SOU 1968:5

Industrins struktur och konkurrensförhållanden

N 4-0 (;(

oå (- — Cija:

&( 4, loTe

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Staatens offfentliga utlredningar

1968:5

thans- deepartementet

SOU

Industrins

struktur och konkurrens- förhållanden

Koncentrationsutredningen lll

Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. . Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. . Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. . Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. . Industrinsstrukturoch konkurrensförhållanden.Esselte.Fi.

(nämn—-

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckonen Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1 96 8 : 5 Finansdepartementet

Industrins struktur och konkurrens- förhållanden

Koncentrationsutredningen III

Stockholm 1968

l l' _l - .. lillj'; J. '+:"-'I är...?... ' .

.. -,.få..'5|.._ . . | . ||. '-__|.— |”; r.| .. "Enl.—PET... |. r'tffw-I'_. bål”. ;?.” ['i' '.'-1151317".."F '. r» Hill.-' ?.;in -'"

|. _ ,|,_l|_"m. -.. ;d]. '_'” |.- *-.!|».'E* - -.....,|

: ' . ' "? u'.-='| || , if "'|' I..' '|" .. ' ;.r ",-||. '| . | "tanten!!! vi?-:$ | || |._.._... .. "Q'”- ||;'l -' ' ....|| ,' ..._'_||. |_ .. |.

InnehåH

Kapitel 1 Undersökningens uppläggning samt vissa huvudresultat

. Metod och disposition . Strukturförhållanden inom industrin

. Konkurrensförhållandeni olika bran- scher Koncentrationstendenser

m uow>

Kapitel 2 Marknadsformer

. Fri konkurrens

Monopol

. Monopolistisk konkurrens

. Fåtalsmarknader

. Integrationen och storföretagens ställ- ning

mcnw>

Kapitel 3 Bransch- och marknadsstruk- tur

. Mätmetoder

. Branschkoncentration

. Säljarkoncentration i varugrupper . Jämförelser med andra länder . Kartellernas produktionsandelar

mUOW>

Tabellbilaga

Kapitel 4 Produktionsinriktning hos storföretag och ägargrupper A. Storföretagens produktstruktur B. Storföretagens produktionsandelar

7 7 13

. Säljarkoncentration på varumarknader 17

20 25

30 30 33 37 42

46

51 51 56 62 74 76

84

114 114 126

C. Industriell verksamhet inom 13 ägar-

grupper 128 Tabellbilaga 136 Kapitel 5 Företagsbeteende vid ofull-

ständig konkurrens 146 A. Problem rörande företagens målsätt-

ning 148 B. Prisbildning vid horisontell integration154 C. Konkurrens på fåtalsmarknader 158 D. Fåtalskonkurrens och strukturell ut-

veckling 163 E. Samarbete mellan företag 170 F. Köp och sammanslagningar av företagl75 Appendix 186 Kapitel 6 Textil -och beklädnadsindustrilQl A. Ylleindustrin 194 B. Bomullsindustrin 207 C. Konfektionsindustrin 216 D. Trikåindustrin 230 Kapitel 7 Två exportindustrier 237 A. Stålverken 238 B. Pappersbruken 261 Kapitel 8 Byggnadsmaterialindustri 285 A. Tegel 286 B. Cement 297 C. Lättbetong 309 D. Planglas 316 E. Wallboard 324

' '_' ' ' all', ' .r'i' ' | ,, | _' .,. . . _ ' ' |, || e i . ' | .. | " . | Jlåniennl” || | | | .| _| , || | || | .|| .. | | . | ; || | | _ _ I . _' .. v ! " . ' ; ' ' | ' ) _ | . "fnul ll» meal intima-i'm Mumlan! .1 urgullig—Qi: ummnm- mal.-n' ' ! ladi-|. ,.'»l| ' . .III'I ihjäl."! sf J”"JEI'J'LJ'LIIl sråju urmq _ " ' ' | '; ||' ' ' "' mulm 1115”. )] |.m=.M".J.' . nm "51531"le El. Hmm.-bm liir-lui munnar.-WWW:: )? ' I'll Mammutar m.miilmuemw| .' % 'Bh' Main-:. '|' :: .l'aliQIJl. = amd. .JM'J : MiorlaillUlTNWMÄ |.Cl |: | I' Munin—"Jimmy: &: .. urin-| .— lm" ”Mät :'mmö: '”';;3' """ ,E£ | | . wmmknatmsilstlnmn)! Er. ' .: 'l . ' nl "html hiv Firman-lm”. fl ' Ibuthilntilåqrmwlnoil .? m: Weltmi'ISM' ätande/l. jftJhmHmfa tin-n m=new?! &! ME Minister! lf! Jy| '|' ||, guilt—v EE _ loanM. n' Minuten-l mud-mm.? ."»1 ra u.muim.-.d ww .T) , JHWH! va ugninunllinamnm ilw QÖX' .wll' Ill-' " " 'näma'wmrlul-i'l Q' ' .. "." lust.. namnsatta" rim WWW! 51.- '— | u.: . -' :thmqqn nl- _, min .i' || ' [tillnamn—lunar etui =.)! " J rwmggmrgvf . ” dumburk!!!” d:! 4WF! ( Uli!!! " ' | ||' | nimahniallnmufl .f—l ':: ||| |w|=||1 A . nfnudsmmréruåe'lnnzl ') ' ” " ||_| la_lbnlldlfr |.|” at 'ME"F5"WH"" '$ .. ' _ ” SIX . "nbriquugtnmf i. m..:mrma-u r.!!åilålf :J | thhlgubn'ln'dq” m .t m.m?! ' ut utv-nur sims han: men , '|'-'l-

mzhzrrlh-i ); 'ÖT rgldbimnahiubmq'lnmblhhn 3|| ' .. ”amd—"mu?! M ':

' ,. I maniisinmpmehlglml album;" -""; .. ['

11411 . ' m:.) .a ' || mmn|3.mummg'+1£|m7"_ || »» , ' madam! :) ' lett dewzmlöl . . . »» .. ' ' mimmi'ln '_M'J mun-.!mu'hummab '...'-'. n:, i ' .- bundlu'ff ..:i bil Mmmm; wMotH E' _| r- ! I! | | I |", r' .. " ' .” I- I I J | . . |" |

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga industrins struktur- och konkurrensförhållanden med särskild inrikt- ning på företagskoncentration, kartellsam- arbete och vertikal integration.

Denna undersökning omfattar dels en all- män kartläggning av strukturen i branscher och varugrupper, dels mer detaljerade stu- dier av konkurrensförhållanden och struk- turförändringar i ett urval av industrisekto— rer. Förutom den allmänna kartläggningen redovisas i föreliggande skrift utredningar avseende fyra större sektorer, nämligen tex- til- och beklädnadsindustrin, stålindustrin, pappersindustrin samt delar av byggnads- materialindustrin. Av övriga branschstudier, som gjorts inom utredningen, har en under- sökning rörande oljebranschen tidigare över- lämnats (SOU 1966: 21), medan undersök— ningar rörande bilindustrin, varvsindustrin och läkemedelsindustrin kommer att redo- visas senare.

Den översiktliga strukturbeskrivningen in- nehåller data beträffande större företags produktionsandelar och förädlingsvärdeför- delning år 1963. Genom Kungl. Maj:ts be- slut den 11 februari 1965 (SFS 1965: 14) er- höll utredningen befogenhet att med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden insamla sådana uppgifter. I syfte att undvika dubbelarbete hos berörda företag har de uppgifter utnytt-

jats, som tidigare lämnats till Statistiska Centralbyrån såsom primärmaterial för in- dustristatistiken. Statistiska Centralbyrån har i varje särskilt fall inhämtat företagets till- stånd att utlämna uppgifterna till utred- ningen, hos vilken uppgifterna har sekre- tesskydd enligt & 20 sekretesslagen. För pu- blicering av vissa data rörande enskilda fö- retag, där offentliggörande ansetts nödvän— digt med hänsyn till utredningsuppdraget, har utredningen erhållit Kungl. Maj:ts till- stånd.

Utredningen får härmed överlämna före— liggande undersökning rörande industrins struktur och konkurrensförhållanden. Un- dersökningen har utförts inom utredningens sekretariat av fil. lic. Alf Carling, som där- vid kunnat utnyttja vissa förarbeten, verk- ställda inom Statens pris- och kartellnämnd av en särskild arbetsgrupp. I denna arbets- grupp, som samarbetat med olika avdelning- ar inom nämnden, har förutom Carling in- gått kanslisekreterare Inger Olsson, byrådi- rektör Anita Sundberg och aktuarie Sten Forsberg. Bearbetningen av industristatisti- kens primäruppgifter har för utredningens räkning utförts inom Statistiska Centralby- rån av kanslisekreterare Lars Hjorth.

Stockholm den 20 december 1967

På koncentrationsutredningens vägnar:

G. Arvidsson / Tony Hagström

.. '.!!

|||-

.4 l

. "ls—W'1'":|# H&M .. |? ."_ 'E."||_'.'l

_"'_'I!l'_

nu Sill

l l—F " ". (a'1|'i"'"'.i."l.

KAPITEL 1

huvudresultat

A. Metod och disposition

Omfattningen av ägande- och beslutskon- centration i det svenska näringslivet och de samhällsekonomiska verkningarna härav ut- gör koncentrationsutredningens centrala un- dersökningsobjekt. I denna specialstudie av industrin är avsikten främst att belysa mark- nadsstruktur och konkurrensförhållanden i olika branscher, varvid särskild uppmärk- samhet ägnas åt storföretag och annan fi- nansiell koncentration.

Industrin är vid sidan av kreditväsendet den sektor av det svenska näringslivet, där storföretagen har starkast ställning. Nära två tredjedelar av industriproduktionens för— ädlingsvärde faller på storföretag, varmed här avses privatägda företag (inkl. koncer- ner) med minst 500 årsarbetare, producent- och konsumentkooperation samt statliga fö- retag. Man kan därför förmoda, att konkur— rensbetingelserna på industriella marknader relativt starkt påverkas av ägandets koncen- tration. Vissa andra faktorer, t. ex. den jäm- förelsevis stora utrikeshandeln, tenderar dock att försvaga de svenska storföretagens inflytande över prisbildningen, och den marknadsmässiga koncentrationen kan inte enbart utifrån produktionsandelarna beteck- nas som högre än i andra näringsgrenar.

Enligt utredningens direktiv skall följan- de marknadsföreteelser speciellt studeras:

I. »den förekomst av mer eller mindre starkt utpräglade monopol, som uppkommit antingen genom att produktionen av en vara eller varugrupp kommit att bli koncentrerad till ett företag eller genom att en grupp av företag förts in under gemensamt inflytan- de från bestämmande intressenter».

Undersökningens uppläggning samt vissa

II. »erfarenheter av centraliserat inflytan- de över prisbildningen under de senaste åren såväl i nu nämnd form som i form av sam- arbete mellan till synes självständiga före- tagsenheter».

III. >>tendenser till vertikal integration». Starkt förenklat kan detta urval av fråge- ställningar sägas innebära, att ägandekon- centrationens yttringar på marknader för varor och tjänster skall utredas. Det måste emellertid understrykas, att koncentration på ägandesidan inte utan vidare kan »över- sättas» till köpar- och säljarkoncentration inom olika branscher, dvs. till en beskriv— ning av marknadernas struktur.

För det första finns givetvis inget enkelt samband mellan ägandekoncentration i be- märkelsen sned förmögenhetsfördelning och ekonomisk beslutskoncentration till stora fö- i'etagsenheter. De allmänna problemen rö- rande näringslivets organisatoriska upp- byggnad behandlas i en annan del av utred- ningen. I denna studie kommer storföreta- gen och de ägandemässiga sambanden mel- lan dessa att användas som utgångspunkt för analysen.

Även med denna förenkling blir samban- det med marknadsstrukturen tämligen kom- plicerat. Förekomsten av stora ekonomiska enheter storföretag och »finansblock» är visserligen en av de faktorer, som bestäm- mer strukturen inom olika delar av indu- strin. Monopol- eller oligopolsituationer på. stora marknader förutsätter en betydande företagsstorlek, och den utveckling mot ökad koncentration i många branscher, som ägt rum under senare år, har i allmänhet haft karaktär av expansion inom »storföretags- sektorn».

Den strukturella utvecklingen inom en bransch kan emellertid inte ses uteslutande som ett resultat av förhållanden på ägande— sidan. Drivkrafterna för fusioner, nedlägg— ningar och nyetablering får i allmänhet sö- kas i förhållanden på ifrågavarande mark- nader. Efterfråge- och kostnadsläget samt konkurrensens styrka och inriktning är alla i viss mening orsaker till strukturutveckling- en. Ägandekoncentration kan vara en be- tingelse eller i vissa fall ett hinder — för strukturella förändringar, men den är en- dast en av flera bestämningsfaktorer.

Sett från storföretagets synpunkt är mark- nadsdominans endast en av flera relevanta storleksdimensioner på marknadssidan. Ett starkt specialiserat företag kan uppnå do— minerande position inom en eller ett fåtal branscher. Men också diversifiering av pro- duktionen i form av t.ex. vertikal och ho- risontell integration kan innebära fördelar, inte minst av marknadsmässig natur. Ett re- sonemang om storföretagens betydelse kan därför inte föras uteslutande utifrån partiel- la studier av olika marknader.

Sambandet mellan ägande- och marknads- struktur är således mycket komplicerat, och kan inte analyseras fristående från konkur- rensproblemen i övrigt. Detta faktum ska- par betydande kausalitetsproblem för den studie av koncentrationens verkningar, som utgör huvudtemat i den följande framställ- ningen. För att belysa detta krävs en pre- sentation av den gängse analysmetodiken på området.

Ett exempel på denna metodik kan häm- tas från Bains »Industrial Organization». Detta arbete torde ge den mest fullständiga sammanfattningen av den mer pratkiskt in- riktade teorin på området. Bains analys är upplagd enligt ett relativt enkelt kausal- schema, där marknadens struktur (market structure) via teorin för olika marknadsför- mer får förklara företagens beteende på marknaden (market conduct). Struktur och företagsbeteende antas i sin tur gemensamt bestämma marknadens funktionssätt (market performance).

Med marknadsstruktur avses hos Bain, liksom över huvud taget i de talrika ameri-

kanska konkurrensstudierna, främst antalet köpare och säljare på marknaden samt des- sas andelar av efterfrågan resp. utbudet. Data för strukturbeskrivningen hämtas från de stora koncentrationstalsberäkningar, som genomförts av Federal Trade Commission och andra organ.

Dessa data om strukturen ger möjlighet till en grov gruppering av varumarknaderna efter marknadsform, dvs. en indelning i mo- nopol, homogent och heterogent oligopol osv. Diskussionen om företagens beteende förs därefter i huvudsak utifrån pris— och allokeringsteorin, där marknadstormen ger utgångspunkten för analysen. Uppgifter rö- rande t. ex. säljarens prispolitik kan erhållas dels via intervjuer, dels från statistiska upp- gifter om prisutveckling och prisrelationer, ställda i relation till data om bl.a. kostnads- och efterfrågeutvecklingen.

Slutsteget i analysen, »market perform- ance», avser marknadens effektivitet i olika avseenden. Företagens interna effektivitet påverkas av strukturen bl. a. via produktions- skalan och utnyttjandet av ev. stordriftsför- delar. Konkurrens kan bidra till ökad effek- tivitet genom att tvinga fram kostnadssän- kande åtgärder. Men också prisbildningens funktion som instrument för resursfördel- ningen är av intresse i detta sammanhang. Det gäller att studera, hur effektivt produk- tionsinriktningen styrs efter konsumenternas preferenser under olika marknadsbetingel- ser. Problemen är sålunda av välfärdsteore— tisk natur; de avser relationen mellan rådan- de konkurrensförhållanden och det norm- system, som brukar kallas »workable com- petition».

Den skisserade analysmetoden aktualise- rar vissa principiella problem. Främst gäller detta marknadsstrukturens karaktär av orsak i analysen. Som tidigare påpekats, måste strukturkomponenterna — dvs. antalet före- tag på marknaden och dessas relativa stor- lek — delvis uppfattas som resultat av skeen- det på marknaden. Marknadsstrukturen vid en viss tidpunkt kan visserligen sägas utgöra ett datum och en tänkbar bestämningsfak- tor för den följande utvecklingen. Detta syn- sätt kommer också att i betydande utsträck-

ning tillämpas i de följande resonemangen.

I en tidsserieanalys av utvecklingen på en marknad kan strukturen emellertid inte be- traktas som utifrån given. Den bestäms till stor del genom den marknadsprocess, som den i Bains modell skall förklara. Struktu- ren påverkas sålunda dels direkt av företa- gens beteende och beslut beträffande fusio— ner, utbyggnad osv. dels av konkurrensens styrka, som blir avgörande för incitamen- ten till nyetablering och förekomsten av framtvingade nedläggningar. Det ovan skis- serade trestegsschemat är här i princip otill- räckligt. Man har att arbeta med ett enda problemkomplex, som omfattar konkurrens och strukturell anpassning på olika markna- der. Ägandekoncentrationen och förekoms- ten av storföretag är en av de faktorer, som spelar in i detta skeende.

I det följande ges en kortfattad beskriv- ning av det analysschema, som kommer att tillämpas i undersökningen. Trots de in- vändningar, som gjorts ovan, måste upplägg- ningen i betydande utsträckning anknytas till Bains studie. Förenklande kausalitets- antaganden är nödvändiga för att göra mo- dellen hanterlig. Analysen är dock i vissa avseenden utbyggd för att inrymma de kom- plicerande faktorer, som har att göra med marknadsstrukturens bestämning. Framför allt i de avslutande branschstudiema har huvudvikten lagts på den dynamiska process, där konkurrensförhållanden och strukturell utveckling bestäms.

Det kausalschema i fem steg, som skisse- ras nedan ger en allmän ram för undersök- ningen. Det anger däremot inte dispositio- nen för den fortsatta framställningen; denna presenteras i stället i slutet av detta avsnitt.

I. Grundläggande marknadsförutsättningar (»miljö») Det första ledet i analysen gäller de fakto- rer, som här betraktas som givna utifrån, och som följaktligen får karaktär av orsaker i den följande diskussionen:

a. Allmän efterfrågeinriktning; efterfrå- gans geografiska fördelning; substitutions- förhållanden i konsumtionsledet.

b. Tillgänglig produktions- och distribu— tionsteknik; kostnadssamband och skaleko- nomi; substituerbarhet och komplementari- tet på produktionssidan.

c. Institutionella förhållanden; ning, skatte- och tullbestämmelser.

d. Förmögenhetsfördelning och ägande- struktur.

Ett urval av faktorer, som påverkar kon- kurrensförutsättningar eller ekonomisk ut- veckling i andra avseenden, blir med nöd- vändighet godtyckligt; listan skulle utan svå- righet kunna göras längre. Urvalet ovan tor- de dock vara tillräckligt för den fortsatta framställningen, där det främst krävs ett underlag för jämförelser mellan olika delar av industrin. De två första punkterna kan sägas ange de marknadsmässiga och teknis- ka betingelserna för anpassningen av struk- tur och beteende i olika branscher. Efter- frågesambanden enligt punkt a. ger också utgångspunkter för den indelning av ekono- min i varugrupper eller marknader, som kommer att användas i det följande. De två sista punkterna uttrycker de restriktioner, som gäller för konkurrensen och anpass— ningen på marknaden.

En allvarligare invändning gäller förut- sättningen, att de ovan nämnda förhållan— dena är givna utifrån. Vi stöter här åter på de kausalitetsproblem, som tidigare berörts i samband med marknadsstrukturen, och som aktualiseras i alla slag av ekonomisk analys. För att över huvud taget kunna uppnå någ- ra resultat måste man i viss utsträckning förenkla den verklighet, där »allt beror på allt annat».

Om efterfrågesambanden skall kunna be- traktas som oberoende av företagens beteen— de (t. ex. av reklam och produktutformning), måste de definieras som konsumentpreferen- ser eller efterfrågefunktioner av relativt all- män karaktär. Efterfrågekurvor med t.ex. priset som enda oberoende variabel kan alltså inte användas för detta ändamål. Pro- duktionssambanden (punkt b.) måste också definieras tämligen allmänt, eftersom forsk- ning och produktutveckling — handlingspa- rametrar för företagen ändrar »de vanliga» produktions- och kostnadsfunktionerna.

lagstift-

Statliga och kommunala organs politik (punkt c.) kan i vissa fall påverkas av ut- vecklingen på berörda marknader; denna komplikation kommer dock inte att närmare diskuteras i denna redogörelse. Den offent- liga sektorns åtgärder kommer i denna ut- redning främst att behandlas normativt, dvs. i form av synpunkter på den marknadsmäs- siga effekten av olika ekonomisk-politiska medel.

I fråga om en för utredningen central förklaringsvariabel, ägandekoncentrationen (punkt d.), är kausalitetsproblemet mycket svårbehandlat. Förmögenhetsfördelningen måste givetvis på lång sikt uppfattas som påverkad av inkomstfördelnngen, som i sin tur delvis bestäms på marknaden. I kort- siktresonemang kan förmögenhetsfördelning— en emellertid betraktas som i huvudsak gi- ven. Ägandets struktur, uppfattad som de stora förmögenheternas fördelning på före— tag och branscher samt valet av företags- form, kan däremot relativt snabbt påverkas av marknadsutvecklingen inom olika delar av näringslivet. Vi har dock av praktiska skäl valt att betrakta ägandeförhållandena som exogena (dvs. enbart som orsaker) i hu- vuddelen av analysen.

II. Marknadens struktur

Den strukturella eller organisatoriska upp- byggnaden hos olika marknader används i allmänhet som förklarings- och indelnings— grund i pristeoretiska modeller. Enligt vårt schema skall strukturförhållandena i princip förklaras i modellen. Denna princip har emellertid inte kunnat tillämpas strikt; vi måste i stor utsträckning anknyta resone- mangen till gängse pristeoretiskt betraktelse- sätt. Det klassificeringsschema, som anges nedan, är avsett att användas som utgångs- punkt för analys av beteenden och konkur- rensförhållanden. Påverkan i andra rikt- ningen behandlas under punkt V.

a. Graden av säljarkoncentration, dvs. an— talet säljare och dessas relativa storlek.

b. Graden av köparkoncentration. c. Olika säljares produktionsinriktning in- om varugruppen; substituerbarhet mellan olika fabrikat; lokalisering.

d. Horisontell integrationsgrad hos olika företag på marknaden, företagens ställning på »näraliggande» marknader (substitutiva eller komplementära varor).

e..Vertikal integrationsgrad; tillgång till egna råvarukällor, egen distributionsapparat etc.

f. Total storlek och finansiell styrka hos olika företag på marknaden.

Punkterna a.—c. ger grunden för den indel- ning i olika marknadsformer, som tillämpas i pris- och allokeringsmodeller. Då klassifi- ceringen är tredimensionell köparkoncen— tration, säljarkoncentration, substituerbarhet och dessutom både antalet företag och storleksfördelningen måste beaktas, riskerar man att indelningen blir helt ohanterlig. Möjligheterna att översätta koncentrations— mått till en användbar gruppering efter marknadsform diskuteras i nästa kapitel.

Marknadsandelar och liknande struktur- mått ger emellertid en i väsentliga avseenden ofullständig bild av de olika företagens kon- kurrenssituation. Också företagens verksam- het utanför den studerade marknaden måste tas med i strukturbilden. Denna verksamhet kan nämligen, speciellt om den är förlagd till i någon mening näraliggande områden, påverka både företagens målinriktning och styrkerelationerna på marknaden. Marknads- strukturen, uppfattad som de organisato- riska konkurrensförutsättningarna, kan så- ledes inte anges enbart med hjälp av antals- och storleksmått, avseende den studerade marknaden. De faktorer, som angivits i punkterna d.—f. får förutsättas ha stor bety- delse, inte minst för storföretagens ställning på marknaden.

En allmän kartläggning av marknadsstruk- turen inom industrin presenteras i kapitel 3. Beroende på ojämn materialtillgång har hu- vudvikten lagts på säljarkoncentrationen. Storföretagens produktstruktur, integrations- grad och produktionsandelar i olika bran- scher har speciellt studerats.

l'II. Konkurrensmetoder och konkurrensbegräns- ningar (»beteende»)

Den rådande marknadsstrukturen ger till- sammans med de grundbetingelser, som an—

givits under A. ovan, konkurrensförutsält- ningarna på marknaden eller annorlunda ut- tryckt restriktionerna för företagens hand- lande.1 »Market conduct» betraktas i pris- teoretiska modeller som härledd ur företa- gets målsättning för verksamheten i kombi- nation med dessa restriktioner. Företagen antas i regel arbeta utifrån någon form av vinstmål. Problemet kommer inte att bli fö- remål för något närmare studium i denna undersökning; vissa synpunkter på främst integrerade företags målinriktning ges dock i kapitel 5.

Bland de aspekter på det faktiska beteen- det, som bör studeras, kan följande nämnas:

a. Bestämning av produktionsvolym och prisnivå; kalkyleringsmetoder, anpassning till avsättningssamband.

b. Prisdifferentiering; rabattpolitik och se- lektivitet.

c. Aggressiva konkurrensmetoder; priskrig etc. d. Aktiv försäljningspolitik; reklam och ser- vicekonkurrens.

e. Val av inköpskällor samt inköpspolitik i övrigt.

f. Investeringspolitik; produktförändringar och forskning.

g. Överenskommelser med andra företag; kvoteringar, specialisering, prisavtal, gemen- sam försäljning, samordnad inköpspolitik, gemensam forskning.

h. Prisledarskap och annan försvagad kon- kurrens.

De sex första punkterna rör det enskilda företagets produktionsplanering och val av konkurrensmedel. Diskussionen av detta pro- blemkomplex kommer att anknytas till de marknadsformer eller strukturtyper, som skisseras i anslutning till koncentrationsmät- ningen. Det centrala problemet gäller, hur olika slag av marknadskoncentration och speciellt förekomsten av storföretag påver- kar konkurrensens styrka och inriktning.

I punkterna g. och h. kommer man in på företagets relationer till andra köpare och säljare på marknaden. En diskussion av fö- retagets val mellan konkurrens och samar- bete blir här nödvändig. Uppgifter om före- komsten och utformningen av konkurrens-

begränsningar inom den svenska industrin ges redan i strukturkapitlet (kapitel 3: E).2

Diskussionen av företagens marknadspo- litik och av konkurrensens inriktning på oli- ka markuader kommer i denna undersök- ning främst att baseras på en serie bransch- studier. Dessa »case-studies», som presente- ras i kapitlen 6—8, får främst uppfattas som illustrerande exempel, avsedda att belysa de konkurrensformer, som kan uppkomma un- der olika tekniska och strukturella betingel- ser. Som bakgrund till branschstudiema förs i kapitel 5 en mer generell och teoretisk diskussion beträffande vissa konkurrenspro- blem på marknader med hög koncentrations- grad.

IV. Marknadens effektivitet

Detta led i analysen avser att belysa marknadens funktionssätt (»market per- formance»), sett ur effektivitets- och väl- färdssynpunkt. Det effektivitetsbegrepp, som är av intresse i detta sammanhang, omfattar dels effektiviteten inom företagen — här ak- tualiseras främst frågan om stordriftsförde- lar och andra skaleffekter — dels markna— dens effektivitet som fördelningsinstrument för resurser mellan företag och mellan bran- scher.

Resonemangen anknyts i detta avsnitt del- vis till den »klassiska» välfärdsteorins krite- rier (se diskussionen av frikonkurrensfallet i kapitel 2: A). Denna teori ger emellertid en helt otillräckligt grund för bedömning av kapitalintensiva produktionsformer, där in- novationsproblem och positiva skaleffekter får dominerande betydelse. Man tvingas här i stället bygga på den betydligt vagare, men samtidigt mer realistiska teori för »workable competition», som utformats under senare ar.

1 Köparnas och säljarnas kännedom om kon- kurrensförutsättningarna får i allmänhet antas vara begränsad; också informationsgraden måste då medtas i modellen (se kap. 5 : A). 2 Eftersom kartellavtal för en viss tid binder företagens handlande med avseende på vissa konkurrensmedel, kan kartellerna vid studier av kortsiktig anpassning betraktas som inslag i marknadsstrukturen.

Problemen rörande marknadens effektivi- tet kan indelas i två huvudgrupper. Det förs- ta gäller marknadens sätt att fungera under givna »statiska» betingelser, dvs. vid given struktur och givna konkurrensförutsättning- ar i övrigt. Detta är den enda formulering av problemet, som tillåter en behandling av marknadsstrukturen som orsak eller förkla- rande variabel i analysen. Det gäller här att belysa t. ex. säljarkoncentrationens samhälls- ekonomiska betydelse, och bland mängden av effektivitetsproblem, kan följande näm- nas:

a. Produktionsskalans och företagsenhe- ternas storlek; utnyttjande av skaleffekter.

b. Kapacitetsläge; utnyttjande av tillgäng- liga resurser.

c. Konkurrensens värde som effektivitets- incitament.

d. Prisbildningens effektivitet som resurs- fördelningsinstrument.

e. Valet av konkurrensmedel och konsu- menternas valfrihet.

f. Effekter på konjunkturutveckling och stabilitet.

g. Effekter på innovations- och tillväxt- talet.

h. Effekter på inkomstfördelningen. De värderingsproblem, som här aktuali— seras, kommer i de följande kapitlen att be- handlas mycket summariskt. Undersökning- en är i första hand att betrakta som en kart- läggning av rådande struktur- och konkur- rensförhållanden och som en analys av sam- banden dem emellan.

V. Den strukturella utvecklingen

»Market performance» kan också studeras som ett dynamiskt problem, där marknads- strukturens utveckling ses som ett resultat av anpassningen på marknaden. Ägandeför— hållandena får då karaktären av betingelser eller restriktioner för denna anpassning, som ev. tenderar mot en företagsekonomiskt ef- fektiv struktur eller organisation. Analysen måste här gälla dels bestämningsfaktorerna för den strukturella utvecklingen, dels i vad mån utvecklingen tenderar att skapa mark-

nadsförhållanden, som är effektiva, sett från samhällets synpunkt:

a. Direkta ingrepp i strukturen; fusioner, nyetablering.

b. Marknadsandel som målvariabel för företagets beteende.

c. Anpassning till företagsekonomisk op- timalitet.

d. Ägandeförhållandenas roll i anpass- ningsprocessen.

e. Trögheter i den strukturella anpassning— en; kartellernas betydelse, institutionella re- striktioner.

f. Samhällsekonomiskt optimal struktur; branschrationalisering contra konkurrensbe-

gränsning. En preliminär diskussion av bransch- och marknadsstrukturens bestämningsfaktorer

förs i samband med den allmänna struktur- beskrivningen i kapitel 3. Problemet kom— mer dock i huvudsak att behandlas i branschundersökningarna. Då dessa omfat- tar tidsserieanalys av konkurrens och mark- nadsstruktur, ger de goda möjligheter att belysa den strukturella anpassningen under olikartade yttre betingelser.

Sammanfattning och disposition

Det analysschema, som ovan skisserats, kan med viss förenkling sägas omfatta fyra steg (struktur beteende marknadseffektivitet strukturell utveckling). Det framstår som ofrånkomligt, att de strukturella faktorerna får karaktär av både orsaker och resultat i marknadsprocessen. I det förra fallet är strukturen vid en viss tidpunkt en av de fak- torer, som förklarar skeendet på marknaden, i det senare förklaras strukturens utveckling över tiden i sin tur av detta skeende.

En sammanfattning av undersökningsme- todiken kan lämpligen ges formen av en disposition för den fortsatta framställningen:

Kapitel 2 behandlar den indelning i mark— nadsformer eller strukturtyper, som används i pris- och allokeringsteoretiska modeller.

Speciell vikt kommer att läggas vid de koncentrationsföreteelser, som har direkt anknytning till ägandekoncentration och storföretag. Kapitlet innehåller dessutom en

relativt ingående diskussion av marknads- formen fri konkurrens, avsedd att belysa den »klassiska» teorin för optimal resurs— allokering.

Kapitel 3 utgör en sammanfattande be- skrivning av bransch- och marknadsstruk— turen år 1963 inom svensk industri. Storfö- retagens produktionsandelar redovisas uti- från en beräkning på koncernnivå. Dess- utom ges en översikt över kartellsamarbe- tets omfattning i olika branscher. Materialet till detta och följande kapitel utgöres av primäruppgifter till Statistiska Centralby- råns industristatistik.

Kapitel 4 är en kartläggning av produkt- strukturen i storföretagen och i vissa finan- siellt sammanhållna företagsgrupper. Redo- visningen beträffande de större industrifö- retagen avser dels situationen är 1963, dels de förändringar som inträffat genom för- värv och avyttringar av företag fram till våren 1967. Omfattningen av horisontell och vertikal integration har särskilt stude- rats.

Kapitel 5 behandlar företagens produk- Iionspolitik och val av konkurrensmedel på monopol— och oligopolmarknader. Fram- ställningen kan ses som en utvidgning av de resonemang rörande olika marknadsformer, som förts i kapitel 2. I kapitlets två avslu- tande avsnitt behandlas direkt strukturpå- verkande åtgärder såsom kartellöverens- kommelser och fusioner.

Kapitlen 6—8 består av en serie bransch- utredningar avseende ett urval av industri- branscher. Material rörande konkurrensför- utsättningar, prisbildning och strukturell ut- veckling har hämtats dels från egen upp- giftsinsamling dels från pris- och kartell- nämndens undersökningar. Diskussionen av samband mellan marknadsform och före— tagsbeteende baseras på de mer allmänna resonemang, som förts i föregående kapitel. Branschurvalet har gjorts på sådant sätt att ett antal viktigare strukturtyper ingår.1 Som underlag har använts främst material från pris- och kartellnämnden samt uppgifter, som insamlats från berörda företag.

I det följande ges en kort sammanfatt- ning av undersökningens resultat. Avsnitt B

utgör en översiktlig redovisning av indu- strins struktur med särskild tonvikt på stor- företagens ställning. Omfattningen av säl- jarkoncentration och frekvensen av olika marknadsformer diskuteras i avsnitt C. De två avslutande avsnitten återger vissa slut- satser beträffande prisbildning och koncen- trationstendenser, som framkommit i branschstudiema.

B. Struktur/förhållanden inom industrin

Produktions- och säljarkoncentrationen in- om industrin har översiktligt redovisats i kapitel 3. Hela industriproduktionen förde- lade sig år 1963 på följande sätt mellan olika kategorier av storföretag och andra producenter (förädlingsvärdeandelar):

de 100 största privata storföretagen2 46 % övriga 100 storföretag 6 % statliga bolag och verk 6 % Kooperativa Förbundet 2 % jordbruks- och skogsbruks-

kooperation 3 % övriga företag (ca 12.500) 37 %

De företag, som i denna utredning förts till storföretagsgruppen, svarade sålunda för inemot två tredjedelar av förädlingsvärdet. Påfallande är snedheten i storleksfördel- ning mellan de privatägda företagen; en- bart de 40 största privata storföretagen svarade för en tredjedel av hela industri- produktionen.

Vid grupperingar efter ägandesamband mellan företag (majoritets- och starka mi- noritetsintressena) framträder i första hand den koncentration, som föreligger kring tre

1 De här presenterade branschstudiema avser textil- och beklädnadsindustrin, stål- och pappers- industrierna samt vissa byggnadsmaterialbran- scher. Härutöver har undersökningar gjorts be- träffande oljebranschen (SOU 1966: 12), läkeme- delsindustrin samt bil- och varvsindustrierna (redovisas senare). 2 Med privata storföretag avses här koncerner eller fristående bolag med minst 500 årsarbetare. Gruppen »storföretag» omfattar i övrigt statliga företag, KF samt jordbruks- och skogsbruks- kooperationen. 3 De tillämpade definitionerna framgår av kapitel 4: C.

av de större bankerna. Familjen Wallen— bergs ägarintressen är de ojämförligt största. Majoritets- eller starka minoritetsintressen föreligger här i företag, som tillsammans svarar för 10 % av industriproduktionen; om de företag medräknas där Wallenberg- gruppen tillsammans med annan ägargrupp har majoritets- eller dominerande minori- tetsintresse stiger andelen till 15 %. Ägar- intressena hos de två övriga »bankgrup- perna», Custos och Industrivärden, motsva- rar tillsammans lO—ll % av industripro- duktionen. Ägarintressena hos de tre nämn- da grupperna faller till största delen inom de stora exportindustrierna, t.ex. metallverk, transportmedelsindustri, elektroteknisk in- dustri samt massa- och pappersindustri. I dessa sektorer utgör bankgruppernas sam- manlagda produktionsandelar mellan 40 och 70 %.

Ägarintressena hos de tio övriga ägar- grupper, som medtagits i undersökningen, framstår i beräkningar för hela industrin som tämligen små. Produktionsandelarna hos de företag, där majoritet, dominerande eller stark minoritet innehas, uppgår inte i någon sådan ägargrupp till 2 %. Flera av ägargrupperna har dock verksamheten kon- centrerad till en eller ett par industrisek- torer, och i sådana fall kan andelarna på sektor- och branschnivå vara höga. Exem- pel på sektorer, där dessa ägargrupper har stark ställning är jord- och stenindustri (Wehtjegruppen, 25—30 %), grafisk industri (Bonniergruppen, ca 15 %) samt läder-, hår- och gummivaruindustri (Dunkergrup- pen, ca 20 %).

Tendenser mot ökad koncentration har otvivelaktigt förelegat under senare år. För- ändringarna efter 1963 har kunnat belysas endast ofullständigt. Det kan dock konsta- teras, att enbart de förvärv av hela företag, som skett inom storföretagssektom under perioden juli 1963—mars 1967 inneburit en ökning av andelarna för de 40 största kon- cernerna från 34 till 37 %, för de 100 största från 46 till 49 % (räknat i 1963 års förädlingsvärden).

De höga totala andelarna för vissa stor- företag innebär givetvis att sådana företag

dominerar produktionen i många sektorer och varugrupper. Snedheten i storleksför- delningen räknad för hela industripro- duktionen — beror emellertid också på att omfattande horisontell och vertikal integra- tion föreligger hos de största industrikon- cernerna. Dessa koncerner har i allmänhet huvuddelen av sin produktion förlagd till producentvaruområden, ofta med stark ex- portinriktning. Dominansen för verkstads- produktion samt tillverkning i sektorerna metallverk eller massa- och pappersindustri är mycket markerad. År 1963 hade samtliga de tio största privata industrikoncernerna och 11 av de 20 närmast följande huvud- sakligen produktion i någon av dessa sek- torer.

Storföretagens huvudsakliga inriktning kan också avläsas ur deras sammanlagda andelar av förädlingsvärdet i olika sektorer av industrin. Med den indelning av indu- strin i 18 sektorer, som använts i kapitlen 3 och 4, noteras sammanlagda andelar för storföretagen1 över 80 % i fem sektorer, medan andelarna i fyra sektorer ligger vid eller under 40 %:

Storföretags- andel (%) Gruvindustri 100 Metallverk 98 Kemisk industri 91 Elektroteknisk industri 89 Massa- och pappersindustri 87 Grafisk industri 40 Metallmanufaktur 36 Sömnadsindustri 22 Träförädlingsindustri 16

Dominerande position för ett statsägt företag föreligger här endast i gruvindu- strin, där LKAB:s andel utgör ca 60 %. Det bör också framhållas att sektorerna sågverk och hyvlerier samt livsmedelsin- dustri skulle framstått som »lågkoncentre- rade», om inte de producentkooperativa fö- retagen räknats som storföretag (andelarna för övriga storföretag ligger mellan 35 och 40 %).

Frågan om vilka faktorer, som bestäm-

1 Inklusive statliga företag, producent— och konsumentkooperation. '

mer koncentrationsgraden och storföreta- gens position i olika delar av industrin, har något berörts i anslutning till strukturbe- skrivningen. Sådana bestämningsfaktorer måste bl.a. sökas i de tekniska produktions- betingelserna i olika branscher, t.ex. kapi- talintensiteten och förekomsten av stordrifts- fördelar. Rangkorrelationsberäkningar på sektor- och branschnivå ger vid handen, att ett positivt samband föreligger mellan ka- pitalintensitet i produktionen och koncen- trationsgrad (särskilt storföretagens ställ- ning). Storföretagens övertag beträffande finansiella resurser och deras möjligheter till riskspridning ger här utslag. Sambandet framstår mycket tydligt, om man väljer att enbart studera de i allmänhet relativt risk- fyllda kapitalinsatserna för forskning och utvecklingsarbete. Branscher med stor andel forskningskostnader uppvisar nästan genom- gående höga koncentrationstal och storföre- tagsandelar.

Sambandet mellan å ena sidan stordrift i bemärkelsen stora anläggningar och å andra sidan koncentrationsgrad är av na- turliga skäl mycket starkt. Det bör dock framhållas att storföretag ofta har ett fler- tal anläggningar i samma bransch, varför storleksskillnader på koncernnivå inte be- höver motsvaras av olikheter i produktions- skala. Betydelsen av stordriftsfördelar för koncentrationsgraden har här inte närmare studerats; den behandlas i en annan del av utredningen.

Också konkurrensbetingelserna på avsätt- ningsmarknaderna kan i mer eller mindre hög grad gynna stora företag, och därige- nom påverka koncentrationsgraden. Mark- nadsstyrda koncentrationsprocesser, där kon- kurrensen inom landet haft avgörande be- tydelse, diskuteras i de två sista avsnitten. Speciellt intresse kommer att ägnas de situa- tioner, som uppkommer på fåtalsmarkna- der. Här skall närmast konkurrensen på ut- ländska marknader beröras, som bakgrund till vissa internationella jämförelser.

Som ovan framhållits är storföretagens dominans mest markerad i de stora export- industrierna, t.ex. gruvor, metallverk, mas- sa- och pappersindustri samt delar av verk-

stadsindustrin. Det rör sig här om varu- områden, där koncentrationsgraden är järn- förelsevis hög i de flesta länder. De svenska företagen konkurrerar på dessa områden — ofta under oligopolistiska marknadsbetingel- ser — med utländska storföretag. Trots att koncernerna i t.ex. metall- och cellulosa- industrierna svarar för betydande andelar av hela den svenska industriproduktionen, är de ofta små, jämfört med sina konkur- renter i andra exportörländer. Den höga koncentrationsgraden måste här till stor del ses som en följd av den internationella kon- kurrenssituationen, där dels skalfördelar i produktionen, dels marknadssituationen (få— talskonkurrens) ofta gynnar de större, in— tegrerade och finansiellt starka företagen. En liknande situation kan givetvis upp- komma i hemmamarknadsindustrier, där importkonkurrensen är hård (se avsnitt D nedan).

Möjligheterna till direkta strukturjämfö- relser med andra länder är starkt begrän- sade. De jämförelser med Västtyskland och USA, som redovisas i kapitel 3:D, avser endast rangordningen med avseende på kon- centrationsgrad mellan olika branscher. En nästan fullständig överensstämmelse synes i detta avseende föreligga mellan de tre län- derna. Detta ger stöd för hypotesen, att strukturen i stor utsträckning bestäms av grundläggande marknadsbetingelser och tek- niska faktorer, som är gemensamma för olika länder. I det följande skall ytterligare några jämförelser med den tyska under- sökningen redovisas, avsedda att belysa den

Sverige Västtyskland 1960 1963 syssel- föräd- sätt- omsätt- lings- ning ning1 värde 10 störstas andel 9 11 19 25 » » 18 23 31 50 » » 25 31 42 100 » » 31 39 52

1 Omsättningssiffrorna ger en icke obetydlig dubbelråkning i de stora koncernerna, eftersom internleveranser inte kunnat frånräknas (jmf. diskussionen i kapitel 3: Anedan). Sysselsättnings- andelarna torde därför ge en bättre jämförbarhet med de svenska siffrorna.

speciella struktursituation, som betingas av den svenska industrins begränsade storlek.

I den västtyska utredningen har andelar av industriproduktionen år 1960 beräknats för de 100 största koncernerna, inklusive statsägda företag. Dessa har nedan jämförts med de 100 största svenska industriföreta- gen, inklusive KF och sju statliga bolag och verk.

Vid tolkningen av dessa siffror bör obser- veras, att den västtyska industrin har 8—10 gånger så stor produktion som den svenska. De 25—30 största företagen svarar i Sverige för ungefär samma andel som de 100 största i Västtyskland. Detta innebär å andra sidan, att genomsnittsstorleken hos de största fö- retagen skiljer sig mycket kraftigt mellan de två länderna. Endast de 3—4 största svenska företagen når upp till en produk- tion, motsvarande genomsnittet för de 100 största västtyska.

Jämförelser av denna typ, avseende den totala industriproduktionen, avspeglar dels strukturskillnader mellan länderna i olika industrisektorer, dels skillnader i produk- tionens fördelning mellan hög- och lågkon- centrerade sektorer. I Västtyskland faller en större del av produktionen på sektorer, t.ex. metallverk och elektroteknisk industri, som i båda länderna uppvisar hög storföre- tagsandel. Denna fördelning medför, att de totala koncentrationstalen blir högre, än om produktionens sektorsfördelning vore den- samma som i Sverige. Följaktligen är skill- naden i koncentrationsgrad mellan de två länderna större, räknad på sektornivå än för hela industrin. På sektornivå har de 20 största svenska företagen i allmänhet något högre andelar än de 100 största västtyska.

Det synes här uppenbart, att det är de 20 största, snarare än de 100 största svenska företagen, som bör jämföras med den väst- tyska företagsgruppen. Överensstämmelsen blir då mycket stark inte bara beträffande produktionsandelar, utan också när det gäl- ler produktionens inriktning. Det rör sig m.a.o. om företag av ungefär samma slag, huvudsakligen inriktade på tillverkning i de »tunga» producentvarusektorerna och starkt integrerade, både horisontellt och vertikalt.

Tabell 9: I . De största koncernernas produk- tionsandelar i vissa sektorer1 ( % )

Västtysk-

land 1960 Sverige 1963

20 100 störs- störs- 100 största ta ta

Gruvindustri 82 91 93 Metallverk 73 70 93 Elektroteknisk

industri 51 61 84 Mekaniska verkstä-

der etc. 24 30 56 Massa- och pappers—

industri 21 23 71 Jord- och stenindu-

stri 14 7 46 Metallmanufaktur ] 1 11 30 Textilindustri 3 5 34 Sågverk och träför-

ådling 1 4 19 Sömnadsindustri 0 1 12

1 De tyska uppgifterna avser omsättningsande- lar. Sju sektorer har måst uteslutas på grund av bristande jämförbarhet i branschklassificcringen.

Skillnaderna i genomsnittsstorlek är dock även med denna avgränsning betydande; de västtyska företagen är i genomsnitt nära dubbelt så stora som de svenska.

Bland de svenska storföretagen med rangnummer 21—100 återfinns många före- tag med helt annan produktionsinriktning. För gruppen som helhet noteras en kraftig sektorsspridning; relativt vanlig är inrikt- ning på massa- och pappersindustri, jord- och stenindustri eller textilindustri. Det rör sig här om varuområden, där de 100 största företagen i Västtyskland och säkerligen i än högre grad i t.ex. USA — saknar nämn- värd betydelse. De internationellt sett täm- ligen små svenska storföretagen uppnår i dessa sektorer höga produktionsandelar, be- roende på hela industrins begränsade stor- lek.

Jämförelsen illustrerar förekomsten av något som kan kallas en internationell pro- duktstruktur för storföretag. Den under- stryker också helt naturligt, att antalet stor- företag av denna typ är mycket liten i Sve- rige, och att de som finns är mindre än motsvarande företag med större hemma- marknader.

huvudsaklig produktionsinriktning

Genomsnitt- ligt föräd- Antal sekto- Antal varu- Företag med produktion huvud- Antal lingsvärde rer1 per grupper2 sakligen i sektorerna: företag (mkr) företag per företag 1— 2 Gruvor och metallverk 13 153 3,9 30 4— 6 Verkstadsindustri 32 189 3,0 19 8—11 Trä-, cellulosa och grafisk industri 20 84 3,4 16 l__2—15 Livsmedel, textil o. d. 14 72 1,4 8 Ovriga 21 77 2,9 10

1 Endast sektorer, där företagets förädlingsvärde överstiger 0,5 mkr har medtagits. ? Avser enbart de 450 varugrupper, som medtagits i kapitel 3: C.

De 20—30 »internationella» storföretagen i Sverige är koncerner med industriellt för- ädlingsvärde överstigande 200 mkr. De sva— rar för nära en tredjedel av hela industri— produktionen och har var för sig eller som grupp dominerande ställning på flera stora varuområden. Denna produktionsdo— minans behöver emellertid inte innebära, att marknaderna domineras av inhemska stor- företag, och därigenom får monopol- eller stark fåtalskaraktår. Säljarkoncentrationen i varugrupper och importens betydelse som konkurrensfaktor diskuteras i nästa avsnitt.

Graden av horisontell och vertikal in- tegration hos olika säljare har ofta stor be- tydelse för konkurrenssituationen på en marknad. Som tidigare framhållits varierar integrationsgraden mycket starkt, dels mel- lan små och stora företag, dels mellan olika typer av storföretag. Omfattande integra- tion förekommer främst bland storföretag i producentvarusektorerna. Skillnaderna be- träffande integration illustreras i följande tabell, som avser de 100 största privatägda företagen.

Även utifrån dessa grova mått på pro- duktspridning, torde det kunna konstateras, att mycket stora skillnader föreligger mel- lan producentvaru- och konsumentvarusek- torer. Framför allt de stora gruv- och me- tallverksföretagen uppvisar en stor sektor- och produktspridning, betingad av både horisontell och vertikal integration. Hög specialiseringsgrad noteras däremot hos storföretagen inom t.ex. livsmedels- och

textilsektorerna. Också graden av vertikal integration framstår i dessa sektorer som jämförelsevis låg.

Koncentrationstendenserna under 1960- talet har i stor utsträckning haft formen av ökad vertikal integration i storföretagssek- torn. Områden, där förädlingskedjan ut- byggts kraftigt är metallindustri (ökad ma- nufakturering hos bl.a. järnverksföretagen), Skogsindustri (integration skogsbruk _ cel- lulosaindustri inom bl.a. producentkoope- rationen) samt jord- och stenindustri (bygg- nadsmaterial).

C. Säljarkoncentration på varumarknader

Storföretagens starka ställning, speciellt inom producentvaruindustrin, innebär gi- vetvis att produktionskoncentrationen på varugruppsnivå i många fall är betydande. Koncentrationstal i form av produktions- andelar för den störste tillverkaren, de fyra största och de åtta största tillverkarna re- dovisas i kapitel 3 för 450 varugrupper (marknader). Eftersom substitutionsmöjlig- heterna mellan varor ofta är svåra att över- blicka, är marknadsindelningen långt ifrån invändningsfri, och grupperingen i olika former av dominans måste betraktas som en mycket grov uppskattning.

Det största företaget svarade år 1963 i 47 av de 450 varugrupperna för mer än 90 % av produktionen och i ytterligare 48

av grupperna för mellan 70 och 90 %. I dessa varugrupper, d.v.s. drygt 20 % av totalantalet, har produktionen klassificerats som enföretagsdomineradl. De företag, som uppnått dominerande ställning i denna me- ning, återfinns nästan uteslutande bland de 100 största koncernerna. I hela 78 av de 95 enföretagsdominerande grupperna hörde det dominerande företaget till de 100 största privatägda storföretagen. Nio av de övriga grupperna dominerades av KF eller ett statligt företag. Bland företag med föräd- lingsvärde under 30 milj. kr (1963) åter- finns således endast undantagsvis tillverka- re med dominerande ställning i någon va— rugrupp.

Som fåtalsdominans i produktionen har definierats situationer, där — förutsatt att enföretagsdominans inte föreligger an- tingen de fyra största företagen svarar för minst 70 % eller de åtta största svarar för minst 90 % av produktionen. Sådana situa- tioner förelåg 1963 i 215 av de 450 varu- grupperna (d.v.s. nära hälften). Också här är det de 100 största företagen, som svarar för de flesta stora produktionsandelarna. Produktionsandelar överstigande 20 % i få- talsdominerande grupper faller i nära tre fjärdedelar av fallen på privatägda koncer- ner bland de 100 största, KF eller statsägda företag. Små och medelstora företag (inklu- sive »storföretag» med lägre förädlings- värde än 30 mkr) kan alltså sägas spela en helt underordnad roll, när det gäller pro- duktionsdominans på varumarknader.

Ovanstående uppgifter gäller endast kon- centration på företagsnivå i den inhemska produktionen. I en studie av säljarkoncen— tra-tionen på marknaderna måste komplet- teringar göras avseende dels importkonkur- rensen, dels förekomsten av försäljnings- samarbete mellan företagen.

Importkonkurrensen är som tidigare fram- hållits betydande på många marknader för industriprodukter, inte minst på producent— varuområden, där de inhemska storföreta- gen svarar för huvuddelen av den svenska produktionen. På sådana marknader kan konkurrensen från utländska säljare utgöra ett starkt korrektiv till enföretags- eller få-

talsdominans inom landet. I en del fall kan t.o.m. den inhemska produktionskoncentra- tionen helt sakna betydelse för prisbild- ningen, som i stället helt bestäms från im- portsidan.

Kartläggningen beträffande importkon- kurrensens styrka och dess inverkan på marknadsstrukturen, är i denna utredning mycket ofullständig. Detta beror på två slags brister i det statistiska materialet. För det första kan importen inte fördelas på säljare, vilket innebär, att hänsyn inte kan tas till eventuell koncentration i den ut- ländska delen av utbudet. För det andra kan importkonkurrensen i stor utsträckning antas vara en potentiell konkurrens, vars styrka inte kan mätas med de importande- lar, som faktiskt uppkommit. För att mäta denna konkurrens skulle krävas data be— träffande bl.a. priser och kapacitetsläge i utlandet samt handelshindrens höjd (trans- portkostnader, tullar etc.). En allmän kart- läggning av sådana faktorer har inte varit möjlig i detta sammanhang.

I redovisningen av säljarkoncentration har hänsyn inte kunnat tas till någon av de två nämnda komplikationerna. Detta innebär vid utländsk säljarkoncentration en tendens till underskattning av koncentra- tionsgraden, vid potentiell konkurrens en tendens till överskattning.

Av 442 studerade varugrupper2 uppvisa- de 94 importandelar över 30 % och 126 andelar mellan 10 och 30 % år 1963. Höga importandelar förekommer främst inom verkstadssektorerna och textilsektorn. Där- emot saknas detta slags konkurrens nästan helt inom jord- och stenindustrin (höga transportkostnader), massa- och pappersin- dustrin samt stora delar av livsmedelssek- torn.

Som enföretags- eller fåtalsdominans på marknaden (hög monopol- respektive oligo- polgrad) har räknats situationer där dels kriterierna för dominans i produktionen

1 Beroende på existensen avimportkonkurrens innebär detta inte med nödvändighet dominans på marknaden (se nedan). Åtta grupper har i denna delundersökning måst uteslutas, då användbara data beträffande utrikeshandeln saknas.

(se ovan) är uppfyllda, dels importen utgör högst 30 % av förbrukningen inom landet. Definitionen innebär bl.a. att på markna- der, som karakteriserats som enföretagsdo- minerade, svarar den största säljaren i all- mänhet för minst hälften av försäljningenl.

De 442 undersökta varugrupperna förde- lar sig på följande sätt mellan olika struk- turtyper:

enföretagsdominans 69 fåtalsdominans 159 dominans i produktionen, importandel > 30 % 72 låg eller måttlig produktions- koncentration 142

Något mer än hälften av marknaderna framstår här som dominerade av en eller ett fåtal säljare. Enföretagsdominerade marknader återfinns företrädesvis i följan— de sektorer:

metallverk 11 (de flesta nonferrometaller) mekaniska verkstäder 10 elektroteknisk industri 6 kemisk industri 11

Fåtalsdominans är mycket vanlig i stål- industrin, massa- och pappersindustrin och den elektrotekniska industrin.

Av denna sammanställning framgår klart, att den mest markerade säljarkoncentra- tionen föreligger på producentvaruområden. På konsumentvarusidan är säljarkoncentra— tionen räknad på företagsnivå — i all— mänhet väsentligt lägre. Detta får emeller- tid inte tolkas som att inslag av ren kon- kurrens skulle vara vanliga på dessa mark- nader. I fråga om Sällanköpsvaror (kläder, skor o.s.v.), där koncentrationsgraden fram- står som särskilt låg, är produkterna oftast differentierade. Marknadsformen kan då karakteriseras som monopolistisk konkur— rens, eventuellt med inslag av fåtalskon- kurrens på mer eller mindre avgränsade del- områden (»prisklasser» etc.).

På dagligvarusidan är varorna i allmän- het mer standardiserade. Här ger emeller- tid koncentrationstalen ofta en missvisande bild av konkurrenssituationen, beroende på

det starka kartellsamarbete och de regle- ringsinslag, som föreligger på jordbruks- området. Kartellernas marknadsandelar på detta område och i övriga delar av industrin måste redovisas, för att beskrivningen av olika marknadsformers frekvens skall bli fullständig.

Omfattningen av bindande kartellsamar- bete på försäljningssidan, d.v.s. gemensam försäljning, kvotering, områdesuppdelning eller bindande prisavtal har redovisats i ka- pitel 32E. I de studerade varugrupperna fanns 58 sådana avtal år 1963. I mer än hälften av fallen svarade kartellparterna för mer än 70 % av försäljningen inom lan- det. När det gäller de konkurrensmedel, som binds i avtalen (t.ex. prissättningen) kan dessa marknader i enlighet med tidi- gare definitioner betraktas som kartelldo- minerade.

Avtalen på jordbrukskooperationens va- ruområden omfattar ett tiotal stora varu- grupper, främst mejeri- och slakteriproduk- ter, vilka med avseende på företagsstruk- turen räknats som lågkoncentrerade. Ge- nom avtalen beträffande områdesuppdel- ning och de prisbindningar, som skapats genom jordbruksregleringen kan dessa mark- nader i praktiken betraktas som monopol.

Avtal utanför livsmedelssektorn förekom- mer nästan uteslutande på relativt homo- gena marknader med ett fåtal säljare. An- talet svenska tillverkare ligger i allmänhet under 10, att jämföras med drygt 40 i ge- nomsnitt för de studerade varugrupperna. Dessutom synes frånvaro av importkon- kurrens vara ett villkor för att kartellsam- arbete skall kunna upprätthållas mellan de svenska säljarna.

Vid sidan av livsmedelsindustrin är tre varuområden inom industrin helt domine- rande vad gäller kartellsamarbetets omfatt- ning, nämligen stålindustri, massa- och pap- persindustri samt jord— och stenindustri (byggnadsmaterial). Samtliga dessa sektorer

1 Förutsatt att det största företagets produktion är jämnt fördelad mellan hemmamarknad och export gäller då för alla marknader, som karak- teriserats som enföretagsdominerade: Största företagets marknadsandel > 1 — 0,3 —— 0,3 . 0,7 = 0,49.

har behandlats i särskilda översikter (ka- pitlen 7 och 8), och vissa resultat från dessa sammanfattas i följande avsnitt.

Om hänsyn tas till »dominerande» kar- tellorganisationer, fördelar sig industrins försäljning1 på följande sätt med avseende på säljarkoncentration.

enföretagsdominans på företagsnivå ll %

dominans för en kartell 14 % fåtalsdominans 25 % dominans i prod., import-

andel > 30 % 12 % låg koncentrationsgrad inom landet 38 %

För omkring en fjärdedel av produktionen kan således hög monopolgrad sägas förelig- ga, beroende på att antingen ett företag eller en kartell dominerar utbudet på mark- naden. Siffran ger dock en mindre över- skattning, eftersom duopolmarknader, där det näst största företaget svarar för ca 20 % av utbudet i några fall inräknats.

Det bör framhållas, att begreppet enföre- tagsdominans här inte är liktydigt med rent monopol. Situationer, där ett företag kan sägas helt sakna konkurrens från andra företag på marknaden eller från näralig- gande (substitutiva) varor, är synnerligen ovanliga. Dessutom måste hänsyn tas till nyetablering på marknaden, som kan upp- komma särskilt vid höga vinstmarginaler. Denna potentiella konkurrens härrör till stor del från importsidan. Enföretagsdomi- nans bör alltså uppfattas som en partiell eller begränsad monopolsituation, där före- tagets handlingsfrihet med avseende på exempelvis prissättningen är större än vid andra existerande marknadsformer.

Omfattningen av fåtalskonkurrens är svå- rare att fastställa; siffran 25 % utgör otvi- velaktigt en kraftig underskattning. Dels torde importkonkurrensen i varugrupperna med höga importandelar ofta härröra från ett fåtal företag eller från utländska kar- teller. Dels är avgränsningen mellan oligo- pol och monopolistisk konkurrens i de »låg- koncentrerade» varugrupperna mycket oklar. Betydande inslag av fåtalskonkurrens torde i många fall föreligga, antingen på delar av varuområdet eller på regionala delmark-

nader. Med hänsyn till de resultat, som framkommit i branschstudiema, framstår en relation mellan oligopol och monopolistisk konkurrens som två till ett snarare än den omvända som trolig.

D. Konkurrensförhållanden i olika branscher

De marknadsformer, som föreligger på in- dustriella varumarknader, kan starkt för- enklat indelas på följande sätt:

1. Begränsade monopolsituationer.

2. Fåtalskonkurrens, med eller utan pro- duktdifferentiering.

3. Monopolistisk konkurrens med många säljare och differentierade men för köparna lätt utbytbara produkter.

Avgränsningen mellan monopol, begrän- sat genom substitutkonkurrens, oligopol med produktdifferentiering och monopolistisk konkurrens är med nödvändighet tämligen godtycklig. I den kartläggning av mark- nadsstrukturen, som kortfattat refererats i föregående avsnitt, baseras avgränsningen på valda (operationella) avgränsningar mel- lan varugrupper. Varugrupperingen disku- teras i kapitel 3:A nedan. I princip bör pro- duktdifferentiering inom en varugrupp (mo- nopolistisk konkurrens) innebära att substi- tution uppkommer redan på kort sikt och vid små förändringar av t.ex. prisrelatio- nerna. Däremot skall en »monopolist» be- höva ta hänsyn till substitutionseffekter (gentemot andra varugrupper) endast vid stora eller långsiktiga ändringar i prisrela— tionen.

Hög monopolgrad förekommer bl.a. på marknader för investeringsvaror, främst större maskiner. Monopolställningen för- svagas dock troligen i många sådana fall av potentiell konkurrens från utländska till- verkare. De mycket höga marknadsandelar- na tyder på ett visst övertag på hemma- marknaden för de svenska storföretagen, men konkurrensen från utlandet begränsar

* Som storleksmått har här använts avsalupro- duktionens värde (leveranser från arbetsställen).

möjligheterna att ta ut höga vinstmargina- ler, t.ex. vid anbudsgivning.

De monopolistiska situationer, som be- handlas i branschstudierna, gäller i allmän- het kartelldominans. Marknader, där en kartell har eller har haft dominerande ställ- ning återfinns bl.a. i byggnadsmaterialsek- torn (lättbetong, wallboard) och på special- stålområdet. Dessutom behandlas ett områ- de (glas- och plåtemballage), där en säljare uppnått en monopolställning, begränsad en— dast genom förekomsten av tänkbara substi- tut på vissa användningsområden.

Fåtalskonkurrens mellan tillverkare av lätt utbytbara produkter framstår som den vanligaste marknadsformen i svensk indu- stri. Utmärkande för fåtalsmarknader är framför allt det starka inbördes beroendet mellan säljarna. Dessa måste i sin produk- tions- och prispolitik ta hänsyn till effekter- na på konkurrenternas situation och till tänkbara motåtgärder. Inverkan på prisbild- ningen av sådan interdependens diskuteras i kapitel 5. De flesta av de marknader, som studeras i branschkapitlen, kan karakteri- seras som fåtalsmarknader. Framför allt i byggnadsmaterialindustrin finner man situa- tioner, där 2—3 stora säljare konkurrerar om försäljningen av närmast identiska pro- dukter (exempel: cement och planglas), och där det inbördes beroendet följaktligen är mycket starkti.

Fåtalskonkurrens på marknader för stan- dardiserade produkter leder mycket ofta till konkurrensbegränsning genom pris- eller kvoteringsöverenskommelser. Som tidigare framhållits, återfinns större delen av kar- tellbeståndet på sådana marknader.

I det följande skall ges en mycket kort sammanfattning av de resultat, som fram- kommit i branschundersökningarna. Diskus- sionen gäller här närmast samband mellan marknadsform och priser, medan struktur- förändringar diskuteras i nästa avsnitt.

Marknader med låg säljarkoncentration återfinns bl.a. i textil- och beklädnadsin- dustrin. En beskrivning av konkurrenssitua- tion och prisbildning i denna sektor under perioden 1950—1965 ges i kapitel 6. Pro- duktionskoncentrationen var vid periodens

början mycket låg i både väveri- och söm- nadsleden. Efterfrågan hade stigit mycket snabbt närmast efter kriget, och viss ny- etablering hade förekommit.

Under praktiskt taget hela den följande lS-års perioden var konkurrensen i textil- sektorn (ylle- och bomullsindustrierna) myc- ket hård. Prisbildningen i Sverige har i huvudsak bestämts av importprisnivån. I början av 1950-talet inträffade en kraftig sänkning av marginalen mellan Vävnads- och råvarupriser på världsmarknaden. Den- na försämring påverkade starkt lönsamheten hos många svenska textilföretag, främst till- verkare av beklädnadsvävnader. I ylleindu- strin försvårades krisen ytterligare genom förskjutningar i efterfrågan mot andra ma- terial och mot trikåvaror. I mitten av 1950- talet synes omkring hälften av textilföre- tagen ha utsatts för förluster.

Även om marginalen mellan råvaru- och produktpriser åter höjts från slutet av 1950- talet, har vinstläget i stora delar av textil- sektorn förblivit tämligen pressat. Avgö- rande har varit, att lönestegringarna inte kunnat kompenseras genom tillräckligt stor produktivitetsstegring eller (på grund av den hårda importkonkurrensen) genom pris- höjningar.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är emellertid de skillnader i reaktionssätt, som kan konstateras mellan olika delmark- nader. Beroendet av den utländska pris- nivån (och därmed krisens styrka) har otvi- velaktigt varit störst beträffande relativt standardiserade producentvaror, t.ex. fler- talet beklädnadsvävnader. Tillverkare av tyngre heminredningsvävnader har utsatts för betydligt svagare importkonkurrens och priserna har successivt kunnat höjas. I fråga om dessa produkter, som i allmänhet är konsumentvaror, har möjligheterna att ge- nom produktdifferentiering skydda den egna marknadspositionen varit jämförelsevis sto- ra. Svårare räntabilitetsproblem och ned- läggningar torde i denna delbransch ha

1 Exempel på utpräglad fåtalskonkurrens åter- finns också i oljebranschen, vilken behandlats i en särskild branschstudie (SOU 1966: 21).

varit väsentligt mindre vanliga än i andra delar av textilsektorn.

Skillnaderna mellan mer och mindre standardiserade produkter är än mer mar- kerad i konfektions- och trikåindustrierna. Även dessa branscher har under senare år utsatts för skärpt importkonkurrens. I fråga om enklare standardprodukter, t.ex. blusar och underkläder, har de svenska företagen haft mycket svårt att möta den »lågpris- konkurrens», som härrör från bl.a. asiatiska och östeuropeiska länder, och importande- larna har stigit kraftigt. På marknaderna för överkläder och andra mer differentierade produkter, har de svenska företagen i all- mänhet haft större möjligheter att bibehålla sin marknadsposition. Stigande import re- dovisas visserligen även här framför allt efter EFTA:s tillkomst — men samtidigt har en icke oväsentligt ökad exportförsäljning uppnåtts, inte minst i övriga nordiska län— der. Skillnaderna illustrerar klart den roll produktskillnader spelar, som försvagande faktor i priskonkurrensen och som skydd för säljare med jämförelsevis högt kost- nadsläge. _

Stålindustrin kan med avseende på kon- kurrensbetingelser sägas bestå av två helt olika delar. Marknaderna för ordinärt stål (handelsjärn) liknar textilindustrins i det avseendet, att importandelarna är höga och prisbildningen delvis internationellt be- stämd. På marknaderna för kvalitets- eller specialstål (rostfritt stål, verktygsstål o.s.v.) är däremot de svenska tillverkarna helt do- minerande på hemmamarknaden och har dessutom i en del fall stark marknadsposi- tion också på utländska marknader.

Stålindustrins produktion är mycket ka- pitalintensiv och sker i stora anläggningar. Sektorn hör också till de mest storföretags- dominerade i hela industrin; mer än hälften av företagen har mer än 5.000 anställda. Vid internationella jämförelser framstår trots detta de svenska handelsjärnverken som tämligen små anläggningar, medan däremot flera av de svenska kvalitetsstål- tillverkarna hör till de största i Europa. Företagen är i allmänhet integrerade bakåt med egen gruvdrift och tackjärnsproduk-

tion. Också integrationen framåt är bety- dande och har ökat under senare år, sär- skilt i fråga om manufaktur.

Stålproduktionen har under efterkrigs- tiden stigit i snabb takt, i genomsnitt 7—8 % per år. Efterfrågan är dock starkt konjunk- turkänslig, och marknadsstrukturens inver- kan på prisbildningen kan lämpligen stu- deras med reaktionen på konjunkturvaria- tioner som utgångspunkt.

På handelsjärnsidan konkurrerar de sven- ska företagen inom landet med främst stor- företag inom Kol- och Stålunionen. Import- andelen utgör ca 40 %, och trots inbördes kartellsamarbete torde de svenska företagen ha svårt att nämnvärt påverka prisnivån, vilken i stort sett bestäms av de kontinen- tala verkens exportpriser. Priserna reagerar kraftigt på efterfrågevariationer, vilket å andra sidan medför att volymutvecklingen blir mycket jämn. Efter 1952 synes minsk- ning i produktionsvolymen från ett år till nästa över huvudtaget inte ha förekommit. Till detta kan också ha bidragit att de svenska företagen under senare år kunnat öka sin export.

Reaktionssättet på specialstålsidan är av helt annan typ. Den svaga importkonkur- rensen har här medfört, att kartellerna kun- nat effektivt styra prisutvecklingen på hem— mamarknaden. Resultatet har blivit en hög grad av prisstelhet, medan å andra sidan vo- lymsvängningarna varit väsentligt mer mar- kerade än beträffande handelsjärn. Priserna har i genomsnitt stigit något mer än för handelsjärn räknat från 1950 (i båda fallen är stegringen jämförelsevis liten). Skillna- derna är dock betydande mellan olika stål- kvaliteter. För vissa omsättningsmässigt sto- ra produkter, bl.a. rostfritt stål, har bety- dande prissänkningar förekommit efter 1960, troligen beroende på att importkonkurren- sen fått ökad styrka.

Den gynnsamma avsättningsutvecklingen under efterkrigstiden har medfört god lön- samhet under större delen av perioden. An— läggnings- och företagsstruktur har hållits i huvudsak oförändrad. Kapacitetsutbygg— naden har skett inom existerande arbets- ställen, och bl.a. beroende på den höga in-

vesteringstakten har produktiviteten stigit i snabb och tämligen jämn takt.

Vissa tecken på att denna störningsfria utveckling brutits har funnits de senaste åren. Genom den kraftiga kapacitetsutbygg— nad, som skett i olika länder, har utbuds- överskott blivit allt vanligare. Priserna har för de flesta valsverksprodukter ända sedan 1961 legat under 1950—talets genomsnitts- nivå. Att döma av de mycket sparsamma uppgifter om lönsamheten, som finns till- gängliga, synes en markerad nedgång i vinstmarginalerna ha uppkommit från 1962. Även om siffrorna knappast ger intryck av en direkt krissituation, kan ett bestående utbudstryck tänkas medföra en bromsning av expansionstakten.

Pappersindustrins produktions- och mark— nadsförutsättningar liknar i många avseen- den stålindustrins. Det rör sig i båda fallen om en starkt exportinriktad halvfabrikat- produktion, baserad på inhemska råvaror. Produktionen är kapitalintensiv och sker till största delen vid stora fabriker. Den domineras av storföretag, som är självför— sörjande beträffande viktigare råvaror; kon- cerner med papperstillverkning har dess- utom i många fall stor exportförsäljning av pappersmassa. Liksom för stålverken gäller dessutom, att produktionen under efter- krigstiden kunnat ökas i snabb takt.

När det gäller marknadsstruktur och prisbildning är skillnaderna mellan de två sektorerna dock stora. Avgörande i detta avseende har varit utlandskonkurrensen och kartellsamarbetets styrka. Pappersindustrin är i än högre grad än stålindustrin inriktad på export; exportandelen har under 1960- talet legat kring 60 %. Sverige, Norge och Finland hör till de största exportörländerna på området och pappersbruken i de tre länderna har sedan länge samarbetat på exportmarknaderna. Samarbetet har främst gällt prissättningen men har tidvis kom- pletterats med avtal om produktionsbe- gränsning.

Vid sidan av exportsamarbetet har de nordiska pappersföretagen under senare år tillämpat avtal om ömsesidigt hemmamark- nadsskydd. Därigenom har de tre markna-

derna kommit att bli nästan helt isolerade från utländsk konkurrens. Möjligheterna att inom landet upprätthålla effektiva konkur- rensbegränsningar ökas därigenom, och bindande prisavtal har under efterkrigstiden förelegat på flertalet delmarknader.

Kartellernas marknadsandelar inom lan- det har varierat betydligt mellan olika del- områden; fullständig kontroll över utbudet föreligger endast beträffande tidningspap- per. På marknader, där stora företag stått utanför kartellsamarbetet, har detta tidvis utsatts för starka påfrestningar och tidvis varit ur funktionl. Även på sådana mark- nader synes dock den utpräglat oligopolis- tiska situationen ha medfört en stark pris- stelhet.

I pappersindustrin återfinns också ett ex— empel på marknadsformen bilateralt mono- pol, nämligen tidningspappersmarknaden, där en försäljningskartell och en inköpskar- tell är förhandlingsparter. Denna prisbild- ningssituation har medfört mycket stabila priser och under senare år en något lägre prisnivå än på exportmarknaderna.

Också marknaderna för tyngre byggnads- material (cement, betongprodukter m. fl.) är i huvudsak avskurna från importkonkur- rens. I motsats till pappersindustrin rör det sig här om »naturliga» handelshinder, i form av höga transportkostnadsandelarä Trans- portkostnaderna har också stark inverkan på konkurrensförutsättningarna inom lan— det. Exempel på branscher där en regional marknadsuppdelning uppkommit är tegel- och betongelementindustrierna. I branscher med betydande stordriftsfördelar och låg andel rörliga produktionskostnader, t.ex. ce- mentindustrin, omfattar konkurrensen där- emot hela landet. Transportkostnaderna medför här i stället en differentiering av priserna fritt fabrik (fraktabsorption), vil- ken kan medföra en fördyring av distribu- tionen genom s.k. korstransporter.

Marknaderna för de flesta stommaterial uppvisar starka oligopolinslag. Förutom få-

1 Som exempel kan nämnas situationen på fin- pappersområdet de senaste tio åren. * Viss importkonkurrens kan dock uppkomma i gränsregioner, t.ex. genom leveranser mellan Själland och Skåne.

talskonkurrensen inom respektive varugrupp i vissa fall uppdelad på mindre regionala marknader föreligger dock en svagare och mer långsiktlig konkurrens mellan varu- grupperna. Denna konkurrens har under efterkrigstiden medfört att olika cementba- serade material erövrat marknader i första hand på teglets bekostnad. Denna substitu- tion torde till stor del ha bestämts av för- ändringar i den tillgängliga byggnadstek- niken, men också förändrade prisrelationer mellan materialen har haft betydelse.

Tegelindustrin framstår i beräkningar, av- seende hela landet som mycket lågkoncen- trerad. Produktionsteknik och försäljnings- betingelser har här mindre än i angränsan- de branscher gynnat uppkomsten av stor- drift och av stora företagsenheter. Även om ett stort antal mindre enheter nedlagts un- der senare år, särskilt på murtegelsidan, har karaktären av småföretagsbransch bibehål- lits.

Handelshindren mellan regioner medför emellertid, att tydliga oligopolinslag före- ligger på olika geografiska delmarknaderl. Säljarkoncentrationen har tidvis förstärkts genom avtal om gemensam försäljning, bl.a. mellan tillverkare i Skåne och i Mälarom- rådet. I lägen med stor överkapacitet torde dessa avtal ha bidragit till att förhindra den hårda priskonkurrens, som lätt kan uppkomma på homogena fåtalsmarknader. Kartellsamarbetet har dock under senare år fått allt mindre omfattning.

Den hårda konkurrensen från andra ma- terial har för murtegelbruken medfört vi- kande avsättning och ofta mycket låg ränta- bilitet. Antalet nedläggningar har i denna delbransch varit mycket stort. En helt mot- satt utveckling med snabbt ökad avsättning, stigande priser och viss nyetablering note- ras på fasadtegelområdet. Denna delbransch är den enda av de här undersökta, där en påtaglig minskning av Säljarkoncentrationen kan konstateras under den senaste 15-års perioden.

De övriga byggnadsmaterialbranscher, som beskrivs i kapitel 8 (cement, lättbe- tong, planglas och wallboard) uppvisar ge- nomgående fåtalskonkurrens mellan jäm-

förelsevis stora företag. Produkterna är starkt standardiserade, och konkurrenssitua- tionerna har utmärkts av prisstelhet och en påfallande stabilitet i företagsstrukturenZ. Kartellsamarbete är vanligt, liksom på an- dra homogena fåtalsmarknader. Även i lä- gen utan sådana bindningar t.ex. i ce- mentindustrin och före 1958 även i lättbe- tongindustrin — har dock rörlig prispolitik varit mycket ovanlig.

Prisbildningen i cementindustrin framstår som i det närmaste helt låst. Ett av före- tagen (Skånska Cement AB) har haft en marknadsandel om 80—85 % och dessutom förfogat över anläggningar spridda över sto- ra delar av landet, medan konkurrenten (Gullhögen) har tillverkningen koncentrerad till en enda fabrik. Trots detta har regio- nala prisnedsättningar och liknande åtgär- der varit mycket ovanliga och marknads- andelarna i olika regioner har varit mycket stabila. Konkurrensen har under senare är främst inriktats på vertikal integration ge- nom förvärv av företag i senare tillverk- ningsled.

I lättbetongindustrin samarbetar de två stora säljarna, Siporex och Ytong, sedan 1958 i ett gemensamt försäljningsbolag. Bo- lagets tillkomst har medfört en rationalise- ring av distributionen, genom att de tidi- gare vanliga korstransporterna och den geo- grafiska prisdifferentieringen delvis kunnat elimineras. Effekterna på prisbildningen i stort synes däremot vara obetydliga, då redan tidigare starka prisbindningar förelåg, beroende på den utpräglat oligopolistiska marknadssituationen.

Planglasbranschen skiljer sig från övriga byggnadsmaterialbranscher genom att få- talskonkurrensen utövas av dels en ut— ländsk exportkartell, dels två svenska pro- ducenter, som samarbetar inbördes. De

1 Den regionala marknadsuppdelningen illustre- ras bl.a. av de mycket stora prisskillnader, som förekommit mellan olika landsdelar. Priserna på tegel i Skåne, där konkurrensen från danska pro- ducenter är kännbar, låg i början av 1960-talet 30 % under priserna i Stockholmsområdet. 2 Nedläggningar har dock de allra senaste åren genomförts eller planerats i planglas- och wall- boardbranscherna (se vidare nästa avsnitt).

svenska företagen har — delvis beroende på en ringa storlek — haft relativt ogynnsam marknadsposition. Prisbildningen har även här utmärkts av >>oligopolistisk>> prisstelhet, och direkta överenskommelser har tidvis förelegat mellan de svenska och utländska företagen.

Wallboardbranschen är till skillnad från de övriga — starkt exportinriktad. Det av- talssystem, som tillämpats under en del av den studerade perioden, överensstämmer till stor del med pappersindustrins. Avtal om hemmamarknadsskydd med Norge och Fin- land har sålunda kombinerats med samar- bete på exportmarknaderna, baserat bl.a. på produktionsbegränsningar. På hemmamark- naderna har prissamarbete tillämpats; dock har bindningarna tidvis varit tämligen sva- ga. Samarbete i form av gemensam försälj- ning bortsett från viss stödförsäljning av »marknadssvaga» fabrikat — inte tillämpats, och företagen konkurrerar även i regioner långt från respektive tillverkningsorter. Den- na konkurrensform innebär omfattande geo- grafisk prisdifferentiering, stora korsleve- ranser och ett mycket decentraliserat distri- butionsled. Trots vissa koncentrationsten- denser de senaste åren har denna splittrade struktur i stort sett bibehållits.

E. Koncentrationstendenser

I de branscher, som studerats i kapitlen 6—8, har utvecklingen under senare år näs- tan genomgående inneburit bibehållen eller ökad produktionskoncentration. Sänkt kon- centrationsgrad har konstaterats endast på några få lågkoncentrerade och snabbt ex- panderande delområden, t.ex. i fasadtegel- produktionen och vissa delbranscher inom textilsektorn. Förenklat uttryckt har kon- centrationsgraden i regel hållits oförändrad i branscher med snabbt stigande efterfrågan, medan vikande avsättning, stagnation eller t.o.m. uppbromsning av stegringstakten med- fört koncentrationstendenser. Detta reak- tionssätt kan sägas tyda på en fortgående ökning av produktionskoncentrationen i

olika industribranscher och en alltmer ökad storföretagsdominansl.

Man kan fråga sig om den entydiga bild, som uppkommer i detta urval av branscher (ca en fjärdedel av industriproduktionen), är giltig för hela industrin. Säkra slutsatser kan knappast erhållas från det tillgängliga materialet. Undersökningsresultaten tyder dock på, att starka drivkrafter för på längre sikt ökad koncentration föreligger i de fles- ta branscher. Det rör sig här om fördelar av både teknisk och marknadsmässig natur för större producenter på olika varuom— råden.

Positiva skaleffekter i produktionen, med avseende på serielängd och anläggnings- storlek, torde föreligga i de flesta indu— stribranscher. Effekterna på företagsstruk- turen av sådana skalfördelar bestäms till stor del av homogenitetsgraden på mark- naden. Om varorna är standardiserade upp- kommer normalt starka monopol- eller oli- gopolinslag som följd av stordriftsfördelar. När möjligheter föreligger att uppehålla en väsentlig produktdifferentiering (beträffan- de varornas utformning, leveransplatser etc.) kan däremot mindre tillverkare hålla sig kvar på marknaden även vid relativt högt kostnadsläge, jämfört med större företag.

Fördelar för de större företagen kan emellertid också uppkomma på grund av marknadens och prisbildningens funktions- sätt. Särskilt på fåtalsmarknader, där pris- bildningen och vinst'fördelningen mellan oli- ka företag till stor del bestäms av ömsesi- diga hot, är fördelarna för integrerade och finansiellt överlägsna storföretag uppenba- ra. Denna koncentrationsproblematik dis- kuteras i kapitel 5 nedan.

Det faktum, att tendenserna så ensidigt gått i riktning mot ökad koncentration, be- stäms av etableringshindren och den låga frekvensen av nyetableringar. På markna—

1 Detta resultat skiljer sig delvis från den bild som erhållits i amerikanska undersökningar, där en växling över tiden mellan ökad och minskad pro- duktionskoncentration konstaterats. Det är tänk- bart, att den svenska marknadens begränsade storlek starkt bidragit till den fortgående utveck- ling mot ökad koncentrationsgrad, som här konstaterats.

der, där monopol- och starka oligopolsitua— tioner uppkommit, har nytillskott av före- tag var-it synnerligen ovanliga. Fördelarna för säljare, som redan är etablerade på marknaden härleds främst ur den spelsitua- tion (fåtalskonkurrens) som föreligger ock- så mellan existerande och potentiella kon- kurrenter. Etablering förutsätter ofta (t.ex. på grund av stordriftsfördelar) att en be- tydande marknadsandel uppnås. En ny säl- jare måste därför räkna med motåtgärder från de redan existerande säljarna, och etableringen kan därför framstå som risk- fylld även om den rådande vinstnivån i branschen är hög.

Nyetablering i kapitalintensiva och hög- koncentrerade branscher kräver stora fi- nansiella resurser, vilket betingas inte en- dast av behovet av direkta investeringar utan också av kravet på resurser för att möta aggressiva motåtgärder. Detta har medfört, att det enda etableringshotet av betydelse i många fall härrör från storföre- tag med näraliggande verksamhet. När etablering genomförts har den oftast skett i den formen, att ett storföretag köpt ett redan etablerat mindre företag, vilket kan sägas innebära ett köp också av en viss marknadsandel. Sådana etableringar med- för normalt inte att marknadsstrukturen förändras i riktning mot lägre säljarkoncen- tration; dock kan en förskjutning uppkom— ma i styrkerelationerna på marknaden.

