SOU 1969:27
Länsplanering 1967 : redogörelse
N 4-0 (;(
oå (— — CDL" &( &" IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
sm Länsplanering
offentliga
utredningar 19 67
19:59:27
; Inrikes- ” departementet
Redogörelse utarbetad inom Inrikesdepartementet Stockholm 1969
80. U
Statens offentliga utredningar 1969
Kronologisk förteckning
_l-A _l—l—l—l—l—l-l
my mmpr—ow mqmmhwp—
. Faktisk brottslighet bland skolbarn. Esselte. Ju. Om sexualivet | Sverige. Esselte. U. . Ny slöarbetstidslag. Esselte. K. . Bostadsrätt. Esselte. Ju. . Utsöknlngsrött IX. Nordstedt & Söner. Ju. . Offentliga tjänstemäns bisysslor. Esselte. C. . Kungörelseannonsering. Beckman. Ju. . Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. Esselte. U. . ADB inom lnskrivningsviaendet. Esselte. Ju. . Ny gruvlag. Svenska Reproduktion: AB. Ju. . Internationell adoptionsrätt. Nordstedt & Söner. Ju. Regionmusik. Esselte. U. . Förenklad obligationshantsring. Esselte. Fi. Filmen- censur och ansvar. Haeggström. U. . Växtförädlarrätt. Esselte. Jo. . Lagstiftning om vårdepeppersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper. Esselte. Fi. Nya mynt. Esselte. Fi. . Ett renare samhälle. Berlingske Boktryckeriet, Lund. S. . Ny valteknik. Esselte. Ju. mbetsansvaret. Norstedt & Söner. Ju. . Skogsindustri i södra Sverige. Esselte. !. . De svenska hamnarna. Esselte. K. . De svenska hamnarna. Bilagor. Esselte. K. . ålåonårnisystem för försvaret. Svenska Reproduktione . o. . Planering_ och progrembudgetering inom försvaret. Esselte. Fo. . Skolskjutsarna och trafiksäkerheten. Esselte. K. . Länsplanering 1967. Esselte. I.
Anm. Om särskild trycken ei anges är tryckortan Stockholm.
Statens offentliga utredningar 1969 : 27 Inrikesdepartementet
Länsplanering 1967
Redogörelse utarbetad inom
Inrikesdepartementet
rr H-QWEL Lat.? ,: _ - '
lnnehåH
i”???
Förord .................................................... 5 Länsplaneringens syfte och utformning ........................ 7 Jämförbarheten mellan skilda län .............................. 10 Resultat av länsplanering 1967 ................................ 12 Befolkningsprognoser och befolkningsramvärden .............. 12 Utvecklingen inom näringslivet .............................. 15 Jordbruk, skogsbruk och fiske m.m. ...................... 15 Industri ................................................ 16 Byggnadsverksamhet .................................... 20 Service .................................................. 20 Arbetskraftsbalans ...................................... 22 Länens målsättning m. m. .................................... 25 Stockholms län ............................................ 26 Uppsala län .............................................. 27 Södermanlands län ........................................ 28 Östergötlands län .......................................... 29 Jönköpings län ............................................ 30 Kronobergs län ............................................ 31 Kalmar län .............................................. 32 Gotlands län .............................................. 33 Blekinge län .............................................. 34 Kristianstads län .......................................... 34 Malmöhus län ............................................ 35 Hallands län .............................................. 37 Göteborgs och Bohus län .................................... 38 Älvsborgs län .............................................. 39 Skaraborgs län ............................................ 41 Värmlands län ............................................ 42 Örebro län ................................................ 43 Västmanlands län ........................................ 44 Kopparbergs län .......................................... 45 Gävleborgs län ............................................ 47 Västernorrlands län ........................................ 48 Jämtlands län ............................................ 49 Västerbottens län .......................................... 51 Norrbottens län .......................................... 53
5. Regeringens anmälan till riksdagen ............................ 56 6. Riksdagens behandling av länsplanering 1967 .................... 66 Transumt ur statsutskottets utlåtande (1969: 57) .............. 66 Transumt ur bankoutskottets utlåtande (1969: 30) .............. 70 Tabellarisk redovisning av länsplanering 1967 ............ 77 Metoder och antaganden för prognos 2 .................. 112 Metoder och antaganden för prognos 0 .................. 139 Transumt ur anvisningarna för lånsplanering 1967 ........ 145 Utvecklingsdrag som nödvändiggör regionalpolitisk insats av prof. T. Hägerstrand ................................ 152
I riksdagens beslut 1964 om en aktiv lokaliseringspolitik angavs i huvud- sak tre medel för denna politiks förverkligande, nämligen en aktivare sam- hällsplanering, rådgivning åt företag m. fl. om lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet, samt ekonomiskt stöd till företag som bygger ut eller etablerar sig inom det s. k. stödområdet eller på orter med akuta om- ställningsproblem utanför detta område.
I fråga om samhällsplaneringen uttalade riksdagen att denna främst skulle inriktas på att genom samordning och koncentration av insatserna skapa en effektiv samhällelig servicestruktur i form av bostäder, skolor, kommunika- tioner, vägar m. m. på lämpliga orter.
Som en följd av riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj :t i februari 1967 åt länsstyrelserna att genomföra en försöksplanering med lokaliseringspolitisk inriktning av vilken det bl. a. skulle framgå till vilka orter i de olika länen som de lokaliseringspolitiska insatserna skulle koncentreras. Verksamheten har gått under benämningen länsplanering 1967. Den genomförda planering- en omt'attar olika prognosalternativ samt en på dessa grundad regionalpoli- tisk målsättning för de skilda kommunblocken uttryckt i befolkningstal för 1980. En redovisning av resultatet gavs i bilaga 13 till årets statsverkspropo- sition, där även regeringens utvärdering av planeringsresultatet återgavs. Denna redovisning utgör stommen även i denna skrift (kapitel 1—5) men dessutom lämnas i ett särskilt kapitel en redogörelse för behandlingen av den regionalpolitiska planeringen vid årets riksdag. Till redovisningen har fogats 4 bilagor. I bilaga 1 redovisas resultatet av länsplanering 1967 för kommunblocken i de skilda länen, i bilaga 2 anges de metoder och antagan— den som tillämpats av länsstyrelserna i deras prognosarbete, i bilaga 3 redo- visas de metoder som använts vid ett centralt utfört räkneexempel (den s. k. prognos 0, se kapitel 2) och i bilaga 4 återges viktigare delar av de anvis- ningar som länsstyrelserna hade att följa vid utformningen av länsplane- ring 1967. För att närmare belysa den generella karaktären hos många av
de problem som möter inom den regionala politiken återges i appendix en uppsats av professor Torsten Hägerstrand om utvecklingstendenser som nödvändiggör regionalpolitiska insatser. Vissa exemplifieringar från våra nordiska grannländer lämnas därvid.
Prognoser och målsättningar i länsplanering 1967 omfattade även bedöm- ningar av bostadsbyggnadsbehovet fram till år 1980. Den centrala genom- gången av materialet har emellertid visat att jämförbarheten mellan skilda län är sämre i fråga om bostadsbyggnadsbehovet än beträffande andra i systemet ingående variabler. Bostadsbyggnadsbehovet har därför inte med- tagits i denna sammanställning.
Stockholm den 1 augusti 1969.
1. Länsplaneringens syfte och utformning
Genom beslut av 1964 års riksdag om riktlinjer för en aktiv lokaliserings- politik (prop. 1964: 185, BaU 48, rskr 408) angavs målet för lokaliserings- politiken vara att främja en sådan lokalisering av näringslivet
1) att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas,
2) att det stigande välståndet fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service,
3) att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i sådana former och i sådan takt att de enskilda individernas trygghet vär- nas,
4) att rikets försvar underlättas. Medlen för att nå dessa mål skulle i huvudsak vara en aktivare samhälls- planering, rådgivning åt företag m. fl. om lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet samt ekonomiskt stöd vid industrilokalisering till områden med akuta omställningsproblem. I fråga om samhällsplaneringen uttalades att denna främst skulle inriktas på att skapa en effektiv samhällelig ser- vicestruktur i form av skolor, sjukhus, vägar och övriga kommunikationer samt annan offentlig service. Samverkan borde ske mellan stat, kommun och näringsliv på ett sådant sätt att samlade insatser kunde åstadkommas på lämpliga orter. Konkreta planer och handlingsprogram borde utarbetas, i vilka bl. a. en avvägning av olika regionala intressen i fråga om samhälle— lig service och andra offentliga verksamheter skulle ske. Tyngdpunkten i denna planering och den härför behövliga utredningsverksamheten skulle ligga i länen.
Ansvaret för verksamheten lades på länsstyrelserna som fick utökade utredningsresurser och förstärktes med ett särskilt planeringsråd som skul- le delta i länsstyrelsens arbete med dessa frågor. Rådet har rådgivande be-
fogenheter men dess uppfattning skall enligt riksdagens uttalande tillmä- tas särskild vikt.
För att den berörda planeringen skulle få erforderlig stadga och likfor- mighet i alla län uppdrog Kungl. Maj:t i februari 1967 åt länsstyrelserna/ planeringsråden att i enlighet med anvisningar som utarbetats inom inri- kesdepartementet genomföra en försöksplanering med lokaliseringspoli- tisk inriktning. I dessa anvisningar framhölls bl. a. följande.
Planeringen skall syfta till att ge vägledning t. ex. i lokaliseringsfrägor och vid fördelning av resurser som ställs till länets förfogande såsom låne- ramar för bostadsbyggande o. dyl. I första hand är planeringen avsedd att vara till ledning för den statliga verksamheten inom olika områden. Det är emellertid nödvändigt att denna planering också samordnas med den kommunala planeringen och de värderingar och målsättningar som denna är ett uttryck för. Ett system behöver därför tillskapas, där man genom ett fortlöpande samspel mellan kommunerna och länsstyrelsen/planerings- rådet gör det möjligt att formulera realistiska lokaliseringspolitiska hand- lingsprogram för olika län och länsdelar.
Ett huvudsyfte med länsplaneringen var att lägga grunden till en bättre samordning av de statliga länsorganens beslut om fördelning av utbygg- nadsresurser mellan olika orter och regioner. F. 11. saknas ofta en uttalad gemensam målsättning för sådana beslut av skilda länsorgan. De mer eller mindre bestämda föreställningar om en önskad regional utveckling som får antas ligga till grund för besluten utformas utan öppen debatt. Möjlighe- terna till påverkan från andra samhällsorgan, t. ex. kommuner, är därige— nom otillfredsställande. Det har därför framstått som angeläget att söka utveckla ett system som ger bl. a. kommuner och näringsliv större möj- ligheter att medverka vid utstakandet av riktlinjer för fördelningen av utbyggnadsresurser mellan olika länsdelar. Detta syfte har i länsplane- ring 1967 tillgodosetts främst genom planeringsrådens direkta medverkan i planeringen men även därigenom att planeringen först utarbetats i en preliminär version som landstingens förvaltningsutskott och kommun- blockens samarbetsnämnder m. fl. har fått yttra sig över.
Med undantag för storstadsområdena, där flera kommunblock betraktas som en regional enhet, har planeringen fått formen av en avvägning mel- lan kommunblocken, medan resursfördelningen inom blocken har betrak- tats som en kommunal angelägenhet.
Ändamålet med länsplaneringen var att nå fram till en regionalpolitisk målsättning, som kunde bli vägledande vid fördelningsbeslut av olika slag. För att målsättningen skulle tillgodose detta ändamål bedömdes det som lämpligt att ge den så konkret form som möjligt. I länsplanering 1967 har detta lösts så att länsstyrelsen/planeringsrådet har låtit sin målsättning komma till uttryck i vissa ramvärden för befolkningen i kommunblocken år 1980.
Enligt anvisningarna skulle länsstyrelsen/planeringsrådet som underlag
för sina bedömningar ha tre huvudtyper av informationsunderlag.
1) En prognos, i det följande betecknad som »prognos 1», vilken räk- nats fram på grundval av vissa gemensamt för hela landet fixerade anta- ganden i fråga om befolknings- och näringslivsutveckling i kommunbloc— ken fram till år 1980 och på enkla enhetliga utredningsmetoder. Syftet med detta prognosalternativ har främst varit att ge stadga åt redovisningssys- temet och underlätta jämförelser mellan länen. På grund av sin uppbygg- nad kan dock prognos 1 inte betraktas som mer än ett räkneexempel.
2) En prognos som anger länsstyrelsernas uppfattning om innebörden av rådande utvecklingstendenser i fråga om blockens framtida befolkning, sysselsättningsutvcckling ni. m. Några metodiska anvisningar för arbetet med detta alternativ gavs inte. Med hänsyn till verksamhetens försökska- raktär bedömdes det som riktigast att låta varje länsstyrelse använda de metoder som syntes lämpligast. Länsstyrelsernas prognos betecknas i fort- sättningen »prognos 2».
3) Information om målsättningen för kommunernas planering. En full- ständig redovisning härav är svår att åstadkomma. Av praktiska skäl re— kommenderades att de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen skulle an— vändas som främsta källa.
Syftet med prognosarbetet var att ge 1änsstyrclserna/planeringsråden ett underlag för att bedöma vilken utveckling i fråga om befolkning och sys- selsättning i kommunblocken som kunde väntas fram till år 1980 under oförändrade förutsättningar i fråga om medlen för att påverka utveck- lingen. Med utgångspunkt i denna bedömning hade länsstyrelsen/plane- ringsrådet därefter att formulera en målsättning, angiven i befolkningstal för varje kommunblock år 1980. Målsättningen skulle alltså ge uttryck för länsstyrelsens/planeringsrådets uppfattning huruvida den enligt progno- serna förutsebara utvecklingen är acceptabel från regionalpolitisk synpunkt eller ej. Om befolkningstalen i målsättningen avviker från de värden prognos 2 anger innebär detta med andra ord att länsstyrelsen/planeringsrådet har ansett det motiverat att korrigera den prognoserade utvecklingen. Det ligger i sakens natur att detta i många fall förutsätter särskilda åtgärder för att länka den näringsgeografiska utvecklingen i önskade banor.
2. Jämförbarheten mellan skilda län
Som framgått av det föregående fick länsstyrelserna fritt utforma prog- nos 2. Detta betyder — även om planeringsnivån i allmänhet är rimlig _ att resultaten i de skilda länen inte är fullt jämförbara. Prognos 1 hade till syfte att motverka olägenheterna härav. Det har emellertid befunnits nöd- vändigt att något vidareutveckla detta prognosalternativ för att få ett mera tillfredsställande underlag för jämförelser mellan länen. Detta vidareut- vecklade prognosalternativ har utarbetats inom inrikesdepartementets pla— neringssekretariat, varvid även de skilda länsresultaten har sammanställts och värderats. Alternativet benämnes i det följande »prognos 0». Även i sin vidareutvecklade version bör detta jämförelsealternativ betraktas som ett räkneexempel. Prognosen bygger bl. a. på följande antaganden om ut— vecklingen inom näringslivet.
För jordbruket är utgångspunkten lantbruksstyrelsens inventering av åkerarealens troliga omfattning år 1980. I fråga om skogsbruket har an- tagits att avverkningen år 1980 skall bli lika med den beräknade avverk- ningen per år under budgetåren 1956/57—1965/66 för Värmlands, Koppar- bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot- tens län. För Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län beräknas avverkningen år 1980 komma att ligga 50 % över samt i övriga län 33 % över detta värde.
När det gäller industrin har länsstyrelsernas bedömningar, i brist på än- nan information, i allmänhet godtagits. Vissa justeringar har dock gjorts för sådana län i vilka prognos 2 grundats på uppgifter från 1960 års folk- räkning. Justeringarna har i dessa fall gjorts med beaktande av folkräk- ningsmaterialet för år 1965.
Eftersom länsstyrelsernas antaganden om industriutvecklingen inte är jämförbara blir prognos 0 också behäftad med brist på jämförbarhet. I vissa län, som i prognos 2 räknat med hög industritillväxt och förhållande- vis svag utveckling inom servicesektorn, innebär prognos 0 i allmänhet ett
accepterande av industritillväxten och en uppjustering av servicesysselsätt- ningen, vilket resulterar i en betydligt högre befolkningssiffra för år 1980 i prognos 0 än i prognos 2, t. ex. i Jönköpings och Kalmar län. I dessa län synes prognos 2 ge en tillförlitligare bild av befolkningsutvecklingen än prognos 0, medan däremot prognos 0 synes ange en troligare näringsgrens- fördelning.
Utvecklingen inom byggnadsverksamheten har gjorts beroende av den beräknade befolkningsutvccklingen i kommunblocken på ett sådant sätt att överensstämmelse i stort sett kommer att råda med långtidsutredning- ens resultat för riket.
Serviceverksamheterna har för varje kommunblock delats i två delar. Den ena delen avser service som till sin omfattning helt eller huvudsakligen bestäms av befolkningens storlek i det egna blocket (t. ex. detaljhandel), medan den andra avser service som betjänar befolkning även utanför bloc- ket (t.ex. kvalificerad sjukvård). Den förstnämnda typen av service har alltså i prognosen gjorts direkt beroende av den beräknade befolkningsut- vecklingen, under det att den sistnämnda, som i fortsättningen betecknas autonom service, i huvudsak anpassats till långtidsutredningens antagan— den.
När det slutligen gäller yrkesverksamheten hos befolkningen har antagits att det av långtidsutredningen antagna riksgenomsnittet för år 1980 skall gälla för män i samtliga kommunblock i riket. Kvinnornas yrkesverksam- hetsgrad i block, där denna f. 11. ligger under riksgenomsnittet, har antagits komma att närma sig detta värde för år 1980 med 5, 10 eller 15 års förse— ning beroende på avvikelsen från riksgenomsnittet år 1965. För kommun- block som redan i utgångsläget har legat över riksgenomsnittet har antagits stabilisering på en nivå som genomsnittligt innebär en mindre förändring per år än den som observerats mellan åren 1960 och 1965.
3. Resultat av länsplanering 1967
Befolkningsprognoser och befolkningsramvärden
Om folkmängden i de skilda länen förändras enligt de utvecklingstenden- ser i fråga om flyttningar, nativitet och dödlighet som har observerats för början av 1960-talet skulle den år 1980 tillsammantaget i riket uppgå till ca 8,7 milj. (tab. 1, prognos 1). Statistiska centralbyråns nyligen redovisade framräkning för riket (Statistiska Meddelanden Be 1968: 3) anger som trolig folkmängd år 1980 ca 8 570 000. Skillnaderna torde framför allt bero på att prognos 1 innefattar antaganden om samma årliga immigrations- överskott som under perioden 1964—1966, vilket var större än de 10 000 per år som antagits i statistiska centralbyråns senaste framräkning.
Prognos 0, som har utarbetats i samband med analys och värdering av resultaten från länsplanering 1967, ger en folkmängd i riket år 1980 om 8 800 000.
Länsstyrelsens prognosalternativ (tab. 1 prognos 2), som i allmänhet utgår från bedömningar av den troliga framtida utvecklingen inom näringslivet. antyder en folkmängd i riket år 1980 om ca 8 975 000. Skillnaden mellan prognos 1 och prognos 2 uppgår till 3,2 % (tab. 2).
Summan av de befolkningsramvärden som länsstyrelserna/planerings- räden föreslår som riktmärken för planeringen i länen uppgår till 9 190 000, ett värde som med ca 5,7 % överstiger prognos 1 och med ca 2,4 % prognos 2.
Skillnaderna mellan prognosalternativen liksom mellan prognoser och målsättning kan med hänsyn till länsplaneringens syfte betraktas som begränsade. Även om dessa skillnader sålunda är små om man ser till. hela landet, kan de vara rätt betydande i en del län. Störst skillnad mel- lan prognoserna uppvisar Norrbottens, Uppsala och Västerbottens län i nu nämnd ordning. I det förstnämnda länet förutses en befolkningsut- veckling som avviker kraftigt negativt från de observerade tendenserna
Tabell 1. Folkmängdens storlek och förändringar i lånen
Totala befolkningen Procentuell förändring per 5-årsperiod
Komm. Länens målsättn. målsättn. Prognos Prognos Komm. Länens Prognos
Enl. folkräkningen Prognos 1 Prognos 2 1 2 måls. målsättn O Prognos O
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80
1 277 029 1 384 973 1 820 100 1 832 228 1 969 930 1 832 200 1 805 000 +8,45 +9,5 178 847 194 837 244 507 289 698 — 275 800 247 100 +8,94 +7,7 212 939 226 511 266 472 265 214 276 362 276 600 248 100 +6,32 +5,7 361 524 369 020 399 818 425 770 449 246 457 700 419 800 +2,07 +2,6 288 530 299 036 324 168 332 840 348 000 344 200 364 600 +3,66 +2,6 153 214 158 695 169 056 181 751 — 181 800 184 800 +3,58 +2,1 238 635 238 721 237 007 248 538 — 255 500 261 300 +0,04 —O,2
54 322 53 751 51 930 50 660 — 56 000 47 000 ——1,05 —1,1 144 468 149 148 165 258 164 745 175 051 168 500 164 100 +3,24 +3,5 252 238 258 007 273 031 279 133 312 981 281 300 275 500 +2,29 +2,0 631 046 671 871 801 126 867 300 885 600 867 300 848 600 +6,47 +6,0 164 253 173 080 208 100 216 200 235 100 221 400 211 000 +5,37 +6,3 631 037 673 571 799 184 823 830 — 824 100 809 600 +6,74 +6,0 364 103 378 959 404 363 427 787 — 438 600 424 800 +4,08 +2,2 252 764 257 275 271 723 275 600 298 453 275 600 277 700 +1,79 +1,8 291 085 287 194 280 893 285 700 309 600 292 200 279 600 —1,34 -—0,7 263 138 268 646 282 042 299 569 —— 303 500 300 600 +2,09 +1,6 230 311 247 121 292 788 298 753 —— 301 200 285 200 +7,29 +5,8 285 859 282 136 266 361 268 859 306 800 286 000 263 700 ——1,30 —1,9 293 070 292 584 292 999 309 781 327 239 313 900 296 000 —0,17 +0,1 285 620 277 328 257 820 274 700 291 431 286 000 256 500 —2,90 —2,4 139 800 131 049 110 550 112 450 — 139 000 95 300 —6,26 —5,5 239 625 233 427 214 399 249 089 319 658 250 700 223 500 ——2,59 ——2,7 261 672 259 484 258 186 193 500 — 258 500 208 500 ——0,84 —0,2 Hela riket 7 495 129 7 766 424 8 691 881 8 973 695 9 187 600 8 797 900 +3,62 +3,8
03 +
H H
QNOBQVNHVNGOhGOCDLONOQ'CDONV—tm
.. ..
ligg—äl Il
(onmUE—M
..
OONVOOLOOOMON_©OÖFQHMNOO QQWW'MQHNMNGOFOVNO
++++
memo 1—1
l l
..
NMHQwNHQNNv-ÄPMGCDOOOQNMQDO OOOOOVCDLDOO'QCONOOCOQDMNHCOVNON
HIF) doi" ++
.. .. .. .. ..
..
+++++++|+++++++|++|+|
coon—Lh mm.-a
OOQ'CÄYFOOCDNMHOGIDCDOCOQNKOEFQOO
L M- N O P R S T U W X Y Z AC O .. H
v—l
+++++++++++++++++++++++|
älv—| NO
..
D ;D
..
+++++++|+++++++|++|+||+|+
mau—dvala är
..
! LDCDCAMGZNM 65
=.. IG _|.
åren 1960—1966 (prognos 1). I de bägge senare länen är denna avvikelse kraftigt positiv (tab. 2).
De befolkningsramvärden som länsstyrelsen/planeringsrådet anger i sin målsättning ligger i flertalet fall mycket nära prognos 2. I 16 län överens- stämmer befolkningsramvärdena i målsättningen med de i prognos 2 be- räknade värdena eller avviker med högst 3 % från dessa. I fem län upp- går den korrigering som länsstyrelsen/planeringsrådet vill göra av befolk- ningstalen enligt prognos 2 till mer än 5 %, nämligen (med angivande av lä- nen efter avtagande storlek på avvikelsen) Norrbottens, Jämtlands, Got— lands, Östergötlands och Kopparbergs län. Studerar man förhållandet mel- lan de båda prognoserna samt mellan prognos 2 och målsättningen i resp. län (fig. 1 och 11—33) kan följande konstateras.
I Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län innebär prognos 2 en snabbare tillväxt i de större kommun— blocken eller en relativt sett kraftigare tillbakagång eller långsammare tillväxt i de mindre blocken än om utvecklingen skulle följa tendenserna.
Tabell 2. Det relativa förhållandet mellan totalbefolkningens storlek i olika prognos- och målsättningsallernativ.
Befolkning 1980 Län Prognos 1 = 100 Prognos 2 = 100 Prognos 2 Målsättning Prognos 0 Målsättning A+B 100,7 100,7 99,2 100,0 C 118,4 112,8 101,1 95,2 D 99,5 103,8 93,1 104,3 E 106,5 114,5 105,0 107,5 F 102,7 106,2 112,5 103,4 G 107,5 107,5 109,3 100,0 H 104,9 107,8 110,2 102,8 I 97,6 107,8 90,6 110,5 K 99,7 101,9 99,3 102,3 L 102,2 103,0 100,9 100,8 M 108,2 108,2 105,9 100,0 N 103,9 106,4 101,4 102,4 0 103,1 103,1 101,3 100,0 P 105,8 108,5 105,1 1025 R 101,4 101,4 102,2 100,0 S 101,7 104,0 99,5 102,3 T 106,2 107,4 106,6 101,3 U 102,0 102,9 97,4 100,8 W 100,9 107,4 99,0 106,4 X 105,7 107,1 101,0 101,3 Y 106,5 110,9 99,5 104,1 Z 101,7 125,7 86,2 123,6 AC 116,2 116,9 104,3 100,6 BD 74,9 100,1 80,8 133,6 Summa 103,2 105,7 101,2 102,4
i början av 1960-talet (prognos 1). I Södermanlands, Skaraborgs och Väs— ternorrlands län är situationen omvänd, medan i Kalmar, Blekinge och Öre- bro län skillnaderna i utveckling mellan blocken enligt prognos 2 skulle bli mindre än vad utvecklingen under första hälften av detta decennium antyder. För återstående tolv län är det svårt att urskilja något speciellt mönster utom för Norrbottens län där utvecklingen är sämre enligt prognos 2 än enligt prognos 1 för samtliga kommunblock.
När det gäller förhållandet mellan progn0s 2 och målsättningen är bilden i stort sett följande. I Jönköpings och Hallands län innebär den lokalise- ringspolitiska målsättningen en koncentration av befolkningsökningen till de största blocken. I Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Öre— bro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län in— nebär målsättningen en utjämning av blockens utvecklingstakt jämfört med prognos 2. I Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län innebär målsättningen att en utveckling enligt prognos 2 accepteras. I allmänhet innebär detta en fortsatt koncentration av be- folkningen till större orter. Beträffande de återstående åtta länen har mål- sättningen i förhållande till prognos 2 inte någon bestämd karaktär. I fem av dessa län (Södermanlands, Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands och Norr- bottens län) innebär målsättningen en allmän uppjustering av prognos 2.
Den redovisade jämförelsen mellan de för skilda län observerade skill- naderna mellan prognos 1 och prognos 2 samt mellan sistnämnda prognos och målsättningen ger endast en ofullständig bild av tendensen i länsstyrel- sernas/planeringsrådens regionalpolitiska intentioner. De allmänna iakt- tagelser som på detta sätt kan göras direkt på grundval av det redovisade siffermaterialet nyanseras i hög grad genOm den av länsstyrelserna/pla— neringsråden redovisade motiveringen, vari målsättningens innebörd ut- vecklas närmare. Länsstyrelsernas/planeringsrådens målsättningsdiskussion återges i korthet i det följande.
Utvecklingen inom näringslivet
Jordbruk, skogsbruk och fiske m.m. (fig. 2, 3a och 3b). I det siffermaterial som redovisas om jordbruket m.m. i det följande har en korrigering skett så att uppgifterna över antalet förvärvsarbetande i det egentliga jordbruket skall motsvara definitionerna i 1960 års folkräkning.
Under perioden 1960—1965 minskade antalet sysselsatta i jordbruk, skogs- bruk och fiske från 447 000 till 354 000 (tab. 3).
Enligt långtidsutredningen (SOU 1966: 1) beräknades antalet sysselsatta
under perioden 1965—1980 minska med ca 230 000 personer. I den revide- rade långtidsutredningen har minskningen av sysselsättningen under perio- den 1965—1970 antagits gå snabbare än vad som förutsågs i de ursprung- liga bedömningarna. Om den antagna snabbare minskningstakten 1965— 1970 skulle bli bestående även under 1970-talet skulle sysselsättningen i näringsgrenen år 1980 inte omfatta mer än ca 110 000 personer.
Prognos 2 i länsplaneringen anger att sysselsättningen år 1980 skulle uppgå till 156 300 personer. Enligt prognos 0 slutligen skulle näringsgrenen år 1980 sysselsätta 131 200 personer. Denna prognos ligger nära den ore- viderade långtidsutredningens resultat.
Vid en jämförelse mellan prognosresultaten i de skilda länen finner man att en långsammare minskning under perioden 1965—1980 än under åren 1960—1965 förutses endast i Kalmar och Jämtlands län. I Uppsala, Öster- götlands, Gotlands, Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län sammanfaller den enligt prognos 2 för- utsedda minskningstakten i det närmaste med minskningstakten åren 1960 —1965. I övriga län antas minskningstakten efter år 1965 bli högre än tidi- gare. Den riksgenomsnittliga minskningstakten per femårsperiod skulle där- för stiga från ca 21 % åren 1960—1965 till 24 % perioden 1965—1980. Det kan tilläggas att — bortsett från två extremvärden i prognosen — spridningen kring den riksgenomsnittliga minskningstakten inte är större perioden 1965—1980 än perioden 1960—1965.
Med undantag för Kristianstads, Värmlands och Västmanlands län för— utser prognos 0 i samtliga fall en kraftigare nedgång i sysselsättningen än prognos 2. Enligt prognos 0 skulle den största sysselsättningsminskningen inträffa i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Minskningen per femårsperiod skulle i dessa län överstiga 30 %.
Om det egentliga jordbruket och skogsbruket åtskiljes, finner man att utvecklingen enligt prognoserna 2 och 0 är ganska samstämmiga, när det gäller det egentliga jordbruket. Enligt de båda prognoserna väntas minsk— ningar i sysselsättningen under hela perioden 1965—1980 på ca 62% resp. ca 68 %. När det gäller skogsbruket skiljer sig prognoserna mer. Prognos 2 förutser en minskning med ca 35 % medan prognos 0 anger en minskning med ca 48 %.
I kolumnerna 9—12 i tab. 3 har angivits länens andel av den i hela riket sysselsatta arbetskraften i jordbrukssektorn. En jämförelse mellan prog- nos 2 och prognos 0 visar att — med undantag för de nordligaste länen — bedömningarna av tendenserna i jordbrukets regionala omfördelning är ganska samstämmiga.
Industri (fig. 4, 5a och 5b). Enligt prognos 2 kommer sysselsättningen inom industrin att öka med drygt 12 % för hela perioden 1960—1980. Ök- ningen antas ske relativt jämnt fördelad i tiden med ca 7 % under 1960— talet och 5 % under 1970-talet.
Detolkningsförändringen l960 - IOBO kommun- blockvis enligt prognos 2. Streckade ytor markerar block i vilka målsättningen innebär en minst 7 procentenheter gynnsammare för— ändring.
J
4||||
Befolkningstörändringen 1960 — |980 kommun— blockvls enligt prognos 2. Streckade ytor markerar block i vilka målsättningen innebär en minst 7 procentenheter gynnsammare för— ändring.
Sysselsättningsförändringen inom jord— och enligt folkräkningarna och skogsbruk länsvis. Förändringen l960 — l965 nomsnitt per femårsperiod.
1965 - I980 i ne-
l960 prognos 2 prognos 0
: 51
Fig. Ba. Sysselsöttninnsförändringen inom jord— och skogsbruk I965 - 1980 i kommunblocken enligt prognos 2.
inr—o
.r-.—,=.lor'indrinnon . k(:r'mun**|'*' ' "
inom _l' ' I
Sysselsättningsförändringen inom industri prognos 2. Förändringen l970 - l980 i genom- länsvis. Förändringen I960 - l965 enligt in- snitt per femårsperiod. dustrlstatistiken och 1965 - l980 enl igt
Sysselsättningsiörändringen inom industri 1965 — IOBO i kommunblocken enligt prognos 2.
Fig. 6. Sysselsättningsförändringen inom
nads— och anläggningsverksamhet
länsvis.
bygg— Föränd—
ringen l965 —
I960 |980
l965 enligt folkräkningen och genomsnitt per femårsperiod
AC BD
prognos 0 prognos 2 l960 65
30. ZC IQ
". _u
Fig. 7. Sysselsättningsförändringen inom serviceverk- samheter länsvis. Förändringen |960 - I965
enligt tolkräkningarna och 1965 - l980 i genomsnitt per femårsperiod.
l960 prognos 0 prognos 2
U? 65 o m 0 ( N > x 3 D F Lh m
0/00
340
330
320
3|0
300
290
280
270
260
250
240
230
220
2l0
200
l90
IBO
I70
I60
l50
|40
I30
Andelen serviccsysselsatta lOöG, l965 och l980 i promille av totalbefolkningen läns— I960 och l965 enligt folk— |980 enligt prognos 2. vis. Uppgifterna
räkningen,
. unfun-"", _. Summa länsprognoserna ! Långtidsutredn.
och c. Andelen servicesysselsatta I960, l965 och |980 i promille av totalbetolkning— en länsvis. Uppgifterna l960 och |965 enligt folkräkningen, l980 enligt prog- nos 2.
Långtidsutredn. Långtidsuircdn.
! 96l3
Sys-selsättningsiörändringen inom serviceverk- samheter l965 - IOBO i kommunblocken enligt prognos 2.
020—040
.5_.2 Boz——5 --5—-20 --zo——40 -( -4.n
! l
Fig. 9b. Sysselsättningsförändrlngen inom serviceverk- samheter I965 - |980 i kommunblocken enligt prognos 2.
Tabell 3. Förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk och IlSKe.
Antal förvärvsarbetande Proc. förändring per 5—årspcriod Riksandelen av jordbrukssysselsättning
Folkräkningen Prognos 2 Prognos 0 Folkräkn. Prognos 2 Prognos 0 Folkräkningen |Prognos 2 Prognos 0
1960 1965 1980 1980 1960—65 1965——80 1965—80 1960 | 1965 | 1980 | 1980
16 122 12 840 5 095 3 600 —20,36 —-—26,3 —34,6 3,61 3,62 3,26 2,74 12 196 9 530 4 212 4 000 ——21,86 ——23,8 —24,8 2,73 2,69 2,69 3,08 11 429 9 009 3 862 3 500 —21,17 —24,6 ——27,1 2,56 2,54 2,47 2,66 21 401 16 428 7 651 6 600 —23,24 —22,5 ——26,2 4,79 4,64 4,89 5,03 19 701 15 606 6 446 5 200 ——20,79 —25,7 —30,9 4,40 4,40 4,12 3,96 15 244 12 030 4 619 4 100 —21,08 -—27,3 ——30,3 3,41 3,40 2,95 3,11 20 802 16 628 10 177 6 900 —20,07 —15,1 —25,5 4,65 4,69 6,51 5,24 7 594 6 213 3 260 2 500 —18,19 —19,3 —26,0 1,70 1,75 2,09 1,92 9 668 7 781 3 402 3 300 —19,52 ——24,1 ——24,7 2,16 2,20 2,18 2,53 26 219 20 926 7 312 9 000 —20,19 —29,6 —24,4 5,87 5,91 4,68 6,89 33 688 26 985 13 636 10 700 ——19,90 ——20,4 —26,5 7,54 7,62 8,72 8,17 16 392 13 985 6 875 6 000 —14,68 —21,1 —24,4 3,67 3,95 4,40 4,61 18 053 15 149 6 889 6 300 ——-16,09 —23,1 —25,4 4,04 4,28 4,41 4,79 24 566 20 297 7 569 7 100 ——17,38 ——28,0 —29,5 5,50 5,73 4,84 5,42 25 653 20 913 10 390 9 200 —18,48 —20,8 —23,9 5,74 5,90 6,65 7,03 25 330 19 200 5 024 5 400 —24,20 —36,0 —34,7 5,67 5,42 3,21 4,08 13 503 10 697 4 421 4 400 ——20,78 ——25,5 —25,8 3,02 3,02 2,83 3,33 10 583 8 576 3 488 3 800 —18,96 ——25,9 —24,1 2,37 2,42 2,23 2,86 19 213 15 053 7 162 4 400 —21,65 —21,9 —33,8 4,30 4,25 4,58 3,33 19 544 15 245 6 064 5 000 —22,00 —26,4 —30,9 4,37 4,30 3,88 3,83 19 502 15 089 6 612 4 900 ——22,63 ——24,1 —31,2 4,36 4,26 4,23 3,75 17 707 13 707 7 236 4 200 ——22,59 —19,2 -—32,6 3,96 3,87 4,63 3,19 24 001 18 397 8 500 6 000 —23,35 ——22,7 ——31,1 5,37 5,19 5,44 4,59 18 842 14 093 6 437 5 100 —25,20 —23,0 ——28,8 3,98 4,12 3,88
Hela riket . . 446 953 354 377 156 339 131 200 —20,72 —23,8 —28,2 100,00 100,00 100,00
CQ +: -: stona.)
n:o mgxäszd P R S. T U
3x>
Långtidsutredningens bedömningar anger för samma tidsperiod en mot- svarande tillväxt men till skillnad från länsprognoserna beräknas hela expansionen vara koncentrerad till 1960-talet.
En antydan om rimligheten i prognOS 2 fram till år 1970 ger den faktiska utvecklingen åren 1960—1965 och den reviderade långtidsutredningen. En- ligt industristatistiken ökade sysselsättningen under första hälften av 1960- talet med ca 8 %. Den reviderade långtidsutredningen kalkylerar med en nedgång på 2,5 % mellan 1965 och 1970. Totalt skulle i så fall en ökning med ca 6 % komma att ske under 1960-talet vilket alltså ganska väl stäm- mer med tillväxten enligt prognos 2.
Sysselsättningsminskningen inom industrin uppgick mellan åren 1965 och 1967 i genomsnitt till 2,5 % per år (SOU 1968: 24). Industristatistiken för åren 1965—1966 visar betydande regionala olikheter i utvecklingen. I samtliga fem norrlandslän skedde en ökning av antalet industrisysselsatta. Minskningen hänför sig i första hand till storstadslänen.
Som framgår av tab. 4 skulle tillväxttakten för riket som helhet succes— sivt avta enligt prognos 2. Under första hälften av 1960-talet var den fak- tiska ökningen 7,8 %. Ökningen beräknas under andra hälften av 1960- talet bli reducerad till 4,8 % för att under 1970-talet uppgå till endast 2,6 % i genomsnitt per femårsperiod.
De betydande regionala skillnader som industriutvecklingen uppvisade åren 1960—1965 kommer enligt prognos 2 inte att prägla den fortsatta ut- vecklingen. Detta framgår av att variationsbredden i industrins regionala förändringstakt krymper under 1970-talet jämfört med 1960-talet. För 1970- talet är det endast fem län (Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län) som redovisar en industrikalkyl, som markant avviker från den genomsnittliga för riket.
Av de län som hade snabb tillväxt åren 1960—1965 kalkylerar samtliga utom Södermanlands län med en fortsatt snabb expansion fram till år 1970. I de nyssnämnda fem länen förutses den höga tillväxttakten bestå även under 1970-talet. För Gotlands del är ökningen helt koncentrerad till första hälften av prognosperioden.
Samtliga storstadslän räknar med uppgång av industrisysselsättningen. Kraftigast skulle ökningen bli i Göteborgs och Bohus län. För Stockholms läns del ligger den beräknade ökningen under den riksgenomsnittliga vil- ket även var fallet åren 1960—1965. En mellanställning intar Malmöhus län, vars prognos anger en utveckling i nära anslutning till den riksgenom- snittliga.
I endast fem län (Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län) förutses en nedgång i industrisysselsättningen mellan åren 1965 och 1980.
Om utvecklingen skulle följa länsprognoserna skulle omfördelningar och förskjutningar av den framtida industrisysselsättningen komma att ske både mellan och inom länen.
Tabell 4. Förvärvsarbetande inom industri.
.. . Proc.förändring er Riksandelen av
Antal forv.arbetande enligt 5-årsperiod p ind.sysselsättning Län Industri- Industri- Prog- FOBI Prognos 2 stat. Prognos 2 statistiken nos 2 1965 1970 1980 1960—65 1965—70 1970—80! 1960 1965 1980 A+B ...... 163 606 167 840 172 345 + 3,5 + 2,6 + 1,3 14,21 13,74 13,53 C ......... 22 311 23 882 25 749 + 14,2 + 7,0 + 3,8 1,95 1,95 2,02 D ......... 42 413 42 873 43 819 + 14,3 + 1,1 + 1,1 3,84 4,03 3,44 E ......... 64 600 66 880 71 860 + 10,1 + 3,5 + 3,7 5,74 5,84 5,64 F ......... 57 468 61 390 69 050 + 10,9 + 6,8 + 6,1 4,83 5,01 5,42 G ......... 25 952 29 946 33 126 + 16,0 + 15,4 + 5,2 2,22 2,42 2,60 H ......... 36 765 40 427 42 585 + 11,9 + 10,0 + 2,6 3,02 3,14 3,34 I .......... 4 291 5 260 5 250 + 14,0 + 22,4 0,0 0,24 0,31 0,41 K ......... 24 806 26 145 25 863 + 7,3 + 5,4 —— 0,5 2,26 2,25 2,03 L ......... 38 788 42 212 43 653 + 20,3 + 8,8 + 1,7 2,81 3,19 3,43 M ......... 105 873 111 275 116 425 + 6,7 + 5,1 + 2,3 9,35 9,27 9,14 N ......... 24 438 27 700 32 020 + 17,6 + 13,3 + 7,5 1,79 2,00 2,51 0 ......... 102 707 111 392 123 517 + 7,5 + 8,5 + 5,3 8,92 8,89 9,69 P ......... 80 684 85 721 85 721 + 6,3 + 6,2 0,0 7,06 7,01 6,73 R ......... 38 927 41 295 45 516 + 6,1 + 6,1 + 5,0 3,12 3,37 3,57 S .......... 43 126 43 373 43 888 + 0,6 + 0,6 + 0,6 3,95 3,67 3,44 T ......... 50 327 48 688 48 439 + ..3 —— 3,3 — 0,3 4,80 4,51 3,80 U ......... 50 326 53 876 58 236 + 6,2 + 7,1 + 4,0 4,80 4,67 4,57 W ......... 45 492 44 380 42 290 + 1,4 _ 2,4 _ 2,4 4,18 3,92 3,32 X ......... 46 411 46 845 48 868 + 7,1 + 0,9 + 2,1 4,09 4,03 3,84 Y ......... 33 509 32 389 33 227 + 4,5 — 3,3 + 1,3 2,81 2,72 2,61 Z ......... 7 505 7 601 7 310 + 8,7 + 1,3 — 1,9 0,44 0,45 0,57 AC ........ 21 818 26 282 32 195 + 10,0 + 20,5 + 10,7 1,65 1,73 2,53 BD ....... 23 711 23 524 23 154 — 1,7 — 0,8 — 0,8 2,04 1,88 1,82 Hela riket 1 155 854|l 211 196|1 274 106 + 7,8 + 4,8 + 2,6 100,00 100,00 100,00
1 FoB = Folk— och bostadsräkningen.
I 12 län däribland storstadslänen minskade andelen av rikets industri- sysselsatta under perioden 1960—1965 medan omfördelningsvinster tillföll 11 län" (tab. 4 kolumnerna 8—10). I Uppsala län var andelen oförändrad. Bland vinstlänen märks främst Kristianstads (+ 0,38), Skaraborgs (+ 0,25), Hallands (+ 0,21) och Kronobergs län (+ 0,20). Bland de län som förlorade position märks Stockholms (— 0,47), Örebro (— 0,29), Värmlands (— 0,28) och Kopparbergs ( — 0,26) län. Som exempel kan nämnas att Stockholms läns förlustandel motsvarade ca 5 500 industrisysselsatta.
För perioden 1965—1980 är omfördelningsmönstret i princip detsamma. Endast för Södermanlands, Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län anger prognoserna en annan bild. De högsta omfördelningsvinsterna kom- mer enligt beräkningarna att tillfalla Göteborgs och Bohus (+0,80), Väster- bottens (+0,80), Hallands (+0,51) samt Jönköpings (+0,41) län. Bland för- lustlänen märks främst Örebro (— 0,71), Kopparbergs (— 0,60), Älvsborgs (——0.28), samt Stockholms (—0,21) län.
Följden av de antagna omfördelningarna blir en smärre förskjutning av industrins tyngdpunkt mot Smålandslänen, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.
Vad gäller förhållandena inom länen kännetecknas prognoserna för Göta- och Svealandslänen av ökad spridning av de industrisysselsatta. Undantag är Göteborgs och Bohus samt Kronobergs län i vilka prognoserna pekar mot stark koncentration till den största orten i resp. län. Utmärkande för Norrlandslänen är en koncentration av industrin till ett fåtal kommunblock.
Byggnadsverksamhet (fig. 6). I hela riket uppgick antalet förvärvsarbe— tande inom byggnadsverksamheten är 1965 till 330 000 eller 9,4 % av totala antalet sysselsatta. Enligt den reviderade långtidsutredningen skulle antalet förvärvsarbetande inom byggnadsverksamheten i hela riket bli oförändrat under perioden 1965—1970. Samtidigt väntas det totala antalet förvärvs- arbetande i riket öka med ca 1,5 %. Andelen förvärvsarbetande inom bygg- nadsverksamhet skulle därför bli 9,3 % år 1970. Långtidsutredningens prognes för år 1980 har inte reviderats, men det torde vara en rimlig be- dömning att antalet förvärvsarbetande i branschen blir i stort sett oföränd- rat även mellan åren 197 0 och 1980. Totala antalet förvärvsarbetande väntas emellertid öka under samma tid varför andelen sysselsatta inom byggnads- branschen skulle minska något eller till 9,1 %.
En sammanräkning av det enligt prognos 2 förutsedda antalet syssel— satta inom byggnadsverksamhet ger för år 1980 ca 379 000 förvärvsarbe- tande, vilket innebär 9,8 % av de sysselsatta (tab. 5). Motsvarande siffror för år 1980 enligt prognos 0 är 342 000, vilket motsvarar en andel av 9,3 % av de förvärvsarbetande enligt denna prognos.
Om man jämför den för skilda län förutsedda andelen förvärvsarbetande inom byggnadsverksamhet år 1980, finner man att variationerna mellan länen är avsevärt större än år 1965. Orsakerna till den större spridningen kan vara flera, men man kan anta att den speglar såväl en betydande osäker- het om byggnadsverksamhetens framtida utveckling som metodiska olik- heter.
Bland de metoder som kommit till användning vid beräkningen av antalet förvärvsarbetande inom byggnadsverksamheten dominerar de som på ett eller annat sätt anknyter till den oreviderade långtidsutredningen. Vanligen anknyter prognos 2 till den av långtidsutredningen beräknade trendmässiga utvecklingen eller till den ram som det av utredningen beräknade totala antalet förvärvsarbetande i branschen utgör. Flera länsprognoser bygger emellertid på självständiga beräkningar eller på enkäter utförda inom länet. I de självständiga beräkningarna anknyts vanligen byggnadsverksam— hetens utveckling till den förväntade utvecklingen inom näringslivet i övrigt.
Service (fig. 7, Sa, 8b, Sc, 9a och 9b). Antalet servicesysselsatta i hela riket skulle enligt prognos 2 komma att öka med 55 % mellan åren 1960 och 1980. Långtidsutredningen kalkylerar för motsvarande period med 50 % ökning. Att prognoserna ligger så nära varandra förklaras av att de flesta länen har antagit en utveckling som ligger i linje med långtidsutredningens bedömningar.
Tabell 5. Förvärvsarbctande inom byggnads- och anläggningsverksamhet.
Antal förvärvsarbetande Proc. förändring per 5—årsperiod Län Folkräkningen Prognos2 PrognosO Folkräkn. Prognos2 PrognosO 1960 1965 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 A+B .......... 51 126 60 199 78 220 69 700 + 17.75 + 9,1 + 5.0 c ............. 7 597 9 496 15 228 10 300 + 25,00 + 17,0 + 2,7 D ............. 8108 9 658 11 963 10 100 + 19,12 + 7,4 + 1.6 E ............. 12 597 14 160 15 000 15 700 + 12,41 + 1,9 + 3,5 F ............. 9 482 10 620 12 860 12 700 + 12 00 + 6.6 + 6.2 G ............. 5 227 6 481 7 528 7 200 + 23,99 + 5,1 + 3,6 H ............. 8 334 9129 8 415 9400 + 9,54 — 2,7 + 1,0 I .............. 1 631 2 154 2 350 1 800 + 32,07 + 2,9 _ 6,3 K ............. 4 887 5 995 6 518 6 200 + 22,67 + 2,8 + 1,0 L ............. 8 698 10 601 12 862 10 500 + 21,88 + 6,6 — 0,2 M ............. 22 174 28 208 33 175 34 800 + 27,21 + 5,6 + 7.2 N ............. 6 264 7 520 11 710 9 600 + 20,05 + 16,0 + 8,7 0 ............. 23 542 29 555 40 955 34 800 + 25,54 + 11,5 + 5,6 P ............. 12 032 14 629 17 209 15 300 + 21,58 + 5,6 + 1,6 R ............. 8 254 9 372 10 704 9 700 + 13,54 + 4,5 + 1,3 5 ............. 11 478 11589 11 335 10200 + 1,00 _ 0,7 _ 4,4 T ............. 10 086 10 904 11 960 12 100 + 8,11 + 3,1 + 3,4 U ............. 8 574 10 517 14 238 11 200 + 22,66 + 10,6 + 2,0 w ............. 13 193 12 350 10 720 9 700 _ 6,39 -— 4,6 — 7,8 x ............. 11 455 12 090 10 326 11 100 + 5,54 _ 5,1 _ 2,9 Y ............. 14 111 13 407 13 216 9 900 _ 4,99 — 0,5 — 9,6 2 ............. 7 552 7 095 5 230 3 500 _ 6,05 _ 9,6 _— 21,0 AC ............ 13 558 10 559 11 907 8 400 ——22,12 + 4,1 — 7,2 BD ........... 15 033 13 990 5 692 8 300 _— 6,94 —25,9 — 15,8 Summa 294 993 830 278 379 321 342 200 + 11,96 [ + 4,7 | + 1,1
I samtliga län utom Norrbottens och Jämtlands län förutses en uppgång i antalet servicesysselsatta. Den största relativa ökningen (över 70 %) väntas i Uppsala, Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands län i nu nämnd ordning. I Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristian- stads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Örebro län ligger av- vikelsen för prognos 2 i förhållande till riksgenomsnittet inom eller mycket nära intervallet i 10 %. De återstående länens bedömningar kännetecknas av en jämförelsevis moderat tillväxt.
Förklaringen till dessa skillnader ligger bl.a. i olikheter i den förutsedda regionala befolkningsutvecklingcn, vilken förutsättes påverka basen för serviceverksamhcterna.
År 1960 var i riket som helhet 180 personer per 1 000 invånare verksamma i serviceverksamhcter och enligt långtidsutredningen ökar antalet till 229 servicesysselsatta per 1 000 invånare år 1980. Länsprognoserna samman- tagna kalkylerar med 233 personer per 1 000 invånare år 1980 (tab. 6).
Mellan länen föreligger stora skillnader. År 1960 var det endast Stock- holms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län som hade sysselsättnings- andelar överstigande den genomsnittliga för riket. De övriga länen låg på betydligt lägre nivåer.
Enligt prognos 2 förutses andelen sysselsatta inom servicebranscherna i de flesta länen öka i ungefär samma takt. Jämfört med långtidsutredningen antas en snabbare tillväxt i Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus och Västernorrlands län. En långsammare ökning väntas i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. De återstående länen kalkylerar med en utveckling som ligger nära långtidsutredningen.
Variationerna i servicenivån utgångsåret 1965 och olikheterna i ser- viceprognoserna förklaras bl.a. av befolkningsutvecklingen och den efter- släpning som ofta råder i fråga om servicenäringarnas anpassning till ett visst befolkningsunderlag. I expansiva regioner tenderar denna eftersläp- ning att resultera i en underdimensionerad service, medan resultatet i minskningsregioner ofta blir en överdimensionerad serviceapparat. Av vikt är också att vissa län i utgångsläget har en betydande del av servicesyssel- sättningen koncentrerad till ett fåtal kommunblock eller väntas få detta enligt prognoserna.
I många län har antagandena i prognos 2 grundats på långtidsutredningen. vilket resulterat i en konservering av blockens inbördes relationer i fråga om andelen servicesyssehsatta. Detta strider mot de tendenser som nu råder. Enligt dessa förefaller servicetillväxten bli störst i de folkrikaste kommun- blocken.
Prognos 0 anger för perioden 1960—1980 en ökning av antalet service- sysselsatta med 45 %. Jämfört med prognos 2 och långtidsutredningen inne- bär detta en något långsammare tillväxt. Att prognos 0 ligger på en lägre nivå beror dels på prognosens uppbyggnad, dels på antagandena. En bety- dande del av servicesysselsättningen förutsättes bli en direkt konsekvens av vad som händer i de primära verksamheterna (industri, autonom service, jordbruk m. m.). Prognosantagandena har formulerats på ett sådant sätt att de skall beakta den tröghet som kan iakttas när det gäller serviceverk- samheternas anpassning till förändring i befolkningsunderlaget.
Prognos 0 antyder för de flesta lånen en lägre ökningstakt än prognos 2. I endast tre län (Jönköpings, Kalmar och Norrbottens län) ger beräk- ningarna för prognos 0 en högre servicesysselsättning. Prognos 0 antyder en lägre servicetillväxt speciellt i Uppsala, Västernorrlands och Jämtlands län. Med tanke på den stelhet som serviceapparaten hittills har uppvisat vid anpassning till ändrade förhållanden är det troligt att prognos 0 har underskattat servicesysselsättningens omfattning i viSSa glesbygdslän, sär- skilt Jämtlands län.
På kommunblocksnivå kännetecknas prognos 0 framför allt av att de stora och medelstora blockens ställning som servicecentra har stärkts i för- hållande till de mindre.
Arbetskraftsbalans (fig. 10). Enligt den reviderade långtidsutredningens beräkningar kommer den tillgängliga arbetskraften år 1980 att uppgå till ca 3538 000 personer för hela riket. Om man applicerar de antaganden om
Tabell 6. Förvärvsarbetande inom serviceverksamhcter.
