2

av omfattande strukturrationalisering inom näringslivet med åtföljande

befolkningsomflyttning.

Det framhålls att en aktiv och förutseende samhällsplanering är en av

grundförutsättningarna för en lokalisering som på bästa sätt skall främja

det ekonomiska framåtskridandet. Samhällsplaneringen måste både anpassas

till strukturomvandlingen i samhället och stödja en lokalisering till områ­

den eller orter med goda allmänna förutsättningar för en företagslokalise-

ring. I detta sammanhang understryks betydelsen av att samhällsbyggandet

nära samordnas i tid och rum med förändringar inom näringslivet. För att

möta de växande anspråken på en väl planerad utbyggnad av de samhälleliga

basinvesteringarna krävs bl. a. att kunskaperna om de lokaliseringspolitiska

förutsättningarna ökas genom intensifierad utredningsverksamhet.

Då arbetsmarknadspolitikens framtida utformning f. n. övervägs av

arbetsmarknadsutredningen upptas de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas

användningsområde inte till närmare behandling.

För att i särskilda fall kunna påverka den näringsgeografiska utvecklingen

anses det erforderligt att statligt ekonomiskt stöd kan lämnas till närings­

livet i de orter eller områden där man önskar påverka omvandlingstakten.

De lokaliseringspolitiska stödåtgärderna föreslås i första hand skola in­

riktas på det område där investeringsfonderna nu kan tas i anspråk i loka-

liseringssyfte. Detta område omfattar de fyra nordligaste länen samt Hälsing­

land, norra delen av Kopparbergs län, nordvästra Värmland, Dalsland och

norra Bohuslän. I särskilda fall förutsätts stöd också kunna lämnas i övriga

delar av landet.

I förslaget understryks nödvändigheten av att stödåtgärderna försöksvis

prövas under en begränsad tid för att lösa omställningsproblemen framför

allt i de angivna länen och länsdelarna. Denna period föreslås till fem år.

Den upplysnings- och rådgivningsverksamhet som bedrivs av arbetsmark­

nadsmyndigheterna i samverkan med Sveriges industriförbund bör inten­

sifieras och förstärkas.

För att inom det angivna stödområdet stimulera till etablering och ut-

byggnad av företag i orter och områden, som från samhällsekonomisk syn­

punkt framstår som lämpliga lokaliseringsorter, skall enligt förslaget eko­

nomiskt stöd i form av statliga bidrag och lån kunna lämnas. Stöd i dessa

former skall kunna utgå vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning

och turistanläggning. Vidare föreslås att lån skall kunna lämnas vid anskaff­

ning av maskiner in. in. Medelsramen för det statliga lokaliseringspolitiska

stödet under den ifrågavarande femårsperioden föreslås till 800 milj. kr. Av

detta belopp beräknas 300 milj. kr. till investeringsbidrag och 500 milj. kr.

för direkt långivning från en för ändamålet inrättad statlig utlåningsfond.

Medel bör ställas till förfogande fr. o. in. budgetåret 1965/66.

Propositionen innehåller vidare förslag om flyttningsbidrag för att i

särskilda fall underlätta rekrytering av kvalificerad arbetskraft i samband

med nyetablering eller utvidgning av företag. Fråga om förhöjda utbild­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^indström, L^ange, L^indholm, S^koglund, E^denman, J^ohansson,

H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik, m. m.

I. INLEDNING

Genom beslut den 11 december 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen

för socialdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän med uppgift

att utreda och framlägga förslag rörande den samhälleliga lokaliseringsverk-

samheten.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän

landshövdingen Manfred Näslund, ledamoten av riksdagens första kamma­

re Torsten Andersson, ledamoten av riksdagens andra kammare Sten Källe-

nins, ledamoten av riksdagens första kammare Hjalmar Nilsson, avdelnings­

chefen Gösta Rehn och optikermastaren, numera ledamoten av riksdagens

första kammare Stig Stefanson samt uppdrogs åt Näslund att såsom ord­

förande leda utredningsarbetet.

Utredningsmännen antog benämningen kommittén för näringslivets lokali­

sering.

I direktiven för kommittén framhöll chefen för socialdepartementet att de

dominerande problemen självfallet är utflyttningen från landsbygden och

storstädernas tillväxt. I många regioner finns ett utpräglat behov av ett

mera differentierat näringsliv för att området skall bli mindre konjunktur­

känsligt, för att såväl kvinnor som män skall få arbete och för att ungdo­

marna skall få vidgade möjligheter i sitt yrkesval. Nedläggning av industri­

företag kan ofta skapa svåra lokala problem som kräver lokaliseringspoli-

tiska insatser. Från försvarssynpunkt har lokaliseringsfrågan även betydelse.

Utredningen borde lägga fram material, som var ägnat att från samhälls­

ekonomiska och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna

för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. På grundval härav

0

kooperativa förbundet, landsorganisationen i Sverige, norrlandsfonden, riks­

förbundet landsbygdens folk tillsammans med Sveriges lantbruksförbund

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, statstjänstemännens riks­

förbund, svensk industriförening, svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund gemensamt, svenska bankföreningen, svenska

hamnförbundet, svenska kommunförbundet, svenska lasttrafikbilägareför-

bundet, svenska petroleuminstitutet, svenska sparbanksföreningen, svenska

stadsförbundet, svenska turistföreningen, Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorga­

nisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges riksbank, Sveriges skogsägare­

förbund, tjänstemännens centralorganisation, samarbetsdelegationen för de

fyra nordligaste länen, svenska teknologföreningen, skogsindustriernas sam-

arbetsutskott, norrlandsförbundet, svenska företagares riksförbund, svenska

landstingsförbundet samt svenska vattenkraftföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vid sitt remissvar fogat yttranden från samt­

liga länsarbetsnämnder. Till lantbruksstyrelsens resp. lantmäteristyrelsens

yttranden är fogade yttranden av lantbruksnämnder resp. överlantmätare.

Ett antal länsstyrelser har bifogat yttranden av olika länsorgan, landsting

och kommuner. Kommerskollegium har bilagt yttranden från företagare­

föreningar och handelskammare.

Till landsorganisationens yttrande är bifogade yttranden från vissa orga­

nisationen tillhöriga förbund och karteller. Vid skogsstyrelsens remissvar är

bilagda ett antäl yttranden från skogsvårdsstyrelser. Yttrande från svenska

arkitekters riksförbund har bifogats remissvaret från Sveriges akademikers

centralorganisation.

Efter hemställan av styrelsen för Jämtlands läns socialdemokratiska parti­

distrikt uppdrog Kungl. Maj :t den 8 maj 1959 åt arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen i Jämtlands län att företaga en utredning angående nä­

ringslivet och befolkningsutvecklingen i länet samt därmed sammanhängan­

de frågor.

Med anledning av nämnda uppdrag tillsatte länsstyrelsen ett arbetsutskott,

som antog benämningen länsutredningen för Jämtlands län.

Länsutredningen har med skrivelse den 4 september 1963 avgivit ett be­

tänkande kallat Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands län:

Grundläggande undersökningar samt förslag till åtgärder (SOU 1963: 45).

Yttranden över betänkandet har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bo-

stadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, fiskeristyrelsen, järnvägsstyrelsen, kam­

markollegiet, kommerskollegium, statskontoret, lantbrukshögskolan, lant-

bruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, luftfartsstyrelsen, rikets allmänna kart­

verk, skogsstyrelsen, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, sta­

tens institut för byggnadsforskning, statens jordbruksnämnd, statens natur-

vårdsnämnd, Sveriges geologiska undersökning, väg- och vattenbyggnadssty­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

7

relsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, 1962 års fritidsutred-

ning, 1960 års jordbruksutredning, 1958 års skatteutjämningskommitté,

aktiebolaget atomenergi, Jämtlands läns landsting, landsorganisationen i

Sverige, riksförbundet landsbygdens folk tillsammans med Sveriges lant-

bruksförbund, Sveriges industriförbund, samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen, svenska kommunförbundet, svenska samernas riksför­

bund samt Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Ett antal remissinstanser har bifogat yttranden från länsmyndigheter och

länsorganisationer. Kommerskollegium har sålunda bifogat yttranden från

Västernorrlands—Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns handels­

kammare samt från Jämtlands och Gävleborgs läns företagareföreningar.

Till lantbruksstyrelsens, lantmäteristyrelsens resp. skogsstyrelsens remissvar

har bifogats yttranden från hushållningssällskapet och lantbruksnämnden,

överlantmätaren resp. skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län. Fiskeristyrelsen

har överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna i nedre norra och mel­

lersta distrikten. Luftfartsstyrelsen har bilagt yttrande från Linjeflyg AB.

Sveriges hantverks- och industriorganisation hänvisar bl. a. till yttrande

infordrat från Jämtlands—Härjedalens hantverksdistrikt.

Under beredningen av ifrågavarande spörsmål i inrikesdepartementet har

från kommuner, organisationer och enskilda gjorts framställningar i olika

lokaliseringspolitiska frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

II. LO KALI SE RING SFRÅGANS HITTILLSVARANDE

BEHANDLING

Behovet av en aktiv, samhällelig lokaliseringspolitik fastslogs av stats­

makterna år 1952 vid behandlingen av betänkandet »Näringslivets lokalise­

ring» (SOU 1951: 6), som avgavs av 1947 års utredning angåen­

de näringslivets lokalisering. Enligt nämnda utredning moti­

verades en samhällelig lokaliseringspolitik av ekonomiska, sociala och föi-

svarspolitiska synpunkter.

Utredningen diskuterade och redovisade de ekonomiska, sociala och för­

svarspolitiska skäl, som kunde anföras för en av samhället bedriven lokali­

seringspolitik. Härvid framhölls att lokaliseringspolitiska åtgärder sanno­

likt kan reducera samhällets totala investeringskostnader, sänka transport-

och produktionskostnaderna samt medverka till att eljest outnyttjade arbets­

kraftsresurser tas i anspråk. Den fortgående folkminskningen, vilken utred­

ningen räknade med skulle fortsätta på landsbygden, samt koncentrationen

av de expansiva näringarna till de största städerna skulle öka svårigheterna

att ge befolkningen på landsbygden och i de små tätorterna en med befolk­

ningen i de större tätorterna likvärdig kollektiv service. Då förutsättningar­

na alt i ökad utsträckning förlägga industrier till jordbruksbygder enligt

8

utredningen vai- begränsade, gällde lokaliseringsfrågan vilka tätorter som i

framtiden skulle öka eller minska sin folkmängd. Lokaliseringspolitikens

uppgift skulle därför bli att stödja näringslivets utbyggnad i sådana tät­

orter som kunde fungera som kommersiella och kulturella centra för be­

folkningen på landsbygden, varigenom det skulle bli möjligt att samordna

bebyggelsegrupper inom större områden till harmoniska regioner. Lokalise­

ringspolitiken fick dock inte innebära att man förhindrade de befolknings-

rörelser mellan områden, som betyder en anpassning av näringslivets loka­

lisering efter ändrade betingelser i syfte att nå större effektivitet.

I utredningen redogjordes för den effekt på näringslivets lokalisering, som

förläggningen av samhälleliga institutioner liksom statens verksamhet inom

olika områden hade. Som medel för direkt påverkan av enskilda företags

lokalisering borde enligt utredningen i första hand upplysning och rådgiv­

ning utnyttjas. Utredningen förutsatte att det samarbete, som etablerats av

arbetsmarknadsstyrelsen och industrins produktionsråd, skulle fortsätta

och intensifieras.

Om rådgivningen inte gav önskad effekt, ansåg utredningen ekonomiska

stödåtgärder kunna övervägas. Därvid borde emellertid staten som regel

inte lämna individuella subventioner till enskilda företag. Kollektiva ekono­

miska stödåtgärder, t. ex. transportavgifter som understeg gängse priser

och vilka avsåg samtliga företag i ett område, skulle dock kunna förekomma.

1 utredningen framhölls att kommunerna inte borde lämna subventioner

för att påverka företagens lokalisering. Utredningen ansåg sig inte kunna ta

slutlig ställning till om tillståndsgivning borde införas som lokaliserings-

politiskt instrument.

Lokaliseringspölitiska åtgärder, framhöll utredningen, borde grundas på

utredningar som klarlade de sociala och ekonomiska konsekvenserna av

olika lokaliseringsalternativ.

Utredningen föreslog att för lokaliseringsverksamheten skulle inrättas

dels ett centralt lokaliseringsorgan (statens lokaliseringsnämnd) dels sär­

skilda länsorgan.

De i prop. 1952: 127 återgivna remissyttrandena över utredningen

vitsordade med fa undantag behovet av en aktiv samhällelig lokaliserings­

politik.

Kommerskollegium framhöll, att den starkt tilltagande konkurrensen

mellan samhällen och landsdelar om nya industrier medförde behov av ökad

vägledning rörande företagens samhälleligt lämpliga lokala förläggning.

Enligt arbetsmnrknadsstgrelsen hade behovet av en samhällelig lokalise­

ringspolitik aktualiserats genom bostadsbristen. Dostadsstgrelsen underströk

för sin del, att lokalisering av näringslivet borde ske även under beaktande

av samhällets intresse av att undvika felinvesteringar. En ökad differentie­

ring av näringslivet på sådana orter, som dominerades av konjunkturkäns­

liga industrier, skulle minska riskerna för förluster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

12

mande. Departementschefen framhöll även, att det primära i strävandena

till ett i skilda delar av landet allsidigt utvecklat näringsliv' givetvis var att

töretagsekonomiska förutsättningar fanns för företagens förläggning till

viss ort eller viss del av landet.

Vad anginge prövningen av byggnadstillståndsärenden, som berörde de

större tätorterna, borde enligt departementschefen större vikt än tidigare

läggas vid en sådan bedömning av ärendena, som främjade en ur samhällets

synpunkt lämplig förläggning av företagen. Detta förhållande borde dock

inte vara ett hinder för att hyggnadsregleringen avskaffades, när den ur

andra synpunkter ej längre bedömdes behövlig. Då emellertid behovet av

samhällelig lokaliseringspolitik väntades bestå även sedan byggnadsregle-

ringen avskaffats, kunde en ny lagstiftning som gav samhället möjlighet att

öva ett avgörande inflytande på näringslivets lokalisering inom vissa orter

och områden bli erforderlig.

Tredje lagutskottet (LI *

3U 1956:15) fann det angeläget under­

stryka uttalandet, att föreställningarna angående fördelarna av näringslivets

spridning ej borde överdrivas och att det primära i lokaliseringssträvandena

måste vara de företagsekonomiska förutsättningarna för företagens place­

ring till viss ort eller del av landet. Särskilt med hänsyn till att det kunskaps-

material, som erfordrades för att uppställa en klar målsättning för sam­

hällets lokaliseringspolitik, alltjämt i stort saknades, måste enligt utskottet

äll samhällets påverkan i lokaliseringspolitiskt syfte jämväl i fortsättningen

utövas med försiktighet. Riksdagen gjorde ingen erinran mot vad ut­

skottet anfört (rskr. 1956: 232).

I motioner (1:410 och II: 500) till 1959 års riksdag med för­

slag att hyggnadsregleringen helt skulle avvecklas anfördes bl. a., att bygg-

nadsregleringens roll i lokaliseringspolitikens tjänst allvarligt kunde ifråga­

sättas. Enligt motionärernas mening kunde de svårbemästrade sociala och

ekonomiska problem, som befolkningskoncentrationen medförde, inte lösas

på ett godtagbart sätt genom en tvångsvis genomförd spridning av det expan­

derande näringslivet. I stället borde den av arbetsmarknadsstyrelsen och

industrins produktionsråd bedrivna rådgivande verksamheten uppmuntras

och utbyggas. En ökad differentiering av näringslivet på landsbygden borde

liksom hittills i första hand bygga på industrin och serviceverksamheten. En

väl utvecklad företagsamhet grundad på personliga lokala initiativ var en­

ligt motionärernas uppfattning avgörande för utvecklingen. Väsentligt var

även att skapa förbättrade bostadsförhållanden på landsbygden, där önske­

målen om ett ökat egnahemsbyggande särskilt borde tillgodoses. Motionä­

rerna betonade också kommunikationspolitikens stora roll.

I andra motioner (1:302, II: 371, I: 303, II: 372) till riksdagen nyssnämn­

da år hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsam utredning och förslag till lagstiftning med bestämmelser för

näringslivets lokalisering. Som motiv anförde motionärerna bl. a., att sam-

Kungi. Maj. ts proposition nr 185 år 196b

13

hället genom byggnadsregleringens hävande gått miste om möjligheterna

att påverka näringslivets lokalisering.

Bankoutskottet framhöll i sitt utlåtande (B:oU 1959: 28) över

motionerna, att allvarligare erinringar mot tillämpningen av byggnadstill­

ståndslagen i lokaliseringspolitiskt syfte inte hade framkommit. Utskottet

hade uppmärksammat, att det blott i ett fåtal fall förekommit, att bygg-

nadstillståndsärenden avstyrkts av lokaliseringspolitiska skäl. Utskottet för­

utsatte, att de lokaliseringsutredningar som företogs i vissa län skulle kom­

ma att fortsätta likaså den pågående inventeringen av material, som var

ägnat alt belysa problem sammanhängande med närings- och bebyggelse­

strukturen. Med den större erfarenhet av hithörande problem som nu före­

låg ansåg utskottet möjligheterna ha förbättrats att mera ingående över­

väga lokaliseringspolitikens mål och medel. I beaktande härav och då ut­

skottet tillmätte dessa frågor stor betydelse, förordade utskottet en ny ut­

redning om lokaliseri ngsspörsmålen. Utredningens uppgift borde vara att

pröva olika möjligheter för statsmakterna att påverka näringslivets lokali­

sering i syfte att få till stånd en lämplig differentiering av näringslivet och

en spridning av företagsamheten. Utskottet framhöll, att det primära i strä­

vandena till ett i skilda delar av landet allsidigt utvecklat näringsliv själv­

fallet borde vara att det fanns företagsekonomiska förutsättningar för en

förläggning av företagsamheten i fråga till en viss ort. Utskottet ansåg -

dock utan att ta ställning till de skilda lokaliseringspolitiska medlen — att

samhällets strävanden i första hand borde inriktas på positiva åtgärder för

att stimulera företag till att etablera sig på orter, där detta ur samhällets

synpunkt ansågs angeläget. Men åtgärder kunde enligt bankoutskottet även

komma i fråga för att motverka en ej önskvärd expansion i andra orter. Ut­

redningens uppgift borde vara att fastställa den allmänna målsättningen för

lokaliseringsverksamheten och att framlägga förslag till hur de samhälleliga

åtgärderna borde utformas.

I en reservation till bankoutskottets utlåtande anfördes, att utskottet i

stället bl. a. bort uttala, att den upplysnings- och rådgivningsverksamhet i

lokaliseringsfrågor, som utövats av arbetsmarknadsstyrelsen, industrins pro-

duktionsråd och olika företagareföreningar, främst hade syftat till att för

företagarna klarlägga företagsekonomiska och samhällsekonomiska be­

tingelser och konsekvenser vid olika lokaliseringsalternativ. Genom dylikt

frivilligt samarbete hade i stort sett goda resultat ernåtts, även om fall före­

kommit då ur företagsekonomisk synpunkt mindre lyckade lösningar indi­

rekt framtvingats. Delta samarbete hade fortgått sedan länge och till en del

utan samband med byggnadsregleringen. Förutsättningar för en sådan sam­

verkan borde enligt reservanterna föreligga även sedan byggnadsregleringen

upphört alt fungera som lokaliseringspolitiskt instrument. Lokaliserings­

politiken borde, enligt reservanterna, från samhällets sida i övrigt främst

inriktas på produktionsfrämjande åtgärder, d. v. s. på att genom positiva åt­

gärder öka förutsättningarna för industriell verksamhet i områden, där eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196i

14

expansion av näringslivet av samhällsekonomiska eller sociala skäl kunde

anses särskilt motiverad. Enligt reservanterna skulle vidare en lagstiftning

på området innebära, att tvångsmedel tillgreps för att förhindra en lokali­

sering, som vederbörande näringsidkare ansåg vara den ur företagsekono­

miska synpunkter enda möjliga. Detta borde inte komma i fråga. Bakom

lörslaget om lagstiftning låg, ansåg reservanterna, den oriktiga föreställ­

ningen, att det ofta skulle föreligga stridande intressen mellan vad som ur

samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt var lämpligt i fråga

om lokaliseringen.

Riksdagen (rskr. 245) beslöt i enlighet med bankoutskottets uttalan­

de. Det var i enlighet härmed som kommittén för näringslivets lokalisering

tillkallades år 1959.

I betänkandet »Balanserad expansion» (SOU 1956:53) berörde 195 5

års långtidsutredning lokaliseringspolitiken i samband med pro­

blemen kring de snabbt växande största städerna och speciellt Stor-Stock-

holms tillväxt. Enligt långtidsutredningens mening borde sålunda tillväxten

av Stor-Stockholms befolkning kunna påverkas av en ändamålsenlig lokali­

seringspolitik för administration och enskilda företag. Innebörden och

konsekvensen av de antydda problemställningarna borde klarläggas genom

ingående utredningar, som skulle kunna leda till konkreta förslag. Bland de

problem som enligt långtidsutredningens uppfattning därvid borde klar­

läggas genom ingående utredningar aterfanns en decentralisering av vissa

delar av den centrala civila och militära verksamheten till orter utanför

Stockholm. Erfarenheter från andra länder och från de svenska storföre­

tagen tydde på att man överskattat de organisatoriska olägenheterna av eu

viss lokal decentralisering av de förvaltande, utredande och affärsdrivande

verken. Enligt långtidsutredningen borde utvecklingen av kommunikatio­

nerna och särskilt telekommunikationerna underlätta en utveckling i denna

riktning.

Långtidsutredningens uttalande intogs i direktiven år 1957 för lokal i-

seringsutredningen rörande statlig verksamhet, som

i slutet av år 1963 avgav sitt slutbetänkande »Lokalisering av statlig verk­

samhet» (SOU 1963:69). I utredningsdirektiven erinrades om att frågan

om en utflyttning av statliga ämbetsverk från Stockholm vid åtskilliga till­

fällen tagits upp till övervägande. Särskilt tidigare syntes man i en lokalise­

ring utanför huvudstaden ha sett en möjlighet att nedbringa de statliga för­

valtningskostnaderna. Under senare år hade det framför allt varit de äll­

mänt befolkningspolitiska och samhällsekonomiska aspekterna som domine­

rat. Det har, hette det i direktiven, synts önskvärt att med en aktiv statlig

lokaliseringspolitik å ena sidan förhindra en alltför snabb tillväxt av Stor­

stockholm, a andra sidan bidra till en differentiering av näringsstrukturen i

olika delar av vårt land.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

16

folkningens regionala omfördelning, följder på arbetsmarknaden och för

samhällsmiljön av näringslivets nuvarande lokalisering samt den framtida

regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. I syfte att belysa de

föi etagsekonomiska förutsättningarna för en samhällsekonomiskt och so­

cialt önskvärd lokalisering har kommittén låtit undersöka de regionala

variationerna i fråga om industrins produktionskostnader. Slutligen läggs

samhällsekonomiska synpunkter och försvarssynpunkter på näringslivets

lokalisering.

Befolkningsutvecklingen

Kommittén erinrar om att rikets folkmängd mellan åren 1950 och 1960

ökade med 6,4 procent, vilket var en svagare ökning än under föregående tio­

årsperiod. Folkökningen försiggick i avtagande takt under 1950-talet och

uppgick under den första hälften av decenniet till 3,5 procent och under

den andra till 2,8 procent. Från 1960 till 1962 ökade folkmängden med en

procent.

Befolkningsutvecklingen i länen karakteriseras enligt kommittén av att

mellan åren 1950 och 1960 14 län hade större utflyttning än inflyttning,

nämligen de sju länen i östra Götaland, de fem norrlandslänen samt Skara­

borgs och Hallands län. Dessa län utom Hallands, Kronobergs och Blekinge

hade fortsatt nettoutflyttning under åren 1961—62, varjämte Stockholms

stad samt Kopparbergs och Örebro län noterade flyttningsförluster under

dessa år.

Under 1950-talet minskade folkmängden i Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads och Jämtlands län. Från år 1960 till 1962 hade alltjämt

Kalmar, Gotlands och Jämtlands län folkminskning, varjämte folkmängden

minskade i Västernorrlands, Västerbottens och Värmlands län samt i Stock­

holms stad.

Som en följd av befolkningsutvecklingen mellan 1950 och 1962 fick mä-

1 arlänen, fiämst Stockholms län, samt Göteborgs och Bohus län sina ande­

lar av rikets folkmängd ökade, medan länen i östra Götaland och Norrland

(utom Norrbottens län) samt Skaraborgs och Värmlands län fick sina an­

delar minskade.

Ett karakteristiskt drag i befolkningsutvecklingen under de senaste år­

tiondena har enligt kommittén varit förskjutningen från glesbygd till tät­

orter. Folkmängdsförändringen i länen har därför påverkats av dels ande­

len bosatta i tätorter och glesbygd, dels förändringen i tätorts- respektive

glesbygdsbefolkningen.

Befolkningsutvecklingen i arbetsmarknadsstyrelsens 152 B-regioner1 ut­

visar enligt kommittén en folkminskning i 64 regioner mellan åren 1950

och 1960. I samtliga län utom Örebro län fanns B-regioner med folkminsk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

1 Principerna lör arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning är redovisade i den av styrelsen

utgivna publikationen ”Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning”, 1961.

17

ning under 1950-talet. Folkminskningsregionerna var i huvudsak koncentre­

rade till län som hade folkminskning eller svag folkökning under 1950-talet.

Ett stort antal folkminskningsregioner fanns också i Malmöhus och Norr­

bottens län trots att dessa län noterade stark folkökning. Folkökning redo­

visades i 88 B-regioner, varav 40 hade större folkökning än riksgenomsnit­

tet. Flertalet av dessa fanns i mellansverige. Av de 45 regionerna i östra

Götaland hade blott sex och av de övriga 38 regionerna i södra Sverige nio

större folkökning än riksgenomsnittet, och av Norrlands 31 regioner var så

fallet med nio.

I samtliga folkminskningsregioner var, fortsätter kommittén, de arbets­

föra åldrarnas andel av totalbefolkningen år 1960 lägre än riksgenomsnittet,

vilket också i regel var fallet med 0—15-åringarna utom, med få undantag,

i regionerna i Norrland. Åldringarnas andel var i regel större i folkminsk­

ningsregionerna än genomsnittligt för riket.

Folkmängdens förändring i kommunerna mellan åren 1950 och 1960

visar, att av 1 029 kommuner år 1960 hade 661 eller inemot två tredjedelar

folkminskning under 1950-talet. I dessa kommuner bodde en knapp tredje­

del av landets befolkning. Folkminskningen hade i allmänhet drabbat kom­

muner med lågt invånarantal.

Om folkmängdens förändring i tätorterna mellan åren 1950 och 1960

nämns, att i de B-regioner, som hade folkminskning under 1950-talet, tät-

ortsbefolkningens andel av totalfolkmängden var lägre än i riket. Någon av­

görande regional skillnad i tätortsutvecklingen förelåg inte. Regioner med

stark och svag ökning av tätortsfolkmängden var sålunda tämligen jämnt

fördelade över landet. Tätortsfolkmängdens relativa ökning i storstadsregio­

nerna sammanföll i stort sett med riksgenomsnittet. Av de regioner, som

hade den största procentuella ökningen av tätortsfolkmängden, låg sju i

Norrland, åtta i mellansverige och åtta i södra Sverige.

Den procentuellt starkaste ökningen av den sammanlagda folkmängden

i tätorter av olika storlek förelåg i tätorterna med 2 000—20 000 invånare.

De tätorter, som till sin näringskaraktär var industriorter, hade den snab­

baste folkökningen.

I kommitténs betänkande redovisas även en framskrivning av 1960 års

befolkning under antagande att inga flyttningsrörelser äger rum. Enligt

denna kommer befolkningen i de arbetsföra åldrarna (15—65 år) att öka

med 3 procent eller med 145 000 personer till år 1965. Efter 1965 blir den

naturliga tillväxten i de arbetsföra åldrarna mycket liten. Den beräknas

under perioden 1965—1970 uppgå till 30 000 personer i hela riket. Mellan

åren 1970 och 1975 kommer enligt framskrivningen en minskning av be­

folkningen i de arbetsföra åldrarna att inträda.

Regionalt föreligger stora skillnader. Tillväxten i de arbetsföra åldrarna

mellan åren 1960 och 1965 beräknas i Norrbottens län till 8 procent och i

Västerbottens län till 6 procent mot 3 procent i hela riket. Av den natur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

18

liga ökningen med 30 000 personer mellan åren 1965 och 1970 faller 9 000

på Norrbottens och 4 500 på Västerbottens län. De två övre norrlandslänen

svarar alltså, understryker kommittén, för nära hälften av de arbetsföra

åldrarnas naturliga ökning i riket. I inte mindre än 55 B-regioner, däribland

Stockholmsregionen, visar framskrivningen, att antalet personer i de arbets­

föra åldrarna kommer att minska. Nästan hälften av B-regionerna i Göta­

land uppvisar sådan minskning.

