SOU 1969:1

Enkätundersökning av faktisk brottslighet bland skolbarn

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 tillkallade chefen för justi- tiedepartementet den 23 juli 1956 sak- kunniga för att verkställa en undersökning av ungdomsbrottsklientelet med syfte att klarlägga orsakerna till kriminaliteten. Efter vissa förändringar utgöres de sakkunniga för närvarande av justitierådet Per Bergsten, tillika ordförande, professorn Sven Ahnsjö, rektorn Dick Blomberg, professorn Gösta Carlsson, docenten, chefsläkaren Bo Gerle, professorn Torsten Husén, docenten, chef— läkaren Gustav Jonsson och professorn Sten Malmquist. Sekreterare är departe- mentssekreteraren Olle Hellberg. Som forsk- ningsdrivande experter arbetar fil. lic. Kri- stina Brandt—Humble, fil. lic. Kerstin Elm- horn, fil. lic. Gitte Settergren samt socio- nomen Iba Svahn.

Riktlinjer för undersökningen fastställdes av Kungl. Maj:t genom beslut den 20 sep- tember 1957 på grundval av en av de sak- kunniga utarbetad, den 10 juli 1957 dag— tecknad promomoria. Efter en provunder- sökning, omfattande 100 försökspersoner, hemställde de sakkunniga i skrivelse till de- partementsehefen den 12 december 1960 om bemyndigande att fullfölja klientelun- dersökningen i huvudsaklig överensstämmel- se med en vid skrivelsen fogad plan. Sådant bemyndigande lämnades av Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1960.

Undersökningen genomföres enligt de

fastställda riktlinjerna som en jämförelse mellan två grupper, å ena sidan pojkar i 11—14-årså1dern, vilka för första gången registrerats för brott av icke bagatellkarak- tär — den s.k. brottsgruppen — samt å andra sidan icke polisregistrerade- kontroll- fall i samma ålder — den s. k. kontroll- gruppen. Sammanlagda antalet undersök- ningspersoner är 300, varav 200 tillhör brottsgruppen och 100 tillhör kontrollgrup- pen. I undersökningen ingår en follow-up- studie som sträcker sig fram till år 1970. Utredningen har fattat sin uppgift som ett orsaksstudium av brott över huvud och benägenhet att begå brott. Det är alltså icke enbart den registrerade brottsligheten som kommer i betraktande. Att likväl re- gistrering hos polisen valdes som grund för uttagning till brottsgruppen berodde bl. a. på antagandet, att de föribrott registrerade i det hela gjort sig skyldiga till flera lage överträdelser än de som inte förekommer i polisens register. Enligt detta antagande tjänar registerförekomst både som kriterium på förekomst av visst brott och som symp- tom på brottslighet i den nyss antydda vidare bemärkelsen. Härvid blev emellertid förhållandet mellan registrerad och faktisk brottslighet ett kärnproblem. Var brotts- gruppens faktiska brottsmängd verkligen så mycket högre än kontrollgruppens, att man kunde förvänta gruppdifferenser med rele- vans för huvudproblemet om vilka som

begår brott och inte endast för den sekundä- ra frågan om upptäckt och registrering? Även om det grundläggande antagandet om huvudsaklig kongruens mellan registre- rad och faktisk brottslighet föreföll befogat, fanns skäl till viss tveksamhet. Uppkla- ringsfrekvensen för enklare typer av brott är mycket låg i Stockholm. Det unga ny- registrerade klientelet kunde knappast svara för någon större absolut brottsmängd. I förening borde dessa båda omständigheter lämna betydande utrymme åt slumpinflytan- de vid upptäcktsn'skens fördelning på in- divider.

I syfte att erhålla referensmaterial för bedömning av huvudpremissen för urvals— förfarandet — att polisregistrering är ett tillförlitligt tecken på högre brottslighet än den faktiska genomsnittliga brottsligheten inom normalpopulationen — uppdrog de sak- kunniga år 1959 åt Elmhorn att företa en enkätundersökning av den faktiska brotts- ligheten bland skolbarn i Stockholm. Bland riktlinjerna för denna undersökning angavs, att urvalets representativitet skulle tillgodo— ses dels genom ett förhållandevis högt antal deltagare, dels genom ett kategoriurval, som tillförsäkrade täckning av viktiga elevkate- gorier, t. ex. vid uppdelning på skoltyper och bostadsområden. Vidare skulle insam- las data, som kunde bidraga till att belysa den dolda brottslighetens struktur, bl. a. dess fördelning i avseende å ålder, kön m.m.

Preliminära resultat beträffande den för enkätundersökningen centrala frågeställ- ningen framlades för de sakkunniga under våren 1960. De visade med sådan tillförlit- lighet, som för utredningens dåvarande be- hov var tillfyllest, att belastningen i den ut- tagna brottsgruppen med få undantag var högre än bland stockholmspojkar i allmän- het. Förekomst i kriminalpolisens register bedömdes därför som ett acceptabelt ur- valskriterium.

Det vid enkätundersökningen insamlade materialet har emellertid visat sig värdefullt även ur andra synpunkter än som underlag för bedömningen av urvalsmetodema för klientelundersökningen. Elmhorn har så- som eget vetenskapligt arbete analyserat un—

dersökningsmaterialet ur dessa vidare as- pekter och färdigställt en rapport i ämnet. De sakkunniga har inte på nuvarande sta- dium av klientundersökningens arbete kun- nat taga närmare ställning till analysen och till de rekommendationer som framföres i rapporten men har ansett det värdefullt att rapporten utges av trycket såsom ett bidrag till diskussionen rörande ungdomskrimina- liteten.

En tidigare sammanfattande rapport har publicerats i Svensk Juristtidning 1964 s. 577 ff.

Stockholm den 10 december 1968.

På de sakkunnigas vägnar:

Per Bergsten /OIle Hellberg

2. Frågeställningar

2.1Givna förutsättningar för undersök- ningens uppläggning

1. Utredningen skulle utformas som en enkätundersökning

2. En lektionstirnme skulle räcka till för att besvara frågeformuläret, instruktionsti- den inberäknad

3. Antalet deltagare fick av ekonomiska och administrativa skäl inte överstiga 1 500

4. Utredningen skulle omfatta ett pojk- och ett flickmaterial 5 . Utredningen skulle begränsas till Stock- holms stad

6. Jämförda stadsdelar skulle represente- ras av så likartade Skoltyper som möjligt

7. Utvalda skolor skulle representeras av samtliga förekommande åldersklasser och utbildningslinjer, vilket i sin tur betydde att det endast blev utrymme för nio skolor

8. På grund av enkätfrågomas känsliga natur och för att ingen skulle känna sig utpekad, skulle samtliga elever delta i varje utvald klassavdelning

9. Av samma skäl skulle eleverna delta anonymt 10. De skoldistrikt som utvaldes att re- presentera Västerort, Söderort, Norra inner- staden samt Södra innerstaden skulle i möj- ligaste mån motsvara varandra i fråga om bebyggelsens typ och ålder samt invånarnas socialgruppsfördelning

2.2 Frågeställningar som gäller båda ma— terialen (pojkar och flickor) i sin helhet, men studerade var för sig

1. Hur omfattande är den faktiska (här :. självrapporterade) brottsligheten, uttryckt i tre olika mått a. antal markerade brottstyper (av de 21 i formuläret)? b. antal brottstillfällen? c. kriminalitetsindex (definition sid. 25— 26)?

2. Hur förhåller sig den registrerade brottsligheten till den totala brottsmassan a. iundersökningen? b. vid jämförelse mellan undersökningens data och officiell statistik?

3. Hemmets kännedom om begångna brott med avseende på eleven som den skyldige

4. Vad gäller om frågeformulärets 21 brottstyper (även grupperade i 6 kategorier) beträffande

a. frekvens?

b. fördelning på olika deltagarkategorier? c. polisens kännedom? d. hemmets kännedom?

2.3. Frågeställningar som gäller differenser mellan olika deltagarkategorier

Materialet har indelats i följande jämförel— segrupper: Åldersgrupper (också kallade klassnivåer)

Skoltyper och utbildningslinjer, som bl. a. skiljer sig beträffande genomsnittlig teo- retisk begåvning samt sätt och tidpunkt för differentiering på mer och mindre teo- retiskt inriktad undervisning.

Stadsdelar — grupperade i 7 mindre och 3 större enheter — som skiljer sig beträffande ålder, bebyggelsetyp och socialgruppsfördel- ning.

Anonyma och icke anonyma deltagare

För ovanstående jämförelsegrupper har vi studerat differenser beträffande följande. faktorer med underlag i frågeformuläret: Antal markerade brottstyper. Antal brottstillfällen. Kriminalitetsindex

U pprepningstendens — antal brottstyper vil- ka markerats begångna mer än tre gånger. Aktuell brottslighet — antal brottstyper som uppgivits begångna halvåret före undersök- ningstillfället. Enmansbrott — antal brottstyper som den svarande någon gång begått ensam. Poliskännedom — antal brottstyper, där poli- sen beträffande minst ett brottstillfälle kän- ner till att den svarande är den skyldige. Hemmets kännedom — antal brottstyper, där hemmet beträffande minst ett brottstillfälle känner till att den svarande är den skyl- dige.

2.4. Frågeställningar som begränsas till pojk— materialet

1. Förekommer något samband mellan olika brottstyper?

2. Tenderar vissa brottstyper att gruppera sig utefter linjer som ger anledning att tala om symptombilder?

Några arbetshypoteser

Vid tidpunkten för undersökningen var de uppfattningar, som i detta kapitel rubri- ceras som antaganden, ganska allmänt rå- dande bland fackfolk som på olika sätt kom i beröring med problemet. Då dessa uppfatt- ningar delvis återspeglas i undersökningens uppläggning, kan en summarisk redovisning vara på sin plats — trots att det inte rör sig Om en teoretisk överbyggnad i vederta- gen bemärkelse. De var mer eller mindre fast grundade i erfarenhetsmaterial av myc- ket varierande slag.

Genom att i någon mån föregripa re- sultatredovisningen och redan på detta sta— dium ställa antaganden mot resultat, ges här en koncentrerad överblick över de kunskaper, som genom undersökningen vun- nits på området och som på väsentliga punkter flyttat fram positionerna från 1960.

3.1 Antaganden och resultat som gäller ma- terialet i dess helhet

3.1.1 De minderårigas andel av hela brotts- massan

Antagande. De minderårigas andel av den faktiska brottsmassan överstiger troligtvis den fjärdedel, som utgör deras andel av de lagöverträdelser där gärningsmannen är känd.

Resultat. Antagandet att det rör sig om en hög andel får visst stöd. Lågt räknat

skulle Stockholms 9—14-åringar 1961 ha gjort sig skyldiga till ca 50 000 brott (se sid. 60). Samtidigt kom totalt 53 000 brott till polisens kännedom. Då det emellertid gäller att ställa de minderårigas verkliga brotts- mängd i relation till de straffmyndigas och den senare siffran är okänd, kan frågeställ- ningen inte besvaras närmare.

3.1.2 Brottsfrekvens

Antagande. Flertalet minderåriga pojkar har gjort sig skyldiga till minst en av de 21 brottstyper som finns upptagna i frågefor- mulåret.

Resultat. Antagandet bekräftas till fullo. 92 % har markerat någon brottstyp (sid. 57). Antalet brottstillfällen är ca 10 per del- tagare.

Bortser vi från forrnulärets 5 bagatellbe- tonade förseelser (sid. 23) har 53 % mar- kerat annan, allvarligare lagöverträdelse (se sid. 57). Dessa 53 % har i genomsnitt markerat 6 sådana överträdelser. För 14- åringarna är genomsnittet 10.

3.1.3 Andel uppklarade brott

Antagande. De minderårigas brott klaras upp i mycket ringa utsträckning, bl. a. där- för att det rör sig om så lindriga brotts- yttringar, att polisen i konkurrens med den grövre brottsligheten väljer att satsa sina

utrednings- och spaningsresurser på den senare.

Resultat. Antagandet får starkare stöd än väntat. Endast 7 % av de pojkar som markerat någon av de allvarligare brotts- typerna uppger att de i något fall kommit till polisens kännedom med anledning här- av (se sid. 59).

För knappt 3 % av markerade brottsty- per känner polisen till att vederbörande är den skyldige beträffande minst ett brotts- tillfälle* (se sid. 59).

Uppklaringsfrekvensen i själva undersök— ningen varierar för olika typer av brott, från 15 % för mopedstöld till 1 % för butiks- stöld (se sid. 69). En beräkning för hela Stockholm ger värdena 8 % och 2 % för samma brott (se sid. 70). Samtliga värden gäller per brottstyp. Antar man att det går två brottstillfällen på varje typmarkering, blir upptäcktsfrekvensen hälften av angivna värden.

3.1.4 Hemmets kännedom

om eleven som den skyldige till vissa mar- kerade brott i relation till polisens känne— dom.

A ntaganden.

a) I regel får hemmet vetskap om barnets lagöverträdelser genom polisen. b) I hemmet har man dock kännedom om fler av barnets överträdelser än polisen har. Resultat. Det ligger något i det senare antagandet, medan viss tveksamhet råder beträffande det förra. Beträffande 20 % av bagatellerna och 7 % av de gravare brotts- typerna var man i hemmet klar över att eleven var den skyldige. Även om procent- talet för de senare är det dubbla jämfört med polisens kännedom, ligger det likväl mycket lågt och lägre än väntat (se sid. 61). Det existerar inget samband mellan hem- mets och polisens kännedom om eleven som den skyldige till de brott han markerat. Innebörden härav måste dels vara att för- äldrarna inte alltid underrättas vid polis- registrering av minderåriga, dels att för- äldrarna får kännedom om vissa av bar-

nets lagöverträdelser via andra kanaler än polisen.

3.2 Antaganden som gäller differenser mel- lan olika jämförelsegrupper inom materia- let med uppdelning på

ålder kön Skoltyper och utbildningslinjer socialgrupper stadsdelar

3.2.1 Kriminalitet och ålder

Antaganden.

Kriminaliteten ökar med stigande ålder. I den berörda åldersgruppen inträffar den största absoluta och relativa kriminalitets- ökningen i 12—13-årsåldern.

Sveris åldersprofil över den norska re- gistrerade kriminaliteten för år 19571 visa- de en högsta frekvens för 13—14-åringar. I den mån brottslighetens omfång har sam— band med dess uppträdande i åldrarna, skul- le den högre kriminalitetsnivån i Sverige betyda att den svenska brottslighetskurvans maximum inträffar tidigare än den norska. En sådan olikhet kan dessutom väntas i den aktuella undersökningen med anledning av att den avser faktisk kriminalitet. På grund av olika eftersläpningsmekanismer bör den faktiska brottsligheten kulrninera något tidi- gare än den registrerade.

Resultat. Antagandena får delvis belägg. Brottsaktiviteten uppvisar den brantaste stegringen — dubbel ökning — mellan 12 och 13 år (sid. 73). Å andra sidan står 14- åringarna för den absolut sett mest om— fattande brottsaktiviteten under halvåret närmast före undersökningstillfället (se sid. 83).

3.2.2 Kriminalitet och kön

Antagande. Flickornas faktiska kriminalitet är mindre omfattande än pojkarnas.

* Formuleringen beror på »uppklaringsfak- torns» konstruktion, som i sin tur beror på vissa rubrikeri frågeschemat (se sid. 25 och sid. 26—27).

1 Sveri, K., Barnekriminaliteten. Dens om- fang, art og betydning N.T.F.K. 1959, s. 132.

Resultat. Antagandet bekräftas helt. Flickornas brottsmängd utgör ungefär 1/3 av pojkarnas inom den sektor som berörs av den aktuella undersökningen med dess 21 brottstyper (se sid. 74).

3.2.3 Kriminalitetsindex i förhållande till

a) skoltyp och utbildningslinje b) socialgruppstillhörighet

Antaganden.

a) Ju högre krav på teoretisk begåvning som är förknippade med en skoltyp eller under- visningsform, desto lägre är den genom- snittliga kriminalitetsnivån.

b) Kriminalitetsnivån är genomsnittligt läg- re bland barn från socialgrupperna I—II än bland barn från socialgrupp III.

Även om begåvningsmässiga brister kom— mit att tillmätas allt mindre betydelse som en av brottslighetens bakgrundsfaktorer, räknar man fortfarande med ett visst ne- gativt samband mellan begåvnings- och kri- minalitetsnivå. Detta samband antas vara mest markant i yngre åldersgrupper, därför att begåvningsnivån här också speglar den allmänna mognadsgraden.

Barn från socialgrupperna I—II är fort- farande överrepresenterade i Skoltyper och på utbildningslinjer med utpräglat teore- tisk inriktning, medan barn från socialgrupp III i motsvarande grad är överrepresente- rade i mindre teoretiskt betonade skol- och utbildningstyper.1

Kombinationen av genomsnittligt högre begåvning samt övervikt för socialgrupp I—Il i skol- och utbildningstyper med teoretisk inriktning samverkar där till en genomsnittligt lägre kriminalitetsnivå än i mindre teoretiskt inriktade skol- och utbild- ningstyper.

Resultat. Antagandena bekräftas beträf— fande a på delvis andra grunder än de an- givna.

Differenserna mellan jämförda skol- och utbildningslinjer är mycket starka i för- väntad riktning (se sid. 75—76). Ändå är detta resultat svårtolkat genom att de hypo-

tetiska förklaringsgrunder som angivits ovan inte får stöd i andra aktuella undersök- ningar.

Ett preliminärt studium inom Klientelun- dersökningens ram pekar mot att det inte råder något samband mellan faktisk krimi- nalitet och begåvningsnivå.

Varken den norska eller den finska värn- pliktsundersökningen har senare bekräftat det förmodade sambandet mellan hög kri- minalitet och låg socialgrupp. Tvärtom vi- sar de en tendens i motsatt riktning.?-3

I skolundersökningen erhålles dock en positiv rangkorrelation mellan de jämförda stadsdelarnas genomsnittliga kriminalitets- index och andelen invånare som enligt val- statistiken klassificerats som socialgrupp HI och en negativ korrelation med ande- len socialgrupp I (sid. 77). Detta resultat bör tolkas med försiktighet, eftersom det i brist på individuella uppgifter om social- gruppstillhörighet utgår från grova genom- snittsvärden.

Den uppseendeväckande mycket högre kriminalitetsfrekvensen bland barn från ut- bildningslinjer som betecknas som -»prak- tiska», jämfört med elever från så kallat >>teoretiska» utbildningslinjer, kräver andra förklaringar än den som kan ligga i socialgruppsdifferenserna.

En sådan förklaring kan vara att in- riktningen på teoretiska studier och högre krav reflekterar en högre ambitionsnivå och en närmare anslutning till samhällets gängSe framgångsideal, som i sin tur avhål- ler från eller dämpar den brottsaktivitet som är vanlig i de första tonåren.

En annan tänkbar förklaring skulle vara att skolans differentieringssystem verkar diskriminerande och förstärker asociala ten- denser hos de grupper som bildats genom negativt urval (se sid. 75—76).

1 Svensson, N.-E., Ability Grouping and Scholastic Achievement, Report on a five year follow-up study in Stockholm, Stockholm 1962, pp 67—68, 96. * Andenaes, I., Christie, N., Skirbekk, S., A Study of Selfreported Crime, Scandinavian Studies in Criminology, vol. I, Oslo 1965 p 105. ** Anttila, I., Jaakkola, R., Unrecorded crimi— nality in Finland, Helsinki 1966, pp 26—29, 35.

Antagande. Vissa stadsdelar har periodvis haft rykte om sig för hög brottslighet bland barn och ungdom. Sedan 30-talet har detta framför allt gällt stadsdelar med övervä- gande ny hyreshusbebyggelse, övervikt för socialgrupp 111 samt unga familjer och hög barntäthet. Dessa förhållanden antas i sin tur vara förbundna med brottsetiologiska faktorer som sparsamma grannkontakter med åtföljande svagheter i den sociala kon— trollen, sociala ambitioner under genom- snittet, starkt inflytande av barnkollekti- vets normer i förhållande till de vuxnas med betydande risker för »asocial smitta» samt slutligen bristfälligt planerad fritids- miljö. Kriminalitetsindex antas ligga högst i de stadsdelar, på vilka ovanstående ka- rakteristik bäst passar in vid undersöknings- tillfället.

Resultat. Antagandet får visst men en- dast svagt stöd. Differenserna mellan stads- delarna är inte säkerställda men tyder på ett positivt samband mellan kriminalitet och andel invånare som klassificerats som till- hörande socialgrupp Ill. Möjligen är en hög kriminalitetsnivå även kopplad till nyare hyreshusbebyggelse (se sid. 77).

3.2.5 Registreringsfrekvens och ålder

Antagande. Registreringsfrekvensen stiger med den ökning av brottsmängden och den förändring i riktning mot allvarligare brotts- yttringar som följer med tilltagande ålder.

Resultat. Antagandet får endast svagt stöd. Andelen polisregistrerade brottstyper utvisar en mycket ojämn fördelning på åld- rarna utan klar tendens. Andelen poliskända elever ökar dock klart med åldern (se sid. 86). Resultatet är osäkert på grund av stor slumpvariation.

3.2.6 Registreringsfrekvens och kön

Antagande. I relation till brottsfrekvensen registreras flickor mindre ofta än pojkar.

Sådan skillnad kan väntas på följande grunder. Flickornas brottsyttringar är ge-

nomsnittligt mindre grava än pojkarnas. Misstankar riktas mindre ofta mot flickor på grund av den lägre kvinnliga brottslighe- ten. Slutligen är allmänheten av känsloskäl mera benägen att avstå från polisanmälan i fråga om flickor.

Resultat. Antagandet bekräftas helt. Av de flickor, som markerat någon av de brottstyper som kunnat föranleda polisan- mälan, har endast 2,5 % registrerats, jäm- fört med 7 % för pojkarnas del. Tendensen är densamma beträffande andelen brotts- typer, där något brottstillfälle anges som uppklarat. I flickmaterialet är uppklarings- frekvensen 1,6 % och i pojkmaterialet 2,8 % (se sid. 87).

3.2.7 Registreringsfrekvens i förhållande till

a) skoltyp och utbildningslinje b) socialgruppstillhörighet

Antagande. Barn från Skoltyper och ut- bildningslinjer som kräver teoretisk be- gåvning över genomsnittet, har på grund av sina intellektuella resurser större möj- ligheter att undgå upptäckt och polisregist— rering än genomsnittligt lägre begåvade elever i teoretiskt mindre krävande skol- sammanhang.

Den antagna differensen accentueras av en underskattning av den förra kategorins brottsaktivitet. Därav följer en underdimen- sionerad misstänksamhet från allmänhetens sida och låg anmälningsrisk.

Ytterligare en omständighet som för den berörda kategorin kan bidra till en lägre andel registrerade lagöverträdelser i rela- tion till brottsmängden är den högre an— delen elever från socialgruppcrna I—ll. I dessa socialgrupper räknar man med en starkare tendens än i socialgrupp 111 att »ordna upp» barnens överträdelser mot la- gen på informell väg.

Resultat. Som väntat är den relativa uppklaringsfrekvensen högst på de utbild- ningslinjer som är minst teoretiskt orien- terade (se sid. 87).

Förklaringen härtill kan dock ligga på ett helt annat plan än som skisserats ovan. Andelen registrerade brott växer i takt med

kriminalitetsnivån. Ett högt kriminalitets- index implicerar att vederbörande gjort sig skyldig till sådana typer av brott (t. ex. mo- torfordonstillgrepp och inbrott), som har den högsta uppklaringsfrekvensen. Den er- hållna differensen kan bero på att sådana brottstyper är mindre vanliga bland elever från de teoretiska utbildningslinjerna, vilket kommer till synes i deras lägre krimina- litetsnivå.

3.2.8 Lokala variationer i registreringsfrek- vensen

Antagande. I de stadsdelar där ungdomens brottsaktivitet anses vara lägst utgör den oregistrerade brottsligheten en större andel av samtliga lagöverträdelser än i områden som betraktas som »oroliga».

Polisbevakningen blir mindre intensiv i stadsdelar med allmänt gott anseende och låg frekvens av anmälda brott. Härigenom minskar upptäcktsrisken, vilket i sin tur bi- drar att ytterligare minska antalet upptäckta brott. Effekten på brottsaktiviteten kan där- emot förmodas bli den motsatta.

Då denna modell i första hand antas gälla för områden med enfamiljshus och övervikt för socialgrupperna I och II, kan man räkna med viss förstärkning av tendensen i enlig— het med tidigare resonemang kring social- gruppstillhörighetens betydelse i samman- hanget.

Den spegelvända modellen antas gälla för områden som är kända för hög ungdomskri- minalitet. Härigenom accentueras differen- sen mellan förmodat hög- och lågkriminella områden. Resultat. Osäkert. Då alla beräkningar beträffande uppklarade brott utgår från ett mycket litet antal ob- servationer, blir resultaten osäkra. Utan att vara säkerställda ger de dock stöd för an- tagandet. Sambandet mellan stadsdelarnas rangposition i fråga om kriminalitetsnivån å ena sidan och upptäcktsrisken å den andra är sålunda positivt (se sid. 87—88).

Variationerna i den genomsnittliga upp- täcktsrisken i ett område hänger inte sam-

man med invånarnas socialgruppsfördelning (se sid. 88).

3.3 Antaganden som gäller brottslighetens art och omständigheter i samband med brotten

3.3.1 Samband mellan brottsmängd, antal brottstyper och aktuell brottslighet

Antaganden. Brottsmängd, antal brottstyper och brottsintensitet under halvåret före un- dersökningstillfället tenderar att följas åt. Specialisering på någon viss brottstyp är sällsynt. Om missanpassningen tar sig kri- minella uttryck, sker detta över ett brett register.

Resultat. Samtliga antaganden får stöd (se sid. 74 och 81).

3.3.2 Brottslighetens art — ålders- och köns- variationer

Antagande. Brottslighetens art varierar en- dast utefter två indelningsgrunder, ålder och kön. Brottens svårhetsgrad ökar med åldern. En mindre del av flickornas än av pojkar— nas »deklarerade» brott hör till de allvarli— gare brottstyperna i formuläret.

De differenser som kan tänkas existera mellan olika stadsdelar och olika skol- och utbildningstyper är sannolikt alltför svaga för att vara mätbara med de metoder som här kommit till användning. Möjligen skil- jer sig dock i märkbar grad de nyaste för— orterna från övriga stadsdelar genom en något högre förekomst av barackinbrott, stöld av byggnadsvirke och andra brottsva— rianter som oordnade nybyggarförhållanden där inbjuder till. Resultat. Antagandena får stöd på samtliga punkter.

Sålunda är de allvarligare brottstyperna 5 gånger så vanliga bland 14—åringar som bland 9-åringar (se sid. 60).

53 % av alla pojkar (och 75 % av 14- åringarna) har markerat någon av de allvar- ligare brottstyperna i formuläret. I flick—

materialet förekommer sådan brottsmarke- ring i 30 % av fallen (se sid. 57).

Fördelningarna av olika brottstyper på jämförda stadsdelar företer anmärknings- värda likheter. Den enda skillnad som note- rats gäller just barackinbrott, som nästan en- bart förekommer i nya förortsområden un- der utbyggnad (se sid. 64—65).

3.3.3 Enmansbrott

Antagande. Barn i ifrågavarande åldrar be- går sällan brott ensamma. Detta är en all— män erfarenhet, som fått stöd i såväl Sveris1 som Blombergs2 undersökningsresultat. Resultat. Antagandet bestyrkes. Beträffande 1/ 5 av markerade brottstyper har pojkarna uppgivit att de varit ensamma vid något brottstillfälle inom ifrågavarande brottstyp. Motsvarande värde för flickorna är 1/6. Behandlingen av denna variabel har omfattat alla 21 brottstyperna i formu- läret. Det förefaller troligt att enmansbrot- ten till övervägande delen utgöres av snat- terier i hemmet (se sid. 85).

3.3.4 Anonymitetens betydelse för uppgif- ternas lämnande

Antagande. Enkätsvaren blir pålitligare, när anonymiteten är och uppfattas som full- ständig, jämfört med när deltagarna uppger sina namn eller andra uppgifter som kan röja vederbörandes identitet. Frågeställning— en har blivit föremål för en specialunder- Sökning av Skirbekk3, som kommit till motsvarande resultat. Resultat. Antagandet får klart belägg. Jämförelser med en grupp elever som upp- gav sina namn (i praktiken givetvis lika anonyma som övriga deltagare) visade att man i denna grupp gjorde markeringar som genomsnittligt svarade mot ett lägre krimi- nalitetsindex än för jämnåriga »helano- nyma» kamrater. Skillnaden är mest på— taglig i fråga om gravare brott (se sid. 80 och 83).

3.4 Frågan om samband mellan studerade brottstyper

4.1 Följande frågor har ställts, utan att några antaganden uppställts beträffan- de samband mellan olika brottstyper och kategorier. Vilka samband gäller för: 1. bagatellförseelser och övriga brotts- typer? 2. bagatellförseelser och greppsbrott? . bagatellförseelser och ovarsam han- tering av eld? . snatteri i hemmet och övriga brotts— typer utom bagateller? . snatteri i hemmet och samtliga till- greppsbrott? . skadegörelse och övriga brottstyper utom bagateller? . skadegörelse och samtliga tillgrepps— brott? . skadegörelse och ovarsam hantering av eld? . skadegörelse och våldsbrott? . motorfordonstillgrepp och tillgreppsbrott? . motorfordonstillgrepp och inbrott? . motorfordonstillgrepp och våldsbrott? . andra tillgreppsbrott än motorfor— donsbrott och inbrott å ena sidan och inbrott å den andra? 14. andra tillgreppsbrott än motorfor- donstillgrepp och våldsbrott? 15. samtliga tillgreppsbrott och vålds- brott? 16. samtliga tillgreppsbrott och ovarsam hantering av eld? 17. våldsbrott och inbrott? 18. våldsbrott och ovarsam hantering av eld? Frågeställningarna hänför sig endast till förekomst inom reSpektive brottstyper och -kategorier. oberoende av frekvenser.

samtli ga till-

övriga

' 1 Sveri, K., Bamekriminaliteten. Dens om- fang, art og betydning. N.T.F.K. 1959. sid. 142— 145.

” Blomberg, D., Den svenska ungdomsbrotts— ligheten, Stockholm 1960, sid. 160.

” Skirbekk, S., Om å avgjöre den faktiske kri- minalitet. Stencil Oslo, Instituttet for Krimino- logi og Straffrett, 1962.

Mätinstrument

4.1 Frågeformulärets utformning

4.1.1 Brottstyper — frågeformulärets hori- sontalsektioner (se bil. 1)

4.1.1.1 Brottskategorier

Frågeformuläret omfattar 21 typer av över- trädelser mot lagen, fördelade på följande brottskategorier. . Bagatellförseelser . Skadegörelse . Andra tillgreppsbrott än inbrott och motorfordonsbrott . Inbrott . Motorfordonsbrott . Bedrägeribrott C-F. Egendomsbrott utan differentiering G. Våldsbrott

4.1.1.2 Principer för urval av brottstyper inom respektive kategorier

Frågeformuläret ingår som bilaga 1. De oli- ka kategorierna representeras av de vanli- gast förekommande brottstyperna i berör- da åldersklasser. Uppfattningen om vilka brottsaktiviteter som kan betecknas som ål- derstypiska är grundad dels på intervjuer, dels på studium av ett stort antal polispro- tokoll.

För att kategorierna skall bli jämförbara ifråga om frekvenser bör de representeras

av lika många typer som proportionellt sva- rar mot antalet potentiella typer inom re- spektive kategorier. Låter man exempelvis skadegörelsekategorin bli företrädd endast av en brottstyp, t. ex. vandalisering av park- soffor, medan tillgreppsbrotten blir mera mångsidigt företrädda, skulle frekvenserna för brottstyperna inte tillåta några slutsat- ser om kategoriernas förekomst.

Genom högre eller lägre grad av detalj- beskrivning av olika brottsyttringar kan ka- tegorierna differentieras på olika nivåer. Den åsyftade proportionaliteten mellan till formuläret utvalda brottstyper å ena sidan och potentiella brottstyper inom respektive kategorier å den andra saknar mening om inte differentieringsnivån är något så när enhetlig.

Vid urvalet och avgränsningen av frå- geformulärets brottstyper har ovanstående synpunkter beaktats, vilket inte hindrar att såväl våldsbrott som bedrägeribrott blivit underrepresenterade. De senare represente- ras inte heller av tillräckligt ålderstypiska brott.

4.1.1.3 Brottstypernas klassificering i grav- hetshänseende

Brottstyperna har delats in i tre gravhets- klasser enligt nedanstående gruppering. Siff- rorna inom parentes anger brottstypens ord- ningsnummer i frågeschemat (bil. 1).

Bagatellförseelser som belastats med 1 gravhetspoäng:

snatteri i hemmet (l)

äppelknyckning (2) olovligt gratisinträde (3) lamp— eller fönsterkrossning (4)

vårdslös hantering av eld (21)

Medelsvåra förseelser som belastats med gravhetspoäng:*

åverkan på telefonhytter eller parksoffor (5) åverkan på motorfordon (6) åktur (som passagerare) med fordon som veterligen eller enligt misstanke var stu- let (7)

stöld av delar från cykel eller motorfor- don (8) häleri (10) butiksstöld (11)

cykelstöld (14) vinds-, källar- eller barackinbrott (17)

Gravare förseelser som belastats med 10 poäng:*

cykel- eller motorfordons- »slaktning» (9) bank- eller postbedrägeri (12) försäkringsbedrägeri (13) moped— eller motorcykelstöld (15) bilstöld (16) inbrott i automat, kiosk, affär, lägenhet (18)

Varje poängsättning är godtycklig, även om den sker efter formaliserade principer. En sådan princip, som ofta tillämpas i lik- nande sammanhang, är att tilldela varje faktor (här : brottstyp) den vikt som svarar mot dess förmåga att maximalt differentiera mellan två ytterlighetsgrupper av speciellt intresse. Denna metod har inte kommit till användning, eftersom målsättningen inte motiverade en så omständlig procedur (som i detta fall komplicerades av att nödvändiga jåmförelsegrupper saknades). En enklare men ändå formaliserad metod innebär att man låter vikterna spegla de relativa fre- kvenserna inom hela det undersökta mate- rialet. Ej heller denna metod har kommit till användning. Trots det sken av objektivi- tet som det matematiska inslaget förlänar åt

båda metoderna leder de gärna till olika for- mer av cirkelresonemang.

I den aktuella undersökningen har brotts- typerna svårhetsgraderats utifrån en avväg- ning mellan lagens explicita och den all- männa opinionens förmodade värderingar. »Pojkstreck» betraktas sålunda som mindre allvarliga än tillgreppsbrott och skadegörel- se. Inom tillgreppskategorin betraktas stöl- der av motorfordon och inbrott som de gra- vaste typerna. Inbrott i mer lättåtkomliga lokaler, tillhörande lekmiljön, såsom vindar, källare och byggnadsbaracker, har dock förts till en mindre graverande mellangrupp. Våldsbrott liksom bedrägerier räknas givet- vis till den gravaste gruppen.

Brottstypernas inbördes placering i grav- hetshänseende kan sannolikt accepteras av de flesta, så länge vi håller oss till treklass- indelningen. Med all rätt torde större me- ningsskiljaktigheter råda ifråga om själva poängsättningen. Vad är det som säger att en mopedstöld skulle vara just 10 gånger allvarligare än exempelvis äppelknyckning? Och på vilka grunder placeras mellangrup- pens brottstyper mitt på skalan?

Även om man kan tänka sig en finare gradering än i tre klasser, skulle tillämpning- en erbjuda större svårigheter och bli mindre invändningsfri. En tvåklassindelning skulle å andra sidan innebära en alltför långt dri- ven förenkling. Den grovklassificering som valts kan betecknas som en kompromiss mellan ovannämnda alternativ.

Frågeställningen har härmed reducerats till att gälla spännvidden 1 till 10 i poäng— sättningen. Utgångspunkt var önskemålet om en variationsbredd med rimlig motsva- righet i »det allmänna medvetandet». Med hänsyn till att inte ens de gnavaste brottsty- perna torde innebära särskilt grova brotts- handlingar i de åldrar det här gäller, stanna- de jag för spännvidden 1 till 10. Många har anslutit sig till denna subjektiva uppfattning, varibland de sakkunniga för Klientunder- sökningen särskilt bör nämnas.

* De icke bagatellartade brottstyperna går ibland under gemensamma beteckningar som de allvarligare brottstyperna, de gravare brottsty- perna eller brottstyper av det allvarligare slaget.

Med hänsyn till att frågeformuläret inte fick verka alltför provocerande på den sköt- sammare delen av eleverna, placerades de lindrigaste och — enligt erfarenheter från genomgångna polisprotokoll — vanligast fö- rekommande förseelserna i början och de gravaste mot slutet. Tankegången har inte genomförts helt konsekvent, eftersom allt- för tydliga anvisningar om typemas svår- hetsgrad möjligen skulle ha avhållit från markering av de gravaste brottsslagen. Ord- ningsföljden framgår av bil. 1 samt av pa- rentesnummer efter typerna under 4.1.1.3 23.

4.1.1.5 Formulering av brottstyperna

Ordalydelsen framgår av frågeschemat. Den skiljer sig väsentligt från de brottstypsbe- teckningar som används i redogörelsen. Brottsbeskrivningarna utformades med sikte på att barnen skulle känna igen sina egna handlingar. Även de svagast begåvade måste förstå frågornas innebörd.

För att underlätta förståelsen har vi dels begagnat oss av barnens vardagsspråk och specialuttryck, dels angivit med exempel vad som räknas in under de olika brotts- typerna. I någon mån kom deltagarna att bindas av de givna exemplen. Härigenom blev brottstypemas innehåll mera begrän- sat än som var avsett, särskilt i relation till närmast motsvarande brottsslag i den offi— ciella statistiken. Jämförelser med den offi- ciella statistiken haltar i motsvarande grad — ett förhållande som alltid kommer att prägla jämförelser mellan självrapporterade brott och registrerade brott som klassifice- rats i enlighet med brottsbalkens rubrice- ringar.

Teoretiskt skulle man kunna formulera enkätfrågor som helt täckte korresponderan- de lagparagrafer. I gengäld skulle sådana frå- gor inte bli korrekt uppfattade. Då fram- står det som mera meningsfullt att som här ställa verklighetsnära, snävt avgränsade frå- gor som ger svar med en innebörd, som lå-

ter sig bestämmas med relativt liten felrnar— ginal. Brottstypernas konkreta innebörd och felmarginalen vid deltagarnas tolkning fram- går under »Tolkningsstudie av frågesche— mats text» sid. 27—29.

4.1.2 Omständigheter kring brotten -— fråge— formulärets vertikalkolumner

Som framgår av frågeschemat, har frågor som gäller närmare omständigheter kring brottet placerats i huvudena till markerings— kolumner, som löper vertikalt genom hela formuläret. Utformningen av dessa frågor behandlas i anslutning till definitionerna av korresponderande faktorer.

4.1.2.1 Uppgifter om frekvens

Med den första brottstypen som exempel frågas för varje brottstyp: »Hur många gånger har Du tagit pengar hemma?» Frå— gan besvaras dock inte med ett tal utan ge— nom markering i någon av följande fyra fre- kvensklasser: O; 1; 2—3; mer än 3 gånger. Skalan kan översättas till: aldrig; sällan; ibland; ofta, varvid den sista klassen mot- svarar en viss upprepningstendens. Den verkliga frekvensen bakom ofta kommer man aldrig åt, vilket givit upphov till pro- blem vid bedömningen av den totala be- lastningen och antal brottstillfällen. Eftersom jag utgick från att flertalet del- tagare önskade ge korrekta svar, ville jag inte ställa dem inför alltför komplicerade frågor, som skulle kunna inge en känsla av osäkerhet. Därför undveks en mer de- taljerad uppdelning med ytterligare två klas- ser, exempelvis 4—10 och mer än 10, vilket varit önskvärt ur andra synpunkter. Likaså undveks den öppna frågan »hur många gånger», varvid svaren troligen skulle ha bli— vit opålitliga i en utsträckning som skulle ha vuxit med frekvensen. En öppen fråga pro— vocerar också lätt till missriktat skämt- samma svar av typen 100 gånger. Av lik- nande skäl begärdes ej att uppgifter om tidpunkt för och sällskap vid brotten eller

om polisens och hemmets kännedom skulle relateras till ett visst brott eller antal brotts- tillfällen inom varje brottstyp, även om en sådan redovisning i och för sig hade varit önskvärd.

4.1.2.2 Uppgifter om aktualitet

I nästa markeringsspalt frågas: »Har det hänt någon gång sista halvåret?» Svaret markeras i ja- eller nej-kolumn av dem som i spalten närmast före markerat förekomst av brottstypen ifråga. Om ja markerats, ut- säger detta ingenting om hur många brotts- tillfällen, som infallit under det sista halv- året i de fall där brottstillfällena är fler än ett. Det kan således lika väl röra sig om alla som om ett av flera tillfällen och betyder endast förekomst. Den aktuella brottsliga aktiviteten kan därför inte graderas med hänsyn till omfånget inom varje brottstyp.

4.1.2.3 Uppgifter om sällskap vid brotts- tillfället

Markeringsmöjligheterna i formuläret är:

]. endast ensam; 2. både ensam och till- sammans med andra; 3. endast tillsammans med andra.

4.1.2.4 Hemmets och polisens kännedom om eleven som den skyldige

Slutligen frågas: »Känner dom hemma, hos polisen till: allt; en del; inget?» med skilda markeringar för hemmets och polisens kän- nedom. Vid markering av »en del» åter- kommer ovissheten om hur stor del av brottstypstillfällena svaret hänför sig till.

4.1.3 Undersökningsvariablernas innebörd

4.1.3.1 En brottstyp

är en förseelse eller ett brott av ganska en- hetlig typ. I formuläret förekommer 21 brottstyper. Brottens art framgår tydligast av kommentarer under »Tolkningsstudie av frågeschemats text», sid. 27—28 samt i detta kapitel sid. 25.

omfattar flera varianter med något väsent- ligt drag gemensamt, som skiljer kategorin i fråga från andra kategorier. De har tidi— gare kommenterats i detta kapitel, sid. 22. Exempel: tillgreppsbrott och våldsbrott.

4.1.3.3 Kriminalitetsindex

Detta index, eller belastningen, är ett kon- struerat begrepp, vilket förhållande både poängterats och utnyttjats genom tillämp— ning av två olika konstruktionsprinciper. Enligt den ena lägges huvudvikten vid brot- tens svårhetsgrad och enligt den andra vid brottsmängden. Korrelationskoefficienten mellan de båda indexserierna visade sig vara så hög som 0,98. Gravhetspoängen har allt- så kommit att sättas så att de uppväger skillnaden i frekvenspoäng mellan beräk— ningsprinciperna A och B nedan samt det förhållandet att endast A-index innefattar bagatellförseelserna.