Förvärvsarb. i promille av
Antal förvarvsarbetande Proc. förändring per 5—årsperlod totalbef olknin gen
Folkräkningen Prognos2 PrognosO Folkräkn. PrognosZ PrognosO Folkräkn. Prognos2 PrognosO
1960 1965 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965 1980 1980
358 797 419 307 609 525 576 500 + 16,86 + 13,3 303 333 319 31 616 39 587 76 060 59 300 +25,21 203 263 240 30 667 37 367 51 136 44 100 +21,85 165 193 178 54 728 62 905 90 010 78 200 +14,94 170 211 186 40 628 46 796 57 060 64 200 +15,18 156 171 176 20 291 23 925 37 116 31 600 +17,91 151 204 171 32 808 36 014 38 585 43 500 + 9,77 151 155 167
9 127 9 667 10 200 9 300 + 5,92 180 201 197 22 517 25 270 32 584 29 400 +12,23 169 198 179 37 473 42 401 53 715 48 200 +13,15 164 192 175
124 095 148 540 223 225 202 600 +19,70 221 257 239 24 525 29 260 43 630 40 900 +19,31 169 202 200 131 604 155 198 198 019 186 800 +17,93 230 240 231 51 578 59 619 81 604 74 800 +15,59 157 191 173 34 157 39 213 49 700 45 600 +14,80 152 180 164 42 157 45 700 52 997 50 100 + 8,40 159 185 179 38 471 44 818 59 251 57 600 +16,50 167 198 192 30 876 38 036 53 754 47 100 +23,19 154 180 165 39 749 43 698 51 426 47 100 + 9,93 155 191 179 43 851 48 014 59 637 51 200 + 9,49 164 193 173 47 308 51 576 63 594 53 500 + 9,02 186 232 208 23 054 23 782 23 560 19 500 + 3,16 181 210 205 34 623 39 268 43 650 42 800 +13,42 168 173 191 41 563 46 244 36 080 42 800 +11,26 178 186 205
Hela riket . 1 346 263 1 556 205 2 096 118 1 946 700 | +15,59 200 233 221
4on
H
LHC) I
.. ..
I—l
..
.. ..
.. ..
...—
HH ....
HH
_ .. .. H
K L M N O P R
..
mé
manoooovvoo—ooxäaamhhomr— = H
_ ..
DBxS
.. ..
++++l+++++++++++++|+|
.. ..
..
LOHÖLOMNVGSwVQQNDWWNNQ'QID &: thäle—IIOVOHCDINXOMMBNNHGDNN h ++++++++++++++++|+|+
+ "!
förvärvsfrekvensen som ligger till grund för prognos 2 på en befolknings- framskrivning utan flyttningsantaganden blir resultatet en arbetskraftstill- gång som ligger ca 154 000 personer över långtidsutredningens värde. Skill— naden beror i huvudsak på att man i bl.a. Jönköpings, Kronobergs, Malmö- hus, Älvsborgs samt Västernorrlands län har antagit en kraftig ökning av den kvinnliga yrkesintensiteten.
Gör man motsvarande beräkning på grundval av den förvärvsfrekvens som antas i prognos 0 erhåller man ett arbetskraftsutbud år 1980 av ungefär samma storlek som enligt långtidsutredningens beräkning. Prognos 2 kalky- lerar med högre förvärvstal än prognos 0 för samtliga län utom Värmlands och Norrbottens län.
Om man jämför här redovisade utbudsberäkningar med det arbetskrafts— behov som prognos 2 anger för år 1980 finner man att efterfrågan är större än vart och ett av utbudsalternativen. Avståmningen ger ett arbetskraftsun- derskott på 247 000 om arbetskraftstillgångarna antas uppgå till det värde som erhålles vid en befolkningsframskrivning utan flyttningsantaganden och med samma förvärvsfrekvens som har förutsatts i prognos 2. Länssty— relsernas/planeringsrådens regionalpolitiska målsättningar implicerar en ännu större arbetskraftsbrist nämligen 360 000 personer.
Arbetskraftsunderskottet har av allt att döma överskattats. Något immi- grationsöverskott har inte inräknats på tillgångssidan och för överskotts- områdena (oftast glesbygdsblock) har man kalkylerat med lägre förvärvs- frekvenser än som gäller för de områden där detta överskott rimligen kom- mer att sysselsättas.
I fig. 2 redovisas arbetskraftsbalansen länsvis (ackumulerade värden 1960—1980). För att jämförbarhet skall erhållas mellan de olika länen har vissa omräkningar av länsstyrelsernas beräkningar gjorts. För varje län redovisas ett diagram där den vänstra streckade stapeln visar situationen enligt prognos 2 och den högra stapeln de troliga förhållandena om befolk— ningen i resp. län är 1980 skall uppgå till de ramvärden som länsstyrel- serna/planeringsråden anger i sina regionalpolitiska målsättningar. Staplar som pekar nedåt från den horisontella linjen anger arbetskraftsunderskott, medan staplar som pekar uppåt anger överskott. Varje kvadrat i staplarna motsvarar 10 000 förvärvsarbetande.
En jämförelse mellan prognos 2 och målsättningarna för skilda län visar att länsstyrelserna/planeringsråden i allmänhet accepterat en planerings- nivå som innebär stort arbetskraftsunderskott, medan man i län med över- skott genomgående eftersträvat en sådan korrigering av den prognoserade utvecklingen att överskottet skall minska eller försvinna.
Enligt prognos 2 skulle balans praktiskt taget komma att råda mellan tillgång och efterfrågan i Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län. Egentligt arbetskraftsöverskott skulle med undantag för Gotlands län komma i fråga endast i norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län. De största underskotten skulle uppstå i storstadslänen och Uppsala län.
4. Länens målsättning m.m.
l figurerna 11—33 illustreras länsvis kommunblockens förväntade be- folkningsutveckling under perioden 1960—1980 enligt prognos 1, prognos 2 och enligt målsättningen (jmf kapitel 1).
Diagrammens vertikala axel anger den förväntade procentuella föränd- ringen i blockens invånarantal under perioden 1960 1980. På den horison- tella axeln registreras kommunblocken efter antal invånare år 1960.
I diagrammen representeras varje block av en triangel eller ett streck. Triangeln ligger inom det fält som motsvarar blockets befolkningsstorlek år 1960, och triangelhörnen markerar de procentuella förändringarna enligt prognos 1, prognos 2 och målsättningen. Förändringen enligt prognos 1 an- ges av triangelns vänstra hörn, enligt prognos 2 i helsvart triangel av nedre högre hörnet, samt målsättningen i helsvart triangeln av övre högra hörnet.
För att exemplifiera hur diagrammen skall tolkas hänvisas till Enköpings— blocket i fig. 12. Triangelns läge visar för det första att blocket år 1960 hade en totalbefolkning mellan 30 000 och 50 000 invånare. Triangelns vänstra hörn visar att en procentuell förändring med ca +46 % väntas enligt prognos 1, dess nedre högra hörn en förändring med ca +26 % enligt prognos 2, samt dess övre högra hörn en förändring med ca +37 % enligt målsättningen i förhållande till folkmängden år 1960.
I samma figur har Uppsala markerats med ett rakt streck. Innebörden därav är att prognos 2 och målsättningen sammanfaller och alltså samma procentuella förändring är att vänta.
I regel innebär målsättningen en mer gynnsam befolkningsutveckling än prognos 2. Detta förhållande markeras med helsvart triangel. I de fall då målsättningen anger en lägre befolkning än prognos 2 år 1980 har detta mar- kerats med streckade triangelytor. I dessa trianglar kommer det övre högra hörnet i stället för det nedre att markera prognos 2, medan det omvända gäller för målsättningen.
Visby kommunblock (Gotlands län) har inte markerats i något av dia—
grammen. De förväntade procentuella förändringarna i blocket enligt de olika alternativen är —4,4 % (prognos 1), ——6,7 % (prognos 2) och —3,1 % (målsättningen).
Stockholms län
1980 1967 Folkmängd prognos 2 | målsättning prognos 0 Antal ............... 1 423 092 1 832 200 1 832 200 1 805 000 Index ............... 100,0 128,6 128,6 126,8
Prognoser. Länet hade år 1967 1423 092 invånare. Enligt prognos 2 skulle folkmängden år 1980 komma att uppgå till ca 1 832 000 invånare. Prognosen anger för flertalet kommunblock i länet en mycket gynnsam befolkningsutveckling. Östhammars- och Hallstaviksblocken skulle få vid- kännas en befolkningsminskning medan i Rimboblocket folkmängden skul- le förbli i stort sett oförändrad.
Prognos 0 antyder en befolkning år 1980 av ungefär 1 805 000 invånare. När det gäller Stor-Stockholm sammanfaller de två prognoserna medan prognos 0 för övriga block ger något lägre värden än prognos 2.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller att den sponta- na utvecklingen i länet är mycket positiv. Detta utgör ett skäl för att inte räkna med högre befolkningstal i målsättningen än som anges i prognos 2.
Särskilt de delar av näringslivet som är inriktade på forsknings- och ut- vecklingsarbete, administration och försäljning, konsultverksamhet och annan kvalificerad service har fördelar av lokalisering och utveckling i stor— stadsregionerna. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller emellertid att bostadsbyggandets nuvarande omfattning är en restriktiv faktor för befolk- ningsutvecklingen i länet. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller vidare att länet vid sidan av tillväxtproblemet också har glesbygdsproblem fram- för allt i delar av Roslagen där stadsnäringarnas utveckling inte helt kun- nat kompensera nedgången inom jordbruksnäringarna.
Yttranden. Stockholms stad framhåller att de bedömningar man utgår från i planeringen i huvudsak överensstämmer med vad som anges i prognos 2. Liknande synpunkter framförs av Storstockholms planeringsnämnd. Sö- dertäljeblocket framhåller att prognos 2 är bäst ägnad att ligga till grund för fortsatta överväganden. Hallstaviksblocket och landstingets förvaltnings- utskott har inga erinringar mot planeringens resultat och målsättning me-
dan Norrtälje-, Rimbo- och Östhammarsblocken framhåller att länsplane- ringen tydligen utgått från att den norra länsdelen främst skall bli bas för fritidsverksamheter samt att utvecklingsmöjligheterna inom näringslivet underskattats.
Uppsala län
1980
Folkmängd prognos2 målsättning | prognosO
[ Antal ............... 203 561 289 700 275 800 247 100 : Index ............... 100,0 142,3 135,5 121,4
Prognoser. Länet hade år 1967 203 561 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen är 1980 uppgå till ca 289 700 invånare, dvs. öka med ca 42 %. Befolkningsminskning skulle enligt prognosen inträffa endast i Örbyhus/ Österbybruksblocket.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till 247 100 invånare år 1980. Skillnaden i förhållande till prognos 2 hänför sig i huvudsak till Uppsala och Kungsängens kommunblock.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller att utvecklings— bilden är olika i de södra och norra delarna av länet. Den södra delen karakteriseras av en kontinuerlig befolkningstillväxt medan utvecklingen i den norra delen varit mindre gynnsam. Med den näringsstruktur som lä— nets norra del uppvisar och genom avsaknaden av en stark centralort i om— rådet blir denna del av länet särskilt känslig för strukturförändringar i nä- ringslivet. Länsstyrelsen/planeringsrädet vill därför främja utvecklingen i länets norra del samt framhåller att det är nödvändigt att särskilt satsa på en ort som kan tjäna som centralort för detta område. Den lämpligaste orten i sammanhanget synes därvid vara Tierp.
I fråga om Enköpings- och Skutskärsblocken anger målsättningen högre befolkningstal än prognos 2. Höjningen motiveras med närheten till Stock- holm resp. Gävle.
Yttranden. Landstingets förualtningsutskott har icke några erinringar mot befolkningsramvärdena i målsättningen. Tierps kommunblock accep— terar målsättningen för blocket. Kungsängens kommunblock anser att be- folkningstalet år 1980 i blocket väsentligen kommer att överstiga den an- givna målsättningen. Uppsalablocket anför att målsättningen får betraktas som ett minimiantagande. Övriga kommunblock yrkar att befolkningsram- värdena år 1980 sättes högre än vad målsättningen anger.
Södermanlands län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 | målsättning | prognos 0 Antal ............... 230 486 265 200 276 600 248 100 Index ............... 100,0 115,1 120,0 107,6
Prognoser. Länet hade år 1967 230 486 invånare. Enligt prognos 2 skul- le folkmängden år 1980 uppgå till ca 265 200 invånare, dvs. öka med ca 15 %. Prognosen anger en relativt kraftig befolkningsutveckling för Ny- köpings/Oxelösunds samt Eskilstuna kommunblock medan övriga block skulle få en något svagare befolkningsökning.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden komma att uppgå till 248 100 in- vånare år 1980. Prognosen utvisar för samtliga kommunblock lägre vär- den än prognos 2.
Målsättning. Det allmänna motivet för att höja befolkningsramvärdena utöver prognosens nivå är länets naturtillgångar och gynnsamma läge med nära anknytning till Storstockholmsområdet. Utvecklingen i det senare om- rådet anses komma att påverka förhållandena i bl. a. Södermanlands län i positiv riktning. För vissa block (t. ex. Flen) är motivet för en höjning av befolkningsramvärdena att man vill stödja utvecklingen där tillväxten stagnerat.
Målsättningen innefattar en ökning av antalet sysselsatta i basnäring- ar fram till år 1980 med ca 3400 utöver det antal som anges i prognos 2 och 7 200 utöver prognos 0.
Yttranden. Handelskammaren för Östergötland och Södermanland anför att målsättningen för länet är för optimistisk. I motsats härtill anser sam- arbetsnämnden i Nyköpingsblocket att prognos 2 ger för låga värden för det egna blocket. Samarbetsnämndema i Nyköpings- och Oxelösundsblocken accepterar emellertid målsättningen 73 000 invånare för dessa bägge block tillsammantagna. Katrineholmsblocket framhåller att den sydvästra de- len av länet borde kunna räkna på en större del av länets tillväxt medan Eskilstuna- och Flenblocken samt landstingets förvaltningsutskott accep- terar målsättningen.
Östergötlands län
1980
Folkmängd 1967 ]
prognos2 | målsättning | prognosO
Antal ............... 372 916 425 800 457 700 419 800 Index ............... 100,0 114,2 122,7 112,6
Prognoser. Länet hade år 1967 372 916 invånare. Enligt prognos 2 skulle folkmängden i länet år 1980 uppgå till ca 425 800 invånare dvs. öka med ca 14 %. Prognosen anger befolkningsminskning framför allt i Ödeshögs, Österbymo och Kisa kommunblock men även i Boxholms-, Söderköpings- och Valdemarsviksblocken. Befolkningsökningar förutses främst i Lin- köpings-, Mjölby- och Åtvidabergsblocken men också i Norrköpings, Mo- tala och Finspångs kommunblock.
Prognos 0 antyder en folkmängd år 1980 av 419800 invånare. I jämfö- relse med prognos 2 innebär prognos 0 en gynnsammare befolkningsut- veckling i bl.a. Motala och Åtvidabergs kommunblock och mer ogynn- sam befolkningsutveckling i bl. a. Kisa, Österbymo och Norrköpings kom- munblock.
Målsättning. I länsstyrelsens/planeringsrådets målsättningsdiskussion framhålles bl.a. att lånets centrala del utgör landets fjärde stadsregion, att länet har ett fördelaktigt läge från transportekonomisk synpunkt och att länet har tillförts åtskilliga serviceanlåggningar de senaste åren, vilket uppfattats som en satsning på länet från statsmakternas sida.
Målsättningen för lånet innebär att befolkningsramvärdena ligger över prognos 2 för samtliga kommunblock utom Åtvidaberg. Höjningen av pla- ueringsnivån är relativt störst i de kommunblock som i prognos 2 förutses få en negativ befolkningsutveckling.
Målsättningen innefattar en ökning av antalet sysselsatta i basnäringar med drygt 9 000 utöver vad prognos 2 anger.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott finner målsättningen allt- för optimistisk och anser att den bör läggas på samma nivå som prognos 2. Liknande synpunkter framföres av handelskammaren för Östergötland och Södermanland. Linköpingsblocket understryker att länets utvecklingsmöj- ligheter är goda men att det på längre sikt måste vara ett hela länets in- tresse att det i första hand satsas på att utveckla den centrala delen av länet. Målsättningen går enligt samarbetsnämndens mening alltför mycket ut på att stimulera utvecklingen i länets perifera delar. Liknande synpunkter framföres av Norrköpingsblocket.
Jönköpings län
1980 Folkmängd 1967 prognOS 2 målsättning prognos 0 Antal ............... 302 581 332 800 344 200 364 600 Index ............... 100,0 110,0 113,8 120,5
Prognoser. Lånet hade år 1967 302 581 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen år 1980 uppgå till ca 332800 invånare dvs. öka med ca 10 %. Prognosen anger befolkningsminskning i Aneby och Hyltebruks. kommunblock, medan övriga block, och då främst Värnamo-, Gislaveds-,. Gnosjö— och Jönköpingsblocken, skulle få en gynnsam befolkningsutveck— ling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till 364600 invånare år 1980 eller ca 31 800 fler än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en höjning av befolkningstalet i samtliga block så när som på Anebyblocket.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller att den differen— tierade näringsstrukturen ger gynnsamma betingelser för en expansiv ut- veckling i länet. Med hänsyn till värdet av ett alternativ till landets tre storstadsregioner bör de expansiva regionernas utveckling stödjas.
Målsättningen anger en befolkning av 344200 invånare, vilket med drygt 11 000 överstiger prognos 2. Den största höjningen faller härvid på Jönköpingsblocket. I övrigt fördelar sig höjningen i huvudsak på de fem största blocken.
Satsningen på Jönköpingsblocket motiveras med blockets fördelaktiga läge, goda tillgångar på industriområden samt regionens stora folkmängd vilken utgör underlag för en mångsidig service. Höjningar i övriga block motiveras med föreliggande förutsättningar och pågående eller planerade utbyggnader, vilka tyder på en fortsatt expansion.
Målsättningen innebär att antalet arbetstillfällen inom basnäringar skulle öka med 1 300 utöver det antal som anges i prognos 2.
Yttranden. I yttranden över den preliminära målsättningen yrkade sam- arbetsnämnderna i Eksjö, Hyltebruks, Vetlanda och Sävsjö kommunblock att befolkningsramvärdena i slutliga målsättningen skulle höjas för dessa block med sammanlagt 4 600 invånare. I den slutliga målsättningen höjde— länsstyrelsen/planeringsrådet ramvärdena för de tre förstnämnda med sam-- manlagt 1 000 invånare. Övriga kommunblock i länet har accepterat läns-- styre]sens/planeringsrådets målsättning.
Kronobergs län
1980
Folkmängd
prognosZ | målsättning | prognos 0
Antal ............... 161 952 181 800 181 800 184 800 Index ............... 100,0 112,2 112,2 114,1
Prognoser. Länet hade år 1967 161 '952 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen är 1980 uppgå till ca 181 800 invånare, dvs. öka med ca 12 %. Prognosen anger befolkningsökningar i framför allt Växjöblocket men även i Markaryd/Strömsnäsbruks samt Ljungby kommunblock. I Åseda/ Lenhovda, Tingsryds och Älmhults kommunblock väntas befolkningsminsk- ningar.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till ca 184 800 invånare år 1980. I jämförelse med prognos 2 innebär prognos 0 en omfördelning av länsbefolkningen till förmån för bl.a. Växjö- och Lesseboblocken. För Ljungby- och Tingsrydsblocken anger prognos 0 en ogynnsammare befolk- ningsutveckling än prognos 2.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller att Kronobergs län undergår en snabbare expansion än något annat län i södra Sverige. Den hittillsvarande positiva utvecklingen inom stadsnäringarna visar att förut— sättningar finns för en utveckling i enlighet med prognos 2. Länet har visat sig kunna konkurrera också med storstadsregionerna i fråga om 10- kaliseringsobjekt och arbetskraft. Tyngdpunkten för expansionen i syd- östra Sverige har förskjutits till Växjöområdet, som genom sitt centrala läge i denna landsdel blivit den från kommunikations-, transport- och re- sekostnadssynpunkt fördelaktigaste lokaliseringsorten.
Yttranden. Landstingets förualtningsutskott anser prognosen vara objek— tiv och neutral. För tillväxtregionerna accepterar utskottet i princip mål- sättningen, men för de svaga kommunblocken kunde målsättningen ha va- rit mera optimistisk.
Samarbetsnämnderna i blocken med prognoserad folkökning accepterar målsättningen, medan nämnderna i blocken med en enligt prognosen vikan- de folkmängd anser att ramvärdena i målsättningen skall ange oförändrad eller ökad folkmågd.
Kalmar län
1980
Folkmängd prognos 2 målsättning prognos 0
Anta] ............... 239 297 248 500 255 500 261 300 Index ............... 100,0 103,9 106,8 109,2
Prognoser. Länet hade år 1967 239 297 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 248 500 invånare, dvs. öka med ca 3,9 %. Prognosen anger folkmängdsökningar främst i Kalmarblocket men även i Oskarshamns, Nybro, Västerviks och Mönsterås kommunblock. Folkminskning väntas på Öland samt i Torsås och Högsby kommunblock.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 261 300 invå- nare år 1980, vilket utgör 12 800 fler än enligt prognos 2. Prognos 0 anger högre befolkningstal än prognos 2 framför allt i Västerviks- och Kalmar- blocken men även i Mörbylånga- och Oskarshamnsblocken. För Torsås och Emmaboda kommunblock innebär prognos 0 en sänkning på sam- manlagt ca 1 000 invånare.
Målsättning. Länet erbjuder lämplig lokalisering för en rad basindust— rier som söker sig till kustorter. Vissa förhållanden anses tyda på att ost- kusten i framtiden får ett förbättrat konkurrensläge jämfört med västkust- en, och i någon män med Stockholmsområdet.
Målsättningen anger ett befolkningstal för år 1980 av 255 500 invånare. Den definitiva målsättningen innebär en satsning på fyra tätortsområ- den, nämligen Västervik, Oskarshamn, Kalmar/Nybro och Hultsfred/Vim— merby. Ett stärkande av Kalmarblockets ställning anses positivt inverka på hela sydöstra Sveriges framtida utvecklingsmöjligheter.
Med hänsyn till riskerna för rubbningar i underlaget för den nödvändi- ga servicestrukturen har befolkningsramvärdena höjts för Borgholms och Torsås kommunblock. Höjningen för Mörbylångablocket motiveras med att Ölandsbron väntas medföra ökad bosättning på Öland av förvärvsarbetan- de i Kalmar.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 1 600 personer utöver vad prognos 2 anger.
Yttranden. Kalmar läns norra landsting samt Hultsfreds/Virserums, Kal- mar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommunblock accep- terar i huvudsak en satsning på vissa utvecklingsbara regioner. Kalmar läns södra landsting samt Emmaboda, Högsby, Mönsterås, Torsås, Borgholms och Mörbylånga kommunblock accepterar däremot inte denna linje utan anser att en satsning bör ske på hela länet. Södra landstinget anser bl. a. att sysselsättning bör beredas hela den ökning av arbetskraften som blir ett
Procentuoll förändring Södertälje
Nynäshamn Stor-Stockholm
Norrtälje
Hallstavik
Östhammar x
- 6 000 6200 8 200 10_000 15_000 20_000 30_000 50_000 100 000 B 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procantuell förändrl ng
Kungsängen:
— Prognos 1 204 % Prognos 2 1015 %, _Målsättning 5421”
Enköping Uppsala
Skutskär
/
1da / Tierp känns/Österbybruk
- 6 000 G_000 8000 10_000 15_000 20_000 30_000 50 000 100 000 B 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procontuell förändring 4» 100 + 50 Nyköping/ Oxelösund Eskilstuna Strängnäs Katrineholm/ Vingåker Flen - 50 -100 - 5 000 G_000 8000 10_000 15 _000 20_000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
ÖSTERGÖTLANDS LÄN Fig. |4 Procentuall föråndri ng + 100 | 50 Mjölby Linköping ' Finspång # Atvidaberg/ Norrköping Söder 'köping Boxholm Motala Valdemarsvik Ödeshög Kisa Österbymo - 50 -100 - 6 000 6_000 8000 10_000 15_000 20_000 30_000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
JÖNKÖPINGS LÄN Flg. I5 Procentuell förändring
+ 100
+ 50 l l
Gnosjö lr'anås d Jönköping Vaggeryd/ * Ness” =. Skillingaryd [ Vetlanda Sävsjö / l Hyltebruk l Eksjö/ Aneby / l * - 50 l -100 i - 6 000 E_000 B 000 10_000 15_000 20_000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100—000
Procentuell förändring
/
Markaryu/
Strömsnäsbruk
/
Lessebo
Alvesta
_f"'7
!
Tingsryd
Älmhulp
&!
Lenhovda
%
- 6 000
6 _000 B 000
8 000 10 000
10_000 15 000
15 _000 20 000
20_000 30 000
30 _000 50 000
50 000 100 000
100 000
F 1 g . l 7 Procentuell förändring 0 100 o 50 Mönsterås Emmaboda N*xx X Nybro Kalmar Jskarsheun Vimmerby . V" t ik Mörbylånga ' as rv Hultsfred] Torsås Virserum Högsby gorgholm - 50 -100 - 6 000 ö_000 & 000 10_000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
BLEKINGE LÄN Flg. IB Preeontulll förändring + 100 o 50 Olofström _ Karlshamn Ronneby Sölvesborg Karlskrona - 50 -100 - 6 000 6 000 8 000 10 _000 15_000 20_000 30 _000 50 _000 100_000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procentuell förändring + 100 Perstorp ' 50 Bromölla x Åstorp **xxx .,..nmulmliiiiIV.-nulnliiiiiiilm Broby Klippan Ängelholm , Hässleholm-*"'_____ USbY Kristianstad Örkelljunga Båstad Simrishamn Tomelilla - 50 —100 - 5 000 6 _000 8 000 10_000 15_000 20_000 30 000 50 000 100 000 0 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
MALMÖHUS LÄN Flg. 20 Precentuall förändring + 100 + 50 / / Bjuv / Stor-Halmö/ lloganas Eslöv /l/ Trelleborg Landskrona Hälsingborg Svalöv / Höör / / / Skurup Ystad / Sjöbo Åby - 50 -100 - 6 000 6_000 & 000 10_000 15_000 20 000 30_000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
HALLANDS LÄN Fig. 2l Procentuoll förändring . 100 Kungsbacka + 50 Varberg Halmstad Falkenberg” Laholm / - 50 -100 - 6 000 6200 8 000 10_000 15_000 20 000 30_000 50_000 100_000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
GÖTEBORGS- OCH BOHUS LÄN Flg. 22 Procentuell förändring 4 100 + 50 Stor-Göteborg / Uddevalla LYSekil / Strömstad Gravarna/, Orust 'x/Munkeda Tanumshede / - 50 -100 - 6 000 6_000 & 000 10_000 15_000 20_000 30 000 50_000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
ÄLVSBORGS LÄN Flg. 23 Procentuell förändring + 100 Lerum + 50 Surte lrollhättan4 Alingsås, / Vänersborg Borä / Tranemo Kinna Vårgårda Ulricehamn Bengtsfors Färgelanda - 50 -100 - 6 000 6_000 8000 10_000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procentuell förändring ' 100 Lerum 4 50 S t "r & rollhättan Alingsås l Tranemolz'I/ % .illa / F ' Edet W Åmål Kinna Vårgårda Ulricehamn Herrljunga (ellerud ' Bengtsfors t! Svenljunga Färgelanda . _ 50 -100 - 6 000 6 000 8 000 10 _000 15 _000 20_000 30_000 50 _000 100_000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procentuell förändring
Mariestad
XSkövde
Falköping
Habo / Lidköping
) Tidahoimvéé Hjo/ " Götene Gullspång Törebod/ [
K b ___—— (msn; arls org llossebro
_ 20_000 30_000 50 000 100 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
- 6 000 5_000 8 000 10_000 15 000 8 000
Procentuell förändring + 100 o 50 Karlstad/ / Skoghall /
_ Kristinehamn Seffle / /
Kil / Grums / /
Munkfors x Hagfors ””ha” ÅMHOE Filipstad Arvika Storfors
Sysslebäck—
-100
- 6 000 G_000 8 000 10_000 15_000 20_000 30 _000 50_000 100—000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procentuell förändring + 100 o 50 Laxå Karlskoga Xllallsberg Orebro Degerfors Kumla Hällefors Lindes erg Hora / Pålsboda / Askersund (opparberg - 50 -100 - 6 000 ö_000 & 000 10_000 15_000 20 000 50 _000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 100 000
Procentuell förändring + 100 o 50 Hallstahammar Västerås ___-" Kungsör x Köping / Arboga x Surahamma. / Fagersta / Skinnska äerg Sah/Heby Ä Norberg A - 50 -100 - 6 000 6 _000 8000 10_000 15 _000 20_000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
KOPPARBERGS LÄN Flg. 28 Procentuell förändring + 100 o 50 Borlänge i 1 Avesta a un Smedjebacken Hora ) Huckfjärd Ludvika Hedemora Rättvik Orsa 1) Säter 2) Leksand Älvdalen 3) Malung] #) Vansbro - 50 ..100 - 6 000 6_000 B _000 10 _000 15_000 20 000 30 000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
GÄVLEBORGS LÄN Fig. 29 Procentuell förändring 0 100 + 50 Hofors X / / A*xxx Sandviken "I/'EÄVIG N )
Söderhamn
nudiksvali
Edsbyn Bollnäs
Ockelbo .- Be 0 'g'” Ljusa? - 50 -100 . E 000 6_000 8 200 10 _000 15_000 20 000 30 000 50_000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
Procentuell förändring » 100 + 50 Sundsvall”) 0'nsköldsvik Timrå Härnösand / Matfors Kramfors Sollefteå Ånge - 50 Ramsele -—100 - 5 000 6_000 8000 10 _000 15_000 20_000 30 _000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
F i g. 3| Procentuell förändring 0 100 o 50 Östersund/Lit kn Järpen Bräcke Strömsund/Hammerdal kn Hammarstrand Svenstavik. Kroköm Sveg - 50 -100 - 6 000 6_000 8 000 10_000 15_000 20_000 30_000 50_000 100—000 0 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
VÄSTERBOTTENS LÄN Flg. 32 Procentuell förändring . 100 Storuman1 . 30 Vännäs Norsjö _ 40 ilhelmina Äsele - 50 + 50 Umeå Skellefteå, ''''' 1 Nordmaling",,f"'f Lycksele Robertsfors _ 50 Sorsele Vindeln l. _____ J -100 - 5 000 6_000 & 000 10 _000 15_000 20_000 30 _000 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
F1 9. 33 Procentuell förändring + 100 _ + 50 ; Luleå Kiruna Pite Bode Haparanda Älvsbyn Ka ix Arvidsjaur _ " Gällivare Arjeplog 0vertorneå Överkeiix - 50 Jokkmokk Pajala -100 - 6 000 6200 8 000 10_000 15_000 20_000 aa_ooo 50 000 100 000 8 000 10 000 15 000 20 000 30 000 50 000 100 000
resultat av den naturliga befolkningsökningen. Flera remissinstanser an- ser att en lokaliseringspolitisk satsning skall avse stöd till kommunblock med den svagaste utvecklingen.
Västerviksblocket anser att befolkningsramvärdet för dess del bort höjas med 3 500 invånare utöver det värde målsättningen anger.
Gotlands län
1980
Folkmängd
prognos 2 | målsättning | prognos 0
Antal ............... 53 999 50 700 56 000 47 000 Index ............... 100,0 93,8 103,7 87,1
Prognoser. Länet hade år 1967 53 999 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 50700 invånare, dvs. minska med ca 6 %.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till 47 000 invånare år 1980, vilket är ca 3 700 färre än enligt prognos 2.
Målsättning. Inom väsentliga verksamhetsområden måste Gotland ha en hög grad av självförsörjning, och denna ambitionsnivå förutsätter att länet får en gynnsam befolkningsutveckling, rikare differentierat näringsliv och serviceinstitutioner med tidsenlig utformning. Lånsstyrelsen/planeringsrådet fixerar befolkningsramvärdet i målsättningen till 56 000 personer år 1980.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar skulle öka med 1 200 personer till år 1980 utöver prognos 2 och 2 200 personer utöver prog- nos 0.
Länsstyrelsen/planeringsrådet anser att målsättningen är realistisk under förutsättning att förslaget om ekonomiskt stöd för att nedbringa kostna- derna för godsbefordran mellan Gotland och fastlandet genomförs och att Gotland i fråga om statligt lokaliseringsstöd behandlas som om det tillhör- de stödområdet.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott och samarbetsnämnden för Gotlands kommuner biträder den angivna målsättningen.
3—914160
Blekinge län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning prognos 0 Antal ............... 150 897 164 700 168 500 164 100 Index ............... 100,0 109,2 111,6 108,8
Prognoser. Länet hade år 1967 150 897 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 164 700 invånare, dvs. öka med ca 9 %. Prognosen förutser folkmängdsökningar i samtliga kommunblock, dock framför allt i Olofströms- och Karlshamnsblocken.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 164 100 invå— nare år 1980. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en moderat om- fördelning till förmån för Karlskronablocket på bekostnad av Olofströms och Sölvesborgs kommunblock.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet har vid bedömningen av den framtida hefolkningsutvecklingen antagit att länet får samma relativa för- ändring som övriga riket. Någon inbördes befolkningsförskj utning f örutsättes inte komma att ske. Befolkningsramvärdet för år 1980 anges i målsättning- en till 168 500 invånare.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 700 personer utöver prognos 2 och med 1 800 personer ut- över prognos 0.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott samt Karlskrona, Ronneby och Karlshamns kommunblock accepterar i huvudsak målsättningen. Söl- vesborgs- och Olofströmsblocken förordar något högre befolkningstal för de egna blocken.
Kristianstads län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning | prognos 0 Antal ............... 261 247 279 100 281 300 275 500 Index ............... 100,0 106,8 107,7 105,4
Prognoser. Länet hade år 1967 261 247 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet år 1980 uppgå till ca 279 100 invånare, dvs. öka med ca 6,8 %. Prognosen förutser folkmängdsökningar främst i Perstorps, Bro- mölla, Åstorps, Broby och Klippans kommunblock. Folkminskningar väntas i Tomelilla, Simrishamns, Båstads, Örkelljunga och Osby kommunblock.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 275 500 invå- nare år 1980, vilket understiger prognos 2 med ca 3 600. Prognos 0 inne- bär en omfördelning av befolkningen i länet till förmån för Tomelilla, Bro- mölla, Broby och Kristianstads kommunblock på bekostnad av bl. a. Bå- stads-, Åstorps- och Ängelholmsblocken.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådets målsättning anger en be- folkning på 281 300 invånare i hela länet är 1980, vilket är 2 200 fler än vad prognos 2 anger.
För de kommunblock i södra och nordvästra länsdelen (Simrishamn, To- melilla, Örkelljunga, Osby och Båstad), som väntas få en fortsatt negativ befolkningsutveckling, har de prognoserade befolkningstalen höjts i mål— sättningen. I målsättningen för andra block (Broby, Perstorp, Klippan och Ängelholm) med positiv befolkningsutveckling, har länsstyrelsen/plane- ringsrådet sänkt befolkningstalen. Motivet är att prognosen bedömts ge orealistiskt höga värden.
Målsättningen innebär att sysselsättningen inom basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 500 personer utöver prognos 2 och 1 700 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Den fastställda målsättningen accepteras av landstingets för- ualtningsutskott och av flertalet kommunblock. Broby, Bromölla, Tomelilla, Åstorps och Ängelholms kommunblock anser en höjning av befolknings- ramvärden för de egna blocken med sammanlagt 3 300 personer motiverad.
Malmöhus län
1980 Folkmängd
prognos 2 målsättning prognos 0
Antal ............... 692 404 867 300 867 300 848 600 Index ............... 100,0 125,3 125,3 122,6
Prognoser. Länet hade år 1967 692 404 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet år 1980 uppgå till ca 867 300 invånare, dvs. öka med ca 25 %. Prognosen anger folkmängdsökningar framför allt i Malmö-Lund—
området men även i Hälsingborgs, Trelleborgs, Landskrona, Eslövs, Höga— näs och Bjuvs kommunblock. I flertalet övriga block väntas en tillbaka- gång i befolkningsutvecklingen.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 848 600 invå- nare år 1980. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en omfördel- ning av befolkningen till förmån för Malmö—Lund-området samt Trelle- borgs— och Hälsingborgsblocken på bekostnad framför allt av Höganäs och Sjöbo kommunblock.
Målsättning. Bcfolkningsramvärdena i målsättningen överensstämmer med de värden som prognos 2 anger. Länet har från transportlägessynpunkt goda utvecklingsförutsättningar. Särskilt gynnsamma är dessa för företag som exporterar en relativt stor del av sin produktion. Transportläget är mest gynnsamt i länets västra delar, och dessa kommer vidare att gynnas av utvecklingen inom servicenäringarna. Malmö/Lund kommer att få sin ställning stärkt som ekonomiskt centrum för hela södra Sverige och bli lokaliseringsplats för service som behöver hela detta områdes folkmängd som befolkningsunderlag.
Enligt länsstyrelsens/planeringsrådets mening bör näringsliv och befolk- ning grupperas kring ett antal regioncentra med ett befolkningsunderlag av minst 50 000 invånare i regionen. För närvarande har endast Malmö, Lund, Hälsingborg och Ystad så stor folkmängd i sina regioner. Lands— krona, Trelleborg och Eslöv torde dock inom överskådlig tid komma upp till detta underlag. Näringsliv och bosättning bör därför grupperas kring dessa sju centra.
Inom regionerna bör emellertid eftersträvas även en gruppering av be— byggelsen kring mindre orter. Länsstyrelsen/planeringsrådet har valt 10 000 invånare i orten och dess omland som riktpunkt vid valet av de orter som näst efter regioncentra bör bli de viktigaste servicecentra. Samtliga kom- munblockscentra anses vara lämpliga härför.
Förekomsten av en storstad är en viktig faktor för en gynnsam ut- veckling i hela länet. Målsättningen bygger därför på att Malmö/Lund skall fungera som kommersiellt och kulturellt centrum för länet såväl som för övriga Sydsverige. Man måste emellertid beakta risken för att en alltför kompakt stadsbebyggelse med otillfredsställande samhällsmiljö kan uppkom- ma efter år 1980. Genom en koncentration inom ramen för en öppen regio- nal struktur anser länsstyrelsen/planeringsrådet det möjligt att behålla befolkningskoncentrationens fördelar men undgå några av den kompakta storstadens nackdelar.
Beträffande blocken i sydöstra Skåne framhålls att prognosen för dem förutsätter att näringslivet i regionen byggs ut. Länsstyrelsen/planerings- rådet anser läget i sydöstra Skåne vara så allvarligt att statligt lokalise- ringsstöd bör utgå till industriföretag som etablerar sig eller bygger ut i området.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott samt Nordvästra Skånes kommunalförbund ifrågasätter om inte länsprognosen är för optimistisk. Hälsingborgs och Landskrona kommunblock anser att folkökningen kom- mer att bli större än vad prognosen visar. I övrigt har inga erinringar fram- förts mot prognosresultatet.
Förslaget om sju regioncentra har accepterats eller lämnats utan erin- ran av remissinstanserna med undantag av de kommunala organen i sydväst- ra Skåne.
Landstingets förvaltningsutskott varnar för att ställa upp bestämda krav på befolkningsunderlag för service och regioncentra. Sydvästra Skånes kommunalförbund, Malmö och Kävlinge kommunblock framhåller att något behov att avlasta tillväxten i sydvästra Skåne inte har påvisats och att några olägenheter hittills inte förmärkts. Några remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundets länsavdelning och överlantmätaren instämmer i läns- styrelsens/planeringsrådets uppfattning om önskvärdheten av öppna om- råden mellan tätorterna och menar att förutsättningen härför i sydvästra Skåne är att expansionen i området dämpas. Nordvästra Skånes kommunal- förbund noterar med tillfredsställelse länsplanens uttalande att övriga de- lar av länet och landskapet åtminstone på sikt får större del av expansio— nen.
Hallands län
1980
Folkmängd prognos 2 målsättning prognos 0
Antal ............... 178 176 216 200 221 400 211 000 Index ............... 100,0 121,3 124,3 118,4
Prognoser. Länet hade år 1967 178 176 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 216200 invånare, dvs. öka med ca 21 %. Prognosen anger folkmängdsökningar främst i Kungsbacka, Halmstads och Varbergs kommunblock. Laholmsblocket väntas få en näs- tan oförändrad befolkning.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till ca 211 000 invånare år 1980, vilket är ca 5 200 färre än enligt prognos 2. Jämfört med prognos 2 innebär prognos 0 en minskning av befolkningen i Varbergs och i Kungs- backa kommunblock och en ökning i Falkenbergsblocket.
Målsättning. Hallands län har ett gynnsamt läge mellan de expanderande
Göteborgs- och Öresundsområdena och länets tätorter bör kunna expandera till följd av näringslivets förskjutning mot västkusten.
I målsättningen anges ett befolkningsramvärde för år 1980 till 221 400 i kommunblockslänet eller 5 200 flera än i prognosen. Huvudparten av ök- ningen eller 3 900 faller på Halmstadsblocket.
Halmstads-, Falkenbergs- och Varbergsblocken anses kunna bilda en flerkärnig region med stor samlad attraktionskraft som gör regionen till ett alternativ till storstadsregionerna vid företagslokaliseringar. Höjningen av befolkningsramvärdet för Halmstadsblocket motiveras bl.a. med att prognosen anses innebära en underskattning av servicesektorns utveckling.
Målsättningen för Varbergsblocket beaktar planerad utbyggnad i Värö. Länsstyrelsen/planeringsrådet har emellertid inte kunnat överblicka och räkna in eventuell ytterligare lokalisering som kan bli följden av den in- dustriella utbyggnaden, varför den prognos för blocket som också utgör målsättningen måste betraktas som en minimiprognos.
För Falkenbergsblocket har det prognoserade befolkningsramvärdet höjts med 1000 invånare bl.a. med hänvisning till blockets goda förutsätt- ningar att dra till sig nya industriföretag samt till underskattningen av ser— vicesektorns utveckling.
När det gäller Kungsbackablocket fastställs prognos 2 som målsättning. En snabbare folkökning skulle försvåra den planering som behövs för att nå en mera balanserad utveckling i fråga om arbetsmöjligheter, bostadsför- sörjning och servicetillgång.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 600 personer utöver prognos 2 och 2700 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott anser planeringen bygga på väl grundade antaganden. Varbergsblocket anser att befolkningsramvärdet för det egna blocket bör höjas med 4800 utöver det värde målsättningen anger.
Göteborgs och Bohus län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning prognos 0 Antal ............... 689 250 823 800 824 100 809 600 Index ............... 100,0 119,5 119,6 117,5
Prognoser. Länet hade år 1967 689250 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till 823 800 invånare dvs. öka med ca 20 %. Prognosen förutser en positiv befolkningsutveckling endast för Stor- Göteborg och Uddevalla kommunblock. Lysekils kommunblock väntas få oförändrad befolkning, medan övriga block förutses få en negativ befolk- ningsutveckling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 809 600 invånare år 1980, vilket är ca 14 000 färre än enligt prognos 2. Minskningen faller näs- tan helt på Stor-Göteborg. För övriga block innebär prognos 0 en viss om- fördelning till förmån för Uddevalla— och Strömstadsblocken.
Målsättning. Göteborg är överordnat centrum för Västsverige. Det är där- för angeläget att resurser (kommunikationer, bostäder) tilldelas regionen i tillräcklig omfattning.
Inom länet utanför Göteborgsregionen kännetecknas utvecklingen av stagnation eller tillbakagång. För att denna utveckling skall kunna vändas till det bättre krävs en ökad satsning från samhällets sida. Den behövliga utökningen av den lokaliseringspolitiska aktiviteten bör i första hand kon- centreras till Uddevalla så att en centralort av hög dignitet kan behållas och utvecklas i denna del av länet. För att bättre samordna resursfördelningen i detta område bör enligt länsstyrelsen/planeringsrådet ett regionplaneför— bund bildas av trestadsområdet (Uddevalla, Trollhättan och Vänersborg) samt Munkedals- och Lysekilsblocken. För att norra delen av länet inte skall lämnas utan en större centralort krävs satsning även på detta områdes natur- liga centralort, Strömstad.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 av 824 100 in- vånare. Ökningen med 300 personer, jämfört med prognos 2, avser Ström- stadsblocket.
Yttranden. Prognos 2 accepteras i stort sett av Stor-Göteborgs samarbets— kommitté och Uddevallablocket medan Lysekils, Gravarne, Orusts, Munke- dals, Tanumshede och Strömstads kommunblock finner prognosen alltför ogynnsam.
Älvsborgs län
1980
Folkmängd prognos 2 målsättning prognos 0
Anta] ............... 385 040 427 800 438 600 424 800 Index ............... 100,0 111,1 113,9 110,3
Prognoser. Länet hade år 1967 385 040 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 427 800 invånare dvs. öka med ca 11 %. Prognosen anger folkmängdsökningar i förortsblocken till Göteborg (Lerum och Surte) samt i Alingsås och Trollhättans kommunblock medan Dalslandsblocken jämte Svenljungablocket förutses få en vikande befolk- ningsutveckling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till 424800 invånare år 1980 vilket är något färre än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en höjning av befolkningstalet bl. a. i Borås-, Väners- borgs—, Melleruds— och Åmålsblocken, på bekostnad av bl. a. Kinna, Ulrice- hamns, Alingsås, Tranemo och Lilla Edets kommunblock.
Målsättning. Inom Dalsland bör fortsatta lokaliseringspolitiska insatser i första hand inriktas på en utbyggnad av industrin och Viss offentlig service inom Åmåls stad, som är den största tätorten inom denna del av länet. Även i övrigt torde fortsatt lokaliseringsstöd vara nödvändigt för att stabilisera sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i Dalsland. Med hänsyn till det fortfarande relativt stora antalet sysselsatta inom jord— och skogsbruket i Bengtsfors, Melleruds och Färgelanda kommunblock torde det dock vara svårt att undvika en viss nedgång i befolkningstalen.
Textil- och konfektionsindustrins dominans inom den södra länsdelen innebär speciella svårigheter vid framtidsbedömningar av den totala indu- strisysselsättningen inom denna del av länet. På sikt framstår en mera mång- sidig branschsammansättning som nödvändig. För att åstadkomma detta måste man sannolikt räkna med statliga stödåtgärder för att underlätta ny- etablering av företag inom mera expansiva branscher. Under överskådlig tid kommer dock utvecklingen inom textil- och konfektionsindustrin att ha stort inflytande på den totala industrisysselsättningen.
Statligt lokaliseringsstöd kan även i fortsättningen bli aktuellt i samband med större företagsnedläggningar eller andra krisartade förhållanden för att orter med en redan utbyggd samhällsservice skall kunna bestå.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för länet i dess helhet på 438 600 invånare. I förhållande till prognos 2 innebär målsättningen ökningar för Surte, Lerums, Svenljunga och Trollhättans kommunblock samt Dals- landsblocken och en minskning för Alingsås, Vårgårda, Lilla Edets och Kinna kommunblock.
Målsättningen innebär att antalet arbetstillfällen inom basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 3 900 utöver prognos 2 och 4 800 utöver prognos 0.
Yttranden. Målsättningen accepteras i stort sett av landstingets förvalt- ningsutskott samt Åmål, Lilla Edet, Herrljunga, Ulricehamn, Tranemo och Borås kommunblock. De övriga blocken önskar uppjusteringar. I några block däribland Surte och Lerum motiveras de högre befolkningsramvärde- na av närheten till Göteborgsregionen. Bengtsfors kommunblock accepterar ej den ensidiga satsningen på Åmål som målsättningen är ett uttryck för utan vill via länsstyrelsen initiera ett samarbete med Åmålsblocket.
Skaraborgs län
1980
Folkmängd
prognosZ | målsättning prognosO
Antal ............... 258 565 275 600 275 600 277 700 Index ............... 100,0 106,6 106,6 107,4
Prognoser. Länet hade år 1967 258 565 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 275 600 invånare dvs. öka med ca 7 %. Prognosen antyder den kraftigaste befolkningstillväxen i Skövde, Lidköpings, Falköpings och Skara kommunblock. Grästorps, Nossebro, Karls- borgs och Vara kommunblock förutses få en fortsatt klart ogynnsam utveck— ling medan övriga block väntas behålla nuvarande befolkningsstorlek.
Enligt prognos 0 skulle folkmängdeni länet uppgå till ca 277 700 invånare år 1980 vilket är något fler än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en höj ning av befolkningstalen för Falköpings, Mariestads och Habo kommunblock, medan framför allt Skövde, Nossebro och Töreboda kommunblock skulle få en mindre gynnsam befolkningsutveckling.
Målsättning. Befolkningsramvärdena i målsättningen överensstämmer med motsvarande värden i prognos 2. Länsstyrelsen/planeringsrådet hän- visar bl. a. till den goda tillgången på arbetskraft för industri, länets strate- giska läge mellan stora avsättningsområden, jordbrukets bestående bety- delse som faktor i länets näringsliv, tillgången till sötvatten för industrin samt den gynnsamma utvecklingen inom industrin.
Länsstyrelsen/planeringsrådet anför bl. a. att länets resurser bör under- kastas en samordnad ekonomisk-fysisk planering, varvid bl. a. bör utredas frågan om en central stadsregion vari Skövde ingår.
Yttranden. Målsättningen för totalbefolkningen accepteras inte av Lid- köpingsblocket, som anser att länet bör behålla andelen av rikets totalbefolk- ning, vilket för år 1980 skulle innebära en befolkning i länet om 290 000 invånare. Landstingets förvaltningsutskott betonar vikten av att den nu— varande länsindelningen behålles samt att inom länet skapas »ett eller flera utvecklingskraftiga centra».
Uppbyggnaden av en central attraktiv stadsregion har föranlett erinringar och synpunkter av flertalet remissinstanser.
Värmlands län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning I prognos 0 Antal ............... 286 665 285 700 292 200 279 600 Index ............... 100,0 99,7 101,9 97,5
Prognoser. Länet hade år 1967 286 665 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 285 700 invånare. Prognosen anger en tillväxt av befolkningen i Karlstads- och Skoghallsblocken, medan invå- narantalet i Kils-, Grums-, Säffle— och Kristinehamnsblocken skulle bli i stort sett oförändrat.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet komma att uppgå till 279 600 invånare år 1980 vilket är ungefär 6 100 färre än enligt prognos 2. I förhål- lande till prognos 2 innebär prognos 0 en höj ning av invånarantalet i Kristi- nehamns- och Arvikablocken samt i någon mån i Filipstads kommunblock. För Karlstad/Skoghall förutser prognos 0 färre invånare än prognos 2.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet delar in kommunblocken i tre grupper: (1) block där befolkningsminskningen går så hastigt att den inte kan accepteras från välfärdssynpunkt, (2) block som är naturliga växtcentra och slutligen (3) bruksorterna. När det gäller den första gruppen av kom- munblock, till vilken hänföres Årjängs, Åmotfors, Sunne, Torsby, Syssle- bäcks och Kyrkhedens kommunblock, konstateras att en stor del av den utflyttning som måste ske för att balans skall åstadkommas på arbetsmark- naden kommer att drabba generationer som normalt sett har liten flyttnings- benägenhet. För dessa block har man därför eftersträvat en sådan sysselsätt- ningsutveckling att ingen skall behöva flytta efter 40 års ålder. Uppjuste- ringen i förhållande till prognos 2 uppgår totalt för dessa block till ca 4 000 personer. Av dessa block har Torsby en bättre utvecklad samhällelig service än de andra blocken.
Till växtcentra räknas Arvika, Säffle, Filipstads, Karlstads och Kristine— hamns kommunblock. Målsättningen anger inom denna grupp högre be- folkningstal än prognos 2 för Filipstads, Säffle och Arvika kommunblock.
Till bruksorterna hänförs Storfors, Hagfors, Munkfors, Forshaga och Grums kommunblock. Samtliga orter domineras av ett enda företag men för Forshaga och Grums påverkas situationen betydligt av angränsande större orters arbetsmarknad. Problemet för de isolerade bruksorterna är framför allt frågan hur man skall kunna öka den kvinnliga sysselsättningen. Om en sådan ökning inte kan uppnås finns det enligt länsstyrelsen/plane- ringsrådet berättigad anledning betvivla att varaktig balans kan åstadkom- mas på arbetsmarknaden i dessa orter.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 på 292200 invånare.
Målsättningen innebär att antalet sysselsatta inom basnäringar fram till .år 1980 skulle öka med ca 1 650 personer utöver prognos 2 och med 2800 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Säffle, Årjängs, Åmotfors, Arvika, Sunne, Torsby, Sysslebäcks och Kyrkhedens kommunblock har enats om en gemensam granskning av prognos 2. Granskningen, som genomförts i samarbete med Svenska kom- munförbundet, lämnar alternativa prognoser för såväl sysselsättning som totalbefolkning. Resultaten ligger i allmänhet på en högre nivå än prognos 2. Flera samarbetsnämnder anser att prognos 2 inte präglas av godtagbar obj ek- .tivitet och neutralitet.
Målsättningen accepteras av Filipstads-, Karlstads/Skoghalls-, Kils-, Grums-, Arvika-, Hagfors- och Munkforsblocken. Övriga block föreslår en uppjustering av målsättningen med sammanlagt ca 17 000 invånare, varav »cn dryg tredjedel faller på Kristinehamnsblocket.
”Örebro län
1980
Folkmängd prognos 2 målsättning prognos 0
? Antal ............... 271 334 299 600 303 500 300 600 Index ............... 100,0 110,4 111,8 110,8
Prognoser. Länet hade år 1967 271 334 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet år 1980 uppgå till ca 299 600 invånare dvs. öka med ca 10 %. Prognosen anger en klart gynnsam befolkningsutveckling i Örebro, Karlskoga, Laxå, Hallsbergs och Kumla kommunblock. I övriga block antas '.befolkningsutvecklingen gå tillbaka eller stagnera.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 300 600 invånare år 1980 vilket är ca 1 000 fler än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en kraftig ökning av befolkningstalet framför allt i Karl- skoga, Lindesberg och Kumla kommunblock samt i någon mån i Hallsbergs- »och Pålsbodablocken, medan särskilt Örebroblocket men även Hällefors och Degerfors kommunblock skulle få en minskning.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet önskar med statsmakternas stöd vidareutveckla Örebro som landsdelscentrum. Lokaliseringen av lämp- liga servicefunktioner till regioncentra såsom Hallsbergs, Karlskoga och
Lindesbergs kommunblock bör också fortsätta. Att stärka Lindesbergsbloc- ket anses särskilt angeläget. Den starka befolkningsminskningen i block med väl utrustade servicecentra är inte acceptabel. Till sådana block efter- strävas en lokalisering av primär näringsverksamhet, framför allt industri.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för hela länet på 303 500 invånare. Målsättningen innebär höjningar av befolkningstalen enligt pro- gnos 2 i Lindesbergs, Askersunds, Hällefors, Hallsbergs och Kopparbergs kommunblock.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 1 100 personer utöver prognos 2.
Yttranden. Landstingets förvaltningsutskott samt Örebro, Kumla, Asker— sunds, Nora, Lindesbergs och Kopparbergs kommunblock accepterar i huvud— sak länsstyrelsens/planeringsrådets målsättning. Övriga kommunklock an- ser att planeringen bör inriktas på en större folkmängd än som redovisas-i länsstyrelsens prognos och målsättning.
Västmanlands län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning prognos 0 Antal ............... 253 159 298 800 301 200 285 200 Index ............... 100,0 118,0 119,0 112,7 .