Samtidigt som framskrivningen visar en minskning av de arbetsföra åld­

rarna totalt mellan åren 1970 och 1975 ger den till resultat en ökning i

Norrbottens län med nära 6 000 och i Västerbottens län med drygt 2 000

personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

Orsaker till befolkningens regionala omfördelning

Kommittén har även redovisat ändringarna i fördelningen av antalet för­

värvsarbetande mellan åren 1950 och 1960. Den förvärvsarbetande befolk­

ningen i hela riket uppgick enligt folkräkningen år 1960 till 3 244 100 per­

soner, medan motsvarande antal år 1950 var 3 104 800. Under 1950-talet

ökade sålunda antalet förvärvsarbetande med 139 300 personer eller med

4,5 procent.

Om man önskar få en bild av utvecklingen inom olika näringsgrenar kan

1950 års folkräkning inte utan vidare jämföras med 1960 års. Klassifice­

ringen av vissa gruppers näringsgrenstillhörighet har nämligen inte varit

densamma vid de båda räkningarna. I följande tabell, som grundar sig på

uppgifter från Folkräkningen 1960, del VI, har 1950 års siffror omräknats

i enlighet med 1960 års näringskod.

Industri och hantverk. .

Byggnads- och anlägg-

ningsverksamhet...........

Handel............................

Samfärdsel.....................

Tjänster ..........................

S:a stadsnäringar...........

Jordbruk, skogsbr. m.m.

Samtliga

Andel i % av

samtliga för­

värvsarbetande

1950

Förändring 1950—60

Andel i % av

samtliga för­

värvsarbetande

1960

Absolut

Procentuell

32,6

+ 154.400

+ 15,2

36,0

7,9

+

50.700

+ 20,8

9,1

13,4

+ 23.600

+

5,7

13,5

8,1

—

8.700

— 3,5

7,5

17,0

+ 116.500

+ 22,1

19,8

79,7

+ 323.900

+ 13,1

86,2

20,3

— 184.600

- 29,2

13,8

100,0

+ 139.300

+

4,5

100,0

Kommittén konstaterar, att starka förskjutningar skedde under 1950-

talet mellan olika näringsgrenar. Inom jordbruk och skogsbruk minskade

antalet förvärvsarbetande med nära 30 procent eller med över 180 000 per­

soner, under det att industri och hantverk ökade med omkring 15 procent

eller med drygt 150 000. Den största relativa ökningen förekom inom

19

gruppen tjänster med drygt 20 procent eller med nära 117 000 personer.

Vad angår förändringen i länen minskade hela antalet förvärvsarbetande i

sju län. Störst var minskningen relativt sett i Gotlands och Jämtlands län.

Även i Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands

län minskade antalet förvärvsarbetande.

Starkaste relativa ökningen förelåg i Stockholms, Västmanlands och

Norrbottens län. Antalet förvärvsarbetande män ökade blott i Stockholms

stad, Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Väst­

manlands och Norrbottens län. Antalet förvärvsarbetande kvinnor ökade i

samtliga län.

Inom enbart industrin förelåg den starkaste procentuella ökningen inom

Norrbottens, Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län,

Stockholms stad och län tillsammans samt Skaraborgs och Värmlands län.

Byggnads- och anläggningsverksamheten hade den starkaste ökningen i

Norrbottens och Västerbottens län.

Även vad gäller servicenäringarna (handel, samfärdsel, tjänster) hade de

två länen i övre Norrland samt Västmanlands län den största relativa sys­

selsättningsökningen. Stark ökning förelåg även i Älvsborgs, Uppsala och

Kopparbergs län. Den svagaste procentuella ökningen hade Blekinge, Kris­

tianstads, Kalmar, Gotlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Skara­

borgs och Jämtlands län. Ökningen inom Stockholms stad och län samt

Malmöhus län låg under riksgenomsnittet.

Antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk minskade i samtliga

län. Inom stadsnäringarna tillsammans var ökningen av antalet förvärvs­

arbetande under 1950-talet svag i sydöstra Götaland och nedre Norrland

men låg över riksgenomsnittet i övre Norrland och i de mellansvenska lä­

nen (utom Örebro län). Ökningen i Stockholms stad och län skilde sig obe­

tydligt från riksgenomsnittet. Mellan åren 1950 och 1960 ökade länen i övre

Norrland och i mellansverige sin andel av stadsnäringarna i hela riket, me­

dan den var oförändrad för Stockholms stad och län tillsammans samt

minskade för Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, länen i nedre Norr­

land samt några län i sydöstra Sverige.

I 80 av de 152 B-regionerna minskade den förvärvsarbetande befolkningen

mellan åren 1950 och 1960. I samtliga regioner som hade tillbakagång av

totalbefolkningen utom två minskade också den förvärvsarbetande befolk­

ningen. Därutöver hade ytterligare 18 regioner minskning av antalet för­

värvsarbetande men ändock en ökning av totalfolkmängden varierande mel­

lan 0,1 och 4 procent.

De regioner, där antalet förvärvsarbetande minskade under 1950-talet,

hade ett starkt inslag av jordbruksbefolkning. Endast i två av dessa minsk-

ningsregioner var jord- och skogsbrukets andel av de förvärvsarbetande

mindre än riksgenomsnittet. Industrin var däremot i regel svagt represen­

terad. Sålunda var i tre fjärdedelar av minskningsregionerna industrins an­

Knngl. Maj.ts proposition nr 18ö år l!)6'r

20

del av de förvärvsarbetande lägre än riksgenomsnittet. Hög andel industri­

arbetare utgör dock ingen garanti för gynnsam sysselsättningsutveckling,

påpekar kommittén. I 22 regioner med högre andel industriarbetande än ge­

nomsnittligt i riket minskade sålunda den förvärvsarbetande befolkningen,

medan totalantalet förvärvsarbetande ökade i 16 regioner med lägre andel

än riksgenomsnittet.

Regioner med stark sysselsättningsökning inom industrin hade i regel

också stark minskning inom jord- och skogsbruket, medan flertalet av re­

gionerna med svag minskning av antalet sysselsatta inom jord- och skogs­

bruk också hade svag ökning inom industrin. Det vill därför synas, säger

kommittén, som om den starka sysselsättningsökningen inom industrin på­

skyndat jordbrukets rationalisering.

Antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna sammanlagt minskade

enligt vad kommittén fortsättningsvis upplyser under 1950-lalet i 11 B-

regioner i södra Sverige och i tre i Norrland. I Stockholms B-region var stads­

näringarnas relativa ökning densamma som i riket. Betydligt starkare pro­

centuell sysselsättningsökning inom stadsnäringarna än riksgenomsnittet

noterades för flertalet av B-regionerna i övre Norrland och för nära hälften

av regionerna i Svealand men blott för fjärdedelen av regionerna i Götaland

och i södra och mellersta Norrland.

Inom industrin minskade antalet sysselsatta under 1950-talet enligt folk­

räkningarna i 17 B-regioner, därav sju i Norrland. En relativt sett stor ök­

ning förelåg i nio regioner i Norrland, 14 i Svealand, 12 i östra Götaland och

nio i västra Götaland samt tre i Skåne.

I 28 B-regioner minskade folkmängden under 1950-talet relativt starkt,

d. v. s. minskningen översteg 5 procent. Kommittén konstaterar att vissa av

dessa regioner företer gemensamma drag i fråga om näringsstruktur och

sysselsättningsutveckling. Samtliga hade jämförelsevis hög andel förvärvs­

arbetande inom jord- och skogsbruk — 21 av dem hade mer än dubbelt så

hög andel som riksmedeltalet. Industrins andel var däremot i många fall låg.

Kommittén belyser även utvecklingen inom industrin mellan åren 1952

och 1960 ur regional synpunkt. Enligt kommerskollegiets industristatistik

minskade antalet industrianställda mellan åren 1952 och 1960 i 29 B-regio­

ner, av vilka 14 låg i Norrland. En undersökning av primäruppgifterna till

denna statistik visar enligt kommittén att antalet industrianställda mellan

nämnda år ökade med cirka 80 000 eller med 9,7 procent. En på folkräk­

ningarna åren 1950 och 1960 grundad analys visade en ökning under den

två år längre perioden av samtliga förvärvsarbetande inom industri och

hantverk med omkring 15 procent.

Det mest markanta minskningsområdet framträder i Norrland, omfat­

tande större delen av norra Gävleborgs, hela Jämtlands samt stora delar av

Västerbottens och Norrbottens län. Väsentligt svagare ökning av antalet in­

dustrianställda än riksgenomsnittet redovisas i de tre storstadsregionerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

24

B-regionerna som hade den lägsta yrkesverksamhetsgraden varierade in-

tensitetstalet mellan 23 och 29 procent.

Ijåg yrkesverksamhetsgrad bland kvinnorna förelåg i regel i regioner med

låg andel tätortsbefolkning. Även bland tätorterna fanns emellertid bety­

dande variationer. En yrkesintensitet bland kvinnorna i landets samtliga tät­

orter av samma grad som i Stockholm sknlle, anför kommittén, utöver det

faktiska antalet förvärvsarbetande kvinnor år 1960 ha tillfört arbetsmark­

naden ytterligare omkring 125 000 gifta och 35 000 inte gifta kvinnor, därav

26 000 respektive 10 000 i norrlandslänen. Det understrykes, att dessa siff­

ror gäller endast tätorterna, d. v. s. befolkningskoncentrationer med fler än

200 invånare.

Näringslivets regionall varierande utveckling medför inte bara överskott

på arbetskraft inom vissa områden. Inom andra områden uppstår, framhål­

ler kommittén, brist på arbetskraft. Områdets egna arbetskraftstillgångar

räcker inte, och inflyttningen begränsas av olika faktorer. Planeringen

inom de snabbt expanderande områdena släpar efter. Stora svårigheter före-

ligger emellertid, när det gäller att mäta och regionalt jämföra bristen på

arbetskraft.

Kommittén redovisar vissa uppgifter ur arbetsförmedlingsstatistiken, som

visar att antalet tillsatta platser i förhållande till antalet lediganmälda inom

industrin var lägst i storstadslänen och högst i Norrland och i de sydöstra

länen. Genomsnittliga antalet arbetslösa i förhållande till hela antalet lediga

platser år 1962 var också väsentligt högre i Norrland och nordvästra Svea­

land än i landet i övrigt.

Beträffande de problem, som uppstår i glesbygdsområdena till följd av

folkminskningen, erinrar kommittén om att det minskade behovet av ar­

betskraft inom jordbruket leder till fortsatt uttunning av befolkningen i

glesbygden, även om en del av den arbetskraft som frigörs med bibehållen

bosättning får sysselsättning i närliggande tätorter eller i stadsnäringar i

glesbygden. Då det i huvudsak är de yngre bland de arbetsföra åldrarna som

flyttar, kommer den redan nu ogynnsamma åldersfördelningen i glesbygden

med väsentligt större andel äldre personer än i tätorterna att ytterligare

accentueras. År 1980 kan sålunda åldrarna över 64 år beräknas utgöra

25 procent av totalbefolkningen i glesbygden. Ur miljösynpunkt har eu så­

dan utveckling, framhåller kommittén, en ogynnsam effekt.

Glesbygden kännetecknas också av stort underskott på kvinnor. Orsaken

härtill, uttalar kommittén vidare, är ej i första hand att det saknas arbets-

llPP§ifter för dessa utan att de sysselsättningsmöjligheter, som tätorterna

kan erbjuda, bedöms vara mera attraktiva. Kvar står emellertid, att den

ojämna könsfördelningen medför betydande sociala olägenheter och låg

äktenskapsfrekvens. Befolkningsomflyttningen från glesbygd till tätorter

torde pa sikt även fa kommunalekonomiska följder för de kommuner, där

jord- och skogsbruk är den dominerande näringsgrenen och där avstånden

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

cent under 15-årsperioden 1960—1975. Sysselsättningen inom skogsbruket

väntas under samma tid reduceras med omkring 25 procent. En ännu kraf­

tigare nedgång kan ej anses osannolik. Glesbygdsnäringarna skulle därmed

minska antalet förvärvsarbetande från 447 000 till 275 000 och omfatta

8 procent av den yrkesverksamma befolkningen år 1975. Ur regional syn­

punkt beräknas minskningen bli minst markant i de utpräglade jordbruks­

områdena och kraftigast i Norrland.

Industrin beräknas öka sin sysselsättning med omkring 9 procent under

15-årsperioden 1960—1975 och bibehålla en i stort sett oförändrad andel

av den förvärvsarbetande befolkningen. Såväl byggnads- och anläggnings-

verksamhet som servicenäringarna beräknas öka sin sysselsättning med 15

procent under 15-årsperioden. Servicenäringarnas andel av den förvärvs­

arbetande befolkningen skulle därigenom öka från 41 till 45 procent.

De manliga arbetskraftstillgångarna beräknas bli i stort sett oförändrade

under 15-årsperioden totalt för landet, ökning av dessa tillgångar kan en­

dast förväntas i Norrland samt i mindre grad inom vissa regioner i mälar­

dalen. Den kvinnliga arbetskraften beräknas i stort sett öka i hela landet.

För hela landet beräknas ett underskott på manlig arbetskraft av något

mer än 60 000 personer vid slutet av 15-årsperioden 1960—1975. Ett motsva­

rande överskott på kvinnlig arbetskraft väntas uppkomma. Underskottet

beräknas i stockholmsregionen till omkring 40 000 män och 20 000 kvinnor,

i Malmöhus län till 17 000 män och 8 000 kvinnor samt i Göteborgs och

Bohus län till 21 000 män och 7 000 kvinnor. Betydande överskott skulle

komma att uppstå i Norrland, främst i de fyra nordligaste länen, som till­

sammans enligt angivna förutsättningar skulle få ett överskott fram till år

1975 av 28 000 män, varav något mer än 10 000 på vartdera Norrbottens och

Västerbottens län, samt 44 000 kvinnor.

Kommittén framhåller, att de olika befolkningsprognoser som finns tyder

på att förskjutningarna från glesbygd till tätorter och mellan större regio­

ner kommer att fortsätta i stort sett enligt samma mönster som under de

senaste årtiondena. I vissa avseenden synes en acceleration av omflyttnings-

takten ej osannolik. Större områden med minskande folkmängd väntas kvar­

stå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framförallt i Norrland.

Folkökningen i östra mellansverige, göteborgsområdet samt sydvästra Sve­

rige beräknas fortgå.

‘■^6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

Företagsekonomiska lokaliserings faktorer

Enligt sina direktiv har kommittén haft att framlägga material, som är

ägnat att belysa förutsättningarna ur bl. a. företagsekonomiska synpunkter

för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. Kommittén uppdrog

därför åt fil. lic. G. Törnqvist att göra en undersökning rörande regionala

variationer i fråga om olika för industrins lokalisering betydelsefulla fakto­

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 185 år 1964

tala produktionskostnaderna, paverkas däremot i mindre grad av regionala

lönevariationer.

Några regionala beräkningar av arbetskraftens produktivitet har inte kun­

nat göras. Företagna undersökningar visar emellertid, att arbetskraftens

rörlighet och frånvarofrekvens är högre i storstadsregioner och andra arbets­

kraftsbristområden, vilket ökar företagens kostnader. Å andra sidan är

produktiviteten låg under en övergångsperiod i områden, där arbetskraften

inte har utbildning för eller vana vid industriarbete.

Det heter vidare i undersökningen, att flera omständigheter kan tänkas

bidra till en regional löneutjämning. Exempelvis kan lokaliseringen av ett

större industriföretag till en mindre låglöneort komma att påverka det to­

tala löneläget. I samma riktning kan omflyttning av arbetskraft verka.

Råvaruorienterade och marknadsorienterade industrier är vanligen rela­

tivt orörliga från lokaliseringssynpunkt. Kostnadsvariationerna för råvaror

och fäidigprodukter bildar en snäv ram, inom vilken sådana sekundära fak­

torer som lönekostnaderna kan avgöra det slutliga valet av lokaliseringsort.

För de från transportkostnadssynpunkt rörliga företagen bildar enligt

undersökningen variationerna i transportkostnader en vid yttre ram. Ett

stort antal orter inom riket är likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga från

transportkostnadssynpunkt. Skillnaden dem emellan påverkar enligt under­

sökningen det företagsekonomiska resultatet i mycket ringa utsträckning.

För dessa företag utgör arbetskraftskostnaderna vanligen en betydande

kostnadspost, och regionala löneskillnader kan i stor utsträckning påverka

det ekonomiska resultatet. Det är emellertid svårt — framhålles det __ att

på förhand avgöra produktionsresultatet vid en viss arbetskraftskostnad på

alternativa lokaliseringsorter. De regionala löneskillnaderna kan i vissa fall

antas vara skillnader på kort sikt. Inom betydande områden är skillnaderna

också relativt små.

Mot denna bakgrund är det sannolikt, heter det vidare, att andra omstän­

digheter än regionala kostnadsvariationer för transporter och för arbets­

kraft i många fall påverkar den rörliga industrins lokalisering. Själva etable-

ringen av en industrianläggning är vanligen förenad med stora kostnader.

Om ett flertal orter är likvärdiga lokaliseringsalternativ från transport- och

lönekostnadssynpunkt, kan möjligheten att reducera etableringskostnaderna

genom fördelaktiga krediter, låga byggnadskostnader eller tillgängliga in­

dustrilokaler avgöra valet av etableringsort. Tillgången på enskild och all­

män service har därjämte stor betydelse.

Om industrins behov av nära kontakt med marknaden konstateras, att

starkt kontaktorienterade verksamheter vanligen betjänar lokalt avgrän­

sade marknadsområden. Även mindre starkt kontaktorienterade industrier,

vilka exempelvis säljer sina produkter på eu nationell marknad, kan förut­

sättas ha behov av snabba och bekväma kontakter med köparna. De regio­

nala variationerna i transporttider, restider och kommunikationsmöjlig-

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

Sammanfattning

Behovet av och motiven för att samhället bör bedriva en aktiv lokalise­

ringspolitik sammanfattar kommittén på följande sätt.

En utveckling utan någon medverkan från samhällets sida vid närings­

livets lokalisering kan medföra

1. att alla arbetskrafts- och naturtillgångar inte blir rationellt utnyttjade;

2. att en sådan uttunning av befolkningen kan uppstå inom vissa om­

råden att samhällelig service inte kan upprätthållas i en omfattning som är

rimlig eller endast kan bestå till priset av ökade kostnader för den enskilde

och samhället;

3. att utbyggnaden av kollektiva anordningar i storstadsområdena släpar

efter till följd av den starka koncentrationen av befolkningen till dessa om­

råden ;

4. att rikets försvar försvåras vid en fortsatt stark koncentration av verk­

samhet till storstadsområdena.

Den hittills bedrivna lokaliseringsverksamheten har enligt kommittén vi­

sat sig vara otillräcklig i fråga om medel och organisation. Försök att med

lokaliseringspolitiska åtgärder på bred front stimulera näringslivet i en

region har sålunda inte förekommit. I flertalet västeuropeiska länder har

däremot statliga åtgärder vidtagits i syfte att dels stimulera utvecklingen i

s. k. utvecklings- eller stödområden, d. v. s. landsdelar, där näringslivet

stagnerat eller gått tillbaka, dels förmå industrier att flytta från områden

som kännetecknas av överexpansion. I Storbritannien har exempelvis sedan

länge båda dessa slag av åtgärder prövats för att råda bot på struktur­

arbetslösheten inom kol- och stålområden, där rationaliseringar av olika slag

successivt minskat behovet av arbetskraft, men också för att hejda den allt­

för kraftiga inflyttningen till storstadsområdena. I Nederländerna, som ock­

så har överbefolkningsproblem att bemästra, har man till skillnad från

Storbritannien inte genom restriktioner sökt motverka befolkningskon-

centrationen, men de knappa marktillgångarna i hamnstäderna har i första

hand reserverats för den tunga industrin, samtidigt som den lätta industrin

stimulerats att överflytta sin verksamhet till glesare bebyggda områden. I

Norge har de

statliga åtgärderna sedan början av 1950-talet

inriktats på en

utbyggnad av det svagt utvecklade näringslivet i norr. Numera finns enligt

vad kommittén upplyser möjligheter att erhålla lån från en statlig fond

inom alla delar av landet, där behov av en komplettering av näringslivet fö­

religger, men befintliga finansieringsmöjligheter är otillräckliga.

2. Lokaliserings politisk målsättning

Den lokaliseringspolitik som kommittén förordar sägs sammanfattnings­

vis ha följande tre syften:

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

betskraft — som icke är omflyttningsbar eller endast med stor svårighet

kan flyttas till annan ort. Ett utnyttjande av denna arbetskraft förutsätter

därför »att företaget kommer till arbetskraften».

Lantbruks styr elsen ansluter sig till kommitténs målsättningar och under­

stryker därvid glesbygdens behov av ett differentierat näringsliv samt till­

gång till tätorter, som kan erbjuda arbetstillfällen och servicemöjligheter.

Det bör vara eu angelägen uppgift för samhället, säger styrelsen, att på olika

sätt medverka till att främja utvecklingen inom glesbygdsområdena i syfte

att utnyttja arbetskraften och det naturliga produktionsunderlaget. En

huvudlinje vid lokaliseringsverksamheten blir att stödja de tätorter, som

fungerar eller kan fungera som centralort för den omkringliggande bygden.

Lokalisering av industriföretag till ett område medför dels att arbetstillfäl­

len tillskapas, vilket medför att undersysselsatt arbetskraft kan utnyttjas

samtidigt som anpassningen inom jord- och skogsbruket kan underlättas,

dels att en fortsatt befolkningsminskning inom en region motverkas, dels

att serviceutrustningen i vissa centra kan byggas ut och förbättras.

Lantmäteristyrelsen anför, att den i princip ansluter sig till vad kommit­

tén uttalat, men detta innebär inte, att man ur rättvisesynpunkter eller av

liknande skäl bör eftersträva att få företag eller organ utspridda över lan­

dets yta så jämnt som möjligt. Givetvis måste, säger styrelsen, målsätt­

ningen variera inom vida gränser. Ändamålsenligheten ur företagets eller

organets synpunkter bör i hög grad få bli avgörande. Men ur samhällseko­

nomisk synpunkt kan det även i vissa fall vara försvarbart att stödja nä­

ringslivet i vissa bygder med dåliga utkomstmöjligheter vilket även givet­

vis är angeläget ur sociala och andra synpunkter. Ett utvecklat jordbruk

och skogsbruk kan således i stora delar i nordsverige utgöra en betydelse­

full del i ett differentierat näringsliv och samtidigt ett viktigt komplement

till serviceverksamheten i tätorterna.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län är de rent socialpolitiska skä­

len att skapa en så harmonisk samhällsmiljö, att svenska medborgare, var

i landet de än fullgör sin uppgift, ges likvärdig standard i fråga om social

och kulturell service, värda all respekt och bör få hög prioritet när det gäl­

ler fördelningen av socialpolitikens resurser. Vad kommittén anfört beträf­

fande näringslivslokaliseringens samband med försvarssynpunkter är också

värda allt beaktande. De försvarspolitiska och sociala motiven i lokalise-

ringsfrågan får dock enligt länsstyrelsen inte skymma undan det faktum,

att det i varje särskilt fall skall ligga rent företagsekonomiska överväganden

till grund för lokaliseringen av industriföretag.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att den är medveten om att i

åtskilliga fall olika lokaliseringspolitiska målsättningar står i konkurrens­

förhållande gentemot varandra. Den framtida lokaliseringspolitiken kom­

mer slutligen att innebära en allmän syntes, vari de olika önskemålen under­

kastas en bedömning och avvägning. Länsstyrelsen anser inte att kommittén

.38

nom vinna långsiktiga fördelar. En aktiv lokaliseringspolitik är ett verk­

samt medel att på längre sikt säkra högsta möjliga nationalinkomst. För­

bunden betonar dessutom, att det är väsentligt att man söker så långt som

möjligt tillgodose den valfrihet, som ligger i att kunna välja mellan

sysselsättning i hemorten eller att flytta — en valfrihet som f. n. mycket

sällan föreligger på landsbygden.

En mera kritisk inställning till kommitténs uttalanden och förslag intar

framförallt konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, statskontoret,

landsorganisationen, svenska bankföreningen och svenska sparbanksför­

eningen.

Kommittén borde enligt konjunkturinstitutet ha utfört sin analys av den

pågående regionala omstruktureringen utifrån mera generella utgångspunk­

ter än som blivit fallet. Visserligen är de angivna målsättningarna i och för

sig allmänt hållna men kommitténs förslag är i huvudsak inriktat på avflytt-

ningsområdenas problem. Intresset kommer därmed att koncentreras på

åtgärder ägnade att stimulera en lokalisering av realkapital till arbetskraf­

ten, medan frågan om arbetskraftens rörlighet och därmed sammanhängan­

de problem inte kommer in i bilden.

Det hade varit värdefullt, fortsätter konjunkturinstitutet, med en mera

integrerad syn på sambanden mellan å ena sidan arbetsmarknadspolitiska

rörlighetsfrämjande åtgärder, som verkar på arbetskraftens lokalisering,

och å andra sidan lokaliseringspolitiska åtgärder, som enligt traditionell

terminologi avses verka på realkapitalets lokalisering. Dessa åtgärder både

kompletterar varandra och påverkar varandra ömsesidigt, framhåller insti­

tutet. Sett ur en mera generell synpunkt är det frågan om vilken regional

omstrukturering av såväl befolkning som realkapital som på längre sikt blir

nödvändig för att uppnå angivna målsättningar. Man borde därför söka

åstadkomma en anpassningsplan för hela riket — en nödvändig men givet­

vis svårlöst uppgift — som utredningen hesiterat inför. På grund av ensi­

digheten i analysen samt bristen på mera konkret utformade lokaliserings-

alternativ finner institutet det svårt att bedöma innebörden av kommitténs

förslag.

Statistiska centralbyrån erinrar om att kommittén framhållit svårigheten

att med utgångspunkt i angivna lokaliseringspolitiska målsättningar kom­

ma fram till hållbara slutsatser av mera konkret slag. Enligt centralbyråns

uppfattning har kommittén inte tillräckligt tydligt framhållit, att ett viktigt

skäl härtill är, att de angivna syftena endast delvis harmonierar med var­

andra. Detta gäller redan strävanden att uppnå en så stor nationalinkomst

som möjligt samt att åstadkomma full sysselsättning. Dessa båda målsätt­

ningar kan under vissa förutsättningar stå i motsättning till varandra. Även

i övrigt råder, påpekar centralbyrån, mellan de olika målsättningarna mot­

sättningar, som är särskilt påtagliga när det gäller försvaret kontra andra

syften. Situationen blir än mer komplicerad, om man för in även andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

B. Lokaliseringspolitikens utformning

Kommittén

Under begreppet lokaliseringspolitikens utformning kan lämpligen sam­

manfattas vad kommittén föreslagit beträffande dels allmänna riktlinjer för

en aktiv lokaliseringspolitik, dels samhälls- och lokaliseringsplanering, dels

ock motiv för ökat statligt stöd till företagslokalisering samt kriterier på

områden och orter för sådant stöd.

1. Allmänna riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.

Kommittén för en allmän diskussion om riktlinjerna för en aktiv lokali­

seringspolitik. Generellt kan sägas att kommittén finner, att de framtida

lokaliseringsorterna för industrier måste utgöras av väl rustade tätorter.

För att tillgodose glesbygdsbefolkningens behov av service bör lokaliserings­

politikens uppgift vara att stödja de tätorter, som kan fungera som service­

orter för denna befolkning.

Orsaken till att tyngdpunkten för den ekonomiska expansionen är för­

lagd till tätorterna är enligt kommittén att bäraren av den ekonomiska ex­

pansionen, industrin, i hög grad är beroende av den miljö och de tjänster

som erbjuds i tätorterna. De anställda inom industrin kräver bekväm till-

gang till ett visst minimum av kommersiell och social service i form av

affärer, skolor, sjukhus o. s. v. för sig och sina familjer. Företagarna kräver

också tillgång till sådan service som har betydelse för själva produktionen.

Man har all anledning att anta, att dessa minimikrav kommer att öka i takt

med den ekonomiska utvecklingen, och därför kan man också räkna med

att de framtida lokaliseringsorterna för industrier måste utgöras av väl ut­

rustade tätorter av ganska betydande storlek. Industrin är alltså, menar

kommittén, för sin fortsatta expansion i behov av ett nät av välutvecklade

tätorter.

Men, påpekar kommittén, inte bara industrin och dess anställda är be­

roende av detta nät av tätorter utan samhället och befolkningen överhuvud-

taget. Även de människor, som får sin utkomst i typiska glesbygdsnäringar,

blir med stigande standard alltmer beroende av tätorternas service. För att

denna service skall fungera på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt

är den beroende av ett visst minimiunderlag. Beroendesambandet glesbygd-

tätorter av olika storlek är betydande; glesbygden är för sin service be­

roende av tätorterna, medan en avsevärd del av dessa orters befolknings­

underlag finns i glesbygden. Många av dem som är verksamma i tätorterna

bor i angränsande glesbygd och många har därifrån flyttat till tätorten. Mot

denna bakgrund kan, uttalar kommittén, en indelning göras i regioner,

45

vilka framstår som funktionella enheter, sammansatta av de två bebyggel­

sekomponenterna glesbygd och tätort. Lokaliseringspolitikens uppgift blir

att stödja de tätorter, som kan fungera som centra för befolkningen i gles­

bygden. Lokaliseringsverksamheten har hittills bedrivits efter dessa rikt­

linjer. Arbetsmarknadsstyrelsens tätortsklassificering och regionindelning

av riket bör enligt kommitténs mening ligga till grund för det fortsatta ar­

betet.