Beräkningsprincip A.

Brottstyperna har indelats i tre grupper med avseende på svårhetsgrad (se sid. 22—23). Den första gruppens brottstyper ger 1 poäng vid förekomst, den andra 5 poäng och den tredje 10 poäng. Poängtalet multipliceras med: 1 om brottstypen markerats som begången 1 gång 2 om brottstypen markerats som begången 2—3 gånger 3 om brottstypen markerats som begången mer än 3 gånger Denna beräkningsgrund skapar stor spännvidd med relativt goda differentie- ringsmöjligheter. Ett brottstillfälle inom en lindrig brottstyp ger således endast 1 poäng, medan mer än tre tillfällen inom den svåras- te gruppen ger 30 poäng. Poängsiffrorna för varje brottstyp adderas och bildar ett indextal. En maximal poängsumma på 375 fördelar sig sålunda på:

5 bagateller 8 medelsvåra brottstyper 8 svåra brottstyper

Beräkningsprincip B.

Här bortses helt från bagatellerna, och öv- riga brottstyper betraktas som likvärdiga. Poängsättningen bygger enbart på antalet markerade medelsvåra och gravare brotts— typer samt på hur många gånger dessa upp- ges begångna. Variabeln svarar således när- mast mot antal brottstillfällen.

Här ger markering av: 1 gång 2—3 gånger mer än 3 gånger

1 poäng 3 poäng 5 poäng

Denna poängberäkning ansluter sig tro- ligen närmare till de verkliga frekvenserna än den nedkrympning av frekvensvariatio- nen som beräkningsprincip A innebär. Högsta möjliga poäng för de ingående 16 brottsvarianterna blir 16 x 5 = 80.

4.1.3.4 Upprepningstendens

Om en brottstyp utförts mer än tre gånger, finns det skäl att tala om en viss vana. Sam- manlagda antalet markeringar av denna fre- kvensklass har fått beteckningen »Upprep- ningstendens». Då markeringsklassen ifråga är öppen uppåt, täcker den ett mycket va- rierande antal upprepningar, från 4 och med en okänd övre gräns.

Om en person endast markerat en enda brottstyp men begått denna 100 gånger, är upprepningstendensen utpräglad i en be- tydelse som undersökningen missar. Sålun— da skulle en sådan person endast erhålla 1 upprepningspoäng, medan en annan, som fyra gånger gjort sig skyldig till två brotts- typer, skulle få 2 sådana poäng.

4.1.3.5 Aktuell brottslighet

Med aktuell brottslighet menas det antal brottstyper som uppgivits begångna under halvåret närmast före undersökningstillfäl-

X X )(

Summa 375 poäng let. Markeringen av aktualiteten avser brottstypen som sådan utan avseende på frekvensen inom denna. Variabeln omfat— tar endast icke bagatellartade brottstyper. När det gäller en brottstyp som eleven gjort sig skyldig till mer än tre gånger, kan aktualitetsmarkeringen avse alla eller ett av dessa tillfällen. Aktualitetsmåttet blir härigenom ganska grovt.

4.1.3.6 Andel enmansbrott

Deltagarnas nästa uppgift var att för varje begången brottstyp markera, om denna be- gåtts utan eller i kamraters sällskap eller under båda dessa omständigheter. Om det rör sig om mer än två brottstillfällen, ut— säger inte markeringen »båda delarna» nå- gonting om proportionen mellan med och utan sällskap vid dessa tillfällen. Trestegs- indelningen har inte utnyttjats. En brotts— typ betraktas som ett enmansbrott om den någon gång utförts utan sällskap, även om detta endast gällt ett av flera tillfällen. Med denna klassificering överbetonas enmans- brottsligheten. Relationen mellan den totala brottsmängden och den speciella variabel- aspekten framstår som den väsentliga frå— gan. Variabeln gäller alltså andelen enmans- brott i relation till antalet markerade brotts- typer.

4.1.3.7 Andel brottstyper där eleven är känd för polisen som den skyldige

Även beträffande polisens och hemmets kännedom om brotten har relationen upp— fattats som det primära, medan det absoluta antalet förutsättes ha mindre intresse. Polisens kännedom kommer att framstå som mer omfattande än den verkligen är genom att varje brottstyp, där polisen kän- ner till något enda brottstillfälle med av— seende på eleven som den skyldige, betrak- tas som känd för polisen. Inte heller i det-

ta fall utnyttjas formulärets trestegsindel- ning, som är: 1. allt; 2. en del; 3. inget. Variabeln poliskännedom avser således re- lationen mellan antalet markerade brotts- typer och de typer, där polisen beträffande något brottstillfälle känner till att eleven är den skyldige. Den avser endast icke ba- gatellartade brottstyper.

4.1.3.8 Andel brottstyper som kommit till hemmets kännedom med avseende på eleven som den skyldige

För denna variabel gäller vad som ovan sagts om polisens kännedom. Den ger ut— tryck för relationen mellan antal markerade brottstyper och antal typer, där det beträf- fande något brottstillfälle är känt i hemmet att eleven är den skyldige. Denna variabel omfattar även bagatellförseelserna.

4.2 Undersökning av deltagarnas sätt att uppfatta frågeschemat

4.2.1 Pilot-undersökning

En preliminär version av frågeschemat prö- vades på tre klassavdelningar, en tredje- klass och två sjuor från vardera teoretiska och praktiska linjen i en enhetsskola. Prov- klasserna representerade olika åldersnivåer och begåvningstyper. Deltagarna visade inga tecken på svårigheter att förstå eller fylla i formuläret efter instruktion med gemen- sam genomgång på klasstavlan.

Ett annat, minst lika viktigt syfte med provundersökningen var att utröna i vilken utsträckning eleverna satte tro till försöks- ledarens försäkringar om fullständig anony- mitet. ] ag betraktade elevernas förtroende på denna punkt som en förutsättning för att det skulle löna sig att utföra undersök- ningen i full skala. Reaktionerna i de be- rörda klasserna gav starka belägg för att anonymitetsskyddet uppfattades som be— tryggande. Brottsmarkeringarna bekräftade detta intryck. Man tvekade inte att pricka för ett överväldigande stort antal förseel- ser, vilket gav en första antydan om vad undersökningen som helhet senare skulle

komma att visa beträffande den dolda brottslighetens omfattning.

4.2.2 Tolkningsstudie av frågeschemats text

Vid ett senare tillfälle företogs en intensiv- studie i liten skala med syfte att noggran- nare bestämma vilken innebörd deltagarna lagt in i texten. Materialet utgjordes av fyr- tio slumpmässigt utvalda pojkar, fördelade på klassnivåerna 3—8 — varav fyra hjälp- klasselever.

Förfarandet inleddes med att deltagarna — efter samma instruktioner som i huvud— undersökningen — besvarade frågeschemat skriftligt. Därefter intervjuades de medver- kande eleverna var för sig om hur de upp- fattat frågornas innebörd. Svaren skattades på en tregradig skala med skalstegen frågeställningen korrekt uppfattad; frågeställningen acceptabelt fattad; frågeställningen missuppfattad.

Med reservation för att vi här rör oss med ett mycket litet försöksmaterial, visade tolk— ningsanalysen att den avsedda betydelsen av formulärtexten uppfattats på ett tillfreds- ställande sätt med undantag för brottstyper- na med ordningsnumren 7, 10, 11, 12 och 13. Även frågor som gällde olika aspekter på de markerade brotten (vertikalkolum- nerna) hade med få undantag uppfattats korrekt.

De fyra hjälpklasseleverna visade något större svårigheter att förstå formulärets frå- gor än övriga elever. Men antalet missupp- fattningar tangerade inte ens den nivå, där man skulle fått lov att ogiltigförklara det be- svarade formuläret i sin helhet.

I tolkningsstudien förekom inget fall med allvarligare svårigheter att handskas med frågeschemat.

I huvudundersökningen var endast 5 av 1 615 besvarade frågeformulär oanvändbara.

4.2.3 Feltolkningar 4.2.3.1 Brottstyp nr 7,

enligt frågeschemats text: Har Du åkt med på moped, mc eller i bil som Du visste eller trodde var stulen?

Den speciella innebörden av uttrycket »åka med på», d.v.s. att åka med som passagerare, hade gått 1/5 av deltagarna förbi. De jämställde »åka med på» med »åka med». Härigenom har det troligtvis uppkommit vissa dubbelmarkeringar av mo- pedstöld, där tillgreppet först markerats un— der typ nr 7, som ;råkat och sedan under typ nr 14 som stöld.

4.2.3.2 Brottstyp nr 10,

enligt frågeschemats text: Har Du köpt nå- gon sak, cykel, moped, mc eller bil, fast Du visste eller trodde att den var stulen?

Två av de 36 norrnalklasselevema missa- de att frågan gällde häleri och tolkade den som stöld. Även om det rör sig om ett myc- ket litet antal fall, får man tydligen räkna med att häleri—betydelsen kan ha gått vissa elever förbi — troligtvis de mer skötsamma, som är främmande inför själva begreppet.

Vidare hade det undgått nästan hälften av normalmaterialet att ordet »sak» i trä- gan gällde även andra ting än motorfordon. Möjligen beror detta på att mopeder, enligt erfarenheter från polisprotokoll och inter- vjuer, tycks vara det vanligaste häleriobejk- tet. I praktiken tycks således brottstyp nr 10 närmast svara mot mopedhäleri.

4.2.3.3 Brottstyp nr 11,

enligt frågeschemats text: Har Du tagit sa- ker eller pengar i affär eller från någon?

I fyra fall av 36 tycks man inte ha varit klar över att verbet taga här betyder stjäla. Man har lagt in den allmännare betydelsen av ordet. Om det inte är fråga om en be— greppsförvirring, som innebär att varuhus- stöld inte betraktas som stöld, kan missför- ståndet ha medfört ett alltför högt antal markeringar av brottstypen i fråga.

Vidare hade ungefär 1/ 10 av fallen för- bisett att frågan inte bara gällde butiksstöld utan även stöld från enskild person. Detta kan närmast betraktas som ett tecken på att butiksstöld är den dominerande tillgrepps- formen i de aktuella åldrarna. Detta in-

tryck bestyrkes av intensivintervjuer inorn Klientelundersökningens ram.

4.2.3.4 Brottstyperna 12—1 3

enligt frågeschemats text: Har Du olovligt tagit ut och behållit pengar från andras postanvisning eller bankbok? (12) —— fått ut pengar genom försäkringsbedrägeri? (13)

Dessa frågor var obegripliga för nästan hälften av pojkarna i den lilla tolkningsstu- dien. De kände inte ens till vad en postan- visning var eller hur utkvittering av en så- dan gick till.

Försäkringsbedrägeri utgjorde en ännu mer främmande brottsart i den berörda åldersgruppen. I det närmaste 2/ 3 av ma- terialet saknades all kännedom om denna form av bedrägeri.

Det finns ingen anledning att anta att den bristande förståelsen skulle bero på den språkliga utformningen. I stället måste det förhålla sig så att frågeschemats bedrägeri- typer saknar relevans för åldersnivån. Där- med saknar den bristande förståelsen in- tresse.

Vid redovisningen har hänsyn tagits till de tämligen enhetligt avvikande texttolkningar som behandlats ovan.

4.2.3.5 Kriminalitetsindex och upprepnings- tendens.

I tolkningsstudien noterades endast ett fall av missförstånd beträffande frekvensindel- ningen.

* 4.2.3.6 Aktuell brottslighet

I två fall av 36 hade dateringen misslyckats helt, medan den var mindre exakt men dock acceptabel i tio, och helt korrekt i övriga fall.

4237 Enmansbrott

Alternativet »båda delarna», att brottsty- pen både utförts ensam och i sällskap, har

varit svårtolkat i två fall och lett till lättare misstolkning i ytterligare två fall.

4.2.3.8 Hemmets och polisens kännedom

Hemmets kännedom om »en del» har i tolkningsstudien misstolkats helt i ett och varit föremål för mindre missförstånd i två fall.

Vid fem efterintervjuer kom utfrågningen att enbart avse frågan om huruvida den sva— rande ansåg, att såväl hemmets som poli- sens kännedom skulle markeras eller om ett— dera var tillräckligt. I hela gruppen förhöll det sig på det senare sättet i ett fall. Likväl har ett ganska stort antal deltagare under- låtit att lämna någon uppgift om polisens kännedom. Denna underlåtenhet beror an- tagligen på rädsla, bl. a. för att bli identi- fierad via det anmälda brottet. Detta par- tiella bortfall redovisas sid. 38—39 liksom en diskussion härav.

Vid intervjuerna gjordes försök att utrö- na, om det stått klart för deltagarna att frå— gan om kännedom hänförde sig till att just den svarande begått brottet i fråga. I endast ett fall hade man begått det misstag jag fruktade mest, nämligen trott att kännedo- men skulle gälla själva brottet som sådant. Därutöver hade en pojke trott, att frågan gällde polisens kännedom om honom över- huvudtaget, medan en annan åter fått upp- fattningen att skalsteget »allt» varje gång gällde allt man gjort, således inte enbart inom brottstypen i fråga.

Som helhetsomdöme kan sägas, att tolk- ningsstudien visade, att formulärets betydel- se uppfattats tillfredsställande med undantag för brottstyperna 7, 10, 11, 12—13. Avvikel— serna är relativt enhetliga. Vid resultatredo- visningen har hänsyn tagits till dessa.

En översikt över feltolkningarna i den semantiska specialundersökningen ges i ta- bell 2 följande sida.

Klass 3 Brottstyp n = 5

7P 7T n=4 n=4

bax

XDOONIOKUI-Äle—l luN—aua—

s..—v.; »— H—w—HW—f HUI U») N

_I—Nwlllllllllllllll

# & l l l—u—le lNva—N—n—nl | | | nh

lll—»wullw——Ill————l lulwwa—ll—l—lullllll llluuaNl—ulII—ll—Ill lll—luw—Hulll—Illlll __as—vd

N HlleNlHHNlllHll—lNl

N _llum———l—l|ll|lllll

U) _- HO! UI ... bat ... _|»)!— 00 .— ha

Vertikal kolumn Upprepningstendens (brott begånget mer än 3 ggr) Aktuell brottslighet (brott begånget halvåret före u.s. tillfället) Enmansbrott (brott som någon gång begåtts utan sällskap Polisens kännedom om ele— ven som den skyldige till brottet

Hemmets kännedom om ele- ven som den skyldige till brottet

Summa

5 .1 Bakgrund, urvalsenheter, basmaterial

Av skäl som redovisas i det följande kunde obundet slumpmässigt urval inte komma i fråga. För att erbjuda läsaren underlag för bedömning av urvalets förhållande dels till Stockholms skolbarn, dels till en begränsad målpopulation ägnas stort utrymme åt rela- tionen mellan urvalet och nämnda popula- tioner.

Urvalet har skett i följande etapper:

. Avgränsning av målpopulationen — med avseende på kön, åldrar, Skoltyper och utbildningslinjer

. Val av primära urvalsenheter — skolor

. Uttagning av sekundära urvalsenheter — skolklasser

Tabellerna bygger på uppgifter från Stockholms skoldirektion, dels på de slut- giltiga i »Klasstablå läsåret 1959/ 60», dels på de preliminära klassberäkningarna i »Förslag till klassanordning läsåret 1959/ 60». Dessa källor tillämpar ingen uppdel- ning på pojkar och flickor. När tabellerna anger sådan uppdelning, rör det sig om fik- tiva värden, som erhållits genom att total— materialet delats i två lika stora delar.

Eftersom urvalsenheterna utgöres av klassavdelningar och inte av individer, redo— visas population och urval i första hand med avseende på klasser. Endast i några sam- manhang kompletteras redovisningen med uppgifter som avser deltagande individer.

5.2 Målpopulation

Förutsättningar för avgränsning av målpo- pulationen har redovisats sid. 13. För en- kelhetens skull talar rubriken om Stock- holms skolbarn. Undersökningen gäller dock ett betydligt mer begränsat material, som anpassats till tidigare nämnda förutsätt- ningar. Innebörden av dessa begränsningar behandlas i det följande i samband med redogörelsen för populationens olika under- grupper.

5 .2.1 Skoltyper och utbildningslinjer

Undersökningen måste inskränkas till de vanligaste skoltyperna, folkskola, enhets- skola och den gamla realskolan. Med en viss förenkling innebär detta, att undervis— ningsformerna begränsats till folkskola före och efter avgång till högre skolor, enhets- skola före och efter val av alternativkurs ett eller två, samt till realskola. Med en inte fullt korrekt men praktisk terminologi be— nämnes i fortsättningen klassnivåerna sju och åtta i folkskola samt sjuor och åttor med alternativkurs ett i enhetsskola för praktisk linje. Sjunde och åttonde klass med alternativkurs två i enhetsskola samt real- skola kallas teoretisk linje. Från specialun— dervisningen har endast medtagits läs— och hjälpklasser.

Tabell 3 sid. 32 visar hur populationens skolor, klasser och individer fördelar sig

Tabell 3. Population och urval, fördelade på skoltyper, utbildningslinjer och undervisnings- former. Redovisning med avs. på skolor, klasser och elever

Skolor

Klasser

Elever

Skoltyp, utbildnings— linje och undervis— ningsform

urval

popul. urval i %

. Allmän realskola, motsv. kl. 7—8 19

. Enhetsskola kl. " 3—6, före uppdel- ning på linjer . Enhetsskola kl. 7—8, enspråkig, även kallad prak- tisk linje

10,5

. Enhetsskola kl. 7—8, tvåspråkig (även kallad teore- tisk) linje

. Folkskola, kl. 3—4,j före avgång till högre skolor

. Folkskola, kl. 5—6, före ytterligare av- gång till högre skolor

. Folkskola, kl. 7—8, efter avgång till högre skolor

av av ovanst. ovanst. 55 7 skolor skolor . Folk- och enhets- skola, läsklass, kl. 3—8 . Folk- och enhets- skola, hjälpklasser, kl.

(35)

(40)

Summa 74

popul. urval

urval

i%

popul. urval

206 8 3,9 7 219 272

828 1,4 21 405 347

3,1

1 227 13 1,1

2 015 56 2,7 65 857 1 684 2,6 prel. antal

66 063 1684 2,6 slut- giltigt antal

* Fördelningen på utbildningslinjer finns endast i preliminärrapport, ej i den som anger slut- ligt antal.

på skoltyper, utbildningslinjer och under- visningsformer. Tab. 4 sid. 33 anger elevan- tal för skoltyper, utbildningslinjer och undervisningsformer, som på angivna grun- der faller vid sidan av populationen. Andra

elevkategorier som lämnats åsido är de som långvarigt vistades på sjukhus eller vårdan— stalt, t. ex. blindskola, samt de som av annan anledning var oförmögna att delta i under- visningen inom någon av undervisningsfor-

Tabell 4. Skoltyper, utbildningslinjer och undervisningsformer aktuella för 9—14- åringar 1959/60 men utanför populationen (elever)

Antal

Skoltyper och undervisningsformer elever

. Flickskola 5 294 . Teknisk realskola 502 . Handelsrealskola 477 . Hushållsteknisk realskola 474 . Sångklasser, delvis motsvarande

realskola . Övningsskolor vid seminarier och

lärarhögskola 1 183 . Observationsklasser 113 . Hörsel-, syn- och spastikerklasser,

delvis motsvarande realskola 98 . Folkskola för intellektuellt efter-

blivna 117 . Barnhemsskolor 103 . Privata skolor som förbereder för

inträde i läroverk

1 057

2 305

Summa 11 723

merna i nämnda tabeller.

Om antalet elever enligt tabell 4 ovan adderas till målpopulationen, erhålles ta- let för samtliga skolbarn i Stockholm. Hal- veras detta, motsvarar undersökningens pojkmaterial 2,44 % av samtliga skolpoj- kar och flickmaterialet 1,71 % av samtliga skolflickor — liksom tidigare under förut— sättning att antalet pojkar och flickor är lika stort. Endast i samband med jämfö- relser med den officiella statistiken, sid. 60—61 och 69—71 relateras till denna »Stock- holmspopulation», 66 033 elever=ll723 elever : 77 786 elever.

5.2.2 Ort

Till populationen hör barn som i Stock- holm undervisades i någon av skolformerna i tabell 3 föregående sida, vare sig de var skrivna i staden eller ej. De barn, som visserligen var skrivna i Stockholm men gick i skola på annan ort, ingår ej i popula- tionen.

5.2.3 Kön

Både pojkar och flickor ingår i undersök- ningen. Som tidigare nämnts är den exakta könsfördelningen i populationen okänd. Ta- bell 5—8 sid. 34—35.

Bakgrunden till det speciella intresset för åldrarna närmast före straffmyndighetsål- dern har berörts i inledningen. Det hade givetvis varit en stor fördel, om undersök- ningen omfattat hela grundskoleåldern från första till och med nionde klass. Då ur- valet av flera skäl måste begränsas, valdes klass 8, där straffmyndighetsåldern regel— mässigt inträffar, som övre gräns, medan den nedre gränsen drogs mellan andra och tredje klass. Populationens genomsnittliga åldersintervall blev härigenom 9—14 år. Vid den uppdelning på yngre och äldre i materialet, som tillämpats på vissa punk- ter av resultatredovisningen, avses med yng— re 9—11-åringar och med äldre 12—14- åringar.

Vid början av läsåret 1959/ 60 fördelade sig klasserna 3—8 och eleverna i de aktuel— la skoltyperna och åldrarna enligt tabell 5 och 6 sid. 34. Bland tabellens 9-åringar i klass 3 ingår ett visst antal som börjat skolan tidigt och ännu ej fyllt 9 år. Till klass 8 hör å andra sidan sådana som fyllt 15 år. Härigenom blir populationens yttre åldersgränser elastiska. Detsamma gäller gränserna mellan de sex åldersgrupperna. Åldersbeteckningen hänför sig till den för- modade medelåldern för resp. klasser. En— ligt beräkningar av Boalt brukar en ålders- klass i skolsammanhang vara sammansatt av flera olika åldrar enligt följande för- delning, som avser årsklassen 1937:

födda 1938 9 % födda 1937 80 % födda 1936 8 % födda 1935 2 % födda 1934 1 %

Det är ovisst i vilken utsträckning denna fördelningstyp fortfarande är giltig. Härn- qvist stöder sig dock på denna uppgift i »Reserverna för högre utbildning»1.

1 Härnqvist, K., Reserverna för högre utbild- ning, SOU 1958: 11, Stockholm 1958, s. 14.

Tabell 5. Fördelning av klassavdelningar på kön och åldrar samt urvalets andel av populatio- nen (normalklasser) (Flertalet klasser är blandade. I vissa fall består de dock av enbart pojkar eller flickor)

Pojkar Flickor

Klassnivå pop. urval i % pop. urval i %

Klass 3 331 331 Klass 4 298 298 Klass 5 320 320 Klass 6 326 326 Klass 7 335 321 Klass 8 342 314

Totalt 1 952 1 910

Tabell 6. Deltagande elevers fördelning på kön och ålder samt urvalets andel av populationen

Pojkar Flickor Totalt

urval Ålder — klass pop. i % pop. ' pop. urval

Klass 3 — 9 år 4 775 4 775 9 490 161 Klass 4 — 10 år 5 054 5 054 10 108 201 Klass 5 — 11 år 5 409 5 409 10 818 245 Klass 6 — 12 år 5 522 5 521 11 043 230 Klass 7 — 13 år 6 264 6 264 12 528 439 Klass 8 — 14 år 6 023 6 023 12 046 408

Totalt 33 017 33 016 66 033 1 684

5.2.5 Stadsdelar

Med utgångspunkt från skolornas belägen- het, som i huvudsak överensstämmer med elevernas bosättning, fördelar sig popula- tion och urval stadsdelsvis enl. tab. 7 och 8.

Tabell 7. Fördelning av klassavdelningar på kön och stadsdelar (normalklasser)

Söderort Västerort Innerstad

Kön popul. urval ' popul. urval ' popul. urval

Pojkar 1 045 24 398 16 509 16 Flickor ] 045 24 398 16 474 1 l

Söderort

Västerort

Innerstad

urval

Kön popul. i % popul. urval urval popul.

16 888 2,2 16 887 2,1

pojkar flickor

7185 7185 231

667 8 944 347 8 944 120

Totalt 33 775 2,1 14 370 898 17 888 467

5.3.1 Urval av primära urvalsenheter —— skolor

Eftersom urvalet i denna etapp genom de grundläggande villkoren var låst till tvär— snitt av hela skolor och i nästa etapp till odelade klasser, räckte utrymmet inte till för en systematisk kategoristratifiering av medverkande skolor i enlighet med varia- tionen i populationen. Ett helt slumpmäs- sigt urval av skolor kunde inte heller kom- ma i fråga, eftersom antalet skolor med de givna förutsättningarna var så lågt, att det i så fall var risk för att inte ens huvud- kategorierna skulle bli företrädda. I denna situation betraktades »expert selection» som den enda möjliga urvalsprincipen.

5.3.2 Skolor — stadsdelar

Bland 74 möjliga skolor utvaldes nio att representera sju mindre stadsdelar av olika karaktär och samtidigt de tre huvudstads- delarna Söderort, Västerort och Innerstad. Med syfte att möjliggöra jämförelser mel- lan förhållandena på Norr och på Söder valdes Innerstadens två skolor från distrikt, som var något så när likartade i fråga om socialgruppsfördelning och bebyggelsens ål- der. Av samma skäl valdes ett äldre villa- område från Västerort och ett från Söder- ort, liksom ett område med nyare hyres- husbebyggelse från vardera av deSSa stads- delar. Söderort med det högsta barnantalet fick ingå med tre grundskolor mot två för Västerort och en för vardera Norr och Sö- der i Innerstaden. Västerort och Innerstad, där enhetsskola ännu ej införts, blev dess- utom representerade med var sin realskola.

5.3.3 Skoltyper, utbildningslinjer och un— dervisningsformer — stadsdelar

De tre stora stadsdelarna representeras i ur- valet av de skoltyper, som dominerade in- om dessa under ifrågavarande läsår. Så- lunda är Söderort på alla stadier represen- terat av enhetsskola med dem olika linjer, medan Västerort och Innerstad företräds av kombinationen folkskola och allmän realskola. Den ena av de deltagande sko— lorna i Västerort, Hässelbygård, hade dock fr. o. m. läsåret 1959 infört en uppdelning av klass 7 på praktisk och teoretisk lin- je. Trots detta har Hässelbygård här klas- sificerats som folkskola. Den sjundeklass som utvalts därifrån hörde till den prak- tiska linjen.

Eftersom skoldistrikten från Innerstad och Västerort endast deltar med odiffe- rentierade eller negativt gallrade klasser, omfattar jämförelser mellan de sju skol- distrikten endast motsvarande klasser även för enhetsskolornas vidkommande.

Enhetsskolans teoretiska klasser har jäm- ställts och redovisats tillsammans med un- dersökningens realskoleklasser. Vid jämfö— relser bör man dock ha i minnet, att ele- verna i enhetsskolans teoretiska klasser in- te blivit föremål för annan gallring än den som utgöres av den egna läslusten och för- äldrarnas ambitioner. I vissa klassavdel- ningar förekommer dessutom elever, som inte följer den högre kursen i både engelska och matematik, den som kallas alternativ- kurs 2 och motsvarar realskolans kurs, utan endast i ettdera av dessa ämnen. Den- na blandade kategori utgör dock en mino— ritet i de teoretiska klasser, som ingår i

De särskilda undervisningsformerna hjälp- och läsklass kan inte jämföras skolvis el- ler stadsdelvis, eftersom specialgruppen i fråga är sammansatt av fem klasser på olika åldersnivåer från fem olika skolor. Klass— nivåerna 3 och 8 saknas helt. Samma be- gränsade jämförelsemöjligheter gäller för den lilla specialgrupp, som i motsats till övriga deltagare fick förse sina svar med namnuppgift. Den namnlämnade gruppen ingår ej i det urval som redovisats i det föregående.

Tabell 9 nedan visar urvalet av rektors— områden med uppgift om skoltyp, stads- del enligt finare och grövre indelning, stads— delens bebyggelsekaraktär samt social- gruppsfördelning. Uppgifterna om social- gruppsfördelning är hämtade från »All- männa val i Stockholm 1960» och hän- för sig till 1959 års mantalsskrivning. Det är med viss tvekan jag begagnat mig av dessa uppgifter. För det första kan de av- vika från socialgruppsfördelningen bland dem som har barn i de aktuella åldrarna. För det andra överensstämmer inte skol-

distriktens utbredning med valstatistikens områden.

De rektorsområden som representerar Västerort har dubbelt så högt inslag av socialgrupp I som hela Västerort och ett motsvarande underskott av socialgrupp 111. För övrigt ansluter sig rektorsområdena i detta avseende ganska väl till de stora stadsdelsenhetema. Läroverken, som har större och mer svåravgränsade upptagnings- områden, ingår inte i jämförelsen.

Det har med all rätt påpekats, att un- dersökningen skulle ha vunnit i intresse, om socialgruppstillhörigheten kunnat fast- ställas för deltagarna och ställas i rela- tion till brottsbelastning och andel polis- kända brott. Detta hade lätt kunnat åstad- kommas genom att eleverna hade fått upp- ge sina föräldrars yrke. Då sådana upp- gifter i vissa fall skulle ha varit tillräck- liga för att identifiera vederbörande och i andra fall uppfattats som en identifierings- risk, föredrog jag dock en fullständig ano- nymitetsgaranti med motsvarande höjning av svarens tillförlitlighet framför detta i sig själv värdefulla komplement.

Tabell 9. Karakteristik av utvalda rektorsområden

Rektorsområde Skoltyp Stadsdelar

Björkhagen enhetsskola Björkhagen

Rågsved, Snö- sätra, Högdalen Långbrodal, Herrängen

Rågsved

Långbrodal

Maria förs. Matt. Gustav Vasa förs. Ålsten, Smed- slätten, Olovs- lund Hässelbygård

Maria folkskola Matteus »

Bromma Södra »

Hässelbygård »

allm. real- Västerort skola Södra Latin » Bromma läroverk

Innerstad

Läge

Söderort

Innerstad

Västerort

Innerstad

Socialgrupper Stadsdelarnas i % övervägande _— karaktär I II III

Ganska ny hyres- 15,0 45,1 och radhusbebyg- gelse Ny hyreshusbebyg— 9,5 gelse Äldre och yngre 1,6 egnahemsbebyg- gelse Äldre hyreshus 13,6 » Äldre hyreshus 9,4 Äldre och yngre 42,6 villabebyggelse

>> Ny hyres- och rad— 10,8 husbebyggelse » Blandad bebyggelse

Äldre hyreshus

Tabell 10. Socialgrupper i procent i de tre stora statsdelarna enligt valstatistiken

Hela Söderort Hela Västerort Hela Innerstaden

5 .4.1 Urval av klassavdelningar

I flertalet skolor fanns flera klassavdel- ningar att välja på inom varje klassnivå. Urvalet gick till så att de klasser som

vid undersökningstillfället hade något öv- ningsämne på schemat i första hand kom ifråga. Övningsämnenas fördelning kom härigenom att spela slumpens roll. Endast en klass för varje åldersnivå och undervis- ningsform ingick från varje skola, oberoen- de av klassernas antal och fördelning. Alla barn som var närvarande vid undersök- ningstillfället deltog i undersökningen.

I tabell 11—12 relateras antalet deltagande klasser till hela antalet klasser i de utvalda skolorna i fråga om fördelning på åldrar, skoltyper och rektorsområden.

Tabell 1]. Antal normalklasser per klassnivå och utbildningslinje i de skolor och rektors- områden, varifrån deltagande klasser hämtats (en per klassnivå och utbildningslinje)

Rektorsområde

Därav utvalda klass Till- klasser 8 T samman i %

Björkhagen Rågsved Långbrodal Maria

Matteus Håsselbygård Bromma södra Södra latin Bromma lärov.

llemeåm llNåAåNwh llwåmwwww llwbmhwwn

N A N M N N N 0

Summa

lleOXWN-FNN

N N

30 27 26 22 27 29 1 3

9 10

193

23,6 20,0 30,8 27,3 22,2 20,7 46,2 44,4 40,0

29,0

l ll—tOO-b-lå-låoxw

o.: 0

Tabell 12. Deltagande klasser från olika skoltyper, utbildningslinjer och undervisningsformer ställda i relation till antalet klasser imotsvarande kategorier inom utvalda rektorsområden

Skoltyp, utbildnings- linje och undervisningsform Klassnivåer

Utvalda skolor* antal klasser

Deltagande klasser i % inom utvalda skolor

Deltagande klasser

7—8 3—6 7—8 7—8 7—8 3—8

Läroverk motsv. Folk- och enhetsskola Folkskola Enhetsskola teor. Enhetsskola praktisk Folkskola läsklass Folk- och enhetsskola

hjälpklass 3—8

42,1 28,6 25,8 25,0 28,6 16,7

19,0

Summa

220

61 27,7

* Antalet elever i varje utvald skola har erhållits genom summering av det elevantal, som gäller klassmvåerna vid de skolor inom deltagande rektorsområden, varifrån respektive klassnivåer hämtats.

Bortfall

6.1 Vägrar: att delta

Inget fall av vägran förekom, och bort- fall av annan orsak var obetydligt. Av 1837 svarsformulär bortföll inte mer än fem, dvs. knappt 1/3 %, därför att de var alltför ofullständigt ifyllda. Dessa fem fall kan vara uttryck för vägran, men det är lika troligt, att eleverna ifråga inte förstått formuläret tillräckligt väl för att kunna fylla i det. De är nämligen partiellt besva- rade.

6.2 Ofullständiga svar

Beträffande hemmets och polisens känne- dom om begångna brott har uppgifter ute- lämnats i sådan omfattning, att det finns skäl att tala om partiellt bortfall. Anled- ningen till detta bortfall är troligtvis rädsla, med åtminstone två olika motiv som bak- grund. Det ena skulle vara rädsla att bli identifierad via uppgift om poliskända brott, eftersom dessa är få i varje klass. Det vanligaste motivet torde dock vara oro för att upplysningen om att vissa brott vore okända för polisen skulle rikta uppmärk- samheten mot dessa brott och öka risken för upptäckt. Inför dessa anade betänklig- heter erfar man en stark känsla av tacksam- het över att de inte dragit med sig mot- svarande luckor eller felaktiga svar även beträffande förekomstmarkeringen. Tabell 13 visar hur de utelämnade uppgifterna om

hemmets och polisens kännedom fördelar sig på de 16 brottstyper, som inte räknas som bagatellförseelser.

Butiksstöld, inbrott av olika slag samt bedrägerierna har det högsta uppgiftsbort- fallet bland pojkarna, vilket kan tyda på ett visst samband mellan brottens svårhets- grad och svarsvägran. Mot detta talar dock det ringa bortfallet för vålds- och motor- fordonsbrotten, såvida inte dessa brottsty- per, i den utformning de har på detta ål- dersstadium, bedöms mildare av barnen själva än av vuxna. Ifråga om inbrotten följer flickorna tendensen för pojkarna. För 119 av pojkarnas markeringar enligt ovanstående tabell saknas uppgifter om po- lisens kännedom och för 64 beträffande kännedom i hemmet, dvs. för 8,3 % resp. 4,5 % av de 1430 markeringarna av icke bagatellartade brott. Motsvarande tal för flickorna är 47 respektive 17 för saknade uppgifter om polisens och hemmets känne- dom om 307 markerade brottstyper. Flic— kornas bortfallsprocent är således något högre, 15,3 % resp. 5,5 % och avspeglar möjligen en större benägenhet att även i övrigt frisera lämnade upplysningar.

6.3 Frånvaro på grund av sjukdom eller skolk

För folkskolor och enhetsskolor förelig- ger frånvarouppgifter för 24 av 59 klas- ser, utan uppdelning på pojkar och flickor.

Tabell 13. Saknade uppgifter om polisens och hemmets kännedom

Därav saknas uppgifter i % för

Antal markeringar pojkar om: flickor om: Brottstyperna, utom bagatel- bland: polis- hemmets polis- hemmets lerna, rangordnade enligt frek- __ känne— känne- känne- känne- vensen i pojkmaterialet 950 pojkar 665 flickor dom dom dom dom

1. Butiksstöld 333 139 11,4 6,6 12,2 2. Stöld av delar från cykel el. motorfordon 6 7,5 0 O 3. Vinds-, känar-, barackinbrott 30 11,9 16,7 4 Åktur i egenskap av passage- rare i eller på fordon, som veterligen eller enl. misstanke är stulet . Åverkan på parksoHor el. telefonhytter . Cykelstöld . Slakt av cykel eller motor- fordon . Åverkan på motorfordon . Håleri (moped) . Automat-, kiosk-, affärs-, lägenhetsinbrott . Moped- eller mc-stöld . Våld eller hot mot person . Bilstöld . Väskryckning 0 . Försäkringsbedrägeri 0 . Post— eller bankbedrågeri 0

_xl U)

20,0

7,2 30,8

"Not w'v. se

0 16,7 0

».

o 'u-Älw ooo 000 N

"0

36,4 0 33,3 0

_. ooooy mau mm ”L. ... ... .— GOOD—Olo

Summa 1 430 307

JJ. (I!

Elevantalet i dessa 24 klasser var 725, varav 68 var sjuka vid undersökningstill- fället, dvs. 9,4 %. För läroverkens 8 klas- ser med 233 elever visar uppgifter för samt- liga klasser att frånvaron var något lägre, 6,9 %. Värdena ligger något under vad som betraktas som normalt.1

Frånvaron kan tänkas ha påverkat resul- taten i den mån orsaken inte varit sjuk- dom utan skolk, som antas vara starkt korrelerat med kriminalitet. Det är dock okänt i vilken utsträckning frånvaron i sko- lorna beror på skolk.

1 Svensson, N.-E., Ability Grouping and Scho- lastic achievement, Stockholm 1962, p. 64.

Vissa egenskaper hos urvalet

De nio tabellerna under »Urval» har be- lyst olika numeriska relationer mellan po- pulation, utvalda skolor och deltagande klasser. Detta kapitel ägnas åt kommenta- rer till och slutsatser om dessa relationer. I första hand relaterar kommentarerna till antalet klassavdelningar, medan antalet in- divider liksom tidigare ägnas mindre upp— märksamhet.

Det har redan framhållits, att undersök- ningsgruppen uttagits med »expert selec- tion» med vissa inslag av slumpmässighet. Urvalstabellerna har visat, att populatio- nens kategorier representeras i urvalet med avsevärt skiftande procentsatser. Samplen ger sålunda i vissa avseenden en skev bild av populationen. På vissa punkter kan man inte göra annat än att konstatera avvikel- serna, t.ex. beträffande stadsdelarnas ojäm- na representation, och modifiera slutsatser- na därefter. Beträffande den variation i procentuell förekomst, som gäller åldern, har det mestadels varit möjligt att genom standardvägning korrigera för ojämnheter i urvalet (sid. 53—54).

7.1 Urvalets storlek

Undersökningens 61 klasser med samman- lagt 1 684 elever motsvarar 2,8 % av popu- lationens 2170 klasser och 2,6 % av de 66 033 eleverna i populationen (tabell 3 sid. 32). I förhållande till de utvalda skolornas

220 klasser utgöres urvalet av 27,7 % (ta- bell 12 sid. 37).

7.2 Skoltyper, utbildningslinjer och under- visningsformer

Skoltyper, utbildningslinjer och undervis- ningsformer är något ojämnt företrädda i materialet. Från enhetsskolans odifferentie- rade klasser deltar endast 1,4 %, medan 6,5 % av folkskolans klasser 7—8 medverkar. Den nämnda standardvägningen med av- seende på ålder korrigerar dock i någon mån för dessa olikheter. Såväl vid jämförel- ser mellan olika kategorier som vid beräk- ning av värden för hela materialet ingår således som regel de två högsta åldersklas- serna med samma vikt som övriga åldrar.

Motsvarigheten till de teoretiskt begåvade barnen i enhetsskolans klasser 5—6, de som gått över från folkskola till högre skolform redan efter klass 4, saknas helt i materialet. Denna lucka innebär, att den genomsnitt- liga begåvningen för deltagare från klass- nivå 5—6 är lägre i de delar av staden, som i undersökningen företräds av avtappad folkskola än i Söderort, som representeras av enhetsskola. Folkskoleklasserna i fråga borde ha kompletterats med två realskole- klasser, 15 och 25, för vardera Västerort och Innerstad.

Hjälpklasserna är mycket svagt represen- terade med endast 56 deltagare. Denna brist accentueras vid uppdelning på pojkar och

flickor. I ännu högre grad gäller det senare den enda läsklassen med tretton elever, som vid beräkningar och jämförelser förts samman med hjälpklasserna. Vid tolkning av data rörande specialklasserna bör således särskilt stor försiktighet iakttagas. Nume- riska uppgifter rörande skoltyper, utbild- ningslinjer och undervisningsformer ingår i tabell 3 sid. 32.

7.3 Namnlämnande grupp

Undersökningen får sin karaktär genom deltagarnas anonymitet. För att studera i vilken riktning och utsträckning denna på- verkat svaren, jämföres den anonyma grup- pen på vissa punkter med en elevgrupp som försett sina svar med namn. Den se- nare gruppen består endast av 153 elever, fördelade på folk- och enhetsskolans klas— ser 3—6 samt 8.

7.4 Kön

Av de skolformer som faller utanför mål- populationen märks särskilt flickskolorna med drygt 5 000 elever, motsvarande unge- fär 1/ 6 av totalpopulationens flickor. Vid tolkning av resultaten bör man hålla i min- net att flickorna är talrikt företrädda även i andra skolformer som står utanför po— pulationen. I urvalet ingår 2,6 % av de klas- ser inom populationen, vari flickor ingår. Motsvarande andel för pojkarna är 2,9 %. Som tidigare nämnts kan inte den verkliga könsfördelningen redovisas, då denna är okänd för skolmyndigheten. I tabell 6 sid. 34 över antal elever utgick jag från att poj- kar och flickor var lika många och erhöll då en urvalsproportion på 2,1 % för flickor- na mot 3,0 % för pojkarna. Om den fiktiva flickpopulationen minskas med de 6000, som sannolikt tillhör skolformer utanför målpopulationen (flickskolor), ökar flick- representationen till 2,6 %. Pojkarnas an- del av målpopulationen ökar då i motsva- rande grad och pojkurvalets andel skulle härmed sjunka till 2,4 %.

7.5 Ålder

Åldersfördelningen i tabell 5—6 sid. 34 visar en kraftig övervikt för de två äldsta årsklasserna i urvalet av deltagande klas- ser, jämfört med fördelningen i populatio- nen. Detta är tydligast för pojkarna med 4,1 % för klasserna 7—8. Urvalet för öv- riga klasser varierar mellan 2,1 % och 2,3 %. Orsaken är högstadiets uppdelning på praktiska och teoretiska utbildningslin- jer, som båda är företrädda.