Slutsatsen av ovanstående resonemang är, att på marknader, där en hög grad av säl- jarkoncentration uppkommit, föreligger ofta oöverstigliga hinder för en återgång till lägre koncentrationsgrad. Undantag kan fö- rekomma, speciellt om produktinnovatio- ner underlättar nyetablering »i närheten av» en högkoncentrerad marknad. Exempel kan hämtas från de områden, där plastmaterial ersatt varor från metallindustrin m.fl. branscher. Även i sådana fall inlemmas dock ofta de nya varorna snabbt i tillverk- ningsprogrammet hos större tillverkare av substitutvaror, varför bestående sänkning av koncentrationsgraden framstår som täm- ligen ovanlig.

Den ökning av produktionskoncentratio-

nen och av storföretagens andelar, som kommit till stånd i de undersökta branscher- na, får till stor del ses som ett resultat av efterfrågeutveckling och prisbildningssitua- tion på respektive marknader. Det rör sig här om flera olika bestämningsfaktorer, vil- ka i det följande skall illustreras med hjälp av en serie typfall.

Som inledningsvis framhållits, uppkom- mer ökad säljarkoncentration främst under perioder, då branschens avsättning stagne- rar eller stegringstakten minskar. Föränd- ringar i produktionsteknik och faktorpris- relationer har i de flesta branscher medfört, att investeringar skett i allt större anlägg- ningar. Denna utveckling i förening med de successiva kapacitetstillskott, som upp- kommer genom rationaliseringar, leder till en >>naturlig>> stegr-ing i företagens produk- tionskapacitet. När efterfrågan stagnerar, uppkommer överkapacitet och ett utbuds- tryck på marknaden, varigenom nedlägg- ningar framtvingas. I branscher med ar- betskraftintensiv produktionsteknik och låga fasta kostnader kan kapacitetsanpassningen ske, genom att företag lämnar marknaden. Exempel på detta kan hämtas från textil- och konfektionsindustrin, tegelindustrin och andra relativt lågkoncentrerade branscher. Vid mer kapitalintensiv och koncentrerad produktion är däremot direkt >branschra- tionalisering» i form av sammanslagningar eller samarbetsavtal nödvändig för att en utbudsminskning skall uppnås.

Stagnation eller sänkt stegringstakt i av- sättningen kan uppkomma av olika skäl, vilket klart framgår av branschstudiema. I textilsektorn och vissa byggnadsmaterial- branscher (tegel och planglas) har skärpt konkurrens utifrån varit avgörande, d.v.s. antingen importkonkurrens eller substitu- tionskonkurrens från andra varuslag. Den ökade produktionskoncentration, som häri- genom uppkommer i den drabbade bransch- en, behöver givetvis inte innebära att mark- nadsstrukturen fått ökade inslag av mono- pol eller oligopol. Den hårdare konkurren- sen från utlandet eller från andra material kan ju i sig själv vara ett uttryck för minskad säljarkoncentration. Reaktionssättet illustre-

rar emellertid det förhållandet, att en vidg- ning av marknaderna inte nödvändigtvis får bestående effekter i form av sänkt säljar- koncentration och >>friare konkurrens». Struktureffekterna via nedläggningar eller sammanslagningar kan, när strukturen åter stabiliserats, ha medfört en återgång till den marknadsform (t.ex. oligopol), som förelåg före förändringen.

Mer påtagliga koncentrationstendenser uppkommer, när stagnationen betingats av en konjunkturavmattning eller av hårdare konkurrens på exportmarknaderna. Stagne- rande efterfrågan på den inhemska markna- den medförde under 1950—talet starkt ökad säljarkoncentration i bl.a. kvarnindustrin och förpackningsindustrin. Överkapacitet och skärpt priskonkurrens ledde i båda des- sa fall till att stora koncerner genom före- tagsförvärv fick dominerande ställning på marknaden. Utvecklingen i förpacknings- industrin efter 1961, då avsättningen åter snabbt ökats, illustrerar det tidigare nämn- da förhållandet, att den högre säljarkon- centrationen i allmänhet blir bestående ock- så sedan avsättningsproblemen övervunnits.

Koncentrationstendenser, betingade av utbudstryck på exportmarknaderna kan spå- ras i de senaste årens utveckling inom bl.a. pappers- och wallboardindustrierna. Det rör sig här om branscher, där strukturen hållits nästan helt oförändrad (bortsett från vissa förskjutningar i storleksrelationerna) över flera årtionden. När tendenser till utbuds- överskott uppkom vid 1960—talets början, kunde nedläggningar till en början undvi- kas genom avtal om produktionsbegräns- ning och andra konkurrensbegränsande åt- gärder. De senaste åren har dock anpass— ningen fått formen av nedläggningar och sammanslagningar av företag. En delvis likartad situation har uppkommit i stålin- dustrin, men här har hittills effekterna på företagsstrukturen varit tämligen små. En viss ökning av produktionskoncentrationen har dock uppkommit genom överenskom- melser om ökad specialisering mellan olika producenter på både handelsjärn- och spe- cialstålsidan.

Också koncentrationstendenser i form av

ökad horisontell och vertikal integration hos storföretagen kan till stor del ses som resultat av konkurrenssituationen. Integra- tion erbjuder fördelar bl.a. i form av ökad säkerhet. Den kan, särskilt på fåtalsmark- nader, utgöra ett effektivt konkurrensme- del, när incitamenten till konkurrens med andra medel (t.ex. priset) minskats av det starka inbördes beroendet och den stora san- nolikheten för motåtgärder. Ett belysande exempel är utvecklingen i cementindustrin, där en direkt, aktiv konkurrens på mark- naden nästan helt ersatts av vertikal inte- gration mot senare förädlingsled. Ökad ver- tikal integration hos storföretagen har varit vanlig också i andra industrisektorer. Som exempel kan nämnas stålindustrin, där ma- nufakturinslagen ökats alltmer, och bilindu- strin, där bl.a. karosserifabriker och större bilhandelsföretag inlemmats i de stora kon- cernerna.

Kartellöverenskommelser har intresse i en studie rörande produktions- och säljarkon- centration av två olika skäl. För det första utgör kartellsamarbetet i sig en form av säljarkoncentration, där beslut rörande pri- ser, produktionsvolym o.s.v. centraliseras. För det andra får samarbetet ofta stor be- tydelse för den strukturella utvecklingen i branschen genom att man kan undvika perioder med hård priskonkurrens och fram- tvingade nedläggningar (t.ex. vid lågt ka- pacitetsutnyttjande).

Som tidigare framhållits förekommer kar- teller nästan enbart på homogena fåtals- marknader, d.v.s. på områden där kon- kurrensen även i frånvaro av direkta över- enskommelser kan bli låst över långa pe- rioder, beroende på det starka inbördes beroendet mellan säljarna. Detta torde in- nebära att den kortsiktiga effekten av avtal rörande exempelvis prissättningen ofta är tämligen obetydlig. Den viktigaste effekten, sett från företagens synpunkt, är en ökad säkerhet mot uppkomsten av störningar i form av priskrig och andra aggressiva åt- gärder från konkurrenterna.

Under de senaste tio åren har kartell- beståndets sammansättning förändrats i rikt- ning mot starkare samverkansformer, t.ex.

gemensamma försäljningsbolag eller specia- liseringsavtal. Kartellsamarbetet har därige- nom kommit att ge upphov till situationer, som i stor utsträckning överensstämmer med dem som uppkommer vid samman- slagningar och andra starkare ingrepp i strukturen. Effekten på konkurrensbetin- gelserna blir starkare än vid t.ex. rena pris- avtal, samtidigt som möjligheter till ratio- naliseringar uppkommer beträffande bl.a. distribution och serielängder. Tillkomsten av ett gemensamt försäljningsbolag kan ses som en partiell fusion, där vissa funktioner centraliseras, och där en del av det stora företagets fördelar (tekniska och marknads- mässiga) kan tillvaratas.

Förekomsten av effektivt kartellsamar- bete måste ofta ses som en orsak till, att ökad produktionskoncentration inte upp- kommit i lägen med överkapacitet eller ojämna styrkerelationer på marknaden. Bindningar av olika konkurrensmedel fram- står i sådana situationer som ett substitut för ökad koncentration genom nedlägg- ningar eller sammanslagningar. Samarbetet utgör ett skydd för de svagare företagen, som därigenom kan hålla sig kvar på mark- naden. För kostnadsmässigt eller finansiellt överlägsna företag är det däremot ett hinder för expansion. Dessa företag kan trots detta föredra den säkerhet kartellsamarbetet er- bjuder, om en anpassningsprocess med hård konkurrens förväntas bli långvarig och kost- sam.

Låsningar av branschstrukturen genom starka konkurrensbegränsningar är av na- turliga skäl särskilt vanliga i branscher, där kapitalintensiteten och andelen fasta kost- nader är höga, och en eventuell priskrigs- period därför kan bli långvarig. Utveck- lingen i kvarnindustrin fram till mitten av l950-talet utgör ett belysande exempel. Här bibehölls branschstrukturen genom kvote- ringar ända tills utnyttjandegraden i en del företag fallit till ca 50 %. Den anpassning, som därefter kom till stånd, innebar en ra- dikal, administrerad kapacitetsnedskärning. När denna genomförts, begränsades kon- kurrensen åter till stor del med samma me- del som tidigare.

En fördröjning av kapacitetsanpassningen och av utvecklingen mot ökad produk- tionskoncentration, synes ha uppkommit i vissa exportindustrier med starka kartellor- ganisationer. Som exempel kan nämnas ut- vecklingen i pappers- och wallboardindu- strierna i början av 1960-talet.

Inverkan på prisbildningen av kartellsam- arbete är ofta mycket svåröverskådlig. Den kortsiktiga effekten är sammansatt av dels en konkurrensbegränsning, som kan inne- bära höjda vinstmarginaler, och dels (vid starkare samarbetsformer, t.ex. gemensam- ma försäljn'ingsbolag) ökade möjligheter för kostnadssänkande åtgärder, bl.a. i distribu- tionen. På längre sikt tillkommer de effek- ter på den strukturella anpassningen, som beskrivits ovan. Inga generella slutsatser kan anges beträffande totaleffektens riktning, varken för kostnadsnivån eller för konkur- rensens styrka och vinstmarginalernas ut- veckling på längre sikt.

Ovanstående diskussion rörande karteller illustrerar problem, som uppkommer vid bedömning av verkningarna också beträf- fande andra slags ökad produktions- och säljarkoncentration. Koncentration till stör- re enheter innebär i regel att konkurrensen försvagas. Samtidigt förändras resursfördel- ningen, och vid stora skillnader i koncen- trationsgrad mellan olika varuområden, kan en snedvridning av resursallokeringen upp- komma.

Ökad produktionskoncentration medför emellertid också ofta, att effektiviteten i produktion och distribution kan ökas. Detta betingas delvis av stordriftsfördelar, d.v.s. faktorsbesparingar, som möjliggörs genom en verksamhet i stor skala. Också vissa for- mer av horisontell och vertikal integration (vid s.k. funktionella samband på produk- tionssidan) ger upphov till kostnadsbespa- ringar.

Kostnadsnivån kan påverkas också genom att användningen av olika, mer eller mindre kostnadskrävande konkurrensmedel ändras vid ökad säljarkoncentration. Så är exem- pelvis lägeskonkurrens och geografisk pris- differentiering mycket vanlig i vissa oligo- polsituationer. Vid en övergång till mer

monopolliknande marknadsförhållanden kan kostnaderna för denna konkurrens (t.ex. i form av korstransporter) nedbringas. Exem- pel på en sådan utveckling kan hämtas från bl.a. kvarnindustrin och en del byggnads- materialbranscher.

För att en mer samlad bedömning skall kunna göras av marknadernas funktionssätt och av effektiviteten vid olika strukturty- per, har inom utredningen särskilda under- sökningar gjorts bl.a. av stordriftsfördelar- nas omfattning i olika industribranscher och av storföretagens expansion under se- nare år. Struktur- och konkurrensbeskriv- ningen i föreliggande undersökning -— lik- som i de delar, som avser varudistributionen och kreditmarknaden får uppfattas endast som en del av det nödvändiga underlaget för en generell diskussion rörande samband mellan koncentrationsgrad och effektivitet.

KAPITELZ Marknadsformer

Förekomsten av storföretag och finansiell koncentration påverkar konkurrensförhål- landena inom produktion och distribution på flera olika sätt. Några exempel på detta har givits i föregående kapitel, och förhål- landet kommer att närmare belysas i det följande. Det enklaste och mest påtagliga problemet i detta sammanhang gäller emel- lertid storföretagens möjlighet att kontrol- lera produktion och försäljning av olika va- ror eller varugrupper. Förekomsten och in- nebörden av storföretagsdominans och mo- nopolistiska marknadssituationer över hu- vud taget skall därför inledningsvis studeras.

Framställningen i detta kapitel återger i huvudsak det gängse analysschemat för marknadsformer med indelning i fri kon- kurrens, monopol, oligopol osv. Vi kommer emellertid speciellt att intressera oss för de problem, som har direkt samband med stor- företag och blockbildningar. Avsikten är att belysa vissa principfrågor med anknytning till de grupperings— och mätproblem, man möter vid ett försök till kartläggning av koncentration på varumarknader.

Det är tills vidare främst marknadens struktur eller konkurrensförutsättningarna, som skall studeras. Företagens faktiska be- teende under monopolistiska förutsättning- ar behandlas i detta kapitel endast mycket kortfattat. Däremot har i fråga om mark- nadsformen fri konkurrens hela prisbild- ningsproblemet tagits upp i detta kapitel. Undantaget beror på denna marknadsforms speciella funktion som jämförelsenorm i den följande diskussionen.

A. Fri konkurrens

Marknadsformen fri eller ren konkurrens

utgör den närmast ofrånkomliga utgångs- punkten för en teoretisk diskussion av kon- kurrensförhållanden och prisbildning. Detta beror förvisso inte på dess värde som verk- lighetsbeskrivning, vilket i själva verket tor- de vara obefintligt. Visserligen förekom- mer begreppet ofta i ekonomisk-politisk diskussion som beskrivning av eller mål— sättning för förhållandena på olika mark— nader. »Den fria konkurrensen» kan i dessa sammanhang betyda diverse saker, men i allmänhet frånvaro av statliga ingrepp i prisbildningen eller av konkurrensbegräns- ningar i form av t. ex. karteller. Det är up- penbart att en sådan definition ger utrym- me för en mängd mycket olikartade mark- nadssituationer med varierande grad av konkurrens mellan företagen. I denna redo- . görelse kommer uttrycket fri konkurrens att användas enbart i sin ekonomisk-teoretiska betydelse, dvs. som beskrivning av en spe- ciell marknadsform.

En frikonkurrensmarknad skall uppfylla följande förutsättningarlz

1. Varan är homogen; dvs. köparna be- traktar varje enhet som likvärdig.

2. Marknaden är perfekt; köpare och säl— jare är fullständigt informerade om sina möjligheter att köpa resp. sälja.

3. Antalet köpare och säljare är stort, och ingen har så stor del av marknaden, att en förändring av hans efterfrågan (ut- bud) kan märkbart påverka marknadspriset.

4. Inga regleringar eller frivilliga över-

1 Något skiftande definitioner har använts av olika författare. Vi anknyter här närmast till den framställning, som givits av Clair Willcox i »Competition and Monopoly in American In- dustry», T NEC 1941.

enskommelser föreligger beträffande bete— endet på marknaden.

Förutsättningarna 1. och 2. omöjliggör alla bestående prisskillnader. En säljare, som sätter ett högre pris än de övriga, får inte sälja; en köpare, som bjuder lägre pris än de övriga, får inte köpa. Den tredje förut- sättningen eliminerar dessutom möjligheten, att ett företag genom att förändra sitt utbud (sin efterfrågan) kan påverka marknadspri- set. Alla betraktar följaktligen priset som givet och anpassar sin produktion (förbruk- ning) därefter.

Vid ett studium av marknadens anpass- ning kan det vara lämpligt att renodla mark- nadsformen ytterligare genom tillägg av två förutsättningar:

5. Marknadspriset är rörligt och reagerar omedelbart på avvikelser mellan utbud och efterfrågan.

6. Alla produktionsfaktorer är fritt rör- liga mellan företag och mellan branscher. Detta implicerar bl. a. att inga hinder före- ligger för nyetablering eller nedläggning av företag. En marknad, som uppfyller samtliga" sex nämnda villkor sägs arbeta under perfekt konkurrens. Ingen lär hävda att fri konkurrens, och än mindre perfekt konkurrens, föreligger på någon existerande varumarknad. Trots bris- ten på realism har emellertid den teoriappa— rat, som utarbetats beträffande dessa mark- nadsformer, mycket stor betydelse i behand- lingen av faktiskt förekommande konkur- renssituationer. Makroekonomiska modeller är ett viktigt exempel på teori, där antagandet om fri kon- kurrens är nästan genomgående. I inflations- teori, utrikeshandelsteori och teori för eko- nomisk politik är utbudssidan (om den över huvudtaget specificeras) i allmänhet repre- senterad av utbudskurvor eller marginalvill- kor, som direkt hämtats från frikonkurrens- teorin. Det bör påpekas, att denna härledning eller analogikonstruktion utifrån en orealis- tisk marknadsform inte nödvändigtvis är förkastlig och (vilket är samma sak) leder till felaktiga resultat. Det tysta eller uttalade

antagande, som ligger bakom konstruktio- nerna är, att marknadsformen inte spelar nå- gon större roll för de företeelser, man stude- rar. I den mån makromodellernas slutsatser kan testas, utgör deras användbarhet givet— vis inget problem. När det däremot gäller rent deduktiv analys, är läget mer kompli- cerat. Här krävs en ingående diskussion av antagandenas relevans för varje särskild problemställning. Marknadsformens bety— delse för makroekonomiska problem är ett föga utforskat fält, även om en livlig dis- kussion förekommit under senare år beträf- fande de s.k. »administrerade prisernas» roll i konjunkturförloppet. Dessa frågor kommer inte att närmare behandlas i före- liggande undersökning.

Av mer omedelbart intresse är frikon- kurrensmodellen som utgångspunkt för en normativ behandling av problem beträffan- de prisbildning och resursanvändning. Fri konkurrens representerar i viss mening ett idealtillstånd där konsumenter av varor och ägare av produktionsfaktorer via marknads- mekanismen styr den ekonomiska verksam- hetens omfattning och inriktning, så att den- na helt anpassas efter deras preferenser. Den konkurrensideologi, som i många länder be- stämt inställningen till monopolitiska före- teelser och till statliga ingrepp i prisbild— ningen, får förutsättas delvis sammanhänga med denna optimalitet. Vi skall här kortfat- tat diskutera marknadsformens effektivitets- egenskaper.

Under vissa förutsättningar — bl.a. från- varo av externa effekter i produktion och konsumtion — kan det visas, att en ekonomi, där fri konkurrens råder på alla varu- och faktormarknader, i jämvikt uppfyller villko- ren för optimal resursallokering. Då företa- gen betraktar alla priser som givna, måste de för att uppnå maximal vinst använda så mycket av varje produktionsfaktor, att vär- det av den sista enhetens produktionstill- skott (varupris gånger gränsprodukt) är lika med faktorspriset. Om alla produktionsfak- torer är rörliga, innebär detta att de kom- mer att fördelas på sådant sätt att värdet av produktionen vid rådande priser maxi- meras. Prisrelationerna mäter i sin tur kon-

sumenternas marginella värdering av en va- ra i förhållande till de övriga (marginella substitutionskvoter). Motsvarande gäller för produktionsfaktorer, som bjuds ut i varie- rande kvantiteter beroende på priset, t.ex. arbetskraft (val mellan inkomst och fritid). Inte bara produktionens fördelning på varor utan också dess totala storlek styrs alltså av konsumenternas och faktorägarnas prefe— renser.

De förutsättningar beträffande marknads- formen, som krävs för optimalitet, är som synes mycket starka. Det bör också obser- veras, att resonemanget ovan gäller en eko- nomi, där alla marknader utmärks av fri konkurrens. Ett blandat system fungerar in- te nödvändigtvis bättre, om en viss marknad övergår från monopolistisk till fri konkur- rens. Dessutom tillkommer de problem, som sammanhänger med innovationsbenägenhe- ten och vinsternas roll i tillväxtprocessen och som inte alls berörs i statistiska resone— mang av ovanstående typ.

Frikonkurrensmodellen är sålunda otill- räcklig som jämförelsenorm vid ett studium av resursallokeringen inom och mellan bran- scher. De effektivitetsvillkor, som skisserats ovan, har emellertid stor betydelse också i mer utvecklad teori för effektiv konkurrens.

Den statliga attityden till marknadssitua- tioner med starka inslag av fri konkurrens synes vara negativ i de flesta länder, och po- litiken på området utmärks av regleringar. Detta kan synas märkligt med tanke på de nämnda allokeringsfördelarna.1 Det kan där- för vara lämpligt att redan här anföra vissa synpunkter beträffande tänkbara skadeverk- ningar av fri konkurrens.

När frikonkurrensmarknaden ovan be- tecknades som effektiv, gällde detta endast jämviktsläget, där företagen anpassat sin faktoranvändning till efterfrågesituationen. Det kan lätt konstateras, att lägen utanför jämvikt inte uppfyller effektivitetsvillkoren. När, som nästan alltid är fallet, anpass- ningen utmärks av trögheter, uppkommer brister i marknadens sätt att fungera.

Som exempel kan anges två slag av trög- heter i anpassningen. Det första innebär, att försäljningen sker en viss tid efter det att

produktionen planerats, som fallet ofta är på marknader för jordbruksprodukter. Fak- torinsatser och planerad produktionsvolym måste bestämmas utifrån förväntade priser. Utbudet vid försäljningstillfället har inget direkt samband med produktionens gräns- kostnad, utan är i stort sett givet. Man får anpassningsprocesser av typen »svincykel» eller »spindelvävsteorem», vilkas stabilitets- egenskaper är beroende av säljarens reak- tion på prisändringar. Lagringsmöjligheter ger visserligen förutsättningar för en mer optimal utveckling, men eliminerar endast en del av problemet. Även om systemet är stabilt, dvs. tenderar att närma sig jämvikts- läget, kan den teoretiska effektiviteten vid jämvikt vara tämligen ointressant i jämfö- relse med de effektivitetsförluster, som upp- kommer under anpassningsprocessen. Kra— vet att tillverkaren vid produktionsplane- ringen bör (åtminstone approximativt) kän- na till det pris, han kan få ut, framstår då som ett godtagbart skäl för ingrepp i pris- bildningen.

En annan invändning har att göra med produktionsfaktorernas, och speciellt kapi- talets, bristande rörlighet. Den långsiktiga anpassningen på en frikonkurrensmarknad sker, genom att antalet företag på markna- den ändras. Om efterfrågan minskar eller kostnaderna stiger, utsätts företagen för för- luster. Företag lämnar marknaden, och ut- budet minskas, tills priset anpassats efter styckkostnaden. I motsatt fall (efterfrågeök- ning eller kostnadssänkning) återställs jäm- vikten genom nyetablering. Vid varierande efterfrågan kan denna anpassningsmekanism innebära betydande kapitalförluster, om ka- pitalet inte kan överföras till annan verk— samhet utan stora produktivitetsförluster el- ler kostnader.

Sammanfattningsvis kan sägas, att det dy- namiska funktionssättet hos frikonkurrens- marknader kan innebära »onödiga» kostna- der. En dämpning av prisrörelserna genom

1 Statsunderstödda konkurrensbegränsningar kan givetvis sammanhänga med politisk verksam- het från berörda »pressure groups», men detta torde i allmänhet inte vara hela förklaringen. Fri konkurrens kan framstå som skadlig, också sett från samhälleliga totalsynpunkter.

konkurrensbegränsning eller statlig reglering framstår därför ofta som lämplig också ur samhällets synpunkt. Detta gäller givetvis inte bara det renodlade frikonkurrensfallet utan också andra typer av hård konkurrens.

Återstår frågan varför fri konkurrens också i frånvaro av statliga regleringar är en så ovanlig marknadsform. Frågan om mark- nadsstrukturens bestämningsfaktorer är en huvudpunkt i den följande framställningen, men vi skall tills vidare nöja oss med några synpunkter i direkt anslutning till frikon- kurrensfallet.

För det första framstår en dämpning av konkurrensen givetvis ofta som önskvärd för företagen. En säljarkoncentration, avsedd att eliminera konkurrens, kan åstadkommas an— tingen genom att ett stort antal produktions- enheter sammanslås till ett företag eller ge- nom tex. prisöverenskommelser mellan i övrigt självständiga företag. I detta ren- odlade konkurrensbegränsningsfall kan av- sikten med åtgärderna antas vara dels att undvika starka prisvariationer, dels att höja pris- och vinstnivån i branschen. Den senare målsättningen förutsätter en mindre produk- tionsvolym än den, som uppkommer vid fri konkurrens. För att en monopolistisk situa- tion av detta slag skall kunna upprätthållas under en längre period krävs något slags be- gränsning av produktionsfaktorernas rörlig— het, t. ex. i form av nyetableringshinder.

Resonemanget förutsätter att företagens kostnader per producerad enhet inte på- verkas av sammanslagningen. I allmänhet förändras emellertid den interna effektivi- teten vid övergång till större enheter, och detta kan vara liktydigt med att tekniska förutsättningar för fri konkurrens saknas. För att belysa detta måste vi gå tillbaka till de villkor,» som tidigare angivits.

Antalet säljare på en frikonkurrensmark- nad är stort, och alla arbetar vid den pro- duktionsvolym, som ger lägsta möjliga styck- kostnad. Om dessa båda villkor samtidigt kan vara uppfyllda beror på marknadens storlek och på kostnadsfunktionens utseen- de. Styckkostnadskurvan måste vända uppåt vid en produktionsvolym, som är liten i för- hållande till den totala efterfrågan på varan

i fråga. Det bör understrykas, att det här är fråga om den långsiktiga kostnadsfunktio- nen, dvs. sambandet mellan volym och kost- nader, då bl. a. kapitalinsatsen kan varieras.

Om stordriftsfördelar kan uppnås, dvs. styckkostnaderna faller fram till en produk- tionsvolym, som motsvarar en väsentlig del av marknadsefterfrågan, saknas förutsätt- ningar för en bestående frikonkurrenssitua- tion. Företag, som bygger ut sin produk- tionsapparat, kan förbättra sitt relativa kost- nadsläge och därmed sin lönsamhet. Kon- kurrensen mellan företagen leder då till att marknadsstrukturen blir oligopol- eller mo- nopolbetonad.

För att fri konkurrens skall vara möjlig krävs alltså, att den tekniskt optimala före- tagsstorleken utgör en liten del av markna- dens totala storlek. Det är uppenbart att detta villkor uppfylls lättare, ju större mark- naden är. Marknader för internationella sta- pelvaror kan utmärkas av fri konkurrens (förutsatt att regleringar saknas), även om den optimala produktionsvolymen per före- tag är mycket stor. Å andra sidan kan lokala monopolsituationer vara mer eller mindre ofrånkomliga i fråga om varor med höga transportkostnader och framför allt tjänster, också då de aktuella företagen är mycket små.

Betingelserna för konkurrens på svenska industriella marknader kommer att diskute- ras i de avslutande kapitlen. Här skall en- dast konstateras, att den tekniska utveck- lingen under de senaste årtiondena i allmän- het synes ha verkat till stordriftens fördel. Därmed har förutsättningarna minskats för marknadsformer liknande fri konkurrens.

B. Monopol

Två olika definitioner av det rena mono- polfallet förekommer i den pristeoretiska litteraturen:

1. Marknaden innehåller en enda säljare. 2. Efterfrågans korselasticitet (med av— seende på pris, kvalitet osv.) mellan det studerade företagets produkt och

varje annat företags produkt är app- roximativt lika med noll.

Den till synes enkla och entydiga >>k1assis- ka» definitionen (alternativ 1) vållar i prak- tiken mycket stora problem, beroende på svårigheten att avgränsa olika marknader. De flesta varor kan i någon utsträckning er- sättas av andra, men graden av substituer- barhet är starkt varierande mellan olika par av varor. Vi skall inte här gå närmare in på dessa avgränsningsproblem utan endast kon- statera, att ju starkare kravet på substituer- barhet inom varugruppen upprätthålls, desto fler marknader blir klassificerade som mo- nopol. Om man å andra sidan kräver full- ständigt oberoende mellan varugrupperna, skulle monopol förutsätta, att företaget i fråga kontrollerade en jättelik sektor av nä- ringslivet.

Indelningen i marknader innebär så stora problem, att det ifrågasatts, om den över huvud taget är en användbar utgångspunkt för studier av prisbildningen. Man har där- för i stället sökt anknyta definitionen direkt till det studerade företagets situation (alter- nativ 2)1. Korselasticiteten utgör ett mått på substituerbarheten mellan olika företags pro- dukter. Också här existerar emellertid gräns- dragningsproblemet: Vilket värde på kors- elasticiteten anger gränsen för ett monopol- fall? Det är uppenbart, att man inte heller med Triffins definition kommer ifrån den relativitet hos monopolbegreppet, som är en följd av komplicerade substitutionsförhållan- den. Bl. a. av detta skäl kommer vi i senare kapitel att arbeta med begreppet monopol- grad i stället för utsagor om rena monopol- fall. Vid mätningen av säljarkoncentration tvingas vi dock att anknyta till den enkla monopoldefinitionen och använda en indel- ning i varugrupper, byggd på allmänna före- ställningar om substituerbarhet.

Den centrala egenskapen hos en monopol- marknad är säljarens oberoende av andra företags handlande.2 I frikonkurrensfallet är säljaren hänvisad att anpassa sin produktion till ett utifrån bestämt pris, och kan själv inte påverka marknaden. I de mellanformer, som kommer att diskuteras i de följande av- snitten, kan säljaren visserligen påverka pri-

ser och andra marknadsutslag, men hans situation påverkas också av konkurrenternas handlande. En monopolist behöver däremot endast ta hänsyn till den totala marknads- efterfrågan och till sina egna produktions- betingelser.

Rent monopol framstår lika väl som fri konkurrens som ett ytterlighetsfall utan nämnvärd praktisk betydelse. Det torde va- ra synnerligen ovanligt, att ett företag upp- når fullständig kontroll över utbudet av en så stor och väl avgränsad varugrupp, att det helt kan bortse från konkurrens. Å andra sidan kan många säljare variera sina hand- lingsparametrar inom tämligen stora inter- valler utan att räkna med motåtgärder från andra företag. Sådant oberoende är likty- digt med att korselasticiteten gentemot and- ra produkter är låg (monopolgraden är hög).

Man får emellertid förutsätta, att köpar- nas benägenhet att substituera ökar vid var- aktiga förändringar av t. ex. prisrelationer- na, och att följaktligen ett företags »mono- polsituation» kan gälla endast vid kortsiktig pris- och produktionsplanering. I mer lång- siktiga överväganden måste företaget då ta hänsyn till de egna åtgärdernas inverkan på andra företags politik och till risken för ny— etablering >>i närheten». Man får här en be- gränsad monopolsituation, som torde vara relativt vanlig. Företaget kan på kort sikt betrakta sig som ensamt på en väl avgränsad marknad men monopolsituationen kan inte utnyttjas helt, då detta skulle försämra före- tagets ställning i framtiden.

Vi skall inte här närmare diskutera före- tagens handlande i monopolsituationer. Det bör dock understrykas, att företagens större rörelsefrihet medför, att pristeorin här inte blir lika enkel och entydig som i frikonkur- rensfallet. Vid fri konkurrens måste företa-

1 Triffin: Monopolistic Competition and Gene- ral Equilibrium Theory. Fellner: Competition among the Few. 2 Diskussionen i detta avsnitt avser genomgå- ende det enkla monopolfallet, dvs. det fall där en enda säljare möter ett stort antal köpare. Om koncentration föreligger också på köparsidan (bilateralt monopol, monopol-oligopson), förelig- ger ett ömsesidigt beroende mellan köpare och säl- jare. Sådana marknadssituationer berörs i avsnitt D nedan.

gen (i varje fall de marginella) välja den produktionsvolym, som ger maximal vinst, för att hålla sig kvar på marknaden och und- vika förluster. Ett monopolföretag kan göra avvägningar mellan vinstnivån och andra målsättningar, t. ex. stor omsättning. Om fö- retaget inte har full kännedom om t. ex. ef- terfrågesambandens utseende, måste dess- utom risköverväganden ingå i planeringen. Dessa komplikationer har lett till att en all— mänt accepterad teori för monopolbeteende saknas. I stället har en intensiv debatt om företagens prissättning i monopolistiska och oligopolistiska marknadssituationer pågått under de senaste årtiondena. Denna debatt refereras och kommenteras i kapitel 5, där vi också tar upp begreppet »långsiktig vinst- maximering» och dess samband med de temporära monopolsituationer, som berörts ovan.

Ett huvudproblem i undersökningen gäl- ler, huruvida ägandekoncentrationen med- fört eller medverkat till att den svenska in- dustrin blivit monopoliserad, dvs. att ett stort antal marknader fått monopolkaraktär. Denna fråga kan givetvis besvaras först ef- ter en kartläggning av marknadsstrukturen. Här skall endast några allmänna synpunkter anföras.

I föregående avsnitt konstaterades, att stordriftsfördelar och andra tekniska förut- sättningar i de flesta fall begränsar antalet företag på marknaden och därmed förhind- rar uppkomsten av marknadsformer med många säljare. Dessa fördelar för stora en- heter kan innebära, att det »finns plats för» endast ett företag på den aktuella markna- den. På små geografiska marknader, kan sådana »naturliga monopol» förutsättas vara relativt vanliga. Också den geografiska av- gränsningen av marknaden vållar problem. För varor med hög transportkostnadsandel kan sålunda monopolsituationer inom starkt begränsade regioner uppkomma för mycket små företag. Å andra sidan kan t. ex. Sveri- ge utgöra en alltför snävt definierad mark- nad i fråga om många varor, som är före- mål för internationell handel.

Ovanstående resonemang har inget di-

rekt samband med ägandets koncentration. Många marknader är så små, att de kan kontrolleras av ett företag långt under den storlek, som i utredningen utgör undre gräns för gruppen »storföretag». Det är å andra sidan klart, att det ofta krävs mycket stora företag, för att en monopolsituation skall uppkomma. Stora finansiella enheter kan i sådana fall ses som en kompletterande förutsättning för att den stordrift och där- med följande monopolisering, som betingas av tekniska och marknadsmässiga faktorer, skall komma till stånd.

Också vissa typer av samarbete mellan företag kan motiveras av effektivitetsvins- ter. Som exempel kan nämnas gemensam- ma försäljningsbolag, avsedda att rationali- sera distributionen och/eller fördela order mellan medlemmarna, så att produktion i långa serier underlättas. Till denna kategori hör också gemensamt utnyttjande av vissa produktionsfaktorer, gemensam forskning etc. Avtal mellan i övrigt självständiga fö— retag fungerar i dessa fall som ett substi— tut för koncentrerat ägande, när det gäller att dra fördel av de effektivitetsvinster, som erbjuds vid stor produktions- och försälj- ningsvolym.

Diskussionen har hittills gällt »naturliga» eller »tekniskt betingade» monopolsituatio- ner, där ägandekoncentration eller intimt kartellsamarbete ofta är förutsättningar för att den företagsekonomiskt optimala pro- duktionsskalan skall uppnås. Säljarkoncent— rationen kan i sådana fall sägas ha två effekter:

a. en intern effektivitetseffekt, som inne— bär att stordriftens fördelar tillvaratas,

b. en eliminering av konkurrensen, som kan resultera i »monopolistisk snedvridning» av resursfördelningen och i onormalt höga vinster. Det brukar dessutom hävdas, att frånvaron av konkurrens sänker effektivite— ten genom en minskad press på företagen att hålla kostnaderna nere.

Punkterna ovan ger bakgrunden till den motsättning mellan strukturrationalisering och konkurrensbegränsning, som aktualise- ras vid en samhällsekonomisk bedömning av marknadskoncentration. Detta problem

kommer att illustreras i de avslutande ka— pitlen.

Man får förutsätta, att monopolsituatio- nen i många fall är det mål, som främst eftersträvas vid s.k. branschrationalisering genom fusioner eller kartellavtal. Motive- ringar som »sanering av konkurrensen» el- ler »eliminering av osund priskonkurrens» spelar stor roll. Vissa typer av kartellavtal är också till sin karaktär renodlade kon- kurrensbegränsningar. Detta gäller exem- pelvis de flesta kvoterings- och prisavtal.

Det bör understrykas att för en monopol- situation i praktiken inte krävs, att ett före- tag svarar för all försäljning på markna- den. Om ett företag eller en kartell genom sin storlek eller av andra skäl har ett be- tydande konkurrensövertag, kan dess pris- sättning och politik i övrigt helt styra mark- naden, och de övriga företagen är hänvi- sade att passivt följa denna politik. Pris- ledarskap torde vara en relativt vanlig före- teelse på industriella varumarknader, och situationen för det ledande företaget kan då i väsentliga avseenden betecknas som monopol. Också i detta fall kan emellertid företagets handlingsfrihet vara begränsad till vissa intervall för olika handlingspara- metrar och det är därför befogat att tala om hög monopolgrad snarare än rent mo- nopol.

Även om den rena monopolsituationen är ovanlig, kan således marknadssituationer med betydande monopolinslag uppkomma, dels på grund av stordriftsfördelar och dels därför att frånvaron av konkurrens i sig själv är eftersträvansvärd för företagen. Man kan också konstatera, att förekomsten på marknaden av stora finansiella enheter är en faktor, som underlättar monopolise- ring via fusioner eller aggressiva konkur- rensmetoder.

Det finns dock viktiga faktorer, som ver- kar i motsatt riktning, dvs. begränsar före- tagens möjligheter till självständig prispoli- tik. Konkurrensen från substitutiva varor har berörts ovan. I ett högindustrialiserat samhälle med stort varuurval måste före- taget nästan alltid räkna med viss grad av

sådan konkurrens. Varuinnovationer, som innebär att nya alternativ skapas för kö- parna tenderar att successivt eliminera exi- sterande monopolsituationer (men de kan också skapa nya monopol, om de nya va- rorna är helt överlägsna de äldre). Det blir därmed ett centralt intresse för säljare med stark marknadsposition att hålla innovatio- nerna inom företaget, vilket ökar benägen- heten att konkurrera på forsknings- och pro- duktutvecklingsområdet. Särskilt starka in- citament för sådan konkurrens föreligger inom branscher, där patentskydd kan upp- nås.l

Även om ett företag är ensamt på mark- naden, kan det på grund av etableringshot tvingas ta hänsyn till andra företags reak- tion vid bestämningen av priser och andra handlingsparametrar. För ett absolut skydd mot nyetablering krävs exklusiv tillgång till nödvändiga produktionsfaktorer eller pro- duktionsprocesser (t.ex. genom patent). I de flesta fall är emellertid etableringshind- ren inte absoluta, och företagets handlings- frihet är följaktligen mer eller mindre be— gränsad. Den potentiella konkurrensens in- verkan på prisbildningen, och speciellt stor- företagens roll i detta sammanhang, disku- teras i kapitel 5: D nedan.

En komplikation av stor betydelse vid mätning av säljarkoncentration är konkur- rensen från utländska företag. I en relativt öppen ekonomi som den svenska påverkas konkurrenssituationen starkt av förhållan- den på världsmarknaden. I vissa branscher kan det internationella marknadsläget t.o.m. betraktas som helt bestämmande för den svenska prisnivån, och ev. företags- koncentration inom landet saknar då helt marknadsmässig betydelse. Detta gäller gi- vetvis främst branscher med stort import- beroende. Också i de fall, där en stor del av den svenska produktionen avsätts på ex— port, får konkurrensläget utomlands bety- delse för den svenska marknaden. En kart— läggning av produktionens fördelning mel- lan olika företag inom landet ger här be—

1 En ingående diskussion beträffande forsk— ningskonkurrens och patentskydd kommer att föras i utredningens studie av läkemedelsindustrin_

tydligt mer begränsad information om marknadsstrukturen än i en mer självför- sörjande ekonomi som t.ex. den ameri- kanska.

Importkonkurrens kan ses som en kom- bination av existerande och potentiell kon- kurrens. I vissa fall fungerar sålunda till- verkning i utlandet som en modifierande faktor i prisbildningen vid inhemsk säljar- koncentration, även om ingen import fak- tiskt förekommer. Importandelen utgör i allmänhet ett föga tillfredsställande mått på importens betydelse som konkurrensfaktor. Möjligheterna att aktivt konkurrera med en dominerande inhemsk säljare beror, för- utom på uppnådda marknadsandelar, också på de konkurrerande företagens totala stor- lek och finansiella styrka. För de utländska säljarna utgör avsättningen i Sverige endast en mindre del av den totala avsättningen, vilket innebär relativt stor rörelsefrihet, bl. a. i form av möjligheter till prisdifferen- tiering.

Stora importandelar innebär inte nödvän- digtvis frånvaro av monopolsituationer. Det finns åtskilliga exempel på marknader, där konkurrensen också internationellt är starkt begränsad genom kartellavtal eller prisle- darskap. Om svenska tillverkare finns, tar sig dessa konkurrensbegränsningar uttryck i avtal om hemmamarknadsskydd eller ge- mensam prissättning på den svenska mark- naden. Det förekommer emellertid också fall, där de svenska tillverkarna står utan- för den internationella kartellen och kon- kurrerar med denna både på hemmamark- naden och utomlands.

Utrikeshandeln spelar således en central roll för konkurrenssituationen på många svenska varumarknader. Det kan mot den- na bakgrund ifrågasättas, om en kartlägg— ning av svenska industribranschers struktur är en användbar utgångspunkt för studiet av konkurrensbetingelserna. Att koncentra- tionen inom ett land används som primärt undersökningsobjekt, bestäms givetvis av de institutionellt givna begränsningar som fö- religger för varuströmmar Över gränserna. Det är numera främst tullbestämmelserna, som har betydelse i detta sammanhang.1

Framför allt beträffande färdigvaror ger tullskyddet upphov till en betydande skill- nad mellan inhemska och en del utländska företags situation på den svenska markna- den. För de svenska företagen kan tullskyd- det i förening med motsvarande bestämmel- ser i andra länder innebära, att avsättnings- möjligheterna i praktiken är helt begränsade till hemmamarknaden (eller numera till marknaderna inom EFTA). För de flesta va- ror ger dock en mätning enbart av den in- hemska tillverkningens koncentration en mycket ofullständig bild av marknadsstruk- turen, och normalt en tendens att överskatta de monopolistiska inslagen.

C. M onopolistisk konkurrens

Den >>k1assiska» pristeorin och dess inrikt- ning på enkla typfall som fri konkurrens och rent monopol utsattes under 1930-talet för en närmast förödande kritik. Man ville skapa en teori, som bättre svarade mot de konkurrenssituationer, som faktiskt existe- rade i de flesta branscher. Det utmärkande för dessa situationer ansågs vara, att ele- ment av både monopol och konkurrens samtidigt förelåg på marknaden.

Den nya teorin representeras främst av E. Chamberlins och J. Robinsons arbeten.2 Det finns visserligen viktiga skillnader mel- lan de två författarnas analytiska upplägg- ning, men den allmänna inriktningen är ge- mensam. I båda fallen »monopolistisk» resp. »ofullständig» konkurrens — avses si- tuationer, där varje företag har en begrän- sad monopolställning, beroende på produkt- olikheter, skillnader i lokalisering osv.

En av utgångspunkterna för den nya

1 Också transportkostnaderna ger i många fall de svenska säljarna ett mycket effektivt hemma- marknadsskydd. Så är exempelvis fallet beträf- fande en del byggnadsmaterial. Det finns emeller- tid här ingen anledning att använda just riksgrän- sen som geografisk indelningsgrund. Såljarnas av- sättningsmarknader kan av transporttekniska skäl vara begränsade till små områden omkring resp. produktionsstållen. * E. Chamberlin: The theory of monopolistic competition; J. Robinson: The economics of im- perfect competition.

teoribildningen var den debatt, som förts under 1920-talet, dels beträffande samban- det mellan skaleffekter och konkurrens,1 dels beträffande möjligheterna att förklara förekomsten av överkapacitet på markna- der med ett stort antal säljare.2

En gemensam egenskap hes de situatio- ner, man ansåg sig ha observerat, är avvi- kelser mellan pris och gränskostnad. Ut- märkande för fallet med överkapacitet är, att den kortsiktiga gränskostnaden — dvs. kostnaden per enhets ökad produktion vid given kapitalutrustning -— är lägre än rå- dande produktpris. Vid positiva skaleffekter kan kapaciteten utökas till lägre genom- snittlig kostnad än priset, även om likhet gäller mellan kortsiktig gränskostnad och pris.

Förklaringen till att situationer av detta slag kan bli bestående på marknader med många säljare får sökas i avvikelser från fri konkurrens. Företagets val av produk- tionsvolym kan betecknas som irrationellt, endast under förutsättning att priset är att betrakta som givet utifrån och oberoende av företagets utbud. Denna förutsättning är emellertid inte nödvändigtvis uppfylld, även om företaget har många konkurrenter. För fri konkurrens krävs ju nämligen inte en- dast ett stort antal säljare, utan också en homogen produkt.

Kravet på homogenitet inom varugrup- pen är i själva verket mycket starkt. Varje köpare måste betrakta de olika företagens produkter som helt likvärdiga och alltid köpa så billigt som möjligt. Följande exem- pel kan anföras på avvikelser från denna norm:

1. Kvalitetsskillnader, som innebär att den ena varan är ett »dåligt substitut» för den andra. I allmänhet tillmäts skillnaden olika vikt av olika köpare, beroende på skilda kostnadssamband eller värderings- normer. Varje prisdifferens ger då upphov till en bestämd fördelning av efterfrågan mellan olika fabrikat. Efterfrågans fördel- ning blir än mindre priskänslig, om varan används för flera ändamål och ett fabrikat är överlägset i en användning men under- lägset i en annan.

2. En liknande situation uppkommer vid olikheter i produktutformning beträffande konsumentvaror. Skillnader i köparprefe- renser kan medföra, att också de dyrare fabrikaten finner avsättning. Här spelar förutom produktens utform- ning ofta också köparnas varierande infor- mationsunderlag och olika företags »good- will» betydande roll. Reklam och annan ak- tiv försäljning kan användas för att påverka köparnas kännedom om och värdering av den egna produkten, vilket ökar möjlighe- terna för självständig prissättning.

3. Olikheter i leveransplats ger i en del fall en >>naturlig» uppdelning av efterfrå- gan mellan företag eller grupper av företag. En säljare med lokal monopolställning kan hålla högre priser än övriga företag utan att förlora hela sin avsättning, eftersom hans varor för kunder i närheten ändå framstår som det billigare alternativet.3 Gemensamt för dessa fall är, att mark- nadens heterogenitet ger det enskilda före- taget viss frihet i prissättningen; i motsats till frikonkurrensfallet är det här möjligt att höja priset utan att förlora all efterfrågan. Företagets situation är i viktiga avseenden densamma som ett monopolföretags. Dess avsättning är en fallande funktion av pri- set, och för vinstmaximering krävs likhet mellan gränsintäkt och gränskostnad (alltså inte mellan pris och gränskostnad). Förekomsten av näraliggande substitut innebär givetvis, att säljarens avsättnings— kurva är relativt flack (volymen är känslig för prisändringar). Företagets möjligheter att variera priset är med andra ord mer be- gränsade än i motsvarande monopolfall. Prisbildningen påverkas dessutom av varia-

1 P. Sraffa: The laws of return under competi- tive conditions; Economic Journal 1926. R. F. Harrod: Notes of supply; Economic Journal 1930, m.fl. artiklar. J. Robinson: Imperfect competition and falling supply price; Economic Journal 1934. 2 Jfr N. Kaldor: Market imperfection and ex- cess capacity; Economic Journal 1935. Transportkostnadernas betydelse för kon- kurrensläget och förekomsten av fraktabsorbtion som konkurrensmedel, framför allt inom bygg- nadsmaterialsektorn, kommer att diskuteras i kapitel 8 nedan.

tioner i antalet säljare på marknaden. Över- normala vinster i ett företag tenderar att elimineras genom nyetablering >>i närheten», dvs. tillkomsten av företag med likartad produktutformning, lokalisering osv. Det långsiktiga jämviktsläget för ett företag på en marknad med många säljare framgår av följande diagram.1

Jämviktsläget utmärks av dels att företa- get maximerar sin vinst (GI : GK), dels att ingen övemormal vinst förekommer (SI : SK).2 I dessa avseenden överensstäm- mer resultaten med vad som gäller för fri konkurrens. Däremot råder här inte likhet mellan pris och gränskostnad; företagets produktionsvolym kan utökas till lägre kostnad än priset. Detta innebär, att de effektivitetsvillkor, som skisserades i av- snitt A ovan, i allmänhet inte är uppfyllda under monopolistisk konkurrens.1

Fram till denna punkt har diskussionen av heterogena marknader kunnat föras ut— ifrån samma teoriapparat, som används i de enkla ytterlighetsfallen fri konkurrens och monopol. Produktdifferentiering aktua- liserar emellertid två viktiga problem, som kommer detta slags teori att framstå som mindre användbar. Det första gäller teorins inriktning på priset som den intressanta variabeln, det andra marknadsbegreppets begränsade användbarhet.

Skillnader i utformning mellan den egna produkten och konkurrerande fabrikat är

som nämnts bestämmande för företagets försäljningssituation och för dess möjlighet att föra självständig prispolitik. Köparnas preferenser kan dessutom påverkas genom reklam och annan aktiv försäljning. Härav följer, att säljaren kan förändra sin möjliga avsättningsvolym inte endast genom pris- ändringar, utan också via andra handlings- parametrar, t.ex. produktens utformning och försäljningsinsatsens storlek. Rationellt beteende förutsätter då, att dessa paramet- rar lika väl som priset anpassats till före- tagets målsättning, exempelvis största möj- liga vinst.4

Man behöver således en teori för samti— dig parameterbestämning i stället för en ren pristeori.5 Formellt innebär detta i ett fall utan oligopolinslag — att företaget mö- ter en avsättningsfunktion av typen:

q=f(p, F, ai....a,,)

där q är efterfrågad kvantitet, F försälj- ningskostnader (vilka förutsätts optimalt fördelade), a1 . . . . an olika »kvalitetsegen- skaper» hos varan. Kostnadsfunktionen får formen:

K=g (q, ar....a,,)+F,

där g ( ) är summan av tillverknings- och distributionskostnader. Maximering av vins- ten (pq — K) ger värdena på de ingående parametrarna.

Här aktualiseras en välfärdsteoretisk pro- blematik som är mer omfattande än i fri-

1 p = varupris, q = tillverkad kvantitet, SK = styckkostnad, GK = gränskostnad, GI = gräns- intäkt.

Styckkostnaden SK förutsätts inkludera »nor- mal företagarersåttning».

* I ovanstående resonemang har förutsatts, att företagen handlar helt oberoende av varandra. Om antalet säljare är litet (heterogent oligopol), blir teorin betydligt mer komplicerad, men också på en sådan marknad påverkas konkurrenssitua- tionen av produktdifferentieringens omfattning. Vi återkommer till detta fall i nästa avsnitt.

* Reklam och produktutformning har i allmän- het betydelse också i ett monopolföretags plane- ring och kommer i det följande att behandlas också i samband med denna marknadsform. Att dessa handlingsparametrar till en början disku- terats i anslutning till fallet med monopolistisk kon- kurrens, beror på deras centrala roll i striden om marknadsandelar i sådana konkurrenssituationer.

5 Se A. Rasmussen: Pristeori eller parameter- teori.

konkurrensfallet. Det gäller bl. a. hur pro- dukternas utformning och kvalitet anpassas till köparnas preferenser. Både antalet varu- alternativ för köparna och egenskaperna hos varorna påverkas här av konkurrensen på marknaden. Vid avtagande kostnader för varje särskild produkt, är avvägningen mellan stordriftsbesparingar och antalet val- möjligheter ett viktigt välfärdsproblem. Också frågan, i vilken utsträckning reklam- kostnader ur samhällets synpunkt är att be- trakta som slöseri med resurser, är aktuell på marknader, där reklamen utgör ett va- pen i konkurrensen om marknadsandelar.

Produktdifferentieringens betydelse för klassificeringen av olika marknadssituatio- ner har kortfattat berörts i samband med monopolfallet. Vi skall nu något mer in— gående studera dessa svåra problem.

Det ur marknadssynpunkt intressanta ut- trycket för produktolikheter är substituer- barheten mellan varorna, dvs. köparnas möjlighet och villighet att ersätta den ena varan med den andra. Substituerbarhet kan lämpligen mätas med korselasticiteter, t. ex. effekten på varan A:s avsättning av föränd- ringar i priset på varan B (mätt som en re- lation mellan två procenttal). Också kors- effekten av andra parameterförändringar, t. ex. ökad reklam, måste beaktas.

Korselasticiteter skilda från noll upp- kommer:

a. därför att varorna kan ersätta var- andra i en individs konsumtion eller som . råvara i något slag av produktion (smör — margarin, tegel betong).

b. därför att varorna kompletterar var- andra vid konsumtion eller produktion (bi- lar bensin, cement armeringsjärn).

I det förra fallet är varorna substitutiva, och korselasticiteten med avseende på pri- set är positiv. I det senare är varorna kom- plementära och korselasticiteten negativ. Det fall, som intresserar oss här, och som berörts ovan, gäller substitutiva varor.

Marknadsformerna fri konkurrens och homogent oligopol utmärks av att kors- elasticiteterna mellan de aktuella företagens produkter är oändligt stora. För rent mono- pol krävs å andra sidan, att korselasticiteten

gentemot alla andra företags varor är noll. Mellan dessa ytterlighetsfall finner man alla de marknadssituationer, som här kallats monopolistisk konkurrens. Med denna strikta definition av homogenitet och obe- roende tvingas man hänföra praktiskt taget alla varumarknader till den senare katego- rin. Homogenitet innebär ju nämligen, att varorna är helt identiska med avseende på allt, som värderas av köparna (inkl. leve- ransplats, försäljningssätt osv.), vilket skulle förutsätta en mycket finfördelad gruppe- ring. Å andra sidan finns en viss grad av utbytbarhet inom mycket stora grupper av varor. För konsumentvaror, som inte har nödvändighetskaraktär, är gruppen tänkba- ra substitut så omfattande, att en strikt in- delning förefaller helt omöjlig. Om man dessutom tar hänsyn till den »komplemen- taritet», som uppkommer på grund av in- komsteffekten, kan alla konsumtionsvaror betraktas som inbördes beroende och följ- aktligen i viss mening som tillhöriga sam- ma varugrupp eller marknad.1 Resonemangen ovan är inte uppmunt- rande för ett försök att belysa marknads- formens och speciellt säljarkoncentrationens betydelse. Konstaterandet att nästan alla fö- retag arbetar under monopolistisk konkur- rens, dvs. marknadsformer med inslag av både konkurrens och monopol, leder inte långt. »Marknadsformen» monopolistisk konkurrens innefattar en mängd konkur- renssituationer- av mycket olikartad karak- tär, och för en analys med några anspråk

1 I teoretisk analys av hushållens beteende bru- kar varorna klassificeras som oberoende, om substitutionseffekten av en prisändring är lika med noll. Man har sökt använda denna definition också för att avgränsa marknadsformen mono- polistisk konkurrens (se t. ex. A. Rasmussen op.cit., kap. 1). Denna metod synes dock vara principith felaktig. För säljarens situation och för konkurrensen mellan olika säljare är det ju lik- giltigt, huruvida korseffekterna mellan varorna beror på inkomst- eller substitutionseffekter. Det enda som spelar någon roll för berörda säljare år avsättningssambandens utseende. I praktiken kan det emellertid vara lämpligt, att bortse från beroendet via inkomsteffekten, som i allmänhet kan förutsättas vara relativt svagt. Vi kommer i det följande att använda sådana approximationer i stor omfattning.

på meningsfullhet krävs en mer detaljerad indelning.

Triffins ansats,1 som innebär att man helt utesluter begreppet marknad och att varje företags situation behandlas individu— ellt med utgångspunkt korseffekter gentemot andra företag, är knappast an- vändbar i praktiken. Oavsett utgångspunkt tvingas man förr eller senare till avgräns- ningar mellan »svagt» och »starkt» bero- ende mellan företag eller produkter. Även om en indelning i varugrupper eller mark- nader måste bygga på grova och kanske delvis missvisande approximationer, torde den vara den enda tänkbara utgångspunk- ten för ett empiriskt studium av monopol- och oligopolföreteelser.2

Man måste således arbeta utifrån en in- delning, baserad på mer eller mindre be- stämda föreställningar om graden av inbör- des beroende mellan olika produkter. Va- rorna i en grupp bör sålunda av köparna betraktas som relativt lätt utbytbara mot varandra, samtidigt som de vid måttliga förändringar av t.ex. prisrelationerna inte i någon större utsträckning ersätts av eller ersätter varorna utanför gruppen. Det är uppenbart, att en indelning av detta slag med nödvändighet blir tämligen godtycklig. Dels vet man i allmänhet inte tillräckligt mycket om substitutionsförhållandena, dels förändras graden av substituerbarhet i många fall stegvis på sådant sätt, att en helt tillfredsställande gränsdragning är omöjlig.

Ett specialproblem vid indelningen gäller köparnas och säljarnas fördelning på geo- grafiska delmarknader. Beträffande vissa näringsgrenar, t.ex. byggnadsverksamhet och detaljhandel, kan denna faktor antas spela en central roll. Inom industrin, som denna redogörelse avser, är problemet av mindre betydelse, utom för varor med höga transportkostnader, t.ex. vissa byggnads- material. Vi återkommer till denna aspekt på marknadsstrukturen i de följande ka- pitlen.

I ovanstående diskussion har substituer- barhet — vilket innebär positiv korselasti- citet med avseende på priset gjorts till ett villkor för att två varor skall föras till

från

samma grupp eller marknad. Inbördes be- roende mellan företagen uppkommer givet- vis också vid komplementaritet, men detta beroende är av helt annat slag. I viss me- ning kan det sägas innebära intressegemen- skap snarare än konkurrens mellan säljar- na. Det synes vara omöjligt att ta hänsyn till sådana samband vid marknadsindelning- en. Inverkan av komplementaritet på kon- kurrenssituationen får i stället studeras som ett separat problem. Av speciellt intresse i detta sammanhang är incitamenten för en säljare att utvidga sortimentet med komple- mentära varor och betydelsen av sådan in- tegration för de olika marknadernas funk— tionssätt (se avsnitt 2: e och kapitel 5).

Produktstrukturens heterogenitet är såle- des av flera skäl ett viktigt inslag i mark- nadsbilden. Dess innebörd för en under- sökning av säljarkoncentration och mono- polistiska marknadssituationer kan samman- fattas i följande punkter:

a. Produktdifferentiering bidrar till att minska det inbördes beroendet mellan före- tagen och medför att varje säljare får en viss frihet vid prissättningen.

b. Företagen kan påverka sina avsätt- ningsmöjligheter inte endast via prisänd- ringar utan också genom att variera pro- duktens egenskaper och genom aktivt för- säljningsarbete. Detta innebär bl. a., att väl- färdsteoretiska problem tillkommer, som inte existerar i fallet med givna produkter.

0. Gränserna mellan olika marknader blir oklara, eftersom det är omöjligt att klart skilja mellan produktdifferentiering inom en varugrupp och substituerbarhet mellan olika varugrupper. Av detta följer att säljar- koncentration inte kan mätas entydigt och att begreppen monopol och oligopol inte kan definieras strikt. Oklarheten hos mark- nadsbegreppet är ett av skälen till att vi i det följande kommer att arbeta med rela- tiva strukturbegrepp såsom monopol- och oligopolgrad.

1 Triffin: Monopolistic competition and general equilibrium theory, spec. kap. 4.

2 För en mer ingående diskussion av marknads- begreppet och dess användbarhet hänvisas till P. W. S. Andrews: Manufacturing Business.

Vi har i föregående avsnitt behandlat den >>b1andning» av monopol och konkurrens, som uppkommer på heterogena marknader. Marknadssituationen kan emellertid utgöra ett mellanting mellan de två ytterligheterna också i ett annat avseende, nämligen be- träffande antalet företag samt dessas ande- lar av marknaden.

Till dessa mellanformer hör för det första de fall, där säljarna (eller köparna) är flera än en men färre än det antal, som krävs för fri konkurrens eller »atomistisk» monopolistisk konkurrens. Detta är vad som i allmänhet avses med begreppen oli- gopol resp. oligopson. Alternativt kan total- antalet företag vara mycket stort, men någ- ra få företag ha tillräckliga marknadsande- lar för att var för sig kunna påverka mark- naden. Slutligen bör här medtas de fall, där koncentration föreligger på både köpar- och säljarsidan, alltså inkl. bilateralt mono- pol. För marknader av samtliga här nämn- da slag används i det följande beteckningen fåtalsmarknader.

Marknader med ett fåtal säljare är otvi- velaktigt mycket vanliga i de flesta industri- länder.1 Förekomsten av oligopolsituationer inom den svenska industrin redovisas i ka- pitel 3, som också i någon utsträckning be- handlar andra typer av fåtalsmarknader.

En tendens mot allt färre och större en- heter kan som tidigare nämnts vara be- stämd av att stordrift ger kostnads— eller konkurrensfördelar. Små, ineffektiva och konkurrensmässigt svaga företag slås ut, samtidigt som lönsam nyetablering förutsät- ter en betydande marknadsandel. Särskilt i branscher med kapitalintensiv produktions- teknik, eller där stora insatser krävs för produktutveckling och marknadsföring, kan förutsättningarna för hög koncentrations- grad antas vara mycket stora. I sådana fall har också storföretagen på grund av sina finansiella resurser betydande konkurrens- fördelar. Resultatet kan bli en monopol- marknad, men i många fall lyckas flera re- lativt jämnstarka företag överleva, och man får en bestående oligopolsituation.

Monopol- och oligopolmarknader har här framställts som resultatet av en kon- centrationsprocess. Detta är säkerligen rea- listiskt i >>gamla>> branscher, där produk- tionstekniken successivt utvecklats från hantverk till högmekaniserad industripro- duktion. Också en del nyare branscher har genomgått en period med konkurrens mel- lan ett stort antal säljare, men i många fall har produktionen redan från början krävt stor kapitalinsats, tillgång till råvarukällor osv. och därav följande koncentration. Så- lunda har bl.a. vissa delar av verkstads- industrin och den kemiska industrin under hela sin historia varit att betrakta som mo- nopol- eller oligopolbranscher. Vi återkom- mer till frågan om marknadsformens bero- ende av tekniska och marknadsmässiga fak- torer i senare kapitel.

Den ur konkurrenssynpunkt viktigaste egenskapen hes en fåtalsmarknad är den höga graden av inbördes beroende mellan företagen. Den enskilde säljaren (köparen) svarar på en sådan marknad för en väsent— lig del av utbudet (efterfrågan), och hans beteende inverkar inte bara på hans egen utan också på konkurrenternas situation. Vi kunde bortse från sådan interdependens i frikonkurrensfallet, eftersom företagen var små och var för sig inte påverkade (eller ansåg sig påverka) marknaden. I monopol- fallet saknade den betydelse, därför att det inte fanns konkurrenter >>i närheten». Vid oligopol (liksom på andra fåtalsmarknader) är däremot det ömsesidiga beroendet mel- lan företagen av central betydelse för valet av konkurrensmedel och för marknadens funktionssätt.

Det enskilda företagets situation på en oligopolmarknad skiljer sig radikalt från de enkla typfall, som tidigare behandlats. I frikonkurrensfallet och det rena monopol- fallet kunde säljaren bestämma sitt hand- lande utifrån givna restriktioner på avsätt-

1 Oligopolens betydelse på amerikanska mark- nader har behandlats av bl. a. Bain och Fellner. J. Bain: Price and production policies; i Survey of contemporary economics, H. Ellis ed. W. Fellner: Competition among the few.

ningssidan; vid fri konkurrens ett givet pris, vid monopol ett givet samband mellan pris och avsättning.1 På en oligopolmarknad, där företagets beteende måste bestämmas under hänsynstagande till inte bara kunder- nas utan också konkurrenternas reaktioner, är situationen betydligt mer komplicerad. Om ett företag vidtar en parameterföränd- ring, påverkas konkurrenternas avsättning och vinstläge. Företaget måste därför räkna med motåtgärder, vilka i sin tur återverkar på dess egen situation.

Ett enkelt specialfall är modellen med den s.k. >>knäckta efterfrågekurvan», som brukar användas för att illustrera prisstel- het på oligopolmarknader.2 Företaget antas i denna modell arbeta med förutsättningen, att konkurrenterna svarar på prissänkningar men inte på prishöjningar. Det kan då vi- sas, att kostnadsändringar (inom ett visst intervall) för det studerade företaget inte föranleder prisändring, om företaget efter- strävar vinstmaximering. Förutsättningen om ogynnsammast möjliga reaktion från konkurrenterna spelar stor roll inom oligo- polteorin, och vi återkommer senare till mer generella varianter av modellen.

Modeller som den ovan relaterade bely- ser dock endast enstaka aspekter av sälja- rens situation på en fåtalsmarknad. Allmänt rör det sig här om ett slags spel mellan olika företag om marknadsandelar och vinstfördelning. Säljarens handlande kan därför inte belysas enbart utifrån partiella maximeringsresonemang.

En strikt teori för rationellt företagsbe- teende under oligopol och på andra fåtals— marknader förutsätter en spelteoretisk upp- läggning. Den moderna teorin på området har också denna karaktär. Spelteorin är emellertid, beroende på sin i vissa avseen- den mycket höga abstraktionsnivå, av täm— ligen begränsat värde för en praktiskt in— riktad studie av oligopolistiska marknads— situationer. Vi kan därför i de följande ka- pitlen utnyttja detta slags teori endast för att belysa vissa speciellt viktiga aspekter på beroendet mellan företag.3

Vi har ovan hävdat, att den oligopolis— tiska marknadsformen är mycket vanlig,

dock utan att ge någon egentlig definition av begreppet oligopol. Detta sammanhäng- er med att gränserna mellan olika mark- nadsformer i det stora området utanför fri konkurrens är mycket oklara. Här ingår en mängd mycket olikartade konkurrenssitua- tioner, och indelningen i monopol, oligopol osv. är i själva verket helt otillräcklig.

Ett avgörande problem gäller möjlighe- terna att finna enkla samband mellan å ena sidan >>objektiva» (eller direkt mätbara) storheter såsom antalet säljare, och å andra sidan företagens konkurrenssituation. Det är uppenbart, att antalet konkurrenter och antalet köpare är av stor vikt för en sälja- res handlingsfrihet och för effekten hos olika konkurrensmedel, men att göra en di- rekt »översättning» är i allmänhet omöjligt.

Definitionen av en marknadsform an- knyts ofta direkt till konkurrensläget i stäl- let för de ovan nämnda, mätbara faktorer- na. Om man exempelvis frågar, vad som skall avses med en oligopolmarknad, blir svaret inte: »Antalet säljare ligger mellan två och tio» eller något liknande. I stället avses en marknad, där interdependensen mellan företagen är stark. Genom att på detta sätt hoppa över det första ledet i re- sonemanget kan man givetvis lättare nå fram till en teori för prisbildningen. Om man, som i utredningens fall, vill under- söka säljarkoncentrationens betydelse, kom- mer man emellertid inte så lätt undan. För- utsättningarna (uttryckta i mätbara storhe- ter) för att en viss konkurrenssituation skall uppkomma måste här vara av primärt in— tresse.

Inbördes >>oligopolistiskt>> beroende mel- lan företag är likaväl som substituerbarhet mellan varor en gradfråga. Ju större ett företag är i förhållande till marknaden och ju mer homogena varorna är, desto starkare

1 Restriktionerna behöver inte vara kända med säkerhet. Avgörande är däremot, att de är obe- roende av företagets eget handlande. 2 Se t. ex. R. L. Hall och C. J. Hitch: »Price theory and business behaviour»; Oxford Eco— nomic Papers 1939. Diskussionen av spelsituationer återfinns i kapitel 5: C——D nedan.

påverkas konkurrenterna av en given para- meterförändring. Konkurrenternas storlek påverkar i sin tur effekten av ev. motåtgär- der. Det förefaller här lämpligare att reso- nera i termer av »monopolgrad» och >>oli- gopolgrad» än att dra gränser mellan olika marknadsformer.

Vilka koncentrationsmått bör användas vid ett försök att karakterisera företagens konkurrenssituation? En nödvändig kom— plettering till den ursprungliga ansatsen har kommit in redan i ovanstående resonemang. Inte endast antalet säljare (resp. köpare) utan också deras relativa storlek påverkar konkurrensläget. En marknad med 20 säl- jare måste sålunda betraktas som väsentligt mer oligopolbetonad, om exempelvis 4 av företagen svarar för 80% av utbudet än om alla är lika stora. Om i stället det störs- ta företaget ensamt står för 80 % av pro— duktionen, får marknaden förutsättas ha starkt monopolistiska drag. De största säl- jarnas andelar av produktion eller leveran- ser används för att karakterisera marknads- formen i de flesta empiriska koncentra- tionsstudier, och så är också fallet i det följande.

Också valet av storleksmått vållar pro- blem. Det kan hävdas, att företagets pro- duktionskapacitet är ett bättre strukturmått än den faktiska försäljningen, när det gäller att förklara skeendet på marknaden. För- säljningen är ju nämligen att betrakta som ett resultat av snarare än en orsak till detta skeende. Å andra sidan har den marknads- andel, företaget uppnått, i många fall be- tydelse för dess konkurrenssituation, bl.a. beroende på trögheter i efterfrågans fördel- ning. Valet av storleksmått diskuteras när- mare i kapitel 3: A.

Det bör emellertid understrykas, att kon- centrationstalen i sig själva inte säger myc- ket om konkurrensförutsättningarna på marknaden. De måste bl.a. kompletteras med uppskattningar av homogenitetsgraden inom varugruppen och av substituerbarhe- ten gentemot andra varugrupper.

Produktdifferentieringens betydelse på marknader med många säljare har behand- lats i avsnitt C ovan. På en oligopolmark-

nad är graden av homogenitet en av de fak- torer, som bestämmer styrkan av det in- bördes beroendet mellan företagen. I ytter- lighetsfallet med en helt identisk produkt kan de företag, som håller ett högre pris, få sälja endast om de övriga inte tillfreds- ställer hela efterfrågan på marknaden. Vid betydande produktolikheter uppkommer däremot en delvis monopolistisk situation för olika säljare, och beroendet av konkur- renterna försvagas.

Konkurrensen på en fåtalsmarknad ut- märks bl. a. av att man söker tvinga andra företag till ett beteende, som i största möj- liga utsträckning gynnar ens egna intressen. Härav följer att ett företags situation på marknaden i stor utsträckning bestäms av de hot eller maktmedel företaget självt resp. konkurrenterna förfogar över. Till viss del kan dessa styrkerelationer härledas från faktorer inom branschen, t. ex. relativa kostnadslägen och uppnådda marknadsan- delar. Ofta kan emellertid en maktposition baseras på faktorer, som inte direkt hänför sig till den aktuella marknaden. En säljares möjligheter att föra ett långvarigt priskrig beror sålunda inte endast på hans kostnads- läge utan också på hans finansiella styrka. Vertikal integration ger möjligheter till hot om leveransvägran eller mot konkurrenter- na riktad prispolitik i tidigare led, Osv. Här aktualiseras åter de strukturkomponenter, som sammanhänger med företagens integra- tionsgrad och totala storlek.

Vi skall i denna redogörelse inte närmare gå in på teorin för produktval och val av intergrationsgrad.1 Som framgått av den ti- digare diskussionen, har emellertid detta slags faktorer stor betydelse för »maktför- delning» och konkurrensbetingelser, inte minst på oligopolistiska marknader. De är av centralt intresse i föreliggande redogörelse på grund av sin direkta anknytning till ägandekoncentrationen och till storföreta- gens roll. Problemen kring integration och finansiell styrkefördelning har därför spe- ciellt studerats, både i den kartläggning av

1 Dessa problem kommer att ingående behand- las i utredningens studie rörande storföretagens expansionsmönster.

bransch- och marknadsstruktur, som redo- visas i kapitel 3, och i de intensivstudier, som ligger till grund för den därpå följande framställningen. Vi skall i nästa avsnitt ge vissa preliminära synpunkter på klassifice- rings- och tolkningsmöjligheter, beträffande totalstorlek och integrationsgrad.

Det klassificeringsschema för säljarstruk- turen h05 olika marknader, som följer av ovanstående resonemang, har presenterats redan i inledningskapitlet. Det ger en rela- tiv strukturbeskrivning i termer av mono- pol- och oligopolgrad och baseras på föl- jande egenskaper hos den studerade varu— gruppen eller marknaden:

1. antalet säljare och dessas andelar av utbudet,

2. homogentitetsgrad inom varugruppen och substituerbarhet gentemot andra grup- per.

3. företagens integrationsgrad och totala storlek.

När det gäller koncentration på köpar- sidan är tillgången på statistiskt material starkt begränsad. Köparkoncentrationen kommer därför att studeras närmare endast för ett mindre urval marknader. Vissa mer översiktliga data redovisas dock i nästa ka.- pitel.

Det bör redan här påpekas, att de flesta industriföretag möter en betydande köpar- koncentration på sina avsättningsmarkna- der. Detta gäller inte endast halvfabrikat och kapitalvaror, där köparna i allmänhet .är industriföretag, utan också huvuddelen .av konsumentvarorna. Köparna är här par- ti- eller detaljhandelsföretag, och i många fall svarar varje köpare för en betydande andel av efterfrågan, antingen totalt eller på en viss regional delmarknad. Koncentra- tionen kan dessutom förstärkas av horison- tella överenskommelser, avsedda att skapa -en stark förhandlingsposition gentemot pro- vducentledet.

Den framställning av köparna som en anonym massa —— representerad av en efter- frågekurva eller efterfrågefunktion som bl.a. använts i de tidigare avsnitten, har därför betydande svagheter. Det förhållan-

det, att antalet slutliga förbrukare är stort i fråga om de flesta konsumtionsvaror, be- tyder inte att producentens avsättningsför- hållanden utmärks av fri konkurrens på köparsidan. Industriföretag lika väl som t. ex. banker måste ofta anpassa sitt hand- lande med hänsyn till relationen gentemot varje enskild kund.

Förhållandet mellan köpare och säljare i branscher med bilateral koncentration kan delvis analyseras med hjälp av samma teo- riapparat, som används i fråga om kon- kurrens mellan oligopolföretag. Den vikti- gaste skillnaden torde vara, att det här all- tid måste uppkomma en (åtminstone tem— porär) överenskommelse beträffande pris, produktutformning osv. Det rör sig med andra ord om en ren förhandlingssituation. I oligopolfallet är överenskommelser mellan företagen endast ett av flera tänkbara ut- fall.

Under bilateral koncentration bestäms företagets möjligheter att uppnå förmånliga inköps- resp. försäljningsvillkor delvis av dess tillgång till hot, riktade mot leveran- tören .(kunden). Företag med stort sorti- ment, anpassningsbar produktstruktur och stora finansiella resurser får ofta en över- lägsen förhandlingsposition. Ett storföretag kan exempelvis hota med etablering på motpartens marknad, dvs. med att genom- föra en integration framåt eller bakåt i för- ädlingskedjan.

Resultatet av ojämna styrkeförhållanden kan, förutom i prisbildningen, avspeglas i den kostnads- och riskfördelning, som upp- kommer mellan företag i olika förädlings- led. Den svagare parten kan sålunda tving- as att svara för funktioner av typen lager- hållning och kreditrisker, vilkas placering inte är givna av produktions- eller distribu- tionstekniska skäl.

Förekomsten av mellanled mellan tillver- kare och förbrukare, innebär också att spe- ciella konkurrensmedel får betydelse. Som exempel kan nämnas vertikala prisöverens- kommelser och selektiv försäljning. Det är här utrymmet för återförsäljarmarginaler snarare än fabrikantprisets höjd, som be- stämmer producentens möjligheter att fin-

na avsättning för varorna. Det kan då vara ett intresse för tillverkaren att påverka kon- kurrenssituationen i nästa led, t. ex. genom att förhindra distribution via lågpriskana- ler. Sådan distribution kan nämligen minska möjligheterna att avsätta den aktuella va- ran via övriga handelsföretag.

De komplicerade problemen beträffande industriföretagens vertikala prispolitik och val av distributionsvägar har berörts i rikt- prisutredningens betänkande. Dessa frågor kommer inte att närmare behandlas i den- na redogörelse.

E. Integrationen och storföretagens ställning

De storföretag, som utgjort det huvudsak- liga undersökningsobjektet för koncentra- tionsutredningen, är i allmänhet >>stora>> inte endast i den meningen, att de genom sina marknadsandelar dominerar ett antal viktiga branscher. Deras verksamhet om- spänner i många fall ett flertal branscher och har dessutom ofta icke-industriella in— slag. Denna spridning av företagets resurser på flera verksamhetsområden kan tänkas medföra, att dess konkurrenssituation och beteende inte kan tillfredsställande förkla- ras genom partiellt studium av varje mark- nad för sig. Det förefaller därför lämpligt, att avsluta denna genomgång av marknads- strukturen med ett försök att något belysa de aspekter på främst storföretagens situa- tion, som inte har direkt samband med marknadsformen i traditionell mening. Den föregående diskussionen har varit partiell i så måtto, att den främst gällt struk- tur och konkurrens på enskilda marknader. Redan av denna diskussion har emellertid framgått, att företagens konkurrensläge inte kan anges enbart med hjälp av marknads- andelar och andra data, avseendeden aktu- ella marknaden. Framför allt i de mycket vanliga oligopolistiska situationerna spelar säljarens produktstruktur och totala storlek en betydande roll för deras marknadsposi- tion. Betingelserna eller restriktionerna för ett företags handlande på en viss marknad

påverkas således även av dess egen och konkurrenternas verksamhet på andra marknader.

Men produktion och försäljning i andra branscher kan inverka på ett företags be- teende också via målsättningen för verk- samheten. Om företagets olika verksam- hetsgrenar påverkar varandra, kan en ra- tionell planering inte ske för varje gren el- ler marknad separat. En säljares benägen- het att sänka priset på en viss vara ökas exempelvis, om prissänkningen förbättrar avsättningsmöjligheterna för en komple- mentär produkt, som också ingår i hans sortiment (motsatsen gäller givetvis beträf- fande substitutvaror). Partiella modeller för t. ex. vinstmaximering på en viss marknad blir därför ofta missvisande, när det gäller stora företag med differentierad produk- tion.

Ett företags produktstruktur brukar be- skrivas med hjälp av beteckningarna hori- sontell och vertikal integration. Horisontell integration innebär, att företaget uppträder som tillverkare i flera branscher inom sam- ma förädlingsled. Vid vertikal integration omfattar verksamheten flera i allmänhet på varandra följande förädlingsled. Be- greppet integration innefattar emellertid in- te alla slag av produktspridning; det impli- cerar något slag av produktions- eller mark- nadsmässigt samband mellan de olika akti- viteterna. Sådana samband är av två, i prin- cip helt skilda slag, båda med viktiga im- plikationer för företagets situation.

För det första kan samband föreligga mellan produktionsvolym, priser etc. i en bransch och avsättnings- eller kostnadsför- hållanden i en annan. Substituerbarhet och komplementaritet mellan produkter är exempel på detta. Liknande samband kan föreligga på kostnadssidan, t.ex. om till- verkningen i båda branscherna baseras på samma råvara eller halvfabrikat. Ökad pro— duktion av den ena varan påverkar då i allmänhet priset på produktionsfaktorn, vil- ket i sin tur förändrar den andra varans kostnader. I detta fall råder givetvis också samband mellan den bransch, där produk— tionsfaktorn tillverkas, och var och en av

de branscher, som utnyttjar faktorn. De nämnda effekterna kan klassificeras som priseffekter mellan olika marknader. Också s.k. externa effekter, dvs. fall där produk- tion av en vara på annat sätt än via priser- na underlättar eller försvårar produktion av en annan, kan emellertid föras till denna grupp.1 För priseffekter och externa effek- ter används i det följande den gemensam- ma beteckningen korseffekter. För dessa effekter gäller, att de existerar oavsett om samma tillverkare förekommer i båda bran- scherna eller om fullständig specialisering råder.

Den andra typen av samband gäller där- emot endast företag, som tillverkar båda varorna. De mest påtagliga exemplen kan här hämtas från tillverkningssidan. Sam- bandet mellan de två varorna kan betingas av att de tillverkas med likartad produk- tionsteknik eller delvis med hjälp av sam- ma produktionsfaktorer. Om odelbarheter föreligger, kan t.ex. kapitalutrustning och kvalificerad arbetskraft ofta utnyttjas mer effektivt vid samtidig produktion av båda varorna. Speciellt gäller detta s.k. förenad produktion, där en viss tillverkningsprocess ger upphov till flera produkter med olika användningsområden. Men också andra led i verksamheten än själva tillverkningspro- cessen kan ge upphov till liknande effekter. Ett exempel är forskning, som leder fram till flera, var för sig användbara resultat. Ett annat är distributionsverksamheten, som ofta blir effektivare, om den omfattar flera varor med gemensam kundkrets. Samban- den i denna grupp, som således är direkt avhängiga horisontell eller vertikal integra- tion, kallas i det följande funktionella sam- band.

Både korseffekter och funktionella sam- band kan ge incitament till integration i oli- ka former. När det gäller de funktionella sambanden är detta självklart, eftersom möjligheterna att dra nytta av sådana sam- band är direkt beroende av integrations- graden. Korseffekter medför, att ett inte- grerat företag via sitt agerande på en mark- nad kan påverka sitt kostnadsläge eller si- na avsättningsmöjligheter på en annan.

Möjligheter att åstadkomma en sådan styr- ning kan i många fall vara huvudmotivet för en utvidgning av företagets tillverk- ningsprogram.

De två slagen av integration förekom- mer ofta blandade, vilket är naturligt med hänsyn till korseffekternas och de funktio- nella sambandens karaktär. Tillverkning av en vara kräver ju i allmänhet insatser av flera tillverkade produktionsfaktorer, varför självförsörjning med halvfabrikat (vertikal integration) också kan innebära en hori- sontell integration i det tidigare ledet. Ett halvfabrikat med flera användningsområden kan på motsvarande sätt ge upphov till korseffekter i nästa led och ev. motivera en kombination av de två integrationssla- gen. Detta är endast två exempel ur den stora samling mer eller mindre komplice- rade samband, som kan föreligga mellan ett företags olika aktiviteter, och som gör att den enkla indelningen i horisontell och vertikal integration kan framstå som otill- räcklig i en allmän kartläggning. För en systematisk genomgång av klassificerings- problematiken på detta område hänvisas till TNEC:s studie av den amerikanska indu- strins struktur.2

Storföretagens produktstruktur, och spe- ciellt betydelsen av olika slags funktionella samband, behandlas i en annan del av den- na utredning.3 Vi skall i de följande kapit- len endast intressera oss för de aspekter på integration, som förefaller att ha direkt re- levans för konkurrensläget och företagsbe- teendet på olika marknader. För detta än- damål torde följande relativt enkla uppdel— ning på integrationsslag vara tillräcklig4:

1 Externa effekter mellan branscher kan definie- ras som samband mellan produktionsvolym eller faktoranvändning i en bransch och produktions- funktionerna i en annan. W. L. Thorp och W. F. Crowder: The struc- ture of industry, Temporary National Economic Committee, Monograph 27 (1941), del II. 3 Storföretagens expansionsmönster (publiceras senare). ' När det gäller integrationens orsaker och verk- ningar ges här endast ett antal spridda illustra- tioner. För en mer ingående beskrivning av före- tagens handlande vid olika slag av integration hänvisas till kapitel 5: B.

1. Horisontell integration med produktionssam- band

a. Förenad produktion. Exempel kan lämpligen hämtas från den kemiska indu- strin; ur krackning av lätta oljefraktioner erhålls bl.a. bensin och diverse plastråva- ror; raffinering av råolja ger olika drivme- del och bränslen, osv. I vissa processer är komplementariteten fullständig, dvs. pro- duktutfallet är tekniskt givet. Det förekom- mer emellertid också fall (t. ex. vid raffine- ring av råolja), där utfallet kan varieras inom vissa gränser. Hit kan också räknas svagare former av komplementaritet, där tillverkningen av en vara underlättas eller förbilligas genom samtidig produktion av en annan. Sambanden kan givetvis i sådana fall gälla distribution eller försäljning, lika väl som produktion.

b. Varor som framställs på likartat sätt, dvs. med samma produktionsteknik eller med delvis samma produktionsfaktorer. I motsats till föregående fall rör det sig här på kort sikt om substituerbarhet på produk- tionssidan. Kombinerad produktion kan emellertid också här erbjuda fördelar, be- tingade antingen av skaleffekter eller av förhållanden på avsättningssidan. Man kan i sådana fall uppnå ett bättre utnyttjande av fasta produktionsfaktorer än vid specia— lisering. Dessutom ger detta slags produkt- spridning en betydande rörlighet vid för- ändringar i marknadsläge, t. ex. varierande efterfrågan.