Vid utformningen av den aktiva lokaliseringspolitiken måste man — sä­

ger kommittén — utgå dels från befolkningens och näringslivets beroende

av väl utvecklade tätorter, dels också från de enskildas önskemål om en

rimlig valfrihet beträffande bosättningen. En nyanserad utveckling av såväl

glesbygd som tätorter grundad på de ekonomiska faktorernas samspel och

mänskliga trivselsynpunkter måste få gälla som en allmän riktlinje för den

framtida lokaliseringspolitiken.

Utgångspunkterna för fastställande av en mera preciserad målsättning

för lokaliseringsverksamheten är inte, framhåller kommittén, desamma i

alla delar av landet utan varierar starkt beroende på näringslivets grad av

utveckling och allmänna inriktning inom olika områden.

Den centrala frågan för de expansiva områdena, främst storstadsområde­

na, blir hur viktiga samhällsplaneringsfrågor skall kunna lösas. Möjlighe­

terna härför bör enligt kommittén öka om expansionstakten kan dämpas

genom att lokaliseringen underlättas i andra områden.

Kommittén framhåller, att i de delar av landet där en expansion av nä­

ringslivet är angelägen lokalisering och utbyggnad av företag kan stimuleras

genom allmänna åtgärder som förbättrar produktionsbetingelserna. Ut­

formningen av den allmänna serviceverksamheten och samhällsplaneringen

blir sålunda av stor betydelse för näringslivets lokalisering.

För att regionerna skall kunna få en ekonomiskt gynnsam utveckling

krävs att deras resurser i form av naturtillgångar och arbetskraft tillvara­

tas på ett rationellt sätt samt att behovet av bostäder samt kommersiell

och samhällelig service tillgodoses. Det är kommitténs uppfattning, att detta

måste ske genom samhällelig medverkan. Härför fordras en lokaliserings-

planering som skall vara vägledande vid rådgivning i samband med utbygg­

nad av enskild och samhällelig service.

Det är också väsentligt, fortsätter kommittén, att lokaliseringspolitiken i

sysselsättningssvaga områden medverkar till att industrier med stor sprid­

ningseffekt etableras, d. v. s. industrier som delvis baserar sitt tillverknings­

program på underleverantörer. Sådana industrier kan också i större ut­

sträckning än enbart råvaruproduccrande basindustrier — till stor del in­

riktade på export — väntas ge upphov till en för fortsatt industriellt utveck­

lingsarbete gynnsam miljö. För att främja utvecklingen av sysselsättnings­

svaga områdens näringsliv är det inte tillräckligt med smärre punktinsat­

ser eller insatser enbart för att förädla naturtillgångarna till exportråvaror,

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

46

utan det krävs, understryker kommittén, kraftfulla åtgärder för att stimule­

ra näringslivet som helhet på de orter det här gäller.

Vilka åtgärder som än vidtas för att stimulera näringslivets utveckling,

torde det vara ofrånkomligt, finner kommittén, att en betydande del av

glesbygden och även de mindre tätorterna successivt kommer att avfolkas.

Detta skulle kunna leda till avsevärda svårigheter för den befolkning, som

under övergångstiden kommer att stanna kvar i de berörda områdena. Det

måste emellertid betraktas som en självklar uppgift för samhället att även

här gripa in och med andra medel än lokaliseringspolitik medverka till en

rimlig standard för denna befolkning. Som ett exempel anföres att den ar­

betskraft, som friställes genom den pågående, nödvändiga rationaliserings-

verksamheten i skogsbygderna och av olika anledningar inte kan överföras

till andra yrken, i avsevärd omfattning torde kunna sysselsättas med skog­

liga förbättringsarbeten. Genom den naturliga avgången bland dem som er­

håller sådan sysselsättning, skulle dessa arbeten enligt kommittén succes­

sivt kunna avvecklas efter 8 å 10 år.

De medel som enligt kommitténs mening skall användas i den samhälle­

liga lokaliseringsverksamheten sammanfattas i korthet i följande punkter:

1. Förbättrad och utvidgad rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

2. En utvidgad, fastare organiserad och bättre utrustad lokaliseringspla-

nering.

3. Företagsstöd i lokaliseringsfrämjande syfte.

De under 1. och 2. föreslagna åtgärderna innebär i stort sett en effekti-

visering och förstärkning av den lokaliseringsverksamhet som för närva­

rande bedrivs. Särskilda åtgärder bör därutöver vidtas för att främja nä­

ringslivets utveckling i vissa områden med i det föregående angiven allmän

målsättning. Hänsyn bör härvid enligt kommittén tas till såväl de konse­

kvenser, som den väntade utvecklingen inom näringslivet kan få i olika

avseenden, som till förutsättningarna att med rimliga kostnader för det all­

männa nå påtagbara resultat.

Det torde enligt vad kommittén uttalar inte råda delade meningar om

att ett statligt stöd till enskilda företag skall ha karaktären av hjälp till

självhjälp. Det gäller att få till stånd företag, som kan bedriva verksamhe­

ten med ekonomiskt tillfredsställande resultat. Fortlöpande subvention får

sålunda anses utesluten. Däremot kan det finnas motiv för att samhället

medverkar till att minska företagets svårigheter i samband med att verk­

samheten skall komma igång eller byggas ut.

För att undvika att de statliga stödåtgärderna leder till uppkomsten av

ekonomiskt svaga företag och för att göra områdena attraktiva för företa­

gare i andra delar av landet kan det, menar kommittén, vara riktigt att ge

stödåtgärderna en så generell utformning som möjligt, vilket skulle inne­

bära att exempelvis statliga lån och bidrag skulle utgå även till ekonomiskt

starka företag. Prövningen skulle då inskränka sig till en bedömning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1965

47

företagens ekonomiska och tekniska förutsättningar att bedriva en lönande

produktion och lokaliseringsortens lämplighet.

Kommittén finner det uppenbart, att endast ett begränsat antal orter i

utvecklingsområdena kan tillföras ökad industriell verksamhet genom sam­

hällets medverkan. Härvid är det angeläget, säger kommittén, att statliga

och kommunala investeringar, som syftar till att förbättra de industriella

förutsättningarna, baseras på ett realistiskt lönsamhetstänkande och med

det allmänna syftet att få till stånd tätorter med sådan serviceutrustning

att de på lång sikt blir livsdugliga.

Kommittén framhåller, att det blir en viktig uppgift för de av kommit­

tén föreslagna regionala och centrala lokaliseringsorganen att utreda och

ta ställning till vilka orter, som bör bli föremål för samhällets insatser i

detta avseende.

Det är enligt kommitténs mening angeläget att den svenska lokaliserings­

politiken får en mera aktiv och nyanserad utformning. Vi har, säger kom­

mittén, en aktiv konjunkturpolitik och en rörlighetsfrämjande arbetsmark­

nadspolitik, vilka utgör viktiga instrument för det ekonomiska framåtskri­

dandet och säkrandet av den fulla sysselsättningen. Ett tredje och bety­

delsefullt medel för att rationellt utnyttja alla produktionsresurser är en

aktiv lokaliseringspolitik.

2. Sainhälls- och lokaliseringsplanering

Ett väsentligt led i en aktiv lokaliseringspolitik är enligt kommittén lokali­

seringsplanering, för vilken den samhälleliga planeringen är av vikt.

Kommittén anför vidare, att den samhälleliga lokaliseringsverksamheten

syftar till att påverka näringslivets lokalisering efter vissa av statsmakterna

uppdragna linjer. För att få till stånd en lokalisering i enlighet med dessa

måste olika lokaliseringspolitiska medel användas. Genom stöd och bidrag

av olika slag kan industriföretagen stimuleras att etablera sig i orter, vars

näringsliv bör förstärkas. Samhället har emellertid även möjligheter att

påverka lokaliseringen genom att i sådana orter underlätta bostadsförsörj­

ningen och förbättra den samhälleliga serviceutrustningen i form av kom­

munikationsleder, skolor, sjukvårdsinrättningar etc.

När det gäller den samhälleliga serviceverksamheten framhåller kom­

mittén angelägenheten av alt det centrala organ som skall handha lokali­

seringen, av kommittén kallat lokaliseringsorganet, bereds tillfälle att fram­

föra sina synpunkter, innan statsmakterna fattar beslut som berör denna

verksamhet. Ofta väger de rent fackmässiga synpunkterna tungt vid den

organisatoriska utformningen av verksamheten, och vid dessa avgöranden

har inte alltid konsekvenserna av de fattade besluten blivit helt klarlagda

från lokaliseringssynpunkt, säger kommittén. Praktiskt taget alla samhälls-

planerande myndigheter har behov av uppgifter om näringsliv och befolk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

49

företag även får tillfredsställande vägar för godstransporter fram till hu­

vudvägnätet. Jämväl anser kommittén det vara av vikt, att vägarna är av

sådan beskaffenhet, att människorna i dessa orter och i glesbygder kan

komma i kontakt med servicecentra och orter som erbjuder arbetstillfällen.

Kommittén betonar också angelägenheten av att lokaliseringsorganet be­

reds ökade möjligheter att framföra sina synpunkter på vägplaneringen.

Lokaliseringsorganet bör sålunda få utse representanter i samarbetsdelega-

tionen för översiktlig vägplanering i väg- och valtenbyggnadsstyrelsen samt

beredas tillfälle att yttra sig över förslag till flerårsplanering inom väg-

väsendet.

I sammanhanget erinras även om att lokaliseringen av samhälleliga organ

och serviceanläggningar innebär en direkt stimulans av sysselsättningen i

berörda orter och deras omland samt paverkar lokaliseringsförutsättning-

arna för olika verksamheter inom det enskilda näringslivet. Förläggning av

statliga verksamheter skulle därför, framhåller kommittén, kunna bli en

faktor av stor betydelse för att förstärka näringslivet i områden där så­

dan utveckling är önskvärd. En noggrann planering av ärenden, som rör

lokaliseringen av samhälleliga organ och samhällsägda företag, är således

enligt kommittén nödvändig.

Med lokaliseringsplanering avser kommittén den planering i lokalise-

ringsfrämjande syfte, som skall bedrivas av den samhälleliga lokaliserings-

verksamhetens organ. Lokaliseringsplaneringen bör omfatta dels en utred­

ningsverksamhet, där de samhälleliga konsekvenserna av näringslivets ut­

veckling inom skilda geografiska områden klarläggs, dels en bedömning av

vilka åtgärder, som kan anses erforderliga med hänsyn till den lokalise-

ringspolitiska målsättningen, dels undersökningar av de samhällsekono­

miska konsekvenserna av olika lokaliseringsalternativ, dels eu samrådande

och samordnande verksamhet, som syftar till att få de lokaliseringspoli-

tiska synpunkterna beaktade i samband med ämbetsverkens och dem un­

derställda organs planering.

Lokaliseringsplaneringen skall enligt kommittén ha karaktär av översikt­

lig planering. Dess samordnande funktion innebär, att den griper över olika

samhällsområden. Mellan näringslivets lokalisering och samhällsplane­

ringen råder ett ömsesidigt beroendeförhållande. Samtidigt som man inom

samhällsplaneringen tar hänsyn till näringslivets och befolkningens föränd­

ringar, kommer den samhälleliga service, som utformas av samhällsplane­

ringen, att påverka lokaliseringsförutsättningarna. Det är därför av stor

vikt, säger kommittén, att lokaliseringsorganet bereds möjlighet att fram­

föra de lokaliseringspolitiska synpunkterna redan i de grundläggande sta­

dierna av övriga myndigheters planering.

All samhällsplanering inrymmer ett större eller mindre mått av lokalise-

ringspolitisk bedömning. Till de viktigaste uppgifterna i lokaliscringsplane-

ringen hör att svara för den bedömning i samhällsplaneringen, som avser

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196i

de samhälleliga följderna av befolkningsomflyttningen mellan olika lands­

delar samt av strukturförändringarna och de geografiska förskjutningarna

inom näringslivet, d. v. s. hur dessa förändringar påverkar sysselsättning

och bosättning. Denna bedömning bör ske på enhetliga grunder. Också

frågor, som berör planeringen av samhälleliga serviceanordningar inom

exempelvis kommunikationsväsendet, den högre undervisningen eller sjuk­

vården och som är av betydelse för hela landsdelar, måste bedömas på lik­

nande sätt.

De regionala lokaliseringsutredningar, som bedrivits sedan ett antal år,

bör enligt kommittén fortsätta och — i likhet med vad som hittills skett —

utföras i samarbete med länsstyrelserna samt under medverkan av de fri­

stående länsorganen. Utredningsverksamheten bör läggas till grund för

den fortsatta lokaliseringsplaneringen i länen. Denna skall ske i samråd

med det centrala lokaliseringsorganet, så att bedömningen av olika fakto­

rer i lokaliseringsfrågan kan ske på någorlunda enhetliga grunder. En cen­

tral avstämning är vidare nödvändig med hänsyn till risken för felinveste­

ringar, som kan bli följden av ett ensidigt tillgodoseende av länsintressen.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

3. Motiv för ökat statligt stöd till företagslokalisering samt

kriterier på områden och orter för sådant stöd

De medel, som enligt 1952 års riksdagsbeslut skulle användas inom den

samhälleliga lokaliseringsverksamheten, får enligt kommitténs uppfatt­

ning anses vara otillräckliga. Sålunda har de nuvarande knappa organisa­

toriska resurserna för en planering i lokaliseringspolitiskt syfte begränsat

möjligheterna att få de lokaliseringspolitiska önskemålen tillgodosedda

inom samhällsplaneringen. Också förutsättningarna att lämna aktivt stat­

ligt stöd åt företag som lokaliserar sig till områden, där en utbyggnad av nä­

ringslivet från samhälleliga synpunkter är önskvärd, har varit blygsamma.

Kommitténs förslag om utbyggnad av lokaliseringsplaneringen och fas­

tare riktlinjer för denna verksamhet på såväl riks- som länsplanet är av­

sedd att förbättra betingelserna för de lokaliseringspolitiska strävandena.

Detta syfte kan uppnås genom att de lokaliseringspolitiska synpunkterna

i större utsträckning blir beaktade i samhällsplaneringen och att en bättre

samordning av de statliga och kommunala planeringsuppgifterna kommer

till stånd. Vidare kommer en vidgad upplysnings- och rådgivningsverksam­

het i lokaliseringsfrågor till tjänst för enskilda företag att öka möjlighe­

terna att direkt påverka näringslivets lokalisering i en från företagsekono­

miska och samhälleliga synpunkter önskvärd riktning. De föreslagna åt-

gäi derna innebär i stort sett en förstärkning och effektivisering av de me­

del, som för närvarande utnyttjas inom den samhälleliga lokaliseringsverk­

samheten.

Enligt kommitténs uppfattning krävs emellertid också en betydande för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196i

Tabell 2. B-regioner med svagt utvecklad industri m. m.

57

B-region

Invånarantal

31/12-60

Relativa antalet

förvärvsarbetande

inom tillverknings­

industri enligt 1960

års folkräkning,

o/

/o

Medelnettoinkomsten för

fysiska personer enligt

taxeringen

År 1961

kr

År 1962

kr

Kisa.............................................

11 556

20,2

4 223

4 495

Borgholm...................................

12 202

14,1

3 660

4 041

Visby...........................................

54 209

16,5

4 344

4 753

Simrishamns..............................

21 859

23,4

4 989

5 365

Tomelilla....................................

18 283

18,7

4 564

4 892

Sjöbo..........................................

13 236

21,6

4 872

5 290

Hörby.........................................

14 467

18.1

4 576

5 053

Stenungsunds............................

15 775

19,2

4 335

4 605

♦Strömstads................................

18 148

22,3

4 354

4 846

Vara............................................

26 976

19,2

4 376

4 852

År j ängs.......................................

11 484

14,3

4 440

4 843

Sunne..........................................

16 583

19,7

4 369

4 661

♦Torsby.........................................

21 121

8,4

4 815

5 272

♦Mora............................................

36 521

23,7

4 681

5 039

♦Ljusdals......................................

25 518

15,5

4 234

4 678

Ånge............................................

19 162

18,0

4 702

5 155

♦Sollefteå......................................

33 523

15,1

4 974

5 366

Svegs...........................................

16 930

7,8

4 245

4 826

Östersunds.................................

107 929

16,5

4 710

5 187

Strömsunds................................

24 706

8,2

4 070

4 404

Umeå..........................................

83 023

24,7

5 189

5 646

Vännäs........................................

13 479

15,4

4 192

4 513

Lycksele.....................................

16 611

16,1

4 802

5 256

Bodens........................................

38 226

15,8

5 598

6 187

♦Vilhelmina/Åsele......................

23 997

9,3

4 278

4 859

♦Storuman/Stensele...................

16 128

9,2

4 181

4 678

♦Piteå............................................

39 534

23,1

4 756

5 375

♦Arvidsjaurs................................

15 916

17,7

4 550

5 051

♦Kalix...........................................

28 238

23,7

4 415

4 892

♦Haparanda................................

19 334

11,0

3 850

4 233

♦Paj ala........................................

14 174

6,2

3 231

3 526

Riket...........................................

36,0

5 891

6 403

Medianinkomsterna

i

B regionerna.........................

5 010

5 480

* Region med en registrerad arbetslöshet, som under åren 1958—1962 i genomsnitt uppgick

till mer än 1,2 procent av befolkningen i de arbetsföra åldrarna.

regionen liksom Öland i övrigt får däremot anses ha ett betydligt svårare

handikapp än de övriga regionerna i södra Sverige med liknande samman­

sättning av näringslivet.

Som framgår av tabell 2 understiger medelnettoinkomsten i samtliga

angivna B-regioner med undantag av boden- och umeåregionerna median­

värdet för nettoinkomsten i rikets B-regioner. Särskilt låg är nettoinkoms-

;en i pajalaregionen, men också borgholmsregionen uppvisar mycket låga

siffror.

Ett kriterium, som enbarl toge hänsyn till sysselsättningen inom tillverk­

ningsindustri (högst 25 procent av hela den förvärvsarbetande befolkning­

en), skulle innebära, att de folkrika skellcfteå- och gällivare/malmberget­

61

Det hade bl. a. varit av värde att få tätorternas respektive glesbygdernas

servicekostnader beräknade. Kommittén har på ett förutfattat sätt antagit,

att sysselsättningsproblemet inte helt kan lösas med rörelsestimulerande

medel. De insatser, som hittills gjorts, är av alltför blygsam omfattning för

att ge rättvisa åt möjligheterna inom detta område. Vissa och kanske de

mest centrala förslagen i kommitténs betänkande har fått en föga distinkt

utformning, varför det är omöjligt att få en klar uppfattning om hur med­

len kommer att användas. LO:s uppfattning är att ytterligare utrednings­

material måste skapas för att man med någorlunda säkerhet skall kunna

fastställa, vad man vill uppnå och vilken effekt de olika ingreppen kan vän­

tas få på industristrukturen.

Det är väsentligt att åtgärder redan nu vidtages för att lösa de i betän­

kandet behandlade problemen. Detta arbete bör bedrivas efter två linjer.

Samtidigt som en intensifierad och samordnad forskning och planering på­

går för att klara ut, hur problemen bäst löses, bör vissa generellt verkande

åtgärder komma till utförande. Det är inte välbetänkt att göra åtskillnad

mellan t. ex. det norrländska kustområdet och inlandet. Ett ömsesidigt

beroende råder mellan dessa områden, varför punktvisa insatser kan väntas

inverka gynnsamt på hela området. I industrilokaliseringsarbetet får man

därför beakta det intima sakliga samband, som råder mellan rörelsestimu­

lerande medel och ■industrilokalisering.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund understry­

ker, att industriföretagens val av lokaliseringsort måste ske med utgångs­

punkt i företagsekonomiska överväganden. Detta leder bl. a. till den enligt

organisationernas mening självklara slutsatsen att industrin måste avvisa

alla åtgärder från statens sida som förhindrar eller försvårar för företagen

att välja den lokaliseringsort, som de själva bedömer vara den lämpligaste.

Allmänt sett ställer sig organisationerna tveksamma till möjligheterna att

ernå samhällsekonomiska vinster i form av minskade investeringskostna­

der vid lokalisering till områden med en tillbakagående befolkning. Härtill

kommer — vad industrin angår — att de naturliga produktionsbetingelserna

i de regioner, som här är i fråga, merendels är väsentligt mindre gynn­

samma än inom andra delar av landet. Den totala tillgången på kapital och

arbetskraft är i varje läge begränsat. Det är därför enligt organisationernas

uppfattning utomordentligt angeläget, att dessa resurser inte satsas på

ekonomiskt tvivelaktiga projekt utan kommer till den samhällsekonomiskt

sett bästa användningen. Det är annars fara värt, att den statliga slödpoli-

iiken på ett menligt sätt påverkar den fortsatta strukturella omdaningen

och överhuvud taget den allmänna framstegstakten inom näringslivet. Slut­

satsen blir, att sådant ekonomiskt stöd som kommittén föreslagit i syfte att

påverka näringslivets lokalisering endast i mycket ringa mån kan moti­

veras med samhällsekonomiska skäl.

De båda organisationerna vill dock inte förneka, att det framdeles liksom

hittills kan finnas fall, där det av sociala skäl är befogat eller åtminstone

försvarligt all staten inskrider lill stöd för igångsatt eller planerad före­

tagsamhet. De sociala motiven måste emellertid då ha sådan styrka, all de

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år lt)6k

64

iramlagts, saknar man enligt konjunkturinstitutets uppfattning tillräck­

ligt analytiskt underlag för att bli övertygad om förslagets lämplighet när

det gäller direkta bidrag och indirekta subventioner. Man saknar såväl den

generella ansatsen till frågan om den regionala strukturomvandlingen som

mera konkreta förslag till lokaliseringsplaner med angivande av vilka orter

som bär expansionsmöjligheter och som man därför bör satsa på. Det hade

också varit önskvärt med en mera dynamisk aspekt på problematiken, där

bl. a. jordbrukets och skogsbrukets strukturella omdaning samt transport­

apparatens utveckling mera uttryckligt kommit in i analysen.

Kommittén har enligt statistiska centralbyrån inte med utgångspunkt i

de angivna syftena kunnat åstadkomma en på rationella överväganden

byggd grundval för konkreta lokaliseringspolitiska åtgärder. De praktiska

åtgärderna måste emellertid till sin innebörd och målsättning bygga på

ett någorlunda fast underlag för att lokaliseringsorganets verksamhet skall

bli karaktäriserad av den nödvändiga fastheten och konsekvensen. Samti­

digt gäller, anför centralbyrån, att de problem av social och ekonomisk art,

som uppstår till följd av den snabba omstruktureringen av vårt näringsliv

och den därmed sammanhängande omflyttningen, måste angripas, om man

överhuvud taget skall ha någon lokaliseringspolitik. Kommittén har en­

dast punktvis och delvis indirekt kunnat prestera någon konkret målsätt­

ning.

Enligt statskontorets uppfattning måste vid planeringen av lokaliserings-

politiska åtgärder noga övervägas vilka samhällsekonomiska resultat, som

dessa åtgärder på sikt leder till. Den lokaliseringspolitiska verksamheten

måste i första hand sträva mot ett optimalt utnyttjande av landets produk­

tionsresurser. Den får inte bidra till att konservera en för landet mindre

lämplig fördelning av produktionsfaktorerna. Varje investering i lokalise-

ringspolitiskt syfte medför vid en given tillgång på kapital och arbetskraft

att de tillgängliga resurserna för andra, mera livskraftiga orter och företag

i motsvarande mån begränsas och därmed att den ekonomiska framstegs-

iakten sänks. För en bedömning av den föreslagna lokaliseringspolitiken

hade det enligt statskontoret varit önskvärt med en redovisning av de sam­

hällsekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag.

Sveriges riksbank ifrågasätter om kommittén tillräckligt beaktat, att åt­

gärder som avser att direkt påverka företagens val av lokaliseringsort ej är

de enda som kan förekomma. I fråga om områden med långvarig arbetslös­

het måste en avvägning ske mot åtgärder, som stimulerar arbetskraften att

flytta. Vidare är en aktiv konjunkturpolitik och hjälp vid tillfällig arbets­

löshet ett alternativ till nyetablering av företag på ensidiga industriorter.

Vad gäller utnyttjandet av det samhälleliga kapitalet torde det kunna häv­

das, att om omflyttningen ses som ett led i en dynamisk process det i

många fall trots allt kan vara lämpligt att låta bostäder och andra an­

läggningar bli outnyttjade. En målsättning, som innebär att »kapitalför-

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

66

dustriförbundet lägger arbetsmarknadsstyrelsen sysselsättningspolitiska

aspekter på lokaliseringspolitikens utformning. Styrelsen anför att den fun­

nit det nödvändigt att — jämsides med en ytterligare aktivering av åtgär­

derna för att underlätta den geografiska och yrkesmässiga rörligheten —

sätta in aktiva lokaliseringspolitiska åtgärder för att påskynda en sådan

utbyggnad av vissa delar av näringslivet — i första hand industriell verk­

samhet men även turistnäringen — i berörda delar av landet, att balans

på arbetsmarknaden snabbare nås. För att en sådan snabbare utbyggnad

av näringslivet -— genom såväl nylokaliseringar som utveckling av befint­

liga företag — skall kunna stimuleras och göras företagsekonomiskt loc­

kande krävs enligt styrelsens mening särskilda stödåtgärder. Styrelsen be­

tonar att dessa mera långtgående stödåtgärder endast kan motiveras som

arbetsmarknadspolitisk! instrument under en övergångstid. De innebär ej

ett alternativ utan endast ett komplement till andra åtgärder i syfte att

genom en samlad arbetsmarknadspolitisk insats snabbare åstadkomma en

utjämning mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft i ifrågavarande

landsdelar.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker i övrigt kommitténs uttalande, att

svårigheterna att upprätthålla en rimlig standard för den befolkning, som

under i varje fall en övergångstid fortfarande kommer att vara bosatt i

den egentliga glesbygden, inte kan lösas genom lokaliseringspolitiska medel.

Det är också enligt styrelsens mening viktigt, att samhället med andra me­

del än lokaliseringspolitiska medverkar till rimlig standard för den befolk­

ning som inte kan flytta. Styrelsen betonar starkt, att en industriell expan­

sion inte är tänkbar överallt enbart därför att överskott på arbetskraft

föreligger.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som hör till dem som ansluter sig till

kommitténs riktlinjer, framhåller, att lokaliseringsverksamhetens inrikt­

ning inom olika delar av landet givetvis — som kommittén understrukit__

måste variera, beroende på näringslivets grad av utveckling. I de mest ex­

pansiva områdena blir den centrala frågan hur viktiga samhällsplanerings-

frågor skall kunna lösas på sådant sätt, att näringslivets utveckling främjas.

I andra delar av landet, där en expansion av näringslivet är angelägen för

att arbetskraftsresurser och naturtillgångar skall kunna utnyttjas på ett

rationellt sätt, kan lokalisering och utbyggnad av befintlig verksamhet sti­

muleras genom allmänna åtgärder, som förbättrar produktionsbetingel­

serna. Utformningen av den allmänna serviceverksamheten och samhälls­

planeringen blir sålunda av stor betydelse för näringslivets lokalisering.

Länsstyrelsen betonar, att lokaliseringsverksamheten inte enbart bör vara

inriktad på privata företag. Den bör även omfatta statlig verksamhet inom

såväl statsägda företag som statliga affärsverk och statliga administratio­

ner inom de områden där en aktiv lokaliseringspolitik avses att bedrivas.

Den avgörande betydelse som lokaliseringen av högre utbildningsanstalter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

70

och lederna mellan dessas centra och storstadsregionerna närliggande tät­

orter (»satellitstäder»), samt mellan storstadsregionerna och de snabbt

växande större och medelstora städerna, kan vägbyggandet bli ett verksamt

medel i lokaliseringspolitiken samtidigt som den ursprungliga målsättningen

i vägbyggnadspolitiken bibehålls. Styrelsen framhåller även, att vägplane­

ringen ingår som en integrerande del i samhällsplaneringen och att en sam­

ordning mellan exempelvis vägplanerandet och bebyggelseplanerandet fram­

står som absolut nödvändig.

Lufttrafikens — särskilt fraktflygets — betydelse berörs av luftfartssty-

relsen, som anser att man vid samhällsplaneringen för en viss bygd, som

avses utrustad med olika serviceanordningar etc. bör beakta de fördelar för

näringsliv och enskilda, som tillvaron av välbelägna flygplatser medför. Man

bör i sammanhanget inte bortse från den väntade utvecklingen inom frakt-

vilket i framtiden kommer att spela en långt mera betydande roll än

för närvarande. Det torde därför finnas fog för påståendet, att en ort eller

trakt inte kommer att vara särskilt attraktiv, därest den inte har tillgång

till lämplig flygplats. Detta innebär, säger luftfartsstyrelsen vidare, att det

kan finnas skäl även för måttligt stora kommuner eller kommunblock att i

tid utreda flygplatsfrågan.