Eftersom det måste antas att brottsbe— lastningen ökar med åldern, ger ojämnhe- ter i åldersfördelningen, såväl mellan järn- förda grupper som inom totalrnaterialet, upphov till skevhet i resultaten. Den grupp, som har den högsta medelåldern, riskerar sålunda att framstå som mest belastad, lik- som en övervikt av äldre årsklasser i total- materialet skulle ge en överdriven bild av den genomsnittliga belastningen inom detta.

Problemet har lösts på statistisk Väg, ge- nom den tidigare nämnda standardväg- ningen, också kallad åldersvägning. Denna innebär att de kategorier som jämföres er— hållit värden som om individerna i dessa fördelat sig lika i fråga om ålder.

7.6 Stadsdelar

Vid jämförelser mellan de tre stora stads- delsenheterna betyder det mindre, att poj- karna i Västerort och Innerstad är starkare företrädda, med 4,0 % och 3,1 % av anta- let klasser i respektive populationsdelar, än pojkarna i Söderort med endast 2,3 % av sin populationsdel (tabell 7 sid. 34). Där- emot är det ofrånkomligt, att Västerort och Innerstad kommit att sätta en alltför stark prägel på helhetsresultatet på bekostnad av Söderort.

I viSSa sammanhang avses med stadsde- lar inte de tre »stora» utan de mindre en- heter, som nära sammanfaller med rektors- områdena eller med skolor inom dessa. Uttagna rektorsområden representerar såda- na stadsdelar enligt tabell 9 sid. 36. Sekun- därurvalet fördelar sig på skolorna enligt tabell 11 sid. 37. De varierande urvalspro-

portionerna beror på att endast en klass del- tog på varje åldersnivå och för varje under- visningsform, trots att de berörda skolorna skiljer betydligt sig i fråga om antalet klas-

ser.

Sammanfattningsvis består urvalets svag- het i en viss övervikt för de högbelastade klasserna 7 och 8. Effekten härav uppvägs dock i viss mån av en samtidig överrepre- sentation av de relativt sett lågbelastade grundskolorna i Västerort.

Resultatens tillförlitlighet

8.1 Urvalet som felkälla

Sambandet mellan urvalet och resultatens innebörd har behandlats i närmast före- gående kapitel.

8.2 Jämförelse med andra undersöknings- resultat och uppgifter ur den officiella sta- tistiken

Vissa slutsatser om resultatens tillförlitlighet kan utvinnas ur jämförelser med vad som framkommit vid undersökningar inom samma ämnesområde. Redan i inledningen antyddes dock, att klientelets låga ålder och den tillämpade brottsindelningen i så hög grad avviker även från besläktade under- sökningar och officiella sammanställningar, att olikheterna enbart av dessa anledningar kan antas bli minst lika framträdande som likheterna. Anställda jämförelser blir därför förbundna med starka reservationer och slut- satserna kringskurna i motsvarande grad. Under sådana omständigheter förefaller de- detaljjämförelser meningslösa och kanske till och med missvisande, medan en kompara- tiv diskussion av generella tendenser kan vara på sin plats. Det rätta sammanhanget härför synes vara i sammanfattningen, där huvudlinjerna i resultaten redovisas. De avsnitt, som behandlar poliskännedom, upp- tar dock jämförelser med uppgifter, som erhållits från Statistiska centralbyrån och Krirninalpolisen i Stockholm. Utfallet av

dessa komparativa operationer ger anled- ning till en optimistisk bedömning av pri- märuppgifternas tillförlitlighet (sid. 59—61 samt 69—71).

8.3 Bedömning på grundval av data och iakttagelser inom undersökningens egen ram

8.3 .1 Om tillförlitlighet

Tillförlitlighet kan betraktas som ett något vidare begrepp än reliabilitets- och validi- tetsaspekterna. Samtidigt som dessa aspekter kan ges en snävt statistisk innebörd, är de invävda i varandra och svåra att avgränsa såväl sinsemellan som gentemot angränsande begrepp. ] ag har därför föredragit att i hu- vudsak behandla hithörande problem under den mindre specificerade rubriken tillförlit- lighet. I ett par sammanhang användes dock termerna reliabilitet och validitet och då i den mer begränsade betydelsen. Undersökningsobjektet i sig själv riktar i ovanligt hög grad in intresset på frågan om tillförlitligheten i de erhållna svaren. Av samma anledning är möjligheterna att veri- fiera uppgifterna ovanligt små. Det säger sig själv, att relevanta validitetskriterier på dold brottslighet är nästan lika svåråtkom- liga som uppgifterna om brottsligheten själv och lika tveksamma i fråga om sannings-

halten. Tänkbara validitetskriterier vore andra utslag av social missanpassning, t. ex. skolk och nyttjande av alkohol utom hem- met samt anmälningar till barnavårdsnämnd för vanart. Om frågefomuläret utvidgats till att gälla skolk och alkoholbruk och upp- gifterna härom uppvisat samband med kri- minaliteten, skulle detta visserligen stärkt antagandet om ett sådant samband men inte uteslutit, att omfånget av samtliga asociali— tetsformer undertryckts i lika mån vid upp- giftslämnandet. För att undgå detta dilem- ma, kunde man gå över till kriterier, som inte härrör från svarslämnaren själv, t. ex. till läraromdömen eller vanartregistreringar. Sådana är å andra sidan av diskutabelt värde, så länge man föga vet om sambandet mellan kända och väl förborgade avvikelser från det vedertagna mönstret för skötsamma skolbarn.

I denna skolundersökning har problemet komplicerats ytterligare genom uppgiftsläm- narnas anonymitet, som helt uteslutit jäm- förelser med data från andra källor än den svarande själv. I så känsligt sammanhang som detta måste man räkna med att varje försök att göra deltagarna identifierbara skulle verkat väsentligt nedsättande på vil- ligheten att avge uppriktiga svar. Valet stod således mellan att få så korrekta svar som möjligt och möjligheten att i vedertagen ord- ning validitetsbestämma mindre riktiga svar med hjälp av otillfredsställande validitets- kriterier. Det första alternativet föreföll mest tilltalande. Därmed måste frågeställ- ningen i vilken utsträckning svaren mäter vad frågorna syftat till, angripas på mer in- direkta vägar än vid gängse validitetsberäk- ningar.

8.3.2 Reliabilitet

Grundläggande för övriga aspekter på till— förlitligheten är frågeschemats reliabilitet, d.v.s. med vilken grad av säkerhet det mäter, oberoende av vad som blir föremål för mätning. Om reliabiliteten är låg, inne- bär detta en motsvarande minskning av den totala tillförlitligheten. Sålunda ingår alltid någon reliabilitetskoefficient som en

av beståndsdelarna i formeln för validitets— beräkning.

Reliabilitetsbegreppet spjälkas ibland upp på stabilitet och ekvivalens.1 Det förra begreppet, som närmast motsvarar kon- stansen hos Ekman,2 relaterar till den om- fattning, vari värdena för den studerade fak- torn varierar med exempelvis skilda under— sökningssituationer och försöksledare. Be- stämningen härav förutsätter minst två för- sök med samma eller likvärdiga instrument. Här har sådan dubblering inte kunnat till- lämpas, varför stabiliteten endast blivit före- mål för resonemangsgrundad bedömning.

Praktiskt genomförbar var däremot split- half-metoden, som innebär att instrumen- tets frågor och svar delas upp i två likvär- diga partier och sambandsbestämmes med Spearman-Brown's formel

2 R S= ,där 1+R

Zny

n

Exy—

* 7644—20 (2—0 n n

Den erhållna koefficienten kallas ekvi- valenskoefficient för att beteckna, att den främst är ett mått på ekvivalensen, eller med en annan terminologi, på instrumentets in— ternal consistency. Detta tillförlitlighetsmått avspeglar i vilken grad instrumentet mäter likvärdigt över hela registret. Avvikelse från koefficienten 1.00 kan, förutom de slump— mässigt felaktiga svar, vilkas omfattning man är ute efter i sammanhang som detta, också bero på att de jämförda instrument- halvorna inte är likvärdigaå' Denna lik— värdighet är således en viktig förutsättning för att utslaget skall bli meningsfullt.

Vid konstruktionen av i möjligaste mån

1 Crombach, L. J., Coefficient alpha and the internal structure of tests, Psychometrica 16 1951, s. 307—309. 2 Ekman, G., Reliabilitet och Konstans, 1947, Sociologiska metoder, Stockholm 1961, utg. G. Karlsson, s. 401—402. ” Selltiz, C., Jahoda, M., Deutsch, M., Cook, S., Research Methodsiinjocial Relations, New York 1959, s. 181—182.

likvärdiga instrumenthalvor måste till att börja med en av de 21 frågorna utgå, för att det skulle bli 10 i vardera hälften. Beräk- ningen skulle nämligen gälla antalet mar— kerade brottstyper. Som den vanligast före- kommande och mest bagatellartade brotts- typen utmönstrades pallningen. De återstå- ende 20 varianterna fördelades med sam- tidigt iakttagande av två principer, den ena att brotten skulle fördelas likformigt med hänsyn till sin innebörd. Ett motorfordons- brott i den ena gruppen borde exempelvis motsvaras av ett motorfordonsbrott även i den andra. Enligt den andra principen skulle summan av brottstypernas procentuella an- del av samtliga brottsmarkeringar uppvisa största möjliga överensstämmelse instru- menthalvorna emellan. Sammansättningen av dessa hälfter framgår av tabell 14.

Koefficienten för korrigerad split-half reliabilitet har räknats ut för tre kategorier av de manliga deltagarna. För det anonyma totalmaterialet erhölls Värdet 0,86, för klas- serna 5—8 0,86 och för den mindre gruppen av icke anonyma deltagare 0,85. Eftersom instrumentet i detta sammanhang inte bru- kas för individuell prediktion, kan denna reliabilitetsnivå betraktas som tillfredsstäl- lande, speciellt mot bakgrund av den ofull- ständiga likvärdigheten mellan instrument— halvorna.1 Inga motsvarande beräkningar har företagits beträffande flickmaterialet eller de fåtaliga hjälp- och läsklasserna.

Vid sidan av ovanstående reliabilitets- resonemang kan synpunkterna på tillförlit- lighetsproblemet delas upp i följande fråge- ställningar: a. I vilken utsträckning ville och tordes del- tagarna lämna korrekta uppgifter? . I vilken utsträckning påverkades svaren av minnesfel? . I vilken utsträckning påverkade eleverna varandra vid ifyllandet av formuläret? . I vilken utsträckning uppfattades formu— lärets frågor i åsyftad betydelse?! . Vilken roll spelade försöksledarna för punkterna 1 och 3—4 ovan? . Hur skilde sig olika elevkategorier be- träffande 1 och 3 ovan?

Deltagarnas i vissa fall begripliga tve- kan att avslöja lagstridiga gärningar utgör säkert den allvarligaste av undersökningens olika felkällor. Naturlig opposition mot ut-

Tabell 14. Uppdelning av frågeschemats items i två delar vid split-half test

Brottstyper/ grupp 1

Procentuell andel av alla brottsmarke-

Brottstyp ringar

Snatteri i hemmet (1) 9 Plankning (3) 9 Vårdslös hantering av eld (21) 7 Åktur i egenskap av passa- gerare i el. på fordon, som veterligen el. enl. miss- tanke var stulet (7) Slakt av cykel el. motorfor- don (9) verkan på motorfordon (6) Häleri (moped) (10) Automat-, kiosk—, affärs-, lägenhetsinbrott (18) Våld eller hot mot person (19) Försäkringsbedrägeri (13)

Brottstyper/ grupp 2

Procentuell andel av alla brottsmarke-

Brottstyp ringar

Lamp- el. fönsterkrossning (4) Butiksstöld (11) Stöld av delar från cykel el. motorfordon (8) Vinds-, källar- el. barackin- brott (17) Åverkan på parksotl'or el. telefonhytter (5)

Cykelstöld (14)

Moped- el. mc-stöld (15) Bilstöld (16)

Väskryckning (20)

Bank- el. postbedrägeri (12)

( ) nr i frågeschemat. 1 Selltiz, C., Jahoda, M., Deutsch, M., Cook, S., Research Methods in Social Relations, New York 1959, s. 181—182.

frågningsförfarandet utgör en annan. Ano- nymitetsskyddet är avsett att motverka åt- minstone rädslan. Resultatens värde kan i hög grad sägas bero på i vilken omfattning detta anonymitetsskydd fungerat. Vid in- struktionen i klasserna lades stor vikt vid anonymiteten och vid garantierna för den- na. Beträffande praktiska detaljer i sam- band härmed hänvisas till kap. 9, »Data- insamling» sid. 51—52.

Med tanke på bedömning av anonymi- tetseffekten, medtogs vid sidan av huvud— materialet en mindre grupp, som fick förse sina formulär med namn. Med ett medeltal på 12,5 är brottsbelastningen för denna grupp väsentligt lägre än i den anonyma gruppen med M: 18,2 (se sid. 21). Den klara skillnaden tyder på att anonymiteten bidragit till ökad uppriktighet. Att den ano- nyma gruppens högre belastning skulle vara uttryck för annat är knappast troligt, även om man kan räkna med att missvisningen i vissa fall gått i belastningsök-ande i stället för i minskande riktning. Denna missriktade typ av skryt bör dock ha förlorat det mesta av sin lockelse i och med att svaren var anonyma. Därmed fanns det ingen att »im- ponera» på.

Ingen har fallit för frestelsen att markera alla brottstyper som begångna mer än tre gånger. Den högsta poäng som uppnåtts är 312 av 375 möjliga. Även om en gynnsam effekt av anonymiteten kan iakttas, innebär detta inte att uppgifterna därför betraktas som korrekta utan endast som mer korrekta än utan anonymitetsskyddet. Hur nära sva— ren ansluter sig till det verkliga förhållandet undandrar sig exakt bedömning.

Andra omständigheter talar indirekt för att tillförlitligheten fyller rimliga krav. De sju grundskolorna uppvisar sålunda obe— tydliga skillnader beträffande såväl belast- ning, antal brottstyper, upprepningstendens som aktuell brottslighet (se sid. 76, 80, 83 och 85). Trots att differenserna mellan sko— lorna är relativt obetydliga, utvisar rang- ordningen mellan skoloma betydande lik- heter från den ena variabeln till den andra.

De jämförelseenheter som uppvisar inbör- des differenser, t.ex. utbildningsllnjer och

åldrar, håller vissa relativa inbördes av- stånd, som återkommer med från den ena jämförelsen till den andra. Likaså uppvisar skolornas rangordning en påfallande paral- lellitet mellan pojk- och flickmaterialen.

Går man över till de 21 brottstypernas procentuella andel av samtliga brottstyps- markeringar, finner man återigen samma likformighet för skolorna (tabell 20 sid. 64.)

Det ligger nära till hands att tolka alla dessa uttryck för konstans som goda tecken på åtminstone en viss sida av den efter- strävade tillförlitligheten. Konformiteten ty— der på frånvaron av slumpartade eller spe- ciella faktorer, som kunnat skapa konstla- de differenser, där inga sådana förelegat, liksom av medvetet felaktiga svar, vilka knappast skulle formerat sig så konsekvent som de erhållna uppgifterna.

En aldrig så stor likformighet i vissa av- seenden utesluter dock inte, att en sådan döljer systematiska fel, som sätter sin prä- gel på hela materialet, och som är omöjliga att komma åt med jämförelser inom det- samma. Vissa attityder till undersökningens frågeställningar och till närgångna fråge- formulär är sannolikt jämnt fördelade över alla skolor och utövar samma snedvridande effekt. Om en brottsvariant är mera skuld- belastad än andra, är det troligt, att den genomgående blir föremål för motsvarande undermarkering.

Ett tydligt exempel på denna mekanism erbjuder de fall, där uppgifterna om hem- mets och polisens kännedom helt eller del— vis utelämnats, med den skillnaden, att just denna form av underlåtenhet går att upp- täcka (sid. 38—39).

Frågeställningen aktualiserar behovet av en utredning av skolbarns inställning till olika brottstyper för information bl. a. om på vilka punkter man bör räkna med det största motståndet mot förekomstmar- keringar. Mot en sådan bakgrund skulle också en poängsättning kunna göras utifrån barnens egna värderingar som ett intres- sant komplement till den nu tillämpade gravhetsgraderingen av brottstyperna, vilken närmast är uttryck för den konventionella

Efter den första sammanställningen av denna rapport har S. Syrén och H. Tham företagit en sådan utredning, som ingår i trebetygsuppsatsen »Brottslighet, normer och sanktioner». Här visas att de tillfrågade (skolelever i 16-årsåldern) bedömt motor- fordonsbrott som särskilt allvarliga, vilket stämmer med vår poängsättning av dessa brott.

I den mån upprepade undersökningsresul- tat kan tas som intäkt för riktigheten i de först erhållna resultaten, förstärkes det all- männa intrycket av godtagbar tillförlitlig- het genom den nära överensstämmelsen mel- lan viSSa värden i huvudundersökningen och från den tre år senare företagna innehålls- mässiga analysen av frågeschemat (utför- ligt behandlad i instrumentkapitlet sid. 27— 30). Som biprodukt till den senare beräk- nades också värdena för belastningen samt för rangordningen mellan brottstypernas fö- rekomst. Specialundersökningens urval, som

endast består av 36 pojkar, lämnar stort utrymme för slumpvariation. Trots detta uppvisar resultaten för miniatyrsamplen en anmärkningsvärt hög överensstämmelse med motsvarande värden för huvudmaterialet. Medelvärdet för kriminalitetsindex, 23,6, av- viker inte signifikant från huvudmateria- lets, som är 19,5.

Vid jämförelse mellan brottstypernas rangordning med avseende på förekomst i de båda materialen erhålles en så hög rang- korrelation som + 0,93. Bagatellförseelser— na har liksom tidigare dels behandlats som en enda brottstyp, dels rangordnats inom denna, varefter ordningsföljden börjar om med 2 för den brottstyp, som är den van- ligast förekommande näst efter bagateller- na (tabell 15).

Den enda skillnaden att tala om gäller skadegörelse på telefonhytter och parksof— for. Så många som elva brottstyper uppvisar lägre rangdifferens än ett steg. Likheterna är desto märkligare, som antalet markering-

Tabell 15 . Jämförelse mellan brottstypernas relativa förekomst i huvud- och efterundersökning

Antal mar-

keringar i efter u.s.

Brottstyp

Diff. i rangnr

Rangnr i ngnr i

efter u.s.

Pallning Lamp- eller fönsterkrossning Plankning

Snatteri i hemmet Vårdslös hantering av eld

Ovanstående bagatellförseelser

Butiksstöld Stöld av delar från cykel eller motorfor- don Vinds-, källar- el. barackinbrott Åktur i egenskap av passagerare i eller på fordon, som veterligen el. enl. misstanke var stulet Åverkan på parksoffor el. telefonhytter Cykelstöld Slakt av cykel el. motorfordon Åverkan på motorfordon Automat-, kiosk-, atfärs- el. lägenhetsin- brott Häleri (moped) Moped— el. mc-stöld Våld eller hot mot person Bilstöld Väskryckning

Försäkringsbedrägeri

Bank- el. postbedrägeri

Hog—Hush)!» NhOU—Ch

(1)

HO O OHNNNO

|..- ONIMUJM

».

maxawyooooo MMMM'JIUIMM M

'v-

... ooyxlo MUIKJUJI

I—l u.. uu».

HHHHl—D me'—OOWON

ar för respektive brottstyper är så lågt som tabellens första kolumn utvisar.

För båda fallen av ovan redovisad över- ensstämmelse gäller dock samma förbehåll som tidigare anförts beträffande tolkningen av viss likformighet inom huvudundersök- ningen själv. Det finns med andra ord anledning anta, att sådana faktorer som eventuellt haft en snedvridande effekt i det ena fallet också influerat svaren i det andra. Samstämmigheten bidrar dock till en opti- mistisk syn på tillförlitligheten.

8.3.4 Minnesfel

Minnesfelen kan delas upp på två typer, som drabbar något olika. Den enklare for- men, som huvudsakligen beror på att man begått så många förseelser överhuvudtaget eller av ett visst slag, att man slutat hålla räkningen, uppträder förmodligen mest i samband med bagatellförseelserna. I de hög— re åldrarna bör denna överflödsglömska vara vanligare än i de lägre. Eftersom for- muläret inte frågar efter det exakta antalet, när detta överstiger 3, torde denna enklare form av glömska ha mindre betydelse. Till denna typ av ofullständigt minne kan också föras svårigheter att datera brottstillfällena till en tidpunkt före eller under det sista halvåret.

Den minnesförlust, som beror på omed- veten bortträngning, uppträder mera obe- räkneligt, eftersom den kan gälla vad som helst, beroende på det individuella bort- trängningsbehovet. Medan ett ängsligt, neu- rotiskt barn med stränga moralkrav kan förtränga redan ett enstaka fall av pallning, träder för andra samma mekanism i funk- tion först vid exempelvis inbrott eller väsk- ryckning eller inte alls, allt efter vars och ens personlighet. Utan närmare studier på området är det omöjligt att beräkna hur denna bortträngningsglömska fördelar sig på de olika brottstyperna. Däremot kan det vara försvarligt att anta, att vad som för- trängs huvudsakligen är enstaka lagöver- trädelser snarare än serier av sådana. För- vrängningen drabbar härigenom förekomst- variabeln hårdare än upprepningstendensen.

Då observationerna i möjligaste mån bör vara oberoende, stod det från början klart, att undersökningssituationen måste lägga hinder i vägen för kommunikation mellan deltagarna. Tillvägagångssättet härför redo- visas i kap. 9 »Datainsamling» sid. 51.

Syftet uppnåddes så långt som att ingen som helst kommunikation förekom mellan de deltagande klasserna. Inom dessa yttra- des dock ett och annat. Enligt försöksledar- na var det emellertid huvudsakligen fråga om strödda kommentarer av allmän karak— tär. Däremot noterades inga överläggning- ar om hur formuläret skulle fyllas i. Enligt helhetsomdömet var ordningen i klasserna god, och eleverna efterkom i stort sett upp- maningen att inte samtala med varandra.

Sannolikt begränsar sig det eventuella inflytandet av de kommentarer, som trots allt förekom, övervägande till den anda, vari formuläret besvarades. Endast från en klass, där formulärets frågor av somliga elever uppfattades som förolämpande, rap- porterades reaktioner av sådan art och om- fattning, att man har särskild anledning att räkna med en färgning av svaren, osäkert dock i vilken riktning.

Även om man tycks kunna ta tämligen lätt på det observationsberoende, som häng- er samman med kommunikation vid under- sökningstillfället, återstår dock det beroen- de, som kommer sig av att en del av ele- verna i samma klass sannolikt har gemen— samma brottserfarenheter.

8.3.6 Missuppfattningar av frågeschemats formuleringar

I och med att det blev klart, att inga validi- tetskriterier stod att uppbringa för egentlig validitetsprövning, desto mer kom validite— ten att framstå som ett problem. Härmed fick den semantiska aspekten på frågesche- mat särskild betydelse, eftersom denna sida av validiteten var den enda som erbjöd sig för närmare granskning.

Enligt försöksledarnas intryck från hu- vudundersökningen hade formuläret inte

erbjudit några större svårigheter att förstå och fylla i, med vissa undantag för hjälp- klasserna. Som tidigare nämnts hade endast fem frågeformulär kasserats på grund av ofullständiga uppgifter. Även om formulä- ret sålunda ytligt sett inte givit upphov till komplikationer, växte ändå behovet av när- mare information om hur främst brottsbe- skrivningarna tolkats. Vissa frågetecken in- ställde sig också beträffande t. ex. daterings- förmågan och specifiseringen av polisens kännedom om brotten.

Under våren 1963 företogs därför en spe- cialstudie med sikte på att bestämma i hur hög grad barn i de aktuella åldrarna inlade den åsyftade innebörden i formulärets frå- gor. Undersökningen administrerades av ex- perten i Klientelundersökningen Iba Svahn.

Av dispositionsskäl har resultaten av den analys som företogs, redovisats i anslutning till den detaljerade presentationen av in- strumentet i kap. 4 sid. 27—30. På vissa punkter förekom missförstånd i betydande omfattning. Dessa missförstånd begränsar sig å andra sidan huvudsakligen till de för- väntade feltolkningarna och uppvisar en tämligen enhetlig karaktär.

8.3.7 Intervjuareffekten

En enkätundersökning av begångna brott och förseelser blir emotionellt laddad och därmed känslig för den atmosfär, vari den genomföres. Framför allt är det betydelse- fullt, att den utlovade anonymiteten vinner tilltro. Svarens tillförlitlighet och kvalitet blir givetvis också i hög grad beroende på att formulärets frågor blir korrekt uppfatta- de. I alla dessa sammanhang spelar försöks- ledarnas personlighet och förmåga en be- tydande roll. Försöksledarna erhöll visser- ligen en likformig och tämligen noggrann information om hur undersökningen skulle introduceras i klasserna (kap. 9 sid. 51). Likväl talar mycket för, att de skapade nå- got varierande försöksklimat och uppnåd- de olika resultat vid instruktionen i klasser- na.

Vid en analys av differenserna mellan försöksledarna beträffande belastningen i

respektive klassavdelningar har inga an- märkningsvärda differenser noterats. Instru- mentets konstans skulle med andra ord vara acceptabel och tämligen okänslig för om- byte på försöksledare. För det senare talar även den tidigare berörda överensstämmel- sen mellan vissa resultat i huvud— och efter- undersökning. Vid den senare tjänstgjorde nämligen helt nya försöksledare.

8.3.8 Ojämn fördelning av felkällornas inflytande

Man bör räkna med betydande tillförlitlig- hetsvariationer inom materialet. Dessa är framför allt kopplade till begåvning och ål- der. Båda dessa faktorer förutsättes posi- tivt korrelerade med såväl minne som med förmågan att rätt uppfatta formuläret. Det- samma gäller deklarationerna om och ga— rantierna för anonymiteten. Med tanke på den sämre härlednings- och igenkännings- förmåga, som följer med begåvningsdefek- ter, kan vidare förutsättas, att mindre god förståelse av frågeformuläret genomsnittligt betyder färre förekomstmarkeringar.

Enligt en kombination av dessa modeller, skulle markering i underkant vara vanligare i de praktiska klasserna än i de teoretiska och vanligast i hjälpklasserna. Trots detta är differenserna i belastning mellan teoretiska och praktiska klasser genomgående synner- ligen starka. Problemet mister härigenom något av sin udd. Större likheter i sättet att handskas med frågeschemat skulle endast accentuerat erhållna gruppdifferenser. Dock kvarstår den effekten, att genomsnittsvärde- na blir något missvisande för totalmaterialet och de större enheter, vari de opålitligare uppgiftslämnarna ingår.

I tolkningsanalysen var det genomsnitt- liga antalet missuppfattade brottstyper en— dast 2 för de 13 elever, vilkas belastning översteg 15 poäng, mot 3,3 missuppfatt- ningar per person för de 23 elever, som hade lägre belastning än 15 poäng. Denna differens torde endast till en mindre del bero på ett samband mellan begåvning och förmåga att förstå formuläret. Det är mera troligt, att differensen i fråga kommer sig

av att de högst belastade också har den störs- ta kännedomen om olika brottstyper, vilka de införlivat med sin begreppsapparat på ett annat sätt än övriga barn. Detta betyder å andra sidan inte, att de som inte förstått vissa brottstyper, härigenom fått för låg be- lastning. Det är inte sannolikt, att de begått brott, vilkas verbala beteckning de står främ- mande inför.

Datainsamling

Undersökningens frågeställningar presente- rades i telefon för rektorerna i de utvalda skolorna, varvid också önskemål beträffande urvalet framfördes. Detta ombesörjdes av rektorerna enligt principer, som behandlats i kap. 5 »Urval» sid. 37. Vidare med- delade rektorerna berörda lärare, att en undersökning skulle äga rum, varunder lä- rarna inte skulle närvara i klassrummet. Detta arrangemang avsåg att poängtera för eleverna, att undersökningen var anonym och helt frikopplad från skolan. Jag räk- nade också med att stämningen skulle bli något frimodigare och mindre skolmässig, om de helt främmande och speciellt in— struerade försöksledarna lämnades att helt ensamma skapa det åsyftade klimatet.

Så många försöksledare sändes på en gång till en skola, att alla utvalda klasser kunde hinnas med på två lektionstirnmar. När de första klasserna avlämnat sina svar, fick dessa stanna kvar i sina klassrum över rasten. Härigenom förhindrades all kontakt mellan klasserna och därmed risken för ett avvikande och för utredningen troligen mera ogynnsamt utgångsläge vid den andra för- söksomgången.

Eftersom man bör räkna med möjligheten att olika försöksledare påverkar svarsläm- narna i olika riktning, försökte jag så långt det var praktiskt möjligt att sprida försöks- ledarna jämnt över skoltyper och klassni- Våer. Som tidigare nämnts i kapitlet om tillförlitligheten, sid. 49 visar en enklare

analys, att ingen tendens förelåg för någon av försöksledarna att erhålla högre eller lägre belastningsvärden för »sina» klasser.

Instruktionen till de deltagande eleverna utgjorde ett betydelsefullt moment av ma- terialinsamlingen. Syftet var dels att lik- forma attityden till uppgiften, dels att klar- göra formulärets frågor, så att dessa av alla uppfattades så korrekt och likartat som möj- ligt. Slutligen gällde det att övertyga del- tagarna både om betydelsen av att de fyllde i korrekt och sanningsenligt, och att de- ras anonymitet var fullständigt skyddad, såväl inom som utom skolan.

Alla försöksledarna erhöll samtidigt en muntlig redogörelse för de olika momenten i instruktionen vid en sammankomst, där tänkbara svårigheter togs upp till diskus- sion. De fick dock viss frihet att uttrycka sig med egna ord, lämpade efter stämningen i klassen, samt framför allt anpassade till elevernas ålder och begåvningsnivå. Instruk- tionen följde följande schema:

1. Försöksledaren presenterar sig.

2. Undersökningen presenteras som en statlig utredning, rörande hur »mycket bus» barn i allmänhet har begått. . Försöksledaren anhåller för utred- ningens räkning om elevernas med- verkan med uppriktiga svar. . Anonymiteten poängteras och olika åt- gärder för dess bevarande klargöres, t. ex. att läraren inte är närvarande, att försöksledarna inte känner igen nå-

gons handstil, att formulären för öv- rigt förutom markeringen med P för pojke och F för flicka endast fylles i med kryss, att formulären inte får nam- nas samt att dessa av eleverna själva placeras i förseglade kuvert och lägges huller om buller i oidentifierbar ord- ning.

. Formulären delas ut.

. Formulärets uppställning ritas upp på svarta tavlan och förklaras med exem- pel. . Efter genomläsning av formuläret får eleverna fråga om sådant som är oklart för dem.

. Eleverna uppmanas att inte hoppa över någon fråga och att kontrollera att formulärets alla tre sidor är ifyllda. . Försöksledaren erbjuder sig att hjälpa till med markeringen, om någon ut- trycker önskan om hjälp. . Försöksledaren uppmanar vid behov eleverna att inte titta på kamraternas formulär och att inte konferera med varandra under ifyllandet. . Anonymiteten betonas ytterligare ge- nom en uppmaning att ej förse formu- läret med namn och att klistra igen ku- vertet ordentligt.

I de klasser, där formulären skulle förses med namn, betonades i stället för anonymi- teten, att ingen utanför undersökningsled- ningen kunde få del av svaren, och att detta i praktiken innebar ett säkert skydd.

Statistisk bearbetning

10.1 Analysmetoder 10.1.1 Medelvärden

De olika åldersnivåerna är ojämnt förde- lade såväl i totalmaterialen som i de mindre elevkategorier, som blivit föremål för jäm- förelser, t. ex. stadsdelar och skoltyper. Fler- talet av de studerade faktorerna förutsättes variera med åldern. Vid beräkning av me- delvärden tvärs över åldrarna har därför varje åldersmedelvärde ingått med samma vikt, d .v. s. som om varje åldersgrupp inne- höll samma antal individer. De jämförda grupperna kan således genomgående sägas

Ex. Kriminalitetsindex

vara likställda i åldershänseende.

De förväntade ålderssambanden medför vidare att samma åldersnivåer måste vara företrädda i de grupper som jämföres. En- dast klasserna 7 och 8 återfinnes exempelvis inom samtliga undervisningsformer. Jämfö- relserna mellan de senare måste därför in- skränkas till just dessa klasser. Eljest skulle eventuella olikheter kunna bero på olika ål- dersfördelning i de jämförda grupperna.

Som en illustration redovisas beräkning- en av medelvärden för de sju grundskolor- na, som bidrar med vardera sex klasser (klasserna 3—8).

Medelvärdena för varje skola har räknats

Ålder

10 11

14

6,88 9,89

15,17 38,35

45,14

6 x 7=42 värden 25,56

2,82 + 6,88 + . . . . + 34,85 + 25,56

Zyij

Totalt medelvärde =

42 42 =y

Urvalsenheter är hela skolklasser. Antalet urvalsenheter är därför = antalet deltagande klasser.

på samma sätt, d.v.s. varje ålder ingår i skolans totalmedelvärde med samma vikt.

Ex. Pojkar, brottsbelastning, Björkhagen.

poäng/ elev genom- snittligt

Antal elever

9 14 2,8 10 16 6'9 6 st. värden 14 30 45,1

Medelvärde för Björkhagen = 2,8+6,9+ . . . +45,l

= 19,3 6

Medelvärdena för varje ålder har erhållits på två olika sätt. 1) Man bildar ett medelvärde för 9-åringar,

Ex. Upprepningstendens, pojkar.

som utgör 1/7 av summan av de sju skolornas 9-års värden, d. v. s. ett ovägt medelvärde tvärs över skolorna.

2) Dessutom har ett vägt medelvärde be- räknats för vissa jämförelser.

Ex. Brottsbelastning, 9-åringar Medelvärdet = 14X 2,8+10X 3,25+ +13 )( 10,65 l4+10+ +13

= 9,06

10.1.2 Variansanalys

För samtliga variabler har det varit av in- tresse att undersöka dels hur åldrarna, dels hur skolorna skiljer sig från varandra. Ana- lysförfarandet har varit variansanalys med tvåsidig indelning med en observation per cell.

Ålder

10

Medeltal

0,00 0,07

0,37 0,42 0,48 0,36 0,13 0,39 0,15

Med eltal

Variansanalys:

Variationsorsak frihetsgrader kvadratsumma medelkvadrat

Mellan skolor 6 Mellan åldrar 5 Rest 30

0,6451 2,4385 3,0347

0,1075 0,4877 0,1012

Totalt 41

6,1183

Kritiska F-värden vid 5/30: Fn..)1 = 3,70 F.,.001 = 5,53. Eftersom det erhållna F-värdet är 4,82, är dif- ferenserna mellan åldrarna gott och väl säkerställda på 0,01%-nivån.

Vid beräkning av samband har i första hand använts produktmomentkorrelation.

Också sambandsberäkningarna måste på något sätt frigöras från det eventuella ål— dersberoendet. Beträffande samband mellan variabler som representerar olika aspekter på den brottsliga aktiviteten, löstes proble- met på följande sätt. Varje samband be— räknades först separat för var och en av de sex åldersnivåema, varefter medelvär- den bildades av dess nivåkoefficienter. Stu- dium av de åldersspecifika korrelationsmat- riserna ger vid handen, att sambanden för de olika åldrarna med ett par undantag uppvisat stor överensstämmelse.

Beträffande avsnitt 11.4, som gäller sam- band mellan olika typer av brott, har ingen åldersvägning företagits.

Korrelationsberäkningarna utgår inte från klassernas värden utan från deltagarnas in- dividuella värden, dock med undantag för rangkorrelationerna, som baseras på grupp- medelvärden.

10.1.4 Reliabilitet

Reliabilitetsbestämningen behandlas i kapit- let om resultatens tillförlitlighet sid. 44—45.

Resultat

1 1.1 Redovisningsprinciper

Resultaten presenteras i samma ordning som frågeställningarna i kap. 2 sid. 14—15. Resultaten sammanfattas i ett särskilt sam- manfattningskapitel, som bl. a. tar upp jäm- förelser med data från andra undersök- ningar. Jämförelser med officiella statistiska data har fortlöpande arbetats in i redo- görelsen.

Beträffande signifikansbedömningen an- ges, om sådan utförts med variansanalys eller t-test. Vidare uppges på vilken signi- fikansnivå differenserna är säkerställda, på 5 %-, 1 %- eller 0,1 %-nivån. Med en viss förenkling av ett komplicerat statistiskt för- hållande brukar man säga, att en differens, som är säkerställd på 5 %-nivån, kan be- räknas uppkomma av en slump fem gånger av hundra och en differens på 1 %-nivån en gång på hundra.

Om inget annat är utsagt eller framgår av sammanhanget, är anförda värden ål- dersvägda, d.v.s. beräknade som om de jämförda grupperna vore likvärdiga i ål- dersavseende och med samma vikt för varje ingående åldersnivå (53—54).

Beträffande de statistiska metoder, som kommit till användning, hänvisas för övrigt till kap. 10 sid. 53—55. Resultatens giltig- het diskuteras 1 kap. 7, sid. 40—42 och tillförlitligheten i kap. 8 sid. 43—50.

11.2 Frågeställningar som gäller materialet i dess helhet

11.2.1 Brottslighetens omfattning i pojk- materialet

3. Antal markerade brottstyper b. Antal brottstillfällen c. Kriminalitetsindex A och B

a. Antal markerade brottstyper Undersökningen arbetar med tre olika mått på brottslighet. Det formellt sett mest kor- rekta är antalet markerade brottstyper, som endast utgör en summering av de brotts- typer som uppgivits begångna minst en gång. Detta i och för sig oantastliga mått är emellertid ganska avlägset från den totala brottsmassa, som utgör summan av alla brottstillfällen och som givetvis också ut- gör den mest intresseväckande aspekten på brottsligheten.

b. Antal brottstillfällen

Som tidigare berörts i samband med in- strumentet och variabeldefinitionerna sid. 24 och 26, är undersökningens möjligheter att beräkna det verkliga antalet brottstillfäl- len begränsade genom att den högsta klas- sen för frekvensmarkering är »mer än 3». Vissa försök har dock gjorts att approxima- tivt beräkna antalet brottstillfällen.

c. Kriminalitetsindex är det tredje mängd- begreppet. B-formen bygger på antalet br'ottstillfällen inom de gravare brottstyper- na, medan A-formen dessutom tar hänsyn till bagatellerna och till brottstypernas svår- hetsgrad. Den senare formen kan betraktas som undersökningens huvudvariabel och blir, vid sidan av den närmast följande re- dogörelsen, föremål för grundlig behand- ling i ett eget avsnitt (sid. 72—79). Varia- belns konstruktion har redovisats sid. 25—26.

11.2.1.1 Antalet brottstypsmarkeringar

är 3 646, motsvarande 3,27 brottstyper per person. Om markeringarna inte slås ut över alla deltagarna utan endast över de 878 (92 %) som markerat något brott, erhålles medeltalet 4,3. (Det senare värdet är inte åldersvägt.) 64 pojkar har markerat mer än 10 brottstyper av 21 möjliga. Endast en pojke har så många som 20 brottstypsmar- keringar.

I hela flickmaterialet är medelvärdet 1,6 och för dem som gjort någon brotts- markering 2,24.

Mellan bagatellförseelsema och övriga lagöverträdelser råder en väsentlig artskill- nad, som motiverar separat redovisning av dessa två kategorier. Huvudparten av alla markeringar gäller bagateller. Antalet såda- na är 2 214, motsvarande ett ovägt medel- tal på 2,3 tvärs över hela materialet.

De gravare brottstyperna har markerats till ett antal av 1 430, motsvarande ett me- delvärde på 1,4, om markerade brottstyper fördelas på samtliga deltagare. De 506 poj- kar (53 %), som markerat annat än baga- tellförseelser, svarar var och en för 2,8 gra— vare brottstyper (ovägt). Av dessa värden framgår, att det för dem som begått grava- re brott genomsnittligt inte är fråga om en- staka sådana utan om närmare tre brotts- typer per individ. Härtill kommer att ett flertal brottstillfällen döljer sig bakom många brottstypsmarkeringar.

Bland l4-åringama har ca 75 % gjort sig skyldiga till minst 1 och i genomsnitt 4 brottstyper av det icke bagatellartade sla- get.

Av flickorna har 30 % markerat minst 1 och i genomsnitt 1,6 av de gravare brotts- typerna.

På den andra sidan av skalan återfinns 72 pojkar — 7,6 % av 950 — som inte har någon markering av vare sig bagateller eller andra brott. Detta är ett lågt tal, särskilt med tanke på deltagarnas låga genomsnitts- ålder. Dessutom döljer sig förmodligen en del vägrare bakom de blanka frågeformu- lären.

En kategori för sig utgör också de 374 elever som enbart markerat bagateller. De uppgår till 39 % av hela pojkmaterialet och till 48 % av flickmaterialet.

ll.2.1.2 Beräkningen av antalet brottstill- fällen

måste som redan nämnts till stor del baseras på antaganden om den verkliga brottsfrekvensen bakom formulärets fre- kvensmarkeringar. Antalet har beräknats till 10 per deltagande elev.

En något noggrannare frekvensberäkning, som enbart utförts beträffande de 16 gra- vare brottstyperna i pojkmaterialet, ger för detta ett medelvärde på 2,9 tvärs över ma- terialet (: index B sid. 26) och 5,6 inom den grupp som markerat sådana brottstyper.

På var och en av de 14-åringar som mar- kerat någon gravare brottstyp (75 %) kom- mer i genomsnitt 10 sådana brottstillfällen.

11.2.1.3 Kriminalitetsindex A

Pojkarnas medelvärde för belastning A (de- finition sid. 25) är 19,5 och flickornas 6,7. Fördelningen i pojkmaterialet framgår av fig. 1, som visar att medianen, det värde som delar materialet i två lika stora delar, ligger omkring 8 poäng.* Det högsta poängtal någon nått upp till är 312 av 375 möjliga. Tillsammans med 60 andra pojkar tillhör ifrågavarande person den mest belastade kategorin med värden mellan 71 och 375.

Följande exempel ges för att belysa vad sådana indexvärden innebär uttryckta i brott. 75 poäng kan exempelvis motsvara

* Åldersfördelning sid. 73.