Prognoser. Länet hade år 1967 253 159 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 298 800 invånare dvs. öka med ca 18 %. Prognosen anger befolkningsökningar för flertalet kommunblock sär- skilt Västerås, Hallstahammar och Köping. Minskning förutses i Skinn- skattebergs-, Norbergs-, Sala- och Hebyblocken.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 285 200 invånare år 1980 vilket är 13 600 färre än enligt prognos 2. Minskningen faller främst på Västerås-, Sala-, Heby- och Köpingsblocken medan framför allt Hallsta- hammars men även Surahammars kommunblock skulle få vissa ökningar jämfört med prognos 2.
Målsättning. Länet kan uppdelas i två relativt homogena delar av vilka den ena karaktäriseras av hög andel och snabb tillväxt av industrisyssel- sättningen och den andra — länets nordöstra del —— i hög grad präglas av tillbakagående jord- och skogsbruk. Viss regional omfördelning av befolk- ningen följer av dynamiken i näringslivet. Det finns emellertid anledning
att ingripa när takten i folkminskningen medför alltför snabb avskrivning av samhällskapital eller hotar att undergräva basen för samhällsservice. Länsstyrelsen/planeringsrådet betonar vikten av att ett differentierat och stabiliserat näringsliv skapas i Fagerstaregionen samt att särskilda an- strängningar ägnas utvecklingen i Salaregionen.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 på 301 200 in- vånare. Målsättningen innebär en höjning för Norbergs kommunblock och Salaregionen. Vid en jämförelse mellan dessa bedöms förutsättningarna som gynnsammare för Norbergsblocket. Motivet för höjningen är att mildra effekterna av den snabba rationaliseringen inom gruvindustrin respektive minskningen inom jord- och skogsbrukssysselsättningen.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 1 150 personer utöver prognos 2 och 4 200 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Enligt Västerås stad överensstämmer prognos 2 väl med sta- dens egen prognos. Flera samarbetsnämnder bl. a. i Köpings-, Arboga- och Hebyblocken hävdar att prognos 2 anger en alltför hög minskningstakt inom jord- och skogsbruk.
Fagerstablocket ifrågasätter om inte ansträngningarna att förbättra ut- vecklingen i regionen skulle få ett bättre resultat om stöd för näringslivet kunde utgå även till andra kommunblock än Norberg. Norbergs- och Sala- blocken anser att folkmängden bör ligga på en högre nivå år 1980 än vad målsättningen anger. Flera kommunblock framhåller att en utveckling en- ligt målsättningen förutsätter bättre vägförbindelser med Stockholm samt en fördj upad mälarled.
Kopparbergs län
1980 Folkmängd
prognos 2 målsättning | prognos 0
Antal ............... 281 100 268 900 286 000 * 263 700
Index ............... 100,0 95,6 101,7 93,8
Prognoser. Länet hade år 1967 281 100 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 268 900 invånare dvs. minska med ca 4 %. Prognosen förutser folkökning endast i Falu- och Borlängeblocken. För Mora och Avesta kommunblock väntas befolkningsutvecklingen stag-
nera medan minskande befolkning förutses i övriga block. Särskilt stark minskningstakt väntas i de nordliga delarna av länet.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 263 700 invånare år 1980 vilket är ungefär 5 200 färre än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en gynnsammare befolkningsutveckling i fram- för allt Falu-, Hedemora— och Ludvikablocken men en mindre gynnsam ut- veckling i Borlänge och Rättviks kommunblock samt de fyra nordligaste blocken.
Målsättning. Utvecklingen präglas av konkurrens inte mellan tätorter och glesbygd utan mellan olika tätorter och tätortsregioner. I denna kon- kurrens förefaller det som om ökad agglomerationsgrad ger stora fördelar, ett förhållande som måste beaktas vid fördelning av samhällets investeringar och vid inriktningen av den lokaliseringspolitiska stimulansen i länet. Det innebär stor risk för produktionsutvecklingen och levnadsstandarden att slå vakt om ett alltför stort antal små tätorter. Det är emellertid inte styrkt att en spridning av expansionen i riket till ett antal tätortsregioner med t. ex. 100 000 invånare inte skulle vara ekonomiskt gynnsammare än t. ex. Stor- Stockholms expansion. Det är därför rimligt att tillvarata de möjligheter till vidareutveckling som finns i Falu—Borlängeregionen.
I block med vikande näringsliv bör det vara en allmän målsättning att begränsa eller i bästa fall avhjälpa konsekvenserna av näringslivsutveck- lingen.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde på 286 000 invånare eller 17 100 fler än enligt prognos 2. Av höjningen faller ca 7 000 på F alun—Bor- länge, resten är tämligen jämnt fördelad på övriga block.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 4 020 personer utöver prognos 2 och 6 000 personer utöver prognos 0. En ungefärlig uppskattning av de investeringar som målsätt- ningen innefattar anger en kostnad på inemot 1 miljard kr. En betydande del av dessa investeringar måste enligt länsstyrelsen/planeringsrådet komma till stånd under statlig medverkan.
Yttranden. Ett stort antal remissinstanser finner prognoserna pessimis- tiska i synnerhet beträffande jord- och skogsbruk. Några kommunblock jämte Iänsavdelningen av Svenska kommunförbundet ifrågasätter om pro— gnos 2 är neutral och objektiv och framhåller att den gynnar vissa av de större blocken på bekostnad av vissa av de mindre.
Gävleborgs län
1980
Folkmängd
prognos2 | målsättning prognosO
Antal ............... 294 977 309 800 313 900 296 000 Index ............... 100,0 105,0 106,4 100,3
Prognoser. Länet hade år 1967 294 977 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 309 800 invånare dvs. öka med ca 5 %. Prognosen tyder på en positiv befolkningsutveckling i Gävle, Sand- vikens och Hudiksvalls kommunblock. Hofors-, Söderhamns— och Bollnäs- blocken väntas få en i det närmaste oförändrad befolkning medan övriga block i länet förutses få en negativ utveckling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till ca 296 000 invånare år 1980 vilket är ungefär 14000 färre än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en omfördelning av befolkningen till förmån för Sandvikens och Hofors kommunblock och på bekostnad av framför allt Gävle- och Bollnäsblocken.
Målsättning. Omflyttningar inom länet kan inte undvikas. I detta sam- manhang bör ansträngningarna inriktas på att främja en gynnsam utveck- ling av länets A-regioner och i synnerhet centralorterna i dessa. I block med ogynnsam befolkningsutveckling är det emellertid angeläget att bevara un- derlaget för tillfredsställande service.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 på 313 900 invå- nare. Höjningar jämfört med prognos 2 har genomförts för fyra block, näm- ligen Bollnäs, Edsbyn, Ljusdal och Bergsjö. Motivet är att tillförsäkra dessa block underlag för tillfredsställande eller redan befintlig service, bl. a. på skolväsendets område. Ljusdalsblockets strategiskt viktiga roll i nordvästra länsdelen gör att blockets folkmängd på sikt inte bör få understiga 25 000 invånare. För att uppfylla detta krav torde statliga stödåtgärder bli nöd— vändiga. Redan en utveckling enligt prognos 2 förutsätter sådana åtgärder.
Gävle kommunblock utgör ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum för länet och angränsande områden. Länsstyrelsen/planeringsrådet är be- rett att stödja den spontana tillväxt som prognos 2 anger.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 900 personer utöver prognos 2 och 3 300 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Gävle- och Hudiksvallsblocken accepterar de uppställda be- folkningsramvärdena för år 1980 medan övriga kommunblock önskar upp- justeringar. Kommunblocken i Hälsingland framhåller i ett gemensamt ytt- rande att folkmängden år 1980 inte hör tillåtas understiga 150 000 personer samt att målsättningen för de olika blocken bör överensstämma med den kommunala uppfattningen.
Västernorrlands län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning | prognos 0 Antal ............... 277 583 274 700 286 000 ! 256 500 Index ............... 100.0 99,0 103,0 92,4
Prognoser. Länet hade år 1967 277 583 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 274 700 invånare dvs. minska med ca 1 %. Prognosen anger en kraftig expansion i Sundsvallsblocket, medan Örnsköldsviks, Timrå och Härnösands kommunblock förutses få oförändrad befolkningsstorlek. I övriga block, särskilt Ramsele- och Ångeblocken, vän— tas en rätt ogynnsam befolkningsutveckling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till ca 256 500 invånare år 1980 vilket är ca 18 000 färre än enligt prognos 2. I förhållande till prognos 2 innebär prognos 0 en ökning av befolkningsramvärdet för Kramforsblocket och en minskning för övriga block, särskilt Sundsvall, Timrå, Örnsköldsvik, Ramsele och Sollefteå.
Målsättning. Länsstyrelsen/planeringsrådet vill i första hand möjliggöra fortsatt expansion i Sundsvalls och Örnsköldsviks kommunblock samt ge Härnösand-Kramforsregionen en bas för framtida expansion och i andra hand motverka folkminskningen i nordvästra Ångermanland och västra Medelpad.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 på 286000 invånare eller 11300 fler än enligt prognos 2. Höjningen av befolknings- talen är relativt sett störst i de mest tillbakagående blocken Kramfors, Sol- lefteå, Ånge och Ramsele.
Höjningarna för Ånge- och Ramseleblocken motiveras med att central- orterna bör kunna tjäna som bostadsorter och servicecentra för sysselsatta inom skogsbruket, samt att tillräckligt underlag måste skapas för gymnasia- la skolor resp. grundskolans högstadium. Målsättningen för Sundsvallsom- rådet (inkl. Timrå- och Matforsblocken) är att området skall kunna ut- vecklas till ett storcentrum inte bara för mellersta Norrland utan i viss mån även för hela Norrland. Med målsättningen för Härnösand vill länsstyrel- sen/planeringsrådet mildra effekten av den ogynnsamma befolkningsut- vecklingen i Ådalen och samtidigt skapa underlag för kvalificerad service i fråga om sjukvård m.m. I Kramforsblocket kvarstår ett behov av nya arbetstillfällen inom verkstadsindustrin. För att behövligt underlag för samhällsservice skall finnas bör folkmängden i blocket år 1980 uppgå till ca 30000 invånare. När det gäller Sollefteåblocket motiveras höjningen av blockets betydelse för den framtida skogsindustrin i nordvästra Ångerman-
land och av önskemålet att bevara underlaget för nu befintlig service. I fråga om Örnsköldsviksblocket har målsättningen förestavats av önskan att be- vara underlaget för gymnasium och lasarett.
Länsstyrelsen/planeringsrådet anför slutligen att målsättningen för sva- ga block inte har högre angelägenhetsgrad än målsättningen för de starka blocken. Bidragsprocenten i samband med statligt lokaliseringsstöd bör dock differentieras till förmån för svagare kommunblock.
Målsättningen innebär att antalet sysselsatta i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 2700 personer utöver prognos 2 och 7 100 personer utöver prognos 0.
Yttranden. Sundsvallsblocket framhåller vikten av att målet för länet som helhet kan uppnås. Om målsättningen inte kan uppfyllas i något block är det angeläget att de mera expansiva blocken bereds tillfälle att öka ytter— ligare för att den totala målsättningen skall kunna uppnås.
Kramfors kommunblock förordar en målsättning som ligger ca 4 000 in- vånare högre än vad planeringsrådet förordat för år 1980 medan Sollefteå— blocket vill justera upp målsättningen så att nuvarande folkmängd kan behållas.
Ett stort antal samarbetsnämnder bl. a. i Ånge, Kramfors, Sollefteå, Ram- sele och Timrå kommunblock anser av olika skäl att prognoserna är alltför pessimistiska.
Jämtlands län
1980
Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning prognos 0
Antal ............... 129 275 112 450 139 000 95 300 Index ............... 100,0 87,0 107,5 73,7
Prognoser. Länet hade år 1967 129 275 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 112 450 invånare dvs. minska med 13 %. Prognosen förutser ökning av folkmängden i Östersundsblocket (inkl. Lits kommun). Övriga block i länet antas emellertid få en kraftig folkminskning, 20 % eller mer. Särskilt ogynnsam utveckling förutses i Svenstaviks-, J ärpen- och Svegblocken.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden uppgå till ca 95300 invånare år 1980 vilket är ungefär 17 100 färre än enligt prognos 2.
4—914160
Målsättning. Utgångspunkter i länsstyrelsens/planeringsrådets målfor— mulering har varit att 1) näringslivet i länet bör göras mer differentierat, 2) avfolkningstakten inte får bli så hög att omställningssvårigheter uppstår, 3) sysselsättning inom länet bör beredas åt länets arbetskraftstillgångar, 4) länets olika delar på ett tillfredsställande sätt bör kunna försörjas med service. Eftersom möjligheterna att erbjuda viss service är beroende av kon- sumentunderlaget betraktas målsättningen för serviceförsörjningen som utgångspunkt och utslagsgivande faktor vid bestämning av ramvärden för länet som helhet såväl som för enskilda block. Östersund är den enda ort i länet där verkligt kvalificerad service kan erhållas. Om inte länets befolk- ningskall tvingas söka denna service på mycket stort avstånd från länet, måste befolkningsunderlaget i såväl länet som Östersundsblocket vara så- dant att nuvarande service kan upprätthållas. Länsstyrelsen/planerings- rådet anser därför att länets folkmängd inte får minska ytterligare.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 på 139000 invånare,_vilket är 126 500 fler än enligt prognos 2. Av denna höjning faller ca 15 000 på Östersundsblocket (inkl. Lit) medan ca 5 700 faller på Svegs och Strömsunds kommunblock tillhopa.
På grund av de stora avstånden i länet är det nödvändigt att utöver Östersund ha orter som kan erbjuda service mellan kommunblocks- och länsnivå. Orter som kan komma i fråga är Strömsund och Sveg. Som lämpligt tröskelvärde på det minsta befolkningsunderlaget för sådan ser- vice har angivits underlaget för gymnasium. Man finner att Strömsunds kommunblock med större sannolikhet än Svegblocket kan uppnå erforder- lig folkmängd år 1980.
Järpens och Svegs kommunblock kommer enligt prognOS 2 inte att ha un- derlag för tillfredsställande kommersiell och samhällsservice. Detta har ut- gjort motiv för att i målsättningen ange högre befolkningstal för dessa block än prognos 2 utvisar.
För den händelse länet skulle tillföras resurser i form av nya arbets- tillfällen utöver dem som följer av den spontana utvecklingen har läns— styrelsen/planeringsrådet gjort ett försök att rangordna tänkbara lokali- seringsorter. Därvid har sammanvägts sådana faktorer som avståndet till alternativa serviceorter, det nedlagda realkapitalets värde i resp. ort, ortens spontana utvecklingsmöjligheter m.m. Resultatet har blivit fyra priori- teringsgrupper: 1) Östersund, 11) Strömsund, III) Sveg, Järpen och Bräc- ke samt IV) Hammarstrand och Svenstavik.
Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 4 800 personer utöver prognos 2 och 12 300 personer utöver prognos 0. Av nämnda 4800 arbetstillfällen skulle 1 800 krävas inom om- råden där resultatet av den hittills bedrivna lokaliseringspolitiken tyder på
att målsättningen inte kan uppnås med nuvarande medel medan c:a 3 000 krävs inom områden (främst Östersundsblocket) där nuvarande medel kan väntas få vissa om än otillräckliga resultat med hänsyn till uppställda mål.
Länsstyrelsen/planeringsrådet har efter redovisningen av länsplanering 1967 gjort vissa uttalanden om åtgärder för att främja en gynnsammare utveckling i länet. Innehållet är i korthet följande.
Den sysselsättningstillväxt som erfordras om målsättningen skall kunna nås måste till övervägande del ske genom utveckling av industrisektorn. Även andra delar av näringslivet berörs emellertid. Länsstyrelsen/plane— ringsrådet föreslår bl. a.
1) särskilda produktionsstimulerande åtgärder inom jordbruket i vissa delar av länet,
2) intensifierat statligt stöd till skogsbruket inom råvaruområdena för den i länet utbyggda skogsindustrin,
3) intensifiering av malmprospekteringen, 4) differentiering av lokaliseringsstödets storlek och villkor inom stöd- området så att nyetablering och omflyttning av företag stimuleras,
5) ökade statliga bidrag för gemensamhetsanläggningar inom turistnä- ringen i länet,
6) ytterligare lokalisering till länet av idrottsanläggningar och riksan- läggningar för hälso— och sjukvård,
7) förnyat övervägande av Östersunds lämplighet som universitetsfilial. Yttranden. Östersunds kommunblock anser att prognos 2 är realistisk, medan ett antal andra kommunblock hävdar att bedömningen av jord- brukets utveckling är alltför pessimistisk. Svenstaviksblocket anser att tu- rismens betydelse underskattats.
Målsättningen accepteras av landstingets förvaltningsutskott samt Ös- tersunds och Krokoms kommunblock. Strömsundsblocket anser att en något annorlunda relation bör gälla i resursfördelningen mellan blocken. Även Järpens kommunblock ställer sig kritiskt på denna senare punkt. Prio- riteringen av de olika orterna godtas inte av Hammarstrands, Svegs, Bräcke och Svenstaviks kommunblock.
Västerbottens län
1980
Folkmängd prognos 2 målsättning prognos 0
Antal ............... 235 230 249 100 250 700 223 500 Index ............... 100,0 105,9 106,6 95,0
Prognoser. Länet hade år 1967 235 230 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen är 1980 uppgå till ca 249100 invånare dvs. öka med ca 6 %. Prognosen visar på folkökning i de två största blocken Umeå och Skellefteå och därtill synnerligen kraftigt i det förstnämnda blocket. I öv- riga block emotses en mycket ogynnsam befolkningsutveckling.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 223500 in- vånare år 1980 vilket är ungefär 25500 färre än enligt prognos 2. Skill— naden faller nästan helt på Umeå och Skellefteå kommunblock. För övriga block avviker prognos 0 inte radikalt från prognos 2.
Målsättning. En viss folkmängdsminskning i inlandet är oundviklig. Med hänsyn till risken för kapitalförstöring bör dock en snabbare befolknings— minskning än 2 % i ett kommunblock inte accepteras.
Lyckseles karaktär av centralort för hela inlandet gör utvecklingen där av strategisk betydelse. Om möjligt bör blockets folkmängd behållas oför- ändrad.
Målsättningen anger ett befolkningsramvärde för år 1980 av 250 700 in- vånare, vilket innebär en höjning med 1 600 invånare jämfört med prognos 2. Höjningar i framför allt Lyckseleblocket och andra inlandsblock har kompenserats med sänkningar av ramvärdena för Umeå och Skellefteå kommunblock. Denna sänkning är att betrakta som en korrigering av pro- gnos 2 vilken inte beaktade pendlingen mellan blocken och därför överskat- tade befolkningsutvecklingen i nämnda block.
För att förverkliga målsättningen föreslår länsstyrelsen/planeringsrådet följande åtgärder:
1) Lokaliseringsstödet bör göras mer generöst i inlandet än i kustom- rådena och turistnäringen i inlandet bör jämställas med industri. Vidare bör någon form av bidrag utgå till företag som investerar i bättre orga- nisation.
2) Förutom stöd till det enskilda näringslivet bör lokalisering av olika former av statlig verksamhet ske till inlandet.
3) Samhällsplaneringen bör förbättras, bl.a. i syfte att dokumentera samhällets beslutsamhet att på lång sikt bevara och satsa på inlandets cen- tralorter, främst Lycksele, Vilhelmina och Storuman. Inlandsorternas för- bindelser bör förbättras.
4) Stöd bör ges åt inlandets skogsbruk för att på lång sikt trygga skogs- produktionen.
5) Malmletningen i inlandet bör intensifieras. Ett positivt beslut om gruvbrytning vid Stekenjokk bör fattas snarast.
6) Vindelälven bör byggas ut. Blir så inte fallet bör kompenserande utbyggnad av vägar och turistföretag ske.
7) Stöd bör ges åt äldre jordbrukare så att de kan fortsätta verksamhe- ten under sin återstående yrkesverksamma tid.
Länsstyrelsen/planeringsrådet framhåller att socialpolitiska åtgärder
måste tillgripas om de uppställda befolkningsramvärdena inte kan uppnås.
Målsättningen innebär att sysselsättningen inom basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 370 personer utöver prognos 2 och med 6 300 per- soner utöver prognos 0. Den tämligen låga siffran 370 förklaras av att om- fördelningar mellan Umeä-Skellefteåregionerna och Lyckseleregionen för- utsättes ske. I den senare regionen uppgår behovet av ytterligare arbetstill- fällen till ca 2 400.
I fråga om Vindelälvens utbyggnad har tre av planeringsrådets ledamöter avgivit särskilda yttranden. En reservant i rådet anser att en befolknings- minskning med 2 % per år inte bör accepteras.
Yttranden. Flera samarbetsnämnder finner det märkligt att folkräk- ningsdata från år 1965 inte beaktats i prognos 2. Lycksele, Åsele, Vindelns och Storumans kommunblock har låtit utföra alternativa prognoser vilka antyder en annan utveckling än prognos 2.
Landstingets förvaltningsutskott jämte ett antal kommunblock ifrågasät— ter starkt om en befolkningsminskning med 2 % per år kan accepteras, eftersom flyttarna framför allt består av unga människor. Länsavdelningen av Svenska kommunförbundet finner att om en procentgräns skall användas bör den sättas till 1,55 %. Länsarbetsnämnden understryker behovet att satsa på Lyckseleblocket men anser att ytterligare några orter har betydelse för utvecklingen i området. Umeå- och Skellefteåblocken tillstyrker målsätt— ningen i stort, medan övriga kommunblock har större eller mindre invänd- ningar att göra. Preciserade krav på ändring av ramvärdena för år 1980 ställs av Vännäs (12000 inv. år 1980), Lycksele (16600 inv. år 1980), Storuman (8 500 inv. år 1980) och Robertsfors (7 500—8 000 inv. år 1980). Några kommunblock anser att en planering som anger att de lokaliserings- politiska insatserna skall koncentreras till vissa orter är skadlig.
Norrbottens län
1980 Folkmängd 1967 prognos 2 målsättning prognos 0 Antal ............... 260 918 193 500 258 500 208 500 Index ............... 100,0 74,2 99,1 79,9
Prognoser. Länet hade år 1967 260 918 invånare. Enligt prognos 2 skulle befolkningen i länet är 1980 uppgå till ca 193500 invånare dvs. minska med ca 26 %. Prognosen förutser en ogynnsam befolkningsutveckling för
samtliga block. I vissa fall är den förutsedda utvecklingen synnerligen negativ, sålunda skulle t. ex. Paj ala— och Överkalixblocken få en folkmängds— minskning på omkring 70 % under tiden 1960—1980.
Enligt prognos 0 skulle folkmängden i länet uppgå till ca 208500 in- vånare år 1980 vilket är ungefär 15 000 fler än enligt prognos 2. I för— hållande till prognos 2 innebär prognos 0 en höjning av befolkningstalet i Luleå-, Piteå-, Älvsbyn- och Bodenblocken med sammanlagt 15 700 samt i Kiruna kommunblock med ca 1 700. För övriga block ligger prognos 0 under prognos 2.
Målsättning. Målsättningen anger ett befolkningsstamvärde av 258 500 in— vånare vilket innebär att det enligt prognos 2 förutsedda befolkningstalet höjs med 45000. Länsstyrelsen/planeringsrådet vill genom att satsa på Luleå, Piteå, Boden, Älvsbyn och Kalix utveckla dessa block till en tät- ortsregion av sådan storlek och struktur att den får samma spontana till- växtkraft som observerats för Sundsvallsområdet och Gävle-Sandviken.
För Kiruna, Gällivare och Arvidsjaurs kommunblock motiveras befolk- ningsramvärdena (som är uppjusteringar av prognos 2) av att en utveck- ling enligt prognosen skulle innebära risker för att man i framtiden inte kan ta till vara skogs- och malmtillgångarna i inlandet.
Höjningen för övriga block motiveras med att befolkningsunderlaget enligt prognos 2 blir otillräckligt i fråga om både kommersiell och institu- tionell service. Detta argument gäller särskilt för Övertorneå som omnämns som enda tänkbara centralort på mellannivå för mellersta Tornedalen. Underlaget för grundskolans högstadium är i fara om utvecklingen skulle tillåtas följa prognosen. Detta är även motiv för målsättningen för Pajala och Jokkmokks kommunblock.
Länsstyrelsen/planeringsrådet föreslår följande åtgärder för att förverk- liga målsättningen:
a) När det gäller gruvbrytning föreslås (1) att prospekteringskapaciteten ökas (utökning av SGU) samt (2) att möjligheterna till snabb teknisk och ekonomisk undersökning av olika fynds brytningsförutsättningar förbättras.
b) I fråga om industrin föreslås (1) att samhället griper in och i inlan- det skapar sysselsättning i första hand i Gällivare och Arvidsjaur, (2) att den medvetna lokaliseringspolitik fortsätter som genom frisläppandet av investeringsfondmedel ledde till att åren 1964——1966 fyra industriföretag nyetablerades i kustlandet (8—10 sådana företagsetableringar fram till [980 skulle leda till ett realiserande av den målsättning som ställts upp för detta område), (3) att det till Norrbotten nylokaliserade näringslivets krav på samhällsservice beaktas så att inte förutsättningarna för utvecklingen försämras genom isolerade beslut inom en viss samhällssektor samt (4) att företagareföreningens kapacitet byggs ut.
c) Beträffande de areella näringarna lämnas en rad generella förslag bl. a. om socialt betingat investeringsstöd till äldre jordbrukare, stöd och
lån för bär- och grönsaksodlingar samt intensifierade skogsvårds- och åter- växtåtgärder för att förbättra utgångsläget för framtida avverkningar.
d) (1) Utbyggnaden av turistnäringen bör koncentreras till trakterna av den blivande Graddisvägen (Arjeplog), till Gällivare-Jokkmokksområdet och Torne träsk och (2) lokaliseringsstödets tillämpning när det gäller turistverksamhet bör omprövas (bl.a. föreslås att bidrag skall utgå).
e) I fråga om den icke befolkningsbestämda servicen föreslås (1) att Norrbotten i framtiden prövas som lokaliseringsområde för sådan service- verksamhet som är avsedd att betjäna regioner större än länet, (2) att en eventuell utbyggnad av mera kvalificerad omskolningsverksamhet för Övre Norrland förläggs till länet samt (3) att frågan om högre teknisk utbild- ning i Luleå omprövas.
f) En »aktiv och omfattande arbetsmarknadspolitik» måste säkerställas. Målsättningen innebär att sysselsättningen i basnäringar fram till år 1980 skulle öka med 16 700 personer utöver prognos 2 och 11 870 arbets- tillfällen utöver prognos 0. Av de nämnda 16700 arbetstillfällena behövs ca 10 700 i områden där utvecklingstendenserna och resultatet av den hit- tillsvarande lokaliseringspolitiken är sådana att en rimlig del av målsätt- ningen bör kunna realiseras med hjälp av nuvarande medel.
Yttranden. Remissinstanserna har i allmänhet accepterat länsstyrelsens prognoser som en lämplig utgångspunkt för planeringsdiskussionen men understrukit att de inte får utgöra målsättning för planeringen.
Luleå, Piteå, Älvsbyns och Bodens kommunblock accepterar den lokali- seringspolitiska satsning som länsstyrelsen/planeringsrådet vill göra. Piteå- och Luleå-blocken anser dock att befolkningsramvärdena för dessa block är för låga. Kalix— och Arvids jaursblocken accepterar målsättningen medan övriga kommunblock föreslår en uppjustering av länsstyrelsens/planerings- rådets målsättning.
Arvidsjaurs kommunblock anser att samplanering bör ske inte med Jokkmokksblocket utan med angränsande kommunblock i Västerbottens län. Arjeplogsblocket framhåller vikten av att Vindelälven byggs ut. 'Flera av kommunblocken i Tornedalen anser att länsstyrelsen/planeringsrådet inte tagit hänsyn till de möjligheter som området erbjuder i egenskap av gränsbygd.
5. Regeringens anmälan till riksdagenj
Till regionalpolitiken kan hänföras olika strävanden, som har till syfte att förena ett effektivare resursutnyttjande och ökad ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen och däri- genom skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner. De insatser som brukat samman- fattas i begreppet lokaliseringspolitik är ett av de mera påtagliga uttrycken för sådana strävanden.
Uppenbarligen kan emellertid de regionalpolitiska insatserna inte be- gränsas till stimulansåtgärder i syfte att öka den ekonomiska tillväxten i utvecklingsbara regioner där den spontana utvecklingen är för svag. Om man skall nå vad som enligt min uppfattning måste vara ett av regional— politikens huvudsyften, nämligen att öka graden av jämlikhet i samhället, måste den också innefatta åtgärder för att trygga acceptabla levnadsförhål— landen i orter och regioner, där en långsiktig bedömning ger vid handen att en vikande utveckling i och för sig är ofrånkomlig. Det kan också fin- nas skäl för samhället — inte minst av stabiliseringspolitiska hänsyn -— att medverka till en mera dämpad och balanserad utveckling i de starkast expanderande regionerna.
När 1964 års riksdag fattade beslut om en aktiv samhällelig lokaliserings- politik och utstakade riktlinjer för denna politik fastslogs att en aktivare samhällsplanering skulle utgöra ett viktigt medel i den nya verksamheten. Bakgrunden härtill var självfallet insikten om att samhället genom sina pla- nerande och resursfördelande beslut medverkar till att inom olika regioner forma de lokala betingelserna för den ekonomiska tillväxten och att dessa beslut därigenom påverkar näringslivets val av lokaliseringsorter. Det rå— der knappast något tvivel om att valet av lokaliseringsort för en stor del av de nutida företagen inom industri, handel och service i ökande utsträck- ning styrs av den tillväxtmiljö som skilda orter erbjuder på grund av näringslivets. och arbetsmarknadens grad av differentiering, tillgången på
1 I detta avsnitt återges departementschefens anförande till statsrådsprotokollet för den 3 ja— nuari 1969 vid anmälan av anslag för budgetåret 1969/70 till regional utveckling m. m. (prop. 1969: 1, bil. 13, s. 138—147).
institutioner för utbildning, forskning och utveckling samt försörjningen med kommunikationer, bostäder och med social, kulturell och kommersiell service. Mycket tyder på att faktorer av denna art blir mer och mer domi- nerande vid näringslivets val av lokaliseringsorter medan avstånden till t.ex. råvarukällor synes få relativt minskad betydelse.
På grund av dessa förhållanden är det utomordentligt angeläget att sam- hälleliga beslut, som bestämmer lokaliseringen av viktiga offentliga insti- tutioner t.ex. för utbildning, forskning och service eller som avgör möjlig- heterna att i skilda orter och regioner bygga bostäder, skolor, vägar, sjukhus och olika serviceanordningar, blir inbördes samordnade så att deras effekt på den regionala utvecklingen står i samklang med samhällets regional— politiska strävanden. Syftet med länsplanering 1967, som innebar ett första försök till en aktivare samhällsplanering med regionalpolitisk inriktning var att skapa en fastare grundval för sådana samhälleliga beslut om resurs- fördelning. Avsikten var att planeringen skulle leda fram till regionalpoli- tiska målsättningar i länen och att dessa målsättningar skulle utgöra ett gemensamt underlag för överväganden och beslut av regionalpolitisk inne- börd inom länen.
Länsplanering 1967 har nu slutförts och en sammanfattande bedömning av resultaten kan göras. Enligt min mening står det klart att försöksverk- samheten har varit framgångsrik i så måtto att det har visat sig möjligt att på länsregional grund med en betydande grad av enighet inom plane- ringsråden och med god resonans bland kommunerna genomföra en ut- vecklingsplanering på en så realistisk nivå och med så klart uttalade priorite- ringar att den är ägnad att tjäna som vägledning för sådana resursfördelan- de beslut som jag förut talat om. Jag har styrkts i denna uppfattning vid överläggningar som ägt rum inom den till inrikesdepartementet knutna lo- kaliseringsberedningen, vari ingår representanter för ämbetsverk, fackliga sammanslutningar samt organisationer inom handel och industri.
Det ligger i sakens natur att en försöksverksamhet inte är utan brister. Även länsplanering 1967 är utan tvivel behäftad med sådana. Bristerna är emellertid enligt min uppfattning inte av så allvarlig art att de i nämnvärd grad minskar länsplaneringens värde för de ändamål den är avsedd att tjäna. Den fortsatta planeringsverksamheten bör därför utvecklas med utnyttjande av de erfarenheter som försöksverksamheten gett. Ett arbete med att vidareutveckla metoderna för planeringen pågår sedan någon tid inom Kungl. Maj:ts kansli.
De regionalpolitiska målsättningar som länsplanering 1967 har mynnat ut i kan givetvis inte få några bindande verkningar. Detta har heller inte varit syftet. I vissa avseenden finns det också skäl att anlägga ett delvis an- nat synsätt än det som avspeglas i de länsvis gjorda bedömningarna. Jag återkommer strax till detta. På det hela taget anser jag emellertid att läns- styrelsernas/planeringsrådens målsättningar är väl ägnade att tillgodose sitt
syfte, nämligen att bilda ett allmänt vägledande, gemensamt underlag för de skilda länsorganens avvägningar och beslut om fördelning av låneme- del, statsbidrag och olika fysiska ramar mellan skilda orter och länsdelar.
Jag vill i detta sammanhang uttala förhoppningen att det prognosmate- rial som ställts till förfogande genom länsplanering 1967 och de målsätt— ningar som länsstyre]serna/planeringsråden formulerat skall visa sig bli av värde som vägledning också i samband med att näringslivet fattar be— slut om etableringar på nya orter eller omfördelning av sin verksamhet mellan skilda orter. För att göra resultatet av länsplaneringen lättare till- gängligt för den som önskar ta del av information härom kommer genom inrikesdepartementets försorg en särskild publikation att utges med en sammanfattning av länsplaneringen.
Inom inrikesdepartementet övervägs nu i vilka former den regional- politiska utvecklingsplaneringen bör fortsätta. Närmast framstår det som angeläget att mera ingående än som skett i anslutning till länsplaneringen undersöka och belysa de konsekvenser i fråga om investeringar och andra åtgärder som indirekt kan sägas vara innefattade i länsstyrelsernas/plane— ringsrådens målsättningar. Den försöksverksamhet avseende en långsiktig kommunal investeringsplanering som har kommit till stånd i samverkan mellan en arbetsgrupp i Kungl. Maj:ts kansli, bostadsstyrelsen, statistiska centralbyrån och Svenska kommunförbundet torde kunna bli av stort värde i det fortsatta arbetet.
Jag räknar med att de prognoser som bildar det viktigaste informations— underlaget för länsstyrelsernas/planeringsrådens målsättningsbeslut skall revideras så snart det låter sig göra. Detta arbete torde kunna påbörjas un- der senare hälften av detta år och slutföras under loppet av år 1970. Läns- planering 1967 betraktar jag som den första omgången i en rullande ut- vecklingsplanering. En ny sådan omgång torde kunna genomföras någon gång under perioden 1972—1973.
Som framgått av min föregående redogörelse har länsplanering 1967 he- stått av dels olika typer av prognoser över utvecklingen av befolkning och näringsliv fram till år 1980 i vart och ett av kommunblocken, dels en re- gionalpolitisk målsättning. Målsättningen har först utarbetats i en preli- minär version samt har efter remissbehandling hos bl. a. landstingens för- valtningsutskott och kommunblockens samarbetsnämnder fått sin slutli- ga utformning.
Prognoserna har haft till syfte att ge så god information som möjligt om den utveckling som nuvarande tendenser pekar fram mot. Särskilt gäller detta prognos 2, som innehåller länsstyrelsernas bedömningar av den san- nolika utvecklingen i fråga om befolkning och näringsliv fram till år 1980. Målsättningen har varit avsedd att ge uttryck för länsstyrelsens/planerings- rådets uppfattning huruvida den i prognoserna antydda spontana utveck- lingen i de skilda kommunblocken är acceptabel från regionalpolitisk syn-
punkt eller om den hör korrigeras med de medel som står till samhällets förfogande. Målsättningen har formulerats i s.k. befolkningsramvärden, varmed avses den ungefärliga fördelning av 1980 års beräknade länsbe- folkning mellan kommunblocken som enligt länsstyrelsens/planeringsrådets uppfattning bör utgöra riktpunkt i samband med att skilda länsorgan fattar beslut som påverkar resursfördelningen mellan blocken.
Lokaliseringen av bostadsbyggande och offentlig verksamhet samt det statliga lokaliseringsstödet är de viktigaste medel genom vilka samhället kan påverka den regionala utvecklingen. Möjligheterna att med hjälp av dessa medel åstadkomma radikala förändringar i den spontana närings- geografiska utvecklingen måste emellertid i allmänhet betraktas som "begränsade. I den mån en väsentligt ändrad utveckling betraktas som nöd- vändig i vissa delar av landet måste därför andra medel tillgripas. Ett så- 'dant medel kan vara statlig eller halvstatlig företagslokalisering. Jag vill erinra om att en av nuvarande chefen för industridepartementet tillkallad delegation f.n. överväger möjligheterna till åtgärder av denna art. I det följande kommer jag att föreslå att lokaliseringsstöd skall kunna beviljas .även statsägda företag.
Länsstyre]serna/planeringsråden har i sina målsättningsdiskussioner an— .gett ett stort antal kommunblock där sådana mera genomgripande åtgärder som nyss nämnts bedöms vara nödvändiga om utvecklingen skall överens- stämma med målsättningen. Det är ännu inte möjligt att överblicka förut- sättningarna för statliga insatser av ifrågavarande art. Det måste dock med all sannolikhet anses uteslutet att den statliga företagsamhet som kan komma i fråga koncentreras till områden som det enskilda näringslivet fin- ner vara mindre lämpliga som lokaliseringsorter. Det kan därför redan nu sägas att alla de anspråk på sysselsättningsökning som målsättningarna innefattar inte kan tillgodoses.
Flera länsstyrelser/planeringsråd framhåller i sin målsättning att vissa expansiva kommunblock ensamma eller tillsammans med närliggande block bör utvecklas till så livskraftiga stadsregioner att de kan erbjuda alterna- nativ till storstäderna i samband med lokalisering av olika verksamheter. Tanken på sådana storstadsalternativ förs fram i fråga om bl. a. Linkö- ping—Norrköping, Jönköping, Växjö, Halmstad—Varberg—Falkenberg, Örebro, Falun—Borlänge och Gävle—Sandviken.
Enligt min mening finns det flera skäl som talar för att man bör inrikta sig på att dämpa den starka tillväxten i de nuvarande tre storstadsregio- nerna något och fördela en del av expansionen på växtkraftiga stadsregioner på skilda håll i landet. De strävanden av denna innebörd som kommer till uttryck i målsättningarna bör därför stödjas, i synnerhet som målsättning- en i stort sett håller sig på en med hänsyn till utvecklingen i resp. län rim- lig planeringsnivå. Om det skall bli möjligt att förverkliga en så stark till- växt i de nämnda stadsregionerna att egentliga lokaliseringsalternativ till
storstadsområdena skapas torde det i vissa fall vara nödvändigt att i högre grad än som gjorts i länsstyrelsernas/planeringsrådens målsättning koncen- trera utbyggnadsresurserna till de utvalda orterna och stödja en fortsatt omflyttning av befolkningen inom länen i konsekvens härmed. Jag bedömer det emellertid knappast som möjligt att nå en påtaglig effekt av sådana strävanden om inte åtgärder samtidigt vidtas för att flytta ut verksamhe- ter från storstadsområdena eller i varje fall dämpa tillväxten av verksam- heter där.
Det statliga lokaliseringsstödet har haft till syfte bl. a. att främja en så- dan utveckling när det gäller industriell verksamhet. En inte oväsentlig utflyttning av industriföretag har också skett framför allt från huvudstads- regionen. Expansionen i storstadsområdena grundar sig emellertid främst på. tillväxten inom servicenäringarna. En mera märkbar dämpning av stor- stadstillväxten kan därför åstadkommas bara om man aktivt påverkar ser- viceverksamhcternas lokalisering.
Någon sådan påverkan förekommer f.n. inte i fråga om annat än stat- lig verksamhet. Jag vill också framhålla att vi har rätt knapphändiga kunskaper om vilka effekter som skulle uppkomma om man i stor omfatt— ning decentraliserar funktioner som nu är lokaliserade till storstadsregio- nerna. Den utredningsverksamhet som pågår bl. a. i anslutning till expert- gruppen för regional utredningsverksamhet bör därför avvaktas innan be- slut om mera genomgripande åtgärder kan fattas.
Detta hindrar inte att vissa åtgärder i decentraliserande syfte kan och bör vidtas utan att utredningsresultaten inväntas. Jag anser sålunda att en väsentligt ökad lokalisering utanför huvudstadsregionen bör övervägas i anslutning till framtida beslut som innebär tillväxt av den statliga cen- tralförvaltningen. Åtgärder för att bromsa tillväxten i storstadsområdena synes motiverade även med hänsyn till de svårigheter som i dessa om- råden gör sig gällande för att klara den behövliga samhällsutbyggnaden. Dessa förhållanden talar emellertid också för att planeringsnivån i stor- stadsområdena tills vidare inte sänks under den nivå som prognos 2 anger. En högre nivå kan inte heller anses motiverad.
I Malmöhus län har länsstyrelsen/planeringsrådet uppställt som mål att på sikt söka avlänka en viss del av den för Malmö-Lundregionen förut- sedda expansionen till vissa andra orter i länet. En sådan utveckling synes i hög grad värd att främja och jag anser därför att denna målsättning bör vara vägledande för de statliga länsorganens planering och åtgärder.
De målsättningar som länsplanering 1967 har gett till resultat innebär indirekt anspråk på nya arbetstillfällen inom basnäringar i betydande om- fattning. Om man jämför med den förutsedda spontana utvecklingen en- ligt prognos 2 betyder målsättningen att ytterligare 59 000 sådana arbets- tillfällen skulle behöva tillkomma.
Möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen varierar regionalt. Likaså
varierar tyngden i de anspråk på ökad sysselsättning som målsättningen i länsplaneringen innefattar. I syfte att få ett underlag för bedömning av målsättningarna med hänsyn till förutsedda sysselsättningsbehov har inom inrikesdepartementet sammanställts en tabell (tabell 7), i vilken redovisas behovet av sysselsättningsskapande åtgärder för skilda län, dels med upp- delning på norra stödområdet samt resten av landet, dels efter en klassi- ficering av kommunblocken med hänsyn till de beräknade sysselsättnings- effekterna av hittillsvarande lokaliseringspolitiska medel. I denna klassi- ficering, som självfallet i viss mån grundas på subjektiva bedömningar, har nästan samtliga kommunblock i Norrlands inland samt ett begränsat antal block i södra och mellersta Sverige utanför stödområdet ansetts till- höra den kategori av block där påtagliga effekter enbart av nuvarande loka— liseringspolitiska medel inte kan påräknas med gällande begränsnings- regler.
Tabell 7. Beräknat behov av sysselsättningsökning i basnäringar för att uppnå målsättningen i länsplanering 1967.
Kommunblock i stöd- Kommunblock utanför området stödområdet
1 090 3 400 9 260 1 300
1 610 1 230 700 500
600 3 880 1 650 1 100
— 1 150
140 4 020
900 — 900 2 170 530 2 700 3 030 1 770 4 800 — 2 350 2 350 10 700 6 000 16 700
18 450 12 370 21 900 6 220 58 940
1 070
440
||å|||||||||||||||
G) >> ©
Tabellen bygger på. en klassificering av kommunblocken enligt följande. Till grupp a har hän— förts kommunblock i vilka beräknade effekter av hittillsvarande lokaliseringspolitiska medel (lokaliseringsstöd, investeringsfondsmedel, förbättring av infrastrukturen m. m.) tyder på att en utveckling enligt målsättningen till rimlig del kan erhållas med nuvarande medel. Till grupp 17 hänföres övriga block. Det bör observeras att siffrorna i de skilda länen inte är fullt jämförbara.
Behovet av åtgärder, om utvecklingen skall följa målsättningen i läns- planeringen, är sannolikt större i fråga om block inom stödområdet än i övrigt. I de block inom stödområdet, där nuvarande lokaliseringspolitiska medel inte har visat sig tillräckligt verksamma, kan någon radikal föränd- ring av en väntad negativ utveckling sannolikt inte åstadkommas utan loka- lisering av offentlig verksamhet eller statliga företag. I de block utanför stödområdet där särskilda åtgärder bedöms som erforderliga skulle det möjligen räcka att ställa lokaliseringsstöd enligt nuvarande regler till för- fogande. Jag vill erinra om att lokaliseringsstöd i vissa fall kan utgå även vid lokalisering till orter utanför stödområdet, enligt praxis väsentligen för att motverka akuta, mera omfattande sysselsättningsstörningar. Behovet av insatser för denna kategori av block (6 200 arbetstillfällen) måste emel- lertid vägas mot behoven i de kommuner inom stödområdet där nuvarande medel har visat sig kunna ge effekt och där denna effekt till huvudsaklig del torde ha beaktats vid utarbetande av prognos 2. Det sist sagda gäller för större delen av stödområdet där prognos 2 anger en sysselsättningsökning inom industrin under åren 1965—1980 på ca 6 300 sysselsatta. '
Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 skulle industrisysselsättningen öka med ca 5 % åren 1965—1980. Långtidsutredningen synes däremot för denna tidsperiod förutsätta en minskande sysselsättning inom industrin. Om an- talet arbetstillfällen inom industrin totalt sett blir mindre än som förutsetts i prognos 2, måste en utveckling av industrisysselsättningen i en del av landet i enlighet med prognosen förutsätta en ogynnsammare utveckling i andra delar av landet. I än högre grad gäller detta om utvecklingen i en del av landet skulle följa målsättningen i länsplaneringen, eftersom denna i många fall innebär en höjning av prognosens befolkningstal. Regionala omfördelningar av näringsliv och befolkning skulle alltså bli nödvändiga inom den givna ramen. Målsättningar som innebär högre befolkningsram- värden än prognos 2 kan mot denna bakgrund inte godtas utan reservatio- ner. Den information som föreligger är inte tillräcklig för att i detalj ange hur målsättningen bör modifieras. Vissa allmänna prioriteringar inom ramen för det insatsbehov som anges i länsplaneringen synes dock möjliga.
Samtliga kommunblock utanför stödområdet, där länsstyrelserna/plane- ringsråden anser åtgärder nödvändiga för att motverka en förutsedd negativ befolkningsutveckling, kan anses vara rätt väl belägna i förhållande till större orter som förutses få en på längre sikt bestående sysselsättning och service. Det kan enligt min mening inte anses motiverat att prioritera kom- munblock av denna typ framför blocken i stödområdet, med vilka de när— mast bör jämföras när det gäller frågan om fördelning av det stöd som står till buds. Även om prognos 2 får anses representera olika grad av realism för de skilda länen bör man därför enligt min mening för de ifrågavarande blocken utanför stödområdet kunna godta en utveckling i huvudsaklig över- ensstämmelse med prognos 2 där denna utvisar lägre befolkningstal år 1980
än målsättningen. Detsamma gäller generellt sådana kommunblock som inte präglas av speciella utvecklingsproblem och som enligt prognos 2 vån- tas få en oförändrad eller ökande folkmängd.
Även i de län som helt eller delvis tillhör norra stödområdet finns det med undantag för Jämtlands och Norrbottens län kommunblock för vilka prognos 2 visar på en betydande expansion. I samtliga sådana fall har länsstyrelserna/ planeringsråden i sin målsättning velat acceptera eller förstärka denna ut— veckling. Länsstyrelserna/planeringsråden anser alltså att en satsning bör ske framför allt på de till synes mest utvecklingsbara delarna av länen. Detta gäller även för de län (Jämtlands och Norrbottens län) där antalet block med förväntad expansion är ringa. Denna länsstyrelsernas/planeringsrådens satsning på områden med spontan tillväxtkraft bör enligt min mening under- stödjas.
För flertalet av kommunblocken inom stödområdet innebär målsätt- ningen en uppjustering av befolkningstalen för år 1980 jämfört med prognos 2. Den inom inrikesdepartementet gjorda sammanställningen (tabell 7) visar att målsättningen i dessa fall innebär ett behov av ca 12 400 nya arbets- tillfällen i kommunblock där de nuvarande lokaliseringspolitiska medlen har visat sig otillräckliga. En del av dessa block har huvuddelen av sin folk- mängd på betydande avstånd från större orter med bestående sysselsätt- ning och tillgång till kvalificerad service. Om nya sysselsättningstillfällen skall skapas i alla dessa block i den omfattning målsättningarna antyder skulle detta utan tvivel ställa anspråk på statlig nyetablering i mycket stor utsträckning.
Det torde vara ofrånkomligt att som underlag för en meningsfull regional planering på lång sikt rangordna de ifrågavarande blocken med hänsyn till angelägenheten av offentliga insatser i syfte att öka sysselsättningen. Denna prioritering bör ske utifrån de synpunkter som förut anförts om det troliga utrymmet för sysselsättningsökningen inom industrin samt beakta att ny statlig företagsamhet inte rimligen kan hänvisas uteslutande till de från företagssynpunkt relativt ogynnsamma lägen som det här i allmänhet är fråga om. Prioriteringen bör vidare utgå från den av länsstyrelserna/plane- ringsråden förda målsättningsdiskussionen samt beakta betydelsen av att avståndet till bestående serviceorter inte blir orimligt stort i de utpräglade glesbygdsområdena.
I flera län, även utanför stödområdet, har länsstyrelsen/planeringsrådet i anslutning till sin målsättningsdiskussion ordnat tätorterna i resp. län i en prioritetsordning när det gäller stöd för den framtida utvecklingen. I vissa fall är prioriteringen klart uttalad, i andra fall kan den härledas ur relationen mellan befolkningsramvärdena i målsättningen. Enligt min uppfattning är en sådan prioritering ett värdefullt inslag i en medveten och målinriktad regional planering. Den rangordning som redovisas för de ifrågavarande länen föranleder inga andra erinringar från min sida än
som följer av vad jag nyss anfört beträffande målsättningens nivå för block med vikande befolkningsutveckling i vissa län.
I fråga om Gotland finns det risk för att den utveckling som prognos 2 anger kan vålla svårigheter när det gäller serviceförsörjningen på ön. Med hänsyn härtill är vissa lokaliseringspolitiska insatser motiverade. Omfatt- ningen härav kan dock inte anges klart förrän den särskilda utredning om serviceproblemen som nyligen redovisats av länsstyrelsen kunnat analyseras närmare.
Några län, bl. a. Skaraborgs och Jämtlands län, har satt som mål för pla- neringen att tillvarata länets arbetskraftstillgångar. I den mån detta betyder att outnyttjade tillgångar förutsätts bli tagna i anspråk genom ökad yrkes- verksamhet är en sådan målsättning helt i överensstämmelse med målen för regionalpolitiken. En del län går emellertid längre och förutsätter att sysselsättning inom länet bör skapas för hela det arbetskraftsutbud som den nuvarande befolkningen vid balans mellan in— och utflyttning beräknas ge upphov till år 1980.
I och för sig får det anses rimligt att man i möjlig mån söker begränsa de avstånd inom vilka de ofrånkomliga flyttningarna måste ske. Den strävan som kommer till uttryck i länsplaneringen bör också kunna understödjas i så måtto att man söker få till stånd en utveckling som medför att det i varje län finns minst en stadsregion med framtida spontan tillväxtkraft, till vilken en betydande del av flyttningsströmmarna kan gå. Detta kan emellertid inte få innebära att olika län garanteras en sådan sysselsättning att ingen netto— utflyttning skulle behöva ske från länen. En betydande befolkningsomflytt- ning är nödvändig även i framtiden om det skall bli möjligt att trygga fort- satt snabbt ekonomiskt framåtskridande och balans på arbetsmarknaden. Detta är i både samhällets och de enskilda människornas intresse. Lika litet som målsättningen uttryckt i befolkningsramvärden skall uppfattas som en garanterad nivå för planeringen, lika litet kan en bestämd sysselsätt- ningsnivå garanteras för varje område för sig.
I flera län ligger målsättningen för ett stort antal glesbygdsblock på en högre nivå än vad prognos 2 anger. Motiveringen är att olika glesbygdspro- blem skulle uppstå om utvecklingen skulle följa prognosen, t. ex. otillfreds- ställande kommersiell och institutionell service, förluster på det insatta sam- hällskapitalet, försämrad åldersfördelning m. 111.
Det framgår av vad jag tidigare anfört att regionalpolitiken också måste innefatta strävanden att undvika eller mildra problem av denna art. Det är emellertid inte realistiskt att tänka sig en lösning av problemen enbart eller huvudsakligen genom lokaliseringspolitiska åtgärder. När det gäller serviceproblemen i de mest glesbefolkade delarna av landet måste dessa lösas genom vidareutveckling av glesbygdsstödet. Det ankommer i första hand på arbetsgruppen för glesbygdsfrågor att ta initiativ härtill.
Riskerna för kapitalförluster i avfolkningsområden kan naturligtvis i
många fall vara ett rimligt skäl att försöka dämpa befolkningsutflyttningen. Emellertid måste kostnaderna för de åtgärder som skulle behöva vidtas för att nå detta syfte vägas mot de befarade kapitalförlusternas storlek. Man måste även beakta risken för att den ekonomiska tillväxten bromsas upp, om riskerna för kapitalförluster i glesbygdsområdena allmänt skulle mot- verkas genom lokaliseringspolitiska insatser. Vissa kapitalförluster kan inte undvikas i utflyttningsområdena. Att samhället solidariskt svarar för en del av de kapitalförluster som drabbar enskilda människor i sådana områden finner jag naturligt och nödvändigt.
När det slutligen gäller problemen med den försämrade åldersfördelningen måste dessa i flertalet fall lösas med arbetsmarknads- och socialpolitiska medel.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t beslutar
att vad jag i det föregående har anfört angående den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen anmäls för riks— dagen.
5—914160
6. Riksdagens behandling av länsplanering 1967.
Transumt ur statsutskottets utlåtande ( 1969:57 )
Regionalpolitikens mål och medel. Termen regionalpolitik har kommit till användning som beteckning för såväl strävandena att förena ett effektivare resursutnyttj ande och ökad ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen som åtgärder för att trygga acceptabla lev- nadsförhållanden i orter och regioner där en långsiktig bedömning ger vid handen att en vikande utveckling är ofrånkomlig.
Målet för de förstnämnda strävandena har preciserats av statsmakterna ( prop. 1964: 185 , BaU 48) och refererats i statsverkspropositionen (bil. 13, s. 92—931). 1968 års lokaliseringsutredning arbetar enligt sina direktiv ut- ifrån den förutsättningen att dessa målsättningar inte ändras.
Som ett centralt medel för att fullfölja en regionalpolitik i vid mening framstår —— och det har redan 1964 lagts fast — en aktiv samhällsplanering som kan utmynna i konkreta planer och program och bli vägledande för de offentliga investeringarnas regionala fördelning. Medlen för att direkt på- verka näringslivets lokaliseringsbeslut utgörs främst av det hittills försöks- vis tillämpade lokaliseringsstödet med dess stimulanssyfte men även av andra investeringsstimulanser m.m. inom den ekonomiska politikens ram. Glesbygdsåtgärderna i här använd mening — de som inriktas på orter och områden som bedöms få en vikande utveckling —— spänner över flera olika områden, främst socialpolitiken och trafikpolitiken men även t. ex. syssel- sättningspolitiken. Planeringsarbetet är som ett centralt medel för regional- politiken av grundläggande betydelse för övriga åtgärder — inte minst de
1 Motsvaras i huvudsak av redovisningen 5. 7—8 i denna skrift.
som syftar till att påverka utvecklingen i glesbygdsområden _ och även för en rad övriga samhällsbeslut i fråga om bostadsbyggandets fördelning, kommunikationer, samhällets service m.m.