Skolplaneringens samband med lokaliseringsplaneringen behandlas av

skolöverstyrelsen, som har förståelse för önskemålen om besked rörande

skolväsendets planerade utbyggnad, eftersom ett företags beslut om en even­

tuell nyetablering eller utbyggnad kan bli beroende av skolförhållandena.

Det har dock ofta visat sig svårt att erhålla konkreta och tillräckligt fasta

besked från olika företag, om planerna för den industriella utbyggnaden och

dennas befolkningsmässiga konsekvenser. Skolväsendets utbyggnad på en

ort försvåras och försenas om inte tillfredsställande uppgifter kan erhållas.

Fritidsfrågornas lösning inom ramen för samhälls- och lokaliseringspla­

neringen diskuteras av 1962 års fritidsntredning, som konstaterar, att det

finns samband mellan å ena sidan frågor rörande lokaliseringen av fritids­

bebyggelse och anläggningar för det rörliga friluftslivet samt å andra sidan

det övriga näringslivet och de av kommittén diskuterade problemställning­

arna. Förhållandena inom näringslivet och utvecklingstendenserna inom

olika näringsgrenar påverkar i hög grad ett områdes utnyttjande för tu­

rismen och friluftsliv. Markdispositionen för fritidsändamål och lokalise­

ringen av anläggningar påverkar i sin tur det övriga näringslivets utveck­

ling. Möjligheterna att utöva friluftsliv kan enligt utredningens mening i

vissa fall vara av betydelse då det är fråga om att bedöma en orts attraktivi­

tet och lämplighet ur lokaliseringssynpunkt.

Kommitténs motiv för ökat statligt stöd till företagslokali-

sering samt förslag till kriterier på områden och orter för sådant stöd

har blivit föremål för stark kritik vid remissbehandlingen. Dock understry-

kes från flera håll nödvändigheten av ett ökat statligt stöd till avflyttnings-

områdena och särskilt Norrland.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196i

72

Domänstyrelsen finner att de kriterier kommittén anger för B-regioner,

vilka kan bli föremål för stödåtgärder, kan ge viss ledning vid bedömning

av det samhälleliga företagsstödet. Styrelsen förutsätter att varje område

och ort blir föremål för mera ingående studier i samband med åtgärdernas

praktiska genomförande och att de uppställda kriterierna inte ensamma får

bli avgörande. I princip, menar domänstyrelsen, bör hela det nordsvenska

inlandet betraktas som ett område, där såväl särskilda som allmänna stöd­

åtgärder skall kunna komma ifråga.

Det är enligt vad styrelsen framhåller angeläget att det statliga stödet för

nyetablering och utveckling av industriföretag i industriellt eftersatta bygder

under alla förhållanden endast utgår i orter, som med fog kan väntas vara

utvecklingsbara på längre sikt och där en godtagbar samhällelig och allmän

service kan erhållas. Enligt styrelsens uppfattning kan dylika förutsätt­

ningar anses föreligga i flertalet B-centra i norra Sverige och befolknings­

underlaget som regel vara betryggande för att upprätthålla eu livskraftig

centralort. Styrelsen finner det önskvärt och i flera fall också möjligt att

samhället genom ekonomiskt företagsstöd söker upprätthålla åtminstone en

livskraftig centralort med differentierat näringsliv i varje B-region i dessa

delar av landet.

Vissa remissorgan har föreslagit att lokaliseringsstöd skall lämnas även

på kommunbiocksnivå eller eljest differentieras inom de föreslagna utveck­

lings- och stödområdena.

Otvetydiga förespråkare för kommunblocken som underlag för bestäm­

mande av lokaliseringsåtgärder är bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Krono­

bergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västman­

lands län och lantbruksstyrelsen.

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund anser att utredningen givit uttryck för

ett allt för snävt regiontänkande. Utväljandet av ett starkt begränsat antal

orter för erhållande av stöd, kan få till följd att andra orter, som också

skulle kunna fungera som väl utvecklade centra inom sina områden, kan

få svårigheter att bibehålla sin livskraft, därför att företagen inte vågar satsa

på orter och områden, som myndigheterna inte utvalt som lokaliserings­

orter. Även de s. k. C-centra och C-regionerna bör enligt förbundens mening

i många fall vara lämpliga som lokaliseringsorter.

Förbunden anser det vara en angelägen uppgift för samhället att bereda

de grupper av befolkningen, som även i framtiden kommer att ha sin verk­

samhet förlagd till glesbygderna del av standardutvecklingens frukter. Så­

ledes måste tillses, att glesbygdens skolfrågor, hälso- och sjukvårdsfrågor,

kommunikationer, möjligheter till kulturella och sociala kontakter in. in.

ägnas uppmärksamhet. Enligt förbundens uppfattning löses dessa frågor

bäst om på landsbygden befintliga tätorter ges utvecklingsmöjligheter.

Även svenska kommunförbundet talar för att lokaliseringsinsatser bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

74

lösheten inte alltid är helt tillförlitlig för jämförelser mellan olika delar av

landet eller för studium av sysselsättningsbehovet. Ett viktigare kriterium bör

nettoutflyttningen inom olika regioner vara. Nettoutflyttningen uppkommer

nämligen huvudsakligen genom att regionens egna arbetskraftstillgångar är

för stora i förhållande till det befintliga näringslivets behov av arbetskraft.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttrycker sin förvåning över att kommit­

tén inte ansett sig böra framlägga en utredning om storstadskoncentratio-

nens fördelar och nackdelar. Länsstyrelsen har för sin del en sådan värde­

ring av de olika samhällsmiljöerna, att den som lokaliseringspolitisk mål­

sättning gärna accepterar att storstadstillväxten motverkas.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att kommittén utifrån sina kriterier

inte medtagit Roslagen bland de områden som förtjänar positivt lokalise-

ringspolitiskt stöd. Detta sammanhänger, enligt länsstyrelsen, med kommit­

téns grova schablonartade urvalsprinciper. Länsstyrelsen framhåller alt det

i Roslagen finns ett lämpligt antal utvecklingsbara centralorter med tämligen

utbyggd samhällsservice. Området saknar emellertid i stort sett industriell

tradition och länsstyrelsen och länsmyndigheterna arbetar tillsammans med

vederbörande kommuner energiskt på att stimulera en naturlig differentie­

ring och utveckling av näringslivet. Här behövs emellertid, enligt länssty­

relsen, ett helhjärtat stöd från de centrala instanserna — inte minst när det

gäller upplysning om de naturliga lokaliseringsförutsältningarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att tanken att olika näringsgre­

nar bör ingå i sysselsättningsbilden vid fastställandet av kriterier för lokali­

seringsstöd med i ideala fall lika stora andelar i samtliga områden måste

strida mot den av utredningen framförda målsättningen om maximerad na­

tionalinkomst. En förutsättning för stark tillväxt av denna skapas just ge­

nom olika områdens specialisering på sådana verksamheter, där de har

relativa fördelar framför andra. Om näringslivet inom olika regioner får

specialisera sig på den lämpligaste användningen av sina resurser får det

antagas att den samlade nationalinkomsten stiger mera än om en sådan

specialisering förhindras. Det blir sedan en socialpolitisk fråga hur denna

större nationalinkomst skall fördelas, så att riktpunkten om lika social- och

kulturell standard nås. Utredningens målsättning för den samhälleliga loka­

liseringspolitiken innebärande att möjligheter för lika social och kulturell

standard skall skapas för alla medborgare oberoende av bostadsort kan en­

ligt länsstyrelsens mening knappast avse, att nya verksamheter skall till­

skapas för att möjliggöra en sådan bosättning överallt i landet, där tradi­

tionella förvärvskällor inte kan ge likställighet. I stället bör väl detta tolkas

så att den i ett avfolkningsområde nödvändigt kvarboende befolkningen inte

genom befolkningsuttunningen får minskade möjligheter till eller högre

kostnader för den nödvändiga samhälleliga och privata servicen.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att, om invånarna i glesbygderna

skall erbjudas samma standard som i landets tätbygder, detta endast kan

Kungl. Maj:Is proposition nr 185 år 1964

76

nom lokahseringsåtgärder bereda sysselsättning åt den gotländska ungdo­

men inom länet underbygges, skulle detta innebära en orättvisa mot länet

och samtidigt vara från hela landets sida oklokt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att de kriterier, som kom­

mittén föreslagit för att stödåtgärder skall kunna komma ifråga, inom lä­

net begränsar insatserna till övre Ådalen och västra Medelpad. Förutsätt­

ningarna tor en industriell expansion av någon betydelse torde emellertid

inte vara stora inom dessa områden, påpekar länsstyrelsen. Om en aktiv

lokaliseringspolitik skall få någon betydande effekt för länet, bör den riktas

mot länet i dess helhet och således även mot de områden där bättre förut­

sättningar finns för en industriell expansion, nämligen kustområdena och

nedre Ådalen. Denna uppfattning om länet som en enhet för åtgärderna

torde vara tillämplig även på de övriga länen i Norrland. Länsstyrelsen un­

derstryker den vitala betydelsen bibehållandet av ett antal livskraftiga tät­

orter inom Norrlands inland har när det gäller råvaruförsörjningen inom

skogsindustrin.

Länsstyrelsen i Västerbottens län delar inte kommitténs uppfattning, att

länen är olämpliga som geografiska enheter såvitt avser de fyra nordligaste

länen. I Norrland är geografiska förhållanden, föga differentierat näringsliv,

arbetsmarknads- och andra ekonomiska förhållanden samt många andra

omständigheter sådana att hela dessa län bör betraktas som utvecklings­

områden, inom vilka stimulans till ökad industrialisering är speciellt önsk­

värd. Man bör enligt länsstyrelsen ej bortse från att länen genom landstingen

är ekonomiska enheter. Landstingens ständigt ökande samhälleliga verk­

samhet markerar detta förhållande mer och mer. Länens näringsliv utgör

den ekonomiska grundvalen för landstingets verksamhet till länsinvånarnas

gagn. Då kustlandet är den mest attraktiva regionen ur industrisynpunkt

bör möjligheten att dit lokalisera industri utnyttjas. Länsstyrelsen betonar

samtidigt vikten av att lokalisering sker till inlandet, inte minst av tillverk­

ningsindustrier.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller beträffande den föreslagna

indelningen i utvecklingsområden, att hänsyn bör tas till den ändring i för­

hållandena som skett i vissa regioner efter år 1960. Betraktar man Norr­

bottens län som en region uppfyller denna kriterierna för utvecklingsområ­

dena. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför hela Norrbottens län be­

traktas som ett utvecklingsområde.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som i princip föredrar en satsning på A-centra

men ej utesluter lokaliseringsinsatser i B-centra och kommunblockscentra,

anser, att de av kommittén uppställda kriterierna för olika områden är allt­

för formella för att kunna tjäna som underlag för en arbetsmarknadspolitisk

målsättning. Styrelsen finner, att det område som för närvarande gäller för

utnyttjande av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte ävensom

för uppförande av industrilokaler som statskommunala arbeten, nämligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

78

ligheter till nöjen och kulturell verksamhet m. m. Det förefaller dock, som

om undervisningen intar en central ställning. Därvid synes gymnasium och

fackskola vara exempel på ett användbart kriterium för orter, där en aktiv

lokaliseringspolitik kan bedrivas. Detta innebär att befolkningsunderlag

även finns för annan samhällsservice i acceptabel omfattning. Bostadspoli­

tiken kommer också att vara en lokaliseringsstyrande faktor och det är

därför viktigt att bostadsproduktionen samordnas med arbetsmarknads­

politiken.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår att utred­

ningens förslag till utvecklings- och stödområden skall kompletteras med

kriterier för områden som inte kan betraktas som lämpliga för industri­

lokalisering. Då storstadsområdenas tillväxt stimuleras genom statliga åt­

gärder av skilda slag, finner organisationen det acceptabelt, att samhället

också vidtar åtgärder för att förbättra förutsättningarna för näringslivet i

andra delar av landet och därmed motverka det starkt ökande trycket mot

storstadsregionerna.

Tjänstemännens centralorganisation understryker att, för att företags-

lokalisering till en ort skall komma i fråga, där inte bara skall förekomma

stor arbetslöshet och låg inkomstnivå. Där skall framför allt finnas starka

positiva förutsättningar för industriell verksamhet. Arbetslöshet och låg

inkomstnivå är i någon mån indikatorer på att en ort ej är en god miljö för

industriell expansion. De positiva kriterierna kan inte klart definieras på

förhand. Det måste enligt TCO ske en prövning från fall till fall. De statliga

lokaliseringsåtgärderna bör sålunda inriktas på områden, som har goda all­

männa förutsättningar för industriell expansion och som därutöver upp­

fyller antingen de kriterier som utredningen uppställer för utvecklings­

områden eller också de kriterier, som uppställs för allmänna stödområden.

Någon differentiering av stödåtgärderna mellan dessa två typer av områden

bör inte förekomma.

Allmänt sett finner svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­

förbund att förslagen om de statliga stödåtgärdernas utformning på en del

punkter är för långt gående och ägnade att medföra sådana konsekvenser

för andra delar av näringslivet att en större återhållsamhet är av nöden.

Under inga förhållanden bör stöd lämnas för sådan nyetablering, som skulle

försvåra arbetskraftsrekryteringen för redan befintliga företag. Det anmärks

vidare att industrier, som hittills i huvudsak använt manlig arbetskraft, kan

väntas i ökad utsträckning ge sysselsättning åt kvinnor i synnerhet om man

förbättrar utbildningsmöjligheterna för dem. Behovet av kompletterings-

industrier på ensidiga industriorter med reserver med kvinnlig arbetskraft

kommer därigenom att minska. Organisationerna ifrågasätter sålunda om

det kriterium som kommittén föreslagit för orter med ringa sysselsättning

är rimligt avvägd.

Lokaliseringspolitiskt stöd bör enligt arbetsgivareföreningens och in­

dustriförbundets uppfattning i första hand lämnas på större, livskraftiga

Kungi. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

80

brukets arbetskraftsförsörjning, inte kan tänkas vara bosatt endast i central­

orten eller i dess närmaste omland. I stor utsträckning måste bebyggelsen

bibehållas i vad som kallas skogsorter där ett differentierat näringsliv en­

dast undantagsvis kan tänkas uppkomma. Även dessa orter bör kunna er-

bjuda en rimlig standard i fråga om samhällsservice och annan serviceverk­

samhet.

Den väsentliga betydelsen av kommitténs förslag för skogsbruket torde

enligt skogsstyrelsen bli, att ett antal välutvecklade orter med differentierat

näringsliv underlättar bibehållandet kring dessa av mindre tätorter och jord-

bruks-skogsbruksbyar, som med avseende på en del av sitt servicebehov

kan repliera på den större orten. Härigenom skulle — såsom visats i ett par

specialundersökningar inom utredningen — större delen av det nordsvenska

inlandets skogstillgångar nås utan att tillfälliga skogsstationer behöver

utnyttjas.

Enligt styrelsens mening skulle landets skogsbruk och hela skogsnäringen

efter hand kunna råka i stora svårigheter, om man inte snarast sätter i ver­

ket en aktiv lokaliseringspolitik efter de huvudprinciper som utredningen

dragit upp.

Sveriges skogsägareförbund delar kommitténs uppfattning att lokalise-

ringspolitiska åtgärder är erforderliga i utpräglade jord- och skogsbruks-

regioner för att där få till stånd förstärkning och större differentiering av

näringslivet. Kontentan av kommitténs specialutredningar är att om inte

särskilda åtgärder vidtas kommer med största sannolikhet eu betydande del

av befintliga virkestillgångar i Norrland och nordvästra Svealand att inom

en nära framtid inte vara ekonomiskt exploaterbara. De skogstrakter, inom

vilka intet rotvärde finns, kommer i så fall att väsentligt utökas. Då de på

dessa råvarutillgångar uppbyggda skogsindustrierna kan förbruka och för

rationell drift behöver all den virkesavkastning som skogsmarken i nämnda

område beräknas kunna lämna, skulle en utveckling i antydd riktning bli

katastrofal för den norrländska skogsindustrin och därmed också menligt

påverka hela vår levnadsstandard.

Skogsindustriernas samarbetsutskott, som anser det vara av primär ange-

lägenhetsgrad att landets begränsade resurser i fråga om kapital och arbets­

kraft inte satsas på ekonomiskt tvivelaktiga projekt utan kommer till den

samhällsekonomiskt sett bästa användningen, uttalar.

För skogsindustriens del är de frågor, som kommittén tagit upp till skär­

skådande av största vikt. Såsom av utredningen framgår svarar de delar av

landet, som här avses och som speciellt ansetts böra komma i fråga för akti­

va lokaliseringspolitiska åtgärder, för eu väsentlig del av landets skogliga

resurser och bildar därmed råvarubasen för en betydande del av skogs­

industrien. Det är såväl ur allmän som ur skogsindustriens synpunkt ange­

läget att arbetskraftsproblemen i denna del av landet så bemästras, att denna

betydande råvarutillgång kan nyttiggöras.

Ur sådana synpunkter kunde det inte minst från skogsindustriens sida

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

81

te sig naturligt att stödja utredningsförslaget. Ett rikare differentierat

näringsliv i de delar av Norrland och Svealand, varom här är fråga, skulle

otvivelaktigt vara ägnat att bidraga till bibehållandet av ett befolknings­

underlag i dessa delar av landet, som direkt eller indirekt underlättade rekry­

teringen av erforderlig skoglig arbetskraft. Samarbetsutskottet anser emeller­

tid att dessa i och för sig beaktansvärda intressen måste vika i den mån de

kommer i strid med de grundläggande allmänna principer som utskottet

enligt det förut sagda anslutit sig till.

I den mån statligt kreditstöd skall ifrågakomma utgår samarbetsutskottet

vidare från att detta i enlighet med kommitténs allmänna målsättning skall

syfta till att främja en differentiering av det nuvarande såsom alltför en­

sidigt bedömda näringslivet i ifrågavarande delar av landet och sålunda ej

avse skogsindustriföretag. Den nuvarande råvarutillgången i dessa områden

är i stort sett väl ianspråktagen av den befintliga industrien. För vår inter­

nationella konkurrensförmåga är det av vikt, att den utveckling mot kon­

centration till större driftsenheter inom skogsindustrien, som pågår, inte

hämmas av statliga lokaliseringspolitiska åtgärder. — Om man såsom en

ekonomisk nödvändighet måste acceptera denna utveckling och den därav

följande konsekvensen att skogsbruk och jordbruk i Norrland inte i fram­

tiden kan utgöra sysselsättningsunderlag för den nuvarande folkmängden,

så kvarstår enligt utskottet samtidigt nödvändigheten att skapa tillfreds­

ställande förhållanden för den arbetskraft, som även i fortsättningen er­

fordras för att nyttiggöra områdets naturliga resurser, bl. a. skogstillgångar­

na. I och för sig bör den fortgående rationaliseringen av arbetet i skogen lik­

som tendensen till övergång till helårsanställd arbetskraft inom skogsbruket

leda till förbättrade inkomstmöjligheter för de inom näringen sysselsatta.

Det föreligger emellertid uppenbarligen risker att befolkningsminskningen

på annat sätt kan leda till en utarmning av levnadsmiljön, främst genom att

underlaget för allmän samhällelig service i form av skolor o. d. kommer att

svikta och att till följd härav avfolkningstendensen får en olycklig ytterligare

förstärkning.

Samarbetsutskottet varnar emellertid för att man med utgångspunkt i det

sålunda sammanbragta materialet söker draga alltför detaljerade konkreta

slutsatser i det enskilda fallet. Det är för närvarande omöjligt att säga hur

långt nedläggningen av inägojordbruket kommer att fortskrida i det inre

Norrland. Mycket talar emellertid för att det jordbruk, som kommer att kvar­

stå, kommer att till omfattningen vara ganska ringa. Den tekniska utveck­

lingen inom skogsbruket går för närvarande fram med stor snabbhet. Det

viktiga är att man har klart för sig den riktning, som utvecklingen tar, och

att man inriktar sig på att fortlöpande anpassa åtgärderna därefter.

Svenska bankföreningen anser inte kommitténs resonemang riktigt, då

den gör gällande att, om man inte lyckas skapa attraktiva tätorter i Norr­

lands inland, svårigheter kommer att uppstå att få tillräckligt med skogs­

arbetare, varvid risk skulle föreligga att naturtillgångarna i de norrländska

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

82

skogarna inte blev tillvaratagna. Om det verkligen blir svårt att skaffa

skogshuggare till Norrland därför att bättre utkomstmöjligheter bjuds på

annat håll, så är detta i själva verket, framhåller bankföreningen, ett tecken

på att det från samhällsekonomisk synpunkt är bättre att de sysselsätts på

dessa andra håll. Om avverkningarna i Norrland till följd härav går ned, så

visar detta endast att skogstillgångarna där inte längre har det värde som

man tidigare tillmätt dem. Redan nu ligger ju betydande skogsmarksarealer

outnyttjade därför att det inte är lönsamt att bedriva skogsbruk där. Emeller­

tid torde det knappast finnas någon risk för att en sådan situation, som

kommittén fruktat för, skall behöva uppkomma. Den norrländska skogen

torde, påpekar bankföreningen, i allmänhet ha så stort värde, att företagen

inom skogsnäringen även framgent får ekonomisk möjlighet att skapa er­

forderliga betingelser för avkastningens tillvaratagande.

Norrlandsförbundet anser att den underskattning av Norrlands utveck­

lingsmöjligheter, som på många håll gör sig gällande, måste anses felaktig.

Det norrländska näringslivet befinner sig i dag i viss mån alltjämt i ett upp-

byggnads- och utvecklingsskede. Om Norrland genom lämpliga åtgärder

beredes tillfälle att inhämta eftersläpningen är det förbundets övertygelse,

att landsdelen kan få en konkurrensduglig industri även i många områden,

där sådan nu inte finns, och därmed bereda ökade arbetstillfällen.

Remissmyndigheterna har i allmänhet godtagit förslaget, att de tilltänkta

lokaliseringspolitiska åtgärderna i de föreslagna utvecklings- och stödområ­

dena skall företagas i form av försöksverksamhet under fem

å r. Från olika håll har i sammanhanget understrukits, att det måste vara

ogörligt att omedelbart och i ett sammanhang lösa alla med näringslivets

lokalisering förenade problem på ett slutgiltigt sätt. Sålunda betonas att

näringslivets lokalisering i likhet med andra grenar av samhällsplaneringen

är beroende av en utvecklingsprocess som efter hand nödvändiggör nya

överväganden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan inte ansluta sig till förslaget, att

den aktiva lokaliseringspolitiken skall bedrivas som försöksverksamhet un­

der en 5-årsperiod. Åtskilliga länder befinner sig på detta område före Sverige

och erfarenheterna från sådana länder jämte länsmyndigheternas ingående

kännedom om länens ekonomiska liv möjliggör enligt länsstyrelsen en loka-

liseringsverksamhet av permanent karaktär.

En stimulans till spontan industrialisering av vissa regioner förefaller

statskontoret på lång sikt mera ändamålsenlig än en politik som går ut på

att genom direkta ekonomiska ingrepp söka skapa ett konstlat näringsliv.

De lokaliseringspolitiska åtgärder som av sociala skäl kan komma att be­

dömas som nödvändiga, bör enligt statskontoret vara inriktade på att lindra

vissa problem av övergångskaraktär. Det bör undvikas, att de får karaktären

av en fortgående subventionering av vissa regioners näringsliv. Inte utan

starka skäl bör den av kommittén föreslagna 5-årsperioden för intensifierade

lokaliseringspolitiska åtgärder utsträckas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

83

C. Lokaliseringspolitikens medel

Kommittén

Kommitténs förslag till medel för lokaliseringspolitikens bedrivande om­

fattar — förutom vad i det föregående redovisats om lokaliseringsplanering

— dels upplysning och rådgivning till näringslivet, dels olika former av

statligt ekonomiskt stöd till företag i såväl utvecklingsområden som all­

männa stödområden, dels särskilda åtgärder för att förbättra de allmänna

betingelserna för näringslivet i Norrland och vissa andra områden. Kommit­

tén tar också upp frågan om behovet av kommunal skatteutjämning. Där­

jämte behandlas spörsmålen om det kommunala stödet till företagen samt

om tillståndstvång vid lokalisering.

1. Upplysning och rådgivning till näringslivet

Bland de samhälleliga åtgärderna i syfte att påverka enskilda företags

lokalisering intar, framhåller kommittén, upplysnings- och rådgivnings­

verksamheten en central roll. För företagen är det av väsentligt intresse att

på ett lättillgängligt sätt få erforderliga upplysningar om de förhållanden,

som är av betydelse för deras bedömning av lokaliseringsfragor, såsom

kommunikationsförhållanden i olika orter, tillgång och pris på industri­

mark, vatten och elektrisk kraft samt andra förnödenheter, som är av

betydelse från produktionssynpunkt. Icke minst har företagen behov av

material, som belyser de aktuella och framtida möjligheterna att rekrytera

arbetskraft. Den lokala tillgången på olika slag av samhällelig och enskild

service tillmäts vidare allt större vikt vid företagens val av lokaliseringsort.

Upplysningsverksamheten sker ofta i form av konkret rådgivning i aktu­

ella lokaliseringsfall. De undersökningar, som därvid företas, ger enligt

kommittén inte sällan till resultat, att flera orter från företagsekonomiska

synpunkter anses i stort sett likvärdiga, medan däremot betydande skill­

nader från samhällelig synpunkt kan föreligga mellan olika lokaliserings-

alternativ. Vid kontakterna med företagen kan lokaliseringsorganet i så­

dana fall intressera företaget för att förlägga anläggningen till en viss ort

och därigenom medverka till en lokalisering, som vid sidan av de före­

tagsekonomiska synpunkterna även beaktar samhällsekonomiska och soci­

ala faktorer.

Kommittén understryker att arbetskraften under hela efterkrigstiden

varit en viktig lokaliseringsfaktor för industrin. En omlokalisering från

expansiva områden med brist på arbetskraft till orter, där rekryterings-

möjligheterna är gynnsammare, innebär betydande fördelar även från

samhällelig synpunkt. En upplysningsverksamhet, som ger företagen ökade

kunskaper om expansionsmöjligheterna i olika områden med hänsyn till

befintliga arbetskraftstillgångar och andra från lokaliscringssynpunkt be­

84

tydelsefulla faktorer, kan, säger kommittén, i betydande grad underlätta

en från allmänna synpunkter önskvärd lokalisering av näringslivet.

Den rådgivningsverksamhet, som bedrivs av arbetsmarknadsstyrelsen i

samverkan med Sveriges industriförbund, synes såväl direkt som indirekt

ha spelat en betydande roll vid den omlokalisering, som skett inom industrin

under senare år. Företag, som flyttat hela eller en del av verksamheten från

storstadsområdena, har med styrelsens medverkan förlagts till områden, där

en förstärkning av näringslivet från allmänna synpunkter ansetts angelä­

gen. Den överblick över arbetskraftsförhållanden och andra lokaliserings-

betingelser på olika orter, som styrelsen erhållit genom sin fortlöpande ut­

redningsverksamhet, har därvid varit av stort värde. Kommittén förutsätter,

att detta samarbete kommer att fortsätta och att det intensifieras.

Kommittén framhåller vidare att central tillgång till olika för lokalise-

ringsbedömningen betydelsefulla uppgifter ger företagen bättre möjligheter

att välja en för deras verksamhet lämplig lokaliseringsort, än om de själva

genom kontakter med en rad myndigheter och kommuner skall inhämta

erforderliga uppgifter. Enligt kommitténs uppfattning bör därför även i

fortsättningen upplysning och rådgivning till företag i första hand bedrivas

centralt.

Den lokaliseringspolitiska effekten av en upplysnings- och rådgivnings­

verksamhet blir, påpekar kommittén, beroende av i vilken omfattning loka-

liseringsorganet får kontakt med företag, som överväger att starta eller flyt­

ta rörelse. Hittills har verksamheten i första hand begränsats till sådana fall,

där företagen själva vänt sig till arbetsmarknadsstyrelsen för att få råd

och upplysningar om lämpliga lokaliseringsorter. I en del fall har direkta

kontakter med företag tagits, exempelvis då det varit angeläget att få igång

ny verksamhet i orter där en driftsnedläggning skett.

Enligt kommitténs mening bör den centralt bedrivna rådgivningsverk­

samheten i lokaliseringsfrågor utvidgas och effektiviseras. Som ett led i

dessa strävanden är det nödvändigt att inom näringslivet sprida ökad kän­

nedom om den service i form av upplysning och rådgivning, som det centrala

organet kan erbjuda. Organet bör vidare i större omfattning än vad som

hittills skett ta kontakt med företag, som med hänsyn till rekryteringssvå-

righeter på den nuvarande lokaliseringsorten eller av andra skäl kan tänkas

vara intresserade att flytta verksamheten helt eller delvis till orter med

gynnsammare produktionsbetingelser. Det blir, anför kommittén, en viktig

uppgift för lokaliseringsorganet att lämna informationer om de förmåner,

som kommer att stå till buds.