Figur ]. Fördelning av kriminalitetsindex

450 Ani-ol personer

0-

|— 9 In— IS 29— 29 30— 59 40— 49 50— 59 &0— 59 70— 79 80— 89 90— 99 Inn—lus IIG—Ils |20—l29 |30-I59 |4u—I49 150—159 IED—169 |7u—179 ISD—IBS 190—199 200—2119 2l0-2I9 220—229 230—239 240—249

LF. 2. 5. 5 2 :o: m 53. 3 rl m x

BOU—309 5|0—5|4 Max 575

markering av: alla bagateller mer än tre gånger (15 poäng), en skadegörelse mer än tre gånger (15 poäng), butiksstöld mer än tre gånger (15 poäng), två mopedstölder (20 poäng) samt en bilstöld (10 poäng). Tro- ligtvis återfinnes en betydande del av de blivande problembrottslingarna inom denna kategori, som utgör 6,4 % av materialet.

11.2.2 Förhållandet mellan registrerade lag- överträdelser och den totala brottsmassan —upptäcktsfrekvensen

a. I undersökningen

Av 1 430 markeringar av icke bagatellarta— de brottstyper har 41 uppgivits som kända för polisen med avseende på förövaren be- träffande något brottstillfälle.

De 41 poliskända brottstyperna fördelar sig på 34 deltagare, d.v.s. på 3,6% av materialet. Dessa 34 utgör 7% av dem som markerat någon gravare brottstyp och därmed löpt risken att bli registrerade. Den genomsnittliga kriminalitetsnivån för den- na lilla grupp är fem gånger högre än ma- terialets genomsnitt. Risken för upptäckt av eller anmälan till polisen hänger således nära ihop med vederbörandes samlade kri- minalitet. Dock förekommer det i ett fall av sex att polisregistrerade pojkar är mindre belastade än genomsnittet.

Andelen kända brottstyper utgör 2,8 % av hela antalet markeringar och 3,1 % av de markeringar, för vilka fullständig uppgift lämnats. För 119 varianter saknas uppgift om hur det förhåller sig med polisens känne- dom. Då det kan förmodas, att anledningen till de utelämnade uppgifterna oftare är räds- la för att bli känd än att man redan är känd för brottet i fråga, torde det lägre värdet för de poliskända brottstyperna vara det mest korrekta (se under »Bortfall», kap 6 sid. 38—39.

Upptäcktsvärdena ligger mycket lågt. Ändå är de i överkant genom att en brotts- typ räknats som känd, så snart ett enda brottstillfälle där inom kommit till polisens kännedom. Andelen kända brott av alla som blivit begångna är med säkerhet ännu

lägre. Om den kriminalpolitiska innebör- den av denna låga upptäcktsfrekvens kan man ha delade meningar, beroende på hur man uppfattar den effekt, som polisingri- pande och påföljder kan tänkas ha på de unga.

Å ena sidan kan man tänka sig, att en mera påtaglig risk för upptäckt skulle av- skräcka från en del »okynnesbrott». Av- skräckningseffekten skulle förmodligen bli minst för dem som begår brott av utpräg- lat neurotiska orsaker, medan den mer be- räknande asocialiteten i likhet med de oskyl- digaste formerna troligtvis skulle hejdas nå- got, om risken för upptäckt vore mera på- taglig. Att den nu är tämligen obetydlig kan knappast undgå att uppmärksammas av barn i de berörda åldrarna och bland dessa minska respekten för ordningsmak- ten och möjligen också för de lagar, som överträds med så liten risk.

Antar man å andra sidan, att den över- vägande delen av den brottsliga aktiviteten är åldersbetingad och ebbar ut av sig själv utan åtgärder utifrån, kan det betraktas som en fördel, att så få barn som möjligt blir stämplade som asociala genom anmä- lan till eller upptäckt av polisen. Erfaren- hetsmässigt kan en sådan prickning för många innebära ett första steg mot asocial identifiering och fortsatt kriminalitet. Denna mekanism är föremål för ingående studium inom Klientelundersökningen.

b. Jämförelser mellan undersökningens da- ta och data som hämtats från Stockholms- kriminalens register samt från den officiella statistiken

Som komplettering till de direkt avläsbara resultaten har jag försökt att få fram en bild av relationen mellan känd och dold brottslighet utifrån undersökningens data och officiell statistik. Sådana jämförelser kompliceras av att undersökningens upp- gifter om markerade brottstyper dels avser en längre tidsperiod än den officiella sta- tistikens kalenderår, dels att deltagarna på grund av olikhet i ålder haft olika lång riskperiod. Statistikens brottstyper överens-

stämmer heller inte helt med undersök- ningens. Beräkningarna kan av dessa skäl endast utföras via vissa hjälphypoteser och måste betraktas som synnerligen approxima- tiva. Även sådana uppskattningar kan dock ha visst intresse inom ett område, där kun- skapsmaterialet ännu är obetydligt, och där man inte kan ställa fordringar på exakthet.

Den uppgift, som till sin struktur bäst överensstämmer med undersökningens, gäl- ler antalet pojkar, för vilka akt är upplagd i kriminalpolisens register. Vissa skiljaktig- heter måste dock noteras. För det första förekommer fler brottstyper i akterna än i undersökningen. Vad som skiljer är dock i stort sett endast de mer sällsynta brotten, varför denna avvikelse troligtvis inte spelar någon större roll. För det andra föranleder polisanmälan inte alltid aktuppläggning. Vid synnerligen bagatellartade brott händer det ibland, att man avvaktar den vidare utveck- lingen. Det har ställt sig mycket svårt att erhålla uppgifter om hur vanligt det är med interimistiska anteckningar i avdelningens kortregister i stället för aktuppläggning. Mitt intryck är, att förfarandet är ovanligt. Om några fall ändå skulle ha tappats bort i kortregistret, uppväges dessa av att akter- na förutom barn som är bosatta i Stockholm också omfattar utsocknes som gjort sig skyl- diga till lagöverträdelser i Stockholm. En allvarligare invändning är, att uppgifterna om antalet akter för barn i åldern 9—14 år hänför sig till februari 1963. Uppgifterna avser således de rätta åldrarna men inte samma årskullar som undersökningen. Om en viss stegring i brottsaktivitet eller upp— täcktsfrekvens ägt rum under de tre mellan- liggande åren, kommer värdena för aktinne- hav att ligga något i överkant, jämfört med årsskiftet 1959/ 60, då undersökningen ut- fördes.

1 116 pojkar i de aktuella åldrarna hade akt i kriminalpolisens register. Med alla tidigare reservationer beträffande popula— tionens och urvalets avvikelser från den totala Stockholms-populationen, (sid. 32 och 33) omfattar urvalet 2,44 % av samtliga pojkar i Stockholm.* 2,44 % av 1 116 akter motsvarar 27 akter. I undersökningen upp-

ger sig 34 pojkar, motsvarande 3,6 %, vara kända av polisen. Undersökningsvärdet lig— ger således något högt, vilket kan bero på en överrepresentation av 13- och 14-åringar, som har en högre upptäcktsfrekvens än övri- ga åldrar.

Följande uppskattning baseras på hårda- re manipulationer av givna data. Jämförelse— material är uppgifter, som erhållits från Statistiska centralbyrån över antalet perso- ner under 15 år, vilka under 1961 begått brott mot strafflagen. Det rör sig således om Stockholms stads bidrag till tabell 15 i Brottsligheten 1961. Detta år är det första, då de icke straffmyndiga redovisades med avseende på de begångna brottens art.

806 9—14 åringar hade under 1961 an- mälts för brott, som i stort sett motsvarade undersökningens icke bagatellartade brotts- typer.1 För att kunna jämföra undersök- ningens värden härmed, har det totala anta- let markeringar fördelats på det genom- snittliga antal år, varunder brotten ifråga kommit till.

Tabell 16. Ej bagatellartade brottstyper —— åldersfördelnin g av medeltal

Ålder Medelvärde

9 10 11 12 13 14

Med utgångspunkt från värdena i tab. 16 blir genomsnittliga riskperioden för varje brottstypsmarkering 2,3 år. Divideras anta- let markeringar härmed, erhålles 616 brotts- typsmarkeringar, vilka således skulle mot- svara 950 9—14-åriga pojkars årsvärde för brottstyper som de gjort sig skyldiga till minst en gång. Om man på nytt förutsätter, att förhållandet är likartat bland alla pojkar

* Antalet för samtliga skolbarni Stockholm, dividerat med 2 för att få uppdelning på pojkar och flickor. Här avses således inte endast vad som tidigare betecknats som målpopulation utan denna utökad med individerna i tabell 3, sid. 32.

1 Primärdata till Brottsligheten 1961, Statis- tiska centralbyrån, Stockholm 1962.

i Stockholm, skulle dessa under ett år göra sig skyldiga till 25 246 brottstyper.* Av des- sa skulle de 806 officiella registreringarna utgöra 3,2 %, vilket rimmar väl med undersökningens medelvärde på 2,8 %. Bland de 806 återkommer nämligen vissa personer mer än en gång.

En enklare beräkning utgår från förhål— landet att eleverna markerat 1 brottstyp per år (se 11.3.5 sid. 83). Årssumman för an- talet begångna brottstyper skulle då bli 38 813, varav de 806 registreringarna utgör 2,1 %.

Det är i detta sammanhang inte fråga om att finna någon absolut överensstämmel— se. Jag har arbetat med grova närmevärden i flera led med åtföljande risker för för— storing av eventuella felaktigheter. De an- ställda jämförelserna syftar i första hand till att utröna, om det föreligger en överens- stämmelse, som talar för uppgifternas till- förlitlighet i stort. De närmast föregående beräkningarna bygger på antalet markera- de brottstyper och utmynnar i en jämförel- se av andelen poliskända brott i undersök- ningen och i Stockholm. Då överensstäm- melsen mellan dessa andelar under givna premisser får betraktas som tillfredsställan- de, kan den också i viss mån tas som intäkt för att såväl brottstypsmarkeringarna som uppgifterna om polisens kännedom är täm- ligen pålitliga. Om uppgifterna på dessa centrala punkter är någotsånär riktiga, finns knappast någon anledning att vänta, att så inte skulle vara fallet även i fråga om övriga uppgifter.

11.2.3 Hemmets kännedom om begångna brott med avseende på eleven som den skyl- dige

Med dold brottslighet brukar man endast avse de lagöverträdelser och i vissa sam- manhang de lagöverträdare, som är okända för det officiella rättsmaskineriet. När det gäller barn under 15 år är det ännu i första hand föräldrarna som representerar den rättsvårdande auktoriteten. Det har därför förefallit logiskt att i detta avsnitt också behandla den utsträckning, vari markerade

brottstyper kommit till hemmens kännedom. Denna sida av problemet ägnas dock mindre uppmärksamhet och utrymme än polisens kännedom om begångna brott.

Också när det gäller hemmets känne- dom har deltagarna i viss utsträckning un- derlåtit att fylla i formuläret, dock i något mindre omfattning än beträffande polisens kännedom, vilket framgår av det procen- tuella bortfallet enligt tabell 13 sid. 39.

Om bagatellerna tages med i bilden, är 17,6 % av alla markerade brottstyper kända i hemmet med avseende på eleven som den skyldige till minst ett brottstillfälle. Huvud- parten härav är bagatellförseelser. 20 % av dessa är kända i hemmet men endast 7,1 % av de gravare brottstyperna; motsvarande tal för polisens kännedom är 2,8 %.

Man måste således dra den slutsatsen, att den allra största delen av hithörande brott är helt utom räckhåll för ogillande och försök till tillrättaförande åtgärder från de vuxnas sida. I mer än hälften av de fall, där någon brottstyp markerats — 478 av 878 — har hemmet till yttermera visso ingen kännedom om något enda brottstillfälle. Ändå, eller kanske just därför ebbar den största delen av brottsligheten ut efter 15- årsåldern — i varje fall den kända.

11.2.4 Brottstyper och brottskategorier — förekomst i materialet, fördelning på elev- kategorier samt differenser med avseende på hemmets och polisens kännedom i skuld- frågan

11.2.4.a Brottstypernas förekomst i mate- rialet och inbördes rangordning

Brottstypernas antal och inbördes rangord- ning enligt hypotes och resultat framgår av tabell 17. Tabellen anger också respektive brottstypers procentuella andel av alla brotts- typsmarkeringar, samt hur många procent av deltagarna som markerat de olika varian- terna. Bagatellerna redovisas dels var för sig, dels som en kategori.

* Motsvarande ca 50000 brottstillfällen, om man räknar med två tillfällen per markerad brottstyp.

Tabell 17. Brottstypernas absoluta och procentuella förekomst, andelen av alla markeringar samt rangordning enligt hypotes och utfall

Antal mar- keringar = antal elever som marke- rat brotts-

Markerade brottstyper typen

Pallning Lamp- el. fönsterkrossning Plankning

Snatteri i hemmet Vårdslös hantering av eld

794 378 454 335 253

Brottstyper- nas andel av alla mar- keringar i%

% elever som marke- rat brotts- typen

Rangordning Enl. Enl. hyp. resultat

83,6 2 , 47,8 1 , 39,8 , 35,3 26,6

Ovanstående bagatellförseelser

Stöld av delar från cykel el. mo- torfordon

Butiksstöld Vinds-, källar- el. barackinbrott Åktur i egenskap av passagerare i eller på fordon, som veterligen el. enl. misstanke var stulet Åverkan på parksoffor el. telefon— hytter Cykelstöld Slakt av cykel eller motorfordon verkan på motorfordon Automat-, kiosk-, affärs- eller lägenhetsinbrott Häleri (moped) Moped- el. mc-stöld

Våld eller hot mot person Bilstöld

Väskryckning Försäkringsbedrägeri

Bank- el. postbedrägeri

89

35,1

:> N

6

s

7 5 7,5 9

n—u—n OO bbl

».

"w rwww wuxuu

11 "4:-

10,5 10,5 12 13 14 15 16 17

».

OOP—AH...

u

Nww'woow-h

6 5 4 4! 2 l 1 0

mio—"snoqq 09

P

Den följande genomgången bygger på ta- bellens procenttal för förekomst. En del brottstyper förekommer i så liten utsträck- ning, att resultaten på dessa punkter bör tolkas med särskild försiktighet. I grova drag överensstämmer utfallet med den förväntade rangordningen mellan brottstyperna, dock med några undantag, som anges i det föl- jande.

Bagatellförseelserna utgör tillsammans en starkt avgränsad grupp med avsevärt högre frekvens än övriga brottstyper. Sålunda har 89 % gjort sig skyldiga till någon bagatell, och dessa bagateller utgör 60 % av alla markerade brottstyper.

Om bagatellerna som grupp ges första platsen i rangordningen, följer butiksstöld som tvåa. Mer än var tredje elev har begått sådan stöld. Inför dessa siffror kan man

knappast undgå att undra över frestelse- tryckets betydelse, som detta utövas av det nästan utmanande lättillgängliga överflödet i snabbköpsaffärer och varuhus.

Som tredje brottstyp följer ännu ett till— greppsbrott, nämligen stöld av delar från cykel eller motorfordon. Enligt hypotesen var denna brottstyp rankad som sexa, men har något överraskande markerats av så många som var femte deltagare.

Likaledes visade sig vinds-, källar- och barackinbrotten betydligt vanligare än vad man kunde vänta i fråga om ett så pass allvarligt brott. Det var förhandsrankat som åtta och placerade sig som fyra. Var sjätte elev har varit med om denna typ av inbrott, vilket är mer belysande än uppgiften att brottstypen i fråga svarar för 4,5 % av samtliga brottsmarkeringar.

llIllllllllllllllllllllll]lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllilllllllIlllllllllll

Will

:l: 0 L

.n 0) : O 1; l- 0 CQ— !-

.P. 0 &

Bogafeller Tillgreppsbro'l'l' Skadegörelse Våldsbrott

Figur 2. % elever som begått brott tillhörande olika kategorier

Ungefär samma proportioner gäller för åktur i eller på fordon, som veterligen eller enligt misstanke var stulet. Denna brottstyp intar femte platsen i rangordningen, möj- ligen emedan eleverna av misstag också prickat in en del mopedstölder (se sid. 27— 28) under denna rubrik. Med utgångspunkt från erfarenheter från Klientelundersök- ningen fanns dock skäl att tro, att denna brottstyp skulle vara ännu vanligare.

Först på sjätte plats kommer skadegörelse i form av åverkan på parksoffor och tele- fonhytter. Rangföljden överensstämmer vis- serligen så när som på ett steg med den an- tagna. Likväl är det i motsättning till en allmänt utbredd uppfattning, som sådan åverkan endast står för 3 % av markerade brottstyper. Möjligen är detta en följd av frågans snäva formulering, där noch dylikt» förmodligen inte räckt till för att även fånga in exempelvis krossning av brandskåp (sid. 24).

Cykelstölderna är fortfarande vanligare än mopedstölderna men mindre omskrivna. Dessa brott kommer på sjunde, respektive tolfte plats på listan. En på tio har någon gång stulit en cykel, medan motsvarande tal för moped är en på tjugo.

Det är något vanligare att ha köpt en stu- len moped (häleri), än att själv ha stulit en sådan, vilket kommer sig av att de stulna mopederna »bränns» och byter ägare flera gånger på kort tid.

Om mopedstöld och häleri slås samman

Tabell 18. Brottskategoriernas absoluta och procentuella förekomst och inbördes rang- ordning en]. hypotes och utfall (inkl. bagateller)

Antal mar- keringar = antal elever som marke- rat ngn brottstyp inom resp. kategorier

Kategorier

846 422 164 193 492 140

33

. Bagateller . Stöldbrott (utom C och D) . Inbrott . Motorfordonsbrott (B + C + D) . Skadegörelse . Våldsbrott

Brottstyper- nas kategori- tillhörighet

i % av mar- kerade va- rianter

% elever som marke- rat ngn brottstyp inom resp. kategorier

Rangordning

Enl. resultat

Enl. hyp.

89 18 39 10 17

6 16 34 — 5 14 1 3 61

och värdet avrundas med hänsyn till det hä- leri, som sannolikt ingår i att »åka med på stulet fordon» (se sid. 28), står moped- brotten — frånsett Stölderna av delar — ändå bara för ca 3 % av markerade brottstyper, vilket är mindre än väntat.

Lika vanligt som mopedhäleri är inbrott i automat, kiosk, affär eller lägenhet, vil- ket markerats av drygt en på tjugo. Auto- mater och kiosker är troligen de vanligaste objekten.

Långt ner på listan kommer bilstölderna, som i dessa åldrar endast begåtts av 1,4 % av eleverna och som utgör 0,3 % av mar- kerade varianter.

Våldsbrotten förekommer ännu mera sparsamt än bedrägerierna, men har något

Tabell 19. Brottskategoriernas absoluta och procentuella förekomst (exkl. bagateller).

Antal Brottstypernas markerin- kategoritillhörighet gar=antal i % av markerade elever som ej bagatellartade markerat brottstyper någon

brottstyp

inom resp.

kategorier

Kategorier

B. Tillgrepps- brott utom C och D C. Inbrott D.

422 164

45 25 Motorfor- donsbrott (B + C + D) E. Skadegö- relse Våldsbrott

15 (85)

12,5 2,5

193 492

140

F. 33

Tabell 20. Brottstypernas andel i % av antal markerade brottstyper i olika stadsdelar

Råg—

Brottstyp Matteus sved* Maria

Björk- hagen'

Hässelby- gård

Bromma Lång- Södra brodal'

. Snatteri i hemmet . Pallning . Plankning . Lamp- eller fönster- krossning Åverkan på parksof- for el. telefonhytter ,

verkan på motor- fordon

. Åktur i egenskap av passagerare i el. på fordon, som veterli- gen el. enl. misstanke var stulet . Stöld av delar från cykel el. motorfordon . Slakt av cykel el. motorfordon . Häleri (moped) . Butiksstöld . Bank— el. postbedrä- geri . Försäkringsbedrägeri . Cykelstöld . Moped- el. mc-stöld

. Bilstöld

. Vinds-, källar— el. barackinbrott . Automat—, kiosk-, affärs- el. lägenhets- inbrott . Våld eller hot mot person

. Väskryckning . Vårdslös hantering av eld

10,1 20,5 9,2

13,1

mA ms 85 ms az

ao IJ

& & »?l ».w w N

».

oo pry % '_'ONUI as _

oo ppv &NIOX

».

ox Näsa—.

o—w _.

w _o—oa J=- "Nuno

ä'

».

N o

09. MW

».

6,8

20,5 11,0

12,0

10,9 20,8 10,6

12,7

85 33 ms

8,5 9,9 18,1 8 2

:

9, 25, 9, 13,7 2,4

2,2

10,8 3,7 2,0

mn i4 as

4,8 2,1

3,0 0,3

tll _K)! »o _LII N "so

I.. m y N

& m p U)

_ ox &

».

mln-:= ::»"m'xo

w—mk qmm

.

o pou»— O prm u xlU-xl

oo _axn—n—n |»:wa ax

».

OO _oov—r—n

4.

l..-)(.» ». MN]

».

NCO pou w m

39.0 399 akte

»o xx'ow

».

& _ov—N

& OH & ON N O_ON q www :> 9:— h &."le

—. Ul

* Inkl. teor. klassavd. i kl. 7—8.

lllllllllllillLlLllll

co D

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll—

lllllllllilllllllllllllllllllllllllllIlllllllllllllllllIlllllllllllLllllllllll

llllllIlllllllllllllllllllllllllllllll

Boga'leller Tillgrepps- Inbrott

brott

Skode— Völd5broi+

gör-else

Motorfor- donsbrofl'

Figur 3. Brottskategoriernas fördelning på stadsdelar

fler markeringar än dessa. De senare är så få, att de inte, såsom planerats, kan be- handlas som en separat kategori. I vissa sammanhang har de i stället förts till en odifferentierad kategori för tillgreppsbrott.

Som väntat intar tillgreppsbrotten den ledande platsen bland de icke bagatellartade brotten. Däremot visade sig motorfordons- brotten relativt sett mindre vanliga än be- räknat.

Föres alla tillgreppsbrott samman till en grupp, utgör denna ungefär 1/s av samtliga markerade brottstyper. Skadegörelsen svarar endast för 5 % och våldsbrotten för 1 %. Mot bakgrund av denna fördelning kan man tycka, att våldsbrotten tilldragit sig opro- portionerligt stor uppmärksamhet. Troligen baseras denna på brottstypens högre fre- kvens i årsklasserna närmast över dem som här undersökts samt givetvis på att vålds—

brotten upprör opinionen genom sin karak- tär.

Drygt hälften av deltagarnas markeringar faller inom bagatellkategorin. Genom denna dominans förryckes i någon mån relationer- na beträffande övriga brott. Tabell 18 med korresponderande fig. 2 kompletteras därför med tabell 19, som anger brottens fördel- ning på kategorier med bagatellerna bort- plockade ur bilden.

1 1.2.4.b Fördelning på elevkategorier

undersökningens

11.2.4.b.1 Differenser mellan skolor och stadsdelar med avseende på brottstypernas och kategoriernas relativa frekvens

Tabell 20 upptar brottstyperna i den ord- ning. de förekommer i frågeschemat och utvisar anmärkningsvärda likheter skolorna

emellan i fråga om den procentuella andelen av där markerade brottstyper.

Som väntat avviker dock den nyaste stads- delen, Rågsved, genom något högre fre- kvens för vinds-, källar- och barackinbrott, vilket troligtvis hänger samman med de talrika barackerna och arbetsvagnarna i ett område, som vid undersökningstillfället fort- farande var under utbyggnad.

Bromma Södra, undersökningens mest välbärgade distrikt med den högsta andelen socialgrupp I, har en intressant brottsprofil med relativt höga värden för aggressiva brott som skadegörelse och eldsanläggning och låga för tillgreppsbrott.

Fig. 3 visar grafiskt kategoriernas för- delning på de tre stora stadsdelarna. Också vid denna hopslagning av brott i det ena ledet och stadsdelar i det andra framstår variationerna i brottsbilden som obetydliga. De består i den nämnda högre frekvensen av mindre inbrott i Söderort, där skade-

görelsernas andel i gengäld är något lägre än i övriga stadsdelar, speciellt i relation till Västerort. Möjligen är också Innersta- dens svaga övervikt inom våldskategorin värd att notera.

11.2.4.b.2 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer i klasserna 7—8 i fråga om brottstypernas andel av markerade brotts- typer och fördelning på kategorier.

Som framgår av tabell 21 skiljer sig brotts- bilden i de två högsta klasserna främst ge- nom bagatellernas högre andel för den teoretiska linjen, jämfört med den prak- tiska. Tydligast skiljer sig läroverken och enhetsskolans alternativkurs 1 (den prak- tiska). För övrigt är överensstämmelsen skol- formerna och utbildningslinjerna emellan mer anmärkningsvärd än olikheterna. Man kan därför sluta sig till att den differens, som kommer till uttryck, i den avsevärt mycket högre belastningen för eleverna på

Tabell 2]. Brottstypernas procentuella andel av alla markeringar inom olika skoltyper och

utbildningslinjer

Teoretisk linje Praktisk linje

Brottstyp läroverk

Enh.skola alt. kurs 2

Enh.skola alt. kurs 1 Folkskola

Snatteri i hemmet

Pallning Plankning Lamp- eller fönsterkrossning

Vårdslös hantering av eld Ovanstående bagatellförseelser Åverkan på parksoffor el. telefon- hytter Åverkan på motorfordon Stöld av delar från cykel el. motor- fordon Butiksstöld Cykelstöld Åktur i egenskap av passagerare i el. på fordon, som veterligen el. enl. misstanke var stulet Häleri (moped) Slakt av cykel el. motorfordon Moped- el. mc-stöld Bilstöld Vinds—, källar- el. barackinbrott Automat-, kiosk-, affärs- el. lägen- hetsinbrott Bank- el. postbedrägeri Försäkringsbedrägeri Våld eller hot mot person Väskryckning

h—u—N o'Noo'A'ilz'N

& HU») WMNNM—I

..

». ...... ..

_. N_OA H-Ä-Ä

..

».

».

wopNNw q quooo

v

»;

OOPOn—n Hach—A

».

>_-

& ».

».

u—u—AN

LII NOOX Nb) _?OMNl—IOOO

».

».

—u Aehowu ...

ewa wu b—o—aw

& mmopåm

». —.

h—lb—a u ».

>_-

».

woou- NO NWNOOOOO NNO Qx] *DNJBHAXD

I—ILD—l )—l Året

.nu-Iolo o..-köld

mo—yoe aopnum

».

aopw—m aawmuq

».

ohmbh mN Aut—”Hk Nu.

». ».

oopoo oopow mWOOCÅlJI

..

ov—A'oou—n

'

den praktiska linjen än på den teoretiska, till största delen ligger på det kvantitativa planet.

11.2.4.b.3 Differenser mellan yngre och äld- re i fråga om markerade brottstyper och brottstypernas relativa frekvens

Som väntat är bagatellernas andel av mar- kerade brott mera dominerande i den yngre gruppen än i den äldre (tabell 22).

I den äldre gruppen framträder i stället åtta brottstyper med högre andelar än i den yngre. AV dessa har sex anknytning till cyklar eller motorfordon. De båda andra är

Tabell 22. % elever som markerat olika brottstyper samt brottstypernas procentuella andel av alla markeringar inom respektive åldersgrupper

Yngre

Äldre

9-åringar lO-åringar ] l-åringar lZ-åringar 13-åringar l4-åringar

% av ål- ders- gr UP- pens mar- ke-

% av ål- ders- grup- pens mar- % ke- ele-

Brottstyper ringar ver

% mar- % ele— ringar ver

% av ål- ders- ngP' pens mar- ke- ringar

% av ål- ders- grup- pens mar- % ke- ele- ringar ver

% av ål- ders- grup- pens mar— % ke- ele- ringar ver

% av ål- ders- grup— pens

ke- ele- ringar ver

32 13 70 28 22 9

Snatteri i hemmet 16 Pallning 29 Plankning 8 Lamp- el. fönster- krossn. 15 33 13 Vårdslös hantering av eld 9 Ovanstående bagatell- förseelser verkan på parksof— for el. telefonhytter Åverkan på motorfor- don Åktur i egenskap av passagerare i el. på fordon som veterli- gen el. en]. miss- tanke var stulet

Stöld av delar från cykel el. motorfor- don

Slakt av cykel el. motorfordon Häleri (moped) Butiksstöld Bank- el. postbedrä- geri

Försäkringsbedrägeri Cykelstöld

Moped- el. mc-stöld Bilstöld Vinds-, källar- el. barackinbrott Automat-, kiosk-, aB'ärs- el. lägen- hetsinbrott Våld eller hot mot person

Väskryckning

27 90

10 77 72 14 6

2,9 3,3 1,1

_a A __|») 0 ;> 00 ... 0

_N

OMC ... .:;

»o "o

bmi.) 4:—

A_N»—

WHP ON '_'-Ä

Ö M_E) bä &

OO N_— N 0

"o cob '.!-:P-

». ».

m cops J; # com oom— N oo—oo

U| ». Nl

10 22 10

36 8 38 8 90 21 91 19 49 12 52 11

29 9 38 83 26 81 26 8 28 46 14

26 8

46 13 53 13 55 11

32 9 23 5 31 6

91 66 95 64 95 59 95

3 11 3 13 3

a4 a7 Lo es

_ND A _|») © 'N) DJ N O Jb &

.... 00 OK N (» OK

». ».

mi» )—l (& ox'N o— ». axon

a_n—u. »oxz »epw oo

30 A O_va u.

N|.-|

U.) A >_- >_-

99. Ah _oo

». ».

s=s> w po OI—lu)

OP wax'Nww

ow'öobw _ _oo mum i—l _uno oo

u. cow _. '... A _o—N

».

maison—u—

».

Orb-) xlNOuO-Aw .PfD—

... Nl Lh "Ob—IL..)

inbrottsvarianterna. Det är på sin plats att påminna om att värdena endast gäller före- komst av en viss brottstyp utan hänsyn till hur många gånger den blivit utförd. Det är således fullt tänkbart, att antalet brottstill- fällen av bagatellkaraktär ökar i den äldre gruppen jämsides med att andelen för mot- svarande brottstyper sjunker. Enligt tabell 38 sid. 79 är detta också i viss utsträckning fallet.

Att döma av tabell 22 skulle gränsen mel- lan den bagatelldominerade perioden och den, då övriga brott tydligt börjar visa sti- gande frekvens, ligga mellan 10 och 11 år. Redan i ll—årsåldern utgöres 35 % av mar- kerade brott av gravare brottstyper.

Beträffande butiksstöld går dock den skarpaste åldersgränsen mellan 9 och 10 år. Bland 9-åringarna utgör nämligen denna brottstyp endast 1,5 %, medan andelen för alla andra åldrar ligger omkring 10 %. Det är inte sannolikt, att denna differens skulle ha uppstått av en tillfällighet.

11.2.4.b.4 Differens mellan undersökning- ens yngre och äldre grupp i fråga om markerade brottstypers kategoritillhörighet

De vanligaste kategorierna för undersök- ningens yngre grupp är bagateller, andra tillgrepp än inbrott och motorfordonsbrott, samt skadegörelse, i nu nämnd ordning. I den äldre gruppen placerar sig däremot in- brottskategorin före skadegörelserna. Baga- tellerna och skadegörelsen utgör vidare högre andelar av de yngres markerade brottstyper än av de äldres. I motsats till antagandet är detta däremot inte fallet be- träffande andra tillgreppsbrott än inbrott och motorfordonsbrott, som således svarar för en större del av de äldres markeringar än av de yngres.

11.2.4.b.5 Differenser mellan pojkar och flickor i fråga om brottstypernas relativa frekvens och procentuella förekomst i re- spektive material

För samtliga brottstyper gäller, att de mar- kerats av en avsevärt lägre procent i flick- än i pojkmaterialet. I flickmaterialet har

endast 30 % markerat någon gravare brotts- typ mot 53 % ipojkmaterialet.

Rangordningen mellan brottstyperna visar en överensstämmelse, som tyder på att dif- ferensen mellan materialen till stor del är kvantitativ.

Inom ramen för undersökningens »man— liga» uppsättning av brott framträder dock vissa olikheter i fråga om den brottsliga ak- tivitetens inriktning. För fyra brottstyper skiljer sig rangnumret i pojk- och flick- rankningen tre steg eller mer enligt tabell 23 nedan — i riktning mot högre värden för pojkarna.

Tabellens sista brottstyp har markerats av mindre än 1% av flickorna. Även i övriga fall baseras rangföljden på mycket få markeringar och bör tolkas med försiktig- het.

Enligt hypotesen skulle pojkar och flickor snatta i hemmet i ungefär samma omfatt- ning. Visserligen svarar denna brottstyp för en högre andel av flickornas markeringar än av pojkarnas, men trots detta har den prickats för av betydligt fler bland pojkarna än bland flickorna.

Fast bara 75 %* av flickorna mot 89 % av pojkarna har någon markering bland ba- gatellerna, utgör dessa en större andel av flickornas samtliga markeringar, nämligen 73 %, medan motsvarande andel för poj- karna är 60 %. På liknande sätt förhåller det sig med butiksstöld, som prickats för av

Tabell 23. Rangordningsdiiferenser mellan pojkar och flickor beträffande brottstyper med mer än tre stegs rangskillnad

Differenser i rang

Brottstyp Pojkar/ Flickor

Åverkan på parksofl'or eller telefonhytter Automat-, kiosk-, affärs- eller lägenhetsinbrott 4

Våld eller hot mot person i förening med tillägnelse— uppsåt Stöld av delar från cykel eller motorfordon 8,5

* 48 % av flickorna har enbart markerat ba- gateller mot 39 % i pojkmaterialet.

ungefär en flicka på fem och av en pojke på tre. Likväl svarar butiksstölderna för 12,4 % av alla markeringar i flickmaterialet mot 8,7 % i pojkgruppen. I gengäld visar alla andra brottstyper utanför bagatellernas led högre relativ frekvens för pojkarna än för flickorna. Flickornas brottslighet är så kon- centrerad till bagateller och butiksstölder — 85 % — att mycket spelrum inte återstår för övriga brott.

11.2.4.c.1 Differenser mellan de icke ba— gatellartade brottstyperna i fråga om po— lisens kännedom —i undersökningen

Beräkningarna utgår från en fördelning av 34 elevers 41 poliskända markeringar på 16 brottstyper. Härav följer, att tillfällig— heterna fått stort spelrum. Såväl antalet deltagare som är kända hos polisen för respektive brott som procenttalen för den omfattning, vari olika brottstyper kommit till polisens kännedom, bör således tolkas försiktigt. I enlighet med resonemang un- der »Bortfall» sid. 38 samt sid. 59 ut— går de senare värdena från samtliga marke- ringar utan avdrag för sådana, där uppgift om polisens kännedom utelämnats. Fördelningen överensstämmer endast på en punkt med den förväntade rangord— ningen för poliskännedom, nämligen moped- och mc-stöld, som antogs vara det brott, som oftare än andra blir föremål för upp- täckt. Enligt utfallet intar denna brottstyp andra platsen, baserad på sju fall av polis- kännedom av 45 markerade (tabell 24).

11.2.4.c.2 Jämförelse mellan undersökning- ens och den officiella statistikens data för uppklarade brott

Ett utdrag ur de tidigare nämnda officiella uppgifterna över icke straffmyndiga i Stock— holm, vilka begått lagstridig gärning, visar hur många pojkar och flickor, som blivit kända med avseende på de lagrum, som kommer undersökningens brottstyper när- mast i betydelse. Dessa värden, liksom de värden i tabell 24, som anger hur många

Tabell 24. Antal och andel uppklarade brotts- typer i undersökningen.

Antal uppklara- Uppkla- de brotts- ringspro-

Brottstyp cent

Post- el. bankbedrägeri Moped- el. mc-stöld

Väskryckning

Bilstöld Automat-, kiosk-, affärs- el. lägenhetsinbrott Åktur i egenskap av passagerare i el. på fordon, som veterli- gen e]. enl. misstan- ke var stulet verkan på motorfor- don Slakt av motorfordon el. cykel

Cykelstöld Vinds-, källar-, barack- inbrott verkan på parksoffor el. telefonhytter

Butiksstöld Stöld av delar från cykel el. motorfor- don Häleri (moped) Försäkringsbedrägeri Våld eller hot mot person

2

undersökningspersoner som är poliskända för respektive brottstyper, har rangordnats och jämföres i tabell 25.

Mot bakgrund av tidigare förbehåll med avseende på de höga slumpvariationerna för värden avseende variabeln poliskänne- dom, förefaller differenserna mellan statisti- kens och undersökningens rangnummer överraskande obetydliga. Denna jämförelse med officiella statistiska uppgifter skulle således erbjuda ytterligare ett tecken på att undersökningens uppgifter om poliskänne— dom är värda större tilltro än vad det ringa antalet observationer ger anledning att vänta.

På samma sätt som för det totala an- talet brottstypsmarkeringar kan man vidare beräkna det årliga markeringsunderlaget för de brottstyper, som ingår i tabell 24 med avseende på hela Stockholms-populationen,

Tabell 25. Utdrag ur Stockholms stads bidrag till tab. 15 i Brottsligheten 1961 över icke straff- myndiga personer, som begått lagstridig gärning, fördelade efter gårningens art och ålder vid tiden för gärningen samt rangnr enligt denna källa och enligt undersökningen med avseende på polisens kännedom (gäller absoluta värden)

9—1 1 Lagstridig gärning år år

11—12

Rangnr för motsv. brotts- typ i u.s.

Summa Rang-nr

Tillgrepp av moped 9 49 Tillgrepp av annat än cykel och motorfordon 14 59 Inbrottsstöld l 1 Skadegörelse Tillgrepp av bil Tillgrepp av cykel Tillgrepp av mc' Misshandel* Häleri Bedrägeri och bedrägligt beteende

_. |—

192

183 180

60 96 70 75 23 38 12 16 8 11 10 11

kli

05

4 4

Summa 50 200 556 806

* Har ej rangordnats, då motsvarande brott ej kunnat brytas ut ur undersökningens brottstyper.

att ställas i relation till Stockholmsvärdena för uppklarade brottstyper (tabell 25). Rela- tionstalen kan därefter jämföras med mot- svarande undersökningsvärden i tabell 24. Dessa operationer, vars resultat återfinns i tabell 26, syftar till att studera, inte bara om undersökningens rangordning av brotts- typerna med avseende på det absoluta an- talet uppklarade brottstyper ansluter sig nå- got så när till officiella data, utan också variationer i relativ uppklaringsfrekvens brottstyperna emellan.

Dessa frekvenser motsvarar upptäcktsris- ken för olika brottsliga aktiviteter och ger anvisning om den mängd brott, som döljer sig bakom upptäcktsstatistiken, det s.k. mörktalet. Uppklaringsfrekvensen ger också en fingervisning om vilka brottstyper, som allmänheten reagerar starkast mot, åtmins- tone av anmälningarna att döma. I viss mån avspeglar den också vilka brott, som i första hand är föremål för ordningsmaktens upp- märksamhet. Betydelsen av de båda senare faktorerna går dock inte att skilja åt.

Den högsta uppklaringsfrekvensen i Stock- holmsmaterialet har bilstölderna med 33 %. Därefter följer mopedstölderna. Procentta- len under 1. i tabell 26 innebär, att unge— fär 8 mopedtjuvar av hundra under ett år blir upptäckta för minst en mopedstöld

(utgår man enbart från undersökningsre- sultatet skulle siffran vara 15; den torde dock vara något för hög). Liksom det går många mopedtjuvar på varje känd sådan, kan man anta, att varje känd mopedtjuv gjort sig skyldig till flera stölder än dem för vilka han kommer till polisens känne- dom. Om den senare relationen sättes till 2: 1, skulle detta betyda, att minst 96 mopedstölder av 100 avlöper lyckligt ur förövarens synpunkt.

Av de övriga brott, som kunnat bli föremål för jämförelse. tilldrar sig inbrot- ten den största uppmärksamheten från po- lis och allmänhet, följda av skadegörelse och cykelstöld. Först därefter kommer till- grepp av annat än cyklar och motorfor- don, med andra ord alla butiksstölder. Räknar man även här med två brotts- tillfällen bakom varje upptäckt brott, inne- bär 1,9 % under 1 i tabell 26, att knappt ett brott på hundra kommer till polisens kännedom. Enligt undersökningsresultatet skulle det röra sig om ett ännu lägre tal, 0,6. Detta var dock innan handelns aktions- grupp mot butiksstölder beslöt att undan- tagslöst polisanmäla Snattare.

Det känns angeläget att poängtera, att alla jämförelser med data för hela Stock- holm, med undantag för tabell 25, bygger

Tabell 26. Jämförelse mellan upptäcktfrekvens för olika brottstyper enligt den officiella stati- stiken och undersökningens data

Uppklarade brottstyper

1. enligt Statistiska Centralbyråns uppgifter för Stockholm

2. i undersökningen

i % av det beräk- nade totalvärdet för resp. brotts- typer i stockholms- Rang populationen

Brottstyper

i % av antal markeringar av resp.

nr antal brottstyper

b.) ». U.)

Tillgrepp av bil 75 Moped- och mc-stöld Inbrottsstöld Skadegörelse 96 Tillgrepp av cykel 38 Tillgrepp av annat än

cykel och motorfordon 183 Bedrägeri 4 Häleri ll

_ 103»);th

_mo bwwe

|__—|_-

o—at NUle—v—l 00wa Gulli—N

på två premisser. Den första av dessa är att undersökningens uppgifter om marke- rade brottstyper är korrekta, den andra, att dessa utgör 2,44 % av ett års mar- keringsunderlag i Stockholm (urvalets re- lation till hela Stockholmspopulationen). Med utgångspunkt från att de utgör 2,44 % har undersökningens värden multiplicerats upp till ett konstruerat totalvärde för Stockholm.

11.2.4.c.3 Differenser beträffande polisens kännedom i skuldfrågan för olika brotts- kategorier

Redovisningen av de uppklarade brottsty- pernas kategoritillhörighet kan tjäna som sammanfattning av de båda närmast före- gående avsnitten. Man lägger åter märke till den både absoluta och relativa övervikten för motorfordonsbrotten, som i detta sam- manhang även inbegriper provkörning eller passageraråkning med fordon, som någon annan stulit.

Fördelningen avviker från den förvänta- de beträffande tillgreppsbrotten. Dessa an- togs belägga tredje platsen i fråga om upp- täcktsrisk men ligger i stället sist med av- sevärt lägre andel av kända brott än för övriga kategorier. Att våldsbrotten drar till sig uppmärksamhet och genom sin ka-

raktär oftare påkallar anmälan än många småstölder är helt förklarligt. Mera över- raskande är det då, att även brott av skade— görelsetyp uppvisar högre upptäcktsfrekvens än tillgreppsbrotten. Förklaringen är möj- ligen den, att vandalisering är en utpräglad gruppföreteelse, och att den som sådan drar till sig mer uppmärksamhet än en- skilda stölder i exempelvis i snabbköp och varuhus.