Skilda uppfattningar om vilka orter och regioner som kan bedömas som utvecklingsbara måste i första hand prövas inom den regionala planeringens ram. Reslutaten av denna planering får under beaktande även av den fak- tiska utvecklingen —— utom annat — tjäna till ledning för de statliga för- delningsbesluten och den kommunala ekonomiska och fysiska planeringen.
Regional samhällsplanering. Som ett av medlen för att nå de mål för lokaliseringspolitiken som godtogs av 1964 års riksdag (prop. 1964:185, BaU 48) har — som nämnts — angivits en a k t iv a r e s a m h äl ] s- p 1 a n e r i n g som kunde utmynna i konkreta planer och handlingspro- gram. Länsstyrelserna, förstärkta med de till dem knutna planeringsråden fick år 1967 Kungl. Maj:ts uppdrag att genomföra en försöksplanering med lokaliseringspolitisk inriktning. I statsverkspropositionen lämnas en redo- visning av länsplanering 1967 — den nu genomförda första etappen i en regionalpolitisk utvecklingsplanering.
I statsrådsprotokollet anges att inom inrikesdepartementet övervägs i i vilka former den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen bör fortsätta. Utskottet har med tillfredsställelse noterat vad som anförts om en upp- följning av resultaten genom en rullande utvecklingsplanering.
Kungl. Maj :t har den 28 mars 1969 uppdragit åt länsstyrelserna att till- sammans med planeringsråden utarbeta regionalpolitiska handlingsprogram för länen som en fortsättning på den nämnda första etappen i planeringen som utmynnade i målsättningar för kommunblocken fram till år 1980. Handlingsprogrammens syfte är att närmare belysa vilka offentliga insatser, främst i form av samhällsinvesteringar, som blir behövliga om utvecklingen sammanfaller med den regionalpolitiska målsättningen. De skall också belysa vad som behöver göras i regioner med vikande befolkningsutveckling för att trygga goda levnadsförhållanden för den kvarboende befolkningen.
Departementschefen har utfärdat närmare anvisningar för den fortsatta planeringsverksamheten. Denna får sin tyngdpunkt i en kartläggning av de offentliga investeringar som beräknas bli behövliga under perioden 1970— 1975 och en regional prioritering av dessa investeringar.
Handlingsprogrammen utarbetas först i en preliminär version. Efter re- miss till kommunblockens samarbetsnämnder och landstingens förvaltnings- utskott skall programmen få sin slutliga form. Redovisningen till departe- mentschefen beräknas ske under våren 1971.
I detta sammanhang bör även erinras om att länsplaneringens resultat torde få betydelse bl. a. i det samarbete om industrilokaliseringen, till vilket inbjudits Sveriges industriförbund.
Enligt utskottets mening torde den fortsatta utvecklingen av försöks- verksamheten med en långsiktig kommunal investeringsplanering vara en
förutsättning för samordnade planer som kan möjliggöra en konkret sam- verkan mellan stat, kommun och näringsliv — en samverkan som är nöd- vändig för samlade insatser i lämpliga orter och regioner.
K u n gl. M aj : t 5 a 11 m äl a 11 till riksdagen av vad departements- chefen anfört till statsrådsprotokollet angående den regionalpolitiska ut- vecklingsplaneringen har delvis ovan berörts i samband med frågor om planeringens vidareutveckling. Anmälan avser i övrigt de slutsatser vartill den nu genomförda delen av den regionala politiska utvecklingsplaneringen —— länsplanering 1967 — enligt departementschefens mening bör föranleda. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att bankoutskottet i sitt utlåtande nr 30 behandlar ett antal motioner rörande lokaliserings- och regionalpolitik som har ett ofta direkt samband med av departementschefen upptagna frå- gor.
Departementschefen har framhållit att de regionalpolitiska målsättning- arna i den försöksvis genomförda planeringen givetvis inte kan få bindande verkningar men att de ändå tjänar sitt syfte att bilda ett allmänt vägledande underlag för de skilda länsorganens avvägningar och beslut. Denna upp- fattning kan utskottet helt dela.
Anmälan berör vidare de medel genom vilka samhället kan påverka den regionala utvecklingen. Utskottet ansluter sig även till den anförda mening- en att andra medel än lokalisering av offentlig verksamhet samt ett statligt lokaliseringsstöd måste tillgripas där en väsentligt ändrad utveckling anses nödvändig.
Förutsättningarna för insatser genom statlig eller halvstatlig företags- lokalisering kan ännu inte överblickas. Åtgärder övervägs inom den av chefen för industridepartementet tillkallade delegationen för statlig industri- etablering. Utskottet emotser med stort intresse resultatet av dessa över- väganden och av den verksamhet i andra former som tjänar samma syfte.
Utskottet delar den uppfattning som — närmast mot bakgrund av stor- stadstillväxten — innebär att vissa åtgärder i decentraliserande syfte kan och bör vidtas i avvaktan på de utredningar som pågår i anslutning till expertgruppen för regional utredningsverksamhet. Som departementschefen anfört bör en väsentligt ökad lokalisering utanför huvudstadsregionen över- vägas vid en tillväxt av den statliga centralförvaltningen.
Vad departementschefen anfört rör i centrala delar även i övrigt riktlinjer för ett statligt stöd för vissa strävanden och målsättningar som kommit till uttryck i de regionala utredningarna.
Utskottet kan helt ansluta sig till vad som anförts om att de strävanden bör stödjas som syftar till att länka en del av den väntade totala expansionen till växtkraftiga stadsregioner på skilda håll i landet och i vissa fall ytter- ligare koncentrera utbyggnadsresurserna för att skapa attraktiva befolk- ningscentra.
Utskottet avstyrker i samband härmed bifall till motionerna —— — —— ______ vari förts fram ytterligare tänkbara större stadsregioner än de som i statsrådsprotokollet anförts som exempel från länsutredning— arna. Beslut av sådan karaktär bör inte fattas i detta sammanhang.
Härtill anknyter vad departementschefen anfört om att det i varje län bör finnas minst en stadsregion med framtida spontan tillväxtkraft. Den fortsatta planeringen för en prioritering av stödet för den framtida utveck- lingen bör enligt utskottets mening _ och som skett i målsättningarna för flera län även utanför stödområdet —— också omfatta i vart fall de sekundära tätortsbildningarna och avse även de orter som erfordras som replipunkter för glesbefolkade delar av landet. Det är enligt utskottets mening angeläget att denna prioritering i den fortsatta planeringen preciseras så långt detta är möjligt till ledning för statliga och kommunala organs överväganden och beslut om tillväxtfrämjande investeringar och andra offentliga insatser.
I fråga om inriktningen i övrigt på skilda typer av block av sysselsätt- ningsskapande åtgärder har departementschefen dragit vissa slutsatser mot bakgrund bl.a. av en jämförelse mellan dels de i målsättningarna liggande anspråken på nya arbetstillfällen — 59 000 nya arbetstillfällen i basnäringar, dels industrisysselsättningen enligt prognos 2 —— en ökning med 5 % till år 1980, dels långtidsutredningen som förutsätter en minskande sysselsättning inom industrin.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad departements- chefen anfört i detta sammanhang och noterar att någon direkt invändning inte heller förts fram i motioner. Som tidigare angetts ingår härmed sam- manhängande överväganden i bankoutskottets utlåtande nr 30.
För ett stort antal glesbygdsblock har redovisats målsättningar som mo- tiverats med behovet av arbetstillfällen för att ge ett invånarunderlag så stort att glesbygdsproblem undviks eller mildras. Utskottet får —— med hän- visning dock till vad som anförts om prioritering av vissa orter som repli- punkter för glesbefolkade delar av landet — ansluta sig till uppfattningen att det är orealistiskt att vänta en lösning huvudsakligen genom lokalise- ringspolitiska åtgärder. En vidareutveckling av glesbygdsstödet blir därför nödvändig. Enligt utskottets mening bör det framstå som självklart att det ekonomiska framåtskridande som främjas genom omstruktureringarna i näringslivet får bära kostnaderna för att samhällsservicen bibehålls i rimlig omfattning och en del av de kapitalförluster som måste drabba enskilda människor i utflyttningsområden.
Vad utskottet yttrat i anledning av Kungl. Maj:ts anmälan bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.
70 Transumt ur bankoutskottets utlåtanden ( 1969:30 )
I ett flertal motioner framförs önskemål rörande den regionalpolitiska planeringsverksamheten. Genomgående berörs härvid den fortsatta läns- planeringen, varjämte i vissa fall framställs krav på centrala riktlinjer och beslut på regionalpolitikens område.
I motionerna I: 7211 och 11:8351 hävdas att den regionala samhällsplane- ringen hittills knappast har spelat den roll som riksdagsbeslutet 1964 om riktlinjer för lokaliseringspolitiken ställde i utsikt. Förklaringen härtill är enligt motionärernas uppfattning att det saknas en av statsmakterna ut— talad regionalpolitisk målsättning till grund för planeringsarbetet. De menar att länsorganens osäkerhet om målsättningen lindrats men inte skingrats genom länsplanering 1967. Först när regering och riksdag på ett mera preci- serat sätt har uttalat sig för ett regionalpolitiskt handlingsprogram är det, säger motionärerna, meningsfullt att söka skapa regionala utvecklings- program. Den hittills förda politiken har enligt deras mening i stort sett främjat en ökad koncentration till de tre storstadsområdena, vilken betrak- tats som naturlig och önskvärd. I de uttalanden som chefen för inrikesde- partementet gjort i statsverkspropositionen i anslutning till presentationen av länsplanering 1967 ser de tecken på en ändrad inställning, som de hälsar med tillfredsställelse. Motionärerna anför att en viss grad av koncentra- tion av näringsliv och bebyggelse är nödvändig. En mera decentraliserad samhällsstruktur är dock enligt deras uppfattning önskvärd, framför allt av miljöpolitiska skäl. Målsättningen säges böra vara »ett så långt möjligt de- centraliserat samhälle med livskraftiga tätorter i olika delar av landet». Om orter med en mera fullständig serviceutrustning måste vara förhållande- vis stora, får detta inte innebära att man försummar att upprätthålla livs— kraftiga orter i lägre serviceklass. Uppgiften att utforma ett regionalpolitiskt handlingsprogram enligt de riktlinjer som skisserats bör, anser motionä- rerna, ankomma på en parlamentarisk arbetsgrupp.
Ett ökat parlamentariskt inslag i planeringsverksamheten begärs också i motionen II: 8282, vilken i mycket kännetecknas av samma synsätt som de senast berörda motionerna. En betydande omdaning pågår, säger motionä- rerna, utan någon medveten planering i stort, utan samordning av olika ställ— ingstaganden och utan att åtgärdernas långsiktiga konsekvenser prövas. Som exempel nämner de arbetsmarknadspolitiken, som de anser ha varit alltför ensidigt inriktad på omflyttning. En viss omsvängning finner motio- närerna ha inträtt i samband med införandet av lokaliseringspolitiska stöd- åtgärder, men även nu urskiljer de inslag i utvecklingen vilka kan få men-
! Herrar Bengtson och Hedlund (cp) m. fl. ' Herr Elmstedt (cp) m. fl.
liga konsekvenser. Hit hör det beslut som fattats rörande jordbrukspolitiken, vilket säges medföra ökade servicekostnader och värdeförstöring i gles- bygderna, nya naturvårdsproblem m.m. Den planerade omläggningen av SJ:s verksamhet bedömes få liknande följder. Motionärerna befarar en yt- terligare befolkningskoncentration till storstadsområdena om inte en total— planering kommer till stånd varvid både dessas och de glesbefolkade regio— nernas problem beaktas. De efterlyser en bättre överensstämmelse mellan 10- kaliseringspolitiken och besluten rörande statliga myndigheters lokala orga- nisation. För att de regionala åtgärderna med avseende på befolkningsför- delningen skall utvecklas och stärkas förutsätts, betonar motionärerna, en omfattande forskning. De finner det lämpligt att en representativ region, in- nefattande både glesbygd och tätorter, utväljs för detta ändamål. Ett parla- mentariskt inslag bör, anser de, finnas i den forskargrupp som de föreslår skola få i uppdrag att studera de i motionen påtalade strukturförändringar- nas långsiktiga verkningar.
En regional planering för Norrland som går utöver länsgränserna och ett näringspolitiskt program på grundval därav förordas i motionerna 1:3341 och II : 3851, vilka ger en brett upplagd översikt över problem i denna del av landet. Motionärerna framhåller att norrlandslänen sedan årtionden präg- las av en negativ befolkningsutveckling och att ingenting i dag ger anledning förmoda annat än att denna kommer att fortsätta. Särskilt betonas följderna av den sysselsättningsminskning som sker i Norrlands inland. Den ringa ef- fekt lokaliseringspolitiken haft i fråga om inlandets tätorter tillskriver mo- tionärerna främst den rådande osäkerheten om dessa orters framtid. De an- ser det möjligt att en direkt utfästelse från statsmakterna om servicestöd till vissa stödjepunkter i inlandet samt ett förstärkt lokaliseringsstöd kan medföra viss företagslokalisering till inlandet. Även för Norrlands kustom- råde efterlyser de en plan över vilka orter och regioner som skall stödjas.
Motionärerna önskar en översyn av medlen för lokaliseringspolitiken. De framför tanken att det direkta lokaliseringsstödet i Norrlands inland skall knytas till arbetskraften, exempelvis i form av befrielse från den enprocen- tiga allmänna arbetsgivaravgiften. Vidare skulle kunna tänkas att rörelse- kapital får ingå i låneunderlaget, att generella medel, såsom rätt till snab- bare avskrivning av industribyggnader inom stödområdet, kommer till an- vändning i ökad utsträckning och att lokaliseringsstöd får utgå även till serviceanläggningar. Ytterligare diskuteras sänkta avgifter för gods- och persontrafik och billigare elström i Norrland samt ökade resurser för före— tagareföreningarna där.
Chefen för inrikesdepartementet har i årets statsverksproposition nämnt statlig eller halvstatlig företagslokalisering såsom ett medel som kan behöva tillgripas i vissa delar av landet för att man där skall få till stånd en väsent-
1 Herrar Dahlén och Wedén (ip) m. fl.
ligt ändrad utveckling. Ur de formuleringar som därvid använts utläser motionärerna att departementschefen ställt i utsikt statliga företag bl.a. i områden där lokaliseringspolitiken inte lyckats. Efter att ha sammanställt uttalanden på olika håll i propositionen anför motionärerna att betydande och svårförutsebara kapitalförluster torde uppkomma om man går in för statlig företagsamhet i stor stil under de angivna villkoren. De påtalar ock- så riskerna för ett ineffektivt utnyttjande av produktionsresurserna och för godtycklighet i de näringspolitiska bedömningarna. Innan man bestäm- mer sig för en statlig företagsamhet av den omfattning som enligt motionä- rernas tolkning har ställts i utsikt bör därför enligt deras mening prövas om det inte är möjligt att med generella medel och lokaliseringspolitiska in- satser av delvis nytt slag stoppa den negativa utvecklingen i vissa regioner. En åtgärd som rekommenderas i motionerna är att statliga verk, inklusive försvaret, till Norrland förlägger verkstäder för tillverkning av produkter för eget bruk. Sammanfattningsvis uttalas att i den mån statliga företag skall startas i Norrland detta bör ske efter en viss plan och som ett led i ett näringspolitiskt program. Motionärerna citerar bankoutskottets av riksda- gen godkända uttalande i ämnet hösten 1968 (ut]. nr 64).
En snabbare utbyggnad av den högre utbildningen i Norrland begärs ock- så i dessa motioner. I första hand pekas på angelägenheten av teknisk forskning och utbildning i Norrland. Ett allsidigare arbetskraftsutbud och ett ökat antal sysselsättningstillfällen nämns som positiva följder av att den akademiska utbildningen byggs ut. Beträffande kommunikationsförhållan- dena i Norrland framför motionärerna en rad önskemål, såsom en utbygg- nad och förbättring av landsvägsnätet och en ändrad järnvägstaxepolitik, innefattande såväl generella taxesänkningar som möjlighet till individuella taxeavtal.
Efter denna diskussion av medlen för norrlandspolitiken framhåller mo- tionärerna att frågan om politikens mål är minst lika viktig. De begär en precisering av målen i fråga om befolkningstal och i fråga om olika orters och regioners framtid. En sådan målformulering kan, menar de, ske endast inom ramen för en hela riket omfattande regional ekonomisk långtidsplane- ring, syftande till att samordna alla de åtgärder som statsmakterna vidtar. Om den negativa utvecklingen för Norrlands det skall kunna brytas erford- ras, framhålles det, skyndsamma ställningstaganden. Med förtur säges där- för böra upprättas dels en utvecklingsplan för Norrland med mål för ut- vecklingen inom olika delregioner, dels på grundval därav ett näringspoli- tiskt program som ledning för statens mera långsiktiga norrlandspolitik.
Motionerna I: 3361 och 11:4441 utgår från samma problem som de nyss behandlade motionerna men synes mer än dessa ta sikte på olika konkreta reformåtgärder. Att hejda utflyttningen från inlandet och andra mera gles-
1 Herrar Jacobsson och Larsson (fp) m. fl.
befolkade områden i Norrland är enligt motionärerna ett syfte som fortsätt- ningsvis måste ges prioritet. Insatserna måste därvid, framhåller de, begrän- sas till de egentliga bosättningsområdena, främst de stora älvdalarna. De flesta kommuncentra i norrlandslänen har en god samhällsservice, påpekas det, men avsaknaden av företagstradition gör att det allmänna måste svara för de initialåtgärder som en ny näringspolitisk inriktning kräver. Sam— tidigt erinras om att Norrland i många avseenden är ett expanderande om- råde. Utbildningsväsendet — bl. a. universitetet i Umeå och ett flertal yrkes- skolor — nämns särskilt som exempel härpå. Sina krav i fråga om en mera målmedveten satsning på stadigvarande sysselsättningsskapande åtgärder för det norrländska inlandet sammanfattar motionärerna i sju punkter. Det norrländska jordbruket bör få statlig stimulans inom de storleksgrup- per som med hänsyn till lokala synpunkter är mest ändamålsenliga. Större statliga insatser bör göras för att främja ett rationellt skogsbruk genom röj- nings- och reproduktionsåtgärder, byggande av skogsvägar m.m. Möjlig- heterna att förlägga ny statlig företagsamhet till Norrland bör speciellt be- aktas. Vid utläggning av delbeställningar från statliga verk och inrättningar bör möjligheten att anlita företag i Norrland särskilt undersökas. Våg- väsendet bör byggas ut snabbare. SJ:s taxepolitik bör underkastas en ge- nomgripande översyn. Företagareföreningarna i de fyra nordligaste länen bör få ett kraftigt stöd.
Närings- och regionalpolitiska åtgärder i Västerbottens län påkallas i mo- tionerna I: 7361 och II : 8461. Här framhålls att arbetslösheten i Västerbotten på senare år stigit kraftigt, trots att samhället ökat de arbetsmarknadspoli- tiska insatserna. Som orsak därtill nämns mekaniseringen och rationalise- ringen inom länets två basnäringar, skogsbruket och jordbruket. De lokali- seringspolitiska insatserna har, påpekas det, varit otillräckliga för att bromsa utflyttningsströmmen, och det finns f.n. inte tillgång till projekt som under de närmaste åren kan ge tillfredsställande sysselsättning i länet, vilket eljest har goda lokaliseringsbetingelser. För att utvecklingen skall i egentlig mening kunna påverkas erfordras, menar motionärerna, en lång- siktig och aktiv närings- och regionpolitik, vilken i sin tur kräver ökade kunskaper om de tekniska och ekonomiska problemen. En vidareutveck- ling av länsplanering 1967, inriktad på aktiva och snara åtgärder, och av systemet med statliga utvecklingsbeställningar samt en snabb insats av industrietableringsdelegationen är åtgärder som betecknas såsom särskilt angelägna.
Utskottet erinrar om att chefen för inrikesdepartementet i årets stats- verksproposition betecknar länsplanering 1967 som »ett första försök till en aktivare samhällsplanering med regionalpolitisk inriktning». Avsikten var, framhålls det, att skapa en fastare grundval för beslut om fördelning
1 Herrar Rönnberg och Skoglund (5) m. fl.
av samhälleliga resurser. Planeringen skulle leda fram till regionalpolitiska målsättningar i länen uttryckta i befolkningsramvärden för kommunbloc- ken, och dessa målsättningar skulle utgöra ett gemensamt underlag för över- väganden och beslut av regionalpolitisk innebörd inom länen. Enligt det uppdrag som Kungl. Maj:t nyligen har meddelat länsstyrelserna skall läns- planeringen under de närmaste åren fullföljas. Härvid skall försöksvis utarbetas konkreta regionalpolitiska handlingsprogram för länen.
I motionerna I: 721 och II : 835 riktas en viss kritik mot formerna för och innebörden av den hittillsvarande regionalpolitiska planeringsverksamhe- ten. Denna kritik tycks drabba även uppläggningen av den nya planerings- omgång som förestår. Vad motionärerna efterlyser är ett av statsmakterna klart preciserat regionalpolitiskt handlingsprogram, med riktmärken både för samhällsplaneringen på länsnivå och för en riksplanering i den mån denna skall ange ramar för regionalpolitiken. Utan att länsplanering 1967 direkt kritiseras framförs även i motionerna I: 334 och II : 385 synpunkter som har viss släktskap med dem som kommer till uttryck i de nyss berörda motionerna. Planeringsproblemen för Norrland föreslås nämligen bli be- handlade med förtur och med ett bräckligare underlag än som i och för sig vore önskvärt, allt i syfte att riksdagen snarast möjligt skall få ta ställning till en utvecklingsplan för Norrland.
Utskottet har viss förståelse för bevekelsegrunderna för de uttalanden i motionerna som här senast berörts. Några meningsskiljaktigheter föreligger enligt utskottets bedömning inte när det gäller den regionalpolitiska plane- ringsverksamhetens uppläggning på längre sikt. Denna verksamhet bör då säkerligen omfatta de olika komponenter som behandlas i motionärernas här åsyftade uttalanden. Vad frågan nu gäller synes snarast vara tidsplanen för och samordningen mellan de insatser i planeringsarbetet som görs på på olika nivåer.
I detta sammanhang vill utskottet först understryka behovet av ett om- fattande faktaunderlag och av en grundlig behandling av planeringsfrå- gorna inom de regionala och kommunala organ som engageras i planerings- arbetet. Ett handlingsprogram innefattande beslut som kan ha avgörande betydelse för orters, kommunblocks och hela regioners framtid måste givet- vis grundas på ingående utredningar och överväganden. Att märka är att ett regionalpolitiskt handlingsprogram inte kan begränsas till att ange stimu- lansåtgärder med generell räckvidd utan måste ge uttryck för en bedömning som innebär att man på vissa platser får räkna med befolkningsmässig till- bakagång med därav föranledda konsekvenser. Detta förhållande pålägger de instanser som medverkar i tillkomsten av handlingsprogrammet ett stort ansvar.
Vad gäller det i några av motionerna framförda önskemålet om ett parla- mentariskt inslag i planeringsarbetet vill utskottet först betona att en vä- sentlig beståndsdel i detta arbete är medverkan av kommunala nämnder
och fullmäktige samt av landstingen och andra representativa organ på länsnivå. Den organisatoriska uppläggning som planeringsarbetet hittills fått stämmer väl överens med de av 1964 års riksdag fastställda riktlinjerna, enligt vilka tyngdpunkten i planeringen skulle ligga i länen. Det synes na- turligt att det medborgerliga inflytandet också i första hand får göra sig gäl- lande på det lokala och regionala planet.
För ett fullföljande av det regionala planeringsarbetet erfordras också ställningstaganden på central nivå. Statsmakterna måste givetvis uttala sig om målsättningen för den regionala planeringen. Förr eller senare bör av dem kunna förväntas ett sådant klart preciserat regionalpolitiskt hand- lingsprogram varom talas i motionerna I: 721 och II: 835. Den fråga som aktualiseras i de motionsuttalanden utskottet nu behandlar synes närmast vara på vilket stadium det centrala handlingsprogrammet skall kunna före- ligga. Motionärerna ser detta som en förutsättning för att meningsfulla regionala utvecklingsprogram skall kunna skapas. Samtidigt kan hävdas att de konkreta handlingsprogram som länsstyrelserna nu fått i uppdrag att utarbeta utgör ett nödvändigt underlag för det önskade ställningstagandet. Den konflikt mellan olika synsätt som här kan tyckas föreligga torde emel— lertid i huvudsak vara skenbar. Det bör nämligen beaktas att de handlings- program som begärts från de olika länen skall vara av försökskaraktär. I själva verket torde det bli fråga om ett fortlöpande samspel mellan centrala och regionala synpunkter. Vad som på nuvarande stadium förtjänar under- strykas är att förberedelserna för en sammanfattande och preciserad mål- formulering från statsmakternas sida måste planmässigt fullföljas inom de centrala instanserna.
Ett bidrag till målsättningsdiskussionen är det i motionerna I: 721 och II : 835 uttalade önskemålet om en mera decentraliserad samhällsstruktur. I detta sammanhang kan erinras om att chefen för inrikesdepartementet i statsverkspropositionen uttalat sig för vissa åtgärder i decentraliserande syfte, avsedda att dämpa storstadstillväxten, och att riksdagen anslutit sig till detta uttalande. Hur långt decentraliseringen skall drivas när det gäller sysselsättningens fördelning på olika regioner och på olika orter inom regio- nerna är en fråga som utifrån den av statsmakterna fastslagna generella principen torde få prövas regionvis under den nu inledda nya planerings- omgången.
Mot den uppläggning av verksamheten som ovan beskrivits kan den in- vändningen tänkas bli riktad att under den tid som planeringsarbetet pågår de orter och regioner som redan befinner sig i ett kritiskt läge kan drabbas av ytterligare bakslag som måhända inte låter sig kompenseras när mera preciserade riktlinjer för statsmakternas regionalpolitiska insatser väl blivit fastslagna. Denna invändning synes emellertid vara bärkraftig endast om planeringsstadiet skulle komma att kännetecknas av passivitet i fråga om stöd- och stimulansåtgärder av olika slag. Något sådant har ingalunda ifrå-
gasatts. Den lokaliseringspolitiska stödverksamheten avses, som utskottet ovan belyst, fortsätta och är f. n. föremål för utredning med sikte på vissa reformer från ingången av budgetåret 1970/71. Åt glesbygdsproblemen ägnas redan en inte obetydlig uppmärksamhet; därtill kommer att utskottet ovan förordat en parlamentarisk utredning på detta område. Ytterligare kan framhållas att de överväganden både på regional och på lokal nivå som ingår i planeringsarbetet kan ha en stimulerande effekt och leda till att nya uppslag framförs och prövas vilka kan bidra till en positiv utveckling i de berörda områdena.
Att det regionala planeringsarbetet har sin tyngdpunkt i länen behöver inte innebära att planeringen, såsom sägs i motionerna I: 334 och II: 385, »gör halt vid länsgränserna». De anvisningar som från centralt håll utfärdas för verksamheten bör kunna medverka till att perspektivet vidgas utöver dessa gränser. Informationsutbyte och samråd mellan planeringsorgan i an- gränsande län förefaller vidare att vara ett naturligt inslag i arbetet. Den centrala samordningen av de länsvis utarbetade planerna bör slutligen på ett avgörande sätt motverka de av motionärerna påtalade riskerna för ett alltför snävt betraktelsesätt vid planeringen.
Bilaga 1. Tabellarisk redovisning av länsplanering 1967
I denna bilaga lämnas en redovisning av länsplaneringens resultat för kommunblocken i de skilda länen. I tabell 8 redovisas befolkningsprogno- serna och de därpå grundade målsättningarna uttryckta i befolkningsram- värden och i tabellerna 9 och 10 prognoserna för de skilda näringsgrenarna.
Vid sammanställningen av materialet har vissa korrigeringar vidtagits av det material som redovisades—i bilaga 13 till 1969 års statsverksproposi- tion. Dessutom har ytterligare information tillkommit varför några förtyd- ligande kommentarer synes nödvändiga.
De smärre skillnader i befolkningssiffrorna för länen som finns mellan tabell 1 och tabell 8 för åren 1960 och 1965 beror på att uppgifterna i resp. tabell har hämtats från olika delar av folkräkningarna. För år 1965 har uppgifterna i tabell 1 hämtats från folkräkningens del IV och i tabell 8 från del I.
I 1965 års folkräkning har definitionen av de i jordbruket medhjälpande kvinnorna vidgats jämfört med 1960 års. För att i denna redovisning åstad- komma jämförbarhet i tiden och mellan länen har samtliga uppgifter kor- rigerats så att de uttryckts i 1960 års definitioner.
Den jordbruksprognos som i tabellerna 3 och 9 redovisas för Jönköpings län är reviderad och anger en lägre framtida sysselsättning i de areella näringarna än den tidigare. Den reviderade jordbruksprognosens konsek— venser för befolkningsutvecklingen har inte angetts i tabellerna 1 och 8 ef- tersom länsstyrelsen/planeringsrådet bedömer det som sannolikt att servi- ceutvecklingen i motsvarande grad underskattats.
Folkräkningarna för åren 1960 och 1965 är ej fullt jämförbara vad gäller industri och service. Vid folkräkningen år 1965 har 39 000 personer som i folkräkningen år 1960 klassificerades som industriellt verksamma förts till service. Drygt hälften av dessa beräknas falla på de tre storstadslänen. [ Göteborgs och Bohus län beaktade man denna förskjutning i prognosar-
betet och justerade 1960 års värden för Storgöteborg och Uddevalla, vilket även beaktats i tabellerna 9 och 10.
Vid tolkningen av de i tabellerna 9 och 10 angivna förändringarna bör också beaktas att folkräkningsuppgifterna för åren 1960 och 1965 avseende industri och service inte är fullt jämförbara.
I en särskild bilaga 4 i del 3 av länsplanen för Jämtlands län redovisas en översyn av prognos 2 vilken tyvärr ej helt kunnat beaktas i denna sam- manställning. Den reviderade prognosen anger totalt för länet 220 personer mer än den ursprungliga. De regionala och sektoriella skillnaderna är dock av större omfattning.
Slutligen skall än en gång påpekas att prognos 0 bör betraktas som ett räkneexempel.
Tabell 8.
Total befolkning
Procentuell förändring/ö-årspcriod
Län Kommunblock
Komm måls
Mål- sättn
Komm
Enl folkräkningen måls
Prog 1 Prog 2 Prog 1 Prog 2 Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965—801965—80 1965—80
STOCKHOLMS LÄN Stor-Stockholm . . . (exleungsängen)
1 155 755 1 250 122 1 622 286 1 621 408 1 719 660 1 621 408 1 621 426 + 8,16
"i o:
Östhammar. . . . . . .
Hallstavik. . . .
Norrtälje. . . . . Rimbo....... Nynäshamn. Södertälje. ....
S:a Kbl-länet
Stor-Stockholm . . . (inkl Kungsängen)
UPPSALA LÄN Uppsala. . . . .. Alunda.. . . . . . Örbyhus] Österbybruk. . Enköping. . .. . Kungsängen. Tierp........ Skutskär. . . . .
S:a Kbl-länet
SÖDERMAN- LANDS LÄN Nyköping] Oxelösund. . . . . Katrineholm] Vingåker. . . . . . Flen............
9 445 11 076 18 052 7 991 14 395 60 315 8 839 10 621 18 910 8 172 15 843 72 300 7 276 9 671 21 272 8 939 21 500 129 156 7 030 9 600 21 900 8 120 21 170 143 000 7 550 9 600
24 500
9 200
29 420 170 000
7 030 9 600 21 900 8 120 21 170 143 000 5 954
— 6,42
8 659
— 4,11
18 876 + 4,75 6 744 + 2,27 19 579 +10,06 123 103 +19,87
......
HN
1 277 029 1 159 648 99 413 8 814
8 816 30 695 3 893 17 627 9 589
1 384 807 1 255 847
110 832 8 661
8 606 33 516 5 725 17 363
1 634 105
10 135
1 820 100
145 839 7 142
7 327 44 797 11 819 16 239 11 344
1 832 228 1 664 822
161 726 10 388
7 547 38 609 43 414 18 552 9 462
1 969 930 1 832 228 1 646 408
162 000 10 400
7 600 42 000 25 000 18 600 10 200
1 804 341 + 8,44 1 646 058 + 8,30
140 072 +11,49 9 370 — 1,74
7 425 — 2,38 38 901 + 9,19 24 632 +47,06 17 610 — 1,50
9129 + 5,69
CDMQCOOH 08 a';
"i”. __ O'JCD H ++
j+$+|
"i". - _ ++
[fi-+|
..
178 847 194 838 244 507] 289 698
52 271 41 969 18 694 58 638 42 518 18 715 73 597 44 244 19 198 69 355 46 875 19 344 72 000 47 762 23 000
275 800
73 000 47 800 21 500
247 139| + 8,94 63 084 + 12,18
44186 + 1,31 17159 + 0,11
moon—_em_m v—4 vvwwcu =»
v—t +
som vännen oo
oo—uoxqv co
+
Tabell 8 (forts.)
Län Kommunbloek
Total befolkning
Procentuell förändring/å-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 1 Prog 2
Komm måls
Mål- sättn
Prog 0 Prog 1 Prog 2
Komm måls
M ål- sättn
Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980
1960—65 1965—80 1965-80 1965—80 1965—80 1965—80
Eskilstuna........ Strängnäs.........
S:a Kbl—länet
ÖSTERGÖTLANDS
LÄN Motala. . . . . Mjölby. . . . . Ödeshög. . . Boxholm . . . Kis'a....... Åtvidaberg. Linköping. . . Finspång. . . . Norrköping. . . Söderköping. . Valdemarsvik. . Österbymo. . . .
S:a Kbl-länet
JÖNKÖPINGS
LÄN Jönköping. . Vaggeryd] Skillingaryd . Tranås. . . . . Aneby. . . . . Nässjö. . . . Eksjö. . . . . Vetlanda. . Sävsjö. . . . Värnamo. . Gnosjö. . . .
80 727 19 326 86 549 20 084
107 328 22 105 105 845 23 795 110 000 23 600
1 10 000 24 300
101 213 22 451
+ +
7,21 3,92
7,4 3,2
+ 6,9 + 5,8
8,3 5,5
+ 8,3 + 6,6 + 5,4 + 3,8
212 987
47 874 21 888 6 810 6 417 11 580 12 650 93 454 22 357 113 008 9 743 10 236 5 507
226 504
47 323 23 520 6 276 6 537 10 806 12 605 98 319 23 707 115 956 9 515 9 564 4 886
266 472
45 815 27 943 4 579
6 083 8 389 12 905 120 141 27 604 125 469 9 545 8 228 3 117
265 214
50 450 29 860 5 120
5 470 8 340 18 000 127 780 26 560 132 950 8 890 9 250 3 100
276 362
56 145 27 297 6 721
7 350 11 478 21 460 132 000 27 594 135 200 9 952 10 294 3 755
276 600
56 000 32 000 6 700
7 000 10 300 18 000 133 300 27 600 142 600 10 000 10 400 3 800
248 093| +
53 544 28 760 5 043 5 314 7 217 19 498 125 204 25 908 128 272 8 843 9 593
2 61
6,35 1,15 7,45 7,84 1,87 6,68 0,36 5,21 6,04 2,61 2,34 6,57 —11,28
+ + + + +
5,6
nnan—w HmmNOOöCDIDNO
..
|+||l+++++ll
+ 5,4 ”___...
.. -....-
H ++||l++++ll|
H
..
6,9
....-.»-
+++++++++++|
+ 6,9
uO—nhhn ..-... H HH
++++|++++++|
+ 3,1
361 524
95 927 10 903 17 440
6 867 32 531 18 921 27 873 11 660 25 881 7 002
369 014] 399 818 101 217
11 242 18 418
6 639 33 403 18 250 28 059 11 622 27 724 7 408
114 890
11 900 21 725
5 731 36 077 16 307 27 900 11 500 31 990 8 439
425 770 117 820
11 790 20 500
6 020 35 560 18 410 28 240 11 820 34 420 8 660
449 246 122 000
12 000 22 000
6 000 37 000 19 000 31 000 13 900 35 000 8 500
457 700 122 000
12 000 22 000
6 000 37 000 18 700 30 000 11 800 35 000 8 500
419 806|
133 268
11 859 26 721
5 767 37 690 20 208 28 719 11 984 37 891 9 529
+ 2,07 + 5,51 + 3,11 + 5,61 — 3,32 + 2,68 — 3,55 + 0,67 — 0,33 + 7,12 + 5,80
aaah—Lona rx vm 01 H
.,
+
m_ vr
..o... .. no...
mhwwl—NVQQ _mvmäooww + ++|+|||++
..
mamma—_mi—NH— G) awwmmmamwmnw Q'
+
..
N. n'; +
CDON ...... HmmNOOOBm ++|++++++
..
QHNOOQQNMMWQ [* LOLONQNQOIDIDHNOO CD
+
”i _ . +
Nemaanwwn :D NQDCOCOHCOCDOOQ' ++|++++++
DOWNMGQQNHBIDO !” WONNHNOWBHNUO lN _
+
"1 CD +
......
NHMLÖQMIOHF mammomoww
++|++++++
'”. +
a
ooouo—uqoooooo HMVQMOHHW H
.. ..
H
++|++++++
Total befolkning Procentuell förändring/ö—årsperiod
Län _ .. . Komm Mål- Komm Mål- Kommunblock Enl folkrakmngen Progl Prog2 måls sättn Progo Progl Prog2 måls sättn
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980 1960—65'1965-80 1965—80 1965-80 1965—80
Gislaved. . . . . . . . . . . . . 22 305 23 803 27 268 28 600 30 000 30 000 29 343 + 6,72 4,6 + 6,3 Hyltebruk. . . . . . . . . . . 11 355 11 246 10 441 11 000 11 600 11 200 11 664 — 0,96 2,4 _ 0,7
S:a Kill-länet 288 665 299031 324 168 332840 348000 344200 364 643' + 3,59 2,7I + 3,6
KRONOBERGS
LÄN Ljungby. . . . . . . . 24 516 25 206 27 715 27 309 27 350 24 95 + 2,81 Strömsnäsbruk/ Markaryd. . . . . 10 567 11 005 11 185 12 331 12 350 12 291 + 4,14 Älmhult. . . . . 15 385 15 186 13 044 14 119 14 100 13 888 —— 1,29 Alvesta . . . . . . . 18 682 18 844 17 901 18 949 18 950 19 259 + 0,87 Växjö. . . . . . . . . 46 313 51 885 67 748 76 651 76 650 81 093 +12,03 Tingsryd . . . . . . . 16 268 15 625 14 085 13 327 13 300 12 601 — 3,95 Åseda/Lenhovda 13 095 12 577 9 660 10 820 10 800 11 170 -— 3,96 Lessebo . . . . . . . . 8 388 8 357 7 718 8 245 8 300 9 553 — 0,37
S:a Kbl—länet 153 214 158 685 169 056 181 751 181 800 184 811' + 3,57
h.. 01 N.. :o
..
.... ..— .. ....
mangard-:o H QQNQNGQ co mmommvo av car.-canaan N
KALMAR LÄN Västervik. . . . . 42 681 42 020 39 348 43 461 44 000 49 608 1,55 Vimmerby. . . . 17 819 17 430 15 597 17 208 17 208 17 381 2,18 Hultsfred/ Virserum. . . . 20 171 19 548 16 529 20 419 20 419 20 618 3,09 Högsby. 9 752 9 036 6 789 8 155 8 155 8 021 7,34 Oskarshamn. 24 342 24 759 26 349 27 255 28 212 29 255 1,71 Mönsterås. . . 12 567 13 482 16 310 14 812 14 812 15 986 7,28 Nybro. . . . . . 20 722 21 728 24 797 23 312 24 442 23 834 4,85 Emmaboda. 11 039 11 418 13 886 12 261 12 261 11 712 3,43 Kalmar. . 47 875 49 713 55 025 58 378 59 943 61 641 3,84 Torsås . . . . . . 8 775 8 144 6 222 6 436 7 000 5 856 7,19 Mörbylånga . . . 11 070 10 228 7 617 8 042 10 000 8 927 7,61 Borgholm. . . . . 12 236 11 214 8 538 8 799 9 000 8 510 — 8,35
S:a Kbl—Iänet 239 049 238 720 237 007 248 538 255 452 261 349' —— 0,14
liv-4 +| m_s:- 91:51 Neo mö Hd HQ .. HO
.. .. .
.. » ..
..
.. _ ..
.. ..
o. .. ..
n
H
.. .. ..
mavaoqmmw—c O') HMQMVNGQOF N +|+++++]|] +|+++++|||
..
+|+++++|||
.. ..
mvmqunmhm Q' HMMMNNDFFD H QHHQDIQQLQQQF N maacoq—wmoocaoo O
».
OOGSFOOHQQKDQCD H HmmWMOPOQ—w m
..
+ + +
Tabell 8 (forts.).
Total befolkning Procentuell förändring/5-årsperiod
Län .. Komm Komm Mål- Kommunblock Enl folkrakningen Prog 1 Prog 2 måls Prog 0 Prog 1 Prog 2 måls sättn Prog O
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80
GOTLANDS LÄN Visby. . . . . . . . . . . . ... 54 322 53 751 51 930 50 660 56 000 47 023|—-— 1,05
S:a Kbl-länet 54 322 53 751 51 930 50 660 56 000 47 023'— 1,05
”i
ut av =; I I
BLEKINGE LÄN Karlskrona . . . . . . 61 311 60 241 59 817 63 210 68 200 65 191 65 277 — 1,75 Ronneby . . . . . . . . 27 329 28 418 32 479 31 706 32 479 32 189 31 024 + 3,98 Karlshamn. . . . . . 27 701 29 981 37 972 34 918 37 972 35 542 35 269 + 8,23 Sölvesborg. . . . . .. 14 283 14 677 15 471 16 014 16 800 16 430 15 037 + 2,76 Olofström ...... .. 13 844 15 837 19 519 18 897 19 600 19 111 17 536 +14,40
S:a Rbl-länet 144 468 149 154 165 258 164 745 175 051 168 463 164 143' + 3,24
++++++ ++++++ ++++++ |+++++
KRISTIANSTADS LÄN Kristianstad. . 62 546 63 170 63 415 67 696 69 902 67 696 69 286 Bromölla ..... . 8 976 9 941 13 254 11 909 14 480 11 909 12 473 Broby. . . . . . . 12 540 13 366 16 114 16 501 20 513 16 100 17 242 Osby. . . . . . .. . 13 536 13 629 13 026 12 810 15 959 14 000 12 799 Hässleholm. . 43 487 45 156 49 186 50 597 60 873 50 597 49 436 Perstorp. . . .. 6 225 7 233 10 170 9 990 13 173 9 700 10 348 Örkelljunga. 8 556 8 391 7 390 7 634 8 352 8 400 7 294 Ängelholm.. . 24 536 25 611 28 960 31 133 30 456 30 500 29 029 Båstad... ... 10 562 10 352 9 526 9 107 11 757 9 700 7 502 — 1,99 Klippan. . . . .. . 15 311 15 911 19 654 20 552 18 617 19 700 20 620 + 3,92 Åstorp. . . . .. 9 163 10 122 12 820 11 884 12 226 12 000 8 621 +10,47 Simrishamn.. 22 139 21 489 18 723 18 641 24 100 19 500 18 883 _ 2,94 Tonrclilla ........... . 1 1 661 12 642 10 703 10 679 12 573 11 500 11 943 _— 6,94
S:a Kbl-länet 252 238 258 004 273 031 279 133 312 981 281 302 275 476' + 2,29
.
. ..
HQQHHFQOQNONNM N V'!
.
H
CONQQQCOOAONQGDNKO G=
H +++|++|+|++||
++++++H+|++|| Nwhmmwmdemwh oz
mooomooömbmmm N
+++|++|+|+|||
v—(OLOLOGDOv—ÄNPOONKOU'A OOOHNNQPYFNDOOQD v—l
+ cg
mhmmmméqomm—rw N
+
MALMÖHUS LÄN Stor—Malmö. 335413 370568 483 481 516500 524900 516500 509065 +10,48 + Höganäs........ 16 363 17 383 20 313 22400 22000 22400 20 59 + 6,23 +
Komm' Mål— Komm Mål-
Län . måls sättn ProgO Progl ng2 måls sättn
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 1 Prog 2
Prog O
1960 1965 1980 1980 1980 | 1980 | 1980 1960—65 1965—801965—8019654801965—801965480
Hälsingborg. . . . . . 90 645 93 926 102 902 117 600 118 600 117 600 116 204 + 3,62 + Bjuv. . . . . . . . . . . . . . . . 10 747 11 785 15 288 16 500 15 300 16 500 16 016 + 9,66 + Landskrona. . . . . . . . . . 35 083 36 232 38 637 42 100 47 700 42 100 41 269 + 3 28 + Svalöv. . . . . . . . . . . . .. 12196 12 209 12 486 12 800 12 800 12 800 12 155 + 0,11 + + +
y—q v-4
Trelleborg ...... . . . . . 33 300 35 008 40 127 41 700 39 600 41 700 45 511 + 5 Skurup. ....... . . . . . . 11 470 10 799 8 856 10 800 14 200 10 800 9 472 _ 5,85 4 11 6 _
oocn—ooqooolomm c: manad—era HHNoohwcqn-uovo» o __
Ystad. . . . . . . . .. . . .. 25 771 24 711 21 431 25 300 26 700 25 300 23 833 — Sjöbo...... 14 899 13 968 11 530 12300 11900 12300 10043 _ Eslöv. . . . . . . . .. 23 060 24 193 27 996 29 600 29 800 29 600 27 76 + 4,91 Hörby. . . .. .. . . .. 13 174 12 251 9 742 11000 11 700 11 000 8 857 — 7,01 Hi)ör....... 8925 8819 8337 8700 10400 8700 7815 — 1,19
S:a Kbl-länct 631 046 671 852 801126 867 300 885 600 867 300 848 590| + 6,47I + 6
hv—tlhv-ltDOOQ'lNCO
+++++H+|+|| ++++++++|+1|
::.lElxv-c
Lfå O
h—m—oodvhmo oo HHDGNQQNNWB CD mmm—vawnbv—m c: +++++++[+|++
+ 51 00
+
HALLANDS LÄN Halmstad . . . . . . . . . 62 049 66 263 79 200 83 200 91 200 87 100 83 731 + 6,79 + Laholm. . . . . . .. 19 445 19 159 18 100 18 700 20 000 19 000 18 152 — 1,47 _ Falkenberg . . . . . . 30 306 30 991 32 700 33 200 35 000 34 200 34 602 + 2,26 + Varberg. . . . .. . . . . 33 979 35 615 41 100 44 100 48 900 44 100 38 275 + 4,81 + Kungsbacka . . . . . . . . . 18 474 21 064 37 000 37 000 40 000 37 000 36 255 + 14,02 +20,7 +20,7
S:a Kbl-länet 164253 173092 208100 216200 235100 221400 211015I+ 5,38 + 6,3 + 7,7
8,4 + 03 + 2,3 + + + + +
(DV—40001
+ WMQYFIN (5 000050 50
+|++
N ++++
GÖTEBORGS O
BOHUSLÄN Stor-Göteborg (exkl Kungsbacka, Lerum och Surte). . . 518 899 562 281 690 245 708 900 726 000 708 900 695 386 + 8,36 + 7,1 Orust............... 9451 8901 7333 7160 12000 7160 62%—5,82 _6,3 Uddevalla. . . .... . .. 44 864 47 352 55 091 58 530 _ 58 530 59 979 + 5,55 + 5,2 Lysekil. . . . . . . . . . . . .. 13 993 13 789 13 323 13 720 — 13 720 13 683 _ 1,46 — 1,1 Gravarne. . .. . . . . . . . 10 435 9 797 8 150 8 930 — 8 930 8 684 _ 6,11 _ 6,0 Munkedal. . . 10 608 10 110 8 296 9 070 10 250 9 070 8 319 — 4,69 — 6,4 Tanumshede. . 12 362 11 338 7 615 8 100 _ 8 100 7 094 — 8,28 _12,4 Strömstad.... .... 10 423 9 985 9 131 9 420 —— 9 660 10 233 _ 4,20 _ 8,9
S:a [(bl-länet 631035 673553 799184 823830 _ 824070 809 602|+ 6,74 + 5,9
0.
CO OOMNQDGCE OOthCOCOOv—t c::
_.
+I+|||l|
M a' + 0 >" + ! 01 _|.
Stor-Göteborg (inkl Kungsbacka, Lerum och Surte). . . . . 563 985 615 047 768 189 793 240 _ 801 900 778 093
+&% +7J
N. &) + N. G) + i =». oo +
Tabell 8 (forts.).
Total befolkning Procentuell förändring/S-årsperiod
Komm Mål— måls sättn Komm Mål- måls sättn
Län
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 1 Prog 2
Prog 0 Prog 1 Prog 2 Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980 1960-65 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80
ÄLVSBORGS LÄN Mellerud ........ . . . . 11 635 11 171 10 108 9 535 _ 10 000 10 608 Vänersborg. . ...... . . 30 631 31 440 35 341 34 098 _ 34 000 37 981 Trollhättan . . ..... 39 613 43 128 55 261 54 554 — 56 000 54 609 Lilla Edet. . . . . . . . . . . 9 318 9 573 9 067 10 136 _ 10 000 8 877 Herrljunga. . . . . . . . . . 9 573 9 357 8 187 8 976 _ 9 000 8 022 Ulricehamn. . . . . . . . . . 21 767 21 544 20 057 21 521 _ 21 500 18 677 Tranemo. . . . .. . . . . .. 10 876 11 295 11 097 12 886 — 12 800 11 133 Svenljunga. . . . . . . . . . 10 031 9 779 8 111 8 825 _ 9 500 7 848 Kinna. . . . . . . . . . . . . . . 27 097 27 688 26 786 30 684 _ 30 000 27 066 2,18 Borås.......... 98 228 103528 111 711 118418 — 118000 125555 5,40 Surte. . .... . . . . . . . .. 13 182 14 808 18 760 21 755 _ 25 000 21 320 +12,34 Lerum ....... .. . . . .. 13 430 16 894 22 184 25 585 _ 31 000 25 132 +25,79 Alingsås. . . . . . . . . . 20 597 22 251 25 229 28 492 _ 27 000 26 283 + 8,03 Vårgårda. . . 7 960 7 890 7 466 7 966 _ 7 800 7 175 _ 0,88 Färgelanda . 7 274 6 680 4 836 5 045 _ 6 000 5 079 _ 8,17 Åmål. . 14 028 13779 13478 12 687 — 14000 13124 — 1,78 Bengtsfors. . . . . . . . 18 863 18 147 16 684 16 624 _ 17 000 16 332 _ 3,80
S:a Rbl-länet 364 103 378 952 404 363 427 787 _ 438 600 424 821| + 4,08
3,99 — 3,3 2,64 + 8,87 + 8,6 2,74 —— 2,26 1,02 3,85 2,51
.. ..
.. .. ..
. .
o. :o
.. ..
thmOhm—ogqaamt—wt—com a:
wwwNm—rohownvmmw—m m
uhaavomvlrzuahoowmahoa v-c
mmm—novmmvmvwowmm =:- _
|+++||+l++
HH
HN ..
HH
.. ..
. . .. v—tNOan—HSON N
.. ..
|++Ill|||++++llll
|+++[]+|+++++||+| I
|+++[H+|++++++|l|
..
CQHGMHMGÄDYHVBQWWN O MNGHHOVONQ'QNCDOCOON lf)
||||l++++llll +
+ | +
SKARABORGS
MN Vara................ 18 499 17 922 16310 15500 17000 15500 15 336 Lidköping. . . . . . . . . . . 32 811 33 429 33 538 39 100 39 600 39 100 39 747 Götene ..... . . . . . . . . . 12 582 12 177 10 771 13 100 14 500 13 100 12 481 Skara..... 16140 16 222 14 998 17800 17 613 17800 17 631 Falköping. . . . . . . . . . . 32 481 33 131 38 519 36 000 38 500 36 000 38 201 Tidaholm. . . . . . . . . . . . 13 011 12 767 12 332 12 000 13 600 12 000 12 776 HJO 7729 7367 6871 7500 8300 7500 7571 Tibro. 8983 9746 10 769 11100 11 108 11 100 11578 Karlsborg. . . . . . . 9 682 9 063 7 383 7 540 9 300 7 540 8 218 Skövde. . . . . . . . ...... 37 193 40 796 53 021 52 000 53 600 52 000 47 612 Töreboda. . . . . . . . . . . . 11 329 10 872 8 717 10 900 10 000 10 900 9 982
&& L% an mm am nm %% && $% am %%
.. ..
..
..
Hazoowmqaaaolmoo mmomvoommmm
..
..
.. ..
..
thNwOOQOQH wmmmmofcvcoooo movmmv—"mmwah
|+|++l|+l+l
..
&COOOOv—lv11—1m05mh HKDEDNLDNQ'VOCDN
..
hvaooqu'OQv-l YFLÖNCONNOQ'OOOO
..
|++++H++|+| |++++|++1++ |+++++++++] |++++|++|++ |+I|+|I+l+|
Total befolkning Procentuell förändring/ä—årsperiod
Län Komm Mål— Komm Mål—
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 1 Prog 2 måls sättn Prog 0 Prog 1 Prog 2 måls sättn Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80
Mariestad. . 20 512 22 806 31 188 24 500 33 000 24 500 27 430 +11,18 +1 , +13,1 Gullspång. . . . . . 6 349 6 223 5 147 6 600 7 000 6 600 6 446 — 1,98 _ + 4,0
voqmm
Grästorp . . . . . . . . 5 927 5 598 4 757 4 360 5 500 4 360 4 932 _ 5,55 Nossebro . . . . . .. . . 10 314 9 779 7 706 7 500 9 032 7 500 5 567 — 5,19 Habo. 9222 9379 9696 10100 10800 10100 11209 + 1,70
S:a Kbl—länet 252 764 257 277 271 723 275 600 298 453 275 600 277 717l + 1,79
0101de N
52 ++[|++
VÄRMLANDS
LÅN Kristinehamn. . . . . 28 619 28 311 25 091 30 500 36 700 30 500 Storfors. . . . . . . . . . 6 332 5 984 4 849 4 900 5 700 4 900 Filipstad. . . . . . . .. 18 677 17 442 14 897 15 000 15 500 15 500 Karlstad/Skoghall 72 981 78 024 97 980 108 000 108 000 108 000 Kil........... . 7647 7806 7427 7900 7900 7900 Forshaga. . . 9 953 9 471 8 026 7 800 8 500 7 800 Grums. . . .. . . 10 082 9 905 9 470 10 400 10 400 10 400 Sunne. . . . .. . 16 583 15 106 11 050 9 500 12 500 10 400 Torsby. . . . 12 003 11 290 9 278 7 000 9 200 7 800 Sysslebäck.. 6 598 5 236 2 470 2 300 3 800 2 800 Kyrkheden ...... 8 141 7 607 6 549 4 800 6 400 5 300 Hagfors.... .... . 15 327 15 368 13 848 14 200 14 200 14 200 Munkfors.. . . 6 241 6 037 5 590 5 500 5 500 5 500 Säffle. . . . .. . 19 736 19 964 20 653 19 700 22 000 20 700 Årjäng. . ... .. 11484 10 644 8 245 6 400 9 000 7 100 Åmotfors. .. ... . 11 101 10 562 9 111 7 400 8 900 8 000 Arvika. . . . .. . . . . .. 29 521 28 380 26 359 24 400 25 400 25 400
S:a Kbl-länet 291 026 287 137 280 893 285 700 309 600 292 200
+l|
..