2. Horisontell integration med avsättnings- samband

varor. Som ovan innebär korseffekterna vid detta slags integration, att företaget i sin mark- nadspolitik måste ta hänsyn till effekter utanför den aktuella marknaden. Motivet för den horisontella integrationen kan här vara att via bl. a. prissättningen öka avsätt- ningsmöjligheterna för komplementvaran. Vid hög marknadsandel på marknaden A kan företaget genom etablering i mindre skala och >>low leaderpolitik» på markna- den B uppnå betydande fördelar i form av a. Komplementära nämnts

ökad avsättning för A-varan. Detta slags integration kan också ge fördelar via funk- tionella samband, t.ex. genom att de två produkternas utformning anpassas till var- andra. I vissa fall leder sådana anpassning- ar till, att företagets kunder på den ena marknaden måste använda samma fabrikat på den andra.

b. Substitutiva varor. Också här påver- kas företagets situation på marknaden A av dess handlande på marknaden B. Då varor- na konkurrerar med varandra, blir tenden- sen emellertid närmast att undvika >>oord- nad konkurrens», som kan skada företagets intressen både på den aktuella marknaden och i fråga om substitutvaran. För att kun- na styra marknaden krävs då en stark marknadsposition. Motiv till horisontell in- tegration kan t. ex. uppkomma när tillkoms- ten av en ny produkt hotar att försämra avsättningsmöjligheterna på en äldre mark- nad, där företaget har en stark ställning. Om företaget kan uppnå en dominerande position-också på den nya marknaden, har det möjligheter att förhindra en snabb och krisartad avveckling på den gamla. Nyetab- lering kan emellertid också betingas av funktionella samband, t.ex. möjligheter att använda existerande distributionsapparat el— ler försäljningsorganisation (jfr. 1 a. ovan).

3. Vertikal integration

Integration bakåt eller framåt i förädlings- kedjan innebär, att företaget fyller en del av sitt behov av produktionsfaktorer resp. avsätter en del av sin produktion utan att uppträda på någon marknad i egentlig me- ning. Sådan integration innebär fördelar främst i form av ökad säkerhet. Den kan emellertid också ge upphov till konkurrens- fördelar i olika led, genom att konkurren- terna i vissa fall blir beroende av att an- vända det integrerade företaget som leve- rantör eller avnämare. På fåtalsmarknader kan de hot, som härleds ur sådana speciella situationer, vara avgörande för styrkeför- delningen mellan företagen. Som nämnts i avsnitt D ovan, kan också planer på att genomföra vertikal integration fungera som

hot. nämligen i bilaterala monopol— och oligopolsituationer.

Planeringen i ett vertikalt integrerat fö- retag måste delvis samordnas för hela för- ädlingskedjan. Korseffekter och funktionel- la samband kan i vissa fall motivera en strävan efter >>balanserad expansion» inom företaget. Så kan t. ex. benägenheten att ge- nomföra kraftiga produktionsförändringar i ett led minska, beroende på att hänsyn tas till självförsörjningsgrad eller avsättnings- möjligheter i de övriga förädlingsleden.

Integration är uppenbarligen en företeel- se med många varianter. Till följd av den- na mångsidighet är möjligheterna att finna sammanfattande mått på ett företags inte— grationsgrad starkt begränsade. Beträffan- de den vertikala integrationen har visserli- gen försök gjorts att arbeta med vissa enkla mätmetoder,1 men resultaten är inte upp— muntrande. Någon generell mätning av in- tegrationsgrad förekommer därför inte i det följande, utan intresset koncentreras på jämförelser på speciella punkter mellan oli- ka företag. Mätproblem och mätmetoder diskuteras närmare i nästa kapitel.

Ovan har diskuterats endast sådan sprid- ning av företagets verksamhet, som kan härledas till korseffekter eller funktionella samband mellan de olika aktiviteterna. Pro- duktionens differentiering hos storföretagen har emellertid inte alltid karaktär av inte- gration i denna mening; verksamheten är ofta fördelad på helt oberoende produktom- råden. I vissa fall kan en fördelning på obe- roende aktiviteter ha motiverats av en strä- van efter riskspridning. Den kan emellertid också vara ett resultat av yttre bestämnings- faktorer i företagets tidigare utveckling. Extrema exempel på detta förhållande er- bjuder vissa av de investmentbolag, som har anknytning till bankerna. De är till stor del sammansatta av bolag, vilkas enda ge- mensamma egenskap är, att de på grund av finansiella svårigheter måst övertas av ban- kerna och senare sålts av dessa till närstå- ende ägargrupper. Det är i sådana fall tvek- samt, om investmentbolaget bör betraktas som ett enda företag.2

Företagets totala storlek, och speciellt dess finansiella resurser, spelar emellertid en självständig roll för konkurrensläget i olika branscher. Spridning av resurserna på olika områden ökar möjligheterna att bära förluster på varje marknad för sig. Stor- företaget kan därför använda eller hota med aggressiva konkurrensmetoder i större utsträckning än dess specialiserade konkur- renter. Härigenom stärks storföretagets po- sition, framför allt på oligopolistiska mark- nader.

Stora finansiella resurser ger dessutom ett övertag, när det gäller att genomföra tek- niska förbättringar och att anpassa produk— tionen till förändringar i efterfråge- och kostnadsförhållanden. Den ökade rörlighe- ten i investeringsavseende får antas ha sär- skilt stor betydelse på områden med snabb innovationstakt, där storföretaget genom forskningsinsatser och patentförvärv succes— sivt kan utveckla sin marknadsposition. Fi- nansiella storföretagsfördelar torde dock föreligga inom de flesta större industri— branscher.3

Ett storföretags verksamhet på en given marknad påverkas uppenbarligen i stor ut- sträckning av förhållanden utanför den ak- tuella marknaden. Detta gäller både före- tagets konkurrensbetingelser och målsätt- ningarna för dess handlande. Den partiella teori för konkurrens under olika marknads- former, som refererats i föregående avsnitt, kan därför sägas ha betydande svagheter, när det gäller att belysa storföretagens verk- samhet. Det kan därför ifrågasättas, om man inte i stället borde bygga upp analysen från företagets totala situation. En sådan analys torde dock vålla oöverstigliga problem, i varje fall för en allmän, empirisk kartlägg-

1 M. A. Adelman: Concept and statistical measurement of vertical integration; Business concentration and price policy; National Bureau of Economic Research, 1955. 2 Företag av denna typ behandlas mer ingå- ende i utredningens studie av ägandeförhållan- dena inom näringslivet. & För en allmän diskussion av företagsstorle- kens marknadsmässiga betydelse hänvisas till C. Edwards: Conglomerate bigness as a source of power; i Business Concentration and Price Policy.

ning. Framställningen i det följande base- ras sålunda primärt på det »marknadsin- riktade» förklaringsschema, som tidigare skisserats. Integration och andra typer av aktivitetsspridning inom storföretagen kom- mer att behandlas som särskilda komplice- rade faktorer, vilka tillsammans med andra strukturkomponenter styr skeendet på olika marknader.

KAPITEL 3

Avsikten med detta kapitel är att ge en över- siktlig bild av produktionskoncentrationen i svensk industri och av Säljarkoncentrationen på industriella marknader år 1963. Denna allmänna kartläggning utgör, tillsammans med den studie av storföretagens produkt- struktur och integrationsgrad, som presen- teras i nästa kapitel, den första hälften av industriundersökningen. Den andra hälften, som omfattar mer ingående studier av bl. a. koncentrationstendenser och strukturell ut- veckling i övrigt inom ett urval industribran- scher, presenteras längre fram i redogörel- sen. Beräkningarna i detta och nästa kapitel baseras helt på industristatistikens primär- uppgifter samt på uppgifter om export och import, hämtade från handelsstatistiken.

Samtliga data avser år 1963, vilket är det sista är, för vilket fullständiga uppgifter funnits tillgängliga vid tidpunkten för un- dersökningen. Materialbearbetningen har ge- nomförts inom Statistiska Centralbyrån, var- efter resultaten överlämnats till utredningen i form av de tabeller och tabellkommenta- rer, som redovisas i tabellbilagor till detta och följande kapitel.

A. Mätmetoder

Koncentrationsgraden i industrin har mätts på två olika sätt. Det ena avser säljarkon- centrationen på olika marknader (dvs. beträf- fande olika varor eller grupper av varor), och anknyter till den indelning i marknads- former, som diskuterats i förra kapitlet. En sådan partiell strukturbeskrivning ger, som tidigare påpekats, endast ofullständig infor—

Bransch- och marknadsstruktur

mation om konkurrensbetingelserna. Redo- visningen har därför kompletterats med vissa »totala» mått på företagens industriella verk- samhet, nämligen förädlingsvärdeandelar på olika aggregeringsnivåer, allt ifrån en täm- ligen detaljerad branschindelning och upp till hela industriproduktionen. Dessa senare mät- ningar ger möjlighet att till de partiella struk- turmåtten (säljarkoncentration) lägga viss in- formation om skillnader mellan företagen beträffande horisontell och vertikal integra- tion samt total industriell verksamhet.

Mätmetoderna överensstämmer delvis med dem, som använts i tidigare amerikanska och västtyska koncentrationssstudier. Resul- taten i det följande kan därför på en de] punkter jämföras med data för dessa två länder.

Innan de använda mätmetoderna närmare presenteras krävs vissa begreppsdefinitioner.

Företag. Det relevanta företagsbegreppet vid studier av bransch- och marknadskon- centration är företaget som ekonomisk pla- nerings- och beslutsenhet. Beslutsorganisatio- nen i näringslivet och möjligheterna till att tillämpa existerande tekniska eller juridiska företagsdefinitioner i studier av olika slags beslut diskuteras ingående i andra delar av utredningen.

För att göra den följande kartläggningen hanterlig har det varit nödvändigt att i hu- vudsak utgå från en enda, relativt enkel före- tagsdefinition. Vi har valt koncernen i akie- bolagslagens mening som förtagsenhet.

Aggregering till koncernnivå har gjorts beträffande alla företag, som ingår i utred- ningens storföretagsregister. Dessutom har bolag, ägda av Kooperativa Förbundet sam-

manräknats till en företagsenhet, liksom statsägda bolag och verk. Beträffande öv- riga bolag och firmor har, bortsett från vissa undantagsfall, inga koncerneringar ge— nomförts. Den obetydliga underskattning av koncentrationen (räknad på koncernnivå) som härigenom uppkommer, har inte an- setts motivera den stora arbetsinsats, som skulle krävas för en fullständig koncerne- ring.

Lika väl som invändningar kan resas mot användning av koncernen som företagsbe- grepp med tanke på ev. beslutsfattande på lägre nivåer, kan det å andra sidan hävdas, att koncernen i vissa fall är ett för snävt företagsbegrepp, sett från beslutssynpunkt. Starka eller dominerande minoritetsposter kan möjliggöra en samordning i olika av- seenden av företagens verksamhet, och ägar- grupper med intressen i olika företag kan därför ibland uppfattas som beslutsenheter. Koncentrationsmätningarna på koncernnivå har i nästa kapitel kompletterats med mät- ningar av några stora >>finansblocks>> andelar av industriproduktionen.

Det bör slutligen framhållas, att medlem— mar i producentkooperativa organisationer, t. ex. mejeri-, slakteri— och skogsägarförbun- den, inte sammanräknats vid beräkningen av koncentrationstal för branscher och varu- grupper. Däremot har medlemmarna i jord- bruks— och skogsbrukskooperationen lik- som KF och de statliga företagen — inräk- nats i gruppen »storföretag». Producent— kooperationens betydelse för säljarkoncentra- tionen i olika varugrupper framgår av kar— tellavsnittet (avsnitt E nedan).

Marknad. Som framgått av diskussionen i kapitel 2, definieras marknaden i pristeo- retisk mening av en grupp varor, vilka in— bördes är starkt substituerbara, sett från köparens synpunkt. Varorna skall dess— utom sakna näraliggande substitut utanför gruppen.

Varugrupps- eller marknadsindelningen måste i verkligheten byggas på mycket begränsad information om substituterbarhe- ten mellan olika produkter. Möjligheterna att nå fram till en >>riktig>> gruppering be- gränsas dessutom av att mätningarna görs

utifrån ett statistiskt material, som insam- lats och grupperats med sikte på helt andra användningsområden än det här aktuella. Varje varugruppering. som skall användas för empiriskt ändamål, måste anpassas till motsvarande indelning i det statistiska grund— materialet.

I den svenska industristatistiken klassifi- ceras varorna efter två olika system, SITC- Revised och den s. k. gemensamma svenska varunomenklaturen, vilken i sin tur utgör en utbyggnad av den internationella Bryssel- nomenklaturen. Vi har valt den senare som indelningsgrund, beroende på att den är mer detaljerad och följaktligen ger större frihet vid indelningen i varugrupper.

Brysselnomenklaturen är en internationell varunomenklatur, i första hand avsedd för tulltaxor o.d. Indelningsgrunden är i första hand material, i andra hand bearbetnings- nivå eller användningsområde (principen är dock ingalunda strikt genomförd). Den utbyggda svenska nomenklaturen består av ca 5 000 statistiska nummer på lägsta aggre— gationsnivå.1

Med sikte på det pristeoretiska marknads- begreppet har vi utifrån denna nomenkla— tur sökt konstruera varugrupper med de ovan nämnda stubstitutionsegenskaperna. Efter- som nomenklaturen inte är marknadsanpas- sad, består dessa nya varugrupper i vissa fall av ett enda statistiskt nummer på lägsta nivå, i andra fall av grupper av statistiska nummer. Det bör understrykas att varu- grupperna endast kan betraktas som myc— ket grova approximationer av marknader i teoretisk mening.

En totalredovisning enligt ovan angivna principer skulle kräva mycket stor arbets- insats, varför vissa delar av industriproduk- tionen måst utelämnas. Det rör sig här om dels de rena restposter, som ingår i statisti- ken, dels varugrupper, där det beräknade tillverkningsvärdet 1963 understeg 25 milj. kr. Kartläggningen av säljarkoncentration är således inte total men omfattar mer än 75 % av produktionen inom den svenska industrin. Antalet studerade varugrupper är 450.

1 SOS, Industri 1959, sid. 6.

Bransch. Mot varje indelning i varugrup- per svarar i princip en branschindelning; branschen omfattar tillverkningen av resp. varugrupp.

En branschindelning motsvarande indu- stristatistikens varunomenklatur skulle om- fatta ett mycket stort antal grupper. Av praktiska skäl, främst svårigheter för upp- giftslämnarna, tillämpas emellertid i industri- statistiken en betydligt grövre branschindel- ning, bestående av 12 huvudgrupper och 90 undergrupper. En del av undergrupperna är ytterligare uppdelade på detaljgrupper, och den mest detaljerade nivån omfattar sam- manlagt 191 detaljgrupper och ouppdelade undergrupper.

Industristatistikens indelning av produk- tionen avviker från det teoretiska bransch- begreppet också därför att hela tillverkning- en vid en anläggning i allmänhet förs till en enda bransch (detalj- eller undergrupp) även om tillverkningen är blandad. Rap- portenheten till industristatistiken, arbets- stället,l branschklassas med ledning av de framställda produkterna. Vid blandad pro- duktion avgörs klassningen i regel av' vilken varugrupp, som har större andel av salu- värdet.2

Den sålunda förenklade branschindelning- en medför, att överensstämmelsen mellan marknads- och branschbegreppen är stark varierande. Som exempel på god överens- stämmelse kan nämnas gruppen »kafferos— terier», där dels arbetsställenas produktion nästan uteslutande består av kafferostning och dels praktiskt taget hela den svenska tillverkningen av rostat kaffe faller på de ingående arbetsställena. Å andra sidan åter- finns på detaljgruppsnivå exempelvis grup- pen >>mekaniska verkstäder, ej särskilt nämnda» med ungefär 10% av industrins totala förädlingsvärde. Denna grupp upp- visar hög grad av heterogenitet, vad beträf- far både dit hänförliga produkter och ar- betsställenas sortimentsstruktur.

En koncentrationsmätning utifrån indu- stristatistikens branschgruppering är sålunda inte direkt jämförbar med en mätning på varugruppsbas. Skillnaderna beror inte en- dast på att branschgrupperingen är mindre

detaljerad, utan också på varierande specia- liseringsgrad (»branschrenhet») hos de ak- tuella arbetsställena. När mätningen, som i denna utredning, görs utifrån förädlings- värden, ger dessutom skillnader beträffande självförsörjningsgrad (vertikal integration) utslag i koncentrationsmätningen på branschnivå.

Branschkoncentrationen kommer i det föl- jande att redovisas enligt två olika nomen- klaturer. Den ena ansluter sig helt till den indelning, som tillämpas i den officiella sta- tistiken (t. ex. tabell 1 i industriberättelsen). Mätningen har där genomförts på samtliga tre nivåer, dvs. i huvudgrupper, undergrup- per och detaljgrupper. För den översiktliga beskrivningen av industrisektorns företags- struktur och av storföretagens produktions- inriktning används en modifierad huvud- gruppering, bestående av 18 avdelningar (sektorer). Den viktigaste skillnaden, jämfört med industristatistikens nomenklatur, är att huvudgruppen »Metall- och verkstadsindu- stri», som svarar för nära hälften av in- dustriproduktionen, delats upp på fem grup- per.

Mått på total koncentration. Mätningar av företagsstrukturen i olika branscher och i industrin som helhet syftar till att ge en översiktlig bild av produktionskoncentratio- nen i industrin och av storföretagens ställ- ning. Mätningarna ger också underlag för en diskussion av sambanden mellan stor- leksfördelningen i branschen och koncentra- tionsgraden på de marknader, där bran- schens produkter saluförs. Speciellt intresse kommer att ägnas omfattningen av horison- tell och vertikal integration i olika bran- scher.

Ett flertal tillvägagångssätt är tänkbara vid en kartläggning av branschstrukturen. Ett ofta använt storleksmått är sysselsätt- ningen (alternativt lönesumman). Eftersom man mäter fördelningen endast beträffande en produktionsfaktor, kan emellertid stor- leksjämförelser mellan företag i detta fall

1 Beträffande definitionen av detta begrepp se under avsnitt B. SOS, Industri 1963, sid. 5—6.

bli av begränsat värde.1 Arbetskraftsinten- siteten kan variera inte endast mellan bran- scher utan också mellan företag i samma bransch. Samma invändning kan riktas mot kapitalinsatsen (tillgängliga mått: installerad drivkraft, brandförsäkringsvärde) som stor- leksmått.

Av tillgängliga statistiska data återstår pro- duktionens saluvärde och förädlingsvärde. Saluvärdeandelar är i likhet med marknads- andelar, endimensionella i den meningen, att de inte ger uttryck för graden av verti- kal integration inom resp. företags arbets- ställen. I de totalmått på produktionen, som här eftersträvas, bör emellertid också denna senare storleksdimension ingå. Vid en aggre- gering av arbetsställen till företagsnivå vål- lar dessutom en användning av saluvärden betydande dubbelräkningsproblem, eftersom leveranser mellan arbetsställen inom samma företag inte kan elimineras. Saluvärdet är således inte en additiv storhet, och mät- resultaten påverkas av produktionsorgani- sationen inom olika företag.

I det följande har som storleksmått an- vänts förädlingsvärdet, dvs. skillnaden mel- lan saluvärdet och kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, elenergi, transporter ut- förda av utomstående samt bortlämnade lönearbeten. Förädlingsvärdet är ett >>totalt>> mått på produktionsinsatsen, och innefattar både avsaluproduktion och självförsörjnings- grad. Det är dessutom additivt och kan alltså användas oberoende av bransch- och före- tagsdefinition.

Koncentrationsmått för varugrupper. Av- sikten med dessa mätningar är att kart- lägga säljarkoncentrationen och därmed be- lysa konkurrensbetingelserna på olika mark- nader för industriprodukter. Anknytningar- na till de teoretiska begreppen marknads- struktur och marknadsform har ingående diskuterats i kapitel 2, varför i det följande endast ges en beskrivning av olika mätmeto- der.

Det vanligaste måttet på säljarkoncentra- tion anger (förutom antalet säljare) olika säljares andel av den faktiska försäljningen på marknaden. För en varugrupp, där utri- keshandeln förekommer, kan marknadsan-

delen på den svenska marknaden för före- taget i (m,) skrivas på följande sätt:

m—Aa—m+n

m, =———_ , där P— A L— U + 1 P,- : det izte företagets produktion i Sve- rige AL, : det izte företagets lagerändring U,- : det izte företagets export I,- = det izte företagets import2

P, AL, U och I anger motsvarande total- siffror för hela landet (summor av ovan- stående).

Detta mått avser således den faktiska för- säljningens fördelning. Som strukturmått har det den svagheten, att det i princip anger ett resultat av konkurrensen snarare än en be- tingelse för denna. Det har å andra sidan hävdats, att den marknadsandel, företaget uppnått, har stor betydelse för dess konkur- renssituation. Marknadsandelen skulle där- med kunna betraktas som ett användbart strukturmått.

Företagens största möjliga utbud, dvs. pro- duktionskapaciteten, är ett mer renodlat strukturmått. Förutom outnyttjad kapacitet inräknas här lagerproduktion och tillverk— ning för export; båda representerar ett po- tentiellt utbud på den svenska marknaden. Det största principiella problemet vid en kapacitetsredovisning synes vara, hur man på ett enkelt sätt skall kunna ange importkon— kurrensens styrka.

I praktiken har det inte varit möjligt att konsekvent använda någondera av de två nämnda metoderna i koncentrationsmät- ningen. Utrikeshandelsstatistiken är inte upp— lagd på sådant sätt, att exporten för enskilda företag kan särskiljas, och följaktligen är

1 Givetvis bortsett från de fall, då arbetsmark- naden är av centralt intresse för undersökningen. Här eftersträvas emellertid ett sammanfattande mått på företagets produktion. Vissa data beträf- fande sysselsättningens fördelning mellan små och stora företag i olika sektorer återfinns i utred- ningens studie av ägandeförhållanden. Där har också jämförelser gjorts mellan koncentrations- grader, räknad i sysselsättning och i förädlings- värde. ? Företaget i kan här antingen vara en utländsk säljare med egen försäljningsorganisation i Sverige eller en importör.

det inte möjligt att beräkna andelar av för— säljningen på hemmamarknaden. Samtidigt saknas fullständigt material för beräkning av kapacitetsandelerl. I stället avser beräk- ningarna dels olika företags andelar av pro- duktionen i Sverige av resp. varugrupp, dels totala export- och importandelar. Med sam— ma beteckning som ovan anges produktions-

andelen som %och kompletteras med im-

2) U ch port- och exportandelarna:————— o -— P— U + I P

Den tillämpade metoden kan sägas ge ett mellanting av kapacitets- och marknadsan— delar. Likheten med kapacitetsandelar blir stor om (a) fullt eller likformigt kapacitets- utnyttjande råder, (b) lagren är av sådan storlek att det potentiella lagerutbudet är litet och (c) substitutionsmöjligheterna på tillverkningssidan är små. Marknadsandelar approximeras, om utrikeshandeln och lager- ändringama är obetydliga.3

Måttenheten varierar mellan olika varu- grupper, beroende på skillnader i homogeni- tetsgrad. Förekomsten av icke marknads- prissatta internleveranser kan minska an- vändbarheten hos värdesiffror, varför kvan- titetsredovisning eftersträvats och använts i flertalet varugrupper. Produktdifferenser inom varugrupperna (framför allt inom verkstadsindustrin) och i vissa fall frånvaro av kvantitetsuppgifter i primärmaterialet har dock medfört, att en värdebaserad redovis- ning blivit nödvändig i en del varugrupper.

Presentation av resultaten. Som tidigare framhållits är både antalet företag och stor- leksrelationerna dem emellan av intresse vid en kartläggning av bransch- och marknads- koncentration. I exempelvis en studie av monopol- och oligopolgrad synes det vara lämpligt att parallellt arbeta med flera olika karakteristiska hos storleksfördelningen.4

En sådan kombination av antalsmått och »concentration ratios» används i den föl- jande redovisningen.

I branschredovirningen anges för varje bransch följande data: totalt förädlingsvärde, antal företag,

det största företagets andel av förädlingsvär- det, de 4 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, de 8 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, de 16 största företagens sammanlagda andel av förädlingsvärdet, storföretagens sammanlagda andel av för- ädlingsvärdet. Med »det största företaget» avses det före- tag (i förekommande fall koncern), som svarar för den största delen av förädlings— värdet i resp. bransch; motsvarande gäller för »de 4 största» etc. »Storföretagen» är de koncernerade enheterna enligt ovan samt dessutom medlemmar i Mejeriförbundet. Slakteriförbundet och skogsägarföreningar— na. Dessa organisationer kan i flera avseen- den betraktas som beslutsenheter, och har därför specialstuderats i undersökningen.

Resultaten av varugruppsniätningarna re- dovisas i en tabell, där varugrupperna ar- rangerats i anslutning till den ovan nämnda indelningen av industrin i 18 sektorer. Föl— jande data anges beträffande varje varu- grupp: avsaluproduktionens5 värde, antal företag, det största företagets andel av produktionen, de 4 största företagens sammanlagda andel

av produktionen, de 8 största företagens sammanlagda andel

av produktionen,

1 Däremot har i vissa av intensivstudierna kun- nat beräknas koncentrationstal, avseende såväl kapacitet som faktisk försäljning i Sverige. Importen anges således som andel av netto- tillförseln (ej korrigerad för lagerändring). 3 Det bör dock påpekas, att mätningen avser den totala produktionen, inklusive varor som vidarebearbetas inom samma företag. Något mått på avsaluproduktionens (från företag) fördelning har inte kunnat beräknas. 4 För en ingående diskussion rörande olika koncentrationsmått och deras användbarhet hän- visas till G. Rosenbluth: Measures of Concentra— tion (i Business Concentration and Price Policy; Princeton 1955). 5 När vidareförädlin g förekommer inom samma arbetsställe, saknas uppgifter beträffande total- produktionens värde. Med avsaluproduktion av- ses här alla leveranser från arbetsställen, inkl. leveranser till andra arbetställen i samma företag (koncern).

storföretagens sammanlagda andel av pro- duktionen, total import i procent av nettotillförsel, total export i procent av svensk produktion. Sammanlagda andelar för de 16 största företagen ansågs här mindre intressanta, ef- tersom antalet företag i varugrupperna i regel är väsentligt mindre än i branscherna. Principerna för beräkning av utrikeshan- delsandelar har tidigare berörts. Här skall endast påpekas, att i vissa fall fullständig jämförbarhet med produktionsandelarna inte kunnat uppnås beroende på att handelssta- tistikens varuindelning är mer aggregerad än industristatistikens. Import— och exportande— larna har i görligaste mån angivits utifrån samma måttenheter som produktionsande- larna. I vissa fall saknas dock i handelsstati— stiken redovisning utifrån den kvantitets— grund, som valts i produktionsmätningen, och utrikeshandelsandelarna har då angivits efter värde. Avvikande redovisning av de två nämnda slagen anges i förekommande fall i noter till tabellen.

B. Branschkoncentration

Antalet svenska industriföretag enligt ovan angivna definition var år 1963 omkring 13000. Storleksfördelningen var emellertid synnerligen sned. Som exempel kan nämnas, att det sammanlagda förädlingsvärdet i de 50 största privata industriföretagen, Koope— rativa Förbundet samt statliga företag — till— sammans mindre än en halv procent av to- talantalet företag — utgjorde nära hälften av hela industrins förädlingsvärde. En samman- fattande uppställning av de större företagens andelar ges i följande tabell.

1963 fanns sammanlagt fem företag med förädlingsvärden överstigande 500 milj.kr., nämligen de privatägda koncernerna Volvo, ASEA och L M Ericsson, det statsägda LKAB samt Kooperativa Förbundet.

Storleksfördelningen bland de 100 största privata företagen1 framgår av diagram 3: 1, där storleken anges kumulativt i procent av industrins totala förädlingsvärde. Av här aktuella företag är endast fyra (varav inget

Totalt förädlingsvärde i industrin år

1963, milj. kr.1 2 26 652 Antal företag med industriell tillverk-

ning3 ca 13 000 Förädlingsvärdets fördelning i % 200 privata storföretag 52,3 (därav de 100 största 46,2) statliga bolag och verk 5,6 Kooperativa Förbundet 2,1 medlemmar i Svenska Mejeriernas Riks-

förening (SMR) 1,4 medlemmar i Sveriges Slakteriförbund

(SSF) 1,1 medlemmar i Sveriges Skogsägareföre-

ningars Riksförbund (SSR) 0,8 hela storföretagsgruppen 63,2 övriga företag 36,8

1 Gruppen »rörledningsverkstäder» har ute- lämnats. Beträffande jämförbarhet med 1963 års industriberättelse bör dessutom nämnas, att för- ädlingsvärdet för kafferosterier korrigerats. Den totala förädlingsvärdesitfra, som använts i beräk- ningarna, är 437 milj. kr. lägre än industristatisti- kens. 2 Arbetsställen med mindre än 5 anställda ingår inte i beräkningarna. Dessutom saknas de ca 2 000 (i allmänhet mycket små) arbetsställen, som till- fördes statistiken år 1964 via företagsregistret. Förädlingsvårdet vid dessa arbetsställen motsva- rar emellertid endast ca 2 % av hela industrins. "1 Storföretagen enl. utredningens definition. Ej liktydigt med de 200 största privata industri- företagen, räknat efter förädlingsvärde. Beträffan- de de 100 största är dock överensstämmelsen i det närmaste fullständig.

bland de 75 största) ej definierade som stor- företag.

Som framgår av diagrammet föreligger en betydande snedhet i fördelningen även bland de 100 största företagen. De 50 största sva-

Tabell 3: 2. Storleksfördelning bland de 100 största privata industriföretagen

Storleks- Genom- Storleks— Genom- klass snittligt klass snittligt Rang- f örädlings- Rang- f örädlings— nummer värde nummer värde

1—1 0 448 51— 60 65 11—20 215 61— 70 54 21—30 146 71— 80 45 3 1—40 1 08 81— 90 3 9 41—50 83 91—100 32

1—100 124

1 I denna kategori har KF och de producent- kooperativa företagen inte inräknats.

Andelar av hela industrins förädlingsvärde (0/0) 50

40—

30—

20—

10—

0 1 | | | | | ;

0 50 100 Antolförefug

Diagram 3:1. Kumulativ koncentrationskurva över privata industriföretag

rar för 37,5% av förädlingsvärdet, de 50 därpå följande för 8,9 %. I tabell 3: 2 har

företagen med förädlingsvärdets storlek som utgångspunkt indelats i grupper om tio. För varje grupp anges genomsnittligt förädlings- värde i milj. kr.

Det genomsnittliga industriella förädlings- värdet i de 104 privata storföretag, som inte kommer med i gruppen »de 100 största», utgör endast 16,6 milj. kr. Här ingår ett be- tydande antal koncerner med huvuddelen av verksamheten förlagd till andra näringsgre— nar, och vars industriella förädlingsvärde är tämligen litet. Många rena industriföretag utanför storföretagsgruppen uppvisar högre förädlingsvärde inom industrin än dessa »små» storföretag.

Den modifierade huvudgrupperingen har i tabell 3: 3 använts för en grov klassificering av de 100 största industriföretagenl. Varje företag har förts till den sektor, som 1963 svarade för största andelen av företagets

1 De 18 grupperna kallas i det följande (indu- stri-) sektorer.

Tabell 3:3. Sektorfördelning av de 100 största privata företagen?

Storleksklass (rangnummer)

11— 21— 31— 41— 51— 61— 71— 81— 91— 30 40 50 60 70 80 90 100 1—100

kli-Ä '—

SDOOxION

14. 15.

16.

17. 18.

. Gruvindustri . Järn- och stålverk samt

andra metallverk . Järn-, stål och annan metall-

manufaktur

. Transportmedelsindustri . Mekaniska verkstäder samt

instrument- och urfabriker

. Elektroteknisk industri . Jord- och stenindustri . Sågverk och hyvlerier . Träförädlingsindustri 10. 11. l 2. 1 3.

Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaks- industri Textilindustri Konfektions- och annan sömnadsindustri Läder-, hår- och gummi- varuindustri Kemisk industri Kemisk-teknisk industri

2

1 1 1 1 2 10 2 1 2 5 1 1 2 1 1 11 4 2 1 2 1 1 14 1 2 1 1 8 1 1 1 1 1 2 7 0

2 2

2 l 3 1 3 3 14 1 1 1 4 1 1 3 6

1 1 2

3 2 5

1 1

1 2 3 1 1 1 3 1 2 3

10 10 10 10 10 10 10 10 100

1 Sektorernas benämning ansluter sig här till den officiella statistikens nomenklatur. I det följande kommer dock sektor 2 att kallas Metallverk, sektor 3 Metallmanufaktur och sektor 15 Sömnadsindustri. Beträffande sektorernas avgränsning hänvisas till den tekniska kommentaren i bilagan.

förädlingsvärde.1 »Sektorenheten» varierar starkt mellan företagen, både inom och mel- lan industrisektorer. Denna aspekt på struk- turen behandlas närmare i nästa kapitel.

Företag av här aktuell storleksordning återfinns företrädesvis inom de tre Verk- stadsindustrisektorerna samt i grupperna me- tallverk och massa papper. 57 av de 100 företagen har den största andelen av sin verksamhet förlagd till någon av dessa fem sektorer. Som framgår av tabellen är domi- nansen för metallverk och verkstadsindustri mest markant bland de allra största företa- gen. Exempel på storföretagsfattiga sekto- rer är de två träindustrigrupperna samt kon- fektionsindustrin.

Företagskoncentrationen i de 18 industri- sektorerna sammanfattas i tabell 3:4 en- ligt det schema, som beskrivits i avsnitt A ovan. Det bör understrykas, att det här rör sig om totala produktionsmått — inkl. ho- risontell och vertikal integration vilka inte kan användas som mått på marknadskon- centration.

Koncentrationstal av typen förädlingsvär- deandel för de n största företagen kan sägas

avspegla två egenskaper hos fördelningen. De tenderar att variera omvänt mot anta- let företag i resp. sektor och att stiga vid ökad snedhet i storleksfördelningen. Dessa samband illustreras i följande tabell, där de 18 sektorerna klassindelats efter koncentra- tionsmåttet »de 16 största företagens andel». För varje klass anges genomsnittet av ett antal andra karakteristika hos fördelning- arna.

Som framgår av tabellen varierar de oli- ka koncentrationstalen i huvudsak parallellt och omvänt mot antalet företag. Sektorer med höga koncentrationstal uppvisar också i allmänhet en hög grad av snedhet i för- delningen. Här finns emellertid betydande olikheter mellan de mer koncentrerade sek- torerna. Grupperna 2 (metallverk) och 17 (kemisk industri) uppvisar en relativt jämn storleksfördelning mellan ett litet antal fö— retag. Däremot är storleksfördelningen syn- nerligen sned inom transportmedelsindustrin,

1 Enligt motsvarande princip skulle den stat- liga industriverksamheten föras till gruvindustrin, KF, SMR och SSF till livsmedelsindustrin och SSR till massa- och pappersindustrin.

Tabell 3: 4. Koncentrationstal för olika industrisektorer.

Föräd- Andelari % av förädlingsvärde lings- värde, Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- lndustrisektor mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen ]. Gruvindustri 959 24 62 87 96 100 100 2. Metallverk 1 650 36 14 44 71 92 98 3. Metallmanufaktur 1 622 1 453 6 16 24 32 36 4. Transportmedelsindustri 2 833 1 189 13 40 60 71 72 5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 4 481 1 647 8 24 35 48 63 6. Elektroteknisk industri 1 877 252 32 69 80 88 89 7. Jord- och stenindustri 1 281 950 9 27 40 51 50 8. Sågverk och hyvlerier 590 908 8 18 25 33 47 9. Tråförädlingsindustri ] 059 1 495 4 11 17 24 16 10. Massa- och pappers- industri ] 991 223 10 25 41 62 87 11. Grafisk industri 1 318 827 9 27 35 44 40 12. Livsmedelsindustri 2 309 1 414 11 25 34 44 63 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 420 282 29 73 78 85 74 14. Textilindustri 933 363 7 23 37 52 56 15. Sömnadsindustri 880 754 5 13 18 25 22 16. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri 722 509 14 34 44 54 48 17. Kemisk industri 513 46 16 53 74 92 91 18. Kemisk-teknisk industri 1 215 416 6 18 29 44 47

Andel av förådlingsvärdet för de 16 största företagen 24—33 % 44—48 % 51—71 % > 85 % Antal sektorer 4 4 5 5 Genomsnittlig andel för största företaget, % 6 8 11 31 Genomsnittlig andel för de 4 största företagen,

00 15 24 30 65 Genomsnittlig andel för de 8 största företagen,

% 21 33 44 80 Genomsnittlig andel för storföretagen, % 30 53 63 86 Genomsnittligt antal företag per sektor 1 153 1 076 647 128 Genomsnittlig storlek hos de 16 största före-

tagen dividerad med genomsnittlig storlek hos övriga företag 29 57 65 88 Genomsnittligt förädlingsvärde per sektor

(mkr) 1 038 2 331 1 552 1 084

där det stora antalet reparationsverkstäder ger stort utslag i snedhetsmåttet.

Slutligen kan noteras, att vid den valda grupperingen inget samband föreligger mel- lan sektorstorlek och koncentrationsgrad. Det finns således ingen anledning att befa- ra, att de konstaterade olikheterna i koncen- trationsgrad »skapats» av grupperingsmeto- den (skillnader i aggregationsnivå).

Som framgår av tabell 3: 4 finns en klart avgränsad grupp av högkoncentrerade indu- strisektorer, nämligen följande: gruvindustri metallverk elektroteknisk industri dryckesvaru- och tobaksindustri kemisk industri.

Dessa fem industrisektorer hör till de sex mest koncentrerade med avseende på vart och ett av de använda koncentrationsmåt- ten, d. v. s. antal företag, andelar för det största, de 4, 8 och 16 största samt för stor- företagen.

På motsvarande sätt kan urskiljas en grupp särskilt lågkoncentrerade sektorer, nämligen: metallmanufaktur sågverk och hyvlerier träförädlingsindustri sömnadsindustri

Bortsett från antalsmåttet (där det stora antalet reparationsverkstäder i vissa andra sektorer ger utslag) hör dessa fyra sektorer

till de fem minst koncentrerade med avseen- de på samtliga mått. Så ligger exempelvis andelen för de fyra största företagens andel genomgående under 20 %, och storföreta- gen svarar i samtliga fall för mindre än hälften av förädlingsvärdet.

Mellan de två nämnda grupperna finns nio sektorer med »medelhög» koncentration. Rangordningen mellan olika sektorer varie- rar här betydligt, beroende på valet av kon- centrationsmått. I de flesta avseenden och speciellt vad gäller storföretagens ställning får dock transportmedelsindustrinl samt massa- och pappersindustrin betraktas som mer koncentrerade än de övriga.

Orsakerna till skillnader i koncentrations- grad får sökas dels på produktions- dels på marknadssidan. Då de marknadsmässiga sambanden lämpligen behandlas i anslut- ning till varugruppsmätningen, skall här en- dast vissa produktionssamband beröras, nämligen koncentrationsgradens samband med stordrift och kapitalintensitet. För båda gäller. att vi inte här kan arbeta med data rörande tekniska förutsättningar (material om stordriftsfördelar kommer dock att pre- senteras i en annan del av utredningen). I stället får koncentrationstalen sammanstäl- las med data beträffande faktiskt existeran-

1 Om reparationsverkstäder exkluderas, är transportmedelsindustrin beträffande koncentra- tionsgrad helt jämförbar med de fem tidigare nämnda »högkoncentrerade» sektorerna.

de anläggningsstorlek resp. kapitalintensitet i olika sektorer.

Den genomsnittliga anläggningsstorleken kan mätas med förädlingsvärdet per arbets- ställe. Detta genomsnitt varierar mycket starkt mellan olika sektorer; från 0,6 mkr i sågverken till 26,2 mkr i metallverken. Rangordnas de 18 sektorerna efter (a) för- ädlingsvärdeandel för de 16 största före- tagen och (b) förädlingsvärde per arbets- ställe, blir rangkorrelationen mellan de två variablerna + 0,79. Sambandet mellan stor- drift och koncentrationsgrad får således på denna aggregationsnivå betraktas som täm- ligen klart.

Hög kapitalintensitet i produktionspro- cessen kan tänkas ge upphov till finansiella etableringshinder och därigenom påverka koncentrationsgraden. Möjligheterna att jäm— föra kapitalintensitet och branschstruktur är emellertid begränsade, beroende på att till- fredsställande mått på produktionskapital saknas. Vi har här tvingats använda två mycket grova approximationer av kapital- intensiteten, nämligen installerad drivkraft per syselsatt och förädlingsvärde per syssel- satt.

Drivkraftsmåttet har den svagheten, att det mäter endast en del av kapitalinsatsen (t. ex. inte byggnader) och inte nödvändigt- vis varierar på samma sätt som totalkapita- 'let. Förädlingsvärde per sysselsatt avspeglar å andra sidan inte endast kapitalintensitet utan också exempelvis vinstnivå. Ingetdera måttet är således idealiskt, men tillsammans bör de ge viss uppfattning om skillnader i kapitalintensitet mellan olika sektorer. Rangkorrelationen mellan de 16 största fö- retagens andel och dessa två mått på ka- pitalintensitet är + 0,35 (drivkraft per sys- selsatt) resp. +O,54 (förädlingsvärde per sysselsatt). Positiva samband synes alltså fö- religga, även om de på den aktuella, starkt aggregerade nivån framstår som relativt osäkra. Klart högre rangkorrelationer (0,48 resp. 0,61) uppkommer, om storföretagens andel insätts i stället för de 16 största före- tagens. Detta resultat framstår som natur- ligt, eftersom företagets totala storlek och finansiella styrka snarare än dess storlek i

den aktuella branschen bör vara avgörande för dess möjligheter att uppfylla de finan- sieringskrav, som ställs vid kapitalintensiv produktionsteknik.

Investeringar i forskning och utvecklings- arbete antas i allmänhet vara särskilt risk- fyllda. Krav på stora sådana utgifter kan därför tänkas utgöra ett svårt etablerings- hinder för mindre företag och relativt sett gynna storföretag med stark finansiell ställ- ning och möjligheter till riskspridning. Ett positivt samband kan också konstateras mel- lan forskningsintensitet i sektorns produk- tion och koncentrationsgraden på sektornivå. Forsknings- och utvecklingskostnadernas an- del av förädlingsvärdet i olika sektorer kan beräknas med hjälp av SCB:s forskningsen- kät för år 1963. Vid en jämförelse med kon— centrationstalen i tabell 314 noteras höga positiva rangkorrelationer; över +0,7 med både de 16 största företagens och storföreta— gens andelar.1

Möjligheterna att bedöma samband mel- lan produktionsteknik och koncentrations- grad är givetvis starkt begränsade på grund av heterorgeniteten hos industrisektorerna. Vi återkommer därför till denna fråga i an- slutning till den mer detaljerade branschin- delningen.

Redovisningen av branschkoncentration i tabell II (tabellbilagan) ansluter till den svenska industristatistikens indelning. Det bör framhållas, att graden av homogenitet inom branscherna är starkt varierande, sam- tidigt som gränserna mellan olika branscher kan vara mer eller mindre skarpa. Indel- ningen har tillkommit för andra ändamål än studier av branschstruktur, och skillnader i koncentrationsgrad på lägsta aggregations- nivå får tolkas med försiktighet.

I tabell 3: 6 anges genomsnittliga värden på vissa karakteristika hos strukturen i oli- ka branscher (detaljgrupper och ouppdelade

1 Det bör understrykas, att jämförelserna här enbart avser hela sektorns kapital— resp. forsk- ningsintensitet. Avsikten har varit att belysa problemet, om produktionens karaktär påverkar koncentrationsgraden. Jämförelserna ger däremot ingen information beträffande skillnader i kapital- eller forskningsinsats mellan små och stora före- tag inom sektorerna.

Ovågda medeltal för branscherna av:

33321 for andel av förädlingsvärdet störstai 1 Å) for sektorn antal största storföre- Industrisektor (%) företag föret. 8 största tagen 1. Gruvindustri 100 10 82 99 96 17. Rent kemisk industri 92 8 67 97 75 2. Metallverk 92 8 59 96 78 6. Elektroteknisk industri 88 45 51 90 81 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 85 36 50 77 68 4. Transportmedelsindustri 71 201 43 78 65 10. Massa- och pappersindustri 62 27 24 78 57 16. Läder-, hår- och gummivaruindustri 54 40 32 76 18 14. Textilindustri 52 19 49 86 41 7. Jord- och stenindustri 51 53 43 79 45 5. Mek. verkstäder etc. 48 251 22 59 45 18. Kemisk-teknisk industri 44 29 52 88 45 12. Livsmedelsindustri 44 46 48 81 52 11. Grafisk industri 44 209 25 52 42 8. Sågverk och hyvlerier 33 308 10 33 30 3. Metallmanufaktur 32 146 23 65 18 15. Sömnadsindustri 25 64 25 74 9 9. Träförädlingsindustri 24 89 32 78 15

undergrupper), fördelade på de 18 industri- sektorerna. De sistnämnda har ordnats ef- ter de 16 största företagens andel av sek- torns förädlingsvärde.

De skillnader i koncentrationsgrad mel- lan industrisektorerna, som tidigare konsta- terats, har motsvarigheter på denna mer de- taljerade nivå. Skillnaderna melan sektorer med hög, medelhög och låg total koncen- trationsgrad1 är tämligen klara. Antalet fö- retag i delbranscherna tenderar sålunda att stiga med sänkt sektorkoncentration, och man kan också utläsa samband mellan kon— centrationstal (förädlingsvärdeandelar) på sektor- och branschnivå. Andelarna för ett givet antal företag är i allmänhet högre på branschnivå, vilket är ett naturligt resultat av den mer detaljerade indelningen.

Den föga ändamålsenliga branschgruppe- ringen medför emellertid, att sambanden mellan de olika typerna av koncentration inte klart kan utläsas. Den höga bransch- koncentration, som redovisas för exempel- vis kemisk-teknisk industri och livsmedels- industri, är till stor del att betrakta som ett artificiellt resultat av en mycket finfördelad branschnomenklatur. En motsatt effekt upp-

kommer i sektorer med stora och hetero- gena detaljgrupper, t. ex. transportmedels- industri och mekaniska verkstäder. Möjligheterna att med hjälp av tabell 3: 6 finna säkra samband mellan koncentration på olika nivåer eller mellan koncentrations- grad och andra egenskaper hos branscherna är således tämligen begränsade. För att eli- minera de alltför finfördelade och de allt- för heterogena grupperna har vi gjort ett urval, där dels grupper med förädlingsvärde under 50 milj. kr dels ospecificerade rest- grupper (t. ex. »mekaniska verkstäder, ej 5. n.») uteslutits. Urvalet omfattar 72 re— lativt stora och enhetliga branscher. Sambandet mellan sektor- och bransch- koncentration är här mycket klart, vilket framgår av följande sammanställning: Sambanden på branschnivå mellan å ena sidan koncentrationsgrad, å andra sidan an- läggningsstorlek och kapitalintensitet illu- streras i tabell 3: 7. De 72 branscherna i ur-

1 Indelningen i sektorer med hög, medelhög och låg sektorkoncentration baseras på diskus- sionen kring tabell 3: 5 ovan. I tabell 3: 6 har de tre sektortyperna avgränsats.

De fem hög- De fyra låg- koncentrerade koncentrerade Övriga nio sektorerna sektorerna sektorer Genomsnittligt antal företag per bransch 18 306 109 Genomsnittlig andel för det största företaget 58 11 31 Genomsnittlig andel för de 8 största företagen 93 36 71 Genomsnittlig andel för storföretagen 89 20 56

valet har grupperats efter de 8 största företa- gens andel av förädlingsvärdet.

Här liksom på sektornivå är det positiva sambandet mellan genomsnittlig arbetsstäl- lesstorlek och koncentrationsgrad mycket klart. Rangkorrelationen mellan dessa två variabler är 0,79. Man torde kunna dra slutsatsen, att hög koncentration i många branscher betingats av positiva skaleffekter. Det bör emellertid framhållas, att de störs- ta företagen ofta har flera arbetsställen i samma bransch, och att det följaktligen inte enbart utifrån dessa data kan hävdas, att de högkoncentrerade branscherna saknar pro- duktionstekniska förutsättningar för före- komst av flera företag och lägre koncen- trationsgrad.

Rangkorrelationen mellan de 8 största fö- retagens andel och de två måtten på kapital- intensitet är väsentligt lägre, nämligen + 0,50 (förädlingsvärde per sysselsatt) resp. + 0,40 (drivkraft per sysselsatt). Ungefär samma korrelation uppkommer, om storföretagens andel används som koncentrationsmått. Med det relativt stora antal observationer, det här rör sig om, kan dock sambandet ka- pitalintensitet — koncentrationsgrad betrak- tas som säkert. Kapitalintensiv produktions—

teknik får liksom stordriftsfördelar, uppfat- tas som en bidragande faktor för uppkoms- ten av företagskoncentration. En mer in- gående diskussion av dessa samband förs i branschstudiema.

C. Koncentration i varugrupper

Avsikten med detta avsnitt är att ge en över- siktlig bild av Säljarkoncentrationen i olika delar av industrin. Som tidigare framhållits har det inte varit möjligt att räkna fram sammanfattade mått av typ marknads- el- ler kapacitetsandelar. I stället redovisas pro- duktionsstruktur och utrikeshandel var för sig, varefter marknadsstrukturen beskrivs utifrån sammansatta kriterier för enföre- tags- resp. fåtalsdominans.

En samlad presentation av koncentrations- tal och övriga beräknade strukturdata ges i tabell III i tabellbilagan. I texttabeller anges varugruppernas fördelning på olika struk- turtyper, definierade utifrån det största fö- retagets resp. de fyra största företagens pro- duktionsandel. Återstoden av detta avsnitt ägnas huvudsakligen åt en genomgång av de 18 industrisektorerna, avsedd att belysa fre-

Tabell 3: 7. Branschorganisation, stordrift och kapitalintensitet.

Ovägda medeltal av

Förädlings- Förädlings-

Andel av förädlingsvärdet Antal värde/ värde/ Drivkraft] för de 8 största företagen grupper arbetsställe sysselsatt sysselsatt 100 (Antal företag 5 8) 11 13,6 45,1 24,1 90—99 14 7,9 41,9 10,8 75—90 11 6,9 35,9 16,7 60—75 11 4,5 29,6 11,8 40—60 14 2,0 27,3 7,7

—40 1 1 0,7 21,8 5,2

72

kvensen av dominans för en eller ett fåtal tillverkare i olika varugrupper. Avslutnings- vis studeras produktionsstrukturen utifrån en fördelning av varugrupperna efter för- brukarkategori och användningsområde.

Tabell 3: 8 utgör en sammanfattning av huvudtabellen och innehåller genomsnitts- data för olika sektorer rörande produktions— koncentrationen i varugrupper. Tabell 3: 9 är en frekvenstabell, avseende produktions- andelarna för det största resp. de fyra störs- ta företagen i resp. varugrupper.

I redovisningen av antalet tillverkare har en avvikelse gjorts från primäruppgifterna. Industristatistikens data innehåller i vissa varugrupper tillverkare med helt obetydlig produktion för eget bruk eller (t. ex. i verk— stadsindustrin) företag, som utfört mindre ändringsarbeten på inköpta produkter.1 Då sådana producenter i allmänhet torde sakna betydelse för marknadsstrukturen, bör de inte medräknas. En fullständig sådan »kor- rektion» har inte kunnat göras i den följan- de redovisningen. Dock har i antalssiffrorna för grupper med högst 20 tillverkare från-

räknats alla företag, som svarade för mind- re än 0,25 % av produktionen. Uppgifterna om produktionsandelar påverkas inte av denna ändring.

Ur tabellerna kan utläsas, att i flertalet varugrupper huvuddelen av produktionen faller på ett eller ett fåtal företag. Produk— tionsandelen för de fyra största tillverkarna överstiger sålunda 70% i 294 av de 450 varugrupperna dvs. i nära två tredjedelar av fallen. Det största företaget ensamt svarar för hälften eller mer av produktionen i 182 grupper, dvs. 40 % av totalantalet.

Mycket hög genomsnittlig koncentrations- grad på varugruppsnivå noteras för sekto- rerna gruvindustri, metallverk, transportme- delsindustri, elektroteknisk industri samt rent kemisk industri. I samtliga dessa fem sek- torer ligger det största företagets andel över

1 Som exempel kan nämnas att produktion av personbilar år 1963 redovisades av fyra företag, av vilka två var verkstäder, som utfört ombygg- nader i liten skala. Ett annat exempel är varugrup- pen sänglinne, där av totalt 16 företag de 14 minsta tillsammans svarade för mindre än 2 %, av produktionen.

Tabell 3: 8. Varugruppskoncentration i olika industrisektorer.

Ovägda medeltal per varugrupp av

De 4 De 8 Därav Största största största Stor- Antal med före- före- före- före- varu- ( 20 tagets tagens tagens tagens Industrisektor grupper företag andel andel andel andel l'. Gruvindustri 4 4 69 97 100 92 2. Metallverk 52 47 56 89 97 95 3. Metallmanufaktur 30 14 43 72 85 55 4. Transportmedelsindustri 23 15 60 89 95 84 5. Mek. verkstäder samt instrument- och urfabriker 69 44 51 82 91 64 6. Elektroteknisk industri 28 25 62 94 99 88 7. Jord- och stenindustri 22 12 44 71 78 54 8. Sågverk och hyvlerier 3 — 7 16 24 41 9. Träförädlingsindustri 15 5 25 52 57 27 10. Massa— och pappersindustri 37 29 30 71 91 80 11. Grafisk industri 10 — 20 46 57 33 12. Livsmedelsindustri 41 10 34 62 75 68 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 8 3 57 82 85 76 14. Textilindustri 25 17 39 74 87 61 15. Sömnadsindustri 20 1 24 52 69 27 16. Läder-, hår- och gummivaru- industri 1 1 5 30 60 74 46 17. Kemisk industri 31 30 67 96 100 87 18. Kemisk-teknisk industri 21 11 43 76 87 51 Hela industrin 450 272 46 76 86 68

Antal varugrupper där största företagets andel är . . . %

Antal varugrupper där fyra störstas andel är . . . %

Summa 90— 70— 50— 20— 90— 70— 50— varu- Industrisektor 100 99 89 69 49 0—19 100 99 89 69 0—49 grupper 1. Gruvindustri 1 1 1 1 2 1 1 4 2. Metallverk 2 5 11 13 19 2 22 11 13 5 1 52 3. Metallmanufaktur 4 6 15 5 1 8 10 5 6 30 4. Transportmedels- industri 2 2 5 6 7 1 7 9 3 3 1 23 5. Mek. verkstäder etc. 5 4 6 22 24 8 17 19 15 10 8 69 6. Elektroteknisk industri l 3 7 9 8 9 13 5 1 28 7. Jord- och sten- industri 1 4 6 2 9 5 7 3 7 22 8. Sågverk och hyv- lerier 3 3 3 9. Träförädlings- industri 1 5 9 1 1 2 4 7 15 10. Massa- och pap- persindustri 1 2 23 l l 8 13 11 5 37 11. Grafisk industri 1 3 6 2 1 7 10 12. Livsmedelsindustri 4 2 22 13 4 2 9 12 14 41 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 3 5 3 1 2 2 8 14. Textilindustri 1 l 6 13 4 4 5 8 4 4 25 15. Sömnadsindustri 1 12 7 1 1 8 10 20 16. Läder-, hår- och gumrnivaruindu- stri 1 l 3 6 1 2 1 6 11 17. Rent kemisk industri 7 2 3 11 8 20 5 6 31 18. Kemisk-teknisk industri 1 1 3 2 9 5 3 4 7 4 3 21 Totalt 26 21 48 87 179 89 99 97 98 74 82 450

50 %, de fyra störstas över 85 % av produk- tionen i genomsnitt för varugrupperna. Låg genomsnittlig koncentrationsgrad utmärker främst sektorerna sågverk och hyvlerier, trä- förädlingsindustri, grafisk industri samt söm- nadsindustri.

Förutom produktionskoncentrationen mås- te även importkonkurrensen kartläggas i en redovisning av monopol- och oligopolsitua- tioner. Betydelsen av koncentrerad inhemsk produktion minskar givetvis, om konkurren- sen från utlandet är stark. Det enda mått på importkonkurrens, som återfinns i redo- visningen, är importens andel av tillförseln till den svenska marknaden. Importandelen får betraktas som ett mycket ofullständigt mått på »konkurrensintensitet». Dels ger den ingen upplysning om antalet utländska säl-

jare (eller importörer), dels kan ett betydan- de konkurrenstryck från utlandet föreligga, även om den faktiska importen är liten el- ler obefintlig. Dominerande marknadsposi- tion för ett svenskt företag kan uteslutas, om importandelen är hög, men produktionsdo- minans och låg faktisk importandel innebär inte nödvändigtvis en monopolställning. In— slagen av potentiell konkurrens hos impor- ten medför, att en redovisning av enföretags- och fåtalsdominans lätt överskattar före- komsten av monopolistiska och starkt oligo- polistiska marknadssituationer.

I de två följande tabellerna har varugrup- perna indelats efter dels produktionskon- centration, dels importandel år 1963. Åtta grupper har uteslutits, beroende på att upp- gift om utrikeshandeln saknas.

Här kan konstateras, att importkonkur-

Tabell 3:10. Varugrupperna fördelade efter produktionskoncentration och importandel. Frekvenstabell Produktionskoncentration Import 0—3 % 4—10 % 11—30 % > 3 % Summa Största företagets andel

90—100 % 16 5 15 11 47 _ 70— 89 % 20 4 9 14 47 Övriga, där 4 störstas andel är

90—100 % 28 12 36 23 99 _. 70—89 % 36 9 26 22 93 Ovriga, där 8 störstas andel är

90—100 % 7 3 2 2 14 70—89 % 19 8 16 13 56 Grupper där 8 störstas andel är

( 70 % 37 18 22 9 86

Summa 163 59 126 94 442

rensen i Viss utsträckning modifierar det in- tryck, som erhålls från enbart produktions- andelarna. Av de 94 varugrupper, där det största företaget svarar för minst 70 % av produktionen, uppvisar ca en fjärdedel im- portandelar över 30% och ytterligare en fjärdedel importandelar mellan 10 och 30 %. En liknande fördelning beträffande import- beroe_ndet gäller även för de varugrupper, där ett fåtal (2—8) företag dominerar den inhemska tillverkningen.

I tabell 3: 11 anges den värdemässiga1 för- delningen på varugrupper med olika grad av produktionskoncentration och importbe- roende. Omfattningen av stark säljarkoncen- tration framstår här som något mindre än i antalssiffrorna. Detta betingas främst av att

ett antal värdemässigt mycket stora varu- grupper på livsmedelsområdet med här till- lämpade företagsdefinition klassificeras som lågkoncentrerade (8 störstas andel (70 %). Jordbrukskooperationens dominerande ställ- ning på dessa varuområden gör emellertid, att den faktiska marknadssituationen har be- tydande inslag av monopol. En mer ingåen— de diskussion av dessa marknader följer i kartellavsnittet.

I det följande redovisas för var och en av de 18 industrigrupperna förekomsten av marknader, som domineras av ett eller ett få-

1 Gäller enbart avsaluproduktionen från ar- betsställen. De medräknade varugrupperna om- fattar tre fjärdedelar av avsaluproduktionen inom hela industrin.

Tabell 3:11. Avsaluproduktionen i medräknade varugrupper, procentuellt fördelad efter pro- duktionskoncentration och importandel.

Produktionskoncentration Import 0—3 % 4—10 % 11—30% > 30 % Summa Största företagets andel ________________________________________________ 90—100 % 5 1,6 2,7 1,5 1,4 7,3 70— 89 % 5318 ____________ Q af......._......1.1(_)..i 4,2 9.2 Övriga, där 4 störstas andel är _______________________________________________ 90—100 % 54,4 1,6 7,6 | 3,4 17,0 70— 89 % g7,0 1,4 4,5 5 3,8 16,8 Övgåågi'låäif Stömas andel är 17 g,; _____________ 9,21 0,2 2,3 70— 89 % 6,0 1,7 2,5 2,0 12,2 Grupper där 8 störstas andel är ( 70 % 20,1 7,8 4,8 2,5 35,2 Summa 44,6 15,6 22,1 17,5 100,0

tal företag.1 Dominans för ett enda företag har ansetts föreligga när (a) det största fö- retagets andel av produktionen är minst 70 %, (b) importandelen är högst 30 %. Som fåtalsdominans definieras här mark- nadssituationer där (a) de fyra största före- tagens andel av produktionen är minst 70 % eller de åtta störstas andel är minst 90 %, (b) importandelen är högst 30 %. Avgräns- ningarna har i tabellen markerats med strec- kade linjer. Gränserna är givetvis godtyck- liga, och redovisningen får endast uppfattas som ett starkt förenklat sammandrag av re— sultaten i huvudtabellen.

1. Gruvindustri

Det bör observeras, att beräkningarna här endast avser förädlade produkter (slig, sin- ter, och briketter). Malmbrytningens fördel- ning på företag kan således inte utläsas, och de stora kvantiteter av främst järn- och zinkmalm, som direktexporteras, ger inga utslag i koncentrationsmåtten.2

Av de fyra stora varugrupperna i denna sektor uppfyller endast blymalm (88, F, 0) monopolkriteriet. Järn- och zinkmalm är fåtalsgrupper.

2. Metallverk

Tillverkningen av metaller, valsverkspro- dukter etc. är allmänt sett starkt koncent- rerad och faller till helt övervägande del på storföretag. Av de 52 studerade varu- grupperna uppvisar 46 en andel för de fyra största tillverkarna om mer än 70 %. Stor- företagsandelar överstigande 90 % noteras likaledes i 46 av varugrupperna.

När det gäller enföretagsdominans går en tydlig gräns mellan järn och övriga metaller. Stålindustrin uppvisar nästan uteslutande få— talsgrupper med relativt jämn fördelning mellan de största tillverkarna och med vari- erande grad av importberoende.3 Nonfer- rometaller hör å andra sidan till de mest enföretagsdominerande varuområdena i hela industrin. Intrycket av dominans för det största företaget förstärks av att importen

i allmänhet är tämligen liten (undantag är vissa aluminiumprodukter).

Kriteriet för enföretagsdominans är upp- fyllt beträffande följande grupper på non- ferroområdet:

kopparfolier (99, F, 18) mässingsplåt (96, F, 6) kopparplåt (95, F, 12) legerat aluminium (95, F, 24) kopparrör (89, F. 20) stång o. dragen tråd

av aluminium (85, F, 9) olegerat bly (84, F, 16) linor o. kablar

av aluminium (83, F, 0) mässing (82, F. 1) stång av mässing (82, F, 12) valstråd av aluminium (70, F, 0)

Härtill kommer fyra grupper på Stålom- rådet med dominans för ett enda företag, nämligen runda tubämnen (95, F, —) samt tre slags rör, där det största företagets andel av produktionen ligger mellan 70 och 85 %.

Antalet fåtalsgrupper är 24, varav 20 i stålindustrin. Förekomsten av oligopolistiska marknadssituationer underskattas här, be- roende på att produkterna inte kunnat uppdelas på ordinärt stål och kvalitetsstål (se kap. 7: A).

Exportandelarna är inom metallsektorn ofta mycket höga. Speciellt gäller detta järn- och stålområdet, där i nära hälften av varu- grupperna 30 % eller mer av produktionen exporteras.

1 Andelarna för det största och de fyra största företagen samt importandelen anges i parentes i anslutning till resp. varugrupp. Ensamtillverkare betecknas med E, grupper med 2—6 tillverkare med F. Exempel: beteckningen (84, F, 12) avser en varugrupp där det största företagets andel är 84 %, antalet tillverkare är 2—6 och importandel är 12 %. 1 Att järnmalmsproduktionens fördelning här avlästs i ledet »sin'ter och briketter->> beror på att detta torde ge det bästa måttet beträffande ut- budsfördelningen på den inhemska marknaden. Hela järnmalmsbrytningens fördelning (där LKAB är klart dominerande) kan avläsas i gruppen >>järnmalmsgruvor etc.» i branschavsnittet. 3 För en mer ingående diskussion av stålindu- strins strukturförhållanden hänvisas till kapitel 7: A.

3. Metallmanufaktur Som tidigare nämnts hör denna sektor till de minst koncentrerade inom industrin. Detta faktum avspeglas i koncentrations- talen på varugruppsnivå främst som från- varo av enföretagsdominans. Av de 30 varugrupper, som medtagits i redovisningen, uppvisar endast fyra dominans för ett enda företag, medan 12 kan karaktiseras som fåtalsgrupper. Storföretagens andel är starkt varierande, men utgör i ungefär hälften av varugrupperna mer än 60 %. De mycket höga andelar för det största företaget, som konstaterades i fråga om en del metaller, saknar motsvarighet på manu- fakturområdet; det största företagets andel överstiger inte i något fall 90 %. Dominans- kriteriet är uppfyllt beträffande följande varor: konservburkar o.d. (87, 98, 2) svarvstål (81, 90, 2) sportfiskeredskap (79, 91, 3) bergborrar (70, 94, 1)

Av de grupper, vilka klassificerats som fåtalsgrupper, är de produktionsmässigt mest koncentrerade guld och guldlegeringar (69, F, 18) samt tråd och stavar för svets- ning och lödning (62, F, 7). Importbe- roendet kan för sektorn som helhet betraktas som lågt, och i hälften av varugrupperna understiger importen 10 % av nettotillförseln till den svenska marknaden. Exportan- delarna är i genomsnitt något högre än importandelarna men lägre än för metall- verken.

4. Transportmedelsindustri

I fråga om den svenska tillverkningen är transportmedelsindustrin en av de starkast koncentrerade industrisektorernal. Endast fem av de 23 varugrupperna uppvisar en lägre andel för de fyra största företagen än 75 %, men fördelningen mellan de större tillverkarna är ofta tämligen jämn.

Trots den höga graden av produktions- koncentration, är dominans för ett eller ett fåtal företag ovanlig i transportmedels- industrin. Avgörande är här den internatio- nella karaktären hos flertalet delmarknader.

Tio av varugrupperna uppvisar importan- delar över 30%, och i lika många fall överstiger exportandelen detta procenttal. De höga importandelarna medför, att t. ex. en del av bilindustrins och varvens varu- grupper inte uppfyller dominans- eller fåtalskriteriet.

Dominerande ställning för ett enda före- tag noteras endast i följande fyra grupper:

flygmaskiner (100, F, 15) karosserier till personbilar (94, F, 6) cyklar (78, 93, 15) cykeldelar ( 73, 91, 14)

Fåtalsdominans noteras beträffande åtta varugrupper, därav två slags järnvägsvagnar samt två grupper inom vardera bil- och varvsindustrin.

5. Mekaniska verkstäder m. 111.

Denna sektor får betraktas som synnerligen heterogen. Den omfattar inemot 20 % av hela industrins tillverkningsvärde och repre- senteras här av hela 69 varugrupper med starkt varierande produktionsförutsättningar och användningsområden. I stort karakteri- seras sektorn av strukturella betingelser, lik- artade transportmedelsindustrins, om än mindre enhetliga. Produktionskoncentra- tionen får sålunda betecknas som hög — i mer än två tredjedelar av varugrupperna svarar de fyra största företagen för över 75 % av produktionen — men marknadskon- centrationen begränsas genom relativt höga importandelar.

Dominans för ett enda företag före- kommer i tio varugrupper:

flygmotorer (E, 6) centrifuger f. vätskor (E, 19) kullager etc. (E, 17) maskiner f. tobaksind. (98, F, 22) maskiner f. glastillv. (97, F, 3) valsverk f. metallind. (93, F, 14) stationära motorer (91, F, 22) båtmotorer

med gnisttändning (85, F, 6) dieselmotorer

1 Reparationsverkstäderna, som utgör den låg- koncentrerade delen av denna sektor faller utan- för varugruppsredovisningen.

(exkl. fartygsmotorer) (76, F, 22) bilmotorer med gnisttändning (73, F, 2)

Antalet fåtalsgrupper är 21, varav tio med en produktionsandel för de fyra största överstigande 90 %. Som exempel på kom- binationen hög produktionskoncentration, obetydlig import kan nämnas grupperna vattenturbiner (52 F, 4) och gjutna värme- ledningspannor (62, 94, 5).

Förutom de 31 varugrupper, som upp— fyller något av dominanskriteriema, finns i denna sektor ytterligare tre grupper (kal- kyleringsmaskiner, automatiska datamaski— ner och bokföringsmaskiner), där marknads- koncentrationen är mycket hög. Importan- delarna är visserligen höga (över 50%), men den största tillverkaren inom landet svarar också för huvuddelen av importen. Också dessa tre grupper bör därför betraktas som fåtalsdominerade.

Liksom i transportmedelsindustrin är exportandelen i genomsnitt mycket hög. Särskilt stor export noteras för större inves— teringsvaror, där också koncentrationsgra- den i produktionen ligger väsentligt över genomsnittet för hela verkstadssektorn.

6. Elektroteknisk industri

Denna sektor hör till de starkast koncentre- rade inom industrin, och storföretagens dominans är i många fall total. Liksom i de närmast föregående sektorerna balanse— ras den inhemska koncentrationen av en betydande utrikeshandel, men importens be- tydelse synes här vara mindre än i andra grenar av verkstadsindustrin. Dominans för något av storföretagen är sålunda relativt vanlig, speciellt beträffande kablar samt större maskiner och apparater.

Dominerande ställning för ett enda före- tag föreligger i följande sex varugrupper:

armerad telekabel (E, 1) elmotorer > 500 kg (99, F, 15) transformatorer > 500 kg (90, F, 16) oarmerad telekabel (88, F, —) bärfrekvensutrustning (81, F, 18) telestationer och växlar (78, F, 0)

Antalet fåtalsgrupper är 13, av vilka följande uppvisarmycket hög marknadskon- centration (fyra störstas andel >90 %, importandel ( 10 %):

telefonapparater (67, F, 1) andra app. för telegrafi etc. (60, F, 3) tråd, isolerad m. plast (52, F, 4) d:o, utan mantel av metall (52, 96, 8) armerad kabel (ej tele-) (60, F, 5) glödlampor (34, F, 6) blyackumulatorer (46, 96, 2) el. spisar och ugnar (36, 94, 1)

Av de 28 varugrupperna i denna industri- sektor uppvisar således 19 dominans för ett eller ett fåtal företag. Den elektrotekniska industrin framstår i detta avseende vid sidan av gruvindustrin och den kemiska industrin som starkast koncentrerad av samtliga sek- torer.

7. Jord- och stenindustri

Mest utmärkande för denna sektor är karak— tären av hemmamarknadsindustri. I mer än hälften av varugrupperna utgör importen mindre än 3 % av tillförseln, och import- andelar över 30% utgör rena undantag. Också exporten är i de flesta varugrupper obetydlig.

Beträffande produktionskoncentration lig- ger jord- och stenindustrin nära genomsnittet för hela industriproduktionen. Skillnaderna mellan olika delbranscher är dock stora; mycket hög koncentration noteras för bl. a. cement samt vissa betong- och glasproduk- ter, medan koncentrationsgraden i exempel— vis sten- och tegelindustrierna är mycket låg. Sektorn innehåller följande enföretags-

grupper:

glasemballage (98, F, 3) varor av gips (82, F, 6) varor av mineralull (77, F, 2) portlandcement (75, F, 0)

Antalet fåtalsgrupper är sju, samtliga med produktionsandelar för de fyra största före- tagen överstigande 90 %. På grund av det låga importberoendet framstår jord- och stenindustrin sett från marknadssynpunkt som starkt koncentrerad, trots den måttliga koncentrationsgraden på produktionssidan.

8. Sågverk och hyvlerier Koncentrationsgraden är synnerligen låg med flera hundra tillverkare i varje varugrupp. Det bör observeras att varugrupperna räknat efter saluvärde är mycket stora, varför de största tillverkarna trots obetydliga andelar uppvisar absolut sett stor produktion i resp. bransch (omkring 50 milj. kr. för det största företaget i två av grupperna). Importen är obetydlig, medan exportandelarna överstiger 60 % i fråga om plankor och bräder.

9. Träförädlingsindustri

Också i denna sektor kan koncentrations- graden betecknas som mycket låg. Dominans för ett företag noteras i endast en av de 15 varugrupperna, nämligen sammansatt parkettstav (95, F, 1). Dessutom innehåller sektorn fyra fåtalsgrupper, av vilka spån- skivor (47, 93, 11) är den mest koncentre- rade. Utrikeshandeln är i fråga om de flesta produkter tämligen obetydlig, och storföre- tagens ställning är relativt svag.

10. Massa- och pappersindustri

I fråga om produkktionsstruktur inom lan- det uppvisar denna sektor samma egen- skaper som stålindustrin. Tillverkningen do- mineras nästan helt av storföretag, men monopolinslag är ovanliga. I de flesta varu- grupper finns 5 — 10 stora tillverkare.

Importen av massa och papper är obe- tydlig, i endast tre av de 37 varugrupperna utgör den mer än 2,5 % av tillförseln. Den höga självförsörjningsgraden är delvis ett resultat av kartellavtal mellan tillverkarna i de nordiska länderna (hemmamarknads- skydd). Exportandelarna är i många fall mycket höga; nära hälften av varugrupper- na uppvisar andelar över 50 %.

Dominans för en enda tillverkare noteras endast beträffande papper överdraget med plast (92, F, 2). Fåtalsdominans föreligger i hela 23 varugrupper, av vilka följande uppvisar andelar för de fyra största om minst 90 % :

kräpperat sulfitpapper (65, F, 0) testboard (48, F, 0) tidningspapper (44, F, 0) solidpapp (42, F, 0) cellulosavadd (33, F, 0) kraftliner o.d. (38, 96, 0) toalettpapper (60, 91, O)

Marknaderna för massa och papper inom landet har således i allmänhet oligopolka- raktär. Kartellavtal mellan svenska tillver- kare är mycket vanliga men omfattar i all- mänhet inte alla säljare på resp. mark- nadl.

11. Grafisk industri

Koncentrationsgraden är här i allmänhet mycket låg, och antalet företag överstiger 100 i de flesta varugrupper. De enda un- dantagen är veckotidningar (54, 84, 1) samt kontors- och anteckningsböcker (22, 75, 1), vilka kan betraktas som fåtals- grupper. Också storföretagens andelar är tämligen låga. Det bör observeras, att upp- gifterna här avser enbart tryckeriledet, me— dan förlagsverksamhet inte ingår.2

12. Livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin är en utpräglad hem- mamarknadsindustri med i allmänhet myc- ket låga exportandelar. Även importen är i de flesta fall obetydlig, till stor del be- roende på institutionella handelshinder (jordbruksregleringen).

I större delen av livsmedelssektorn fram- står den inhemska koncentrationsgraden som måttlig. Emellertid bör påpekas, att medlemmarna i mejeri- och Slakteriförbun- det här inte sammanräknats. (SMR och SSF har i stället betraktats som kartell- organisationer). SMR-medlemmarnas sam- manlagda andelar överstiger 95 % i samtliga berörda varugrupper, och stora andelar no- teras dessutom för SSF beträffande slakteri-

1 Pappersindustrins förhållanden behandlas mer ingående i kapitel 7: B. 2 Ett undantag är uppgifterna rörande tid- ningar, där hela värdet inkl. annonsintäkter men med avdrag för distributionskostnader och rabat— ter inråknats. Se vidare S.O.S. Industri 1963, s. 36.

och charkuteriprodukter. Jordbrukskoopera- tionens starka ställning avspeglas tydligt i storföretagsandelarna, som överstiger 60 % i 30 av de 41 varugrupperna.

Dominans för ett företag noteras främst i fråga om sockerprodukter, där Svenska Sockerfabriks AB har monopolställning. Följande varugrupper uppfyller dominans- kriteriet:

bitsocker (E, 1) strösocker (E, 18) bordsirap (E, 0) kökväxter, frysta (82, 99, 25) knäckebröd (74, 87, 0)

Antalet fåtalsgrupper är elva, bl. a. kvarn- produkter och margarin. Låg koncentra- tionsgrad noteras bl. a. för bageriindustrin, där antalet producenter i samtliga varu— grupper överstiger 180.

13. Dryckesvaru- och tobaksindustri

Denna sektor karakteriseras främst av de statliga tillverkningsmonopolen beträffande tobaksvaror, vin och spritdrycker. Sådana institutionella monopol föreligger i tre av de åtta varugrupperna. Övriga varor, som samtliga faller inom bryggeriindustrin, upp- visade 1963 tämligen måttlig koncentrations- grad räknat för landet som helhet. Fåtals- dominans noteras dock i tre grupper, mest utpräglat beträffande starköl (47, 93, 26), där emellertid importkonkurrensen är vä- sentligt mer omfattande än i övriga grup- per. Utrikeshandeln, och framför allt ex- porten, får för sektorn som helhet betrak- tas som tämligen obetydlig.

14. Textilindustri

Den inhemska produktionen av garn och vävnader är i allmänhet starkt koncentre- rad; undantag utgör trikåväv och trikåva- ror. Antalet tillverkare överstiger endast i ett fall 30 i en icke-trikågrupp, och de fyra störstas andel utgör i regel över 50 %. Importkonkurrensen är emellertid mycket stark (importandel >30% i 14 grupper

av 25), varför marknaderna i allmänhet inte kan karaktäriseras som oligopol.

Dominans för ett företag noteras inte 1 någon varugrupp, medan fåtalsdominans förekommer i följande nio grupper:

garn av ändlösa konstgjorda

fibrer (62. F, 20) lakansväv (58, F, 14) vävd maskinfilt (48, F, 20) fodervävnader av konstgj.

fibrer (61, F, 9) blåtwills, khaki o.d. (51, 90. 1) heminredningsvävnader

av linne (64, 86, 14) heminredningsvävnader

av ylle (27, 71, 7) filtar (29, 71, 9) bomullsgarn (32, 74, 24)

Storföretagens andelar varierar kraftigt mellan olika varugrupper. Mycket höga an- delar noteras i bomulls— och konstfiberin- dustrin. medan bl. a. trikåindustrin har obe— tydliga storföretagsandelar.1

15. Sömnadsindustri

Produktionskoncentrationen kan i denna sek- tor betecknas som mycket låg. Då dessutom importen i vissa fall är betydande, saknas nästan helt grupper med dominerande ställ- ning för de största tillverkarna. Endast två varugrupper framstår som fåtalsdomine- rade, nämligen sänglinne (67, F, 19) och varor av vadd (39, 73, 10). Antalet till- verkare överstiger 30 i tre fjärdedelar av grupperna, och ligger i endast ett fall under 15. Storföretagens andelar är nästan genom— gående låga.

16. Läder-, hår- och gummivaruindustri

Produktionskoncentrationen är betydande i gummivaruindustrin, medan läderindustrin uppvisar låg koncentrationsgrad. Det starka importberoendet medför, att fåtalsdominans är ovanlig. Endast en grupp uppfyller få- talskriteriet, nämligen lastbilsdäck (46, F,

1 Textilsektorns strukturförhållanden behand- las närmare i kapitel 6.

24). Även i fråga om storföretagens ställ- ning går en skarp gräns mellan läder— och gummivaruindustrierna. Inom den först— nämnda branschen når storföretagens andel inte i någon varugrupp upp till 30 %; i den sistnämnda ligger denna andel genom- gående nära 100 %.

17. Kemisk industri

Koncentrationsgraden är här högre äni samtliga andra industrisektorer, och storfö- retagens dominans är i det närmaste full- ständig. Av de 31 varugrupperna uppvisar ll dominans för ett företag, medan 12 kan karakteriseras som fåtalsgrupper. Även i de återstående åtta varugrupperna är tillverk- ningen starkt koncentrerad, men höga im- portandelar medför att dominanskriterierna inte uppfylls.1

Dominans för ett företag föreligger i följande varugrupper:

rapsolja etc., rå (E, 0) kalisuper (E, 0) kalciumkarbid (E, 1) härdade fetter, ej raffinerade (E, 1) asfalt (E, 3) kokosolja, rå (E. 13) butanol och oktanol (E, 20) ortofosforsyra (98, F, 4) fosforgödselmedel (94, F, O) svavelsyra (87, F, 0) ammoniumfosfater och NPK (76, F, 3)

Det bör framhållas, att flera av de nämnda varorna är mellanprodukter i en i allmänhet integrerad kemisk produktions- process. Avsalumarknaderna är i sådana fall mycket små, vilket framgår av värde- siffrorna i tabell III.

18. Kemisk-teknisk industri

Denna sektor är tämligen heterogen och om- fattar branscher med starkt varierande struk- turförhållanden. Även storföretagens an- delar uppvisar stora variationer mellan varugrupperna.

Av de 21 redovisade varugrupperna upp-

fyller följande tio något av kriterierna för dominans:

tändstickor (E, 1) beredda sprängämnen (75, F, 1) plattor, lamin. m. papper (72, F, 3) kitt, spackelfärger (71, 91, 8) golvplattor av plast (35, F, 11) vitaminpreparat (33, 92, 13) plastpåsar (56, 89, 11) tryckfärger, bläck etc. (28, 85, 14) tvätt- och diskmedel (49, 84, 6) slangar och rör av plast (39, 72, 15)

Varugrupper med mycket låg koncentra- tionsgrad är sällsynta, men förekommer i viss utsträckning inom den plastbearbetande industrin. Det bör slutligen framhållas, att den starkt aggregerade redovisningen på läkemedelsområdet medför en påtaglig un- derskattning av oligopolgraden i denna bransch. En detaljerad studie av läkemedels- branschens strukturförhållanden görs i en annan del av utredningen.

Omfattningen i olika sektorer av domi- nans för ett eller ett fåtal företag samman- fattas i tabell 3: 12, vilken också innehåller uppgifter om graden av täckning eller full— ständighet i redovisningen beträffande olika sektorer. Det kan konstateras, att täck- ningsgraden i varuurvalet (räknad efter av- saluproduktionens värde) varierar från 33 % i gruvindustrin till 94 % i massa— och pappersindustrin. Den låga siffran för gruv- industrin beror på att malmbrytningsledet uteslutits. Låg täckningsgrad (45—70 %) föreligger i ytterligare sju sektorer. Detta förklaras av (a) att dessa sektorer är sam- mansatta av ett flertal värdemässigt små marknader och/eller (b) att delmarknaderna till stor del försörjs via import, varför den svenska tillverkningen per varugrupp är låg. Totalt omfattar de medtagna varugrupper-

1 Exempel på sådana grupper är petroleum- produkter, där dock även importen domineras av relativt få företag, varför starka oligopolinslag föreligger på dessa marknader (jmf. den särskilda undersökningen rörande oljebranschen, SOU 1966: 12).

Avsaluproduktion i medräkn. grup- per i % av hela

Enföretags domi- nans i % av med- räknad avsalu-

Fåtalsdominans i % av medräknad

sektorns produktion avsaluproduktion ]. Gruvindustri 33 14 69 2. Metallverk 88 18 50 3. Metallmanufaktur 66 14 31 4. Transportmedelsindustri 76 7 34 5. Mek. verkstäder samt instrument- och urfabriker 58 17 , 32 6. Elektroteknisk industri 73 37 47 7. Jord- och stenindustri 74 23 23 8. Sågverk och hyvlerier 82 — — 9. Träförädlingsindustri 84 2 9 10. Massa- och pappersindustri 93 2 44 11. Grafisk industri 88 — 17 12. Livsmedelsindustri 87 7 15 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 84 38 34 14. Textilindustri 58 30 15. Sömnadsindustri 63 5 16. Läder-, hår- och gummivaruindu- stri 47 »— 12 17. Kemisk industri 86 29 30 18. Kemisk-teknisk industri 56 13 25 Samtliga sektorer 75 11 29

na tre fjärdedelar av hela industriproduk- tionen.

Som tidigare konstaterats är dominans för ett enda företag vanlig inom elektroteknisk industri, jord- och stenindustri, dryckes- varu- och tobaksindustri (statliga företag) samt rent kemisk industri. Fåtalsdominans är vanlig inom hela metall- och verkstads- området samt i kemisk industri och massa- och pappersindustri. Tillsammans svarar de enföretags— och fåtalsdominerade varugrup- perna i hälften av sektorerna för mer än 35 % av den avsaluproduktion, som med— räknats. Mycket låga andelar — tillsam- mans mindre än 10 % för de två typerna av dominans noteras inom de två trä- industrigrupperna och i sömnadsindustrin.

Den sektorindelning, som legat till grund för redovisningen i detta och föregående avsnitt, utgår i första hand från råvaruan- vändning och processtyp (exempel: jord- och stenindustri, kemisk industri). Det före- faller lämpligt att göra en indelning även från motsatt håll, dvs. från användnings- sidan. Olikheter beträffande förbrukarkate- gori, inköpssätt osv. innebär skilda be-

tingelser för tillverkarnas försäljnings- och distributionsarbete och kan därigenom på- verka strukturförhållandena i fabrikantledet.

Det bör dock framhållas, att en indelning efter slutlig användning eller förbrukarkate- gori inte ger omedelbar information om strukturen hos det köparled, som möter fabrikanterna. Förekomsten av mellanled såsom parti- och/eller detaljhandel kan ge upphov till köparkoncentration även på områden, där förbrukarledet är lågkoncent- rerat (jmf. diskussionen i kapitel 2, sid. 45 f.). Den följande redovisningen utgör så- ledes inte en kartläggning av samband mel- lan köpar- och säljarkoncentration; sådana samband diskuteras längre fram i redogö- relsen.