11.2.4.d Differenser för olika brottstyper beträffande hemmets kännedom i skuldfrå— gan

Fyra av bagatellerna har placerat sig så högt i rangordningen, att de i viss mån bildar en egen kategori även beträffande andelen i hemmet kända brottstyper, som här håller sig över 20 %, medan denna andel som tidigare nämnts ligger på 7 % för de gravare brottstyperna. Till denna skillnad kan man tänka sig tre förklaringar. De fyra bagatellförseelsema är snatteri i hemmet, eldsanläggning, lamp- och fönster- krossning samt pallning.

Enligt det allmänna rättsmedvetandet fördöms inte de förseelser, som här be- tecknats som bagateller, lika hårt som övriga brottstyper. De betraktas som bus och pojkstreck och behandlas ofta med

Tabell 27. Antal och andel uppklarade brotts- typer inom olika brottskategorier

Antal uppkla- Uppklarade rade brotts- brottstyper i % typer inom av markeringar kategorin inom kategorin

Brottskategori Pojkar Flickor Pojkar Flickor

Motorfordons-

brott 21 O Inbrott 7 2,4 Skadegörelse ] 0 Våldsbrott 5 10,0 Tillgreppsbrott

(inkl. bedrä- geri) 7 1,9

241. M2,6 M 1,6

visst överseende, bl.a. därför att flertalet föräldrar en gång själva gjort sig skyldiga till liknande försyndelser. I medvetande härom är barnen inte fullt så angelägna om att hemlighålla bagatellerna som de brott, som uppväcker starkare reaktioner.

En kraftigt bidragande orsak till att minst var femte bagatell är känd i hemmet är att denna typ av brott, i ett fall ge— nom sin definition, men också för övrigt i stor utsträckning är förlagd till själva hemmet eller till dess grannskap. Möj- ligheterna för direkt upptäckt från föräld— rarnas sida eller kännedom via grannars rapporter och klagomål blir härigenom be- tydligt större än när det gäller brott, som förlägges utanför hemmets och det när— maste grannskapets uppsiktsradie. Den ba- gatell, som utgör undantaget från regeln och som kommer först på trettonde plats, är också plankningen, som inte kan bedri- vas direkt vid hemmets knutar.

Om grannskapsmodellen för upptäckt kan tillämpas beträffande åktur på stulet fordon, som kilat in sig bland baga- tellerna i toppen av ranglistan, är mera tveksamt. Snarare kommer här den tredje förklaringsgrnnden in i bilden. Vid ju fler tillfällen en brottstyp blivit begången, desto större är möjligheten att något tillfälle skall ha kommit till hemmets kännedom, vilket är tillräckligt för att brottstypen

C.)! G

E N O lllllllllllllllllllllllllljllllllllllll

Kriminalitetsindex

| l l 9 l0 ll Ålder- Figur 4. Kriminalitetsindex — åldersfördelning

som sådan skall klassificeras som känd (sid. 26—27).

Närmast efter bagatellerna följer motor- fordonsbrotten. Förhållandet är således det samma som i fråga om polisens relativa kännedom, där motorfordonsbrotten intar första platsen. Tredje platsen intas av andra tillgreppsbrott.

11.3 Differenser mellan olika elevkategorier 1 1 .3 .l Kriminalitetsindex

Variabeln är en kombination av antalet markerade brottstyper samt frekvens och svårhetsgrad för var och en av dessa enligt regler, som redovisats sid. 25 .

Belastningen för materialet i dess helhet har redovisats sid. 57—59.

11.3.1.1 Differenser mellan sex åldersgrup- per

Antagande. Kriminaliteten ökar med sti— gande ålder. I den berörda åldersgruppen inträffar den största absoluta och relativa kriminalitetsökningen i 12—13-årså1dern. Resultat. Differenserna är signifikativa på 0,1 %-nivån. Spridningen kring medelvärdet är måttlig. Relativt sett är den högst i de fyra lägre åldrarna. De klassmedelvärden som tillsammans bildar åldersmedelvärden

Tabell 28. Kriminalitetsindex— åldersfördel- ning

Ålder Medelvärde

9 10 11 12 13 14

bygger här på individuella värden med stark inbördes variation.

I enlighet med antagandet ökar krimi- nalitetsindex kraftigt med stigande ålder. Ökningen är så stark, att det inte endast är fråga om en tendens utan om stora och klart säkerställda differenser mellan fler- talet åldersgrupper. De största relativa ök— ningarna inträffar dels mellan 10 och 11 år, dels mellan 12 och 13 år med en antydan till tvåårsplatåer däremellan. Den senare ök- ningen, mellan 12- och 13-åringar, som inträffar i klass 7, är absolut sett den största. Den innebär att medelbelastningen stiger från 16,2 till 30,4 poäng.

I början av åttonde skolårets vårtermin motsvarar pojkarnas genomsnittliga brotts- poäng t.ex. att alla bagateller begåtts mer än tre gånger (15 poäng), att butiksstöld också blivit begången mer än tre gånger (15 poäng), samt att en moped stulits (10 poäng). Poängen har då spridits ut även över dem som inga brott markerat.

Tredjeklassarnas poäng svarar däremot »bara» mot exempelvis två bagateller, be— gångna 2—3 gånger (4 poäng) samt en butiksstöld (5 poäng). Differensen kan ock- så uttryckas så att kriminalitetsindex ökar drygt 4 gånger från klass 3 till klass 8. Den relativa ökningen framgår klart av den logaritmiska åldersfördelningen av kri— minalitetsindex, fig. 5.

Fördelningarna för kriminalitetsindex för materialet i dess helhet och för respektive åldersgrupper är starkt sneda. Betydligt fler har placerat sig på de lägre värdena än på de högre. I sådana fall blir medel-

Kriminalitets— index 50

405—

m—

h."! = I

61]. pers.

I

Medion

40. perc.

N I

0,5

| |4 Ålder

Figur 5. Kriminalitetsindex — logaritmiska ål- dersfördelningar

| ID lI l2 13

(D

värdena missvisande höga. Åldersklasser- nas medelvärden i tab. 28 kompletteras därför med en tabell över fördelningen inom varje årsklass med angivande av de värden som delar åldrarna vid 20. 40. 50. (medianen) 60. och 80. percentilerna (tab. 29).

Tabell 29. Kriminalitetsindex — åldersfördel- ning

Ålder P20

=?

9 10 11 12 13 14

». ».

mAHpmw _N—nmw

».

b—lb-lb—A

Tabell 30. Kriminalitetsindex A och B—ål- dersfördelning

Medelvärde

Ålder Index A Index B

Enligt tabell 29 får man gå så högt upp som till 80. percentilen (där 80 % av mate- rialet har lägre värden och 20 % högre) för att möta värden som ligger på samma nivå som medelvärdena för respektive åldrar. Detta betyder att de mest belastade 20 pro- centen inom materialet har så höga krimi— nalitetspoäng att dessa räckt till för att »höja upp» de 80 procent som ligger lägre till en hög genomsnittsnivå.

Kriminalitetsindex B tar endast hänsyn till ej bagatellartade förseelser, som ej gra- derats inbördes. Frekvensangivelsema har tolkats i enlighet med variabeldefinitionen sid. 26.

Ovanstående tabell 30 visar parallellite- ten i belastningsökningen beräknad enligt de olika principerna.

Sambandet mellan de båda indexseriema är utomordentligt starkt, med en korrela- tionskoefficient på 0,96. Att detta samband erhållits, trots att den ena principen i hög grad bygger på brottstypernas svårhetsgrad och den andra uteslutande på brottsfre- kvensen, tyder på att även dessa aspekter på den brottsliga aktiviteten är nära för- bundna med varandra. Tillsammans med det förhållandet att stadsdelarna skiljer sig ganska obetydligt beträffande antal brotts— typer (tabell 41 sid. 80) och aktuell brottslig- het (tabell 49 sid. 85), bestyrkes därmed an— tagandet att brottslighetens olika sidor följs nära åt.

En ansenlig del av den tydliga ökningen i de två högsta klasserna utgöres av de något svårare brotten inom den grava kategorin (tabell 38 sid. 79).

ll.3.l.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Antagande. Flickornas kriminalitet är min— dre omfattande än pojkarnas.

Resultat. Differensen är signifikant på 0,1 %-nivån.

Inom de brottstyper, som undersökningen gäller, är pojkarnas belastning tre gånger så hög som flickornas med 19,5 poäng mot 6,7.

Relationen mellan antalet flickor och poj- kar, som har akt hos polisen är 1:11 och motsvarande relation för polisanmälan un- der 1961 för brott, som liknar undersök- ningens, 1:20. Även med tanke på att en större del av flickornas belastningspoäng än av pojkarnas härrör från bagatellförseel- ser, visar disproportionen mellan 1 : 3 å ena sidan och de senare relationstalen å den andra, att en betydligt högre andel av flic- kornas icke bagatellartade brott än av poj- karnas tillhör den dolda brottsligheten.

Två förklaringar anmäler sig lätt till detta förhållande, nämligen att flickornas brott är lindrigare än pojkarnas, samt att allmän- heten är mera benägen att låta nåd gå före rätt när det gäller flickor. Däremot tycks det inte förhålla sig så, att flickorna begår sina brott ensamma i större utsträckning än pojkarna, vilket eljest vore en tänkbar

Tabell 31. Kriminalitetsindex — könsdifferens

Kön Medelvärde

pojkar 19,5 flickor 6 7

,

bidragande orsak till den lägre upptäckts- frekvensen.

11.3.1.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Antaganden.

a) Ju högre krav på teoretisk begåvning som är förknippade med en skoltyp eller en utbildningslinje, desto lägre är den ge- nomsni-ttliga kriminalitetsnivån.

b) Kriminalitetsnivån är genomsnittligt

lägre bland barn från socialgrupperna I—II än bland barn från socialgrupp 111.

Resultat. Differenserna är signifikanta på 0,1 %-nivån.

Fördelningen i tabell 32 framställes gra- fiskt i fig. 6.

Frånsett åldersdifferenserna tycks de kla- raste skiljelinjerna för olika grader av kri- minell belastning gå mellan olika skoltyper och utbildningslinjer. Socialgruppstillhörig- heten har fortfarande visat sig ha ett inte obetydligt samband med utbildningens in- riktning.1 Differenserna kan delvis ses som ett uttryck för denna socialgruppstillhörighe- tens betydelse. I första hand bör dock dif- ferenserna mellan skoltyper och utbildnings- linjer betraktas som uttryck för att en mer än genomsnittlig begåvning i förening med den sociala ambition som valet av teore- tisk utbildning också utgör tecken på, är de faktorer som — inom den begränsade ramen för denna undersökning — bäst skyddar mot kriminell utveckling.

Tabell 32. Kriminalitetsindex— fördelning på skoltyper och utbildningllinjer

Medelvär- de för kriminali— tetsindex Rangnummer (klasserna Resul- Enl. 7—8) tat hyp.

Skoltyper och utbildningslinjer

Enhetsskola, prakt. linje Folkskola Enhetsskola, teor. linje Läroverk

52,4 (1) 31,1 (2)

23,2 (3) 20,7 (4)

Den tydliga skillnaden mellan utbildnings- linjer, som ställer skilda krav på be- gåvning, var väntad. De enklaste tolknings— modellerna för detta samband har berörts sid. 18. Härtill kan fogas, att svag begåv- ning i detta sammanhang anses utgöra en riskfaktor främst genom den därmed för- knippade bristen i framåtblickande slutled— ningsförrnåga.

Resultatet är också i linje med ameri- kanska teorier om misslyckandets och kom— pensationens roll vid uppkomsten av kri-

Krim i nalitetsindex & å 'en” % ä å ä % IllLlllllllllllLlllLllllllllllIllllLlJlllllllllllllllL

O

Ll'l

G

_roktisk linje Enhetsskola teoretisk linje

Enhetsskola 0

Figur 6. Kriminalitetsindex — fördelning på skoltyper och utbildningslinjer

minalitet. Cohen,? Taft3 och Merton4 be- tecknar sålunda kriminellt beteende som en klassbetonad kompensation för förväg- rade uttryck för framgång. När det före- faller utsiktslöst att vinna framgång på de områden som samhället accepterar, söker man i stället denna — enligt Cohen — i rakt motsatt riktning, d.v.s. i olika aso-

1 Svensson, N.-E., Ability Grouping and Scho- lastic Achievement, Report of a five-year follow- up study in Stockholm, Stockholm 1962. * Cohen, A. K., Delinquent Boys, NY 1955. * Taft, D. R., Criminology, NY 1956 sid. 336—349. ' Merton, R. K., Social Theory and Social Structure, Chic. 1957 sid. 161—191.

ciala uttrycksformer. Mertons huvudteori går ut på att kriminella utvägar väljes, när samhället lägger stor vikt vid framgång utan att erbjuda medel att uppnå denna. Dessa förklaringsmodeller passar väl in på de ungdomar, som inte är tillräckligt be- gåvade för att komma i åtnjutande av den teoretiska utbildning, som utan tvivel är premierad och statusskapande i Vårt sam- hälle.

Kompensationsteorierna ensamma förkla- rar dock bara skillnaden mellan de prak— tiska och de teoertiska klasserna. Mera anmärkningsvärd är den oväntat starka dif- ferensen mellan de praktiska klasserna i enhetsskolan å den ena sidan och de likvär- diga klasserna i folkskolan å den andra. Den genomsnittliga brottsaktiviteten för klasserna 3—6 är inte högre i de stadsdelar, som representeras av enhetsskolor än i de stadsdelar, som företrädes av folkskolor. Därför är det inte troligt att de skillnader som återfinns i klasserna 7 och 8 enbart skulle gå tillbaka på lokala olikheter (ta- bell 34).

Om det verkligen förhåller sig så som resultatet utvisar, skulle detta kunna tyda på att enhetsskolesystemet innebar en björn- tjänst åt de elevkategorier, som systemet var avsett att stödja och att erbjuda vidgade ut- vecklingsmöjligheter. Enbart på grundval av de föreliggande resultaten törs man knap- past dra en så vittgående slutsats, men de förefaller tillräckligt alarmerande för att motivera en specialundersökning av proble- met. Frågeställningen utvecklas vidare i sammanfattningen sid. 104—106.

Tabell 33. Kriminalitetsindex — fördelning på special— och normalklasser.

Medelvärde för kriminali- tetsindex (Klasserna 4—7)

Antal

Undervisningsform elever

Hjälp- och läsklasser 20,9 36 Normalklasser 18,2 370

11.3.1.4 Differens specialklasser

Antagande. Högre genomsnittlig kriminali- tet i special- än i normalklasser.

Resultat. Differensen är inte säkerställd. För denna jämförelse, där endast 36 in— divider ingår i specialklassgruppen, har på normalklassidan uttagits en mindre grupp, som endast omfattar klasserna 4—7. Mot förmodan skiljer sig specialklassgruppen en- dast föga från normalklasserna genom obe- tydligt högre belastningsvärden. Möjligen kan den uteblivna skillnaden ha ett visst samband med den något sämre uppfattning av formulärets frågor för hjälpklasselever- nas del, som framkom vid efterundersök— ningen av frågeschemat (sid. 27).

På grund av det ringa antalet elever i specialgruppen är resultatet något otillför- litligt.

11.3.1.5 Lokala differenser

ll.3.1.5.1 Differens mellan sju grundskolor

Antagande. Kriminalitetsindex är genom- snittligt högst i stadsdelar med ny hyreshus- bebyggelse, hög barntäthet och/eller över— vikt för socialgrupp III, d.v.s. i Lång- brodal, Rågsved och Björkhagen. Bromma Södra antas ligga lägst (se sid. 19 och 36).

Tabell 34. Kriminalitetsindex -fördelning på stadsdelar

Medel- tal för krim .- index

Rang- nr enl. antag. Skola

Långbrodal* Rågsved* Björkhagen* Matteus Maria Bromma Sö. Hässelbygård

24,9 23,7 23,1 22,4 21,2 17,3 15,7

* exkl. teor. klasser. Tabellens differenser återges grafiskt i fig. 7

s & 8 E% |||11111|11|||||||111|||

Kriminalitetsindex

LH

=

Långbrodal Rågsved Björkhagen Matteus Mario Bromma Sodro Hässelbggård

Figur 7. Kriminalitetsindex — fördelning på sju skolor

Resultat. Differenserna är ej säkerställda, men rangordningen ansluter sig till antagan- det beträffande övervikt för socialgrupp III och delvis beträffande nyare hyreshus- bebyggelse.

Medeltalet för totalmaterialet är 19,5. Med undantag för rangordningens ytter- poler Långbrodal och Hässelbygård av- viker de enskilda skolornas medelvärden endast obetydligt härifrån. Också differensen mellan var och en av skolorna och den som placerat sig närmast i rang är anmärk- ningsvärt liten. Enligt resultat av varians- analys är differenserna mellan skolornas medelvärden inte statistiskt säkerställda. Variansanalysen har kompletterats med ett t-test av differensen mellan Långbrodal och Hässelbygård, som är den mest framträ— dande. Likväl är den inte säkerställd.

Stick i stäv med antagandet och allmänt vedertagna föreställningar visar undersök- ningen sålunda, att stadsdelarna inte skil- jer sig signifikant i fråga om de minder- årigas brottsbelastning. Å andra sidan va- rierar iakttagna differenser med stadsde- larnas karaktär i viss anslutning till an- tagandet.

De tre söderförorterna som toppar listan företer sålunda ett eller flera av de särdrag som förväntades vara förknippade med hög

barnbrottslighet, nämligen hög andel av de bosatta tillhörande socialgrupp III,* ny hy- reshusbebyggelse och hög barntäthet.

Eftersom skillnaderna är så pass obetyd- liga, kan man sammanfattningsvis konsta- tera att betydelsen av den ekologiska as- pekten troligen har kommit att överdrivas något i diskussionen, därför att den varit naturlig i USA och därmed i de kriminolo— giska standardverken. Det svenska sam- hället är sannolikt alltför heterogent även inom ramen för sina minsta lokala enheter för att det här skall löna sig att studera de yngstas brottslighet med hjälp av kartan. I varje fall tycks detta vara förhållandet för Stockholms del.

Även om skolorna i sin helhet inte skiljer sig signifikant, finns stora olikheter mellan enskilda klasser i materialet. I Långbrodal är sålunda medelvärdet för 14-åringarna 84,5, medan det är 22,1 i Bromma Södra. Å andra sidan är exempelvis Bromma Södras värde för 10-åringarna 12,6, medan Råg- sveds är 3,9. Ingen skola ligger genomgåen— de högst eller lägst för samtliga åldrar. Den största konstansen har Hässelby gård.

På liknande sätt döljer sig stora individu- ella variationer bakom klassmedelvärdena. Långbrodals höga medelvärde beror till stor del på ett litet antal elever med ex- tremt hög belastning. Eftersom kriminali- tetsindex kan 'anta värden upp till 375, blir utslaget även av enstaka värden mycket starkt. Om man ser till antalet brottstyper, där maximum är 21, har Långbrodal det lägsta värdet (tabell 41 sid. 80). Bromma Södra, som har ett lågt kriminalitetsindex, ligger å andra sidan högst i fråga om brotts- typer. Detta förhållande bör tolkas så att Bromma-barnen prövar på många olika typer av brott men endast sällan upprepar dessa. Bromma Södra har också ett mycket lågt värde för variabeln upprepningsten- dens (tabell 46 sid. 83).

Olikheterna i kriminalitetsindex kan inte

* Rangkorrelationen mellan de sju skoldist- riktens andel av socialgrupp I och deras genom- snittliga kriminalitetsindex är negativ (—0,40), medan den är positiv (+ 0,70) mellan andel so- cialgrupp III och kriminalitetsindex

Tabell 35. Kriminalitetsindex-dilferens mellan två läroverk

Medeltal för (Rangord- kriminali- ning enl.

Skola tetsindex antag.)

Bromma läroverk Södra latin

27,76 (2) 15,31 (1)

föras tillbaka på differenser i fråga om brottslighetens art. Som framgått av tabell 20 sid. 64 företer alla stadsdelarna samma brottsbild.

11.3.1.5.2 Differens mellan Bromma lä- roverk och Södra latin

Antagande. Högre kriminalitetsindex i in- nerstadsskolan (Södra latin)

Resultat. Differensen är ej säkerställd. I direkt motsats till antagandet har Brom- ma läroverk avsevärt högre belastning än Södra latin. De medverkande eleverna mot- svarar i åldershänseende klasserna 7—8 i grundskolan, vilket är orsaken till de höga medelvärdena jämfört med grundskolornas i tabell 34. Trots att brottsbelastningen för förortsläroverket nästan är dubbelt så hög som för innerstadsläroverket, är inte dif- ferensen säkerställd. Anledningen härtill är att hela skolorna — och inte deltagande klasser — utgjort jämförelseenheter. Man får därför nöja sig med den tendens som differensen antyder. Eftersom differenserna mellan grundskolorna pekade mot en högre belastning i innerstaden, kan denna tendens förefalla något överraskande. Man bör dock hålla i minnet, att differensen trots sin storleksordning kan ha uppstått av en till- fällighet. I vilketdera fallet poängterar den, att de mönster i brottsaktivitetens lokala

N O

5

U!

Kriminalitetsindex En lllllllllllllLllllllllll

Söderort Väster-ori-

Figur 8. Kriminalitetsindex — fördelning på tre block av stadsdelar

Innerstad

utbredning, som man tycker sig skönja, är synnerligen sköra. Möjligen begränsas deras giltighet till grundskolorna, vilket vissa tecken i nästa moment tyder på.

11.3.1.5.3 Differenser mellan Söderort, In- nerstad och Västerort

Antagande. Högsta kriminalitetsnivån i Sö- derort och lägsta i Västerort.

Resultat. Differenserna är ej säkerställda.

Differenserna under 1) i tab. 36 fram- ställes grafiskt i fig. 8.

Den svaga skillnaden enligt kolumn 1) mellan hela Västerort å ena sidan och de båda andra stadsdelarna i sin helhet å den andra framträder tydligare, när jämförelsen som i kolumn 2) endast utgår från odiffe- rentierade och praktiska klasser. De teo- retiska klassernas effekt är således något utjämnande. Inte i något fall är differen- serna mellan stadsdelarna säkerställda. Det står såldedes fast, att de lokala variationerna är obetydliga inte bara ifråga om brotts- bildens utseende utan även när det gäller

Tabell 36. Kriminalitetsindex - fördelning på stadsdelar och skolformer

1) Grundskolor (inkl. teor. klasser) + läroverk

2) Enbart grundskolor (exkl. teor. klasser)

Stadsdel Medelvärde Rangnr

Rangnr

Medelvärde Rangnr enl. antag.

Söderort Innerstad Västerort

1 2 3

Tabell 37. Kriminalitetsindex -differens mel- lan anonyma och icke anonyma deltagare.

Svarstyp Medelvärde

18,2 12,5

Anonym Ej anonym

belastningen. För övrigt erhålles inga sta- tistiskt säkerställda gruppdifferenser beträf- fanade någon variabel, så länge den stude- rade dimensionen är ekologisk.

ll.3.1.6 Differens mellan anonyma och icke anonyma deltagare

Antagande. Genomsnittligt lägre kriminali- tetsindex i den namnlämnande gruppen än i den anonyma.

Resultat. Differensen är signifikant på 1 %-nivån

Då den grupp, som uppgav sina namn, inte omfattar någon sjundeklass eller någon läroverksklass, har den jämförts med ett urval, som likaledes utesluter dessa kate— gorier. Detta är anledningen till att medel- värdet för den anonyma gruppen är lägre än det som tidigare angivits för totalmaterialet. Den anonyma gruppens belastning, 18,2 poäng, överstiger väsentligt den namnläm- nande gruppens 12,5 poäng. Differensen är något mindre än mellan de i belastnings- hänseende mest åtskilda skolorna men i mot- sats till den senare klart säkerställd. Den utgör ett direkt uttryck för vad som vun— nits i tillförlitlighet genom det anonyma undersökningsförfarandet. Det bör dock i detta sammanhang betonas, att även de namnlämnande elevernas anonymitet varit skyddad i samma grad som övriga delta— gares. Ingen utanför utredningsorganisatio— nen har haft tillgång till frågeformulären, varifrån data fördes över till icke namn— givna nålkort för vidare bearbetning.

11.3.2 Antal brottstyper (4.1.1.2 sid. 22)

För antalet brottstyper i det totala pojkma- terialet har redogjorts sid. 57.

Tabell 38. Antal brottstyper—åldersfördel- ning.

Medeltal för antal markerade brotts- typer

1) för 21 2) för 16 brotts- gravare 3) för 5 Ålder typer brottstyper bagateller

9 2 10 2 11 3, 12 3 13 4 14 5

11.3.2.1 Differenser mellan sex åldersgrup- per

Resultat. Medeltalsdifferenserna i kolumn 1 tabell 38 är signifikanta på 0,1 %-nivån.

I tabell 38 redovisas åldersfördelningen för de gravare brotten såväl skilda från som tillsammans med bagatellerna. Det ti- digare nämnda åldersberoendet framträder skarpt. Fördelningarna visar, att den med åldern stigande belastningen både beror på en stark ökning i antalet brottstyper och på en gradvis övergång till de gravare brott, som ger högre poäng. Medan baga- tellerna uppvisar en fullständigt jämn ök- ning, inträder för de gravare brottstyperna en markerad ökning i sjunde klass. Mot- svarande ökning av kriminalitetsindex går tydligt tillbaka på detta förhållande. Först i denna klass kommer de gravare brottsty- perna upp till bagatellernas nivå. Ökningen från tredje till åttonde klass är i det när- maste femfaldig för de gravare brottsty- perna. Under samma tidsperiod ökar an- talet bagateller med bara ca 50 %.

Tabell 39. Antal brottstyper — könsdifferens

Medeltal för antal markerade brottstyper ]) för samt- 2) för 16 gra- liga 21 brotts- vare brotts- Kön typer typer Pojkar 3,7 1,4 Flickor 1,6 0,4

Tabell 40. Antal brottstyper — fördelning på skoltyper och utbildningslinjer

Tabell 4]. Antal brottstyper—fördelning på stadsdelar

Skoltyper och Medeltal

utbildningslinjer

Skola (exkl. teor. klasser) Medeltal

(klasserna 7—8) Enhetsskola, prakt. linje 6, 5 9 Folkskola 5, ' Enhetsskola, teor. linje 4, 3 8 Läroverk 3 '

11.3.2.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Resultat. Medeltalsdifferensen mellan vär- dena i kolumn 1 tabell 39 nedan är säker- ställda på 0,1 %-nivån.

Pojkarnas belastning är tre gånger så hög som flickornas. Den mycket klart säker- ställda differensen mellan 3,7 och 1,6 för antal brottstyper motsvarar en ungefärlig relation av 211. (Värdena 3,7 och 1,6 är inte åldersvägda.) För kriminalitetsindex är relationen 3 : 1. Den något mindre skillna- den i fråga om antalet brottstyper går till- baka på att den större andelen bagatellbrott i flick- än i pojkmaterialet tillför flickorna färre poäng. Om man enbart ser till de gra- vare brottstyperna återkommer relationen 3 : 1 med medeltalen 1,4 för pojkarna och 0,4 för flickorna.

11.3.2.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Resultat. Differenserna är säkerställda på 0,1 %-nivån.

De mycket starka differenserna beträf- fande kriminalitetsindex återkommer här i ännu mer utpräglad form. Den relativt obe- tydliga skillnaden i belastning mellan läro- verk och enhetsskolans teoretiska klasser motsvaras beträffande antalet brottstyper av en starkare differens med det lägre medel- värdet 3,4, för läroverken och det högre, 4,2, för enhetsskolorna.

ll.3.2.4 Differens specialklasser

mellan normal— och

Resultat. Hjälp- och läsklasseleverna har i genomsnitt markerat 3,6 brottstyper mot

Bromma Sö Rågsved Matteus Maria Björkhagen Håsselbygård Långbrodal

normalklassernas 3,4 (för motsvarande åld— rar). Skillnaden är således obetydlig, liksom i fråga om kriminalitetsindex.

11.3.2.5 Lokala differenser

11.3.2.5.1 Differenser mellan sju grund- skolor

Resultat. Inga differenser är säkerställda. Differenserna är obetydliga. Rangordning- en mellan skolorna är inte densamma som för kriminalitetsindex (tab. 34 sid. 76). Skill- naden kan dels bero på slumpen, dels på olikheter i upprepningstendens (sid. 83).

11.3.2.5.2 Differenser Innerstad oeh Västerort

mellan Söderort,

Den överraskande likheten mellan olika stadsdelar beträffande kriminalitetsnivån markeras ytterligare vid en jämförelse mel- lan de tre stora stadsdelarnas genomsnitt för antalet brottstypsmarkeringar. Medeltalet för Västerort är 3,6 och 3,5 för såväl Sö— derort som Innerstad.

11.3.2.6 Differens mellan anonyma och icke anonyma deltagare

Resultat. Differensen är ej säkerställd. I det anonyma materialet har man visser- ligen markerat något fler brottstyper, i ge- nomsnitt 3,5, än i den icke anonyma grup- pen, där medeltalet är 3,0 (för motsvarande åldrar). Men skillnaden är både liten och osäker. Då grupperna likväl skiljer sig signi- fikant på 1 %-nivån när det gäller belast- ningen tycks denna differens huvudsakligen

Tabell 42. Åldersfördelning för genomsnitt- ligt antal kategorier, av sex möjliga, vari mar- kerade brottstyper faller

Ålder Medeltal 9 1,2 10 1,4 11 1,8 12 1,8 13 2,1 14 2,3 M 1 8

bero på att de namnlämnande deltagarna i ungefär samma mån förtigit de mest grave- rande brotten som att vissa brott begåtts mer än tre gånger. I fråga om upprepningsten— densen har nämligen erhållits en skillnad mellan grupperna, som är säkerställd på 5 %-nivån (sid. 83). Utifrån denna erfa- renhet skulle även den icke helt anonyma frågemetoden ge acceptabla resultat, om man endast syftar till att studera om vissa brott blivit begångna utan hänsyn till fre- kvens.

11.3.3 Antal brottskategorier (4.1.1.1 och 4.1.1.2 sid. 22)

Av de sex kategorier, som brottstyperna in- delats i, har deltagarna i genomsnitt prövat på 1,8. 14 pojkar, motsvarande 1,4 % av pojkmaterialet, har markerat minst ett brott inom var och en av de sex katego- rierna. Övriga resultat sid. 61—68. Korrelationen mellan antalet markerade brottstyper och det antal kategorier, vari dessa hör hemma, är så hög som 0,91. De lokala likheterna och de stora skillna- derna mellan olika skoltyper och utbild-

ningslinjer, som konstaterats och redovisats beträffande antalet markerade brottstyper, bör därmed i stora drag också gälla i fråga om brottstypernas kategoritillhörighet. Även om också åldersfördelningarna för antalet kategorier i princip ansluter sig till brotts- typsfördelningarna, kan de ändå ha ett visst illustrativt intresse.

11.3.3.1 Differenser mellan sex åldersgrup- per

Resultat. Differenserna är signifikanta.

Åldersfördelningen i tab. 42 visar hur den brottsliga aktiviteten med varje år blir all-t mer heterogen till sin karaktär. Den kom- pletteras av en tablå, som illustrerar fördel- ningen på antal kategorier bakom åldersni- våernas medeltal (tab. 43). Här framträder tydligt, hur med stigande ålder en allt högre procent av eleverna begår brott, som till- hör skilda kategorier. Samtidigt sjunker an- delen elever, som inte markerat någon va- riant, från 21,8 % i klass 3 till bara 5,4 % i klass 8.

11.3.3.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Resultat. Differensen är säkerställd på 0,1 %-nivån.

Flickorna har gjort markeringar inom ge- nomsnittligt färre kategorier än pojkarna. Flickornas medelvärde är 1,05 och poj- karnas 1,8. Differensen är klart säkerställd.

1 1.3.4 Upprepningstendens

Med denna variabel avses det antal brotts- typer, som uppgivits begångna mer än tre

Tabell 43. Procent elever som begått brott inom nedanstående antal kategorier

Ålder 0 kat. 1 kat. 2 kat. 3 kat. 4 kat. 5 kat. 6 kat. 9 21,8 53,2 12,0 8,7 2,2 1,1 1,1 10 10,3 55,6 31,5 8,4 2,1 1,1 — 11 6,4 51,0 36,0 7,4 7,4 3,2 1,1 12 7,6 45,8 36,0 17,4 7,6 4,4 — 13 0,0 43,9 28,4 12,2 8,6 4,7 2,1 14 5,4 28,5 29,6 15,0 10,8 8,5 2,3 M för hela materialet 6,2 40,8 27,8 11,8 7,4 4,6 1,4 SOU 1969: 1 81

Tabell 44. Brottstyper, begångna mer än tre gånger — åldersfördelning.

Ålder Medeltal 9 0,1 1 10 0,04 1 1 0,32 12 0,21 13 0,62 14 0,67

gånger. Bagatellerna innefattas inte i be- räkningarna. (Definition 4.1.3.4 sid. 26)

Av de gravare brottstyperna har ungefär var fjärde, 24,4 %, begåtts mer än tre gånger. Antalet brottstyper, som blivit be- gångna mer än tre gånger, kan också spri- das ut på samtliga deltagare. Det genom- snittliga antalet brott som markerats be— gångna mer än tre gånger blir då 0,3.

11341 Differenser mellan sex åldersgrup- per

Resultat. Differenserna är säkerställda på 1 %-nivån.

Fördelningen framställes grafiskt i fig. 9. Upprepningstendensen ökar starkt med ål- dern, men med ett par tillbakagångar, som

0,7

0,6 _

Antal broHstgper— P 59 .? T T T

_a N I

P !

_? D

I I l 1 I 1 & IO || , lZ lä 14 Alder

Figur 9. Antal brottstyper begångna mer än tre gånger — åldersfördelning

delvis torde vara slumpmässigt betingade. Det förefaller inte troligt, att brottsaktivite- ten helt skulle avta under dessa åldersinter- vall. Förmodligen förhåller det sig i stället så, att markerade brottstyper redan tidigare begåtts mer än tre gånger och att ytterligare brott inom samma brottstyper inte kommit till uttryck på grund av den grova frekvens- indelningen, där klassen »mer än tre gång- er» utgör tak.

11.3.4.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Resultat. Differensen är säkerställd på 0,1 %-nivån.

Denna mycket starka differens hänför sig till medelvärdena för antal brottstyper per individ som markerats begångna mer än tre gånger, 0,33 för pojkarna och 0,06 för flickorna. Relationen mellan brott som markerats begångna mindre än tre och mer än tre gånger är ungefär 1 : 8 i flick- materialet mot 1 :4 i pojkmaterialet. Dif- ferensen mellan materialen är klart säker- ställd. Då flickorna dessutom markerat färre brottstyper, erhålles en xaccentuerad köns- differens, när den senare variabeln kombi— neras med upprepningstendensen, så som är fallet i variabeln kriminalitetsindex.

11.3.4.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Resultat. Differenserna är säkerställda på 0,1 % -nivån.

De tydliga skillnaderna mellan olika skol- typer och utbildningslinjer, som tidigare dis- kuterats, gäller i hög grad också för antalet brottstyper, som begåtts mer än tre gånger.

Tabell 45. Brottstyper begångna mer än tre gånger—fördelning på skoltyper och under- visningsformer

Medeltal (klasserna 7—8)

Skoltyper och utbildningslinjer

Enhetsskola, praktisk linje 2,49 Folkskola 1,05 Enhetsskola, teoretisk linje 0,71 Läroverk 0,69

Tabell 46. Brottstyper begångna mer än tre gånger — fördelning på stadsdelar

Skola (exkl. teor. klasser) Medeltal Rangnr

Matteus 0,48 1 Rågsved 0,47 2, 5 Björkhagen 0,47 2,5 Långbrodal 0,45 4 Maria 0,42 5 Bromma Sö 0,15 6 Hässelbygård 0,13 7

Den anmärkningsvärda differensen mellan varandra motsvarande klasser i folk- och en- hetsskola är här ytterligare accentuerad. Skillnaden i belastning beror således inte en- dast på en något mera heterogen brottsaktivi- tet bland enhetsskolans elever (sid. 48—49) utan också på högre brottsfrekvens inom varje brottstyp.

11.3.4.4 Lokala differenser

11.3.4.4.1 Differenser mellan sju grundsko— lor

Resultat. Inga differenser är säkerställda, inte ens mellan å ena sidan 6) + 7) i rang- ordningen och övriga i tab. 46 å den andra. De båda Västerorts-skolorna uppvisar dock en markant lägre grad av upprepningsten- dens än övriga skolor.

11.3.4.4.2 Differenser Innerstad och Västerort

mellan Söderort,

Brottsaktiviteten i Västerorts grundskolor ut- märkes av en lägre upprepningstendens, som återspeglas i den lägre belastningsnivån för hithörande skolor (se tab. 34 sid. 76).

ll.3.4.5 Differens mellan anonyma och icke anonyma deltagare

Resultat. Differensen är säkerställd på 5 %-nivån.

Som tidigare anförts, antyder denna diffe- rens, som är mindre än i fråga om belast- ningen, att en bidragande orsak till grupp- skillnaden på den senare punkten även torde

ligga i att de namnlämnande deltagarna i mindre utsträckning än de anonyma haft mod att markera de allra mest graverande och poänggivande brottstyperna.

11.3.5 Aktuell brottslighet

Härmed avses det antal brottstyper, som uppgivits begångna någon gång under halv- året närmast före undersökningstillfället. Endast de 16 icke bagatellartade brotts- typerna ingår i bcräkningarna (4.1.3.5 sid. 26).

Vi lämnar nu de faktorer, Vilka till större eller mindre del ingår i den sammanfattande variabeln kriminalitetsindex. I enlighet med antagande 3.3.1 sid. 20 är dock korrelatio- nen ganska hög även mellan aktuell brotts- lighet och kriminalitetsindex, nämligen 0,63. Den aktuella brottsligheten kan betraktas som ett tidsmässigt stickprov på belast- ningen, som hänför sig till elevens hela lev- nadsålder.

I genomsnitt har varje deltagare begått en halv brottstyp under det halvår, det är fråga om. Medelvärdet är 0,5, motsva- rande en brottstyp per år och minst två brottstillfällen. Var fjärde elev har markerat någon aktuell brottslighet.

11.3.5.1 Differens mellan sex åldersgrup- per

Antagande. Brottsmängd, antal brottstyper och brottsintensitet under viss period ten- derar att följas åt.

Tabell 47. a) aktuella brottstyper/elev och b) % av markerande elever med aktuell brottslighet — åldersfördelning

b) % av marke- a) Antal aktuella rande elever med brottstyper/ någon aktuell

Ålder elev brottstyp

9 0,2 15 10 0,1 13 l 1 0,4 26 12 0,4 26 13 0,9 30 14 1 0 36

Resultat. Differenserna är signifikanta på 0,1 %-nivån och ansluter sig nära till ål- dersdifferenserna för brottsmängd och an- tal brottstyper.

Tabellens fördelning under a) framställes grafiskt i fig. 10 nedan.

Den brant stigande kurvan visar tydligt, att nytillskottet till tidigare brott växer med varje år, med undantag för den i samband med upprepningstendensen nämnda tillbaka- gången i fjärde klass, vilken troligen är av slumpartad karaktär. Den accentuerade ök- ning beträffande kriminalitetsindex och an- tal brottstyper, som tidigare iakttagits iklass sju, gäller i synnerligen hög grad också för antalet aktuella brott. Häri avspeglas bl.a. den övergång till gravare brottstyper, som även den kommenterats i det föregående. Kurvans lutning mellan klasserna 7 och 8

Antal aktuella brottstyper % e e e 1 l l l

__o m I

= 1T

(I,! —

"»" | | | I | 1 9 |D H 12 IS 14 Ålder

Figur 10. Aktuell brottslighet —— åldersfördelning

antyder, att en avmattning möjligen är på väg, varför det i just detta sammanhang är som mest beklagligt, att inte också den åldersgrupp, som motsvarar klass 9, ingår i materialet. Tendensen hade då kunnat föl- jas ytterligare ett steg.

11.3.5.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Resultat. Differensen är signifikant på 1 %- nivån.

Då tendensen i pojkarnas och flickornas kurvor för belastning är tämligen likartad, är det naturligt att den aktuella brottslighe- ten också uppvisar likheter på vardera ma- terialets nivå. Sålunda är andelen aktuella brottstyper i relation till alla markerade så- dana 33,5 % i pojkmaterialet och 31,9 % i flickmaterialet. Eftersom dessa procenttal relaterar till värden, som förhåller sig som 3 : 1, blir också antalet aktuella brottstyper per pojke tre gånger så högt som per flicka, dvs. 0,50 mot 0,17. Det är differensen mel- lan de båda sistnämnda värdena, som är säkerställd på 1 %-nivån.

11.3.5.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Resultat. Differenserna är säkerställda på 5 %-nivån.

Även beträffande antalet aktuella brotts- typer uppvisar undervisningsformerna sam- ma typ av differenser som tidigare redo- visats i rapporten men i mindre utpräglad grad. Då differensen mellan teoretiska och praktiska klasser är mindre med avseende på aktuella brottstyper än i fråga om mar-

Tabell 48. Aktuell brottslighet — fördelning på skoltyper och utbildningslinjer

Antal aktuella

Skoltyper och brottstyper/elev utbildningslinjer (klasserna 7—8) Enhetsskola, praktisk linje 1,3 Folkskola 0,9 Enhetsskola, teoretisk linje 0,6 Läroverk 0,5

l .! i l l

Tabell 49. Aktuell brottslighet — fördelning på stadsdelar

Rangnummer

Skola Aktuella Aktuell Krimina- (exkl. teo- brotts- brottslig- litets- retiska typer/ lighet index klasser) person Maria 0,7 1,5 5 Björkhagen 0,7 1,5 3 Matteus 0,6 3,5 4 Rågsved 0,6 3,5 2 Bromma Sö 0,5 5,5 6 Långbrodal 0,5 5,5 1 Hässelby-

gård 0,4 7 7

kerade sådana, kan detta tolkas så att de teoretiska eleverna möjligen utvecklar sin kriminalitet något senare och knappar in på de praktiska elevernas försprång i klas- serna 7 och 8, som denna jämförelse hän- för sig till.

11.354 Differenser mellan sju grundsko- lor

Resultat. Differenserna är inte säkerställda.

De svaga differenserna mellan skolorna är inte säkerställda. Men som vanligt ligger två söderortsskolor bland de högsta i rang- följden och Bromma Sö och Hässelbygård bland de lägsta. Maria och Långbrodal bry- ter dock mönstret, vilket gör att rangkor- relationen mellan total och aktuell brottslig- het inte blir högre än 0,30. Detta låga sam- band är dock något missvisande på grund av de små verkliga differenserna bakom differenserna i rangposition. Med tanke på, att det bör ha känts mest riskabelt att upp- ge färska brott, kan det möjligen uppfattas som ett tillförlitlighetstecken att aktualitets- värdena visar viss överensstämmelse med kriminalitetsindex.