Norr—Tonow'v' '_' . LOV'CQLQQCOCOF NOMHOtOv-lv—i mvmm—rmwm
T
mnm—om—wwo—mmmmmdä
mams—m—mwävMN—wvm o
to .. N
ÖREBRO LÄN Örebro. . . . . . . . . . . . . . 101 583 106 867 120 892 136 642 136 700 129 562 Kumla. . . . . . 14 855 14 858 14 577 17 204 17 200 18 838 Hallsberg. . . . . . . . . . . . 11 275 11754 13 318 13 150 13 500 13 826
Tabell 8 (forts.)
Län Kommunblock
Total befolkning
Procentuell förändring/ö-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 1 Prog 2
Komm Mål- måls sättn
Prog 0 Prog 1 Prog 2
Komm
måls Mål- sättn
Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980
1960-65 1965—80 1965—80 1965-80 1965—80 1965—80
Pålsboda. . . . Askersund. .. Laxå............... Degerfors.... Karlskoga. . . . Nora............... Hällefors........... Lindesberg. . . . . . . .. Kopparberg. . . .
S:a [(bl-länet
VÄSTMANLANDS Västerås. . . . . . Hallstahammar . . . . . Surahammar. . . . . . . . Köping............. Kungsör............ Arboga.... . . . Fagersta. . . . ..
Norberg............ Sala/Heby..........
S:a Kbl—länet
KOPPARBERGS
LÄN Falun......... Borlänge. . . . .. Mockfjärd.
Vansbro ......... . . . Leksand. . . . . . Rättvik. . . . . ..
9 545 12 832 8 539 11 703 35 343 9 864 12 159 25 637 9 800 8 926 11 741 9 144 11 787 38 112 9 467 12 268 25 257 8 463 6 800 9 342 11 158 12 552 44 472 8 305 12 409 23 003 5 214 7 789 10 623 9 873 11 186 43 156 9 490 10 685 22 725 7 046 _ 7 800 _ 11 500 _ 9 900 _— 11 200 _ 43 200 _ 9 500 — 11 500 _ 24 000 — 7 500 8 686 10 866 9 642 10 283 48 471 9 705 9 539 24 46 6 67
_ 6,49 —— 8.50 + 7,09 + 0,72 + 7,83 _ 4,02 +
|I+|++lll
o..-s _ .. ..
|l+l++l||
.. ».
_.—
&.
|l+l++lll
Skinnskatteberg. . . . .
263 135
90 742 16 331 10 451 25 730
7 002 14 142 16 324 6 446 8 066 35 077
268 644 103 345 18 644 11 016 27 760
7 542 14 912 16 755 5 770 7 273 34 091
282 042 138 186 24 634 12 349 34 564
9 501 18 111 15 703 5 315 5 324 29 101
299 569 139 573 25 504 12 332 35 516
9 180 17 428 19 062 4 716 5 481
29 961
— 303 500 _ 139 573 _ 25 504 — 12 332 _ 35 516 _ 9 180 _ 17 428 — 19 062 _ 4 716 _ 6 131 _ 31 768
300 552]
131 014 26 600 12 817 33 267
9 095 17 280 18 587 4 816 5 234 26 510
+13,89 +14,15 + 5,41 + 7,89 + 7,71 + 5,44 + 2,64 —10,49 — 9,83 —— 2,81
'. ..
quwoo _
+
+++++++| ] [
HH
vinschar-tunna: 1— vmmu—vovmm m
».
o...-. ..
+
+++++++] |]
HH
QLNEDDOIHHPO: H WONHQONHM Q'
.c...— _ o...-.
om—woö'ooo—h co
..
aamoovmaqooso oo
+
Säter...............
230 311
44 922 39 286
8 454 10 279 10 348 13 285 9 997
247 108
45 472 40 980 8 294 10 101 9 806 12 824 9 531
292 788
45 750 46 123 7 591 9 444 8 063 10 935 7 832
298 753
50 282 45 402 6 262 8 105 7 464 10 417 8 496
_ 301210
53 000 52 000 53 000 50 600 8 300 8 000 9 500 8 600 9 650 8 000 14 000 10 900 8 900 8 700
285 220|
57 127 42 322 5 734 8 676 7 527 8 558 7 235
+ 7,29 + 1,22 + 4,31 _ 1,89 _ 1,73 _ 5,24 _ 3,47 _ 4,66
v-lhoq—c oo ommhwwmmmm in
».
+ ++
mOwCDIFQWLOON ln OHmOOGLOQQDOÄYF CD
+ ++
mowwhqvmmm oo OHMWQDIOQQOIDN CD
......
wmnqwmo vhs-imamer:
Län Kommunblock
Total befolkning
Procentuell förändring/S-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 1 Prog 2
Komm måls
Mål- sättn
Prog 0 Prog 1 Prog 2
Komm måls
Mål— sättn
1960 | 1965 | 1980 |
1980 1980 1980 1980
1960—65 1965—80 1965—80
1965 —80
1965—80
Hedemora. . . . Avesta. . . . . .. Ludvika. . . . .. Smedjebacken. Malung. . . . . . . Mora......... 0rsa......... Älvdalen. . ...
S:a Kbl-länet
GÄVLEBORGS
LÄN Gävle. . . Sandviken. . Hofors. . . . . Ockelbo. . . . Söderhamn. Bollnäs. . . Edsbyn. . . . Ljusdal. . . .. Hudiksvall. . .
Bergsjö.........
S:a Kbl-länet
VÄSTERNORR-
LANDS LÄN Ånge......... Sundsvall. . . . . Matfors. . . . . . Timrå. . . . Härnösand. Kramfors,.
18 923 29 045 35 729 13 476 13 158 17 246 10 246 11 470 18 135 29 268 34 927 13 394 12 644 17 150
9 572 9 995
15 268 29 478 31 709 13 237 10 721 16 183
7 390 6 637
14 940 29 632 34 174 11 510 10 339 17 248
7 280 7 308
19 150 33 500 34 900 15 070 12 600 17 500
8 230 9 500
15 700 31 100 35 900 12 100 10 800 18 000
7 800 7 800
16 033 27 896 35 265 11 863 8 882 15 316 6 192 5 096
4,16 0,77 2,24 0,61 3,91 0,56 6,58 —12,86
59.91.0181
».
+ +
consoo .. _ .
++—H+|+l|
.. » ..
boa_m vmom
285 864
79 144 39 311 15 272
7 932 32 840 34 632 8 350 26 824 35 988 12 777
282 093
82 154 40 674 16 471
7 449 32 181 33 526 8 095 24 583 35 415 12 033
266 361
94 074 44 863 20 438
5 749 30 094 30 038 7 044 18 577 32 536 9 586
268 859 100 745 48 148 16 577
5 746 32 464 33 301 6 117 20 885 36 833 8 965
306 800 100 559 50 097 19 196
6 900 33 365 39 030 8 090 23 180 36 833 9 989
286 000 100 700 48 200 16 600
5 800 32 700 34 000 7 000 22 600 36 800 9 500
263 722I
93 351 49 773 18 00 5 580 31 063 29 183 6 024 19 116 35 75 8 181
1,32 3,80 3,47 7,85 6,09 2,01 3,19 3,05 8,35 1,59 5,82
method—cool H
..
0005qu 05 COCOKDCON .. .. .. .. .. _ thw "',.th OO HQOQOOQH N
..
+
qqqeqw [&
'—
+++|++H|+|
HEDQO IO IOHCDD O
OWQOLDID bmooo
+++|++]|+|
..
mar-19191. -
urbana.—trace
..
mario
293 070 292 581 292 999 309 781 327 239 313 900
296 021|
12 182 80 390
7 315 17 583 29 004 26 845
0,17
—12,19 + 6,86 8,85 2,64 3,42 6,90
somqoom .— Nm-srooolb o
O__cscqo oo meHmOV-(HCD m
+
oovofr-n» N
..
[*qu !!
+
Tabell 8 (forts.).
Total befolkning Procentuell förändring/S-årsperiod
Län .. . Komm Mål— Komm Mål- Komm unbl ock Enl folkraknlngen Prog 1 Prog 2 måls såttn Prog 0 Prog 1 Prog 2 måls sättn Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1980 1980 1960—65 1965-80 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80
Sollefteå. . . . . . . . . . . . . 28 712 26 009 19 074 21 500 23 512 23 000 19 767 _ 9,41 _ 9,8 _ 6,1 _ 3,3 _ 4,0 _ 8,7 Ramsele. . . . . 14 032 11 789 6 055 7 100 6 795 8 000 4 85 _15,98 _19,9 _15,5 —16,8 _12,1 —25,6 Örnsköldsvik. . . . . . . 61 444 60 681 58 864 60 900 64 430 63 000 58 549 _ 1,24 _ 1,0 + 0,1 + 2,0 + 1,3 _ 1,2
S:a Kbl-länet 285620 277297 257820 274700 291431 286000 256 487'— 2,91 _ 2,4 _ 0,3 + 1,7 + 1,0 _ 2,6
JÄMTLANDS LÄN Hammarstrand. . . . . . . 10 828 9 744 8 402 7 330 _ 7 300 5 859 _10,00 — 4,8 _ 9 Bräcke. . . . . . . . . . . 11 850 10 982 9 781 8 990 _ 11 000 7 55 _ 7,32 _ 3,8 _ 6
Östersund] Lits kn. . . . 47 690 47 874 47 462 50 960 _ 66 000 48 087 + 0,39 _ 0,3 + 2
_ 6 9
_15,6 _11,7
+ 0,1 —17,7 _16,0 _20,0 _24,4 _19,2 _ 9,7
_10,1
Strömsund. . . . . . . . . . . 10 859 9 405 5 642 7 650 _ 14 000* 5 240 _13,39 —15,7 Krokom. . . . . . . . . 16 219 14 509 10 686 10 830 _ 12 700 8 603 —10,54 _ 9,7 _ Järpen.............. 10 669 10124 9241 7090 _ 9000 5176 — 5,11 _ 3,0 _11,4 _ Svenstavik. . . . . . . . . . 11 613 10 658 8 079 6 960 — 7 000 4 604 _ 8,22 _ 8,8 _13,2 — Sveg. . . . . . . . . . . . . 15 441 13 517 8 364 9 810 — 12 000 7 127 _12,46 _14,8 —10,2 — Hammerdal kn. . . . 4 749 4 150 2 893 2 830 _ 3 05 —12,61 _11,3 _12 0 _
S:a Kbl-länet 139 918 130 963 110 550 112 450 — 139 000 95 287'— 6,40 _ 5,5 _ 4,9 —
VÄSTERBOTTENS LÄN
Umeå. . . . . . . . .. . . 54 340 61 086 81 951 96 712 130 549 90 000 79 704 +12,41 +10,3 +16,5 +28,8 Nordmaling. . . . . . . 9 536 8 710 6 276 7 114 6 694 7 500 6 945 _ 8,66 _10,3 — 6,5 _ 8,4 Vindeln . . . . . . . . . . . . . 9 845 8 514 5 185 5 596 5 448 6 300 5 280 _13,52 _15,2 _13,1 _13,8 Vännäs. . . . . . . . . . . . . . 13 463 12 447 9 056 7 706 13 199 9 500 7 917 — 7,55 —10,1 _14,8 + 2,0 Robertsfors. . . . . . 9 251 8 387 5 794 6 635 7 540 6 700 6 104 _ 9,34 _11,6 _ 7,5 _ . ,5 Skellefteå. . . . . . . . . . .. 73 626 72 006 63 527 84 627 90 672 80 000 78 415 _ 2,20 _ 4,1 + 5,5 Norsjö. . . . . . . . . . . . .. 12 800 11 642 7 788 8 302 10 382 8 500 8 011 _ 9,05 _12,5 —10,7 Lycksele. . . . . . . . . 16 613 15 240 11 295 11 867 23 218 15 000 12 223 — 8,26 — 9,5 _ 8,0 Storuman . . . . . . . . . . . 10 424 9 682 7 317 5 282 10 226 7 500 5 002 _ 7,12 — 8,9 —18,3 Sorsele. . . . . . . . . . . . . . 5 711 5 015 3 240 3 023 4 075 3 800 1 779 _12,19 _13,6 _15,5 Vilhelmina. . . . . . . 11 337 9 654 6 273 5 815 8 420 7 500 6 321 _14,85 _13,4 _15,5 Åsele. . . . . . . . . . . . 12 679 11 040 6 697 6 410 9 235 8 400 5 839 _12,93 _15 3 _16,6
S:a Kbl-länet 239 625] 233 423 214 399| 249 089] 319 658 250 700 223 540|— 2,59] _ 2,8 | + 2,2 * Målsättn. inkluderar Hammerdal kn.
NHMquHQ (ROH—QMS”
v—l l+++| ] || | Olov—ihm
I
0. N +
H
wC'äCDCDNthmeHP Q' mvmoohmoooooooooo N H
+ 9,3 _ 7,3 —14,7 _14,0 _10,1 + 2,9 _11,7 _ 7,1 _19, _29,2 _13,2 _19,1
[_1,4
..
+llll+||lll|
..
OPHOOIÄLOOO O
.
oommåwsrmv-i H H +|++| ll +
.. +
5
Total befolkning Procentuell törändring/S-årsperiod
Komm Komm Mål-
Län måls Prog 1 Prog 2 måls sättn
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 1 Prog 2
Prog 0
1960 1965 1980 1980 1980 1960—65 1965—80 1965—80 1965—80 1965—80 1965-80
NORRBOTTENS
LÄN Piteå. . . . . . . . . . 30 018 31 035 34 986 26 800 36 000 29 645 + 4,1 _ 4,8 Älvsbyn. . . . . . . 9 445 9 279 8 583 5 200 9 000 5 976 _ 2,6 —17,5 Arvidsjaur. . . . . . . . 10 303 9 381 7 012 5 200 8 000 5 098 _ 9,2 _17,9 Arjeplog. . . . . . . 5 559 5 032 3 561 2 900 3 500 2 78 —10,9 _16,8 Luleå. . . . . . . . . 48 465 53 030 71 040 50 700 63 000 59 886 + 10,2 _ 1,5 Boden. . . . . . . . 28 724 27 858 25 246 22 400 30 000 25 296 — 3,2 _ 7,0 Jokkmokk. . . . . 11 581 10 094 6 631 4 700 6 500 4 385 _13, _22,5 Kalix . . . 19 712 18 270 14 355 14 500 20 000 14 439 _ 7,7 — 7,4 Överkalix. . . . . . . 8 586 7 533 4 934 2 700 4 000 2 620 _13,2 —29,0 Haparanda . . 9 825 9 602 8 914 6 200 9 500 6 158 _ 2,4 _13,6 Övertorneå . . . 9 477 8 670 6 273 3 900 7 000 3 13 _10,2 —23,4 Pajala . . . . . . . . 14 190 12 826 8 960 4 800 7 000 4 135 _11,3 _27,9 Gällivare. . . 27 639 27 061 24 313 16 800 23 000 16 627 _ — 3,5 _14,7 Kiruna. . . . . . . . . . 28 148 29 747 33 378 26 700 32 000 28 352 + 5,68 + 3,9 — 3,5
5221. KbI-lånet 261 672 259 418 258 186 193 500 258 500 208 539|_ 0,86 — 0,2 _ 9,3
HONQQLOQHOMGO'JCOKD
H
'.
H
..
mum—damma +] | [++ | +|
"!
_ _
060610 :> H Illl |
"1.
N +
Tabell 9.
Jordbruk m. m. Industri
.. .. Proc förändring] .. .. Proc förändring/ Antal forvarvsarbetande 5-årsperiod Antal forvarvsarbetande 5-årsperiod
Län
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
1960 1965 1980 1980 1960—651923— 1923” 1960 1965 1970 1980 1960—65 1923— 1928—
STOCKHOLMS LÄN Stor-Stockholm. . . .. 8 339 6 674 2 674 1 408 _19,97 _26,5) —40,6 159 006 142 952 142 800 141 500 —10 10 —O,11 _ 0,5 (exkl Kungsängen) Östhammar.. . . . . . . . 1 323 988 351 267 —25,32 _29,2 _35,4 784 837 835 860 + 6,76 —0,24 + Hallstavik. . . . . . . . 761 590 255 169 _22,47 _24,4 —34,1 1 750 1 681 1 600 1 600 — 3,94 _ 4,82 ;]: Norrtälje. . . .. . . . . . 1 513 1 224 424 357 _19,10 _29,8 —33,7 1 641 1 731 1 830 2 000 + 5,48 + 5,72 +
+ +
Rimbo . . . . . . . . . . . . . 1 051 869 399 355 _17,32 —22,9 _25,8 567 613 640 660 + 8,11 + 4,40 Nynäshamn. . . . . . 582 474 158 197 _18,56 _30,7 —25,4 2 835 2 802 3 200 3 400 _ 1,16 +14,20 Södertälje. . . . . . . . . . 2 553 2 021 834 846 _20,84 —25,5 _25,2 11 049 12 990 16 935 22 325 +17 57 +30,37 +14 8
S:a Kbl-länet 16 122 12840 5 095 3 599 _20,36 _26,5 —34,6 177 632 163 606 167840 172345 _ 7 90 + 2,59 + 1 3
Stor-Stockholm . . . . . 8 819 7 000 2 819 1 557 _20,63 —26,1 —39,6 159 317 143 465 143 329 142 063 — 9 95 — 0,09 _ 0,4 (inkl Kungsängen)
UPPSALA LÄN Uppsala. . . . . . . . . . . . 4 020 3 179 1 370 1 182 —20,91 _24,5 _28,1 10 849 9 704 10 021 10 610 —10,55 + 3,27 Alunda. . . . . . . . . . . . . 1 406 1 080 428 390 —23,18 _25,6 _28,8 839 1 019 1 688 2 065 +21,45 +65,65 Örbyhus/Österbybruk 831 598 252 241 _28,04 _25,1 _26,1 1 640 1 679 1 594 1 700 + 2,38 _ 5,06 Enköping. . . . . . . . . . . 3 174 2 559 1 299 1 425 —19,38 _20,2 _17,7 3 715 4 524 5 003 5 273 +21,78 +10,59 Kungsängen . . . . . . . . 480 326 145 149 _32,08 —23,7 _23,0 311 513 529 563 +64,95 + 3,12 Tierp . . . . . . . . . . . . . . 2 007 1 596 620 561 —20,48 _27,1 _29,4 2 541 2 774 3 006 3 641 + 9,17 + 8,36 Skutskär. . . . . . . . . . . 278 192 98 98 _30,94 —20,1 —20,1 2 024 2 098 2 041 1 897 + 3,66 _ 2,72
S:a Kbl-länet 12 196 9 530 4212 4 046 _21,86 _23,8 —24,8 21 919 22311 23882 25 749 + 1,79 + 7,04
H
OCQFNN
++++++|
ecco
Nomofcomm m
+
Proc förändring] 5-årsperiod Proc förändring]
Antal förvärvsarbetande 5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Län Kommunblock
Enl folkräkningen Prog 2 Prog O Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
1965— 1965— 1965— 1970— 1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80 1960 1965 1970 1980 1960—65 70 80
SÖDERMANLANDS
LÄN Nyköping/Oxelösund Katrineholm] Vingåker. . . . . .. Flen . . . . . . Eskilstuna. . . . . . Strängnäs. . . . . .
S:a Kbl—länet
ÖSTERGÖTLANDS
LÄN Motala. . . . Mjölby. . . . Ödeshög. .. Boxholm. . . Kisa. . . . . . . Åtvidaberg. Linköping. . Finspång. . Norrköping. . Söderköping. . . Valdemarsvik. . Österbymo. . . . .
S:a KbI-länet
thququmm
ommom—äNNo—o m +|+++++++++++-H +
D F ..
JÖNKÖPINGSLÄN Jönköping. Vaggeryd] Skillingaryd . . . . . . . . Tranås.............
lx .. N
Tabell 9 (forts.). Jordbruk m. m. Industri
Proc förändring] 5-årsperiod
Proc förändring]
Antal förvarvsarbetande 5_ årsperio d
Antal förvärvsarbetande
än Kommunblock
En] folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
1965— 1965— 80 80
1965— 1970——
1960 1965 1980 1980 1960_65 80
1960 1965 1970 1980 1960—65
Aneby . . . 1 026 821 398 259 _19,98 _21,4 —32,0 729 893 950 1 080 +22,50 Nässjö . . . 1 896 1 540 644 415 _18,78 _25,2 —35,4 5 321 5 942 6 340 7 130 +11,67 Eksjö. . . . 1 524 1 194 495 433 —21,65 —25,4 ——28,7 2 136 2 202 2 280 2 410 + 3,09 Vetlanda . . 2 915 2 330 945 767 —20,01 _26,0 —31,0 4 302 4 801 5 140 5 800 + 11,60 Sävsjö . . . . . 1 383 1 072 440 249 _22,49 —25,7 —38,7 1 610 1 851 2 000 2 330 +14,97 Värnamo. . 2 164 1 676 693 669 _22,55 _25,5 —26,4 4 970 5 719 6 380 7 720 +15,07 Gnosjö. . . . . 474 379 149 110 —20,04 _26,8 —33,8 1 904 2 285 2 520 2 950 +20,01 Gislaved. . . . 1 823 1 359 495 366 —25,45 —28,6 —35,4 5 377 6 225 6 990 8 340 +15,77 Hyltebruk. . . . . . . . 1 545 1 190 442 313 _22,98 _28,2 —36,2 1 991 2 065 2 260 2 610 + 3,72
S:a Kbl-länet 19701 15606 6446 5201 _20,79 _25,7 _30,7 53594 57468 61390 69050 + 7,23
qqquommm :ochohooocnx
.. ...o. ..
H +++++++++ +
o.. to
KRONOBERGS LÅN Ljungby. . . . . . . . . . . 3 164 2 454 957 865 _22,44 —26,9 _29,4 3 333 3 981 4 425 4 787 +19,44 Markaryd] Strömsnäsbruk. 784 641 237 204 _18,24 _28,2 _31,7 2 150 2 387 2 704 2 981 +11,02 Älmhult. . . . . . . 1 595 1 152 483 404 _27,77 _25,2 —29,5 2 558 2 700 2 803 2 803 + 5,55 Alvesta. . . . . . . 2 084 1 599 631 609 _23,27 —26,7 —27,5 2 679 3 124 3 633 3 859 +16,61 Växjö. . . . 3 566 2 925 1 079 1 026 —17,98 _28,3 _29,5 5 535 6 321 8 270 10 924 + 14,20 Tingsryd. . . . . . . . 2 446 1 929 747 593 ——21,14 _27,1 _32,5 2 008 2 284 2 667 2 645 +13,75 Åseda/Lenhovda. . 1 151 974 348 269 —15,38 _29,1 _34,6 2 557 2 666 2 833 2 604 + 4,26 Lessebo . . . . . . . . . 454 356 137 105 _21,59 _27,3 —33,4 2 358 2 489 2 611 2 523 + 5,56
S:a Kbl-länet 15 244 12 030 4 619 4 075 _21,08 —27,3 -——30,3 23 178 25 952 29 946 33 126 +11,97
o_ :r— +
..
OOHOZQFHD N 150003va LD ++++1||
..
'.
+
KALMAR LÄN Västervik. . . . . . . . . . 2 999 2 423 1 392 955 _19,21 _16,9 —26,7 6 361 6 491 6 885 7 040 + 2,04 Vimmerby. . . . . . . . . 2 141 1 584 1 127 379 —26,02 _10,8 —37,9 2 325 2 664 2 785 3 040 + 14,58 Hultsfred/Virserum 1 817 1 410 904 446 _22,40 _13,8 _31,9 3 347 3 597 3 892 3 977 + 7,47 Högsby . . . . . . . . . . . 983 761 495 273 _22,59 —13,4 _28,9 1 521 1 479 1 400 1 335 — 2,76 Oskarshamn . . 1 224 983 473 186 _19,69 _21,7 -——42,6 4 677 4 720 5 340 5 543 + 0,92 Mönsterås . . . 982 750 476 370 —23,63 _14,0 _21,0 2 214 2 600 2 940 3 350 +17,43 Nybro . . . . . . 1 818 1 427 896 302 _21,51 _14,4 _40,6 4 078 4 480 4 990 5 305 + 9,86 Emmaboda. . . 1 119 870 516 112 _22,25 _16 0 _49,3 2 102 2 463 2 755 2 915 + 17,17
1—419' ....
wc;
HNHÖCON +++|++++
Proc förändring] 5-årsperiod
Proc förändring]
5-årsperiod Antal forvarvsarbetande
Antal förvärvsarbetande
Län
Kommunblock
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog 0
Prog2
Prog 0
Enl folkräkningen
Prognos 2 Prognos 2
1960 1965 1980 1980
1960—65
1965— 80 1965— 80
1960 1965 1970 1980
1960—65
1965— 1970— 70 80
Kalmar............ Torsås............. Mörbylånga......... Borgholm..........
S:a Kbl-länet
GOTLANDS LÄN Visby. . . . . . S:a Kbl-länet BLEKINGE LÄN Karlskrona. . . . Ronneby. .. . . Karlshamn. . . . Sölvesborg. . . . . Olofström. . . . . . .
S:a Kbl—länet
KRISTIANSTADS
LÄN Kristianstad . Bromölla. . . . Broby....... Osby........ Hässleholm. Perstorp. . . Örkelljunga. . Ängelholm. . Båstad. . . . . Klippan. Åstorp . . . . .
2 483 1 316 1 835 2 085 2 019 1 124 1 497 1 780 1 173
653 1 005 1 067
1 321
325 1 160 1 048
_18,69 _14,59 _18,42 _14,63
_16,6 _16,6 _12,4 _15,7 _13,2 —33,9 _ 8,2 —16,2
5 948 573 1 050 657 6 133 684 846 608 7 185 760 885 610 8 025 760 775 520
+ 3,11 +19,37 —19,43 _ 7,46
+17,15 +11,11 + 4,61 + 0,33
20 802
7 594
16 628
6 213
10 177
3 260
6 877 2 513
—20,07 _18,19
_15,1 —19,3 —25,5
—26,1 |
34 853
3 619
36 765
4 291
40 427
5 250
42 585
5 250
+ 5,49
[ +18,57
+ 9,96
+22,35
7 594 3 931 1 919 1 441 1 608
769
6 213 3 067 1 534 1 137 1 404
639
3 260 1 258 665 489 789 201 2 513 1 176 740 468 760 178
_18,19 _21,98 _20,06 —21,10 _12,69 _16,91
—19,3 _25,7 —24,3 _24,5 _17,5 —32,0
—26,1 |
_27,4 _21,6 _25,6 —18,5 _34,6
3 619 7 896 4 270 4 968 1 801 3 564 4 291 7 942 4 809 5 594 1 998 4 463 5 250 8 165 5 120 5 868 2 177 4 815 5 250 7 711 5 153 5 799 2 264 4 936
| +18,57
+ 0,58 + 12,62 + 12,60 + 10,94 +25,22
+ 22,35
2,81 6,47 4,90 8,96 7,89
9 668 7 781 3 402 3 322
_19,52
_24,1 —30,4 _30,9 —26,4 _36,2 _30,7 _26,5 _29,8 _30,3 _30,8 _29,9 _30,8 _24,7 _20,9 _25,4 _24,3 _46,9 _30,6 —23,9 —52,1 _20,4 _29,7 _24,1 _17,9
22 499 24 806 26 145 25 863 + 10,25
+++++ +
5,40
ngqnq—mamm anwa—w—o—cmo
Tabell 9 (forts.). Jordbruk m. m. Industri
Antal förvärvsarbetande Proc förändrlng/ Antal förvärvsarbetande Proc förändring]
5—årsperiod 5-årsperiod
Län Kommunblock
Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
1965—19%— 1960 1965 1970 1980 1960 651965— 1970—
1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80 70 80
Simrishamn. . . . . . . . . 3 615 2 906 1 086 1 358 _19,61 _28,0 —22,4 2 198 2 408 2 502 2 537 + 9,55 3,90 Tomelilla. . . . . . . . . . . 3 030 2 366 956 1 284 _21,91 _26,1 _18,4 1 215 1 340 1 438 1 489 +10,29 7,31
S:a Kbl-länet 26219 20 926 7312 9040 —20,19 —29,6 _24,4 35723 38788 42212 43653 + 8,58 8,83
MALMÖHUS LÄN Stor—Malmö. . . . .. . 9 222 7 436 3 769 2 751 —19,37 —20,3 _28,2 61 183 57 927 60 650 63 350 — 5,32 Höganäs. . . . . .. 1 209 1 016 512 326 _15,96 —20,4 _31,5 2 600 2 689 2 900 3 100 + 3,42 Hälsingborg. . 2 845 2 373 1 308 919 _16,59 _18,0 —27,1 15 960 15 236 15 550 15 750 _ 4,54 Bjuv. . . . . . .. 689 621 360 217 — 9,87 _16,6 —29,6 2 754 3 039 3 250 3 600 +10,35 Landskrona.. 1 229 1 136 563 409 _ 7,57 _20,8 _28,9 8 306 8 111 8 500 8 000 — 2,35 Svalöv. . . . .. 2 047 1 732 982 789 _15,39 _17,2 _23,0 1 343 1 466 1 600 1 825 + 9,16 Trelleborg. . 2 814 2 013 1 079 1 159 —28,46 _18,8 _16,8 6 418 6 584 6 900 7 400 + 2,59 Skurup. .. . 1 801 1 259 642 564 _30,09 _20,1 —23,5 1 372 1 291 1 350 1 450 + 5,90 Ystad. . . . 2 916 2 197 1 127 948 _24,66 _20,0 _24,5 2 849 2 735 2 875 3 150 — 4,00 5,12 Sjöbo. . . . . 2 947 2 469 1 097 846 _16,22 _23,7 _30,0 1 121 1 099 1 200 1 550 _ 1,96 9,19 Eslöv. .. . 2 551 2 002 985 1 119 _21,52 _21,1 _17,6 3 397 3 810 4 300 4 800 + 12,16 +12,86 Hörby. . . . 2 386 1 947 809 487 _18,40 _25,4 _37,0 995 1 005 1 225 1 450 + 1,01 +21,89 Höör. .... . .... 1 032 784 403 183 _24,03 _19,9 _38,4 883 881 975 1 000 _— 0,23 +10,67
S:a Kbl—länet 33 688 26 985 13 636 | 10 717 _19,90 I —20,4 I _26,5 109 181 105 873 111 275 116 425 _ 3,03 + 5,10j
4,70 7,85 2,06 6,94 4,80 9,14 4,80 4,57
++++++++++ ercoolOooqotxhhoom
O') ..
++++|++++++++ +
HALLANDS LÄN Halmstad . . . . . 3 233 2 688 1 427 1 329 _16,86 _19,0 —21,0 10 583 10 925 11 750 12 560 + 3,23 + 7,55 + 3,3 Laholm. . . . . 3 025 2 691 1 406 1 115 —11,04 —19,5 _25,5 1 981 2 259 2 630 3 210 +14,03 +16,42 +10,5 Falkenberg . . . . 3 832 3 181 1 561 1 491 _16,99 _21,1 _22,3 3 779 4 469 5 310 6 680 +18,26 +18,82 +12,2 Varberg. . . . . .. 4 163 3 632 1 852 1 563 —12,76 —20,1 _24,5 4 376 4 803 5 420 6 660 + 9,76 + 12,85 +10,9 Kungsbacka ..... . . 2 139 1 793 629 549 —16,18 _29,5 _32,6 1 832 1 982 2 590 2 910 + 8,19 +30,67 + 5,9
S:aKbl-länet 16 392 13 985 6875 6047 ; _14,68|—21,1|—24,4 22 551 24 438 27 700| 32 020 + 8,37I +13,35| + 7,5
Proc förändring] 5—årsperiod
Proc förändring]
Antal förvärvsarbetande 5—årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Län Kommunblock
Enl folkräkningen Prog 2 Prog O Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
1965—* 1965"_ 1960 1965 1970 1980 1960—+65 1965—' 1970—'
1960 1965 1980 1980 1960-—65 80 80 70 80
GÖTEBORGSO
BOHUS LÄN Stor-Göteborg (exkl Lerum, Surte och Kungsbacka). . . . . . 86 266 94 362 106 629 Orust. . . . . . . .. . 881 923 923 Uddevalla. . . . . 7 777 8 223 8 223 Lysekil. . . . .. 2 761 2 761 2 761 Gravarne. . . . . 1 450 1 436 1 306 Munkedal. . . . 1 467 1 559 1 559 Tanumshede. . 842 838 826 Strömstad. . . . . . . 1 263 1 290 1 290
S:a Kbl—länet 102 707 111 392 123 517
Stor-Göteborg (inkl Lerum, Surte och Kungsbacka). . . . . 94 219 103 699 116 326
+—H-H-H|+i|-H+ +++-H|+1++
&
MOOOQODO O') CDOOOVOHO LO
32. I!)
ÄLVSBORGSLÄN Mellerud. . . . 1 454 1 544 1 544 Vänersborg. . 4 548 4 774 4 774 Trollhättan. 10 438 11 993 11 993 Lilla Edet. . . 2 061 2 162 2 162 Herrljunga. . . 1 577 1 739 1 739 Ulricehamn. . 4 687 5 006 5 006 Tranemo. . .. 3 066 3 413 3 413 Svenljunga. 1 993 2 103 2 103 Kinna. . . . . . 7 025 7 200 7 200 Borås. . . . .. . 26 128 26 594 26 594 Surte . . . . .. 3 653 4 372 4 372 Lerum. .. . . 2 318 2 715 2 715 Alingsås. . . 4 387 4 434 4 434
qoqqqq OOO
OOOQOOO
ooooöooooo Hannnnnnnunnn
Tabell 9 (forts.). Jordbruk m. m. Industri
Proc förändring] Proc förändring/ 5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande 5-årsperiod Antal förvärvsarbetande
Komilllunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog O Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prognos 2 Prognos 2
19gg'_ lggg_' 1960 1965 1970 1980 1960——65 1965—_ 1970—_
1960 1965 1980 1980 1960—65 70 80
Vårgårda. . . . . . . 1 250 1 026 305 352 —17,92 —33,3 ——30,0 1 116 1 161 1 242 1 242 + 4,03 6,08 Färgelanda . . . . . . . 1 298 1 092 380 388 —15,87 —29,7 _29,2 841 826 844 844 — 1,78 2,18 Åmål ........ . . . . . 716 624 217 164 —12,85 —29,7 —36,0 2 401 2 449 2 612 2 612 + 1,99 6,66 Bengtsfors. . . . . . . . . 2 160 1 799 556 563 —16,71 —32,4 —32,1 2 772 2 913 2 974 2 974 + 5,09 2,09
S:a Kbl-länet 24 566 20 297 7 569 7 113 ——17,38 ——28,0 ——29,5 77 689 80 684 85 721 85 721 + 3,86 6,24
0,0 0,0
HHHHH
SKARABORGSLÄN
Vara . . . . . . . 3 283 2 801 1 236 1 319 _14,68 ———23,9 —22,2 1 405 1 727 1 935 2 153 + 22,92 Lidkoplng. . 2 990 2 367 1 133 1 320 —20,84 +—21,8 ——17,7 5 000 4 996 5 380 6 225 — 0,08 Götene. . . . . . . 1 374 1 076 594 606 —21,69 —18,0 1 924 2 010 2 100 2 360 + 4,47 Skara. . . . . . . 1 515 1 289 592 519 —14,92 ——22,9 1 981 2 018 2 200 2 522 + 1,87 Falköping . 3 599 3 062 1 490 824 —14,92 —21,3 4 397 4 735 5 050 5 550 + 7,69 Tidaholm. . . 1 303 1 044 522 405 _19,88 —20,6 2 627 2 473 2 530 2 678 — 5,86 Hjo. . . . . . ..... . . 920 699 368 371 —24,02 —19,3 1 144 1 295 1 370 1 477 +13,20 Tibro . . . . . . . 537 401 221 174 —25,33 —18,0 2 006 2 315 2 440 2 754 +15,40 Karlsborg. . . . 651 494 393 246 _24,12 — 7,3 1 232 1 188 1 180 1 164 —— 3,57 Skövde. . . . . . . . 2 088 1 630 873 812 —21,93 ———18,8 6 290 6 557 6 800 7 370 + 4,24 Töreboda. . . . 1 370 1 077 565 588 —21,39 —19,3 1 486 1 558 1 625 1 731 + 4,85 Mariestad . . 1 543 1 187 711 669 —23,07 3 108 3 502 3 750 4 016 + 12,68 Gullspång. . 540 413 207 155 ——23,52 1 013 1 086 1 200 1 347 + 7,21 Grästorp . . . 1 089 925 371 497 —15,06 399 474 535 580 +18,80 Nossebro. . . 1 945 1 691 765 550 —13,06 1 007 1 091 1 130 1 186 + 8,34 Habo. . . . . . . 906 757 349 165 —16,45 1 773 1 902 2 070 2 403 + 7,28
S:a Kbl—länet 25 653 20 913 10 390 9 220 _18,48 36 792 38 927 41 295 45 516 + 5,80 | + 6,08
eeqqeaewh
..
mhwhvmmwåwmmmvmh IO ++++++++ | +++++++ +
-.
v—lCNllDG'åv-llfälx O
VÄRMLANDS LÄN Kristinehamn. . . . . . 1 401 1 134 378 423 —19,06 4 578 4 057 4 130 4 215 _11,38 + 1,80 Storfors . . . . . . . . . . . 548 393 89 98 —28,29 1 251 1 195 1 160 1 100 — 4,48 — 2,93 Filipstad . . . . . . . . . . 1 289 927 255 247 —28,08 3 812 3 597 3 447 2 980 — 5,64 — 4,17 Karlstad/Skoghall. . 2 516 2 056 665 768 —18,28 12 600 11 908 12 394 13 640 — 5,49 + 4,08 Kil . . . . . .. . . . . . . .. 821 671 203 233 —18,27 754 863 971 1 186 +14,46 +12,51
Proc förändring/ Antal förvårvsarbet an de Proc förandrmg/
Antal förvärvsarbetande 5—årsperio d 5-årsperiod
Län
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog O Enl folkräknlngen Prognos 2 Prognos 2
1960 1965 1980 1980 1960——65 1923—" lggg__ 1960 1965 1970 1980 1960——65 lggg" 1928——
Forshaga. . . 668 487 122 144 —27,10 —36,9 —33,4 1 996 1 791 1 727 1 600 -—10,27 — 3,57 Grums . . . . 626 479 142 135 —23,48 ——33,4 ——34,4 2 312 2 285 2 286 2 300 —— 1,17 + 0,04 Sunne. . . . . 2 825 2 210 509 564 _21,77 _38,7 —36,6 1 294 1 261 1 255 1 236 — 2,55 — 0,48 Torsby. . . . . 2 261 1 496 309 291 —33,83 ——40,9 ——42,0 533 763 875 996 +43,15 +14,68 Sysslebäck. . 1 273 857 282 279 —32,76 ——31,0 _31,2 98 176 175 175 +79,59 —— 0,57 Kyrkheden. 1 526 1 100 293 304 —27,92 ——35,7 —34,9 637 697 673 633 + 9,42 — 3,44 Hagfors . . . 1 078 935 187 188 _13,27 —41,5 —41,4 3 002 3 037 3 033 3 024 + 1,17 —— 0,13 Munkfors. . 211 175 32 36 —17,06 —43,2 —41,0 1 428 1 376 1 316 1 200 _ 3,64 4,36 Säffle. . . . . 2 075 1 770 571 654 +14,70 —31,4 _28,2 3 113 3 345 3 420 3 581 + 7,45 2,24 Årjäng. . . . 2 205 1 592 336 343 _27,80 —40,5 —40,1 645 913 873 800 +41,55 4,38 Åmotfors. . 1 333 889 222 226 -—33,31 ——37,0 —36,7 1 596 1 625 1 552 1 417 + 1,82 4,49 Arvika. . . . . . . . . 2 674 2 029 429 417 _24,12 —40,5 —40,9 4 332 4 237 4 086 3 805 _ 2,19 3,56 S:a Kbl-länet 25 330 19 200 5 024 5 350 —24,20 —36,0 ——34,7 43 981 43 126 43 373 43 888 1,94 0,57
ÖREBRO LÄN
Örebro. . . . . . . 4 262 3 449 1 479 1 595 -—19,08 —24,6 —22,7 16 910 15 484 15 155 14 852 — 8,43 Kumla. . . . 589 478 192 262 —18,85 ——26,3 —18,2 3 726 3 502 3 475 3 475 —— 6,01 Hallsberg.. 560 456 162 189 —18,57 _29,2 ——25,5 1 476 1 641 1 732 1 830 +11,18 Pålsboda. . 1 147 878 312 416 —23,45 _29,2 —-22,0 1 418 1 356 1 506 1 506 —— 4,37 Askersund. 1 274 975 406 341 —23,47 —25,4 —29,5 1 943 1 755 1 752 1 734 —— 9,68 Laxå. . . . . . . 683 549 213 142 —-19,62 —27,1 —36,3 1 557 1 900 2 198 2 350 +22,03 Degerfors. . . 495 390 156 129 —21,21 —26,3 _30,8 2 920 2 989 2 652 2 599 + 2,36 Karlskoga . . . 630 503 243 154 ——20,16 —21,5 _32,6 10 525 10 828 10 538 10 433 + 2,88 Nora. . . . . . . . 665 510 237 187 ——23,31 _22,5 —28,4 1 634 1 645 1 574 1 574 + 0,67 Hällefors. . . 780 595 252 205 —23,31 —24,9 —29,9 2 497 2 599 2 277 2 277 + 4,08 Lindesberg. . . . . 1 969 1 535 606 623 —22,00 ——26,6 —26,0 4 657 4 892 4 385 4 385 + 5,05 Kopparberg. . . . . 449 379 163 125 _15,59 _24,5 _30,9 2 100 1 736 1 424 1 424 —17,33
S:a Kill—länet 13 503 10697 4421 4368 _20,78 —25,5 _25,8 51363 50327 48688 48439 —— 2,02
uneeqo
QOHOOCOOQNQQ'M O
___. ......—
oooooaniomoo HONOOMHOOOO
.
OQO) |H+H|+||HHHH
OO !
..
Tabell 9 (forts.). Jordbruk m. m.
Industri
Län Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring] 5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring] 5-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog O Prog 2 Prog O
Enl folkräkningen
Prognos 2 Prognos 2
1960 1965 1980 1980
1965— 1965—
1960—65 80 80 1960 1965 1970 1980
1960—65
1965— 1970— 70 80
VÄSTMANLANDS
LÄN Västerås............ Hallstahammar. . . . . Surahammar. . . . . . . . Köping............. Kungsör. .. Arboga. . . . Fagersta........... Skinnskatteberg. . . . . Norberg. . . . Sala............... Heby. . . . . . .
S:a Rbl-länet
KOPPARBERGS LÅN Falun.............. Borlänge. . . Mockfjärd. . Säter. . . . . . Vansbro............ Leksand. . . . Rättvik . . . . Hedemora. . Avesta. . . . . Ludvika. .. Smedjebacken.... . . . Malung............. Mora. . Orsa. . . . . Älvdalen...........
S:a Kbl-länet
1 988 508 300 1 238 445 714 354 596 415 2 189 1 836 1 640 438 244 1 010 348 546 259 478 303 1 800 1 510
901 203
88 415 217 192 91 162 109 643 467
763 190 114 460 189 210 109 236 128 786 574
—18,1 —22,6 _28,8 —25,7 ——14,6 _29,4 ——29,5 —30,3 —28,9 _29,1 —32,4
_17,51 —-13,78 _18,67 _18,42 ——21,80 _23,53 ——26,84 ——19,80 —26,99 _17,77 _17,76
_22,5 —24,3 _22,4 —23,1 _18,4 ——27,3 —25,1 ——21 ,0 —25,0 _24,1 —27,6
20 218 4 697 2 994 5 585 1 502 3 041 4 186 1 026 1 590 2 326 2 068 20 511 5 128 3 162 6 065 1 665 3 283 4 175
911 1 266 2 092 2 068
22 240 5 731 3 353 6 814 1 832 3 589 4 404
912 956 1 977 2 068
23 959 +
6 553 + 3 623 + 7 791 + 2 095 + 4 045 + 4 559 ——-
810 988 1 745 2 068 5;
+ 8,43 +11,76 + 6,04 +12,35 +10,03 + 9,32 + 5,49 + 0,11 +24,49
5,50
.. .. wmaaaczw - .
10 583 8 576
2 292 972 698 1 087 1 406 1 154 831 1 398 1 134 1 169 1 062 1 397 1 736 1 302 1 575 1 812 845 527 894 1 037 892 583 1 166 993 942 812 1 074 1 301 963 1 212
3 488
769 345 249 355 538 345 247 547 517 530 514 551 484 476 695
3 759
375 276 134 392 316 164 114 512 484 267 285 250 236 223 339
[
—18,96 —25,9 ———24,1
—24,9 _25,8 —22,1 _26,5 —19,7 _27,1 ——24,9 _22,3 —19,5 ——17,4 —14,1 -—20,0 _28,1 ——40,9 —31,1 ——36,7 _24,1 —-32,7 —43,1 —41,9 —24,0 -——21 ,3 —34,4 -—29,5 —38,5 —43,4
——20,94 ——13,07 _24,50 ——17,76 —26,24 —22,70 _29,84 _16,60 —12,43 ———19,42 —23,54 —23,12 —25,06 —26,04 —21,0 —38,6 —23,05 —17,0 _34,6
49 233
6 440 8 285 1 207 1 247 1 077 1 514 1 154 3 314 5 520 8 150 2 521 2 286 2 048
921 641
50 326
6 178 8 086 1 355 1 267 1 086 1 544 1 088 3 239 5 504 7 427 2 666 2 227 2 246
938 641
53 876
6 119 8 135 1 292 1 183 1 018 1 421
976 3 097 5 464 7 261 2 604 2 059 2 243 930 578
58 236 + 5 936 — 8 260 —— 1 197 1 038
900 1 207 900 2 859 5 392 6 826 2 453 1 731 2 216 821 554
+12,26 —— 4,65
mmmwwdaw—cwo ur +++++++|+1+| +
..
coach—o 0
0,00 + 0,00 + 7,05
0,96 2,40 —— 0,61 6,63 0,84 —— 6,26 1,98 — 7,97 —10,29 2,26 —— 4,38 0,29 —— 0,73 8,87 — 2,24 5,75 —- 2,33 7,54 0,13 1,87 — 0,85 0,00 — 9,83
......
l+lll|ll||lllll
19 213 15 053
7 162 4 367
—21,65 ] _21,9 | —33,8
46 325 45 492 44 380 42 290 —
HOQQDQPQ'QFHMMOOHGN N
1,80 [_ 2,44] _
Län Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring] ö-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring] 5-årsperiod
Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0
Prog 2 Prog 0
Enl folkräkningen Prognos 2
Prognos 2
1960 1965 1980 1980
1 965— 80
1965—
1960—65 80
1960 1965 1970 1980
1965— 70 1970—
1960—65 80
GÄVLEBORGS LÄN Gävle........ . Sandviken. . . Hofors...... Ockelbo. . . . Söderhamn. Bollnäs. . . .. Edsbyn . . . . Ljusdal. . . . Hudiksvall . Bergsjö. . . .. .
S:a Kbl-länet
VÄSTER-
NORRLANDS LÄN Ånge........... Sundsvall. . . . . Matfors. . . . .. Timrå. . . . Härnösand . . Kramfors. . . . Sollefteå. . . . . Ramsele. . . . . Örnsköldsvik
S:a Kbl-länet
JÄMTLANDS LÄN Hammarstrand. . . . . Bräcke........... Östersund/Lits kn. Strömsund. . . . . . .. Krokom. .
——23,9 ——29,7 —28,6 —23,4 _23,8 —27,0 ——28,9 —25,3 ——28,0 —27,1 —34,1 _29,1 —27,1 —27,1 -——29,7
0,68 6,40 7,38 1,92 0,43 5,28 3,83 4,68 2,18 6,43
—26,4
MMOHWQWQOF _ mm—mmmmomw N
0,94
———14,05
HOOOv—ÄHMHN CO IONOQPHHMCON "4
Tabell 9 (forts.). Jordbruk m. m.
Industri
Län Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förandring/
5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring]
5-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
Enl folkräkningen
Prognos 2 Prognos 2
1960 1965 1980 1980 1 960—65
1965— 80 1965— 80
1960 1965 1970 1980
1960—65
1 965— 70
1970— 80
Järpen............. Svenstavik......... Sveg............... Hammerdalkn.
S:a Khl-länet
VÄSTERBOTTENS
LÄN Umeå.............. Nordmaling. . . . . . . . . Vindeln. .. Vännäs............. Robertsfors. . Skellefteå. . . . Norsjö. Lycksele Storuman.......... Sorsele............. Vilhelmina. . . . . Åsele..............
S:a Kbl-länet
NORRBOTTENS LÄN Piteå.............. Älvsbyn. . .. Arvidsjaur. .. . . . . . .. Arjeplog. . .. . Luleå.............. Boden ..... Jokkmokk.. Kalix. . . . . . Överkalix. . Haparanda. ..... ... Overtomea. Pajala............. Gällivare . . . . Kiruna ”4.” . . .- .
1 379 2 391 2 367
881
1 041 1 864 1 812
638
628 913 1 051 337 271 549 472 193
_24,51 ——22,04 —23,45 ——27,58
_15,5 ———21,2 _16,6 _19,2 —36,2 _33,4 —36,2 _32,97
639 363 518 149 478 333 485 168 349 255 485 146 328 214 451 132
_25,20 — 8,26 —26,99 —23,42 31; 0,00 _13,10
17 707
2 721 1 100 1 415 1 845 1 644 5 877 1 311 2 016 1 202 1 078 1 454 2 338
13 707
2 183 852 1 089 1 529 1 262 4 381 971 1 685 922 676 1 200 1 647
7 236 1 020 370 460 630 630 2 390 330 580 480 380 520 710 4 192
859 264 324 490 476 1 729 246 476 199 188 262 504
_22,59 _19,77 _22,55 _23,04 _17,13 _23,24 —25,46 _25,93 —16,42 _23,29 _37,29 _17,47 —29,56
_19,2 ——22,4 —24,3 —25,0 —25,6 —20,7 —18,3 —30,2 —29,9 —19,5 —17,5 —24,3 _24,5 _32,6 —26,8 —32,3 ——33,2 —31,6 ——27,8 —26,6 —36,8 ———34,4 —40,0 —34,7 ——39,8 _32,6
8 209 6 208 1 004 486 752 693 9 199 978 1 031 348 215 459 362 7 505 5 965 935 503 639 699 9 674 1 117 988 301 150 472 375 7 601 7 941 14083 524 682 729 11 470 1 167 1 338 348 204 394 402 7 310 9 970 1 135 572 587 945 14 821 1 277 1 290 382 178 630 408
— 3,91 —— 6,87 + 3,50 ——15,03 + 0,85 + 5,16 +14,21 —— 4,17 _13,51 —30,23 + 2,83
+ 3,59
+ 1,28
+33,13 + 15,83 + 4,17 + 6,73 + 4,29 + 18,57 + 4,48 + 35,43 + 15,61 + 36,00 —16,53
+ 7,20
HQQQ C) (0000)? H
+12,0 + 2,4 + 4,5 — 7,2 +13, +13,7 + 4,6 — 1,8 + 4,8 — 6,6 +26,5 + 0,7
24 001
2 005
906 1 268 541 2 162 1 649 1 127 1 177 1 247 910 1 191 2 439 1 614 606
18 397
1 428 677 1 016 516 1 857 1 268 845 897 754 675 922 1 719 1 020 499
8 500
749 293 414 247 960 725 416 401 256 294 390 599 404
6 017
592 238 313 211 752 568 332 352 201 240 300 399 335 257
—23,35 —28,78 _25,28 _19,87 _ 4,62 _14,11 _23,10 _25,02 _23,79 _39,53 _25,82 _22,59 —29,52 —36,80 —17.66
——22,7 —19,3 —24,3 —25,9 —21,8 —19,8 —17,0 _21,1 —23,5 —30,2 -—24,2 —24,9 ——29,7 —26,6 _16 7 —31,1 _25,4 _29,4 —32,5 _25,8 —26,0 _23,5 —-26,8 —26,8 —35,6 _29,1 _31,3 -—38,6 _31,0
21 735
2 966 488 431 418 6 698 1 933 581 2 114 247 475 219 291 3 875
—-—19 9
4 975
21 818
3 068 421 430 369 6 308 1 633 413 1 924 225 401 178 348 3 358 4 635
26 282
3 289 464 423 352 6 431 1 457 372 1 968 195 402 195 305 3 038 4 633
32 195
3 732 550 410 318 6 677 1 106 288 2 057 135 405 230 219 2 399 A 628
+ 0,38 |
+ 3,44 —13,73 — 0,23 _11,72 — 5,82 _15,52 —28,92 —— 8,99 __ 8,01 _15,58 —18,72 +19,59 —13,34 — 6.83
+ 20,46I
+ 7,20 +10,21 _ 1,63 — 4,61 + 1,95 —10,78 —— 9,93 + 2,29 _13,33 + 0,25 + 9,55 —12,36 — 9,53 _ o
I*.. 0 H +
......n..- ...-... HH!—
..
mamoamq—chmh— wme—NNNGOQOIQv—t ++ll+| !+i++ll
HH
..
ä
Tabell 10 Byggnads- och anläggningsverksamhet Service
Proc förändring] Antal förvärvsarbetan de Proc förandrmg/
Antal förvärvsarbetande 5-årsperio d s-årSperiod
Län Kommunblock En] folkräkningen Prog 2 Prog () | Prog 2 | Prog 0 Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1965— 1965— 80 80
1965— 1965—
80 80 1960 1965 1980 1980 1960—65
1960 1965 1980 1980 1960—65
STOCKHOLMS LÄN Stor-Stockholm. . . . . +15,17 + 7,7 + 5,1 340 500 396 130 562 900 542 111 +12,4 (exkl. Kungsängen) Östhammar. . . . . . . + 8,53 + 4,4 ——16,4 1 243 1 239 1 060 844 — 5.1 Hallstavik. . + 2,04 — 3,4 _10,8 1 177 1 221 1 150 1 053 — 2,0 Norrtälje. . . +27,56 +13,2 — 0,5 3 029 3 642 4 950 3 818 +10,8 Rimbo. . . . . . .. +24,43 +11,9 — 9,6 1 048 1 146 1 230 1 004 + 2,4 Nynäshamn. . . . +47,64 + 3,6 — 0,3 2 083 2 695 4 360 3 313 +17,5 Södertälje. . . . . .. +53,94 +26,2 +11,3 9 717 13 234 33 875 24 338 +36,8
S:a Kbl—länet +17,75 + 9,1 + 5,0 358797 419307 609525 576481 +13,3
Stor-Stockholm. . . . +15,60 + 8,3 341 111 397 291 579 706 551 226 +13,4 (inkl. Kungsängen)
UPPSALA LÅN Uppsala. . . . . . . . . . .. +23,9o +18,8 28 625 Alunda. . . . . . . . . . . . . +24,61 +16,8 827 Örbyhus/Österbybruk +14,63 + 0,1 754 Enköping....... +28,53 + 8,9 5 028 Kungsängen . . . . +115,23 +56,6 1 161 Tierp........... +9,88 1876 Skutskär. . . . . . . . +12,37 1 316
S:a Kbl-länet +25,00 39 587
.. ..