En vidgad rådgivningsverksamhet ställer enligt kommittén ökade krav

på utredningar om lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet och på

uppgifter om kommunikationsförhållanden, tillgång på industrimark, ar­

betskraft och lokal service m. m. i olika orter. I denna utredningsverksamhet

bör de regionala lokaliseringsorganen och kommunerna medverka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196h

86

visade skäl är önskvärt. Enligt kommitténs mening bör därför statligt stöd

i form av särskilt investeringsbidrag lämnas till industriföretag, som startar

eller bygger ut verksamhet i utvecklingsområdena.

Beträffande investeringsbidragets utformning föreslår kommittén, att bi­

draget skall utgå till såväl juridiska som fysiska personer för att täcka en

del av kostnaderna för nybyggnad eller tillbyggnad av industrianläggning.

Härmed bör jämställas större ombyggnad av befintlig fabrikslokal. Kommit­

tén har övervägt, huruvida bidraget borde utgå efter vissa summariska grun­

der, exempelvis med ett visst belopp per m* golvyta, eller anknytas till de

faktiska kostnaderna för uppförande och iordningställande av industri­

byggnader och andra anläggningar, som är nödvändiga för driften. Den

förstnämnda formen torde innebära vissa fördelar ur administrativ syn­

punkt men medför den nackdelen, att bidragen blir av varierande betydelse

för företagen med hänsyn till industrianläggningarnas utformning och lokala

olikheter i fråga om byggnadskostnaderna. Kommittén har därför stannat

vid att det statliga bidraget bör utgå med en viss del av de faktiska bygg­

nadskostnaderna.

Bidraget föreslås efter särskild prövning kunna utgå till företag även vid

förvärv och iordningställande av ledig fabrikslokal, som är avsedd att an­

vändas för industriell produktion.

Kommittén räknar med att vid nyetablering och utbyggnad av mindre

företag statliga investeringsbidrag kan bli av särskild betydelse med hän­

syn till företagens i många fall begränsade kapitalresurser. Enligt kom­

mitténs mening bör därför investeringsbidrag utgå i samband med ny- och

tillbyggnad av industrianläggning oberoende av investeringens storlek.

Ett av de väsentligaste motiven för statlig medverkan i syfte att främja

industriell expansion i utvecklingsområdena är, säger kommittén, att skapa

nya arbetstillfällen för befolkningen. Det kunde för den skull ifrågasättas,

om inte det statliga investeringsbidraget borde begränsas till sådana projekt,

som ger en relativt hög industriell sysselsättning i förhållande till investe­

ringskostnaderna. Starka skäl kan emellertid enligt kommitténs mening an­

föras mot en sådan begränsning. Det måste sålunda vara av allmänt intresse,

att arbetskraften får en så effektiv användning som möjligt. Statligt inves­

teringsbidrag bör därför kunna utgå till företag, som till följd av långt dri­

ven rationalisering har ett förhållandevis begränsat behov av arbetskraft.

Kommittén finner det vidare angeläget att medverka till ett bättre utnytt­

jande av i utvecklingsområdena befintliga råvarutillgångar. I vissa fall kan

det därvid bli fråga om industrier, där kapitalinvesteringen per sysselsatt

är av betydande omfattning. Kommittén föreslår, att även sådana företag

skall kunna få del av den förmån, som det statliga investeringsbidraget utgör.

Vissa skäl talar för att bidragsgivningen även i övrigt skall ges en så gene­

rell utformning som möjligt. För företagen skulle det sålunda vara till för­

del, om de vid sina lokaliseringsöverväganden kunde utgå ifrån den minsk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196i

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

Statligt kreditstöd i lokaliseringsfrämjande syfte

Som ett led i strävandena att aktivera den samhälleliga lokaliseringsverk-

samheten bör enligt kommitténs uppfattning statliga kreditstöd i långt stör­

re omfattning än vad som för närvarande är fallet beträffande hantverk och

småindustri lämnas i lokaliseringsfrämjande syfte. För att få avsedd effekt

bör kreditstöd normalt kunna utgå även till stora företag och för investe­

ringar av betydande omfattning.

Då det föreslagna kreditstödet är avgränsat till vissa orter och områden

och i betydande grad avser att tillgodose kapitalbehovet för stora företag,

kan det ej inrymmas i den låne- och kreditgarantigivning, som nu sker till

hantverk och småindustri. Enligt kommitténs mening bör därför ett sär­

skilt statligt kreditstöd, som enbart skall tillgodose lokaliseringspolitiska

intressen införas. För att möjliggöra en direkt statlig utlåning bör en sär­

skild lånefond för lokaliseringsändamål inrättas. Därjämte bör särskild

ram för kreditgarantigivning i samma syfte årligen fastställas.

Den för den mindre industrin och hantverket betydelsefulla låne- och

kreditgarantiverksamheten genom kommerskollegium och företagareför­

eningarna bör sålunda enligt kommitténs mening bedrivas parallellt med

det lokaliseringspolitiskt inriktade stödet till industrin.

Under erinran om den pågående företagareföreningsutredningen uttalar

kommittén, att den utbyggnad inom industrin, som de föreslagna stödåtgär­

derna avser att främja i vissa områden och orter, kan väntas leda till ökade

krav på företagareföreningarnas konsulterande verksamhet. Detta gäller så­

väl rådgivning i företagsekonomiska och produktionstekniska frågor som

utredningar och konsultationer i försäljnings- och marknadsfrågor. Dessa

konsekvenser av de lokaliseringspolitiska åtgärderna bör, säger kommittén,

beaktas vid utformningen av företagareföreningarnas framtida organisation.

Kommittén understryker vidare behovet av en nära samverkan i låne-

verksamheten mellan å ena sidan lokaliseringsorganet och å andra sidan de

organ, som för närvarande handlägger ärenden rörande statligt kreditstöd

till industri- och hantverlcsföretag. Av särskild betydelse blir samarbetet

mellan företagareföreningarna och de regionala lokaliseringsorgan som en­

ligt kommitténs förslag skall inrättas i länen.

Lokaliseringsorganen har sålunda enligt kommittén behov av att utnyttja

den expertis i företagsekonomiska och tekniska frågor, som finns företrädd

i företagareföreningarna. De senare bör å sin sida samråda med de regionala

lokaliseringsorganen för att de lokaliseringspolitiska synpunkterna skall

vinna tillräckligt beaktande i samband med den kreditstödjande verksamhe­

ten till hantverk och småindustri.

I frågor rörande kreditstöd till industriföretag i Norrland bör samarbete

vidare etableras mellan lokaliseringsorganen och norrlandsfonden. Då det

statliga kreditstödet i lokaliseringsfrämjande syfte torde kunna överta en

del av fondens långivning för industriell utbyggnad, bör fonden enligt kom-

90

lämnas till företag även i form av direkta statliga lån. Ett viktigt led i strä­

vandena att förstärka näringslivet i utvecklingsområdena är vidare att sti­

mulera företag i andra delar av landet att förlägga produktion dit. Även

därvid bör direkt statlig långivning bli av betydelse, anser kommittén.

Eftersom det statliga kreditstödet skall avse toppkrediter och sålunda

vara ett komplement till de ordinarie kreditinstitutens verksamhet bör en­

ligt kommittén statliga lån och lånegarantier i regel erhållas först sedan

gängse finansieringsmöjligheter — inklusive insats av eget kapital — ut­

nyttjats. Vid behandlingen av kreditärenden bör därför lokaliseringsorganet

i första hand undersöka, om det lån ansökningen avser eller en dél därav

kan placeras hos enskilt kreditinstitut.

Direkta statliga lån bör lämnas endast i den mån kreditbehovet ej kan

tillgodoses med kreditinstitutens medverkan genom statliga garantilån. Med

hänsyn härtill framstår det för kommittén som önskvärt, att även garanti-

lån i utvecklingsområdena får en liberal bedömning i tider med kreditåt­

stramning.

Vid långivningen bör såsom säkerhet godtas fastighets- och förlagsinteck-

ningar, borgen och andra vanligen förekommande säkerheter. Kraven på

säkerhet måste därvid anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet,

varvid hänsyn bl. a. får tas till att företagaren har tillräckligt rörelsekapital

eller sådana säkerheter, att han genom kortfristig upplåning kan tillgodose

behovet av sådant kapital. Föreskrifterna om säkerheter bör därför liksom

vid den kreditstödjande verksamheten till hantverk och småindustri vara

allmänt hållna. Ej heller, säger kommittén, torde bestämda regler för hur

stor del av kapitalbehovet i samband med investeringar, som skall täckas

genom egen kapitalinsats kunna föreskrivas.

Enligt kommitténs mening bör statens insats på kreditområdet inskränka

sig till att tillhandahålla det kapital, som företagen inte kan erhålla genom

de normala kreditinstitutens verksamhet. Att därutöver ge en speciell sub­

vention i form av särskilt låg ränta synes däremot kommittén inte vara mo­

tiverat. En sänkning av företagens investeringskostnader bör, som kommit­

tén tidigare föreslagit, åstadkommas genom direkta statliga investerings­

bidrag.

Vid bestämmandet av amorteringsvillkoren för statliga lån och garanti­

lån bör, framhåller kommittén, hänsyn tas till de speciella startsvårigheter

och extra kostnader, som kan uppstå i samband med igångsättande av fa-

briksmässig produktion i utvecklingsområdena. Det kan innebära stora

svårigheter för företagen att i det inledande skedet av produktionen full­

göra amorteringar. Lånevillkoren bör därför enligt kommittén vara gynn­

sammare än vid det normala kreditstödet till hantverk och småindustri.

Den lånebeviljande myndigheten bör ha möjligheter att i betydande grad

medge en lägre amortering under de första åren med hänsyn till företagets

speciella förhållanden. Amorteringsfrihet bör vidare kunna ifrågakomma

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5 år 1964

94

berörda bygden, bör kreditstöd även kunna lämnas för utbyggnad av redan

bestående industriföretag.

Kommittén föreslår att kreditstödet skall utgå i form av statlig lånega­

ranti och lämnas såväl för nybyggnad, tillbyggnad och ombyggnad av bygg­

nader och andra anläggningar som för anskaffning av maskiner, arbets­

redskap och verktyg.

Lånevillkoren föreslås liksom i fråga om det statliga kreditstödet till

hantverk och småindustri skola bestämmas efter förhållandena i varje en­

skilt fall. Lokaliseringsorganet bör sålunda ha frihet att under de första

åren fastställa ett lägre amorteringsbelopp, som sedan successivt ökar, eller

att medge amorteringsfrihet för viss tid, dock högst för tre år. Även amor­

teringstidens längd bör kunna varieras med hänsyn till investeringens art

och andra omständigheter. Längre amorteringstid än 20 år bör dock inte

ifrågakomma, säger kommittén, som föreslår att i övrigt de normer för

kreditverksamheten, som angivits för utvecklingsområdena, skall äga till-

lämpning även i de allmänna stödområdena.

Utbildningsbidrag

Utbildningsbidrag skall, föreslår kommittén, i de allmänna stödområde­

na lämnas i samband med nyanställning av ovan arbetskraft och avse före­

tag, som tillvaratar lokala arbetskraftsreserver eller eljest utgör ett lämp­

ligt komplement till näringslivet i orten och dess närmaste omland. Bidra­

get bör vara detsamma som föreslagits beträffande företag som lokaliseras

till utvecklingsområdena. 4

4. Särskilda åtgärder för förstärkning av näringslivet i Norrland

och vissa andra områden

Kommittén erinrar om att de största arbetskraftsreserverna kommer att

finnas i Norrland, samtidigt som det måste betraktas som mycket angelä­

get, att detta områdes naturtillgångar, av vilka flera utgör ryggraden i vår

export, på ett rationellt sätt tillvaratas. På grund härav och med hänsyn

till den låga industrialiseringsgraden i de fyra nordligaste länen finner

kommittén det angeläget att överhuvudtaget förstärka näringslivet i denna

del av landet. De speciella åtgärder, som kommittén föreslår för att för­

bättra de allmänna produktionsbetingelserna i Norrland, rör vissa kommu­

nikationsfrågor, prissättningen på bensin och olja, taxorna på elektrisk

kraft samt särskilt statligt stöd till samhällelig service i vissa tätorter i

Norrlands inland och nordvästra Svealand. Kommittén har även funnit skäl

att något beröra de regionala skillnaderna i levnadskostnaderna.

En på kommitténs initiativ företagen undersökning rörande de direkta

verkningarna av en generell taxenedsättning för järnvägstransporter visar,

att en sådan åtgärd sannolikt skulle leda till en minskad sysselsättning inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196k

96

i dessa delar av landet skall kunna utnyttjas måste den arbetskraft som be­

hövs inom skogsbruket kunna repliera på ett betydligt större antal tät­

orter än de som baseras på andra näringar än jord- och skogsbruk eller som

är serviceorter för betydande omland. Även dessa orter bör kunna erbjuda

en rimlig standard ifråga om kollektiv service. Då kommunerna och andra

intressenter inte kan väntas ha förutsättningar att själva svara för de eko­

nomiska åtaganden, som med nu utgående statsbidrag skulle krävas för

dessa serviceanordningar, föreslår kommittén en förhöjning av dessa bidrag.

Kommittén förordar att det uppdras åt det centrala lokaliseringsorganet

att närmare precisera i vilka orter det förhöjda bidraget bör utgå samt

att i samråd med berörda myndigheter framlägga förslag till utvidgade

bidragsformer.

Vad angår spörsmålet om en utjämning av levnadskostnaderna framhål­

ler kommittén, att olikheter i levnadskostnader mellan olika delar av lan­

det genom dyrortsgrupperingen påverkar lönesättningen inom den statliga

och kommunala administrationen samt i varierande grad inom det enskilda

näringslivet. De förslag som kommittén framlagt i syfte att minska de eko­

nomiska skillnader, som föreligger mellan olika områden i landet, bör

efterhand även bidra till att utjämna levnadskostnaderna. Kommittén un­

derstryker angelägenheten av att genom prisundersökningar den väntade

utvecklingen följs så att den kostnadsutjämning, som kan förutses, med

minsta möjliga tidsutdräkt slår igenom i ortsgrupperingen. Det bör därför

ankomma på lokaliseringsorganet att uppmärksamt följa utvecklingen på

detta område. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

5. Behovet av kommunal skatteutjämning

De stora skillnader i skatteutdebiteringen, som föreligger mellan olika

kommuner, har — påminner kommittén — spelat en framträdande roll i dis­

kussionen i lokaliseringsfrågan. Särskilt har de höga skattesatserna i fler­

talet norrlandskommuner framhållits som ett svårt hinder för en önskad

industrilokalisering. Kommittén erinrar om att mot de nuvarande skatte-

lindringsbidragens konstruktion riktats den kritiken, att den lämnar kom­

munernas utgifts- och utdebiteringsbehov obeaktade. Enligt kommitténs

mening försvårar de ojämna kommunala skattesatserna i många fall en

önskvärd lokalisering av industriell verksamhet. Kommittén framhåller vi­

dare att det nuvarande bidragssystemet inte möjliggör ett effektivt stöd till

kommuner, som har finansieringssvårigheter på grund av strukturella för­

ändringar inom näringslivet med följdverkningar i form av minskad syssel­

sättning och befolkningsomflyttning. Det nuvarande bidragssystemet anses

sålunda otillräckligt för att åstadkomma den nivellering av de kommunala

skattesatserna som också med hänsyn till de lokaliseringspolitiska önske­

målen är angelägen. Möjligheterna till ett bidragssystem, som tar hänsyn

I andra fall har kommunala subventioner fått inte önskvärda konsekven­

ser från konkurrenssynpunkt eller fördröjt en anpassning av produktionen

till ändrade marknadsförhållanden. Lämnande av ekonomiskt stöd har vi­

dare ofta inneburit ett överskridande av de befogenheter, som tillkommer

kommunerna enligt kommunallagarna.

Kommittén har kommit till den bestämda uppfattningen, att kommunalt

ekonomiskt stöd i syfte att påverka enskilda företags lokalisering och ut­

veckling ej bör ifrågakomma. Det framstår vidare som självklart, att för­

läggning av statlig verksamhet inte under några förhållanden får göras

beroende av vilka speciella förmåner av ekonomisk art, som den ena eller

den andra kommunen kan erbjuda. Kommunala subventioner framstår för

kommittén som en från sakliga synpunkter omotiverad omfördelning av vis­

sa kostnader mellan staten och kommunerna.

Enligt kommitténs mening kan tillkomsten av kommunblocken och bil­

dandet av större kommunala enheter antas komma att minska de kommu­

nala stödåtgärdernas betydelse i lokaliseringspolitiken. Förutsättningarna

att få till stånd livskraftiga tätorter, som är attraktiva för industrin utan

speciella kommunala stödåtgärder, bör sålunda bli större genom den kon­

centration av samhällelig service, som en sammanläggning av kommunen­

heterna kan väntas leda till. Av särskild betydelse bör den av kommittén

föreslagna förstärkningen av de statliga insatserna på lokaliseringsoinrådet

bli. Kommittén är emellertid medveten om att vad här sagts ej utgör någon

garanti för att de kommunala subventionerna kommer att bli betydelse­

lösa i framtiden. Erfarenheterna av en mera aktiv samhällelig lokalise­

ringspolitik liksom också kommunindelningsreformens genomförande bör

dock avvaktas, innan ytterligare åtgärder på detta område övervägs. 7

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

7. Frågan om tillståndstvång

Mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum sedan statsmakterna

tog ställning till 1947 års utredning om näringslivets lokalisering, har kom­

mittén övervägt, huruvida tidigare föreslagna positiva åtgärder att påverka

näringslivets lokalisering kan anses vara tillräckliga för att medföra önsk­

värt resultat eller om samhället därutöver bör ha möjlighet att genom till­

ståndstvång hindra en lokalisering, som från samhällelig synpunkt anses

vara olämplig.

Kommittén förmenar, att den organisatoriska upprustning av lokalise-

ringsverksamheten och den förstärkning av de lokaliseringspolitiska med­

len som föreslås ger lokaliseringsorganet en auktoritativ ställning i lokali-

seringsfrågor och kommer att öka möjligheterna att påverka lokaliseringen

i en från samhällssynpunkt gynnsam riktning. Genom särskilda åtgärder

underlättas en utspridning av företag från storstadsområdena till områ­

den, där den ekonomiska aktiviteten och befolkningsunderlaget behöver

99

stärkas. Den förbättring av lokaliseringsbetingelserna, som en ökad sam­

ordning av den samhälleliga planeringen kan medföra, verkar i samma

riktning. Med hänsyn härtill och då några påtagliga resultat härutöver

inte synes kunna vinnas genom eu obligatorisk lokaliseringskontroll, finner

kommittén för sin del, att det inte kan vara påkallat med en särskild lag­

stiftning om tillståndstvång i samband med lokalisering.

Kommittén understryker emellertid vikten av samverkan mellan närings­

livet och de offentliga myndigheterna i planeringsfrågor. Likaväl som det

enskilda företaget för sin planering är beroende av informationer om till­

gångar på arbetskraft och bostäder liksom om samhällets dispositioner be­

träffande utbyggnader av kommunikationer, skolor in. m., är de statliga

och kommunala myndigheterna för sin planering beroende av uppgifter från

näringslivet om de förändringar, som är att vänta beträffande produktion

och sysselsättning vid de enskilda företagen. I fråga om driftsnedläggelser

och mera betydande driftsinskränkningar blir detta behov, påpekar kom­

mittén, tillgodosett genom de överenskommelser rörande förhandsinforma­

tioner om sådana åtgärder, som träffats mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och olika huvudorganisationer inom näringslivet.

För att lokaliseringsorganet effektivt skall kunna fylla sin uppgift är

det enligt vad kommittén betonar beroende av sådana informationer om

planerade utbyggnader och omlokaliseringar, att det på ett tidigt stadium

kan ta kontakt med företagen och diskutera lokaliseringsfrågan. För före­

tagen är det av värde att från lokaliseringsorganet få förslag på lämpliga

orter redan innan mera omfattande undersökningar gjorts. Länsarbets­

nämnderna kan — så länge igångsättningstillstånd fordras för byggen

och därefter genom den verksamhet som byggarbetsnämnderna skall be­

driva — informera det centrala lokaliseringsorganet om planerade ny- och

ombyggnader. Det synes dock vara önskvärt, att lokaliseringsorganet i ett

tidigare skede kan få informationer om planerade utbyggnader och om­

lokaliseringar. Kommittén förordar därför, att möjligheterna till överens­

kommelse med näringslivets organisationer om förhandsinformationer i

dessa frågor i likhet med vad som sker vid driftsinskränkningar närmare

undersöks.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

8. Det statliga stödets finansiering

För de föreslagna stödåtgärdernas finansiering bör enligt kommittén dels

anvisas ett särskilt anslag för bidrag till uppförande av industribyggnader i

utvecklingsområden, dels inrättas en fond, förslagsvis benämnd statens lo-

kaliseringsfond, för direkt långivning till företag i sådana områden, dels

fastställas en ram för lånegarantier. Bidrag, lån och lånegarantier bör bevil­

jas av det centrala lokaliseringsorganet och i vissa fall av Kungl. Maj :t.

Lånefonden föreslås i likhet med vad som är fallet med statens hantverks-

100

och industrilånefond skola förvaltas av statskontoret, som även bör om­

besörja utbetalning av statliga investeringsbidrag.

Kommittén förutsätter att medel till bidrag åt företag för utbildning av

arbetskraft liksom till flyttningsbidrag åt kvalificerad arbetskraft i lokali-

seringsfrämjande syfte skall utgå från gängse anslag till arbetsmarknads­

styrelsens förfogande.

Kommittén har prövat olika vägar att bedöma den för stödverksamheten

erforderliga storleken av anslag, lånefond och kreditgarantiram. En ut­

gångspunkt har varit att försöka bedöma de anspråk på statliga lån, kredit­

garantier och bidrag, som kan väntas från företagens sida. Kommittén har

emellertid funnit, att det inte är möjligt att närmare beräkna det statliga

stödets storlek från denna utgångspunkt. Som grundval för sina bedöm­

ningar av stödets storlek har kommittén därför utgått från att sysselsätt­

ning bör beredas en del av det beräknade arbetskraftsöverskottet inom de

områden, där statligt stöd till industriföretag skall lämnas. Kommittén har

därvid först belyst förhållandena inom utvecklingsområdena, vilka enligt

för dessa områden angivna kriterier skulle omfatta drygt ett 20-tal B-regio-

ner med ej fullt 700 000 invånare år 1960.

Kommittén understryker i sammanhanget, att de siffror som framläggs

är resultatet av beräkningar grundade på vissa antaganden om näringslivets

framtida utveckling. De får därför, anför kommittén, betraktas som i hög

grad ungefärliga. Vidare framhålles, att den beräknade arbetskraftsbalan-

sen för kvinnor baseras på förutsättningen, att den kvinnliga befolkningen

i utvecklingsområdena kommer att få samma yrkesverksamhetsgrad som

i riket. Härigenom uppkommer i utgångsläget ett stort överskott av kvinn­

lig arbetskraft. Den största reserven torde de gifta, inte yrkesverksamma

kvinnorna utgöra. Hur stor denna reserv är kan klarläggas först efter mera

ingående undersökningar på varje ort.

I utvecklingsområdena beräknas under 15-årsperioden 1960—1975 upp­

stå ett överskott på arbetskraft. En exakt precisering av överskottets storlek

kan knappast göras. Utifrån de förutsättningar, som redovisats, kan det

emellertid enligt kommittén antas uppgå till 27 000 män och 34 000 kvinnor.

De stimulansåtgärder, som enligt kommitténs mening bör vidtas för att

skapa ökad sysselsättning i utvecklingsområdena, bör betraktas som en

försöksverksamhet under en tidsperiod av fem år. Vid en bedömning av

åtgärdernas omfattning bör därför i detta sammanhang bortses från det

arbetskraftsöverskott, som kan beräknas uppstå under perioden 1970__

1975. Detta uppgår till i runt tal 7 000 män och 3 000 kvinnor.

Det arbetskraftsöverskott, som sålunda skulle läggas till grund för en

bedömning av de statliga insatsernas storlek, uppskattar kommittén därför

till 20 000 män och 31 000 kvinnor. Kommittén utgår vidare från att en

nettoutflyttning av arbetskraft från ifrågavarande områden under alla för­

hållanden är ofrånkomlig. Det torde inte vara realistiskt, anför kommittén,

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

104

projekt, men den huvudsakliga uppgiften bör vara att pröva dessa från

lokaliseringspolitiska utgångspunkter. Kreditinstitutens företagsekono­

miska bedömningar måste, framhålls det i yttrandet, vara av grundläggande

betydelse för de lokaliseringsbestämmande organens beslut, eftersom dessa

bedömningar klarlägger de risker samhället ikläder sig ur lokaliserings-

synpunkt. Om långivning sker direkt från det lokaliseringsbestämmande

organet, kan de lokaliseringspolitiska och företagsekonomiska övervägan­

dena komma att blandas på ett sätt som gör det svårt att väga dessa bedö­

manden mot varandra.

I yttrandet anförs därför att stödlånen bör förmedlas av de ordinarie kre­

ditinstituten. Genom deras kreditprövning preciseras villkoren för ett risk­

tagande utöver vad kreditgivaren kan eller får lämna; man får ett besked

på vad ett lokaliseringsbeslut kostar samhället. Det har framhållits inom

kommittén att man skulle få garanti för den berörda verksamheten endast

genom att disponera en fond, som beträffande utnyttjandet är prioriterad

vid inträffande kreditåtstramningar i samhället och med en kapitaltillgång

relativt oberoende av årliga beslut. Varje års riksdag är dock obunden att

fatta sina egna beslut, understrykes i yttrandet. Vill riksdagen fastställa

en prioritering i förevarande fall kan densamma genomföras i form av

kreditgaranti likaväl som genom en lånefond, framhålls vidare. Genom en

riktig utformning av garantisystemet kan man sålunda nå samma effekt i

lokaliseringsarbetet som genom en lånefond samtidigt som man får ett

administrativt enklare och därmed billigare förfarande. För att effekten

skall bli likvärdig, fordras emellertid att ramen för de olika kreditgarantier­

na fastställes sa, att kreditinstituten inte hindras att fullgöra sin medver­

kan, t. ex. genom bestämmelserna om likviditetskvoter.

Slutligen framhålls i yttrandet att en lånefond belastar statens kapital­

budget med hela sitt belopp, medan ett kreditgarantisystem leder till en

belastning av budgeten endast i den mån förluster inträffar. Man får då

också en klar redovisning av utfallet.

På grund av vad sålunda anförts anses den effekt kommittémajoriteten

önskar åstadkomma med en särskild lånefond till fullo kunna uppnås ge­

nom en för ändamalet utformad kreditgaranti. En sådan garanti bedömes

dessutom ur samhällsekonomisk synpunkt överlägsen lånefonden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

Remissyttrandena

1. Upplysning och rådgivning till näringslivet

I den mån remissmyndigheterna har behandlat frågan om upplysning och

rådgivning till näringslivet såsom ett lokaliseringspolitiskt medel har vad

kommittén uttalat och föreslagit vunnit allmän anslutning. Från flera håll

betonas kraftigt nödvändigheten av en intensifierad utredningsverksamhet

105

såsom ett led i upplysningen och rådgivningen. Genom upplysning, rådgiv­

ning och lokaliseringsplanering anses de olika områdenas och orternas för­

utsättningar för skilda näringsgrenar kunna bättre klarläggas och underlag

skapas för en rationell samhällsplanering. Det kommer då sannolikt att

visa sig, uttalar exempelvis länsstyrelsen i Västmanlands län, att vissa de­

lar av landet, där hittills jämförelsevis ringa industriell verksamhet före­

kommit, i själva verket har goda förutsättningar härför.

Svensk industriförening hör till dem som anser att huvudvikten inom

lokaliseringspolitiken bör läggas på rådgivnings- och upplysningsverksam­

het medan de ekonomiska stödåtgärderna bör ifrågakomma endast i mycket

begränsad omfattning.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund upplyser,

att deras erfarenheter av den med arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna råd­

givningsverksamheten givit vid handen, att verksamheten är av väsentlig

betydelse för företagen. Det understrykes, att företagen i de enskilda loka-

liseringsfallen bör kunna erhålla tillförlitlig och så långt möjligt uttöm­

mande information om lokaliseringsförutsättningarna på olika orter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

2. Statligt stöd till företag i utvecklingsområdena

Utöver vad som anförts vid behandlingen av frågorna om lokaliserings­

politikens målsättning och utformning framförs från remisshåll principi­

ella synpunkter på kommitténs förslag till statliga stödåtgärder. Remissin­

stanserna understryker allmänt att statens ekonomiska stödåtgärder inte

bör ha subventionskaraktär och leda till snedvridning av konkurrensen och

den fria marknadsmekanismen inom näringslivet. Det avgörande är för

många medlens effektivitet, d. v. s. de lokaliseringspolitiska vinster ett ak­

tivt lokaliseringsstöd medför. Från ej få håll anföres, att kommittén före­

slagit alltför långtgående åtgärder medförande en mindre ändamålsenlig

produktionsstruktur och lokalisering. Samtidigt menar vissa remissmyndig­

heter att kommitténs förslag med hänsyn till givna kriterier på utvecklings-

och stödområden inte kan få någon egentlig betydelse annat än för Norr­

land.