11.3.6 Andel enmansbrott

Med enmansbrott avses de brottstyper som deltagaren någon gång utfört utan sällskap (4. 1. 3. 6 sid. 26).

Antagande. Barn i ifrågavarande åldrar begår sällan brott ensamma.

Andelen enmansbrott kan vid första på— seende förefalla något hög, då den är 20,5 % av antalet markerade brottstyper, inklusive bagatellerna. Det höga värdet sammanhänger delvis med att variabeln en- ligt definitionen avser varje brottstyp, som någon enda gång utförts utan sällskap. Om- räknat per person innebär ovanstående pro- centvärde, att det i genomsnitt går knappt ett enmansbrott per deltagare. Ungefär 35 % har snattat pengar i hemmet. Då denna brottstyp med största sannolikhet åt- minstone någon gång utförts i ensamhet, skulle bortemot hälften av enmansmarke- ringarna kunna härledas till denna brottstyp.

Beträffande denna variabel har inga hy- poteser uppställts om differenser mellan un- dersökningens elevkategorier. Resultaten ut- visar endast obetydliga differenser mellan såväl de lokala enheterna som åldrarna. In- nerstadens skolor visar i detta sammanhang ingen tendens till avvikelse från de övriga.

11.3.6.l Differenser mellan skoltyper och undervisningsformer samt sex åldersgrupper

Resultat. Differenserna mellan undervis- ningsformerna är ej säkerställda.

Differensen mellan åldrarna 13 och 14 år är säkerställd på 5 %-nivån.

Differensen mellan de båda ålderskate- gorierna är visserligen gott och väl Säker- ställd, men motsvaras inom den teoretiska gruppen av en sjunkande tendens och inom den praktiska av en stigande. Innebörden av resultatet är därför ganska svårtydd. Möjligen har den ett visst samband med den tidigare kommenterade tendensen hos eleverna på teoretisk linje att koncentrera

Tabell 50. %-ande1 enmansbrott —fördelning på åldrar, skoltyper och utbildningslinjer

Skoltyper och 13 år 14 år M utbildningslinjer % % % Enhetsskola, praktisk

linje 12,9 24,8 18,9 Folkskola 15,0 23,3 19,2 Enhetsskola, teoretisk

linje 24,0 20,5 22,2 Läroverk 20,6 18,3 19,4 _

Tabell 51. ”A,-andel enmansbrott—åldersför- delning

Ålder %

9 25,8 10 21,5 11 18,8 12 18,9 13 16,5 14 21,6

sin brottsaktivitet till något högre åldrar än eleverna på praktisk linje (sid. 84). I sam- band härmed skulle andelen lindriga enmans- brott, t.ex. snatteri i hemmet, sjunka något och den gruppaktivitet, som anses vara ut- märkande för de första tonåren, sätta sin prägel framförallt på de brott, som begås i klass åtta. Samtidigt skulle de mest belas- tade eleverna i den praktiska gruppen i ökad utsträckning tänkas övergå till att ope- rera på egen hand och därigenom bidra till den höjda andelen enmansbrott i denna grupp. Den vaga definitionen av variabeln enmansbrott ger dock varje tolkning av re- sultaten ett drag av spekulation. Å andra sidan visar även åldersfördelningen för to- talmaterialet en tendens, som kan tydas i linje med ovanstående resonemang (tab. 51).

I de två lägsta klasserna, där antalet brottstyper är relativt oförändrat (tab. 38 sid. 79), ger sålunda den höga andelen ba- gatellförseelser, främst då hemsnatteriema, upphov till en relativt hög andel enmans- brott. Denna sjunker sedan något, när nya brottstyper tillkommer från och med femte klass, samtidigt som man kan räkna med ett växande gruppberoende. Förklaringen till ökningen i den sista klassen skulle där- efter vara densamma som anförts ovan i fråga om den högre andelen enmansbrott i den mer belastade praktiska gruppen än i den teoretiska, i förening med att den förra gruppens värden slår igenom i total- materialet. Ökningen skulle med andra ord kunna utgöra ett tecken på att en form av kriminalitet, som inte beror på ömsesidig påverkan inom ramen för ett gäng, börjar framträda i denna ålder. Liksom på flera andra punkter är det en brist, att tendensen

inte kunnat följas åtminstone ytterligare ett år.

11.3.7 Andel brottstyper, där eleven är känd för polisen som den skyldige

Variabeln definieras 4.1.3.7 sid. 26—27.

För andelen poliskända brott i totalma- terialet har redogjorts sid. 59—61 och för differenser mellan brottstyperna med av- seende på uppklaringsfrekvens sid. 69—71.

Redan när det gällde materialet i dess helhet, beredde det ringa antalet poliskän- da brottstyper (41) och den höga slump- variationen vissa svårigheter, t. ex. när det gällde att anställa jämförelser mellan brotts- typernas förekomst. Denna svårgihet accen- tueras vid jämförelser mellan de mindre kategorier, som materialet indelats i. Inte ens synnerligen stora differenser kan bli statistiskt säkerställda. Resultaten har ka- raktär av tendenser, som bör tolkas med stor försiktighet.

11.3.7.1 Differenser mellan sex åldersgrup- per

Antagande. Registreringsfrekvensen stiger med den ökning av brottsmängden och den förändring i riktning mot allvarligare brottsyttringar som följer med tilltagande ålder.

Resultat. Differenserna är ej säkerställda. Åldersdifferenserna är mindre än vad som antagits och fördelar sig dessutom

Tabell 52. a) upptäcktsrisk/brottstyp b) polis- registrerade elever — åldersfördelning

a) Polis- b) Registrerade elever kända ——————— brottstyperi i % av Deltagare % av mar- varje från resp. Ålder kerade Antal årskull årskull 9 0,0 0 0 92 10 4,0 2 1,8 104 11 1,7 2 1,7 106 12 4,6 2 1,7 110 13 2,4 11 4 278 14 4,1 17 7 260 9—14 år M 2,8 34 M 3,5 950 SOU 1969: 1

ojämnt, förmodligen som ett uttryck för slumpvariationen. Vid uppdelning på en- dast yngre och äldre erhålles medelvär- dena 1,91 % och 3,67 %, varvid tenden- sen går i den väntade riktningen. Sam- bandet mellan andel kända brott och ålder är mycket svagt.

11.3.7.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Antagande. I relation till brottsfrekvensen registreras flickor mindre ofta än pojkar.

Resultat. Av pojkarnas markerade brotts— typer är 2,8 % kända för polisen och av flickornas 1,6. Differensen mellan dessa värden bestyrker inte antagandet, men ten- densen går i väntad riktning. Fem flickor uppgav att de var kända för polisen med anledning av markerade brott, dvs. 0,8 % och 2,5 % av dem som markerat gravare brott. Motsvarande värden för pojkarna är 3,6 % och 7 %.

11.3.7.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Antagande. Barn från skoltyper och ut- bildningslinjer som kräver teoretisk be- gåvning över genomsnittet, har lägre re- lativ Upptäcktsrisk än barn i teoretiskt mindre krävande skolsammanhang.

Resultat. Differenserna är inte säker- ställda.

Frånsett tabellens värde för läroverk, an— sluter sig vid denna uppdelning rangord- ningen för upptäckt till den som gäller för kriminalitetsindex. Tendensen talar för antagandet, att de mer begåvade barnen lättare undgår upptäckt än de mindre be—

Tabell 53. Andel poliskända brottstyper — för- delning på skoltyper och utbildningslinjer.

Skoltyper och utbildningslinjer %

Enhetsskola, praktisk linje 4,98 Folkskola 3,34 Läroverk 2,95 Enhetsskola, teoretisk linje 1,80

gåvade, samt för att även socialgruppstill- hörigheten kan ha viss betydelse för i vil- ken omfattning brotten kommer till poli- sens kännedom.

11.3.7.4 Lokala differenser

11.3.7.4.1 Differenser mellan sju grundsko- lor

Antagande. I de stadsdelar där ungdo- mens brottsaktivitet anses vara lägst ut- gör den oregistrerade brottsligheten en större andel av samtliga lagöverträdelser än i områden som betraktas som »oroliga».

Resultat. Differenserna är ej säkerställ- da vid variansanalys. t-test av differensen mellan Rågsved och Maria visar att inte ens denna är säkerställd.

Med ovanstående förbehåll, vilka inne- bär att obetydliga förändringar får stora utslag med ändrad rangordning som följd, har rangordningen utfallit något annorlun- da än vad som antagits i hypotesen. Villa- samhällena Långbrodal och Bromma Sö har exempelvis placerat sig alltför högt, Matteus och Maria för lågt. Som förvän- tat blir dock rangkorrelationen mellan sko- lornas placering i fråga om kriminalitets- index och andel poliskända brott positiv med 0,68. Detta innebär, att ju högre belastningen är i ett område, desto högre är också områdets uppklaringsfrekvens. Un- der förutsättning, att tabellens värden är något så när korrekta, skulle detta för-

Tabell 54. Andel poliskända brottstyper — för- delning på stadsdelar.

Rangnummer

% av Polis- Krimi- marke- känne- nalitets- Skola rande Antal dom index Rågsved 4,7 8 l 2 Björkhagen 4,6 8 2 3 Bromma Sö 3,0 5 3,5 6 Långbrodal 3,0 3 3,5 l Matteus 1,9 6 5 4 Hässelby-

gård 1,3 2 6,5 7 Maria 0,3 l 6 5 5

Tabell 55. Andel poliskända brottstyper — för- delning på stadsdelar.

Tabell 56. Andel brottstyper kända i hemmet — åldersfördelning

Stadsdel % av markerade Antal Ålder % av markerade Söderort 3,5 19 9 25,0 Västerort 3,5 9 10 22,1 Innerstad 1,2 13 1 1 17,3 12 16,9 13 10,8 14 1 3,3

hållande visa, att en högre upptäcktsrisk inte har en avhållande effekt, som är till- räcklig för att helt utjämna de lokala diffe- renserna. Detta kan dock bero på att även den högre risken absolut sett är syn- nerligen liten.

Uppklaringsfrekvensen visar inget sam- band med socialgruppsfördelningen i re- spektive stadsdelar.

11.3.7.4.2 Differenser Västerort och Innerstad

mellan Söderort,

Resultat. Differenserna är inte säkerställda.

Innerstadens lägre upptäcktsprocent är något överraskande mot bakgrund av dess högre polistäthet.

11.3.8 Andel brottstyper som kommit till hemmets kännedom med avseende på ele- ven som den skyldige

Variabeln definieras 4.1.3.8 sid. 27.

Resultaten för det totala materialet be- träffande andelen brott, som kommit till hemmets kännedom samt fördelningen av dessa kända brott på 21 brottstyper har redovisats sid. 61 samt sid. 71.

Antalet observationer av i hemmet kän- da brottstyper är visserligen betydligt högre än för de poliskända, men ändå gäller i stort sett vad som anförts i samband med den senare variabeln om osäkerheten vid jämförelser på numerärt så svagt underlag som det här är fråga om. Också beträf- fande hemmets kännedom får den höga slumpvariationen som följd, att till synes betydande medeltalsdifferenser ej visar sig säkerställda vid signifikanstestning.

11.3.8.l Differenser mellan sex åldersgrup- per

Resultat. Differenserna är inte säkerställda.

Tabellen visar en med åldern klart sjunkande tendens. Mot bakgrund av den likaledes med åldern sjunkande andelen bagatellartade förseelser med deras an- knytning till hemmet eller dess närhet (sid. 72), kan en viss minskning i för- hållandet mellan markerade och i hemmet kända brottstyper vara rimligt. Denna minskning borde dock gott och väl uppvägas av det markeringstekniska förhållandet, att en brottstyp räknas som känd, så snart ett enda brottstillfälle kommit till hemmets kännedom. I och med att antalet tillfällen ökar med åldern, borde sannolikheten för att något tillfälle blir känt öka i takt här- med. När medelvärdena trots detta inte ökar, utan tvärtom visar en motsatt ten- dens, synes detta som en avspegling av att föräldrar ofta tappar greppet om sina barn i de första tonåren.

11.3.8.2 Differens mellan pojkar och flic- kor

Resultat. Differensen är säkerställd på 5 %-nivån._

Eftersom det tagits för givet att hem- mets kännedom till största delen byggde på och sammanföll med polisens känne- dom, kom det som en överraskning, att flickornas värden för hemmets kännedom var avsevärt högre än pojkarnas. Medel— värdena för andelen brottstyper, som hem- met känner till, är sålunda 23,9 % i flick- materialet och 17,6 % i pojkmaterialet. Förhållandet är med andra ord det rakt

motsatta mot vad som gäller för andelen poliskända brottstyper. Förklaringen ligger inte däri, att flickornas brottsmassa till större del än pojkarnas består av bagateller, exempelvis snatteri i hemmet, som upp- täcks oftare än övriga brottstyper. För- hållandet mellan pojkarnas och flickornas medelvärden för andelen i hemmet kända brott är nämligen ungefär likartat, om jäm- förelsen begränsas till de 16 gravare brotts- typerna. De icke åldersvägda medelvärdena är här 12,7 % för flickorna och 7,1 % för pojkarna. Det är svårt att finna någon självklar förklaring till detta förhållande. Möljigen kan man gissa, att flickorna under denna åldersperiod har en mer förtrolig relation till modern än vad pojkarna har och därför har lättare att inför henne av- börda sig sina försyndelser.

11.3.8.3 Differenser mellan skoltyper och utbildningslinjer

Resultat. Medeltalsdifferenserna är inte sä- kerställda.

Andelen i hemmet kända brottstyper är nära tre gånger så hög i läroverksklasserna som i folkskoleklasserna. Vid samman- slagning av samtliga teoretiska klasser å ena sidan och alla praktiska å den andra erhålles medelvärdena 6,5 % och 3,5 %. (tab. 57) Här uppträder samma negativa samband mellan belastning och hemmets kännedom, som vi skall finna med stadsde- larna som indelningsgrund (tab. 58). En när- liggande tolkning till detta samband är att samma brister i förtroende och kommunika- tion mellan barn och föräldrar samt i in-

Tabell 57. Andel brottstyper kända i hemmet — Fördelning på skoltyper och utbildnings- tresse och övervakning från föräldrarnas linjer

Skoltyper och utbildnings- linjer % av markerade

Läroverk Enhetsskola, teoretisk linje Enhetsskola, praktisk linje Folkskola

Tabell 58. Andel brottstyper kända i hemmet — fördelning på stadsdelar

Skola (exkl. teoretiska klasser) % av markerade

Bromma Sö Matteus Långbrodal Hässelbygård Rågsved Björkhagen Mari a

18,0 17,5 16,9 16,7 16,4 12,9 11,2

sida bidrar till såväl hög belastning som till ringa kännedom om denna.

11.3.8.4 Differens mellan sju grundskolor

Resultat. Differenserna är inte säkerställ- da.

Variansanalysen visar ingen säkerställd skillnad mellan de sju skolorna. Differen— sen mellan Bromma Sö och Maria, som signifikansprövats med t-test, är inte heller signifikant. Att tre områden med antingen villa-, egnahems- eller partiell radhusbe- byggelse intar tre av de fyra första plat- serna i rangordningen kan bero på, att brotten väcker större uppmärksamhet i en sådan bebyggelse- och befolkningsmässigt gles miljö med starkare social kontroll än i en oroligare och anonymare miljö som Innerstaden eller den nya tättbebyggda för- orten Rågsved. Matteus placering som nr två passar dock inte in i detta mönster. Å andra sidan rör det sig om så obetydliga differenser att både denna avvikelse från tendensen och tendensen själv bör tolkas med stor försiktighet.

Mellan skolornas rangordning beträffan- de å ena sidan polisens kännedom om ele- ven som den skyldige och å den andra sidan hemmets kännedom finns inget sam- band. Den formella och den informella sociala kontrollen visar således inga tec- ken att följas åt. Att hemmet känner till att eleven gjort sig skyldig till vissa brott utan att polisen äger samma kännedom är 'visserligen naturligt däremot inte det mot- satta förhållandet, att hemmet inte skulle informeras om att eleven registrerats för

brott. Den totala frånvaron av samband kan därför bero på markeringstekniska svagheter eller på en alltför grov beräk- ningsteknik.

11.4 Samband mellan olika typer av brott

Enligt ett allmänt antagande skulle vissa typer av brott vara psykologiskt besläktade. I högre grad än övriga brott kan dessa vän- tas uppträda tillsamman i symptombilder. De psykologiska behoven bakom brotts- typerna inom samma symptombild bör på väsentliga punkter vara gemensamma. Av- sikten med de sambandsbestämningar som företagits mellan några av undersökning- ens brottstyper och -kategorier har varit att spåra och analysera sådana symptom- bilder.

1 1.4.1 Produktmomentkorrelationer

Tillräckligt underlag för differentierade hy- poteser har inte förelegat. Sambandsbe- räkningarna utgår endast från förekomst eller ej av en viss brottstyp eller kategori utan hänsyn till frekvenserna inom dessa. Endast pojkmaterialet har bearbetats. De

Tabell 60. Produktmomentkorrelationer mel- lan vissa brottstyper

r. . Motorfordonsbrott och inbrott 0,40 1 2. Motorfordonsbrott andra stöldbrott 0,37 3. Inbrott och andra stöldbrott än motorfordonsbrott 0,31 4. Inbrott och våldsbrott 0,29 5. Våldsbrott och motorfordonsbrott 0,28 6. Eldsanlåggning och stöldbrott 0,27 7. Snatteri i hemmet och stöldbrott 0,27 8. Bagateller och stöldbrott 0,26 9. Eldsanläggning och skadegörelse 0,25 10. Bagateller och övriga brottstyper 0,23 11. Våldsbrott och eldsanläggning 0,20 12. Våldsbrott och stöldbrott 0,17 13. Bagateller och eldsanläggning 0,15 14. Våldsbrott och andra stöldbrott än motorfordonsbrott 0,14

15. Skadegörelse och övriga brottstyper 0,11 16. Snatteri i hemmet och övriga brotts- typer 0,10

sambandsbestämda brottstyperna rangord- nas från det högst till det lägst korrelerade paret i tab. 60.

Eftersom det gäller att beräkna samband mellan brott, som skiljer sig mycket kraftigt i fråga om frekvens, blir produktmomentbe- räkningarna osäkra.

Det möjliga sambandet begränsas sålunda av frekvensen för det minst frekventa brot- tet inom varje korrelationspar. Antalet vålds- brott är exempelvis mycket lågt, varför inget samband, som relaterar till denna brottstyp, kan bli särskilt högt. Trots att 3/4 av alla som begått våldsbrott har gjort sig skyldiga till inbrott, blir korrelationen mellan inbrott och våldsbrott (punkt 4 i tab. 60) endast 0,29.

1 1.4.2 Fyrfältsuppställningar

Produktmomentkorrelationerna har kom- pletterats med fyrfältstabeller, som utvisar hur många av dem som markerat en viss brottstyp också markerat vissa andra brotts- typer.

]. Bagatellbrott Ja Nej

Övriga brottstyper Ja. 497 16 513 NeJ 364 73 437

861 89 950

Ja betyder markering av någon brottstyp, som hör till kategorin ifråga.

Nej betyder att ingen brottstyp markerats inom kategorin.

Av ovanstående fyrfältstabell utläser man sålunda: Av 861 pojkar, som markerat någon bagatellförseelse, har 497 också mar- kerat någon brottstyp av annat slag, medan 364 inte markerat någon annan brottstyp.

Bland de 89 som inte markerat någon bagatellförseelse är den relativa frekvensen för övriga brottstyper (16 av 89) mycket lägre.

Av 513 pojkar, som markerat annan brottstyp än bagateller, har 497 också mar- kerat någon bagatellförseelse, medan 16 inte markerat någon bagatellförseelse.

Bland de 437 som inte gjort någon marke- ring inom »övriga brottstyper» är den rela- tiva frekvensen (364 av 437) för bagatell- förseelser något lägre.

Som väntat har nästan alla, som markerat någon gravare brottstyp, också någon mar- kering inom bagatellkategorin.

Av dem som markerat bagatellförseelser, har däremot ungefär halva antalet låtit det stanna härvid.

2. Bagatellbrott Ja Nej

482 10 379 79

861 89 950

492 458

Tillgreppsbrott Ja Nej

(inkl. mf! o. inbr.)

* mf = motorfordonsbrott.

Nästan alla som markerat tillgreppsbrott har någon markering inom bagatellkatego- rin. Även bland dem som inte markerat tillgrepp har flertalet gjort sig skyldiga till bagatellförseelser.

Av dem som markerat bagatellförseelser har drygt hälften också gjort sig skyldiga till tillgreppsbrott. Däremot är den relativa frekvensen (10 av 89) för tillgreppsbrott mycket låg bland dem som inte markerat någon bagatellförseelse.

3. Andra bag-brott än eldsanläggning

Ja Nej

246 7 608 89

854 96 950

253 697

Eldsanläggning Ja Nej

Nästan alla som markerat eldsanläggning, har också markerat en eller flera andra förseelser inom bagatellkategorin. Den rela- tiva frekvensen för bagatellförseelser är något lägre bland dem som inte markerat eldsanläggning.

Av dem som markerat någon annan ba- gatellförseelse än eldsanläggning har en knapp tredjedel även markerat det senare. Relativa frekvensen för eldsanläggning är ännu lägre bland dem som inte markerat någon bagatellförseelse.

Andra brotts- typer än snatteri i hemmet

Ja Nej

316 19 542 73

858 92

335 615

Snatteri i hemmet Ja Nej

950

Med få undantag har de som snattat i hemmet också någon annan markering. Bland dem som inte snattat i hemmet är den relativa frekvensen för övriga brotts- typer något lägre.

36 % av alla som markerat något annat har markerat snatteri i hemmet, jämfört med 26 % bland dem som inte markerat något annat.

5. Tillgreppsbrott inkl. mf. o. inbr.

Ja Nej

234 101 335 258 357 615

492 458 950

Snatteri i hemmet Ja Nej

Drygt 2/3 av hemsnattama har markerat något tillgreppsbrott, jämfört med ca 40 % bland dem som inte snattat i hemmet.

Knappt hälften av dem som markerat till— grepp har snattat i hemmet, jämfört med mindre än tredjedelen bland dem som inte markerat något tillgrepp.

6. Andra brotts-

typer än skade- görelse

Ja Nej ml 1 140 737 | 73 810 876 74 950

Skadegörelsebrott Ja Nej

Med ett undantag har alla som markerat skadegörelsebrott någon annan markering. Den relativa frekvensen för »övriga brotts- typer» är lägre bland dem som inte markerat skadegörelse.

Bara 15 % av dem som markerat annat än skadegörelse har dessutom markering av skadegörelse. Bland dem som inte marke- rat någon »övrig brottstyp» är den relativa frekvensen för skadegörelse ännu lägre, endast 1 av 74.

Tillgreppsbrott inkl. mf. o. inbr.

Ja Nej Skadegörelsebrott Ja_ 122 18 140 Nej 170 640 810 292 658 950

Nästan alla, som markerat skadegörelse, har också tillgreppsmarkering, jämfört med endast ca 20% bland dem som inte mar- kerat skadegörelse.

Ungefär 1/4 av alla som markerat till- grepp har dessutom skadegörelsemarkering, jämfört med knappt 3 på 100 bland dem som inte markerat tillgrepp.

8. Skadegörelse- brott

Ja Nej

Eldsanläggning Ja_ 74 179 253 No 66 631 697

140 810 950

Ungefär hälften av dem som markerat skadegörelse, har samtidigt markering av eldsanläggning, jämfört med var femte bland dem som inte markerat skadegörelse.

30 % av eldsanläggarna har markerat ska- degörelse, jämfört med 10 % bland dem som inte markerat eldsanläggning.

9. Skadegörelse- brott

Ja Nej

Våldsbrott Ja 23 10 33

Nej 117 800 917

140 810 950

. Var sjätte person som markerat skadegö- relse har också markerat våldsbrott. Bland dem som inte markerat skadegörelse är proportionen ungefär 1 på 100. 2/3 av det fåtal, som markerat våldsbrott, har också markering av skadegörelse, jäm- fört med endast 12 % bland dem som inte markerat våldsbrott.

10. Andra tillgrepps- brott än motor- fordonsbrott

Ja Nej

Motorfordonsbrott Ja_ 164 29 193 . No 299 458 757

463 487 950

85 % av dem som markerat något motor- fordonsbrott har även markerat något annat tillgreppsbrott, jämfört med knappt 40% bland dem som inte markerat motorfordons- brott.

Drygt 30% av dem som markerat till- grepp av annat än motorfordon har även markerat tillgrepp av det senare, jämfört med endast 6 % bland dem som inte mar— kerat andra tillgreppsbrott.

1 l . Inbrott Ja Nej

Motorfordonsbrott Ja_ 96 97 193 Nej 82 675 757

178 772 950

Ungefär hälften av alla som markerat in- brott har markerat motorfordonsbrott, jäm- fört med endast 13 % bland dem som inte markerat inbrott.

Hälften av dem som markerat motorfor- donsbrott har också markerat inbrott, jäm- fört med drygt 10% bland dem som inte markerat motorfordonsbrott.

12. Våldsbrott Ja Nej

Motorfordonsbrott Ja 26 167 193 Nej 7 750 757

33 917 950

Drygt 2/3 av dem som markerat vålds- brott har även markering av motorfordons- brott, jämfört med knappt 1/5 bland dem som inte markerat våldsbrott.

Var åttonde person som markerat motor- fordonsbrott har också våldsbrottsmarke- ring, jämfört med knappt 1 på 100 bland dem som inte markerat motorfordonsbrott.

13. »Vanlig stöld» (ej mf. eller inbr.)

Ja Nej Inbrott Ja_ 137 41 178 Ne1 285 487 772 422 528 950

3/4 av alla som markerat inbrott har samtidigt markerat >>vanlig stöld», jämfört med drygt 1/3 bland dem som inte markerat inbrott.

Knappt 30 % av dem som markerat >>van-

lig stöld» har också inbrottsmarkering, jäm- fört med ca 8 % bland dem som inte mar- kerat »vanlig stöld».

14. »Vanlig stöld» (ej mf. eller inbr.)

Ja Nej Våldsbrott Ja 27 6 33 Nej 395 522 917 422 528 950

Drygt 80 % av de få våldsbrottslingarna har även markerat »vanlig stöld», jämfört med drygt 40 % bland dem som inte mar- kerat våldsbrott.

6 % av dem som markerat »vanlig stöld» har även markering av våldsbrott, jämfört med endast 1 % bland dem som inte mar— kerat »vanlig stöld».

15. Tillgreppsbrott (inkl. mf. o. inbr.)

Ja Nej

Våldsbrott Ja. 32 1 33 Nej 460 457 917

492 458 950

Av våldsbrottslingarna har alla utom en markerat något tillgreppsbrott. Bland dem som inte markerat våldsbrott är den relativa frekvensen betydligt lägre, nämligen 1 på 2.

Knappt 7 % av dem som markerat till- grepp har också våldsmarkering. Bland 458 som inte markerat tillgrepp förekommer endast 1 våldsbrott.

16. Tillgreppsbrott (inkl. mf. o. inbr.)

Ja Nej Eldsanläggning Ja_ 188 65 253 No 304 393 697 492 458 950

Drygt 2/3 av dem som markerat eldsan- läggning har markerat något tillgreppsbrott, jämfört med drygt 40% bland dem som inte markerat eldsanläggning.

Ungefär 40 % av dem som markerat till- greppsbrott har markerat eldsanläggning, jämfört med 14 % bland dem som inte markerat tillgreppsbrott.

Ja Nej Våldsbrott Ja_ 25| 8 33 Nej 139| 773 917 164 786 950

Drygt 2/3 av dem som markerat vålds— brott har även markerat inbrott, jämfört med 15 % bland dem som inte markerat våldsbrott.

På ungefär var sjunde inbrottsmarkering går en våldsbrottsmarkering.

18. Eldsanläggning Ja Nej Våldsbrott Ja 24 9 33 Nej 229 688 917 253 697 950

Drygt 2/3 av våldsbrottslingarna har mar- kerat eldsanläggning, jämfört med 1/4 bland dem som inte markerat våldsbrott.

En knapp tiondel av eldsanläggarna är våldsbrottslingar, jämfört med endast 1 % bland dem som inte anlagt eld.

11.4.3 Kommentar och sammanfattning

För dem som begått ett visst brott, oav- sett vilket, är den relativa frekvensen för vart och ett av övriga brott högre än bland dem som inte begått brottet i fråga. Detta förhållande är uttryck för att det inte be- träffande någon av de studerade brotts- typerna föreligger någon specialiseringsten- dens, som skulle utesluta andra brottstyper. I stället är brottstyperna tämligen hårt kopplade inbördes. Brottstyperna kan graderas med avseende på i vilken utsträckning de förekommer till- sammans med andra brott. Lägger man härvid konventionella gravhetssynpunkter på de senare, kan den förstnämnda gra- deringen betraktas som de olika brotts- typernas symptomvärde på kriminalitet. Förekomst av en brottstyp, som ofta är förbunden med andra och grava typer av brott får ett visst prediktionsvärde, som uttrycker sannolikheten för samtidig före- komst av viss annan kriminalitet. Nedan- stående uppställning ger en antydan om

vissa tendenser beträffande de studerade brottstypernas prediktionsvärde. Med vålds- brott, inbrott och övriga brottsbeteckning- ar avses markering av ifrågavarande brotts- typ och ej enskilda brottstillfällen.

Av våldsbrotten förekommer

Av inbrotten förekommer

Av skadegörelsebrotten förekommer

Av motorfordonsbrotten förekommer

Av eldsanläggning förekommer

Av tillgreppsbrotten förekommer

Av »vanlig stöld» förekommer

Av ovanstående kan man utläsa att vålds— brotten, som i sig själva betraktas som allvarliga brott, också är graverande ge- nom att ofta uppträda tillsammans med sådana brott som inbrott och motorfor- donsbrott. Förekomst av våldsbrott kan således tydas som ett tecken på en mång- sidig kriminalitet.

Även inbrott, motorfordonsbrott och skadegörelse åtföljes ofta av andra brott av allvarligare karaktär, däribland vålds— brott. På det föreliggande underlaget är

2/ 3 tillsammans med inbrott 2/3 tillsammans med motorfordonsbrott alla utom ett tillsammans med tillgreppsbrott nästan alla tillsammans med »vanlig stöld» 2/ 3 tillsammans med eldsanläggning

1/7 tillsammans med våldsbrott 1/2 tillsammans med motorfordonsbrott 3/4 tillsammans med »vanlig stöld»

1/6 tillsammans med våldsbrott nästan alla tillsammans med tillgreppsbrott 1/2 tillsammans med eldsanläggning

1/8 tillsammans med våldsbrott knappt 1/2 tillsammans med inbrott flertalet tillsammans med tillgreppsbrott

1/10 tillsammans med våldsbrott 2/ 3 tillsammans med tillgreppsbrott knappt 1/3 tillsammans med skadegörelse

1/ 15 tillsammans med våldsbrott knappt 1/3 tillsammans med motorfordonsbrott 1/4 tillsammans med skadegörelse 2/5 tillsammans med eldsanläggning

1/ 16 tillsammans med våldsbrott knappt 1/3 tillsammans med inbrott

det svårt att göra någon åtskillnad mellan de tre kategoriernas prediktionsvärde.

De gravare brotten visar en tendens att följas åt. Specialisering på någon brotts- typ förefaller sällsynt. Resultaten pekar mot att det skulle vara dags att avskriva föreställningen om att vissa personer är tjuvar och andra våldsbrottslingar, i varje fall på den aktuella åldersnivån. Mycket talar i stället för en fördelning utefter en kontinuerlig skala av stigande belastning, oavsett brottstyp.

Sammanfattning

12.1 Undersökningens ram 12.1.1 Bakgrund och syfte

Denna undersökning av den okända brotts- lighetens utbredning bland skolbarn i Stock- holm utgör en specialstudie inom ramen för justitiedepartementets utredning av bak— grunden till den tidiga ungdomskriminali- teten (1956 års klientelundersökning röran- de ungdomsbrottslingar).

Det är ett allmänt känt förhållande att huvudparten av alla brott antingen förblir helt okända för polisen eller ouppklarade med avseende på gärningsmannen. I båda fallen brukar man tala om dold brottslig- het. Till denna knyter sig två frågor av speciellt intresse: Är de redan registre- rade lagöverträdarna skyldiga även till fler- talet ouppklarade brott och i vilken ut- sträckning är den dolda brottsligheten lik- tydig med barn- och ungdomsbrottslighet? Frågan huruvida den verkliga brottslighe- ten är fördelad på relativt få problemfall, som är kända av myndigheterna, eller på den stora massan av, som man antar, lag- lydiga medborgare utgör en väsentlig pro- blemställning vid planering av samhällets brottsförebyggande verksamhet. Detsamma gäller fördelningen på olika åldersgrupper.

Så länge den kriminologiska forskning- en nästan uteslutande ägnar sig åt den re- gistrerade brottsligheten, med förbigående av den dolda, föreligger också risken att resultaten endast är representativa för de

registrerade lagöverträdarna. Man bör näm- ligen räkna med möjligheten att de lagöver- trädare som ligger bakom den dolda brotts- ligheten delvis rekryteras från andra befolk- ningskategorier och delvis handlar av andra motiv än de som återfinns i polisens arkiv.

Den aktuella undersökningen är speciellt inriktad på frågan om de yngstas bidrag till den totala brottsmassan. Enligt den officiella statistiken befann sig år 1961 omkring 1/4 av alla personer som under detta år polisanmäldes för straffregister- brott under straffmyndig ålder, 15 år. En- kätundersökningar bland universitetsstude- rande i Norge och Sverige (1959) utvisade i likhet med tidigare anglosachsiska under— sökningar att nästan alla barn begått nå- gon lagöverträdelse under skoltiden. Dessa resultat kunde tyda på att de yngsta sva- rade för en ännu högre andel av den dolda än av den registerförda brottsligheten, och man började fråga sig om lagöverträdelser var så vanliga bland minderåriga att de kunde betraktas som åldersnormala före- teelser.

Efter spegelvändning framträder en vital följdfråga: I vilken utsträckning är de ung- domar som åker fast avvikande i den be— märkelsen att de bör betraktas och behand- las som socialt misslyckade undantagsfall? I det enskilda fallet kan den senare frågan endast besvaras efter individuell utredning. En viss grund för en mera generell bedöm— ning kan dock erhållas genom studium av

den faktiska kriminaliteten i den berörda åldersgruppen. I det aktuella fallet koncent- reras intresset på 9—14-åringama.

Eftersom det rör sig om barn i skolåldern och undersökningen av praktiska skäl har utförts i skolmiljö, har det fallit sig natur— ligt att vid jämförelser utnyttja skolans egna gränsdragningar såsom skoldistrikt och års- kurser samt skoltyper och utbildningslinjer. Detta förhållande betyder dock inte att un- dersökningen går ut på ett studium av sam- spelet skola/kriminalitet. En sådan studie skulle utformats helt annorlunda.

Framför skoltyper och utbildningslinjer hade jämförelsegrunder som socialgrupps- tillhörighet och begåvningsnivå varit att fö- redra. Då deltagarnas anonymitet framstod som en fundamental förutsättning för maxi- mal tillförlitlighet valde jag dock att avstå från alla uppgifter som kunde fungera som identifiering, exempelvis föräldrarnas yrke.

12.1.2 Frågeställningar som behandlas i sam- manfattningen

A. Beträffande hela materialet:

A. 1 Hur hög är den genomsnittliga brottsbelastningen bland stockholmspojkar i åldern 9—14 år, mätt med tre olika mått:

a. antal brottstyper? b. antal brottstillfällen? c. kriminalitetsindex, beräknat med hän- syn till brottens svårhetsgrad och frekvens?

A. 2 I vilken utsträckning är pojkarna kända för polisen med anledning av be- gångna brott?

A. 3 Hur fördelar sig brottsligheten på olika typer och kategorier av brott?

A. 4 Hur förhåller sig den faktiska fre— kvensen för olika brottstyper till närmast motsvarande brott i den officiella statisti— ken över uppklarade brott? Med andra ord: Är de båda fördelningama kongruenta, eller ger den uppklarade brottsligheten en för- vrängd bild av den faktiska, så som denna framträder vid en enkätundersökning?

B. Beträffande differenser mellan elevka-

tegorier med materialet uppdelat enligt föl- jande indelningsgrunder:

a. ålder

b. skoltyper och utbildningslinjer c. skoldistrikt och större stadsdelar B. 1 Hur skiljer sig olika elevkategorier beträffande kriminalitetsindex?

B. 2 Hur skiljer sig olika elevkategorier ifråga om den andel av markerade brotts- typer, där vederbörande kommit till poli- sens kännedom med anledning av minst ett brottstillfälle?

C. Beträffande samband mellan studera- de typer av brott.

12.1.3 Frågeställningar som ej behandlats i sammanfattningen

Sammanfattningen tar endast upp resultat med anknytning till frågeställningarna i föregående moment. Utöver där nämnda har följande faktorer studerats:

a. antal markeringar av brottstyper som uppges begångna mer än tre gånger (upp- repningstendens)

b. andel markerade brottstyper, där något brottstillfälle begåtts utan sällskap (enmans— brottslighet)

c. antal brottstyper, som begåtts under halvåret närmast före undersökningstillfäl- let (aktuell brottslighet)

d. andel markerade brottstyper, där hem- met känner till att vederbörande är den skyl- dige i fråga om minst ett brottstillfälle (hem— mets kännedom)

12.1.4 Urval och representativitet

Sju folk- och enhetsskolor samt två real- skolor utvaldes att representera Stockholms tre huvudområden: Innerstaden, Söderort (de södra förorterna) och Västerort (de väst— ra förorterna). De 7 förstnämnda skolorna representerar dessutom var sitt skoldistrikt. Dessa skiljer sig bl.a. i fråga om social- gruppsfördelning samt bebyggelsens art och ålder. Vinsten med att endast ta med 7 av

55 skoldistrikt var, att dessa i gengäld kunde ingå med en hel klassavdelning för varje åldersnivå, skoltyp och utbildningslinje. Ge- nom att skoldistrikten blev likformigt före- trädda blev de möjliga att jämföra, vilket var ett av undersökningens primära syften. Dessutom undveks ett urval med avseende på individ, något som kunde ha oroat i detta sammanhang. Deltagande klasser togs ut slumpmässigt.

I undersökningen deltog 48 klasser med sammanlagt 950 pojkar, (ett parallellstude- rat flickmaterial omfattar 665 flickor), mot- svarande något mindre än 3 % av popula— tionen. Denna omfattar Stockholms skol- pojkar i den berörda åldersgruppen, med undantag för den sjundedel, som gick i vissa fack- och privatskolor. Urvalets represen- tativitet kan anses vara tillfyllest för att re- sultaten i stort sett skall kunna betraktas som giltiga för populationen, dvs. för poj- kar i folkskolans och enhetsskolans årskur- ser 3—8 samt i de realskoleklasser, som mot- svarar klasserna 7—8 i övriga skolor. Dock föreligger viss överrepresentation av elever i klasserna 7—8 samt av elever från teore- tiska utbildningslinjer. Det förra förhållan- det höjer totalmaterialets genomsnittliga kri- minalitetsnivå, medan det senare verkar i sänkande riktning. Vid beräkningen av fler- talet resultat har hänsyn tagits till oregel- bundenheterna i urvalet.

Under denna period av omdaning på sko- lans område kan det vara på sin plats att i korthet beröra differentieringsförhållande— na för de skolformer, som är representera- de i undersökningen, särskilt som ett av de mer intresseväckande resultaten hänför sig till differenser mellan olika skolformer i fråga om kriminell belastning.

Den 8-åriga folkskolan som nu är avskaf— fad i Stockholm, innebar övergång till fri- stående realskola huvudsakligen efter klass 4 men också efter klass 6. När undersök- ningen genomfördes, var detta dubbla skol— system fortfarande rådande i Innerstaden och i Västerort. I Söderort hade man redan infört 9-årig enhetsskola med linjedifferen- tiering efter klass 6. Med en viss förenkling kan linjevalet sägas ha inneburit, att elever

med lust och fallenhet för teoretiska studier sammanfördes i teoretiska klasser med en mera krävande undervisning än i de prak- tiska, de s.k. negativt gallrade. Båda linjer- na fortsatte studierna i gemensamma skol- lokaler. Enhetsskolan har nu efterföljts av grundskolan. Utmärkande för denna är sammanhållna klasser t.o.m. klass 8 med ämnesdifferentiering inom klassavdelningar- na i stället för linjedifferentiering mellan dessa.

Av instruktionen framgick indirekt att deltagande i enkäten var frivilligt. Ingen elev vägrade sin medverkan. Bortfallet på grund av felaktigt ifyllda formulär var mindre än 1/2 %. Dock underlät 8 % att i fråga om minst en brottstyp besvara den sista delfrågan, som gällde polisens kän- nedom om den svarande som skyldig till brottet i fråga.

Nackdelen med att ta med hela klasser från relativt få skolor i stället för enstaka individer från ett större antal skolor är den ökade risken för olika slag av kopplingar mellan deltagarnas svarsmarkeringar. Man får till exempel räkna med att eleverna i samma klass i viss utsträckning tillhör sam- ma gruppbildningar på fritiden och tillsam- mans begår brott, vilka härigenom kommer att påverka resultaten med oproportioner- ligt hög vikt. För att dämpa effekten härav har den statistiska bearbetningen huvud— sakligen utgått från klasserna och inte från individerna som observationsenheter.

12.1 .5 Undersökningsinstrument

Som undersökningsmetod valdes anonym enkätundersökning. Frågeschemat konstrue- rades med tanke på att i möjligaste mån täcka den brottsliga aktivitet, som enligt en tidigare genomgång av anmälningar till kri- minalpolisen föreföll utmärkande för ålders- klasserna 9—14 år. Brottstypernas verklig- hetsanknytning framstod som ett mera ange- läget behov än en för vissa ändamål önsk- värd överensstämmelse med strafflagens brottsrubriceringar. Under förutsättning att frågorna uppfattats korrekt, torde endast mer sällsynta brottstyper ha fallit vid sidan

av formulärets frågenät. Sexualbrott regist- reras mycket sällan i denna åldersgrupp och undveks helt. Detsamma gäller förskingring och rattfylleri.

Nedan följer de beteckningar som kom- mer till användning i denna rapport. Brotts- typerna 1—5 intar en särställning genom sin bagatellartade karaktär. De åtföljs av (1), vilket utmärker, att de blivit åsatta en grav- hetspoäng 1, medan en mellangrupp belas- tats med 5 poäng (5) och de gravaste brotts- typerna med 10 poäng (10). Individernas kriminalitetsindex bygger förutom på brot- tens antal även på dessa gravhetspoäng. Var- je sådan poängsättning måste bli godtycklig och kan givetvis diskuteras.