HQLGCDIÄOKD '!” vahooom Q'
SÖDERMANLANDS LÄN Nyköping. . . . +16,40 Oxelösund. . +24,60 Katrineholm. +14,11 Vingåker . . . . +14,10
Tabell 10
Byggnads- och anläggningsverksamhet
Service
Län
Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring]
5—årsperiod
Antal förvärvsarvetande
Proc förändring]
5-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog O Prog 2 Prog O
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1960 1965 1980 1980
1960—65
1965— 80 1965— 80
1960 1965 1980 1980
1960—65
1965— 80 1965— 80
Boxholm .
Vaggeryd!
Eksjö. . Vetlanda. Sävsjö. . . Värnamo.
Kisa. . . . . . Åtvidaberg. Linköping ...... Finspång. . . Norrköping. . Söderköping. . Valdemarsvik. Österbymo. . . . .
S:a Kbl-länet Skillingaryd. . Tranås........ Aneby . . . . Nässjö. . . .
Flen.......... Eskilstuna. . . . Strängnäs. . . . .
S:a Kbl—länet
ÖSTERGÖTLANDS Motala........ Mjölby. . . . Ödeshög. . .
JÖNKÖPINGS LÄN Jönköping. . . . . . . . .
686 2 401 651 788 3 285 840 839 4 421 1 006 601 4 433 785 + 14,87 +36,82 +29,03
_ 8,6 +10,5 — 2,2
2 307 11 491 3 539 2 579 13 962 4 115 3 291 19 301 5 688 2 369 17 844 4 642
+11,79 +21,50 +16,28
+ 8,5 +11,3 +11,3
8 108 1 371 730 222 200 418 379 3 357 697 4 318 379 368 158 9 658 1 516 920 258 187 389 443 3 673 812 5 016 459 324 163
11 963
1 600 1 000 250 180 390 500 4 300 800 5 100 440 300 140
10 122
2 013 1 104 166 132 226 673 4 707 834 5 233 292 283 76
+19,12 +10,58 +26,03 +16,22 — 6,50 _— 6,94 +16,89 + 9,41 +16,50 +16,16 +21,11 ——11,96 + 3,16
..
oooooc—fo—wr
+ 1,6 + 9,9 + 6,3 —13,7 _10,8 _16,6 +15,0 + 8,6 + 0,9 + 1,4
30 667
6 446 3 202 754 553 1 346 1 215 16 099 2 209 19 982 1 301 1 142 479
37 367
7 360 3 632 749 574 1 277 1 337 19 230 2 553 23 258 1 418 1 087 433
51 136
9 640 5 620 690 570 1 120 2 220 32 030 3 720 31 400 1 470 1 210 320
44 123
9 026 4 592 624 477 883 2 082 28 422 2 807 26 524 1 431 1 099 233
+21,85 +14,18 +13,43 —— 0,66 + 3,80 _ 5,35 +10,04 +19,45 +15,57 +16,39 + 8,99 — 4,82 — 9,60
+11,0
+ 9,4 +15,8 —— 2,7 — 0,2 _- 4,2 +18,2 +18,6 +13,3 +10,5 + 1,2 + 3,6 — 9,6
|+++
12 597
3 436
336 603 212 997 619 758 404 856
14 160
3 937
370 630 194 1 1 19 631 855 435 984
15 000
4 730
460 770 220 1 310 680 980 520 1 330
15 739
5011
339 1 004 146 1 417 641 836 389 1 425
+12,41
+ 14,58
+10,12 + 4,48 — 8,49 +12,24 + 1,94 +12,80 + 7,67 +14,95
goin—omdoo—Nq— .—
..
10:0qu 07 ">. =D _|.
nannqum
++++++++
boerna—Qccc H
*”. mwothhN oo Nwaoooomco
54 728 16 275
1 055 2 451
650 5 171 3 378 3 174 1 411 3 417
62 905 19 849
1 171 2 763
686 5 511 3 558 3 473 1 481 4 108
90 010 26 040
1 330 3 120
730 6 280 3 860 3 690 1 670 5 530
78 200 30 420
1 264 4 304
621 6 603 4 518 3 615 1 601 6 134
+14,94 +21,96 +11,oo +12,73 + 5,54 + 6,58 + 5,33 + 9,42 + 4,96 +20,22
+12,7
+ m m—n—nqooov-no då *FYPNQNNVS ++++++ ++
m m H +
9
H
..
.. ..
OOWQMQQN menmen—Nur ++ | +++ ++
H
Proc förändring] 5—årsperiod
Proc förändring]
5-årsperiod Antal förvärvsarbetande
Antal förvärvsarbetande
Län Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 | Prog 2 Prog 0
1965— 1965— 80 80
1 965— 1965— 1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
1960 1965 1980 1980 1960—65
Gnosjö. . . . . . . . . . . . . 195 214 270 239 + 9,74 8,1 502 548 610 700 + 9,16 Gislaved. . . . . . . . . . . . 693 859 1 130 921 +23,95 2 091 2 493 3 130 3 212 +19,33 Hyltebruk. . . . . 373 392 460 355 + 5,09 1 053 1 155 1 070 1 250 + 9,69
S:a Kbl-länet 9 482 | 10 620 12 860 12 723 +12,00 40 628 46 796 57 060 64242 +15,18
KRONOBERGS LÄN Ljungby. . . . . . . . . .. 857 978 1 195 938 +14,12 Markaryd] Strömsnäsbruk. 330 447 519 430 +35,45 Älmhult.. . . . . . 507 606 669 522 +19,53 Alvesta. . . . . . . 631 768 891 724 +21,71 Växjö. .. .... 1 764 2 380 2 903 3 568 +34,92 Tingsryd. . . . . . . 497 603 650 422 +21,33 Åseda/Lenhovda. 435 450 430 347 + 3,45 Lessebo. . . . . . . . . 206 249 271 247 +20,87
S:a Kbl-länet 5 227 6 481 7 528 7 198 +23,99
1—1 +
0 OHOOOIlnmv—i en I!) vmooämom |!) +
01
2 726 3 320 5 046 3 550 +21,79
..
1 163 1 323 1 959 1 502 +13,76 1 725 1 969 2158 1 896 +14,14 2 110 2 293 2 953 2 472 + 8,67 8 974 11 230 21 012 18 677 +25,14 1 613 1 676 1 806 1 382 + 3,91 1 250 1 326 1 344 1 226 + 6,08
730 788 838 916 + 7,95 20 291 23 925 37 116 31 621 +17,91
H
.. ..
.. HWv—LGBKOAOQ 1—l
.. .. ..
..
maniac—+ oo
w—Naömm ca +|++||++
H
++++++++ maa-quinoa co HvHv—wo :o
to mmmcSNv—N LO +++++|++
.. ..
KALMAR LÄN Västervik. . .. . .. 1 468 1 451 1 393 1 865 —— 1,16 Vimmerby. . . . . 584 608 575 574 Hultsfred/Virserum. 640 639 584 680
Högsby. .......... 314 350 263 265 Oskarshamn. . . 885 1 020 985 1 132 Mönsterås . . . . . 464 619 477 638 Nybro. . . . . . . 725 904 778 869 Emmaboda. . 346 417 373 372 Kalmar. . . .. 1 977 2 101 2 322 2 318 9 411 10 894 12 772 14 659 +15,76 Torsås. . . . . . . 278 321 195 200 986 945 796 721 — 4,16 Mörbylånga. .. 308 317 221 240 1 211 1 256 959 1 105 + 3,72 Borgholm. . . . . 345 382 249 253 1 577 1 450 1 293 1 115 — 8, 05
S:a KbI-länet 8 334 9 129 8 415 9 406 + 9,54 32 808 36 014 38 585 43 515 + 9, 77 I+
6 366 6 960 7 810 9 565 + 9,33 1 950 2 198 1 989 2 280 +12,72 2 299 2 390 2 555 2 672 + 3,96 1 033 979 912 871 —— 5,23 3 391 3 749 4 135 4 649 +10,56 1 309 1 467 1 497 1 778 +12,07 2 262 2 680 2 653 2 994 +18,48 1 013 1 046 1 214 1 106 + 3,26
V'!
..
.. ..
.. ..
..
Hv-emcn-Toozrm
llllllll
hm—amqmwmw
'_'
. oouNoocfS'v-c—mm ”1. m
+
+]+|++|++||| +++|+++++]|| mmmmmhqu—www co mmmmmoömmmwm N
..
Hmoow'q'zooqaamcoaw LD HHthmevaw (9
+
Tabell 10 (forts.).
Byggnads- och anläggningsverksamhet
Service
Län Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring] 5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring/ 5-årsperiod
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
Enl folkräkningen
Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1960 1965 1980
1 980
1965— 1965—
1960—65 80 80 1960 1965 1980 1980
1965— 196 5— 1960—65 80 80
GOTLANDS LÄN Visby..............
S:a Kbl-länet
BLEKINGE LÄN Karlskrona. . . . . . . . . Ronneby........... Karlshamn. . Sölvesborg. . . . Olofström. .
S:a Kbl-länet
KRISTIANSTADS
MN Kristianstad. . Bromölla........... Broby. Osby........ Hässleholm. . Perstorp. . . . . Örkelljunga. . Ängelholm. . . . . Båstad............. Klippan............ Åstorp. Simrishamn. . . Tomelilla. . . . . .
S:a Kbl-länet
1 631
2 154 2 350 1 768
+ 32,07
cr: :D" | (:> of +
9 127 9 667
10 200
9 284 + 5,92 + 1,8
m v-T |
1 631 2 074 931 1 082 448 352 2 154 2 325 1 043 1 433 636 558 2 350 2 454 1 147 1 595 683 639 1 768 2 454 1 052 1 552 565 537
+32,07
co :D" | cn of +
+12,10 +12,03 +32,44 +41,96 +58,52
+++|!
9 127
11 324 3 591 4 340 2 034 1 228
9 667
12 581 4 016 5 089 2 138 1 446
10 200 15 204 5 366 6 884 2 816 2 314
9 284
14 894 4 384 6 303 2 224 1 613
+ 5,92 + 1,8
eo .— I
+11,1o +11,84 +17,26 + 5,11 +17,75
+ 6,5 +10,2 +10,5 + 9,6 +17,0
4 887 2 345 269 414 473 1 611 123 274 887 472 469 327 662 372 5 995 2 884 346 523 486 1 957 200 329 1 015 568 639 460 753 441 6 518 3 594 474 673 382 2 462 439 336 1 130 508 1 079 690 683 412 6 160 3 049 378 569 422 2 140 310 241 1 091 248 775 324 646 336
++++++
+22,67
+
+ 22,99 + 28,62 + 26,33 + 2,75 + 21,48 +62,60 +20,07 + 14,43 + 20,34 + 36,25 + 40,67 + 13,75 + 18,55
..
H
..
..
.. HH ..
N
0.
H HH
O'.) +++|++++|++|
+++]++|+|+||| wwwbo—qcobv-nncqm hwoor—oooomcomwrm
|
..
22 517 11 473 809
1 275 1 676 7 038 571 1 048 4 218 1 213 2 276 1 117 3 128 1 631
25 270 12 895 914
1 430 1 781 7 926 699 1 144 5 204 1 386 2 698 1 339 3 324 1 661
32 584 15 401 1 322 1 834 1 841 10 567 1 085 1 224 8 276 1 712 3 508 1 946 3 499 1 500 29 418 15 907 1 182 1 880 1 591 9 281 1 016 1 058 6 348 1 031 3 338 1 173 2 911 1 506
+++++ +
+ 12,23 + 8,8
+12,39 +12,98 +12,16 + 6,26 +12,62 +22,42 + 9,16 +23,28 +14,26 +18,54 +19,87 + 6,27
H
.. .. ..
o. ..
v—l HF! v—i
.. ..
H
».
..
+++|++|+|+]||
++++++++++++|
+ 1,84
8698 | 10601 | 12 862] 10 529 ] +21,88l + 6,6
QOQOOMQQHCNOF N HMNVMWONQOHDM O
..
37 473 42 401 53 715 48 222
MOCDFVNCDQWMMMN Q' FQGMWMNGQFVQM !” CDmOOHOIDNwhODCQHm &
+13,15 +
+
, _
Proc förändring] 5-årspcriod
Proc förändring/
5-årsperiod Antal förvarvsarbetande
Antal förvärvsarbetande
Län Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1965— 1965— 80 80 1965— 1965—
1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
1960 1965 1980 1980 1960—65
MALMÖHUS LÄN Stor-Malmö. . . . . Höganäs. . .... Hälsingborg. . . Bjuv......... Landskrona. . Svalöv. . . . .. Trelleborg. . Skurup. . . . . Ystad. . . . . Sjöbo . . . . . Eslöv. . . . . Hörby. . . . Höör. . . . . .
S:a Kbl-länet
75 433 94 220 148 300 137 557 +16,3 2 133 2 549 4 450 3 179 +20,4 19 681 22 464 32 250 28 578 +12,8 1 024 1 187 2 225 1 552 +23,3 5 544 5 942 7 800 6 647 + 9,5 1 536 1 560 1 775 2 185 + 4,4 5 124 5 937 7 925 7 795 +10,1 1 273 1 372 1 850 1 342 +10,5 4 529 4 767 5 550 4 725 + 5,2 1 456 1 587 2 000 1 574 + 8,0 3 470 3 912 5 875 4 740 1 555 1 634 1 625 1 261 1 337 1 409 1 600 1 473 124 095 148 540 223 225 202 608
nummer?—mo" F.
mhmmqmm OI OOWWv-l O
.. ..
H
.. ..
N
..
'&'!DQLCVJOOOI
H
..
QOwNQhOl—NQ
.. ..
+]+++|+|+|
anovmémwmé
"i. Q' + H
..
Nmnoaoquohvm maa—omoohozouoonn +++++++++1++
+++++:+]|1+|++
v-l (0 om |+
..
HALLANDS LÅN Halmstad. . . . . .. 11 177 13 398 18 690 17 933 Laholm. . . . .. 2 153 2 438 2 870 2 408 Falkenberg. . . 3 821 4 276 4 920 4 844 Varberg. . . . . . 4 661 5 402 7 550 6 020 Kungsbacka. . 2 713 3 746 9 600 9 678
S:a Kbl—lånet 24 525 29 260 43 630 40 883
GÖTEBORGS 0.
BOHUS LÄN Stor-Göteborg. .. . . . 19 092 24 632 35 158 123 107 138 136 177 202 167 455 (exkl. Kungsbacka, Lerum, Surte) Orust. . . . . . . . . . . . . 382 518 753 886 861 820 629 Uddevalla. . . . . . . .. 1 953 2 164 2 560 8 153 9 207 12 699 12 329 Lysekil. . . . . . . . . . . . 495 535 607 1 809 1 870 2 008 1 870
Tabell 10 (forts.). Byggnads- och anläggningsverksamhet Service
Proc förändring/ Antal förvärvsarbetan de Proc förändring/
Antal förvarvsarbetande 5-årsperi0d ö-årsperiod
Län .. . .. . Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog O Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1965— 1965— 1965— 1965— 1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80 1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
Gravarne. . . . . . . . . . . 348 335 327 259 —— 3,74 —— 0 8 — 8,2 1 171 1 195 1 216 1 079 + 2 05 + Munkedal. . . . . . . . . . 407 434 559 310 + 6,63 + 8,8 _10,8 997 1 086 1 147 900 + 8,93 + Tanumshede. . . . 497 524 575 284 + 5,43 + 3 1 —18,5 1 258 1 182 1 146 754 —- 6 04 -— Strömstad. . . . . . 368 413 416 415 +12,23 + 0 2 + 0,1 1 573 1 661 1 781 1 735 + 5 59 + + +
S:a Kbl-länet 23542 29 555 40 955 34831 +25,54 +11,5 + 5,6 138954 155198 198019 186751 +11,69
Stor-Göteborg. . . . . .. 21 046 27 284 39 935 34 873 +29,64 +13,5 + 8,5 129 883 147 057 192 761 187 802 +13 22 (inkl. Kungsbacka, Lerum, Surte)
ÄLVSBORGS LÄN Mellerud. . . . . . . . . .. 313 353 387 292 +12,78 Vänersborg. . . . 1 046 1 194 1 349 1 428 +14,15 Trollhättan. . 1 272 1 515 1 843 2 053 +19,10 Lilla Edet. . . 307 356 488 284 +15,96 Herrljunga. . 203 223 229 166 + 9,85 Ulricehamn. . . . . 622 699 761 581 +12,38 Tranemo. . . . . . . . 320 406 487 348 +2G,88 Svenljunga. . . . . . . . . 280 356 434 249 +27,14 Kinna.............. 950 1179 1352 866 +24,11 Borås.............. 3390 4168 4550 5047 +22,95 Surte. . . . . . .. ... 451 616 854 682 +36,59 Lerum. . . . . . . . . . . .. 590 818 1 133 804 +38,64 Alingsås. . . . . . . . . . .. 761 1 027 1 385 1 156 +34,95 Vårgårda. . . . . . . . . .. 236 311 380 230 +31,78 Färgelanda. . . . . . 175 217 243 144 +24,00 Åmål. . . . . . .. .. 479 494 564 429 + 3,13 Bengtsfors. . . . . . 637 697 770 523 + 9,42
S:a Kbl-länet 12 032 14 629 17 209 15 282 +21,58
_ 6,1 1 501 1 448 1 325 1 485 — 3,53 + 6,1 6 124 6 826 8 759 8 224 +11,46 + 10,8 5 033 6 546 10 856 8 565 +30,06 — 7,2 961 1 006 1 098 917 + 4,68 — 9,6 967 1 044 1 121 924 + 7,96 — 6,0 2 641 2 732 3 047 2 411 + 3,45 — 5,0 925 1 022 1 347 1 038 +10,49 —11, 930 994 1 118 785 + 6,88 — 9,7 2 673 3 213 4 234 3 198 +20,20 17 403 19 600 27 576 26 222 +12,62 + 3,5 1 504 1 949 2 934 3 940 +29,59 — 0,6 2 209 3 226 5 555 6 729 +46,04 + 4,0 3 358 4 257 6 398 4 997 +26,77 +14,5 + — 9,6 639 851 1 235 813 +33,18 +13,2 — 1 5 —12,8 644 659 662 532 + 2,33 + 0,2 — 6 9 — 4,6 1 911 2 001 1 952 1 999 + 4,71 — 0,8 :]; 0,0 — 3 2 7 9
H
mvwåomwwäm—Howmvm xo H
.
GINV'OQÄFKDOQN NwaONMCDQ'C) |++++++++
%% H +
*”. =D N + 00. ur 74 +
00. h N + 00
». 63 H +
HHH
..
—— 9,1 2 155 2 245 2 387 2 035 + 4,18 + 2,1 + 1,5 51 578 59619 81 604 74814 +15,59 +11,0
.
=D.
eo
+ wah—mmmur—qummmmv to
+++++++++++++++++ +
+
SKARABORGS LÄN Vara............... 542| 588| 627] 437|+8,49 +2,2|——10,0 2037 2102 2230! 188OI+3,19|+2,0
Lidköping. . . . . . . . . . 1 052 1 308 1 655 1 661 +24,33 + 8,2 + 8,3 4 910 5 581 7 675 7 214 +13,67
Proc förändring/ Proc förändring]
Antal förvärvsarbetande 5-årsperiod Antal förvarvsarbetande 5—årpscri0d
Län
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog O
1965— 1965— 1960 1965 1980 1980 1960—65 1egg— 1923—
1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
1 176 1 238 1 725 1 287 + 5,27 +11,6 2 663 2 800 3 410 2 664 + 5,14 + 6,7 4 791 5 919 7 225 7 391 +23,54 + 6,9 1 403 1 475 1 465 1 501 + 5,13 —— 0,2 835 823 1 060 843 — 1,44 889 1 056 1 380 1 270 +18,79 1 640 1 733 1 340 1 646 + 5,67 6 087 7 897 12 520 9 706 +29,74 1 242 1 218 1 525 1 125 — 1,93 3 265 4 014 4 675 5 731 +22,94 786 740 830 769 —— 5.85 613 660 605 590 + 7,67 895 946 925 636 + 5,70 925 1 011 1 110 1 377 + 9,30
34 157 39 213 49 700 45 630 +14,80
Götene. . . . 409 452 590 399 +10,51 Skara. . . . . 512 569 693 584 +11,13 Falköping. 1 221 1 185 1 390 1 436 — 2,95 Tidaholm. . 355 378 402 328 + 6,48 Hjo. . . . . . . 186 191 213 170 + 2,69 Tibro. . . . . . . 301 364 486 370 +20,93 Karlsborg. . 261 251 256 198 —- 3,83 Skövde. .. . 1 328 1 582 1 800 1 790 +19,13 Töreboda. . 304 342 379 274 + 12,50 Mariestad. 817 1 043 1 009 1 207 +27,66 Gullspång. 182 265 273 206 + 45,60 Grästorp. . . . . . . . . . 208 208 170 158 :]; 0,00 Nossebro. .. . . . . . . . 290 317 334 185 + 9,31 Habo. 286 329 427 342 +15,03 S:a KbI—länet 8 254 9 372 10 704 9 745 +13,54
..
HGCDCDOOchcxlv—OHOOQM CO vomvmonvhmwwoa H
..
mmmmmaoam—n—cw—dm % MDFQWQWHOQMPQw v—IHINOOCDHPNNHM
H
+|++++|+|++|
..
_
NC; HV.! |+
..
|++ll+|+|+lll++ +++++++++|+]+++
N. x:: +
VÄRMLANDS LÄN Kristinehamn. . . . . 906 947 1 115 1 250 + 4,53 5 444 5 838 6 641 7 662 + 7,24 Storfors . . . . . 172 173 126 127 + 0,58 606 668 564 597 +10,23 Filipstad . . . . . . . . . 602 555 455 551 — 7,81 2 449 2 399 2 140 2 223 — 2,04 Karlstad/Skoghall. 3 065 3 520 4 841 3 665 +14,85 13 879 16 894 26 441 22 652 +21,72 Kil. . . . . . . . . . . . . . 316 363 348 265 +14,87 1 161 1 240 1 363 1 212 + 6,80 Forshaga. . . 343 381 257 276 +11,08 1 072 1 194 925 1 009 +11,38 Grums. . . . . 410 466 408 360 +13,66 971 997 1 027 1 048 + 2,68 Sunne. . . . . . 568 599 379 313 + 5,46 1 942 1 834 1 200 1 085 —- 5,56 Torsby. . . . . 678 603 215 261 —11,06 1 524 1 491 931 1 043 — 2,17 Sysslebäck. . 634 274 41 88 —56,78 698 591 221 282 ——15,33 Kyrkheden . 452 366 196 173 —19,03 882 809 473 534 — 8,28 Hagfors. . . . 533 459 511 506 _13,88 1 732 1 787 1 885 1 601 + 3,18 Munkfors. . . 204 183 176 143 _10,29 626 600 639 545 — 4,15 Säffle . . . . . . 677 714 760 740 + 5,47 2 393 2 570 2 844 2 517 + 7,40 Årjäng. . . . . 443 433 267 231 — 2,26 1 308 1 339 785 858 + 2,37
.. ..
vmwmc—lqoqwowwwmm vmmémw—m H
..
mhmqoonnho ammoomv-cu:
3.5.5 * TTT"!
Fame—rho H +++]
Tabell 10 (forts.). Byggnads- och anläggningsverksamhet Service
Proc förändring] Antal förvärvsarbet an de Proc förändring]
Antal förvärvsarbetande 5-årsperio d 5-årsperiod
Kolmåirrllunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
”gg— 1923—— 1960 1965 1980 1980 1960—65 1965_ 1965—
1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
Åmotfors. . . . . . . . . . . 418 408 260 251 — 2,39 —-14,9 1 236 1 132 909 789 — 8,41 — 7,0 Arvika. . . . . . . . . . . .. 1 057 1 145 1 000 981 + 8,33 — 5,0 4 234 4 317 3 989 4 491 + 1,96 — 2,6
S:a Kbl-länet 11478 11589 11355 10181 + 1,00 4,2 42157 | 45700 52997 50148 ] + 8,40] + 5,1]
ÖREBRO LÄN Örebro. . . . . . 4 409 5 221 6 425 6 379 +18,42 Kumla.. . . . 537 618 700 622 +15,08 Hallsberg 434 442 460 456 + 1,84 Pålsboda.. . 312 293 260 248 _ 6,09 Askersund. 428 396 320 318 — 7,48 Laxå. . .. .. . 251 267 290 245 + 6,37 Degerfors.. 350 359 340 269 + 2,57 1 152 1 277 1 435 1 122 +10,85 Karlskoga. 1 074 1 266 1 350 1 823 +17,88 4 283 4 857 6 126 5 220 +13,40 Nora... . . . . 447 467 470 320 + 4,47 1 408 1 430 1 591 1 463 + 1,56 Hällefors. .. 550 448 325 303 —18,55 1 347 1 357 1 370 1 053 + 0,74 Lindesberg. .. 999 908 840 920 _— 9,11 3 029 3232 3 339 3 863 + 6,70 Kopparberg. .. 295 219 180 150 —25,76 1 199 1 045 917 873 —12,84
S:a Kbl-länet 10 086 10 904 11 960 12 053 + 8,11 38 471 44 818 59 251 | 57 617 +16,50 ]
H
..
Hmvmqoooool hv—mwanm
18 917 23 672 35 167 35 161 +25,14 1 779 2 135 2 776 2 784 +20,01 2 078 2 317 2 924 2 661 +11,50
857 957 919 950 +11,67 1 514 1 538 1 525 1 409 + 1,59 908 1 001 1 162 1 058 +10,24
.. .. .. ..
.. ..
QNHQÄOOOHQ
+++]
eoo—mr—"mmol
...... ..
OHHQMHQOOMHN DO QQOOHOIDQ'OOmOv—GQ' O': |++++++]
|+|++|+|
..
+ +
VÄSTMANLANDS
LÄN Västerås. . . . . . . . .. 3 947 5 176 7 696 +31,14 Hallstahammar. 478 644 861 + 34,73 Surahammar. . . . 311 349 367 + 12,22 Köping. . . . . . .. 862 1 160 1 664 +34,57 Kungsör .. . . . 211 300 405 +42,18 Arboga.... . .. . 471 466 471 — 1,06 Fagersta . . . . . . . 567 538 567 — 5,11 2 923 2 660 +15,73 Skinnskatteberg. 198 193 198 — 2,53 568 524 + 2,82 Norberg. . . . . . 332 326 332 — 1,81 —17,5 802 732 + 9,08 o...... . . . . . . . . .. 700 700 1 001 +1z,ze ——10,0 4 318 2 803 +16,69 Heby. .. . . . . . . .. 497 579 676 +16,50 —12,4 1 274 1 055 —— 2,29
S:a Kbl-länet 8574 1 10517 | 14238 +22,66 10,6] + 2,0 53 754 | 47062 +23,19] +1
29 897 26 614 +29,41 3 123 3 288 +39,20 1 232 1 192 +16,13 5 683 4 747 +21,38 1 173 1 069 +13,99 2 761 2 378 + 19,30
...... _mmh Ft.-4 .. HH
m—wväomo H
v—1
..
mhoao'wom +++++++ bvm—qm—O
0" V'! I
..
oomhocnmogcboomm N
.. ..
mvmvwclmcohcam
+++—++++] | | ] +++++++] |+]
..
:DQ'QCÅOCEDIN 5
V ..
.. UDP'—1 N
+
:
Län Kommunblock
Antal förvärvsarbetande
Proc förändring/ 5-årsperiod
Antal förvärvsarbetande
Prse Klänning] 5-årsperiod
Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0
] Prog 2 | Prog 0
Enl folkräkningen Prog 2
Prog O Prog 2 Prog ()
1960 1965 1980 1980
1965—— 80 1965—
1960—65 80
1960 1965 1980 1980
1965—— 80 1965—
1960—65 80
KOPPARBERGS LÄN Falun.............. Borlänge. . . Mockijärd. . .
Säter. . . . . Vansbro. . . Leksand. . . Rättvik. . . Hedemora. Avesta. . . . Ludvika. . . . . .. Smedjebacken. . Malung........ Mora. . . . . . Orsa. . . . . . Älvdalen. . . . . . .
S:a Rbl-länet
GÄVLEBORGS LÄN Gävle......... .. Sandviken. . . . . . Hofors....... Ockelbo. . . . . Söderhamn. . Bollnäs. . ... Edsbyn. . . . Ljusdal. . . . Hudiksvall Bergsjö. . .....
S:a Kbl-länet
2 107 1 608 608 407 427 761 672 557 1 165 1 284 487 698 829 488 1 095 2 012 1 600 559 391 416 786 684 556 1 076 1 097 451 669 914 467 672
4,51 0,50 8,06 3,93 2,58 3,29 1,79 0,18 7,64
......p... H
-..-...-..—
OHQDDOOÄOOQv—(bmw HNOOOCDOOQ'HDCDOOOOOCD H [NR
.. ..
_
hmv—Nhéhwo—v
..
.. .. .-..
H
++[|
_
++|l|ll|l+|
.— .. ..
N
c?:o TT
[* G: H
I
13 193 12 350
3 690 1 089 395 291 1 396 1 269 302 1 182 1 419 422 3 794 1 308 448 334 1 357 1 358 334 1 094 1 610 453
&. av
-..a-.— n...
ONQHFNOOlOmeGmNHF CD mmmvoaåähv—meo m |++|++||+|++
*”. 01 +
HH
...... ..
whmev-GWB +++|+|||
..
0" +
OHFHFQQYPQH +++|++||+|
o'? T
11 455 12 090
HHHNHQNHv—(N H mnmmmmmmmm IO . wahwljj-(Qmm ID OOFQDFPIOODQ [N
N. 01 + +
Tabell 10 (forts.). Byggnads— och anläggningsverksamhet Service
Proc förändrmg/ Antal förvärvsarbet än de Proc förändrmg/
Antal förvärvsarbetande 5-årsperiod 5-årsperiod
an Kommunblock
Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog O Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1965— 1965—— 80 80
1 965— 1965— 1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80
1960 1965 1980 1980 1960—65
VÄSTER-
NORRLANDS LÄN Ånge........ Sundsvall. . .. Matfors. . . . . Timrå....... Härnösand . . Kramfors. . . . Sollefteå. . . . . Ramsele. Örnsköldsvik. . . .
S:a Kbl-länet
v—l
..
NOOV'OQOOOH whthv-IOOO
v—l
1—1
|+++l|l|
N
..
m—mbooxqwmm N v—tv—tomhv-cv-loaa [*
|+++++|++ +
LD en 6 I |
'.
JÄMTLANDS LÄN Hammarstrand. . . . Bräcke........... Östersund/Lits kn. Strömsund. . Krokom. . . . .. Järpen. . . .. Svenstavik. . . Sveg.......... Hammerdal kn . .
S:a Kbl—länet
thDFQONQ OO wmmméwhooh ::
VÄSTERBOTTENS LÄN Umeå....... 15338 Nordmaling. . . 1 028 Vindeln . . . . . 1 072 Vännäs. . . . .. 1 906
Proc förändring/ Antal förvärvs arbet a n de Proc förändrlng/
Antal förvarvsarbetande 5—årsperio d 5—årsperiod
Län
Kommunblock Enl folkräkningen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0 Enl folkräknlngen Prog 2 Prog 0 Prog 2 Prog 0
1965—1965— 1960 1965 1980 1980 1960—65 1965— 1965—
1960 1965 1980 1980 1960—65 80 80 80 Robertsfors. 281 265 232 168 — 5,69 —— 4,3 ——14,1 882 766 621 564 —13,15 _— 9,7 Skellefteå. . . 3 412 2 854 4 068 3 160 ——16,35 +12,5 + 3,5 9 901 10 617 12 151 11 919 + 7,23 + 3,9 Norsjö. . . . . 872 523 291 280 ——40,02 —17,8 ——18,8 1 504 1 440 948 1 020 _ 4,26 —10,9 Lycksele. . . 1 303 718 590 501 ——44,90 — 6,3 _11,3 2 093 2 354 2 016 1 935 +12,47 »— 6,3 Storuman . . 1 174 795 185 175 —32,28 —38,5 —39,6 1 321 1 494 688 915 +13,10 —15,1 Sorsele . . . . . . 330 260 91 62 —21,21 ——29,5 —38,0 619 555 331 202 ——10,34 —28,6 Vilhelmina. .. 1 101 553 174 221 ——49,77 —32,0 —26,3 1 299 1 348 680 909 + 3,77 —12,3 Åsele. . . . . . . . . . 636 463 192 204 _27,20 —25,4 —23,9 1 409 1 350 703 758 —- 4,19 —17,5
S:a Rbl-lånet 13558 10559 11 907 8445 —22,12 + 4,1 —— 7,2 34623 39268 43650 42800 +13,42 + 2,9
NORRBOTTENS LÄN Piteå. . . . . . . . . . . . . . 2 001 2 101 795 1 304 + 5,00 ——27,7 4 798 5 340 4 625 5 611 +11,30 —— 4,7 + 1,7 Älvsbyn. . . . . . . . . . . . 681 666 130 209 —— 2,20 —42,0 1 308 1 465 726 1 053 +12,00 —20,8 —10,4 Arvidsjaur. . . . . . . . . . 769 609 169 178 ——20,81 ——34,7 1 378 1 338 696 800 — 2,90 —19,6 —-15,8 Arjeplog. . . . . . . . . . 509 365 73 98 _28,29 ——41,5 666 590 352 330 —11,41 —-15,8 -—17,6 Luleå. . . . . . 1 938 2 407 1 899 2 569 +24,20 —— 7,6 9 544 12 019 10 944 14 943 +25,93 — 3,1 + 7,5 Boden . . . . . 1 515 1 265 616 999 —16,50 —21,3 6 473 7 229 6 149 7 188 +11,68 —— 5,2 — 0,2 Jokkmokk. . 1 747 1 256 104 153 _28,11 — 6,1 1 388 1 326 637 603 — 4,47 _21,7 —23,1 Kalix . . . . . . . 1 003 895 411 614 ——10,77 —22,9 2 833 2 801 2 341 2 364 —— 1,13 —- 5,8 —- 5,5 Överkalix. . . 538 477 79 92 —11,34 —45,0 870 907 247 345 + 4,25 —35,2 —27,6 Haparanda. . 432 455 136 170 + 5,32 —-33,1 1 603 1 704 1 164 1 229 + 6,30 —11,9 —10,4 Övertorneå. . 440 435 90 110 — 1,14 ———40,9 1 116 1 074 451 504 —- 3,76 —25,1 _22,3 Pajala. . . . . . 743 672 149 145 — 9,56 —-39,5 1 329 1 412 430 540 + 6,25 —32,7 _27,4 Gällivare . . . 1 217 1 186 323 635 — 2,55 —35,2 3 888 4 132 2 813 2 737 + 6,28 -—12,0 —12,8 Kiruna. . . . . . 1 500 1 201 718 1 066 _19,93 —15,8 4 369 4 907 4 505 4 600 +12,31 —— 2,8 —— 2,2
S:a Kbl-länet 15 033 18 990 5 692 8 342 — 6,94| _25,9| 41 563 46244 36 080 42 847 +11,26 | — 7,9 | _ 2,5
Bilaga 2. Metoder och antaganden för prognos 2
Allmänt
I princip har tre huvudtyper av modeller kommit till användning i läns- styrelsernas prognosarbete (prognos 2). Den ena, vilken bildat ram för arbetet i de flesta länen (närmare bestämt tjugo län), innebär att man för varje kommunblock upprättat prognoser över de skilda nåringsgrenarna. Det prognoserade antalet sysselsatta har därefter multiplicerats med en uppräkningskoefficient för att erhålla totalbefolkningen. Denna uppräk- ningskoefficient eller som den vanligen kallas familjekoefficienten har i sin tur bestämts på grundval av den i resp. kommunblock beräknade yrkes- verksamheten. Det andra tillvägagångssättet innebär att man först be- räknat den framtida befolkningen i skilda kommunblock och dårur här- lett de förväntade arbetskraftsresurserna. Dessa har sedan fördelats på olika näringsgrenar enligt en antagen sysselsättningsstruktur. Denna mo- dell har använts i Kronobergs och Blekinge län. Jämfört med det förra tillvägagångssättet är detta ett omvänt förfarande. Det tredje förfarings- sättet innebär att man för samtliga näringsgrenar utom jordbruket har gjort en samlad kalkyl för hela länet. De så erhållna länsramarna har därefter fördelats på kommunblock och näringsgrenar. Denna modell har tillämpats i Kristianstads och Skaraborgs län.
Prognoser och antaganden beträffande näringslivsutveckling och yrkes- verksamhet spelar alltså stor roll i länsstyrelsernas prognosarbete antingen direkt för beräkning av den framtida folkmängdens storlek eller indirekt som rimlighetskontroll av en på annat sätt framställd befolkningsprognos. I det följande lämnas därför korta referat av de förutsättningar härvidlag som prognos 2 grundas på.
Stcockholms län
Trill grund för prognosen ligger en beräkning av det totala antalet för- värrvsarbetande år 1980. Vid denna beräkning har den procentuella föränd- rinlgen av antalet förvärvsarbetande näringsgrensvis under åren 1951—1965 fåttt bilda ram för utvecklingen åren 1966—1980.
Det totala antalet förvärvsarbetande, beräknat på detta sätt, har därefter förrdelats på näringsgrenar med hänsyn till dessas förväntade andel av totzala sysselsättningen. De förväntade andelarna har beräknats med ut- gåmgspunkt från andelsförändringarna under åren 1951—1965 vilka har fralmskrivits till år 1980. Korrigeringar har emellertid genomförts med hän- symstagande till länsarbetsnämndens och lantbruksnämndens bedömningar, arhletskraftsundersökningarna samt långtidsutredningens antaganden.
Byggnads- och anläggningsverksamhetens arbetskraftsandel har antagits milnska med en procentandel utöver den minskning som framskrivningen ger' upphov till. Skälet därtill är att rationaliseringstakten har antagits öka.
IDen faktiska förvärvsbenägenheten bland män och kvinnor i olika ålders- grlupper enligt 1965 års folkräkning bildar utgångspunkten för beräkning- arnla av det arbetskraftsutbud som befolkningen (framskriven utan flytt- nimgsantagande) i Storstockholmsregionen förväntas ge upphov till. För- ändringen i yrkesverksamhetsgraderna över prognosperioden har antagits bli procentuellt densamma i regionen som långtidsutredningen antagit kom- melr att gälla för riket. De sålunda beräknade yrkesverksamhetsgraderna har' därefter applicerats dels på länsstyrelsens befolkningsberäkningar och dels på SCB:s befolkningsframskrivning utan flyttningsantagande, baserad på folkräkningen 1965.
Uppsala län
Den framtida sysselsättningen inom det egentliga jordbruket har erhål- lits genom att man beräknat dels förändringen av antalet brukningsenheter i olika storleksklasser och dels arbetskraftsåtgången i dessa. Utgångspunk- ter för dessa beräkningar har varit jordbruksräkningen år 1961, undersök- ningar av förändringen i olika storleksgrupper åren 1961—1965 samt lant- bruksnämndens beräkningar av bestående brukningsenheter år 1975.
Arbetskraftsåtgången har beräknats med utgångspunkt från vissa åt- gångstal i timmar per hektar åker. Under perioden 1960—1980 antas arbets-
8—914160
kraftsåtgången per hektar och år minska med 2—4 % beroende på bruk- ningsenheternas storlek.
Prognosen för sysselsättningen inom skogsbruket bygger dels på en inom länet gjord utredning om avverkning, produktivitetsutveckling och arbets- kraftsåtgång under 1960-talet, dels på uppgifter från långtidsutredningen.
Till grund för industriprognosen ligger folkräkningarna för åren 1960 och 1965, industristatistiken för åren 1961—1965, centrala företagsregistret, 1965 års långtidsutredning samt diskussioner med länsarbetsnämnden och företagareföreningen i länet. I prognosen har beaktats kända planer som medför sysselsättningsförändringar i det lokala näringslivet. Därvid har vis- sa från sysselsättningssynpunkt betydelsefulla företag tillfrågats om sina framtidsplaner.
Prognoserna för byggnadsindustrin och servicenäringama bygger på dessa näringars beräknade andelar av det totala antalet förvärvsarbetande för åren 1950 och 1965. På grundval av dessa andelar har den genomsnittliga andels- förändringen per femårsperiod beräknats, vilken sedan använts för att räkna fram antalet förvärvsarbetande år 1970. För perioden fram till år 1980 har liksom i långtidsutredningen andelsförändringen i byggnadsindu- strin minskats med 50 % medan den för servicesektorn ökats med 50 %. I Uppsalablocket har särskilda beräkningar gjorts för antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvård och inom universitetet.
Länsstyrelsen anser att den använda metoden för att beräkna sysselsätt- ningsutvecklingen inom byggnadsindustrin sannolikt innebär en överskatt- ning av utvecklingen.
Till grund för beräkningarna av de potentiella arbetskraftstillgångama ligger en befolkningsframskrivning med flyttningsantaganden. De yrkes- verksamhetsgrader som applicerats på denna befolkning har erhållits ur en lineär trend från år 1960 till år 2000, enligt vilken de av långtidsutredningen antagna yrkesverksamhetsgraderna år 1980 uppnås först tjugo år senare.
Södermanlands län
Utvecklingen inom jordbrukssektorn bygger på en bedömning som gjcrts av länsstyrelsen. En viss regional förskjutning av sysselsättningen till länets östra delar har antagits.
Industriprognosen bygger på ett flertal avvägningar mellan vissa Skölj- bara utvecklingstendenser. Bl. a. har närheten till Stockholmsområdet betk- tats. Länsstyrelsen har i sin prognos inte tagit intryck av den påtagliga 0)ti-
miismen i långtidsutredningens företagsenkäter bl. a. på grund av att före- taggens investeringar i länet i högre grad varit ägnade att dämpa arbetskrafts- eftcerfrägan än att öka antalet sysselsatta. Faktorer som påverkat bedöm- nimgarna är transportkostnadssynpunkter, rationaliseringstakten, andelen filiialanläggningar i det totala beståndet, m. m.
lPrognosen för byggnadsverksamheten bygger på långtidsutredningens an- tagganden om en årlig ökning med 2 % av antalet sysselsatta. Prognosen inne— bäir inte någon regional omfördelning av sysselsättningen och förutsätter däirför en relativt stor pendlingsaktivitet hos byggnadsarbetarna. Liksom i dagsläget väntas sysselsättningen i Strängnäs kommunblock vara beroende av byggarbetsmarknaden i Södertäljeområdet.
:Seruicesektom har uppdelats i delsektorerna handel, samfärdsel och tjäinster. Dessa delsektorer har därefter i enlighet med långtidsutredningens bedömningar antagits öka med vissa procent per år. En analys av utveck- linxgen under senare år visar att utvecklingen i länet varit mer expansiv än låmgtidsutredningen antagit, varför vissa tillägg har gjorts.
'Vid beräkning av de teoretiska arbetskraftstillgångarna har antagits, att dem skillnad i yrkesverksamhetsgrad som förelåg år 1960 mellan riket och resp. kommunblock successivt kommer att minskas, så att den år 1980 har reducerats till hälften av vad den var år 1960. Undantag härifrån utgör yrlkesverksamhetsgraden för män i åldersgruppen 20—60 år. Yrkesverk- sarmhetsgraden bland dessa skiljer sig år 1960 så obetydligt från den riks- gemomsnittliga att den senare har antagits gälla även för år 1980.
Östergötlands län
Prognosen för det egentliga jordbruket vilar dels på länsstyrelsens beräk- ningar av åkerarealens minskning mellan åren 1956 och 1975, dels lant- bruksnämndens och länsstyrelsens på SOU 1963: 66 grundade beräkningar av arbetskraftsåtgången per hektar år 1975 vid hel- och halvtidssysselsätt— ning. Bedömningarna för skogsbruket grundar sig på antaganden om den produktiva skogsarealen år 1975, avverkningen i m3 sk/ha och arbetskrafts- åtgången i dagsverken/m= sk samma år.
Bakgrunden till bedömningarna av industrisektorn utgörs av långtids- utredningens företagsenkäter rörande sysselsättningsutvecklingen under perioden 1963—1970, länsarbetsnämndens kvartalsenkäter rörande vissa företags sysselsättningsläge och planerade sysselsättningsförändringar, före- tagareföreningens uppgifter rörande sysselsättningen vid nyetablerade före—
tag och de nyetablerade företagens expansionsplaner samt slutligen folk- räkningarna åren 1960 och 1965. Beräkningarna av sysselsättningsutveck— lingen fram till år 1970 har tillgått så, att till 1965 års folkräkningsuppgifter över antalet anställda i respektive bransch har lagts de kända förändringar- na enligt ovan nämnda källor. Mot denna bakgrund har därefter en försiktig bedömning av utvecklingen under 1970-talet gjorts. Bedömningen som resulterat i en ökning med 6 % under hela decenniet har diskuterats med länsarbetsnämden, företagareföreningen och representanter för olika kom- munblock.
I prognosen för byggnadsverksamheten har länsstyrelsen grundat sin bedömning på antalet sysselsatta i branschen år 1965, byggandet under 1960- talet jämfört med behövligt byggande åren 1965—1980 samt möjligheterna till rationaliseringar av byggandet. I Linköpingsblocket har behovet av extra tillskott av arbetskraft för utbyggnad av regionsjukhus, undervisnings- anstalter m. m. utförligt redovisats av landsting respektive byggnadsstyrel- sen. Byggnadsarbetarkårens regionala fördelning antas bli oförändrad vilket förutsätter en hög pendlingsbenägenhet hos denna.
Bedömningarna av servicesektorns utveckling grundar sig på långtids- utredningens antaganden. En sammanvägning av dessa rörande utveck- lingen inom handel, samfärdsel och tjänster ger vid handen att service- andelen skulle öka med 2,0 procentenheter under perioden 1965—1970 samt med 3,1 procentenheter per femårsperiod under 1970-talet. Dessa andels- förändringar antas gälla för de block som år 1965 hade viss serviceutrust- ning (gymnasium), medan övriga block antas erhålla en hälften så stor för- ändring. I Linköpingsblocket antas emellertid andelsförändringen i procent- enheter bli en och en halv gång så stor som den riksgenomsnittliga.
Beräkningarna av arbetskraftstillgångarna grundar sig på SCB:s fram- skrivning utan flyttningsantaganden. På denna framskrivning har ett flytt- ningstal applicerats resp. år, varvid nettoflyttningen för kommande 5—års— perioder erhållits. Beträffande yrkesverksamhetsgraderna har antagits att de riksgenomsnittliga uppnås år 1980.
Jönköpings län
Prognosen för antalet förvärvsarbetande inom det egentliga jordbruket har knutits dels till de beräknade förändringarna i antalet brukningsenheter i olika storleksgrupper och dels till det beräknade genomsnittet förvärvs- arbetande per brukningsenhet i framtiden. Den förstnämnda beräkningen bygger dels på jordbruksräkningarna åren 1951, 1956 och 1961 och dels på
upjpgifter om de procentuella förändringarna av antalet brukningsenheter me:llan åren 1961—1965 i riksområdet »södra och mellersta Sveriges skogs- oclh dalbygder». Den sistnämnda beräkningen bygger på antagande om att anltalet sysselsatta män per brukningsenhet kommer att minska med 10 % peu” femårsperiod mellan åren 1960 och 1980. Vidare har antalet jordbrukare i OIIIka åldersklasser framskrivits till år 1980 varvid det har antagits att av- gåmgen i resp. klass blir relativt sett lika stor som åren 1960—1965. De för- väirvsarbetande kvinnorna antas utgöra samma andel år 1980 som år 1960. Sysselsättningen inom skogsbruket har beräknats med utgångspunkt från dem förväntade avverkningen per hektar är 1970 enligt skogsforskningsinsti— tutets rapport 1961: 1 samt från uppgifter om dagsverksåtgängen enligt samma rapport och enligt domänverkets rapport 1965: 21. Avverkningen år 1970 har antagits ligga omkring 2,5 milj. m3 sk och antalet dagsverken per år och sysselsatt förutsättes bli oförändrat under hela perioden. Prognosen för skogsbruket justerades senare då folkräkningen för år 1965 blev till- gänglig. Prognosberäkningarna för jordbrukssektorn har skett i samråd med lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet.
Antalet sysselsatta i industri har i princip beräknats genom branschvis extrapolering för varje kommunblock. Som bas för extrapoleringen har huvudsakligen perioden 1950—-1965 använts. I de fall då en klar tendens- förändring inträffat under denna periods slutskede har i stället perioden 1960—1965 använts. Extrapoleringen har skett med utgångspunkt från folkräkningarna åren 1950, 1960 och 1965. Som underlag för bedömningen av branschernas utveckling i länet som helhet har industristatistiken för åren 1955—1965 använts.
För länet som helhet har byggnadsverksamhetens andel av stadsnäringar- nas sysselsättning varit ganska konstant under åren 1950—1965. För prog- nosåren 1970, 1975 och 1980 har antalet sysselsatta inom byggnadsverk— samheten mot den bakgrunden beräknats till samma andel (9,2 %) av stads- näringarna som år 1965. Dessa antaganden ger en ökning mellan åren 1965 och 1970 som stämmer ganska väl med långtidsutredningens bedömning.
Bedömningen av servicesektorns utveckling bygger på prognoser för del- sektorerna handel, samfärdsel och tjänster. Därvid har handeln bedömts behålla samma andel av det totala antalet förvärvsarbetande som år 1965. För samfärdsel har utvecklingstrenden 1951—1965 framskrivits lineärt medan tjänstesektorn väntas erhålla samma relativa sysselsättningsutveck— ling som under perioden 1951—1965.
Beräkningarna av arbetskraftstillgängarna bygger på en befolknings- framskrivning utan flyttningsantagande. De använda yrkesverksamhets- graderna har beräknats genom pålägg av generella ändringstal på 1960 års värden. Ändringstalen har bestämts med ledning av långtidsutredningen. Därefter har en avstämning gjorts mellan den beräknade och faktiskt till- gängliga arbetskraften år 1965, varvid de kvinnliga yrkesverksamhetsgra— derna har justerats uppåt.
Kronobergs län
Prognosen för jordbruket bygger helt på uppgifterna i utredningen »Jord och Skog i Kronobergs län», 1967 (Kungl. Lantbruksstyrelsen Meddelande Ser A Nr 4).
Prognosen för industrin utgör ett resursalternativ dvs. utgår från de ar- betskraftsresurser som beräknas komma att finnas i de olika kommun- blocken vid skilda tidpunkter. Industrin utgör härvid en restpost. Till följd av organisatorisk rationalisering, mekanisering och automation förutsättes minskat arbetskraftsbehov trots en relativt snabb tillväxt av produktionen.
Beräkningarna av sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksam- heten stödjer sig på byggförbundets bedömningar för åren 1966—1970 med avseende på länet. Enligt dessa skulle en ökning ske med 2 % per år 1966— 1970. Under åren 1971—1975 beräknas antalet sysselsatta öka med 1 % per år för att därefter vara oförändrat.
För kommunblockslänet i dess helhet antas antalet sysselsatta inom ser- vicenäringarna öka i stigande takt för att år 1980 utgöra ca 45 % av antalet förvärvsarbetande. Den relativa ökningen åren 1966—1970 beräknas vara samma som åren 1961—1965. Sysselsättningsökningen under 1970-talet kommer främst att ske i block med expansiva centralorter.
Arbetskraftstillgångarna har beräknats genom att befolkningen enligt folkräkningen år 1965 framskrivits med flyttningsantaganden motsvarande omflyttningen åren 1961—1965. Yrkesverksamhetsgraderna för män be- räknas inte minska i samma omfattning som långtidsutredningen förut- sätter. För kvinnor antas yrkesverksamhetsgraden öka i åldrarna 20—64 år för att år 1980 sammanfalla med riksgenomsnittet.
Kalmar län
Vad gäller det egentliga jordbruket bygger bedömningarna på lantbruks- nämndens utredning år 1965. Denna utredning grundar sitt resultat på urp- skattningar av befintlig åkerareal år 1980 samt på arbetsåtgången per hektar åker. Sysselsättningen inom skogsbruket har beräknats med utgångspunkt från vad som betraktas som ideal avverkning på den befintliga skogsarealtn. Denna avverkning förutsättes bli uppnådd år 1980. Till grund för prognosen ligger därutöver en beräkning av dagsverksåtgängen per avverkad m3 lk. Denna förväntas sjunka från 0,5 till 0,27 dagsverken/m3 sk.
Bedömningarna av sysselsättningsutvecklingen inom industrin har skett inmm ramen för beräkningarna av den tillgängliga arbetskraften år 1980. Dessa beräkningar tyder på att utrymmet för en ökad manlig industrisys— selssättning kommer att bli mycket begränsat men att den tillgängliga kvinn- ligza arbetskraften framför allt i åldern 45—65 år kan väntas öka. Men en ökzad kvinnlig sysselsättning ställer särskilda krav på t. ex. arbetets art samt inte minst arbetsplatsens lokalisering. När det gäller efterfrågan på arbets- kratf t har denna bedömts med utgångspunkt från långtidsutredningen, enligt villken den industriella sysselsättningen väntas stagnera efter år 1970. Läns- styrelsen anser emellertid att den omlokalisering av befintlig industri som nu sker från storstadsområdena talar för att industrisysselsättningen kan komma att öka i länet.
Prognosen för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten skall ses mot bakgrunden av en förväntad ökad produktion inom branschens alla grenar, om än i långsammare takt än i början av 1960-talet. Sysselsättnings- prognosen för branschens utveckling kommunblockvis har anpassats efter basnäringarnas förväntade utveckling. Mot bakgrund av långtidsutred- ningen väntas därför en viss sysselsättningsminskning mellan åren 1965 och 1980.
För bedömningen av servicesektorns sysselsättningsutveckling har denna uppdelats i delområdena handel, samfärdsel och tjänster. Utvecklingen inom den förstnämnda väntas bl. a. bli beroende av koncentrationen till större butiksenheter i framför allt tätorter. Sysselsättningen inom samfärdsel kom- mer att påverkas av den väntade förskjutningen från kollektiv trafik till privatbilism samt av den väntade industriella koncentrationens konsekven— ser för godstransporterna. Tjänstesektorn slutligen antas i enlighet med långtidsutredningen komma att genomgå en kraftig expansion huvudsak- ligen i medelstora och större tätorter. Tj änstesektorns delsektorer har ana- lyserats i samarbete med bl. a. länsskolnämnden och med hjälp av lands- tingens investeringsplaner. ,
Tillgänglig arbetskraft har beräknats genom att befolkningen är 1965 har framskrivits en femårsperiod i taget. Därefter har en justering skett genom att flyttningsrörelsen bestämts i relation till balansen på arbetsmarknaden, varefter framskrivningen upprepats. Vad gäller yrkesverksamhetsgraderna har långtidsutredningens antagande ansetts kunna accepteras till vissa delar. Detta gäller dock inte yrkesverksamhetsgraderna för män i åldrarna 15—19 år och 65—69 är, vilka väntas ha en högre förvärvsintensitet i Kal- mar län samt gifta kvinnor utanför de fyra största kommunblocken för vilka förvärvsintensiteten väntas ligga klart under riksgenomsnittet år 1980.