I tabell 3: 13 nedan har varorna indelats dels i konsument- och producentvaror, dels i delgrupper. Konsumentvarorna har grup- perats på följande sätt:

a) dagligvaror: livsmedel, tobaksvaror, tidningar m. m. b) sällanköpsvaror: bl.a. kläder och

andra textilvaror c) konsumentkapitalvaror: möbler, radio- TV, bilar m.m.

Enföre- Dzo i Få- Dzo i Låg- tags prod. tals prod. kon- domine— import domine- import centre- rade > 30 % rade > 3 % rade Summa

Antal varugrupper: dagligvaror 8 1 16 2 25 52 sällanköpsvaror — 2 8 4 31 45 konsumentkapitalvaror 2 4 3 2 8 19 byggnadsvaror ] 1 2 30 4 22 69 andra råvaror och halvfabrikat 35 8 73 19 42 177 lagerhållna investeringsvaror 5 7 20 12 13 57 ej lagerhållna » 8 1 9 4 1 23 i % av avsaluvärdet för: (mdr kr)

dagligvaror 6 0 17 1 75 9,7 sällanköpsvaror _ 5 9 15 71 2,7 konsumentkapitalvaror 3 51 9 5 33 2,5 byggnadsvaror ]0 2 35 3 50 5,8 andra råvaror och halvfabrikat 14 3 36 8 39 16,6 lagerhållna investeringsvaror 7 1 35 12 36 3,7 ej lagerhållna » 36 2 41 20 1 3,0

För producentvarorna tillämpas följande indelning:

d) byggnadsvaror: stommaterial, installa- tionsmaterial m. m.

e) övriga råvaror och halvfabrikat samt emballage och bränslen

f) lagerhållna investeringsvaror: mindre maskiner, lastbilar m. 111.

g) ej lagerhållna investeringsvaror: större maskiner, fartyg m. rn.

För varje kategori varor anges i tabellen fördelningen på strukturtyper utifrån pro- duktionskoncentration och importandelar. Fördelningen anges dels med antalet varu- grupper, dels med avsaluvärdets fördelning inom resp. varukategori.

I branschavsnittet noterades tydliga posi- tiva samband mellan å ena sidan stordrift och kapitalintensitet, å andra sidan koncen- trationsgrad (och i än högre grad storföre- tagsandelar). Dessa samband torde ha givit vissa utslag i de skillnader mellan olika varu- kategorier, som kan konstateras i tabellen. Råvaror, som ofta tillverkas i långa serier, och ej lagerhållna investeringsvaror, där i vissa fall produktstorleken i sig ger upphov till stordrift, uppvisar sålunda genomsnitt- ligt höga koncentrationstal.

Skillnaden i koncentrationsgrad mellan

konsument- och producentvaror är mycket markerad. På producentvarusidan ligger drygt hälften av produktionen inom en- företags- och fåtalsdominerade varugrup- per, medan motsvarande andel för kon- sumentvarorna är endast ca en femtedel.

De klart lägsta koncentrationstalen no- teras beträffande sällanköpsvaror, där dess- utom importen ofta är mycket hög. Även för dagligvaror framstår säljarkoncentra- tionen här som låg, men en mycket stor del faller inom områden med prisreglering (jfr. avsnitt E). Den stora andelen konsument- kapitalvaror i kategorin enföretagsdomi- nans/hög import utgöres främst av person— bilar.

Bland producentvarorna uppvisar bygg- nadsvarorna den lägsta koncentrationsgra- den, till vilket främst bidrar varor från träförädlingsindustrin samt vissa stommate— rial (t.ex. tegel). Det bör emellertid fram- hållas, att de höga transportkostnaderna på detta område ofta medför en väsentligt högre säljarkoncentration på lokala eller re- gionala marknader. De klart högsta kon- centrationstalen noteras för de stora, ej lagerhållna investeringsvarorna. där koncen- trationsgraden i allmänhet är mycket hög även på köparsidan.

Slutligen skall undersökas, om några sam-

Enföre- D:o i Få- Dzo i Låg- tags prod. tals prod. kon- domine- import domine- import centre- rade > 30 % rade > 30 % rade Summa Antal varugrupper med exportandel : (10 % 31 6 75 13 88 217 10—30 % 17 7 51 16 33 124 > 30 % 21 12 33 18 21 105 Andel i % av avsaluvärdet fiir varugrupper med exportandel: (mdr kr) ( 10 % 11 1 23 3 62 20,6 10—30 % 8 5 36 13 38 9,3 >30% 13 13 32 10 32 14,0 Totalt: antal varugrupper 69 25 159 47 142 442 andel av avsaluvärdet ( %) 11 5 29 7 47 100

hand kan utläsas mellan graden av export- inriktning i olika varugrupper och säljar- koncentrationen. I tabell 3: 14 har varorna indelats i tre klasser utifrån exportandelens storlek och därefter fördelats efter före- komsten av dominans i produktion och för- säljning.

Här kan för det första konstateras, att enföretags- och fåtalsdominans i produktio- nen är väsentligt vanligare i exportintensiva än i exportsvaga branscher. Endast en tred— jedel av avsaluproduktionen i grupper med exportandel över 30% faller inom kate- gorin låg produktionskoncentration, medan motsvarande andel för grupper med export- andel under 10 % är nära två tredjedelar. Bland grupper med hög produktionskoncen- tration återfinns bl. a. flertalet stora export- produkter i metall- och verkstadsindustrier- na, medan många hemmamarknadsbran- scher är lågkoncentrerade på såväl anlägg- nings- som företagsnivå.

När det gäller koncentration på mark- naden (med hänsyn tagen till importkon- kurrensen) är sambandet exportandel koncentrationsgrad betydligt svagare. Visser- ligen går skillnaderna i stort mellan export- intensiva och exportsvaga grupper i samma riktning som för produktionsstrukturen, men utslagen är väsentligt mindre. Orsaken är, att en positiv korrelation föreligger mellan export- och importandelar. De exportsvaga varugrupperna inom exempelvis livsmedels-

och byggnadsmaterialindustri har i allmän— het låga andelar även på importsidan; trans- portkostnader och institutionella handelshin- der tenderar att begränsa varuströmmarna i båda riktningarna. Å andra sidan upp- visar många varugrupper, främst i metall- och verkstadssektorerna höga andelar på både export- och importsidan. Det positiva sambandet mellan export och import inne- bär, att många exportintensiva varuområden med högkoncentrerad produktion på grund av importens storlek inte kan karaktiseras som enföretags— eller fåtalsdominerade, sett från marknadssynpunkt.

D. Jämförelser med andra länder

Möjligheterna att på ett meningsfullt sätt jämföra de uppmätta koncentrationstalen med utländska data är av flera skäl starkt begränsade. De utländska uppgifter, som finns tillgängliga, avser genomgående mark- nader (t.ex. den amerikanska), som är mångdubbelt större än den svenska. Detta innebär dels att vid exempelvis odelbar- heter i produktionsskalan hemmamarknaden »ger utrymme för» ett större antal pro- duktionsenheter, dels att dessa i många fall knappast alls konkurrerar med varandra, om de ligger i olika delar av landet. Proble- met med regional säljarkoncentration som i Sverige uppkommer endast för ett

mindre antal produkter kan i U.S.A. tänkas ha aktualitet för koncentrationsmät- ningen i flertalet varugrupper.

Importkonkurrensens betydelse för säljar- koncentration och konkurrensbetingelser är exempelvis i U.S.A. försumbar på många varuområden och har inte beaktats i de beräkningar, som gjorts av koncentrations- graden inom industrin. I en strukturbe- skrivning för Sverige är det däremot helt nödvändigt att ta med konkurrensen från utlandet i bilden. Denna skillnad är ytter- ligare ett skäl till att säljarkoncentrationens styrka i de två länderna inte direkt kan jämföras.

De jämförelser, som görs i det följande, avser enbart rangordningen mellan olika branscher eller varugrupper med avseende på produktionskoncentration. Frågan är så- ledes, om de branscher som har relativt sett hög koncentrationsgrad i Sverige också hör till de mer koncentrerade i andra länder. En sådan jämförelse ger möjlighet att be- lysa problemet, huruvida tekniska och mark- nadsmässiga faktorer, som är gemensamma för olika länder, har avgörande betydelse för strukturen i olika delar av industrin.1

Jämförelser har gjorts med endast två länder, nämligen Västtyskland och U.S.A. Det tyska materialet avser bransch- och sek- torkoncentration räknad i saluvärde år 1960, och har hämtats från den koncentrations- utredning som publicerades år 1964.2 Det amerikanska materialet återfinns i den un- dersökning, avseende förhållandena år 1958, som gjorts för senatens kommitté för »anti- trust—frågor».3 Här kan endast beräkning- arna på varugruppsnivå jämföras med sven- ska data.

I den västtyska utredningens totalredo- visning används bolaget eller firman som företagsbegrepp, varför givetvis en jäm- förelse med det koncembaserade svenska materialet är meningslös, när det gäller koncentrationstalens nivå. Däremot bör siff- rorna ge en användbar bild av relazionerna mellan olika sektorer i fråga om produk- tionskoncentration.

Andelar av omsättningen för de tio största företagen har i den tyska utredningen

Tabell 3:15. Andelar i procent av omsätt- ningen ( Västtyskland) resp. förädlingsvärdet (Sverige) för de största företagen i olika sek- torer och branscher.

Väst— tyskland Sverige

Sektor eller bransch lOstörsta 4 största

Varvsindustri 78 70 Annan transportmedels-

industri 62 70 Metallverk (exkl. järnverk) 61 98 Elektroteknisk industri 57 69 Järnverk 56 52 Massa- och pappersindu-

stri 40 40 Gruvindustri 36 87 Glasindustri 36 47 Kemisk och kemisk-tek—

nisk industri 33 53 Instrumentfabriker 27 42 Mekaniska verkstäder 19 26 Jord- och stenindustri

(exkl. glas-) 16 28 Pappersvaruindustri ] 5 46 Livsmedelsindustri 14 25 Grafisk industri 12 27 Sågverk och hyvlerier 9 18 Metallmanufaktur 8 16 Textilindustri 8 23 Konfektionsindustri 8 14 Träförädlingsindustri 7 11

presenterats för 30 industrigrupper. Av dessa är 20 i stort jämförbara med grupper i den svenska nomenklaturen (de flesta på sektornivå). I nedanstående tabell har an— delarna för de tio största företagen i Väst- tyskland ställts mot andelar av förädlings- värdet för de fyra största svenska före- tagen. Sektorerna har ordnats efter de väst- tyska koncentrationstalen.

Det kan konstateras, att en mycket hög grad av överensstämmelse föreligger i ord- ningsföljden mellan olika sektorer med av- seende på koncentrationsgrad. Rangkorrela- tionen mellan de två serierna ligger över + 0,9. Mer betydande avvikelser föreligger

* Denna fråga har bl. a. diskuterats av Sargant Florence i The Logic of British and American Industry.

2 Bericht iiber das Ergebnis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirtschaft; (Deutscher Bundestag) Frankfurt am Main 1964. 3 Concentration Ratios in Manufacturing In- dustry 1958; Report prepared by the Bureau of the Census for the Subcommittee on Antitrust and Monopoly; Washington 1962.

endast beträffande fyra grupper. Gruvin— dustrin och gruppen metallverk (exkl. järn- verk) är i Sverige jämförelsevis högkoncent- rerade. Å andra sidan är koncentrations- graden i Svcrige relativt sett låg i två av de stora exportsektorerna, nämligen järnverk samt massa- och pappersindustri. Ordnings- följden i övrigt mellan olika sektorer är nästan identiskt lika, dock troligen med en väsentligt lägre genomsnittlig koncentrations- grad på den större, västtyska marknaden.

En jämförelse beträffande produktions- koncentrationen på varugruppsnivå har gjorts med 1958 års data för den amerikan- ska industrin. Jämförbara uppgifter har kunnat erhållas för 168 av de 450 varu- grupper, som studerats i avsnitt C. 1 nedan- stående tabell har varugrupperna fördelats på industrisektorer. För varje sektor anges genomsnittet per varugrupp av de åtta största amerikanska resp. de fyra största svenska företagens produktionsandelar. De amerikanska uppgifterna avser genomgående saluvärdets fördelning, medan för Sverige beräkningarna i allmänhet avser kvantitets- andelar. Slutligen anges i tabellen rang- korrelationen inom varje sektor mellan olika varugruppers koncentrationsgrad på de an— givna nivåerna.

Här liksom i jämförelsen med den tyska undersökningen framstår överensstämmelsen i ordningsföljd mellan olika sektorer som nästan fullständig. Rangkorrelationen på sektornivå med avseende på de använda koncentrationsmåtten är +O,92. Man kan alltså dra slutsatsen, att det i huvudsak är samma sektorer av industrin som är högst koncentrerade i alla tre länderna.

Också beträffande ordningsföljden mellan olika varugrupper inom samma rektor före- ligger i allmänhet ett klart positivt sam- band mellan U.S.A. och Sverige. I 12 av de 16 sektorerna ligger rangkorrelationerna mellan + 0,5 och + 0,9 (se högra kolumnen i tabellen).1 Överensstämmelsen i produk- tionsstruktur kan därför sägas gälla inte en- dast på sektornivå utan i de flesta fall också påivarugruppsnivå.

Det kan således konstateras, att de indu- strisektorer och varuområden, där produk-

tionskoncentrationen i Sverige är hög, också i de andra studerade länderna i regel hör till de mest koncentrerade. Denna slutsats överensstämmer med de resultat, som er- hållits i tidigare jämförelser mellan olika länder. Slutsatsen måste bli, att strukturen i olika branscher i stor utsträckning be— stäms av faktorer t. ex. stordriftsfördelar i produktionen eller marknadsmässiga förde- lar för stora företag — som är gemensamma för de olika länderna.

När det gäller säljarkoncentrationens ge- nomsnittliga nivå inom industrin, kan inga direkta jämförelser göras med de andra länderna. Det är dock uppenbart att pro- duktionskoncentrationen på nästan alla vamområden är högre i Sverige än i U.S.A. och Västtyskland. En översiktlig jämförelse på sektornivå med västtyska koncentrations- data har gjorts redan i inledningskapitlet (kapitel 1: B), där också sambanden mellan den nationella marknadens storlek och företagsstrukturen diskuterats.

E. Kartellernas produktionsandelar

Kartläggningen av enföretags— och fåtals- dominans i föregående avsnitt ger i vissa fall en ofullständig bild av den beslutskoncen- tration som föreligger beträffande prissätt- ning och säljarbeteende i övrigt. Genom existensen av överenskommelser mellan före- tagen om minimiprissättning, kvotering etc. kan en del ekonomiska beslut vara koncent- rerade till väsentligt färre enheter än vad som anges av antalet företag på resp. mark- nad. Eftersom medlemskap i en kartellorga- nisation binder företagets handlande och därmed eliminerar berörda typer av kon- kurrens mellan medlemmarna för en kortare

1 Den kemiska industrin avviker påtagligt från övriga sektorer, dels genom en synnerligen hög genomsnittlig koncentrationsgrad i Sverige, dels genom att rangkorrelationen inom sektorn är negativ. Orsaken torde vara, att den svenska industrin här befinner sig i ett tidigt uppbyggnads- stadium med jämförelsevis liten produktion och speciell produktionsinriktning, vilket medför att den i strukturavseende knappast är jämförbar med den väsentligt mer utbyggda kemiska indu- strin i U.S.A.

Tabell 3:16. Produktionskoncentration [ Staterna 1958, Sverige 1963.

Genomsnittlig andel i %

Antal U.S.A.: 8 Sverige: 4 Rangkorrela- varu- störstas störstas tion inom Sektor grupper andel andel sektorn 2. Metallverk 14 78 89 + 0,64 3. Metallmanufaktur 10 51 70 + 0,12 4. Transportmedelsindustri 11 81 92 + 0,67 5. Mekaniska verkstäder m. m. 28 69 83 + 0,76 6. Elektroteknisk industri 10 72 92 + 0,52 7. Jord- och stenindustri 10 57 73 + 0,59 8—9. Träindustri 7 25 37 + 0,68 10. Massa- och pappersindustri 9 69 76 + 0,33 11. Grafisk industri 5 24 47 + 0,10 12. Livsmedelsindustri 20 48 64 + 0,70 13. Dryckesvaru- o. tobaksind. 5 61 86 + 0,90 14. Textilindustri 7 48 65 + 0,79 15. Sömnadsindustri 6 25 53 + 0,60 16. Läderindustri etc. 8 61 70 + 0,67 17. Kemisk industri 8 69 97 —0,17 18. Kemisk-teknisk industri 10 57 77 + 0,61 Totalt 168 60 75

eller längre tidsperiod, kan existensen av karteller betraktas som ett inslag i mark- nadsstrukturen.

Avsikten med detta avsnitt är att kom- plettera de strukturdata, som tidigare redo- visats, med en kartläggning av viktigare kartellöverenskommelser inom industrin år 1963. Däremot förs här inga resonemang beträffande avtalens inverkan på prisbild- ningen. En kortfattad diskussion av kartell- avtals orsaker och tänkbara verkningar förs i kapitlet rörande företagens marknadsbe- teende (kapitel 5, avsnitt E). Vissa vikti- gare kartellöverenskommelser diskuteras dess- utom mer ingående i branschkapitlen.

Pris- och kartellnämnden gjorde år 1964 en sammanställning av då existerande kar- tellavtal.1 Utifrån denna sammanställning har för utredningens räkning en fördelning gjorts av industrikartellerna på varugrupper enligt det schema, som redovisats i före- gående avsnitt. Det bör understrykas, att kartellregistreringen bygger på ett anma- ningsförfarande och att företagen inte är skyldiga att utan anmaning anmäla ingång- na avtal. Registreringen täcker därför tro- ligen inte alla existerande överenskommelser men torde i fråga om viktigare bindande avtal vara tämligen fullständig.

I det följande berörs endast sådant sam- arbete, som i något avseende har bindande karaktär. Renodlat riktprissamarbete och andra typer av rekommendationer har så- ledes inte medtagits, och dessutom har avtal, som berör enbart exportförsäljning uteläm- nats. På de varuområden, som faller utanför utredningens varugruppering, saknas kartell- överenskommelser nästan helt.

Andelar av produktionen i resp. varu- grupper år 1963 har med hjälp av industri- statistikens primäruppgifter beräknats för 69 karteller. Avtalen kan indelas i följande fyra huvudkategorier:

gemensamma försäljningsbolag (F) 23 avtal avtal om kvotering, områdesindel- ning. produktions- eller kapaci— tetsbegränsning (K) 8 avtal prissättningsavtal (P) 27 avtal avtal rörande rabatter eller

leveransvillkor2 (L) 11 avtal

Förändringarna i kartellbeståndet efter 1963 synes ha varit tämligen fåtaliga. Vikti-

1 Pris- och kartellfrågor 1964: 8—9. 2 Överenskommelser, som innefattar bindning av både priser och övriga försäljningsvillkor räk- nas till kategorin (P).

Antal Kartellbundna Kartellandel kartell- varugruppers i %. Vägt bundna andel av med- genomsnitt för Antal varu— räknat salu- kartellbundna Industrisektor karteller grupper värde varugrupper 2. Järn- och stålverk samt andra metallverk 10 14 45 61 3. Järn-, stål- och annan metall- manufaktur 9 7 20 82 5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 3 3 5 55 7. Jord- och stenindustri ]] 10 44 68 9. Träförädlingsindustri 3 3 29 24 10. Massa- och pappersindustri 13 19 39 77 12. Livsmedelsindustri 12 16 64 74 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 1 5 62 75 14. Textilindustri 3 4 18 931 15. Konfektions- och annan söm- nadsindustri 1 5 28 442 17. Rent kemisk industri 1 2 8 100 18. Kemisk-teknisk industri 2 1 3 100 Samtliga 18 sektorer 69 89 27 70

1 Då en av kartellerna (Svenska Yllefabrikanters Försäljningsförening) endast avser en mindre del av medlemmarnas försäljning i berörda varugrupper, utgör det angivna procenttalet en kraftig över- skattning av den kartellbundna andelen. Räknad utifrån faktisk försäljning torde denna i genomsnitt för de fyra grupperna utgöra knappt 50 %. 2 Avtalet omfattade endast en mindre del av medlemmarnas försäljning och har numera upphört.

gare ändringar anges i anslutning till den senare redovisningen utifrån varugrupper. Avtalen har i tabell 3: 17 fördelats på industrisektorer. För varje sektor anges, hur stor del av sektorns (i utredningen med- räknade) saluvärde, som faller på varu- grupper, där kartellsamarbete föreligger. För dessa »kartellbundna» varugrupper har dessutom beräknats, hur stor del av produk- tionen, som faller på kartellmedlemmarna. Denna kartellandel anges i tabellen som ett med avsaluvärdet vägt genomsnitt för varje industrisektor. Produkten av de två ande- larna ger ett ungefärligt mått på den kartellbundna andelen av sektorns produk- tion. Av hela industriproduktionen faller sålun- da omkring en fjärdedel inom varugrupper, där kartellsamarbete föreligger, och in- emot en femtedel på resp. kartellmedlem- mar.1 I fem av sektorerna härrör mer än 25 % av produktionen från kartellmedlem- mar. Dessa sektorer är metallverk, jord- och stenindustri, massa— och pappersindus- tri, 1ivsmedelsindustri samt dryckesvaru-

och tobaksindustri.2 I sex industrisektorer saknas helt registrerade avtal av här ak- tuell typ.

Kartellernas ställning på berörda varu- områden är ofta mycket stark. I två tred- jedelar av fallen svarar sålunda kartell- medlemmarna för 70 % eller mer av den inhemska produktionen i resp. varugrupp, och höga importandelar är sällsynta. Varu- grupper med flera karteller är mycket ovanliga bortsett från rena komplette— ringsavtal varför kombinationen hög kartellandel — låg importandel närmast kan likställas med enföretagsdominans i vad gäller implikationer för konkurrenssituatio- nen. Undantag får här göras för de svaga- re bindningarna i kategori L ovan, där företagens marknadsbeteende till största de- len bestäms individuellt. Dessa avtal kom—

1 Det rör sig här om tämligen grova uppskatt- ningar, då dels vissa varugrupper faller utanför redovisningen, dels beräkningarna gjorts utifrån enbart avsaluproduktionens värde. 2 I det sistnämnda fallet rör det sig emellertid om en överenskommelse (inom bryggeribranschen) av tämligen begränsad räckvidd.

mer inte att inräknas i den senare redo- visningen av kartelldominans.

I den mer detaljerade presentation av kartellbeståndet, som ges i tabell IV (ta- bellbilagan), har avtalen klassificerats uti- från det tidigare uppställda schemat (jmf. s. 53). Avtal av regional karaktär har dess- utom markerats med R. Förutom avtalets namn (alternativt medlemsföretagen) och typ anges kartellmedlemmarnas samman- lagda andel av produktionen i den aktuel- la varugruppen. I Vissa fall, där skillna- der föreligger mellan kartellens och ut- redningens varugruppsavgränsning, får an— delarna ses som mer eller mindre grova uppskattningar, av faktiska kartellandelar.1

Direkt mätbara avvikelser av denna typ föreligger i tre grupper. Kartellsamarbetet omfattar här ett mindre område än den varugrupp, för vilken koncentrationstal och kartellmedlemmarnas andel beräknats, näm- ligen (andel av hela varugruppens pro- duktion):

0323 bergborrar 96 %

0707 varor av monument- och bygg- nadssten 22 % 1022 kraftliner o.dyl. 81 %

Avvikelserna torde medföra viss under- skattning av kartellens andel inom enbart det avtalsbunda produktområdet.

De 89 varugrupper, som berörs av kar- tellsamarbete i fabrikantledet, kan indelas i tre kategorier:

1. 52 grupper, där kartellen represente- rar en dominerande andel av produktionen (här liksom tidigare har gränsen satts vid 70%), och där importens andel av till- förseln understiger 30 %. Konkurrensbeting- elserna på dessa marknader har genom kar- tellsamarbetet fått betydande monopolin- slag. I 14 av grupperna är dock kartell- bestämmelserna av så begränsad räckvidd, att begreppet kartelldominans inte kan till- lämpas.

II. 8 grupper, där samarbetet är regio- nalt eller omfattar endast ett begränsat sortiment inom varugruppen. Regionala överenskommelser förekommer enbart be- träffande produkter, där transportkostna-

derna är höga i förhållande till övriga kostnader, och där kartellen följaktligen kan uppnå en delvis skyddad ställning inom sitt område. Liknande partiella monopol- situationer kan uppkomma, när samarbetet omfattar en del av en varugrupp och sub- stituerbarheten gentemot andra varor inom gruppen är begränsad.

III. 29 grupper, där säljare utanför kar- tellen svarar för en stor del av utbudet på den svenska marknaden.2 I många så- dana fall uppvisar marknaden starka oligo- polinslag, då kartellen konkurrerar med en eller ett fåtal stora företag (alternativt im- portörer).

Kartellsamarbetet medför således i en del fall hög monopolgrad för hela den svenska marknaden eller delar av denna, i andra fall en höjning av oligopolgraden på marknaden. Flertalet »monopolistiska» kartellmarknader i kategorin I ovan har tidigare (med avseende på de största fö- retagens ställning) karakteriserats som få- talsdominerande.3 Samarbetet kan här sägas medföra, att en oligopolistisk konkurrens— situation i viktiga avseenden och för en viss period övergår till att bli monopolis- tisk.

En viktig förutsättning för uppkomsten av dominerande kartellorganisationer synes vara, att det totala antalet säljare på mark— naden är litet. I de 38 aktuella grupperna är det genomsnittliga antalet tillverkare en- dast 11, att jämföras med 48 för samt- liga varugrupper. Kartellsamarbete är vi- dare särskilt vanligt på varuområden, där importkonkurrensen är svag. I två tredje- delar av de kartelldominerade varugrupper— na är importandelen 3 % eller mindre

1 Karteller, som omfattar endast en liten del (L20 %) av resp. varuområde, har utelämnatsi redovisningen. Detsamma gäller beträffande vissa regionala avtal (t. ex, på snickeri— och betongva— ruområdena), där den avralsbundna försäljningen utgör några få procent av den totala inom landet. 2 19 grupper, där kartellens andel av produk- tionen understiger 70 %, samt 4 grupper med importandelar över 30 %. 3 Tre av grupperna har dock redan på före- tagsnivå karakteriserats som enföretagsdomine- rade, medan 18 där uppvisar måttlig eller låg oligopolgrad.

av samtliga studerade varugrupper uppvi- sar knappt 40% så låga importandelar. Båda dessa förutsättningar förefaller na— turliga med hänsyn till möjligheterna att upprätthålla ett effektivt samarbete och sty- ra prisbildningen på marknaden.

Som tidigare konstaterats, varierar om- fattningen av kartellsamarbete starkt mel- lan olika sektorer av industrin.

Inom sektorn metallverk är kartellsam- arbetet omfattande och helt koncentrerat till järn- och stålområdet. Det senare för- klaras av att övriga varuområden i regel är enföretagsdominerade redan på före- tagsnivå. Den höga frekvensen av kartell- samarbete på järnområdet torde bero på dels att säljarna är få, dels att marknader- na är relativt homogena, vilket medför ett starkt beroende mellan företagen och dess- utom gör kartellsamarbetet lättadministre- rat.

Stålkartellerna är i samtliga fall prisav- tal. Skilda avtal föreligger beträffande han- delsjärn och kvalitetsstål. Då kvaliteterna i allmänhet inte kunnat särskiljas i våra mätningar, kan de angivna andelarna en- dast delvis avspegla kartellernas position på det »egna» varuområdet. Främst be- roende på olikheter beträffande importkon- kurrensens styrka är kartellernas marknads- position starkare på kvalitetsstål- än på handelsjämsidan. En mer ingående diskus- sion av kartellsamarbete och konkurrens- förhållanden i stålindustrin förs i kapitel 7 A nedan, där även förändringarna i av- talsbeståndet efter 1963 redovisas.

Kartellsamarbete förekommer även i ma-' nufakturledet, men i betydligt mindre om- fattning. Också här är prisavtal den domi- nerande samarbetsformen.

I verkstadsindustrin (sektorerna 4—6) är karteller synnerligen ovanliga. De tre av- tal, som medtagits i redovisningen repre- senterar relativt svaga former av kartell- samarbete1 (rörande bonussystem och le- veransvillkor) och ligger produktmässigt nä- ra manufakturledet. På grund av den ut- präglade heterogeniteten hos verkstadsin- dustrins varugrupper, torde svårigheterna att genomföra ett effektivt kartellsamarbete

vara mycket stora. Produktskillnaderna minskar dessutom det inbördes beroendet mellan företagen och ger varje säljare viss handlingsfrihet, vilket minskar »behovet» av konkurrensbegränsande överenskommel— ser.

Inom iord— och stenindustrin är kartell- samarbete speciellt i form av gemen- samma försäljningsorgan mycket van- ligt.2 Som tidigare konstaterats framstår många marknader inom denna sektor som starkt oligopolistiska, inte minst beroende på importkonkurrensens obetydliga omfatt- ning. Genom kartellsamarbetet får en del av dessa fåföretagsmarknader klart mono— polistisk karaktär. Här liksom i övriga sek- torer med många karteller gäller samarbe- tet i regel homogena varuområden med få säljare. En för jord- och stenindustrin speciell företeelse är däremot de regionala kartellavtalen. Kartellerna svarar här för små andelar av tillverkningen i hela landet medan däremot andelarna i berörda regio- ner ligger mellan 40 och 60 %. På grund av de höga transportkostnaderna kan kartel- lerna inom mindre geografiska områden ha starkt monopolistisk position (jmf. diskus- sionen om tegelindustrin i kapitel 8 A).

I sektorn sågverk och hyvlerier är anta- let tillverkare mycket stort och inga kar— teller förekommer.3 De tre kartellerna inom

1 Ett prisavtal har dock tillkommit efter 1963, nämligen beträffande elektriska spisar och ugnar (varugrupp 0609), där kartellens andel utgör 98 % och importen är obetydlig. Dessutom har AGA och Philips inlett försäljningssamarbete beträffan— de radio- och TV—apparater. Ett av försäljningsbolagen (Cementa) har numera förlorat sin funktion som kartell, då de två medlemmarna 1966 sammanslogs till en kon- cern. ” De bestämmelser beträffande bl. a. områdes- uppdelning, som föreligger inom skogsägarrörel- sen, har inte medtagits, då de inte intagits i kar- tellregistret år 1963. Skogsägarföreningarnas sam- manlagda andelar i berörda industriella varu- grupper är tämligen små, vilket framgår av föl- jande sammanställning, som omfattar de produk- ter i sektorerna sågverk och hyvlerier, träföräd- lingsindustri samt massa- och pappersindustri, där

SSR-medlemmarnas andel överstiger 10 % (pro- duktionsandelar i procent):

0903 Spånskivor m. m. 47 0905 Monteringsf. hus 12 1001 Sulfitlut 1 1 1003 Halvkemisk massa 36

1005 Blekt sulfatcellulosa 13 1008 >> sulfitcellulosa 1 1 1012 Träfritt tryckpapper 26 1019 Papper f. wellpapptillv. 19 1021 Testboard 29 1024 Smörpapper 12 1025 Solidpapp 34 1036 Påsar av papper 33

triiförädlingsindustrin kan betecknas som re- lativt svaga konkurrensbegränsningar, an- tingen på grund av bestämmelsernas ut- formning (kart.reg. nr. 1925) eller där- för att stora delar av utbudet faller på utomstående säljare.

Massa- och pappersindustrin är med av- seende på antalet avtal den mest kartelli- serade av industrisektorerna. Karteller fö- rekommer i hälften av varugrupperna, de flesta på pappersområdet, där samtliga kva- liteter utom finpapper och journalpapper är representerade. Även på finpappersom- rådet finns kartellorganisationer (finpap- perskonventionen och TH-konventionen), vilka dock de senaste tio åren inte fattat beslut i prisfrågor. Dessutom fanns här fram till hösten 1967 ett gemensamt försäljnings- bolag, Finbruken AB, som emellertid inte blivit registrerat som kartell. Medlemmar var Klippan och Grycksbo, vilka 1963 tillsam- mans svarade för 30—45 % av produktio- nen i de aktuella varugrupperna (skriv- papper och träfritt tryckpapper).

De inhemska kartellerna på pappersom- rådet är kombinerade med avtal om hem- mamarknadsskydd mellan de nordiska län- derna. Samarbete mellan tillverkare i Fin- land, Norge och Sverige föreligger också beträffande exportförsäljningen, bl. a. i form av temporära produktionsbegränsning- ar.1

Det registrerade kartellsamarbetet i livs- medelsindustrin domineras av de bestämmel- ser om främst områdesuppdelning, som fö- religger inom Slakteri- och Mejeriförbun- den. Mejeriföreningarna har genom detta samarbete fått en närmast fullständig mo- nopolposition inom sina respektive regio- ner. På slakterisidan föreligger däremot konkurrens från konsumentkooperationen, men marknaderna uppvisar trots detta hög monopolgrad. Längre fram i förädlings-

kedjan, t. ex. i charkuteribranschen, är pro- ducentkooperationens andelar lägre, och marknaderna karakteriseras av fåtalskon- kurrens.2

Vid sidan av samarbetet inom jord- brukskooperationen utgörs kartellerna på livsmedelsområdet av dels ett gemensamt försäljningsbolag (Margarinbolaget) dels de avtal om förmalningsbegränsning i kvarn- industrin, som ingicks under senare hälften av 1950-talet. I det sistnämnda samarbetet deltar alla stora och medelstora kvarnföre- tag utom KF.

Inom sektorn dryckesvaru- och tobaks- industri har ett avtal omfattande större de- len av bryggeribranschen medtagits. Avta- let innehåller emellertid endast vissa be- stämmelser rörande förbud mot prisdiffe- rentiering, och kan inte betraktas som en mer betydande konkurrensbegränsning. Star- kare konkurrensbegränsningar såsom områ- desuppdelning och kvotering föreligger inom några mycket små regioner, men då dessa berör endast någon procent av hela för- säljningen i landet, har de inte medtagits

Den enda mer betydande konkurrensbe- gränsningen i textilindustrin är prisavtalet beträffande maskinfilt. Det gemensamma försäljningsbolaget för beklädnadsvävnader (Svenska Yllefabrikanters Försäljningsför- ening) avser endast den del av medlemmar- nas försäljning, som sker genom anbud till statliga och kommunala inköpsorgan o.dyl. köpare. Endast ca 5 % av företagens för- säljning berörs.

På konfektionsområdet torde numera inget kartellsamarbete förekomma. Försälj- nings AB Herrkonfektion, som medtagits i förteckningen ovan, bildades främst som ett förhandlingsorgan gentemot de inköpsbolag, som tidigare bildats inom detaljhandeln. Dess verksamhet har numera upphört.

Frånvaron av starka kartellorganisationer på textil- och konfektionsområdet får del-

1 Konkurrenssituationen i pappersindustrin be- handlas mer detaljerat i kapitel 7 B. 2 Då producentkooperationen på livsmedels- området kommer att behandlas i en särskild bi- laga till utredningen, kommer det värdemässigt mycket omfattande samarbetet i denna sektor här inte att beröras mer ingående.

vis ses som en följd av den produktdiffer- entiering och variation över tiden, som ef- tersträvas inom detta delvis modebetonade konsumentvaruområde. Dessutom torde den starka importkonkurrensen medföra, att kartellbestämmelser om t. ex. prissättningen inte kan bli effektiva.

Inom kemisk- och kemisk-teknisk indus- tri berörs en mycket liten del av produk- tionen av kartellöverenskommelser. De tre kartellerna avser samtliga homogena varu- grupper med få säljare och omfattar hela den svenska produktionen på resp. områ- den.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att kartellsamarbete — och framförallt domi- nerande kartellorganisationer — företrädes- vis återfinns i varugrupper med följande egenskaper: a. hög homogenitetsgrad inom varugruppen, b. svag importkonkurrens, c. få tillverkare inom landet.

I sistnämnda avseende utgör avtalen inom livsmedelsområdet ett markant undan- tag, vilket dock förklaras av producent- kooperationens speciella karaktär och an- knytningen till det statliga regleringssyste- met på området. Även för regionala avtal är de nämnda egenskaperna typiska, var- vid dock den aktuella regionen får er- sätta hela landet som enhet.

De data rörande enföretags- och fåtals- dominans, som angivits i föregående av- snitt, kan nu kompletteras med avseende på förekomsten av dominerande kartellor- ganisationer. I nedanstående sammanställ- ning har dominans (hög monopol- eller oligopolgrad) definierats på samma sätt som tidigare. Endast de starkare formerna av konkurrensbegränsning på säljarsidan, näm- ligen gemensamma försäljningsbolag, avtal om kvotering eller områdesuppdelning samt bindande prisavtal, har medtagits. Beträf- fande samarbete av mer begränsad innebörd hänvisas till den tidigare redovisnigen samt till SPK:s sammanställningar.1 De starkast koncentrerade marknaderna kan indelas på följande sätt:

Av de 446 studerade varugrupperna upp-

Dessa gruppers andel av medräk- Antal nat av- varu- salupro- grup- duktions- per värde (%)

A. Hög monopolgradpå före- tagsnivd Största företagets andel av produktionen minst 70 %. Importandel högst 30 % 72 11

B. Hög monopolgrad på kar- tellnivd. Kartellens andel av produk- tionen minst 70 %. Import- andel högst 30 %. A ej upp- fyllt 34 14

C. Hög oligopolgrad på före-

tagsnivd Fyra största företagens an- del av produktionen minst 70 % eller åtta störstas an- del minst 90 %. Importan- del högst 30 %. A—B ej uppfyllda 139 25

Summa A—C 245 50

visar sålunda en fjärdedel starka monopol- inslag, antingen bestämda av enbart det största företagets ställning eller på grund av kartellsamarbete. Ytterligare drygt en fjärdedel av marknaderna kan utifrån fö- retagsstrukturen betecknas som starkt oligo- polistiska. Också i ett 70-ta1 av de varu- grupper, som inte uppfyller de aktuella dominanskriterierna, är den inhemska pro- duktionen starkt koncentrerad, men höga importandelar medför att oligopolgraden kan betraktas som låg.

Valet av dominanskriterier är givetvis i hög grad godtyckligt. Avslutningsvis skall därför anges, hur fördelningen påverkas vid två slag av förändringar i klassifice- ringen:

Den här tillämpade definitionen av få- talsdominans i produktionen kan betecknas som tämligen snäv, bl. a. jämfört med vis- sa utländska koncentrationsstudier. Om be- greppet utsträcks till att omfatta alla varu- grupper, där de åtta största tillverkarna

1 Pris- och kartellfrågor 1964: 8—9.

svarar för minst 70 % av produktionen, sti- ger den andel av avsaluproduktionen som täcks av de tre högkoncentrerade struk- turtyperna från 50 till ca 60 %. Här bör också framhållas, att inslag av fåtalskon- kurrens kan föreligga inom delar av de »lågkoncentrerade» varugrupperna, t. ex. i olika kvalitets- och prisklasser eller på regionala delmarknader. När det gäller pro- duktionskoncentrationen inom landet, är det därför mycket troligt, att omfattningen av dominans underskattats i ovanstående redo- visning. Denna underskattning är mycket tydlig i en del av de intensivstuderade branscherna (se kapitlen 6—8).

I fråga om marknadsdominans och spe- ciellt behandlingen av importen är situa- tionen mer komplicerad. Det kan tänkas, att villkoren för dominans här i vissa av- seenden är för svaga. Det är sålunda möj- ligt att importen på grund av sin karaktär av delvis potentiell konkurrensfaktor bör tillmätas större vikt även vid tämligen små faktiska importandelar. Om som villkor för dominans krävs en importandel om högst 10 % (i stället för 30 %), sjunker andelen för enföretags-, kartell- och fåtalsdominans från 50 till ca 35 % av avsaluproduktionen. Det bör å andra sidan framhållas, att mark- naden kan vara oligopolistisk även vid höga importandelar, om antalet utländska sälja- re (eller importörer) är litet. Koncentra- tionen förstärks ytterligare, om svenska till- verkare även kontrollerar importen eller slutit avtal med de utländska säljarna. Om- fattningen av säljarkoncentration på im- portsidan har inte kunnat kartläggas i den- na utredning.

Även med hänsyn till här nämnda fel- källor torde det kunna konstateras, att en mycket stor del (troligen mer än hälften) av de svenska marknaderna för industri- produkter utmärks av monopolistisk eller starkt oligopolistisk marknadsstruktur. På många andra marknader utgör en stark importkonkurrens det avgörande hindret för uppkomsten av monopol- eller oligo- polsituationer.

Konkurrensläget och marknadens funk— tionssätt påverkas, förutom av säljarkon-

centrationen, också. av olika egenskaper hos resp. produkter (t. ex. substituerbarhet inom och mellan varugrupper). Betydelsen av så- dana faktorer behandlas närmare i bransch- studierna.

Tabellbilaga till kapitel 3

Teknisk kommentar till koncentrations- mätningarna

Uppräkning av industristatistiken till kon- cern- och firmanivå utfördes på följande sätt. Till industristatistiken rapporterade ca 15 000 arbetsställen med mer än 5 syssel- satta. Dessa definieras som lokalt avskilda produktionsenheter, vid vilka, inom ramen för ett enda företag bedrivs ett enda slag av verksamhet inom i regel en enda defi- nierad bransch eller vissa definierade kom- binationer av verksamheter. Begreppet ar- betsställe skiljer sig sålunda från lokal enhet däri att den lokala enheten omfattar all verksamhet på en ort inom ett företag och från begreppet företag däri att det senare kan omfatta verksamhet på skilda lokala en- heter och inom skilda branscher.1 Två fab- rikslokaler inom en och samma kommun med likartad produktion räknas i statistiken som ett arbetsställe, men avvikelser kan förekomma beroende på önskemål från upp- giftslämnarna. Bedrivs inom gemensam fab- riksbyggnad två skilda verksamheter är det i princip att betrakta som två arbetsställen. I praktiken görs ofta inte den uppspalt- ningen, då problem att fördela arbetsstyrka, energiuppgifter m.m. föreligger för rap- portörerna. Utredningens storföretagsregis— ter som innehåller företag eller koncerner med mer än 500 årsarbetare 1963' fram- skrevs till 1.7.1963 med hjälp av utred- ningens enkäter till storföretagen angående deras industriella verksamhet Svenska Aktie- bolag 1964—65, Sveriges Industrikalender 1964 samt SNS-registreringarna av bransch- rationaliseringsåtgärder. Dessa 200 storföre- tags (storföretag utan industriell verksamhet

uteslöts givetvis) arbetsställen lokaliserades med hjälp av industristatistikens alfabetiska register och påfördes ett tresiffrigt identifi- kationsnummer för att möjliggöra aggrege- rade mätningar. På samma sätt gjordes också med arbetsställen tillhörande statliga aktie- bolag och affärsdrivande verk och konsu- mentkooperationer. Arbetsställen tillhörande enskilda medlemmar i Mejeriförbundet, Slakteriförbundet och Skogsägareförening- arna fick också liknande identifikationsnum- mer för att vi med lätthet skulle kunna loka- lisera dem då deras industriella verksamhet specialstuderas. Totalt kom ca 2 000 arbets- ställen att erhålla tresiffriga identiteter. Öv- riga företags arbetsställen (ca 13 000) på- fördes med hjälp av ett registerband RFV:s arbetsgivarenummer, som i princip identi- fierar ett enda företag. En del arbetsställen kunde inte identifieras av registret vilket tillsammans med underlåtenheten att kon- cernera annat än för de största företagen troligen kommer att underskatta koncentra- tionsgraden. Å andra sidan fås en tendens sin överskattning av den anledningen att endast arbetsställen med mer än 5 syssel- satta ingår i industristatistiken. Branschmätningar. För var och en av huvudgrupperna, undergrupperna, detalj- grupperna framkördes med hjälp av industri- statistikens serviceband antalet företag, an- delar av förädlingsvärdet2 för vart och ett av de tjugo största företagen samt dessutom andelar för övriga företag med tresiffrigt

1 SOS, Industri 1963, Stockholm 1965, sid. 2. 2 Förädlingsvärde = summa saluvärde med av- drag för kostnader för råvaror, halvfabrikat, em- ballage, bränsle, energi och lejda transporter samt bortlämnade lönearbeten.

Tabell !. Samband mellan modifierad huvudgruppering och industristatistikens branschgruppering Industristatistikens Huvudgruppnr. Undergruppnr.

]. Gruvindustri 11

2. Metallverk 12 1251—1252

3. Metallmanufaktur 12 1253—1257

4. Transportmedelsindusti 12 1258, 1260

5. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker 12 1259, 1262

6. Elektroteknisk industri 12 1261

7. Jord- och stenindustri 13

8. Sågverk och hyvlerier 14 1451

9. Träförädlingsindustri 14 1452—1458 10. Massa- och pappersindustri 15 11. Grafisk industri 16 12. Livsmedelsindustri 17 13. Dryckesvaru- och tobaksindustri 18 14. Textilindusti 19 1951—1962 15. Sömnadsindustri 19 1964—1966 16. Läder-, hår- och gummivaruindustri 20 17. Kemisk industri 21 2151, 2153, 2155—2157 18. Kemisk-teknisk industri 21 2152, 2154, 2158—2162

identifikationsnummer med produktion i branschen. Det erhållna materialet korrige- rades därefter och sammanställdes för leverans till koncentrationsutredningen. En motsvarande mätning gjordes utifrån den modifierade huvudgrupperingen. Samban- den mellan denna nomenklatur och industri- statistikens framgår av tabell A: 1.

Varugruppsmätningar. Sedan varugrup— perna definierats påfördes de statistiska numren sina respektive gruppnummer, så att aggregerade mätningar skulle kunna ge- nomföras. I de på så sätt åstadkomna 452 varugrupperna framkördes därefter med hjälp av industristatistikens produktionsband antalet företag, andelar för de tjugo största producenterna samt även andelar för företag med koncer'nnummer på samma sätt som vid branschmätningarna. Vissa korrektioner av materialet gjordes innan resultaten pre- senterades utredningen.

Överlämnande av data från Stat. Central- byrån. Enligt gällande sekretessbestämmelser får uppgifter inte utlämnas till utomstående på sådant sätt, att enskilda företags förhål- landen kan röjas. På grund härav har från vissa företag tillstånd inhämtats för koncen- trationsutredningen att ta del av industri-

statistiska uppgifter. De aktuella företagen är för det första samtliga storföretag samt övriga företag, som 1963 var störst i någon varugrupp eller bransch. Vidare inhämtades tillstånd från samtliga företag med tillverk- ning i varugrupp eller bransch med totalt två eller tre företag, eftersom anonymiteten för sådana företag hotas, om det största företagets andel utlämnas (treregeln). Pre— sentation av sammanlagda andelar för de 4, 8 och 16 största företagen innebär inga sekretessproblem, såvida inte totala antalet producenter är 5 eller 6, resp. 9 eller 10, resp. 17 eller 18. Tillstånd har ej inhämtats från berörda företag i nyss skisserade situa- tioner; i stället utelämnas uppgifter om sammanlagda andelar i förekommande fall, då informationsförlusten härvid bedömts som ringa. Angivande av sammanlagda an- delar för andra grupperingar, t. ex. »finans- block» eller karteller strider inte mot sekre- tessregeln, såvida inte något av de ovan nämnda problemen uppkommer.

%? Tabell II. Koncentrationsdata fo" industribranscher

Andelar i % av förädlingsvärde Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor— Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

II Gruvindustri 959 24 62 87 96 100 98

1151 Järnmalmsgruvor samt anriknings-, briketterings-

och sintringsverk 817 18 71 90 98 100 99 1 152 Andra malmgruvor och anrikningsverk 137 8 83 97 100 91 1 153 Kolgruvor 4 4 91 100 99 12 Metall— och verkstadsindustri 12 462 4 300 6 21 32 45 70

1251 Jårn- och stålverk samt ferrolegeringsverk 1 435 27 16 50 76 94 98 1201 Därav: Järn och stålverk ] 379 23 16 52 79 97 99 1202 Ferrolegeringsverk 56 6 41 92 1252 Andra metallverk 215 11 71 98 100 96 1203 Därav: Metallframställningsverk 63 2 80 100 1204 Metallvalsverk 143 4 97 100 100 1205 Metallraffinaderier m. m. 8 6 62 — 1253 Bleck- och plåtvarutillverkning, kopparslagerier 251 360 20 31 38 47 32 1254 Järn- och stålmanufaktur ej s.n. 821 582 13 27 36 45 43 1255 Annan metallmanufaktur 457 406 10 27 35 45 32 1208 Därav: Metallgjuterier 46 55 24 54 68 81 24 1209 Fotogenköksfabriker 14 4 38 100 36 1210 Kapsyl- och kapselfabriker 4 5 34 — 1211 Lamp- och belysningsarmaturfabriker 71 74 13 32 45 61 4 1212 Konstgjutning, -smide, ciselering o. d. 1 3 41 — 1213 Metallvarufabriker ej 5. n. 321 267 15 38 48 57 40 1256 Tillverkning och reparation av guld-, silver- och

nysilvervaror 54 57 15 43 56 74 — 1257 Galvanisering, förnickling, förtenning o. d. 38 56 15 41 58 73 — 1258 Tillverkning och reparation av transportmedel (utom

skeppsvarv och båtbyggerier) 2 022 1 074 18 51 63 68 65 1216 Där av: Bil- och karosserifabriker 915 103 41 84 90 94 84 1217 Cykelfabriker 61 14 74 90 98 74 1218 Tillverkning av transportmedel, ej s.n. 412 73 58 79 86 93 82 1219 Bil- och cykelreparationsverkstäder 452 862 4 10 15 22 2 1221 Andra transportmedelsreparationsverkstäder 182 33 54 79 90 97 56

Tabell II (forts.)

Andelari % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Metall- och verkstadsindustri

1259 Andra mekaniska verkstäder och gjuterier 4 347 1 378 8 25 36 50 64 1222 Därav: Järngjuterier 205 104 18 48 62 77 58 1223 Maskin- och motorfabriker 1 331 331 14 31 46 60 59 1224 Mekaniska verkstäder ej s.n. 2 475 742 11 31 44 59 69 1225 Mek. reparationsverkstäder ej s.n. 336 236 51 56 61 66 59 1260 Skeppsvarv och båtbyggerier 811 119 25 70 88 94 91 1261 Elektroteknisk industri 1 877 252 32 69 80 88 89 1227 Därav: Maskin- och motorfabriker (elektriska) 499 29 92 96 98 99 95 1228 Radiofabriker 183 13 30 86 99 98 1229 Fabriker för elektriska apparater, ej s.n. 929 129 49 70 80 89 87 1230 Glödlampsfabriker 30 8 50 91 100 69 1231 Kabelfabriker 185 14 56 93 99 83 1232 Elreparationsverkstäder 50 75 28 55 66 77 55 1262 Tillverkning och reparation av instrument och ur 134 90 11 34 51 70 22 1233 Därav: Musikinstrument 26 21 24 61 79 98 — 1234 Andra instrument samt ur 107 70 13 42 62 78 27

13. Jord- och stenindustri 1 281 950 9 27 40 51 50

1351 Torvframställning 10 31 45 71 78 88 45 1301 Därav: Bränntorvframställning 5 3 96 96 1302 Torvströframställning 5 28 25 52 65 82 — 1353 Stenindustri 158 318 6 18 30 47 16 1 304 Därav: Fältspats- och kvartsbrott 8 17 50 85 94 8 1305 Gatstenshuggerier 2 6 49 49 1306 Andra stenbrott och grovstenshuggerier (inkl. makadamtillverkning) 85 1 16 9 32 51 70 23 1307 Finare stenförädlingsindustri 63 202 6 21 33 49 7 1354 Kalk- och kritbruk 47 33 20 55 75 95 75 1308 Därav: Kalkbruk och kalkbrännerier 45 26 21 58 80 98 78 1309 Kritbruk och kiselgurfabriker 2 7 73 96 16 1355 Cementfabriker 129 3 77 94

& Tabell II (forts.) Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Jord- och stenindustri

1356 Cementvaru- och betongvarufabriker 402 327 14 39 51 61 44 1357 Tegelbruk 139 120 24 38 46 57 41 1358 Porslin-, kakel- och lergodsindustri 123 31 45 89 94 98 87 1313 Därav: Porslins- och fajansfabriker 99 7 56 98 95 1314 Kakelfabriker 12 1 100 100 1315 Lergods- och stengodsfabriker 12 24 23 55 77 93 — 1359 Glasindustri 176 70 24 47 61 73 44 1316 Därav: Glasbruk och glasullsfabriker 158 44 27 52 68 81 48 1317 Glasvarutillverkning 18 26 14 45 68 91 _ 1360 Annan jord- och stenindustri 96 56 26 58 74 87 43 1318 Därav: Murbruksfabriker 16 25 38 59 78 94 51 1319 Smärgel- och slipskivefabriker 22 11 72 93 99 72 1320 Annan jord- och stenindustri 58 22 43 73 89 98 30

14 Träindustri ] 649 2 378 3 10 15 21 27

1451 Sågverk och hyvlerier 590 908 8 18 25 33 47 1401 Därav: Ramsågverk 409 348 12 26 36 47 62 1402 Klingsågverk 168 522 2 8 13 19 12 1403 Hyvlerier 14 54 17 36 50 69 15 1452 Lådämnes- och lådfabrik 22 52 16 33 50 72 18 1453 Faner- och plywoodfabriker 34 18 16 53 79 22 1454 Möbelfabriker 351 564 6 12 17 25 8 1455 Annan snickeritillverkning 568 768 6 18 27 37 19 1409 Därav: Byggnadssnickerier 286 538 7 22 32 39 13 1410 Skidfabriker 8 6 29 40 1411 Trähusfabriker 200 62 13 40 57 75 31 1412 Andra snickerier samt svarverier 74 168 5 17 27 41 6 1456 Korg- och korgvarutillverkning 1 6 52 1457 Kork- och korkvarutillverkning 9 3 53 — 1458 Trävaruindustri, ej s.n. 74 91 18 36 52 69 32 1415 Därav: Lästtillverkning 4 2 97 — 1416 Träsko- och trätoffeltillverkning 7 20 20 51 75 95 —

Tabell II (forts.)

Andelari % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Träindustri

1417. Därav: Tunnbinderier och dritteltillverkning 3 8 38 87 100 1418 Ramlisttillverkning 9 6 26

1419. Träimpregneringsverk 10 10 46 86

1420. Träulltillverkning 2 6 28

1421. Tillverkning av träullsplattor o. d. 6 4 51 100 1422 Trävarutillverkning ej s.n. 33 35 40 74 87 97 53

11311

15 Massa- och pappersindustri 1 991 223 10 25 41 62 87 1551 Träsliperier 39 9 29 76 51 1552 Cellulosafabriker 638 30 15 47 66 89 98 1553 Pappersbruk och pappfabriker 913 51 10 33 52 77 92 1503 Därav: Fristående pappersbruk och pappfabriker 172 24 17 43 67 94 83 1504 Pappersbruk och pappfabriker i komb. med

pappersmassefabriker 741 34 13 39 60 84 95 1554 Wallboardfabriker 131 15 20 58 82 92 1555 Papp- och pappersvaruindustri 270 158 25 42 51 62 45 1506 Därav: Päs— och kuverttillverkning 65 30 33 63 79 93 36 1507 Tapetfabriker 24 12 1 5 49 82 — 1508 Wellpappfabriker 44 10 21 62 43 1509 Kartongvaru- och dylik emballagetillverk-

ning, ej s.n. 112 73 59 70 78 84 68 1510 Papp- och pappersindustri, ej s.n. (inkl.

vulkanhbertillverkning) 26 34 14 46 69 88 8

16. Grafisk industri 1 318 827 9 27 35 44 40

1651 Bokbinderier 94 88 47 61 68 78 54 1652 Bok- och accidenstryckerier 530 478 21 37 45 53 39 1653 Tidningstryckerier 565 132 17 32 46 56 39 1654 Annan grafisk industri 130 138 15 38 48 59 37

Tabell ][ (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

17 Livsmedelsindustri 2 309 1 414 11 25 34 44 63 1751 Kvarnindustri 114 22 32 75 93 99 61 1752 Bageriindustri 466 729 9 28 41 48 29 1702 Därav: Kexfabriker 16 5 67 27 1703 Spisbröds- och tunnbrödstillverkning 53 19 82 92 96 100 87 1704 Tillverkning av mjukt matbröd, kalfebröd,

skorpor, bakelser o. d. 397 705 9 26 37 43 22 1753 Sockerindustri 205 1 100 100 1705—6 Därav: Råsockerbruk och saftstationer 7 1 100 100 1707 Sockerraffinaderier 44 1 100 100 1708 Kombinerade sockerfabriker (inkl.

strösockertillverkning) 154 1 100 100 1754 Choklad-, konfekt- och glasstillverkning 186 67 22 57 75 87 70 1709 Därav: Choklad- och konfekttillverkning 142 52 29 69 84 93 70 1710 Glasstillverkning 44 15 38 78 94 71 1755 Mejeriindustri 356 219 35 50 62 78 96 1711 Därav: Mejerier och mesosttillverkning 335 215 37 53 65 81 96 1712 Mjölkkondenseringsfabriker 21 6 54 96 1756 Slakterier och köttvaruindustri 539 217 12 30 45 61 64 1714 Därav: Slakterier 264 42 14 44 68 87 92 1715 Charkuterier och köttkonservfabriker 274 181 14 36 47 58 37 1716 Tarmrenserier o. d. 1 1 100 —— 1757 Fiskberedningsanstalter och flskkonservindustri 55 65 31 54 68 81 50 1717 Därav: Fiskberedningsanstalter (salterier, rökerier

o. d.) 8 23 19 43 65 92 19 1718 Fiskkonservfabriker 47 43 36 60 77 91 55 1758 Annan konservindustri o. d. 151 32 39 80 92 97 89 1719 Därav: Grönsaks- och fruktkonservindustri 120 12 49 93 99 93 1720 Sylt- och saftfabriker 30 20 48 82 91 99 73 1759 Margarinindustri 43 5 41 45

Tabell 11 (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde Förädlings- Antal Största 4 största 8 största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Li vsmedelsindustri

1760 Annan livsmedelsindustri 196 98 13 37 56 73 22 1722 Därav: Jästfabriker 11 1 100 100 1723 Kafferosterier 80 22 22 65 84 98 10 1724 Kraftfoderfabriker 55 _ 26 47 73 87 97 24 1725 Makaroni-, glykos- och sagofabriker 6 5 53 93 1726 Stärkelsefabriker 10 24 21 71 85 97 — 1727 Attiks-, senaps- o. d. fabriker 8 7 91 —— 1728 Livsmedelsindustri, ej s.n. 25 16 22 65 89 100 19 18 Dryckesvaru- och tobaksindustri 420 282 29 73 78 85 74

1851. Sprit— och vinfabriker 42 84 62 74 83 89 88 1801 Därav: Lantbruksbrännerier 5 67 6 20 31 46 6 1802 Sulfitspritfabriker 12 17 20 57 81 96 1803 Destillerings- och blandningsverk samt

punsch-, likör- och vinfabriker 26 1 100 100 1852 Bryggerier och maltfabriker 234 183 31 66 73 83 61 1804 Därav: Bryggerier, skattepliktiga 216 35 33 69 77 88 64 1805 Bryggerier, skattefria 13 149 7 19 31 48 10 1806 Maltfabriker 4 3 93 93 1853 Vatten- och läskedrycksfabriker 47 18 44 86 96 71 1854 Tobaksfabriker 97 1 100 100

19 Textil- och sömnadsindustri 1 813 1 103 4 14 23 32 39 1951 Ylleindustri 210 65 13 38 56 78 46 1901 Därav: Ullspinnerier 23 15 29 83 96 26 1902 Ylleväverier 35 20 30 78 93 99 49 1903 Kombinerade yllefabriker 152 32 18 49 71 92 48

Tabell 11 (forts.)

Industrigrupp

Förädlings- värde, mkr

Antal företag Andelar i % av förädlingsvärde

Största företaget

4 största företagen 8 största företagen

16 största företagen

Stor- företagen

forts. Textil- och sömnadsindustri

1952 1904 1905 1906 1953 1954 1908 1909 1955 1956 1957 1958 1959 1914 1915 1916 1917 1960 1961 1962 1964 1924 1925 1926 1927 1928 1965 1932 1933

Bomullsindustri Därav: Bomullsspinnerier Bomullsväverier Kombinerade yllefabriker Lin- och hampberedningsverk Linne-, hamp- och juteindustri Därav: Linnefabriker Jutefabriker Konstfiberfabriker Sidenväverier (även rayonsilke) Trikåfabriker Repslagerier och bindgarnsfabriker Snörmakerier, band- och gardinfabriker Därav: Band och remfabriker Fisknätfabriker Gardin- och spetsfabriker Snörmakerier Schoddyfabriker Vadd-, trassel- och drevfabriker Färgerier, blekerier och impregneringsverk Konfektionsfahriker Därav: Herr-, dam- och/eller barnklädeskonfektion Vitvarukonfektion (underkläder o. d.) Korsettfabriker Kravatt- och slipsfabriker Beklädnadssömnad, ej s.n. Tillverkning och reparation av hattar och mössor Därav: Hattfabriker Mössfabriker

258 29 55 174 745 620 56 47

14 38 20 18

47 1 0 29 NOXGONMOXgV) 41

573 456 77 21 12 14 52

26

63 84 51 85 98 98 90 39

51 67 77

55 14 15 56 65 77 30 50

79 70 99

100

46 69 83 91 76 20 23 39 79 94 48 67 71

90 91

58 84 97

69 92 94

Tabell 1] (forts.)

Andelar i % av förädlingsvärde

Förädlings- Antal Största 4största 8största 16 största Stor- Industrigrupp värde, mkr företag företaget företagen företagen företagen företagen

forts. Textil- och sömnadsindustri

1966 Annan textil- och sömnadsindustri 9 1934 Därav: Tillverkning av konstgjorda blommor 1935 Markiser, presenningar o. d. 1936 Paraplyer och parasoller 1937 Rullgardiner 1938 Textilframställning och div. sömnads- industri, ej s.n. 82 95 14 28 42 60 23

130 12 23 35 51 22 16 24 61 83 100 40

5??th

20. Läder-, hår- och gummivaruindustri 722 509 14 34 44 54 48

2051 Garverier 57 18 29 63 84 12 2052 Päls- och skinnvarufabriker 89 133 10 30 40 53 10 2002 Därav: Handskfabriker 14 20 16 50 78 97 — 2003 Pälsvarufabriker 43 74 17 46 57 71 0 2004 Skinnvarufabriker, ej s.n. 31 39 29 46 62 80 29 2053 Skoindustri 147 144 12 27 36 50 22 2054 Andra Lädervarufabriker 70 82 18 38 52 69 19 2007 Därav: Lädervarufabriker 6 1 100 — 2008 Reseffekt- och portföljfabriker 55 65 23 43 58 74 23 2009 Sadelmakerier 4 6 47 — 2010 Andra lädervarufabriker (inkl. tillv. av

klackar etc.) 5 10 29 72 10 2056 Borstbinderier och penselfabriker 28 25 42 62 81 96 42 2057 Gummivarufabriker 304 28 34 79 93 99 91 2058 Gummireparationsverkstäder 25 76 13 30 40 55 _ 2059 Hår- och tagelindustri, ej s.n. 3 8 30 76 100 —

21. Kemisk- och kemisk-teknisk industri 1 728 450 6 20 33 47 60

2151. Rent kemisk industri 301 26 25 63 85 98 95 2101 Därav: Svavelsyra- och superfosfatfabriker 45 2 97 100 2102 Annan rent kemisk industri 256 26 23 57 82 97 94

Tabell 11 (forts. )

Industrigrupp

forts. Kemisk och kemisk-teknisk industri

2152 2153 2154 2105 2106 2155 2107 2108 2156 2157 2158 2159 2112 2113 2114 2160 2161 2162 2117 2118 2119 2120 2121 2122

Läkemedelsfabriker Fabriker för förtätade gaser Sprängämnes- o. d. fabriker Därav: Ammunitionsfabriker Andra hithörande fabriker Fettämnesindustri Därav: Oljeslagerier och -raftinaderier Talgraftinaderier och fiskoljefabriker Petroleumraffmaderier och skifferoljeverk Ugnskolnings- och trädestillationsverk Färg- och fernissfabriker Tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker Därav: Tvål- och tvättmedelsfabriker Parfym- och kosmetisk industri Ljusfabriker Tändsticksfabriker Plastbearbetande industri Annan kemisk och kemisk-teknisk industri Därav: Garvextraktfabriker Lim- och benmjölsfabriker Smörjmedelsfabriker Linoleum- o. d. fabriker Takpappfabriker (impregnerings-) Annan kemisk och kemisk-teknisk industri, ej s.n.

F öräd lings- värde, mkr

152 57 98

73 35 34

115 173 195 131 53 11 21 263 314

42 75 28 28

139

Andelar i % av förädlingsvärde

Antal Största företag företaget

8 största företagen

4 största företagen

31 81 97 42 87 97 40 95 100

16 12 8 3 6 53 9 80 98 6 81 3 70 4 71 100 3 83 47 16 43 61 60 36 61 78 23 54 87 94 32 28 57 73 5 2 98 181 21 38 49 112 8 26 42

10 45 92 11 27 83 99 83 7 27 43

16 största företagen

100

81 99 88

63

Stor- företagen

65 70 94 90 96 82 83 96 83 38 50 66 92 98 51 20 33 22 22

Tabell III. Koncentrationsdata fo"r varugrupper ( säljarkoncentration )

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal

Andelar av prod. (%)

Mått- företag enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

01. Gruvindustri

0101. Järnmalm (sinter och briketter) 26.01 0102 Kopparmalm slig 26.01 0103 Blymalm, slig 26.01 0104 Zinkmalm, slig 26.01

02. Metallverk*

0201 Tackjärn 73.01 0202 Ferrokrom 73.02 0203 Järnskrot fallet inom järnverk 73.03 0204 Pulveriserat järn och stål; järnsvamp 73.05 0205 Göt och smältstycken av ordinärt stål 73.06 0206 Blooms, billets etc. (för avsalu) 73.07 0207 Plåtämnen av järn eller stål 73.08 0208 Universaljärn 73.09 0209 Valstråd, varmvalsad 73.10 0210 Armeringsjärn 73.10 0211 Ihåligt bergborrstål 73.10 0212 Runda tubämnen 73.10 0213 Annat stångjärn (varmvalsat) 73.10 0214 Kallbearbetat stångjärn 73.10 0215 Profilstäng, varmvalsad 73.11 0216 Varmvalsat bandjärn 73.12 0217 Kallvalsat bandjärn 73.12 0218 Varmvalsad plåt > 4,76 mm 73.13 0219 Varmvalsad plåt ( 4,76 mm 73.13 0220 Kallvalsad plåt 73.13 0221 Göt m. m. av olegerat kolrikt stål 73.15 0222 Göt m. ni. av rostfritt stål 73.15 0223 Göt m. m. av verktygsstål (exkl.

snabbstål) 73.15

130

250.3 400.3 4503

101—109 401—403 900.1—4

110 120—130 291 293 295—299 300 110—259 111—125 301 0. 305 111—115 130—190 310/390 020 041

045.1

259 63 54 38

83 71 10 48 11 91 8 40 188 211 13 37 278 71 83 74 198 345 179 205 1 27

1

v—lnd'ä' OONDXD—v—VWNWONINOSNINQOND v—uv—t _. '—

SPN v-tv—t

11

))

30 57 23 38 30 58 56 55 27 24 53 95 16 46 44 26 30 52 40 56 29 29 24

87

88 56 82 70 95 80 67 52 86 97 80 70 96 85 90 74 80

99

81 87 97 93 83 94 97 98 95

98 100 99 100 98 99 100 99 99 93 100 100 95 83 100 100 92 100 100 100 100 100 98

52

0

11 23 48 30 31 11 24 19 15 43 24 15 39 0

'" Beträffande ämnen och valsverksprodukter av järn och stål (varugrupperna 0206—0220) gäller, att produkter av såväl kvalitetsstål som ordinärt stål ingår.

Tabell 111 (forts.)

0224. Göt m. 111. av seg- och satthärdnings- stål samt fjäderstål

Göt m. m. av annat legerat stål (inkl. kullagerstål, exkl. snabbstål och auto-

0225 0226 0227 0228 0229 0230 0231 0232 0233 0234 0235 0236 0237 0238 0239 0240 0241 0242 0243 0244 0245 0246 0247 0248 0249 0250 0251 0252

matstål)

Banbyggnadsmaterial Kullagerrör och ämnesrör, icke kall-

bearbetade

Andra sömlösa rör icke kallbearbetade Kullagerrör och ämnesrör, kallbear-

betade

Andra sömlösa rör, kallbearbetade

Stålgjutgods

Smidda varor, ej vidare bearbetade Olegerad koppar, raffinerad

Mässing Bronset och andra kopparlegeringar Avfall och skrot av koppar

Tråd av Olegerad koppar, valstråd Tråd av Olegerad koppar, annan Stäng av mässing

Plåt och band av koppar Plåt och band av mässing Folier av koppar Rör av koppar

Olegerat aluminium

Legerat aluminium

Valstråd av aluminium

Stäng och dragen tråd av aluminium Plåt och band av aluminium, ej vidare

bearbetad

Folier av aluminium Linor och kablar av aluminium Gjutna eller smidda ämnen av alumi-

nium Olegerat bly

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

73.15 73.15 73.16 73.18 73.18 73.18 73.18 73.40 73.40 74.01 74.01 74.01 74.01 74.03 74.03 74.03 74.04 74.04 74.05 74.07 76.01 76.01 76.02 76.02 76.03 76.04 76.12

76.16 78.01

045.3 0455

213 215/219 412 415/419 300 400 210 301 309

400 0. 500 100

201 0.209 701 0.702 101—109 201—209 001 101—109 100

200 100 200—309

001/003

100 100

Avsalu- prod :s värde mkr

71 45 50 91 65 115 144 11 21

147 56 39 98 72 39 55 27 31 13 23

59 27 32 54 29

Andelar av prod. (%)

Antal Mått- företag enhet

16 ton

& v—tm v—1

R ("—1?

» ))

2 Nå'VONMWWOxNNNNMNN—(MN?

1 >> 4 kr 2 ton

2 »

Största

4 största 8 största Stor-

Import-

företaget företagen företagen företagen andel

27 64 58 75 58 83 74 20 33 60 82 45 21 54 64 82 95 96 99 89 100 95 70 85

100 72 83

13 84

73

91

61 84 57

93

100

80 78

50

98 96 100

100 100 100 100

98 100 95 27 76 100 100 100 100 100 100 100 100 95 100 99

100 86 100

29 84

Export- andel

Tabell III (forts.)

03. Metallmanufaktur

0301. Guld och guldlegeringar

0302. Bijouterivaror

0303. Guldsmedsvaror

0304. Järnskrot fallet inom andra industrier än järnverk (för avsalu)

0305. Plåt överdragen med zink

0306. Järntråd, icke överdragen med metall

0307. Järntråd, överdragen med metall

0308. Handelsrör, ej sömlösa

0309. Rör av rostfritt stål

0310. Husbyggnadskonstruktioner

0311 Konservburkar o.d.

0312. Stållinor och -kab1ar

0313. Duk etc. av järn- eller ståltråd

0314. Kedjor och kättingar

0315. Trådspik

0316 Bultar, skruvar, muttrar etc.

0317. Fjädrar (ej bladfjädrar)

0318. Hushållsartiklar av järn eller stål

0319. Diskbänkar

0320. Stålinredningar för lagerlokaler o. d. 0321 Sågblad

0322. Bergborrar

0323. Fräsar och brotschar

0324. Svarvstål

0325. Plattor m. in. av hårdmetall

0326. Lås

0327. Beslag av oädel metall

0328. Belysningsarmatur

0329. Tråd, stavar etc. för svetsning och lödning

0330. Sportfiskeredskap

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

71.07 71.12 71.13 73.03 73.13 73.14 73.14 73.18 73.18 73.21 73.23 73.25 73.27 73.29 73.31 73.32 73.35 73.38 73.38 73.40 82.02 82.05 82.05 82.05 82.07 83.01 83.02 83.07 83.15 97.07

200—900

9005 710/790 101/109 501/509 111/112 115 210—290 301—305

100

210—909 110—490 610

900.2 210—600 104—107 300 501—509

100—209

Avsalu- prod :s värde mkr

46 28 32 26 39 173 21 32 336 113

Antal företag

25 27

381

36 15

474

13 41 30 15 77 27 86 56 37 16 31 11 35 129 128

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

ton kr

))

ton 1.011 kr

))

Största

69 11 23 15 39 13 68 31 21 87 22 26 36 62 31 14 43 46 47 70 22 81 58 46 62 79

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

67 82 48

63 87 49 91 88 93 92 91 84 61 98 89 78 98 91 78 41 97

Import-

122 322 182 122 122

02

52 15 19 332

3

Export- andel

:r— 'none- N

#00”ch m

Tabell III (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prodzs Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

04. Transportmedelsindustri

0401 Diesellok 86.03 100 44 0402 Personvagnar m. m. 86.05 33 0403 Godsvagnar 86.07 42 0404 Traktorer 87.01 601—609 176 0405 Personbilar (ej dieseldrivna) 87.02 119 1 154 0406 Bussar dieseldrivna 87.02 210 27 0409 Underreden med motor och förarhytt 87.02 601—609 488 0410 Underreden med motor till bussar 87.04 301 45 0411 Karosserier till personbilar 87.05 100 57 0412 Förarhytter till lastbilar och traktorer 87 .05 9001 49 0413 Traktordelar 87.06 100 61 0414 Bildelar 87.06 210 0. 290 551 0415 Lyft- och staplingstruckar 87.07 101—109 36 0416 Mopeder 87.09 110 38 0417 Cyklar 87.10 37 0418 Cykeldelar 87.12 210—290 31 0419 Fordon som drages eller skjutes för

hand 87.14 100 25 0420 Släpfordon (exkl. campingvagnar) 87.14 390 78 0421 Flygmaskiner (exkl. motorer) 88.02 192 0422 Delar till flygmaskiner 88.03 82 0423 Tankfartyg 89.01 110 797 0424 Kyl- och frysfartyg 89.01 182 75 0425 Torrlast- och passagerarfartyg 89.01 183 461

» 56 94 99 93 7 6 $ $ 8 !— N > &

wm—NN—NNe _

» 38 86 95 71 0 7 62 74 54 42 19 » 25 60 68 72 41 22 st 53 75 90 56 412 272 » 81 81 31 13 93 78 15 4 kr 73 91 96 79 14 15

_— en H ..! hmm NNDN N

00 >

;: Nmov blr—'N

69 90 7 4 30 46 65 22 2 5 15 4 91 95 92 35 10 97 98 25 69 11 51 78 96 96 55 75

å %. _aooglnoohl? m—t Gomez-rn

... äga : 2 a : whmwmww mh N ...

05. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0501 Rör av gjutjärn 73.17 49 10 ton 54 96 62 41 0 0502 Rördelar av gjutjärn 73.20 100/209 40 13 » 34 68 90 55 35 11 0503 Broar och brosektioner 73.21 100 33 79 kr 14 40 60 31 0 1 0504 Andra järnkonstruktioner 73.21 900 256 270 ton 13 40 59 28 4 3 0505 Cisterner och kar 73.22 90 218 kr 8 27 42 30 3 5 0506 Tryckbehällare av järn eller stål 73.24 28 30 ton 46 95 99 92 212 29

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0507 0508 0509 0510 0511 0512 0513 0514 0515 0516 0517 0518 0519 0520 0521 0522 0523 0524 0525 0526 0527 0528 0529 0530 0531 0532 0533 0534 0535 0536

Spisar och kaminer (ej elektriska) Gjutna värmeledningspannor Smidda värmeledningspannor Radiatorer

Gjutjärnsgods

Gjutgods av koppar Ånggeneratorer

Ångturbiner

Båtmotorer med gnisttändning (ej utombordsmotorer)

Bilmotorer med gnisttändning Stationära motorer med kompres- sionständning

Dieselmotorer för fartyg

Andra dieselmotorer

Delar till motorer

Vattenturbiner Flygmaskinsmotorer

Delar till flygmaskinsmotorer Vätskepumpar och elevatorer Kompressorer Luftkonditioneringsapparater Brännare för flytande bränsle Kylskåp Frysskåp

Massakokare och -torkar Centrifuger för rening av vätskor Paketeringsmaskiner

Lyftkranar

Person- och varuhissar Grävmaskiner Jorc)1bruksmaskiner (plogar, harvar etc.

73.36 73.37 73.37 73.37 73.40 74.19 84.01 84.05 84.06 84.06 84.06 84.06 84.06 84.06 84.07 84.08 84.08 84.10 84.11 84.12 84.13 84.15 84.15 84.17 84.18 84.19 84.22 84.22 84.23 84.24

100—400 110

190 210—290 200

1001

100 200

291—295 400 601——605 711—719 801—809 950—990 101 —109 190

910

100—700 200—400 120—290 311—409 301—309 300 400 501—509 600 101 0. 109 100—800

132 117 68 171 29 92 73

30 97 30 83

106 37 59 48 161

86 71 112 154 80 34 90 29 98 48

36 14 181 102

MN manna-m_s:— ("

1 1 22 46 21 22

47 12 21 55

ton

kr St kr st

32 62 44 36 14 20 35 73 85 73 91 76 24 52 100 45 16 71 53 22 66 50 61 100 63 24 37 51 24 90 94 75 73 33 42 80 87 63 56 92 86 59 87 80 98 89 62 81 93 62

89 94 43 55 95

82 78 98 94 80 95 93 82 97 77

24 62 49 62 25

100

85 100

100 100 100 75 98 100

40 9 1 69 67 67 98 100 75 17 52 52

N oomNo—oooo _! Hm

NDN

22 31 22 66 36 37 74 14 19 15 19 54 42 14 30 24

152 25 14

15 65 28 40 54 51 38 67 33 31 29 77 41 19 21 20

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument- och urfabriker

0537 Skördetröskor 0538 Delar till slåttermaskiner och skörde-

tröskor

0539 Maskiner för massaindustrin (ej hänf.

t. 0530)

0540. Pappersmaskiner

0541. Tryckpressar

0542. Tvättmaskiner för hushåll 0543 Symaskiner för hemsömnad 0544 Götkokiller

0545. Valsverk för metallindustrin

0546. Svarvar

0547. Fräsmaskiner

0548. Slip- och polermaskiner

0549. Motorsågar (kedjesågar) 0550 Skrivmaskiner

0551. Additionsmaskiner

0552. Kalkyleringsmaskiner

0553. Automatiska datamaskiner

0554. Bokföringsmaskiner

0555. Kassakontrollapparater

0556. Hålkortsmaskiner

0557. Stenkrossar o. d. 0558 Maskiner för sortering av jord m. m. 0559 Maskiner för glastillverkning

0560. Maskiner för tobaksindustrin

0561 Maskiner för metall- och verkstads-

industrin

0562. Kranar och ventiler

0563. Kul- och rullager

0564 Glidlager och lagerhus 0565 Kugghjul och kuggväxlar 0566 Navigationsinstrument etc.

84.25 84.25 84.31 84.31 84.35 84.40 84.41 84.43 84.44 84.45 84.45 84.45 84.49 84.51 84.52 84. 52 84. 52 84.52 84.52 84.53 84.56 84.56 84.57 84.59 84.59 84.61 84.62 84.63 84.63 90.14

200 910

101—102 103 101—509 100

801 300 100 101—109 251 o. 255 301 0. 305 202 100—290 110—190 211—299 300

401 0. 409 500

100 300 101 200

400 100 200 300

Avsalu- prod:s värde mkr

87 25 66 50 58 66 27 26 32 25 48 41 30 51 55 28 99 32 33 50 37 30 173 299 37 49

Antal företag

OH v—m

NM en en #Na "sr

Andelar av prod. (%)

Mått- Största

st 57

» 1 3 » 20 ton 100 kr 76 » 39 » 50

95 76 82 78 67 82 77 69

96 76 36 40 66 95

89 94 94 91 94 94 86

91 54 54 79

4 största 8 största Stor- enhet företaget företagen företagen företagen andel

Import-

302 1 3

15 37 82 48 50 52 14 682 542 862 202 60 63 71 56 28 14 23

22 20 32 17 57 12 27

Export- andel

46 25 67 20 84

02 16 382 382 93” 512

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Mekaniska verkstäder samt instrument-

0567. Manometrar, termometrar m. m. 0568 Sittmöbler av metall 0569 Andra möbler av metall

06. Elektroteknisk industri

0601. Elektriska generatorer och motorer ( 500 kg 0602 Elektriska generatorer och motorer > 500 kg

0603. Transformatorer ( 500 kg 0604 Transformatorer > 500 kg

0605. Likriktare

0606. Blyackumulatorer

0607. Dammsugare

0608. Maskiner för svetsning och lödning etc. 0609 Spisar och ugnar; elektriska

0610. Telefonapparater

0611. Telestationer och växlar

0612. Bärfrekvensutrustning för trädtelefoni och -telegrafi

0613. Andra apparater för trädtelefoni och -telegraä 0614 Delar till teleapparater

0615. Rundradiomottagare 0616 Televisionsmottagare

0617. Apparater för radionavigering m. m.

0618. Kondensatorer

0619. Strömbrytare och omkopplare

0620. Reläer

0621. Kabel-, kopplings- och fördelnings- skåp

0622. Glödlampor

och urfabriker

90.24 94.01 94.03

85.01 85.01 85.01 85.01 85.01 85.04 85.06 85.11 85.12 85.13 85.13 85.13 85.13 85.13 85.15 85.15 85.15 85.18 85.19 85.19 85.19 85.20

210 0. 290

200

191—196 197—199 491—495 496—498 510—590 110—190 100 301—302 500 100 200

400 800 900 410—490 509—600 700 510—700 110—229 31 1—3 1 2

591—599 110

46 31 44

132 138 29 77 52 59 31

25 73 86 458 59 35 70 154 176 43 30 53 26

11 28 68

v—th—t '—1 N

M

ml— uar—son Incosotr N O Down—ox av

kr » »

51 28 12

90 57 39 87 81 96

94

86 82 90 95 68

97 58 98 95

96 85

12 18 51 22 13 23 15 15 34 34 14 21 37 66 28 35

& Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Elektrotekninsk industri

0623 Gasurladdningslampor 85.20 201—209 25 1 0624 Telekabel, armerad 85.23 311 26 0625 Annan kabel, armerad 85.23 313 52 0626 Telekabel, oarmerad 85.23 391 65 0627 Träd och kabel, isolerad med plast 85.23 396 39 0628 Träd och kabel utan mantel av metall, isolerad med plast 85.23 414—419 126

kr 26 78 92 47 » 100 100 60 100 » 88 88 » 52 48

cv:n—oxå—

'— Inu-'In]? 00 m

& (?"—NN")

& 00

52 96 91

07. Jord— och stenindustri

0701 Makadam, singel 0. d. 25.17 900 73 69 ton 11 32 49 23 0702 Omalen kalksten 25.21 100 25 26 » 60 93 99 82 0703 Osläckt kalk 25.22 100 42 15 » 18 61 83 82 0704 Portlandcement 25.23 002 196 3 » 75 94 0705 Murbruk 38.19 510—590 35 59 » 18 51 65 50 0706 Betong, fabriksblandad 38.19 800.1 197 120 » 19 36 46 22 0707 Varor av naturlig monument- och byggnadssten: polerade eller slipade 68.02 210—290 64 175 » 14 38 54 6 1 1 0708 Slipskivor 68.04 9001 26 6 kr 87 87 43 33 0709 Varor av mineralull 68.07 53 5 ton 77 22 2 0710 Varor av gips 68.10 28 6 » 82 82 6 25 0 0

r:

OOP—ON!!)