1. Snatteri i hemmet (1)

Pallning (1)

. Plankning (1) . Lamp- eller fönsterkrossning (1) . Ovarsam hantering av eld (l) . Åverkan på parksoffor eller telefon- hytter (5)

7. Åverkan på motorfordon (5)

8. Åktur i egenskap av passagerare i eller på fordon som veterligen eller enligt miss- tanke var stulet (5)

9. Stöld av delar från cykel eller motor- fordon (5) 10. Slakt av cykel eller motorfordon (10) 11. Häleri (mest moped) (5) 12. Butiksstöld (5) 13. Post- eller bankbedrägeri (10)

14. Försäkringsbedrägeri (10)

15 . Cykelstöld (5)

16. Moped- eller mc—stöld (10) 17. Bilstöld (10) 18. Vinds-, källar- eller barackinbrott (5) 19. Automat-, kiosk-, affärs-, eller lägen- hetsinbrott (10) 20. Våld eller hot mot person i förening med tillägnelseuppsåt (10) 21. Väskryckning (10) Genom kryssmarkering angav eleverna för varje brottstyp bl. a. antal brottstillfällen samt om de någon gång kommit till polisens kännedom med anledning av brottstypen i fråga, (betr. andra svarsmarkeringar, se a—d sid. 96). För antal brottstillfällen erbjöd frågeschemat följande markeringsaltemativ. OS

Frekvensmarkeringar Frekvenspoäng

0 gång 0 1 gång 1 2—3 gånger 2 mer än 3 gånger 3

Valmöjligheterna var således få och »ta- ket», som utgjordes av alternativet »mer än 3 gånger», låg tämligen lågt. Detta har med- fört betydande svårigheter att beräkna det verkliga antalet brottstillfällen.

12.1.6 Resultatens tillförlitlighet

Vid sidan av urvalets egenskaper på- kallar andra sidor av tillförlitligheten sär- skild uppmärksamhet, när vissa deltagare som här, trots att anonymitet garanterats, måste uppfatta det som förenat med viss risk att avge korrekta svar. Av samma an- ledning uppstår särskilt stora svårigheter att bedöma tillförlitligheten. Anonymiteten omöjliggör till yttermera visso all jämförelse med tänkbara registeruppgifter. Tillförlit- lighetsproblemet kan spjälkas upp på två huvudfrågor: I vilken utsträckning 1) kunde och 2) ville deltagarna besvara frågorna sanningsenligt? Den första frågan relaterar i första hand till frågeschemats egenskaper och den andra till den psykologiska atmosfä- ren vid undersökningstillfället.

12.1.6.1 Tillförlitligheten med utgångspunkt från frågeschemat

Förutom den sedvanliga förberedande pröv- ningen av frågeschemats allmänna begrip- lighet och förmåga att »fånga in» önskade uppgifter företog vi en ingående semantisk studie av hur barnen uppfattat frågesche- mats formuleringar. Som väntat antyder denna prövning något större svårigheter att handskas med formuläret för de svagast begåvade än för övriga. Man kunde vidare iaktta en tendens att lägga in den betydelse i brottsbeskrivningarna, som var mest ak- tuell för respektive åldersgrupper. I stort sett förefaller dock enkätfrågorna att ha blivit korrekt uppfattade.

12.1.6.2 Tillförlitligheten med utgångspunkt från försökets psykologiska betingelser

Det är betydelsefullt att hålla i minnet, att det rör sig om en fullständigt anonymitets- skyddad enkät, där elevernas identitet var- ken kunde röjas genom handstil (endast X- markeringar förekom) eller personliga upp- lysningar. Priset härför är att de enskilda deltagarna inte gått att socialgruppsbestäm- ma. Alla socialgruppsresonemang utgår i stället från differenser i socialgruppsfördel- ningen i de valdistrikt som närmast svarar mot undersökningens skoldistrikt.

Lärarna var inte närvarande under den lektion, då formuläret besvarades. De från skolan helt fristående försöksledarna ägna- de avsevärd tid åt att framhålla anonymi- teten, bl. a. genom att i förväg förklara alla insamlingsmomenten, vilka tillsammantagna utgjorde en klar garanti för att anonymite- ten inte var fiktiv. Kriminalitetsindex för det anonyma elevmaterialet visade sig också säkerställt högre än för den mindre kontroll- grupp, där eleverna fick sätta ut sitt namn på formuläret. (I praktiken var givetvis ano- nymiteten fullständigt bevarad även för den senare gruppen.)

De elever från samma skola som deltog i enkäten, hade ingen möjlighet att meddela sig med varandra förrän samtliga uppgifter samlats in. Inom klasserna förekom visst meningsutbyte av allmän karaktär men utan direkt anknytning till de konkreta frågorna.

Som tidigare nämnts har svarens relation till det verkliga förhållandet inte kunnat beräknas på vanligt sätt i brist på åtkom- ligt relevant jämförelsematerial. I stället har tillförlitligheten helt måst bedömas utifrån resultatets inbördes samstämmighet. Med olika angreppsvinklar ger denna intryck av att vara tillfredsställande. För att endast nämna ett enkelt exempel uppvisar den re- lativa frekvensen för olika brottstyper så an- märkningsvärda likheter skolorna emellan, att dessa rimligtvis varken kunnat uppstå av en slump eller på grund av en allmän och medveten önskan att vilseleda. Däremot kvarstår möjligheten att exakt samma atti- tyd till de enskilda brottstyperna i samma

grad påverkat svaren över hela linjen.

De enskilda svaren vittnar om en i detta sammanhang överraskande öppenhet. Även andra tecken pekar mot att resultaten äger ett ansenligt mått av tillförlitlighet, som dock inte kan bli föremål för någon exakt bestämning. Även med detta oundvikliga inslag av osäkerhet, innebär dock resultaten en utvidgning av våra kunskaper på ett svårtillgängligt område.

12.2 Resultat

Resultaten presenteras i samma följd som korresponderande frågeställningar under 12.1.2. En annan sammanfattning återfinnes sid. 16—21 i anslutning till presentationen av undersökningens arbetshypoteser.

A. Resultat beträffande hela materialet

A. 1 Belastning med utgångspunkt från: a. Antal brottstyper. Med den indelning på 21 typer, som tillämpats i detta samman- hang har Stockholms 9—14-åriga skolpojkar i genomsnitt gjort sig skyldiga till i det när- maste 4 typer av brott. Om markeringarna inte slås ut över hela materialet utan för- delas på de 92 % av pojkarna, som tillstått någon av frågeschemats brottstyper, blir medeltalet i stället drygt 4.

De bagatellartade brottstyperna (1—5) och de allvarligare (6—21) är så karaktärs- skilda, att det är motiverat med särbehand- ling av dessa kategorier. Ser man enbart till de 5 bagatellförseelsema, ligger medelvärdet för antal markeringar omkring 2,5 .

Drygt hälften av pojkarna (53 %) har markerat minst en av de 16 brottstyper, som svarar mot olika straffregisterbrott, om än i lindrig form. Medelvärdet för denna mera belastade hälft av materialet ligger på nära 3 typmarkeringar, medan det för totalmaterialet stannar vid 1,5. Varannan pojke har således prövat på i genomsnitt 3 typer av gravare brott. Lågt räknat repre- senterar varje typmarkering genomsnittligt 2 brottstillfällen.

14-åringarnas värden ger en klarare bild än medelvärdena för hela 9—14-årsmateria-

let. 75 % av undersökningens l4-åringar beräknas ha gjort sig skyldiga till minst en. och i genomsnitt 4 brottstyper av det all- varligare slaget.*

b. Antal brottstillfällen. Som tidigare framhållits var den högsta frekvens som kunde markeras för respektive brottstyper »mer än 3 gånger». Eftersom verkligheten bakom en sådan frekvensmarkering lika väl kan vara 50 brottstillfällen som 4 eller 10, går det exakta antalet inte att fastställa. Enligt approximativa beräkningar har 878 av undersökningens 950 pojkar varit med om sammanlagt minst 10 000 brottstillfällen, dvs. drygt 11 per person. Medelvärdet för totalmaterialet håller sig omkring 10.

Enbart för den allvarligare typen av brott blir medeltalet tillfällen ungefär 6 för de elever som markerat sådana brott och knappt 3 för hela materialet. För 14-åring- arna ligger motsvarande värden omkring 10, respektive 7 brottstillfällen.*

Så som undersökningen lagts upp, refe- rerar erhållna värden till deltagarnas hela brottsaktiva period fram till undersöknings- tillfället. Härigenom uppstår betydande svå- righeter att anställa jämförelser med den årsbundna officiella statistiken. En ap- proximativ beräkning av årsmängden brott för hela åldersgruppen ger vid handen att denna skulle hålla sig omkring 1 300 brotts- tillfällen inom de 16 allvarligare brottsty- perna i formuläret. Bortsett från alla baga- tellförseelser skulle detta betyda, att det i Stockholm under vart och ett av åren när- mast före 1960 förekom minst 50 000 indivi- duella deltaganden i brott för åldersgruppen 9—14 år. Korrigeras detta tal med hänsyn till att tidigare undersökningar visat att minst 3/4 av samtliga brott begås av två eller tre personer, skulle antalet brott röra sig omkring 30 000. Som jämförelse kan näm- nas, att totalt 53 000 brott av närbesläk— tad art kom till polisens kännedom under 1959. Så länge omfattningen av den dolda brottsligheten bland vuxna är okänd, kan vi dock inte närmare besvara den inledande frågan om de minderårigas andel i den to- tala dolda brottsligheten.

c. Kriminalitetsindex. Detta har beräk- nats för varje person genom addering av produkterna av de markerade brottstyper- nas gravhetspoäng, l, 5 eller 10 och den aktuella frekvenspoängen (överst spalt 2 sid 98). Härvid har ett belastningsmått er- hållits, som till skillnad från de föregående också tar hänsyn till de markerade typernas svårhetsgrad. Sambandet mellan detta index och antal brottstillfällen av enbart allvarli- gare typ är så högt som 0,96. Denna överensstämmelse kan tolkas som att brot- tens art försvåras successivt och i takt med att antalet brott ökar, dvs. med åldern. Denna iakttagelse får stöd av brottstypernas fördelning på de sex åldersgrupperna.

Maximum för kriminalitetsindex är 375 poäng. Ingen deltagare har nått upp till det- ta. De tre högsta värden som noterats är 312, 307 och 242. 70 poäng erhålles vid markering av exempelvis alla 5 bagatellerna samt skadegörelse och butiksstöld som be- gångna mer än tre gånger, två mopedstölder och en bilstöld. På eller över denna nivå återfinner vi drygt 6 % av alla pojkarna.

Genomsnittligt kriminalitetsindex för hela pojkmaterialet är 19,5 och kan som exem- pel svara mot frekvensmarkering 2—3 för alla fem bagatellförseelsema, markering av en butiksstöld samt en cykelstöld. Den gräns, som lika många över- som under- skrider, går lägre, vid ungefär 8 poäng, be- roende på en mycket sned fördelning. Flic- kornas medelvärde är 6,7, således 1/3 av pojkarnas.

A. 2 Antal polisanmälda lagöverträdare i hela åldersgruppen och i relation till antalet lagöverträdare i denna

A. 2. 1 I hela åldersgruppen. Endast 34 poj- kar, dvs. 3,6 % av materialet, uppger att polisen känner till att de gjort sig skyldiga till någon av de brottstyper, som de marke- rat som begångna. Som jämförelse kan näm- nas, att knappt 1 % av flickorna uppger att de åkt fast för något förprickat formulär—

* Värdet har korrigerats med hänsyn till att elever från teoretisk linje är överrepresenterade.

brott. Som nämnts håller sig deras belast- ning också på 1/3 av pojkarnas nivå. Att eleven uppgivit poliskännedom behöver inte nödvändigt betyda, att vederbörande blivit officiellt registrerad för det upptäckta brot- tet. Någon gång kan det röra sig om en mer informell uppmärksamhet från ord- ningsmaktens sida. Med tanke härpå samt på undersökningens översikt för 13—14- åringar föreligger god överensstämmelse mellan undersökningens 3,6 % för polis- kända fall och antalet akter hos kriminal- polisen i Stockholm. Sådana har lagts upp för i det närmaste 3 % av Stockholms pojkar i samma ålder.

A 2.2 Upptäcktsrisk för lagöverträdarna

Uppgifter om hur många lagöverträdare i en viss ålder som också blir registrerade för brott säger mer om den dolda brottslig- heten i en viss åldersgrupp än procenttalet poliskända individer i åldersgruppen i sin helhet. Eftersom man kan utgå från att for- mulärets fem bagatellbetonade förseelser en- dast undantagsvis blir föremål för polis- anmälan, har kalkylerna begränsats till de 53 % av deltagarna, som markerat någon av de allvarligare brottstyperna. Den lilla gruppen poliskända pojkar utgör då knappt 7 %. Spegelvärdet och dess innebörd är måhända ännu mera talande: 93 % av de minderåriga lagöverträdarna med markering av allvarligare brott kommer aldrig i kon- takt med polisen med anledning av dessa.

Ytligt sett kan detta framstå som ett miss- förhållande. Ändå är det möjligt att för— delarna överväger. Ur individualpreventiv synpunkt och sett på lång sikt är det tro- ligtvis fördelaktigt, att så många som möj— ligt undgår officiell upptäckt med åtföljan- de prickning och risk för asocial identifie— ring. I flertalet fall inträffar ju också en spontan resocialisering — åtminstone i den bemärkelsen, att inga lagöverträdelser regi- streras officiellt. Jag återkommer till dessa synpunkter i de avslutande kommentarerna sid. 108.

De pojkar som kommer till polisens kän-

nedom utgör en klart avgränsad kategori med avsevärt högre belastning än genom- snittet. Kriminalitetsindex för den poliskän- da gruppen är sålunda 5 gånger så högt som för övriga deltagare. De faktorer, som för fram till polisupptäckt eller polisanmälan, står med andra ord i tydlig relation till be- lastningen hos den som åker fast. Vissa far— hågor för att polisupptäckt huvudsakligen skulle bli beroende av slumpfaktorer, när den genomsnittliga brottsaktiviteten når en hög nivå, har visat sig obefogade. Dock förekommer det i 1 fall av 6, att polis- anmälda pojkar är mindre belastade än genomsnittet.

A. 3 Brottslighetens fördelning på olika ty- per och kategorier av brott

Som redan framgått överväger bagatellbrot- ten; 9 pojkar av 10 har gjort sig skyldiga till någon sådan förseelse. Som andra brott i ordningen följer butiksstöld och stöld från person, markerat av drygt var tredje pojke. På tredje plats uppträder ännu ett tillgrepps- brott, nämligen stöld av delar från cykel eller motorfordon. En på 5 har markerat denna brottstyp. Vind-, källar- eller barack- inbrott, som i verkligheten uppvisar mycket varierande svårhetsgrad, har markerats av var sjätte deltagare liksom åktur som passa- gerare i eller på fordon som någon annan stulit.

Olika former av skadegörelse har visat sig mindre vanliga än väntat. Åverkan på offentlig egendom, gatlyktor ej inbegripna, har sålunda placerat sig först på sjätte plats och åverkan på motorfordon på nionde. Den förra typen av skadegörelse har marke- rats av en deltagare på 8 och den senare av en på 10. Den låga frekvensen kan bero på att frågans formulering i det förra fallet blivit alltför snäv genom exemplifieringen. Möjligen rör det sig här om en typ av brott, som liksom våldsbrotten blir vanligare först i 15—1 S—årsåldern. Analysen av brottstyper- nas inbördes samband tyder på en koppling mellan vålds- och skadegörelsebrott.

Den ökade motorismen till trots är cykel— stölderna fortfarande dubbelt så vanliga som de mer uppmärksammade mopedstöl- derna, markerade av 1 på 10, respektive av 1 på 20 pojkar. Ungefär lika många har i stället eller dessutom köpt moped, som de visste var stöldgods. Om båda slagen av mopedbrott slås samman, står dessa dock högst för 3 % av samtliga brottsmarkering— ar.

Lika vanligt som mopedstöld eller häleri är inbrott i automat, kiosk, affär eller lä- genhet. Med tanke på att det rör sig om minderåriga torde denna variant oftast hän- föra sig till automater och kiosker.

Våldsbrotten förekommer ganska spar- samt vid jämförelse med övriga brott. Den typ, som huvudsakligen riktar sig mot kam- rater, har sålunda markerats av 3 pojkar på 100, och väskryckning från vuxna av 1 på 100. Dessa brottstypers andel av samt- liga markeringar är 0,8 %, resp. 0,3 %. Mot slutet av listan återfinns också bilstöl- derna, som i dessa åldrar endast begåtts av 1 deltagare på 70, och som utgör 0,3 % av antalet markeringar. Minst vanliga i den- na åldersgrupp är dock bedrägeribrotten, som inte ens noterats i 1 fall av 100.

För en klarare överblick över brottslig- hetens struktur kan brottstyperna gruppe- ras i kategorier.

Tillgreppsbrotten intar en dominerande ställning. Bland de brott, som går in under denna samlingsbeteckning, spelar motorfor- donsbrotten en kvantitativt mindre betydan- de roll. Till omfånget framstår våldskate- gorin som obetydlig.

Som stöd för de erhållna frekvensvärde- na för de olika brottstyperna kan nämnas, att de relativa frekvenserna för såväl brotts- typernas som kategoriernas förekomst en- dast visar obetydliga differenser vid en eko- logisk jämförelse, vare sig man utgår från de stora eller små stadsdelar som ingår i försöket. Anmärkningsvärd samstämmighet erhålls också vid jämförelse mellan vissa brottstypers procentuella förekomst i denna undersökning och samma brottstypers före— komst enligt de norska och svenska student- enkäter, som nämns i inledningen.

A. 4 Uppklaringsfrekvens för olika typer av brott

Enligt deltagarnas uppgifter skulle polisen känna till att vederbörande var den skyldige endast för 41 av de 1430 markeringar, som avser allvarligare brottstyper. Den ge- nomsnittliga uppklaringsfrekvensen för ty- perna ligger således så lågt som på 2,8 %. På grund av det ringa antalet uppklarings- markeringar bör slumpen ha övat stort in- flytande på den omfattning, vari de 16 be- rörda brottstyperna var för sig framstår som uppklarade i enkätmaterialet. Ett sam- band på + 0,74 för rangordning mellan å ena sidan brottstypernas uppklaringsfre— kvens, beräknad med ledning av den offi- ciella anmälningsstatistiken, och enkätupp- gifterna å den andra, tyder dock på att visst avseende kan fästas vid de senare. De först- nämnda uppklaringsfrekvenserna har er- hållits genom att sätta antalet 9—14-årspoj— kar, som blivit officiellt registrerade för vissa brott, i relation till hela det antal stock- holmspojkar i samma ålder, som med led- ning av undersökningens resultat beträffan- de förekomst för närmast motsvarande brottstyper kan beräknas ha begått brotten i fråga under ett år.

Motorfordonsbrotten klaras upp i väsent- ligt högre utsträckning än övriga typer av brott — i 33 % av bil- och 8 % av mopedstöl- derna. Uppklaringsfrekvensen för »vanlig stöld», som till största delen består av bu- tiksstölder, är desto lägre, nämligen 2 %. Det bör observeras, att värdena gäller brotts— typer och inte enskilda brottstillfållen. Lågt räknat ligger i genomsnitt två brottstillfällen bakom varje typmarkering. Om man tänker i enskilda brottstillfällen i stället för i brotts- typer, blir då uppklaringsfrekvensen unge- fär hälften av vad som anges i tab. 26 sid. 71. För butiksstöldernas del innebär detta, att 99 brott av 100 förblev ouppklarade åren närmast före 1960 och för moped- stöldernas del 96 av 100.

De påtagliga differenserna mellan de olika brottstypernas uppklaringsfrekvens ger en anvisning om det tveksamma i att utgå från den åldersfördelade statistiken över

uppklarade brott, när man vill studera den faktiska brottslighetens struktur för en viss ålderskategori. I brist på andra data är man i allmänhet hänvisad till detta förfarande. Man riskerar härvid att både kvantitativt och kvalitativt övervärdera betydelsen av de brottstyper, som på grund av sin ekonomis— ka innebörd eller sitt sensationsvärde blir speciellt uppmärksammade av allmänhet och polis och som bl. a. av dessa skäl också klaras upp i högre omfattning än andra. En jämförelse mellan brottstypernas själv- deklarerade och uppklarade frekvens ger helt olika bilder av brottslighetens struk- tur. Den uppklarade brottsligheten ger sålunda en förvrängd bild av den faktiska, främst genom att de grövre brotten intar en alltför dominerande roll.

B Differenser mellan vissa elevkategorier B. ]. Kriminalitetsindex.

B. 1. a Differens mellan åldrar. Kurvan för brottsbelastningen (kriminalitetsindex) ökar brant med stigande ålder. För 14-åringarna är belastningen drygt 4 gånger så hög som för 9-åringarna.* Antalet brottstillfällen in— om de 16 allvarligare brottstyperna ökar ännu mer än belastningen. Från 9- till 14- årsåldern är ökningen 6-faldig. Den något svagare ökningen för kriminalitetsindex hänger samman med att detta mått på brotts- lighet inkluderar bagatellförseelsema, som i motsats till de allvarligare brotten endast visar en svag och jämn ökning.

Eftersom belastningen i den aktuella un- dersökningen inte är beräknad per år utan för hela tiden fram till undersökningstill- fället, är det naturligt att 14-åringarna har den högsta belastningen. I och för sig be- höver detta inte betyda, att den brottsliga aktiviteten är mest intensiv för de äldsta deltagarna. Avståndet till indexvärdet för närmast yngre årsklass är tvärtom högst för 11- och l3-åringarna. Att så är fallet beror dock till viss del på att den övre grän- sen för frekvensmarkeringarna är så låg, att den redan uppnåtts beträffande 12-åring- amas mest ålderstypiska brottstyper och i

viss mån även i fråga om 14-åringarnas. Upprepningar av en viss brottstyp utöver denna gräns påverkar inte kriminalitetsin- dex. Detta ger därför en förkrympt bild av belastningen för de båda sistnämnda ålders- grupperna. Antalet brottstyper som upp- givits begångna under halvåret närmast före undersökningstillfället visar nämligen, att 14-åringarnas nytillskott under en halvårs— period är avsevärt mycket högre än vad som kommer till uttryck i belastningsdiffe- rensen mellan 13- och l4-åringar. Det står således fast, att 14-åringarna utgör den mest brottsaktiva av undersökningens årsklasser. Däremot kan ingenting sägas om toppen för ett vidare åldersintervall, eftersom kurvan inte hinner bli tydligt flackare inom ramen för denna undersökning. Ökningen i aktuella brott är dock endast hälften så stor mellan 13 och 14 år som mellan 12 och 13 år, vilket kan tyda på att toppen, liksom ifråga om den kända kriminaliteten, nås av 14- åringarna eller möjligen av 15-åringarna.

Som tidigare nämnts är fördelningarna över kriminalitetsindex och antal allvarli- gare brott sneda på så vis att betydligt flera deltagare placerat sig på de lägre värdena än på de högre. I sådana fall kan vanliga medelvärden lätt bli alltför höga och därför missvisande i relation till vad som är ut- märkande för materialets flertal. De olika åldersklassernas genomsnittsbelastning kom- pletteras därför med medianvärdena (tab. 61), som delar varje ålderskategori i två lika stora grupper, den ena med en belast— ning över, den andra med en belastning under värdet ifråga.

Spännvidden mellan åldrarna blir 1:6, jämfört med 1:4 för motsvarande medel-

Tab. 61. Åldersklassernas medianvärden för kriminalitetsindex

Ålder Median 9 2,19 10 3,62 11 6,25 12 7,80 13 10,05 14 13,67

* I flickmaterialet är ökningen 6-faldig, fast på lägre nivå än i pojkmaterialet.

värden, vilket tyder på att ett fåtal högt be- lastade dragit upp medelvärdena för de yngsta åldersklasserna och suddat ut något av åldersdifferenserna.

År 1961 var det relativa talet för svenska 13—14-åringar som anmälts för strafflagbrott 4 gånger så högt som för 9—10-åringarna. Denna relation, som avser antalet under ett år registerförda individer, finner sin mot- svarighet i förhållandet mellan samma ål- dersgrupper i fråga om den ackumulerade deklarerade genomsnittsbelastningen. Även här är förhållandet ungefär 1:4. Samma relation mellan åldrarna gäller även för brottsaktiviteten under en kortare tidspe- riod. Eleverna har markerat inom hur många brottstyper de begått brott under halvåret närmast före undersökningstillfäl- let. För den sålunda utbrutna aktuella brottsaktiviteten (inom den allvarligare sek- torn) var 13—14-åringarnas värden likale- des 4 gånger så höga som 9—10-åringarnas. Mot denna bakgrund förefaller det svårt att avgöra, i vad mån den högre registre- ringsfrekvensen för 13—14-åringarna beror

Tabell 62. Åldersfördelning av pojkar som under viss period begått något brott enligt enkäten (I) resp. registrerats enligt officiell statistik (II).

I Elever med allvarligare brott begånget sista %-året 1959 per 1 000 deltagare i

Ålder resp. ålder 9 150 10 130 l 1 260 12 260 13 300 14 360 11 Svenska strafflagbrottsl. Ålder 1961 per 1 000 i resp. ålder1 9—10 7,4 11—12 14,9 13—14 29,0

1 Sveri, K., Ungdomsbrottsligheten 1961. Statistisk tidskrift 1963 sid. 210.

på att vissa av dessa genom den samman- lagda tyngden av alla sina försyndelser blivit »mogna» för polisanmälan i den förfördela- de omgivningens ögon — och i vilken ut- sträckning den ökade anmälningsrisken hänger samman med den intensivare brotts- aktiviteten under just den period, som re- gistreringen hänför sig till. Att brottsmäng- den har större betydelse för upptäcktsrisken än enbart det förhållandet att man gjort sig skyldig till brott, framgår av tab. 62. Antalet registrerade är nämligen 4 gånger högre i den äldsta åldersgruppen än i den yngsta, trots att antalet faktiska lagöverträ- dare endast än det dubbla.

Allmänhetens benägenhet att polisanmäla en minderårig lagöverträdare kan tänkas öka med dennes ålder, beroende på en strängare attityd till äldre barn än till yngre. Detta förhållande kan bidra till det relativt sett alltför höga procenttalet registrerade för de äldre i materialet.

B. 1. b Differens mellan skoltyper och utbildningslinjer. De skoltyper och utbild- ningslinjer som ingår i undersökningen och som blir föremål för jämförelser i det föl- jande, har presenterats på sid. 31 i samband med redogörelsen för urvalet. Framför allt skiljer de sig i fråga om elevernas genom- snittliga begåvningsnivå och socialgrupps- tillhörighet, samt beroende på om de teo- retiska och praktiska klasserna efter diffe- rentiering tillhör samma eller skilda lokala och administrativa. skolenheter.

Betydande skillnader väntades med be-

Tabell 63. Fördelning av kriminalitetsindex på skoltyper och utbildningslinjer (13—14— åringar)

Ditferentie- Utbild— Krimina- ringsprineip nings- litets- Skoltyp linje index Enhets- Teor. linje Praktisk 52 skola integrerad Folkskola End.?rakt. Praktisk 32 linje Enhets- Teor. linje Teoretisk 23 skola integrerad Realskola End. teor. Teoretisk 22 linje

gåvning och socialgrupper som skiljelinjer. Den första delen av detta antagande be- styrktes genom att kriminalitetsindex för de teoretiska klasserna inte ens uppgick till hälften av de praktiska enhetsskoleklasser- nas genomsnittsindex och även avsevärt un- dersteg folkskoleklassernas medelvärde, Till någon del torde denna differens också vara socialgruppsbetingad. Den ekologiska ana- lysen, som jag närmast återkommer till, pekar nämligen mot ett visst samband mel- lan belastning och socialgruppsfördelning i de berörda områdena.

Ett överraskningsmoment erbjöd den stora differensen mellan eleverna på enhets- skolans praktiska linje å ena sidan och i folkskolornas motsvarighet härtill å den an- dra, dvs mellan elever, som studerar jäm- sides med, och elever som studerar helt skilda från kamraterna på teoretisk linje. I båda fallen rör det sig om så kallade negativt gallrade klasser. Belastningen är högst i den blandade skolformen.

Det fanns anledning att söka orsaken till detta märkliga förhållande däri, att enhets- skolans praktiska klasser i linje med den fria differentieringens syfte i högre omfatt- ning än folkskolans tappats på den kategori begåvade barn från socialgrupp III, som under det gamla systemet alltför ofta av- slutade sin skolgång utan teoretisk fortbild- ning. Ett studium av socialgruppsfördel- ningen i de aktuella skolformemas årskurs 8 visade dock för 1959 en obetydlig skillnad i motsatt riktning. Detta år var nämligen an- delen barn tillhörande socialgrupp III 69,5 % i enhetsskolornas och 64,8 % i folkskolornas praktiska årskurs 8

Differensen kan knappast betraktas som rent lokala olikheter. De stora lokala olik- heterna uppträder först i klasserna 7 och 8, dvs. där skolformerna skiljer sig. En olik- het av svårförklarad omfattning återstår så- ledes att tolka.

Efterfrågan på teoretiskt utbildad arbets- kraft visar en stigande trend, och teoretisk begåvning värderas fortfarande högre än praktisk. Frånvaro av teoretisk begåvning uppvägs inte heller alltid av s k praktiska an- lag och färdigheter. Den praktiska linjens

elever kan inte undgå att lägga märke till och ta intryck av denna även bland lärare allmänna värdering. Personliga och sociala karakteristika, som på olika sätt är koppla- de till fallenhet för teoretiska studier eller brist på sådan fallenhet accentueras klarast i en miljö, där båda kategorierna studerar parallellt och utgör varandra närliggande jämförelseobjekt. Troligtvis upplevs också underläget intensivare, när skolmiljön blir en daglig påminnelse om något som många redan har misslyckats eller tror sig komma att misslyckas med att uppnå, nämligen av samhället erkänd framgång och därav föl- jande status. I detta yttre sociala och inre psykologiska läge kan det för somliga ligga nära till hands att kompensera sig genom överdrifter i rakt motsatt riktning mot det till synes ouppnåeliga, dvs genom olika ytt— ringar av asocialitet. Härigenom markeras också ett avståndstagande och förakt gent- emot samhället och dess ideal, vilket möj- ligen mildrar upplevelsen av att vara ute- stängd.

Den skisserade modellen är i linje med de teorier om misslyckandets och kompensa- tionens roll vid uppkomsten av kriminalitet, som framförts av amerikanska sociologer, t. ex. Cohen och Merton. Samtidigt står det framlagda tolkningsalternativet i mot- sättning till en av teorins följdsatser, som man åtminstone på amerikanskt håll op- timistiskt ansluter sig till, nämligen att lika utbidningsmöjligheter verksamt skulle bidra att minska kriminaliteten. När detta program realiseras i enhetsskolans form — med bibehållen linjedifferentiering och utan parallella opinionsförändringar i värdering- en av teoretisk begåvning kontra praktisk — erhålles dock, eller kvarstår, en i förhål- lande till övriga kategorier anmärkningsvärt hög kriminalitet inom den grupp, som vis- serligen erbjudits teoretiska studier, men som av delvis andra skäl än sociala inte kunnat utnyttja denna möjlighet. Detta för- hållande hindrar givetvis inte att det nya skolprogrammet från andra utgångspunkter förblir lika välmotiverat. Däremot antyder resultatet på ett nedslående sätt, hur svårt det kan vara att ur en förklaringsmodell

härleda ett effektivt handlingsprogram — i detta fall att i praktiken omsätta tanken att utbildningsdemokrati skulle ha en gynnsam effekt på kriminalitetsutvecklingen. Svårig- heten ligger bla däri, att de individuella förutsättningarna är så olika, att de givna chanserna inte kan utnyttjas så att de upp- levs som likvärdiga. Den föreliggande un- dersökningen erbjuder dock inte tillräckligt stabilt underlag för mera vittgående tanke- experiment. Däremot synes ifrågavarande resultat i hög grad motivera, att de berörda frågeställningarna göres till föremål för spe- cialundersökningar.

Införandet av grundskolan kan ur den aktuella snäva vinkeln betraktas som ett fortsatt studium av frågan. Grundskolan kännetecknas ju av sammanhållna klasser, där undervisningen är gemensam med un- dantag för de ämnen, där kurserna skiljer sig för de utbildningslinjer, som ryms inom en och samma klassavdelning. Om krimina- litetsindex för de praktiskt yrkesinriktade i grundskolan visar sig sjunka från under- sökningens enhetsskole- till dess folkskole- nivå, skulle detta kunna tyda på att enhets- skolans speciella blandning av differentie- ring på det begåvningsmässiga planet och parallellitet på det lokala var särskilt olyck- lig ur kriminalitetssynpunkt. Kvarstår där- emot den höga nivån för praktikerna med deras stora kriminalitetsövervikt i förhållan- de till de teoretiskt inriktade i samma klass- avdelning, skulle detta å andra sidan tala för tanken, att den påträngande jämförelsesitua- tion, som hänger samman med den blandade skolformen och som dagligen utfaller till nackdel för de svagast begåvade, kan vara brottsbefrämjande.

På ansvarigt skolhåll är man optimistisk och förvissad om att grundskolan genom den fullständiga integreringen med sam- manhållna klasser bättre än någon annan skolform skall bidra att minska klyftan mellan barn med olika begåvningstyp och utbildningsplaner, och detta även ifråga om kriminaliteten. Denna integrering är ett steg i strävandena att också värdemässigt lik- ställa praktisk och teoretisk yrkesutbild- ning. En sådan omställning verkar på lång

sikt, och man bör inte vara för snar att bedöma resultatet. I varje fall bör det inte bedömas efter de närmaste årens krimi- nalitetsutveckling

B. 1. c Lokala differenser.

En viss samvariation mellan kriminalitets- index och socialgruppsfördelning kan note- ras. Rangkorrelationen mellan de sju skol- distriktens andel av socialgrupp I och deras genomsnittliga kriminalitetsindex är negativ (— 0,40), mellan andelen socialgrupp III och kriminalitetsindex är korrelationen positiv ( + 0,70).

Denna samvariation bör tolkas försik- tigt. Dels rör det sig om relativt måttliga samband, dels är dessa baserade inte på individuell socialgruppstillhörighet utan på genomsnittsvärden för stadsdelarna i sin helhet. Härtill kommer att resultatet står i motsatsförhållande till vad de norska och finska undersökningarna av självdeklarerad brottslighet bland värnpliktiga senare visat, nämligen tendenser till positivt samband mellan självdeklarerad brottslighet och för- äldrarnas socialgruppstillhörighet. Det sena— re förhållandet förklaras dock möjligen av att värnpliktsundersökningarna — i motsats till skolundersökningen — tar mycket liten hänsyn till antalet brottstillfällen inom varje brottstyp.

Möjligen skymtar ett visst samband mel- lan de lokala variationerna i kriminalitets- index och sådana faktorer som bebyggelsens art och ålder. Sålunda är de högbelastade stadsdelarna Rågsved och Björkhagen nya områden med hyreshusbebyggelse. Men det- samma gäller Hässelbygård, som ligger i botten. Och Långbrodal, som har den högsta belastningen, är ett äldre område med starka inslag av en- och tvåfamiljshus. Det är såle- des svårt att urskilja något klart mönster.

B.2 Uppklaringrfrekvens.

Som tidigare nämnts är antalet poliskända individer och uppklarade brott ytterst ringa i undersökningsmaterialet som helhet. När

detta material delas upp på olika elevka- tegorier i syfte att jämföra upptäcktsfre- kvenserna för dessa, kommer man ned till värden, som i ännu högre grad är utsatta för slumpinflytande. Dessa värden synes därför sakna intresse var för sig och redo- visas ej. Nedanstående slutsatser, som jag ändå har försökt att dra på denna bräckliga grundval, har närmast hypoteskaraktär och bör inte jämställas med övriga resultat.

B. 2. a Differens mellan åldrar. Den åldersbundna ökningen i antalet elever, som kommer till polisens kännedom med anled- ning aV markerad brottstyp, ansluter sig som tidigare nämnts nära till stegringen i krimi- nalitetsindex mellan 9 och 14 år. Även an- delen upptäckta brott i relation till antalet markerade växer med åldern, dock i lägre grad än väntat och med en ryckig och osä- ker tendens.

B. 2. b Differens mellan skoltyper och ut— bildningslinjer. Den andel av markerade brottstyper, där polisen har vetskap om den svarande elevens skuld, är högst för den praktiska linjens elever. Liksom i fråga om kriminalitetsindex leder där enhetsskolan framför folkskolan. Att inte endast antalet upptäckter ökar med belastningen utan ock- så andelen, tyder på att risken för upptäckt inte står i direkt proportion till belastningen utan tenderar att accelerera i och med att belastningen når utöver en viss gräns. Inne- börden av denna gräns är huvudsakligen kvalitativ. Som tidigare framgått är upp- täcktsfrekvensen högst just för motorfor- donsbrott och inbrott, som bidrar med högre vikt till kriminalitetsindex än enklare till- greppsbrott.

B. 2. 0 Lokala differenser. Upptäcktsris- ken varierar starkt såväl mellan skoldistrik- ten som mellan Västerort, Söderort och Innerstad. På grund av det ringa antalet ob- servationer är differenserna likväl inte sta- tistiskt säkerställda. Det tycks dock förhålla sig så, att upptäcktsrisken är lägre i stadens centrala delar än i förorterna.

Sambandet mellan belastning och upp- täcktsrisk återkommer som ett positivt sam- band mellan skoldistriktens rangposition be- träffande dessa faktorer (+O,68). Vid si- dan av andra förklaringar kan detta sam- band möjligen tyda på en intensivare polis- bevakning i de stadsdelar, där barnkrimina- liteten är högst. Trots att de lokala belast- ningsdifferenserna inte är statistiskt säker- ställda, kan de vara tillräckligt påtagliga för att man skall vara medveten om dem från polisens sida — eller också är de kopplade till någon annan faktor, som motiverar ord- ningsmaktens speciella uppmärksamhet.

C. Samband mellan studerade brott.

typer av

Sambandsbestämningar har utförts för att pröva, om vissa brottstyper uppvisar så- dana samband att det finns skäl att räkna med naturliga grupperingar av brott som of- tare än andra följs åt som symptombilder.

Resultatet pekar inte på förekomsten av sådana mönster. Men gravare brottstyper visar en tendens att följas åt. Sålunda har hälften av alla som markerat inbrott också markerat motorfordonsbrott och 80 % av de senare har markerat våldsbrott.

Våldsbrotten fungerar dessutom som en indikator på en mångsidig brottslighet. De som markerat våldsbrott har i hög utsträck- ning markerat många andra typer av brott.

Möjligen urskiljer man i följande siffror en gruppering av allvarligare tillgrepps- brottslighet: av inbrotten förekommer 50 % tillsammans med tillgrepp av motorfordon och 75 % tillsammans med »vanlig stöld». Det bör i sammanhanget noteras att »van- lig stöld» endast i 30 % markerats jäm- sides med inbrott.

12.3. Några slutanmärkningar

Vid den första konfrontationen med en del av resultaten får man intryck av att stå inför en ny och delvis chockerande verk- lighet. Det bör dock betonas att det nya enbart ligger i våra utvidgade kunskaper på

området. I brist på jämförelsematerial är det omöjligt att bedöma om resultaten också avspeglar ändrade förhållanden.

92% av pojkarna (9—14 år) uppgav ll brottstillfällen. Drygt hälften har gjort sig skyldiga till i genomsnitt 6 brott av all- varligare slag. För 75 % av l4—åringarna ligger medelvärdet på 10 sådana brott. Spontant upplever man dessa värden som höga och högre än väntat. Christie gör följande sammanfattning av den norska värnpliktsundersökningen: »Det är normalt — i statistisk betydelse — att göra sig skyldig till lagöverträdelser, men endast få och säl- lan.» Skolundersökningens resultat ger an- ledning att instämma i det första ledet av detta konstaterande men inte i det andra. I Stockholm tycks det vara normalt att göra sig skyldig till ett betydande antal lagöver- trädelser före 15-årsåldern.

Två undersökningar av faktisk brottslig- het, som företogs 1967, den ena i Örebro (av Birgitta Olofsson inom ramen för »Öre- broprojektet»), den andra i Uppsala (av Sverker Syrén och Henrik Tham), visar att detsamma kan sägas även om förhållan- dena i två städer av mindre storleksordning, med 86000 resp. 95000 invånare. Båda undersökningarna vände sig till l6-åringar. I Örebro konstaterades högre förekomst- frekvens än för Skolundersökningens 14- åringar beträffande alla brottstyper utom fyra och i Uppsala för hälften av brotts- typerna.

En studie av föreliggande slag utsäger ingenting om tendensen i brottslighetsut- vecklingen. Även om de erhållna värdena är höga, får de inte tolkas som belägg för en ökning av ungdomsbrottsligheten. Vill man följa utvecklingstendenserna för den faktiska brottsligheten — och inte en- bart för den registrerade — bör liknande undersökningar upprepas med vissa mellan- rum, exempelvis med femårsintervaller. En- dast en sådan serie av undersökningar skulle kunna ge ett mått relationen mellan faktisk och uppklarad brottslighet som inkluderar tidsmässiga variationer.

Sveri har visat, att den officiellt registre- rade brottsligheten kulminerar i 14-årsål-

dern, och att de minderåriga svarar för en överraskande stor andel av den kända brotts- ligheten. Enligt skolbamsenkäten är detta fallet även i fråga om den dolda brottslig- heten. Ålderstrendema i de båda undersök- ningarna visar också en hög grad av över- ensstämmelse. Efter denna tämligen säkra ålderslokalisering av en betydande del av hela brottsmassan borde man inte tveka att sätta in en intensiv brottsförebyggande verk- samhet med specialinriktning på de yngre skolbarnen.

Materialets höga genomsnittsbelastning motiverar att de åtgärder, som främst siktar till en sänkning av brottsmängden som så— dan och den skada som åsamkas allmän- heten, i första hand avpassas för genom- snittsungdomar och inte begränsas till den gravaste kategorin av unga lagöverträdare. Trots fem gånger så hög medelbelastning som genomsnittet kan det fåtaliga polisklien- telet rimligtvis endast svara för en mindre del av alla brottsliga handlingar.

Samtidigt framstår det som mer rimligt och angeläget än någonsin att enskilda brott och lagöverträdare bedöms och behandlas mot bakgrund av vad som är normalt i betydelsen genomsnittligt för åldern, och inte med utgångspunkt i den empiriskt fel— aktiga premissen att brott skulle vara något onormalt och sällsynt bland minderåriga.