Vidare understrykes från både myndigheters och organisationers sida

att man bör vara försiktig med åtgärder som avser att påverka individuella

företag i deras val av förläggningsort. De företagsekonomiska synpunkter­

na bör mestadels vara avgörande vid valet av lokaliseringsort. Det måste —

markeras från skilda håll — finnas förutsättningar att på längre sikt ut­

veckla ett livskraftigt näringsliv. Direkt ekonomiskt stöd kan möjligen

accepteras, om det finns starka sociala eller försvarspolitiska skäl. Några

remissmyndigheter uttalar att det kan vara lämpligt att staten själv star­

tar företag, om det av olika anledningar gäller alt skaffa sysselsättning åt

arbetskraft, som ej kan flytta.

4* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 185

106

En positiv inställning till kommitténs förslag redovisar bl. a. domän-

styrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Norrland,

norrlandsfonden, samarbetsdclegationcn för de fyra nordligaste länen, norr-

landsf örbundet, Sveriges lantbruks förbund, riksförbundet landsbygdens

folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Skogsstyrelsen finner

att, mot bakgrunden av de väsentliga problem det gäller att lösa, de före­

slagna ekonomiska engagemangen från statens sida inte framstår som

särskilt stora.

Norrlandsfonden ansluter sig till kommitténs uttalanden och förslag.

De eventuella betänkligheter, som kan anföras mot att statliga medel an­

visas till ekonomiskt starka privatägda företag, får inte tillmätas sådan be­

tydelse att stöd inte skulle kunna lämnas i dylika fall. Den lokaliserings-

politiska målsättningen torde inte kunna uppnås genom en stimulans till

enbart den mindre och i ekonomiskt avseende ofta svaga företagsamheten.

Å andra sidan erinras om att betydande grundinvesteringar redan utförts

inom mindre och medelstora norrländska industriföretag och att dessa före­

tag, startade på basis av personliga initiativ och individuellt risktagande,

i lokaliseringspolitiska sammanhang bör ägnas särskild uppmärksamhet

och inte åsidosättas.

Även Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner de föreslagna stödåt­

gärderna kunna läggas till grund för det praktiska handlandet. Förbunden

ifrågasätter dock om fördelningen av anslagen mellan utvecklingsområden

och allmänna stödområden är den mest ändamålsenliga. Utredningens för­

slag betecknas som ett minimiprogram. Jämfört med många andra länder är

det enligt förbunden förhållandevis små belopp som föreslås satsade. Man

får därför inte ställa förväntningarna på resultatet av de föreslagna åtgär­

derna alltför högt. Om åtgärderna skall få önskvärd effekt krävs också att

samhället verkar på andra områden för att söka åstadkomma ett lokalise-

ringsvänligare klimat.

Kommerskollegium framhåller principiellt, att under de senaste årtion­

dena betydelsen av att företagen får utöva sin näring under obundna kon­

kurrensförhållanden och på lika villkor alltmer uppmärksammats. Det tor­

de stå klart för de flesta, att verkningsförmågan inom näringslivet står i

nära samband med konkurrensförhållandena och att en effektiv konkur­

rens är en viktig betingelse för det ekonomiska framåtskridandet. Både nä­

ringslivet och statsmakterna har på olika sätt verkat för upprätthållandet

av dessa principer. Bl. a. erinras om 1953 års lagstiftning om motverkande

i vissa fall av konkurrensbegränsning. Mot bakgrunden härav måste häv­

das, att myndigheterna inte bör ingripa med reglering eller eljest vidta åt­

gärder som inkräktar på grundsatsen om fri konkurrens på lika villkor,

med mindre så är påkallat ur allmän synpunkt, t. ex. på grund av starka

samhälleliga eller sociala skäl. Det bör då understrykas, säger kommers­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196h

107

kollegium, att de statliga ingripandena bör ske på sådant sätt att snedvrid­

ning av konkurrensförutsättningarna med åtföljande nackdelar i görlig

mån kan undvikas. Vidare måste med hänsyn till de integrationssträvanden,

som pågår i olika sammanhang och vilka för vårt land är av stor vikt,

beaktas att statliga ingripanden inte sker på sådant sätt att från samver­

kande land med fog kan hävdas att Sverige gentemot detta vidtar diskrimi­

nerande åtgärder.

Kommitténs olika förslag innebär enligt kollegium en avsevärd föränd­

ring av nuvarande förhållanden. Nya maktpåliggande uppgifter skulle till­

föras statliga myndigheter. Staten skulle i större utsträckning få ta ansva­

ret för näringslivets utveckling och härvid ställas inför problem som det

enligt hittills gällande principer ankommit på näringslivet att lösa. En

statlig bidrags- och låneverksamhet av det slag kommittén förordar och

som uppenbarligen skulle få karaktären av subventioner innefattar enligt

kollegiets mening ett klart avsteg från principen om konkurrens på lika vill­

kor; konkurrensförhållandena skulle snedvridas. Detta ter sig särskilt

olyckligt i ett läge där ökad internationell integration och konkurrens krä­

ver ett slagkraftigt näringsliv. Det bör också framhållas, fortsätter kom­

merskollegium, att vårt land mycket väl kan komma att ställas inför den

situationen, att subventioner måste utgå också till utländska företag, som

önskar etablera sig här, eller att andra länder begagnar liknande subven­

tionssystem i syfte att utestänga importerade produkter från den egna

marknaden, varvid Sverige måhända försvårar för sig att genom förhand­

lingar få rättelse till stånd. Såvitt kollegium kan bedöma är tiden ännu inte

mogen för ett slutgiltigt ställningstagande till hithörande problem. På grund

av det anförda framhåller kollegiet, att det inte kan biträda kommitténs

långtgående förslag.

Konjunkturinstitutet anser att — förutom kreditgarantier — även di­

rekta bidrag bör kunna lämnas i de fall då de härmed förenade kostna­

derna klart uppvägs av andra vinster för samhället. Visst belopp bör således

enligt institutet ställas till förfogande för att i speciella fall — när detta

visar sig klart samhällsekonomiskt och socialt fördelaktigt — stödja loka­

lisering till viss ort.

Länsstyrelsen i Värmlands län är betänksam beträffande inriktningen av

det ekonomiska stödet, d. v. s. att omfattande stödåtgärder av ekonomisk art

ges i områden där förutsättningarna för industriell verksamhet åtminstone

på längre sikt kan ifrågasättas. Länsstyrelsen är också tveksam om det är

lämpligt att införa ett generellt statligt stöd till företag i områden av relativt

begränsad omfattning. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör som allmän

princip vid utformningen av det lokaliseringspolitiska stödet gälla att regio­

nala sysselsättningsproblem som inte kan avvecklas med gängse arbets­

marknadspolitiska medel bör lösas genom ökad industriell verksamhet

inom den regionala enhet där en reducering av sysselsältningsunderlaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

108

skett, under förutsättning att där finns förutsättningar att även på längre

sikt utveckla ett livskraftigt näringsliv.

Landsorganisationen erinrar om att tillgången på kapital inom överskåd­

lig tid synes bli knapp. Det är därför av stor betydelse för den industriella

expansionen att kapitalet kommer till användning i de mest produktiva

företagen. För att erhålla en snabbare ekonomisk expansion är det enligt

LO nödvändigt att förfoga över en rörlig kapitalmarknad. De sektoriserade

och prioriterande inslagen på denna marknad bör därför utgöra undantag.

LO anser inte, att den industriella expansionen främjas genom att en del

av kreditmarknaden lases till i förväg bestämda geografiska områden och

tidsintervaller. För att kunna föra den önskade konjunkturutjämnande po­

litiken bör möjligheter till en verksam penning- och kreditpolitik vidgas. Att

i tiden låsa sig för fasta kreditbelopp till speciella ändamål är ej ägnat att

befrämja den ekonomiska politiken.

Kooperativa förbundet anser, att statligt stöd i princip inte bör lämnas

åt enskilda företag. Finns reella förutsättningar för bestående lönsamhet,

vilket enligt kommitténs förslag skall krävas för statligt stöd, borde före­

taget inte behöva möta några svårigheter att täcka sina behov på den all­

männa kapital- och kreditmarknaden. Då det föreslagna stödet i realiteten

torde kunna betraktas som en del av den statliga beredskapen mot arbets­

löshet, vill förbundet inte avstyrka detsamma, förutsatt att det ej används

för att kvarhålla arbetskraft i tillbakagående områden på bekostnad av de­

ras levnadsvillkor.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att stödåtgärder i form av kre­

diter och bidrag i samband med industrilokalisering också bör komma and­

ra näringar, exempelvis handeln, till del på de orter, där det av samhälls­

ekonomiska och andra skäl är lämpligt att bibehållandet av en varaktig

bosättning eftersträvas.

I många remissvar understrykes, att tillgången på goda bostäder och kom­

munikationsleder hör till de viktigaste medlen, om en effektiv lokalise­

ringspolitik eftersträvas. Bostadsbyggandets betydelse understrykes ej en­

dast av bostadsstyrelsen utan även av andra organ, såsom länsstyrelserna

i Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Västerbottens län

samt landsorganisationen. Behovet av kommunikationsledernas förbättran­

de och utbyggnad avseende järnvägar, landsvägar, hamnar och kanaler

ävensom goda sjötransportförhållanden i övrigt betonas. Jämväl lufttrafi­

kens betydelse understrykes. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram­

håller speciellt sjöförbindelsernas roll. Även länsstyrelserna i Skaraborgs

och Västmanlands län betonar detta. Sistnämnda länsstyrelse framhåller

att en utbyggnad av farleden genom Mälaren och Södertälje kanal skulle

vara nationalekonomiskt mer motiverad än statligt stöd åt industriföretag

i avlägsna utvecklingsområden. En teknisk högskola i Mälardalens indu­

striområde skulle vara väl så angelägen som den av kommittén förordade

högskolan i norr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

109

I samband med behandlingen av frågan om statliga investe­

ringsbidrag framhåller åtskilliga remissinstanser, att ett dylikt medel

innebär en subventionering åt näringslivet som inte är motiverad av arbets­

marknads- eller företagsekonomiska skäl. Investeringsbidraget kommer en­

ligt länsstyrelsen i Malmöhus län att under en lång tidrymd påverka före­

tagens ekonomi, vilket strider mot kommitténs betonande av bidragen som

engångsföreteelser vid start av företag eller utbyggnad. Företag som får in­

vesteringsbidrag kommer nämligen under en lång följd av år att ha lägre

räntekostnader än övriga företag inom området. I värsta fall kommer bi­

dragen att ge impulser till onödiga omflyttningar av befintliga företag i

syfte att utnyttja stödet, något som kommer att onödigt ta samhällets pro­

duktiva resurser i anspråk. Andra olägenheter som en följd av bidrags­

systemet skulle enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län bli dels en försämring

av kalkylsituationen för de företag, som byggt före systemets ikraftträ­

dande, gentemot de företag, som bygger först därefter, och dels en fastlås­

ning inom området av relativt höga byggnadskostnader.

I strävandena att lokalisera företagen till orter och områden där produk­

tionskostnaderna är lägst är det väsentligt, anför landsorganisationen, att

företagens investeringsutgifter motsvarar de verkliga kostnaderna. Om

byggkostnaderna inom ett område av olika skäl är högre än annorstädes

motiverar detta inte ett statligt bidrag för att utjämna skillnaderna. Där­

emot kan ett klarläggande av orsakerna till differenserna möjliggöra en

effektivisering' av verksamheten med åtföljande sänkning av kostnaderna.

LO anser därför, att investeringsbidrag har en snedvridande effekt på nä­

ringslivet och inte bör ifrågakomma som generellt lokaliseringsmedel.

Liknande synpunkter anlägger svenska arbetsgivareföreningen och Sveri­

ges industriförbund. I vissa fall kan bidraget, som avstyrkes av organisa­

tionerna, innebära en subvention som till och med skulle överskrida före­

tagets eget kapital. Svenska bankföreningen utvecklar också dessa mot in­

vesteringsbidrag negativa tankegångar. Föreningen är dock medveten om

att det i vissa delar av landet, bl. a. i Norrland, föreligger speciella och be­

svärliga problem som i och för sig kunde motivera rätt långtgående stöd­

åtgärder. Om investeringsbidraget skulle få den vidsträckta användning,

som kommittén synts förutsätta, är det fara för att det skulle verka sned­

vridande på konkurrensen och på de naturliga pris- och kostnadsrelationer

som böra vara vägledande för företagens Iokaliseringsval. Det vore dock

tänkbart att investeringsbidrag kunde användas för uppförande av turist­

hotell.

Investeringsbidraget som lokaliseringspoliliskt medel möter även mot­

stånd hos svensk industriförening, Sveriges akademikers centralorganisa­

tion, Sveriges grossistförbund, svenska teknologföreningen, svenska före­

tagares riksförbund och skogsindustriernas samarbetsutskott. Kommers-

kollegium, som inte heller kan godta kommitténs förslag om direkta stat­

liga investeringsbidrag, anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

no

Har kollegium förstått kommittén rätt, är den inte främmande för tan­

ken att ett företag, som önskar etablera sig i ett utvecklingsområde, skulle

erhålla 50 procent av etableringskostnaderna i form av ett statligt bidrag

samt t. ex. 25 procent såsom ett statligt direktlån på särskilt förmånliga

villkor och återstoden genom ett statligt garantilån. Det ligger i öppen dag,

att ett sådant företag normalt får ett avsevärt försteg i konkurrensen, vilket

kan leda till att redan etablerade företag i branschen råkar i ekonomiska

svårigheter med åtföljande nackdelar ur allmän synpunkt. Ett tänkbart

och mindre långtgående alternativ till kommitténs förslag om investerings­

bidrag är att införa regler om rätt till större avskrivningar än normalt i

fall där en dylik rätt skulle underlätta en önskvärd lokalisering.

Speciellt arbetsmarknadsstyrelsen och tjänstemännens centralorganisa­

tion förordar att investeringsbidraget ges i den form som nu sker genom

uppförande av industrilokaler inom ramen för beredskapsarbeten. Även

länsstyrelserna i Väsiernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges

hantverks- och industriorganisation har erinrat om denna form av lokali-

seringsmedel.

Arbetsmarknadsstyrelsen omtalar, att erfarenheterna av det nuvarande

försöksvis prövade systemet med statsbidrag inom ramen för statskommu-

nala beredskapsarbeten för uppförande av industrianläggningar är sådana,

att styrelsen för sin del förordar att statliga investeringsbidrag ges i denna

form. Det skulle innebära, att statsbidrag skulle inom vissa landsdelar utgå

till ny-, till- och ombyggnad av industrilokaler på villkor som gäller för

beredskapsarbeten. I förhållande till kommitténs förslag innebär detta den

inskränkningen, att investeringsbidrag inte skall kunna utgå för förvärv

av industrilokal. Styrelsen anser att principiella betänkligheter kan anföras

mot att statsbidrag utgår i sådana fall. Enligt styrelsens uppfattning bör det

behov av stöd som kan uppkomma i sådana fall kunna tillgodoses genom

statligt kreditstöd.

Även bland länsstyrelserna råder delade meningar om investeringsbidra­

gets lämplighet. I första hand hälsas bidragsformen med tillfredsställelse

av länsstyrelserna i Norrland, men även länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,

Blekinge, Örebro och Kopparbergs län accepterar om än med viss tvekan

bidragsformen att användas i undantagsfall. Samma inställning har över-

ståthållarämbetet. Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår att bidraget också

skall omfatta maskininvesteringar. Negativa till det föreslagna bidraget är

länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmö­

hus, Älvsborgs och Västmanlands län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner

dock att de föreslagna åtgärderna generellt sett kan behövas i Norrland.

Det kan till och med ifrågasättas, säger denna länsstyrelse, om inte inom

vissa områden väsentligt kraftigare åtgärder borde ifrågakomma, varvid

dock riskerna för en snedvridning av konkurrensförhållandena måste sär­

skilt beaktas. Länsstyrelsen i Kronobergs län hänvisar till att företagar­

föreningen i länet påpekat, att statliga toppkrediter med lång amorterings­

tid skulle vara ett lämpligare medel än en fortlöpande subventionering av

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

112

byggnadskostnaderna utgör en relativt stor del av de totala produktions­

kostnaderna, varför bidragens konstruktion kan behöva överses ur denna

synpunkt. Gentemot lån och kreditgarantier har de däremot fördelen, säger

riksbanksfullmäktige vidare, att deras attraktion ej är beroende av företa­

gens finansiella ställning och upplaningsmöjligheter. Lån och garantier kan

nämligen i första hand väntas appellera till företag med brist på toppkapi­

tal och svårigheter att erhålla lån på den reguljära kreditmarknaden. Som

lokaliseringspolitiska instrument kan de därför få effekten, att det inte

blir de mest lämpliga företagen, som kommer att försöka sig på den i och

för sig vanskliga uppgiften att bära upp den industriella utvecklingen i

stödområdena.

Företagareföreningarnas förbund anmäler, att flertalet företagareför­

eningar framfört farhågor för att investeringsbidraget skulle kunna med­

föra risker för att värdet och därmed också belåningsmöjligheterna för be­

fintliga industrifastigheter i utvecklingsområdena kommer att försämras.

Förbundet bedömer det dock inte sannolikt, att de eventuella negativa verk­

ningarna av införandet av investeringsbidrag skulle bli så allvarliga, att det

kan anses motiverat att avstå från att pröva effekten av denna nya stödform

under den försöksperiod av fem år som avses.

Remissinstanser med anknytning till Norrland yrkar att bidragsandelen

på förhand skall bestämmas till 50 procent av byggnadskostnaderna. Alter­

nativa bidragsandelar kan enligt länsstyrelsen i Jämtlands län tänkas för­

svåra företagens finansieringskalkyler. En förhållandevis hög bidragsandel,

utgörande 50 procent av byggnadskostnaderna, kan motiveras med de be­

tydande produktionskostnader för industrilokaler, som kunnat konstateras

i vissa utvecklingsområden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län menar, att det blir svårt att tillämpa

ett differentierat investeringsbidrag på ett fullt objektivt sätt. Den lägre

procentsatsen utgör inte tillräcklig stimulans för nyetablering eller filial­

bildning i övre Norrland, där byggnadskostnaderna ligger betydligt högre

an i södra Sverige.

Investeringsbidrag även åt turistanläggningar tillstyrkes av

bl. a. länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, 1962 års fritidsutredning, svenska bankföreningen,

samarbctsdelegationen för de fyra nordligaste länen och svenska turist­

föreningen.

På grund av den snabba förslitningen hos turistanläggningar synes enligt

länsstyrelsen i Jämtlands län en ökad avskrivningstakt för sådana rättvis

och rimlig. Svensk industriförening anser också att det bör övervägas att i

betydligt större utsträckning än som nu är fallet satsa medel på turist­

näringen i Norrland.

Med hänsyn till svårigheterna att få turistanläggningar av olika siar

ekonomiskt bärkraftiga finner 1962 års fritidsutredning, att starkare mo»

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196

4

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

lokaliseringspolitiska önskemål, som det kan vara rimligt att söka nå ge­

nom kreditgarantier.

Man möter stundom, påpekar svenska bankföreningen, den föreställ­

ningen att det skulle vara möjligt att — utan menliga verkningar på andra

håll — genom statligt kreditstöd tillförsäkra ett företag en kredit som före­

taget eljest inte skulle kunna erhålla. Så förhåller det sig emellertid inte.

Vid full sysselsättning i det svenska näringslivet är efterfrågan på kapital

för investeringar regelmässigt större än tillgången. Under sådana förhål­

landen kan, såvida man inte skall hamna i inflation, inte samtliga anspråk

tillgodoses, utan en del projekt måste bli utslagna. En kredit som lämnas

i form av statligt lån eller på grundval av statlig garanti kommer därför

— menar föreningen —- i praktiken i allmänhet att innebära en priorite­

ring av ett visst projekt på bekostnad av ett eller flera andra. En sådan

prioritering måste enligt bankföreningens uppfattning väcka betänkligheter

om den medför att mindre räntabla investeringar gynnas framför andra

med större lönsamhet. Naturligtvis får dock lönsamhetsfrågan inte be­

dömas på alltför kort sikt. Det kan därför enligt bankföreningen vara för­

svarligt att av särskilda skäl, t. ex. för att tillgodose lokaliseringspolitiska

intressen, ge statligt kreditstöd som initialhjälp. Ett oeftergivligt villkor

är dock att det ifrågavarande företaget har goda utvecklingsmöjligheter på

något längre sikt.

Under angivna förutsättning är bankföreningen beredd att godta att, som

ett led i ett försök med aktivare lokaliseringspolitik, en utvidgning sker

av den statliga kreditstödsverksamheten.

Vad angår garantilånen betraktar bankföreningen det som självfallet,

att lånegaranti bör lämnas först sedan det utrönts, att det ej är möjligt

att mot annan säkerhet få lånet placerat i en enskild kreditinrättning. De

räntevillkor kommittén förordat innebär en viss subvention. I praktiken

anses nämligen statlig kreditgaranti som guldkantad säkerhet, och följden

blir att garantilånen, trots sin egenskap av toppkrediter, kommer att löpa

med lägre ränta än underliggande krediter. De företag som på grund av

knapp tillgång på bankmässiga säkerheter och eget kapital kommer i fråga

till erhållande av statlig kreditgaranti får alltså bättre villkor än de som

kan klara sig utan sådant stöd. Detta är enligt bankföreningens mening

inte tillfredsställande, och föreningen föreslår därför att av varje garanti­

låntagare uttas en garantiavgift på en procent. Vad som inflyter i form av

sådana avgifter kan lämpligen i första hand användas för att bestrida de

med garantigivningen förenade administrationskostnaderna och i andra

hand för att täcka förluster som kan uppkomma i verksamheten.

Bankföreningen ifrågasätter vidare, om det kan vara motiverat att amor-

teringsvillkoren för garantilånen göres gynnsammare än vid det normala

kreditstödet till hantverk och småindustri. I vart fall förefaller de förslag

kommittén framlagt i denna del att vara väl liberala.

Med anledning av vad kommittén föreslagit om en statlig lånefond un-

115

derstryker bankföreningen, att statligt kreditstöd bör ifrågakomma endast

under förutsättning att företaget har utsikt att bestå i konkurrensen och

bli lönsamt inom rimlig tid. Om så är fallet, kommer det säkerligen inte

att möta svårigheter att få ett garantilån i något av de reguljära kredit­

instituten. Enligt bankföreningens mening är det tveksamt om en ränte-

subventionering bör ifrågakomma. Rent tekniskt bereder det inga svårig­

heter att foga in en anordning med viss tids räntefrihet i ett garantilåne-

system. Antingen kan låntagaren få kompensation från staten för den ränta

han erlagt till vederbörande kreditinstitut, eller också kan räntefriheten

intas bland villkoren för garantilånet och räntekompensationen utbetalas

direkt till kreditinstitutet.

Svenska sparbanksföreningen, som företräder i huvudsak samma syn­

punkter som svenska bankföreningen, finner det mindre tillfredsställande

att kommittén förbigått frågan om kreditinstitutens medverkan i lokalise-

ringsverksamheten. I sista hand förutsätter denna verksamhet ett bety­

dande engagemang i form av krediter från sparbanker, affärsbanker, hypo­

teksinstitut och andra kreditmarknadsinstitutioner. Då kommittén före­

slår att det statliga kreditstödet som regel skall komplettera de lån som

kreditinstituten ansett sig kunna bevilja på normala grunder, har den för­

bisett att även värdet av den underliggande krediten är helt beroende av att

lokaliseringsstödet åt regionen blir framgångsrikt. Denna problematik med

avseende på kreditinstitutens säkerhetsprövning är inte behandlad av kom­

mittén. Enligt sparbanksföreningens uppfattning är det nödvändigt att frå­

gan beaktas vid ett genomförande av förslaget. Detsamma gäller de följd-

investeringar, som försöksverksamheten kan väntas medföra i vad gäller

bostäder, servicenäringar, kompletterande industri och hantverk in. m.

Sparbanksföreningen finner det utomordentligt angeläget, att lokaliserings­

stödet utformas på ett sådant sätt att kreditinstituten stimuleras att med­

verka till följ dinvesteringar av olika slag.

Enligt landsorganisationen kan de föreslagna kreditstöden i form av stat­

lig lånefond, räntefrihet och kreditgarantier — med den av kommittén före­

slagna inriktningen av lokaliseringspolitiken — komma att snedvrida pio-

duktionen mot mindre väl lokaliserade, alltför små pioduktionsenheter.

När efterfrågan på kapital överstiger tillgången, kan företagen komma att

lokaliseras till orter där möjligheter till kredit ges och inte efter räntabili-

tetsberäkningar. En utveckling, som styrs mot ett konstlat spiidande a\

näringslivet i mindre, geografiskt spridda produktionsenheter är ej ägnat att

befrämja avkastningen. Vad landets näringsliv främst behöver är stora

bärande företag, som på ett effektivt sätt kan göra sig gällande på export­

marknaden. De i betänkandet föreslagna kreditformerna riskerar enligt

LO:s mening att leda till en ogynnsam utveckling. De av kommittén före­

slagna formerna för företagsfinansiering i lokaliseringssyfte under de i be­

tänkandet angivna betingelserna bör inte komma till utförande.

Kreditförsörjningen för den långsiktiga industriella expansionen bör cn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

116

ligt LO principiellt rymmas inom ramen för den ordinarie kreditmarkna­

den. Möjligheter finns att det industriella utvecklingsarbetet kan komma

att hämmas av brist på kapital. Detta bör då främst avhjälpas genom

finans- och penningpolitiska åtgärder, som minskar övertrycket i samhälls­

ekonomin. LO kan dock under vissa förutsättningar tänka sig en förstärk­

ning av lokaliseringsmedlen genom speciella lånefonder och kreditgarantier.

I första hand bör dessa garantier ges på marknadsmässiga villkor. LO

skulle i och för sig inte tveka inför ett visst kreditstöd i de fall lokalise-

ringsförutsättningarna är så gynnsamma att åtgärden med sina sekun­

dära effekter kan bedömas bli samhällsekonomiskt fördelaktigt. LO fram­

för som alternativ till kommitténs förslag även möjligheten att staten går

in på ägaresidan.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund — som inte

viH motsätta sig den föreslagna utvidgningen av kreditstödet — under­

stryker att stödet bör stå i rimlig proportion till företagets eget kapital.

När det gäller kreditstöd till industriföretag i utvecklingsområden bör

stödet begränsas till vissa utvecklingsorter. Däremot tillstyrks inte försla­

get att en statlig lånefond upprättas för direkt långivning i utvecklings­

områdena. Vid en sådan långivning löper man risken, att det lokaliserings-

politiska bedömandet av ett låneärende kommer att tillmätas en avgörande

vikt, medan det företagsekonomiska bedömandet av ärendet kommer mera

i bakgrunden. Detta kan leda till att alltför stora risker kommer att tas

vid långivningen.

Tjänstemännens centralorganisation godtar förslaget om särskilt låne-

stöd i lokaliseringspolitiskt syfte. I valet mellan statlig lånefond och kre­

ditgarantiram tillstyrker TCO den senare formen. Ett kreditgarantisystem

bör i särskilda fall kunna kompletteras med sådana särskilda förmåner

som räntefrihet och förlängd amorteringsfrihet.

Användningen av kreditgarantier i lokaliseringssyfte innebär i princip

inte något nytt, erinrar statskontoret. En nyhet är dock, att kreditgaranti­

erna nu föreslås gälla även till förmån för större företag. Statskontoret an­

ser, att ekonomiskt stöd av denna typ fått en lämplig utformning. Stort

avseende bör fästas vid den kreditbedömning som respektive kreditinstitut

har att göra, så att stödåtgärderna kan kanaliseras till utvecklingsbara pro­

jekt. Garantilångivningen bör vara den normala stödformen och direktlån

bör endast undantagsvis medges.

Kommerskollegium avstyrker att staten skulle bevilja lån av statsmedel.

Kommerskollegiets erfarenheter från den låneverksamhet, som f. n. bedrivs

till stöd för hemslöjd, hantverk, industri, ger vid handen att lånegaranti­

formen har påtagliga fördelar framför direkt statlig låneverksamhet. I öv­

rigt hänvisar kollegium till de synpunkter som anförts i det särskilda ytt-

landet av kommittéledamoten Källenius. Bifalles kommitténs förslag om

direkta statliga lån, anser kollegium att räntefrihet normalt inte bör före­

Kungl. Mnj:ts proposition nr 185 år 1964

117

komma. Amorteringstiden bör inte överstiga 20 år och amorteringsfriheten

inte sträcka sig över längre tid än 3 år. Amorteringsfrihet bör kunna till­

fälligt beviljas även under lånets löptid.

Sveriges grossistförbund, som tillstyrker kreditstöd i samband med ny­

etablering eller utbyggnad av industriföretag, framhåller att det i och för

sig saknas anledning att begränsa stödet till industriföretag. Det synes rim­

ligt att även andra företag som skulle önska förlägga sin verksamhet till

stödområdena kan erhålla motsvarande kreditstöd. Sveriges köpmannaför­

bund kan överhuvud godta kommitténs olika förslag, om det stöd som för­

utses åt industrin även kommer andra företag inom näringslivet till del.