0711 Plattor av lättbetong 68.11 110 o. 910.1-5,9 92 5 >> 39 61 0712 Rör av betong 68.11 120 0. 920 115 207 » 15 23 32 17 0713 Murblock av lättbetong 68.11 190 0. 990 53 5 >> 67 80 0714 Byggelement av betong eller konst- . 1 0 gjord sten 68.11 190 0. 990 108 65 » 28 66 79 66 0715 Plattor av asbestbetong 68.12 101—103 40 2 » 55 55 11 21 0716 Eldfast konstruktionsmaterial 69.02 34 4 » 62 68 22 12 0717 Murtegel 69.04 200 37 99 » 6 17 27 10 6 0 0718 Fasadtegel 69.04 300 63 63 » 18 31 45 26 13 0 0719 Sanitetsporslin 69.10 73 3 » 57 100 11 28

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- Import- företagen företagen företagen andel

Export- andel

forts. Jard- och stenindustri

0720. Planglas, draget eller blåst

0721. Glasemballage

0722. Dricksglas och prydnadsglas, odekorerade

08. Sågverk och hyvlerier

0801. Sågade plankor av furu och gran (årstillverkning) 0802 Sågade bräder av furu och gran (årstillverkning)

0803 Virke, hyvlat, spontat etc.

09. Träförädlingsindustri

0901. Fanér

0902. Kryssfanér,1amellträ

0903 Spånskivor rn. rn.

0904. Lådbräder

0905. Monteringsfärdiga hus

0906. Sammansatt parkettstav

0907. Dörrar 0908 Fönster

0909. Andra byggnadssnickerier

0910. Höljen och skåp till radio och TV 0911 Sittmöbler med stoppning

0912. Andra stolar

0913. Andra möbler av trä

0914. Resårbottnar av trä eller metall 0915 Skidor, stavar

10. Massa- och pappersindustri

1001. Sulfitlut 1002 Slipmassa

70.05 70.10 70.13 44.05 44.05 44.13 44.14 44.15 44.18 44.21 44.23 44.23 44.23 44.23 44.23 85.15 94.01 94.01 94.03 94.04 97.06 38.06 47.01

100 mn 18 211/218 122/129 222/229

101—109 100

200 300 400 900 910 110 191.1 100 101—109

101—103

30 69 48

767 411 252

30 53 46 26 333 34 137 137 358 30 158

327 30 45

10 139

32

901 896 678

22 47 123

397 418 659

26 142

363 15 10

21 31

ton »

maf ))

»

ton

kr »

maf

ton ))

50 98 10

37 47 18 12 95 15 19 10 24 10 25 19 16 23

50 27 98 3 25 43 3 31 18 25 45 1 21 30 53 12 10 17 24 2 80 15 28 64 91 37 32 63 11 56 77 42 12 32 44 25 02 100 41 57 19 19 27 12 61 80 9 23 34 1 48 66 0 18 25 12 70 88 — 66 55 l

&o—oubåmmv ...

50 74 92 58 78

0

18 10 29 60 71 11

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal

Andelar av prod. (%)

Mått- företag enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Massa- och pappersindustri 1003 Halvkemisk massa

1004. Oblekt sulfatcellulosa

1005. Blekt sulfatcellulosa

1006. Oblekt sulfitcellulosa

1007. Dissolvingmassa

1008. Annan blekt sulfitcellulosa 1009 Tidningspapper

1010. Journalpapper

1011. Annat tryckpapper (trähaltigt) 1012 Annat tryckpapper (träfritt) 1013 Skrivpapper m. m. 1014 Säckpapper

1015 Kraftpapper; annat oblekt 1016 Kraftpapper, blekt 1017 Oblekt sulhtpapper 1018 Blekt sulhtpapper 1019 Papper för wellpapptillverkn. etc. 1020 Falskartong 1021 Testboard

1022 Kraftliner o. d.

1023. Cellulosavadd

1024. Smörpapper

1025. Solidpapp (containerboard) 1026 Kräpperat sulfitpapper

1027. Takpapp 1028 Kriterat papper

1029. Papper med överdrag av plast 1030 Träflberplattor, hårda utan ytbehandl. 1031 T rähberplattor, porösa

1032. Papperstapeter

1033. Kuvert

1034. Toalettpapper

1035. Papplådor och -kartonger

47.01 47.01 47.01 47.01 47.01 47.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.01 48.03 48.04 48.05 48.07 48.07 48.07 48.09 48.09 48.11 48.14 48.15 48.16

200 3001 490 5001 610 690.1 110

191 195 196

210 301 305 306 401—403 405—407 501 701

703.1

651 901—902 002 200 300 110 310/390 700 190

200 100 300 111/192

366 623 229 329 419 388 152

27 80 211 216 105 105 38

138 26 177 24

21 54 66 87 218 40 38 36

294

ln NN mhmmmmmh EON—Nat ('") ON

ton

56 42 75 42 78 88 74 59 56 79 47 51 77 96 78 83 56 58 74 91 45 66 81 65 67 98 88 83 82 98 82 87 94 71

OONOONONO_NOOOOWNOOOOOOv—OQNOOWOOO _—

.. m

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största företaget

4 största 8 största Stor- företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Massa- och pappersindustri

1036. Säckar av papper 1037 Påsar av papper

] ] Grafisk industri

1101. Kontors- och anteckningsböcker 1102 Etiketter

1103. Böcker

1104 Broschyrer etc.

1105. Dagstidningar

1106. Veckotidningar

1107 Facktidskrifter o. d.

1108. Reklamtryck

1109. Blanketter m. m.

1110. Klichéer och andra tryckformar

12 Livsmedelsindustri

1201. Kött; färskt, kylt eller fryst 1202 Kött; saltat, torkat eller rökt 1203 Mjölk, oskummad

1204. Mjölk, standardiserad

1205. Grädde

1206. Skum- och kärnmjölk

1207. Torrmjölk

1208. Smör 1209 Ost och ostmassa

1210. Köksväxter (även kokta), frysta 1211 Kaffe, rostat 1212 Vetemjöl

1213. Rågmjöl

1214. Potatisstärkelse

1215. Talg

1216. Margarin och annat ätbart fett

48.16 48.16 48.18 48.19 49.01 49.01 49.02 49.02 49.02 49.11 49.11 84.34

201/202 301/302

100

101—200 900

0001 000.2 000.3 900.1 900.2 410—490

02.01—04

02.06 04.01 04.01 04.01 04.01 04.02 04.03 04.04 07.02 09.01 11.01 11.01 1 1.08 15.02 15.13

0001 000.2 000.3 0004 401 o. 409.1

200 100 300 400

68 65 30 52 68 671 258 86 216 190 48 1 400 173

739 432 122 53 507 293 35 478 281 121 44 26 305

27 309 180 276 166 71 304 580 549 1 17

173 102 170 171 177

32 139 123 22 16 15 27

(0 n »

ton kr »

)) » )) » ))

(011

33 17 22 28 17 16 21 16 12 10 19 38 32 32 23 16 15 17 82 21 33 33 20 38 72 55 75 49 37 40 84 42 21 26 23 39 60 59 53 46 37 37 36 80 84 66 54

100 81

98 69 60 50 52 94 50 28 36 53 68 75 62 56 74 45 47 84 96 84 70

82 47 43 30 42 74 33 22 75 98 98 98 98 87 96 98 21 76 88 63

12 25 OOQ'WOOONOM '_'N 12 22

% Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Li vsmedelsindustri

1217 Korv 16.01 , 777 171 ton 12 27 36 51 0 1218 Köttkonserver 16.02 110/198 134 42 » 13 42 74 67 10 1219 Färdiglagad mat 16.02 201/208 66 87 » 14 35 50 67 1 1220 Fiskkonserver (inkl. kaviar) 16.04 103 57 » 32 55 70 47 46 1221 Råsocker 17.01 101, 105 60 1 » 100 100 40 1222 Bitsocker 17.01 902/903 85 1 » 100 100 1 1223 Strösocker 17.01 905/906 304 1 » 100 100 18 1224 Bordsirap 17.02 701 29 1 » 100 100 0 1225 Sockerkonfektyr 17.04 901—907 97 51 » 14 44 64 43 18 1226 Chokladkonfektyr 18.06 310—390 183 112 » 43 84 93 85 4 1227 Kak- och vällingpulver m. m. 19.02 53 27 » 29 75 93 78 3 1228 Knäckebröd 19.07 100 132 30 » 74 87 94 82 0 1229 Mjukt matbröd 19.07 909.l 346 276 » 11 31 44 22 010 1230 Biscuits och wafers 19.08 100 88 312 » 34 72 83 35 23 1231 Skorpor, wienerbröd m. m. 19.08 201—203 40 317 » 27 48 61 44 11 1232 Mjukt katfebröd 19.08 9001 181 582 kr 11 26 35 18% 0 %

OOO? _-

0 H

l—t—OFFOCÅO

1233 Bakelser, tårtor o. d. 19.08 900.3—5 142 541 » 8 18 24 16 1234 Köksväxter; konserverade 20.01—02 110 30 » 22 62 82 74 18 1235 Sylt, marmelad etc. 20.05 51 12 ton 23 68 94 63 5 1236 Saft, osockrad 20.07 109, 209 63 52 m3 33 67 92 70 1 1237 Sopp- och buljongpreparat samt färdiga soppor 21.05 50 13 ton 24 86 97 89 11 1238 Glass 21.07 321/323 91 74 » 33 72 91 63 0 1239 Kli m. rn. 23.02 49 21 » 34 80 90 64 21 1240 Fodermedel 23.07 340 34 >> 23 58 81 15 9 1241 Hudar av nötkreatur 41.01 310—490 32 28 st 15 48 70 94

HD 0 NNM

_llOO

13 Dryckesvaru- och tobaksindustri

1301 Mineralvatten 22.01 101 25 102 m3 27 74 80 52 1302 Lemonader etc. 22.02 156 117 » 28 62 68 57 1303 Lättöl 22.03 101, 201, 901 34 166 » 25 53 59 47 1304 01 22.03 103, 203, 903 178 33 » 32 70 79 64 1305 Starköl 22.03 105, 205, 905 22 24 » 47 93 97 87

—0005 OOOOXD N

Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. ("o)

Mått- enhet

Största

4största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts.

1306 1307 1308

14

1401 1402 1403 1404 1405 1406 1407 1408 1409 1410 1411 1412 1413 1414 1415 1416 1417 1418 1419 1420 1421 1422 1423 1424 1425

Dryckesvaru- och tobaksindustri

Spritdrycker Cigarrer och cigariller Cigaretter

Textilindustri

Garn av ändlösa konstgjorda fibrer Fodervävnader av konstgjort textil- material

Cordväv av konstgjort textilmaterial Kardgarn av fårull

Kamgarn av fårull Kostymvävnader etc. av kamgarn Kostymvävnader etc. av kardgarn Heminredningsvävnader av ylle Heminredningsvävnader av lin Bomullsgarn, oblekt och oblandat Klänningsvävnader av bomull Blåtvills, khaki o. d.

Lakansväv Andra heminredningsvävnader av bomull

Korta konstgjorda fibrer Beklädnadsvävnader av syntetiska textilfibrer

Mattor

Vävnader, impregnerade Vävd maskinfilt Trikåväv

Damstrumpor av trikå Herrunderkläder Damunderkläder Jumprar, koftor m. rn. Filtar

22.09 24.02 24.02 51.01 51.04 51.04 53.06 53.07 53.11 53.11 53.11 54.05 55.05 55.09 55.09 55.09 55.09 56.01 56.07 58.02 59.08 59.17 60.01 60.03 60.04 60.04 60.05 62.01

210—880 1 11/112 201/202 50%900

503 910

101 0. 501 102 0. 502 200 0. 600 201—209 200 0. 300 201 0. 601 603

701

301—309, 702—709 200

301—309 202—209

21—29 30 40 41

73 25 157 45 46 34 56 89 37 27 29 44 30 46 32 43 56 33 68 43 53 71 60 36 49 67 26

.—

46 10 12 22 11

12 16 10 51 15 49 78 13

m3 St »

))

100 100 100

62

HOOwNOOlNYf'Nh—OO ON Oh NVHNNDMNIOW N

100

29 20 58 48 35 34 27 13 12 29

27 76 90 55 71 86 74 77 90 59 78 60 90 54 48 34 36 71 48 88 89 95 93 74 95 85 66 94 69 49 47 93

100 100 100 100

99 100 29 71 90 36 78 99 93 100

23 22

Om.— O _. ("1

v—

HNNNWWOVOSHW

5. Tabell 111 (forts.)

Beteckning enligt Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått- enhet

Största

4 största 8 största Stor-

Import-

företaget företagen företagen företagen andel

Export- andel

15

1501 1502 1503 1504 1505 1506 1507 1508 1509 1510

forts.

1511 1512 1513 1514 1515 1516 1517 1518 1519 1520

16

1601 1602 1603 1604 1605 1606 1607 1608

Sömnadsindustri

Varor av vadd

Nylonskjortor o. dyl. Qverkläder av trikå för män Qverkläder av trikå för kvinnor Overrockar av ull för män Overrockar av bomull för män Kostymer av ull

Kavajer av ull

Byxor av ull

Överdragskläder Sömnadsindustri

Damkappor av ull Klänningar

Kjolar Blusar

Byxor för damer Byxor för flickor Bomullsskjortor Korsetter, gördlar etc. Bysthållare

Sänglinne

Läder- hår- och gummivaruindustri

Rör och slangar av mjukgummi Personbildäck

Lastbilsdäck

Skoovanläder

Väskor, plånböcker m. ni. av plast Handskar av läder Kläder av läder

Pälskappor och jackor

59.01 60.05 60.05 61.01 61.01 61.01 61.01 61.01 61.01

61 .02 61.02 61.02 61.02 61 .02 61 .02 61.03 61.09 61 .09 62.02

40.09 40.11 40.11 41.02 42.02 42.03 42.03 43.03

10 30 49 21.2.4 21.2.5 25.3.4 27.2.4 29.2.4 41

21.2.4 25.3 26

29 39 10.5 10 20 10

3 30 341—345 410—492 410—999 100—209 300

200.1

156 170 41 34 32

30 51 30 28 28 105 87 76 67 69 45

22 50 30 51 23 63 68 62 71 110 75 61 56 22 22

» » » » » » » » ton

ton

)) kv.fot kr par kr St

28 29 35 18 21 11

26 67 59 40 46 25 14 14

11

73 68 31 67 46 64 30 34 55

89 63 37 41 34 33

86 89 47 87 65 84 52 55 58 76 41 55 78 66 68 63 43 80

88 53 62 54 49

42 22 19 56 60 32 33 39 17 14 27 28 1 5

100

10 52 322 402 13 17 32 12 711

10 27 48 19 19

11 152

37 21 10 12 412

Tabell III (forts.)

Beteckning enligt

Brysselnomenklaturen

Avsalu- prod :s värde mkr

Antal företag

Andelar av prod. (%)

Mått— enhet

Största

4 största 8 största Stor- företaget företagen företagen företagen andel

Import- Export- andel

forts. Läder- hår- och gummivaruindustri

1609. Stövlar, galoscher o. d. av gummi 1610 Herrskor (lågskor) 1611 Damskor (lågskor)

17. Kemisk industri 1701 Kokosolja, rå

1702. Raps-, rybs- och rovolja; rå

1703. Kokosolja; renad

1704. Raps-, rbe- och rovolja; renad

1705. Härdade animaliska och vegetabiliska fetter; icke raffinerade 1706 Härdade animaliska och vegetabiliska fetter, raffinerade

1707. Motorbensin

1708. Eldningsolja nr 1 och 2

1709. Eldningsolja nr 3

1710. Eldningsolja nr 4 och 5

1711. Maskinolja

1712. Motorolja

1713. Asfalt

1714. Klor 1715 Syre

1716. Svavelsyra

1717. Salpetersyra

1718. Ortofosforsyra

1719. Ammoniak

1720. Natriumhydroxid i vattenlösning

1721. Kalciumkarbid

1722. Acetylen

1723. Butanol och oktanol

1724. Kvävegödselmedel 1725 Fosforgödselmedel

1726. Ammoniumfosfater och NPK

64.01 64.02 64.02 15.07 15.07 15.07 15.07 15.12 15.12 27.10 27.10 27.10 27.10 27.10 27.10 27.14 28.01 28.04 28.08 28.09 28.10 28.16 28.17 28.56 29.01 29.04 31.02 31.03 31.05

311 411 210 370 710 870

1 10/ 1 90.1 200. 1

1 10/ 190.2 2002 220 501—503 505 507—509 903

904 100 200 300 200 1 20 200 110 300 0. 500 200

35 87 100 32 33 19 26 83 88 39 75 27 106 66 54 46 19 55 15 27 17 38

67 73

v—v—tmm— "1 mNmmhh—homNth—v—WMN v—t

ton

» )) »

ms » » »

ton

86 13 13 32 33

91 81 76 89 76

50 51

100 22 29 100

34 29

rho—to '— (Hv—1011? oommoo

N.— NW

mNOOn'd'Nh—OO .—

6.30”

28 16 16

_— v-t—t

QNWOO "N

v-t

OOMONOOO—dd'osgln—O

Tabell 111 (forts.)

Avsalu- Andelar av prod. (%)

prod:s Beteckning enligt värde Antal Mått- Största 4 största 8 största Stor- Import- Export- Brysselnomenklaturen mkr företag enhet företaget företagen företagen företagen andel andel

forts. Kemisk-teknisk industri

1727. Kalisuper 31.05 9001 88 1728 Lackhartser 39.01 101, 151, 56 201/209, 351 1729 Pressmassor 39.01 103, 153, 251 14

1730. Limplaster 39.01 105, 155, 156 21

1731. Polymerisationsplaster 39.02 101/109—309 71 2

ton 100 100 013 —*3 » 49 87 95 21 39

_a

» 67 95 37 49 53 15 5 » 40 77 93 49 68 37 N

un

& Inst—'

18. Kemisk-teknisk industri

1801 Vitaminpreparat 30.03 100 27 9 kr 33 92 50 13 5 1802 Andra läkemedel 30.03 200—900 178 23 » 33 72 91 64 42 22 1803 Lacker 32.09 110—190 41 43 ton 17 47 69 39 13 1804 Lackfärger 32.09 210—400 160 49 » 19 50 71 31 12 1805 Kallvattenfärger m. 111. 32.09 601, 605, 709 62 48 » 14 50 71 30 3 1806 Kitt, spackelfärger 32.12 28 38 » 71 91 95 5 8 1807 Tryckfärger, bläck etc. 32.13 35 11 » 28 85 97 42 14 1808 Parfym, toalettmedel rn. m. 33.06 126 56 » 18 49 67 11 152 32 1809 Tvål och såpa 34.01 39 42 » 22 59 78 46 7 1 1810 Organiska ytaktiva ämnen 34.02 1 11/190 30 10 » 53 88 53 35 26 1811 Tvätt- och diskmedel 34.02 212—299 166 55 » 49 84 90 77 6 1 1812 Beredda sprängämnen 36.02 40 3 » 75 100 1 6 1813 Tändstickor 36.06 40 1 » 100 100 1 74 1814 Bekämpningsmedel 38.11 32 46 kr 24 68 83 13 39 21 1815 Plattor, laminerade med papper 39.01 811 66 6 ton 72 74 3 58 1816 Golvplattor av plast 39.02 731—739 26 6 » 35 74 11 33 1817 Plastfolie 1338? 721—819 48 15 » 37 80 94 79 41 16 1818 Slangar och rör av plast 39.02 852—859 40 12 » 39 72 90 65 15 4 1819 Plastpåsar 39.07 230 40 9 » 56 89 76 11 5 1820 Plastdelar till maskiner, apparater o.d. 39.07 900.1—5 75 119 kr 9 29 43 40 17" 6M 1821 Linoleummattor 59.10 37 2 ton 95 5 51 8

oolensr .—

Noterna 1—14 anger att import- och exportandelar räknats enligt följande: 1 inkl. 73.05.9005. — 2 efter värde. — 3 inkl. 38.19.8009 samt efter värde. — 4 inkl. 68.11.110 och 910.6—7. — 5 inkl. 94.01.191.2—3. — ** inkl. 47.01.3002. " inkl. 47.01.5002. — 9 inkl. 47.01.6905. — ” inkl. 49.11.900.3—9. — 1” inkl. 19.07.9099. — ” inkl. 61.02.25.1—2. — ” inkl. 43.03.200.2—3 samt efter värde. "* inkl. 31.05.9005. — " inkl. 39.07.9009.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk— Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr typ 1 2 3 4 5 0206 Blooms, billets. etc. (för avsalu) 8 23 Valsjärnsgruppen 1745 P 0209 Valstråd, varmvalsad 11 44 S » S 0210 Armeringsjärn 11 1001 S » S 0216 Varmvalsat bandjärn 9 44 S » S 0208 Universaljärn 6 96 Järnverksgruppen för stång- stål och balk 1747 P 0213 Varmvalsat stångjärn 15 88 » 0215 Proiilstång, varmvalsad 7 99 » 0211 Ihåligt bergborrstål 5 81 Borrstälsgruppen 481 P 0217 Kallvalsat bandjärn 12 70 Svenska Gruppen Kallvalsat 489 P 0218 Varmvalsad plåt > 4,76 mm 7 9 Avesta Jernverk, Uddeholm 476* P 0222 Göt av rostfritt stål 12 97 Rostfria Plåtgruppen och Sv. Rostfria Stångståls- gruppen 478 och 491 P 0223 Göt av verktygsstål2 11 64 Verktygsstålsgruppen 485 P 0228 Sömlösa rör, icke kallbearbet. 4 94 Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 189 P 0230 Sömlösa rör, kallbearbetade 4 93 Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 499 P 0306 Järntråd, icke överdragen med metall 36 75 Sveriges Tråddrageriers Förening 2081 P 0307 Järntråd, överdragen med metall 15 92 » 0309 Rör av rostfritt stål 9 86 Avesta Jernverks AB, Fagersta

Bruks AB, Nyby Bruks AB, Sandvikens Jernverks AB, Uddeholms AB 500, 501, 1809 P 0313 Stållinor och -kablar 13 72 Stållinegruppen 539 P 0316 Trådspik 15 90 Sveriges Trådspiksfabrikanters Förening 1790 K 0322 Sågblad 16 78 Svenska Sågbladsfabrikantgruppen, AB Kapman och AB Kronsågar 247,1811* P 0323 Bergborrar 9 933 Bergborrgruppen 504 P 0501 Rör av gjutjärn 10 88 Gustafsbergs Fabriker (KF) och Åkers Styckebruk 2167 L 0507 Spisar och kaminer (ej elektr.) 8 24 Gjutericonventionen 62 L 0510 Radiatorer 14 90 Radiatorindustrins Fabrikantgrupp 2046 L 0703 Osläckt kalk 15 30 Calcium och AB Strå Kalkbruk, Kalkbränneri AB, Kalkstens AB, Larsbo Kalk AB 307, 297* F, R 0704 Portlandcement 3 82 Cementa 22 F 0707 Varor av naturlig monument- och byggnadssten; polerade eller slipade 175 17a Stenbrukens Försäljnings AB 1930 F 0711 Plattor av lättbetong 5 94 AB Lättbetong 1727 F 0713 Murblock av lättbetong 5 87 » 0715 Plattor av asbestbetong 2 100 Skandinaviska Eternit AB och Svenska Invarit AB 667 F

1 I andelen inräknas produktionen vid Domnarfvets Jernverk, Norrbotten Järnverk AB samt AB Qvarnshammars Jernbruk, vilka i särskilda avtal förbundit sig att följa kartellpriserna i fråga om ar- meringsjärn. Numera föreligger på detta område ett enda avtal, som biträds av samtliga nämnda till- verkare. 2 Avtalen avser handelsfärdiga produkter, för vilka dock inga andelar kunnat beräknas (undantag: rostfri plåt, där kartellen omfattar alla svenska tillverkare). 3 Varugruppen inkluderar flera varor än vad som omfattas av kartellavtalet. * Avtalet har upphört att gälla.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk- Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr. typ 1 2 3 4 5 0717 Murtegel 99 13 Tegelbrukens Försäljnings AB 1739* P, R 0717 » 99 6 Skaraborgs Läns Tegelförsälj- ningsförening F, R 0717 » 99 14 AB Tegelcentralen i Skåne 1741 F, R 0718 Fasadtegel 63 13 Tegelbrukens Försäljnings AB 1739 F, R 0718 >> 63 3 Skaraborgs Läns Tegelförsälj— ningsförening 1740 F, R 0718 » 63 14 AB Tegelcentralen i Skåne 1741 F, R 0720 Planglas, draget eller blåst 2 100 AB Emmaboda Glasverk och Oxelösunds Järnverk 2031 L 0722 Dricksglas och prydnadsglas; odekorerade 32 70 Svenska Glasbruksföreningen 1929 P 0903 Spånskivor 7 87 Edsbyns Träförädlings AB, AB Orsa Plattfabrik, Ry AB, Skogsägarnas Industri AB 1925 L 0905 Monteringsfårdiga hus 123 8 AB Svenska Trähus 1863 F 0907 Dörrar 397 41 Svenska Dörr AB 1914 F 1009 Tidningspapper 6 98 Svenska Tidningspappers- brukens Förening u.p.a. 461 F 1014 Säckpapper 11 72 Svenska Kraftpappers— konventionen 442 P 1015 Kraftpapper, annat oblekt 17 71 » 1016 Kraftpapper, blekt 11 86 » 1017 Oblekt sultitpapper 18 66 Svenska Sulfitpappers- konventionen 453 P 1018 Blekt sulfitpapper 15 63 » 1026 Kräpperat sulfitpapper 6 88 » 1019 Papper för wellpapptillverkn. etc. 15 85 Svenska Kvistpappers- konventionen 463 P 1021 Testboard 5 87 Kraftliner- och Testboard- kartellcn 441 P 1022 Kraftliner o.d. 7 503 » 1023 Cellulosavadd 5 62 Cellva 2075 F 1024 Smörpapper 5 73 Svenska Smörpappers- konventionen 452 P 1027 Takpapp 9 94 Sveriges Takpappfabrikanters förening 455 P 1030 Trätiberplattor, hårda utan ytbehandling 15 100 Wallboardkartellen 1927 L 1031 Träfiberplattor, porösa 9 100 » 1032 Papperstapeter 12 85 Svenska Tapetfabrikanternas Förening 1588 P 1033 Kuvert 22 57 Sveriges Kuvertfabrikanter, förening u.p.a. 443 L 1036 Säckar av papper 8 88 Svenska Säckkartellen 454 L 1037 Påsar av papper 25 89 Sveriges Påsfabrikantförening, förening u.p.a. L 1201 Kött; färskt, kylt eller fryst 173 70 Sveriges Slakteriförbund 350 K 1202 Kött; saltat, torkat eller rökt 102 54 » 1204 Mjölk; standardiserad 172 98 Svenska Mejeriernas Riks- förening 1403 K 1205 Grädde 173 98 » 1206 Skum- och kärnmjölk 179 96 » Torrmjölk 32 89 Semper rn. tl. 2052—54 F 1 207

3 Varugruppen inkluderar Hera varor än vad som omfattas av kartellavtalet.

Totalt Kartell- antal andel av till- produk- Kartellens namn el. medlemmar Kartell- Varugrupp verkare tionen% samt reg.nr. typ 1 2 3 4 5 1208 Smör 141 96 Svenska Mejeriernas Riks- förening 1403 K 1209 Ost och ostmassa 124 95 Riksost 1404 F 1212 Vetemjöl 16 634 Kvarnindustriföreningen 1647 K 1212 » 15 6 Handelskvarnarnas Produktions- förening 1792 K 1213 Rågmjöl 20 42'* Kvarnindustriföreningen 1647 K 1213 » 20 5 Handelskvarnarnas Produktions- förening 1792 K 1216 Margarin och annat ätbart fett 5 68 Margarinbolaget 1866 F 1217 Korv 171 39 Sveriges Slakteriförbund 350 K 1218 Köttkonserver 42 44 » 1219 Färdiglagad mat 87 44 » 1238 Glass 74 54 Glace-Bolaget AB och Malmö Glass AB 2072, 2073* F, K 1241 Hudar av nötkreatur 38 94 Kontrollhudar, Andelsslakteriernas förening u.p.a. 409 1301 Mineralvatten 102 83 Svenska Bryggareföreningen och Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund 1906* L 1302 Lemonader etc. 117 72 » 1303 Lättöl 166 70 » 1304 Öl 33 74 » 1305 Starköl 24 95 » 1406 Kostymvävnader etc. av kamgarn 7 965 Svenska Yllefabrikanternas För- säljningsförening 1865 F 1407 Kostymvävnader etc. av kardgarn 12 865 » 1419 Vävd maskiniilt 3 100 Nordiska Maskinfllt AB, Schullström & Sjöströms Fa- briks AB, Wallbergs Fabriks AB 2166 P 1425 Filtar 13 77 Svenska Filtfabrikantfören. 620* L 1505 Overrockar av ull för män 23 55 Försäljnings AB Herrkonfektion 2126* F 1506 Överrockar av bomull för män 63 21 » 1507 Kostymer av ull 68 56 » 1508 Kavajer av ull 92 38 » 1509 Byxor av ull 62 16 » 1714 Klor 7 100 AB Svenska Klorfabrikanter 1734 F 1720 Natriumhydroxid i vattenlös- ning 7 100 » 1812 Beredda sprängämnen 3 100 Bofors AB, Nitroglycerin AB, AB Express-Dynamit 316—317 K

** Andelen inkluderar medlemmar i kartell med reg.nr 2224, då Kungsörnen AB är medlem i båda. 5 Kartellsamarbetet omfattar här endast en mindre del av medlemmarnas försäljning (uppskattnings- vis 5—6 %), nämligen leveranser baserade på. anbud till statliga och kommunala myndigheter o. dyl. kunder.

KAPITEL 4 och ägargrupper

I föregående kapitel presenterades en för- delning av de 100 största privata industri- företagen efter huvudsaklig produktionsin— riktningi. Därvid konstaterades, att hälften av dessa företag hade större delen av sin verksamhet förlagd till någon av de sex sek- torerna inom gruv-, metall- och verkstadsin- dustri. Inriktning på dessa produktionsom- råden är mest utmärkande för de allra största företagen — av de 20 största kan 17 hänföras till någon av de sex nämnda sektorerna.

Denna huvudklassificering ger emellertid obetydlig information om storföretagens produktstruktur. I många koncerner är till- verkningen fördelad på 5—10 industrisek- torer, och dessutom är graden av speciali- sering inom sektorerna starkt varierande. Avsikten med detta kapitel är att belysa specialiseringsgrad och integration i de största industriföretagen. Som tidigare fram- hållits är omfattningen av horisontell och vertikal integration och storleken hos den totala verksamheten väsentliga inslag i före- tagets konkurrensbetingelser på olika mark- nader. Valet av produktstruktur kan upp- fattas som ett led i företagets långsiktiga marknadspolitik.

I avsnitt A ges en översiktlig bild av produktionsinriktningen hos de större indu- strikoncernerna. En redovisning på sektor- nivå, avseende de 100 största privata indu— striföretagen samt statliga och kooperativa ' företag, presenteras i tabell V (tabellbilagan). Den mer detaljerade sortiments- och inte- grationsbeskrivningen i texten omfattar främst privata storföretag med förädlings- värden över 100 milj. kr. år 1963. Dessutom redovisas viktigare förvärv av industriföretag

Produktionsinriktning hos storföretag

efter 1963. Avsnittet avslutas med en över- siktlig redovisning av sammanslagningarna och deras betydelse för koncentrationen i olika delar av industrin.

Avsnitt B är en redogörelse för de större industriföretagens specialiseringsgrad och deras produktionsandelar i olika varugrup- per. Här ges även en belysning av storföre- tagens betydelse för den säljarkoncentration (enföretags— och fåtalsdominans), som redo- visats i föregående kapitel.

I undersökningen av koncentrationsgrad och integrationsförhållanden har koncernen (i aktiebolagslagens mening) använts som företags- eller beslutsenhet. En vidare defi- nition, baserad på majoritets- och starka minoritetsintressen för familjegrupper och vissa ägargrupper med anknytning till affärs— bankerna, har tillämpats i avsnitt C. Där ges en översiktlig redovisning av den indu- striella verksamheten inom 13 viktigare ägargrupper, i avsikt att belysa gruppernas betydelse inom olika delar av industrin samt integrationsförhållanden och andra samband bland företagen inom resp. grupp. Avslut- ningsvis redovisas produktionsinriktningen inom de s.k. utvecklingsbolag, som bildats de senaste åren, genomgående med nära anknytning till affärsbanker. Avsikten är bl.a. att belysa eventuella samband mellan utvecklingsbolagens förvärv och verksam- heten i andra företag med anknytning till resp. banker.

A. Storföretagens produktstruktur

Storföretagen har i den följande sorti- mentsbeskrivningen fördelats på industrisek-

1 Avsnitt A, tabell 3:3.

torer. Förutom viktigare tillverkningar och integrationsförhållanden i de största koncer— nerna anges förvärv och avyttringar av industriföretag efter 1963. Däremot har ingen beräkning kunnat göras beträffande storföretagens interna utbyggnad. Inte heller köp av delar av företag (anläggningar eller tillverkningsgrenar) har medräknats.

I Gruvindustri. Två av de största indu- striföretagen, Boliden och Grängesbergsbo— laget, har med hänsyn till förädlingsvärdets fördelning förts till denna sektor. Båda är integrerade framåt med stor produktion i sektorn metallverk, där Boliden är inriktat på nonferrometaller (främst bly och koppar), Grängesbergsbolaget på järn och stål. Metalltillverkningen baseras i huvudsak på egna råvaror.

Boliden är även landets största producent av zinkmalmsslig, men denna vidareförädlas endast i obetydlig utsträckning inom landet. En speciell form av vertikal integration är företagets verksamhet inom den kemiska industrin, som kraftigt utökades genom förvärv av Reymersholm och AB Före- nade Fosfatfabriker våren 1963. Inom den kemiska industrin är Boliden dominerande i fråga om tillverkning av bl. a. svavelsyra och fosforgödselmedel.

Grängesbergsbolaget är i gruvsektom helt specialiserat på järnmalm, och ståltillverk- ningen utgjordes 1963 enbart av grovplåt. Mellanliggande produktionsled, såsom tack- järns- och götframställning är integrerade. Efter 1963 har företaget genom förvärv av Nyby Bruk utvidgat sin stålproduktion till att även omfatta vissa kvalitetsstålprodukter, främst av rostfritt stål. Produktion av stålrör och viss manufakturering förekommer, men den mest omfattande integrationen framåt faller inom verkstadsindustrin. Denna sektor av koncernens verksamhet har utvidgats de senaste åren genom förvärv av bl.a. AB Pullmax och AB Hammarqvists Verkstäder. Grängesbergsbolaget har även viss tillverk- ning inom kemisk och kemisk-teknisk indu- stri, bl. a. genom dotterbolaget AB Express— Dynamit. Koncernens icke-industriella verk- samhet — främst järnvägs- och rederirörelse

— får till stor del betraktas som vertikal integration (malmtransporter etc.).

2. Metallverk. De 11 storföretag i gruppen »de 100 största» som klassats i denna sek- tor, faller storleksmässigt i två helt skilda kategorier. Fem är mycket stora företag med totalt förädlingsvärde överstigande 150 milj. kr. (eller enbart i metallsektorn överstigande 125 milj. kr.), medan de övriga sex har förädlingsvärden mellan 29 och 58 milj. kr. De två största koncernerna, Stora Kop- parberg och Uddeholm, är typiska bruks- företag med mycket bred industriell verk- samhet och med största delen av tillverk- ningen förlagd till malmbrytning, jämfram- ställning samt trä-, massa- och pappersindu- stri. I båda koncernerna är järn- och pap- perstillverkningen helintegrerad bakåt till resp. råvaruutvinningsled och företagen hör dessutom till de största enskilda elkraftpro- ducenterna i landet. Ett annat gemensamt drag är den stora produktionen av kemi- kalier, som delvis representerar självförsörj- ning i massa- och stålframställningen. Stora Kopparberg är landets största pro- ducent av de flesta viktigare valsverkspro- dukter av ordinärt stål (handelsjärn). En utvidgning av verksamheten på specialstål- området genomfördes 1966 genom förvärvet av Wikmanshytte Bruk. Integrationen fram- åt i metallsektom är relativt obetydlig; de viktigaste manufakturprodukterna är plåt, överdragen med zink, samt fjädrar. Kon- cernens papperstillverkning dominerades 1963 av tidnings- och journalpapper (Kvarnsveden) samt vissa pappsorter (vid det 1961 förvärvade Ställdalens Bruk). Även på pappersområdet skedde en utvidgning år 1966, då det stora finpappersföretaget Grycksbo inlemmades i koncernen. De två fusionerna år 1966, vilka båda kan karak- teriseras som horisontell integration, innebär ett tillskott av storleksordningen 10—12 % till koncernens industriella verksamhet (räk- nat i 1963 års förädlingsvärden). Uddeholm är representerat i 11 av de 18 industrisektorerna, och kan därmed sägas vara det svenska storföretag, som har den bredaste industriella verksamheten. Även

inom »huvudsektorn» metallverk har före- taget ett synnerligen omfattande sortiment, fördelat på både handelsjärn och kvalitets- stål. Den låga specialiseringsgraden medför, att marknadsandelarna i enskilda varugrup- per i regel är lägre än för andra koncerner av motsvarande storlek; undantag är främst valstråd och vissa kvalitetsstålprodukter. Integrationen med manufakturledet har dri- vits mycket långt; inom koncernen tillverkas bl. a. järntråd, rostfria rör, linor och kablar samt diverse hårdmetallprodukter.

Vid sidan av tillverkningarna på metall- området utgör massa— och pappersindustrin Uddeholmsbolagets viktigaste industriella verksamhet. Produktionen är här starkt kon- centrerad till kraftpapper (inkl. vidareför— ädling till papperssäckar), och baseras på egen framställning av sulfatcellulosa. Genom övertagandet av Mölnbacka-Trysil ett företag med likartad produktionsinriktning på pappersområdet — år 1967 utökas kraftigt såväl koncernens råvarubas som dess pro- duktionskapacitet beträffande kraftpapper.

De två övriga järnbruksföretagen i den högsta storleksklassen, Fagersta och Sand- viken, representerar integrationskedjan järn- framställning manufakturering, i Fager- stas fall integrerad med tämligen omfattande järnmalmsbrytning. Deras verksamhet i övri- ga industrisektorer är obetydlig. Båda kon- cernerna kan betecknas som utpräglade specialstålföretag, även om viss tillverkning av ordinära stålprodukter, t.ex. amerings- järn, förekommer.

Fagersta har stor tillverkning av tråd, stång och band, främst i kolrika och legerade stålkvaliteter. Göt- och till stor del även tackjärnsframställning sker inom koncernen. Integrationen framåt representeras främst av tråd, rör, sågblad och hårdmetallprodukter.

Sandviken torde vara det järnbruksföre— tag, där integrationen mot manufakturledet drivits längst, medan däremot integration med tidigare led såsom gruvdrift och tack- järnsproduktion nästan helt saknas. I manu— fakturledet uppvisar företaget mycket höga marknadsandelar beträffande sågblad, berg- borrar och andra typer av stål— eller hård- metallverktyg.

Av de fem mindre järnbruksföretagen kan tre, nämligen Halmstad, Kockums Jernverk och Smedjebackens Valsverk betecknas som handelsjärnverk. Smedjebacken är dotterbo- lag till Förvaltnings AB Ratos, och repre- senterar genom anknytningen till landets största järngrossistföretag, Söderberg & Haak, en speciell form av integration. En lik- nande kombination gällde tidigare för Nyby Bruk (främst producent av rostfritt stål), som ägdes av grossistföretaget Bröderna Ed- strand, men som numera övertagits av Grängesbergsbolaget.

I sektorn återfinns även landets största producent av nonferrometaller, Svenska Me- tallverken. Företaget dominerar produktio- nen i valsverksledet beträffande aluminium, koppar och mässing, där dess produktions- andelar i de flesta fall överstiger 80 %. In- tegrationskedjan inom koncernen går från raffinering via valsning till vissa typer av manufakturering såsom framställning av rör, folier, linor och kablar. Längre fram i för- ädlingskedjan är företagets verksamhet där- emot tämligen obetydlig. Metallverken pro- ducerar dessutom en del plastprodukter, så- som folie, slangar och rör.

Slutligen bör påpekas, att flera av de största metallproducenterna inte klassifice- rats i denna sektor, beroende på att större delen av deras produktion faller inom verk- stadsindustrin. Exempel på sådana koncer- ner är SKF, Nordstjernan (Avesta, Motala Verkstad) och Bofors, samtliga med om- fattande stålproduktion. Produktstrukturen hos dessa företag behandlas längre fram i detta avsnitt.

3. Metallmanufaktur. Det största företa- get i denna sektor är Bultfabriks AB med förädlingsvärdet 111 milj. kr. år 1963. I koncernen ingår ett kombinerat stål- och manufakturverk (Kanthal i Hallstahammar) med produktion av tackjärn, valstråd och stångjärn. I manufakturledet tillverkas bl. a. järntråd, bultar, skruvar o.d. samt disk- bänkar. En delvis likartad manufakturering (kombinerad med låsproduktion) redovisas av ett annat storföretag, Aug. Stenman AB, medan Bahco och Nordiska Armaturfabri-

&

kerna representerar kombinationen manu- faktur — verkstadsindustri.

AB Plåtmanufaktur (PLM) är landets dominerande tillverkare av glas- och plåt- förpackningar. Koncernens ställning som praktiskt taget ensam producent av glas- emballage uppnåddes genom en serie stora förvärv under åren 1960—1966. Den sista större utomstående tillverkaren, Limmareds Bruk, arrenderades av PLM från 1961 och införlivades i koncernen år 1966. I fråga om konsumentförpackningar av plåt (kon- servburkar o. d.) har PLM sedan länge varit dominerande, men företagets ställning har ytterligare stärkts efter 1963 genom förvärv av tre mindre företag. Genom övertagandet av AB Austria från Svenska Shell har före- taget dessutom utökat sin verksamhet på plastförpackningsområdet. Vid sidan av för— packningstillverkningen har PLM produk- tion av diskbänkar.

4. Transportmedelsindustri. Sektorn do- mineras av de stora varvs— och bilindustri- koncernerna, av vilka fem (Götaverken, Kockums Mek. Verkstad, Volvo, SAAB och Alfa-Lavall) år 1963 hade förädlingsvär— den över 200 milj. kr. Av varvskoncernerna uppvisar Kockums Mek. Verkstad den bredaste produktstruk- turen. Inom transportmedelssektorn produ- ceras förutom tank-, torrlast- och passage- rarfartyg också bl. a. järnvägsvagnar samt bil- och traktordelar. Övrig verkstadspro- rarfartyg också bl.a. järnvägsvagnar samt duktion representerar delvis vertikal tegration (fartygsmotorer) men omfattar dessutom bl. a. grävmaskiner och andra ma- skiner för jord- och stenindustrin. Efter 1963 har förvärvats Söderhamns Verkstäder, som främst tillverkar maskiner för skogsindu- strin, Helsingborgs Varfs AB (numera hu- vudsakligen reparationsvarv) samt ett par mindre manufakturföretag.

in-

Götaverken är landets största tillverkare av fartyg, där dess produktion omfattar alla i denna undersökning medtagna delgrup- per. Koncernen har stor egen tillverkning av fartygsmotorer och motordelar. Verk- samheten på andra områden är jämförelse-

vis liten, och omfattar främst produktion av kompressorer och av vissa husbyggnads- konstruktioner.

Eriksbergs Mek. Verkstad (dotterbolag till Ångfartygs AB Tirfing) har en fartygspro- duktion likartad Götaverkens men saknar egen motortillverkning. En liknande verk- samhet på fartygsområdet redovisas även för Uddevallavarvet, som ägs gemensamt av staten och Eriksberg.

Av bilindustrikoncernerna är Scania-Vabis den starkast specialiserade med tillverkning av lastbilar och bussar huvudsakligen i form av underreden med motor, till vilka karosser framställs i andra företag.2 Tillverk- ningen av motorer och växellådor är helt integrerad. Horisontell integration föreligger i motortillverkningen, som även omfattar fartygsmotorer (diesel) och stationära moto- rer. Scania-Vabis har efter 1963 förvärvat Be-Ge karosserifabrik samt utökat sin åter- försäljarverksamhet. Företaget skall dess- utom överta Svenska Karosseriverkstäderna.

Volvo uppvisar en väsentlig bredare pro- duktionsverksamhet. Transportmedelstill- verkningen omfattar person- och lastbilar, bussar och traktorer. Den är integrerad bak- åt med motor- och växellådtillverkning; för- utom bilmotorer tillverkas dessutom bl.a. båt- och flygplansmotorer. Andra stora pro- duktområden är jordbruksmaskiner, tryck- pressar och olika verkstadsmaskiner. För- värven efter 1963 representerar vertikal in- tegration: underleverantören G. Nyströms Umeå AB (lastbilshytter) samt återförsäl- jarföretaget Ernst Nilsson AB.

SAAB:s verksamhet faller i huvudsak in- om tre områden:

Biltillverkning, integrerad med egen pro- duktion av motorer, karosser och bildelar.

Flygpanstillverkning exkl. motorer, vilka köps från Volvo (dock tillverkas delar i Viss utsträckning).

Tillverkning av datamaskiner. I övrigt har koncernen viss produktion

1 Alfa-Laval har klassats i denna sektor be- roende på den stora produktionen av karosserier i Olofström (Svenska stålpressnings AB). 2I försäljningssortimentet ingår dock även personbilar, eftersom Scania—Vabis är general- agent i Sverige för Volkswagen och Porsche.

av verkstadsmaskiner, växlar och naviga- tionsinstrument. Liksom i de två övriga bil- företagen har en integration mot återför- säljarledet genomförts de senaste åren, vil- ket även tillfört företaget ökad kapacitet på verkstadssidan.

Alfa-Laval är landets största tillverkare av karosserier till personbilar (underleve— rantör till Volvo) och producerar även and- ra bil- och traktordelar. Företaget har dess- utom en mycket bred produktionsverksam- het i fråga om järnmanufaktur och har en dominerande ställning inom tillverkningen av centrifuger.

5. Mekaniska verkstäder m.m. De tre största koncernerna i denna sektor SKF, Nordstjernan och Bofors — representerar integrationskedjan från järnverk till meka- nisk verkstad (de två förstnämnda har dess- utom egna gruvor). Rederi AB Nordstjernan har en synner- ligen bred industriell verksamhet. J ämverks- rörelsen vid Avesta Jernverk och Motala Verkstad omfattar både kvalitets- och ordi- närt stål. Företaget är landets största pro- ducent av rostfritt stål, och tillverkar dess- utom annan plåt, armeringsjärn, gjutgods och smidda varor. Genom förvärvet av Björneborgs Jernverk år 1966 har handels- järnproduktionen ytterligare ökats. I manu- fakturledet framställs bl. a. rostfria rör, bergborrstål och färdiga bergborrar. Exem- pel på verkstadsprodukter är brosektioner, tryckbehållare, turbiner samt maskiner för massa— och pappersindustri. Som komple- ment till rederirörelsen förekommer även viss fartygstillverkning, medan slutligen före- tagets tämligen stora kalk- och murbruks— tillverkning kan uppfattas som integration bakåt i J ohnsonkoncemens omfattande bygg- nads- och anläggningsverksamhet. Svenska Kullagerfabriken är, räknat ef- ter förädlingsvärdet inom landet, Sveriges fjärde största privata industriföretag; om även den utländska verksamheten inräknas är koncernen landets största. I verkstads— sektorn noteras, förutom SKF:s domineran- de ställning beträffande kul-, rull- och glid- lager, även en betydande produktion av väx-

lar, svarvar och gjutgods. Stålproduktionen är till stor del avsedd för eget bruk (kulla- gerstål från Hofors Jernverk). Genom för- värvet av Hellefors Järnverk i slutet av 1950-talet har koncernen emellertid tillförts en stor tillverkning av annat kvalitetsstål såsom stång- och bandjärn, baserad på egen framställning av tackjärn och järnsvamp.

Huvudkomponenterna i Bofors AB:s verk- stadstillverkning är halvfabrikat (motorer och delar) för transportmedelsindustrin samt krigsmateriel. Dessutom produceras bl. a. turbiner, pumpar och tryckpressar. Jämpro- duktionen, delvis avsedd för eget behov, består främst av olika kvalitetsstålproduk- ter. Koncernen har även utvecklat en om- fattande tillverkning inom den kemisk-tek- niska sektorn, där sprängämnen, läkemedel och plastartiklar dominerar.

Ett annat storföretag med mycket brett sortiment är Svenska Tändsticks AB, som dock representerar en helt annan integra- tionsbild än ovan nämnda företag. Omkring hälften av produktionen är verkstadsproduk- ter (inkl. elektriska); i övrigt dominerar tändstickstillverkningen, som dock relativt sett minskat kraftigt i betydelse, samt pap- per och pappförpackningar. Verkstadspro- duktionen omfattar förutom tändsticksma- skiner också bl. a. tobaksindustrimaskiner, fartygsmotorer och radionavigeringsappara- ter. Inom träförädlingsindustrin (byggnads- snickerier) har koncernen expanderat efter 1963 genom köp av Ji-Te AB. I massa- och papperssektorn dominerar sulfitpapper (om- slags- och kräpperat) samt wallboard i kom- bination med egen massaproduktion. En kraftig expansion på emballageområdet har genomförts efter 1963 genom förvärv av Åkerlund & Rausing samt ett flertal mindre företag.

Övriga företag i sektorn kan karakterise- ras som mer utpräglade verkstadsföretag (undantag: Atlas Copco med kombinatio- nen manufaktur—verkstadsindustri). Inrikt- ning på en klart avgränsad delbransch kan dock endast konstateras i ett fall, nämligen i fråga om kontorsmaskiner, där Åtvida- bergs Indistrier (numera Facit AB), Addo och Svenska Dataregister har huvuddelen

av sin tillverkning. Genom fusionen år 1966 mellan de två förstnämnda företagen har Facit blivit dominerande producent av ad- ditions-, kalkylerings- och bokföringsmaski- ner. Facit-koncernen svarar dessutom för nästan hela den svenska produktionen av skrivmaskiner. Andra tillverkningar i kon- cernen är jordbruksmaskiner (Överums Bruk), elmotorer (Addo) samt möbler.

Husqvarna Vapenfabrik och Coronaver- ken har delvis sammanfallande produkt- struktur beträffande byggnads- och konsu- mentkapitalvaror såsom värmeledningspan- nor och tvättmaskiner. Husqvarna tillver- kar dessutom bl. a. spisar, symaskiner, sågar samt moped- och utombordsmotorer. Där- emot är cykeltillverkningen numera ned- lagd. Coronaverken har efter 1963 expan- derat mycket kraftigt. Efter inköp av Lin- dells Vågfabrik har tillsammans med KF bildats ett gemensamt bolag, Stathmos-Lin- dells. Dessutom har från KF övertagits Verkstads AB Calor (tvättmaskiner), och öv- riga inköpta bolag är Vårgårda Armatur- fabrik, AB Silenta samt Backer Elektro- Värme.

AGA:s produktion faller till stor del inom elektroteknisk industri: transformatorer och ackumulatorer, spisar samt radio- och TV- apparater. Sistnämnda verksamhetsgren har utökats genom övertagande av LM Erics- sons radio-TV-produktion. Av icke-elektris- ka verkstadsprodukter tillverkas inom kon— cernen bl. a. gjutjämsrör, radiatorer, kranar och ventiler. AGA har slutligen också en betydande kemisk produktion, frärnst om- fattande syre och acetylen.

6. Elektroteknisk industri. Inom denna sektor faller två av de tre största privata industriföretagen, ASEA och LM Ericsson. Beträffande verksamheten inom elbranschen som för båda koncernerna utgör en do- minerande andel — föreligger från 1946 ett avtal om specialisering med huvudsaklig in- nebörd att ASEA skall ha verksamheten förlagd till starkströms-, LM Ericsson till svagströmsområdet. Elektriska ledningar fal- ler utanför avtalet, och även i övrigt före- ligger vissa undantag från specialiserings- regeln.1

ASEA har på starkströmssidan en klart dominerande ställning i tillverkningen av transformatorer, generatorer, motorer, lik- riktare, strömbrytare och reläer. Tidigare gällde detta även beträffande svetsmaskiner, men denna tillverkning har numera över- låtits på ESAB. Övrig tillverkning inom el- branschen omfattar bl. a. kondensatorer samt tråd och kabel. ASEA har även en bety- dande icke-elektrisk verkstadsproduktion, t.ex. av turbiner, kranar och hissar. Den vertikala integrationen mot metallverksledet är betydande. Stålproduktionen (Suraham- mars Jämverk) ligger till stor del på kvali- tetsstålsidan och omfattar bl. a. plåt, gjut- gods och smidda varor. Den baseras på egen tackjärnsframställning, och även malm- brytning i mindre skala förekommer. På nonferroområdet framställs koppartråd och diverse aluminiumprodukter, till stor del halvfabrikat för den eltekniska produktio- nen, liksom de plastprodukter, som tillver- kas inom koncernen.

Av övriga koncerner på starkströmsom- rådet är Elektrolux — med stark ägande- anknytning till ASEA2 den klart största. Produktionsinriktningen skiljer sig fullstän- digt från ASEA:s; huvuddelen av produk- tionen är byggnads- eller konsumentkapital- varor såsom spisar, kylskåp, tvättmaskiner och dammsugare. I övrigt tillverkas mindre elmotorer samt stålinredningar. Efter 1963 har Elektrolux köpt Getinge Mek. Verk- stad, som producerar spisar och annan ut- rustning för storkök.

L M Ericsson dominerar produktionen in— om stora delar av det teletekniska området, där viss uppdelning föreligger gentemot den statliga verksamheten (Televerkets verkstä- der). Däremot har koncernen, som tidigare nämnts, numera avyttrat sin radio- och TV- tillverkning till AGA. Bland LME-koncer- nens viktigare tillverkningar på svagströms- området kan nämnas telefonapparater, tele- stationer och växlar, kondensatorer samt tråd och kabel. Dessutom produceras inom

* Avtalet (kart. reg. nr 921) finns utförligt be- skrivet i Kartellregistret nr 2 år 1953.

Denna anknytning uppkom 1962, då Elektro- lux förvärvade AB Elektrohelios från ASEA i utbyte mot nyemitterade aktier.

koncernen hålkortsmaskiner, belysningsar- matur samt delar av plast till maskiner och apparater. Bland förvärv under senare år kan nämnas Automatiskt Brandalarm AB med dotterbolag. Dessutom har LME över- tagit en stor del av verksamheten vid AB Gylling & Co.

7. Jord- och stenindustri. Tre av de störs- ta företagen i denna sektor — Skånska Ce- ment AB, Iföverken och Skånska Cement- gjuteriet kan hänföras till den s.k. Wehtje-gruppen (se närmare avsnitt C ne- dan). De två förstnämnda företagen kom- mer under hösten 1967 att gå samman i en gemensam koncern med Skånska Cement AB som moderbolag. Huruvida det nya fö- retaget kommer att få aktiemajoritet även i Skånska Cementgjuteriet är oklart. De tre nämnda företagen kan sägas re- presentera var sitt led i en vertikal integra- tionskedja. I Skånska Cement AB är ce- mentproduktionen starkt dominerande, och koncernens dominerande ställning på denna marknad har ytterligare accentuerats genom att det redan tidigare närstående Ölands Cement AB 1966 blev dotterbolag. Iföver- ken tillverkar asbestbetong och lättbetong (Siporex) med cement som råvara; i övrigt framställs eldfast konstruktionsmaterial samt sanitetsporslin. Däremot har tillverkningen av hushållsporslin (Rörstrand) 1964 avytt- rats till Uppsala-Ekeby. Skånska Cement— gjuteriet är landets största entreprenadföre- tag i byggnads- och anläggningsbranschen men har även en betydande industriell pro- duktion. Denna omfattar främst fabriksblan- dad betong, rör och byggelement av be- tong, murbruk samt byggnadskonstruktio- ner av järn och stål. Genom förvärvet av Olsson & Skarne år 1967 har verksamheten på entreprenadområdet ytterligare utökats. AB Industrivärden är vid sidan av Skåns- ka Cement AB landets enda cementprodu- cent (Gullhögens Bruk). Det 1963 förvär- vade A-Betong AB har stor tillverkning av olika slags betongelement. Efter 1963 har Industrivärden genomfört en omfattande in- tegration framåt genom förvärv av fyra stora byggnadsföretag. Genom aktiebyte och

överenskommelse om viss samordning med AB Ytong år 1966, har Industrivärdengrup- pen numera en produktstruktur mycket lik- artad Wehtje-företagens. Ytong är vid sidan av Siporexföretagen (Iföverken rn. fl. Weht- je—företag) landets största producent av lätt- betongprodukter.1

I sektorerna 8. Sågverk och hyvlerier och 9. Träförädlingsindustri återfinns inget av de största industriföretagen. Limhamns Trä- industri (numera AB Tarkett) har köpts av Custos via det nybildade AB Företagsfinans.

10. Massa- och pappersindustri. Räkna". efter antalet är detta den mest storföretags- betonade av samtliga industrisektorer. 15 storföretag bland de 100 största hade 1963 större delen av sitt förädlingsvärde i massa— och pappersindustrin, vartill kommer, att flera koncerner med stor massa- och pap- persproduktion (t. ex. Stora Kopparberg. Uddeholm och Svenska Tändsticks AB) åter- finns i andra sektorer. Då produktstruktu- ren hos företag med papperstillverkning in- gående beskrivs i kapitel 7: B, kommer här endast att anges vissa data beträffande de största koncernerna. Pappers- och/eller papptillverkning fö- rekommer i 12 av de 15 företagen, nästar. genomgående integrerad med massafram- ställning. Företagen har i allmänhet egna skogar och sågverksrörelse av varierande omfattning. Det största av företagen är Svenska Cel- lulosa AB, där de viktigaste slutproduktema numera är tidningspapper och kraftliner samt efter förvärvet av Wifstavarf år 1966 — kraftpapper. SCA har stor egen massapro- duktion, och är dessutom landets största pri- vata skogsägare. Vidare tillverkas wallboard. sågverksprodukter och byggnadssnickerier. Företagets verkstadsproduktion (vid Sunds verkstäder) utgörs främst av maskiner för massa- och pappersframställning. Inom ke- misk industri produceras bl. a. klor, natrium- hydroxid, plastfolie och golvplattor. Bland

1 Siporexföretagen och Ytong, samarbetar se- dan 1958 i ett gemensamt försäljningsbolag. AB Lättbetong (se vidare kapitel 8:C).

företagsförvärv efter 1963 kan nämnas AB Emballagemaskiner samt Värnamo Well- papp.

Billerud är ett närmast renodlat skogs- industriföretag och har i denna sektor en uppbyggnad mycket likartad SCA:s. Avsalu- produktionen utgörs främst av olika slags emballagepapper samt av textilmassa.

Holmens Bruks & Fabriks AB represente- rar en mycket ovanlig produktionskombina- tion, nämligen papper textil. Pappers- produktionen utgörs till största delen av tidningspapper, medan på textilområdet till- verkas beklädnadsvävnader av ylle samt fo- dervävnader.

De största strukturförändringama efter 1963 har gällt finpappersföretagen. Som ti- digare nämnts har Grycksbo förvärvats av Stora Kopparberg. Tre andra finpappers- företag — Klippan, Papyrus och Norrlands Skogsägare (Hörnefors) har gjort stora företagsförvärv.

Klippan, som tidigare var ett tämligen renodlat finpappersföretag, har förutom Östanå (främst finpapper) köpt cellulosa- vaddbruken Nyboholm och Långasjönäs samt omslagspappersbruket Emsfors. Under 1967 inlemmas också finpappersföretaget Håfreström i koncernen.

Papyrus har 1966 övertagit fin» och sul- fitpappersbmken i Nykvarn och Laxå, vil- ka tidigare ägdes av Minebergs AB. Norr- lands Skogsägare har bl. a. övertagit massa- och kraftpappersföretaget Dynäs AB. Bland övriga storföretag i denna sektor har Möln- backa—Trysil förvärvats av Uddeholm, me- dan stora delar av Åkerlund & Rausings tillverkningar övertagits av Svenska Tänd- sticks AB och Klippan.

Storföretag med stark inriktning på mas- saproduktion för avsalu är Mo & Domsjö, Bergvik & Ala samt Ströms Bruk.1 Det största av dessa företag är Mo Do, som inom sektorn har produktion även av trä— fiberplattor. Koncernens verkstadsproduk- tion (cisterner, växlar m.m.) har efter 1963 utökats genom förvärv av S. 0. Grafström med tillverkning av transportanläggningar för cellulosaindustrin. Det största förvärvet faller dock inom den kemiska sektorn

(Svenska Oljeslageri AB), där Mo Do bl. a. producerar klor, syre, vissa alkoholer samt lacker. Övriga förvärv de senaste åren är Pauliströms Bruk (cellulosavadd) samt Bure AB (slipmassa och sågverksprodukter).

II. Grafisk industri. Bland de största fö- retagen i denna sektor återfinns två dags— tidningskoncerner, vilka även har viss an— nan grafisk produktion samt (Dagens Ny- heter) framställning av tryckfärger.

AB Grafoprint (moderbolag för Bonnier- företagen) är landets största säljare av böc- ker och veckotidningar, och har dessutom annan tryckeriverksamhet. Integrationen bakåt omfattar produktion av journalpap- per och tryckfärger. Vid koncernens pap- persbruk produceras dessutom kraftpapper och pappemballage. Även koncernens verk- samhet inom verkstadsindustrin kan karak- teriseras som vertikal integration. Den om- fattar främst tillverkning av tryckpressar och paketeringsmaskiner.

AB Sveriges Litografiska Tryckerier (Es- selte) har ett synnerligen brett produktsor- timent inorn grafisk industri, bl. a. böcker, tidskrifter, broschyrer, blanketter och eti- ketter. Koncernen har egna pappersbruk, där produktionen främst omfattar olika em- ballagematerial såsom kraftpapper, well- papp, påsar och kuvert. Efter 1963 har kon- cernen övertagit ett stort företag inom den grafiska industrin, Nordisk Rotogravyr AB.

12. Livsmedelsindustri. Huvuddelen av denna sektor domineras av jordbrukskoope- rativa företag, vilka inte närmare behandlas i detta avsnitt. De privata storföretagen återfinns inom ett mindre antal delbran— scher, nämligen sockerindustri, kvarnar,2 choklad-, spisbröds- och konservindustri. Det ojämförligt största företaget i sek- torn är Svenska Sockerfabriks AB, som har monopolställning beträffande sockerproduk-

1 Ströms Bruk (efter förvärvet av Ljusne-Woxna ändrades namnet till Ström-Ljusne AB) såldes 1966 och delades mellan Iggesund och Bergvik & Ala. 2 Det största kvarnföretaget, Kungsörnen, har dock mycket starka ägandesamband med jord- brukskooperationen.

tionen inom landet, kombinerad med ett starkt importskydd. Inom koncernen produ- ceras dessutom köttkonserver, frysta och konserverade grönsaker, sylt etc. (vid dot- terbolaget Felix) samt fodermedel.

13. Dryckesvaru- och tobaksindustri. An- delen statlig produktion är här större än i någon annan sektor med undantag för gruv- industrin. Stora, privata företag finns endast i bryggeribranschen, där en stark koncen- tration pågått under senare år. De två do- minerande företagen Prippbryggeriema och Stockholms Bryggerier förvärvade under 1950- och i början av 1960-talet ett stort antal mindre bryggerier, av vilka en del senare nedlagts. År 1963 varierade de två koncernernas sammanlagda andel på olika delmarknader mellan 50 och 85 %. Vid års- skiftet 1963—1964 sammanslogs de två stor- företagen till en koncern. Stockholms Bryggerier har vid sidan av bryggeriverksamheten även läkemedelstill- verkning (AB Kabi). Efter 1963 har för- värvats Grumme & Son med tillverkning av bl. a. rengöringsmedel, parfymer och kos- metika, samt AB Oxygenol med dotterbola- get Recip (läkemedel).

14. Textilindustri. De största företagen i denna sektor återfinns företrädesvis på bom- ullssidan, där 1963 fyra koncerner hade för- ädlingsvärden mellan 45 och 75 milj. kr. Produktstrukturen hos de större textilföre- tagen redovisas i kapitel 6 nedan. Bland viktigare förändringar i företagsstrukturen under senare år kan nämnas bildandet av Saxylle-Kilsund år 1966 — tidigare Svens- ka Yllekoncemen och Kilsunds AB samt att Borås Wäfveri år 1967 övertagit hem- inredningsproduktionen vid Gamlestaden (Asken) och Mölnlycke.

15. Sömnadsindustri. Denna mycket stor- företagsfattiga sektor representeras i tabell V av endast Algot Johansson AB, främst inriktat på fritids- och annan lättare kon- fektion. Av övriga delbranscher uppvisar tyngre herrkonfektion ett stort antal medel— stora företag (200—600 anställda) medan

damkonfektion i stor utsträckning drivs i små företag. Sömnadsindustrin behandlas mer ingående i kapitel 6: C.

16. Läder-, hår- och gummivaruindustri. Av de tre delbranscherna är gummivaruin- dustrin en utpräglad storföretagsbransch,1 medan de två övriga innehåller främst mind- re företag. Två av storföretagen, Trelleborgs Gummifabrik och Tretorn (Henry Dunkers Förvaltnings AB) har sammanslagits efter 1963. Trelleborgs tillverkningar inom gum- mivaruindustrin omfattar främst däck och slangar av olika slag. Produktion i mindre skala dI'lVS även inom andra sektorer, främst kemisk-teknisk industri (golvplattor, plast- folie, slangar och maskindelar i plast), verkstadsindustri och sömnadsindustri. Tre- torns produktion faller däremot helt inom huvudsektorn och omfattar skor, stövlar, rör och slangar m. m.

17. Kemisk industri. Av de tre största företagen i denna sektor är Nynäs Petro- leum ett specialiserat raffinaderiföretag (bensin, oljor och asfalt), medan de två öv- riga Stockholms Superfosfat och Igge- sund —- har mer spridd produktion. Båda de sistnämnda koncernerna har de senaste åren expanderat genom företagsköp. Stockholms Superfosfats Fabriks AB (nu- mera F0sfatbolaget) har huvuddelen av sin produktion förlagd till kemisk och kemisk- teknisk industri. Bland produkterna kan nämnas salpetersyra, ammoniak, kalcium- karbid, kvävegödselmedel och olika slags plaster. Företagsförvärven efter 1963 faller inom den kemisk-tekniska sektorn. Från Mi- neberg har övertagits Stockholms Benmjöls- fabrik samt Stidsvigs och Hälsingborgs Lim- fabriker, och dessutom har AB Casco (lim, färg m. rn.) införlivats med koncernen. Iggesunds Bruk producerar diverse ke- mikalier, bl.a. ammoniak och natriumhy- droxid. Inom andra sektorer framställs bl. a. sågblad, sågverksprodukter, monteringsfär- diga hus samt pappersmassa. Järnverks-

1 Förutom de tre här medtagna koncernerna har även KF (Svenska Gummifabriks AB, Gisla- ved) stor produktion i branschen.

företaget Boxholms AB, med vilket starka ägandesamband redan tidigare förelåg, in- går numera i koncernen, liksom delar av Ströms Bruk (se Massa- och pappersindu- stri).

Slutligen bör framhållas, att storleken hos det numera dominerade företaget på den organiskt-kemiska sidan, Unifos Kemiska AB i Stenungsund, inte framgår av redovis- ningen. Produktionen i Stenungsund, som främst omfattar plaster och plastråvaror, in- leddes nämligen först i slutet av år 1963. Unifos ägs av Fosfatbolaget och det ameri- kanska storföretaget Union Carbide.

18. Kemisk-teknisk industri. Här åter- finns tre storföretag med förädlingsvärden år 1963 överstigande 50 milj. kr., nämligen läkemedelsföretaget Astra, Skånska Ättiks- fabriken — numera främst tillverkare av plaster och plastprodukter -— samt Svenska Unilever. Den kemisk-tekniska produktio- nen i det sistnämnda företaget, som är sek- torns största, omfattar främst tvål, tvätt- och diskmedel samt parfymer. Vidare framställs en del av råvarorna för den egna margarin- tillverkningen. Andra livsmedel, som fram- ställs inom koncernen, är konserverade grön- saker, soppor, o. (1. samt glass.

Som framgått av redovisningen ovan, va- rierar sortimentsbredden starkt mellan stor- företag i olika sektorer av industrin. Sär- skilt företagen i gruv- och metallindustrin uppvisar i allmänhet ett mycket omfattan- de sortiment. De är dels ofta integrerade framåt mot manufaktur- och verkstadsin- dustrin, och har dessutom i många fall be- tydande tillverkning inom trä-, pappers- och kemisk industri. Den motsatta ytterligheten representeras av storföretag i konsumentva- rusektorer såsom livsmedels- eller textilindu- stri, där produktionen till helt dominerande del faller inom respektive huvudsektor och dessutom ofta är specialiserad till en eller ett par branscher inom denna. Skillnaderna på sektornivå illustreras av följande jämfö— relse av »sektorrenheten» hos storföretag (bland de 100 största) inom fem grupper av industrisektorer.

Storföretag i Huvud- Antal sektorerna: sektorns sektorer andel av per före- förädlings- tag värdet 1—2 gruvor och metallverk 60 4,5 4—6 verkstads- industri 75 3,2 10—11 massa-, pappers- och grafisk industri 76 3,8 16 o. 18 gummivaru- och kemisk-teknisk industri 84 3,0 12—15 huvudsakligen konsumentvaru- industri 92 1,6

Här bör påpekas att de medräknade stor- företagen i sektorerna 1—6 i genomsnitt är ungefär dubbelt så stora som företagen-i sektorerna 12—18. Skillnader i specialise- ringsgrad mellan olika storleksklasser av företag redovisas i nästa avsnitt, som även innehåller data beträffande storföretagens produktionsandelar i varugrupper.

Producentkooperationens industriella verk- samhet är ytterst specialinriktad. Således har Slakteriförbundets medlemmar all sin verk- samhet i livsmedelssektorn. Mejeriförbundet har förutom sin huvudsakliga verksamhet även tillverkning av cisterner m. m. (Wed- holms). Skogsägarföreningamas produktion ligger i sågverks-, träförädlings- samt mas- sa- och papperssektorema. I sågverksgrup- perna ligger andelarna på 6—7 %. Inom träförädlingsindustrin tillverkas framför allt spånskivor och monteringsfärdiga trähus. Viktigare pappersprodukter är finpapper, smörpapper, papper för wellpapptillverkning samt papperssäckar. Också massa produce- ras i betydande omfattning. Sedan 1963 har Norrlands Skogsägares Cellulosa AB för- värvat bl. a. Dynäs AB och Forss AB. Skogs- ägarnas Cellulosa AB (Mönsterås) har över- förts på Södra Förbundet.

Kooperativa Förbundet har sin huvud- sakliga inriktning på livsmedelsprodukter, framför allt margarin, konserver och kött- varor. Inom verkstadssektorerna tillverkas truckar, pannor, lampor, radio, TV, m.m.

statliga företag, av vilka Försvarets Fabriks- verk och Televerkets verkstäder är de störs-

0/0 av hela indu5+rins förädlingsvärde 50

l967

llllllllll

.b =

|955

N O llllllllllllll|llllllllllllllllllllllll E)

l l l l I

=

Antal företog

Diagram 4 :I . De 100 största företagens andelar, räknade i 1963 års förädlingsvärden

Stor produktion förekommer även i jord- och stenindustrin (Gustafsberg) samt massa och papper (Fiskeby, Karlholm). KF har vidare betydande tillverkningar inom kemisk industri t.ex. margarinråvaror vid AKO, gödselmedel (Salpeterverken) och tvättme- del m. m. (Helios). Bildäck och slangar pro- duceras vid gummifabriken i Gislaved. Se- dan 1963 har KF sålt Käti Textil medan Vargen och Kembels Skofabrik lagts ned. Som tidigare nämnts har Verkstads AB Calor sålts till Coronaverken, och ett samarbete in- letts med detta storföretag i tillverkningen av vågar. Slutligen har under de senaste åren ett antal charkuterifabriker och bagerier övertagits från föreningarna.

Den statliga industriverksamheten är in- riktad på gruvdrift (LKAB), stålproduk- tion (NJA), massa- och papper (ASSI) samt tobaks— och sprittillverkning. Verk- stadsproduktion förekommer i ett flertal

I 50 100

ta. Sedan 1963 har Skövde Gasbetong och Jäders Bruk förvärvats. Törefors AB lades ned under sommaren 1967.

De förvärv och avyttringar av företag som gjorts av storföretagen efter 1963, har re- dovisats i översikten ovan. Den samman- lagda effekten av dessa transaktioner är en icke oväsentlig ökning av koncentrationsgra- den i industrin. Nedan anges förändringar- nas storlek, räknade efter 1963 års föräd- lingsvärden, dels för hela industrin, dels med fördelning på sektorer. Det bör under- strykas, att beräkningarna avser enbart för- värv av hela företag, medan köp av till- verkningsgrenar eller delar av företag inte kunnat inräknas. Härigenom underskattas troligen den totala effekten av sammanslag- ningar på företagskoncentrationen.

I diagram 4:1 anges kumulativt de 100 största privata företagens förädlingsvärde- andelar i hela industrin, räknade efter 1963 års resp. 1967 års koncernförhållanden (för- ädlingsvärdesiffrorna gäller i båda fallen 1963 års produktion). Företagen är inte identiska, eftersom dels nya företag kommit in i gruppen genom stora förvärv, dels några stora företag inlemmats i andra kon- cerner.

Nettoeffekten av förvärv och avyttringar är, att andelen för de 50 största företagen ökar från 37,5 till 40,4 %, för de 100 största från 46,3 till 49,4 %. Strukturföränd- ringarna i storföretagssektorn under dessa tre och ett halvt år torde få betraktas som mycket omfattande, jämfört med tidigare år under efterkrigstiden. Den kraftigt ökade frekvensen av sammanslagningar inom in- dustrin under 1960-talet liksom storföreta- gens dominerande ställning som köpare av företag har ingående belysts i en serie SNS—skrifter.1 I tabell 411 har nettoförvärven räknade i 1963 års förädlingsvärden i de 100 största storföretagen fördelats på storleks-

1 Näringsliv i omvandling, Stockholm 1964. Sammanslagningar och samarbetsavtal i svensk industri 1963—1964, Stockholm 1965.

Tabell 4:I . Procentuell förändring av föräd- lingsvärdet i 100 storföretag genom förvärv juli 1963—mars 1967

Företag med Identiska före- rangnummer tag i 1963 års vid båda tidpunk-

Rangnummer rangordning punkterna 1— 10 + 3,0 + 3,6 11— 20 + 7,3 + 12,7 21— 30 + 23,5 + 22,0 31— 40 + 21,6 + 7,4 41— 50 —— 5,2 + 3,7 51— 60 + 10,3 + 5,5 61— 70 + 9,1 + 1,3 71— 80 + 6,3 + 2,5 81— 90 + 12,4 + 2,8 91—100 — 2,8 + 5,8 1—100 + 8,2 + 7,7

klasser av företag. De redovisade föränd- ringarna gäller dels identiska företag — dvs. de företag som hörde till resp. klass år 1963 dels en jämförelse mellan samma rang- nummer de två åren.

Expansionen Via företagsköp har således haft störst omfattning bland företagen 21— 40, dvs. koncerner som 1963 hade föräd- lingsvärden mellan 90 och 170 milj. kr. Däremot synes detta slags åtgärder ha haft tämligen måttlig omfattning bland de allra största och bland de medelstora (förädlings- värde: 30—50 milj. kr.) storföretagen. Efter— som intern utbyggnad inte kunnat medräk- nas, kan dock inga slutsatser dras beträf-

fande den totala expansionen i olika stor- leksklasser.

Den direkta inverkan på koncentrations- graden i olika industrisektorer av företags- köpen i storföretagssektorn illustreras i ta- bell 4: 2. Förädlingsvärdeandelar för det största och de åtta största företagen samt för storföretagen (inkl. kooperativa och statliga företag) anges där utifrån koncern- förhållandena dels 1963 dels 1966/67. Sju sektorer, där inga förändringar inträffat, eller där förändringarna motsvarar mindre än 1,5 % av det totala förädlingsvärdet, har utelämnats.

Förändringarnas nettoeffekt är här ge- nomgående en ökning av koncentrations- graden, dock tämligen måttlig i de flesta sektorer. De mest påfallande förändringarna gäller sektorerna 13 och 16, där andelen för det största företaget ökat kraftigt. Or- sakerna är främst sammanslagningama mel- lan Prippbryggerierna och Stockholms Bryg- gerier resp. mellan Trelleborgs Gummifa- brik och Tretorn. Den senare utgör närmast en organisatorisk förändring inom en ägar- grupp (jfr avsnitt C nedan) och torde sakna reell betydelse, sett från marknadssynpunkt.

I övriga sektorer har sammanslagningarna främst påverkat fåtalskoncentrationen. En ökning av de åtta största företagens andel med 4—5 procentenheter noteras i sekto- rerna metallverk (förändringarna gäller i huvudsak stålverken), massa- och pappers-

Tabell 4 : 2. Förändringar i sektorkoncentrationen genom storföretagens förvärv och avyttringar av företag (1963 års förädlingsvärden )

Största företagets 8 största före- Storföretagens Industrisektor andel (%) tagens andel (%) andel (%) 1963 1966/67 1963 1966/67 1963 1966/67 2 Metallverk 14 14 71 75 98 98 4 Transportmedelsindustri 13 14 60 63 72 75 5 Mekaniska verkstäder m. m. 8 8 35 37 63 65 7 Jord- och stenindustri 9 18 40 35 50 52 8 Sågverk och hyvlerier 8 8 25 28 47 48 10 Massa- och pappersindustri 10 12 41 45 87 91 11 Grafisk industri 9 10 35 37 40 40 13 Dryckesvaru- och tobaksindustri 29 42 78 78 74 74 14 Textilindustri 7 7 37 39 56 56 16 Läder-, hår- och gummivaruindustri 14 21 44 46 48 49 6 28 33 47 51 18 Kemisk-teknisk industri 6

industri samt kemisk-teknisk industri.1 Ef- fekten blir givetvis väsentligt större i enstaka branscher och varugrupper. Särskilda under- sökningar av de senaste årens förändringar på dessa mer disaggregerade nivåer har dock gjorts endast beträffande stål- och pappers- branscherna (kapitel 7).

B. Storföretagens produktionsandelar

Den sortiments- och integrationsbeskriv- ning för 100 storföretag, som gavs i före- gående avsnitt, skall här kompletteras med data beträffande företagens produktionsan- delar i de 456 studerade varugrupperna år 1963. Avsikten är dels att belysa specia- liseringsgraden i olika storleksklasser av företag, dels att undersöka, vilken roll de stora koncernerna spelar för den produk- tionskoncentration (enföretags- och fåtals- dominans), vars omfattning kartlagts i ka- pitel 3.

I tabell VI (tabellbilagan) har de 100 storföretag, som 1963 var störst med av- seende på industriellt förädlingsvärde, upp- ställts i storleksordning. Förutom förädlings- värdet anges antalet varugrupper, där resp. företag är representerat, med fördelning i

klasser efter företagets andel av den svenska produktionen.

Skillnader i specialiseringsgrad illustreras dels av antalet varugrupper, där företaget har produktion, dels av frekvensen varu— grupper med stora produktionsandelar. Då vissa varuområden faller utanför undersök- ningen, och dessutom varugrupperna är olika stora, erhålls endast ungefärliga mått på faktiskt existerande skillnader.

Sammanfattande mått på specialiserings- graden i olika storleksklasser bland de pri- vata storföretagen ges i tabell 4: 3. Med den valda indelningen är den genomsnittliga fö- retagsstorleken i varje klass något mer än dubbelt så stor som i närmast följande.2 Förutom totalantalet varugrupper per före- tag, anges andelen av dessa varugrupper, där resp. företag 1963 uppnådde minst 1, S, 20 och 70 % av den svenska produktio- nen.

1 Den relativt sett starka ökningen av koncen- trationsgraden i sågverkssektorn får ses som en sekundäreifekt av sammanslagningar i massa- och pappersindustrin (delvis även metallverkssektorn), där huvudverksamheten ofta är integrerad med sågverksdrift av varierande omfattning. Genomsnittligt förädlingsvärde i resp. klass: 448 milj. kr., 181 milj. kr., 85 milj. kr., 42 milj. kr., 16 milj. kr. Medianföretagens förädlingsvärden: 355 milj. kr., 175 milj. kr., 82 milj. kr., 41 milj. kr., 17 milj. kr.

Tabell 4: 3. Storföretagens sortimentstorlek och produktionsandelar år 1963

Företagsstorlek (rangnummer)

1—10 11—30 31—60 61—100 101—200 Förädlingsvärde i industrin, milj. kr. 719— 274— 124—— 58— 28— (variationsvidd) 275 125 59 29 3 Antal varugrupper per företag 44,5 23,1 12,7 9,4 6,0 Därav i procent: grupper där företagets produktionsandel > 20 % 25 24 23 12 5 grupper där företagets produktionsandel 5—19 % 27 20 21 28 grupper där företagets produktionsandel 1—4 % 25 24 25 29 grupper där företagets produktionsandel ( 1 % 23 32 31 31 Dominans (produktionsandel) 2 70 %) antal varugrupper per företag 2,8 1,8 0,4 0,15 0,02 d:o i procent av totalantalet per företag 6,3 7,8 3,1 1,6 0,3

Storleksskillnader mellan företag bör på varugruppsnivå ge utslag på två sätt. Dels kan antalet varugrupper öka med företags- storleken, dvs. stora företag kan i högre grad vara horisontellt och vertikalt inte- grerade eller ha verksamhet inom flera, obe- roende produktområden. Dels kan de stora företagen ha större produktion i de varu- grupper, där de är verksamma och därmed i genomsnitt uppnå högre produktionsan- delar.1

Av tabellen synes framgå, att skillnaderna mellan de tre högsta storleksklasserna till helt dominerande del faller inom den först- nämnda kategorin. Antalet varugrupper per företag förändras mellan dessa klasser i det närmaste proportionellt med förädlingsvär- det per företag. I samtliga uppnår företagen minst 20 % av produktionen inom ca en fjärdedel av »sina» varugrupper. De tio största företagen skiljer sig från de 50 föl- jande endast i det avseendet, att andelen varugrupper med mycket små produktions- andelar (( 1 %) är lägre. I stort torde kunna konstateras, att storleksskillnadema bland företag med förädlingsvärden överstigande ca 60 milj. kr. avspeglar skillnader i inte- grationsgrad snarare än i produktionsskala.

I de två lägsta storleksklasserna sjunker sortimentets storlek väsentligt mindre än förädlingsvärdet per företag. I stället är an- delen varugrupper, där företagen har bety- dande produktionsandelar, lägre än i de större företagen. Bland företagen 101—200 uppnås sålunda gränsen 20 % endast i var tjugonde grupp, att jämföras med var fjärde för de 60 största företagen. Skillnaderna gäller här i mycket stor utsträckning pro- duktionsskalan, i mindre mån integration och sortimentsstorlek i övrigt.

Här bör även framhållas, att specialise- ringsgraden varierar påtagligt mellan olika industrisektorer. Frekvensen av mycket små produktionsandelar (( 1 %) är sålunda sär- skilt stor i sektorerna metallverk, mekaniska verkstäder samt massa- och pappersindustri. Sådana »marginella» tillverkningar är där- emot ovanliga bland storföretag i t. ex. gruv— industri och livsmedelsindustri. Om spe- cialiseringsgraden mäts med andelen varu-

grupper, där företagets produktionsandel ut- gör minst 20 %, erhålls följande tal för de högst specialiserade sektorgrupperna:

livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri .............. 57 % gruvindustri .................. 47 % kemisk och kemisk-teknisk

industri .................. 40 %

Låg specialiseringsgrad i denna mening utmärker storföretagen på främst följande områden:

massa-, pappers- och grafisk industri .................... 11 % metallverk och -manufaktur . 18 %

Dominans i produktionen, dvs. produk- tionsandelar om minst 70 % i varugrupper, samvarierar både absolut och som pro- cent av totalantalet grupper —mycket starkt med företagsstorleken. Det är först på denna nivå, som påtagliga skillnader i produk- tionsskala kan utläsas mellan de tre högsta storleksklasserna (rangnummer 1—60). De tio största koncernerna uppnår dominans i produktionen inom ca en av 35 bland »sina» varugrupper, medan motsvarande relation hos företagen 31—60 är en av 250.

Av de 79 varugrupper, där ett privat

' storföretag dominerar den svenska produk-

tionen, faller 62 på de 30 största företagen. Övervikten för dessa mycket stora koncerner (förädlingsvärde i industrin minst 59 milj. kr.) belyses av följande tabell, där större produktionsandelar i varugrupper fördelats mellan privata storföretag och andra före- tagskategorier. Varugrupperna har — utan hänsyn till importens storlek — indelats som tidigare efter enföretags- och fåtalsdominans i produktionen.

Dominerande ställning för ett enda före- tag är således synnerligen ovanlig utanför storföretagsgruppen och även bland de mindre storföretagen. De 100 största privata storföretagen samt KF och statliga företag svarar tillsammans för mer än nio tiondelar

1 Dessutom kan givetvis skillnader föreligga be- träffande varugruppernas genomsnittliga storlek. Sådana skillnader synes dock inte i mer betydande utsträckning ha påverkat resultaten.

Tabell 4:4. Större produktionsandelar i varugrupper, fördelade på företagskategorier

Enföretagsdominans Fåtalsdomi- Lågkoncen- i produktionen nans i pro- tration i pro- (99 varugrupper) duktionen duktionen Andelar Andelar (211 varu- (146 varu- över 70 % 20—29 % grupper) grupper) Andelar Andelar Företagskategori 20—69 % 20—69 % Privat storföretag (bland 100 största) 77 3 240 26 Privat storföretag (annat) 2 1 29 6 Statligt företag 4 10 1 Kooperativa Förbundet 5 21 1 Producentkooperativt företag tillhörande SMR, SSF eller SSR 7 5 Annat företag (ca 12 000 st) 6 65 21 94 4 372 60

av alla produktionsandelar överstigande 70 % i varugrupper.