Gotlands län
Vad gäller utvecklingen inom jordbruket anser länsstyrelsen att de g(ot- ländska jordbruksenheternas större medianstorlek motiverar en sysselsättt- ningsminskning som är ungefär 30 % lägre än långtidsutredningens.
Bedömningarna av sysselsättningsutvecklingen inom industrin inklusiive byggnadsverksamhet baserar sig dels på den observerade trenden åren 19061 —1965 och dels på en särskild enkätundersökning, som gjordes år 1966 genom länsarbetsnämndens försorg. Resultatet av bedömningarna innebär en ökning under åren 1966—1970 av ungefär samma storleksordning, so>m närmast föregående femårsperiod. På 1970-talet väntas ökningen helt aw— stanna, vilket stämmer med långtidsutredningens bedömningar.
Sysselsättningen inom den privata servicesektorn väntas minska i unge- fär samma takt som under åren 1961—1965. Inom den offentliga sektmrn räknar man med ökad sysselsättning inom skolväsen och sjukvård medzan för Övrig offentlig förvaltning en viss återhållsamhet i rekryteringen väntas inträda. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn skulle komma att öka med 2 % per år under perioden 1966—1970 och med 1 % under 1970- talet.
Till grund för beräkningen av arbetskraftstillgångarna ligger SCB:s be- folkningsframskrivning utan flyttningsantagande med 1965 som basiår. Beträffande yrkesverksamhetsgraderna har antagits att den skillnad i för- värvsfrekvens som förelåg år 1965 mellan riket och länet, successivt kom- mer att minskas till hälften är 1980.
Blekinge län
Sysselsättningen inom jordbruket har beräknats med hjälp av en utred- ning som lantbruksnämnden i länet utfört.
Prognoserna för övriga näringsgrenar grundar sig på länsstyrelsens anta— ganden om länets totala befolkning åren 1970, 1975 och 1980 samt den för- delning av den därav erhållna förvärvsarbetande befolkningen på huvud- näringsgrenar som i huvudsak skett efter långtidsutredningens principer. För byggnadsverksamheten gäller att sysselsättningen inom denna näring väntas utgöra samma andel av den totala sysselsättningen år 1980 som är 1965.
De potentiella arbetskraftstillgångarna har beräknats med utgångspunkt
från en framskrivning av befolkningen vilken i princip bygger på trenden 19t60—1965. Beräkningarna av yrkesverksamhetsgraderna har skett med ut- gåmgspunkt från preliminära data från folkräkningen 1965. Förändringarna av yrkesverksamhetsgraderna väntas ske i samma takt som i riket i övrigt enlligt långtidsutredningen.
Kristianstads län
ZNäringslivsprognosen har utarbetats så att utvecklingen i ett block knyts tilll och underordnas de allmänna tendenserna i riks- och länsutvecklingen. Detta innebär för prognosen med avseende på sysselsättningen inom det egentliga jordbruket att ett ramvärde för antalet sysselsatta i hela länet först bestämts genom att den riksgenomsnittliga minskningstakten enligt lång- tidlsutredningen applicerats på antalet förvärvsarbetande år 1960. Blockens andelar av den så beräknade totala sysselsättningen i länet har därefter beräknats mot bakgrund av de faktiska andelarna år 1965 samt lantbruks- nämndens prognoser för år 1980. Dessa prognoser vilar på undersökningar av bestående åker år 1980 samt en bedömning av arbetskraftsåtgången. I prog- nosen för skogsbruket har långtidsutredningens antagande helt frångåtts med motiveringen att länets skogsbruk befinner sig i en helt annan situa- tion än skogsbruket i norra Sverige. Prognosen bygger i stället helt på en utredning av lantbruksnämnden.
Framskrivningen av sysselsättningen inom industrin åren 1965—1970 bygger på en vägning av sysselsättningsförändringarna åren 1960—1965 i blocken och branscherna. Metoden tar hänsyn till både utvecklingen inom varje speciellt block och inom varje speciell bransch, men kan karakteriseras som starkt utjämnande. Vissa korrigeringar har vidtagits för att motverka systematiska brister hos prognosmetoden. Vad gäller utvecklingen efter år 1970 har långtidsutredningen fått bilda ram. Länsstyrelsen anser emellertid att länets lägre industrialiseringsgrad i förhållande till riksgenomsnittet får till följd att det inte kommer att drabbas av den stagnation eller tillbaka- gång som långtidsutredningen förutser för industrisysselsättningen i riket i dess helhet under 1970-talet. Man antar att den nuvarande skillnaden mel- lan riket och länet i fråga om de industrisysselsattas förändring kommer att behållas. Den sålunda beräknade länsramen har fördelats genom att den tidigare beräknade utvecklingen åren 1960—1970 har framskrivits till år 1980.
På grund av en mängd tidigare eftersatta investeringsbehov förutsätter
prognosen för byggnadsverksamheten att sysselsättningen inom denna näringsgren i länet som helhet kommer att öka snabbare än långtidsutred— ningen antar. Vid fördelning av de förvärvsarbetande på olika block har antagits att antalet sysselsatta i procent av hela befolkningen kommer att undergå samma förändring som åren 1960—1965. En justering med hänsyn till länsramen har avslutat beräkningen.
Vad gäller servicenäringen har länsramen beräknats genom att antalet sysselsatta i förhållande till befolkningen antagits komma att förändras. i samma takt som för riket. Vid fördelning på blocken har näringen uppdelats i handel, samfärdsel och tjänster. I varje block har utvecklingen för dessa kategorier framskrivits till år 1980 varefter vissa justeringar gjorts för att erhålla anpassning till länsramen.
Beräkningen av den tillgängliga arbetskraften år 1980 bygger på en juste- rad befolkningsframskrivning utan flyttningsantagande. Korrigeringen av- ser såväl den av SCB beräknade totalbefolkningen som de antagna yrkes- verksamhetsgraderna. Beträffande yrkesverksamhetsgraderna förutsätts dessa successivt utjämnas mot de riksgenomsnittliga för att år 1980 i stort sett sammanfalla med dessa.
Malmöhus län
Näringslivsprognoserna är ursprungligen grundade på förvärvsarbetande dagbefolkning men har i efterhand överförts till förvärvsarbetande natt- befolkning. Vid transformeringen har antagits att den beräknade netto- pendlingen år 1980 skall ha samma näringsgrensstruktur som år 1965.
Med hänsyn till de gynnsamma betingelserna för jordbruk i länet har sysselsättningsminskningen mellan åren 1965 och 1980 bedömts bli endast 50 % vilket kan jämföras med den genomsnittliga minskningen för hela riket på 70 % enligt långtidsutredningen.
Prognosen för industrisektorn vilar på den observerade förändringen av länets andel industrisysselsatta i hela riket mellan åren 1960 och 1965 enligt inkomststatistiken och industristatistiken. Länets andel antas i framtiden öka med samma antal procentenheter per femårsperiod som mellan åren 1960 och 1965. Dessa andelsförändringar har applicerats på industrisyssel- sättningen i riket åren 1965—1980 enligt långtidsutredningen. Den på detta sätt beräknade länsramen har sedan fördelats på kommunblocken genom likartade beräkningar. Därvid har dock kända större utbyggnader och ned- läggningar beaktats.
Bostadsbyggnadsbehovet i länet väntas öka med 10 % per femårsperiod mebllan åren 1965 och 1980. Trots rationalisering i byggnadsverksamheten vämtas detta medföra att antalet sysselsatta i denna näringsgren måste öka meed lika många procent. Länsstyrelsen utesluter inte att ökad prefabri- cerring kan leda till att sysselsättningsökningen delvis kan komma att hän- för-:a sig till branscher som nu inte räknas till byggnadsverksamhet. Vid för- delmingen av sysselsättningen inom länet har förändringarna 1960—1965 i komimunblockens andelar av antalet sysselsatta i branschen framskrivits till år 1980.
Antagandena om sysselsättningsutvecklingen i serviceverksamhet har baserats på långtidsutredningen. I långtidsutredningen antas att service- nälringarnas andel av totalsysselsättningen kommer att öka med 2,0 pro- cemtenheter 1966—1970, 3,1 procentenheter 1971—1975 resp. 1976—1980. Serviceandelarna för de olika blocken i länet antas öka med nämnda pro- cemlenheter per femårsperiod. Undantag utgör Malmö—Lundregionen och Hälsingborgsblocket, som antas få en ökning med 3 procentenheter 1966— 1970.
'.Till grund för beräkningarna av arbetskraftstillgångarna ligger en fram- skrivning utan flyttningsantaganden. De beräknade yrkesverksamhetsgra- derna för olika kön, ålders- och civilståndsgrupper som applicerats på denna framräkning har anknutits till långtidsutredningens bedömningar. För varje block har för år 1965 skillnader mellan blockets värden och rikets värden uträknats och de erhållna differenserna till riksvärdena har antagits bli till hälften utj ämnade fram till år 1980.
Hallands län
Sysselsättningen inom jordbruksnäringen har beräknats med utgångs- punkt från resp. kommunblocks andel av den faktiska sysselsättningen i riket enligt 1960 och 1965 års folkräkningar. Blockens andelar av rikets sysselsättningsvolym har därpå antagits genomgå samma förändringar per femårsperiod som mellan åren 1960 och 1965.
Sysselsättningsutvecklingen inom övriga näringsgrenar har beräknats enligt samma metod. Näringsgrenarnas utveckling åren 1960—1965 har stu- derats blockvis och jämförts med förändringen i hela riket. Blockens andel av det totala antalet förvärvsarbetande i riket åren 1960 och 1965 har beräk- nats för varje näringsgren. I prognosen förutsattes därefter att samma andelsförändringar skulle inträffa under var och en av de tre följande fem-
årsperioderna. Dessa andelar har slutligen applicerats på långtidsutred- ningens prognos för sysselsättningen i riket åren 1970 och 1980.
Prognosen för den tillgängliga arbetskraften vilar på en befolkningsfram- skrivning med flyttningsantagande. Det har vidare förutsatts att kvoten mellan blockens och rikets yrkesverksamhetsgrader i olika åldersgrupper skall vara desamma år 1980 som de var år 1960. Dessa kvoter har appli- cerats på de riksgenomsnittliga yrkesverksamhetsgrader som långtidsutred- ningen antar för år 1980. Dessa korrigerade värden på yrkesverksamheten har i sin tur applicerats på den framskrivna befolkningen enligt ovan.
Göteborgs- och Bohus län
Prognosen för sysselsättningen inom det egentliga jordbruket har upp— rättats i samråd med lantbruksdirektören i länet och med hjälp av utred- ningen >>Jordbruk m.m. i Bohuslän». Bedömningen av antalet sysselsatta år 1980 bygger på en uppskattning av antalet brukningsenheter samma år. I prognosen har vidare antagits att det genomsnittliga antalet heltidsför- värvsarbetande per brukningsenhet kommer att vara 1,5 personer. Ålders- fördelningen i de olika blocken har indirekt beaktats. Till grund för progno- sen över sysselsättningens utveckling inom skogsbruket ligger utredningen »Skogsbrukets arbetskraftsbehov i Göteborgs och Bohus län».
Bedömningarna som gjorts i samråd med lantbruksdirektören och skogs- mästaren grundar sig på uppskattningar av skogsarealen år 1980 samt det genomsnittliga arbetskraftsbehovet per hektar skog detta år. Prognosen :'ör fiskerinäringens utveckling grundar sig på statistiskt material från de två senaste folkräkningarna samt på samråd med företrädare för Svenska Väst- kustfiskarnas Centralförbund. I bedömningen har framför allt beaktits utvecklingen under åren 1961——1965 samt de förvärvsarbetandes åldersför— delning och den svaga nyrekryteringen av yngre arbetskraft.
Prognoserna för övriga näringsgrenar bygger på så kallade korselastti— tetsberäkningar. I dessa beräknas förhållandet mellan relativa förändringen i antalet sysselsatta inom viss näringsgren i hela riket under viss period, (ch den relativa förändringen inom samma bransch i kommunblocket under samma period. Sådana koefficienter har beräknats för perioderna 1951— 1960, 1951—1965 och 1961—1965. Genom att applicera dessa koefficierrer på den relativa förändringen av sysselsättningen i viss näringsgren ålen 1965—1980 enligt långtidsutredningen, har man kunnat anknyta utveck- lingen i kommunblocket till den förväntade utvecklingen i riket som heltet.
Då koefficienterna beräknats för olika perioder har det varit möjligt att välja koefficient för den period som bedömts som lämpligast att lägga till grumd för den framskrivning det här är fråga om.
Trill grund för beräkningarna av den tillgängliga arbetskraften i framtiden ligger dels befolkningsframskrivningar med och utan flyttningsantagande utförda av SCB, dels prognoser upprättade av Statistiska kontoret i Göte- bor'g. Beräkningarna bygger även på justerade värden för de yrkesverksam- hetsgrader som långtidsutredningen antar kommer att gälla för riket som helhet är 1980. Denna justering har tillgått så att kvoten mellan den fak- tislka yrkesverksamhetsgraden i respektive åldersgrupp och kön i varje konnmunblock år 1965 och de av långtidsutredningen beräknade riksgenom- snittliga yrkesverksamhetsgraderna år 1965 (de faktiska uppgifterna från follkräkningen 1965 förelåg inte vid arbetets genomförande) har applicerats på den av långtidsutredningen antagna yrkesverksamhetsgraden år 1980.
Älvsborgs län
Möjligheterna att med rimlig grad av säkerhet åstadkomma en preciserad bedömning av den långsiktiga näringslivsutvecklingen i varje kommunblock bedöms som starkt begränsade. Det betonas att det starka beroendet av gjorda antaganden gör att prognoserna bör betraktas som villkorliga, dvs. gällande under angivna förutsättningar.
Utgångspunkten för framräkningen av sysselsättningen inom samtliga näringar har varit att det råder ett starkt samband mellan riksutvecklingen och den regionala utvecklingen. Förändringarna av antalet sysselsatta inom kommunblocken enligt folkräkningarna åren 1950, 1960 och 1965 har satts i relation till motsvarande utveckling för landet som helhet. De på detta sätt erhållna kvoterna har sedan applicerats på den framtida sysselsättnings- utveckling i riket som helhet som långtidsutredningen räknar med.
Beräkningen av den i framtiden tillgängliga arbetskraften bygger på en befolkningsframskrivning med flyttningsantaganden och därpå applicerade yrkesverksamhetsgrader. I Lerums och Surte kommunblock antas bostads- byggandet styra befolkningsutvecklingen. Yrkesverksamhetsgraderna antas undergå samma relativa förändring inom kommunblocken som inom landet som helhet fram till år 1980.
Skaraborgs län
Prognoserna för sysselsättningen inom jord- och skogsbruk grundar sig på utredningar gjorda av lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet. Dessa utredningar gjordes med kommunblocken som grundenheter.
Bedömningen av sysselsättningsutvecklingen inom övriga näringsgrenar i länet grundas på ramvärden vilka ansluter till en prognos över länets totala befolkning år 1980. Med denna prognos som utgångspunkt samt med anta- ganden om framtida yrkesverksamhetsgrader har den förvärvsarbetande totalbefolkningen bestämts. Sedan servicesysselsättningen beräknats till 180 sysselsatta per 1 000 invånare i länet och sysselsättningen inom jord- brukssektorn bestämts enligt ovan erhålles sysselsättningen inom industri och byggnadsverksamhet som en restpost. De på detta sätt beräknade läns— ramarna för service och industri (inkl. byggnadsverksamhet) har först för- delats på så kallade planeringsregioner och därefter på kommunblock. Plane- ringsregionerna som utgörs av kommunblocksanpassade A-regioner är av sådan storlek att nettopendlingen mellan dem är av mindre betydelse och inte påverkar bedömningen av antalet förvärvsarbetande i regionen. Ut- gångspunkten för fördelningen på planeringsregionnivå har varit den fak- tiska situationen i utgångsläget och utvecklingen under perioden 1950— 1965. Avsteg från denna rena trendframskrivning har gj orts då information från kommuner och näringsliv antytt uppenbara trendbrytningar.
Vid beräkningarna av den tillgängliga arbetskraften i länet har de av långtidsutredningen antagna yrkesverksamhetsgraderna för år 1980 accep- terats.
Underlag för beräkningen av arbetskraftstillgångarna utgör en femårsvis framskrivning av 1965 års befolkning. Efter avstämning har befolkningen framskrivits ytterligare 5 år. De riksgenomsnittliga yrkesverksamhetstaien enligt långtidsutredningen har accepterats för år 1980.
Värmlands län
Prognosen för sysselsättningen inom det egentliga jordbruket knyter an till de beräkningar som utförts i lantbruksnämndens undersökning »Jc-rd och Skog i Värmlands län». I denna har den år 1980 bestående åkerareaen
upjpskattats. Med utgångspunkt härifrån har sysselsättningen beräknats. Prcognosen för skogsbrukets utveckling bygger på ett förslag från Skogs- brtukets Arbetskraftskommitté, »Skogsbrukets arbetsmarknad i Värmlands läm år 1970». Ur denna har antaganden om en årlig avverkning av 5,14 milj. m3 sk och en dagsverksåtgång av 0,10 dv/m3 sk år 1980 härletts. Slutligen han det antagits att en skogsarbetare årligen kommer att utföra 200 dags- verrken år 1980.
Wid beräkningen av industrisysselsättningen har länsstyrelsen utifrån vis:sa antaganden om befolkningsutveckling inom tätorts- och glesbygds- oeråden försökt bestämma det potentiella utbudet av industriarbetskraft. Mo-t detta har ställts den efterfrågan som kunnat uppskattas med utgångs- pumkt från den befintliga industrisektorn och kvalitativa bedömningar av dem industrimiljö som de skilda regionerna erbjuder. Då metoderna givit skiljaktiga resultat har den senare givits företräde. Utgångspunkten har där'vid varit att det nuvarande omfånget av lokaliseringsstödet inte kom- mer att utvidgas. Som underlag för bedömningarna av den befintliga indu- striins utveckling har länsstyrelsen gjort beräkningar, som omfattar mer än 70 % av länets industrisysselsättning. Dessa beräkningar, som gjorts efter konsultationer med länsarbetsnämnden, ger en sysselsättningsminskning på 13 % under perioden 1966—1980.
För hela länet förväntas, med stöd i långtidsutredningen, andelen syssel- satta inom byggnadsverksamheten utgöra 10 % år 1980. (Relationen mel- lan länets andel och riksandelen har antagits vara densamma år 1980 som år 1965.) Hälften av denna sysselsättning i absoluta tal har fördelats på kommunblocken efter den förväntade fördelningen av bostadsbyggandet år 1980, medan den andra hälften har fördelats med hänsyn till den för- väntade fördelningen av de industrisysselsatta år 1980.
Beräkningarna av den framtida servicesysselsättningen utgår från lång- tidsutredningens antagande att expansionen inom servicesektorn kommer att vara koncentrerad till offentliga tjänster. Andra sysselsatta inom denna delsektor förutsätts komma att förändras i samma takt i länet som i riket. Till den så beräknade andelen inom denna delsektor år 1980 har sedan lagts övriga delsektorers andel år 1960. Länsstyrelsen anser det troligt att meto- den underskattar ökningen av servicesysselsatta i vissa centralorter till vilka koncentration av övrig enskild service kan komma att ske. Vissa justeringar har därför gjorts för block som har särskilt lågt eller högt antal sysselsatta inom offentlig service år 1960.
Beräkningarna av den i framtiden tillgängliga arbetskraften utgår från en befolkningsframskrivning utan flyttningsantagande. Yrkesverksamhets- graderna har antagits successivt närma sig de värden som långtidsutred- ningen bedömt bli gällande år 1980 för riket i dess helhet. Denna anpass- ning till de genomsnittliga värdena antas bli särskilt markerad för de kvinnliga yrkesverksamhetsgraderna.
Örebro län
Sysselsättningen inom det egentliga jordbruket har beräknats med hjälp av lantbruksnämnden. Den prognos som upprättats bygger på en inven- tering av den bestående åkerarealen för år 1980. Varje brukningsenhet har antagits kräva två heltidssysselsatta. Vidare har hänsyn tagits till åldersfördelningen hos den jordbrukande befolkningen. Sysselsättningen inom skogsbruket har beräknats av skogsvårdsstyrelsen med utgångspunkt från beräkningar av arealen produktiv skogsmark enligt jordhruksräkningen år 1956, vissa antaganden om avverkningen per hektar skog i varje kom- munblock samt över dagsverksåtgängen per avverkad m3 sk under prognos- perioden. Till följd av rationaliseringar väntas dagsverksåtgängen minska med 20 % per femårsperiod från och med år 1970.
Beräkningarna av industrins utveckling bygger på folkräkningarna åren 1960 och 1965, industristatistiken för åren 1961—1965, uppgifter från läns- arbetsnämnden och kommunerna samt förfrågan till företagen. I denna, som vände sig till företag med minst 20 anställda, begärdes upplysningar om bl.a. antal sysselsatta fram till år 1968. Hänsyn har tagits till kända förändringar i sysselsättningen fram till sommaren 1968. Det material som inkommit har granskats i samarbete med länsarbetsdirektören. Mot denna statistiska bakgrund har slutligen prognosen för sysselsättningsutveck- lingen upprättats på grundval av den samlade lokala kännedomen hos dem som deltagit i arbetet.
I prognosen för byggnadsverksamhetens utveckling har antaganden för övriga näringars utveckling på ett inte formaliserat sätt påverkat anta- ganden för denna näringsgrens utveckling. Förändringarna antas gå i sam- ma riktning som mellan folkräkningstillfällena 1960 och 1965 men föränd- ringstakten väntas successivt avta. Korrigeringar har gjorts för speciella byggnadsprojekt vid folkräkningstillfällena.
Vid beräkningarna av servicenäringens utveckling fram till år 1970 har denna näring indelats i grupperna handel, samfärdsel och tjänster, vilka i sin tur uppdelats i flera undergrupper för vilka specificerade antagan— den har gjorts mot bakgrund av förfrågningar och trendmässig utveckling. För prognosperioden 1971—1980 anses inte utgångsmaterial som motive- rar en sådan uppdelning föreligga och därför ha vissa generella antaganden gjorts. Enligt dessa skulle block med ökad servicesysselsättning under perioden 1966—1970 få fortsatt ökning i samma takt under 1970-talet. Block med minskning antas få en relativ minskning som blir hälften så stor som den under perioden 1966—1970.
Beräkningarna av den i framtiden tillgängliga arbetskraften bygger på en etappvis framskrivning av befolkningen är 1965 i femårsperioder. Ef;er varje period har en avstämning och justering av befolkningstalet skett
medl hänsyn till balansen på arbetsmarknaden. Bortsett från män i åldern 15—29 år och kvinnor i åldern 15—19 år Väntas därvid yrkesverksamhets— graalerna i länet successivt närma sig riksgenomsnittet för att samman- fallza med detta ungefär år 2000.
Västmanlands län
Utvecklingen inom det egentliga jordbruket har grundats på en beräk- ning av antalet kvarstående jordbruksenheter år 1980. Vid denna beräk- ning har antagits att samtliga enheter under 20 hektar kommer att läggas ner under perioden 1960—1980. Av brukningsenheterna i storleksklassen 20—30 hektar bedöms hälften komma att läggas ner, och i storleksklassen 30—50 hektar en fjärdedel. På de kvarstående enheterna har man antagit att det genomsnittliga antalet förvärvsarbetande per brukningsenhet skall vara detsamma år 1980 som år 1960. Den överskattning av arbetskrafts- åtgången som detta antagande innebär väntas komma att uppvägas av den underskattning av brukningsenheternas antal i de högre storleksklasser- na som den nämnda schablonberäkningen leder till. Inom skogsbruket har sysselsättningsförändringarna uppskattats med ledning av resultaten i lång- tidsutredningen.
Prognosen för industrins sysselsättningsutveckling bygger på inventering- ar av sysselsättningen vid länets industriföretag åren 1960—1966 utförda av länsarbetsnämnden, SCB:s industristatistik för åren 1960—1965, samt full- ständiga och preliminära folkräkningsdata från år 1960 resp. år 1965. Kän- da investeringsprojekt har beaktats liksom vissa delar av långtidsutred- ningens beräkningar angående industrins arbetskraftsbehov under 1970— talet.
Antalet sysselsatta inom byggnadsverksamhet har beräknats med hän- syn till utvecklingen inom näringslivet i övrigt och befolkningsutveck- lingen. Den bedömning som gjorts regionvis ger en svagare expansionstakt 1965—1980 än under perioden 1960—1965.
Antaganden för denna sektor bedöms som särskilt osäkra bl. a. mot bak— grund av den integrering med industrin som kan väntas till följd av nya byggmetoder samt de svårbedömbara konsekvenserna av en fortsatt ra- tionalisering.
Till grund för beräkningarna av den framtida servicesysselsättningen lig- ger folkräkningsmaterial och långtidsutredningens bedömningar. Beräk- ningarna har också påverkats av den underförsörjning av service i förhål- lande till befolkningsunderlaget som anses föreligga i framför allt Västerås— och Köpingsregionerna.
9—914160
Som underlag för beräkningarna av den framtida arbetskraftstillgången har i de flesta block en befolkningsframskrivning med flyttningsantagande och med år 1960 som basår använts. För de block vars faktiska utveckling avvek med mer än 4 % från den på detta sätt framskrivna befolkningen är 1965, gjordes ny framskrivning grundad på 1965 års folkräkning. De faktiska yrkesverksamhetsgraderna år 1960 har antagits komma att föränd- ras med samma antal procentenheter som riksgenomsnittet. I de block, där den kvinnliga yrkesverksamheten är låg har antagits en lineär anpassning till riksgenomsnittet år 2000.
Kopparbergs län
Bedömningarna av sysselsättningens utveckling inom jordbruket grundar sig på uppgifter från lantbruksnämnden i länet, vilken med utgångspunkt från jordbruksräkningarna åren 1956 och 1961 samt länsutredningen »Jord och skog i Dalarna» genomfört en inventering av den kvarstående åkerarea- lens omfattning år 1980 samt en beräkning av arbetskraftsbehovet per hektar för olika stora brukningsenheter. Lantbruksnämndens beräkningar har korrigerats med hänsyn till utvecklingen mellan åren 1960 och 1965 enligt folkräkningarna. På uppdrag av länsarbetsnämnden har skogsvårdssty— relsen genomfört en undersökning av skogsbrukets arbetskraftsbehov i lä- net under perioden 1965—1970. Genom totalundersökuingar i storskegs- bruket och stickprovsundersökningar i övrigt har totala avverkningen år 1970 beräknats till 3,5 milj. m3 sk. Arbetskraftsåtgången per avverkad m3 sk har beräknats sjunka med 20 % under perioden 1960—1970. Länssty— relsen har avstämt dessa beräkningar med den faktiska utvecklingen åren 1960—1965 enligt folkräkningen. För perioden 1970—1980 har länsstyrel— sen gjort egna beräkningar med utgångspunkt i skogsvårdsstyrelsens sem- manställning. Avverkningen i kommunblocken har beräknats som ett ne- delvärde av avverkningen åren 1960, 1964, 1965 och 1970. Dagsverksåtgången har beräknats sjunka i samma takt som åren 1965—1970 och en helårs- arbetare år 1980 har slutligen antagits utföra 200 dagsverken. Länsstyrelsen utesluter inte att antaganden om såväl avverkningsvolym som rationalise— ringstakt kan innebära underskattningar.
Prognosen för industrisysselsättningen bygger på bedömningar som fire- tagareföreningen, länsarbetsnämnden och handelskammaren gjort. Dämt— över har länsplaneraren tagit ett stort antal direktkontakter med föreag i olika branscher och länsdelar. Vägledande för bedömningarna har i äv- rigt varit rationaliseringstendenser och branschens struktur i länet.
Syysselsättningen inom byggnadsverksamheten har beräknats på så sätt att *utvecklingstrenden för åren 1960—1965 har vägts ihop med den för— vänttade utvecklingstakten inom industrin åren 1965—1980, varigenom ett nnått på byggnadsverksamhetens förändring har erhållits.
I bedömningen av servicenäringens utveckling har antagits att denna utveckling direkt påverkas av utvecklingen inom övriga näringsgrenar. För— hållzandet mellan sysselsättningen inom service och inom övriga närings- gremar har därför beräknats för åren 1950, 1960 och 1965. Man har fun- nit :att genomsnittliga årliga förändringen i den beräknade kvoten är stör— re. runder perioden 1960—1965 än under 1950—1965. Kvoternas föränd— ringgar har framskrivits till år 1980 med de nämnda perioderna som bas. Den-. kvot som beräknats med utgångspunkt från den snabbare utveck- lingen har därefter applicerats på näringslivsutvecklingen i de fem kom- mumblock som har länets största tätortsregioner. Den andra kvoten har an— vänlts på samma sätt i prognosen för de övriga blockens serviceutveckling.
Dien tillgängliga arbetskraften år 1980 har beräknats med utgångspunkt fråm SCB:s befolkningsframskrivning utan flyttningsantagande grundad på folkräkningen 1965. Vad gäller de manliga yrkesverksamhetsgraderna har den av långtidsutredningen antagna förändringstakten hos dessa anknu- tits till de faktiska förhållandena i kommunblocken år 1960. I vissa block antages dock yrkesverksamhetsgraden hos män i åldern 15—25 år komma att :ansluta sig till den riksgenomsnittliga år 1980. I de fem kommunblock medl de största tätorterna väntas den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden sammanfalla med den riksgenomsnittliga år 1980. I övriga block Väntas den skillnad som förelåg år 1960 ha reducerats till hälften år 1980.
Gävleborgs län
Antaganden om jordbrukssysselsättningens utveckling bygger på lant- bruksnämndens bedömningar i utredningen »Jord och skog i Gävleborgs län». Antalet förvärvsarbetande i jordbruk år 1980 har med vissa tillägg för anställda i binäringar antagits vara lika med antalet brukningsenheter samma år. Sysselsättningen inom skogsbruket har bedömts med utgångs- punkt från länsstyrelsens utredning år 1964 om skogsbrukets framtida av- verkningskvantiteter och dagsverksåtgäng. Då den beräknade avverknings- kvantiteten år 1970 överensstämmer med det av virkesbalansutredningen beräknade möjliga uttaget har denna avverkning fått gälla för hela åter- stående prognosperioden. Tidigare bedömningar av åtgångstalen har juste- rats nedåt så att de år 1980 beräknas bli 0,1 dagsverken/m3 sk.
Källmaterial för bedömningarna av industriutvecklingen har varit folk- räkningarna och industristatistiken för åren 1961—1965. Synpunkter har erhållits från länsarbetsnämnden, handelskammaren och företagareför- eningen och vissa aktuella bedömningar från större företag har erhållits vid kontakt med dessa. I de fall grundmaterial saknats har långtidsutred- ningen varit vägledande. Fram till år 1970 har industriutvecklingen be— dömts branschvis, de därpå följande fem åren i tre huvudgrupper (skogs- industri, metall— och verkstadsindustri samt övrig industri) och den sista femårsperioden i sin helhet.
Vid bedömningen av byggnadsverksamhetens utveckling har långtidsut— redningens antaganden beaktats och synpunkter från länsarbetsnämnden, Svenska Byggnadsarbetareförhundet och byggmästareföreningen inhäm- tats. Länsstyrelsen har antagit att de allmänt väntade rationaliseringsåtgär— derna inom byggnadsverksamheten kommer att resultera i ett lägre antal förvärvsarbetande än som följer av långtidsutredningens antaganden.
Utvecklingen inom servicenäringen har med beaktande av långtidsutred- ningens utvecklingstrend bedömts mot bakgrunden av utvecklingen åren 1960—1965 enligt folkräkningarna. Stor hänsyn har tagits till länsarbets- nämndens och handelskammarens synpunkter. Fram till år 1970 har ut- vecklingen inom delsektorerna handel, samfärdsel och tjänster bedömts var för sig. För resten av prognosperioden har en samlad bedömning skett. Läns— styrelsens bedömning av utvecklingstakten för länet är inte så gynnsam som långtidsutredningens för riket.
Den tillgängliga arbetskraften år 1980 har beräknats med utgångspunkt från SCB:s befolkningsframskrivning utan flyttningsantagande grundad på 1965 års folkräkning. De av långtidsutredningen antagna yrkesverksamhets— graderna har accepterats för män i åldrarna 20—59 år. För övriga manliga åldersgrupper har vissa smärre justeringar gjorts. De kvinnliga yrkesverk- samhetsgraderna i Gävleblocket avviker f.n. obetydligt från de riksgenom- snittliga och väntas följa utvecklingen i riket enligt långtidsutredningen. I övriga kommunblock väntas den nuvarande differensen i yrkesverksam— hetsgrad i förhållande till riksgenomsnittet komma att halveras i vissa block och kvarstå oförändrad i andra.
Västernorrlands län
I samarbete med lantbruksnämnden har jordbrukets sysselsättningsut— veckling beräknats med utgångspunkt från en arealinventering. I dema har åkerarealen indelats i bestående, marginell och nedläggningsåker. De
två förstnämnda har fördelats på tre huvudtyper av jordbruk efter åker- och kompletterande skogsarealstorlek för vilka genomsnittliga antalet sys- selsatta år 1980 har beräknats. Lantbruksnämnden har därefter beräknat antzalet jordbruk av olika huvudtyper per kommunblock år 1980. Värdena för de mellanliggande åren har beräknats genom interpolering. Bedömning— arnza av skogsbrukets utveckling bygger på en enkät till de skogsbrukande orgzanisationerna i länet. Enkäten avser åren 1967, 1970 och 1975. Den ut- veclklingstakt som förväntas enligt enkätsvaren har modifierats och fram— skriivits till år 1980.
Utvecklingen inom industrin har bedömts mot bakgrunden av ett insam- lat enkätmaterial som avser sysselsättningsutvecklingen mellan åren 1966 och 1975. Då enkäten riktade sig till ett urval av företag har utvecklingen inom övriga företag beräknats med utgångspunkt från enkätmaterialet. Därvid har den totala sysselsättningens nivå bedömts på grundval av in- dustristatistiken och folkräkningen år 1965. Övrigt grundmaterial har va- rit länsutredningen Y—70 och långtidsutredningen. Den beräknade tren- den mellan åren 1966 och 1975 har därefter framskrivits till år 1980.
I bedömningen av byggnadsverksamhetens utveckling har det ansetts tro- ligt att sysselsättningen kommer att stabilisera sig på 1965 års nivå. I den— na bedömning har hänsyn tagits till inplanerade större byggnadsprojekt.
Sysselsättningsutvecklingen inom servicenäringarna har bedömts med ut- gångspunkt från den väntade utvecklingen inom olika grenar av denna näring. Särskilda beräkningar har sålunda gjorts för detalj- och parti— handel, övrig handel, samfärdsel, offentliga tjänster och övrig service. Bedömningarna grundar sig på information genom enkäter och material från långtidsutredningen, folkräkningarna och olika intresseorganisatio- ner.
Underlag för beräkningarna av det framtida arbetskraftsutbudet har va- rit SCB:s framskrivning utan flyttningsantagande grundad på 1965 års folkräkning. Framskrivningen har justerats med hänsyn till den beräk— nade flyttningen under perioderna 1970—1975 respektive 1976—1980. Yr- kesverksamhetsgraderna antas successivt närma sig och år 1980 samman- falla med långtidsutredningens beräknade riksgenomsnittliga värden.
Jämtlands län
Bedömningen av sysselsättningen inom det egentliga jordbruket grun- dar sig på lantbruksnämndens beräkningar av den kvarvarande lokala åker— arealen år 1980 fördelad på olika storleksgrupper. Vidare har minsknings-
takten i arbetskraftsåtgången för brukningsenheter av olika storlek under perioden 1955—1963 förutsatts bestå fram till år 1980. Arbetskraftsbeho- vet i antal »fullgoda män» har därefter kunnat beräknas med utgångs— punkt från antagandet att en sådan utför 1 900 arbetstimmar per är år 1980 mot 2 200 år 1960. Prognosen för skogsbruket bygger på en uppskattning i samråd med skogsvårdsstyrelsen och med ledning av riksskogstaxeringens uppgifter om den årliga skogsavverkningen. Dagsverksåtgången har bedömts med utgångspunkt från arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar i »Utveck— lingen på skogsbrukets arbetsmarknad under 1960-talet», samt långtids- utredningens antaganden. En sammanvägning har skett mellan storskogs— brukets och bondeskogsbrukets åtgångstal varvid detta bedömts sjunka till 0,15 dagsverken/ni3 sk år 1980. Såväl beträffande avverkningsvolymen som åtgångstalen noterar länsstyrelsen att angivna värden möjligen ligger något för högt. Med ett antagande att antalet dagsverken per årsarbetare skall sjunka till 200 år 1980 har slutligen antalet årsarbetare kunnat be— räknas. Fördelningen på kommunblock av den sålunda beräknade syssel- sättningen inoni jord- och skogsbruk har skett med utgångspunkt från 1961 års jordbruksräknings uppgifter om arealens fördelning och tidigare nämnda beräkningar av arbetskraftsåtgången i brukningsenheter av olika storlek samt skogsbrukets årsavverkning i olika länsdelar under perioien 1956—1959. En uppjustering har slutligen genomförts med hänsyn till att »årsarbetare» inte sammanfaller med folkräkningsdefinitionen av förvärvs— arbetande.
Grundmaterial för beräkningarna av den framtida industrisysselsättnmg- en har varit uppgifterna från folkräkningarna åren 1960 och 1965, av läns- styrelsen kommunvis sammanställd industristatistik samt i viss utsträck- ning intervjuer med företag i länet. Med industristatistiken som bakgrund jämte vissa bedömningar av företagareföreningen har antalet sysselsrtta beräknats för åren 1970 och 1975. Sysselsättningen år 1980 har bedönts hli oförändrad jämfört med år 1975. Efter dessa beräkningar har vissa juste- ringar genomförts med hänsyn till att industristatistiken genomgåeide anger lägre antal för-värvsarbetande än folkräkningarna.
Prognosen för byggnadsverksamheten bygger på antagandet att syssel- sättningen även i fortsättningen skall utgöra ca 33 % av antalet syssel- satta inom de primära näringarna. Vid denna bedömning har hänsyn tagits till att kraftverksbyggena väntas minska i omfattning och att bjgg— nadsbranschen väntas bruka prefabricerat material i ökad utsträckning
Servicenäringens överdimensionering i länet i förhållande till riket iöv- rigt väntas avta så att förhållandet i länet är 1980 kommer att vara let- samma som i riket enligt långtidsutredningen. Därvid har antagits att an- talet sysselsatta inom handel och samfärdsel skall fortsätta att minska ned 10 % per femårsperiod och sysselsättningen inom förvaltning, vård )ch undervisning skall öka med samma antal personer per femårsperiod som
undter perioden 1961—1965. Vad gäller turistnäringen beräknas denna kunma öka sin kapacitet avsevärt utan att arbetskraftsbehovet ökar nämn- värt..
Deen tillgängliga arbetskraften år 1980 har beräknats med utgångspunkt fråm SCB :s på 1965 års folkräkning grundade befolkningsframskrivning utan flytttningsantagande. På den åldersgrupperade befolkningen har därefter tilläimpats riksgenomsnittliga yrkesverksamhetsgrader för respektive ål- derssgrupp enligt långtidsutredningen.
Västerbottens län
Vid bedömningen av sysselsättningsutvecklingen inom jordbruket har länsstyrelsen accepterat den prognos som lantbruksnämnden i länet gjort under medverkan av lantbruksstyrelsen (Kungl. Lantbruksstyrelsen, Med- delanden Ser A Nr 1 — 1967).
Vid beräkningen av det framtida arbetskraftsbehovet uppdelades indu- strin i basindustri och lokal industri. Bedömningen av basindustrins ut- veckling grundar sig på intervjuer med företag med minst 50 anställda och däröver samt med vissa företag med mellan 20—50 anställda. Arbetskrafts- behovet inom den lokala industrin har antagits vara proportionellt mot den totala befolkningsutvecklingen inom respektive kommunblock. De 115 före- tag som intervjuades utvaldes i samråd med företagareföreningen. Intervju- uppgifterna avser perioden 1960—1970. Den procentuella förändringen mel- lan åren 1960—1970 inom respektive industribransch har beräknats och därefter antagits bli gällande även för åren 1970—1980. För de branscher inom vilka exceptionella förändringar ägt rum under 1960-talet har syssel- sättningsutvecklingen beräknats med utgångspunkt från långtidsutredning- ens antaganden.
Byggnads- och anläggningsverksamhet har i prognosarbetet brutits ner i två delsektorer: väg- och vattenbyggnad samt övrig byggnads- och anlägg- ningsverksamhet. För båda gäller ett antagande om att syselsättningen kan sättas i relation till den förväntade befolkningen i kommunblocken vid olika tidpunkter. Antalet sysselsatta inom väg- och vattenbyggnad väntas sålunda komma att utgöra mellan 1,0—1,5 % av totala befolkningen i respektive kommunblock med de högre andelarna i Umeå-, Skellefteå- och Lycksele- blocken. Övrig byggnadsverksamhet väntas ge upphov till en lokalt betingad sysselsättning om 2,0—4,0 % av totalbefolkningen i respektive kommun- block.
Vid beräkningarna av den framtida sysselsättningen inom serviceverk-
samhet förutsattes denna ha såväl baskaraktär som regional och lokal karaktär. Utgångspunkten har därför varit att identifiera basdelen inom ett flertal delsektorer av service. Den framtida sysselsättningen inom basdelen beräknades bl. a. efter kontakter med ifrågavarande företag, varefter anta- gande om lokal- och regionalandelarnas förändring under prognosperioden gjordes. Dessa antaganden bygger till stor del på erfarenheter av utveck— lingen hittills beträffande tendenser till koncentration, rationalisering och eftersläpning i utpräglade glesbygdsområden. ?.
Utgångspunkten för beräkningen av arbetskraftstillgångarna år 1980 har varit en befolkningsframskrivning med flyttningsantagande grundad på 1965 års folkräkning. De av långtidsutredningen antagna riksgenomsnitt- liga yrkesverksamhetsgraderna för män har accepterats för samtliga ålders- grupper med undantag av grupperna 15—19 år samt 55—w år. Vad de kvinnliga yrkesverksamhetsgraderna beträffar väntas dessa i Umeåblocket successivt anpassa sig till de riksgenomsnittliga fram till år 1980. I övriga block väntas den år 1960 observerade differensen mellan riksgenomsnittet och yrkesverksamheten i blocket bestå.
...—m......— m.m.—w...... ..
Norrbottens län
Vid bedömningen av den framtida sysselsättningen inom det egentliga jordbruket har länsstyrelsen funnit att säkraste underlaget för denna be- dömning erhålles om sysselsättningen knyts till beräkningar av den fram- tida produktionsvoly'men och till normtal för den beräknade arbetsvolymen . per producerad enhet. Produktionen har således beräknats inom växtod- ; lingen, mjölkproduktionen, fårskötseln samt inom uppfödningen av slakt- . ungnöt. Vid dessa beräkningar har hänsyn inte tagits till framtida tekniska ' rationaliseringsmöjligheter, däremot till en förväntad genomsnittlig fas- ? tighetsstorlek vilket möjligen kan innebära en överskattning av den totala ' arbetsvolymen. Denna har beräknats till ca 4 miljoner timmar. Vid om- vandling till årsarbetare har ett års arbete ansetts motsvara 2 000 timmar är 1980, vilket ger 2 000 årsarbetare detta år. Antalet helårssysselsatta har beräknats uppgå till 1300 personer. Prognosen för skogsbrukets framtida sysselsättning bygger på beräkningar av den totala avverkningen och åt- gångstalen i denna avverkning. Avverkningen har beräknats bland annat med utgångspunkt från utredningen »Skogen och dess utvecklingi Norrbot- tens län» som innehåller beräkningar av avverkningen i skog tillhörig olika ägarkategorier. Åtgångstalen i avverkning inom olika ägarkategorier har beräknats delvis i samråd med domänverket och de större skogsbolagen.
Åtgångstalen beräknades därvid inom skogsbruket som helhet sjunka med ca 46 % under hela prognosperioden 1966—1980. Under samma period väntas antalet dagsverken per årsarbetare sjunka från 220 till 200.
För beräkningen av industrins framtida sysselsättningsutveckling upp— delades tillverkningsindustrins alla företag i sådana som sysselsatte 11 eller fler anställda och företag som hade 10 eller färre anställda. Arbetskrafts- behovet under perioden 1966—1980 i den förstnämnda gruppen företag be- dömdes med utgångspunkt i intervjuer med företagens ledning under se- nare delen av 1966. Beträffande den senare gruppen bedömdes utvecklingen i varje bransch i länet under perioden 1958—1964 med hjälp av företagare- föreningens räkningar dessa år. Därefter har en bedömning gjorts med— vilket procenttal sysselsättningen inom varje bransch årligen kommer att förändras under perioden 1965—1980 och siffror för varje block har kun- nat räknas fram. Bedömningarna har kompletterats med en rimlighets- kontroll.
Byggnads- och anläggningsverksamhet har delats upp i tre komponenter: statens vattenfallsverks anläggningsverksamhet, vägförvaltningens verk- samhet samt byggnadsindustriell verksamhet. Sysselsättningen i de två först nämnda delarna förutsättes vara autonomt bestämd medan sysselsättningen i den tredje antas vara bestämd av blockets befolkningsutveckling m. m.
Länsstyrelsen antar att de redan beslutade älvregleringarna i länet blir de sista och att de blir avslutade år 1980. Sysselsättningen inom kommun- blocken fram till år 1980 har därför kunnat beräknas utifrån den kalkyle- rade investeringen vid varje enskilt kraftbygge.
Sysselsättningen inom Vägförvaltningen antas främst komma att på- verkas av det förväntade ökade trafikarbetet samt av de väntade rationali— seringarna inom verksamheten. Dessa två faktorer bedöms utjämna var- andra sä att den totala sysselsättningen förblir densamma fram till år 1980, medan en måttlig regional omfördelning är möjlig.
För att beräkna sysselsättningen inom byggnadsindustrin har denna upp- delats i åtta sektorer bl. a. bostadsbyggande, byggande av industrilokaler, offentligt byggande samt reparationer och ombyggnad. För dessa sektorer har man beräknat den genomsnittliga faktiska sysselsättningen per tusen in- vånare i länet är 1967. Man erhåller på så sätt för varje sektor ett åtgångs- tal som gäller för länet i dess helhet detta år. På grund av förväntad högre effektivitet i produktionen antas vissa smärre förändringar i åtgångstalen inträffa fram till år 1980. De olika byggnadssektorernas utveckling antas vara en funktion av totalfolkmängdens, industrins, serviceapparatens osv. utveckling. De beräknade åtgängstalen för år 1980 har därför multiplicerats med ett av talen 0,5, 1,0 och 1,5 beroende på om kommunblocket vad gäller viss samhällssektor anses vara »minskande», »svagt ökande» eller »starkt ökande».
Seruicesysselsättningen har delats upp i två delar, nämligen en autonomt
bestämd och en folkmängdsbestämd del. Genom kartläggning av service- näringarna på tresiffernivå enligt folkräkningen har vissa verksamheter klassificerats som autonoma. Dessa verksamheters framtida utveckling har i varje enskilt fall bedömts genom analyser och diskussioner med represen— tanter för de skilda näringarna.
De folkmängdsbestämda näringarna har prognoserats utifrån de olika servicefunktionernas framtida krav på enhetsstorlekar och befolkningsun- derlag. Genom ett kombinerat enkät- och intervjuförfarande erhölls under- lag för fastställande av antal sysselsatta i minimienhet dividerat med det för denna erforderliga befolkningsunderlaget (antal sysselsatta per 1 000 invånare) vilket legat till grund för beräkningarna. Om det i ett visst kom- munblock år 1980 inte finns underlag för en viss funktion har efterfrågan förts vidare till ett annat bl-ock.
Det så beräknade nettobehovet av arbetskraft inom alla autonomt och folkmängdsbestämda näringar har därefter justerats med hänsyn till för- väntad säsongmässig fördelning av arbetsvolymen (t.ex. inom jord- och skogsbruk), hel— och deltidssysselsättning samt normal friktionsarbetslös- het.
Folkräkningens uppgift om antalet förvärvsarbetande i länet är 1965 bildade utgångspunkt för beräkningen av arbetskraftstillgången år 1980. Korrigering har därefter gjorts med hän-syn till minskande andel personer i arbetsför ålder, 15—64 år, och ändrad ålders—fördelning inom de arbetsföra åldrarna, vilket framkom av hefolkningsframskrivningen utan flyttnings- antaganden. Betydande tillskott har erhållits genom antagande att hälften av eftersläpningen i förhållande till riksgenomsnittet för yrkesverksamhets- graden skall vara inhämtat till år 1980.
Bilaga 3. Metoder och antaganden för prognos 0
Allmänt
Prognos 0 bygger bl. a. på den s. k. basteorin enligt vilken sysselsättningen förutsättes vara sammansatt av två delar, nämligen en autonomt bestämd del (bas) och en folkmängdsbestämd eller lokal del. Utvecklingen inom den autonoma delen antas i huvudsak vara beroende av ekonomiska faktorer utanför kommunblockets kontrollsfär. Basteorin säger i stort att den lokala eller folkmängdsbestämda sysselsättningens omfattning mer eller mindre är en funktion av den autonoma, d.v.s. tillväxer den autonoma sysselsätt- ningen ökar även den lokala efter en viss anpassningsperiod. Ur den på detta sätt beräknade sysselsättningen har sedan befolkningens storlek här- letts genom att applicera s. k. familj ekoefficienter.
För att underlätta uppdelningen av sysselsättningen i en autonom och en lokal del samt ge systemet så hög grad av konsistens som möjligt har all sysselsättning i de areella näringarna och industrin klassificerats som auto- nomt bestämd. Byggnads- och anläggningsverksamhet har betraktats som i huvudsak lokalt bestämd. Endast inom gruppen service har identifierings- problem uppstått och dessa har lösts med hjälp av den s.k. minsta behovs— metoden. Arhetsgången har därvid i princip varit följande. För delgrupper- na partihandel, detaljhandel, samfärdsel, förvaltning, undervisning, sjuk- vård och övrig service beräknades antalet sysselsatta i kommunblocken som en promilleandel av blockets befolkning enligt folkräkningarna åren 1960 och 1965. Blocken i varje län rangordnades därefter för varje delgrupp efter stigande andel, och diagram ritades med andelen efter den vertikala axeln och kommunblocken efter den horisontella (fig. 34).
Av diagrammen framgår att varje kommunblock har ungefär samma
Fig. 34. Antal syssselsatta i förvaltning per 1000 invånare i de skilda kommunblocken år 1965 i Ifahnarlän.
Antal sysselsatta per 1 000 inv.
30.—
Kommunblock o _ ),
Hultsfred/ Virserum Mönsterås Mörbylånga Borgholm Vimmerby Oskarshamn Västervik
Torsås Nybro Högsby Emmaboda Kalmar
position inom varje delsektor, d. v. s. en hierarkisk ordning mellan blocken framträder. I princip har block med residensstäder de högsta andelarna inom varje sektor, därefter kommer block som är A-regioncentra och till sist de övriga blocken.
Mellan olika delar av landet föreligger vissa skillnader. Delsektorerna detaljhandel, förvaltning och sjukvård uppvisar ungefär samma nivåer för hela riket medan partihandel, samfärdsel och undervisning avviker. An- delen sysselsatta i partihandel är högre för kommunblocken i Svealand och Götaland än i Norrland. Vad gäller samfärdsel och undervisning är förhål- landet det omvända.
Det informationsmaterial som i övrigt stod till förfogande vid identifie- ringen och avgränsningen av resp. sysselsättningsdel visade stor samklang med diagrammen, t. ex. i fråga om detaljhandeln KF:s utredning om den faktiska köpkraftens lokalisering, i fråga om undervisning Sözs skolplane- ring.
Själva avgränsningen av lokal och icke lokal service har tillgått på föl— jande sätt. För varje sektor har kommunblock för kommunblock analyse- rats. Kurvan på diagrammet har följts fram till ett intervall där i det ena blocket autonom sysselsättning kunnat identifieras men ej i det andra. Inom nämnda intervall har gränsdragningen gjorts. Det är självklart att gränserna ej har kunnat fastställas exakt.
Efter det att den lokalt folkmängdsbestämda delen fastställts har ande- larna därutöver, i regel lokaliserade till A-regioncentra, analyserats och en regionandel fastställts. Denna förutsättes vara en funktion av hela A- regionens befolkning och har omräknats till en promilleandel därav.
I nästa steg har andelarna överstigande regionandelarna analyserats. Blocken rangordnades efter storleken på den ej förklarade andelen och en tydlig hierarkisk ordning framträdde med landsdels- och riksfunktioner. Inom exempelvis undervisningen toppade universitetsblocken och inom för- valtningen kommunblock med både länsförvaltning och militära organ. Dessa andelar omräknades i absoluta tal och klassificerades som autonom sysselsättning. Undantag är länsförvaltningen vilken avskilts och relaterats till hela länets befolkning.
När avgränsningsförfarandet var avklarat vidtog den egentliga prognosen där de olika sysselsättningsdelarna har behandlats var för sig.
Modell för prognos 0
Själva beräkningsarbetet har utförts enligt nedanstående modell. Mo- dellen är uppbyggd på så sätt att man börjar att prognosera befolkningen i
kommunblock av lägre ordning och via kommunblocken som är A-region- centra till residensblocken. Befolkningen i block av lägre dignitet förutsättes vara känd för att befolkningen i block på nästa nivå skall kunna beräknas o. s. v. Modellen är m. a. o. hierarkiskt uppbyggd. P befolkning, total T befolkning 70—w år (enl. alternativ 1 a) K försörjningsmultiplikator (familjekoefficient) befolkning 0—69 år i för- hållande till totala antalet sysselsatta B totala antalet sysselsatta i areella näringar, industri samt autonom service L andelen av totalbefolkningen (uttryckt i promille) sysselsatta i service samt byggnads- och anläggningsverksamhet Definition av P för ett kommunblock
K B + T = 1 _ L K Denna formel gäller för alla kommunblock som ej har basfunktioner inom service. För block med region- och länsfunktioner tillkommer i formeln motsvarande sysselsättningsandelar.
Näringsgrensutvecklingen enligt prognos 0
De antaganden som ligger till grund för utvecklingen inom jordbruk, skogsbruk och industri samt om yrkesverksamhetsgraden i prognos 0 syns tillräckligt uttömmande redovisad på sid. 10—11.
Utvecklingen inom byggnadsverksamheten har baserats på den reviderade långtidsutredningens beräkningar, varvid antagits att antalet förvärvsar- betande i branschen i riket i stort sett blir oförändrat fram till år 1980. Detta innebär att den riksgenomsnittliga sysselsättningsandelen kommer att minska med 13 % mellan åren 1965 och 1980.