I förlängningen av detta perspektiv skym- tar alternativet att helt avstå från repressiva åtgärder beträffande flertalet minderåriga. Med repressiva åtgärder åsyftas i första hand polisförhör (samtal) och registrering i kriminalpolisens register. Det fåtal som av allmänpreventiva skäl registreras hos poli- sen och blir föremål för olika samhälls— åtgärder drabbas oproportionerligt hårt, inte på grund av själva åtgärdernas art utan på grund av kriminaliseringens psykologiska och sociala följder. Vad som är avsett som ett avhållande moment — för vederbörande och hans kamrater — blir alltför ofta den vikt som får vågskålen att väga åt fel håll. Den polisregistrerade och av barnavårds- nämnden övervakade blir utstött och drivs över till asociala gruppbildningar. I stället för att minska ökar då risken att han även

fortsättningsvis bryter mot lagen.

Priset för en okänd allmänpreventiv ef- fekt är således en kriminalisering av en ung människa, som många gånger leder till att denne blir en social invalid med allt vad detta innebär för honom själv och sam- hället. Det är tveksamt om den avhållande effekten är värd detta pris, ens om man anlägger en renodlat samhällsekonomisk aspekt på frågeställningen. Denna tveksam- het synes motivera att man söker sig fram till nya former för behandling av brott som begås av minderåriga — former som är mind- re förknippade med skamkänslor och social diskriminering än de nuvarande polisiära åtgärderna.

Kanske skulle en sådan politik leda till en viss ökning av antalet egendomsbrott — som ju utgör huvuddelen av de minderårigas lagöverträdelser. Leder den å andra sidan till en samtidig minskning av antalet ung- domar, som efter att ha stämplats som brottslingar kommer in på en kriminell kar- riär, har samhället ändå gjort en ekonomisk vinst, vid sidan av den humanitära.

Frågeformulär vid enkätundersökning av faktisk brottslighet

Bil. ].

Vad har Du gjort? Har det hänt Hur många gånger? någon gång bara bara till-

sista halvåret? sammans båda

delarna

m ensa med andra

än3

0 | 1 [H mer ja | nej

Känner dom till det

Hemma Hos polisen

allt len del, inget allt len dell inget

23456|7|s 9; 10

11|1213141516|17

l.

Tagit pengar hemma

. Pallat frukt

vi

Plankat in på bio eller idrottsplats

. Pangat gatlyktor eller

fönsterrutor

Varit med och förstört parksoffor och telefon- hytter och dylikt

Förstört antenner, back- speglar och annat på bilar eller motorcyklar

[x.

Åkt med på moped, mc eller i bil som du visste eller trodde var stulen

. _. __..— M=. xx--u *

Plockat grejer från bilar, mc, mopeder eller cyklar för att sälja eller använda Slaktat mc, moped eller cykel

Köpt någon sak cykel, moped, mc eller bil, fast du visste eller trodde att den var stulen

Tagit saker eller pengar i affär eller från någon Olovligt tagit ut och be-

hållit pengar från andras postanvisning eller bank- bok

Fått ut pengar genom försåkringsbedrägeri

Tagit cykel

Tagit moped eller mc

16. Tagit bil 17. Tagit Dig in i vind, källare eller barack och tagit något där 18 Tagit Dig in i automat, kiosk, affär eller lägenhet

och tagit något där

19

Hotat eller tvingat någon ge Dig pengar, cigaretter eller annat.

20. Ryckt väska från någon vuxen för att stjäla den

21 Anlagt eld, som varit eller

kunnat bli farlig

12.1 The scope of the inquiry 12.1.1 Background and intention

This inquiry into the prevalence of un- known delinquency among Stockholm's school children is a special study within a Ministry of Justice inquiry into the back- ground of early juvenile delinquency (1956 års klientelundersökning rörande ungdoms— brottslingar).

It is generally known that the greater part of all crimes committed either remain entire- ly unknown to the police or unsettled as regards offender. In either case one usually speaks of concealed delinquency. In connec- tion with this there are two questions of special interest: Are the registered off— enders even guilty in the majority of un- settled offences and to what extent is the concealed delinquency synonymous with child and juvenile delinquency?

The question whether the actual delin— quency is distributed over relatively few problem cases that are known to the author- ities, or over the great number of what we believe to be lawabiding citizens, is an important question when planning the com- munity's criminal preventative activity. The same applies to the distribution over differ— ent age groups.

As long as criminological research is al- most entirely devoted to registered delin- quency, omitting the concealed, the risk exists that the results are only representa—

tive for the registered offenders. One must be prepared for the possibility, that the offenders behind the concealed delinquency are partly recruited from other categories of the population and partly act by other mo— tives than those having police records.

This particular inquiry is especially direct- ed to the question of the contribution by youths to the total amount of crime. Accord- ing to official statistics for 1961 about 1/4 of all persons registered by the police that year for offences against the penal code were under punishable age, 15 years.

Questionnaire inquiries among university students in Norway and Sweden (1959) showed as earlier English and American in- quiries, that almost every child has committ- ed some kind of criminal offence during school years. These results could indicate that the youngest stood for an even higher proportion of the concealed than of the registered delinquency and one began to wonder, if criminal offences were so com- mon among children that it could be con- sidered to be a normal phenomenon.

From another aspect a vital question follows: To what extent are the youths that are detected different in the sense that they should be regarded and treated as exception- al social failures? In particular cases this question can only be answered after individ- ual investigation. A certain base for a more general judgement can, however, be ac- quired through study of the actual criminali-

ty in the age group concerned. In the present case interest is centered upon the 9—14 year olds.

As we are concerned with children of school age and the inquiry for practical reasons has been carried out in school en- vironment, it has appeared natural When making comparisons to use school units such as school districts and yearly courses as well as types of school and kind of education (practical or theoretical). This does not mean that the inquiry is intended to study the interaction between school and criminal- ity. Such a study should be completely diff— erently designed.

Rather than type of school and kind of education grounds for comparison such as social category and level of intelligence would have been preferable. As the ano- nymity of the participants appeared to be a fundamental requisite for achieving high reliability, I decided to refrain from all information that could be used as identifi- cation, as for example the occupation of the parents.

12.1.2 Questions treated in the summary

A. Concerning the entire material:

A. 1 What is the average criminal affliction among boys in Stockholm between 9 and 14 years, measured in three different ways:

a. number of types of offence? b. number of offence occasions? c. crime index, determined with regard to the degree of seriousness and frequency of the offences? A. 2 To what extent are the boys known by the police for committed offences? A. 3 How is delinquency distributed on different types and categories of offence? A. 4 How does the actual frequency of different types of offence compare to the most closely corresponding offences in offi- cial statistics of settled crime? In other words: are the two distributions identical or does settled crime give a distorted picture of actual, such as it appears in a question- naire inquiry?

B. Concerning differences between catego- ries of pupils with the material classified according to:

a. age b. type of school and kind of education c. school districts and larger areas of the town B. 1 How do various categories of pupils differ as regards crime index? B. 2 How do various categories of pupils differ as regards the proportion of marked types of offence, where the child in ques- tion has become known to the police be— cause of at least one offence occasion?

C. Concerning relations between studied types of crime.

12.1.3 Questions not dealt with in the summary

The summary is only concerned with the results regarding the questions above. Apart from those the following factors have also been studied:

a. number of markings of types of off- ence, that are reported to have been com- mitted more than three times (tendency to repeat)

b. proportion of marked types of off— ence, where some offence occasion has been committed without company (single handed crime)

c. number of types of offence, that have been committed during the 6 months pre- vious to the inquiry (present criminality)

d. proportion of marked types of offence, where it is known at home that the pupil is guilty of at least one offence occasion (known at home)

12.1.4 Sampling and representativity

Seven primary schools (folkskolor) and unified schools (enhetsskolor) as well as two grammar schools (realskolor) were chos- en to represent Stockholrn's three main districts: Town centre, South (the South- ern suburbs) and the West (the Western

suburbs). Each of the 7 first mentioned schools also represent their school district. These vary among other things as regards distribution of social category and type and age of houses in the area concerned. The advantage in only including 7 of 55 school districts was, that these in return could partake with an entire class (form/ grade) for each age level, type of school and kind of education. As the school districts were uniformly represented, it was possible to make comparisons, which was one of the main objects of the inquiry. Also selection of individuals was avoided, something that could have been distracting in this case. The classes were selected randomly.

In the inquiry 48 classes were included with a total of 950 boys (a girl material studied at the same time comprises 665 girls), which is slightly less than 3 % of the population. This consists of school boys in Stockholm in the age group con- cerned, with the exception of the seventh, that went to certain training schools and private schools. The representativity of the sample can be believed to be sufficient so that the results generally speaking could be regarded as valid for the population, i.e. for boys in the primary schools and the unified schools in classes 3—8 as well as in the grammar school classes, that corre- spond to classes 7—8 in other schools. There is, however, a certain overrepresentation of pupils in classes 7 and 8 and pupils from theoretical lines. The former fact increases the average crime level of the entire materi- al, while the latter has the opposite effect. When calculating most results due regard has been taken to the irregularities of the material.

The inquiry was carried out during a period characterised by school reforms. It might therefore be advisable to briefly men- tion the circumstances of differentiation in the schools that are represented in the inquiry, particularly as one of the more interesting results is related to differences between various methods of schooling as regards criminal affliction.

The 8 year primary school, which does

not exist any more in Stockholm, meant a change to independent grammar school, generally after class 4 but also after class 6. When the inquiry took place, the double school system still existed in the town centre and in the Western district. The 9 year unified school with different lines of study after class 6 had already been introduced in the Southern district. Simplified it can be said that the choice of line of study has meant, that keen pupils that felt inclined towards theoretical studies were put into theoretical classes with more demanding tuition than in the practical, the so called negatively sorted out. Both lines continued to work in the same school buildings. The unified school has now been replaced by the comprehensive school (grundskolan). Characteristic for this is that the classes are kept together up until class 8 with differen- tiation of subjects within the classes instead of differentiation of courses between these.

It was indirectly pointed out in the in- structions that partaking in the investigation was voluntary. No pupil refused to coop- erate. The non-response due to incorrectly filled in forms was less than 1/= %. How- ever, 8 % did not as regards at least one type of offence answer the last part of the question, concerning knowledge by the police of the informant being guilty of the crime in question.

The disadvantage of including entire classes from relatively few schools instead of individuals from a greater number of schools is the increased risk for different kinds of dependence between the partici- pants” markings. To a certain extent one should for example expect the pupils in the same class to belong to the same groups out of school and to commit offences together. This could influence the results unproportionally. In order to eliminate this effect the statistical analysis has mainly proceeded from the classes and not from the individuals as observation units.

12.1.5 Method

The anonymous questionnaire method was chosen for the inquiry. The questionnaire

was designed with the aim to cover the criminal activity to the greatest extent, which according to a previous examination of reports to the criminal police appeared to be characteristic for the age group 9—14 years. In describing the types of offence consideration to the children's way of talking and thinking in these matters appeared to be of greater importance than a for certain purposes required agreement with terminol- ogy of law. Under the assumption that the questions were correctly understood, only less common offences would fail to be covered by the questionnaire. Sexual off- ences are very rarely registered in this age group and were completely omitted. The same applies to dissipation and drunken driving.

Below follow the notations used in this report. Types of offence 1—5 are separate because of their trivial character. They are followed by (l), which denotes that they have been given a score of seriousness of 1 point, while the middle group has been assigned 5 points (5) and the most serious types of offence with 10 points (10). The crime index for individuals depends apart from the number of offences also on these points of seriousness. Every assignment of points must be arbitrary and can of course be discussed.

. Pilfering at home (1) . Pinching fruit (l) . Sneaking in (1) . Lamp or window smashing (l) . Carelessness with fire (l) . Damage to park benches or telephone iboxes (5) 7. Damage to motor vehicles (5) 8. Riding as a passenger in or on vehicles known or suspected to have been stolen (5) 9. Thefts of parts from bicycles or motor vehicles (5) 10. Destruction of bicycle or motor ve— hicles (10) ' 11. Bought something known to be stolen (mostly moped) (5) 12. Shop theft (5) 13. Post office or bank fraud (10)

QUI-ÄMN—

14. Insurance fraud (10) 15 . Bicycle theft (5) 16. Moped or motor—cycle theft (10) 17. Car theft (10) 18. Breaking into attic, cellar or shed (5) 19. Breaking into a slot machine, kiosk, shop or flat (10)

20. Violence or threat to a person with intent to rob (10)

21. Bag snatching (10)

For each type of offence the pupils in- dicated by ticking among other things the number of offence occasions and if they at any time had become known by the police because of the type of offence in question. For the number of offence occasions the questionnaire had the following alternatives.

Alternative Score 0 times 0 ] time 1 2—3 times 2 more than 3 times 3

Thus the alternatives were few and the "ceiling” being ”more than 3 times”, is set fairly low. This has caused considerable difficulties in estimating the true number of offence occasions.

12.1.6 The reliability of the results

Besides the irregularity of the material other aspects of the reliability demand particular attention, when certain particip- ants, as here, despite garanteed anonymity, must feel that there is a certain risk associat- ed with giving correct answers. For the same reason particularly great difficulties arise in determining the reliability. The anonymity further more prevents all com- parisons with any conceivable record data. The problem of reliability can be divided into two main questions: To what extent were the participants 1) able and 2) willing to reply to the questions truthfully? The first question is related primarily to the quality of the questionnaire and the second to the psychological atmosphere at the time of the inquiry.

12.1.6.l The reliability as regards the questionnaire

Apart from the usual pilot examination of the questionnaire's general comprehensive- ness and ability to "catch" the required information, we made a detailed semantic study of how the children interpreted the formulations of the questionnaire. As ex- pected this test showed that the less intelli- gent children had greater difficulty in managing the questionnaire than the others. One could also notice a tendency to in- terpret the crime descriptions in terms of what is most commonly committed in this age group. On the whole it seems, however, as though the questionnaire has been cor- rectly interpreted.

12.1.6.2 The reliability as regards the psychological conditions of the inquiry

It is important to bear in mind, that the study provides complete anonymity protec— tion where the identity of the pupils could neither be revealed by hand-writing (there were only X markings) or personal informa- tion. The disadvantage in this is that it has not been possible to classify the partici- pants according to social category. All questions concerning social category are instead based on the differences in the distribution of social category in those elec- tion districts which correspond most closely to the school district in question.

The teachers were not present during the lesson in which the form was filled in. The field workers who were independent of the schools, devoted a great deal of time towards pointing out the anonymity, among other things by explaining before- hand all stages for collecting the material which gave a definite guarantee that the anonymity was not fictitious. Crime index for the material of the anomymous pupils also proved to be significantly higher than for the smaller control group, in which the pupils had to write their name on the form. (In practice the anonymity was of

course completely secured even in the latter grova)

The pupils from the same school that took part in the investigation, did not have any means of communicating until all the information had been collected. In the class- es there was a certain amount of discussion of more general character but without direct connection to the specific questions.

As previously mentioned it has not been possible to determine the relation of the answers to reality in the ordinary way be- cause of the lack of accessible relevant data for comparison. Instead the reliability must be judged only by internal consistency of the results. Various angles of approach give the impression that this is satisfying. Only to mention a simple example the relative frequency of different offences show such surprising agreement between schools, that these could not possibly have occurred by chance or because of a general and in- tentional desire to mislead. On the other hand the possibility remains that exactly the same attitude to the individual types of offence has influenced the results over all to the same extent.

The individual answers give evidence of a surprising sincerity in this context. Also other signs indicate that the results possess a fair amount of reliability which, however, can not be exactly determined. Even with this unavoidable element of uncertainty, the results do however widen our knowledge in a field difficult to access.

12.2. Results

The results are presented in the same order as the corresponding questions in 12.1.2.

A. Results concerning the entire material

A.] Affliction from the point of view of: a. Number of types of offence. With the division into 21 types of offence, which has been applied in this case, Stockholm's 9—14 year old school boys have on the average committed nearly 4 types of offence. If the markings, instead of the entire material, are referred to the 92 % of the boys who

have admitted any type of offence in the questionnaire, the average will instead be over 4.

The trivial types of offence (1—5) and the more serious (6—21) are of such different character, that it is motivated to treat each category separately. If one only regards the 5 trivial offences, the average value for the number of markings is about 2.5.

More than half of the boys (53 %) have marked at least one of the 16 types of offence, which correspond to different of- fences against the penal code, even if in minor form. The average for this more afflicted half of the material is nearly 3 type markings, while it for the entire ma- terial is 1.5. Thus every other boy has on average tried 3 types of more serious offenc- es. Each type marking represents on average 2 offence occasions, which is prob- ably underestimated.

The values for the 14 year olds give a better picture than the average values for the entire 9—14 year material 75 of the 14 year olds in the material have com- mitted at least one, and on average 4 types of more serious offence.

b. Number of offence occasions. As mentioned earlier the highest frequency that could be marked for each type of offence was "more than 3 times”. As the truth behind such a marking of frequency can just as well be 50 occasions of offence as 4 or 10, the exact number cannot be deter- mined. According to approximate calcula- tions 878 of the inquiry's 950 boys should have taken part in altogether at least 10,000 offence occasions, i.e. more than 11 per person. The mean value for the total ma- terial is about 10.

For the more serious types of offence the average number of offence occasions would be about 6 for the pupils who have marked such offences and nearly 3 for the entire material. The corresponding values for the 14 year olds are about 10 resp. 7 occasions.

Because of the design of the investigation the observed values refer to the participant's

entire criminally active period up to the time of the inquiry. This causes great diffi— culties when making comparisons With yearly official statistics. An approximate estimation of the yearly amount of crime for the entire age group roughly yields about 1300 offence occasions within the 16 more serious types of offence in the questionnaire. Apart from all trivial of- fences this would mean, that in Stockholm each year immediately before 1960 there were at least 50,000 individual partakings in crime in the age group 9—14 years. If this number is corrected by taking into consider- ation that earlier inquiries have shown that at least =lli of all offences were committed by two or three persons, the number of offences would be about 30,000. As a comparison it can be said, that totally 53,000 similar offences were reported to the police in 1959. As long as the amount of the concealed delinquency among adults remains unknown, we cannot, however, answer the initial question about the pro- portion juvenile delinquency of the total delinquency.

c. Crime index. This has been determined for each person by adding the products of the score of seriousness of the marked types of offence, 1,5 or 10 and the frequency score in question (cf. page 116). This gives a measure of affliction (crime index), which to the contrary of the previous also takes into consideration the seriousness of the marked types. The association between this index and the number of more serious off- ence occasions is as high as 0.96. This agreement can be interpreted to show that the types of offence get successively more serious and in tact with an increase of the offence occasions, i.e. with age. This obser- vation is supported by the distribution of the types of offence over the six age groups.

The maximum for crime index is 375 points. This has not been reached by any of the participants. The three highest observa- tions are 312, 307 and 242. The marking of, for example, all the 5 trivial offences, damage and shop theft committed more

than three times, two moped and one car theft gives 70 points. On or above this level we find more than 6 % of all the boys.

The mean crime index for the entire boy material is 19.5. This value can for example, correspond to frequency marking 2—3 for all five trivial offences, marking of one shop theft and one bicycle theft. The value that divides the material in two equal parts is lower at about 8 points owing to a very skew distribution. The girls mean value is 6.7, i.e. 1/3 of the value for boys.

A.2 Number of criminal offenders reported to the police in the entire age group and in relation to the number of criminal offend- ers within this

A.2.1 In the entire age group. Only 34 boys, i. e. 3.6 % of the material, report that the police know that they are guilty of some of the types of offence that they have marked as committed. It can be said for comparison, that less than l % of the girls report that they have been found out for something they marked in the questionnaire. As mentioned their affliction is also at 1/:1 of the level of the boys. The fact that a pupil has reported knowledge by the police does not necessarily mean, that the child concerned has officially been registered for the detected crime. Sometimes it can be a more informal attention from the part of the police authorities. Bearing this in mind and also the fact that 13—14 year olds are overrepresented in the material, there is good agreement between the inquiry's 3.6 % for cases known to the police and the num- ber of case files with the criminal police in Stockholm. Almost 3 % of boys in Stockholm of the same age have such police files.

A.2.2 The offenders” risk of being discovered

Information about how many offenders of a certain age which also become registered for offence says more about concealed

delinquency in a given age group than the percentage of individuals known to the police in the age group as a whole. As one has reason to believe that the five trivial offences of the questionnaire are only exceptionally reported to the police, interest has been focused upon the 53 % of the participants that have marked any of the more serious types of offence. The small group of boys known by the police is then less than 7 %. The complement and its meaning may even say more: 93 % of young offenders who have committed more serious offences never come into contact with the police because of these.

At first this can appear to be unsatisfac— tory. Even so it is possible that the advan- tages prevail.. From the point of view of individual prevention and seen in the long run, it is probably favourable, that as many as possible are spared from official detec- tion with following social condemnation and the risk of antisocial identification. In most cases there occurs a Spontaneous resocialisa- tion — at least in the way that no further offences are officially registered. I will re- turn to these ideas in the final remarks in page 127.

Those that become known by the police comprise a clearly separated category with a considerably higher affliction than the average. Crime index for the group known by the police is thus 5 times as high as for the rest of the partakers. The factors which lead to discovery by the police or report to the police are in other words obviously related to the affliction of the one that is found out. Certain apprehension that dis- covery by the police should mainly depend on chance factors, when the average crimi- nal activity reaches a high level, has proved to be unjustified. It happens, however, in 1 case of 6, that boys known by the police are less afflicted than the average.

A.3 Distrubution of the delinquency on different types and categories of offence

As has already been seen the trivial offences dominate; 9 boys of 10 have reported them-

selves guilty of some of these. As second offence in order follows shop theft and theft from a person, marked by more than every third boy. In the third place there is yet another offence of theft, that of theft of parts from bicycles or motor vehicles. One in 5 has marked this type of offence. Breaking into attic, cellar or shed, that in reality shows a very varied grade of severity, has been marked by every sixth partaker as well as riding as a passenger in or on a vehicle stolen by someone else.

Different kinds of damage have appeared to be less common than was expected. Damage to public property, street lamps excluded, have thus come in the sixth position and damage to motor vehicles in the ninth. The former type of damage has been marked by one participant in 8 and the latter by one in 10. The low frequency can be due to the fact that the wording of the question in the former case has been too limited because of the exemplifying. Possibly this is a type of offence, that like offences of violence become more common first at the ages 15—18 years. The analysis of the relation between the types of offence indicates a connection between offences of violence and damage.

Despite the increased motorization, bi- cycle thefts are still twice as common as the more noticed moped thefts marked by 1 in 10, resp. by 1 in 20 boys. About as many have instead or as well bought a mop- ed known to be stolen. If both kinds of moped offences are put together, they do however represent at most 3 % of all markings of offence.

As common as moped theft or buying something known to be stolen is breaking into a slot machine, kiosk, shop or flat. Bearing in mind that we are concerned with youngsters this probably mainly refers to slot machines and kiosks.

Offences of violence occur seldom com— pared to other offences. The type that is mainly directed against comrades has thus been marked by 3 boys in 100, and bag snatching from an adult by 1 in 100. The

percentage of markings is 0.8 % resp. 0.3 % for these types of offence. There are also car thefts towards the end of the list, that at this age are only committed by 1 partici- pant in 70 and amounts to 0.3 % of the number of markings. Least common in this age group, however, is fraud that has not even been marked in 1 case of 100.

To obtain a better view of the structure of delinquency the types of offences can be grouped into categories.

Theft occupies a dominating position. Motor vehicle offences play a quantitatively less important röle among the offences that appear under this heading. In volume the violence category appears to be unimportant.

As a support for the obtained frequency values for the different types of offence it can be said, that the relative frequencies of presence for both the types of offence as well as the categories only show slight diff— erences in an ecological comparison, wheth- er one makes the approach from the larger or smaller districts used in the inquiry. Remarkable agreement was also found in comparison of the relative occurrence of certain types of offence in this inquiry and the occurrence of the same types of offence according to the Norwegian and Swedish university student inquiries mentioned in the introduction.

A.4 Frenquency of settling for different types of offence

According to the information given by the participants, the police should only know that the child concerned was guilty in 41 of the 1430 markings regarding the more seri- ous types of offence. Thus the average frequency of settling for the types lies as low as 2.8 %. Because of the small number of markings of settling, chance could have had great influence to the extent the con— cerned 16 types of offence each appear as settled in the questionnaire material. A cor- relation of + 0.74 for the rank order be- tween on one hand the settled frequency of the types of offence, determined with the help of official statistics, and the question-

naire data on the other, shows however that a certain importance can be attached to the latter. The first mentioned frequency for settled offences has been obtained by relat- ing the number of 9—14 year old boys, that have been officially registered for certain offences, to the total number of boys in Stockholm of the same age, that with the help of the inquiry's results regarding the occurrence of the nearest corresponding types of offence can be reckoned to have committed the crimes in question during one year.

Motor vehicle offences are settled to a much greater extent than other types of offence: in 33 % of the car and 8 % of the moped thefts. The settled frequency for "ordinary theft”, which mainly consists of shop thefts, is much lower, 2 %. It should be observed, that the values refer to types of offence and not to individual offence occa— sions. At a low estimate there are on an average two offence occasions behind each type marking. If one thinks of individual offence occasions instead of types of offence, the settled frequency would be about half of that given in table 26 page 71. In the case of shop thefts this means that 99 offences of 100 remained unsettled in the years before 1960 and for moped theft 96 of 100.

The large differences between the settled frequency of the various types of offence points towards the uncertainty in proceed- ing from the statistics of settled offences according to age, when one wishes to study the structure of actual delinquency for a certain age group. Lacking other data one is usually directed to this procedure. In this case one takes the risk of both quantitatively and qualitatively overestimating the impor- tance of the types of offence that because of their economical importance or their sensa- tionalism become especially noticed by the public and police and partly for these rea- sons are also settled to a greater extent than others. A comparison between the self- declared and settled frequency for various types of offence gives completely different pictures of the structure of delinquency.

Thus the settled delinquency gives a distort- ed picture of the actual, mostly because the more serious offences play a far too domi— nating röle.

B. Differences between certain categories of pupils

B.1 Crime index

B.1.a Differences between ages. The curve for criminal affliction (crime index) rises steeply with increasing age. The affliction for 14 year olds is more than 4 times as high as for 9 years olds.* The number of occasions within the 16 more serious types of offence, increases even more than the affliction. From 9 to 14 years of age the increase is sixfold. The slightly weaker in- crease for crime index is due to the fact that this measure of delinquency includes the trivial offences that, as opposed to the more serious offences only show a weak and even increase.

As the affliction in the present study is not determined by the year but for the en- tire period up until the time of the inquiry, ly mean that the crlminal activity is most it is natural that the 14 year olds have the highest affliction. This should not necessari- intense for the elder participants. The dis- tance to the index value for the nearest low- er age group is on the contrary greatest for 11 and 13 year olds. This however depends partly on the highest level for frequency markings being so low that it has already been reached for some types of offence for the 12 year olds and to a certain extent even for the 14 year olds. Repetition of a certain type of offence over this level does not affect the crime index. Therefore this gives a stunted picture of the affliction for the last mentioned age groups.

The number of types of offence that have been reported to have taken place during the six months previous to the time of the

* In the girl material the increase is sixfold, but on a lower level than in the boy material.

inquiry show that the 14 year olds recent contribution during this period is very much higher than that which is expressed by the difference in affliction between 13 and 14 year olds. It is thus clear that 14 year olds are the most criminally active age group of the inquiry. On the other hand nothing can be said about the peak in a wider age interval, as the curve does not plain out within the frame of this inquiry. The in— crease between 13 and 14 years in the recent crimes is however only half of that between 12 and 13 years, which can indicate that the maximum, just as in the case of the known criminality, is reached by 14 year olds or possibly by 15 year olds.

As mentioned before the distributions of crime index and the number of more serious offences are skew because many more par- ticipants have low values than high. In such cases usual mean values can easily be far too high and therefore misleading in relation to what is typical for the majority of the ma- terial. Because of this the mean affliction for the different age groups are supple- mented with median values (table 61), that divide each age category into two equal groups, one with an affliction over, and the other with an affliction under the value in question.

The range between the ages is 1: 6, com- pared to 1: 4 for the corresponding mean values, which indicates that a few highly afflicted have influenced the means for the younger age groups and to a certain extent masked out the age differences.

In the year 1961 the relative number of Swedish 13-14 year olds that had been re- ported for criminal offences was 4 times higher than that of the 9—10 year olds. This relation which refers to the number of indi- viduals registered during one year has its counterpart in the relation between the same age groups as regards the accumulated declared average affliction. Also here the relation is about 1: 4. The same relation be- tween the ages also applies to the criminal activity during a shorter period. ('The pupils have marked within how many types of offence they have committed crimes during

Table 61. The age group median values of crime index.

Age Median 9 2,19 10 3,62 11 6,25 12 7,80 13 10,05 14 13,67

the 6 months prior to the inquiry.) Thus for the developed actual criminal activity (in the more serious section) the values for 13-14 year olds were also 4 times higher than that for the 9-10 year olds. Against this background it seems difficult to decide to what extent the higher registration frequen- cy for the 13—14 year olds is due to the fact that some of these offenders have become "mature” to be reported to the police in the eyes of the injured surrounding, and to what extent the increased risk of being reported is due to the more intense criminal activity during just that period that the registration refers to. The fact that the amount of crime is of greater importance for the risk of being found out rather than only the fact that one has made oneself guilty of offence, is in- dicated in table 62. The number registered is 4 times higher in the upper age group than in the lower despite that the number of factual criminal offenders is only the double. The general public”s tendency to report young criminal offenders to the police can be believed to increase with the age of the child, because of a stricter attitude towards older children than younger. This fact can contribute to the, relatively seen, too high percentage of registered for the older children in the material. B.1.b Difference between types of school and kinds of education. The types of school and kinds of education that are used in the inquiry and which are compared from now on have been presented on page 31 in connection with the description of the sampling. Above all they are different as regards the average level of intelligence and social category of the pupils but also

Table 62. Age distribution of boys that during a certain period have committed some offence according to the questionnaire (I) as well as being registered according to the official statistics (II).

I Pupils having committed more serious offences during the latter half of 1959 per 1 000

Age participants in resp. age 9 150 10 1 30 1 1 260 12 260 13 300 14 360 II Swedish criminal code offen- ders in 1961 per 1 000 in resp. Age age1 9—10 7,4 1 1—1 2 14,9 13—14 29,0

1 Sveri, K., Ungdomsbrottsligheten 1961. Sta- tistisk tidskrift 1963 page 210.

Table 63. The distribution of crime index according to type of school and kind of education (13—14 year olds).

Principle Type of of ditl'erent- Kind of Crime school iation education index Unified Theoretical Practical 52 school line, integ-

rated Primary Practical Practical 32 school line only Unified Theoretical Theoretical 23 school line, integ-

rated Grammar Theoretical Theoretical 22 school line only

depending upon whether the theoretical and practical classes belong to the same or different local and administrative school units after the differentiation.

Great differences were expected with in- telligence and social category as grounds of division. The first part of this conjecture

was confirmed by the fact that crime index for the theoretical classes did not even amount to half of the mean index for practical classes in unified schools and was also considerably lower than the mean for primary schools. To a certain extent this difference may also be conditioned by social category. The ecological analysis that I will return to, indicates in fact a certain aSSocia- tion between affliction and the distribution of social category in the areas concerned.

A surprising result was the large difference between the pupils of practical line in the unified schools on one side and the corre- sponding line in the primary schools on the other, i.e. between pupils that study to- gether with, and pupils that study apart from corresponding theoretical lines. ln both cases we are concerned with the so called negatively sorted out classes. Affliction is highest in the mixed type of schooling.

There is reason to look for the cause of this strange fact in that practical classes of the unified schools, according to the purpose of the free differentiation, to a greater extent than those of the primary school have lost the category of intelligent children from the lowest social category (III) that during the old system far too often finished their schooling without con- tinued theoretical education. A study of the distribution of social category in class 8 of the concerned schools in 1959 did however show a small difference in the opposite direction. That year the percentage of chil- dren in practical class 8 belonging to social category III was 69.5 % in the unified and 64.8 % in the primary schools.

The differences can hardly be considered as local variations. The large local differ- ences first occur in classes 7 and 8, i.e. when schooling differs. Thus there remains a difference difficult to explain.

There is a rise in the demand for theoret— ically educated labour, and theoretical ability is still valued higher than practical. Neither is the absence of theoretical ability always compensated by the so called practical aptitude and proficiency. The pupils in the practical line of study cannot avoid notic-

ing and being impressed by this valua- tion that is even general among teachers. Personal and social characteristics that are in different ways associated with theoretical aptitude or absense of such aptitude are accentuated most obviously in a milieu where both categories study together and constitute immediate mutual objects of comparison. Probably the inferior position is felt more intensively when the school environment is a daily reminder of something that many have already failed in or believe they will not accomplish, namely success acknow- ledged by the community and following status. In this outwardly social and innerly psychological position it may be tempting for some pupils to compensate by exagera— tions in quite the opposite direction to that which appears unobtainable, i. e. by various manifestations of anti-social behavior. In this is also noted a withdrawal from and con- tempt for the community and its ideals, which possibly reduces the feeling of being left out.

The model drawn is in line with the theories regarding the röle of failure and compensation in the developement of crimi- nality that have been proposed by American sociologists, such as Cohen and Merton. At the same time the presented interpreta- tion is opposed to one of the theory's corollaries, which is optimistically adopted at least in America, namely that equal opportunities for education would actively help to reduce criminality. When this pro- gramme is realized in the form of unified schools, with retained line differentiation and without simultaneous change in opinion of the value of theoretical ability versus practical, the result is, however, high crim- inality within that group, that admittedly has been offered theoretical studies, but because partly for other reasons than social have not been able to take advantage of this opportunity. This fact does not of course exclude that the new school pro— gramme from other points of view remains just as well motivated. The result shows, however, in a discouraging way, how diffi- cult it can be to derive an effective pro-

gramme of action from an explantory model, in this case to realize the idea that educa- tional democracy should have a favorable effect on the development of criminality. The difficulty lies partly in the fact, that the individual qualifications are so different, that the given opportunities cannot be ex- ploited so that they are experienced to be the same. The present inquiry does not however, offer enough stable base for more far-reaching theorizing. On the other hand the results seem to a great extent to motivate that the questions mentioned should be ex- plored by future inquires into these special topics.

The introduction of the comprehensive school can from the present restricted point of view be looked upon as a continued study of the question. The comprehensive school is characterised by its unbroken classes where instruction is common except for those subjects, in which the courses are separate for different lines of education within the same class. If crime index for the pupils directed to practical trades in the comprehensive school tends to decrease from the inquiry's level of unified schools to that of primary schools, this could show that the special mixture in the unified school of differentiation as regards ability but not as regards environment was particularly un— fortunate from the criminality point of view. If the high level remains for the practically minded with their large crime overweight compared to the theoretically directed in the same class, this should on the other hand support the idea that the intrusive comparing situation, that charac- terises the mixed schooling and that daily seems to be a disadvantage for the less intelligent, can encourage crime.

The school authorities are optimistic and assured that the comprehensive school be— cause of the complete integration with unbroken classes will help to minimize the gulf between children of different types of intelligence and educational aims, and this also as regards criminality, better than any other type of school. This integration is a step in the endeavour towards placing a par

practical and theoretical vocational educa- tion also from the valuation point of view. An adjustment of this kind has effect in the long run, and one should not be too quick in judging the result. In any case it should not be appraised on the criminal develope- ment during the next few years.

B. 1 .c Local differences

A certain association between crime index and social category can be noted. The rank correlation coefficient between the propor- tion of social category I in the seven school districts and their average crime index is negative (— 0.40). Between the proportion social category III and crime index the correlation is positive (+ 0.70).

This association should be carefully in- terpreted. For one thing the correlations are relatively moderate and for another they are not based on individual values but on mean values for the districts on the whole. To this must be added that the result contradicts what later Norwegian and Finnish inquiries of self-declared criminality among military service men have shown tendencies to positive association between self-reported criminality and social category of the par— ents. The latter circumstance is possibly explained by the fact that the military ser— vice men inquiries, contrary to the present one, pay little regard to the number of of- fence occasions within each type of off- ence.

It is difficult to find any relations be- tween the local variations in crime index and such factors as the type and age of the buildings in the area. Thus the highly afflicted districts Rågsved and Björkhagen are new areas with blocks of flats. The same applies however to Hässelbygård that has low values. Långbrodal which shows the greatest affliction, is an older district with many one- and two-family houses. It is thus difficult to derive any clear pattern.

B.2 Frequency of settling

As earlier mentioned the number of indi- viduals known to the police and settled

offences are very few in the material as a whole. When the material is divided into the different categories of pupils with the intention of comparing the frequency of discovery one gets values, that to an even greater extent are exposed to the influence of chance. These values therefore seem to be without interest on their own and are not presented. The following conclusions that I have anyway tried to draw on this frail basis are mostly of hypothetical char- acter and should not be placed a par with the other results.

B.2.a Differences between ages. The age dependent increase in the number of pupils, that become known to the police because of marked type of offence, is as earlier said similar to the rise in crime index between 9 and 14 years. Also the proportion dis- covered offences in relation to the number of marked, increases with age but to a lesser extent than expected and with an uneven and uncertain trend.

B.2.b Differences between types of school and kinds of education. The proportion of marked types of offence where the police have knowledge of the informant pupil's guilt is highth for pupils in the practical line. As in the case of crime index the unified school leads in front of the primary school. The fact that not only the number of discoveries increases with the affliction but also the proportion, indicates that the risk of discovery does not stand in direct proportion to the affliction but tends to accelerate as the affliction passes a certain limit. The meaning of this limit is mainly qualitative. As we have seen before the frequency of discovery is highest for motor vehicle offences and breaking in, that con- tribute with higher weight to crime index than the milder types of theft.

B.2.c Local differences. The risk of being found out varies a great deal between school districts as well as between West, South and Town centre. Due to the small number of observations the differences are not statisti-

cally significant. It seems, however, that the risk for being found out is lower in the central parts of the town than in the suburbs.

The association between affliction and risk for discovery recurs as a positive rela- tion between rank order of the school districts regarding these factors (+ 0.68). Apart from other explanations it is possible that this association can be explained by a more intense police patrolling in the parts of the town where juvenile delinquency is highest. Despite that the local differences of affliction are not statistically significant, they can be sufficiently obvious for the police to be aware of them or else they are related to some other factor, that moti— vates special police attention.

C. Relations between studied types of offence

Associations have been computed to test, if certain types of offence show such relation that there is reason to consider natural groupings of offences that more often than others follow as symptom pic- tures.

The result does not indicate the existence of such patterns. But more serious types of offence show a tendency to go together. Thus half of all those who have marked breaking in have also marked motor vehicle offence and 80 % of the latter have marked offences of violence.

Offences of violence can be taken as an indicator of extensive criminality. Those who have marked offence of violence have to a great extent marked many other types of offence.

Possibly one sees in the following figures a grouping of more serious theft offences: of the breaking in offences there are 50 % together with theft of motor vehicles and 75 % with "ordinary theft”. It should be noted in connection with this that "ordinary theft” is only marked in 30 % at the same time as breaking in.

At first confrontation with some of the results one gets the impression of finding a new and partly shocking reality. It should, however, be pointed out that it is only our widened knowledge in this field that defi- nitely is new. Without information for comparison it is impossible to judge if the results also reflect changed conditons.

92 % of the boys (9—14 years) have marked on an average 11 offence occasions. More than half of them have committed on an average 6 offences of more serious type. For 75 % of the 14 year olds the average value is about 10 such offences. Spontaneously one regards these values as high and higher than expected. Christie gives the following summary of the Norwe- gian inquiry of military service men: "It is normal — in a statistical sense — to commit it offences, but only few and seldom.” The result of the present investigation gives reason to agree with the first part of this statement but not with the second. In Stock- holm it seems to be normal to commit a great number of criminal offences before the age of 15 years.

Two inquiries of actual delinquency that were carried out in 1967, one in Örebro (by Birgitta Olofsson within the "Örebro project”) and the other in Uppsala (by Sverker Syrén and Henrik Tham), show that the same can be said about the condi- tion in two smaller towns with 86,000 resp. 95,000 inhabitants. Both inquiries were concerned with 16 year olds. In Örebro a higher frequency of occurrence was found for all types of offence except four as compared to the 14 year olds in the present study, in Uppsala for half of all types of offence.

A study of the present type does not say anything about the tendency of criminal development. Even if the obtained values are high, they should not be taken as a support for an increase in juvenile delin— quency. If one wishes to follow the tendency of the developement in the case of actual criminality — and not only the registered —

c:.—.fr: m =: ->*-.-

similar studies should be repeatedly under- taken, for example every fifth year. Only such a series of investigations would provide information about the relation between ac- tual and settled delinquency, that includes time variation.

Sveri has shown that the officially registered delinquency culminates at the age of 14 years and that the lower ages stand for a surprisingly large proportion of known delinquency. According to the present in— vestigation this is the case also as regards concealed delinquency. The age trends in both inquiries also show a high degree of agreement. After this fairly certain age determination for a considerable part of the entire mass of crime, one should not hesitate to initiate an intense criminal preventing programme with special attention devoted to the younger school children.

The high average affliction in the ma— terial motivates that the measures that primarily aim at decreasing the amount of crime as such and the damage that is done to the public, first of all is adapted for average youths and is not confined to the most serious category of juvenile delin- quents. Despite five times as high average affliction than others the small police clientel cannot reasonably stand for more than a lesser part of all criminal offences.

At the same time it seems more reason- able and important than ever that individual offences and offenders are judged and treat- ed according to the background of what is normal, in the sense of average for the age group in question, and not from the point of view of the empirically false premise that crime should be something abnormal and uncommon among young people.

In the extension of this perspective app- ears the alternative to completely refrain from repressive measures in the case of most youths under age. By repressive mea- sures is first of all meant police interroga- tion (discussion) and registration with the police. The few that for reasons of general prevention are registered with the police and are subject to different public proceed- ings are hit unproportionally hard, not

because of the type of the proceedings but because of the psychological and social consequences of the criminalization. What is meant to be preventing — for the child concerned and his comrades — too often makes things develope in the wrong direc- tion. The child that is registered with the police and supervised by the child welfare authority becomes left out and is driven towards anti-social gangs. Instead of getting less the risk increases that he also in the future will commit offences.

The price for an unknown effect of general prevention is thus the criminaliza- tion of a young person that often makes him a social invalid with everything that this entails for him and the community. It is questionable whether this preventing effect is worth this price, even if one only looks at the question from a strictly social economic point of view. This doubt seems to motivate that one tries to find new methods to treat crimes committed by those under age — methods which are less asso- ciated with sense of shame and social discrimination than the present police pro- ceedings.

Such a policy would perhaps lead to a certain increase in the number of property offences — which make up the main part of the lower age group's criminal offences. lf on the other hand this leads to a simul- taneous decrease in the number of youths, that after having been stamped as delin- quents enter a criminal career, the com- munity Will have made an economical gain besides the humanitarian.

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning

Justitiodepartomontot Faktisk brottslighet bland skolbarn. [1]