory of Monopolistic Competition. Cambridge, Mass, 1938 Toward a More General Theory of Value. New York, 1957 Cyert, R. M. och March, J. G. A Behavioral Theory of the Firm. Englewood Cliffs, New Jersey, 1963 Deutscher Bundestag. Bericht uber das Ergeb- nis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirtschaft. Frankfurt am Main, 1964 Fellner, W. Competition among the Few. New York, 1949 Florence, P. S. The Logic of British and Ame— rican Industry. London, 1953 Häglund; W. Jämhanteriugen; översikt vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöte 1965. Jernkontorets Annaler 1965 Hall, R. L. och Hitch, C. J . Price Theory and Business Behavior. Oxford Economic Pa- pers, 1939 Koncentrationsutredningen. S.O.U. 1966: 21 Kristensson, F. Studier i svenska textila indu- striers struktur. Stockholm, 1946

Oljebranschen

Lindbeck, A. A study in Monetary Analysis Stockholm, 1963 Machlup, F. Marginal Analysis and Empirical Research. American Economic Review, 1946 Nabseth, L. Löneökningamas verkningar inom industrin. Stockholm, 1961 National Bureau of Economic Research. Busi- ness Concentration and Price policy. Prince- ton, 1955

Nyetableringssakkunniga Konkurrensbegräns- ning SOU. 1951:27. Konkurrensbegräns- ning; Bilagor. SOU. 1951:28

Partsutredningen för textilindustrin. Textil — en industri i omvandling. Stockholm, 1957 Penrose, E. The Theory of the Growth of the Firm. Oxford, 1959 Rasmussen, A. Pristeori eller parameterteori. Köpenhamn, 1955 Riktprisutredningen. Prissamverkan och kon- kurrens. SOU. 1966:48 Ruist, E. Utvecklingstendenser för svensk stål- industri. Stockholm, 1966 Schenström, J.M. Bränsle och elenergi som kostnadsfaktorer vid ståltillverkning. Jern- kontorets Annaler 1960 Scitovsky, T. Welfare and Competition. Lon- don, 1952 Shubik, M. Strategy and Market Structure. New York & London, 1959 Statens institut för byggnadsforskning. Betong- varubranschens struktur. Rapport nr 17, 1966 Statens pris— och kartellnämnd (tidskr. Pris- och kartellfrågor). Kartellregistreringar PKF 196418/9 Spannmål och kvarnprodukter. PKF 1962: 3 Konkurrensförhållanden inom emballageglas- industrin 1955—1961. PKF 1964z4/5 Konkurrensförhållanden 1955—1961 inom plåtförpackningsindustrin. PKF 196514/5 Tegel- och lättbetongindustriema. PKF 1965: 8/9 Konkurrensförhållanden i planglasbranschen. PKF 1963: 3 Konkurrensbegränsningar inom wallboardin- dustrins fabrikant- och grossistled. PKF 1965: 3 Stigler, G. Notes on the Theory of Oligopoly.

Journal of Political Economy, 1940 The Kinky Oligopoly Demand Curve and Rigid Prices. Journal of Political Economy, 1947 Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Branschrationalisering, mening, me- toder, möjligheter. Stockholm, 1958 Näringsliv i omvandling. Stockholm, 1964 Sammanslagningar och samarbetsavtal i svensk industni 1963—64. Stockholm, 1965 Svenska Pappersbruksföreningen. S.P.F. 1923— 1948. Stockholm, 1948 Den svenska pappersindustrin. Stockholm, 1966 Tengvik, N. Den svenska byggnadsmaterial- marknaden. S.O.U. 1951: 35 Thorp, W. L. och Crowder, W. F. The Structure of Industry. T.N.E.C. Monograph 27, 1941 Triffin, R. Monopolistic Competition and Ge— neral Equilibrium Theory. Cambridge, Mass., 1940 af Trolle, U. Problem inom den tyngre kon- fektionsindustrin. Helsingfors, 1961 Williamson, 0. E. The Economics of Discre- tionary Behavior. Englewood Cliffs, New Jersey, 1964 Åselius, Hj. Järnindustrins investeringar. Jem- kontorets Annaler, 1957

__erc

KUNG'W l 6 FEquåa

"|

&

. n .. ., r ||.|- | || '|- ' - -- i. | . | _' i! ”rti” .. J-.'..-'||-- '. 'if-,I'd " ' "r | n'. 'n . J | ”:|; : ml,: - . . l"-'.|;' . ..!" _.J: i” ' muut-Wifi; N'. I tut-r | = || | l l., _. .._-4 . . L. rr | 14,-:];qu dI'll (I. ...”I 511. 1' F ! »

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning

Justisnledepa rt'em'entet. Handläggningqn av säkerhetsfrågor, [41

Fö rave rsdopartäm'onte't'

Ekonomisystem för-försvaret. ['|']. _ _ Ekonomisystem för försvaret. Bzihnnq. [2]

Finansdepartement'et Koncentrationsutrednin en. II. Kreditrnairknadens struktur

och funktionssätt [3141 I. Industrins sthuktUroch'kbnkurrensä förhållanden. [5] *

l Ö'FEFHQB'B.

Anm. Siffrorna inom kla'rrirmr betecknar "utredningarna; , nummer i den kronologiska förteckningen. ' K L Beckmans Tryckerier. AB 1368