Kommunblocken har indelats i tre grupper. Till grupp a) har hänförts sådana kommunblock som innehåller centralorter med stor regional bety- delse. Till grupp c) har hänförts sådana kommunblock där centralorten i stort sett saknar betydelse utanför det egna blocket medan grupp h) utgörs av en övergångsgrupp mellan a) och c).
Antalet sysselsatta i byggnads- och anläggningsverksamhet enligt ffolk— räkningarna åren 1960 och 1965 har för varje kommunblock uttryckts som en andel (i promille) av totalbefolkningen. För blocken i grupp a) har tren- den 1960—65 framskrivits till år 1980, varefter de så erhållna andelarna korrigerats med hänsyn till den utveckling som den reviderade långtidlsut- redningen antyder.
För blocken i grupp b) har antagits en halvering av förändringen åren 1960—1965 och därefter en korrigering enligt den reviderade långtidsutred— ningen.
För övriga block har andelen år 1965 direkt anpassats till den riksgenom- snittliga utvecklingen enligt den reviderade långtidsutredningen.
Sysselsättningsutvecklingen inom servicenäringarna har för den lokalt folkmängdsbestämda delen beräknats på grundval av följande antaganden:
Inom partihandel har kommunblock utan s. k. bassysselsättning fått sam- ma andelar år 1980 (uttryckt i promille av totalbefolkningen) som enligt folkräkningen 1965, medan i block med bassysselsättning lokalandelarna antas bli förändrade genom att standardändringen åren 1960—1965 halveras per femårsperiod fram till år 1980. Med standardändring avses här skillna- derna mellan åren 1960 och 1965 i det gränsvärde som för resp. år skiljer bas- och lokalandel åt.
För detaljhandeln har i block utan bas halvering antagits av andelsför- ändringen åren 1960—1965 per femårsperiod fram till år 1980 medan i block med bas lokalandelarna antas förbli konstanta vid 1965 års nivå.
Inom samfärdsel har i samtliga kommunblock lokalandelarna antagits bli förändrade genom halvering av förändringen åren 1960—1965 fram till år 1980.
Beträffande förvaltning har i block med bas antagits att en halvering av standardändringen åren 1960—1965 kommer att ske per femårsperiod 1965 —1980. För block utan bas antas oförändrade andelar lokalt sysselsatta om kommunblocket färdigbildats och halvering av förändringen åren 1960— 1965 fram till år 1970 för icke färdigbildade kom-munblock. För vissa kom- munblock med extremt låga värden har en uppjustering av andelarna gjorts till nivå med andra likvärdiga kommunblock.
Inom undervisning antas att i block utan bas blir lokalandelarna oföränd- rade om grundskola genomförts före år 1970. Om grundskola genomförs först efter denna tidpunkt antas samma andelsförändring komma att ske fram till år 1970 som observerats för åren 1960—1965, därefter antas oför- ändrade andelar. I block med bas antas en halvering av standardökningen åren 1960—1965 ske på samma sätt som beskrivits för andra branscher.
För hälso- och sjukvård antas i block utan bas en halvering av andels- förändringen åren 1960—1965 komma att ske per femårsperiod fram till år 1980 medan i block med bas en halvering av standardändringen antagits ske under samma tidsperiod.
I de fall regionandelar påvisats har dessa prognoserats med hjälp av den reviderade långtidsutredningens material.
I de flesta kommunblocken har antalet autonomt servicesysselsatta an- tagits förbli oförändrat.
Den antagna utvecklingen innebär för servicesektorn att det i första hand är i de stora och medelstora kommunblocken som en sysselsättningsökning
är att vänta. Ju högre upp i hierarkin ett block befinner sig desto större blir sysselsättningsökningen. I prognos 0 ligger den största ökningen på den regionala sysselsättningen. Den nuvarande strukturella omdaningen inom servicesektorn med åtföljande koncentration tyder på detta.
De fastställda gränsvärden som åtskiljer lokal och autonom servicesysselsättnirg
223321— 15:31; Samfärdsel Förvaltning Elgggfg Sjukvård 1965 1965 1965 1965 1965 1963
A + B ................ 32 10 30 12 15 15 C .................. 32 10 22 10 14 10 D .................. 32 10 22 10 14 9 E .................. 32 10 22 9 14 9 F .................. 31 11 22 9 14 9 G .................. 31 12 22 9 14 10 H1 .................. 31 11 22 9 14 9 I .................. K .................. 32 11 22 9 14 10 L .................. 32 11 22 9 14 11 M .................. 35 11 22 9 14 11 N .................. 35 11 22 9 14 12 O .................. 35 11 27 9 14 12 P .................. 33 11 23 9 14 12 R .................. 33 11 21 9 14 10 S .................. 33 11 23 11 16 11 T .................. 32 12 22 9 14 9 U .................. 32 10 21 9 16 10 W . ............. 32 9 23 9 15 10 X .................. 31 8 30 9 17 13 Y .................. 31 7 32 8 20 13 Z .................. 31 6 32 8 20 13 AC ................ 31 6 30 8 21 12 BD ................ 31 6 32 9 18 12
1 Gotland har bedömts tillsammans med kommunblocken i Kalmar län.
Bilaga 4. Transumt ur anvisningarna för länsplanering 1967
Inledning
Den fortgående befolkningsomflyttningen med åtföljande glesbygds— och urbaniseringsproblem samt den allt starkare konkurrensen mellan skilda re- gioner och orter om samhällsresurser av olika slag har gjort översiktlig regional planering och målmedvetet inriktad regional politik till allt ange- lägnare uppgifter.
I de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik som antogs av 1964 års riksdag (prop. 185, Bon 48 rskr 408) anges huvuddragen av det arbete som i nu ifrågavarande avseende bör bedrivas i länen. I propositionen uttalas bl.a. följande (sida 210):
»En utvidgad utrednings— och planeringsverksamhet bör därför enligt min uppfattning komma till stånd i länen. Denna bör för det första omfat- ta sammanställning och analys av olika data rörande befolknings— och nå— ringslivsförhållanden m.m. samt uppgörande av prognoser och annan be- dömning av utvecklingstendenser till ledning för handlandet. Sådana data behövs för planeringen i kommuner och landsting likaväl som inom olika statliga organ. Redan den omständigheten att man för de olika planerings- grenarna utnyttjar ett gemensamt utredningsmaterial torde ha en icke ovä- sentlig samordningseffekt. På grundval av sådant utredningsmaterial bör vidare i länen utarbetas planer rörande olika åtgärder som kan påverka lo- kaliseringsbetingelserna i enlighet med lokaliseringspolitikens mål. Särskilt bör därvid beaktas den kommunala planeringen och kommunala åtgärder i övrigt för näringslivets främjande. En avvägning bör eftersträvas av olika regionala intressen i frågor om samhälleliga serviceanordningar och andra offentliga verksamheter. Planeringen, som givetvis ständigt måste hållas aktuell bör utmynna i konkreta förslag och handlingsprogram.»
10—914160
Under den tid som förflutit sedan de lokaliseringspolitiska riktlinjerna trädde i kraft den 1 juli 1965 har man i alla län börjat med datainsam— ling samt bearbetningar av det slag som berördes i lokaliseringsproposi- tionen. Egentlig länsplanering, d.v.s. en samlad bedömning av länets för- utsättningar och behov med konkreta förslag och handlingsprogram syns däremot endast i begränsad omfattning ha kommit till stånd. En sådan pla- nering är emellertid nödvändig om länsstyrelserna/planeringsråden skall kunna fullfölja de samordningsuppgifter inom den regionala samhällsplane— ringen som de ålagts i riksdagens beslut om en aktiv lokaliseringspolitik. Planeringen skall syfta till att ge vägledning t. ex. i lokaliseringsfrågor och vid fördelning av resurser som ställs till länets förfogande, såsom lånera- mar för bostadsbyggande o.dyl. I första hand är planeringen avsedd att vara till ledning för den statliga verksamheten inom olika områden. Det är emellertid nödvändigt att denna planering också samordnas med den kommunala planeringen och de värderingar och målsättningar som denna är ett uttryck för. Ett system behöver därför tillskapas, där man genom ett fortlöpande samspel mellan kommunerna och länsstyreIsen/planerings— rådet gör det möjligt att formulera realistiska lokaliseringspolitiska hand— lingsprogram för olika län och länsdelar.
I en PM från inrikesdepartementet den 29 juni 1965 gavs vissa allmänna synpunkter rörande denna planerings bedrivande. Ett utkast till disposi- tion för en översiktlig länsutredning utarbetat inom »Expertgruppen för regional utredningsverksamhet» (ERU) har även tillställts länsstyrel- serna. Detta dispositionsutkast har emellertid inte kunnat ges en så detal— jerad utformning att det ger konkreta anvisningar om hur den erforder— liga planeringen skall bedrivas. Frågan om de metoder som lämpligen bör tillämpas i den regionala planeringsverksamheten är föremål för vidare utredning inom ramen för EBU:s verksamhet. Resultaten av detta utred- ningsarbete torde emellertid inte kunna inväntas innan en mera konkret planering i länen påbörjas. Det syns därför lämpligt att börja med en läns- planering som är mindre omfattande än den som upplinjerats i disposi- tionsutkastet och som vidare bygger på förhållandevis enkla utrednings- metoder samt medger att utredningsmetoderna varierar i olika län. Det redovisningssystem som i det följande anges för denna planering är flexi- belt och medger de fortlöpande justeringar som är nödvändiga för en rul— lande planering. Dessutom kan förbättrade utredningsmetoder och ny information successivt införas i systemet.
Planeringen måste således betraktas som försöksverksamhet såväl med hänsyn till att utredningsmetoderna inte är färdigutvecklade som med hän— syn till att planeringens första etapp i väsentliga delar kommer att slut- föras innan de definitiva resultaten av 1965 års folk- och bostadsräkning föreligger.
Allmänna riktlinjer för försöksverksamheten
1) Allmänna uttalanden om att man vill främja utvecklingen i ett visst block eller på en viss ort kan förutsättas bli otillräckliga när konkreta lo— kaliseringsfrågor skall avgöras. Man bör därför sträva efter att ge mål- sättningen för planeringen en mera kvantitativ och konkret innebörd. Detta kan uppnås genom att planeringsrådet/Iänsstyrelsen uttrycker sin lokaliseringspolitiska målsättning i vissa ramvärden i fråga om den fram- tida befolkning som man planerar för i olika kommunblock. Dessa ram- värden måste, i varje fall till en början, betraktas som grova riktvärden. De får emellertid inte vara så opreciserade att de inte kan bli vägledande för planeringen. Givetvis måste en fortlöpande uppföljning och justering av målsättningen göras efterhand som förutsättningarna ändras. Planering— en måste därför revideras regelbundet. I kombination med normer och målsättningar ifråga om standard m.m. ger dessa ramvärden som följd— resultat behovet av bostäder, skolor, vägar etc. (se vidare under 4 nedan). Något ställningstagande till fördelningen av resurserna inom kommun- blocken förutsättes inte ske i denna planering eftersom detta i första hand är en kommunal angelägenhet.
2) Underlaget för denna länsplanering skall vara dels (a) förekommande kommunala bostadsbyggnadsprogram och annan översiktlig kommunal planering (t. ex. kommunblocksplanering, generalplaner etc.) och dels (b) av resp. länsstyrelser upprättade prognoser och behovsberäkningar som främst visar de förväntade resultaten av nuvarande utvecklingstendenser i olika avseende. Planeringsrådets/länsstyrelsens lokaliseringspolitiska mål- sättning kommer därför att framstå som ett accepterande eller ett icke accepterande av nuvarande utvecklingstendenser samt en bedömning från regionala utgångspunkter av de olika kommunernas målsättning såsom den kommer fram i bl. a. bostadsbyggnadsprogrammen.
3) Planeringsunderlaget och själva planeringen (den lokaliseringspoli- tiska målsättningen) upptages i redovisningssystemet som fyra olika alter- nativ med följande innebörd:
Alternativ 1 skall vara ett rent utredningstekniskt betingat alternativ som bygger på vissa gemensamt för hela landet fixerade antaganden ifråga om be- folknings— och näringslivsutveckling och på enkla enhetliga utredningsmeto- der. Detta alternativ syftar endast till att ge viss jämförbarhet av utrednings— resultaten i olika län genom att det ger möjligheter till »nollställning» av utredningsmaterialet. De antaganden m.m. som skall tillämpas redovisas i anvisningarna till blankettmaterialet i senare delen av denna PM. Dessa antaganden får självfallet inte ses som uttryck för någon uppfattning om utnecklingsmöjligheter och behov i en särskild region. De är endast avsed- da att underlätta det räknetekniska arbete som eljest blir erforderligt i an—
nat sammanhang om jämförelser av planering och utredningsresultat skall kunna göras mellan olika län. Detta alternativ skall alltså betraktas som ett räkneerempel i detta ords egentligaste bemärkelse och får inte använ- das som prognos i planeringssammanhang.
Alternativ 2 skall representeralänsstyrelsens uppfattning om innebörden av nuvarande utvecklingstendenser ifråga om framtida befolkning, sysselsätt- ningsutveckling m.m. Detta skall, från utredningssynpunkt sett, vara ett neutralt alternativ utan de justeringar som kan vara planeringsmål för läns— styrelsen/planeringsrådet. Huvudansvaret för detta utredningsalternativ åvi- lar länsstyrelsen och inom denna länsplaneraren. Givetvis bör övriga läns— organ inkopplas på utredningsarbetet inom de olika sektorer som berör resp. myndighets verksamhetsområden. Varje länsstyrelse får i sitt arbete med detta alternativ använda de metoder som i varje enskilt fall synes lämpligt. Några metodiska anvisningar kommer inte att ges. Planering- cu ställer emellertid krav på att befolkningsutveckling, sysselsättning, ar- betskraftsbalans och bostadsbyggnadsbehov skall belysas fram till 1980.
Alternativ 3 skall genomgående representera konsekvenserna i fråga om befolkning, sysselsättning m.m. av den kommunala målsättningen sådan den framkommer i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen eller i övrig kommunal planering. I de fall omfattande kompletteringar och omräkningar göres för att överföra de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen till kom- munblocksvärden bör genom kontakt med kommunerna kontrolleras att resultatet i olika avseenden motsvarar den kommunala målsättningen. Om så inte skulle vara fallet bör justeringar vidtagas.
Även i övriga fall kan det finnas anledning att genom kontakt med kom- munerna kontrollera att de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen el- ler övrig information om planeringen i respektive kommun är uttryck för den målsättning kommunen följer i sin planering.
Alternativen 1—3 utgör underlagsmaterial för de ställningstaganden som alternativ 4 representerar. Alternativ 4 skall nämligen vara en redo— visning av länsstyrelsens/planeringsrådets lokaliseringspolitiska målsätt— ning uttryckt i befolkningsramvärden för olika är.
4) För att belysa realismen i målsättningen sådan den kommer till uttryck i befolkningsramvärdena skall effekterna ifråga om arbetskraft och samhällsinvesteringar vid olika prognos- och programalternativ så långt möjligt beräknas.
a) När det gäller effekterna på arbetskraften bör den sysselsättning in- om olika huvudnäringsgrenar som förutsättes för olika alternativ beräk- nas. Framförallt bör den förändring av antalet arbetstillfällen inom indu- strin bedömas som behövs för att realisera olika målsättningar.
b) Behovet av bostäder för olika kommunblock måste också beräknas för olika alternativ förslagsvis med användande av samma metoder som tillämpas i behovsdelen av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.
Om förutsättningar härför föreligger bör givetvis även behovet av andra samhällsinvesteringar belysas.
Möjligheterna att påverka planeringen i ett län genom en målsättning som uttryckes i befolkningsramvärden blir i hög grad beroende på om denna målsättning håller sig på en realistisk nivå. Om den inte gör detta måste olika planerande organ i sitt arbete formulera en egen »submålsätt- ning», som kan komma att avvika från de intentioner planeringsrådet/ länsstyrelsen givit uttryck för.
Om befolkningsramvärdena enligt planeringsrådets/länsstyrelsens mål- sättning tillsammantagna för länet kommer att avvika från länsstyrelsens eget prognosalternativ (alternativ 2) med mer än i 5 % bör, för att belysa hur målsättningen eventuellt kan variera vid olika planeringsnivåer, även redovisas hur ett bostadsbyggande av den storlek som tilldelats länet för 1968 skulle fördelas på de olika kommunblocken i resp. län.
5) Man kan förutsätta att en justering av den ursprungliga målsättning— en i åtskilliga fall kommer till stånd sedan konsekvenserna närmare be— lysts genom resultaten av behovsberäkningarna. I många fall kan man vän- ta sig att målsättningen för utvecklingen i ett visst eller vissa kommun- block kommer att avvika mer eller mindre kraftigt från nuvarande utveck— lingstendenser. Förutsättningarna för att uppnå en sådan från den »spon— tana» utvecklingen starkt avvikande målsättning bör närmare kommen- teras. .
6) Som framgått av det föregående skall planeringen avse körnmunblock och redovisningen i princip ske kommunblocksvis. I vissa fall kan det vara motiverat att behandla eller i varje fall göra prognosbedömningar o.dyl. på ett antal kommunblock sammantagna. Detta gäller speciellt i stor— stadsområdena.
7) Samråd mellan länsstyrelser/planeringsråd i olika grannlän bör ske i den utsträckning som bedömes nödvändigt med hänsyn bl.a. till närings- geografiska samband mellan berörda län.
8) Resultatet av planeringen skall sammanfattas för hela länet (det s. k. kommunblockslänet) och för de planeringsregioner utöver kommunblocken som i förekommande fall används av länsmyndigheterna.
9) För att underlätta länsorganens arbete har särskilda arbets- och re— dovisningsblanketter utarbetats.
10) För planeringsarbetet skall följande tidsplan gälla: Det för plane- ringsrådens och länsstyrelsernas ställningstaganden erforderliga utred- ningsmaterialet bör vara färdigställt före utgången av augusti månad 1967. Planeringsrådet bör sedan formulera en preliminär lokaliseringspolitisk målsättning (d. v. s. ange preliminära befolkningsramvärden) före utgången av november 1967. Utredningsmaterialet och den resulterande planeringen/ målsättningen skall därefter ställas till kommunernas förfogande samt remitteras till kommunblockens samarbetsnämnder och landstingets för-
valtningsutskott. Samtidigt skall utredningsmaterialet översändas till inri- kesdepartementet (planeringssekretariatet). Samarbetsnämndernas yttran— den liksom synpunkter från landstingets förvaltningsutskott bör avges senast den 15 februari 1968.
Under tiden bör länsmyndigheterna komplettera utredningsmaterialet bl. a. med hänsyn till resultaten från 1965 års folk- och bostadsräkning. Efter denna remittering och komplettering samt efter eventuella överlägg- ningar skall en mera definitiv lokaliseringspolitisk målsättning formule- ras och redovisas senast den 30 april 1968.
13) Det är angeläget att planeringsrådet i resp. län fortlöpande deltar i arbetet med denna planering. Det bör därvid prövas om inte rådets möj— ligheter att följa planeringsarbetet kan förbättras genom att ett särskilt arbets— eller beredningsutskott bildas.
Anvisningar för utredningsarbetets bedrivande
Som framhållits i det föregående kommer inga detaljerade direktiv att lämnas för hur arbetet med länsstyrelsens eget utredningsalternativ 2 skall genomföras. I det följande kommer därför de egentliga anvisningarna att begränsas till alternativ 1, d.v.s. alternativet med gemensamma för hela landet fixerade antaganden. Dessutom kommer vissa allmänna synpunkter att lämnas beträffande de övriga i utredningen ingående alternativen.
Det analyssystem som föreslås komma till användning för alternativ 1 är förhållandevis enkelt. Länsstyrelsernas eget utredningsmaterial, data från de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen samt länsstyrelsernas och planeringsrådens lokaliseringspolitiska målsättning förutsättes genomgåen- de bli relaterade till detta system.
Först beräknas arbetskraftstillgångarna inom olika kommunblock för två alternativ dels ett med och dels ett utan flyttningsantaganden. Därefter bedöms de troliga sysselsättningsförändringarna, vilka jämföres med ar— betskraftstillgångarna, varefter arbetskraftsbalansen beräknas. Parallellt härmed bedömes bostadsbyggnadsbehovet för olika prognosalternativ.
Ett analyssystem av här skisserat slag kan »arbetas fram» i den ord- ning som anges i bilagan dvs. starta med nuvarande befolknings- och nå- ringslivsförhållanden och via en befolkningsprognos utmynna i beräkning— ar av bostadsbyggnadsbehovet. I en del fall, i synnerhet i storstadsregio- nerna torde det emellertid när det gäller utarbetandet av länsstyrelsens eget utredningsmaterial vara lämpliga att, i varje fall för kortare tidsperio-
der, i stället utgå från det möjliga bostadsbyggandet samt därefter räkna bakåt i systemet.
Det bör observeras att huvudresultaten av analyser och prognoser är beräkningar av arbetskraftsbalans, framtida folkmängd och bostadsbygg- nadsbehov.
Det centralt formulerade alternativet bör användas som underlag för länsstyrelsens/planeringsrådets ställningstaganden endast om de av läns- myndigheterna anses återspegla nuvarande utvecklingstendenser även i be— rörda regioner. I andra fall bör länsstyrelsen redovisa sin uppfattning om nuvarande utvecklingstendenser och resultatet av dessa som ett särskilt alternativ 2.
Appendix. Utvecklingsdrag som nöd- vändiggör regionalpolitisk insats
Av professor Torsten Hägerstrand
Inledning
Regionalpolitiken har två målområden. Det ena utgöres av arrangemangen för kommande befolkningstillväxt. Det andra utgöres av de justeringar av existerande bosättningsstruktur, som måste följa i den ekonomiska utveck- lingens spår.
Den första sidan av saken har få tänkt över som ett helhetsproblem, även om det finns tecken på att även detta led i framtidsforskningen är något som tas mer och mer på allvar. Den andra sidan kommer nästan alla i ständig beröring med på något sätt. Den blir ofta kontroversiell. Ett slags regional- politisk teori och en organisation för översiktlig planering växer långsamt fram genom kontroversernas tryck. Det faller sig naturligt att se på regional— politikens arbetsuppgifter just med utgångspunkt från de utvecklingsten- denser som nu vållar problem av den senare typen.
Det är inte näringsgrenarnas och de enskilda branschernas allmänna framtidsutsikter som är huvudsaken. Sysselsättningens konkreta innehåll är en sak för näringslivet självt och för den i mycket internationellt oriente- rade ekonomiska politiken. Den mera ortsorienterade regionalpolitiken har snarare till uppgift att avväga hur jobb och folk skall föras samman så att bådadera med jämkningar får sina särskilda intressen tillgodosedda. De främsta tänkbara styrningsmedlen är samhällets investeringar i anlägg- ningar samt stöd och regleringar med hjälp av medelstilldelning och områ— desplanering. Man kunde därför också kalla fältet för infrastrukturpolitik.
Vetenskapligt sett är vi ännu inte väl rustade att belysa regionalpolitiken. Väsentliga data är obefintliga, svåråtkomliga eller mindre Väl tillrättalagda för regional jämförbarhet. Den regionalekonomiska teorin är föga utvecklad och kanske ännu för abstrakt i sin ansats. Beträffande de mänskliga sidorna
av saken fattas ännu nästan alldeles ett systematiskt vetande i en form som kan introduceras i en bred avvägningsmodell. Risken blir, att man betraktar människorna ensidigt som tröghetsfaktorer, vilkas beteende skall ändras med lock och pock i stället för att se förbättringen av levnadsförhållandena som målet för hela agerandet. Det finns nationalekonomiska och företags- ekonomiska teorier och principer med stort inflytande. Men det saknas mot- svarande »individualekonomiska» teorier och principer att fylla ut bilden med. De monetära måttenheterna fungerar inte riktigt bra som närmevärden på fysisk och psykologisk verklighet.
Arbetskraften är bara ett av de element, som måste ingå i ett företag för att det skall fungera. Arbetsplatsen är för den anställde bara ett av de element, som han behöver tillgång till för att existera. Skärningen mellan företagets och den anställdes cirklar utgör bara en del av alla de villkor, som kontra- henterna sammantagna vill ha uppfyllda på sin gemensamma mötesplats.
Det ekonomiska framåtskridandets teori lägger stor vikt vid rörligheten på arbetsmarknaden. Egentligen avses endast rörlighet mellan yrken eller bran- scher, men underförstått ingår i begreppet också den geografiska flyttbar- heten.
Vad kravet på rörlighet egentligen innebär är föga studerat, vare sig det gäller yrkesbyte eller flyttning från en geografisk och social miljö till en annan. En brittisk psykolog har nyligen påpekat, att de anspråk på stark yrkesmässig specialisering, som länge ansetts vara a och o i näringslivet, med tiden bryter ner individens inlärningsförmåga. »We cannot train a repet- itive automation on the one hand, and produce in middle age an adaptive, problemsolving thinker on the other. Psychologically, it is not possible» (Kay 1968). När det kommer till geografisk omflyttning är den observerade verkligheten den, att de allra flesta inte längre uppskattar att behöva byta bostadsort efter 30/35-årsåldern. Om så en flyttning måste göras, tas hellre ett kort än ett långt steg.
Detta om individens reaktioner. Det finns också en samhällelig sida av den geografiska rörligheten, som vi har speciellt intresse av att överväga i vårt land med dess vitt utbredda, låga befolkningstäthet. Utflyttning från små orter är inte bara en eventuell vinst för dem som flyttar. Den kan också åsamka en kostnad för dem som blir kvar genom att de får ta konsekven- serna av bosättningens funktionsmässiga nedbrytning.
Det är inte förvånansvärt, att det finns så starka politiska krav på att syssel- sättning förs ut till de orter i vilka befolkningen nu befinner sig eller lätt när från bostaden. Att näringslivet har föga intresse för detta är också mer och mer klart. Arbetskraft och billig tomtmark på avlägsna platser blir i allt mindre grad viktiga lokaliseringsfaktorer. Dilemmat har inga enkla lös- ningar.
Alltnog, utan att den regionala problematik som finns inbäddad har pene- trerats, så är målet för den allmänna ekonomiska och sociala politiken unge-
får följande. Nyckelorden är ekonomiskt framåtskridande, fördelat välstånd och individuell trygghet. De allmänna åtgärder, som man på centralt håll vidtar i syfte att närma sig dessa mål har emellertid det gemensamt, att verkningarna moduleras från region till region av där föreliggande omstän- digheter. Omvänt påverkar de regionala förhållandena på olika sätt ställ- ningstagandena i den nationella politiken. Fastän sådana växelverkningar alltid stått intuitivt klara för politiker och administratörer, är det först täm- ligen nyligen som man börjat inse behovet av att ägna dem systematiskt studium.
Allmänt sett kan man urskilja tre aspekter på relationen mellan central politik och regional utveckling.
Först möter man sambandet mellan generella ekonomiska åtgärder och lagstiftning med hänsyn till det reella geografiska utfallet. Även om det är det fria näringslivet, som i huvudsak avgör den regionala gestaltningen av ekonomisk aktivitet och därmed bosättningsmönster, kan man inte komma ifrån att statsmakternas allmänna åtgöranden är en ytterligare faktor allde- les vid sidan av en eventuellt existerande regionalpolitik. De regionala effek- terna av en icke i och för sig regionalt inriktad politik är ett i stort sett föga observerat område.
Det andra fältet är det som för närvarande är bäst bevakat, nämligen han— teringen av de akuta omställningsfrågorna. Här finns nu ett betydande erfa- renhetsmaterial, som ligger färdigt för jämförande analys.
Som tredje område kommer så den egentliga regionalpolitiken med lång sikt. Den kan sägas ha till uppgift att göra bosättningsstrukturen mera ro- bust inför framtida ekonomiska påkänningar och att göra den bättre ägnad för en rättvis distribution av sociala och kulturella tjänster.
Till belysning av de olika problemens generella karaktär kommer i den fortsatta framställningen även vissa förhållanden i våra nordiska grannlän- der att beröras.
Oavsiktlig regionalpolitik
Den först nämnda problemkretsen — regionala effekter av allmänna åtgär- der, som inte varit regionalpolitiskt adresserade — skall bara belysas med några exempel.
Antag, att man beslutar sig för att bygga ut det obligatoriska undervis- ningsväsendet till en sådan nivå, att det fulla utbudet av alternativlinjer inte kan erbjudas i lägen under ett visst lokalt befolkningsunderlag. Man har då automatiskt infört en kvalitetsdifferentiering mellan orter av olika storlek,
en differentiering som i verkligheten blir regional, eftersom högre och lägre befolkningsunderlag tenderar att uppträda i stora sammanhängande regio- ner. Bortsett från orättvisan i detta har man skapat en situation, som gör ett område mera attraktivt än ett annat för företag och familjer.
Antag vidare, att man sätter som mål för jordbrukspolitiken att samman- föra små brukningsenheter till större upp till en viss minimistorlek. Man inför därmed åter en regional differentiering, därför att de fysiska förutsätt- ningarna för att genomföra de avsedda nyarronderingarna varierar från landsdel till landsdel.
Ett exempel från transportpolitikens område förtjänar att dras fram. I Storbritannien är lastbilstrafiken ganska hårt reglerad i avsikt att skydda förarna och att förbättra trafiksäkerheten. Regler ges för maximihastighet, arbetstimmar per dag och fordonets bemanning. Resultatet har blivit att 130 km är den kritiska fraktradie, som medger fram- och återresa utan utgifter för övernattning och övertidsersåttning. Denna situation har medfört att företag, som arbetar för den inhemska marknaden, söker lokalisera sig innanför det kritiska transportavståndet i förhållande till de stora befolk— ningscentra (Chisholm 1966) . Mot detta krav kan ställas den öppna regional- politiska målsättningen i landet, vilken är att decentralisera industriell verk- samhet.
Det är klart att punktåtgärder av ovan nämnd typ kan råka förstärka varandra och därigenom bli långt ifrån harmlösa. Skadan kan bli av särskild betydelse om man undergräver en viss överenskommen regionalpolitik med oavsiktliga åtgärder. Det finns skäl att rekommendera forskning inom detta i stort sett obearbetade område. I det långa loppet borde man tillskapa organ, som har till stående uppgift att söka utvärdera samhällets alla åtaganden och regleringar i regionala termer. Detta skulle inte ske för att djupfrysa det bestående men för att dra fram i ljuset en hittills oftast obeaktad kostnads— post i samhällsbyggandet.
Glesbygderna
De mest svårbemästrade akuta fallen för arbetsmarknads— och lokalise- ringsverksamheten genereras dels i de regioner som ensidigt domineras av jordbruk, skogsbruk och fiske, dels i de vanligtvis smärre orter som är helt beroende av ett enda arbetsställe i en bransch under omställning.
Först skall situationen på den vidsträckta landsbygden kommenteras. Två variabler j ämföres. Den ena (fig. A) är jordbruksbefolkningens agrara täthet (jordbruksbefolkning per km? åker). Den andra (fig. B) är jordbruks-,
skogsbruks- och fiskebefolkningens andel av totalbefolkningen. På grund av smärre olikheter mellan länderna i klassificeringsprinciper samt överhuvud- taget svårigheten att klart urskilja den agrara befolkningen bör siffrorna inte pressas i sina detaljer.
Den agrara tätheten visar mycket stora variationer inom Norden liksom också inom enbart Sverige. Den är lägst i de centralsvenska landskapen, västra Skåne och södra Danmark. Den är hög i hela västra Norge, i Jämtland och Härjedalen, på den finska sjöplatån och på Nordkalotten.
Det är klart, att den agrara tätheten inte utan vidare kan tas som ett mått på jordbruksbefolkningens ekonomiska standard. Binäringar och eventuellt skogsinnehav lämnas utanför kalkylen, liksom naturliga betesmarker och växlande hektar-avkastning. Men det är väl också klart, att där den agrara tätheten är störst, där är läget i längden mest ohållbart, i synnerhet om det samtidigt inte finns alternativnäringar till hands lokalt.
Den industriella utvecklingsgraden och urbaniseringen kommer till ut— tryck på ett omvänt sätt i fig. B. Vi finner också här betydande regionala variationer. Allmänt sett har de areella näringarna den mest undanskymda platsen i Sverige. I allmänhet ligger värdena under 20 procent. Endast J ämt- land når upp till 25 procent. I såväl Danmark som Norge är det inte ovanligt med värden på mellan 30 och 40 procent. De högsta andelarna möter vi i Finland, där de överskrider eller kommer nära halva befolkningen i östra och norra delen av landet.
Genom en närmare jämförelse mellan den agrara tätheten och industriali- seringsgraden framträder i relief problemområden av olika karaktär.
Västra och norra Jylland kombinerar en låg agrar täthet med en rätt stor jordbruksbefolkning (låg industrialiseringsgrad). Den höga agrara tätheten å andra sidan uppträder i två distinkt olika kombinationer. I sydvästra Norge uppvägs den höga agrara tätheten av att jordbruksbefolkningen är relativt liten. Längre norrut sammanfaller den höga agrara tätheten med låg industrialisering. Något liknande gäller Jämtlands län i Sverige. Kombina- tionen hög agrar täthet och svagt utbyggd industri når sina extremvärden i östra och norra Finland.
Om man utgår från de mest avancerade förhållandena i centrala Sverige (20 inv. per km2 åker) som riktvärde för nordiskt jordbruk, så är den agrara överbefolkningen betydande. I Sverige blir överskottsbefolkningen cirka 500 0001, i Danmark 300 000, i Norge 400 000 och Finland 900 000, allt taget med hänsyn till 1960 års situation, då senare data ännu inte finns. Under 1960-talet har avgången åtminstone i Sverige redan varit mycket stor. Dessa överslagsberäkningar utgår från att åkerarealen kan förbli konstant. Det är ett antagande. som inte kan stämma vid fortsatt mekanisering. Det finns avsevärda mängder odlingsöar, isolerade, blockrika eller starkt slut-
! Knut Norborg (1968) beräknar, att totala jordbruksbefolkningen uppgick till 1,2 milj. 1960.
DEN AGRARA TÄTHETEN 1960
JOIRDBRUKSBEFOLKNING PER KV'ADRATKM ÅKER LÄNSVIS åKRAFFERAT: TÄTHET ÖVER 70 CV'RIG AVGRÄNSNING: TÄTHET UNJDER 30
. 0 50100 200 500 qookm låta!-===]
Fig. A
BEFOLKNINGEN INOM JORDBRUK SKOGSBRUK OCH FISKE 1960
PROCENT AV TOTALBEFOLK- NINGEN LÄNSVIS
JF "
"»
0 50 100 200 500 900 km
159 tamde, som inte lätt kan inordnas i rationella brukningsenheter av större format. Det framgår av fig. A, att den fortsatta avgången från jordbruket är ett utpräglat regionalt betonat problem.
De politiska attityderna till jordbruksfrågan har som bekant varierat myc— kett de nordiska länderna emellan. I Sverige har sedan länge fortgått en om— vandling av jordbrukets struktur i syfte att sänka den agrara tätheten och därmed höja inkomstnivån i paritet med andra näringsgrenar. I Danmark tycks man vara på väg in i ett liknande skede. Norge och Finland har där- emot intill senaste tid gett omfattande statligt stöd till nyodling. Trots de likartade fysiska betingelserna har utvecklingslinj erna således blivit radikalt olika i de nordiska ländernas norra delar.
Antingen man som i Sverige drar tillbaka odlingsfronten eller försöker skjuta fram den, så kommer de marginella och ensidiga jordbruksregionerna att förbli problemområden för överskådlig tid. Situationen har inte förenk- lats av att förbindelserna mellan jordbruket och dess traditionella binäring skogsbruket, kommit in i nya relationer. Mekaniseringen och helårsanställ— ningen vid skogsavverkningen medför minskat behov av arbetskraft och allt mindre tillfälle till säsongarbete.
De ensidiga orterna
Sverige har gott om tämligen små industriorter, dominerade av ett enda arbetsställe eller en enda bransch. I den mån de ingår i en region med kring- liggande väl differentierat näringsliv har det visat sig gå någorlunda lätt för arbetsmarknadsorganen att hjälpa dem över sysselsättningskriser. Det blir annorlunda, när de ligger isolerade i glesbygd eller bildar ensidiga agglo— merationer. Någon inventering av det industriella lokaliseringsmönstrets varierande sårbarhet ärinte möjlig att göra på rak arm. Den strukturanpass- ning som sker levererar emellertid en kontinuerlig äskådningsundervisning i ämnet.
För de existerande ensidiga industriorterna och ortsgrupperna finns inte mycket annat att göra än att söka komplettera deras struktur när tillfälle bjuds. Vad som däremot borde undvikas, men som långt ifrån alltid und- vikes, är att låta nya industriprojekt skapa nya ensidiga orter. Med de stora behov av sysselsättning, som finns ute i de vidsträckta glesbygderna, blir naturligtvis trycket stort på att projekt fördelas så att de ger något åt alla. Men därmed blir floran av ensidiga orter fortlöpande förnyad.
Om man så vill kan man också räkna de utpräglade, mindre centralor- terna till den ensidiga ortens utsatta grupp. Eftersom dessa framförallt
fungerar som lokala centralorter för den spridda befolkningen, är deras framtid naturligtvis starkt beroende av de areella näringarnas kommande arbetsorganisation. Hur känslig deras situation kan bli framgår av en jäm- förelse mellan 1960 och 1965 års folkräkningar. Inte långt från hälften av de tätorter, som hade minst 1 000 invånare 1960, utsattes för folkminskning under den följande femårsperioden (närmare bestämt 529 av 1 173). Av den återstående hälften växte 250 stycken procentuellt mindre än tätortsbefolk- ningen i riket. I intervallet 1 000 till 5 000 invånare förekom avfolkning bland en femtedel av orterna (närmare bestämt 67 av 378). Först vid ett in— vänartal på över 10 000 försvann minskningsfallen helt (Norling-Jeansson 1967). Att överföra befolkning från primärnäringarna till annan verksamhet får således otvivelaktigt multiplikativa effekter på i varje fall det lägsta skiktet av serviceorter.
Tätorter och centrumstruktur. Fjärrtransporter
Vårt lands ekonomiska historia och naturmiljö har vävt samman en be- byggelsestruktur, som inom vida områden alltmera kommit att stå i konflikt med de ekonomiska och sociala ambitionerna. Den rörlighet mellan ekono- miska sektorer, som omställningarna inom näringslivet kräver, stöter på avsevärda miljömässiga svårigheter. Strävan till standardhöjning inom undervisning, sjukvård, förvaltning och transportväsen ställer sådana krav på befolkningsunderlagets lokala storlek att de blivit allt svårare att till- godose.
Urbaniseringen är den korrektionsprocess, som nu pågått ganska länge. I sina huvuddrag har denna varit självreglerad i oändliga mängder små steg och inte målmedvetet planerad.
Det finns i och för sig ingenting som säger, att en sådan spontan urbanise- ring leder fram till ett mönster, som blir ändamålsenligt med hänsyn till längre sikt. En ofta hörd opinion finner de fåtaliga storstädernas tillväxt särskilt oroande. I den offentliga debatten ställs mera sällan den motsatta frågan, nämligen om inte snarast för mycket är på väg att bli för smått och för spritt i tätortssystemets bakre led. I själva verket förtjänar bägge sidorna av saken att studeras närmare.
Strängt taget är det bara jordbruket, som av rent tekniska skäl kräver en spridd befolkning med bostaden nära knuten till den produktiva arealen. De andra areella näringarna, skogsbruk och fiske, tycks mycket väl kunna vara tätortsbaserade, även om avstånds- och därmed storleksrestriktionerna på tätorterna är rätt stränga, åtminstone för skogsbrukets del. All annan
ekonomisk verksamhet förutsätter agglomeration av befolkning, i den mån den inte i likhet med vattenkraftverken är högt automatiserad. Allt tyder på att det kommer att förbli så under den framtid, som kan överblickas.
Eftersom primärnäringarna med tiden kommer att sysselsätta allt färre individer, framstår det som den långsiktiga regionalpolitikens centrala upp— gift att söka styra uppbyggnaden av tätortssystemet. Tätorter och kommu- nikationsleder mellan dem är den viktigaste rekvisita, som skall ställas till förfogande för framtidens ekonomiska och sociala spel. Riktmärket borde vara att åstadkomma en scenbild, som skall kunna absorbera förändring utan att behöva raseras och byggas upp igen i annan konfiguration för varje ny akt som tar form.
Det är möjligt, att man skulle kunna spekulera sig fram till att en viss stadsstorlek vore idealisk med hänsyn till ekonomisk stabilitet och allmän levbarhet. Bland britterna, som tänkt en del över saken, varierar buden mel- lan 100 och 250 tusen invånare. Sanningen är väl den, att vi har att göra med en vid platå av alternativ. På den ena sidan ligger de små, instabila orterna, oekonomiska och ur stånd att på egen hand erbjuda vad de flesta människor kommer att kräva av sin bostadsort i framtiden. Någonstans långt på den andra sidan kommer storleksnackdelar till synes för alla som inte har mycket speciell samhällsfunktion eller smak. Vad som sedan finns mellan ytterligheterna kan nog utan olägenhet variera mycket i storlek.
Diskussionen om eventuellt förekommande optimal ortsstorlek — såsom den ofta förts i samband med argumenteringen kring tillväxtpoler —— är mindre intressant för oss i Sverige, därför att man alltför mycket betraktat varje ort som en monolit. Här måste vi hantera tätorterna som ett samman— hängande system, där enheterna dels är förankrade vid varandra, dels är stödjepunkter för kvarvarande glesbygder.
Vad man än strävar efter att åstadkomma i ett längre perspektiv måste man arbeta med utgångspunkt från den nuvarande situationen. Fig. C är avsedd att repetera de stora dragen i de nordiska ländernas totala befolk- ningsfördelning på ett något annat sätt än det vanliga.
I varje land för sig har länen (eller motsvarande områden) rangordnats med hänsyn till folktäthet. Ranglistorna har sedan delats i två delar, var och en innehållande landets halva befolkning i absoluta tal. Härav framgår nu hur relativt små områden, som behövs för att innesluta 50 procent av total- befolkningen i de tätast bebodda områdena, och vilka vidsträckta regioner, som krävs för att innesluta samma antal invånare i glesbygderna.
Då man på detta sätt väljer en halvering av befolkningen som regionin- delningskriterium framhävs en speciell likhet mellan Danmark, Norge och Sverige vad beträffar vissa stora drag i den geografiska befolkningsstruk- turen. Alla tre länderna äger vardera två koncentrationsområden, ett beläget i anslutning till huvudstaden och ett i ett västligt randläge.
Finland avviker dock från detta mönster genom att dess sydliga kärnom—
11—914160
LIKA DELAR SKRAFFERAT: HÄLFTEN VITT: GLESOMRÅDES- HÄLFTEN
LÄNDERNAS BEFOLKNING_ DA DEN HALVERAS I TVA
?".... .... s
» f/f/ ......m... ...........
.. azzmwmazmmwwmmmmw.wtfrcat. raw
, .,”. . .. IV! . . AM,/47.44... w... # )txlr .it/J.....(f .. ......- n. . . i... :| K =.». / ...... ..(......._ ...... emm
w ....
ä....
TÄTOMRÅDES—
_a. . %. /
&. ..... .. .... m. . .... J.....Jm. ......
...
m....
0 50 100 200 500
sookm
ÖKAD ANDEL AV TOTALBEF.
STATUS Quo MINSKAD ANDEL AV TOTALBEF.£
HUVUDSTADSREGIONERNAS ANDEL AV TOTALBEFOLKNINGEN | %
1950 1965 DANMARK 33,2 34,4 FINLAND 16,5 20,4 NORGE 23,6 25,3 SVERIGE 23,8 26,3
0 50100 200 500 eookr. ==|2==4=i=|
Fig. D
råde framträder utan motsvarande konkurrens från »perifera» landsdelar.
Så länge man begränsar sig till länsdata är det inte möjligt att få fram en helt konsekvent bild av de aktuella förskjutningarna i befolkningens för- delning. Men det går att teckna vissa huvuddrag. Fig. D ger en översikt över perioden 1950—1965.
Länen har delats i tre grupper: 1) de som fått en ökad procentuell andel av respektive lands totalbefolkning; 2) de som fått en minskad andel och 3) de som bibehållit status quo. Eftersom det har ägt rum en allmän folk- ökning under perioden innebär konstant andel en ökning av folkmängden i absolut mening. Även andelsminskning kan naturligtvis uppkomma ibland trots viss folkökning. Detta har inträffat i Finland.
Det framgår av tabellen i fig. D, att de områden, som ökat sin befolknings- andel under femtonårsperioden, knappast har gjort så i en särskilt drama- tisk omfattning. På det hela taget har befolkningsfördelningen mellan huvudlandsdelarna förblivit ganska stabil trots den snabba urbaniseringen. Andelsvinsterna har först och främst tillfallit de förut nämnda kärnområ- dena, de som innehåller de ledande städerna.
Huvuddragen i befolkningsfördelningen och i de pågående förskjutning- arna präglas av de största städernas läge och storlek (fig. E). Åtminstone ytligt sett ser det ut som om de nationella ranglistorna i stadssystemets topp (tab. a) följde en viss lagbundenhet. (Siffrorna måste naturligtvis tas med viss reservation, eftersom jämförbarheten kan ifrågasättas på grund av svårigheterna att dra upp gränser på ett konsekvent sätt.)
Om man undantar Köpenhamn, som med sina nära 30 procent har en ovanligt dominerande ställningi sitt land, är befolkningen fördelad på större städer på ett ganska likartat sätt i alla de nordiska länderna. Oslo synes
Tabell a. De femton största städernas folkmängd i procent av respektive lands befolkning 1960.
Rang Danmark Finland Norge Sverige
1 29,4 10,6 16.6 12,8 2 3,9 2,8 4,3 5,9 3 2,8 2,6 2,7 3,0 4 2,1 1,2 1.9 1,1 5 1,3 1,1 1,7 1,0 6 1,2 1,0 1,3 1,0 7 0,9 0,9 1,1 1,0 8 0,9 0,9 0,9 1,0 9 0,8 0,9 0,9 0,9 10 0,7 0,7 0,9 0,9 11 0,7 0,6 0, 0,9 12 0,7 0,6 0,7 0,8 13 0,6 0,5 0,7 0,7 14 0,5 0,5 0,7 0,6 15 0,5 0,5 0,6 0,6 Summa 47,0 25,4 35,8 32,2
ADMINISTRATIVA STÄDER MED MER ÄN 50.000 le. 1965
]
i ”
i
.: V'" 1"
_ ' ESTOCKHOLM ' |
.
. 0 50100 200 300 Hookm Läåt=l=i=i
Fig. E 1,2—914160
innefatta något mera av Norges befolkning än Stockholm av Sveriges, medan Helsingfors kommer en smula efter Stockholm. Den näst största staden har en starkare ställning i Sverige och Norge än i Danmark och Finland. Den tredje staden äger i alla fyra länderna närmare tre procent av befolkningen. De sjunde och åttonde städerna ligger genomgående omkring en procent; den femtonde omkring en halv procent.
Också de små orterna är relativt sett mycket lika till antal och storlek. Sammanlagt finns det i Norden nära 4 000 tätorter med mellan 200 och 1 500 invånare. Dessa äger ungefär 10 procent av befolkningen i vart och ett av länderna och har därigenom tillsammans inte långt ifrån samma befolk- ningsmässiga tyngd som de enskilda huvudstäderna. Storleksklassen 200— 500 innehåller nästan 2 400 ortsindivider.
I den regionala ulvecklingspolitiken i Sverige har mycket stor vikt kom- mit att läggas vid saneringen bland de smärre orterna. Ett exempel utgör urvalet av centra i kommunblocken. Detta är förståeligt med tanke på regeln att problem blir vitala när de blir lokala. Men det kan nog inte hjälpas, att det först och främst är landsdelscentra av rätt betydande storlek, som måste väljas ut för uppbyggnad, om man långsiktigt vill stärka den ekonomiska aktiviteten i de områden, som hittills präglats av primärnäringarna. Dess- utom måste centrumstrukturen och transportapparatens utformning ses i ett sammanhang.
För närvarande uppträder de perifera landsdelarna som något slags kolo- nier i förhållande till huvudstäderna. I varje fall är det så i Danmark, Norge och Sverige. Så till exempel väljer sydvästra Jylland Köpenhamn som över- ordnat kommersiellt provinscentrum och inte något av de närmare liggande västdanska centra såsom Århus eller Odense. Flyttningsbilden visar att motsvarande relationer gäller Nordnorge i förhållande till Oslo och Norrland i förhållande till Stockholm. Det direkta beroendet av huvudstäderna fram- går också av flygtrafikens nuvarande mellanriksorganisation (fig. F). En- dast mellan Umeå, Vasa och Sundsvall finns det ett fåtal turer per vecka. I övrigt saknas direkta perifera kontakter. Detta är naturligtvis inte förvå- nande med tanke på det mycket utspridda trafikunderlaget.
De antydda förhållandena kan indikera, att det skulle löna sig att tillskapa några stora landsdelscentra i dessa områden. De gamla länshuvudstäderna är i sitt nuvarande skick för många och för små för ändamålet. En eller ett par finge väljas ut för koncentrerad utveckling.
I Sverige kan man nu iaktta hur näringslivet spontant drar samman sina regionala styrningsorgan för Norrland till Sundsvall. Staten å sin sida har tyvärr försuttit chansen till samordning genom att lägga sitt universitet i Umeå i en region med betydligt svagare befolkningsunderlag.
De största hindren för en växtcentrumpolitik på denna nivå är statsmak— ternas motvilja mot att offentliggöra ställningstaganden om definitiva val av denna art till ledning för näringslivet och den sektoriella planeringen samt
Uti? ., & lä &O f" *** - ) — .,? |; >,; .' U 1 ! J ! (_x5' Jl i P3) lv" ) xx xNu./"xx; : ,.” ”F***x; *x LN DIREKTA INTERNORDISKA ”09 . ,.) X ., FLYGMOJLIGHETER 1968 * * ,f ( / ANTAL FLYGTURER PER ."" I; L; ( VECKA | MEDELTAL ** ; X) x (ENL. GODLUND) ' , . ) . ! X
. 0 50100 200 300 eookm Håål—===]
Fig. F
det vanligtvis starka trycket att sprida större offentliga investeringsobjekt efter vad som uppfattas som rättviseprinciper. Det finns väl också en från andra länder importerad övertro på att högre läroanstalter ensamrra skall utgöra tillräckliga tillväxtkärnor. Det senare är tveksamt. Om man inte får till stånd en delikat balans mellan de utexaminerades yrkesinriktnng och utbudet av jobb i omgivningen, måste högskolan i stället för utvecklings- centrum bli en ganska effektiv utflyttningspump som sänder iväg tolk till centralare landsdelar.
En sak, som man nog inte bör hysa några illusioner om är att evmtuella perifera växtcentra skall på något märkbart sätt lasta av huvudstacsområ- dena. Med nuvarande samhällsorganisation måste mycket av insatserna i ett nytt centrum läcka tillbaka dit på en mängd olika sätt. Nya arbetsupp- gifter kommer att läggas på statens och näringslivets ledningsorgan, förbin— delselänkarna intensifieras, industrins orderportföljer fyllas på. Limande bieffekter torde på ett mera diffust sätt kunna spåras på många håll.
Ett viktigt argument som talar för kraftigt tilltagna landsdelscentri ligger i det underlag som där kan ges åt persontrafiken. Snabba personkmtakter med huvudstad, andra landsdelscentra och utlandet tycks spela en illdeles avgörande roll för nutida industriutveckling. En stor del av funktionärerna i näringsliv och förvaltning är ständigt på resande fot, ett beteenle som måste öka i samma mån som fusioner och samarbetsavtal förenar spridda arbetsplatser i gemensamma organisationer. Skall man kunna bibehålla och stärka ett utspritt icke-agrart näringsliv, är det utomordentligt vikigt att detta område göres till föremål för planering jämsides med valet av cent- rumstruktur.
Den nordiska centrumstrukturen har också andra aspekter. Som antydes av tab. a har varje land utvecklat sin egen, rätt slutna stadshierarki. Om vi får ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden brytes den slutenheten mer och mer. Nya företagsbildningar och nya organisationer kräver centrila och regionala stationsorter. Gemensamma kontaktpunkter gentemot Eurtpa och övriga världen måste tillkomma. Det blir en konkurrenssituation mellan de ledande centra om var den gemensamma tyngdpunkten skall komma att förläggas. Ser man saken med hänsyn till nuvarande befolkningsulderlag och reseavstånd till Europas centrala delar, ligger Köpenhamnsområdzt mest naturligt till. Här har vi ju för övrigt redan en av Europas största noder för flygtrafik.
Men Köpenhamn ligger långt söderut i Norden. En dragning åt söler gör inte situationen enklare i regionerna långt uppe i norr. Som sagts tidigare blir arbetskraft och billiga tomter på avlägsna orter med tiden allt .nindre lokaliseringsbestämmande. Detsamma gäller den spridda kvarvaranle vat- tenkraften. En centralisering av antytt slag är nog för de internationella vinstemas skull oundviklig och till och med önskvärd. Det enda verknings-
fulla sätt som kan skönjas att låta de perifera områdena bli delaktiga i den- na utveckling är att också inom dessa verka för den interna koncentration, som krävs för en transportmässig integration med ländernas huvudcentra.
Anförd I itteratur
M. Chisholm: Geography and Economics. London 1966.
S. Godlund — L. Nordström — M. Williamson — O. Wärneryd: Norden — en lokaliserings — och kommunikationsregion. Medd. fr. Göteborgs universitets geografiska institutioner, ser. B, nr 6, 1968. Särtr. ur Nordiska rådets handlingnr 1968.
H. Kay: Psychology's task: technique, tools and training. The Advancement of Science, vol. 25: 123, 1968. G. Norling — N. B. J eansson: Tätortsstatistik och urbanisering i Sverige 1960—1965. Statistisk tidskrift 1967: 3. K. Norborg: J ordbruksbefolkningen i Sverige. Lund 1968.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1969
Kronologisk förteckning
0801 th-l
. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. . Laalennettu pohjoismainon talloudellinen yhteistyö. . Nordfonks miljövårdsurredning. . Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister. . Konsumentoplysnl iundervisningen. . Sjätte nordiska same onferenson l Hetta.
Statens offentliga utredningar 1969
Systematisk, förteckning
Justltlodoportomontot Fam-k rm blond lkolharn. m emm [4 Erman-rm [5] AB!—? iman mumsa-vm [91 _ Nv grumlig. '10 Int-moto in. nu Ny makar.. ru— ' . Ambar—mm. 201 Förovarcdopmomontot
Eknnomlcymm for tån-varor. 24 Ploneriig och mmmdnuioritfg inom (mm. [25]
Socioldopartomon'tet infann nmhitln. [18] - '
' Kommunikationndepurtum-ntot '
lamm-timmen. 153100 mum humorn. [22] 2. lt-
lider-[131 Skolmuama marridt-mmm [26]
Flnomdoportomonm
För alla nh ort 13 tummen WMR irrrn. och om camp—tr %! wird-amor. [16] Niro mi. (t ] Uthlldnlncsdonlmmontet Om manhotlw imnuri-ugn: *mt—öomum. lll] Film- comuni» mm:. [141
Jnrdhrukndopomrnonuri ”Wi-"nm ha) '
'tndkndhprrtnmontn umlM tunering» ras? ”"i"" (lil Glistrup-nummret
nummwldurr tungotal!" Wedholm " ' ' KEWVMAI i!”