Även för omfattningen av fåtalsdominans har de ovan nämnda företagskategorierna stor betydelse. Om produktionsandelar över 20 % i fåtalsgrupper används som mått, kan konstateras att de 100 största privata stor- företagen svarar för ca 65 %, övriga privata storföretag för 7 % samt KF och statliga företag tillsammans för 8 %. Som tidigare konstaterats är dock koncentrationen till de högsta storleksklasserna inom storföretags— gruppen här mindre markerad.

I varugrupper, som inte uppfyller krite- riet för fåtalsdominans, förekommer pro- duktionsandelar om minst 20 % i 60 fall. Här är övervikten för storföretag jämförelse- vis obetydlig; nära hälften av dessa pro- duktionsandelar faller på företag med mindre än 500 årsarbetare.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att de dominanssituationer, som redovisades i föregående kapitel, till mycket stor del kan hänföras till ett fåtal företag. Detta illustre- ras av följande jämförelse, avseende de 30

30 största 100 största företagen företagen

Andel av industrins för- ädlingsvärde Andel av antalet produk- tionsandelar 270 % Andel av antalet produk- tionsandelar 220 % i få- talsdominerade varu- grupper

30% 66%

46% 82%

40% 65%

resp. 100 största privata industriföretagen, mellan förädlingsvärdeandel i industrin och andel av antalet stora produktionsandelar i varugrupper med hög produktionskoncent- ration.

C. Industriell verksamhet inom 13 ägargrupper

Redovisningen av koncentrationsdata har hittills avsett företags och koncerners (i aktie- bolagslagens mening) andelar i branscher och varugrupper. I detta avsnitt är avsikten att gå ett steg längre och undersöka, hur strukturbilden förändras, om företag med gemensamma större ägare eller ägargrupper sammanräknas.

En samordning av verksamheten vid flera, formellt fristående bolag kan tänkas före- komma, om samma grupp av ägare har be- tydande intressen i samtliga. Sådan samord- ning förutsätter inte nödvändigtvis, att ägar- gruppen i fråga har majoritet i bolagen. Vid spritt ägande kan stora minoritetspos- ter, kombinerade med styrelseuppdrag, ge s. k. »working control».

Av de ägargrupper, som här kommer att studeras, är tio familje- eller släktgrupper. Dessutom har medtagits ägargrupperingarna kring de två största affärsbankerna, här kallade Industrivärdengruppen respektive Custos-Säfveångruppen, samt en grupp där

ägandet faller på fonder och stiftelser (Dunkerfondema). En förteckning över de 13 grupperna återfinns i tabell 4: 5 nedan.

Den följande redovisningen omfattar före- tag, där någon av de aktuella ägargrupperna 1963 hade majoritetsintresse (dvs. minst 50 % av röstetalet), dominerande eller starkt minoritetsintresse. Med dominerande mino- ritetsintresse avses att gruppen

(a) innehade den största andelen av röste— talet (dock minst 5 %),

(b) hade majoritet på den ordinarie bo- lagsstämman,

(c) var representerad i styrelsen. Starkt minoritetsintresse anses föreligga, om villkoret (a) samt ett av villkoren (b) och (c) är uppfyllda. Dessutom har medräknats företag, där två ägargrupper tillsammans hade majoritets- eller dominerande minori- tetsintresse enligt ovanstående definitioner.

För en närmare diskussion rörande defi- nitioner av ägargrupper och en redovisning av gruppernas aktieinnehav hänvisas till ut- redningens ägande— och bankundersökning- ar. I ägandedelen redovisas uppgifter för totalt 17 ägargrupper, av vilka fyra (Söder— berg—, Edstrand-, Mark/Carlander- och Åhléngrupperna) uteslutits i denna över— sikt, beroende på relativt obetydlig indu- striell verksamhet.1

En förteckning över företag, där någon av de 13 grupperna har majoritetsintresse, dominerande eller starkt minoritetsintresse presenteras i bilaga till detta kapitel. To- talt ingår 100 industriföretag, av vilka 68 är storföretag enligt utredningens definition. Det rör sig företrädesvis om mycket stora företag, vilket framgår av följande samman- ställning:

Storföretag med Antal tillhörande någon rangnummer: av de 13 ägargrupperna: 1— 30 24 31— 60 19 61—100 14 101—200 11

De sex storföretag i den högsta klassen, som med här använda definitioner inte förs till någon av grupperna är Bofors, Svenska Sockerfabriks AB, AB Götaverken, Gränges-

bergsbolaget, Holmen och Sveriges Litogra- fiska Tryckerier.

I tabell 4: 5 redovisas antal företag samt industriellt förädlingsvärde i de 13 ägar- grupperna. Uppgifter anges dels samman- lagt för de tre kategorierna majoritets-, dominerande och starkt minoritetsintresse, dels för enbart majoritets- och dominerande minoritetsintressen.

De två företag, där Wallenberggruppen tillsammans med någon av de andra ägar- grupperna hade majoritet eller domineran- de minoritet är LM Ericsson (tillsammans med Industrivärden) och Söderhamns Verk- städer (då ägt av Enskilda Banken och Skandinaviska Banken).

År 1963 svarade således företag, hänför- liga till de 13 ägargruppema för 36 % av industrins förädlingsvärde, fördelat med två tredjedelar på majoritets- eller domineran- de minoritetsintressen samt en tredjedel på enbart starka minoritetsintressen. Wallen- berggruppens storleksmässiga särställning är påtaglig, speciellt inom de förstnämnda ka- tegorierna.

Wallenberggruppens ägarintressen utgörs nästan genomgående av dominerande mino- ritetsintressen (20 av 22 företag). Majori- tetsägande är däremot den dominerande formen, när det gäller familjerna Johnsson, Bonnier, Kockum, Broström och Kempe. Inom övriga här medtagna grupper spelar ägandeformen »stark minoritet» en bety- dande roll. En särställning intar grupperna med anknytning till Svenska Handelsbanken och Skandinaviska Banken, där ägandet hänför sig till investmentbolag och i någon mån stiftelser i stället för till fysiska perso- ner. Här förekommer aktieägande av varie- rande omfattning i ett stort antal företag, och möjligheterna till samordning inom resp. grupp är svåra att fastställa.

1 Investment AB Asken (vari gruppen Mark/ Carlander har ett betydande ägarintresse) har dock tillsammans med Wallenberggruppen domi— nerande minoritetsintresse i SKF, som därför ingår i översikten. Söderberg- och Edstrandgrup- perna svarade 1963 (via Smedjebackens Valsverk respektive Nyby Bruk) tillsammans för ett föräd- lingsvärde i metallverkssektorn om cirka 65 mkr. För båda dessa grupper gäller, att partihandel utgör en stor del av verksamheten.

Företag vari gruppen har majoritet, dominerande eller stark minoritet

Företag vari gruppen har majoritet eller dominerande minoritet

Totalt indu- Andel av hela striellt för-

ädlingsvärde förädlings-

Totalt indu- Andel av striellt för- hela indu- ädlingsvärde strins föräd-

industrins

Ägargrupp Antal värde (%) Antal värde lingsvärde(%) 1. Wallenberg 24 2 729 10,2 22 2 514 9,4 Wallenberg tillsammans med någon av nedan nämnda 2 620 2,3 2 620 2,3 Wallenberg tillsammans med annan 6 616 2,3 6 616 2,3 2. Custos Säfveån 12 1 670 6,3 8 545 2,0 3. Industrivärden 10 1 163 4,4 5 521 2,0 4. Klingspor/Stenbeck 5 442 1,7 3 68 0,3 5. Wehtje 13 431 1,6 5 58 0,2 6. Johnsson 5 425 1,6 4 415 1,6 7. Bonnier 4 291 1,1 3 288 1,1 8. Kockum 2 264 1,0 2 264 1,0 9. Ericsson 2 205 0,8 1 126 0,5 10. Dunkerfonderna 2 172 0,6 2 172 0,6 11. Broström 2 155 0,6 2 155 0,6 12. Kempe 3 136 0,5 3 136 0,5 13. Bergengren 3 86 0,3 2 63 0,2 2——13. Tillsammans med annan 5 123 0,5 5 123 0,5 Summa 100 9 528 35,8 75 6 684 25,1

Som framgår av tabell 4: 6, föreligger stora skillnader mellan olika industrisekto- rer med avseende på de stora ägargrupper- nas ställning. I tabellen har majoritets-, do- minerande och starka minoritetsintressen medräknats. Förädlingsvärdeandelar över 40 % noteras i sju sektorer:

metallverk verkstadsindustri (4—6) jord- och stenindustri massa- och pappersindustri kemisk industri. Särskilt påfallande är dominansen i me- tallverkssektorn, där mer än fyra femtedelar av produktionen kan hänföras till någon av ägargrupperna. Allmänt kan sägas, att det främst är i de stora exportindustrierna dessa ägargrupper har central ställning.

Wallenberggruppens starkare intressen återfinns i metallverks-, verkstads- och pap- perssektorema samt inom kemisk industri. Trots gruppens myckethöga förädlingsvär- deandelar i dessa sektorer — mellan 12 och 35 %1 är det mycket ovanligt att två eller flera företag inom gruppen har likartad till-

verkning (samma varugrupp). De samband, som föreligger mellan de olika företagen, har i stället karaktär av integration, hori- sontellt eller vertikalt.

Verksamheten i metallverkssektorn utgörs av stålproduktion vid det stora handelsjärn- verket Domnarfvet (Stora Kopparberg) samt fyra kvalitetsstålverk, av vilka det av ASEA ägda Surahammar är det största. Stålver- ken synes dock ha i huvudsak skilda sor- timent, bortsett från vissa typer av plåt och gjutgods. Också verkstadsföretagen har skil- da specialområden, även i de fall där de faller inom samma »bransch» (ex: SAAB Scania Vabis). Mellan ASEA och LM Ericsson föreligger, som tidigare nämnts, ett avtal om specialisering. Utanför avtalet fal- ler emellertid ett antal produkter, bl. a. kon- densatorer, tråd och kabel, där båda har tillverkning. På massa- och pappersområdet

1 Om L M Ericsson (dominerande minoritets- intresse tillsammans med Industrivärden) inräk- nas, uppgår Wallenberggruppens förädlingsvärde- andel i sektorn elektroteknisk industri till nära två tredjedelar.

T abell 4: 6. Industriellt försäljningsvärde ( sektorfärdelat ) hos företag i vilka 13 grupper har starka ägarintressen Förädlingsvarde i resp. sektor (milj. kr.)

Ägargrupp 1

2 3 4 5 6 7 8

11

12 13 14 15 16 17 18

Totalt Andel indu- av hela striellt indu- för- strins äd- föräd- lings- äd-

varde lings- mllj. värde

kr. (%)

]. Wallenberg Wallenberg till- sammans med någon av nedan nämnda Wallenberg till- sammans med

annan 16 2. Custos — Säfveån 152 3. Industrivärden 13

4. Klingspor/Sten-

beck 24 0

5. Wehtje 6. Johnsson 12

7. Bonnier 8. Kockum 9. Ericsson 10. Dunker 11. Broström 12. Kempe 13. Bergengren 2—13. Tillsammans med annan

Summa 265

Andel av totalt förädlingsvärde i resp. sektor (%) 27,6

274 176 231 279 259 1 12

35

1 366

82,8

33

46 96 57

10

NW

261

16,1

696 373

_

194 107

70 1 516

53,5

602

19

291 371 250

13 12 141 19 25 99

18 1 872

41,8

644 11 23

593

58 25 34 101 38 16 2 348 16 I

46

1320 535 122

1 3 206

34 212 219

WMF

53 42 21 77

101 951

70,3 41,8 20,7 9,5 47,8

214 222 16,8

0,3

8

1,9

62 35 194

20,8

11 82

5 152

59 174 341

6,7 24,1 66,5

77

50 18 17

11 14

217 17,9

2 729 10,2

är specialiseringen inom gruppen inte lika framträdande. Bl. a. tillverkas sulfitomslags- papper och kartong av flera företag. Genom Stora Kopparbergs förvärv av Grycksbo fal- ler nu två av landets största finpappers- företag (tidigare Papyrus) inom denna ägar- grupp. Finpappersproduktionen har ytterli- gare ökats genom att Papyrus övertagit Mi- nebergs båda pappersbruk.

Olikheterna i produktionsinriktning är än mer markerade inom Custos—Säfveångrup- pen. På metallsidan återfinns sålunda ett stort stålföretag (Uddeholm), ett nonferro- företag (Boliden) och en tillverkare av le- geringar (Wargön). En liknande spridning noteras i papperssektorn med Billerud (om- slagspapper), Klippan (finpapper) och Wargön (journalpapper). Likheter i sorti- ment noteras endast mellan Uddeholm numera inkl. Mölnbacka-Trysil — och Bil- lerud.

Industrivärdengruppens företag har pro- duktionsinriktning delvis likartad de tidigare nämndas. Gruppen innehåller sålunda ett stort stålverksföretag (Fagersta), landets största tillverkare av nonferrometaller (Svenska Metallverken) och två verkstads- koncemer samt dessutom det största massa— och pappersföretaget (SCA). Industrivärden har emellertid härutöver en stor och ex- panderande verksamhet i jord- och sten- industrin med produktion av cement och betongprodukter. Integrationen framåt (ut- ifrån Gullhögens cementtillverkning) har här genomförts genom förvärv av främst majoriteter i betong- och byggnadsföretag.

Wehtiegruppen är trots Industrivärdens expansion fortfarande den dominerande in- om byggnadsmaterialsektorn. Gruppen ka- rakteriseras av en synnerligen omfattande vertikal integration från stommaterial till byggnads- och anläggningsverksamhet. Den industriella verksamheten är numera (sedan Limhamns Träindustri avyttrats) nästan helt förlagd till jord- och stenindustrin med ce- ment, betongelement och VVS-material som huvudprodukter. Efter 1963 har en omor- ganisation företagits genom att de fyra ma- joritetsägda företagen (två siporexföretag samt Dalby Stenkross och Skånsk Stenin-

dustri) sammanförts i en gemensam kon- cern, AB Sydsten. Som tidigare nämnts kommer dessutom Iföverken att bli dotter- bolag till Skånska Cement AB.

Johnsson-företagens industriproduktion faller huvudsakligen inom metall-, verkstads- och kemisk industri. Den väl utbyggda ver- tikala integrationen faller till största delen inom resp. koncerner. Som exempel kan framhållas kombinationerna stålverk-mek. verkstäder och varv-rederi inom Nordstjer- nan. Vertikala samband föreligger emeller- tid också mellan de olika företagen, t.ex. mellan Nynäs” asfaltframställning och an- läggningsverksamheten i Nya Asfalt AB.

Inom ägargrupperna Bonnier, Dunker och Bergengren är verksamheten främst hori- sontellt integrerad och faller i huvudsak inom en enda industrisektor (grafisk industri, gummivaruindustri och textilindustri resp.). Bergengrengruppen har dessutom viss inte- gration bakåt (Svenskt Konstsilke), medan däremot Bonnierföretagens papperstillverk- ning synes produktionsmässigt vara tämligen skild från verksamheten i den grafiska in- dustrin.

I de fyra återstående ägargrupperna synes de funktionella sambanden mellan de in- gående koncernernas produktion vara rela- tivt begränsade. De två järnverken, hänför- liga till ägargruppen Klingspor/Stenbeck har helt skild produktionsinriktning: Halm- stads J ärnverk är ett handelsjärnverk, medan Sandviken är ett utpräglat specialstålverk med stor manufakturering. Viss vertikal in- tegration föreligger mellan Broström-grup— pens två industrikoncerner, eftersom varven är stora avnärmare för svetsmaskiner och -elektroder.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att produktionsverksamheten vid olika företag (koncerner) inom samma ägargrupp i fler- talet fall har svaga beröringspunkter. Till- verkning inom samma varugrupper är syn- nerligen ovanlig, och även de mer påtagliga formerna av integration (vertikal och hori- sontell) är till övervägande del organiserade inom resp. koncerner.

Frånvaron av likartade tillverkningar in- nebär, att koncentrationsgraden på varu-

gruppnivå påverkas obetydligt, om ande- larna räknas på ägargrupps- i stället för koncernnivå. Undantag är några grupper inom elektroteknisk industri, där ASEA och L M Ericsson gemensamt dominerar tillverk- ningen, samt vissa av Wehtjegruppens varu- områden i jord- och stenindustrin. Beroende på den obetydliga omfattningen av sådana samband, har ingen särskild redovisning här ansetts nödvändig. Ägargrupperingarnas be- tydelse avspeglas främst på sektornivå (jfr tabell 4: 6), i mindre mån på branschnivå och knappast alls på enskilda marknader.

Under de senaste fem åren har tillkoms- ten av en delvis ny företagstyp, s. k. finansi- erings- eller utvecklingsbolag haft viss be- tydelse för de strukturella förändringarna inom industrin och andra delar av närings- livet (handel, transporter och byggnadsverk- samhet). Utvecklingsbolagen har, liksom många äldre investment- eller holdingbolag, nära anknytning till banker. De skiljer sig från det traditionella holdingbolaget främst däri, att större delen av deras ägande ut- görs av majoritetsposter (i många fall hela företag). Utvecklingsbolagen är således toppbolag i koncerner.1

En kort redovisning av utvecklingsbola- gens industriella verksamhet har förts till detta avsnitt, beroende på att bolagen ge- nomgående ingår i ägargrupper av här ak- tuellt slag. De nya företagens tillkomst och utbyggnad får delvis ses som ett led i den långsiktiga planeringen inom resp. ägargrup- per i viss mån som ett konkurrensmedel för affärsbankerna. I detta avsnitt ges endast en översikt över bolagens produktionsverksam- het, medan förvärvs- och produktpolitik diskuteras i nästa kapitel.

De två första (och f.n. största) utveck- lingsbolagen, Promotion och Incentive med ägaranknytning till Svenska Handelsbanken resp. Stockholms Enskilda Bank, bildades år 1962. Under åren 1963—1965 tillkom ytter- ligare fem utvecklingsbolag, av vilka det största, AB Företagsfinans, är dotterbolag till Custos, medan de övriga har anknytning till provinsbanker eller till sparbankerna.2

I nedanstående förteckning har utveck-

lingsbolagen ordnats efter industriellt för- ädlingsvärde år 1963 i de bolag, som fram till mitten av år 1966 tillförts utvecklings— bolagen.3 Förutom ägargrupp eller bankau- knytning anges det industriella förädlings- värdet per 1963 med huvudsaklig inriktning på industrisektorer.

Industriellt förädlingsvärde 1963 i bolag som 1966 tillhörde konc.

]. Investment AB Promotion (Industrivärdengruppen) 92 milj. kr. metallmanufaktur 13 transportmedelsindustri 19 mekaniska verkstäder 38 jord- och stenindustri 13

2. Incentive AB (Wallenberggruppen) 70 milj. kr. metallmanufaktur 10 transportmedelsindustri 18 mekaniska verkstäder 36

3. AB Företagsfinans (Custos—Säfveångruppen) 30 milj. kr. träförädlingsindustri 19 kemisk-teknisk industri 11

4. Sponsor AB (Göteborgs Bank) 9 milj. kr.

5. Utvecklings AB Tulve (Sundsvallsbanken) 6 milj. kr.

6. AB Sydinvest (Skånska Banken) 2 milj. kr.

7. Hexagon AB (övriga provins- banker) 2 milj. kr.

Samtliga sju utvecklingsbolag

211 milj. kr. (3) metallmanufaktur 24 (4) transportmedelsindustri 44 (5) mekaniska verkstäder etc. 79 (7) jord- och stenindustri 13 (9) träförädlingsindustri 29 (18) kemisk-teknisk industri 16 övriga industrisektorer 6

Till detta bör läggas, att omkring hälften av utvecklingsbolagens verksamhet ligger

1 Ett av de större utvecklingsbolagen, Incentive, är formellt ett rörelsedrivande bolag, medan de övriga är förvaltningsbolag. I denna översikt har endast medtagits de ut— vecklingsbolag, som har anknytning till banker. Ett företag med likartad inriktning är AB Skansen- Lejonet, som under 1966 förvärvade två större koncerner inom stenindustrin, Kullgrens Enka AB och Skånska Granit AB. Räknat efter 1963 års förädlingsvärden är Skansen-Lejonet det fjärde i storlek bland utvecklingsbolagen (indu- striellt förädlingsvärde: 13 mkr). ” Då den interna expansionen i förvärvade bo- lag de senaste åren torde varit snabbare än genom- snittet, ger siffrorna viss underskattning av före- tagens nuvarande relativa storlek.

utanför industrin, främst inom handel och transportverksamhet. Industriverksamheten är även i de större utvecklingsbolagen fort- farande tämligen liten, jämfört med de största industrikoncernerna. Som framgår av uppställningen ovan, är förvärven mycket ojämnt fördelade mellan olika industrisek- torer, men förädlingsvärdeandelen för det största utvecklingsbolaget överstiger trots detta inte 2 % i någon sektor.

Förvärven uppvisar även en betydande koncentration till vissa varuområden inom resp. sektorer. Särskilt har producenter av byggnadsmaterial, byggnadskapitalvaror och transportapparater varit vanliga förvärvs- objekt för flera av bolagen. Här bör även observeras, att utvecklingsbolagens icke- industriella verksamhet till stor del utgörs av byggnadsverksamhet och transporter.

Trots denna specialisering är andelarna även på varugruppsnivå i allmänhet låga. Undantag är gruppen lyftkranar, där Promo- tion genom en serie förvärv nått över hälften av den svenska produktionen. Dessutom torde Incentive i sin tillverkning av special- verktyg och -maskiner uppnå höga an- delar; de aktuella varugrupperna är emel- lertid alltför små för att komma med i kon- centrationtalsberäkningama. I de flesta fall synes utvecklingsbolagens tillkomst hittills ' inte ha medfört en sådan ökning av säljar— koncentrationen, att nya dominanssitua- tioner uppkommit. Produktionsandelar över 10 % år 1963 för de företag, som numera ingår i utvecklingsbolagen noteras endast i följande åtta varugrupper:

(0418) släpfordon (0526) luftkonditioneringsapparater (OS 33) lyftkranar (0548) slip- och polermaskiner (0706) fabriksblandad betong ( 1 805 ) kallvattenfärger (1816) golvplattor av plast (1817) plastfolie

Liksom övriga företagskombinationer inom ägargrupperna representerar utveck- "lingsbolagen vertikal och horisontell integra- tion snarare än koncentrationstendenser inom varugrupper. Deras starka ställning

beträffande integration och finansiering kan dock givetvis på längre sikt leda till domi- nanssituationer på olika marknader.

Slutligen skall en översikt ges av produkt— struktur och viktigare förvärv i de större utvecklingsbolagen:

Promotion inledde sin verksamhet genom förvärvet av AB Optimus år 1962. Den följande utbyggnaden har varit koncentrerad till i huvudsak följande produktområden (sysselsättningssiffror för år 1966):

a. lastapparater o. d. (1 075 anst.) H. I. A. B., Tranåsverken, Lihnell Vagn AB, Foco-verken.1 b. byggnadskranar och TV—master (1 091) Lindénkranar, Alimak-verken, Wibe. c. byggnadsmaterial (292) Åsedahus, Grythytte Skifferverk. d. transporter. (1341) Sellbergs, Sleipner. e. Bilhandel (707) Bil & Truck.

Härutöver finns viss tillverkning på olika områden inom manufaktur och verkstads- industri (Optimus, Svenska Tempus, AB Elektromagneter). Promotions starkare mi- noritetsintressen gäller i allmänhet mindre företag inom byggnadsmaterial- och trans— portsektorerna.

Incentives verksamhet kan indelas i fem produktområden, vilka vartdera represente- rar två eller flera förvärv:

a. instrument och apparater (446 anst.) LKB—produkter, Biotec. b. verktyg och verktygsmaskiner ( 1 021) C. E. Johansson, Aldell-verken. c. hydraulikkomponenter (664) Monsun-Tison, A. H. Andersson & Co.

d. byggnadsmaterial (] 364) ARA—bolagen2, Evaporator, Wallit.

e. handel m. bilar och transportapparater (1955 ) Bil & Buss, Br. Forss, Nilssons Maskin AB m. rn.

1 Foco-verken köptes först under andra halv- året 1966 och är inte inräknat i sysselsättnings- siffran. 2 Partihandel med byggnadsmaterial och bräns- len.

De inledande förvärven 1962—63 utgjor- des av handelsföretaget Bil & Buss samt verkstadsföretagen C. E. Johansson och Nilssons Maskin AB. Därefter har verksam- heten successivt utbyggts på instrument-, hydraulik- och byggnadsmaterialområdena. Viss samordning har skett med andra före- tag inom Wallenberggruppen (se vidare ka- pitel 5: F nedan).

Företagsfinans' verksamhet faller till helt dominerande del inom byggnadsmaterial- och byggnadsindustri. Limhamns Träindustri (inkl. systerbolaget Limhamns Plastindustri), som köptes 1964, har därefter expanderat genom egna förvärv. Företaget hade 1966 1 100 anställda och är numera börsnoterat (AB Tarkett). Ett annat dotterbolag i bygg- nadssektorn är Mauritzon & Co, och Före— tagsfinans har dessutom starka minoritets- intressen i tre anläggningsföretag: AB Väg- förbättringar, AB Åsbrink & Co samt S:t Eriks Betong. Utanför byggnadssektorn har Företagsfinans ett dotterbolag, handelsföre- taget Wasa Päls. Här bör framhållas, att även moderbolaget Custos och det ägande- mässigt närstående Säfveån de senaste åren gjort majoritetsförvärv inom produktområ- den som berörts av de nya finansieringsbo- lagen. Sålunda förvärvade Custos 1963 han- delsföretaget Wessels och under 1966 tre bilhandelsföretag: AB Verdexa, Landskrona Bil AB och Tavells Bil AB. Säfveån har bl. a. köpt några tillverkare av transport— anordningar (Ödeshögsverken, AB Trans- portbanor m. fl.).

De förvärv av industriföretag, som gjorts av de mindre utvecklingsbolagen Spon- sor, Tulve, Hexagon och Sydinvest gäller nästan genomgående mindre verkstadsföre- tag. Det enda undantaget är Sponsors för- värv av Förenade Färg (260 anställda), som har marknadsandelar av storleksordningen 10 % beträffande olika slag av färger. Några mer påtagliga funktionella samband mellan olika förvärvsobjekt kan inte konstateras för dessa mindre bolag, och deras betydelse för den strukturella utvecklingen i industrin får hittills betraktas som obetydlig.

Tabellbilaga till kapitel 4

13 ägargruppers intressen i företag med industriell verksamhet

M : majoritetsintresse D : dominerande minoritetsintresse S : starkt minoritetsintresse

1. Familjen Wallenberg samt associerade före- tags och institutioners ägarintressen 1963 AB Svenska Maskinverken Jämvägs AB Stockholm—Saltsjön Allmänna Svenska Elektriska AB Atlas Copco AB AB Electrolux AB Garphytte Bruk AB Investor Kohlsva Jernverks AB AB Nordströms Linbanor Nymölla AB Oppboga AB AB Papyrus AB Scania-Vabis Stockholms Superfosfat Fabriks AB Stora Kopparbergs Bergslags AB Svenska Aeroplan AB, SAAB AB Svenska Fläktfabriken AB Svenska Järnvägsverkstäderna Svenska Tändsticks AB Wifstavarfs AB Wikmanshytte Bruks AB AB Incentive AB Alfa-Laval Barnängens Tekn. Fabriker AB

mmUUUUUUUUUUDUUUUUUUUUZZ

2. Custos', Säfveåns samt associerade företags och institutioners ägarintressen 1963

Custos AB Säfveåns AB AB J. A. Wettergren & Co AB Skandinaviska Granit Billeruds AB Bolidens Gruv AB

AB Klippans Finpappersbruk Mölnlycke AB Höganäs-Billesholm AB Stribergs Gruf AB Uddeholms AB AB Volvo

ZZ

wwmmUUUng

3. Industrivärdens samt associerade företags och institutioners ägarintressen 1963 AB Industrivärden Bergvik & Ala AB Fagersta Bruks AB Investment AB Promotion Svenska Cellulosa AB Almedahl-Dalsjöfors AB

Husqvarna Vapenfabriks AB

AB Plåtmanufaktur Svenska AB Gasaccumulator, AGA AB Svenska Metallverken

wwmmeUUUZ

4. Familjerna Klingspors och Stenbecks ägar- intressen 1963

Halmstad Jernverks AB AB Partner Ställbergs Grufve AB Korsnäs AB Sandvikens Jernverk AB

23

(omg

5. Familjen Wehtjes ägarintressen 1963 AB Dalby Siporexfabrik AB Dalby Stenkross AB Göteborgs Siporexfabrik Limhamns Träindustri AB AB Skånsk Stenindustri AB Betongindustri AB Gotlands Förenade Kalkbrott AB Iföverken AB Ignaberga Kalksten Skånska Cement AB AB Skånska Cementgjuteriet AB Tryckrör AB Ölands Cement

wmwmmwmwzzzzz

6. Familjen Johnssons ägarintressen 1963 AB Hedemora Verkstäder Nya Asfalt AB AB Nynäs Petroleum Rederi AB Nordstjernan Norbergs Gruf AB

023232

7. Familjen Bonniers ägarintressen 1963 Dagens Nyheter AB AB Grafoprint AB Stilmönster Lindesbergs Industri AB

(0323

8. Familjen Kockums ägarintressen 1963 Kockums Jernverk AB M Kockums Mekaniska Verkstads AB M 9. Familjen Ericssons ägarintressen 1963 AB Åtvidabergs Industrier M Munksjö AB S

10. Dunkerfondernas ägarintressen 1963 Henry Dunkers Förvaltnings AB (Tretorn) M Trelleborgs Gummifabriks AB M 11. Familjen Broströms ägarintressen 1963 Ångfartygs AB Tirfing (Eriksberg) M Elektriska Svetsnings AB D 12. Familjen Kempes ägarintressen 1963

Mo och Domsjö AB M Robertsfors AB M AB Wedevågs Bruk M 13. Familjen Bergengrens ägarintressen 1963 AB Lomma Tegelfabrik M Borås Wäfveri AB D Minebergs AB S

Familjen Wallenberg tillsammans med någon av här nämnda ägargrupper 1963 AB Söderhamns Verkstäder (Custos-

Säfveån) M Telefon AB. L. M. Ericsson (Industri- värden) D

Familjen Wallenberg tillsammans med annan ägargrupp 1963 AB Nordiska Syrgasverken (AGA) M Unifos Kemiska AB (Union Carbide) M AB Svenska Kullagerfabriken (Asken) D AB Kopparfors (Axel Wallenberg) D AB Astra (Kistner) D AB Nordiska Kompaniet (Sachs) D

Grupp 2—13 tillsammans med annan ägar- grupp 1963 AB Kilsund D (Bergengren + Industrivärden) Uddevallavarvet AB (Broström + staten) M AB Källeregulator (Bonnier + Kålle) M AB Svenskt Konstsilke M (Bergengren + schweiziskt företag) AB Lennartsfors Mek. Verkst. M (Ericsson + Lennartsfors AB)

Tabell V. Förädlingsvärdets fördelning i 100 storföretag

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr S:a Företag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 mkr

Boliden Gruv AB 114 51 6 75 246 Trahk AB Grängesberg- Oxelösund 88 67 3 24 1 3 0 1 6 202

Stora Kopparbergs Bergslags

AB 43 166 5 7 11 99 0 26 357 Uddeholms AB 31 143 46 1 1 3 9 2 62 1 23 322 Fagersta Bruks AB 14 127 8 2 151 Sandvikens Jernverks AB 1 227 56 1 285 Nyby Bruks AB 37 37 Kohlswa Jernverks AB 34 34 Halmstad Jernverk 32 0 32 Kockums Jernverks AB 35 10 45 Förva1tnings AB Ratos 26 3 29 AB Svenska Metallverken 152 37 10 200 AB Custos 23 1 23 0 11 58 Bultfabriks AB 7 103 0 111

O_o—'

AB Nordiska Armaturfab-

rikerna 25 19 44 AB Bahco 39 39 78 Aug. Stenman AB 39 3 42 AB Plåtmanufaktur 51 3 43 3 100

AB Higglund & Söner 1 35 3 1 40 Nymanbolagen AB 54 AB Götaverken 3 200 203

_ O N 0 V ND d' '—

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3 4 5 6 7 10 11 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

Svenska Aeroplan AB 1 347 5 Alfa-Laval AB 0 120 81 AB Scania-Vabis 186 Ångfartygs AB Tirfing 106 Kockums Mekaniska Verk-

stads AB 194 25 AB Svenska Järnvägsverk—

städerna 36 27 AB Volvo 372 347 Uddevallavarvet AB 70 6 Stockholms Rederi AB Svea 16 Rederi AB Nordstjernan 2 113 60 126 15

AB Svenska Kullagerfabriken 16 176 7 291 0

Bofors AB 12 256 1 Atlas Copco AB 93 AB Svenska Fläktfabriken 79 Svenska Dataregister AB 55 Husqvarna Vapenfabriks AB 130 AB Addo 49 3 Coronaverken AB 57 Svenska AB Gasackumulator, AGA 92 31 AB Åtvidabergs Industrier 99 Svenska Tändsticks AB 55 20

14

11 25

39

353 201

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3

Allmänna Svenska Elektriska AB 4 60

Electrolux AB

Elektriska Svetsnings AB Svenska Ackumulator AB Jungner

Svenska AB Philips

Telefon AB L M Ericsson

Standard Radio & Telefon AB

AB Gylling & Co

mmm

Höganäs-Billesholms AB 4 14 AB Iföverken 0 3 AB Skånska Cement- gjuteriet AB Industrivärden Ytong AB AB Betongindustri Skånska Cement AB

Limhamns Träindustri AB

Ströms Bruks AB 1 Holmens Bruks och Fabriks

AB 1 Korsnäs AB Kopparfors AB

4

20

5

107 86

14 14

]l

6 7

534 4 46 20 1 68

593

54 31

51 2 110 28 58 48

121

27 19

10 11 12 13

100 53 2 34

14 15 16 17

27

18

mm

11

S:a mkr 717 181 133 39 42

Tabell V (forts.)

Företag

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

1 2 3 4 5 6

11 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

Svenska Cellulosa AB

Mo & Domsjö AB

AB Åkerlund & Rausing

Bergvik & Ala AB

Dynäs AB

Billeruds AB

AB Papyrus

AB Mölnbacka-Trysil

AB Klippans Finpappers- bruk

Munksjö AB

Lilla Edets Pappersbruks AB

AB Grafoprint

AB Sveriges Litografiska Tryckerier

Sydsvenska Dagbladet AB

Dagens Nyheter AB

Svenska Sockerfabriks AB Findus

Wasabröd AB

AB Marabou

Kungsörnen AB

Svenska Chokladfabriks AB

15 4 15

19 1

mm?—tv Nm ....

lny—1 _

116

1 10 29 94

242 59 53 41 38 37

NN 0—00

269 127 88 33 31 102

30 41 79 36

191

170

Tabell V (forts.)

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr

Företag 1 2 3 4 5 6 12 13 14 15 16 17 18

S:a mkr

AB Stockholms Bryggerier 0 0 Pripp-Bryggerierna AB Mölnlycke AB 0 Almedal-Dahlsjöfors AB AB Sveriges Förenade Trikåfabriker Investment AB Asken Borås Wäfveri AB

Algot Johanssons AB

Trelleborgs Gummifabriks AB 7 Goodyear Gummi Fabriks

AB Henry Dunkers Förvalt-

nings AB

Sthlms Superfosfat

Fabriks AB 3 2 AB Iggesunds Bruk 3 AB Nynäs Petroleum 0

AB Astra, Apotekarnes

Kem. Fabriker 0 Skånska Attiksfabriken AB Svenska Unilever AB

13 22

92 85

36

37 45 45 61 35 2 5 103 54 49

57 29 81

24

7

50 56 70

116 85

74 62 45 45 62

1 23 54 49 94

68 81 59 62 107

Tabell V (forts. )

Förädlingsvärde i resp. sektor, mkr S:a Företag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 mkr

Summaförde1005törsta 317 1493 473 1820 22851500 548 148 113 1261 357 512 187 275 90 234 374 373 12360 storföretagen Summaförövriga 100 36 47 93 28 251 61 45 35 10 196 146 144 0 200 100 74 21 125 1612 storföretag

Summa för samtliga 200 storföretag 353 1540 5661 1848 2536 1561 593 183 123 1457 503 656 187 475 190 308 395 498 13 972

Övriga privata företag 16 3 51 1 045 768 1 679 215 635 315 890 260 795 863 109 413 676 373 45 644 9 774 Statliga sektorn 590 75 1 202 202 86 12 49 5 74 1 8 123 4 12 31 1 484 Kooperativa Förbundet 10 13 64 15 41 1 2 86 141 0 45 10 41 60 42 571

Producentkooperation inom jordbruk och skogsbruk, totalt 2 0 42 39 1 14 2 649 1 849 Därav: SSR 2 0 42 39 114 2 0 1 200 SSF 295 295 SMR 354 354

Totalt, hela industrin 959 1650 1622 2833 4481 1877 1281 590 1059 1991 1318 2309 420 933 880 722 512 1215 26652

Föräd-

325; Antal varugrupper där prod. andelen är ?];FEFa

(mkr) (5 % 5—19 % 20—69 % > 70 % grupper AB Volvo 719 3 8 10 8 29 Asea 717 33 14 14 5 66 Telefon AB L M Ericsson 606 4 6 6 5 21 AB Svenska Kullagerfabriken 493 14 13 5 4 36 Stora Kopparbergs Bergslags AB 357 23 21 15 59 Svenska Aeroplan AB 353 7 3 3 2 15 Uddeholms AB 322 37 31 7 1 76 Rederi AB Nordstjernan 317 41 10 10 61 AB Bofors 308 27 10 4 41 Sandvikens Jernverks AB 285 24 6 8 3 41 Svenska Cellulosa AB 269 9 17 3 29 Boliden Gruv AB 246 3 1 3 7 14 Svenska Sockerfabriks AB 242 7 4 2 4 17 Kockums Mekaniska Verkstads AB 219 16 2 3 21 AB Götaverken 203 7 1 5 13 Tralik AB Grängesberg-Oxelösund 202 11 4 7 22 Alfa-Laval AB 201 19 3 1 2 25 AB Svenska Metallverken 200 17 4 6 12 39 AB Grafoprint 191 13 4 3 20 AB Scania-Vabis 186 6 2 4 1 13 Electrolux AB 181 8 2 4 1 15 AB Sveriges Litografiska Tryckerier 170 11 11 1 23 Svenska Tändsticks AB 154 25 8 1 2 36 Fagersta Bruks AB 151 19 19 6 44 Svenska AB Gasackumulator 149 16 7 4 27 Skånska Cement AB 148 5 2 1 2 10 Holmens Bruks och Fabriks AB 133 8 5 8 21 Husqvarna Vapenfabriks AB 131 14 3 3 1 21 M0 & Domsjö AB 127 15 4 4 3 26 AB Åtvidabergs Industrier 126 19 1 5 1 26 AB Iföverken 123 5 2 3 10 Trelleborgs Gummifabriks AB 123 15 4 2 21 AB Stockholms Bryggerier 116 2 1 5 8 Bultfabriks AB 111 13 5 3 21 Svenska Unilever AB 107 5 2 8 15 Ångfartygs AB Tirfing 106 4 1 2 7 Billeruds AB 102 14 9 3 26 AB Plåtmanufaktur 100 2 2 2 6 Stockholms Superfosfat Fabriks AB 94 8 1 7 3 19 Dagens Nyheter AB 94 1 2 1 4 Atlas—Copco AB 93 7 1 8 Korsnäs AB 89 21 9 30 AB Åkerlund & Rausing 88 8 4 1 2 15 Pripps—Bryggerierna AB 85 5 5 Svenska AB Philips 82 7 2 4 13 Nynäs Petroleum AB 81 1 5 1 7 Höganäs-Billesholms AB 80 12 3 1 16 AB Svenska Fläktfabriken 79 3 2 1 6 Munksjö AB 79 12 10 22 AB Bahco 78 4 1 5 Uddevallavarvet AB 76 13 1 1 15 Mölnlycke AB 74 12 2 3 17 Coronaverken AB 68 6 2 8 Iggesund AB 68 6 4 1 11

Föräd- 525; Antal varugrupper där prod. andelen är 52351 (mkr) (5 % 5—19 % 20—69 % > 70 % grupper AB Svenska Järnvägsverkstäderna 63 12 3 2 17 Borås Wäfveri AB 62 6 6 Almedal-Dalsjöfors AB 62 7 5 1 13 Skånska Attiksfabriken AB 62 7 1 1 10 AB Astra 59 7 1 2 10 Findus AB 59 2 5 2 10 AB Custos 58 13 4 17 AB Industrivärden 58 2 3 1 6 Svenska Ackumulator AB Jugner 55 8 4 12 Svenska Dataregister AB 55 2 l 3 Nymanbolagen AB 54 7 3 3 13 Standard Radio & Telefon AB 54 4 3 7 Goodyear Gummifabriks AB 54 2 2 4 AB Addo 53 4 3 7 Wasabröd AB 53 3 1 5 Henry Dunkers Förvaltnings AB 49 2 2 5 Elektriska Svetsnings AB 49 5 2 7 Ytong AB 48 7 1 2 10 Kockums Jernverks AB 45 13 3 1 17 AB Sveriges Förenade Trikåfabriker 45 5 3 8 Investment AB Asken 45 1 5 2 8 AB Nordiska Armaturfabrikerna 44 8 3 11 Algot Johansson AB 44 1 6 1 8 Kopparfors AB 42 7 3 10 Aug. Stenman AB 42 4 1 2 7 AB Papyrus 41 12 6 2 20 Marabou AB 41 1 l 2 Klippans Finpappersbruk AB 41 8 6 14 AB Skånska Cementgjuteriet 41 8 3 11 AB Betongindustri 40 2 1 1 4 AB Hägglund & Söner 40 12 3 15 AB Kungsörnen 38 1 1 3 5 Svenska Chokladfabriks AB 37 1 2 1 4 AB Nyby Bruk 37 15 5 20 Lilla Edets Pappersbruks AB 36 5 1 2 8 AB Ströms Bruk 35 8 2 10 Kohlsva Jernverks AB 34 9 4 13 AB Bergvik & Ala 33 5 2 1 8 Halmstad Jernverks AB 32 4 1 2 7 AB Gylling & Co 31 2 2 1 5 Dynäs AB 31 4 2 6 Limhamns Träindustri AB 30 1 3 1 6 Stockholms Rederi AB Svea 30 6 2 1 9 AB Mölnbacka-Trysil 30 8 7 15 Sydsvenska Dagbladet AB 29 7 2 9 Förvaltnings AB Ratos 29 14 6 1 21 Statliga sektorn 1 484 52 21 11 4 88 Kooperativa Förbundet (KF) 571 41 41 22 5 109 Svenska Mejeriernas Riksförening, ' u.p.a. (SMR) 362 11 1 1 7 20 Sveriges Slakteriförbund, förening u.p.a. (SSF) 295 3 5 2 10 Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, ekon. fören. (SSR) 200 14 12 6 32

KAPITEL 5

Kartläggningen i de två föregående ka- pitlen har givit en översiktsbild av mark- nadsstrukturen och av storföretagens ställ- ning i olika branscher. Det kan konstateras, att de industriella varumarknaderna nästan genomgående utmärks av ofullständig kon- kurrens. Oligopol och monopolistisk kon- kurrens framstår som de vanligaste mark- nadsformerna, men också situationer med starka monopolinslag förekommer.

Dominans i produktionen för ett eller ett fåtal företag1 konstaterades i mer än två tredjedelar av de undersökta varu- grupperna. I flertalet fall rör det sig om fåtalsdominans, men om karteller medräk- nas, blir fördelningen mellan de två do- minanstyperna — i vad gäller den inhemska produktionen tämligen jämn. Konkur- rensen från utlandet utgör en väsentlig, modifierande faktor, framförallt på produ- centvarumarknaderna. Säljarkoncentratio- nen torde dock ofta vara betydande även i denna del av utbudet, varför fåtalsdomi- nans (hög oligopolgrad) kan föreligga också i varugrupper med höga importandelar.

Med den definition som valts beträffan- de dominans på marknaden2 framstår ca en fjärdedel av utbudet av industriprodukter som enföretags- eller kartelldominerat (hög monopolgrad). Ungefär samma andel no- teras för fåtalsdominans, men beroende på koncentration på importsidan, bör den verk- liga andelen vara högre. Bland de hög- koncentrerade varugrupperna återfinns näs- tan alla standardiserade produkter, varför marknadsformen på lågkoncentrerade om- råden kan beskrivas som monopolistisk kon- kurrens.

Enföretags- eller fåtalsdominans på före-

Företagsbeteende vid ofullständig konkurrens.

tagsnivå utövas i Sverige nästan uteslutan- de av de 75—100 största industriföreta- gen. Produktstruktur och integrationsgrad i dessa storföretag har belysts i kapitel 4 ovan. De största koncernerna har i de flesta fall sin verksamhet förlagd till pro- ducentvaruområden och är ofta vertikalt in- tegrerade från råvaruutvinning till fram- ställning av färdigprodukter eller högt för- ädlade halvfabrikat. I de senare produk- tionsleden har dessa företag i allmänhet ett stort sortiment av inbördes substitutiva eller komplementära varor. I en del kon- cerner föreligger dessutom en spridning av verksamheten på flera, marknadsmässigt oberoende produktområden. Denna sprid- ning synes dock ofta förklaras av funktio- nella samband på råvaru— eller tillverk- ningssidan. I konsumentvarusektorerna är specialiseringsgraden genomsnittligt högre, och den vertikala integrationen är av min- dre omfattning (undantag i detta avseende är stora delar av livsmedelssektorn). Kon- cernernas storlek är i genomsnitt väsent- ligt mindre på konsumentvaru- än på pro- ducentvarusidan.

Under de senaste åren har framför allt storföretagen genom förvärv av företag och anläggningar stärkt sin ställning i olika branscher. Förvärven har medfört ökad säl— jarkoncentration i en del varugrupper — exempel på stora förändringar är pappers— och dryckesvaruindustrierna men i många

1 Som dominans i produktionen definieras situationer, där antingen de fyra största tillver- karna svarar för minst 70 % eller de åtta största för minst 90 % av produktionen. Se vidare kapi- tel 3: C ovan. 2 Dominans i produktionen samt importandel ( 30 %.

fall framstår en ökad integrationsgrad hos storföretagen som det viktigaste resultatet. Förlängning av förädlingskedjan genom för- värv av företag i tidigare och senare pro- duktionsled har varit vanliga i ett flertal industrisektorer.

En allmän strukturbeskrivning av detta slag ger givetvis mycket ofullständig in- formation om de faktiska konkurrensbe- tingelserna och företagens situation på mark- naden. Den speglar i huvudsak endast struk- turen vid en enda tidpunkt (här år 1963), och ger inte tillräckligt underlag för belys— ning av de nynamiska sambanden mellan ske- endet på marknaden och den strukturella ut- vecklingen. Mer ingående studier av struk- tur- och konkurrensförhållanden, i allmän- het omfattande hela efterkrigstiden, kom- mer därför att redovisas i de följande ka- pitlen. Som bakgrund till dessa »intensiv- studier» krävs emellertid en mer generell diskussion beträffande några viktiga aspek- ter på företagens (särskilt storföretagens) beteende under ofullständig konkurrens. Framställningen är delvis av rent teoretisk karaktär och utgör på dessa punkter en ut- byggnad av diskussionen i kapitel 2. Dess— utom diskuteras kortfattat företagens poli— tik, när det gäller vissa strukturföreteelser (finansieringsbolag, karteller e. t. c.), som berörts i kapitlen 3 och 4.

Den ovan konstaterade höga frekvensen av fåtalsmarknader inom industrin motive— rar att jämförelsevis stort utrymme ägnas oligopolteorin i det följande. Vissa aspek- ter på storföretagens marknadspolitik kom- mer dock att diskuteras utifrån monopol- teorin, trots att rena monopolsituationer på företagsnivå är jämförelsevis ovanliga i in- dustrin. Situationer, som i viktiga avseen- den är liktydiga med monopol, kan nämli- gen uppkomma på marknader, vilka i struk- turavseende inte har monopolkaraktär. Pris— bildningen på fåtalsmarknader tenderar i många fall att närma sig monopolfallets, även i frånvaro av direkta överenskommel- ser mellan företagen (ex.: prisledarskap). Teorin för monopolsituationer har följakt— ligen stort intresse även vid denna mark— nadsform.

I avsnitt A behandlas olika antaganden om företagens målsättning. Speciellt intres- se ägnas betydelsen av långsiktiga vinst- överväganden i säljarnas marknadspolitik. Dessutom diskuteras företagens handlande vid osäkerhet om efterfrågan. Avsnitt B in- nehåller ett antal modeller för prissättning i horisontellt integrerade företag.

På grund av fåtalsmarknadernas domi— nans inom svensk industri blir det ömsesi- diga beroende mellan företagen, som före- ligger på sådana marknader, ett centralt tema i det följande. Detta beroende har speciellt intresse i en undersökning av stor— företag och finansiell koncentration. Det medför nämligen, att styrkerelationerna på marknaden i stor utsträckning påverkas av integration, finansiella resurser och andra »totala» storleksegenskaper hos företagen.

En diskussion i speltermer synes här vara den enda användbara analysmetoden, även om spelteorin knappast ger möjlighet till en systematisk beskrivning av konkurrenssitua- tion och företagsbeteende. Några spelteore- tiska ansatser presenteras i avsnitt C. I av- snitt D diskuteras storföretagens roll på fåtalsmarknader. Dessutom ges vissa preli- minära synpunkter på den strukturella an- passningen och betingelserna för stabilitet hos marknadsstrukturen.

Kapitlet avslutas med en diskussion av direkt strukturpåverkande åtgärder från fö- retagens sida. Avsnitt E är en kortfattad redogörelse för kartellsamarbete i olika for- mer, och är avsett som en bakgrund till de kartellstudier, som ingår i intensivstudierna. I avsnitt F behandlas fusioner och »bransch- rationalisering» i andra former inom in- dustrin. Särskilt intresse ägnas där finan- sieringsbolagens verksamhet på industriella marknader. Redogörelsen för företagsköp och sammanslagningar är i övrigt mycket kortfattad, beroende på att dessa frågor in- gående studeras i en annan del av ut- redningen.1

1 L. Pettersson: mönster.

Storföretagens expansions-

A. Problem rörande företagens målsättning

Företagens produktionsplanering och beteen- de på olika marknader brukar beskrivas med hjälp av maximeringsmodeller. En säl- jares val av producerad mängd, produkt- utformning, pris, osv. uppfattas sålunda som resultatet av ett försök att maximera en målfunktion. I allmänhet utgår man från en ren vinstmålsättning; företaget sö- ker maximera vinsten under en given pe- riod eller en funktion, innehållande vins- terna under en serie framtida perioder.

Vinstmaximeringsmodellerna ger en starkt förenklad och för vissa ändamål säkerligen föga användbar bild av företagens hand- lande. Att denna teori trots detta fått utgöra underlaget för resonemangen i fö- religgande undersökning, har bestämts främst av det empiriska materialets karak- tär. Testning av mer komplicerade mål- sättningsmodeller skulle kräva en omfattan- de materialinsamling delvis via inter— vjuer vilken inte varit möjlig inom utredningens ram. Den låga ambitionsgra- den i belysningen av »market conduct» torde dock inte utgöra någon allvarligare belastning, när det gäller att fastställa de grundläggande sambanden mellan mark- nadsstrukturen och resursallokeringen inom industrin. Effekterna av t. ex. säljarkon- centration eller integration bör i varje fall till sin riktning kunna tillfredsställande be- lysas med hjälp av relativt enkla maxime- ringsmodeller. Andra metoder, som använts för att beskriva företagsbeteende, skall här endast omnämnas i förbigående.

De alternativ till gängse vinstmaxime- ringsteori, som utarbetats under senare år, kan indelas i två huvudtyper, nämligen dels maximeringsmodeller, där vinsten er- satts av eller kompletterats med andra mål- variabler, dels s. k. satisfieringsmodeller, där maximeringen utbytts mot krav på upp- fyllande av (minimi-) krav beträffande olika målsatta storheter (omsättning, vinst etc.).

Ett företags mål kan i många fall betrak- tas som knutna till andra storheter än vins-

ten eller avkastningen på investerat kapital. Detta har ansetts särskilt vanligt i företag, där beslutsfattandet i stor utsträckning ut- övas av andra än ägarna. För dessa anställ- da företagsledare, kan företagets storlek (omsättning, marknadsandelar etc.) eller till— växttakt framstå som viktigare än i varje fall den kortsiktiga vinstnivån. Den senare får då närmast karaktär av en restriktion. dvs. den måste uppfylla vissa minimikrav för att tillfredsställa de »krav» på utdelning och aktievärdeutveckling, som ställs av ägarna. Det egna kapitalet betraktas m. a. o. som en finansieringskälla i stort sett analog med t. ex. bankkrediter. Ett exempel på det- ta slags teori är den modell för omsättnings- maximering, som presenterats av Baumol.1

Alternativt kan företaget antas ha värde- ringar knutna till flera storheter — even- tuellt representerande olika personer eller avdelningar inom företaget — vilka måste vägas mot varandra. I maximeringsmodeller förutsätts att dessa värderingar kan samman- fattas i en målfunktion. Antalet tänkbara argument i en sådan funktion är mycket stort; förutom nivån och stabiliteten hos omsättning och lönsamhet kan nämnas sor- timentsinriktning, innovationstakt och fi- nansiella storheter (t.ex. likviditet). Mo- delltekniskt blir det här i allmänhet fråga om att göra ett urval av de argument, som kan förutsättas ha stor betydelse för före- tagets beteende vid den typ av förändring— ar, man vill studera. Så kan det exempel- vis i en studie av kreditpolitikens verk- ningar vara nödvändigt att ta hänsyn till eventuella värderingar beträffande företa- gets likviditet eller tillgångs- och skuldpo- sition i övrigt.2

Det kan emellertid i vissa fall vara lämp- ligt att utgå från beteendemodeller utan maximeringsinslag. Ett exempel är teorin för s.k. kostnadsprissättning (»full cost» eller »markup pricing»), där företagets prissättning antas bestämd helt från kost—

1 W. J. Baumol: Business Behavior, Value and Growth. 2 Ett svenskt exempel på sådan utbyggd maxi- meringsteori är A. Lindbeck: A Study in Mone— tary Analysis.

nadssidan, t.ex. genom ett fast pålägg på den rörliga styckkostnaden.1 Användingen av sådana tumregler i företagens prispoli- tik motiveras i allmänhet med att säljaren speciellt på en fåtalsmarknad — inte känner till de avsättningssamband, som mö- ter honom på marknaden.

Full cost-teorin är troligen användbar för studier av kortsiktiga prisvariationer, särskilt av reaktionen på kostnadsändringar. I en undersökning av säljarkoncentrationens verkningar och liknande problem är emeller- tid frågan om vinstmarginalens bestämning av centralt intresse, och här ger full cost- teorin ingen information.

Mer utvecklade, icke-maximerande be- slutssystem förutsätts i den moderna s.k. satisfieringsteorin.2 Även här spelar anta- ganden om ofullständig information en central roll. Företagets mål antas vara av typen lägsta acceptabla nivå för ett antal storheter, t. ex. omsättning, vinst och likvi- ditet. Ambitionsnivån beträffande dessa mål- storheter bestäms delvis av företagets tidi- gare utveckling och anpassas med viss trög— het till ändrade förutsättningar. Företags- ledningens sökande efter handlingsaltema- tiv. (beträffande priser, produktionsvolym etc.) pågår tills man funnit en kombination, som förväntas uppfylla de uppställda må- len. Sökprocessen kan ge till resultat, att existerande ineffektivitet i produktion, för- säljningsmetoder etc. minskas eller helt eli- mineras?i

Den grundläggande skillnaden jämfört med olika maximeringsmodeller är således, att företaget antas söka »ett acceptabelt utfall» snarare än »det bästa utfallet». Maximeringshypotesen förkastas, därför att företagen normalt inte kan skaffa sig in- formation om (de sannolika) utfallen vid alla faktiskt existerande handlingsalterna- tiv.4 Det bör dock observeras, att ambitions- nivån inom företaget och sökprocessens in— riktning förutsätts ändras över tiden med hänsyn till gjorda erfarenheter och obser- verade yttre förändringar. Reaktionssättet på längre sikt vid exempelvis förändrade konkurrensbetingelser torde därför inte

i avgörande grad skilja sig från det, som skulle uppkomma vid maximerande beteen- de under osäkerhet. Här liksom i fråga om full cost-teorin förefaller det troligt, att de mest påtagliga avvikelserna från maxime- ringsfallet uppkommer vid analys av mer kortsiktiga anpassningsproblem.

Den följande diskussionen rörande »mar- ket conduct» är i första hand avsedd att belysa betydelsen av säljarkoncentration och integration för konkurrensens inriktning (och därmed för resursallokeringen). Resonemangen baseras i huvudsak på enkla vinstmaximeringsantaganden. I detta av- snitt skall två »målproblem» behandlas, nämligen säljarens överväganden beträffan- de framtida vinster samt betydelsen av risk- aversion vid ofullständig information om efterfrågesituationen.

Vid den enklaste typen av vinstmaxime- ring omfattar planeringen endast en period, och företagets handlingsparametrar (dvs. pris, produktutformning, produktionsvolym osv.) bestäms för hela perioden. Säljarens handlande vid marknadsformerna fri kon- kurrens, monopol och monopolistisk kon- kurrens kan då direkt härledas ur kostnads- och avsättningssambanden. Man får enkla maximivillkor såsom gränsintäkt = gräns- kostnad, intäktsökning per enhet ökad för- säljningskostnad : 1, osv. Jämförelser mel-

1 R. L. Hall och C. J. Hitch: Price Theory and Business Behaviour; Oxford Economic Papers 1939. P. W. S. Andrews: Manufacturing Business. För en kritisk diskussion av denna teori hänvisas till F. Machlup: Marginal Analysis and Empirical Research, samt T. Scitorsky: Welfare and Com— petition, kap. XIII. Se t.ex. R. M. Cyert och J. G. March: A Behavioral Theory of the Firm och 0. E. Wil- liamson: The Economics of Discretionary Be- havior. Tillämpning av testning av detta slags modeller sker i allmänhet med hjälp av tekniskt tämligen komplicerade simuleringsförfaranden. Kostnadssänkningar av detta slag kan i många fall innebära att »onödigt höga» ersätt- ningar till befattningshavare eller intressenter i företaget minskas. Avgränsningen mellan kost- nadssänkningar och sänkning av ambitionsnivån kan då vara oklar. Se vidare diskussionen av »organizational slack» i Cyert och March, op.cit. ' Eller därför att en sådan informationsinsam- ling skulle bli »alltför dyrbar». Det bör framhållas att detta beteende är helt förenligt med långsiktig vinstmaximering.

lan fri konkurrens och monopolsituationer, avseende t.ex. prisnivåns höjd och resurs- allokeringen, blir här tämligen enkla (jfr kap. 2: A—C ovan).1 Analysen blir väsentligt mer komplicerad, om företagets planering — som i allmänhet måste antas vara fallet — omfattar flera perioder, och vissa parametrar (t.ex. pri- set) kan ändras mellan perioderna. Beteen- det kan här i allmänhet inte beskrivas som en maximering av vinsten för en period i taget. Avgörande är förekomsten av kors- effekter mellan perioderna på kostnads— el- ler avsättningssidan.2 Om sådana korseffek- ter föreligger, påverkas företagets handlan- de av dess förväntningar beträffande fram- tida kostnader och avsättningsmöjligheter. Korseffekter på kostnadssidan uppkom- mer, så snart företaget genom inköp av produktionsfaktorer påverkar sin framtida kostnadssituation. Det vanligaste exemplet är inköp av kapitalvaror, som inte kan återsäljas på en perfekt marknad. Kapital- insatsen i den första perioden måste då be- stämmas med hänsyn också till förväntning- arna om framtida avkastning. Dessa för- väntningar påverkar följaktligen indirekt produktions— och prispolitiken för den ak- tuella perioden. Andra korseffekter betingas av s.k. inlärningseffekter på arbetskrafts- sidan eller av önskan att säkra framtida tillgång till produktionsfaktorer. Företaget kan här tänkas välja en på kort sikt olön- sam produktionsvolym vid förväntningar om ökad efterfrågan i framtiden. Överväganden av detta slag kan även motivera produk- tion för lager, om kostnaderna väntas stiga. Av större intresse i denna »marknads- inriktade» undersökning är korseffekter på avsättningssidan. Sådana effekter föreligger exempelvis vid s.k. permanent substitution, dvs. när köparens val av produkt under en period starkt påverkar hans val i senare perioder. Valet av råvara kan t.ex. be- stämma investeringsinriktningen och där- med försvåra framtida substitution. För kon— sumentvaror kan liknande effekter uppkom- ma, om trögheter föreligger i konsumtionens fördelning på varutyper eller varumärken. Om säljaren räknar med att stor för-

säljning av hans produkt i den aktuella perioden stimulerar efterfrågan i senare pe- rioder, är hans optimala pris lägre än vad villkoret gränsintäkt : gränskostnad för den första perioden anger. Gränsintäkten blir m.a.o. lägre än gränskostnaden, och vid mycket starka (förväntade) korseffekter kan även priset på en monopolmarknad falla under gränskostnaden. Denna typ av fler- periodsplanering kan i vissa fall leda till »frivilliga» förluster på kort sikt, för vilka säljaren väntar sig kompensation genom höga vinster i framtiden.3

Ovanstående resonemang gäller för mo— nopolistiska marknadssituationer. På fåtals- marknader föreligger ofta speciella lågpris- incitament beroende på möjligheter att på längre sikt påverka marknadsstrukturen. Lågt pris (stor reklaminsats etc.) i tidigare perioder kan leda till att svagare konkur- renter tvingas lämna marknaden eller skära ned sin produktion. Därigenom förbättras de framtida vinstmöjligheterna för det »aggressiva» företaget, som genom att av- stå från maximal vinst i den första perioden kan sägas ha investerat i framtida mark- nadsandelar. Liknande överväganden kan påverka prissättningen i monopolföretag, som riskerar att andra företag etablerar sig på marknaden. Prissättningen vid oligopol och potentiell konkurrens diskuteras i av— snitten C och D.

Korseffekter på avsättningssidan kan emel- lertid också ge effekter i motsatt riktning, dvs. motivera ett högre pris än det, som ger vinstmaximering på kort sikt. För monopol- företag motiveras detta av mättnadseffekter hos förbrukarna, en företeelse som torde uppkomma främst beträffande varaktiga

1 Däremot uppkommer, som tidigare påpekats (kap. 2: D), speciella problem på fåtalsmarkna- der, beroende på det inbördes beroendet mellan säljarna. Se vidare diskussionen i avsnitt C. 2 T. ex. inverkan av prisnivån i en period på efterfrågan i nästa period. Jfr definitionen av korseffekter mellan varor eller branscher i kapitel 2: E ovan. ** Lågprispolitik av detta slag torde iförsta hand vara aktuell för säljare, som introducerar nya produkter. Företeelsen har diskuterats bl. a. i samband med den amerikanska aluminium— marknaden (se t. ex. DWallace: Market Control in the Aluminium Industry).

konsumtionsvaror. Hänsyn till sådana sam- band kan motivera höga priser och allmänt återhållsam marknadspolitik.

På fåtalsmarknader motiveras en åter- hållsam marknadspolitik i första hand av hänsyn till konkurrenternas motåtgärder. Ett företag med mycket kortsiktig vinstmålsätt- ning kan här föredra en aggressiv politik med lågt pris och stor försäljningsinsats, som på grund av tröghet i konkurrenternas reaktion medför snabba vinster (s.k. »hit and run policy»). Om företaget vill stanna på marknaden en längre tid är emellertid denna politik ofta underlägsen mer försik- tiga alternativ.

Situationen kompliceras ytterligare, om också finansiella överväganden har betydel- se för valet av pris och produktionsvolym. Då ett företag på grund av imperfektioner på kapitalmarknaden — eller på grund av egna risköverväganden är beroende av självfinansiering för sina investeringar, får vinsten i tidiga perioder en dubbel roll i planeringen. Dels har den värde i sig själv (ingår i målfunktionen), dels påverkar den via investeringsutrymmet produktionsmöj- ligheter och kostnader i senare perioder. Företagets möjligheter att »investera i marknadsandelar» respektive »spara av- sättning» dvs. att anpassa sig till de ovan nämnda priseffekterna mellan perio- der — begränsas genom finansieringssvå- righeter, och man kommer närmare kort- siktig vinstmaximering.

De modifikationer av den enkla teorin för vinstmaximering, som här skisserats, har givetvis stor betydelse för studier av säljar- koncentrationens verkningar. Även om ökad säljarkoncentration på lång sikt tenderar att ge höjda vinstmarginaler, är det osäkert om en omedelbar effekt i denna riktning upp- kommer. Priset vid monopol kan exempel- vis bli lägre än »frikonkurrenspriset» (gränskostnaden), om säljaren räknar med ett starkt positivt samband mellan nutida och framtida avsättning. Komplikationer av detta slag innebär, att möjligheterna att finna enkla empiriska samband mellan gra- den av säljarkoncentration och t.ex. pris-

nivån eller företagens vinstmarginaler är starkt begränsade.1

Pristeoretiska modeller baseras ofta på förutsättningen, att säljarna handlar under full säkerhet beträffande både efterfrågan och kostnader. En sådan förutsättning kan också sägas vara irnplicerad i resonemangen ovan. När det gäller efterfrågesambandens utseende, torde det emellertid i allmänhet vara orealistiskt att räkna med säkra för- väntningar hos säljarna. Detta gäller inte endast i de situationer, där konkurrenternas beteende påverkar företagets avsättning, dvs. på fåtalsmarknader. Också monopol- företag förfogar i regel över starkt begrän- sad information beträffande den möjliga av- sättningen vid alternativa val av pris, pro— duktutformning osv. Erfarenheterna av kö— parnas reaktioner gäller endast ett litet an- tal tidigare prövade alternativ, och dess- utom förändras efterfrågesambanden ofta snabbt.

Företagets handlande måste här liksom vid andra former av risk eller osäkerhet baseras på en avvägning mellan de vinst- chanser och förlustrisker, som samman- hänger med olika tänkbara utfall för den osäkra variabeln. För att kunna analysera denna avvägning brukar man förutsätta, att företaget arbetar utifrån en (uppfattad) sannolikhetsfördelning för avsättningen och därmed för vinstens storlek vid al- ternativa värden på olika handlingspara- metrar.2 Maximeringen kan då gälla en målfunktion, där medelvärde och varians

1 Ett illustrerande exempel utgör Lerners mo- dell för måtning av »monopolgraden» med pris- bildningen som utgångspunkt (A. P. Lerner: The Concept of Monopoly and the Measurement of Monopoly Power; Review of Economic Studies 1933—1934). Som mått föreslås där den pro- centuella skillnaden mellan pris- och gränskost- nad. Som framgår av resonemangen ovan, påver- kas denna relation vid långsiktiga vinstövervä- ganden hos säljarna av bl. a. förväntade korseffek- ter mellan perioder. Den kan m.a.o. inte direkt härledas ur de elasticiteter, som anger monopol— graden i vanlig (strukturell) mening. Lerners me- tod ger ett mått på marknadens funktionssätt snarare än på marknadsformen. * Aven det rena osäkerhetsfallet, dvs. fallet att företaget inte kan knyta sannolikheter till olika tänkbara utfall, har dock behandlatsi pristeoretiska modeller. Detta fall kommer inte att närmare beröras här (jfr dock fall II i appendix A).

Pris (P)

för vinsten samt eventuellt vissa snedhets- mått ingår som argument.1 I allmännhet får företagen antas värdera stor varians för vinsten negativt, vilket bl. a. innebär att förlustrisker tillmäts stor vikt.

Det är inte möjligt att här redovisa de komplicerade modeller, som blir resultatet av denna syn på företagets valsituation. I stället förs i det följande —- utan att egent- liga bevis presteras -— vissa verbala reso- nemang beträffande frågan, i vilken rikt- ning säljarens prispolitik påverkas av olika risköverväganden. En formell analys av några typfall återfinns i appendix A.

Antag att ett monopolföretag har osäkra förväntningar om den avsättning som kan uppnås vid alternativa priser för produkten. SituatiOnen på avsättningssidan kan då inte beskrivas med en vanlig efterfrågekurva. Förväntningsbilden i två tänkbara fall illu- streras i följande diagram.

I det vänstra diagrammet är säljarens osäkerhet om efterfrågan lika stor, oavsett priset. Detta kan tänkas vara en godtag- bar approximation av förväntningsbilden, när det gäller prissättning på en ny pro- dukt, eller när kraftiga förändringar inträf- fat i marknadssituationen.

Företaget har en sannolikhetsfördelning för avsättningen med medelvärdet E(x). E(x) är en avtagande funktion av priset,

N

analog med en vanlig efterfrågekurva. Vid priset pl är sålunda den förväntade av— sättningen (medelvärdet) E1(x), men säl- jaren betraktar alla utfall mellan X'y och XI? som möjliga. Därmed kan också före- tagets vinst variera inom ett motsvarande intervall.2

Här förutsätts att de mindre gynnsamma utfallen tillmäts relativt stor vikt vid pla- neringen. Företaget är m.a.o. villigt att intill en viss gräns avstå från högre för- väntad vinst i avsikt att minska riskens storlek (varmed kan avses t.ex. variansen för vinstutfallet). En sådan avvägning mel- lan förväntad vinst och risk får normalt följande inverkan på prissättningen:

1. Priset sätts lägre än vid maximering av vinstens medelvärde.3 Ett pris närmare den rörliga styckkostnaden innebär nämli-

1 Problemet kan formuleras som en maxime- ring av förväntad nytta, där nyttan är en given funktion av vinstens storlek. * Om de rörliga styckkostnaderna är konstanta över det aktuella produktionsintervallet, fås föl- jande gränser för vinsten:

(pl—c) x";—d( » ( (p.—m”: —d, där C är rörlig styckkostnad, a' fast kostnad och n' vinst.

* Maximering av vinstens medelvärde anger prisvalet vid neutral riskvärdering. Denna maxi- mering är inte alltid identisk med maximering av vinsten, om avsättningen antar sitt medelvärde (vinstmaximering vid säkra förväntningar). Se appendix A: I.

Pris (P)

E(x)

x

Avsättning (x)

Diagram 5: I

x., Avsättning (x) Diagram 5: 2

gen, att vinstens varians och förlustrisken minskas.

2. Prisets känslighet för kostnadsändring- ar blir större än vid säkerhet.

3. Däremot blir priset mindre känsligt för (förväntade) förskjutningar av efterfrå- gekurvan. De två senare effekterna kan sägas inne- bära, att den helt kända bestämningsfak- torn (kostnaderna) får ökad vikt vid pris- sättningen, jämfört med den bestämnings- faktor, varom osäkerhet råder (efterfrågan). Begränsad information om efterfrågan med- för ett ökat inslag av »kostnadsprissätt- ning» i säljarnas politik.1 Diagram 5: 2 illustrerar en förväntnings- situation, som kan tänkas råda beträffande varor, vilka sedan en tid är etablerade på marknaden. Priset i utgångsläget är po, och säljaren har säkra förväntningar om efter- frågan (xo) vid detta pris, baserade på ti- digare erfarenheter. Däremot är han osä- ker om efterfrågans priskänslighet, och följaktligen om de kvantiteter, som kan av- sättas vid andra pn'ser än po. Den förvän- tade efterfrågan anges av »efterfrågekur- van» E(x), men alla utfall inom det skug- gade området betraktas som möjliga. Om säljaren har negativ riskvärdering, uppkommer här en tendens att undvika prisändringar. Eftersom de mindre gynn- samma utfallen tillmäts stor vikt i plane- ringen, ligger »fokusvärdena» för avsätt- ningen (den streckade kurvan i diagram- met) till vänster om E(x). Situationen kan alltså beskrivas med en »knäckt» efterfrå- gekurva av det slag, som brukar användas i enkla oligopolmodeller. Slutsatsen i sådana modeller, dvs. att prisstelhet råder vid mått- liga kostnadsändringar, kan utsträckas till monopolfallet, förutsatt att ofullständig in- formation föreligger om efterfrågans pris- känslighet. Det bör understrykas, att här inte förutsatts att prisstabilitet i sig värde- ras positivt av köparna. Om sådana pre- ferenser föreligger — vilket ofta hävdas förstärks givetvis incitamenten för säljaren att undvika prisändringar.

Det har ovan förutsatts, att företagen har

avtagande gränsnytta för vinst, vilket fram— för allt innebär, att de fäster stor vikt vid sannolikheten för förluster. En sådan vär- dering baseras normalt på riskövervägan— den av mer grundläggande karaktär risk för konkurs, risk att en finansieringskris för- hindrar viktiga investeringar, osv. Vinstför- väntningarna på den enskilda marknaden är emellertid endast en av flera faktorer, som har betydelse för dessa »primära» risker. Ett väl konsoliderat företag med hög likvi— ditet är mindre känsligt för förluster och kan därför föra en relativt djärv marknads- politik.

Fördelningen av resurserna på flera obe- roende verksamhetsgrenar innebär i allmän- het, att sannolikheten för förlust på hela verksamheten minskas, och företaget kan därför ta större risker på varje enskild mark- nad.

Dessa synpunkter kan uppfattas som re- servationer till teorin för handlande under risk och osäkerhet. De illustrerar emeller- tid också en speciell typ av storföretagsför- delar, som har betydelse för marknads- strukturens utveckling. Strävan efter ökad säkerhet eller önskan att möjliggöra större risktagande på marknaden torde ofta vara ett huvudmotiv för fusioner eller samgående i andra former.

Vissa typer av expansion ger företaget möjlighet att direkt påverka risksituationen beträffande avsättning eller kostnader. Det- ta gäller främst vertikal integration. Inte- gration framåt, exempelvis till detaljhan- delsledet medför i många fall en säkrare avsättning och förbättrad information om efterfrågesituationen. På motsvarande sätt kan marknadsrisker på inköpssidan ge in- citament att integrera bakåt i förädlings- kedjan.

Frånvaron av fullständig information ger sålunda upphov till storföretagsfördelar av tre olika slag; minskad marknadsrisk, risk- spridning och ökade resurser för risktagan—

1 Också de fasta kostnadernas storlek får i allmänhet betydelse för prissättningen, eftersom de via den förväntade vinsten påverkar företagets awägning mellan medelvärde och varians. Vid enkel vinstmaximering under säkerhet saknar de fasta kostnaderna helt betydelse för prissättningen.

de. Drivkrafter för ökad koncentration fö— religger här, lika väl som vid stordriftsför- delar av teknisk natur.

B. Prisbildning vid horisontell integration

Problemen kring flerproduktföretag och funktionella samband mellan olika aktivi- teter har berörts i kapitel 2: E. Här be- handlas mer ingående den horisontella in— tegrationens betydelse för prisbildning och resursallokering.

Målsättningen för ett integrerat företag får — oavsett om den avser vinstnivån eller andra storheter antas hänföra sig till företagets totala verksamhet. Så snart sam- band föreligger mellan företagets handlande på en viss marknad och resultatet i övriga delar av verksamheten, är det omöjligt att behandla planeringen för varje verksamhets- gren separat. Det integrerade företagets prissättn'mg kan i viktiga avseenden skilja sig från den, som skulle föras av speciali— serade företag, även om dessas målsättningar vore analoga med det integrerade före- tagets.

Horisontell integration vid korseffekter på avsättningssidan kan vara motiverad av strävan att stärka företagets marknadsposi- tion (substitutiva varor), resp. att främja avsättningen för huvudprodukten (komple- mentära varor). Effekterna på prissättningen vid egen tillverkning av substitut- eller komplementvaror blir ofta tämligen kompli- cerade. Vi skall här endast illustrera vissa huvuddrag med hjälp av en enkel monopol- modell.

Modellen omfattar två varor, X och Y, som tillverkas av antingen två specialiserade eller ett integrerat företag. I det förra fallet bestäms priserna genom separat vinstmaxi- mering, vilket vid frånvaro av osäkerhet innebär, att gränskostnad och gränsintäkt blir lika.

Antag nu att produktionen sammanförs iett företag. Frågan är, om en höjning eller sänkning av priset på X lönar sig

med hänsyn till effekter på marknaden för Y och omvänt. Två fall uppkommer:

a. Substitutiva varor

Prissänkning på X medför, förutom mins- kad vinst på X-produktionen, minskad av- sättning av Y och därmed sänkt vinst även i denna verksamhet. Prishöjning på X leder däremot till ökade vinstmöjligheter beträf- fande Y. Denna förbättring kan fram till en viss gräns mer än kompensera försäm- ringen på den »egna» marknaden. En mot- svarande effekt uppkommer vid prishöjning på Y. Under vissa förutsättningar beträf- fande kontinuitet kan det visas, att priserna på båda varorna blir högre än vid separat vinstmaximering.

Kostnads— och efterfrågeändringar får vid integration effekter på prissättningen inte endast beträffande den direkt berörda varan utan också beträffande substitutvaran. Höjda rörliga kostnader i produktionen av Y med- för, att värdet för företaget av stor försälj- ning minskar. Incitamenten att genom »för högt» pris på X gynna avsättningen av Y försvagas. Kostnadsstegring på Y kan så- ledes medföra prishöjning på Y men pris— sänkning på X.

Om efterfrågan på Y stiger, höjs i allmän- het vinstmariginalen för denna produktl, vilket medför incitament att ytterligare öka avsättningen. Autonoma efterfrågeökningar kan därför motivera prishöjning på substitut- varan.

b. Komplementära varor

Resultaten går här i allmänhet i motsatt riktning. Eftersom prissänkningar gynnar av- sättningen för komplementvaran, kan priset bli lägre än vid separat vinstmaximering.2 Incitamenten att av detta skäl hålla ett lågt pris försvagas vid kostnadsstegring för komplementvaran och förstärks i allmänhet

1 Även motsatt reaktion är dock möjlig (se appendix). 2 I vissa fall kan dock komplementariteten med- föra, att priset sänks på en vara och höjs på den andra (jämfört med priserna vid specialisering). Se vidare appendix B: 1.

vid efterfrågeökning för denna. Prisföränd- ringarna vid kostnadsvariationer går därför i samma riktning för båda varorna, medan en efterfrågeökning normalt leder till pris- höjning för den direkt berörda varan och prissänkning för komplementvaran.

Slutsatserna kan utsträckas till andra efter- frågestimulerande åtgärder än prissänkningar (t.ex. reklam och produktförbättringar). I allmänhet gäller att incitamenten att söka höja avsättningen av en vara ökas, om företaget även tillverkar komplement till varan, medan incitamenten å andra sidan försvagas, om företaget tillverkar substitut- varor. Storleken av denna »integrations- effekt» på prissättningen bestäms bl.a. av de rådande vinstmarginalerna i fråga om komplement- resp. substitutvarorna.

Diskussionen ovan illustrerar några av de effekter på prisbildningen, som kan upp- komma genom horisontell integration vid korseffekter på avsättningssidan. Det bör dock understrykas, att diskussionen byggts på en starkt förenklad enperiodsmodell och gäller endast för monopolfall. I fallet med två specialiserade företag antogs sålunda — trots korseffekterna att företagen inte tog hänsyn till det inbördes beroendet och därav betingade möjligheter att påverka varandras politik. Vid fåtalskonkurrens kan effekterna av integration bli helt andra än de ovan skisserade, och integration får där ofta uppfattas som ett led i striden om marknadsandelar. Speciellt gäller detta vid komplementaritet, då ett fullständigt sorti— ment fungerar som ett försäljningsargument.

De starkare formerna av substituerbarhet eller komplementaritet på kostnadssidan har att göra med funktionella samband mellan olika produkter. Det rör sig m.a.o. om situationer, där integrerad tillverkning ger resursbesparingar eller andra fördelar, jäm- fört med specialisering. Om integration

fler till att de rörliga kostnaderna blir lägre, uppkommer en tendens till prissänk- ning (jämfört med specialisering) för minst en av de berörda varorna. Denna effekt på prisnivån kommer inte att närmare be—

röras i följande diskussion, som i stället gäller den interdependens i produktions- planering och prissättning, som föreligger mellan det integrerade företagets olika verk- samhetsgrenar.1

Substituerbarhet på kostnadssidan upp- kommer främst i de fall, där företaget för- fogar över en på kort sikt given mängd av vissa produktionsfaktorer, t. ex. kapitalföre- mål. Problemet blir då att på bästa (dvs. mest vinstgivande) sätt fördela resurserna mellan olika användningsområden. Före- tagets fördelning av fasta produktionsfak- torer brukar beskrivas med hjälp av programmeringsmodeller. Vi skall inte här närmare gå in på denna teori, utan endast allmänt diskutera vissa huvudaspekter på problemet.

Antag att den fasta produktionsfaktorn är en kapitalvara, som kan användas vid produktion av två olika varor, A och B. Kapitalvaran kan i viss utsträckning ersättas med rörliga produktionsfaktorer (arbets- kraft). I ett integrerat företag kan kapital— föremålens tjänster fördelas på sådant sätt, att vid varje produktionsval den totala kostnaden för rörliga faktorer minimeras. För vinstmaxirnering krävs dessutom att gräns- kostnad : gränsintäkt på båda markna- derna, dvs. att insatsen av rörliga produk- tionsfaktorer optimeras.

Om kapitalet i stället är fördelat på två specialiserade företag, kan denna totalmaxi- mering i allmänhet inte genomföras. Varje företag förfogar över en given mängd av kapitalvaran och måste anpassa produktions- volymen för »sin vara» till denna restrik- tion.2 När kapitalfördelningen avviker från den, som väljs vid integrerad produktion, blir produktionen större för den produkt, som har »överskott» av kapital, och mindre för den andra produkten. De två företagens sammanlagda vinst blir lägre än det integ- rerade företagets.

1 De funktionella sambandens innebörd och deras betydelse som motiv för integration har diskuterats i kapitel 2: E ovan. Resonemanget förutsätter givetvis imperfek— tioner på marknaden i fråga; varken kapitalföre- målen eller deras tjänster kan säljas på en perfekt marknad (i varje fall på kort sikt). Denna förut- sättning synes dock vara realistisk i de fiesta fall.

Exemplet illustrerar den ökade effektivi- tet i resursallokeringen, som kan bli resul— tatet av integration och »planhushållning» i stora företag. Integrationen fungerar som en ersättning för den marknadsmekanism, som på kort sikt fungerar mycket ofull- ständigt beträffande bl. a. kapitalföremål och kapitaltjänster. Det rör sig dock här om effektivitetsvinster i företagsekonomisk me- ning; resursfördelningen blir inte nödvän- digtvis mer effektiv än vid specialisering, sett från samhällets synpunkt. Monopolin- slag eller andra »snedvridningar» på mark- naderna kan göra, att resursfördelningen i stället förskjuts i ogynnsam riktning genom integration.

Substituerbarheten på kort sikt i produk- tionen får givetvis betydelse även för den mer långsiktiga planeringen i integrerade företag. Investeringar i fast kapital ger högre förväntad avkastning, om kapitalföremålens användning kan anpassas till förskjutningar i efterfrågeinriktning eller kostnadsrelationer mellan företagets produkter. Särskilt vid osäkerhet om efterfrågeutvecklingen erbju- der en kombination av avsättningsmässigt oberoende men i produktionen substitutiva varor stordriftsfördelar för det integrerade företaget. Incitamenten att genomföra stora investeringsprojekt och hålla hög kapitalin- tensitet ökas genom rörligheten i kapitalan- vändning.

Komplementaritet på kostnadssidan inne- bär allmänt, att ökad tillverkning av en vara minskar kostnaderna för tillverkning av en annan. Av störst intresse i detta sammanhang är komplementaritet betingad av funktionella samband mellan varorna, dvs. effekter som uppkommer när tillverk- ningen integrerats i ett företag. Eftersom produktionen förbilligas genom integration, blir priserna normalt lägre än vid speciali— sering (se ovan). Dessutom uppkommer ett inbördes beroende mellan marknaderna be- träffande prisbildningen, vilket här skall stu- deras för starkare former av komplementari- tet, s. k. förenad produktion.

Med förenad produktion avses processer, vilka ger upphov till flera varor med olika användningsområden. Exempel är olika for-

mer av separering samt vissa kemiska pro. cesser. Nedanstående modell avser det ytter— lighetsfall, där produktfördelningen är given och omöjlig att förändra. Produktionen av de två varorna (här kallade X och Y) antas m.a.o. proportionell mot processkalan och kan mätas med denna som gemensam enhet. De viktigare slutsatserna av modellen är giltiga även vid andra former av förenad produktion (jfr appendix B: II).

Diagram 5 : 3 illustrerar prisbildningen vid förenad produktion, dels under fri konkur- rens, dels under monopol. P,, och P,, är efterfrågekurvorna för de två varorna, GI,, och GI,, motsvarande gränsintäktskur- vor för monopolföretaget. GK anger gräns- kostnaden (i frikonkurrensfallet en agg- regerad utbudskurva) som funktion av pro- cesskalan q.