Svenska företagares riksförbund, som avvisar utredningens förslag om

ett direkt stöd i form av statliga lån eller investeringsbidrag, föreslår, att

motsvarande medel ställs till kreditmarknadens förfogande att med stat­

lig lånegaranti utlämnas till företag i de olika stödområdena.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att man inte på förhand skall utesluta

garantier jämväl för rörelsekrediter. Erfarenheterna visar, att vid nyetable­

ring och utökning av industriell verksamhet behov av statliga kreditstöd kan

föreligga för anskaffning av rörelsemedel. Även norrlandsfonden förordar

lån till rörelsekapital.

Lång amorteringstid, viss amorterings- och räntefri tid under uppbygg­

naden av företaget, ett lägre risktagande genom avlastande av toppkrediter

samt det förhållandet att stödet avser alla de investeringar, som är erforder­

liga för driften, utgör enligt lantbruksstyrelsen betydelsefulla element i en

aktiv lokaliseringspolitik. Stödet bör vara så stort, att de berörda företagens

produktionsapparat kan utbyggas fullständigt. Styrelsen utgår ifrån att stö­

det får karaktären av ett engångsstöd till uppbyggnad av företag, som be­

räknas vara i och för sig lönsamma.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar att man i största möjliga ut­

sträckning väljer ett system med kreditgarantier och att direkta bidrag och

subventioner undvikes, anser det lämpligt att bygga på företagareförening­

arnas verksamhet och ge dessa behövliga resurser för ökad kreditgivning.

Liknande synpunkter utvecklar länsstyrelsen i Östergötlands län, som finner

en översyn av kommitténs förslag ofrånkomlig.

Svensk industriförening, som tillstyrker kreditgarantigivning, utgår från

att företagareföreningarnas nuvarande låneverksamhet bibehålls beträf­

fande områden, som inte kan klassificeras som utvecklingsområden eller

allmänna stödområden.

Företagareföreningarnas förbund anser det inte önskvärt att i den före­

slagna stödverksamheten dra någon skarp gräns mellan de olika ändamål,

för vilka lån eller lånegarantier bör kunna erhållas. Det bör i stället över­

lämnas åt låneorganen att från fall till fall avgöra om skäl föreligger att

lämna kreditstöd även för anskaffande av omsättningstillgångar.

Förbundet hyser starka betänkligheter mot införandet av eu ordning, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

118

innebär att befintliga företag på en ort eller inom en region undantas från

sådant statligt stöd, som kan utgå till inflyttande eller nyetablerade företag.

Enligt förbundets uppfattning bör redan befintliga företag jämställas med

de företag som omlokaliseras eller nyetableras i regionen.

1962 års företagareföreningsutredning, som inte tar ställning till stödför­

slagen som sådana, framhåller bl. a. att företagareföreningarna med all

sannolikhet kommer att spela en betydelsefull roll i den framtida lokalise­

ringspolitiken genom sin allmänna funktion som ett stöd för i första hand

den mindre företagsamheten i landet. Men deras vidare utveckling och fram­

tida organisation kan tänkas följa olika linjer beroende på lokaliserings­

politikens utformning och det sätt på vilket de kopplas in i detta samman­

hang. Förefintligt utredningsmaterial visar att den omedelbara lokalise-

ringseffekten inte kan ha haft någon mera avgörande betydelse vid bedöm­

ningen av flertalet av de låneärenden som gäller statligt kreditstöd till hem­

slöjd, hantverk och småindustri. Hänsynstagandet till sysselsättnings- och

lokaliseringssynpunkter får enligt utredningen i stället förutsättas avse de

mera indirekta och långsiktiga effekterna på näringslivets utveckling av att

ifrågavarande kreditstöd ger vissa möjligheter att, i allmänhet som komple­

ment till normala krediter, avhjälpa de mindre företagens kapitalsvårig­

heter och allmänt stödja deras utbyggnad och rationalisering. Ett med stats­

medel finansierat kreditstöd av denna senare karaktär torde även fortsätt­

ningsvis ha en betydelsefull uppgift att fylla vid sidan av kreditformer med

mera exklusivt lokaliseringspolitiskt syfte. Ett sådant stöd synes också i

minst samma utsträckning som nu kunna lämnas av företagareföreningarna

utan att det enskilda ärendet behöver underställas central myndighet.

Beträffande de av kommerskollegium handhavda industrigarantierna,

vilka ärenden är till antalet betydligt färre än företagareföreningarnas

direktlån, anser utredningen att de direkta lokaliseringssynpunkterna spelat

en större roll vid ärendenas avgörande. I princip har ingen del av landet

dock varit utesluten från detta kreditstöd. Liksom direktlånen har även

dessa lånegarantier enligt utredningens mening en viktig funktion i fort­

sättningen.

Kommitténs förslag om förhöjda utbildningsbidrag har

rönt allmänt gillande inom remissopinionen. En del instanser vill utvidga

förslaget.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att dess bidrag för en organiserad

företagsutbildning visat sig vara ett av de betydelsefullaste lokaliserings-

politiska instrumenten. Styrelsen ansluter sig därför till kommitténs förslag

och framhåller att även mycket långtgående stöd är motiverat.

Då lokaliseringspolitikens möjligheter i hög grad är beroende av tillgången

på lämpliga företagare, anser länsstyrelsen i Västernorrlands län det finnas,

anledning överväga, om inte det föreslagna bidraget även skulle kunna utgå

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196i

119

till kurser för företagare eller personer som tänker etablera sig som före­

tagare. Även stipendier borde kunna utgå till företagare för studieresor och

deltagande i kurser på annan ort. Liknande uttalande gör länsstyrelsen i

Västerbottens län.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser att utbildningsfrågorna bort be­

lysas än mer än vad kommittén gjort. Sålunda framgår inte av förslaget i

vilka former kommittén tänkt sig att den erforderliga omskolningen skall

äga rum. Bl. a. bär överstyrelsen inte kunnat finna, att kommittén räknat

med att det ordinarie yrkesskoleväsendet skulle tas i anspråk. Vid varje

omlokalisering måste enligt överstyrelsens uppfattning som en integrerande

del i planläggningsarbetet ingå en avvägning mellan den roll yrkesskolan,

de sedvanliga omskolningskurserna och det flyttande företaget skall spela.

Enligt betänkandet vill det synas som om kommittén tänkt sig, att den nöd­

vändiga omskolningen i allt väsentligt skulle komma att vila på det företag

som flyttar. Det är självfallet, anför överstyrelsen, att man i hög grad måste

komma att lita till företagens insatser då det gäller arbetskraftens omskol­

ning. Det finns dock ingen anledning att avstå från de andra möjligheter

som finns. I den mån yrkesskolornas resurser inte räcker till bör omskol­

ningskurser komma i fråga sida vid sida med av företagen anordnad om-

skolningsverksamhet.

Utbildningsbidraget måste enligt överstyrelsen betraktas såsom en inte­

grerande del av hela den stora omlokaliseringsplan, som kommittén före­

slagit. Att bidragen emellanåt måste komma att bli förhållandevis höga

torde bli ofrånkomligt, men de bör avvägas från fall till fall. överstyrelsen

ställer sig tveksam till uttalandet, att bidragen till företag för utbildning av

ovan arbetskraft i orter, där andra former av statligt stöd i lokaliserings-

främjande syfte bör lämnas, bör utgå med väsentligt högre belopp än vad

som utgår i samband med omskolning och utbildning av vuxna i andra delar

av landet. Då utbildningsbidragets storlek skall fastställas, måste hänsyn

tas till de insatser, som samtidigt görs från yrkesskolorna och genom de

särskilda av samhället bedrivna omskolningskurserna.

Delade meningar råder om förslaget att staten skall lämna flytt­

ningsbidrag till yrkesskicklig arbetskraft.

I tillstyrkande riktning går remissvaren från bl. a. länsstyrelserna i

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, skogsstyrelsen och landsorganisationen. Den senare anser att den ar­

betskraft, vars rörlighet är av samhällsekonomiskt intresse, bör genom sta­

tens försorg hållas ekonomiskt skadeslös för sådant byte av bostadsort eller

yrke, som gagnar landets utveckling.

Mot förslaget om flyttningsbidrag av förevarande art talar enligt flera

remissmyndigheter att staten inte skall ekonomiskt stödja flyttningen av

yrkesskicklig arbetskraft från befintliga förelag i landets expansiva orter

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

120

eller områden. Med hänsyn till den brist på yrkesutbildad arbetskraft, som

råder i alla delar av landet, anses det inte rimligt att annat än i undantags­

fall främja flyttning av yrkesskicklig arbetskraft.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund motsätter

sig bestämt att flyttningsbidrag skall kunna utgå till personer, som redan

bär arbete. Att med hjälp av statliga bidrag locka arbetskraft från industri­

företag, som ofta fått bestå utbildningskostnaderna själva, skulle kunna

leda till att omsättningen av och bristen på kvalificerad arbetskraft i de

expansiva delarna av landet skulle öka ytterligare med förluster för såväl

näringslivet som samhället.

Andra organ som ställer sig avvisande till bidragsformen är bl. a. kom­

merskollegium, länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Hallands

och Gävleborgs län, svensk industriförening, Sveriges grossistförbund och

svenska teknologföreningen. Arbetsmarknadsstyrelsen är betänksam, men

vill dock inte motsätta sig att möjligheter ges att lämna sådana bidrag i

särskilda fall. Beslut härom bör fattas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Flyttningsbidraget bör enligt länsstyrelsen i Uppsala län måhända kom­

pletteras med bidrag för återflyttning efter viss tids anställning inom ut­

vecklingsområdet.

I de fall remissorganen framför synpunkter på företagsbeskatt­

ningen som ett lokaliseringspolitiskt medel har i allmänhet givits ut­

tryck för den principiella uppfattningen att investeringsfonderna bör för­

behållas att nyttjas för konjunkturutjämnande syften.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser sålunda att investeringsfonderna inte skall

användas i lokaliseringshänseende. Investeringsfondernas värde som kon-

junkturutjämnande instrument skulle härigenom kunna komma att väsent­

ligt begränsas. För att emellertid underlätta ett realiserande av mera bety­

dande investeringsprojekt, som inte lämpligen kan inrymmas inom stödet

för industrilokaler, ifrågasätter styrelsen om inte tillstånd i sådana fall

lämpligare bör lämnas enligt 9 § 3 mom. investeringsfondkungörelsen. För

att en effektiv stimulans skall erhållas torde det nämligen vara nödvändigt

att vederbörande företag kan räkna med att få ta i anspråk jämväl framtida

avsättningar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län erinrar om att länsutredningen för Jämt­

lands län framhållit, att det finns viss risk för att investeringsfonderna ute­

slutande kan komma att användas i konjunkturutjämnande syften och att

den lokaliseringspolitiska effekten sålunda kan utebli. Länsutredningen

töreslog att man i stället borde införa en särlagstiftning, som skulle syfta

till en mer direkt användning av skatteregler inom lokaliseringspolitiken.

Länsstyrelsen ansluter sig till detta förslag av länsutredningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län delar kommitténs mening om användan­

det av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte men anser, att

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1964

121

detta syfte kan och bör ytterligare främjas genom åtgärder av skattemässig

innebörd. Vid sidan av de investeringsfrämjande åtgärder, som kan vinnas

med ett utnyttjande av investeringsfonderna, bör även prövas sådana åtgär­

der som skattefrihet för nystartade företag under ett visst antal år samt en

utbyggnad tidsmässigt av förlustavdragsinstitutet. Därvid bör undersökas

om inte även sådana initialkostnader, som enligt gällande lagstiftning och

praxis ej är avdragsgilla, kan ges avdragsgill karaktär.

Även enligt svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

är en tänkbar väg att bereda stöd åt företagsamhet i utvecklingsorter att

medge vissa skattelättnader. Liksom redan gäller för maskiner bör sålunda

företag i dessa orter medges rätt till snabbare avskrivning på byggnader än

som eljest är möjligt och därutöver ett extra avdrag utöver anskaffnings­

kostnaden.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att i fråga om

företagsbeskattningen det av rent företagsekonomiska skäl kan vara moti­

verat, att särskilt riskbetonade investeringar, tillkomna av lokaliserings-

politiska skäl, ges rätt till högre initialavskrivning såväl på fast egendom

som inventarier. Denna fråga bör snarast prövas.

Länsstyrelsen i Gotlands län beklagar att de vidgade möjligheterna att

genom skattemässiga lättnader stimulera till ökad sysselsättning inom av-

folkningsområden inte blivit närmare undersökta. I samma riktning uttalar

sig länsstyrelsen i Västerbottens län, som finner det angeläget betona att

ytterligare stimulans genom avsättning till »lokaliseringsfond» bör under­

sökas. Därvid bör prövas om för detta ändamål avsatta medel må helt kunna

stanna kvar inom företagen och användas inom viss tid i lokaliseringspoli-

tiska syften inom vissa områden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län åberopar de goda möjligheter, som

att döma av erfarenheter från andra länder synes föreligga att med hjälp av

skattetekniska incitament påverka ekonomiskt starka företag i lokalise-

ringspolitiskt syfte. Det kan därför finnas anledning att inom en ganska

snar framtid ta ställning till införandet av dylika incitament i mer perma­

nent form, exempelvis införandet av rätt till skattefria avsättningar för

investeringar eller möjligheter till extra avskrivningar för företag inom

områden, där industriell expansion bedöms som lämplig och erforderlig.

Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen anför, att ett system

med skattelindring till alla industrier inom utvecklingsområdena borde

kunna övervägas i samband med pågående revision av skattesystemet. Av

vikt är också att de av 1963 års riksdag beslutade ändringarna i 1955 års

förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning m. m. kommer

att bestå.

För att underlätta lösandet av skogsbrukets Iokaliseringsfrågor föreslår

Sveriges skogsägareförbund, att under en femårsperiod alla kostnader för

skogsvägbyggnad göres avdragsgilla vid skogsbrukets inkomstdeklaration.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1964

122

En sådan åtgärd skulle enligt förbundet främja skogsvägbyggandet i långt

högre grad än vad de direkta kontantbidragen gör och därtill vara ett för

staten billigare och enklare medel. Åtgärden skulle även stimulera till väg­

arbeten i skogstrakterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196i

3. Statligt stöd till industriföretag i de allmänna stödområdena

Remissinstansernas åsikter om kreditstöd och utbildningsbidrag till före­

tag i de s. k. allmänna stödområdena sammanfaller med dem som framförts

om urvalet av kriterier och om bidragen till företag i de s. k. utvecklings­

områdena.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner de föreslagna stödåtgärderna i de all­

männa stödområdena inte innebära något nytt i förhållande till de medel

som redan står till buds. Enligt styrelsens uppfattning bör arbetsmarknads­

verket vid sidan av rådgivnings- och upplysningsverksamhet, där arbets-

marknadsförhållandena så påkallar, liksom hittills kunna sätta in bl. a.

lämpligt avpassade utbildningsåtgärder och initiera statliga lånegarantier

efter bedömning från fall till fall.

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, som anser att de av kommittén före­

slagna stödåtgärderna i princip kan ligga till grund för det praktiska hand­

landet, ifrågasätter om fördelningen av anslagen mellan utvecklingsområ­

dena och allmänna stödområden är den mest ändamålsenliga. 4

4. Särskilda statliga åtgärder för förstärkning av näringslivet i Norrland

och vissa andra områden

De norrländska problemen har i allmänhet mött förståelse bland remiss­

myndigheterna. Vad angår de speciella åtgärderna för Norrlands vidkom­

mande framhävs givetvis dessas betydelse särskilt av länsstyrelserna i Norr­

land samt övriga instanser med anknytning till landsdelen. Men även från

andra håll har kommitténs förslag mötts med positiv inställning, även om

inte alla föreslagna specialåtgärder kan godtas. I den mån vissa åtgärder

avvisas, sker det i allmänhet på grund av att de inte bedöms företagsekono­

miskt riktiga.

Landsorganisationen markerar nödvändigheten av särskilda åtgärder och

framhåller, att de av kommittén föreslagna åtgärderna för utbildning av

arbetskraft, flyttningsbidrag, förbättrade kommunikationer och teleför­

bindelser, utredning angående reservhamnar, utökade möjligheter inom den

högre undervisningen och forskningen är av den art att de snarast bör kom­

ma till utförande. Tillsammans med en utökad rådgivnings- och upplys­

ningsverksamhet samt förbättrade serviceförhållanden för småindustrin

123

torde de ha en gynnsam inverkan på den industriella utvecklingen, speci­

ellt i Norrland, understryker LO.

Arbetsmarknadsstyrelsen poängterar att de särskilda stödåtgärderna i

Norrland måste bedömas från andra synpunkter än arbetsmarknadspoli­

tiska. Enligt styrelsen är det viktigt, att samhället med andra medel än lo-

kaliseringspolitiska medverkar till en rimlig standard för den befolkning

som inte kan flytta.

Norrlandsfonden erinrar om att dess verksamhet måste betraktas som

ett för en viss landsända särskilt komplement till de föreslagna lokalise-

ringspolitiska stödåtgärderna. Även om norrlandsfondens verksamhet i

fortsättningen bör i än högre grad än hittills inriktas mot forskning, tek­

niskt utvecklingsarbete, inventeringar m. in., torde en viss direkt långiv­

ning bli ofrånkomlig.

I olika yttranden efterlyses åtgärder för förbättrade utbild­

ningsmöjligheter i Norrland. Norrlandsförbundet och samarbets-

delegationen för de fyra nordligaste länen föreslår att olika högskolor, så­

som teknisk högskola, handelshögskola och lärarhögskola, förläggs till Norr­

land. Norrlandsförbundet påyrkar att universitetet i Umeå bygges ut med

bl. a. en fullständig humanistisk fakultet. Sveriges hantverks- och industri­

organisation betonar vikten av en väl tillrättalagd företags- och arbetsledar-

utbildning.

Förbättrade kommunikationer — järnvägar, bilvägar, flyg­

trafik, post- och teletrafik — konstateras allmänt vara av stor betydelse för

näringslivet i Norrland och för en ökad lokalisering till landsdelen. Bety­

delsen av snabba transportmöjligheter för både gods- och persontrafiken

betonas. Många remissmyndigheter framhåller att förbättringar av vägarna

överhuvud —• sålunda inte bara i Norrland — är ett starkt önskemål och

ett effektivt lokaliseringspolitiskt medel.

Remissmyndigheterna ansluter sig med några få undantag till kommit­

téns förslag om differentierade fraktavtal för godstransporterna på järn­

väg.

Järnvägsstyrelsen anför, att kommittén ingående penetrerat transport­

kostnadsproblemen och kommit till betydelsefulla resultat, som direkt och

entydigt motsäger den på många håll alltjämt rådande uppfattningen att

en sänkning av järnvägsfrakterna skulle vara till fördel för alla norr­

landsföretag.

Styrelsen delar kommitténs uppfattning, att norrlandsindustrin som

helhet har störst nytta av en differentierad fraktsättning. Inom ramen för

vad som är ekonomiskt motiverat för SJ, är företaget redo att diskutera

individuella fraktavtal, som kan anpassas efter förhållandena i varje sär­

skilt fall. Eu sådan prispolitik som syftar till ett optimalt utnyttjande av

statens järnvägars kapacitet har också bedrivits sedan många år tillbaka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

124

En sänkning av biljettpristaxor utöver vad som betingas av företags­

ekonomiska överväganden strider dock mot de principer för SJ :s prispoli­

tik, som finns fastlagda av Kungl. Maj :t och riksdagen. Järnvägsstyrelsen

kan inte finna att anledning föreligger att föreslå avsteg från dessa princi­

per. I övrigt tillstyrker järnvägsstyrelsen att frågan om vintertransporterna

från Norrland snarast utreds.

Landsorganisationen anser likaledes att en generell taxesänkning inom

järnvägstransporterna inte skulle gagna en sund industriell utveckling. LO

finner det inte heller ändamålsenligt att åstadkomma en dold subvention

genom att ålägga SJ en viss taxepolitik. Samma uppfattning har tjänste­

männens centralorganisation, som understryker att en bygd på längre sikt

inte kan få sina sysselsättningsproblem lösta genom tillkomsten av en in­

dustri, vilken för sin existens är beroende av ständig subventionering.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet framhåller att i fråga om förbättra­

de kommunikationer till och i Norrland en reducering av kostnaderna för

godstransporter med lastbil skulle gynna Norrland genom att lastbilstrafiken

huvudsakligen är inriktad på lokala transporter. Konsumtionen av lands­

vägstransporter, mätt i tonkilometer per capita, är högre i Norrland än

riksgenomsnittet. Att förbilliga landsvägstransporterna skulle alltså enligt

förbundet få en gynnsam lokaliseringseffekt i Norrland.

Sveriges skogsägareförbund anser att frågan om ödemarksvägar och ut­

byggnaden i allmän regi av för skogsbruket betydelsefulla huvudvägar bör

upptas till omprövning i anslutning till lokaliseringsfrågan.

Skogsindustriernas samarbetsutskott understryker att frågan om frakt­

kostnadernas betydelse för företagsamheten och valet av lokaliseringsort

knappast blivit tillräckligt belyst. För att kunna bedöma dessa kostnaders

betydelse bör de ses inte i relation till de totala produktionskostnaderna

utan främst i förhållande till vinstmarginalerna inom berörda tillverk-

ningsgrenar.

I fråga om fraktkostnaderna påminner svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund om att, även där dessas andel i förhållande

till produktionskostnaden är obetydlig, de i väsentlig grad kan påverka

företagens lönsamhet. En minskning av de indirekta transportkostnaderna

bör främst åstadkommas genom en allmän förbättring och effektivisering

av transportförhållandena såväl till och från Norrland som också inom

denna landsdel. Särskilt för den norrländska skogsindustrin är en fort­

gående upprustning av vägarna av stor vikt. Med hänsyn till inrikesflygets

betydelse för snabba persontransporter bör enligt organisationernas uppfatt­

ning övervägas en sänkning av resekostnaderna genom slopande av de

statliga passagerare- och landningsavgifterna. En sådan åtgärd skulle kun­

na få betydelse särskilt för näringslivet i övre Norrland.

Luftfartsstyrelsen upptar till diskussion frågan om individuella frakt-

nedsättningar även kan tänkas när det gäller taxorna för flygtransporter.

Kungi. Mcij:ts proposition nr 185 år 1964

125

Styrelsen påpekar, att dessa taxor i princip är föga differentierade utan i

stort sett beräknade efter avståndet med fallande kilometerpris vid stigan­

de avstånd. Företagsekonomiskt är det dock ingalunda uteslutet, att det kan

komma att visa sig fördelaktigt att sänka biljettpriserna på en viss flyg­

linje eller regionala grupper av linjer för att därigenom få en så mycket

ökad passagerarbeläggning, att totalt sett ett bättre resultat uppkommer.

Det förefaller inte uteslutet, fortsätter luftfartsstyrelsen, åtminstone på

längre sikt, att sådana regionala taxenedsättningar kan bli föremål för mera

ingående överväganden.

Luftfartsstyrelsen, som tar avstånd från särskilda subventioner på biljett­

priserna på norrlandslinjerna, framhåller att, om subventioner för flygets

del över huvud taget skall ifrågakomma, de i vart fall endast bör vara ett

led i en serie åtgärder, som sätts in på bred bas för att stimulera närings­

livet i en viss landsdel.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att de gotländska kommunika­

tionsfrågorna har dominerande betydelse som lokaliseringsfaktor. Läns­

styrelsen erinrar om att krav på taxemässig likställighet för fartygstrafiken

mellan Gotland och fastlandet, kontinuerligt och samfällt rests från got­

ländskt håll sedan tjugo år. I fråga om beroendet av inrikes kommunikatio­

nerna intar Gotland en särställning betonar länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196A

Utredning om reservhamnar för vintertransporter i

Norrland tillstyrkes av länsstyrelsen i Norrbottens län, svensk industriför­

ening, svenska hamnförbundet och landsorganisationen. Vikten av för­

bättrad isbrytarhjälp framhålles av länsstyrelserna i Gävleborgs och Väs­

terbottens län. Ett frågetecken för tanken på reservhamnar sätts av läns­

styrelsen i Jämtlands län. Förslaget synes länsstyrelsen märkligt med tanke

på den betydelse som transitotrafiken via norska hamnar har för delar av

Norrland. Genom användande av norska hamnar har man nämligen till­

gång till isfria hamnar hela året.

Enligt sjöfartsstyrelsen kan frågan om reservhamnar ej ses isolerad utan

måste ses som ett led i en allmän effektivisering och rationalisering av

transportarbetet, i första hand vad gäller vintersjöfarten men därutöver

generellt för sjöfarten. Inom sjöfartsstyrelsen har i samarbete med ingen-

jörsvetenskapsakademins transportforskningskonunission samt represen­

tanter för bl. a. rederinäringen, industrin och statens järnvägar en allsidig

utredning påbörjats av hithörande frågor. Däri inbegripes frågan om reserv-

hamnar för vinterbruk ävensom mera permanenta centralhamnar. Frågan

om linjclrafiken är likaledes föremål för särskild undersökning. Det är

möjligt, att det på längre sikt kan visa sig fördelaktigt, både för rederinä­

ringen och industrin med cn mera koncentrerad hamnbild än den nu starkt

splittrade. Framförallt gäller detta vinterförhållandena. I avbidan på resul­

126

tatet av nu berörda undersökningar synes någon ytterligare statlig utred­

ning avseende främst vintersjöfarten inte påkallad, säger sjöfartsstyrelsen.

Beträffande lägre taxor på elektrisk kraft förordar läns­

styrelsen i Norrbottens lön och samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste

länen att den av kommittén föreslagna sänkningen om 10 procent skall ökas

till 25 procent. Länsstyrelsen åberopar att elkraften prissätts efter kostna­

derna för de senast utförda anläggningarna och att utbyggnaden i Norr­

botten under senare tid gällt anläggningar, som skall tillgodose en expan­

sion söder över, varför länet får betala kostnader som är högre än vad länets

kraftbehov betingar.

Norrlandsfonden understryker att ur norrländsk synpunkt en sänkning

av priset på elektrisk kraft framstår som särskilt motiverad. För att till­

godose kraftförsörjningen inom landet i övrigt har den norrländska vatten­

kraften blivit utbyggd långt utöver de lokala behoven, vilket medfört ur

norrländsk synpunkt omotiverat höga exploateringskostnader. I motsats till

förhållandet vid utnyttjande av andra norrländska råvaror har exploate­

ringen av vattenkraften kommit att belasta det norrländska näringslivet i

det att de av de höga exploateringskostnader na förorsakade taxehöjning-

arna tillåtits slå igenom även i Norrland. Även länsstyrelserna i Väster-

norrlands och Jämtlands län tillstyrker en sänkning av elkrafttaxorna.

I de fall där en sänkning av eltaxor i Norrland är motiverad med hän­

syn till produktions- och distributionskostnaderna, bör eu sådan enligt

landsorganisationen komma till stånd.

Kommerskollegium motsätter sig en subventionering av elkraftspriset.

Här som eljest i ekonomiska sammanhang bör priset bestämmas i huvud­

sak med hänsyn till de faktiska kostnaderna. Råkraftpriserna är redan nu

lägre i Norrland, vilket sammanhänger med att de norrländska förbrukarna

anses inte böra betala kostnader som inbegriper utgifter för distributionen

söder ut. Enligt kommerskollegii mening bör emellertid särskilt undersö­

kas, om inte skäl föreligger att ytterligare sänka de norrländska taxorna,

eftersom källorna till övervägande del är belägna i Norrland.

Även vattenfallsstyrelsen åberopar att nuvarande eltaxor innebär avse­

värt lägre elkraftskostnader i Norrland än i övriga delar av landet. De för

etablering av småindustri betydelsefulla lågspänningstarifferna ändrades

så sent som hösten 1963, varvid en tidigare inte förefintlig prisdifferens till

Norrlands förmån infördes. Vattenfallsstyrelsen finner för sin del att det

ur självkostnadssynpunkt ej är motiverat att ytterligare sänka nivån för

krafttaxorna i Norrland. Den av kommittén föreslagna prissänkningen av

vattenfalls norrländska leveranser innebär en diskriminering av de kom­

munala och enskilda kraftföretagen i Norrland eller deras abonnenter. En

eventuell taxereduktion bör därför inte begränsas till vattenfalls avsätt­

ningsområde. I samma riktning uttalar sig svenska vattenkraftföreningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1965

127

Åtskilliga remissmyndigheter föreslår i stället att elenergiskatten slopas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som åberopar yttrande av handelskamma­

ren i Gävle, finner det sålunda angeläget, att energiskatten snarast slopas

inom Norrland, Dalarna, västra Värmland och Dalsland.