Följande slutsatser erhålls beträffande prisbildningen under de två aktuella mark- nadsformerna:

Diagram 5: 3

1. Vid fri konkurrens uppkommer jäm- vikt på marknaden, när summan av de två priserna räknade per enhet förenad produktion — är lika med gränskostnaden. Detta inträffar i diagrammet vid volymen ql". Jämviktspriserna P5 och På? kan av- läsas i diagrammets övre del.

2. Den produktionstekniska bindningen (komplementariteten) mellan varorna med— för, att priset på X blir beroende av efter- frågan på Y och omvänt. Ökad efterfrågan driver fram en större produktion av den direkt berörda varan, och eftersom pro- duktfördelningen är given ökar också ut- budet av den andra varan. Efterfrågan är här oförändrad, varför priset måste falla.

3. I monopolfallet uppnås vinstmaxime- ring normalt vid den produktionsvolym, där det sammanlagda marginella intäktstillskot- tet (Girl—GI”) är lika med gränskostna- den. Detta ger i ovanstående modell voly- men q" samt priserna Pål och P 11,4. vilka (förutsatt samma kostnader) är högre än priserna vid fri konkurrens. Liksom vid spe- cialisering är prishöjningen, jämfört med fri konkurrens, större för varan med låg priskänslighet i efterfrågan (här X). Ten- densen till differentiering efter priskänslig- het försvagas dock genom komplementari- teten. Vid separat vinstmaximering skulle också minskningen i volym bli större för varan med låg priskänslighet, vilket skulle förstärka effekten på prisrelationen. En så- dan volymdifferentiering är omöjlig i vår modell, och försvåras även vid svagare for- mer av komplementaritet i produktionen.

4. Även i monopolfallet ger förenad pro- duktion upphov till priseffekter mellan marknaderna. Effekternas riktning är här inte entydig, om exempelvis en efterfråge- ökning är kombinerad med förändrad pris- känslighet. Efterfrågeökning med höjd eller oförändrad priselasticitet leder dock nor- malt till sänkt pris på komplementvaran.1

Modellen ovan är vad gäller mono- polfallet ofullständig i ett avseende. Den täcker nämligen inte de fall, där gräns- intäkten för en av varorna är negativ i någon del av det aktuella volymintervallet.

Negativ gränsintäkt kan uppkomma, om efterfrågan på varan är mycket okänslig för prisändringar. Den 5. k. balansbrist, som tid- vis förelegat i raffineringen av petroleum, ger exempel på denna prisbildningssitua- tion vid förenad produktion. Detta fall har relativt ingående diskuterats i utred- ningens studie av oljebranschen, varför här endast vissa viktigare slutsatser återges.

Negativ gränsintäkt för en av produk- terna i zojämviktsläget» (enl. diagram 5: 3) innebär, att vinsten kan ökas genom en utbudsbegränsning vid oförändrad pro— duktionsvolym. Genom förstöring eller på annat sätt minskas utbudet av den aktuella varan till den punkt, där gränsintäkten = 0. Varan blir då en biprodukt i den meningen, att den inte påverkar valet av produktions- volym men avsätts så långt den ger posi- tiva intäktstillskott. Produktionsvolymen väljs på sådant sätt, att gränsintäkten för den andra produkten ensam är lika med gränskostnaden.

På monopolistiska marknader tenderar låg priselasticitet hos efterfrågan att med— föra ett pris, som är högt i förhållande till gränskostnaden. I det aktuella fallet reali- seras detta höga pris genom en utbudsbe- gränsning för varan med låg priselasticitet. Då sambandet mellan produktionsvolym och utbud upplösts, försvinner samtidigt bero- endet mellan marknaderna i fråga om pris— bildningen (jfr punkterna 3 och 4 ovan). Utbud och prissättning för var och en av produkterna bestäms separat och påverkas inte av efterfrågeändringar för komplement- varan.

Utbudsbegränsningar av detta slag stäl- ler stora krav på kontroll över marknaden. Resultaten gäller för rena monopolfall. Däremot är det mycket tvivelaktigt, om pris- ledarskap eller stabila oligopolsituationer kan fungera i detta fall. Trycket från »vär- delösa» överskottskvantiteter innebär på sådana marknader, att utbudsbegränsningen blir svår att upprätthålla.

Diskussionen av komplementaritet har här förts utifrån det mycket starka anta-

1 Villkoret är liktydigt med, att produktions- ökning för den direkt berörda varan är lönsam.

gandet om given produktfördelning i pro- cessen. Detta antagande torde vara realis- tiskt endast undantagsvis, t. ex. beträffande vissa kemiska processer. Effekterna på pris- bildningen blir emellertid likartade vid sva- gare former av komplementaritet. Bortsett från vissa specialfall, är ovanstående slut- satser beträffande prisbildningseffekter mel- lan marknaderna och tänkbara utbudsbe- gränsningar giltiga för förenad produktion i allmänhet, vilket framgår av appendix B: II.

Resonemanget beträffande förenad pro- duktion har här avsett de fall, där inte- grationen bestämts helt av produktionstek- niska samband. Den förenade produktion, som förekommer inom t.ex. varudistribu- tionen, påverkas däremot i stor utsträck- ning av komplementaritet på avsättnings- sidan (köparpreferenser för stort sortiment). Denna viktiga integrationsform behandlas i utredningens studie av detalj- och parti- handeln.

C. Konkurrens på fåtalsmarknader

Utifrån kartläggningen i kapitel 3 kan konstateras, att fåtalsdominans på säljar- sidan är mycket vanlig i den svenska in- dustrin. År 1963 utmärktes — enligt de valda kriterierna nära en tredjedel av de studerade marknaderna av hög oligopol- grad. Då ingen hänsyn tagits till säljar- koncentration på importsidan (dvs. bland importörer eller utländska leverantörer) torde andelen oligopolmarknader i reali— teten ha varit betydligt större. De studier, som gjorts av sammanslagningar och andra strukturförändringar i industrin1 tyder på att oligopolinslagen ytterligare förstärkts de senaste åren. Det har också framhållits, att tendensen mot ökad fåtalsdominans i produktionen varit gemensam för de flesta högindustrialiserade länder.

Fåtalsmarknadernas speciella prisbild- ningsproblematik har under de senaste är- tiondena blivit föremål för allt större in— tresse (inte minst i U.S.A.), vilket lett till omformuleringar och utvidgningar av teorin

på området. Det kortfattade referat av duo- pol- och oligopolteorin, som ges i det föl- jande, baseras främst på amerikanska un- dersökningar.

Äldre oligopolteori — varmed här i hu- vudsak avses teoribildningen t.o.m. 1930- talet2 baserades genomgående på starkt förenklade beteendeantaganden. Därigenom kunde man undvika en del av de svåra problem, som följer av det inbördes bero- endet mellan företagen. Man förutsatte, att varje säljare väljer sitt beteende med ut— gångspunkt i enkla beteendemönster hos konkurrenterna (givet pris, givet utbud, prisföljning etc.). Som påvisats av bl.a. Fellner3, innebär sådana förutsättningar i allmänhet, att man utgår från ett irra- tionellt beteende hos företagen; dessa antas inte utnyttja sina möjligheter att styra kon- kurrenternas handlande.

Säljaren på en fåtalsmarknad befinner sig i en spelsituation. Det resultat, han upp- når genom att vidta en viss åtgärd, blir beroende av det beteende konkurrenterna väljer, samtidigt eller som resultat av hans eget handlande. Här krävs uppenbarligen en alternativplanering, där företaget A väl- jer pris, produktionsvolym etc. utifrån bl. a. de värden på motsvarande storheter, före- taget B valt eller förväntas välja. Samti- digt kan emellertid företaget A självt på- verka B:s val (eftersom B rimligen har en liknande alternativplanering) och därmed indirekt sin egen situation. Detta ömsesi- diga beroende mellan säljarna medför, att den teknik med individuella avsättnings- funktioner, som normalt används för be- skrivning av intäktsförhållandena, inte är användbar vid fåtalskonkurrens.

Situationen kan beskrivas med olika spel- modeller, vilka ger möjlighet att avgränsa mängden av tänkbara utfall vid olika an— taganden beträffande information, riskatti—

1 Se kapitel 4: A samt branschstudiema i kapit- len 6—8. 2 Denna äldre teori omfattar bl. a.: A. Cournot: Recherches sur les principes mathématiques de la theorie des richesses, F. Y. Edgeworth : Thequre Theory of Monopoly, H. v. Stackelberg: Markt- form und Gleichgewicht, G. Stigler: Notes on the Theory of Oligopoly. 3 W. Fellner: Competition among the Few.

tyder osv.1 Däremot ger teorin i allmänhet inga entydiga resultat i form av stabila jämviktslägen. Ett undantag är givetvis de fall, där konkurrensen upphör genom fusio- ner eller överenskommelser mellan före- tagen.

I de flesta spelmodeller förutsätts, att endast ett begränsat antal handlingsalterna- tiv existerar för varje spelare (här säljare). Utfallen vid olika kombinationer av val för de olika säljarna anges i s.k. vinst- eller payoff-matriser.2 Genom jämförelser mel- lan utfallen kan en del alternativ uteslutas och valet mellan de återstående belysas ut- ifrån olika beteendeantaganden. En modell av denna typ skisseras i appendix C. I det följande har däremot valts en traditionell, »marginalistisk» behandling av problemet. En sådan uppläggning har den fördelen, att den underlättar jämförelser med den äldre teorin på området.

Resonemangen baseras på fyra förenk- lande antaganden:

a. Det finns endast två säljare (A och B) på marknaden.

b. Priset är det enda konkurrensmedlet, dvs. produktutformning, reklaminsats osv. är givna.3

c. Säljarna tillfredsställer alltid hela ef- terfrågan på sina resp. produkter.4

d. Varje säljare är fullständigt informe- rad om den egna kostnadsfunktionen samt om efterfrågan på den egna varan vid olika kombinationer av hans eget och konkur- rentens pris. Däremot kan informationen beträffande konkurrentens situation vara be- gränsad.

Eftersom de två företagens produkter är substitut för varandra, påverkas säljaren A:s avsättning av B:s pris (173). För varje givet 121, finns ett samband mellan pris och avsättning för A:s produkt. Ur denna »ef— terfrågekurva» och kostnadsfunktionen kan på vanligt sätt härledas ett samband mellan priset p ,, och vinsten VA. Substituerbarheten innebär vidare, att vinstfunktionen normalt förskjuts i positiv riktning, om konkurren- tens pris höjs. I diagram 5:4 (nedre dia- grammet) anges sådana vinstfunktioner för fyra värden på pB.

Det övre diagrammet innehåller s. k. lika- vinstkurvor (V 1 och VIÄ. sammanbinder punkter — dvs. kombinatio- ner av de två priserna — som ger samma vinst för säljaren A.1

Dessa kurvor

1 Ett exempel på detta slags oligopolteoriär M. Shubik: Strategy and Market Structure. Vinstutfallen vid olika handlingsalternativ bestäms dels av kostnadssituationen, dels av den totala marknadsefterfrågans storlek och fördel- ning mellan de olika säljarnas produkter. 3 Dessa andra konkurrensmedel kan delvis be- handlas analogt med priset. Se vidare nästa av- snitt. * Situationen blir jämförelsevis komplicerad, om någon av säljarna utbjuder en mindre kvanti- tet än den som efterfrågas vid rådande pris. Se t. ex. diskussionen av »contingent demand» i Shubik op.cit., kap. 5. 5 Konstruktionen av Vi framgår av de strec- kade linjerna i figuren.

s

i | I |__ |

m_—

| | | | | | i | | VA/ : l i | | i l l

Diagram 5 : 4

»Reaktionsfunktionen» RA anger A:s prisval (vid vinstmaximering) som funktion av konkurrentens pris, förutsatt att A be- traktar detta som givet. Det vinstmaxime- rande priset kan i detta fall lätt utläsas som en maximipunkt i det nedre resp. en minipunkt i det övre diagrammet.

Också vid andra »mekaniska» beteende- mönster hos konkurrenten, kan A:s pris direkt utläsas ur diagrammet. Antag exem- pelvis, att B förväntas alltid välja samma pris som A. För vinstmaximering skall A då alltid välja det pris där 45-graderslinjen (pB : p 4) tangerar en likavinstkurva.

En partiell modell av detta slag är emel- lertid, som tidigare framhållits, otillräcklig för belysning av prisbildningen. B:s pris kan inte betraktas som givet eller bestämt enligt någon enkel tumregel. Därför måste också B:s valmöjligheter och prispolitik sam- tidigt studeras.

I diagram 5:5 har båda företagens lika- vinstkurvor förts sarrunan. Härledningen är densamma som i föregående diagram. V Ä, Vf], V5 och Vi; är likavinstkurvor för säl- jarna A och B. Reaktionsfunktionerna R ,,

och R,, sammanbinder minimipunkterna i de två systemen och anger resp. företags prisval, om motpartens pris betraktas som givet.

Med hjälp av denna modell kan ett antal viktiga drag i den kortsiktiga planeringen belysas. Vissa typsituationer kan direkt ut— läsas ur diagrammet, och fältet av möjliga utfall kan begränsas. Resultaten samman- fattas nedan i ett antal punkter:

(a) Om båda säljarna betraktar mot- partens pris som givet och omöjligt att på- verka, väljer de det egna priset enligt resp. reaktionsfunktion. Ett stabilt jämviktsläge uppkommer då i skärningspunkten S.1 Pri- ser och vinster blir här jämförelsevis låga, eftersom lågprispolitik förs utifrån (den fel— aktiga) premissen, att konkurrenten inte rea- gerar på prisändringar.

(b) Fallet ovan förutsätter ofullständig information om konkurrentens situation och felaktiga förväntningar om hans beteende.

1 Denna lösning anknyter till Edgeworths mo- dell. Den skiljer sig från Cournots jämviktsreso- nemang främst däri, att Cournot betraktade den utbjudna mängden (och inte priset) som hand- lingsparameter för säljarna.

Pa N PB ———————— På ————————— PA

Diagram 5: 5

Antag i stället att säljaren B känner till mot- partens situation och kan förutsäga hans beteende enligt (a). B kan då öka sin vinst genom att välja den för honom mest gynn- samma punkten på A:s reaktionskurva; i diagrammet punkten TB, där RA tangerade en av B:s likavinstkurvor. Företaget B kan här betraktas som prisledare, medan A passivt anpassar sig enligt sin reaktionsfunk- tion. Motsvarande priskombination med A som ledare anges av punkten TA.1 Den för- bättrade informationen (för minst en av säl- jarna) och övergången till prisledarskap medför högre priser och förbättrat vinstläge för båda företagen, jämfört med priskom- binationen S.

(c) Antag att varje säljare känner till motpartens vinstfunktion. Dessutom efter— strävar båda kortsiktig vinstmaximering och förutsätter, att konkurrenten har samma målsättning. Utifrån dessa antaganden kan mängden av tänkbara priskombinationer be- gränsas, eftersom »prisledarkombinationer- na» T, och T ger en nedre gräns för det resultat, resp. säljare kan uppnå.

Om sålunda säljaren A sätter priset p,, och håller fast vid detta pris, kan det inte löna sig för B att välja ett lägre pris än in;. Det är således alltid möjligt för A att uppnå minst vinstnivån V2, och han accep- terar följaktligen ingen priskombination, som ger honom lägre vinst. Enligt motsvarande resonemang kan alla priskombinationer ute- slutas, som ger B ett sämre resultat än V; (kombinationen TB). Fältet av möjliga pris- kombinationer kan här begränsas till områ- det mellan de två likavinstkurvorna V2 och VÄ, dvs. till det skuggade området i dia- grammet.

(d) Som framgår av diagrammet, kan duopolsituationen ge utrymme för betydande variationer beträffande pris- och vinstnivå. Priskombinationer i närheten av punkten P vilka representerar en relativt hård priskonkurrens är inte uteslutna ens vid kortsiktig vinstmaximering och fullständig information om motpartens situation. Orsa- ken är givetvis, att konkurrentens strategi inte kan förutses med säkerhet.

Å andra sidan kan vinsterna för båda säl- jarna till en viss gräns ökas genom ömsesidi- ga prishöjningar (hur mycket bestäms bl. a. av marknadsefterfrågans priskänslighet). I diagrammet anges denna gräns av kurvan MM, som sammanbinder tangeringspunkter- na mellan de två systemen av likavinstkur- vor. Dessa punkter utmärks av, att ingen säljares vinst kan ökas, utan att konkurren- tens vinst minskas.

För att denna höga vinstnivå skall uppnås och bibehållas krävs, att företagen avstår från försök att genom lågprispolitik förbätt- ra den egna situationen på motpartens be- kostnad. En sådan »monopolistisk» politik kan givetvis vara resultatet av direkta över- enskommelser mellan säljarna. Den kan emellertid också realiseras utan överenskom- melser, om varje säljare vet eller fruktar, att en prissänkning skulle mötas av kraftiga motåtgärder och därigenom försämra hans vinstsituation, jämfört med utgångsläget. Sådana situationer kan antas vara relativt vanliga vid hög grad av inbördes beroende och med välinformerade säljare. De utgör inga konkurrensbegränsningar i vanlig me- ning men är till sina effekter svåra att skilja från dessa.

(e) Punkterna på kurvan MM skiljer sig åt beträffande vinstens fördelning mellan företagen. Denna får i sin tur antas bestämd av styrkefördelningen på marknaden, dvs. av de hot, resp. företag förfogar över (jfr punkt g nedan). Om säljarna samarbetar, och vinstöverföringar är möjliga, gäller maximeringen den sammanlagda vinsten VA + VB. Styrkefördelningen påverkar i detta fall inte priserna utan endast vinst- överföringens storlek.

(f) Graden av substituerbarhet mellan de två säljarnas produkter är avgörande för det inbördes beroendets styrka. Därav följer, att mängden tänkbara priskombinationer (vid de i c angivna förutsättningarna) uppvisar viktiga skillnader vid hög, jämfört med låg substituerbarhet.

1 I vårt exempel är punkten T 5 överlägsen, dvs. fallet med B som ledare ger högre vinst för båda säljarna. Denna stabila prisledarsituation är ett av fallen i von Stackelbergs duopolteori.

PB Vi , : . S t LÖO V E

Diagram 5: 6

På heterogena marknader (vänstra dia- grammet) är beroendet av konkurrentens prissättning svagt. Reaktionerna på pris- ändringar från konkurrenten är obetydliga; reaktionskurvorna är nästan vinkelräta mot resp. prisaxel. Mängden av tänkbara prisut- fall, när hänsyn tas till det inbördes beroen- det, är jämförelsevis liten och ligger nära priskombinationen vid separat maximering (punkten S). De vinster, som kan göras ge- nom hänsynstagande till konkurrentens reak- tioner, är m. a. 0. här tämligen små.

Om varorna är starkt substitutiva (högra diagrammet) får däremot valet av strategi avgörande betydelse för prisbildningen. Ogynnsam prisrelation innebär en stor be- lastning för säljaren, varav följer att pris- sänkningar möts med snabba motåtgärder (R, och RB ligger nära 45-graderslinjen p,, =pB). Prisrelationen mellan varorna kan här variera endast inom ett snävt intervall. Däremot varierar prisnivån på marknaden starkt, beroende på valet av strategi. »Un- derbudspolitik» kan leda till mycket låga priser och förluster för säljarna (S ligger nära origo). Incitamenten att genom direkta överenskommelser eller försiktigt agerande undvika sådana situationer är på detta slags marknader mycket starka.

Både risken för förlustbringande konkur- rens och incitamenten för konkurrensbe- gränsningar ökar således med homogenitets- graden på marknaden. Den höga frekvensen av konkurrensbegränsningar på homogena

oligopolmarknader har belysts i kapitel 3 ovan. Att priserna på sådana marknader lätt låses under långa perioder (jfr modellen med »knäckt» efterfrågekurva) även i från- varo av överenskommelser mellan säljarna, framgår av flera branschstudier.1

(g) Diskussionen ovan har främst gällt priskonkurrensens styrka och vinstnivån i branschen. Vinstens fördelning — här ett resultat av prisrelationen mellan företa- gen kan endast ofullständigt belysas inom modellens ram. Avgörande är nämligen här styrkeförhållandet mellan säljarna, som till stor del bestäms av externa faktorer såsom finansiella resurser och integrationsgrad.2

Hot avsedda att driva fram en mer gynn- sam vinstfördelning, implicerar ofta avvikel- ser från kortsiktig vinstmaximering. Antag att säljaren A har jämförelsevis svag ställ- ning, genom antingen höga kostnader eller låg likviditet, och därför drabbas hårt av lågrpiskonkurrens. Enligt det tidigare reso-

nemanget (punkt c) kan A hålla priset —p., för att försäkra sig om vinstnivån V ;. För att tvinga fram ökad vinst på A:s bekostnad kan emellertid B välja (eller hota att välja)

1 Se exempelvis undersökningen av oljebran- schen och diskussionen av kvarnindustrin (avsnitt E nedan). 2 Horisontell integration ger bl.a. ökade möj- ligheter att via ändrad produktinriktning anpassa sig till konkurrentens åtgärder (jfr diskussionen av substituerbarhet i produktionen, avsnitt B ovan). Vertikal integration möjliggör i vissa fall hot, riktade mot konkurrentens råvaruförsörjning eller distributionsmöjligheter.

ett lägre pris än l?e, t. ex. det för båda före— tagen förlustbringande På Eftersom denna situation är en svår belastning för A, kan han vara beredd att hellre acceptera en ogynnsam prisrelation, i nödfall t.o.m. kombinationer som ger honom sämre resultat än V Ä. Styrkerelationerna mellan säljarna är sålunda bestämmande inte endast för ut- fallet inom »det normala» fältet av pris- kombinationer, utan också för möjligheterna att tvinga en konkurrent ut från detta fält.

(h) Prisstelhet över längre perioder, eller mer allmänt trögheter i anpassningen till ändrade efterfråge- och kostnadsförhållan- den, brukar uppfattas som typiska för fåtals- marknader. Branschstudierna i det följan- de exempelvis rörande pappersindustrin och en del byggnadsmaterialindustrier ger en mångfald exempel på sådana trög— heter. Dessa får ses som en följd av spel- situationen, och den obestämdhet i form av ett flertal tänkbara »jämviktslägen,» som utmärker en fåtalsmarknad.

Förändringar i marknadsefterfrågan eller kostnader leder normalt till att mängden av tänkbara priskombinationer förändras. Om den ursprungliga priskombinationen fort- farande faller inom denna mängd, behöver förändringen emellertid inte påverka priser- na. Ofta leder osäkerhet beträffande kon- kurrentens motåtgärder till att ingen säljare tar risken av en prisändring. Prisstelhet av detta slag synes vara mycket vanlig, också när varje säljare är informerad om konkur- rentens situation.

Å andra sidan är prisändringar på en duopolmarknad i vissa fall resultat av hän- delser utan direkt samband med den aktuel- la marknaden. Så kan exempelvis förluster i andra verksamhetsgrenar göra en säljare mer känslig för prissänkningshot och därige- nom driva fram en förändring till hans nack- del av pris- och vinstrelationen.

Det bör slutligen framhållas, att före- komsten av prisstelhet inte innebär, att få— talsmarknader kan uppfattas som mer » stabi- la» än andra marknader. När prisändringar vidtas, medför de ofta en kumulativ process, som leder till mycket stora förändringar av

pris- och vinstnivån. Exempel där långa pe- rioder av prisstelhet följts av priskrig och förlustbringande konkurrens kan hämtas från ett flertal fåtalsmarknader. Som påpe- kats ovan (punkt f), är möjligheterna för kumulativa prissänkningar särskilt stora på homogena marknader, där det inbördes be- roendet mellan säljarna är starkt.

Diskussionen av prissättning på fåtals- marknader har ovan förts utifrån en starkt förenklad duopolmodell. Om säljarna är tre eller flera uppkommer möjligheten, att koalitioner kan förbättra de deltagande före- tagens situation på de övrigas bekostnad. Analysen av tänkbara utfall och av externa faktorers betydelse blir här jämförelsevis komplicerad och har inte kunnat genomfö— ras i denna översikt.

Redan det enkla duopolfallet belyser emel- lertid de grundläggande skillnaderna mellan fåtalsmarknaden och de marknadsformer, som tidigare behandlats. De marginalreso- nemang med entydiga lösningar, som kan tillämpas på t. ex. monopolfallet, måste här ersättas med den mer blygsamma målsätt- ningen att fastställa en begränsad mängd av tänkbara utfall. Valet av alternativ inom denna mängd får därefter belysas utifrån bl. a. de yttre faktorer (t. ex. företagens tota- la resurser och likviditet), som påverkar valet av strategi. Dessa yttre faktorer och deras roll i det mer långsiktiga spelet om marknadsandelar och vinster diskuteras när- mare i nästa avsnitt.

D. Fåtalskonkurrens och strukutrell utveckling

Kortsiktsanalysen i föregående avsnitt be- lyser inte minst de fördelar för säljarna, som kan vinnas genom direkt samarbete eller ge- nom att företagen var för sig avstår från aktiv priskonkurrens. En näraliggande slut- sats är, att priskonkurrensen på fåtalsmark— nader med välinformerade säljare, tenderar att bli svag eller obefintlig.1 Att fåtalssitua-

1 Tendensema mot samordning av företagsbe- teendet har särskilt betonats av Fellner. Se: Competition among the Few, spec. diskussionen av »limited joint maximization» i kapitel 7.

tionen ofta resulterar i långa perioder av försvagad priskonkurrens, kan lätt konsta- teras utifrån empiriska data rörande både svenska och utländska varumarknader.

En följd av den försvagade konkurrensen är att den strukturella anpassningen brom- sas, vilket kan medföra betydande effektivi- tetsförluster. Företag med höga kostnader kan leva kvar på marknaden i skydd av kar- tell- eller annan monopolistisk prissättning. Denna tröghet accentueras ytterligare, om de effektivare företagen genom direkta sub- ventioner till de mindre effektiva söker skyd- da sig mot priskonkurrens. Effektivitetsför- lusterna blir särskilt stora i branscher med överkapacitet eller där stordriftsfördelar fö- religger.1

Tendensen mot konkurrensbegränsning får dock inte uppfattas som gemensam för alla oligopolsituationer. För det första har säljarna ofta inte den information om kon- kurrenterna, som krävs för en mer eller mindre fullständig samordning av beteen- det på marknaden. Följden kan bli en hård priskonkurrens och kortsiktiga vinster långt under dem, som skulle kunna uppnås vid samarbete mellan företagen. För det andra kan olikheterna mellan företagen beträffan- de kortsiktiga målsättningar eller strukturel- la karakteristika (t. ex. integrationsgrad) vara så stora, att en samordnad prispolitik är utesluten.2

Den viktigaste invändningen mot resone- mangen i föregående avsnitt gäller emeller- tid antagandet om kortsiktig vinstmaxime- ring. Som påpekats i avsnitt A ovan, spelar möjligheterna att påverka den framtida marknadsandelen en central roll i plane- ringen på fåtalsmarknader. Beroendet mel- lan företagen medför, att den enskilde säl- jaren genom sina åtgärder kan påverka branschstrukturens utveckling. Dels kan »de starkare» företagen genom aggressiva kon- kurrensmetoder (t. ex. priskrig) hindra kapa- citetsutbyggnad hos konkurrenterna eller i ytterlighetsfallet tvinga dem att lämna mark— naden. Dels har den förda prispolitiken betydelse för tillkomsten av nya företag på marknaden; den potentiella konkurrensen påverkar därmed valet av strategi. I det

följande behandlas endast fall, där antalet företag påverkas. Slutsatserna kan dock i stort tillämpas även på svagare former av strukturpåverkan.

Det rör sig således här om en typ av spel, där företagets egna och konkurrenternas möjligheter att överleva på marknaden ut- gör centrum för intresset.3 Problemet har speciell aktualitet på marknader, där i re- sursavseende överlägsna storföretag konkur- rerar med mindre, ointegrerade företag. »Det starkare» företagets val mellan olika konkurrensalternativ diskuteras nedan ut- ifrån duopolmodellen i föregående avsnitt.

Antag att säljaren B har de större finan- siella resurserna och därigenom förfogar över starka hot, som kan användas mot konkurrenten. Detta övertag kan utnyttjas på olika sätt. Antingen kan B föra en pris- politik, som möjliggör vinster på kort sikt för båda företagen, men där prisrelationen och vinstens fördelning är gynnsam för B. Detta fall har belysts i föregående avsnitt (punkt g). Ett i vissa fall överlägset al- ternativ är att föra en hård priskonkurrens, som leder till förluster och tvingar kon- kurrenten att efter en tid lämna markna- den. Sedan detta skett kan B:s lönsamhet förbättras genom den uppnådda monopol- ställningen.

Valet mellan priskrig och en mer åter- hållsam prispolitik bestäms främst av föl- jande faktorer:

a. Konkurrentens motståndskraft, som på- verkar priskrigets varaktighet och storleken hos den vinst, B måste avstå från.4

1 Effekterna på strukturell anpassning och effektivitet diskuteras närmare i kapitlen 7 och 8 nedan, spec. avsnitten om pappers- och wall- boardindustrierna. 1 Ett exempel är konkurrensen mellan vertikalt helintegrerade och ointegrerade (varav ett konsu- mentägt) företag på de svenska oljemarknaderna. Konkurrensen från de ointegrerade företagen synes här ha klart prissänkande effekt, samtidigt som prisbildningssituationen närmast har karak- tär av prisledarskap. Sådana spel, s.k. »games of economic survival» har behandlats bl.a. av M. Shubik i Strategy and Market Structure, kap. 10. 1 Här föreligger givetvis en substituerbarhet mellan storlek och varaktighet hos pris- och vinst- sänkningen. Det rör sig m.a.o. inte endast om två alternativ utan om en skala av mer eller mindre aggressiva strategier.

b. Marknadsefterfrågans storlek och pris- känslighet, som bestämmer B:s avsättnings- möjligheter, när konkurrenten lämnat mark- naden.

c. B:s möjligheter att öka produktionen och därigenom utnyttja sin ställning som ensam säljare. Avgörande är här dels före- komsten av överkapacitet i utgångsläget, dels kostnaderna för kapacitetsutbyggnad.

d. Värderingen av nutida, jämfört med framtida vinst.

Inverkan av olika faktorer kan illustreras med följande enkla räkneexempel:

Antag att planeringen omfattar tre perio- der. Genom aggressiv prispolitik kan A tvingas lämna marknaden efter den första perioden, varefter B i de två följande som monopolist kan uppnå vinsten tio enheter. Detta kräver emellertid under den första perioden ett så lågt pris, att B själv åsam— kas en förlust om fem enheter (Alternativ 1).

Om säljaren B i stället väljer en mer återhållsam prispolitik, kan han genom att på bästa sätt utnyttja sitt övertag uppnå en vinst om fyra enheter per period. I detta fall kan å andra sidan säljaren A hålla sig kvar på marknaden under alla tre perio- derna (Alternativ II).

Valet mellan de två alternativen är nu en fråga om diskontering av framtida vinster. Om diskonteringsfaktorn som anger B:s tidsvärdering är 0,9, fås föl- jande nuvärden:

Alternativ I: ——5+ 10 - 0,9+lO - 0,92=12,1

Alternativ II: 4+4 - O,9+4 - 0,92=10,8

I detta fall är alltså ett priskrig att före- dra för det starkare företaget. Resultatet bestäms givetvis av de antaganden som gjorts beträffande a—d ovan.

Om priskrigets »kostnader» dvs. den nödvändiga förlusten i den första perioden ökas, blir benägenheten att genomföra det givetvis mindre. I exemplet ovan krävs, att förlusten är högst 6,3.

Säljaren A lämnar marknaden beroende på antingen att priset pressats ned under

hans rörliga kostnader eller att hans finan- siella resurser är uttömda. Den nödvändiga prissänkningen och därmed priskrigets kost- nader för säljaren B bestäms således av konkurrentens kostnadssituation och finan- siella ställning.

Hög andel fasta kostnader medför att svagare företag söker hålla sig kvar på marknaden även om de utsätts för betydan- de förluster. Ett priskrig kan då bli lång- varigt och kostsamt för det »segrande» företaget, speciellt om dess finansiella över- tag är av måttlig storleksordning. Allmänt gäller, att sannolikheten för framtvingade nedläggningar minskar, om företagen är re- lativt jämnstarka. I sådana fall blir kon- kurrensen ofta svag och marknadsstruktu- ren mycket stabil.

Intäktssidan i kalkylen representeras av den vinst, företaget kan uppnå som ensam säljare på marknaden. I exemplet ovan krävs (allt annat oförändrat) att vinsten är minst 9,3 enheter per period, för att alter- nativet priskrig skall väljas.

Den vinstökning, som kan uppnås om en konkurrent lämnar marknaden, bestäms i stor utsträckning av kostnadssituationen (el- ler mer preciserat av kostnaderna för att öka produktionen). I lägen med stor över- skottskapacitet, orsakad t. ex. av vikande ef- terfrågan är incitamenten att med olika medel söka uppnå ökad marknadsandel myc- ket starka. Prissänkningar ned mot de rör- liga kostnaderna kan bli följden även i branscher, där företagen är relativt jämn- starka. Priskrig av detta slag kan bli lång- variga och medföra stora förluster för de berörda företagen.1 Om något av företagen räknar med att kunna tvinga ut konkurren- ten från marknaden kan t.o.m. priser un- der de rörliga styckkostnaderna bli aktuella.

Om ett bortfall av konkurrenter eller en av andra skäl ökad marknadsandel aktuali- serar en kapacitetsutbyggnad, får eventuella driftsfördelar ger lika väl som överkapaci- skaleffekter betydelse för planeringen. Stor-

1 Situationen i kvarnindustrin under 1950-ta1ets tidigare del ger exempel på denna prisbildnings- situation. Se vidare diskussionen av branschratio- naliseringsåtgärder i avsnitt F nedan.

tet incitament att driva aggressiv konkur- rens. Om storleksfördelningen mellan säl- jarna är ojämn redan i utgångsläget, har dessutom de större företagen ett övertag, som underlättar priskrig och andra åtgär- der, riktade mot de mindre företagen.

Höga kostnader för kapacitetsutbyggnad, eventuellt i förening med finansiella re- striktioner, innebär å andra sidan, att »av- kastningen» av aggressiva åtgärder mins- kas. Företag, som har ett klart övertag på marknaden, kan i sådana fall välja en mer återhållsam strategi, som medför att deras marknadsandel ökas i relativt långsam takt. Därigenom minskas kraven på snabb kapa— citetsutbyggnad, samtidigt som de kortsikti- ga vinsterna blir högre än vid mera aggres- siva strategier, vilket i sin tur ökar möjlighe- terna att självfinansiera en expansion.1

Ett annat alternativ är att överta kon- kurrentens anläggningar, vilket ger möjlig— het att snabbare och i vissa fall till lägre kostnader än vid egen utbyggnad tillfreds- ställa den ökade efterfrågan. »Branschratio- nalisering» av detta slag diskuteras när- mare i avsnitt F nedan.

Priskrig och liknande åtgärder kan upp- fattas som investeringar, avsedda att på längre sikt öka företagets marknadsandel och därigenom förbättra dess vinstmöjlig— heter. Räkneexemplet ovan anger en in— vesteringskalkyl, där kalkylräntan satts till 11 %. Kalkylräntan avspeglar företagets tids- värdering, och kan dessutom innefatta en »riskpremie», då säljarens information om exempelvis den framtida marknadsefterfrå— gan är ofullständig.

Osäkerhet beträffande framtida mark- nadsförhållanden minskar benägenheten att »investera» i aggressiv konkurrens. Risk- övervägandena är här av samma slag som för övriga investeringar. Eftersom mono- polställningen är det mål, som eftersträvas, får risken för nyetablering speciellt intresse. Om etableringshindren är obetydliga, mins- kas incitamenten att försvaga eller elimi- nera existerande konkurrens. Förekomsten av potentiell konkurrens bidrar i detta avseen- de till en stabilisering av marknadsstruktu- ren.

Också företagets kännedom om nuläget kan vara begränsad, särskilt i vad gäller konkurrentens situation. Om exempelvis kon- kurrentens rörliga kostnader är okända, kan hans försluster per period och därmed pris- krigets varaktighet inte bestämmas. Vid ris- kaversion ger också detta slags osäkerhet en tendens till försiktighet i marknadspolitiken. Allmänt gäller sålunda, att osäkerhet om åtgärdernas kostnader och avkastning mins- kar företagens benägenhet att via aggressiva konkurrensmetoder söka förändra mark- nadsstrukturen.2

Sammanfattningsvis kan följande faktorer sägas öka benägenheten för aggressiv kon- kurrens och därigenom driva fram struktu- rella förändringar på fåtalsmarknader:

Stora kostnadsskillnader mellan företagen. Ojämn styrkefördelning av andra (t. ex. finansiella) skäl.

Lågt kapacitetsutnyttjande.

Stordriftsfördelar.

En benägenhet att undvika aggressiv kon- kurrens kan föreligga av följande skäl:

Stor motståndskraft på grund av t. ex. låga rörliga kostnader.

Finansiella restriktioner, som utbyggnad.

Osäkerhet om konkurrentens situation el- ler om framtida efterfrågan.

Potentiell konkurrens, som minskar vär- det av en monopolställning.

försvårar

I resonemangen ovan har såväl företagens avsättnings- och kostnadssamband som styr— kerelationerna (representerade av finansiel- la resurser) betraktats som utifrån givna

1 Expansionen inom varuhuskedjor och andra kostnadsmässigt överlägsna storföretag i detalj- handeln synes ge ett gott exempel på denna typ av strategival. Dessa företag har i allmänhet inte använt sitt övertag för att snabbt tvinga ut sina mindre konkurrenter från olika regionala mark- nader, troligen till stor del beroende på finansie- ringshänsyn. Se vidare utredningens studie av detaljhandeln. 1 Å andra sidan kan givetvis önskan att elimi- nera vissa typer av risk eller osäkerhet vara ett motiv för aggressiva åtgärder. Osäkerhet beträf- fande en konkurrents framtida prispolitik kan sålunda uppfattas som en belastning, vilken skulle bortfalla, om konkurrenten lämnade mark- naden.

och oförändrade över en längre period. I verkligheten söker företagen givetvis med olika medel påverka dessa faktorer för att därigenom förbättra sitt konkurrensläge.

Priset är den enda av företagets hand- lingsparametrar, som behandlas explicit i modellen. Detta innebär att t.ex. reklam- insatser och förändringar av produktens ut- formning påverkar vinstfunktionernas ut- seende. De ändrar både företagets totala kostnader och avsättningsmöjligheterna. Det är i princip möjligt att konstruera en »to— tal» duopolmodell, där varje säljare väljer mellan olika kombinationer av handlings- parametrarna i stället för enbart olika pri— ser.1 En sådan uppläggning kräver emeller- tid en mycket omfattande teoriapparat och kan inte presenteras i detta sammanhang. I det följande behandlas olika handlings- parametrar var för sig. Diskussionen ger endast ett antal exempel på åtgärder, som kan bli aktuella på fåtalsmarknader.

Reklam och annan aktiv försäljning er- bjuder lika väl som ett lågt pris möjlig- heter att stimulera avsättningen, dels totalt för marknaden, dels på konkurrentens be- kostnad. Ett företag med stora finansiella resurser kan genom t.ex. en stor reklam- kampanj dra till sig köpare och eventuellt tvinga ut konkurrenten från marknaden. Reklamkampanjen fungerar då på samma sätt som ett priskrig, och leder i vissa fall snabbare till önskat resultat. Också kombinationen prissänkning-reklam kan bli aktuell; reklamen är då ett medel att göra prissänkningen känd och öka dess effekt.

Produktutformningen kan delvis betrak- tas på samma sätt; hög kvalitet är ett kon- kurrensmedel i samma mening som lågt pris eller aktiv försäljning. Kvalitetsföränd- ringar, som medför att köparna betraktar produkten som överlägsen andra fabrikat, kan användas antingen för att höja priset eller för att tvinga ut konkurrenter från marknaden. Det övertag, som uppnås, kan vara mer eller mindre varaktigt, beroende på konkurrenternas möjligheter att kopie- ra förändringen. Ofullständig information på köparsidan och därav betingade stelheter i efterfrågans fördelning medför dock ofta,

att »innovatören» får en bestående av- sättningsfördel på marknaden.

Produktolikheter kan emellertid i flerta- let fall inte entydigt graderas efter en kva- litetsskala. Vad som för en grupp av köpa- re utgör en kvalitetsmässig fördel, kan av andra innebära eller uppfattas som en nack- del. Produktdifferentieringen medför då en uppspaltning av efterfrågan, och det in- bördes beroendet mellan säljarna — t.ex. med avseende på prissättningen för- svagas. Etablerade köparpreferenser utgör dessutom ett skydd mot nyetablering. För säljare, som beroende på exempelvis högt kostnadsläge har en svag position på mark— naden, är en utveckling av den egna pro- duktens särart ofta nödvändig för fortsatt existens. Exempel på situationer, där pro- duktdifferentiering haft konserverande in- verkan på strukturen, kan hämtas från många marknader för sällanköpsvaror och varaktiga konsumentvaror.

Det har tidigare konstaterats, att det inbördes beroendet på fåtalsmarknader i allmänhet medför en hög grad av prisstel- het. Låsningar av samma slag uppkommer beträffande andra konkurrensmedel, där en säljares åtgärder lätt kan imiteras av kon- kurrenterna. Däremot kvarstår incitamenten att genomföra åtgärder, som inte omedel- bart kan besvaras av konkurrenterna, och som eventuellt kan ge säljaren en bestående avsättningsfördel. Inom denna kategori kan återfinnas t.ex. lägeskonkurrens, påtagliga produktförändringar och i en del fall även reklaminsatser. Inriktning på sådana svår- imiterade konkurrensmedel kan sägas vara utmärkande för fåtalsmarknader. På många marknader är dock en hög grad av stan- dardisering ofrånkomlig (exempelvis en stor del av producentvaruområdet), varför utrymmet också för dessa former av aktiv konkurrens är obetydligt.

Det kan ifrågasättas, om bindningar be- träffande prissättningen medför (absolut sett) ökade insatser, när det gäller de övriga konkurrensmedlen, t. ex. större reklamut- gifter eller skärpt lägeskonkurrens.1 Frågan

1 Jmf. diskussionen av monopolistisk konkur- rens i kapitel 2:C.

kan inte besvaras generellt. Komplementari- tet kan föreligga mellan lågprispolitik och en del andra konkurrensmedel, vilket inne- bär att också de senare får minskad bety- delse om priserna låses. Ett exempel på så- dan komplementaritet är, att betydande rek- laminsatser kan vara nödvändiga för att göra en prissänkning känd och därmed lönsam för säljaren. För de flesta övriga konkurrensmedel torde dock gälla, att av- kastningen av deras användning ökar, om priserna är låsta. Ett påtagligt exempel är lägeskonkurrensen; närhet till köparna kan ge stora utslag i efterfrågans fördelning, om den inte motvägs av prisskillnader.2 På mot- svarande sätt framstår jämförelsevis obetyd- liga variationer i produktens utformning som effektiva försäljningsargument i ett låst pris- läge. Följden kan bli, att företagen lägger ned väsentligt större resurser på dessa ty- per av konkurrens, än som skulle vara fallet vid en friare prisbildning.

Vinstnivån kan givetvis påverkas också via produktionskostnaderna. Frågan gäller här, om oligopolsituationen medför en annan avvägning mellan olika produktionsfaktorer och därmed en annan kostnadsnivå än den, som blir resultatet av kostnadsminimering vid mer okomplicerade marknadsformer. Den viktigaste modifikationen torde be- tingas av kravet på smidig anpassning vid ändrad politik från konkurrenternas sida. Det gäller bl. a. att öka motståndskraften mot eventuella aggressiva konkurrensmeto- der eller att öka beredskapen för egna såda- na åtgärder. Ett företag med svag mark- nadsposition måste dessutom beakta möj- ligheterna att i nödfall kunna lämna mark- naden utan att åsamkas alltför stora kapi- talförluster. Tillsammans ger dessa över- väganden en tendens att undvika de bind- ningar, som betingas av en hög andel lång- siktiga investeringar och stora fasta kost- nader. Marknadsformens instabila karaktär kan således medföra, att man väljer en rörlig produktionsteknik med relativt låg kapitalintensitet. Oligopolsituationen får i detta avseende samma inverkan som ofull- ständig information hos säljarna. '

Styrkerelationerna och de svagare före- tagens motståndskraft påverkas också av fak— torer utan direkt anknytning till marknaden. Företagens likviditet och totala resurser har ovan fått exemplifiera sådana faktorer. Kra- vet på finansiell styrka kan i vissa oligopol- situationer tvinga mindre företag att söka anknytning till starka ägargrupper eller fi- nansiella block. Sådana koncentrationsten- denser kan givetvis uppkomma vid alla slag av finansieringssvårigheter, men de får särskild aktualitet på fåtalsmarknader i sam- band med de hotsituationer, som uppkom- mer vid denna typ av konkurrens.

De finansiella resurserna är emellertid inte den enda »yttre» faktor, som på- verkar styrkan hos olika hot och därmed företagets marknadsposition. Som framgått av diskussionen i kapitel 2:E, ger olika for- mer av integration betydande möjligheter att påverka konkurrensläget, inte minst på fåtalsmarknader.

Här skall endast understrykas den verti- kala integrationens värde som underlag för aggressiva åtgärder, speciellt om den inne- bär, att konkurrentens möjligheter till av- sättning eller försörjning med produktions- faktorer kan påverkas. Ointegrerade före- tag kommer i sådana fall lätt i ett under- läge, som tvingar fram ogynnsamma vinst- relationer och hotar deras existens på mark- naden. Företagen kan därför ställas inför kravet att antingen själva integrera eller bygga upp ett samarbete med leverantörer och avnämare. Då integration ställer stora krav på företagets resurser, blir samman— slagningar ofta nödvändiga. Också i detta avseende ger sålunda marknadsformen star- ka drivkrafter till ökad företagskoncentra- tion.

1 Denna fråga har givetvis särskilt intresse vid mycket starka bindningar av prisnivån, t.ex. i samband med priskarteller. Den är dock aktuell i alla situationer, där marknadsformen leder till försvagad priskonkurrens. Frågan om överdimensionerad lägeskonkur- rens på fåtalsmarknader har varit föremål för intresse i flera fall. Som exempel kan nämnas diskussionen beträffande bankernas kontorsetab- lering (se vidare utredningens studie av kredit- marknaden) och betråffande investeringarna i bensinstationer.

Den potentiella konkurrensen har ovan nämnts som en modifierande faktor i pris- bildningen i de fall, där en monopolsitua— tion föreligger eller eftersträvas. Betydel- sen av potentiell konkurrens på många marknader har också speciellt i vad gäl- ler utlandskonkurrensen — påpekats i sam- band med den allmänna strukturbeskriv- ningen. Här skall endast anges några all- männa synpunkter i anslutning till fåtals- konkurrensen och till storföretagens ställ- ning. '

Med undantag för vissa specialfall (full- ständig kontroll över nödvändiga råvaror, effektiva patent etc.) begränsas varje mono- polställning i viss grad av potentiell kon- kurrens. Etableringshindren och det där- av betingade skyddet för etablerade sälja- re är emellertid ofta betydande. Dessa hin— der kan gälla kostnadssidan, där gynnsam lokalisering, utnyttjande av tekniskt kun- nande eller en inarbetad försäljningsappa- rat kan ge de existerande säljarna ett över- tag. När det gäller importkonkurrens till- kommer här tullar och andra handelshin- der. I branscher, där odelbarheter eller skalfördelar föreligger, kan en etablering kräva mycket stor kapitalinsats. Finansie- ringskraven kan då utgöra ett betydande hinder för nyetablering.

På de flesta marknader torde de etab- lerade säljarna ha ett övertag även på avsättningssidan, beroende på trögheter hos efterfrågan. Förhållandet är uppenbart på en del halvfabrikatmarknader, där förbru- karens produktionsapparat anpassats till le- verantörens produktutformning och even- tuella nya säljare inte kan erbjuda en iden— tisk produkt. På konsumentvarumarknader är köparnas preferenser för kända fabrikat ofta starka, och en inbrytning kan där- för kräva stora insatser i form av reklam eller låga priser. Nyetablerade säljare befin- ner sig sålunda ofta i ett underläge på både produktions- och avsättningssidan.

Risken för nyetablering kan tänkas med- föra, att en monopolist (prisledare, kartell) inte till fullo kan utnyttja de vinstmöjlighe- ter, en monopolistisk prissättning skulle ge. En hög pris- och vinstnivå i branschen kan

locka nya företag till marknaden, vilket skulle väsentligt försämra lönsamheten på längre sikt. Existensen av potentiell kon- kurrens tenderar därför att påverka priset i negativ riktning.

Det bör emellertid framhållas, att den rådande vinstnivån i branschen inte nöd- vändigtvis är avgörande för beslut om etab- lering. Antag att marknaden innehåller en eller ett fåtal säljare, och etablering måste ske i stor skala, t. ex. beroende på odelbar- heten. Det nya företaget måste då räkna med motåtgärder i form av t. ex. prissänk- ningar, när det försöker ta sig in på mark- naden. Etableringsbeslutet bör i sådana fall baseras på den situation, som förväntas upp- komma efter etableringen, snarare än den existerande. Här liksom vid konkurrens mel- lan oligopolföretag råder en spelsituation, och de hot, som kan mobiliseras av de etab- lerade säljarna, får avgörande betydelse. Om exempelvis ett monopolföretag förfogar över starka hot, som kan riktas mot poten- tiella konkurrenter, kan behovet att und- vika en alltför »lockande» vinstnivå helt bortfalla.

En slutsats av ovanstående resonemang blir, att monopolsituationens stabilitet och möjligheterna att till fullo utnyttja den _ delvis beror på vem, som uppehåller monopolställning. Ett integrerat storföretag med stora resurser att möta eventuella etableringshot får en i viss mening mer skyddad monopolställning än ett mindre fö- retag. Detta kan ses som ett specialfall av den allmänna regeln, att även företagets verksamhet utanför den aktuella markna- den har betydelse för prisbildningssituatio— nen.

Den potentiella konkurrensen på en mark- nad kan ofta sägas härröra från en beg- ränsad grupp företag. Detta betingas av att de inledningsvis nämnda etablerings— hindren normalt är olika höga, beroende på vem som söker ta sig in på marknaden. För företag, som tillverkar tekniskt likarta- de produkter eller som kan utnyttja en existerande distributions- och försäljnings- organisation vid en eventuell etablering, är dessa hinder jämförelsevis obetydliga. Egen-

skaperna hos denna grupp av »näraliggan- de» företag speciellt de hot de förfogar över vid ett inträde på marknaden — får betydelse förden spelsituation, som föreligger mellan etablerade och potentiella säljare. Förekomsten bland de potentiella konkur- renterna av storföretag eller andra företag med stora resurser att genomföra eller ut- härda aggressiva åtgärder tenderar allmänt att försvaga en existerande monopolsitua- tion.

Sammanfattningsvis kan sägas, att exis- tensen av stora, integrerade och finansiellt starka företag har två motriktade effekter, när det gäller den potentiella konkurrensen. Ett storföretag, som uppnått monopolposi- tion, förfogar ofta över så starka hot, rik- tade mot eventuell nyetablering, att den potentiella konkurrensens inverkan på pris- sättningen blir obetydlig eller obefintlig. Å andra sidan är i många branscher stor- företag med tekniskt eller marknadsmässigt näraliggande verksamhet det mest betydelse— fulla hotet mot de etablerade säljarna. I sådana fall kan den potentiella konkurrensen utgöra en starkt modifierande faktor i pris- bildningen.

En speciell form av potentiell konkurrens är de etableringshot, som härrör från leve- rantörer eller kunder till de existerande fö- retagen. Hotet om en vertikal integration kan här användas som ett medel att tvinga fram mer förmånliga priser eller försälj- ningsvillkor i övrigt. I många fall uppkom— mer situationer med ömsesidiga hot om etablering på motpartens marknad. Spelsi- tuationer av denna typ synes under efter- krigstiden ha haft betydelse på flera om- råden inom den svenska industrin. Ex- empel, där hotet om etablering nämnts men ingen integration i större skala upp- kommit är kombinationerna kvarnar — ba- gerier och förpackningsindustri brygge- rier.

E. Samarbete mellan företag

På marknader med ofullständig konkurrens är företagens åtgärder ofta avsedda att för- ändra marknadsformen, dvs. de strukturel-

la betingelserna för prisbildningen. I före- gående avsnitt diskuterades de fall, där säl- jarna genom utnyttjande av olika konkur- rensmedel (i första hand prissättningen) söker påverka antalet konkurrenter och där- med indirekt sin egen framtida marknads- position. Företagens politik kan emellertid också innefatta åtgärder som mer direkt på- verkar marknadsformen. Exempel på såda- na åtgärder är kartellöverenskommelser och förvärv av andra (t. ex. konkurrerande) fö- retag. Här skall närmast olika former av kartellsamarbete kortfattat behandlas med avseende på orsaker och tänkbara effekter på prisbildningen. Motsvarande diskussion rörande fusioner förs i nästa avsnitt.

Diskussionen av karteller inom industrin gäller endast bindande avtal på säljarsidan, dvs. de avtalstyper, som redovisats i kapi- tel 3:E ovan. Kartellerna indelades där i fyra huvudgrupper.

Gemensamma försäljningsbolag. Kvotering, produktions- eller kapacitets- begränsning.

Prissättningsavtal.

Avtal rörande rabatter eller leveransvill- kor.

Överenskommelser, hänförliga till någon av dessa kategorier, förelåg år 1964 i 89 av de 450 undersökta varugrupperna. Dessa avtalsbundna varugrupper svarade för drygt en fjärdedel av den totala avsaluproduk- tionen. Eftersom kartellernas andel inom resp. varugrupp i genomsnitt utgjorde 70 %, föll omkring en femtedel av industrins pro- duktion (räknat efter saluvärde) inom kar- teller. Detta omfattande kartellsamarbete kan sägas innebära, att frekvensen av fak- tisk dominans på varumarknader var väsent- ligt större än som anges enbart av koncent- rationstal på företagsnivå.

Redan i samband med den nämnda kart- läggningen framhölls, att kartellavtal av bindande karaktär förekommer nästan ute- slutande på fåtalsmarknader.1 Kombina- tionen få inhemska tillverkare — låg import-

1 Undantag utgör här flertalet avtal på livs- medelsområdet. Dessa avtal måste dock betrak- tas som mycket speciella genom anknytningen till producentkooperationen och till prisregleringen på jordbruksområdet.

andel är sålunda utmärkande för de stora kartelldominerade områdena inorn t. ex. pappersindustrin och jord- och stenindustrin. En annan gemensam egenskap för kartell- bundna marknader är varugruppernas höga homogenitetsgrad; det rör sig i de flesta fall om relativt standardiserade producentvaror.

Att karteller framför allt uppkommer på marknader med de nämnda egenskaperna kan delvis förklaras med att vissa typer av samarbete underlättas, om säljarna är få och produkten homogen. Möjligheterna att få med samtliga säljare i samarbete vilket ofta är nödvändigt för att detta skall få önskad effekt — är normalt större med få säljare. Dessutom underlättas givetvis admi- nistration (t. ex. vid kvotering) och kontroll av avtalets tillämpning. För en effektiv kon- kurrensbegränsning krävs dessutom, att vissa hinder föreligger för nyetablering på mark- naden. Den administrativa aspekten får än större vikt, när det gäller kravet på homoge- nitet. Det är uppenbart, att t. ex. ett avtal om lika pris kan fungera endast beträffande en standardiserad produkt. Även om be- stämmelsen om lika pris kan ersättas med ett system av priser, krävs att antalet varian- ter är begränsat (homogena delmarknader) och att produkternas egenskaper hålls oför- ändrade över en längre period. En viss grad av standardisering kan alltså ses som ett nödvändigt villkor för att prisöverenskom- melser skall kunna uppkomma.

Kartellbeståndets koncentration till rela- tivt homogena fåtalsmarknader torde emel- lertid främst förklaras av att incitamenten för konkurrensbegränsning är särskilt starka på detta slags marknader. Benägenheten speciellt vid en kortsiktig planering att i oligopolsituationer undvika aktiv priskonkur- rens har diskuterats i avsnitt C ovan. Där framhölls också, att en hög grad av substi- tuerbarhet medför, att pris- och vinstnivån kan variera inom vida marginaler, beroende på de olika säljarnas val av strategier. Detta kan sägas innebära, att på homogena mark- nader både riskerna för förlustbringande konkurrens och incitamenten för konkurrens- begränsning är stora.

På homogena fåtalsmarknader är det in-

bördes beroendet mellan säljarna mycket starkt. Även små parameterförändringar från en säljares sida — t. ex. en prisändring om några få procent — kan leda till kraftiga förskjutningar i efterfrågans fördelning och därmed drabba konkurrenterna mycket hårt. Om prisbindningar saknas innebär detta en hög grad av osäkerhet, som försvårar pro- duktionsplaneringen. Företagen tvingas hålla en hög beredskap för häftiga variationer i avsättning, vilket bl. a. kan leda till att tek- niska förbättringar, som kräver en ökad an- del fasta kostnader, inte kan genomföras.

Tillkomsten av bindande prisöverenskom- melser kan således bero på en strävan dels att hålla en hög vinstnivå i branschen, dels att undvika starka variationer i efterfrågans fördelning och därmed uppnå ökad säker- het i planeringen. Särskilt när det gäller den senare målsättningen är direkta överenskom- melser överlägsna de implicita former av konkurrensbegränsning, som ofta uppkom- mer på fåtalsmarknader, genom att säljarna avstår från prissänkningar av hänsyn till konkurrenternas motåtgärder. Vid sådan s.k. »imperfect collusion» föreligger alltid en viss risk att någon av säljarna avviker från det gemensamma handlingsmönstret för att uppnå kortsiktiga vinster, en risk som kan undvikas genom bindande avtal.

En nödvändig betingelse för uppkomsten av konkurrensbegränsande avtal är givetvis, att en betydande samstämmighet råder i företagens kortsiktiga målsättningar. En uppenbar avvikelse från denna norm före- ligger på marknader, där säljare med vinst- maximering som primär målsättning konkur- rerar med konsumentägda företag, vilka får förutsättas eftersträva en låg prisnivå. När karteller förekommer på sådana marknader, står i allmänhet de konsumentägda företagen utanför, vilket begränsar kartellernas hand- lingsfrihet beträffande prissättningen.1

Konflikter rörande de kortsiktiga målsätt-

1 Exempel på detta slags »blockkonkurrens» kan hämtas från stora delar av livsmedelssektorn. Det finns emellertid också exempel på marknader t.ex. på byggnadsmaterialområdet — där konsumentkooperativa företag deltagit ikartel- samarbete eller i huvudSak passivt anpassat sin prissättning till kartellernas politik.

ningarna kan emellertid föreligga, också på marknader där inriktningen på vinstmålsätt- ningen är gemensam. Särskilt gäller detta, då marknaden innehållet företag av starkt varierande storlek och med olika integra- tionsgrad. Som tidigare påpekats kan beteen- det i integrerade företag inte beskrivas som en vinstmaximering för varje särskild mark- nad. Hänsyn till verksamheten i tidigare och senare produktionsled eller till korseffekter på näraliggande marknader kan då medföra, att dessa företag eftersträvar en helt annan prisnivå i branschen än sina specialiserade konkurrenter. Liknande skillnader uppkom- mer, om hänsynstagandet till korseffekter över tiden är olika starkt i olika företag. Be- nägenheten att avstå från nutida för fram- tida vinst beror, som tidigare påpekats, bl. a. på företagets behov av vinster för självfinan- siering.

Ett exempel på de målkonflikter, som kan uppkomma mellan stora och små företag i en kartell, ger utvecklingen inom stora delar av pappersindustrin åren 1950—52. Efter- frågestegringen i samband med koreakrisen medförde kraftiga prisstegringar för pappers- massa på den internationella marknaden. Även för de ointegrerade svenska pappers- tillverkarna uppkom stora kostnadsstegring- ar, för vilka man ville kompensera sig genom en höjning av de kartellbundna papperspri- serna.En kraftig prishöjning torde för många av de små företagen ha framstått som nöd- vändig av kortsiktiga finansieringsskäl. För de helintegrerade storföretagen med stor egen massaförsäljning uppkom givtevis ingen motsvarande lönsamhetskris. Dessa företag synes av hänsyn till sin mer långsiktiga av- sättningssituation har föredragit en jämförel- sevis liten prishöjning för papper på hemma- marknaden ett beteende, som skulle inne- bära att man på kort sikt frivilligt ådrog sig förluster på själva papperstillverkningen. Kartellmedlemmarnas önskemål var i denna situation helt oförenliga, vilket ledde till att samarbetet bröt samman.

När det gäller verkningarna av priskartel- ler, kvoteringar och liknande överenskom- melser bör för det första observeras, att de i

allmänhet förekommer på marknader, där priskonkurrensen även i frånvaro av överens- kommelser med stor sannolikhet skulle vara svag. Homogena oligopolmarknader utmärks ofta - särskilt vid jämna styrkerelationer av prisstelhet över långa perioder och av re- lativt höga vinstmarginaler. Detta är, som tidigare framhållits en naturlig följd av en marknadssituation med starkt inbördes be- roende mellan företagen och med säljare, som är medvetna om risken för motåtgärder vid eventuella försök att öka den egna mark— nadsandelen.

När en direkt prisöverenskommelse ingås i sådana situationer, kan den vara motiverad av att företagen vill försäkra sig om att inga avsteg görs från den prispolitik, som skulle varit sannolik även utan avtal. Ofta blir själva avtalets effekt på prisnivån obetydlig, bortsett från att man undviker eventuella temporära »störningar» i form av aggressi- va åtgärder. I andra fall kan en direkt över- enskommelse förstärka marknadsformens in- verkan på priset, men att klart avgränsa »kartelleffekten» är i allmänhet omöjligt.

Det bör också påpekas, att avtalens be- stämmelser nästan alltid gäller enbart pris- sättningen, medan andra konkurrensmedel inte berörs. Detta understryker ytterligare avtalens tendens att endast stadfästa eller förstärka marknadsformens inverkan. I den mån exempelvis produktkonkurrens är möj- lig, kan incitamenten för sådan konkurrens t. o. m. förstärkas genom en priskartell (jfr diskussionen i föregående avsnitt). Då avta- len i allmänhet avser standardiserade pro- dukter, torde dock sådana tendenser vara ovanliga.

De viktigaste följderna av renodlat kon- kurrensbegränsande avtal torde gälla den långsiktiga anpassningen på marknaden, sna- rare än prisbildningen på kort sikt. Om före- tagens handlande för långa perioder binds genom prisöverenskommelser och speciellt om dessa kombineras med kvoteringar minskas möjligheterna för de effektiva före- tagen att expandera. Avtalen erbjuder ett skydd mot hård konkurrens, men endast till priset av att själv avstå från expansion på konkurrenternas bekostnad. De mindre ef-

fektiva företagen hålls kvar i branschen, och incitamenten för vissa typer av rationalise- ringar försvagas. På lång sikt kan effekterna på'prisnivån bli betydande, om inget yttre tryck från importkonkurrens eller etable- ringshoshot gör sig gällande.

Kartellernas strukturella effekt är påtag- lig i branscher med överkapacitet och oelas- tisk efterfrågan. En »normal» anpassning skulle här innebära, att kapaciteten minska- des genom nedläggning av de svagare före- tagen. För att undvika den period av hård konkurrens, som skulle krävas för en sådan anpassning, väljer företagen i många fall att genom t. ex. en kvotering dela upp överka- paciteten sinsemellan. Om efterfrågan över en längre period är stagnerande eller vikan- de, kan denna konkurrensbegränsning leda till effektivitetsförluster i branschen.1 In- effektivitet av detta slag synes tidvis ha före- kommit inom flera svenska industribranscher, där kartellsamarbete upprätthållits under lång tid.2 I sådana fall torde man kunna uppfatta existensen av bindande överens- kommelser som en direkt orsak till höga produktionskostnader.

Diskussionen ovan har gällt avtal av ren- odlat konkurrensbegränsande karaktär, främst prissättnings- och kvoteringsavtal. Tendensen under senare år synes dock vara, att man i ökad utsträckning väljer avtalsfor- mer, vilka dels innebär ett mer intimt sam- arbete, dels erbjuder vissa möjligheter att påverka företagens kostnader. Ett viktigt exempel utgör de gemensamma försäljnings- bolagen.

Ett gemensamt försäljningsbolag kan i viss mening ses som ett fastare organiserat kvo- teringsavtal. Förutom att bolaget övertar delar av försäljningsarbetet (och eventuellt distributionen), fördelar det nämligen in- kommande order mellan medlemmarna, i allmänhet utifrån överenskomna kvottal. Ka- naliseringen via ett försäljningsbolag kan dock möjliggöra vissa rationaliseringar, även bortsett från de eventuella skalfördelarna i själva försäljningsarbetet.

Ett påtagligt exempel på sådana bespa- ringar gäller transportsidan. För varor med relativt sett höga transportkostnader (t.ex.

många byggnadsmaterial) är det en given fördel, om leveranserna kan fördelas så att fraktavstånden blir så små som möjligt. Företagen kan tidigare ha konkurrerat även inom områden, där en konkurrent har en betydande lägesfördel, vilket beträffande ho- mogena produkter förutsätter en differentie- ring av priserna fritt fabrik (s. k. fraktabsorp- tion). Denna typ av konkurrens kan, sett från det enskilda företagets synpunkt vara rationell, om de rörliga produktionskostna- derna är låga. Genom tillkomsten av ett gemensamt försäljningsbolag kan sådana »korstransporter» elimineras, vilket leder till en sänkning av de totala fraktkostnaderna.8 Gemensam försäljning leder i vissa fall till besparingar även i produktionen. Variationer över tiden i efterfrågans fördelning kan ut— jämnas, varigenom ett jämnare kapacitets- utnyttjande uppnås i genomsnitt för produ- centerna. Skalfördelar beträffande serieläng- den kan utnyttjas genom att order samman- förs i stora, homogena poster för varje pro- ducent. Det rör sig här om funktioner, som alternativt skulle kunna fyllas av en friståen- de, centraliserad partihandel. Ett gemensamt försäljningsbolag ger emellertid företagen möjlighet att kombinera de kostnadsmässiga fördelarna med en konkurrensbegränsning som i sig betraktas som önskvärd. Konkurrensbegränsningar, förenade med fraktbesparingar eller skalfördelar, kan alter- nativt uppnås genom avtal om områdesupp- delning resp. specialisering. Dessa avtalsfor- mer får förutsättas ge en mer permanent konkurrensbegränsningseffekt än ett försälj- ningssamarbete. En direkt uppdelning inne-

1 Ett bibehållande av produktionskapaciteten kan å andra sidan vara till fördel vid starka kanjunkturella variationer, då ett snabbt kapaci- tetsbortfall kan tänkas innebära kapitalförstöring. Sådana stabiliseringseffekter av kartellsamarbetet torde i allmänhet sakna större betydelse. * Illustrationer kan hämtas från SPK:s under- sökningar rörande karteller i kvarnindustrin (se vidare nästa avsnitt) och wallboardbranschen. I det senare fallet kombinerades kvoteringarna tidvis med direkta stödåtgärder för de mindre- effektiva företagen, vilket givetvis ytterligare för- stärkte avtalets konserverande inverkan på struk- turen (se kap. 8: E nedan). 3 En mer ingående diskussion av dessa effekter förs i avsnitten rörande cement- och lättbetong- industrierna (kapitel 8: B—C nedan).

bär nämligen, att säljarna på resp. delmark- nad bygger upp en egen marknadsposition, som efter en tid kan vara svår att rubba. Denna bestående verkan kan för säljarna ha både för- och nackdelar. Mot den starka monopoliseringseffekten måste vägas osäker- het om den framtida efterfrågefördelningen mellan delmarknaderna. Inom ett gemen- samt försäljningsbolag kan fördelningen suc- cessivt anpassas, t.ex. till givna totala kvo- ter, en anpassning som är omöjlig, om före- tagen från början delar upp området sins- emellan.

Avtal beträffande områdesuppdelning inom Sverige förekommer nästan uteslutande på jordbrukskooperationens område. Avtalen är där sammankopplade med bestämmelser om leveransplikt och dessutom med jord- bruksregleringens tillämpning. Det är därför knappast möjligt att bedöma försäljningsav- talens betydelse isolerat från regleringssyste- met och organisationsväsendet i stort på om- rådet. Detta problemkomplex kommer här inte att vidare beröras.

Inom en del industrisektorer tillämpas en speicell form av områdesuppdelning i bety- dande omfattning, nämligen avtal om hem— mamarknadsskydd mellan svenska och ut- ländska tillverkare. Avtalen kan antingen utesluta all import eller ange en övre gräns för de utländska företagens försäljning. Den förstnämnda avtalsformen återfinns i pap- pers- och wallboardindustrierna.

Avtal om hemmamarknadsskydd kombi- neras i allmänhet med prisöverenskommel- ser mellan de inhemska producenterna. Skyd- det mot importkonkurrens torde här vara ett nödvändigt villkor för att ett effektivt pris- samarbete inom landet skall kunna upprätt- hållas. Avtalens konkurrensbegränsande ef- fekt — särskilt när det gäller den strukturel- la anpassningen torde ofta vara betydan- de. Här liksom vid områdesuppdelning i all- mänhet torde vinsterna på fraktsidan i många fall vara små, jämfört med de effek- tivitetsvinster genom exempelvis stordrifts- fördelar, som på längre sikt skulle kunna uppnås genom en friare internationell (inter- regional) handel.

Avtal beträffande produktspecialisering

synes fram till de senaste åren ha varit myc- ket ovanliga i den svenska industrin. Ett mindre antal sådana avtal har dock sedan länge existerat inom verkstadssektorn. Det ojämförligt mest omfattande av dessa är det 5. k. basavtalet mellan ASEA och LM Erics— son på det elektrotekniska området. Som framgått av kartläggningen i kapitel 3 har specialiseringen inom dessa två storföretag medfört, att de var för sig uppnått domine- rande position på viktiga delmarknader inom starkströms- resp. svagströmsområdet.

Under 1960-talet har samarbete i form av »produktutbyte» och annan specialisering fått väsentligt ökad betydelse inom bl. a. stålindustrin. Det rör sig här om ett område, där ett samarbete mellan de svenska produ- centerna sedan länge existerat, men tidigare rört endast prissättningen. Specialiserings- avtalen får främst uppfattas som försök att möjliggöra ett utnyttjande av serieeffekter och andra skalfördelar. De torde delvis ha framtvingats av skärpt konkurrens på den internationella marknaden — och beträffan- de handelsjärn även hemmamarknaden i samband med snabb kapacitetsutbyggnad i stora delar av världen.1 Inom andra sekto- rer av den svenska industrin synes samarbete i form av specialiseringsavtal fortfarande vara ovanligt, trots att skaleffekter i pro- duktionen i många fall måste ge starka in- citament för en ökad specialisering.

De starka formerna av kartellsamarbete. t. ex. gemensamma försäljningsbolag eller specialiseringsavtal, får i allmänhet både kostnadssänkande och konkurrensbegränsan- de effekter. De kan i detta avseende delvis likställas med fusioner och ökad företags- koncentration i övrigt; ett försäljningsbolag kan sålunda uppfattas som en partiell (och eventuellt temporär) fusion mellan företa- gen. Kombinationen av konkurrensbegräns- ning och rationalisering innebär, att inver- kan på t.ex. prisnivån är svår att fastställa ens till sin riktning. Konkurrensbegränsning- en förstärks i allmänhet vid en övergång från renodlat prissamarbete till gemensam för-

1 En mer detaljerad redogörelse för konkur- renssituation och samarbete i stålindustrin ges i kapitel 7: A.

säljning, varför inte heller sådana åtgärder har entydig effekt på prisnivån.

Bedömningen kompliceras ytterligare av att samverkan inom exempelvis ett gemen- samt försäljningsbolag i många fall leder till en bromsning av förändringar i företags- strukturen. Svagare företag kan leva kvar på marknaden i skydd av kvoteringar och bundna priser. Mot de kortsiktiga kostnads- fördelarna står då en risk för strukturell in- effektivitet på längre sikt. Samtidigt måste den kortsiktigt konkurrensbegränsande effek- ten av kartellsamarbetet ställas mot den monopolisering, som skulle kunna uppkom- ma, om de svagare företagen tvangs lämna marknaden. Effekten på prisnivån är osäker och kan gå i olika riktning på kort och lång sikt.

Resonemangen ovan leder fram till den tämligen självklara slutsatsen, att en bedöm- ning av kartellernas verkningar måste göras individuellt, dvs. avse det enskilda avtalet snarare än avtalstypen. Den måste dessutom i många fall baseras på studier av utveck- lingen under en tämligen lång period. En sådan ingående undersökning av det svenska kartellbeståndet har inte varit möjlig i detta sammanhang. I de följande intensivstudier- na förs dock en mer detaljerad diskussion rörande kartellerna på ett antal större varu- områden, till stor del baserad på pris- och kartellnämndens undersökningar. Inom de i kapitlen 7—8 medtagna sektorerna, dvs. stål-, pappers- och byggnadsmaterialindustri, faller inemot hälften av avtalsbeståndet i industrin.

F. Köp och sammanslagning av företag

Antalet företagsköp inom den svenska in- dustrin synes under den senaste tioårsperio- den ha varit väsentligt större än under tidi- gare delar av efterkrigstiden. I en mycket stor del av fallen har transaktionerna inne- burit, att storföretag förvärvat mindre före- tag med likartad produktion eller med verk- samhet i ett angränsande förädlingsled (ver- tikal integration). Sådana sammanslagningar

medför i många fall, att kostnadssänkningar kan uppnås, t.ex. genom utnyttjande av stordriftsfördelar. Samtidigt uppkommer en konkurrensbegränsningseffekt, som kan med- föra höjda vinstmarginaler.

Storföretagens etableringar och företags- köp har i denna utredning gjorts till före- mål för en särskild studie. Företagens di- rekt strukturpåverkande åtgärder (samman- slagningar och samarbetsavtal) har dessutom under de senaste åren ingående följts av en arbetsgrupp inom Studieförbundet Närings- liv och Samhälle (SNS).1

Med hänsyn till existensen av dessa två undersökningar har diskussionen av förvärv och sammanslagningar här gjorts mycket kortfattad. Den omfattar — förutom över- sikten i kapitel 3:A av de 100 största före- tagens förvärv åren 1963—1966 — endast en redogörelse för tre typfall, där ökad kon- centration och samordning uppkommit ge- nom sammanslagningar. Följande exempel har valts:

a. Fulcrum-koncernens förvärv och ned- läggningar i kvarnindustrin åren 1954— 1957.

b. AB Plåtmanufakturs expansion genom företagsköp på glas- och plåtförpacknings- området åren 1956—1965.

c. De bankerna närstående s.k. finansie- rings- eller utvecklingsbolagens företagsför- värv i olika branscher de senaste fem åren.

Det rör sig här om delvis mycket olika typer av storföretagsexpansion. Företagskö- pen i kvarnindustrin utgjorde en etablering i stor skala på ett för koncernen nytt verk- samhetsområde. De motiverades av att vins- ter ansågs möjliga genom sammanslagningar och en radikal kapacitetsnedskärning i bran- schen i kombination med begränsningar av konkurrensen. I förpackningsindustrin rörde det sig om köp av konkurrerande företag. PLM:s expansion innebar dels en utvidgning av den egna marknadsandelen på plåtför- packningsområdet, dels en omfattande hori-

1 SNS-undersökningarnas resultat har redovi- sats i tre olika skrifter: Branschrationalisering; mening, metoder, möjligheter. Näringsliv i om- vandling. Sammanslagningar och samarbetsavtal isvensk industri 1963—64.

sontell integration på områden för substitut- varor (i första hand glasförpackningar).

Båda de nämnda exemplen illustrerar den kombination av kostnadsmässiga fördelar (»branschrationalisering») och konkurrens- begränsning, som uppkommer vid stora sam- manslagningar inom en bransch. I finansie- ringsbolagens expansion är inriktningen på speciella branscher mindre påfallande. För- värvsobjekten synes till en början ha valts utan egentlig bransch- eller marknadsinrikt- ning. När en etablering kommit till stånd i en viss bransch, har dock företaget i fråga mer systematiskt inriktat sig på köp av före- tag med likartad produktion eller annan an- knytning till de redan förvärvade enheterna. Finansieringsbolagens verksamhet har där- igenom — om än hittills i begränsad omfatt- ning — spelat en roll för koncentrations- processen i olika branscher.

I den följande diskussionen av de tre typ- fallen är avsikten främst att belysa orsakerna till sammanslagningarna. Beskrivningen av kvarnindustrin och förpackningsindustrin ba- seras till stor del på pris- och kartellnämn- dens utredningar.1 Uppgifter om finansie- ringsbolagens verksamhet har inhämtats dels genom en skriftlig enkät, dels genom inter- vjuer med bolagens verkställande direktörer.

Kvarnindustrin

Den svenska marknaden för vete- och råg- mjöl har alltsedan 1930, då spannmålsmark- naden reglerades och inblandningstvång in- fördes för utländskt mjöl, varit i stort sett isolerad från utlandet. Porduktionsutveck- lingen kan sålunda, bortsett från lagervaria- tioner, ses som en direkt spegling av efter- frågans utveckling inom landet. Efterfrågan är mycket okänslig för prisändringar och har ända sedan 1920-talet varit stagnerande eller vikande, med undantag för en temporär uppgång under krigsåren.

Under 1920- och 1930-talet utgjordes omkring en fjärdedel av produktionen av lönförmalning vid mycket små anläggningar, s.k. tull- eller bygdekvarnar. Under 1950- talet var lönförmalningens andel endast c:a 5 %, och numera torde den nästan helt sak-

na betydelse. Produktionen har alltså helt övertagits av handelskvarnar, dvs. av före- tag som köper spannmål och producerar mjöl för egen försäljning. Antalsmässigt inne- bär detta en mycket kraftig ökning av branschkoncentrationen. Även räknad enbart för handelskvarnarna har dock avsättnings- utvecklingen över de senaste årtiondena ut- märkts av stagnation.

Alltsedan slutet av 1920-talet och med avbrott endast för krigsåren synes lågt kapa- citetsutnyttjande ha utgjort ett allvarligt problem i kvarnindustrin. Överkapaciteten sammanhänger med en väsentlig kapacitets- utbyggnad under perioden 1920—1945, som trots stagnerande efterfrågan först vid mitten av 1950-talet kom att balanseras av ned- läggningar i stor skala. Kapacitetsutbyggna- den betingades främst av följande tre fakto- rer:

a. Stordriftsfördelar i produktionen med- förde redan under mellankrigstiden kapaci— tetsutbyggnad i äldre kvarnar och att nyan- läggningar skedde i en skala omkring eller över de största existerande anläggningarnas.

b. Regionala förskjutningar i efterfrågan och i spannmålsodlingens fördelning gav incitament till utbyggnad i områden, där kvarnindustrin tidigare varit av obetydlig storlek. I början av 1900-talet hade produk- tionen varit koncentrerad till Sydsverige, medan utbyggnaden förlades till norra Göta- land och mälarlandskapen.

c. Kooperativa Förbundet gick under 1920-talet in på marknaden genom förvärv av två kvarnar i Stockholm och Göteborg. KF kunde snabbt öka sin marknadsandel och genomförde stora utbyggnader i sina anlägg- ningar.

Denna strukturomvandling, som under 1930-talet också innefattade en kraftig säljar- koncentration på koncernnivå, skulle givetvis inte ha inneburit några långsiktiga kapaci-

1 Spannmål och kvarnprodukter. Prisutveck- lingen 1954—1960, PKF 1962: 3. Förmalnings- förhållanden och bruttomallöner m.m. inom kvarnindustrin under konsumtionsåren 1962/63— 1965/66. SPK, andra utredningsbyrån 1967. Konkurrensförhållanden inom emballageglasin- dustrin 1955—1961, PKF 1964:4—5. Konkur- rensförhållanden 1955—1961 inom plåtförpack- ningsindustrin, PKF 1965: 4—5.

tetsproblem, om nedläggningar av äldre och mindre effektiva enheter balanserat utbygg- naden. Trots att ett icke obetydligt antal handelskvarnar nedlades mellan 1930 och 1950, var dock effekten på produktionskapa- citeten otillräcklig för att utnyttjandegraden skulle kunna hållas på hög nivå. Kapacitets- överskotten ökade successivt, särskilt i de sydsvenska kvarnarna, och avsättningsned- gången efter andra världskriget medförde en akut krissituation.

Den primära orsaken till att även kvarnar med mycket lågt kapacitetsutnyttjande och ogynnsamt räntabilitetsläge hölls kvar på marknaden får sökas i kostnadsfördelningen. Kvarnindustrin har länge varit mycket kapi- talintensiv med en lönekostnadsandel av för- ädlingsvärdet om endast 20—25 %. Då dess- utom huvuddelen av kapitalet har stor tek- nisk livslängd och saknar alternativ använd- ning, krävs stora och långvariga förluster för att nedläggning skall komma tillstånd.

I sådana situationer kan, som framhållits i tidigare avsnitt, kapacitetsöverskott leda till långa perioder av hård och förlustbringande priskonkurrens. Incitamenten att binda ut- bud och priser genom kartellöverenskommel- ser är starka. I kvarnindustrin inleddes redan 1914 ett samarbete i form av en hårt bunden kvotering, till en början kombinerad med prisbestämmelser. Kartellen (Svenska Kvarn- föreningen) omfattade till en början alla större kvarnföretag i landet, men genom KF:s inträde på marknaden sänktes kartel- lens marknadsandel och utgjorde från slutet av 1930-talet ca 60 %.

Kvarnföreningens bestämmelser innebar, att medlemmarna tilldelades kvoter, basera- de på kapacitetsfördelningen, och försälj- ning utöver kvoten medförde böter. Den ökade överkapaciteten korn därigenom att fördelas mellan medlemmarna, vilket starkt torde ha bromsat nedläggningen av mindre konkurrenskraftiga enheter. Samtidigt för- svagades priskonkurrensen, vilket måste ha inneburit ett skydd även för de kvarnföretag, som stod utanför samarbetet.

Det enda större, fristående företaget var KF, vars marknadsandel snabbt hade ökats till c:a 20 % och därefter stabiliserats. De

konsumentkooperativa kvarnarna synes fram till mitten av 1950-talet ha haft väsentligt högre kapacitetsutnyttjande än genomsnittet för Kvarnföreningens medlemmar. Konkur- rensen från KF torde i viss mån ha minskat kartellens möjligheter att genom prishöjning- ar kompensera kostnadsstegringar vid sänkt kapacitetsutnyttjande. Möjligheterna för KF att genomföra en ytterligare marknadsut- vidgning i kvarnsektorn begränsades emeller- tid av den hårda bindningen med senare led. KF konkurrerar inte direkt med övriga kvarnföretag genom försäljning till bagerier och fristående detaljhandelsföretag.1 Kon- kurrensen äger i stället rum i detaljhandels— ledet, där prisnivån på en butiks hela sorti- ment snarare än priset på enstaka produkter (t. ex. mjöl) utgör ett konkurrensmedel. Konsumentkooperationens prissättning på mjöl i detaljhandelsledet måste dock ha haft betydelse för de priser, de privata kvarnföre- tagen kunnat ta ut i sin försäljning.

Som tidigare framhållits, medförde efter- frågebortfallet efter andra världskriget en svår kapacitetskris för många av kvarnföre- ningens medlemmar. Särskilt de sydsvenska kvarnarna, av vilka de flesta sedan 1930-talet ägts av AB Kvarnintressenter i Malmö, hade vid l950-talets början ett synnerligen lågt kapacitetsutnyttjande (i vissa fall endast c:a 50 %). År 1951 medförde krisen en spräng- ning av kartellen, då det näst största före- taget, AB Mårten Perssons Valsqvarn (de 5. k. Kejsarkvarnarna) lämnade samarbetet.

De följande åren skärptes priskonkurren- sen i branschen, främst genom ökad rabatt- givning till bagerier och andra stora kunder. Lönsamheten försämrades successivt, troligen främst för AB KvarnintreSSenter och andra producenter i södra Sverige. Här inleddes således en »priskrigsperiod,» som på lång sikt troligen skulle ha medfört stora nedlägg- ningar och en anpassning av produktions- kapaciteten. Som framhållits ovan skulle emellertid en sådan marknadsstyrd anpass- ning troligen ha tagit lång tid och krävt stora förluster för branschens företag.

1 Viss försäljning till fristående bagerier före- kommer, men det rör sig här enbart om företag, som levererar bröd till konsumtionsföreningarna.

Den jämförelsevis obundna fåtalskonkur— rensen avbröts emellertid redan efter några år och ersattes av en planmässig anpassning av kapaciteten. Denna strukturrationalise- ring leddes av Wenner-Grenkoncernen (AB Fulcrum). Koncernen förvärvade år 1954 aktiemajoriteten i AB Kvarnintressenter, som då ägde åtta kvarnar i södra och västra Sverige. Vidare inköptes 1955 Mjölby Kvarn och under åren 1956—57 ytterligare fyra kvarnar i östra Sverige.

De 13 förvärvade kvarnarna svarade till- sammans för nära hälften av handelsförmal- ningen i landet. Avsikten med sammanslag- ningen var att åstadkomma en kapacitets- nedskärning genom nedläggning av vissa en- heter och dessutom överflytta produktion från södra till mellersta delarna av landet. Åtta av kvarnarna nedlades under åren 1955—1960.

Samtidigt med förvärven upptogs för— handlingar med övriga större kvarnföretag (utom KF) om att på nytt begränsa pro- duktionen. Förhandlingarna ledde till ett avtal, som ingicks vid början av år 1956 och som fortfarande gäller.1 I avtalet förutsat- tes vissa nedläggningar, samtidigt som med- lemmarnas försäljningskvantiteter begränsa- des. Dessutom träffades överenskommelse om en kraftig nedskärning av kvarnföreta- gens distributionsorganisation och om be- gränsning av reklaminsatserna. Kvarnföre- tagen bestämmer individuellt sina grund- priser, men rabattsatser och tillägg för trans- porter, speciella förpackningar etc. är bund- na genom avtalet.

Medlemmarna i kvarnindustriföreningen är kvarnföretagen inom WG-koncernen, Kejsarkvarnarna (Mårten Pehrssons Vals- qvarn, AB Saltjökvarn) samt den av Svenska Lantmännens Riksförbund ägda Örebro Kvarn. SLR övertog 1961 hälften av aktier- na i WG-gruppens kvarnföretag (numera AB Kungsörnen).

År 1962 startades en ny, relativt stor kvarn i Hälsingborg. Även detta företag har dock inlemmats i samarbetet genom ett avtal med Kungsörnen om förmalningsbegräns- ning. Avtal om begränsning av produktionen föreligger dessutom sedan 1957 mellan de

medelstora kvarnar, som är medlemmar i Handelskvarnarnas Produktionsförening, och som tillsammans svarar för mellan 5 och 10 % av mjölproduktionen.

Genom de organiserade strukturföränd- ringarna under 1950-talet har en kraftig kapacitetsbegränsning och produktionsra- tionalisering uppnåtts. Koncentrationsgraden på koncernnivå har samtidigt starkt ökats. Marknadsstrukturen efter sammanslagning- arna framgår av följande tabell, där produk- tionen av vetemjöl år 1963 fördelats på före- tagsgrupper.

Tabell 5:I. Handelsförmalningen av vete år 1963, fördelning i procent

Kungsörnen (inkl. Örebro Kvarn) 36 Övriga medl. i kvarnindustriföreningen 28 Medl. i Handelskvarnarnas Produktions- förening 8 Kooperativa Förbundet 23 Övriga (små kvarnföretag) 5

I förmalningen av råg är fördelningen mellan här medtagna företagsgrupper unge- fär densamma. På detta område tillkommer emellertid ytterligare en företagskategori, nämligen spisbrödsfabriker, som svara för c:a en tredjedel av produktionen.

Genom de avtal i kvarnindustrin. som till- kommit i samband med kapacitetsnedskär- ningen, har konkurrensen åter starkt be- gränsats. Man har fått en konkurrenssitua- tion, som i vissa avseenden starkt påminner om läget före Kvarnföreningens sprängning, dock med en väsentligt förbättrad balans mellan kapacitet och avsättningsmöjligheter. Väsentliga rationaliseringar torde dessutom ha uppnåtts på distributions- och försälj- ningssidan.

Rationaliseringsåtgärder medförde, att för- ädlingskostnaderna under senare delen av 1950—talet steg endast obetydligt. Samtidigt kunde företagen, genom att rabattkonkurren- sen eliminerades, öka sina förädlingsmargi- naler (»bruttomallöner»). Förändringarna illustreras av följande indexserier för brutto-

1 Svenska kvarnindustriföreningen, kart. reg. nr. 1647.

mallön och för vissa kostnadsslag1 (index 1954 = 100):

Brutto- Styckkostnad enl. mallön industristatistiken ] 957 146 1 10 1 960 1 37 1 11 1 962 / 63 1 54 1 35 1 965 / 66 212 162

Trots att siffrorna på kostnadssidan är mycket ofullständiga (bl. &. saknas uppgifter om kapitalkostnaderna), torde det kunna konstateras, att företagen mellan 1954 och 1957 uppnådde en kraftigt förbättrad rela- tion mellan förädlingsmarginal och föräd- lingskostnad. Lönsamheten, som 1954 var mycket låg, måste ha förbättrats avsevärt. Av tabellen synes också framgå, att företa- gen under 1960-talet kunnat kompensera en snabb kostnadsstegring genom höjningar av förädlingsmarginalema, vilket tyder på att konkurrensbegränsningen haft betydande ef- fekt.

Glas- och plåtförpackningsindustrin

Konsumentförpackningar av glas och plåt är på vissa användningsområden substitut för varandra. Exempel, där substitution före- kommit under senare år, är ölförpackningar samt burkar avsedda för vissa livsmedel (t. ex. grönsaker). De två förpackningstyper- na konkurrerar också med varor av andra material, t. ex. plast och plastlaminerat pap- per (mjölkförpackningar etc.).

Expansionen i AB Plåtmanufaktur de senaste tio åren kan till största delen karak- teriseras som horisontell integration. Före— taget hade redan vid mitten av l950-talet dominerande ställning på stora delar av plåtförpackningsområdet, en ställning som därefter ytterligare stärkts. Huvuddelen av företagens expansion faller dock inom glas- förpackningsindustrin, och i det följande kommer främst förhållandena i denna bransch att behandlas. Under senare år har PLM dessutom utvidgat sin verksamhet till plastförpackningsområdet.

Tillverkningen av glasemballage domine-

rades i mitten av 1950-talet av två koncer- ner. Glasbruken i Surte, Kungälv och År- näs, vilka tillsammans svarade för c:a 70 % av produktionen, var dotterbolag till Fastig- hets AB D. Carnegie & Co. Hammars Glas- bruk (c:a 15 % av produktionen), som lik- som Årnäs huvudsakligen var inriktat på tillverkningen av bryggeriglas, ägdes av Stockholms Bryggerier.

De nämnda företagen hade ända sedan 1907 samarbetet i Buteljglasbrukens För- säljnings AB (BF), ett gemensamt försälj- ningsbolag, som fram till 1952 hade utgjort en mycket fast organiserad kartell med kvo- teringar och bundna priser. Avtalen från 1952 innebar en väsentlig uppmjukning av bestämmelserna. Prisbestämmelserna bortföll helt, och överenskommelse träffades enbart om viss specialisering. Årnäs och Hammar skulle sålunda ha vardera hälften av brygge- riglasproduktionen, medan Surte skulle till- verka allt annat emballageglas. Om Ham- mars försäljning föll under en viss gräns, skulle dock även detta företag få producera andra förpackningar än bryggeriglas.

De företag, som stod utanför samarbetet, svarade 1955 för endast 15 % av totalproduk- tionen. Det största av dessa företag var Lim- mareds Bruk, som sedan 1951 ägdes av AB Axel Kistner och sålunda hade starka ägan- desamband med landets största läkemedels- företag, AB Astra. Produktionen var också i stor utsträckning inriktad på läkemedels- förpackningar.

I likhet med övriga mindre bruk hade Limmared under flera år haft svag lönsam— het, och brukets ägare övervägde nedlägg- ning. Den totala efterfrågan på emballage- glas hade emellertid ökat kraftigt, och för vissa standardiserade produkter rådde 1955 en bristsituation. Man beslöt därför att byg- ga ut kapaciteten i syfte att uppnå en pro- duktion i stora serier och en marknadsut- vidgning till bl.a. mejeri- och annat livs- medelsglas samt glas för vin och sprit.

1 Uppgifterna om bruttomallön avser privata kvarnföretag och har hämtats från SPK:s utred- ningar. Kostnadssiffrorna avser däremot produk- tionskostnader för hela kvarnindustrin. Endast lönekostnader samt kostnader för bränsle och elenergi ingår.

Limmareds expansion är det mest utmär- kande för utvecklingen under senare delen av l950-talet. Företaget byggde snabbt ut sin kapacitet och hade 1960 uppnått bety- dande andelar på samtliga större delmarkna- der. Samtidigt med denna utbyggnad in- trädde en stagnation i efterfrågeutvecklingen för branschens produkter.

Jämsides med Limmareds utbyggnad upp- kom åren 1956—1957 betydande kapacitets- tillskott genom utbyggnader i Surte. Kombi- nationen av stagnerande efterfrågan och kapacitetsutbyggnad medförde en kraftig sänkning av utnyttjandegraden. Mellan 1955 och 1958 sjönk kapacitetsutnyttjandet med 20 %, och särskilt bryggeriglasbruken drab- bades hårt.

Limmareds expansion medförde också en påtagligt skärpt priskonkurrens i branschen. Visserligen begränsades denna konkurrens år 1957 genom ett avtal mellan Surte och Limmared, och priserna höjdes. Avtalet upp- hörde emellertid redan i november 1957, varefter nya prissänkningar följde. Priserna på mejeri- och livsmedelsglas låg åren 1958— 1960 5—10 % under 1955 års nivå och för bryggeriglas utgjorde sänkningen mer än

I samband med överkapacitet och hård priskonkurrens försämrades företagens ränta- bilitet mycket starkt. Avkastningen på in- vesterat kapital synes hos BF-företagen ha legat nära eller t. o. rn. under noll åren 1957—1960. Den största resultatförsämring- en drabbade Hammar, som under dessa år hade mycket lågt kapacitetsutnyttjande.

Också samarbetet mellan Surte-Årnäs och Hammar utsattes för betydande störningar. Hammar, som hade stora aVSättningssvårig- heter på sin huvudmarknad, ville säga upp avtalet om specialisering. En ensidig uppsäg- ning under år 1958 förklarades ogiltig, och avtalet var i kraft ända fram till 1960.

I den rådande krissituationen aktualisera- des ett fastare samarbete mellan bruken, eventuellt genom sammanslagning. Under åren 1957—1958 fortgick diskussioner om en sammanslagning av Surte, Årnäs, Ham- mar och Lirnmared (bl. a. tillsattes en spe- ciell utredning i frågan). Man lyckades dock inte nå fram till egentliga förhandlingar,

främst beroende på meningsskiljaktigheter mellan Limmared och de övriga företagen.

Samordningen kom att genomföras först åren 1960—1962 och då under AB Plåt- manufakturs ledning. PLM:s intresse för en strukturrationalisering och konkurrensbe- gränsning på glasförpackningsområdet kan härledas från företagets ställning som till- verkare av substitutiva varor. Den onormalt hårda priskonkurrensen får antas ha haft effekter också på marknaden för plåtembal- lage. Företaget kunde dessutom i stor ut- sträckning utnyttja sin existerande distribu- tions- och försäljningsorganisation, eftersom kundkretsen delvis var gemensam för glas- och plåtemballage.

PLM hade redan 1955 varit aktuellt som köpare av Limmared, och åren 1958—59 togs nya kontakter beträffande försäljning av bruket. I detta läge förklarades både Surte och Hammar vara till salu, och PLM:s förvärv kom till en början att gälla dessa företag. I början av år 1960 förvärvades samtliga aktier i Surte och Hammar samt produktionsutrustningen vid Årnäs. Produk- . tionen vid det sistnämnda bruket nedlades vid slutet av år 1960. Denna nedläggning i förening med omfördelningar som företogs mellan de övriga bruken, kan ses som en parallell till de tidigare beskrivna omlägg- ningarna i WG-koncernens kvarnföretag fem år tidigare. Den huvudsakliga skillnaden är, att samordningen i glasförpackningsindustrin genomfördes av ett företag, som redan tidi- gare hade omfattande produktion på när- liggande områden.

Under åren 1960—61 rådde fortfarande tämligen hård priskonkurrens mellan Lim- mared och de PLM-ägda bruken. Situatio- nen komplicerades ytterligare genom att ett mindre företag (Värends glasbruk) kraftigt byggde ut sin produktionskapacitet. Efter- frågan stagnerade under 1961, och risker för överkapacitet och ytterligare skärpt konkur- rens syntes åter föreligga.

I slutet av 1961 inleddes nya förhandling- ar mellan Limmareds ägare och PLM, och 1962 ingicks ett arrendeavtal mellan före- tagen. Limmareds Bruk drevs de följande åren i kommission för PLM:s räkning, var-

efter bruket införlivades med koncernen. Sedan Värend nedlagts år 1963 svarar PLM numera för praktiskt taget all produktion av glasemballage i landet. Också importkon- kurrensen är obetydlig; importandelen har under senare år legat vid 3—4 %.

Uppgifter beträffande pris- och kostnads- utvecklingen efter 1961 saknas. Här liksom i kvarnindustrin bör dock strukturföränd- ringarna ha medfört både kostnadsbespa- ringar och begränsning eller eliminering av priskonkurrensen. Avsättningen för bran- schens produkter har under 1960-talet ökat i synnerligen snabb takt (totalt en fördubb- ling mellan 1960 och 1965). Större delen av ökningen faller på bryggeriglaset, där pro- duktionen fyrdubblats, främst beroende på övergången till engångsglas.

Jämsides med övertagandet av emballage- glasproduktionen har PLM utvidgat sin verksamhet i andra delar av förpacknings— området. Denna expansion skall här beskri- vas endast mycket kortfattat.

På marknaderna för konsumentförpack- ningar av plåt (konserv- och merkantilför— packningar!) svarade PLM 1955 för två tredjedelar av produktionen. Här liksom på glasförpackningssidan har importen varit av blygsam omfattning (2—5 %). Företagets andelar varierade emellertid starkt mellan olika varuslag. Höga andelar noterades för sammansatta konservförpackningar, t. ex. kaffeburkar och grönsaksburkar. Däremot var företagets ställning väsentligt svagare i fråga om helpressade plåtförpackningar, t. ex. fiskkonservburkar, där tillverkningen för eget behov inom konservindustrin var av betydande omfattning. Produktionen av mer- kantilförpackningar sker i allmänhet i järn- förelsevis små serier. Den var 1955 fördelad på ett större antal företag, och PLM:s ställ- ning var tämligen svag. Även här förekom vid mitten av 1950-talet viss tillverkning för eget behov, t. ex. i färgindustrin.

År 1955 fanns i Sverige totalt c:a 30 till- verkare av plåtförpackningar, och inget sam- arbete beträffande försäljningen förelåg mel- lan företagen.2 De största säljarna vid sidan av PLM var följande:

Bansviks AB, Lysekil Janne Elgkvist AB (J eab), Nybro AB Örebro Bleckemballagefabrik C. Jacobssons Fabriks AB, Odensbacken.

Tillsammans svarade dessa företag för drygt 15 %av produktionen. Örebroföretaget förvärvades av PLM år 1956. De följande fem åren utmärktes av en snabb efterfråge- ökning och tämligen stabila priser. Både PLM och de övriga större tillverkarna ökade kraftigt sin produktion, Jeab bl. a. genom att anlägga en ny fabrik i Vällingby. 1961 svarade de fyra nämnda företagen för 90 % av produktionen mot något över 80 % 1955 ..

Under 1961 övertogs Jeab, som då var det näst största företaget i branschen, av PLM. Samma år övertogs bl. a. Fyrtornets samt det KF-ägda AB Skandiakonservs utrustning för produktion av sammansatta förpackningar. Beroende på dessa förvärv ökades koncer- nens marknadsandel ytterligare och utgjorde år 1963 mer än 85 %. Den enda konkurren- ten av nämnvärd betydelse var nu Bansvik. Under 1966 inköptes även detta företag av PLM, som numera här liksom på glasför- packningsområdet svarar för mer än 95 % av totalproduktionen och helt saknar kon- kurrens på flertalet större delmarknader.

Den konkurrens, som PLM nu möter, kan sägas uteslutande härröra från andra för- packningstyper, t. ex. varor av papper och plast. På dessa områden är koncernens verk- samhet fortfarande av tämligen begränsad omfattning. En utvidgning har dock de senaste åren företagits på plastförpacknings- sidan, bl. a. genom förvärvet av AB Austria från Svenska Shell år 1965 .

Finansieringsbolagens verksamhet

Utbyggnaden av de olika banker närståen- de 5. k. utvecklings- eller finansieringsbola- gen har skett genom företagsköp under de senaste fem åren. En översikt över förvär- vens omfattning och branschfördelning har

1 Merkantilförpackningar är burkar etc., som kan återförslutas, t. ex. med trycklock. Däremot har PLM sedan länge haft tekniskt samarbete med utländska storföretag, nämligen det amerikanska Continental Can, det engelska MBC samt tillverkare i Norge och Finland.

givits i kapitel 4 ovan. En mer detaljerad redovisning ges i utredningens kreditmark- nadsdel, där också sambanden mellan kon- kurrensen på kreditmarknaden och de nya koncernernas tillkomst har diskuterats. Redo- görelsen i det följande är främst avsedd att belysa den integration och samordning av olika industriella verksamheter, som upp- kommit genom finansieringsbolagens före- tagsköp.

Förvärven har till största delen utgjorts av majoritetsintressen i industri-, transport- och handelsföretag. Genom denna inrikt- ning skiljer sig bolagen från de äldre in- vestmentföretagen, vilkas ägande främst be- står av minoritetsposter i stora, börsnoterade företag.1 Finansieringsbolagen är m.a.o. att betrakta som toppbolag i koncerner.

Det måste å andra sidan klart framhållas, att finansieringsbolagens företagsköp inte representerar en starkt branschinriktad kon- centration och samordning av det slag, som beskrivits i avsnitten rörande kvarn- och för- packningsindustrierna. Förvärvens fördel- ning på företagstyp och bransch tycks i stor utsträckning ha bestämts från utbudssidan. Det utbud av lönsamma eller potentiellt lönsamma företag, som förelåg i början av 1960-talet var bl. a. betingat av tillväxtpro- blem i små och medelstora företag.

De problem, som kan möta familjeföretag och andra mindre, koncentrerat ägda företag på expanderande marknader är delvis av finansieringskaraktär. Stora utbyggnader kan vara motiverade vid gynnsam efterfrågeut- veckling och ibland framstå som nödvändiga för att företagets konkurrenskraft skall bibe- hållas. Om utbyggnadstakten är hög, krävs stora kapitaltillskott och självfinansierings- graden måste sänkas. Möjligheterna att klara finansieringen med hjälp av bankkrediter har ofta varit starkt begränsade, bl. a. be- roende på det efterfrågeöverskott som före- legat på kreditmarknaden. Aktiefinansiering och eventuellt överlåtelse av kontrollen över företaget har därför i visa fall framstått som nödvändiga åtgärder.

Snabb tillväxt kan också medföra problem av administrativ karaktär. Företagens ad- ministrativa organisation och resurserna be-

träffande företagsledning kan bli otillräckli- ga vid stora utbyggnader. Det rör sig här om funktioner, som kan vara svåra att snabbt bygga ut, och där mindre företag ofta har svårt att köpa nödvändiga tjänster.2 Anslut— ning till ett större företag kan därför fram- stå som det enda alternativet till stagnation eller långsam utbyggnad. Liknande problem kan uppkomma i fråga om andra funktio- ner, t. ex. då en utbyggnad förutsätter stora insatser beträffande forskning och produkt— utveckling eller försäljningsorganisation.

Utbudet av företag kan givetvis också ha rent personella orsaker. Generationsskiften i familjeföretag kan medföra att försäljning aktualiseras, antingen av hela företaget eller av stora aktieposter. Detsamma gäller, när ägare vill lösgöra kapital för andra ändamål. Omläggningen av aktievinstbeskattningen (och inte minst diskussionen före dess ge- nomförande) medförde ett starkt ökat utbud av mindre företag.

Bortsett från uppgången i samband med aktievinstbeskattningen är det _osäkert, om utbudet av mindre familjeföretag med god potentiell lönsamhet under 1960-talet varit större än tidigare. Det är emellertid tänk- bart, att en ovanligt snabb expansion i bygg- nadsindustrin och i vissa verkstadsbranscher lett till ökade tillväxtproblem i mindre före- tag och en därav betingad utbudsökning.

Utvecklingsbolagens tillkomst med bör- jan år 1962 innebar, att en ny köparkategori tillkom på »marknaden för företag.» Ge- nom sin anknytning till affärsbankerna och till finansiellt starka ägargrupper har dessa företag stora möjligheter att möta de finan- sierings- och administrationsproblem, som spelar stor roll på utbudssidan. Bankanknyt- ningen har också medfört, att företagen lätt kommer i kontakt med det utbud, som för- orsakas av finansieringsproblem. Företag

1 Av de äldre investmentbolagen har dock Industrivärden och Custos gjort majoritetsför- värv under senare år. Industrivärldens verksam- het, som helt faller inom byggnadsmaterial- och byggnadssektorerna, diskuteras i kapitel 8: D nedan. 2 För en ingående diskussion av detta slags till- växtproblem hänvisas till E. Penrose: The Theory of the Growth of the Firm.

med stora kreditanspråk synes i en del fall ha rekommenderats att anlita resp. banks finansieringsbolag för att öka det egna kapi- talet eller för direkt försäljning.

Utvecklingsbolagens förvärv torde till en början helt allmänt ha inriktats på företag med god förväntad lönsamhet och saknat mer uttalad branschinriktning. Som fram- hållits ovan var dock utbudet av företag sär- skilt stort i byggnads- och verkstadsindustri- erna. En stor del av förvärven faller också inom dessa sektorer. Dessutom har ett jäm- förelsevis stort antal handelsföretag inlem- mats i koncernerna.

De två största koncernerna, Incentive och Promotion, hade 1966 vardera c:a 5 500 an- ställda. Tillsammans med sitt moderbolag (Custos) kom också Företagsfinans upp till denna storlek; Företagsfinans egna dotter- bolag hade ungefär 1200 anställda. Övriga finansieringsbolag är väsentligt mindre. Den sammanlagda sysselsättningen i dessa mindre koncerner låg 1966 något över 2000. Redo- görelsen i det följande avser endast de tre stora utvecklingsbolagen. Avsikten är främst att belysa valet av förvärvsobjekt samt den koncentration och samordning, som upp- kommit genom förvärven.

Som tidigare framhållits uppvisade för- värven i inledningsskedet ingen mer påtag- lig koncentration till enstaka branscher. Un- der perioden december 1962 december 1963 köpte Incentive sex företag med täm- ligen olikartad verksamhet, bl.a. verktygs- företaget C. E. Johansson, instrumenttill- verkaren LKB-produkter och bilhandelsfö- retaget Bil & Buss. Koncernen kan redan från början sägas ha varit inriktad på en kombination av dels handel och transport- verksamhet, dels en tekniskt relativt avan- cerad verkstadsproduktion, där kraven på produktutveckling är stora. Förvärven av handelsföretag har motiverats med, att dessa representerar en jämförelsevis säker och lättskött verksamhet (bl. a. vid konjunk- turella variationer), som utgör ett lämpligt komplement till den mer riskfyllda och administrativt krävande verksamheten på industrisidan.

En tämligen likartad branschspridning

kan under det inledande skedet noteras be- träffande Promotions förvärv. Dessa om- fattade dels industriföretagen Optimus och Svenska Elektromagneter, dels bilhandels- företaget Bil & Truck (Volvoagentur) och transportföretaget Sellbergs Åkeri. Företagsfinans inledde sin utbyggnad först i slutet av år 1964 med förvärven av Lim- hamns Träindustri och det närstående bo- laget Limhamns Plastindustri. Även här före- kommer en kombination med handelsföretag genom förvärvet av Wasa Päls år 1965. Mo- derbolaget, AB Custos, har dessutom under 1966 köpt tre bilhandelsföretag (AB Verde- xa, Landskrona Bil AB och Tavells Bil AB). Frånvaron av branschkoncentration gäller endast inledningsskedet. När förvärv gjorts i en viss bransch har i allmänhet en mer systematisk branschinriktning kommit till stånd. Exempel på detta kan hämtas från både Incentives och Promotions utbyggnad. Incentives verksamhet kan numera sägas omfatta fem, tämligen väl avgränsade om- råden. Handels- och transportsidan har ut- byggts bl. a. genom köpet av Bröderna Forss AB år 1964. På instrumentområdet har två företag tillkommit, nämligen Biotec AB och ett särskilt bolag för projektutveckling, In- centive Research and Development Co. På verktygsområdet äger Incentive två företag, C.E. Johansson AB och Aldellverken. Dess- utom har två nya verksamhetsgrenar till- kommit. Produktion av hydraulikkomponen- ter, ventiler o.d. inleddes 1965 genom för- värvet av Monsun AB. Nästan samtidigt övertogs också konkurrentföretaget AB Ti- son, och de två företagen fördes samman i ett bolag. Produktionen i denna sektor ut- vidgades ytterligare under 1966, genom för- värvet av A. H. Andersson & Co. Verksam- het på byggnadsmaterialområdet inleddes 1964 med förvärvet av ARA-bolagen (parti- handel). Därefter har även två industriföre- tag i denna sektor inlemmats i koncernen, nämligen AB Evaporator och AB Wallit. Samordningen av verksamheter inom fi- nansieringsbolaget synes endast i undantags- fall (främst Monsun-Tison) ha inneburit ökad säljarkoncentration på berörda indu- striella marknader. Också inslagen av verti-

kal integration förefaller obetydliga; andelen internleveranser inom koncernen är mycket låg. De funktionella sambanden mellan olika förvärvade enheter torde till största delen ligga på produktions- och produktutveck- lingssidan. Koncernens tre verkstadssektorer utgör expanderande områden, där behovet av produktutveckling är stort, vilket också torde varit en viktig orsak till de »tillväxt- problem,» som motiverat försäljningen av företagen. Sammanslagningarna har dess- utom givit möjlighet till gemensamt utnytt- jande av vissa administrativa funktioner (t. ex. databehandling) samt av försäljnings- organ, speciellt på exportmarknaderna. Vissa delar av Incentives verksamhet mås- te ses i samband med den produktion, som drivs av andra storföretag i Wallenberggrup- pen. Anknytningen till dessa företag har i en del fall möjliggjort samordning av pro- duktionen eller utnyttjande av en existeran- de försäljningsorganisation på utlandsmark- naderna. Tillverkningen av pneumatiska komponenter inom AB Tison har sålunda stark anknytning till Atlas Copcos verksam- het. Atlas Copco innehar nu en stor minori- tetspost i Tison och svarar för försäljningen av företagets produkter. Ett samarbete med ASEA har förekommit i samband med för- värvet av Svenska Elfabriks AB Selfa, som köptes av Incentive i början av 1965 och avyttrades till ASEA ett år senare. Incentives förvärv var i detta fall helt beroende av att samarbete kunde etableras med ASEA. Fi- nansieringsbolagets funktion som förmedlan- de organ vid stora företagstransaktioner il- lustreras främst av Minebergs-affären åren 1965—66. Minebergs produktion bestod av två fristående delar, nämligen dels Stock- holms Benmjölsfabrik, dels pappersbruken i Nykvarn och Laxå. Företaget saknade helt anknytning till Wallenberggruppen. Det köptes av Incentive, varefter de två delarna övertogs av två olika Wallenbergsfäretag, Stockholms Superfosfat resp. Papyrus. Incentives avyttringar har således i all- mänhet skett till företag inom Wallenberg- gruppen, och har i vissa fall varit planerade redan vid resp. förvärv. Också försäljning till andra intressenter har dock förekommit.

Däremot har hittills inget av de förvärvade bolagen introducerats på fondbörsen.

I Promotions verksamhet är inslagen av branschspecialisering och horisontell integra- tion numera jämförelsevis starka. I två in- dustribranscher, produktion av lastanord- ningar och byggnadskranar, har företaget genom en serie förvärv uppnått mycket stark ställning. Denna branschinriktade ut- byggnad inleddes först i slutet av år 1965. Förvärvade företag med produktion av last- anordningar är H.I.A.B., Tranåsverken och Focoverken. En samordning av denna pro- duktionen har åstadkommits, genom att bo- lagen sammanförts i en särskild grupp inom koncernen. Tillverkare av byggnadskranar inom koncernen är Lindénkranar och Ali- makverken. Möjligheterna att samordna pro- duktionen synes också på detta område ha påverkat förvärvsbesluten. Viss teknisk sam- ordning har också varit möjlig med Wibe- verken, som tillverkar TV-master.

Vid sidan av de två stora produktgrupper- na omfattar Promotions industriella verk- samhet ett antal mer fristående enheter, t. ex. AB Optimus, Svenska Elektromag- neter och trähustillverkaren AB Åsedahus. Den icke-industriella verksamheten faller främst på de två stora transportföretagen Sellbergs Åkeri och Sleipner samt bilhan- delsföretaget Bil & Truck.

Dominansen för ett begränsat antal »ut- vecklingsblock» framstår också i denna kon- cern som mycket stark. Möjligheter till ra- tionaliseringar i produktionen har förelegat inom resp. block, samtidigt som en begräns- ning av konkurrensen torde ha uppkommit på vissa marknader genom sammanslagning- arna. Däremot sägs de möjliga vinsterna för företaget genom samordning mellan olika verksamhetsgrenar ha varit tämligen obetyd- liga och endast ha gällt kostnaderna för en del inköp.

Vissa inslag av vertikal integration kan ur- skiljas, dels mellan aktiviteter inom koncer- nen (t. ex. transportmedelsindustri-transport— tjänster), dels i förhållande till det ägande- mässigt närstående AB Industrivärdens verk- samhet i byggnadssektorn. Från företagets sida hävdas dock, att inget samarbete med

Industrivärden förekommer, och att även Promotionkoncemens olika verksamhetsgre- nar (grupper av dotterbolag) drivs helt oberoende av varandra vad gäller produk- tion och försäljning.

I stort uppvisar Incentive och Promotion en betydande överensstämmelse, när det gäl- ler förvärvens branschinriktning. Kombina- tionen av verkstadsproduktion, bilhandel och transportverksamhet är sålunda gemensam för båda koncernerna. Direkt konkurrens mellan företagen på enskilda varumarkna- der saknas dock nästan helt.

Avyttringar av bolag har hos Promotion varit jämförelsevis ovanliga: ingen av de större förvärvade enheterna har avyttrats. Den förmedling av företag via koncernen till ägandemässigt närstående storföretag, som förekommit hos Incentive, saknas här helt. Samordning med andra företag inom grup- pen kring Svenska Handelsbanken synes över huvudtaget inte ha haft nämnvärd betydel- se i Promotions verksamhet.

AB Företagsfinans är dotterbolag till AB Custos och skiljer sig genom denna direkta anknytning till ett äldre investmentbolag från de övriga finansieringsbolagen. Före- tagsfinans” förvärv påminner delvis om in- vestmentbolagens. Innehav av majoritetspos- ter har sålunda varit jämförelsevis ovanliga, och det största förvärvade företaget, Lim- hamns Träindustri (numera AB Tarkett), introducerades redan efter ett år på fond- börsen. Förutom i Tarkett har Företagsfinans majoritetsintressen endast i handelsföretaget Wasa Päls och i ett mindre industriföretag, Å Mauritzon & Co. Kombinationer av före- tag med likartad verksamhet synes här ha förekommit endast inom Tarkett-koncernen, som under senare år införlivat ett antal mindre företag i branschen.

Det bör här framhållas, att även moder- bolaget, AB Custos, gjort majoritetsförvärv under den aktuella perioden. Det rör sig här uteslutande om handelsföretag. 1963 övertogs aktiemajoriteten i AB Wessels, och under 1966 införlivades tre bilhandelsföretag med koncernen. Bilhandel är således en verk- samhetsgren, som förekommer i samtliga de tre stora koncernerna.

Företagsfinans, minoritetsintressen ligger inom byggnadsindustrin. Där återfinns AB Vägförbättringar samt Åsbrink & Co, i vilka stora minoritetsposter förvärvades 1965 . Un- der 1966 har Företagsfinans ytterligare ökat sina intressen i denna bransch genom över- tagande av aktier i S:t Eriks Betong. Sam- manlagt har de tre nämnda byggnads- och anläggningsföretagen c:a 2 300 anställda. Företagsfinans verksamhet på detta område utgör delvis en parallell till den betydligt större expansionen inom AB Industrivärden, som redovisas i kapitel 8 nedan.

De mindre utvecklingsbolagens förvärv saknar nämnvärd betydelse på bransch- och marknadsnivå. Med undantag för Skansen- Lejonet, vars företagsköp koncentrerats till stenindustrin, kan ingen systematisk inrikt- ning på särskilda tillverkningstyper eller marknader spåras i valet av objekt. Bolagens tillkomst och förvärvspolitik torde här iförs- ta hand få ses som ett konkurrensmedel för resp. banker.1 Denna aspekt på finansie- ringsbolagens verksamhet diskuteras i ut- redningens kreditmarknadsdel.

1 Ett visst samarbete torde dock föreligga mel- lan Incentive och två av de mindre bolagen,

Hexagon och Sydinvest, i vilka Incentive äger mindre aktieposter.

Appendix till kapitel 5

Appendix A. Ofullständig information om efterfrågan Efterfrågan på (monopolföretagets) produkt anges av den linjära funktionen:

x=Y—s'p (1),

där p är priset, Y och s positiva konstanter. Kostnadsfunktionen är känd och har formen:

C=F+c-x (2),

där F och c (gränskostnaden) är positiva konstanter.

Risksituationen och företagets vinstvärde- ring kan nu beskrivas på olika sätt. Till en början antas, att säkra förväntningar råder beträffande priskänsligheten (s) hos efter- frågan, medan kurvans läge -— som anges av Y — är osäker. Som illustration väljs två fall:

A: I. Företaget baserar sin prissättning på en sannolikhetsfördelning beträffande Y med medelvärdet Foch variansen k (positiv kon- stant). Företagets vinstvärdering kan beskri- vas med en funktion, i vilken ingår förutom den förväntade vinsten (medelvärdet) även variansen för vinsten:

W=f[E(R), V(R)] (3).

där E anger medelvärde och V varians för vinsten R.1

Beträffande funktionens egenskaper förut- sätts att:

ÖW ÖW —F(R)>00Chf2=ö—V—(F)(O

(1) och (2) ger:

E(R)=(p—c) (i—sm—F

V(R) = k (12 — r)"2 Maximering av W ger nu följande marginal (in) mellan pris och rörlig kostnad:

fl

m—p c_ f1(1—'—sc) F—sc 2 (fls —fzk) 2 s Uttrycket till höger om olikhetstecknet är den

(4)

marginal (Z=Z— c), som uppkommer vid säkra förväntningar (k=0). Kombinationen av ofullständig information om efterfrågan och avtagande gränsnytta för vinsten medför sålunda ett lägre pris.2

Reaktionen på kostnads- och (förväntade) efterfrågeändringar erhålls genom differen- tiering av (4). Förutsatt att andra ordningens villkor för maximum är uppfyllt — d.v.s.

1 Modellen kan sägas beskriva maximering av förväntad nytta med kvadratisk nyttofunktion och avtagande gränsnytta för vinsten, t. ex.:

U=R r - R2 (r positiv konstant).

U:s medelvärde anges av: E(U)=E(R) — r - E2 (R) - r- V (R), (1. v. 5. en funktion av W:s typ med medelvärde och varians som argument. Antagandet om kvadratisk nytttofunktion har vissa svagheter, inte minst som beskrivning av företags vinstvärdering (se t. ex. Arrow op. cit., s. 35 f.). Huvudresultatet i föreliggande modell, d.v.s. riskaversionens prissänkande effekt, kan dock visas också för den generella nyttofunktiOnen U=f(R). Det behöver endast förutsättas, att & > 0 och 411—U ( 0, d.v.s. att gränsnyttan är dR 2R positiv och avtagande (riskaversion).

z Resultatet—som här härletts från ett anta- tande om konstant gränskostnad—gäller i alla fall, där gränskostnadskurvan är linjär. Däremot inte nödvändigtvis om gränskostnadskurvan är stigande och konkav uppåt, t. ex. beroende på att man befinner sig nära kapacitetsgränsen. I detta fall ger nämligen en maximering av vinstens me- delvärde (neutral riskvärdering) ett högre pris än vinstmaximering utifrån efterfrågans medelvär- de. Detta innebär att vid riskaversion uppkommer två motriktade effekter på prissättningen jämfört med det fall, där valet sker under full säkerhet beträffande efterfrågan.

de d d (O—kan visas, att _p och å är > 0, a'p2 dc dy liksom vid säkerhet om efterfrågan. Prisändringarnas storlek, jämfört med fal— let med säkra förväntningar, kan däremot inte fastställas utifrån den allmänna funktionen (3). Vi måste här specificera en kvadratisk funktion (jfr not 1, föregående sida):

W = E(R) —- rE2(R) — r V(R) (5)

Här erhålls följande första- och andraderi- vator: f1=1-—2rE(R) f 11 = —2"

f2= _r f12=f21=f22=0,

Ekvation (4) kan skrivas: flesta — 17— se) = 2f2ktp — c) (6) Sätt Y—sc=B och p—c=m.

Då erhålles villkoret:

f1(B—2sm)=2rkm (61)

Differentiering ger f1 dB 2f1s dm + (B — 2 sm)f11(—S%R) dm+

(B—2sm)fuö%:)d8=2rkdm

öE (R) ÖE (R)

=B—2smoch W: msamtfu= —rgerdB[f1—rm(B-—2sm)] =dm[2f1s+2rk+r(B—2sm)2]

dm fl—rm(B—Zsm) 1 d—B=2f1s+2rk+r(B—2sm)2(2s Insättning av

Uttrycket till höger om olikhetstecknet anger prisreaktionen vid säkra förväntningar.1 Pris- marginalen p—c påverkas alltså mindre än vid säkra förväntningar av ändringar i efter- frågan och/eller rörliga kostnader. Detta innebär samtidigt, att priset stiger mer vid ökade rörliga kostnader,2 medan effekterna på priset av ändrad efterfrågan är svagare än vid säkerhet (jfr slutsatserna i texten, av- snitt A).

Det bör slutligen framhållas, att också de fasta kostnaderna påverkar priset i denna modell, beroende på att den förväntade vinstens storlek har betydelse för avvägningen mellan medelvärde och varians.

Med den kvadratiska nyttofunktionen (5) fås följande uttryck för de fasta kostnadernas inverkan:

dp _ r (B 2 sm)

(TF—zf,s+2rk+r(3_2sm)2 Ökade fasta kostnader medför alltså höjt pris, medan vid enkel vinstmaximering de fasta kostnaderna saknar betydelse för pris- sättningen.

A: II. Antagandet att företaget förfogar över en sannolikhetsfördelning beträffande avsättningen kan tänkas vara orealistiskt. Som alternativ har valts en modell, där före- taget söker minimera sannolikheten för för- lust. Priskänsligheten s betraktas fortfarande som känd, medan osäkerhet råder beträffande Y.

Minimering av förlustrisken kan nu formu- leras som en minimering av det utfall beträf- fande efterfrågekonstanten Y, som krävs för att vinsten skall bli 20.

R: Yp—spz—cY+scp——F R=0 för Y(p—-c)=sp2—scp+F

>0

Det »nödvändiga» Y minimeras när:

Y 51—=0 d.v.s. (p — c) (2 sp — sc) sp2 + dp

scp—F=0

. . F Vilket ger priset pm =c+ ; och Y(R=o)=s ' c+2 VF— s

Så länge uppfattningen om efterfrågans pris- känslighet (s) är oförändrad, bestäms prisänd- ringarna helt av kostnaderna. Man får således en speciell form av »kostnadsprissättning». Som jämförelse kan även här användas fal- let med känd efterfrågan x=Y—s ' p, vilket ger priset

1 Eftersom B= V— se är större än 2 sm (jmf ekvation 4), är täljaren mindre än f1 och nämna- ren större än 2f1s. Hår förutsätts att m=p — c>0. Det kan lätt visas, att Q=l —s- &, d. v. 5.

de dA att ökning av den ena derivatan innebär minsk- ning av den andra.

Om ett vinstgivande pris finns, mäste x(p—c) vara >F, varav följer

_ ?" p>c+v_d.v.s.p>pm s

Även här ger således fallet med osäkerhet ett lägre pris än enkel vinstmaximering.

A: III. Det andra exemplet i kapitel 5: A avser det fall, där ofullständig information föreligger beträffande efterfrågans priskäns- lighet, medan avsättningen vid det ursprung- liga priset (po) antas känd. Med samma be- teckningar som i fall I ovan kan följande modell uppställas:

W=f[E(R_), V(R)]

E(x)=Y—S'p V(x)=t IP_Pol C=c-x+F,

där Y, 5, t, F och c är positiva konstanter. E(R)=(P—C) (Y—SP)—F V(R)=t(p—c)2 IP—Po | Villkoret för att priset inte skall höjas är, att »högerderivatan»: dW dP (p>p..) [(P — €)2t + 2t(17 — C)(P —Po)]$0 förp=p0, d. v. 5. att f1( Y+ SC "' ZSPQ) S —fzf(Po _ C)2 (7)

På motsvarande sätt fås följande villkor för att priset inte skall sänkas:

dW — - —- = Y — 2 + sc — d,, (M) flt sp ) f.

[(P — )2t + 2t(P CXP "Po)] 2 0 för p=p0, d. v. 5. att:

f1(Y+Ec_zEp)2f2t(po—c)2 (8)

Priset vid säkra förväntningar (t=0) är:

=f1(Y— 229-"p + sc) +f2

Y+sc P: - 2s

De två villkoren (8) och (9) kan nu tillsam- mans uttryckas som

2f t - p =po, om 21%. (po-WSP _PoS

1s

ft — —i_(po—c)2,d.v.s.|p—p0| g 21s

—f2t(Po " C)2 2f1s Det pris, som maximerar vinstens medelvärde,

Y d. v. s. p= tsc 2s

visst högsta belopp från det ursprungliga priset (po), utan att en prisändring vidtas. Här liksom vid vissa typer av fåtalskonkur- rens föreligger prisstelhet vid måttliga efter- fråge- och kostnadsändringar. Det nämnda intervallets storlek (eller m.a.o. prisstel- hetens styrka) bestäms bl. a. av varians- konstanten t och värderingen av variansen

, kan alltså avvika med ett

contra vinstens medelvärde, —2.

fl

Appendix B. Horisontell integration

I. Korseffekter på avsättningssidan För varorna A och B antas följande kost- nadssamband gälla: C .4 = F A + u - x A C E = F B + v - x B Om varorna tillverkas i olika företag, vilka inte tar hänsyn till eventuella möjligheter att påverka varandras prispolitik, gäller följande avsättningssamband:

x =a—spA A x B = b — t 1),, Separat vinstmaximering ger priserna: — a+s-u b+t-v PA = & ”hps: T

Om produktionen sammanförs i ett företag kan detta genom prisändring från p A resp. p B påverka avsättningen för sin andra produkt. Avsättningssambanden kan antas ha följande utseende:

xA=a—spA+k1(pB—p,,) xB=b—th+kz(pA —pA) där k1 och k2 är konstanter, positiva vid substituerbarhet, negativa vid komplemen- taritet. Kostnadssambanden förutsätts oför- ändrade. För ett integrerat företag gäller maxime- ringen den totala vinsten:

pA 'xA+pB-xB—CA—CB. Man kommer då fram till följande priser: k1(k1+k2) _ a—s-u

_ k2 pA=pA+N(b—t'v)+

N 2s __ k, k,(k,+k,) b—t-v Ps—PB+N(”"S "”T T

där N =4s- t—(k1+k2)2 måste vara positiv för att vinstmaximum skall existera.

Vidare är a>su och b>tv. Dessa villkor innebär, att det högsta tänkbara priset på resp. marknad är högre än den rörliga styck- kostnaden, vilket givetvis gäller, om produk- tion förekommer.

Priserna kan nu skrivas på följande sätt:

k k +k pA=pA+k2.M1+%.M2 k k +k pB=pB+k1-M2+———2(12t 2)-M1

där M1 och M2 är positiva.

Det kan här konstateras, att vid substituer- barhet — k1 och k2 positiva — blir priserna högre än?), resp. Z,. Orsaken är givetvis, att prishöjning förbättrar vinstsituationen på substitutmarknaden.

Vid komplementaritet medför integrationen, att priset på minst en av varorna blir lägre än vid specialisering, eftersom

k1+k2

PAZPA=k2M12 —k1Mz' =pB (p,,

Prishöjning på en av varorna kan bli aktuell, om efterfrågan ökar starkt genom prissänk- ningen på den andra varan.

Kostnads- och efterfrågeförändringar får vid horisontell integration inverkan på pris- sättningen inte endast beträlfande den direkt berörda varan utan också beträffande substi- tut- eller komplementvaran. För varan A er- hålls följande effekter:

dpA_—k2-t dpA_k_2 dv_ N utb—N

Vid substituerbarhet (k2>0) tenderar såle- des en höjning av de rörliga kostnaderna för varan B att ge prissänkning på varan A. Kost- nadsstegringen minskar vinstmarginalen för B och försvagar därigenom de högprisincita- ment, som nämnts ovan. En effekt i samma riktning uppkommer i allmänhet, om efte;-

dp frågan på B minskar, dvs. 7; >o vid substi- tuerbarhet.

II. Förenad produktion

Sätt varan X:s andel av produktionen=z. Avsättningsfunktionerna är då:

p,, =f[z ' 4] och

py = g[(l —z) - q], där q är produktionsskalan. Vidare antas att substitution i produktio- nen är möjlig, men att en ökning av produk- tionsandelen för varan, som ger större in- täktstillskott, medför höjda kostnader. Kost- nadsfunktionen är: c=h[q, z]

Maximering av vinsten: R=z- q-px+(l—z)-q-py—c, ger dels vill- koret

z - Glx + (1 — z)GIy = %, dvs. gränsintäkt = gränskostnad vid ökning av processkalan och vidare: öh 1 &" ' ? Skillnaden mellan intäktstillskotten skall allt- så motsvara kostnaden per enhet för ändring av produktfördelningen.

En ökning av efterfrågan på X leder nor- malt till ökning av både q och z, dv's. av ska- lan och av X:s andel av produktionen. Om >>transformeringskostnaden» per enhet är oberoende av produktionsskalan tenderar produktionen att stiga även för varan Y, vilket måste medföra en prissänkning för denna vara. Priselfekter mellan marknaderna uppkommer sålunda även om substitutions- möjligheter föreligger i produktionen.

Vid oelastisk efterfrågan på Y och hög transformeringskostnad kan Gly bli negativ.

GI —GI= :: y

Utbudsbegränsning uppkommer, dvs. Y av- sätts fram till GIy=0, och maximivillkoren beträlfande produktionen blir: h h 1 z-GI =-ö—-ochGI =é—-— x åq * öz q

Här bortfaller sambandet mellan markna-

derna, och produktionen bestäms helt utifrån X-marknaden.

Appendix C. Prissättning vid duopol

Ett numeriskt exempel i anslutning till mo- dellen i avsnitt 5: C skall här ges i matris- form. Liksom i texten rör det sig om en duopolmodell med priset som enda handlings- parameter. Vartdera företaget har att välja mellan fem prisalternativ, och den finns följ- aktligen 25 tänkbara priskombinationer. Ut- fallen eller vinsterna för resp. säljare anges i nedanstående matriser.

SäljareA PA/PB 10 11 12 13 14 10 —3 —1 l l 1 11 —5 0 3 4 5 12 —6 —1 2 5 9 13 ——7 —3 —1 3 6 14 —7 —5 ——3 —l 1

Säljare B

PA/PB 10 11 12 13 14

10 -—4 ——3 —5 —6 ——5 11 —2 —l ——4 —4 ——3 12 0 4 2 0 —2 13 l 4 5 3 -—1 14 2 5 5 6 2

En duopolsituation kan beskrivas som ett tvåpersoners spel med icke-konstant summa (en åtgärd som leder till vinstökning för det ena företaget innebär inte nödvändigtvis en lika stor vinstminskning för konkurrenten). Det rör sig således inte om en direkt motsats- ställning mellan säljarna, varför beteendet inte kan beskrivas utifrån förväntningar om »säms- ta tänkbara» reaktion från motparten (s. k. minimax-modeller).

Vilka av de 25 prisparen representerar tänkbara jämviktssituationer? Svaret beror bl. a. på graden av information hos de två säljarna. Antag t. ex. att varje säljare känner till sin egen vinstsituation vid olika priskom- binationer, men inte motpartens. Valet av pris måste då byggas på gissningar om kon- kurrentens beteende; om förväntningarna inte specificeras är alla prisparen möjliga.

Om båda säljarna betraktar resp. konkur- rents pris som givet, uppkommer jämvikt vid prisparet 11—11 (punkten S idiagram 4: 4). Vinsterna är här noll och minus ett, dvs. jämförelsevis låga. Om säljarna förväntar sig enkel prisföljning (p A = 178) kan vinsterna däremot höjas till tre enheter var-dera i pris- kombinationen 13 — 13.

Antag i stället, att också konkurrentens vinstfunktion är känd. De två prisledarkom- binationerna (TA och TB i diagram 4: 4) kan då utläsas ur matriserna. Säljaren A:s reak- tionsfunktion omfattar priskombinationerna 10—10,11—ll,11—12,12—13 och 12—14. Av dessa ger kombinationen 12— 13 det bästa utfallet (vinsten=0) för säljaren B. Även A kan som prisledare uppnå vinsten noll, nämligen i priskombinationen 11— 11.

Med antagande om strikt kortsiktsmini- mering kan mängden av tänkbara utfall be- gränsas till de kombinationer, som ger båda säljarna vinster 20. Detta villkor uppfylls endast av de fyra prispar, som kursiverats i matriserna ovan (motsvarar det skuggade området i diagram 4: 4). Av dessa kan kom- binationen 14— 14 uteslutas eftersom en ömsesidig prissänkning medför höjd vinst för båda säljarna. Maximering av den sam- manlagda vinsten uppkommer vid priskom- binationen 12— 14, men här krävs vinstöver- föringar från A till B om minst två enheter.

Som framhållits i texten krävs för denna begränsning av mängden tänkbara utfall, att säljarna avstår från aggressiv konkurrens (dvs. från hot att avstå från kortsiktig vinst- maximering). Om detta villkor inte är upp- fyllt, kan priserna variera inom vidare marginaler, och ojämna styrkerelationer kan ge utslag i en mycket sned vinstfördelning.

KAPITEL 6

Tillverkningen inom textil— och beklädnads- sektorn omfattar i huvudsak tre produk- tionsled: spinning, vävning och sömnad. I branschstrukturen går en skiljelinje mellan vävnings- och sömnadsleden. Spinning och vävning är i Sverige i de flesta fall integre- rade i s.k. kombinerade textilfabriker, och båda leden kommer i det följande att föras till samma bransch. Däremot sker kon- fektionering i allmänhet i fristående före- tag.

Från detta strukturmönster avviker tri— kåindustrin, där sömnadsledet oftast är in- tegrerat med trikåvävstillverkningen (vissa trikåföretag har dessutom egna spinnerier). Trikåindustrin kommer här att behandlas som en särskild bransch.

Förutom de nämnda produktionsleden ingår i förädlingskedjan vissa andra pro— cesser, t.ex. beredning och färgning eller tryckning. Dessa processer läggs ofta ut på fristående företag (lönfärgerier etc.).x Så- dana företag kommer inte att närmare be- handlas i denna översikt.

När det gäller de tidigare produktions- leden har en uppdelning gjorts i ylle- och bomullsindustri, eftersom traditionellt ingen högre grad av integration föreligger mellan dessa två tillverkningsgrenar. Genom att olika syntetfibermaterial under senare år fått ökad betydelse, har dock den klara uppdelningen mellan ylle- och bomullsin- dustri delvis försvunnit. Framför allt korta konstgjorda och syntetiska fibrer (rayon- och nylonull) utgör substitut till både ull och bomull. Garn och vävnader av sådana fibrer tillverkas inom såväl ylle- som bom- ullsindustrin. Till stor del rör det sig här om blandvävnader, vilka i officiell statistik

Textil- och beklädnadsindustri

klassificeras utifrån huvudsakligt fiberinne- håll. Den största delen av de aktuella pro- dukterna kommer därmed att föras till an- tingen ylle- eller bomullsindustri. Fabriker med tillverkning av garn och vävnader, där konst- och syntetfibermaterial är den störs- ta beståndsdelen, förs i statistiken (delvis fel- aktigt) till bomullsindustrin. Denna princip har måst följas även i denna översikt, vil- ket ger vissa felkällor, framför allt i pro- duktivitetsberäkningarna.

Vävnader av ändlösa konst- och syntet- fibrer tillverkas i allmänhet vid särskilda arbetsställen i officiell statistik klassade som sidenfabriker — och kommer inte att behandlas i det följande. Utanför redogö- relsen faller dessutom linne-. hamp- och juteindustri.

Redogörelsen kommer alltså att omfatta följande fyra huvudbranscher:

(förädlingsvärdesiffror för år 1965 i mkr): ylleindustri 227 bomullsindustri (inkl. rayonulls-) 297 konfektionsindustri 869 trikåindustri 226

Tillsammans svarar dessa branscher för fyra femtedelar av det totala förädlings- värdet i textil— och Sömnadsindustrin. Av den privata konsumtionen svarar textil- och konfektionsvarorna för drygt 10%. Sek- torns andel av hela industrins förädlingsvär- de är ca 7 %.

Ylle- och bomullsindustrierna är produ- centvarubranscher med konfektionsindu- strin och andra industrikunder (beträffande

1 Exempel på större sådana företag är AB E. W. Just, AB Alf Stigens Fabriker. Lind & Co Färgeri AB och Timmele Färgeri AB.

s.k. tekniska vävnader) som avnämnare. Konsumentvaror är i huvudsak endast vissa garner och heminredningsvävnader. Konfek- tions- och trikåindustrierna är däremot näs— tan helt inriktade på produktion av konsu- mentvaror, som säljs via detaljist.

Textilkonsumtionen har utvecklats i stort sett i takt med realinkomstens ökning, men betydande variationer noteras under efter- krigstiden. De första efterkrigsåren var ef- terfrågan mycket hög, men en minskning följde i början av 1950-talet, och först 1955 uppnåddes åter 1950 års nivå. Därefter har förbrukningen ökat i tämligen snabb takt, omkring 4,5 % per år.

Kraftiga förskjutningar har skett inom textilkonsumtionen, främst i följande avse- enden:

Efterfrågan har ökat snabbare för hem- inrednings- än för beklädnadsvaror.

Förbrukningen av överkläder har ökat väsentligt snabbare än för övriga kläder (volymökning 113 % mot 53 % 1949—65).

En övergång har skett mot >>enklare» klädsel av lättare material, t. ex. från kosty- mer till kavajer eller jackor och udda byx- or.

Trikåvaror har på många områden ersatt sydda konfektionsvaror.

Ylle, som förut svarat för huvuddelen av överklädersmarknaden, har förlorat marknadsandel till andra material. Kraftig ökning noteras för syntetfiber- och bland- vävnader.

Produktionsförskjutningarna på efterfrå- gesidan har således gynnat vissa varuområ- den. Till stor del rör det sig emellertid om förskjutningar inom de branscher som här behandlas. Då redovisningen i betydande utsträckning måste byggas på totaldata för resp. bransch, kommer därför framställ- ningen delvis att bli alltför schematisk, och strukturförändringarna under perioden un- derskattas.

Jämsides med förändringarna på konsum- tionssidan har importen på de flesta områ- den ökat starkt i betydelse. För konfektion noteras en ökning av importandelen från ett par procent i slutet av 1940-talet till drygt

Tabell 6: I . Export och importandelarfår vissa garn- och vävnadsgrupper

Export- Import- andel andel

(% av (% av prod.) tillförsel)

1950 1965 1950 1965

Kardgarn av ull 2 6 1 6 Kamgarn av ull 4 1 49 37 Bomullsgarn 1 1 14 33 Garn av korta k. 0. s.

fibrer 3 7 22 35 Vävn. av ylle 2 12 27 45 Vävn. av bomull 1 12 24 42 Vävn. av korta k. 0. s.

fibrer 3 30 20 73

15 % år 1965. I de tidigare produktionsle- den har stora importökningar ägt rum för såväl garn som färdiga vävnader. Dessutom har bomulls- och syntetfiberföretagen i stor utsträckning övergått till att importera rå- väv, som således endast slutbearbetas inom landet. I bomullsindustrin utgör numera im- porterad råväv c:a en tredjedel av råvaru- insatsen. Import- och exportandelar i spin- neri- och väverileden framgår av tabell 6: 1, där andelarna räknats efter vikt.1

Även exporten har således ökat betyd- ligt efter 1950. Denna förbättring har dock inte varit tillräcklig för att kompensera av- sättningbortfallet på hemmamarknaden ge- nom den ökade importen.

Efter en snabb stegring de första efter- krigsåren uppvisade tillverkningen av garn och vävnader inom landet under större de- len av 1950-talet en stagnerande eller i Vis- sa fall vikande tendens. En påtaglig ned- gång noteras beträffande garn (utom syn- tetullgarn) som följd av den ökade garnim- porten och vissa Vävnadstillverkares över- gång till importerad råväv som råvara. För trikå- och konfektionsvaror noteras en klart gynnsammare produktionsutveckling, bort- sett från förra hälften av 1950-talet.

Förskjutningarna på vävnadssidan mellan 1950 och 1965 illustreras i diagram 6: 1,

1 Beroende på omläggningar i varuklassiiice- ringen måste andelarna för 1950 uppfattas som tämligen grova uppskattningar.

N N L» Lil .b 01 C? L" Q V—Å D 51 O

lllllllllllllllllllllllllllllIlllllllllllLlllllll

|?!

C 1000 ton

Linne

k.o.s fibrer

Bomull

Korta k.o.s. fibrer

Ylle

E

Ul

l 1 | | | | T I 950 |955 IQBO

Diagram 6: ]. Våvnadsproduktion

där produktionen angivits kumulativt för olika material. För den materialgrupp, som behandlas i denna översikt — ylle, bomull samt syntet- och konstull — utgör den vikt— mässiga minskningen under denna period ca 15 %. Basåret 1950 utmärktes emeller— tid av en i vissa avseenden onormal hög- konjunktur; räknat enbart över perioden 1953—1965 är nedgången endast 7 %. Minskningen har drabbat både ylle- och bomullsvävnader, medan för syntet- och konstfiber utvecklingen vänt uppåt från slu- tet av 1950-talet.1

De tonsiffror som här angivits ger en allt- för ogynnsam bild av produktionsutveck- lingen, då en övergång skett dels mot lät- tare vävnader, dels mot högre kvaliteter. Om hänsyn tas till sådana förskjutningar torde produktionsutvecklingen för de tre va- rugrupperna tillsammans kunna karakteri-

I |565

Tabell 6: 2. Produktionsutveckling i textilsek- torn.1 Index 1946 = 100

19501955 1960 1966

Garn ( ton) 114 103 93 77 därav: ullgarn 1 1 1 86 86 66 bomullsgarn 1 15 112 106 69 konst— och syntetull— garn 95 57 67 1 56 Vävnader ( ton)” 128 113 109 96 därav: yllevävnader 118 96 90 81 bomullsvävnader 135 135 133 102 konst- och syntetull- vävnader 117 49 55 86 Trikåvaror (volymindex) 100 97 1 31 1443 Konfektion (volymindex) 130 125 139 160a

1 På grund av den officiella statistikens omlägg- ning från 1959, är uppdelningen på materialslag inte konsekvent genomförd. Före 1959 räknades blandvävnader som ylle- resp. bomullsvävnader, även om mer än hälften av råvaruinnehållet ut- gjordes av rayon- eller syntetull. Sett utifrån nu- varande fördelningsprincip där varorna klassi- ficeras efter huvudsakligt fiberinnehåll — utgör därför siffrorna för konst- och syntetull åren 1946 —1958 en underskattning, medan en motsvarande överskattning föreligger beträffande ylle och bom- ull. Detta fel föreligger i alla de produktions- och förbrukningsserier, som redovisas i det följande. Här inräknas textilprodukter av lin och konst- silke, däremot inte övriga material (hampa, jute, papper etc.). Avser år 1965.

seras som stagnerande eller svagt stigande, räknat över hela efterkrigstiden.

Tiden efter 1950 måste för textilsektorn som helhet betecknas som en krisperiod, även om betydande variationer förekommit mellan olika delbranscher. Antalet nedlägg- ningar har varit mycket stort, och syssel— sättningen har minskat kraftigare än i nå- gon annan industrisektor. Inom hela textil- och Sömnadsindustrin minskade sysselsätt- ningen mellan 1950 och 1964 med omkring 30000 personer eller mer än 25 %. Hela denna siffra får givetvis inte uppfattas som ett mått på krympning av tillverkningen här liksom i andra branscher har kapital-

1 Samtidigt har en övergång skett från konst- till syntetfibervävnader. Den relativt stora produk- tionen av rayonullvävnader i början av 1950- talet har ersatts av en snabbt stigande tillverk- ning på syntetsidan (nylon, terylene osv.).

Arbetsställen 1965 Sysselsatta 1965

Index Index Antal 1950 = 100 Antal 1950 = 100 Ylleindustri 69 57 9 000 55 Bomullsindustri 55 69 10 600 54 Trikåindustri 188 71 9 500 78 Konfektionsindustri 742 78 40 800 84 Hela textilsektorn 1 417 71 87 000 72 intensiteten ökats och andra arbetsbesparan- kurrensförutsättningar; textil- och bekläd- de åtgärder vidtagits men en betydande del representerar nedläggning av hela före- tag eller tillverkningsgrenar. Produktionen har koncentrerats, bl.a. genom att huvud- delen av de filialer, som tillkom under upp- gångsperioden på 1940-talet, numera ned- lagts.

Till detta bör läggas, att antalet nedlägg- ningar under de två senaste åren synes ha varit exceptionellt stort. Enligt Arbetsmark- nadsstyrelsens statistik berörde de varsel om nedläggning eller driftsinskränkning, som utfärdades under år 1966 124 företag med sammanlagt 5 000 anställdal, vilket är mer än motsvarande siffra för hela femårspe- rioden 1960—1964. Konfektionsindustrin har drabbats speciellt hårt, och antalet ar— betsställen i denna bransch torde nu inte överstiga 700.

Den följande redogörelsen omfattar såle- des en period med stora strukturföränd- ringar i textilsektorn, främst betingade av ojämn och tidvis stagnerande efterfrågeut— veckling i kombination med hård import- konkurrens. Den strukturella anpassningen har kommit till stånd främst genom fram- tvingade nedläggningar i samband med svag lönsamhet. Under senare år har emel- lertid också mer planmässiga ingrepp i branschstrukturen genomförts i form av fu- sioner och samarbete mellan företag.

Utvecklingen inom textilsektorn under de senaste 15 åren ger exempel på den typ av i huvudsak marknadsstyrda koncentrations- tendenser, som uppkommer när företagen i en bransch utsätts för hård och långvarig marknadspress. De olika delbranscherna uppvisar i viktiga avseenden olikartade kon—

nadsindustrin bör därför erbjuda goda möj- ligheter att studera, hur t. ex. produktions- tekniska faktorer och graden av produkt- differentiering påverkar konkurrenssituation och strukturell anpassning.

Det material rörande produktions- och marknadsstruktur samt pris- och lönsam- hetsutveckling, som redovisas i det följande, har till största delen hämtats från följande källor:

Statistiska Centralbyråns industristatistik (primäruppgifter)

Pris- och kartellnämndens prisundersök- ningar (primäruppgifter)

Textilrådets verksamhetsberättelser Meddelanden från Arbetsmarknadsstyrel- sen

Partsutredningarna rörande textil- konfektionsindustrierna.

I fråga om de mer långsiktiga utveck- lingstendenserna har vissa uppgifter häm- tats från:

F. Kristensson: Studier i svenska textila industriers struktur

K. Billum: Textil- och konfektionsindu- strin i Sverige

U. af Trolle: Problem inom den tyngre konfektionsindustrin.

och

A. Ylleindustrin

Den vändning nedåt i avsättningen, som drabbade den svenska textilindustrin om— kring 1950, var i fråga om beklädnadsva-

1 Det bör understrykas att denna siffra inte anger faktiskt inträffade inskränkningar, då de varslade åtgärderna i vissa fall inte genomförts.

ror mer markerad för ylleindustrin än för någon annan delbransch. Hela perioden 1900—1950 hade i stort sett utmärkts av stigande produktion och sysselsättning. En tillfällig stagnation inträffade visserligen un- der 1920-talet, men övergick relativt snabbt i en kraftig produktionsstegring. Expansio- nen fortsatte ännu de första efterkrigsåren i samband med stigande efterfrågan på ylle- konfektion.

Redogörelsen i det följande avser nästan enbart utvecklingen efter 1950. Detta inne- bär, att vi kommer att behandla en period av stagnerande eller vikande avsättning för många av ylleindustrins produkter. Vänd- ningen nedåt inträffade åren 1949—1950, och händelseförloppet därefter skiljer sig markant från den relativt lugna utveckling, som utmärkte de närmast föregående år- tiondena.

Ylleindustrins avsättningssvårigheter har under 1950-talet till stor del orsakats av skärpt importkonkurrens; importens andel av den svenska förbrukningen har starkt ökats, särskilt på vävnadssidanl. Dessutom har en förskjutning skett i efterfrågan mot lättare tyger av t. ex. bomull och trikåväv.2 Produktionens förskjutning från rena ylle- vävnader till varor helt eller delvis av syn- tetfibrer har däremot i huvudsak skett inom ylleindustrin. Förskjutningen representerar således för branschens del ingen nämnvärd förändring av avsättningsvolymen.

Produktionsutvecklingen från 1946 för garn och vävnader framgår av diagram 6: 2. Kvantiteterna har räknats efter vikt, och ef- tersom en övergång skett till lättare tyger ger siffrorna en alltför ogynnsam bild av utvecklingen beträffande vävnader. Räknad i meter eller antal skott torde minskningen från 1950 här vara relativt obetydlig. Dess- utom bör påpekas att garn och vävnader av syntet- och rayonull, tillverkade inom ylle- industrin, inte ingår i siffrorna.

Produktionsutvecklingen för yllevävnader under efterkrigstiden kan indelas i tre faser:

a. De första efterkrigsåren steg produk- tionen med ca 20% från 12000 ton år 1946 till något över 14000 ton i genom— snitt åren 1949—1951.

b. Under större delen av 1950-talet var volymutvecklingen fallande, dock med sto- ra svängningar mellan olika är. Genom— snittet för åren 1957—1959 var 25 % lägre än toppnivån vid årtiondets början.

c. Efter 1960 synes produktionsvolymen ha stabiliserats. Dock noteras åter en viss nedgång de senaste två åren.

Den totala garnproduktionen utvecklades under 1950-talet i huvudsak parallellt med vävnadsproduktionen. På garnsidan noteras dock en fortsatt nedgång efter 1960.

Av kardgarner framställs grövre tyger, medan kamgarnerna används i tunnare, of- tast mönstrade, tyger med slät yta. Räknat efter vikt är kardgarnet fortfarande den do— minerande varan, både i spinneriernas pro- duktion och i den totala efterfrågan. Om man i stället räknar i saluvärden, torde pro- duktionen emellertid fördela sig ungefär li- ka mellan de två varuslagen. Kardgarnets ställning har försvagats under de senaste år- tiondena i samband med efterfrågeförskjut- ningen mot lättare tyger.

Vävnadsproduktionens fördelning på va- ruslag åren 1960 och 1965 anges i nedan- stående tabell. På grund av industristatisti- kens omläggning 1959 är jämförelser med tidigare är omöjliga.

Även om vävnadsexporten ökat väsent- ligt under senare år, är den svenska ylle- industrin fortfarande i huvudsak att betrak- ta som en hemmamarknadsindustri. Garn— exporten motsvarar mindre än 1 % av pro- duktionen, medan andelen för vävnader un- der senare år legat omkring 10%. Det är främst s.k. tekniska vävnader, som går på export. Exportandelen för maskinfilt var exempelvis 41 % 1965. Beklädnadsvävna- derna uppvisar i allmänhet exportandelar omkring 10 %.

Importandelarna är höga, framför allt i

1 Försämringen beträffande utrikeshandel synes dock vara mindre än i andra delbranscher. Mot en ökning av importandelen från 27 % år 1950 till 45 % år 1965 står en ökning av exportandelen under samma period från 2 till 12 %. Avser beklädnadsvävnader. I fråga om hem- inredningstextilier är utvecklingen närmast den motsatta med stark efterfrågeökning för bl. a. dra- peri- och möbeltyg.

,———__

N—_———__ _—__4'

/——_——————__ _—

Ill i I i l l l ISÅG |95U l955

Kardqorn ————Komgurn

l |960

Diagram 6: 2. Produktionsutveckling för ullgarn och yllevåvnader

fråga om garner och beklädnadsvävnader. Importen av kamgarn utgör omkring 35 % av tillförseln, vilket dock innebär en påtag- lig minskning jämfört med 1950-talets bör- jan. De svenska tillverkarna har i detta fall kunnat bibehålla sin produktionsvolym, me— dan importen trängts tillbaka. Någon mot-

Tabell 6: 4. Produktion av yllevävnader inkl. blandvävnader ( ton).

1960 1965

Beklädnadsvävnader: Kostym- och överrocks- tyger etc. av kardgarn 2 590 1 320 Kostym- och överrocks- tyger etc. av kamgarn 2 090 2 160 Klånningsvävnader 120 10 Foder- och styvnads- vävnader 300 90 Andra beklädnads- vävnader 210 180 Gardin-, draperi- och möbeltyger 1 130 830 Filtar 1 020 820 Mattor 2 210 3 350 Maskinfilt (vävd) 1 090 1 170 Andra yllevåvnader 40 30

10 800 9 950

svarande möjlighet att klara efterfrågebort- fallet har inte funnits i fråga om kardgarn. Här var importen vid 1950-talets början helt obetydlig. Den har sedan stigit, men når trots detta endast upp till 6 % av till- förseln.

Tabell 6: 5. Import- och expartandelar1 år 1965.

--—--- Vävnader

Import Export i % av i % av tillför- produk- seln tionen Kardgarn 6 2 Kamgarn 35 1 Kostymvävnader etc. av kardgarn 63 8 Kostymvävnader etc. av kamgarn 44 9 Foder- och styvnadsväv- nader 49 0 Gardin-, draperi- och möbeltyger 12 9 Filtar 8 6 Mattor 53 9 Maskinfilt (vävd) 9 41 Andra yllevävnader 90 2

1 Andelarna har räknats efter vikt utom i fråga om filtar, där enheten är styck.

Vävnadsimporten utgjordes före kriget nästan uteslutande av kamgarnsvävnader, där importandelen låg omkring en tredjedel. Under efterkrigstiden har emellertid impor- ten av kardgarnsvävnader stigit mycket kraftigt och motsvarar nu mer än hälften av tillförseln till den svenska markna- den. På kamgarnssidan har däremot im- portandelen förändrats obetydligt.

De svenska textiltullarna har under hela perioden utgjort ca 5 % för garn och 14 % för vävnader vid import från länder utan- för EFTA.

Tendenserna till friare utrikeshandel de senaste åren torde i viss mån ha försämrat de svenska textilföretagens konkurrensläge. Tullsänkningarna bör, i varje fall på kort sikt, påverka importen mer än exporten. Den från början stora importen innebär, att utländska företag och utländska produkter redan är etablerade på marknaden, medan den svenska ylleindustrin för att få kom- pensation via exporten i många fall måste ta sig in på helt nya marknader.

Effekterna på längre sikt av en friare utrikeshandel är svåra att överblicka. Här får man förutsätta, att anpassningen delvis sker genom förändringar i produktions- strukturen: specialisering, längre serier och förmodligen större produktionsenheter. Det är givetvis för tidigt att ännu dra några slutsatser angående verkningarna av den li- beralisering, som pågått endast några år. Det har ju dessutom för expertens del hit- tills varit fråga om två motriktade tenden- ser, eftersom möjligheterna för svenska fö- retag att konkurrera inom EEC närmast har försämrats. Exporten till EFTA-länder — framför allt de nordiska länderna har dock kunnat ökas under 1960-talet vilket

är den viktigaste orsaken till den ovan kon- " staterade höjningen av exportandelen.

Produktionsförhållanden

De två huvudtyperna av ullgarn, kardgarn och kamgarn, skiljer sig åt genom olika långt driven behandling före spinningen. Kardgarn erhålls genom spinning av fibrer som endast kardats, medan för framställ- ning av kamgarn krävs ytterligare bearbet- ning av fibrerna i form av kamning (där? korta fibrer avlägsnas) och sträckningl.

Vävning sker numera i allmänhet i sam- ma fabrik som spinningen. Processen har nu i betydande utsträckning mekaniserats, genom införande av automatvävstolar, auto- matspolningsmaskiner osv.

År 1900 sysselsattes i ylleindustrin om- kring 10000 arbetare, och branschen om- fattade detta år omkring 150 spinnerier och 110 väverier. Utvecklingen fram till 1950 utmärktes främst av att de två tillverk- ningsleden sammanfördes i kombinerade fabriker. Bortsett från denna integration förändrades antalet anläggningar tämligen obetydligt. Däremot skedde (speciellt under 1930-talet) betydande strukturförändringar på koncernnivå. Av branschens storföretag tillkom då genom fusioner bl. a. Svenska Yllekoncernen, Yfa, Kilsund och Mya (betr. dessa koncerner, se nästa avsnitt). Sysselsättningen steg under den för bran- schen i stort sett framgångsrika perioden 1900—1950 med ca 40 %.

Den varaktiga avsättningskris, som drab- bat stora delar av ylleindustrin efter 1950,

1 Den svenska kamgarnstillverlcningen baseras i huvudsak på import av kammad ull (s. k. ull- tops).

Tabell 6: 6. Arbetsställen av olika storlek, mått i antal arbetare.

Summa . År 5-—10 11—50 51—200 201—500 > 500 arbetsst. arbetare 1950 22 39 32 15 6 114 14 100 1955 25 31 28 16 2 102 10 700 1960 15 28 20 14 3 80 9 200 1965 13 24 20 11 1 69 7 400

| l955

———-— Bomull

Ylle

ISBD

——----Sömnod

Diagram 6: 3. Investering i anläggningstillgångar; procent av bruttointäkt

har medfört att inemot hälften av bran- schens produktionsställen nedlagts. Takten i denna strukturrationalisering var särskilt snabb i början av 1950-talet och i samband med konjukturavmattningen 1958. Efter en viss stabilisering omkring 1960 har en ny våg av nedläggningar kommit de senaste åren. I nedanstående tabell har utveckling- en kunnat följas endast fram till 1965, var- för den senaste utvecklingsfasen inte kan redovisas.

Ett flertal stora anläggningar nedlades under förra hälften av 1950-talet, medan nedläggningarna under årtiondets senare del främst gällde fabriker med mindre än 100 arbetarel. Efter 1960 har de större anlägg- ningarna åter drabbats hårt. Det genom- snittliga arbetarantalet per anläggning har förändrats obetydligt, räknat över hela pe- rioden.

Åren 1947—1950 låg investeringarna i ylleindustrin -— liksom i övriga delar av textilsektorn på mycket hög nivå, delvis beroende på uppdämda investeringsbehov efter kriget. När avsättningsmöjligheter och lönsamhet försämrades från början av 1950-talet, sjönk emellertid investeringskvo- ten kraftigt och låg hela årtiondet under hälften av 1950 års nivå. Investeringskvo-

tens utveckling enligt vinststatistiken fram- går av diagram 6: 3, som även innehåller motsvarande serier för bomulls- och kon- fektionsindustrierna.

Från vinststatistiken kan också utläsas in- vesteringsförändringar från ett år till nästa i identiska företag (löpande priser). Dessa förändringar har i diagram 6: 4 kedjats till en index med 1950 som basår. Av diagram- men framgår att nedgången var mer mar- kerad och mer långvarig för ylleindustrin än för övriga delbranscher. Först i början av 1960-talet skedde en märkbar återhämt- ning i kapitalbildningen. Nivån år 1950 låg ovanligt högt men även jämfört med åren 1947—1949 är nedgången fr. o. m. 1951 myc- ket stor.

Till en del kan den sänkta investerings- kvoten ha varit resultatet av att många fö- retag beslutat successivt avveckla sin verk- samhet. Nedläggningarna under perioden utgör dock långt ifrån en tillräcklig förkla- ring till den mycket stora nedgången på investeringssidan; också många överlevande

1 Bland de stora ylleväverier, som nedlagts efter 1950, kan nämnas Nyborgs Fabriker (Norrköping), Kiirzels Fabriker (Malmö), Engelfabrikerna (Mo- tala) samt Gefle Ångväfveri. Under de senaste åren har bl. a. fabriker tillhörande storföretagen Svenska Yllekoncernen och Mab & Mya nedlagts.

i 1950 l955

___-_ Bomull

l947—I950 co index 85

_— Ylle

Genomanf

] l960

-———--Hdofahbddmn

Diagram 6: 4. Investeringsförändringar i identiska företag; kedjeindex ]50 = 100 (löpande

priser)

företag måste starkt ha minskat sin kapital- bildning. En orsak torde vara den negativa effekt på förväntningarna, som uppkom ge- nom efterfråge- och prissänkningar, och som medförde att kapacitetsutbyggnad och i vissa fall även ersättningsinvesteringar framstod som olämpliga åtgärder. Dessutom kan den starkt försämrade lönsamheten för en del företag ha medfört svårigheter att finansiera önskvärda investeringar. Arbetsproduktiviteten mätt i kg ullgarn (yllevävnader) per arbetartimme steg under 1950-talet med ca 4 % per år i både spin- nerier och väverier. Med hänsyn till över- gången mot lättare vävnader får siffran be- traktas som en underskattning av »den verk- liga» produktivitetsstegringen.1 Jämfört med de närmast föregående årtiondena framstår denna produktivitetsutveckling som mycket gynnsam. 1930-talet, som märktes av om- fattande mekanisering, ökad företagsstorlek och förlängning av produktionsserierna, uppvisar visserligen en lika stor ökning för väverierna, men i spinnerierna var ökning- en endast en tredjedel av 1950-talets. Un- der 1940—talet steg produktiviteten tämligen obetydligt i både spinneri— och väverileden.

Tabell 6: 7. Produktion per arbetartimme (index)

1930 1940 1950 1955 1960 1965

100 116 100 150

137 156

184 205 227 175 233 250

Ullspinnerier Ylleväverier

Produktivitetsstegringen i ylleindustrin efter 1950 skiljer sig inte påtagligt från stegringen i genomsnitt för hela industrin under samma period. Det bör emellertid påpekas, att det här rör sig om ett pro- duktivitetsmått för hela branschen, vilket påverkas dels av kapitalbildning och ratio- nalisering inom företagen, dels av struktur- förändringar (nedläggning och nyetablering).

Det stora antalet nedläggningar i yllein- dustrin får antas ha haft en starkt positiv effekt på produktivitetsstegringen för bran- schen som helhet. De företag, som nedlagts på grund av svag lönsamhet, torde genom- snittligt ha haft lägre arbetsproduktivitet än

1 Ett fel uppkommer dessutom beroende på att garn och vävnader av korta konst- och syntet- fibrer, tillverkade inom ylleindustrin, inte ingår i produktionssiffrorna.

|954Är

övriga företag. En del av den registrerade produktivitetsstegringen får ses som resul- tatet av »branschrationalisering» i denna mening.

Arbetsproduktivitetens utveckling inom bestående företag bestäms i stor utsträck- ning av kapitalbildningen. Nedgången i in- vesteringsnivån under 1950-talet får antas ha haft negativ effekt på produktivitetssteg- ringen, genom att modernisering och an- passning av produktionstekniken bromsats.

Sammanfattningsvis kan sägas, att en lön- samhetskris av här aktuellt slag har två motsatta effekter på produktivitetsutveck— lingen. Å ena sidan höjs normalt den ge- nomsnittliga produktiviteten genom de strukturförändringar som framtvingas av krisen. Samtidigt påverkas emellertid före— tagens investeringsbenägenhet och deras fi- nansieringsutrymme negativt, vilket kan medföra, att produktivitetshöjande investe- ringar inställs eller fördröjs.

Företagens sortiment och marknadsandelar

Genom de nedläggningar, som ägt rum de senaste 15 åren har branschstrukturen i ylleindustrin kommit att bli relativt kon- centrerad. Åtta koncerner med vardera mer än 500 anställda svarade 1963 för inemot 60 % av branschens förädlingsvärde. Trots att dessa koncerners sysselsättning i textil- industrin sedan dess minskat med nära en tredjedel, torde deras andel av ylleproduk— tionen ha bibehållits eller t.o.m. ökats.

Antal anställda i textilindustril 1963 1966 Saxylle Kilsund 2 000 1 100 Holmen (Yfa) 1 500 850 Werner & Carlström 1 000 650 Mab & Mya 1 600 600 Tidstrands Yllefabriker 650 550 Wallbergs Fabriks AB 500 500 Nordiska Maskinfilt 550 650 Schullström & Sjöström 400 400 8 200 5 600

1 Avser alla bolag, som vid slutet av 1966 ingick i resp. koncerner. I två av företagen (Mab & Mya och Werner & Carlström) faller mindre än hälften av sysselsättningen på yllefabriker.

Saxylle—Kilsund bildades 1966 genom en sammanslagning av tillverkningen vid AB Svenska Yllekoncernen och Kilsunds AB. I samband med fusionen har tre fabri- ker nedlagts, och sysselsättningen torde därigenom ha minskats med minst 500. Kil- sund har visst samarbete med Holmen via gemensamt ägande av AB Fodervävnader (Kilsund 2/3, Holmen 1/3).

I början av år 1966 beslöts nedläggning av ca hälften av produktionen inom Mab & Mya, vilket förklarar den stora minsk- ningen i sysselsättning. Tidstrands Yllefabrik har efter 1963 förvärvat Habo Ullspinneri och Vetlanda Ullspinneri. Koncernen har därigenom påtagligt stärkt sin ställning på heminredningssidan och blivit dominerande i produktionen av filtar.

Sortimentsstrukturen i storföretagen och i vissa medelstora företag är 1963 framgår av tabell 6:8, som baseras på industristati- stikens primäruppgifter och data från pris- och kartellnämndens prisundersökningar. Ur tabellen kan också utläsas Vissa mått på koncentrationsgraden på de aktuella del- marknaderna.

Ett studium av företagens sortiment ger vid handen, att graden av horisontell inte- gration är mycket låg mellan tillverkning av vävnader för olika ändamål. Bortsett från ett fåtal stora företag (Y llekoncernen, Wall- bergs, Tidstrands) har samtliga ylleväverier sin produktion koncentrerad till någon av varugrupperna: beklädnadsvävnader, hemin— redningsvävnader eller industritextilier. Inom gruppen heminredningsvävnader är företagen dessutom nästan alltid specialise- rade på någon av undergrupperna draperi- och möbeltyg, filtar eller mattor.

De 16 företagen har i tabellen fördelats på »delbranscher» utifrån huvudsaklig pro- duktionsinriktning. Följande sex kategorier kan urskiljas: (B: 1) Tillverkning av beklädnadsvävnader med hög andel kamgarnsvävnader. Inom denna kategori faller några av de största företagen, och delbran— schen är starkt koncentrerad.

(B: 2) Tillverkning av beklädnadsvävnader, huvudsakligen kardgarnsvävnader.

S= X=

produktionsandel > 20 %

» ( 20%

bekläd- beklåd- dra- nadsv.

av kard- garn

kam—

av

nadsv.

kard- garn

bekläd- nadsv.

av syn- tetiska

fibrer

vävd ma- skin— filt

peri- och möbel-

tyg ältar

Holmen (Y fa) Sv. Yllekoncernen Kilsund Marieholms Yllefabrik Gestriklands Yllefabrik Salanders Fabriks AB

H Tidstrands Yllefabriker Karlstads sp. & väveri

Tabergs Yllefabrik

x(t) XX

NXNNXX N

G: 1 Werner & Carl- ström S Jakobsdals

kamgarnssp. G: 2 Mab & Mya

XX

Sv. Fören.

M

Wallbergs Fabriks AB

Nordiska Maskiniilt Schullström & Sjöström X

Produktionens

saluvärde (mkr) Antal tillverkare

X Trikåfabriker X X X

56 10

De fyra störstas

andel (%) Importandel (%)

76 48 7

X X

XXXN

37 12

55 53

X X S

xm >€

27 26 53 23 22 13 3 12

78

20 72

(H)

(G: 1)

(G: 2)

Gruppen innehåller inga storföretag; tre medelstora företag har medta- gits i tabellen. Tillverkning av heminredningstexti- lier. Med undantag för Tidstrands Yllefabriker, som expanderat starkt de senaste åren, är företagen också här relativt små. Kamgarnstillverkning (främst hand- stickningsgarner) för avsalu. De två i tabellen medtagna företagen är helt dominerande i denna kategori. Trikåföretag med stor egen ullgarns- produktion. Här inräknas Mab &

(M)

Mya, som tidigare hade stor tillverk— ning av både ylle och bomullsväv- nader, men som under senare år ut- vecklats till enbart ett spinneri- och trikåföretag. Maskinfilttillverkning. Denna starkt specialiserade och exportinriktade delbransch domineras av tre storfö- retag. Av dessa producerar endast Wallbergs Fabriks AB andra typer av yllevävnader.

Integrationsgraden mellan spinnerier och våverier är mycket hög. 1963 föll 72 % av förädlingsvärdet på kombinerade fabriker,

och om hänsyn tas till koncernförhållanden, stiger andelen till nära 80 %. Självständiga spinnerier förekommer nästan enbart på kamgar