Ett generellt avskaffande av elenergiskatten föreslås av svenska arbets­

givareföreningen och Sveriges industriförbund, som framhåller att en så­

dan åtgärd i realiteten skulle komma Norrland till godo i högre grad än

andra delar av landet, eftersom energikonsumtionen där relativt sett är

betydligt större än i landets övriga delar. Samma inställning har Sveriges

hantverks- och industriorganisation, svensk industriförening och svenska

lasttrafikbilägareförbundet. Detsamma gäller vattenfallsstyrelsen och svens­

ka vattenkraftföreningen, som båda uttalar att, om en allmän subventio-

nering till de norrländska elkraftskonsumenterna bedöms angelägen, detta

enklast skulle kunna åstadkommas genom en avveckling av nuvarande el-

skatt för Norrlands del.

Utjämning av priset på bensin och olja tillstyrks av

länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län samt av andra remissmyn­

digheter med norrländsk anknytning ävensom av svenska lasttrafikbilägare­

förbundet och svenska företagares riksförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar att frågan prövas

ytterligare. Kooperativa förbundet, som avstyrker bidrag av subventionska-

raktär, föreslår en utjämning genom energiskatten, om prissubventioner

på flytande bränsle skall genomföras. Andra avstyrkande instanser är

exempelvis kommerskollegium, Sveriges grossistförbund och svensk in­

dustriförening, d. v. s. remissorgan som i andra sammanhang inte vill för­

orda medel av subventionskaraktär. Svenska arbetsgivareföreningen ock

Sveriges industriförbund, som avstyrker förslaget, menar, att åtgärden i

relativt ringa grad skulle påverka lokaliseringsförutsättningarna och dess­

utom måste anses innebära en fortlöpande subvention till vissa regioner på

andra konsumenters bekostnad. Samma uppfattning har statskontoret.

Landsorganisationen framhåller att priset på olja och bensin bör åter­

spegla skillnader i framställnings- och distributionskostnaderna som råder

i olika delar av landet. LO kan därför inte tillstyrka ett enhetligt pris på

olja och bensin.

Svenska petroleuminstitutet ifrågasätter principiellt om statsmakterna

bör medverka för att åstadkomma bättre ekonomiska betingelser inom be­

gränsade områden av landet på övriga delars bekostnad. Om statsmakterna

skulle finna att eu nedsättning av priserna på flytande drivmedel och bräns­

len i vissa delar av landet skulle ur allmän lokaliscringssynpunkt val a syn­

nerligen angelägen, vill institutet understryka det orimliga i att eu dylik

nedsättning skall ske genom enskilda företags försorg. Kommittén har, på­

pekar petroleuminstitutet, avvisat eu utjämning av priserna via energi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196i

128

skatten under åberopande av bevillningsutskottets utlåtande att statsskatt

skall uttas efter en för riket enhetlig skatteskala. Institutet hävdar dock,

att en prisutjämning via energiskatten skulle kunna vara en möjlig lösning

även om det administrativa arbetet skulle bli omfattande.

Institutet ställer sig kritiskt mot kommitténs beräkningar och anser, att

effekten av kommitténs förslag skulle bli mycket obetydlig. Vidare fram-

hålles att mot en utjämning talar det omfattande administrativa arbetet

med clearingförfarandet. Vissa olj ef öretag har på institutets förfrågan

t. o. m. ifrågasatt, om utjämningen över huvud taget går att genomföra på

ett praktiskt godtagbart sätt. Att genom en frivillig överenskommelse binda

samtliga försäljningsföretag synes vara en omöjlig uppgift, menar insti­

tutet.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 185 år 1964

Kommitténs förslag om särskilt statligt stöd till samhäl­

lelig service i Norrlands inland och nordvästra Svealand godtas all­

mänt. Särskilt markeras från flera håll nödvändigheten av att staten i till­

räcklig omfattning ger bidrag åt kollektiv service i de mindre tätorter, som

är lämpliga bosättnings- och serviceorter för skogsbrukets arbetskraft. 1960

års jordbruksutredning beklagar i sammanhanget, att kommittén inte gjort

några beräkningar av det slag som kunnat ge vägledning för jordbruksut-

redningens bedömning av jordbruksproduktionens framtida lokalisering.

Skogsindustriernas samarbetsutskott anser att det viktigaste förslag som

kommittén framlagt är det som gäller förhöjda statsbidrag i syfte att åstad­

komma en rimlig samhällelig service i vissa tätorter i Norrlands inland och

nordvästra Svealand. Enligt samarbetsutskottets mening tillgodoser åtgär­

der av detta slag på längre sikt bättre de allmänna principer, som kommit­

tén formulerat för lokaliseringspolitiken, än de ifrågasatta anslagen till

ekonomiskt understöd åt enskilda företag.

Svensk industriförening vill i princip inte avstyrka förslaget men anser

viss försiktighet dock erforderlig, eftersom de tätorter som åsyftas med

förslaget i framtiden troligen kommer att visa sig vara för små för in­

dustriell expansion.

Landsorganisationen behandlar frågan om skogsbrukets behov av ar­

betskraft och tätorter samt framhåller därvid, att det med hänsyn till rå­

dande förhållanden är samhällets plikt att på olika vägar bereda en lik­

värdig sysselsättning för den arbetskraft som inte längre krävs inom detta

verksamhetsområde. Frågan är om utvecklingen kan leda till att skogs­

näringarnas produktion hämmas genom brist på arbetskraft. I sådant fall

kan en omläggning av arbetsmarknadspolitiken ifrågakomma och stimu­

lans ges för flyttning till s. k. utvecklingsområden. Vidare finns det möj­

ligheter för skogsindustrierna att genom en intensifierad forskning vidta

t. ex. råvarubesparande åtgärder eller ökad produktion av mindre råvaru-

129

krävande produkter. Kommittén synes inte tillräckligt beakta värdet av ett

statligt stöd till forskningsarbetet inom detta område.

LO betonar vidare vikten av att skogsindustrin ävenledes genom forsk­

nings- och utvecklingsarbete håller sig beredd att möta förändrade pro­

duktionsvillkor. Härvid är det angeläget att staten ger sitt stöd i forsknings­

arbetet och samordnar detta. En teknisk högskola i Norrland skulle i detta

arbete bli av stor betydelse.

Beträffande synpunkterna på en utjämning av levnadskost­

naderna ställer sig dijrortsnämnden — med utgångspunkt i erfarenhe­

terna från nu gällande dyrortsgrupperingssystem — ytterst tveksam till de

praktiska möjligheterna för staten att bedriva en lokaliseringsfrämjande

verksamhet genom att på grundval av speciella prisundersökningar stödja

levnadskostnadernas successiva förändringar på särskilda orter för att

sedan via dyrortsgrupperingen åstadkomma löneutjämningar, vilket före­

slagits av kommittén. Erfarenhetsmässigt har det varit ytterst vanskligt

att mellan grupperingarna få till stånd omflyttningar av enstaka orter även

där starka rättviseskäl synts tala för en uppflyttning. Nedflyttning har tidi­

gare knappast ifrågakommit annat än vid de allmänna omgrupperingarna

och de har varit svåra att konsekvent genomföra, till och med vid samti­

diga allmänna löneregleringar för de statsanställda. 5

Kungl. Mcij.ts proposition nr 185 år 196b

5.

Behovet av kommunal skatteutjämning

Kommitténs uttalanden i fråga om angelägenheten av en effektiv kom­

munal skatteutjämning har allmänt biträtts vid remissbehandlingen. Frå­

gan är av utomordentligt stor betydelse ur lokaliseringssynpunkt framhål­

ler sålunda svenska kommunförbundet, som dock på grund av pågående

utredningar i frågan inte tar upp densamma till närmare behandling.

Kommerskollegium och statskontoret är dock betänksamma. Med hän­

visning till sin negativa inställning mot en lokaliseringspolitik av subven-

tionslcaraktär finner statskontoret det mindre lämpligt att använda skatte­

utjämning som ett lokaliseringspolitiskt instrument.

Kommerskollegium anför, att spörsmålet är invecklat. Det kan hl. a.

hävdas att staten bör förbehålla sig rätten att kontrollera hur bidragen

används.

1958 års skatteutjämningskommitté framhåller att dess förslag till all­

mänt skatteutjämnande bidragssystem har, såsom framgår av kommitténs

betänkande om allmän skatteutjämning (SOU 1964: 19), bestämts av öns­

kemålet alt tillförsäkra kommunerna dels ett visst minimum av skattekraft,

dels elt visst bidrag när den kommunala utdebiteringen överstiger viss nivå.

Förslaget beaktar således de av kommittén för näringslivets lokalisering i

förevarande sammanhang framförda synpunkterna,

ö — llihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 185

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196'r

6. Det kommunala stödet till företagen

Vad kommittén anfört gentemot kommunala subventioner till näringsli­

vet har vunnit remissinstansernas odelade gillande. Från skilda håll under-

strykes dock kommunernas betydelsefulla roll när det gäller att genom en

framsynt samhällsplanering skapa gynnsamma betingelser för företagsam­

heten.

Svenska kommunförbundet erinrar om att i kommunernas strävan att

med skilda åtgärder söka bromsa en ogynnsam befolkningsutveckling i vis­

sa fall förekommit kommunala stödåtgärder i form av s. k. industrisubven­

tioner (borgensåtaganden eller lån). Det har även förekommit, påpekar

förbundet, att statliga organ och företag vid lokaliseringar av sina verk­

samheter spelat ut kommunerna mot varandra och avgjort lokaliseringen

med hänsyn till erbjudna kommunala subventioner. Det är för förbunds­

styrelsen känt, att företagareföreningar krävt kommunala borgensåtagan­

den som förutsättning för statligt lån åt enskild företagare. Förbunds­

styrelsen, som har uppmärksamheten riktad på dessa företeelser, delar

kommitténs uppfattning att kommunalt företagsstöd av nu nämnt slag

inte bör få förekomma. Sådan subventionering torde emellertid ha spelat

ut sin roll om tillräckliga statliga medel ställs till förfogande för industri-

lokaliseringspolitiska åtgärder. Det finns därför ej anledning att överväga

särskilda statliga åtgärder i syfte att förhindra icke önskvärda kommunala

stödåtgärder.

Ett principiellt avståndstagande från kommunal subventionering bör en­

ligt Sveriges hantverks- och industriorganisation inte skymma blicken för

det faktum att aktiv kommunalpolitik, som syftar till att knyta ny eller vid­

gad företagsamhet till orten, har att räkna med en offertgivning, där det

kan vara svårt att skilja på god kommunal service och fördold subvention,

som, hållen inom måttliga gränser, ter sig fullt försvarlig ur vederbörande

kommuns synpunkt. Den allmänna opinionen inom och utom kommuner­

na torde i sista hand garantera att överdrifter på detta område är sällsynta.

Organisationen poängterar, att en företagsvänlig inställning fortfarande

saknas inom många kommuner och att å andra sidan kommuner med rea­

listisk och positiv sådan inställning i många fall medverkat till en lokali­

sering av näringsföretag som ur allmän synpunkt måste bedömas som klart

positiv och värdefull.

Landsorganisationen är skeptisk mot kommunernas förmåga att motstå

subventionslinjen. Kommunerna kommer att få stor betydelse för den regio­

nala planeringen av den industriella miljön. För att uppnå en ekonomiskt

riktig utveckling och fördelning är det enligt LO nödvändigt att skapa juri­

diska garantier, så att inte kommunala subventioner leder till en ur riks­

perspektivet ogynnsam lokalisering. LO räknar med att en ökad rådgiv­

ning i lokaliseringsfrågor och kommunblockreformen kommer att minska

dessa faror men inte helt undanröja dem. En lagstiftning är därför på­

kallad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196i

131

7. Frågan om tillståndstvång

Kommitténs avvisande hållning till tvångsmedel inom lokaliseringspoli­

tiken hälsas med tillfredsställelse av remissopinionen.

Landsorganisationen anför, att den delar kommitténs uppfattning att en

lag om tillståndstvång inte är erforderlig. Rådgivnings- och upplysnings­

verksamheten torde i de flesta fall på ett tillfredsställande sätt leda till god

industriell expansion med balanserad arbetsmarknad. Kontaktmöjligheter

måste emellertid skapas, så att lokaliseringsmyndigheterna i ett så tidigt

skede som möjligt kan få informationer om tilltänkta nyetableringar och

utvidgningar av tidigare verksamhet.

Förhandsinformationen från näringslivets sida vid nyetablering, drift-

nedläggelse eller vid andra åtgärder av betydelse för samhället och syssel­

sättningen bör, menar flertalet instanser, i hög grad kunna förbättras och

utvidgas. Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker nödvändigheten

härav i synnerhet i storstadsområdena. Om en tillfredsställande reglering

inte kan uppnås, anser länsstyrelsen att lagstiftning om förhandsinforma­

tion bör övervägas.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner att en väsentlig fördel med krav

på byggnads- eller lokaliseringstillstånd ligger däri att lokaliseringsorga-

nen på ett tidigt stadium, innan företagen genom olika åtaganden bundit

sig vid en ort, får kännedom om de planer som föreligger. Härigenom skulle

möjligheterna ökas att med anlitande av de stimulerande medlen inverka

på valet av förläggningsort. Liksom kommittén anser länsstyrelsen det vara

av största vikt att möjligheterna att skapa ett system med förhandsinforma­

tioner, på samma sätt som nu sker beträffande driftsinskränkningar och

företagsnedläggelser, närmare undersöks.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar att lokaliseringsverksamhe-

len skall få permanent karaktär genom en därför lämpad lagstiftning. I den

mån erfarenheter så motiverar kan det ej möta några svårigheter att vidta

justeringar och förbättringar i fråga om formerna och verksamhetens om­

fattning. För en permanent lagstiftning talar enligt länsstyrelsen också den

organisation som måste byggas upp för verksamhetens administration.

8. Det statliga stödets finansiering

Eu med kommittén i huvudsak överensstämmande inställning till försla­

gen om stödåtgärdernas omfattning och finansiering har de remissinstanser

som enligt vad som tidigare redovisats ställt sig positiva till statliga inves­

134

tiska och de rent företagsekonomiska övervägandena sammanblandas med

varandra. Kreditinstitutens företagsekonomiska bedömningar kan nämli­

gen klarlägga de risker, som samhället ur lokaliseringssynpunkt ikläder

sig vid kreditgivningen. Vid ett ökat statligt kreditstöd till utvecklingsom­

råden torde det enligt länsstyrelsen vara nödvändigt att kapitaltillförseln

kombineras med en utökning av företagareföreningarnas konsultationsverk-

samhet på det tekniska och ekonomiska planet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län vill beträffande användningen av ekono­

miska lokaliseringsmedel förorda en försöksverksamhet i mindre skala än

kommittén tänkt sig.

Enligt svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund bör

långivningen omhänderhas av kreditinstituten med stöd av en statlig kre­

ditgaranti. Även vid ett sådant system bör man kunna ta tillbörlig hänsyn

till de lokaliseringspolitiska önskemålen, närmast genom en lämplig diffe­

rentiering av den statliga garantins storlek. De båda organisationerna fin­

ner, att en sådan ordning har betydande fördelar framför den av kommit­

tén föreslagna. Samma uppfattning har svenska bankföreningen, som häv­

dar, att inget står att vinna med att låta en del av stödkreditgivningen ske

i form av direktlån från en statlig lånefond. Tvärtom skulle detta medföra,

att det måste tillskapas en eljest onödig administrativ apparat, där det bl. a.

måste finnas kvalificerad personal med vana vid kreditbedömning.

I anslutning till diskussionen om stödåtgärdernas finansiering ifrågasät­

ter Sveriges hantverks- och industriorganisation om inte det framlagda

programmet är väl ambitiöst i förhållande till tillgängliga resurser. Under

praktiskt taget hela efterkrigstiden har knapphet rått på kreditmarknaden,

varvid i vissa fall långtgående restriktioner införts, vilka medfört betydan­

de försörjningssvårigheter i fråga om kapital till företagen inom hantverk

och industri. Den skärpta konkurrensen inom europamarknaden fram­

tvingar redan nu en sovring mellan olika investeringsobjekt även inom väl-

belägna näringsregioner. Med hänsyn härtill och till osäkerheten ifråga om

den blivande investeringen i utvecklings- och stödområden anser organisa­

tionen, att kreditramen tills vidare bör begränsas till lägre belopp än den

föreslagna, till dess närmare erfarenhet vunnits. I övrigt ansluter sig orga­

nisationen till kritiken mot en särskild statlig lokaliseringsfond.

Kommerskollegium har inget att erinra mot att ramen för de statliga

lånegarantierna vidgas till 100 milj. kr. om året d. v. s. summan av de be­

lopp kommittén förordat skulle utgå som kreditstöd. Kollegium förutsätter

då, att lånegarantier skall kunna beviljas efter samma grunder som nu till-

lämpas enligt 1960 års kungörelse om statligt kreditstöd till hemslöjd, hant­

verk och småindustri. Stödet skall sålunda kunna lämnas såväl hemslöjd,

hantverk och småindustri som större industri. Kommerskollegium är väl

medveten om att även ett på detta sätt begränsat stöd innebär en viss sub­

vention med hänsyn till de förmånliga räntevillkor som gäller för dessa lån.

Knngl. Maj.ts proposition nr 185 år 196'r

135

Särskilt framträder karaktären av subvention, då det gäller lån till rörelse-

medel. Kommerskollegium anser dock att en subventionering som förekom­

mer i samband med den statliga lånegarantiverksamheten ej är förknippad

med större nackdelar ur företagsekonomisk synpunkt än att dessa uppvägs

av de fördelar som står att vinna ur samhälleliga och sociala synpunkter.

Statskontoret understryker, att de beräkningar som ligger till grund för

det ekonomiska stödets storlek synbarligen är mycket osäkra.

Enligt skogsindustriernas samarbetsutskott inger förslaget att till loltali-

seringsmyndighetens förfogande ställa en anslags- och kreditram av 800

milj. kr. att under en femårsperiod utnyttjas inom de av kommittén defi­

nierade utvecklings- och allmänna stödområdena betänkligheter.

Svenska företagares riksförbund avvisar utredningens förslag om ett di­

rekt stöd i form av statliga lån eller bidrag och föreslår i stället att mot­

svarande medel ställs till kreditmarknadens förfogande att med statlig låne­

garanti utlämnas till företag i angivna områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 196b

D. Den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens

organisation

Kommittén

Lokaliseringsverksamheten bör enligt kommittén bedrivas genom ett

centralt organ samt genom regionala organ med länen som verksamhetsom­

råden. Inom Kungl. Maj :ts kansli bör ärenden, som är av betydelse för den

samhälleliga lokaliseringsverksamheten, handläggas i samråd med chefen

för det departement, under vilket det centrala lokäliseringsorganet hör.

1. Samordning av Iokaliseringsärendena inom Kungl. Maj:ts kansli

Kommittén erinrar om att det nuvarande lokaliseringsorganets insatser

på verksplanet i enlighet med statsmakternas beslut år 1952 begränsats till

samråd med övriga ämbetsverk med planeringsuppgifter. Lokaliseringsorga-

net har därvid företrätt de lokaliseringspolitiska synpunkterna på ämbetsver­

kens planering och påkallat ämbetsverkens uppmärksamhet på de brister i

den samhälleliga utbyggnaden, som kunnat konstateras i samband med

lokaliseringsorganets rådgivande och utredande verksamhet. En samordning

av den karaktär, som 1947 års lokaliseringsutredning förordade i fråga om

de olika verkens planeringsarbete, har däremot inte kommit till stånd.

Ett beslut om en mera aktiv lokaliseringspolitik samt en förstärkning av

det centrala och de regionala lokaliseringsorganen torde säkerligen innebära,

att de lokaliseringspolitiska synpunkterna i ökad omfattning kommer att

beaktas i samhällsplaneringen och att samarbetet mellan de planerande

137

liseringsplanering, rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor samt

stödåtgärder i samband med företagslokälisering.

Den föreslagna intensifieringen av lokaliseringsverksamheten kommer

enligt vad kommittén betonar att avsevärt öka kraven på utredningsmaterial

till såväl det centrala som de regionala lokaliseringsorganens förfogande.

Utöver det material, som grundar sig på folkräkningarna, behövs sålunda en

snabbare aktualisering av data inom olika regioner rörande befolknings­

utvecklingen och befolkningens fördelning på näringar. Ett effektivt ut­

nyttjande av de lokaliseringspolitiska medlen kräver vidare bättre tillgång

på lättillgängligt informationsmaterial rörande dagsläget inom och utveck-

lingsbetingelserna för skilda avsnitt av industrin. De sammanställningar a’\

fakta rörande olika industribranscher, som hittills endast sporadiskt före­

tagits, bör bl. a. få en betydligt större omfattning, varjämte uppgifterna

fortlöpande bör aktualiseras. Sammanställningarna bör göras i samarbete

med näringsorganisationer och utredningsinstitut samt begränsas till såda­

na uppgifter, som är av väsentligt intresse för den samhälleliga lokalise-

ringsverksamhetens olika grenar. För att i möjligaste mån undvika dubbel­

arbete bör det centrala lokaliseringsorganet i samråd med statistiska central­

byrån framlägga ett statistiskt grundmaterial, som kan utnyttjas av flci-

talet ämbetsverk.

Kommittén anser en fortsatt forskning i lokaliseringsfrågor vara ange­

lägen. Exempelvis bör vetenskapligt närmare undersökas de samhälleliga

kostnaderna vid olika lokaliseringsalternativ ävensom de faktorer, som på­

verkar industrilokaliseringen. Till angelägna forskningsuppgifter hör också

att klarlägga de samhälleliga konsekvenserna av den pågående snabba om­

fördelningen av befolkningen mellan olika landsdelar samt mellan glesbygd

och tätort. Det centrala lokaliseringsorganet föreslås erhålla ett särskilt år­

ligt anslag, som möjliggör att anlita enskilda forskare eller vetenskapliga

institutioner för behandling av speciella forskningsuppgifter.

I fråga om lokaliseringsplanering framhåller kommittén, att lokaliserings­

organet noga bör följa den samhällsplanering, som har lokaliseringspolitik

betydelse. Detta innebär, att praktiskt taget all samhällsplanering och sär­

skilt kommunikations-, skol-, sjukvårds-, bostads- och bebyggelseplane­

ringen måste uppmärksammas. Det är därför naturligt att ett nära sam­

arbete upprätthålles med de olika planmyndigheterna, bör planeringsarbetet

grundläggande inventeringar bör kunna redovisas på ett överskådligt sätt

och delges de myndigheter, som har behov därav.

Kommittén uttalar fortsättningsvis, att det centrala organet i och för

lokaliseringsplaneringen bör utföra undersökningar rörande näringsliv och

befolkning samt göra bedömningar av den framlida lokaliseringen av nä­

ringslivet och bebyggelsen. Till det centrala organets viktigaste uppgifter hör

alt bedöma serviceutrustningen från lokaliseringspolitisk synpunkt samt

att tillse alt lokaliseringsfrågorna inom den statliga administrationen blir

5*

- liiluing till riksdagens protokoll 196b. t samt. Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

139

kommittén övervägt två alternativ, nämligen ett självständigt ämbetsverk

och lokaliseringsorganets inordnande i befintligt ämbetsverk.

För att få till stånd en sådan fördelning av näringsliv och befolkning, att

rikets tillgångar på arbetskraft och andra produktionsfaktorer blir så effek­

tivt och fullständigt utnyttjade som möjligt fordras, framhåller kommittén,

att lokaliseringsorganet aktivt medverkar i samhällsplaneringen, att råd­

givningen i lokaliseringsfrågor till företagen intensifieras och att ökade

möjligheter ställs till förfogande för att ekonomiskt stödja företag, som

förlägger verksamhet till områden med svagt eller ensidigt utvecklat nä­

ringsliv. De sysselsättningspolitiska uppgifterna i lokaliseringsverksamheten

bör av naturliga skäl koordineras med de arbetsmarknadspolitiska. Det nära

sambandet mellan dessa åligganden framgår enligt kommittén bl. a. av att

arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av tillstånd att ta i anspråk investe­

ringsfonder för konjunkturutjämning samt bidrag till företag för utbildning

av nyrekryterad arbetskraft numera också vidtas i lokaliseringspolitiskt

syfte.

Kommittén konstaterar, att den framträdande roll arbetsmarknadsstyrel­

sen spelat vid arbetsmarknadsfrågornas behandling liksom också i vissa

situationer vid lämnandet av statligt stöd till samhälleliga serviceanlägg­

ningar haft stor betydelse för styrelsens inflytande på lokaliseringspoliti­

kens inriktning. Utan den nära kontakt med såväl näringsliv som statliga

organ, som erhålls genom handläggning av sysselsättningsfrågor, torde det

enligt kommittén bli svårt att få det gehör, som är nödvändigt vid behand­

lingen av de dagsaktuella lokaliseringsfrågorna inom näringsliv och för­

valtning.

Ett fristående lokaliseringsorgans möjligheter att påverka lokaliseringen

av företag skulle givetvis förbättras, menar kommittén, om organet finge be­

slutanderätt i ärenden rörande bidrag, lån och kreditgarantier till företag.

Emellertid skulle ett remissförfarande av sådana ärenden till arbetsmark­

nadsstyrelsen bli nödvändigt på grund av organets begränsade förutsätt­

ningar att följa de aktuella sysselsättningsfrågorna. Även med ifrågavarande

befogenheter skulle därför enligt kommitténs mening ett fristående organ

medföra ringa vinst.

1 fråga om lokaliseringsorganets behov av kontakter med planmyndig­

heterna i samhällsplaneringsfrågor, finner kommittén de organisatoriska

förändringar som skett inom planväsendet under senare år böra beaktas.

Dessa förändringar har medfört att inflytandet över bebyggelseplaneringen

i betydande omfattning kommit att ligga hos kommunerna samt hos organ

inom länsförvaltningen. Erfarenheterna har också visat, att granskningen av

generalplaner och regionplaner, som byggnadsstyrelsen för yttrande över­

sänt till arbetsmarknadsstyrelsen, biltills inte varit av större omfattning.

Däremot har rådgivningen till kommunerna och länsorganen i frågor, som

gällt konkreta åtgärder inom markplanering, bebyggelse och kommunika-

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b

140

lianer, varit en betydligt mera omfattande arbetsuppgift. Behovet av sam­

ordning och samverkan mellan lokaliseringsorganet och planmyndigheterna

gör sig därför enligt kommitténs mening i första hand gällande i länen.

Kommittén har med anledning härav förutsatt, att de regionala lokalise-

ringsorganen i ökad utsträckning skall kunna biträda kommunerna med

sådana utredningar och analyser av utvecklingen inom näringsliv och be­

folkning, som kan tjäna till ledning i den kommunala planeringen.

Det heter vidare i kommitténs betänkande, att skapandet av ett »planverk»,

dit uppgifter rörande planfrågor, vattenvård, övrig naturvård och eventuellt

även uppgifter rörande administrativ indelning överfördes, sannolikt skulle

medföra fördelar för samordningssträvandena inom samhällsplaneringen

och därmed indirekt underlätta den lokaliseringsplanering, som skulle åvila

lokaliseringsorganet. De mycket viktiga planeringsuppgifterna inom väg-,

skol- och sjukvårdsväsendet samt bostadsförsörjnings- och arbetsmarknads­

frågorna skulle dock komma att handläggas av särskilda fackorgan. Detta

skulle, framhåller kommittén, starkt begränsa fördelarna av att inordna

lokaliseringsorganet i ett nybildat planverk. Då dessutom en snabb lösning

av lokaliseringsverksamhetens organisationsfråga är påkallad, har kommit­

tén funnit, att det centrala organet inte bör organiseras som ett självständigt

ämbetsverk.

Vid övervägandet av frågan om att förlägga de lokaliseringspolitiska upp­

gifterna till ett befintligt ämbetsverk avvisar kommittén tanken, att lokali-

seringsverksamheten skulle inordnas i byggnadsstyrelsen eller i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Övervägande skäl talar däremot enligt kommit­

tén för att lokaliseringsverksamheten även i fortsättningen inordnas i arbets­

marknadsstyrelsen. Kommittén åberopar sålunda, att styrelsen har lång

erfarenhet av rådgivning i lokaliseringsärenden till företag och kommuner

samt att styrelsen bedrivit en omfattande utredningsverksamhet med loka-

liseringspolitisk inriktning. Styrelsen har därigenom erhållit goda kontak­

ter med andra samhällsplanerande myndigheter.

Av stor betydelse för bedömningen av organisationsfrågan är vidare, me­

nar kommittén, att arbetsmarknadsstyrelsen som eu av sina huvuduppgifter

har att kontinuerligt följa utvecklingstendenserna inom näringsliv och ar­

betsmarknad. Detta underlättar givetvis den önskvärda kontakten i syssel­

sättningsfrågor med såväl olika företag som arbetsmarknadens huvudorga­

nisationer. De arbetsmarknadsmässiga aspekterna har vidare en sådan be­

tydelse för utformningen av den konkreta lokaliseringspolitiken, att ett na­

turligt samband får anses föreligga mellan denna och arbetsinarknadspolili­

ken. Såväl arbetsförmcdlingsåtgärder som företagslokalisering bör sålunda

prövas, när det gäller att ta ställning till sysselsättningsfrågor av större vikt.

Ofta kan båda åtgärderna vara nödvändiga för att lösa sådana frågor.

Tillgången på arbetskraft är enligt vad kommittén betonar en betydelse-

tull faktor vid valet av lokaliseringsort för industriföretag. En ingående

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 196b